om riktlinjer för energipolitiken
1 109 sidor, varav 924 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 924 av 1 109 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1978/79:115, om riktlinjer för energipolitiken
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1978/79:115
Regeringens proposition
1978/79:115
om
riktlinjer för energipolitiken;
beslutad
den 1 mars 1979.
Regeringen
förelägger riksdagen vad som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll för den åtgärd eller det ändamål som framgår av
föredragandenas hemställan.
På
regeringens vägnar OLA ULLSTEN
CARL
THAM
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I
propositionen läggs fram förslag till riktlinjer för energipolitiken fram till
omkring år 1990.
Det
betonas att god tillgång till energi är en grundläggande förutsättning för
ekonomisk och social utveckling. Vidare framhålls att energipolitiken är ett
medel i strävandena att nå angelägna sociala mäl såsom ekonomisk tillväxt, full
sysselsättning, regional balans, social och ekonomisk utjämning och god miljö.
I
propositionen framhålls att de närmaste årttondena kommer att utgöra eft
övergångsskede mot en kommande epok när uthålliga, helst förnybara och
inhemska, energikällor med minsta möjliga miljöpåverkan svarar för huvuddelen
av vårt lands energiförsörjning och att inriktningen av energipolitiken under
1980-talet bör ges mot denna bakgrund.
Det
framhålls att den centrala energipolitiska uppgiften för vårt land är att
stegvis förbättra vårt försörjningsläge genom att minska det stora
oljeberoendet.
I
propositionen redovisas ett flertal åtgärder för att begränsa energianvändningen.
Det betonas att energihushållningen måste planeras så att insatserna sätts in
där de får störst effekt.
Förslag
läggs fram om fortsatt stöd till energibesparande åtgärder inom näringslivet
m.m. Stödet till prototyper och demonstrationsanläggningar för bättre
energihushållning föreslås ökas.
Översyn
av den prövning av industrins energihushållning som f. n. sker enligt 136 a §
byggnadslagen aviseras. I detta sammanhang avses också frågan om en särskild
energihushållningslag prövas. 1 Riksdagen 1978179. 1 samt. Nr 115
Prop. 1978/79:115 2
I
propositionen lämnas förslag till ändringar av stödet till energibesparande
åtgärder i bostadshus m. m. Syftet är att ge möjligheter att mer aktivt styra
stödet till de åtgärder som är önskvärda från samhällets utgångspunkter. I
anslutning härtill behandlas frågor om finansiering av stödet. Till kommunernas
rådgivning föreslås ett ökat stöd under en treårig uppbyggnadsperiod. Vidare föreslås
ökade satsningar på utveckling och införande av ny teknik för
energihushållning. Beslut om lån och bidrag, inkl. utvecklingsstöd, föreslås
kunna meddelas med sammanlagt drygt 2000 milj. kr. under budgetåret 1979/80.
Förslag
läggs fram om höjning av skatten på vissa oljeprodukter med 40 kr. per m.
Skatten på motoralkoholer föreslås bli sänkt. Ökning av energiskatten för
mycket energikrävande industrier aviseras. Ökningen sker genom att
nedsättningsgränsen höjs från 1,3 till 1,8% av produkternas försäljningsvärde.
Utredning om beskattningen av energi redovisas.
Översyn
av myndighetsorganisationen inkl. forskningsorganisationen inom energiområdet
aviseras. Vattenfallsverkets framtida uppgifter och organisation avses också
utredas i detta sammanhang.
Energianvändningsnivån
beräknas bli 425-460 TWh år 1990. Det innebär att användningen av energi
beräknas öka med 0,4-1,0% per år fram till år 1990. Det framhålls att detta är
en väsentligt lägre ökningstakt än vad andra industriländer räknar med.
I
propositionen betonas att det är nödvändigt att energiförsöijningen
dimensioneras så att det finns utrymme för en något snabbare industriell och
ekonomisk utveckling än som i dag syns trolig. Det framhålls att
energitillförselsystemet bör planeras så att en användningsnivå kring den övre
gränsen av det angivna inlervallel skall kunna tillgodoses.
Omfattande insatser för
att ersätta olja med andra energislag föreslås. Trots dessa åtgärder bedöms
oljan under hela den aktuella perioden komma att lämna det största bidraget
till landets energiförsörjning. Ätgärder i syfte att öka försörjningstryggheten
på den svenska oljemarknaden aviseras. Den statliga kreditgarantin för
investering i produktion och distribution av bl. a. olja föreslås få utökat
användningsområde.
Flera
förslag rörande oljans hälso- och miljöproblem förutskickas, bl. a. aviseras
ökade insatser för forskning om skadeverkningarna vid oljeförbränning och om
åtgärder för att minska utsläppen av föroreningar.
De
naturgasprojekt som aktualiserats under senare år bedöms medföra mycket
begränsade fördelar i förhållande till de höga kostnaderna. Projekten avvisas
i propositionen.
I
propositionen framhålls att ökad kolanvändning erfordras för att minska
oljeberoendet. Ett omfattande arbete för att lösa de miljöproblem som är
förenade med koleldning och kolhantering aviseras.
Användning
av torv för energiändamål bör enligt propositionen öka.
Vidare
beräknas skogsavfall och biomassa få större betydelse för energiförsörjningen.
Prop.
1978/79:115 3
Ett
brett program för att ta till vara solenergi för uppvärmningsändamål föreslås i
propositionen. Sol 85; ett målinriktat solvärmeprogram, läggs fram.
Åtgärder
för förbättrad långsiktig finansiering av fjärrvärmeutbyggnaden redovisas i
propositionen. Generella restriktioner mot elvärme avvisas.
Förslag
till lag om ändring i lagen om vissa rörledningar och förslag till lag om
ändring i lagen om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar m. m.
läggs fram. Ändringarna innebär att rörledningslagens koncessionskrav kommer
att gälla också Qärrvärmeledningar av större omfattning.
Behovet
av elkraft beräknas i propositionen komma att uppgå till MOMS TWh år 1990.
Utbyggnaden
av vattenkraft begränsas till 65 TWh. 1 propositionen föreslås utvidgad
reglering av sjön Sädvajaure inom Pieljekaise nationalpark. Regleringen
aktualiseras av utbyggnad av Sädva kraftstation.
Kärnkraftprogrammet
bör enligt propositionen begränsas till tolv reaktorer. Någon utbyggnad
därutöver bör inte komma i fråga. Ökade resurser till statens
kärnkraftinspektion för insatser som höjer säkerheten i befintliga
kärnkraftverk föreslås. Utredning om hur en eventuell uranutvinning skall kunna
ske på ett miljösäkert sätt aviseras.
Därutöver
föreslås i propositionen att i första hand kraftvärmeverk baserade på fasta
bränslen byggs ut, främst under andra hälften av 1980-talet. Förbäitrad
finansiering av kraftvärmeverk redovisas.
Strukturomvandlingen
inom eldistributionsområdet föreslås fortsätta. Stöd till restelektrifieringen
föreslås utgå under en tioårsperiod.
Det
treåriga energiforskningsprogram som antogs av riksdagen år 1978 föreslås
fortsätta. Väsentligt ökade insatser beträffande användning av solvärme
föreslås. Ökade insatser rörande ny miljövänlig teknik för utnyttjande av kol
aviseras.
Planeringen
inom energiområdet under 1980-talet föreslås inriktas efter de riktlinjer som
läggs fram i propositionen. Det betonas att kriser i energittllförseln och
betydande omställningsproblem kan bli aktuella. I propositionen framhålls att
detta kan komma att medföra att riktlinjerna för energipolitiken får omprövas
och ytteriigare åtgärder vidtas.
Prop. 1978/79:115
Utdrag
PROTOKOLL
vid
regeringssammanträde
1979-03-01
Närvarande:
statsministem Ullsten, ordförande, och statsråden Sven Romanus, Mundebo, Wikström,
Friggebo, Wirtén, Huss, Rodhe, Wahlberg, Hansson, Enlund, Lindahl, Winther, De
Geer, Blix, Cars, Gabriel Romanus, Tham, Bondestam.
Föredragande:
statsråden Tham, Enlund, Friggebo och Mundebo.
Proposition
om riktlinjer for energipolitiken
Statsråden
Tham, Eiilund, Friggebo och Mundebo anmäler sina förslag. Anförandena redovisas
i underprotokollen för industri-, jordbruks-, bostads- resp.
budgetdepartementet.
Statsrådet
Tham hemställer att regeringen i en proposition förelägger riksdagen vad han och
statsråden Enlund, Friggebo och Mundebo har anfört för de åtgärder eller
ändamål de har hemställt om.
Regeringen
ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar att genom
proposition förelägga riksdagen vad här har anförts för de åtgärder eller
ändamål som föredragandena har hemställt om.
Regeringen
beslutar att de anföranden och förslag som redovisas i underprotokollen skall
bifogas propositionen som bilagorna 1 4.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Regeringens
proposition
1978/79:115
Bilaga 1 Industridepartementet
Riktlinjer för energipolitiken
såvitt avser
industridepartementets
verksamhetsområde
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 1
Bilaga 1
Utdrag
PROTOKOLL
vid
regeringssammanträde
1979-03-01
Föredragande: statsrådet Tham
Anmälan till proposition om riktlinjer för energipolitiken
såvitt avser industridepartementets verksamhetsområde
Föredraganden 1 Inledning
Jag kommer i det följande att lägga fram förslag till
riktlinjer för energipolitiken. Mina förslag grundar sig främst på det arbete
som energikommissionen (I 1976:05) har bedrivit. En sammanfattning av kommissionens
huvudbetänkande (SOU 1978: 17) Energi och slutbetänkande (SOU 1978:49) Energi
Hälso-, miljö- och säkerhetsrisker och sammanställning av remisyttrandena
häröver bör fogas till protokollet i delta ärende som bilaga I.I.
Som underlag för mina ställningstaganden harjag vidare
bl.a. ett flertal rapporter och promemorior som i sin helhet eller i
sammanfattning bör fogas till regeringsprotokollet som bilagor, nämligen
sammanfattning av energi- och miljökommitténs betänkande
(SOU 1977:67) Energi, hälsa, miljö och sammanställning av remissyttrandena
häröver (bilaga 1.2),
förhandsrapport från statens industriverk rörande
utvärdering av statsbidragen för energibesparande åtgärder inom näringslivet
(bilaga 1.3),
sammanfattning av statens industriverks utredning (SIND
1978: 6) Prototyper och demonstrationsanläggningar för bättre
energihushållning och sammanställning av remissyttrandena häröver (bilaga 1.4),
utdrag
ur Swedegas AB rapport den 15 september 1978 till industridepartementet i
naturgasfrågan, utvärdering av rapporten, sammanställning av remissyttrandena
häröver och utdrag ur Swedegas AB rapport den 20 januari 1919 (bilaga 1.5),
sammanfattning av elvärmeulredningens betänkande (Ds I
1977:9) Restriktioner för uppvärmning med elradiatorer och sammanställning av
remissyttrandena häröver (bilaga 1.6), I Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 115.
Bilaga 1
Prop. 1978/79:115
Bilagal Industridepartementet 2
en
inom industridepartementet utarbetad promemoria om koncessionsplikt för vissa
fjärrvärmeledningar, som också innehåller förslag till lag om ändring i lagen
(1978; 160) om vissa rörledningar och sammanställning av remissyttrandena
häröver (biVflga 1.7),
Scandpower
A/S rapport Kjernekraftens kostnader (bilaga 1.8),
sammanfattning
av rapporter från statens vattenfallsverk och Sydkraft AB om värmeöverföring
från kämkraftverk (bilaga 1.9),
rapport
från arbetsgruppen för kraftvärmefrågor (bilaga 1.10) samt en stor mängd
synpunkter och förslag rörande åtgärder inom energiområdet från kommuner,
organisationer, företag och enskilda.
Jag lägger i det följande
fram förslag till lag om ändring i lagen (1978: 160) om vissa rörledningar och
förslag till lag om ändring i lagen (1942:335) om särskilda skyddsåtgärder för
vissa kraftanläggningar m. m. Mina förslag bör fogas till detta
regeringsprotokoll som bihang.
Som
bakgrund till mina förslag lämnar jag i det följande en kort redogörelse för
utvecklingen inom energiområdet fr. o. m. år 1975.
Riksdagen fattade år 1975
ett energipolitiskt beslut av stor betydelse (prop. 1975:30, NU 1975:30, rskr
1975:202). Utgångspunkten för det program som i sina huvudpunkter då antogs med
stor majoritet var att den energipolitiska planeringen skulle förbättras och
utvidgas till atl i princip omfatta hela energiområdet. Detta innebar att
programmet inriktades starkt på hushållning med energi och planering för inte
bara tillförseln utan även användningen av energi.
Som mål sattes att
energikonsumtionens ökningstakt skulle begränsas till 2% i genomsnitt per år
för perioden 1973-1985. För tiden därefter skulle en ytterligare nedpressning
eftersträvas så att om möjligt en konstant nivå skulle hållas från omkring år
1990. Inom ramen för det samlade två-procentmålel sattes som mål för
användningen av elenergi att ökningen skulle begränsas till i genomsnitt högst
6% per år t. o. m. år 1985 mot 1 8 % per år under 1960-talet.
För atl åstadkomma en
sänkning av energikonsumtionens ökningstakt vidtogs ett antal åtgärder. Förberedelser
gjordes för att införa en kommunal energiplanering och förbättra uppföljning
och statisttk. Möjligheter infördes för staten att ställa villkor om
energieffektivitet vid tillstånd till ny- eller utbyggnad av energikrävande
industri. Informations- och utbildningsinsatser gjordes. Det statliga
ekonomiska stödet utvidgades till alt förutom energibesparande åtgärder i
byggnader gälla också industrins investeringar för energieffektivare processer
m.m. Skärpta normer för byggnaders isolering m.m., vilka innebar ungefär en
halvering av den beräknade energiåtgången i ett nytt hus, jämfört med ett hus
byggt efter lidigare normer, initierades också. Den allmänna energiskatten
höjdes.
Med
den tillväxttakt som beräknades för elkonsumtionen skulle behovet av
elproduktion år 1985 bli nära 160 TWh, varav 63 TWh beräknades bli producerade
i kärnkraftv k. Det innebar att 13 kämkraftblock skulle vara
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 3
i
drift år 1985. Det skisserade utbyggnadsprogrammet avsågs utgöra en ram inom
vilken modifieringar kunde vidtas om utvecklingen visade sig motivera detta.
Riktlinjerna för elförsörjningen innebar vidare dels en planerad utbyggnad av
vattenkraften med ca 5 TWh till ca 66 TWh, dels en betydande satsning på
anläggningar för kombinerad el- och värmeproduktion.
Försörjningen med bränslen
skulle enligt programmet tryggas genom bl.a. en aktiv statlig oljepolitik. Ett
statligt företag för kommersiell verksamhet inom oljeområdet bildades. Det
statliga stödet för prospektering efter och utvinning av olja och naturgas i
Sverige och utomlands utvidgades och förstärktes. Principbeslut fattades om
ytterligare beredskapslagring av olja och oljeprodukter för att förbättra
uthålligheten mot s.k. fredskriser.
Energiprogrammet
innehöll även ett treårigt program för forskning och utveckling inom
energiområdet, omfattande såväl produktion och distribution sora användning av
energi inom industri, transporter och bebyggelse. Programmet innebar en ökning
av forsknings- och utvecklingsinsatserna rörande förnybara energikällor bl.a.
sol, vind och biomassa. De sammanlagda kostnaderna för programmel beräknades
till 366 milj. kr. för treårsperioden 1975/76-1977/78.
1975
års enei-gipolitiska program avsåg tiden fram till år 1985. Nytt
ställningstagande innehållande riktlinjer för energipolitiken efter år 1985
förutsattes komma att ske år 1978.
Som
en följd av det energipolitiska programmet vidtogs under åren 1975 och 1976 ett
antal åtgärder, bl. a. utvidgning och förbättring av energistatistiken,
utökning av det ekonomiska stödet till energibesparande åtgärder i
näringslivet, förstärkning av myndighetsresurserna inom kärnsäkerhets-området
och utvidgning av forsknings- och utvecklingsarbetet inriktat på ökad säkerhet
i kärnkraftverken. Vidare lades riktlinjer fast för eldistributionens
fortsatta omstrukturering med bl.a. ökat utrymme för lokala intressen. Hösten
1976 godkände riksdagen lag (1976:838) om allmänna fjärrvärmeanläggningar och
våren 1977 antogs lag (1977:439) om kommunal energiplanering.
Under år 1976 beslöt
statsmakterna också att förstärka energiberedskapen genom bl.a. vissa insatser
inom det petrokemiska områdel. Våren 1977 fattades beslut om den forlsatta
beredskapslagringen inom energiområdet lill år 1985. Beslutet innebar en
prioritering av beredskapsåtgärder mot fredskriser.
I
februari 1976 tillkallade dåvarande chefen för jordbruksdepartementet den s.k.
energi- och miljökommittén (Jo 1976:02) med uppdrag att ge en översiktlig och
lättillgänglig redovisning av hälso- och miljöeffekterna vid användningen av
olika energislag. Kommittén framhåller i sitt betänkande alt del inte finns
några enkla svar på frågan om hur Sveriges energiförsörjning skall se ut -
inte ens om man enbart skulle se lill verkningarna på
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1 Industridepartementet 4
hälsa
och miljö. Kommittén framhåller att alla de energislag som i detta perspektiv
kan spela en mer betydande roll är förknippade med skadeverkningar som är
eller kan bli ett allvarligt hot mot vår hälsa eller vår miljö. Åtgärder för
ökad energihushållning och forsknings- och utvecklingsinsatser med sikte på
ökad användning av förnybara energikällor bör därför vidtas. Kommittén
framhåller vidare att det från hälso- och miljösynpunkt förefaller rimligast
att Sverige bygger sin elenergiförsörjning på en kombination av olika
energislag.
I den regeringsförklaring
som den i oktober 1976 nytilllrädda regeringen avgav betonades starkt riskerna
med hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall. Det framhölls att
en satsning på kärnkraft inte kunde ske om inte riskerna bemästrades.
Regeringen lade fram förslag till lag om särskilt tillstånd atl tillföra
kärnreaktor kärnbränsle, den s. k. villkorslagen, som antogs av riksdagen
våren 1977 (prop. 1976/77:53, NU 1976/ 77:23, rskr 1976/77:205). Enligt lagen
krävs atl vissa frågor om hantering av använt kämbränsle och högaktivt avfall
skall vara lösta innan en reaktor får tas i drift. Tillstånd enligt lagen
meddelas av regeringen. Som villkor för tillstånd gäller att innehavaren av
reaktorn skall dels förete avtal som på ett betryggande sätl tillgodoser
behovet av upparbetning av använt kärnbränsle, dels visa hur och var en helt
säker slutlig förvaring av det högaktiva avfallet från upparbetningen kan ske.
Alternativt kan tillstånd ges till en reaktorinnehavare som kan visa hur och
var en helt säker slutlig förvaring kan ske av använt kärnbränsle utan
föregående upparbetning, s. k. direktdeponering.
Lagen gäller endast de
reaktorer som inte hade tagils i drift före oktober 1976. De första fem svenska
kärnkraft reaktorerna berörs alltså inte. För den sjätte reaktorn, Barsebäck 2,
som var färdig vid nämnda tidpunkt och som nu är i drift, antogs särskilda
bestämmelser.
Som
en följd av de krav som villkorslagen ställer startade de berörda
kraftföretagen ett utrednings- och utvecklingsprogram, projekt Kärnbränslesäkerhet
(KBS), avseende hantering och förvaring av använt kärnbränsle. En redovisning
vad beträffar hantering-och slutlig förvaring av högaktivt avfall från
upparbetning lämnades i december 1977 och en redovisning av hantering och
slutlig förvaring av använt kärnbränsle i juni 1978.
Vattenfallsverket
ansökte i december 1977 om tillstånd enligt villkorslagen för kärnkraftblocket
Ringhals 3. En molsvarande ansökan från Forsmarks Kraftgrupp AB för Forsmark 1
ingavs i april 1978. Ansökningarna prövades i oktober 1978 av regeringen som
därvid fann att den i ansökningarna åberopade metoden för förvaring av
högaktivi avfall från upparbetning i huvudsak uppfyller villkorslagens krav.
Regeringen beslöt emellertid att t. v. lämna ansökningarna utan bifall med
motiveringen att det fordras ytterligare geologiska undersökningar för all visa
förekomsten av en tillräckligt stor bergsformation på aktuellt djup och med de
egenskaper som KBS säkerhetsanalys i övrigt förutsätter. Arbetet med att ta
fram kompletterande geologiskt underlag har nyligen avslutats.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 5
Ökade
insatser beträffande energihushållning vidtogs under åren 1977 och 1978.
Anslaget för statsbidrag till energibesparande åtgärder inom näringslivet har
successivt förstärkts för att under innevarande budgetår uppgå till drygt 300
milj. kr. Anslaget för stöd till energisparåtgärder i bostäder m. m. höjdes
under samma period. För innevarande budgetår har sammanlagt drygt 1 300 milj.
kr. anvisats för detta ändamål.
Ett
förslag till energisparplan för befintlig bebyggelse antogs av riksdagen våren
1978 (prop. 1977/78:76, CU 1977/78:31, rskr 1977/78:345). Målet är enligt
beslutet att spara ca 35 TWh under perioden 1978-1988, vilket innebär 25-30% av
nettoenergiförbrukningen i 1978 års byggnadsbestånd. Planen, som omfattar
investeringar om sammanlagt 31000-48000 milj. kr. under denna period, skall
enligt beslutet omprövas efter tre år.
Våren
1978 beslöt riksdagen vidare alt förlänga energiforskningsprogrammet med
ytterligare en treårsperiod (prop. 1977/78:110, NU 1977/ 78:68, rskr 1977/78:
341). Tyngdpunklen i programmet las på de förnybara energikällorna, främst
vindenergi och biomassa, och på effektivare energianvändning i industrins
processer och i bebyggelsen. För perioden 1978/ 79-1980/81 angavs en ram på 842
milj. kr.
Den
20 mars 1977 höjdes elskatten från 2 öre till 3 öre per kWh. Skatten på bensin
höjdes med 25 öre per liter den 27 april 1978.
För
att stimulera opinionsbildningen inför det kommande energipolitiska beslutet
har för budgetåren 1977/78 och 1978/79 anslagits medel för särskilt stöd till
studiecirklar i energifrågor, bl. a. för bidrag till studieförbunden för
framtagning av material och utbildning av cirkelledare. Under budgetåret
1977/78 ställdes också medel till förfogande för ekonomiskt stöd till information
och kunskapsspridning som initierades av olika fristående grupper och organisationer.
I
december 1976 tillkallades enligt regeringens bemyndigande energikommissionen,
vars uppgifi var att samla, utvärdera och redovisa material samt göra
nödvändiga kompletterande studier som underiag för regeringens
ställningstaganden och förslag till riksdagen om den svenska energipolitikens
inriktning fram till omkring år 1990.
Statens
industriverks prognoser SIND A och SIND B som redovisades i ulredningen (SIND
1977:9) Sveriges energianvändning under 1980- och 1990-talen utnyttjades i
energikommissionens arbete. I prognosen SIND A beräknas energianvändningen år
1990 till ca 470 TWh, varav ca 127 TWh el. Än vändningsnivåerna motsvaras av
tillförselnivåer på totalt ca 510 TWh och ca 145 TWh el. Prognosen bygger bl.a.
på att omfattande insatser i energihushållande syfte vidtas. Under antagandet
om en ännu högre ambitionsnivå beträffande energibesparingsåtgärder utarbetade
verket en variant på denna prognos, SIND B, enligt vilken behovet av tillförd
energi år 1990 uppgår till ca 480 TWh, varav ca 140 TWh el.
På
uppdrag av energikommissionen utarbetades bl. a. en alternativ ener-
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1 Industridepartementet 6
giplan
av företrädare för vissa miljörörelser. Denna plan, miljörörelsernas
alternativa energiplan (MALTE), grundar sig på ett väsentligt lägre energibehov
bl.a. genom att man har antagit en industribranschstruktur som kraftigt avviker
från vad som låg till grund för industriverkets prognos. Planen, som
förutsätter att kärnkraften skall vara avvecklad år 1985, bygger på ett
betydande utnyttjande av biomassa för energiändamål.
Energikommissionen
redovisade i sitt arbete fyra exempel för den fortsatta utvecklingen inom
energiområdet. Dessa s. k. altemativ byggdes i huvudsak upp kring olika
handlingslinjer beträffande användningen av kärnkraft. Alternativ A utgör en
plan för avveckling av kärnkraften till omkring år 1985. Alternativ B innebär
att energipolitiken inriktas mot att avveckla kärnkraften under en tioårsperiod
med år 1990 som riktpunkt, alternattv C att en kärnkraftutbyggnad inom ramen
för 1975 års beslut accepteras under 1980-talet men att låsningar för tiden
därefter undviks och slutligen alternativ D att kämkraftutbyggnad under
1980-talet accepteras i något större omfattning samt att en markerad
inriktning görs mot fortsatt framtida kärnkraftutnyttjande, bl.a. genom en
satsning på en inhemsk kärnbränslecykel. Användningsnivån i alternativ A och B
är begränsad till ca 430 TWh år 1990 och understiger därmed nivån i prognosen
SIND B medan användningsnivån i alternativ C och D är ungefår den samma som i
SIND A.
Kommissionen
utarbetade också två varianter på dessa alternativ nämligen alternativ B', där
användningsnivån i alternativ C och D förutsätts samtidigt som kärnkraften
avvecklas och alternativ C som innebär ett fortsatt kämkraftutnyttjande men
baserar sig på samma energianvändningsnivå som alternativ A och B.
Genomförda
analyser och överväganden ger enligt energikommissionen vid handen att de
riktlinjer som innefattas i ett energisystem mellan alternativen C och C i
långa stycken svarar mol de krav som kommissionen anser bör ställas på
energiprogrammet för 1980-talet, nämligen ökad försörjningstrygghet, minskat
oljeberoende, flexibilitet och handlingsberedskap inför framtida
ställningstaganden. Kommissionen anger vidare att vi genom utnyttjande av el
liksom genom ökat utnyttjande av fjärrvärme kan pressa tillbaka oljeberoendet
samtidigt som försörjningstryggheten kan förbättras genom ökat utnyttjande av
inhemska bränslen och större spridning av imporlbränslen. Ett energipolitiskt
beslut med denna inriktning ger enligt energikommissionen möjligheter till en
fortlöpande omprövning av energipolitiken, allteftersom ny kunskap erhålls om
framför allt möjligheterna att införa de förnybara energikällorna i större
skala.
Till
kommissionens betänkanden har avgivits reservationer med olika inriktning.
Reservationerna gäller främst vattenkraft- och kärnkraflfrå-gorna.
Jag
delar i stort energikommissionens uppfattning och kommer i det följande att
lägga fram förslag till riktlinjer för energipolitiken som ansluter
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 7
sig till denna strategi. Förslagen, som i första hand
avser tiden fram till omkring år 1990, är således utformade med syfte att
niöjliggöra en successiv utveckling mot ett energisystem i huvudsak baserat på
uthålliga, helst förnybara och inhemska, energikällor med minsta möjliga
miljöpåverkan. I takt med att ytterligare kunskap erhålls får en fortlöpande
anpassning av energipolitiken mot detta mål ske.
I prop. 1978/79: 100 (bil. 17 s. 137, 186 och 208) har
regeringen föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i
ämnel, för budgetåret 1979/80 beräkna
1.
lill
Energibesparande åtgärder inom näringslivet m.m. ett reservationsanslag av 310
milj. kr.,
2.
till Vissa
utbildningsåtgärder m.m. i energibesparande syfte ett reservationsanslag av 5
milj. kr.,
3.
till
Energiforskning ett reservationsanslag av 283 milj. kr.,
4. till Kraftstationer m. m. ett investeringsanslag av 2
310 milj. kr.
Jag anhåller att nu få ta upp dessa frågor.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1 Industridepartementet
2
Energipolitikens allmänna inriktning
2.1
Internationell översikt
2.1.1
Världens nuvarande energiförsörjning
Den
globala användningen av energi har ökat snabbt under hela 1900-talet.
Tillväxten har varit omkring 5 % per år. Sedan år 1950 har energianvändningen
mer än trefaldigats. Utvecklingen har dock inte skett likformigt vad gäller
olika slags energiråvaror. Medan utvinningen av kol sedan år 1950 har ökat med
ca 70% har utvinningen av olja mer än femfaldigats, utvinningen av naturgas
nästan sjufaldigats och produktionen av vatten-och kärnkraft mer än
femfaldigats.
Denna
utveckling har inneburil förskjutningar i energiråvarornas relativa andelar av
den globala energiproduktionen. Sålunda svarade år 1950 kolet för ca 60%, oljan
för ca 30% och naturgasen för ca 10% av den totala produktionen. Vattenkraften
svarade för ett par procent. År 1975 hade kolets andel, trots ökad utvinning,
sjunkit till ca 33% medan oljans och naturgasens andelar stigit till ca 44
resp. 20%. Vattenkraft och kärnkraft svarade för ca 3 %.
En
viss utjämning har skett i fördelningen av energianvändningen mellan olika
ländergrupper så att u-länderna har kunnat ta en ökande andel av världens energiproduktion
i anspråk. Skillnaderna mellan i-länder och u-länder är dock avsevärda.
U-länderna hade år 1975 ca 70% av befolkningen men svarade endast för 16% av
energiförbrukningen i världen exkl. stalshandelsländerna. De 16 största
u-länderna stod för två tredjedelar av denna förbrukningsnivå. Ungefär 600
milj. människor i de högt utvecklade industriländerna förbrukar idag en
energimängd som motsvarar ungefär 6 ton olja per invånare och år. Motsvarande
siffra för ca 1 700 milj. människor i de fattigaste u-länderna är 0,3 ton per
invånare och år. Däremellan kommer en stor och växande grupp av
mellanutvecklade länder med ca 1 800 milj. människor som förbrukar ca 1,6 ton
per invånare och år.
För
att u-länderna skall kunna utvecklas ekonomiskt, öka sin livsmedelsproduktion
och hejda den inom vissa regioner allvariiga miljöförstöring som uppkommer
genom skövlandet av skog för bränsleändamål fordras bl.a. ökad tillgång till
energiråvaror. U-ländernas utveckling kommer att ställa stora krav på det
globala energiförsörjningssystemet, speciellt vad avser oljeförsörjningen, inte
minst mot bakgrund av den snabba befolkningsökningen och den fortgående
urbaniseringen.
Oljan
dominerar världens nuvarande energiförsörjning. Av tabell 2.1 framgår
produktionen av råolja och konsumtionen av oljeprodukter inom skilda
geografiska regioner år 1977.
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet
Tabell 2.1 Världens produktion och konsumtion av olja år
1977, milj. ton
Region Produktion Konsumtion
465,5
867,3
75,7
85,4
238,9
192,1
70,1
696,6
104,4
79,2
306,0
57,0
14,2
34,5
103,8
94,3
0,6
260,1
21,4
37,9
81,0
73,0
540,0
395,0
20,0
100,0
Förenta staterna
Canada
Latinamerika
Västeuropa
Mellersta östern
Afrika
Södra
Asien
Sydostasien
Japan
Australien
m. 0.
Kina
Sovjetunionen
Ö steuropa
3 041,6 2
972,4
Källa: BP statistical review of the worid oil industry
1977.
Av tabellen framgår att oljekonsumtionen huvudsakligen
sker i områden som i stor utsträckning måste importera oljan. Stater
tillhörande Organization of the Petroleum Exporiing Countries (OPEC) spelar en
nyckelroll eftersom de svarar för drygt hälften av världens oljeproduktion och
för ca 85% av exporten. Den totala världshandeln med olja år 1977 uppgick till
drygt 1,7 miljarder ton varav knappt 1,5 miljarder ton var råolja och resten
raffinerade oljeprodukter.
Naturgasen konsumeras till skillnad från olja i stor
utsträckning i de regioner där den produceras. Den uppskattade
världsproduktionen av gas år 1977 framgår av tabell 2.2
Tabell 2.2 Världens produktion av naturgas år 1977,
miljarder m
Region Produktion
Förenta staterna 567
Canada 90
Latinamerika 51
Västeuropa 180
Mellersta östern 37
Afrika 15
Fjärran östern 36
Kina 20
Sovjetunionen 346
Östeuropa 52
__________________ 1 394
Källa: Petroleum Economist, September 1978.
Tabellen redovisar den kommersiella gasproduktionen.
Härtill kommer ca 300 miljarder m gas vilka antingen måste facklas, dvs.
brännas, på grund av bristande avsättningsmöjligheter eller användas för
injicering i producerande oljekällor för atl därigenom öka utvinningen av olja.
Merparten av sisinämnda gaskvantitet produceras i stater som tillhör OPEC.
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1 Industridepartementet 10
Dessa
staters kommersiella gasproduktion beräknas år 1977 ha uppgått till endast 75
miljarder m av en total produktion på ca 270 miljarder m'.
Den
internationella handeln med naturgas har relativt liten omfattning. År 1976
beräknas den har uppgått till 142 miljarder m', varav drygt 17 miljarder m'
distribuerades i form av flytande naturgas, s.k. LNG, och resten via
rörledningar. De största exportörerna av rörbunden gas år 1976 var
Nederländerna med 57 miljarder m", Canada med 27 miljarder m och
Sovjetunionen med 26 miljarder m. Största exportörer av LNG var Brunei med 7,5
miljarder m, Algeriet med 6,5 miljarder m' och Libyen med 4 miljarder m .
Även
den internationella handeln med kol är av begränsad omfattning. Av
världsproduktionen år 1977 om knappt 2,5 miljarder ton gick endast ca 200 milj.
ton i internationell handel. Merparten härav avsåg kol för järn-och
stålindustrin och endast en mindre del utgjordes av kol lämplig för
energiproduktion. De störsla exportörerna var Förenta staterna med 49 milj.
ton. Polen med 39 milj. ton, Australien med 36 milj. ton och Sovjetunionen med
26 milj. ton.
Världsproduktionen
av kol år 1977 framgår av labell 2.3.
Tabell
2.3 Världsproduktionen av kol år 1977, milj. ton
Region Produktion
----------------- .--- ,---- ..-------------------------
Förenta
staterna 602
Canada 23
Latinamerika 11
Västeuropa 234
Afrika 90
Asien.
exkl. Kina 199
Australien
m. fl. 75
Kina 490
Sovjetunionen 502
Östeuropa 238
_____________________ 2
464____________________
Källa:
US Department ofthe Interiör: International Coal Trade, April 1978.
T.o.m.
år 1976 har i västväriden producerats drygl 470000 ton uran varav drygt två
tredjedelar har kommit från Nordamerika. Äv den producerade kvantiteten har
huvuddelen utnyttjats för militära ändamål. Mellan åren 1972 och 1976 låg
produktionen konstant kring ca 20000 ton per år. Därtill kommer produkttonen i
Sovjetunionen, Östeuropa och Kina.
Den
uppskattade uranproduktionen år 1977 framgår av labell 2.4.
Världens
installerade kärnkraftkapacitet har uppskattats till ca 103 GW i maj 1978. Av
denna siffra stod Förenta staterna för 46,3, Japan för 12,1, Västtyskland och
Storbritannien för vardera 6,9 samt Sovjetunionen, Frankrike och Sverige för
7,6, 4,5 resp. 3,7 GW. Kärnkraften har uppskattats svara för ca 5 % av
världens elproduktion är 1975.
Vattenkraften
svarar idag för ca 23 % av väridens produklion av elektri-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1978/79:115 Bilagal Industridepartementet
Tabell 2.4 Uppskattad uranproduktion år 1977, ton
(exkl. Sovjetunionen. Östeuropa och kinal
Land
Argentina 130
Australien 400
Canada 6 100
Frankrike 2 200
Japan 2
Niger 1 609
Portugal 85
Sydafrika 6 700
Spanien 191
Förenta staterna 11 200
_____________________ 28 617_______________
Källa: NEA/IAEA: Uranium Resources. Production and Demand,
1977.
citet. Totalt finns ca 372 GW vattenkraftkapacitet
installerad, vilket bedöms vara endast ca 16% av den totala möjliga
kapaciteten i världen. OECD-länderna har byggt ut ca 46% av sin kapacitet medan
motsvarande siffra för övriga länder uppskattas tili i genomsnitt 7%.
Icke-kommersieU energi, t.ex. brännved och diverse
avfallsprodukler, spelar en betydande roll i främst de fattiga u-länderna. I
vissa av dessa länder kan dylika energikällor beräknas svara för 90% av energibehoven.
2.1.2 TiUgång på energiråvaror och deras varaktighet
Tillgången på och varaktigheten av de ändliga
energiråvarorna är av största betydelse för svenskt vidkommande. Olja, kol och
uran, som samtliga i stort sett helt och hållet importeras, svarar för 80% av
Sveriges energiförsörjning.
Säkra och entydiga uppskattningar av världens tillgångar
av råolja kan inte göras. En relativt hög grad av tillförlitlighet kan uppnås
endasl för områden där fyndens storlek och utvinningsbarhet är kända genom
omfattande och långvarig erfarenhet. Dessa oljetillgångar uppskattas till ca
90 miljarder ton.
Ulöver kända oljetillgångar som anses utvinningsbara med
dagens teknik och oljepriser vänlas ytterligare tillgångar påträffas och bli
utvinningsbara i takt med att utvinningstekniken utvecklas och att
energipriserna stiger.
En rad
försök har gjorts att beräkna världens totala utvinningsvärda oljetillgångar.
Enligt uppskattningar inför den tionde världsenergikonfe-rensen år 1977 och
andra bedömningar anses dessa tillgångar uppgå till 250 ä 300 miljarder ton.
Härutöver bedöms det vara möjligt att finna 40 miljarder ton olja i främst
arktiska områden och djupa hav. Osäkerheten när del gäller de uppskattade
tillgångarna utöver de redan kända och utvinningsvärda är dock betydande,
sammanhängande med både tekniska och ekonomiska faktorer.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1978/79:115 Bilaga
I Industridepartementet 12
1
en nyligen av Rand Corporatton utförd studie har beräknats att nära 70% av
oljetillgångarna finns i 134 oljefält. Av dessa svarar vidare 33 fäll för mer
än hälften av tillgångarna.
Beroendet
av de hittills funna stora oljefälten blir än mera påtagligt om det beaktas att
bara 4 fäll svarar för mer än 20% av oljeresurserna. Det har samstämmigt
uppskattats att de stora oljefältens relativa betydelse kommer att minska i
framtiden. Således förväntas nyfynden komma att göras i från
prospekteringssynpunkl allt mera osäkra områden och i mindre fält än de nu
producerande. Det kommer därför att bli allt dyrare att leta efter och utvinna
olja ur nya fyndigheter.
En
effekt av stigande oljepriser är att utvinningen från producerande fält kan
ökas i och med att det kan bli ekonomiskt motiverat att använda förbättrade
utvinningsmetoder.
Den
geografiska fördelningen av oljetillgångarna redovisas i tabell 2.5.
Tabell
2.5 Världens oljetillgångar, miljarder ton
Region Kända och
utvinningsvärda
tillgångar
Nordamerika Latinamerika
5,1 5,7
Västeuropa Afrika
3,8
8.5
Mellersta
östern
52,3
Fjärran
östern m. fl.
2,8
Sovjetunionen. Osteuropa och Kina
14.0
92,2
Källa:
Oil & Gas Journal 1977-12-26 samt Worid Energy Conference 1977.
Av
de kända och utvinningsvärda oljetillgångarna beräknas ca 70 % ligga i stater
som är medlemmar i OPEC. De kända och utvinningsvärda tillgångarna i Mexico
har uppskattats till ca 4 miljarder ton. Möjligheterna till ytterligare fynd
bedöms som goda.
För
svenskt vidkommande är siorieken på de kända och utvinningsvärda tillgångarna i
Nordsjön av särskilt iniresse. Dessa har uppskattats till ca 3 miljarder ton
vilket motsvarar nuvarande väridsförbrukning under ett år eller Västeuropas
hela förbrukning under ca fem år.
Utöver
de redovisade uppskattningarna finns stora fyndigheter av olja bundna i
oljeskiffrar och i tjärsand. Olja från sådana tillgångar anses kunna bidra till
världens oljeförsörjning endast i obetydlig utsträckning under detta sekel även
om de kan få viss regional betydelse, främst i Canada och Förenta staterna.
Vid
prospektering efter olja och gas har hittills inle fyndighetema av naturgas
värderats lika högt som oljefyndigheterna. En av anledningarna härtill är att
det är mer kompliceral alt få fram gas lill konsumenterna.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1978/79:115 Bilagal Industridepartementet
13
opaginerad Kontrollera mot PDF
Därigenom har även del möjliga avsättningsområdet blivit
begränsal. Kända och utvinningsvärda naturgaslillgångar redovisas i labell 2.6.
Tabell 2.6 Världens kända och utvinningsvärda
naturgastillgångar, miljarder m
Region
Kända och utvinningsvärda tillgångar
Nordamerika
7 600
Latinamerika
2 700
Västeuropa
3 600
Afrika
5 900
Mellersta
östern
24 900
Fjärran
östern m.
fl.
3 500
Sovjetunionen.
Osteuropa
och Kina
27 300 75 500
Källa: Petroleum Economist, September 1978.
Energimässigt motsvarar världens kända och utvinningsvärda
naturgaslillgångar ungefär två tredjedelar av motsvarande oljelillgångar. De
totala tillgångarna på gas har bedömts vara ca fyra gånger större än de nu
kända tillgångarna men osäkerheten härvidlag är än mer påtaglig än vad som har
redovisats avseende olja. Härutöver tillkommer stora kvantiteter gas i s. k.
okonventionella fyndigheter som kan komma att spela endast en marginell roll i
världens energiförsörjning under detta sekel.
Stenkol och brunkol utgör den helt dominerande delen av
jordens totala fossila bränsletillgångar. De nu tekniskt och ekonomiskt
brytvärda tillgångarna av stenkol (anlracil och bituminösa kol) beräknas, som
redovisas i labell 2.7, uppgå lill 492 miljarder ton vilkel energimässigi är
närmare fyra gånger mer än vad som gäller för motsvarande oljetillgångar.
Härtill kommer tillgångar på brunkol (sub-bituminösa kol, brunkol och lignii)
molsvarande 144 miljarder ton kol.
Tabell 2.7
Världens kända koltillgångar, miljarder ton
opaginerad Kontrollera mot PDF
Region
Kända och utvinningsvärda tillgångar
Kända
tillgångar
opaginerad Kontrollera mot PDF
Stenkol
Brunkol
Stenkol
Brunkol
Afrika
34
_
173
_
Amerika
127
71
1 309
1 409
Asien
219
30
5 494
887
Australien
18
9
214
49
Europa
94
34
536
55
492
144
7 726
2 400
Källa: Worid Energy Conference 1977.
De totala koltillgångarna har beräknats lill drygt 10000
miljarder ton. Härvid bör observeras all dessa tillgångar lill skillnad från
vad som har angivits för olja är relalivi väl kända. De tekniskt och ekonomiskt
utvin-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1978/79:115 Bilagal Industridepartementet 14
ningsvärda
tillgångarna på kol beräknas f. n. uigöra bara 6.3 % av de kända tillgångarna.
Siigande kolpriser och utökad prospektering efter kol kommer således all öka
den ulvinningsvärda delen av de redan kända tillgångarna.
Av
tabell 2.7 framgår också atl jordens koltillgångar är koncentrerade till det
norra halvklotet. 86 % av de kända tillgångarna på stenkol och 94 % av de kända
tillgångarna av brunkol finns i Förenta staterna, Kina och Sovjetunionen.
Motsvarande siffror för de kända och utvinningsvärda tillgångarna är 60 resp.
64 %.
Den
ojämna geografiska fördelningen behöver nödvändigtvis inte vara ett geologiskt
fenomen utan mera bero på brisiande prospekleringsinsatser i u-länderna. Som
tidigare har framhållits kan utökade sådana insaiser i inte oväsentlig mån
utöka resurspotenlialen.
En
omfatlande studie av västvärldens tillgångar av uran har genomförts av OECD;s
Nuclear Energy Ägency (NEA) lillsammans med FN:s atomenergiorgan International
Atomic Energy Ägency (lAEA). Resultatet av studien sammanfattas i tabell 2.8.
Uppgifier fmns inte tillgängliga för Sovjetunionen, Östeuropa och Kina.
Tabell
2.8 Uppskattade urantillgångar i västvärlden, utvinningsbara till en kostnad av
högst $ 130/kg ($50/lb UsOb), 1000
ton uran
Region
Kända till-
Därutöver sannolika
gångar
tillgångar
Nordamerika
825
1 709
Latinamerika
65
16
Västeuropa
388
98
Mellersta
östern och
norra Afrika
38
53
Afrika
söder om
Sahara
538
147
Södra
Asien
30
24
Östra
Asien
-
-
Australien
m. fl.
304
49
2 188
2 096
Källa: NEA/IAEA: Uranium Resources, Production and Demand.
1977.
Över
60% av de kända tillgångarna finns sålunda i Nordamerika och Afrika. Av
Västeuropas kända tillgångar återfinns nästan 80% i alunskiffrarna i
Billingenområdet.
Om
nuvarande nivå på utvinningen av de redovisade energiråvarorna bibehålls,
skulle de nu kända och utvinningsvärda tillgångarna räcka för olja i 30 år,
naturgas i 45 år, stenkol i 200 år och uran i 75 år. Om uranet används i
bridreaktorer ökas uthålligheten med upp mot ca 60 gånger. Beträffande kol bör
observeras atl de kända tillgångarna är avsevärt större än de kända och
utvinningsvärda tillgångarna och atl det därför finns förutsättningar för en
belydligt längre uthållighet.
1
det fall utvinningen ökar med 4% årligen minskas uthålligheten till för
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet
15
opaginerad Kontrollera mot PDF
olja
20 år, naturgas 25 år, stenkol 55 år och uran ca 35 år. Om hänsyn tas även lill
uppskattade totala tillgångar skulle vid nämnda årliga ökning oljan räcka i 40
år, naturgasen i 55 år, kolet i 115 år och uranet i 50 år.
Jag
vill understryka att redovisad uthållighet är baserad på olika förutsättningar
och bedömningar vad gäller resurspotentialen för de skilda slagen av
energiråvaror. Således är underlaget vad beträffar olja och naturgas baserat
på uppskattningar av totala utvinningsvärda tillgångar medan underiaget vad
gäller kol, och i betydande utsträckning även uran, är baserat på redan nu
kända tillgångar. De redovisade uppskattningarna för olja och gas kan därför
innebära en överskattning och motsvarande siffror för kol och uran innebära en
underskattning av uthålligheten.
Del
bör vidare framhållas att energiråvarorna självfallet inte tar tvärt slut efter
ett visst antal år. Som jag redan har påpekat kommer emellertid utvinningen av
energiråvaror, och i synnerhet olja, i takt med uttömning av existerande och
lättillgängliga fyndigheter alt tvingas övergå till mindre fyndigheter som är
mer svårtillgängliga, tekniskt krävande och kostsamma. Med stigande knapphet
på energiråvaror kommer också priset atl stiga, efterfrågan alt dämpas och den
rent fysiska uthålligheten atl förlängas.
Som
jag närmare kommer att beröra i del följande finns det i detta sammanhang
anledning att beakta möjligheten av atl vissa producentländer föredrar alt
begränsa den årliga utvinningen för att få en längre total produktionsperiod.
Knapphet på t. ex. olja kan därför uppslå snabbare än vad uppskattningarna av
världens totala oljelillgångar ger anledning att förmoda.
2.1.3
Utvecklingen UU år 2000
Ett
stort antal prognoser över världens energisituation på lång sikt har lagts fram
under de senaste åren. Dessa studier är av stort intresse för svenskt
vidkommande efiersom de ger oss en uppfattning om internationella förhållanden
som är av central betydelse för vår egen energisituation och för inriktningen
av energipolitiken. Jag avser att i del följande kortfattat och översiktligt
dels redogöra för utvecklingen inom vissa sektorer enligt några sädana studier,
dels sammanfatta studiernas viktigare slutsatser.
De
studier jag har valt att behandla är World Energy Outlook från Organization for
Economic Co-operation and Development (OECD), Steam Coal-Prospects to 2000 samt
Energy Policies and Programmes of lEA Counlries, 1977 Review från International
Energy Agency (lEA), Energy-Global Prospecls 1985-2000 från Workshop on
Alternative Energy Sirategies (WAES), Worid Energy-Lookingahead to 2020 från
Worid Energy Conference (WEC) samt World Energy Outlook från oljebolaget Exxon,
i Sverige Esso. De har samtliga publicerats under år 1977 eller 1978.
Prop. 1978/79:115 Bilagal
Industridepartementet 16
Gemensamt
för studierna är att de utgår från vissa - och ofta alternativa antaganden
beträffande förhållanden som är av betydelse för utvecklingen av
energitillförsel och energikonsumtion, t. ex. ekonomisk tillväxt, oljepris,
energipolitiken i de stora konsumentländerna, OPEC:s politik avseende
utvinning av olja och takten i upptäckten av nya oljefynd. För fullständiga
uppgifter om dessa antaganden och fömtsättningar hänvisas till de nämnda
studierna.
Världens
totala efterfrågan på energi ökade med 5,5% per år under perioden 1965-1973.
För industriländernas del var motsvarande siffra 5,2%. Under åren 1973-1976
ökade efterfrågan i väriden med endast 0,7% per år.
Samtliga
prognoser förutser lägre ökningstakt i den framlida efterfrågan på energi i
OECD-länderna än under tiden före år 1973. Denna förändring hänger främst
samman med förväntningar om lägre ekonomisk tillväxt samt med effekter av de
högre energipriserna och av åtgärder för encgihushållning. Relationen mellan OECD-ländemas
ökning i total energianvändning och ökning i bmttonationalprodukt (BNP) var
under perioden 1960-1974 0,99, dvs. en ökning av BNP med 1 procent åtföljdes
av en nästan enprocenlig ökning i energianvändningen. 1 den senaste
lEA-pro-gnosen, som ingår i studien Steam Coal - Prospecls to 2000 från
december 1978, anges detta relationstal till 0,79 för perioden 1976-2000, på
basis av antaganden om en årlig ekonomisk lillväxt med i genomsnitt 3,4% och en
ökning i total energianvändning med 2,7% per år.
Exxon-studien
uppskattar den årliga ökningen av industriländernas energieflerfrågan under
åren 1976-1980 lill 3,3% och lill 2,8% under perioden 1980-1990, medan
motsvarande uppskattningar för världen som helhet anges lill 3,9 resp. 3,5%.
Dessa siffror ger en antydan om att man i allmänhet väntar sig att u-ländernas
och statshandelsländernas energianvändning kommer att öka snabbare än världens
totala energianvändning. WEC påpekar att industriländerna nu tycks ha minskande
behov av ytterligare energi för atl vidmakthålla fortsatt ekonomisk tillväxt.
Det konstateras däremot att u-länderna, som befinner sig i den ekonomiska
utvecklingens begynnelseskede, behöver ökade energiinsatser för att göra en
snabb ekonomisk tillväxt möjlig. WAES uppskattar relationen mellan energitillväxt
och ekonomisk tillväxt under perioden 1972-2000 för u-länderna till mellan 1,05
och 1,10. Världsbanken har uppskattat den åriiga tillväxten i
energianvändningen i de icke OPEC-anslutna u-länderna till 6,2% under perioden
1975-1985.
1
fierlalel studier understryks all det finns en betydande potential för
energisparande som kan påverka användningsnivåerna på sikt, i synnerhet i
i-länderna. OECD;s World Energy Outlook anger t.ex. åtgärder ulöver dem som
redan har vidtagits vilka skulle leda till en energibesparing om ca 200 mloe år
1985. WEC har dragil slulsatsen alt omkring 30 % av den energi som annars
skulle ha blivit använd år 2020 är möjlig atl spara genom
Prop.
1978/79:115 Bilagal Industridepartementet 17
teknisk
utveckling och förbättrade meioder att omvandla energi och utnyttja energi mer
effektivt.
Ett
huvudtema i flertalet av de aktuella studierna är att världens produktion av
olja inte kommer att vara tillräcklig för att svara mot väntad efterfrågan.
WAES uppskattar t. ex. atl denna situation kommeratt inträffa någon gång mellan
åren 1985 och 1995, även om realpriset på energi skulle stiga med 50%.
Prognoserna beträffande världens oljeproduktion är därmed av stort intresse.
WAES
understryker alt den tid närmar sig då oljeproduktionen inte längre kommer att
öka. Tidpunkten varierar givetvis beroende på vilka antaganden som görs men i
alla de alternativ som undersökts ligger den före sekelskiftet.
Enligt
lEA väntas OECD-ländernas egen oljeproduktion öka till 824 milj. ton år 1985
för att därefter gå ned. Delade meningar råder om Sovjetunionens framtida
oljeproduktion men flertalet bedömare tycks anse atl produktionen kommer atl nå
en topp omkring år 1980 på drygt 600 milj. ton för atl sedan ligga på ungefär
samma nivå under 1980-talet. CIA presenterade år 1977 en mer pessimistisk
prognos i detla avseende.
Kinas
export av olja har uppskattats lill ca 0,5 milj. fal per dag år 1985, vilket
molsvarar 25 milj. ton per år.
De
icke OPEC-anslutna u-länderna vänlas enligt Väridsbanken öka sin oljeproduktion
med 8,9% per år under perioden 1976-1985. Denna gmpp innehåller emellertid
länder med vitt skilda förhållanden inom energiområdet. Mexicos oljeproduktion
planeras uppgå till 3 milj. fat per dag, motsvarande 150 milj. ton perår, år
1982 och landet förväntas komma att uppträda som en siorexportör av olja under
1980-talet.
OPEC-ländernas
framtida produktionsnivåer är av central betydelse för balansen på
oljemarknaden. OECD;s World Energy Outlook uppskattar OPEC:s produktionskapacitet
år 1985 lill maximalt 45 milj. fal om dagen -molsvarande 2250 milj. lon - men
varnar för att den faktiska produktionen kan bli mycket lägre. lEA uppskattar
OPEC:s produktion till 38,5, 37,9 och 40 milj. fat om dagen åren 1985. 1990 och
2000, vilkel molsvarar 1925, 1825 resp. 2000 milj. ton perår.
Fakiorer
som kan påverka produktionsnivån i vissa OPEC-länder är bl.a. överväganden
angående lämplig utvinningslaki mol bakgrund av kapaciteten all absorbera
oljeinkomster. En särskild kommitté arbetar f. n. inom OPEC med att formulera
förslag till en långsiktig strategi för organisalionen. Företrädare för
OPEC-länderna underslryker allmänt att de begränsade oljeresurserna på sikt i
försia hand bör utnyttjas som råvara i petrokemisk industri, för transportändamål
och som energiråvara i u-länderna.
WAES
drar slutsatsen all naturgasproduktionen i de stora konsumentländerna år 2000
kommer atl ligga på ungefär två tredjedelar av 1972 års nivå. En betydande del
av världens gasreserver ligger långl från konsu- 2 Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr
115. Bilaga 1
Prop.
1978/79:115 Bilagal Industridepartementet 18
mentländerna.
Gaskonsumtionen i världen väntas därför kunna öka endast långsamt till år 1990.
I
1977 års OECD-studie uppskattades OECD-ländemas samlade kärn-kraftkapacitel år
1985 till 325 GW. IEA-uppskattningar från december 1978 avseende OECD-området
tyder på en installerad kapacitet år 1985 om 214-238 GW. För år 1990 ligger
uppskattningen på 316-388 GW och förår 2000 på 654-828 GW, vilket motsvarar en
årlig tillväxt under perioden 1976-2000 på 10,3-11,4%. WAES' uppskattning för
västvärlden år 2000 ligger på mellan 913 och 1 772 GW. Enligt WEC kommer
kärnkraften all svara för 30 % av världens energiproduktion år 2020, vilket
innebär en fördubbling vart sjätte år.
IEA-studien
Steam Coal - Prospecls to 2000 uppskattar atl kolefterfrågan kommer atl öka
med 2,7 till 3,2 % per år till år 2000 i OECD-området. I det lägre alternalivet
skulle detta leda till en ökning i OECD;s kolutnylt-jande från molsvarande ca
500 till ca 1 200 mloe per år mellan år 1976 och år 2000. Genom särskilda
ålgärder anses det att kolutnyttjandet år 2000 härutöver kan ökas med
motsvarande 350-500 mtoe. WEC:s scenario fram lill år 2020 anger att
kolproduktionen måste tredubblas.
Behandlingen
av nya och fömybara energikällor i långsiktiga energiprognoser utmärks av
osäkerhet om dessas möjliga bidrag till energiförsörjningen. WAES citerar
uppskattningen att solenergi i i-länderna år 2000 kan bidra med högst
motsvarande 100 mtoe. 1 allmänhet synes man emellerlid avstå från kvantitativa
uppskattningar beträffande dessa energikällor men man lycks anse att bidragen
blir marginella.
De
prognoser somjag här har behandlat kan i flertalet fall karakteriseras som s.
k. gapkalkyler. Med detta menas atl man utifrån givna antaganden och
förutsättningar analyserar ulbud och efterfrågan på olika energislag på lång
sikl och drar slutsatser beträffande den allmänna balansen mellan utbud och
efterfrågan vid en viss lidpunki. Gapet beskrivs ofta som ett efterfrågeöverskott
på olja.
1
OECD;s World Energy Outlook dras t.ex. slutsatsen att världen står inför risken
av en obalans när det gäller utbud och efterfrågan på olja som kan få
allvarliga ekonomiska och politiska konsekvenser. OECD-ländernas efterfrågan
på OPEC-olja år 1985 uppskattas till 35 milj. fat per dag, vilket molsvarar 1
750 milj. ton olja per år. Även om den nominella produktionskapaciteten i
OPEC-länderna är tillräcklig härför och för OPEC:s interna behov, betonas att
skillnaden jämfört med den produktionsnivå som OPEC-länderna bedömer önskvärd
kan vara stor. För all minska risken för en sådan obalans måste OECD-länderna
föra en kraftfull energipolitik där en minskning av oljeberoendet är
huvudmålet.
Inför
de examinationer av medlemsländernas energipolitik som genomfördes inom lEA år
1977 framkom att ländergruppens totala oljeimport år 1985 väntades uppgå till 1
460 milj. ton eller 29,2 milj. fal per dag, i enlighel med de nationella
energibalanser som medlemsländerna själva hade lill-
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 19
handahållii.' Examinationerna ledde emellertid till
slulsatsen atl det fanns en stor risk atl denna siffra skulle bli så hög som
31-35 milj. fat per dag, vilket motsvarar 1550-1750 milj. lon olja, om inte medlemsländernas
energipolitik förstärktes. Anledningen lill denna bedömning var främst
tveksamhet beträffande den i de nationella energibalanserna antagna utbyggnaden
av kärnkraft jämte osäkerhet beträffande sparanderesultat och produktion av
gas, kol och olja inom lEA-området.
Uppskattningar avseende nettoimportbehovet för länder som
inle lillhör lEA och uppskattningar av OPEC:s interna konsumtion led4e till
ytteriigare kvantiteter på 11-13 milj. fat per dag år 1985, motsvarande
550-650 milj. ton per år, vilkel skulle innebära en möjlig total efterfrågan på
OPEC-olja på 42-48 milj. fat per dag, molsvarande 2 100-2400 milj. lon per år.
Samtidigt gjordes uppskattningen att OPEC;s produklion
delta år skulle ligga på en nivå av 36-38 milj. fal per dag, vilket motsvarar 1
800-1 900 milj. lon per år. Slulsatsen är alt uppskattningarna leder till ett
tänkl gap mellan utbud och efterfrågan på OPEC-olja år 1985 på 4-12 milj. fal
per dag, vilket motsvarar 200-600 milj. ton per år. Detla tänkta gap innebär
all man kan förutsäga ett starkt tryck uppåt på oljepriset för alt utbud och
efterfrågan skall komma i jämvikt. Situationen skulle kunna leda till stora
risker även för försörjningstrygghelen.
Resultaten av lEA-studien Steam Coal - Prospecls to 2000
sammanfattas i tabell 2.9.
Tabell 2.9 Nettoimport (-export) av olja, milj. fat per
dag'
1985
1990
2000
OECD
33,2
40.0
49,1
Östeuropa och Kina
-
-
-
Icke
OPEC-anslutna
u-länder. övriga
2,1
2.7
7,0
OPEC-
(34,3)
(33,7)
(30,9)
Potentiellt
efterfråge-
överskott
1,0
9,0
25,2
Motsvarande
i milj. ton
olja per år
50
450
1 260
' Tabellen bygger på det lägre kärnkraftalternativet och
beaktar inte lEA:s gruppmål (se avsnitt 4.2.2).
- Skillnaden mellan OPEC:s produktion (38,5. 37,9 resp. 40
milj. fat per dag) och OPEC:s interna behov (4,2, 5,1 resp. 9.1 milj. fat per
dag).
Studiens slutsats mot bakgrund av dessa uppskattningar är
att ett vissl efterfrågeöverskott kan föreligga redan till år 1985 och all
stora potentiella efterfrågeöverskott förutses för år 1990 och 2000.
I studien understryks att det för alla olje importerande
länder är ett vitalt
intresse all planera för denna period redan nu. om man
vill undvika
' Medlemmar i lEA är samtliga OECD-länder utom Finland,
Frankrike, Island och Portugal. Australien har nyligen blivit medlem i
organisationen. Tillägg för dessa länder ger en importnivå för OECD-området som
helhet på ca 32 milj. fat per dag vilket motsvarar I 600 milj. ton olja per år.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 20
negativa
konsekvenser av ökade energipriser för den ekonomiska tillväxten,
sysselsättningen och industristrukturen. Det slås fast att kraftiga insatser
därför måste göras för att ersätta olja med kol, givetvis samtidigt med
insatser för att utveckla andra energislag och för energisparande. Del
konstateras dock all kol på grund av tekniska, ekonomiska och resursmässiga
fördelar måste spela en allt vikligare roll i den nya energisituationen.
lEA-sekretarialet har
därför konstruerat ett s.k. utvidgat kol-fall med ålgärder för alt främja
invesleringar, handel och användning. De av sekretariatet föreslagna
åtgärderna sägs kunna minska OECD-ländernas net-toimporlbehov av olja med 1,4
milj. fat per dag år 1985, 3 milj. fat per dag år 1990 och 7 milj. fat per dag
år 2000, vilket motsvarar 70, 150 resp. 350 milj. ton olja per år.
I Exxons studie dras
slulsatsen att energiutbud och energieflerfrågan kommer atl växa i samma takt
fram lill mitten av 1980-lalel, även om osäkerheten i oljeefterfrågans
utveckling betonas. Någon gång före år 2000 väntas dock en stramare situation
inträda då världens oljeproduktion ligger kvar på samma nivå och då andra
energikällor måste tillgodose ökningen i energieflerfrågan. OPEC väntas komma
att fortsätla att tillhandahålla de oljekvantiteier som efterfrågas för att
balansera väridens energibehov under prognosperioden till år 1990, vilket
innebär en produktion detta år om 44 milj. fat per dag, molsvarande 2 200 milj.
lon per år, eller 40 % mer än år 1976. En stor del av denna ökning måsle komma
från Mellanöstern. I studien konstateras att förutsägelserna om den
OPEC-produktion som krävs för att balansera efterfrågan inte är att betrakta
som prognoser om vad som sannolikt kommer alt inträffa men alt de inte heller
är oförenliga med möjlig fysisk produktionskapacitet eller med något
producentlands uttalade långsikliga politik. Samtidigt undersiryks all en
ökning av produktionskapaciteten är avhängig av regeringsbeslut.
WEC förutsäger all
oljeproduktionen kommer all nå ett maximum omkring år 1990 för alt år 2020 stå
för endast 10 % av den totala energitillförseln. Begränsningen av lillgången
på olja och gas leder enligt WEC till en kraftig ökning av kärnkraft, kol och
solenergi, som tillsammans sägs komma att stå för två tredjedelar av världens
energiförsörjning år 2020. För solenergi skulle andelen bli ca 10 %.
WAES' huvudslutsats är,
somjag tidigare harframhållil, atl utbudet av olja vid någon lidpunkt före år
2000 kommer att vara olillräckligt för att möta väntad efterfrågan, mest
sannolikt någon gång mellan år 1985 och 1995, även om energipriserna stiger med
50 % i reala termer. Mot denna bakgrund betonas atl förändringen bort från en
huvudsakligen oljebaserad energiförsörjning måsle inledas omedelbart med tanke
på den tid det tar att bygga ut och utveckla alternativ. De ekonomiska,
politiska och sociala riskerna med att underlåta att vidta åtgärder för alt
minska oljeberoendet understryks starkt.
Liksom
i andra siudier som identifierar tänkbara gap mellan utbud och
Prop.
1978/79:115 Bilagal Industridepai;tementet 21
efterfrågan
på olja konstateras i WAES-rapporlen att sådana gap givetvis aldrig kommer att
uppstå i praktiken eftersom mer olja inte kan konsumeras än vad som finns
tillgänglig. Storleken på gapen blir ett mått på den anpassning till den nya
energisituationen som kommer all ske och som måste ske. Den viktiga frågan alla
länder har att ta ställning lill är hur denna omställning skall äga mm - på ett
planerat sätt genom en målmedveten och stark energipolitik eller utan en sådan
politik och till priset av brisiande försörjningstrygghel, högre
energikostnader och därmed följande risker för den allmänna ekonomiska
utvecklingen.
Jag vill i detla
sammanhang understryka att de antaganden beträffande t.ex. ekonomisk tillväxt
och oljeprisutveckling som studierna baserar sig på är av central betydelse för
de resultat man kommer fram lill, bl. a. när det gäller tidpunkten för den
tänkta obalansen mellan utbud och efterfrågan. För att illustrera den
ekonomiska tillväxtens betydelse för utvecklingen av energiefterfrågan villjag
nämna t.ex. all OECD;s Worid Energy Outlook i sitt referensfall antog en årlig
ekonomisk lillväxt för OECD-området om 4,3% för perioden 1974-1980 och om 4,1 %
för 1980-1985. Prognosen ledde till ett uppskattat netloimportbehov av olja för
OECD-gruppen på 1 750 mloe år 1985. Vid anlagande av en ekonomisk tillväxt av
0,5 % under resp. över referensfallets varierar nelloimportbehovel med ungefär
10 % omkring referensfallets nivå. Exemplet illustrerar att en sorts balans på
oljemarknaden kommer att kunna vidmakthållas om den ekonomiska lillväxlen
bromsas upp eller förbyts i en nedgång. Delta torde dock för alia länder vara
ett oacceptabelt sätt att komma till rätta med energiförsörjningsproblemen.
Alla
de grundläggande antaganden som görs i de här redovisade studierna är förenade
med osäkerhet. Detta gäller även förutsägelserna beträffande andra
förhållanden som är av betydelse för väridens framtida energisituation - t. ex.
OPEC-ländernas långsiktiga strategi när del gäller oljeutvinning och
oljepriser. Förenta staternas oljeimport, utvecklingen av oljeproduktionen i
nya producentländer som Mexico och Kina, Sovjetunionens framtida
produktionskapacitet och den energipolitik som kommer alt föras i
OECD-länderna. Som händelserna i Iran nyligen har visat kan inte heller
extraordinära händelser uteslutas som på ett radikalt sätt kan påverka balansen
på de inlernationella energimarknaderna. Det finns allmänt sett anledning all
betona de risker för energiförsörjningen som kan bli följden av vissa lyper av
politiska händelser i de energiexpor-terande länderna. Speciellt i en situation
då försörjningssystemet är hårt ansträngt kan konsekvenserna av sådana
händelser bli mycket allvariiga.
Medvetenheten
om de problem som alla länder står inför på längre sikt när det gäller
energiförsörjningen har ökat under senare är. En anpassning av energipolitiken
till den nya energisituationen har inletts. Om svårigheler av det slag som jag
har beskrivit skall kunna undvikas krävs emellertid alt ytteriigare mycket
stora ansirängningar görs. Ell stort mått av målmedve-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet
7T
opaginerad Kontrollera mot PDF
tet och ansvarsfullt handlande kommer atl krävas från alla
länders sida. i synnerhet från de stora konsument- och producentländerna. Vad
som krävs är att åtgärder vidtas för förbäitrad energihushållning och att
alternativ till oljan kommer fram i tid för att möta en växande
energiefterfrågan. Det är värt att notera att det enda tillfälle där i-länder
och u-länder. både oljeexporterande och oljeimporterande, har fåll tillfälle
att gemensamt grundligt diskutera långsiktiga internationella energiproblem
ledde till i stor utsträckning samstämmiga synsätt när del gäller världens
energiframtid. Under Conference on Internalional Economic Co-operation. den s.
k. nord-syddialogen, som avslutades med ett ministermöte i Paris ijuni 1977,
uppnåddes enighet mellan de deltagande statema om bl. a. följande slutsatser
av det arbele som bedrivits inom konferensens energikommission;
Det ligger i alia länders intresse att en övergång sker
från den
nuvarande huvudsakligen oljebaserade energiförsörjningen till en
energiförsörjning som baserar sig på mer uthålliga och förnybara energikällor,
och
från en ekonomi
där olja och gas lill övervägande del används som energikälla till en ekonomi
där olja och gas i huvudsak reserveras för andra ändamål än energiändamål och
för områden där de inte kan ersättas med andra energikällor, samt att
omställningsperioden skall vara tillräckligt kort för att dessa förändringar
skall äga rum i god tid innan oljetillgångarna är uttömda.
Under denna period bör alla länder, så snabbi som möjligl,
utvidga, utveckla och diversifiera sina energiresurser och vidla ålgärder i
syfte att hushålla med olja och gas, samtidigt som det tillses atl del finns
ett tillräckligt utbud av energi för att möta efterfrågan och alt de
energiexpor-terande länderna kan utveckla sina ekonomier.
Avsaknaden av åtgärder för att dessa mål skall uppnås
skulle leda till allvarliga konsekvenser för hela väriden.
Bland slutsatserna i rapporten från energikommissionen
konstaleras vidare följande;
En tillräcklig och stabil försörjning av energi från både
icke förnybara och förnybara energikällor är väsentlig för ekonomiska framsteg
och välfärd i alla länder. Alla länder kommer att behöva bidra lill en
tillräcklig lillgång på energi under övergångsperioden och därefter, på basis
av varje lands individuella kapacitet och potential och med hänsyn till deras
olika former av energiresurser och kunskapsnivå rörande energiteknologi.
Flera av dessa slutsatser återkommer i kommissionens
rekommendationer, där del heter bl. a.;
alt väridssamfundel allvarligt borde inrikta sig på
att på lämpligaste sätt
påskynda processen syftande till en gradvis minskning av väridens
beroende av olja och gas och till en ökad andel för andra icke förnybara
och förnybara energikällor.
Prop.
1978/79:115 Bilagal Industridepartementet 23
-
att alla länder, i synnerhet
i-länder, borde öka effektiviteten i energianvändningen genom sparandeåigärder
och ökad leknisk effektivitet, saml
-
atl lämpliga ålgärder bör
vidtas för ett effektivt energisamarbete mellan i-länder och u-länder när del
gäller tekniskt bistånd och teknologiöverföring i syfte att bistå u-länderna
att utveckla och diversifiera sina energikällor.
1-ländema
har med varierande grad av framgång sedan den s. k. oljekrisen satsat på en
energipolitik där minskning av beroendet av importerad o/ja är huvudmålet.
Relativt betydande förstärkningar har skett i i-lander-nas program för
energihushållning. lEA-ländernas totala energianvändning ökade t. ex. med
endasl 0,5 % per år mellan 1973 och 1977, jämfört med 5,3 % per år under
perioden 1968-1973. Till stor del kan denna begränsning förklaras genom
nedgången i den ekonomiska tillväxten, men den beror även på ökad effektivitet
i energianvändningen. Satsningarna på forskning och utveckling inom
energiområdet har kraftigt förstärkts. Utbyggnaden av kärnkraft fortsätter i
relativt snabb takt, även om avsevärda nedskärningar har gjorls jämfört med de
utbyggnadsplaner som framlades vid tiden för oljekrisen. Kolet har fått förnyad
aktualitet men ökningstakten begränsas bl. a. av fakiorer som sammanhänger med
miljöeffekter och tillgänglig infrastruktur. Utökade resurser satsas på
prospektering efter olja och gas.
Den
övergångsperiod vi står inför kommer att utmärkas av fortsatt ökning av
efterfrågan på energi och av en sannolikt alltmer märkbar knapphet på olja.
Samtidigt kommer ett ökat hänsynstagande till energianvändningens miljöeffekter
att erfordras.
Min
uppfattning är att det för svenskt vidkommande, med vårt stora oljeberoende,
finns anledning att ta de prognoser och bedömningar rörande den globala
långsiktiga energisituationen som jag här har redovisat på stort allvar. Prognoser
som på ett realistiskt sätl tar hänsyn till tekniska, ekonomiska, resursmässiga
och politiska förhållanden synes mig entydigt peka fram mot en ny
energisiluation inom en relativt nära framtid, där oljan inte som nu kommer att
kunna behandlas som en restpost i energibalanserna och där priset på detta
energislag realt sett kommer att öka. Förutsägelserna beträffande tidpunkten
för den förväntade obalansen i utbud och efterfrågan på olja skiljer sig åt och
det är givet att osäkerheterna rned prognoser av delta slag alltid är
betydande. Men om den allmänna karaktären på utvecklingen av den långsiktiga
globala energisituationen torde inle råda någon Ivekan. Dessutom finns, som
den senaste tidens händelser utvisat, i den nuvarande energisituationen betydande
risker för plötsliga störningar i vår energitillförsel. Det är mol denna
bakgrund som huvudlinjerna för svensk energipolitik måste läggas fasl.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 24
2.2
Energipolitikens grunder och målsättning
2.2.1
EnUgt poUtikens utgångspunkter
God
tillgång till energi är en gmndläggande förutsättning för ekonomisk och social
utveckling. De högutvecklade industrialiserade länderna använder också
mångdubbelt större energimängder per invånare än u-länderna. De senare
ländernas i många fall osäkra och otillräckliga energiförsörjning är både ett
uttryck för och en bidragande orsak till fattigdom och nöd. Brist på lätt
tillgänglig, billig energi kan få ödesdigra återverkningar i länder, vars
befolkning snabbt ökar. En ekonomisk och social utveckling i dessa länder
kommer att medföra en myckel stark ökning av världens totala energianvändning.
Jag
har tidigare översiktligt redogjort för en rad aktuella bedömningar av den
långsiktiga internationella utvecklingen på energiområdet. Det finns skillnader
i dessa bedömningar av tillgångar och utvecklingsperspektiv men gemensami är en
allvarlig oro för den internationella försörjningsbilden inom de närmaste 20
åren. Det kan förefalla vara en lång tid men erfarenheten säger oss att
energisystemen förändras långsamt och att det finns många lekniska, ekonomiska
och i grunden politiska svårigheter som måste övervinnas om världens
energiefterfrågan skall klaras. Det handlar inte bara om försörjningsproblem i
direkt mening ulan också om de allvarliga miljöproblem som en stark ökning av
energianvändningen kan skapa om inte en fast politisk vilja styr teknik och
ekonomi och om de ekonomiska och sociala konsekvenser som kan bli följden av
starkt stigande oljepriser.
Den
svenska energipolitiken måste ofrånkomligen ulformas i insikl om allvaret i
denna situation. Det svenska utlandsberoendel är stort och måste så förbli. Den
välfärd och trygghet vi har skapat är starkt beroende av vår fredliga samverkan
med andra länder och av våra möjligheler att hävda oss på den internationella
marknaden. Vi vet atl stömingar i den internationella energiförsörjningen,
redan genom sina ekonomiska effekter, får stor betydelse för den svenska
ekonomin. Men därtill kommer atl Sverige - i större utsträckning än flertalet
andra industrinationer - är lill dominerande del beroende av energiimport,
framför allt olja. Det är, det måste klart sägas, en bräcklig och sårbar grund
för vår välfärd.
Sverige
har en mycket hög ekonomisk och social siandard, en hög industriell produktion
per invånare och därmed också en hög energianvändning per invånare. Under
efterkrigstiden har energianvändningen, fram till de senaste åren, vuxit
snabbare än bmttonationalprodukten (BNP).
Den
rikliga tillgången på billig energi har varit en av drivkrafterna i den
välståndsökning som vi har upplevt. Energianvändningen för uppvärmning av
byggnader ökade således av flera skäl. Befolkningens tillväxt samt en höjd
utrymmesslandard ledde till en ökning av bostadsvolymen. Samtidigt
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 25
moderniserades
byggnadernas uppvärmningssystem i stor utsträckning under denna lid. Detta
möjliggjorde både högre värmeslandard och större varmvattenförbrukning.
Slulligen har bostädernas och hushållens standard vad gäller utrustning med bl.
a. olika hushållsmaskiner ökal.
Inom
industrin växte produktionsvolymen samtidigt som en förskjutning ägde rum mol
energilunga branscher bl. a. genom ökad förädling av råvarorna. Samtidigt har
arbetet inom industrin blivit lättare under denna tid genom en ökad
mekanisering och automattsering.
Transportområdet
präglas framför allt av den stora ökningen av antalet personbilar och vad detta
inneburit för människors möjligheter att resa.
De
prognoser och bedömningar som har gjorts efter den s. k. oljekrisen 1973-1974
beiräffande den framtida utvecklingen av energianvändningen pekar samstämmigt
på att den totala energianvändningen kommer all växa långsammare i förhållande
till bruttonationalprodukten än vad som har skett under efterkrigstiden. En
viss ökning är likväl ofrånkomlig.
Vi
måste ha en fortsatt ekonomisk tillväxt i samhället för atl skapa resurser för
fortsatt välstånd. Stora krav ställs bl. a. på utbyggnad av den offentliga
sektorn, främst beträffande barnomsorg och vård av gamla och sjuka. Vi måste
också klara det stora underskott som vi har i bytesbalansen samtidigt som
målet om full sysselsättning skall upprätthållas. Detta ställer bl. a. stora
krav på att produkiionen inom exportindustrierna ökar, vilket tenderar atl öka
behovet av energi inom industrin. Tunga och farliga arbeten bör vidare
undanröjas genom t.ex. mekanisering. Angelägna förbättringar av arbetsmiljön
och den yttre miljön kan i allmänhet inte genomföras utan ökad energiåtgång,
åtminstone på kort sikt.
I framtiden kan man å
andra sidan genom den fortgående lekniska utvecklingen i allmänhet räkna med
lägre åtgångstal för energi i produktionssystemet, bättre uppvärmningssystem i
bostäder, bättre byggnadsmaterial etc. Del är också tänkbart alt det svenska
näringslivets struktur utvecklas i en mindre energiintensiv riktning. Genom
ökat pris på energi och det statliga stödet till energibesparande åtgärder har
energianvändarna också fått ökade motiv lill att hushälla med energi.
En
trygg och säker energiförsörjning är således en grundläggande förutsättning
för att vi skall kunna nå angelägna sociala mål som ekonomisk tillväxt, full
sysselsättning, regional balans, social och ekonomisk utjämning och god miljö.
Det vore orimligt att låta valet av system för tillförsel av energi eller en
politiskt bestämd ökningstakt av energianvändningen vara hell överordnad dessa
och andra sociala mål och förhoppningar.
Samtidigt
måste vi inse att vårt lands ulsalla läge i fråga om energiförsörjningen och
olika slags miljöproblem skapar faktiska begränsningar i handlingsfriheten och
möjligheterna atl infria alla de krav som slälls på framtiden. En framsynt
samhällsplanering måste därför utgå ifrån en ökad knapphet på energi och
stigande energipriser.
I
1975 års energipolitiska beslut angavs atl vi bör allvarligt pröva att från
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 26
omkring
år 1990 hålla användningen av energi på oförändrad nivå. Bakgrunden var det
bekymmersamma försörjningsläget och miljöproblemen inom energiområdet. Jag
finner inle anledning att frångå denna ambition.
Tidigare har utvecklingen
i Sverige liksom i andra länder präglats av realt sett sjunkande energipriser.
1970-talets oljekriser och begynnande förändring av den internationella energisituationen
utgör en vändpunkt. I stället för riklig tillgång till billiga energiråvaror
måste vi räkna med ökad knapphet på energi och siigande priser. Det ligger i
hög grad i vårt intresse att omställningen fortsättningsvis sker stegvis.
Därigenom blir det lättare att bemästra problemen. Detta förutsätter en
beslutsam och långsiktig nationell energipolitik, även om takten i omvandlingen
till stor del bestäms av fakiorer som ligger utanför vår kontroll, bl.a.
utvecklingen av den internationella oljemarknaden. Det ligger därför också i
hög grad i vårt intresse att andra länder begränsar sitt oljeberoende,
hushållar med energi-tillgångama, utnyttjar alternativa egna energiråvaror,
utvecklar nya energisystem och bekämpar miljöföroreningarna. Den svenska politiken
måste självfallet utformas i enlighet med dessa krav som vi verkar för i
internationella sammanhang.
En grundläggande
fömlsättning för att klara energiförsörjningen på lång sikt är fortsatta
satsningar på forskning, teknisk utveckling och demonstration. Insikten om atl
modera leknik kan ha allvarliga miljökonsekvenser får inte leda till slutsatsen
att vi bör avstå från teknisk nydaning och utveckling. De senaste årens
intensiva forskning och utredningsverksamhet om energiområdets risker och
miljöproblem har gett oss ökad kunskap om hur problemen skall kunna undvikas
eller begränsas, även om osäkerheten fortfarande är stor och frågetecknen
många. Dessa studier och bedömningar måste tjäna som utgångspunkter för ett
praktiskt utvecklingsarbete. Detsamma gäller i lika hög grad tekniska
satsningar för att kunna nyttiggöra förnybara energikällor, bättre kolteknik
etc. Bara en hög vetenskaplig och teknisk standard och god industriell
kompetens kan ge oss de redskap som behövs för att bemästra energiproblemen.
Valet mellan olika
energitillförselsystem påverkar samhällets sociala och fysiska struktur, även
om sambanden är svårutredda. Uppenbart är emellertid att
energittllförselsystemels utformning endast är en faktor bland många som
påverkar samhällsutvecklingen. Andra faktorer, t.ex. industriell utveckling,
önskemål om boendeformer och bebyggelseplanering, förändringar i arbetsliv och
sysselsättningsintensitet, konsumtionsmönster och servicekrav har varit och
bör också fortsättningsvis vara av lika stor eller större belydelse. Att söka
bestämma ett samhälles sociala struktur enbart med utgångspunkt från en viss
energiteknik är enligt min mening inte rimligt. Det innebär i själva verket att
man låter de tekniska anspråken bli bestämmande för hela samhällsutvecklingen.
Ett sådant synsätt rimmar illa med en humanistisk samhällssyn. Vad som behövs
är i stället en medveten styrning av tekniken i människans tjänst, dvs. i enlighet
med de sociala mål som vi från andra gmnder ställer upp.
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 27
Mot denna allmänna bakgrund kan energipolitikens
viktigaste mål sammanfattas på följande sätt. Energipolitiken skall
åstadkomma/ö«ör/n/ng5-trygghet. Ett energisystem som ger god
försörjningstrygghet skall inte vara känsligt för störningar utifrån, det skall
vara uthålligt och möjligt att successivi förändra. Politiken skall vidare
syfta till att så långt som möjligl begränsa energiomvandlingens miljöeffekter
och stärka säkerheten. All energiomvandling medför risker och miljöpåverkan av
olika slag. Det samlade energisystemet bör utformas så att det sammantaget ger
minsta möjliga effekier i dessa avseenden. Energipolitiken måsle vidare syfta
till handlingsfrihet och anpassning. Osäkerheten är belydande på en rad
områden, t. ex. vad gäller den framtida efterfrågan på energi, pris, miljöeffekter
och hur snabbt vi kan få fram nya energikällor. Efterhand kan erfarenhel,
forskning och demonstration ge ny kunskap och nya möjligheter. Detta ställer
stora krav på energisystemels långsikliga anpassningsförmåga.
Med hänsyn taget till dessa mål måste energipolitiken
ulformas så att de samhällsekonomiska kostnaderna minimeras.
2.2.2 Ökad försörjningstrygghet
Inhemska energikällor och energiråvaror svarar f. n. för
endast ca en femtedel av vår energiförsörjning. Den importerade energins andel
av den enligt energislatistiken totalt tillförda energin för perioden 1955-1978
framgår av tabell 2.10. Som energi av inhemska tillgångar har räknats lutar,
ved och avfall samt vattenkraft.
Tabell 2.10 Sveriges beroende av importerad energi
1975-1978, %
1955 1965 1970 1975 1977
1978'
74
81
78
80
78
65
75
70
72
69
26
19
22
20
22
16
10
13
11
13
Energiimport 71
varav olja 46
Energi av inhemska tillgångar 29
varav vattenkraft 14
' Prel. uppgifter.
Av tabellen framgår oljans betydelse i Sveriges
energiförsörjning. Förutom olja importeras uran samt kol och koks.
Vid bedömningen av försörjningstrygghelen för oljeimporten
är flera faktorer betydelsefulla, främsi oljans geogafiska ursprung,
fördelningen mellan råolja och produkter samt arlen av de kommersiella avtal
som gäller för importen.
Ca hälften av den totala oljeimporten utgörs av råolja som
raffineras i Sverige. Denna import kommer huvudsakligen från oljeproducerande
länder i Mellersta Östern och i viss mån från Afrika som är medlemmar i OPEC.
Importen av färdiga produkter kommer främst från raffinaderierna i Västeuropa,
som i sin tur hämtar oljan lill stor del från OPEC-ländema.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 28
Dessa länder torde därigenom direkt och indirekt svara för
omkring 70% av vår totala oljetillförsel.
Under de senaste åren har importen från Nordsjön ökal.
Mellersta Östern väntas emellertid under överskådlig tid komma att vara ursprungsområde
för större delen av tillförseln av olja till vårt land.
Råoljeimport och raffinering inom landet innebor större
leveranssäkerhet och även större prisstabilitet än import av färdiga
produkter. Råoljeköp kan ske på relativt långa kontrakt eller, såvitt avser de
internationella oljeföretagen som bedriver raffinering i Sverige, som led i en
integrerad verksamhet. Produktmarknaderna är mycket känsliga för ändringar i balansen
mellan tillgång och efterfrågan. En stor del av den svenska importen av färdiga
produkter sker i form av köp på den västeuropeiska produkt-marknaden med
centrum i Rotterdam.
Av 1977 års import av kol och koks om 2 milj. ton, varav
0,3-0,4 milj. ton är ångkol, kommer 28% från Sovjetunionen, 21% från
Förbundsrepubliken Tyskland, 15% från Förenta staterna och 13% från Polen.
I Sverige tillverkas bränsleelement till kärnreaktorer vid
Asea-Ätoms kärnbränslefabrik i Västerås. Uranet kommer från Förenta staterna
och från Frankrike varav huvuddelen med ursprung i Niger och Gabon. Kontrakt
om uranleveranser finns även med Canada. Anrikning av uranet sker f. n. i
Förenta staterna. Sverige har också kontrakt om anrikning med Sovjetunionen.
I likhet med energikommissionen och flertalet
remissinstanser anserjag att det måste vara ett centralt mål för den svenska
energipolitiken att minska importberoendet, i första hand oljeberoendet.
Oljeberoendet är förenat med uppenbara risker för försörjningsti-yggheten och
ulgör dessutom en stor belastning på landets handelsbalans.
Ökad försörjningstrygghel genom minskal oljeberoende
förutsätter en rad olika ålgärder. Ett grundläggande krav är en aktiv och
ambitiös energihushållning. Energikommissionen framhåller att en väsentligt
minskad ökningstakt av energianvändningen är väl förenlig med de långsiktiga
samhällsekonomiska och industripolitiska målen. Jag delar denna uppfattning
och anser således alt en kraftigt dämpad energianvändning bör utgöra grunden
för planeringen av energilillförseln till år 1990 och tiden därefter.
Minskat oljeberoende förutsätter också beslutsamma
insatser för all ulveckla de inhemska - främst förnybara energikällorna.
Detla utgör en mycket vikiig del i den energipolitik som nu föreslås. Målet bör
vara att nå en användningsnivå som kan tillgodoses med uthålliga, helst förnybara
och inhemska, energikällor med minsta möjliga miljöpåverkan.
Det är emellertid inte realistiskt att inom överskådlig
lid tänka sig det svenska energisystemet helt baserat på inhemska energikällor.
Det är nödvändigi att med olika medel öka säkerheten och tryggheten i den
energiimporl som ändå kommeratt behövas inom överblickbar framtid. En
Prop. 1978/79:115 Bilagal Industridepartementet 29
aktiv oljepolitik är här myckel betydelsefull. Vidare
krävs en inriktning av energipolitiken på mer uthålliga energikällor. Den
otrygghet som import av energi medför kan reduceras om importen sprids mellan
skilda energikällor och energiråvaror och likaså om man kan åstadkomma en
bättre geografisk spridning avseende energirävarornas ursprung och förädling.
1 detla sammanhang villjag också nämna något om
försörjningstryggheten vid olika s. k. kriser eller störningar i samhällel.
För att möta kriser av typen avspärmingar och krig finns omfattande program för
bl. a. beredskapslagring, ransoneringsförberedelser och aktivering av inhemsk
bränsleproduktion. Tyngdpunkten i nu löpande oljelagringsprogram omfattande
perioden 1978-1984 är lagd på uppbyggnad av särskilda lager för s.k.
fredskriser.
2.2.3 Bättre miljö och ökad säkerhet
All energiomvandling medför miljöpåverkan och risker av
olika slag. Energipolitiken måste utformas så att dessa effekter blir så
begränsade som möjligt. Hänsyn lill miljön och risker för människors hälsa blir
därmed en central del av energipolitiken.
Inom energitillförselsyslemet kan hälso- och miljöproblem
uppstå både vid normaldrifi och vid onormala händelser. Vid normaldrift kan
sådana problem förekomma vid framställning av energiråvaror, vid utsläpp från
energiomvandlingsanläggningar, t. ex. försurade eller giftiga ämnen från
förbränningsanläggningar, och vid omhändertagande av eventuellt avfall, t. ex.
radioaktivt avfall från kärnenergianläggningar eller aska från kolförbränning.
Dessa problem kan till sin karaktär vara kortvariga, t. ex. arbetsolyckor,
eller långvariga, t.ex. klimatpåverkan. Onormala händelser är stora olyckor
orsakade av lekniska fel, mänsklig felhandling eller sabotage- och
terroristverksamhet.
Hälso- och miljöproblemen kan bestå av fysiska
skadeverkningar på människan och i miljön på kort eller lång sikt. Under senare
år har man alltmer kommit alt uppmärksamma människors "subjektiva"
oro inför olika problem och risker, vad man således skulle kunna kalla för
energiomvandlingens psykiska miljöpåverkan. Sädana faktorer är naturligtvis
mycket svårbedömbara men måste likväl tillmätas betydelse i en helhetsbedömning
av energisystemels sociala effekter.
Jag återkommer till frågor om ålgärder mot hälso- och
miljöproblemen inom energiområdet vid en mer utförlig diskussion av dessa
frågor (kap. 5). Jag inskränker mig därför nu lill atl översiktligt beröra den
principiella syn på dessa problem som jag anser bör utgöra en grund för
förändringar av vårt energisystem.
Energisystemet börenligt min uppfattning jämföras med
andra företeelser i samhället som skapar hälso- och miljöproblem. De flesta
aktiviteter i samhället medför dels nytta, dels negativa effekter av olika
slag, ofta av karaktären hälso- och miljöproblem. Det gäller t. ex.
produktionssystemet
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 30
och transportsystemet. En utgångspunkt bör då vara att
liknande värderingsgrunder för nytta och negativa verkningar används inom
enegiområ-det som inom andra samhällsområden. Kostnader för åtgärder med sikte
på alt begränsa energiomvandlingens miljöpåverkan måste således vägas mol
ålgärder inom andra områden, t.ex. insatser för att begränsa effekter av
gifter, ansträngningar för god arbetsmiljö eller säkrare trafik elc.
En annan utgångspunkt kan vara att nyttan och de negativa
effekterna i så stor utsträckning som möjligt bör vara jämnt fördelade mellan
olika befolkningsgrupper och individer. Energisystemet i ett land måste dock
utformas ulifrån bedömningar om vad som är hela samhällets bästa. Del ligger i
sakens natur alt vissa människor eller yrkesgrupper i större utsträckning än
andra utsätts för potentiella risker och miljöpåverkan. Det är självfallel
omöjligl att i ett samhälle åsiadkomma en fullständigt jämn riskspridning.
Däremot bör man i särskilt hög grad satsa på åtgärder som minskar riskerna för
dem som blir närmasi berörda av en viss verksamhei, t.ex. de som arbetar där
eller bor i anläggningens närhet - om det finns risk för omgivningspåverkan.
Jag har i
det föregående framhållit det samband som finns mellan energianvändning och
maleriell och social välfärd. En säker energiförsörjning som ger lält
lillgänglig energi till rimliga kostnader ger också bättre förutsättningar för
atl skapa en god mänsklig miljö. Energiomvandlingens risker måste självklart
noga vägas mot dess nytta. Att göra en tolalkalkyl på hela energisystemets
"nytta" och "risker" i olika avseenden är emellertid inte
möjligt. Däremot kan och bör man jämföra nyttan respektive riskerna med en viss
energikälla jämfört med en annan. Man mäter då nyttan i t.ex. tillförd energi i
förhållande till mätbara risker och konsekvenser.
Vid bedömningen av nyttan måste man då hålla i minnet att
olika energislag kan ha skilda användningsområden och kanske inte är direkt
utbytbara.
Bedömningar
av detta slag har under senare år gjorts i en lång rad studier och undersökningar
i Sverige liksom i andra länder. En omfattande genomgång och jämförelse har
gjorts av energi- och miljökommittén. Frågorna behandlas också utförligt i
energikommissionens slutbetänkande.
Några
remissinsianser har riktat viss kritik mot denna del av kommissionens arbele.
Frågan diskuteras mest utförligt av statistiska centralbyrån, vars kritik
något förenklal kan sägas gå ut på att kommissionen inte tillräckligt har
beaktat skillnaderna mellan olika typer av sannolikheter när man adderat eller jämfört
dem. Annan kritik som ibland har framförts emot denna typ av siudier pekar på
att alla faktorer som är av betydelse inte är kvantifierbara.
Enligt min mening är det värdefullt att jämförande
riskanalyser genomförs. Den alltmer Ökande uppmärksamheten på
energiomvandlingens risker visar hur viktigt del är att kunna göra jämförelser
mellan olika energikällors miljöproblem - för att därmed få en rationell grund
för det
Prop. 1978/79:115 Bilagal Industridepartementet 31
nödvändiga valet mellan olika alternativ, bl.a. med hänsyn
till miljöriskerna.
Man bör emellertid vara medveten om atl sådana analyser
inte ensamma ger svar på frågan om hur hela energisystemet bör utformas - även
om man begränsar bedömningarna enbart till hälso- och miljöaspekterna. Många
dala är osäkra. Alla relevanta faktorer är inte av den karaktären att de går
att uttrycka kvantitativt. Det tycks dessutom återstå att lösa viktiga
metodfrågor, t. ex. om och i så fall hur händelser med mycket liten sannolikhet
men med stor konsekvens skall vägas in för att analysen skall bli rättvisande.
Riskanalyser ger emellerlid bl.a. information om var
brister finns i faktaunderlaget och därmed anvisningar om behovet av fortsatt
kunskapssökande. De ger vidare information om var insatser bör göras för atl
nedbringa de aktuella riskerna och miljöeffekterna.
Del är
självfallet av mycket stor vikt att den ökande kunskapen om risker och problem
verkligen används som underlag för en säkerhetshöjande politik. Detta är också
grundvalen för den politik somjag förordar i del följande. De allt större
insatserna inom detta område, såväl i Sverige som i andra länder, gör det
rimligt alt räkna med en slark utveckling av teknik som begränsar
miljöriskerna. De åtgärder som nu vidtas inom energiområdet bör därför väljas
så att man i görligaste mån undviker låsningar och så att man stegvis kan
introducera annan och bättre teknik.
Ett särskilt problem utgör risker eller skadeverkningar
som sträcker sig långl fram i tiden. Det kan handla om oåterkalleligt uttömmande
av ändliga råvaror, t.ex. olja, oskicklig hantering av kemiskt eller
radioaktivt avfall eller de långsiktiga effekier som kan följa av en kraftig
ökning av atmosfärens koldioxidhalt till följd av förbränning av fossila
bränslen. Sådana långsiktiga effekter är naturligtvis inget speciellt för
energiområdet.
Människans
sociala krav påverkar ständigt omgivningen och en del åtgärder påverkar miljön
och människors livsbetingelser för mycket lång tid. Det gäller naturligtvis
särskilt effekter i den fysiska miljön. Detta är delvis ofrånkomligt men den
ökande kunskapen och medvetenheten om långsiktiga effekter ger också
möjligheter alt begränsa effekterna och göra dem hanierbara för framtida
generationer. Energipolitiken måsle således ges en resursbevarande inriktning
och baseras på ell ekologiskt synsäll.
1 den vetenskapliga prövningen av olika slags
miljöeffekter förekommer naturligt nog olika bedömningar, vilkel är ett viktigt
inslag i en krilisk granskning och utveckling av kunskapen. Politiska beslut,
som i sista hand måsle grundas på allmänna bedömningar av risk och nytta, bör
så långt som möjligt baseras på vad som är vetenskapligt väl underbyggl, dvs.
uppfattningar och bedömningar som omfattas av ett flertal forskare, svenska
och utländska, väl insatta i sina respeklive fackområden.
Del är
önskvärt atl beslutsunderlaget ger en fullständig överblick av olika
eneigislags hälso- och miljöeffekter. Man bör se till verkningama för
Prop.
1978/79:115 Bilagal Industridepartementet 32
lång
tid framåt, både inom och utom landet. För att jämförelser skall bli
rättvisande måste man i görligaste mån göra likvärdiga antaganden om vilka
tekniska system som är allmänt tillgängliga under den överblickbara
tidsperioden. Dessa antaganden är osäkra och måste fortlöpande prövas i ljuset
av nya forsknings- och utvecklingsresultat.
Sammanfattningsvis
måsle konstateras att osäkerheterna ofta är betydande och alt vi alltså måste
fatta beslut på grundval av ganska grova uppskattningar av t.ex. olika slags
risker. Men beslut måste alltid fattas i osäkerhet och på grundval av
tillgänglig kunskap. Det är inget särpräglat för energipolitiken. Vilka
osäkerheter som kan anses godtagbara blir alltid en politisk bedömningsfråga.
Jag delar härvidlag energikommissionens uppfattning alt ingen del av
energisystemet får medföra oacceptabla hälsooch miljörisker.
2.2.4
Handlingsfrihet och anpassning
Energipolitiken
bör utformas så att handlingsfriheten i görligaste mån bibehålls.
Energitillförselsyslemet bör därför utformas så att det i största möjliga
utsträckning kan anpassas till ny leknik och allmänt förändrade förhållanden.
Del
finns många siarka skäl för denna principiella inställning. Osäkerheten inom
energiområdet är, somjag tidigare har framhållit, betydande. Det gäller såväl
den framlida internationella försörjningssituationen inom främst oljeområdet
som olika energiråvarors prisutveckling. Osäkerheten gäller också olika
energikällors miljöeffekter och de framtida möjlighelerna att bemästra dessa.
En annan osäkerhet gäller de tekniska och ekonomiska förutsättningarna att i
framtiden utnyttja de förnybara energikällorna, liksom effektiviteten i
energihushållningen.
Den
omfatlande forsknings- och utvecklingsverksamhet som bedrivs inom
energiforskningsprogrammet är inom flertalet områden inriktad på att vid mitten
av 1980-talet ge underlag för vidare beslut. De hushållningsprogram, som har
införts under senare år, ger efterhand nya erfarenheter och kunskaper. Jag
ansluter mig således lill energikommissionens bedömning att vi vid mitten av
1980-talet kommer att ha ett belydligt bättre underlag än i dag för att bedöma
såväl de förnybara energikällornas möjligheter som den framtida
energiefterfrågan.
Det
finns således f. n. osäkerhet inom en rad områden, vilket gör att man bör
utforma energipolitiken så att handlingsfrihet för framtida beslul kan
erhållas. Enligt min uppfattning talar flera starka skäl för att vi bör eftersträva
ett mångfaldigt energisystem. Lösningarna på våra långsiktiga energiproblem
står inte att finna i att redan nu satsa på ett fåtal energikällor och
energiråvaror. Den handlingslinje jag förespråkar kan självfallet innebära en
uppoffring, t. ex. om energisystemet inte hell och hållet baseras på det för
tillfället billigaste energislaget. Jag anser dock alt en sådan uppoffring inom
energiområdet är rimlig för alt en siörre irygghet på längre sikl skall
erhållas.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 33
Man
måsle i detta sammanhang emellertid också vara medveten om att någon total
handlingsfrihet inte kan finnas vid varje tillfälle. På kort sikt är
handlingsfriheten alltid begränsad. Inom alla områden styrs dagens handlande
av tidigare fattade beslut och vidtagna åtgärder. Detta kommer självfallet
också att gälla vid alla framtida beslutstidpunkter. Inom energiområdet utgör
de omfattande investeringar som krävs i omvandlings- och
distributionsanläggningar en betydande tröghetsfaktor. T. ex. är livslängden
för ett värmekraftverk ca 25 år medan industrins pannor beräknas ha en
livslängd av ca 20 år. De långa tider som krävs för att uppföra nya
energianläggningar utgör också en begränsande faktor i detta avseende.
Exempelvis är tiden från beslut till idrifttagning av ett större kraftverk ca
10 år. På kort sikt måste således handlingsfriheten bli begränsad men i ett
längre perspektiv ökar möjligheterna till större förändringar av energisystemet.
För
att detta"skall vara möjligt krävs emellertid att energisystemet är så
utformat att det stegvis kan anpassas till förändrade förhållanden. Det innebär
t.ex. att värmesystemen bör planeras så att oljan stegvis kan ersättas med
fasta bränslen eller solvärme. Lagrings- och distributionssystem bör väljas
och utformas med hänsyn taget till dessa krav på anpassning och flexibilitet.
En annan viktig åtgärd är att utforma energisystemet med stor mångfald och för
framtiden undvika att vi blir alltför beroende av en enda energiråvara. Med
tanke på den helt dominerande roll som oljan i dag har, kommer det dröja lång
tid innan detta mål uppnås. Handlingsfriheten ökas också av att
energianvändningens ökningstakt hålls tillbaka, dvs. genom en effektiv
energihushållning.
2.3
Huvuddragen i energiprogrammet
Jag
har nu behandlat de gmndläggande krav somjag anser bör ställas på ett
energiprogram för det kommande decenniet, nämligen att försörjningstrygghelen
inom energiområdet bör ökas, atl riskema för människors hälsa och miljö bör
begränsas och att vi bör sträva efter handlingsfrihet och anpassningsförmåga.
Jag kommer nu att kortfattat sammanfatta de förslag som läggs fram i det
följande.
De
förslag till riktlinjer somjag kommer att lägga fram gäller främst tiden till
år 1990. Inriktningen av energipolitiken för denna tidsperiod har skett mot
bakgrund av ett betydligt mer långsiktigt perspektiv. I ett sådant perspektiv
framstår de närmaste decennierna som ett övergångsskede mot en kommande epok
när uthålliga och förnybara energikällor svarar för huvuddelen av vår
försörjning med energi. Vår uppgift under 1980-taIet blir därmed att utveckla
energisystemet i denna riktning. Detta innebär att vi långsiktigt bör söka nå
en energianvändningsnivå som gör det rnöjligt att klara behoven med uthålliga,
helst förnybara och inhemska, energikällor med minsta möjliga miljöpåverkan.
3 Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 115. Bilaga 1
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 34
Det
är viktigt att påpeka att de fömtsättningar som energipolitiken vilar på
fortlöpande förändras. Det gäller såväl de allmänna ekonomiska, sociala och
miljömässiga villkoren som de speciella förhållandena inom energiområdet. Man
måste därför räkna med en fortlöpande anpassning av energipolitiken till
ändrade fömtsättningar.
I
likhet med energikommissionen anser jag att den centrala energipolitiska
uppgiften för vårt land är att stegvis försöka förbättra vårt försörjningsläge
genom att minska det stora oljeberoendet. Det bör ske genom att vi minskar vår
användning av olja och ersätter oljan med andra i dag tillgängliga
energiråvaror eller energikällor. Samtidigt måste vi också vidta åtgärder för
att så långt som möjligt trygga tillförseln av den olja som behövs.
Energipolitiken
bör vidare inriktas på ökade insatser för förbättrad miljö- och säkerhet. Ett
brett åtgärdsprogram presenteras, innefattande bl. a. insatser för att begränsa
oljans hälso- och miljörisker, insatser för att bemästra kolets miljöproblem
och ökade insatser för höjd säkerhet vid kärnkraftverken.
Ett
omfattande arbete för att förbättra energihushållningen har startats i Sverige.
F. n. vidtas långtgående åtgärder i energihushållningssyfte framför allt i
bostäderna och inom industrin. Det är enligt min mening angeläget att arbetet
inom energihushållningsområdet fortsätter samt att det planeras så att
insatserna görs där de får störst effekt. En ökad styrning av insatserna för
energibesparing i bostadsbeståndet är angelägen för att ett effektivt
energisparande skall kunna genomföras. Den kommunala energiplaneringen spelar
därvid en viktig roll.
Ett
viktigt instrument i arbetet med att minska energianvändningsnivån skulle en
särskild energihushållningslag utgöra. Jag avser att i annat sammanhang
inhämta regeringens bemyndigande att tillsätta en utredning med uppgift att
studera frågan om bl. a. en sådan lag och andra styrmedel för att åstadkomma en
god energihushållning.
Instrumenten
inom energihushållningsområdet bör enligt min mening förstärkas också med att
skatten på olja höjs. Förslag läggs därför fram atl energiskatten på vissa
oljeprodukter höjs den 1 januari 1980 med 40 kr. per m. Vidare aviseras en
ökning av energiskatten för mycket energikrävande industrier. Ökningen sker
genom att nedsättningsgränsen för energiskatten höjs från 1,3 till 1,8% av
produkternas försäljningsvärde.
De omfattande
energihushållningsinsaterna kommer att innebära en betydande energibesparing.
Bl. a. som ett resultat av dessa insatser beräknar jag att
energianvändningsnivån år 1990 skall uppgå till 425-460 TWh, vilket skall
jämföras med dagens användningsnivå på ca 400 TWh. Detta innebär en mycket låg
ökningstakt jämfört med omväriden och med våra egna erfarenheter. På så lång
sikt som det här är fråga om blir bedömningarna av både den industriella och
ekonomiska utvecklingen, som har avgörande betydelse för energianvändningen,
och effekien av hushåll-
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 35
ningssträvandena
tämligen osäkra. Jag finner därför inte skäl att försöka precisera
användningsnivån närmare.
Som
energikommissionen har påpekat, är det nödvändigt att energiförsörjningen
dimensioneras så att det finns utrymme för en något snabbare industriell och
ekonomisk utveckling än den som i dag synes trolig. De allvarliga följderna av
knapphet på energi har belysts av kommissionen. Enligt min mening bör
energitillförselsystemet därför nu planeras så att en användningsnivå kring den
övre gränsen av det angivna inlervallel skall kunna tillgodoses. Planema får
sedan justeras efter hand.
Kraven
på försörjningstrygghet, miljöhänsyn och handlingsfrihet gör att
energitillförselsystemet bör utformas med stor mångfald. Strävan bör vara att
inget energislag skall få bli alltför dominerande. Energisystemet bör så långl
möjligl baseras på uthålliga, helst förnybara och inhemska, energikällor. För
den närmaste tioårsperioden räknar jag med att kol i störte utsträckning kan
komma att användas som en viktig energikälla i vårt land. Detla fömtsätter dock
betydande insaiser för att nedbringa miljöpåverkan.
Även
inhemska bränslen som torv och skogsavfall bör användas i växande omfattning.
Jag förordar vidare ett brett program för att ta till vara solenergi för uppvärmningsändamål.
Uibyggnaden av vattenkraften och kärnkraften bör däremot begränsas.
Oljan
väntas under hela den aktuella perioden komma att lämna det största bidraget
till vår energiförsörjning. Detta gäller även om strävandena alt minska
oljeberoendet genom energihushållning och ökad användning av andra
energikällor och energiråvaror visar sig framgångsrika.
Det
svenska försörjningssystemet för olja lider i dag av allvarliga svagheter.
Till följd av pristryckande konkurrens från den västeuropeiska korttidsmarknaden
för färdiga produkter har de oljeföretag i Sverige som importerar råolja och
bedriver raffinering fått ekonomiska svårigheler. En ökande del av
försäljningen på den svenska marknaden sker genom företag som baserar sin
verksamhet på korla köp av färdiga produkter. Den svenska oljemarknaden har
därigenom blivit mycket känslig för störningar på den internationella
marknaden.
För
atl en ökad säkerhet i den svenska oljeförsörjningen skall kunna uppnås måste
strukturproblemen inom branschen lösas. Detta bör ske genom nära samverkan
mellan staten och de berörda företagen. Förhandlingar kommer att inledas med
flera företag i syfte alt nå överenskommelser om samverkan framför allt inom
de från försörjningssynpunkt avgörande leden råoljeanskaffning och
raffinering.
Ytteriigare
åtgärder erfordras för atl förbättra försörjningstryggheten beträffande oljan.
Jag föreslår i del följande alt garantiramen för invesle-nngar i produktion och
distribution av bl. a. olja utvidgas. Jag redovisar också åtgärder för att få
till stånd bilaterala överenskommelser om oljetillförsel.
Naturgasen
är en energikälla med mindre miljöproblem än många andra
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1 Industridepartementet 36
energislag.
Under år 1978 har aktualiserats två naturgasprojekt med en sammanlagd
omfattning som motsvarar ca 3 milj. ton olja. De aktuella projekten har
nackdelar från försöijningssynpunkt. De samhällsekonomiska kostnadema väntas
också komma att bli högre än för fortsatt oljeanvändning, vilket skulle ställa
betydande krav på statligt stöd. Mot denna bakgmnd anserjag mig inte kunna
förorda att projekten genomförs.
Kol är en långsiktigt
uthållig energiråvara med sådan potential att en utökad användning bör komma
till stånd i vårt land. Detta skulle öka vår försörjningstrygghet.
Kolanvändningen är emellertid förenad med stora miljöproblem vad gäller
förbränning och avfallshantering. Ett omfattande arbete för att lösa dessa
miljöproblem bör därför utföras. Jag kommer att redovisa förslag i dessa
avseenden i det följande.
Sverige har i de
omfattande torvtillgångarna en resurs som i viss utsträckning bör las till
vara för energiändamål. Torven kan på sikt komma att få betydelse för vår
energiförsörjning. Beredskapsskäl talar också för en utbyggnad. Användningen av
torv är emellertid också förenad med hälsooch miljöproblem. Jag förordar mot
denna bakgrund åtgärder för en försiktig användning av torv för energiändamål.
Skogsavfall
och sådana lövvedskvaliteter som inte behövs för skogsindustrin är en inhemsk
och förnybar energikälla av sådan storlek att vi på allvar bör räkna med den i
vår planering av den framtida energiförsöijningen. Den bör dessutom kunna
introduceras i större skala redan under 1980-talet med i huvudsak nu
tillgänglig teknik. Jag har därvid bedömt de möjliga tillskotten med hänsyn
till att användning av skogsavfall m. m. för energiändamål till viss del kan
komma att konkurrera med skogsindustrins anspråk på en vidgad råvarubas.
Jag
föreslår vidare en kraftig satsning på solvärme. Detta sker främst genom att
forsknings-, utvecklings- och experimentbyggnadsinsatserna intensifieras. I
vissa tillämpningar bör solvärme redan under den kommande tioårsperioden kunna
konkurrera med andra energislag. Stora insatser med sikte på en snabbare
introduktion och en vidare spridning av solvärmeteknik i dessa tillämpningar
bör därför göras.
Vattenkraften
är en förnybar, inhemsk energikälla av stor betydelse för vår elförsörjning.
Från hälsosynpunkt liksom från ekonomisk synpunkt är vattenkraften fördelaktig.
De betydande ingrepp i naturen, som en vattenkraftutbyggnad medför, inger dock
betänkligheter. Utbyggnaden av vattenkraft bör därför begränsas till 65 TWh.
Vi
har i vårt land genomfört en försiktig utbyggnad av kärnkraften. F. n. är sex
aggregat i drift. Som energikommissionen anför bör man nu varken avveckla
kärnkraften eller binda sig vid kärnkraften som en oundgänglig del i vårt
energisystem. Enligt min uppfattning bör kärnkraftprogrammet begränsas till
tolv reaktorer. Någon utbyggnad däröver bör inte komma i fråga.
Sveriges
tillgångar av uranhaltig skiffer är mycket stora. Det fmns enligt
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 37
min
uppfattning inte anledning utesluta alt brytning av dessa kan bli aktuell i
framtiden. För att se till att miljöaspekterna studeras tillräckligt innan en
eventuell brytning påbörjas bör en utredning tillsättas för atl från miljövårdsynpunkt
utvärdera den teknik som kan komma att användas. Förslag härom kommer att
läggas fram i annat sammanhang.
Jag
förordar vidare en fortsättning av utbyggnaden av fjärrvärme, då denna form av
värmeförsörjning uppvisar fördelar från såväl miljösynpunkt som
energiförsörjningssynpunkt. Förslag om förbättrad långsiktig finansiering av
fjärrvärmeutbyggnad och utbyggnad av kraftvärmeverk redovisas. För att minska
oljeberoendet inom fjärrvärmesektorn bör enligt min mening användningen av
fasta bränslen öka kraftigt.
Det
treåriga energiforskningsprogram som antogs av riksdagen våren 1978 börenligt
min mening fortsätla med i huvudsak oförändrad inriktning. Väsentligt ökade
insatser beträffande användning av solvärme föreslås. Även insatserna rörande
ny miljövänlig teknik för utnyttjande av kol för energiändamål bör ökas.
Arbetet inom flertalet delprogram är inriktat mot att vid mitten av 1980-talet
ge underlag för beslut om vidare utveckling av de delar av forsknings- och
utvecklingsinsatserna som är särskilt löftesrika.
De
förslag till inriktning av energipolitiken till år 1990 somjag här lägger fram
jämte de förslag som chefen för bostadsdepartementet senare denna dag kommer
att anmäla och de beslut om inriktningen av bl. a. energihushållningssträvandena
som tidigare har fattats kommer atl medföra stora krav på investeringsresurser
under 1980-lalet. Energisektorns andel av samhällets investeringar kommer att
öka under 1980-talet. En redovisning lämnas i tabell 2.11.
Tabell
2.11 El-, 1950-1983
gas-
och
värmeverkens andel (%) av de totala investeringarna åren
1950
1955
1960
1965 1970 1975 1977 1983
6,6
6,8
7,0
5,2 5,3 5,9 6,2 ca 5
Källa:
SCB, Nationalräkenskaperna, LU 78
Som
framgår av tabell 2.11 svarar el-, gas- och värmeverk f. n. för ca 6 % av de
totala investeringarna i samhället. Under 1960-talet, då en stor del av
kapacitetsutbyggnaden för elproduktion utgjordes av oljebaserade anläggningar,
var andelen lägre. Tidvis har även utbyggnaden av den svenska
raffinaderikapacitelen krävt avsevärda investeringsresurser.
Under
del närmaste decenniet väntas investeringarna för dessa ändamål komma att ta en
krympande andel av investeringsutrymmet i samhället i anspråk. Enligt
kalkylerna i 1978 års långtidsutredning (LU 78) kommer investeringarna i el-
och värmeverk att uppgå till ca 5 % av de totala bruttoinvesteringarna under
första delen av 1980-taIet. Mot slutet av 1980-talet
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 38
kan
andelen åler börja stiga då ett ökat behov av anläggningar för kraft-och värmeproduktion
kan förutses.
De
åtgärder i energihushållningssyfte som startade år 1974 har efter hand kommit
att kräva betydande resurser. Stora krav på investeringsmedel för sådana
åtgärder kommer att ställas under 1980-talet. Den energisparplan innefattande riktlinjer
för energihushållning i det befintliga bostads- och lokalbeståndet, som
riksdagen antog våren 1978, beräknas komma att innebära tillkommande
investeringskostnader på ca 30000 milj. kr. under tioårsperioden till år 1988.
Detta beräknas motsvara ca 4% av bruttoinvesteringarna under början av
1980-talet och ca 3 % under andra hälften av 1980-talet.
Sammantaget
innebär dessa beräkningar att energiinvesteringarna inkl. energibesparande
åtgärder skulle kräva en större del av investeringsresurserna under
1980-talet. Andelen energiinvesteringar väntas öka från f. n. 7-8% till omkring
9% under 1980-talet. Den stora beräknade ökningen är i första hand en följd av
insatser för energihushållning i befintlig bebyggelse, som kan ses som ett
genomförande av en sanering, vars kostnader kommer att infalla under en
begränsad tidsperiod.
De
ökade investeringsanspråken ställer ökade krav på planering och styrning av
energisektorn i syfte att få till stånd insatser som är samhällsekonomiskt
mest motiverade. Åtgärder i energihushållningssyfte måste vidtas där den
största effekten av de insatta resurserna erhålls. En effektivisering av
energisparstödel är enligt min mening angelägen. Samttdigt erfordras
återkommande avvägningar mellan insatser för energihushållning och
energitillförsel.
Jag
vill sammanfattningsvis påpeka följande.
Sverige saknar tillgångar
av olja, kol och naturgas och har därför inom överskådlig tid ett utsatt
försörjningsläge. Trots de omfattande förslag som jag nu kommer att lägga fram
kommer inte någon drastisk nedskärning av oljeförbrukningen atl kunna äga mm
till år 1990. En bristande försörjningstrygghet inom energiområdet kommer
därmed att bestå. Man måste mot denna bakgmnd vara medveten om att kriser i
energitillförseln och omställningsproblem av betydande omfattning kan bli
aktuella. Detta kan komma att medföra att riktlinjerna för energipolitiken får
omprövas och ytterligare åtgärder vidtas. På längre sikt kan den svenska
försörjningssituationen förbättras genom ett större utnyttjande av förnybara
energikällor och inhemska bränslen.
De
förslag och riktlinjer jag här presenterar bygger på ett synneriigen omfattande
utredningsmaterial, främst energikommissionens betänkanden. Kommisionens
överväganden och förslag har i de väsentligaste frågorna fått ett kraftigt
slöd i remissopinionen. Förslagen ligger också väl i linje med de riktlinjer
som Sverige har anslutit sig till i internationella sammanhang som vägledande
för industriländernas energipolitik.
Åratals
debatt i energifrågorna har klargjort problemens karaktär och
Prop.
1978/79:115 Bilagal Industridepartementet 39
betydelse
för vårt lands utveckling. Den kritiska prövning som har skett av praktiskt
taget alla delar i energipolitiker! har förhoppningsvis mönstrat ut det mindre
värdefulla och koncentrerat insatserna på det som kan ge bestående resultat.
Omprövningen har tagit tid och den har behövts. Det är nu viktigt att det efter
denna långa och omfattande beredningsprocess läggs fast klara riktlinjer för
den framtida energipolitiken. Först därigenom skapas det planeringsunderlag som
är nödvändigt för företag, kommuner, organisationer och enskilda.
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1 Industridepartementet 40
3
Statens och kommunernas ansvar inom energiområdet
Energipolitiken
betraktas numera i många länder som en nationell angelägenhet av stort format.
Starka inslag av styrning finns i fråga om såväl olika led av tillförsel och
användning av energi som inriktningen av forsknings- och utvecklingsinsatser
inom området. Detta torde ha sin förklaring bl. a. i att en säker tillförsel av
energi utgör en förutsättning för verksamheten inom de flesta
samhällssektorer. Energifrågorna har därmed stor strategisk betydelse. I mina
fortsatta överväganden och ställningstaganden kommer jag i de enskilda frågorna
även in på hur ansvaret för olika uppgifter inom energisektorn är eller bör
fördelas i samhället. Jag anser det emellertid vara motiverat att redan nu
redogöra för hur jag i slort ser på behovet av insatser från statens och
kommunernas sida för att vi under 1980-lalet skall få till stånd en
energipolitik som är inriktad på en långsiktigt tryggad energiförsörjning.
I
Sverige har staten och kommunerna sedan länge ell dominerande inflytande över
el- och Qärrvärmeförsörjningen medan inflytandet över bränsleförsörjningen är
relativt litet. På senare år har även frågor rörande energianvändning och
introduktion av andra bränslen än olja samt nya energislag fått en allt siörre
plats inom energipolitiken och därmed också inom det offenlliga ansvarsområdet.
Denna utveckling kommer att accentueras, bl.a. i vad avser planering och
förberedelser, ny teknik, nya organisatoriska lösningar m. m. inom
energiområdet.
Statens
ansvar för forskning och utveckling inom energiområdet markerades genom
lillkomslen av det treåriga energiforskningsprogram som ingick i 1975 års
energipolitiska beslut (prop. 1975:30 bil. 1, NU 1975:30, rskr 1975:202).
Föredragande statsrådet angav därvid all det måste ankomma på staten atl träda
in som beställare av forsknings- och utvecklingsarbete inom de områden där
naturliga avnämare saknas eller har otillräckliga resurser. Det innebär att
staten har ell särskilt ansvar för att dels utveckla alternativa energikällor
och inhemska energiråvaror, dels stimulera lill insaiser rörande effeklivare
energianvändning.
Riksdagen
beslöl år 1978 (prop. 1977/78: 110, NU 1977/78:68, rskr 1977/ 78:341) att
föriänga energiforskningsprogrammei med tre år. Ulöver vad som angavs i 1975
års program betonade föredraganden därvid betydelsen av att samarbele med
avnämarna etableras i ett tidigt skede i syfte atl de snarasi möjligl själva
skall ta ansvaret för den fortsatta utvecklingen.
När
del gäller energihushållningen har staten och kommunerna ett dubbelt ansvar
genom all de dels genom sina beslut kan påverka förutsättningarna för
energianvändning i hela samhällel, dels ansvarar för alt energianvändningen
inom egna verksamheier är så effekliv som möjligt samt för att pröva ny teknik.
Kommunernas
ansvar inom energiområdet regleras sedan år 1977 i lagen (1977:439) om kommunal
energiplanering. Enligt lagen skall kommunerna
Prop.
1978/79:115 Bilagal Industridepartementet 41
i
sin planering främja hushållningen med energi samt verka för en säker och
tillräcklig energitillförsel. Det åligger vidare kommunerna att undersöka
förutsättningarna för att genom samverkan med annan kommun eller betydande
intressent på energiområdet gemensamt lösa frågor som har betydelse för
hushållningen med energi eller för energitillförseln, t.ex. nyttiggörande av
spillvärme.
Kommunernas
planeringsansvar gäller dels den egna verksamheten, där de är skyldiga att
beakta de konkreta möjligheler lill förbättrad energihushållning som finns i
egna byggnader, anläggningar, fordon m. m., dels deras samhällsplanering i
vilken energihushållningsaspeklen bör beaktas när frågor om markhushållning,
bebyggelseplanering, kommunikationsleder m. m. behandlas. Genom föreskrift i
byggnadsstadgan (1959:612) har vidare kommunerna atl vid sin
bebyggelseplanering ta tillbörlig hänsyn till bl. a. behovei av
energihushållning. Utanför den kommunala energiplaneringen faller enskilda
kommuninvånares och företags egen energianvändning. Dessa frågor har dock
betydelse för kommunemas energiförsörjning och har därmed samband med den
kommunala energiplaneringen. Kommunerna och landstingen har också ansvaret för
den lokala och regionala trafikförsörjningen och därmed möjlighet att
exempelvis förbättra den kollektiva trafiken och förutsättningarna för denna.
Riksdagen
beslutade våren 1978 (prop. 1977/78; 76, CU 1977/78:31, rskr 1977/78; 345) om
en tioårig energisparplan för befintlig bebyggelse. Kommunerna har enligt
denna viktiga uppgifter vad gäller planering och genomförande av
energisparande åtgärder i bebyggelsen. Kommunerna förutsätts bl. a. bygga upp
en besiktnings- och rådgivningsverksamhet för genomförandet av dessa åtgärder.
Utbildningen av besiktningsmän pågår f. n. i kommunförbundets och statens
planverks regi. Möjligheterna att ge kommunerna viss beslutsrätt om
statsbidrag till energibesparande åtgärder skall enligt nämnda proposition
också övervägas.
Energisparkommittén
(I 1974:05), till vilken jag återkommer i det följande, syftar i sin
informationsverksamhet bl. a. lill att påverka kommuner så att dessa i sin
verksamhet stimulerar allmänhet, företag, m. fl. atl verka för förbätirad
energihushållning. Många av landels kommuner har, bl.a. efter initiativ från
energisparkommittén, bildat egna lokala energisparkom-mittéer. Dessa arbetar
framför allt med att få lill stånd energibesparande åtgärder inom kommunernas
egen verksamhet men också med utåtriktad informationsverksamhet.
Energisparkommittén har vidare tagit initiativ till bildandet av en
samordningsgrupp med representanter från bosiadsslyrelsen, Kommunförbundei och
kommittén för energiinriktad prototyp- och demonstrations verksamhet
(EPD-kommittén) för alt samordna dessa organs service gentemot kommunerna i
fråga om utåtriktad informationsverksamhet. Ulvärderingen av
energisparkommiiténs försök med intensifierad informaiion om energihushållning
i Blekinge län kommer efter utgången av budgetåret 1978/79 all ge ytteriigare
underiag för energispar-kornmitténs verksamhet avseende kommunerna.
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1 Industridepartementet 42
Av
vad jag nu har redovisat framgår att kommunema har många möjligheter att genom
sina beslut påverka energianvändningen och att förslag finns om att dessa
möjligheter skall utökas. Kommunerna har således ett stort ansvar när det
gäller att fä till stånd en effektivare energianvändning. Många av
energikommissionens förslag berör också direkt eller indirekt kommunernas
verksamhet. Dessa förslag kommer att behandlas i det följande.
Även
statsmakterna har givetvis ett stort ansvar t. ex. när det gäller att utforma
styrmedel för en effektivare energihushållning och i övrigt utforma beslut så
att en effektiv energihushållning främjas inom ramen för våra övergripande
samhällsmål. Staten har också ett stort ansvar för att den statliga
verksamheten bedrivs så energieffektivt som möjligt. Jag kommer i det följande
att redovisa åtgärder som syftar till att främja energihushållningen inom den
statliga verksamheten.
Statens
insatser inom bränsleförsörjningen har tidigare framför allt syftat till att
minska verkningarna av en avspärrning av främst oljetillförseln vid kriser och
krig. Beredskapsplaneringen omfattar bl. a. förberedelser av
regleringsåtgärder, åtgärder för inhemsk ersättningsproduktion och uppbyggnad
av beredskapslager. Senare har staten också vidtagit åtgärder i syfte att öka
säkerheten i bränsletillförseln i fred. Ett antal helt eller delvis statsägda
aktiebolag har bildats i detta syfte. När det gäller oljepoliliken har den
statliga verksamheten inriktats framför allt mot prospektering och annan
verksamhet av betydelse från långsiktig försörjningssynpunkt. Detta gäller
såväl de båda halvstatliga bolagen Oljeprospektering AB (OPAB) och Petroswede
AB som det helstatliga Svenska Petroleum AB. Distributionen av oljeprodukter
sköts emellertid till övervägande delen av privata företag. Andra bolag inom
bränsleområdet med statlig anknytning är Swedegas AB och Svensk
kärnbränsleförsörjning AB (SKBF).
De
offentliga insatserna inom bränsleförsörjningsområdet har hittills utförls av
staten och lill övervägande delen varit inriktade på främst oljeprodukter.
Somjag tidigare har framhållit bör en av huvudinriktningarna i den framtida
energipolitiken i Sverige vara att minska vårt stora oljeberoende. Detta kan
ske genom att bl.a. utnyttja bränslen som kan ersätta olja t. ex. kol, torv och
skogsavfall. I ett längre tidsperspektiv torde även solvärme kunna ge
väsentliga bidrag till landets energiförsörjning.
Kommunerna
är i dag stora förbrukare av eldningsoljor, framför allt i kraftvärmeverk och
hetvattencentraler. Genom utbyggnad av fjärrvärme-systemen väntas kommunernas
andel av eldningsoljemarknaden komma alt öka starkt. Kommunernas
inköpsverksamhet kommer därmed att få ökande betydelse från
försörjningssynpunkt. F.n. sker inköpen i stor utsträckning direkt från den
västeuropeiska korttidsmarknaden för oljeprodukter. Som jag kommer att
utveckla närmare i det följande (avsnitt 8.1) innebär denna inriktning av
inköpsverksamheten betydande risker från försörjningssynpunkt. Enligt min
mening bör kommunerna i samband
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1 Industridepartementet 43
med
sin inköpsverksamheten i större utsträckning ta hänsyn till intresset av
långsiktighet och stabilitet i tillförseln av eldningsoljor för den kommunala
sektorns behov.
Skilda
ätgärder som syftar tiil att införa bränslen som är alternativ till olja
genomförs i såväl statlig som kommunal och privat regi. Insatserna inom detla
område bör dock förbättras och samordnas. Regeringen har därför tidigare i år
bemyndigat mig att tillkalla en delegation (I 1979:01) i detta syfte.
Delegationens uppgift är att verka för samordning av samhällets insatser för
ett ökat utnyttjande av solvärme och bränslen som kan ersätta olja och att
föreslå erforderliga åtgärder för att sådana bränslen snarast införs i del
svenska energiförsörjningssyslemet. Jag räknar med att delegationens arbete
kommer atl leda till effeklivare insaiser för frågor rörande försörjning med
bränslen som kan ersätta olja och rörande solvärme.
Av
vad jag här har anfört följer att det inom ett antal områden ställs krav på
intensifierade insatser från del allmännas sida för att inte minst på del
tekniska planet påskynda utvecklingen. Till en del kan dessa insatser, såvitt
ankommer på staten, komma till stånd genom utnyttjande av de ekonomiska och
andra styrmedel som står lill förfogande för att påverka energitillförsel och
energianvändning. Däruiöver är det emellertid viktigt att de energipolitiska
intentionerna kommer till uttryck via statens egen verksamhei avseende t.ex.
bränsleförsörjning saml produktion och distribution av energi. Jag tänker
närmast på den verksamhet som statens valtenfallsverk och dess dotterbolag
bedriver.
Vattenfallsverket
har i detta hänseende sedan lång tid spelat en betydelsefull roll genom att i
samverkan med svensk tillverkande industri utveckla tekniken för produktion och
distribution av elektrisk kraft. Verket kan också tillskrivas en vikttg roll
för utvecklingen av det, även i ett internationellt perspektiv, unika
samkörningssystem som möjliggör en optimal drift av hela det nordiska
kraftproduktionssystemet. Det är angeläget att ett sådant samspel mellan verket
och såväl tillverkande industrier som andra energiproducenter kan bibehållas
och utvecklas ttll ett verksamt instmment för att i olika avseenden främja den
utveckling inom energisektorn som eftersträvas framgent. Detta innebär bl. a.
att vattenfallsverket måste vara berett att satsa på introduktion av ny teknik
samt samla drifterfarenheter och återföra dessa så att nya produkter och ny
teknik snarast möjligt når kommersiell mognad. Självfallet kommer detta att
innebära ett ekonomiskt risktagande som kan försvaras endasl om verket har
kompetens för att med rimlig grad av säkerhet fömtse resultaten.
Vattenfallsverkets
ulvecklingsarbete har av naturliga skäl hittills huvudsakligen varit inriktat
på att förbättra tekniken för byggande och användande av
elprodukionsanläggningar, främst vatten-, olje- och kärnkraftbase-rade, samt på
kraftöverföring och eldistribution. 1980-talets energipolitik kommer att i ökad
utsträckning ställa krav på medverkan och initiativ från
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1 Industridepartementet 44
verkets
sida inom områden där det hittills har spelat en mera begränsad roll. Jag
tänker dels på att det inom verket finns teknisk och administrativ kompetens
som bör komma även andra områden inom energisektom till del, dels på att de
tekniska förutsättningarna för energiproduktion i många avseenden medför att
frågor om elförsöijning och uppvärmning inte kan betraktas åtskilda. Det kommer
därför att ftnnas skäl för verket att engagera sig även i frågor rörande
energiförsöijningen som inte har direkt med elproduktion och -distribution att
göra. Det finns redan ett antal exempel på atl den utveckling somjag här avser
har inletts. Sålunda har verket via Svenska Petroleum AB och Swedegas AB
engagerats för att tillvarata statliga bränsleintressen. Att verket i samarbete
med kommuner har uppfört och planerar att uppföra kraftvärmeverk exemplifierar
behovet av integrerad el- och värmeproduktion. Ett exempel på att
vattenfallsverket redan nu verkar för introduktion av för landet ny
energiteknik utgör verkets pågående utredningsarbete avseende torveldade
anläggningar.
Utvecklingen
av miljövänlig teknik för att utnyttja kol i energiproduktionsanläggningar är
också ett viktigt område som kommer att ställa anspråk på insatser från
vattenfallsverkets sida. Verket har redan i samverkan med
Luossavaara-Kiirunavaara AB (LKAB) och Sydkraft AB inlett ett arbete som syftar
till att klariägga förutsättningama för en långsiktig koltillförsel till
Sverige. Jag avser att i det följande (avsnitt 5.1) återkomma till frågan om
vattenfallsverkets fortsatta insatser för att klargöra fömtsättningama för
kolanvändning.
Vidare
räknar jag med att verket framgent kommer att ta aktiv del i arbetet med att
utveckla, utvärdera och i praktiskt bruk införa teknik och produkter som krävs
för att göra solenergin kommersiellt tillgänglig för uppvärmningsändamål.
Värmepumpar
är en annan fråga som är av stort intresse både allmänt i
energihushållningssammanhang och genom att värmepumpar kan utgöra ett inslag i
lågtemperatursystem, bl. a. för solvärme, och där verket därför enligt min
mening kan göra ytterligare insatser.
Med
de exemplifieringar somjag här har gjort villjag antyda motiven till jHin
uppfattning att vattenfallsverket bör spela en roll inte bara som statlig
elproducent och -distributör på kommersiell basis utan också som en viktig
statlig resurs för att direkt i energisystemet utveckla och introducera den
teknik som krävs för att de energipolitiska intentionerna skall infrias.
Detta
är inte uteslutande en fråga om tekniskt utrednings- och konstruktionsarbete.
Det innefattar också byggande, drift och utvärdering av prototyp- och
demonstrationsanläggningar. För sistnämnda ändamål räknar jag med all särskilda
resurser kan behöva ställas till valtenfallsverkels förfogande. Eftersom det
inte är säkert alt de anläggningar som det här är fråga om kommer att kunna
uppfylla normala lönsamhetskrav kan också särskilda finansieringsformer behöva
övervägas. Jag är emellertid inte beredd all nu la ställning till hur
finansieringen i så fall bör ske. Det lorde få bedömas från fall till fall
efter hand som projekten aklualiseras.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 45
Jag
avser att senare, när jag redovisar mina överväganden och förslag inom olika
områden, ta upp en del mera specifika områden inom vilka jag räknar med att
vattenfallsverkets resurser och kompetens skall kunna tas i anspråk.
Värme
fö rsörjningeni landet sker framför allt i form av fjärrvärme, elvärme och
enskild oljeuppvärmning. F. n. tillgodoses ca 25% av värmebehovet i landets
bosläder och övriga byggnader med Qärrvärme. Fjärrvärmeutbyggnaden har
möjliggjorts genom stora kommunala engagemang. Kommunerna svarar för praktiskt
taget all försörjning med fjärrvärme både vad avser produklion och
distribution. Enligt vad jag kommer att redogöra för i del följande räknar jag
med all en allt större del av vårt uppvärmningsbehov kommer att täckas av
fjärrvärme. Detta torde innebära all kommunernas satsningar på
energitillförsel även i fortsättningen i stor utsträckning kommer att avse
utbyggnad av fjärrvärme.
Befintliga
anläggningar för fjärrvärme kan med få undantag drivas endasl med
oljeprodukter. Av avgörande betydelse för en långsiktigt tryggad bo-sladsuppvärmning
är att kommande Qärrvärmeanläggningar planeras och utformas på ett sådant sätt
att andra bränslen än olja kan utnyttjas i dem. Detta ingår enligt min
uppfattning i det ansvar som kommunerna har enligt lagen om kommunal
energiplanering. Det ankommer således på kommunerna atl i sin planering och
utbyggnad av fjärrvärmesystemen verka för att oljeberoendet reduceras inom det
vitala område som bostadsuppvärmningen utgör.
Mol
bakgrund av vad jag nu har sagt om vattenfallsverkets framtida roll i enerigipoliliken
och om kommunernas ansvar för att minska fjärrvärmesystemens oljeberoende
finner jag det naturiigi att kommunerna och vat-tenfallsverkei breddar och
fördjupar sitt samarbete inom energiområdet. Ällmänt sett torde påtagliga
fördelar stå att vinna genom ökad samverkan mellan såväl vatienfallsverkel som
andra kraftproducenter och större energikonsumenter, däribland kommunerna. Det
bör vara till gagn för alla parter både alt utbyta informaiion i tekniskt,
ekonomiskt och administrativt hänseende och att samarbeta i projeki av
gemensamt iniresse.
Staten
engagerade sig tidigt i elförsörjningen genom atl i egen regi bygga ut
vattenkraft där staten disponerade fallrälten. Statens engagemang på
elproduktionsområdet sker, som jag redan har nämnt, genom statens
valtenfallsverk. Genom verkei svarar staten f.n. för närmare hälften av
elproduktionen i Sverige. Verkets elproduktion, som till störsla delen är
baserad på vattenkraft och kärnkraft, sker till en del även i samarbete med
kommuner och privata intressenter.
De
elproduktionsanläggningar som inte är statliga innehas av kommunerna, som
direkt eller genom delägarskap i kraflföretag äger ungefär 20% av den totala
elprodukiionskapacileten i landet, och av privata företag, som svarar för ca
30%.
Överföring
och distribution av elenergi är verksamheter som bl.a. kän-
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1 Industridepartementet 46
netecknas
av belydande monopolinslag. Bl.a. av denna anledning är villkoren för
eldistribuiionsverksamhet reglerade i särskild lagsiiftning. Genom lagen
(1902:71) innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar (ellagen)
infördes redan vid seklets början ett system för bl. a. tillståndsprövning av
elledningar, prisreglering m. m. År 1946 beslöt riksdagen (prop. 1946:1 bil. 5
s. 153-162, SU 1946:54, rskr 1946:96) att samtliga nya stamledningar för 200 kV
och högre spänning skulle ägas av staten. Sådana ledningar ingår i allmänhet i
det s. k. stamnätet som ägs och drivs av vatienfallsverkel.
Den
nuvarande strukturen inom eldistributionen måste ses mot bakgrund av hur
elektrifieringen har genomförts i landet. I flertalet städer ansågs redan från
början elförsörjningen vara en kommunal angelägenhet och distributionen logs
därför om hand av kommunema. På landsbygden blev elförsörjningen däremoi i stor
utsträckning en uppgift för konsumenterna själva som slöt sig samman i
andelsföreningar för eldistribution. Kraftföretagen, däribland
vattenfallsverket, tog dock hand om en del av distributionen på landsbygden.
Sedan
mitten av 1940-talet har en strukturrationalisering av eldistributionen
pågått. Numera har kommunerna ett dominerande inflytande inom eldistributionen
i landet. De distribuerar sålunda elektrisk slröm till ca 70% av landets
elabonnenter. Motsvarande andelar för vatienfallsverkel och privata företag är
resp. 10% och 20%. Riksdagen har år 1976 (prop. 1975/76; 100 bil. 15 s. 150, NU
1975/76; 45, rskr 1975/76; 263) godkänt vissa riktlinjer för den forlsatta
strukturomvandlingen på eldistribuiionsområ-del. Enligt riksdagens beslut är en
av huvudprinciperna för den fortsatta strukturomvandlingen att huvudansvaret
för eldistributionen skall åvila det allmänna. En annan är att konsumenterna,
genom kommunerna skall ha inflytande över eldistributionen. Jag kommer senare
(avsnilt 10.8) alt mera ingående behandla frågor rörande eldistributionen.
Av
del jag har anförl framgår atl stat och kommun till sitt förfogande har en rad
skilda instrument som kan användas i energipolitiskt syfte. Det står samtidigt
klarl all del offentligas inflytande inom många områden sker under sådana
former att stort utrymme finns för enskilda initiativ och insatser.
De
regler m. m. som styr verksamheten inom energiområdet anserjag, med de undanlag
somjag återkommer till i del följande, utgör en lämplig ram för
energipolitikens uiformning även i fortsättningen.
När det gäller den del av
den statliga verksamheten på energiområdet som vid sidan av vatienfallsverkel
bedrivs av myndigheter och organ vill jag framhålla följande.
Statens
industriverk, som är den centrala myndigheien inom energiområdet, arbetar bl.
a. med prognoser och ulredningar och handhar administrationen av bidrag till
energibesparande åtgärder i näringslivet, utbildning, rådgivning m. m. inom
energiområdet. Verket har vidare det centrala myn-
Prop. 1978/79:115
Bilagal Industridepartementet 47
dighetsansvaret
i frågor i anslutning lill lagen om kommunal energiplanering och handhar
frågor om tillstånd för elektriska anläggningar och elsä-kerhetsfrågor.
Bostadsstyrelsen
handhar administrationen av stödet lill energibesparande ålgärder i bostader
m. m. Statens planverk är central förvaltningsmyndighet för bl. a. ärenden om
planläggning av bebyggelse och av byggnadsväsendet. Verkei uifärdar vidare
enligt byggnadsstadgan bl. a. föreskrifter, råd och anvisningar. Överstyrelsen
för ekonomiskt försvar är central förvaltningsmyndighet för den ekonomiska
försvarsberedskapen.
För
energiforskningsprogrammets genomförande svarar särskilda programansvariga
organ. Delegaiionen (1 1975; 02) för energiforskning har till uppgift bl. a.
alt samordna verksamheten inom huvudprogrammet. Energisparkommittén har bl. a.
i uppdrag atl samordna och stödja myndigheternas informationsinsatser och vid
behov genomföra egna informationsåtgärder. Kommittén har också i uppdrag atl
ge information lill allmänheten om utveckling av energianvändningen och att
föreslå restriktioner i energianvändningen. Delegationen (Bo 1978:03) för
frågor om energihushållning i befintlig bebyggelse leder och samordnar
genomförandel av energisparplanen för den befintliga bebyggelsen. Förutom
nämnda organ arbetar en rad ytterligare myndigheter m. m. med frågor inom
energiområdet.
Många olika myndigheter
arbetar alllså inom energiområdet. Härtill kommer att vissa myndighetsuppgifter
handläggs av kommittéer såsom energisparkommittén och delegaiionen för
energiforskning. I båda fallen är del fråga om arbetsuppgifter som kan beräknas
bli relativt långvariga.
Den
inriktning av energipolitiken som jag förordar kan leda lill att
myndigheisorganisationen behöver ses över och göras mer ändamålsenlig.
Med anledning härav avser
jag atl i annal sammanhang föreslå regeringen alt bemyndiga mig att tillkalla
en särskild utredare för all klariägga vilka konsekvenser mina
ställningstaganden i denna proposition får för myndigheisorganisationen m. m.
på energiområdet. Utredaren bör undersöka om del på grund av dessa konsekvenser
eller av andra orsaker finns anledning atl ändra den nuvarande organisationen
samt i så fall föreslå lämpliga åtgärder. I utredningen bör bl. a. ingå att
göra en utvärdering av energiforskningsorganisalionen (jfr prop. 1977/78; 110
s. 161). Vidare bör i utredarens uppdrag ingå all överväga om statens
vattenfallsverks organisation är ändamålsenligt ulformad med hänsyn lill
verkets framlida uppgifier samt att i övrigt undersöka förutsättningarna för
att utnyttja verkets resurser inom delvis nya verksamhetsområden.
Jag
vill i delta sammanhang slutligen erinra om att staten via Statsföretag AB är
ägare eller delägare i vissa förelag inom energiområdet. Huvudparten av dem
har till uppgift att medverka till landets försörjning med fossila bränslen
medan andra är inriktade på forskning och utveckling resp. industriell
produktion. Siaisföreiagsutredningen har i betänkandet (SOU 1978; 85) Statligt
företagande i samhällets tjänst nyligen föreslagil att verk-
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1 Industridepartementet 48
samheterna
i de statliga företag som har speciella försörjningsuppgifter, dvs, Statsraff
AB, Svenska Petroleum AB, Oljeprospektering AB, Petroswede AB och Swedegas AB,
skall samordnas inom ramen för ett för ändamålet bildat förvaltningsbolag. Vid
bifall till mina förslag i det följande (avsnilt 8.1 och 8.2) kommer
verksamheten inom flera av de nyss nämnda företagen att avvecklas eller
reduceras. Förutsättningar för att genomföra utredningens förslag i denna del
torde i så fall inte föreligga.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 49
4
Sverige och det internationella energisamarbetet
4.1
Beroendeförhållanden och internationellt samarbete
Jag
har tidigare (avsnitt 2.1) redovisat några grundläggande data beträffande
världens energiproduktion och energianvändning.
En
slutsats av denna redovisning är alt det finns få områden där det ömsesidiga
beroendet mellan alla länder är så påtagligt som energiområdet. OPEC-ländernas
pris- och produktionspolitik när det gäller olja är av avgörande betydelse för
världens energiförsörjning. Förenta staternas energipolitik - bl. a. vad avser
hushållning och pris på olja och naturgas -är av väsentlig betydelse för
storieken på detla lands beroende av importerad olja och därmed för den
globala situationen på sikt när det gäller oljepriser och oljelillgång.
Australiens politik i frågan om att utvinna och exportera uran är av betydelse
för läget på lång sikt när det gäller priser och tillgång på detta bränsle.
Exemplen på hur energipoliliska beslut i andra länder påverkar vår egen
situation och hur de lägger förutsättningarna för svensk energipolitik kan
mångfaldigas.
När
del gäller de energiråvaror som är föremål för internationell handel - olja,
gas, kol och uran - ingår Sverige som en del i ett internationellt
försörjningssystem. Vår situation påverkas därmed av vad som händer i andra
delar av systemet. Och vi påverkar också systemet, om än marginellt, genom vår
egen politik.
Det
var mol denna bakgrund som dåvarande statsministern i 1975 års energipoliliska
proposition (prop. 1975:30, NU 1975:30, rskr 1975:202) betecknade
internationell samverkan inom energiområdet som en av hörnpelarna för den
svenska energipolitiken. Jag ansluter mig till denna uppfattning och vill
understryka att det internationella samarbetet inom energiområdet under senare
år har framstått som allt mer oundgängligt.
Det
är en tämligen entydig uppfattning i inlernationella sammanhang atl del krävs
en förbäitrad global energihushållning och att världen slår inför en
omslällningsperiod från ett energiförsörjningssystem där olja och gas spelar en
dominerande roll till ell syslem som huvudsakligen måsle baseras på andra
energikällor. Vi står därmed inför ökade krav inte bara på informationsutbyte
utan också på gemensamma mål och gemensamt handlande när det gäller
utnyttjandet av jordens energiresurser. Alla länder har ett ansvar för all
dessa resurser tillvaratas och utnyttjas på bästa sätt.
Informaiion
om vad som händer i vår omvärld är av väsentlig betydelse för ulformningen av
vår energipolitik. Vi måste ha tillgång till uppgifter om reserver,
produktionsplaner, prispolitik och allmän energipolitik hos i synnerhet de
vikligare producent- och konsumentländerna. Vi måste ha underlag för att kunna
förutsäga hur utbuds- och efterfrågeförhållandena för olika energislag
förväntas te sig även på lång sikt så atl vi kan anpassa vår politik därefter. 4 Riksdagen 1978J79. 1 saml. Nr
115. Bilaga 1
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1 Industridepartementet 50
De
internationella organisationer som är verksamma på energiområdet spelar en
viktig roll när det gäller att samla in och ställa samman dylik information.
Genom
internationellt samarbete kan vi öka försörjningstryggheten. Samtidigt som vi
målmedvetet måste arbeta för att minska vårt utlandsberoende är det som jag
tidigare har understmkit väsentligt att verka för ökad försörjningstrygghet när
det gäller den energi som ändå måste importeras och som under överskådlig tid
måste svara för huvuddelen av vår energiförsörjning.
Jag
anser att viktiga bidrag till ökad försörjningstrygghet i olika
tidspers-spektiv när det gäller olja, kol och uran kan säkras genom ett
intensifierat internationellt samarbete. Speciellt angeläget sett ur denna
synvinkel är det att få till stånd ett förtroendefullt samarbete mellan
oljeimporterande och oljeexporterande länder. Även bilaterala kontakter med
oljeproducerande länder spelar en vikiig roll i detla syfte.
Internationellt
samarbete är av avgörande betydelse när det gäller forskning och utveckling på
energiområdet. Även om Sverige satsar stora belopp är våra insatser med
nödvändighet små och våra resurser begränsade vid en internationell jämförelse.
Fördelarna med informationsutbyte och internationellt samordnade program på
detta område är uppenbara.
Internationellt
samarbete är av största betydelse också när det gäller möjligheterna till
energihushållning och när det gäller energins miljö- och säkerhetsaspekter. Jag
vill här särskilt peka på ansträngningarna att begränsa utsläppen av svavel.
Mol
bakgrund av den utveckling på oljemarknaden som kan förutses finns det skäl att
särskilt beakta u-ländernas energisituation. En stark ökning förväntas i
u-ländemas energiförbrukning på gmnd av den förväntade snabba ökningen
avseende både befolkning och bmttonationalprodukt och genom den fortgående
urbaniseringen.
U-Iänderna
är i flertalet fall i hög grad beroende av importerad olja. De har därför ett
starkt behov av tryggad oljeförsörjning till rimliga villkor. Problem med
energitillförseln på grund av knapphet på olja och höjningar av oljepriset kan
få särskih allvarliga konsekvenser för de fattiga ländernas utveckling. Att
minska behovet av importerad olja genom utveckling av andra energikällor och
genom satsning på energihushållning är sålunda en viktig uppgift också för de
oljeimporterande u-länderna. Att bistå u-Iän-derna i dessa avseenden är en
viktig uppgift för i-länderna.
Medvetenheten
om behovet av kraftigt ökade energiinvesteringar i u-länderna och av bistånd
inom energiområdet har under senare år ökat. De svenska insatserna när det
gäller energibistånd har hittills varit begränsade. Vårt land har dock mycket
att erbjuda inom denna sektor som torde vara av intresse för många u-länder.
Regeringen har därför i prop. 1978/ 79:100 (bil. 6 s. 24) anmält att vi bör
överväga hur vi bäst skall kunna tillmötesgå önskemål från u-länderna om
samarbete inom energiområdet. Frågan bereds f. n. inom regeringskansliet.
Prop.
1978/79:115 Bilagal Industridepartementet 51
Sverige
har ett starkt intresse av att kärnteknisk verksamhet bedrives på ett säkert
sätt i alla länder. Jag anser det vara angeläget att det internationella
samarbetet beträffande normer och standards inom det kärntekniska området
intensifieras i syfte att utarbeta internationellt överenskomna bindande regler
för att tillse att alla länder som bedriver verksamhet inom kämenergiområdet
gör detta pä säkrast möjliga sätt.
De
risker som finns för försatt kärnvapenspridning sammanhänger främst med
politiska förhållanden och teknisk utveckling som inte i första hand är kopplad
till fredligt utnyttjande av kärnkraft. I flertalet fall torde de länder som
avser utveckla kärnvapen kunna göra detta enklare och snabbare än via fredligt
kärnkraftsutnyttjande. Det finns emellertid också risker för spridning av
kärnvapen som hänger samman med fredlig verksamhet inom kämenergiområdet.
Grundfilosofin
bakom stormaktemas ursprungliga stöd för civila käm-kraftprogram, vilken bl.a.
återfinnes i 1968 års avtal om förhindrande av spridning av kärnvapen, var att
de deltagande länderna skulle ges möjlighet till fredligt utnyttjande av
kärnkraften om de underkastade sig kontroll för att säkerställa att det hanterade
klyvbara materialet inte användes för framställning av kämladdningar. Denna
princip anser jag vara viktig. Länder som har accepterat internationell
kontroll skall om skäl i övrigt talar för det inte undandras möjligheter till
ett fredligt utnyttjande av kärnkraften.
För
att säkerställa att det klyvbara materialet inte används för andra än avsedda
syften är det angeläget att internationell enighet råder om att tillämpa
kontrollsystem av tillräcklig effektivitet och noggrannhet. Genom
kontrollåtgärder och internationellt samförstånd beträffande utbyggnad av från
spridningssynpunkt känsliga anläggningar kan risken för spridning av kämvapen
reduceras. Åtgärder i avsikt att begränsa tillgången till teknisk kunskap anser
jag vara mera svårbedömbara. Balansen mellan effektiv kontroll och tillgång
till teknologi är en grundläggande faktor för internationell enighet i
icke-spridningsfrågoma.
Den
nationella och internationella kontrollen söker säkerställa att avledning av
klyvbart material inte äger rum, och om sådan ändå skulle ske, att
tidsmarginaler finns mellan upptäckt av avledning och tänkbar
kärn-laddningsttllverkning. Naturligt uran, låganrikat uran i nytt kärnbränsle
eller använt bestrålat kärnbränsle kan inte användas direkt i kärnladdningar.
Det kan däremot höganrikat uran eller plutonium som utvunnits ur använt
uranbränsle. Känslig från spridningssynpunkt är således främst anriknings- och
upparbetningsteknik.
Diskussionerna
om ett utvidgat internationellt samarbete för att undvika en spridning av kärnvapen
har intensifierats efter den indiska kärnexplo-sionen år 1974. Förslag har bl.
a. förts fram om anriknings- och upparbet-ningsanläggningar i internationell
regi och om olika tekniska metoder att förhindra att plutonium blir
tillgängligt i ren form. Leverantörsländer inom
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1 Industridepartementet 52
det
kärntekniska området hargåti samman om villkor för export och vissa enskilda
länder har infört mycket strikta bestämmelser för atl tillhandahålla material
och tjänsier inom kärnenergiområdet. Förenta staterna har av
icke-spridningsskäl även tills vidare uppskjutit kommersiell upparbetning av
använt kärnbränsle.
Kärnvapenspridning
måste i första hand betraktas som ett politiskt och inte ett tekniskt problem.
Basen för samarbete för att undvika kärnvapenspridning måste enligt min mening
därför också vara 1968 års icke-sprid-ningsfördrag jämte de där förutsedda
kontrollåtgärderna genom det internationella atomenergiorganet i Wien (lAEA).
Våren
1977 inbjöd Förenta staternas president intresserade slaler lill en
internationell utvärdering av kärnbränslecykeln i syfte att söka begränsa
riskerna för en spridning av kärnvapen, International Nuclear Fuel Cycle
Evaluaiion (INFCE). En organisatorisk konferens hölls i Washington i oktober
1977 med deltagande av 40 stater, däribland Sverige. Vid konferensen slogs bl.
a. fasl alt deltagarländerna är medvetna om det angelägna i atl tillgodose
världens behov av energi och om att fredlig kärnenergi borde göras tillgänglig
för detta ändamål. Vidare underslröks alt effektiva åtgärder kan och bör
vidtagas på nationell nivå och genom internationella överenskommelser i syfte
att så långl möjligl minska risken för spridning av kärnvapen utan att äventyra
energilillförseln eller utvecklingen av kärnenergi för fredliga ändamål.
Arbetet
skall bedrivas under drygt två år i arbetsgrupper inom flera områden nämligen
tillgång lill kärnbränsle, lungl vatten och anriknings-tjänster; långsiktiga
leveransgaraniier beträffande teknologi, kärnbränsle, tungt vatten och
tjänster; upparbetning, plutoniumhantering och återföring av kärnbränsle;
bridreaktorer; hantering av använt kärnbränsle; hantering och slutförvaring av
radioaktivt avfall samt avancerade alternativ vad gäller bränslecykel och
reaktorer.
Under
det försia årets arbete har de deltagande ländernas antal ökat till 56. Inom
arbetsgruppema har sammanställts ett omfaitande tekniskt material, som under
utvärderingens andra år väntas bli föremål för ingående analys. Materialet
kommer sedan all användas av de dellagande länderna vid val av teknik inom
kärnkraftområdet för alt minska risken för kärnvapenspridning och öka
säkerheten vid användandet av kärnenergi.
INFCE-arbetet
avses komma att avslutasmed en plenarkonferens i Wien i februari 1980. Det är min
förhoppning att arbetet skall skapa förutsättningar för ytterligare åtgärder
för alt slärka del inlernationella samarbelel i syfte alt förhindra spridning
av kärnvapen och även bidra lill att öka säkerhelen vid drift av kärntekniska
anläggningar i alla länder.
Även
om inte INFCE-arbelel leder till några entydiga slutsatser har det framtagna
tekniska materialet betydelse för våra egna överväganden och för vår egen
långsikliga planering. Materialet utgör också en god grund för ett fortsalt
internationellt arbele i syfte att förbättra formerna för utbyte av material
och tjänster inom kärnenergiområdet.
Prop.
1978/79:115 Bilagal Industridepartementet 53
Utvecklingen inom kärnbränsleområdet synes gå mol en
koncentration av export från ett fåtal leverantörsländéi med varierande
kontrollkrav knutna lill sin export. Delta kan försvåra för importörländerna
att bedriva en långsiktig planering av sin försörjning med material och
tjänster inom kärnenergiområdet.
Både vad gäller säkerhetsstandards för handhavande av
kärntekniska anläggningar och konlrollkrav för att undvika spridning av
kärnvapen bör man somjag redan framhållit sträva efter internationellt
omfattade lösningar. Vidare bör man studera nya former för internationellt
samarbete i syfte att tillhandahålla material och tjänsier inom
kärnenergiområdet. Det vore av stor vikt om producent- och konsumenlländer
kunde enas om långsiktiga villkor för leveranser och sättet atl underställa
dessa internationell kontroll.
4.2 Utvecklingen av energisamarbetet i internationella
organisationer
Den s.k. oljekrisen år 1973-1974 uigjorde en påtaglig
påminnelse om beroendeförhållandena på energiområdet och om behovet av
intemationellt energi samarbele. Ett utvidgat dylikt samarbete, inte minst
mellan oljeproducerande och oljeimporterande länder, har framstått som allt mer
angelägel också mol bakgrund av de långsiktiga energiproblem jag redan har
redogjort för (avsnitt 2.1.3).
Frankrike föreslog i oktober 1974 att en internationell
energikonferens skulle sammankallas. I december 1975 inleddes vad som har
kommit atl kallas nord-syddialogen, Conference on International Economic
Co-operation (CIEC) med deltagande av 27 länder varav 19 u-länder och 8
i-länder, däribland Sverige. Konferensen uppräitade fyra kommissioner inom områdena
energi, råvaror, utvecklingsfrågor och finansiella frågor.
Jag har redan redovisat (avsnitt 2.1.3) de huvudsakliga
slutsatser konferensen resulterade i inom energiområdet. Jag vill dock
tillägga atl en huvudfråga under konferensen var i-ländernas önskemål om att
någon form av permanenl fomm för energidiskussioner mellan i-länder och
u-länder skulle upprättas. Enighet härom kunde emellertid inte uppnås. Denna
fråga har också efter CIEC ägnats betydande uppmärksamhet, t. ex. inom FN, utan
att några egenlliga resultat ännu har kommii fram.
Jag vill i della sammanhang erinra om att FN;s
generalförsamling i december 1978 beslutade att sammankalla en FN-konferens om
nya och förnybara energikällor. Konferensen kommeratt äga rum år 1981 och ägna
speciell uppmärksamhet åt åtgärder för alt främja utnyttjandet av dylika
energikällor i u-länderna.
Riksdagen beslöl våren 1975 att godkänna Sveriges
anslutning till avlalel om ett internationellt energiprogram, Internalional
Energy Programme (lEP) (prop. 1975:42, Nu 1975:29, rskr 1975:180). Det
internationella energiorganet lEA har upprättals inom OECD;s ram för alt
genomföra detta program.
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1 Industridepartementet 54
Det
var främst för att trygga Sveriges oljeförsöijning i en tillförselkris som
lEP-avtalet undertecknades. Det fördelningssystem varom detaljerade
bestämmelser finns i avtalet syftar till att ge medlemsländerna en förbättrad
trygghet i oljeförsörjningshänseende vid s. k. fredskriser.
Ett
annal viktigt motiv för svensk anslutning var behovet att få förbättrad
information om utvecklingen på oljemarknaden och om de internationella
oljebolagens aktiviteter. Vårt medlemskap i lEA har i dessa avseenden lett
till en väsentligt förbättring jämfört med läget vid den s. k. oljekrisen år
1973-1974.
I
diskussionerna inför Sveriges anslutning till lEP-avtalet betonades också
intresset för det mer långsiktiga samarbetet rörande bl. a. energihushållning
och forskning och utveckling.
Utvecklingen
hittills har också visat att tyngdpunkten i lEA-arbetet alltmer förskjutits
till det långsiktiga samarbetet. Huvudmålet är att minska medlemsländernas
beroende av importerad olja genom ökade satsningar på energisparande och genom
utveckling av till oljan alternativa energikällor. Bakgrunden till denna
förskjutning är den brist på energi till rimliga priser som man förutser kan
komma att inträda redan under 1980-talet om inte energipolitiken i
medlemsländerna kraftigt förstärks.
Som
en grund för samarbetet inom IEA i syfte att reducera oljeberoendet har
organisationens styrelse antagit ett särskilt s. k. program för långsiktigt
samarbete. Innehållet i detta program har anmälts för riksdagen (prop. 1976/77;
100, bil. 17 s. 159).
IEA-länderna har vid ett
ministermöte i oktober 1977 beslutat att som grupp försöka begränsa
oljeimporten år 1985 lill 26 milj. fat per dag, att jämföras med en import av
ca 23 milj. fat per dag under år 1977. Detta svarar mot 1 300 resp. 1 150 milj.
ton per år. Vid samma tillfälle överenskoms också om ett antal allmänna
principer för energipolitiken som medlemsländerna förklarade sig beredda att
följa i sin nationella politik. Dessa principer berör olika åtgärder som syftar
till ett reducerat oljeberoende. Vidare beslöts om årliga examinationer av
medlemsländemas energipolitik i syfte alt få en uppfattning om vilka framsteg
medlemsländerna gör inom de områden som anges i de energipolitiska principema.
För
att stödja medlemsländernas aktiviteter när det gäller energisparande har ett
omfattande informationsutbyte salts igång. Bl. a. har styrelsen beslutat om en
speciell internationell energisparmånad, som kommer att äga rum i oktober 1979.
Särskild uppmärksamhet har även ägnats frågan om samarbele rörande kol och
kärnkraft. Rekommendationer i fråga om medlemsländernas kolpolitik beräknas bli
antagna vid ett ministermöte under våren 1979.
Ett
annat område inom lEA där en snabb utveckling ägt rum gäller samarbetet rörande
forskning, utveckling och demonstration. Ca 35 avtal har ingåtts av
intresserade medlemsländer för samarbete avseende enskilda projekt. Sverige
deltar i huvuddelen av dessa projekt genom bl. a.
Prop. 1978/79:115
Bilagal Industridepartementet 55
nämnden
för energiproduktionsforskning, styrelsen för teknisk utveckling och statens
råd för byggnadsforskning. Jäg återkommer till forskningssamarbetet inom lEA
vid min behandling av anslaget Energiforskning i det följande.
Min
uppfattning är att samarbetet inom lEA är av betydande värde för Sverige både
från försörjningstrygghetssynpunkt och för utformningen av vår långsiktiga
energipolitik. Organisationen är det effektivaste instmment vi har att tillgå
för att i samverkan med andra länder verka för en förbättrad global hushållning
med energiresurser. Organisationens mål står i allt väsentligt i överensstämmelse
med Sveriges energipolitiska mål, både nationellt och internationellt.
Vi
har ett starkt intresse av att alla medlemsländer, och främst de stora
oljeimportörerna, på ett målmedvetet sätt bidrar till att de uppsatta målen
uppnås. Motsatsen kommer att medföra stora svårigheter för den internationella
oljeförsörjningen och därmed i särskilt hög grad skapa problem för små länder
med slort oljeberoende.
OECD:s
energipoUtlska kommitté har ägnat uppmärksamhet åt bl. a. frågor rörande energi
och miljö och åt öst-västrelationer på energiområdet. OECD-sekretariatet
bedriver också en omfattande verksamhet rörande insamling och publikation av
energistatistik, föruiom arbetet rörande energiprognoser somjag tidigare
berört (avsnitt 2.1.3).
Energisamarbete
inom FA'.-i ekonomiska kommission för Europa (ECE) bedrivs främst inom
kommittéer för kol, gas och elkraft. Inom organisationen har även ett
samarbete inletts rörande energihushållning. 1 en resolution antagen vid
kommissionens session våren 1978 uttalades slöd för fortsatt arbete även när
det gäller allmänna energiproblem i ECE-regionen. Kommissionen kommer vid 1979
års session all behandla frågan om upprättande av ell särskilt organ för detla
ändamål.
Det InternationeUa
atomenergiorganet i Wien (lÅEA) upprättades år 1957. Enligt sin stadga är del
organisationens mål atl söka öka och utvidga atomenergins bidrag till fred,
hälsa och välstånd i hela världen. Den skall försäkra sig om, i den
utsträckning det är möjligt, att bistånd tillhandahållet av organisationen
eller på dess begäran eller under dess övervakning eller kontroll inte används
för att främja något militärt ändamål.
Organisalionen
skall således dels främja det fredliga användandel av kärnenergi, dels
kontrollera atl någon avledning av klyvbart material för tillverkning av
kärnladdningar inte äger rum. lAEA har idag 110 medlemsstater. 105 stater har
ratificerat eller anslutit sig till 1968 års icke-sprid-ningsfördrag.
Under
år 1977 genomförde lAEA inspektioner i 45 länder. Genom de nyligen ingångna
avtalen med Euratom och Japan ökar antalet av lAEA inspekterade anläggningar
betydligt.
På
kärnsäkerhetsområdel har lAEA inom ramen för programmet angående
kärnsäkerheisstandards givit ut rekommendationer avseende myn-
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1 Industridepartementet 56
dighetsorganisalion,
lokalisering, utformning, drift och kvalitetssäkring för kärnkraftverk. Vidare
har utgivningen av normer och rekommendationer i samband med kärnteknisk
verksamhet fortsatt. I likhet med tidigare har möten med ett stort antal
expertpaneler avhållits för att studera särskilda frågor. Sverige deltar
regelmässigl i möten av nämnda slag.
Under
år 1977 påbörjades ett mellanstatligt arbete för alt ularbeta en konvention
angående fysiskt skydd av nukleärt material.
Under
år 1978 initierade lAEA ell arbele för att söka utarbeta regelsystem för
internationell förvaring av plutonium.
Enligt
min uppfattningar lAEA;s kontrollerande och normerande funktion av stor vikt
för en nationellt och internationellt säkrare kärnkraft. Jag anser del därför
väsentligt att organisationens verksamhet inom dessa områden fortlöpande
förstärks och effektiviseras. En naturiig roll för lAEAäratl
sökaomvandladenormerför kärnteknisk verksamhei som har utarbetats till
internationellt bindande regler. IAEA;s arbete bör alltmer intriktas mot
säkerhets- och kontrollverksamhet.
Tyngdpunkten
inom OECDis kårnenergiorgan (NEA) har alltmer förskjutits mol
säkerhelsrelalerad verksamhet. Denna svarade under 1977 för två tredjedelar av
organisationens arbete. NEA arbetar huvudsakligen genom ett antal fasta
kommitiéer för bl.a. strålskydd, radioaktivt avfall, säkerhet vid kärntekniska
anläggningar samt tekniska och ekonomiska studier beträffande
kärnenergiutveckling. För tekniskt samarbete finns ett flertal speciella
arbetsgrupper.
1
september 1977 presenterade en av NEA tillsatt expertgrupp en uppmärksammad
rapport angående mål och strategier för hantering av radioaktivt avfall från
kärnreaktorer. Ålgärder med anledning av denna rapport diskuteras nu inom NEA.
NEA;s
verksamhet har stor belydelse för svenska myndigheler som statens
kärnkraftinspektion och statens strålskyddsinstitut.
Inom
ramen för den s. k. London-gruppen har ett antal länder som exporterar
kärnteknisk utrustning och klyvbart material enats om gemensamma riktlinjer
för sådan export. Dessa riktlinjer har offentliggjorts och regeringen har
beslutat alt tillämpa dem vid export inom det nukleära områdel. Jag vill i
detta sammanhang erinra om att enligt atomenergilagen (1956; 306) regeringens
tillstånd erfordras för utförsel ur riket av klyvbart material eller utrustning
eller malerial för utvinning av kärnenergi.
4.3
Nordiskt samarbete och bilateralt samarbete med andra länder
Samarbetet
mellan de nordiska länderna inom energiområdet är av gammalt datum och
förutsättningarna för ett ytteriigare utvidgat nordiskt energisamarbete är goda
inom många områden. Enligt min mening är det angeläget att de naturliga
fömtsättningar som finns för ulökad samverkan inom energiområdet mellan de
nordiska länderna utnyttjas i störsla möjliga utsträckning.
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1 Industridepartementet 57
Med
den norska regeringen har överenskommits att förhandlingar skall fortsätta
syftande till ett samarbetsavtal mellan Sverige och Norge inom energi- och
industriområdet. En överenskommelse om långsiktiga leveranser av norsk olja
till Sverige måste ha hög prioritet i den svenska oljepolitiken, med hänsyn
till önskemålen om förbättrad försörjningstrygghet och ökad prisstabilitet.
Danmark
har omfattande och långvarig erfarenhet av kolanvändning. Mot bakgrund av vad
jag kommer att anföra i det följande angående kol (avsnitt 8.3) anserjag att
det är ett svenskl intresse atl närmare studera dessa erfarenheter och att
undersöka möjlighetema lill olika former av svensk-danskt samarbele inom
kolområdet, och även inom andra områden.
Det
svensk-finska samarbetet inom kärnkraflområdet är av stor betydelse för båda
länderna. Finland har gjort insatser inom områdena ved-, lorv-och kolteknik av
stort intresse för svenskt vidkommande.
Jag
vill också i detla sammanhang erinra om det arbete som sker inom det nordiska
kontaktorganet för atomenergifrågor och om atl överläggningar pågår om ett
utvidgat nordiskt samarbete inom energiforskningsområ-dei.
Goda
möjligheter bör även föreligga för ett utvidgat energisamarbete med
Storbritannien och konlakler härom har under senare tid intensifierats.
Vad
belräffar bilateralt energisamarbete i övrigt vill jag nämna att kontakter har
förekommit i olika sammanhang med Nederländerna, Canada, Australien,
Sovjetunionen och Polen. Regelbundna energidiskussioner äger rum med Mexico.
Vid de täta kontakter som under senare år har ägl rum med förelrädare för
OPEC-länderna, t. ex. Algeriet, Saudiarabien och Nigeria, bl.a. inom ramen för
samarbetsavtal som ingåtts med vissa av dessa länder, har möjligheterna till
samarbete inom energiområdet spelat en framträdande roll.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 59
5
Åtgärder mot hälso- och miljöproblemen inom energiområdet
Genom
det utredningsarbete som har pågått under senare år bl.a. i energikommissionen
och energi- och miljökommittén har ett mycket omfattande material som belyser
hälso- och miljöproblemen kring olika energislag kommit fram. Sammanfattningar
av energikommissionens huvudbetänkande (SOU 1978: 17) Energi och
slutbetänkande (SOU 1978:49) Energi Hälso-, miljö och säkerhetsrisker och av
energi- och miljökommitténs betänkande Energi, hälsa, miljö bör som jag redan
har nämnt fogas till detta regeringsprotokoll (/»i/afl l.l och bilaga 1.2).
Alla
energislag som under de närmaste årtiondena kan ge väsentliga bidrag till
Sven"ges energiförsörjning medför problem från hälso- och miljösynpunkt.
Det kan vara fråga om problem vid ingrepp i naturen för utvinning av energiråvaror,
för uppförande av anläggningar eller för genomförande av
vattenkraftregleringar, problem genom mer eller mindre kontinuerliga utsläpp
till luft och vatten av föroreningar eller problem med hantering och lagring
av olika avfallsprodukter som på kortare eller längre sikt kan påverka hälsan
och miljön. Det kan också vara fråga om risker för olyckor av olika slag med
konsekvenser för hälsan eller miljön, t. ex. brott på vattenkraftdammar,
haverier i kämkraftverk, ras i kolgruvor eller haverier vid transporter av
olja till lands eller till sjöss.
Jag
tar i det följande kortfattat upp de hälso- och miljöproblem som är förenade
med de olika energislagen och vilka åtgärder som vidtas eller bör vidtas för
att komma till rätta med problemen. Jag har beträffande dessa frågor samrått
med chefen för jordbruksdepartementet. Diskussionen kommer att röra såväl
normala förhållanden i energitillförselsystemet, dvs. framställning av
energiråvaror, drift av energiomvandlingsanläggningar och omhändertagande av eventuellt
avfall, som onormala händelser, t. ex. stora olyckor orsakade av mänsklig
felhandling, materialfel eller sabotage. Till den senare gruppen kan också
riskerna för kärnvapenspridning räknas. Jag kommer i detta sammanhang att dela
in energislagen i tre grupper nämligen förbränningsenergi, där
energiutvinningen sker vid förbränning av energiråvaror, - främst olja, kol,
naturgas, torv och biomassa' -kärnenergi och slutligen förnybar energi i form
av vatten, sol och vind. För de flesta av dessa energislag finns både
kortvariga och långvariga hälsooch miljöproblem.
Innan
jag diskuterar hälso- och miljöproblemen med de olika energislagen villjag
erinra om att energianvändningen inte bara har negativa effekter från hälso-
och miljösynpunkt. Samhällsutvecklingen och den därmed sammanhängande
förändringen i energianvändningen har haft och har betydande positiva effekter
för människors hälsa och miljö. Av särskild
'
Biomassa är en förnybar energikälla men hänförs här på grund av likartade
miljöeffekter lill gmppen förbränningsenergi.
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1 Industridepartementet 60
betydelse
är de mycket stora förbättringar som har skett av arbetsmiljön genom den
tekniska utvecklingen under en lång tid. Mycket tunga arbeten har i stor
utsträckning ersatts av maskinarbete. Under främst de senaste trettio åren har
de allvarliga olycksfallen minskat påtagligt i arbetslivet. Även åtgärder mot
yttre miljöproblem kräver energi. Jag vill i detta sammanhang understryka att
behovet av energi för sådana ändamål måste tillgodoses och att kravet på
energibesparing inte får medföra inskränkningar i ambitionerna att åstadkomma
en bättre miljö. Jag vill också påpeka att hälso-, miljö- och säkerhetsproblem
i samhället inte till övervägande del härrör från energisektorn.
5.1
Förbränningsenergi
Fossila
bränslen som olja, kol, naturgas och torv liksom andra bränslen som biomassa
ger i viktiga avseenden upphov till likartade miljöeffekter. Vid förbränning
erhålls i varierande mängder utsläpp av bl.a. koloxider, kväveoxider,
tungmetaller och oförbrända organiska ämnen. Förbränning av dessa bränslen
medför risker för cancer och ärftliga, s. k. mutagena, skador. Tillgängliga
data talar för att de cancerrisker som är förknippade med användning av sådana
bränslen kan vara betydande. Man måste då komma ihåg att detta gäller vid nu
lillgängliga metoder för energiomvandling och att de insatser som har gjorts
för att klarlägga och eliminera dessa risker beträffande sådana bränslen är
relativt små. Det finns enligt min mening anledning att intensifiera detta
arbete.
Förbränning
av de fossila bränslena ökar halten koldioxid i atmosfären. Det finns risk för
en långsiktig påverkan på jordens klimat genom utsläppen av koldioxid om den
hittillsvarande ökningen av förbrukningen av fossila bränslen fortsätter. Vissa
beräkningar visar att halten koldioxid i atmosfären i så fall kommer att
fördubblas inom 50 till 100 år. De totala utsläppen av koldioxid från
förbränning av fossila bränslen behöver därför på lång sikl globalt begränsas.
Användning
av olja och oljeprodukter medför negativa effekter på hälsa och miljö vid såväl
utvinning och transport som förbränning. Föroreningsutsläppen vid utvinning
och transport i samband med oljehantering utgör en kontinuerlig belastning på
miljön. Effekter härav på längre sikl kan man f n. inte helt bedöma. Från
yrkeshygienisk synpunkt finns problem vid hantering av framför allt
oljeprodukter, bl. a. i samband med raffinering och distribution då
arbetstagarna kan utsättas för en stor mängd hälsofarliga kemiska ämnen.
Förbränning
av olja och oljeprodukter, bl. a. bensin, medför utsläpp av en rad olika
luftföroreningar, som koloxid, koldioxid, svaveldioxid, tungmetaller och
oförbrända organiska restprodukter, däribland cancerframkallande ämnen.
Utsläpp av föroreningar förorsakar såväl omedelbara som långvariga effekter på
hälsa och miljö. Bland de kortvariga effekterna kan
Prop.
1978/79:115 Bilagal Industridepartementet 61
nämnas
akuta sjukdomstillstånd i luftvägarna förorsakade av höga halter av
svaveldioxid, kväveoxider och partiklar i luften och akuta skador på
vegetationen av höga halter svaveldioxid. Den mera långvariga hälsopå-verkan
kan visa sig i form av kroniska luftvägssjukdomar, skador på organ såsom njure
och hjärna, cancersjukdomar eller sådana förändringar i arvsanlagen som leder
till skada på kommande generationer. Anrikning av tungmetaller i ekosystem och
försurning av mark och vatten är andra kända exempel på långvariga effekter i
miljön. Oljehanteringen ger också upphov till avfall, bl. a. från
reningsprocesser, vilket kan medföra problem från hälso- och miljösynpunkt på
längre sikt.
Vid
hantering av olja finns risker för stora olyckor med effekter för hälsa och
miljö vid utvinning, s. k. blow-outs, vid fartygshaverier samt vid bränder och
explosioner i bl.a. raffinaderier. Riskerna från arbetsmiljö-synpunkt är härvid
betydande. Ett flertal olyckor av detta slag har inträffat i väriden under de
senaste tjugo åren, som regel med föriuster av många människoliv som följd.
Miljöskadorna kan också bli stora både på kort och läng sikt genom de stora
oljeutsläpp som en tankfartygsolycka ger upphov till, vilket de senaste årens
olyckor klart har visat.
En
rad åtgärder har vidtagits eller undersöks f. n. med syfte att angripa och
minska hälso- och miljöproblemen vid hantering och användning av olja.
Intemationella överenskommelser har träffats som bl.a. innebär förbud mot
oljeutsläpp från fartyg i Östersjöområdet. Andra avtal tar sikte på att göra
ändringar bl. a. i fartygens konstruktion och att minska utsläppen vid
tankfartygens normala drift. Avtal har vidare träffats om regionalt samarbete
för att ta hand om utsläppt olja. I vårt eget land har vidtagits flera
åtgärder. Bl. a. har riksdagen anvisat medel för statsbidrag till byggande av mottagningsanläggningar
för oljeblandat barlastvallen. Vidare har kustbevakningen successivt tillförts
ökade resurser för bekämpning av oljeutsläpp.
Dessa
åtgärder är emellertid inte tillräckliga för att komma till rätta med
miljöproblemen kring oljetransporter. Flera utredningar arbeiar f. n. med
problemen som rör oljeskyddet. Äv särskild betydelse är utredningen (Jo 1978;
05) om åtgärder mot oljeskador m. m. till sjöss som chefen för jordbruksdepartementet
har tillkallal. Utredaren har till uppgift att från miljövårdssynpunkt göra en
samlad översyn av de problem som hänger samman med fartygstransporter av olja
och kemikalier. Denna översyn skall ligga till grund för ett samlat
handlingsprogram för att minska riskerna vid miljöfariiga transporter lill sjöss.
Utredaren väntas lägga fram sina förslag sommaren 1979.
Redan
nu kan sägas att beredskapen mot kalastrofartade utsläpp i vatten av främst
olja bör förbättras. Det finns skäl att bl. a. intensifiera arbetet med
prognoser och modellstudier av sådana utsläpp. Förslag härom kommer att läggas
fram i annat sammanhang.
Också
när det gäller att komma till rätta med utsläppen av luftförore-
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1 Industridepartementet 62
ningar
från förbränning av olja och oljeprodukter har åtgärder vidtagits, bl.a. genom
det program för minskning av de svenska svavelutsläppen som fastställdes år
1977 (prop. 1976/77:3, JoU 1976/77:4, rskr 1976/ 77: 24). Enligt detta program
har bestämmelserna rörande den högsta till-låtna svavelhalten i eldningsolja successivt
skärpts så att i dag hela södra och mellersta Sverige upp till Mälardalen samt
Örebro och Värmlands län omfattas av förbud att förbränna tjock eldningsolja
med en svavelhalt överstigande 1 %. Dessa åtgärder beräknas ha minskat de
svenska utsläppen av svaveldioxid med mer än 200000 ton per år till f. n. ca
600000 ton per år. Beslut har vidare fattats att fr. o. m. den 1 oktober 1980
begränsa svavelhalten i den tunna eldningsoljan till 0,3%.
Mot
bakgrund av bl. a. den allvarliga utvecklingen av försurningssitua-tionen i
landet, som har lett till att mellan 10000 och 20000 sjöar är mer eller mindre
allvarligt skadade, bör emellertid ytterligare åtgärder vidtas för att minska
utsläppen av svaveldioxid. Chefen för jordbruksdepartementet avser inom kort
föreslå regeringen att i enlighet med det nyss nämnda programmet fatta beslut
om att fr.o.m. den 1 oktober 1981 utvidga förbudet att förbränna tjock
eldningsolja med mer än 1 % svavel till att omfatta även Uppsala, Västmanlands,
Kopparbergs och Gävleborgs län. Denna åtgärd beräknas minska
svaveldioxidutsläppen med ytterligare ca 50000 ton per år.
Enligt
programmet för minskning av de svenska svavelutsläppen skall förbudet mot
förbränning av tjock eldningsolja med en svavelhalt överstigande 1 % fr. o. m.
den 1 oktober 1984 omfatta hela landet.
Försurningen
i Sverige beror emellertid också i stor utsträckning på utsläpp i andra länder.
Undersökningar visar att mer än hälften av det sura svavelnedfallet över
Sverige härstammar från källor utanför landets gränser. För att minska
försurningen i vårt land erfordras åtgärder som begränsar svavelutsläppen i
hela den del av Europa som påverkar atmosfären över oss. Sverige har sedan
början av 1970-talet tagit upp dessa problem i olika intemationella
organisationer och vid bilaterala kontakter. Dessa frågor kommer även i
fortsättningen att tas upp för internationella överläggningar, bl. a. vid ett
planerat miljövårdsmöte på hög politisk nivå inom ramen för FN:s ekonomiska
kommission för Europa (ECE). De nordiska länderna har vid de förberedande
förhandlingarna inför detta möte, i syfte att fä till stånd en överenskommelse
om minskning av utsläppen, lagt fram ett förslag till en ramkonvention
innehållande bestämmelser om åtgärder mot svavelutsläppen.
Vid
behandlingen av den nyss nämnda prop. 1976/77: 3 beslöt riksdagen även om en
försöksverksamhet med statsbidrag till kalkning av sjöar och vattendrag för alt
motverka försurning. Syftet med försöksverksamheten är dels att vinna
ytteriigare erfarenheter om kalkning som metod, om ekologiska effekter och om
kostnader m. m., dels att rädda ett antal från fiske- och naturvårdssynpunkt
värdefulla sjöar och fiskbestånd. Hittills
Prop.
1978/79:115 Bilagal Industridepartementet 63
har
30 milj. kr. anvisats för försöksverksamheten. Försurningen av sjöar och
vattendrag fortskrider emellertid med en hastighet som ej kunde förutses år
1976. Chefen för jordbruksdepartementet avser därför att inom kort föreslå
regeringen att naturvårdsverket och fiskeristyrelsen fär i uppdrag att
sammanställa och utvärdera erfarenheterna av hittills genomförda
katkningsåtgärder samt att överväga behovet av fortsatta åtgärder.
Under
senare år har flera viktiga forskningsprojekt om hälso- och miljöeffekterna av
oljeförbränning genomförts. Bl. a. har akuta hälsoeffekter i andningsvägar av
partiklar och retande gaser studerats. Ytterligare insatser är enligt min
mening angelägna, bl.a. rörande upplagringseffekter, cancerframkallande ämnen
och ämnen som kan ge ärftliga skador. Studierna av oljeförbränningens
miljöeffekter har främst varit inriktade på effekterna av ökad försurning i
ytvatten. Mot bakgrund av den snabbhet med vilken försurningen har fortskridit
under senare år är fortsatta insatser inom detta område angelägna. Bl.a.
behöver försurningens effekter i skogsmark, uilakning av tungmetaller och
grundvattenförsurning studeras vidare. Särskilt viktigt, med tanke på den
betydelse som åtgärder i andra länder har i detta avseende, är att sådana
studier sker i internationell samverkan. Mot denna bakgrund kommer chefen för
jordbruksdepartementet inom kort att föreslå att ytterligare 2 milj. kr.
ställs till statens naturvårdsverks förfogande för forskning om
oljeförbränningens hälsooch miljöeffekter.
Forsknings-
och utvecklingsarbete pågår också, såväl utomlands som i vårt land, med syfte
att förbättra tekniken för att begränsa luftföroreningarna vid
oljeförbränning. Den normala produktutveckling som sker hos bl.a. oljebolag och
utrustningstillverkare har delvis denna inriktning. Härutöver vill jag nämna
att styrelsen för teknisk utveckling (STU), inom ramen för sin uppgift att
främja utvecklingen inom olika samhällssektorer, lämnar stöd till bl.a.
utveckling av filter och andra metoder för begränsning av emissioner i
rökgaser samt till utveckling av ny och mer miljövänlig förbränningsteknik. Ett
ökat stöd till denna verksamhet är enligt min uppfattning angeläget. Jag finner
därför efter samråd med chefen för industridepartementet det angeläget att
styrelsen framdeles med medel från anslaget Styrelsen för teknisk utveckling:
Teknisk forskning och utveckling bör ägna ett ökat intresse åt leknik för att
begränsa luftföroreningarna vid oljeförbränning samt åt ny och mer miljövänlig
förbränningsteknik. Möjligheterna bör undersökas att fr.o.m. budgetåret 1980/81
skapa ett särskilt s. k. insatsområde med denna inriktning. Chefen för
industridepartementet avser i annat sammanhang föreslå regeringen att en viss
ökning av insalsema inom detta område kommer till stånd redan under nästa
budgetår i samband med fördelningen av de medel som kan komma att anvisas under
anslaget.
Kostnaderna
för bl.a. forskning om säkerhet och strålskydd vid kärnkraftanläggningar täcks
genom avgifter som tas ul av anläggningsinneha-
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1 Industridepartementet 64
varna.
Motsvarande verksamhet rörande oljans och andra fossila bränslens
miljöpåverkan finansieras däremot f. n. över statsbudgeten. Enligt min
uppfattning bör sådan forsknings-, utvecklings- och experimentverksamhet som
är inriktad på kartläggning av och åtgärder mot hälso- och miljöproblemen vid
användning av fossila bränslen i ökad utsträckning bekostas av den som använder
dessa bränslen. Även sådana åtgärder som nu betalas med statliga medel, t. ex.
kalkning av bl. a. försurade sjöar, bör i ökad utsträckning kunna finansieras
på detta sätt. Mot denna bakgrund övervägs f. n. inom regeringskansliet
möjlighetema att införa ett finansieringssystem med denna inriktning.
Enligt
vad jag har erfarit har nyligen ett samarbete startat mellan naturvårdsverket
och berörda branschorganisationer rörande åtgärder för begränsning av
skadeverkningarna vid förbränning av olja. Syftet är att få fram tekniskt och
ekonomiskt underlag som grund för kommande riktlinjer för utsläpp från
oljeeldade pannanläggningar och ugnar.
För
att begränsa utsläppen av föroreningar från biltrafiken har bestämmelser
utfärdats för att minska kväveoxid-, koloxid- och kolväteutsläppen. Vidare har
regeringen beslutat att blyhalten skall sänkas till 0,15 g per liter den
Ijanuari 1980 för lågoktanig och den Ijuli 1981 för högoktanig bensin.
Möjligheten att tidigarelägga denna sänkning utreds f.n. inom regeringskansliet.
.
Utsläppen
av bilavgaser utgör även sedan dessa åtgärder genomförts ett mycket allvarligt
problem. Avgasutsläppen utgör i dag ett av de största luftföroreningsproblemen
i våra tätortsområden. Särskilt utsläppen av bly och olika organiska föreningar
inger oro med anledning av de risker för bl. a. skador på nervsystem och
arvsmassa samt lungcancer, som de kan föra med sig. Flera utredningar arbetar
f. n. med dessa frågor för att dels öka kontrollen över att gällande
bestämmelser uppfylls, dels lämna förslag till ett långsiktigt program för att
komma till rätta med bilavgasproblemen. Med anledning av bilavgasernas betydande
hälsorisker är det angeläget att dessa utredningar bedrivs med största
skyndsamhel.
Jag
vill i detta sammanhang också beröra frågan om avvägning mellan åtgärder som
minskar bilarnas energiåtgång resp. avgasutsläpp. Som jag i det följande kommer
att utveckla närmare kommer utökade insatser i energibesparande syfte att
vidtas inom transportsektorn. Med tanke på de betydande skadeverkningar som
utsläppen av bilavgaser ger upphov till är det angeläget atl inte
sparåtgärderna försvårar möjligheterna att minska dessa utsläpp. De förslag
till ålgärder för att reducera bränsleförbrukningen inom transportsektorn som
chefen för kommunikationsdepartementet tidigare denna dag har lagt fram, är
utformade med beaktande härav.
På
längre sikt kan ett ökal användande av alternativa drivmedel ge positiva
effekter från såväl energihushållnings- som miljövårdssynpunkt. Som jag senare
kommer att utveckla närmare är det för tidigt att nu ta ställning till
vilketsyntetiskt drivmedel som bör ges huvudvikten i det framtida försörjningssystemet.
Jag redovisar i det följande insatser som
Prop.
1978/79:115 Bilagal Industridepartementet 65
avses
ge ytterligare erfarenhet inom området, bl. a. att några statliga verks
bilparker avses börja utnyttja syntetiska drivmedel.
Sammanfattningsvis
kan jag således konstatera att en rad åtgärder mol hälso-och miljöproblem vid
användning av olja och oljeprodukter har vidtagits eller f. n. utreds.
Ytterligare uppmärksamhet behöver emellertid ägnas åt dessa frågor. Framför
allt de långsiktiga effekterna av utsläppen av svavel, tungmetaller och olika
organiska föreningar inger oro. För att bestående skador skall undvikas måste
insatserna inom detta område intensifieras.
Brytning
av kol är förenad med betydande hälsoproblem. I stenkolsgruvor är de
yrkeshygieniska förhållandena fortfarande svåra samtidigt som
olycksfallsriskerna är betydande. Som en följd bl.a. härav är också den
psykiska arbetsmiljön besvärande. För den yttre miljön medför kolbrytning
negativa effekter genom ingrepp i landskapet vid dagbrott. Transporter av kol
är förenade med väsentligt mindre miljörisker än transporter av olja. Stora
kolupplag kan innebära ingrepp i landskapet och medföra negativa
arbetsmiljöeffekter, t. ex. genom damning.
Kolförbränning
innebär i likhet med oljeförbränning utsläpp av luftföroreningar som
koldioxid, kvävedioxid, svaveldioxid, tungmetaller och ofullständigt förbrända
kolväten. Problemen med utsläpp av bl.a. kvicksilver, kadmium och arsenik är
emellertid allvarligare vid kolförbränning. Sverige är särskilt känsligt för
kvicksilvernedfall efiersom kvicksilvret samverkar med försurningen och
därigenom blir skadligare. Kolanvändning kan också medföra betydande
avfallsproblem genom t.ex. uilakning av tungmetaller från avfallsupplag.
Stenkol
används i liten utsträckning i Sverige. Kol är emellerlid en energikälla med
stor uthållighet. Världens nuvarande koltillgångar beräknas räcka under lång
tid även om förbrukningen ökar. Som jag i det följande kommer att utveckla
närmare bedömer jag en ökad kolanvändning i vårt land som nödvändig för att
vårt oljeberoende skall minska. En introduktion av kol i större skala ställer
dock långtgående krav på alt lufiutsläppen skall bemästras och på att de
långsiktiga avfallsproblemen ska/I lösas. Från arbetsmiljösynpunkt krävs
åtgärder för att förhindra skador av damm och buller och också ytterligare
studier av konsekvenser vid bl.a. lagring av kol. Utan sådan åtgärder kan en
ökad kolanvändning leda till betydande olägenheter från hälso- och
miljösynpunkt. Teknik för att klara vissa av dessa problem har utvecklats, t.
ex. metoder för rening av rökgaser som tar bort mer än 90% av svavlet och vissa
av tungmetallerna i utsläppen. Meioder för kvicksilverrening med
tillfredställande effekt har ännu inte kommit fram men är under utveckling.
Över huvud taget pågår i dag i många länder ett intensivt utvecklingsarbete
beträffande kolanvändning, bl.a. rörande ny förbränningsteknik och effektivare
rökgasrening. Med sådan teknik kan sannolikt miljöproblemen med kolanvändning
minskas väsentligt. 5 Riksdagen 1978179. I saml. Nr 115. Bilaga 1
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 66
Åtgärder
mot kolets miljöproblem bör i enlighet med de principer som vår
miljövårdslagstiftning bygger på vidtas och bekostas av den som genom sin
verksamhet ger upphov till föroreningarna. Koleldade anläggningar av större
typ för kraft- och värmeproduktion bör i första hand komma i fråga eftersom
miljöproblemen är lättare att komma till rätta med vid några stora anläggningar
än vid många små. Sådana anläggningar torde främst komma att uppföras av
statens vattenfallsverk och andra kraftföretag samt några kommuner. Kol bör
emellertid i större utsträckning än f. n. också komma till användning inom
processindustrin. Det är enligt min uppfattning angeläget att företagen och
kommunerna redan nu genomför en planering med inriktning på att under
1980-talet bygga förbränningsanläggningar baserade på kol och utformade med den
teknik som krävs från miljövårdssynpunkt.
Det
ärockså angeläget att bl. a. kraftföretagen inför fortsatta beslut inom
energiområdet av statsmakterna och kommunerna så snart som möjligt visar hur
hälso- och miljöproblemen med kolanvändning skall kunna lösas på ett godtagbart
sätt. Jag ämnar därför inom kort föreslå regeringen att ge vattenfallsverket i
uppdrag att utföra ett sådant arbete. Uppdraget avses gälla problemen vid
samtliga de faser av kolhanteringen som blir aktuella i vårt land, dvs. vid
transport, lagring, förbränning och omhändertagande av avfallet. Åtgärder av
teknisk natur skall studeras liksom möjligheter att minska problemen genom att
välja kolkvaliteter med låga halter av svavel och tungmetaller. Självfallet
måste även arbetsmiljöproblemen lösas. Jag bedömer att det är värdefullt om
vattenfallsverket i detta arbete kan samarbeta med andra större kraftbolag,
exempelvis på det sätt som skedde i det s. k. KBS-projektet rörande
kärnkraftens avfallsproblem. Samarbete vid uppdragets planering och
genomförande bör ske även med övriga industrin, med kommunema, med statens
naturvårdsverk och med övriga berörda.
Del
är ett omfattande och betydelsefulh arbete som vattenfallsverket enligt mitt
förslag får i uppdrag att utföra. Jag räknar med atl insatser från verket och
övriga inblandade kan komma att erfordras i ungefär samma omfattning som under
det s. k. KBS-projektet.
Eniigt
min mening är det angeläget att organ utan eget produktionsintresse inom
energiområdet tar aktiv del i arbetet rörande åtgärder mot kolets miljöproblem.
Delegaiionen (I 1979:01) för solvärme och bränslen som kan ersätta olja är ett
lämpligt sådant organ, bl.a. genom att företrädare för miljövårdsmyndigheterna
finns representerade i delegationen. Jag avser därför föreslå regeringen att
vattenfallsverket ges i uppdrag all fortlöpande redovisa till delegaiionen hur
arbetel beträffande åtgärder mot kolets miljöproblem bedrivits och planerna för
de fortsatta insatserna.
Vattenfallsverkets
uppdrag avses gälla teknik och ålgärder som nu finns eller som kan förutses
finnas att tillgå under främst 1980-talet. Andelen kol i det svenska
energisystemet kommer enligt min mening emellertid att
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet
67
opaginerad Kontrollera mot PDF
behöva
öka också efter år 1990. Det är därför angeläget att forsknings- och
utvecklingsinsatser rörande för svenska förhållanden och svenska miljökrav
anpassad teknik för kolanvändning även i detta tidsperspektiv görs. Inom ramen
för energiforskningsprogrammet bör därför insatserna inom detta område ökas.
Jag återkommer till denna fråga vid behandlingen av anslaget Energiforskning.
Jag
vill i detta sammanhang påminna om att koleldning ersätter eldning med tjock
eldningsolja som även den medför negativa verkningar från hälso- och
miljösynpunkt. Som grundläggande krav för att en utökad kolanvändning skall kunna
accepteras bör enligt min mening gälla att kolet vid en jämförelse härmed inte
framstår som. sämre från hälso- och miljösynpunkt.
De
studier som har utförts visar att hälso- och miljöproblemen vid användning av
naturgas i normala fall är små. Naturgasen innehåller i allmänhet små mängder
föroreningar och förbränningen är i allmänhet så fullständig att utsläppen av
oförbrända organiska ämnen är små.
Riskerna
vid naturgashantering består främst i att stora olyckor kan inträffa i såväl
produktions- och lagrings- som distributionsledet. Detta är särskilt påtagligt
vid hanlering av kondenserad naturgas, LNG. En stor olycka vid t. ex. en
terminal för lagring och förångning av LNG skulle, som energikommissionen har
visat, kunna få allvariiga konsekvenser. Riskerna är störst för arbetstagarna
vid sådana anläggningar. Innan introduktion av naturgas i form av LNG sker i
Sverige bör, som kommissionen föreslår, en noggrann bedömning av dessa risker
göras.
Införande
av naturgas i större skala i Sverige skulle medföra vinster från hälso- och
miljösynpunkt. Denna fördel måste vägas mot de betydande kostnader som skulle
uppstå och det förhållande att naturgasen liksom oljan är en energiråvara med
klart begränsad uthållighet, som inte skulle öka vår försörjningstrygghet. Jag
återkommer med en utföriigare diskussion av denna fråga senare (kap. 8.2).
Utvinning
av torv för energiändamål har under de senaste decennierna skett endast i
obetydlig utsträckning i Sverige. Vid ett mer omfattande torvutnyttjande kan
framför allt problem i naturmiljön uppstå genom att utdikning och dränering av
mossar och myrar samt brytning av torv påverkar landskapsbilden, hydrologin
samt växt- och djurvärlden. Förbränning av torv ger upphov till
luftföroreningar av i viss mån likartat slag som förbränning av olja och kol.
Arbetsmiljöproblem förekommer främst genom damning vid frästorvhantering.
Som
jag kommer att redovisa senare är det angeläget att i full skala pröva
använding av torv för energiändamål i vårt land.
Gjorda
utredningar och erfarenheter från torvhantering tyder på att utsläppsproblemen
är av samma karaktär som vid förbränning av andra fossila bränslen saml att
problem i naturmiljön kan bli akluella. Ingående studier av miljöproblemen
behövs därför. Sådana studier bör bl. a. genom-
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1 Industridepartementet 68
föras
vid de torvutvinningsprojekt som kommer att utföras under de närmaste åren.
Torvmarkerna
utgör en del av våra våtmarker och är av stor betydelse för växt- och
djurväriden. Ökande anspråk riktas f. n. mot våtmarkerna för att utnyttja dessa
bl. a. för konventionell skogsproduktion eller energiskogsodling. Regeringen
gav år 1977 naturvårdsverket i uppdrag att från naturvårdssynpunkt inventera
landets våtmarker. F.n. pågår en översiktlig inventering baserad på i huvudsak
befintligt material. I mars 1978 lämnade naturvårdsverket förslag till en mer
omfattande inventering, som syftar till att ge mer detaljerade kunskaper om
landets våtmarker, deras naturvärden och betydelse, för att möjliggöra en
prioritering av våtmarkerna från naturvårdssynpunkt. Ett nära samarbete bör
givetvis ske mellan en sådan inventering och de inventeringar av lorvmarker och
marker för energiskogsodling som görs inom energiforskningsprogrammet.
Med
biomassa avses i energisammanhang vanligen skogsavfall, halm, vass, s. k.
energiskogar, dvs. odling av vissa snabbväxande trädslag, och andra
energigrödor. Energiskogar och övrig biomassa kan räknas in bland de förnybara
energikällorna men bör enligt min uppfattning i delta sammanhang behandlas
tillsammans med övriga bränslen, då miljöeffekterna i många avseenden är
likartade.
Nyttjande
av biomassa för energiproduktion medför i likhet med nyttjande av andra
bränslen en rad utsläpp, bl. a. av tungmetaller, kväveoxider och polyaromatiska
substanser. De senare har vid hittills genomförda undersökningar visat sig vara
väl så stora vid förbränning av biomassa som vid oljeförbränning. Risker för
klimatpåverkan genom koldioxidutsläpp föreligger dock inte om den förbrukade
biomassan ersätts med ny genom att återväxtåtgärder vidtas. Återväxten tar då
upp lika stor mängd koldioxid som släpps ut vid förbränningen. Utsläppen av
svaveldioxid är små vid förbränning av biomassa i jämförelse med vid
förbränning av andra bränslen. Användning av biomassa ger också upphov till
avfall i form av restprodukter vid förbränning.
Odling
av energiskog torde om den skall lämna något väsentligt bidrag till landets
energiförsörjning kräva avsevärda arealer. I försia hand torde nedlagd
jordbruksmark och liknande komma i fråga. Liksom närdet gäller utvinning av
torv för energiändamål torde dock anspråk komma att riktas också mot landets
våtmarker.
Risker
finns för att en monokultur som energiskog skulle bli angripen av parasiter,
gnagare, buskbetande djur m. m. och dessutom medverka till en ökning av dessa
djurarter. Vidare kan gödsling och användning av kemiska bekämpningsmedel, om
sådana metoder tillgrips för att förbättra produktionsutfallet, ge upphov till
negativa miljöeffekter. Naturvårdsverket har i sitt remissyttrande över
energikommissionens betänkande fäst stort avseende vid denna fråga som enligt
verkets uppfattning har blivit alllför litet beaktad av kommissionen.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 69
Riskerna
för skador vid skogsarbete är stora. Flertalet skador inträffar vid
avverkningsarbete och vid transport niedan förbränning av ved ger mindre
skador. Hur stora dessa risker skulle bli vid avverkning av intensivodlad
energiskog är inte klarlagt. Om denna avverkning kommer att ske med helt
mekaniserade metoder är det troligt att skaderisken blir mindre än vid
konventionellt skogsarbete. Praktisk erfarenhet saknas emellertid av
energiskogar, varför ytterligare undersökningar erfordras för en bedömning av
yrkesriskerna.
Sammanfattningsvis
kan sägas att energiskogsodlingens totala miljöpåverkan f. n. inte är
tillräckligt känd. Energiskog kan emellertid på sikt komma att ge viktiga
bidrag till den svenska energiförsöijningen. Det är därför angeläget med ett
brett upplagt forsknings- och utvecklingsarbete samt försöksverksamhet rörande
konsekvenserna av nyttjande av energiskog i stor skala för energiändamål.
Arbete med dessa frågor pågår f.n. inom ramen för energiforskningsprogrammet.
Därigenom ges underlag för framtida beslut om satsning i stor skala.
Lövskog
som inte används för massaproduktion samt skogsavfall m. m. utgör en inhemsk
energiresurs i Sverige. Vid förbränning av sådant bränsle erhålls luflutsläpp
av i stort sett samma karaktär som vid förbränning av andra bränslen, t.ex.
energiskog. Däremot förekommer självfallel inte problem i naturmiljön av den
karaktär som intensivodling av energiskog kan ge upphov till. Jag anser i
likhet med vad bl. a. statens naturvårdsverk har angivit i remissyttrandet över
energikommissionens betänkanden att en ökning av användningen av lövskog och
skogsavfall för energiproduktion bör kunna godtas från hälso- och
miljösynpunkt.
5.2
Kärnenergi
Jag
ämnar nu beröra de hälso- och miljöproblem som är förenade med nyttjandet av
kärnenergi.
Vid
brytning av uran för framställning av kärnbränsle sker ingrepp i landskapet.
Utsläpp och utläckning av radioaktiva ämnen och tungmetaller kan också
förekomma. Vid normal drift av kärnenergianläggningar förekommer kontrollerade
utsläpp av radioaktiva ämnen. De stråldoser som förorsakas av dessa utsläpp är
mycket små jämförda med den strålningsbakgrund som vi alla utsätts för från
naturiigt förekommande radioaktiva ämnen. Vid drift av kärnkraftanläggningar
finns också en liten risk för reaktorhaveri med omfattande skador som följd.
Omhändertagande av restprodukterna från kärnbränsleanvändningen kan också ge
hälso- och miljöproblem i den mån läckage kan förekomma av radioakliva ämnen.
Uranbrylning
förekommer i Sverige endast i liten skala för forskningsoch experimenländamål
i Ranslad i Västergötland. F. n. bryts ca 10000 ton skiffer per år. Sveriges
tillgångar av uranhaltiga skiffrar är emellertid mycket stora. Det finns enligt
min uppfattning inte anledning att utesluta
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 70
att
utvinning av uran ur dessa kan bli aktuell i framtiden i vårt land. Sådan
brytning måste då självfallet ske med beaktande av kraven på hänsyn till
miljön. Man bör enligt min mening undvika att hamna i en situation där
miljövårdsaspekterna inte har studerats tillräckligt innan en brytning blir
aktuell. Jag anser därför att en utredning bör tillkallas med uppgift att från
miljövårdssynpunkt utvärdera den teknik som kan komma att användas vid en
eventuell skifferbrytning i Sverige. Förslag om att tillkalla en sådan
utredning kommer inom kort att framläggas. Utredningen avses ta del av de
studier som har genomförts beträffande dessa problem och också föreslå
eventuella ytterligare forsknings- och utvecklingsinsatser rörande miljövänlig
skifferbrytning om den finner sådana erforderliga. Medel för sådana insatser
bör kunna utgå från anslaget Energiforskning.
Jag
övergår nu till alt diskutera frågor om säkerhet och hälso- och miljöproblem
vid kärnkraftanläggningar.
Vi
har i vårt land genom ett omfattande arbete och stort tekniskt kunnande
utvecklat ett kärnkraftprogram med myket hög säkerhet. Vid byggandet av
kämkraftanläggningar vidtas omfattande åtgärder för att förhindra onormala
utsläpp av radioaktiva ämnen. Anläggningarna utsätts regelbundet för ingående
kontroll och driften omgärdas av omfattande regler med avseende på strålskyddet
för de anställda och för att minska risken för onormala aktivitetsutsläpp. För
att så långt som möjligt undvika långsiktiga skador av sådana utsläpp har normer
för högsta tillåtna utsläpp av radioaktiva ämnen från kämenergianläggningar
fastställts. Dessa normer fastställs av statens strålskyddsinstitut och gmndar
sig på de rekommendationer som utfärdas av internationella strålskyddskommissionen
och andra internationella organ.
Risken
för en olycka med stora konsekvenser vid ett kärnkraftverk har studerats
ingående av energikommissionen. Ett flertal studier har genomförts på uppdag
av kommissionen. Bedömningarna av konsekvensen av en stor olycka varierar i studierna.
I samtliga studier redovisas däremot samstämmigt att sannolikheten för en
olycka är mycket liten.
Energikommissionen
anser att de risker som är förenade med kärnkraften är godtagbara med hänsyn
till de altemativ som står till buds och verksamhetens sociala nytta.
Kommissionen betonar att en viktig förutsättning för denna slutsats är att man
också fortsättningsvis utövar en mycket sträng tillämpning av säkerhetsteknik
vid drift av reaktorer samt att fortsatt utvecklingsarbete i syfte att
ytterligare minska sannolikheten för stora olyckor bedrivs. Kommissionen anser
vidare att alla rimliga ålgärder skall vidtas för att minska de möjliga
konsekvenserna av en eventuell olycka.
Mot
bakgmnd av bl. a. energikommissionens ställningslagande anserjag att arbetet
med att öka säkerheten mot olyckor vid drift av kärnkraftverk fortsättningsvis
bör ges ökad prioritet. Detta gäller såväl åtgärder för den tekniska säkerheten
vid kärnkraftverk under uppförande och i drift som planering av åtgärder som
skall vidtas vid en eventuell olycka.
Prop.
1978/79:115 Bilagal Industridepartementet 71
I
det svenska kärnkraftprogrammet ingår kärnkraftblock som har varit i drift
sedan år 1972. Det innebär att tillstånd för drift av de olika blocken i
kämkraftprogrammel är baserade på säkerhetskrav som har utformats under såväl
1960- som 1970-talet. Statens kärnkraftinspektion har i skrivelse den 23
februari 1979 till industridepartementet närmare redogjort för de insatser som
inspektionen genomfor och ämnar genomföra för att höja säkerheten hos de i
drift och under byggnad varande kärnkraftverken.
Ett
flertal säkerhetshöjande modifieringar av befintliga kärnkraftverk har
genomförts på initiativ av kärakraftinspektionen. Detta har gällt området
Haveriförebyggande åtgärder och Haveribekämpande åtgärder. Inom det första
området har insatserna gällt bl.a. kabelseparering. Bland de haveribekämpande
åtgärder som har genomförts kan nämnas förstärkningsarbeten i
reaktorinneslutningar.
Kärnkraftinspektionen
har inlett en systematisk genomgång av samtliga kärnkraftverk. Genomgången, som
är mycket omfattande, planeras ske under en tioårsperiod och börja med det
äldsta kärnkraftblocket, Oskarshamn 1. Inspektionen har funnit att ett
effektivt tillvägagångssätt när det gäller att finna svagheter i befintliga
konstruktioner är att granska de olika systemens funktion i samspel. Inom sitt
program för säkerhetsforskning prioriterar därför inspektionen framtagandet av
statistiska metoder för säkerhetsanalys.
Då
de äldsta enheterna i det svenska kärnkraftprogrammet är närmare tio år gamla
bör inspektionen enligt min mening ges ökade resurser för att intensifiera sina
insatser för att höja säkerheten hos de i drift varande kärnkraftverken. Detta
arbete bör bedrivas i nära samarbete med reaktor-tillverkarna och
anläggningsinnehavarna. Jag anser det viktigt att den kunskap om de svenska
reaktorerna som erhålls vid den återkommande säkerhetsgranskning som
kärnkraftinspektionen utför, utnyttjas för att vidta säkerhetshöjande åtgärder.
Målet bör enligt min mening vara att alla de svenska kärnkraftverken, så långt
det är möjligt, uppfyller samma säkerhets- och strålskyddskrav som ställs på
nybyggda anläggningar. Del innebär att modifieringar kan bli nödvändiga i de
äldre kärnkraftverken. Trots att dessa modifieringar kan innebära inte
obetydliga kostnader för anläggningsinnehavarna bör de enligt min uppfattning
genomföras, bl. a. mot bakgmnd av de krav som bör ställas på fortsatt hög
säkerhet hos kärnkraftverken.
I
kämkraftinspektionens program för säkerhetsforskning prioriteras verksamhet som
syftar till att förhindra svåra olyckor. Vid utformningen av
forskningsprogrammet tas i första hand hänsyn till det existerande svenska
kämenergiprogrammet. Projekt för alternativa konstruktioner av kärnkraftverk har
hittills givits lägre prioritet. Kärnkraftinspektionen planerar att inom ramen
för programmet Haveriförebyggande åtgärder behandla bl.a. problemställningar
rörande samverkan operatör-system, inverkan av jordskalv på
kämkraftanläggningar och studier av åldringsfeno-
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1 Industridepartementet 72
men.
Vad beträffar haveribekämpande åtgärder planerar inspektionen insatser rörande
bl.a. bränslekapslingens beteende vid kylmedelsförlust. Slutligen planerar
kärnkraftinspektionen att inom ramen för programmet Konsekvenslindrande
åtgärder göra en uppföljning av den pågående forskningen utomlands vad
beträffar alternativ utformning av reaktorinneslutningar.
Jag ansluter mig i stort
till kärnkraftinspektionens uppläggning av forskningsprogrammet. Jag anser
dock att det är önskvärt att inspektionen, i större utsträckning än vad som nu
planeras, också studerar möjlighetema att vidta konsekvenslindrande åtgärder,
även i befintliga anläggningar. Jag bedömer det som särskilt viktigt att alternativa
utformningar av reaktorin-neslutningen studeras och utvärderas.
En del av de
forskningsprojekt som kärnkraftinspektionen bedömer som värdefulla gäller
frågor som inte är direkt tillämpliga bara på de nuvarande svenska
kärnkraftverken. Projekten har emellertid stor betydelse för förståelsen av
uppkomsten av eventuella haverier och deras förlopp.
För all göra det möjligt
för kämkraftinspektionen att öka insatserna för att höja säkerheten i de
befintliga kärnkraftverken beräknar jag att kärnkraftinspektionen för
budgetåret 1979/80 bör tillföras ytteriigare 5 milj. kr. Dessa medel bör
användas för att dels utarbeta ett åtgärdsprogram och föreskrifter så att den
kunskap som erhålls vid den återkommande säkerhetsgranskningen effektivt
utnyttjas för att höja säkerheten i de befintliga kärnkraftanläggningarna, dels
utvidga forskningsprogrammet i syfte att öka kunskaperna om konsekvenslindrande
åtgärder. Jag återkommer till denna fråga vid behandlingen av anslagen Statens
kämkraftinspektion: Förvaltningskostnader och Statens kärnkraftinspektion:
Kärnsäkerhetsforskning.
Vissa forskningsprojekt
rörande kärnsäkerheten, vilka är av mer långsiktig karaktär och vars resultat
inte direkt förväntas kunna utnyttjas för att förbättra säkerheten vid de
kämkraftverk som är i drift eller under uppförande, finansieras inom
energiforskningsprogrammet. Jag återkommer härtill vid min behandling av
anslaget Energiforskning.
I vissa beslut om
tillstånd enligt 2 § atomenergilagen (1956:306, ändrad senast 1978:281) som gäller
innehav och drift av kämkraftverk föreskrivs att länsstyrelsen i det län där
anläggningen är belägen skall upprätta beredskapsplaner för större olyckor i
anläggningen. Sådana planer syftar till att minska riskerna för att människor
som bor eller uppehåller sig i närheten av kärnkraftverken utsätts för skadlig
strålning i samband med olyckor som kan leda till att radioaktiva ämnen läcker
ut i omgivningen. Arbetet på att hålla sådana planer aktuella bör enligt min
uppfattning intensifieras. Jag anser det vidare av betydelse att de
beredskapsplaner som upprättats prövas med jämna mellanmm. Nuvarande
beredskapsplaner kan behöva kompletteras med ett utökat beslutsunderlag för
agerande vid eventuella olyckor som utvecklas så att skyddsinsatser blir
nödvändiga. Jag vill i
Prop.
1978/79:115 Bilagal Industridepartementet 73
detta
sammanhang nämna att lagen (1960:331) om skyddsåtgärder vid olyckor i
atomanläggningar m. m. kommer att tas upp till behandling i den utredning om ny
lagstiftning inom atomenergiområdet som regeringen nyligen har bemyndigat mig
att tillkalla. Chefen för jordbmksdepartemenlet avser i annat sammanhang
föreslå regeringen att, i avvaktan på översynen av lagstiftningen, uppdrag ges
åt statens strålskyddsinstitut att i samråd med berörda länsstyrelser se över
och till regeringen redovisa de beredskapsplaner som har upprättats samt vilket
arbete som pågår för att förbättra olycksberedskapen.
Långtgående
åtgärder behöver vidtas för att omhänderta restprodukterna från
kärnbränsleanvändning. Två alternativa metoder står till buds, nämligen
upparbetning med därpå följande slutförvaring av det högaktiva avfallet och
direkt slutförvaring av det använda kärnbränslet utan föregående upparbetning.
I det s. k. INFCE-projektet somjag tidigare har redogjort för (avsnitt 4.1)
görs en internationell utvärdering av kärnbränslecykeln. Enligt min mening är
det för tidigt att ta slutlig ställning i valet mellan de två metodema för att
ta hand om det använda bränslet från kämkraftverk innan bl. a. detta arbete
avslutats.
Frågor
om omhändertagande av det radioaktiva avfallet regleras bl. a. i lagen
(1977:140) om särskilt tillstånd att tillföra kärnreaktor kärnbränsle, den s.k.
villkorslagen. För alt visa hur villkorslagens krav kan uppfyllas har den svenska
kraftindustrin genomfört det s. k. projekt kärnbränslesäkerhet (KBS).
Resultatet
av det första KBS-projektet, som gäller upparbetning och slutförvaring av det
högaktiva avfallet, åberopades av vattenfallsverket och Forsmarks Kraftgrupp AB
vid ansökan enligt villkorslagen om tillstånd att tillföra kärnkraftblocken
Ringhals 3 och Forsmark 1 kärnbränsle. Ansökningarna prövades i oktober 1978
av regeringen, som därvid fann att den i ansökningarna åberopade metoden för
förvaring av högaktivt avfall från upparbetning uppfyller villkorslagens krav
utom i ett avseende. Enligt regeringens bedömning fordrades ytterligare
provborrningar och därav föranledda mätningar för att visa att det finns en
tillräckligt stor bergsformation på aktuellt djup och med de egenskaper som
KBS säkerhetsanalys i övrigt förutsätter.
Det
andra KBS-projektet, som är inriktat på direkt slutförvaring av det använda
kärnbränslet, redovisades ijuni 1978. Rapporten remissbehandlas f n.
Då
betydande insatser har gjorts och för närvarande görs beträffande säkerheten
vid hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall från kärnkraftverk
torde det inte vara meningsfullt att nu ytteriigare intensifiera arbetet inom
detta område. Tillsynsmyndigheterna bör dock på sikt ges resurser att öka verksamheten
inom avfallsområdet. Del är vidare angeläget från säkerhets- och
strålskyddssynpunkt att myndigheterna ges möjlighet att följa
teknikutvecklingen och anpassa sin verksamhet till denna.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 74
Jag
återkommer i det följande till vissa frågor om hantering av använt kärnbränsle
och radioaktivt avfall (avsnitt 8.7).
Även
riskema för kärnvapenspridning kan i vid mening betraktas som hälso- och
miljörisker i detta sammanhang. I samband med attjag tidigare berörde det
internationella samarbetet inom kärnenergiområdet redogjorde jag även för min
syn på de aktuella riskerna för spridning av kärnvapen genom fredligt
utnyttjande av kärnkraft. Jag skall här endast kort beröra de åtgärder som
regeringen har vidtagit för att öka kontrollen av det klyvbara materialet i
Sverige.
Enligt
alomenergilagen fordras tillstånd för att bl. a. förvärva, inneha och avyttra
klyvbart material. Sådana tillstånd har av regeringen meddelats bl. a.
innehavarna av kärnkraftverk, forskningsreaktorer och bränslefabriker. För att
öka kontrollen av klyvbart material inom landet har regeringen genom beslut
1978-11-16 begränsat dessa tillstånd. Tillstånden har begränsats genom att
regeringen har föreskrivit att anmälningsskyldighet till regeringen eller i
vissa fall till statens kärnkraftinspektion föreligger vid förvärv eller
införsel av klyvbart material till Sverige. Vidare har regeringen föreskrivit
att särskilt tillstånd fordras av regeringen eller i vissa fall statens kärnkraftinspektion
innan klyvbart material får avyttras. Regeringen har även uppdragit åt
inspektionen att närmare redovisa vilka åtgärder som planeras för att minska
förlustema av uran vid bränsletillverkning.
Det
är som jag tidigare har framhållit angeläget att de hälso- och miljörisker som
är förenade med energitillförseln och energianvändningen begränsas i största
möjliga utsträckning. Inom kärnenergiområdet har en rad omfattande åtgärder
vidtagits för att höja säkerheten och därmed minska riskerna för skador på
hälsa och miljö. Beträffande problemen med det radioaktiva avfallet har ett
betydande forsknings- och utvecklingsarbete genomförts. Jag vill framhålla att
det finns anledning att fortsätta det viktiga arbetet med att förbättra
säkerheten och klara hälso- och miljöproblemen inom kärnenergiområdet.
5.3
Förnybar energi
Till
de fömybara energikällorna räknas vatten, sol, vind och vanligen biomassa, även
om biomassan också är ett bränsle och därför kan hänföras till gruppen
förbränningsenergi. Frånsett vattenkraften har inget av dessa energislag
hittills utnyttjats i så stor skala att deras eventuella risker från hälso- och
miljösynpunkt har kunnat studeras och analyseras i praktiken. Vissa slutsatser
kan emellertid dras från teoretiska studier och undersökningar vid olika
försöksanläggningar. Enligt min uppfattning är det angeläget att hälso- och
miljöproblemen beträffande dessa nya energislag kartläggs och värderas samt
att möjligheterna till förebyggande åtgärder för att eliminera eller minska
riskerna för negativa miljöeffekter klariäggs. Kost-
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 75
naderna
för denna karlläggning av hälso- och miljöproblemen bör på vanligt sätt i
princip belasta utvecklingskostnaderna för resp. energislag. Insatser av denna
karaktär rörande nya energislag ingår som en integrerad del i
energiforskningsprogrammet. Kostnadema för nödvändiga miljöskyddsåtgärder
måste självfallet också räknas in vid en ekonomisk analys så att en rättvisande
bild ges av kostnaderna för energitillförsel vid utnyttjandet av olika
energikällor eller energiråvaror.
Vattenkraften
är från hälsosynpunkt överiägsen alla andra energislag som f. n. används i vårt
land. Vattenkraftproduktion medför inga utsläpp av föroreningar. Inga nämnvärda
arbetsmiljöproblem förekommer sedan anläggningar byggts. Påverkan på den yttre
miljön kan däremot vara betydande.
Ingrepp
i landskapet förorsakas av anläggningar, deponeringar av schaktmassor samt
torriäggning av älvsträckor. Vidare påverkas den biologiska produktionen såväl
i älven som i den omgivande naturen. I älven påverkas främst fisket genom
uppdämningar och torrläggningar och genom de vandringshinder som dammar och
kraftverk utgör. Attraktiva områden för fritidsfiske och rekreation vid framför
allt strömmande vatten kan försvinna. Vegetation och djuriiv kring älven
påverkas genom vattenståndsvariationer och överdämningar av för växt- och
djurliv viktiga områden som våt-, ängs- eller skogsmarker. Vidare kan
rennäringen påverkas genom överdämning av betesmarker och flyttningsleder.
Skador av denna art är ofta av bestående natur.
Olycksriskerna
vid utnyttjande av vattenkraft består framför allt i risker för större
dammbrott. Sådana olyckor kan orsakas av svaghetszoner och glidningar i
berggrunds- eller jordunderlaget eller genom skred inom reservoarområdet.
En
särskild arbetsgrupp inom regeringskansliet har behandlat vissa frågor av
betydelse i detta sammanhang. Gruppen har avgivit rapporten (Ds Jo 1978:9)
Inventering och registrering av dammar och lägen för små vattenkraftverk.
Rapporten remissbehandlas f. n.
Vattenkraftutbyggnader
har förekommit i Sverige under lång tid. Olika typer av åtgärder har successivt
utvecklats för att minska skadeverkningarna i miljön. Genom en omsorgsfull
landskapsplanering, inpassning av dammar och schaktmassor samt åierplantering
har ingreppen i landskapet kunnat mildras. Bortfallet av strömmande vatten och
lekområden för laxfiskar, vilket har betydelse för yrkesfisket i kust- och
havsområden, kan åtminstone delvis kompenseras genom utsättning i älvarnas
mynningsområden av lax- och havsöringssmolt från fiskodlingsanstalter.
En
rad åtgärder kan således vidtas för att minska effekterna av ingreppen i
naturen av vattenkraftutbyggnad. Det hindrar dock inte att en utbyggnad i ell
vattendrag medför en väsentlig bestående förändring av ekosystemet.
Vindkraftens
inverkningar på omgivningen skiljer sig från de konventio-
Prop. 1978/79:115
Bilagal Industridepartementet 76
nella
kraftkällomas. Den största påverkan vid ett eventuellt framtida utnyttjande av
vindkraft i större skala skulle erhållas i form av betydande anspråk på mark
och inverkan på landskapsbilden. Ett vindkraftverk i drift kommer att också ge
upphov till buller, men det hörbara ljudet kommer såvitt man nu kan bedöma inte
att orsaka stömingar längre bort än några hundra meter. Stora aggregat torde
också kunna generera s. k. infraljud samt möjligen ge upphov till störningar av
radio- och TV-sändningar. Olycksriskerna bör också uppmärksammas. Ett bladbrott
skulle kunna medföra att bladet kastas iväg en lång sträcka. Studier av dessa
problem pågår f. n. inom ramen för energiforskningsprogrammet.
Utnyttjande av solenergi
för uppvärmningsändamål i större skala bör inte komma atl ge upphov till några
nämnvärda problem från hälso- och miljösynpunkt förutsatt att lämpliga material
väljs. De problem av denna karaktär som nu förutses är främst att stora
solfångare eller andra anordningar för insamling och lagring av solenergi kan
innebära viss påverkan på landskapet och byggnaderna och ställa anspråk på
stora markarealer. Vissa olycksrisker kan också förekomma vid byggande och
underhåll. En satsning på atl ersätta bl. a. olja genom en ökad användning av
solenergi för uppvärmningsändamål, som jag kommer att föreslå i det följande,
bör på sikt medföra en betydande minskning av hälso- och miljöproblemen inom
energiområdet.
5.4
Sammanfattande bedömning
Jag
har nu kortfattat redovisat de hälso- och miljöproblem som är förenade med
användning av förbränningsenergi, kärnenergi och förnybara energikällor. Av min
redogörelse framgår att flertalet av de energislag som kan spela en mer
betydande roll i vår energiförsörjning under de närmaste årtiondena är
förknippade med skadeverkningar som är eller kan bli ett allvarligt hot mot vår
hälsa eller miljö. Problem av såväl kortvarig som långvarig nalur förekommer
vid nyttjande av de flesta energikällor och energiråvaror. Energi- och
miljökommittén framhåller att några enkla svar på frågan om hur Sveriges
energibehov skall tillgodoses under de närmaste 10-20 åren inte finns - inte
ens om man bara skulle se till verkningarna på hälsa och miljö. Jag delar denna
bedömning.
Ett annat skäl till
svårigheten att avgöra hur vårt energisystem bör se ut är att betydande
skillnader i kunskapsunderlaget föreligger beroende på att t. ex. vissa
energislag har använts under lång tid, varigenom t. ex. negativa effekter
kunnai registreras, medan andra är nästan helt oprövade.
En annan svårighet
föreligger när det gäller värderingar av och jämförelser mellan olika
energislag. Det kan t.ex. ligga nära till hands att se allvarligare på utsläpp
med begränsad loka! effekt, som omedelbart blir märkbara i den närmaste
omgivningen, än på kontinuerliga, mer utspridda belastningar på miljön, även om
dessa sammanlagt är av betydligt större
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 77
omfattning.
Svårigheter föreligger t. ex. också vid värdering av stora olyckor, som
beräknas kunna inträffa med mycket liten sannolikhet, genom att man kan fästa
olika stor vikt vid den låga sannolikhketen eller vid den omfattande
konsekvensen.
Eftersom
de flesta energislag medför skadeverkningar på hälsa och miljö är det
väsentligt att vi genom kraftfulla insatser i energibesparande syfte håller
nere energianvändningsnivån. Åtgärder av detta slag vidtas f. n.
Även energibesparande
åtgärder kan emellertid medföra skadeverkningar. Under senare år har alltmer
uppmärksammats de problem som radon från radiumhaltigt byggnadsmaterial kan ge
upphov till i byggnader där åtgärder som ger tätare väggkonstruktioner och
minskad luftomsättning vidtagits. Sådana problem kan också erhållas i bostäder
med lilen luftomsättning som har byggts på mark som innehåller alunskiffer
nära ytan. Dessa frågor studeras f n. av en utredning (Jo 1979:01) som chefen
för jordbruksdepartementet nyligen har tillkallat. Utredaren har bl. a. till
uppgift att kartlägga omfattningen av dessa problem samt föreslå lämpliga
åtgärder. Skadeverkningar kan också erhållas genom att en minskad luftcirkulation
ger upphov till alltför höga halter av vissa ämnen som avges från t.ex. färger
eller plaster eller av t.ex. damm. Även riskerna från arbetarskyddssynpunkt med
olika isoleringsmaterial förtjänar atl uppmärksammas. Man måste således avväga
energihushållningsåtgärderna så att inte nya hälsoproblem skapas.
Även
om valet mellan olika energikällor och energiråvaror är förenat med betydande
svårigheter måste ett sådant val dock ske. F. n. finns enbart olja, kärnkraft
och vattenkraft saml på viss sikt kol att tillgå som mer betydande energislag
för vårt lands energiförsöijning. Som jag kommer att beröra närmare i det
följande bör enligt min uppfattning det svenska kärnkraftprogrammet begränsas.
Vid en jämförelse mellan olja, kol och vattenkraft som energikälla finner jag
att skillnader föreligger från hälsosynpunkt till vattenkraftens fördel.
De betydande ingrepp i
naturen, som en vattenkraftutbyggnad ofta innebär, inger emellertid
betänkligheter. Det finns därför skäl att nu begränsa vattenkraftprogrammet. Av
de nu tillgängliga, mer betydande energislagen återstår därmed endast olja och
kol. Jag kommer i det följande att förorda en ökad kolanvändning i vårt land.
Användningen av olja för energiändamål bör minskas men oljan kommer ännu år
1990 atl spela en betydande roll i vårt energisystem. Användning av dessa
energislag fordrar kraftfulla insatser för att minska de hälso- och
miljöproblem som är förknippade med dem. Jag har i det föregående redovisat
förslag med detta syfte.
På
längre sikt måste andra energikällor komma atl spela en mer belydande roll för
Sveriges energiförsörjning. Ett utmärkande drag hos flera av de energislag som
kan komma att introduceras i större skala i framtiden äratt de generellt sett
kräver stora markområden och därför kan förändra landskapsbilden och i vissa
fall medföra konflikter med motstående intressen. Dessa frågor övervägs f. n. i
den fysiska riksplaneringen.
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1 Industridepartementet 78
Innan
ytteriigare kunskap har erhållits om vilka konsekvenser som är förenade med
utnyttjande av energiskog i stor skala för energiändamål kan enligt min
uppfattning en omfattande satsning på detta energislag inte förordas. Redan nu
kan däremot konstateras att en ökad användning av solenergi för
uppvärmningsändamål bör komma att medföra minskade hälso- och miljöproblem. Jag
kommer därför i det följande att lägga fram förslag om ökade insatser för att
utveckla och successivt införa solenergi för uppvärmningsändamål.
Prop.
1978/79:115 Bilagal Industridepartementet 79
6
Energihushållning
6.1
Allmänt
6.1.1
Energianvändningens struktur och utveckling
Den
slutliga energianvändningen i Sverige uppgår f. n. till sammanlagt ca 400 TWh
el- och värmeenergi per år. Omkring 80 % eller ca 320 TWh härav avser bränslen,
främst oljeprodukter, medan resten avser elenergi. Den angivna
energianvändningsnivån motsvarar en energitillförsel på ca 430 TWh.
Omvandlings- och överföringsförlustema i energitillförselsystemet utgör ca 30
TWh Gfr tabell 6.1).
Användningen bmkar
fördelas pä de tre sektorerna industri, transporter och bostäder, service m. m.
I sistnämnda sektor ingår även bl. a. offentlig sektor, handel,
byggnadsverksamhet, jordbruk, skogsbruk och fiske. De tre sektoremas andelar av
den totala användningen är f. n. i stort resp. 40, 20 och 40 %. Jag avser att i
det följande närmare redovisa energianvändningen inom de olika sektorerna. Av
särskilt intresse är att uppvärmning av byggnader, inkl. ventilation och
varmvatten svarar för ca 40 % av landets totala slutliga energianvändning. De
skilda sektoremas användning av energi skiljer sig åt betydligt vad avser
fördelning på el och bränslen. Inom transportsektorn utgörs sålunda endast ca 2
% av energianvändningen av el medan för de båda övriga sektorerna motsvarande
andel är ca 25%.
Energianvändningens
storlek påverkas av många olika faktorer. I fråga om industrisektorn är det
framför alh industriproduktionens storlek och sammansättning samt
energiåtgången per producerad enhet som har betydelse.
För
transportsektorns energibehov är storleken av det totala trafikarbetet i
landet, val av transportmedel och transportmedlens energieffektivitet viktiga
fakiorer.
Energibehovet
inom bostäder, service m. m. domineras av bostädernas och andra lokalers
uppvärmningsbehov och påverkas därmed framför allt av antalet bostäder och
lokaler samt dessas storlek och standard, vårt klimat och hushållens
förbmkningsvanor.
Sverige
har ökat sin energianvändning avsevärt under efterkrigstiden. Sedan år 1945 har
sålunda användningen av energi mer än trefaldigats. Industriproduktionens
starka uppgång, inriktningen på energiintensiva branscher, den ökade
förädlingsgraden bl.a. till följd av ökad mekanisering och automatisering, den
kraftiga ökningen av antalet personbilar samt ökningen av bostadsvolymen och
energianvändningen per volymenhet är viktiga faktorer som har påverkat
utvecklingen av energianvändningen under denna tid.
Energianvändningen
för transporter ökade under denna tid snabbare än
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1 Industridepartementet 80
användningen
inom industrin och i bostäder, service m. m. Transportsektorns andel av den
totala energianvändningen har därför under denna tid ökat medan industrins
andel har minskat och andelen för bostäder, service m.m. har varit i stort
oförändrad.
Utgångspunkten i 1975 års
energipolitiska beslut (prop. 1975: 30, NU 1975:30, rskr 1975: 202) var, somjag
tidigare har nämnt, att den energipolitiska planeringen skulle förbättras och
utvidgas till att i princip omfatta hela energiområdet. Detta innebar bl.a. att
programmet inriktades på hushållning med energi och planering för inte bara
tillförseln utan även användningen av energi. Som mål sattes att
energikonsumtionens ökningstakt skulle begränsas till högst 2 % i genomsnitt
per år för perioden 1973-1985 jämfört med en genomsnittlig årlig ökningstakt på
ca 4,5 % under efterkrigstiden. För tiden därefter skulle en ytterligare
nedpressning av tillväxten eftersträvas så att om möjligt landets totala
energikonsumtion skulle stabiliseras på en konstant nivå omkring år 1990. Det
uppställda målet beräknades motsvara en total slutlig energianvändning om ca
500 TWh och en total energitillförselnivå om 540 TWh år 1985.
Inom ramen för
tvåprocentsmålet angavs dels som en realistisk målsättning för industrins
energianvändning en årlig ökning med ca 3 % t. o. m. år 1985, dels ett särskilt
mål avseende elkonsumtionens ökning. Målet innebar en årlig genomsnittlig
ökning av elförbrukningen under perioden 1973-1985 med ca 6 % mot 7-8 % per år
under 1960-talet.
Energisparkommittén
(I 1974:05) har i uppdrag bl.a. att i samråd med statens industriverk
fortlöpande följa energikonsumtionens utveckling och offentligt redovisa sina
bedömningar. Jag återkommer i det följande (avsnitt 6.3) till kommitténs
övriga verksamhet. Kommittén har sedan december 1975 regelbundet redovisat
sina bedömningar avseende dels energikonsumtionens utveckling sedan år 1973,
dels prognos för påföljande år. Kommittén lämnade sin senaste rapport i
december 1978.
I
tabell 6.1 redovisas energianvändningen i Sverige åren 1973, 1975 och 1978.
Uppgifterna i tabellen bygger i huvudsak på uppgiftema i energispar-kommitténs
senaste rapport.
Av
tabell 6.1 framgår bl. a. atl den totalt tillförda energin beräknas ha minskat
obetydligt under perioden 1973-1978 medan den totala slutliga användningen år
1978 beräknas bli något större än år 1973. Utvecklingen under perioden av
användningen av bränslen och el skiljer sig åt. Medan den slutliga användningen
av el har ökat med i genomsnitt 3 % per år har bränsleanvändningen minskat med
0,4 % per år. Hela ökningen av elanvändningen ligger inom bostäder, sevice m.
m. Omkring hälfien torde vara hänföriig till ökningen av elvärme.
Utvecklingen
av energianvändningen inom de olika användningssektorerna skiljer sig också
åt. Medan industrisektorn och bosläder, service m. m. har minskat eller hållit
sin användning i stort sett oförändrad har transportsektorn ökat med i
genomsnitt 2,5 % per år. Denna ökning avser hell bränsleförbrukning.
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 81
Tabell 6.1 Energianvändningen i Sverige åren 1973, 1975
och 1978
Förbruknings kategori
Energianvändning,
TWh'
Ärlig procentuell förändring'
1973
1975
1978-
1975
1978
19731978
Industri varav el
bränsle
165 39 126
165 38 127
158 39 119
-1,5 0,8
-2,2
-0,8
0 -1,1
Transporter varav el
bränsle
75
2
73
76
2 74
85
2
83
3,8
0
3,9
2,5
0
2,6
Bosläder, service m. m. varav el
bränsle
162 28 134
151 32 119
164 39 125
2,8 6,8
1,7
0,2
7,0
-1,4
Total slutlig användning varav el
bränsle
402
69
333
392
72 320
407
80
327
1,2 3,6 0,7
0,2
3,0 -0,4
Överförings-
och omvandlingsförluster
33
26
26
0
-4,9
Total tillförd energi
435
418
433
1,2
-0,1
Temperatur-korrigerat''
435
426
427
0,1
-0.4
' Avrundade värden. Värdena angivna exkl.
raffinaderiföriuster, inkl. bunkring för
utrikes sjöfart och flyg.
Beräknade värden.
' Beräknal efter avrundade värden.
'' Total tillförd energi vid normal temperatur under året.
En myckel viktig faktor bakom den dämpade utvecklingen av
framför allt industrins energianvändning är den kraftiga lågkonjunkturen under
de senaste åren tillsammans med de strukturella problemen inom framför allt
flera energilunga industribranscher. Denna utveckling har i stor utsträckning
påverkat energianvändningen inom framför allt jäm- och stålindustrin samt
träförädlingsindustrin. Den totala industriproduktionens volym beräknas enligt
preliminär statistik ha minskat med i genomsnitt ca 0,5 % per år under perioden
1973-1978. Industrins energianvändning har också minskat på grund av alt
energisparande ålgärder har vidtagits.
Även inom bostäder, service m. m. har sedan år 1974 ett
stort antal åtgärder i energihushållande syfte satts in. Jag avser att lämna en
redogörelse för dessa i det följande. Dessa insaiser har otvivelaktigt
bidragit till att dämpa energianvändningen uider perioden. En alltför kort tid
har dock ännu förflutit för att den samlade effekten av dessa insatser på den
totala energianvändningen inom sektorn med säkerhet skall kunna bedömas.
Ökningen av energianvändningen inom transportsektorn sedan
år 1973 beror framför allt på en ökning av antalet personbilar och en
utveckling 6 Riksdagen 1978179. I saml. Nr 115. Bilaga I
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 82
mot
tyngre bilar. Antalet personbilar har ökat med ca 400000 sedan år 1973.
Det
är svårt att dra några säkra slutsatser beträffande orsakerna till
energianvändningens utveckling sedan år 1973. Uppgifter behövs för en längre
period som innehåller även mer normala konjunkturförhållanden för att detta
skall kunna göras.
Statens
industriverk bedriver fortlöpande prognosarbete inom energiområdet.
Energikommissionen har grundat sina överväganden på industriverkets senaste
långtidsprognos på energiområdet (SIND 1977:9) Sveriges energianvändning under
1980- och 1990-talen. I prognosen redovisas bl.a. beräknade
energianvändningsnivåer för åren 1985, 1990 och 1995. Såväl prognosens
gmndaltemativ A som dess besparingsalternativ B (SIND A resp. SIND B) grundas
bl. a. på förutsättningar om en effektivisering av energianvändningen under
prognosperioden. Industriverket har senare lämnat en energiprognos avseende
tiden 1977-1983 till 1978 års långtidsutredning. Beräkningama, som avser
energiefterfrågan fram till år 1983, ligger praktiskt taget helt i linje med
den tidigare nämnda prognosen både totalt sett och för de tre
användningssektorerna.
Bland
de antaganden som har legat till grund för prognoserna SIND A och B kan nämnas
följande. Energipriserna i fast penningvärde ligger på oförändrad nivå eller
ökar långsamt, det ekonomiska stödet till energibesparande åtgärder i
byggnader och processer m. m. består och ligger på en nivå om sammanlagt
500-700 milj. kr. per år för lån och bidrag i SIND A och 1000 milj. kr. per år
i SIND B. Detta stöd väntas i sin tur leda till att ett stort antal åtgärder
genomförs under prognosperioden vilka resulterar i en effektivare
energianvändning inom framför allt industrins processer och i
byggnadsbeståndet.
En annan förutsättning för
prognoserna SIND A och B är oförändrat hög ambition i forsknings- och
utvecklingsprogrammet inom energiområdet. Effekterna av detta program väntas
enligt industriverket bli märkbara först under 1990-talet.
En stor del av resursema
inom det treåriga energiforskningsprogrammet (prop. 1977/78:110, NU 1977/78:68,
rskr 1977/78: 341) satsas på forskning och utveckling för effektivare
energianvändning. De största satsningarna inom energianvändningsområdet avser
f. n. ny och energisnålare teknik för industrins processer och uppvärmningen av
bostäder och andra lokaler. De möjligheter till energibesparingar som kan komma
fram efter år 1990 beror bl.a. på resultatet av detta forsknings- och
utvecklingsarbete. När det gäller energibesparingar inom industrins processer
villjag särskilt peka på att betydande insatser görs för att utveckla nya
energisnåla och bränsleflexibla metoder för jäm- och stålframställning samt nya
metoder för bl.a. energisnål pappersframställning och fiberfriläggning vid
tillverkning av pappersmassa på mekanisk väg. När det gäller uppvärmningen av
bostäder och andra lokaler görs omfattande insatser på utveckling av och
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 83
praktiska
försök med bl. a. lagring och utnyttjande av solvärme. Jag kommer i det
följande (avsnitt 9.5) att utförligt redovisa min syn på solvärmens
förutsättningar och behovet av åtgärder för att underiätta införande och vidare
spridning av ny teknik inom solvärmeområdet.
För
att nå de energianvändningsnivåer som industriverket har beräknat i sina
prognoser fordras alltså att olika åtgärder i energihushållande syfte vidtas
och att särskilda resurser sätts in. Inom flera områden är redan omfattande
program i gång. Jag avser därvid bl.a. de olika system som finns för lån och
bidrag till energibesparande åtgärder i byggnader, industrins processer m. m.
Energikommissionen
har i sina förslag understrukit behovet av utvärdering av det statliga
ekonomiska stödet till energisparande åtgärder. Ett stort antal remissinstanser
bl. a. konsumentverket, energisparkommittén och Landsorganisationen i Sverige
(LO) har ställt sig bakom detta.
Även
jag delar dessa bedömningar. Enligt min mening är utvärdering av
hittillsvarande låne- och bidragsverksamhet och vidtagande av de åtgärder som
denna utvärdering kan leda till en väsentlig uppgift inom energihushållningsområdet.
Jag återkommer i det följande till det utvärderingsarbete som har bedrivits
inom industriverket. Chefen för bostadsdepartementet kommer att redogöra för
den utvärdering som har utförts av bostadsstyrelsen.
6.1.2
Principer och styrmedel för energihushållning
Jag
övergår nu till att redovisa de principer och styrmedel som jag anser bör
tillämpas vid det fortsatta arbetet inom energihushållningsområdet.
Som
jag tidigare har framhållit finns det mycket som talar för att den framtida
tillförseln av energi till Sverige kommer att möta problem på grund av knapphet
på vissa energiråvaror, ökande priser och miljöproblem. Mot denna bakgrund är
det angeläget att åstadkomma ett samhälle som hushållar med energi så mycket
som möjligt. Målet på lång sikt bör enligt min mening vara att nå en
användningsnivå som går att klara med hjälp av uthålliga, helst fömybara och
inhemska, energikällor med minsta möjliga miljöpåverkan. Flera skäl talar för
att vi särskilt bör inrikta våra ansträngningar på atl spara olja. Följande
utgångspunkter och riktlinjer bör gälla vid utformningen och genomförandet av
ett energihushållningsprogram.
Väsentligt
är att vi tar fram den energi som vi behöver med minsta möjliga
samhällsekonomiska uppoffring. För att detta mål skall nås bör en fortlöpande
avvägning ske dels mellan insatser för ökad tillförsel och insatser för
besparingar, dels mellan olika besparingsinsatser och mellan olika
tillförselsystem. Vi bör t. ex. försöka jämföra kostnaden för att tillföra en
kilowattimme till energisystemet och distribuera den med kostnaden för att
spara den. I en sådan kalkyl bör i princip all uppoffring i samhället inkl.
miljöbelastning m. m. räknas in. En avvägning av denna art kan
Prop.
1978/79:115 Bilagal Industridepartementet 84
innebära
t.ex. att insatser för att spara energi för uppvärmning måste avstämmas mot
möjligheterna att utnyttja spillvärme. Motsvarande kan gälla sparinsatser i
byggnader i sådana områden som försörjs eller kan väntas försörjas med
fjärrvärme särskilt när detta sker i samband med kraftvärmeverk.
Ett
program för energihushållning bör vidare självklart inriktas och utformas så
att de resurser som satsas sätts in där de får störst effekt. Det bör vidare
utformas så att det medverkar till att vi kan nå angelägna sociala mål, dvs.
ekonomisk tillväxt, full sysselsättning, regional balans samt social och
ekonomisk utjämning och god miljö. Samtidigt kan en god energihushållning öka
våra möjligheter att nå dessa mål.
Jag
har ttdigare framhållit att osäkerhet föreligger om den framtida
energiförsörjningen. Vidare harjag betonat betydelsen av att energisystemet är
så utformat att det stegvis kan anpassas till förändrade förhållanden. Med
hänsyn härtill bör hushållningsprogrammet utformas så att sådana åtgärder uppmuntras
som gör det möjligt att skifta mellan olika energibärare nu eller i framtiden.
Hit kan exempelvis höra förberedelser vid konstruktionen av fordonsmotorer så
att de senare helt eller delvis kan drivas med andra drivmedel än sådana som
används i dag. Vidare kan hit räknas förberedelser vid uppbyggnaden av såväl
byggnaders värmesystem som Qärrvärmesystem för en senare övergång till solvärme
eller eldning med andra bränslen än olja.
Hushållningsprogrammet
bör omfatta olika åtgärder. Vi måste dels få till stånd en bättre
energihushållning i befintliga byggnader, processer, transportsystem m. m.,
dels se till att nya byggnader och anläggningar utförs så att god
energihushållning uppnås i dessa.
Härtill bör vi försöka
åstadkomma en sådan lokalisering av bostadsområden och arbetsplatser att
transportarbetet för arbets- och serviceresor blir så litel som möjligt utan
att vi inkräktar på möjligheterna att få till stånd en god boendemiljö.
Det statliga
energiforskningsprogrammei innehåller insatser för att öppna möjligheter för
energibesparingar. Det ingår sålunda i ett långsiktigt program för effektivare
energihushållning. Utveckling och införande av ny teknik är en viktig
förutsättning för att hushålla med energi i såväl befintliga som
nytillkommande byggnader, industrianläggningar m. m. Energiforskningsprogrammet
är inriktat på att ta fram underlag rörande båda slagen av åtgärder även om det
har sin tyngdpunkt i ny teknik som kommer till användning främst i nya
byggnader och anläggningar.
Ett
omfattande införande av ny teknik inom olika energianvändningsområden kommer
att ställa krav på en väl fungerande teknisk provnings- och kontrollverksamhet.
Härigenom kan skilda produkters eller metoders egenskaper redovisas på ett
sakkunnigt och objektivt sätt. En sådan verksamhet är av intresse för att
bl.a. från samhällets sida säkerställa att avsedda energibesparingar uppnås och
för att skydda de enskilda konsu-
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 85
menternas inlressen. Jag vill i sammanhanget nämna attjag
mot bl. a. den bakgrunden, i enlighet med regeringens bemyndigande, nyligen har
tillkallat en särskild utredare för att utreda vissa frågor rörande provning
inom energiområdet (I 1978:06). Utredaren skall enligt sina direktiv (Dir.
1978: 86) föreslå åtgärder bl. a. från samhällets sida för att säkerställa
tillgången till metoder, kompetens och resurser för teknisk provning inom
energiområdet. Särskild tonvikt skall därvid läggas vid provningsbehovet inom
olika energianvändningssektorer.
Olika styrmedel kan sättas in för att påverka
energianvändningen. De energipolitiska styrmedel som står till statsmakternas
förfogande brukar indelas i tre huvudgrupper, nämligen dels direkl
prispåverkande åtgärder, såsom skatter och ekonomiskt stöd, dels regleringsåtgärder
inkl. lagstiftning och normer, dels offentliga resursinsatser. De åtgärder som
har vidtagits i Sverige hittills har framför allt varit ekonomiskt stöd och
statliga resursinsatser. De skatter som finns inom energiområdet har i allt
väsentligt hittills varit motiverade av andra skäl än energipolitiska. En
viktig regleringsåtgärd är införandet av bestämmelserna om energihushållning i
Svensk byggnorm.
Enligt min mening bör energihushållningsprogrammet även i
fortsättningen vara baserat främst på direkt prispåverkande åtgärder inkl.
ekonomiskt stöd samt resursinsatser från det offentliga. Energianvändarnas benägenhet
att genomföra energisparåtgärder påverkas av nuvarande och väntade
energikostnader. Det förslag som chefen för budgetdepartementet lägger fram
senare i dag om en höjning av energiskatten på oljeprodukter får bl. a. ses som
ett led i strävandena att inrikta planeringen mot och öka benägenheten att
genomföra energisparande åtgärder hos energianvändarna. Jag återkommer till
frågan om energiskatter i det följande.
När det gäller offentliga resursinsatser har enligt min
mening kommunerna bl. a. inom ramen för lagen om kommunal energiplanering ett
stort ansvar för att en sådan planering och sådana ålgärder kommer till stånd
som leder till en god energihushållning. I det följande föreslår jag att
behovet av en särskild energihushållningslag utreds. En sådan lag kan bl.a.
underlätta kommunala insatser för en förbäitrad energihushållning. Kommunerna
har vid genomförandet av de åtgärder som krävs för att nå den höga
ambilionsnivå beträffande energisparande i befintlig bebyggelse som riksdagen
har satt upp genom sitt beslut våren 1978 (prop. 1977/78:76, CU 1977/78: 31,
rskr 1977/78: 345), viktiga styrande uppgifter.
De riktlinjer och utgångspunkter som jag nu har redovisat
ligger i linje med vad energikommissionen har anfört inom detta område.
Remissinstanserna har i stort inte haft något att erinra mot kommissionens
uttalanden i dessa avseenden.
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1 Industridepartementet 86
6.1.3
Energiskatter m.m.
Energianvändningen
och dess fördelning på olika energislag påverkas i stor utsträckning av
energikostnaderna. Energipriset kan således användas för att stärka företagens
och hushållens motiv för att spara energi eller för att påverka valet mellan
olika energibärare. Vid en bedömning av hur prissättningen på energi kan
utnyttjas som ett verksamt medel i en aktiv energihushållningspolitik blir
därför energiefterfrågans priskänslighet av stor betydelse.
Åtgärder
som påverkar varupriser eller kostnader för produktionsfaktorer brukar
betraktas som relativt långsiktigt verkande styrmedel. Bakgrunden härtill är
att snabba omställningar är kostsamma för såväl företag som hushåll. Redan
nedlagda investeringar i byggnader, maskiner, apparater och transportmedel
skapar bindningar. De medför att det inte lönar sig att göra omställningar vid
prisändringar som betraktas som tillfälliga. Även anpassning till bestående
förändringar i priser och produktionskostnader sker relativt långsamt och
gradvis. Prisstyrning inom energisektorn torde således främst ha intresse för
styrning av energianvändningen på medellång eller lång sikt. De flesta
empiriska undersökningar, inkl. de som har gjorts genom energikommissionens
försorg, ger också vid handen att den långsiktiga priskänsligheten och därmed
anpassningsmöjligheterna på sikt är betydligt större än den kortsiktiga för
alla energislag.
De
undersökningar som energikommissionens expertgrupp för styrmedel redovisar (Ds
I 1977:15, avsnitt 7.3) tyder på att den kortsiktiga priskänsligheten vad
gäller hushållen är låg. Redovisade beräkningar tyder på att om priset på
energi ökar med 1 %, minskar energianvändningen med i storleksordningen
0,1-0,3%. Den långsiktiga priskänsligheten torde enligt gjorda uppskattningar
innebära att en höjning av energipriset på 1 % motsvaras av en lika stor
minskning i energianvändningen.
Enligt
styrmedelsgruppens undersökningar tycks den kortsiktiga priskänsligheten vara
något större för industrin än för hushållen. Några av styrmedelsgmppens studier
tyder på att vissa substituttonsmöjligheter finns även på kort sikt mellan
energi, råvaror och arbetskraft i en situation med outnyttjad
produktionskapacitet. Däremot är kapital och energi i stor utsträckning komplementära.
Det
måste emellertid understrykas, att erfarenheterna av prispolitiska styrmedel
inom energiområdet är starkt begränsade. Varken för utformningen av
drivmedelsbeskatlningen eller för den allmänna energiskatten har hushållningen
med energi hittills varit något mer framträdande motiv.
Jag
övergår nu till att behandla det nuvarande systemet för energibeskattningen i
Sverige.
Den
särskilda beskattningen av energi utgår i form av allmän energiskatt,
bensinskatt, kilometerskatt, gasolskatt och särskild beredskapsavgift för
oljeprodukter.
Den
allmänna energiskatten omfattar bensin, gasol för drift av motorfor-
Prop.
1978/79:115 Bilagal Industridepartementet 87
don,
eldningsolja, motorbrännolja, bunkerolja, kol och koks samt elkraft. Det
energiskattebelagda området är undantaget från mervärdeskatt.
Den
nuvarande energibeskattningen är utformad med sikte på att träffa utnyttjandet
av bränsle och elkraft för energiändamål. Detta innebär att skatten inte
omfattar t.ex. olja som används som råvara i den petrokemiska industrin eller
koks som används i masugnar. Inte heller beskattas elkraft som används i
elektrotermiska och elektrokemiska processer, t. ex. vid framställning av
aluminium. Vidare är vissa användningsområden undantagna, t. ex. el för järnvägsdrift.
Skatten
omfattar inte alla energislag. Bland bränslen som inte är skattepliktiga kan
nämnas gas, fotogen samt inhemska fasta bränslen som ved, torv, avfall och
svenskt kol.
Bensinskatten
omfattar bensin för motordrift och motoralkoholer. Detta innebär bl.a. att när
metanol används som drivmedel beskattas den som motorbensin antingen det är
fråga om ren metanol eller bensin-metanolblandning, trots att energiinnehållet
i metanol är betydligt lägre än i motorbensin per liter.
Kilometerskatten
utgår för dieseldrivna personbilar, lastbilar och bussar samt även tyngre
släpvagnar till sådana fordon. Kilomelerskatten är tillsammans med
fordonsskatten och bensinskatten specialdestinerad för att finansiera
vägväsendets utbyggnad och underhåll. Denna specialdestine-ring kommer att
upphöra med budgetåret 1980/81.
Gasolskatt
utgår på gasol för drift av motorfordon.
Särskild
beredskapsavgift utgår på motorbensin, dieselbrännolja, eldningsolja och
bunkerolja. Avgiften har tillkommit för att finansiera en utbyggd
beredskapslagring av dessa bränslen. Sedan den 1 juli 1978 utgår avgiften också
för att finansiera stöd till prospektering efter olja och naturgas. I detta
sammanhang kan även nämnas fariedsvaruavgiften som tas ut på bl. a. import av
olja och oljeprodukter för att finansiera viss del av sjöfartsverkets
verksamhet.
Den
allmänna energiskatten utgår f. n. med 34 öre per liter motorbensin, 40 kr. per
m dieselbrännolja, eldningsolja och bunkerolja och 12 kr. per ton stenkol.
Elenergi för industriell användning beskattas med 2 öre per kWh vid en
förbmkning överstigande 40000 kWh per år och för övrig användning med 3 öre per
kWh. Vissa andra i sammanhanget mindre väsentliga bränslen är också föremål för
varierande grad av beskattning. Utöver energiskatt utgår, som tidigare har
nämnts, bl. a. bensinskatt med 68 öre per liter och särskild beredskapsavgift
med 7 öre per liter bensin samt 22 kr. per m' dieselbrännolja och eldningsolja.
En jämförelse visar att skatte- och avgiftsuttaget på oljeprodukter i Sverige är
bland de lägsta i Västeuropa.
För
bl.a. industrin gäller särskilda regler enligt lagen (1974:992) om nedsättning
av allmän energiskatt, vilka innebäratt energiskatten på bränsle och elkraft
inte skall överstiga 3% av de tillverkade produktemas
Prop.
1978/79:115 Bilagal Industridepartementet 88
försäljningsvärde
fritt fabrik. Vidare har regeringen möjlighet att medge ytterligare nedsättning
för visst företag om det föreligger särskilda skäl.
Med
stöd av denna regel medgavs de mest energikrävande industrierna nedsättning av
energiskatten till 1 % av försäljningsvärdet t. o. m. år 1976. Under åren 1977,
1978 och 1979 har enligt regeringsbeslut på motsvarande sätt medgivits
nedsättning till 1,3%.
Energikommissionen
har föreslagit att en utredning tillkallas för att utreda frågan om beskattning
av energi inom mervärdeskattens ram i kombination med en energiskatt i import-
och producentledet. I utredningsarbetet bör enligt kommissionen därvid
särskilt beaktas möjligheten att markera energiskattens styrmedelsfunktion
genom skattesatsdifferentieringar och undantag. Dessa skulle ha ttll syfte
dels att tillgodose kraven på en samhällsekonomiskt avvägd beskattning som tar
hänsyn till miljöeffekter, försörjningstrygghet m. m., dels att underlätta
utbyggnaden av mot-tryckskrafl och introduktionen av i landets
energiförsörjning nya energislag. Remissinsianserna har överlag anslutit sig
till förslaget om en fortsatt utredning av frågan om en omläggning av
energibeskattningen. På grundval av kommissionens förslag och
remissinstansernas synpunkter har chefen för budgetdepartementet tidigare
denna dag fått regeringens bemyndigande att tillkalla en utredning om
beskattningen av energi, m. m.
Nu
gällande skattesatser innebär att i jämförelse med elkraft beskattas motorbensin
något mer och fossila bränslen avsevärt mindre i förhållande till energislagens
resp. energiinnehåll. Medan elenergi genom den allmänna energiskatten beskattas
med 2 öre alternativt 3 öre per kWh beroende på förbrukarkategori, beskattas
motorbensin med 3,9 öre per kWh och eldningsoljor med 0,4 öre per kWh. Om
hänsyn tas även till övriga skatter och avgifter beskattas motorbensin med 12,5
öre per kWh och eldningsoljor med 0,6 öre per kWh.
Enligt
min mening bidrar energiskatten i sin nuvarande form inte till att begränsa
vårt oljeberoende och inte heller till en av miljöskäl motiverad styrning av
energianvändningens inriktning. Chefen för budgetdepartementet kommer därför
senare denna dag att föreslå bl. a. vissa höjningar av den allmänna energiskatten.
Hans förslag omfattar höjning av skatten på oljeprodukter med 40 kr. per m' fr.
o, m. den 1 januari 1980. Den föreslagna höjningen syftar till att medverka
till en dämpning av användningen av energi och till att sttmulera till
användning av andra bränslen än olja.
Som
jag har redovisat är på kort sikt efterfrågan på energi relativt okänslig mot
prisförändringar. Däremot sker en anpassning i efterfrågan på något längre
sikt. Det är från energipolilisk synpunkt väsentligt att energiskatten ges en
sådan inriktning att den ger incitament till hushållning med energi samtidigt
som den stimulerar till övergång till bränslen som kan ersätta olja.
För
att öka försörjningstryggheten vad avser landets oljeförsörjning föreslår
energikommissionen att åtgärder vidtas med syfte att hindra att
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 89
oljepriserna
tillåts sjunka. Genom att införa sådana åtgärder, t.ex. i form av en
försörjningsmotiverad avgift, skulle kommersiella garantier skapas för dem som
satsar på introduktion av bränslen som kan ersätta olja. Frågan bör enligt
kommissionen utredas. För egen del ställer jag mig liksom flera av
remissinstanserna avvisande till kommissionens förslag.
Somjag
i det följande (avsnitt 8.6) kommer att redovisa ser jag det som angeläget att
så snart som möjligt få till stånd utökade prov med syntetiska drivmedel,
främst metanol. Enligt gällande regler beskattas metanol för fordonsdrift,
liksom andra motoralkoholer, som motorbensin, trots att metanolen per
volymsenhet har bara ungefär hälften av bensinens energiinnehåll. För att få
de nämnda proven till stånd är det angeläget att bensinskatten utgående på
motoralkoholer sänks. Chefen för budgetdepartementet kommer senare idag att
föreslå en sådan skattesänkning.
Jag
ser det vidare som angeläget att även andra alternativa drivmedel än
motoralkoholer utnyttjas. Ett näraliggande alternativ är motorgas, gasol för
motordrift, som utöver att den kan komplettera nu utnyttjade drivmedel även
har vissa fördelar från miljösynpunkt i jämförelse med motorbensin.
Med
nuvarande uttag av skatt på gasol för nämnt ändamål synes det vara möjligt att
viss övergång till gasoldrift inom bilparken kan komma att ske. En
förutsättning härför har angivits vara att skatteuttaget på gasol i jämförelse
med det totala skatte- och avgiftsuttaget på motorbensin inte förändras i
väsentligt hänseende, dvs. att skatten på gasol inte ökar i sådan utsträckning
att det blir olönsamt att gå över till motorgasdrift. Någon anledning att nu
föreslå en höjning av skatten på gasol för motordrift föreligger inte. Den
vidare utvecklingen inom motorgasområdet och inom syntetbränsleområdet torde i
huvudsak få bestämma skatteuttagets vidare nivå. Som allmän inriktning bör
därför enligt min mening t. v. gälla att nuvarande skatte- och avgiftsuttag på
motorbensin relativt motorgas i huvudsak bibehålls. Jag har i denna fråga
samrått med chefen för budgetdepartementet.
Genom
nuvarande nedsättningsregler avseende industrins energiskatte-belaslning skulle
de skattehöjningar som chefen för budgetdepartementet kommer att föreslå senare
denna dag till stor del bara påverka inriktningen och fördelningen av
hushållens energianvändning. Det är väl så viktigt att den föreslagna
energipolitiskt motiverade inriktningen av energiskatten får genomslag även
inom industrin.
Jag
vill härvid erinra om alt det ankommer på regeringen att besluta om
förändringar av gränsen för nedsättning av energiskalt inom ramen för den
lagstadgade gränsen på 3 %. Jag har inhämtat att chefen för budgetdepartementet
avser att i annat sammanhang föreslå att den nu gällande gränsen på 1,3% höjs
till 1,8%.
Prop.
1978/79:115 Bilagal Industridepartementet 90
6.2 Energihushållning inom industrin
6.2.1 Nuvarande energianvändning
Av landets totala slutliga energianvändning svarar
industrin för ca 40 %. Under år 1978 beräknas industrins energianvändning ha
uppgått till totalt ca 160 TWh. Härav avser ca 120 TWh bränslen och ca 40 TWh
el.
I industrins bränsleanvändning ingår i stort sett all kol
och koks som används i Sverige. Vidare finns ett stort inslag av inhemska
bränslen genom framför allt massaindustrins lutar. Dessa svarar för ungefär
hälften av energitillförseln till denna bransch. Mellan 10 och 15 % av
industrisektorns hela energianvändning bedöms gå till uppvärmning och
ventilation av byggnader samt varmvattenberedning.
I tabell 6.2 redovisas de olika industribranschernas andel
av industrins energianvändning, förädlingsvärde och sysselsättning.
Tabell 6.2 Industribranschernas andel av industrins
energianvändning i TWh, förädlingsvärde (till faktorpris') och antal
arbetstimmar år 1977, %
Gmvor
och mineralbrott Livsmedelsindustri Textil- och konfektions-industri
Träförädlingsindustri Grafisk industri Kemisk industri Jord- och stenindustri
Jäm- och stålindustri Verkstadsindustri exkl. varv Varv Övrig
tillverkningsindustri
Bransch
Energi-
Förädlings-
Arbets-
användning
värde
timmar
3,9
3,0
1,8
5,2
9,8
8,5
1,4
4,2
5,7
45,2
17,4
14,7
0,6
7,2
6,2
7,5
8,4
7,2
7,1
3,0
3,5
19,0
5,1
7,0
9,2
38,1
41,1
0,8
3,2
3,6
0,1
0,6
0,7
100,0 100,0 100,0
' Med faktorpris menas priset på produktionsfaktorerna
arbetskraft, råvaror och kapital.
Som framgår av uppgifterna i tabell 6.2 använder
träförädlingsindustrin och järn- och stålindustrin mest energi av de olika branscherna.
Dessa branscher svarar för ca 65 % av den totala energianvändningen i industrin
medan deras andelar av industrins förädlingsvärde och sysselsättning är
betydligt lägre. Det motsatta förhållandet gäller verkstadsindustrin. Inom
träförädlingsindustrin är massa- och pappersindustrin den största energianvändaren.
Denna bransch svarar för ungefär en tredjedel av elförbrukningen och knappt 40
% av bränsleförbrukningen inom hela industrin. Produktionen i de
energiintensiva branscherna är koncentrerad till vissa regionala och lokala
arbetsmarknader, främst i Bergslagen och delar av Norrland. Inom dessa områden
svarar den energiintensiva industrin på många orter för den helt dominerande
delen av industrisysselsättningen.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 91
Dessa
branscher spelar också stor roll för vår export. Mot bakgrund härav är en säker
energitillförsel till bl. a. dessa branscher av stor vikt.
Faktorer
som påverkar energianvändningen inom industrisektorn är i första hand industriproduktionens
storlek och sammansättning. Produktionens storlek under enskilda år påverkas i
sin tur i hög grad av konjunkturläget. Av stor betydelse för energiåtgången är
också den specifika energiåtgången, dvs. energianvändningen per producerad
enhet. En sänkning av energiåtgången i befintlig utrustning m.m. kan
åstadkommas genom olika slag av energisparande åtgärder. Åtgångstalen påverkas
också -särskih på längre sikt - av i vilken takt maskiner m.m. byts ut mot
energisnålare utrustning. I den mån möjligheterna att minska energianvändningen
är knutna till en ny teknik, leder sålunda en snabbare ekonomisk tillväxt till
ett snabbare införande av nyare och energisnålare tillverkningsmetoder och
utrustning.
Energiprisnivån och
förväntningarna om den framtida energiprisutvecklingen torde påverka
energianvändningen inom denna sektor i något högre grad än inom sektorerna för
transporter och för bostäder, service m. m. Industrins benägenhet att vidta
olika energisparande åtgärder beror i stor utsträckning på bedömningar om
energipriset. Det förslag om en höjning av skatten på oljeprodukter som chefen
för budgetdepartementet kommer att lägga fram senare denna dag torde därför
komma att påverka industrins energihushållning liksom benägenheten att tillgodose
energibehoven med annat än olja.
Industriproduktionens
volym har under efterkrigstiden fram till mitten av 1970-talet ökat fortlöpande
samtidigt som produktionsmetoderna har utvecklats mot bl. a. ökad mekanisering
och automatisering. Vissa energitunga branscher har ökat sin produktionsvolym
kraftigt, bl. a. genom ökad förädling av produkterna. Detta har lett till att
energianvändningen inom industrin har ökat kraftigt. Lågkonjunkturen i
kombination med strukturkriser inom flera viktiga industribranscher har
emellertid medfört att industriproduktionen har minskat under åren 1975, 1976
och 1977, vilket har lett till en dämpning av efterfrågan på energi. Under
perioden 1973-1978 har energianvändningen inom industrin minskat med i
genomsnitt 0,8% per år.
Den
specifika energiåtgången inom industrin, dvs. energianvändningen per producerad
enhet, har - med undantag för vissa konjunkturberoende variattoner - sjunkit
fortlöpande. Denna utveckling väntas enligt industriverkets prognos SIND A
fortsätta som en följd av bl.a. olika statliga stödåtgärder.
De
styrmedel m. m. i energihushållande syfte som hittills har använts inom
industrin är kartläggningar av och utredningar om industrins möjligheter all
spara energi, statsbidrag till åtgärder för att minska energiåtgången i
befintlig utrustning m. m., stöd till företag som vill pröva ny energisnål
teknik genom att uppföra prototyper eller demonstrationsanläggningar,
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 92
prövning av tillkomsten, lokaliseringen och utformningen
av energikrävande verksamhet samt information, rådgivning och utbildning
rörande energihushållning. Omfattande satsningar görs också inom ramen för
energiforskningsprogrammet för att få fram ny energisnål teknik.
6.2.2 Utredningar om industrins energianvändning
Statens industriverk har sedan år 1975 regeringens uppdrag
att fortlöpande utreda frågor om energianvändningen inom industrin. Verket har
genom utredningarna (SIND 1976: 3) Tätorternas och den tunga industrins
energiförsörjning och (SIND 1977:6) Industrins energihushållning inventerat
olika industribranschers möjligheter ttll energibesparingar på kort sikt.
Ett något längre tidsperspektiv studeras i utredningen
(SIND 1978:6) Prototyper och demonstrationsanläggningar för bättre energihushållning,
till vilken jag återkommer i det följande (avsnitt 6.2.4).
Enligt de två förstnämnda utredningarna finns möjligheter
att inom svensk industri i god tid till år 1990 genom olika åtgärder spara ca
1,1 milj. ton olja per år. Detta motsvarar ca 13 TWh, vilket är omkring 8 % av
industrins totala energianvändning eller ca 20 % av industrins totala oljeförbrukning
år 1976. Investeringskostnaderna för åtgärderna har uppskattats till 2
300-2400 milj. kr. Utredningarna pekar också på vissa ytteriigare
besparingsmöjligheter för vilka investeringskostnaderna inte har kunnat anges.
Möjligheterna att minska elförbrukningen inom industrin är små enligt de båda
utredningarna.
Som jag
kommer att ytterligare beröra i det följande anser jag att en viktig uppgift
även fortsättningsvis är atl samla in kunskap om hur energi kan sparas inom
industrins olika branscher och att genom information, rådgivning och utbildning
föra ut denna kunskap till energianvändarna. Ansvaret för detta arbete åvilar
enligt min mening i första hand industrin. Viss statlig medverkan när det
gäller kunskapsinsamling och informationsspridning är dock befogad. Viktig
basinformation om utvecklingen inom industrisektorn finns i den reguljära
officiella statistiken. Därutöver utgör industriverkels ulredningar om
industrins energianvändning en viktig del av statens insatser. Jag ser det
därför i likhet med energikommissionen och de remissinstanser som har tagit
upp denna fråga som väsentligt att denna utredningsverksamhet fortsätter.
6.2.3 Ekonomiskt stöd tiU energisparande åtgärder inom
industrin
Energisparstödel, som tillkom våren 1974, avsåg till en början - vad
avser
näringslivet - endast energibesparande åtgärder i byggnader. 1 samband med
1975 års energipoliliska beslut utvidgades stödet till att avse även
industriella processer saml vissa prototyper och demonstrationsanläggningar m.
m. inom energiområdet. Stödet, som administreras av statens industriverk,
utgår enligt förordningen (1975:422) om statsbidrag till
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1 Industridepartementet 93
energibesparande
åtgärder inom näringslivet m.m (omtryckt 1978:339). Enligt reglerna utgår
statsbidrag med högsl 35 % av godkända kostnader för åtgärder som syftar till
bättre hushållning med energi eller användning av annal bränsle än olja inom
bl.a. industriella processer och byggnader. Till prototyper och
demonstrationsanläggningar samt vissa energiproduktionsanläggningar som
introducerar ny teknik lämnas bidrag med högst 50 %.
Inom ramen för
bidragssystemet lämnas stöd - förutom till industrins processer och byggnader
samt prototyper och demonstrationsanläggningar - även till åtgärder inom
näringslivets övriga byggnader m.m., spillvär-meutnyttjande, utbyggnad av
industriellt mottryck samt åtgärder avseende små vattenkraftverk. Jag
återkommer i det följande till dessa åtgärder. Stöd till energibesparande
åtgärder i byggnader och prototyper och demonstrationsanläggningar inom
trädgårdsnäringen utgår enligt reglerna i kungörelsen (1974:420, ändrad senast
1978:240) om statsbidrag till energibesparande åtgärder inom trädgårdsföretag.
Våren 1977 infördes ett
särskilt tidsbegränsat tillägg om 20 % utöver bidraget om högst 35 % till
energibesparande åtgärder inom industriella processer (prop. 1976/77:95 bil. 3,
NU 1976/77:38, rskr 1976/77:298). Avsikten härmed var - förutom energibesparing
- att fä till stånd tidigareläggning av företagens energisparande
investeringar och därmed få fram beställningar lill industrin av maskiner och
utrustning.
I december 1978 beslutade
riksdagen åter om att tillfälhgt öka stödet till vissa energibesparande
åtgärder inom näringslivet (prop. 1978/79:46, NU 1978/79:13, rskr 1978/79:
121). Stödet utgörs av ett särskilt bidragstillägg om 15 % vid sidan av det
ordinarie bidraget om högst 35 % av godkända kostnader. Det extra bidraget
utgår för vissa mera omfattande åtgärder, bl. a. övergång från eldning med olja
till fast bränsle, uppförande av mot-trycksanläggningar och
spillvärmeutnyttjande.
Sedan stödet till
energibesparande ålgärder inom näringslivet m. m. infördes har riksdagen
anvisat sammanlagl 828 milj. kr. för sådant stöd och för administration m. m.
av stödet. Äv de anvisade medlen har 657 milj. kr. beräknats för ätgärder i
företagens byggnader, processer m.m. samt åtgärder rörande små vattenkraftverk,
157 milj. kr. för prototyper och demonstrationsanläggningar m.m., 13 milj. kr.
för åtgärder inom trädgårdsnäringens byggnader och 1 milj. kr. för prototyper
och demonsirationsanläggningar inom trädgårdsnäringen. Härtill kommer behovet
av medel för det senaste extra stödet. Detta beräknas lill 75 milj. kr.
T.o.m. år 1978 har, sedan
stödet infördes, beslut faltals om bidrag på sammanlagt ca 478 milj. kr. Härav
avser ca 83 milj. kr. näringslivets byggnader, ca 272 milj. kr. processer, ca
113 milj. kr. prototyper och demonsirationsanläggningar och ca 10 milj. kr.
åtgärder inom trädgårdsnäringen. Den årliga oljebesparingen av dessa åtgärder
beräknas uppgå till 589000 loe. Härav avser ca 62000 loe åtgärder i byggnader,
varav 14000
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1 Industridepartementet 96
för
energiproduktion som innebär tillämpning av teknik som kan antagas komma att
bli lönsam. Högst 50 % av godkända kostnader för prototypen eller anläggningen
kan utgå som bidrag.
Statsbidraget
till prototyper och demonstrationsanläggningar kom till den 1 juli 1975 och har
sedan dess utdvidgats. T. o. m. innevarande budgetår har 157 milj. kr.
anvisats för verksamheten. Statens industriverk, som administrerar bidragen,
har lagt fram en rapport (SIND 1978:6) Prototyper och
demonstrationsanläggningar för bättre energihushållning. I rapporten redovisar
verket erfarenheterna av verksamheten t.o.m. år 1977. Ett femtiotal projekt har
sedan stödets tillkomst och t. o. m. år 1977 erhållit ca 50 milj. kr. i bidrag.
Industriverket räknar med att dessa projekt kommer att leda till att även andra
företag kommer att använda sig av den tillämpade tekniken. Projekten beräknas
härigenom medföra en energibesparing om totalt drygt 200 000 loe per år och ca
1100 GWh el per år.
Somjag
tidigare har redovisat har t.o.m. år 1978 sammanlagt ca 113 milj. kr. lämnats i
bidrag till prototyper och demonstrationsanläggningar. Bidragen avser 95
projekt och beräknas leda till en sammanlagd energibesparing på ca 97000 toe
per år hos de företag som genomför projekten. Härtill kommer den
energibesparing som beräknas komma till stånd när andra företag börjar tillämpa
den energisnåla tekniken.
Industriverket
redovisar i rapporten också en inventering av sådana prototyp- och
demonstrationsprojekt som väntas blir realiserade inom industrin under de
närmaste fem åren. Ett sextiotal projekt med ett sammanlagt investeringsbehov
om ca 375 milj. kr. och med en möjlig total besparing om ca 740000 toe per år
och 550 GWh el per år redovisas. En sammanfattning av rapporten jämte
sammanställning av remissyttrandena däröver återfinns i bilaga 1.4.
Remissinstanserna
är i allmänhet positiva till industriverkets utredning. Behovet av fortsatt
stöd till prototyper och demonstrationsanläggningar understryks av flera remissinstanser.
I några yttranden betonas att det kan erfordras särskilda insatser för att föra
ut information om de projekt som verket beviljar stöd till. Några
remissinstanser, som är särskilt berörda därav, diskuterar samordningen mellan
det aktuella statsbidraget och andra stöd till närliggande verksamheter.
Energikommissionen
har fört fram förslag beträffande stödet till prototyper och
demonstrationsanläggningar. Kommissionen föreslår att stödet byggs ut så att
resultat av forskning och utveckling inom energiområdet snabbi kan införas.
Förslaget slöds av de remissinstanser som har diskuterat frågan.
En
utökad satsning på prototyp- och demonstrationsverksamhet kan enligt min mening
bli nödvändig allt eftersom det omfattande forskningsprogrammet framskrider.
Särskilda anspråk på stöd kan dessutom komma att ställas som en följd av mina
förslag i det följande om demonstrationsanläggningar för att pröva ny eller
förbättrad kolteknik och för torv- eller
Prop. 1978/79:115 Bilagal Industridepartementet 97
skogsbränslebaserade värmeverk. Det innebär atl del somjag
har sagt om nedlrappningen av bidragsverksamheten rörande näringslivet inte
omfattar stödet till prototyp- och demonsirationsanläggningar.
Flera remissinstanser har, vid behandlingen av industriverkels
rapport Prototyper och demonsirationsanläggningar för bätire energihushållning,
fört fram förslag om komplettering av statsbidraget med en lånemöjlighel.
Industriverket har i samband med utvärderingen av bidragsverksamheten, somjag
tidigare har redovisat, tagit upp frågan om att komplettera bidragen till
prototyper och demonstrationsanläggningar med lån med villkorlig
återbetalningsskyldighel.
För egen del anserjag att del finns skäl atl undersöka
frågan om storleken och inriktningen av siödet till prototyper och
demonstrationsanläggningar. Jag har erfarit att industriverket ser över denna
fråga och avser alt komma med förslag i sin anslagsframställning för budgetårel
1980/81.
Vid min behandling av anslagsfrågorna i det följande
räknar jag för budgetåret 1979/80 med en höjning av stödet till prototyper och
demonstrationsanläggningar till 80 milj. kr., vilket är en ökning med 23 milj.
kr. jämfört med innevarande budgetår. I flera av remissyttrandena över industriverkets
rapport framhålls atl information om erfarenheterna av de prototyp- och
demonstrationsprojekt som genomförs är en viktig del av verksamheien. Jag
inslämmer i dessa bedömningar och kommer att ta hänsyn till en sådan utökad
information vid min beräkning av kosinaderna för att administrera
bidragsverksamheten. Jag har också bedöml att industrins egna organisationer
har intresse av att en så stor resultatspridning som möjligt kommer till stånd
inom detta område och därför aktivt arbetar för detta.
Jag vill i detta sammanhang beröra frågan om samordning
och avgränsning mellan industriverkets verksamhet rörande prototyper och demonstrationsanläggningar
och den forsknings- och utvecklingsverksamhet som stöds inom ramen för
energiforskningsprogrammet. Denna fråga har tidigare behandlats i samband med
regeringens förslag till program för forskning och utveckling inom
energiområdet m. m. (prop. 1977/78: 110 s. 123). Föredragande statsrådet
anförde därvid att reglerna för bidrag till prototyper och
demonstrationsanläggningar i praktiken innebär atl den slutliga användaren av
en viss anläggning kompenseras för dels de exlra kostnader som en första
anläggning medför, dels de risker för sämre utfall än beräknat hos
utrustningen som föreligger. Den tekniska osäkerheten om anläggningens eller metodens
användbarhet förutsätts vidare vara förhållandevis låg.
Det är enligt min mening inte möjligt och inte heller
nödvändigt att dra en knivskarp administrativ gräns mellan ifrågavarande
stödverksamhet och verksamheten inom energiforskningsprogrammei. Löpande samordning
och samråd mellan å ena sidan industriverket och å andra sidan de
programansvariga organen inom energiforskningsprogrammet är däremot 7 Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr
115. Bilaga 1
Prop.
1978/79:115 Bilagal Industridepartementet 98
av stor vikt. Jag har erfarit alt denna samordning
fungerar i stort sett tillfredsställande.
En praktisk gränsdragning mellan de nämnda verksamheterna
som därvid har visat sig vara ändamålsenlig är följande. När en
prototypanläggning upphandlas av staten, enligt vissa bestämda specifikationer,
som ett led i ett målinriktat utvecklingsprogram hör verksamheten hemma inom
energiforskningsprogrammet. Statens del av kostnaderna, som i och för sig kan
understiga 100%, bör därvid finansieras inom energiforskningsprogrammet. När
ett företag, vanligen på eget initiativ, uppför en prototypanläggning för atl
använda den i sin egen verksamhet och genomför upphandlingen på kommersiella
grunder bör statens del av kostnaderna finansieras genom prototyp- och demonstralionsbidrag
från anslaget Energibesparande åtgärder inom näringslivet m. m.
Jag vill i detta sammanhang slutligen erinra om attjag
betraktar statens vattenfallsverk som en statlig resurs som på eget initiativ
eller på uppdrag bör kunna anlitas för att bl. a. praktiskt utprova och för
kommersiellt bruk ulveckla nya energitekniker.
6.2.5 Prövning av energihushållning m. m.
Den Ijanuari 1973 infördes i I36a§ byggnadslagen
(1947:385, 136a§ ändrad senast 1976:213) (BL) en bestämmelse om krav på
tillstånd av regeringen för lokalisering av industriell eller liknande
verksamhet, vars val av plats är av väsentlig betydelse för hushållningen med
landets samlade mark- och vattentillgångar. Den 1 juli 1975 ändrades 136a § BL
till att omfatta också industriell eller liknande verksamhet av väsentlig
betydelse för hushållningen med energi. Motivet var enligt föredragande
statsrådet att det var önskvärt att med hänsyn till landets energihushållning
ge samhället möjlighet att på ett bättre sätt än tidigare kunna bedöma och
planera de stora energianvändarnas energihushållning. Samtidigt ändrades prövningen
enligt 136a § BL till att inte avse bara valet av plals utan också tillkomsten
av verksamheten. Den 1 januari 1976 utökades prövningen till att gälla också
verksamhet av väsentlig betydelse för hushållningen med träfiberråvara.
I 136a § BL har föreskriviis att prövningen generellt
skall omfatta bl. a. nyanläggning av järn- och stålverk, metallverk och
ferrolegeringsverk, sågverk med viss produktionskapacitet, fabrik för
framställning av vissa kemikalier eller petrokemiska produkter, fabrik för
raffinering av råolja, atomkraftanläggning, anläggning för upparbetning av
atombränsle samt ångkraftanläggning och annan anläggning för eldning med
fossilt bränsle med tillförd effekt överstigande 500 MW. Utvidgning av vissa
träfiberför-brukande verksamheter skall också alllid prövas av regeringen.
Nyanläggning och utvidgning av annan verksamhei, vars tillkomst eller
lokalisering är av väsenilig betydelse för hushållningen med energi eller med
landets samlade mark- och vattentillgångar, prövas om regeringen i visst fall
beslutar därom.
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 99
Sedan den 1 juli 1975 har ett femtiotal prövningsärenden
enligt I36a § BL avgjorts av regeringen. I drygt tio fall, som främst gäller
utbyggnader inom skogsindustrin, har särskilda villkor beträffande
energihushållningen föreskrivits. Det vanligast förekommande energivillkorel
har gällt installation av anläggning för generering av mottryckskraft. Ett
annat villkor har varit att företaget skall samråda med statens indusiriverk
beträffande vissa åtgärder rörande energihushållningen i anläggningen.
Ansökningar enligt 136a § BL remitteras normalt av
regeringen till bl. a. statens industriverk. Industriverket har redovisat sina
erfarenheter av provningsverksamheten i rapporten Industrins energihushållning.
Verket påpekar där att prövningen enligt I36a§ BL äger rum innan den slutliga
projekteringen av anläggningen har börjat. Ansökningshandlingarna bygger
därför till störsla delen på schablonmässiga uppskattningar. Det är enligt
industriverket då svårt atl få dokumenterade uppgifter om val av
processutrustning, beräknad el- och bränsleförbrukning osv. Verket måste
således försöka göra en grundlig bedömning av projektets energiaspekter vid en
tidpunkt då anläggningen ännu inte har tagit fastare form.
Miljöfrågor m.fl. frågor behandlas däremot endast
översiktligt av de berörda myndighelerna vid lokaliseringsprövningen. Den mer
detaljerade prövningen sker här senare, vid koncessionsprövningen enligt miljöskyddslagen.
Enligt vad industriverket anför i rapporten bordet övervägas om även
energifrågorna bör prövas också vid ett senare lillfälle än vid
lokaliseringsprövningen. Formerna för en sådan prövning behöver emellertid
enligt verkei närmare utredas. Industriverket anger i rapporten två tänkbara
alternativ för prövningen. Det ena alternativet innebär att den
koncessionsprövning enligt miljöskyddslagen (1976:387, ändrad senast 1978; 161)
som nu sker utökas till att också omfatia prövning av energihushållningen. I
del andra alternativet åläggs företagen i besluten enligt 136a § BL
regelmässigt att samräda med industriverket i detaljfrågor rörande
energihushållningen vid anläggningen.
Industriverket anser att det andra alternativet
inledningsvis är att föredra bl. a. av det skälet all det kan genomföras utan
krävande administrativa insatser.
Industriverkets rapport har remissbehandlats under år
1977. Verkets förslag beiräffande prövningen enligt 136a § BL har kommenterats
av flera av de remissinstanser som yttrat sig över rapporten.
Riksrevisionsverket tillslyrker fortsatt utredning i
frågan. Statens planverk framhåller atl prövningen enligt 136a § BL gäller
övergripande lokaliserings- och resurshushållningsfrågor. Verket menar att det
är olämpligt atl i detta sammanhang i detalj övervaka hur en anläggning
utformas från energihushållningssynpunkt. En detaljerad energiprövning bör
hellre ges en form liknande koncessionsprövningen enligt miljöskyddslagen.
Statens naturvårdsverk är positivt lill atl insatserna inom miljö- och
energiområdena rörande industrin närmare samordnas. Verkei påpekar atl
nuvarande
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 100
prövning enligt miljöskyddslagen är utformad med
utgångspunkt i överväganden om potentiella miljörisker. Andra industriella
verksamheier kan behöva behandlas vid prövning från energihushållningssynpunkt.
Oavsett hur de formella prövningsförfarandena utformas i framtiden finner naturvårdsverket
det angeläget med ett förbättrat samråd mellan industriverket och
naturvårdsverket i dessa frågor.
Tekniska fakulteten vid universitet 1 Lund och Chalmers
tekniska högskola avstyrker förslaget om detaljerad prövning av
energihushållningen i en anläggning. Om prövningen ändå kommer till stånd bör
den enligt tekniska fakulteten vid universitet i Lund göras samtidigt med
koncessionsprövningen enligt miljöskyddslagen.
Lantbrukarnas riksförbund tillstyrker förslaget att
industriverket först får preliminärt bedöma energihushållningen i en anläggning
och sedan göra en noggrannare genomgång. Även Landsorganisationen i Sverige
(LO) och Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) tillslyrker att industriverket
får möjlighet att genomföra en detaljerad prövning av energihushållningen i en
anläggning.
Frågan om energiprövning enligt 136a § BL har behandlats
också av energikommissionen. Kommissionen har föreslagil att prövningen ses
över. Därvid bör enligt kommissionen övervägas att utsträcka prövningen till
att omfatia såväl nya som befintliga anläggningar.
Som framgår av remissammanställningen över
energikommissionens betänkande (bilaga 1.1) finns olika uppfattningar i frågan
bland remissinstanserna. Bl.a. energisparkommittén tillstyrker kommissionens
förslag. Statens planverk anser att en utvidgning av prövningen kan vara
befogad samt att frågan bör tas upp i den översyn av byggnadslagstiftningen som
f.n. pågår inom regeringskansliet. Bl. a. statens industriverk och statens
naturvårdsverk ställer sig mer tveksamma till en utvidgning av prövningen.
Riksrevisionsverket påpekar att en ulvidgning skulle kräva avsevärt större
myndighetsresurser än nuvarande prövning. Näringslivels energidelegationen
anser atl energiprövningen enligt 136a § BL bör avskaffas.
För egen del vill jag anföra följande.
Induslrins vilja och förmåga att spara energi är av stor
betydelse för våra möjligheteralt genomföra ett ambitiöst
energihushållningsprogram, Under senare år har - bl.a. med hjälp av statligt
stöd - en omfattande energisparverksamhet bedrivits vid många företag. Det
finns enligt min uppfattning skäl att anta atl denna verksamhet kommer alt
fortsätta. Jag räknar också med att de skallehöjningar på olja för
energiändamål somjag tidigare har berört (avsnitt 6.1.3) skall ge ytteriigare
incitament till att genomföra energisparande åtgärder inom industrin.
För de mest energikrävande industrierna och de större
energiproduce-rande anläggningarna fordras däruiöver styrmedel som möjliggör en
förbättrad planering av energihushållningen. Ett sådant styrmedel är den
särskilda prövning av energihushållningen som f. n. sker enligt 136a § BL.
Prop. 1978/79:115 Bilagal Industridepartementet 101
Jag kan inte dela den uppfattning som näringslivets
energidelegation har givil uttryck för, att energiprövningen bör avskaffas.
Prövningen fyller enligt min mening en betydelsefull funktion. Emellertid
anserjag i likhel med energikommissionen att denna prövning enligt 136a § BL
bör ses över. Mol bakgrund av att energiprövningen har existerat i nära fyra år
är det naturligt att en översyn nu kommer till stånd. Jag kommer därför, efter
samråd med chefen för bostadsdepartementet, att inom kort lägga fram förslag om
att en utredning skall tillsättas för att - inom ramen för en större översyn av
industrins energihushållningsfrågor - se över bl. a. denna fråga. En förändring
som därvid bör övervägas är att ge industriverket möjlighet alt avgöra vissa
frågor som är av betydelse från energihushållningssynpunki men som inte är av
sädan övergripande karaktär att det bör ankomma på regeringen att besluta
därom.
Vid översynen av prövningen av industrins
energihushållning bör också frågan om behovet av en särskild
energihushållningslag tas upp. En sådan lag skulle kunna uigöra en grund för
överläggningar mellan t.ex. myndigheler och branscher och för de direkta
initiativ, som kan behöva tas för att t.ex. förmå en industri att utnyttja en
viss teknik eller atl samarbeta med en kommun beträffande
spillvärmeutnyttjande. Det finns enligt min uppfattning skäl som talar för att
en lagfäst grund skapas för sådana åtgärder.
Somjag i det följande kommer att beröra närmare, anserjag
att en ökad användning av kol och inhemska bränslen bör komma till stånd i vårt
land för att minska vårt stora oljeberoende. Ökningen av kolanvändningen bör i
första hand gälla krafivärmeverk, kondenskraftverk och större värmecen-Iraler
men också inom industrin erfordras en successiv övergång till kol. För att få
till stånd den eftersträvade övergången till användning av kol och inhemska
bränslen kan de nuvarande styrmedlen behöva kompletteras. Även denna fråga bör
ses över av nämnda utredning.
Jag vill i detta sammahang nämna att ytterligare en
förändring av prövningen enligt 136a § BL enligt min mening bör övervägas. Del
finns skäl för att prövningen inte bör avse bara enskilda anläggningar för
energitillförsel utan också hela energilillförselsystem. Jag avser här
tillförseln av energi till större regioner eller tätorter, som måste basera sin
energiförsörjning på flera olika lyper av energiproduktionsanläggningar. Sådana
större systemfrågor kan inte på ett lämpligt sätt hanteras inom ramen för den
nuvarande lagstiftningen. Denna fråga bör utredas tillsammans med de frågor
somjag tidigare har nämnt.
6.2.6 Utbildning, rådgivning och information inom
industrin m. m.
Stöd till kurser i energifrågor avseende uppvärmning av
byggnader infördes våren 1974. Efter förslag i 1975 års energiproposition
utvidgades verksamheten till att avse även bidrag till kurser om god
energihushållning i industriella processer och till rådgivning i energifrågor
till framför allt de mindre och medelstora företagen. Sedan verksamheten
startade har sam-
Prop.
1978/79:115 Bilagal Industridepartementet 102
manlagt
knappt 15 milj. kr. anvisats för ändamålet. Statens industriverk administrerar
bidragen.
Kurserna
avseende uppvärmning av byggnader vänder sig till olika typer av drifipersonal
för industri-, bostads- och förvaltningslokaler samt till villaägare. Vad
gäller utbildning om energihushållning inom industriprocesser är det angeläget
att klarlägga behovet av utbildning rörande energibesparande åtgärder inom de
olika branscherna. Industriverket arbetar f. n. med alt inventera behovet och
att ta fram utbildningsplaner inom detta område. Jag räknar med att verket kommer
att presentera sådana planer i anslagsframställningen för budgetåret 1980/81.
Därmed kommer underlag att föreligga för ställningstagande till omfattningen
och inriktningen av den fortsatta bidragsverksamheten.
Rådgivningsverksamheten
har hittills skett i form av gratis konsulthjälp till framför allt de mindre
och medelstora företagen. Denna verksamhet startade under budgetåret 1976/77
som försöksverksamhet. Rådgivningen kanaliseras via de regionala
utvecklingsfondema. Sammanlagt har l.o. m. år 1978 ca 1 150 företag fält en
dags gratis konsulthjälp.
Jag
har erfarit att industriverket nyligen har inlett en ny typ av försöksverksamhet
med rådgivning via de regionala utvecklingsfonderna. Verket vill med denna
verksamhet samla erfarenheter om vad en vidgad och intensiv uppsökande
rådgivningsverksamhet får för effekter. Till var och en av de regionala
utvecklingsfonderna i Södermanlands, Östergötlands och Jönköpings län har
därför under våren 1979 knutits en energikonsulent med uppgift att ge
energirådgivning genom bl. a. uppsökande verksamhet. Konsulenten skall därvid
fungera som utbildningsrådgivare och kunna ge förslag till särskilda
energikurser för olika företag, lämna information om energisparande och
energisparbidragen m. m. Jag anser att det är värdefullt att verket på detta
sätt går ut och prövar möjligheterna att på effektivast möjliga sätt ge
rådgivning och information i energifrågor.
Energikommissionen
har föreslagit att information, utbildning och rådgivning lill näringslivet
utökas och samordnas inom de regionala utvecklingsfonderna. Flera av
remissinstanserna ställer sig positiva till detta förslag. Mot bakgrund av de
besparingsmöjligheter som industriverkets och energikommissionens utredningar
har visat på och av att en del av dessa besparingar kan nås genom information,
utbildning eller rådgivning bedömer jag att dessa verksamheter är av stor vikt
i strävandena att spara energi inom industrin. Jag finner del naturligt att
särskilt rådgivningsverksamheten, liksom flera andra stödprogram som riktar
sig till mindre och medelstora företag, kanaliseras via de regionala
utvecklingsfonderna.
6.2.7
Industrins energibehov år 1985 och 1990
Enligi
industriverkels tidigare nämnda utredningar är det möjligt att minska
industrins årliga energianvändning med minst 13 TWh genom olika sparåtgärder
före år 1990. Industriverket har i sin prognos SIND A antagit
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 103
att alla dessa åtgärder genomförs. Investeringskostnaderna
för dessa ålgärder beräknas till 2 300-2400 milj. kr. Enligt prognosen
beräknas industrins energianvändning uppgå till 212 TWh år 1990. Härav utgör 64
TWh el.
Energikommissionens expertgrupp för energihushållning har
gjort beräkningar av ytterligare besparingsmöjligheter i ett lägre och ett
högre besparingsalternativ. I det lägre alternativet räknar hushållningsgruppen
med besparingsmöjligheter år 1990 på upp till 8 TWh per är utöver SIND A och
idet högre alternativet med ytteriigare 10 TWh, dvs. totalt 18 TWh mer än i
prognosen SIND A.
I det lägre besparingsalternativet ingår besparingar om ca
4,5 TWh som bedöms vara möjliga atl uppnå i befintliga anläggningar genom ökade
ekonomiska stimulansåtgärder och mera information m. m. jämfört med vad
samhället f. n. ställer till förfogande. Ytterligare ca 3,5 TWh beräknas kunna
uppnås i detta alternativ genom ett effektivare utnyttjande av anläggningar
som byggs med ny teknik. En förutsättning härför är att samhället påskyndar
införandet av ny leknik genom ytterligare insatser på forskning, utveckling
och demonstration. De sammanlagda investeringskostnaderna för besparingarna på
8 TWh i det lägre alternativet har gruppen beräknat till ca 2400 milj. kr.
I det högre alternativet ingår åtgärder av ungefär samma
typ som i lågallernativet men med en relativt omfattande styrning och till
högre kostnader. Åtgärder av typ ransonering har dock inte inräknats. För högalternativet
har de sammanlagda kostnaderna inte beräknats av hushållningsgruppen.
I alternativen C och D utgår energikommissionen från industriverkets
prognos SIND A. Kommissionen konstaterar i dessa alternativ att besparingar om
sammanlagt 8 TWh per år enligt hushållningsgruppens lägre besparingsalternativ
kan nås med förstärkta styrmedel men anser att det med hänsyn till
osäkerheten beträffande bl.a. de samhällsekonomiska marginalkostnaderna - inle
är rimligt att lägga en väsentligt lägre nivå för energianvändningen till grund
för försörjningsplaneringen än den som har antagits i SIND A.
Vid beräkningarna av sina alternativ A, B och C, har
kommissionen antagit all besparingarna i hushållningsgruppens högre alternativ
genomförs. Dessa uppgår till sammanlagt 18 TWh utöver de besparingar som har
beräknats i SIND A. De störsla besparingarna avser trä-, massa- och
pappersindustrin. I dessa industrier räknar man med att kunna spara totalt 10
TWh, varav 3 TWh el. Investeringskostnaderna för besparingsåtgärderna i dessa
alternativ har av kommissionen uppskattats till ca 9000 milj. kr. Ulöver
kosinaderna för besparingarna enligt SIND A.
För perioden 1974-1990 räknar industriverket i SIND A med
en trendmässig ökning av industriproduklionens volym på 3,3% per år. I 1978
års långtidsutrednings prognos beräknas ökningen av industriproduktionen till
mer än 6% per år under perioden 19771983. Prognosen över produk-
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 104
tionsulvecklingen
inom industrin utgår från lågkonjunkturåret 1977 och sträcker sig fram till ett
i konjunkturhänseende normalt år 1983. Prognosen kan sägas ligga i linje med
den prognos för perioden 1974-1984 som låg till grund för beräkningarna i SIND
A.
Både
industriverket och energikommissionen har visat på goda möjligheter att spara
energi inom industrisektorn. Vilken energianvändningsnivå som kan nås beror
naturligtvis på bl. a. vilka krav som ställs på industriproduktionens storiek
och effektivitet samt vilka kostnader och vilka styrmedel som kan accepteras
för besparingsverksamheten.
Stora krav kommer under
flera år framöver att ställas på industrisektorn. Den utveckling av
exportindustrin som följer av kravet på extern balans nödvändiggör en snabb
industritillväxt. Den svenska industrin kommer under perioden till år 1985
liksom hittills i stor utsträckning att vara baserad på de traditionella
basråvarorna trä, järn och stål samt en vidareförädling inom dessa branscher.
Dessa energiintensiva branscher svarar f. n. för ca 65% av industrins
energianvändning, vilket motsvarar ungefär en fjärdedel av landets totala
energianvändning. Av uppgifter i 1978 års långtidsutredning kan andra
industribranscher som inte är lika energiinlen-siva, t.ex. verkstadsindustrin
(exkl. varven) och den kemiska industrin, väntas öka snabbare än övrig industri
på sikt. Till år 1990 kan därigenom basnäringarnas relativa betydelse komma att
minska. Detta gäller främst järn- och stålindustrin. Inom
träförädlingsindustrin väntas en ökad förädling av produkterna ske.
Det
är enligt min mening väsentligt atl industrin kan få tillgång till den energi
som den behöver för sin tillväxt. Jag har tidigare berörl betydelsen av en
säker energitillförsel till bl.a. de energiintensiva industrierna. Dessutom
kan en god energihushållning inom industrin medverka till att på sikt stärka
dess konkurrenskraft.
Bl.
a. mol bakgrund härav är det önskvärt att åsiadkomma ett så slort
energisparande som är möjligt inom industrisektorn. Jag bedömer all det finns
förutsättningar att nå en energianvändningsnivå som understiger
energikommissionens alternativ C. Man kan emellertid inte helt inrikta sig på
att dessa besparingar kan komma att genomföras så långt atl man når ända ner
lill nivån enligt alternativ C, även om detta bör vara vår ambition. Vid
planeringen av energitillförseln bör man utgå från att en användningsnivå
kring den som industriverket räknar med i SIND A måste kunna tillgodoses.
Liksom energikommissionen bedömer jag det nödvändigt att energiförsörjningen
dimensioneras så att det finns utrymme för en något snabbare industriell
utveckling än den som i dag synes trolig. Knapphet på energi fär inte hindra en
eljest möjlig produktionsuppgång. Mot bakgrund av vad jag här har anfört anser
jag det rimligt att räkna med en använd-ningsnivä inom industrin år 1985 på
190-200 TWh per år, varav omkring 55 TWh el. För år 1990 bedömer jag att
motsvarande nivå bör ligga på 195-210 TWh, varav 60-65 TWh el. Jämfört med de
siffror som har angetts i
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 105
tabell 6.1 skulle energianvändningen - med angivna
användningsnivåer öka med i genomsnitt ca 2,7-3,4% per år under perioden 1978-1985
och med ca 1,8-2,4% per år under perioden 1978-1990. För el beräknas
ökningstakten bli högre. Den beräknade nivån för år 1985 ligger ca 35-45 TWh
under den nivå för industrins totala energianvändning som angavs som mål i 1975
års energipolitiska proposition.
6.3 Energihushållning i bostäder, service m. m.
6.3.1 Allmänt
Ca 40% av den totala energianvändningen i landet eller ca
160 TWh, varav knappt 40 TWh el, avser bosläder, service m. m. Häri inbegrips
all energianvändning utanför industrin och transportområdet, dvs. förutom
bostäder och service, bl.a. offentlig sektor, handel, byggnadsverksamhet,
jordbruk, skogsbruk och fiske m.m.
Chefen för bostadsdepartementet kommer senare i dag att
behandla frågor om energihushållning i byggnader. Jag har samråti med henne i
dessa frågor.
Energianvändningen inom sektorn avser framför allt
uppvärmning av bostäder och lokaler. Sammanlagl åtgår ca 80% av
energianvändningen till uppvärmning av bostäder och lokaler inkl.
varmvattenberedning. Ca 90% härav avser olja. Användningen av elenergi för
hushållsapparater och belysning i bostäderna utgör ca 10% av den totala
energianvändningen inom sektorn.
Energianvändningen inom sektorn påverkas framför allt av
antalet bostäder och lokaler samt dessas beskaffenhet och skötsel. Vidare har
naturligtvis klimatet stor betydelse, liksom även brukarbeteenden. Det sätt på
vilkel bostäderna m. m. uppvärms har betydelse bl. a. för andelen el i den
lolala energianvändningen.
Under efterkrigstiden har energianvändningen inom sektorn
liksom inom andra sektorer ökat kraftigt. Antalet bostäder och deras volym samt
värmestandarden har ökat väsentligt under denna tid. Under perioden 1965-1972
beräknas energianvändningen inom seklorn ha ökat med i genomsnitt mer än 4 %
per år. Under perioden 1973-1978 har användningen av energi legat på ungefär
oförändrad nivå. Användningen av bränsle har minskat medan elförbrukningen har
ökat kraftigt.
Utvecklingen av energianvändningen under de senaste åren
torde bero på flera faktorer. Sannolikt torde den långsamma ekonomiska
utvecklingen till viss del ha påverkat energianvändningen. Större betydelse
torde dock effekien av genomförda energisparåtgärder ha. Oljekrisen 1973-1974
med åtföljande energiprishöjningar ledde till en ökad energimedveienhet hos
medborgarna. Della tillsammans med insatta åtgärder t.ex. statligt stöd för
energisparande invesleringar har lett till att ett stort antal energibesparande
åtgärder har vidtagits i våra bostäder och andra byggnader.
Prop. 1978/79:115
Bilagal Industridepartementet 106
Jag
kommer först atl behandla frågor om energihushållning i byggnader och går
därefter över till att behandla andra frågor om energihushållning inom sektorn
samt vissa informationsfrågor.
6.3.2
Byggnader
De
åtgärder som staten hittills har vidtagit för att stimulera till energihushållning
inom byggnader är av mycket stor omfattning.
Nya
bestämmelser infördes i Svensk byggnorm år 1977. Energianvändningen i
byggnader som uppförs enligt de nya bestämmelserna beräknas i genomsnitt uppgå
till hälften av energianvändningen i byggnader uppförda i början av 1970-talet.
Statliga
lån och bidrag lämnas för energisparande investeringar. Våren 1978 beslutade
riksdagen om en energisparplan för befintlig bebyggelse. Målet är enligt
beslutet att under perioden 1978-1988 spara ca 35 TWh eller 25-30% av
nelloenergiförbrukningen i 1978 års byggnadsbestånd. De beräkningar som låg
till grund för propositionen redovisade ett investeringsbehov under
tioårsperioden om sammanlagt mellan 31 000 och 48000 milj. kr. Därvid
beräknades den egentliga merkostnaden för energisparande åtgärder till mellan
21000 och 33 000 milj. kr. exkl. mervärdeskatt. Planen skall utvärderas och
avses omprövas efter tre år. Ändra åtgärder som har satts in är information och
utbildning.
Vidare
görs på detta område betydande satsningar inom energiforskningsprogrammets
ram. Äv stor betydelse för att bl.a. föra ut de resultat som därvid nås är det
år 1977 införda stödet till forskningsinriktal experimentbyggande. Insatser
för planering och uppföljning härav finansieras inom
energiforskningsprogrammet, medan experimentbetingade merkoslnader vid
byggandet finansieras med lån från anslag under bostadsdepartementets
huvudtitel.
De
nu nämnda insatserna avser främsi energisparande leknisk uiruslning. Vissa
resultat av insatserna bör kunna leda till energibesparingar redan på kort
sikl, t.ex. vad gäller isolerings- och tätningsteknik, regler-system,
ventilaiionsteknik m. m. som kan införas både i befintliga hus i samband med
ombyggnad och i nybyggda hus. Andra insatser är inriktade på att nå
energibesparingar först på längre sikt. Jag avser härvid främst de omfattande
insatser som görs för att utveckla värmepumpstekniken samt tekniken för att
insamla, lagra och distribuera solvärme. Jag kommer i det följande (avsnitt
9.5) atl behandla frågan om betydande ökningar av forsknings-, utvecklings-
och experimentbyggnadsverksamheten inom solvärmeområdet.
1
industriverkels prognos SIND A beräknas energianvändningen inom sektorn för
bostäder, service m. m. år 1990 ligga på i stort sett samma nivå som i dag
trots att bl. a. bostads- och lokalvolymerna väntas öka. Prognosresultatet
beror bl.a. på all energianvändningen i byggnader som byggs enligt de nya
reglerna i svensk byggnorm väntas bli omkring hälften jäm-
Prop.
1978/79:115 Bilagal Industridepartementet 107
fört
med byggnader som har uppförts enligt tidigare bestämmelser. Vidare beror
resultatet på att industriverket här räknat med att energisparande åtgärder
vidtas i befintliga byggnader. Elanvändningen väntas av industriverket öka med
ca 20 TWh under perioden fram till år 1990 medan bränsleförbrukningen väntas
minska i motsvarande grad. För att nå i SIND A angivna nivåer krävs alt
energisparäigärder vidlas i stor omfattning och atl dessa åtgärder får åsyftad
effekt.
Som
jag tidigare har framhållit är en aktiv och ambitiös energihushållning ett
grundläggande krav för all nå en ökad försörjningstrygghet inom energiområdet.
Stora möjligheter till besparingar finns inom byggnadssektorn.
Statliga lån och bidrag
lämnas sedan år 1974 för energisparande åtgärder i bostäder m.fl. byggnader.
Stödet till energibesparande åtgärder avses Slimulera fastighetsägare att
genomföra de åtgärder som är nödvändiga för att det av riksdagen angivna målet
beträffande energisparande i befintlig bebyggelse skall kunna nås. Kommunerna
har, somjag tidigare har framhållit, en central roll vid genomförandet av
energisparandet. Bl. a. ankommer det på kommunerna att genom planering
klarlägga vilka områden och byggnader som i första hand bör komma i fråga för
energisparande ålgärder av olika slag. Kommunerna förutsätts också bygga upp
en besiktnings-och rådgivningsverksamhet. Utbildning av besiktningspersonai
pågår f. n. i Svenska kommunförbundets och statens planverks regi.
En
särskild delegation (Bo 1978:03) för frågor om energihushållning i befintlig
bebyggelse har tillkallats för att följa genomförandet av sparplanen och ta de
initiativ beträffande samordning mellan myndigheler, nya åtgärder m. m. som
arbetet aktualiserar.
Sedan
stödet ttll energibesparande åtgärder infördes våren 1974 har sammanlagt ca
3400 milj. kr. anvisats för slöd i form av bidrag och lån tillbosläder och
vissa andra byggnader. Energikommissionen har föreslagil bl.a. att stödsystemet
utvärderas och att alternativa utformningar av det ekonomiska stödet prövas.
Förslagen slöds av ett stort antal remissinstan ser. Bostadsstyrelsen fick i
april 1978 i uppdrag att följa upp stödet till energibesparande ålgärder inom
styrelsens ansvarsområde och redovisa stödels spareffekter. Styrelsen har
nyligen redovisat resultatet av delta arbete. Chefen för bostadsdepartementet
kommer senare denna dag atl redovisa resultatet av styrelsens arbete.
Somjag
tidigare har framhållit, anserjag att en viktig uppgift vad avser
energihushållning inom den närmaste liden är att utvärdera hittills vidtagna
åtgärder - framför allt det ekonomiska stödet - och vidla de justeringar av
regler m. m. som utvärderingen föranleder. Jag bedömer det angeläget all den
höga ambilionsnivå som riksdagen har angett för planeringen av energisparandet
inom byggnadsbeståndet förverkligas. Liksom chefen för bostadsdepartementet
anserjag att del krävs mer effektiva styrmedel än f. n. för fördelningen av det
stöd som samhället ställer till förfogande till
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1 Industridepartementet 108
energisparande
åtgärder i bostäder m. m. om detta mål skall kunna uppnås. Äv särskild vikt är
en aktiv kommunal planering av energisparverksamheten.
Energikommissionen har
lagt fram flera förslag som syftar till en effektivare energianvändning i
byggnader. Kommissionens förslag och andra frågor som rör energihushållningen i
byggnader tas upp av chefen för bostadsdepartementet senare denna dag. Hon
lägger fram en rad förslag inom området för alt förbättra och effektivisera
energisparverksamheten i bostäder m. m. Hon föreslår bl. a. vissa ändringar i
det nuvarande stödsystemet vilka syftar till att öka möjlighetema att mer
aktivt styra stödet till de åtgärder som är önskvärda från samhällets utgångspunkter.
Hon lägger vidare fram förslag om medel för energisparstödel m.m. under
budgetåret 1979/80.
Kommissionen har också
flera förslag rörande soluppvärmning av byggnader. Dessa behandlar jag i det
följande (avsnitt 9.5) och chefen för bostadsdepartementet senare denna dag
(bilaga 3).
6.3.3
Övrigt
Till
sektorn bostäder, service m. m. räknas bl. a. den del av näringslivet som inte
är industri. För att stimulera lill energibesparande åtgärder i närigslivel
lämnas bidrag under anslaget Energibesparande åtgärder inom näringslivet m. m.
Jag har tidigare redogjort för dessa bidrag och redovisat min syn på den
fortsatta bidragsverksamheten.
För att minska
energiförbrukningen inom statsförvaltningen har olika åtgärder vidtagits. Bl.a.
har byggnadsstyrelsen, förutom åtgärder i styrelsens byggnadsbestånd, bedrivit
informationskampanjer vilka har riktats till alla anställda i statlig
förvaltning. Liknande åtgärder har vidtagits också inom försvarets
anläggningar. Vidare har genom förordningen (1976:757) om åtgärder för att
minska förbrukningen av energi för uppvärmning m. m. inom statsförvaltningen
regler avseende energihushållning i de statliga myndigheternas verksamhet
utfärdats. I förordningen stadgas bl.a. att myndighet i sitt förslag till
anslagsframställning skall redovisa vad den har gjort och avser att göra för
att spara energi.
Energisparkommittén,
vars verksamhei jag återkommer lill, har under höslen 1978 gåtl igenom sådana
redovisningar från ett slort antal myndigheler. I skrivelse den 19 okiober
1978 till regeringen framhåller kommittén all myndigheternas redovisningar
varierar i hög grad vad avser omfattning, kvalitet och inriktning. Kommittén
menar att reglerna i nämnda förordning och däri ingående avrapporteringsrutiner
är alllför svaga styrmedel för myndigheternas energisparande. Kommittén
föreslår därföratt myndigheternas avrapportering preciseras och kompletteras
och att regler införs med syfte att tillgodose energihushållningsaspekierna
även vid myndigheternas upphandling och myndighetsutövning. Som jag tidigare
har framhållil har del offentliga ett stort ansvar bl.a. när del gäller all
spara energi.
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 109
Detta gäller naturligtvis i all synnerhet statens och
kommunernas egna byggnader och verksamheter. Chefen för budgetdepartementet
avser att i annat sammanhang lägga fram förslag i anledning av
energisparkommiiténs skrivelse. Det ankommer på regeringen alt besluta i dessa
frågor.
Energikommissionen
föreslår att energideklaraiioner av hushållsapparater införs och att ålgärder
genomförs inom den statliga bostadslånegivning-en för att stimulera en övergång
till mer effektiva apparater. Förslaget om energideklaralion av
hushållsapparater slöds av flertalet remissinsianser, däribland konsumentverket
och energisparkommittén. Inom konsumentverket pågår f. n. arbete som syftar
till atl få fram energideklaration av bl.a. hushållsapparater. Verkei har
inlett förhandlingar med näringslivet i syfte atl ta fram riktlinjer för nämnda
deklarationer. Beträffande kyl- och frysskåp har verket nyligen beslutat att
utfärda sådana riktlinjer. Energikommissionens förslag om ändringar i de
statliga bostadslånereglerna i syfte att stimulera användning av energisnåla
hushållsapparater har inle fått stöd av remissinsianserna. Jag anser efter
samråd med chefen för bostadsdepartementet att denna fråga bör övervägas
ytterligare.
De statliga satsningarna pä information m. m. inom
energihushållnings-området sker främsi genom energisparkommiiténs verksamhet.
Energisparkommittén (I 1974:05) tillkallades i november 1974 med uppgift att
handha bl.a. en energisparkampanj vintern 1974-1975. Kommittén har senare genom
tilläggsdirektiv fått sitt uppdrag förlängt och utvidgat till att omfatia bl.a.
samordning av och stöd lill myndigheternas informaiion om energisparande vid
sidan av egna informationsåtgärder. Kommittén har vidare i uppdrag all i samråd
med statens industriverk fortlöpande följa energikonsumtionens utveckling och
att undersöka förutsättningar för att under icke krisförhållanden införa
direkta restriktioner eller förbud mol vissa slag av energianvändning.
Kommitténs informationsarbete är inriktat på att utarbeta
informationsmaterial som vänder sig till olika målgrupper och att stimulera
kommuner, organisationer, förelag m.fl. att bedriva aktiviteter som leder till
att allmänheten, förelag m.fl. genomför energisparande åtgärder. Dessutom arrangerar
kommittén konferenser i olika energifrågor, utställningar m.m. Kommittén
bedriver vidare försöksverksamhet med intensifierad information om
energihushållning i Blekinge län. Utvärdering avses ske efter utgången av
budgetårel 1978/79.
I december 1978 beslutades somjag tidigare har nämnt
(avsnitt 4.2) inom det internationella energiorganet lEA (International Energy
Agency) atl arrangera en internationell energisparmånad under okiober 1979.
Regeringen har den 25 januari 1979 givit energisparkommittén i uppdrag alt
genomföra och samordna aktiviteter under månaden.
Förutsättningar för att införa restriktioner m.m. för
användning av energi utreds f. n. av ett antal grupper inom kommittén.
Utredningsarbetet omfattar också sådana områden där andra styrmedel än
restriktioner m. m.
Prop.
1978/79:115 Bilagal Industridepartementet 110
kan
komma atl bli aktuella. Kommittén har nyligen presenterat resultatet av sill
arbete inom två av dessa grupper nämligen beträffande energianvändning i
sport- och friluflsanläggningar och energianvändningen inom
förpackningssektorn. Inom det förstnämnda området föreslår kommittén vissa
åtgärder för att begränsa energiförbrukningen inom nämnda anläggningar.
När
det gäller förpackningssektorn lägger kommittén fram förslag beträffande
användning av blekt eller oblekt papper, returnerbara dryckes-och
transportförpackningar samt energideklaration av förpackningar. Kommitténs båda
förslag övervägs f. n. inom regeringskansliet.
Enligt
min mening är kommitténs utredningsarbete av värde. Som allmän mening villjag
framhålla att vi bör försöka undvika direkta restriktioner mot
energianvändning inom områden där restriktioner beräknas leda till endast
marginella energibesparingar.
Energikommissionen
framhåller betydelsen av att allmänheten fortlöpande informeras rörande vikten
av och möjligheterna att spara energi. Kommissionen har också flera förslag om förstärkning
av informationsinsatserna till olika grupper. Flera av remissinstanserna
framhåller också angelägenheten av information inom energihushållningsområdel.
Även
jag anser det angeläget att en aktiv och saklig information i energisparfrägor
bedrivs. Staten och kommunerna bör till stor del ta på sig ansvaret för en
sådan information. Den statliga energisparkommittén bör t. v. fortsätta sitt
arbete med informationsinsatser och undersökningar m.m. i energisparande syfte.
Kommitténs arbete bör koncentreras på insatser för att stimulera och stödja
kommunernas och andra lokala och regionala organs arbeie inom
energihushållningens område. Kommissionen har föreslagit att kommunerna tar
ett ökat ansvar för insatserna för energisparande. Detta kan ske bl.a. genom
kommunala insaiser på ener-giinformalionsområdet. Jag erinrar om att
möjligheter finns för kommunerna alt få bidrag till informaiion, rådgivning
och besiktning beträffande energisparåtgärder i befintlig bebyggelse inom ramen
för del under bostadsdepartementets huvudtitel uppförda reservationsanslaget
Vissa energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet m. m.
Den
huvudsakliga uppgiften för energisparkommittén anser jag vara
informationsarbetet, framför allt kommitténs stöd till kommunernas energispararbete.
En annan viktig uppgift är att tillsammans med byggnadsstyrelsen och
fortifikationsförvaltningen samordna energihushållningen inom
statsförvaltningen. Dessa uppgifter är av relativt sladigvarande karaktär. Det
bör därför övervägas om arbetet även i fortsättningen bör drivas i kommiltéform
eller om en annan organisatorisk lösning skall eftersträvas. Somjag tidigare
har nämnt avser jag att föreslå regeringen atl bemyndiga mig att tillkalla en
särskild utredare för att se över bl.a. vissa frågor angående
myndigheisorganisationen på energiområdet. Frågan om kommitténs framtid bör
behandlas i detta sammanhang.
Prop.
1978/79:115 Bilagal Industridepartementet 111
Energisparkommiiténs
verksamhet och medelsbehov har hittills redovisats i samband med förslag om
tilläggsbudget I till statsbudgeten. I prop. 1978/79:25 s. 100 framhöll
föredragande statsrådet, efter samråd med mig, att kommitténs forlsatta
verksamhet skulle behandlas i samband med de mera övergipande energipolitiska
ställningstagandena som jag redovisar nu. Kommitténs medelsbehov för budgetåret
1978/79 beräknades t. v. till 10,5 milj. kr. Jag beräknar nu medelsbehovet för
kommittén budgetåret 1978/79 till 13 285000 kr. Härtill kommer vissa
reserverade medel från tidigare budgetår.
För energisparkommiiténs
verksamhet under budgetårel 1979/80 räknar jag med ett medelsbehov av 17 milj.
kr. Chefen för industridepartementet avser alt återkomma till anslagsfrågan i
annat sammanhang.
6.3.4
Energibehov år 1985 och 1990
Liksom
inom industrin är inom bostäder, service m.m. omfattande energisparprogram
igång. Del är viktigt att arbetet drivs vidare genom en löpande utvärdering och
justering av programmens omfattning och inriktning så alt de satsade
resurserna får största möjliga effekt.
Det
framtida energibehovet inom denna sektor är i stor utsträckning beroende av
resultatet av de nu pågående sparprogrammen och av de insatser som görs inom
ramen för energiforskningsprogrammet. I sin prognos SIND A räknar
industriverket med att energibehovet inom denna sektor kommer att uppgå till ca
162 TWh år 1985 och ca 161 TWh år 1990. Energianvändningen beräknas i prognosen
ligga på ungefär samma nivå åren 1985 och 1990 som i dag, trots att bl. a.
bostads- och lokalvolymen antas öka. Anledningen är dels att nya byggnader
byggs mer energisnåla, dels att energisparande åtgärder beräknas bli vidtagna i
befintliga byggnader.
Energikommissionen
redovisar en engergianvändningsnivä på 148 TWh år 1985 och 143 TWh år 1990 i
alternativen A, B och C. I alternativen C och D, framhåller kommissionen, finns
ingen anledning att räkna med annan nivå än SIND A för dimensionering av
tillförseln. Kommissionen framhåller dock att om sparplanen i befintlig
bebyggelse genomförs kan en lägre användningsnivå nås år 1990. Kommissionen,
som har jämfört sparmöj-ligheterna enligt olika undersökningar, framhåller att
bedömningarna i propositionen med energisparplan för befintlig bebyggelse
stämmer relativt väl överens med de bedömningar som kommissionens hushållningsgrupp
har gjort. Emellertid bör man, enligt kommissionen, sträva efter att avväga
besparingar i fjärrvärmda byggnader mol de ekonomiska förutsättningarna för
kraftvärmeproduktion.
Insatserna
för att spara energi i en byggnad bör enligt min mening stämmas av mot
kostnaderna för att värma upp byggnaden. Detta innebär bl. a. att vid
planeringen av energisparandet i byggnader hänsyn måste tas till befintliga och
planerade värmeförsörjningssystem inom området. Detta
Prop. 1978/79:115
Bilagal Industridepartementet 112
gäller
särskilt när dessa system bygger på möjligheterna all utnyttja kraft-värme
eller spillvärme. Det är enligt min mening viktigt all kommunerna beaktar detta
vid sin planering. Som jag återkommer till i det följande (avsnitt 10.1) bör
enligt min mening elproduktionstillskotlet under senare delen av 1980-talet
ttll stor del bestå av el producerad i kraftvärmeverk.
Mot
bakgrund av nyssnämnda prognoser och beräkningar samt de sparprogram som är
igång finner jag det rimligt att räkna med en användningsnivå för bosläder,
service m. m. år 1985 på 145 -155 TWh, varav ca 50 TWh el, och år 1990 på
135-150TWh, varav ca 60 TWh el. De undre gränserna i intervallen har satts med
beaktande av de besparingar som har beräknats i energisparplanen. De övre
gränserna i intervallen har satts med utgångspunkt i industriverkets prognos
SIND A. Vid bestämmande av dessa gränser harjag dock, efter samråd med chefen
för bostadsdepartementet, räknai med atl mer energi kan sparas i befintliga
byggnader inom bosläder, service m. m. än vad industriverket har gjort i sin
prognos. Detta är enligt min mening en rimlig bedömning mot bakgrund av de
insaiser beträffande styrning av energisparverksamheten i bostäder m. m. som
chefen för bostadsdepartementet kommer alt föreslå senare denna dag. Jämfört
med de siffror som har angetts i tabell 6.1 skulle energianvändningen - med
angivna användningsnivåer - minska med i genomsnitt ca 0,8-1,8% per år under
perioden 1978-1985 och med ca 0,71,6% perår under perioden 1978-1990. För el
skulle användningen dock öka.
Investeringskostnaderna
för de besparingsåtgärder som förutsätts i SIND A i befintliga byggnader inom
sektorn bostäder, service m. m. kan enligt uppgifter i kommissionens material
uppskattas till ca 3 700 milj. kr. Investeringskostnaden för de ytterligare
energisparåtgärder som har medräknats i kommissionens alternativ A, B och C
beräknas till 13 000 milj. kr. Dessa investeringskostnader avser dock endast
åtgärder i byggnader. För övriga energisparåtgärder inom denna sektor saknas
uppgifter om investeringskostnad.
6.4
Energihushållning inom transportsektorn
Chefen
för kommunikationsdepartementet har tidigare denna dag lagt fram förslag om en
ny trafikpolitik (prop. 1978/79:99). Efter samråd med mig behandlar hon frågor
avseende energihushållning inom transportsektorn i den trafikpolitiska
propositionen. Min redovisning i del följande bygger i huvudsak på hennes
anförande.
Ca
20% av den totala energianvändningen i landet avser transportsektorn. All
energiförbrukning för inrikes trafik saml den bunkring för utrikes sjöfart och
flyg som sker i Sverige räknas in i denna sektor. Den övervägande delen av
energianvändningen avser biltrafiken. Sålunda svarar personbilarna för omkring
hälften och lastbilarna för ca 15 % av energianvändningen inom sektorn.
Bunkringen för utländsk sjöfart svarar för närmare
Prop. 1978/79:115 Bilagal Industridepartementet 113
20% medan järnvägar och bussar sammanlagl svarar för
endast ca 56%. Inom sektorn förbrukas nästan enbart oljeprodukter. Endast den
spårbundna trafiken, dvs. järnväg, tunnelbana och spårväg, använder elenergi.
Energianvändningen inom sektorn påverkas av behovet av
transporter vilkel i sin tur är beroende av hur samhällsstrukturen vad avser
bebyggelse, industri, service m. m. utvecklas. Användningen påverkas också av
hur effektivt transportarbetet utförs. Detta är i sin tur beroende på val av
transportmedel, transporllösningar m. m. Energianvändningen påverkas vidare av
de olika transportmedlens tekniska uiformning samt av körsätl och underhåll.
Energiåtgången för transporter har, som jag tidigare
framhållit, vuxit snabbt under hela efterkrigstiden. Den genomsnittliga årliga
ökningstaklen har varit större än för de övriga sektorerna vilket har lett till
att sektorns andel av den totala energianvändningen har ökat. Detta har framför
allt berott på en kraftig ökning av personbilarnas transportarbete och på en
successiv utveckling mot tyngre fordon med högre specifik bränsleförbrukning.
Som jag lidigare har redovisat beräknas sektorns energianvändning under
perioden 1973-1978 ha ökat med i genomsnitt ca 2,5 % per år medan
energianvändningen inom de övriga sektorerna beräknas ha minskat något eller
legat på ungefär oförändrad nivå. För att begränsa energianvändningen inom
transportsektorn har bl.a. informationen lill bilisterna byggls ut. Till
informationsinsatserna hör införandet av en bränsledeklaralion för nya bilar.
Vidare har viss försöksverksamhet med samåkning bedrivits. Många ålgärder har
också vidiagits som - även om de inte i första hand har genomförts av
energipolitiska skäl - ändå har bidragit till att begränsa ökningstakten i
transportsektorns energianvändning. Till dessa åtgärder hör bl. a.
hastighetsbegränsningar, drivmedels-beskattning och beskattning av bilar efter
deras tjänstevikt.
I sammanhanget bör vidare understrykas atl det nuvarande
statliga energiforskningsprogrammei syftar till att effektivisera
energianvändningen inom bl. a. transportsektorn och minska dess oljeberoende.
Sålunda görs studier dels om styr- och stimulansmedel som redan under
1980-talet skulle kunna leda till en minskning av energibehovet för person- och
godstransporter, dels om vilka alternativa transportsystem med högre
energieffektivitet som kan bli akluella i ell längre tidsperspektiv. Vidare
slöds lekniskl forsknings- och utvecklingsarbete rörande såväl alternativa
motorer, t.ex. gasturbiner och bränslecellsystem, som olika delar i drivsystem,
t.ex. transmissions- och energilagringssystem. Nämnda insaiser bör på längre
sikl, 1990-talet och framöver, kunna leda till både större
drivmedelsflexibiliiet och större energieffektivitet i fordonsdrift. Viktiga
insatser görs också när del gäller anpassning av dagens motortyper till
allernaliva drivmedel, t.ex. metanol och etanol. Jag ålerkommer i det följande
(avsnitt 8.6) till behovet av statliga insatser rörande alternativa drivmedel
t.ex. metanol. 8
Riksdagen 1978179. I saml. Nr 115. Bilaga 1
Prop. 1978/79:115 Bilagal Industridepartementet 114
Industriverkets prognos SIND A anger en ökning av sektorns
energianvändning med i genomsnitt ca 2 % per år under perioden 1974-1990
vilket är en lägre ökningstakt än hittills. Under perioden 1975-1978 beräknas
sålunda energianvändningen inom sektorn ha ökal med i genomsnitt ca 3,8% per
år. Under perioden 1985-1990 beräknas ökningstakten i SIND A till endast 0,9%
per år. Angivna tal innebär en ökning av energiåtgången jämfört med dagens
förbrukningsnivå med ca 10 TWh till år 1985 och med ca 15 TWh till år 1990. Är
1990 skulle därmed transportsektorns energianvändning uppgå till 99 TWh.
Energibesparingar inom transportsektorn kan i princip
åtstadkommas genom dels minskat transportbehov - genom att exempelvis i ökad utsträckning
integrera bostäder, service och arbetsplatser -, bättre resandeplanering och
transportorganisation samt övergång till mer ener-gieffekliva transportmedel,
dels bättre framförande och underhåll av fordonen samt tekniska förändringar i
drivsystem, fordonens utformning m. m.
Enligt energikommissionen talar förutom
energihushållningsskäl de negativa miljö- och hälsoeffekterna av
personbilstrafik i tätorterna för styrmedel för att hålla nere
energianvändningen inom transportsektorn. Kommissionen har föreslagit flera
åtgärder för att åstadkomma en bättre energihushållning. Förslagen omfattar en
rad åtgärder med inriktning främsi på alt minska energiförbrukningen för
biltrafiken. Kommissionen räknar i samtliga alternativ med att
energianvändningen kan minskas med ca 6-7 TWh år 1990 jämfört med
industriverkets prognos SIND A. Samtliga besparingar avser oljeprodukter.
Kommissionens olika förslag möts på olika punkter av
invändningar från flera remissinstanser. Några remissinstanser framhåller att
besparingar inom transportsektorn endast leder till marginella effekter på
landets totala energiförbrukning.
För egen del anser jag att åtgärder för att få Ull stånd
en effeklivare energihushållning bör vidtas även inom transportområdet.
Eftersom energianvändningen till ca 98 % består av användning av oljeprodukter
bör våra ansträngningar också inriktas på atl ta fram alternativa drivmedel
till olja. När det gäller åtgärder för att begränsa energiåtgången för
biltrafiken är sådana motiverade också av miljö- och hälsoskäl. Det är en
väsentlig uppgift att minska föroreningarna från bilismen. De energibesparande
åtgärderna bör därför medverka till alt kraven beträffande god miljö men också
beträffande trafiksäkerhet tillgodoses.
Det är också angeläget att vi försöker åstadkomma en sådan
lokalisering av bostadsområden och arbetsplatser alt transportarbetet för
arbets- och serviceresor blir så litel som möjligt utan att vi inkräktar på
möjligheterna att få till stånd en god boendemiljö.
Chefen för kommunikationsdepartemenlet har tidigare denna
dag efter samråd med mig redovisat sina ställningstaganden och förslag med
anled-
Prop. 1978/79:115 Bilagal Industridepartementet 115
ning av energikommissionens förslag rörande
energihushållning inom transportsektorn. Hennes förslag omfattar bl. a.
riktlinjer för nya personbilars specifika bränsleförbrukning, energisparprogram
inom lastbilstrafiken och en fortsatt satsning på den kollektiva trafiken.
Vidare anmäler hon att chefen för budgetdepartementet avser att lägga fram
förslag om att ge vägtrafikskatteutredningen (B 1977:05) i uppdrag alt i sitt
fortsatta arbete utreda frågan om dels en differentiering av bilskallen lill
förmån för bräns-leeffektiva fordon, dels skattekonstruktionen för eldrivna
personbilar.
Mol bakgrund av vad jag nu har sagt är det enligt min
mening rimligt att räkna med en total energianvändning inom transportområdet på
90-95 TWh år 1985 och 95-100 TWh år 1990. Ca 3 TWh beräknas utgöra elenergi och
resten oljeprodukter.
6.5 Energibehovet i framtiden
6.5.1 Energiprognos tiU år 1985 och 1990
I lidigare avsnilt harjag redovisal de energianvändningsnivåer
som jag anser man bör kunna räkna med år 1985 och 1990 mot bakgrund av bl.a.
utvecklingstendenser och sparmöjligheter inom de olika användningssektorerna.
De energianvändningsnivåer som jag har angett bör dels utgöra mål för del
fortsatta arbetet inom energihushållningsområdet, dels ligga till grund för
planeringen av energitillförseln. Målen skall naturligtvis vara så realistiska
som möjligt men bör ändå uttrycka en långtgående ambition att hushålla med
energi. Vid planering och dimensionering av energitillförseln måsle å andra
sidan utgångspunkten vara att det framtida energibehovet kan tillgodoses med
rimlig säkerhei. Detta innebär att en säker energiförsörjning måste kunna
åstadkommas även om de eftersträvade användningsnivåerna skulle överskridas
till följd av exempelvis att sparansträng-ningarna inte lyckas fullt ut eller
att deh ekonomiska utvecklingen och samhällsutvecklingen får ändrade förlopp.
Mot bakgrund härav bör nivåerna beträffande energianvändningen anges i form av
intervall, där inter-vallets undre gräns lämpligen representerar en mycket hög
sparambition mot bakgrund av en optimistisk syn på
energihushållningsmöjligheterna under den aktuella perioden. En användningsnivå
kring den övre gränsen bör representera ett energibehov som vi skall kunna
tillgodose.
De användningsnivåer somjag tidigare har redovisat uppgår
sammanlagt för är 1985 till 425-450 TWh, varav elanvändningen exkl.
överfö-ringsföriuster beräknas uigöra ca 110 TWh, och för år 1990 till 425-460
TWh, varav el exkl. föriuster 123 -128 TWh. Det uppställda målet i 1975 års
energipolitiska proposition beräknas motsvara en total slutlig energianvändning
om ca 5(X) TWh eller 50-75 TWh mer än nu nämnda nivå och en elanvändning om ca
140 TWh eller ca 30 TWh mer än nu beräknad nivå för år 1985.
Energianvändningsnivåerna och hur dessa förhåller sig till
nivåerna i energikommissionens olika alternativ framgår av tabell 6.3.
Prop.
1978/79:115 Bilagal Industridepartementet 116
Tabell 6.3 Energianvändningsnivåer åren 1985 och 1990, TWh
Alternativ 1985 1990
resp.
föredraganden el bränslen totalt el bränslen totalt
opaginerad Kontrollera mot PDF
SIND A 111 346
457 127 345 472
Energikom.A
I 95 13,0 1 } ,03 } 326 |
Energikom.
B II
,5 479
Energikom.C'
110 315 P 128 301 1'
Energikom.C 112 343
Energikom.
D 119 336
125 345
\
455 140 330 |470
116 354 J
Energikom.
B' 105 350
Föredraganden ca 110" 315-340 425-450 123- 302-332 425-460
128"
" Motsvarar en elenergiproduktion av 124- 127 TWh
resp. 140- 145 TWh.
De föreslagna energianvändningsnivåerna innebär en
genomsnittlig årlig ökning av energianvändningen från år 1978 till år 1985 av
ca 0,6-1,5% och till år 1990 av ca 0,4-1,0%. Den genomsnittliga ökningen av
energianvändningen för medlemsländerna inom lEA beräknas under perioden
1977-1990 till totalt omkring 2,8% perår. De siffror som jag här redovisar
ligger alltså lågt internationellt sett.
De övre gränserna har satts med utgångspunkt i nivåerna i
industriverkets prognos SIND A och i energikommissionens alternativ C. Vid min
beräkning av nivåerna harjag dock räknat med ett större energisparande i
befintliga byggnader lill år 1990 än vad industriverket och kommissionen har
gjort i nämnda alternaiiv.
Den undre gränsen har satts med utgångspunkt i
kommissionens alternativ A, B och C men med beaktande fullt ut av de
energisparåtgärder som igår i sparplanen för befintlig bebyggelse.
Användningsnivån inom transportsektorn har bedömts bli något högre än vad
kommissionen räknade med.
Industriverket räknar i SIND A med besparingar inom
framför allt industrin saml beträffande uppvärmning av bostäder och övriga
lokaler. Investeringskostnaderna för dessa besparingsåtgärder beräknas uppgå
till
ca 6000 milj. kr.
De besparingsåtgärder som behövs för att nå
energianvändningsnivån i kommisssionens altemativ C beräknas kräva
investeringar på ytteriigare minst ca 22000 milj. kr. i 1977 års priser.
Härtill kommer investeringar för åtgärder inom transportområdet och sådana
ålgärder inom bostäder, service m. m. som inte avser uppvärmningsområdet.
Prognoser baseras på antaganden om utvecklingen av olika förhållanden
i samhället. Många fakiorer om vilka kunskaperna är begränsade kommer därmed
all påverka prognosresuliatel. Delta blir därmed behäftat med osäkerhet. De
vikligaste faktorema som bestämmer den framtida energianvändningens storlek är
den samhällsekonomiska utvecklingen sådan den tar sig uttryck i
industriproduktionens storlek och sammansättning, Irans-
Prop. 1978/79:115 Bilagal Industridepartementet 117
portarbete, bostadsbestånd osv. samt utvecklingen
beiräffande specifika ålgångstal, dvs. energianvändningen per producerad enhel
i industrin, drivmedelsålgång per km körsträcka, energianvändningen per
bostadslägenhet osv.
Av betydelse är dels bedömningen av utvecklingen av vatje
faktor för sig, dels hur de olika faktorerna samvarierar. Så snart
möjligheterna att minska energianvändningen är knuten till ny teknik finns
t.ex. två tendenser som påverkar energianvändningen i olika riktning vid en
ökning av den ekonomiska tillväxten. Å ena sidan kräver en snabbare tillväxt
ökad energianvändning vid givna ålgångstal. Å andra sidan får man samtidigt ett
snabbare införande av ny energisnålare teknik vilket tenderar att minska
ålgångstalen. Särskilt industriproduktionens tillväxt och sammansättning har en
stor betydelse för energiefterfrågan. Även andra faktorer t.ex.
bostadsbyggandet spelar roll. Påverkan på energiefterfrågan av förändringar i
bostadsbyggandet är dock betydligt mindre än påverkan av förändringar i
industriproduktionen.
Det föreligger vidare alltid en risk att de antaganden om
samhällsutveckling m.m. som görs i samband med prognosarbete påverkas av den
aktuella ekonomiska situationen. Det anses därför finnas risk för att de prognoser
som utförs under lågkonjunktur underskattar den framttda utvecklingen.
Kommissionen har därför studerat ett prognosalternativ med något snabbare
ekonomisk utveckling än i industriverkets prognos. De viktigaste skillnaderna i
förhållande till denna är att investeringarna för bostadsbyggandet och
näringslivet ökar samt att konsumtionsutrymmet för privata ändamål därigenom
har krympt. Alternativet resulterar i en 11 TWh högre energianvändning totalt
år 1990. Ökningen ligger praktiskt taget helt inom industrin.
Som exempel på vilka effekier olika antaganden som
utvecklingen kan få, kan anges att industriverket räknar med att en
felbedömning av de åriiga förändringarna i de specifika åtgångstalen med 0,3
procent enheier kan leda till ett fel i användningsnivån år 1990 på ca 5 %.
Eftersom bedömningen av ålgångstalen inom industrin och samfärdseln inte anses
kunna göras mer noggranl än vad som skett i SIND A blir osäkerheten i industriverkets
prognos enbart av detta skäl ca 15 TWh i totalnivån och 3 TWh i elnivån.
Utvecklingen av de specifika åtgångstalen beror bl.a. på vilka bedömningar som
görs beträffande möjligheterna till effektivare energianvändning i befintliga
byggnader och utrustning m. m. Delta är i sin tur beroende av bl.a.
energiprisutvecklingen och effekten av de styrmedel som har satts in i syfte
att hushålla med energin. Som jag tidigare har framhållit har de styrmedel som
f n. används, dvs. framför allt lån och bidrag, inte utvärderats fullständigt
än. Osäkerhet råder sålunda om såväl styrmedlens effekier som den framtida
utvecklingen av energipriserna.
Kommissionen framhåller atl bedömningarna om
energibesparingsmöjligheterna är särskilt osäkra beträffande den lyp av
besparingsåtgärder
Prop.
1978/79:115 Bilagal Industridepartementet 118
som
fömtsätter uppbyggnad av en omfattande administration, bl.a. på kommunal nivå,
och sådana som väsentligen baseras på utbildning, information och rådgivning
till energianvändama. Kommissionen menar att bedömningarna om
besparingsmöjligheterna därigenom blir särskilt osäkra inom transportsektorn
och beträffande bostäder, service m.m. Av min redogörelse framgår att betydande
osäkerhet råder om den framtida energianvändningens nivå. Jag delar således
kommissionens bedömning på denna punkt.
6.5.2
Utvecklingstendenser efter år 1990
Osäkerheten
i bedömningar över energiefterfrågans utveckling är givetvis betydligt större
i tidsperspektivet efter år 1990. Avgörande är bl. a. den ekonomiska
tillväxtens storlek, hur produktions- och konsumtionsmönstret förändras och
den lekniska utvecklingen. Därvid är det av stor betydelse hur prisel på energi
utvecklas i förhållande till andra nyttigheter t. ex. arbetskraft. Många av de
insatser som nu görs inom energihushållningsområdet kan beräknas få effekt
först efter år 1990. Detla gäller t. ex. stora delar av insalsema inom
energiforskningsprogrammei.
Energianvändningens
utveckling kommer också att påverkas starkt av vilka bedömningar
energianvändarna gör om den framtida tillförseln av olika slag av energi.
Ändrade prisrelationer eller förväntningar om sådana ändringar kommer atl
påverka valel mellan olika energibärare.
Av
stor betydelse för industrins energianvändning efter år 1990 är hur industrin
då är strukturerad på olika branscher. Som jag lidigare har framhållit är det
tänkbart atl de energitunga branscherna träförädlingsindustrin samt järn- och
stålindustrin kommer att minska i betydelse när del gäller produktionsvolym
medan andra branscher t. ex. verkstadsindustrin och den kemiska industrin kan
vänlas öka. En sådan ändrad struktur kan leda lill en dämpning av industrins
energianvändning efter år 1990.
Andra
faktorer, som ökad förädlingsgrad och övergång lill energiintensi-vare
produktionsmetoder, verkar i motsatt riktning. Inom träförädlingsindustrin
väntas en ökad förädling av produkterna ske. När det gäller produktionsmetoder
är bl.a. fördelningen mellan kemisk och mekanisk pappersmassa av betydelse. En
störte andel mekanisk massa, som kan vara beiingad av ett behov av bätire
råvaruutnyttjande, kan liksom ökad förädlingsgrad komma ati öka
energianvändningen inom industrin.
Ny leknik kan vänlas ge
möjligheter lill effektivisering av energianvändningen i industrin efter år
1990. Ny teknik krävs också föratt hålla ungefär samma takt i
energieffektiviseringen som vänlas ske under 1980-lalet. Som jag har framhållit
tidigare, har takten i induslrins energieffektivisering nära samband med bl. a.
den takt i vilken industrin gör investeringar. Rationaliseringar och höjda
arbeismiljökrav kan väntas leda till ökad efterfrågan på el inom industrin. I
SIND A räknar industriverket med atl industrins elanvändning kommer alt öka med
2,4 % per år under perioden 1990-
Prop.
1978/79:115 Bilagal Industridepartementet 119
1995.
För industrins totala energianvändning beräknas ökningstakten under perioden
1990-1995 bli 1,3 % per år. Detta är något stöme ökning än vad som har
beräknats för perioden 1985-1990.
De
åtgärder för effektivare energianvändning inom transportområdet som chefen för
kommunikationsdepartementet har föreslagit lidigare denna dag avser framför
allt drivmedelsförbrukningen för personbilar. Effekten på
energianvändningsnivån för transporter av en begränsning av ökningstakten för
drivmedel till personbilar kan på sikt komma att uppvägas av en ökad
förbrukning av drivmedel för godstransporter och annan energianvändning inom
samfärdselsektorn. Godstransportarbetet är nämligen i hög grad avhängigt av
produktionsutvecklingen inom industrin.
Dagens samhällsplanering
har betydelse för energianvändningen inom transportsektorn under 1990-talet och
framöver. En planering som mer än hittills är inriktad på att tillgodose
intresset att hushålla med energi, dvs. med inriktning på att underlätta
kollektivtransporter och minska avståndet mellan arbete, bostad, service och
platser för fritidsaktiviteter, leder till en dämpning av energibehovet inom
transportområdet. Industriverket räknar i SIND A med att energianvändningen
inom transportområdet under perioden 1990-1995 kommer alt öka långsammare än
under tidigare perioder.
Efter
år 1990 kan det också bli möjligt all i betydande omfattning ersätta nuvarande
drivmedel med syntetiska bränslen, t. ex. metanol, som också kan komma att
framställas ur inhemska råvaror. Jag återkommer till den verksamhet som bedrivs
av Svensk Metanolutveckling AB inom detta område (avsnitt 8.6).
Avgörande
för energianvändningens utveckling inom bostäder, service m.m., där energin
främst används till uppvärmning av byggnader, är bostads- och lokalbeståndets
utveckling och hur dess utrustnings- och isoleringsstandard utvecklas. Därvid
är effektema av planerade energisparande ålgärder inom ramen för
energisparplanen för befintlig bebyggelse av stor betydelse. Rimliga
variationer i nybyggnadstakl och rivning ger ganska måttliga utslag på
energianvändningen genom att nettotillskottet av lokaler ulgör en myckel lilen
andel av del totala beståndet. Av betydelse för energibehoven för
byggnadsuppvärmning är också hur vi lyckas med våra ansirängningar atl utnyttja
bl.a. solenergin och få denna teknik atl kommersiellt slå igenom under
1980-talet.
Industriverket räknar i
SIND A med att endast en del av energisparandet enligt sparplanen för befintlig
bebyggelse kan genomföras till år 1990. En stor del av detla sparande skall
alltså enligt verket ske efter år 1990. Verkei räknar i SIND A med att
energianvändningen i bostäder, service m. m. kommer att vara ungefär lika stor
år 1995 som år 1978. Ambitionen bör enligt min mening vara atl komma ner lill
en lägre nivå år 1995.
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1 Industridepartementet 120
6.5.3
Statistik och prognoser på energiområdet
Energikommissionen
framhåller betydelsen av tillförlitliga energiprognoser för att undvika över-
eller underkapacitet inom energisektorn. Tillförlitliga prognoser behövs också
som underlag för bedömningen om behov av styrmedel rörande energianvändningen.
Det bör dock framhållas att det alltid kommer att råda stor osäkerhet för så
långa prognosperioder som det är fråga om i energisammanhang. En tillförlitlig
och väl avpassad statistik behövs bl.a. som underlag till prognosarbetet.
Kommissionen föreslår att energiprognosarbetet vidareutvecklas och fördjupas
och att energistatistiken, särskilt beträffande bränslen, förbättras.
Av min redogörelse
tidigare under detta avsnitt framgår betydelsen av korrekta och välutvecklade
prognosmetoder. Liksom flera remissinstanser delar jag kommissionens
uppfattning om förbättrade prognosmetoder och förbättrad energistatistik.
Industriverket,
som löpande gör energiprognoser, arbetar fortlöpande med att förfina
prognosmetoderna. Verket har bl.a. utarbetat en energi-prognosmodell bl. a. för
att kunna beräkna hur olika faktorer samvarierar och för att utföra
känslighetsanalyser.
I
1975 års energipolitiska proposition anmäldes behov av förbättrad och utvidgad
energistatistik. Sedan dess har statistiska centralbyrån tillsammans med flera
andra myndigheter och organisationer arbetat med att förbättra och öka
detaljeringsgraden i energistatistiken.
De
åtgärder som har vidtagits har inneburit dels detaljförbättringar av befintlig
statistik dels hell ny statistik. Ökad detaljeringsgrad har sålunda införts i
den kortperiodiska bränslestatisliken - bl. a. redovisas levererade
oljeprodukter på regional nivå samt i den årliga el- och fjärrvärmestatistiken.
Åtgärder har vidtagits för att kartlägga energianvändningen inom bostäder,
service m. m. Detta sker bl. a. genom årliga undersökningar av
energianvändningen i småhus, flerbostadshus och lokaler. Undersökningar av
hushållens energianvändning har inletts under år 1978. Dessa syftar till att
kartlägga hushållens användning av energi av olika slag, hur användningen varierar
i tiden saml hur den fördelar sig på olika hushållskategorier och
användningsområden.
Av
min redogörelse framgår att arbele med att förbättra prognoser och statistik
pågår. Jag räknar med att detta arbete drivs vidare. Av stor betydelse är
särskilt atl olika myndigheler m. m. använder sig av jämförbara metoder och
siffror när det gäller energistatislik och balanser på energiområdet och atl
metoderna knyter an till intemationellt vedertagna definitioner. Jag
förutsätter att industriverket som har det centrala myndighetsansvaret inom
energiområdet och stalisliska centralbyrån som bl. a. har till uppgift att
bedriva extern samordning av den statliga statistiken i samråd vidtar åtgärder
för att åstadkomma della.
Prop. 1978/79:115
Bilagal Industridepartementet 121
7
Energikällor och energiråvaror
7.1
Inledning
I
ett samhälle används energi för många ändamål, t. ex. bosladsupp-värmning,
transporter och industriell tillverkning. Det sker genom att utnyttja den
energi som kan frigöras och omvandlas lill den energiform som behövs. Energins
former växlar beroende på vilken lyp av syslem som energin tillhör t.ex.
elektrisk energi, rörelseenergi, värmeenergi, kärnenergi.
Den
process i vilken energin överförs från ett system lill ett annat och övergår i
annan form kallas energiomvandling. Så snart ell syslem påverkar ett annat
överförs energi. Användning av energi brukar sägas innebära att energins
förmåga att uträtta ett arbete utnyttjas. Efter den slulliga användningen, dvs.
sedan denna förmåga förbrukats, återfinns energin oftast som lågvärdigt värme.
Vid I.ex. industriell produktion binds en del av energin i de framställda
produkterna. Energin själv förbrukas dock inte.
Jordens
energitillgångar upplräder dels som energiflöden, dels som lagrade energiråvaror.
Energiflödena och varaktiga energiråvaror som åter-växande ved benämns ofta
förnybara energikällor. De energiråvaror som inte är varaktiga kallas ibland
icke-förnybara energikällor. Energiråvaror, som t. ex. råolja och uran, måste
först utvinnas och i allmänhet vidareförädlas innan den i råvarorna bundna
energin kan frigöras. Energiflödena från solen, dvs. solstrålningen och de
därav framkallade vindarna, vågorna och vattenflödena från nederbörden, är
sällan rums- och tidsmässigt anpassade till behoven och energin måste därför
kunna transporteras och lagras i lämplig form för att kunna utnyttjas för
mänsklig aktivitet. Ett energiförsörjningssystem består således i allmänhet av
flera led från energitillgångarna till den slutliga användningen, innefattande
utvinning, omvandling, lagring och distribution.
Vid
alla energiomvandlingar uppstår oundvikligen föriuster i form av att en del av
energin inte kan nyttiggöras. På gmnd av naturlagarna kan vid vissa typer av
omvandlingar endast en del av den tillförda energin omvandlas till den önskade
formen. Detla förhållande brukar ibland utnyttjas för att beskriva vad som
brukar kallas energins kvalitet. För att beakta energins kvalitet brukar
ibland användas måttet exergi.
Av
den tidigare redovisningen (avsnitt 2.1.1) kan kanske dras den slutsatsen all
väridens energiförsörjning är så gott som helt baserad på icke-förnybara
energikällor, dvs. energiråvaror av begränsad varaktighet. Det bör då betänkas
atl statistiken i huvudsak endast tar hänsyn till s. k. kommersiella
energislag, dvs. sådana som är föremål för handel och är statistiskt mätbara.
Utöver denna mätbara energianvändning nyttjas solen som energikälla direkt för
uppvärmning eller indirekt genom att, som sker främst i u-länder, bränna ved.
Statistiskt redovisat utnyttjande av solenergi förekommer dock vid elproduktion
i vattenkraftverk.
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1 Industridepartementet 122
Sett
i ett historiskt perspektiv kan energianvändningen sägas ha gått mol ett
utnyttjande av energiråvaror med allt högre energitäthet, t. ex. från ved via
kol till olja och uran. Energins kvalitet spelar här också en viktig roll. För
många användningsområden kan t. ex. bara elektrisk energi utnyttjas.
Som
jag tidigare har framhållit (avsnitt 2.1.3) står världen inför en situation som
kan komma att präglas av knapphet på främst olja. Sveriges nuvarande
oljeberoende ger därvidlag speciell anledning till oro. Jag kommer därför i
det följande (kapitel 8) att föreslå åtgärder som syftar till att i det svenska
energisystemet föra in bränslen som varaktigt kan ersätta olja. Dessa förslag
skall ses i sammanhang med de åtgärder somjag har föreslagit (kapitel 6)
beträffande hushållning med energi.
I
ett mycket långsiktigt perspektiv måste energiförsöijningen komma att baseras
på fömybara energikällor eftersom de ändliga energiråvarorna kommer att bli
allt knappare. Även om kol är en energiråvara med stor uthållighet är
förbränningen av fossila bränslen förknippad med miljöproblem vilkas
långsiktiga effekter vi ännu vet för litet om. I ett globalt perspektiv ter sig
således en kraftig ökning av koldioxidhalten i atmosfären som en allvarlig
miljörisk. Därför kan sådana långsiktiga effekter komma att begränsa
användningen av fossila bränslen redan innan deras fulla resurspotential har
kunnat utnyttjas.
Del
ensidiga beroendet av oljan och de påtalade osäkerhetsmomenten vad gäller
försörjningstrygghet och inverkan på miljön ställer särskilda krav på den
fortsatia inriktningen av svensk energipolitik. Jag anser att som allmän
inriktning för energiförsörjningen bör gälla att vi skall sträva efter alt i
största möjliga ulsiräckning utnyttja uthålliga, helst förnybara och inhemska,
energikällor med minsta möjliga miljöpåverkan. För alt komma bort från oljan
måste vi under en lång övergångstid utnyttja en kombination av olika
energikällor, där fossila bränslen, kärnenergi och förnybara energikällor måste
spela en viktig roll.
Omvandlingen
av energisystemet i den riklning jag nyss har angivit kan inle ske hastigt.
Ännu vel vi inte tillräckligt om flertalet av de alternativ som står oss till
buds. På många områden befinner sig forskningen och det tekniska kunnandet i
ell begynnelsestadium. Vidare är ekonomi och inverkan på miljön för många av
alternativen behäftade med stor osäkerhet.
7.2
Förnybara energikällor
Av
del tidigare anförda framgår all del bör vara en målmedveten strävan atl i ökad
utsträckning utnyttja förnybara energikällor i landets energiförsörjning.
Sådana energikällor bidrar aktivt till all förbättra vår försörjningstrygghet
i likhel med vad ett utnyttjande av andra inhemska och uthålliga men ändliga
energitillgångar gör.
Ett
ofta förbisett faktum är att Sverige redan i dag till ca 20 % är försörjt med
inhemsk, förnybar energi. Största bidraget lämnas därvidlag av val-
Prop. 1978/79:115
Bilagal Industridepartementet 123
tenkraften,
som år 1978 svarade för 13 % av den totala energitillförseln och för över 60 %
av den inom Jandet producerade elenergin. Ändra betydande inhemska bidrag till
energiförsörjningen erhålls från bl.a. bark och lutar som används inom
skogsindustrin. Dessa sistnämnda bidrag molsvarar över 3 milj. lon olja per år
eller 9 % av energilillförseln.
Vatlenkraftproduktionen
i Sverige inkl. vissa projeki under utbyggnad uppgår f. n. till ca 62 TWh under
ett år med normal vallentillrinning. Härutöver brukar man räkna med att
ytteriigare projekt motsvarande 33 TWh per år är utbyggnadsvärda. I sitt
yttrande över energikommissionens betänkanden framhåller Svenska
kraftverksföreningen att det finns ytteriigare vattenkraft som nu inle är
utbyggnadsvärd, motsvarande en tänkt elproduktion av storieksordningen 50 TWh
per år.
Del
finns sålunda en belydande potential i vattenkraft som skulle kunna byggas ut.
Som jag i del följande (avsniii 10.2) kommer att redovisa finns det dock skäl
att begränsa den vidare utbyggnaden av vattenkraft.
Vad
gäller utnyttjande av bark och lutar inom skogsindustrin är möjlighelen alt
utnyttja dem i ökad utsträckning i energiförsörjningen mycket små. De förnybara
energikällor som huvudsakligen står lill buds atl nyttja i ett relativt
kortsiktigt tidsperspektiv är våra lillgångar av skogsavfall och lövved. På
längre sikt tillkommer främsi sol och vind.
Utnyttjande
av solenergi kan ske i många former. Förutom de redan angivna kan nämnas direkt
utnyttjande för uppvärmning av byggnader och i form av biomassa. Även
vindkraftutnyttjande är ett sätt alt ta till vara den energi som härrör från
solstrålningen.
Medan
vattenkraft och de nu använda inhemska bränslena kan utnyttjas med känd teknik
och ekonomi råder en belydande osäkerhei i nämnda hänseenden om utnyttjande av
nya inhemska energikällor. För atl minska denna osäkerhei och öka kunskapen
krävs ett forsknings- och utvecklingsarbele med stor bredd. Genom detla saml
internationella rön och erfarenheler kan vi vid mitten eller slutet av
1980-lalet ha kommit lill en situation då en närmare bedömning kan göras av i
vilken utsträckning de nya energikällorna kan bidra lill energiförsörjningen i
olika lidsperspektiv samt vilka energipriser de kommer att medföra. Inte minst
denna senare kunskap är väsenilig med avseende på energikostnadernas belydelse
för väl-färdsuivecklingen.
Del
finns skäl all varna för en överdriven optimism om möjlighelerna all få fram
omfattande bidrag från de nya energikällorna under de närmaste lio åren.
Utveckling och övergång till nya syslem lar tid. Energipolitiken måste baseras
på kunskap om de faktiska förhållandena och vad som faktiskt är tillgängligt. Å
andra sidan fär man heller inte underskatta den långsiktiga potentialen hos de
nya energikällorna.
Redan
i dag bör vi likväl inrikta energisystemet på alt den förnybara energin skall
kunna ge väsentliga bidrag. Detla förutsätter redan nu betydande salsningar
saml en planering av främst tillkommande bebyggelse
Prop. 1978/79:115
Bilagal Industridepartementet 124
och
energilillförselsystem som gör detta möjligt. Osäkerheten om i vilken
utsträckning de förnybara energikällorna kan utnyttjas i landets energiförsörjning
får således inle leda till uraktlåtenhet att vidtaga åtgärder för att söka
utveckla dem på olika sätt.
Den
inriktning av energipolitiken somjag förordar syfiar till ett minskat
oljeberoende och till sträng hushållning med energi. De alternativ som slår
till buds när del gäller att ersätta olja utmärks av att deras energitäthet är
lägre än oljans. Delta innebär all de nya energikällorna släller stora krav på
markarealer eller medför stora hanieringsvolymer. Samtidigt gäller att energi
utnyttjad för visst ändamål måste ha en kvalitet som är anpassad därtill. Det
är därför viktigt att tillförd energi väljs så att dess kvalitet svarar mot vad
behovei kräver. Detta påverkar också energipriserna.
Möjligheten
att utnyttja nya energislag beror, som jag tidigare har framhållil, på de
tekniska och ekonomiska förutsättningarna saml på de miljöeffekter som de ger
upphov till. De tekniska förutsättningarna är i sin tur beroende av de
satsningar som görs inom forskningsområdet såväl utom som inom landet. I regel
tar del avsevärd tid alt få fram exempelvis en ny typ av förbränningsanläggning
så att den kan kommersiellt exploateras. Detta ställer krav på en god insikl om
i vilket sammanhang anläggningen i fråga skall verka.
Dagens
energisystem är ell resultat av forsknings- och utvecklingsinsatser som har
skett för länge sedan. De forskningsprojekt som ännu inte har kommit till
demonsirationsstadiel kan knappast komma att ge större bidrag förrän kanske
efter 10 år. Tidsperspektivet torde vara ännu längre för många av de
forskningsprojekt som nyligen har påbörjats.
Förändringar
i energisystemet kan erhållas genom all de kommersiella betingelserna är sä
gynnsamma att t. ex. ny teknik slår ut gammal. En föruisättning för all della
skall ske lorde dock vara att stöd i någon form utgår under
introduklionsskedet, eftersom det ofta tar tid innan den tekniska
tillämpningen når kommersiell mognad.
Förutsättningarna
för förändringar kan även påverkas genom politiska beslul om styrmedel av olika
slag. Exempel härpå är utnyttjandet av skatter och avgifter liksom normer och
andra regleringar. All med sådana medel styra Över energiproduktionen till
dyrare energikällor innebär alt resurser tas i anspråk som annars skulle ha
kunnai användas för andra samhälleliga uppgifier. Väsentligt högre energipriser
kan därmed få stora effekter på den ekonomiska utvecklingen och välfärden. Del
måste därför finnas starka skäl för att slyra över till nya energikällor om de
är dyrare än de hittills använda. Ett sådani skäl är att den långsiktiga
försörjnings-tryggheten inte kan säkras på annat sätt. Ett annal är hänsynen
till hälsa och miljö.
Jag
har med denna redogörelse velat peka på de problem som kan väntas och de
möjligheter som slår oss lill buds när det gäller att i ökad utsträckning ta
till vara och utveckla nya energislag i energiförsörjningen. Stora
Prop. 1978/79:115
Bilagal Industridepartementet 125
förhoppningar
slälls lill möjligheterna atl så skall ske redan i ett relativt kort
tidsperspektiv. För egen del anserjag all även om stora ansträngningar görs
för atl minska den osäkerhei som nu vidlåder dessa nya och uthålliga
energikällor kommer de att ge endasl mindre bidrag till energiförsörjningen
före år 1990. För liden därefter förefaller det rimligt atl kunna räkna med
växande bidrag.
Delta
innebär - lillsammans med den tid det lar all förnya och anpassa maskiner,
anläggningar m.m., som skall nyttja den ur nya energislag producerade energin -
all vi under del närmaste decenniet måste vara hänvisade till att i stor
utsträckning föriila oss på olja och andra nu tekniskt och kommersiellt
lillgängliga energiråvaror såsom kol och uran. Åtgärder för atl förbättra
försörjningstryggheten för dessa energiråvaror blir därför av vital belydelse.
7.3
Ändliga energiråvaror
Sveriges
nuvarande energiförsörjning domineras av olja. Jag har tidigare (avsnitten
2.1.3 och 2.2.2) pekat pä de faror som är förknippade med ett stort
oljeberoende. Det är sålunda angelägel all minska oljeförbrukningen samiidigi
som vi måsle räkna med att energibehovet kommer att öka något (jfr avsnilt
6.5.1) trots akliva energihushållningsinsatser. Detta ställer stora krav på atl
andra energilillgångar än olja kan tas i anspråk.
Jag
har tidigare framhållit all inhemska, förnybara energilillgångar med stor
uthållighet - med undantag för vattenkraft och vissa förnybara bränslen - inle
kan förväntas ge mer än relativt begränsade energibidrag under 1980-lalet. För
att ersätta olja måste vi därför, somjag också tidigare har framhållit, i allt
väsentligt förlila oss på andra nu lillgängliga bränslen.
Även
om vi vidtar kraftfulla åtgärder för atl öka användningen av andra nu
tillgängliga bränslen bedömer jag att oljan under nu överblickbar framtid
måste spela en dominerande roll i energiförsörjningen. Det är därför av
avgörande betydelse atl tillförseln av behövlig olja tryggas så långt delta kan
vara möjligt. Sådana åtgärder omfattar alla oljehanteringens led. Jag
återkommer härtill i anslutning till attjag lägger fram förslag om oljepolitiken
(avsnitt 8.1).
Ätt
ersätta olja med andra bränslen kan under del närmaste decenniet följa två
vägar, nämligen dels att oljan ersätts med andra importbränslen, dels att vi
tar till vara våra egna inhemska bränsletillgängar. Åsyftade importbränslen är
i första hand kol och naturgas. Även uran kan räknas hit.
Att
ersätta olja med de nämnda bränslena innebär att ett importberoende byts ut mot
ett annat. Det är då viktigt att sprida importberoendet till olika länder och
regioner. Ersättningsbränslenas uthållighet är av stor vikt. I vissa avseenden,
särskilt vad avser naturgas, sammanfaller dessa förhålllanden med dem som
gäller för oljan. Mina egna överväganden och förslag
Prop. 1978/79:115
Bilagal Industridepartementet 126
när
det gäller till olja alternativa importbränslen kommer jag atl redovisa i det
följande (avsnitten 8.2, 8.3 och 8.7).
Inom
landet har vi betydande tillgångar på bränslen med stor uthållighet som nu inte
utnyttjas. Jag har tidigare berört bl. a. skogsavfall, som dessutom är
förnybart. Andra inhemska bränslen som i betydande utsträckning skulle kunna
utnyttjas är torv och skiffer.
Torv
har tidigare utnyttjats som bränsle i Sverige. Dess resurspotential är stor.
Ett utnyttjande av den är behäftad med en del miljöproblem likartade dem som
finns för andra nya energislag. Vidare finns det flera motstående intressen att
beakta när det gäller ett ställningstagande till torvutvinning.
De
svenska alunskiffrarna har stor mäkttghet och de innehåller betydande mängder
organiskt material, som eventuellt skulle kunna utnyttjas i
energiförsörjningen, samt uran.
Enligt
min mening är det angeläget att användningen av inhemska bränslen ökar.
Visserligen är såväl torv som alunskiffrarna ändliga i den bemärkelsen att det
bara finns vissa fysiska tillgångar som kan exploateras. Tillgångarnas storlek
gör det dock motiverat att betrakta dem som uthålliga i relation lill landets
framtida energibehov enligt vad som nu kan bedömas. Mina närmare överväganden
och förslag avseende de nämnda bränslena komer jag att redovisa i det följande
(avsnitten 8.4, 8.5.3 och 8.7.1).
De
förslag avseende energitillförseln somjag i det följande kommer att lägga fram
syftar till att introducera och utveckla flera olika energislag. Möjligheterna
och omfattningen härav är i mångt och mycket beroende av den flexibilitet som
finns eller kan skapas i energisystemet under 1980-talet.
Flexibilitet
är oftast svår att uppnå hos den slutliga konsumenten, eftersom befintliga
anläggningar m. m. har lång livstid. Så har t. ex. oljepannor och spisar en
avsevärd livslängd.
Det
lorde därför i regel vara lättare att skapa erforderlig flexibilitet i de fall
där energianvändningen är baserad på ledningsbunden energi, t. ex. el och
fjärrvärme, som kan produceras i anläggningar där skilda energislag kan
användas. Exempel härpå är värmeverk och kraftverk som kan använda både olja, kol,
torv och ved.
Graden
av flexibilitet i energisystemet är således en av de faktorer som bestämmer vår
energipolitiska handlingsfrihet. Det är därför angeläget att nuvarande
bindningar till ett visst eller vissa energislag i energisystemets olika delar minskas
och att framtida sådana bindningar undviks. Introduktionen av nya energislag
ställer således stora krav på förändring av energisystemets nuvarande stmklur.
Jag
vill här erinra om att delegationen (I 1979:01) för solvärme och bränslen som
kan ersätta olja, somjag har fått regeringens bemyndigande att tillkalla, har
till uppgift att bl. a. närmare studera de tekniska, miljömäs-
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1 Industridepartementet
127
opaginerad Kontrollera mot PDF
siga,
ekonomiska och organisaioriska förutsättningarna för att öka utnyttjandet av
solvärme och av bränslen som kan ersätta olja. Delegationen bör även lämna
förslag på hur nuvarande hinder kan undanröjas.
7.4
Sammanfattning av energitillförsel
Jag
har tidigare (kapitel 6) angivit vissa energianvändningsnivåer som dels kan ses
som mål för energihushållningssträvandena, dels kan utgöra en grund för
bedömningar av energitillförseln. På grundval av dessa nivåer och de
överväganden och förslag beträffande bränsle-, värme- och elförsörjningen,
somjag senare (kapitel 8, 9 och 10) skall redovisa, kan energibalanser för
åren 1985 och 1990 skisseras enligt tabell 7.1.
Tabell 7.1 Totala energibalanser, TWh
Å r
1978
Å r
1985
Å r 1990
Prel.
F ö redraganden
F ö redraganden
Ener
gikommissionen
ber ä kning
h ö gre
l ä gre
h ö gre
l ä gre
B
C
C
anv ä nd-
anv ä nd-
anv ä nd-
anv ä nd-
nings-
nings-
nings-
nings-
niv å
niv å
niv å
niv å
Olja och
oljeprodukter
Mri
304-28.S
279-260
279-238
2.39-
198
280
249
207
Kol och
koks
20
25 - 35
2.S-35
4.S-70
45-70
46
4.S
45
Naturgas
-
-
-
-
-
11
11
11
Vattenkraft
.S7'
64
64
65
65
66
66
66
Vindkraft
-
-
-
0-1
O-I
6
T
0
Solv ä rme
-
0-1
0-1
1-3
1-3
3
.1
3
Bark,
lutar
.18
37
37
40
40
40
40
40
Skogsavfall,
energiskog, m. m.
1-5
1-5
12-20
12-20
31
15
15
Spillv ä rme
1
-t
-t
->
->
-)
T
Torv
-
"i-s
1-5
5- 10
5~ 10
20
15
1.
K ä rnkraft (el)
23
48
48
S.S
5.S
-
58
58
K ä rnkraft (v ä rme)
-
3
3
6
6
-
13
13
Summa
tillf ö rsel
445
485
460
510
470
505
519
477
(varav
omvandlings-
och ö verf ö rings-
f ö rluster")
38
35
35
50
4.S
76
49
48
Summa
anv ä ndning
407
450
425
460
425
429
470
429
' 61 TWh vid normal vattentillrinning. " Inkl.
raffinaderiförluster.
Syfiet
med dessa energibalanser är i första hand ätt på ett översiktligt sätt
illustrera tänkbara ulfall av den inriktning av energipolitiken som jag
förordar. Energipolitiken måste successivt omprövas allt eftersom förutsättningarna
i olika avseenden förändras. Det innebär att de tillförselnivåer som anges i
balanserna inte skall betraktas som mål som bör eftersträvas oberoende av
utvecklingen. Tvärtom kan de angivna nivåerna för såväl tillförsel som
användning komma att visa sig varken möjliga att uppnå eller lämpliga att
sträva efter, mot bakgmnd av den fortsatta utvecklingen inom t. ex.
samhällsekonomin eller energiområdet
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 128
Jag övergår nu till att kortfattat kommentera
energibalanserna. Jag har redan tidigare framhållit att den lägre
användningsnivån bör ses som ett ambitiöst mål att sträva efter. Till grund för
planeringen bör ligga att en användningsnivå kring den övre gränsen måste kunna
tillgodoses.
Enligt min uppfattning bör det vara en slrävan att
energiförsörjningen i första hand skall inriktas mot uthålliga, helst inhemska
och fömybara energikällor och energiråvaror med minsta möjliga miljöpåverkan.
De angivna lillförselnivåerna för de energikällor och energiråvaror som inte i
någon högre grad är etablerade på den svenska marknaden eller fortfarande
befinner sig på forsknings- och utvecklingsstadiet markerar en optimistisk syn
på möjligheterna atl nå betydande resultat inom en begränsad tidsrymd - drygt
10 år.
För solvärme avser jag atl senare (avsnitt 9.5) redovisa
ett omfattande åtgärdsprogram somjag räknar med skall leda till atl
energikommissionens antagna nivå år 1990 kan komma att uppnås.
För torv räknar jag med en snabb introduktion och brytning
av avsevärda torvmängder redan från mitten av 1980-talet. Det torde emellertid
inle bli möjligt att med rimliga insatser nå de nivåer som kommissionen räknade
med. Miljöskäl talar även för en viss restriktivitet i vart fall under ett
inledningsskede innan de miljömässiga effekierna bättre kan bedömas.
Beträffande skogsavfall räknar jag med atl mer än hälften
av den av energikommissionen bedömda maximala potentialen (exkl. lövved) skall
kunna nyttiggöras för energiändamål år 1990. Dessutom räknar jag med vissa
bidrag från energiskogsodlingar.
Bidraget frän vindkraft ligger nägot under vad som finns
medräknat i energikommissionens alternativ. Jag anser det emellerlid inte vara
realistiskt att räkna med större bidrag. För all ha möjlighel all nå något
högre nivåer redan år 1990 skulle det fordras forceringar bl. a. inom
energiforskningsprogrammei med ett belydande lekniskl och ekonomiskt
risktagande som jag inle är beredd att förorda.
Kol är en kommersiellt tillgänglig energiråvara som redan
är ekonomiskt fördelaktig i många tillämpningar och som dessulom har stora
förulsältningar att successivt förbättra sin konkurrensförmåga. Jag räknar
därför med att en ökning av kolimporten kommer till stånd. Som jag tidigare
framhållit är dock en föruisättning härför atl hälso- och miljöproblemen i
samband med kolförbränning och avfallshantering kan lösas på ett tillfredsställande
sätt.
Delegaiionen för solvärme och bränslen som kan ersätta
olja har bl.a. lill uppgift att föreslå ålgärder för alt så snabbt som möjligl
introducera solvärme och fasta bränslen i den svenska energiförsörjningen.
Delegationen haren central uppgifi i sirävandena all nå de mål somjag här angivit.
Beiräffande vattenkraften anserjag all ett utbyggnadsmål
på 65 TWh år 1990 är rimligt. Jag anser vidare att kärnkraftprogrammet bör
begränsas lill lolv reaktorer. Det innebär dels att eliillskoltet blir något
mindre än i
Prop.
1978/79:115 Bilagal Industridepartementet 129
kommissionens
alternativ C, dels att möjligheterna till värmeavtappning reduceras något.
/
energikommissionens alternativ antogs en begränsad introduktion av naturgas.
Som jag senare skall redogöra för (avsnitt 8.2) anser jag att det saknas
tillräckliga motiv för ett samhällsstöd av den omfattning som behövs för atl
de nu akluella nalurgasprojekien skall kunna genomföras. Jag räknar således
inle med något bidrag från naturgas i energibalansen under den aktuella
perioden.
Med
de förutsättningar som jag här räknat med blir oljeberoendet i absoluta tal
mindre än i dag. Jag anser emellertid att oljeberoendet, trots de i flera fall
optimistiska antagandena om bidragen från nya energislag, enligt balanserna
ännu år 1990 är otillfredsställande högt. Detta illustrerar enligt min mening
problemets svårighetsgrad och understryker det nödvändiga i att vi på alla
områden och med många olika typer av åtgärder strävar efter alt minska
oljeanvändningen.
Jag
vill emellertid framhålla att tidpunkten 1990 är tämligen godtyckligt vald och
att energibalansen därefter relativt snabbt kan komma alt förändras mot en
ytteriigare minskande oljeanvändning. De ännu oprövade förnybara och inhemska
energikällorna kan inte förväntas vara möjliga att bölja introducera i någon
betydande omfattning förrän tidigast under perioden 1985-1990. Det innebär med
nödvändighet all bidragen endast kan bli små år 1990. En väsentligt snabbare
ökning av dessa energikällor kan förväntas efter år 1990 om deras egenskaper i
olika avseenden visar sig motsvara förväntningarna.
9
Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 115. Bilaga 1
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 130
8
Bränsleförsörjning
8.1
Olja
8.1,1
Den svenska oljemarknaden
Olja
måste ännu under lång tid ge det största bidraget till vår energiförsörjning.
Strävandena att minska oljeberoendet måste därför gå hand i hand med åtgärder
för att säkra tillförseln av olja.
Som
en bakgrund till mina överväganden och förslag villjag lämna några allmänna
uppgifter om oljemarknaden i Sverige. Jag kommer därvid att beröra också den
intemationella oljemarknadens utveckling under de senaste åren. På oljeområdet
är vårt utlandsberoende mycket starkt. Detta har givetvis sin gmnd främst i att
all tillförsel sker i form av import. Det finns också andra faktorer som verkar
för att vår oljeförsörjning i långt högre grad än andra delar av
energiförsörjningen påverkas av händelser i vår omvärld.
En
sådan faktor är att import, raffinering och distribution av olja till stor del
sker genom internationella företag med en världsomspännande verksamhet i alla
led av oljehanteringen. För dessa företag utgör försäljningen i Sverige endast
en obetydlig del av av deras totala rörelse. En andra för Sverige specifik
faktor är den förhållandevis låga raffineringskapaciteten som medför ett behov
av att importera en betydande mängd färdiga produkter. Därtill kommer ett
starkt beroende av den västeuropeiska s. k.spotmarknaden för oljeprodukter med
centrum i Rotterdam. Denna är en utpräglad marginalmarknad i den meningen att
den svarar endast för några procent av Nordvästeuropas totala behov. Den ger
därför kraftiga utslag vid ändringar i balansen mellan tillgång och efterfrågan
på världsmarknaden.
Fördelningen
av Sveriges oljeimport på ursprungsområden åren 1974 och 1977 framgår av tabell
8.1.
Tabell
8.1 Sveriges import av råolja och oljeprodukter
1974
1977
milj. lon
%
milj. ton
%
Västeuropa
13,1
45
12,3
39
Afrika
3,1
II
2,7
9
Mellersta
Ostem
5,9
20
9,1
29
Sydamerika
1,7
6
1,7
5
Sovjetunionen
3,3
11
3,3
11
Övriga
2,2
7
2,2
7
Totalt
29,3
100
31,3
100
Därav
råolja
10,2
35
15,5
49
Export
1,5
2,5
Prop. 1978/79:115
Bilagal Industridepartementet 131
Den
import som redovisas från Västeuropa utgörs huvudsakligen av raffinerade
produkter som baseras på råolja från Mellersta Östern och Afrika. Dessa områden
svarar alltså direkt eller indirekt för en betydligt större del av oljeimporten
än som framgår av tabellen, uppskattningsvis 60-70%. Under de senaste åren har
dock råoljeproduktionen i Nordsjön börjat lämna vissa bidrag. År 1977
importerades nära 2 milj. ton råolja från Norge och Storbritannien. Denna
import kan väntas komma att öka under de närmaste åren.
Den
svenska raffineringskapaciteten redovisas i tabell 8.2.
Tabell
8.2 RafTineringskapaciteten år 1977
Nominell
kapacitet milj. ton om året
BP.
Göteborg 5,0
Nynäs
Petroleum, Nynäshamn 2,6
Nynäs
Petroleum, Göteborg 0,3
Nynäs
Petroleum, Malmö 0,2
Shell,
Göteborg 4,7
Scanraff,
Lysekil 8,3
Totalt 21,1
AB
Nynäs Petroleums raffinaderier i Göteborg och Malmö producerar huvudsakligen
asfalt. Scanraff, som togs i drift år 1975, ägs av Oljekonsumenternas förbund
(OK) och Texaco Oil AB, som förfogar över vardera 50% av kapaciteten.
I början av 1970-talet
fanns planer på ny- eller tillbyggnad av flera raffinaderier. Genom
utvecklingen på den internationella marknaden har dessa planer blivit
inaktuella. Som en följd av bl.a. höjningen av oljepriserna efter 1973-1974
års oljekris och de senaste årens svaga ekonomiska tillväxt i industriländerna
har oljeförbrukningen i dessa länder ökat endast obetydligt. Detta har lett
till ett stort överskott på raffineringskapacitet, särskilt i Västeuropa.
Som
en följd härav har det under de senaste åren fram till hösten 1978 funnits ett
pristryckande överskott av färdiga produkter på Rotterdammarknaden. För den
svenska marknaden har detta inneburit att import av färdiga produkter har gett
ett bättre ekonomiskt resultat än råoljeimport och raffinering i Sverige. Detta
har medfört ett relativt lågt utnyttjande av raffineringskapaciteten, endast
70-80%.
Av
tabell 8.3 framgår att den inhemska raffineringen är 1977 svarade för ungefär
hälften av tillförseln till den svenska marknaden.
Behovet
av bensin täcks i huvudsak genom raffinering i Sverige. Särskilt för de tjocka
eldningsoljorna finns däremot ett relativt stort importbehov. Det kan noteras
att detta behov är särskilt stort för de lågsvavliga kvaliteter som utgör en
växande del av den svenska efterfrågan. En stor del av dessa köp sker på
Rotterdammarknaden. För flygbränslen och petrokemisk råvara, som i tabellen
redovisas under övrigt, är importberoendet
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 132
Tabell 8.3 Försörjningen med vissa oljeprodukter år 1977
Inhemsk
Netto-
Summa
Raffinering
raffinering
import
tillförsel
i%av
milj. ton
milj. ton
milj. ton
tillförsel
Motorbensin
2,4
1,1
3.5
69
Motorbrännolja
och
eldningsolja 1
4,8
4,5
9.3
51
Eldningsolja
2-5
5,7
6,5
12,2
47
Övrigt
0.3
1,5
1,8
15
Totalt
13,2
13,6
26,8
49
mycket stort. I tabellen redovisas inte tillförseln av
asfalt m.fl. produkter för användning utanför energiområdet.
Den svenska oljemarknaden domineras sedan lång tid
tillbaka av dotterbolag till fem av de stora internationella oljebolagen
nämligen BP, Exxon (i Europa Esso), Gulf, Shell och Texaco. Dessa bolag har en
sammanlagd marknadsandel av ca 45%. De två större svenskägda oljeföretagen
Nynäs Petroleum och OK har en sammanlagd marknadsandel av ca 30%. Dessa företag
saknar egen råoljeproduktion och de köper huvuddelen av sitt behov av råolja
och raffinerade produkter från de intemationella bolagen. Betydande kvantiteter
eldningsoljor importeras dock från Sovjetunionen.
Oljeföretagens marknadsandelar varierar starkt för olika
produkter. De sju nämnda företagen svarar för över 90% av bensinförsäljningen.
Försäljningen av eldningsoljor sker dock i stor utsträckning genom mindre företag.
I tabell 8.4 har oljeföretagen delats in i tre grupper,
dels svenskägda raffinaderiföretag, dels utlandsägda raffinaderiföretag, dels
övriga företag. De svenska dotterbolagen till Esso och Gulf har, trots att de
saknar raffinaderier i Sverige, räknats in i den mellersta gruppen med hänsyn
till atl de normall hämtar sina produkter från raffinaderier i resp. Norge och
Danmark som har tillkommit delvis för att täcka den svenska marknadens behov.
Tabell 8.4 Oljeföretagens marknadsandelar, %
1974 1977
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nynäs
Petroleum OK
BP
Esso Gulf Shell Texaco
Övriga Totalt
11
12
14
17
26
29
16
15
7
6
6
6
13
12
12
5
54
44
20
27
100
100
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 133
Av
tabellen framgår att de stora internationella bolagens andel av marknaden har
minskat under de senaste åren. Detta gäller i särskilt hög grad för
eldningsoljor. Såvitt avser bensin har emellertid de internationella bolagen
hävdat sin ställning. Företag inom gruppen övriga, som omfattar mindre
distributörer och andra företag som köper främst eldningsoljor på
spotmarknaden, har ökat sin sammanlagda marknadsandel.
Företagen med raffinering
i Sverige har under de senaste åren haft ett otillfredsställande ekonomiskt
resultat. Enligt uppgifter från statens prisoch kartellnämnd har dessa företag
för de tre åren 1975-1977 haft en sammanlagd förlust av ca 600 milj. kr.,
redovisad som resultat före bokslutsdispositioner och skatt. De
produktimporterande bolagen visar ett överskott med ca 400 milj. kr. Boksluten
för första halvåret 1978 visar att den negativa utvecklingen för
raffinaderiföretagen då hade förstärkts.
Under de senaste månadema
har dock raffinaderifortagens läge förbättrats. Bakgmnden härtill är
utvecklingen på oljemarknaden från hösten 1978 till följd av störningarna i
Irans råoljeproduktion. Sedan den iranska oljeexporten, som har utgjort ca 15
% av OECD-ländernas import, praktiskt taget upphört i januari 1979 har det
tidigare råoljeöverskottet fallit bort. Följden har blivit omfattande
prishöjningar framför allt på Rotterdam-marknaden för färdiga produkter.
Härigenom har de företag som förfogar över råolja från egen produktion eller på
längre kontrakt kunnat förbättra sina marginaler väsentligt. De företag som är
hänvisade till import av färdiga produkter har emellertid stora svårigheter,
eftersom utbudet är begränsat och priserna höga.
Enligt
vissa bedömare är förbättringen i raffinaderiföretagens läge endast
tillfälligt. Bl.a. hänvisas till att det västeuropeiska överskottet på
raffineringskapacitet kommer att finnas kvar åtminstone till mitten av
1980-talet. Så snart råoljemarknaden normaliseras skulle därför trycket nedåt
på produktpriserna i Västeuropa återuppstå.
Denna
fråga är mycket svårbedömd. En osäker faktor är utvecklingen av efterfrågan på
olika produkter. Det finns en internationell tendens till ökande efterfrägan på
lätta produkter, framför allt motorbensin, medan efterfrågan på tjockolja
minskar till följd bl. a. av energibesparande åtgärder inom bostadsuppvärmning
och industri. På något längre sikt kan kol och kärnkraft komma att i ökad
omfattning ersätta olja för elproduktion. Man räknar med att denna tendens i
Västeuropa kan komma atl medföra växande problem med att produktutbytet från
raffineringen inte stämmer överens med marknadens behov av olika oljeprodukter.
Tekniskt kan en sådan ändring av produktionsmönstret uppnås genom omfatlande
investeringar i utmstning för konvertering från tyngre ttll lättare produkler,
främst anläggningar för s. k. katalytisk krackning.
En
motsvarande tendens till ökad användning av lätta oljeprodukter finns i
Sverige. Som jag tidigare har anfört (avsnitt 6.4) väntas användningen av
oljeprodukter inom transportsektorn, dvs. bensin och motorbrännolja, komma att
öka även under senare delen av 1980-talet.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 134
8.1.2
Statliga insatser på oljeområdet
Bortsett
från beredskapslagringen av oljeprodukter som inleddes redan före andra
världskriget är de statliga insatserna på oljeförsöijningens område av
relativt sent datum. De första stegen togs med bildandet av Oljeprospektering
AB (OPAB) år 1969 för prospektering på svenskt område och Petroswede AB år 1973
för prospektering utomlands. Statliga och enskilda intressenter deltog med lika
andelar då dessa bolag bildades och verksamheten finansierades genom
intressentbidrag.
Efter
1973-1974 års oljekris vidtogs en rad åtgärder som innebar ett mer aktivt
engagemang från statens sida på oljeområdet. I 1975 års energipolitiska
program angavs en aktiv oljepolitik som ett nödvändigt inslag i en långsiktig
energipolitik. Följande år (prop. 1975/76:124, NU 1975/76:44, rskr 1975/76:262)
vidtogs vissa åtgärder på bl. a. det organisatoriska områdel. Det statliga
oljebolaget Svenska Petroleum AB tilldelades därvid en central roll som
kommersiellt instmment för den statliga oljepolitiken. Det förutsattes att
bolaget skulle komma att bedriva verksamhet på olika från försörjningssynpunkt
betydelsefulla led av oljehanteringen. För att bolaget skulle få tillräcklig
finansiell styrka höjdes det egna kapitalet i två etapper till 50 milj. kr.
genom aktieteckning av bolagets ägare, statens vattenfallsverk och Statsföretag
AB.
Jag
skall här lämna en kort redogörelse för de olika inslagen i den oljepolitik som
utformades åren 1975-1976. I samband därmed kommer jag också att redovisa de
viktigaste resultaten av de åtgärder som har vidtagits hittills.
På
oljeprospekteringens område anvisades särskilda medel till Svenska Petroleum.
Dessa medel var avsedda att möjliggöra vissa från försörjningssynpunkt
angelägna arbeten på svenskt område och i Nordsjön. Under budgetåren 1976/77
och 1977/78 anvisades sammanlagt 40 milj. kr., varav 18 milj. kr. hittills har
använts.
År
1978 (prop. 1977/78:128, NU 1977/78:70, rskr 1977/78:343) infördes ett nytt
bidragssystem för att finansiera såväl kommersiell prospektering inom
Petroswede och andra företag som försörjningspolitiskt motiverad prospektering
genom Svenska Petroleum. Omfattningen av de svenska prospekteringsinsatserna
bedömdes härigenom kunna öka från 30-40 milj. kr. till ca 100 milj. kr. om året
efter två ä tre år. För att finansiera bidragssystemet beslöts en viss höjning
av den särskilda beredskapsavgiften för oljeprodukter. Inkomsterna tillförs en
särskild fond, oljeprospek-teringsfonden. I samband med beslutet om
bidragssystemet vidtogs inga ändringar av organisationen på
prospekteringsområdet. Det förutsattes att Svenska Petroleum skulle arbeta
huvudsakligen med utnyttjande av resurserna inom OPAB och Petroswede. Svenska
Petroleum hade redan tidigare övertagit de statliga intressena i dessa bolag.
För
en närmare redogörelse för insatserna på prospekteringsområdet hänvisas till
prop. 1977/78: 128 om stöd till prospektering efter olja och naturgas.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 135
År
1975 infördes en statlig kredUgaranti för oljeutvinning m. m. för att
underlätta finansieringen av sådana investeringar i utvinning, transport och
lagring av olja som bedöms värdefulla från svensk försörjningssynpunkt.
Garantiramen fastställdes till 2000 milj. kr. Bakgmnden till att
garantisystemet infördes var närmast att bidrag till att finansiera utbyggnaden
av oljefält i bl. a. Nordsjön bedömdes kunna ge möjligheter till långtidsavtal
om leveranser av utvunnen råolja från resp. fält. År 1976 vidgades
användningsområdet för garantin så att den får användas för att finansiera även
köp av andelar i konstaterade fyndigheter.
Kreditgarantin
kan användas på motsvarande sätt för att finansiera även investeringar i
utvinning m. m. av naturgas och kol.
Garantin
har hittills kommit till användning i ett större fall, nämligen för Svenska
Petroleums finansiering av utbyggnaden av etapp A av Valhallfältet på norskt
kontinentalsockelområde i Nordsjön enligt avtal i mars 1978 med det norska
företaget Norwegian Oil Consortium A/S & Co (NOCO). Detta företag äger en
andel av 15 % i Valhallfältet och en mindre andel i det närbelägna Torfältet,
som redan är i produktion. Svenska Petroleum har genom avtalet fält rätt att
köpa hela NOCO: s produktion av råolja från dessa fält, beräknad till minst 6
milj. ton under fältens livstid. Dessutom har Svenska Petroleum genom avtalet
förvärvat en intresseandel i ett angränsande block, där borrningar avses börja
år 1979. Svensk statsgaranti för Svenska Petroleums upplåning har ställts för
högst 110 milj. US dollar, motsvarande ca 500 milj. kr. Sedan den norska
regeringen lämnat erforderliga tillstånd har ett slutligt avtal undertecknats
i november 1978.
Svenska
Petroleums verksamhet på råoljeområdet har inriktats även på att knyta
kommersiella kontakter med oljeproducerande länder i form av långtidsavtal.
Sådana kontakter har tagits med nationella oljebolag i såväl OPEC-länder som
Norge och Storbritannien. Hösten 1978 har kontrakt tecknats med det statliga
irakiska oljebolaget om vissa leveranser av råolja. Förhandlingar pågår om
leveranser från andra länder.
I
syfte att skapa ett marknadsunderlag för sin planerade verksamhet i råoljeledet
har Svenska Petroleum bedrivit viss marknadsföring av oljeprodukter i Sverige.
Denna har inriktats framför allt på försäljning av eldningsoljor lill större
konsumenter inom den offentliga sektorn och industrin.
För
att inte behöva bygga upp egna resurser för lagerhållning och distribution,
där betydande överkapacitet råder, ingick Svenska Petroleum år 1976 ett avtal
med Svenska BP. Enligt avtalet tillhandahåller BP dessa tjänster för Svenska
Petroleums räkning.
Under
det första verksamhetsåret 1977 nådde bolaget en försäljning av totah 1,7 milj.
m oljeprodukter, varav huvuddelen tjockolja. Omkring hälften av försäljningen
skedde till statens vattenfallsverk. Genom att behovet av olja för
kraftproduktion varit litet under år 1978 har dock bolagets försäljning av
tjockolja minskat. Detta har delvis kompenserats genom en ökad försäljning av
tunn eldningsolja.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 136
Svenska
Petroleums inköp utgjordes fram till hösten 1978 av färdiga produkter, i
huvudsak från Rotterdammarknaden. Bolaget har dock nu bl. a. genom NOCO-avtalet
övergått till köp av råolja. Avtal har träffats med BP om legoraffinering vid
BP: s raffinaderi i Göteborg under år 1979. Genom denna övergång från
spotmarknadsköp av färdiga produkter till kontraktsbaserade råoljeköp har
Svenska Petroleum trots de senaste månadernas störningar på marknaden kunnat
upprätthålla sina leveranser. Det ekonomiska resultatet av bolagets verksamhet
har hittills varit positivt.
I
1975 års oljepolitiska beslut ingick även projektering av ett statligt
raffinaderi \\d Brofjorden. Budgetåren 1975/76 och 1976/77 anvisades sammanlagt
46 milj. kr. för ändamålet i form av lån till Statsföretag AB med villkorlig
återbetalningsskyldighet. Verksamheten har bedrivits inom ett särskilt för
ändamålet bildat dotterbolag till Statsföretag, Statsraff AB.
Som tidigare har anmälts
för riksdagen (prop. 1976/77:125 s. 67) har projektarbetet gett vid handen att
det saknas företagsekonomiska förutsättningar för att genomföra projektet,
främst till följd av det stora överskottet på raffineringskapacitet i
Västeuropa. Resursema inom Statsraff har under de senaste åren utnyttjats för
utrednings- och förhandlingsarbete rörande bl. a. utbyggnader av befintliga
raffinaderier. I anslutning därtill har Statsraff tillsammans med statens
vattenfallsverk genomfört en förstudie av en ny typ av kombinationskraftverk
för drift med restoljor från raffinaderier m.fl. bränslen, det s. k.
POX-projektet.
Statsraff
föreslår i skrivelse den 29 december 1978 att arbetet på raffinaderiprojektet
avslutas. Beiräffande POX-projektet anmäler bolaget att parterna har kommit
till den slutsatsen att det inte är motiverat att fullfölja projektet i dess
nuvarande form, beroende bl.a. på att det inte behövs några
elproduktionsanläggningar utöver redan beslutade förrän under senare delen av
1980-talet. Samråd med vattenfallsverket om visst fortsatt forsknings- och
utvecklingsarbete avses komma till stånd. Statsraff anser emellertid inte att
det är motiverat att bibehålla Statsrafforganisationen enbart för denna
uppgift. Statsföretag biträder Statsraffs förslag om att raffinaderiprojektet
skall avslutas. Statsraffs återstående disponibla medel uppgick vid årsskiftet
till ca 15 milj. kr., varav 11 milj. kr. för kvarstående markförvärv. Medlen
räcker för att Statsraff skall kunna fullgöra sina åtaganden och avveckla
verksamheten. Jag avser att i annat sammanhang ta upp frågan om Statsföretags
återbetalningsskyldighet för ifrågavarande
lån.
Jag vill slutligen erinra
om att beredskapslagringen av olja, som hör till chefens för
handelsdepartementet ansvarsområde, är ett viktigt led i den statliga
oljepolitiken. Riktlinjer för lagringen för perioden 1978-1984 har godkänts av
riksdagen år 1977 (prop. 1976/77:74 bil. 2, FöU 1976/77:13, rskr 1976/77:311).
Enligt dessa riktlinjer skall den staUiga lagringen för i. k. fredskriser under
perioden successivt byggas upp till ca 9 milj. m,
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 137
huvudsakligen
i form av råolja. Lagringsprogrammet har dimensionerats så att Sveriges
åtaganden enligt det internationella energiprogrammet, lEP, att hålla 90 dagars
normalkonsumtion i lager skall kunna klaras utan att reserverna för avspärrning
och krig behöver tas i anspråk. Hittills har ca 1,2 milj. m råolja lagrats in.
8.1.3
Problem inom svensk oljeförsörjning
Från
hösien 1977 har raffinaderiföretagen i olika sammanhang fäst regeringens
uppmärksamhet på branschens ekonomiska problem och fört fram olika förslag till
åtgärder. Med anledning härav har inom regeringskansliet under år 1978 gjorts
översiktliga analyser av den svenska oljeindustrins aktuella läge. Analyserna
har visat på ett antal problem som i stor utsträckning griper in i och
förstärker varandra. Jag skall här ge en kort redovisning av dessa problem.
Det
första problemet är svagheten i råoljeförsörjningen beroende främst på att
svenska företag inte har något eget engagemang i utvinning av råolja. Detta
problem är av grundläggande belydelse. Det innebär en konkurrensnackdel för de
svenska oljeföretagen såväl försörjningsmässigt som lönsamhelsmässigt.
De
svenskägda företagen är för sin råoljeförsörjning till stor dei hänvisade till
köp av råolja på spotmarknaden eller från de intemationella oljebolagen.
Därtill kommer leveranser från vissa producentländer, bl.a. Sovjetunionen. Det
ligger i sakens natur att försörjningen utsätts för större risker för
störningar i tillförseln vid bristlägen än om företagen hade tillgång till
produktion ur egna oljekällor. Dessutom är sådan produktion i regel förhållandevis
lönsam även i områden med höga utvinningskostnader som t. ex. Nordsjön. Det har
under senare år saknats motsvarande vinstmöjligheter i andra led av
oljehanteringen.
De
svenska dotterbolagen till de internationella oljebolagen torde ha ett bättre
utgångsläge än de svenskägda bolagen därigenom att de är anslutna till sina
moderbolags världsomspännande försörjningssystem. Så länge huvuddelen av
världens råolja förmedlas genom dessa system kan de internationella bolagen
erbjuda en relativt god försöijningssäkerhet. Bolagens egen råoljeproduktion
svarar dock numera för endast en mindre del av deras totala behov. Deras
verksamhet grundas i stor utsträckning på råolja som kontrolleras av OPEC-länderna.
Ett
andra problem är den svaga lönsamheten inom raffinering. Orsaken härtill är
främst överskottet på raffinaderikapacitet i Västeuropa som i tider av normal
tillgång på råolja utövar ett tryck nedåt på produktpriserna.
Raffinaderiföretagen i Sverige gjorde stora föriuster åren 1975-1977. Prishöjningarna
på produkter under det senaste halvåret har gett företagen ett visst rådrum.
Det är emellertid ovisst om någon varaktig förbättring av
raffineringsmarginalerna kommer att kunna ske.
Även
här finns det vissa olikheter mellan de svenskägda och de ut-
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 138
landsägda
företagens situation. För de svenskägda företagen har förlustema vid
raffineringen inte kunnat kompenseras, utan de har försvagat företagens
ekonomiska ställning. De utlandsägda bolagen har hittills kunnat få täckning
för förlustema från sina moderbolag. Företrädare för de internationella bolagen
har dock framhållit att de inte är beredda att i längden vidmakthålla en
förlustbringande raffineringsverksamhet på den svenska marknaden.
Ett
tredje problem är det ökande beroendet av spotmarknaden, framför allt
Rotterdammarknaden för färdiga produkter. Detta problem sammanhänger givetvis
nära med den svaga lönsamheten vid raffinering. Det finns därtill vissa
faktorer på den svenska marknaden som har ökat spotmark-nadsköpen, framför allt
den stora importen av tjocka eldningsoljor. Därtill kommer de stora
institutionella förbmkarnas strävan efter att minska sina bränslekostnader
genom egna inköp på spotmarknaden.
Inte
minst kommunerna har under senare år genom olika inköpsorgan engagerat sig på
denna marknad. Oljeförbrukningen för den kommunala kraft- och värmeproduktionen
är den mest expansiva sektorn av den svenska bränslemarknaden. Enligt uppgift
från Svenska värmeverks-föreningen väntas denna förbrukning, som år 1978
uppgick till 2,8 milj. m, öka till 6 milj. m år 1985.
Även
överkapacitet i distributionsledet bidrar till oljebranschens aktuella
svårigheter. Ett relativt stort antal företag har byggt upp egna depå-och
leveranssystem utifrån prognoser om en fortsatt efterfrågeökning. Till följd av
att oljekonsumtionen under senare år har stagnerat är nu dessa system
överdimensionerade.
De
problem som jag har redogjort för har redan haft belydande konsekvenser för
den svenska oljemarknadens struktur. Oljebolagen med integrerad verksamhet i
råoljeanskaffning, raffinering och distribution har sedan oljekrisen 1973-1974
minskat sina marknadsandelar. Detta gäller särskih för den tjocka eldningsoljan,
som används för kraft- och värmeproduktion och för industriella ändamål. Det
finns en klar tendens hos flera av de intemationella bolagen atl minska
försäljningen i Sverige. Företag som arbetar huvudsakligen på spotmarknaden,
inkl. kommuner och andra storförbrukare, har i motsvarande mån ökat sin andel
av marknaden.
Dessa
stmkturförändringar för med sig en försvagning av säkerheten i den svenska
oljeförsörjningen. Särskilt betänkligt från försörjningssynpunkt är enligt min
mening att en växande del av oljeinköpen för kraft- och värmeproduktion under
1970-talet har lagts över på spotmarknaden.
Riskerna
med denna utveckling har klargjorts genom händelserna på den internationella
oljemarknaden under de senaste månaderna. Bortfallet av den iranska råoljeexporten
har lett till att tidigare råoljeöverskott har förbytts i ett underskott.
Spotmarknaderna har reagerat snabbt genom sjunkande utbud och kraftiga
prishöjningar. Flera av raffinaderierna i Sverige har fått svårigheter all
upprätthålla sin råoljetillförsel. De företag
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 139
som
normalt köper produkter på spotmarknaden för distribution i Sverige befinner
sig i dag i ett besvärligt läge.
De
aktuella störningama på den internationella oljemarknaden bör ses som utslag av
den akuta krisen i Iran snarare än som förebud till en mera långsiktig mbbning
av balansen mellan tillgång och efterfrågan. Som jag tidigare har framhållit i
samband med redovisningen av vissa globala energiprognoser (avsnitt 2.1.3) finns
det skilda bedömningar av den tidpunkt vid vilken en sådan mbbning kan komma
att inträffa. Redan i dag måste man emellertid räkna med att störningar i något
av de viktigare produktionsområdena snabbt får omfattande följder på hela den
internationella marknaden. Sannolikheten för att sådana stömingar skall få
särskih stora effekter på den svenska marknaden ökar till följd av
strukturproblemen inom den svenska oljebranschen. Detta i kombination med vårt
höga totala oljeberoende är ägnat att inge farhågor för vår oljeförsöijning.
8.1.4
Riktlinjer för den statliga oljepolitiken
Den
oljepolitik som utformades åren 1975 och 1976 tog sikte på främst att bygga upp
en statlig kommersiell organisation på området. Det statliga oljebolaget
Svenska Petroleum AB gavs en central roll och fick resurser för att bedriva
verksamhet inom olika led av oljehanteringen. Detta innebar emellertid ingen
lösning av de grundläggande stmkturproblemen inom den svenska oljeindustrin.
Dessa problem har under de senaste åren kommit att framstå alh klarare. Det har
också blivit uppenbart att någon lösning av problemen inte kan uppnås enbart
genom att staten engagerar sig kommersiellt i oljebranschen.
Enligt
min mening bör målet för den statliga oljepolitiken vara att i nära samverkan
med oljeföretagen och andra parter på marknaden, framför allt kommunema och
andra storförbmkare, åstadkomma en ökad säkerhet i den svenska
oljeförsörjningen på både kort och lång sikt. För att detta mål skall kunna nås
måsle strukturproblemen inom branschen angripas på bred front. Den samverkan
mellan staten och de olika marknadsparterna som därvid fömtsätts bör gmndas på
en klar rollfördelning. Detta gäller inte minst för statens egen verksamhet,
som bör inriktas främst på all skapa sådana allmänna villkor för oljeindustrin
att denna kan uppfylla rimliga krav på trygghet i försöijningen. Som instmment
för oljepohtiken behövs det också statliga organ som kan verka på
företagsplanet. Den statliga affärsverksamheten bör dock ses främst som ett
komplement till oljeföretagens verksamhei på vissa områden där det föreligger
särskilda motiv för statliga insaiser.
Jag
kommer nu att närmare redogöra för min syn på frågan om de olika
marknadsparternas uppgifter inom ramen för den statliga oljepolitiken.
De
internationeUa oljebolagen svarar för omkring hälften av försäljningen i
Sverige. Deras alltjämt dominerande ställning på världsmarknaden för olja
innebär att deras närvaro på den svenska marknaden får ses som en
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1 Industridepartementet 140
trygghetsfrämjande
faktor. Detta gäller i synnerhet de foretag som bedriver raffinering i
Sverige, dvs. BP, Shell och Texaco. Dessa företag har, i likhet med Nynäs och
OK, drabbats av stora förluster under de senaste åren. Även för andra
intemationella oljebolag torde verksamheten i Sverige ha gett ett
otillfredsställande resultat. Hos flera av de internationella bolagen torde det
mot denna bakgmnd finnas ett intresse av samverkan i syfte bl.a. att förbättra
utnyttjandet av bolagens raffineringskapacitet, depånät och
distributionsorganisation i Sverige. Enligt min mening är det även ett svenskt
intresse atl de internationella bolagen kan bevara sin ställning på den svenska
marknaden. Från statens sida finns det anledning att fästa särskild vikt vid bolagens
beredvillighet och förmåga att göra åtaganden om försörjning av den svenska
marknaden, t. ex. genom långsiktiga leveranser av råolja.
De svenskägda
raffinaderiföretagen - dvs. Nynäs Petroleum och OK -svarar i dag för nära en
tredjedel av den svenska marknadens försörjning och för en motsvarande del av
landets raffineringskapacitet. De har en väl etablerad verksamhet inom olika
delar av oljehanteringen och de utgör därmed en från försörjningssynpunkt
värdefull tillgång. OK har i ett antal år varit ledande inom försäljningen av
bensin och tunn eldningsolja och företaget har en mycket god
marknadsförankring. Engagemanget i Scanraff har dock inneburit en belastning
för OK:s ekonomi. Nynäs har sedan länge en stark ställning på
tjockoljemarknaden. Det finns också skäl att nämna den lillverkning av
smörjmedel, asfalt och andra specialprodukter som sker vid Nynäs raffinaderier.
Nynäs
och OK:s aktuella svårigheler kan väsentligen hänföras till deras ofullständiga
integration in i råoljeledet. Genom en långsiktigt inriktad samverkan mellan
staten och dessa företag bör effekterna av denna konkurrensnackdel kunna
mildras. En sådan samverkan bör kunna bygga på att parterna täcker sina behov
av produkter för marknadsföring i Sverige med långsiktigt säkerställda leveranser
av råolja och produkter som ttllförs genom avtal med oljeproducenter eller
andra liknande arrangemang. Därmed bör företagen även i framtiden kunna spela
en viktig roll i landets försörjning.
Övriga
oljeföretag har under senare år haft en gynnsammare resultatutveckling
därigenom att de har kunnat utnyttja möjligheterna till spotköp till låga
priser. Denna verksamhet inverkar dock negativt på försörjningstryggheten. I
nu rådande marknadsläge, liksom under 1973-1974 års kris, har de berörda företagen
stora svårigheter att över huvud taget skaffa produkter för sin försäljning i
Sverige. Dessa företags möjligheter att långsiktigt behålla sin ställning på
den svenska marknaden torde vara beroende av att de övergår lill att i störte
omfattning gmnda sin försörjning på de integrerade oljeföretagen i Sverige
eller andra leverantörer som kan erbjuda jämförbar försörjningssäkerhet.
Även
kommuner och andra storförbrukare bör enligt min mening ta
Prop.
1978/79:115 Bilagal Industridepartementet 141
större
hänsyn till försörjningsintressena i sin inköpspolitik. Somjag redan har
påpekat ökar särskilt den kommunala sektorns ijockoljeförbrukning för kraft-
och värmeproduktion snabbt. Det är enligt min mening olämpligt att denna
betydelsefulla sektor av vår energiförsörjning görs beroende av utvecklingen på
den osäkra korttidsmarknaden för oljeprodukter. Kommunernas ökade ansvar på
energiområdet bör innefatta ett ökat hänsynstagande till de risker som ett
starkt spoimarknadsberoende innebär. Jag avser att ta initiativ till
överläggningar i frågan med Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet och
Svenska värmeverksföreningen.
Det
finns behov av att något utförligare klarlägga Svenska Petroleums roll som
instmment för den statliga oljepolitiken. Som nämnts bildades bolaget med
uppgiften att bygga upp en kommersiell verksamhet omfattande olika från
försörjningssynpunkt viktiga led av oljehanteringen. Bolaget har på kort tid
lyckats uppnå en relativt betydande försäljning av främst tjocka eldningsoljor.
Bl. a. genom NOCO-affären har bolaget börjat bygga upp en långsiktig
råoljeförsörjning. Företrädare för oljebranschen har emellertid framfört kritik
mot bolagets verksamhet. Det hardärvid hävdats att Svenska Petroleums
uppträdande på marknaden har ytterligare ökat spotmarknadsberoendet och
försämrat de etablerade företagens ställning. Kritiken har riktats framför allt
mot Svenska Petroleums försök att bredda sin ursprungliga försäljning av
tjockolja till storförbmkare med en viss försäljning av eldningsoljor till
hushåll och andra mindre förbrukare.
Enligt
min mening bör Svenska Petroleums verksamhet inriktas framför allt mot områden
där bolaget kan bidra till att förbättra försörjningstryggheten. På kortare
sikt kan resultat nås genom avtal med oljeproducenter om leveranser av såväl
råolja som oljeprodukter. Av betydelse på längre sikt är prospektering och
förvärv av andelar i oljefyndigheter. Svenska Petroleums egenskap av statligt
företag med möjligheter till statligt finansieringsstöd i olika former ger bolaget
goda möjligheter till insatser i försörjningsledet, som ofta ställer stora krav
på kapital. Flera oljeföretag har också uttryckt intresse för samarbete med
Svenska Petroleum på detta område. Jag ser det som önskvärt att ett sådant
samarbete kommer till stånd, eftersom det skulle kunna innebära en angelägen
förstärkning av försörjningssäkerheien på den svenska oljemarknaden. Särskilt
om samarbetet kombineras med samverkan även inom raffineringsledet kommer de
båda centrala problemen inom oljebranschen i Sverige att kunna angripas.
Svenska
Petroleums nuvarande marknadsföring är begränsad i förhållande till den
verksamhet i råolje- och raffineringsleden som avses utgöra bolagets framtida
huvuduppgift. Eftersom denna verksamhet kan väntas leda till atl Svenska
Petroleum får tillgång till större kvantiteter råolja och produkter än vad som
kan avsättas på bolagets nuvarande marknad ligger det nära till hands för
bolaget att söka samverkan med andra branschföretag även i marknadsledet.
Svenska Petroleums egen försäljning bör liksom
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 142
hittills
inriktas på storförbrukare främst inom den offentliga sektom och andra
kundkategorier som f. n. i stor utsträckning grundar sin försörjning på
spotmarknaden. Svenska Petroleum bör för dessa kunna erbjuda ett förmånligt
försörjningsalternativ. Däremot saknas det enligt min mening skäl för en
fortsatt utvidgning av bolagets detaljdistribution av oljeprodukter om en
samverkan av det slag somjag här har angivit kan komma till stånd.
År
1976 fick Svenska Petroleum en viss särställning på upphandlingsområdet genom
förordningen (1976:664) om upphandling av oljeprodukter för statlig myndighet
som ej hör till försvarsdepartementet. Jag avser att i annat sammanhang föreslå
regeringen att denna forordning upphävs. När det gäller den statliga
beredskapslagringen av råolja finner jag emellertid efter samråd med chefen för
handelsdepartementet att överstyrelsen för ekonomiskt försvar bör anlita
Svenska Petroleum vid upphandlingen. Detta ligger väl i linje med vad jag har
anfört om inriktningen av bolagets verksamhet. Det ankommer på regeringen att
meddela föreskrifter härom.
Jag vill slutligen beröra
frågan om statsmakternas pmpo//r//t beträffande oljeprodukter. Företrädare för
raffinaderiföretagen i Sverige har framhållit att dessa företag har försatts i
ett ogynnsamt konkurrensläge genom de prisregleringar som vid två tillfällen
under 1970-talet har införts vid perioder med allvarliga störningar av den
internationella råoijemarknaden, nämligen under oljekrisen 1973-1974 och hösten
1978. Dessa perioder kännetecknas av prishöjningar särskih på spotmarknaden för
färdiga produkter, vilket innebär att raffinaderimarginalema ökar för de
raffinaderiföretag som förfogar över råolja till kontraktsbundna priser. På
den svenska marknaden - liksom på flertalet andra marknader - har emellertid
raffinaderiföretagen genom högstpriser eller prisstopp i viss mån hindrats från
att dra fördel av de höga spolmarknadspriserna. Därmed har de också, framhålls
det, begränsade möjligheter att kompensera sig för förluster under perioder av
överskott och låga spotmarknadspriser då raffinering i Sverige ger ett sämre
resultat än import av färdiga produkter.
Efter samråd med chefen
för handelsdepartementet vill jag anföra följande i denna fråga. Genom den
svenska marknadens stora beroende av produktimport påverkas prisnivån i Sverige
starkt av Rotterdammarknaden. Under perioder med stabilitet på den
internationella oljemarknaden har inköp på spotmarknaden bidragit till en ökad
konkurrens mellan oljeföretagen i Sverige, vilket har medfört en för
konsumenterna gynnsam prisutveckling på oljeprodukter. I brisllägen ger dock
spotmarknaden kraftigt utslag i form av minskat utbud och höga priser eftersom
prissättningen på denna marknad sker efter marginella kvantiteter. Om dessa
prishöjningar - som inte har sin gmnd i faktiska råoljekostnadsökningar -
tilläts att snabbt och i full utsträckning slå igenom på den svenska marknaden
skulle det kunna få oacceptabla följder för balansen i samhällsekonomin.
I
sådana fall kan det alltså vara nödvändigt att kortsiktigt dämpa ge-
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1 Industridepartementet 143
nomslaget
av prishöjningar genom olika former av prisreglering. Detta bör emellertid ske
på ett sätt som tar hänsyn även till försöijningsintressena. Den svenska
prisnivån måste anpassas till intemationellt tillämpade priser på oljeprodukter
om importen av oljeprodukter skall kunna upprätthållas. Prishöjningar bör i så
fall, enligt min mening, också medges de oljeföretag som genom sitt engagemang
i råolje- och raffineringsleden har en förhållandevis prisstabil försörjning
och som av det skälet inte kan uppvisa kostnadsökningar som grund för
prishöjningar. Sådana överväganden har legat till gmnd för de beslut som
regeringen har fattat under januari och febmari 1979 om en successiv
uppmjukning av det prisstopp som infördes i november 1978.
Som
jag redan har framhållit är det ett huvudmål för svensk oljepoUtik att uppnå
ökad försörjningstrygghet genom att begränsa det nuvarande beroendet av
spotmarknadsköp. Härigenom bör även den svenska oljemarknadens känslighet för
prisutvecklingen på de intemationella produkt-marknaderna efter hand kunna
minskas.
8.1.5
Överläggningar med vissa oljeföretag
Sedan
början av december 1978 har diskussioner förts mellan företrädare för
industridepartementet och olika oljeföretag om aktuella problem inom branschen.
Med några av de berörda företagen har diskussionerna övergått till
överiäggningar om förutsättningama för en närmare samverkan mellan staten och
dessa företag i enlighet med de riktUnjer som jag nyss har angivit.
Överiäggningarna
har i febmari 1979 lett fram till fyra avtal mellan regeringen och vissa
oljeföretag. Innan jag lämnar en kort orientering om innehållet i dessa avtal
vill jag understryka att de inte innebär andra åtaganden för partema än att ta
upp förhandlingar rörande vissa i avtalen angivna frågor. Avsikten är att
förhandlingarna skall slutföras före utgången av år 1979. Det är vidare
förutsatt att vid förhandlingarna statens kommersiella intressen skall
företrädas av Svenska Petroleum. Något ställningstagande från riksdagens sida
till avtalen är inte påkallat. I den mån förhandlingarna leder till resultat
som förutsätter beslut av regeringen och riksdagen avser jag att återkomma till
frågan.
Avtalet
mellan regeringen och AB Nynäs Petroleum avser förhandlingar om samverkan
beträffande dels långsiktig anskafi"ning av råolja och oljeprodukter,
dels raffinaderiverksamhet. På sistnämnda område är avsikten att finna former
för en samverkan beträffande såväl raffinaderiet i Nynäshamn som andra
raffinaderier i samverkan med andra parter. Förhandlingama skall kunna omfatta
även vissa utvecklingsfrågor.
Avtalet
mellan regeringen och Oljekonsumenternas förbund jämte Texaco Oil AB avser
förhandlingar om en gemensam projektstudie för konver-teringsanläggningar, bl.
a. för katalytisk krackning, och om de olika former av finansiering som kan
komma i fråga för ett eventuellt sådant projekt.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 144
Vidare
skall forhandlingar föras om råoljeleveranser till Scanraff och om fördelning
av produkter från raffinaderiet.
Avtalet
mellan regeringen och Oljekonsumenternas förbund avser förhandlingar om eventuell
gemensam anskaffning av råolja och därmed förenade frågor om anskaffning av
produkter. Utöver vad som har överenskommits enligt avtalet mellan regeringen,
OK och Texaco skall regeringen och OK kunna förhandla om samverkan även med
andra raffinaderiföretag, i första hand Nynäs Petroleum avseende raffinaderiet
i Nynäshamn.
Avtalet
mellan regeringen och Svenska BP AB jämte BP Trading Ltd, London, avser
förhandlingar om en långsiktig samverkan inom de sammanhängande områdena
råoljeförsörjning, raffinering, lagring och distribution. I avtalet hänvisas
till att samarbete redan har etablerats mellan BP och Svenska Petroleum på
dessa områden. Samverkan skall kunna ske även med andra parter.
8.1.6
Ny organisation för prospektering
Hösten
1978 inleddes överläggningar mellan de statliga och enskilda intressentema i
resp. OPAB och Petroswede om organisationen på oljeprospekteringens område.
För bägge parter var utgångspunkten att den ursprungliga formen för samarbete,
i princip baserad på intressentbidrag efter ägarandel i bolagen, inte längre
var ändamålsenlig och att en mer flexibel samarbetsform borde eftersträvas.
Parterna gjorde vidare den gemensamma bedömningen att en svensk
prospekteringsinsats av den omfattning och uthållighet som förutsattes när det nya
bidragssystemet infördes våren 1978 ställer krav på relativt betydande resurser
för anskaffning och genomförande av projekt. På grundval av vissa studier
beräknades kostnaderna för en sådan basorganisation för prospektering såväl på
svenskt område som utomlands kunna uppgå till ca 10 milj. kr. om året efter en
uppbyggnadsperiod av tre ä fem år. De enskilda intressenterna gjorde också
klart atl de inte var beredda att göra långsiktiga ekonomiska åtaganden på
området och att staten därför enligt deras mening borde vara huvudman för en ny
prospekteringsorganisation.
Mellan intressenterna i
Petroswede har nu träffats ett avtal av innebörd att den statliga intressenten,
dvs. Svenska Petroleum, förvärvar de enskilda intressenternas aktier räknat
fr. o. m. den Ijanuari 1979. Avtalet har för Svenska Petroleums del träffats
med förbehåll för att särskilda statliga medel ställs till förfogande för att
bolaget skall kunna fullgöra sina åtaganden enligt avtalet. Avsikten är att
Petroswedes verksamhet i fortsättningen skall handhas av en ny staflig
basorganisation för prospektering, Svenska Petroleum Exploration AB, som är ett
helägt dotterbolag till Svenska Petroleum.
Förhandlingarna mellan
intressenterna i OPAB har lett fram till en överenskommelse om att OPAB skall
uppdra åt den nya basorganisationen att
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 145
mot
ersättning fullfölja OPAB:s prospekteringsverksamhet. Någon ändring av OPAB:s
ägarförhållanden sker inte i samband därmed. Den nya organisationen väntas
komma att erbjuda personalen hos såväl OPAB som Petroswede anställning.
Enligt
min mening innebär överenskommelserna mellan intressentema i OPAB och
Petroswede att förutsättningarna för en effektiv svensk prospekteringsinsats
har förbättrats. Den nya basorganisationen kommer att gmndas på samtliga de
resurser för prospektering som hittills har funnits hos de tre bolagen OPAB,
Petroswede och Svenska Petroleum. En sådan koncentration av resurserna kommer
att innebära ökade möjligheter att anskaffa, utvärdera och genomföra
prospekteringsprojekt för såväl Svenska Petroleums som enskilda svenska
företags räkning. Den nya organisationen utgör därmed ett komplement till det
bidragssystem som infördes våren 1978. Eftersom verksamheten till stor del torde
komma att bedrivas på grundval av statliga prospekteringsbidrag är en
redovisningsmässig avgränsning gentemot Svenska Petroleum önskvärd. En sådan
avgränsning uppnås genom att organisationen är ett aktiebolag med egen
styrelse.
I
och med Svenska Petroleums förvärv av aktiema i Petroswede upphör 1973 och 1978
års konsortialavtal om intressenternas samarbete i detta bolag att gälla.
Avtalet av år 1973 innebär bl.a. åtaganden för intressentema att bidra till
verksamheten med 100 milj. kr. i proportion till sina andelar. Därav har till
utgången av år 1978 ca 78 milj. kr. betalats in. Enligt 1978 års avtal
förklarade sig intressenterna beredda att under vissa fömtsättningar
tillskjuta ytterligare 50 milj. kr. Dessa medel har inte tagits i anspråk.
Riksdagen
medgav år 1978 (prop. 1977/78: 128 s. 34, NU 1977/78:70, rskr 1977/78:343) att
återstående medel på reservationsanslaget Oljeprospektering ställdes till
Svenska Petroleums förfogande, att av bolaget användas som intressentbidrag
till Petroswede i enlighet med 1978 års avtal. Eftersom avtalet nu har upphört
att gälla behövs medlen inte för detta ändamål. Dessa medel, som uppgår till 22
milj.kr., bör i stället få användas av Svenska Petroleum för att täcka bolagets
kostnader i samband med övertagandet av Petroswede. Som tillskott till
verksamheten inom den nya prospekteringsorganisationen under en
uppbyggnadsperiod bör medel anvisas på statsbudgeten under ett särskih anslag.
Jag återkommer till dessa frågor vid min anmälan av anslagsfrågorna i det
följande.
8.1.7
Statsgaranti för oljeutvinning m. m.
Den
statliga kreditgaranti på 2000 milj. kr. som beslutades år 1975 har i samband
med avtalet mellan Svenska Petroleum och NOCO visat sig vara ett lämpligt
instrument för att säkra långsiktig tillgång till råolja på ekonomiskt
förmånliga villkor. Energikommissionen har föreslagil att garantiramen höjs.
För egen del är jag inte beredd att förorda en sådan höjning eftersom hittills
endast omkring en Qärdedel av ramen har utnyttjats. Om 10 Riksdagen 1978179.
1 saml. Nr 115. Bilaga 1
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1 Industridepartementet 146
behov
av en ramhöjning uppstår under budgetåret 1979/80 får frågan tas upp i samband
med anmälan av tilläggsbudget för detta budgetår. Däremot vill jag redan nu ta
upp frågan om utvidgning av garantins användningsområde.
F. n. får garantin
användas för finansiering av dels investeringar i utvinning, transport och
lagring av olja, naturgas eller kol, dels förvärv av intresseandelar i olje-,
gas- eller kolfyndigheter som står inför kommersiell exploatering eller där
exploatering redan har påbörjats. En allmän fömtsättning för att garanti skall
kunna ställas för finansiering av ett visst projekt är att projektet bedöms
värdefullt från svensk försörjningssynpunkt. Vidare bör staten tillförsäkras
option på hela den eventuella produktionen eller del därav.
Svenska Petroleum och
enskilda oljeföretag bearbetar f. n. några oljeut-vinningsprojekt som skulle
kunna komma i fråga för statlig kreditgaranti. Det har därvid framkommit att tillgång
till råolja från fyndighetema skulle kunna säkras på fördelaktigare villkor
genom förvärv av aktierna i de företag som har intresseandelar i resp.
fyndighet än genom förvärv enbart av andelama.
Jag finner det önskvärt
att garantins användningsområde utvidgas så att garanti kan ställas även vid
finansiering av aktieförvärv. En fömtsättning bör dock vara atl det företag i
vilket aktier skall förvärvas bedriver verksamhet huvudsakligen inom
oljeutvinning och att förvärvet ger äganderätten till viss från svensk
försöijningssynpunkt värdefull produktion. Beträffande option för staten bör
samma krav stätllas som f. n. I analogi med vad som gäller inom garantins
nuvarande användningsområde bör garanti kunna ställas även för förvärv av
aktierna i naturgas- och kolproducerande bolag.
Vidare har det vid
förhandlingar med vissa oljeproducenter beträffande långtidsavlal om köp av
råolja framkommit att sådana avtal kan innebära betydande garantianspråk för
att säkra säljarens fordran vid varje leveranstillfälle. Dessa anspråk kan vara
betungande. Önskemål har därför framförts om att statsgaranti skall kunna
ställas för svenska företags betalningsförpliktelser i samband med avlyft av
råolja inom ramen för långsiktiga leveranskontrakt.
Jag anser att en sådan utvidgning
av garantins användningsområde ligger väl i linje med garantins syfte att skapa
ökad långsiktighet i råoljeförsörjningen. En fömtsättning for att garanti
skall kunna ställas bör vara atl ifrågavarande leveranser sker enligt
långtidsavtal från en leverantör med egen utvinning och bedöms vara värdefulla
från svensk försörjningssynpunkt. En motsvarande utvidgning av garantins
användningsområde bör ske även beträffande leveranser av naturgas och kol.
Jag
förordar sålunda att regeringen inhämtar riksdagens godkännande att utvidga
användningsområdet för den statliga kreditgarantin i enlighet med vad jag nu
har anfört.
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 147
Sludigen vill jag nämna att fråga under senare tid har
väckts om att utnyttja den statliga kreditgarantin i syfte alt underlätta
försörjningen med kokskol för framställning av koks för jäm- och stålindustrin.
Enligt min mening bör emellertid garantins användning på kolområdel begränsas
lill främst kol för förbränning, s.k. ångkol. Det bör inle komma i fråga att
använda garantin för ändamål utanför det egentliga energiområdet.
8.2 Naturgas
8.2.1 Inledning
Frågan om att införa naturgas i Sverige har diskuterats
sedan början av 1970-talet. Bakgrunden har varit gasens ökande roll i Västeuropas
energiförsörjning efter de stora fynden i Nederländerna och Nordsjön.
Betydande insatser har gjorts för att klargöra förutsättningarna för naturgas i
vårt land och för att få till stånd förhandlingar med potentiella leverantörer
av gasen.
I syfte alt åstadkomma en samordning av den centrala
utrednings- och förhandlingsverksamheten bildades år 1976 Swedegas AB (prop.
1975/ 76: 124, NU 1975/76:44, rskr 1975/76: 262). Staten äger genom statens
vattenfallsverk 51 % av aktierna i bolaget och Svenska Gasföreningens Service
AB återstående 49%. Förberedelser för distribution och marknadsföring handhas
av de regionala bolagen AB Sydgas och Västgas AB. I dessa bolag äger Swedegas
51% av aktierna, medan återstoden ägs av kommuner och kraftföretag i resp. region.
Verksamheten inom Swedegas regleras genom ett
konsortialavtal mellan parterna, som gäller till utgången av år 1979.
Verksamheten har finansierats huvudsakligen genom särskilda statliga lån med
villkorlig återbetalningsskyldighet till ett sammanlagt belopp av 40 milj. kr.
Medel för ändamålet har anvisats i form av investeringsanslag till lån till
förprojektering av naturgasledningar m. m., senast på tilläggsbudget I ttll
statsbudgeten för innevarande budgetår (prop. 1978/79: 25 bil. 11, NU 1978/79:
16, rskr 1978/ 79: 122).
Swedegas
har sedan bildandet bedrivit en omfattande utredningsverksamhet rörande olika
aspekter av en svensk naturgasintroduktion. Bolaget har haft kontakter med ett
antal möjliga leverantörer till Sverige av såväl rörtransporterad gas som
kondenserad gas för fartygstransport (liquified natural gas, LNG). Under de två
senaste åren har arbetet kommit att inriktas främst på ett konkret projekt
avseende import av naturgas från norska Nordsjön med rörledning genom
Nordtyskland och Danmark till Sverige för avsättning främst i västra Skåne,
Sydgasprojektet. Detta projekt har sedan kompletterats med ett projekt
avseende import av LNG från Algeriet för avsältning främst i västra Sverige,
Västgasprojektet.
En redogörelse för Sydgasprojektet avgavs av Swedegas i en
rapport den 15 seplember 1978 till industridepartementet i naturgasfrågan. På
uppdrag av chefen för industridepartementet gjordes en utvärdering av
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1 Industridepartementet 148
rapporten,
som redovisades i början av november. Swedegas gavs tillfälle att yttra sig
över utvärderingen. Hela detta material har remissbehandlats.
En
redogörelse för Västgasprojektet har avgetts av Swedegas i en rapport den 20
januari 1979. Dessutom föreligger en utredning från statens industriverk om de
industri- och sysselsättningspolitiska effekterna av en naturgasintroduktion i
Sverige.
Utdrag
ur de angivna rapporterna jämte en remissammanställning återfinns i bilaga
1.5.
Slutligen
har länsstyrelsen i Malmöhus län ijanuari 1979 till industridepartementet
överlämnat en teknisk och ekonomisk utvärdering av LNG-import via en temporär
terminal utanför Landskrona, Landskronaprojektet. Länsstyrelsen har i
skrivelse den 23 febmari 1979 föreslagit fortsatta utredningar om såväl detta
projekt som andra på LNG-import grundade projekt.
Som bakgmnd till den
följande redogörelsen för Syd- och Västgaspro-jekten skall jag ge en kort
översikt över naturgasens roll i energiförsörjningen framför allt i
Västeuropa. Därvid kommer också att lämnas uppgifter om läget i de nordiska
ländema.
8.2.2
Internationell bakgrund
Somjag
tidigare har redovisat (avsnitt 2.1.2) uppgår världens kända och
utvinningsvärda naturgastillgångar till ca 75000 miljarder m, vilket motsvarar
ungefär två tredjedelar av oljetillgångama. Produktionen uppgår till ca 1 700
miljarder m om året och motsvarar därmed ca hälften av oljeproduktionen. Detta
innebär att naturgastillgångarna vid ett statiskt betraktelsesätt är
uthålligare än oljetillgångama. Om hänsyn tas till den snabbare
förbrukningsökningen för naturgas är dock uthålligheten i stort sett densamma
för naturgas som för olja.
Naturgasen
är nära knuten till oljan i fråga om utvinning, användning och prisbildning. De
kända tillgångarnas geografiska fördelning är dock en annan än för oljan.
Tillgångarna är mera spridda, och OPEC-länderna har en betydligt mindre andel.
Sovjetunionen beräknas ha nära 40% av världens naturgastillgångar.
Gasen
förbrukas i dag huvudsakligen i de länder där den produceras. Den intemationella
handeln med naturgas ökar dock snabbt. Här skall lämnas vissa uppgifter om
Västeuropas nalurgasförsöijning, som är av särskilt intresse från svensk
synpunkt.
Produktionen
i Nederländerna svarar i dag för nära hälfien av Västeuropas naturgasförbrukning
av ca 200 miljarder m. Produktionen har emellertid nu nått sitt maximum, och
leveranserna till andra länder i Europa kommer att trappas ned under 1980-talet
för att heh upphöra under 1990-taiet. Importen till Västeuropa uppgår f. n.
till ca 25 miljarder m om året, främst från Sovjetunionen.
Förbrukningen
i Västeuropa har under 1970-talet ökat med ca 12% om
Prop. 1978/79:115
Bilagal Industridepartementet 149
året.
Denna ökningstakt väntas komma att avta under 1980-talet. Trots detta kommer
behovet av import att öka. År 1990 väntas Västeuropas totala förbrukning uppgå
till ca 290 miljarder m'', varav ca 85 miljarder m utgörs av import. De
viktigaste leverantörerna väntas komma att bli Algeriet, Sovjetunionen och
Iran i nu nämnd ordning. Den algeriska exporten sker huvudsakligen i form av
LNG. Även avlägsnare länder som t. ex. Nigeria kan komma att bli exportörer av
LNG till Europa. Ett hinder för en snabb ökning av LNG-marknaden är dock de
stora investeringarna för kondensering och transport av gasen.
Under 1990-talet väntas
den västeuropeiska gasmarknaden komma att bli starkare beroende av tillförsel
från utomeuropeiska leverantörer. Detta gäller sannolikt även om produktionen i
Nordsjön skulle kunna vidmakthållas genom nya fynd. De stora konsumentländerna
strävar efter att begränsa en framtida ökning av importbehovet bl.a. genom att
inrikta gasanvändning mot sådana områden där gasens egenskaper har ett högt
värde. Samtidigt söker dessa länder alt planera för en diversifierad gasimport
i syfte att undvika ett alltför stort beroende av ett fåtal leverantörer.
I
alla de stora förbrukarländerna i Västeuropa har konsumtionen byggts upp på
gmndval av inhemsk produktion, som avsatts till relativt låga priser. Efter
hand - och särskilt efter 1973-1974 års oljeprishöjningar -har prisnivån kommit
att anpassas till oljepriset. Vid internationell handel med naturgas är nu
gaspriset i regel knutet till priset på eldningsoljor.
Inom
de nordiska ländema används naturgas i dag endast i Finland, som importerar ca 1
miljard m' om året från Sovjetunionen. Någon ökning av gaskvantiieten planeras
inte.
Norge
har på kontinentalsockeln i Nordsjön stora naturgastillgångar, främst i
Ekofisk- och Friggfällen. Ca 400 miljarder m naturgas beräknas kunna utvinnas
enbart från dessa fält. Gasen transporteras med rörledningar till resp.
Västtyskland och Storbritannien. Någon användning av naturgas i Norge planeras
f. n. inte.
Därutöver finns på norsk
kontinentalsockel kända och utvinningsvärda tillgångar om ca 300 miljarder m i ett
antal mindre fyndigheter. Möjligheterna atl exploatera dessa tillgångar är
beroende bl. a. av att transportfrågan kan få en ekonomiskt godtagbar lösning.
Norr om 62:a breddgraden väntas prospekteringen efter olja och naturgas komma
att börja lidigast år 1980, och fömtsättningama för kommersiell produktion
torde kunna bedömas först efter flera års arbeten.
Även
Danmark har vissa naturgastillgångar på sin kontinentalsockel i Nordsjön.
Storleken av dessa har varil omdiskuterad. Enligt danska myndigheters
bedömning kan de ulvinningsvärda tillgångarna uppgå till minst 100 miljarder m.
Sedan flera år ttllbaka planeras för en introduktion av naturgas i Danmark på
gmndval av dessa tillgångar. Planerna innefattar bl.a. uibyggnad av en
sjöledning från Nordsjön och ett ledningssystem i Danmark. En begränsad
introduktion avses komma att ske redan hösten
Prop. 1978/79:115 Bilagal Industridepartementet 150
1982 genom en tillfällig import landvägen från
Västtyskland. Enligt avtal i febmari 1979 mellan det konsortium som innehar
utvinningsrätten till fyndighetema i Nordsjön och det statliga bolaget Dansk
Olie & Naturgas A/S skall leveranserna från dessa fyndigheter börja den I
oktober 1984. Efter två år skall de nå en nivå av 2,5 miljarder m om året till
år 2002, varefter leveranserna successivt minskar till år 2009 då de upphör.
Danska regeringen har godkänt avtalet och väntas komma att lägga fram förslag i
frågan till folketinget under våren 1979.
8.2.3 Sydgasprojektet
Sydgasprojektet bygger på ett i maj 1978 träffat ramavtal
mellan Swedegas och det ledande tyska gasföretaget Ruhrgas AG. Avtalet gäller
för en period av 20 år från den 1 oktober 1982. De viktigaste elementen i
ramavtalet är dels ett avtal om leverans av 1,2 miljarder m naturgas om året
till Sverige, dels en överenskommelse om att bygga en samägd gasledning för att
transportera gasen genom Nordtyskland från en punkt nära Emden till dansk-tyska
gränsen. Leveranserna under de två första åren sker med mindre kvantiteter för
att möjliggöra en successiv marknadsuppbyggnad. Ruhrgas åtagande avser leverans
av naturgas som detta bolag köper från Ekofiskfältel i Nordsjön.
Leveransavtalet gäller endast i 13 år, dvs. till utgången av september 1995,
dock med rätt för Swedegas att få avtalet förlängt med minst sju år så snart
Ruhrgas för egen del träffar avtal om ytterligare större köp av
rörtransporterad gas. Priset är knutet till vissa oljeprisnoteringar i
Nordvästeuropa.
Det fömtsätts att hela ledningen i Nordtyskland - en
investering av 815 milj. kr. i 1977 års priser - skall finansieras med hjälp av
en svensk statsgaranti. Avtalet gäller endast om sådan garanti har ställts
senast den 30 juni 1979 av den svenska regeringen.
En annan förutsättning är att gasen från Ruhrgas kan
transiteras över det planerade danska gasnätet. Förhandlingar har förts mellan
Swedegas och DONG om villkoren härför. Ett förslag till tjugoårigt avtal
föreligger, enligt vilket DONG skall mot avgift utföra transiteringen.
Svenskt deltagande i finansieringen av det danska nätet
behövs sannolikt inte. Däremot kan garanti komma att krävas för betalningen
till DONG av gastransporten.
Den svenska delen av projektet utgörs av en sjöledning
över Öresund och ett ledningssystem från Malmö till Halmstad med en eventuell
avgre-ning vid Åstorp till Bromölla. Investeringskostnaden anges av Swedegas
till 628 milj. kr. i 1977 års priser vartill kommer 135 milj. kr. för konvertering
av kundanläggningar från olja till gas.
Gasen skall enligt den marknadsplan som har utarbetats av
Sydgas avsättas främst till industriföretag. De första åren väntas dock en stor
del av gasen gå till kraftvärmeverk och hetvaitencentraler. Naturgasen ersätter
till hell övervägande del tjock eldningsolja. Antalet kunder väntas komma att
uppgå till 200 ä 250.
Prop.
1978/79:115 Bilagal Industridepartementet 151
De
samhällsekonomiska kalkyler som har lagts fram av Swedegas visar ett underskott
för Sydgasprojektet av 855 milj. kr., vilket innebären fördyring med ca 10 %
jämfört med fortsatt oljeanvändning. Underskottet har räknats som ett nuvärde
år 1977 av merkostnaden för gasanvändning under en tjugoårig avtalsperiod. För
detta grundfall har antagits bl.a. en årlig realprisökning för tjockolja av
3,5%. Enligt Swedegas kan rimliga förändringar i antagandena om bl. a. oljeprisutvecklingen
leda till att merkostnaden sjunker till ca 500 milj. kr. eller stiger till ca
1 500 milj. kr. Det bör noteras att de samhällsekonomiska kalkylerna inte
innefattar de gynnsamma miljöeffekterna av naturgasanvändning, framför allt
lägre utsläpp av svavel m.m. Swedegas anger kostnaderna för att genom
reningsåtgärder minska utsläppen vid fortsatt oljeanvändning till naturgasens
nivå till 600 å 900 milj. kr. räknat som nuvärde.
Swedegas
har även lagt fram en företagsekonomisk kalkyl, som anger behovet av ekonomiskt
stöd för att projektet skall kunna genomföras. Beroende bl.a. på att
introduktionsrabatter till naturgaskunder förutsätts ger den företagsekonomiska
kalkylen ett större underskott än den samhällsekonomiska. Skillnaden
uppskattas till ca 400 milj. kr. Stödbehovet kan därmed anges til lägst 900
milj. kr. och högst 1900 milj. kr. räknat som nuvärde.
I
utvärderingen av Swedegas rapport riktas kritik mot några av antagandena i de
samhällsekononomiska kalkylerna. Vidare ifrågasätts om Sydgasprojektet leder
till en förbättrad försörjningstrygghet jämfört med fortsatt oljeanvändning
mot bakgmnd bl.a. av att Ruhrgas leveransåtagande inte omfattar hela
avtalstiden.
Vid
remissbehandlingen av rapporten har endast statens naturvårdsverk och länsstyrelsen
i Kristianstads län förordat att Sydgasprojektet nu genomförs.
Naturvårdsverket anser att de samlade miljöfördelarna av projektet är så stora
att det är samhällsekonomiskt motiverat att genomföra det. Statens planverk och
länsstyrelserna i Malmöhus och Hallands län är positiva till naturgas men anser
att beslutsunderlaget är otillräckligt och behöver kompletteras i olika
hänseenden. Detta påpekas även av några remissinstanser med en mera tveksam
eller negativ inställning till naturgasen, såsom statens industriverk,
Sveriges industriförbund. Centrala driftledningen (CDL) och Svenska
värmeverksföreningen. Statens pris- och kartellnämnd (SPK), Svenska petroleum
institutet och Stockholms handelskammare avslyrker att projektet genomförs.
En
närmare redovisning av innehållet i utvärderingen och remissyttrandena
återfinns i bilaga 1.5.
8.2.4
Västgasprojektet
Västgasprojektet
bygger på ett i okiober 1978 träffal avtal mellan Swedegas och det statliga
algeriska bolaget Sonatrach, som är väridens störsla exportör av LNG. Avtalet
gäller i 20 år fr.o.m. år 1985. Leveranserna
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1 Industridepartementet 152
skall
omfatta 1,7 miljarder m' om året med vissa möjligheter att höja kvantiteten
till 2,2 miljarder m' om året. Gasen levereras ombord på fartyg i algerisk
hamn. Priset utgörs av ett grundpris som anpassas efter vissa europeiska
oljenoteringar. Vid leveransstart och därefter vart Qärde år skall endera
parten ha rätt att begära justering av priset om detta ej längre återspeglar
marknadsförhållandena. Förutsättningar för avtalets giltighet är dels att
avtalet godkänns av de algeriska och svenska regeringarna senast den 30 juni
1979, dels att vardera parten kan ordna lämplig finansiering för sin del av
projektet.
Villkoren för
sjötransporten skall bestämmas genom överenskommelse mellan parterna senast den
31 december 1979. Enligt algeriska regler skall hälften av gasen transporteras
på algeriska fartyg. Med hänsyn till att endast ett LNG-fartyg torde behövas
för transporten skall partema undersöka möjligheterna till samarbete i detta
led. Parterna skall sträva efter att ett svenskt varv anlitas vid beställning
av fartyget om varvet kan erbjuda kommersiella villkor.
Den svenska delen av
projektet antas utgöras av en andel av 50 % i ett LNG-fartyg, vilket ger en
investeringskostnad av 325 milj. kr. i 1977 års prisläge, och en LNG-terminal
till en kostnad av 705 milj. kr. Investeringskostnaden för en huvudrörledning
från Halmstad över Göteborg till Västerås jämte grenledningar beräknas lill
1635 milj. kr. Därtill kommer kon-verteringskostnader för 200 milj. kr.
Marknaden för
Västgasprojektet utgörs av endast ett femtiotal kunder, huvudsakligen
värmeförbmkare och stora processindustrier som nu använder den tjockaste
kvaliteten av eldningsolja (Eo 5). Trots den ogyn-sammare marknadsstrukturen
jämfört med Sydgasprojektet ger den av Swedegas utförda samhällsekonomiska
kalkylen för Västgasprojektet ett gynnsammare resultat beroende på att
importpriset i Sverige för LNG beräknas vara lägre än för rörtransporterad gas.
Resultatet har redovisals som ett intervall mellan ett överskott av 500 milj.
kr. och ett underskott av 1500 milj. kr., räknat som nuvärdet av resp.
mindrekostnader och merkostnader för gasanvändning under en tjugoårsperiod. I
denna kalkyl tas inte hänsyn till miljövärdet av projektet, som av Swedegas
anges till 800 ä 1200 milj. kr.
Enligt den
företagsekonomiska kalkylen för Västgasprojektet beräknas det kommersiella
utfallet av projektet bli ca 1000 milj. kr. sämre än enligt den
samhällsekonomiska kalkylen. Detta innebär ett stödbehov för projektet mellan
500 och 2500 milj. kr. räknat som nuvärde.
Kalkylerna har baserats på
att LNG-terminalen förläggs till Västkusten (BroQorden). Alternativet att
utnyttja den planerade tyska terminalen i Wilhelmshaven beräknas ge sämre
totalekonomi. Dessutom ger terminal i Sverige två av varandra oberoende
tillförselvägar. En hopkoppling av Sydgas- och Västgasnäten förutsätts därvid.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 153
8.2.5 Modeller
för svensk naturgasimport
Swedegas
har skisserat olika tänkbara modeller för ett naturgassystem omfattande Syd-
och Mellansverige med en årlig kapacitet av 5 å 6 miljarder m om året omkring
år 1990. Detta motsvarar ca 50 TWh eller ca 10% av den beräknade totala
energitillförseln vid denna tidpunkt. De två projekt som nu är aktuella
motsvarar ca 30 TWh.
Enligt
Swedegas bedömning kan Sydgasprojektet i och för sig genomföras som separat
projekt. Primärt måste dock projektet ses som ett lämpligt första steg i en
svensk naturgasintroduktion. Swedegas anser att den anknytning till det
västeuropeiska rörsystemet för naturgas som uppnås genom projektet är av stort
värde inför senare utbyggnadssteg. Mot bakgmnd härav har Swedegas i avtalet
med Ruhrgas tillförsäkrat sig möjligheter att transportera upp till 3
miljarder m genom den nordtyska ledningen. Föreliggande förslag till avtal med
DONG innebär möjlighet till en motsvarande transitering genom Danmark.
Enligt
Swedegas utgör Västgasprojektet på grundval av avtalet med Sonatrach ett
lämpligt andra steg. Med hänsyn till försörjningstryggheten anser bolaget dock
inte att en ensidig satsning på direktimport av LNG till Sverige bör komma i
fråga.
För
en eventuell ökning upp till en volym av 5 å 6 miljarder m under senare delen
av 1980-talet anger Swedegas olika möjligheter, bl. a. köp från Sovjetunionen
eller ytterligare leveranser från Nordsjön. Några konkreta planer på en sådan
ökning finns dock ännu inte.
8.2.6 Bedömning
och slutsatser
Det
föreligger nu ett omfattande material för att bedöma förutsättningarna för en
naturgasintroduktion i Sverige. Av särskilt värde är att Swedegas genom de
föreliggande avtalen med Ruhrgas och Sonatrach har lyckats klargöra de
kommersiella villkoren för nalurgasimport ttll vårt land. Tidplanen har delvis
styrts av önskemålet att kunna la ställning till naturgasfrågan i samband med
de förestående beslulen om den allmänna energipolitiken. Detta har gjort att
det alltjämt finns vissa luckor i materialet. På vissa punkter är de yttre
förutsättningama för import av naturgas till Sverige också oklara. Således har
det danska folketinget ännu inle lagit ställning till frågan om att införa
naturgas i Danmark.
Trots
dessa brister i beslulsunderiagel är det enligt min mening nu möjligt att ta
ställning till frågan om en svensk naturgasintroduktion baserad på de två
aktuella projekten. Dessa bör därvid betraktas som nära knutna till varandra
och som led i en möjlig uppbyggnad av ett naturgassystem omfattande stora
delar av Syd- och Mellansverige.
Sverige
har allmänt sett ett ogynnsamt utgångsläge i naturgasfrågan. I andra länder i
Europa där naturgas i dag används har marknaden successivt byggts upp på
grundval av inhemska eller närbelägna fyndigheter. I Danmark moliveras införandet
av naturgas med att en inhemsk försörjning
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1 Industridepartementet 154
är
garanterad i flera årtionden framåt. För Sveriges del skulle naturgasen
emellertid komma att bli ett nytt importbränsle som ersätter en del av
oljeimporten. Dessutom innebär vårt perifera läge och beroendet av
transi-toländer vid import av rörtransporterad gas vissa nackdelar.
Det
har länge stått klarl att det saknas kommersiella fömtsättningar för naturgas i
Sverige och att en naturgasintroduktion därför kan ske endast med statligt
stöd. Frågan är alltså om det finns tillräckliga motiv för ett sådant stöd i de
fördelar från t.ex. försörjnings- eller miljösynpunkt som naturgas kan erbjuda.
Vid en energipolilisk helhetsbedömning bör jämförelse ske inte bara med
fortsatt oljeanvändning utan även med användning av andra altemativ till olja
som kan komma att stå till buds i det aktuella tidsperspektivet, främsi kol och
inhemska fasta bränslen som skogsavfall, torv och på längre sikt solvärme och
eventuellt även odlad biomassa.
De
ogynnsamma ekonomiska förutsättningarna för naturgas i Sverige kan hänföras
till framför allt tre faktorer, nämligen långa transportavstånd, behovet av
stora initialinvesteringar och en ofördelaktig marknadsstmk-tur. Den sista
faktorn är sannolikt den viktigaste. Genom att gasen i Sverige ersätter främst
tjockolja har de svenska potentiella gaskunderna en begränsad betalningsförmåga
jämfört med t.ex. gasköpama på kontinenten. För dessa utgör naturgasen i
betydligt större utsträckning ett alternativ till lättare oljeprodukter och
elkraft. Det är utfrån dessa marknaders högre betalningsförmåga som de
internationella leveranspriserna kommer att bestämmas.
Dessa
faktorer ger utslag i de ekonomiska kalkyler som har lagts fram av Swedegas.
Sydgasprojektet ensamt ger ett betydande samhällsekonomiskt underskott, vilket
inte uppvägs av det bättre kalkylmässiga utfallet för Västgasprojektet.
Osäkerhetsregistret för de två projekten sammantagna sträcker sig från O kr.
till ett underskott av 3000 milj. kr. samhällsekonomiskt sett, räknat som
nuvärde år 1977. Detta innebär en merkostnad av 0-22 % i förhållande till
fortsatt oljeanvändning. I de angivna beloppen tas dock ingen hänsyn till
gasens miljövärde. Särskilt för Västgasprojektet är osäkerheten stor. Det
förelagsekonomiska utfallet av de båda projekteten tillsammans ger ett
underskott av lägst 1 500 milj. kr. och högst 4500 milj. kr., vilket alltså kan
sägas motsvara behovet av stöd.
I
utvärderingen av Sydgasrapporten och i flera remissyttranden pekas på riskerna
för framtida höjningar av naturgaspriset i förhållande till oljepriset och
särskilt priset på tjock eldningsolja, som bestämmer de svenska gas-kundernas
betalningsförmåga. SPK ifrågasätter de antaganden om en realprishöjning för
tjockolja som har gjorts av Swedegas. Statens industriverk framhåller att även
osäkerheten om marknadspotentialen för projektet är stor.
Mot
bakgrund av dessa bedömningar finner jag det uppenbart att en introduktion av
naturgas på gmndval av de två aktuella projekten innebär ett avsevärt
ekonomiskt risktagande. Det ligger i sakens nalur att faktorer
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 155
utanför
svensk kontroll skulle komma att få en avgörande inverkan på naturgassystemets
ekonomi. Detta torde komma att gälla även vid en fortsatt utbyggnad av systemet
baserad på köp från andra leverantörer.
Frågan
är då om de sannolikt betydande merkostnadema för de aktuella naturgasprojekten
jämfört med fortsatt oljeanvändning uppvägs av miljöfördelar eller en
förbätirad försörjningstrygghet.
Som
jag redan har anfört kan naturgasen i fråga om uthållighet bedömas vara i stort
sett likvärdig med olja. Uttömningen av de globala olje- och
naturgastillgångarna kommer sannolikt att ske parallellt till följd av det nära
sambandet mellan dessa två energiråvaror.
I
ett västeuropeiskt perspektiv har naturgasen den fördelen att inhemska källor i
dag täcker huvuddelen av användningen. Emellertid väntas en snabbt ökande del
av behoven från senare delen av 1980-talet komma att få tillgodoses genom
import från utomeuropeiska områden, delvis i form av LNG. Detta kommer att
långsiktigt inverka på den reella försörjnings-tryggheten även för sådan svensk
import av naturgas som sker från leverantörer på den västeuropeiska
kontinenten.
Kännetecknande
för naturgas är att såväl leverantör som kund tvingas till stora investeringar
och att parterna därför har ett starkt ömsesidigt intresse av att ingångna
avtal fullföljs. Detta tar sig uttryck i att kontraktsperioderna är långa, i
regel 20 år. Naturgasen ger därigenom en möjlighet till långsiktiga avtal som
knappast förekommer på oljeområdet. Mot detta fär vägas den lägre
flexibiliteten vid naturgasimport som följer av att bortfall av en leverantör
eller transportväg endast med svårighet kan ersättas. För svensk del bör
särskih framhållas att möjlighetema att komplettera den planerade tysk-danska
rörledningsförbindelsen med en av denna oberoende andra ledning är mycket
osäkra. Import av LNG utgör ingen fullgod ersättning för en sådan förbindelse.
Mot
angivna bakgrund finner jag, i likhet med flera remissinstanser, att import av
naturgas på grandval av de aktuella naturgasprojekten är ofördelaktigare från
försörjningssynpunkt än oljeimport. Från denna synpunkt har andra till olja
alternativa bränslen, särskilt de inhemska bränslena, betydligt större
fördelar. Industriverket anför som exempel att användning av skogsavfall för
kommunal värmeförsörjning skulle kunna ge ett energimässigt bidrag under
1980-talet motsvarande Sydgasprojektet till en jämförbar investeringskostnad.
Jag kommer i det följande att beröra även andra möjligheter alt öka
användningen av fasta bränslen.
Naturgasens
stora miljöfördelar jämfört med såväl olja som andra bränslen framstår som det
mest bärkraftiga motivet för en svensk naturgasintroduktion. Statens
naturvårdverk har i sitt remissyttrande över Sydgasprojektet uppskattat
kostnaderna för att genom reningsåtgärder bringa ned miljöstörningarna vid
förbränning av olja till naturgasens låga nivå till några hundra milj. kr. om
året. Swedegas har på grundval av naturvårdsverkets yttrande angett
miljövärdet av de två projekten sammantagna till 1400 å 2 100 milj. kr.,
uttryckt som ett nuvärde på 20 år.
Prop. 1978/79:115
Bilagal Industridepartementet 156
Som
naturvårdsverket framhåller är emellertid kalkyler av detta slag vanskliga. Jag
vill också understryka att det i dag saknas underlag för att bedöma andra
åtgärder som skulle kunna ge en motsvarande effekt till en lägre kostnad. Ett
exempel på en tänkbar sådan åtgärd är en fortsatt skärpning av bestämmelserna
om högsta tillåtna svavelhalt vid förbränning av eldningsoljor.
Med
hänsyn såväl härtill som till vad jag nyss har anfört om försöijnings-värdet av
de aktuella naturgasprojekten saknas det enligt min mening tillräckliga motiv
för ett samhällsstöd av den omfattning som krävs för att projekten skall kunna
genomföras. Jag anser det osannolikt att förbättrade kontraktsvillkor eller
tillkomsten av nya liknande importprojekt inom de närmaste åren skulle kunna
föranleda en ändrad bedömning. På något längre sikt kan det givetvis inte
uteslutas att naturgasimport åter kan komma att bli aktuell genom nya utbud av
naturgas i Sveriges närhet, främst i Norden, där potentiella svenska köpare
skulle kunna ha ett gynnsamt utgångsläge. En sådan möjlighet kan emellertid
knappast läggas till grund för planeringen av vår bränsleförsörjning.
Naturgasfrågan får i sådant fall tas upp till ny prövning utifrån de
fömtsättningar som gäller då.
En
följd av den ståndpunkt som jag har redovisat beträffande Sydgas-och
Västgasprojekten är att den verksamhet inom Swedegas som har varit knuten till
dessa projekt snarast bör avvecklas. Bolagets huvuduppgift blir i
fortsättningen att följa utvecklingen på naturgasområdet främst i Norden och
att bevaka de möjligheter till svensk naturgasimport som kan komma att uppstå i
framtiden. Nuvarande konsortialavtal mellan intressenterna i Swedegas löper ut
den 31 december 1979. Jag föratsätter att intressenterna tar upp överläggningar
om bolagets framtida verksamhet och finansiering.
I
sammanhanget vill jag även nämna att ställningstagandet i naturgasfrågan kan
komma att få konsekvenser för vissa av de återstående stadsgasverken i
Sverige. Stadsgasverk av någon betydelse finns f. n. i Stockholm, Göteborg,
Malmö, Helsingborg och Norrköping. Stadsgasen svarar för en mycket ringa del av
den totala energianvändningen, endast ca 0,25 % eller 1 TWh. Antalet abonnenter
är dock över 300 000, varav huvuddelen hushåll med gasspis. Nära två tredjedelar
av stadsgasdistributionen i landet sker inom Stockholms kommun.
Under
senare år har de flesta verk haft svårigheter att täcka sina kostnader
beroende bl.a. på stora prishöjningar på råvaran för stadsgastillverk-ning, i
regel lättbensin. Svenska gasföreningen har vid flera tillfällen hos regeringen
hemställt om åtgärder som skulle kunna skapa förutsättningar för fortsalt drift
av verken. Senast har föreningen i skrivelse den 24 januari 1979 föreslagit en
jämkning av energiskatten på lättbensin. Som motiv har anförts bl. a. att en
introduktion av naturgas skulle underlättas om stadsgasverken med tillhörande
ledningsnät och driftsorganisation fanns kvar. Av uppgifter från föreningen
framgår att det sammanlagda underskottet för gasverksrörelsen f. n. uppgår till
ca 30 milj. kr. om året, varav drygt 20
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 157
milj.
kr. hänför sig till Stockholm. Rörelsen i Stockholm ger inte ens täckning för
driftskostnaderna.
Frågan
om införande av naturgas har betydelse främst för stadsgasverken i Göteborg,
Malmö och Helsingborg. Vid en övergång till distribution av naturgas skulle
sannolikt det ekonomiska resuhatet för dessa verk kunna förbättras avsevärt.
Stockholm och Norrköping skulle däremot inte beröras av de aktuella
naturgasprojekten. Problemen med stadsgasens ekonomi skulle i dessa kommuner
stå kvar under överskådlig tid oavsett vilket beslut som fattas om naturgasen.
Det ankommer på de berörda kommunerna att ta ställning till frågan om
stadsgasverkens framtid i resp. kommun.
8.3
Kol
Stenkol
brukar från användningssynpunkt indelas i två huvudkvaliteter, nämligen ångkol
för förbränning och kokskol (metallurgiska kol) som kan förädlas till gas och
koks.
Ångkol
och kokskol är handelsmässigt sett olika varor med skild prisbildning.
Kostnaderna för att utvinna de två kvaliteterna är vanligen också olika i och
med att kokskol i allmänhet förekommer i betydligt mer komplicerade geologiska
formationer med tunnare och gasrikare kolskikt än ångkol. Från energisynpunkt
är det vanligare och billigare ångkolet mest intressant.
För
kommersiella ändamål indelas ångkolet i sin tur i olika kvaliteter. Viktiga
egenskaper är bl.a. värmevärde, storlek, gashalt, askhalt, askans smältpunkt,
fukthalt, svavelhalt och hårdhet.
Ca
30% av världens statistiskt redovisade energibehov täcks f. n. med kol. Som
framgår av tabell 2.3 var den totala kolproduktionen år 1977 ca 2,5 miljarder
ton. Huvuddelen av kohillgångarna finns i Förenta staterna, Kina och
Sovjetunionen. Nästan hela kolproduktionen används i länder med egna
tillgångar. Endast en mindre del, ca 200 milj. ton, varav merparten utgjordes
av kokskol, gick år 1977 i internationell handel.
De
största importörerna är Japan, Canada och ländema i Västeuropa. Utnyttjandet av
ångkol i främst de industrialiserade ländema väntas öka.
Koltillgångarna
i Sverige är små, håller låg kvalitet och har lågt förbränningsvärde.
Egentliga kolfyndigheter finns endast i Skåne under slättlandet mellan
Ängelholm och Helsingborg. Den brytbara mängden kol har uppskattats lill ca 30
milj. ton med ett energivärde om ca 150 TWh. Under åren 1940-1945 var
brytningen i medeltal drygt en halv miljon ton per år. Den har nu helt upphört,
men smärre kvantiteter - ca 12000 ton år 1976 resp. 2000 ton år 1977 - erhålls
som biprodukt vid lerbrytning.
Kol
och koks dominerade under nära femtio år Sveriges energiförsörjning. I början
av 1900-talet svarade kolbränslen för inle mindre än hälften av
energitillförseln. Kolimporten nådde sina högsta värden åren före andra
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1 Industridepartementet 158
världskriget.
Sedan 1950-talet har kolet nästan helt ersatts av olika oljeprodukter.
År
1977 importerades till Sverige drygt 2 milj. ton kol och koks som nästan
uteslutande användes inom industrin, främst jäm- och stålindustrin samt till en
mindre del inom bl. a. gruvindustrin och cementindustrin. Med undantag för år
1974 har under den senaste tioårsperioden endast obetydliga mängder kol
använts för värme- och kraftproduktion. Sveriges kolimport sedan år 1970
framgår av tabell 8.5.
Tabell
8.5. Sveriges kolimport 19701977, milj. ton
År
Kokskol
Ångkol
Koks
Totalt
1970
1,12
0,54
1,21
2,87
1971
1,02
0,40
1,22
2,64
1972
0,74
0,25
1,21
2,20
1973
0,61
0,41
1,50
2,52
1974
0,70
0,80
1,60
3,10
1975
1,33
1,30
1,20
2,83
1976
1,64
0,37
1,10
3,11
1977
1,00
0,40
0,75
2,15
Källa:
Kol i Sverige, NE 1977: 23 samt SCB.
Sverige
saknar i dag egentliga kolhamnar liksom transportsystem för omfattande import
och distribution av kol. Det finns f. n. endast tre hamnar i landet som har
erforderlig utrustning och lagerkapacitet, nämligen Luleå, Gävle och Oxelösund.
Hämtöver tillkommer ett antal smärre s. k. kolgårdar till vilka kol sjöledes
kan importeras. Inom ramen för arbetet i Nordiska ministerrådet har med deltagande
av Danmark, Finland, Norge och Sverige påbörjats en utredning angående
förutsättningarna för anläggandet av en gemensam stor kolhamn.
Somjag
tidigare har framhållit (avsnitt 5.1) ger utvinning och förbränning av kol
liksom hantering av avfallet upphov till negativa effekter från miljösynpunkt.
Koleldning liksom oljeeldning medför utsläpp av svaveldioxid. Vidare medför
koleldning stoftutsläpp som dock kan begränsas. Kol innehåller vidare bl.a.
olika tungmetaller, däribland kvicksilver, som frigörs vid förbränning. Sverige
är särskilt känsligt för kvicksilvernedfall genom att den rådande försurningen
av mark och vatten underiättar anrikningen av kvicksilver i ekosystemen. En
förutsättning för en utökad satsning på kol i Sverige är därför bl. a. att miljöproblemen
kan lösas på ett acceptabelt sätt. Jag räknar med alt så kan ske genom
vidtagande av tidigare (avsnitt 5.1) redovisade åtgärder.
Den
svenska kunskapsnivån inom kolområdet är f. n. inte särskilt hög. Det pågår
emellertid verksamhet på skilda håll i landet som syftar till att förbättra
kunnandet inom detta område.
Inom
det intemationella energiorganet lEA pågår f.n. diskussioner rörande
detaljerade rekommendationer när det gäller medlemsländernas kol-
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 159
politik.
Rekommendationerna väntas antas vid ett ministermöte under våren 1979 (jfr
avsnitt 4.2).
Enligt
energikommissionen utgör kol ett av de långsiktigt uthålliga energiförsörjningsalternativen.
Även om det är tekniskt möjligt och ekonomiskt motiverat bör enligt
kommissionen inte en större övergång till kol inledas omedelbart. I stället bör
man avvakta utvecklingen av förbränningsteknik och rökgasrening innan sådana
steg tas, eftersom det enligt kommissionen annars finns risk för att man bygger
fast sig i en miljömässigt dålig teknik. En mera omfattande övergång till kol
kräver vidare stora investeringar i hamnar, transportsystem m. m. Med dessa
utgångspunkter föreslår kommissionen att insatser bör göras som möjliggör en
omfattande kolanvändning senare i landet, däribland att bestämmelser införs om
att nytillkommande större eldninganläggningar redan från början utformas så att
eldning kan ske med bl. a. kol. Även befintliga eldningsanläggningar föreslås
på sikt göras omställbara för fastbränsleeld-ning.
I
syfte att bl. a. bygga upp den inhemska kompetensen på kolområdet och vinna
praktiska erfarenheter föreslås av energikommissionen att det redan nu
genomförs en viss ökad användning av kol. En sådan ökad kolanvändning är enligt
kommissionen motiverad även av - förutom kol-tillgångamas globala storlek -
bl.a. ekonomiska skäl. Kol synes sålunda redan i dag för vissa ändamål vara ett
i jämförelse med olja prismässigt konkurrenskraftigt bränsle.
Kommissionen
intar således sammanfattningsvis med hänsyn till osäkerheten beträffande
miljöproblemen en avvaktande inställning till en alltför snabbt ökad
kolanvändning i Sverige. En kraftig satsning i internationellt samarbete
föreslås därför ske på främst forskning, utveckling och demonstration av
förbränningsteknik och rökgasavsvavling.
Remissinstanserna
är i stort positiva till en ökad användning av kol. Meningarna är dock delade
om i vilken utsträckning kol nu och i framtiden skall användas i Sverige. Flera
av remissinstanserna, däribland statens naturvårdsverk, framhåller att en ökad
satsning på forskning och utveckling av teknik för att minska kolets inverkan
på miljön är nödvändig innan ett mera omfattande utnyttjande av kol kan ske.
Somjag
tidigare har anfört (avsnitt 2.1.2) är kol jordens största fossila
energiresurs. Mot denna bakgmnd och med hänsyn till att möjligheterna att i
längden tillgodose en ökande global efterfrågan på energi i form av olja och
naturgas är starkt begränsade framstår det som klart att kolanvändningen i
världen kommer att öka. Det är angeläget att vi även i Sverige nu vidtar sådana
åtgärder att kol kan utnyttjas i landets framtida energiförsörjning. Mot denna
bakgrund anser jag att en viss kolanvändning är nödvändig under 1980-talet. Det
framgår klart av energibalansen (jfr avsnitt 7.4) att ett visst ökat
kolutnyttjande är en viktig förutsättning för att begränsa oljeberoendet.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 160
En
fömtsättning för att kol skall kunna utnyttjas i den omfattning jag föreslår är
atl de av kommissionen och flera av remissinstansema påtalade miljöproblemen
avseende kolanvändning kan bemästras. Jag ansluter mig därför till det av
energikommissionen framlagda och av remissinstansema stödda förslaget att
forsknings- och utvecklingsinsatser behöver göras inom området. Vidare anserjag
att omfattande kolanvändning av miljöskäl inte bör ske i omedelbar anslutning
till tätortsbebyggelse.
Problemet
med rökgasemas innehåll av svavel och tungmetaller bedömer jag till en del kan
lösas genom val av lämpligt kol, dvs. lågsvavligt och tungmetallfattigt kol,
och modem förbränningsteknik. För att om möjligt ytterligare minska dessa
problem samt för att visa hur hantering och lagring av aska som fås vid
kolförbränning bör hanteras bedömer jag att ytterligare kunskapsunderlag är
erforderligt.
En
introduktion av kol i större skala ställer således långtående krav på att
utsläppen i luften från förbränning skall kunna bemästras och på att de
långsiktiga avfallsproblemen skall kunna lösas. Jag har, som jag redan tidigare
har framhållit (avsnitt 5.1), för avsikt att i annat sammanhang för regeringen
föreslå att valtenfallsverket får i uppdrag att i samråd med berörda
intressenter inom bl.a. kraftindustrin, övrig industri och kommuner samt
berörda myndigheter, bl. a. statens naturvårdsverk, visa hur de miljöproblem
som är förenade med användning av kol som energikälla skall lösas.
I
många länder görs stora insatser inom områdena omvandling och förbränning av
kol. Ett betydande intresse röner därvid utvecklingen av nya
förbränningsanläggningar av typen svävbäddar. Jag vill här erinra om att
regeringen den 14 december 1978 har beslutat att anslå 8,4 milj. kr. för
arbeten under en treårsperiod vid Studsvik Energiteknik AB rörande förbränning
i s. k. snabb fluidiserad bädd.
Förslag
till ytterligare ökade insatser på forskning och utveckling rörande för
svenska förhållanden anpassad ny kolteknik återkommer jag till i anslutning
till min behandling av anslaget Energiforskning.
Vid
sidan av utnyttjandet av modern kolteknik är valet av kolkvalitet
betydelsefullt när det gäller att begränsa kolanvändningens inverkan på miljön.
I dag är möjligheterna att importera lågsvavligt kol goda. I de bedömningar som
har gjorts över framtida sådan import har framkommit att förutsättningarna
härför är goda. Stora kvantiteter lågsvavligt kol finns sålunda bl.a. i
Australien, Förenta staterna och Canada. Det bör därvid observeras alt
lungmelallhalten i kol ofta hänger samman med svavelhalten på så sätt att låg
svavelhalt kan innebära att även tungmetallhalten är låg.
Somjag
tidigare har redovisat (avsnitt 2.1.1) används f.n. den absoluta merparten av
det producerade kolet i de länder där kolet utvinns. Den intemationella
kolhandeln är således begränsad och i huvudsak inriktad på kokskol.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 161
Genom
att det tar avsevärd tid att öppna nya kolgruvor och till följd av den
osäkerhet som finns beträffande den framtida globala kolanvändningen råder det
viss osäkerhet om i vilken utsträckning kol kommer att stå till förfogande för
export i de kolproducerande länderna. De tidigare nämnda diskussionema m.m.
inom lEA syftar bl.a. till att skapa föratsättningar för att en omfattande
internationell handel med kol skall uppstå.
Behovet
av ett förtroendefullt samarbete mellan exportörer och importörer av kol är
sålunda nödvändigt, om världshandeln med kol skall kunna utvecklas. Jag ser det
därför som positivt att företag, enligt vad jag har erfarit, i ökande
utsträckning etablerar kontakter med kolproducenter och engagerar sig i
kolhandel. Härigenom läggs granden till framtida ökad kolanvändning i landet.
För
atl trygga en svensk kolförsörjning på längre sikt kan mera omfattande
engagemang vara nödvändiga, exempelvis långfristiga leveransavtal.
Energikommissionen
visar i sina energialternativ och övriga beräkningar att ett ökat utnyttjande
av ångkol som energiråvara i Sverige främst skulle minska användningen av
tjocka eldningsoljor. Kolet anges därvid främst komma till användning i kraft
värme verk, hetvattencentraler och industripannor samt eventuellt även i
kondenskraftverk. Möjlighetema är således i princip goda att till slutet av
1980-talet ersätta en stor del av tjockoljeför-brakningen med kol. Kommissionen
föreslår därför att några el- och värmeproducerande anläggningar görs
koleldade. Förslaget stöds av flertalet av remissinstanserna som har yttrat sig
i frågan.
Jag
delar kommissionens och remissinstansernas uppfattning härvidlag.
I detta
sammanhang vill jag erinra om att utredningen (I 1977:11) om
omställbara eldningsanläggningar m. m. har till uppgift att bl. a. belysa de
tekniska och ekonomiska förutsättningarna för att utföra större värme- och
elproducerande anläggningar för drift med fasta bränslen, däribland kol.
Jag räknar inte med att några större koleldade kondenskraftanläggningar
kommer till stånd före mitten av 1980-talet. Det bör vidare enligt min
mening vara möjligt att i inte oväsentlig utsträckning öka kolanvändningen
inom industrin. Mina närmare överväganden och förslag beträffande möj
ligheten att nyttja kol inom de olika användningsområdena återkommer jag
till senare i samband med redovisningen av värme- resp. elförsörjningen
(avsnitten 9.2.2, 9.7 och 10.5).
Av
det anförda framgår att jag ser en ökad kolanvändning i landets
energiförsörjning som angelägen om beroendet av olja skall kunna nedbringas.
Kommissionen räknar i sina energialternativ med att 45-55 TWh, motsvarande 6 ä
7 milj. ton kol utnyttjas år 1990. Kommissionens expertgrapp för
energitillförsel har dock i sina beräkningar visat att det går att använda
betydligt större kolkvantiteter. För egen del anser jag det vara möjligt att
öka den nuvarande användningen på ca 20 TWh till en nivå år 1990 på 45-70 TWh,
motsvarande 6 ä 9 milj. ton, inkl. behovet av kokskol.
II Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 115. Bilaga 1
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1 Industridepartementet 162
En
kolanvändning på den nivå jag föreslår föratsätter vidare bl.a., att eventuella
fysiska begränsningar avseende möjligheterna till import, hantering,
vidaredistribution m.m. klarläggs och i förekommande fall undanröjs. Jag vill
erinra om att den nyligen tillkallade delegationen för solvärme och bränslen
som altemativ till olja har att klarlägga bl. a. dessa frågor och lägga fram
erforderliga förslag.
8.4
Torv
Av
Sveriges yta utgörs ca 12% eller 5,4 milj. hektar av lorvmarker. Av denna areal
finns omkring 70% i norra samt 15% i vardera mellersta och södra delama av
landet. Uppgifter om torvens mängd och kvalitet är än så länge relativt osäkra.
Mängden uppskattas till ca 15 miljarder ton med en vattenhah av 50%. Detta
motsvarar i värmevärde ca 3 miljarder ton olja.
Energikommissionen
framhåller att vårt lands stora torvtillgångar på sikt bör kunna ge viktiga
bidrag till energiförsörjningen. Kommissionen föreslår att markresurser som är
lämpliga för torvutvinning kartläggs och att en satsning på utveckling av
torvteknik och torvförädling för framtida tillämpningar genomförs. Samtidigt
bör redan etablerad teknik utnyttjas för att starta en torvindustri för
energiutvinning. Kommissionen föreslår att några torveldade värme- och
kraftvärmeanläggningar uppförs. Kommissionen föreslår dessutom organisatoriska
åtgärder i syfte att förbereda produktion, förädling och handel med torv.
Övervägande delen av remissinstanserna
tillstyrker i stort kommissionens förslag. Några av instanserna är dock
avvisande eller tveksamma till att nu i större skala exploatera landets
torvtillgångar. Sålunda anser länsstyrelserna i Kronobergs, Värmlands och
Västmanlands län samt vissa miljöorganisationer att torven med avseende på
befarade ingrepp i naturen i första hand bör reserveras för beredskapsändamål.
Däremot råder bred enighet om att någon eller några anläggningar, som kan
utnyttja torv som bränsle, kommer till stånd, bl.a. för att bygga upp
kompetensen inom området.
För egen del anserjag i
likhet med kommissionen att torv som bränsle är en inhemsk energiråvara som på
sikt i inte oväsentlig omfattning skulle kunna bidra till landets
energiförsörjning. Torvmängden i Sverige är teoretiskt tillräckligt stor för
att ersätta hela den nuvarande oljeförbrukningen under 100 år. Den
utvinningsvärda mängden torde dock vara begränsad eftersom flertalet lorvmarker
dels är grunda eller små och till följd därav svåra att utnyttja, dels ligger
transportmässigt ogynnsamt till.
Somjag tidigare har
redovisat (avsnitt 5.1) är miljöproblemen i samband med förbränning av torv av
samma karaktär som för andra fossila bränslen. Utvinning av torv kan dessutom
medföra lokala miljöeffekter eftersom landskapsbilden påverkas när markytan
dräneras, friläggs och utjämnas. Dessutom kan befaras att torvbrytning får
vissa effekter på grundvattnet
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 163
och
på växt- och djurlivet. Efter att torvförekomsten helt eller delvis utvunnits
kan, beroende på dräneringsmöjligheterna, marken emellertid återanvändas för
exempelvis skogs- eller jordbruk. Det är således, mot bakgrund av vad jag har
anfört, av stor betydelse att hälso- och miljöproblem i samband med
torvutvinning och förbränning kan lösas på ett acceptabelt sätt.
Landets
stora torvtillgångar motiverar att aktiva insatser görs för att utnyttja torven
i energiförsörjningen. Förutom råvarupotentialen har torven den fördelen att
den kan utvinnas och användas med nu i stort känd teknik. Jag vill här erinra
om att torv redan nu används som bränsle i relativt stor skala i länder som
Sovjetunionen, Irland och Finland.
Den
nuvarande globala utvinningen av torv torde uppgå till ca 210 milj. ton per år.
Härav svarar Sovjetunionen för ca 95 % och Irland för ca 2,5 %. Omkring 2 % av
Sovjetunionens totala energibehov täcks av torvproduk-tion. En tredjedel
används i kraftverk, vars installerade effekt sammanlagt uppgår till ca 3 500
MWe. Ytterligare utbyggnader planeras.
På
Irland används torv i stor utsträckning som bränsle för elproduktion.
Torvbaserad elproduktion svarade år 1974 för ca 26 % av den totala
elproduktionen, vid kraftverk med en sammanlagd installerad effekt om 370 MWe.
Ytterligare utbyggnader planeras.
Finland
hade år 1975 en bränntorvproduktion om 700000 ton. Den största förbrukningen
sker f. n. i medelstora och större hetvattencentraler samt i tre
kraftvärmeverk. Dessutom har år 1976 ett torvbaserat koksverk för den
metallurgiska industrin startats. En väsentligt ökad bränntorvproduktion
förutsätts komma till stånd under den närmaste tioårsperioden.
Vid
en omfattande satsning på torvutvinning och torvanvändning torde det enligt
energikommissionens expertgmpp för energitillförsel vara möjligt att i slutet
av 1980-talet producera 10 milj. ton torv motsvarande ca 25 TWh, varvid 2 milj.
ton eldningsolja skulle kunna ersättas. I sina energialternativ räknar
energikommissionen med ett torvutnyttjande om 15-20 TWh, motsvarande 5-7 milj.
ton torv.
För
egen del anser jag att dagens kunskapsläge om landets torvtillgångar,
miljöinverkan vid utvinning och förbränning samt osäkerheten om ekonomi m. m.
inte gör det möjligt att få till stånd ett torvutnyttjande i den omfattning som
energikommissionen skisserar. Med hänsyn till storleken på landets
torvtillgångar och de tekniska möjligheterna att nu utnyttja dessa tillgångar
anser jag dock det vara möjligt att sätta upp ett relativt ambitiöst mål för
torvutnyttjande i Sverige år 1990. Jag beräknar således för nämnda år att det
bör vara möjligt att utvinna 2-4 milj. ton torv motsvarande 5-10 TWh. Härmed
skulle det vara möjligt att ersätta 0,5-1 milj. ton eldningsolja.
Torven
avses lill viss del komma att utnyttjas i hetvattenanläggningar och
kraftvärmeverk. Vidare torde inte obetydliga kvantiteter kunna utnyttjas inom
industrin. Jag återkommer härtill senare (avsnitten 9.2.2, 9.7 och
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 164
10.5).
I detta sammanhang villjag erinra om att delegationen för solvärme och bränslen
som kan ersätta olja bl. a. har till uppgift att klarlägga förutsättningarna
för möjligheterna att införa torv i energiförsöijningssystemet och att föreslå
erforderliga åtgärder härför.
Jag
har tidigare (avsnitt 5.1) berört övriga av kommissionen framlagda förslag
avseende bl. a. inventering av lorvmarker och behov av förbättrade kunskaper om
miljökonsekvenserna av torvutnyttjande. Härtill kan nämnas att statens
naturvårdsverk har fått regeringens uppdrag att inventera landets våtmarker.
Arbetet syftar till att ge en mer detaljerad kunskap om våtmarkema, deras
naturvärden och betydelse. Studier beträffande markanvändnings- och
miljökonsekvenser av torvutvinning och torvförbrän-ning pågår inom ramen för
den fysiska riksplaneringen.
Inledningsvis
bör insatserna inom torvområdet med hänsyn till bl.a. sysselsättningsskäl
enligt min uppfattning i stor utsträckning göras i norra delen av Sverige.
Utvinning av torv bör successivt starta i dessa områden. Några torveldade
kraftvärme- eller värmeverk torde därför under de närmaste åren behöva
uppföras i något eller några av de fyra nordligaste länen. Statens
vattenfallsverk har fått i uppdrag av regeringen att utreda förutsättningarna
för att uppföra sådana anläggningar. Dessutom har regeringen uppdragit åt
överstyrelsen för ekonomiskt försvar att förhandla med Bodens och Växjö
kommuner om anordnande av eldning med torv och flis i dessa kommuner. Förslag
(prop. 1978/79:127) till åtgärder för att främja sysselsättning i Norrbotten
har tidigare denna dag lagts fram. Bland de föreslagna åtgärderna ingår bl. a.
stöd till utvinning av torv. Jag återkommer till redovisade projekt i samband
med att jag lägger fram förslag om värmeförsörjningen (avsnitt 9.2.2).
8.5
Övriga inhemska bränslen
8.5.1
SkogsavfaU m. m. och odlad biomassa
Genom
den process i naturen som benämns fotosyntes omvandlas koldioxid, vatten och
vissa andra ämnen med hjälp av en del av den mot jordytan infallande solenergin
till organiskt material i form av växter. Detta organiska material, främst i
form av ved från olika trädslag ulgör globalt en betydelsefull förnybar
energiråvara. För vårt vidkommande bör både ett ökat utnyttjande av
skogsavfall, lövved m. m. och en användning av särskilt odlad biomassa kunna
lämna viktiga bidrag till energiförsörjningen.
På
kort sikt är främst ett ökat utnyttjande av skogsavfall m.m. aktuellt.
Del
avfall som uppstår vid skogsavverkningen utnyttjas redan i dag i betydande
utsträckning som energiråvara. Bark och annal skogsavfall och massaindustrins
lutar används således som ett viktigt bränsle för skogsindustrins processer.
Värmevärdet härav uppgår till 35-40 TWh per år.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 165
Skogsavfall
och bark används också i mindre utsträckning som bränsle i andra sammanhang.
Allt
skogsavfali kan dock f. n. inte finna avsättning som bränsle inom
skogsindustrin. Energikommissionens expertgrapp för energitillförsel har
beräknat att bark, grenar och små träd med ett värmevärde motsvarande
sammanlagt 1,9 milj. ton olja per år i dag skulle vara tillgängliga för
energiändamål utanför skogsindustrisektorn och möjliga att utnyttja med hänsyn
till tekniska och biologiska faktorer. Härtill kommer att vi f. n. har ett
lövvedsöverskott som inte utnyttjas av skogsindustrin motsvarande ca I milj.
ton olja per år. Skogsavfallet och den i dag inte utnyttjade lövveden
representerar följaktligen en sammanlagd energimängd av ca 3 milj. ton olja per
år.
Skogsavfall
och annan vedråvara som inte kan utnyttjas av skogsindustrin utgör således
f.n. och, såvitt kan bedömas, även framöver en betydande tillgång på inhemsk
och förnybar energiråvara. Råvaran kan användas som bränsle utanför
skogsindustrin i olika förädlade former, men är på kort sikt aktuell främst i
form av flis som förbränns med i dag känd teknik. Flisförbränning ger i likhet
med förbränning av t. ex. olja eller kol upphov till utsläpp av vissa
luftföroreningar, bl.a. tungmetaller, kväveoxider och polyaromatiska
substanser. De sistnämnda har vid hittills genomförda undersökningar hävdats
vara högre än vid oljeförbränning. I övrigt torde miljöeffekterna vid
utnyttjande av skogsavfall dock vara godartade i jämförelse med fossila
bränslen.
Fliseldning
sker redan i dag i vissa fall med godtagbar lönsamhet. Allmänt gäller dock att
kostnaderna för ihopsamling, transport, beredning osv. i hög grad varierar med
lokala förhållanden. I regel torde totalkostnaderna för energiproduktion ur
skogsavfall vara höga i jämförelse med tillgängliga alternativ. Utnyttjande av
skogsavfall som bränsle i större skala utanför skogsindustrin har dessutom
hittills hämmats av olika organisatoriska och institutionella förhållanden.
Energikommissionen
föreslår mot den bakgrunden att insatser av främst organisatorisk art med syfte
att främja införande av skogsavfall som bränsle initieras av staten och
genomförs i samarbete med skogsindustrin, skogsägare, jordbrukare, kommuner och
industriföretag.
Remissinstanserna
instämmer i kommissionens förslag med hänvisning till bl.a. tillgången på
skogsavfall och lövved samt till att det i stor utsträckning redan i dag
existerar ett tillämpbart tekniskt kunnande som gör det möjligl att i ökad
omfattning använda ved som bränsle. Flera remissinstanser, däribland nämnden
för skogsteknisk forskning och statens råd för skogs- och jordbruksforskning,
påtalar dock avfallsvirkets nuvarande priskänslighet för bl. a. långa
transportavstånd.
Jag
anser i likhet med remissinstanserna att skogsavfall och sådana
lövvedskvaliteter som inte behövs för skogsindustrin är en inhemsk och förnybar
energikälla av sådan storlek att vi på allvar bör räkna med den i
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1 Industridepartementet 166
vår
planering av den framtida energiförsörjningen. Den bör dessutom kunna
introduceras i större skala redan under 1980-talet med i huvudsak nu
tillgänglig teknik.
Från
samhällets sida lämnas redan nu stöd i olika former till introduktion av
skogsavfall m. m. som energiråvara. Som exempel kan nämnas att stöd till bl. a.
förstudier rörande ekonomi och organisation för användning av skogsavfall som
bränsle samt till tekniskt utvecklingsarbete rörande ihopsamling, transport,
beredning och förbränning av skogsavfall lämnas inom
energiforskningsprogrammet. Vidare utgår statsbidrag till anläggning för
användning av annat bränsle än olja inom anslaget Energibesparande åtgärder
inom näringslivet m. m.
Delegationen
för solvärme och bränslen som kan ersätta olja har, som jag tidigare har nämnt,
till uppgift att föreslå åtgärder för att undanröja nuvarande hinder för att
öka utnyttjandet av bränslen som kan utgöra alternativ till olja i landets
energiförsörjning. Jag räknar därför med att delegationen kommer att lämna
förslag rörande eventuella åtgärder utöver de nu nämnda för att en ökad
användning av skogsavfall och lövved skall komma till stånd. Jag betraktar det
därvid som angeläget att bl. a. vattenfallsverket och kommunema engageras på
ett tidigt stadium t. ex. i uppförande av ett antal kraft- eller
fjärrvärmeproducerande anläggningar baserade på skogsavfall m. m. (jfr avsnitt
9.2.2). Vidare är skogsägarnas, skogsinduslrins och utrastningstillverkarnas
medverkan självfallet nödvändig.
Odlad
biomassa, främst i form av snabbväxande trädslag, s.k. energiskog har under
senare år rönt ett betydande intresse som en potentiell energiråvara.
Energiskog odlas f.n. inte i kommersiell skala i något land. Betydande
forsknings- och utvecklingsinsatser inom området görs dock i flera länder,
däribland Sverige. De svenska insatserna omfattar både odling, främst av olika
sälg- och poppelarter, och metoder för skörd, hantering, förbränning och
vidareförädling av råvaran. Sverige deltar sedan år 1978 i ett samarbete på
energiskogsområdel inom det internationella energiorganet, lEA, bl.a. såsom
s.k. operating agenl för en samordnad planering av forskningsprojekt mellan ett
antal deltagarländer. Vissa forsknings- och utvecklingsinsatser görs inom
landet också i fråga om annan biomassa bl. a. halm och vass.
Energikommissionens
expertgrapp för energitillförsel har gjort vissa bedömningar av årligt energibidrag
från energiskog i ett minimialternativ resp. ett maximialternativ. För år 1990
beräknas energibidraget till O resp. 6 TWh. För år 2000 beräknas bidraget till
5 resp. 62 TWh.
Kommissionen
föreslår mot den bakgrunden att utredningar om lämplig teknisk och
organisatorisk uppbyggnad av system för energiskogsproduktion och -användning
påbörjas och att ett utvecklingsprogram utvärderas inom 5-10 år.
Remissinstanserna
biträder i stort kommissionens förslag. Flera av instanserna, t. ex.
skogsstyrelsen, nämnden för skogsteknisk forskning, sta-
Prop.
1978/79:115 Bilagal Industridepartementet 167
tens
råd för skogs- och jordbruksforskning och domänverket, är dock tveksamma till
möjligheterna att inom överblickbar framtid få fram några energibidrag av
betydelse från energiskog. Vidare framhåller bl. a. statens naturvårdsverk den
stora osäkerhet i samband med energiskogen vad avser inverkan på miljön av
stora s.k. monokulturer samt behovet av odlingsareal. Häri inkluderas även
vilken typ av mark som kan komma i fråga för energiskogsodling.
För
egen del anser jag att odlad energiskog och eventuellt även annan odlad
biomassa på längre sikt kan komma att erbjuda betydande möjligheter att
ersätta olja. Osäkerheten om hur stort energibidraget kan bli och när det kan
förverkligas är dock f. n. i flera viktiga avseenden betydande.
Den
långsiktiga produktiviteten hos de snabbväxande trädslag som nu prövas är,
vilket remissinstansema har påtalat, således ännu inte säkert konstaterad, även
om vissa hittills genomförda försök har visat lovande resultat. Markbehoven för
energiskogsodJing torde vidare bli avsevärda. Som exempel kan nämnas att
energikommissionens expertgrapp för energitillförsel i sitt minimialternativ
resp. maximialternativ räknar med en erforderlig markareal på 0,3 resp. 1,25
milj. hektar år 2000. Som jämförelse kan nämnas att det i Sverige varje år
nyplanteras ca 0,3 milj. hektar skogsmark. Konkurrens med markanspråk för andra
ändamål kan därför förutses. Dessa frågor studeras f. n. inom ramen för den
fysiska riksplaneringen. Luftföroreningsutsläppen vid förbränning lorde vara i
stort sett desamma som gäller för skogsavfall.
Råvaran
kan primärt, i likhet med skogsavfallet, utnyttjas som bränsle i form av flis
eller i senare skeden eventuellt som förädlat fast bränsle. Vidare är liksom
för skogsavfallet ett flertal vägar för förädling av råvaran till flytande
bränslen tänkbara. Det kan i dag inte anges vilken utvecklingslinje härvidlag
som är den lämpligaste. Gemensamt för de tekniska lösningar som kan
överblickas är dock att energiutbytet är förhållandevis lågt och att
kostnaderna för de erhållna bränslena torde bli höga jämfört med nu
tillgängliga altemativ.
Omfattande
forsknings- och utvecklingsarbete rörande energiskog, inkl. miljöeffekterna av
energiskogsodling, pågår inom ramen för energiforskningsprogrammet. Större
försök med bl.a. integrerade energiskogs-odlingssystem och olika slag av
förbränningsteknik förbereds nu. Större försök rörande omvandling till flytande
bränslen kan också bli aktuella (jfr avsnitt 8.6). Med hänsyn till
energiskogens långsiktiga potential som energiråvara är det av stor vikt att
detta program fortsätter. Vi bör härigenom redan inom en tioårsperiod erhålla
ett fullständigare underlag rörande bl. a. de osäkra faktorer som jag nyss har
pekat på och då vara i stånd att överblicka vilka åtgärder som kan behövas för
atl införa odlad biomassa i det svenska energiförsörjningssystemet.
En
bedömning av energibidraget från skogsavfall, lövved m.m. och odlad biomassa år
1990 måste av flera skäl bli osäker. Utöver de osäkra
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 168
faktorer
rörande energiskog som jag nu har redovisat vill jag framhålla att
skogsindustrins efterfrågan på skogsråvara har ökat under senare år och att
produktionskapaciteten f n. överstiger råvarutillgången. Detta kan leda till
att det avverkade virket i framtiden utnyttjas mer intensivt än f.n., vilket
minskar mängden för energiändamål tillgängligt skogsavfall, och till att vissa
nu icke använda kvaliteter lövvirke tas i anspråk som processråvara. Vidare
kan viss konkurrens uppstå om de markområden som är av intresse för en
eventuell framtida energiskogsodling. En övergripande avvägning mellan olika
samhällsintressen kan här komma att bli nödvändig. Med hänsyn till vad jag nu
har anfört bedömer jag att bidraget år 1990 till vår energiförsörjning kommer
att uppgå till sammanlagt mellan 12 och 20 TWh.
8.5.2
HushållsavfaU m. m.
Under
senare år har intresset för återvinning av olika slags avfall bl. a. hushållsavfall
ökat. Från såväl statligt som kommunalt och industriellt håll råder enighet om
att en ökad återvinning av material ur avfall kommer att bli nödvändig i
framtiden. Pådrivande faktorer är bl. a. miljövårdsaspekter och hänsyn till
begränsade naiurtesurser.
Utgångspunkten
bör vara att avfall skall ses som en resurs och att återvinning bör ske.
Givetvis bör avfallet omhändertas och behandlas på ett miljömässigt acceptabelt
sätt.
Inom
landet finns ett flertal sopförbränningsanläggningar, i vilka avfallets
energiinnehåll nyttiggörs. De största finns i Högdalen och Lövsta i Stockholm
samt i Sävenäs i Göteborg.
Anläggningar
för förbränning med återvinning är kapilalkrävande och ger höga driftkostnader.
Det ställs dessutom stora krav på förbrännings-anordningamas utformning,
eftersom avfallets sammansättning och värmevärde kan vara mycket skiftande.
Energi
ur avfall kan dessutom utvinnas vid bl. a. pyrolys. Detta innebär en
upphettning till ca 1000°C av avfallet utan tillträde eller i begränsad närvaro
av syre. Avfallet sönderdelas därmed och ger som slutprodukt en gasblandning
bestående av kolmonoxid och vätgas samt lätta oljor, tjära och en fast
återstod.
Av
energiinnehållet i hushållsavfallet kan av olika skäl endast en del utnyttjas.
Av det totala energiinnehållet har i nuvarande avfallsmängder ca 25 % bedömts
som potentieUt utnyttjningsbar energimängd motsvarande ca 0,25 milj. ton olja.
Enligt
förordningen (1975:495) om statligt stöd ttll avfallsbehandling m.m. lämnas
bidrag till bl. a. anläggning för återvinning eller annat nyttiggörande av
hushållsavfall. Fråga om statligt stöd prövas av statens naturvårdsverk.
Bidrag till förbränningsanläggningar för avfall har inte lämnats sedan år 1975.
Motivet till detta är framför allt ekonomiska skäl. Metoder att förbränna
avfallet belastas av mycket höga kostnader och den kost-
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 169
nadsbesparing
som hittills har erhållits vid utnyttjandet av värmen har inte varit av den
storleksordningen att kostnaderna kommit ned i nivå med vad som gäller för
andra vanligen tillämpade behandlingsmetoder. Dessutom har från
miljövårdssynpunkt fördelaktigare metoder utvecklats.
I
sin anslagsframställning för budgetåret 1979/80 har naturvårdsverket förslagit
att bidrag till förbränningsanläggningar för avfall inte borde lämnas av
naturvårdsverket utan endast av statens industriverk. I årets budgetproposition
(prop. 1978/79:100 bil. 13 s. 129) har chefen för jordbruksdepartementet
förklarat att han delar naturvårdsverkets uppfattning att bidrag från
ifrågavarande anslag i princip inte bör utgå till förbränningsanläggningar för
hushållsavfall.
Enligt
förordningen (1975:422) om statsbidrag till energibesparande åtgärder inom
näringslivet m.m. kan företag få bidrag för åtgärder som syftar till bl. a.
användning av annat bränsle än olja. Till foretag i förordningens mening
räknas även statliga affärsdrivande verk och liknande kommunala verk. Fråga om
statligt stöd enligt denna förordning prövas av industriverket. Eftersom det
primära syftet med förbränningsanläggningarna för bl. a. hushållsavfall oftast
är att bli av med avfallet och inte att framställa energi, kan dock bidrag i
allmänhet inte utgå för sådana anläggningar enligt den nämnda förordningen.
Skogsindustrin
utnyttjar sedan flera år i betydande utsträckning bark som bränsle. Olika
bedömningar har gjorts över möjlighetema att utnyttja barken som råvara. Detta
har emellertid inte lett till några mer påtagliga satsningar. Huvudsakligen har
barken betraktats som ett avfall, som antingen förbränns eller deponeras.
Som
bränsle betraktat föreligger stora skillnader mellan bark och hushållsavfall
och den tekniska utformningen av förbränningsanläggningar för bark kan i
väsentliga avseenden avvika från vad som krävs vid förbränning av
hushållsavfall. Om t. ex. avfallsmängden är liten i forhållande till barkmängden,
dvs. inblandningen är ringa, blir de tekniska skiljaktighetema mindre
framträdande och det föreligger goda möjligheter till sambehandling.
Intresset
för samförbränning av bark och hushållsavfall är f. n. stort och flera projekt
är under utredning. I vissa fall har bidrag utgått för anläggningar som eldas
med sopor i kombination med t.ex. bark, flis och sågspån. Jag anser att det är
angeläget att sådana anläggningar även i fortsättningen omfattas av reglerna i
nämnda förordning rörande energibesparande åtgärder. Det ytterligare
energitillskottet utöver nuvarande produktion i denna typ av anläggningar
beräknar jag kunna uppgå till ca 1 TWh år 1990.
Efter
samråd med chefen för jordbraksdepartementet anserjag det därför lämpligt att
statens industriverk inhämtar yttrande från statens naturvårdsverk innan
beslut om bidrag till anläggningar som kan förbränna sopor tillsammans med
annat avfall fattas.
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1 Industridepartementet 170
Pappersavfall
är i dag en betydande basråvara vid många pappersbruk. 1 Sverige insamlas och
utnyttjas årligen ca 500000 ton pappersavfall. Detta motsvarar ungefär en
tredjedel av den totala konsumtionen inom landet av papper och papp. Av den
totalt insamlade mängden pappersavfall utgörs ca 150000 ton av tidningar och
tidskrifter, varav ca 90000 ton kommer från hushållen. De största mängderna
pappersavfall härrör från industri-, handels- och kontorsverksamhet.
Flera
skäl talar för en ökad återanvändning av pappersavfall. Bl. a. gör tillgången
på skogsråvara att pappersavfall blir allt värdefullare som råvara för
pappersbruken. Dessutom medför den nuvarande användningen av returpapper en
beaktansvärd energibesparing i papperstillverkningen. Vidare medför en ökad
insamling av pappersavfall en reducering av renhållningskostnaden för enskilda
och företag samt lägre kostnader för investeringar i deponerings- och
förbränningsanläggningar för kommunen.
I likhet med vad dåvarande
chefen för jordbraksdepartementet redovisade i prop. 1975: 32 om återvinning
och omhändertagande av avfall anser jag att pappersavfall bör ses som en
tillgång och resurs som i största möjliga utsträckning skall användas på nytt.
Återanvändning måste vara en ledande princip särskilt vid omhändertagande och
behandling av detta avfall. Enligt min mening är det således angelägnast att i
första hand tillgodose råvarabehovet.
Halmen,
vars energiinnehåll totalt sett är stort, är geografiskt mycket spridd och
endast i enstaka fall torde den f. n. kunna betraktas som potentiell
energikälla i förbränningssammanhang. Säsongvariationen och den låga
volymvikten torde dessutom ge betydande lagringsproblem. Skiftande växtföljd
kan också innebära stömingar i leveransen av bränslet till en eventuell
halmförbränningsanläggning. Jag anser därför inte att det f. n. finns skäl att
räkna med större energibidrag från halm. Utvecklandet av bl.a. nya skördesystem
och metoder för insamling och förbränning av halmen kan dock komma att göra det
möjligt att utnyttja den som ett lokalt betydande bränsle.
Vidare
kan halm och annat växtmaterial komma att utnyttjas som råvara för
framställning av motoralkohol. Utredningsprojekt med sådan inriktning pågår
såväl internationellt som i Sverige.
8.5.3
Skiffer
Jag
kommer i detta sammanhang att ta upp skifferns organiska innehåll. Skiffer som
råvara för produktion av uran behandlar jag senare (avsnitt 8.7.1).
De
svenska alunskiffrarna innehåller olika metaller och mineral, som är sammanbundna
av den organiska substansen kerogen. Dessutom innehåller alunskiffrarna även
varierande mängder uran. Skiffrarnas uppskattade innehåll av kerogen är av
betydande storlek, motsvarande ca 5 miljarder ton olja. Alunskiffer förekommer
i störte mängd i främst södra och mel-
Prop.
1978/79:115 Bilagal Industridepartementet 171
lersta
Sverige men även i landets norra delar, där dock skiffrarna är mindre
undersökta än i övriga delar av landet.
Utvinning
av petroleumprodukter ur skiffer har tidigare skett i bl.a. Kvarntorp. Driften
lades ner år 1966. Som mest utvanns under ett år -1959/60 - 11 000 ton gasol,
35000 m bensin och 83000 m eldningsolja.
Ett
flertal platser har av energikommissionen angivits som tänkbara för
skifferatvinning såsom Ranstad i Västergötland, Kvarntorp i Närke, Tomelilla i
Skåne, Vittangifaltet och Masugnsbyn öster om Kiruna, vissa platser i
Östergötland och på Öland samt Brunfloområdet i Jämtland.
Under
åren 1958-1965 uppfördes i Ranstad en anläggning för framställning av uran ur
alunskiffer. Arbetet är numera inriktat mot utvinning av inte bara uran utan
även av andra värdefulla beståndsdelar i alunskiffern.
Skiffrar
med ett innehåll av organisk substans som överstiger 10% har hittills ansetts
intressanta från energiutvinningssynpunkt. Energikommissionen anser att del
skulle vara möjligt att i slutet av seklet i Sverige nå en årlig
energiutvinning ur skiffer motsvarande 0,52 milj. ton olja. Även om endast en
mindre del av skifframa kan nyttiggöras, har Sverige således i skiffern en
betydande, potentiell energikälla. För min egen del är jag inte beredd att göra
någon bedömning av skiffrarnas potential som fossil energiråvara och
möjligheten att utnyttja den i landets energiförsörjning förrän nu pågående
forskning och utveckling har kommit längre.
I
sammanhanget bör framhållas att skifferbrytning påverkar landskapet avsevärt.
Deponering av det avfall som återstår efter det att värdefulla komponenter har
extraherats ur skiffern måste vidare ske så att framtida läckage av giftiga metaller
och andra miljöbelastande substanser till grundvattnet så långt som möjligt
undviks.
8.6
Altemativa drivmedel
Det
svenska transportsystemet är - frånsett den spårbundna trafiken f. n. i allt
väsentligt beroende av importerad olja eller importerade oljeprodukter. Såväl
bensin- som dieseldrivna fordon utnyttjar de särskilt efterfrågade lätta
petroleumfraktionerna. Det är därför angeläget att förutsättningar skapas för
att använda alternativa drivmedel inom transportsektorn. Syntetiskt framställda
drivmedel, i första hand troligen metanol eller syn-tettska kolväten, är av
intresse i detta sammanhang. Även gasformiga drivmedel, främst gasol, från
petroleum har diskuterats. De har bl.a. fördelaktiga miljömässiga egenskaper.
Introduktion av motorgas bidrar till en breddning av drivmedelsbasen men ej
till att minska oljeberoendet. I en långsiktigt inriktad energipolitik är
således gasintroduktion en åtgärd som verkar bara i ett relativt kort
perspektiv. Åtgärder för att skapa föratsättningar för att använda alternativa
drivmedel bör påbörjas så tidigt som möjligt och vidtas successivt. Vägledande
bör därvid vara att inte onödigtvis genom ensidiga svenska åtgärder i form av
mer omfattande särbestäm-
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1 Industridepartementet 172
melser,
konstruktionsnormer och liknande krav avgränsa Sverige från omkringliggande
länders transportsystem och energiförsörjning vad avser dels fordonsmarknader,
dels drivmedelsanvändning, dels också försörjning med drivmedelsråvaror i
krissituationer.
Energikommissionen
framhåller att fortsatt forsknings- och utvecklingsarbete bör genomföras för
att finna lämplig teknik för förgasning av inhemska bränslen särskilt som
råvara för inhemsk produktion av syntetiska drivmedel. Kommissionen anser också
att en sådan produktlon redan under 1980- och 1990-talen ur kol och högsvavliga
restoljor bör förberedas och att möjligheterna att importera icke oljebaserade
drivmedel och drivmedelskomponenter bör studeras.
Remissinstanserna
anser att det är av väsentlig betydelse att åtgärder av skilda slag nu vidtas
för att möjliggöra en introduktion av syntetiska drivmedel. Enstaka
remissinstanser, t. ex. statens pris- och kartellnämnd, är dock skeptiska till
möjligheten att till år 1990 introducera och i landet producera metanol i den
omfattning som kommissionen har räknat med i sina energialternativ.
Svensk
Metanolutveckling AB (SMAB) bildades år 1975 som ett av det statliga Berol Kemi
AB och AB Volvo gemensamt ägt utvecklingsbolag med uppgift att utreda möjlighetema
att utnyttja metanol som drivmedel dels under normalförhållanden, dels i
samband med försörjningskriser på drivmedelsområdet. Bolaget har under åren
1975-1978 bedrivit utvecklings-och utredningsarbete vad avser användning av
metanol som drivmedel, främst genom inblandning i blyfri bensin men också för
ren metanoldrift i såväl bensinmotorer som dieselmotorer. Arbetena har
huvudsakligen finansierats från energiforskningsprogrammet och av AB Volvo.
I
SMäB:s verksamhetsberättelse för
år 1978, som redovisar insatserna åren 1975-1978, anges att bolagets
hittillsvarande utrednings- och utvecklingsarbete har visat att framtida
handlingsfrihet på drivmedelsområdet kan skapas genom åtgärder för att anpassa
drivmedelsdistribution och fordonspark till användning av alkoholer och
alkoholhaltiga drivmedel. Bolaget anger att förslag bör utarbetas till
specifikationer för nya fordon och bestämmelser för omställning av äldre fordon
för drift med sådana bränslen. Vidare anger bolaget att arbetet med att
utveckla och välja ut lämplig förgasningsteknik för inhemska råvaror bör ges
hög prioritet inom energiforskningsprogrammet. Bolaget framhåller också behovet
av att stimulera tidig övergång till alternativa drivmedel inom avgränsade
fordons-parker. I detta syfte föreslås upphävd eller reducerad beskattning av
alkoholdrivmedel.
SMAB, som numera till 80%
ägs av Studsvik Energiteknik AB, har i januari 1979 till industridepartementet
ingivit förslag till verksamhetsplan för åren 1979-1981. Planen omfattar dels
basverksamhet, dels betydande projektverksamhet. Sedan planen remissbehandlats
har regeringen den 1 mars 1979 godkänt en budget för basverksamheten under den
aktuella
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 173
treårsperioden
om totalt 10 milj. kr. Härav avses 8,5 milj. kr. bestridas med medel från
energiforskningsprograminet. Återstoden finansieras till lika delar av AB Volvo
och Statsföretag AB, som vardera äger 10% av bolaget.
SMAB:s
verksamhet inriktas, i enlighet med vad som angavs i prop. 1977/78:110 om
energiforskning m. m. (s. 132, 148) på forskning och utveckling rörande
långsiktig drivmedelsförsörjning med utnyttjande av främst inhemska råvaror och
avses omfatta dels forskning och utveckling rörande produktion och distribution
av syntetiska dnvmedel i form av alkoholer eller syntetisk bensin, dels
insatser för att klarlägga föratsättningarna för att anpassa bensin- och
dieselmotorer till altemativa drivmedel, dels också sådan forskning och
utveckling inkl. studier av miljöeffekterna som behövs som underlag för beslut
om produktion och distribution av syntetiska drivmedel baserade på främst
inhemska råvaror. Jag vill framhålla, och jag har i denna fråga samrått med
chefen för handelsdepartementet, vikten av att detta arbete kommer också
planeringen för försörjningsberedskapen vid fredskriser, avspärrning och krig
tili dei.
Vad
gäUer framställning av syntetiska drivmedel görs betydande insatser inom
energiforskningsprogrammet. För bl.a. försök med syntesgasproduktion baserad
på inhemska råvaror kan förutses att en större försöks-och
demonstrationsanläggning kan behöva uppföras.
Den
delegation för solvärme och bränslen som kan ersätta olja, somjag nyligen har
fått regeringens bemyndigande att tillkalla, har till uppgift bl. a. att utöver
det genom energiforskningsprogrammet finansierade arbetet behandla frågor om
styrmedel, föreskrifter och introduktionsstrategi för införande av syntetiska
drivmedel.
Vidare
anser jag efter samråd med chefen för kommunikationsdepartementet det
angeläget att så snart som möjligt fä till stånd förhållandevis storskalig
prov- och demonstrationsverksamhet med syntetbränsledrift i olika former.
Sådana prov ger också möjlighet att studera och eventuellt vidta åtgärder när
det gäller miljöskadliga komponenter i drivmedlet eller avgaserna. För att
underlätta introdukttonen av metanol på drivmedels-marknaden kommer chefen för
budgetdepartementet som jag tidigare (avsnitt 6.1.3) har angivit att senare
denna dag lägga fram förslag om sänkning av drivmedelsbeskattningen på metanol
och andra motoralkoholer.
Överläggningar
pågår för att genom utnyttjande av något eller några statliga verks bilparker
dels söka skapa ytterligare möjlighet att genomföra driftprov, dels få underlag
för ökad användning av främst metanol och därigenom successivt kunna bygga upp
en marknad för syntetiska drivmedel. Televerket har i sitt yttrande över
energikommissionens betänkande angivit bl.a. att verket är berett att i viss
utsträckning delta i praktisk utprovning av alternativa drivmedel.
Jag
anser att det är mycket angeläget att verksamhet av detta slag kan komma igång
och ge ytterligare underlag för beslut i början av 1980-talet
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1 Industridepartementet 174
om
strategi för införande av syntetiska drivmedel. Det är därvid av stor betydelse
att intressenter även inom kemisk och petrokemisk industri samt framtida
råvaraintressenter inom t.ex. skogsindustrin engageras på ett tidigt stadium.
Det arbete som har
genomförts av SMAB har visat att användning av metanolinblandad bensin inte kan
beräknas kräva några mera betydande förändringar av nuvarande bensinmotorer och
bränslesystem i bilarna. Som chefen för kommunikationsdepartementet tidigare
denna dag har anfört (prop. 1978/79:99) är det därför önskvärt att
biltillverkarna så snart som möjligt söker utrusta nya bilar för drift med
alkoholblandad bensin. Chefen för jordbraksdepartementet har nyligen tillkallat
en särskild arbetsgrapp med uppdrag att föreslå åtgärder för alt underlätta
införandet av blyfritt motorbränsle m.m. En av gruppens uppgifter är därvid att
lägga fram förslag till föreskrifter om att nytillkommande bilar skall vara
kon-straerade så att de utan risk för skador på motor och bränslesystem kan
drivas med såväl blyfri bensin som bränsle som kan innehålla metanol eller
annan alkohol.
Den
intemationella utvecklingen i fråga om syntetiska drivmedel har de senaste åren
varit snabbare än väntat. Möjligen kan därför också förutsättningar relativt
snart uppkomma för ett mellan flera länder samordnat arbete i detta avseende.
8.7
Kärnbränsle
Kärnkraftverkens
bränsleförsörjning utgörs av flera olika led och processer. För de i Sverige
använda lättvatlenreaktorerna är de viktigaste av dessa led utvinning av
naturligt uran, anrikning av uranet för att höja halten av isotopen U-235,
tillverkning av bränsleelement, hantering av det använda bränslet med eller
utan upparbetning samt slutförvaring av det använda bränslet eller av
radioaktivt avfall.
8.7.1
Uran
De
sex reaktorer som i dag är i drift i Sverige förbrukar årligen motsvarande ca
570 ton naturiigt uran. Vid den omfattning av det svenska kärnenergiprogrammet
somjag senare kommer att förorda stiger behovet till ca 1 300 ton under
förutsättning att någon återföring av vid upparbetning återvunnet uran och
plutonium inte äger rum. Vid kontinuerlig återföring skulle behovet minska med
upp till 30 %. Enstaka kvantiteter uran kan dessutom erfordras vid uppläggande
av beredskapslager. Kraftföretagen och Svensk Kärnbränsleförsörjning AB (SKBF)
har tagit initiativ i denna riktning. 1975 års oljelagringskommitté (H 1975:03)
tillstyrkte initiativet och föreslog att ett beredskapslager för främst
fredskriser av ett års behov av ersättningsbränsle för varje reaktor skulle
byggas upp. Fqågan om
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 175
beredskapslagring
av kämbränsle avses tas upp i samband med en s. k. kontrollstation för
1978-1984 års oljelagringsprogram (prop. 1976/77:74 bil. 2, FöU 1976/77: 13,
rskr 1976/77: 311).
SKBF
har angett det totala uranbehovet 1978-1985 till ca 11000 ton för ett
kärnkraftprogram av den omfattning som jag senare (avsnitt 10.3) kommer att
föreslå, föratsati att färdigställda reaktorer får laddningstillstånd enligt
villkorslagen, I dagsläget är Sverige hänvisat till import av uran. För leverans
under perioden 1978-1985 har kontrakt om leveranser om sammanlagt 5600 ton
slutits. Dessa kommer huvudsakligen från Niger och Gabon via Frankrike samt
från Canada och Förenta staterna. I framtiden kan leveranser även från andra
länder, t. ex. Australien, bli aktuella.
Uranprospektering
utförs i dag i Sverige i huvudsak via Sveriges geologiska undersökning, SKBF
och LKAB. Kända större uranförekomster i skiffer finns framfor allt i skifframa
omkring Ranstad men även i Närke.
Nära
Arjeplog i Norrbotten pågår genom samarbetsavtal mellan LKAB och SKBF en
omfattande undersökning av en uranfyndighet som benämns Pleutajokk. Vad gäller
alunskiffer sker insatserna via AB Svensk Alunskiffemtveckling (ASA) som ägs
till lika delar av LKAB och Boliden AB. ASA:s intressen riktar sig i huvudsak
mot skiffrarna vid Ranstad och i Närke men även skifframa i Jämtland och Skåne
avses undersökas.
Den
i Ranstad uppförda anläggningen för framställning av uran ur alun-skilTern har
av Studsvik Energiteknik AB nyligen överlåtits till Ranstad Skiffer AB, som har
bildats av ASA, Studsvik Energiteknik AB och LKAB för att förbereda en
utvinning av alunskifferfyndigheterna inom Billingenområdet.
Staten
har utfäst sig att svara för att ett treårigt forskningsprogram under perioden
1977/78-1980/81 genom lån med särskilda villkor om sammanlagt 128 milj. kr.
(prop. 1977/78:124, NU 1977/78:69, rskr 1977/78:342). Lånen skall användas till
forskning i Ranstad avseende processer för utvinning av alunskifferas innehåll
av kerogen och vissa metaller. Inom ramen för detta forskningsprogram har
regeringen föreslagit (prop. 1978/ 79:100 bil. 17 s. 210) att ASA nästa
budgetår får disponera 41 milj. kr.
Energikommissionen
uttalar sig för en fortsatt uranprospektering i Sverige. Vidare föreslås att
utvinning av uranfyndigheter förbereds, fömtsatt att utvinningen efter
vederbörligt tillstånd kan ske på ett miljömässigt acceptabelt sätt.
Flertalet
remissinstanser stödjer förslaget om fortsatt prospektering liksom att
utvinning förbereds. Avvisande till sistnämnda förslag ställer sig främst vissa
miljöorganisationer.
För
egen del anser jag att det är angeläget att försörjningen med uran ordnas på
ett så ekonomiskt och säkert sätt som möjligt för de kärnkraftverk vi har i
drift. Antalet leverantörer av uran är litet och utvecklingen går mol en
dominans på den internationella uranmarknaden av Canada, Australien, Förenta
statema och Sydafrika. Uranpriset har varit föremål för
Prop.
1978/79:115 Bilagal Industridepartementet 176
en
snabb uppgång, från 15 US dollar per pund för nya kontrakt vid slutet av år
1974 till den nuvarande nivån på 40-45 US dollar per pund.
Mot
denna bakgrand anser jag det angeläget att kännedomen om tillgängliga
försörjningsaltemativ vad avser uran förbättras. Det är därför viktigt att
klarlägga fömtsättningama för utvinning från uranfyndigheter inom Sverige.
Prospektering efter uran är ett medel att erhålla denna kunskap. Om lovande
uppslag påträffas, är det angeläget att undersökningar genomförs i syfte att
närmare uppskatta brytningspotential, brytningskostnader, miljöinverkan m. fl.
faktorer av betydelse för ställningstagande till eventuell utvinning.
I
likhet med energikommissionen och flertalet remissinstanser anserjag därför att
det är angeläget att uranprospektering bedrivs i Sverige på en hög och
rationell nivå. Undersökning av skiffrar på uran bör i första hand riktas mot
sådana förekomstområden där konflikter med annan markanvändning av
riksintresse är mindre uttalade.
För att redan från början
åstadkomma en miljömässigt acceptabel skifferbrytning, om en sådan skulle bli
aktuell, bör enligt min mening - vilket jag tidigare (avsnitt 5.2) har
redovisat - en utredning tillkallas för att studera och utvärdera de hittills
genomförda undersökningama på detta område och de tekniska metoder som nu finns
tillgängliga eller kan förutses kunna komma till användning under 1980-talet.
Jag
anser att inte minst försörjnings- och betalningsbalansskäl talar för att
brytvärda uranförekomster används för att bidra till att täcka det inhemska
behovet av uran. En föratsättning är dock att utvinning av dessa resurser kan
ske på sätt som är acceptabelt från miljösynpunkt och att vederbörliga
tillstånd kan erhållas.
Svenskt
uran skulle vid en eventuell utvinning endast delvis tillgodose uranbehovet
under 1980-talet. Försörjningen måste således av allt att döma även till en
väsentlig del täckas genom import.
8.7.2
Anrikning och kärnbränslecykelns slutsteg m. m.
För
anrikning av uran för kämkraftblocken Oskarshamn 1 och 2, Ringhals 1 och 2
samt Barsebäck 1 och 2 har de enskilda kraftföretagen slutit kontrakt med den
amerikanska energimyndigheten Department of Energy (DOE). Dessa kontrakt avser
anrikningstjänster i takt med att behov uppstår. För ytterligare kontrakt
rörande anrikning för blocken Ringhals 3 och 4, Forsmark 1, 2 och 3 samt
Oskarshamn 3 står SKBF som kontrakts-partner med DOE. Dessa senare kontrakt
innebär fasta åtaganden att köpa vissa angivna kvantiteter anrikningstjänster.
Med Techsnabexport i Sovjetunionen har SKBF tecknat avtal om anrikning av uran
motsvarande behovet för ett kämkraftblock. De amerikanska kontrakten baserar
sig på 1966 års samarbetsavtal och i likhet med detta gäller de fram till år
1996. Det sovjetiska kontraktet sträcker sig fram till år 2000. Härutöver har
SKBF tecknat kontrakt med Techsnabexport om anrikningsarbete som
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 177
skall
utföras under åren 1979-1982. Det därvid anrikade uranet är avsett att ingå i
det tidigare nämnda reservlagret.
Det
svenska kämenergiprogrammets omfattning, somjag senare i detalj kommer att
redogöra för, kommer att bli sådant att ett visst överskott av kontrakterade
anrikningstjänster föreligger. Uppsägningsvillkoren i ingångna
anrikningskontrakt är komplicerade. Jag utgår från att kraftföretagen och SKBF
söker öka flexibiliteten i ingångna anrikningskontrakt samt anpassa dessa till
omfattningen av det svenska kärnkraftprogrammet.
Problemen
kring hantering av använt kärnbränsle och aktivt avfall som härrör från drift
av kärnreaktorer tillmäts stor betydelse. Detta återspeglas bl.a. i tillkomsten
av lagen (1977:140) om särskilt tillstånd att tillföra kärareaktor kärnbränsle,
m. m., den s. k. villkorslagen, och den ändring av atomenergilagen (1956:306
ändrad 1978:281) som nyligen har genomförts. Denna ändring innebär att
anläggning för bearbetning, lagring eller förvaring av använt atombränsle
eller radioaktivt avfall, som uppkommer vid användning av atombränsle eller vid
bearbetning av använt atombränsle, faller inom atomenergilagens
tillämpningsområde.
Villkorslagen tillkom för
att i lag reglera de villkor som bör ställas på hanteringen av det använda
kärnbränsle som erhålls vid drift av kärnkraft-reaktorer. Villkorslagen gäller
de kärnreaktorer för vilka tillstånd har meddelats enligt 2 § atomenergilagen
och vilka ej har tillförts kärnbränsle före den 8 oktober 1976. Detta innebär i
praktiken att endast reaktorerna nr 6-12 i del svenska kärnkraftprogram, som
beslutades år 1975, omfattas av villkorslagen. Lagen innebär i korthet att
särskilt tillstånd får meddelas endast om reaktorinnehavaren har företett
avtal, som på ett betryggande sätt tillgodoser behovet av upparbetning av
använt kärabränsle, och har visat hur och var en helt säker slutlig förvaring
av det vid upparbetningen erhållna högaktiva avfallet kan ske. Om använt
kärnbränsle inte avses bli upparbetat, krävs för tillstånd att
reaktorinnehavaren har visat huroch var en helt säker slutlig förvaring av det
använda bränslet kan ske.
Regeringen
bemyndigade mig den 22 februari 1979 att tillkalla en kommitté med uppgift att
lämna förslag till en ny lagstiftning på atomenergiområdet. Denna kommitté
skall bl. a. uireda och lämna förslag till hur lagstiftningen inom
alomenergiområdet skall utformas för att, bättre än vad som nu är fallet, täcka
alla steg i kärnbränslecykeln. Kommittén skall även studera vilka villkor och
skyldigheter som bör förknippas med tillstånd enligt atomenergilagen, t. ex.
när det gäller omhändertagande av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall. Speciellt
skall lagstiftningen kring kärnbränslecykeln samordnas med de övriga lagar som
reglerar verksamheten på kärnenergiområdet.
För
all visa hur villkorslagens krav beträffande använt kärnbränsle och aktivt
avfall kan uppfyllas, inledde kärnkraftindustrin under våren 1977 projeki
kärnbränslesäkerhet (KBS). KBS-projektet har resulterat i två rapporter.
Kärnbränslecykelns slutsteg, förglasat avfall från upparbetning 12 Riksdagen
1978179. I saml. Nr 115. Bilaga 1
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 178
(KBS
I) och Kärnbränslecykelns slutsteg, slutförvaring av använt kärnbränsle (KBS II). Den sistnämnda rapporten är f. n. föremål for remissbehandling. Bl.
a. KBS I har av statens valtenfallsverk och Forsmarks Kraftgrupp AB åberopats
vid ansökan enligt villkorslagen om tillstånd att tillföra kärnkraftreaktorerna
Ringhals 3 och Forsmark 1 kärnbränsle. I samband därmed har den
remissbehandlats. Remissinstanserna ansåg i allmänhet att den föreslagna
metoden för slutförvaring av högaktivt avfall svarade mot högt ställda krav. I
sitt beslut med anledning av vattenfalls verkets och Forsmarks Kraftgrupp AB:s
ansökningar konstaterade regeringen att vissa ytterligare geologiska
undersökningar är nödvändiga, för att visa förekomsten av en tillräckligt stor
bergformation på aktuellt djup och med de egenskaper som KBS säkerhetsanalys i
övrigt förutsätter. Kärnkraftindustrin har efter regeringsbeslutet bedrivit
arbeten som syftar till att uppfylla det kompletterande kravet. Mot bakgrand av
vad som har redovisats inför regeringens beslut med anledning av ansökningarna
enligt villkorslagen att få ladda Ringhals 3 och Forsmark 1 måste
kraftproducenternas möjligheter att slutgiltigt uppfylla lagens krav bedömas
vara goda.
F.n.
räknar kärnkraftindustrin i enlighet med villkorslagen med att låta upparbeta
använt kämbränsle som tas ut ur kärnkraftreaktorerna. För detta ändamål har
kärnkraftindustrin tecknat ett antal kontrakt om upparbetning av använt
kärnbränsle m.m. Avtal har tecknats mellan Oskarshamns Kraftgrupp AB (OKG) och
British Nuclear Fuels Ltd (BNFL) och mellan SKBF och det franska företaget
Compagnie Générale des Matiérés Nucléaires (COGEMA). Avtalet mellan OKG och
BNFL avser kärnbränsle som tas ur reaktorerna Oskarshamn 1 och Oskarshamn 2 t.o.m.
utgången av år 1980. Mellan SKBF och COGEMA har tecknats tre
uppar-betningsavtal. Två avtal, de s. k. 70-talsavtalen, avser ca 55 ton kärnbränsle
som tas ur svenska reaktorer t.o.m. år 1980. Det tredje avtalet, det s. k.
80-talsavtalet, avser 620 ton använt kärnbränsle som tas ur svenska
kärnkraftreaktorer t. o. m. utgången av år 1990. I avtalet mellan OKG och BNFL
åtar sig BNFL att ta hand om det högaktiva avfallet. Enligt avtalen mellan SKBF
och COGEMA har upparbetaren rätt att påfordra att avfall svarande mot det
använda kärabränslet skall återsändas för slutförvaring i Sverige.
Innan det s. k.
80-talsavtalet mellan SKBF och COGEMA kan utnyttjas, krävs att en skriftväxling
mellan de svenska och franska regeringarna genomförs. Denna skriftväxling syftar
bl.a. till att man skall överenskomma om att inte vidta åtgärder som innebär
att avtalet inte kan fullföljas. Vidare regleras vissa frågor rörande
hanteringen av det vid upparbetningen utvunna plutoniel i skriftväxlingen. I
och med all den svenska regeringen, i samband med prövningen enligt
villkorslagen om laddningstillstånd för Ringhals 3 och Forsmark 1, bedömde att
avtalet mellan SKBF och COGEMA uppfyllde villkorslagens krav, tillkännagav den
att den hade för avsikt att genomföra skriftväxlingen.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 179
Regeringen
har även uppdragit åt statens kärnkraftinspektion att efter samråd med berörda
kraftföretag utreda och redovisa hur det plutonium Som utvinns vid upparbetning
av svenskt kärnbränsle avses användas.
Regeringen
har i beslut den 14 december 1978 givit SKBF tillstånd enligt 136a §
byggnadslagen att uppföra ett centralt lager för använt kärnbränsle i
anslutning till Oskarshamns kärnkraftstation. Centrallagret, som är avsett för
3000 ton uranbränsle, skall användas för att lagra använt kärnbränsle i
avvaktan på upparbetning eller om sådan inte kommer till stånd i avvaktan på
slutlig förvaring. Centrallagret är f. n. föremål för granskning av kärnkraftinspektionen
för att tillstånd skall kunna ges enligt atomenergilagen till att uppföra
anläggningen. Centrallagret behövs om de svenska kärnkraftverken skall kunna
drivas i nuvarande omfattning efter år 1983. Vid denna tidpunkt beräknas
lagringsbassängerna i kärnkraftverken vara fulla av använt kärnbränsle.
Uppförandet av ett centrallager är även viktigt eftersom det bevarar
handlingsfriheten inför valet av metod att omhänderta det använda
kärnbränslet. I och med att ett sådant lager uppförs, skapas möjligheter att i
stor skala lagra använt kämbränsle i Sverige. Denna lagringsmöjlighet minskar
behovet av att snabbt fatta beslut om hur man skall förfara med det använda
kärnbränsle som i dag inte är kontrakterat för upparbetning.
Även
om hanteringen av använt kärnbränsle och aktivt avfall ännu inte har nått någon
större omfattning i Sverige, finns behov av att riktlinjer fastläggs för
finansiering och ansvarsfördelning m. m. för denna verksamhet. För att utreda
denna fråga har jag efter regeringens bemyndigande tillkallat en utredare, med
uppdrag att utreda organisations- och finansieringsfrågor kring kärnkraftens
radioaktiva avfall. Som riktlinjer för utredningsarbetet gäller, att detta bör
bedrivas med utgångspunkt i att det ankommer på det företag eller den
institution där det radioaktiva avfallet uppstår att svara för omhändertagandet
av avfallet. Utredaren bör samtidigt utgå från att det långsiktiga ansvaret
för det radioaktiva avfallet bör åvila staten. Utredaren bör lämna förslag till
dels hur hanteringen av aktivt avfall och använt kärnbränsle organisatoriskt
skall fördelas mellan staten och kraftindustrin, dels avgränsningar beträffande
de anläggningar där staten bör vara ägare. I uppdraget ingår också att
översiktligt redovisa den forsknings- och utvecklingsverksamhet inom området
använt kärnbränsle och radioaktivt avfall som bedrivs och hur denna skall
fortsätta. Utredaren bör vidare föreslå ell system för finansiering av framtida
utgifter för hantering och slutförvaring av använt kärnbränsle och radioaktivt
avfall. Utifrån resultatet av detta utredningsuppdrag kan sedan en långsiktig
lösning skapas av de organisatoriska och finansiella problemen i samband med
hantering av använt kärnbränsle och aktivt avfall. Avsiklen är att ett sådant
förslag skall kunna föreläggas riksdagen under 1980.
Det
pågår ett omfattande och intensivt arbete, säväl nationellt som intemationellt,
för att lösa problemen i samband med omhändertagande av
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 180
använt
kärnbränsle och akttvt avfall från kärnenergianläggningar. Teknikutvecklingen
inom avfallsområdet är i dag sådan att det är olämpligt att med de kunskaper vi
idag har, fastlägga den långsiktiga politiken på avfallsområdet.
Somjag
tidigare har redogjort för finns två alternativ för att ta hand om använt kärnbränsle,
nämligen upparbetning och slutförvaring av högaktivt avfall resp. direkt
slutförvaring av använt kärnbränsle utan föregående upparbetning.
Det är för tidigt att nu
ta slutgiltig ställning i denna fråga. Innan detta kan ske, bör remissyttrandena
över KBS II föreligga. Vidare bör resultatet av INFCE-arbetet,
somjag tidigare har redogjort för, föreligga. När detta är fallet kan det bli
aktuellt att fastlägga de närmare riktlinjerna för hur det använda kärnbränslet
fortsättningsvis skall omhändertas. En prövning av hela avfallsfrågan bör mot
denna bakgrund ske 1982-1983. Då bör även översyn av lagstiftningen på
atomeenergiområdet som jag tidigare har berört vara genomförd. Denna bör ge
statsmakterna möjlighet att få ett fast grepp över hela avfallsfrågan.
I avvaktan på sådana
ställningstaganden bör Sverige även fortsättningsvis, såväl i form av
nationella som internationella forskningsprojekt, bedriva forsknings- och
utvecklingsverksamhet på kärnavfallsområdet. Sverige bör även sträva efter ett
ökat internationellt samarbete inom detta område. Det är angeläget att
enhetliga intemationella regler erhålls för hantering av använt kämbränsle och
aktivt avfall. Detta för att höja säkerheten i alla länder vid denna hantering
och underlätta det internationella samarbetet på området.
8.7.3
Kreditgaranti
Riksdagen
har bemyndigat fullmäktige i riksgäldskontoret att ställa säkerhet med högst
800 milj. kr. för SKBF:s åtaganden i samband med upphandlingar inom
kämbränslecykeln (prop. 1974:170, NU 1974:56, rskr 1974:396). Hittills har
garantier inom denna ram ställts till ett sammanlagt belopp av 544 milj. kr.
huvudsakligen för inköp av uran och upphandling av anrikningstjänster. F. n.
föreligger inget behov att öka denna garantiram.
Prop. 1978/79:115 Bilagal
Industridepartementet 181
9
Värmeförsörjning
9.1
Allmänt
Ungefär
40 % av landets totala, slutliga energianvändning går åt för att värma upp
byggnader och tillgodose behovet av ventilation och varmvatten i byggnaderna.
Utvecklingen inom uppvärmningssektorn är således av avgörande betydelse för den
framtida svenska energiförsörjningen.
Under
senare år har leveransema av Qärrvärme och el för uppvärmningsändamål ökat
snabbt. Uppvärmningen med enskilda oljepannor har minskat i omfattning man har
fortfarande dominerande betydelse. Ungefär 65% av nettovärmebehovet för
lokaluppvärmning täcks f. n. med hjälp av sådana oljepannor. Fjärrvärme täcker
ca 24% av uppvärmningsbehovet medan elvärme svarar för resterande 11 %.
Ökningen av andelen fjärrvärme och elvärme sker dels genom s. k. konvertering
av befintlig bebyggelse, dvs. genom att enskild uppvärmning ersätts med
Qärrvärme eller elvärme, dels genom att nytillkommande bebyggelse direkt
ansluts till Qärrvärme eller elvärme. Fjärrvärmens marknadsandel i nybyggda
flerfamiljshus har under senare år varit ca 60%, medan elvärmens andel i
nytillkommande småhus har varit ca 75 %. Konverteringen till elvärme har de
senaste åren legat på en mycket låg nivå bl. a. av ekonomiska skäl.
Kommunernas
möjligheter att finansiera Qärrvärmeutbyggnader var tidigare mindre
tillfredsställande bl.a. beroende på kommunlånens korta amorteringstider i
förhållande till Qärrvärmeanläggningarnas tekniska livslängd. Somjag senare
skall återkomma till har lånemöjligheterna numera väsentligt förbättrats. Jag
kommer därvid att redovisa en förlängning av det lånesystem som f. n. gäller.
Utredningen
(I 1977:04) om begränsning av användningen av el för uppvärmningsändamål, den
s.k. elvärmeutredningen, tillsattes av dåvarande statsrådet Johansson i juni
1977. Utredarens främsta uppgift var enligt direktiven att utarbeta förslag
till bestämmelser som skulle göra det möjligt att begränsa eller förbjuda
användningen av el i direktverkande elradiatorer inom områden där Qärrvärme
eller liknande centraliserat vattenburet värmesystem är eller avses bU
introducerat.
Utredningen
avlämnade sitt betänkande (Ds I 1977:9) Restriktioner mot uppvärmning med
elradiatorer i december 1977. Utredningens förslag har remissbehandlats (bilaga
1.6). Remissopinionen är negativ till utredningens förslag. Även jag anser att
vägande skäl saknas för att införa restriktioner mot elradiatorer i en
särskild lag. Jag återkommer till denna fråga i samband med behandlingen av
elvärme (avsnitt 9.4).
Den
enskilda uppvärmningen är praktiskt taget helt baserad på olja, företrädesvis
lätt eldningsolja. Fjärtvärmen är f. n. nästan helt beroende av
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 182
tung
eldningsolja. Detta innebär sammantaget att oljeberoendet inom upp-värmningssektom
är nästan 90%. Ett så högt oljeberoende på ett område av central betydelse
finner jag oacceptabelt. Att reducera detta beroende kommer att kräva ett
långvarigt och målmedvetet arbete med insatser av varierande karaktär på flera
områden.
Det
mest näraliggande sättet att minska oljeanvändningen inom uppvärmningsområdet
är att spara energi. Jag har tidigare redovisat åtgärder i detta syfte. Chefen
för bostadsdepartementet kommer senare i dag (bilaga 3) att redovisa hur
sparandet inom byggnadssektorn successivt kan effektiviseras. Av väsentlig
betydelse ärockså att i snabb takt reducera uppvärmningen med enskild
oljepanna. Som jag tidigare nämnt pågår redan en utveckling i denna riktning.
Bl. a. genom att stimulera Qärrvärmeutbyggna-den räknar jag med att
utvecklingen kan påskyndas. Även en ökad användning av elvärme - baserad på
annat än olja - bidrar till att minska oljeberoendet. Jag vill understryka att
en övergång till Qärrvärme inte innebär någon väsentlig minskning av
oljeberoendet, såvida inte värmetillförseln baseras på spillvärme eller andra
energiråvaror än olja, t. ex. kol, torv eller flis. Genom en kraftig satsning
på forskning, utveckling och demonstration av solvärmeanläggningar samt
insatser för att introducera och sprida solvärmetekniken läggs en grund för ett
framtida utnytQande i stor skala av solenergi för uppvärmningsändamål.
Härigenom skapas förutsättningar för att framdeles kunna utnytQa ännu en metod
för uppvärmning som på ett påtagligt sätt kan reducera oljeberoendet.
Bl.a.
väderlekssituationen kring årsskiftet 1978-1979 har aktualiserat frågan om
behovet av reservsystem för uppvärmning av bostäder vid långvariga elavbrott.
Vid elavbrott fungerar inget av de uppvärmningssystem som normalt används f.
n. Fjärrvärme är beroende av el för driften av hetvattencentraler och pumpning
av hetvatten. Oljepannor fordrar el för att brännaren skall fungera.
Vattenburna värmesystem i allmänhet fordrar el till den cirkulationspump som
normalt ingår i sådana system. Uppvärmningssystem av typen vedkaminer,
fotogenkaminer eller kakelugnar är inte beroende av el och fungerar därför
normalt vid elavbrott.
Det svenska
eldistributionssystemet kännetecknas vid en internationell jämförelse bl. a. av
en hög driftsäkerhet. Den svenska elkonsumenten beräknas bli drabbad av
strömavbrott i genomsnitt ungefär en timme per år. I enskilda fall kan givetvis
strömavbrotten bli längre. Det är angeläget att industriverket följer frågan om
driftsäkerheten i eldistributionsnäten. Förutom uppgifter om genomsnittlig avbrottsfrekvens
och genomsnittliga avbrottstider är de maximala avbrottstider som kan förväntas
vid olika typer av fel av intresse. Mot bakgrand av sådana uppgifter om
driftsäkerheten i eldistributionsnäten kan bedömningar göras om åtgärder för
att öka säkerheten i uppvärmningen av bostäder och lokaler kan anses erforderliga.
Jag
har tidigare (avsnitt 6.5) redovisat den bedömda utvecklingen av
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet
183
opaginerad Kontrollera mot PDF
energianvändningen under 1980-talet. För uppvärmningssektorn',
bedömer jag att neltoenergibehovet' fördelar sig på uppvärmningsform enligt
tabell 9.1.
Tabell 9.1 Nettoenergibehovet fördelat på
uppvarmningsform, TWh
1978'
1985
1990
högre
lägre
högre
lägre
använd-
använd-
använd-
använd-
nings-
nings-
nings-
nings-
nivå
nivå
nivå
nivå
Fjärrvärme
24,2
34-38
32-36
41-45
37-41
Elvärme
11,1
18-20
18-20
24-26
24-26
Solvärme-
-
O-I
O-I
1-3
1-3
Övrig
upp-
värmning
64,0
47-41
42-36
32-25
24-17
99,3
99
92
97
85
' Enligt energikommissionen.
* Härav ingår större delen under rubriken Fjärrvärme.
Resterande del avser enskild
soluppvärmning.
Det intervall som anges speglar dels svårigheterna att
bedöma utfallet av besparingsåtgärderna och dels svårigheten att bedöma de ohka
uppvärmningssättens inbördes relationer.
Värmebehovet i Qärrvärmesystemen vid den högre
användningsnivån bedömer jag kunna tillgodoses enligt tabell 9.2.
Tabell 9.2 Värmeproduktion i fjärrvärmesystem, TWh
1978'
1985
1990
Kraftvärmeverk
Olja
10,0
10-14
16
Fasta bränslen
0-2
6-8
Hetvattencentraler
Olja
14,9
22-14
10-6
Fasta bränslen
-
O-I
4-5
Spillvärme
inkl. sopförbränning
1,0
3
3
Kärnkraftvärnieverk
3
6
Solvärme
-
0-1
1-2
Summa
produktion (inkl.
distribution.förluster)
25,9
38
46
' Uppskattade värden.
Med den här skisserade utvecklingen kommer oljeberoendet
inom uppvärmningssektorn år 1990 att uppgå till 50 å 55%.
' Industrins byggnader ingår ej, frånsett den del som
värms med fjärrvärme.
" Energibehovet exkl. omvandlingsförluster.
Förlustema i t. ex. enskilda oljepannor
ingår således ej.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 184
9.2
Fjärrvärme
9.2.1
Inledning
Fjärrvärme
distribueras i Sverige genomgående i form av hetvatten. Hetvattnet matas vid en
temperatur av 90°C-120°C från produktionsanläggningen in i ett slutet
ledningssystem till konsumentema och tillbaka till anläggningen, där
temperaturen på hetvattnet sjunkit till 60°C-70°C.
Fjärrvärme
finns f. n. utbyggt i större eller mindre omfattning i 66 kommuner och
ytterligare ett 10-tal har planer på utbyggnad. Fjärrvärme utnyttjas främst i
tätorternas centrala delar och det är därför i första hand flerfamiljshus,
industrier, sjukhus, skolor osv. som ansluts. F.n. värms ungefär hälften av
landets flerfamiljshus med Qärrvärme. Somjag tidigare har nämnt svarar
Qärrvärme för ca 25 % av nettoenergibehovet för uppvärmning i landet. Den
anslutna effekten till Qärrvärmesystemen har under senare år ökat med i runda
tal 1000 MW per år. Den åriiga ökningen motsvarar ca 2 TWh värmeenergi eller ca
2 % av dagens uppvärmningsbehov.
Driftåret
1977/78 förbrukades för Qärrvärmeproduktion ca 2,8 milj. ton eldningsolja samt
144000 ton oljeekvivalenter i form av hushållsavfall och spillvärme, I några
enstaka fall förekommer också Qärrvärmeproduktion baserad på kol eller
träbränslen. Fjärrvärmeproduktionen i landet baserades driftåret 1977/78 till
ca 95 % på olja.
Fjärrvärme
uppvisar i förhållande till enskild uppvärmning fördelar från såväl
miljösynpunkt som energipolilisk synpunkt. En övergång till Qärrvärme innebär
i allmänhet en energibesparing. Som jag senare skall återkomma till medför en
övergång lill ett sådant centraliserat vattenburet uppvärmningsystem i vissa
fall dock inle någon påtagUg energibesparing. I eldningsanläggningar ingående i
Qärrvärmesystem är det möjligt alt använda mindre förädlade oljeprodukter än i
små enskilda pannor.
Ett
Qärrvärmesystem är flexibelt på så sätt att det möjliggör värmeproduktion med
hjälp av flera olika energiråvaror. Man kan alltså utan radikala förändringar
i distributionssystemet successivt anpassa ett Qärrvärmesystem från
oljeeldning till eldning med exempelvis fasta bränslen, t. ex. kol, torv eller
flis. Det finns också möjligheter att med relativt enkel teknik ta till vara
vissa bidrag från solvärme i de befintliga Qärrvärmesystemen. De potentiella
möjlighetema att utnyttja andra bränslen än olja i Qärrvärmesystemen har dock
ännu ej tillvaratagits i någon märkbar utsträckning.
Ett
välutbyggt Qärrvärmenät är vidare nödvändigt för att det ska vara möjligt att
tillgodogöra sig spillvärme från industrier, värme från sopförbränningsanläggningar
och de betydande värmemängder som f n. kyls bort vid våra kärnkraftverk. Det är
ett viktigt led i arbetet att skapa en god energihushållning att utnyttja sådana
möjligheter där det är tekniskt och ekonomiskt rimligt.
En
fortsatt utbyggnad av Qärrvärmenäten i de stora tätorterna skapar
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 185
möjligheter
att kunna bygga ut kraftvärmeverk. Jämfört med fossileldade kondenskraftverk är
kraftvärmeverkeri överiägsna från energihushållningssynpunkt. Genom en
fortsatt utbyggnad av Qärrvärmenäten skapas så goda föratsättningar som möjligt
för en framtida ambitiös kraftvärmeut-byggnad.
Som
jag tidigare framhållit kan solenergi i framtiden komma att bidra väsentligt
till energitillförseln för uppvärmning. På sikt bör det finnas möjlighet att i
betydande omfattning utnyttja solenergi i Qärrvärmesystem om dessa redan från
början byggs för de lägre temeratumivåer som krävs för att effektivt kunna
utnytQa solenergin.
Såsom
dåvarande chefen för bostadsdepartementet tidigare redovisat för riksdagen
(prop. 1976/77:107) har frågan om finansieringen av Qärrvär-meutbyggnaden varit
föremål för överläggningar mellan bostadsdepartementet och parterna på
kapitalmarknaden, bl.a. riksbanken, Allmänna pensionsfonden och
kommunlåneinstituten. Detta har lett till en lösning av kreditfrågan som
innebär att riksbanken lämnar emissionstillstånd för obligationslån avseende
tillkommande utbyggnad av anläggningar för produktion och distribution av
Qärrvärme. Obligationerna emitteras av kommunlåneinstituten, dvs.
Kommunlåneinstitutet AB och Kommunkredit AB, som sedan lämnar krediter till
sökande kommuner. Däratöver svarar AP-fonden för viss direktutlåning till
Qärrvärmeverksamhet. Fjärrvärmelånen är i princip specialdestinerade och
påverkar därigenom inte direkt övrig kommunal upplåning.
Storstadskommunerna
Stockholm, Göteborg och Malmö saknar möjlighet att få del av
kommunlåneinstitutens Qämvärmelån eftersom dessa kommuner kan få direkta
emissionstillstånd från riksbanken.
Kommunlåneinstitutens
Qärrvärmelån har hittills haft en löptid på 23 år och varit annuitetslån. Lånen
har således jämfört med traditionella kommunlån lång genomsnittlig löptid.
Räntan för Qärrvärmelånen är f. n. 0,5 % högre än räntan för traditionella
kapitalmarknadslån till kommunerna.
Som
grund för riksbankens beslut om emissionstillstånd av s. k.
Qärrvär-meobligationer har legat av bostadsdepartementet genomförda enkäter till
kommunerna avseende planerade Qärrvärmeinvesteringar per kalenderår med ett
treårigt perspektiv.
Energikommissionen
anser att uppvärmningen inom stadskärnor och tätbebyggelse i huvudsak bör ske
med Qärrvärme eller liknande centraliserade uppvärmningssystem. Kommissionen
föreslår att det inom ramen för den kommunala energiplaneringen bör lillses att
omfattningen av lämpliga Qärrvärmeområden inte onödigtvis minskas genom att
andra uppvärmningsformer såsom elvärme och indiviuduell uppvärmning byggs ut inom
dessa. Fjärrvärmenät och lokala hetvattennät bör utformas så att en övergång
lill soluppvärmning möjliggörs. Kommissionen föreslår vidare att en förbättrad
finansiering av Qärrvärmeutbyggnaden garanteras långsiktigt.
Remissinstanserna
har i allmänhet inga invändningar mot kommissio-
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 186
nens
förslag på Qärrvärmeområdet. Bl. a. Svenska värmeverksföreningen understryker
att det behövs en långsiktig lösning av kommunernas finansieringsproblem för att
erhålla den utveckling inom Qärrvärmeområdet som förordas av kommissionen.
Också Svenska kommunförbundet uttalar sig för förbättrade
finansieringsmöjligheter för kommunerna.
För
egen del ansluter jag mig i stort till energikommissionens förslag.
En
av fördelama med Qärrvärmesystemen är att värmen i sådana system kan produceras
med hjälp av flera olika energislag. Jag anser det vara av största betydelse
att en introduktion av solvärme och andra bränslen än olja i Qärrvärmesystemen
påbörjas snarast möjligt. Som jag senare skall återkomma till avser jag att -
utöver de åtgärder som redan initierats -föreslå ålgärder för att främja en
sådan utveckling. Först då de ökade behoven av Qärrvärme i påtaglig
utsträckning tillgodoses genom att andra bränslen än olja används blir
Qärrvärmesystemens potentiella flexibilitet utnyttjad.
Jag
anser det i första hand vara angeläget att Qärrvärme införs eller expanderar i
sådana tätorter som har en bebyggelsestraktur och en omfattning som dels gör
en Qärrvärmeutbyggnad ekonomiskt motiverad och dels ger ett värmeunderlag av
sådan storlek att kraftvärmeverk av ekonomisk storlek senare kan introduceras.
Däremot anserjag att återhållsamhet bör iakttas då det gäller att utsträcka
Qärrvärmenäten till glesare bebyggelse i etablerade Qärtvärmeorter. Skälen
härför är bl. a. att som framgår bl. a. av rapporten från energikommissionens
hushållningsgrupp - energibesparingen med Qärrvärme i sådana områden kan var
obetydlig eller rent av negativ och att en Qärrvärmeutbyggnad med konventionell
distributionsteknik i sådana områden kan innebära en låsning som medför att
exempelvis introduktion av solvärmeteknik försvåras. Av motsvarande skäl är
jag tveksam till en omfattande introduktion av Qärrvärme med konventionell
distributionsteknik i tätorter som inte är så stora att kraftvärmeverk senare
kan introduceras med rimlig ekonomi. Jag vill dessutom framhålla - som
energikommissionens hushållningsgmpp också redovisar - att en snabb
energibesparing förmodligen uppnås på mest effektiva sätt genom ett effektivare
utnyttjande och en förbättrad skötsel av befintliga enskilda oljeanläggningar.
Fjärrvärmesystemen
dimensioneras f n. för relativt höga temperaturer. Framledningstemperaturen är
i allmänhet ca 120°C på vintern och ca 90°C på sommaren. Dessa höga
temperaturnivåer innebär att möjlighetema att på ekonomiskt rimliga villkor
utnyttja exempelvis solvärme, värmepumpar och spillvärme är begränsade. En
tänkbar möjlighet är dock att använda solvärme för att höja
returvattentemperaturen i Qärrvärmenäten. De temperaturer som fordras för att
uppvärma de enskilda fastigheterna är väsentligt läge än
framledningstemperaturen i Qärrvärmenäten. Detta skapar förutsättningar för att
reducera temperaturnivåerna i Qärrvärmesystemen, vilket i sin tur skulle
underlätta en framtida introduktion av lågtempere-rade värmekällor.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 187
Jag
finner det angeläget att möjligheterna att introducera bl. a. solvärme i
Qärrvärmesystem i större utsträckning än hittills beaktas vid planeringen av
fortsatta Qärrvärmeutbyggnader. Dimensioneringen av Qärrvärmesystemen bör ses
över och anpassas så att utnyttjande av spillvärme och värmepumpar samt
framtida introduktion av solvärme underlättas. Det är väsentligt att den fortsatta
utbyggnad av Qärrvärmenäten som jag förordar inte innebär låsningar till ett
distributionssystem som inte är anpassnings-bart i dessa avseenden. Såsom
framgår av direktiven till delegationen för solvärme och bränslen som kan
ersätta olja skall delegationen bl. a. föreslå åtgärder för att introducera
solvärmeteknik. Frågan om anpassning av fjärrvärmesystem för solvärme bör bl.
a. studeras inom ramen för delegationens arbete och i samarbete med bl. a.
byggforskningsrådet och berörda branschorgan.
Kommunerna
har genom lagen om kommunal energiplanering ålagts ett ansvar för att främja
hushållningen med energi. Med hänsyn till att kommunerna ofta är direkt
engagerade inom värmeförsörjningen och med hänsyn till värmeförsörjningens
stora betydelse i landets energibalans är kommunernas insatser på detta område
av särskild vikt. Jag har tidigare (avsnitt 8.1) berört nödvändigheten av att
kommunerna tar större hänsyn till försörjningsintressena vid sina oljeinköp.
Kommunerna har en rad instrument till sitt förfogande för att kunna förverkliga
intentioneraa i den kommunala energiplaneringen. Som exempel kan nämnas
byggnadslagstiftningen, lagen om allmänna Qärrvärmeanläggningar och den numera
ändrade ellagen. Dessa instrument möjliggör bl. a. en rationell planering av
fjärrvärmenätens utsträckning. Bostadslån utgår under fömtsättning bl. a. av
att huset anslutes till befintlig Qärrvärmeanläggning eller annan kollektiv
värmeanläggning, om sådan anslutning är möjlig och särskilda skäl däremot ej
föreligger. Det kommunala förmedlingsorganet skall yttra sig över ansökningarom
bostadslån. Även härigenom kan kommunema styra Utvecklingen så att en
anslutning av områden, som från samhällsekonomisk synpunkt lämpligen bör
Qärrvärmas, verkligen kommer till stånd.
I
kommunernas ansvar ingår också att välja lämpliga lösningar vad beträffar
distributionssystemet för Qärrvärme och att välja lämpliga bränslen eller
andra energikällor för värmeproduktionen i sådana system. Kommunernas åtgärder
har härigenom en avgörande betydelse för våra möjligheter att minska vårt
oljeberoende. Jag vill i detta sammanhang erinra om att kommunerna enligt lagen
om kommunal energiplanering förutom att i sin planering främja hushållningen
med energi även har atl verka för en Säker och tillräcklig energitillförsel.
Det
är angeläget att kommunernas energiplanering sker i enlighet med de riktlinjer
som jag här har förordat.
Det
system för Qärrvärmefinansiering som introduceras år 1977 har visat sig vara
ändamålsenligt för att stimulera Qärrvärmeutbyggnaden. Det är angeläget att
denna låneform består och att tillgången på medel kan anpas-
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1 Industridepartementet 188
sas
till de energipolitiska riktlinjer som statsmakterna fastställer. Detta är även
av betydelse för den kommunala planeringen på området. Jag anser därför att
särskilda Qärrvärmelån bör utgå i första hand för den närmaste tioårsperioden.
Är
1977 tillsattes en informell arbetsgrapp med representanter för vissa berörda
myndigheter och organ för att närmare studera frågan om utbyggnad av kraft
värmeverk. Jag återkommer senare med en närmare redogörelse för grappens
arbete (avsnitt 10.5). Arbetsgruppen har föreslagit att kommunemas möjligheter
att få lån för kraftvärmeutbyggnader förbättras.
Efter
överläggningar med riksbanken får jag meddela att den ställt sig positiv till
att permanenta Qärrvärmelånen och att viss del av finansieringen för
kraftvärmeverk ordnas inom ramen för Qärrvärmelånen enligt den modell som
arbetsgruppen föreslagit. Något förslag till riksdagen i denna fråga torde
därför inte behövas.
9.2.2
Fjärrvärmesystemens försörjning med bränslen
Som
jag tidigare nämnt baseras Qärtvärmeproduktionen i landet nästan helt på olja.
Normalt är de Qärrvärmeproducerande anläggningarna byggda så att endast olja
kan användas som bränsle utan genomgripande och tidskrävande ombyggnader.
Fjärrvärmeförsörjningen är därmed sårbar. Uthålligheten för oljeförsörjningen
sådan den kan beräknas med utgångspunkt i pågående oljelagringsprogram och
bedömda importnivåer är otillräcklig i förhållande till beräknade tider för
ombyggnad av värmeverk till eldning med inhemskt bränsle. Vid en långvarig kris
i oljetillförseln kan därför de som bor i Qärrvärmda hus komma att bli utan
uppvärmning. Vidare finns risken för betydande framtida prisstegringar på olja.
Främst hänsynen till Qärrvärmekonsumentema gör det därför nödvändigt att andra
energikällor än olja tas i anspråk i stor omfattning för
Qärrvärmeförsörj-ningen.
Regeringen
beslöt den 22 december 1977 att tillsätta en kommitté för att utreda frågan om
att utforma främst nytillkommande större eldningsanläggningar för drift med
andra bränslen än olja, utredningen (I 1977:11) om omställningsbara
eldningsanläggningar, m. m. Kommittén bör enligt direktiven (Dir. 1977:134)
bl.a. bei "e tekniska och ekonomiska förutsättningarna för att utföra
värmeproducerande och fossilbaserade elproducerande anläggningar för drift med
fasta bränslen under normala förhållanden. Kommittén bör överväga behovet av
lagstiftning eller andra föreskrifter som ger vidgad möjlighet att föreskriva
att nya sådana anläggningar skall utformas så att de kan eldas med fasta
bränslen. Med hänsyn ttll osäkerheten om den framtida oljeförsörjningen är det
enligt direktiven angeläget att statsmakterna har underiag också för att bedöma
möjligheterna att ställa om befintliga större anläggningar till eldning med
fasta bränslen eller vidta förberedelser får sådan omställning. De tekniska,
ekonomiska och miljömässiga förutsättningarna saml behövlig tid för sådana
ålgärder bör därför också redovisas.
Prop.
1978/79:115 Bilagal Industridepartementet 189
Eldning
med fasta bränslen ställer också andra krav på anläggningarnas utformning än
oljeeldning. Vilken lagstiftning eller andra åtgärder som kan behövas i fråga
om omställbarhet m. m. av tillkommande och befintliga anläggningar fär
övervägas sedan kommittén redovisat sina förslag.
De
alternativ till olja som står till buds är kol, inhemska fasta bränslen, i
vissa fall industriell spillvärme samt värme överförd från kärnkraftverk eller
från kärnvärmeverk. Somjag tidigare har nämnt bör även solvärme i successivt
ökande utsträckning kunna användas i Qärrvärmenäten.
Kol
har lägre bränslevärde än olja och är besvärligare att hantera.
Kapitalkostnaden och andra driftkostnader än bränslekoslnaden är högre för
koleldade anläggningar än för oljeeldade. Marknadspriset för kol i
utskeppningshamn är däremot generellt sett lägre än för olja. Ekonomiskt sett
hävdar sig kol bättre mot olja med ökande anläggningsstorlek. De särskilda
miljökrav som måste ställas vid koleldning kan lättast tillgodoses i stora
anläggningar.
För
Qärrvärmeproduktion lämpar sig koleldning därför i första hand i kraftvärmeverk
och stora hetvattencentraler avsedda för långa åriiga utnytljningslider. Det är
vidare en fördel om anläggningarna är kustför-lagda så att fraktkostnaderna kan
begränsas. Med hänsyn till vikten av att begränsa oljeberoendet är det
väsentligt att oljeeldning i sådan anläggningar så långt möjligt undviks.
Anläggningar
för koleldning måste utföras så att de kan godtas från hälso- och
miljösynpunkt. Jag har tidigare behandlat denna fråga (avsnitt 5.1).
Inhemska
bränslen som torv och skogsbränslen erbjuder en mycket god
försörjningssäkerhet. Möjligheterna att utnytQa de inhemska bränslena är dock
begränsade av olika skäl. Landets torvtillgångar är avsevärda men stora delar
av dem måste bevaras av hänsyn till naturmiljön. Åtskilliga mossar är för små
för att lämpa sig för brytning. Vidare är kostnaden för att transportera torv
hög, vilket medför att endast mossar i rimlig närhet av
förbränningsanläggningar"kan utnyttjas med nu tillgänglig teknik.
Somjag
tidigare har nämnl (avsnitt 8.5.1) finns tillgång till vissa kvantiteter
skogsavfall och lövved som inte utnyttjas av skogsindustrin. Dessa bör kunna
komma i fråga för energiändamål. Kostnaderna för att ta till vara, hantera och
transportera skogsbränslet till en förbränningsanläggning är dock höga vilket
begränsar användbarheten. Kostnaderna varierar i hög grad med de lokala
förhållandena.
Kapitalkostnaderna
och andra driftkostnader än bränslekostnader är högre för anläggningar avsedda
för torv och skogsbränslen än för oljeeldade anläggningar. Kostnaderna för
torv och skogsbränslen är f. n. svåra att bedöma närmare och det är inte
möjligt att nu avgöra om de är tillräckligt låga för att kunna kompensera
merkostnaderna för kapital och driften i övrigi. Höjda oljepriser,
raUonalisering och teknisk utveckling kan givetvis komma alt förbättra dessa
bränslens ekonomiska konkurrenskraft.
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1 Industridepartementet 190
Strävandena
att minska Qärrvärmeförsöijningens oljeberoende genom att använda inhemska
bränslen och kol hämmas således f. n. av ekonomiska faktorer och särskilt i
fråga om kol av att försiktighet är påkallad med hänsyn till hälsa och miljö.
Även om möjligheterna att utnytQa inhemska bränslen f. n. är begränsade, finns
det skäl att räkna med att dessa bränslen kommer att få en växande betydelse
för värmeförsörjningen.
Vissa
initiativ har tagits i syfte att påskynda en sådan utveckling. Regeringen har
tidigare denna dag godkänt ett avtal mellan överstyrelsen för ekonomiskt
försvar och Växjö Energiverk AB om bl. a. statliga bidrag för ombyggnad av en
hetvattenpanna till eldning med inhemskt bränsle och provdrift av
hetvattenpannan med sådant bränsle.
Vidare
har statens vattenfallsverk den 15 juni 1978 fått i uppdrag av regeringen att
utreda de tekniska, ekonomiska och miljömässiga förutsättningarna för att
uppföra torveldade kraftverk eller värmeverk i de fyra nordligaste länen.
Enligt uppdraget behöver torveldade anläggningar byggas för att praktiska
erfarenheter skall kunna vinnas av metoder och tillgänglig utrustning för
upptagning, transport, lagring, beredning och förbränning av torv samt
askhantering. Förbättrad kännedom om bl.a. ekonomiska förutsättningar och
miljöpåverkan kan därvid erhållas. Vidare kan enligt uppdraget härigenom
kompetensen inom landet i fråga om utnytQandet av torv bibehållas och
utvecklas. Vattenfallsverket skall redovisa sitt uppdrag senast den 1 maj
1979.
Vattenfalls
verket har den 24 augusti 1978 lagt fram en lägesrapport från den pågående
utredningen. Enligt denna finns god tillgång på bra bränntorv inom områden vid
Östersund, Haparanda och Gällivare och möjligen även i Västerbotten. Mindre
tillgångar finns inom områden vid Piteå -Luleå - Boden. I kustområdena,
speciellt i Västernorrlands län, ärtorvtill-gången dålig enligt lägesrapporten.
Enligt
rapporten har verket inhämtat vissa uppgifter om kostnaderna för torvproduktion
och för torveldade anläggningar. Kostnadsuppgifterna har baserats på finska
erfarenheter och anläggningar men viss anpassning till svensk lönenivå har
genomförts. Kostnaden för torvbränslet är enligt dessa uppgifter lägre än för
olja. Anläggningskostnaden för torveldade kraftvärmeverk anges däremot bli ca
50% högre än för oljeeldade verk. Kostnaden för torveldade hetvattencentraler
anges vara 2 ä 3 gånger högre än för oljeeldade centraler. Enligt
lägesrapporten skulle torveldade kraftvärmeverk kunna konkurrera med
oljeeldade anläggningar redan vid relativt måttliga utnylQningstider.
Hetvattencentraler skulle däremot fordra mycket lång utnytQningstid för att
kostnadslikhet skulle uppnås. Underlaget ger ännu inte vattenfallsverket
möjlighet att bedöma vad kostnaderna skulle bli vid en helt genomförd
anpassning av metoder och anläggningar lill svenska förhållanden och till för
de aktuella orterna specifika förutsättningarna.
För
egen del anserjag det vara väsentligt att en försöksverksamhet med
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 191
användning
av torv för energiändamål kommer till stånd. Inriktningen bör därför vara att
uppdraget till vattenfallsverket skall följas av beslut om utbyggnad av
torveldade anläggningar.
Den
torvproduktion som behövs för de nämnda anläggningarna medför ett visst
sysselsättningstillskott. Någon eller några av anläggningarna bör därför
förläggas till Norrbottens län, där sysselsättningsproblemen är särskilt
besvärande.
Jag
vill i sammanhanget erinra om vad jag har anfört tidigare i dag i fråga om
utvinning av torv i min anmälan till prop. 1978/79:127 om åtgärder för att
främja sysselsättningen i Norrbotten. Jag förordade därvid att särskilt
statligt stöd får utgå för att täcka de merkostnader som kan uppkomma för torvbaserad
el- eller värmeproduktion i Norrbotten jämfört med motsvarande oljeeldade
alternativ.
Vad
gäller frågan om att utnytQa skogsbränslen för uppvärmning pågår flera projekt
med statligt stöd från anslag som disponeras av nämnden för energiproduktionsforskning
och av statens industriverk. Det är angeläget att denna verksamhet fortsätter.
Jag anser emellertid att det behövs ytterligare insatser på detta område.
Förutsättningarna bör undersökas för att i demonstrationssyfte bygga några
Qärrvärmeproducerande anläggningar som kan utnytQa skogsbränslen. Det torde
höra till uppgiftema för delegationen för solvärme och bränslen som kan
ersätta olja att bereda frågan och lägga fram behövliga förslag. Möjligheterna
att använda bl. a. vattenfallsverkets resurser i detta sammanhang bör därvid
beaktas.
Jag
anser sammanfattningsvis att en målmedveten satsning på fasta inhemska bränslen
och kol bör kunna leda till att oljeberoendet inom Qärrvärmesektorn minskas
betydligt under 1980-talet. Även om viss osäkerhet nu råder beträffande
ekonomiska, miljömässiga och övriga förutsättningar för att införa dessa i
sammanhanget nya bränslen bör de år 1990, som tidigare redovisat i tabell 9.2,
enligt min bedömning kunna svara för minst 10 TWh av Qärrvärmeproduktionen.
9.2.3
IndustrieU spillvärme
Genom
samarbete mellan industrier och Qärrvärmeverk finns möjligheter att ta till
vara olika former av energi som saknar lämplig alternativ användning. Det kan
gälla bl.a. lågtemperaturvärme och överskottsgas från industriella processer.
Spillvärmeleveranser
från industrier förekommer i dag i några kommuner, bl. a. i Helsingborg, Luleå
och Oxelösund. Ytterligare några spillvärmeprojekt är under utbyggnad, bl. a.
i Göteborg. Vidare finns en viss potential för ytteriigare utbyggnader.
Möjlighelerna begränsas av att värmebehovet i närheten av processindustrier
med stora spillvärmetillgångar ofta är lilet eller att spillvärmens temperatur
är för låg för att direkt kunna UtnytQas i Qärrvärmesystem.
Energikommissionen
förordar att spillvärme från industriella processer
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1 Industridepartementet 192
tas
till vara och räknar med att 2 TWh skall kunna utnytQas år 1990. Vidare anser
kommissionen att eventuella hinder av företagsekonomisk eller institutionell natur
för att ta till vara spillvärme snarast bör undanröjas. De remissinstanser som
uttalar sig i frågan ansluter sig i huvudsak till vad kommissionen anfört.
Jag
anser för egen del att det är angeläget av energihushållningsskäl att
spillvärme utnytQas i ökad omfattning. Ambitionen bör vara att nå den nivå som
energikommissionen angivit. Jag har därför räknat med att 2 TWh spillvärme
utnytQas år 1990.
För kommunala
investeringar i distributionssystem i samband med spillvärmeprojekt kan de
särskilda lånen för Qärrvärmeutbyggnad utnyttjas. Vidare kan under vissa
fömtsättningar bidrag till både kommunemas och industrins investeringar i
spillvärmeprojekt lämnas från anslaget till energibesparande åtgärder inom
näringslivet m.m. De ekonomiska stimulansmedlen är således betydande.
Jag vill erinra om att det
enligt 2 § lagen om kommunal energiplanering åligger kommunen att vid sin
planering undersöka förutsättningarna för att genom samverkan med bl. a.
processindustri gemensamt lösa frågor som har betydelse för hushållningen med
energi eller för energitillförseln. Finns förutsättningar för sådan gemensam
lösning, skall den tas till vara vid planeringen. Enligt 3§ samma lag skall på
begäran bl.a. den som driver verksamhet i vilken används större mängd energi
lämna kommun de uppgifter som behövs för planeringen.
Den
nämnda lagsiiftningen bör bidra till att ytterligare spillvärmeprojekt kommer
till stånd.
9.3
Storstadsområdenas värmeförsörjning
Driftåret 1977/78 uppgick
värmebehovet i Qärrvärmesystemen i storstadsområdena Stockholm, Göteborg och
Malmö till c:a 10 TWh. År 1990 kan värmebehovet beräknas uppgå till drygt 20
TWh. Detta motsvarar ungefär 20% av det totala värmebehovet i landet och nästan
hälften av värmebehovet inom Qärrvärmesektorn. Utformningen av värmeförsörjningen
i de tre storstäderna påverkar därigenom i betydande grad landets värmebalans.
Utredningar har genomförts eller pågår beträffande den framtida
värmeförsörjningen i alla tre storstadsregionerna. De beslut som måsle fattas
om dessa regioners värmeförsörjning under de närmaste åren får stor betydelse
för landets energiförsörjning. Storstädernas värmeförsörjning bör därför
enligt min mening betraktas inte bara som en lokal utan även som en nationell
angelägenhet.
Gemensamt för de tre
storstadsområdena är att värmeöverföring frän kärnkraftverk är ett tänkbart
alternativ för värmeförsörjningen i Qärrvärmesystemen. Jag skall först allmänt
redogöra för möjligheterna atl utnytQa värme från kärnkraftverken och ge min
principiella syn på detta. Därefter
Prop.
1978/79:115 Bilagal Industridepartementet 193
övergår
jag lill att behandla de aktuella värmeförsörjningsfrågorna i de tre
regionerna.
Samtliga
svenska kämkraftblock är f.n. utförda för s.k. kondensdrifl, vilket innebär all
den del av kärnbränslets energiinnehåll som inte omvandlas till el, dvs. ca
67%, inte får någon nyttig användning ulan överförs till omgivningen via
kraftverkets kylvatten. Det är tekniskt möjligt alt modifiera kärnkraftblocken
så att såväl el som värme kan tas tillvara samtidigt. Genom Qärröverföring av
hetvatten i kulvert till Qärrvärmesystem kan värmen nyttiggöras. Det kan vara
tekniskt och ekonomiskt nmligt att utnyttja sådan Qärröverförd värme från tre
av våra kärnkraftverk, nämligen Barsebäck, Forsmark och Ringhals. Värmen skulle
därvid överföras till Qärrvärmesystemen i resp. regionerna Malmö/Lund,
Uppsala/ Stockholm och Göteborg.
Värmen
från kärnkraftverken skulle ersätta oljebaserad värme i de akluella områdenas
Qärrvärmesystem. De oljebesparingar som kan uppnås genom att fullständigt
utnytQa potentialen för kärnkraftvärme i befintliga kärnkraftverk skulle enligt
energikommissionens beräkningar kunna uppgå till ca 2,5 milj. ton olja per år,
dvs. nästan 10% av landets totala oljeförbrukning. Oljeförbrukningen i de
aktuella storstadsområdenas Qärrvärmesystem skulle bli obelydlig. En sådan
oljebesparing skulle innebära väsenlliga fördelar från miljösynpunkt genom
minskade utsläpp av bl.a. svaveldioxid och tungmetaller.
De
befintliga oljeeldade hetvattenceniralerna i Qärrvärmesystem som utnytQar
kärnkraftvärme skulle normalt hållas avställda och endast utnyttjas för topp-
och reservändamål. Dimensioneringen måste vara sådan att reservcentralerna har
sådan kapacitet att värmeleveranserna till förbrukarna kan upprätthållas även
om hetvattenleveransen från kärnkraftverket avbryts t. ex. lill följd av
avställning för revision eller fel i anläggningen.
Värmeavtappning
från ett kämkraftblock medför att dess elproduktion minskar något. Minskningen
i elproduktion är av stor betydelse i den ekonomiska ulvärderingen av
kärnkraftvärmeprojekt. Det är nödvändigt att uppoffra en enhet el för att kunna
tillgodogöra sig fyra ä sex enheter värme.
Energikommissionen
såg i sitt betänkande positivt på möjligheterna att förse Malmö/Lund, Göteborg
och Uppsala/Stockholm med Qärröverförd värme från resp. Barsebäck, Ringhals och
Forsmark. Kommissionen förordade att frågan skulle utredas.
Vatienfallsverkel
har till regeringen redovisat vilken utredningsverksamhet hos berörda parter
som genomförts, pågår och planeras i denna fråga. Sydkraft har därefter delgett
industridepartementet en utredning om den framtida Qärrvärmeproduktionen i
Malmö/Lund-området, utredningsetapp 3.
Slutligen
har valtenfallsverket avlämnat rapporter avseende kärnkraftvärme från Forsmark
lill Uppsala och Storstockholm saml avseende 13 Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr
115. Bilaga 1
Prop. 1978/79:115
Bilagal Industridepartementet 194
kärnkraftvärme
från Ringhals lill Göleborg. I bilaga 1.9 refereras kortfattat dessa
utredningar.
I utredningarna redovisas
relativt samstämmiga resultat. Om bortfallande elenergi vid värmeavtappningen
ersätts med kärnkraft blir samtliga projeki lönsamma i förhållande till de
studerade alternativen, som är lokal fossilbaserad värme- och elproduktion. Om
bortfallande elenergi ersätts med kolkondens blir projekten enligt
utredningarna inte lönsamma. Även i detta fall sparas dock betydande mängder
oQa. Kalkylerna förutsätter i samtliga fall att bortfallande el omgående måste
ersättas med nya tillskott. Om så inte skulle bli fallet, t.ex. lill följd av
lägre ökning än väntat av elförbrukningen, skulle projektens ekonomi påverkas
positivt.
Remissinstanserna delar
energikommissionens positiva syn på möjligheterna att förse storstadsområden
med värme från kärnkraftverken.
Även jag ser positivt på
möjlighelerna att påtagligt minska oljeberoendet genom att utnytQa Qärröverförd
värme från kämkraftblocken vid de befintliga kärnkraftlägena. En förutsättning
är givetvis att oljebesparingen kan åstadkommas med rimlig ekonomi och att
stränga säkerhetskrav skall kunna infrias även efter en eventuell ombyggnad.
Jag anser det självklart
att de kärnkraftblock som utnytQas skall användas på ett så effektivt sätt som
möjligt. Det kan enligt min uppfattning inte anses innebära någon ökad bindning
till kärnkraften att utnytQa även delar av den värme som anläggningarna
producerar givet den begränsning av kärnkraftprogrammet somjag förordar
(avsnitt 10.3). De transportsystem som måste byggas har samma avskrivningstid
som kärnkraftblocken, dvs. ca 25 år. Åtminstone i fallet Forsmark kan en
hetvattenledning innebära en betydligt ökad flexibilitet i en framtid då
kärnkraftverket Qänat ut. I Forsmark finns förutsättningar att förutom uran
utnytQa bränslen som i stor skala, bl.a. av miljö- och transportskäl, helst
inte bör användas i Stockholm, t.ex. kol.
Somjag senare skall
återkomma till (avsnitt 9.8) avser jag att föreslå att lagen (1978:160) om
vissa rörledningar, den s.k. rörledningslagen, utvidgas till att även omfatta
rörledningar för transport av hetvatten. Härigenom skapas föratsättningar för
en mer sammanhållen myndighetsprövning av projekt som avser Qärröverföring av
hetvatten.
Som framgår bl. a. av
lagen om kommunal energiplanering är det av stor betydelse att angränsande
kommuner samordnar sin värmeförsörjning i de fall där fördelar kan vinnas genom
sådan samordning. 1 kommuner som har förutsättningar att lösa sina
värmeförsörjningsproblem genom att satsa på gemensamma projekt, t.ex. av typen
kärnkraftvärme, kan fördelarna med en sådan samordning bli belydande. Jag anser
det därför vara särskilt angeläget att angränsande kommuner i storstadsområden
eftersträvar gemensamma lösningar på värmeförsörjningsfrågorna.
Av de
kärnkraftvärmeprojekt som studerats är överföringen av värme från de båda
kärnkraftblocken i Barsebäck till Malmö/Lund det bäst
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 195
utredda
och del projekt som förefaller innebära minst risktagande från teknisk och
ekonomisk synpunkt. Intressenier är de berörda kommunerna och Sydkraft AB.
Alternativ är i första hand ett koleldat kraft värme verk i Malmö, eventuellt
med värmeöverföring till Lund. Barsebäcksprojektets ekonomi förefaller vara
god. Jag räknar därför i energibalanserna (avsnitt 7.4 och 9.1) med att
projektet kommer till stånd.
Frågan
om Göteborgs framtida energiförsörjning studeras f. n. i samverkan mellan
Göteborgs kommun och vattenfallsverket.
I en
utredning från Energiverken i Göteborg redovisas flera olika alternativ,
nämligen ett kol- resp. oljeeldal kraftvärmeverk, hetvatten från Ringhals via
båt eller via kulvert samt värme från en s. k. kärnvärmereak-tor. Alternativet
med kärnvärmereaktor visar på nuvarande utredningsstadium den bästa ekonomin
och bör enligt utredningen studeras vidare. Bl. a. med hänsyn lill de
osäkerheler som vidlåder ell sådani projekt förordas i utredningen att del
forlsatta utrednings- och projekteringsarbetet inriktas på ett koleldat
kraftvärmeverk. Även möjlighelen att utnytQa värme från Ringhals bör enligt
utredningen hållas öppen. I detta fall förordas alternativet med båttransport
av hetvatten från Ringhals till Göteborg.
För
egen del anser jag att alternativet med hetvatten från Ringhals via båt
förefaller innebära flera fördelar. Det medför relativt begränsade invesleringar,
det kan påbörjas relativt snabbt och byggas upp successivt och det kan även ha
vissa fördelar för varvsnäringen. Praktisk erfarenhet av lastning, transport
och lossning i stor skala av hetvatten under tryck saknas dock. Det är bl. a.
mol bakgrund härav för tidigt att nu ha någon klar uppfattning om vilken
lösning som bör väljas för Göteborgs värmeförsörjning. Ett större oljeeldal
kraftvärmeverk bör dock inte komma i fråga. Ansökan om tillstånd enligt 136 a §
byggnadslagen för ett olje- och koleldat kraftvärmeverk har ingivits. I
energibalanserna (avsnilt 7.4 och 9.1) harjag räknat med att en värmeavtappning
i Ringhals kommer till stånd.
Med
hänsyn till den stora vikt som värmeförsörjningsfrågorna i Göteborgsområdet
har även från nationell synpunkt avser jag att ge statens industriverk i
uppdrag att på lämpligt sätt följa det fortsatta utredningsarbetet.
Södertörns
Fjärrvärme AB, ägt av Huddinge och Botkyrka kommuner, har i samarbete med
vattenfallsverket föreslagit att ett oljeeldal kraftvärmeverk byggs i
Botkyrka, det s.k. Törnkraftprojeklel. Jag anser - vilket jag närmare skall
utveckla i samband med attjag tar upp valtenfallsverkels anslagsfrågor - all
projektet inte bör komma ttll stånd i den föreslagna utformningen. Det skulle
nämligen bl. a. innebära att möjligheten att tillgodose en betydande del av
Storstockholms värmebehov med annat bränsle än olja inte tas till vara.
Regeringen beslutade den 22 februari 1979 att lämna Södertörns Fjärrvärme AB:s
ansökan om tillstånd enligt 136 a § byggnadslagen för Törnkraftprojeklel utan
bifall.
Jag
anser det vidare vara väsentligt att Storstockholms värmeförsörjning
Prop.
1978/79:115 Bilagal Industridepartementet 196
betraktas med en helhetssyn, som hiltills inte i
tillräcklig omfattning kommit till uttryck. Regeringen har därför givit
statens industriverk i uppdrag att i samarbete med berörda parter studera
frågan om Storstockholms värmeförsörjning med särskild tyngdpunkt på den södra
delen av regionen. Bl.a. bör därvid undersökas möjligheterna att förse vissa
kommuner med Qärrvärme från ett koleldat kraftvärmeverk förlagt vid kust. En
förutsättning för alt en sådan anläggning skall få komma till stånd är att
miljöproblemen kan bemästras på ett acceptabelt sätl. I utredningsarbetet bör
hänsyn tas till möjlighelerna att förse Stockholms- och Uppsalaområdena med
Qärrvärme från Forsmark inom ramen för det kärnkraflprogram som jag förordar
(avsnitt 10.3).
Vattenfallsverket
och Storstockholms Energi AB framhåller i en rapport beträffande Qärrvärme från
Forsmark att projektet förutom en betydande oljebesparing kan ge sädan
lönsamhet att fortsatta och mer noggranna undersökningar om både tekniskt
genomförande och ekonomisk lönsamhet är motiverade. Även jag anser atl sådana
noggrannare undersökningar bör genomföras. I avvaktan på resultatet av dessa
undersökningar bör möjligheten att utföra Forsmark 3 för värmeavtappning hållas
öppen. Detta kan innebära atl vissa åtgärder i anläggningen bör göras redan nu.
Jag återkommer lill denna fråga vid min behandling av vattenfallsverkets
anslagsfrågor.
9.4 Elvärme och värmepumpar
9.4.1 Elvärme
Andelen småhus med eluppvärmning har ökal mycket starkt
under den senaste 10-årsperioden. F.n. förses ca 75% av antalet nybyggda småhus
med elvärme. Denna andel väntas i industriverkets prognoser bestå eller öka
något under 1980-talet. 1 flerbostadshus är elvärmens andel belydligt lägre.
Under senare år har elbehovet för uppvärmningsändamål ökat med i runda tal 1
TWh/år. Denna ökningslakt bedöms av industriverket gälla även under 1980-talet.
1 TWh/år molsvarar ungefär 25 % av den förväntade ökningen i den totala
elanvändningen.
Eluppvärmning
kan ske på flera olika sätt. System för s. k. direktverkande elvärme kan beslå
dels av elradiatorer eller liknande anordningar, t. ex. takvärme, dels av
vattenburen elvärme där uppvärmningen sker med hjälp av s. k. elpanna. Elvärme
kan även vara ackumulerande. Ackumulerande elvärme förutsätter ett vattenburet
värmesystem och innebär att vatten värms nattetid och lagras i en tank,
varefter värmeavgivningen sker successivt. Vattenburen elvärme anses ge en
något högre energiförbrukning än uppvärmning med elradiatorer.
Elvärme är
ett flexibelt uppvärmningssystem på så sätt att ett flertal olika energiråvaror
och energikällor kan användas för att producera den el som erfordras. Detta
accentueras av förhållandet atl elsystemet är helt
Prop.
1978/79:115 Bilagal Industridepartementet 197
integrerat
och alt därför lokaliseringsmöjligheterna för elproducerande anläggningar
omspänner hela landet. El värmen är bekväm för användarna, lätt atl reglera och
ger inga lokala miljöproblem. Vattenburen elvärme -liksom andra vattenburna
värmesystem - kan om radiatorssystemel dimensioneras för låg
framledningstemperatur (40-50°C) utan alltför genomgripande insatser anpassas
så att alternativa uppvärmningsformer t. ex. solvärme och/eller värmepump,
senare kan införas om så skulle visa sig lämpligt. Statens planverk har i en
utredning om anpassningsbara uppvärmningssystem i nybyggnader föreslagit att
alla vattenburna uppvärmningssystem skall dimensioneras för en
framledningstemperatur inte överstigande 50°C. För system med elradiatorer
skulle en eventuell framtida övergång till annat uppvärmningssystem leda till
något mer omfattande åtgärder.
I
prop. 1976/77: 129 med förslag till lagom kommunal energiplanering, m. m.
diskuterades bl.a. frågan om elvärme. Föredragande statsrådet anförde bl.a.
alt elvärmens snabba expansion i väsentlig grad varit baserad på det kärnkraftprogram
som riksdagen tidigare har antagit. Eftersom detta program nu var under
omprövning, borde man undvika låsningar, samtidigt som åtgärder borde vidtas
för att öka handlingsfriheten. Enligt föredragandens mening fanns det goda skäl
att eftersträva återhållsamhet närdet gällde användingen av el, inte minst på
uppvärmningsområdet, där Qärrvärme i många fall är ett gott alternativ till el.
Föredraganden anmälde att han därför avsåg att ta initiativ lill att utreda
frågan om hur en sådan begränsning för uppvärmningsändamål lämpligen borde
åstadkommas.
I
prop. 1976/77: 129 förelades riksdagen också ett förslag till ändring av
ellagen av innebörd att eldistributörs leveransskyldighet inte skulle omfatta
el för uppvärmningsändamål i områden där Qärrvärme distribueras eller avses bli
distribuerad. Förslaget antogs av riksdagen och lagändringen trädde i kraft den
1 juli 1977 (SFS 1977:441).
Med
stöd av regeringens bemyndigande den 2 juni 1977 tillkallade dåvarande
statsrådet Johansson en särskild utredare för att utreda frågan om begränsning
av användningen av el för uppvärmningsändamål.
I
direktiven (Dir. 1977:69) anfördes bl.a. att det var angeläget att användningen
av el för uppvärmningsändamål begränsades i bebyggelse eller inom områden där
från energihushållningssynpunki lämpligare allernaiiv såsom Qärrvärme eller
liknande centraliserat vattenburet värmesystem var eller avsågs bli
introduceral. Utredarens främsla uppgift borde enligt direkliven vara att
utarbeta förslag till bestämmelser som gör det möjligt att begränsa eller
förbjuda användningen av el i direktverkande elradiatorer i sådana bebyggelse.
I utredarens uppdrag ingick således inte att ta ställning till frågan huruvida
uppvärmningen med elradiatorer borde begränsas eller inte utan endast atl föreslå
lämpliga former för atl åstadkomma en begränsning.
Utedaren
framhåller i sitt betänkande (Ds I 1977:9) Restriktioner för
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1 Industridepartementet 198
uppvärmning
med elradiatorer att frågan om att införa restriktioner mol elradiatorer
ingalunda är oomstridd. Några av de sakkunniga har uttalat att det enligt deras
mening redan nu finns tillräckliga möjligheter att begränsa användningen av
elradiatorer i Qärrvärmeområden. Man har därvid särskilt hänvisat till den
nämnda ändringen i ellagen och lagen om kommunal energiplanering. Restriktioner
av det slag som anges i utredningens direktiv anses inte ge en effeki som står
i rimlig proportion till den administrativa hanteringen. Liksom tidigare bör
det enligt nämnda sakkunniga ankomma på kommunerna att avgöra om de vill
engagera sig i utbyggnad av Qärrvärme.
utredaren
framhåller vidare att en begränsning av användningen av elvärme kan åstadkommas
på olika sätt. Ett sätt är att stimulera användningen av andra uppvärmningsformer
genom att lån eller bidrag lämnas för installation av uppvärmningsanordning av
det slag som man vill främja. Ett annal sätt är all genom lämplig avvägning av
beskattningen styra konsumtionen i önskad riktning.
En
redovisning av utredarens förslag och remissinstansernas synpunkter på detta
lämnas i bilaga 1.6.
Utredarens förslag innebär
i korthet att restriktionerna utformas som ett förbud mot användning av
elradiatorer för uppvärmning av bebyggelse. Undantag bör kunna medges inom
områden där Qärrvärme eller liknande system inte är inrättat och inle heller
lämpligen bör inrättas. Förbudsområdena måste bestämmas tydligt och
möjligheter måste ges till undantag i särskilda fall.
Prövningen
av frågor om var Qärrvärme eller liknande system är en lämplig uppvärmningsform
bör i sista hand ankomma på statens industriverk.
En
betydande majoritet av remissinstanserna är negativa till utredarens förslag.
Skälen härför är i första hand att gällande lagstiftning på området enligt
bl.a. Svenska kommunförbundet och ett flertal kommuner bedöms tillräcklig och
att ett genomförande av förslaget skulle leda till onödiga administrativa
problem. Vidare anförs av flera remissinsianser att energipolitiska motiv för
särskilda resiriktioner mot elvärme saknas och att förslaget skulle kunna leda
till en ökad användning av enskilda oljepannor.
Även
energikommissionen avvisar direkta restriktioner mot elvärme.
För
egen del anserjag atl det är väsentligt från energipolilisk synpunkt att
uppdelningen mellan områden för Qärrvärme resp. elvärme blir rationell.
Elvärme bör inte tillåtas komma i fråga inom områden som lämpligen bör
Qärrvärmas. Denna uppfattning framfördes även i elvärmeutredningens direktiv
och delas av energikommissionen. Jag anser att frågan om avgränsningen mellan Qärrvärme
och andra uppvärmningsformer på ett naturligt sätl kan och bör regleras inom
ramen för den kommunala energiplaneringen.
Jag
anser därför i likhet med flertalet remissinsianser alt övervägande skäl talar
för att elvärmeutredningens förslag inte bör genomföras.
Prop.
1978/79:115 Bilagal Industridepartementet 199
I
elvärmeutredningens betänkande anges att uppvärmningsalternativen
elvärme-Qärrvärme vardera har sina naturliga användningsområden. Fjärrvärme
har sin plats i de större tätorternas centrala delar och elvärme i
ytterområdenas glesare småhusbebyggelse och i mindre orter där Qärrvärme ej
kommer i fråga av ekonomiska skäl. Enligt elvärmeutredningens underlagsmaterial
ligger gränsen f. n. ungefär vid radhus och kedjehusbe-byggelse. Denna gräns
varierar givetvis i det enskilda fallet beroende på geografiskt läge,
topografi, markbeskaffenhet m. m. För egen del anserjag att det finns goda
förutsättningar för att kommunerna i sin planering skall kunna göra en
gränsdragning mellan uppvärmningsformerna som är gynnsam från övergripande
energipolilisk synpunkt.
Det
bör säkerställas att en värmeplanering av den karaklär som jag här har berört
verkligen kommer till stånd. 1 den redovisning till statens industriverk som
kommunerna har att göra bl. a. beträffande sin planering av värmeförsörjningen
enligt lagen om kommunal energiplanering bör därför för vissa områden ingå
värmeplaner. Äv dessa planer bör framgå vilka områden som bör reserveras för
Qärrvärme och vilka områden som bör komma i fråga för annan uppvärmning, t. ex.
eluppvärmning. Jag avser atl ta initiativ rill atl de enkäter som framdeles
kommer att sändas ut från industriverket till kommunerna enligt nämnda lag
anpassas till vad jag här anfört.
Kommunerna
har till sitt förfogande ett flertal instrument som kan UtnytQas för att
genomföra intentionerna i värmeplaner av delta slag. Exempel på sådana
instrument är som jag tidigare berört (avsnitt 9.2) byggnadslagstiftningen,
ellagen och lagen om allmänna Qärrvärmeanläggningar. Enligt ellagen föreligger
ej distributionsskyldighet för el avsedd för uppvärmning av byggnad inom område
där Qärrvärme distribueras eller avses bli distribuerad. Lagen om allmänna
Qärrvärmeanläggningar medför förbättrade möjligheter alt ansluta byggnader till
Qärrvärmesystem.
F.n.
är elförsörjningen till ungefär 90% baserad på vattenkraft och kärnkraft.
Resterande del produceras i oljeeldade mottrycksverk. Det nuvarande inslaget av
elvärme har alltså medfört att oljeberoendet inom uppvärmningssektorn kan
hållas tillbaka något.
Användningen
av elvärme har i den energipoliriska debatten myckel slarkl kommit att knytas
till användningen av kärnkraft. Jag anser emellertid att elvärmeanvändning kan
vara energipolitiskt berättigad även vid en begränsning av kärnkraflutbyggnaden.
Även el baserad på t. ex. kol eller förnybara energislag bidrar ju till att
minska oljeanvändningen. Dessutom kan kombinationen Qärrvärme i centrala delar
och eluppvärmning i glesare bebyggelse med energiförsörjning från ett
kraftvärmeverk vara en god lösning.
Med
den inriktning beträffande den forlsatta uibyggnaden av elproduk-tionsapparalen
som jag senare kommer att föreslå kommer andelen kärnkraft och vattenkraft i
elbalansen år 1990 att tillsammans vara ca 85%.
Prop. 1978/79:115
Bilagal Industridepartementet 200
Resterande
del produceras huvudsakligen i oljeeldade mottrycksverk eller koleldade
anläggningar. Denna siffra beaktar en fortsatt ökning av elförbrukningen för
uppvärmninsändamål med ca 1 TWh per år. Det finns således ingen risk för att
elproduktion i oljekondenskraftverk skulle kunna hänföras till elanvändning för
uppvärmningsändamål. Härigenom kommer eluppvärmning även framdeles att bidra
till ett minskat oQeberoende. Den beräknade användningen av el för
uppvärmningsändamål påverkar inte heller omfatiningen av det kärnkraftprogram
som jag skall föreslå i det följande.
Takten
i konverteringen från enskilda oljepannor till elvärme - företrädesvis
vattenburen - har under de senaste åren successivt avtagit och nu nästan
upphört. Jag anser att denna tendens från energipolilisk synpunkt måste bedömas
som ogynnsam. En fortsatt övergång från enskild uppvärmning i befintliga hus
till elvärme i områden som inte lämpligen bör Qärrvärmas är angelägen for att
minska oljeberoendet och förbättra den lokala miljön.
Valen
mellan vattenburen elvärme och elvärme med elradiatorer är en fråga som
lämpligen avgörs från fall till fall. Faktorer som påverkar valet är förutom
installations-, underhålls- och driftskostnader även tidpunkten för en eventuell
övergång till annat uppvärmningssystem som förutsätter vattenburen värme. I de
fall där exempelvis Qärrvärme inom en inte alltför avlägsen framtid avses komma
till användning kan sålunda vattenburen elvärme vara en lämplig övergångsform
för uppvärmningen.
9.4.2
Värmepumpar
Värmepumptekniken
gör det möjligl att ur en värmekälla med låg temperatur utvinna värmeenergi
och utnyttja denna vid en högre temperaturnivå för värmning av t.ex. ett
radiatorsystem. Som värmekälla kan t.ex. uteluft, spillvärme eller jord
fungera. Man kan på detta sätt få ut 2 å 3 gånger mer nyttig energi än vad som
tillförs värmepumpens kompressor. Vid s. k. yQordvärme utnyttjas upplagrad
solvärme i marken via nedgrävda slingor. Värmepumpen kan i princip drivas med
el eller bränsle. F.n. utnyttjas praktiskt taget uteslutande el. Liksom vid
soluppvärmning erfordras i de flesta fall tillskottsvärme för att klara
uppvärmningsbehovet under den kallaste årstiden. Tillskottet kan tillföras
genom t.ex. olja eller el. Kombinationen soluppvärmning och värmepump kan visa
sig bli en gynnsam lösning på uppvärmningsfrågan, särskilt vid något större
projekt.
Bl.
a. mot bakgrund av de energibesparingar som kan uppnås vid en ökad användning
av värmepumpar för uppvärmningsändamål förelår energikommissionen att
utvecklingen av värmepumpsyslem anpassade för svenska förhållanden stimuleras.
Remissinstanserna har ingen erinran mot förslaget.
Även
jag anser att utveckligen på värmepumpområdel bör stimuleras. Inom
energiforskningsprogrammet pågår ett omfattande arbete på värme-
Prop.
1978/79:115 Bilagal Industridepartementet 201
pumpområdet
inom ramen för delprogrammet Värmepumpar. Den ökade satsning på utveckling av
solvärmetekniken som jag kommer att föreslå i det följande innebär atl ökade
resurser därutöver kommer alt hänföras till utveckling av värmepumpsystem,
eftersom många solvärmetillämpningar som en viktig del innehåller värmepumpar.
9.5
Ett målinriktat solvärmeprogram: Sol 85
Solvärme
är en förnybar energikälla som i framtiden i betydande grad bör kunna bidra
till att minska vårt oljeberoende, särskilt när det gäller uppvärmningen av
byggnader. Vi kan och bör redan nu genom åtgärder av skilda slag förbereda oss
för ett efter hand ökande utnytQande av solvärme. Jag kommer därför att
redovisa förslag till ett brett och målinriktat solvärmeprogram med åtgärder
inom samtliga led av utvecklingskedjan från forskning och till allmän
användning av sol värmetekniken. Jag räknar med att vi, med de föreslagna
åtgärderna, vid mitten av 1980-talet kommer att ha tillräckliga erfarenheter
och kunskaper för att kunna fatta de ytterligare beslut som behövs för att
göra solvärme till en betydelsefull del av vårt energisystem. För alt markera
detta vill jag kalla del föreslagna solvärmeprogrammet Sol 85. Programmet
omfattar ytterligare ökade insatser för utveckling av solvärmetekniken,
åtgärder för att underlätta en successiv introduktion av solvärme samt
styrmedel för att främja en vidare spridning av solvärmeutnytQandet.
Jag
kommer dessutom att redovisa hur samordningen av det föreslagna
solvärmeprogrammet bör ske.
Vissa
av de åtgärder som jag kommer att behandla ligger inom bostadsdepartementets
ansvarsområde. På dessa punkter har jag samrått med chefen för
bostadsdepartementet och min framställning är därvid tämligen översiktlig.
Chefen för bostadsdepartementet kommer senare denna dag att lämna en närmare
redovisning för de åtgärder inom solvärmeprogrammet som ligger inom hennes
ansvarsområde.
9.5.1
Inledning
De
ålgärder som hittills har vidtagits för att spara energi i byggnader, bl. a.
den av riksdagen beslutade energisparplanen för befintlig bebyggelse, är
inriktade på energibesparingar under den närmaste tioårsperioden. Trots dessa
åtgärder kommer, enligt de bedömningar som jag lidigare (avsnitt 9.1) har
redovisal oljeberoendet inom uppvärmningssektorn att år 1990 uppgå till 50 ä 55
%.
På
längre sikt måste vi därför gå vidare i våra ansträngningar att minska
oljeberoendet inom detta område. Vid sidan om direkl substitution av olja med
inhemska bränslen öppnar den tekniska utvecklingen inom solvärmeområdet därvid
lovande möjligheter. Förutom alt solvärme är en uthållig och förnybar
energikälla bygger den på en teknik som frånsett
Prop.
1978/79:115 Bilagal Industridepartementet 202
markbehov och eventuell påverkan på landskapet saknar
nämnvärda nackdelar från hälso- och miljösynpunkt, förutsatt att val av
malerial för solfångare och lagringssystem, av lagringsmedium m. m. görs med
omsorg.
Det finns flera möjligheter alt utnyttja solvärme vid uppvärmningen
av bostäder och andra lokaler. Hittills har kanske mest uppmärksammats
soluppvärmning av enskilda småhus och grupper av småhus. Nyare rön har dock
visat alt det finns goda möjligheter att utnyttja solvärme även i
Qärrvärmesystemen.
När det
gäller möjligheterna att utnyttja solvärme för byggnadsuppvärmning är metoder
för värmelagring över längre tidsperioder, främst från sommar- och vintersäsong
av stor betydelse. Långtidslagringen är därvid självfallet en förutsättning för
att kunna täcka hela årsvärmebehovet med solvärme. Den är dessutom nödvändig
för att uppnå långa utnylQningstider för solvärmesystemen och hålla nere
behovet av tillskottsenergi och är därmed av avgörande betydelse för atl
solvärmesystem skall bli ekonomiskt konkurrenskraftiga i förhållande till
tillgängliga alternativ. Ett antal intressanta metoder och utvecklingslinjer
för långtidslagring av solvärme kan f n. urskiljas. Jag återkommer härtill i
det följande.
Solvärmetekniken
bygger på lagring och distribution av värme vid förhållandevis låg
lemeperatur. Värmepumpar, som jag har berörl i del föregående, samt olika
typer av värmeavgivningssystem som är anpassade för låga temperaturer, ingår
därför i flera systemlösningar för soluppvärmning.
Solvärmetekniken befinner sig i dag på olika
utvecklingsstadier vad gäller såväl skilda tillämpningar som komponenter i
solvärmesystemen. Vissa produkter har redan nått marknadsföringsstadiet, andra
väntas bli kommersiellt lillgängliga under de närmaste åren. Långt framme i
utvecklingen ligger bl.a. själva solfångarna samt syslem för soluppvärmning av
tappvarmvatten och lokaler med korttidslagring av solenergin. Ytterligare
produktförbättringar är dock att vänla. Vidare har ett antal system för
soluppvärmning av badanläggningar installerats. Utvärdering av erfarenheterna
härav pågår f. n. Relativt nära tillämpningsstadiet torde teknik för att under
sommarhalvåret utnytQa solvärme i Qärrvärmesystem vara. Under 1980-talet bör
teknik för långtidslagring av solvärme i s.k. solvärmecentraler bli
tillgänglig. På forskningsstadiet befinner sig i dag bl.a. teknik för kemisk
energilagring och för värmelagring i s. k. djupjordssystem och i bottensediment
i sjöar och havsvikar. Vad gäller tillämpningar bör framhållas att inte bara
bostadshus utan även t.ex. industribyggnader, inkl. vissa processer med lågl
lemperaturbehov, och jordbrukets och trädgårdsnäringens byggnader erbjuder
intressanta möjligheter.
Omfattande
forsknings- och utvecklingsinsatser inom solvärmeområdet görs av
industriföretag, högskolor och forskningsinstitut i olika länder. I vårt land
lämnas i dag statligt slöd lill forskning, utveckling och försök med
solvärmeleknik inom ramen för energiforskningsprogrammei och del
forskningsinriklade experimentbyggandet.
Prop.
1978/79:115 Bilagal Industridepartementet 203
Äv
vad jag nu har anfört framgår att solvärmetekniken på längre sikt erbjuder ett
flertal olika möjligheter att ytterligare minska energianvändningen i
bebyggelsen sedan mer konventionella åtgärder, t. ex. ökad isolering, bättre
reglersystem, värmeålervinning, spillvärmeutnylQande osv. har tagils till vara.
Det framgår också atl solvärmetekniken i vissa tillämpningar är mogen för
introduktion redan under de närmasle åren. I huvudsak är del dock nu alltför
tidigt att exakt avgöra vilka lekniska lösningar och systemkombinationer som på
något längre sikt kommer att visa sig vara de ekonomiskt mest fördelaktiga när
det gäller alt utnytQa solvärme.
Energikommissionen
har inom lillförselgruppen gjort vissa uppskattningar när det gäller storleken
av de energibesparingar som vi kan uppnå genom atl utnytQa solvärme vid
uppvärmning av bostäder och andra lokaler. I en maximiprognos anges ett möjligt
solvärmeutnytQande i centrala värmesystem är 1990 motsvarande 4,4 TWh i 80000 lägenheter
i nybyggda flerbostadshus, och 160000 lägenheter i nybyggda småhus. I en
minimiprognos anges ett solvärmeutnyttjande i centrala värmesystem vid samma
tidpunkt uppgående till totalt 0,90 TWh. Kommissionen räknar i samtliga sina
energialternativ med ett bidrag från solvärme år 1990 på 3 TWh.
För
egen del anserjag att vi, om vi år 1990 skall kunna förverkliga ett bidrag från
solvärme av den storleksordning som energikommissionen har räknat med, under de
kommande fem åren måste göra större satsningar än vad som hittills har
planerats på en rad olika områden. Delta är bakgrunden till mitt förslag om
Sol 85.
Sol
85 omfattar åtgärder inom i huvudsak följande områden:
-
kraftigt ökade insatser på
forskning, utveckling och experimenlbyggande
-
uppbyggnad av kompetens och
resurser för att förbättra våra kunskaper om solförhållandena i olika delar av
landet
-
utnyttjande av solvärme i
offenlliga byggnader som ett insirumeni för all inlroducera solvärmetekniken på
marknaden
-
successivt ökande utrymme för
solvärmeteknik i den statliga och kommunala utbildnings-, rådgivnings- och
informationsverksamheten inom energiområdet
-
uppbyggnad av kompetens och
resurser för teknisk provning av solvärmekomponenter och solvärmesystem
-
anpassning av byggnormer och
bidrags- och låneregler för att främja spridning av solvärmetekniken
-
kommunal planering för att
underlätta införande av solvärme i bebyggelse
-
samordnande anvar för
solvärmeprogrammet hos delegationen för solvärme och bränslen som kan ersätta
olja.
När
det gäller storleken av energibidraget från solvärme redan år 1990 vill jag
framhålla all det ännu råder viss osäkerhet om vilka tekniska
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 204
lösningar
som på sikt kommer atl visa sig vara de ekonomiskt mest lönsamma. Dessutom
kommer givetvis framgången i utvecklingsprogrammet och effektema av olika
styrmedel och åtgärder för att främja introduktionen av solvärmeteknik att
vara av stor betydelse. Jag har i mina beräkningar av energibalanser (avsnitt
7.4) markerat denna osäkerhet genom att ange bidraget från solvärme år 1990,
utnytQad i såväl enskilda uppvärmningssystem som Qärrvärmesystem, till mellan
1 och 3 TWh.
9.5.2
Utveckling av solvärmeteknik m. m.
Framgången
i det tekniska utvecklingsarbetet är en av de faktorer som är avgörande för när
och hur mycket solvärme kan bidra till vår energiförsörjning. En breddning och
intensifiering av utvecklingsinsatserna inom solvärmeområdet är därför en
åtgärd som vi redan nu kan vidta om vi vill förbättra våra möjligheler därvidlag.
Energikommissionen
föreslår att ett brett program innefattande forskning, utveckling och praklisk
demonstration läggs upp för att utveckla solvärmetekniken. Kommissionen
framhåller bl. a. att det är av stor belydelse alt värmelagringstekniken förbättras
och anser att stöd bör ges till utveckling av komponenter och system för
soluppvärmning.
Kommissionens
förslag stöds av remissinstanserna, däribland bostadsstyrelsen, statens råd
för byggnadsforskning, statens provningsanstali, CDL och delegationen för
energiforskning. Bl.a. bostadsstyrelsen och statens råd för byggnadsforskning
anser att det föreslagna programmet har hög angelägenhetsgrad.
I
det treåriga energiforskningsprogram som beslöts av riksdagen våren 1978 (prop.
1977/78: 110, NU 1977/78:68, rskr 1977/78:341) ingår belydande insaiser på
solvärmeområdet. För treårsperioden 1978/79-1980/81 har beräknats en ram på
sammanlagt 35 miQ. kr. för delprogrammet Solvärmesystem och energilagring m.
m. Programansvarigt organ är statens råd för byggnadsforskning (BFR). Styrelsen
för teknisk utveckling svarar för den konkreta planeringen och handläggningen
av slödel lill industriellt utvecklingsarbete och innovationsinriktade projekt
inom området. Vidare ingår omfatlande praktiska försök med solvärmesystem i det
särskilda forskningsinriklade experimentbyggande som infördes år 1977 (jfr
prop. 1976/ 77:107, CU 1976/77:32, rskr 1976/77:244) och som administreras av
BFR. Medel för planering och uppföljning av experimentbyggandet utgår inom
energiforskningsprogrammet. Medel för lån till fördyrade byggnadskostnader i
samband med experimentbyggande utgår från anslag under bostadsdepartementets
huvudtitel.
De
redan beslutade insatserna inom solvärmeområdet innebär avsevärda ökningar av
verksamhelsvolymen i förhållande lill föregående treårsperiod. Enligt min
uppfattning bör vi emellertid ytterligare öka utvecklingsinsatserna, främst
när det gäller lagring av solvärme.
BFR
har, mot bakgrund av bl.a. under det senaste året framkomna
Prop.
1978/79:115 Bilagal Industridepartementet 205
forskningsresultal,
under hösten 1978 utarbetat en plan för en forcerad satsning inom delprogrammet
Solvärmesyslem och energilagring m.m., främst inriktad på
energilagringsproblemen. Rådel har med anledning härav i en kompletterande
anslagsframställning den 5 februari 1979, med ändring av sin tidigare
anslagsframslällning, hemställt om ytterligare medel för ändamålet.
Det
finns således nu ett genomarbetat underlag för ytteriigare ökade insatser. Jag
föreslår mot den bakgrunden en betydande ökning av forsknings- och
utvecklingsinsatserna inom solvärmeområdet i förhållande till vad som
beräknades av byggforskningsrådet i dess ordinarie anslagsframställning för
budgetåret 1979/80. Ökningen bör främst syfta till att bredda och intensifiera
utvecklingsarbele och prakliska försök med skilda metoder för långtidslagring
av solenergi. Insatser bör göras inom följande utvecklingslinjer, nämligen
värmelagring i vatten (s. k. solvärmecentraler), i mark och i bottensedimenl i
sjöar och havsvikar samt kemisk värmelagring. Särskild uppmärksamhet bör
därvid bl.a. ägnas åt systemfrågor. Ökade insatser bör göras även vad gäller
närmare utvärdering av olika system för soluppvärmning av lappvatten.
Sistnämnda insatser bör ulöver utvärdering av tappvarmvattensystem kunna främja
vidareutveckling och praktisk utprovning av solfångare. Vidare bör inrymmas
generella och grundläggande forsknings- och utvecklingsinsatser inom
solvärmeomrä-det. Målet för insatserna inom solvärmeområdet bör vara att de
från i huvudsak mitten av 1980-talet skall kunna ge underlag i tekniskt och
ekonomiskt hänseende för skilda beslul rörande införande av solvärme i olika
systemlösningar och systemkombinationer och för inriktningen av eventuella
forlsatta forsknings- och utvecklingsinsatser inom områdel.
Vad
gäller medelsbehovet biträder jag byggforskningsrådets förslag, att insatserna
på forskning och utveckling inom solvärmeområdet bör ökas från ca 18,5 milj.
kr. under innevarande budgetår till 37,5 resp. 40 milj. kr. under de båda
kommande bugetåren. Häri inbegriper jag såväl induslrielll ulvecklingsarbele
avseende komponenter och syslem för soluppvärmning som insatser för planering
och uppföljning av forskningsinriktal experimentbyggande. I denna fråga harjag
samrått med chefen för bostadsdepartementet. Jag ålerkommer under avsnittet
Anslagsfrågor lill konsekvenserna av milt förslag vad gäller verksamheten inom
energiforskningsprogrammei.
Chefen
för bostadsdepartementet kommer senare denna dag att föreslå en höjning även
vad gäller beslutsramar för lån till forskningsinriktal experimentbyggande
inom solvärmeområdel.
Sammanfallningsvis
beräknar jag att för insaiser inom solvärmeområdet under de tvä kommande
budgetåren bör kunna beredas ett utrymme om sammanlagt 141,5 miQ. kr., varav
77,5 milj. kr. för forskning och utveckling och 64 milj. kr. för lån lill
forskningsinriktal experimenlbyggande. Detta innebär en ökning av den årliga
insalsnivån på omkring 140 % i
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1 Industridepartementet 206
förhållande
till insatserna under innevarande budgetår. Jag vill framhålla att de projekt
som ingår i den nu föreslagna satsningen till övervägande del är av flerårig
karaktär och kräver en medelstilldelning på denna nivå under ytterligare minst
tre år.
Mot
bakgrund av den stora marknad som solvärmetekniken kan väntas komma att erbjuda
framöver torde också företagen i eget intresse satsa betydande resurser i
utvecklings- och försöksverksamheten. Så sker redan nu inom flera företag på
olika håll i landet.
Jag kommer i det följande
att behandla olika styrmedel för att främja en vidare spridning av
solvärmeutnyttjandet. Det är givetvis nödvändigt att en successiv
resullatåterföring från forsknings-, utvecklings- och experimentbyggnadsverksamheten
sker till de myndigheter som skall ansvara för ulformningen och
administrationen av dessa styrmedel. Det är angeläget att BFR i sin planering
av verksamheten beaktar bl. a. dessa myndigheters behov av underlag för skilda
slag av beslut om styrmedel med anknytning till solvärmeutnytQande.
Jag vill också nägot
beröra vikten av en inhemsk kompetensuppbyggnad inom solvärmeområdet. Tillgång
till forskare och forskarhandledare, arkitekter, konsulter, komponent- och
systemtillverkare, installations- och serviceföretag etc. med tiUräckliga
kunskaper rörande såväl tekniska till-lämpningar som mer grundläggande
vetenskapsområden, t. ex. geologi och limnologi, är av avgörande belydelse för
solvärmeteknikens anpassning till svenska förhållanden, introduktion och vidare
spridning. De nyss behandlade statliga insatserna bör därför läggas upp så att
uppbyggnaden av en sådan kompetens säkerställs.
Jag vill i sammanhanget
peka på att en betydande uppbyggnad av solvärmeverksamhet redan pågår inom det
statliga Studsvik Energiteknik AB. Uppbyggnad av kompelens inom solvärmeområdet
pågår även inom statens vattenfalls verk. Jag återkommer härtill i det
följande. Vidare medför deltagandet i nu pågående solvärmeprojekt uppbyggnad av
en bred kompetens hos svenska utrustningstillverkare, byggnadsföretag,
konsulter etc. Inledningsvis bör också resurser från andra länder kunna
utnyttjas inom vissa områden för att snabbt få igång verksamhet inom landet.
För den mera långsiktiga
kompetensuppbyggnaden är det av vikt atl ämnen med anknytning till
solvärmeteknik ges tillräckligt utrymme i grundutbildningen vid bl.a. våra
högskolor. I denna fråga harjag samrått med chefen för
utbildningsdepartementet. Denne har i prop. 1978/79:119 om vissa frågor rörande
forskning och forskarutbildning föreslagit att 2 milj. kr. anvisas för
förstärkning av högskolans forskningsorganisation. Chefen för
utbildningsdepartementet kommer i annat sammanhang atl föreslå att dessa medel
delvis används för förstärkning av personalresurserna inom nyss nämnda
ämnesområden.
Energikommissionen
föreslår att Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) får till
uppgift att insamla och bearbeta basdata för att förbättra kännedomen om
solförhållandena i olika delar av landet.
Prop.
1978/79:115 Bilagal Industridepartementet 207
Förslaget
stöds av remissinstanserna, däribland statens industriverk och domänverket.
Basdata
om solförhållandena är självfallet nödvändiga både i samband med projektering
av enskilda solvärmeanläggningar och som underlag för mer övergripande beslut
om införande av solvärme. Med medel från BFR stöds f. n. viss flerårig
verksamhet vid SMHI aveende strålningsklimatologiska data för undersökningar
rörande användning av solenergi i Sverige.
I
likhet med flera av remissinstanserna anser jag emellertid att det är
väsentligt atl ålgärder härutöver vidtas för att trygga en tillräcklig kompetensuppbyggnad
inom området och säkerställa tillräckligt långa mätserier från olika delar av
landet. SMHI: s verksamhet och organisation m. m. utreds (K 1977:01) f n. Jag
vill erinra om att utredningen enligt sina direktiv (Dir. 1977:19) skall pröva
verksamhetens inriktning och omfattning utifrån bl. a. en bedömning av den
framtida efterfrågan på institutets tjänster och därvid bl.a. pröva frågan om
utökad avgiftsfinansiering vid SMHI. Vissa mätningar av solstrålningen m. m.
sker redan på uppdrag av BFR. Jag förordar alt ansvaret för att hos SMHI
beställa de mätningar härutöver som i enlighet med vad jag nyss har anfört
erfordras t. v. får åvila den lidigare nämnda delegationen för solvärme och
bränslen som kan ersätta olja. Delegationen bör därvid i samråd med bl. a. BFR
och SMHI utarbeta ett långsiktigt program för sådana mätningar. Det bör ankomma
på regeringen att senare ta upp frågan om medelsbehov härför. I denna fråga
harjag samrått med chefen för kommunikationsdepartementet.
9.5.3
Introduktion av solvärme
Erfarenheter
visar att framgångar i del tekniska utvecklingsarbetet inle i sig är
tillräckliga för atl säkerställa att viss teknik verkligen införs. Det är också
viktigt att vissa avnämare börjar använda tekniken så att den tillverkande
industrin tidigt fåren viss avsättning för sina produkter och successivt kan
öka sin kapacitet och kompetens, utveckla rationella metoderoch sänka
kosinaderna för tillverkning och installation av komponenter etc.
Jag
kommer alt i nästa avsnitt behandla vissa styrmedel för att främja en vidare
spridning av solvärmeutnytQandet, vilka bl. a. bör leda till att efterfrågan
på solvärmesystem och komponenter för sådana system ökar allteftersom tekniken
blir färdigutvecklad. En marknadsmässig efterfrågan på solvärmeteknik är på
längre sikt nödvändig för dess spridning i stor skala. Jag skall i detta
avsnitt emellertid behandla vissa åtgärder härutöver som jag bedömer som
betydelsefulla under solvärmeteknikens introduktions-skede.
Energikommissionen
föreslår att tillverkning av komponenter för solvärmesyslem stimuleras genom
att viss avsättning garanteras, exempelvis genom atl staten upphandlar
solvärmesystem för vissa offentliga byggnader.
Kommissionens
förslag kommenteras endast av ett fåtal av remissin-
Prop. 1978/79:115 Bilagal Industridepartementet 208
stanserna. Stöd för förslaget uttalas av bl.a. BFR och
domänverket. En mer avvaktande inställning redovisas av bl.a. byggnadsstyrelsen
och statens industriverk. Statskontoret föreslår att energisparkommittén får i
uppdrag att i samarbete med riksrevisionsverket bedöma möjligheten att använda
bl. a. statlig upphandling som ett energipolitiskt styrinstrument.
I introduktionsskedet för en ny och kvalificerad teknik är
det viktigt att den i första hand finner sin avsättning hos köpare med god egen
kompetens för tillsyn, drift och service. Erfarenheterna av de försia
installationerna kan då lättare tillgodogöras genom olika produktmodifikationer,
samtidigt som köparna själva kan åtgärda de problem av skilda slag som
oundvikligen uppkommer när en ny teknik introduceras i praktisk användning.
Ett effektivt samspel mellan den tillverkande industrin och kompetenta köpare
är således av stor betydelse som en länk i utvecklingskedjan mellan forskningsresultat
och en allmänt spridd användning av solvärmetekniken.
Jag har tidigare (avsnitt 3) redovisat min syn på statens
och kommunernas ansvar för energihushållningen och därvid bl. a. framhållit
deras ansvar för att pröva ny teknik och för att energianvändningen i deras
egen verksamhet är så effektiv som möjligt. Statliga myndigheter bör härvid
såsom betydande byggherrar och fastighetsförvaltare med god egen kompetens ha
möjligheter att vara föregångare när det gäller att introducera solvärmeteknik
som har lämnat forsknings- och utvecklingsstadiet. Jag betraktar det därför som
angelägel all myndighelerna i sin nybyggnads- och ombygg-nadsverksamhel beaktar
möjligheterna att tillämpa olika slag av solvärmeleknik och installera
lågtemperatursystem som underlättar en senare konvertering till
solvärmeutnyttjande.
Jag har erfarit att byggnadsstyrelsen och
fortifikationsförvaltningen har för avsikt att utnytQa solvärmeteknik inom
ramen för sin ny- och ombyggnadsverksamhet. Jag ser i enlighet med vad jag
nyss har anfört positivt på att staten härigenom får en möjlighet atl i sin
egen byggnadsverksamhet vara föregångare när del gäller introduktionen av
solvärmeleknik.
Även landstingskommunerna och kommunerna bör med sin
omfattande nybyggnadsverksamhet ha goda förutsättningar att spela en viktig
roll i introduktionen av solvärmetekniken. Som exempel kan nämnas att det pågår
vissa experimenlbyggnadsprojekt rörande solvärmesyslem för sjukhus och barndaghem,
vilka bör kunna ge resultat som är tillämpliga vid landstingskommunernas och
kommunernas planering av sitt fortsatta nybyggande i dessa sektorer.
Samhällel kan också med andra medel främja introduktionen
av ny solvärmeteknik. Jag vill i sammanhanget nämna att försök med solvärmeleknik
och uppbyggnad av projekteringskompetens pågår inom statens valtenfallsverk.
Försöken förefaller lovande och jag bedömer att verket härigenom kommer att bli
i stånd att på egel initiativ eller på uppdrag aktivt medverka till
introduktion av solvärmeleknik och samla drifterfarenheler av
solvärmeanläggningar och på så sätt främja en snabb kommersiell
Prop. 1978/79:115 Bilagal Industridepartementet 209
mognad för olika solvärmekomponenter och -system. Jag har
tidigare (avsnitt 3) framhållil att verket bör utgöra ett verksamt instrument
för alt i olika avseenden främja den utveckling inom energiområdet som
eftersträvas framgent. Dess verksamhet inom solvärmeområdel är enligt min uppfattning
ett naturiigt led i en sådan utveckling.
Också företagen bör ha goda möjligheler att i kraft av sin
tekniska kompetens spela en roll i introduktionen av solvärme genom användning
av solvärmeteknik i sina egna byggnader. Jag vill därvid utöver vad jag
tidigare har nämnt bl. a. peka på att det såvitt nu kan bedömas finns flera
intressanta möjligheter att i olika kombinationer utnyttja solvärme för både
lokaluppvärmning och viss produktion av processvärme i lågtemperaturre-gistret.
Inom ramen för det forskningsinriklade experimentbyggandet har stöd redan
utgått lill sådana tillämpningar.
Utbildning, rådgivning och information lill berörda inom
företag, förvaltning och allmänhet är av stor betydelse inte minst när
solvärmetekniken befinner sig i sitt introduktionsskede. Energikommissionen
föreslår mot den bakgrunden att denna verksamhei utökas.
Förslaget stöds av remissinstanserna, däribland statens
industriverk och domänverket.
Flera redan vidtagna åtgärder är av intresse i detta
sammanhang. Jag har tidigare (avsnilt 6.2.6) nämnt att staten med medel från
anslaget Vissa utbildningsåtgärder m. m. i energibesparande syfte finansierar
viss utbildnings- och rådgivningsverksamhet inom de uppvärmnings- och
ventilationstekniska områdena. Utbildningsverksamheten är bl.a. riktad mot driftspersonal
med anknytning till såväl industri- som bostads- och förvaltningslokaler.
Rådgivningsverksamheten som kanaliseras via de regionala utvecklingsfonderna
omfattar bl. a. eldnings-, ventilations- och processteknik och vänder sig till
de mindre och medelstora företagen. Jag finner det naturligt att utbildning och
rådgivning om solvärmetillämpningar får allt större utrymme i den nu nämnda
utbildnings- och rådgivningsverksamheten efter hand som tekniken visar sig
tillräckligt beprövad för praktisk introduktion.
Jag vill i sammanhanget också erinra om att
energisparkommittén förutom sin egen informationsverksamhet har till uppgift
atl samordna och stödja myndigheternas information om energisparande. Jag
räknar med att kommittén i ökande grad kommer att få uppgifter också när det
gäller information inom solvärmeområdet.
Jag vill vidare erinra om att omfattande energiinriktade
utbildnings-, rådgivnings- och informationsinsatser, vilka bör kunna få
betydelse för alt sprida kunskap om solvärmetekniken allteftersom den
utvecklas, finansieras från anslag under bostadsdepartementets huvudtitel. Jag
avser härvid dels den särskilda energiinriktade prototyp- och
demonsirationsverksam-heten, dels insatser för fortbildning av yrkesverksamma i
olika led av byggnadsprocessen, dels bidrag till kommunerna för rådgivning m.m.
i energisparverksamheten. 14 Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 115. Bilaga 1
Prop. 1978/79:115 Bilagal Industridepartementet 210
Erfarenheterna har visat all del i ett skede när en ny
teknik introduceras i praktisk tillämpning ofta kommer ul produkter på
marknaden som är otillräckligt utprovade och har otillräckliga prestanda. Detta
kan både skada de enskilda konsumenternas intressen och leda till att en från
samhällets synpunkt önskvärd vidare spridning av tekniken fördröjs. Det är
därför av stor betydelse i samband med introduktionen av ny teknik att skilda
tillverkares produkter kan värderas och jämföras på ett objektivt sätt. Denna
fråga bör givetvis beakias även när det gäller introduktionen av
solvärmetekniken.
En viktig uppgift för samhället är härvid att tillse atl
metoder och resurser för standardiserad provning finns tillgängliga i
tillräcklig utsträckning när tekniken är färdig atl introduceras. En viss
uppbyggnad av resurser och kompetens för provning inom solvärmeområdel pågår
f. n. vid bl. a. statens provningsanstalt och Sludsvik Energiteknik AB. Jag
har, som jag tidigare har nämnt, nyligen tillkallat en särskild utredare för
att utreda vissa frågor om provning inom energiområdet. Utredaren skall enligt
sina direktiv bl.a. lämna förslag till ålgärder för att säkerslälla behovet av
metoder, kompetens och resurser för provning inom energiområdet. Provning i
olika avseenden, bl.a. tillförlitlighet och långtidsegenskaper, av komponenter
i solvärmesystem kommer därvid att bli föremål för särskild uppmärksamhet.
I sammanhanget bör även nämnas att energisparkommittén i
samverkan med konsumentverket och statens provningsanstalt f n. förbereder en
jämförande konsumentinriktad provning av bl.a. solfångares verkningsgrad. En
sådan verksamhet ligger väl i linje med vad jag nyss har anfört om vikten av
teknisk provning i solvärmeteknikens introduktionsskede.
9.5.4 Spridning av solvärmeutnyttjande
Jag har nyss behandlat olika möjligheter att från
samhällets sida främja själva introduktionen av solvärmelekniken. Samhället
förfogar också över olika styrmedel för utformningen av bebyggelsen m. m. vilka
bör kunna utnyttjas för att stimulera den vidare spridningen av
solvärmetekniken. Exempel på sådana styrmedel är föreskrifter om byggnaders
utformning, låne- och bidragsbestämmelser, lagstifining om kommunal
energiplanering m.m.
Energikommissionen framhåller att de nya bestämmelserna om
energihushållning i Svensk Byggnorm (SBN) 1975 genom de högre isoleringskraven
för nybyggnader ökar möjlighelerna att införa soluppvärmning i nytillkommande
bebyggelse och anser all SBN bör kompletteras med ytterligare bestämmelser som
underlättar införandet av soluppvärmning. Kommissionen anser vidare att det
under ett övergångsskede bör finnas möjligheter lill statliga bidrag och lån
för solvärmeinstallationer. Kommissionen föreslår särskilt att det bör
övervägas alt inkludera solvärmeinstallationer i den statliga
bosiadsfinansieringen. Dessutom föreslår kommissionen att vär-
Prop. 1978/79:115 Bilagal Industridepartementet 211
medistributionssystemen i största möjliga utsträckning
görs vattenburna och lämpligt dimensionerade för all möjliggöra ett successivt
införande av soluppvärmning.
Flera remissinstanser kommenterar kommissionens förslag
vad gäller komplettering av SBN och översyn av nu gällande bidrags- och lånebestämmelser.
Bosiadsslyrelsen framhåller att system för soluppvärmning av lappvarmvatten
redan nu inkluderas i den statliga bosiadsfinansieringen medan system för
bosiadsuppvärmning i allmänhet inle är berättigade till statliga lån eftersom
tekniken i normalfallet hittills inte har visat godtagbar ekonomi. I fråga om
inriktningen mot vattenburna värmedislributions-syslem konstaterar bostadsstyrelsen
vidare att en modifiering av belåningsreglerna i form av ett tillägg lill
låneunderlaget kan användas för atl stimulera en snabbare övergång.
Kommissionens förslag i detta avseende stöds även av bl. a. BFR, domänverket
och Svenska riksbyggen. En mer avvaktande hållning markeras däremot av CDL och
Svenska elverksföreningen.
Jag har den allmänna uppfattningen att åtgärder av det
slag som koir.rriis-sionen föreslår bör vara det naturliga sättet att från
samhällets sida främja den vidare spridningen av sol värmetekniken. Del bör
därvid framhållas atl vissa typer av solvärmeinstallationer, t. ex. för
tappvarmvattenberedning, redan i dag är tillgängliga på marknaden medan andra
fortfarande befinner sig på experimentsiadiel. Behov av en successiv anpassning
av bestämmelserna efter hand som nya produkter når marknaden och nya
forskningsrön framkommer kan därför förutses. Jag vill i sammanhanget nämna
följande.
Föreskrifter
för byggnaders utformning ges som har framgått i bl.a. SBN. En revidering av
SBN, som bl. a. kommeratt beröra en rad frågor om energihushållning, pågår f n.
Statens planverk har den 13 oktober 1977 fått i uppdrag att utreda frågor om
anpassningsbara uppvärmningssystem i nybyggnader. Verkei har redovisat
resultatet av sitt arbete i rapporten Anpassningsbara uppvärmningssystem i
nybyggnader. Rapporten remissbehandlas f. n. I rapporten behandlas olika
åtgärder vid ny- och ombyggnad för att underlätta en senare konvertering till
bl. a. solvärmeutnyttjande. Planverket föreslår i rapporten bl. a. att vid
nybyggnation krav slälls på dels förberedelse för framtida placering av större
utrustning inomhus eller utomhus, dels dimensionering av uppvärmningssystem för
lågtemperatur. Regler av delta slag kan självfallet få stor belydelse för en
successiv spridning av solvärmelekniken. Del är givetvis även av vikt atl
urvalet av de energibesparande åtgärder i byggnader som är berättigade lill
siatliga lån och bidrag fortlöpande ses över och anpassas till bl.a. den
lekniska utvecklingen inom solvärmeområdet. Chefen för bosladsdepariemenlet
kommer senare denna dag att mer utförligt behandla frågor rörande föreskrifter
om byggnaders utformning från energihushållningssynpunkt och lån och bidrag
till energibesparande ålgärder i byggnader.
Energikommissionen föreslår också att krav på obligatorisk
soluppvärmning i vissa sammanhang, t. ex. av simbassänger, övervägs.
Prop.
1978/79:115 Bilagal Industridepartementet 212
Förslaget kommenteras bara av ett fåtal remissinstanser,
däribland Sludsvik Energiteknik AB, som avvisar förslaget med hänvisning till
all därigenom lika bra eller bättre lösningar kan hindras i utvecklingen.
Som har framgått i det föregående utvärderas f n.
erfarenheterna av ett antal soluppvärmda badanläggningar. Jag finner mot denna
bakgrund inte nu anledning att ta upp kommissionens förslag till närmare
övervägande.
UtnytQande av solvärme bör leda till vissa
energibesparingar också när det gäller uppvärmning av näringslivets byggnader.
Statsbidrag till energibesparande ålgärder i näringslivets byggnader utgår
från anslaget Energibesparande åtgärder i näringslivet m. m. Bidragen utgår
bl. a. för energibesparande åtgärder i befintliga byggnader. Jag finner det
naturiigi atl nämnda bidrag, efter hand som erfarenheter av solvärmetekniken vinns,
i ökad utsträckning används även för olika slag av solvärmeinstallationer.
Jag har
hittills behandlat styrmedel som avser solvärmeinstallationer i enskilda
byggnader. Energikommissionen föreslår att även Qärrvärmenät och lokala
hetvattennäl utformas så att en övergång till soluppvärmning möjliggörs.
Kommissionen föreslår vidare att kommunerna åläggs att inventera mark som är
lämplig för anläggande av solvärmecentraler för större bebyggelsegrupper.
Endast ett fåtal remissinstanser kommenterar förslaget,
men där så sker i tillstyrkande ordalag. Så t.ex. framhåller delegationen för
energiforskning atl solvarmesystem med energilager av flera skäl synes bli
mest lönsamma om de utförs slorskaliga. Dels kan de då inordnas i Qärrvärmesystem
baserad på känd teknik, dels kan lagringsförlusterna väsentligt minskas.
Dessutom blir enligt delegationen investeringen i solfångar-utrustning inte
dominerande i sådana syslem. Även Svenska kommunförbundet och BFR yttrar sig
positivt i fråga om solvärme som energikälla i Qärrvärmeanläggningar och i
andra kombinationer mellan solvärme och Qärrvärme. Bl.a. den kommunala
energiplaneringens roll i sammanhanget betonas av statens institut för
byggnadsforskning och statens planverk.
Jag har nyss (avsnitt 9.2) redovisat min syn på den
fortsatta Qärrvärmeutbyggnaden i landet. Jag framhöll därvid bl. a. att det är
angeläget att möjlighelerna att introducera solvärme i Qärrvärmesystemen
beakias vid planeringen av fortsatta Qärrvärmeutbyggnader. Inom ramen för sin
energiplanering bör kommunerna därvid kunna klarlägga såväl vilka förberedelser
som redan nu bör göras för en senare konvertering till solvärmeutnytQande som
markbehov för eventuella framtida solvärmecentraler. Det är enligt min
uppfattning betydelsefullt att detta snarast görs för de områden där ett mer
omfattande solvärmeutnyttjande bedöms bli aktuellt inom överskådlig tid.
Vidare är det av vikt att uppmärksamma eventuella problem
rörande planeringen av själva bebyggelsen i samband med införande av solvärme i
såväl enskilda byggnader som centrala solvärmesyslem. Jag avser därvid dels
byggnaders orientering efter väderstreck, dels byggnaders placering i
Prop. 1978/79:115 Bilagal Industridepartementet 213
förhållande till varandra, dels reservering av mark för
eventuella framtida solvärmecentraler med solfångare och tillhörande
energilager. Chefen för bostadsdepartementet kommer senare denna dag atl
framhålla vikten av att den kommunala bebyggelseplaneringen samordnas med den
kommunala energiplaneringen. Enligt byggnadsstadgan skall vid planläggning av
bebyggelse hänsyn tas till bl.a. energihushållningens behov. Enligt byggnadsstadgan
ankommer det vidare på statens planverk att utfärda de råd och anvisningar som
må finnas erforderliga för tillämpning av stadgan. Jag har erfaril att
planverket följer utvecklingen inom området och att det inom Verkei f. n. pågår
arbete med råd och anvisningar för planering av bebyggelsen från
energihushållningssynpunkt. Därvid kommer bl.a. att beröras hur bebyggelsen kan
anpassas till solvärmeutnytQande.
Jag vill i sammanhanget också peka på att det inom ramen
för den tidigare nämnda energiinriktade prototyp- och demonstrationsverksamheten,
som finansieras med medel från anslag under bostadsdepartementets huvudtitel,
bedrivs viss försöksverksamhet med nya metoder för kommunal energiplanering.
Det är enligt min uppfattning angeläget atl verksamheten innefattar metoder
för att i planeringen ta hänsyn till de nyss nämnda aspekterna och att
erfarenheterna härav snabbt sprids till kommunerna på lämpligt sätt. I denna
fråga harjag samrått med chefen för bostadsdepartementet.
9.5.5 Samordning av solvärmeprogrammet
Som har framgått i det föregående kan och bör åtgärder av
skilda slag inom solvärmeområdet vidtas redan nu. Åtgärderna berör olika
statliga myndigheter, företag, kommunala organ m. m. Om samhället aktivt skall
kunna förbereda och främja ett successivt införande av solvärme så måste
åtgärderna samverka så att inte avsaknad av åtgärder eller otillräckliga
ålgärder inom ett eller flera områden fördröjer en eftersträvad utveckling. En
effektiv samordning är således en väsentlig förutsättning för att det samlade
solvärmeprogram jag nu har redovisat skall kunna förverkligas.
Ansvaret för samordning av forsknings-, utvecklings- och
experimentbyggnadsverksamheten inom solvärmeområdet åvilar redan nu BFR. De
förslag om ökade satsningar inom området somjag nyss har redovisat bör inte
föranleda någon ändring i detta avseende.
Jag finner del naluriigl att ansvarei för alt följa del
solvärmeprogram jag nu har föreslagit och föreslå eventuella nya åtgärder för
att främja introduktion och vidare spridning av solvärmeteknik åvilar
delegationen för solvärme och bränslen som kan ersätta oQa. Delegationen skall
därvid givelvis samarbeta med de organ som redan nu har uppgifter inom området.
Prop. 1978/79:115 Bilagal Industridepartementet 214
9.6 Övrig enskild uppvärmning
Såsom jag tidigare har framhållit har antalet bostäder med
enskild oljeuppvärmning minskat under senare år. Fortfarande svarar denna uppvärmningsform
dock för ca 65% av nettouppvärmningsbehovet. Detta innebär att över 2 milj.
lägenheter uppvärms med enskild oljepanna.
För att kunna nedbringa oljeberoendet anser jag det vara
ett angeläget mål att öka takten i övergången från enskild uppvärmning till
andra uppvärmningsformer, främst Qärrvärme och elvärme och på något längre
sikt även solvärme. Av detla skäl harjag nyss föreslagit ålgärder dels för alt
stimulera Qärrvärmeutbyggnaden, dels för att forcera utvecklingsarbetet och skapa
föratsättningar för en snabbare introduktion och spridning av solvärme. En
förbättrad skötsel av befintliga pannor är givelvis också angelägen för att
nedbringa oljeförbrukningen.
På senare tid tycks det finnas en tendens att i vissa fall
åter bygga s. k. blockcentraler, dvs. en gemensam oljeeldad anläggning som
beQänar ett flertal hus. Sådana anläggningar är givetvis berättigade då de är
ett led i Qärrvärmeutbyggnaden. I den mån de inte senare kan ingå i ett
Qärrvärmesystem anserjag emellertid all denna typ av anläggningar är mindre
lämplig från energipolilisk synpunkt eftersom de befäster oljeberoendet. Blockcentraler
som är anpassade till solvärme eller värmepump med oljeeldning som
tillsalsvärme har däremot självfallet ett berättigande.
I den mån enskilda pannor installeras är det lämpligt att
de redan från början är förberedda för eldning med fasta bränslen och/eller är
utrustade med s. k. elpatron.
9.7 Industrins värmeförsörjning
I della avsnitt behandlas industrins försörjning med
processvärme. Industrins lokaluppvärmning skiljer sig inte principiellt från
annan lokaluppvärmning och ingår därför i övriga avsnitt som rör
lokaluppvärmning.
Äv industrins totala bränsleförbrukning år 1978 om ca 120
TWh svarade enligt en preliminär uppskattning oljeprodukter för ca 60 TWh.
Lutar och bark, som utnyttjas inom massa- och pappersindustrin svarade för
knappt 40 TWh och metallurgiskt kol för ca 20 TWh. Dessulom användes ca 40 TWh
el inom industrin.
Energiåtgången inom massa-och pappersindustrin molsvarar
ca 40% av hela induslrins energiförbrukning. Drygt hälften av värmebehovet
täcks av interna bärnslen, dvs. lutar och bark. Järn- och stålindustrin svarar
för 20% av industrins hela energiförbrukning. Branschens förbrukning av koks,
som används av processiekniska skäl,är något större än oljeförbrukningen. I
övriga industribranscher dominerar oQa som bränsle.
Övergången från olja till andra bränslen inom industrin
begränsas i viss mån av processtekniska förhållanden. Energikommissionen räknar
dock
Prop.
1978/79:115 Bilagal Industridepartementet
215
opaginerad Kontrollera mot PDF
med
atl användningen av inhemska bränslen skall kunna öka i relativt belydande
omfallning. Förbrukningen av lutar och bark stiger enligt kommissionen till 40
TWh år 1990. Vidare introduceras nya inhemska bränslen. I kommissionens
alternativ C uppskattas förbrukningen av torv inom industrin till 10 TWh år
1990, av skogsavfall m. m. till 7 TWh och av energiskog lill 5 TWh. Komissionen
beräknar att den största förbrukningen av torv och biobränslen år 1990 kommer
att ske i massa- och pappersindustrin samt i verkstadsindustrin.
Medan
förbrukningen av metallurgiskt kol antas öka endast obetydligt till är 1990
beräknar kommissionen att förbrukningen av ångkol, som i dag är obetydlig, i
alternativ C skall uppgå lill 9 TWh samma år. Kommissionen beräknar dock att
denna kvantitet endast skall räcka till cementindustrins behov samt lill en
försiktig introduktion i järn- och stålindustrin.
Vidare
antar kommissionen att 5-6 TWh naturgas skall utnyttjas inom det s. k. Sydgasnätet
för industriellt ändamål år 1990. Övrigt bränslebehov täcks av olja. Detla
innebär att oQan beräknas läcka 57 TWh av en total bränsleförbrukning av 154
TWh år 1990.
Det
är således enligt kommissionen möjligt alt minska oljeförbrukningen inom industrisektorn.
Remissinstanserna
tar i allmänhet inte upp denna fråga. Näringslivets energidelegation pekar
emellertid på att betydande möjligheter finns att substituera olja med el inom
industrin. Vidare framhåller näringslivets energidelegation att energiförsörjningsalternativ
baserade på energikällor som ännu inte prövats i fullstor skala och vilka
hittills har uppvisat myckel höga koslnader riskerar all - vid en mer
omfaitande introduktion - ge prisnivåer som direkt skapar konkurrensnackdelar
för svensk industri.
Jag
anser det för egen del vara nödvändigt atl oQeberoendet inom industrin
minskas. Ambitionen bör därför vara förutom att ersätta olja med el i vissa
fall - atl gå över från eldningsoQa till inhemska bränslen och kol där
förhållandena medger det.
Kostnaderna
för att utnytQa inhemska bränslen är idag osäkra och torde variera starkt
beroende på de lokala förutsättningarna. Jag delar dock energikommissionens
bedömning att det bör vara möjligt atl få till stånd en inte oväsentlig
användning inom industrin av skogsavfall och andra inhemska bränslen under
1980-talet.
Koslnader
och övriga förutsättningar i fråga om att uinyttja kol är bättre kända än vad
gäller de inhemska bränslena. Hänsynen lill hälsa och miljö kräver att kol
utnyttjas med försiktighet.
Även
om det således av olika skäl finns begränsningar beträffande användning av
fasta bränslen bör det emellertid enligt min mening vara möjligt atl under
1980-talet i betydande utsträckning minska induslrins oljeberoende genom alt
dels vidta hushållningsåtgärder och ersätta oQa med el, dels introducera
inhemska bränslen och ångkol.
En
övergång till fasta bränslen stimuleras av möjligheterna till stalsbi-
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 216
drag från anslaget till energibesparande ålgärder inom
näringslivet m. m. Den föreslagna höjningen av energiskatten på oQeprodukter
bör också stimulera en sådan övergång.
Jag anser det angeläget att en försöksverksamhet i full
skala särskilt när det gäller inhemska bränslen kommer i gång snabbt. Det bör
ankomma på delegationen för solvärme och bränslen som kan ersätta oQa att avge
närmare förslag härom och även behövliga förslag i övrigt för att påskynda
införandet av fasta bränslen i industrin.
Vidare ingår frågan om krav på att förbränningsanläggningar
inom industrin skall kunna eldas med fasta bränslen i uppdraget till
utredningen om omställbara eldningsanläggningar.
9.8 Fjärröverföring av hetvatten
Den 1 maj 1978 irädde lagen (1977:160) om vissa
rörledningar, den s. k. rörledningslagen, i kraft. Rörledningslagen innebär att
rörledning för transport av råolja, naturgas eller liknande produkter under
vissa förutsättningar inte får dras fram eller begagnas utan särskilt
tillstånd (koncession). Sådan koncessionsplikt finns inte beträffande rörledning
för transport av hetvatten för uppvärmning.
I samband med utskottsbehandlingen i riksdagen av
regeringens proposition 1977/78:86 med förslag till lag om vissa rörledningar
m. m. anförde näringsutskottel (NU 1977/78: 47 s. 3) bl. a. all utskottei
utgick från atl, om så visade sig motiverat, regeringen skulle föranstalta om
en komplettering av koncessionssystemet enligt rörledningslagen så att det
också kom att omfatta rörledningar för transport av hetvatten. Riksdagen föjde
utskottet (rskr 1977/78:210).
Frägan om lagsiiftning för längre helvattenledningar har,
som jag tidigare berört, aklualiserals bl. a. genom de utredningar som
färdigställts eller påbörjats beiräffande möjlighetema atl förse
storstadsområdena med värme från kärnkraftverken i Barsebäck, Forsmark och
Ringhals.
Sydkraft AB har i skrivelse den 21 december 1978 till
regeringen anfört att ett genomförande av Sydvärmeprojektet, som rör frågan om
värmeleverans från Barsebäck till tälortema i väsira Skåne, kan komma atl
kräva prövning enligi en mängd olika författningar med svårlösta samordningsproblem
och risk för fördröjning av projektet som föQd. På grund härav ser Sydkraft del
som angeläget att en samlad prövning kan ske av frågor som rör framdragande
eller begagnande av rörledningar för transport av hetvatten för uppvärmning
(Qärrvärmeledningar) inom ramen fören koncessionslagstiftning.
Sydkraft har därför hemställt alt regeringen snarast
utarbetar och förelägger riksdagen förslag till lagstiftning varigenom
rörledningslagen blir tillämplig även på Qärrvärmeledningar.
Inom industridepartementet har därefier upprättats en
promemoria med
Prop. 1978/79:115 Bilagal Industridepartementet 217
förslag till ändring av I § röriedningslagen. Promemorian,
som också innehåller en redogörelse för gällande rätt på området och för vissa
tekniska förhållanden, har remissbehandlats (bilaga 1.7).
Genom rörledningslagen har samhället getts möjlighel atl
på ett tidigt stadium samlat pröva tillkomsten och föriäggningen av mera
omfattande röriedningar för transport av bl. a. olja eller naturgas.
Skälen för
en sådan samlad prövning var i huvudsak följande. Rörledningar för transport av
olja eller naturgas kommer genom sin stora transportkapacitet att avsevärt
ingripa i bestående förhållanden inom transportsektorn. Anläggandet kan vidare
komma i konflikt med nalur-och miljövårdsintressen liksom med gällande
planbeslämmelser. Ledningen kan också få stor betydelse frän försvarssynpunkt.
Den ställer normalt också krav på stora kapitalinsatser. Innehav och drift
medför slulligen omfattande förpliktelser av olika slag, varför det är
angeläget att tillse att anläggningens ägare har resurser, som garanterar
kontinuerlig drift samt tillgångar alt fullgöra eventuellt uppkommande
skadeståndsskyldighet gentemot tredje man.
Som anförs i promemorian kan liknande skäl också åberopas
i fråga om sådanii mera omfatlande Qärrvärmeledningar, som nu är aktuella. Jag
ansluter mig därför ttll förslaget att rörledningslagens koncessionskrav görs
tillämpligt ocksä på sädana ledningar.
Rörledningslagens
koncessionskrav gäller inte för ledning som har eller avses få en längd av
högst 20 kilometer, huvudsakligen skall utnytQas för att tillgodose enskilda
hushålls behov eller uteslutande skall nytQas inom hamn- eller industriområde.
Dessutom har regeringen möjlighet att för vissl fall medge undantag från
koncessionsplikt. I promemorian föreslås att dessa undantag också skall gälla
Qärrvärmeledningar. Några remissinstanser har riktat kritik mol detta. Det har
därvid anförts bl. a. att avgränsningen är alltför vag och kan innebära t. ex.
att kommunala Qärrvärmenät blir koncessionspliktiga, vilket är obehövligt.
Del är också min uppfattning att det inte föreligger något
behov att införa koncessionsplikt för rent lokala Qärrvärmeledningar, t. ex.
kommunala Qärrvärmenät. Det är givetvis svårt att finna ett hell oantastbart
kriterium för avgränsningen. Jag anser emellertid att den avgränsning som nu
finns i I § rörledningslagen är väl lämpad för syftet atl från koncessionsplikt
undanta dessa lokala nät. Även i övrigt framstår den som ändamålsenlig. Jag
ansluter mig således till promemorieförslaget i detta hänseende.
Några anmärkningar har framförts mol förslaget i
promemorian atl också övriga bestämmelser i röriedningslagen skall gälla i
fråga om Qärrvärmeledningar. Från några håll har sålunda påpekats att reglerna
om villkor i 6 § i vissa hänseenden inle bör gälla sådana ledningar. Det har
också anförts alt reglerna om ålerställningsarbelen bör vara lindrigare för
Qärrvärmeledningar.
I dessa hänseenden vill jag anföra följande.
Prop. 1978/79:115 Bilagal Industridepartementet 218
1 6 § försia stycket rörledningslagen sägs att koncession
skall förenas med de villkor som behövs för att skydda allmänna intressen eller
enskild rätt medan andra och tredje styckena innehåller exempel på villkor som
får föreskrivas. Behovet av villkor kan självfallet variera från fall till
fall. Bestämmelsen är så utformad att villkoren kan anpassas allt efter behov
och lämplighet i det enskilda fallet. Enligt min mening föreligger därför inte
något behov av ändring av paragrafen i fråga. Jag anser inte heller bärande
skäl tala för någon särbehandling för Qärrvärmeledningar vad gäller kraven på
återställningsarbeten. Även i övrigt är de nuvarande reglerna i rörledningslagen
väl lämpade för Qärrvärmeledningar.
I
promemorian lämnas inte något förslag till särskild skadeståndsreglering när
det gäller drift av Qärrvärmeledningar. Enligt förslaget bör denna fråga
övervägas i anslutning till frågan om ansvarighet för skada vid drift av
naturgas- eller oljeledningar, vilken av skäl som närmare anges i promemorian
kommer att tas upp i ett senare sammanhang. Eftersom någon drift av sådana
Qärrvärmeledningar som nu föreslås bli koncessionspliktiga inte är aktuell
förrän om några år, kan det enligt min mening inte föreligga några
betänkligheter mot att inte nu ta ställning till frågan om skadeståndsreglering.
Jag vill
avslutningsvis behandla en fråga beträffande vilken jag inte kan ansluta mig
till promemorieförslaget. Förslaget innebär att koncessionspliktiga
Qärrvärmeledningar kommer att omfattas av lagen (1942: 335) om särskilda
skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar (krigsskyddslagen). Denna lag är
nämligen tillämplig på alla rörledningar som kräver koncession enligt
rörledningslagen. Vissa frägor enligt krigsskyddslagen prövas av
krigsskyddsnämnden för kraftanläggningar. Nämnden har avstyrkt förslaget i
denna del. I huvudsak har nämnden därvid anfört att dess prövning är helt
inriktad på skyddsåtgärder m. m. som syftar till att tillgodose landets behov
av elektrisk energi i krigstid medan frågan om utförande, skydd m. m. av
hetvattenledningar för värmeleverans helt ligger vid sidan av nämndens
nuvarande verksamhet. Nämnden föreslår i stället att de föreskrifter som kan
behövas för att tillgodose krigsskyddets intresse vad gäller sådana ledningar
meddelas i samband med koncessionen efter hörande av exempelvis
överbefälhavaren och civilförsvarsstyrelsen.
Enligt min
mening är nämdens anmärkningar välgrundade. Lagen om särskilda skyddsåtgärder
för vissa kraftanläggningar bör därför inte göras tillämplig på
koncessionspliktiga Qärrvärmeledningar. I stället bör koncessionsbeslutet
innehålla erforderliga föreskrifter för krigsskyddet.
I övriga hänseenden ansluter jag mig till
promemorieförslaget och de motiv som har anförts lill stöd för della.
På grund av det anförda förordarjag att den föreslagna
ändringen av 1 § rörledningslagen genomförs samt atl i samband därmed
krigsskyddslagen ändras så att den inte kommer att omfatta Qärrvärmeledningar.
I enlighel härmed har inom industridepartementet
upprättats förslag till
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1 Industridepartementet 219
lag
om ändring i lagen (1978: 160) om vissa rörledningar och förslag till lag om
ändring i lagen (1942: 335) om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar
m. m. Ändringsförslagen redovisas i bihang till min framställning.
Prop. 1978/79:115
Bilagal Industridepartementet 220
10
Elförsörjning
10.1
Allmänt
F.
n. täcks vid normal valtenlillrinning och normall uinyttjade av kärnkraftverken
ca 65 % av elkonsumtionen med vattenkraft och ca 25 % med kärnkraft. Resterande
10 % täcks med oljebaserad el i huvudsak från mottrycksverk.
Elförbrukningen
inkl. överföringsföriuster uppgick till 89,1 TWh år 1978 enligt preliminära
uppgifter. Detta motsvarar en ökning på 4,1 % i förhållande till föregående
år. Ökningstakten under andra halvåret 1978 var betydligt högre än under del
första halvåret. Under femårsperioden sedan år 1973 har elförbrukningen ökat
med i genomsnitt 3 % per år.
Tillgången
på maskineffekt är f. n. god i det svenska kraftsystemet. Med den
produktionskapacitet som är i drift bedöms det sålunda möjligl att innevarande
driftår täcka en ca 10 TWh större elförbrukning än som prognostiserats utan
att leveranssäkerheten i kraftsystemet skulle bli otillåtet låg. Med normal
leveranssäkerhet avser jag den leveranssäkerhet som legat till grund for
kraftföretagens planering under senare år, dvs. atl risken för elransonering inte
får vara större än 3 %, motsvarande ransonering ungefär en gång på 30 år. Den
marginal som sålunda finns i elproduktion sapparaten har uppkommit till följd
av den under senare år låga ökningstakten i elförbrukningen jämfört med
tidigare prognoser. De nya kraftverk som tagils i drift och kan komma att tas i
drift under mitten och senare delen av 1970-talet, och för vilka
utbyggnadsbeslut fattades redan under slutet av 1960-lalet och början av
1970-talet, har alltså varit avsedda att tillgodose en betydligt större
elförbrukning än som f n. är fallet.
F.n.
UtnytQas vattenkraft, kärnkraft och oljebaserad mottryckskraft
(kraftvärm&verk och industriellt mottryck) i så stor utsträckning som det
är tekniskt möjligt. Däremot utnytQas endast en obetydlig del av produktionskapaciteten
i de oljeeldade kondenskraftverken och gasturbinerna. Den marginal somjag
lidigare har berört innebär alltså att oljeförbrukningen för elproduktion kan
hållas på en låg nivå.
Somjag
tidigare har nämnt bedömer jag att den slulliga elanvändningen år 1990 kommer
att uppgå lill 123-128 TWh vilket motsvarar ett elproduktionsbehov om 140-145
TWh. Motsvarande produktionsnivå år 1985 bedömer jag vara 124-127 TWh.
Elprognoser
är - liksom energiprognoser i allmänhet - behäftade med osäkerhet. Som jag
tidigare har framhållit kan exempelvis ändrade antaganden om den industriella
produktionen påtagligt förändra den prognostiserade elförbrukningsnivån. På
uppvärmningsområdel finns en direkt sub-stiiulionsmöjlighet mellan elvärme å
den ena sidan och Qärrvärme och individuell uppvärmning å den andra. Särskilt
på uppvärmningsområdet finns goda möjligheter från statsmakternas sida att
genom lämpliga åtgär-
Prop. 1978/79:115 Bilagal Industridepartementet 221
der direkt påverka den framtida elförbrukningen. På de
områden där en direkt subslilutionsmöjlighet finns spelar prisutvecklingen för
olika uppvärmningsformer stor roll.
Energikommissionen framhåller att det är nödvändigt att
dimensionera energiförsörjningen så att det finns ulrymme för en något snabbare
ekonomisk och industriell utveckling än den som synes trolig. Detta gäller
särskilt elsektorn med dess långa planerings- och utbyggnadstider. Kommissionen
påpekar all en elbrist skulle få allvariiga föQder. Eventuella överskott kan
exporteras eller - om tekniska förutsättningar härför skapats - användas för
atl ersätta oQa.
För all minska oljeberoendet är det nödvändigt att vidta
en lång rad åtgärder av varierande karaktär. En sådan ålgärd kan enligt
energikommissionen vara att substituera oQa mot el på områden som har tekniska
och ekonomiska förutsättningar för detta. Kommissionen anser att det är angeläget
att undersöka möjligheterna att ersätta olja med el.
Inom uppvärmningsområdet är somjag lidigare har nämnt
substituiions-möjlighelerna stora. Som exempel kan nämnas att i
energikommissionens alternativ C är förbrukningen av lätt eldningsolja år 1990
ca 13 TWh lägre än i alternativ C enbart till följd av en antagen ökad
elvärmeandel. Vidare har energikommissionens hushållningsgrupp visat att det är
tekniskt möjligt att öka elandelen inom industrin från f n. 25 % till ca 50 %.
Härigenom skulle ca 40 TWh olja kunna sparas år 1990. Expertgruppen anser att
det finns myckel goda möjligheter att genom prissättning och beskattning öka
andelen el i förhållande lill oQa.
Bedömda kostnader för olika elproduktionsanläggningar har
redovisals av energikommissionen. Med de antaganden beträffande bränslepriser,
kalkylränta m. m. som kommissionen har gjort anges kostnaderna i enlighet med
labell 10.1. Kosinaderna har beräknats utifrån prisnivån december 1976 och med
en tänkt idrifttagning år 1985. De bränslepriser som ligger till grund för
tabellen är alltså de priser som antas gälla år 1985 i det penningvärde som
gällde i december 1976.
Tabell 10.1 Av energikommissionen bedömda kostnader för
elproduktionsanläggningar
Anläggningstyp Anläggnings- Produktionskostnad
kostnad kr./kW öre/kWh
Kärnkraft. 2x 1 000 MW, 3
200 8,5
Oljekondens 2x600 MW, 2
000 14,0
Kolkondens 2x600 MW,
utan
rökgasavsvavling 2 650 11.0
med
rökgasavsvavling 3 050 12,5 Kraftvärme
olja 25-250 MW, 2850-2450 12,5-11.0
kol/olja
100-250 MW, 3 600-3 300 12.0- 10,5
diesel 12- 19
MW, 2 250-2 100 14,0- 12,0
torv 25-250 MW, 4 250-3 500 16,5-13,5
ved 25-250 MW, 4 250-3 600 17.0-13,5
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 222
Den
totala produktionskostnaden består egentligen av en fast del, som normall
uttrycks i kr. per kWh och år, och en rörlig del, som anges i öre per kWh. För
överskådlighetens skull har i tabellen den fasta kostnaden via antaganden om
representativa utnylQningstider slagits ut på årsproduktionen och ingår i den
totalkostnad uttryckt i öre per kWh som redovisas i tabellen. För
kondenskraftverken har genomgående räknats med utnytQ-ningstiden 6000 timmar
per år, motsvarande en utnyttjningsfaktor på ca 70%, medan för kraftvärmeverken
antagits utnytQningstiden 4000 timmar per år. För kraftvärmeverken redovisas
kostnaden för elkraftproduktionen efter det att värmeproduktionens värde
tillgodoräknats. Kostnaden för vattenkraft varierar kraftigt beroende på de
naturliga förutsättningarna.
Enligt
industriverket är anläggningskostnaden för industriellt mottryck I 300-1 500
kr. per kW. Med det av energikommissionen antagna oljepriset torde den totala
produkiionskostnaden år 1985 för denna anläggningstyp uppgå till omkring 9 öre
per kWh.
Den
genomsnittliga kostnaden för elproduktion i de svenska kärnkraftverken är,
enligt en nyligen genomförd utredning somjag senare återkommer till (avsnitt
10.3), i genomsnitt ca 8 öre per kWh i 1978 års penningvärde. För ny kärnkraft
(Forsmark 3) är kostnaden enligt utredningen knappt 2 öre per kWh högre.
Överensstämmelsen med energikommissionens uppgifter - hänförda till samma
penningvärde - är god.
För
egen del vill jag anföra följande.
Den
elproduktionskapacitet som finns eller är under byggnad för idrifttagning
under perioden fram till mitten av 1980-talet bedömer jag som tillräcklig
förutsatt att gällande säkerhetskrav kan uppfyllas. Nya utbyggnadsbeslut för
smärre produktionstillskott av vattenkraft, kraftvärme och industriell
mottryckskraft är dock motiverade under denna period. Jag avser atl senare
närmare åierkomma till dessa frågor.
Vad
beträffar andra hälften av 1980-talet villjag erinra om att utöver de lio
kärnkraftblock som är i drift eller nästan färdigställda har ytterligare två
reaktorer - Forsmark 3 och Oskarshamn III - koncession enligt atomenergilagen.
De omfattas även av villkorslagen. Dessa anläggningar beräknas kunna bli tagna
i drift under mitten av 1980-talet. Denna tidpunkt är väl anpassad för att
under senare delen av 1980-talet klara en trygg elförsöijning med låg andel
oljebaserad krafl.
Enligt
min uppfattning bör kärnkraftprogrammet begränsas till tolv reaktorer. Någon
utbyggnad därutöver bör inte komma i fråga.
I
övrigt bör behovet av produktionstillskott under senare delen av 1980-lalet
till stor del tillgodoses genom utbyggnad av kraftvärmeverk. Den fortsatta
Qärrvärmeutbyggnad somjag tidigare förordat bidrar till att skapa det
värmeunderlag som behövs för att kraftvärmeverken ska kunna byggas ul med god
ekonomi. Som jag senare skall återkomma till (avsnitt 10.5) avser jag att
redovisa en förbättring av finansieringsvillkoren för kommuner som engagerar
sig i en kraftvärmeutbyggnad. Tillkommande kraft-
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 223
värmeverk bör så långt möjligt lokaliseras och utföras så
att anläggningarna redan från början kan eldas med fasta bränslen.
För att säkerställa alt erforderiig produktionskapacitet
kan stå till förfogande i slutet av 1980-talet anserjag vidare att planeringen
bör bedrivas så att något eller några kolkondensblock kan tas i drift mot
slutet av 1980-talet om så skulle visa sig erforderligt.
Jag anser i likhet med energikommissionen - och en stor
majoritet av remissinstanserna - att elproduktionen bör planeras så att en
rimlig säkerhet i elsystemet kan uppnås. Planeringen bör inriktas på att en
elförbrukning inkl. föriuster på 140-145 TWh ska kunna tillgodoses år 1990 med
normal leveranssäkerhet. Jag anser att den övre nivån 145 TWh år 1990 något
överstiger vad som f n. kan anses vara mest sannolika elförbrukning detta år.
Härigenom skapas således den eftersträvade marginalen i utbyggnadsplaneringen.
De riktlinjer för elförsörjningen som jag här förordat
innebär att utbyggnadsplaneringen nu bör inriktas på att tillgodose en
förbrukningsnivå på 140-145 TWh år 1990. Den prognostiserade elanvändningen år
1990 får givetvis successivt omprövas allteftersom nya bedömningar kan göras.
Detta innebär att det inte nu nödvändigtvis behöver fattas några beslut om
utbyggnad av anläggningar för att denna användningsnivå skall kunna
tillgodoses. Avgörande för utbyggnadsbesluten blir givetvis de bedömningar om
den framtida användningsnivån som görs vid lidpunkten för besluten.
Riktlinjerna innebär vidare att utbyggnad av
elproducerande anläggningar enbart avsedda för förbränning av eldningsolja
inte bör komma i fråga.
Tabell 10.2 Elproduktionssystemet år 1978, 1985 och 1990.
Installerad effekt i MW och elproduktion i TWh
1978
1985
1990
MW
TWh
MW
TWh
MW
TWh
Vattenkraft
14 100
56,6'
15 900
64
16 150
65
Kärnkraft,
kondens
3 750
22,8
7 260
42
6 510
39
Kärnkraft
med
värmeavtappning
-
-
1 040
6
2 590-
16
Industriellt
mottryck
800
1 000
6
1 200
7
Kraftvärme
9,0
Olja
2 150
2 150
5-7
1 900
8
Kol, torv, flis
-
-
0-300
0-1
700-1
100
3-4
Fossilkondens
Olja
3150
1,8
3000
1
2 500
2
Kol
_
-
_
-
0-600
0-3
Gasturbiner
1700
0,1
1800
0
1 800
-
Vindkraft
-
-
-
-
0-350
O-I
Nettoexport
-
-1,2
-
-
-
-
Summa
26 650
89,1
32 150-32 450
124-127
33200-34750
140-145
' Produktion vid normal vattentillrinning ca 61 TWh.
* Värmeavtappning antas vara genomförd i Barsebäck och
Ringhals. Värmeavtappning kan även komma i fråga i Forsmark. Utan värmeavtappning
skulle elproduktionen från kärnkraftverken år 1990 vara ca 2 TWh större än i
tabellen.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 224
Mol
denna bakgrund kan elbalanser för åren 1985 och 1990 anges enligt tabell 10.2.
Den angivna elproduktionen för åren 1985 och 1990 förutsätter normal
vallenkraftproduktion och normalt utnytQande av värmekraften.
Jag vill starkt
understryka att dessa balanser främst skall ses som en illustration av den
inriktning på elförsörjningsområdet som jag förordar. De enskilda siffrorna bör
därför inte tillmätas någon avgörande betydelse. Det ankommer liksom tidigare
på elproducenterna att detaljplanera ut-byggnaderna. Härvid bör de
riktlinjer somjag här angivii vara vägledande.
Jag
övergår nu till att redovisa mina överväganden och förslag i fråga om olika
lyper av elproduktionsanläggningar.
10.2
Vattenkraft
Vatlenkraftproduktionen
i Sverige uppgår f. n. till ca 61 TWh under ett år med normal
vattentillrinning. Detta motsvarar två tredjedelar av den totala elproduktionen
i landet. Anläggningar med en sammanlagd produktion av ca 1 TWh per år befinner
sig under utbyggnad. Den lekniskl utbyggbara vattenkraften har uppskattats
motsvara en årlig energiproduktion av ca 150 TWh. De utbyggnadsvärda
valtenkraftresurserna - dvs. de resurser som kan tillgodogöras i ralionella
anläggningar - har bedömts uppgår till ca 95 TWh per år. Ca 40 % av den
tekniskt utbyggbara vattenkraften eller ca 65 % av den utbyggnadsvärda
vattenkraften är således utnytQad f. n. Äv de återstående utbyggnadsvärda
vattenkraftresurserna faller hälften eller ca 17 TWh per år på de fyra
outbyggda huvudälvarna i Norriand, dvs. Torne, Kalix och Pite älv samt
Vindelälven.
1
statsmakternas beslul år 1975 om energihushållning m.m. (prop. 1975:30, CU
1975:28, NU 1975:30, rskr 1975:202 och 203) behandlades bl. a. vattenkraftens
roll i energiförsörjningen. På grundval av betänkandet (SOU 1974:22) Vattenkraft
och miljö från utredningen rörande vattenkraftutbyggnader i södra Norrland och
norra Svealand angav regeringen i proposilionen vissa älvsträckor i södra
Norrland och norra Svealand för vilka t. v. inga beslut beträffande uibyggnad
borde fattas. För norra Norrland fanns inte underlag för atl göra motsvarande
urval av älvsträckor, eftersom ulredningen om vattenkraftutbyggnad i norra
Norrland ännu inte hade lagt fram sitt betänkande (SOU 1976: 28) Vattenkraft
och miljö 3.
Energibalansen
år 1985 skulle enligt 1975 års riksdagsbeslut innehålla 66 TWh vattenkraft.
Näringsulskottet konstaterade att det rådde viss tveksamhet om möjligheterna
att fram till år 1985 öka vattenkraftproduktionen från 61 till 66 TWh per år.
Civilulskottel anförde att slutliga beslut rörande vattenkraftens roll i
försörjningen med elenergi fram lill år 1985 borde grundas på det ytterligare
underlag som skulle komma fram genom utredningen om vatlenkraftutbyggnad i
norra Norrland.
De
båda utredningar om vattenkraft somjag har nämnt har inventeral de möjligheter
till ytterligare kraflutbyggnader i norra Svealand saml i Norr-
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 225
land
som de berörda kraflföretagen bedömer som ekonomiskt utbyggnadsvärda inom
överskådlig tid. De utbyggnadsmöjligheter som behandlas motsvarar en
vattenkraftproduktion av ca 19 TWh per år.
På
grundval av ett omfattande material från dem som företräder utbyggnadsintressena
resp. bevarandeintressena har utredningama genom en rangordning sökt ange vilka
älvsträckor som vid ytterligare vattenkraftutbyggnad i första hand bör komma i
fråga och vilka älvsträckor som är minst lämpade för utbyggnad. Projektens
värde från bevarandesynpunkt och från kraftekonomisk synpunkt har vägts samman
och projekten ordnats i en sluflig rangordning. I den högsta klassen i den
slutliga rangordningen - klass 4 - ingår älvsträckor med mycket stora be
varande värden. 1 den lägsta klassen - klass 1 - ingår älvsträckor där en
utbyggnad skulle beröra små eller måttliga bevarandevärden. Sistnämnda
älvsträckor är i regel starkt påverkade av tidigare vattenkraftutbyggnad. I en
särskild klass O återfinns om- och tillbyggnadsprojekt i befintliga
kraftstationer som inte har undersökts närmare av utredningarna.
Utredningarnas
resultat sammanfattas i tabell 10.3.
Tabell
10.3 Vattenkraftutbyggnader rangordnade enligt SOU 1974: 22 och SOU 1976: 28,
TWh/år
Klass
Södra Norriand
och
Norra Svealand
Norra Norriand
Totalt
4
1.8
5,7
7,5
3b
1.0
1,4
2.4
3a
l.l
2,8
3,9
2
0.8
2,0
2,8
1
0,7
0.3
1,0
0
0.9
0.3
1,2
6,3
12,5
18,8
På
grundval av bl. a. de båda tidigare nämnda betänkandena och remissinstansernas
synpunkier på dessa fattade statsmakterna hösten 1977 beslut om riktlinjer i
den fysiska riksplaneringen för vattendrag i norra Svealand och Norrland (prop.
1977/78:57, CU 1977/78:9, rskr 1977/78:100). I beslutet anges vilka vattendrag
och älvsträckor som har undantagits från fortsatt vattenkraftutbyggnad. Förutom
de fyra s. k. huvudälvama och samtliga objekt i klass 4 har enligt beslutet
också undantagits sådana älvar och älvsträckor i övriga klasser som det från
översiktliga planeringssynpunkter finns särskilda skäl att bevara. Delta
innebär att från uibyggnad har undanlagils bl.a. alla älvsträckor i obrutna
Qällområden samt större sammanhängande, i huvudsak opåverkade älvsträckor som
har stor betydelse för den vetenskapliga naturvården, kulturminnesvården,
friluftslivet, fisket, rennäringen samt jordbruket och skogsbruket.
Undantagen
bör inte innebära att smärre åtgärder som hänför sig t.ex. till redan företagen
reglering helt skall förhindras. Beslutet innebär också 15 Riksdagen 1978179.
1 saml. Nr 115. Bilaga 1
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1 Industridepartementet 226
att
ett effektivare utnytQande av vattenkraften i redan exploaterade älvar skall
eftersträvas. Föredraganden framhåller att det finns fler älvsträckor än de som
undantagits som har höga bevarandevärden och att det vid prövning enligt
vattenlagen kan visa sig att utbyggnader inom sådana älvsträckor inte bör
tillåtas.
I
propositionen förutskickades atl en särskild utredare skulle tillkallas för atl
skyndsamt utreda kraftnyttan och skadeverkningarna av överledning av vatten
från Piteälven till Skellefteälven, från Laisälven till Skellefteälven och
från Vindelälven till Umeälven. Utredningen (Bo 1978:02) om överledning för
vattenkraftändamål av vatten från Piteälven och Vindelälven, den s.k.
Vattenöverledningsutredningen, tillsattes i februari 1978. Utredningen har bl.
a. till uppgift att klarlägga om en vattenöverledning är att jämställa med en
utbyggnad vad gäller skadeverkningar i älvarna och deras omgivningar.
Riksdagen framhöll med
anledning av regeringens proposition 1975: 30 att den i princip ställde sig
positiv till en tillbyggnad av Vietas kraftstation och anläggande av en
kraftstation i Jaurekaska i Lule älv och att ytterligare undersökningar av
förutsättningama härför borde göras (NU 1975:30, rskr 1975:202). Med anledning
av riksdagens uttalande uppdrog regeringen den 17 juni 1976 åt statens
vattenfallsverk att utreda förutsättningarna för och konsekvenserna av de
aktuella utbyggnaderna i Lule älv.
Vattenfalls
verket har nu genomfört utredningen och jag vill här i korthet redogöra för vad
som därvid framkommil.
Utredningen
berör Stora Lule älv från Suorvamagasinet till Lulejaure. Med undantag för
fallhöjden i Jaurekaska, ca 3 m, har fallhöjden på denna sträcka byggts ut i
Vietas kraftstation. En eventuell ytterligare utbyggnad måste därför utföras
som en separat anläggning. Effekten blir 275 MW och det årliga energitillskottet
84 GWh. Som en första etapp i en sådan utbyggnad kan en tilloppstunnel utföras
och anslutas till den befintliga tilloppstunneln varigenom fallförlustema i
Vietas kraftstation kan minskas med 55 GWh.
Vad
beträffar Jaurekaska redovisas dels möjligheten att anlägga en kraftstation
med anslutande jorddammar och utskovsparti, dels möjligheten att utföra en
sänkningskanal för att öka fallhöjden i Vietas kraftstation. Genom att bygga
en ny kraftstation kan ett maximalt effektuttag om 25 MW och ett nettoenergitillskott
om 44 GWh uppnås. Enbart en sänkningskanal beräknas ge ett årligt
energitillskott om 31 GWh.
Av
utredningen framgår att de olika tänkbara utbyggnaderna vid Vietas och
Jaurekaska kan kombineras på ett flertal sätt. Vidare behandlas inverkan av de
olika utbyggnadsalternativen på mark och bebyggelse, fiske, renskötsel,
samfärdsel och turism.
Utredningen
visar att såväl en tillbyggnad av Vietas med ytterligare ett aggregat som en
utbyggnad av Jaurekaska skulle innebära stora investeringar med dålig
lönsamhet.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 227
Med
hänsyn till att det är angeläget att skapa ytteriigare arbetstillfällen i
området föreslår vattenfallsverket att utförandet av en ny tilloppstunnel till
Vietas kraftstation övervägs ytterligare. Kostnaderna för tunneln blir hög och
vattenfallsverket förutsätter att avskrivningsanslag erhålls för den del av
kostnaden som inte kan förräntas i rörelsen. Verket har ingivit ansökan till
vattendomstolen om att få utföra tilloppstunneln.
För
Jaurekaska föreslår vattenfallsverket att en sänkningskanal med regleringsdamm
utförs. Härigenom kan energiproduktionen i Vietas kraftstation ökas med ca 31
GWh per år. Anläggningen ger godtagbar förräntning och ansökan till
vattendomstolen kommer att inges under våren 1979.
Statens
vattenfallsverk har vidare i en rapport redovisat vilka statliga
vattenkraftutbyggnader som kan tänkas komma till utförande under 1980-talet. Av
rapporten framgår att utrymmet för energitillskott från nya statliga vattenkraftutbyggnader
är ytterst begränsat inom ramen för de av riksdagen fastlagda riktiinjema för
vattenkraftutbyggnad. Samtliga angivna utbyggnadsprojekt skulle tillsammans
kunna bidra med högst 0,7 TWh.
Potentialen
för produktionstillskott i små vattenkraftverk (mindre än 1500 kW) är jämfört
med nuläget ca 1 TWh per år. Våren 1978 fattade statsmakterna beslut om stöd
till små vattenkraftverk, m.m. (prop. 1977/ 78:131, NU 1977/78:61, rskr
1977/78:303). Stöd utgår för åtgärder som syftar till att vidmakthålla, öka
eller få till stånd elproduktion i kraftverk med en effekt av 1 500 kW eller
lägre.
Vattenkraften
bygger på en väl beprövad teknik och är den enda fömybara energikälla som f n.
kan anses fullt utvecklad. Vattenkraften är från hälsosynpunkt överlägsen alla
andra energislag som f n. används i vårt land. Den är vidare en helt och hållet
inhemsk energiresurs och kan därför inte överträffas från
försörjningstrygghetssynpunkt. Den är lätt att reglera efter elkonsumtionens
variationer och utgör därför ett värdefullt komplement lill annan
kraftproduktion som inte lika lätt kan regleras. Den har hög tillföriitiighet
och är av utomordentligt stor betydelse för leveranssäkerheten i
elkraftsystemet vid störningar i stamnätet och vid plötsliga bortfall av stora
värmekraftverk. Vattenkraften kan dessutom i allmänhet byggas ut med god
ekonomi.
Enligt
min uppfattning finns det således flera starka skäl för att inom ramen för de
riktlinjer i den fysiska riksplaneringen som riksdagen beslutat om och med
beaktande av speciella bevarandeintressen få tili stånd en så stor
vattenkraftutbyggnad som möjligt. Utbyggnadsmöjligheter finns inom ramen för
gällande riktlinjer enligt tabell 10.4.
Sammanlagt
är alltså vattenkraftprojekt med en årsproduktion på drygt 5 TWh fria för
prövning enligt vattenlagen. Härav hänför sig drygt 1 TWh till s.k.
effektutbyggnader, dvs. utbyggnader med obelydlig energiproduktion. Med hänsyn
till del låga värdel av sådana effektuibyggnader i det svenska kraftsystemet
under 1980-talet kommer denna typ av projekt i allmänhet att vara mycket
olönsamma under denna period.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 228
Tabell
10.4 Möjlig vattenkraftutbyggnad enligt gällande riktlinjer, GWh/år
Klass'
Södra Norrland
Norra
Norrland
Totalt
och
Norra
Svealand
3b
230
450
680
3a
340
0
340
2
720
1 730
2 450
1
410
240
650
0
890
280
1 170
Ej
klassificerat
0
80
80
Avrundad
summa
5 400
'
Klassindelningen anges enligt utredningarna SOU 1974: 22 och 1976: 28. Någon justering
med hänsyn till remissutfallet har inte gjorts.
Bland
de i tabellen redovisade utbyggnadsmöjligheterna finns även en del projekt som
inte är tillräckligt bearbetade för att en utbyggnad skall hinna genomföras
under 1980-talet.
Energikommissionen
räknar i sitt betänkande, med hänsyn till att speciella bevarandeintressen
föreligger, endst med ett smärre tillskott av produktionskapacitet i
vattenkraft fram lill år 1990.1 de räkneexempel som kommissionen presenterar
anges produktionsnivån till 66 TWh år 1990. Remissinstanserna har med några få
undantag förordat en större utbyggnad än 66 TWh vilkel uppenbarligen innebär
att man anser att riksdagens beslut år 1977 om riktlinjer i den fysiska
riksplaneringen för vattendrag i norna Svealand och Norrland bör omprövas. För
egen del är jag inle beredd att förorda en sådan omprövning.
Jag
anser med hänsyn lill de starka bevarandeiniressena att ett bidrag på 65 TWh
från vattenkraft år 1990 är ett eftersträvansvärt utbyggnadsmål mol bakgrund av
de begränsningar beträffande vattenkraftutbyggnaderna som beslutades av
riksdagen år 1977. Beslutet innebär bl.a. att de fyra s.k. huvudälvama undantas
från fortsatt vattenkraftutbyggnad. Nivån 65 TWh år 1990 motsvarar ett
tillskott på 3 TWh per år jämfört med nuvarande ulbyggnadsnivå inkl. projekt
under byggnad. För att denna utbyggnad skall komma till stånd under 1980-talet
fordras att åtskilliga projekt som kommer atl aktualiseras under perioden även
kommer lill utförande. Man kan förvänla sig alt konflikter med motstående
intressen kan uppstå i flera fall. De övergripande bevarandeintressena har i
huvudsak lillgodosetts i samband med att riktlinjerna i den fysiska
riksplaneringen för fortsatt vattenkraftutbyggnad lades fast.
Vid
sin prövning enligt vattenlagen av en föreslagen vattenkraftutbyggnad kan
regeringen, om företagel är av synnerlig belydelse från allmän synpunkt, lämna
medgivande till det även om hinder möter mot företagets tillåtlighet. Härigenom
kan regeringen ta hänsyn lill bl. a. energiförsörj-ningsbehovel. Härvid kan
således beaktas del ökade värde som vallenkraften har fått för landets
energiförsörjning bl. a. till följd av en restrikti-
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 229
vare
inställning till kärnkraften och ökade oljepriser. Samtidigt måste naluriigtvis
beaktas de intressen som i det aktuella fallet talar mot utbyggnad. Underlag
för regeringens tillåtlighetsprövning inhämtas föratom från vattendomstolen
också genom remissbehandling. Det får härefter ankomma på regeringen att göra
den avvägning som måste göras mellan främst energiförsöijningsintressena, å ena
sidan, och motstående närings- eller bevarandeintressen, å den andra sidan.
För
så gott som samtliga projekt i vattenfallsverkets rapport om statliga
vattenkraftutbyggnader gäller att de f n. inte kan genomföras på strikt
kraftekonomiska grunder. Vidare kan prövningen enligt vattenlagen komma att
lägga hinder i vägen för deras genomförande. Åtminstone en del av de tänkbara
utbyggnaderna skulle kunna spela en viktig roll för att mildra de struktur- och
sysselsättningsproblem som uppstår såväl hos vattenfallsverket som på annat
håll bl.a. till följd av att utbyggnaden av större vattenkraftstationer
slutförs. Jag tänker bl. a. på de strakturproblem som en alllför snabb nedtrappning
av vattenkraftutbyggnaderna medför för vissa orter i Norrland. Det är därför
viktigt att återstående utbyggnader föriäggs så i tiden att såväl
vattenfallsverkets som de berörda orternas strukturomvandling kan ske i en
acceptabel takt. Föratt uppnå detta måste en del vattenkraftutbyggnader komma
till stånd tidigare än vad som blir fallet om enbart de kraftekonomiska
förutsättningama blir avgörande. För att åstadkomma sådan tidigareläggning får
man i en del fall enligt min mening vara beredd att skjuta till statliga medel
för att täcka den andel av kostnaderna för utbyggnaderna som inte kan förräntas
i kraftsystemet. Som exempel på utbyggnader för vilka sådan subventionering kan
bli aktuell vill jag nämna den planerade nya tunneln vid Vietas kraftstation
samt vissa effektutbyggnader i Lule älv och Skellefte älv, vissa utbyggnader i
Skellefteälven saml i Malån och i övre delen av Råneälven. För samtliga
utbyggnader är del naturligtvis en förutsättning att de vid prövningen enligt
vattenlagen bedöms tillåtliga. Slutlig ställning till om utbyggnader skall ske
på det sätt jag här har antytt kan givetvis inte tas förrän de olika projekten
är närmare utredda bl. a. med avseende på bevarandeintressen och på behoven av
särskilda medeltillskott. Ställningstagande får i de enskilda fallen
naturligtvis också ske med hänsyn till det aktuella sysselsättningsläget på de
orter som kan komma att beröras. En föratsättning för att tidpunkten för
vattenkraftutbyggnaderna skall kunna bestämmas av sådana faktorer är vidare
att även de projekt som inte är krafteko-nomiskt lönsamma snarast blir utredda
och prövade enligt vattenlagen.
Jag
vill i detta sammanhang erinra om vad jag har anfört i fråga om
tidigareläggning av vattenkraftutbyggnader i min anmälan till prop. 1978/ 79:127
om åtgärder för att främja sysselsättningen i Norrbotten tidigare denna dag.
Ett
särskilt problem med vattenkraftutbyggnad är i detta sammanhang den långa
förberedelsetid som krävs för bl.a. prövningsförfarandet enligt
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1 Industridepartementet 230
vattenlagen.
För att kunna anpassa tidpunkterna för vattenkraftutbyggnader till
sysselsättningsförhållandena måste därför stora krav på planering ställas på
kraftproducenteraa, vilket konkret innebär bl. a. att utbyggnaderna bör
förberedas och ansökan inlämnas till vattendomstol tidigare än vad som skulle
ske om enbart behovet av krafttillskott beaktas.
Enligt
förordningen om statsbidrag till energibesparande åtgärder inom näringslivet
utgår bl. a. bidrag med högst 35 % för åtgärder som syftar till att
vidmakthålla, öka eller få till stånd elproduktion i vattenkraftverk med en
effekt av 1 500 kW eller lägre. Energikommissionen föreslår att tillvaralagande
av vattenkraft från små vattenkraftverk stimuleras genom att de lokala
eldistributörerna åläggs att till visst pris ta emot kraft från små lokala
produktionsenheter, även vindkraftverk. Svenska Elverksföreningen utfärdade
under år 1978 rekommendationer till sina medlemsföretag om de ekonomiska
villkoren för samköming mellan mindre produktionsanläggningar (mindre än 1 500
kW) och eldistributörer. Där fastläggs som princip att kraftverksägare skall få
en ersättning som motsvarar den kostnadsminskning den inmatade
kraftproduktionen medför för eldistributören. Jämfört med tidigare förhållanden
innebär detta väsentligt förbättrade ekonomiska villkor för ägarna av små
kraftverk. Tillsammans med bidragssystemet för små vattenkraftverk bör
Elverksföreningens rekommendation innebära en påtaglig stimulans för utbyggnad
av små vattenkraftverk.
Den
ställning som ägare av småkraftverk har gentemot sin eldistributör är i
allmänhet svag. Jag anser därför att det bör övervägas att eldistributör ges
skyldighet att ta emot elenergi från småkraftverk. Detta bör ske i samband med
den översyn av ellagen somjag återkommer till i det följande (avsnitt 10.8).
10.3
Kärnkraft
F.
n. finns i Sverige sex kärnkraftblock i kommersiell drift. Den sammanlagda
installerade effekten uppgår till ca 3 700 MW. Den första anläggningen,
Oskarshamn 1, togs i drift år 1972. Under perioden december 1974 till januari
1976 påbörjades driften vid ytteriigare fyra block, nämligen Oskarshamn 2,
Barsebäck 1 samt Ringhals 1 och 2. Barsebäck 2 togs i drift år 1977.
Elproduktionen
från kärnkraftverken har ökat successivt. Åren 1973 och 1974 uppgick
produktionen till ca 2 TWh för att därefter öka till i 1,4 TWh år 1975, 15,2
TWh år 1976, 19,0 TWh år 1977 och 22,8 TWh år 1978.
För
all belysa kärnkraftverkens driflresultat brukar man bl.a. använda sig av den
s.k. utnyttjningsfaktorn. Denna beräknas som faktiskt producerad elenergi
dividerad med teoretiskt maximalt möjlig elproduktion. Värdet 100 % skulle
innebära att kärnkraftverken utnytQades med full kapacitet varje timme året
runt. Del högsta värde som kan uppnås i
Prop.
1978/79:115 Bilagal Industridepartementet 231
praktisk
drift är ca 85 %, varvid hänsyn tagits till nödvändig avställningstid för
översyn och bränslebyte.
Kärnkraftverk
drabbas emellertid liksom andra elproducerande anläggningar av tekniska fel,
vilket reducerar utnytQningsfaktorn ytterligare. I planeringen räknar
kraftföretagen i allmänhet med en utnytQningsfaktor på 55 % under det första
kommersiella driftåret, 60 % under det andra, 65 % under tredje och slutligen
70 % för det Qärde och därpå följande driftår.
Den
vägda genomsnittliga utnytQningsfaktorn för de kärnkraftblock som varit i drift
resp. år är för de fyra åren 1975-1978 55, 55,63 resp. 70 %. Om de ovan nämnda
planerade utnytQningsfaktorerna uppnåtts skulle utfallet ha blivit 59, 60, 63
resp. 67 %. Variationen i utnytQningsfaktor mellan de olika blocken är relativt
stor. Sammantaget får kärnkraftverkens driflresultat under de senaste åren
betraktas som tillfredsställande. Likväl skulle det givetvis vara av stor
ekonomisk betydelse om driftresultaten ytterligare kunde förbättras. Jag anser
det därför vara värdefulU att det arbete som hittills lagts ned på att öka
kärnkraftverkens driftsäkerhet målmedvetet drivs vidare.
Ytterligare
två kärnkraftblock, Ringhals 3 och Forsmark 1, är färdigställda. Som jag
tidigare redogjort för har tillstånd enligt villkorslagen att tillföra
reaktorerna kärnbränsle dock inte meddelats för dessa anläggningar.
Reaktorerna Ringhals 4 och Forsmark 2 kommer enligt kraftföretagens planer att
färdigställas hösten 1979 resp. hösten 1980. Även i detta fall blir tidpunkten
för laddning beroende på om och när tillstånd enligt villkorslagen kan
erhållas. Mot bakgrund av vad som har redovisats inför regeringens beslut i
oktober 1978 med anledning av ansökningarna enligt villkorslagen att få ladda
Ringhals 3 och Forsmark 1 måste kraftproducenternas möjligheter att slutgiltigt
uppfylla lagens krav bedömas vara goda.
I
1975 års energipolitiska beslut förutsågs ett behov av sammanlagt 13
kärnkraftreaktorer år 1985. Beställningar för reaktorerna 11 och 12 -Forsmark 3
och Oskarshamn III - lades ut under år 1976. Med hänsyn till de successivt
nedreviderade elprognoserna beslutades inte om utbyggnad av det trettonde
kärnkraftblocket. Sedan hösten 1976 har arbetet på anläggningen Forsmark 3
bedrivits i mycket begränsad omfattning. Anledningen härtill var atl
regeringen önskade behålla handlingsfriheten att besluta om fortsatt utbyggnad
av Forsmark 3 eller lägga ned projektet i samband med del kommande
energipolitiska beslutet.
Alternativei
till kärnkraft är på kort sikt ett ökat utnytQande av oQeba-serade kraftverk.
Elproduktionen från ett kärnkraftblock av typ Ringhals 3 eller Forsmark 1
molsvarar en ökad oljeåtgång på ca 1,2 milj. ton per år om oljekondens är
altemativ och drygt 0,5 milj. ton per år om kraflvärme är alternativ. Om endast
sex reaktorer utnytQas skulle, med den elförbrukningjag räknar med,
oljeförbrukningen för elproduktion år 1985 vara över 5 milj. ton större än som
skulle vara fallet vid ett utnytQande av samtliga kärnkraftblock.
Leveranssäkerheten i kraftsystemet skulle därtill vara oacceptabelt låg.
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1 Industridepartementet 232
Enligt
energikommissionen bör man f n. varken avveckla kärnkraften eller binda sig vid
kärnkraften som en oundgänglig del av vårt energisystem genom en större ökning
av kärnenergiverksamheten i Sverige. Pågående utbyggnad bör fullföQas eftersom
det risktillskott detta leder till är marginellt. En avveckling av kärnkraften
skulle innebära ett betydande risktagande inte bara för energiförsörjningen
utan också for samhällsekonomin. Enligt kommissionens kalkyler skulle
merkostnaden i alternativ B med avveckling av kärnkraften till år 1990 jämfört
med alternativ C med ett begränsat kärnkraftprogram bli ca 25 000 milj. kr. för
perioden fram till år 1990 och ca 100000 milj. kr. för perioden fram till år
2000.
En
mycket stor majoritet av de remissinstanser som yttrat sig om kommissionens
principiella inställning till kärnkraftens roll i det svenska energisystemet
delar kommissionens uppfattning.
Frågan
om kärnkraftens kostnader är föremål för en fortlöpande debatt. Särskilt har
kostnaderna för kärnbränslecykelns slutsteg och kostnader för rivning av
kärnkraftverk diskuterats och varit föremål för mycket skilda bedömningar. För
att se över och komplettera den bild av kärnkraftens kostnader som redovisats
av energikommissionen har den norska konsultfirman Scandpower A/S på
industridepartementets uppdrag närmare analyserat de kostnader som kan
förknippas med elproduktion i kärnkraftverk. Utredningen redovisas i bilaga
1.8.
Studiens
syfte har varit att ta fram de kostnader som bör belasta elproduktionen från
de svenska kärnkraftverken nu och i framtiden. Studien har baserats på såväl
svenskt som utländskt, främst amerikanskt, underiags-material. Analysen har
omfattat kostnader för anläggningar, drift, bränsle, avveckling,
koncessionsbehandling och myndighetskontroll samt historisk och framtida
forskning och utveckling.
Resultatet
av studien är att el producerad i de svenska kärnkraftverken i prisnivån
december 1978 bör belastas med en genomsnittlig kostnad på ca 8 öre per kWh år
1978 och ca 10 öre per kWh år 1990. Kostnaden för ny kärnkraft (Forsmark 3)
beräknas år 1990 uppgå till ca 11,5 öre per kWh. Av dessa kostnader utgör ca
0,3 öre per kWh de historiska och framtida forsknings- och utvecklingskostnader
som enligt utredningen bör belasta kärnkraftproduktionen. I likhet med
energikommissionen har Scandpower baserat sina beräkningar på kalkylräntan 4%.
Kostnaderna
för kärnbränslecykelns slutsteg, dvs. lagring, transport, upparbetning och
slutdeponering, beräknas uppgå till ca 0,9 öre per kWh. Genom att tillgodoräkna
värdet av vid upparbetningen utvunnet uran och plutonium reduceras den
resulterade kostnaden till 0,4 öre per kWh. Alternativet med direktdeponering
utan upparbetning beräknas bli något dyrare.
Kostnaden
för avveckling av kärnkraftverken beräknas i utredningen bli obetydlig utslagen
per producerad kWh. För exempelvis Forsmark 3 beräknas rivningskostnaden i fast
penningvärde bli ca 200 milj. kr., motsvarande
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 233
ungefär
5% av anläggningskostnaden, om den definitiva rivningen sker 50 år efter det
att driften avslutas. Avvecklingskostnaderaa för de svenska kärnkraftverken
belastar enligt utredningen den genomsnittliga elkostnaden med endast 0,03 öre
per kWh. Om man räknar med O % kalkylränta blir kostnaden 0,15 öre per kWh.
Enligt
energikommissionen uppgår den totala kostnaden för ny kärnkraft till ca 9 öre
per kWh år 1990 i prisnivån december 1976. Detta kan antas motsvara 10,5 - 11
öre per kWh i prisnivån december 1978, aUtså något lägre än den uppgift för
Forsmark 3 som anges i utredningen.
Utredningen
bestyrker alltså energikommissionens uppfattning att kärnkraften från
ekonomisk synpunkt är överlägsen andra elproducerande anläggningar med undantag
för vissa vattenkraftverk.
Jag
anser i likhet méd energikommissionen och en stor majoritet av
remissinstanserna att man f. n. varken bör avveckla kärnkraften eller binda sig
vid kärnkraften som en oundgänglig del i vårt energisystem genom en större
ökning av kärnenergiverksamheten i Sverige. Jag har tidigare (avsnitt 5.2)
redovisat de insatser som enligt min mening bör göras för att på olika sätt
förbättra kärnkraftens säkerhei. Den omfattning som verksamheten på
kärnkraflområdet f. n. har i landet - med anläggningar koncentrerade till ett
begränsat antal platser - anser jag vara överblickbar och hanterbar och kan
inte anses innebära bindningar som nödvändiggör en framtida ökning av
kärnkraftproduklionen eller introduktion av flera led i kärnbränslecykeln. Ett
utnytQande av kärnkraften medför ett minskat oljeberoende och en förbättrad
försörjningstrygghet inom elsektorn. Jag anser emellertid att det är önskvärt
med en begränsning av kärnkraftprogrammet. Utöver de tio reaktorer som är i
drift eller nästan färdigställda bör endast de reaktorer som därutöver har
koncession enligt atomenergilagen färdigställas. Detta innebär en begränsning
av kärnkraftprogrammet till tolv reaktorer. Enligt min mening bör någon
utbyggnad därutöver inte komma i fråga.
Jag
anser i likhet med energikommissionen att den inhemska tekniska och
industriella kompetensen inom kärnkraftområdet bör bibehållas för att
driftsäkerheten hos de befintliga reaktorerna skall kunna upprätthållas och om
möjligt ytterligare förbättras.
Den
begränsning av kärnkraftprogrammet i förhållande till 1975 års energipolitiska
beslut somjag här har förordat innebär att bl. a. Asea-Atom måste anpassa sig
till en förändrad situation. Överläggningar härom kommer att las upp i samband
med förhandlingar mellan staten och Asea om fortsatt samarbete inom Asea-Atom.
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1 Industridepartementet 234
10.4
Övrig kondenskraft
Den
installerade effekten i oljekondenskraftverk uppgår f n. till ca 3000 MW. Härav
fmns 1 000 MW i Karishamnsverket och 850 MW i Stenung-sundsverket.
Kondenskraftverk med undantag av kämkraftverk - för andra bränslen än olja
finns f n. inte i landet. Verkningsgraden i denna typ av kraftverk är
förhållandevis låg - endast ca 40% av bränslets energiinnehåll omvandlas till
el. Kondenskraftverkens utnytQningstid varierar kraftigt från år till år bl. a.
beroende på vattentillgången. Under åren 1976 och 1977, som var år med relativt
låg vattenkraftproduktion, producerades 7 resp. 8 TWh oljekondenskraft. Under
år 1978, som var ett år med större vattenkraftproduktion var
oljekondensproduktionen låg, ca 2 TWh.
CDL
redovisade år 1978 i studien Lokalisering av kustföriagda koleldade
värmekraftverk föratsättningama för att placera koleldade kondenskraftverk vid
den svenska kusten. 1 studien, som ingår som ett led i den fortlöpande fysiska
riksplaneringen, uttalas inte någon rekommendation att bygga koleldade
kraftverk. I rapporten diskuteras de miljöproblem som är förenade med koleldade
kraftverk och vilka krav som måste ställas på lägen för framtida kolkraftverk.
Miljöproblemen i samband med kolkraftverk har jag tidigare redovisat. I
rapporten framhålls all det främst är kraftöverföringssynpunkter och behovet av
avsvavling som är styrande för val av lämpliga lägen. På grund härav anges att
de i rapporten prioriterade lägena på ostkusten, dvs. Tunaberg i
Oxelösundstrakten, Sunnäs vid Söderhamn och Åsehorn vid Mönsterås f. n. är att
föredra framför lägen på västkusten.
Ett
tänkbart läge för ett framtida kolkondenskraftverk är vidare Slite på Gotland.
Här kan dock endast ett mindre kraftverk komma ifråga.
Somjag
tidigare framhållit är ett av de vikligaste målen för energipolitiken att
minska landets oljeberoende. Någon utbyggnad av enbart oljeeldade
kondenskraftverk bör därför inte komma ifråga.
Såsom jag tidigare nämnt
bör framtida anläggningar avsedda för förbränning av torv eller flis i första
hand utgöras av kraftvärmeverk eller hetvattencentraler. Koleldning bör kunna
komma ifråga för såväl kondenskraftverk som krafivärmeverk. Skälen härför är i
huvudsak att förutsättningar måste finnas för att säkerställa tillräcklig
produktionskapacitet under senare delen av 1980-talet och att erfarenheter av
kolhantering och kolmarknad måste vinnas. Innan helt tillfredsställande
lösningar har presenterats på miljöproblemen i samband med kolförbränning, kan
dock endast ett litet antal koleldade anläggningar komma i fråga. De
erfarenheter som erhålls från dessa ger den nödvändiga kunskapsbakgrunden för
att senare - när miljöproblemen kan lösas på ett tillfredsställande sätt och
det från andra synpunkter bedöms lämpligt - öka satsningen på kol. Jag vill i
detta sammanhang erinra om de satsningar för att lösa kolets miljöproblem som
jag tidigare föreslagit (kapilel 5).
Prop.
1978/79:115 Bilagal Industridepartementet 235
Jag
förordar alltså att planeringen inriktas så att möjligheter skapas att ta
kolkondensblock i drift under de sista åren av 1980-talet. I den elbalans för
år 1990 somjag tidigare har redovisat (avsnitt 10.1) harjag vid den högre
användningsnivån räknat med ett kolkondensblock på 600 MW. Humvida någon
anläggning bör komma till stånd i detta tidsperspektiv får givetvis bedömas mot
bakgrund av bl. a. kraftförsöijningsläget vid den tidpunkt vid vilken slulligt
beslut måste fattas.
Jag
anser vidare - i likhet med energikommissionen att undersökningar bör göras
om möjligheterna att anpassa befintliga kondenskraftverk till eldning med fasta
bränslen. Denna fråga bör lämpligen tas upp i samband med att de väntade
förslagen från utredningen om omställbara eldningsanläggningar behandlas.
10.5
Kraftvärmeverk
Med
kraftvärmeverk avses anläggningar i vilka el och Qärrvärme kan produceras
samtidigt. Det vatten som cirkulerar i Qärrvärmenätet används som kylmedium i
kraftverket. Härigenom kan det bränsle, som tillförs kraftverket, utnytQas i
väsentligt högre grad än i ett kondenskraftverk, där en stor del av den
tillförda energin förioras i kylvattnet. Processens verkningsgrad blir ungefär
dubbelt så hög i ett verk med kombinerad el- och Qärrvärmeproduktion som i ett
kondenskraftverk. Den totala verkningsgraden i ett kraftvärmeverk uppgår till
ungefär 85 % räknat på energiinnehållet i tillfört bränsle. Kraftvärmeverk
benämns också mottrycksverk.
F.
n. är den installerade mottryckseffekten i landets kraftvärmeverk ca 2 000 MW
el och den årliga elproduktionen ca 5 TWh. Kraftvärmeverk finns i tolv
kommuner. Större kraftvärmeanläggningar finns bl.a. i Malmö, Norrköping,
Stockholm, Uppsala och Västerås.
Energikommissionen
föreslår atl kraftvärmeverk byggs i sådana tätorter där Qärrvärmenätels
omfattning är sådan att värmeunderlaget samhällsekonomiskt sett motiverar en
kraftvärmeutbyggnad. I syfte atl stimulera en sådan utbyggnad bör enligt
kommissionen en förbättrad finansiering för kraftvärmeverk ordnas. Samarbete
mellan den etablerade kraftindustrin Och kommunerna bör enligt kommissionen
stimuleras. Vidare anser kommissionen att större nytillkommande anläggningar
bör utrustas för fasl-bränsleeldning. Genom lämpliga stödinsatser bör enligt
kommissionen garanteras att några anläggningar eldas med torv så att praktiska
erfarenheter härav erhålls.
De
remissinstanser som uttalar sig i frågan ansluter sig i huvudsak till Vad
kommissionen har anfört.
År
1977 tillsattes en informell arbetsgrupp med representanter för industridepartementet,
Svenska kommunförbundei. Svenska kraftverksföreningen. Svenska
värmeverksföreningen, statens industriverk och statens vattenfallsverk med
uppdrag att kartlägga problem i samband med
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1 Industridepartementet 236
kraftvärmeutbyggnader
och atl föreslå åtgärder för att främja fortsatt utbyggnad.
Arbetsgrappen
har nu lagt fram resultatet av sitt arbete i en rapport. Denna redovisas i
bilaga 1.10.
Av
rapporten framgår bl.a. följande. Utvecklingen på Qärrvärmeområdet är av
avgörande betydelse för möjligheterna att bygga kraftvärmeverk eftersom ett
tillräckligt stort värmeunderlag är en förutsättning för att bygga kraft värme
verk.
Utredningar
om utbyggnad av kraftvärmeverk har genomförts eller pågår i åtskilliga
kommuner. Emellertid har under de senaste åren få beslut fattats om utbyggnad
av nya kraftvärmeverk. F. n. pågår ingen utbyggnad.
Det grandläggande hindret
för en mer omfattande utbyggnad av kraftvärmeverk torde enligt arbetsgruppen
under perioden fram till mitten av 1980-talet vara att behovet av ytterligare
produktionsresurser är begränsat eftersom elförbrukningens ökningstakt har
minskat väsenttigt jämfört med tidigare prognoser. Kraftutbyggnaden planerades
i 1975 års energipolitiska beslut för en elförbrukning, inkl.
överföringsförsluter, om 159 TWh år 1985. I prognoser som lagts fram senare har
emellertid elförbrukningen antagits öka långsammare. Statens industriverk angav
sålunda i en prognos år 1977 förbrukningsnivån till 124-127 TWh år 1985. Nu
pågående och beslutad övrig kraftutbyggnad är så omfattande i förhållande till
denna förbrukning att behovet av ytterligare kraftvärmeverk - utöver de beslutade
- är litet. Denna slutsats gäller under föratsättning att de kärnkraftblock
som är under byggnad tas i drift.
Den
väntade lägre ökningen av elförbrukningen medför också vissa lönsamhetsproblem
för sådana nya kraftvärmeprojekt som inte har ett väl utbyggt värmeunderlag och
som därmed inte får tillräckligt långa drifttider under de första årens drift.
Arbetsgruppen
tar vidare upp bl.a. vissa samarbetshinder. Enligt arbetsgruppen behöver ett
kommunalt kraftföretag med kraftvärmeverk sluta avtal med sin kraftleverantör
om bl.a. maskinskadekraft, kompletteringskraft och samkörningsprinciper.
Olikheter i utgångspunkter, värderingar m.m. kan göra det svårt att nå för
båda parter acceptabla överenskommelser. Även frågan om värmefallsersättning,
dvs. fördelning av eventuell samproduktionsvinst mellan kraftföretag och
kommun, har angivits vara en stötesten för kraftvärmeprojekt. Arbetsgruppens
slutsats är dock att förutsättningar finns för att denna typ av svårigheter kan
lösas genom förhandlingar mellan parterna.
Arbetsgruppen
pekar vidare på att finansieringsproblem medför betydande svårigheter för
utbyggnaden.
Långfristiga
lån med anläggningen som säkerhet kan i allmänhet erhållas med ett belopp
motsvarande 70-75 % av investeringen. Långivare är bl. a. allmänna
pensionsfonden. De tidigare nämnda Qärrvärmelånen (avsnitt 9.2.1) kan användas
för finansieringen av den del av investeringen i kraft-
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 237
värmeverket
som motsvarar värmeproduktionen. Ungefär en tiondel av kostnaden för ett
oljebaserat kraftvärmeverk kan därigenom finansieras på detta sätt.
Finansieringsproblemet gäller således främst resterande 15-20% av
investeringen.
Kommunerna
är enligt arbetsgrappen i allmänhet inte beredda att med egna medel svara för
någon del av investeringar i kraftvärmeverk där de föratsätts ingå som ägare
helt eller delvis. De är inte heller beredda att ta upp lån för ändamålet om
deras lånemöjligheter i övrigt skulle begränsas därigenom. Denna inställning
från kommunernas sida beror enligt arbetsgruppen på att de har att finansiera
en lång rad andra verksamhetsgrenar än elproduktion.
Arbetsgruppen
framhåller att utbyggnaden av kraftvärmeverk skulle underlättas väsentligt om
lån på samma villkor som för Qärrvärmelånen kunde disponeras till en del även
för utbyggnaden av kraftvärme.
Finansieringssvårigheterna
för kommunerna gäller dock enligt arbetsgrappen inte generellt. Kommuner med
etablerad produktion har möjlighet att UtnytQa avskrivningsmedel från
befintliga anläggningar för att finansiera en ökning av
produktionskapaciteten, i den mån medlen inte behöver tas i anspråk för
amortering av befintliga lån eller reinvesteringar i anläggningarna.
Arbetsgruppen
föreslår föQande program för utbyggnaden av kraftvärmeverk.
Arbetsgruppen
anför att utrymmet på kort sikt för kraftvärmeutbyggnader är begränsat enligt
bedömningar som gruppen tagit del av. Redan under senare delen av 1980-talet
kan dock kraftvärmeverk behöva byggas ut i mer betydande omfattning. Om
villkorslagens krav inte kan uppfyllas och nya kämkraftblock därför inte tas i
drift uppstår ett behov av snabb utbyggnad bl.a. av kraftvärmeverk redan under
1980-talets första hälft. Något direkt ekonomiskt stöd till kraftvärmeverk torde
då inte behövas.
För
att möjliggöra en framtida kraftvärmeutbyggnad bör utbyggnaden av
Qärrvärmenäten hållas på en hög nivå. Arbetsgruppen föreslår därför att
systemet för finansiering av Qärrvärmeutbyggnad permanentas. Det är därvid av
vikt att lånefrågan kan prövas för projekt som sträcker sig över flera år.
Vidare
bör enligt arbetsgruppen planeringssamarbetet mellan de parter som är berörda
av en kraftvärmeutbyggnad fortsätta och utvidgas. Några stattiga insatser för
att förbättra samarbetet bedöms inte nödvändiga. Arbetsgruppen föreslär också
att forsknings- och utvecklingssatsningen inom Qärrvärmeområdet intensifieras
bl. a. för att på sikt möjliggöra Qärr-värmemedislribulion baserad på
lågtemperaturteknik.
Slutligen
anser arbelsgruppen att ett antal kraftvärmeverk bör komma lill stånd redan i
ett kortare tidsperspektiv där Qärrvärmeunderlaget är tillfredsställande,
främst för att ge möjligheter till prakriska erfarenheter av
fastbränsleeldning. Kommunernas möjligheler att få lån för kraftvärmeutbyggnader
behöver därför förbättras.
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1 Industridepartementet 238
Kommunernas
lånemöjligheter bör enligt arbetsgrappen ökas så att de kan få lån upp till
100% av investeringen i kraftvärmeverk. För att avsevärda likviditetsproblem
inte skall uppstå under de första driftåren bör lånen till så stor del som
möjligt utgå i form av annuitetslån. Det är vidare av vikt att lånen är
långfristiga.
För
den del av anläggningen som ersätter hetvattencentraler kan redan i dag
erhållas s.k. Qärrvärmelån, dvs. f n. 23-åriga annuitetslån med en räntesats
som är 0,5% högre än för 15-åriga kommunlån. Huvuddelen av återstående
lånebehov, åtminstone 70-75%, förutsätts kunna tillgodoses på samma sätt som
normalt sker för kraftutbyggnader. Även för resterande del av investeringen upp
till 100% bör enligt arbetsgruppen kommunerna garanteras lån enligt samma
system som beträffande Qärrvärmelånen. När ett kommunalt bolag svarar för
investeringen bör gälla att bolaget mot kommunal borgen får samma villkor som
kommunen.
Med
hänsyn till önskvärdheten att minska oljeberoendet bör det enligt arbetsgruppen
eftersträvas att bygga anläggningarna för fastbränsleeldning eller med
långtgående förberedelser för eldning med fasta bränslen. Förslaget ovan
innebär att merinvesteringen för fastbränsleeldning skall kunna lånefinansieras
helt.
Frågan
om införandet av särskilda statsbidrag eller andra subventioner bör enligt
arbetsgruppen övervägas när erfarenheter av de föreslagna åtgärderna, främst
lånen, föreligger eller om statsmakterna på grundval av en energipolilisk
bedömning anser att en snabbare utbyggnad av kraftvärmeverk bör äga rum.
För
egen del kan jag i huvudsak ansluta mig till de av arbetsgmppen framlagda
förslagen och därmed också till vad energikommissionen anfört med samma
innebörd. Det är sålunda väsentligt för möjligheterna till kraftvärmeproduktion
att Qärrvärmeutbyggnaden stöds genom att finansieringen tillgodoses på lång
sikt. Denna fråga har jag tidigare behandlat (avsnitt 9.2.1).
Vad
gäller forskning och utveckling rörande Qärrvärmedistribution får jag hänvisa
till att del löpande energiforskningsprogrammet ger vissa möjligheler till
stöd för ny teknik inom detta område, främst i samband med Qärröverföring av
hetvatten, utnytQande av industriellt spillvärme och solvärme. Dessutom lämnas
bidrag till prototyp- och demonstrationsanläggningar inom ramen för anslaget
E5 Energibesparande åtgärder inom
näringslivet
m. m.
Jag
har i samband med behandlingen av värmeförsörjningen (avsnitt 9.2)
berört
olägenheterna med Qärrvärmeförsörjningens oljeberoende. Det kapital som är
bundet i ett kraft värme verk är betydande. Kostnaderna för att bygga om
anläggningen till fasta bränslen är avsevärda. Vidare kan en omställning till
fasta bränslen var olämpligt med hänsyn till anläggningens läge. Givetvis är
det dock önskvärt att befintliga kraftvärmeverk byggs om till
fastbränsleeldning där förhållandena medger det.
Prop.
1978/79:115 Bilagal Industridepartementet 239
Ett
oljebaserat kraftvärmeverk innebär således att Qärrvärmeförsörj-ningen i orten
binds långsiktigt till oQa på ett sätt som kräver betydande insatser för atl en
övergång till andra bränslen skall kunna genomföras.
Nya
kraftvärmeverk bör därför enligt min mening byggas så att de från början kan eldas
med andra bränslen än olja. Utom att anläggningarna tekniskt sett bör vara
lämpade för eldning med fasta bränslen, eventuellt efter en begränsad
omställning, bör de givetvis utföras på sådant sätt och förläggas till sådan
plats att fastbränsleeldning kan godtas enligt miljöskyddslagen och från
kommunens sida.
Den
tidigare nämnda kommittén om omställbara eldningsanläggningar har att redovisa
närmare förslag i fråga om krav på fastbränsleeldning. Efter vad jag erfarit
avser kommittén att lägga fram ett betänkande under hösten 1979. I avvaktan
härpå bör byggandet av nya kraftvärmeverk för enbart oljeeldning få påbörjas
endast om det kan visas att andra godtagbara alternativ saknas. Jag vill i
sammanhanget erinra om att bl. a. denna fråga kan beaktas vid prövningen enligt
136 a § byggnadslagen i de fall sådan prövning kommer till stånd. Denna
bestämmelse innebär att tillkomsten och lokaliseringen av bl. a. kraftvärmeverk
med en tillförd effekt överstigande 500 MW skall prövas av regeringen, såvida
inte regeringen för visst fall medger undantag. För att kraftvärmeverk vars
effekt inte överstiger 500 MW skall prövas krävs att regeringen i visst fall
beslutar därom.
Under
början av 1980-talet är enligt min uppfattning vissa utbyggnader av kraftvärme
motiverade. Behovet av ytterligare produktionskapacitet under senare delen av
1980-talet bör till stor del kunna täckas med kraftvärmeverk. Sådana bör som
jag tidigare har framhållit baseras pä andra bränslen än olja.
Jag
har därför räknat med en utbyggnad under perioden fram till år 1990 av
fastbränsleeldande kraftvärmeverk med en effekt av 700-1 100 MW el.
För
att denna utbyggnad skall komma ttll stånd är det av särskilt stor vikt att
kommunernas möjligheter att lånefinansiera investeringarna förbättras.
Arbetsgruppens förslag rörande finansieringen innebär enligt min mening en
lämplig lösning av frågan.
Efter
överläggningar med riksbanken får jag meddela att den ställt sig positiv till
att finansieringen av kommunernas andel av kraftvärmeverk till den del som arbetsgruppen
föreslagit ordnas på samma säll som f. n. sker beträffande Qärtvärmeprojekt.
Något förslag till riksdagen i denna fråga torde därför inte behövas.
10.6
Industriellt mottryck
S.k.
industriella mottrycksanläggningar baseras på att avloppsångan från turbinen
direkt används för uppvärmning av olika apparater i en industriell process.
Sådana anläggningar finns särskilt inom massa- och pappersindustrin. Liksom i
kraftvärmeverk uppnår man i sådana verk en
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1 Industridepartementet 240
hög
verkningsgrad, ca 85%. Elutbytet blir dock något längre än vid
kraft-värmedrift, eftersom ångans energiinnehåll efter turbinen är något högre.
Som framgår av vad jag
tidigare anfört (avsnitt 10.1) är el från industriella mottrycksverk förhållandevis
billig. Med dagens oljepriser uppgår den rörliga kostnaden till ca 6 öre/kWh.
Investeringskostnaden för en industriell mottrycksanläggning beräknas av
industriverket vara ca 1300-1500 kr./kW, vilket är betydligt lägre än
motsvarande kostnad för ett kraftvärmeverk.
F. n. finns en installerad
effekt i industriella mottryckskraflverk om ca 800 MW i landet.
UtnytQningstiden har under senare år varit kortare än normalt eftersom
industrin haft ett mycket lågt kapacitetsutnylQande på grund av den djupa
lågkonjunkturen. År 1977 producerades i industriella mottrycksanläggningar ca
3,5 TWh elenergi. Detta är ungefär 1 TWh lägre än vid normalt
kapacitetsutnylQande inom industrin.
Energikommissionen har
bedömt den maximala takten i utbyggnaden av industriella mottrycksverk till ca
60 MW per år under perioden fram till år 1990. I alternativ C har kommissionen
räknat med en ökning av produktionskapaciteten med ca 30 MW per år till ca 1
200 MW år 1990. Vid en UtnytQningstid av ca 6000 timmar per år skulle i så fall
år 1990 ca 7 TWh produceras i industriella mottrycksanläggningar. Detta är
enligt min uppfattning en realistisk utbyggnadsnivå.
Statsbidrag till
installation av mottrycksanläggningar i befintlig industriell verksamhet har
utgått sedan den 1 juli 1975 inom ramen för reglerna om statsbidrag till
energisparande åtgärder inom näringslivet. Energikommissionen har föreslagit
att industriella mottrycksanläggningar även fortsättningsvis skall erhålla
ekonomiskt stöd. Förslaget får stöd av flertalet remissinstanser, som
diskuterat frågan. Bl. a. riksrevisionsverket påpekar dock att stödformen bör
utredas tillsammans med vissa andra frågor av styrmedelskaraktär.
Hittills har statsbidrag
lämnats till uppförande av tio industriella mottrycksanläggningar. Härav
uppfördes sju anläggningar med 20% tilläggsbidrag under våren 1977. Således
har industrin hittills bara beslutat installera tre mottrycksanläggningar då
det ordinarie bidraget om 35% har utgått. Under år 1978 har inte beslut fattats
om någon ytterligare mottrycksanläggning inom den befintliga industrin. Detta
kan i viss utsträckning bero på den ogynnsamma situation vår industri befunnit
sig i på grund av den djupa lågkonjunkturen, men också andra faktorer kan spela
in. Det finns därför skäl atl ytterligare överväga utformningen av samhällets
styrmedel inom delta område. Det är vidare angeläget att ett ökat utnyttjande
av andra bränslen än olja kommer till stånd också i mottrycksanläggningar.
Tidigare denna dag har
chefen för budgetdepartementet erhållit regeringens bemyndigande att tillkalla
en utredning om beskattningen av energi, m.m. Utredningen avses behandla bl.a.
frågan om beskattningen av mottryckskraft och frågan om energiskattens
utformning för att främja ett ökat utnyttjande av bränslen som ersätter olja.
Prop.
1978/79:115 Bilagal Industridepartementet 241
10.7
Vindkraft
Vindkraften
befinner sig, när del gäller vindkraftaggregat av en storlek som bedöms vara
intressant från energiförsörjningssynpunkt, i dag på utvecklings- och försöksstadiet.
Stora kommersiella vindkraftaggregat har ännu inte uppförts i något land.
I
Sverige genomförs inom ramen för det av riksdagen beslutade energiforskningsprogrammet
ett omfattande utvecklings- och försöksprogram inom vindkraftområdet. Hittills
har inom ramen härför bl. a. utförts vissa systemstudier samt uppförts ett
försöksaggregat på 50 kW i trakten av Älvkarleby i norra Uppland. Närmast
förestående är prototypupphandling avseende vindkraftaggregat i full skala med
en elektrisk effekt på 2-4 MW.
Flera
faktorer kan, vid sidan av bl.a. utvecklingsarbetets framgång och de därmed
sammanhängande kostnaderna för vindkraftgenererad el, komma att bli avgörande
för möjligheterna att utnytQa vindenergin.
Möjligheterna
att inom kraftsystemet till en rimlig kostnad åstadkomma produktionsuQämning
över perioder med varierande vindförhållanden är av stor betydelse för
möjligheterna att utnytQa vindkraften för energiproduktion. I vårt land är
främst vattenkraftverk tillgängliga för sådan produktionsuQämning. Såvitt nu
kan bedömas kommer kraftsystemets kapacitet för produktionsuQämning sannolikt
att sätta en övre gräns för möjligheterna till framtida vindkraftutnytQande.
Den
effekt som kan utvinnas ur ett vindkraftverk ökar kraftigt med ökande
vindstyrka. Tillgång till områden med goda vindförhållanden är därför en
förutsättning för att kraftekonomisk konkurrensförmåga skall kunna uppnås.
Energikommissionen
föreslår mot den bakgrunden att ökade resurser ges till Sveriges meteorologiska
och hydrologiska institut och andra organisationer för vindmätningar i syfte
att förbättra kännedomen om vindförhållandena i landet.
Remissinstanserna
tillstyrker kommissionens förslag eller lämnar det utan erinran.
Jag
vill framhålla att en översikUig kartläggning av vindförhållandena i landet
redan har gjorts inom ramen för energiforskningsprogrammet. Ytterligare
studier av vindförhållandena pågår. Jag anser att pågående studier inom ramen
för energiforskningsprogrammet bör fullföljas. Medel för vindstudier syftande
till att få underlag för framtida beslut rörande utnytQande av vindkraften som
energikälla bör även fortsättningsvis utgå via energiforskningsprogrammet.
Även
om de rent fysiska vindtillgångarna är goda så kan olika markområdens
tillgänglighet för vindkraftändamål komma att sätta en gräns för
utbyggnadsmöjligheterna. Varje vindkraftaggregal påverkar nämligen direkt
eller indirekt markutnyttjandet inom ett förhållandevis stort markområde.
Närmare studier av frågor i samband härmed pågår inom ramen för den fysiska
riksplaneringen. 16 Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 115. Bilaga I
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 242
Energikommissionen
räknar med ett bidrag från vindkraften till elförsörjningen år 1990 på 2 TWh.
I ett av ahernativen har dock ett bidrag på 10 TWh detta år kalkylerats. 2 TWh
motsvarar 175 å 350 vindkraftaggregat och 10 TWh 1050 ä 2 100 vindkraftaggregat
med en tornhöjd av 80 m.
Kommissionen
föreslår att pågående utvecklingsarbete drivs vidare och att
fullskaleprototyper byggs på olika håll i landet. Kommissionens förslag får
stöd av remissinstanserna, av vilka dock flera framhåller problem främst
avseende anspråk på mark för vindkraftverken.
Utnyttjande
av vindkraften i form av stora nätanslutna aggregat erbjuder enligt min
uppfattning en möjlighet att få vissa bidrag till ett huvudsakligen på andra
energikällor uppbyggt elförsörjningssystem. Påbörjade forsknings- och
utvecklingssatsningar bör därför fullföljas med målsättningen att till mitten
av 1980-talet fä underlag för vidare bedömningar rörande vindkraften. Vi bör
givetvis också aktivt föQa den forsknings- och utvecklingsverksamhet inom
vindkraftområdet som bedrivs utomlands. Jag återkommer vid min behandling av
anslaget Energiforskning till de närmare riktlinjerna för verksamheten inom
delprogrammet Vindenergi.
När
det gäller storleken av vindkraftens eventuella bidrag till den framtida
svenska energiförsörjningen vill jag framhålla att det ännu är för tidigt att,
innan bl. a. de nyss nämnda insatserna inom energiforskningsprogrammet har
slutförts, göra någon närmare bedömning. I energibalansen för år 1990 harjag
räknat med högst 1 TWh från vindkraft.
I
sammanhanget bör också nämnas att visst bidrag från vindkraften kan erhållas
genom att utnytQa små lokala, nätanslutna eller icke nätanslutna,
vindkraftaggregat. Tillgängligt underlag tyder emellertid på att energibidraget
från sådana lokala aggregat blir obetydligt för energiförsörjningen totalt
sett. Det kan däremot vara intressant för elförsörjning av enskilda fastigheter
inom vissa områden i landet.
10.8
Kraftöverföring och eldistribution
10.8.1
Kraftöverföring
Grundläggande
bestämmelser om att dra fram och begagna starkströmsledningar finns i lagen
(1902:71 s. 1) innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar (ellagen)
och kungörelsen (1957:601) om elektriska starkströmsanläggningar. Därtill
kommer de starkströmsföreskrifter enligt vilka stålens industriverk meddelar
närmare föreskrifter om utförande och skötsel av elektriska anläggningar.
Enligt
ellagen krävs tillstånd för att dra fram eller begagna elektrisk
starkströmsledning. Sådant tillstånd meddelas av regeringen eller av statens
inustriverk. Avsikten med koncessionsplikten är att staten skall ta till vara
det allmännas intressen och utöva kontroll över kraflföretagen så att inte
enbart företagsekonomiska synpunkter bestämmer planeringen, samt kontrollera
att kraven på säkerhei är tillgodosedda.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 243
De
flesta elproduktionsanläggningar av betydelse är anlutna till de riksomfattande
stamnätet, som består av ledningar och transformatorstationer för 220 kV och
400 kV. Stamnätet utnyttjas för överföringen av elenergi på större avstånd
mellan produktionsanläggningar och konsumtionsområden. Stamnätet är vidare en
förutsättning för samkörningen mellan kraftföretagen, vilket gör det möjligt
att utnytQa den totala elproduklionsapparaten på ett ekonomiskt sätt. Större
delen av stamnätet ägs av statens vattenfallsverk. Tillfälliga störningar i
produktionssystemet liksom fel på större ledningar m. m. kan i de allra flesta
fall klaras utan avbrott för abonnenterna under förutsättning att stamnätet är
rätt dimensionerat. En ändamålsenlig utbyggnad av stamnätet är sålunda ett
villkor för en säker och ekonomisk framtida elförsörjning.
Utbyggnad
och drift av stamnätet ombesörjes av vattenfallsverket i samråd med de övriga
kraftföretag som utnytQar stamnätet. Villkoren för överföring på stamnätet är
reglerade i ett avtal mellan vattenfallsverket och ett antal kommunala och
enskilda kraftföretag.
Den
regionala kraftöverföringen från kraftverk och från uttagspunkter på stamnätet
(stamstationer) till storkonsumenter och återdistributörer ombesörjs av
vattenfallsverket samt kommunala och privata kraftföretag.
Planverket
har gemensamt med naturvårdsverket, industriverket och vattenfallsverket gjort
en utredning om kraftledningar i fysisk planering. Syfiet med utredningen har
varit alt ge information och förslag till samord-ningsruiiner av ömsesidigt
intresse för kraftindustrin och den statliga och kommunala planeringen med
anknytning till markanvändning och naturresursfrågor. Utredningsarbetet har
redovisats i rapporten Kraftledningar i fysisk riksplanering, som har
överlämnats till bostadsdepartementet vid planverkets rapportering till
regeringen i samband med den fysiska riksplaneringens planeringsskede.
Regeringen har i anslutning till sitt beslut den 7 september 1978, med uppdrag
till vissa myndigheter att medverka i den fortsatta fysiska riksplaneringen,
angett att den av verken föreslagna handläggningsordningen bör vara vägledande
vid planering av kraftledningar.
Inom
bostadsdepartementet pågår arbete med dels en ny plan- och byggnadslag, dels
med en ny rapport om hushållning med mark och vatten. Inom ramen för detla arbele
bör en del av de brister som i olika sammanhang påtalats beträffande
planläggningen och handläggningen av koncessionsärenden enligt ellagen kunna
avhjälpas. Det kan emellertid också bli erforderligt att göra ändringar i
ellagen. Denna fråga övervägs f. n. i regeringskansliet.
Valtenfallsverket
har, bl.a. som underlag för den fysiska riksplaneringen, presenterat
översiktliga planer för utbyggnad av ett överföringssystem för 800 kV spänning
som förbinder vissa produklionsanläggningar med siörre konsumtionsområden i
södra och mellersta Sverige. Väsentligt för valet av ett sådant system är
enligt vattenfallsverket att såväl energiför-
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1 Industridepartementet 244
luster
som anspråken på mark kan bringas ned vid övergång till högre spänning.
Frågan
om ett system för 800 kV har aktualiserats bl. a. genom att verket hos statens
industriverk ansökt om koncession för en sådan ledning med en sträckning från
Forsmarks kraftstation till Stockholmsregionen. Industriverkets koncessionsbehandling
pågår f. n. Ändamålet med ledningen är bl.a. att täcka en ökad elförbrukning i
Storstockholmsområdet. Avsikten är att denna ledning till atl börja med skall
drivas med 400 kV spänning men vara så dimensionerad att det senare är möjligt
att öka spänningen till 800 kV och därmed flerdubbla överföringskapaciteten och
minska överföringsförlusterna.
Industriverket
har på regeringens uppdrag låtit utreda det framtida behovet av kraftledningar
för att tillgodose Stockholmsområdets behov av elenergi. Utredningen redovisar
behovet av kraftledningar fram till år 2000. Som underiag för bedömningen av
elnätets utbyggnad har två elprognoser använts. I den ena prognosen antas
elförbrukningen öka med 4,1 % per år och i den andra med 5,6%. Den faktiska
elkonsumtionen under de senaste fem åren har inom Storstockholmsområdet ökat
med i medeltal 7% per år. Den kraftiga konsumtionsökningen medför att ett antal
nya kraftledningar måste byggas och vara klara att tas i bruk senast under år
1983 för att dagens leveranssäkerhet ska kunna upprätthållas.
Det
svenska kraftöverförings- och eldistributionssystemet kännetecknas vid en
internationell jämförelse bl. a. av en hög driftsäkerhet i elleveranserna till
såväl storförbrukare som övriga elkonsumenter. Kraftöverföringssystemet byggs
upp och drivs på sådant sätt att enstaka fel i ledningsnätet - som normall
inträffar många gånger per år - inte påverkar elleveranserna till
abonnenterna. I vissa fall kan emellertid mer omfattande stömingar ge upphov
till avbrott i eldistributionen. Erfarenhetsmässigt är störningar av större
omfattning ytterligt sällsynta och är i allmänhet kortvariga.
Jag
anser att det är angeläget att driftsäkerheten i elkraftsystemet även
fortsättningsvis hålls på en mycket hög nivå med hänsyn till den cenlrala
betydelse som elenergin har för samhällets funktion. En ändamålsenlig utbyggnad
av kraftöverföringssystemet är därför nödvändig. Därvid bör särskilt beakias
möjligheterna att genom övergång till ledningar med högre spänning eller
kraftigare dimensionering minska överföringsförlusterna. Utbyggnaden av
ledningssystemet blir härigenom även ett led i en förbättrad
energihushållning. Jag anser emellertid med hänvisning till vad jag tidigare
anfört om behovet av kraftutbyggnader, att utbyggnad av ett omfattande 800
kV-nät knappast är behövligt.
Däremot
kan det bli aktuellt att dessförinnan i vissa fall bygga enstaka ledningar
dimensionerade för 800 kV med hänsyn lill bl. a. knappa markresurser. Det är
bl. a. viktigt att Storstockholm får en tryggad elförsörjning, vilket kräver
utbyggnad av nya ledningar. Den planerade 800 kV ledningen från Forsmark har
stor betydelse i detta sammanhang.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 245
10.8.2
Eldistribution
Distributionsnäten
omfattar högspänningsledningar för 20, 10 och 6 kV och lågspänningsledningar
för 380/220 volt.
Distributionen
av elström till Sveriges över fyra miljoner abonnenter sköts i dag av drygt 400
företag. Mer än hälften av dessa är privatägda och förser 20 % av abonnenterna
med elenergi, medan kommunerna svarar för 70% och staten 10%.
Under den senaste
20-årsperioden har eldistributionen genomgått en kraftig strukturförändring som
medfört att inte mindre än 1600 företag har upphört. Huvudparten av landets
eldistributörer har ingen egen elproduktion ulan elenergin levereras från
någon av de större elproducenterna. Större industrier inom ett
distributionsområde får ofta elenergin direkt från kraftleverantören.
Riksdagen
fastställde våren 1976 riktlinjer för strukturomvandlingen på
eldistributionsområdet (prop. 1975/76: 100 bil. 15 s. 158, NU 1975/76:45, rskr
1975/76:263). Dessa innebär att rationaliseringen i huvudsak skall fortgå på
frivillig väg och att den bör ske med utgångspunkt i att huvudansvaret för
distributionens ordnande åvilar det allmänna. De enskilda elkon-sumenterna
skall tillförsäkras gynnsamma distributtonsförhållanden och kommunerna som
företrädare för lokala intressen ges ett större inflytande på eldistributionen.
Statens vattenfallsverk föratsätts komma att aktivt medverka till en rationell
utveckling på området och även framdeles fortsätta att bedriva en inte
oväsentlig distributionsverksamhet.
Distributionsföretag
skall, där så bedöms lämpligt, föras samman eller gå upp i företag som medger
rationell verksamhet med tillgodoseende av konsumenternas krav på
driftsäkerhet, störningsberedskap, elkvalitet och service. Uppmärksamhet bör
fästas vid behovet av en rationell samordning mellan eldistributionen och den
allmäna kommunala verksamhets-och samhällsplaneringen.
Andra krav som bör
tillgodoses i samband med strukturomvandlingen är bl.a. att möjligheterna till
taxeuQämning tas till vara. Vidare är det enligt riktlinjerna önskvärt att så
långt som möjligt söka uppnå enhetliga lokala distributionsförhållanden genom
en samordning av tätorts- och landsbygdsdistribution.
Under
senare tid har olika kommuner i ärenden hos regeringen fört fram krav på ett
ökat kommunalt inflytande på eldistributionen. Vidare har Svenska
kommunförbundet i två promemorior daterade den 24 maj 1977 resp. den 13
november 1978, vilka har överlämnats till regeringen, redovisat sin syn på del
kommunala inflytandet. Förbundet anför bl. a. att de nya riktlinjerna för
eldistributionens strukturrationalisering speglade förhållandena under försia
hälften av 1970-talet. Under senare år har kommunerna ålagts allt störte ansvar
för energiförsörjningen. Förbundet hänvisar bl. a. till lagen om kommunal
energiplanering och riksdagens beslut år 1978 om energisparplan för befintlig
bebyggelse. Dessutom kommer kommunerna
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1 Industridepartementet 246
att
i större omfattning än f n. inte bara att distribuera utan också producera
elenergi. Ett kommunalt huvudmannaskap bör då omfatta hela kommunområdet för
att möjliggöra önskvärd samordning mellan produktion och distribution.
Vidare
anför förbundet att kommunernas behov av ett avgörande inflytande över
eldistributionen främst bör baseras på ägande. Det är i dag också möjligt för
varje kommun att ta ställning till hur den anser att eldistributionen skall
vara organiserad inom det egna området men förändringar kan dock bara ske på
lång sikt om den måste bygga på friviUighet och kan som regel aktualiseras
enbart när företag blir till salu.
Enligt
förbundet är möjligheterna för kommunerna att praktiskt få inflytande när
mindre företag blir till salu lika begränsade som före år 1976. Hindren är
framför allt konkurrens mellan olika intressenter vid förvärv av
eldistributionsanläggningar eller sådan rörelse samt finansieringssvårigheter.
Förbundet anser därför att svårighetema för kommunerna att förvärva
eldistributionsföretag bör undanröjas och kommunerna ges förköps-rätt till
företagsförvärv inom det egna området.
För
egen del vill jag anföra följande om kommunernas inflytande på eldistributionen.
Kommunernas stärkta ställning såsom den återspeglades i nktlinjema kom till
uttryck i ellagen på så sätt att i lagen togs in en bestämmelse innebärande att
möjligheterna att tillgodose lokala intressen särskilt skall beaktas vid
prövning av ansökan om områdeskoncession. Sådana synpunkter som kommunförbundet
har framfört i sina promemorior skall därför bedömas med beaktande av de krav
som enligt ellagen ställs på lämpliga enheter. Härvid vill jag särskilt peka på
kravet att åstadkomma enheter inom vilka en taxeuQämning kan komma till stånd.
I vissa fall innebär detta krav att distributionsområdena inte bör begränsas
till att omfatta endast enskilda kommuner.
För
att koncessionsmyndigheten skulle fä möjlighet att i ett tidigare skede än
dittills kunna följa och påverka strukturomvandlingen infördes lagen (1976:240)
om förvärv av eldislributionsanläggning m.m. enligt vilken det krävs tillstånd
till förvärv av sådan anläggning. Genom ett sådant tillståndstvång skulle också
konkurrenssituationer och spekulativa förvärv, som är ägnade att diva upp
prisnivån till nackdel för konsumenterna, kunna förebyggas. Avsikten med
tillståndstvånget är att koncessionsmyn-dighelen redan på förvärvsstadiet skall
kunna göra den prövning som f n. sker i samband med att ansökan om koncession
prövas.
Jag
vill också erinra om att en opartisk värderingsnämnd inrättades i syfte atl
främja frivilliga överlåtelser av eldistributionsanläggningar eller rörelse.
Nämnden skall pröva frågor om värdering av anläggning så att priset blir
rimligt från såväl köparens som säljarens synpunkt.
Jag
anser därför att koncessionsmyndigheten har erforderiiga lagliga möjligheter
att verka bl.a. för en strukturomvandling i enlighet med 1976 års riktlinjer
där även de kommunala synpunkterna såsom de kommit till
Prop.
1978/79:115 Bilagal Industridepartementet 247
utiryck
i Kommunförbundets promemorior kan tillgodoses i önskvärd omfattning. Jag vill
i sammanhanget erinra om att den som inte är nöjd med beslut, som i första
instans fattas av statens industriverk, beträffande frågor om koncession enligt
ellagen eller förvärv enligt lagen om förvärv av eldistributionsanläggning m.
m. kan överklaga sådana beslul hos regeringen. Jag kan således inte finna att
det föreligger några vägande skäl att införa en kommunal förköpsrätt till
företagsförvärv såsom Kommunförbundet föreslagit.
Staten har sedan länge med
olika stödåtgärder medverkal till utbyggnaden av eldistributionsanläggningar
på landsbygden. Statsbidrag till främjande av landsbygdens elektrifiering har
utgått sedan år 1940. Skälen för en intensifiering av elektrifieringsarbetet
var att avspärrningen under kriget hindrade tillförseln av bensin samt lys- och
brännoljor (prop. 1940:43 s. 12).
Några
mera bestämda allmängiltiga regler rörande statsbidragens storlek eller de
fömtsättningar som borde gälla för bidragen, ansågs knappast kunna uppställas.
Det fick ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma därom från fall till fall under
beaktande av de föreliggande särskilda förhållandena.
Efter
beslut av riksdagen år 1958 (prop. 1958:116, JoU 1958:17, rskr 1958:278)
föreligger möjlighet att i betydligt större omfattning än tidigare lämna stöd
till upprustning av elnät på landsbygden.
Nu
gällande bestämmelser om stödverksamhet finns i förordningen (1959: 369,
omtryckt 1977: 348) om statligt stöd åt landsbygdens elförsörjning. Stöd till
anläggning och uppmstning av elektriska distributionsnät på landsbygden,
inbegripet anläggningar för lokala elverk, kan beviljas i form av dels bidrag,
dels garantier för lån som tas i bank, hypoteksförening eller kassa för
jordbmkskredit ellerannan kreditinrättning. Uppmstningsstödet tar sikte enbart
på upprastning av oräntabla eldistributionsanläggningar, dvs. främst
glesbygdsdistribution.
Genom
den statliga bidrags verksamheten har ca 100000 fastigheter fått tillgång till
elström. Hittills har 115 milj. kr. utgått i statsbidrag för detta ändamål.
Avsiklen med verksamheten är att förbättra distributionsanlägg-ningama och
främja strukturomvandlingen. Hittills har 108 milj. kr. lämnats i bidrag till
upprustning av nedslitna och underdimensionerade landsbygdsnät i samband med
att ekonomiskt svagare enheter uppgått i större och bärkraftigare
distributionsföretag.
Eftersom
stmkturomvandlingen hittills skett på frivillig väg, har stödverksamheten
visat sig vara ett effektivt medel för att åstadkomma en överföring av
olönsamma och dåliga distributionsföretag till mer bärkraftiga enheter.
Socialstyrelsen
fick för några år sedan i uppdrag att på försök göra särskilda insatser för att
förbättra servicen för människor i glesbygd. I samband därmed konstaterades att
många familjer i skogs- och Qällbyg-
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 248
derna saknar elström. Socialstyrelsen tillsatte
tillsammans med industriverket en arbetsgrupp som fick i uppdrag att inventera
det återstående elektrifieringsbehovet i Jämtlands, Västerbottens och
Norrbottens län samt föreslå hur de helårsbebodda fastighetema skulle kunna
elektrifieras.
Industriverket har i promemorian Glesbygdselektrifiering
en inventering av elektrifieringsbehovet i Norrbottens, Västerbottens och
Jämtlands län närmare redovisat resultatet av arbetsgruppens arbete.
Inventeringen visar att 250 hushåll i de tre länen saknar
el. Länsmyndighetema och kommunerna bedömer att ca 150 av dessa bör
elektrifieras. Den läns visa fördelningen är 73 fastigheter i Norrbottens län,
31 i Västerbottens län och 45 i Jämtlands län. Dessa fastigheter bebos f. n.
av 379 personer. Totalt fanns vid undersökningstillfället i landet ca 400
oelektrifierade fastigheter. Kännetecknande för bosättningarna är att de
ligger ensligt med stora avstånd till närmaste kraftledning.
Inom ramen för socialstyrelsens glesbygdsanslag har bidrag
lämnats till ett antal kommuner och enskilda fastighetsägare för inköp av
dieselaggre-gat för fastigheternas elförsörjning. Denna försöksverksamhet har
blivit dyrbar och inte resulterat i en tillfredsställande elförsörjning.
Aggregatelektrifiering förordas därför endast i de fall en konventionell elektrifiering
blir alltför dyrbar.
Industriverket har beräknat kostnaden för en
elektrifiering av återstående oelektrifierade fastigheter, som bör förses med
el, till 55 miQ. kr. i 1976 års penningvärde. Av detta belopp kan
statsbidragsanspråken enligt tillämpad praxis uppskattas till ca 30 milj. kr.
Rapporten har genom industriverkets försorg varit på
remiss hos bl. a. berörda länsstyrelser och kommuner. Remissinstanserna
förordar i princip att fastigheterna förses med el på konventionellt sätt, dvs.
att kraftledningar dras fram.
Industriverket undersöker f. n. möjligheterna att för
elektrifiering av avlägset liggande fastigheter använda bl.a. aggregat som
bygger på stir-lingprincipen och små vattenkraftstationer. Verket skall också
undersöka om det finns andra alternativa möjligheter till lokal elproduktion än
de nu nämnda, t. ex. små, inte nätanslutna vindkraftverk.
Industriverket har låtit genomföra en teknisk/ekonomisk
undersökning i syfte att få en uppfattning om omfattningen av eftersatt
underhållsarbete och behovet av förnyelse inom eldistributionsföretag som inte
har tillräckliga resurser för att bedriva en godtagbar distribution.
Resultatet av undersökningen har redovisats i utredningen Eldistribution - en
ekonomisk analys.
Utredningen visar att det föreligger risk för att många
företag eftersätter underhåll och förnyelse av sina nät främsi på grund av
glesl kundunderiag och i vissa fall i förening raed för låg taxesättning. Det
är dock endast ett begränsat antal av det totala antalet eldistributörer som
arbetar under ekonomiskt ogynnsamma förhållanden. En grov uppskattning ger vid
handen att det rör sig om ca 40-50 distributtonsföretag.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 249
I
detta sammanhang vill jag anföra följande om de principer som bör läggas till
grund för den fortsatta stödverksamheten efter dét att det nu gällande
stödprogrammet löper ut budgetåret 1979/80.
Enligt
utbildad praxis utgår bidrag f n. till elektrifiering av äldre helårs-bebodda
fastigheter i glesbygd. Bidrag kan inte lämnas till täckande av
driftunderskott. Bidragen är behovsprövade och beroende av angelägenhetsgrad.
Syftet med bidragen är att förbättra levnadsvillkoren för dem som sedan länge
är bofasta i glesbygd. Stöd har därför i princip inte ansetts kunna lämnas till
nyetableringar. Jag anser emellertid att bidrag undantagsvis skall kunna utgå
även i dessa fall. Jag åsyftar då sådana äldre fastigheter som från
samhälleliga synpunkter, t. ex. behov av bevakning, tillsyn eller
räddningsQänst, bedöms vara av intresse att bevara.
Det
är emellertid inte rimligt att alla återstående oelektnfierade fastigheter
förses med el. Om och på vilket sätt en elektrifiering skall kunna genomföras i
varje enskilt fall får liksom hittills ytterst bli beroende på kostnadema. I
den mån försöksverksamhet med lokal elproduktion med UtnytQande av lokala
energikällor kommer till stånd bör den innktas mot sådana anläggningar som utan
större svårigheter kan skötas av den som bebor fastigheten. Årliga driftbidrag
för sådana elektrifieringar anser jag därför inte skall utgå.
Jag
anser att restelektrifieringen bör fortgå inom en ram av 2 ä 3 milj. kr. per
budgetår. Med en sådan bidragstakt bör restelektrifieringen, med de kostnader
industriverket uppgett härför, kunna vara avslutad inom en tioårsperiod.
Den
pågående strukturomvandlingen har lett till att bärkraftiga enheter skapats,
bl. a. genom att mindre inte bärkraftiga företag gått upp i större. Jag finner
det vara angeläget att de stora och bärkraftiga företagens erfarenheter och resurser
utnytQas vid en omstrukturering. De bör därför även i fortsättningen aktivt
medverka till en rationell utveckling på området och bl.a. vara beredda att la
över olönsam och dålig distribution. Jag anser med hänsyn till den utveckling
jag pekat på att det inte längre är behövligt att staten genom bidrag stöder
den fortsatta utvecklingen i samma omfattning som hittills. Stödet i form av
bidrag till upprustningar bör därför till större delen kunna ersättas med andra
former av stödåtgärder. Jag åsyftar då statliga lån eller lånegarantier för
upprustningskostnader.
Det
finns emellertid fortfarande ett antal mindre glesbygdsområden, som saknar
inslag av tätare bebyggelse och där huvudsakligen mindre, ekonomiskt svaga
dislribulionsföretag är verksamma. Det finns inte heller alltid lämpliga,
angränsande företag som är villiga att utan bidrag ta över och rusta upp sådana
glesbygdsföretag.
En
avveckling av upprustningsbidragen skulle i sådana fall kunna medföra en
nedslitning av distributionsanläggningarna och förhindra en fortsatt
strukturrationalisering med upprustning av redan nedslitna anläggningar.
Glesbygdsbefolkningens förhållanden skulle därigenom komma att för-
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1 Industridepartementet 250
sämras.
Om bidragen i sådana fall avvecklas, kan det också bli svårare för t.ex.
kommunala distributionsföretag att överta angränsande, nedslitna nät där detta
framstår som nödvändigt från straktursynpunkt.
Endast i sådana
glesbygdsområden som jag nu har nämnt bör statliga bidrag till upprustning av
nedslitna och oräntabla elnät kunna lämnas. Bidragen bör inriktas på svaga
lokala och kommunala företag som tagit över eller står i begrepp att ta över
dåliga företag. Jag beräknar det återstående behovet av sådana medel till
totalt 10 milj. kr.
Jag vill i sammanhanget
erinra om att industriverket enligt de av riksdagen våren 1975 fastställda
riktiinjema för strakturomvandlingen på eldistributionsområdet (prop.
1975/76:100 bil. 15 s. 158, NU 1975/76:45, rskr 1975/76:263) har att överväga
om det behövs lagstiftning eller andra åtgärder för att trygga en fortsatt
utveckling enligt riktlinjerna. Verket skall också överväga om fortsatta
ekonomiska stödåtgärder är påkallade för att påskynda och underlätta
rationaliseringsarbetet.
Jag har från industriverket
erfarit att verket har för avsikt att senast i samband med verkets
anslagsframställning för budgetåret 1980/81 redovisa sina överväganden.
Prop. 1978/79:115
Bilagal Industridepartementet 251
HemstäUan
Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen
dels
att godkänna de riktlinjer för energipolitiken som jag har förordat, dels att
antaga förslagen till
1.
lag om ändring i lagen
(1978:160) om vissa rörledningar,
2.
lag om ändring i lagen
(1942:335) om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar m.m.,
dels
att godkänna den av mig förordade utvidgningen av användningsområdet för
statlig garanti för oljeutvinning m. m.
Prop. 1978/79:115
Bilagal Industridepartementet
252
opaginerad Kontrollera mot PDF
Anslagsfrågor
för budgetåret 1979/80 DRIFTBUDGETEN Fjortonde huvudtiteln E.
ENERGIHUSHÅLLNING
E
2. Statens kämkraftinspektion: Förvaltningskostnader
Från
detta anslag bestrids kämkraftinspektionens kostnader för tillsyn av
kärnkraftverk m.m. Inspektionens verksamhet finansieras med avgifter enligt
förordningen (1975:421, ändrad senast 1978:686) om vissa avgifter till statens
kämkraftinspektion. Avgifterna avses medföra full kostnadstäckning för såväl
förvaltningskostnader som kärasäkerhetsforskning.
Regeringen
har därför i budgetpropositionen 1979 föreslagit riksdagen att under denna
rubrik anvisa ett förslagsanslag av 1000 kr. (prop. 1978/ 79:100 bil. 17 s.
132).
Somjag
redan har nämnt (avsnitt 5.2) bör kärnkraftinspektionen nästa budgetår
disponera ytterligare medel utöver vad jag har beräknat i budgetpropositionen
1979. Dessa medel skall användas för en ökad satsning på sådana åtgärder som
leder till att säkerheten i befintliga kämkraftblock kan höjas.
Statens
kärnkraftinspektion har i skrivelse den 23 februari 1979 beräknat de
ytterligare utgifterna inom detta anslag under budgetåret 1979/80 till 3,5
milj. kr. Inspektionens förslag till fördelning av detta belopp liksom upptagna
medel innevarande budgetår och min beräkning i budgetpropositionen framgår av
följande sammanställning.
1978/79
Beräknad ändring 1979/80
Totalt 1979/80
Förslag i budgetpropositionen 1979
Inspektionen i skrivelse 1979-02-23
Föredraganden
Anslag
Utgifter
Lönekostnader
Sjukvård
Reseersättningar
(även
för utrikes resor) Lokalkostnader Expenser
9046000
6000
398000
466000 513000
-1- 925000 -H 1000 -1- 60000
+ 168000 - 51000
+3 360000 + 1000 + 40000
+ 44000 + 55000
13331000
8000
498000
678000 517000
10429000
+ 1103000
+3500000
15032000
Uppbördsmedel
Tillsyn av atomenergianläggningar m. m.
10428000
-1-1 103 000
+3 500000
15031000
Nelloutgift
1000
of.
of.
1000
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1 Industridepartementet 253
I
enlighet med inspektionens förslag beräknar jag utgifterna för inspektion för
budgetåret 1979/80 till sammanlagt 15032000 kr., dvs. 3,5 milj. kr. mer än jag
beräknade i budgetpropositionen 1979. De ytteriigare medlen under anslagsposten
Lönekostnader är därvid främst avsedda för utgifter för olika konsultuppdrag.
Jag har inte nu beräknat medel för några ytterligare tjänster vid
inspektionen. Som framgår av sammanställningen beräknas även de uppbördsmedel
som redovisas under detta anslag öka med 3,5 milj. kr. varför anslagsbeloppet 1
000 kr. kvarstår oförändrat.
Riksdagen bör beredas
tillfälle att ta del av mina ändrade beräkningar av utgifterna under anslaget.
Jag hemställer att regeringen
bereder
riksdagen tillfälle att ta del av mina ändrade beräkningar av utgifterna under
anslaget Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader.
E
3. Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning
Från
detta anslag bestrids kärnkraftinspektionens kostnader för kärnsäkerhetsforskning.
Verksamheten finansieras med avgifter enligt förordningen (1975:421, ändrad
senast 1978:686) om vissa avgifter till statens kärnkraftinspektion. Anslaget
förs därför upp med ett formellt belopp av 1000 kr. Det får inte belastas.
Regeringen
har därför i budgetpropositionen 1979 (prop. 1978/79:100 bil. 17 s. 135)
föreslagit riksdagen att under denna rubrik anvisa ett reservationsanslag av 1
000 kr. för budgetåret 1979/80.
I
budgetpropositionen 1979 beräknade jag för den verksamhet som finansieras över
anslaget under budgetåret 1979/80 totalt 24,5 miQ. kr.
Somjag
tidigare har nämnt (avsnitt 5.2) bör kärnkraftinspektionen nästa budgetår
disponera ytterligare medel utöver vad jag har beräknat i budgetpropositionen
1979. Dessa skall användas till en ökad satsning på åtgärder som leder till att
säkerheten i befintliga kärnkraftverk kan höjas. Jag har nyss redovisat mina
beräkningar avseende inspekttonens förvaltningskostnader. Även för att
möjliggöra forskning kring säkerhetshöjande åtgärder bör finnas ytterligare
medel.
Statens
kärnkraftinspektion har i sin under E 2 nämnda skrivelse beräknat det ytteriigare
medelsbehovet under detta anslag budgetåret 1979/80 till 1,5 miQ. kr.
Jag
ansluter mig till inspektionens bedömning och beräknar alltså den verksamhet
som skall finansieras över detta anslag under nästa budgetår till totalt 26
milj. kr. Eftersom anslaget tillförs medel genom avgifter från
kärnkraftproducenterna kvarstår anslagsbeloppet 1 000 kr. oförändrat.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet
254
opaginerad Kontrollera mot PDF
Riksdagen bör beredas tillfälle att ta del av min ändrade
beräkning av omfattningen av verksamheten under anslaget. Jag hemställer att
regeringen
bereder
riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om verksamheten under
anslaget Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
E 5.
Energibesparande åtgärder inom näringslivet m. m.
107107473
310000000 300000000
1977/78
Utgift 1978/79 Anslag 1979/80 Förslag
Reservation
342028281
opaginerad Kontrollera mot PDF
Från
detta anslag bestrids utgifter för statsbidrag enligt förordningen (1975:422)
om statsbidrag till energibesparande åtgärder inom näringslivet m. m. (omtryckt
1978:339), enligt förordningarna (1977: 389 och 1978:985) om särskilt tillägg
till statsbidrag enligt förordningen (1975:422) om statsbidrag till
energibesparande åtgärder inom näringslivet m. m. och enligt kungörelsen (1974:
250) om statsbidrag till energibesparande åtgärder inom trädgårdsföretag
(omtryckt 1978:290).Bidragsverksamheten administreras, vad gäller de
energibesparande åtgärderna inom näringslivet (anslagposterna 1 och 2), av
statens industriverk, vars utgifter för administration, information, utredning
och uppföljning av verksamheten också täcks från anslaget. Bidragen till
trädgårdsföretag (anslagposterna 3 och 4) administreras av lantbruksstyrelsen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1978/79
Beräknad
ändring 1979/80
opaginerad Kontrollera mot PDF
Myndighetema
Föredraganden
opaginerad Kontrollera mot PDF
Åtgärder i
företagens byggnader, processer m. m. samt åtgärder rörande små vattenkraftverk
Prototyper och demonstrationsanläggningar m.m. Åtgärder i trädgårdsnäringens
byggnader
Prototyper
och demonstrationsanläggningar inom trädgårdsnäringen
249000000
-109000000
-34000000
57000000
+ 23000000
+23000000
3000000
of.
+
1000000
1000000
of.
of.
310000000
- 86000000
-10000000
opaginerad Kontrollera mot PDF
De uppgifter som statens industriverk och
lantbruksstyrelsen har lämnat beiräffande bidragsläget m. m. den 1 juli 1978
sammanfattas i följande tabell (miQ. kr.).
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1 Industridepartementet
255
opaginerad Kontrollera mot PDF
Anvisade me
:-
Beviljade
och
Inneliggande
del t.o.m.
av
industri-
ansökningar
budgetåret
verket
till
om bidrag
1977/78
styrkta
bidrag
Antal
Bidrags-
Bidrags-
projekt
belopp
belopp
Åtgärder
i företagens bygg-
ca
ca
ca
1.
nader,
processer m. m.
408
4570
317
63
2.
Prototyper
och demonstra-
tionsanläggningar
m. m.
100
83
72
29
3.
Ätgärder
i trädgårds-
näringens
byggnader
10
718
9
-
4.
Prototyper
och demonstration sanläggningar inom
trädgårdsnäringen
-
-
-
-
518
5371
398
92
Vanliga
åtgärder avseende företagens byggnader, vartill bidrag har beviljats, är
förbättring av isolering och av värme- och ventilationssystem, anslutning till
Qärrvärme och övergång till eldning med fasta bränslen. Inom företagens
processer är de vanligaste åtgärderna återvinning av värme ur gaser, vätskor,
luft m. m., övergång till eldning med fasta bränslen samt pann- och ugnsbyten.
En stor del av stödet till prototyper och demonstrationsanläggningar har gått
till olika projekt inom pappers- och massaindustrin för att pröva ny energisnål
teknik inom branschens industriella processer. Bidrag har lämnats också för
att pröva en ny metod att framställa råjärn och för aft pröva en ny teknik vid
klor-alkaliframställning. Bland intressanta projekt under budgetåret 1977/78
kan nämnas en anläggning för återvinning av gummi ur bildäck, en anläggning
för förbränning av hushållsavfall och bark i fluidiserad bädd och en anläggning
för framställning av metangas ur gödsel.
De
vanligaste åtgärderna avseende trädgårdsnäringens byggnader är byte av
värmepannor och förbättring av värmeinstallationer samt investeringar i
isolerande skuggningsanläggningar och installationer för automatisk
klimatreglering.
Statens
industriverk
Antalet
ärenden rörande bidrag för energibesparande åtgärder inom näringslivets
byggnader har, som en föQd av ändrade bidragsregler, ökat mycket kraftigt.
Detta har lett till en otillfredsställande lång handläggningstid. Genom
delegering till de regionala utvecklingsfonderna av ärenden rörande vissa
mindre bidrag avseende byggnader och genom vissa förenklade
handläggningsrutiner räknar emellertid industriverket med en minskning av
handläggningstiden för dessa ärenden.
Som
en följd av lågkonjunkturen har antalet ärenden rörande industriella processer
samt prototyper och demonstrationsanläggningar sjunkit under
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 256
budgetåret
1977/78. Genom arbetet med erfarenhetsåterföring i form av
"teknikblad" och "energisparhandböcker" för olika branscher
samt en fortsatt subventionerad energirådgivning torde bidragen för åtgärder
inom industriella processer kunna komma att efterfrågas i större omfattning.
Industriverkets
utredning (SIND 1978:6) om behovet av prototyper och demonstrationsanläggningar
inom pappers- och massaindustrin, järn- och stålindustrin och kemiska industrin
ger underlag för en mer aktiv uppsökande verksamhet vad avser bidrag till
sådana anläggningar. Vidare kommer i ökad utsträckning en samordning att ske
med programorganen på energiforskningsområdet. Resultaten från forsknings- och
utvecklingsverksamheten torde under året i ökad omfattning omsättas i
demonstrationsanläggningar.
Bidragen till
energibesparande åtgärder inom näringslivet har haft som väsentligt syfte att
underlätta en omställning till bättre energihushållning i produktion och
byggnader. Detta innebär att en avtrappning av bidrags-verksamheten bör ske
efter hand, åtminstone vad gäller bidrag till ombyggnad av
produktionsutrastning och byggnader.
Bidragen till prototyper
och demonstrationsanläggningar bör å andra sidan öka i omfattning liksom
information och rådgivning. Arbetet koncentreras på att initiera stora
energibesparingsprojekt av typ spillvärmeöverföring från industrin till
kommunala hetvattennät, övergång till fastbränsleeldning i kommuner och
industrier samt i övrigt insatser för att få till stånd prototyper och
demonstrationsanläggningar i de energikrävande industribranscherna främst
baserade på inhemska bränslen och i viss utsträckning kol.
Erfarenhetsåterföring i form av teknisk-ekonomisk information om
sparmöjligheter svarar för en stor del av informationsaktivite-teraa. Som ett
resultat av den direkta energirådgivningen via subventionerade konsulter, som
bekostas av medel under anslaget Vissa utbildningsåtgärder m.m. i
energibesparande syfte, väntas antalet ärenden som rör mindre och medelstora
företag att öka i omfattning. Schablonregler bör tillämpas i ökad utsträckning
för att få en snabb och smidig handläggning. I samband med utvärdering av
bidragsverksamheten har verket för avsikt att överväga frågan om bidragen
behöver kompletteras med en lånemöjlighet.
Industriverket
har inte utnytQat de bemyndiganden som verket haft att under budgetåret 1977/78
ikläda staten ekonomisk förpliktelse för budgetåren 1978/79 och 1979/80 i
samband med bidrag till företagens byggnader, processer m. m. samt till
prototyper och demonstrationsanläggningar. Inte heller under innevarande
budgetår räknar verket med att behöva ta motsvarande bemyndigande rörande
budgetåren 1979/80 och 1980/81 i anspråk. Industriverket föreslår att verket
får bemyndigande att under budgetåret 1979/80 ikläda staten ekonomisk förpliktelse
i samband med bidrag till energibesparande åtgärder inom näringslivet samt till
prototyper och demonstrationsanläggningar vilken, inberäknat löpande beslut,
innebär
Prop. 1978/79:115 Bilagal Industridepartementet 257
åtaganden om högsl 25 milj. kr. under budgetåret 1980/81
och högsl 15 milj. kr. under budgetåret 1981/82.
Verkei bedömer det som troligt atl en beslutsmässig
reservation om ca 50 milj. kr. kommer att finnas pä anslaget den 30 juni 1979.
Verket hemsläller att sammanlagt 220 milj. kr. - 140 milj. kr. för åtgärder i
företagens byggnader, processer m. m. saml åtgärder rörande små vattenkraftverk
och 80 milj. kr. för prototyper och demonstrationsanläggningar - anvisas förde
bidrag som administreras av verket.
Lantbruksstyretsen
Efterfrågan på bidrag till bränslebesparande åtgärder har
visats en viss minskning under budgetåret 1977/78. Med hänvisning till all
bidragsbeloppets övre gräns fr. o. m. den 1 juli 1978 har höjts från 50000 kr.
till 75 000 kr. samt att efterfrågan på bidrag till prototyper och
demonstrationsanläggningar är svår att förutse föreslår lantbruksstyrelsen
oförändrade belopp budgetåret 1979/80 för sin del av anslaget.
1974 års trädgårdsnäringsutredning
I delbeiänkandel (SOU 1978:51) Svensk trädgårdsnäring
konstaterar 1974 års irädgårdsnäringsutredning alt statsbidraget till
energibesparande åtgärder inom trädgårdsnäringen har varil ett mycket
värdefullt medel för att sänka energiförbrukningen inom näringsgrenen.
Utredningen föreslår, förutom vissa andra ändrade bidragsregler,
att gränsen för högsta möjliga bidrag höjs från 75000 kr. till 100000 kr. per
projeki.
Behovet av statsbidrag till energibesparande åtgärder inom
trädgårdsnäringen uppskattar utredningen till 15 milj. kr.
Remissyttrande
Energisparkommittén (I 1974:05) noterar med
tillfredsställelse att frågan om en kraftig utökning av möjligheterna atl
erhålla speciella lån till energibesparande åtgärder i stället för bidrag
övervägs inom industriverket. Den avtrappning av bidragsgivningen som
industriverket förordar beträffande ombyggnad av produktionsutrustning och
byggnader bör dock ske först samtidigt med en utbyggnad av lånemöjligheterna.
Vad gäller bidragsstödet lill prototyper och demonsirationsanläggningar
instämmer kommittén i atl det bör byggas ut. Kommittén betonar vidare vikten av
all informalionen och rådgivningen byggs ul och att akliva uppsökande
informationsinsatser görs för alt nå ut till förelagen med information om de
konsuliQäns-ter som finns att erbjuda.
Föredraganden
Sedan slödel lill energibesparande invesleringar inom
näringslivet m. m. infördes våren 1974 (prop. 1974:69, CU 1974:21, JoU 1974:19,
rskr 17
Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 115. Bilaga 1
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 258
1974: 180, rskr 1974: 196) har riksdagen anvisat
sammanlagt 828 milj. kr. för sådant stöd och för administration av stödet.
Huvuddelen av de anvisade medlen, 657 milj. kr., har beräknats för åtgärder i
företagens byggnader, industriella processer m. m. samt åtgärder rörande små
vattenkraftverk. För att ta fram prototyper och demonsirationsanläggningar m.
m. har beräknats 157 milj. kr. och för åtgärder inom trädgårdsnäringen 14 milj.
kr. Medlen för bidragsgivningen disponeras vad avser åtgärder i trädgårdsnäringen
av lantbruksslyrelsen och i övrigt av statens industriverk.
Med hänvisning till vad jag tidigare har anfört om
möjligheterna att spara energi inom näringslivet och behovet av bidrag för att
få till stånd dessa åtgärder (avsnitt 6.2.3) beräknar jag för budgetåret
1979/80 för åtgärder i företagens byggnader, processer m. m. samt för åtgärder
rörande små vattenkraftverk 215 milj. kr. Jag har då tagit hänsyn lill det
extra medelsbehov om 75 milj. kr. avseende det tillfälliga särskilda
bidragstillägg som riksdagen har beslutat om (prop. 1978/79:46, NU 1978/79: 13,
rskr 1978/ 79:121).
Riksdagen har våren 1978 beslutat om en energisparplan för
befintlig bebyggelse (prop. 1977/78: 76, CU 1977/78: 31, rskr 1977/78: 345).
Beslutet innebär att ett ambitiöst sparmål har satts upp. Vid min beräkning av
medelsbehovet under detta anslag harjag tagit hänsyn till de behov av stöd till
åtgärder i näringslivets byggnader som följer av det mål som riksdagen har satt
upp som riktpunkt för energisparande åtgärder inom byggnadsbeståndet.
Den fortsatta
inriktningen och omfattningen av bidragsverksamheten avser jag, somjag tidigare
har nämnt, att ta upp i samband med behandlingen av nästa års
budgetproposition.
Den introduktion av solvärmeleknik somjag har förordat
(avsnitt 9.5.3) kommer enligt min mening att innebära en bätire hushållning med
energi. Det är därför naturiigi att bidrag till solvärmeinslallationer i
näringslivets byggnader i ökande omfattning kommer att lämnas efter hand som
erfarenheter av solvärmetekniken vinns.
För stöd
till prototyper och demonstrationsanläggningar räknar jag med ett anslagsbehov
av 80 miQ. kr. för budgetåret 1979/80, vilket är en höjning med 23 milj. kr.
jämfört med innevarande budgetår.
Vad gäller
åtgärder inom trädgårdsnäringen har chefen för jordbruksdepartementet tidigare
denna dag föreslagit vissa ändringar av bidragsreglerna. Förslagen innebär bl.
a. att bidrag till energibesparande åtgärder i vissa fall kan utgå även vid
uppförande av växthus och att gränsen för högsta bidragsbelopp för åtgärder i
byggnader höjs från 75 000 kr. till 100000 kr. De ändrade reglerna väntas
medföra ell ökal medelsbehov. Jag räknar därför, efter samråd med chefen för
jordbruksdepartementet, med ett med I milj. kr. ökat anslag om 4 milj. kr. för
åtgärder i trädgårdsnäringens byggnader. För stödet till prototyper och
demonstrationsanläggningar inom trädgårdsnäringen, vilket infördes den Ijuh
1978, räknar jag med ett oförändrat medelsbehov.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 259
Jag
har i del föregående anfört attjag anser att information om erfarenheterna
från bidragsverksamheten är ett viktigt led för att få till stånd
energibesparande ålgärder. Ytterligare resurser för detta ändamål bör därför
ställas till industriverkets förfogande. Vid min medelsberäkning harjag tagit
hänsyn också till industriverkets kostnader för administration, information,
utredning och uppföljning av bidragsverksamheten.
Anslaget
bör alltså för budgetåret 1979/80 föras upp med totalt (215+80+4+1=) 300 milj
kr.
Jag
kommer att i annat sammanhang föreslå att industriverket ges vidgade
befogenheter vad gäller beslul om bidrag. Det ankommer på regeringen att fatta
beslut i detta avseende.
Industriverket
har innevarande budgetår bemyndigande atl fatta beslut om bidrag till
energibesparande åtgärder inom näringslivet samt till prototyper och
demonstrationsanläggningar m. m. som, inberäknal löpande beslut, innebär
åtaganden om högst 100 milj. kr. under budgetåret 1979/80 och högst 15 miQ. kr.
för budgetåret 1980/81.
Beträffande
stöd till energibesparande åtgärder i näringslivet erfordras ibland möjlighet
att göra åtaganden som sträcker sig över flera budgetår. Regeringen bör därför
inhämta riksdagens bemyndigande att under budgetåret 1979/80 fatta beslut om
bidrag till åtgärder inom näringslivet samt till prototyper och
demonstrationsanläggningar m.m. som, inberäknat löpande beslut, innebär
åtaganden om högst 25 milj. kr. under budgetåret 1980/81 och högst 15 milj. kr.
under budgetåret 1981/82.
Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1.
bemyndiga regeringen att under
budgetåret 1979/80 i enlighet med vad jag har anfört ikläda staten ekonomisk
förpliktelse i samband med bidrag till energibesparande åtgärder inom näringslivet
samt till prototyper och demonstrationsanläggningar, vilken inberäknat löpande
beslut innebär åtaganden om högst 25 000000 kr. under budgetåret 1980/81 och
högst 15000000 kr. under budgetåret 1981/82,
2.
till Energibesparande åtgärder
inom näringslivet m.m. för budgetåret I979f80 anvisa ett reservationsanslag av
300000000 kr.
E
6. Vissa utbildningsåtgärder m. m. i energibesparande syfte
1977/78
Utgift 1434575 Reservation 5 395095
1978/79
Anslag 5000000
1979/80
Förslag 5000000
Från
delta anslag, som disponeras av statens industriverk, bestrids kostnader för statliga
bidrag till kurser rörande uppvärmning och ventilation, för utarbetande av
plan med kursprogram samt till kurser rörande
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet
260
opaginerad Kontrollera mot PDF
förbättrad energihushållning i industriella processer och
för statliga bidrag till de regionala utvecklingsfonderna för energirådgivning
rörande bl. a. eldnings-, ventilations- och processteknik. Från anslaget
bestrids även industriverkets kostnader för administration av verksamheten.
RikUinjer för verksamheten har angivits i prop. 1975:30
(bil. 1. s. 355, NU 1975: 30, rskr 1975: 202) och i prop. 1977/78:100 (bil. 17
s. 196, NU 1977/78:42, rskr 1977/78:207).
1978/79
Beräknad ändring 1979/80
Statens
Föredra-
Utbildningsåtgärder
i syfte
industriverk
ganden
1.
att
minska energibehovet
för
lokaluppvärmning
1800000
+ 1200000
2.
Utbildningsåtgärder i syfte att minska energiförbrukningen
inom olika industri-
processer
900000
+ 1 lOOOOO
3.
Rådgivningsverksamhet
i
energifrågor
1800000
+ 700000
4.
Att fördelas till under 1-3 angivna ändamål efter
bestämmande av statens
industriverk
500000
of.
5000000
+3000000
of.
Statens industriverk
Bidrag utgår till kurser inom de uppvärmningsiekniska och
veniilalions-lekniska områdena. Kurserna vänder sig till yrkesverksamma inom
lokal-iippvärmningsområdei, dvs. lill olika typer av drifipersonal för
industri-, bostads- och förvaltningslokaler samt till villaägare.
Den totala medelsram avseende lokaluppvärmning som verket
har disponerat för budgetåret 1977/78 uppgick till 3620000 kr. I detta belopp
ingick 2 miQ. kr. från anslaget Vissa energibesparande ålgärder inom
bostadsbeståndet under bostadsdepartementets huvudtitel. Dessa medel avsåg
fortbildning i energifrågor av personer som arbeiar med att uppföra byggnader
och med byggnadernas drift och förvaltning. Medel för dessa ändamål disponeras
fr.o. m. budgetåret 1978/79av statens planverk.
Under budgetåret 1977/78 har bidrag lämnats till ell
flertal kurser för yrkesverksamma inom byggnadsprocessen. Bl. a. har Svenska
Byggnadsin-dusiriförbundei fåll bidrag till energisparutbildning av både
arbetsledare och byggnadsarbetare. Rörfirmornas Riksförbund har fått bidrag
till kurser i nya byggnormer och inregleringsteknik. BPA, HSB, Riksbyggen och
SABO har med bidrag arrangerat kurser i energibesparing för styrelseledamöter
i bostadsrättsföreningar, arbetsledare, projektorer, fastighetsskö-lare och
drifipersonal.
För budgetåret 1978/79 kommer kursverksamheten inom
lokalupp-
Prop.
1978/79:115 Bilagal Industridepartementet 261
värmningsområdet
alt ytterligare utökas. Industriverket samarbetar med planverket och Svenska
Kommunförbundei vid planläggningen av de utbildningsinsatser som behövs för
alt kommunerna skall uppfylla målsättningen enligt energisparplanen för
befintlig bebyggelse Qfr prop. 1977/ 78:76). Utbildning av ca 1 600 sötare
kommer alt ske under våren 1979 så all de kan analysera rökgaser och trimma
pannor. Vidare föreslås solarna få elementära kunskaper i inregleringsteknik,
så att inregleringsfunktionen kan kontrolleras.
Under
budgetåret 1979/80 bör kurser i inregleringsteknik för anslällda i rörfirmor
anordnas i sådan omfattning att en inreglering av värmesystemen kan ske så
snabbt som möjligt. Ca 930000 lägenheter, dvs. ca hälften av
flerbostadsbeståndel, och ca 300000 småhus bör enligt planverkels utredning
inreglera sina värmesystem. Industriverkets enhel för företagsutveckling
(SIFU) arrangerar f. n. kurser i ekonomisk värmeproduktion, oljeeldning,
värmeaulomatik, värmepumpar, lermiskt inomhusklimai etc. Behovet av dessa
kurser synes slort. Kurserna bör därför enligt industriverket fortsätta och
utökas.
Med
hänsyn till den beräknade efterfrågan på bidrag föreslår verket att för
budgetåret 1979/80 3 milj. kr. anvisas för utbildningsåtgärder i syfte att
minska energibehovet för lokaluppvärmning.
Behovet
av utbildningsinsatser för att minska energiförbrukningen inom olika
industriprocesser är enligt verket svåridenlifieral och splittrat.
Under
budgetåret 1977/78 har en kurs för ångpanneskötare i industrin genomförls.
Bidrag har vidare lämnats till kurser i bl. a. ventilationsteknik
förgmvpersonal. drift och skötsel av lågtryckspannor, drift och skötsel av ång-
och hetvaltenpannor i foderfabriker. Svenska Cellulosa AB och Pappersbruksföreningen
har erhållil bidrag för endagsseminarier kring "Modellfabriker"
avsedda för bl.a. drift- och platschefer inom massa- och pappersindustrin. SIFU
har erhållit bidrag för ett antal processinriktade kurser.
En
karlläggning av de olika industribranschernas utbildningsbehov på energiområdet
är i det närmasle avslutad. Arbetet med kursplaner och kursmalerialframtagning
inleds under våren 1979 och under budgetåret 1979/80 räknar industriverket med
att kurserna är igång. Dessa kurser bedöms pågå i ett par är innan behovet av
utbildning är läckt. Efter hand som erfarenhel fås kan kurserna bättre anpassas
till de speciella krav på utbildning som olika branscher fordrar. Ällleflersom
kursutbudet växer blir samordningsuppgifterna allt viktigare och mer
omfattande. Samarbetet med andra myndigheter och kursarrangörer kommer därför
att fördjupas.
För
utbildningsåtgärder i syfte atl minska energiförbmkningen inom olika
industriprocesser disponerar verket för budgetåret 1978/79 ca 1,5 milj. kr.
inkl. reservationer. Planerings- och initieringsinsatserna kan successivt
övergå till en ökad volym av kursverksamhet. Medelsbehovel bedöms därför enligt
verket för budgetåret 1979/80 komma att uppgå lill 2 milj. kr.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 262
För all nå de mindre och medelstora företagen kompletteras
utbildningsinsatserna med uppsökande rådgivning av bred och allmän karaktär,
omfattande såväl eldnings- som ventilations- och processteknik. Denna rådgivning,
för vilken huvudansvaret åligger industriverket, sker via de regionala
utvecklingsfonderna.
Under budgetårel 1977/78 har försöksverksamhelen med
gratis energi-konsult lill mindre och medelstora företag utvidgats till
samtliga företagareföreningar (numera regionala utvecklingsfonder), som
vardera har fåll 50000 kr. för all besöka ca 45-50 förelag. Della initiativ har
fåll ell slort gensvar och flera utvecklingsfonder har ansökt om ytterligare
medel.
Konsulterna har kunnai ge företagen en översiktlig
bedömning av möjligheterna till energibesparing, uppskattat konstnaderna,
anvisat behov av vidare utredning saml pekat på möjlighelerna till
energisparbidrag. Ett besöksprolokoll har upprättats och tillställls förelaget,
utvecklingsfonden och industriverket.
Verket avser att under budgetåret 1978/79 fortsätta
informations- och rådgivningsverksamheten till de mindre och medelstora
företagen. En utvärdering av nuvarande verksamhet kommer atl ge underiag för
förbättringar. Verket har i januari 1979 redovisat en sådan utvärdering.
Inom ramen
för anslaget Energibesparande ålgärder inom näringslivet m. m. sker en
fortlöpande inventering av besparingsmöjligheter inom olika branscher. Det är i
första hand de konsulter som utför dessa branschstudier som bör engageras för
den uppsökande rådgivningen tillsammans med utvecklingsfonderna. Under perioden
avses ett antal av dessa konsulter på prov få uppsöka företag i sina resp.
branscher.
Under
budgetårel 1979/80 kommer rådgivningen att samordnas med den informations- och
rådgivningsverksamhet som kommunerna kommer atl ha till fastighetsägarna. Den
uppsökande verksamheten inriklas på små och medelstora förelag. Del har visat
sig atl graliskonsulter är ell bra sätt atl nå ut lill förelagen. Verket avser
därför att fortsätta och eventuellt, beroende på utfallet under budgetåret
1978/79, uividga verksamheten med branschvisa energikonsulter eller
energikonsulenter. Dessa kommer alt mer systematiskt ge rådgivning om
besparingsmöjligheter till företag inom olika branscher. Dessulom kan dessa
konsulter ge anvisningar om lämpliga energikurser för företagets anställda.
Medelstillskoltet för budgetåret 1979/80 för
rådgivningsverksamheten inkl. ersättningen lill de regionala
utvecklingsfonderna, information m. m. beräknas lill 2,5 milj. kr.
Fr.o.m. budgetårel 1978/79 har under en ny anslagspost
anvisats 500000 kr. atl av verkei fördelas på de övriga anslagsposterna.
Industriverket föreslår att denna anslagspost även under budgetåret 1979/80
lillförs 500000 kr.
Sammanfattningsvis bedömer industriverket att en fortsatt
verksamhei, inom samma riktlinjer som nu gäller, under budgetårel 1979/80
erfordrar
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 263
ett anslag om 8 miQ. kr.
För administrationskostnader begär industriverket
alt få använda 300000 kr. av anslaget.
Remissyttrande
Energisparkommittén (I 1974:05) bedömer atl det vore
synneriigen värdefullt om den av induslriverkel föreslagna höjningen av detta
anslag kunde komma till stånd. Kommittén framhåller bl.a. att en bättre utbildning
av projektorer och driftpersonal många gånger kan innebära minskning av
energiförbrukningen, särskilt inom lokaluppvärmningsområdet, även när inga
ytterligare åtgärder vidgas.
På lång sikt torde förutsättningarna för en utveckling av
rådgivningsinsatserna vara mycket stora. De erfarenheter energisparkommittén
har visar alt det är främst de mindre och medelstora företagen som saknar
kunskap på energibesparingsområdel. Kommittén anser att den av industriverket
planerade energjsparbandboken måsle ses som en viktig utbildnings- och
informationskanal för dessa företag och framhåller att den bör framtagas med
stor skyndsamhel.
Föredraganden
Verksamheien med stöd till kurser i energifrågor avseende
uppvärmning av byggnader inleddes våren 1974 (prop. 1974:69, CU 1974:21, rskr
1974: 180). Året efter utvidgades verksamheten enligt förslag i 1975 års
energipolitiska proposition (prop. 1975: 30 bil. 1 s. 355, NU 1975: 30, rskr
1975: 202) till all omfatta stöd även till kurser om god energihushållning i
industriella processer och till rådgivning i energifrågor till framför allt de
mindre och medelstora företagen. Sedan våren 1974 har sammanlagt 14750000 kr.
beräknats för kurser rörande uppvärmning och ventilation. För
utbildningsåtgärder i syfte att minska energianvändningen inom olika
industriprocesser har beräknats 2 245000 kr. Vidare har sammanlagt 4 345000 kr.
beräknats för rådgivningsverksamheten, vilken kanaliseras via de regionala
utvecklingsfonderna. Därutöver har för innevarande budgetår 500000 kr.
beräknals för atl av statens industriverk, som administrerar verksamheten,
fördelas mellan utbildningsåtgärder eller rådgivningsinsatser.
Jag har tidigare förordat (avsnitt 9.5.3) en ökad satsning
på solvärmeleknik. Jag finner del därför naturligt att utbildning och rådgivning
om solvärmetillämpningar får allt större utrymme i utbildnings- och
rådgivningsverksamheten efter hand som tekniken visar sig tillräckligt
beprövad för praklisk introduktion.
Med
hänvisning till vad jag tidigare (avsnitt 6.2.6) har anfört beräknar jag
behovet av medel under anslaget till 5 milj. kr. Vid medelsberäkningen har jag
tagit hänsyn också till kostnaderna för att administrera verksamheien.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 264
Jag hemsläller all regeringen föreslår riksdagen
att till Vissa utbildningsåtgärder m. m. i
energibesparande syfte för budgetåret 1979/80 anvisa ett reservationsanslag av
5 000000 kr.
E 9. Medelstillskott till Svenska Petroleum Exploration AB
Nytt anslag (förslag) 7000000
Jag har ttdigare (avsnitt 8.1.6) redogjort för bildandet
av en ny statlig basorganisation för oQeprospektering, Svenska Petroleum
Exploration AB. Bolaget, som är ett helägt dotterbolag till Svenska Petroleum
AB, har till uppgift att anskaffa, utvärdera och genomföra prospekteringsprojekt
för såväl Svenska Petroleums som andra svenska företags räkning. Bolaget avses
komma att överta den verksamhet som hittills har bedrivits inom de båda
halvstatliga bolagen OQeprospektering AB och Petroswede AB. Personalen hos
dessa bolag väntas komma att erbjudas anställning hos det nya bolaget.
Kostnadema för det nya bolagels verksamhet har uppskattats
till 50 miQ. kr. under en uppbyggnadsperiod av fem år. Dessa koslnader kommer
att kunna till viss del fördelas på olika prospekteringsprojekt som handhas av
bolaget. Kostnader för allmän administration och för sådan datainsamling som
inte är projektanknuten kommer emellertid under uppbyggnadsperioden att svara
för en stor del av de totala kostnaderna.
Medel för atl täcka de kostnader som inte lämpligen kan
hänföras till visst projekt bör övergångsvis ställas till förfogande av staten.
Jag förordar att detta sker över ett nytt reservationsanslag på driftbudgeten,
benämnt Medelstillskott till Svenska Petroleum Exploration AB. Jag beräknar medelsbehovet
för budgetåret 1979/80 till 7 miQ. kr.
Jag avser atl i annat sammanhang föreslå regeringen atl
meddela föreskrifter av innebörd att bolaget senast den 1 september 1979 skall
redovisa en plan för verksamheten som underlag för en närmare bedömning av
medelsbehovet under återstoden av uppbyggnadsperioden. Bolaget bör därvid utgå
från att de svenska insatserna för oQeprospektering inom och utom landet kommer
att öka till sammanlagt ca 100 milj. kr. om året, dvs. den nivå som förutsattes
då bidragssystemet för prospektering infördes den 1 juli 1978 (prop. 1977/78:
128, NU 1977/78: 70, rskr 1977/78: 343).
Jag hemställer atl regeringen föreslår riksdagen
att till MedelstiUskott tUl Svenska Petroleum Exploration
AB för budgetåret 1979/80 anvisa ett reservationsanslag av 7000000 kr.
Oljeprospektering
I statsbudgeten för budgetåren 1976/77 och 1977/78
anvisades under denna anslagsrubrik reservationsanslag av sammanlagt 40 milj.
kr. Medlen
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 265
var
avsedda för statliga prospekleringsinsatser genom Svenska Petroleum AB. Äv
medlen återstår 22 miQ. kr.
Jag
har lidigare (avsnitt 8.1.6) redogjort för Svenska Petroleums förvärv av
aktierna i Petroswede AB. I enlighel med vad jag har anfört förordarjag alt de
återstående medlen på anslaget ställs till Svenska Petroleums förfogande för
att läcka bolagets kostnader i samband med förvärvet. Dessa kostnader avser
dels likvid för aktierna, dels fullföljandet av de projekt som har övertagits i
och med förvärvet. Någon närmare beräkning av återsiäende kostnader för dessa
projekt är inte möjlig bl. a. av det skälet att det är osäkert om ingivna
koncessionsansökningar kommer att beviljas. En annan oviss faktor är i vilken
utsträckning enskilda intressenter kommer att utnyttja erbjudanden från Svenska
Petroleum om fortsatt dellagande i projekt som har övertagits från Petroswede.
Jag räknar dock med att medlen kommer att kunna täcka ifrågavarande kostnader.
Eventuella överskjutande medel bör kunna användas av Svenska Petroleum för atl
täcka bolagets del av kostnaderna för nya prospekteringsprojekt till vilka
statsbidrag beviQas enligt förordningen (1978:997) om statligt bidrag till
prospektering efter oQa och naturgas.
Jag
hemställer alt regeringen föreslår riksdagen
atl
godkänna vad jag har förordat om användningen av reservationsanslaget
OQeprospektering.
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1 Industridepartementet 266
F.
TEKNISK UTVECKLING M.M.
F
13. Energiforskning
1977/78
Utgift 144443 163' Reservation 40067826'
1978/79
Anslag 238500000 1979/80 Förslag 283 000000 ' Anslagen
Energiforskning och Grundläggande forskning för energiområdet.
I
enlighet med n'ksdagens beslut (prop. 1975:30, NU 1975:30, rskr 1975:202) har
ett treårigt program för forskning och utveckling inom energiområdet -
Huvudprogram Energiforskning - genomförts under budgetåren 1975/76-1977/78.
Riksdagen beslöt år 1978 (prop. 1977/78:110, NU 1977/78:68, rskr 1977/78:341)
om en förlängning av huvudprogrammet med tre år.
För
huvudprogrammet och vissa därmed sammanhängande insatser angavs för
treårsperioden 1978/79-1980/81 en sammanlagd medelsram om 842 milj. kr. För
budgetåret 1978/79 har anvisats sammanlagt 242 miQ. kr., varav 238,5 miQ. kr.
från detta anslag och 3,5 miQ. kr. från Qortonde huvudtitelns anslag Kommittéer
m. m.
Huvudprogram
Energiforskning är uppdelat på sex program. För programmen 1-5 finns, som
närmare kommer att framgå av det föQande, programansvariga organ med uppgift
att planera och beställa forskning och utvecklingsarbete inom de olika
programmen.
Innan
jag går in på myndigheternas anslagsframställningar vill jag nämna att
delegationen (I 1975: 2) för energiforskning (DFE) nyligen, inom ramen för ett
särskilt uppdrag från regeringen Qfr prop. 1977/78:110 s. 15), har lämnat en
samlad redovisning av verksamheten inom Huvudprogram Energiforskning under
treårsperioden 1975/76- 1977/78 (Ds I 1979: 2 Energiforskningsprogrammet
1975/78 - verksamhetsrapport).
DFE
redovisar i sin rapport utgifterna för verksamheten inom energiforskningsprogrammet
under treårsperioden 1975/76-1977/78 och de åtaganden för perioden härefter
som med stöd av riksdagens bemyndigande har gjorts före den 1 juli 1978.
Äv
rapporten framgår att verksamheten har ökal starkt i omfattning från budgetåret
1975/76, då ca tre Qärdedelar av anvisade medel disponerades, till budgetåret
1977/78, då såväl för budgetåret anvisade medel som från tidigare budgetår
kvarslående odisponerade medel utnytQades. De programansvariga organen har
också i ökande grad utnyttjat givna bemyndiganden att göra åtaganden för
kommande budgetår. Vid utgången av budgetåret 1977/78 hade de programansvariga
organen sålunda iklätt staten ekonomiska förpliktelser i samband med stöd till
forskning och utveckling inom energiområdet om sammanlagt 93 miQ. kr. för
budgetåren 1978/ 79 och 1979/80. Jag återkommer till DFE:s redovisning av
utvecklingen
Prop. 1978/79:115 Bilagal Industridepartementet 267
inom de skilda programmen i samband med min behandling av
anslagsframställningarna för programmen 1 -6 i det följande.
Sammanfattningsvis konstaterar DFE i sin rapport att
energiforsknings-programmets stora ekonomiska omfattning och efter hand ökande
kostnader för vissa områden torde komma alt leda lill väsentligt skärpta krav
på koncentration av insatserna. DFE anger samtidigt alt de resultat av energiforskningsprogrammet
som successivt kommer fram bör ge säkrare underlag för att bedöma föQdema av
att avstå från insatser på vissa områden.
I prop. 1977/78: 110 om energiforskning m.m. behandlade
föredraganden utförligt riktlinjer och medelsberäkningar för de olika
programmen. I min redogörelse för myndigheiernas anslagsframställningar i det
föQande kommer jag därför att i huvudsak endast återge sådana förslag som
innebär preciseringar eller avvikelser i förhållande lil) vad föredraganden då
angav.
DFE har efter remiss yttrat sig över de programansvariga
organens anslagsframställningar vad gäller programmen 1 -4 och 6. För överskådlighetens
skull återger jag delegationens synpunkter i samband med attjag redovisar
anslagsframställningarna för de olika programmen.
Program 1. Energianvändning i industriella processer m. m.
Programansvarigt organ för program 1 är styrelsen för
teknisk utveckling (STU).
STU föreslår insatser inom sex olika delprogram Qfr prop.
1977/78:110 s. 125131), nämligen Allmänna studier. Trä, massa och papper, Järn
och stål. Övriga processer inom industrin. Jordbruk och trädgårdsnäring samt
Samhällets varuflöden. Verksamheten under treårsperioden 1978/79-1980/81 avses
till stor del omfatia jämförande studier av olika lekniskl-ekonomiskt
inlressanta möjligheter att minska energianvändningen och öka flexibiliteten
vid val av bränsle i olika industriella processer. Som mål för studierna anges
atl de i början av 1980-lalet skall ge underiag för satsning på ett fålal
lovande utvecklingsprojekt. Anslag till program 1 föreslås för budgetåret
1979/80 utgå med 28 miQ. kr.
DFE tillstyrker STU: s förslag till medelstilldelning. DFE
pekar dock på att STU:s redovisning av planer för verksamheten inom programmel
är mycket knapphändig.
I sin rapport över treårsperioden 1975/76-1977/78
konsiaterar DFE bl.a. att verksamheten inom programmet kom igång långsamt, men
att projektvolymen redan under budgetåret 1976/77 hade nått hög nivå inom flera
områden. 1 vissa fall har försöksanläggningar dock saknats. Verksamheten har
under perioden alltmer inriklats mol nya processer.
Program 2. Energianvändning för transporter och samfärdsel
Programmel är indelat i två delprogram, nämligen Åtgärder
i transportsystemet och Energianvändning i drivsystem.
Prop.
1978/79:115 Bilagal Industridepartementet 268
Transportforskningsdelegalionen
(TFD) är programansvarigt organ för Ätgärder i transportsystemet. JFö anmäler
att den har för avsikl atl överarbeta planema för insatserna inom
delprogrammet under budgetåren 1979/80 och 1980/81. Anslag till delprogrammet
föreslås för budgetåret 1979/80 utgå med 2,7 miQ. kr.
DFE
ansluter sig till TFD: s bedömning av medelsbehovet. DFE anser också atl del är
angeläget att TFD utarbetar en ny plan för insatserna inom delprogrammet under
budgetåren 1979/80 och 1980/81.
I
sin rapport över treårsperioden 1975/76-1977/78 konstaterar DFE att
verksamheten inom delprogrammet, som då benämndes Transportsystemets
utveckling, har kommit igång långsamt. Problemen alt finna intresserade och
kompetenta forskare har i verksamhetens inledningsskede varit stora.
Eftersläpningar i projektinitieringen har dock inhämtats under det tredje året.
STU
är programansvarigt organ för Energianvändning i drivsystem. STU anger att
verksamheten under treårsperioden 1975/76-1977/78 har skapat ett gott underlag
för att fortsättningsvis koncentrera insalsema inom delprogrammet till de mest
lovande projekten. Anslag till delprogrammet föreslås för budgetåret 1979/80
utgå med 8 milj. kr.
DFE
ansluter sig till STU:s bedömning av medelsbehovet. DFE pekar dock pä att STU:s
redovisning av planer för verksamheten är mycket knapphändig även vad gäller
detta delprogram.
Program
3. Energianvändning för bebyggelse
Programansvarigt
organ för program 3 är statens råd för byggnadsforskning (BFR). STU svarar för
den konkreta planeringen och handläggningen av stödet till industriellt
ulvecklingsarbete och innovationsinriktade projekt inom programmet. Med medel
från anslag under bostadsdepartementets huvudtitel finansieras lån för
fördyrade byggnadskostnader i samband med forskningsinriktal
experimentbyggande Qfr prop. 1977/78: 122, CU 1977/78:30, rskr 1977/78:344).
Medel för planering och uppföQning härav utgår under detta anslag.
BFR
har inkommit med dels en anslagsframställning den 1 september 1978, dels en
kompletterande anslagsframställning den 5 februari 1979 som, med ändring av den
tidigare anslagsframställningen vad gäller BFR:s verksamhet inom energiområdet,
innehåller förslag om en forcerad satsning inom delprogrammet Solvärmesystem
och energilagring m. m.
BFR
framhåller i sin anslagsframställning den 1 september 1978 föQande vad gäller
verksamheten inom programmet under treårsperioden 1978/79-1980/81.
Ett
genomförande av riksdagens beslut om energi sparplan för befintlig bebyggelse
(prop. 1977/78:76, CU 1977/78: 31, rskr 1977/78:345) förutsätter atl ökade
insatser görs för att omedelbart omsätta ny kunskap i praklisk
Prop.
1978/79:115 Bilagal Industridepartementet 269
lillämpning.
Tyngdpunklen i del industriella utvecklingsarbetet inom programmet bör därför
läggas på utveckling äv energibesparande komponenter för befintlig bebyggelse.
BFR föreslår samtidigt i annal sammanhang en ökning av ambitionsnivån för den
energiinriktade prototyp- och demon-stralionsverksamheten (EPD), vilken
finansieras inom bostadsdepartementets huvudtitel. I konsekvens härmed
föreslår BFR en minskning av insalsema på mer grundläggande forskning inom del
främst på åtgärder i befintlig bebyggelse inriktade delprogrammet Effektivare
energianvändning. BFR konstalerar vidare att ett tämligen omfatlande forsknings-
och utvecklingsarbete är nödvändigt innan värmepumpstekniken kan ge några
större bidrag till energihushållningen och förordar därför något större
insatser inom delprogrammet Värmepumpar än vad som angavs i prop. 1977/78: 110
(s. 138).
BFR
framhåller att systemfrågorna och frågan om långtidslagring av energi måste
lösas för att solvärme skall kunna bli ett alternativ för energiförsörjning av
bebyggelsen i vårt land. BFR angeratt det borde vara möjligt alt åstadkomma ett
tekniskt genombrott för syslem med säsonglagring av solenergi och föreslår en
viss ökning av insatserna inom delprogrammet Solvärmesystem och energilagring
m. m. i förhållande till vad som angavs i prop. 1977/78:110.
För
delprogrammet Planering, styrfaktorer, statistik föreslår BFR en minskning av
insatserna rörande kommunernas planering. BFR föreslår samtidigt i annal
sammanhang, mot bakgrund av riksdagens beslut om energisparplan för befintlig
bebyggelse, en ökning av EPD-verksamhe-len på samma område. För delprogrammet
Brukarkrav föreslås en koncentration till frågor om inomhusklimai och övriga
bmkarkrav.
BFR:s
anslagsframställning har, i vad avser industriellt ulvecklingsarbete och
innovationsinriktade projeki, utformats i samråd med STU.
DFE
ansluter sig i huvudsak till rådets bedömningar och förslag till
medelsfördelning. DFE framhåller särskilt alt erfarenheterna under det senasle
året har bestyrkt lämpligheten av atl ägna siörre uppmärksamhet åt
systemaspekter och lagringsfrågor inom solvärmeområdet.
I
sin rapport över treårsperioden 1975/76-1977/78 konstaterar DFE att
verksamheten inom programmet har kommit igång snabbt bl.a. beroende på att BFR
redan före budgetåret 1975/76 gav stöd till verksamhet inom energiområdet.
Under perioden har Solvärme och Värmepumpar successivt utvecklats till tunga
områden inom programmet. Brist på kompetenta forskare har dock förelegal för
projekt nära lillämpningsskedet. Det vetenskapliga metodkunnandet har dessutom
inom vissa områden varit lågt, varför insatserna delvis har fått karaktär av
kompetensuppbyggnad.
I
sin kompletterande anslagsframställning den 5 februari 1979 framhåller BFR atl
den medelsförslärkning för forskning och utveckling inom solvärmeområdet som
BFR tidigare hade begärt inte möjliggör någon mera betydande forcering av
verksamheten. Under hösten 1978 utfört planeringsar-
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 270
bete
harenligt BFR emellertid visat all en kraftig forcering av solvärmepro-grammel
redan under innevarande treårsperiod är såväl praktiskt genomförbar som
synnerligen angelägen. BFR framhåller att en forcering av insalsema gördel
möjligt att snabbare klariägga de tekniska och ekonomiska föratsättningarna
för ett omfattande införande av solvärmesyslem och energilagring i bebyggelsen.
BFR bedömer att dess förslag bör leda till att en samlad utvärdering av
solvärmeteknikens förutsättningar i Sverige och av behovet av fortsatta forsknings-
och utvecklingsinsatser kan göras år 1984.
BFR
redovisar en plan för forcerade insatser inom solvärmeområdel lill en kostnad
av sammanlagt 176 miQ. kr. för treårsperioden 1978/79-1980/ 81. Härav avser 80
miQ. kr lån till forskningsinriktal experimenlbyggande och 96 miQ. kr.
forskning och utveckling, inkl. planering och uppföQning av forskningsinriktal
experimentbyggande. Tyngdpunkten i de föreslagna insalsema ligger på
systemfrågor och frågor rörande säsonglagring av solvärme. Rådet föreslår därvid
insatser på ett antal utvecklingslinjer, nämligen värmelagring i vatten i s.k.
solvärmecentraler, värmelagring i mark, värmelagring i bottensediment i sjöar
och havsvikar samt kemisk värmelagring. Därutöver föreslås ett omfattande
program avseende sol-värmt tappvarmvatten samt grundläggande och generella
forsknings- och utvecklingsinsatser rörande bl.a. solfångare, reglersystem,
distributionssystem, mät- och utvärderingsmetodik osv.
BFR
föreslår samtidigt, utöver vad som angavs i anslagsframställningen den 1
september 1978, att vissa övriga delar av programmet Energianvändning för
bebyggelse, som har karaktären av praktiskt inriktat utvecklingsarbete med
nära samband med genomförandet av den av riksdagen beslutade energisparplanen
för befindig bebyggelse, skall utgå ur energiforskningsprogrammet och att
verksamheten inom dessa områden fortsättningsvis skall finansieras från anslag
under bostadsdepartementets huvudtitel. Det gäller större delen av
delprogrammet Effektivare energianvändning samt hela delprogrammen Planering,
styrfaktorer, stattsttk och Brukarkrav.
BFR
föreslår mot den bakgrunden för budgetåret 1979/80 föQande fördelning av medel
för forskning och utveckling, inkl. planering och uppföQning av
forskningsinriktal experimentbyggande, inom programmet Energianvändning för
bebyggelse (miQ. kr.).
Effektivare
energianvändning 4,5
Värmepumpar 9,5
Solvärmesystem och
energilagring m. m. 37,5
51,5
BFR
har vid utarbetandet av sin kompletterande anslagsframställning samrått med
STU, DFE och nämnden för energiproduktionsforskning.
Prop.
1978/79:115 Bilagal Industridepartementet 271
DFE
hardärvid bl. a. framhållil atl den föreslagna solvärmesatsningen kan få stor
betydelse för uppbyggnad av kompetens inom både tillverkande företag och
byggnadsföretag. Enligt DFE måste statsmaklerna för att undvika ryckighet vara
beredda att fortsätta satsningen ttll dess att solvärmelekniken kan tränga in
på marknaden. DFE pekar också på att en forcering av ny teknik på detta tidiga
utvecklingsstadium kan leda till bakslag som avskräcker från fortsalt satsning
om forceringen inle är tillräckligt kunskapsunderbyggd.
Program
4. Energiproduktion
Programansvarigt
organ för program 4 är nämnden för energiproduktionsforskning (NE).
Programmet
är indelat i åtta delprogram, nämligen Inhemska bränslen. Kol, Syntetiska
drivmedel, Lättvattenreaktorer, Hetvattenteknik m.m.. Vindenergi, Avancerad
energiteknik och Fusionsenergi. NE anger att en revidering av planerna för
insatserna inom de olika delprogrammen, i syfte atl anpassa dessa till de
riktlinjer som har givits i prop. 1977/78:110, pågår saml att en
resultatrapport för den hittillsvarande verksamheten inom hela programmet
planeras bli publicerad under våren 1979. NE anmäler vidare att samarbetet med
Studsvik Energiteknik AB, som hitfills har avsett främst delprogrammen
Hetvattenteknik m. m. och Lättvattenreaktorer, f. n. utvidgas till
delprogrammet Inhemska bränslen och att möjligheterna till ytterligare
samverkan kommer att studeras under innevarande budgetår.
NE
framhåller, med hänvisning lill pågående revidering av planerna, att det f. n.
föreligger vissa svårigheter att exakt ange hur stor del av verksamheten inom
de olika delprogrammen under treårsperioden 1978/79-1980/ 81 som kommer att
falla på budgetåret 1979/80. NE framhåller särskilt att det är förenat med stor
svårighet att avgöra hur utgiftema för delprogrammet Vindenergi kommer alt
fördelas på olika budgetår.
NE
anmäler att den har studerat olika former av kollektiv forskning inom
energiproduktionsområdet och därvid särskilt intresserat sig för dels avtal
mellan STU och Stiftelsen Värmeteknisk forskning, dels den verksamhet som styrs
av avtal mellan Studsvik Energiteknik AB och de organ inom branschen med vilka
Studsvik kan träffa avtal. NE anser bl. a. mot bakgmnd härav att den kollektiva
energiproduktionsforskningen bör ses över och förstärkas och anmäler sin avsikt
att senare lägga fram förslag om hur en sådan översyn skulle kunna ske.
NE
anger övre och undre gränser för fördelningen på olika delprogram av utgiftema
under budgetåret 1979/80. Totalt för program 4 anges inter-vallet 140-170 miQ.
kr. och föreslås anslag med 170 miQ. kr. NE har därvid inräknat utgifter för
delprogrammet Lättvattenreaktorer med 10-20 miQ. kr. NE framhåller samtidigt
att man önskar en översyn av medelsför-
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 272
delningen
till NE, statens kärnkraftinspektion och statens strålskyddsinstitut, vilken
resulterar i att NE finansierar en mindre del än i dagsläget av statsstödet till
säkerhetsforskningen inom kärnenergiområdet. Genom en sådan åtgärd skulle NE:s
stödkriterier bättre överensstämma med de som tillämpas inom övriga delprogram.
DFE
anmäler att den, på grund av att NE vid den tidpunkt då dess
anslagsframställning ingavs reviderade sina programplaner, inte har haft
underlag för att yttra sig över inriktningen av verksamheten inom programmet.
Vad
gäller medelstilldelningen anser DFE att det är väsentligt att tillräckliga
medel reserveras för finansiering av relativt kostnadskrävande fältförsök och
demonstrationsanläggningar mot slutet av treårsperioden 1978/79-1980/81 och
föreslår därför ett lägre anslag för programmet under budgetåret 1979/80 än vad
nämnden äskar.
DFE:s
förslag till fördelning av anslaget på delprogram framgår av föQande
sammanställning. Som jämförelse redovisas NE:s beräkning (miQ. kr.).
1979/80
beräknar
DFE
NE
Inhemska
bränslen
33
30-40
Kol
5
4-6
Syntetiska
drivmedel
8
6-9
Lättvattenreaktorer
14
10-20
Hetvattenteknik
7
6-8
Vindenergi
35
35-60
Avancerad
energiteknik
17
15-20
Fusionsenergi
22
20-25
141
140-170
DFE
slöder NE:s förslag om en översyn av ansvarsfördelningen mellan NE, statens
kärnkraftinspektion och statens strålskyddsinstitut när det gäller det statliga
stödet till säkerhetsinriktad forskning inom kärnenergiområdet. Enligt DFE bör
därvid även fortsättningsvis en från kontrollfunktionen fristående forskning
inom kärnsäkerhetsområdet finansieras genom NE. DFE ifrågasätter dock om inte
finansieringsansvaret för säkerhetsforskningen i större utsträckning kunde
åläggas kraftproducenterna.
NE:s
förslag om översyn av den kollektiva energiproduktionsforskningen stöds också
av DFE som anser det angeläget att företag som producerar och distribuerar
energi eller tillverkar utrustning härför ökar sitt stöd för forskning,
utveckling och försöksverksamhet inom energiområdet. Fömlsältningarna för ett
eller flera kollektiva forsknings- och utvecklingsprogram inom
energiproduktionsområdet bör därför enligt DFE undersökas.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 273
DFE
har i ell kompletterande yttrande över förslag från NE om disposition av medel
för vissa större försöksanläggningar ur den i energiforskningsprogrammet
ingående t. v. ofördelade reserven tagit upp frågan om vindkraftprototyper. Mot
bakgrund av alt de aktuella beräkningarna av kostnaderna för prototyperna
enligt DFE ligger väsentligt över de tidigare beräknade kostnaderna anser DFE
att t. v. bara en av de två tidigare planerade prototyperna skall beställas
enligt den ursprungliga tidplanen.
I
sin rapport över treårsperioden 1975/76-1977/78 framhåller DFE atl ett
ambitiöst planeringsarbete har utförts inom programmel och att
projektinitieringen har kommit igång snabbt. Vidare konstaterar delegationen
att verksamheten inom områdena SpillvärmeutnylQande och Nya bränslesystem fick
avsevärt mindre omfattning än som ursprungligen avsågs. Å andra sidan har
området Organiska bränslen, innefattande bl.a. energiskog och torv, fått en
betydligt större volym än som beräknades. Fömtom sistnämnda område utvecklades
under perioden även Vindenergi till en tung satsning.
I
en skrivelse till industridepartementet har professor K. Gösla Eriksson vid
geologiska institutionen, Chalmers lekniska högskola anhållit om 3,5 miQ. kr.
for fortsatt forskning och prospektering inom för geotermisk energi
intressanta områden i vårt land. NE, som har yttrat sig i ärendet, anger att
den med hänsyn till de finansiella ramar och statsmakternas föreskrifter i
övrigt som gäller inte kan tillstyrka att särskilt stöd inom energiforskningsprogrammet
skall utgå på det sätt som professor Eriksson förordar.
Program
5. Allmänna energisystemstudier
Programansvarigt
organ för program 5 är delegationen för energiforskning (DFE).
DFE
anger alt planerna för insatserna inom programmel är under omarbetning. Som
underlag härför avser delegationen bl.a. utföra en analys avseende vilka av de
problem som har aktualiserats av framtidsstudiesekretariatets studie Energi
och samhälle och av energikommissionens arbete som bör bearbetas vidare inom
programmet. Under höslen 1978 skall delegationen vidare låta göra en oberoende
utvärdering av insatserna inom programmel under treårsperioden 1975/76-1977/78.
Verksamheten
inom programmet avses under budgetåret 1979/80 omfatta fortsatt arbele på
energisyslemsludier med ekonomisk inriktning, avslutning av siudier angående
energiförsörjningskriser, utvidgning av framtidsstudier samt fortsättning av
systemanalysarbetet.
DFE
föreslår anslag till Allmänna energisyslemsludier med 5 miQ. kr., varav 350 000
kr. avser koslnader för programadministration vid delegationen. DFE anmäler
dessulom att skilda omständigheter talar för en ökad satsning på programmet men
vill, med hänvisning till pågående omarbetning av planerna, inte närmare ange
storleken härav. Som en preliminär
18 Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 115. Bilaga 1
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 274
bedömning
anges dock atl programmet behöver lillföras ytterligare 1 miQ. kr. för
budgetåret 1979/80.
Kostnaderna
för DFE:s verksamhet i övrigt bestrids från Qortonde huvudtitelns anslag
Kommitiéer m.m. Som har redovisats i prop. 1978/ 79:100 (bil. 17 s. 18), har
medel härför beräknats med 4 miQ. kr. för budgetåret 1979/80.
I sin rapport över
treårsperioden 1975/76-1977/78 framhåller DFE att verksamheten inom programmet
har kommit igång relativt snabbt. Tillgången på personal med kompetens inom de
för programmet centrala områdena har varit tillfredsställande. På nya områden
har kompetensuppbyggnad påbörjats inom ramen för förprojekt eller
demonstrationsprojekt.
Program
6. Energirelaterad grundforskning
Den
energirelaterade grundforskningen ingår fr. o. m. budgetåret 1978/ 79 som ett
program inom Huvudprogram Energiforskning Qfr prop. 1977/ 78: 110 s. 157).
Medel härför fördelas av naturvetenskapliga forskningsrådet (NFR) och STU och
anvisas också till Studsvik Energiteknik AB.
Anvisade
och äskade medel framgår av föQande tabell.
Anvisat Äskat
1978/79 1979/80
NFR 4750000 5278000
STU 2000000 3000000
Studsvik
Energileknik AB 2250000 3400000
9000000 11678000
NFR
anger att medel under anslaget avses användas för dels en fortsättning av
programmet Kemisk lagring av energi, vilket drivs i samarbete med det franska
forskningsrådet CNRS, dels övrig riktad grandforskning för energiområdet. STU
anger att en betydande del av insatserna avses inriktas på ett
förutsättningslöst sökande efter ny kunskap om bl. a. förändring av energins
kvalitet vid omvandling mellan olika energiformer, värmeöverföring samt
kemiska bindningar och reaktionsvägar av speciellt intresse vid
energiomvandlingar. Studsvik Energiteknik AB framhåller att den ändrade
inriktning av bolagets verksamhet som statsmakterna har beslutat om motiverar
en kraftig höjning av anslaget till bolaget.
DFE tillstyrker NFR:s
förslag till medelstilldelning för budgetåret 1979/ 80. Vad gäller NFR:s
program Kemisk lagring av energi framhåller DFE vikten av att
informationsutbytet med BFR, NE och STU ökar.
För
energirelaterad grundforskning som stöds av STU föreslår DFE för budgetåret
1979/80 2,2 milj. kr. För den energirelaterade grundforskningen vid Studsvik
Energiteknik AB föreslår DFE 2250000 kr.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 275
Föredraganden
Energiforskningen
skall stödja energipolitiken. Den skall därvid underbygga den långsiktiga
energipoliliska planeringen, ge underlag för statsmakternas beslut om
utvecklingen inom energiområdet och underlätta genomförande av den utveckling
stalsmaklerna beslutar. Genom riksdagens beslut våren 1978 om en förlängning
av energiforskningsprogrammei med tre år (prop. 1977/78:110, NU 1977/78:68,
rskr 1977/78: 341) fastlades mål och riktlinjer för verksamheten inom olika
program och delprogram. Dessa riktlinjer bör i huvudsak allQämt gälla. För
programmet Energianvändning i bebyggelse kommer jag dock i det föQande att
föreslå en delvis ändrad inriktning av verksamheten för att bereda utrymme för
en väsentligt ökad satsning på solvärmeområdel. Min framställning kommer i
övrigt att begränsas till preciseringar och mindre avvikelser i förhållande
till vad föredraganden anförde i prop. 1977/78:110 och till vissa frågor som
inte berördes i det sammanhanget.
Jag
har i det föregående (avsnitt 6.2.4) framhållit att arbetet med att stimulera
uppförandet och användandet av prototyper och demonsirationsanläggningar är en
naturlig föQd av satsningarna inom energiforskningsprogrammet. Jag har därvid
också behandlat bl.a. samordningen och gränsdragningen mellan dessa
verksamheter.
Inledningsvis
vill jag erinra om att energiforskningsprogrammet t. v. måste ha stor bredd för
att vi närmare skall kunna pröva och värdera ell relativt stort antal
utvecklingslinjer. Verksamheten bör dock vara inriktad på atl inom flertalet
delprogram och programelement ge statsmakterna underiag för att mot mitten av
1980-talet fatta beslut om vilka forskningsoch utvecklingsinsatser som skall
drivas vidare med sikte på att införa en viss teknik. En ingående utvärdering
av olika delprogram och programele-menl är därvid av stor betydelse som
förberedelse för beslut som efter hand kommer att behöva fattas om inriktningen
av verksamheten inom olika delar av energiforskningsprogrammet.
DFE
har i detta sammanhang en väsentlig uppgift. Enligt tilläggsdirekliv till DFE
den 15 juni 1978 skall den inom ramen för sin planeringsverksamhet ägna
särskild uppmärksamhet åt frågan om vilka forsknings- och utvecklingsinsatser
som bör föras vidare mot praklisk tillämpning, med eller utan stöd från
energiforskningsprogrammei, och vilka som bör reduceras eller avbrytas.
DFE
har nyligen, inom ramen för ett särskilt uppdrag från regeringen, lämnat en
redovisning av verksamheten inom energiforskningsprogrammet under
treårsperioden 1975/761977/78. Regeringens uppdrag till DFE innefattar också
en översiktlig redovisning av uppnådda resultat under perioden samt en
fördjupad utvärdering av insatserna under samma tidsperiod inom vissa av DFE
valda områden. DFE har i sin rapport anmält sin avsikl att låta den fördjupade
utvärderingen omfatta bl. a. områdena Energianvändning i industriella
processer, främsi järn- och stålindustrin, Alterna-
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 276
liva drivmedel. Vindenergi och Allmänna
energisystemstudier. Rapport häröver väntas föreligga under våren 1979. Jag
ämnar senare föreslå regeringen att komplettera DFE:s utvärderingsuppdrag för
att bl.a. tillgodose behovet av underlag för beslut om energiforskningens
inrikining efter den Ijuli 1981.
Jag övergår nu till atl behandla de olika programmen och
vill därvid framhålla att de medelsberäkningar jag redovisar delvis bygger på
grova uppskattningar. Justeringar och omfördelningar kan behöva vidlas mol
bakgrund av del ytterligare underiag som kan komma fram. Det bör ankomma på
regeringen att, vid riksdagens bifall lill del förslag om anslag för nästa
budgetår som kommer att redovisas i del föQande, besluta om den närmare
fördelningen av medel mellan olika program och delar därav.
Program 1. Energianvändning i industriella processer m.m.
De mål för programmet som angavs i prop. 1977/78:110 bör
allQämt gälla. Del är av betydelse för vår industris framtida konkurrenskraft
alt den får tillgång lill energieffekliv teknik i tillräcklig utsträckning.
Verksamheten inom programmet bör enligt min uppfattning medverka härtill. Programmet
bör inrymma långsiktigt motiverade insatser syftande till att ge underlag för
satsning på ett fåtal lovande utvecklingsprojekt samt vissa insatser som kan
leda till energibesparingar redan i ett kortare tidsperspektiv.
Min medelsberäkning för programmet framgår av föQande
sammanställning (milj. kr.). Vid min beräkning av medelsfördelningen på
delprogram harjag föQl STU:s förslag. Jag har inte inräknat särskilda medel för
större försöksanläggningar inom programmet. Jag återkommer i det föQande till
denna fråga.
1978/79 1978/79-1980/81
1979/80
Anvisat Beräknat' Beräknar
föredraganden
Energianvändning i indu- 22 86 28
striella
processer m.m.
varav
Allmänna studier 1 1
Trä, massa och papper 8 10
Järn och stål 6 8
Övriga processer inom industrin 3 3
Jordbruk och trädgårdsnäring I 1
Samhällets varuflöden 3 5
"Jfr prop. 1977/78:110 s. 126.
Prop.
I918fl9:115 Bilaga 1 Industridepartementet 277
Program
2. Energianvändning för transporter och samfärdsel
Å/gärder
1 transportsystemet
De
mål för delprogrammet som angavs i prop. 1977/78:110 bör allQämt gälla. 1
propositionen angavs som viktiga sludieområden dels organisatoriska ålgärder
och styr- och stimulansmedel med verkan redan på kort sikt, dels drivkrafter
för teknisk utveckling inom transportområdet, dels organisatoriska ätgärder
för övergång på längre sikt till transportsystem med lägre energibehov än
dagens Qfr prop. 1977/78:110 s. 133).
Min
medelsberäkning för delprogrammet framgår av föQande sammanslällning (miQ.
kr.).
1978/79 1978/79-1980/81
1979/80
Anvisat Beräknat' Beräknar
föredraganden
Delprogrammet
Ålgärder
i transporlsystemel 2.5 8 2,7
'Jfr
prop. 1977/78:110 s. 132.
Energianvändning
i drivsystem
De
mål för delprogrammet som angavs i prop. 1977/78:110 bör allQämt gälla. Det bör
som STU framhåller vara möjligt att successivt koncentrera verksamheten inom
delprogrammet till de mest lovande utvecklingsprojekten.
Arbete
på att klariägga förutsättningarna för att anpassa dagens bensin-och
dieselmotorer till alternativa drivmedel har under perioden 1975-1978 i
huvudsak utförts genom Svensk Metanolutveckling AB, som bildades år 1975 som
ett av det statliga Berol Kemi AB och AB Volvo gemensamt ägt utvecklingsbolag.
Enligt avtal mellan Berol Kemi AB, ÄB Volvo och Studsvik Energiteknik AB om
den fortsatta verksamheten inom Svensk Metanol-utveckling AB har Studsvik
Energiteknik AB övertagit aktiemajoriteten i bolaget. Verksamheten kommer
fortsättningsvis atl ges en bredare inriktning innefattande jämväl forskning
och utveckling rörande produktion och distribution av syntetiska drivmedel och
bränslen. Staten ställer härvid 8,5 miQ. kr. till förfogande för bolagets
basverksamhet under en treårsperiod 1979- 1981. Medel härför har beräknals
inom dels detta delprogram, dels programmel Energiproduktion, delprogrammet
Syntetiska drivmedel, till vilket jag återkommer i det föQande.
Härutöver
räknar jag med all bolaget kommer att kunna åta sig projekt inom delprogrammet
främst i fråga om utnyttjande av alternativa drivmedel. Vad gäller större fältprov
med metanoldrift vill jag i sammanhanget erinra om atl statens industriverk
inom ramen för anslaget Vissa energibesparande åtgärder inom näringslivet m.
m. kan lämna slöd lill prototyp eller demonstrationsanläggning med inriktning
på bl. a. effektivare energianvändning inom transportområdet.
Prop. 1978/79:115 Bilagal Industridepartementet 278
Min medelsberäkning för delprogrammet framgår av följande
sammanställning (miQ. kr,).
1978/79 1978/79-1980/81
1979/80
Anvisat Beräknat' Beräknar
föredraganden
Delprogrammet Energianvändning
i
drivsystem 7 24 8
' Jfr prop. 1977/78:110 s. 132.
Program 3. Energianvändning för bebyggelse
Jag har tidigare (avsnitt 9.5) redovisat min allmänna syn
på sol värmetekniken som en möjlighet att på sikt väsentligt minska
oQeberoendet vid uppvärmning av bostäder och andra lokaler. Jag framhöll därvid
också alt insatserna på forskning och utveckling och forskningsinriktal
experimentbyggande inom solvärmeområdet bör ökas väsentligt i förhållande till
vad som angavs i prop. 1977/78: 110. Utrymme härför inom energiforskningsprogrammet
bör beredas genom omprioriteringar inom programmet Energianvändning för
bebyggelse.
De omprioriteringar som föreslås av BFR i dess
kompletterande anslagsframställning innebär en markant höjning av
ambitionsnivån vad gäller Solvärmesystem och energilagring m. m. och en viss
ökning avseende Värmepumpar. Vad gäller programmet i övrigt föreslår BFR, att
de delar som har karaktären av praktiskt inriktat utvecklingsarbete med nära anknytning
ttll genomförandet av energisparplanen utgår ur energiforskningsprogrammet och
all verksamheten inom dessa områden fortsättningsvis finansieras från anslag
under bostadsdepartementets huvudtitel. Det gäller huvuddelen av delprogrammet
Effektivare energianvändning samt hela delprogrammen Planering, styrfaktorer,
statisttk och Brukarkrav.
Jag anser att den omprioritering av insatserna inom
programmet som BFR föreslår är väl motiverad. I min medelsberäkning för
programmet föQer jag därför BFR:s förslag.
Innan jag närmare behandlar verksamheien inom programmet
vill jag, mol bakgmnd av bl.a. frågor som uppkom vid riksdagsbehandlingen av
prop. 1977/78:110 (se NU 1977/78:68 s. 11), beröra ansvarsfördelningen och den
nuvarande anslagskonslruktionen för programmel saml frågan om ttllskott av
medel från byggforskningsfonden till energiforskningsprogrammei.
Programmet Energianvändning för bebyggelse är f n. indelat
i fem ända-målsinriktade delprogram, nämligen Effektivare energianvändning. Värmepumpar,
Solvärmesystem och energilagring m.m.. Planering, styrfaktorer, statistik och
Brukarkrav. Denna indelning anknyter till målen för programmet och kommer till
användning när det gäller att ange inrikining-
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 279
en av verksamheten inom programmel och avvägningen mellan
dess olika delar.
I statsbudgeten anvisas under innevarande budgetår medel
för programmet uppdelade på tre olika delposter. Medel under den största
delposten, benämnd Forskning och utveckling disponeras av BFR. Medel under delposten
Industriellt utvecklingsarbete disponeras av STU, som är statens centrala organ
för leknisk forskning och industriellt ulvecklingsarbete. Medlen används för
industriellt utvecklingsarbele och innovalionsinriktad verksamhei avseende
komponenter och system inom programmet. Insatser görs inom samtliga
teknikinriktade delprogram inom programmet, dvs. Effektivare energianvändning.
Värmepumpar och Solvärmesystem och energilagring m. m. och syftar till att
främja och påskynda en industriell tilllämpning av energibesparande teknik inom
byggnads- och installationsområdet.
Särskilda medel för forskningsinriktal experimentbyggande
anvisades för första gången under budgetårel 1977/78. Det forskningsinriklade
experimentbyggandet syftar till att snabbare föra ut forskningsresultat i praktiskt
bruk och är därigenom ett vikligl led i ansträngningarna all spara energi i
såväl befintlig som nytillkommande bebyggelse. Medel för lån lill
experimentbetingade merkostnader anvisas under bostadsdepartementets huvudtitel
och utbetalas av bostadsstyrelsen efter beslut av BFR Qfr prop. 1977/78:122, CU
1977/78: 30, rskr 1977/78: 344). Planering och uppföQning av forskningsinriktal
experimentbyggande utgör den velenskapliga delen av experimentbyggnadsverksamheten
och har på flera sätl nära samband med verksamheten inom programmet
Energianvändning för bebyggelse. En nära samordning måste ske med både del
industriella utvecklingsarbetet och den övriga verksamheten inom programmel.
Medel för Planering och uppföljning av forskningsinriktal experimentbyggande
har därför uppförts som en särskild delpost inom programmet Energianvändning
för bebyggelse. Medlen under delposten disponeras av BFR.
För samordningen av den sålunda beskrivna verksamheten
svarar, såsom programansvarigl organ, BFR.
Verksamheien inom program 3 har Qfr bl.a. prop. 1975:30
bil. 2 s. 39) under treårsperioden 1975/76-1977/78 delvis finansierats med
avgiftsmedel inom byggnadsforskningsfonden, vilken tillförs medel genom uttag
av en särskild s. k. byggnadsforskningsavgift. För budgetåren 1975/76, 1976/ 77
resp. 1977/78 har sålunda för energiforskningsprogrammet disponerats 8, 12
resp. 13 miQ. kr. av avgiftsmedel i fonden. För sistnämnda budgelår medgav
regeringen vidare den 27 okiober 1977 att BFR, inom ramen för i fonden
lillgängliga medel, fick disponera 14 miQ. kr. för planering och uppföQning av
forskningsinriktal experimentbyggande. Dessa medel betraktades som ett
förskott för vilket fonden skulle kompenseras vid medelsberäkningen för anslaget
Energiforskning under budgetåret 1978/79 (jfr prop. 1977/78:122 s. 4). Fonden
har under innevarande budgetår kompen-
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 280
serats
för nämnda förskoll genom att de 46 miQ. kr. som har anvisats för programmet
Energianvändning för bebyggelse i sin helhet har finansierats över
statsbudgeten och således inte till någon del genom tillskott av avgiftsmedel
i fonden.
Den
hittills tillämpade ordningen med finansiering av en viss del av
energiforskningsprogrammei genom tillskott av avgiftsmedel från byggforskningsfonden
är enligt min uppfattning onödigt komplicerad. Jag förordar därför, efter
samråd med chefen för bostadsdepartementet, att tillskott från fonden till
energiforskningsprogrammet under industridepartementets huvudtitel
fortsättningsvis inte skall ske. Chefen för bostadsdepartementet kommer senare
denna dag atl åierkomma till frågan om användning av avgiftsmedel i
byggforskningsfonden för energiändamål.
Jag
framhöll nyss att insatserna på forskning och utveckling och forskningsinriktal
experimentbyggande inom solvärmeområdet bör ökas väsentligt i förhållande till
vad som angavs i prop. 1977/78:110. Målet för insatserna bör vara att de från i
huvudsak mitten av 1980-talet skall ge underlag i tekniskt och ekonomiskt
hänseende för skilda beslul rörande införande av solvärme i olika
systemlösningar och systemkombinationer och för inriktningen av eventuella
fortsatta forsknings- och utvecklingsinsatser inom området. 1 denna fråga
harjag samrått med chefen för bostadsdepartementet.
Insalsema
inom solvärmeområdet bör huvudsakligen avse dels systemfrågor, dels skilda
metoder för lagring av solvärme, dels teknik för soluppvärmning av
tappvarmvatten. Insatser bör därvid göras inom föQande områden, nämligen
värmelagring i vatten i s. k. solvärmecentraler, värmelagring i mark,
värmelagring i bottensedimenl i sjöar och havsvikar, kemisk värmelagring och
solvärmt tappvarmvatten. Vidare bör generella och grundläggande insatser
avseende bl.a. dimensioneringsunderiag, solfångare, styr- och reglersystem,
distributionssystem, värmeavgivningssystem, materialegenskaper samt mät- och
utvärderingsmetodik göras.
Det
ankommer på BFR att närmare planera och genomföra verksamheten i samråd med
berörda forskningsorgan, främst STU, NE och NFR. Jag vill i sammanhanget erinra
om att vissa insatser rörande kemisk energilagring görs inom programmen
Energiproduktion och Energirelaterad grundforskning och att insatser rörande
teknik för storskalig värmelagring med vatten ingår i programmet
Energiproduktion. En nära samordning bör givetvis ske mellan insatserna inom
delprogrammet Solvärmesyslem och energilagring m. m. och dessa verksamheter.
BFR:s verksamhet bör vidare läggas upp så att uppbyggnad av inhemsk kompetens inom
solvärmeområdet hos forskare, konsulter, komponent- och systemtillverkande
företag m. fl. säkerställs.
Jag
beräknar medelsbehovet för forskning och utveckling samt planering och
uppföQning av forskningsinriktal experimentbyggande inom delprogrammet Solvärmesystem
och energilagring m. m. under budgetåret 1979/ 80 till 37,5 miQ. kr.
Prop.
1978/79:115 Bilagal Industridepartementet 281
Chefen
för bostadsdepartementet kommer senare denna dag att föreslå en höjning av
beslutsramen för lån till forskningsinriktal experimentbyggande inom
solvärmeområdet under budgetåret 1979/80.
De
nu redovisade förslagen innebär att insatserna på forskning, utveckling och
experimentbyggande inom solvärmeområdet uppgår till totalt 67,5 miQ. kr. under
budgetårel 1979/80. Detta innebär mer än en fördubbling av de sammanlagda
insatserna jämfört med innevarande budgetår.
För
budgetåret 1980/81 anserjag efter samråd med chefen för bostadsdepartementet
alt insatserna inom solvärmeområdel bör ökas till sammanlagt 74 miQ. kr. varav
40 miQ. kr. för forskning och utveckling och 34 miQ. kr. för lån till
experimentbyggande. Jag vill framhålla atl de projekt som ingår i den nu
föreslagna satsningen till övervägande del är av flerårig karaktär och kräver
en medelstilldelning på denna nivå under ytterligare minst tre år.
Chefen
för bostadsdepartementet kommer senare denna dag att framhålla vikten av att
stora ansträngningar görs för att utnytQa de kunskaper och forskningsresultat
vi i dag har tillgång till vid energisparplanens genomförande. Hon kommer
därvid också efter samräd med mig att föreslå att olika utvecklings- och
demonstrationsverksamheter som rör främst energianvändning i befintliga
byggnader samlas i ett program med finansiering frän avgiftsmedel i fonden för
byggnadsforskning samt anslag under bostadsdepartementets huvudtitel. Vad
gäller den verksamhet som hittills har finansierats inom
energiforskningsprogrammei motsvarar detta huvuddelen av verksamheten inom
delprogrammet Effektivare energianvändning samt hela delprogrammen Planering,
styrfaktorer, statistik och Brukarkrav.
1978/79
1978/79-1980/81
1979/80
Anvisat
Beräknat'
Beräknar föredraganden
Energianvändning
för
bebyggelse
46
155
51,5
varav
Effektivare energianvändning
: 14
44
4,5
Värmepumpar
6
21
9,5
Solvärmesystem och energi-
lagring m.m.
10
35
37,5
Planering, styrfaktorer,
statistik
3
11
Brukarkrav
2
10
-
Planering och uppföljning
av forskningsinriktal
experimentbyggande
11="
34
_3
'
Jfr prop. 1977/78:110 s. 135.
"
Regeringen har i enlighet med riksdagens bemyndigande (prop. 1977/78: 122), CU
1977/78:30,
rskr 1977/78: 344) den 2 november 1978 medgivit att härutöver högst 4
milj.
kr. av i fonden för byggnadsforskning tillgängliga medel får användas för
ändamålet.
'
Ingår i beloppen för delprogrammen Värmepumpar och Solvärmesystem och
energilagring
m. m.
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 282
Inom energiforskningsprogrammei bör insatserna inom
delprogrammet Effeklivare energianvändning i konsekvens härmed
fortsättningsvis inriktas på enbart industriellt utvecklingsarbete. Vidare bör
delprogrammen Planering, styrfaktorer, statistik och Brukarkrav fr.o.m.
budgetåret 1979/80 utgå ur energiforskningsprogrammet. För insatserna inom
delprogrammet Värmepumpar bör allQämt gälla de mål som angavs i prop. 1977/78:
110.
Min medelsberäkning för programmet under budgetåret
1979/80 framgår av här redovisade sammanställning (miQ. kr.). Jag har därvid
räknat samman medelsbehovet för dels forskning och utveckling som stöds genom
BFR, dels industriellt utvecklingsarbete, dels planering och uppföQning av
forskningsinriktal experimentbyggande. Det ankommer på regeringen att meddela
föreskrifter om medelsanvändningen inom de olika delprogrammen.
Program 4. Energiproduktion
Jag kommer i det föQande att närmare behandla vissa frågor
som rör verksamheten inom olika delprogram inom programmet Energiproduktion.
Vad som i övrigt angavs i prop. 1977/78: 110 om verksamheten inom programmet
bör allQämt gälla.
Med stöd i form av uppdrag från NE sker f. n. vid Studsvik
Energiteknik AB (f d. ÄB Atomenergi) en betydande uppbyggnad av kompetens och
försöksutrustningar för insatser inom bl.a. delprogrammet Inhemska bränslen. NE
anmäler att den under innevarande budgetår studerar möjlighetema till
ytterligare samverkan med bolaget. Den vidgning av bolagels verksamhei utöver
det kärntekniska området som angavs i prop. 1977/78:110 (s. 163) markeras
härigenom samt genom bolagets förvärv av aktiemajoriteten i Svensk
Melanolutveckling ÄB.
Verksamheten inom delprogrammet Inhemska bränslen är f. n.
hell inriktad på biomassa, främst odlad energiskog och skogsavfall, samt torv.
Somjag tidigare (avsnitt 5) har framhållit är forsknings- och utvecklingsinsatser
rörande miQö- och hälsoeffekterna av ett omfattande utnyttjande för
energiändamål av dessa råvaror av stor vikt. Skiffer är en annan inhemsk
bränsleråvara med en betydande potential, främsi med tanke på uraninnehållet.
AB Svensk Alunskiffemtveckling disponerar f n. särskilda medel för främsi processulveckling
i Ranstad i Västergötland Qfr prop. 1977/ 78: 124, NU 1977/78: 69, rskr
1977/78: 342 och prop. 1978/79: 100 bil. 17 s. 210). I prop. 1977/78: 110 angav
föredraganden atl han mot bakgrund härav inte var beredd att föreslå några
insaiser beträffande skiffer inom energiforskningsprogrammet. Jag har i del
föregående (avsnitt 5) anmäll alt jag har för avsikl att föreslå regeringen att
tillsätta en utredning med uppgift att från miljövårdssynpunki utvärdera den
teknik som kan komma att användas vid skifferbrytning i Sverige. Enligt min
mening bör i mån av behov
Prop.
1978/79:115 Bilagal Industridepartementet 283
vissa
forskningsinsatser även rörande meioder för miQövänlig skifferbrytning kunna
rymmas inom de ramar som har angivils för detta delprogram.
Målet
för insatserna inom delprogrammet Syntetiska drivmedel är att siödja sådan
forskning och utveckling som behövs som underlag för beslut om produktion av
syntetiska drivmedel baserade pä inhemska råvaror. Jag har i det föregående
redogjort för inriktningen av verksamheten inom Svensk Melanolutveckling AB och
därvid även redovisat attjag har beräknat medel för bolagets basverksamhet inom
delprogrammet. Härutöver räknar jag med all bolaget kommer att kunna åta sig
betydande projeki inom delprogrammet främst i fråga om framställning av metanol
och mellanprodukter för metanoitillverkning ur inhemska råvaror.
I
prop. 1977/78: 110 angavs (s. 153) som mål för delprogrammet Vindenergi att
snarasi möjligl och senast vid mitten av 1980-talet ge erforderligt underlag
avseende kostnader och övriga förutsättningar för beslut rörande utnytQande av
vindkraften för elproduktion. Det angavs vidare alt den utvecklingslinje som
närmast är av intresse i sammanhanget är stora, horisontalaxlade, fåbladiga
aggregat och att verksamheten under treårsperioden 1978/79-1980/81 borde
inriklas främst på uppförande och utvärdering av minst två försöksaggregat i
full skala samt däruiöver om möjligt på förberedelser för ytteriigare ett
aggregat. I propositionen beräknades en medelsram på 105 miQ. kr. för
Vindenergi under treårsperioden 1978/79-1980/81. Samtidigt angavs dock att
bedömningen av medelsbehovel med nödvändighet var osäker och att det först vid
en senare tidpunkt kunde avgöras om ytterligare medel erfordras.
Jag
har erfarit att de nu beräknade kostnaderna för verksamheten inom delprogrammet
ligger väsentligt över vad som låg till grund för beräkningarna i prop.
1977/78:110. Detta aktualiserar frågan huruvida medelsramen för delprogrammet
bör ökas.
Jag
har beträffande NE:s planer för delprogrammet erfarit föQande. NE:s planer
avser tiden t.o.m. budgetåret 1984/85. Under sistnämnda budgetår genomförs den
värdering av verksamhetsresultaten som enligt NE avses ge underlag för ett
ställningstagande till vindkraftens utnyttjande i det svenska kraftsystemet.
Den dominerande delen av den planerade verksamheten kommer att utgöras av
uppförande av och prov med två försöksaggregat i full skala i samverkan med
statens valtenfallsverk och Sydkraft AB. Aggregaten avses upphandlas från
svensk industri på basis av offerter som har inkommit till NE och nu är under
granskning inom NE. Under 1979 genomförs kontraktsförhandlingar och beställning
av aggregaten som beräknas levereras under början av år 1982. Försök med
aggregaten avses genomföras under åren 1982-1984.
I
NE:s planering har studerats ett genomförande av verksamheten dels med och dels
ulan medelstilldelning under treårsperioden 1978/79- 1980/81 utöver i prop.
1977/78:110 beräknade 105 miQ. kr. Del senare alternativet innebär en viss
senareläggning av planerade insatser och härigenom av
Prop. 1978/79:115
Bilagal Industridepartementet 284
utgifterna.
I genomsnitt blir i detta alternativ de årliga kosinaderna under perioden
1981/82-1983/84 ca 40 miQ. kr.
Jag anser för egen del att
verksamheten inom delprogrammet bör inriktas på att två fullskaliga
försöksaggregat uppförs och utvärderas i syfte att till mitten av 1980-talet ge
underlag för vidare bedömningar rörande vindkraften. Verksamheten under
treårsperioden 1978/79-1980/81 bör emellertid läggas upp så att den ryms inom
den tidigare angivna medelsramen. För budgetåret 1978/79 har anvisats 35 miQ.
kr. På grundval av NE:s planering beräknar jag 36 miQ. kr. för budgetåret
1979/80 och 34 miQ. kr. för budgetåret 1980/81. Som framgår av NE:s planer
kommer medel att behövas för verksamheten inom delprogrammet även efter
budgetårel 1980/81. Jag är dock för egen del inte beredd att nu ta ställning i
denna fråga.
I prop. 1977/78: 110
redovisades, i avvaktan på ställningstagande till energikommissionens förslag,
inle någon medelsberäkning för delprogrammet Lältvattenreaktorer under
budgetåren 1979/80 och 1980/81 Qfr prop. 1977/78: 110 s. 149). Det angavs
därvid att medel för delprogrammet under nämnda budgetår skulle få tas i
anspråk av de medel som hade beräknats som en t. v. ofördelad reserv. Jag har
tidigare (avsnitt 10.3) redovisat min syn på bl. a. den forlsatta
kärnkraftutbyggnaden. Under innevarande budgetår bedrivs med medel från
delprogrammet Lättvattenreaktorer viss forskning rörande lättvattenreaktorers
säkerhei som är av långsiktig karaktär. Tillsynsmyndigheterna, dvs. statens
kämkraftinspektion och statens strålskyddsinstilut, utför för NE:s räkning en
viss samordning av denna verksamhet med den forskning de själva finansierar.
Verksamheten inom delprogrammet är bl. a. av stor betydelse för alt bibehålla
landels kompetens när det gäller kärnkraftens säkerhets- och strålskyddsfrågor.
En fortsatt satsning inom detta område förutsätter att verksamheten inom delprogrammet
bibehålls på samma nivå och med samma inriktning som under innevarande
budgetår. Jag beräknar därför medelsbehovet för delprogrammet under budgetårel
1979/80 till 15 miQ. kr. För budgetåret 1980/81 beräknar jag medelsbehovet lill
16 miQ. kr.
Inom ramen för
delprogrammet Kol genomförs f n. viss forskningsoch utvecklingsverksamhet med
syfte att förbättra förutsättningarna för att ta i anspråk kol som ett
handlingsalternativ för den framlida svenska energiförsörjningen. Jag har i del
föregående redovisat min syn på den ökade roll som kolet bör få i den svenska
energiförsörjningen och också föreslagit vissa särskilda insatser utanför
energiforskningsprogrammet. Jag anser alt det härutöver är nödvändigi all öka
insatserna även inom energiforskningsprogrammet. Verksamheten inom
delprogrammet bör därvid koncenireras till forsknings- och utvecklingsarbete
rörande sådan för svenska förhållanden och svenska miljökrav anpassad kolteknik
som skulle kunna utnyttjas främsi i tidsperspektivet efter år 1990. Bl. a.
någon eller några försöksanläggningar avseende sådan leknik skulle kunna vara
ak-
Prop.
1978/79:115 Bilagal Industridepartementet 285
tuella.
Jag kommer därför all föreslå regeringen alt uppdra ål NE att i samband med sin
ordinarie anslagsframställning för budgetårel 1980/81 redovisa förslag till en
flerårsplan för ökade insatser på kolområdet inom de medelsramar som har
angivits för energiforskningsprogrammei.
När
det gäller NE:s förslag om kollektiv energiproduktions-forskning delar jag DFE:s
uppfattning att del är angeläget att företag som producerar och distribuerar
energi eller tillverkar utrustning härför, ökar sitt slöd lill och insaiser för
forskning, utveckling och försöksverksamhet inom energiområdet.
Inom
delprogrammet Fusionsenergi finansieras bl.a. kosinaderna för Sveriges
medverkan i den europeiska atomenergigemenskapens (Euratom) forskningsprogram.
Samarbetet med Euratom grundas på ett avtal mellan Sverige och gemenskapen,
vilket har godkänts av riksdagen (prop. 1975/76:86, NU 1975/76:29, rskr
1975/76: 172). Inom Euratom har under år 1978 tagits fram förslag till
femårsprogram för liden 1979-1983 som ersättning för och fortsättning på det nu
gällande programmet, som omfattar åren 19761980. Förslaget, som ännu inte har
slutbehandlats, innebär ökade kostnader men det är ännu inte möjligt alt
närmare beräkna de ekonomiska konsekvenserna för Sveriges medverkan. Jag
ansluter mig emellertid till dåvarande statsrädet Johanssons uppfattning att de
medelsberäkningar som redovisades i prop. 1977/78: 110 (s. 155) bör betraktas
som en övre gräns för vad som bör ställas till fusionsforskningens förfogande
för treårsperioden 1978/79-1980/81.
Jag
vill också nu la upp en annan fråga som rör fusionsforskningssamarbetet mellan
Euratom och Sverige.
I
samarbetsavtalel regleras bl.a. parternas rätt att få tillgång lill de
vetenskapliga resultaten av varandras forskningsprogram. Denna rätt garanteras
enligt avtalet genom regler om tillgång lill informaiion, genom personalutbyte
mellan laboratorier i Sverige och inom gemenskapen och genom en rättvis
fördelning av beställningar som läggs ut för genomförandet av de två
programmen mellan svenska förelag och förelag inom gemenskapen.
Informationsflödet får enligt avtalet i princip bara omfatia de avtalsslutande
parterna samt företag och personer som verkar inom Sverige och gemenskapen.
Reglerna finns intagna i samarbeisavtalels artiklar X och XI. (Avtalet i sin helhet finns intaget som bilaga till prop. 1975/76:86.)
Höslen
1978 barett liknande avtal slutits mellan Euratom och Schweiz. I detta avtal
medger Schweiz atl informaiion från dess fusionsforskningsprogram går inte
bara lill gemenskapens medlemsstater ulan också till andra lill Euratoms
forskningsprogram anslutna stater. Vidare är Schweiz införstått med att
personalutbyte och fördelning av beställningar omfattar även andra anslutna
stater.
Del
anförda har aktualiserat frågan om ändring i avtalsartiklarna X och
XI i Sveriges avtal med Euratom så all reglerna om
informationsutbyte m.m. kan avse även andra lill Euratoms forskningsprogram
anslutna stater.
Prop.
1978/79:115 Bilagal Industridepartementet 286
Möjlighelen
lill en eventuell vidgning av samarbetet ulöver kretsen Euratom-Sverige berörs
inte i avtalet. Enligt min mening bör detta kunna ske. Regeringen bör därför
inhämta riksdagens medgivande atl träffa sådan överenskommelse att
samarbetsavtalets föreskrifter om informationsutbyte, personalutbyte och
rättvis spridning av beställningar kan tillämpas även i förhållande till annan
part som ansluler sig till Euratoms fusionsforskningsprogram.
Min
medelsberäkning för programmel Energiproduktion framgår av följande
sammanställning (miQ. kr.). För delprogrammet Inhemska bränslen harjag därvid,
i konsekvens med regeringens beslut den 14 december 1978, inräknat medel under
budgetåret 1979/80 för vissa större försöksanläggningar. Jag återkommer lill
denna fråga i del föQande.
1978/79
1978/79-1980/81
1979/80
Anvisat'
Beräknat*
Beräknar
föredraganden
Energiproduktion
133
393
151,8
varav
Inhemska bränslen
30
100
42,5
Kol
5
15
6
Syntetiska drivmedel
7
22
8
Lättvattenreaktorer
14
143
15
Hetvattenteknik m. m.
7
22
7,3
Vindenergi
35
105
36
Avancerad energiteknik
15
50
15
Fusionsenergi
20
65
22
'
Exkl. medel för vissa större försöksanläggningar enligt beslut den 14 december
1978.
*
Jfr prop. 1977/78: 110 s. 142.
ä
Endast budgetåret 1978/79.
Program
5. Allmänna energisystemstudier m. m.
De
i prop. 1977/78: 110 (s. 156) angivna målen för verksamheien inom programmet
bör allQämt gälla.
Enligt
energikommissionen är det angeläget att inom de närmasle åren utreda
fömtsättningama för en varaktig icke-tillväxt i energianvändningen för att ge
underiag för värdering av konsekvenserna för bl.a. sysselsättning,
produktivitet och handelsbalans. Några remissinstanser inslämmer i detta. Under
senare år har några olika studier belyst frågor om konsekvenser för samhället
i olika avseenden av förändringar i energitillförseln. Fortsatta studier av
dessa frågor bör kunna ge ytterligare underiag för framtida beslul om vår
energiförsöijning. Siudier rörande konsekvenser av förändringar i
energisystemet för individer, samhälle och ekosystem ingår i programmet
Allmänna energisystemstudier.
Programmet
bör mot den bakgranden bl. a. inrymma studier av effekter för samhället i slort
av olika energianvändningsnivåer, inkl. en varaktig icke-tillväxt i
energianvändningen.
Prop.
1978/79:115 Bilagal Industridepartementet
287
opaginerad Kontrollera mot PDF
Min medelsberäkning för programmet framgår av föQande
sammanställning (miQ. kr.). Jag har därvid inräknat medel för DFE:s planering
och uppföQning av programmet. De direkta kostnaderna för DFE:s verksamhet i
övrigi (programsamordning m. m. inom Huvudprogram Energiforskning) bestrids
från anslaget Kommittéer m. m. Regeringen har i prop. 1978/ 79:100 (bil. 17 s.
18) föreslagit att under nämnda anslag beräknas 4 miQ. kr. härför under
budgetårel 1979/80.
1978/79 1978/79-1980/81
1979/80
Anvisat Beräknat' Beräknar
föredraganden
opaginerad Kontrollera mot PDF
Allmänna
energisystemstudier 4,5
15
opaginerad Kontrollera mot PDF
Jfr prop. 1977/78: 110 s. 156.
Program 6. Energirelaterad grundforskning
De i prop. 1977/78:110 (s. 158) angivna målen för
programmet bör allQämt gälla. Min medelsberäkning för programmet framgår av
föQande sammanställning (miQ. kr.).
1978/79 1978/79-1980/81
1979/80
Anvisat Beräknat' Beräknar
föredraganden
opaginerad Kontrollera mot PDF
Energirelaterad
grundforskning 9
varav Naturvetenskapliga
forskningsrådet 4,75
Styrelsen för teknisk utveckling 2
Studsvik Energiteknik AB 2,25
30
10
5,25 2,25 2,5
opaginerad Kontrollera mot PDF
' Jfr prop. 1977/78:110 s. 158.
Med huvudprogrammet sammanhängande insatser
Inom ramen för Huvudprogram Energiforskning bestrids också
kostnader för visst internationellt samarbele. Utöver de ändamål som angavs i
prop. 1977/78:110 (s. 158) beräknar jag medel också för svenskl deltagande
genom Studsvik Energiteknik AB i fortsättningen av det s. k. Halden-projeklet
inom ramen för OECD-ländernas kärnenergisamarbete med ca 2 milj. kr. perår
under åren 1979-1981.
Min medelsberäkning framgår av föQande sammanställning
(milj. kr.)
1978/79 1978/79-1980/81
1979/80
Anvisat Beräknat' Beräknar
föredraganden
opaginerad Kontrollera mot PDF
Med
huvudprogrammet sammanhängande insaiser
23
opaginerad Kontrollera mot PDF
Jfr prop. 1977/78: 110 s. 158.
Prop.
1978/79:115 Bilagal Industridepartementet 288
Särskilda
medel för större försöksanläggningar m. m.
I
prop. 1977/78: 110 beräknades (s. 125) för treårsperioden 1978/79-1980/81 96
milj. kr. som en t. v. ofördelad reserv inom energiforskningsprogrammet. För
budgetåret 1978/79 har för ändamålet uppförts 7,5 milj. kr. till regeringens
förfogande. Medlen avsågs bl. a. användas för att finansiera vissa större
försöksanläggningar inom främst programmen Energianvändning i industriella
processer m. m. och Energiproduktion. Vidare angavs att medel ur reserven
skulle fä tas i anspråk för delprogrammet Lättvattenreaktorer under budgetåren
1979/80 och 1980/81 Qfr. prop. 1977/ 78: llOs. 149).
STU,
NE samt Studsvik Energiteknik AB har inkommit med förslag om disposition av
medel från reserven. Förslagen har remissbehandlats. Regeringen har den 14
december 1978 beslutat att ur reserven disponera medel för finansiering av dels
försöksanläggning för reduktion av järnmalm m.m., dels försök med förbränning i
s.k. snabb fluidiserad bädd, dels energiskogsodlingsförsök. Medelsfördelningen
på olika program framgår av föQande sammanställning (miQ. kr.).
Program
Budgetår
1978/79
1979/80
1980/81
Energianvändning i industriella processer m.m.
Energiproduktion
2.0 3,6
5,6
7,5 7,5
4,6 4,6
För
programmet Energianvändning i industriella processer har härutöver angivhs en
planeringsram om sammanlagt 11 miQ. kr. under budgetåren 1979/80 och 1980/81
avseende försöksanläggningen för reduktion av järnmalm m. m.
För
budgetåret 1979/80 beräknar jag den ofördelade reserven till 18 miQ. kr. Det
ankommer på regeringen att fördela dessa medel.
Forskningssamarbetet
inom lEA
Utförliga
redogörelser för uppläggningen av forskningssamarbetet inom det internationella
energiorganet (lEA) och principerna fördel svenska deltagandet har tidigare
lämnats i prop. 1976/77: 100 och prop. 1977/78: 110. Härutöver villjag tillfoga
föQande.
Regeringen
uppdrog den 22 december 1977 ål DFE att göra en sammanställning och
utvärdering av det hittillsvarande svenska deltagandet i IEA:s
forskningssamarbete. I rapporten (Ds I 1978: 30) Sveriges deltagande i
forskningssamarbetet inom International Energy Agency, lEA - en sammanställning
och utvärdering lämnar DFE en detaQerad beskrivning av
Prop.
I918fl9:115 Bilaga 1 Industridepartementet 289
arbetsläget
för de olika samarbelsprogram och samarbetsprojekt, som Sverige deltar i.
DFE
beräknar i sin rapport att kostnaden för de dittills ingångna avtalen uppgår
till ca 10 miQ. kr., varav ca 6,5 miQ. kr. utgör kostnader för svenska projekt
som genom avtalen har anslutits till lEA-samarbetet. DFE konstaterar
sammanfattningsvis att Sverige nu deltar i de flesta av de samarbetsavtal som
har träffats inom lEA, alt verksamheten inom de olika samarbelsavtalen är av
mycket olika karaktär - vissa avtal avser informationsutbyte, vissa avser
fördelning av arbetsuppgifter mellan deltagarländerna och ett fåtal avser
gemensam finansiering av experimentanläggningar eller prototyper - och att
detta påverkar verksamhetens inordning och roll i det svenska
energiforskningsprogrammet samt de slags resultat som kan förväntas av
lEA-samarbetet.
DFE
redovisar också en genomgång av nya samarbetsområden av intresse för svensk
del och gör bedömningen att intresset även från andra medlemsländer är
tillräckligt för att samarbetet skall nå en god täckningsgrad i förhållande
till det svenska energiforskningsprogrammet. Några särskilda ålgärder för att
ytterligare stimulera samarbetsintressel bedöms av DFE inte behöva vidtas f. n.
Efter
del att DFE har avgivit sin rapport har Sverige ingått avtal om
forskningssamarbete inom ytterligare några områden, nämligen energibesparing
vid cementtillverkning, energibesparing genom värmelagring och utbyte av
teknisk information om omvandling av biologisk materia (biomassa). Sverige
deltar nu, inräknat dessa senare avtal, i sammanlagt 21 samarbetsavtal inom
lEA.
Sammanfattning
Äv
mig beräknade medelsbehov för energiforskning under budgetårel 1979/80 framgår
av föQande sammanställning.
Äv
den beräknade totala medelsramen om 287 miQ. kr. för nästa budgetår bör 283
miQ. kr. tas upp under anslaget Energiforskning. Regeringen har tidigare Qfr.
prop. 1978/79: 100, bil. 17 s. 18) föreslagil att 4 miQ. kr. skall utgå under
anslaget Kommittéer m.m. för att täcka kostnaderna vid delegationen för
energiforskning för programsamordning m. m. inom Huvudprogram Energiforskning.
19 Riksdagen 1978179. I saml. Nr 115. Bilaga 1
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1 Industridepartementet
290
opaginerad Kontrollera mot PDF
Medel
för forskning och utveckling inom energiområdet (miQ. kr.)
1978/79 Anvisat
1978/79-
1980/81
Beräknat'
1979/80
Beräknar
föredraganden
opaginerad Kontrollera mot PDF
Huvudprogram
Energiforskning
1. Energianvändning i industriella processer m. m.
varav
AUmänna studier
Trä, massa och papper
Jäm och stål
Övriga processer inom industrin
Jordbruk och trädgårdsnäring
Samhällets vamflöden
2. Energianvändning för transporter och samfärdsel
varav
Åtgärder i transportsystemet
Energianvändning i drivsystem
3. Energianvändning för bebyggelse
varav
Effektivare energianvändning
Värmepumpar
Solvärmesystem och energilagring m. m.
Planering, styrfaktorer, statistik
Brukarkrav
Planering och uppföljning av forskningsinriktal
experimentbyggande
4. Energiproduktion
varav
Inhemska bränslen
Kol
Syntetiska drivmedel
Lättvattenreaktorer
Hetvattenteknik m. m.
Vindenergi
Avancerad energiteknik
Fusionsenergi
5. Allmänna energisystemstudier m. m.
varav
Allmänna energisystemstudier
Programsamordning m. m.
6. Energirelaterad grundforskning
varav
Naturvetenskapliga forskningsrådel Styrelsen för teknisk
utveckling Studsvik Energiteknik AB
Reserv för senare fördelning Summa för huvudprogrammet
Med huvudprogrammet sammanhängande insatser
InlernationeUl samarbete Total beräknad ram
22
86
28
1
8 6
3
1 3
1
10
8
3
1 5
9,5
32
10,7
2,5
7
8 24
2,7 8
46
155
51,5
14 6 10
3
2
44 21 35 U 10
4,5 9,5
37,5
11
34
_3
133
393
151,8
30
5 7 14 7 35 15 20
100 15 22 14* 22
105 50 65
42,5
6
8 15
7,3 36 15 22
8
27
9
4,5 3,5
15 12
5 4
9
30
10
4,75
2 2,25
5,25 2,25 2,5
7,5 235
96 819
18 279
7
23
8
242
842
287
opaginerad Kontrollera mot PDF
' Jfr. prop. 1977/78: 110 s. 159-160. 2 Endast budgetåret
1978/79.
Mngår fr.o.m. budgetåret 1979/80 i de belopp som anges
för delprogrammen Värmepumpar och Solvärmesystem och energilagring m. m.
Prop.
1978/79:115 Bilagal Industridepartementet 291
De
programansvariga organen har för sin planering och organisation av insatserna
behov av alt kunna göra fleråriga åtaganden. För innevarande budgetår har
regeringen i likhel med tidigare budgelår av riksdagen bemyndigats att i
samband med stöd till forskning och utveckling inom energiområdet göra
åtaganden för kommande budgetår. Jag förordar att regeringen inhämtar sådant
bemyndigande även för budgetårel 1979/80. Jag beräknar behovet härav, inkl.
löpande beslut, till 250 milj. kr. för åtaganden avseende budgetåret 1980/81,
200 miQ. kr. för åtaganden avseende budgetåret 1981/82 och 100 miQ. kr. för
åtaganden avseende budgetåret 1982/83. Lämnas bemyndigande ankommer det på
regeringen att meddela de närmare föreskrifter som erfordras.
Det
ankommer vidare på regeringen att i anslutning till de rikflinjer och på det
sätt jag ttdigare har förordat besluta om fördelning av medel mellan olika
program och delprogram.
Jag
hemställer atl regeringen föreslår riksdagen att
1. godkänna
de ändrade riktlinjer för verksamheten inom program
met Energianvändning för bebyggelse, särskilt beträffande del
programmet Solvärmesystem och energilagring m.m., som jag
har förordat
2.
godkänna de ändringar i övrigt
av riktiinjema för verksamheten inom Huvudprogram Energiforskning som jag har
förordat
3.
medge att regeringen träffar
överenskommelse om ändring av avtalet om samarbete mellan Sverige och den
europeiska atomenergigemenskapen inom området för styrd lermonukleär fusion
och plasmafysik i enlighel med vad jag har förordat
4.
bemyndiga regeringen att under
budgetåret 1979/80, i enlighet med vad jag har anfört, ikläda staten ekonomisk
förpliktelse i samband med stöd till forskning och utveckling inom energiområdet
som, inberäknat löpande beslul, innebär åtaganden om högst 250000000 kr. för
budgetåret 1980/81, högst 200000000 kr. för budgetåret 1981/82 och högst
100000000 kr. för budgetåret 1982/83
5.
till Energiforskning för
budgetåret 1979/80 anvisa ett reservationsanslag av 283 000000 kr.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 292
KAPITALBUDGETEN
I. Statens affärs verksfonder
F, STATENS VATTENFALLSVERK
1. F:l. Kraftstationer m. m.
1977/78 Utgift 2438349966 Behållning 468377083
1978/79 Anslag 2310000000 1979/80 Förslag
1830000000
Statens vattenfallsverk inrättades som affärsdrivande verk
år 1909 och fick sin nuvarande organisaiion efter beslut av 1961 och 1974 års
riksdagar (prop. 1961:168, SU 1961:162, rskr 1961:368 och prop. 1974: 1 bil. 15
s. 211, NU 1974:26, rskr 1974:198).
Vattenfallsverket handhar statens kraftverksrörelse och
kanalrörelsen vid Trollhätte kanalverk saml verkar för en rationell
elenergiförsörjning i riket. Verket ombesörjer också beredskapsplanläggning av
rikets elenergiförsörjning.
Vattenfallsverket beslutar om leverans av elenergi från
verkels anläggningar och fastställer avgifter för sådan leverans. Anläggningar
och byggnader som behövs för verksamheten uppförs av verket.
Utgifterna för vattenfallsverkets investeringar bestrids
dels från investeringsanslaget Kraftstationer m.m., dels genom inkomslmedel
som uppbärs och redovisas av verket, dels genom medel som i övrigt ställs till
verkets förfogande.
Vatienfallsverkel förvaltar statens aktier i
elproduktionsbolagen Bastusels Kraft AB, Bergeforsens Kraft AB, Bråvallakraft
AB, Forsmarks Kraflgrupp AB, Fyriskrafl ÄB, ÄB Grytforsen, AB
Kattstrupeforsen, Rebnis Kraft AB, Stockholms Kraftgrupp AB, Söderfors Kraft
AB, Törnkraft AB och AB Umeforsen, i dislributionsbolagen AB Alebygdens Elverk,
AB Boxholms Elverk: AB Finspångs Elverk, Gotlands Energiverk AB, Göta-kraft AB,
Motala Ströms Kraft AB, Pileortens Eldistributions AB, Rönninge Elektriska AB,
AB Skillingaryds Elektricitetsverk, AB Stenungsunds Elverk, Umeå Elektriska
Distributions AB, Vikbolandets Elektriska Kraft AB, Vingåkers Elverk AB,
Viskans Kraft AB, AB Värmdö Elverk, AB Ange Elverk, Östhammars Energiverk AB
samt i Kolbäcks Belysnings AB, AB Kärnkraftutbildning, Luleå Energiverk AB,
Svenska Petroleum AB, Svensk Kärnbränsleförsörjning AB, Swedegas AB, SwedPower
AB och Östgas AB.
Ekonomisk översikt m.m.
Tillgångarna i statens vattenfallsverks fond uppgick den
30juni 1978 till sammanlagt 22820 milj.kr., varav 18694 miQ. kr. hänförde sig
lill
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1 Industridepartementet
293
opaginerad Kontrollera mot PDF
naturtillgångar
och anläggningar, 1 112 miQ. kr. till inventarier och förråd och återstoden
till poster av finansiell natur. Sedan skulderna frånräknats var fondens
kapitalbehållning 21 481 milj. kr. inkl. balanserade överskottsmedel.
Valtenfallsverkels
resultaträkning för de tre senaste budgetåren framgår av föQande
sammanställning (i 1 000-tal kr.).
1975/76
1976/77
1977/78-
Rörelseintäkter Driftkostnader
2708880 -1297281
3440327 -2078448
4016049 -1964964
Rörelseresultat före avskrivningar Avskrivningar
1411599
- 736244
1361879
-
793090
2051085
-
962086
Rörelseresultat
675355
568789
1088999
Finansiella och extraordinära intäkter och kostnader,
netto
- 7933
26231
43496
Resultat före bokslutsdispositioner och skatter
667422
595020
1132495
Bokslutsdispositioner Kommunalskatter
101049
- 35 557
351 259 - 41665
- 16469
- 50465
Överskott
Överskott av i medeltal disponerat statskapital
732914
7,5%
904614
8,0%
1065561
8,25%
Resultaträkningen
redovisas exkl. kanalrörelsen fr.o. m. budgetåret 1977/78
Kraft
försälj ningen blev under budgetåret 1977/78 lägre än vad som beräknats i
verkets driftstat. EngrosförsäQningen blev volymmässigt 9% lägre än
prognostiserat. DetaQförsäQningen blev 3,5% högre och den tillfälliga
kraflförsäQningen drygt 50% högre, det sista huvudsakligen beroende på oväntat
stora försäQningar till Norge i början av budgetåret.
Intäkterna
från kraflförsäQningen blev 3 704 miQ. kr. eller 72 miQ. kr. lägre än i
driflstaten. En något starkare uppgång i konsumentprisindex och något högre
oQepriser än väntat bidrog genom sin påverkan på priset för engrosleveranserna
lill att minskningen av kraftintäkterna begränsades. Transiteringsintäkter och
övriga rörelseintäkter blev högre än de i driftstaten beräknade. De totala
intäkterna från kraftverksrörelsen blev 4016 miQ. kr., vilkel var 49 miQ. kr.
lägre än uppskattat.
Den
låga belastningsutvecklingen och en större kärnkraftproduktion än beräknal
medförde en väsentligt mindre oQebaserad kraftproduktion än förutsett.
Kostnaderna för bränsle och inköpt kraft kom därigenom att bli väsentligt lägre
än de i driftstaten beräknade. Kraflverksrörelsens totala driftkostnader
uppgick till I 965 milj. kr. eller 279 miQ. kr. lägre än beräknat.
Rörelseresultatet
före avskrivningar blev 2 051 miQ. kr. eller 230 miQ. kr. bättre än beräknat i
driftstaten. Behovet av avsättningar för förnyelse av anläggningar blev till
föQd av uppgången i index 46 miQ. kr. större än i driftslalen eller 946 miQ.
kr. Efter avskrivningar och finansiella poster
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet
294
opaginerad Kontrollera mot PDF
m. m. erhölls ett rörelseresultat om 1 066 miQ. kr. vilket
svarar mot en förräntning med 8,25 % av det disponerade statskapitalet.
Antalet anställda i tjänst hos vattenfallsverket var vid
slutet av budgetåret 1977/78 10855 mot 11 391 budgetårel 1976/77 och 11 990
budgetåret 1975/76. Drift- och underhållspersonal till kraftstationerna i
Ringhals och Forsmark har anställts medan antalet anställda vid verkets
byggande avdelningar har gått ned lill föQd av bl. a. minskad arbetsvolym vid
dessa stationer samt minskad uibyggnad av vattenkraft.
Den
för valtenfallsverket totala belastningen och totalt disponibla energin under
de tre senaste budgetåren framgår av föQande sammanställning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Belastning (i GWh) Fasta leveranser:
Industri
Kommunikationer
Kraflföretag
Egen detaljdistribution
Övriga konsumenter
Överföringsförluster och reservkraft
Summa fasta leveranser
Leveranser av tillfällig kraft inom och utom landet inkl.
överföringsförluster
Total belastning
Disponibel energi (i GWh)
Vattenkraft
Värmekraft exkl. kärnkraft
Kärnkraft
Import
Inköpt kraft från svenska leverantörer
Total disponibel energi
11740
11780
10880
1430
1490
1430
23 140
24210
22980
2360
2750
2950
370
400
410
2870
2550
2590
41910
43180
41240
3 800
3 540
3060
45710
46720
44300
30820
26440
28210
1810
4940
1520
5620
6920
8450
5150
3 790
1630
2310
4 630
4490
45710
46720
44300
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vattenfallsverkets fasta elleveranser - exkl. leveranser
lill Gotland, vars råkraflförsörjning vattenfallsverket övertog den 1 januari
1978 -minskade under budgetåret 1977/78 med 2 150 GWh eller med 5% jämfört med
budgetåret 1976/77. Även de ttllfälliga leveranserna minskade något. De totala
leveranserna exkl. export av tillfällig kraft minskade med 5,8%.
Vattenfallsverkets leveranser lill industrin minskade med
7,7% mellan budgetåren 1976/77 och 1977/78. Samtliga industrigrupper ulom
massa-och pappersindustri minskade sin förbrukning. Särskilt stor var nedgången
inom grupperna malmgruvor, kemisk industri samt elhyttor och stålverk.
Förbrukningen inom gruppen kommunikation minskade med 3,7%,
Även leveranserna till kraftföretag gick ned under
budgetårel 1977/78. Minskningen blev 4,6% exkl. Gottand och hänför sig
huvudsakligen till företag utom landet. Leveranserna lill samkörande företag
minskade med nära en Qärdedel till följd av del goda kraftbalanslägel under
budgetåret 1977/78.
Prop. 1978/79:115 Bilagal Industridepartementet 295
Inom vattenfallverkets egna detaQdistributionsområden
ökade elkonsumtionen med 7,2%.
Under budgetåret 1977/78 färdigställdes Ritsem
kraftstation, som under år med normal vattentillgäng kommer att producera ca
470 GWh. Den totala vattenkraflproduktionen var ca 1 770 GWh högre än under
budgetåret 1976/77 beroende på bättre vattentillgång. Vattenkraften svarade
därmed för 64% av verkets totala krafttillgång under budgetåret 1977/78.
Kärnkraftproduktionen ökade med ca 1 540 GWh och svarade för 19% av
kraftttllgången. Produktionen av oQebaserad värmekraft kunde härigenom hållas
på en väsentligt lägre nivå än under budgetåret 1976/77.
Vattenfallsverkets investeringsanslag och medelsförbmkning
under de tre senaste budgetåren redovisas i följande sammanställning (i
1000-tal kr.).
Ingående Medelsför- Utgående
behållning Anslag bmkning behållning
1975/76 171996 1937500 1926318 183 178
1976/77 183178 2 252230 2190181 245 227
1977/78 245227 2661500' 2438350 468377
' Exkl. 100 milj. kr. som överfördes lill
budgetutjämningsfonden (prop. 1976/77:150 bil. 2 s. 9, FiU 1976/77:30, rskr
1976/77:341).
Från investeringsanslaget Kraftstationer m. m. hade för
budgetåret 1977/78 anvisats sammanlagt 2661,5 miQ. kr. varav 496,5 miQ. kr. på
tilläggsbudget 1 (prop. 1977/78:25 s. 116, NU 1977/78:32, rskr 1977/ 78:108).
Anslagshöjningen motiverades bl. a. av kostnadsökningar för det tidigare
beslutade investeringsprogrammet och åtaganden i samband med att
valtenfallsverket träffat avtal om förvärv av elproduktions- och
eldislri-butionsanläggningar på Gotland. Den för samma år fastställda investeringsramen
var 2 691,5 miQ. kr. Vatienfallsverkel medgavs dessutom ta i anspråk ca 100
miQ. kr. ur den under investeringsanslaget Kraftstationer m.m. disponibla
medelsreserven för att tidigarelägga vissa investeringar av
sysselsältningsskäl. Till de investeringar som vattenfallsverket härigenom av
regeringen bemyndigats utföra eller påbörja hör bl. a. en kontorsbyggnad i
Sundsvall för en beräknad kostnad av 22 miQ. kr.
Statens vattenfallsverk Allmänna energifrågor
I anslagsframställningen för budgetåret 1979/80 behandlar
statens valtenfallsverk inledningsvis vissa allmänna energifrågor som anknyter
till den egna verksamheten. För en redogörelse för sin samlade syn på den
framtida energipolitiken hänvisar valtenfallsverket till det yttrande verkei
Ullsammans med övriga medlemsförelag i Centrala Driflledningen (CDL) har avgett
över energikommissionens förslag.
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1 Industridepartementet 296
Valtenfallsverket
delar energikommissionens uppfattning att det är angeläget att utveckla nya
energislag och att vinna praktiska erfarenheter genom att uppföra
demonstrationsanläggningar.
Verkei
bedriver därför aktivt forsknings- och utvecklingsarbete både i egen regi och i
samverkan med andra myndigheter, företag och organisationer. Huvuddelen av
verkets egna insatser på forsknings- och utvecklingsområdet avser arbeten med
stark anknytning till byggande och drift av kraftproduktions- och
kraftöverföringsanläggningar. Väsentliga belopp har dock avdelats även för
utvecklingsinsatser avseende energihushållning och ralionell energianvändning.
Inom sistnämnda område bedrivs provverksamhet med värmepumpar. Vid sidan av de
grundläggande och långsiktiga utvecklingsarbeten som initierats och finansieras
av nämnden för energiproduktionsforskning gör verket vissa insatser också
ifråga om alternativa energislag, såsom sol och vind, saml beträffande ny
teknik för förbränning av fossila bränslen.
Vattenfallsverket
planerar att av driftmedel årligen anslå ca 50 miQ. kr. under de närmaste åren
för utveckling och demonstration av nya energislag samt vidareutveckling av
konventionell teknik för kraftproduktion och kraftöverföring.
Valtenfallsverket
bedriver sedan några år tillbaka provverksamhet med värmepumpar i småhus i
syfte att klarlägga driftbetingelserna i befintliga hus som har användbar
oQeeldningsanVåggning. Om värmepumpen fungerar väl skulle väsenttiga
oQebesparingar kunna göras samttdigt som elbelastningskurvan påverkas gynnsaml.
Erfarenheterna hittills äremellerlid inte speciellt goda beroende på alt
driftsäkerhet och prestanda hos värmepumparna inte har svarat mot
förväntningarna.
Vattenfallsverket
har också medverkat till installation av värmepumpar i två flerfamiQshus med ca
90 lägenheter vardera. De teknisk-ekonomiska förutsättningama för dessa
avsevärt större anläggningar bedömer verket vara väsentligt bättre än för små
värmepumpar.
Vidare
kommer vattenfallsverkets nya kontorshus i Sundsvall att förses med en
värmepump, som hämtar värme från det kommunala avloppsvattnet.
Behovei
av värme under -I-100° C är slort i vårt land. Inom detta temperaturområde kan
solfångare arbeta med god verkningsgrad. Vattenfallsverket gör f n. en
förstudie i syfte att klarlägga de tekniska och ekonomiska möjligheterna att
samla upp och säsongslagra solenergi för uppvärmning av ca 500 lägenheter.
Denna storlek bedöms f. n. vara en nödvändig förutsättning för att erhålla
konkurrenskraftiga uppvärmningskostnader.
Vattenfallsverket
deltar i nämndens för energiproduklionsforskning ulvecklingsarbete på
vindenergiområdet. Verket svarar således för driften av försöksanläggningen
Kalkugnen i norra Uppland. Vattenfallsverket har också slutit ett avtal med
nämnden om att bygga en fullskalig prololypanläggning. Härutöver bedriver
verket visst eget utvecklingsarbe-
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 297
le
som avser dels en ny typ av elgenerator i samarbete med ett tillverkande företag,
dels konstruktion av torn för vindkraftaggregat.
I
samarbete med Statsraff AB gör vattenfalls verket en förstudie med inriktning
på att klariägga de tekniska och ekonomiska fömtsättningama för att uppföra en
anläggning för kraftproduktion baserad på förgasning av svavelrika bränslen.
Som bränsle skall i första hand användas restoQor från raffinaderier eller en
blandning av restoQor och kol. I den tänkta anläggningen förgasas bränslet.
Gasen förbränns sedan i en gasturbin. Överskottsvärmen från den och från
förgasningsprocessen UtnytQas för produktion av ånga, som får driva en
ångturbin. Verkningsgraden blir på detla sätt hög.
Den
allt större användningen av kol i världen har främst av miQöskäl medfört stora
satsningar på utveckling av alternativa metoder för förbränning. En av
metoderna kallas svävbädds förb ränning.
Svävbäddsförbränning
innebär att bränslet, t. ex. kol, blandas med sand i eldstaden genom alt luft,
som blåses in underifrån, får kolpartiklar och sand att hållas svävande.
Svavlet i bränslet kan då bindas redan i eldstaden och behovet av anläggningar
för rökgastvätt försvinner.
Hittills
har endast en anläggning uppförts för svävbäddsförbränning i Sverige. Det är en
anläggning för produktion av värme i Enköping. Det är angeläget att metoden
utprovas också i kraftproducerande enheter. Tänkbara försöksanläggningar är
ett eventuellt koleldat kraftverk i Slite på Gotland och ett krafivärmeverk i
SödertäQe, vilket kommer att projekteras för eldning med såväl olja som kol.
Forsknings-
och utvecklingsarbetet på energiområdet i Sverige måste ha som ett av sina
främsta mål att minska vårt nuvarande stora oQeberoende. Även med ett mycket
ambitiöst forsknings- och utvecklingsprogram finns det emellertid anledning att
varna för överdriven opttmism ifråga om möjligheterna att i en nära framtid
ersätta oQan med i stor skala oprövade energislag, såsom sol och vind. Det är
vattenfallsverkets uppfattning alt vi under överblickbar tid i hög grad kommer
att vara hänvisade till de energikällor och den energiteknik som utnyttjas
idag. Del gäller även på elenergiområdet. I valet mellan olika energislag för
kraftproduktion anser verket att kärnkraft och vattenkraft av ekonomiska,
miQömässiga och försörj-ningsmässiga skäl är att föredra framför skilda former
av fossilbränsleba-serad kraftproduktion. Del är därför både naturiigt och
nödvändigt att avdela resurser också för vidareutveckling av dessa energislag.
I
syfte att tillgodose de krav i fråga om slutlig förvaring av använt kärnbränsle
som ställs i lagen (1977: 140) om särskilt tillstånd att tillföra kärnreaktor
kämbränsle, m. m. - den s. k. villkorslagen - har vattenfallsverket. Forsmarks
Kraftgrupp AB, Oskarshamnsverkets Kraftgmpp AB och Sydkraft AB gemensami
genomfört Projekt Kärnbränslesäkerhet (KBS). KBS första rapport -
Kärnbränslecykelns slutsteg, förglasat avfall från upparbetning - lades fram
hösten 1977. I rapporten behandlas hante-
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1 Industridepartementet 298
ringen
av bränslet från reaktorn och fram lill slutlig deponering av förglasat och
inkapslat högaktivt avfall djupt nere i urberget. Säkerhetsanalys redovisas
för de hanteringsmoment som kommer att utföras inom landet.
Den
presenterade utformningen av kärnbränslecykelns slutsteg tillgodoser enligt
kraftföretagens bedömning villkorslagens krav på en helt säker slutlig
förvaring av det högakliva avfall som erhålls vid upparbetning av kärnbränsle.
KBS
andra rapport - Kärnbränslecykelns slutsteg, deponering av icke upparbetat
kärnbränsle - lades fram ijuni 1978. I det fall som behandlas i den kommer det
använda kärnbränslet efter avklingning i ett centralt lager att slutas in i
speciella behållare, som sedan slutgiltigt deponeras djupt nere i urberget.
Kraftföretagen anser att utformningen av kärnbränslecykelns slutsteg även
enligt detta alternattv tillgodoser villkorslagens krav på en helt säker
slutlig förvaring av använt men inte upparbetat kärnbränsle.
Svensk
Kämbränsleförsörjning AB, som ägs av vattenfallsverket. Oskarshamnsverkets
Kraftgrupp AB och Sydkraft AB, lämnade hösten 1977 in lokaliserings- och
koncessionsansökan för ett centralt lager för förvaring av använt kärnbränsle.
Lagret avses bli dimensionerat för 3 000 ton uran, dvs. lika mycket som
beräknas bli uttaget fram till mitten av 1900-talel från tio reaktorer.
Regeringen har i december 1978 meddelat tillstånd enligt 136 a § byggnadslagen
för centrallagret.
I
det försia av villkorslagens båda alternativ krävs också ett godtagbart avtal
om upparbetning av det använda kärnbränslet. Förhandlingar med det franska
upparbetningsföretaget COGEMA har lett till dels ett avtal om upparbetning av
det bränsle som kan komma atl las ur reaktorn Ringhals 3 under 1970-talet, dels
ett avtal om transport, lagring och upparbetning av använt kärnbränsle, som
transporteras till Frankrike under perioden 1981-1990.
Energikommissionen
har som en väg atl minska oQeberoendet pekal på möjligheten att förse sydvästra
Skåne, Göteborgsområdet och Uppsala-Stockholmsområdet med Qärrvärme från resp.
Barsebäck, Ringhals och Forsmark. Vattenfallsverket har till regeringen
redovisat vilka utredningar som redan har gjorts, pågår och planeras i detta
avseende.
Vattenkraften
har, enligt vattenfallsverkets mening, fått en mycket styv-moderlig behandling
i energikommissionens betänkande. Trots konstaterandet all det från såväl
försörjningstrygghetssynpunkt som ekonomisk synpunkt är önskvärl att öka
utnyttjandet av vattenkraft har kommissionen med hänsyn till motstående
intressen endast räknat med ett mindre tillskott av vattenkraft fram till år 1990.
Vattenfallsverket ställer sig tveksamt till om den av energikommissionen
angivna produktionsnivån av 66 TWh kan uppnås med hänsyn till att en del
utbyggnader i älvar och älvsträckor, som enligt nuvarande riktlinjer inte är
undaniagna från vattenkraftutbyggnad, kan befinnas olillåtliga enligt
vattenlagen (1918:523) och atl andra kan få alltför dålig lönsamhet.
Prop.
1978/79:115 Bilagal Industridepartementet 299
Med
hänvisning härtill, liksom till att vattenkraften enligt verkets mening är den
miQövänligasle formen för kraftproduktion, är lätt att reglera, utgör en
förnyelsebar och inhemsk resurs samt bygger på en väl utprovad teknik, hävdar
vatienfallsverkel all nuvarande riktlinjer för vattendragens utnyttjande bör
omprövas. Utbyggnad av några av de ännu orörda huvudälvarna och större
älvstäckorna, eller överledning av vatten från dem, skulle ge mycket
betydelsefulla tillskott till energiförsörjningen.
Valtenfallsverket
tar i sin anslagsframställning också upp frågor rörande Sveriges försörjning
med bränsle och anför bl. a. föQande.
I de
internationella energistudier som gjorts under senare år framstår
oljeförsörjningen som det allt överskuggande energiproblemet i världen. Det
råder stor enighet om att allvarliga kriser är att vänla när det gäller den
framlida tillgången på oQa, men delade meningar om den tidpunkt vid vilken
svårigheterna kommer att inträffa. Vattenfallsverket är helt enigt med
energikommissionen i uppfattningen att den viktigaste energipolitiska
uppgiften för vårt land är att förbättra säkerheten i vår energiförsörjning.
Ätgärder, som syftar till att successivt minska användningen av olja och trygga
oQetillförseln, är självklara inslag i en sådan politik. Verket erinrar om att
man redan i förra årets anslagsskrivelse pekade på möjligheten att ersätta oQa
med bl. a. elenergi genom en utbyggnad av icke oQebaserade kraftverk och genom
stimulans av omställning från oQa till elenergi.
Ett
viktigt led i strävandena alt säkra Sveriges oQeförsöijning är enligt
vattenfallsverket atl de påbörjade insatserna i prospekterings- och utvinningsleden
bör vidareutvecklas vad gäller såväl OQeprospektering AB:s inhemska oQeletning
som Svenska Petroleum AB:s och Petroswede AB:s engagemang utomlands.
Vad
beträffar användning av naturgas i stället för oQa pekar vattenfallsverket
bl.a. på att den i de flesta fall torde slälla sig dyrare men att naturgasen
har påtagliga fördelar i miQöhänseende.
Swedegas
AB, i vilket valtenfallsverket är delägare, har träffat ett preliminärt avtal
med Ruhrgas ÄG i Förbundsrepubliken Tyskland om leverans av 1,2 miQarder m''
naturgas per år med början år 1982. Ett likaledes preliminärt avtal har också
slutits med det statliga algeriska bolaget Sonatrach om åriig leverans av 1,7
miQarder m naturgas i flytande form.
Världsmarknadspriset
på uran steg med ca 5% under budgetåret 1977/ 78. Prospekteringen efter uran
har varit livlig världen över. Valtenfallsverket deliar i finansieringen av
inhemsk uranprospektering såsom en av finansiärerna av det
prospekteringsprogram som Svensk Kärnbränsleför-sörjning AB har träffat avtal
om med Sveriges geologiska undersökning och Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag
(LKAB).
Valtenfallsverkels
behov av uran är helt täckt t. o. m. är 1980. Befintliga kontrakt täcker
därutöver drygl en Iredjedel av behovet t. o. m. år 1985.
De
lolala koltillgångarna i väriden är betydande. Användningen av kol
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1 Industridepartementet 300
innebär
emellertid stora hälso- och miljöproblem och stora ansträngningar görs utomlands
för att bemästra dessa.
Vattenfallsverket
projekterar f. n. två kraft värme verk i samarbete med resp. SödertäQe och
Göteborgs kommuner. Projekteringsarbetet är i båda fallen inriktat på att
anläggningarna skall kunna drivas med såväl oQa som kol.
På
regeringens uppdrag har verket också utrett möjligheterna att utföra det
nyligen beslutade kraftvärmeverkel i Botkyrka så att en framtida övergång till
eldning med fasta bränslen, t. ex. kol, underlättas.
Beslut
om en mera omfattande användning av kol i vårt land bör enligt
vattenfallsverkets mening inte fattas förrän ett ordenUigt underiag tagits
fram, som gör det möjligl att bedöma hur en varaktig försörjning med kol skall
ordnas. Vattenfallsverket har därför lillsammans med LKAB och Sydkraft AB
startat ett projekt som syftar till att klarlägga forutsättningarna för att
säkra en långsiktig tillförsel av kol till Sverige.
Torv
UtnytQas f. n. för energiproduktion i bl. a. Sovjetunionen, Finland och Irland.
I vårt land har torv kommit till användning framför allt i kristider, när
tillförseln av importbränslen har varit beskuren. Dagens situatton på
energiområdet gör det emellertid angeläget att ta reda på möjligheterna att på
nytt utnytQa torv för energiproduktion.
Vattenfallsverket
har i visst samråd med Statsföretag AB böijat studera användningen av torv som
energiråvara. Bl. a. inventeras tillgången av för energiproduktion intressanta
torvtillgångar i norra Sverige. Verket har vidare fåll i uppdrag av regeringen
att utreda förutsättningarna för att uppföra minst två torveldade anläggningar
i de fyra nordligaste länen.
När
det gäller kraftöverföring gör regionall stigande elförbmkning och tillkomsten
av nya produktionsanläggningar det nödvändigt att förstärka kraftnätet, bl.a.
genom utbyggnad av nya ledningar. Vattenfallsverket understryker i sammanhanget
behovet av utbyggnad av kraftledningar för 800 kV spänning. Med denna typ av
ledningar uppnås 3-4 gånger högre överföringskapacitet än med en 400 kV-ledning
samtidigt som överföringsförlusterna minskar och markanspråken ökar endast
obetydligt.
Vattenfallsverket
tar också upp problemen med att klara personalplaneringen på ett för verket
och dess anställda tillfredsställande sätt till föQd av bl. a. oklara
energipolitiska förutsättningar.
Under
budgetåret 1977/78 har antalet sysselsatta - egna och entreprenörers - vid
vattenfallsverkets byggande avdelningar minskat med ca 1 150 personer. Avgången
bedöms bli ungefär lika stor under innevarande budgetår om varken det tredje
kärnkraftblocket i Forsmark eller ledningar för 800 kV spänning får byggas
enligt föreliggande planer. Uppsägningar drabbar redan idag personer med tio
års anställningstid.
Svårigheter
föreligger också att rekrytera och behålla driftpersonal till
kärnkraftanläggningarna, främst beroende på de ovissa förutsättningarna för
kärnkraften.
Prop. 1978/79:115 Bilagal Industridepartementet 301
Oklarheten i kärnkraflsfrågan är över huvud taget så
besvärande för personalplaneringen att svårartade konsekvenser för
vattenfallsverkets ekonomi och funktionsduglighet är oundvikliga och kan
befaras bli värre, ju längre klarläggande beslut dröjer.
De anställdas fackliga organisationer har gjort ett
särskilt ullalande i denna fråga i vilket framhålls atl en ansvarsfull
planering inför framtiden är nödvändig för de anställdas trygghet och viQa till
insats.
Elförsörjningen
Elkonsumtionen i landet inkl. överföringsförluster var
under budgetåret 1977/78 i stort sett oförändrad jämfört med budgetåret innan
och uppgick till 86670 GWh. Exporten - huvudsakligen leveranser till Danmark
och Norge - uppgick lill 3930 GWh.
Äv elkonsumtionen inom landet svarade industrin för 38 830
GWh, vilkel är 2,6% lägre än förbrukningen under budgetåret 1976/77. Massa- och
pappersindustrin uppvisade en ökning med 3,4%. Praktiskt taget samtliga
industribranscher i övrigt har minskat sin elförbrukning. Största nedgången
uppvisade gruvindustrin (-16,5%) samtjärn- och stålverk (-7,4%). Inom hushåll,
handel m.m. ökade elförbrukningen med 4,3% till 37900 GWh. Inom gmppen
samfärdsel minskade den med 4,3% till 2050 GWh. Överföringsförlusterna uppgick
till 7890 GWh.
Budgetåret 1977/78 kan liksom närmast föregående budgelår
belecknas som ett utpräglat lågkonjunkturår. Utnyttjningen av industrins produktionskapacitet
var låg trots en viss ökning av exporten under budgetårets senare hälft. Denna
kunde ttll väsentlig del tillgodoses från befintliga lager och medförde sålunda
inte något ökal elbehov. Lågkonjunkturen förklarar även den låga elkonsumtionen
inom gruppen samfärdsel.
Ökningstakten för elförbrukningen inom hushåll, handel m.
m. var lägre än under föregående budgetår. Del lorde bl. a. bero på att
tillskottet av nya bosläder också var lägre och att elsparandet har ökat.
Äv föQande tabell framgår hur den totala tillgången på
elkraft har fördelat sig på olika kraftslag och import under de senaste två
budgetåren.
Vattenkraft Kärnkraft Övrig kraft Import
Totalkrafttillgång 91,5 100,0 90,6 100,0
1976/1977 1977/1978
TWh
%
TWh
%
50,1
54,7
55,0
60,8
16,2
17,7
22,0
24,3
19,8
21,6
11,2
12,3
5,4
6,0
2,4
2,6
Den relativt stora skillnaden i produktionen av
vattenkraft mellan de båda åren förklaras framför allt av att det rådde
utpräglade torrårsförhållanden hösten 1976 och att nederbörden var geografiskt
ogynnsamt fördelad. Nederbörden under budgetåret 1977/78 blev 98% av den
normala.
Prop.
1978/79:115 Bilagal Industridepartementet 302
Kärnkraften svarade under budgetåret 1977/78 för 24,3% av
den totala krafttillgången i landet. Produktionen i de sex idrifttagna
kärnkraftblocken uppgick till 67% av den produktion som skulle erhållas vid
drift med full effekt under ett helt år och ca 86% av den energimängd, som man
maximalt hade all räkna med, med hänsyn till normal avställning för revision
och bränslebyten. Tillgängligheten hos kärnkraften var således god.
Tack vare den goda tillgängligheten hos kärnkraften blev
del möjligt att hålla produktionen av oQebaserad värmekraft på en väsentligt
lägre nivå än under budgetårel 1976/77. De gynnsammare nederbördsförhållandena
verkade i samma riktning. Även importen blev betydligt lägre än under budgetåret
1976/77.
Elkonsumtionens utveckling på längre sikt är beroende av
tillväxten i ekonomin, prisutvecklingen, tillväxtens fördelning på olika
industribranscher samt befolkningsutvecklingen och bostadsbyggandet.
Ökningstakten i elanvändningen har under senare år varit
betydligt lägre än förutsett. Den genomsnittliga ökningstakten under perioden
1973-1977 har inte överstigit 3% per år. Förändringarna från ena året till det
andra har dock varierat mellan ca 1 % och ca 9%. Det är svårt att med någon
större säkerhet bedöma om den långsikliga prognosen från år 1975 på 6% per år
kommer atl uppnås för perioden 1973-1985. Sannolikheten för att ökningstakten
skall bli lägre är dock större i dag än den var för tre år sedan.
Den
ändring av de allmänna förutsättningarna - bruttonationalproduktens (BNP)
utveckling, industriproduktionen, bostadsbyggandet etc. -som har skett efter
1975 års energipolitiska beslut (prop. 1975: 30, NU 1975: 30, rskr 1975: 202)
har lett till att elprognoserna har sänkts avsevärt. Det framgår av föQande
tabell, som visar de olika bedömningar av elproduktionens omfallning åren 1985
och 1990 som statens industriverk och CDL redovisade under år 1977.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1975 års energipolitiska beslut
SIND mars
1977; referensprognos
SIND okt.
1977; reviderad referensprognos
SIND okt.
1977; besparingsprognos
CDL aug.
1977 A-alternativ
CDL aug.
1977 B-alternativ
Elproduktion
,TWh
1985
1990
159
_
138
160
127
145
124
140
130
153
149
182
opaginerad Kontrollera mot PDF
De lägre av dessa bedömningar grundar sig på antaganden om
långsammare BNP- och industriproduktionsutveckling, lägre befolkningstal och
mindre bostadsbyggande än vad som förutsattes i 1975 års energipolitiska
beslut. Det finns betydande osäkerhetsmoment i dessa antaganden och
valtenfallsverket vill starkt understryka risken för underskattning av det
framtida elbehovet. Verket vill tillägga all ökade farhågor för störningar i
oQetillförseln på förhållandevis kort lid kan komma att medföra en betyd-
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1 Industridepartementet
303
opaginerad Kontrollera mot PDF
ligt
större efterfrågan på elektrisk energi än man i dag har anledning att räkna
med. Det är verkets uppfattning att det svenska kraftsystemet bör dimensioneras
så att det finns möjlighet ätt klara en sådan situatton.
I
anslagsframställningen för budgetåret 1978/79 redovisade vattenfallsverket en
prognos som innebär atl elkonsumtionen inom det statliga avsättningsområdet
beräknas uppgå till 63 TWh år 1985, vilket svarar mot en åriig ökningstakt
under perioden 1973-1985 av 5,2%. Den nya prognosen godtogs av statsmakterna
som gmnd för utbyggnadsprogrammet.
Vattenfallsverkets
prognos var baserad på samma förutsättningar beträffande den framtida
utvecklingen som CDL:s prognosaltemaliv A, enligt vilket elförbrukningen i
landet anges till 130 TWh år 1985 och 153 TWh år 1990. Detta synes stämma väl
överens med bedömningar som energikommissionen har redovisat.
I
nuvarande konjunkturläge måsle osäkerheten om den framtida utvecklingen anses
vara mycket stor. Vattenfallsverket har mot denna bakgrund funnit det
lämpligast att basera årets anslagsframställning på samma prognos som
redovisades förra året. Det innebär att verket räknar med att elkonsumtionen
inom det statliga avsättningsområdet år 1985 kommer att uppgå till 63,7 TWh inkl.
förbrukningen på Gotland.
Utbyggnadsprogram
Under
budgetåret 1977/78 togs Ritsems kraftstation och tillhörande reglering i
Sitasjaure i drift.
Tidigare
beslutade kraftproduktionsanläggningar framgår av föQande sammanställning.
Utbyggnads-
Föriäggnings-
Planerad
i-
Redovisad i
objekt
ort/älv
drifttagning budgetår
proposition
Kärnkraft
Ringhals 3
1978/79
1972; 1
bil.
15
Juktan
Umeälven
1978/79
1973:1
bil.
15
Harsprånget
4
Luleälven
1978/79
1974: 1
bil.
15
Kärnkraft
Forsmark 1
1978/79
1973: 1
bil.
Söderfors
Dalälven
1978/79
1975/76:25
bil.
Gasturbin
Stallbacka
3
1979/80
1977/78:25
bil.
Näs
(ombyggn)
Dalälven
1979/80
1975/76:25
bil.
Porius
12
Luleälven
1979/80
1975:30
bil.
Kärnkraft
Ringhals
4
1979/80
1973: 1
bil.
Äsele
Ångermanälven
1980/81
1974: 1
bil.
Harsprånget
5
Luleälven
1980/81
1975:30
bil.
Kärnkraft
Forsmark
2
1980/81
1973: 1
bil.
Näs 15
Dalälven
1980/81
1977/78:25
bil.
Granboforsen
Indalsälven
1980/81
1977/78:125
bil.
Kraftvärme
(diesel)
Visby
1980/81
1977/78: 25
bil.
Ligga 3
Luleälven
1981/82
1975:30
bil.
Lilla
Edet 4
Göta älv
1981/82
1976/77: 100
bil.
Stenkullafors
Ängermanälven
1983/84
1974:1
bil.
Messaure
3
Luleälven
1983/84
1977/78:116
Kraftvärme
Botkyrka
1983/84
1977/78: 125
bil.
Kärnkraft
Forsmark
3
1984/85
1975/76: 100
bil.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 304
Som framgår av sammanställningen har programmet under
budgetåret 1977/78 utökats med en ny gasturbin i Stallbacka, ullbyggnad av Näs
kraftstation i Dalälven, ell iredje aggregat i Messaure kraftstation i Luleälven,
ett dieselkraftvärmeverk i Visby, Granboforsens kraftstation i Indalsälven och
ett oQeeldat kraftvärmeverk i Botkyrka.
Byggstarten för Äsele kraftstation har senarelagts med sex
månader till föQd av att regeringens beslut i tillståndsfrågan har kommii
senare än beräknat.
När anslagsframställningen inlämnades räknade
vatienfallsverkel med att tillstånd enligt villkorslagen att tillföra
kärnbränsle till Ringhals 3 och Forsmark 1 skulle föreligga i september 1978.
Tidpunkten för kommersiell idrifttagning beräknades med den förutsättningen
till maj-juni 1979. Genom alt regeringens prövning har medfört krav på
kompletterande undersökningar förskjuts denna lidpunkt.
Övriga anläggningar i utbyggnadsprogrammet antas bli
färdigställda i enlighet med de planer som tidigare har redovisats för de olika
objekten.
Vattenfallsverket har således utgått från att även
utbyggnaden av det tredje kärnkraftblocket i Forsmark kommer att få fullföljas
och att beslut härom skall föreligga i sådan lid all blocket kan tas i drift
hösten 1984. Verkets behov av medel under budgetåren 1978/79 och 1979/80 har
beräknats i konsekvens härmed.
Energibalanser budgetåren 1979/80-1985/86 (i TWh)
Förbrukning 79/80 80/81 81/82 82/83 83/84 84/85 85/86
Prima förbrukning enligt
normalårsprognosen inkl.
tillkommande primaförbruk
ning (0,5 TWh) vid exception
ella torrårsförhållanden 49,1 53,4 56,3 58,8
61,1 63,4 65,5
Försäljning lill andra
kraftföretag inkl. export 2,6 1,8 3,0
3,1 2,2 1,3 1,3
Summa förbrukning 51,7 55,2 59,3 61,9 63,3 64,7 66,8
Krafttillgång
från egna
befintliga och beslutade
valtenkraftanläggningar,
medelår
29,7
30,0
30,2
30,2
30,4
30,4
30,4
Krafttillgång
från egna
befintliga och beslutade
värmekraftanläggningar
vid medellillgänglighet
fossileldad kraft
13,1
13,5
13,6
13,6
14,2
14,4
14,1
kärnkraft
18,7
25,6
26,0
27,5
29,1
32,0
33,0
Köp från
andra kraftföretag
inkl. import
5,2
4,3
4,3
4,3
4,3
4,3
4,2
Summa
krafttillgäng enligt
energikriteriet'
56,9
62,9
63,6
64,9
67,1
69,8
70,4
Brist
enligt energikriteriet
-
-
-
-
-
' Energikriterium: Total produktionsförmåga = 0,8 x
vattenkraftproduktion-l-0,9 x värmekraftproduktion
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 305
Med befintliga anläggningar, beslutade utbyggnader och
prognosticerad elefterfrågan erhålls energi- och effektbalanser i det statliga
kraftsystemet enligt här redovisade sammanställningar.
EfTektbalanser budgetåren 1979/80-1985/86 (i MW)
79/80 80/81 81/82 82/83 83/84 84/85 85/86
Den prima förbrukningens
maximalvärde 8960 9810 10310 10820 11220
11620 12030
Försäljning till andra kraft
företag inkl. export 270 120 400 380
210 60 60
Summa belastning 9230 9930 10710 11200 11430 11680 12090
Installerad effekt i egna
befinlliga och beslutade
valtenkraftanläggningar 6889
7573 7612 7781 7977 7962 7977
Installerad effekt i egna
befintliga och beslutade
värmekraftanläggningar
fossileldad kraft
2676
2 714
2 714
2714
2924
2924
2860
kärnkraft
3 135
4 720
4 720
4 720
4720
5500
5500
Köp från
andra kraftföretag
330
180
180
180
180
180
165
Summa
installerad effekt
13030
15187
15226
15395
15801
16566
16502
Effektreserv
3 800
5 257
4516
4195
4371
4886
4412
Dito i %
av primaförbruk-
ningens maximalvärde
42,4
53,6
43,8
38,8
39,0
42,0
36,7
Som framgår av sammanställningen kan den beräknade
energiförbrukningen tillgodoses med önskad leveranssäkerhet t.o.m. budgetåret
1985/ 86 med hiltills beslutade produktionsanläggningar. Även från effektsynpunkt
vänlas leveranssäkerheten bli tillfredsställande under samtliga redovisade budgetår.
Detta gäller med undantag för Gotland, vars försörjning med elenergi kräver
särskilda överväganden. Ytterligare produktions-tillskott kan komma att behövas
där fr. o .m. budgetåret 1984/85. Bland de alternativ som studeras ingår ett
koleldat kondenskraftverk. Något begynnelseanslag för en ny anläggning behövs
emellertid inte under budgetåret J 979/80.
De överskott på produktionsresurser som balanserna antyder
utgör i den osäkra prognossitualion som råder en säkerhei mot oförutsedda
elbehov och gör del möjligl att begränsa användningen av oQa till ett minimum.
Äv vad vatienfallsverkel har anförl följer atl något
beslul om nya produktionsanläggningar inte behöver fattas under innevarande
budgetår för atl kraftförsörjningen inom det statliga avsättningsområdet på
fastlandet skall kunna klaras fram lill mitten av 1980-talel. Äv andra än
krafiför-sörjningsmässiga skäl kan emellertid ytteriigare produktionsenheter
komma att färdigställas under den berörda perioden. Det gäller t. ex. på
kraft-värmeområdet, där verkei lillsammans med vissa kommuner f n. projekterar
nya anläggningar. Tidpunkten för idrifttagning av dessa bestäms i första hand
av kommunernas värmebehov.
20 Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 115. BUaga 1
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1 Industridepartementet 306
Vattenfallsverket
förhandlar således med Göteborgs kommun och SödertäQe kommun om utbyggnad av
kraft värme verk. Planerna på ett kraftvärmeverk i Eskilstuna har däremoi
skjutits på framtiden.
Även
på vattenkraftområdet kan vissa anläggningar tillkomma, som inte har redovisats
i utbyggnadsprogrammet. Således pågår prövning enligt vattenlagen av Sädva
kraftstation i Skellefteälven och Klippen i Umeälven. Vidare pågår
projektering för alternativa utbyggnader av nedre Voj-mån. I vattenfallsverkets
projekteringsprogram ingår även några vattenkraftutbyggnader i Ångermanälven
med sikte på idrifttagning under budgetåren 1983/84 och 1985/86. Tidplanerna
för sistnämnda projekt är anpassade till sysselsättningssituationen för
byggnadsarbetare vid verkels norrlandsbyggen. Vattenfallsverket undersöker f.
n. också behovet av och förutsättningarna för upprustning och nyanläggning av
små vattenkraftverk med effekter upp till 1 500 kW.
Projektreserv
Valtenfallsverket
saknar en för rationell elförsörjning ändamålsenlig projektreserv som kan tas i
anspråk med kort varsel. De utbyggnadsprojekt som f. n. kan hänföras till
verkets projektreserv består av två gasturbiner om tillsammans ca 150 MW och
oQelagringsutrymmen om sammanlagt 750000 m?. Vissa möjligheter finns
emellertid att med relativt kort varsel öka investeringsvolymen, om
sysselsättningssituationen i landet kräver det, genom att tidigarelägga vissa
investeringar och beställningar.
Medels
förbrukning
Vattenfallsverkets
investeringsram för budgetåret 1978/79 är fastställd till 2507,1 miQ. kr. I
beloppet ingår, utöver vad som upptagits i prop. 1977/ 78:116, 272,4 miQ. kr.
som regeringen har medgett verket att föra över från budgetårel 1977/78.
Tillsammans med outnytQad del av ur konjunkturreserven anvisade medel under
budgetåret 1977/78 och ur konjunkturreven anvisade medel under innevarande
budgetår, resp. 66,6 miQ. kr. och 4,5 miQ. kr., blir den totala
investeringsramen för budgetårel 1978/79 2 578,2 miQ. kr.
För
budgetåret 1979/80 har vattenfallsverket beräknat ett medelsbehov av 1 904,8
miQ. kr. Beloppet har beräknats med marginal för erfarenhets-mässiga
kostnadsförändringar under perioden fram till budgetårets början. Fördelningen
på olika typer av investeringsobjekt framgår av föQande sammanslällning som
också visar den verkliga medelsförbrukningen och det beräknade medelsbehovet
för resp. budgetåren 1977/78 och 1978/79 (i miQ. kr.).
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1 Industridepartementet
307
opaginerad Kontrollera mot PDF
Verklig medels-
Beräknad medelsförbrukning
förbrukning
1977/78
1978/79
1979/80
Vattenkraftanläggningar
497,7
504,6
359,8
Kämkraftanläggningar
1050,7
1064,5
657,1
Kärabränsle
124,3
179,0
2,2
Övriga
värmekraftanläggningar
98,5
74,4'
75,5
Oistributionsanläggningar
512,2
572,4
719,1
Gotlands
eldistribution
116,0
61,5'
Övriga
ändamål
39,0
101,2
91,1
2438,4
2557,6
1904,8
' Dieselkraftverk på Gotland redovisas under "Övriga
värmekraftanläggningar' fr.o.m. budgetåret 1978/79.
För vattenkraftanläggningar föreslår valtenfallsverket
föQande investeringsprogram (i milj. kr.) för att fullföQa pågående
utbyggnader saml för att genomföra angelägna efterarbeten på idrifttagna
stationer.
opaginerad Kontrollera mot PDF
beräknad
för
Medelsförbrukning
Totalt anslagsbehov beräknat år t. o. m
opaginerad Kontrollera mot PDF
1977
1978 1977/78 1978/79 1979/80
opaginerad Kontrollera mot PDF
I. Företag påbörjade före 1978-07-01 luktans
pumpkraftstation Harsprångets kraftstation
aggregat 4 och 5 Poijus kraftstation aggregat 12 Ligga
kraftstation aggregat 3 Övre Äseleälven Näs kraftstation ombyggn.
aggregat 1 Lilla Edets kraftstation
tillbyggnad Kapitaltillskott till
Söderfors Kraft AB Kapitaltillskott för
ersättningskraft m. m. Anläggningsmedel till
regleringsföretag Efterarbeten och skaderegleringar
4,4
64,7
494 500 429,4
436 190 266
377
483 204 292 440
237,2 94,0 40,6
42,1
117,5 48,5 37,2 48,4
70,7 38,5 69,8 74,6
100
105
36,7
45,9
23,8
107
131
10,7
31,3
47,7
-4,4
6,5
52,0 495,3
32,1
5,2
1,3
4,5
17,8 332,2
opaginerad Kontrollera mot PDF
Företag som påbörjas 1978179 Näs kraftstation aggregat 2
Messaure kraftstation aggregat 3
34
93
5,7
3,6 9,3
15,9
11,7 27,6
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet
308
opaginerad Kontrollera mot PDF
För
kärnkraftanläggningar föreslår valtenfallsverket föQande investeringsprogram
(i miQ. kr.).
opaginerad Kontrollera mot PDF
l.o. m.
Totalt anslagsbehov
beräknat år
Medelsförbrukning
beräknad för
opaginerad Kontrollera mot PDF
1977
1978 1977/78 1978/79 1979/80
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ringhals
kraftstation,
block 3 och 4 Ringhals kraftstation,
efterarbeten Kapitaltillskott till
Forsmarks Kraftgrupp AB:
block 1 och 2
block 3
3 308 3497 2 770,0
347,2
256,5
58,2
73,4
417,0 242,1
148,2 179,0
064,5
657,1
opaginerad Kontrollera mot PDF
Medlen för kärnkraftutbyggnad behövs för atl fullföQa
utbyggnader av Ringhals kraftstation inkl. erforderiiga efterarbeten. Angivet
behov omfattar också kapitaltillskott till Forsmarks Kraftgrupp AB avseende såväl
block 1 och 2 som block 3. Medelsbehovet för kapitahillskotl bygger på
förutsättning av normal lånefinansiering av byggnadsarbetena i Forsmark, för
vilken borgen erfordras av statens valtenfallsverk.
Medelsbehovet för Ringhals kraftstation har beräknats
utifrån nu förutsatta idrifttagningstidpunkter för block 3 och 4. På grund av
försenad idrifttagning har anläggningskostnaderna blivit högre. Verket avser
att senare återkomma med begäran om särskild kompensation för av förseningen
föranledda högre anläggningskostnader.
Medelsbehovel för kärnbränsle uppgår lill 2,2 miQ. kr. och
avser ersättning för anrikningsQänster för inilialbränsle till Ringhals 3 och
4.
Medelsbehovel för övriga värmekraftanläggningar har verket
beräknat enligt föQande (i miQ. kr.).
opaginerad Kontrollera mot PDF
1. Företag påbörjade före 1978-07-01 Gasturbin GT200
Diesel Gotland Kapitallillskotl till
Fyriskraft AB
Bråvallakraft AB
Förelag som påbörjas 1978179 Kapitaltillskott till
Törnkraft AB
Totalt
anslagsbehov beräknat år
Medelsförbrukning
t.o.m.
beräknad för
1977
1978
1977/78
1978/79
1979/80
80 80 108
64,8 21,3
12,0 43,5
2,9 46,9
0,1
1,1 0,4
48,3
17,0
27,2
72,4
75,5
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1978/79:115
Bilagal Industridepartementet
309
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vattenfallsverket
begär också avskrivningsanslag med 5 miQ. kr. för dieselaggregat på Gotland i
enlighet med för anskaffningen tidigare angivna förutsättningar (prop. 1977/78:
25, NU 1977/78: 32, rskr 1977/78:108).
Valtenfallsverket
har lämnat en särskild redogörelse för investeringar avseende distributionsanläggningar
och därmed sammanhängande arbeten. Medelsbehovet beräknas till 719,1 miQ. kr.,
varav 68,1 miQ. kr. för driftövervakningsanläggningar, 326,1 milj.kr. för
stamnätsanläggningar, 225,3 miQ. kr. för regionala nät och 99,6 milj. kr. för
lokala nät. Medelsbehovet för tidigare ej redovisade men nu föreslagna arbeten
framgår av föQande sammanslällning (i miQ. kr.).
Beräknad
Beräknad
total-
utgift
kostnad
1979/80
Stam-
och primärnäi
220 kV
ledning Hagby-Gråska med
220/70 kV iransformering i
Norrtälje
55,1
1,0
Areaförstärkning
av 220 kV led-
ningen Forsmo-Stadsforsen
10,0
0,2
400/130
kV iransformering vid
Boden
41,4
1,8
Areaförstärkning
av 220 kV led-
ningen Stadsforsen-Järkvissle
1,9
2,3
Anslutning
till Lilla Edet kraft-
station
5,3
4,2
Spänningsregleringsutrustning
i
Hagby 400/220 kV station
32,7
14,3
Reparation
och utökning av syn-
kronkompensatorer i Hallsberg
3,5
-4,7
Förstärkning
av diverse anlägg-
ningar med hänsyn till otill-
räcklig felströmsdimensionering
42,5
37,6
Ospecificerade
utbyggnader i stam-
och primämät
1,0
Regionala
nät
Ny
130/40 kV station i Tibro samt
ny 130 kV ledning Väring-Tibro
16 km
12,1
1,6
Ny
130/40 kV station i Vaggeryd
jämte anslutningsledningar
10,7
1,9
Ny
130/40/10 kV station Troll-
hättan västra
5,2
1,0
Förstärkning
av matningen till
Stigen-området: Ny ledning
Hedekas-Stigen 17 km samt
areaförstärkning av 130 kV
ledning Ramseröd-Stigen
3,0
1,5
Lilla
Edet, nytt 10 kV ställ-
verk, modernisering och an-
passning för Qärrkontroll
5,5
0,5
Ombyggnad
av 130 kV ledningen
Alingsås-Sjömarken, 30 km
3,9
2,3
Förstärkning
av 70 kV ledningen
Bergsbmnna-Måby, 23 km
3,2
2,7
Valbo,
utbyte av transformator
samt installation av två nya
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1978/79:115 Bilagal Industridepartementet
310
opaginerad Kontrollera mot PDF
Beräknad
Beräknad
total-
utgift
kostnad
1979/80
fack (anmäld i 1977 års an-
slagsskrivelse), utökning
med åtgärder p. g. a. för höga
felströmmar samt installation
av DUBA (driftuppbyggnads-
automatik)
7,3
1,9
Areaförstärkning
av 70 kV led-
ning Håtuna-Enköping, 30 km
3,6
1,0
Akersberga,
utbyte av befint-
liga 2x40 MVA transformatorn
till 2x63 MVA
2,6
1,3
Ny 130
kV ledning Stene-Kungsbro,
35 km, samt ombyggnad lill 130
kV av ledningen Strängnäs-
Äkers Styckebmk-Kungsbro, 44 km
12,1
0,8
Spänningsomläggning
till 130 kV
av matningen till Oppäng samt
förstärkning av 130 kV ställ-
verket i Sköld inge
2,8
2,1
Ny 130
kV ledning Frövi-Lindes-
berg
4,0
0,9
Areaförstärkning
av 130 kV led-
ningen Kimstad-Eksund
4,4
0,6
Eksund,
ombyggnad av 130 kV ställ-
verket samt byte av brytare och
transformator
4,0
1,5
Kimstad,
ombyggnad och förstärk-
ning av 130 kV ställverket
3,9
2,6
Areaförstärkning
av 130 kV led-
ningen Hissmofors-Duved, 86 km
5,9
2,2
Areaförslärkning
av 130 kV led-
ningen Midskog-Ösler-
sund, 30 km
4,3
1,2
Areaförstärkning
av 130 kV led-
ningen VännäsMellansel, 91 km
12,6
2,5
Hölleforsen,
förstärkning
av 220 kV ställverket
6,4
2,0
Midskog,
byte av två trans-
formatorer och tre reak-
torer
16,8
4,2
Vargfors,
ombyggnad av 130 kV
ställverket
2,9
0,9
Div.
smärre utbyggnader i
regionala nät
opaginerad Kontrollera mot PDF
Lokala
nät
Ospecifierade upprustningar, utbyggnader för nyanslutningar
och förstärkningar inkl. köp av anläggningar
Driftövervakningsanläggningar
Driftcentraler vid Mellersta Norrlands och Norrbottens
Kraftverk, komplettering av drifttelenätet samt div. hjälpanläggningar
57,6
15,7 174,7
Prop. 1978/79:115 Bilagal
Industridepartementet 311
Medelsbehovet
för övriga ändamål har valtenfallsverket beräknat till sammanlagt 91,1 miQ. kr.
31,8 miQ. kr. härav avser diverse kompletteringar av verkets anläggningar -
bl. a. Stenungsunds och Marvikens kraftstationer, förbättringar i
vatlenkraftstationer och ombyggnader inom verkels huvudkontor i Råcksta - samt
utbyggnad av små vattenkraftverk om högst 1 500 kW effekt. Verket anser att
ärenden rörande utbyggnad av sådana kraftverk av praktiska skäl i beslutshänseende
bör behandlas på samma sätt som andra kompletteringar. I övriga ändamål ingår
vidare 19,9 miQ. kr. för inköp av fastigheter, varav ca halva beloppet hänför
sig till den beslutade kontorsbyggnaden i Sundsvall. Slutligen ingår 39,4 miQ.
kr. för förvärv och finansiering av distributionsföretag, av vilket belopp 12,5
miQ. kr. hänför sig till förvärv av aktier i AB Värmdö Elverk enligt en överenskommelse
som verket har träffat med AB Skandinaviska Elverk.
Borgen
Riksdagen
har bemyndigat regeringen att medge vattenfallsverket att teckna borgen för lån
intill sammanlagt 4 673 miQ. kr. varav högst 140 miQ. kr. för lån till
distributionsföretag. Av ramen har 3 830 miQ. kr. motiverats av behov av
borgensleckning för lån till Forsmarks Kraftgrupp AB på allmänna kapitalmarknaden.
Verkets borgensteckning för detta bolag per den 30juni 1978 utgjorde för
blocken 1 -3 2 904 miQ. kr., varav 150 miQ. kr. avser block 3.
Finansieringsbehovet
för block I och 2 under budgetåret 1978/79 beräknas uppgå till 1385 miQ. kr.
Av medelsbehovet beräknas 825 miQ. kr. upplånas mot borgen av verket. Verket
förutsätter att vissa kostnader för block I under den tid laddning av blocket
försenas på grund av prövning enligt villkorslagen ersätts av staten.
För
att finansiera utbyggnaden av block 3 har vattenfallsverket beräknat att ett
lån om 150 miQ. kr. behöver tas upp under våren 1979.
För
budgetåret 1979/80 beräknas finansieringsbehovet för blocken 1 och 2 uppgå till
800 milj. kr., varav 600 miQ. kr. beräknas lånefinansieras och 200 miQ. kr.
finansieras genom delägartillskott. Förändringar och förskjutningar av såväl
kapitalbehov som upplåningstidpunkter kan emellertid uppkomma. Med hänsyn
härtill föreslår verkei att ramen för borgensteckning höjs med 1000 miQ. kr.
fr. o. m. budgetåret 1979/80.
För
budgetåret 1979/80 beräknas det totala kapitalbehovet för block 3 till 691 miQ.
kr., varav 241 miQ. kr. avses finansieras av delägarna. Med hänsyn till
önskemålet om flexibilitet och ttll det faktum att Forsmark 3 hittills
huvudsakligen finansierats av delägarna föreslås atl ramen för borgensteckning
för budgetåret 1979/80 höjs med 600 miQ. kr.
Av
den ram om 140 miQ. kr. som gäller för borgensåtaganden gentemot
distributionsbolag hade den 30 juni 1978 111,5 miQ. kr. utnyttjats. Under
budgetåret 1978/79 fömtses erforderliga borgensåtaganden av verket uppgå till
24 milj.kr. Motsvarande behov under budgetåret 1979/80 beräknas
Prop. 1978/79:115
Bilagal Industridepartementet 312
uppgå
till 13 miQ. kr. Ytterligare behov förutses för bl. a. Gotlands Energiverk AB.
För att erforderiigt utrymme skall finnas föreslår vattenfalls verket att
ramen för borgensåtaganden gentemot eldistributionsbolag höjs med 20 miQ. kr.
till 160 miQ. kr.
Verkets
förslag innebär således att borgensramen sammantaget skall ökas med 1 620 miQ.
kr. till 6293 miQ. kr. varav 20 miQ. kr. av ökningen motiveras av att ramen för
eldistributionsföretag höjs ttll 160 miQ. kr.
Vattenfallsverket
föreslår vidare en modifiering av verkets befogenheter i fråga om
borgensåtaganden.
Enligt
gällande befogenheter skall frågor om utlåning till befintliga företag för
elektrisk distributionsverksamhet och om borgensteckning för lån, som företagen
tar upp på allmänna kapitalmarknaden, underställas regeringens prövning, om
summan av sådant delägarlån och borgensåtagande gentemot varje enskilt företag
tillsammans med tidigare åtaganden mot företaget överstiger 10 miQ. kr.
Enligt
vattenfallsverkets mening medför denna regel, till föQd av distributionsverksamhetens
utveckling och inflationen, att utlåning eller borgensteckning för de större
distributionsföretagen i omotiverad utsträckning måste underställas
regeringen. Verket föreslår därför att befogenhets-föreskrifterna ändras så att
nuvarande begränsning av verkets egna befogenheter på 10 miQ. kr. gentemot
varje enskilt företag utgår och att verket självt får besluta om utlåning till
resp. borgensteckning för eldistributionsföretag inom den för varje budgetår
gällande ramen för utlåning resp. inom gällande av regeringen anvisad totalram
för borgensteckning.
Remissyttranden
Statens
industriverk ansluter sig till vattenfallsverkets bedömning all befinlligt
prognosmalerial över elbelastningens utveckling inte ger anledning att frångå
den prognos som låg till grund för förra årets anslagsframställning.
Industriverket anser vidare att vattenfallsverkets engagemang i
utvecklingsprojekt avseende alternativa energiformer liksom i vidmakthållande
och utbyggnad av små vattenkraftverk är välkommet och påpekar att satsningarna
inom båda områdena är av sådan art att investeringsbidrag från anslaget för
energibesparande åtgärder inom näringslivet m.m. kan komma i fråga. Även de
åtgärder för att erhålla en säkrare försörjning med importbränslen som
vattenfallsverket redovisar är enligt industriverkets mening önskvärda.
Industriverket påpekar dock att det är angeläget atl en ökad samordning av
detta slag av insatser kommer till stånd.
Riksrevisionsverket
föreslår beträffande finansiering av rörelsetillgångar att vattenfallsverket
anmodas atl i anslagsframställningen för budgetåret 1980/81 redovisa ett
förslag till finansiering av sådana tillgångar - omsättningstillgångar inkl.
kärnbränsle samt maskiner och inventarier -som är baserat på den av
vattenfallsverket och riksrevisionsverket föror-
Prop.
1978/79:115 Bilagal Industridepartementet 313
dade
principen atl ett permanent behov av rörelsemedel skall finansieras med anslag.
Riksrevisionsverkei
delar vattenfallsverkets uppfattning alt den nuvarande regeln om att
underställa regeringen varje fråga om lån till eller borgensteckning för
eldistribulionsbolag för vilket de samlade åtagandena överstiger 10 miQ. kr.
inte är ändamålsenlig. Enligt riksrevisionsverkets mening bör en årlig prövning
av ramarna för lån och borgensteckning samt en rapportering i efterhand av hur
ramarna utnyttjats vara tillfyllest.
Delegationen
för energiforskning framhåller atl energiindustrin som helhet, dvs. såväl
valtenfallsverket som den privata industrin, bör öka sitt engagemang i
forskning och utveckling avseende ny energileknik. Detta gäller insatser på
både kort och medellång sikt. Delegationen finner det mot den bakgrunden
värdefullt att vattenfallsverket satsar medel på forskning och utveckling som
har betydelse för verkets uppgifier som producent och distributör av elenergi.
Delegationen
konsiaterar vidare att vattenfallsverket inom vissa områden utför arbete som
ligger nära det statliga energiforskningsprogrammet och tar mot bl. a. den
bakgrunden upp frågan om former för samverkan mellan energiforskningsprogrammet
och energiindustrin. Ett sätt att förbättra samverkan, som enligt
delegationens mening bör prövas är att skapa ett eller flera kollektiva
forskningsprogram. Dessutom bör vattenfallsverket vid planeringen av sina
insatser ha ett systematiskt informationsutbyte med programorganen inom den
statliga energiforskningen. Delegationen avser atl diskutera dessa frågor med
vattenfallsverket.
Förvaltningsbolag
för eldistributions fö retagen
Statens
vattenfallsverk har i skrivelse den 1 oktober 1970 hemställt om att få bilda
ett förvaltningsbolag med uppgift att äga och förvalta de staten tillhöriga
aktter i eldisiributtonsföretag som f.n. förvahas av verket. I skrivelse den 16
maj 1978 har vattenfallsverket förnyat framställningen.
Äv
skrivelsen framgår att vattenfallsverket under 1960- och 1970-talen både har
förvärvat och bildat nya eldistributionsbolag för att främja strukturomvandlingen
parallellt med fortsatt utvidgning av den i egen regi bedrivna
detaQdistributionen. Samgående med andra intressenter, främst kommuner, har
härvid varit regel.
Det
statiiga engagemanget i distributionsrörelser i bolagsform omfattar f n. 15
företag. Fem av dessa äger aktiemajoriteten i ytterligare åtta företag.
Hämtöver företräder valtenfallsverket statens minoritetsintresse i tre företag.
De
av riksdagen fastställda riktlinjerna för fortsatt strukturomvandling på
eldislributionsområdet (prop. 1975/76:100 bil. 15 s. 158, NU 1975/ 76:45, rskr
1975/76:263) förutsätter enligt vattenfallsverket en utveckling mot större och
mer rationella enheter. En utgångspunkt är vidare att
Prop. 1978/79:115
Bilagal Industridepartementet 314
huvudansvaret
för distributionen skall åvila det allmänna, varmed avses att kommunema bör ges
ökat inflylande. Vattenfallsverket förutsätts även fortsättningsvis verka
aktivt för en rationell utveckling på området.
Föratt
samordna de statliga intressena i distributionsbolagen har valtenfallsverket
bildat ett förvaltningsråd med uppgift att i största möjliga utsträckning
arbeta på samma sätt som styrelsen i ett tänkt förvaltningsbolag. Genom rådet
har verket till självkoslnad erbjudit distributionsbolagen tekniska, ekonomiska
och administrativa Qänster och tillhandahållit bl. a. system för debitering och
redovisning.
De
erfarenheter som har vunnits av förvaltningsrådets möjligheter atl utöva en
effektiv ägarfunktion för de skilda bolagen visar enligt valtenfallsverket att
detta inte i alla avseenden kan ske på önskvärt sätl om inte ägarintressena
hålls samman av en särskild juridisk bolagsenhet. Slutsatsen gäller särskilt
för helägda eller till 90% ägda bolag.
Genom
att bilda ett förvaltningsbolag skulle, enligt vattenfallsverket, fördelar
vinnas i föQande hänseenden.
De
långsiktiga finansieringsfrågorna skulle kunna skötas effektivare genom att
förvaltningsbolaget svarar för samlad upplåning och priotering mellan olika
investeringsbehov. Företag med svag finansiell ställning men angelägna
investeringar kan härigenom tillförsäkras erforderliga resurser i större
utsträckning är f. n. Även kortsiktiga finansieringsfrågor skulle kunna skötas
smidigare genom att tillfälliga likviditetsöverskott inom ett bolag via
förvaltningsbolaget kan överföras till andra. Detta är värdefullt eftersom
likviditetssvängningama inom bolagen är betydande bl. a. till föQd av att de
ttllämpar olika debiteringsterminer.
Genom
gällande regler om koncernbidrag skulle bildandet av ett förvaltningsbolag ge
möjligheter att utjämna resultaten mellen enheter som ägs till minsl 90%.
Härigenom skapas förutsättningar för att motverka de skillnader i ekonomisk
ställning och tariffnivå som föreligger och tenderar att förstärkas mellan
framför allt tätorts- och landsbygdsföretag. Vidare skulle den av
vattenfallsverket förvaltade gruppen av distributionsförelag bli jämställd med
andra koncernbildningar från skattesynpunkt. Bl.a. skulle den dubbelbeskattning
som f. n. sker av utdelning från bolagen till verket kunna undvikas genom att
sådant kapital som behövs för fortsatt utveckling av detaQdistributionen kan
kvarhållas hos förvaltningsbolaget.
Av
belydelse är också enligt vattenfallsverket den förbättrade insynen i den
totala verksamheten för arbetstagare och andra intressenter, bl.a. genom
årsredovisning för hela gruppens resultat, liksom de möjligheter till
styrelserepresentation som förvaltningsbolaget skulle öppna. Verkets avsikt är
atl erbjuda de inom bolaget verksamma personalorganisationerna två
styrelseposter samt att erbjuda Svenska kommunförbundet och/eller företrädare
för konsumentintresset representation i styrelsen.
Handläggningen
av bolagens försäkringsfrågor skulle kunna förenklas liksom en önskvärd
samordning av deras redovisning, rapportering, bokslut och resultatanalyser
kunna ske.
Prop.
1978/79:115 Bilagal Industridepartementet 315
Förvaltningsbolaget skulle enligt valtenfallsverkels
förslag bildas genom att bolagsordning och bolagsnamn ändras för ett f. n.
disponibelt helägt bolag utan egen rörelse. Verkets aktieinnehav i
distributionsforetagen avses sedan överlåtas till förvaltningsbolaget till
bokfört värde, när så krävs först efter medintressents godkännande, mot att
verket får motsvarande fordran på förvaltningsbolaget. I samband härmed ökas
också aktiekapitalet till i starten 5 miQ. kr. genom apporttillskott. Verkets
lån till distributionsbolagen tas likaledes över av förvaltningsbolaget.
Förvaltningsbolagets uppgift skall vara alt företräda
vattenfallsverkets intressen i distributionsbolagen. Nya bolag, som avses ingå
i koncernen, skall, som hittills, först bildas av vattenfallsverket och
eventuell annan intressent och godkännas av regering och riksdag. Först
därefter överförs de till förvaltningsbolaget.
Över vattenfallsverkets förslag har riksrevisionsverket,
statens industriverk, Svenska kommunförbundet. Svenska kraftverksföreningen,
Svenska elverksföreningen och Riksförbundet Eldistributörerna yttrat sig.
Riksrevisionsverket konstaterar att vattenfallsverkets
förslagom att bilda ett förvaltningsbolag har stöd av de av riksdagen antagna
riktlinjerna för eldistributionen och har inget att erinra mot förslaget.
Riksrevisionsverket anser dock att målel för bolagets verksamhei bör uttryckas
mer stringent samt atl bolaget bör starta med ett högre aktiekapital än av
valtenfallsverket föreslagna 5 miQ. kr. eftersom bolagets soliditet annars
skulle bli för låg, särskilt med hänsyn till den roll bolaget avses spela på
kapitalmarknaden. Krav på marknadsmässig förräntning av från vattenfallsverket
erhållna lånemedel bör vidare enligt riksrevisionsverket ställas direkt från
den tidpunkt bolaget bildas. Riksrevisionsverket berör också behovet av atl få
lillgång till information från förvaltningsbolaget för atl kunna granska
vattenfallsverkets verksamhet.
Statens industriverk har principiellt ingel att erinra mot
vattenfallsverkets förslag från vare sig struktur-, koncessions-, bidrags-,
taxe- eller förvärvssynpunkt. Industriverket anser dock att bl. a. slyrelsen i
bolaget bör få en sammansättning som inte innebär att det lokala och kommunala
inflytandet över eldistributionen minskar.
Svenska kommunförbundet anser inte att det finns
tillräckliga skäl som från samordningssynpunkt talar för atl inrätta ett
förvaUningsbolag. Valtenfallsverkels förslag i fråga om tariffuQämning och
skatter utgör enligt kommunförbundet ytterligare en anledning att avstyrka alt
ett sådant bolag bildas. Det vore enligt förbundets mening inte rimligt om
elabonnenierna i ett fåtal kommuner med fördelaktiga taxor skulle belastas med
taxehöjningar för att åstadkomma en resultatuQämning samttdigt som abonnenterna
i ett betydligt större antal kommuner med i många fall ännu fördelaktiga taxor
skulle undgå detta. Kommunförbundet kan heller inte tillstyrka all ett
förvaltningsbolag bildas för att undvika kommunal beskattning.
Svenska elverksföreningen och Svenska kraftverksföreningen
har inget
Prop. 1978/79:115
Bilagal Industridepartementet 316
att erinra mot att ett förvaltningsbolag bildas.
Kraftverksföreningen påpekar dock att del förslag till bolagsordning som
vattenfallsverket har fogal till sin framställning anger en mera omfattande
verksamhei för förvaltningsbolaget än vad som framgår av framställningen.
Riksförbundet Eldistributörerna anför att förbundet verkar
för en rationell eldistribution med lokal förankring enligt de av riksdagen
antagna riktlinjerna och att det ligger i förbundets intresse att bryta den
centralisering som vattenfallsverkets engagemang på området medför. Mol den
bakgrunden finner riksförbundet inte att skäl föreligger för alt inrätta ett
förvaltningsbolag. Förbundet anser vidare inte att finansieringsmöjligheterna för
utbyggnad av eldistributionen bör påverkas genom att ett förvaltningsbolag
bildas utan att statligt stöd i stället bör övervägas när finansieringssvårigheter
föreligger. ResultatuQämning och minskade tariffskillnader uppnås enligt
riksförbundets mening genom man verkar för en rationell lokal eldistribution
med blandad tätorts- och landsbygdsdistribution.
Föredraganden
Landets totala elkonsumtion uppgick under budgetåret
1977/78 till 86,7 TWh, vilket är praktiskt taget lika mycket som under
föregående budgelår. Statens vattenfallsverk svarade budgetåret 1977/78 för
41,7 TWh eller ca 46 % av de totala elleveranserna i landet. Verkets fasta
leveranser inkl. överföringsförluster minskade jämfört med föregående budgetår
från 43,2 TWh ttll 41,2 TWh, eller med 4,5 %. Tillfälliga leveranser inkl.
export uppgick ttll 3,1 TWh.
Av de 44,3 TWh som vattenfallsverket totalt levererade
under budgetårel 1977/78 inkl. export svarade vattenkraft för 28,2 TWh,
värmekraft exkl. kärnkraft för 1,5 TWh och kärnkraft för 8,5 TWh medan 6,1 TWh
inköptes från andra svenska och utländska leverantörer. Jämfört med föregående
budgetår ökade vattenkraft- och kärnkraftproduktionen medan den oQebaserade
värmekraftproduktionen och inköpen från andra leverantörer, främst utländska,
minskade.
I anslagsframställningen för budgetåret 1979/80 behandlar
statens vattenfallsverk inledningsvis vissa allmänna energifrågor som anknyter
till den egna verksamheten. Verket framhåller i detta sammanhang vikten av att
utveckla nya energislag och vinna praktiska erfarenheter i demonsirationsanläggningar.
Samtidigt varnas för en överdriven optimism i fråga om möjligheterna alt i en
nära framtid ersätta de nu dominerande energislagen med oprövade sådana.
Valtenfallsverket bedriver forsknings- och utvecklingsarbele
både i egen regi och i samverkan med andra myndigheter, företag och
organisattoner. Huvuddelen av verkets egna insatser på forsknings- och
utvecklingsområdet avser arbeten med stark anknytning till byggande och drift
av kraftproduktions- och kraftöverförinesanläggningar. Väsentliga belopp har
avde-
Prop. 1978/79:115
Bilagal Industridepartementet 317
lats
även för utvecklingsinsatser avseende energihushållning och rationell
energianvändning. Inom sistnämnda område utförs prov itied värmepumpar. Vid
sidan av de grundläggande och långsiktiga utvecklingsarbeten som inilierals och
finansieras av nämnden för energiproduktionsforskning gör verket vissa insatser
också ifråga om alternativa energislag såsom sol och vind, saml beiräffande ny
leknik för förbränning av fossila bränslen.
Verkels
forsknings- och utvecklingsarbele i anslutning till de etablerade kraflslagen
har under det gångna året dominerats av säkerhetsfrågorna i samband med
omhändertagandet av använt kärnbränsle genom verkets dellagande i
KBS-projektet.
Jag
finner del riktigt och angeläget att vattenfallsverket ägnar stor uppmärksamhet
åt utvecklings- och experimentverksamhet i syfte att utnytQa nya tekniker för
energiutvinning. De pågående utvecklingsarbeten som verket har redovisat i
anslagsframställningen ligger väl i linje med den inställning somjag tidigare
har redovisat i fråga om verkels insatser för att inlroducera andra
energitekniker än de f. n. utnyttjade (kapitel 3).
Såväl
delegaiionen för energiforskning som statens industriverk har påtalat behovet
av samverkan mellan del statliga energiforskningsprogrammet och
energiindustrin inkl. vattenfallsverket. Jag ser det för min del som hell
naturligt att man från båda hållen har fördelar atl vinna genom utbyte av
informaiion och erfarenheter inte minst i det skede då nya projekt planeras.
Det torde också finnas projektuppslag som av t.ex. ekonomiska eller
kompetensmässiga skäl lämpar sig för närmare samarbele mellan
vattenfallsverket och de programansvariga organen inom energi-forskningsprogrammet.
I
det föregående harjag vid flera tillfällen behandlat frågor som innebär att del
i skilda former kommer att ställas anspråk på initiativ eller medverkan från
vattenfallsverkets sida, t. ex. för att utvecka miQövänlig teknik för kolanvändning
(avsnitt 5.1) och uppföra koleldade anläggningar (avsniii 9.2.2 och 10.4-5),
uppföra torveldade anläggningar (avsnilt 9.2.2) och tidigarelägga vissa
vattenkraftutbyggnader (avsnitt 10.2). Jag vill i detta sammanhang åierkomma
till frågan om valtenfallsverkels verksamhei på något längre sikt mot bakgrund
av den bild jag tidigare har tecknat av utvecklingen inom energiområdet under
1980-talet och verkets roll däri.
Valtenfallsverket har
sedan lång tid spelat en mycket viktig roll för landets elförsörjning. Förutom
att verket producerar, distribuerar och säQer elkraft saml svarar för
kraftöverföringen på stamnätet bedriver det en omfattande anläggningsverksamhei
genom alt svara för byggande av produklionsanläggningar för egel och olika
dotterbolags bruk. Utöver verksamheien inom elsektorn handhar verket
kanalrörelsen vid Trollhätte kanalverk. Vidare bedriver eller deliar verkei i
viss utsträckning i verksamhet inom energisektorn som inte enbart avser
elförsörjningen. Jag tänker bl. a. på kraftvärmeutbyggnad liksom på en del mera
utvecklingsbe-tonade aktiviteter som jag nyss har redogjort för. Härutöver
förelräder
Prop. 1978/79:115
Bilagal Industridepartementet 318
verket
genom olika dotterbolag statliga intressen avseende bl.a. bränsleförsörjning.
Inte desto mindre är valtenfallsverkels verksamhet alltjämt, framför allt vad
gäller anläggningsverksamheten, i dominerande utsträckning hänförbar till
elförsörjningen.
Av
de närmare 11 000 personer som vattenfallsverket f. n. sysselsätter är inemot
5000 verksamma inom byggande avdelningar samt projekterings-och
planeringsarbete o.d. i anslutning ttll byggnadsverksamheten. Med beaktande av
de prognoser för elanvändning som jag tidigare har redogjort för samt av nu
pågående utbyggnader av kraftproduklionskapaciteten kan den slutsatsen dras alt
en väsentlig nedgång i anläggningsverksamheten inom vattenfallsverkets
traditionella verksamhetsområde kan förväntas en bit in på 1980-talet. Således
kan man, enligt vad jag har erfarit, räkna med att sysselsättningen inom de
byggande avdelningarna minskar med över 2000 personer om verkets
anläggningsverksamhet inte vidgas till andra slag av anläggningar än dem som
hittills har byggts.
Utöver
de energipolitiska skäl för en kraftfull utvecklingsverksamhet som jag tidigare
har nämnt talar den kommande nedgången av byggnadsverksamheten inom
vattenkraft- och kärnkraftområdena, och de därav föQande
sysselsättningsproblemen, för ett intensifierat arbete på att utröna om det
finns nya verksamheter inom energiområdet inom vilka verket kan göra
betydelsefulla insatser. Det är bl.a. mot den bakgrunden jag finner det
positivt att verkei i sitt utvecklingsarbete liksom i en del planerade
utbyggnader av produktionsanläggningar redan har inlett ett sådant arbete.
De
förhållanden som jag här har redovisat kommer att medföra svåra
omställningsproblem om inte särskilda åtgärder vidtas. Jag anser det därför
vara av stor vikt att i så god ttd som möjligt närmare klargöra inom vilka
områden och under vilka former verkets resurser skall utnytQas liksom att finna
en för de anställda tillfredsställande form för den omställningsprocess som
valtenfallsverket av allt att döma står inför. Det är mot den bakgrunden som
jag anser att dessa frågor även bör behandlas inom ramen för en särskild
utredning i enlighet med vad jag tidigare har anfört (kapitel 3).
Jag
förutsätter samtidigt att vattenfallsverket i sitt planeringsarbete successivt
överväger olika initiativ, bl. a. rörande stora investeringsobjekt, för att
möta den situation somjag här har beskrivit.
Jag
vill i detla sammanhang också nämna attjag mot bakgrund av de här beskrivna
förhållandena och kravet på god energihushållning avser att i annat sammanhang
föreslå regeringen att valtenfallsverket får i uppdrag att utreda och snarast
lägga fram förslag om ålgärder som syfiar till bättre utnyttjande av befinlliga
anläggningar och kompletteringar i förlustminskande och energibesparande
syfte. Det kan t. ex. gälla åtgärder som åstadkommer minskade fallförluster i
vattenkraftstationer, förstärkning av stamnät och regionala nät, utbyte av
äldre transformatorer och andra åtgärder som förbättrar energihushållningen och
ger sysselsättning men som inte alltid motsvarar nuvarande förräntningskrav.
Prop.
1978/79:115 Bilagal Industridepartementet 319
Valtenfallsverket
har i sin anslagsframställning vidare redovisat sin syn på förbrukningen av och
försörjningen med elenergi. Verket anser att planeringen, trots tendenserna
till lägre ökningstakt i elanvändningen, t. v. bör baseras på den prognos som
innebär att eltillförseln i landet uppgår lill 130 TWh år 1985 och 153 TWh år
1990 med hänvisning till bl. a. svårighelerna att förutse den framtida
utvecklingen i nuvarande konjunkturläge. Min bedömning av eleflerfrågans
utveckling liksom av hur planeringen av krafttillförseln med hänsyn härtill
bör bedrivas har jag tidigare redovisat (avsnitt 10.1). Som därvid har
framgått räknar jag med en något lägre ökningstakt än vattenfallsverket.
Skillnaden saknar emellertid betydelse för mitt ställningstagande till verkets
investeringsprogram för budgetåret 1979/80.
För
innevarande budgetår har från investeringsanslaget Kraftstationer m.m. anvisats
2310 miQ. kr. (prop. 1977/78: 116, NU 1977/78:67, rskr 1977/78:340). Beloppet
är på sedvanligt sätt beräknat med beaktande av att en marginal bör finnas för
att möjliggöra en sådan ökning av vattenfallsverkets investeringar under
löpande budgetår som kan påkallas av konjunkturskäl eller annars från
kraftförsörjningssynpunkt. Vattenfallsverkets investeringsram uppgår till
2578,2 milj. kr. I beloppet ingår dels 272,4 miQ. kr. som verket har medgetts
överföra från investeringsramen för budgetåret 1977/78 till föQd av
förskjutningar i investeringsprogrammet, dels 66,6 miQ. kr. som utgör outnytQad
del av medel som har anvisats ur konjunkturreserven under budgetåret 1977/78,
dels 4,5 miQ. kr. som verket av sysselsättningsskäl har medgetts ta i anspråk
ur konjunkturreserven under innevarande budgelår.
Jag
går nu över till att redovisa mina förslag i fråga om vattenfallsverkels
utbyggnadsprogram, medelsbehov, m. m. under budgetåret 1979/80. För detta
budgetår förordarjag en investeringsram av 1 836 miQ. kr. Ramen är beräknad med
beaktande av sädana kostnadsförändringar som erfarenhetsmässigt kan beräknas
ske under perioden fram till det nya budgetårets början.
Äv
föQande sammanställning framgår hur vattenfallsverkets medelsförbrukning
ungefär torde komma att fördela sig på olika objektsgrupper budgetåret 1979/80.
Som jämförelse redovisas utfallet budgetåret 1977/78 och den beräknade
medelsförbrukningen budgetåret 1978/79 (i miQ. kr.).
1977/78 Utfall
1978/79 Beräknad
1979/80
Verket
Före-
draganden
Valtenkraftanläggningar
497,7
504,6
359,8
359,8
Kärnkraftanläggningar
1 050,7
1 064,5
657,1
657,1
Kärnbränsle
124,3
179,0
2,2
2,2
Övriga
värmekraftanläggningar m.m.
98,5
74,4
75,5
48,3
Distributionsanläggningar
512,2
572,4
719,1
680,0
Gotlands
elförsörjning
116,0
61,5
-
-
Övriga
ändamål
39,0
101,2
91,1
88,6
2438,4
2557,6
1904,8
1836,0
Prop. 1978/79:115 Bilagal Industridepartementet 320
Medelsförbmkningen för valtenkraftanläggningar beräknar
jag till 359,8 miQ. kr. Medlen är beräknade så att tidigare beslutade utbyggnads-
och ombyggnadsarbeten avseende Harsprånget, Poijus och Ligga i Lule älv, Juktan
i Umeälven, Äsele och Stenkullafors i Ångermanälven, Näs i Dalälven samt Lilla
Edet i Göta älv skall kunna fortsälla planenligt. För dessa arbeten harjag
beräknat 341,4 miQ. kr. Jag har också räknat in 4,5 milj. kr. som avser
anläggningsmedel till regleringsföretag, 1,3 miQ. kr. som avser
kapitaltillskott för ersättningskrafl och 17,8 miQ. kr. som hänför sig till
efterarbeten och skaderegleringar för idrifttagna vattenkraftanläggningar. Jag
har slutligen tagit hänsyn till att medelsbehovet minskar med 5,2 miQ. kr.
genom återbetalningar på tidigare lämnade lån till Söderfors Kraft ÄB.
För kärnkraftanläggningar och kärnbränsle harjag för nästa
budgetår tagit upp 659,3 miQ. kr. Beloppet fördelar sig på kärnkraftsstationer,
kärnkraftblock m. m. enligt föQande.
Ringhals kraftstation: 332,1
Block 1 och 2, efterarbeten 73,4
Block 3 och 4 256,5
Kärnbränsle 2,2
Forsmarks kraftstation: 327,2
Block 1 och 2 148,2
Block 3 179,0
659,3
Medelsbehovet för block 1 och 2 i Ringhals avser
erforderliga efterarbeten och kompletteringar.
Av de medel som jag beräknar för block 3 och 4 i Ringhals
och block I och 2 i Forsmark hänför sig merparten till block 4 i Ringhals och
block 2 i Forsmark som beräknas vara klara att tas i drift under resp.
budgetåret 1979/80 och budgetårel 1980/81.
För Ringhals 3 och Forsmark 1 åtgår medel för smärre
arbeten och ändringar. Båda blocken är klara att tillföra kärnbränsle i
avvaktan på att frågan om tillstånd enligt den s.k. villkorslagen kan prövas
efter att de kompletterande undersökningar jag lidigare nämnt har slutförts.
I enlighet med vad jag tidigare har anfört förordarjag att
utbyggnaden av det tredje blocket i Forsmark fullföljs. Jag har därför lagit
upp medel för att under nästa budgelår bedriva arbeten enligt den reviderade
tidplan som valtenfallsverket har redovisat och som föredragande slalsrådet
redogjorde för i sin anmälan av verkets investeringsanslag för innevarande
budgetår (prop. 1977/78: 116 s. 34). Enligt denna tidplan beräknas Wocket bli
klarl att tas i drift under hösten 1984.
Av de skäl jag tidigare har redogjort för (avsnitt 9.3)
anser jag att möjlighelen atl utnytQa hetvatten från block 3 för
bostadsuppvärmning inom Uppsala- och Stockholmsregionerna t. v. bör hållas
öppen och stude-
Prop. 1978/79:115 Bilagal Industridepartementet 321
ras närmare. Det är med hänsyn härtill angeläget att
snarast möjligt klargöra om särskilda åtgärder behöver vidtas för att
förbereda blocket för en eventuell värmeavtappning. Jag avser därför atl inom
kort föreslå regeringen att vattenfallsverket får i uppdrag att redovisa om
sådana åtgärder krävs, vari de i så fall består och vilka kostnader de kan
föranleda.
För kämbränsle harjag beräknat 2,2 miQ. kr. som avser
ersättning för anrikningstjänster för initialbränsle till block 3 och 4 i
Ringhals.
Medelsbehovel för övriga värmekraftanläggningar beräknar
jag till 48,3 miQ. kr. Huvuddelen härav, eller 46,9 miQ. kr., härför sig till
utbyggnaden av ett dieselkraftverk på Gotland.
I prop. 1977/78:125 (bil. 11 s. 79-80) lämnades en
redogörelse för ett oQeeldat kraftvärmeverk som vattenfallsvket i samarbete med
Södertöms Fjärrvärmeaktiebolag planerade att uppföra vid FitQa i Botkyrka
kommun. Ett avtal om samarbetet godkändes våren 1978. I propositionen anförde
föredragande statsrådet att det är angeläget att anläggningar av ifrågavarande
slag utförs så att de kan eldas också med fasta bränslen. För att närmare
belysa de tekniska, ekonomiska och miQömässiga förutsättningama för att utföra
anläggningen så att en framtida övergång till eldning med fasta bränslen
underlättas borde därför vattenfallsverket, enligt föredragande statsrådet, få
i uppdrag att utreda denna fråga. På grundval av det underlag som därigenom
erhölls skulle övervägas om särskilda åtgärder för senare övergång till fasta
bränslen borde vidtas.
På grundval av bl. a. resultatet av den utredning som
vattenfallsverket på regeringens uppdrag sedan dess har genomfört har frågan
beretts vidare. Av utredningen framgår bl.a. att annat fast bränsle än kol
rimligen inte kan komma i fråga i den aktuella anläggningen. Förberedelser för
en senare övergång till koleldning ter sig, enligt utredningen och visst kompletterande
material, från tekniska och ekonomiska synpunkter i och för sig inte orimliga.
Den aktuella lokaliseringen i direkt anslutning till bostadsbebyggelse och med
begränsade utrymmen för kolhantering har emellertid bedömts vara olämplig för
koleldning varför sådan av de i projektet medverkande kommunema. Botkyrka och
Huddinge, inte anses kunna komma i fråga på denna plats. Om kraftvärmeverket
byggs på den aktuella platsen bortfaller därför möjlighetema att inom
överskådlig framtid försörja södra Stockholmsregionen med värme från annat än
oQebaserade anläggningar. För att undvika detta har regeringen gett statens
industriverk i uppdrag att i samråd med vattenfalls verket, de berörda
kommunerna och Stockholms läns landsting utreda regionens värme- och
kraftförsörjning och föreslå lösningar som leder till ett minskal oQeberoende.
I uppdraget ingår bl. a. att utpeka lägen som från såväl miQö- och transport-
som värmeförsörjningssynpunkt är lämpliga för anläggningar baserade på annat
bränsle än olja.
Mot denna bakgrund har regeringen avslagit
vattenfallsverkets och Södertörns Fjärrvärmeaktiebolags ansökan om tillstånd
enligt 136 a § bygg-
21 Riksdagen 1978179.1 saml. Nr 115. Bilaga 1
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1 Industridepartementet 322
nadslagen
för att uppföra den planerade oQeeldade anläggningen vid Fittja. Med hänsyn
till vad jag här har anfört blir det inte aktuellt att för budgetåret 1979/80
ta upp investeringsmedel för denna anläggning.
För
investeringar i distributionsanläggningar har jag beräknat sammanlagt 680 miQ.
kr. Beloppet avser investeringar i driftövervakningsanläggningar,
stamnätsanläggningar, regionala nät och lokala nät. Merparten av
investeringskostnaderna hänför sig till tidigare påbörjade arbeten.
För
att trygga Gotlands elförsörjning har särskilda insatser visat sig nödvändiga
enligt den redogörelse som lämnades i prop. 1977/78:25 (s. 112-115). Den föreslagna
lösningen, som har godtagits av riksdagen (NU 1977/78:32, rskr 1977/78:108),
innebär bl. a. att medel i form av avskrivningsanslag skall ställas till
statens vattenfallsverks förfogande för förvärv av aktier i AB Gotlands
kraftverk och av elproduktionsanläggningar samt för att uppföra ett
dieselkraftverk på GoUand. 5 miQ. kr. härav faller på budgetåret 1979/80.
Chefen för budgetdepartementet behandlade denna fråga vid sin anmälan av
huvudtiteln Avskrivningar av nya kapitalinvesteringar i prop. 1978/79:100
(bil. 22 s. 2).
Medelsbehovet
för övriga ändamål beräknar jag till 88,6 miQ. kr. Beloppet avser dels 29,3
miQ. kr. för diverse kompletteringar samt utbyggnad av små vattenkraftverk om
högst 1 500 kW effekt, varvid jag har tagit hänsyn till att en del av
kostnaderna för förrådsbyggnad vid Marvikens kraftstation faller på innevarande
budgetår genom att utbyggnaden har lidigarelagts av sysselsättningsskäl, dels
19,9 miQ. kr. för inköp av fastigheter, dels 39,4 miQ. kr. för förvärv och
finansiering av distributionsföretag.
Jag
vill i detta sammanhang beröra också frågan om handläggningen av ärenden
rörande utbyggnad av små vattenkraftverk om högst 1 500 kW effekt.
Vattenfallsverket har föreslagit att sådana ärenden av praktiska skäl i
beslutshänseende bör behandlas på samma sätt som övriga kompletteringar. Detta
innebär att verket fattar beslut om projektens genomförande inom ramen för
anvisade medel och därefter lämnar en redogörelse för beslutade åtgärder under
ett budgetår i samband med att anslagsframställningen lämnas in.
Jag anser liksom
vattenfallsverket att den föreslagna ordningen är praktisk och ändamålsenlig.
Eftersom den dessutom innebär att underlag erhålls för en uppföQning av
utbyggnadstakten för små vattenkraftverk har jag inget att erinra mot verkets
förslag. Det bör ankomma på regeringen att besluta i denna fråga.
Med
hänvisning till mina ställningstaganden förordar jag atl investeringsanslaget
Kraftstationer m. m. tas upp med 1 830 miQ. kr. Beloppet har beräknats med
beaktande av att en marginal utöver investeringsramen bör finnas för att göra
det möjligt att öka vattenfallsverkets investeringar under löpande budgetår om
det är påkallat av konjunkturskäl
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 323
eller
annars från kraftförsörjningssynpunkt. Med det anslagsbelopp jag har förordat
kan medelsreserven i början av nästa budgetår beräknas uppgå till ca 195 miQ.
kr. Någon uppräkning av reserven behövs därför t. v. inte.
Regeringen
har bemyndigande att medge vattenfallsverket att teckna borgen intill f n.
sammanlagt 4673 miQ. kr., varav högst 140 miQ. kr. för lån till företag som
bedriver eldistributionsverksamhet (prop. 1977/78:125 s. 82, NU 1977/78:67,
rskr 1977/78: 340).
Av
den totala borgensramen har 3 830 miQ. kr. beräknats för Forsmarks Kraftgrupp
AB:s upplåning. Verkets borgensteckning för detta bolag uppgick den 1 januari
1979 till 3454 miQ. kr. Återstående utrymme inom den beviQade borgensramen
beräknas komma att tas i anspråk under våren 1979.
Under
budgetåret 1979/80 har vattenfallsverket räknat med att borgen behöver tecknas
för lån om ytterligare 1 050 miQ. kr. till Forsmarks Kraftgrupp AB. Härav
beräknas 600 miQ. kr. för att finansiera blocken 1 och 2 och 450 miQ. kr. för
block 3 i Forsmarks kraftstation.
Med
tanke på att förändringar och förskjutningar av såväl kapitalbehov som
upplåningstidpunkter kan uppkomma föreslår jag att borgensramen räknas upp med
1 400 miQ. kr. med hänsyn till det behov av borgensteckning som förutses med
anledning av Forsmarks Kraftgrupp AB:s upplåning.
Äv
den ram om 140 miQ. kr. som gäller för borgensåtagande gentemot
eldistributionsbolag hade den 1 januari 1979 130 miQ. kr. utnytQats. Under
våren 1979 fömtses behov av borgensteckning om ytterligare ca 6 miQ. kr.
Molsvarande behov under budgetåret 1979/80 beräknar vattenfallsverket lill 13
miQ. kr. För att erforderligt utrymme skall finnas förordar jag, i enlighet med
vad vattenfallsverket har föreslagit, atl ramen för borgensåtaganden gentemot
eldistributionsbolag höjs med 20 miQ. kr. till 160 miQ. kr.
I
den gällande ramen för borgensåtaganden har 280 miQ. kr. beräknats för
upplåning i samband med uppförandet av det planerade kraftvärmeverket i
Botkyrka. Med hänvisning till vad jag har anfört om kraftvärmeut-byggnaden i
södra Storstockholmsregionen blir det under nästa budgetår inte aktuellt att ta
upp lån för detta ändamål. Borgensramen bör minskas med 280 miQ. kr. av denna
anledning.
I
enlighet med vad jag här har anfört förordarjag att regeringen inhämtar
riksdagens bemyndigande att teckna borgen för lån intill sammanlagt (4673 -I- 1
400 -I- 20 - 280 =) 5 813 miQ.kr. för lån till eldistributionsföretag.
Vattenfallsverket
har föreslagit att den f. n. tillämpade begränsningen av verkets befogenheter
att lämna lån till och teckna borgen för lån intill sammanlagt högst 10 miQ.
kr. för varje enskilt företag inom den ram som gäller för distributionsbolag
avskaffas. Förslaget stöds av riksrevisionsverket.
Jag
har för egen del ingen erinran mot den föreslagna modifieringen av befogenhetsfördelningen.
Det ankommer på regeringen att besluta i denna fråga.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 324
Vattenfallsverket
har vidare i särskilda framställningar föreslagit att ett förvaltningsbolag
skall bildas för att äga och förvalta statens aktier i eldistributionsbolag.
Genom att föra över statens intressen i eldistributionsbolagen till ett
formellt förvaltningsbolag kan enligt vattenfallsverket bl.a frågor rörande
bolagens finansiering samt resultat- och skatteutjämning handläggas på ett för
hela företagsgmppen mera ändamålsenligt sätt än vad som annars är möjligt.
Genom förvaltningsbolaget skulle vidare samarbetet med personalorganisationerna
och de lokala och kommunala intressentema i distributionsbolagen kunna förbättras.
Förvaltningsbolaget
skulle enligt vattenfallsverkets förslag bildas genom att ett f. n. disponibelt
helägt bolag utan egen rörelse ombildas till förvaltningsbolag. Verkets aktier
i distributtonsbolaget skulle sedan överlåtas till förvaltningsbolaget till
bokförda värden mot att verket får motsvarande fordran på förvaltningsbolaget.
Av
dem som har yttrat sig över vattenfallsverkets förslag har riksrevisionsverket,
statens industriverk, svenska elverksföreningen och svenska
kraftverksföreningen inga principiella erinringar mot att ett förvaltningsbolag
bildas medan Svenska kommunförbundet och Riksförbundet Eldistributörerna inte
anser att det finns tillräckliga skäl härför.
Vid min bedömning av det
nu föreliggande förslaget från vattenfallsverket harjag tagit fasta på bl.a.
att förvaltningsbolagets uppgifter avses bli begränsade till att förvalta
verkets intressen i de bolag som redan har bildats av verket, självständigt
eller i förening med andra intressenter. Förvaltningsbolagets tillkomst har därför
inget direkt samband med den fortsatta strukturutvecklingen av
eldistributionen. Jag har tidigare (avsnitt 10.8.2) redogjort för gällande
rikUinjer för denna utveckling och för min egen syn på de instrument som står
lill förfogande för att inom de ramar som riktlinjerna anger nå åsyftade
resultat.
I viss utsträckning skulle
förvaliningsbolaget emellertid påverka förutsättningarna för eldistributionen
i sådana avseenden som omfattas av riktlinjerna. Jag tänker härvid närmast på
den roll förvaltningsbolaget avses spela för att motverka föQdema av att
detaQdistributionen inom olika typer av områden sker under mycket olika
ekonomiska betingelser. Möjligheterna att efter en samlad upplåning på
kapitalmarknaden göra prioriteringar mellan investeringsbehoven hos olika
distributionsbolag liksom att uQämna resultaten mellan en del av dem skapar
förutsättningar för att begränsa standardskillnader och/eller skillnader i
taxenivå. Även om intresset att uQämna taxenivåerna bäst främjas genom att
distributionsområdena blir ändamålsenligt utformade kan förvaltningsbolaget
för de berörda distributionsområdena vara ett kompletterande instrument som
härvidlag främjar den utveckling som eftersträvas i riktlinjerna.
Jag
vill också framhålla att inrättandet av ett förvahningsbolag inte innebär att
de enskilda distributionsbolagen skall upphöra att vara självständiga
juridiska personer. Det skulle därför inte, jämfört med nuläget,
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 325
innebära
att det lokala inflytandet över bolagen äventyras. De möjligheter till ökad
insyn i vattenfallsverkets samlade engagemang i distributionsbolag som kan ske
genom styrelsen i ett förvaltningsbolag ser jag tvärtom som ett värdefullt
komplement härvidlag genom att personal-, konsument- och kommunala intressen
kan bli företrädda även från andra utgångspunkter än det enskilda
distributionsbolaget. Av vattenfallsverkets framställ ning framgår också att
dessa möjligheter avses bli tillvaratagna. Jag vill i detta sammanhang också
erinra om att de uppgifter som skulle ankomma på förvaltningsbolaget f.n. till
större delen utförs inom det inom vattenfallsverket bildade förvaltningsrådet
i vilket insynsmöjligheterna är mycket mer begränsade.
Med
hänvisning till vad jag här har anfört finner jag att förslaget om att inrätta
ett förvaltningsbolag ligger väl i linje med gällande riktlinjer för
eldistributionen i de avseenden det berör förhållanden som omfattas av dessa.
Jag ser emellertid bildandet av bolaget främst som en företagsekonomiskt motiverad
åtgärd som ger bättre fömtsättningar för vattenfallsverket att på ett
effektivt sätt handlägga finansieringsfrågor och övrig ekonomiadministration
för den aktuella gruppen av bolag. Mot den bakgmnden anserjag inte att
vattenfallsverket bör vara förhindrat att på affärsmässiga grunder väQa den
förvaltningsform som verket bedömer vara mest ändamålsenlig med hänsyn till
gällande förutsättningar för kapitalanskaffning, redovisning, beskattning etc.
Jag har därför inget att erinra mot att ett förvaltningsbolag bildas i huvudsak
enligt verkets förslag.
Förslaget
innebär bl. a. att de av vattenfallsverket förvaltade statliga aktierna i
eldistributionsföretag skall överföras till förvaltningsbolaget. För detta
krävs bemyndigande av riksdagen. Jag förordar att regeringen inhämtar sådant
bemyndigande. Bemyndigandet bör utformas så att även sådana aktier som staten
senare kan komma att förvärva i eldistn'butionsbolag får överföras till
förvaltningsbolaget.
Det
ankommer på regeringen att ange övriga villkor för förvaltningsbolagets
bildande. Jag avser att i samband därmed bl. a. föreslå att en regel tas in i
bolagsordningen om skyldighet för förvaltningsbolaget att till riksrevisionsverket
lämna de upplysningar m. m. som krävs för revision av vattenfallsverket.
Vid
vattenfallsverket finns inrättad en tjänst som förrådsdirektör med beteckningen
p. Verket har föreslagit att benämningen på Qänsten ändras till
materialdirektör, vilket bättre svarar mot de arbetsuppgifter som är förenade
med Qänsten. Jag delar verkets uppfattning och förordar att regeringen inhämtar
riksdagens bemyndigande att ändra benämningen på Qänsten.
Med
hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att
1.
bemyndiga regeringen att teckna borgen för lån intill sammanlagt 5 813 000 000
kr., varav högst 160 000 000 kr. till eldistributionsföretag.
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1 Industridepartementet 326
2.
bemyndiga regeringen att till
ett förvaltningsbolag överiåta de aktier i eldistributionsföretag som staten f.
n. innehar eller senare kan komma att förvärva,
3.
bemyndiga regeringen att ändra
benämningen av Qänst som förrådsdirektör till materialdirektör,
4.
till Kraftstationer m. m. för
budgetåret 1978/79 anvisa ett investeringsanslag av 1830000000 kr.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 327
Bihang A
1
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1978:160) om vissa rörledningar
Härigenom
föreskrivs att 1 § lagen (1978:160) om vissa rörledningar skall ha nedan
angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
I §
Rörledning för transpyort av Rörledning för transport avfjärr-
råoQa, naturgas eller produkt av värme, råoQa, naturgas eller pro-
råoQa eller naturgas eller av annan dukt av råoQa eller naturgas eller av
vätska eller gas som är ägnad att annan vätska eller gas som är ägnad
användas som bränsle får ej utan att användas som bränsle får ej utan
särskilt tillstånd (koncession) fram- särskilt tillstånd (koncession) fram
dragas eller begagnas. dragas eller begagnas.
Koncession
kräves icke för ledning som
1. har eller avses fä en
längd av högst 20 kilometer,
2. huvudsakligen
skall nytQas för tillgodoseende av enskilda hushålls be
hov eller
3. uteslutande
skall nyttjas inom hamn- eller industriområde.
Regeringen får i visst fall medge undantag från koncessionsplikt.
Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1979.
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1 Industridepartementet
328
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bihang
B
2
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1942:335) om särskilda skyddsåtgärder för vissa
kraftanläggningar m. m.
Härigenom föreskrivs
att 2 och 12 §§ lagen (1942:335)' om särskilda skyddsåtgärder för vissa
kraftanläggningar m. m. skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
2 §
Nuvarande
lydelse
Med
anläggning, som i 1 § sägs, avses
1)
elektriskt kraftverk, som är
avsett för generatoreffekt av minst tjugofemtusen kilovoltampére;
2)
anläggning för tillgodogörande
av vattenkraft genom vattenreglering, om vattenmagasinet är avsett att rymma
minst etthundra miQoner kubikmeter;
3)
elektrisk ledning, som är avsedd
för spänning av minst tvåhundra kilovolt mellan två ledare;
4)
transformator- eller kopplingsstation,
vilken är avsedd för spänning av minst sjuttio kilovolt mellan två ledare och
en genomgångseffekt av minst tjugofemtusen kilovoltampére; samt
5)
rörledning för vilken kräves
koncession enligt lagen (1978:160) om vissa rörledningar.
Föreslagen lydelse ?
Med
anläggning, som i 1 § sägs, avses
1)
elektriskt kraftverk, som är
avsett för generatoreffekt av minst Qugofemtusen kilovoltampére;
2)
anläggning för tillgodogörande
av vattenkraft genom vattenreglering, om vattenmagasinet är avsett att rymma
minst etthundra miQoner kubikmeter;
3)
elektrisk ledning, som är avsedd
för spänning av minst tvåhundra kilovolt mellan två ledare;
4)
transformator- eller kopplingsstation,
vilken är avsedd för spänning av minst sjuttio kilovolt mellan två ledare och
en genomgångseffekt av minst Qugofemtusen kilovoltampére; samt
5)
rörledning för vilken
krävs koncession enligt lagen (1978:160) om vissa rörledningar, dock ej rörledning
för transport av fjärrvärme.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Mål
om tillstånd enligt vattenlagen (1918:523) till anläggning, som under 2 § 1)
eller 2) sägs, eller till väsentlig ombyggnad, ändring eller Utvidgning av
sådan anläggning må ej avgöras med mindre krigs-skyddsnämndens utlåtande
föreligger.
Mål om tillstånd enligt
vattenlagen (1918:523) till anläggning, som under 2 § 1) eller 2) sägs, eller
tiU väsentlig ombyggnad, ändring eller utvidgning av sådan anläggning må ej
avgöras med mindre krigs-skyddsnämndens utlåtande föreligger.
opaginerad Kontrollera mot PDF
'
Lagen omtryckt 1978:163.
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1 Industridepartementet
329
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Vad
i första stycket är stadgat gäller oc ärende angående tillstånd enligt 2 §
lagen (1902: 71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska
anläggningar, till utförande av elektrisk ledning som under 2 § 3) i denna lag
sägs samt ärende angående koncession enligt lagen (1978:160) om vissa
rörledningar.
Föreslagen
lydelse
Vad
i första stycket är stadgat gäller också ärende angående tillstånd enligt 2 §
lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska
anläggningar, till utförande av elektrisk ledning som under 2 § 3) i denna lag
sägs samt ärende angående koncession enligt lagen (1978:160) om vissa rörledningar,
dock ej om ärendet avser rörledning för transport av flärr-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1979.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 330
Energienheter
m. m.
Energi
Grundenheten
for energi enligt det internationelh fastställda Sl-systemet är joule (J). Ännu
så länge används dock i Sverige ofta enheterna kalorier (cal) och watlimmar
(Wh). Både kalorier och wattimmar används som beteckning för värmemängd.
Wattimmar används som beteckning för elenergimängd. 1 000 Wh = 1 kWh = 3
600000 J = 859,2 kcal
Bränslen mäts i regel i
vikt eller volym, vilket från jämförelsesynpunkt är opraktiskt. Värmevärdet,
dvs. energiinnehållet, är olika för olika bränslekvantiteter. Kvantiteten
bränsle anges därför ofta genom att referera till den kvantitet av ett bränsle
som motsvarar samma energiinnehåll, t.ex. ton ekvivalent oQa, toe.
Effekt
Effekt
är energi per tidsenhet, dvs. energi = effektxtid.
Ett kraftverks eleffekt
mäts i watt (eller multiplar därav). Även värmeeffekt kan mätas i watt.
Multipelenheter
Multipelenheter
erhålls genom att kombinera enheten med ett prefix, varvid enheten
multipliceras med en viss talfaktor (tiopotens).
k
(kilo) =10= 1000
M(mega) = 10» = 1000000
G(giga) =10»= 1000000000
T (tera) =10'= 1000000000000
Omvandling
mellan energienheter
FöQande
samband gäller mellan de i energiförsörjningssammanhang vanligaste enheterna:
1
PJ = 0,2778 TWh = 0,0239 Mtoe
1
TWh = 3,6 PJ = 0,0860 Mtoe
1
Mtoe = 41,87 PJ= 11,63 TWh
1
GJ = 277,8 kWh = 0,0239 toe
1
toe = 41,87 GJ= 11630 kWh
Ungefärliga
områkningsfaktorer mellan vissa energibärare
Kol 1 Mton = 7-8 TWh= 25-30 PJ
Råolja 1 Mton = 1,16 Mm3= 11 TWh = 42 PJ
Lätt
eldningsolja I Mton = 1,20 Mm3= 12 TWh = 43 PJ
Tung
eldningsolja 1 Mton = 1,06 Mm'= 11 TWh = 41 PJ
Prop. 1978/79:115
Bilagal Industridepartementet 331
Motorbensin I
Mton = 1,37 Mm» = 12 TWh = 43 PJ
Metanol 1 Mton = \,21Um= 5,5 TWh = 20 PJ
Naturgas 1 Gm = 9,5 TWh = 34 P3
Index
fär olika energiformer
Ibland
markeras energiformen med ett index. Följande index används: Elektrisk energi:
e eller el Värme (lermisk energi): th eller v
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 332
Innehåll
Föredraganden
1
Inledning......................................................... 1
2
Energipolitikens allmänna
inriktning....................... 8
2.1 Internationell
översikt ................................ 8
2.1.1
Världens nuvarande
energiförsörjning ...... 8
2.1.2
Tillgång på energiråvaror och
deras varaktighet 11
2.1.3
Utvecklingen till år 2000........................ 15
2.2 Energipolitikens
grunder och målsättning.......... 24
2.2.1
Enligt politikens
utgångspunkter............. 24
2.2.2
Ökad försörjningstrygghel...................... 27
2.2.3
Bättre miljö och ökad säkerhet............... 29
2.2.4
Handlingsfrihet och anpassning............... 32
2.3 Huvuddragen
i energiprogrammet.................... 33
3
Statens och kommunemas ansvar
inom energiområdet 40
4
Sverige och det internationella
energisamarbetet.... 49
4.1
Beroendeförhållanden och
internationellt samarbete 49
4.2
Utvecklingen av
energisamarbetet i internationella organisationer 53
4.3
Nordiskt samarbete och
bilateralt samarbete med andra
länder
.................................................... 56
5 Åtgärder
mot hälso- och mlQöproblemen inom energiområdet.... 59
5.1
Förbränningsenergi...................................... 60
5.2
Kärnenergi ................................................ 69
5.3
Förnybar energi........................................... 74
5.4
Sammanfattande bedömning.......................... 76
6 Energihushållning.............................................. . 79
6.1 Allmänt..................................................... . 79
6.1.1
Energianvändningens stmklur och
utveckling 79
6.1.2
Principer och styrmedel för
energihushållning 83
6.1.3
Energiskatter m. m............................... 86
6.2 Energihushållning
inom industrin..................... 90
6.2.1
Nuvarande energianvändning................. 90
6.2.2
Utredningar om industrins energianvändning 92
6.2.3
Ekonomiskt stöd till
energisparande åtgärder inom industrin 92
6.2.4
Stöd till ny energisnål teknik
inom industrin 95
6.2.5
Prövning av energihushållning
m.m.......... . 98
6.2.6
Utbildning, rådgivning och
information inom industrin m.m 101
6.2.7
Industrins energibehov år 1985
och 1990. 102
6.3 Energihushållning
i bostäder, service m. m........ 105
6.3.1
Allmänt.............................................. 105
6.3.2
Byggnader.......................................... 106
6.3.3
Övrigt .............................................. 108
6.3.4
Energibehovet år 1985 och 1990............ 111
6.4
Energihushållning inom
transportsektorn........... 112
6.5
Energibehovet i framtiden............................. 115
6.5.1
Energiprognos till år 1985 och
1990......... 115
6.5.2
Utvecklingstendenser efter år
1990......... 118
6.5.3
Statistik och prognoser inom
energiområdet 120
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1 Industridepartementet 333
7 Energikällor
och energiråvaror............................. 121
7.1
Inledning................................................... . 121
7.2
Fömybara energikällor.................................. . 122
7.3
Ändliga energiråvaror................................... . 125
7.4
Sammanfattning av
energitillförsel.................. . 127
8 Bränsleförsörjning
............................................ . 130
8.1 Olja
130
8.1.1
Den svenska oQemarknaden.................. 130
8.1.2
Statliga insatser på oQeområdet............ 134
8.1.3
Problem inom svensk
oQeförsöijning ....... 137
8.1.4
Riktlinjer för den statliga
oljepolitiken ...... 139
8.1.5
Överläggningar med vissa
oQeföretag...... 143
8.1.6
Ny organisation för
prospektering........... 144
8.1.7
Statsgaranti för oQeutvinning
m. m........ . 145
8.2 Naturgas 147
8.2.1
Inledning........................................... 147
8.2.2
Internationell bakgrand......................... 148
8.2.3
Sydgasprojektet.................................. 150
8.2.4
Västgasprojektet................................. 151
8.2.5
Modeller för svensk naturgasimport......... 153
8.2.6
Bedömning och slutsatser..................... 153
8.3 Kol 157
8A
Torv........................................................ 162
8.5............................................................... Övriga
inhemska bränslen 164
8.5.1
Skogsavfall m. m. och odlad
biomassa..... . 164
8.5.2
Hushållsavfall m.m............................... . 168
8.5.3
Skiffer............................................... 170
8.6
Altemativa drivmedel................................... . 171
8.7
Kämbränsle................................................ . 174
8.7.1
Uran ................................................ 174
8.7.2
Anrikning och kämbränslecykelns
slutsteg m.m 176
8.7.3
Kreditgaranti...................................... 180
9 Värmeförsörjning.............................................. 181
9.1
Allmänt.....................................................
181
9.2
Fjärrvärme ................................................ 184
9.2.1
Inledning............................................ 184
9.2.2
Fjärrvärmesystemets försörjning
med bränslen 188
9.2.3
Industriell spillvärme............................. 191
9.3
Storstadsområdenas
värmeförsörjning ........... 192
9.4
Elvärme och värmepumpar............................ 196
9.4.1
Elvärme ............................................ 196
9.4.2
Värmepumpar.....................................
200
9.5 Ett
målinriktat solvärmeprogram: Sol 85 ....... 201
9.5.1
Inledning........................................... 201
9.5.2
Utveckling av solvärmeteknik
m.m........... 204
9.5.3
Introduktion av solvärme ..................... 207
9.5.4
Spridning av
solvärmeutnyttjande........... 210
9.5.5
Samordning av solvärmeprogrammet........ 213
9.6
Övrig enskild uppvärmning............................ 214
9.7
Industrins värmeförsörjning .......................... 214
9.8
Fjärtöverföring av hetvatten......................... 216
10 Elförsöijning................................................... 220
10.1
Allmänt................................................... 220
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1 Industridepartementet 334
10.2
Vattenkraft............................................... 224
10.3
Kärnkraft ................................................. 230
10.4
Kondenskraft............................................. 234
10.5
Kraftvärmeverk........................................... 235
10.6
Industriellt mottryck.................................... 239
10.7
Vindkraft................................................... 241
10.8
Kraftöverföring och
eldistribution................... 242
10.8.1
Kraftöverföring................................... 242
10.8.2
Eldistribution...................................... 245
Hemställan..........................................................
251
Anslagsfrågor
för budgetåret 1979/80
DRIFTBUDGETEN
Fjortonde huvudtiteln
E. Energihushållning
E
2. Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader 252
E
3. Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning 253
E
5. Energibesparande åtgärder inom näringslivet m. m 254
E
6. Vissa utbildningsåtgärder m. m. i energibesparande syfte .. 259
E
9. Medelstillskott till Svenska Petroleum Exploration AB 264
OQeprospektering ................................... 264
F. Teknisk utveckling m.
m.
F
13. Energiforskning......................................... 266
KAPITALBUDGETEN
I. Statens affärsverksfonder F. Statens vattenfallsverk
1.
Kraftstationer ........................................... 292
Bihang
A Förslag till lag om ändring i lagen (1978:160) om vissa
rörledningar
......................................... 327
Bihang
B Förslag till lag om ändring i lagen (1942:335) om särskilda skyddsåtgärder
för vissa kraftanläggningar m. m. ... 328
Energienheter
m.m............................................... 330
Bilagor
tiU bilaga 1, ingår i separat bilagedel
Bilaga
1.1 Energi. Sammanfattning av och remissyttranden över energikommissionens
betänkanden (SOU 1978:17 och 49)
Bilaga
1.2 Energi, hälsa, miQö. Sammanfattning av och remissyttranden över energi och
miQökommitténs betänkande (SOU 1977:67-70)
Bilaga
1.3 Utvärdering av statsbidragen för energibesparande åtgärder i näringslivet.
Förhandsrapport från statens industriverk
Bilaga
1.4 Prototyper och demonstrationsanläggningar för bättre energihushållning.
Sammanfattning av och remissyttranden över statens industriverks utredning
(SIND 1978:6)
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1 Industridepartementet 335
Bilaga
1.5 Naturgasfrågan. Utdrag ur rapport från Swedegas AB, utvärderingar av
rapporten, remissyttranden m. m.
Bilaga
1.6 Restriktioner för uppvärmning med elradiatorer. Sammanfattning av och
remissyttranden över elvärmeutredningens betänkande (Ds I 1977:9)
Bilaga
1.7 Koncessionsplikt för vissa Qärrvärmeledningar. PM utarbetad inom
industridepartementet samt remissyttranden häröver
Bilaga
1.8 Kjernekraftens kostnader. Rapport utarbetad av Scandpower A/S
Bilaga
1.9 Värmeöverföring från kärnkraftverk. Sammanfattning av rapporter från
statens vattenfallsverk och Sydkraft AB
Bilaga
1.10 Rapport från arbetsgrappen för kraftvärmefrågor
Norstedts Tryckeri, Stocktiolm 1979
opaginerad Kontrollera mot PDF
Regeringens proposition
1978/79:115
BUaga 2 Jordbruksdepartementet
Riktlinjer for energipolitilen
såvitt avser
jordbruksdepartementets
verksamhetsområde
Prop.
1978/79:115 Bilaga 2 Jordbrultsdepartementet 1
Bilaga 2
Utdrag
JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde 1979-03-01
Föredragande: statsrådet Enlund
Anmälan till proposition om riktlinjer för energipolitiken
såvitt avser jordbruksdepartementets verksamhetsområde
Inledning
PieQekaise nationalpark avsattes genom riksdagsbeslut år
1909 och 1913 i syfte att bevara ett i nordligaste Sverige beläget område med
orörd Qällbjörkskog. Nationalparken är belägen sydväst om Qället PieQekaise och
nordost om sjöarna Tjallasjaure och Lutaure i Arjeplogs kommun i Norrbottens
län. I nationalparken ingår även ett vallenområde i sjön Sädvajaure. En karta
över det aktuella området torde bifogas protokollet i delta ärende som
underbilaga.
1 skrivelse den 10 februari 1975 har statens vattenfallsverk,
Skellefteå kommun, Bastusels Krafl Aktiebolag, Boliden Aktiebolag, Aktiebolaget
Grytforsen och Skellefteå Kraftaktiebolag hemställt om tillstånd atl - för
utvidgad reglering av Sädvajaure och byggande av Sädva kraftstation inom
Äijeplogs kommun, Norrbottens län - få göra visst intrång i PieQekaise
nationalpark.
Efter
remiss har yttranden över ansökningen avgells av Sveriges meteorologiska och
hydrologiska institut, kammarkollegiet, riksantikvarieämbetet,
lantbmksstyrelsen efter hörande av lantbruksnämnden i Norrbottens län,
fiskeristyrelsen efter hörande av fiskeriintendenten i övre norra distriktet,
statens naturvårdsverk, arbetsmarknadsstyrelsen, statens planverk, Sveriges
geologiska undersökning, domänverket, länsstyrelsen i Norrbottens län efter hörande
av Arjeplogs kommun. Svenska samernas riksförbund, Svenska
naturskyddsföreningen och Svenska turistföreningen.
1 Riksdagen 1978179. I saml. Nr 115. Bilaga 2
Prop.
1978/79:115 Bilaga 2 Jordbruksdepartementet 2
Ansökan om utvidgad reglering av Sädvajaure och byggande
av Sädva kraftstation, m. m.
Vattenmålei. I skrivelse den 19 oktober 1976 har
Umebygdens tingsrätt, vattendomstolen, underställt regeringen frågan om
utvidgad reglering av sjön Sädvajaure och byggande av Sädva kraftstation.
Nuvarande reglering av Sädvajaure bedrivs mellan
vallenståndsiii-våerna -i- 460,7 m och -i- 467,0 m. Den sökta utvidgade
regleringen avser rätt för statens valtenfallsverk och medparter (sökandena)
att årsreglera avrinningen även mellan nivåerna -f 467,0 m och -\- 477,0 m och
atl avleda vatten i tunnel från Sädvajaure till Vitiräskel. Genom den utvidgade
regleringen höjs alltså dämningsgränsen 10 m och ökar
vattenslåndsskillna-derna i sjön frän ca 6 m till ca 16 m. Regleringsmagasinets
volym ökar från 200 miQ. m till 600 milj. m.
Sökandena anhåller vidare om tillstånd att - efter
utrivning av befintliga Ringsele kraftstation - anlägga Sädva kraftstation för
utnytQande av hela fallhöjden mellan Sädvajaure och Hornavan samt att bedriva
korttidsreglering vid kraftstationen mellan O m'/sek och
utbyggnadsvattenföringen 100 m/sek. Kraftstationen sprängs ned i berget mellan
Sädvajaure och Viiträsket. Till kraftstationen leds vatten genom den ovannämnda
tunneln.
Kraftproduktionen i Sädva kraftstation beräknas till 126 gigawattimmar
(GWh) per år. Bortfallet av produktionen i Ringsele kraftstation uppgår lill 29
GWh per år. I kraftverken nedströms Hornavan medför den utvidgade regleringen
ett tillskott av 5 GWh per år.
Vattendomstolen har funnit att bestämmelserna i 2 kap. 3 §
första stycket vallenlagen om den ekonomiska tillåtligheten inte utgör hinder
mot företaget. Däremot utgör enligt vattendomstolen bestämmelserna i andra
stycket av samma paragraf hinder mot företaget därigenom alt det medför dels
att ett avsevärt antal bofasta personer berövas sina bostäder, dels att
befolkningen - till föQd av företagets inverkan på fiske får sina levnadsförhållanden
väsentligt försämrade. Av vattendomstolens skrivelse framgår att det vid
Sädvajaure finns drygt ett tiotal fasta bosättningar och att genom dämningen
minst sex bostadshus sätts under vatten och två andra måste flyttas. Hindret
vad gäller befolkningens levnadsförhållanden kan enligt vattendomstolen
undanröjas genom bestämmelser om tappning till strömmarna mellan Sädvajaure och
Hornavan och till Arjeplogsströmmarna i enlighet med ett av fiskeriintendenten
i övre norra distriktet avgivet förslag samt genom viss begränsning av
Hornavanmagasinets handhavande under våren.
Vid
remissbehandlingen av vattendomstolens skrivelse har lantbruksstyrelsen
avstyrkt tillstånd till företaget på grand av dess verkningar för den fasta
bosättningen kring sjön. Byamännen i Jäckviks by och ett flertal andra enskilda
personer har likaså motsatt sig företaget. Övriga remissinstanser har inte
motsatt sig företaget. Kammarkollegiet har dock funnit det
Prop, 1978/79:115 Bilaga 2 Jordbruksdepartementet 3
ytterst tveksamt om företaget bör fä komma till stånd.
Flera remissinstanser, kammarkollegiet, fiskeristyrelsen, statens
naturvårdsverk, statens planverk, lånsstyrelsen i Norrbottens län, Arjeplogs
kommun och Svenska samernas riksförbund, har satt ett absolut villkor för att
inte motsätta sig utbyggnaden. Villkorel är att blivande tillstånd bl. a.
förenas med de föreskrifter om tappning genom strömmarna mellan Sädvajaure och
Hornavan och genom Arjeplogsströmmarna samt om den begränsade avsänkningen av
Hornavanmagasinet, vilka förordats av vattendomstolen i dess skrivelse.
Sökandena har motsatt sig sådana föreskrifter. De har
uppgivit att den föreslagna tappningen mellan Sädvajaure och Hornavan skulle
leda till ett produktionsbortfall i Sädva kraftstation av 9 GWh per år eller
med 9%. I fråga om lappningen genom Arjeplogsströmmarna har sökandena hävdat
att denna, trots begränsningen av Hornavanmagasinets utnytQande sommartid,
skulle leda till oacceptabelt låga vattenstånd i Hornavan under sådana torrår
som inträffar i medeltal vart tredje eller vart Qärde år. Den skulle dessutom
leda till ett produktionsbortfall i kraftverken nedströms Hornavan av ca 2 GWh
per år.
Sökandena har härefter framlagt ett med avseende på
tappningen genom Arjeplogsströmmarna i förhållande till sin ansökan något
modifierat förslag. Detta förslag har tillstyrkts av länsstyrelsen och
Arjeplogs kommun. Kammarkollegiet, fiskeristyrelsen och naturvårdsverket har
vidhållit tidigare intagna ståndpunkter och har därför motsatt sig förslaget.
Intrång i Pieljekaise nationalpark. I den inledningsvis
nämnda skrivelsen den lOfebruari 1975 har sökandena i vattenmålei anhållit om
tillstånd atl göra det intrång i PieQekaise nationalpark som föranleds av en
utvidgad reglering av Sädvajaure. Regleringen medför enligt sökandena att 60 ha
av nationalparkens landområde överdäms. Några anläggningar avses inte utföras
inom nationalparken. Nationalparkens hela areal uppgår till 14 600 ha.
Vid remissbehandlingen av skrivelsen angående intrång i
nationalparken har Svenska naturskyddsföreningen och Svenska samernas
riksförbund motsatt sig intrånget. Övriga remissinstanser har uttalat att intrånget
bör få ske under fömtsättning att det förenas med vissa villkor.
Kammarkollegiet och naturvårdsverket förordar såsom
villkor för intrånget att sökandena åläggs att ställa 100000 kr. ttll
naturvårdsverkets förfogande för dokumentariska naturvetenskapliga
undersökningar. Sökandena bör även förpliktas alt i erforderlig omfattning
vidta åtgärder och anordningar för att trygga båtfarten mellan Ballasviken och
nationalparken.
Riksantikvarieämbetet säger sig inte kunna ta ställning
lill framställningen innan en kulturhistorisk inventering skett. Ämbetet
förordar att sökandena åläggs att ställa 30000 kr. till ämbetets förfogande
för en sådan inventering.
Länsstyrelsen 1 Norrbottens län framhåller att den
utarmning av natur-
Prop. 1978/79:115 Bilaga 2 Jordbruksdepartementet 4
miQöerna som blir en föQd av föreslagen vattenreglering
nödvändiggör kompensationsåtgärder såväl vad avser kulturellt vetenskaplig
naturvård som rörligt friluftsliv och turism. Länsstyrelsen förordar alt
sökandena därför åläggs alt betala ett belopp om 1,5 miQ. kr. att användas till
erforderliga undersökningar och kompensationsåtgärder.
Föredragandens överväganden
Huvuddelen av PieQekaise nationalpark avsattes år 1913 i
syfte att bevara ett i nordligaste Sverige beläget område med orörd
Qällbjörkskog. Sädvajaure, som ligger inom Skellefteälvens avrinningsområde, är
reglerad en gång tidigare. För att möjliggöra regleringen medgav Kungl. Maj:t
vissa inirång i nationalparken i beslut den 9 april 1948.
Det vattenmål som ligger till grund för framställningen om
intrång i nationalparken avser en ytterligare reglering av Sädvajaure och
byggande av Sädva kraftstation. I Sädva kraftstation skall tillgodogöras hela
fallhöjden mellan Sädvajaure och Homavan. Kraftstationen skall sprängas ned i
berget och kommer att förses med drivvalten via en tilloppslunnel. All tappning
av vatten i strömmarna mellan Sädvajaure och Hornavan kommer därigenom att
upphöra. Företagel kommer även att påverka vattenstånden i Hornavan och
vattenföringen i Aijeplogsströmmarna. Tillskottet av energi på gmnd av
företaget anges till 100 GWh per år.
Företagel berör inte något av de vattendrag, som riksdagen
år 1977 beslöt undanta från vattenkraftutbyggnad (prop. 1977/78:57, CU 1977/
78:9, rskr 1977/78: 100).
Den sökta regleringen av Sädvajaure leder till att
ytterligare 60 ha mark av PieQekaise nationalpark överdäms. Intrånget berör
inte den Qällbjörkskog vars bevarande är nationalparkens huvudsakliga syfte.
Det berör enbart strandområden som redan har påverkats av den ttdigare
regleringen.
Flertalet remissinstanser har inle motsatt sig intrånget i
nationalparken.
Innan jag går in på frågan om intrång i nationalparken
anser jag det nödvändigt att anföra mina synpunkter på tillåtligheten av
ifrågavarande vattenföretag. Jag vill dock erinra om att prövningen enligt
vattenlagen härav ankommer på regeringen.
Vattendomstolen har funnit företaget otillåtligt enligt
vattenlagen eftersom det medför att ett avsevärt antal bofasta personer
berövas sina bostäder och befolkningen - till föQd av företagets inverkan på
fiske - får sina levnadsförhållanden väsentligt försämrade. Hindret i det
sistnämnda hänseendet kan enligt vattendomstolen undanröjas genom vissa
modifieringar av företaget, vilka tillsammans medför en reducering av
kraflutbytet med 11 GWh per år.
Vid remissbehandlingen av vattenmålei har flera
remissinstanser anfört att förutsättning för att företaget skall få komma till
stånd är att föreskrift ges om sådana begränsningar som förordats av
vattendomstolen och om kompensationsåtgärder för fisket.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 2 Jordbruksdepartementet 5
Mot
bakgrund av vad statsrådet Tham har anförl tidigare i dag om den fortsalla
utbyggnaden av landets vatlenkrafttillgångar anserjag att företaget - även om
hinder möler i de av vattendomstolen angivna hänseendena - är av synnerlig
betydelse från allmän synpunkt och att det därför bör medges. Jag förutsätter
därvid alt olika villkor meddelas för att kompensera de skadeverkningar
företaget kommer att orsaka.
Jag
anser således att tillstånd bör lämnas till den utvidgade regleringen av
Sädvajaure och till byggande av Sädva kraftstation. Den närmare prövningen av
företagets utformning och villkoren for företaget ankommer på regeringen och
vattendomstolen. Företaget bör därvid ges en i förhållande till sökandenas
ursprungliga förslag modifierad utformning. Frågan om intrång i PieQekaise
nationalpark bör dessförinnan underställas riksdagen.
För
egen del anser jag att man måste se allvarligt på varje inträng i nationalpark
oberoende av dess omfattning. I förevarande fall är emellertid intrånget mycket
ringa. De skäl som enligt vad jag nyss har anfört talar för att vattenföretaget
bör tillåtas, talar därför också för alt intrånget i nationalparken bör
medges. Jag förordar därför att regeringen inhämtar riksdagens bemyndigande
att medge intrånget.
Några
av remissinstanserna har förordat att sökandena skall åläggas att bekosta vissa
undersökningar om intrång medges. Jag anser det lämpligt att bestämmelser härom
ges först i samband med regeringens prövning av vattenmålet. Regeringen tar
enligt vad jag nyss anfört då även ställning till frågor om vilka särskilda
villkor för att tillgodose allmänna intressen som skall gälla för företaget.
Kammarkollegiet, naturvårdsverket och länsstyrelsen har i sina remissyttranden
i vattenmålet avgett förslag till sådana särskilda villkor. Jag anser därför
att det inte bör föreskrivas några särskilda villkor med anledning av
intrånget.
Jag
vill samtidigt ta upp frågan om ytterligare medel till forskning rörande
försurningsproblemen.
I
prop. 1978/79: 100 (bil. 13 s. 121) har regeringen föreslagit att 28,2 miQ. kr.
anvisas under anslaget MiQövårdsforskning för budgetåret 1979/80. Mot bakgrund
av vad statsrådet Tham tidigare har anfört om behovet av ytterligare forskning
rörande hälso- och miQöeffektema av förbränning av fossila energikällor bör
ytterligare 2 miQ. kr. tillföras anslaget för sådan verksamhet.
Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att
1.
bemyndiga regeringen att medge
det intrång i PieQekaise nationalpark som enligt vad som har framgått av det
föregående föranleds av en utvidgad reglering av sjön Sädvajaure.
2.
till Miljövårdsforskning för
budgetåret 1979/80 under tionde huvudtiteln utöver i prop. 1978/79: 100 bil.
13 föreslaget reservationsanslag anvisa ytterligare 2 000 000 kr.
opaginerad Kontrollera mot PDF
ementet
Prop.
1978/79:115 Bilaga 2 Jordbruksdepart
Särtryck ur Topografiska kartan från Statens
lantmäteriverk. Publiceringstillstånd nr 1879, Liberkartor, Stockholm. Godkänd
ur sekretessynpunkt för spridning. Statens lantmäteriverk 1979-02-14.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Regeringens
proposition
1978/79:115
Bilaga 3 Bostadsdepartementet
Riktlinjer för energipolitiken
såvitt avser
bostadsdepartementets
verksamhetsområde
Prop.
1978/79:115 1
Uldrag
BOSTADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid
regeringssammanträde 1979-03-01
Föredragande:
statsrådet Friggebo
Anmälan
till proposition om riktlinjer för energipolitiken såvitt avser
bostadsdepartementets ansvarsområde
1
Inledning
Ansträngningarna
atl minska vår energianvändning är uttryck for en anpassning lill de ändrade
fbrutsätlningar för energianvändningen som har inträffat under 1970-talet och
den utveckling som väntas inom energiområdet. Alltsedan oQekrisen 1973-1974
har det framstått som angelägel atl minska landets beroende av importerad olja.
Della kan ske bl. a. genom en minskad lotal energianvändning, och då främst
genom en effektivare energihushållning. Skaderiskerna till föQd av utsläpp av
koldioxid och svavel och andra förbränningsresler skärper ytteriigare kraven på
begränsningar i energianvändningen.
För
atl stimulera till energibesparande åtgärder infördes statligt slöd for sådana
ålgärder i bostadshus och vissa andra byggnader år 1974 (prop. 1974:69, CU
1974:21, rskr 1974:180). Villkoren för energisparstödel har därefter
ytterligare förbättrats och utvidgats lill att omfatta fler byggnadskategorier.
Samtidigt härmed har kravet på energihushållning i ny bebyggelse skärpts genom
ändringar inom byggnadslagstiftningens område. Större resurser har också
ställts till förfogande for forsknings- och utvecklingsarbete som gäller
energianvändningen i byggnader.
Genom
1975 års energipolitiska beslut (prop. 1975:30 bil. 1, NU 1975:30, rskr
1975:202 och bil. 2, CU 1975:25, rskr 1975:203) uppställdes mål för en
begränsning av ökningslakten for energianvändningen i landet fram till år 1985.
För atl målen skall uppnås krävs bl.a. att energianvändningen för uppvärmning
av bebyggelse minskas.
I
prop. 1977/78:76 med förslag lill energisparplan for befintlig bebyggelse
redovisades bedömningar av resursbehov och tillgängliga resurser för att under
en 10-årsperiod genomföra energisparåtgärder enligt olika alternativ.
Förslagets huvudsakliga syfte i fråga om målel för verksamheten var all slå
fast en hög ambitionsnivå och därmed ge utgångspunkter för bedömningar av
1 Riksdagen 1978179. I saml. Nr 115. Bil 3
Prop.
1978/79:115 2
verksamhetens
inriktning. Enligt riksdagens formulering av sparmålet (CU 1977/78:31, rskr
1977/78:345)skall riktpunkten vara alt nelloenergiförbrukningen i det nu
befinlliga byggnadsbeståndet år 1988 är ca 35 TWh lägre än vid tiden för
beslutet.
Slalsrådet
Tham har i det föregående redovisal beräkningar av Sveriges energianvändning år
1985 och år 1990. Han har vidare redovisat förslag till riktlinjer för den
svenska energipolitiken för tiden fram lill omkring år 1990. Alt vi för
tillförseln av energi är så beroende av oQa framstår allt mer som en av de
slörsla riskerna för del svenska samhällel. Siudier av lillförselsidan visar
all vi inte omedelbart har nämnvärda möjligheter att ersätta oQan med andra
energikällor. De slörsla möjlighelerna att på kort sikt minska oljeberoendet
ligger i stället i all spara energi. Stora besparingsmöjligheter finns därvid
särskilt inom byggnadssektorn.
Vad
jag nu harsagt stryker under vikten av att den höga ambilionsnivå som riksdagen
har angell för planeringen av energisparandel inom byggnadsbeståndet också
förverkligas. För all delta skall kunna ske krävs mer effektiva styrmedel än f.
n. för fördelningen av det stöd som samhällel ställer lill förfogande. Delta
gäller särskilt om slödel skall kunna utnytQas för alt lidigt få fram sådana
åtgärder som redan på kort sikt minskar vårt oQeberoende.
Som ett led i
utvärderingen av energisparstödets effekier har bostadsstyrelsen haft i
uppdrag att följa upp det nuvarande stödet till energisparande ålgärder inom
styrelsens ansvarsområde. Styrelsen har nu redovisat sill uppdrag. En
sammanfattning av rapporten beträffande bostadshus bör fogas till protokollet i
detta ärende som bilaga 3.1.
Del finns ett klart behov
av en effektivisering av energisparverksamheien. Jag kommer därför i del
följande atl lämna förslag lill ändringar i stödsystemet som syftar till atl
öka möjligheterna atl mer aktivt styra stödet till de åtgärder som är önskvärda
från samhällets utgångspunkter.
Även
om den pågående energisparverksamheten förses med mer effektiva styrmedel
kvarstår en osäkerhet om möjligheterna att till år 1988 uppnå den höga
ambitionsnivå som riksdagen har angett som riktpunkt för planeringen. Varje
större åtagande som iniecknar framlida resurser måste förenas med en
flexibilitet om i vilken takt åtagandet kan infrias. Allt mer uppmärksammade
hälsorisker påverkar möjlighelerna att genomföra energisparåtgärder i delar av
byggnadsbeståndet. Ett ökal utnytQande av kraftvärmeverk för elproduktionen
och av spillvärme kan ändra röruisältningarna för energisparverksamheien i
vissa regioner. En viss osäkerhei råder också om vilka sparmöjligheter som är
praktiskt tillgängliga i olika hus. Riktlinjerna för verksamheten måste därför
prövas om med jämna mellanrum. En sådan samlad omprövning kommer-som riksdagen
har förutsatt-att ske inför budgetåret 1981/82. En väsentlig grund för denna
omprövning måsle utgöras av fördjupade undersökningar av energisparandels
lekniska förulsältningar och effekier. Jag vill därför i detta sammanhang
redogöra för vissa pågående och planerade undersökningar inom della område. 1
anslutning därtill lar jag också upp
Prop.
1978/79:115 3
formerna
för den fortsatta samordningen av energisparandet.
Jag
kommer vidare att ta upp frågorsom gäller kommunernas möjligheler alt genom
rådgivning och besiklning bidra till ett effeklivare genomförande av
programmel.
1
propositionen (1977/78:76) med förslag till energisparplan för befintlig
bebyggelse anmälde dåvarande departementschefen all statens planverk hade
lämnat förslag lill vissa ändringar i byggnadsstadgan (1959:612, omtryckt
1972:776, ändrad senasi 1978:369), BS. Förslagen gällde i huvudsak krav på
energihushållning i befintlig bebyggelse. Frågorna lämnades öppna i avvaktan på
vidare beredning. Förslagen har nu remissbehandlats. En sammanfattning av
forslagen och remissyttrandena samt en förteckning över dem som har avgett
yllranden bör fogas till protokollet i delta ärende som bilaga 3.2. Till mina
överväganden i anledning av förslagen ålerkommer jag i det föQande. Jag kommer
därvid också att la upp vissa förslag som har lämnals av energikommissionen i
dess huvudbetänkande Energi (SOU 1978:17). För en sammanfattning av
kommissionens förslag och av remissyttrandena över dessa får jag hänvisa lill
bilaga 1.1.
Energikommissionen
har föreslagit en kraftigt ökad satsning på forskning och utveckling inom
solenergins område. 1 anslutning till vad slalsrådet Tham har förordal i det
föregående kommer jag att lägga fram förslag om ökade resurser för
experimentbyggande m.m.
I
prop. 1977/78:76 anmälde dåvarande departemenischefen att hon avsåg atl senare
redovisa förslag om att endasl bidrag och subventioner inom energisparstödel
skulle belasla statsbudgeten fr. o. m. budgetårel 1979/80. Riksdagen avstod
från att ta ställning till någon speciell form av finansiering men framhöll atl
förslag i frågan måsle läggas fram senast i anslutning till förslag om anslag
för budgetåret 1979/80 (CU 1977/78:31, rskr 1977/78:345). På gmndval av
direktiv från den dåvarande regeringen har förslag om en ändrad finansiering nu
utarbetats av delegaiionen (Bo 1978:03) för frågor om energihushållning i
befintlig bebyggelse efter samråd med delegaiionen (In 1967:30) för
bostadsfinansiering. Över förslaget har fullmäktige I riksbanken avgelt
yttrande. En sammanfattning av förslaget och yttrandet bör fogas till
protokollet i detta ärende som bilaga 3.3. Till mina överväganden i anledning
av förslaget ålerkommer jag i del föQande.
1
prop. 1978/79:100 (bil. 16) har regeringen föreslagit riksdagen atl på
driftbudgeten under trettonde huvudtiteln, i avvaktan på särskild proposiiion i
ämnet, lill Vissa energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet m. m. för
budgetåret 1979/80 anvisa ell reservationsanslag av 1 010 000 000 kr. Jag vill
nu ta upp denna fråga. 1 anslutning därtill kommer jag också all på nytt ta upp
frågan om ramar för beslul under budgetåren 1979/80-1981/82 inom det på kapilalbudgeten
under fonden för låneunderstöd uppförda anslaget till Lån Ull
experimentbyggande m. m.
Prop.
1978/79:115 4
2 Energisparstödet
2.1 Energianvändningens struktur och sparmål
Energianvändningen i Sverige brukar fördelas pä de tre
sektorerna industri, transporter och bostäder, service m. m (övrigsektorn). I
den sisinämnda sektorn ingår dels energianvändningen i bostäder m. m., dels
energianvändningen i servicesektorn, dvs. främst lokaler inom handel,
offenilig förvaltning, sjukvård m. m. Energianvändningen för industrins
byggnader hänförs däremoi vanligen till industrisektorn. Sammanlagt svarar
bostäder, service m. m. för ca 40 % av landets totala energianvändning.
Av den totala energianvändningen inom bostäder, service m.
m. avser drygt 100 TWh bostäder och ca 60 TWh service m. m.
Energianvändningen
inom bostäder, service m. m. avser framför allt uppvärmning, inkl. ventilation
och varmvatten. Enligt energikommissionens beräkningar svarade 1976
uppvärmningen för 87 % av energianvändningen i bosläder medan uppvärmningen av
lokaler svarade för ca 72 % av energianvändningen inom service m. m.
Uppgifier om olika bostadstypers uppvärmningsform och
energianvändning redovisas i fÖQande tabell (tabell 2.1).
Tabell 2.1 Olika bostadstypers uppvärmningsform och
energianvändning är 1975 (tcmpcraturkorrigcrat) (källa SOU 1978:17 Energi)
TWh år
1975 %
(brutto)
Småhus, hushållsel 5,7
Småhus, uppvärmning 52,5
Därav el 5,3 10
fjärrvärme 0,8 2
Olja m. m. 46,4 88
Småhus, totalt 58,2
Flerbostadshus, hushållsel 6,9
Flerbostadshus, uppvärmning 37,1
Därav el 0,4 I
Oärrvärme 11,6 31
olja m. m. 25,1 68
Flerbostadashus, totalt 44,0
Samtliga bostäder 102,2
Det finns all anledning att sträva efter en effektivare
energianvändning inom alla samhällssektorer. Arbetet inom
energihushållningsområdel berör såväl industri- och transportsektorerna som
övrigsektorn. Mycket stora energibesparingar bedöms kunna ske i landets
byggnader. Energihushåll-
Prop.
1978/79:115 5
ningsåtgärder
i byggnader har därför stor betydelse för våra strävanden att nå en effeklivare
energianvändning i Sverige.
Riksdagens
beslul i anledning av förslaget lill energisparplan för befintlig bebyggelse
(prop. 1977/78:76, CU 1977/78:31, rskr 1977/78:345) innebar att riksdagen slog
fasl en hög ambitionsnivå för ett program för energibesparande åtgärder inom
befintlig bebyggelse som utgångspunkt inte endast för framtida statliga
bedömningar utan också som riktpunkt för bedömningar inom de kommunala och
privata sektorerna. Målel formulerades så, all riktpunkten skall vara att
nettoenergiförbrukningen i det nu befintliga byggnadsbeståndet år 1988 är ca 35
TWh lägre än vid liden för beslutet.
I
propositionen redovisades riktlinjer för ett energisparprogram avsett att
genomföras under en 10-årsperiod. En omprövning av programmel förutsattes ske
efter tre år, dvs. inför budgetårel 1981/82. Till grund för programmet
redovisades fyra alternativa ambitionsnivåer för energisparande i befintlig
bebyggelse. Alternativen II
och III beräknades ge en
netloenergi-besparing om resp. 32 och 39 TWh/år efter genomförandet av
programmet. De egentliga merkostnadema för energisparåtgärder i dessa båda
alternativ beräknades till resp. 21 och 33 miQarder kr. De totala kostnaderna
inkl. mervärdeskatt och koslnader för renoveringsåtgärder beräknades lill resp.
31 och 48 miQarder kr. Alternativen redovisades som exempel på olika
sparnivåer.
Riksdagens
beslut innebar atl riksdagen inle tog ställning till innehållet i de redovisade
alternativen i vidare mån än att de tjänade som bakgrund till det sparmål som
riksdagen formulerade. Därutöver tog riksdagen ställning till programmets
inrikining i den del som gällde grunderna för kommande bedömningar av åtgärder
för atl nå sparmålet. Bland dessa grunder ingick att
-
i försia hand genomföra de åtgärder
som är samhällsekonomiskt mest lönsamma,
-
ålgärderna bör utformas så att
de aktivt bidrar lill en utjämning av konjunkturmässiga och säsongmässiga
svängningar i olika delar av landet,
-
programmet skall byggas upp
stegvis med en upptrappning av insatserna.
1
fråga om genomförandet av programmet framhöll civilutskottet vikten av att
föreslagna och i övrigi lillgängliga styrmedel kompletteras i den utsträckning
som kommande utvärderingar visar erforderiigt. Utskottei framhöll också att
enighet rådde om att behovet av olika styrmedel, däribland obligatorier, skall
prövas på nytt senast i samband med den lidigare nämnda omprövningen av
programmel.
Jag
ålerkommer i det föQande till behovei av komplelleringar av styrmedlen saml
med en redovisning av pågående utvärderingsarbete.
För
den nytillkommande bebyggelsen ställs fr. o. m. den 1 januari 1976
Prop. 1978/79:115 6
enligt
byggnadsstadgan krav att nya byggnader och sådana delar av befintliga byggnader
som berörs av ombyggnad skall utföras så att god energihushållning möjliggörs.
Bestämmelserna innebär all kraven på värmeisolering och täthet och på från
energihushållningssynpunki lämpligt ulformade uppvärmnings- och
ventilationsanordningar har skärpts väsentligt i förhållande till tidigare
gällande krav. Energianvändningen i nya bostadshus har beräknals uppgå till
nära hälften av den genomsnittliga användningen i bostadshus uppförda i början
av 1970-lalet.
Statsrådet
Tham har lidigare i dag redovisat beräknade energianvändningsnivåer åren 1985
och 1990 inom olika användningssektorer. Den beräknade energianvändningen inom
sektorn bostäder, service m. m. har därvid angells till 145-155 TWh år 1985 och
135-150 TWh år 1990. De lägre användnings-nivåerna rörutsälter att
besparingarna enligt det av riksdagen angivna målet för energisparplanen uppnås
helt.
En
begränsning i samband med energiprognoser är otillräcklig kunskap om samhällets
framlida utveckling och om energiförsörjningssyslemels roll i denna utveckling.
Avvägningar bör fortlöpande ske mellan insatser för tillförsel och sparande av
energi. I enlighet härmed är en gmndsats för beräkningar av sparmöjligheter i
bebyggelsen alt koslnadema för att spara energi inle skall vara större än
kostnaderna för att producera och distribuera molsvarande mängd energi. Detta
innebär bl. a. att vid planeringen av energisparandel i byggnader måste hänsyn
tas lill befintliga och planerade värmeförsörjningssystem inom områdel. Detta
gäller särskilt när dessa sysiem bygger pä möjligheterna att utnytQa kraftvärme
eller spillvärme.
Enligt
proposilionen med energisparplan för den befintliga bebyggelsen, bör det
ankomma på kommunerna alt ha hand om planeringen av genomförandel av
energisparande åtgärder. Kommunerna bör därvid i sin planering klariägga vilka
områden och byggnader som i första hand bör komma i fråga för
energisparåtgärder. För atl öka sina möjligheler all säkra samordningen mellan
planering av energisparverksamheten och annan kommunal planering inom
energiförsörjning- och bebyggelseområdet behöver kommunerna styrmedel. Jag
kommer i det föQande (avsnittet 3) atl återkomma lill denna fråga.
Utöver
osäkerheten beiräffande utformningen av framtida energiförsörj-ningssystem
finns flera andra osäkerhetsfaktorer som påverkar möjligheterna lill
energihushållning i den befinlliga bebyggelsen. Som exempel på sådana fakiorer
vill jag nämna inverkan på vår miQö samt förändringar av inomhusklimatel. I
flera uppmärksammade fall har byggnadsmaterial visal sig avge hälsofarliga
ämnen eller medföra andra hälsorisker. Som exempel kan nämnas dels olika slag
av byggnadslim, som under vissa förhållanden avger formaldehyd, dels
alunskifferbaserad lättbetong, som kan avge radon. Problemel med strålrisker i
byggnader har uppmärksammats allt mer under senare år. Regeringen har den 1
februari 1979 tillkallat en särskild utredare med uppdrag att utreda frågan om
ålgärder i byggnader med strålrisker.
Prop.
1978/79:115 7
Arbetet
skall så snarl som möjligl resultera i de prakliska ålgärder som det finns
grund för. Senast den 1 maj 1979 skall ett program för vissa fältundersökningar
och tekniska uiprovningar redovisas.
Förutsättningarna
att nå del av riksdagen uppslällda sparmålet kan naluriigtvis påverkas av bl.
a. dessa osäkerheler. Det är av stor beivdelse atl en kontinuerlig uppföQning
och ulvärdering av den pågående energisparverksamheien genomförs. En sådan
uppföljning och ulvärdering måsle syfta lill att konstalera den verkliga
energibesparing av olika åtgärder saml effektiviteten hos de styrmedel som
används för all slyra verksamheien. Den dåvarande regeringen tillkallade i
samband med riksdagsbeslutet om energisparplanen en delegation (Bo 1978:03)
för frågor om energihushållning i befintlig bebyggelse med uppgift bl. a. att
föQa, samordna, initiera och dra slutsatser av siudier som gördel möjligl all
jämföra resultaten av genomförda åtgärder med den förväntade effekien.
En
fältstudie av den verkliga effekien av vissa energisparande ålgärder skall
genomföras av institutionen för byggnadsteknik vid tekniska högskolan i
Stockholm. Möjligheterna att genom statens insiitui för byggnadsforskning
ulföra en bred statistisk undersökning övervägs f n. Undersökningen skulle
syfia lill alt på ett statistiskt korrekt sätl besiämma den energibesparande
effekien av ålgärder och åigärdskombinaiioner i den befinlliga bebyggelsen.
Jag
kommer senare att redogöra för den uppföQning av energisparstödel till bostäder
saml kommunala och landstingskommunala byggnader som bosiadsslyrelsen utfört.
UppföQningen ulgör endasl en del av underiagsmate-rialet lill den omprövning av
energisparprogrammet som skall ske inför budgetåret 1981/82. Som en
fortsättning och vidareutveckling av denna uppföljning, har regeringen beslulal
all ställa medel till förfogande för en statistisk urvalsundersökning av hur
energisparande ätgärder med slalligl stöd har genomförts i bostadsbeståndet.
Utredningen skall utföras av statens institut för byggnadsforskning. Målet är
att i första hand belysa hur de energisparande åtgärderna har ulförts och där
så är möjligl också redovisa energibesparingens fakiiska storiek.
Enligt
min mening är det av grund/äggande betydelse for den fortsatta
energisparverksamheien att en omfattande utvärdering kommer till stånd. Medel
för sådana utvärderingar bör därför sättas av särskilt. Jag beräknar
medelsbehovel under budgetåret 1979/80 lill 4 300 000 kr. Jag återkommer till
anslagsfrågan i det föQande (avsnitt 7).
De
utvärderingar som nu pågår eller som påbörjas under det närmaste året kommer
att vara en väsenilig grund för den kommande samlade omprövningen av programmel.
Jag anser det därför vara angeläget att detia arbete läggs upp så all det kan
uppfylla de anspråk som riksdagen behöver få tillgodosedda för alt kunna göra
denna omprövning saml att det belyser alla de frågor som kan ha belydelse för
riksdagen vid dess beslul. Jag kommer vidare i det föQande att föreslå all
regeringen ges ökade befogenheter att
Prop.
1978/79:115 8
besluta
i frågor som gäller genomförandel av energisparverksamheten. Syftet är att öka
möjlighelerna alt snabbi anpassa de ekonomiska styrmedlen efter de
erfarenheterom stödets effekter som man successivt vinner. Del ärenligt min
mening väsentligt att de stora satsningar som samhället nu gör kan genomföras
under bredast möjliga politiska enighel, både på kort och lång sikt. Jag anser
därför atl det finns skäl att låta den särskilda styrgrupp
-energihushållningsdelegationen - som har tillkallats för atl föQa, samordna
och effektivisera det pågående energispararbelet omformas så att den far
pariamentarisk förankring.
Den
på så vis omformade delegationen bör vara ett forum för överiäggningar i
frågor som gäller bl. a. samordningen och inriktningen av utvärderingsarbetet
samt hur det ekonomiska stödet och andra styrmedel skall utnyttjas för att
påverka inriktningen av det fortsatta energisparandel. Vissa av de uppgifier
som ligger på den nuvarande energihushållningsdelegationen kan därvid behöva
lyftas av och återföras till regeringskansliet eller läggas ul på
myndigheterna. Jag avser att inom kort återkomma till regeringen med förslag i
denna fråga.
1
den fortsatta framslällningen under detta avsnitt kommer jag att redovisa
förslag som avses leda till en ökad effektivitet i energisparstödet och som
syftar till atl det uppställda sparmålet skall uppnås med minsta möjliga
resursinsatser.
2.2
Energisparstödets inriktning och omfattning
2.2.1
Energisparstöd UU bostäder
Fastighetsägares
och hyresgästers vilja all genomföra energisparande åtgärder är till stor del
beroende av åtgärdernas privatekonomiska lönsamhet. Den sammanfaller inte
alltid med den samhällsekonomiska lönsamheten. Samhällel förfogar över en rad
styrmedel för att åstadkomma åtgärder som ur samhällets synpunki är önskvärda.
Hur villkoren för energisparstödet utformas har därvid stor betydelse.
Enligt
förordningen (1977:332) om statligt stöd till energibesparande åtgärder i
bostadshus m. m. (ändrad senast 1978:383) utgår energisparbidrag och
energispariån för
1.
förbättring av värme- och
venttlationssystem, dock ej utbyte av värmepanna eller oQebrännare,
2.
anordningar för individuell
mätning av varmvatten, el och gas eller för natiackumulering av varmvatten,
3.
anslutning av fastigheten till
Qärrvärmeanläggning,
4.
förbättring av värmeisolering i
väggar, fönster och bjälklag,
5.
ålgärd som är direkl föranledd
av åtgärd som anges i 1-4.
I
fråga om bostadshus med mer än två lägenheter ulgår bidrag och lån också för
ålgärd som avser framledning och fördelning av vallen- och luflfiöden i
Prop.
1978/79:115 9
värme-
och ventilationssystem och som ökar verkningsgraden hos sysiemel (inreglering).
Energisparstöd
kan f n. utgå i form av energisparbidrag och energispariån. 1 samband med
energispariån kan i vissa fall också räniebidrag utgå. Energisparbidrag ulgår
med 35 % av den godkända kosinaden för en energisparåtgärd, dock högsl med 3
000 kr. per lägenhet och 30 kr. per kvadratmeter våningsyla i lokaler.
Resterande del av kostnaden kan läckas med energispariån. Om den godkända
kosinaden för energisparåtgärderna överstiger 25 000 kr. får låntagaren
räniebidrag enligt samma regler som vid bostadslån för ombyggnad.
Regeringen
har gett bosiadsslyrelsen i uppdrag all följa upp del nuvarande stödet till
energibesparande ålgärder. Slyrelsen har redovisal sill uppdrag i den tidigare
nämnda rapporten - Bosladsstyrelsens utvärdering av energisparstödet.
Äv
rapportens del 1, som avser bosläder, framgår bl.a. föQande. Drygl hälfien av
den godkända kosinaden på totalt ca 990 miljoner kronor för de ärenden under
budgetårel 1977/78 som ingår i ulvärderingen hänför sig till utvändig
tilläggsisolering inkl. kosinad för fasad. Totalt svarar de byggnads-tekniska
åtgärdema för 77 proceni av den godkända kosinaden och insialla-tionslekniska
åtgärder saml Qärrvärmeanslutning för 10 resp. 13 proceni av totalkostnaden.
De
åtgärder som fatt energisparstöd under budgetåret 1977/78 kan enligt slyrelsen
teoretiskt totalt beräknas ha medfört en brutiobesparing på 0,62 TWh. Denna
besparing molsvarar värmeinnehållel i drygt 53 000 lon oQa eller ca 0,6 % av
energianvändningen i bostadshus. Molsvarande netlobe-sparing beräknas ha
uppgått till 0,43 TWh. För de ålgärder som idag är slödberätligade förutsätts
nettoenergibesparingen enligt expertbilagan lill energisparplanen (prop.
1977/78:76) i genomsnitt behöva uppgå till 0,83 TWh/år enligt altemativ II och 1,23 TWh/år enligt alternativ 111.
Både
investeringarna och nettobesparingarna måste enligt slyrelsen öka för de i dag
slödberätligade ålgärderna. En sådan ökning har emellertid också förulsalls i
energisparplanen.
Även
om någon exakt jämförelse inte kan göras mellan resultatet av utvärderingen och
de beräkningar som låg till grund för prop. 1977/78:76 kan man enligt
bosiadsslyrelsen dra den slutsatsen av ulvärderingen att vissa av de minsl
lönsamma bland de nu siödberättigade åtgärderna i fortsättningen bör undanlas
från stöd om energisparplanens mål skall kunna uppnås. Vidare anser styrelsen
atl de mest lönsamma åtgärderna måste priorileras vid ulformningen av reglema
för energisparstödel.
Slyrelsen
lämnar vidare vissa mer preciserade förslag i fråga om de förutsättningar som
bör gälla för stöd till vissa åtgärder. Jag återkommer härtill i det föQande.
Slutligen förordar slyrelsen all den allmänna ulformningen av
siimulansreglerna ses över mol bakgrund uv vad som uttalades i prop. 1977/78:76
om differentiering av stödet med hänsyn lill effekierna av och kostnaderna för
olika åtgärder.
Prop. 1978/79:115 10
Jag
anser det angeläget att i forlsällningen nå en ökad effektivitet i
energisparandet för den befintliga bebyggelsen. Jag vill därför först ta upp
frågan om den allmänna utformningen av stödet ttll energisparande åtgärder.
Energisparandet
bygger i dag på ett frivilligt deltagande från kommuner och enskilda. 1 detta
ligger enligt min mening ett stort värde. Del är samtidigt väsentligt att de
styrmedel som används för atl slimulera delta frivilliga deltagande ulformas på
ett sådant sätl att de åtgärder som är mest önskvärda från samhällets synpunki
kommer till stånd. En prioritering måste således kunna utföras.
I sirävandena all redan på
kort sikl minska vårt oQeberoende är del väsentligt atl stödet riklas in så all
fastighetsägarna stimuleras alt redan i början av programmets löplid utföra de
energisparäigärder som ger en hög åriig energiinbesparing för insatta medel.
Detla förutsätter alt de ekonomiska stimulansersom nu står lill buds - lån och
subventioner- kan användas på ett aktivt sätt.
Lånedelen
i energisparstödet bör ses främst som ett likvidiielsstöd som är till för atl
ge fastighetsägarna möjligheter alt genomföra energisparåtgärder. Om åtgärderna
är önskvärda med hänsyn lill samhällets mål för verksamheten bör lån liksom
hittills utgå till hela investeringsutgifien efter frånräk-nande av slöd som
utgår i annan form. Delta - alt fastighetsägarna tillförsäkras en fullgod
finansiering av de energisparåtgärder som är önskvärda från samhällelig
synpunki - är enligt min mening ett av de väsentligaste inslagen i del
nuvarande energisparstödel. Urvalet av de åtgärder lill vilka staten
lillhandahåller lån bör fortlöpande ses över med hänsyn till den lekniska
utvecklingen och förändringar i övrigi i förutsättningarna för
energisparverksamheten.
Lånens storlek bör av
prakliska skäl bestämmas genom schabloner. Liksom hittills bör det ankomma på
bosladstyrelsen atl fastställa dessa schabloner samt de krav på utförande m. m.
som skall vara uppfyllda för alt lån skall utgå. Regeringen bör inhämta
riksdagens bemyndigande alt få besluta om till vilka olika former av ålgärder
som stöd skall kunna utgå. Som jag återkommer lill i del föQande kan det bl. a.
finnas skäl att uividga stödet till att omfatta vissa åtgärder av drifts- och
underhållskaraklär.
Subveniionsdelen
i stödsystemet bör utnytQas som ett medel atl stimulera till sådana ålgärder
som är särskilt önskvärda med hänsyn lill samhällets prioriteringar. Som jag
har nämnl i del föregående bör subvenlionerna t. v. i första hand utnyttjas
föratt främja ålgärder som gersioråriig energibesparing i förhållande lill de
medel som tillhandahålls i form av lån och bidrag. Ett andra syfte bör vara atl
subvenlionerna skall främja en lämplig sammansättning av de ålgärder som
utförs i del enskilda huset. Ett iredje syfte slulligen bör vara atl bl. a.
genom ulformningen av subventionerna främja all de energibesparande ålgärderna
- när de väl vidtas - uiförs på ell säll som inte minskar möjligheterna all med
tiden och till rimliga koslnader nå del lolala
Prop.
1978/79:115 11
sparmål
som riksdagen har satt upp som riktpunkt för verksamheten. Del sisla innebär
alt åtgärder som inte läll kan kompletteras i efterhand bör utföras så alt hela
den besparingsmöjlighet som är praktiskt tillgänglig täcks in i ett sammanhang.
För
att subvenlionerna skall kunna utnyttjas på ett samhällsekonomiskt riktigt säll
krävs både att de kan differentieras och atl de kan ändras allt efter vad som
påkallas av ändrade förhållanden. Regeringen bör därför inhämta riksdagens
bemyndigande att fa faslställa storieken av de bidrag som skall kunna utgå för
olika åtgärder, anlingen i form av ett vissl belopp eller som en andel av den
godkända kosinaden för åtgärden. Bidrag bör kunna utgå med belopp som motsvarar
högsl 35 96 av den godkända kosinaden.
En
del av del stöd som samhällel lillhandahåller haravdelats till en särskild
planeringsreserv. Reserven far utnytQas på det sätl som är lämpligt med hänsyn
främsi till sysselsättningsläget. Avsikten har varil atl på delta sätt uQämna
konjunktur- och säsongmässiga variationer i sysselsättningen. Jag finner delta
vara en lämplig ordning. Bidrag bör i dessa fall utgå enligt samma grunder och
inom samma gränser som jag har föreslagil i det föregående. Om det krävs av
hänsyn lill sysselsättningsläget bör regeringen vidare kunna besluta att bidrag
under viss beslämd tid får utgå med högre be/opp än i normalfallet. Della bör
kunna gälla vissa slag av arbeten och kunna begränsas till viss region. Bidrag
bör under dessa förutsättningar kunna utgå med belopp upp till högst 50 % av
den godkända kostnaden förarbetena. Sådant förhöjt bidrag bör kunna ges bara
för arbeten som finansieras inom ramen för planeringsreserven. Efiersom motivet
för att höja bidraget i dessa fall är att skapa underiag för en ökad
sysselsättning bör särskilda krav gälla för all bidrag skall utgå med förhöjt
belopp. Del är naluriigtvis väsentligt att den ordning som tillämpas blir
smidig för sökanden. Krav på tillstånd eller anvisning från arbetsmarknadsmyndigheterna
i varie enskilt fall är därför olämpligt. Däremoi bör det kunna ställas som
villkor för utbetalning av del förhöjda bidraget att sökanden kan siyrka alt
arbelena har ulförls med anslälld arbetskraft.
Utöver
energisparbidrag utgår subventioner till energisparande ålgärder i vissa fall
även i annan form, nämligen som räniebidrag. Dessa räntesubventioner är
utformade efter i princip samma regler som gäller i fråga om garanterad ränla
vid statligt bostadslån lill ombyggnad. Räntebidragens konstruktion gör alt de
enligt min mening inte kan utnyttjas för ell selektivt slöd lill vissa typer av
ålgärder för vilka särskilda stimulanser eftersträvas. Del är enligt min mening
inle heller lämpligt all införa ett särskilt ränlesubveniionssyslem för
energispariån i avsikl att förstärka de riktade stimulanser som ges i form av
energisparbidrag.
Räniebidrag
lill småhus ulgår i samband med energispariån eller bostadslån om den godkända
sammanlagda kosinaden för arbelena överstiger 25 000 kr. För energisparåtgärder
som påbörjas under år 1979 är den garanterade räntan fönsta året 6 %. Reglerna
medför atl räntebidragen fär en starkt styrande verkan på vilka ålgärder som
fakiiski utförs. De leder därvid till en
Prop.
1978/79:115 12
från
energisparsynpunkl omotiverad efterfrågan på stöd till vissa särskilt
kostnadskrävande arbeten. Ett exempel är fasadrenoveringar med samtidig
isolering. Jag förordar därför för småhusens del alt räniebidrag fortsättningsvis
inte skall utgå till räntekostnaderna förarbeten som finansieras med
energispariån. För atl öka möjlighetema att stimulera även mer omfatlande
arbeten i småhus-exempelvis flera samtidiga energisparäigärder eller sådana
siörre arbeten som är eftersträvade t. ex. av sysselsältningsskäl - finns behov
av att i stället inom det föreslagna bidragssystemets ram i vissa fall kunna
kompensera de stimulanseffekter som räntebidragen har haft. Jag förordar
därföratt regeringen-inom ramen fördel tidigare föreslagna bemyndigandet -
skall ha möjlighet att beslula att bidrag lill energibesparande åtgärder i
småhus i vissa fall skall kunna utgå med högre belopp än 3 000 kr. per
lägenhet.
Motsvarande olägenheier
har inte gjort sig gällande för fierbosladshusens del. Även för dessa gäller
all räntebidrag ulgår om den godkända kosinaden för arbelena överstiger 25 000
kr. Till föQd av objektens sioriek passeras denna gräns redan vid
förhållandevis små arbeten i de olika lägenheterna. Jag har i del föregående
förordal att bidragsdelen i normala fall även forlsällningsvis inle skall
kunna översliga 35 %. Ett borttagande av räntebidragen skulle därför för
fierbosladshusens del innebära en allvarlig försämring av stödvillkoren.
Efiersom kosinaden per lägenhet i fiertalet fall kraftigt understiger den
beloppsgräns upp till vilken bidrag ulgår med 35 96 skulle föriuslen av
räntebidragen inle kompenseras av en höjning av del nuvarande absoluta takel
förenergisparbidragel -3 000 kr./lägenhet. Jag förordar därför alt de nuvarande
villkoren för energisparbidrag och räntebidrag i samband med energispariån
lämnas oförändrade såvitt gäller fierbostadshus. Mitt förslag i fråga om
räniebidrag i dessa fall innebär således all de lägsia garanterade
räntesatserna förarbeten som påbörjas under åren 1979 och 1980 skall vara
desamma som för år 1978, dvs. 5 96 för konventionellt beskattade ägare av
flerbostadshus och 3,4 % i övriga fall.
Till
dem som lillhör vissa inkomsisvaga grupper kan - om beloppet inte överstiger
6000 kr. - ell s.k. särskilt förbättringslån utgå i stället för energispariån
och energisparbidrag. Del särskilda förbättringslånei är i sin helhet
räntefritt och slående. Med hänsyn lill beloppets förhållandevis måttliga
storlek anser jag att det här inle finns samma behov som för energisparstödet i
övrigi alt kunna differentiera subventionerna efter åtgärdernas art. Jag
föreslår därför inga ändringar för de särskilda förbättringslå-nens del. Jag
vill samtidigt erinra om all en översyn av förbältringslångiv-ningen i dess
helhet f n. pågår inom regeringskansliet (jfr prop. 1978/79:100 bil. 16 s. 49).
En
väsenilig grund för mitt förslag i fråga om den allmänna utformningen av
energisparstödet är all energisparverksamheien och olika åtgärders
energisparunde effekier fortlöpande utvärderas. Resultaten från olika utvärderingar
bör successivt kunna utnyttjas för en effektivisering av den pågående
energisparverksamheten och av de styrmedel som används. Det är
Prop.
1978/79:115 13
samiidigi
vikligl all undvika tvära och läla otnkaslningar i stödsystemet. Både
medborgarna och företagen måsie kunna planera sitt handlande och också kunna
förslå varför ändringar görs. 1 annat fall riskerar man atl förlora den
spontana vilja all medverka som är en väsenilig förutsättning för all
programmet över huvud tagel skall kunna genomföras. Ett mer aktivt UtnytQande
av styrmedlen får inte äventyra en fortsatt bred enighet i sirävandena att nå
en mer effekliv energianvändning. Den lösning som jag har förordat i del
föregående (avsniii 2.1) och som innebär all de ändringar som regeringen
överväger kan las upp lill diskussion i en delegation med pariamentarisk
förankring ger enligt min mening därvid stora fördelar.
Vad
jag nu har anfört innebär all jag anser atl en viss försiktighet är påkallad
inför ändringar av de bidrag som nu ulgår. Inte minsl hänger della samman med
all de kunskaper som finns om effekterna av olika energisparäigärder ännu är
ganska begränsade. Vissa ändringar bör dock genomföras omedelbart. Jag vill
därför kon redogöra för vad jag avser att föreslå regeringen däresi riksdagen
bifaller vad jag nu har föreslagil om stödets allmänna uiformning.
Lån
och bidrag kan i dag utgå även till sådana föQdåtgäVder som är direkt
föranledda av slödberätligade ålgärder, men som inte själva har någon
energibesparande effekt. Det viktigaste exemplet på sådana åtgärder är s. k.
renoveringsåtgärder, t. ex. utbyte av fasadskikl och fönsier. Kosinaderna för
utbyte av fasadskikl är ofta i samma storiek som kosinaderna för värmeisoleringen.
Kosinaden för ulbyle till nytt treglasfönster överstiger avsevärt kosinaden för
att bättra isoleringen med en tredje ruta. Delta minskar väsentligt nyttan av
siödet från energisparsynpunkl. 1 prop. 1977/78:76 har också förutsatts all
energisparäigärder som förutsätter ulbyle även av andra delar skall utföras i
huvudsak först när ell sådani ulbyle ändå måsle göras. Det finns därför inte
skäl alt i normalfallet ge stimulanser i form av bidrag även lill den del av
kostnaderna som avser renovering. Jag kommer därför all föreslå regeringen all
bidrag inle skall utgå lill sådana koslnader i samband med atl stöd lämnas lill
arbeten för förbättring av värmeisolering. 1 forlsällningen kommer då lån och
bidrag all utgå lill kostnaderna för isoleringsarbeten samt lån, men inte
bidrag, lill kostnaden för den egenlliga renoveringen, t.ex. utbyte av
fasadskikl och fönster.
Som
jag ålerkommer till i del följande avser bosiadsslyrelsen atl ändra reglerna
för slöd lill fasad isoleringar så atl t. v. endasl hus med mer påtagliga
brisler i isoleringen kommer att la slöd. Jag kommer i anslutning därtill atl
överväga att differentiera bidraget till isolering så all ägarna av sådana hus
stimuleras alt - när isoleringen väl utförs - mer än f. n. söka närma sig den
isoleringsstandard som gäller som krav vid nybyggnad.
Med
undanlag för vad jag nu har redovisal kommer jag inle omedelbart all
aktualisera några ytterligare differentieringar av bidraget utöver vad som kan
komma atl påkallas av sysselsältningsskäl i samband med utnyttjandet av
planeringsreserven. Jag avser alt forlsällningsvis hålla riksdagen underrättad
Prop.
1978/79:115 14
om
vilka ålgärder regeringen vidtar med stöd av del begärda bemyndigandet.
Ändringar
har aklualiserals även i fråga om lill vilka ålgärdslyper slöd skall kunna utgå
saml vilka villkor sotn bör kunna ställas i satnband med stöd.
Bosiadsslyrelsen
har således i anslutning till sin rapport förordal en översyn av reglerna för
energisparstödel så all vissa ålgärder av drifts- och underhållskaraklär -1,
ex. tätningsåigärder och byte av oljebrännare - i vissa fall skall bli slödberätligade.
Detta torde enligt slyrelsen vara nödvändigt för att sådana åtgärder skall
vidlas i tillräckligt stor omfallning. Jag har i del föregående strukit under
vikten av att sådana enkla åtgärder som ger stor omedelbareffekl utförs redan i
ell tidigt skede. Del finns därför siarka skäl atl inom energisparstödets ram
stimulera även ålgärder av denna lyp. Fortsatta undersökningar behöver dock
göras av vilka ålgärder som i så fall bör komma i fråga. Som jag återkommer
till i det föQande bör också vissa låneadmini-straliva frågor övervägas i della
sammanhang. Därvid kan vissa ändringar av grunderna för siödet komma att
aktualiseras, vilka i så fall kräver riksdagens medverkan.
Enligt min mening finns
det också i vissa fall skäl all kräva alt vissa energisparåtgärder uiförs i
kombination med varandra. En rörutsäilning för atl Slöd skall utgå lill sådana
ålgärder bör då vara all dessa uiförs samtidigt med andra specificerade
åtgärder. 1 sådana kombinationer kan jusl vissa drifts- och underhållsarbeten
komma att ingå, efiersom de ofta är en förutsättning för all man fulll ut skall
kunna dra nylta av sådana energi-sparåtgärder som nu slöds med lån och bidrag.
Även
de frågor som jag nu har nämnt faller inom ramen för del av mig föreslagna
bemyndigandet. De är dock, som framgått, inte av den arten atl de inom den
närmasi föreslående tiden kan föranleda några förslag till ändringar av
reglerna för energisparstödet.
Reglema
om lån och bidrag förutsätter en normering av de koslnader som far läggas lill
grund för beräkning av siödet saml en specificering av de krav på ulförande m.
m. som skall vara uppfyllda för att slöd skall utgå. Dessa uppgifter bör som
hiltills ligga på bosiadsslyrelsen. Del innebär att bostads-styrelsen har en
ceniral roll i sirävandena all fortlöpande effektivisera stödet.
Slyrelsen har i sin
rapport anmält atl den avser att skärpa de krav som gäller i fråga om
tilläggsisolering så alt stödet förbehålls de byggnader där de slörsla
energisparvinsterna slår all hämta. Della slår enligt min mening väl i samklang
med de förslag somjag har redovisal i del föregående. Somjag har nämnt kan del
här finnas skäl att förstärka effekterna genom en samtidig ändring av
bidragsvillkoren.
Slyrelsen
har vidare för avsikl att slälla krav på typgodkännande som villkor för stöd
lill installation av lermosiatiska radiaiorventiler. Enligt min mening finns
del all anledning all kräva alt den som tillverkar produkter som kan
installeras med statligt stöd också är beredd all underkasta sina produkter
Prop.
1978/79:115 15
den
funktionskontroll som lypgodkännandeprövningen innebär. Genom alt
typgodkännandeverksamheten numera är avgifisfinansierad finns inga ekonomiska
hinder för att den byggs ul i takt med efterfrågan.
Bosiadsslyrelsen
har slulligen anmäll all den avser alt göra vissa ytteriigare förändringar och
förenklingar av sina föreskrifter i anslutning till energisparstödet i avsikt
att effektivisera stödet och underiäita ansökningsförfarandet, vilkel jag
hälsar med tillfredsställelse.
De
energibesparingar som har uppnåtts i befintliga byggnader kan i stora delar
antas vara en direkl följd av energisparstödet. Vissa åtgärder skulle
emellertid sannolikt ha blivit genomförda också utan stöd. Del innebär i
princip att samma totala energibesparing skulle ha kunnat uppnås med en lägre
total stödinsats. Om man vill uppnå sparmålet i energisparplanen med den dubbla
ambiiionen atl energisparåtgärderna ska vara effektiva samtidigt som
spareffeklen per stödkrona ska vara maximal kan följaktligen ell minskat stöd
till åtgärder med relativt hög beräknad lönsamhet och därför med litet
förväntat slimulansbehov aklualiseras. En sådan minskning skulle också begränsa
den med stödet förknippade förmögenheisövertöringen till enskilda
fastighetsägare.
Att
med någon precision förutse vilka invesleringsålgärder som skulle komma att bli
genomförda utan energisparstöd är dock f. n. inte möjligt. En ändring av stödet
skulle kunna la en negaliv effeki på energisparandel genom att vissa önskvärda
sparåtgärder eventuellt inte skulle bli utförda.
De
förändringar i energisparstödets inrikining som jag har förordal i del
föregående syftar till atl i försia hand åsiadkomma ett mer effektivt
energisparande och en snabbare minskning av energianvändningen. Jag vill
emellertid betona all man närmare bör siudera frågan om den egenlliga
stimulanseffekten av stödet för olika idag slödberätligade ålgärder så atl
siörre hänsyn i framtiden kan tas till nämnda kostnads- och
fördelnings-aspekter.
Jag
övergår nu lill vissa frågor som har samband med lånemyndighelernas hantering
av energisparstödet.
Energisparlånen
är ulformade som annuitetslån. Amorteringstiden är 20 år eller den kortare lid
som länsbostadsnämnden besiämmer. Nämnden skall därvid la hänsyn lill
åtgärdernas omfattning och den tid som de kan nyttiggöras. Som jag har uttalat
i det föregående bör lånedelen av energisparstödel belraklas främsi som ell
likvidiielsstöd. Vid låga lånebelopp medför en 20-årig amorteringstid atl de
åriiga amorteringarna kommer atl uppgå till mycket små belopp. Kostnadema för
lånehanteringen kommer därvid inte alt stå i någon rimlig proportion lill
låntagarens nytta av förmånen med en lång amorteringstid. Jag finner det därför
angeläget all bosiadsslyrelsen - inom ramen för sill arbete med förenkling av
bestämmelser och ruliner inom sitt ansvarsområde - överväger att lämna
länsbostadsnämnderna rekommendationer om hur låneliden bör avvägas mot
åtgärdernas omfallning. Ända sedan del nuvarande stödet infördes (prop.
1974:69, CU 1974:21, rskr
Prop.
1978/79:115 16
1974:180)
har gränsen lorden lägsta kostnad som berättigar till lån och bidrag legal vid
I 500 kr. Administrativa skäl lalar för all denna griins nu höjs. Som jag har
niitnnl i det föregående finns det dock myckel som tyder på atl de största
vinsterna i minskad energianvändning på kort sikt står att vinna i lämligen
enkla åtgärder,däribland viss drifts- och underhållsålgärder som nu
överhuvudtaget inte är slödberätligade. Samiidigi torde behovei av likvidiielsstöd
vara mindre uttalat vid mycket små åtgärder. En lösning som tillgodoser både
intresset av administrativ förenkling och av atl la lill vara de möjligheter
att spara energi som de mindre ålgärderna bjuder kan ligga i all en
förhållandevis måttlig höjning av grän.sen för lägsia kosinad kombineras med
att till arbeten av liten omlätining uigår endast bidragsdelen av stödet.
Effektema av en sådan ordning saml vilka gränser som iså fall bör lillämpas
behöver dock övervägas närmare. Jag riiknar med aii dessa frågor kommer alt tas
upp av bostad.ssiyrelsen i dess fortsatta arbeie med förenklings- och
rationaliseringsfrågor inom lånehanieringen.
1
prop. 1977/78:93 om riktlinjer för ansvarsfördelning inom bostadsförsörjningen
m. m. uttalade jag alt det kan finnas anledning att ytterligare pröva
möjlighelerna lill decentralisering av beslutanderätten till kommunerna i olika
låne- och bidragsärenden. Jag anmälde samiidigi att dåvarande chefen för
bostadsdepartementet tidigare hade aviserat att hon senare skulle komma att
lägga fram förslag angående överförande av beslut i fråga om energisparstöd
lill kommunerna. Regeringen uppdrog den I juni 1978 åt bosiadsslyrelsen att
med beakiande av vad som hade anförts i prop. 1977/78:93 belysa möjlighelerna
till och kosinaderna för en deeeniralisering av beslutanderätten lill
kommunerna i sådana låne- och bidragsärenden i vilka länsbostadsnämnderna
beslutar som försia instans. Jag räknar med att bosiadsslyrelsen inom ramen
för detta uppdrag kommer all redovisa överväganden även i frågor rörande
energisparstödet. Jag vill här blott peka på sambandet med de frågor om ökade
möjligheler för kommunerna att påverka långivningens inriktning som jag
ålerkommer till i del följande (avsnilt 3.1).
1
samband med ändringar av de beslämmmelser som gäller vilka bidrags-satser som
skall lillämpas eller vilka åtgärder som skall vara slödberätligade
aktualiseras vissa övergångsproblem. De arbeten för vilka lån och bidrag söks
får normall inte påbörjas före länsbostadsnämndens beslut. Lån och bidrag utgår
vidare endast i mån av tillgång på medel. Detta innebär all de ärenden som är
aktualiserade hos lånemyndighelerna sammanlagl kan avse räll belydande
investeringar. Det är naturligtvis ett iniresse ati de nya effektivitets- och
lönsamhetskrav som kommer till uitryck genom ändrade lånebe-siämmelser slälls
på alla ärenden som är akluella för beslul. 1 annat fall kommer den
eftersträvade effekliviseringen all kunna slå igenom försl efter lång lid.
Av
samma skäl bör vidare de ändringar i beslämmelserna som jag har föreslagit
eller aviserat i del föregående få slå igenom även i ärenden som
Prop.
1978/79:115 17
länsbostadsnämnderna
har pröval före ikraftträdandet men efterden 10 mars 1979. Detta innebär att de
nya bestämmelserna bör tillämpas i ärenden i vilka beslut om bidrag eller lån
meddelas efter nämnda dalum. Har sådana beslul meddelats under tiden den 11
mars-den 30 juni 1979 bör beslutet omprövas med tillämpning av de nya
bestämmelserna senast i samband med beslut om utbetalning av bidrag och lån.
Har
sökanden däremot före den 10 mars 1979 fått tillstånd av länsbostadsnämnden
att påbörja arbetena innan bidrags- eller låneansökningen prövas eller
föreligger synneriiga skäl för påbörjandet bör äldre bestämmelser alhjäml
tillämpas. Den som i dessa fall flr bidrags- eller lånebeslut meddelal under
tiden den 11 mars-den 30 juni 1979 bör dock ha möjlighet atl på begäran få
beslutet omprövat med tillämpning av de nya bestämmelserna.
Vad
jag nu har anfört innebär - om det godtas - bl. a. all energisparbidrag inte
längre utgår till sådana utbyten av fasadskikl och fönsier som påbörjas lill
föQd av beslul efter den lOmars 1979. Vidare kommer räntebidrag inle längre att
utgå i samband med energispariån lill småhus i de fall som beslul har meddelats
efter den 10 mars 1979.
Jag
vill avslutningsvis under detla avsnilt beröra frågor om individuell mätning
och debitering av värme- och varmvaitenförbrukning. Energikommissionen
föreslår atl ett system för bränsledebilering införs, så alt hyresgästerna
debileras de fakiiska bränslekostnaderna. Systemet bör innefatta kontroll av atl
uppvärmningsanordningarna drivs så effektivt som möjligl och alt
hushållningsåtgärder vidtas av fastighetsägarna. Flertalet av remissinstanserna
inslämmer i kommissionens förslag, men bl. a. Sveriges allmännyttiga
bostadsföretag (SABO) anför betänkligheter mol förslaget om det skall avse
varje individuellt hushåll.
En
fråga som nära sammanhänger med det nyssnämnda förslaget om individuell
bränsledebitering är individuell varmvatlenmätning. Kommissionen föreslår att
de tekniska och ekonomiska problem som är förknippade med en övergång till
sådan mätning utreds. Förslaget om utredning stöd av remissinsianserna.
Från
energisparsynpunkl är del viktigt atl hyreslagen ulformas så att hyresvärdar
och hyresgäster uppmuntras att minska förbrukningen av bränsle för
lägenheternas uppvärmning och varmvaiienförsörjning.
Frågan
i vilken utsträckning man genom ändringar i hyreslagen kan åsiadkomma en ökad
beredvillighet all minska konsumtionen av värme och varmvallen är förknippade
med vilka möjligheler det finns atl så nära som möjligl anknyta
bränsledebiieringen till mätningar av hushållens faktiska förbrukning.
Mätningarna bör, beroende på de lekniska och ekonomiska förutsättningarna,
utföras individuellt eller i mindre kollektiv. De problem som rör bränsleklausulernas
utformning och metoderna för atl fördela bränslekosinaderna behandlas f. n. av
hyresrättsulredningen (Ju 1975:06). Vad gäller frågan om sådan mätning av värme
och varmvatten krävs ytterligare kunskaper om de tekniska, ekonomiska och
administrativa
Riksdagen 1978f79. 1 sand. AV 115. Bil J
Prop.
1978/79:115 18
förutsättningarna.
Jag avser därför alt i annat sammanhang begära regeringens bemyndigande alt
tillkalla en särskild utredare med uppdrag all skyndsamt utreda frågan om
mätning och debitering, individuellt eller i mindre kollektiv, av energi för
uppvärmning och tappvarmvallenberedning. Uiredaren bör i första hand undersöka
tillgänglig leknik, besparingsmöjligheter samt ekonomiska och administrativa
konsekvenser i samband härmed.
2.2.2
Energisparstöd lill kommunala byggnader m. m.
Energisparstöd
kan enligt förordningen (1977:346) om statsbidrag lill energibesparande
ålgärder i kommunala och landstingskommunala byggnader m. m. utgå till
energibesparande åtgärder i kommunala och landslingskommunala byggnader saml
vissa byggnader ägda av aktiebolag, ideella organisaiioner och kommunala
stiftelser m. fl. Stödet ulgår till ålgärd som syfiar ttll bättre hushållning
med energi eller användning av annat bränsle än oQa vid uppvärmning av byggnad.
Stödet
utgår i form av bidrag med 35 96 av den kosinad som bosiadsslyrelsen godkänner
eller, om den slutliga kosinaden uppgår lill lägre belopp, med 35 % av delta
belopp. Bidrag ulgår dock med högst 300 000 kronor för varje projekt.
Del
2 av bostadsstyrelsens rapport - Bostadsstyrelsens utvärdering av
energisparstödel -avser kommunala och landstingskommunala byggnader. Av
rapporten framgår bl. a. föQande.
UppföQningen avser
bidragsgivningen från den tidpunkt då denna stödform infördes och omfattar de
fyra budgetåren 1974/75-1977/78. Under denna period har bidrag beviljats med
sammanlagt 85 milj. kr. Uppföljningen innefattar 3 655 beslut om bidrag. 80 96
avser kommunala och 20 % landstingskommunala byggnader. Ca 3/4 av objekten är
skolor, kontor eller sjukhus. Av den uppgivna kostnaden hänför sig 3/4 lill
värme- och ventilationstekniska åtgärder och resterande 1/4 lill
lilläggsisolering och övriga ålgärder. Den sammanlagda brutlobesparingen av de
ålgärder som har beviljats stöd under fyraårsperioden anges i utvärderingen
till 1,1 TWh/år. För budgetåret 1977/78 anges brutlobesparingen lill 0,31 TWh
och investeringsutgifien till ca 146 milj. kr.
Någon
direkl jämförelse med den spareffekt av ålgärder i bosläder som redovisas i
utvärderingens del 1 kan enligt bosiadsslyrelsen inte göras. Dels avser stödet
till kommuner och landstingskommuner m. fi. ålgärder i byggnader med myckel
större besparingsmöjligheter än i bostäder, framför allt på uppvärmnings- och
ventilationssidan, dels bygger de angivna besparingarna i kommunala och
landstingskommunala m. fi. byggnader på uppgifter från sökandena. Redovisade
sparresullai översliger för vissa ålgärder väsentligt de besparingsaniaganden
som ligger lill grund för
Prop.
1978/79:115 19
beräkningarna
rörande bostäder.
Stödet
till kommunala och landstingskommunala rri. fl. byggnader ger enligt
bosladsstyrelsens uppfattning en god stimulans lill energisparande åtgärder,
och styrelsen framhåller avslutningsvis att verksamheten bör bibehållas med i
huvudsak nuvarande inriktning.
De
nuvarande reglema för siödet till energisparande ålgärder i kommunala och
landslingskommunala byggnader m. m. innebär atl stöd inte utgår lill ålgärder
som syfiar lill minskad energianvändning i t. ex. tappvarmvattensystem eller
belysningssystem. Bosiadsslyrelsen anför all fiera kommuner och
landslingskommuner i ansökningar eller på annal säll har aktualiserat frågan om
bidrag även till sådana ålgärder. Ansökningar har också kommii in beträffande
åtgärder i andra anläggningar än byggnader. Sådana ansökningar har enligt
styrelsen gälll solenergianläggningar för uppvärmning av simbassänger saml
styr- och reglemtrusiningar för molorvärmare vid parkeringsplatser, belysning
för idrottsplatser m. m. Slyrelsen föreslår att stödet ulvidgas lill att
omfatta sådana åtgärder.
Liknande
förslag har förts fram av Stockholms läns landstingskommun, Göleborgs kommun
och Svenska kommunförbundet.
Även
jag anser atl energisparstöd bör kunna utgå även lill andra åtgärder som
minskar energiförbrukningen i byggnader än sådana som har direkt samband med
uppvärmning. Jag förordaratt regeringen-i likhet med vad jag har föreslagil i
fråga om bostäder - inhämtar riksdagens bemyndigande alt framdeles besluta om
till vilka olika former av åtgärder av detta slag som stöd skall kunna utgå.
Kommunernas
och landsiingskommunernas insatser inom energisparomrädel är av väsenilig
betydelse för energisparverksamheten. Deras byggnadsbestånd omfattar ell slorl
anial olika byggnadstyper med skilda användningsområden. Många kommuner och
landslingskommuner har visat ett aktivt intresse för att vidla energisparande
åtgärder och skaffat sig ökade kunskaper om del egna byggnadsbeståndets
energistalus. Därigenom har en hög beredskap för all vidla dessa ålgärder
uppnåtts.
För
kommunala och landslingskommunala byggnader ulgår f n. energisparstöd endast i
form av bidrag. Del innebär alt resterande kostnader för de energisparande
åtgärderna måsie täckas genom egel kapital eller genom upplåning på
krediimarknaden. Jag är inte beredd all föreslå atl nu gällande regelsystem
ändras. Enligt min mening bör emellertid det nuvarande stödet i vissa fall
kunna kompletteras.
Lån
lill energibesparande ålgärder i kommunala och landslingskommunala byggnader
bör kunna lämnas i vissa fall när ålgärderna - ulöver de direkia
energispareffekierna - har ell särskilt värde från utvärderingssyn-punkl samt
kan ge ett förbättrat underlag för beslul om den framlida inriktningen av
energisparplanen och de olika stödformerna. Vidare bör åtgärderna utgöra led i
en siörre kommunal energisparplan som riskerar atl annars inte kunna genomföras
.
Prop.
1978/79:115 20
För
lånen börgälla i huvudsak de villkor som lillämpas för energispariån till
bostäder m. m. Räniebidrag bör dock inte utgå. Lånen bör ulbeialas av medel
under anslagel lill energibesparande ålgärder inom bosladsbesiåndet m. m. Del
bör ankomma på regeringen alt besluta om dessa lån sami alt i övrigi föreskriva
de villkor som skall gälla för lånen.
3
Rådgivnings-, besiktnings- och demonstrationsverksamhet
3.1
Kommunal information, rådgivning och besiktning
Den
tekniska rådgivnings- och besiktningsverksamheten är av stor betydelse för
möjligheterna all nå det uppställda sparmålet. En viktig förutsättning för atl
den enskilde skall vara intresserad av all vidta energisparande åtgärder är att
han får lillräcklig information om vad som är möjligt och allmänt sett lämpligt
alt göra. En väl fungerande rådgivnings-och besiktningsverksamhei ger
fastighetsägare och andra berörda denna information. En utbyggd rådgivnings-
och besiktningsverksamhet utgör vidare grunden för kommunernas och
statsmakternas möjligheter att styra energisparverksamheten mot en effektiv
användning av energisparstödel.
Erfarenhelerna
från den kommunala verksamheien på detla område har visat alt kommunerna måste
göra större insatser i början av sparprogrammet än i slulel. Kommunernas
insatser i inledningsskedet beslår huvudsakligen i alt skaffa sig kunskap om
byggnadsbeståndet i kommunen. Därigenom fårde underiag för all bedöma var en
mer akiiv, uppsökande rådgivning och besiktning i försia hand bör sällas in.
Genom
lagen (1977:439) om kommunal energiplanering har kommunerna fåll ansvar för alt
i sin planering främja hushållningen med energi samt att verka för en säker och
tillräcklig energitillförsel. Lagen täcker såväl planeringen av kommunal
verksamhet som kommunernas samhällsplanering. Däremot är lagen inte avsedd att
ge kommunerna ett direkt planeringsansvar för sådana åtgärder för
energihushållningen som ligger inom hushållens eller företagens ansvarsområden
(jfr. prop. 1976/77:129, CU 1976/77:39, rskr 1976/77:338).
Inom
samhällsplaneringens område berörs i första hand frågor som gäller
markhushållning, bebyggelseplanering och planering av kommunikationer m. m.
Vidare berörs kommunens arbeie med bosiadsförsörjningsprogram. Kommunernas
ansvar för att energihushållningsaspekterna beakias inom byggnadsområdel
markeras ytteriigare av föreskriften i 9 § BS om att bebyggelseplaneringen
skall ske med tillböriig hänsyn till bl. a. energihushållningens behov samt av
att det är de kommunala byggnadsnämnderna som har all bevaka all
byggnadsstadgans krav på god energihushållning i byggnader beaktas vid ny- och
ombyggnad.
Prop.
1978/79:115 21
Energikommissionen
har i sitt huvudbetänkande Energi (SOV 1978:17) föreslagit bl. a. att ökad vikt
läggs vid energihushållningsaspekter inom samhällsplaneringen. Della gäller
även vid förbättring och sanering av befinlliga områden. Lämpliga vägar för
detla inom ramen för planlagstiftningen bör utredas enligt kommissionen.
Kommissionen
har vidare föreslagit att kommunernas verksamhei med service och rådgivning
lill faslighetsägare och fastighetsskötare förstärks kraftigt. Kommissionen har
slutligen föreslagit alt en utredning tillsätts med uppgift att överväga sådana
ändringar i byggnadsstadgan att t. ex. byggnadsnämnd får möjlighel att
inspektera byggnaders energihushållning. Möjligheter till ålägganden att vidta
särskilda åtgärder bör därvid övervägas.
Statens
planverk hade i den preliminära rapport som efter remiss låg lill grund för
prop. 1977/78:76 föreslagit atl i en lag om kommunal energiplanering borde
också tas in föreskrifter som ålade kommunerna att besiktiga byggnadsbeståndet
lill grund förbi. a. ett handlingsprogram för energibesparande ålgärder i
befintlig bebyggelse. Della handlingsprogram borde utgöra en del av den
kommunala energiplaneringen.
Svenska
kommunförbundei framhöll i sitt yttrande över planverkets preliminära rapport
att den påverkan i energibesparande syfte som bedömdes nödvändig bör
åstadkommas genom stimulansåtgärder. Den föreslagna kommunala besiktnings- och
kontrollverksamheten kunde då mer inriktas på service än på kontroll. Om
behovet av överblick över erforderiiga ålgärder kräver en genomgång av del
äldre fastighetsbeståndet så bordet få karaktären av inventering och
kartläggning och inte av myndighelsinpektion, framhöll Kommunförbundei vidare.
I
sin slutrapport föreslog planverket alt ett större ansvar skulle läggas på
fastighetsägarna vid planering och genomförande av energisparäigärder. Deras
initiativ borde stödas genom kvalificerad teknisk rådgivning och besiktning.
För byggnader där fastighetsägarna inte lar egna initiativ borde kommunerna
upprätta energisparprogram, t första hand inriktade på en grov
angelägenhetsgraderi ng.
I
prop. 1977/78:76 uttalade sig föredraganden för en utformning av del kommunala
planeringsansvaret som i huvudsak stämde överens med vad kommunförbundet hade
förordat. I likhet med kommunförbundet ansåg hon inte att någon lagreglering
behövdes.
I
sill yttrande över energikommissionens huvudbetänkande har Svenska
kommunförbundei uttalat all i avvaktan på den föreslående omprövningen av
energisparplanen inför budgetåret 1981 /82 bör några nya skyldigheter inte
läggas på kommunerna. Den frivilliglinje som riksdagens beslut är ett uttryck
för bör enligt Kommunförbundei prövas under några år innan kommissionens
förslag om tvångsåtgärder ytterligare övervägs. Förbundel har samtidigt pekat
på aii metoder behöver utvecklas för hur energifrågorna skall beaktas i den
kommunala planeringen. Förbundel framhåller därvid viklen av att
Prop. 1978/79:115 22
energihushållningsaspekterna
inte tillgodoses på ett sådant sätt att del sker på bekostnad av andra
väsenlliga värden, t. ex. en god boendemiljö.
I
syfte atl ge kommunerna vägledning för genomförande av en energi-sparplanering
och vid utarbetandet av kommunala energisparprogram har planverket tillsammans
med Kommunförbundet och riksantikvarieämbetet utarbetat en promemoria med
synpunkter på hur kommunerna genom information, rådgivning och
besiktningsservice aktivt kan medverka lill energisparåtgärder i
byggnadsbeståndet inom kommunen.
Jag
vill här ta upp de av kommissionens förslag som har anslutning till kommunernas
uppgift att främja hushållningen med energi enligt lagen om kommunal energiplanering
och till kommunernas roll inom ramen för samhällets stöd till energibesparande
åtgärder i befintliga byggnader. Till de förslag som gäller utvecklingen av den
fysiska planeringen och fastighetsägarnas skyldigheler enligt
byggnadslagstiftningen återkommer jag i det föQande vid min behandling av
frågorom ändringar i byggnadsstadgan m.m. (avsnitt 4).
Jag
har tidigare starkt strukit under att det är nödvändigt att nå en högre
effektivitet i de energibesparande åtgärder som utförs med samhällets slöd. De
undersökningar som jag har redogjort för i del föregående syfiar till atl ge
ökade kunskaperom de verkliga effekterna av olika lyper av ålgärder. Vidare
avses de ge en bättre uppfattning om de sparmöjligheter som totalt är
tillgängliga inom ramen för de kostnader som är försvarliga vid en samhällsekonomisk
bedömning. Därmed får man störte klarhet om vilka effekter som normalt kan
förulses av olika åtgärder och om den spridning som kan förväntas kring sådana
normalvärden. Dessa kunskaper är nödvändiga för all man skall kunna öka
precisionen i de ekonomiska styrmedel som nu i huvudsak ensamma bestämmer
stödets fördelning. Men de ger inle underlag för en sådan styrning av stödet
att just de åtgärder som bör utföras i varje enskilt hus också utförs - och inga
andra. För ett sådant underiag krävs kännedom om bl. a. de olika brister i
utförande och underhåll som påverkar energihushållningen i det enskilda huset.
Detta förutsätter en uppsökande rådgivning och besiktning.
Ställer
man det ytteriigare önskemålet att stödet i första hand skall sättas in på de
åtgärder som ger störst omedelbara spareffekter eller på dem som f. n. bedöms
vara mest lönsamma krävs också att man i vart fall i grova drag har inventerat
sparmöjligheterna hos alla byggnader och identifierat de byggnader som först
bör komma i fråga. Mot bakgmnd av vad jag harsagt om det angelägna i alt vi
redan på kort sikl minskar vårt oQeberoende anserjag att det skulle vara
värdefullt att genomföra sådana heltäckande kartläggningar av
energihushållningen i byggnader i de olika kommunerna. Därmed skulle också en
väsentlig grand finnas för en kommunaliserad hantering av energisparstödet där
det överiämnas lill varje kommun att inom en fastställd
Prop.
1978/79:115 23
ram
självständigt beslula om stödets fördelning. Kartläggningar av detla slag
skulle utgöra ett naturiigt inslag i den kommunala energiplaneringen. Samtidigt
skulle en smidig koppling ske mellan den energiförsörjningsplanering som
kommunen bedriver och de energihushållningsåtgärder som vidtas i enskilda
byggnader.
Ett
sådant kartläggningsarbete är emellertid mycket resurskrävande. Svenska
kommunförbundet har framhållit att kommunerna behöver andrum för atl ulveckla
den nyligen beslutade kommunala energiplaneringen. Statsmakterna har i många sammanhang
starkt betonat att stor försiktighet r n. måste iakttas när det gäller reformer
som ställer nya anspråk på kommunerna och på utbyggnad av den kommunala
verksamheten. Också om man begränsar perspektivet lill energisparverksamheien
som sådan kan det sällas i fråga om del - med hänsyn lill den knappa tillgången
till personal med kunskaper inom området - är försvariigl alt nu avdela en stor
del av dessa resurser för ett i huvudsak inventerande arbete. Jag delar därför
uppfattningen att man inte nu bör ålägga kommunerna nya obligatoriska uppgifter
inom detta område.
Det
kan däremoi finnas skäl alt ge de kommuner som så önskar - och har resurser
till det - möjligheter att genomföra en kartläggning av detta slag i anslutning
till deras arbete med den kommunala energiplaneringen. En möjlighet kan vara
atl i lag ge kommunerna rätl att - efter beslut av kommunfullmäktige - som ett
led i den kommunala energiplaneringen besiktiga byggnader i kommunen och därvid
även kunna påkalla tillträde. Denna besiklning bör då utnyttjas både för att
skapa en överblick över var de fortsatta ansträngningarna i första hand behöver
sättas in och för att informera fastighetsägare och andra berörda om vad som
kan göras för att förbättra energihushållningen i byggnaden. Jag avser att ta
upp överiäggningar med kommunförbundet om förutsättningarna för atl genom
åtgärder av detta slag förbättra planeringsmöjligheterna för kommunerna. Jag
kommer därefter att återkomma med de förslag som dessa överiäggningar kan ge
anledning till.
Jag
anser det vidare befogat atl kommunerna får möjligheter att bevaka att de
investeringar som görs med hjälp av det statliga energisparstödet inte
motverkar kommunens strävanden inom energihushållningens, bebyggelseplaneringens
och bostadsförsörjningens områden. Ansökningar om energispariån eller
energisparbidrag lämnas lill del kommunala förmedlingsorganel, som med eget
yttrande överiämnar ansökningarna lill länsbostadsnämnden för prövning och
avgörande. Förmedlingsorganet bör i fortsättningen ha rätt att avstyrka stöd
lill ålgärder som slår i slrid med riktlinjer som kommunen har antagit för
energi-, bebyggelse- och bostadsförsörjningsplaneringen inom kommunen. Sedan
lidigare (prop. 1977/78:93, CU 1977/ 78:28, rskr 1977/78:265) gäller redan att
i ärende, där inte kommunen är
Prop.
1978/79:115 24
sökande,
flr beslut som innebär avvikelse från förmedlingsorganets yttrande meddelas
endasl om särskilda skäl föreligger. Lämplighetsprövningen i dessa avseenden
kommer alltså att ankomma på kommunen.
Kommunernas
service och rådgivning till fastighetsägare och fastighetsskötare bör enligt
energikommissionen förstärkas kraftigt. Remissinstanserna inslämmer allmänt i
kommissionens förslag.
För
att kommunernas resurser inom detta viktiga område skall kunna byggas ut har
ett särskilt statsbidrag utgått sedan budgetåret 1977/78. Under innevarande
budgetår disponeras sammanlagt 60 miQ. kr. för bidrag till kommunerna för
informations- och rådgivningsverksamhet. Bidrag har utgått till föQande
ändamål.
-
Ulökad planerings-,
besiktnings- och rådgivningsverksamhet vid kommunens byggnadsnämnd,
förmedlingsorgan, energisparkommitté eller motsvarande.
-
Planering och upprättande av
energisparplan för befintlig bebyggelse.
-
Inköp av viss teknisk
utrustning.
-
Informations- och rådgivningsinsatser
till faslighetsägare och allmänhet.
- Utbildning
av förtroendevalda och viss personal i kommunen.
Bidragets storlek till olika kommuner har av regeringen bestämts mot
bakgrund
av den ambitionsnivå som kommunema gett uitryck för i sina ansökningar.
Den
kommunala besiktnings- och rådgivningsverksamheten befinner sig fortfarande i
ett uppbyggnadsskede och har delvis en prägel av försöksverksamhet.
Statsbidrag bör därför utgå även nästa budgetår. Det är emellertid inle
tillräckligt för kommunerna all veta att stöd lill informations- och
rådgivningsverksamhet kommeratt utgå underdel närmaste budgetåret. För atl ge
kommunema möjlighet lill en planmässig uibyggnad av sin rådgivnings- och
besikiningsorganisation bör enligt min mening finansieringsformerna för
verksamheten på flera års sikt redan nu läggas fast. Utöver vad som utgår för
budgetåret 1979/80 bör kommunerna nu garanteras ett stöd av minsl samma
omfallning även under de två påföljande budgetåren. För budgetårel 1979/80
beräknar jag siorieken för delta bidrag till 95 miQ. kr. inkl information och
vissa utbildningskostnader. Regeringen bör vidare med hänsyn till vad jag har
sagt redan under budgetårel 1979/80 kunna tillförsäkra kommunernas stöd upp
till denna nivå även för budgetåren 1980/81 och 1981/82. Enligt min mening bör
bidrag under budgetåret 1979/80 fördelas enligt samma grunder som under
budgetårel 1978/79. Ökad vikt bör dock läggas vid kommunernas
besiktningsverksamhet. Jag återkommer till anslagsfrågan i del föQande (avsnitt
7).
Dåvarande
bosiadsminislern uttalade i proposilionen med energisparplan för den befintliga
bebyggelsen (prop. 1977/78:76 s. 44) att hon ansåg att del statliga slödel för
rådgivnings- och besiktningsverksamheten borde kunna kombineras med viss
avgiftsfinansiering. Energihushållningsdelegationen
Prop.
1978/79:115 25
har
fän i uppgift alt utreda fömlsältningarna för en avgiftsfinansiering och att
före omprövningen av energisparprogrammet inför budgetåret 1981/82 förelägga
regeringen förslag i frågan. Jag tar därför nu inle upp frågan om finansiering
av den kommunala besiktnings- och rådgivningsverksamhelen efterden treåriga
uppbyggnadsperioden. Jag vill dock erinra om att kommunerna redan nu har
möjlighet all besluta om atl ta ut avgifter för vissa av de Qänster som de
tt'l/handahå//er fastighetsägarna.
För
innevarande budgetår har statens provningsanstalt erhållit medel för uppbyggnad
av en fältorganisation för uppdragsverksamhei med kontroll av byggnaders täthet
och isolering. Denna organisalions kunskaper och kompelens bör
fortsättningsvis kunna utnyttjas i denna kommunala verksamhei. Även andra inom
områdel etablerade konsulter bör kunna anlilas.
3.2
Utvecklings- ocl? demonstrationsverksamhet m. m.
Jag
vill nu ta upp vissa verksamheier som planeras av statens råd för
byggnadsforskning och som är av belydelse för energisparplanens genomförande.
Rådets energiinriktade verksamhet är fördelad på tre huvudområden. Inom
energiforskningsprogrammei har rådel programansvar för program 3.
Energianvändningen för bebyggelse. Delta program finansieras dels med medel
från anslaget FJ3. Energiforskning under industridepartementets huvudtitel,
de/s med avgiftsmedel från fonden för byggnadsforskning. Rådet beslutar vidare
om utbetalningar av medel från anslaget V:12 Lån tUl experimentbyggande m. m.
under fonden för låneunderstöd. Rådet disponerar slutligen medel för
energiinriktad prototyp- och demonstraiionsverksamhet (EPD) under anslaget Bil.
Vissa energibesparande åtgärder i bostadsbeståndet m. m. under
bosladsdeparlemenleis huvudtitel.
Utöver
den ordinarie anslagsframställningen för budgetåret 1979/80 har rådel den 5
februari 1979 gett in en kompletterande anslagsframslällning med plan fören
forcerad satsning inom solvärmeområdet. En sammanfattning av rådets
framställningar bör tillsammans med andra anslagsframställningar fogas till
protokollet i detta ärende som bilaga 3.4.
Rådet
redovisade år 1977 en flerårsplan försin verksamhei. Förutsättningarna för
planen har ändrats lill följd av riksdagens beslul om nya riktlinjer för
energisparandet i befintlig bebyggelse. Föratt det av riksdagen angivna målel
skall kunna uppnås krävs att kunskap om det effektivaste sättet att använda
känd teknik utvecklas och snabbt förs ut.
Rådel
redovisar mol denna bakgrund en ny plan för sin energiinriktade verksamhet.
Rådet föreslår väsentligt ökade forskningsinsatser inom områden som på sikt kan
bli av belydelse för alt minska landels beroende av importerat bränsle.
Samiidigi föreslår rådel att forskningsverksamheten successivt trappas ned inom
sådana forskningsområden där det teoretiska kunnandet har nått långt och
lönsamheten av studerade tekniska åtgärder är eller inom en nära framtid kan
bli god. Ansträngningarna bör i slället koncentreras på målinriktat
utvecklingsarbele och på att föra ut kunskaperna
Prop.
1978/79:115 26
i
praklisk lillämpning, främst i samband med genomförandel av energisparplanen.
Därvid bör enligt rådel vissa delprogram, som i belydande delar har karaktären
av prakliskl inriktat ulvecklingsarbete med nära anknyining lill
energisparplanen, hell eller delvis föras bort från energiforskningsprogrammei
och medel för dessa verksamheier fortsättningsvis anvisas inom anslagel B 11.
Vissa energibesparande ålgärder inom bostadsbeståndet m. m. under
bosiadsdepanementeis huvudtitel. Detta gäller delprogrammen Effektivare
energianvändning. Planering, styrfaktorer, statistik och Brukarkrav bortsett
från den del av delprogrammet Effeklivare energianvändning som avser utveckling
av nya komponenter och som administreras av styrelsen för tekriisk utveckling.
Det bör påpekas att del irols den ändrade inrikining för programmen som rådel
föreslår skulle komma alt kvarslå vissa renodlade forskningsuppgifter inom
dessa delprogram vilka enligt rådets förslag sålunda skulle finansieras över
bosladsdeparlemenleis huvudlitel. Verksamheterna inom de nämnda delprogrammen
bör enligt rådet samordnas med den energiinriktade prototyp- och
demonstraiionsverksamheten. I anslutning till delprogrammet Effektivare
energianvändning bör forskningsinriktal experimenlbyggande kunna få belydelse
för att pröva och snabbi föra ut forskningsresultat lill allmän lillämpning
inom byggnadssektorn. Rådel planerar vidare att inom ett år genom siudier av
såväl byggnadsiekniska som inslallaiionslekniska ålgärder och siudier av olika
ålgärders samverkande effeki göra en samlad ulvärdering av möjlighelema lill
effektivare energianvändning i byggnader.
Med
den programindelning som lillämpas för energiforskningsprogrammet (prop.
1977/78:110) kan rådets plan för verksamheien redovisas så som framgår av
följande tablå. För alt ge en bälire överblick redovisas också omfattningen av
rådels övriga energiinriktade verksamheier. (Löpande priser i miQ. kr.).
Anvisat
Budget
Plan
1977/78
1978/79
1979/80
Programmet
Energiinriktad
utvecklings- och demonstra-
iionsverksamhet m. m. under
huvudlitel XIII
6,3
6,6
31,2
därav
-
effektivare energianvändning
3,7
4,4
20,1
-
värmepumpar
-
-
0,5
-
solvärmesystem och
energilagring
-
-
0,3
-
planering, styrfaktorer.
statistik
2,6
2,2
6,8
-
brukarkrav
-
-
3,5
Programmet
Energianvändning
i bebyggelse under huvud-
titel XIV
33,6
46,0
51,5
Lån lill
experimenlbyggande
m. m. (beslutsram)
18,0
23.5
43,0
Energiinriktad
verksamhet totalt
57,9
76,1
125,7
Prop.
1978/79:115 27
För
budgetårel 1979/80 begär rådel sålunda för forsknings- och utvecklingsverksamhet,
för prototyp och demonsiraiionsvérksamhei och för planering och uppföQning av
forskningsinriktal experimenlbyggande sammanlagl 31,2 miQ. kr. under anslagel
BII. Vissa energibesparande ålgärder i bosiadsbeståndel m. m.
Slalsrådel
Tham harlidigare i dag, vid sin medelsberäkning underanslaget F 13.
Energiforskning har i huvudsak biirätt rådels förslag. För egen del vill jag
framhålla föQande. Den energiinriktade prototyp- och demonstrationsverksamheten
startades i samband med 1975 års energipoliliska beslul (prop. 1975:30 bil. 2,
CU 1975:28, rskr 1975:203). Därvid redovisades två uppgifier för verksamheien.
Effekliv drift av små och medelstora värmeanläggningar skulle demonstreras över
hela landet. Denna verksamhet har senare uividgais lill all omfatta även vissa
andra energibesparande ålgärder, i. ex. inreglering av värmesystem. Vidare
skulle energiplaneringen i några kommuner samordnas med den fysiska samhällsplaneringen,
som förebild för andra kommuners verksamhei med energibesparande ålgärder.
Förutsättningarna
för verksamheten är idag väseniligi annorlunda än de var år 1975. Riksdagens
beslul att påbörja ell omfatlande investeringsprogram för atl förbättra
energihushållningen i dagens byggnadsbestånd motiverar att stora
ansträngningar görs föratt ta till vara tillgängliga kunskaper och
forskningsresultal. Uppbyggnaden av en kommunal rådgivnings- och
besiktningsorganisation ger vidare tillgång till nya kanaler för information
till husägare om energisparåtgärder. Det finns därför siarka skäl att i ett
verksamhetsprogram samla de olika forsknings-, utvecklings- och
demon-siraiionsverksamheter som huvudsakligen avser energisparäigärder i befinlliga
byggnader. Delta bör fortsättningsvis kallas Eneigiinrikiad ulvecklings-och
demonsiraiionsvérksamhei. Jag vill betona vikten av all tyngdpunklen i
verksamheten - i enlighel med rådels förslag - förs över från forskning lill
utvecklings- och demonslralionsinsaiser. Det är angelägel alt rådets verksamhet
i dessa delar samordnas med de energiinriktade informationsverksamheter som
bedrivs av olika myndigheter inom såväl bostadsdepartementets som
industrideparlemeniels verksamhetsområden. Jag ser vidare med tillfredsställelse
att rådet avser att inom ett år slulföra en ulvärdering av olika byggnads- och
insiallationsåtgärders besparingseffekter. För verksamheten inom programmel bör
under budgetåret 1979/80 disponeras en kostnadsram av 31,2 milj. kr., vilkel
överensstämmer med vad rådel har föreslagit. Till anslagsfrågan återkommer jag
i det föQande (avsnilt 7).
4.
Ändringar i byggnadsstadgan m. m.
Ell
av de styrmedel som samhällel förfogar Över för all främja en ökad
energihushållning i byggnader utgörs av föreskrifter och råd inom
byggnads-lagssiiftningens område. Bestämmelser om byggande finns i 5 kap. bygg-
Prop.
1978/79:115 28
nadsstadgan
(1959:612, omirycki 1972:776, ändrad senast 1978:369), BS. En redogörelse förde
besiämmelsersom ärav belydelse från energihushållningssynpunki ålerfinns i
bilaga 3:2. Förslag lill ny lagsiiftning om planering och byggande uiarbelas f
n. av en särskild ulredningsman. Jag kommer i del föQande alt ta upp vissa
förslag om ändringar i BS som har väckis av energikommissionen och av statens
planverk.
4.1 Av
energikommissionen föreslagna ändringar i byggnadsstadgan
1
den preliminära versionen av sin rapport 41 Energihushållning i befintlig
bebyggelse (prop. 1977/78:76, bilaga 1) föreslog statens planverk bl. a. en
obligalorisk besiklning av byggnadsbeståndet och en ny beslämmelse i BS, 50 a
§, av innebörd atl samhällel, även när fastighetsägaren inte lar initiativ lill
någon ändring av byggnaden, skall kunna kräva all brisler från
energihushållningssynpunki blir avhjälpta. Flertalet av de remissinstanser som
yttrade sig över förslagen motsatte sig bestämmelser av delta slag.
Många
remissinstanser framhöll atl lagsiiftning med så långtgående konsekvenser i
varje fall inte erfordras i energihushållningsprogrammels inledande skede
(prop. 1977/78:76 sid. 146 och 171). Dåvarande bosiadsminislern gjorde samma
bedömning som dessa remissinsianser.
Energikommissionen
har-som jag har nämnl idel föregående - föreslagil att en utredning tillsätts
för all skyndsaml överväga sådana ändringar i BS all t. ex. byggnadsnämnd får
möjlighel att inspektera byggnaders energihushållning. Om påpekande och
rådgivning inte räcker bör enligi kommissionen möjligheler lill ålägganden alt
vidta särskilda ålgärder övervägas av ulredningen. Energikommissionens slyrmedelsgrupp
behandlar ulföriigare frågan om tvångsmedel fören besiktningsverksamhet. Sedan
en utvärdering av dei nuvarande bidrags- och lånesysiemei har gjorts kan enligt
gruppen ställning tas till huruvida den föreslagna besikiningsverksamheien
eller någon modifierad form därav skall gälla hela bosiadsbesiåndei eller
särskili angelägna delar av del. Somjag tidigare har redovisat pågår f. n.
arbeie med en sådan utvärdering. För egen del utesluter jag inle atl starkare
styrmedel kan komma atl behövas i ett senare skede för alt del av riksdagen
angivna målet skall kunna uppnås. Jag finner dock inte skäl att nu tillkalla en
särskild utredare för dessa frågor. Jag vill i detta sammanhang också hänvisa
lill vad jag lidigare har anfört (avsniii 3.1) om möjlighelema för kommunerna
alt i samband med planeringen av energisparverksamheien besiktiga byggnadsbeståndet
i kommunen.
4.2 Av
planverket föreslagna ändringar i byggnadstadgan
1
den slutliga versionen av planverkets rapport 41 Energihushållning i befintlig
bebyggelse föreslog verkei bl. a. ändringar i 54,61,64 och 75 S§ BS. Dessa
förslag har numera remissbehandlats. I proposilionen (1978/79:111 bil.
Prop.
1978/79:115 -; 29
12)
om åtgärder mol krångel och onödig byråkrati m. m. har regeringen föreslagit
riksdagen alt anta vissa förslag om ändring i BS. Förslaget innebär bl. a. att
75 § BS ändras i huvudsaklig överensstämmelse med planverkets förslag. Jag lar
nu upp verkets övriga ändringsförslag. En redovisning av förslagen ocb
remissinstansernas synpunkier återfinns i bilaga 3.2.
Förslaget
till ändring i 54 § BS innebär att väsenlliga förändringar av
ylterväggsisolering samt anordnande av eller väsentlig ändring av värme- och
veniilalionsinslallalioner skall bli byggnadslovsplikiiga.
Syftet
med förslaget är att skydda faslighetsägare för de negativa följder som
felaktigt utförda åtgärder kan få. Genom en sådan prövning kan också den
enskilde fastighetsägaren få hjälp att planera energihushållningsåigär-derna så
alt så god effeki som möjligl uppnås.
Ell
stort antal remissinstanser tillslyrker verkets förslag med hänsyn till det
angivna syftei eller med hänvisning lill del allmänna inlresset att energisparäigärder
uiförs på sådani sätt atl den avsedda energispareffekten uppnås. Många
instanser framhåller dock atl fiertalet isoleringsålgärder med nu gällande
regler blir föremål för byggnadslovsprövning och alt en ulvidgning av
byggnadslovspliklen såvitt gäller isoleringsåtgärder inle synes nödvändig.
Vidare påpekas atl en tillfredsställande kontroll av hur energisparäigärder
utförs bör kunna åsladkommas genom samarbele mellan de kommunala
förmedlingsorganen och byggnadsnämnderna. Några instanser påpekar särskilt att
invändiga isoleringsålgärder, som enligt gällande bestämmelser i allmänhet inte
omfattas av byggnadslovspliki, ofta utförs som s. k. självbyg-geri. En
byggnadslovsprövning kan uppfattas som ell onödigi hinder. Några inslanser som
avslyrker eller avstår från all kommentera en ulvidgning av byggnadslovspliklen
för isoleringsålgärder tillstyrker dock en utvidgad kontroll av installationer
eller ändringar av uppvärmningsanordningar. Sådana synpunkter framförs av bl.
a. föriiftkationsförvaltnlngen. naturvårdsverket, arbeiarskyddssiyrelsen.
Föreningen Sveriges VVS-inspekiörer och Rörfirmornas riksförbund. Svenska riksbyggen
tillstyrker utvidgad kontroll av installationer såvitt avser nya typer av
värmesystem. Många inslanser påpekar att den föreslagna utvidgningen av
byggnadslovspliklen ställer krav på byggnadsnämnderna som dessa i dag inte kan
svara mot. Vidare påpekas att bestämmelserna kan vara svårtolkade och att de
kräver utföriigare föreskrifter och anvisningar i SBN.
Jag
vill för min egen del framhålla föQande. Till förmån för den föreslagna
ändringen i byggnadsstadgan talar de fördelar som skulle uppnås i två
avseenden. Ändringen skulle för det första för samhället möjliggöra en kontroll
av att åtgärder för en förbätirad energihushållning utförs så att avsedd effeki
uppnås. För del andra skulle ändringen för fastighetsägarna kunna medföra en
viss garanti för att energisparande ålgärder inte utförs på ett sätl som leder
till fuktskador m. m., eller får andra negaliva föQder. Båda dessa fördelar har
kommenterats av remissinsianserna. För merparten av de åtgärder det här är
fråga om utgår det energisparstöd.
Prop. 1978/79:115 30
Samhällets
kontroll av hur energisparåtgärder utförs bör som remissinstanserna påpekar i
allmänhet kunna ske i samband med alt energisparstöd utbetalas. I den mån
samhällets inlressen inte lillgodoses i tillfredsställande omfattning torde
detta snarare bero på brisiande resurser än på bristande befogenheter. Jag är
därför inte beredd att nu föreslå en utökning av byggnadslovspliklen från denna
utgångspunkt.
Beträffande
en ulvidgning av byggnadslovsplikten med hänsyn lill fastig-helsägarens behov
villjag inledningsvis framhålla atl fiertalet av de åtgärder det här är fråga
om, redan i dag är byggnadslovspliktiga. Enligt 54 § 4 mom. BS kan den som så
önskar dessutom begära byggnadsnämndens prövning även för åtgärd för vilken
byggnadslov ej erfordras. Den granskning som sker i samband med
byggnadslovsansökan syfiar emellerlid endasl till alt pröva om den föreslagna
åtgärden står i strid med beslämmelse som meddelals i eller med slöd av
byggnadsstadgan. Ätgärder som syfiar lill en förbättrad energihushållning i
byggnader kan många gånger behöva diskuteras utifrån en vidare referensram. Jag
har tidigare i dag förordal väsentligt förstärkta statsbidrag för att
möjliggöra en uppbyggnad av den kommunala rådgivnings- och
besikiningsverksamheien. Denna verksamhei bör bättre än en utvidgad
byggnadslovspliki kunna tillgodose fastighetsägarens behov av expertråd då han
slår i begrepp alt vidla energisparåtgärder.
Jag
vill avslutningsvis erinra om alt regeringen i prop. 1978/79:111 om åtgärder
mot krångel och onödig byråkrati m. m. har föreslagit all byggnadslovsplikten
skall tas bort för ett antal byggnadsåtgärder. I överensstämmelse med
målsättningarna i denna proposiiion bör det vara en strävan att så långt som
möjligt begränsa byggnadslovspliktens omfattning. Jag finner mot bakgrund av
vad jag nu anfört atl lillräckliga skäl inle föreligger nu för en utvidgning av
byggnadslovsplikten på föreslaget säll.
Jag övergår nu lill att
behandla planverkets förslag om ändringar i 61 och 64 §§ BS. För byggnadslovspliktiga
arbeten i byggnader skall det enligt 61 § BS finnas en av den byggande utsedd
ansvarig arbetsledare. Denne utövar fortlöpande ledning och lillsyn över
arbetet och svarar för atl del fullgörs på behörigt sätt. Han skall också vara
med vid de besiktningar som byggnadsnämnden företar. Byggnadsnämnden kan medge
att ansvarig arbetsledare inle utses om arbelena har liten omfattning. Enligt
64 § BS skall byggnadsnämnden utöva tillsyn över byggnadsförelag som fordrar
byggnadslov. Nämnden får verkslälla de besiktningar som behövs för detla.
Byggnadsnämnderna har också räll alt besiktiga byggnadsföretag, som inte
kräver byggnadslov. Som regel torde dock byggnadsnämnderna sakna resurser för
detla.
1 sin slutliga rapport har
planverkel framhållit att det är nödvändigt för samhällel alt de ålgärder för
vilka lån och bidrag beviljas verkligen genomförs. Del är också nödvändigi alt
detta sker på rält sätt så att man når den effekt som man strävar efter. Verket
föreslår därför en ändring i 61 ij BS
som
innebär att ansvarig arbetsledare skall utses också för ändringsarbeten som
inie fordrar byggnadslov i de fall arbelena avsevärt påverkar byggnadens
energihushållning. Därtill föreslår planverkel ell lillägg till 64 § BS med
krav på atl arbetsledaren i dessa fall skall avsyna arbelel och lämna byggnadsnämnden
skriftligt bevis om detta.
Planverkets
förslag innebär en principiell nyhet på så sätt att den ansvarige arbetsledaren
skall utföra en självständig kontroll. Den föreslagna ordningen föratsätter
samiidigi atl den byggande åläggs atl ge in en beskrivning av de tilltänkta
arbetena till byggnadsnämnden även när dessa inte kräver byggnadslov.
Åtskilliga av de energisparåtgärder som är akluella är av så begränsad
omfallning alt de enligt nu gällande bestämmelser torde kunna ulföras utan
ansvarig arbetsledare. Det övervägande antalet remissinsianser avslyrker
planverkets förslag. Dessa instanser framhåller bl. a. att många byggande
skulle uppfatta den föreslagna ordningen som en besvärande detaQkoniroll och
aii byggnadsnämndernas resurser skulle komma att belastas hårt. Vidare pålalas
alt många energisparåtgärder, även om de inte kräver byggnadslov, granskas av
myndigheler i samband med prövning av ansökan om energisparstöd. Jag delar den uppfattning
som har framförts av dessa remissinstanser och finner inie skäl att förorda att
de föreslagna bestämmelserna införs.
4.3
Vissa kompletterande frågor
Jag
avser nu, för fullsiändighetens skull, atl redovisa vissa frågor som inie
kräver riksdagens slällningslagande. De allmänt formulerade kraven i 5 kap. BS
kompletteras av föreskrifter, anvisningar och råd som meddelas av statens
planverk och tas in i svensk byggnorm - SBN (statens planverks författningssamling
1978:1). Till följd av 76 § BS och kungörelsen (1970:641, omtryckt 1977:629) om
begränsning i myndighets räll all meddela föreskrifter, anvisningar eller råd
skall föreskrifter, anvisningar eller råd som i mer än oväsentlig grad kan leda
till direkta eller indirekta kostnadsökningar i den berörda verksamheten
underställas regeringens prövning och i vissa fall även fastställas av
regeringen.
Sedan den 1 januari 1976 gäller enligt 44 a § BS att byggnad skall
utföras så atl den möjliggör god energihushållning. SBN:s föreskrifter i denna
del innebär all kraven på värmeisolering och täthet samt på uppvärmnings- och
ventilationsanordningar har skärpts väsentligt i förhållande till såväl
tidigare gällande krav som dittills vanlig utförandepraxis. Energianvändningen
för nya bostadshus som har byggls i enlighet med dessa krav har beräknats lill
nära hälften av den genomsnittliga användningen i bostadshus uppförda i början
av 1970-ialet. En redogörelse för vissa föreskrifier i SBN som är av särskild
belydelse från energihushållningssynpunkt återfinnas i bilagan 4.2.
Prop. 1978/79:115 32
Energikommissionen
har i sitt nyss nämnda betänkande lämnat en rad förslag om ändringar i SBN.
Energikommissionen
har pekat på att energihushållningen i nytillkommande bostäder och lokaler i
första hand styrs genom SBN. Enligt kommissionen bör SBN kompletteras i takt
med ökad kunskap och nya erfarenheter av olika byggnadstekniska lösningars
energihushållande effekter. Revideringen av SBN utförs med några års
mellanrum. Jag har erfaril att den revision av SBN som f n. pågår kommer att
beröra en rad frågor om energihushållning.
Beiräffande
byggnaders uiformning anför energikommissionen vidare att
värmedistributionssysiemen särskilt i nybyggda hus i största möjliga
utsträckning bör vara vattenburna och så dimensionerade alt de kan anpassas
till solvärmesystem. Även Qärrvärmenät och lokala heivaiiennäi bör enligt
kommissionen ulformas så att en övergång till soluppvärmning möjliggörs.
Den nu pågående
energisparverksamheten är inriktad på att minska vårt beroende av importerad
energi för byggnadsuppvärmning främsi genom ålgärder på användningssidan.
Ansirängningar att minska behovei av importerad energi för byggnadsuppvärmning
kan göras även på lillförselsidan. Det bör enligt min mening vara en slrävan
atl se t ill alt de byggnader som idag byggs eller grundligt byggs om så långt
det är praktiskt och ekonomiskt möjligt anpassas för de framlida
energilillförselsystem som enligt nuvarande bedömningar kan komma ifråga. På
regeringens uppdrag har statens planverk utrett frågan om krav bör siällas i
SBN att olika typer av ny bebyggelse skall kunna anpassas till sådana
uppvärmningssysiem som vi i dag bedömer kan komma att vara lämpliga från
långsiktig energihushållningssynpunki. 1 sin rapport med anledning av uppdraget
lämnar verket förslag om en rad sådana krav i tillämpningsföreskrifter,
anvisningar och råd lill byggnadsstadgan. Bl. a. föreslås krav på all alla
vattenburna uppvärmningssysiem dimensioneras för en framledningstemperatur som
inte översliger 50 °C, att alla elvärmda enbostadshus förbereds så att skorsten
enkell kan installeras samt atl alla oljeeldade villapannor förbereds för
installation av elpatron. Planverkets rapport remissbehandlas f n.
Jag
vill i anslutning härtill nämna all jag har inhämtat atl planverket avser atl i
den fortsatta revideringen av SBN uppmärksamma behovei av översyn av gällande
beredskapsbestämmelser för befintlig och nytillkommande bebyggelse. Planverket
kommet samiidigi atl överväga vilka åtgärder som behöver vidlas för all säkra
lillräcklig uppvärmning vid kortvariga avbrott i energiförsörjningen till el-
eller oljeuppvärmda byggnader. Arbetet förutsätter en nära samverkan mellan
olika myndigheler m. fl. med ansvar för försörjningsberedskapen inom
energiområdet, byggnadsväsende och bostadsfinansiering.
Energikommissionen
har också föreslagil att alternativa och kompletterande uppvärmningsformer
lill elvärme i fritidshus skall uiredas. Kravet i BS
Prop.
1978/79:115 33
all
nya byggnader skall ulföras så att god energihushållning möjliggörs gäller i
princip för all bebyggelse och således även för fritidshus. 1 SBN finns inga
särskilda föreskrifter för fritidshus. I allmänhet medges dock i
byggnadslovs-besluten att fritidshus, med dispens från föreskrifterna i SBN,
fär utföras med tunnare isolering än andra bostadshus. Med hänsyn till
omfattningen av byggandet av fritidshus och för att vägleda kommunema vid deras
bygg-nadslovsbeslul har planverkel på regeringens uppdrag utarbetat ett förslag
lill särskilda föreskrifter som anger hur kravet pä god energihushållning bör
lillgodoses i olika slag av fritidshus. Även detia förslag remissbehandlas f n.
Energikommissionen
framhåller att ökad vikt bör läggas vid energihushållningsaspekter inom
samhällsplaneringen, såväl vid planeringen av nya områden och byggnader som vid
sanering av befintliga områden. Kommissionen föreslår all lämpliga vägar för
detta utreds inom ramen för planlag-sliftningen. Kommissionen föreslår vidare
att hänsyn bör tas i bebyggelseplaneringen till ett framtida utnyttjande av
solvärmeteknik. Enligt vad jag erfaril är frågan om hur en god
energihushållning kan främjas i samband med bebyggelseplanering f n. föremål
för särskild uppmärksamhet såväl inom statens planverk och statens industriverk
som genom skilda siudier som planeras och finansieras genom statens råd för
byggnadsforskning. Jag fömtsätter atl den till bostadsdepartementet knutna
expertgruppen för forskning om fysisk planering och bebyggelse (B 1974:06)
föQer de studier som pågår på olika håll.
Jag
vill i delta sammanhang också peka på vikten av att den kommunala
energiplaneringen samordnas med den kommunala bebyggelseplaneringen. Frågor om
förnyelse och sanering av tätorternas bebyggelse är idag mer aktuella än
någonsin. Samiidigi leder genomförandet av ett slort energisparprogram till en
omfattande ombyggnadsverksamhet. Energisparfrågorna kommer därför på eti
nalurligt säll in i saneringssammanhang. Dessa frågor behandlas bl. a. i ett
inom bostadsdepartementet pågående analysarbete om stadsfömyelse. Jag avser
att, som ett led i detta arbele, föreslå regeringen att lämna ett särskilt
utredningsuppdrag om frågor som har samband med förnyelse och bevarande av
lälorternas befinttiga byggnadsbestånd.
5 Utvidgad experimentbyggnadsverksamhet m. m. inom
solvärmeområdet
Energikommissionen
har föreslagit ett brett upplagt program innefattande forskning, utveckling och
praktisk demonstration för att utveckla solvärmeleknik för
byggnadsuppvärmning. Av särskild betydelse är enligt kommissionen att bättre
tekniska system för värmelagring utvecklas. Kommissionens förslag stöds av
fiertalet av remissinstanserna.
Statens
råd för byggnadsforskning har i sin anslagsframställning för budgetåret 1979/80
anfört att det finns relativt god kunskap om vad som med
Riksdagen I978f79. 1 saml. Nr 115. BU 3
Prop.
1978/79:115 34
känd
teknik går atl göra för all minska förbrukningen av energi i befinlliga och
nybyggda hus. För alt få till stånd en omfattande energibesparing även på sikl,
måste emellertid nya energikällor tas i bruk och förbrukningen av ändliga
energikällor minskas. Rådet har mot denna bakgrund föreslagil ökade
forskningsinsatser inom delprogrammen Solvärmesyslem och energilagring samt
Värmepumpar. Rådet har vidare den 5 februari 1979 lämnal en komplelterande
anslagsframslällning med en plan fören ytterligare forcering av satsningarna
inom solvärmeområdel.
Kunskaperna om solvärme
beskrivs av rådel på föQande sätt. Tekniken att fånga in solvärmen och att
direkl eller efter endast mycket kort tids lagring använda den för uppvärmning
av varmvatten och hela byggnader är förhållandevis väl känd. Tekniken är väl
utvecklad och omfattande praklisk erfarenhel finns i bl. a. USA. Flera svenska
förelag har utvecklat och tillverkar solfångare. System för enklare
tillämpningar, såsom uppvärmning av tappvarmvatten och uppvärmning av
badbassänger, marknadsförs redan. Drifterfarenheterna från svenska förhållanden
är emellertid begränsade och kostnadsnivån osäker. Den för svenska
tillämpningar viktigaste frågan är att finna former för lagring av värme under
längre tid så att långiidslagrad värme kan användas i byggnader. Den delen av
problemet är inte tillräckligt studerad i något land. Om lagringsfrågan kan
lösas blir solvärmen ett intressant alternativ med stor besparingspotential.
Det är rådets bedömning all vad som hittills kommii fram rörande möjlighelerna
att införa solvärmesystem och energilagring i Sverige motiverar en kraftig
forcering av forsknings- och utvecklingsarbetet.
Införandel
av en ny teknik, t. ex. solvärme, lar mycket lång lid, i synnerhei om lekniken
måste kopplas till byggnader. Av detla skäl är del enligt rådel nödvändigt all
långl innan solvärme kan bedömas "lönsam" uireda dess ekonomiska och
tekniska förutsättningar. En forcerad satsning på forsknings- och
utvecklingsarbete samt prototyp- och experimentbyggnadsverksamhet inom
solområdei bör enligt rådets mening bygga på följande mål
den teknik som i första hand
skall utvecklas är sådan som ger förutsättningar alt åstadkomma från nationell
utgångspunkt väsenlliga energibesparingar och som har förutsättningar all
åtminstone på sikl vara samhällsekonomiskt motiverad
del skall vara möjligt atl
efter fem år göra en samlad utvärdering av möjlighelerna lill mera omfatlande
solvärmetillämpningar i Sverige, till underiag för ett nytt riksdagsbeslut
det är angeläget att svensk
industri och svenska konsulter på ell lidigi siadium får möjlighel alt utveckla
sin kompelens på detta område.
Tyngdpunklen
i rådels plan ligger på systemfrågor och frågor rörande säsongslagring. Dessa
frågor har enligt rådet avgörande belydelse om UtnytQande av solvärme skall
kunna leda lill från nationell utgångspunkt mer betydande besparingar.
Värmelagring i vatten i s. k. solvärmecentraler.
Prop.
1978/79:115 > 35
värmelagring
i mark, värmelagring i bottensedimenl i sjöar och havsvikar samt kemisk
energilagring är de utvecklingslinjer, som rådet bedömer särskilt intressania.
Rådel redovisar i sin framställning kunskapsläget inom dessa områden, och
lämnar förslag om den forskningsvolym som enligt rådet bör eftersträvas inom
varje utvecklingslinje. De utvecklingsinsatser som inte ryms inom dessa
utvecklingslinjer rör huvudsakligen systemfrågor och bör enligt rådet samlas
till ett särskilt program med en i slorl sett jämn satsning under hela perioden
fram lill budgetåret 1983/84.
Rådets
förslag förutsätter atl ytteriigare medel kan ställas lill förfogande såväl
genom omfördelning inom ramen för energiforskningsprogrammet under
industrideparlemeniels huvudtitel som genom tillskott lill anslaget V:12 Lån
till experimentbyggande m. m. under fonden för låneunderstöd.
För
egen del vill jag framhålla att solvärme är en energikälla som i framtiden kan
bidra till att minska vårt oQeberoende när del gäller uppvärmningen av
byggnader. Ett utnytQande av solvärmen har även andra fördelar. Solvärmen är en
outtömlig energikälla. Den är till skillnad från många andra energikällor inle
förknippad med betydande nackdelar från miQösynpunkt. Vidare kan ett utnytQande
av solvärmeleknik i allt väsentligt bygga på inhemska råvaror och inhemsk
förädling. Om vi skall kunna inlroducera solvärmeteknik i siörre omfattning är
emellertid en ökad forskningsinsats nödvändig.
Statsrådet
Tham har lidigare i dag presenterat ett program kallat Sol 85 för utveckling
och tillämpning av solvärme i bebyggelse. Han har därvid efter samråd med mig
föreslagit en belydande ökning av forskningsinsatserna på solvärmeområdet.
Under innevarande budgetår beräknas forskningsinsatserna för solvärme inom
ramen för energiforskningsprogrammet, inkl. industriellt utvecklingsarbele och
bidrag för planering och uppföQning av experimentbyggande, komma atl uppgå till
18,5 miQ. kr. Förslaget innebär att sammanlagt under budgetåren 1979/80 och
1980/81 beräknas 77,5 miQ. kr. komma att disponeras för detta ändamål.
För
fördyrade byggnadskosinader i samband med forskningsinriktal experimenlbyggande
på energiområdet utgår fr. o. m. budgetåret 1977/78 särskilda lån från anslaget
Lån till experimentbyggande m. m. under fonden För låneunderstöd. Syftei är atl
ny byggnads- och installationsteknik systematiskt skall kunna prövas i full
skala. Ett antal experimentbyggnader avses dämtöver också kunna utnytQas som
demonstrationsanläggningar då ny leknik skall introduceras för mer allmän
tillämpning.
Experimenibyggnadsverksamheten
har visat sig uigöra ett värdefullt komplement lill den traditionella
forskningen. Sålunda har byggnadsindustrin visat ell ökat iniresse för alt
snabbt omsätta teoretiska forskningsresultat i praktiskt byggande. Härvid har
också del ömsesidiga erfarenhetsutbytet mellan forskare och byggare
intensifierats. Jag finner det angelägel atl ökade forskningsinsatser inom
solvärmeområdet kompletteras med ett utvidgat experimenlbyggande. Långivningen
för experimenlbyggande, inom solvär-
Prop.
1978/79:115 36
meområdet
beräknas under innevarande budgelår uppgå lill ca 12 milj. kr.
Jag uppskattar nu behovet
av ulrymme för experimentbyggande inom solvärmeområdet inom beslutsramarna för
lån till experimenlbyggande m. m. till totalt ca 64 miQ. kr. under budgetåren
1979/80 och 1980/81. Den åriiga sammanlagda insatsen för forskning och för
experimentbyggande kommer därmed att stiga från ca 30 milj. kr. innevarande
budgelår lill i genomsniii nära 71 miQ. kr. för van och eit av de båda föQande
budgetåren. Jag vill framhålla att de ingående delarna i det föreslagna
programmel Sol 85 till övervägande del är av flerårig karaklär. Äiaganden för
kommande budgetår behöver i viss utsträckning kunna göras redan under
budgetårel 1979/80. Jag ålerkommer till anslagsfrågan i det föQande (avsnitt 7).
Programmel innebär att
olika typer av solvärmesyslem och solflngarkom-ponenter prövas i olika typer av
bebyggelse samt i skilda klimat och under skilda miljömässiga förhållanden.
Härvid bör givetvis inte enbarl de energitekniska egenskaperna studeras utan
även säkerhetsfrågor och hygieniska problem bör uppmärksammas. Frågor rörande
beständighet och tillföriitiighet bör klarläggas. Vidare bör miQökonsekvenser
till följd av olika meioder förlångtidslagringav värme studeras liksom
markanvändningskonsekvenser av solvärmeutnytQande.
Det ankommer på planverket
att i samarbete med provningsanstallen -som påbörjat framtagandet av
provningsmeioder - att utveckla dessa godkännanderegler.
6
Kapitalmarknadsnnansiering av energispariån
Lån
för energisparande åtgärder i bostadshus utgick utsprungligen i form av
antingen bostadslån eller ett särskilt statligt lån som var maximerat lill 4
000 kr. per lägenhet. Valet av låneform blev i huvudsak beroende av kostnaden
för energisparåtgärderna. Den 1 juli 1977 ändrades grunderna för den statliga
långivningen genom statsmakternas beslut (prop. 1976/77:107, CU 1976/77:32,
rskr 1976/77:244). Ändringen innebar all dittillsvarande två lånemöjligheter
ersattes med en, det s. k. energisparlånei. Sådani lån utgår med belopp som
svarar mot godkänd kostnad för energibesparande åtgärder sedan avdrag gjorls
för beviQal energisparbidrag. För lån på lägre belopp än 20 000 kr. krävs inte
någon säkerhet. Lånet löper med bosiadslåneränta från utbetalningsdagen.
Amorteringstiden är normalt högst 20 år. När energispar-lånet är kombinerat med
bostadslån för ombyggnad kan längre amorteringstid beslämmas, dock högst 30
år. Ränta och amortering betalas i form av lika stora årliga annuiteter.
Energispariån kan betalas
ut i förskott om lånet avser småhus och i fråga om flerfamiljshus när den
godkända kostnaden för energisparåtgärderna är högst 100000 kr. När kostnaden
för flerfamiQshus är siörre kan byggnads-kredit fås i banksystemet i enlighet
med överenskommelser mellan delegationen för bostadsfinansiering (DFB) och
bankerna.
Prop.
1978/79:115 37
Som
jag berörde vid min anmälan lill senasle budgetpropositionen av anslaget B 11.
Vissa energibesparande ålgärder inom bostadsbeståndet m. m. har det i prop.
1977/78:76 med energisparplan för befintlig bebyggelse förulskickats all
förslag skulle föreläggas 1978/79 års riksmöie beiräffande en ändrad ordning
för finansiering av det statliga energisparstödet till bostadshus m. m.
1
sisinämnda proposition angavs att fr. o. m. budgetåret 1979/80 en sådan ordning
bör gälla att endasl bidrag och subvenlioner direkl belasiar sialsbudgelen.
Delegaiionen för frågor om energihushållning i befintlig bebyggelse
(energihushållningsdelegationen) fick i sina direktiv (1978:37) i uppdrag all
efter samråd med DFB redovisa förslag angående ulformningen av ell
finansieringssyslem för energispariån och former för kredilpriorilering mot
bakgrund av vad som anfördes i proposilionen.
Energihushållningsdelegationen
har som jag nämnde inledningsvis efter samråd med DFB utarbetat ell förslag
angående ändrad finansiering av energispariån fr. o. m. budgetåret 1979/80.
Till förslaget hade fogals yttrande av fullmäktige i riksbanken. För en närmare
redogörelse för förslaget och yttrandet ber jag att få hänvisa lill bilaga 4.3.
Jag
vill försl la upp frågan huruvida energispariånen även framdeles bör belasla
statsbudgeten.
Ätt
det statliga stödet till energibesparande åtgärder sedan år 1977 i sin helhet -
således även beiräffande lånedelen - har finansierats med medel från
statsbudgeten får bl. a. ses mot bakgrund av att utgifterna för stödverksamheten
till en början inte torde ha motiverat en finansiering utanför statsbudgeten.
Under de första tre budgetåren anvisades sammanlagt drygt 1 miQard kr. för
ändamålet.
Statens
utgifter för stödverksamhet har under senare år siigil kraftigt. Enbart under
innevarande budgelår har hittills anvisats drygl 1,1 miljard kr. för
energibesparande ålgärder i bostadshus. Genom riksdagens beslut våren 1978 med
anledning av prop. 1977/78:76 haren hög ambitionsnivå lagts fasl förden
fortsatta verksamheten. Utgångspunkten skall somjag har redovisal i del
föregående vara att nettoenergiförbrukningen i dagens byggnadsbestånd år 1982
är ca 35 TWh lägre än vid tiden för riksdagens beslul. Enligi de beräkningar
som redovisades i proposilionen kan de investeringar som krävs för all nå della
mål uppskattas till i storleksordningen 31-48 miljarder kr. Beiräffande frågan
om finansieringsformer framhöll civilulskottel (CU 1977/78:31) vid behandlingen
av prop. 1977/78:76 att det väsenlliga är atl finansieringssystemet inte får
medföra en försämring i den enskildes möjligheter att på ett smidigl sätt få
det stöd som han är berättigad till. Emellerlid fann utskottet att riksdagen
inte då borde uttala sig för någon speciell form av finansiering. Riksdagen
anslöt sig till vad utskottet hade anfört (rskr 1977/78:345).
I
sitt förslag har energihushållningsdelegationen - i enlighel med direkliven
(jfr. prop. 1977/78:76 s. 26) - utgått från atl finansieringen av
Prop. 1978/79:115 38
energispariånen
i fortsättningen skall ske utanför statsbudgeten. Vid riksbanksfullmäktiges
behandling av delegationens promemoria har framkommit i viss mån delade
meningar i denna fråga. En minoritet har strukit under att en minskning av
budgetunderskottet är önskvärd och att finansieringen av energispariånen
därför bör ske på annat sätt än över statsbudgeten. Majoriteten i fullmäktige
har däremoi förordat att störte energisparprojeki skall finansieras utanför
statsbudgeten medan smärre projekt, i första hand småhus, finansieras enligt
hittillsvarande ordning, dvs. över statsbudgeten. Samtidigt hävdar majoriteten
atl ett lägre budgetunderskott kan förväntas försvaga motståndet mot nya
statsutgifter.
För egen del vill jag i
denna fråga anföra föQande. Som jag redan har berörl har anspråken på medel för
energisparverksamheien i bostadshus ökal kraftigt på senare tid. Vidare innebär
den målformulering som riksdagen anlog med anledning av prop. 1977/78:76 atl
verksamheien har getts stadigvarande karaktär och atl behovei av medel för
verksamheien kommer atl ligga på en hög nivå även i fortsättningen. Alt behålla
nuvarande finansieringssätt skulle således innebära kraftigt ökade anspråk på
statsbudgeten. Del är mot denna bakgrund angeläget att statsbudgeten i så stor
utsträckning som möjligt kan avlastas denna finansiering.
Enligt
min mening finns det således skäl som lalar för att lånedelen i det statliga
energisparstödel i fortsättningen bör finansieras på annat säll än över
statsbudgeten. Dessa skäl får dock inte ensamma vara avgörande vid ett
ställningstagande i finansieringsfrågan. Äv stor betydelse är också att ett
nytt finansieringssystem kan utformas så att sysiemel inte medför en försämring
i möjligheterna förden enskilde alt på ett smidigt sätt få det slöd som denne
är berättigad till.
Energihushållningsdelegationen
har föreslagit ett system som innebär att nuvarande administrativa ordning och
regler för utbetalning av energispariån behålls. För upplåningen föreslås all
ett särskilt statligt kreditinstitut inrättas. Den främsla skillnaden är
således alt lånemyndighelerna får medel till utbetalningarna från ett
kreditinstitut i slället för som nu frän riksgäldskonloret. Formellt blir det
dock institutet som, med lånemyndighelerna som ombud, blir långivare i
förhållande till fastighetsägarna.
Som skäl för att inrätta
ett särskilt insiitui för upplåningen anför delegationen bl. a. atl det är
osäkert om del finns något iniresse hos de existerande bostadsinstitulen för
att ta på sig en upplåning som konkurrerar med institutens traditionella
upplåning. Av betydelse i sammanhanget är också enligt delegationen att
"energisparobligationerna" i några avseenden -amorteringstid och
slatsgaranli - kan komma all avvika från bostadsobligationerna.
Majoriteten
i riksbanksfullmäktige delar inte delegationens uppfattning om del lämpliga i
att inrätta ett särskilt institut för ifrågavarande finansiering. Den extra
omgång i finansieringen som förslaget innebär anser majoriteten blir
betungande. Minoriteten, som inte motsätter sig atl ett särskilt institut
Prop.
1978/79:115 39
inrättas,
ifrågasätter om man inte bör överväga all anförtro upplåningen ål de befinlliga
bosladsinsiiiuien eller åt ett av dessa.
Jag
har viss förståelse för majoritetens uppfattning såviti gäller delegationens
förslag att inrätta ett särskilt kreditinstitut för upplåningen. Det kan
förefalla att vara en delvis onödig omgång att inrätta ett nytt institut för en
verksamhei som redan befinlliga krediiinsliiui skulle kunna svara för. Från
denna synpunkt finns det anledning atl parallellt studera en ordning som
innebär att de kreditinslilul som i dag avses ha fortsatta uppgifier inom
fastighetskreditgivningen till bostadsbyggandet, dvs. Konungariket Sveriges
siadshypotckskassa. Svensk bostadsfinansierings aktiebolag BOFAB och
Sparbankernas Inteckningsaktiebolag (SPINTAB) även svarar för såväl upplåning
som utlåning och låneförvaltning i fråga om energispariån. Alt lägga
långivningen på dessa bostadsinstitui kan te sig naturiig med hänsyn till alt
energispariånen är av långfristig nalur.
Enligt
energihushållningsdelegationen skulle ett sådant system emellertid innebära
vissa problem för den enskilde. Antalet instanser som denne behöver ha kontakt
med skulle öka. Särskilt problematiskt blir det enligt delegationen om både
bostadslån och energispariån utgår samtidigt. Häremol kan anföras atl kravel på
fortsatt smidighet i systemet inte i och för sig behöver innebära att avgörande
vikt måsle läggas vid enbart hur många instanser som den enskilde behöver ha kontakt
med. Det väsenlliga måste vara atl systemet i sin helhet kan förväntas fungera
på ett smidigl säll. Om bosladsinsiiiuien fick svara för uibeialningarna skulle
även banksysiemei i övrigi kunna medverka. En sådan medverkan skulle innebära
bl. a. all ett vitt förgrenat nät av bankkontor kommer att stå lill förfogande
för den som behöver lån för energisparåtgärder. För den enskilde kan det också
ofta te sig mera naluriigl att i frågor som rör fastigheisbelåning i försia
hand vända sig till en bank. Vidare skulle det innebära en avlastning av den
statliga låneadminisirationen om lånehanieringen eller delar av den läggs på
kreditinrättningarna.
Jag
har övervägt ett system enligt vilket de bostadsinstitui som jag har nämnl i
det föregående handhar både upplåning och ulbelalning i fråga om energispariån
samtidigt som kravel på fortsatt smidighet i fråga om den enskildes möjligheler
att få slöd beaktas. Institutens uppgift i ett sådani sysiem skulle bli närmasi
- som energihushållningsdelegationen har framhållit - att verkställa
utbetalningar på anmodan av lånemyndighelerna saml alt slå för
låneadminisirationen. Delegationen ansåg för sin del atl det är högst tveksamt
om de nuvarande instituten skulle ålaga sig denna omfattande administrativa
verksamhet. Vid konlakler mellan förelrädare för regeringskansliel och de tre
bosladsinsiiiuien har det efter vad jag har erfaril emellerlid framkommit att
instituten är inlresserade av att medverka till en lösning av del slag som jag
nu har angell. Enligt vad jag har inhämtat förutsätter instituten, i enlighel
med vad majoriieten i riksbanksruDmäktige
Prop. 1978/79:115 40
har
föreslagit, att staten inför en kreditgaranti som säkerhei för lån från
instituten.
Vid
de kontakter som har förevarit mellan bostadsinstitulen och företrädare för
regeringskansliet har föQande ordning diskuterats.
Energispariånen skulle
beviQas utan föregående kreditisk prövning från institutens sida. Prövning av
låneförutsättningar och villkor för lån skulle liksom hittills ankomma på
lånemyndigheterna. Säkerhet för lånen skulle lämnas i form av statlig
lånegaranti. Reglema för långivningen skulle även i fortsättningen fastställas
av statsmakterna. Räntevillkoren skulle dock få bestämmas av instituten med
ledning av deras kostnader för upplåning efter samma principer som gäller i
fråga om bottenlån.
Vad som har diskuterats
skulle innebära att den direkta statliga långivningen upphör. Av detta föQer
bl. a. att nuvarande möjligheter till förskott på lån försvinner. Enligt
energihushållningsdelegationen kan det i och för sig tänkas att
bostadsinstituten betalar ut lån i förskott. Bostadsinstituten anser enligt vad
jag har inhämtat det emellertid vara angeläget att nuvarande uppdelning på
långa och korta krediter behålls. Det skulle nämligen kunna innebära vissa
problem med kapitalanskaffningen om instituten tvingades all genom förskott
svara för all kreditgivning under byggnadstiden. Instituten har därför fört
fram tanken att institut och banker tar ett kollektivt ansvar för
byggnadskreditgivningen till energisparåtgärder i bostadshus. Del skulle då i
övrigt fl ankomma på krediimarknaden att själv bestämma den närmare
fördelningen mellan sedvanliga byggnadskrediler och förskott på lån från
instituten. Föratt minska eller eliminera problem i samband med byggnadskreditgivningen
har del ansetts vara nödvändigt att den statliga lånegarantin utvidgas till att
gälla även krediter under byggnadstiden. Härigenom uppnås bl. a. att banklagens
bestämmelserom kreditvärde blir uppfyllda och således inte möjliga att åberopa
som skäl för att vägra byggnadskreditiv.
I fråga om hur
långivningen slutligen skall fördelas har från de tre bostadsinstituten bl. a.
den tanken förts fram alt de byggnadskrediigivande bankerna borde kunna få
svara även för de slutliga lånen i viss omfattning. Framför allt i fråga om små
lån har detta ansetts vara en lämplig ordning.
Enligt vad som har
framkommit vid de överiäggningar som har förevarit skulle en statlig
kreditgaranti för lån från krediimarknaden lill energisparande åtgärder inom
bostadsbeståndet kunna innebära att staten ikläder sig borgensansvar gentemot
viss långivare för låntagarens skuld. 1 princip kan långivaren så snarl
belalning uieblir kräva att staten infriar sill ansvars-åtagande. Av praktiska
skäl skulle dock, med mönsier från andra liknande kreditgarantisystem, normalt
den ordningen tillämpas atl långivaren svarar för alla indrivningsåtgärder fram
t. o. m. eventuellt exekutivt förfarande. Först när en föriust på detta sätl
har konstaterats skulle staien lösa in lånet.
Prop.
1978/79:115 41
Som
jag redan har nämnt finns del ett påtagligt intresse från de tre
bostadsinstilutens sida för den i det föregående skisserade ordningen. Även jag
anser att en sådan ordning kan vara av intresse som ett alternativ till den av
energihushållningsdelegationen föreslagna ordningen. Äv väsentlig betydelse är
emellertid som riksdagen har uttalat, att en ny finansieringsordning inte flr
medföra någon försämring i den enskildes möjligheter att på ett smidigl sätt fa
det stöd som denne är berättigad lill. A v särskild belydelse i del sammanhängd
är atl det skapas fullgoda garantier för all krediter under byggnadstiden
lämnas utan slörningar. Jag anser vidare att ett nytt finansieringssyslem
måste bedömas med hänsyn lill möjlighelerna alt del skall kunna fungera inom
ramen för en eveniuell kommunalisering av beslulen i energisparfrägor. Frågan
om vilken ordning som är lämplig för finansiering av energispariån behöver
därför övervägas ytterligare. Härtill kommer atl del inle kan ställas fullständiga
garantier för att en ny ordning, praktiskt sett, kan börja tillämpas redan den
I juli 1979.
Mot
denna bakgrund är jag inte nu beredd att ta slutlig ställning till de framlida
formerna för finansiering av energispariånen. Jag räknar med atl kunna återkomma
till denna fråga under hösten 1979 i sådan lid all riksdagen kan beslula om
finansieringsformen före kalenderårsskifiei 1979/1980. 1 avvaktan härpå
förordarjag att nuvarande ordning för energispariån skall lillämpas under hela
år 1979.
Utgifterna
för de lån som beviQas under andra halvåret 1979 bör liksom beträffande
långivningen hittills bestridas från anslagel Bil. Vissa energibesparande
åtgärder inom bostadsområdet m. m. Den ram- och anslagsteknik som hittills har
tillämpats i fråga om lån- och bidragsgivningen lill energisparäigärder innebär
atl anslag har anvisats med samma belopp som den av riksdagen fastställda
beslutsramen. Del är dock svårt att nu exakt bedöma hur stor del av ramen för
beslul om bidrag och lån för energibesparande ålgärder i bostadshus under
budgetåret 1979/80 jag föreslår i det föQande genom beslut före utgången av år
1979 kommer att las i anspråk för lån. Med hänsyn härtill och efiersom det
erfarenhetsmässigt finns en betydande reservation på anslaget beroende på den
tid som förflyter mellan beslul och utbetalning beräknar jag inte nu några
särskilda medel för energispariån under anslagel för näsla budgetår.
Tillgängliga medel på anslagel, inkl. reservationer, lorde läcka behovet till
dess frågan om formerna för finansieringen av energispariån har slutbehandlats.
De ytterligare medel som kan komma atl behövas för atl täcka utgifterna för den
fortsatia långivningen bör kunna anvisas på tilläggsbudget. Till ram- och
anslagsfrågor i övrigi återkommer jag i del föQande.
7
Ramar och anslag
Jag
övergår nu till ram- och anslagsfrågor. Jag tar först upp anslaget B11. Vissa
energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet m. m. och börjar med
Prop. 1978/79:115 42
frågan
om ramar för beslul om lån och/eller bidrag under näsia budgelår. För
disposiiion av innevarande budgetårs anslag för olika ändamål gäller föQande av
riksdagen fastställda ramar för beslut om lån och bidra under budgetårel
1978/79.
Ram
för beslut
1.
Bidrag och lån för
energibesparande åtgärder 864 milj. kr. i bostadshus
2.
Bidrag för energibesparande
åtgärder i allmän- 10 milj. kr na samlingslokaler
3.
Bidrag för energibesparande
åtgärder i statliga 25 miQ. kr. byggnader
4.
Bidrag för energibesparande
ålgärder i kom- 40 milj. kr. munala och landstingskommunala byggnader
5.
Bidrag lill prototyp- och
demonsiralionsverk- 6,6 miQ. kr. samhet
6.
Bidrag lill kommuner för
rådgivning m. m. 60 milj. kr.
Härutöver
har riksdagen (prop. 1977/78:100 bil. 16, CU 977/78:31, rskr 1977/78:345)
bemyndigat regeringen att inom ramen för ett belopp av 400 miQ. kr. beslula om
utökning av de under 1-4 angivna ramarna om det behövs med hänsyn till främsi
sysselsättningsläget.
Beslutet
om energisparplanen innebär bl. a. atl programmet skall byggas upp stegvis med
en upptrappning av insatserna. Dåvarande departementschefen anförde i prop.
1977/78:76 atl hon förutsåg ell sammanlagt investeringsbehov för de
byggnadsåtgärder som föranleds av programmel om ca 1,8 miQarder kr. för
budgetåret 1978/79, ca 2,7 miQarder kr. budgetåret 1979/80 och ca 3,6 miQarder
kr. budgetåret 1980/81. Beloppen avsåg det prisläge som antogs råda år 1978/79.
De angivna beloppen omfattade del lolala invesie-ringsbehovei för insaiser inom
såväl bostadsdepartementets som industridepartementets ansvarsområden. Den då
angivna nivån för budgetåret 1979/80 finner även jag lämplig.
Ramarna
för beslul om lån och bidrag anger de högsta belopp inom vilka
bostadslånemyndigheierna är bemyndigade att besluta om åtaganden för olika
ändamål. Del är därvid ovidkommande hur dessa åtaganden finansieras. Jag har i
det föregående (avsnilt 6) förordal atl energispariån skall utgå av medel från
statsbudgeten under hela kalenderåret 1979. Frågan om hur energispariånen skall
finansieras för liden därefter - över sialsbudgelen eller av medel från
krediimarknaden - påverkar inle beräkningen av ramarna. Prövningen av lånens
storiek och övriga förutsättningar för lån kommer allQämt all ulföras av de
myndigheter som svarar för den statliga bostads-långivningen. Vid en ändrad
finansiering kommer ramen att vara ett utiryck för del högsia sammanlagda
belopp intill vilket lånemyndighelerna får
Prop. 1978/79:115 43
godkänna
ansökningar om lån och bidrag till energisparande åtgärder
Med hänsyn härtill
föreslårjag att föQande ramar fastställs för beslul om lån och bidrag tlU
energibesparande åtgäider under budgetåret 1979/80.1 frågaom ramen för beslul
om stöd till energisparande åtgärder i statliga byggnader har jag därvid
samråti med chefen för budgetdepartementet.
Ram
för beslul
1. Bidrag
och lån för energibesparande ålgärder
ibosladshus 1 175 000 000 kr.
2.
Bidrag för energibesparande
ålgärder i allmänna samlingslokaler 10 000 000 kr.
3.
Stöd lill energibesparande
ålgärder i statliga
byggnader 10 000 000 kr.
4. Bidrag
och lån för energibesparande ålgärder
i
kommunala och landslingskommunala byggnader 90 000 000 kr.
Med
hänsyn till bl. a. sysselsättningseffekterna bör lån- och bidragsgivningen i
fråga om ålgärder i bostadshus fördelas jämnt under budgetåret. Det bör liksom
innevarande budgetår ankomma på regeringen all ulfärda närmare föreskrifter om
detta. Regeringen bör också liksom innevarande budgetår utverka riksdagens
bemyndigande att göra ulbyle mellan ramarna med hänsyn lill den fakiiska
efterfrågan för olika ändamål.
Utöver
de av mig nu föreslagna ramarna bordet finnas en planeringsreserv för
ytteriigare beslul om lån och bidrag för energisparande åtgärder i befintlig
bebyggelse under budgetåret 1979/80. Planeringsreserven bör disponeras på sätl
som är lämpligt med hänsyn främsi lill sysselsättningsläget. Jag föreslår att
planeringsreserven för näsla budgelår fastställs till 640 miQ. kr. Medel för
ändamålet bör dock ställas lill förfogande endasl i den mån planeringsreserven
fakiiski las i anspråk.
Jag
har i del föregående (avsniii 3.1) redovisat förslagom alt ökade medel skall
ställas lill förfogande för bidrag tUl kommunerna for rådgivnings- och
besiktningsverksamhet under en lid av tre år. För bidrag för budgetårel 1979/80
förordarjag en beslutsram av 95 miQ. kr. För bidrag under vart och ett av
budgetåren 1980/81 och 1981/82 bör gälla en preliminär ram om samma belopp.
Inom dessa ramar bör också bestridas kostnader för informaiion och utbildning
av förtroendevalda och vissa anslällda inom kommunerna. På samma säll som under
innevarande budgelår bör det, enligt vad jag tidigare anfört, ankomma på
regeringen atl meddela närmare bestämmelser om dispositionen av dessa medel.
Liksom
under innevarande budgetår bör särskilda medel ställas lill förfogande för
koslnader för framställning av studiematerial m. m. tili fonblld-nlngsverksamhei
för yrkesverksamma saml för övrig information m. m. om energisparstödet. Jag
beräknar medelsbehovel till sammanlagl 3 milj. kr. under budgetåret 1979/80.
Medlen till fonbildningsverksamhet bör liksom innevarande budgelår disponeras
av statens planverk. Del bör ankomma på
Prop.
1978/79:115 44
regeringen
all meddela närmare bestämmelser om användningen av de föreslagna medlen.
Med
hänvisning till vad jag har anförl i del föregående (avsnitt 3.2) beräknar jag
de sammanlagda kostnaderna för den energUnriktade utveckllngs-och
demonsirationsyerksamheien lill 31,2 miQ. kr. under näsla budgetår.
Sedan budgetåret 1975/76
finansieras den energiinriktade verksamhet som administreras av statens råd för
byggnadsforskning delvis genom atl en viss andel av de avgiftsmedel som
lillförs fonden för byggnadsforskning används för energiinriktad verksamhet
(prop. 1975:30,CU 1975:28, rskr 1975:203, NU 1975:30, rskr 1975:202). Dessa
medel har hittills disponerats för verksamhei inom industrideparlemeniels ansvarsområde.
Efter samråd med statsrådet Tham förordarjag att dessa medel fr. o. m. 1979/80
utnyttjas för alt finansiera den energiinriktade utvecklings- och
demonstraiionsverksamheten inom bostadsdepartementets ansvarsområde. Av de
medel som inflyter till fonden lor byggnadsforskning bör under budgetåret
1979/80 13 milj. kr. disponeras för energiändamål. Regeringen medgav den 2
november 1978 alt rådel, ulöver de medel som anvisats på anslagel till
energiforskning under industridepartementets huvudlitel, inom ramen för i
fonden tillgängliga medel fick disponera 4 miQ. kr. för planeringoch uppföQning
av forskningsinriktal experimentbyggande. Dessa medel betraktades som ett
förskott för vilket fonden skulle kompenseras vid medelsberäkningen för
budgetåret 1979/80. Av kostnaderna för verksamheten bör således 9 miQ. kr.
bestridas av avgiftsmedel inom fonden för byggnadsforskning under budgetåret
1979/ 80.
Mot
denna bakgrund förordarjag atl medel lill energiinriktad urveckUngs-och
demonstrationsverksamhet ställs till förfogande för statens råd för byggnadsforskning
från förevarande anslag inlill ett belopp av 22,2 milj. kr. under budgetåret
1979/80. Rådet behöver för sin planering av verksamheien kunna göra åtaganden
även för följande budgetår. Jag anser atl rådel under budgetåret 1979/80 bör
kunna göra sådana åtaganden för budgetåren 1980/81 och 1981/82 inlill 23 resp.
13 miQ. kr.
1
del föregående (avsnitt 2.1) har jag redogjort för vissa pågående och planerade
undersökningar av effekterna av energisparstödel. Av den inrikl-ningjag
lidigare förordal förden energiinriklade utvecklings- och
demonstra-lionsverksamheien följer all siaiens råd för byggnadsforskning inom
ramen för de medel som rådel disponerar för denna verksamhei även avses svara
för slöd lill sådani prakliskl inriklal ulvecklingsarbete som har nära
anknyining till genomforandel av energisparplanen. Härutöver behöver särskilda
medel beräknas för vissa undersökningar som direkl föranleds av den förestående
omprövningen av energisparprogrammet. Jag beräknar medelsbehovet under
budgetårel 1979/80 till 4,3 miQ. kr. Del bör ankomma på regeringen att beslula
om ulbelalning av dessa medel eller att meddela närmare bestämmelser härom.
Prop. 1978/79:115 45
Den
anslagsleknik som har tillämpats under detla anslag under lidigare budgetår har
inneburil alt ansåg har anvisats med belopp som har motsvarat summan av
beslutade ramar och övriga beräknade ulgifter under anslagel. Jag har lidigare
vid redovisningen av mina överväganden i fråga om den fortsatta finansieringen
av lån lill energibesparande ålgärder i bostadshus m. m. sagt attjag inle nu är
beredd att beräkna det slulliga behovet av medel till sådana lån. Med hänsyn
härtill och till de beräkningar i övrigt somjag har redovisal beräknar jag nu
anslagel lill vissa energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet m. m. för
budgetåret 1979/80 till sammanlagt 498,5 miQ. kr.
Vid min anmälan till prop.
1978/79:100 (bil. 16) av det under fonden för låneunderstöd uppförda
invesieringsanslaget lill Lån liU experimenlbyggande m. m. förordade jag en ram
för beslut om lån till experimentbyggande om 25 miQ. kr. förbudgelårel
1979/80och preliminära ramarom 20 miQ. kr. förvart och ett av budgetåren
1980/81 och 1981/82. Jag förordar emellertid nu-med hänvisning till vad jag har
anfört i det föregående (avsnitt 5) - atl ramen för beslul under budgetåret
1979/80 fastställs till 41 milj. kr. samt alt de preliminära ramarna för
budgetåren 1980/81 och 1981/82 bestäms till resp. 32 och 17 miQ. kr. De här
redovisade förslagen föranleder dock ingen ändring av det i budgetproposition
beräknade behovet av medel lill ulbetalning av lån under näsla budgelår.
Vid
rådets planering av verksamheien beräknas betydande belopp inom beslutsramen
komma atl avsättas för vissa siörre projeki. För atl inte onödigtvis försälta
rådet i en tvångssituation i samband med förhandlingar om sådana projeki kort
före ett budgelårsskifie bör oförbrukad del av beslutsramen för vardera av
budgetåren 1978/79 och 1979/80 kunna UtnytQas även under närmasi påföQande budgetår.
Med hänsyn till den flexibilitet i utnyttjande av medlen som därmed uppnås och
med hänsyn till den volym som experimenibyggnadsverksamheten kommer alt ha fr.
o. m. nästa budgelår finner jag att det inte längre bör föreligga något behov
av att, så som tidigare, under löpande budgelår kunna göra omfördelningar
mellan de båda beslulsramarna för lån till experimenlbyggande och för bidrag
för planering och uppföQning av experimenlbyggande.
8
Hemställan
Med
hänvisning lill vad jag nu har anfört hemsläller jag atl regeringen föreslår
riksdagen alt
1.
bemyndiga regeringen all under
de fömisäiiningar som jag har angell i det föregående besluta om grundema för
slalligl slöd till energibesparande ålgärder i bostadshus m. m. såvitt gäller
slödberätligade åtgärder och energisparbidragets storlek,
2.
godkänna vad jag har förordal i
fråga om räniebidrag för lån lill energibesparande ålgärder i småhus.
Prop. 1978/79:115 46
3.
bemyndiga regeringen att
besluta om grunderna för statligt stöd till energibesparande åtgärder i kommunala
och landslingskommunala byggnader såviti gäller slödberätligade åtgärder saml
godkänna vad jag har förordat i fråga om lån till sådana åtgärder i vissa fall,
4.
godkänna vad jag har förordat i
fråga om finansieringen av lån till energibesparande ålgärder,
5.
medge att bidrag och lån lill
energibesparande ålgärder i bostadshus m. m. beviljas intill ett belopp av 1
175 000 000 kr. under budgetåret 1979/80,
6.
medge alt bidrag till
energibesparande åtgärder i allmänna samlingslokaler beviQas intill ett belopp
av 10 000 000 kr. under budgetårel 1979/ 80.
7.
medge all bidrag och lån lill
energibesparande ålgärder i kommunala och landstingskommunala byggnader beviQas
inlill ett belopp av 90 000 000 kr. under budgetåret 1979/80,
8.
medge att stöd till
energibesparande ålgärder inom statliga byggnader beviQas intill ett belopp av
10 000 000 kr. under budgetåret 1979/80,
9.
bemyndiga regeringen att under
de förulsältningar som har angetts i det föregående beslula om ulbyle mellan de
under 5-8 angivna ramarna,
10.
medge regeringen att inom ramen
fören planeringsreserv av 640 000 000 kr. besluta om utökning av de under 5-8
angivna ramarna enligt de grunder som har förordat,
11.
medge att anslaget Vissa
energibesparande ålgärder inom bostadsbeståndet m. m. disponeras för
energiinriktad utvecklings- och demonstraiionsverksamhet m. m. inlill eit
belopp av 22 200 000 kr. under budgetåret 1979/80,
12.
medge att beslul i fråga om
slöd under budgetåren 1980/81 och 1981/82 till energiinriktad utvecklings- och
demonstraiionsverksamhet preliminärt får meddelas intill ett belopp av resp.
23 000 000 kr. och 13 000 000 kr.
13.
medge att bidrag till
kommunerna för rådgivnings- och besiktningsverksamhei m. m. beviljas inlill
eti belopp av 95 000 000 kr. under budgetåret 1979/80,
14.
medge alt beslul i fråga om bidrag
under vart och ett av budgetåren 1980/ 81 och 1981/82 till kommunema för
rådgivnings- och besiktningsverksamhei m. m. preliminärt får meddelas intill
ett belopp av 95 000000 kr.,
15.
lill Vissa energibesparande
åtgärder inom bostadsbeståndet m. m. för budgetåret 1979/80 under trettonde
huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 498 500 000 kr.,
16.
medge att lån lill
experimenlbyggande m. m. beviljas inlill ett belopp av 41 000 000 kr. under
budgetåret 1979/80, liksom att outnyttjad del av denna ram flr utnyttjas även
under budgetåret 1980/81,
opaginerad Kontrollera mot PDF
17.
medge att outnyttjad del av ram
för beslut under innevarande budgetår om lån till experimentbyggande m. m. får
utnyttjas även under budgetåret 1979/80,
18.
medge att beslut i fråga om lån
under budgetåren 1980/81 och 1981/82 till experimenlbyggande m. m. preliminärt
får meddelas intill ett belopp av resp. 32 000 000 kr. och 17 000 000 kr.
Prop. 1978/79:115 48
Innehåll
1
Inledning..................................................... ..... 1
2
Energisparstödet.......................................... ..... 2
2.1
Energianvändningens struktur
och sparmål.. 2
2.2
Energisparstödets inriktning
och omfattning 8
2.2.1
Energisparstöd till bosläder.............. 8
2.2.2
Energisparstöd till kommunala
byggnader m. m. 18
3 Rådgivnings-
och demonstraiionsverksamhet...... 20
3.1
Kommunal information,
rådgivning och besiklning 20
3.2
Utvecklings- och
demonstraiionsverksamhet mm 25
4 Ändringar
i byggnadsstadgan m. m................... 27
4.1
Av energikommissionen
föreslagna ändringar i byggnadsstadgan 28
4.2
Av planverkets föreslagna
ändringar i byggnadsstadgan.. 28
4.3
Vissa komplelterande frågor...... *............. ... 31
5
Utvidgad
experimentbyggnadsverksamhet m. m. inom solvärmeområdel 33
6
Kapilalmarknadsfinansiering av
energispariån....... 36
7
Ramar och anslag......................................... ... 41
8
Hemslällan................................................... ... 45
Bilagor
till bilaga 3 ingår i separat bilagedel.
Bilaga
3.1 Sammanfattning av bostadsstyrelsens utvärdering av energisparstödet till
bostäder budgetåret 1977/78
Bilaga
3.2 Gällande rätt, förslag från statens planverk om ändring i 54, 61 och 64 §§
byggnadsstadgan, samt sammanställning av remissynpunkter över verkets förslag
Bilaga
3.3 Sammanfattning av energihushållningsdelegationens förslag angående
finansiering av energispariån fr. o. m. budgetåret 1979/80 samt
riksbanksfullmäktiges yttrande över förslaget
Bilaga
3.4 Sammanfattning av gällande ordning i fråga om energisparstöd inom
bostadssektorn m. m. samt vissa anslagsframställningar
opaginerad Kontrollera mot PDF
Regeringens
proposition
1978/79:115
Bilaga 4 Budgetdepartementet
Riktlinjer för energipolitiken
såvitt avser
budgetdepartementets
verksamhetsområde
Prop.
1978/79:115 Bilaga 4 Budgetdepartementet 1
Bilaga 4
Utdrag
BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid
regeringssammanträde 1979-03-01
Föredragande:
statsrådet Mundebo
.\nmälan
till proposition om riktlinjer för energipolitiken såvitt avser budgetdepartementets
verksamhetsområde
1
Inledning
Energibeskattningen
kan f n. i allt väsentligt jämställas med annan av främst statsfinansiella skäl
motiverad indirekt beskattning. Utan tvekan är dock skatteinstrumentet ett
medel som i vart fall på något längre sikt erbjuder goda möjligheter att
påverka energitillförseln och energianvändningen i en från samhällssynpunkt
önskvärd riktning. Regeringen har därför tidigare i dag utfärdat direktiv till
en utredning om beskattningen av energi m.m. Kommitténs huvuduppgift blir att
karilägga förutsättningama för en omläggning av energibeskattningen så atl den
bätire tillgodoser de energipolitiska intressena. En sådan omläggning behöver
inle innebära att beskattningens statsfmansiella betydelse minskar.
Vissa
energiskattefrågor bör dock, som statsrådet Tham tidigare denna dag också har aviserat,
las upp till behandling redan nu. Således har Svensk Metanolutveckling AB
hemställt om lindringar i beskattningen av metanol. Svenska Esso AB,
Saab-Scania AB och Nya Drosktrafikför-eningen ek. för. m. fl. har begärt
sänkning av skatten på gasol eller att nu gällande relation mellan
skatteuttaget på bensin och gasol behålls. De ekonomiska villkoren vid
utnyttjande av andra drivmedel än de traditionella är, .som statsrådet Tham
har påpekat, en betydelsefull fråga. Jag avser därför att la upp den i del
föQande.
Jag
tar vidare upp frågan om en höjning av energiskalten på mineraloljor.
2
Föredragandens överväganden
Energibeskattningen
består av ett flertal olika indirekta skatter. Således utgår allmän energiskatt
enligt lagen (1957:262) om allmän energiskatt på 1 Riksdagen 1978179. I .saml. Nr
115. Bilaga 4
Prop. 1978/79:115 Bilaga 4 Budgetdepartementet 2
bensin, gasol, motorbrännoQa, eldningsoQa, kolbränslen och
elkraft. Mervärdeskatt utgår på andra bränslen än sådana som omfattas av den allmänna
energiskatten. Bensin och gasol beskattas därutöver särskilt enligt
bensinskattelagen (1961: 372) resp. förordningen (1964: 352) om gasolskatt.
Fordon inrättade för drift med annat drivmedel än bensin eller gasol jämte
vissa tyngre släpvagnar träffas av kilometerskatt enligt vägtrafikskattelagen
(1973:601). Slutligen utgår avgift på bensin och mineraloQor enligt lagen
(1973:1216) om särskild beredskapsavgift för oQeprodukter.
Beskattningen av metanol och gasol m. m.
Metanol och andra s. k. motoralkoholer beskattas f. n. på
samma sätt som bensin under förutsättning att de är avsedda för användning till
motordrift. För bensin och sådana motoralkoholer utgår allmän energiskatt med
34 öre per liter och bensinskatt med 68 öre per liter. Vidare utgår särskild
beredskapsavgift med 7 öre per liter. Den totala skattebelastningen för bensin
och motoralkoholer är således 102 öre per liter jämte beredskapsavgift om 7
öre per liter.
För gasol utgår i princip allmän energiskatt med 26 öre
per liter och gasolskatt med 29 öre per liter, dvs. totalt 55 öre per liter.
Som statsrådet Tham tidigare har anfört har metanol och
andra motoralkoholer endast ungefär hälften av bensinens energiinnehåll.
Skatten är däremot densamma för de båda drivmedlen. Detta förhållande försvårar
naturligtvis de utökade prov med syntetiska drivmedel, främst metanol, som
Svensk Metanolutveckling AB avser att genomföra.
Som
statsrådet Tham tidigare i dag har uttalat bör åtgärder som främjar en övergång
till andra drivmedel än de traditionella stimuleras. Jag föreslår därför att
det sammanlagda uttaget av bensinskatt och allmän energiskatt på motoralkoholer
sänks till hälften av det nuvarande skatteuttaget. Den föreslagna sänkningen av
skatten på motoralkoholer bör i sin helhet åstadkommas genom en nedsättning av
bensinskatten.
Beträffande beskattningen av gasol har statsrådet Tham
tidigare som sin mening uttalat att relationen mellan nu gällande skatte- och
avgiftsuttag på bensin och gasol lills vidare i huvudsak bör behållas. Jag
delar denna uppfattning.
Jag vill i detta sammanhang erinra om att det enligt
gällande bestämmelser är fordonsägaren som är skattskyldig till gasolskatt.
Detta förhållande utgör f n. inget problem, då endast ett fåtal fordon är
inrättade för gasoldrift. Skulle antalet sådana fordon öka kraftigt, uppstår
givetvis praktiska olägenheter med ett slort antal skattskyldiga. Det kan då
finnas anledning att återkomma med förslag lill ändrade bestämmelser på denna
punkt.
Nedsättning av induslrins energiskatt
Skatten på elektrisk kraft är 3 öre per kWh. För elkraft
som förbrukas i industriell verksamhet är skatten dock 2 öre per kWh för den
del av
Prop.
1978/79:115 Bilaga 4 Budgetdepartementet 3
förbrukningen
som överstiger 40 000 kWh per år. Skatten på mineraloljor är 40 kr. per m.
Skatten på energi som förbrukas i industriell tillverkning skall dock utgå med
högst 3 % av de tillverkade produkternas försäQnings-värde fritt fabrik. Genom
särskilda beslut för enskilda företag har regeringen för viss tidsperiod,
senast för år 1979, nedsatt denna procentsats till 1,3. Jag avser senare
föreslå att regeringen beslutar om en höjning av procentsatsen till 1,8 med
verkan från den 1 januari 1980.
Beskattningen
av mineraloljor m. m.
Skatt
utgår på motorbrännoQor, eldningsoljor, bunkeroQor och sådan fotogen som
möjliggör drift av snabbgående dieselmotorer i form av allmän energiskatt med
40 kr. per m.
Som
statsrådet Tham tidigare har anfört är skatten i förhållande till
energiinnehållet f n. väsentligt lägre på fossila oQor än på elektrisk kraft.
Detta talar för att skatten på oljor bör höjas. En sådan höjning bör på sikt
kunna bidra till att minska vårt oQeberoende genom att stimulera till
användning av andra bränslen och till hushållning med energi. Samtidigt är den
motiverad även av statsfinansiella skäl. Jag föreslår därför en fördubbling av
den allmänna energiskatten på motorbrännoQor, eldningsoQor, bunkeroQor och
sådan fotogen som möjliggör drift av snabbgående dieselmotorer. Ändringen bör
träda i kraft den 1 januari 1980.
De
föreslagna höjningarna av procentsatsen för nedsättning av energiskatt och av
skatten på mineraloQor kan beräknas ge en inkomstförstärkning om ca 600 miQ.
kr. per år.
3
Hemställan
Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen
att
aniaga inom budgetdepartementet upprättade förslag till
1.
lag om ändring i lagen (1961:
372) om bensinskatt,
2.
lag om ändring i lagen
(1957:262) om allmän energiskatt. Förslagen bör fogas till regeringsprotokollet
i detta ärende som Bilaga
4.1.
Prop. 1978/79:115 Bilaga 4 Budgetdepartementet 4
Bilaga 4.1
1 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1961:372) om bensinsliatt
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1961; 372) om
bensinskatt' skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Skatten utgår med sextioåtta öre Skatten utgår med sextioåtta öre
för
liter. per liter för vara som avses i I §
a)
och med sjutton öre per liter för metanol, etanol,
propylalkohol och isopropylalkohol. Blandas alkohol som nu har sagts i bensin
eller annan vara utgår skatt med sjutton öre per liter för den inblandade alkoholen
och med sextioåtta öre per liter för blandningen i övrigt.
Skatten beräknas efter varans fakturerade volym. I denna
skall dock icke inräknas smörjoQa som ttllsatts bensin för motordrift. Kan
skatten icke beräknas på sådant sätt eller sker faktureringen annorledes än
enligt vedertagna grunder, äger beskattningsmyndigheten fastställa grunder för
beräkning av volymen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.
' Lagen omtryckt 1975:274. Senaste lydelse av lagens mbrik
1975:274. 2 Senaste lydelse 1978:117.
Prop. 1978/79:115
Bilaga 4 Budgetdepartementet 5
2
Förslag till
Lag
om ändring i Jagen (1957:262) om allmän energiskatt
Härigenom föreskrivs att bilagan ttll lagen (1957: 262) om
Imän energiskatt skall ha nedan angivna lydelse.
Bilaga till lagen (1957:262) om allmän energiskatt
Nuvarande lydelse
Förteckning över vissa bränslen för vilka allmän
energiskatt skall erläggas
Tulllaxe- Bränsle Skattesats
nummer
ur 27.01 Stenkol.............................................. 12 kr. för ton
ur 27.01 Stenkolsstybb samt stenkolsbriketter
och liknande fasta bränslen, fram
ställda av stenkol ............................ 6 kr. för ton
ur 27.02 Brunkolsbriketter ........................... ........ 6 kr. för ton
ur 27.04 Koks och koksbriketter .................. ....... 14 kr. för ton
ur 27.04 Koksstybb......................................... ........ 6 kr. för ton
ur 27.10 Fotogen
med tillsats som möjliggör
drift av snabbgående dieselmotor ... ...... 40 kr. för m'
ur 27.10 Motorbrännoljor, eldningsoljor och
bunkeroljor ....................................... 40 kr. för m'
Anm. Skallen på oljor beräknas efter varans fakturerade
volym. Kan skatten icke beräknas på sådant sätt eller sker fakturering
annorledes än enligt vedertagna grunder, äger beskattnings-myndigheten
fastställa grunder för beräkning av volymen.
Förestagen lydelse
Pärteckning över vissa bränslen för vilka allmän
energiskatt skall erläggas
Tulltaxe- Bränsle Skattesats
nummer
ur 27.01 Stenkol.............................................. ....... 12 kr. för ton
ur 27.01 Stenkolsstybb samt stenkolsbriketter
och liknande fasta bränslen, fram
ställda av stenkol ............................ ........ 6 kr. för ton
ur 27.02 Brunkolsbriketter.............................. ........ 6 kr. för ton
ur 27.04 Koks och koksbriketter..................... ....... 14 kr. för ton
ur 27.04 Koksstybb......................................... ........ 6 kr. för ton
ur 27.10 Fotogen med tillsats som möjliggör
drift av snabbgående dieselmotor ... ...... SO kr. för m'
ur 27.10 Motorbrännoljor, eldningsoljor och
bunkeroljor ...................................... SO kr. för m
Anm. Skallen på oljor beräknas efter varans fakturerade
volym. Kan skatten icke beräknas på sådant sätl eller sker fakturering
annorledes än enligt vedertagna grunder, äger beskattningsmyndighelen
fastställa grunder för beräkning av volymen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980. ' Lagen
omtryckt 1975:272. Senaste lydelse av lagens rubrik 1975:272.
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 1
Bilaga l.l
Energi
Sammanfattning av och remissyttranden över
energikommissionens betänkanden SOU 1978:17 och 49
Innehåll
1 Sammanfattning av energikommissionens betänkanden 3
1 .'1 Inledning............................................................... ..... 3
1.2 Energi - bakgrund, begrepp och
samband................ ..... 3
1.3 Historik...................................................................... 6
1.4 Inriktningen av energipolitiken................................. ... 10
1.5 Referensprognos...................................................... ... 13
1.6 Energialternativens förutsättningar.......................... ... 16
1.6.1 Energianvändning och energihushållning.......... 16
1.6.2 Energitillförsel och
energidislribulion................. 20
1.6.3 Energipoliliska styrmedel................................... 24
1.6.4 Forskning, utveckling och
demonstration inom energiområdet 28
1.6.5 Värdering av bieffekter och risker..................... ... 29
1.6.6 MiQö och säkerhet .......................................... ... 30
1.7 Utgångspunkier för sammansättning
av alternativa energiprogram 33
1.8 Energialternativ........................................................ ... 35
1.8.1 Vissa ekonomiska förutsättningar..................... ... 35
1.8.2 Alternativa energiprognoser............................. 36
1.8.3 Energikommissionens alternativ ...................... 37
1.8.3.1 Energianvändning................................... 37
1.8.3.2 Energitillförsel och omvandling............... 39
1.8.3.3 Ekonomi.................................................. 43
1.8.3.4 Sysselsättning ....................................... 45
1.8.3.5 Miljöbelastning ....................................... 46
1.9 Utvärdering
av energialternativen 52
1.10................................................................................ Kommissionens
överväganden och förslag 55
1.10.1....................................................................... Överväganden 55
1.10.2....................................................................... Förslag
och rekommendationer 65
1.11................................................................................ Reservationer 72
l.l l.l Reservaiioner mot huvudbelänkandel ............. ... 72
1.11.2 Reservationer mot sluibelänkandei om säkerhei och
miQö ............................................................... ... 74
2 Remissyttrandena........................................................ 76
2.1 Remissförfarandet.................................................... ... 76
2.2 Energikommissionens arbeie och
överväganden m. m 77
2.2.1 Energipolitikens inrikining och
besluisbehov ..... 77
2.2.2 Försörjningstrygghel ....................................... ... 82
2.2.3 Slällningslagande till
energialternativen............ ... 85
2.2.4 Valel av lidsperspektiv ..................................... ... 86
2.2.5 Energiprognoser................................................ 87
2.2.6 Ekonomiska grundförutsättningar..................... 90
2.2.7 Samhällsekonomiska effekier............................ ... 91
1 Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 115. Del 2
Prop.
l91Hfl9:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 2
2.3 Förslag och rekommendalioner ................................ 96
2.3.1 Övergripande
styrmedel 96
2.3.1.1 Omläggning av energiskalten ................ 96
2.3.1.2 Energiprognoser och energistatistik
...... 103
2.3.1.3 Energisektorns kapitalförsörjning........... 104
2.3.1.4 Kommunal energiplanering..................... 109
2.3.2 Energihushållning 111
2.3.2.1 Uiredning om noll-lillväxi i
energianvändningen 111
2.3.2.2 Industri................................................... . 112
2.3.2.3 Samfärdsel.............................................. 118
2.3.2.4 Byggnader ............................................. 131
2.3.2.5 Övrigt ..................................................... . 145
2.3.2.6 Stödjande insaiser.................................. . 147
2.3.3 Bränsleförsörjning
148
2.3.3.1 Olja......................................................... 148
2.3.3.2 Naturgas................................................. . 153
2.3.3.3 Kol........................................................... 157
2.3.3.4 Uran och skiffer ...................................... .. 163
2.3.3.5 Torv......................................................... 168
2.3.3.6 Bränslen från biomassa.......................... 173
2.3.3.7 Syntetiska drivmedel............................... 182
2.3.4 Elförsörjning 186
2.3.4.1 Utgångspunkt ....................................... 186
2.3.4.2 Vattenkraft............................................. 187
2.3.4.3 Kärnkraft................................................. 191
2.3.4.4 Vindkraft ................................................ 200
2.3.4.5 Konventionell kondenskrafl..................... 203
2.3.4.6 Kraftvärmeverk....................................... 204
2.3.4.7 Industriellt mottryck .............................. 206
2.3.5 Värmeförsörjning 206
2.3.5.1 Fjärrvärme.............................................. 206
2.3.5.2 Spillvärme .............................................. 209
2.3.5.3 Elvärme .................................................. 209
2.3.5.4 Värmepumpar......................................... 210
2.3.5.5 Soluppvärmning ..................................... 211
2.3.6 Hälso-,
miQö- och säkerhetsrisker 214
2.3.6.1 Allmän bedömning.................................. . 214
2.3.6.2 Kärnkraftens fredliga uinyttjande .......... 215
2.3.6.3 Säkerheten mot olyckshändelser............ 215
2.3.6.4 Högaktivt avfall....................................... 223
2.3.6.5 Avfall från kol och oQa .......................... 224
2.3.6.6 Utsläpp av föroreningar från
bränslen .. 225
2.3.6.7 Organisation för siudier av
flödesenergi. 229
2.3.6.8 Strålning i bosläder................................. 230
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 3
1 Sammanfattning av energikommissionens betänkanden
1.1 Inledning
Energikommissionens huvuduppgifter har enligt direktiven
varit alt samla, utvärdera och redovisa material samt göra nödvändiga kompletterande
studier som kan Qäna som underlag för regeringens ställningstaganden och
förslag till riksdagen om den svenska energipolitikens inriktning för liden
fram till omkring år 1900.
1 sill huvudbetänkande (SOU 1978: 17) Energi redovisar
energikommissionen' utgångspunkter för energipolitiken, beräkningar och
bedömningar av några alternativa huvudinriktningar av energipolitiken för tiden
fram till år 1990 samt en översiktlig bedömning avseende tiden fram till
omkring år 2000.1 betänkandet redovisas också överväganden och förslag till
åtgärder som statsmakterna bör vidta.
1 slutbelänkandet (SOU 1978:49) Energi Hälso- miQö och
säkerhetsrisker redovisar kommissionen utöver vad som tagils upp i
huvudbelänkandel - utredningsresultat samt kommissionens bedömningar och ställningstaganden
beträffande hälsorisker, risker för stora olyckor och sabotage samt risker med
avfallshantering.
Kommissionens överväganden bygger i väsenlliga delar på
material som har tagits fram inom fem expertgrupper rörande säkerhet och miQö,
energitillförsel, energihushållning, styrmedel samt forskning och utveckling.
1.2 Energi bakgrund, begrepp och samband
Energins flöde och utnyttjande är den grundläggande
faktorn i det globala ekosystemet konsiaterar energikommissionen. Människan är
för sitt långsiktiga fortbestånd beroende av atl leva i harmoni med jordens
ekosystem av vilkel hon är en del. Detta gör alt människans energianvändning
mäste ske på sådant sätt att den i ett globalt perspektiv, och de avfallsprodukler
den genererar, inte äventyrar de funklioner och organismer på vilka vårt
ekosystem är uppbyggda.
Jordens tillgångar är begränsade. Några av dem förnyar sig
under förutsättning atl kretsloppet inte rubbas. Andra resurser förnyas inle
ulan UtnytQandet av dem innebär att tillgångarna definitivt minskar.
Utnyttjandet av leknik, råvaror och energi har möjliggjort
materiellt förbättrade levnadsförhållanden för stora delar av mänskligheten.
Fortsatt
' Generaldirektören Ove Rainer, ordförande,
förbundssekreteraren Björn Bergman, professorn Kai Curry-Lindahl,
riksdagsledamoten Birgitta Dahl, lekn. dr. Ingmar Eidem, förbundsordföranden
numera chefredaktören Lars Engqvist, riksdagsledamoten Birgitta Hambraeus,
direktören Olof Hörmander, docenten Bjöm Kjellström, författaren Per Kågeson,
biträdande överiäkaren Nils-Erik Landell, riksdagsledamoten Bengt Sjönell,
statssekreteraren numera statsrådet Cari Tham, ombudsmannen Ulf Westerberg och
riksdagsledamoten numera generalsekreteraren Anders Wijkman.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 4
teknisk
utveckling bör vad gäller resursutnyttjandet begränsas till vad jordens
tillgångar och ekosystemens kontinuerliga produktivitet tilllåter.
Miljökvaliteten och därmed mänsklighetens fortlevnadsmöjligheter får inte
äventyras. Detta innebär bl.a. att sådana energislag bör utnytQas som ger
minsta skadeverkningar för den mänskliga hälsan och miQön.
Av
särskild vikt är att undvika effekter som kvarslår och ackumuleras på lång
sikl. Ansträngningarna atl öka säkerhelen och minska skadeverkningarna från
vår nuvarande energianvändning bör intensifieras. En strävan bör vara all
ulforma beslut om energiförsörjningssystem för flexibilitet och framtida
handlingsfrihet.
En
logisk utgångspunkt för diskussion om framtida energisystem är att behandla det
mänskliga energiutnylQandet i relation till del globala ekosystemet och med
beaktande av de långsiktiga aspekterna.
Energisystemet kan
beskrivas på olika sätt. I en energitekniskt orienterad framställning
redovisas energiförsörjningen med utgångspunkt i tillgångar på och UtnytQande
av olika energiråvaror, energiomvandlings-anläggningar och distriburionssyslem.
För politiskt beslutsfattande
är en beskrivning av energisystemen med utgångspunkt i energins funktion i
samhället grundläggande. Frågor som då blir aktuella är energi och
sysselsättning, fördelningspolitiska aspekier, energi- och strukturomvandling,
maktfrågor i anslutning lill energiförsörjningen, individens utnytQande och
beroende av energi. Del har varit naturiigi för energikommissionen alt utifrån
grundläggande analyser av hälso- och miQöeffekter anlägga ett sådant mer
samhällsorienteral synsätt på energisystemen.
Energitillgångarna kan
delas in i två huvudkategorier, nämligen de genom solstrålningen förnyelsebara
energikällorna och de lagrade, ändliga energiråvarorna. Omsättningen i världens
energiförsörjningssystem bygger f.n. lill ca 15% på de förnyelsebara energikällorna.
Resterande 85% härrör från de ändliga energiråvarorna.
Till de förnyelsebara
energikällorna räknas direkt solstrålning och kort-tidslagrad solenergi i form
av bl.a. vattenkraft, vindkraft, växtmaterial, vågenergi och yQordvärme. Endast
hälften av den infallande solstrålningen når jordytan och ger där upphov till
fotosyntes, vindar, avdunstning, nederbörd och uppvärmning av jordytan.
Det är väsentligt att
skilja mellan den totala tillgången av en energikälla och dess tillgänglighet
för samhällel. Tillgängligheten beror på tekniska, miQömässiga och ekonomiska
förhållanden som förändras över tiden. De förnyelsebara energikällornas
tillgänglighet för industrisamhället har hit-lills varil relativt begränsade
och outvecklade.
De ändliga energiråvarorna
kan studeras i två kategorier, nämligen dels fossila bränslen som ulgör
långiidslagrad solenergi, t.ex. kol, olja, gas, skiffer och torv, dels
kärnbränslen, i. ex. uran och thorium som härrör från processen då jorden
bildades. Med hänsyn lill möjligheterna all i framtiden
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 5
fortsätta
atl utnytQa de ändliga energiråvarorna kan de delas upp i kategorierna
uthålliga och icke-uthålliga. Med uthålliga energiråvaror menar
energikommissionen sådana som kan utnytQas lill betydande delar i energiförsörjningssystemet
under något eller några hundra år. Med icke-uthålliga energiråvaror avses
sådana som endast kan ge betydande tillskott till världens energiförsörjning
under ytterligare några tiolal år.
I ett
globall perspekliv kan oQa och gas hänföras till kategorien ickeuthålliga
energiråvaror. Kol kan däremot betraktas som en mer uthållig energiråvara.
Kärnbränslets uthållighet är beroende av vilken teknik som UtnytQas. Uran som
bränsle för lättvattenreaktorer kan i ell globalt perspektiv belecknas som en
icke-uthållig energiråvara. UtnytQas däremot bridreaktorleknik beräknas
uthålligheten öka belydligt. För svenskt vidkommande är det i princip endasl
tre typer av lagrade, ändliga energiråvaror som kan ge belydande tillskott
till energiförsörjningen. De är uran, torv och skiffer.
Övriga
energitillgångar som det är tekniskt möjligl att omvandla till användbar form
är geotermisk energi och tidvattenenergi.
Med
energitillgångar avses de resurser (mineral, skog, vind, solstrålning elc.) på
jorden som innehåller sådan energi som kan utnytQas i praktiskt bruk.
Energiråvaror är energilillgångar i naturlig form men utvunna ur naturen (t.ex.
stenkol, råoQa, naturgas, ved, vind).
Ett
energiförsörjningssystem kan principiellt sägas bestå av energikällor eller
-råvaror, mellanled för anpassning av energiutbud lill energieflerfrågan saml
slutlig användning. Energibärare är energi i sådan form att den lämpar sig för
distribution till och slutlig användning hos förbrukare.
Enligt
mekanikens definition är energi den storhet som anger förmågan att utföra
arbete. Den inlernationella Sl-enheten för energi är joule (J), som är lika med
watt-sekund (ws). Elektrisk energi anges oftast i multiplar av enheten
watt-timme (Wh). Kommissionen använder huvudsakligen enheterna kilowatt-timme
(kWh = 1 000 Wh) och terawatt-timme (TWh = 1 miljard kWh).
De
energiformer som människan har direkt användning för är värme, Qus och
mekaniskt arbele. Alla andra energiformer - exempelvis lägesenergi, kärnenergi
och elektrisk energi - kan betraktas som "hjälp-former" för lagring
och distribution m.m. och måste omvandlas eller överföras till värme, Qus eller
mekaniskt arbete för att kunna utnytQas. Det är energiekonomiskt att ha så få övergångar
från en energiform till en annan med så små förluster som möjligt.
Energi
kan varken skapas eller förbrukas utan endasl omvandlas. Begrepp som
energiproduktion och energiförbrukning är alltså oegentliga påpekar
energikommissionen.
Vid
omvandling av elektrisk energi till mekaniskt arbete kan teoretiskt selt uppnås
100% verkningsgrad. Denna energiform har med andra ord hög energikvalitet. När
värmeenergi skall omvandlas till elektrisk eller
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 6
mekanisk energi blir verkningsgraden iägre. Värmeenergi
har alltså en lägre energikvalitet.
De olika energibärarnas egenskaper varierar. När
användaren väQer energibärare inverkar många faktorer, t.ex. tekniska
möjUgheter atl omvandla till önskad energiform, tillgång och kostnad,
lätthanterlighet, säkerhet, miQöpåverkan och möjlighelen till lagring och
transport. Energins kvalitet spelar också en viktig roll. Så t.ex. kräver väg-
eller luftburna fordon en energibärare med hög energitäthet, dvs. låg vikt och
liten volym.
I vissa sammanhang är elenergi nödvändig. Detta gäller t.
ex. belysning, vissa motorer, elektrokemiska processer och vissa processer som
kräver elugnar. I många industriella processer är dock den högtemperalurvärme
som man fär genom atl förbränna bränslen tillräcklig.
1.3 Historik
För en diskussion om energipoliliska handlingsalternativ
är den historiska utvecklingen och särskilt efterkrigstidens utveckling på
energiområdet av intresse. Detla gäller särskilt de förändringar på
energimarknaderna som har inträtt efter den s. k. oQekrisen hösten 1973-vintern
1974. Energikommissionen lämnar därför en redogörelse i stora drag för hur
Sveriges energikonsumtion och energitillförsel utvecklat sig från år 1945 lill
nu samt en översiktlig beskrivning av den energipolitik som har förts.
I slutet av 1940-talet uppgick energianvändningen till ca
120 TWh om året, varav 100-110 TWh i form av bränslen och resten som el. Äv
bränslena importerades inemot tre Qärdedelar. Mindre än hälften av denna import
bestod av oQa, resten av kol och koks. Bränsleimporten ökade med i genomsnitt
3% om året. Elproduktionen dominerades helt av vattenkraft. Av den slutliga
energianvändningen gick ca 45% lill industrin, 15% lill samfärdseln och 40%
till handel, hushåll och övriga användare.
Vid millen av 1950-talet hade användningen ökat till ca
175 TWh om året. Importen täckte även nu tre Qärdedelar av årsbehovet, men
oljan hade övertagit kolels roll som dominerande bränsle.
Förbrukningssektorernas andelar var i stört sett oförändrade.
OQans andel fortsatte att öka snabbt också under den
föQande tioårsperioden. Även vattenkraftproduktionen ökade snabbt under det
att tillförseln av fasta bränslen - importerade och inhemska - förlorade sin
tidigare belydelse uianför industrisektorn.
År 1965 uppgick energianvändningen till ca 285 TWh.
Konsumlionsök-ningen var i stort sett lika snabb inom samtliga sektorer och
andelarna säledes i huvudsak oförändrade år 1965 jämfört med år 1955.
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 7
Sveriges energibalans åren 1965 och 1970-1975 (exkl.
raffinaderiföriuster, inkl. bunkring för utrikes sjöfart)
1965
1970
1971
1972
1973
1974
1975
TWh(%)
TWh(%)
TWh(%)
TWh (96)
TWh(%)
TWh(%)
TWh (96)
Tilljörsel
Imponerade
fasta bränslen
25
(8)
IS
(5)
18
(4)
16
(4)
19
(5)
21
(5)
22 (5)
Olja"
202
(65)
307
(76)
295
(74)
309
(75)
315
(72)
285
(70)
289 (68)
Inhemska
brän-
slen*
31
(10)
34
(8)
34
(8)
34
(8)
40
(9)
41
(10)
41 (10)
Vattenkraft
och
kärnkraft
53
(17)
42
(10)
52
(13)
55
(13)
61
(14)
59
(14)
70 (17)
Netloimpon
av
el
4
(1)
2
(1)
1
(-)
1
(-)
3
(1)
1 (-)
Summa
tillförsel
311
(100)
405
(100)
401
(100)
415
(100)
436 (100)
409 (100)
423 (100)
Förluster
16
32
30
35
35
32
32
Användning
Induslri
125
(42)
153
(41)
150
(41)
154
(40)
164
(41)
166
(44)
165 (42)
Samfärdsel"
55
(19)
68
(18)
68
(18)
71
(19)
75
(19)
72
(19)
75 (19)
Handel,
hushåll
m. m.
("öv-
rigt")
115
(39)
152
(41)
153
(41)
155
(41)
162
(40)
139
(37)
151 (39)
Summa
använd-
ning"
295
(100)
373
(100)
371
(100)
380
(100)
401
(100)
377
(100)
391 (100)
" Därav bunkring 10 14 14 15 13 14 13
för utrikes sjöfart:
* Uppskattade värden 1965 och 1970-1972.
Beräkningsgrunderna ändrade 1973.
Källor: Ds Fi 1967:8 (avs. år 1965), SIND PM 1977:5 (avs.
är 1970-1972). SOS. Energi. Energiförsörjningen
1973-1975.
En ny faktor som började ge effeki mot slutet av
1960-talet var en starkt ökande efterfrågan på el för uppvärmning av bostäder
och fritidshus.
Under femårsperioden 1965-1970 ökade energianvändningen
med i genomsnitt 4,8% om året. Ökningen var långsammast inom industrin, 4,1 %,
medan energianvändningen inom samfärdseln ökade med 5,1% och för övriga ändamål
med 5,4% om året. Beroendet av oQeimport var oförändrat högt. Händelserna i
samband med kriget i Mellanöstern år 1967 hade dock inle påverkat den svenska
försörjningen alltför negativt och föranledde alllså inga direkia förändringar
i försörjningsbilden. En förskjutning av elproduktionen från vattenkraftverk
mol oQebaserade och sä småningom kärnbränslebaserade kraftverk hade emellertid
börjat. Elproduktionen blev samtidigt ett av de områden som sattes under deball
när en medveten miljöpolitik och fysisk riksplanering började etableras.
Med oljekrisen höslen 1973-vinlem 1974 inträdde för
Sverige liksom för de flesta industriländer radikalt nya förhällanden för
planering och verk-
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 8
samhet
inom energisektorn. Uppmärksamhelen riktades på nytt mol den känslighet för
slörningar på världsmarknaden som den stora oQeimporien innebär för det
industrialiserade samhället. Den starka prisstegringen på råoQa och
oQeprodukter gav nya ekonomiska planeringsförutsättningar för energianvändarna
både för kortsiktiga åtgärder och åtgärder med verkan först på lång sikt.
Den
svenska energipolitiken i början av år 1973 kan i huvuddrag sammanfattas
enligt följande:
Det
centrala målel är alt säkra energiförsörjningen. Ätgärder som vidtas i detta
syfte är
-
oQelagring som gardering mot
tillfälliga/plötsliga tillförselsvårigheter
-
viss beredskap för atl la fram
ersättningsbränslen (främst ved) vid sådana svårigheter
-
prospektering efter olja och
naturgas i Sverige och på Sveriges del av kontinentalsockeln samt förberedelser
för sådan prospektering också uianför Sverige
-
undersökningar av
förutsättningarna för nalurgasimport österifrån och eventuellt senare från väst
eller syd
-
fortsatt rationalisering och
förbättring av kraftproduktion och distribution, inkl. utvidgad nordisk
samköming
-
överväganden om möjligheterna
att utnyttja ännu outbyggd vattenkraft med hänsyn lill avvägningar mot andra
samhällsintressen t.ex. miljövården
-
arbeten för atl säkra
kärnbränsleförsörjningen, såsom Ransladspro-grammet, uranprospektering i
Norrland, verksamhet inom kärnbränslebolaget och internationellt samarbete på
anrikningsområdet.
Är
1973 inträffade två avgörande förändringar i förutsättningarna för den svenska
energipolitiken. Först beslutade riksdagen våren 1973 att inga beslut skulle
tas om att bygga ut kärnkraften ytteriigare i Sverige förrän ett nytt
beslutsunderlag förelåg. Sedan drabbades västvärldens oQetillförsel av kraftiga
störningar höslen 1973-vintern 1974 och därefter av snabba prisstegringar.
Mot
bakgrund härav inriktades de statliga planerings- och utredningsarbetena på
att förse statsmakterna med underiag för ett beslut i början av år 1975 om den
långsikliga energipolitiken. Pågående utredningar påskyndades, t.ex.
energiprognosutredningen (EPU) och utredningen om radioaktivt avfall
(Aka-utredningen), och vissa nya utredningar drogs igång, t. ex.
energiprogramkommittén (EPK) som hade i uppdrag att under mindre än ett år
ularbeta förslag lill ett forskningsprogram för hela energisektorn.
Under
intryck av oljekrisen 1973-1974 intensifierades också åtgärderna för atl möta
en ny liknande kris. Bl. a. inleddes arbeten för att förbättra
ransoneringsplaneringen och för att bygga upp lager av råoQa och oQeprodukter
m. m. utöver den beredskapslagring som fanns och var dimensionerad för
situationer med krig eller avspärrning.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 9
Utgångspunkten
för 1975 års energipoliliska program var att den energipolitiska planeringen
skulle förbättras och utvidgas till att i princip omfatta hela energiområdet.
Detta innebar all programmet inriktades starkt på hushållning med energi och en
medveten planering för inte bara tillförseln utan även användningen av energi.
Som
mål sattes att energikonsumtionens ökningstakt nu skulle begränsas till högst
2% i genomsnitt per år för perioden 1973-1985. För liden därefter skulle en
ytterligare nedpressning eftersträvas så att om möjligt en konstant nivå skulle
hållas från omkring år 1990.
Inom
ramen för det samlade 2-procenlmålet sattes ett särskilt mål för begränsning av
elkonsumtionens ökning. Användningen av elenergi skulle få öka med i genomsniii
högst 6% per år t.o.m. år 1985 mot 7-8% per år under 1960-talet. Med denna
tillväxttakt skulle behovet av elproduktion år 1985 bli nära 160 TWh varav 63
beräknades bli producerade i kärnkraftverk. Detta innebar all 13 aggregat
skulle vara i drift år 1985 om elkonsumtionen visade sig följa prognosen.
Förberedelser
gjordes för att införa en kommunal energiplanering och förbättra uppföQning och
statistik. Möjligheter infördes för staten att ställa villkor om
energieffektivitet vid tillstånd lill ny- eller utbyggnad av energikrävande
induslri. Informations- och utbildningsprogram inleddes. Statligt ekonomiskt
stöd infördes för dels energibesparande åtgärder i bostäder, dels industrins
investeringar för energieffektivare processer m. m. Skärpta normer för
byggnader (isolering osv.) infördes också. De innebar ungefär en halvering av
den beräknade energiåtgången i ett nytt hus byggt efter tidigare normer. Den
allmänna energiskatten höjdes.
Ett
treårsprogram för energiforskning lades upp och omfattade såväl produktion och
distribution som effektivt utnytQande av energi. Till de nya områden som
programmel introducerade hörde de förnyelsebara energikällorna.
De
nya riktlinjerna för elförsörjningen innebar dels en viss mindre utbyggnad av
vattenkraft, dels en fortsatt uibyggnad av kärnkraft - i förhållande till
kraflinduslrins tidigare planer dock i begränsad omfattning -dels, för den
elproduktion som skulle ske med oQa, en stark satsning på kombinerade el- och
värmeproduktionsanläggningar.
Försörjningen
med bränslen skulle tryggas genom bl. a. en aktiv statlig oQepolitik. Ett
statligt företag för kommersiell verksamhet på oQeområdet bildades. Del
statliga stödet för prospektering efter och utvinning av oQa och naturgas i
Sverige och utomlands uividgades och förstärktes. Principbeslul logs om
ytterligare beredskapslagring på oQeområdet för att förbättra uthålligheten
mot s. k. fredskriser. Vidare lades fast riktlinjer för eldistributionens
fortsalla omstrukturering med bl. a. ökat utrymme för lokala inlressen.
Hösten
1976 godkände riksdagen lag om allmänna Qärrvärmeanläggningar och våren 1977
antogs lag om kommunal energiplanering.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 10
Den
koalitionsregering som tillträdde efter valet i september 1976 uttryckte i sin
regeringsförklaring bl.a. en mer restriktiv inställning lill kärnkraft.
Riskerna med hantering av använt bränsle och högaktivt avfall betonades starkt.
Det framhölls att en satsning på kärnkraft inte kunde ske om inte dessa risker
bemästrades på ett betryggande sätt. Vidare ställdes i utsikt förslag om bl.a.
effektivare energianvändning, utbyggnad av kraftvärmeverk och industriell
mottrycksproduktion samt inriktning av energiforskningen på teknik för
förnyelsebara energikällor. För att förbereda nästa beslut om energipolitiken
skulle en särskild kommission tillkallas.
Våren 1977 antog riksdagen
regeringens förslag till lag om särskilt tillstånd att tillföra kärnreaktor
kämbränsle, den s. k. villkorslagen. Lagen innebär att frågor om hantering av
använt kärnbränsle och högaktivt avfall skall vara lösta innan en reaktor får
tas i drift.
Från
och med ingången av budgetåret 1977/78 har statsstödet till energibesparande
åtgärder i byggnader och inom näringslivet förstärkts.
Viss omfördelning av medel
har gjorts inom energiforskningsprogrammet. Insatserna på förnyelsebara
energikällor vindkraft, solenergi, m. m. - har ökats, medan insalsema på
kärnenergi har dragits ned jämfört med tidigare planer. Skatten på el för
icke-industriella ändamål har höjts.
Ett förslag till
energisparplan för befintlig bebyggelse har presenterats för riksdagen.
1.4
Inriktningen av energipolitiken
Energipolitiken
syftar enligt energikommissionen ttll att trygga samhällets försörjning med
den energi som behövs för att underhålla produktion, service och övrig
samhällelig verksamhet. Energipolitiken skall bedrivas på sådant sätt att denna
försörjningstrygghet kan uppnäs med så små konflikter som möjligt med andra
samhällsmål, t. ex. beträffande miQö och ekonomisk utveckling.
Energipolitiken är ett led
i våra strävanden att uppnå de övergripande mål som vi har för samhällets
utveckling. Den skall alltså bidra till all upprätthålla och öka välfärden och
sysselsättningen. Den skall också bidra till fortsalt ekonomisk utveckling samt
social och ekonomisk uQämning. Den skall så långt som möjligl säkerställa
landets försörjningstrygghet. Den måste vidare ulformas med hänsynstagande till
naturresurser samt inre och yttre miQö.
Energipolitiken
måste också ligga i linje med de krav som ställs av vår internationella
solidaritet.
Den framtida tillväxtens
omfattning, innehåll och inriktning får betydelse för energibehovet genom bl.
a. föQande faktorer. Energieflerfrågan påverkas av den ekonomiska tillväxtens
omfattning, dvs. av volymtillväxten i BNP vid oförändrad sammansättning av den
slutliga efterfrågan på varor
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 11
och
Qänster, av förändringar i sammansättningen ay den slutliga efterfrågan på
varor och Qänster samt av förändririgar i produktionsteknologin.
Siudier
i Sverige och utomlands rörande sambandet mellan ekonomisk tillväxt och
användning av energi tyder på ell ganska svagt samband på mycket lång sikt.
Energi
och sysselsättning hänger naturligtvis intimt samman med den ekonomiska
lillväxlen och dess fördelning. Otillräcklig, osäker eller mycket kraftigt
fördyrad tillförsel av energi skulle hota sysselsättningen särskilt inom de
energikrävande industrierna.
På
kort sikt får anpassningen till ändrade förhållanden ske inom ramen för
existerande produktionsanläggningar. En mera omfattande begränsning i tillgången
på energi, t.ex. vid en oQekris, kan på kort sikt leda till produktions- och
sysselsättningsstörningar.
På
lång sikt hinner däremot väsentliga delar av det existerande fordons-,
anläggnings-och maskinbeståndet bytas ut. Därmed kan energieffeklivite-ten öka.
Sammantaget
konstaterar kommissionen att samhällets resurser inför 1980-lalel redan till
betydande delar är intecknade. Om näringslivets och den offentliga seklorns
behov av energi inte kan tillgodoses, finns det risk för alt de
sysselsättningspolitiska målen inte kan uppfyllas.
Flera
nyligen publicerade studier anger att problem med världens oQe-försörjning kan
uppkomma under 1980-talel med bl.a. stigande oljepriser som följd. Del land som
i utgångsläget har stort underskott i sin utrikeshandel riskerar att hamna i
en utomordentligt svår situation.
Bytesbalansen
är relativt känslig för prishöjningar på energi, främst importerade
energiråvaror. Det kan därför finnas skäl till att sträva efter att på sikt
minska energiförsörjningens importberoende. En energipolitik med detta syfte
kan bygga på dels ett ökat utnyttjande av inhemska energitillgångar - t.ex.
uran och biomassa - och dels en satsning på energibesparande investeringar.
Energipolitiska
effekter på inkomstfördelningen kan uppkomma om energipolitiken inte förs i
samklang med andra samhällsmål. Ökad energihushållning kan t.ex. inverka på
inkomstfördelningen genom de effekier högre energipriser får för den enskilde.
Trots de små skillnaderna i energiskaiiebelastning skulle skattehöjningar på
energi drabba de minst välbeställda hushållen relativt sett hårdare, eftersom
dessa har de minsta ekonomiska marginalerna att röra sig med.
Energipolitikens
inriktning bestäms inte bara av de mål vi sätter upp för samhällets utveckling
utan även av att landet utgör en del av ett globalt system.
Den
globala användningen av prissatt energi har ökat snabbt under hela 1900-talet
och särskilt sedan år 1950 och framåt.
Utvecklingen
har inte skett likformigt vad avser energianvändningen i länder som befinner
sig på olika utvecklingsnivåer. Trots en stark befolk-
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1.1 Industridepartementet
12
ningsökning
har utvecklingsländerna totalt sett kunnat öka sin användning av prissatt
energi per capita och har därmed kommit att ta en allt större andel av den
globala energianvändningen i anspråk. Kommissionen drar slutsatsen alt redan en
måttlig ökning av utvecklingsländernas energianvändning per capita kommer att
ställa stora krav på det globala energiförsörjningssyslemet, speciellt vad
avser oljeförsörjningen.
Den
inlernationella energidebatt som har förts under senare år har bl. a. inneburit
ett ökat medvetande om att jordens nu kända tillgångar av främst oQa och gas
håller på atl tömmas och att andra energiråvaror måste utnyttjas eller
utvecklas för att ersätta dem.
För
att tillgodose en ökad efterfrågan på elkraft har främst de tekniskt
outvecklade länderna salsal på utbyggnad av kärnkraft. De efter oQekrisen
1973-1974 publicerade utbyggnadsplanerna har emellertid reviderats nedåt och
förväntningarna påen kämkraftutbyggnad, som snabbt skulle möjliggöra ett
minskat oQeberoende, har därmed dämpats.
Ell
ökat energiutnyttjande har varil en förutsättning för den tekniska och
ekonomiska utvecklingen i vårt land, vilken i sin tur har möjliggjort stora
förbättringar av de grandläggande hälso- och miQöförhållandena. Detta ökade
energiutnyttjande medför emellertid också olika skadeverkningar på människors
hälsa och på miQön.
Skadeverkningarna
är av variernade art. En del av dessa skadeeffekter är av sådan omfattning och
karaktär atl de av kommissionen betraktas som begränsande för möjligheterna att
utnyttja energi.
Sådana
skadeeffekter kan vara utsläpp av föroreningar som kan ge omedelbara eller sena
effekter på människans hälsa, som kan riskera att mera långsiktigt påverka mark
och vatten genom t.ex. nedfall av svavel-föroreningar och tungmetaller eller
som långsiktigt kan ändra klimatet genom upplagring av koldioxid i atmosfären.
Risker
för mycket osannolika olyckor med stora konsekvenser liksom stora ingrepp i det
naturliga landskapet som kan behöva ske för utvinning av energiråvaror kan
också uppfattas som begränsande för möjligheterna att använda vissa energislag.
Sverige
är för sin energiförsörjning i hög grad beroende av importerad energi.
Importenergins andel av den totalt ttllförda energin framgår av föQande labell.
Sveriges
beroende av importerad energi 1955-1976, '
1955
1965
1970
1972
1973
1974
1975
1976
Energiimporl
71
74
81
79
77
76
78
80
varav
olja
46
65
75
74
72
70
70
72
Energi
av inhemska
tillgångar
29
26
19
21
23
24
22
20
varav
vattenkraft
14
16
10
13
14
14
13
II
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 13
Ett
starkt importberoende kan skapa politiska bindningar av icke önskvärt slag och
kanske ger sig lill känna försl då slörningar uppkommer i energitillförseln.
Vidare utgör de stora utgifterna för denna import en ekonomisk belastning på
samhället.
Försöijningstryggheten
är ett övergripande mål för den svenska energipolitiken. Beredskapen för
krislägen tillgodoses bl.a. genom beredskaps-lagring av främst oQa och
oQeprodukter.
För
att minska riskerna från försörjningssynpunkl bör möjlighelerna till ökad
inhemsk energiutvinning tillvaratas. Riskerna bör vidare spridas på flera
energiråvaror och exportländer.
Med
energipolilisk handlingsfrihet menar energikommissionen atl energipolitiska
åtgärder kan hinna planeras och vidtas så att efterfrågan och utbud av energi
vid varje ttdpunkl står i överensstämmelse med varandra utan att ingripanden,
som slår strid med de övergripande målen för samhällsutvecklingen, behöver
göras.
Det
finns en betydande tröghet mot förändringar såväl i energisystemets
tillförselsida, inkl. omvandlings- och distributionsled, som i användarled.
Tillsammans innebär dessa tröghetsfaktorer att snabba förändringar i
ener-giförsöijningssystemets struktur inte kan genomföras utan stora problem
och kostnader. Ett en gång valt energisystem kan begränsa handlingsfriheten
när man vid en senare tidpunkt vill byta eller förändra systemet och samtidigt vill
undvika kapitalförstöring.
Det
råder enligt energikommissionen en betydande osäkerhet om vilka förutsättningar
som på lång sikl kommer att vara bestämmande för det svenska energisystemet.
Energipolitiken måste därför inriktas på att hålla en så stor handlingsfrihet
som möjligt.
1.5
Referensprognos
Kommissionen
har enligt sina direktiv haft i uppdrag atl göra alternativa förslag till hur
energikonsumtionen skall tillåtas utveckla sig till omkring år 1990.
Kommissionen
har valt att belysa detta genom atl räkna pä ett antal energibalanser som alla
har utgått från en s. k. referensprognos. Till grund för detta arbete har legat
bl. a. industriverkets energiprognoser.
I
Sverige ger de s. k. långtidsutredningarna den allmänna ramen för prognoser
inom energiområdet liksom inom andra specialområden. Den av kommissionen
uinyttjade långtidsutredningen publicerades år 1975 (SOU 1975: 89). Vissa
beräkningar har utförts under år 1977 för atl ge aktuellare underiag för
energiprognoserna på strategiska punkter (se SIND 1977:9 s. 53 fO.
Vid
sidan av förutsättningarna enligt det reviderade långtidsutredningsarbetet har
föQande energipolitiska förutsättningar använts för referensprognosen.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet
14
opaginerad Kontrollera mot PDF
-
Energipriserna,
inkl. skatter och avgifter ligger i fast penningvärde på oförändrad nivå eller
ökar långsamt. De i september 1977 aviserade elprishöjningarna för år 1978 har
beaktats.
-
Inga
betydelsefulla förskjutningar mellan priserna på olika bränslen har antagits.
Någon utvärdering av möjlighetema att ersätta oQeprodukter med andra bränslen
har inte gjorts.
-
Det under år
1977 tillämpade styrsystemet för statliga bidrag och/eller lån till
energibesparande åtgärder i befintliga bostäder och inom näringslivet antas
fortsätta på samma ambitionsnivå. Det innebär statliga lån och bidrag på mellan
500 och 700 miQ. kr. per år.
-
De skärpta krav
som infördes med nya byggnormer år 1977 antas få avsedd effekt på
energiförbrukningen i nya byggnader.
-
Utbyggnaden av
Qärrvärme förutsätts bli underlättad av lagar som infördes åren 1976 och 1977
om allmänförklaring av Qärrvärmeanläggningar och om kommunal energiplanering.
Vidare har beaktats att kommunerna fått bättre möjligheter all finansiera
Qärrvärmeutbyggnad.
-
Inga generella
förbud mot elvärme har antagits. Däremot har antagits att utbyggnad av elvärme
alltmer sällan kommer i fråga där Qärrvärme finns eller planeras.
-
Inget förbud
mot kärnkraftutbyggnad har antagits.
-
En hög
ambitionsnivå antas för forsknings- och utvecklingsprogrammen. Effekter i stor
skala av dessa program väntas dock först under 1990-talet.
De åtgärder för energihushållning som i stor utsträckning
redan håller på att genomföras innebär att energiåtgången sänks relativt snabbt
inom samtliga användningssektorer. I föQande tabell sammanfattas resultatet av
beräkningarna för den slutliga energianvändningen dels totalt, dels i form av
el.
Sammanfattning av slutlig energianvändning och
ökningstakter enligt referensprognosen
1974
1985
1990
1995
Totalt
El
Totalt
El
Totalt
El
Totalt
El
Enhen
TWh
Induslri
161,9
39,6
200
57
212
64
227
72
Samfärdsel
71,7
2,1
95
3
98
3
102
3
Bostäder"
83,7
16,9
96
31
93
36
90
41
Service
m. m."
48,2
I2,j
56
20
59
23
62
26
Jordbruk
etc."
9,4
0,7
10
1
10
1
10
1
Totalt
373,9
70,6
457
111
472
127
490
143
Ökningstakter,
% per år
19745
1985-90
1990-95
Induslri
1,9
3,3
1,2
2,4
1,3
2,4
Samfärdsel
2,5
2,0
0,9
1.5
0,6
1.4
Bostäder
1,2
5,6
-0,7
3.0
-0,6
2,6
Service
m. m.
1,4
4,6
0,9
3,0
1,0
2,6
Jordbruk
etc.
0,2
3,3
0,4
0
0,2
1,9
Totalt
1,8
4,2
0,7
2,6
0,7
2,5
" Icke temperaiurkorrigerade värden.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 15
Den
ökande effekliviseringen och den fortgående strukturförändringen inom
industrisektorn ger lillsammans en minskande insats av energi per
produktionsvolymsenhet, dvs. minskade specifika energiåtgångstal för industrin
som helhet.
Energianvändningen
inom samfärdselsektorn domineras av energi för landsvägstransporter. För
referensprognosen har antagits att vissa, väsenlligen frivilliga,
besparingsåtgärder vidtas. De redan höjda drivmedelspriserna vänlas dessutom
på sikl leda lill effektivare fordon och motorer. Den väntade långsammare
tillväxten i industriproduktionen leder till lägre ökningstakter än tidigare
för godstransporterna och därmed till lägre lillväxt för energianvändningen.
Ätgärder
för bättre värmehushållning i befintlig bebygelse antas kunna genomföras i ett
stort antal nu befinlliga byggnader fram till år 1995 och väntas leda lill en
sänkning av deras energiåtgårig.
Även
inom övriga sektorer väntas användningen allmänt sett bli effektivare.
Efterfrågan
på el- och Qärrvärme väntas öka snabbare än den totala energiefterfrågan. I
viss utsträckning flyttas därmed de förluster som görs i omvandlingen från
energibärare till nyttiggjord energi (t.ex. från oQa till lokalvärme) från de
slutliga användarna till omvandlingsanläggningarna och distributionsnäten för
el- och Qärrvärme. Tillsammans med prognoserna för efterfrågan har därför
också översiktliga beräkningar gjorts för att belysa de totala kraven på
tillförsel av energibärare. Den tillförda energin uppgår i prognosen till 490
TWh år 1985 och 510 TWh år 1990.
En
rad osäkerhetsfaktorer utanför det svenska energisystemet i prognosberäkningarna
måste beaktas när dessa utnytQas för en vidare analys av försörjningssystemet.
Dessa osäkerhetsfaktorer finns både i de allmänna bakgrundsförutsättningama
och de specifika energifrågorna.
Industriverkels
studie avser det svenska energiförsörjningssystemet under förhållanden som
inte störs av allvariiga kriser.
Ytteriigare
en betydelsefull fakior som inte närmare har behandlats är världsmarknadspriset
på råoQa. Detta har antagits förbli oförändrat (i fast penningvärde) eller öka
endast långsamt.
En
annan typ av osäkerhetsfaktorer är den höjning av ambitionsnivå beträffande
skydd av arbetsmiQö och yttre miQö som har aviserats.
Med
de förutsättningar som har använts för beräkningarna i industriverkets studie
och de osäkerheter beträffande åtgångstal och belastningsförhållanden som
redovisats i det föregående kan kraven på total energitillförsel under år 1990
anses ligga mellan 490 och 545 TWh, med beräknat värde 510 TWh. Därav utgör
behövlig elproduktion mellan 140 och 155 TWh, med ett beräknat värde på 145
TWh.
Den
osäkerhet som råder när del gäller att bedöma framtida efterfrågan på energi
innebär i fråga om vissa faktorer - miQöskyddsåtgärder, tortårs-produktion av
elenergi - att efterfrågan kan visa sig bli högre snarare än lägre jämfört med
prognosvärdet.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 16
1.6 Energialternativens förutsättningar
1.6.1 Energianvändning och energihushållning
Eftersom energipolitiken inte kan tillåtas dominera över
andra samhällspolitiska mål har kommissionen utgått från att
energihushushållningen i första hand skall ske genom att existerande och
tillkommande energianvändning för olika ändamål görs så effektiv som möjligt.
Besparingsmöjligheterna har därför karllagts ulifrån industriverkets s. k.
referensprognos och verksamheten hos olika kategorier av användare har ansetts
given.
Energianvändningen ligger f.n. omkring 400 TWh om året och
ca 80% av användningen avser bränslen - främsi oQeprodukter -, resterande ca
20% avser el.
Inom industrisektorn, vars andel av den totala
energianvändningen uppgår till ca 40 %, svarar bränslen för ca 75 % och el för
ca 25 % av energiåtgången. 1 industrins bränsleanvändning ingår i stort sett
allt kol och koks som används i Sverige. Vidare finns ett ston inslag av
inhemska bränslen genom massaindustrins lutar, som svarar för ca hälfien av
branschens energi.
Mellan 15 och 20 TWh om året, eller 10-15% av
industrisektorns hela energianvändning, bedöms gå till uppvärmning och
ventilation av byggnader samt varmvaitenförbrukning.
Samfärdselsektorns energianvändning domineras helt av
bränslen, dvs. oQeprodukter, och uppgick år 1976 till knappt 80 TWh, varav bl.
a. ca 38 TWh för personbilstrafik, ca 5 TWh för kollektivtrafik, drygl 12 TWh
för lastbilstrafik och drygt 2 TWh för godstrafik i övrigt.
I sektorn
övrigt har traditionellt inräknats all energianvändning utanför industrin och
samfärdseln, dvs. bostäder (hushåll), service, jordbruk, förvaltning osv. På
senare är har det blivit möjligt att skilja ut bostäderna som en egen sektor
och föra resten till en ny övrig-sektor, nämligen service m. m.
Del helt
dominerande användningsområdet för bostadssektorn är uppvärmning, inkl.
venlilatton och varmvattenförbrukning. Ca 13% av bostädernas totala
energianvändning om drygt 100 TWh år 1975 avsåg hushållsel.
Även inom
seklorn service m.m. dominerar uppvärmning. Uppvärmning av lokaler fördelade
sig år 1975 med 4% på elvärme, 16% på Qärrvärme och 80% på andra
uppvärmningsformer, särskilt oQa, och uppgick till sammanlagt ca 58 TWh.
Inom
industrisektorn räknar energikommissionens hushållningsgrupp i förhållande till
referensprognosen med besparingsmöjligheter på upp till 8 TWh vid en måttlig
sparambition och ytteriigare 10 TWh, dvs. upp till totalt 18 TWh, om
ambitionsnivån höjs.
1 lågalternativet hänför sig ca 4,5 TWh till sådana
besparingar som bedöms vara uppnåeliga i befintliga anläggningar genom ökade
ekonomis-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 15
Den
ökande effekliviseringen och den fortgående strukturförändringen inom industrisektorn
ger tillsammans en minskande insats av energi per produktionsvolymsenhet, dvs.
minskade specifika energiåtgångstal för industrin som helhet.
Energianvändningen
inom samfärdselsektorn domineras av energi för landsvägstransporter. För
referensprognosen har antagits atl vissa, väsentligen frivilliga,
besparingsåtgärder vidtas. De redan höjda drivmedelspriserna väntas dessutom
på sikl leda lill effektivare fordon och motorer. Den väntade långsammare
tillväxten i industriproduktionen leder till lägre ökningstakter än tidigare
för godstransporterna och därmed till lägre tillväxt för energianvändningen.
Åtgärder
för bättre värmehushållning i befintlig bebygelse antas kunna genomföras i ett
stort antal nu befintliga byggnader fram till år 1995 och väntas leda till en
sänkning av deras energiåtgång.
Även
inom övriga sektorer väntas användningen allmänt sett bli effektivare.
Efterfrågan
på el- och Qärrvärme väntas öka snabbare än den totala energiefterfrågan. I
viss utsträckning flyttas därmed de förluster som görs i omvandlingen från
energibärare till nyttiggjord energi (t.ex. från olja till lokalvärme) från de
slutliga användarna till omvandlingsanläggningarna och distributionsnäten för
el- och Qärrvärme. Tillsammans med prognoserna för efterfrågan har därför
också översiktliga beräkningar gjorts för att belysa de totala kraven på
tillförsel av energibärare. Den tillförda energin uppgår i prognosen till 490
TWh år 1985 och 510 TWh år 1990.
En
rad osäkerhetsfaktorer utanför det svenska energisystemet i prognosberäkningarna
måste beaktas när dessa utnytQas för en vidare analys av försörjningssystemet.
Dessa osäkerhetsfaktorer finns både i de allmänna bakgrundsförutsättningama
och de specifika energifrågorna.
Industriverkets
studie avser det svenska energiförsörjningssyslemet under förhållanden som
inte störs av allvariiga kriser.
Ytterligare
en betydelsefull fakior som inte närmare har behandlats är världsmarknadspriset
på råoQa. Detta har antagits förbli oförändrat (i fasl penningvärde) eller öka
endast långsamt.
En
annan typ av osäkerhetsfaktorer är den höjning av ambitionsnivå beträffande
skydd av arbetsmiQö och yttre miQö som har aviserats.
Med
de förutsättningar som har använts för beräkningarna i industriverkets studie
och de osäkerheter beträffande åtgångstal och belastningsförhållanden som
redovisats i det föregående kan kraven på total energitillförsel under år 1990
anses ligga mellan 490 och 545 TWh, med beräknat värde 510TWh. Därav utgör
behövligelproduktton mellan 140och 155 TWh, med ett beräknat värde på 145 TWh.
Den
osäkerhei som råder när det gäller att bedöma framtida efterfrågan på energi
innebär i fråga om vissa faktorer - miQöskyddsåtgärder, tortårs-produktion av
elenergi - att efterfrågan kan visa sig bli högre snarare än lägre jämfört med
prognosvärdet.
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1.1 Industridepartementet 18
I det lägre besparingsalternativet förutsätts att en rad
stimulansåtgärder vidtas beträffande peisonbilsirafiken. Ätgärderna bör bl.a.
inriklas på att förmå bilåkarna alt avstå frän visst resande, att planera
bilresandet bättre, t. ex. genom att samåka med andra personer samt att övergå
till kollektivt resande. 1 del högre alternativet kan ytterligare besparingar
nås genom att bl.a. normer införs för högsta lillålna specifika
bränsleförbrukning i bilarna och genom en ändrad konstruktion av t. ex. den
årliga fordonskatten, så alt denna görs starkt progressiv med hänsyn till den
specifika bränsleförbrukningen.
För
laslbilsirafiken föreligger i princip liknande sparmöjligheter som för
personbilslrafiken. En fortsatt effektivisering av transporterna har
emel-lertid intecknats i industriverkets prognos, vilket gör att
besparingsmöj-ligheterna är marginella vid en måttlig ambitionsnivå. I ett
högre besparingsalternativ krävs en betydande styrning och samordning av
transporterna.
Inom den inrikes luftfarten bedöms vissa mindre
besparingar kunna nås vid den lägre ambitionsnivån genom atl den genomsnittliga
beläggningsgraden höjs. 1 del högre allemalivei behöver sannolikt vissa trafiksvaga
turer dras in och flyghastigheten minskas.
1 det högre alternativet skulle dessulom information och
sparkampanjer ha viss effeki vad gäller fritidsbåtar. Drivmedelsbesparingar
borde också kunna nås genom fartminskning och genom att införa någon form av
skatt på motorbåtar med en hög specifik bränsleförbrukning.
Planverkel
har under år 1977 lämnat en rapport om beräknade sparmöjligheter inom
behyggdsesektorn. De lekniska besparingsåtgärder som enligt planverkel kan
komma i fråga avser anlingen byggnadsiekniska åtgärder, som ändrar
klimatskärmens egenskaper, eller inslallaiionslekniska åtgärder, som ändrar
energiåtgångstalen för uppvärmning, ventilation, varmvatten och belysning.
Resultaten
av hushållningsgruppens arbeie med beräkningar av möjliga besparingar redovisas
dels i form av trender för bebyggelsens energibehov, dels i form av
utvecklingsförlopp för dessa energibehov vid olika strategier för
energibesparing.
Med utgångspunkt i remissutfallet avseende planverkets
rapporter om energihushållning i bebyggelsen har inom bostadsdepartementet
gjorts bl. a. samhällsekonomiska analyser som leder till beräkning av fyra ambitionsnivåer.
I prop. 1977/78: 76 presenieras riktlinjerna för
energihushållning i befintlig bebyggelse för perioden 1978-1988. Målet är att
energiförbrukningen (brutto) i dagens byggnadsbestånd år 1988 skall vara 39
till 48 TWh lägre än f.n., vilkel molsvarar mellan 25 och 30% av den lolala
energianvändningen i dagens byggnadsbestånd. Detta sparprogram omfattar
investeringar om sammanlagl 31 till 48 miljarder kr. under tioårsperioden. Utgångspunkten
för programmel är all del nu finns ett slorl intresse för
opaginerad Kontrollera mot PDF
prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet
17
opaginerad Kontrollera mot PDF
ka stimulansåtgärder, mera information m.m. Resterande
besparingspotential avses uppnås genom effektivare uinyttjande av anläggningar
byggda rned ny teknik.
1 det högre besparingsalternativet ingår samma åtgärder
som i lågalter-naiivet, men med ännu starkare styrning uppnås högre
genomförande. Åtgärder av typ ransonering har dock inte beaktats. Dessutom
ingår dyrare ätgärder än i lågalternativet.
Sammanlagt har hushållningsgruppen beräknat
investeringskostnaderna vid den lägre ambitionsnivån till ca 2,4 miljarder kr.
Industriverkets besparingsprognos för industrisektorn
innebär besparingar med 14 TWh i förhållande till referensprognosen. Av de
möjliga besparingarna avser ca 8 TWh massa- och pappersindustrin och ca 3 TWh
den kemiska industrin.
Totalt beräknas de hushållningsåtgärder som induslriverkel
har lagt till grund för sin besparingsprognos kräva ca 6 miQarder kr. i
investeringar.
1 princip finns fyra olika sätt att uppnå
energibesparingar inom transportsektorn:
- Transportbehoven kan sänkas genom ändrad
samhällsstruktur
Resandeplanering och transportorganisation kan
förbättras och övergång kan ske från mindre till mer energieffektiva
transportmedel
- Den specifika energiålgången kan sänkas genom all
fordonen körs,
underhålls etc. på ett bättre sätt
- Den specifika energiålgången kan sänkas genom
tekniska förändringar i
drivsystem, fordonens uiformning och uiruslning etc.
1 förhållande till industriverkets referensprognos räknar
hushållnings-gruppen med besparingsmöjligheter på upp lill ca 3 TWh i det lägre
och ytterligare nära 11 TWh i det högre besparingsalternaiivel. Fördelningen på
olika transportmedel framgår av föQande tabell.
M ö jliga
energibesparingar inom transportsektorn, TWh å r 1990
Transportmedel L ä gre H ö gre
sparambition sparambition
2,2
9,2
0.6
3.4
0,3
0.8
0
0
0
0
0
0
0
0.6
0
0
Personbilar" Lastbilar Inrikes luftfart Bussar Jiirnv ä g Inrikes sj ö farl
Fritidsb å lar Ö vrigi
Summa 3,1 14.0
" Vid ber ä kningen
av energibesparingarna inom personbilstrafiken har h ä nsyn lagils lill en ö kad energikonsumtion inom kollektivtrankcn p å totalt 0,3 resp. 1,0 TWh
2 Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 115. Dd 2
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 18
I det lägre besparingsalternaiivel förutsätts att en rad
stimulansåtgärder vidlas beträffande personbilslrafiken. Åtgärderna bör bl.a.
inriktas på att förmå bilåkarna atl avstå från vissl resande, att planera
bilresandet bättre, t. ex. genom alt samåka med andra personer samt att övergå
till kollektivt resande. 1 del högre allemalivei kan ytterligare besparingar
näs genom att bl.a. normer införs för högsta tillåtna specifika
bränsleförbrukning i bilarna och genom en ändrad konstruktion av t. ex. den
årliga fordonskatten, så alt denna görs slarkl progressiv med hänsyn till den
specifika bränsleförbrukningen.
För laslbilsirafiken föreligger i princip liknande
sparmöjligheter som för personbilslrafiken. En fortsatt effektivisering av
transporterna har emellertid intecknats i industriverkets prognos, vilket gör
att besparingsmöjligheterna är marginella vid en måttlig ambitionsnivå. I ett
högre besparingsalternaliv krävs en belydande slyrning och samordning av
transporterna.
Inom den inrikes luftfarten bedöms vissa mindre
besparingar kunna nås vitl den lägre ambitionsnivån genom att den
genomsnittliga beläggningsgraden höjs. 1 del högre alternativet behöver
sannolikt vissa Irafiksvaga turer dras in och flyghastighelen minskas.
1 del högre alternativet skulle dessutom information och
sparkampanjer ha viss effekt vad gäller fritidsbåtar. Drivmedelsbesparingar
borde också kunna nås genom fartminskning och genom att införa någon form av
skatt på motorbåtar med en hög specifik bränsleförbrukning.
Planverket har under år 1977 lämnal en rapport om
beräknade sparmöjligheter inom bebyggelsesektorn. De tekniska
besparingsåtgärder som enligt planverkel kan komma i fråga avser antingen
byggnadstekniska åtgärder, som ändrar klimatskärmens egenskaper, eller
installationstekniska ålgärder, som ändrar energiåtgångslalen för uppvärmning,
ventilation, varmvatten och belysning.
Resullalen av hushållningsgruppens arbele med beräkningar
av möjliga besparingar redovisas dels i form av trender för bebyggelsens
energibehov, dels i form av utvecklingsförlopp för dessa energibehov vid olika
strategier för energibesparing.
Med utgångspunkt i remissutfallet avseende planverkets rapporter
om energihushållning i bebyggelsen har inom bostadsdepartementet gjorls bl. a.
samhällsekonomiska analyser som leder till beräkning av fyra ambitionsnivåer.
1 prop. 1977/78: 76 presenteras riktlinjerna för
energihushållning i befintlig bebyggelse för perioden 1978-1988. Målet är att
energiförbrukningen (brutto) i dagens byggnadsbestånd år 1988 skall vara 39
till 48 TWh lägre än f.n., vilket motsvarar mellan 25 och 30% av den totala
energianvändningen i dagens byggnadsbestånd. Della sparprogram omfattar
investeringar om sammanlagl 31 till 48 miQarder kr. under tioårsperioden. Utgångspunkten
för programmel är atl del nu finns ett stort iniresse för
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1.1 Industridepartementet
19
opaginerad Kontrollera mot PDF
energibesparande och alt anledning därför saknas att f.n.
införa några tvingande regler för att åstadkomma ett tillräckligt stort
sparande.
De redovisade bedömningarna av möjliga besparingar i
byggnadsbeståndet har i vissa delar utgått från olika förutsättningar och
uiförs oberoende av varandra. En jämförelse av beräknade besparingsmöjligheter
framgår av föQande figur.
miljarder
kr. exkl. moms
opaginerad Kontrollera mot PDF
100
90-
)SPV
80-
70
60-
50-
40-
30-
EKCdO ö ie/kWh)
20-
10-
© EKC(5ore/kWh)
® SIND
opaginerad Kontrollera mot PDF
~i r-------- \-------- \-------- 1------- 1
10 20 30 40 50 60
70
TWh/ å r brutto
opaginerad Kontrollera mot PDF
Jämförelse av hesparingsmöjligheicr inom byggnadsbeslundel
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1.1 Industridepartementet
20
opaginerad Kontrollera mot PDF
Möjligheterna
att spara energi inom övriga användningsområden har studerats av en särskild
arbetsgrupp inom hushållningsgruppen. De beräknade besparingarna för dessa
övriga ändamål framgår av föQande tabell.
Energianvändning
för övriga ändamål år 1975 och 1990, TWh
1975
1990
1990
Referensprognosen
Hushållnings-
Bränsle
El
Bränsle
El
Bränsle
El
Hushållsel
i bostäder
12.6
17,1
16
Eldrift
i övriga lokaler
-
7.3
-
11,2
-
9,4
Gatubelysning
-
1,0
-
1,4
-
1,0
Renhållning,
byggnadsverksamh..
m. m.
exkl. gatubelysning
1.3
1.9
1.7
3.7
1.7
3,7
Fritidshus
0,9
1,2
0,7
3,7
0,7"
3,7"
Jordbruk
8,7
0.8
8,8
1,0
7,8
1,0
Summa
10.9
24,8
11,2
38.1
10,2
34,8
"
Har ej granskals närmare av hushällningsgruppen
1.6.2
Energitillförsel och energidistribution
Kommissionens
tillförselgrupp har i en rapport (Ds I 1978:9) redovisat underiag för
bedömningar och värderingar när det gäller tillförsel och produklion av
energiråvaror.
De
kända och utvinningsvärda oQetillgångarna har beräknats till ca 98 miljarder
ton. De totala utvinningsvärda tillgångarna har med. hänsyn till bl.a. jordens
geologi bedömts kunna uppgå till mellan 250 och 300 miljarder ton. Nuvarande
produktion är ca 3 miQarder ton per år. Av speciellt intresse för svenskl
vidkommande är de kända och utvinningsvärda tillgångarna i Nordsjön. Dessa har
bedömts utgöra ca 3 miQarder ton, vilket motsvarar nuvarande väridsförbrukning
under ett år eller Västeuropas hela förbrukning under ca fem år. Några
utvinningsvärda oQetillgångar av betydelse har ännu inte hittats i Sverige.
Del
halvstatliga bolaget OQeprospektering AB har under perioden 1964-1976
prospekterat efter oQa inom landet. Prospektering efter oQa utanför landets
gränser har sedan år 1973 utförts av de likaledes halvstatliga bolaget
Petroswede AB. Några kommersiellt exploateringsbara fynd har inte gjorts. Det
helstatliga bolaget Svenska Petroleum AB har sedan år 1976 givits en central
roll i den statliga oQepolitiken. Bolaget skall bedriva verksamhei inom olika
från försörjningssynpunkt betydelsefulla led av oQehanteringen, bl. a. arbeta
upp nya kanaler för den svenska marknadens långsiktiga försörjning med råoQa.
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1.1 Industridepartementet 21
Väridens
kända och ekonomiskt utnylQningsbara tillgångar av naturgas uppgick år 1977
till ca 65000 miQarder m'. Nuvarande produklion är ca 1 600 miljarder m' per
år. Stora områden återstår alt prospeklera rant hela världen, främst i haven.
Geologer har uppskattat att de lokala tillgångarna av gas i världen troligen är
ca fyra gånger siörre än de kända tillgångarna.
Naturgasen transporteras i
allmänhet som gas i rör till förbrukningscentra och förbrukare. På senare år
har det även blivit möjligl alt kondensera gasen och transportera den sjövägen
i flytande form (s. k. LNG). Därmed har del möjliga avsättningsområdet för
naturgas utvidgats väsentligt.
Energimässigt
motsvarar världens kända och utvinningsvärda naturgastillgångar ungefär två
tredjedelar av motsvarande oQetillgångar.
Naturgas
är f n. inte tillgänglig i Sverige men förutsättningarna härför utreds genom
det halvstatliga bolaget Swedegas AB. Beroende på varifrån eventuell gas hämtas
kan importen ske i rör eller som LNG.
Stenkol
brukar från användarsynpunkt indelas i två huvudkvaliteter, nämligen ångkol för
förbränning och kokskol (metallurgisk kol) som kan förädlas till gas och koks.
Jämfört med andra energitillgångar, t.ex. oQa och gas, kan tillgångarna på kol
beslämmas med ganska stor noggrannhet. De kända tillgångarna har beräknats till
drygt 10000 miQarder ton. Nuvarande produktion är drygt 2 miQarder ton per år.
Koltillgångarna i Sverige är små och håller låg kvalitet och lågt förbränningsvärde.
Den brytvärda mängden kol har uppskattats till ca 30 miQ. ton med ell
energivärde molsvarande ca 150 TWh.
År
1976 förbrukades i Sverige ca 3 miQ. ton kol. Kolet används nästan uteslutande
inom industrin, främst järn- och stålindustrin samt till en mindre del inom
gruvindustrin och cementindustrin. Frånsett inverkan på miQön och osäkerheten
om de ekonomiska förutsättningarna finns emellertid flera faktorer som
försvårar ett snabbt ökat kolutnyttjande i Sverige. Bl.a. saknas egentliga
kolhamnar liksom transportsystem för distribution av kol.
De
globala tillgångarna på oQesand och oQeskifTer är betydande. Tillgångarna på
oQeskiffer bedöms uppgå till motsvarande 400 miQarder ton oQa, varav 30
miQarder ton anses kunna utvinnas med dagens teknik. Kommersiell produktion
sker huvudsakligen i Kina och Sovjetunionen. Väridsproduktionen av skifferoQa
var år 1975 ca 7 miQ. ton.
De
svenska skifferförekomslerna är av dålig kvalitet beroende på låga
bränslevärden, höga askhaller och i vissa fall höga svavelhalter. Den
ulvinningsbara mängden olja har bedömts uppgå till ca 450 miQ. ton. Även om
endast en mindre del av dessa skiffrar kan nyttiggöras har Sverige i skiffern
en betydande potentiell energikälla.
Uran
för fredliga ändamål utnytQas f n. praktiskt taget enbart för produktion av el
i kärnkraftverk. De uppskattade urantillgångarna i västvärlden har beräknats
lill drygl 4 miQ. lon. Nuvarande produktion i västvärlden är ca 23000 ton per
år. Nästan 80% av Västeuropas kända tillgångar
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 22
återfinns i alunskiffrarna i Ranstadsomrädel. Uranhalten i
de svenska skiffrarna är låg, men skifferkvantileten är å andra sidan mycket
stor. Den totala kvantitet som från ekonomisk synpunkt skall vara möjlig att
utvinna i Ranstadsomrädel bedöms vara 300000 ton uran. Uranhaltiga skiffrar
förekommer även inom andra områden i Sverige.
Den globala tillgången på torv är mycket stor. Den
nuvarande utvinningen torde uppgå till ca 210 miQ. ton per år. Härav svarar
Sovjetunionen för ca 95% och Irland för ca 2,5%. Torvmängden i Sverige är i
princip tillräcklig för atl ersätta hela den nuvarande oQeförbrukningen under
100 år. Den utvinningsvärda mängden torde vara avsevärt mindre efiersom
flertalet lorvmarker dels är små och t. v. svåra att utnyttja, dels ligger
transportmässigt ogynnsamt lill. Många kan också från miQösynpunkt vara
angelägna all bevara orörda.
Vid en medveten satsning på torvutvinning och
torvanvändning lorde det enligt lillförselgruppen om ungefär tio år vara möjligt
alt med nuvarande teknik producera ca 10 miQ. ton torv per år, molsvarande ca
2 miQ. m eldningsolja.
De
outnytQade vatlenkrafttillgångar som praktiskt kan tillgodogöras ulgör minsl
33 TWh per år. Riksdagen fattade under höslen 1977 beslul om riktlinjer för den
fysiska riksplaneringen för vattendrag i norra Svealand och Norrland. I
beslutet anges vilka vattendrag som bör undantas från fortsatt
vattenkraftutbyggnad. Del gäller de outbyggda huvudälvarna Torne älv, Kalix
älv. Pileälven och Vindelälven, vissa av de s. k. skogsälvarna saml en rad
oulbyggda älvsträckor i älvar som i övrigt redan har byggls ut. Potentialen för
produktionstillskott i små vattenkraftverk genom bl. a. standardisering är ca 1
TWh per år.
I ett kort tidsperspektiv är tillgängen på vindenergi
mycket ojämn. Stark vind råder sällan så länge att ett vindkraftaggregal kan
avge full effeki under mer än ett dygn i sträck. Detta ställer stora krav på
kraftsystemets möjligheter att utjämna produktionen och skärper kravet på att
prognosmetoder för vindstyrka utvecklas. Vindkraft byggd på kommersiella
villkor förekommer f n. inle någonstans i väriden. Försöksanläggningar
förekommer däremot på ett fiertal platser. I Älvkarleby finns en demonstrationsanläggning
i effeklklassen 60 kW. Möjlighelerna att utvinna energi ur vinden i Sverige
studeras f. n. främst inom nämnden för energiproduktionsforskning. Vindkraften
bedöms inte kunna ge nämnvärda bidrag lill den svenska energiförsörjningen före
år 1985.
Omvandling av solstrålning lill elektrisk energi sker med
låg verkningsgrad jämfört med andra elproduktionsprocesser. Investeringarna
blir så höga atl elproduktion inte bedöms konkurrenskraftig, i varje fall inle
före år 2000. Vid en maximal satsning innebär della att ca 6% av samtliga
bostäder kan uppvärmas med sol år 1990 resp. ca 20% år 2000. Vid en mera
begränsad satsning beräknas motsvarande andelar till 3 resp. 5%.
Råvarumässigt kan biomasseområdet delas in i tre delar.
Energiskog är
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet
23
opaginerad Kontrollera mot PDF
en sådan biomassa som kan odlas för energiändamål.
Skogsenergi är sådan biomassa som erhålls vid normalt skogsbruk eller nu växer
naturligt. Övrig biomassa kan vara av många slag, t.ex. avfall, halm, vass,
tång, alger m. m. Energiskog odlas f. n. varken i Sverige eller någon
annanstans i väriden. 1 Sverige har föreslagits alt siörre försöksodlingar med
främsi sälg- och poppelarter snarast igångsätts. För sälgarter beräknas tiden
från plantering lill avverkning till 3-10 år. För poppelarter är molsvarande
lid 15-30 år.
Enligt tillförselgruppen kan föQande tillgång på energi
från energiskogar och skogsavfall m.m. påräknas för Sveriges energiförsörjning
under de närmasle decennierna.
Tillforselgruppens bedömning av energiutvinning från
energiskogar och skogsavfall
Alternativ
Biomassaiyp
1985
1990
2000
Mtoe/ å r
TWh/ å r
Mtoe/ å r
TWh/ å r
Mtoe/ å r
TWh/ å r
Min.
Energiskog Skogsavfall
Totalt
Energiskog Skogsavfall
Totalt
0 1,5
0
17
0
1,5
0
17
0,4 1,5
5 17
Max.
1,5
0 3
17
0
35
1,5
0,5 3
17
6 35
1,9
5,3 3
22
62
35
3
35
3,5
41
8,3
97
Den svenska elproduktionen domineras av vattenkraften, som
under ett är med normal tillrinning till vattenmagasinen f n. svarar för knappt
70% av eltillförseln. Kärnkraften svarar f.n. för drygl 20% medan resterande
del utgörs av oQeeldad värmekraft.
Prakliskl taget samtliga elproducerande anläggningar är
via ett omfattande överförings- och distributionssystem sammankopplade till
ett för hela landet integrerat elförsörjningssystem. Planeringen av
elproduktions-systemet måsle ske med lång framförhållning. Den sker i samråd
mellan elproducenterna inom ramen för Centrala driftledningen (CDL).
Den svenska bränslemarknaden domineras av handeln med
oljeprodukter. Härutöver förekommer numera endast en mindre handel med kol,
koks och ved.
Oljeprodukter som inte direktimporteras lill konsumenterna
lagras efter import eller raffinering i kustdepåer. Därifrån sker distribution
direkt till förbrukarna med tankbil, järnvägstank eller tankbåt.
F. n. finns ett stort antal elproducenter med varierande
ägarintressen och sioriek. De åtta största producenterna svarar för omkring 90%
av den totala elproduktionen.
Fjärrvärmeverksamheten handhas av kommunerna. I
producentledet
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 24
kan dock finnas andra intressenter, t. ex. vad gäller
spillvärmeutnylQande. Krafivärmeverk har i ftera fall byggls i samarbete mellan
kommun och råkraflleverantör.
Den tillförda energins fördelning på energiråvaror och
energibärare och en preliminär energibalans för åren 1976 och 1977 framgår av
föQande tabeller.
Energitilirörsel år 1976 och 1977, preliminära värden
1976
1977
Twh
96
TWh
%
Importerad
energi
olja
316
72
314
72
kol och koks
18
4
15
4
uran
15
4
19
4
Inhemsk
energi
ved, lutar och avi
all
35
8
33
8
vattenkraft
54
12
53
12
Netto
import av el
2
-2
Summa lillförsel
440
100
432
100
Nettoproduktion
av
el
och installerad eleffekt åren 1976 och 1977,
preliminära
värden
Kraftslag
1976
1977
Installerad
Elproduktion
Installerad
Elproduktion
effekt. MW
TWh
%
-
effekt, 1
VIW
TWh
96
Vattenkraft
13 100
54,2
63
13 200
52,8
62
Kärnkraft
3 200
15,2
18
3 750
19,0
22
Industriell
mot-
trycks kraft Kraflvärme
700 1600
1"
8
800 1900
\ 8,0
9
Oljekondens Gasturbiner
3 400 1 700
1"
9
3 450 1 700
1"
9
Nettoimport
-
2,1
2
-
-1,9
-2
Summa
23 700
86,4
100
24 770
85.6
100
1.6.3 Energipolitiska styrmedel
De energipoliliska styrmedel som slår lill statsmakternas
förfogande kan
indelas i tre huvudgrupper.
-
Direkt
prispåverkande åtgärder såsom skatter och subventioner eller reglering av
priser och taxor.
-
Direkta
regleringsåtgärder såsom kvantitativa resiriktioner (ransoneringar),
lagsiiftning, normer, föreskrifter.
-
Statliga och
kommunala resursinsatser; på tillförselsidan t.ex. genom kontroll av produktion
och distribution av elkraft och Qärrvärme och på
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 25
användningssidan via information och rådgivning eller
t.ex. genom förbättrad kollektivtrafik. I det långa perspektivet spelar
statliga insatser för forskning, utveckling och démoiislfalion en viktig roll.
Energikommissionens styrmedelsgrupp har gjort en genomgång av nuvarande
samhälleliga åtgärder som bedöms ha ett ganska direkl inflytande på
energitillförseln eller energianvändningen. De är dels sådana åtgärder som har
införts för att nå energipolitiska mål, dels sådana som utan delta syfte har
stort inflytande på energisektorn.
De
energipoliliska styrmedlens primära uppgift är alt förverkliga uppställda
energipoliliska mål. För alt utvärdera tänkbara styrmedel måste man också ha en
föreställning om hur energiförsörjningen kommer in i samhällssystemet i övrigi.
Vår kunskap om della syslem och energiförsörjningens roll i systemet är
ofullständig. Osäkerhet råder också när det gäller de energipolitiska
styrmedlens effekier. Medvetenheten om denna osäkerhet är av stor belydelse
och såväl val av styrmedel som styrkan på insatta medel bör därför
karaktäriseras av flexibilitet så atl de i samband med en kontinuerlig
ulvärdering går att komplettera, ändra inriktning på eller eliminera.
Det är
svårt atl dra en klar gräns mellan energipolitiska och andra styrmedel. 1 den
mån man inte kan lala om renodlade energipoliliska styrmedel, kan bieffekter
uppstå som primärt inte har varit avsedda. 1 sådana fall där energipolitiska
styrmedel ger icke acceptabla bieffekter -t. ex. fördelningspolitiska effekier
av en kraftig energiskattehöjning - kan det vara möjligl alt införa kompenserande
styrmedel som motverkar den oönskade bieffekten.
Energipolitiska styrmedel kan särskiQas i tre olika
tidsperspektiv.
Akuta
bristsituationer, då man mycket snabbt måste begränsa energianvändningen eller
ändra dess inriktning.
Anpassning på
medellång sikt, då man inom t.ex. en tioårsperiod vill hejda
energianvändningens tillväxt, totalt eller för bestämda energislag.
Långsiktiga
omställningar med hänsyn lill ökad "energiknapphel" då genomgripande
förändringar är länkbara, såväl på tillförselsidan som i användarsidans
struktur, organisation och leknologi.
En uppfattning om energiefterfrågans priskänslighet är
självfallet av stor betydelse när det gäller att bedöma prispåverkande åtgärder
som energipolitiskt styrmedel. De prispåverkande medlen på energiområdet är
dels skatterna på el och bränsle, dels olika slags subvenlioner till
energibesparande invesleringar, särskilt i industrin och inom
uppvärmningssektorn, och för att stimulera introduktion av nya energikällor.
Regleringar, normer och föreskrifter kan också påverka
prisbildningen på energi eller på substitut eller komplement till energi.
Införande av normer, kan dock ge bieffekter i form av stora kostnader för
förelag och enskilda eller kostnaden för administration och kontroll.
Direkia statliga och kommunala resursinsatser på
energiområdet avser
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 26
till
största delen produktion och distribution av sekundär energi, t. ex. elkraft
och Qärrvärme. Även på användarsidan återfinns olika typer av statliga
resursinsatser för atl slyra energianvändningen. Bl.a. förekommer information
till hushåll och förelag om möjligheterna att spara energi och resursinsatser
för atl öka lillgången på eller förbättra kvaliteten hos energisnåla
alternativ.
I
det långsiktiga perspektivet har statliga insatser för forskning och
utvecklingsarbele beiräffande industriella processer, drivsystem för motorfordon
etc. en vikiig funktion.
Styrmedelsgruppen
förordar tillämpning av s. k. marginalkostnadsprissättning på elkraft och
Qärrvärme. Priserna på sekundärenergi får betydelse i bl. a. föQande avseenden
a) för effektiviteten i utnyttjandet av befintliga
produktions- och distributionsanläggningar,
b) för investeringsbeslut som gäller energibesparande,
val mellan energislag och övergång till nya energikällor.
c) för finansiering av energiföretagens investeringar
och övriga kostnader.
Utgångspunkten
för en prissättning som skall bidra till effektivt resursutnyttjande enligt
punkt a) är den kortsiktiga marginalkostnaden. Härmed avses kostnaden för de på
kort sikt varierbara produktionsresurserna. Kommissionen understryker att
kunskaperna om energiefterfrågans priskänslighet i dag är mycket begränsade
varför ytterligare undersökningar på delta område bör genomföras.
Den
långsiktiga marginalkostnaden som avser kosinaden för utbyggnad och drift av
tillkommande kraftkapacitet, beror av de restriktioner som läggs på den
framlida uibyggnaden av kraftsektorn.
Om
skatter skall användas i högre grad som styrmedel måste statsmakterna försäkra
sig om att intentionerna också slår igenom i prissättningen.
Den
nuvarande energibeskattningen har i allt väsentligt enbarl en stats-finansiell
funktion. Genom att den särskilda beredskapsavgiften liksom bensinskatten och
kilomelerskatten är specialdestinerade kan de energipoliliska
slyrmedelsaspeklerna koncenireras till den allmänna energiskatten.
Styrmedelsgruppen
har diskuterat två lösningar för att utnytQa energiskalten som energipolitiskt
styrmedel. För atl undanröja den bristande neutraliteten i beskattningen kan
man antingen ha skattesatser som är relaterade till de olika energislagens
termiska energiinnehåll, eller gå över lill en enhetlig värdeskatl, t.ex. inom
mervärdeskattens ram. För att tillgodose de energipolitiska aspekterna kan
beskattningen avvägas sä att de olika energislagens samhällsekonomiska
kostnader och risker beaktas, eller så atl introduktionen av nya energikällor
inle försvåras. Vid en beskattning i tidigare led (produktions- och
importledet) kan differentierade skattesatser eller undantagsregler användas i
della syfte.
Ell
från samhällsekonomisk effekiivitetssynpunkt naluriigl skaltesy-
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 27
slem
är enligt styrmedelsgruppen en kombination av lidigarelagd energiskatt och
mervärdeskatt.
Styrmedelsgruppen
har också diskuterat de selektiva styrmedlens roll i energihushållningen.
Selektiva styrmedel på lillförselsidan kan t.ex. avse åtgärder för atl
slimulera utnytQandet av spillvärme och utbyggnad av industriell mottryckskraft
eller kraftvärmeverk. Enligt undersökningar av gruppen synes den långsamma
utbyggnadstakten för sädana projekt till stor del bero på brisiande lönsamhet.
Genom
att energiskatten i sin nuvarande utformning beräknas på den genererande
elkraften har mottrycksproduktionen med sin höga verkningsgrad drabbats av
högre skatt per insatl enhel primärenergi än elproduktion i kondensverk. Denna
effeki skulle elimineras vid en omläggning av skatten enligt
styrmedelsgruppens alternativ.
Exempel
på selektiva styrmedel på användarsidan är det nuvarande systemet för stöd till
energibesparande ålgärder inom byggnadsbeståndet och näringslivet.
Oavsell
vilka styrmedel som används bör huvudprincipen vara att uppoffringen i kronor
räknat per inbesparad enhel energi skall bli lika stor på alla områden. De
nuvarande bidragssystemen för industrin och bostadsbeståndet har enligt
styrmedelsgruppens rapport inte utformats efter denna princip. En översyn av
principerna för bidragsgivningen inom dessa fäll kan därför anses önskvärd.
Bl.a. anser slyrmedelsgruppen alt bidragen även för näringslivet bör
kompletteras med lånemöjligheter. Vidare är del av stor vikt att nuvarande
bidragssystem utvärderas mot bakgrund av den erfarenhel som hittills har
erhållits.
Den
framlida energipolitiken kräver en kombinalion av ekonomiska och administrativa
styrmedel. Till de administrativa styrmedlen för det befintliga
byggnadsbeståndet hör bl. a. obligatorisk besiktning och föreläggande för
fastighetsägare alt vidta specifika åtgärder.
Beträffande
industrin pekas på möjligheten alt vid behov utsträcka den prövning som i dag
sker för nya anläggningar och större utvidgningar av verksamheien enligt 136 a
§ byggnadslagen till att omfatta även befinlliga anläggningar.
För
transportseklorn föreslår styrmedelsgruppen administrativa styrmedel som t.
ex. förbättrad irafikundervisning, organiserad samåkning obligalorisk
ekonomitrimning och regler för maximal specifik bränsleförbrukning hos bilar.
För att stimulera till ett ökal utnytQande av kollektiva färdmedel föreslås för
siörre städer en styrd planering av förskjutna arbets- och skoltider. När nya
drivmedel, t.ex. metanol eller etanol, skall införas i försörjningssystemet bör
särskilda föreskrifter utfärdas om molorutform-ningen hos nya bilar.
Kommunerna
kan påverka energianvändningen genom tillhandahållande av Qänster,
avgiftspoliiik för fjärrvärme och el samt genom planeringen av bebyggelse och
transportsystem. En rad skäl lalar enligt styrmedelsgrup-
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 28
pen för atl det kommunala ansvaret på energiområdet bör
utvidgas till att omfatta även insatser för energisparande, framför allt i
byggnader. Ett annat viktigt område inom vilket ett utvidgat kommunalt ansvar
bör övervägas gäller introduktionen av nya energikällor som sol, vind och biomassa.
En
samhällsekonomisk värdering av olika nya energiråvaror och en jämförelse mellan
denna och lönsamheten från tilltänkta producenters och användares utgångspunkt
är en grund för bedömningen av behov av styrmedel. Introduktionsfasen kan
därutöver kräva särskilda statliga insatser. Om nya energiråvaror skall passa
in i ett framtida energiförsörjningssystem är det viktigt att de syslem som
byggs upp nu görs så flexibla som möjligt.
1.6.4 Forskning, utveckling och demonstration inom
energiområdet
Statliga svenska insatser för forskning och utveckling
inom energiområdet inriktades under perioden 1950-1975 väsentligen på det
svenska kärnenergiprogrammet. Härutöver finansierade bl.a. statens
vattenfallsverk viss verksamhet på det elektrotekniska området. Via statens råd
för byggnadsforskning och bl.a. styrelsen för teknisk utveckling lämnades
också stöd i mindre omfattning till insatser inom olika delar av del
energitekniska området.
1975 års energipolitiska beslut innefattade bl. a. ett
treårigt program för forskning och utveckling inom energiområdet. Programmet
var i huvudsak inriktat på att i ett inledningsskede främst belysa
förutsättningarna för att i Sverige utnytQa olika energikällor och vidta olika
energibesparande åtgärder.
Inom energiforskningsprogrammet har gjorts ett stort antal
förstudier som resuherat i förslag om omfattande forsknings-, utvecklings- och
de-monstralionsinsatser under kommande år. Delegationen för energiforskning,
som har fungerat som en expertgrupp åt kommissionen, har redovisat detla
material och lämnat alternativa förslag om insatserna för treårsperioden
1978/79-1980/81.
Det föreslagna programmet' syftar till att öppna nya
möjligheter atl använda energi mera effektivt och ta fram nya alternativ för
energitillförseln.
Av stor betydelse för energikommissionens
ställningstagande är de tidpunkter då tekniken för nya energikällor bedöms
vara tillräckligt utvecklad och då tillräckliga erfarenheter av praktiska
försök finns för att ta ställning till om de skall tas i reguQärt bruk. Av
delegationens material kan föQande tidtabell utläsas.
> Statsmakterna har numera fatlat beslut om en ny
programperiod (prop. 1977/ 78: 110, NU 1977/78:68, rskr 1977/78:341).
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 29
Vindenergi 1985
Soluppvärmning 1985-1990
Energiskogar 1985-1990
Bridreaktorer 1990-talet
Solenergi (solceller) möjligen
1990-talet
Fusion möjligen 2000-talet
y.6.5 Värdering av bieffekter och risker
Atl värdera de skilda miQö-, hälso- och säkerhetsrisker
som är förknippade med olika energialternativ är en komplicerad fråga. Det är
ofrånkomligt alt olika individers värderingar skiQer sig både i fråga om vilka
faktorer som skall beaktas vid värderingen och i fråga om dessa faktorers
inbördes betydelse.
Val mellan olika alternativa energisystem måste baseras på
avvägningar mellan nytta, kostnader och olika slag av negativa biverkningar.
Hänsyn måste också tas till dessa faktorers geografiska fördelning, socialt och
i tiden. Vidare måsle naluriigtvis osäkerheten i beslutsunderlaget beaktas.
I ett globalt och ekologiskt perspektiv måste gälla att
inga begränsningar i tid och rum får inskränka beaktandet av hälso- och
miQöeffekter. En viktig utgångspunkt när det gäller dessa effekter bör vara att
t.ex. varje dödsfall eller skada skall värderas lika - oavsett var, när och hur
den inträffar.
Jämförelser mellan alternativa energisystem bör baseras på
uppskattningar av föQande faktorer för de olika energisystemen:
1. Risker
för människans liv och hälsa
-
fysiska risker
-
hälsoeffekter
orsakade av intag eller kontakt med giftiga eller cancerframkallande
substanser
2. Miljöeffekter
som innebär potentiella hälsoeffekter
-
lungmetallförgiftning
av mark och vatten
-
radioaktiv
förgiftning av mark och vatten
3. MiQöeffekter som ger ekologiska stömingar vilka kan
ävenlyra männi
skans försörjning eller välbefinnande
-
klimatförändringar
-
försurning av
mark och vatten
-
oljeförorening
av mark och vatten
-
lungmetallförgiftning
av mark och vatten
-
ekologiska rubbningar
orsakade av varmvaltenutsläpp
-
vissa slag av
landskaps- och naturförändringar
-
egendomsskador
4. Estetiska
effekier
- vissa slag av landskaps- och naturförändringar
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 30
/.6.6 Miljö och säkerhet
De flesta energislag som kan försörja vårt land med energi
i framtiden har hälso- och miQörisker. 1 det föQande redovisas de väsentligaste
effekterna från miljö- och hälsosynpunkt.
Dagbryining av kol sker med stora maskiner. Vid torr
väderlek och blåst kan dammbildningen bli besvärande. Påverkan på
landskapsbilden är mycket stor. Stenkolsgruvor räknas som de kanske sämsta
arbetsplatserna av alla. Arbetarna utsätts för buller, luftföroreningar, väta
och drag och har dessutom ofta ett fysiskt påfrestande arbete.
Vid förbränning av kol erhålls stora avfallsmängder. Askan
föQer delvis med rökgaserna där den till största delen kan avskiQas i
stoflavskiQare. Föroreningar som släpps ut med rökgaserna är svaveldioxid,
kväveoxider, tungmetaller och polyaromatiska kolväten. Utsläpp av de tunga
metallerna kvicksilver och kadmium förgiftar sjöar och mark samt tas upp i
näringskedjorna.
Miljöproblemen vid kolavfallsdeponering utgörs främst av
påverkan på landskap, ytvatten och grundvatten. Även tungmetallerna i askan är
ett problem.
Från kolkondenskraftverk sker utsläpp av uppvärmt
kylvatten vilkel ger miQöproblem, bl.a. ökade parasitangrepp och giftupplagring
hos fisk. I stället för att släppa ut det varma vattnet i havet kan man använda
kyltorn, som avger spillvärmen lill luften.
Oljeborrning utförs till lands, i sjöar och på havens
kontinentalsocklar. OQeutvinning lill havs medför risker för oQespill kring
oQebormingsplalt-formarna. Det hittills största utsläppet omfattade mer än
300000 ton och varade under flera mänader. Tankbåtstrafiken ger upphov till ett
omfatlande oQespill, framför allt på grund av tömning av ballastvatlen. Totalt
spills ca 0,16% av den transporterade volymen ut i havet, såväl avsiktligt som
oavsiktligt. Tankfariygshaverier kan också medföra stora oQeutsläpp.
RåoQan uppdelas och omvandlas till olika produkter i
raffinaderier. 1 Sverige finns fyra oQeraffinaderier med en sammanlagd
kapacitet på ca 22 miQ. lon råoQa per år. Under år 1975 släppte dessa ut ca
19000 lon svaveldioxid och ca 4 500 ton kväveoxider.
Transport och distribution av oQa och oQeprodukter medför
även vissa olycksrisker. Riskerna för bränder och explosioner är slörsi för
lättflyktiga produkter som gasol och bensin vilka kan bilda explosiva
gasblandningar med luft.
Riskerna vid hanlering av gas är siörre. Gasol lagras och
transporteras under tryck. Vid ett läckage eller brott på en gasbehållare kan
utläckande gas bilda en brännbar blandning med luft, som kan åstadkomma stor
skada om den anländs.
Naturgas kan transporteras i vätskeform, LNG (Liquified
natural gas). Transporten sker då med tankfartyg. Risken för explosioner eller
häftiga bränder kan begränsa möjlighelerna alt använda naturgas. Ett slort
utsläpp
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 31
skulle
kunna ske om en gaslanker kolliderar eller går på grund eller om en
lagercistern av någon anledning skulle rämna. Eftersom LNG är en vätska med
kokpunkten -162° C skulle den koka häftigt vid kontakt med vattenytan runt
tankbåten eller invallningen runt den havererade cisternen.
De
allvarligaste riskerna med utsläpp av LNG beror på att naturgasen kan bilda
brännbara blandningar med luft. Om gasen anländs omedelbarl hinner den aldrig
bilda någon explosiv blandning med luft, utan brinner mycket häftigt. Om ett
LNG-utsläpp inte antänds omedelbart, utan driver med vinden och blandas med
luft kan en brännbar eller explosiv blandning i extrema fall bestå ända upp
lill ett tiotal kilometer från ett slort utsläpp. Om detta gasmoln skulle
antändas skulle det brinna explosionsartat.
Utsläppen
av luftföroreningar från förbränning av naturgas är små i jämförelse med övriga
fossila bränslen. Det är främst utsläppen av kväveoxider och koldioxid som är
av belydelse.
Radiologiska
yrkesrisker uppslår vid uranbrylning dels genom atl kroppen träffas av
strålning från uranhaltiga mineral, dels genom all arbetarna genom inandning
eller nedsväQning får en intern bestrålning från den radioaktiva gasen radon
och dess dotterprodukler, som frigöres från de uranhaltiga mineralerna i gruvan.
Strålningsriskerna från omgivande mineral är beroende av om uranbrytningen
sker i dagbrott eller underjord.
Anrikningsanläggningar
(gasdiffusion) förbrukar stora mängder elenergi och ger stora värmeulsläpp,
jämförbara med värmeutsläpp vid stora kärnkraftverk. För övrigt är
miQöeffektema av en anrikningsanläggning små i jämförelse med miljöeffekterna
från andra led i kärnbränslegången.
1
bränsleelementen för lättvattenreaktorer ingår uran i form av urandioxid.
Yrkesrisker och stråldoser lill driflpersonalen från den tillverkning av
urandioxidbränsle som i dag bedrivs i Sverige är små jämfört med
bränsleåtgången totalt.
För
varje enhel producerad elenergi avges i ett kärnkraftverk två enheter
spillvärmeenergi till omgivningen. Spillvärmen skulle helt eller delvis kunna
utnytQas för t.ex. uppvärmning av bostäder i form av Qärrvärme.
Kylvattenproblemen minskas då samtidigt som förbrukningen av oQa för
lokaluppvärmning minskas. Ett kärnkraftvärmeverk medför dock högre kostnader,
främst för värmekulvertar, saml en något minskad elproduktion.
Skulle
reaktorhärden smälta ner vid en olycka är det möjligt att inneslut-ningen
skulle skadas genom smältning, övertryck eller mekanisk åverkan, så alt stora
radioaktivitelsmängder läckte ut lill omgivningen. Endast under ogynnsamma
omständigheter blir stråldoserna i omgivningen lokalt så höga att akuta
dödsfall blir föQden. De akuta dödsfallen kan enligt beräkningar fås på avstånd
upp till 10 å 20 km från kraftverket. Andra akuta föQder av bestrålningen är
strålsjuka och abortindikationer. Ett haveriutsläpp har också till föQd att
större eller mindre områden förorenas av radioaktiva produkter. Området blir
mer eller mindre oanvändbart för en avsevärd lid.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 32
Det
radioaktiva avfallet från olika delar av kärnbränslets kretslopp innehåller
varierande mängder radioaktiva föreningar.
Vattenkraftutbyggnad
medför stora anläggningsarbeten, som ger förändringar i naturen och
kulturlandskapet. De flesta förändringarna blir bestående. När det gäller
klimat är det främst temperatur, dimfrekvens och fuktighet som påverkas vid en
vattenkraftutbyggnad. Grundvattnet påverkas också vid en utbyggnad av
vattenkraften. Grundvattnets nivå varierar med vattenståndet i magasin och
uppdämningen kan ge försumpning i lågt liggande terträngavsnitt. Vegetation och
fauna drabbas vid vattenkraftutbyggnader genom överdämningar av våt-, ängs-
och skogmarker.
Dammras i vattenkraftverk
kan ge akuta skador och dödsfall samt omfattande landskapspåverkan.
Vindkraftens inverkningar
på omgivningen skiQer sig från de andra kraftkällornas. Aggregaten kommer atl
placeras i grupper, vilka behöver 10000-20000 m'' per aggregat med 4 MW
eleffekt. Turbinanläggningarna kan bli synliga pä 5-10 km avstånd.
Ett vindkraftverk i drift
kommer att höras, men Qudet kommer Iroligen inte att orsaka stömingar längre
bort än några hundra meter. Stora aggregat kan också generera infraQud.
Bladbrott kan inträffa och det finns risk för att is bildas på turbinen och sedan
kastas i väg. Med hänsyn lill dessa risker fordras restriktioner beträffande
bebyggelse osv. kring vindkraftverk.
Omvandling av solenergi
till varmvatten eller el är lämligen fri från kemiska och andra
miQöföroreningar. Risker för personal på stora enheter kan jämföras med de
risker som föreligger inom kraftverk. Yrkesrisker vid tillverkning och
skrotning av fotokemiska system kan jämföras med de risker som förekommer inom
kemisk industri.
Torv utvinns för
närvarande oftast genom att ett tunt skikt av mossytan fräses upp.
Landskapsbilden påverkas när markytan friläggs och uQämnas. Områdets topografi
förändras och växt- och djurlivet utrotas. Genom dräneringen av torvmarken
förändras avrinningsförhållandena och vattenkvaliteten påverkas. Vissa
effekter behöver inte vara beslående. Marken kan återanvändas för exempelvis
skogs- eller jordbrak.
Vid brytning av skiffer i
dagbrott påverkas landskapet avsevärt och det ursprungliga landskapet kan inte
återställas fullständigt. Förvaring av avfallet måste ske sä att läckage av
giftiga metaller och svavelsyra till grundvattnet undviks.
Vid odling av biomasssa
för energiändamål tas i stort sett samma mängd koldioxid upp vid återväxien som
släppts ut vid förbränningen. Risk för klimatpåverkan genom koldioxidutsläpp
finns därför i princip inle. Metallutsläpp kan medföra lokala problem men
dessa kan reduceras med effektiv rökgasrening.
Om
geotermisk energi skulle komma till användning i Sverige skulle den troligen
utnytQas för lokaluppvärmning. Delta beror på alt värmeförhållan-
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepai;tementet 33
dena
i vår berggrund är sådana alt produktion av vatten med temperaturer över 100°C
troligen är olönsam. De miQö- och hälsorisker som kan förekomma vid geotermisk
energiuivinning är framför allt buller och föroreningar vid borrningen. Vidare
påverkas landskapet. På sikt uppkommer troligen även risk för marksättningar i
produktionsområdet.
1.7
Utgångspunkter för sammansättning av alternativa energiprogram
Två
epoker kan urskiQas i energisystemels uiformning och funktion i ett mycket
långsiktigt tidsperspektiv. Det är dels framtidsepoken, då energiflöden från
solstrålningen kan svara för merparten av energiförsöijningen, dels nuvarande
epok där lagrad energi dominerar. Under en mellanliggande period sker en
gradvis övergång, men lagrad energi kommer under lång tid atl utnytQas vid
sidan av flödesenergin.
I
det långsiktiga perspektivet bedöms sol, kol och uran vara de alternativ som
kan slå till förfogande för svensk del. Dessa kan i sin tur kombineras på olika
sätt.
Beslutssituationen
präglas nu av osäkerhet i flera avseenden. Bl. a. är det ännu osäkert när och i
vilken skala nya energislag kan introduceras. Möjlighetema måste bibehållas att
senare väQa mellan de långsiktigt tillgängliga alternativen.
Mot
bakgrund härav diskuterar kommissionen utgångspunkter m. m. för alternativa
energiprogram. I fråga om oQa konstateras risker för såväl tillförselproblem
som kraftigt höjda priser. För kol gäller f n. alt mlQöproblemen är stora. En
massiv satsning på kol kan därför t. v. inte göras i Sverige, men viss inhemsk
kompetens bör byggas upp. Naturgas är fördelaktigt från miQösynpunkt men dyrt
och kräver invesleringar i stora system. Dessutom har naturgas lika liten
uthållighet som oQan.
Kärnkraft
har i och för sig förutsättningar alt bli en helt inhemsk energikälla och
bedöms vara ekonomiskt gynnsam. Å andra sidan har den problem och risker.
Delade meningar råder om vilken osäkerhet kärnkraft innebär.
Vattenkraften
är inhemsk, förnyelsebar och ekonomiskt attraktiv men ökat UtnytQande står i
konflikt med bevarandeintressena. En begränsad utbyggnad, där stor hänsyn tas
till dessa inlressen, bör dock kunna ske. Torv kräver verksamhei även i
normallägen för alt vara aktiv beredskapsresurs. Dessulom kan den eventuellt
bereda mark för energiskogsodling. Förnyelsebara energikällor är - utöver
vallenkraft - sol, vind, ved, energiskog m. m. Möjligheterna till slorskaligt
uinyttjande av dessa energislag klarnar successivi. Ällmänt väntas de inle kunna
ge större bidrag förrän efter år 1990.
Alla långsiktigt
tillgänliga anternativ (utom soluppvärmning) lämpar sig för el- och/eller
helvaltenproduktion. Vissa ger också möjlighel lill produklion av syntetiska
drivmedel, t.ex. metanol. 3 Riksdagen 1978179. I saml. Nr 115. Del 2
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 34
På
användningssidan är en vikiig utgångspunkt att hushålla med energin, specielll
med oQan. Planeringen bör inriklas även på ålgärder som långsiktigt sänker
energibehoven, t.ex. rätt uiformning av bebyggelsen. Avvägning bör ske dels
mellan andra samhällsmål och energisparandet, dels mellan energisparande och
energitillförsel, dels också mellan energisparande i olika
användningssektorer. Samtidigt bör eftersträvas åtgärder som ger flexibilitet.
1 det fall osäkerheterna
om kärnkraftens risker innebär att kärnkraften inte kan accepteras ändras de
länkbara försörjningsalternaliven i vissa delar. Framför allt måste redan nu en
intensifierad satsning göras på alt föra in de förnyelsebara energislagen. Man
får dock beroende på lidsfaktorn räkna med att något eller några av de
konventionella energislagen kol, oQa och möjligen naturgas måste användas i
större utsträckning än som annars vore nödvändigt.
Energibesparingarna måste
i ett sådani fall särskilt inriktas på alt spara el. Bl.a. kan övervägas en
minskad användning av el för uppvärmning av byggnader. Med undantag för
nytillkommande elvärme bör dock endast i sisla hand direkta restriktioner mot
elkonsumtion komma i fråga. Elkonsumtionens lämpliga nivå på lång sikl blir
beroende av möjligheterna att långsiktigt framställa el i Sverige genom bl. a.
förnyelsebara energislag och genom andra, miljömässigt acceptabla energislag.
I det fall de problem som
är förknippade med kärnkraften inte bedöms vara sådan atl utbyggnaden av
kärnkraft bör stoppas kan strävan att sänka oQeberoendet i ökad utsträckning
tillgodoses genom övergång från bränsle till el inom uppvärmningsområdet och
industrin.
För tillförselsidan gäller
då att man bl.a. kan överväga atl utforma tillkommande kärnkraftblock som
krafivärmeverk samt atl successivt bygga upp en fullständig inhemsk
kärnbränslecykel. I ett fall där kärnkraften i ökad omfattning kan bidra till
att sänka beroendet av oQeimport kan det finnas skäl att undvika en
kapilalkrävande satsning på atl införa naturgas i Sverige. För
energianvändningen gäller i detla fall att motiv saknas för att särskilt
eftersträva elbesparingar. 1 slället bör möjligheterna utnyttjas att ersätta
oQa med el.
Med dessa utgångspunkter
har kommissionen valt ut fyra alternativ för närmare studier.
I alternativ A avvecklas
kärnkraften till omkring år 1985. Detta alternativ bör belysas enligt
kommissionens direktiv. Alternativet leder till att kraftfulla ålgärder måsle
sällas in omgående för alt kompensera den elproduktion från kärnkraft som har
planerats ingå i energisystemet vid 1980-talels mitt. Åtgärderna inriklas mol
kraftigt effektiviserad energianvändning, inledningsvis främst vad avser
elenergi, och mot utveckling av förnyelsebara energikällor. Långsiktigt kommer
energitillförseln alt baseras på förnyelsebara energikällor samt kol i
erforderlig mängd.
1
alternativ B inriklas energipolitiken mot en avveckling av kärnkraften
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 35
under
en tioårsperiod. År 1990 väljs som riktpunkt för avvecklingen. Inriktningen i
övrigt sker liksom i alternativ A mot kraftigt utnytQande av inhemska
förnyelsebara energikällor och mol kraftig effektivisering av
energianvändningen. Liksom i alternativ A baseras energitillförseln på
förnyelsebara energikällor samt kol i erforderiig mängd.
I
alternativ C accepteras viss kärnkraftutbyggnad under 1980-talet. Ålgärder som
innebär låsningar för ett fortsalt kärnkraftutnylQande för tiden efter år 1990
undviks. På lång sikt kan därför antingen kärnkraft, kol eller förnyelsebara
energikällor, eller olika kombinationer av dessa, komma till användning i detta
alternativ.
AUernativ
D kommer för tiden fram mot slutet av 1980-talel alt ha stora likheter med
alternativ C. Här förutsätts dock en mer markerad inrikining på en fortsatt
satsning på kärnkraft. Det blir då nalurligt all successivt även satsa pä
svensk uranbrytning, anrikning och eventuellt även upparbetning. Detta
alternativ illustrerar således en utveckling som innebär att kärnkraft
utnyttjas tillsammanas med förnyelsebara energikällor för energitillförseln
under början av 2000-talet.
De
skisserade alternativen har många gemensamma drag. Några av de viktigaste är
ambitionen alt minska beroendet av importerad oQa, den kraftiga salsningen på
utveckling av förnyelsebara energikällor samt kraftfulla åtgärder för
förbäitrad energihushållning. Skillnaderna mellan alternativen kan väsentligen
återföras på det faktum atl beslul om avveckling av kärnkraften förutsätts bli
fattat inom något eller några år i alternativen A och B medan fortsatt
utnytQande av kärnkraft accepteras i alternativen C och D.
1.8
Energialternativ
1.8.1 Vissa ekonomiska förutsättningar
För
all bedöma alternativens ekonomiska konsekvenser är prisutvecklingen för
energiråvaror betydelsefull.
Som grund för kalkylerna
har energikommissionens tillförselgrupp vall att räkna med en schablonmässig
real råoQeprishöjning med 2 % per år till år 1990 saml all råoQeprisel därefter
stiger med 4% per år. Priset år 1977 för den prisledande råoQan har salts lill
100 US dollar per lon. Den aniagna reala prisstegringen innebär att råoQeprisel
förväntas ha stigit lill år 1990 med knappt 30 % och lill år 2000 med ca 90 %.
Kommissionen har i samtliga
kostnadskalkyler använt den reala kalkylmetoden. Den utnyttjade reala
kalkylräntan är enligt denna metod infla-lionsrensad, dvs. penningränlesalsen
är minskad med inflationslakten. 1 beräkningarna har använts en real
kalkylränta på 4%.
Löner
har beräknals med utgångspunkt i löneläget den 1 januari 1977. De har antagits
stiga realt med 3% per år, vilkel innebär krav på en kontinuerlig
rationalisering.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 36
1.8.2
Alternativa energiprognoser Högre tillväxlallernativ
Energikommissionen
har fått utfört en beräkning på allmänekonomiska förutsättningar som leder till
en högre tillväxt i ekonomin. På denna har sedan en energikalkyl med samma
tekniskt-ekonomiska bedömningar som i referensprognosen gjorts.
Den
resulterande försörjningsbalansen i denna kalkyl redovisas i följande labell.
De viktigaste skillnaderna i förhållande till de allmänekonomiska
förutsättningarna bakom referensprognosen är att investeringarna har ökat dels
för bostadsbyggande, dels inom näringslivet och alt konsum-tionsuirymmel för
privata ändamål därigenom har krympt den första perioden.
Sanimanfattning
av slutlig användning, TWh/år
1974
1990
Ref all.
Alt. E
Differens
Industri
161,9
212,4
223,5
11,1
Samfärdsel
71,7
98,6
96,9
-1,7
Bosläder
82,6
92,7
94,0
1,3
Service
m. m.
47,5
58,9
59,0
0,1
Jordbruk
m. m.
9,4
9,8
9,8
0
Totalt
373,1
472,4
483,2
10,8
Därav el
69,8
126,7
130,4
3,7
Qärrvärme
14,6
37,3
37,9
0,6
bränslen
288,7
308,4
314,9
6,5
Den
samlade effekien av ökade ambilioner på miQöområdei och ökad subsiiiuering av
oQa skulle innebära en lolal ökning av energianvändningen år 1990 med ca 5 TWh
per år fördelat på en minskning av oQeförbrukningen med ca 7 TWh per år och en
ökad elanvändning av ca 12 TWh per år. Läggs lill delta de direkta
kalkylresuliaten skulle del högre lillväxlalierna-tivet medföra en lotal ökning
av energianvändningen år 1990 med ca 16 TWh per år, vilkel hell skulle hänföras
lill en ökad elanvändning. Om denna produktionsökning skall ske i kärnkraftverk
fordras en kärnkraft-produktion år 1990 av ca 78 TWh per år. vilkel skulle
fordra en uibyggnad lill isblock.
Miljörörelsens
alternativa energiplan 1990 (MALTE) Representanter för vissa av miljörörelserna
har på energikommissionens
uppdrag
utarbetat en alternativ energiplan, som också baseras på en prog-
nossiudie.
I
MALTE har antagits en induslribranschsirukiur som i vissa avseenden
avviker
från referensprognosens. Skogsinduslrins volymtillväxt är mindre
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 37
vilket
motiveras med atl råvaruutiaget annars överskrider skogsiillväxien, och all
uthålligt skogsbruk därvid inte skulle kunna bevaras. Tekoindustrin ökar
snabbare, vilket motiveras av krav på högre andel egen lillverkning av bl. a.
försörjningsskäl.
Inom
samfärdselsekiorn antar MALTE omfatlande förändringar i irans-porlmönstret och
i energianvändningen. De möjligheler till besparingar som anges och antas bli
genomförda lill år 1990 är bl. a. ökad samåkning, ökad kollektivtrafik, energisnålare
bilar, en minskning av transporlarbelel. ökad gång- och cykeltrafik saml ökad
telekommunikation.
Inom
byggnadsbeståndet bedöms i MALTE stora besparingar kunna ske genom
injusteringar och ombyggnader. Inom jordbruket föreslås omedelbart stopp för
strukturrationalisering och igenläggning av jordbruksmark.
Besparingseffekterna
år 1990 inom användningssektorerna framgår av föQande labell.
Jämförelse
mellan energianvändningen i MALTE och referensprognosen år 1990
Skillnad i TWh/ å r
jämfört
med referensprognosen
opaginerad Kontrollera mot PDF
Totalt
Därav el
- 54
-16,6
- 28
+ 1,7
- 28
-13,8
- 1,6
- 0,2
- 5.5
- 5,5
Industri
Samfärdsel Bebyggelse Jord-, skogsbruk Övrig el
Totalt -117,1 -34.4
opaginerad Kontrollera mot PDF
På
produklionssidan ulgår MALTE från alt kärnkraften skall vara avvecklad lill år
1985. Därvid föratsätts betydande utnytQande av nya energikällor, främsi
biomassa. 1 MALTE sjunker kraven på energitillförsel under senare delen av
1980-talet.
1.8.3
Energikommissionens alternativ
Resultatet
av expertgruppernas ulredningar av de olika utredningsalier-naliven
sammanfattas enligt föQande.
1.8.3.1
Energianvändning
Alternativ
A och B förutsätter bägge ett utvidgat program för energihushållning inom
sektorerna induslri, bostäder och service m. m. jämfört med referensprognosen
och alternativen C och D. I samtliga alternativ förutsätts besparingar inom
samfärdselsektorn. Totalt beräknas ca 40 TWh lägre energianvändning år 1990 än
i industriverkets referensprognos. Särskilda insatser förutsätts i alternativ A
och B för atl nå en långsammare ökning av elanvändningen.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 38
Alternativen
C och D karaktäriseras av ell fullföQande av ett åtgärdsprogram med inriktning
på energihushållning åtminstone i enlighet med vad statsmakterna tidigare har
beslutat. Detla innefattar också vissa åtgärder inom bebyggelsesektorn som har
angells i planverkets utredningsarbete och ingår i referensprognosen men inte
är beslutade. Energianvändningsnivån motsvarar därmed den som är angiven i
industriverkets referensprognos. 1 alternativ D förutsätts dessulom insaiser
för övergång från bränsle ttll el.
Inom industrisektorn
innebär redan alternativ C och D inte oväsentliga effektiviseringar. 1
alternativ A och B förutsätts ytterligare besparingsin-salser som ger en
skillnad sammanlagl i energianvändning mellan alternativen på ca 15 TWh år
1990. 1 alternativen A och B förutsätts särskilda insaiser för elbesparingar
inom industrin genom all i högre grad än f. n. varvialsreglera drivmolorer för
industriers pumpar och fläktar saml genom atl minska energiförluslerna i
elektriska motorer. Till detta kommer antaganden om ytterligare
effektivisering inom massa- och pappersindustrin. 1 alternativ D inriktas
ålgärderna på en ökad elandel för all minska bränsleanvändningen inom
industrin.
Samtliga alternativ
förutsätter ytterligare hushållningsåtgärder inom samfärdselsekiorn som i
förhållande till industriverkels referensprognos beräknas ge en besparing på
6-7 TWh år 1990.
Inom bostadssektorn
innebär alternativ A och B besparingar upp till en lönsamhetsgräns som
molsvarar ett energipris pä 10 öre/kWh. Alternativen förutsätier ett myckel
högt genomförande av ålgärderna. 1 Qärrvärmda byggnader är emellerlid inte
sparinsatserna lika långlgående. Alternativ A och B förutsätter också en
kraftig begränsning av nyinstallation av elvärme. Endast obetydliga tillskott
av elvärme medges efter år 1979 samtidigt som en omfatlande uibyggnad av
fjärrvärme erfordras. Dessutom förutsätts besparingar beträffande användningen
av hushållsel. Totalt ligger alternativ A och B 12 TWh lägre år 1990 än
industriverkets referensprognos inom bostadssektorn. Omfatlande oQebesparingar
vidlas men samtidigt genomförs viss övergång från el lill bränsle.
Bränsleanvändningen blir därför ungefär densamma som i industriverkets
referensprognos medan elanvändningen ligger betydligt lägre.
1
alternativ C och D anges atl möjligheler finns lill besparingar inom
bostadssektorn, men i energibalanserna har användningsnivåerna inle räknats
ned utan är desamma som i industriverkels referensprognos. Alternativ D
innebär dock en ytteriigare övergång lill el från bränsle.
Inom
sektorn service m. m. föratsätts i alternativen A och B ålgärder för alt
effektivisera uppvärmningen av byggnader molsvarande de som förulsatls inom
bostadssektorn. Härtill kommer besparingar och effektivisering av
elanvändningen bl.a. när det gäller eldrift i övriga lokaler, gatubelysning
etc. Vidare förutsätts en lägre ökning av elanvändningen i fritidshusen än
enligt industriverkets referensprognos. Totalt anges besparingarna till 7 TWh i
förhållande lill industriverkets referensprognos.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 39
1
alternativ C och D anges att möjligheter finns till besparingar inom
servicesektorn men i energibalanserna har användningsnivåerna inle räknats ned
ulan är desamma som i industriverkets referensprognos. Altemativ D innebär
dock en ytterligare övergång lill el från bränsle.
Den
slutliga energianvändningsnivån år 1990 sammanfattas i föQande tabell.
Energianvändning
inom olika sektorer år 1976 och år 1990, TWh
Sektor
1976
1990
All. A
Ah. B
Ah. C
All. D
Industrin
Bränsle El
Totalt
121 39
136
58
136
58
150 65
145 70
160
194
194
210'
210'
Samfärdselsekiorn
Bränsle El
Totalt
77
2
89 3
89 3
89
3
89 3
79
92
92
92
92
Bostäder
Bränsle El
Totalt
86
21
58 23
58
23
60
35
55 40
107
81
81
95'
95'
Servicesektorn
Bränsle El
Totalt
43 16
43 19
43 19
45 25
40 30
59
62
62
70'
70'
Totalt
Bränsle
El
Totalt
327 78
326 103
326 103
345 125
330 140
405
429
429
470'
470'
' 1
alternativ C och D avrundas energianvändningsnivåerna till hela fem-tal.
1.8.3.2
Energitillförsel och omvandling
Alternativens
struktur år 1990 vad beträffar lolal energitillförsel framgår av föQande
labell. 1 tabellen har lagils med också tillförseln i ett fall med avveckling
av kärnkraft med samma höga användningsnivå som i alternativ C (B') och ett
med fortsatt kämkraftutnyttjande men med samma lägre användningsnivå som i
alternativ B (C).
Av
tabellen framgår atl de störsla skillnaderna mellan alternativen avser
användningen av kärnkraft och tillförsel av oQa och oQeprodukter.
OQeförbrukningen
i alternativ C ligger ca 25 TWh lägre än i alternativ A och B, medan i
alternativ D oQeförbrukningen är ca 40 TWh lägre än i alternativ A. Med den
inriktning på lillförselsidan som alternativen har kommer en ökad
energianvändning jämfört med den prognos som alternativen har grundats på att
medföra en ökad oljeanvändning i synnerhei i alternativen A och B. En minskad
energianvändning jämfört med prognoserna kommer att medföra ett minskal behov
av oQetillförsel. Della medför
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet
40
opaginerad Kontrollera mot PDF
Energitillförsel är 1990 (TWh)
Alternativ
A
B
Bl
C
O
D
Olja och
oljeprodukter
271
280
330
249
207
232
Kol och
koks
46
46
46
45
45
55
Naturgas
11
11
II
11
11
0
Vattenkraft
66
66
66
66
66
66
Vind
4
6
10
2
2
2
Sol
3
3
3
3
3
3
Bark,
lutar
40
40
40
40
40
40
Energiskog
20
5
5
5
5
5
Skogsavfall,
halm, sopor
26
26
26
10
10
11
Spillvärme
2
2
2
2
2
2
Torv
20
20
20
15
15
15
Kärnkraft
(el)
-
-
-
58
58
71
Kärnkraft
(värme)
-
-
-
13
13
16
opaginerad Kontrollera mot PDF
Summa
509 505 559 519 477 518
89
76
48
49
48)
(varav omvandlings- och överförings-
törlusier 80
att differenserna mellan alternativen vad belräffar
oQetillförseln i själva verket kan bli väsentligt större än som antyds vid en
jämförelse mellan alternativen A, B, C och D. Delta framgår av alternativen B'
och C.
Sålunda kan altemativ B - om det föratsätta
energihushållningsprogrammet visar sig mindre framgångsrikt eller om
ökningstakten i den ekonomiska aktiviteten blir högre än prognostiserat - leda
till en oQeför-brukning år 1990 som klart överstiger dagens nivå. Altemativ C
kan om energibesparingsprogrammet blir framgångsrikt - leda till att
oQeanvänd-ningen år 1990 endast uppgår till två tredjedelar av dagens nivå.
Motsvarande känslighetsanalyser kan givetvis utföras även för alternativen A
och D. I föQande figur illustreras utvecklingen beträffande oQetillförseln för
de olika alternativen.
En jämförelse mellan B och C resp. mellan C och B', dvs.
alternativ med samma konsumtionsnivå men olika produktionsstruktur beiräffande
kärnkraften, visar all i avvecklingsaliernaiiven förbrukas ca 75 TWh mer oQa
år 1990.
Skillnader i energilillförseln föreligger också
beträffande det förutsatta uinylQandel av t. ex. skogsavfall och torv. Om
utnyttjandet av skogsavfall och torv skulle vara detsamma i alla alternativ
skulle oQeanvändningen minska med ca 20 TWh i alternativen C, C och D.
Elsektorn skiQer sig mycket påtagligt mellan alternativen.
Dessa skillnader beror på alt kärnkraften förutsätts avvecklad lill år 1985 i
alternativ A och lill år 1990 i alternativ B (och B'), medan en utbyggnad upp
lill 13 block accepteras i alternativ C (och C) och en markerad satsning på
kärnkraft förutsätts äga rum i alternativ D.
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1.1 Industridepartementet 41
Oljetillf ö rsel TWh
i
350-
V
300-
\
250-
Bl
200-
\. \ "N.
\ \B
150
\X\c
100-
50-
1978 1985 1990 2000 Ar
Oljelillförsel i de olika alternativen
För
att ersätta kärnkraften förutsätts en satsning på industriellt mottryck och
kraftvärme i alternativ A och B som är maximal med hänsyn till den lillgängliga
potentialen. För kraftvärme utnyttjas ett flertal bränslen. 1 alternativ A och
i synnerhet i alternativ B förutsätts vidare en myckel kraftig satsning på
vindkraft. Elproduktionen kompletteras med företrädesvis oQebaserad
kondenskraft. Trots de betydande forceringarna i utbyggnad av elproduktion som
ersätter den avvecklade kärnkraften blir marginalerna mycket knappa såväl i
alternativ A som i alternativ B under 1980-talet. I alternativ A fordras i
själva verkei extraordinära insatser antingen på användningssidan i form av
ransoneringar e. d. eller på lillförselsidan i form av dispenser från gällande
lagstifining för att snabbi åstadkomma ytterligare ersättande produklion för
att klara situationen under senare delen av 1980-lalel.
Alternativ
C och D karaktäriseras av en måttlig uibyggnad av såväl industriellt mottryck
som kraftvärme och vindkraft. Insatsen av kondenskraft är obelydlig.
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 42
Elproduktion år 1990 (TWh)
Alternativ
A
B
B>
C
C
D
Vattenkraft
66
66
66
66
66
66
Kärnkraft
-
-
-
58
58
71
Induslnellt
mottryck
10
10
10
8
8
8
Kraftvärme
18
18
20
9
8
9
varav
olja
9
9
11
4
4
5
varav
gas
2
2
2
2
2
-
varav
kol
4
4
4
1
1
2
varav
torv
1
1
1
1
-
1
varav
energiskog, skogsavfall
2
2
2
1
1
3
Kondenskraft
18
16
25
2
2
4
varav
olja
12
10
19
2
2
2
varav
kol
3
3
3
-
-
2
varav
torv
3
3
3
-
-
-
Vindkraft
4
6
10
2
2
2
Summa
116
116
131
145
144
160
(varav överföringsförlusier
13
13
15
17
16
18)
Uppvärmningssektorn karaktäriseras i alternativ A och B
dels av ett generellt förbud för fortsatt installation av elvärme, såväl i form
av elradiatorer som i form av vattenburen elvärme, och en maximal forcering av
Qärrvärmens utbyggnad. Fjärrvärme förutsätts i stor utsträckning bli utnyttjad
även i tätorternas småhusområden. Andelen individuell uppvärmning med
villapanna blir förhållandevis stor eftersom fjärrvärme inte kan UtnytQas
utanför tätorterna.
Alternativ C karaktäriseras av en uibyggnad av Qärrvärme i
ungefär samma takt som f. n. och av en fortsatt begränsad ökning för elvärme.
Andelen individuell uppvärmning blir lägre än i alternativ A och B. I
alternativ D stimuleras elvärmeanvändningen, vilkel medför atl den individuella
uppvärmningen och därmed oQeberoendet inom uppvärmningssektorn kan minskas i
snabbare takt än i alternativ C. Fjärrvärmeutbyggnaden är densamma som i
alternativ C.
I Qärrvärmesystemen utnyttjas i samtliga alternativ en
successivi ökande andel fasta, inhemska bränslen och i begränsad omfattning
även spillvärme, sopor och solenergi. 1 alternativ C och D utnyttjas i
betydande omfattning värme från kärnkraftvärmeverk i storstadsregionerna. OQeberoendet
i Qärrvärmesystemen kan därigenom reduceras betydligt snabbare i alternativ C
och D än i alternativ A och B.
Transportsektorn uppvisar stora likheter mellan
alternativen. 1 samtliga fall förutsätts en maximal satsning på syntetiska
drivmedel, 1. ex. metanol, för all minska seklorns oQeberoende. Trots della
beräknas iransportsek-torns oQeberoende år 1990 fortfarande vara ca 85%. I
alternativ A och B har en forcerad utveckling mol utnyttjande av inhemska
energiråvaror för
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 43
metanolproduklion
valts medan i alternativ C och D en långsammare utvecklingsgång förutsatts.
Industrisektorns
behov av processvärme täcks av ett flertal olika energiråvaror och uppvisar
relativt stora likheter mellan alternativen. Den viktigaste skillnaden är att i
alternativ A beräknas oQeanvändningen vara reducerad med ca 40% år 1990 jämfört
med år 1978 mol en reduktion med ca 20% för övriga alternaiiv. Delta beror
främst på en forcerad introduktion av ved från energiskog, vilkel medför alt
viss förtidsskrotning av oQeeldade industripannor förutsätts ske i alternativ
A.
1.8.3.3
Ekonomi
1
alternativ A och B har energibesparande ålgärder inom industrin samt bostads-
och lokalbeståndei kostnadsberäknats av hushållningsgruppen till drygt 20
miQarder kr. Kosinaderna för vissa av de förutsatta åtgärderna har dock inle
beräknals. 1 samtliga alternativ förutsätts besparingsåtgärder inom
samfärdselsektorn. Kostnaderna härför har inle beräknals.
De
utbyggnader som är nödvändiga för all klara energiförsörjningen i alternativen
omfattar invesleringar dels i produktions- och omvandlingsanläggningar, dels i
sådan infrastruktur m.m. som användningen av nya energiråvaror som torv,
energiskog, skogsavfall, kol och naturgas förutsätter. Dessa infrastrukturella
invesleringar omfattar bl.a. anläggningar för produktion och transport av torv,
energiskog och skogsavfall, hamnar för kolimport samt rörledningssyslem. De
uppskattade investeringsbehoven framgår av föQande tabell.
Investeringsbehc
IV i
infrastruktur åren 1979-1990, miQarder kr.
Energiråvara
Allernaiiv
ABC
D
opaginerad Kontrollera mot PDF
Torv
Energiskog
Skogsavfall
Kol
Naturgas
2,2
1,8
1,6
1,6
17,2
8,7
4,2
4,9
1,0
1,0
0,4
0,4
0,2
0,2
0,2
0,2
0,4
0,4
0,9
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Summa 21,0 12,1 7,3
Alternativens
totala investeringsbehov för perioden 1979-1990 framgår av föQande tabell.
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1.1 Industridepartementet
44
opaginerad Kontrollera mot PDF
Investeringsbehov för energitillförsel åren 19791990,
miljarder kr.
Alternativ
A
B
Bl
C
Cl
D
Elproduktion
40,7
42,0
66,2
41,6
39,4
55,6
Lokaluppv ä rmning
32,3
32,3
33,0
31.3
30,8
32,2
Industriell
v ä rme
7,7
6,2
6,2
6,2
6,2
6,5
Metanolproduklion
5,4
5,4
5,4
3,1
3.1
3,1
Oljeprospektering
1,0
1,0
1,0
1,0
1,0
1,0
Infrastruktur"
21,0
12,1
12,1
7,3
7,3
20,1
Summa
108,1
99,7
123,0
90,5
87,8
118,5
"Inkl. inhemsk kärnbränslecykel i alternativ D.
Av
tabellerna framgår atl såväl den forcerade introduktionen av nya energiråvaror och
energikällor i alternativen A och B som uppbyggnaden av en inhemsk
kärnbränslecykel och satsning på kärnkraftbaserad elproduktion i alternativ D
kräver avsevärt mera kapital för investeringar under perioden än vad som
erfordras för alternativ C.
I
föQande tabell sammanfallas alternativens totala medelsbehov under perioden
1979-1990 avseende invesleringar samt driftkostnader. 1 alternativ A, B och C
har i behovet av invesleringsmedel inräknats 22 miQarder kr. för
energibesparande åtgärder.
Energialternativens
medelsbehov åren 1979-1990, miljarder kr.
Alternativ
A
B
Bl
C
Cl
D
Investeringar Driftkostnader
130 272
122 266
124 286
91
270
110
255
119 266
Summa - varav br ä nsleimport
402 222
388
217
410 232
361
221
365 205
385
215
Siffroma
i tabellen ger ett intryck av exakthet som är vilseledande. Ur tabellen kan
dock utläsas att trots alternativa olikheter vad gäller investeringsbehov
under perioden är skillnaden i resp. alternativs driftkostnader och kostnader
för bränsleimport endast obetydlig med undantag för alternativen B och C. Detta
sammanhänger huvudsakligen med bränslebehovet för el- och värmeproduktion. Den
i jämförelse med alternativ A och B starka nedgången av oQeimporien i
alternativ C och D motsvaras av ökad kärnbränsleimport.
Det
bör därvid observeras att energianvändningsnivån är högre i B', C och D än i A,
B och C.
Om
lill redovisningen för perioden 1979-1990 även fogas de kalkyler för
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 45
perioden
1991 -2000 som ulförts av tillförselgrappen erhålls den kostnadsbild som
framgår av nedanstående tabell.
Energialternativens
medelsbehov åren 19792000, miljarder kr.
Alternativ
A
B
Bl
C
Cl
D
Investeringar Driftkostnader
iport
235 590
225 585
220 650
175 580
175 535
210
545
Summa - varav bränslein
825 450
810
455
870 510
755 455
710 415
755 385
Om
även perioden mellan år 1991 och 2000 beaktas förstärks således enligt tabellen
de ekonomiska differenserna mellan alternativen. Differensen mellan
alternativen C och D å ena sidan och A och B å den andra uppgår till 55 å 75
miljarder kr. Skillnaden mellan alternativen B' och C resp. B och C, dvs.
alternativ med samma användningsnivå, uppgår till omkring 100 miQarder kr.
under den studerade perioden.
För
elsektorn har föQande siffror beräknats vad avser medelkostnad för tillkommande
elproduktion.
Medelkostnad
för tillkommande elproduktion, öre/KWh
Alternai
liv
A
B
Bl
C
Cl
D
1979-1990 1991-2000
13
17
12 20
14 21
9 16
9 16
9 12
Dessa
siffror indikerar betydande ekonomiska differenser mellan alternativen under
perioden 1979-1990. Sålunda har altemativen A, B och B' 35 ä 55 % högre
medelkostnad för tillkommande elproduktion än övriga alternativ. För perioden
1991-2000 är kostnaden för alternativen A, B och BM5 ä 75 % högre och kostnaden
för alternativen C och C ca 35 % högre än för alternativ D.
1.8.3.4
Sysselsättning
Sysselsättningen
inom energisektorn består bl. a. av anläggningsarbeten, dvs. kraftverksbyggen
m.m., tillverkning av komponenter, drift av energianläggningar saml byggnads-
och installationstekniska arbeten inom bostadsbeståndet. 1 grova tal beräknas
sysselsättningen under 1980-talet uppgå till i genomsnitt del antal personer i
de olika alternativen som framgår av föQande tabell.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 46
Sysselsättn:ng inom energisektorn. Genomsnittligt antal
sysselsatta under 1980-talet
Alternativ
opaginerad Kontrollera mot PDF
Anläggning
och drifl
30 000
25 000-30 000
Energibesparande
åtgärder"
15 000-
15 000-
20 000
20 000
25 000 30 000-
35 000
opaginerad Kontrollera mot PDF
" Utöver den sysselsäuning som förutsalla
sparålgärder enligi referensprognosen ger. Angivna siffror hänför sig enbart
llll byggnadssektorn.
1.8.3.5 MiQöbelaslning
Alternativen har primärt inte utarbetats från
förutsättningen att ge minsta möjliga miQöbelaslningar. Inom varje alternativ
kan emellerlid olika skyddsnivåer uppnås med varierande teknologisk insats. I
vissa fall kan konsekvenserna som anges som föQd av en verksamhet vara av så
svårbemästrad art att alternativa processer bör övervägas.
Om hänsyn tas till miQö- och hälsoeffekter vid
energiproduktionssystemens tekniska utformning, kommer en del av dessa
effekier såsom cancer-induktion och metallutsläpp att, även om de i sig är av
sådan omfattning atl de inger oro, bli små jämfört med molsvarande effekter
från andra samhällsaktiviteter.
Dessa miQö- och hälsostörningar från
energiproduktionssyslemet måsle därför bedömas tillsammans med molsvarande
slörningar från andra samhällsaktiviteter. Därvid måste gälla all ålgärder
primärt sätts in där en given kostnadsinsats ger störst effekt. Delta innebär
givetvis inte befrielse från atl i görligaste mån minimera energisystemens
andel av dessa miljö-och hälsoeffekter. Det bör därvid beaktas att vissa av
energisystemets förväntade utsläpp utgör nytillskott.
Den grupp som utsätts för de största riskerna att omkomma
eller skadas som föQd av ett givet energiförsörjningssyslem är de personer som
är verksamma med anläggningsarbeten, utvinning av energiråvaror, transporter
av energiråvaror och energibärare saml drift av anläggningar. Större delen av
yrkesriskerna, de mekaniska skadorna, har ett klart samband med
yrkesverksamheten. Därlill kommer yrkesskadeeffekter med mindre klara
orsakssammanhang, som sena effekier av inandade giftiga och cancerframkallande
ämnen.
När det gäller hälsorisker för allmänheten är sambandet
mellan inträffade skador och energiförsörjningen ofta ännu mindre klart. Delta
beror bl. a. på all skadorna inle alltid är specifika för ell visst ämne och på
att de flesta giftiga eller cancerframkallande ämnen som släpps ut från
energiförsörjningssystemet också släpps ut från industriella processer eller
är naturligt förekommande och framför allt drabbar människor genom frivilligt
bruk såsom tobaksrökning.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 47
Det
finns starka skäl att anta att ett inte obetydligt antal personer påverkas
negativt av de kvävedioxidhalter som uppkommer till föQd av bilismen under
högirafik och vid låga vindhastigheter. Det finns dock ingen skillnad mellan
energialternativen i fråga om användning av motorbränslen och konsumtionen
antas ligga kvar på dagens nivå.
Polyaromatiska
kolväten (PAH) bildas vid förbränning av främsi flytande och fasta organiska
bränslen. Däruiöver finns flera andra canceror-gena ämnesgrupper i
förbränningsgaserna, främsi i bilavgaser.
Uppskattningar
anger all den s. k. kollektiva dosen från samtliga energialternativ såväl år
1990 som år 2000 ger upphov lill i stort sett samma antal cancerfall,
storleksordningen 50 cancerfall per år, orsakade av förbränning av bränslen i
fasta förbränningsanläggningar för uppvärmning och kraftproduktion.
Cancerfallen från energiproduktion i fasta anläggningar jämfört med de som
orsakas av biltrafik, rökning och yrkesexposition är få.
Flera
energiproduktionssystem ger utsläpp av giftiga tungmetaller till luft, mark och
vatten. Den största risken ulgör de metaller som inte har oundgänglig biologisk
funktion, utan endast är giftiga, dvs. främst kvicksilver, kadmium, bly, krom,
nickel, arsenik, men även biologiskt funktionella metaller som vanadin kan i
högre koncentrationer och på fel plats i ekosystemet ge skador.
Om
utsläpp av radioaktivitet från hela kärnbränslegången kommer att kunna
begränsas till den nivå som har angivits i de nordiska strålskyddsrekommendationerna
och om man antar en viss riskkoefficienl kan det uppskattas att några enstaka
framtida cancerfall och genetiska skador skulle orsakas av ett års drift av
kärnenergianläggningar i Sverige. Vid upparbetning av kärnbränsle skulle 7-10
gånger så många cancerfall per år uppstå.
Energisparande
ålgärder kan medföra såväl positiva som negativa miQö-och hälsoeffekter, bl.a.
genom t.ex. trafikbegränsningar och minskad luftväxling i byggnader.
Spar
man energi genom minskad luftväxling i byggnader kan, om motåtgärder i form av
t.ex. diffussionsspärrar ej vidlas, ökad halt av den radioaktiva gasen radon
erhållas i bostäderna på grund av läckage ut från främst skifferbaserad
gasbeiong men även tegel och belong.
Alternativen
A-D skiQer sig obetydligt i fråga om risker för strålningsskador i samband med
radon. Aliernativ A och B innebär visserligen längre gående besparingsåtgärder
än alternativen C och D. Tätning och minskad ventilation hör emellerlid till de
billigaste ålgärderna och de är till stor del inräknade i alternativ C och D
som bygger på industriverkets referensprognos där tätning ingår.
De
olika alternativen vid de två betraktade åren 1990 och 2000 ger vad gäller
yrkesrisker i storleksordningen 7-13 skador samt 0,07-0,09 dödsfall per
tillförd TWh och år. Dessa olycksfall är beräknade på den totala
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 48
produktionsapparaten och domineras kraftigt av utvinnings-
och transportledet. Ingen skillnad mellan det lolala antalet yrkesskador och
dödsfall för de olika alternativen kan påvisas.
Vid sidan av kolbrytning, som svarar för den dominerande
delen yrkesskador, medför transporter av bränslen de flesta olycksfallen.
Risker för osannolika men tänkbara olyckor med myckel
stora föriuster av människoliv kan tänkas föreligga i första hand vid
utnytQande av vattenkraft, kärnkraft, naturgas i flytande form (LNG),
oQeprodukter och kol.
När del gäller hela samhällets risktagande måste
diskussionen i stor utsträckning begränsas till kvalitativa jämförelser mellan
alternativen. Dessa är tämligen likvärdiga fram till år 1985. I och med att
kärnkraften avvecklas elimineras givetvis risken för stora
radioaktiviteisutsläpp från kärnkraftverk i avvecklingsaliernaiiven.
Man kan
knappasl hävda alt man enkell kan bedöma om detta på ett avgörande sätt
påverkar samhällets totala risktagande vad gäller risker för liv och hälsa. 1
de uppskattningar som har gjorts förefaller sannolikheten för stora olyckor atl
ligga på jämförbar nivå för vattenkraft och kärnkraft och för båda
energikällorna synes risken domineras av några få anläggningar.
Vid försök
till jämförelser mellan risker orsakade av dammras och radioaktiviteisutsläpp
måste man också beakta att dammras ger stora omedelbara konsekvenser medan
radioaktivitetsutsläppels konsekvenser till övervägande delen uppträder med
fördröjd verkan främst i form av ökad cancerfrekvens och manifestation i senare
generationer av ärftliga skador. För radioaktiviteisutsläpp gäller vidare att
väsentligt större konsekvenser kan erhållas om effekliv evakuering inle kan
genomföras och upprätthållas. Del är också möjligl alt väsentligt siörre
konsekvenser skulle kunna uppstå vid ogynnsamma väderbetingelser vid en
kärnkraftolycka än vad som är tänkbart vid dammras i Sverige.
1 fråga om risker förknippade med dammras i
valtenkraftanläggningar skiQer sig inte de fyra studerade alternativen.
Vad gäller risker förknippade med oQeutvinning och
oQehantering får riskerna antas slå i proportion till oQeanvändningen.
Alternativen skiQer sig ål i fråga om risken för
omfatlande radioakliv beläggning av stora markområden. Denna risk föreligger
inte efter år 1985 i alternativ A och inte efter år 1990 i alternativ B.
Även om man skulle finna att alternativen A och B inle
medför någon väsentlig minskning av samhällets totala risktagande i fråga om
stora osannolika olyckor är del ändå uppenbart att en viss minskning av det
totala risktagandet i områdel kring de avvecklade kärnkrafianläggningarna
erhålles.
Den förgiftning av mark och vatten som kan bli föQden av
utsläpp av tungmetaller, radioaktiva ämnen eller närsalter är av belydelse
särskilt om
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 49
den medför potentiella hälsorisker eller risker för
allvariiga och svånepa-rerade ekologiska störningar.
Vanadinutsläppel kommer atl minska i alla
energialternativen jämfört med dagslägel bl.a. beroende på all oljeanvändningen
minskar. Minskningen beräknas år 1990 vara ca 60% för alternativ A och B och
ca 75 % för alternativ C och D. Risken för att befarade negaliva effekier skall
uppträda i framtiden måste därför anses vara lilen.
Utsläppen av kvicksilver till atmosfären år 1990 beräknas
i alternativ A och B till 500 kg, i alternativ C lill 400 kg och i alternativ D
till 700 kg.
Såväl användning av bränslen som utnytQande av kärnenergi
ger upphov till avfallsprodukler som måste isoleras från biosfären om
allvarliga miljö-och hälsorisker skall undvikas.
Mängden aska och slagg från koleldning beräknas år 1990
uppgå till 0,2-0,4 miQ. lon i alternativ A, B och C saml till 6,7-6,9 miQ. ton
i alternativ D.
De ackumulerade mängderna använt kärnbränsle för de olika
energialternativen framgår av nedanstående tabell.
Ackumulerade mängder av använt kärnbränsle, ton
Alternativ 1985 1990 2000
A
800
800
800
B
1000
1300
1300
C
1400
2 700
5 600
D
1600
3 100
7 400
Som framgår av tabellen föreligger fram mol år 2000 en
markant skillnad i avfallsmängd mellan alternativen A och B. I del följande
förutsätts att upparbetning av använt bränsle sker i alternativ D men ej i
alternativen A -C.
De ackumulerade mängderna av låg- och medelakiivt avfall
som erhålls från reakiordriften i de olika alternativen framgår av följande
tabell.
Ackumulerade mängder läg- och medelaktivt
avfall i behandlad form från produktionsanläggningar, m
1978
1985
1990
2000
A
1 650
15000
15000
15 000
B
1 650
16 000
20 000
20 000
C
1 650
20 000
25 000-35 000
36 000-67 000
D
1 650
21000
27 000-37 000
60 000-100 000
Eftersom del i alternativet C produceras mer avfall,
skulle riskerna för hälso- och miQöeffektema i samband med avfallshanteringen
vara siörre i 4
Riksdagen 1978179. I saml. Nr 115. Dd 2
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 50
detta alternativ än i A och B. Det underlag som finns
beträffande transport och lagring av använt kärnbränsle visar dock att dessa
processled inle ger upphov till några betydande hälso- och miQöeffekter.
Beroende på de större avfallsmängderna skulle risken för framtida läckage från
ett avfallslager vara större i alternativ C än i A eller B. Om skillnaden i
risk har någon belydelse kan f n. inte bedömas.
Skifferbrytningen för uranutvinning förutsätts endast i
alternativ D. Om hela Sveriges behov av uran enligt detta alternativ kommer att
utvinnas ur skiffer erhålls år 2000 ca 2 miQ. m' avfall utöver vad som ryms i
utbrutna bergrum och dagbrott.
I alternativ C förutsätts import av uran. Den totala
kvantiteten uran l.o. m. år 2000är i alternativ C 25% mindre än i alternativ D.
Mängderna aska och slagg från kolförbrännning är av samma
storleksordning 1990 för alla altemativ. För år 2000 är de något mindre i
alternativ D. Skillnaderna i avfallsmängd är knappast av betydelse för
miQöeffektema.
Högaktivt avfall frän använt kämbränsle erhålles i alla
alternativ. Mängderna är större i alternativen C och D. Om dessa större
mängder innebär en väsentligt ökad risk kan inte bedömas för närvarande. Inte
heller är det möjligl alt bedöma om de skillnader i bränslegång som har
antagits för alternativen (direktdeponering i A-C, upparbetning i D) innebär
väsenlliga skillnader i risk. Vid jämförelse mellan alternativen måste beaktas
atl upparbetningen i alternativ D också medför hälso- och miQörisker i form av
arbelsmiljöproblem, utsläpp av långlivade radioaktiva ämnen och risker för
läckage av vätskeformigt högaktivt avfall.
Stora kvantiteter avfall från skifferbrytning förekommer i
alternativ D.
Sammanfattningsvis konstateras att alternativ D är
ogynnsammare än alternativen A-C från avfallssynpunkt inom Sverige. Skillnaden
mellan A, B och C sammanhänger med skillnader i mängder av högaktivi avfall. Om
dessa skillnader i mängd är av belydelse kan tills vidare inte bedömas.
Sammanfattningsvis kan riskerna för kärnvapenspridning med
de fyra energialternativen A-D bedömas enligt föQande.
Redan innehavet av utbränt kärnbränsle såsom föreligger i
samtliga alternativ innebär en viss risk för kärnvapenspridning. Visseriigen är
hanteringen av della bränsle i alternativen A-C reglerad av villkor från ell
leverantörsland men det slulliga ansvaret för hanteringen åligger dock Sverige.
Alternativ D som omfattar inhemsk upparbetning och senare anrikning måste anses
ge högre risk för kärnvapenspridning. Även om alternativ C ej innehåller sådana
steg innebär ett fortsatt kärnvapenprogram incitament till fortsatt forskning
på förenklade anriknings- och uppar-betningsprocesser samt möjlighet till ett
relativt snabbt stegvis närmande till alternativ D och med delta alternativ
associerade risker. Alternativ C måste därför anses ge en risksituation som
ligger någonstans mellan A/B och D.
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 51
Med hänsyn till risken för påverkan på klimatet av utsläpp
av koldioixid bör de lolala utsläppen av koldioxid från fossila bränslen på
lång sikt begränsas globalt till ungefär nuvarande nivå.
De beräknade koldioxidutsläppen i de fyra
energialternativen framgår av föQande tabell.
Koldioxid'Utsläpp från energiproduktion, milj. ton/år
(fossila bränslen och metallurgiska processer)
Alternativ 1970 1975 1990 2000
103
103
100
104
92
102
95
88
A
B
C 93 88
D
Riksdagen har uttalat som målsättning Qfr prop. 1976/77:
3) att de svenska utsläppen av svaveldioxid skall begränsas till ca 400000 ton
svaveldioxid/år, varav ca 300000 ton svaveldioxid/år från bränslen.
I samtliga alternativ ligger förbrukningen av oQa och kol
under 550 TWh/ år varför den av riksdagen förordade begränsningen av utsläppen
av svaveldioxid kan genomföras.
I nedanstående tabell redovisas dels svaveldioxidutsläppen
med de begränsningsåtgärder som förutsattes i riksdagens beslut avseende minskning
av svavelutsläppen, dels de utsläpp som erhålls om reningsåtgärder vidtages i
den utsträckning som medtagits i tillförselgruppens ekonomiska beräkningar.
Dessutom anges i tabellen hur långl del med i dag kommersiellt lillgänglig
teknik är möjligt att begränsa utsläppen.
Svaveldioxidutsläpp, 1000 ton SO2
Alternativ Reningsåtgärder Reningsåtgärder Möjlig reduktion
en), prop. enl.
de ekonomiska av utsläpp med
1976/77:3 beräkningarna idag lillgänglig
teknik
1990 2000 1990 2000 1990 2000
A 370 340 310 260 170 150
B 340 340 310 260 170 150
C 270 270 270 230 140 130
D 300 230 280 200 150 120
I alternativen A och B fordras år 1990 vissa ytteriigare
åtgärder, utöver de som tillförselgruppen inkluderat i de ekonomiska
beräkningarna, för att begränsa utsläppen till det uppslällda målet om en
begränsning av utsläppen till 300000 ton svaveldioxid per år.
Äv föQande tabell framgår kondensoreffekt och värmeulsläpp
från kondenskraftverk i de fyra alternativen. Värmeutsläppen är väsentligt
högre i alternativen C och D än i alternativen A och B.
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 52
Värmeutsläpp från kondenskraftverk i de olika altemativen
All 1990 2000
Kondensor- Kylvaitenut-
Kondensor- Kylvaitenui-
effeki MW släpp
TWh effeki MW släpp TWh
A
5 000
22
6 000
25
B
4 000
16
6 000
25
C
24 000
116
27 000
136
D
26 000
126
39 000
198
Effekterna av dessa utsläpp är svåra atl ange. Någon gräns
för vilka spillvärmeulsläpp som totalt skulle kunna accepteras längs svenska
kusten har ej kunnai anges.
Beiräffande vattenkraflutnyttjande föreligger inte någon
större skillnad i miQöpåverkan i landskapet mellan de olika alternativen.
Med den antagna utbyggnadsstrategin vad gäller vindkraft
utnytQas år 2000 ca 40 % av tillgänglig areal i alternativ A och B och 20 % i
alternativen C och D. I vilken mån de landskapsförändringar som detta ger
upphov lill kommer att accepteras kan f. n. inle bedömas.
I alternativ A och B antas att ytterligare markbehov för
kraftledningar i huvudsak föreligger i samband med vindkraftverk medan
altemativ D antas leda lill behov av ett 800 kV-sysiem som kräver något 100-tal
km för kraftledningsgator. 1 samtliga alternativ tar kraftledningar större
areal i anspråk än som berörs av vindkraftverk. Direkl utnytQad mark för vindkraftverk
är 0,51,5% av den areal som berörs av markinirång från kraftledningar.
1.9 Utvärdering av energialternativen
I kommissionens sammanfattande utvärdering av
energialternativen understryks att de redovisade alternativen har karaktären
av beräkningsexempel. Avsikten har varit att visa några alternativa
huvudriktningar av energipolitiken. Kommissionen redovisar resultaten av
överslagsvisa kalkyler för de samhällsekonomiska konsekvenserna av alternativ
A-D. Kalkylerna har genomförts med hjälp av den allmänekonomiska modell som
långtidsutredningen arbetar med. Utgångspunkten för analysen är industriverkels
referensprognos i oktober 1977. Referensprognosen har i sin tur baserats på en
revidering av de långsiktiga beräkningarna i långlids-utredningen 1975 (LU 75).
Alternativens utformning i samband med modellberäkningar
har preciserats av kommissionens expertgrupper. Kalkylförutsättningar
beträffande investeringskostnader, energibesparingar, produktion av inhemska
energiråvaror samt effekter på bränsleimporten har lagts in i modellen.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 53
I
samtliga alternativ är siktet inställt på ett energiförsörjningssystem som
minskar landets beroende av importerade bränslen. Först i tidsperspektiven
efter år 1990 uppnås mera betydande begränsningar av Sveriges beroende av
importerade bränslen. Den största minskningen fås i alternativ D. De
förändringar i energiförsörjningssystemet som alternativen innebär, medför
myckel betydande investeringskostnader för energibesparande åtgärder och
inhemska produktions- och omvandlingsanläggningar. Den största
investeringsansträngningen utöver referensprognosen noteras för alternativ A
och B. I dessa fall krävs merinvesteringar på ca 75 miQarder kr. i 1976 års
penningvärde under perioden 1979-1994, eller i genomsnitt ca 5 miQarder kr. per
år. I alternativ C och D är motsvarande merinvesteringar 1,5 resp. 3,5
miQarder kr. per år.
Investeringsprogram
av denna omfattning får samhällsekonomiska konsekvenser genom att annan
verksamhet trängs undan. Effekterna på samhällsekonomin blir bl. a. beroende
av om merinvesteringarna tas från konsumtions- eller investeringsutrymmel. 1
kalkylerna har investeringarna i inhemsk energiproduktion tagits från utrymmet
för näringslivels investeringar medan övriga merinvesteringar har tagits från
utrymmet för privat konsumtion.
Fram
till mitten av 1980-talet leder samtliga alternativ ttll lägre produktions-
och konsumtionsnivåer än i referensprognosen. Detsamma gäller tidsperspektivet
fram till mitten av 1990-talet med undantag för alternativ C där förändringen i
energiförsörjningssystemet mognar ut i något ökat utrymme för privat konsumtion
jämfört med referensprognosen.
Redan
i referensprognosen är - mol bakgrund av kravet på balans i utrikeshandeln -
utrymmet för alt öka den privata konsumtionen ytterligt begränsat.
Med
tanke på de åtaganden om real standardstegring som statsmakterna åtagit sig
gentemot det växande antalet pensionärer, är det uppenbarl atl den akliva
befolkningen kommer att få en mycket svag utveckling av sin materiella
standard. Detta gäller i högre grad alternativ A och B än alternativ C och D.
Inskränkningar i det redan knappa utrymmet för privat konsumtion som alternativen
ger, kan leda till spänningar på arbetsmarknaden. De förändringar som
altemativen innebär, tycks också medföra krav på ökad röriighet på
arbetsmarknaden. Om denna ökade röriighet inte kommer till stånd, kan detta
leda till produktivitetsförluster.
Graden
av importberoende och olika energikällors globala uthållighet är två
betydelsefulla faktorer för försörjningstryggheten. Ett högt importberoende
innebär alltid risk för störningar i tillförseln.
Vårt
importberoende är f. n. högt (ca 80%). Den globala uthålligheten för oQa,
naturgas, kol och uran är i varierande grad begränsad.
Både
när det gäller störningskänslighel, flexibilitet och uthållighet är utöver
inslaget av förnyelsebara energikällor en kombination av oQa och kärnkraft att
föredra framför enbart oQa, om man ser på försörjnings-
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 54
tryggheten
år 1990. Alternativen C och D har därför bättre trygghetsegenskaper just är
1990 än A och B. Kärnkraftens möjligheteratt i kombination med kraftfull
hushållning nedbringa oQeberoendet och därmed öka tryggheten framgår särskilt
i alternativ C.
Vid
en jämförelse mellan alternativen C och D framstår alternativ C som det en
aning tryggare alternalivet till föQd av kortsiktigt ökad flexibilitet genom
naturgasinslaget och den ökade bedömningsbarhel som sammanhänger med att
kärnkraften inte ytterligare byggs ut. Alternativen A och B är från
trygghetssynpunkt i stort sett likvärdiga.
FöQande
sammanfattande värdering kan på basis av det sagda göras.
Alternativen
A och B. Minst trygga år 1990 men på väg mot en hög trygghetsnivå under
förutsättning att de nya energislagen kommer fram i tid och i tillräckliga
kvantiteter.
Atterativ
C och C'. Tryggare år 1990 än A och B samt med valfrihet när del gäller den vidare
inriktningen av energisystemet. Vid C' ökar försörjningstrygghelen genom ökad
satsning på hushållning.
Alternativ
D. Tryggare år 1990 än A och B samt leder mot en hög trygghetsnivå under
föruisättning atl kärnkraften inte uppvisar egenskaper som gör den oacceptabel.
För
att få alternativen illustrativa har i flera fall förutsatts åtgärder vars
genomförande är beroende av atl en rad förutsättningar uppfylls. Detta gäller
bl.a. såväl förväntade resultat av ett ambitiöst forsknings- och
utvecklingsprogram rörande nya energikällor som effekterna av behövliga
styrmedel. Det kan därför starkt ifrågasättas huruvida det är möjligt atl
genomföra något av alternativen i enlighel med den utformning de har haft.
Detta
innebär bl. a. att någon mera nyanserad beskrivning inte har varit möjlig. Som
exempel på frågor som inte har belysts kan nämnas möjligheten att i
avvecklingsalternativen köra kärnkraftverken längre än som förutsatts för att
på så sätt dämpa de samhällsekonomiska effekierna av en forcerad avveckling.
Ett annat exempel är möjlighelen atl kombinera alternativ C med inhemsk
uranbrytning.
Den
i vissa fall bristande nyanseringen framgår kanske tydligast i alternativet B'
där väsentligt högre energipriser än i referensprognosen i kalkylfallet
resulterar i ungefär lika stor total energianvändning, något som sannolikt inte
skulle inträffa i verkligheten.
De
redovisade alternativen kan således inte ses som förslag till konkrela
handlingsprogram för att nå vissa energipolitiska mål. Redovisade konsekvenser
skall därför inte tolkas alltför kategoriskt.
Genom
att jämföra alternativens konsekvenser sinsemellan har del dock varil möjligt
att klarlägga karaktäristiska drag i alternativen som har stor betydelse för
fortsatta ställningstaganden inom energipolitiken. Kommis-
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 55
sionens överväganden och förslag i dessa avseenden
redovisas i det följande.
1.10 Kommissionens överväganden och förslag
1.10.1 Överväganden
De allmänna grunder på vilka vår energipolitik bör vila
sammanfattar kommissionen enligt föQande.
Kommissionen
utgår från alt ingen del av energisystemet får medföra oacceptabla miQö-,
hälso- eller säkerhetsrisker. Det energisystem man väQer bör dessutom
sammantaget och vid den avvägning som måsle göras mot nyttan därav ge minsta
möjliga olägenheier från miQö-, hälso- och säkerhetssynpunkt. Med beaktande av
vad som nu sagis bör den frän samhällsekonomisk synpunki gynnsammaste lösningen
väQas. Sträng hushållning med energi bör iakttagas. Energiförsörjningen skall
samtidigt utformas så att slörsla möjliga garaniier mol energibrist och
största möjliga försörjningstrygghel uppnås. Med hänsyn härtill och till den
internationella solidariteten bör vår energiförsörjning bygga på vårt lands
naturliga förutsättningar och resurser.
Stor osäkerhet råder om förutsättningarna för de
energipolitiska beslulen. Det ställer särskilda anspråk på energibesluten. Det
är nödvändigt att hålla olika vägar öppna och att vid varje mera genomgripande
beslut klargöra vilka bindningar detta medför och sträva efter att skapa
underlag för fortsatt handlingsfrihet med hänsyn till framlida förändringar av
förutsättningarna. I kommissionens överväganden intar miQöfrågorna en framträdande
plals. 1 diskussionen om miQö- och säkerhetsfrågor har funnits en tendens atl
hävda all mlQöproblemen i samhället till övervägande delen härrör från
energisektorn. Kommissionen kan inle ansluta sig till ett sådani synsätt.
Energin kan inte bedömas utan beaktande av andra företeelser i samhället. Så
t.ex. åstadkoms väl så allvariiga miQöstörningar såväl i samband med mången
industriell aktivitet som i samband med t. ex. biltrafik.
Med ett fåtal undantag kan risker och skadeverkningar från
normaldrifi och drifiolyckor reduceras genom tekniska ålgärder och ekonomiska
uppoffringar. Tänkbara effekier i samband med normaldrift och drifiolyckor
utgör därför normalt inte ett absolut hinder för användning av någon av de
studerade energikällorna och omvandlingsprocesserna.
Ett slorl problem är koldioxid från förbränning av fossila
bränslen och under senare år har från vetenskapligt håll allt allvarligare
varningar framförts mol förbränning av fossila bränslen på grund av den
påverkan denna har på klimatet. Kommissionen anser all vi därför vid ulformningen
av vårt energisystem bör beakla att de lolala utsläppen av koldioxid från
fossila bränslen globall behöver begränsas på lång sikt.
En annan grupp av allvarliga miQörisker är de som härrör
från biverk-
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 56
ningar med kumulativa effekier. Till denna grupp hör
utsläpp av lungmetaller, svaveloxider, kolväten, jämte radioaktiv strålning.
Verkningarna kan i viss utsträckning konlrolleras och begränsas genom olika
tekniska åtgärder.
En annan allvarlig biverkan är ansamling av avfall. Det
gäller framför allt det radioaktiva avfallet och askan från kolförbränning.
Vid
uppbyggnaden av kärnkrafisysiem har man i alla länder utgått från att tekniskt
lillfredssiällande lösningar skall kunna utvecklas för en säker slutlig
förvaring av del högaktiva avfallet. Del arbete som har bedrivits i Sverige och
annorstädes lalar för alt dessa problem - som vi redan har men som för vår del
är avsevärt mer begränsade än för många andra länder - kan lösas. Del är enligt
kommissionen naturiigi att den lolkning av villkorslagens krav som skall göras
ligger i linje med vad som är brukligt vid bedömningar av lekniska förlopp med
inbyggda risker. Ett ställningslagande lill en viss leknisk metod, i enlighel
med i.ex. villkorslagens krav, behöver inle innebära all man redan nu bestämmer
sig för att utnyttja jusl denna teknik. Del vore oklokt alt redan nu definitivt
besiämma sig för all lillämpa en viss leknik. då fortsatt svenskl och
internationellt ulvecklingsarbele kan ge nya rön.
Äska från
kolkraftverk innehåller tungmetaller som behåller sin giftighet under mycket
lång lid. Allvarliga skador kan uppslå i omgivningen. Beslut atl bygga
koleldade anläggningar bör därför föregås av en prövning av meioder för
hanlering och lagring av askavfall som är lika ingående och omfattande som för
andra energislag med myckel långsiktiga avfallsproblem t.ex. kärnkraften.
Vi har i
Sverige redan en belydande försurning orsakad främst av svavelföreningar.
Försurningen innebär ell besvärligt miQöproblem i sig men leder också till ökad
känslighet för kvicksilverpåverkan. Föratt möjliggöra en förbättring i fråga om
försurningen av mark och vatten i Sverige är det nödvändigt att minska
svaveldioxidulsläppen lill ungefär 1950-lalets nivå. Kommissionen anser del
nödvändigi alt motverka fortsatt försurning genom begränsningar av inhemskt
svavelulsläpp och andra ålgärder saml genom inlernalionellt arbele för minskade
utsläpp.
Cancerframkallande eller misslänkl cancerframkallande och
mutagena ämnen släpps ut från både bränslekraftverk och kärnkraftverk. Det
finns inte belägg för alt effekterna är allvarligare i den ena än den andra
processen. Sålunda är det t.ex. oklart i vilken omfattning genetiska skador
uppkommer på grund av radioakliv påverkan vid de låga dostillskotl som tillåls
från kärnkraftverkens drift.
Energikommissionen konstalerar sammanfallningsvis alt
sannolikheterna för stora olyckor är av samma storleksordning vid kolbrytning,
oQehantering, kärnkraftverk och vatlenkraftdammar.
Konsekvenserna av en olycka är i hög grad beroende av
omständigheterna vid olyckstillfället. De troligaste konsekvenserna av en
olycka vid en
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 57
valtenkraftdamm eller ett kärnkraftverk är av samma
storleksordning. Men vid ell kärnkraftverk kan tänkas kombinationer av
olyckliga omständigheter som skulle kunna leda till omfattande konsekvenser i
form av döda och skadade och radioakliv markbeläggning. Vid oQehantering är
riskerna för myckel omfattande miQöskador störst i samband med utvinning och
transport av olja till havs. Vissa risker för allmänheten finns främsi vid
transporter av lätta oQeprodukter i tätorter. De långsiktiga skadeverkningarna
av stora oQeutsläpp framför allt i innanhav som Östersjön måsle bedömas som
mycket allvarliga. De största riskerna vid en naturgasimport till Sverige är
förbundna med transport och lagring av LNG. Risken för stora olyckor synes
härvid vara mindre än övriga risker nämnda ovan. Men de relativt stora tänkbara
konsekvenserna motiverar ändå stor uppmärksamhei på dessa frågor om LNG skulle
komma atl importeras till Sverige.
När det gäller de nya energikällorna saknas industriell
erfarenhet. Med nuvarande kunskap bedöms de förnyelsebara energikällorna vara
gynnsamma med undantag för den inverkan intensiv odling av snabbväxande skog
(biomassa) kan ha i naturen.
Ätgärder för bätire hushållning med energi innebär i
allmänhet minskade risker pä grund av minskad total miQöbelastning. Även
hushållningsåtgärder kan dock innebära risker för skadliga bieffekter. I
kommissionens arbele har risker lill föQd av radonhaltigt byggnadsmaterial
bedömts som ett problem som måsle beaktas vid hushållningsprogrammens
genomförande.
En
minskning av ventilationen i hus kan medföra ökade risker för lungcancer genom
all radonkoncentrationen i inomhusluften då ökar, om inte andra ålgärder för
atl minska radonkoncentrationerna samtidigt vidtages. Riskerna är givetvis
störst i hus byggda av material med särskilt hög hall av radioaktivitet eller
på särskilt radioakliv mark. Osäkerheten är stor beiräffande hälsoeffekterna av
en ökad radonhalt i inomhusluften i bostäder men enligt gängse antaganden på
slrålskyddsområdel ökar hälsoriskerna i proportion mol radonhalterna och
därmed i omvänd proportion lill luftväxlingen i bostaden. Tätningsåigärder som
minskar ventilation i sådana bostäder kan leda till att antalet lungcancerfall
i framtiden ökar.
Vid energisparande bör hänsyn tas till risker för negativa
hälso- och miQöeffekter. Framför allt innebär en minskad ventilation genom
tätningsåigärder i hus byggda av skifferbaserad lättbetong ökade strålrisker
på grund av radioakliv radongas.
Effektiva motåtgärder bör vidtagas, främst av
byggnadsteknisk natur, för alt undvika atl oacceptabla hälsorisker uppstår. Dessa
frågor bör klarläggas i en särskild uiredning. I samband med
energisparprogrammet bör hus med särskilt radioaktivt byggnadsmaterial
karlläggas samtidigt som lämpliga åtgärder och rekommendationer utarbetas.
Olika energislags risker - t. ex. för olyckor med stora
konsekvenser
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 58
måste avvägas inle bara mot länkbara energialternativ ulan
också mol de risker och problem som t. ex. föQer med otrygghet i
energiförsörjningen.
Den självklara utgångspunkten för en bedömning av ett
energisystem är alt ingen del av detla får medföra oacceptabla risker. Men
gränsen mellan oacceptabla och acceptabla effekier kan inte anges på något
enkelt och entydigt sätl. Bedömningen är naturligtvis i sista hand beroende av
sannolikheten för att vissa effekter kan uppstå. Vad som är en rimlig
fördelning mellan risk och nytta är också svårbedömt.
Ell
samhälle kan inle acceplera ell energiförsörjningssystem som innebär
väsentligt förkortad medellivslängd eller ett stort risktagande ens för mindre
befolkningsgrupper. Men samhällel kan heller inte i längden godta atl en mycket
otrygg försörjningssituation och stora risker för avbrott i energitillförseln
med de effekter detta får på de sociala förhållandena och därmed också för miQö
och människors hälsa.
Alla de
energisystem som har studerats kan konstrueras så atl de negaliva effekterna
under normalfall blir lolerabla. En reservalion måste dock göras beträffande
kvicksilver från kolförbränning och vissa former av skifferutnylQande där
osäkerheten i bedömningen är särskilt stor.
De
kumulativa effekierna av utsläpp från förbränningsanläggningar är allvarliga.
Långlgående rening av gaserna och kontroll av avfallet fordras. Kunskaperna om
effekterna är i många fall otillfredsställande. Forskningsinsatser är därför
myckel angelägna. Riskerna förknippade med mycket osannolika olyckor har
bedömts ligga inom godtagbara gränser.
Med stor
säkerhet kan antas all s. k. generiska fel (inbyggda lypfel) inte skall uppstå
på kärnkraftreaktorerna, i varje fall inle av den art atl en snabb avveckling
av dessa måsle ske.
Risken för en stor olycka - härdsmältning - och dess
effekter har studerats ingående. Bedömningen av sannolikheten för en
härdsmältning faller i stort sett inom samma osäkerhelsinlervall i de gjorda
utredningarna. Konsekvensstudierna har däremot lett till mer skiQaktliga
resultat, främst vad avser markbeläggning.
Sannolikheten för en härdsmälta med de mycket allvariiga
konsekvenser som kärnkraftskritiska granskare räknat fram är utomordentligt
liten. Det bör också framhållas att säkerhetskraven successivt har skärpts och
att teknisk utveckling har skapat förbäitrad säkerhet. Sannolikheten för en
härdsmälta i den lyp av kokarreaktorer som nu byggs torde därför vara mindre än
i en tidigare generation.
Kärnkraften ger upphov till ett avfall vars farlighet
sträcker sig långt fram i tiden. Dessa, liksom andra avfallsproblem, måste
angripas från utgångspunkten all vi inle bör företaga oss något som vi befarar
på ett väsentligt sätl kan försämra livsbetingelserna för kommande
generationer. Kommissionen har av det arbele som har bedrivits i KBS-projektet
och vad som framkommil i övrigt dragil slutsatsen atl del högaktiva avfallet
kan hanleras och slutförvaras pä ell betryggande sätt. Granskningen av KBS-
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 59
projektet har dock pekat på vissa osäkerheter i
bedömningen av element i systemet. Ett fortsatt ulvecklingsarbete kan förväntas
förbättra metoderna.
Beiräffande kärnvärme lyder de gjorda studierna på att
riskerna för olyckor är ännu mindre än för kärnkraft.
Den avgörande fråga som således måste besvaras är om de
risker som otvivelaktigt är förenade med kärnkraften är godtagbara med hänsyn
till de alternativ som slår till buds och verksamhetens sociala nytta. Kommissionens
svar på denna fråga är ja.
Olyckor genom sabotage, terror och krigshandlingar kan
inte sannolik-helsberäknas. Kommissionen anser inte att något energisystem bör
utdömas på grund av risken för sabotage och terror.
På grund av vad som nu sagts anser kommissionen, att det
inte är nödvändigt av miQö-, hälso- eller säkerhetsskäl nu avstå från något av
de energislag som ingår i vårt försörjningssystem.
Vad gäller de samhällsekonomiska aspekterna framhåller
kommissionen att energipolitiken måste utformas dels så att den skapar
förutsättningar för en ökad industriproduktion, dels så att hänsyn tas till alt
investerings-utrymmet är begränsat av de anspråk som näringslivet i övrigt
ställer.
I ett internationellt perspektiv är det viktigt att de
globala resurserna UtnytQas på bästa sätl. Den svenska ekonomin måste anpassas
till den internationella utvecklingen.
Även om industrins struktur på lång sikt kan komma att
förändras kommer den energiintensiva svenska process- och förädlingsindustrin
under lång tid att vara mycket viktig för den svenska exporten. Energipolitiken
måsle ulformas med beaktande härav.
I det tidsperspektiv som kommissionen i första hand har,
dvs. framemot år 1990, finns ett nära samband mellan den industriella och
ekonomiska tillväxten och energianvändningen. Om de samhällsekonomiska målen
skall kunna infrias, kommer det därför att krävas såväl en ökad energitillförsel
lill näringslivet som en ökad satsning på energihushållning.
Det är
kommissionens uppfattning att energiförsörjningen bör dimensioneras så atl
möjligheter finns för en snabbare ekonomisk och industriell utveckling än vad
som f. n. synes troligt. Det nu sagda bör ses i belysning av atl en ökning av
industriproduktionen med en halv proceni mer per år än vad som nu beräknas
enligt industriverket kan innebära att efterfrågan på energi totalt sett ökar
med 8% år 1990.
Anspråken på det tillgängliga investeringsutrymmel kommer
att vara mycket stora under förmodligen hela 1980-talet. En omställning bort
från det starka oQeberoendet kommer att medverka härtill genom de anspråk som
kommer att ställas på kapital för hushållningsseklorn, utbyte av anläggningar
inom industrin, nya former för energiomvandling m. m. Det är därför angeläget
att strängt hushålla med samhällets samlade resurser. En förtida skrotning av
produktionsanläggningar utgör därför en samhälls-
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 60
ekonomisk
föriust, som i sista hand får negativa verkningar på den privata och offentliga
konsumtionen.
En
avveckling av kärnkraften skulle innebära en betydande kapitalförstöring som
skulle medföra en väsentlig höjning av kostnaderna för elproduktionen.
Belastningen på folkhushållet skulle därvid bli avsevärd. Delsamma gäller ett beslut
att inte utnyttja färdiga anläggningar eller inte fullföQa färdigställandet av
långt framskridna projeki.
Vår energiimporl är f. n.
mycket stor och kostar mer än 15 miQarder kr. per år. Äv rena bytesbalansskäl
är del således angeläget att minska denna import - i synnerhet som det finns
välgrundade skäl att anta att priset på importerad energi väsentligt kommer att
öka realt. Vad vi importerar är huvudsakligen oQa i mycket stora kvantiteter.
OQan svarar för 70% av vår energiförsörjning. Med de prishöjningar som är att
vänta är det nödvändigt all vidta ålgärder för alt minska förbrakningen. På
sikt kan man med stor sannolikhet räkna med ökad knapphet och konkurrens om
oQetillgångarna. Frågan är närmasi när och hur mycket oQepriserna kommer att gå
upp. En myckel snabb uppgång kan ske vid en politisk kris i Mellanöstem. Del är
en utbredd uppfattning att de mindre industriländerna tillsammans med
utvecklingsländerna kommer att drabbas belydligt hårdare av knappheten på oQa
än de större industriländerna. Det är särskilt allvarligl för Sverige med tanke
på att oQa utgör en så stor del av vår energiförsörjning.
Mot denna bakgrund
framstår den centrala energipolitiska uppgiften för vårt land vara atl vi
stegvis söker förbättra vårt försörjningsläge. Främsi bör detta ske genom atl
vi minskar vår användning av oQa och ersätter oQan med andra energiråvaror och
att åtgärder vidtas för att så långt möjligl trygga oQetillförseln. Alla andra
energifrågor kan f. n. från nationell försörjningssynpunkl anses ha lägre priorilet.
Även den internationella solidariteten talar för att vi reducerar vår
oQeförbrukning.
En
självklar utgångspunkt för ett minskat oQeberoende är ett ambitiöst och
effektivt energihushållningsprogram. Men det är riskabelt att redan under den
närmasle tioårsperioden räkna med mycket drastiska resultat av besparingar och
atl dimensionera tillförselsyslemet i enlighet därmed. Man bör heller inte
överdriva effekten av olika styrmedel eftersom kunskaperna om deras effekter i
flera fall är ofullständiga.
För
att oljeberoendet skall kunna minskas måste andra bränslen än oQa utnyttjas i
ökad grad. Det är också angeläget att undersöka möjligheterna att ersätta oQa
med el.
I
vårt land används kol endast i begränsad utsträckning. Från försörjningssynpunkt
förefaller en ökad användning av kol att kunna vara fördelaktig. De hittills
olösta miQö- och hälsoproblemen i samband med kolförbränning måsle emellertid
betraktas som en begränsande fakior.
Naturgas
kan enligt kommissionens bedömning inle vänlas bli något mera väsentligt inslag
i vår energiförsörjning. Inom transportsektorn bör syntetiska drivmedel
(metanol och etanol) kunna utnytQas som alternativ
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 61
till nu använda drivmedel. Torven kan, beroende pä prisutvecklingen
på andra energiråvaror, få en inte oväsentlig betydelse i vår
energiförsörjning.
På längre sikt - på 1990-talet - torde ved från s. k.
minirolaiionsskogs-bruk liksom andra former av odlat växtmaterial (biomassa)
kunna ge viktiga bidrag. Omfatiningen härav och introduktionstakten kan dock
ännu inte anges. Ett forcerat införande innan tillräckligt bedömningsunderlag
föreligger kan leda till bakslag med direkta ekonomiska konsekvenser och
förseningar i utvecklingen av gynnsamma tillämpningar.
Inom elsektorn har vattenkraften störst betydelse av nu
tillgängliga inhemska energikällor. Ytterligare betydande utbyggnad är tekniskt
möjlig och från rent ekonomisk synpunkt ett överlägset alternativ. MiQöskälen
har dock bedömts väga lungl varför de återstående tillskotten är begränsade.
På längre sikt kan också vindenergi bidra lill
elförsörjningen. Härför krävs atl ett omfattande och uthålligt
utvecklingsprogram genomförs.
Kärnkraftproducerad el ökar försörjningstryggheten i
jämförelse med el från fossileldade kraftverk. Särskilt gäller detta om våra
inhemska urantillgångar UtnytQas. Sverige kan bli hell självförsörjande för
denna del av kärnbränslegången, förutsatt att miljöproblemen inle lägger hinder
i vägen.
Kommissionen har lagil upp frågan om en ytteriigare
minskning av oljeberoendet skulle kunna göras genom att värme från
kärnkraftverken UtnytQas för uppvärmningsändamål. Ulredningar har påbörjats om
möjligheterna att genom avtappningsånga från Barsebäck förse Malmö-Lundområdet
med Qärrvärme. Motsvarande möjlighet föreligger även beträffande Forsmark med
hetvallenledning lill Uppsala och Stockholmsområdet och beträffande Ringhals
med ledning till Göteborgsområdet.
I kommissionens arbete har visserligen visats att det
under vissa angivna förutsättningar skulle vara tekniskt möjligt att under en
tioårsperiod ersätta kärnkraften med annan energi men kommissionen
underslryker alt en energipolitik som innefattar beslul om avveckling av
kärnkraften är ett strategiskt beslut med verkan på lång sikt, oavsett om
avvecklingen skall vara genomförd till 1990 eller 1985. Beslutet medför
ofrånkomligen en snabb minskning av den kompetens och industriella kapacitet
som behövs om kärnkraften lills vidare skall kunna bibehållas.
Beslut om avveckling av kärnkraften förutsätter vidare att
energisektorn måste tilldelas större resurser än vad som eQest är nödvändigt
även om energiåtgången skulle hålla sig på den nivå som förutsätts i
alternativen A och B. Beslutet medför således krav på en betydande
omprioritering av de reala resurserna. Det medför ofrånkomligen att utrymmet
för andra angelägna samhällsbehov liksom för privat och offentlig konsumtion
beskärs och della sker i en situation då resurstillväxten av andra skäl kan bli
förhållandevis måttlig.
Den kapiialförslörning till mångmiQardbelopp som en
avveckling nu leder till innebär således en mycket stor uppoffring för vår
ekonomi. Ett
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1.1 Industridepartementet 62
avvecklingsbeslut,
delvis grundat på osäkra förhoppningar om tillgängligheten av i dag oprövade
nya energikällor, medför därför ett belydande risktagande inte bara för
energiförsörjningen ulan också för samhällsekonomin.
Även en inrikining av
energipolitiken enligt alternativ D innebär med kommissionens synsäll nackdelar
och risker. Inriktningen skulle medföra en tidig bindning av energisystemet vid
kärnkraft såsom en oundgänglig del. Stora krav ställs dessutom på invesleringar
i nya anläggningar och verksamheier inom kämenergiområdet. Utrymme härför lorde
inle nu kunna ges utan atl della inkräktar på andra väsentliga samhälleliga
inlressen.
Energikommissionens
analyser och överväganden ger däremot vid handen att de riktlinjer som
innefallas i altemativ C i långa stycken svarar mol kommissionens krav på ökad
försörjningstrygghel, minskat oQeberoende, flexibilitet och handlingsberedskap
inför framtida ställningstaganden. Genom utnyttjande av el liksom genom ökat
utnytQande av Qärrvärme kan oQeberoende pressas lillbaka.
Försörjningstrygghelen förbättras genom del stegvis minskade oQeberoendet och
genom ökat utnyttjande av inhemska bränslen och siörre spridning av
importbränslena. Systemet är vidare så utformat au förutsättningar skapas för
all stegvis införa nya energikällor.
Ell energipolitiskt beslul
i enlighet med dessa riktlinjer innebär således möjligheter för en fortlöpande
omprövning av energipolitiken allteftersom nya rön görs. Atl en successiv
förändring av nuvarande energisystem måste ske är nämligen ställt ulom allt
tvivel.
Vårt lands förutsättningar
att på lång sikl klara energiförsörjningen är relativt goda, kanske bätire än
för flertalet länder. För minsl ett par årtionden framöver kommer vi emellertid
all leva i en otrygg försörjningssituation på grund av det stora oQeberoendet
och avsaknaden av nämnvärda oQe- och koltillgångar. Denna otrygghet skulle
minska väsentligt om de förnyelsebara energikällorna inom en snar framlid kunde
introduceras i större skala.
Fram till dess mera
definitiva beslut kan fallas om satsning på förnyelsebara energikällor är vi
huvudsakligen hänvisade till oQa, kol, uran, vattenkraft, vissa tillskoll från
torv och biomassa saml möjligen naturgas för vår energiförsörjning. Under det
närmaste decenniet gäller det - vad avser siörre bidrag - väsenlligen all välja
mellan de förstnämnda tre energikällorna.
Kunskaperna
om och erfarenheterna av dessa energislags miQö-, hälsooch säkerhetsrisker och
om möjligheterna alt komma lill rätta med dem är redan stora och ökar snabbi.
Sålunda har vi avsevärt förbättrat våra kunskaper om metoderna för bl. a.
hantering av kärnkraftavfallet.
Man
kan som kommissionen framhållil inle på nuvarande kunskapsnivå och i nuvarande
skede påslå att något av de tre energislagen oQa, kol, uran
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 63
-
vid en avvägning mol nyttan av dem - är oacceptabla av miljö-, hälsooch
säkerhetsskäl. I slrävan efter ett energisystem som sammanlaget ger minsla
olägenhet bör ingå atl minska förbränningen av oQa och att inte i stor skala gå
över till kol.
Trots
att vårt vetande i fråga om miQö- och hälsorisker avsevärt förbättrats, har
det inte framkommit i kommissionens arbete eller eQest, att kunskaperna och
erfarenheterna är tillräckliga för att nu fatta ett definitivt beslut om det
framtida energisystemets utformning.
Man
bör därför inte på denna grund nu besluta vare sig att avveckla kärnkraften
eiler att i siörre omfattning eller för längre tid binda sig vid kärnkraften
som en oundgänglig del i vårt energisystem. Som en viktig föruisättning för
denna slutsats gäller, att man också fortsättningsvis utövar en mycket sträng
tillämpning av säkerhetsteknik vid drift av reaktorer saml att fortsatt
utvecklingsarbete i syfte att ytteriigare minska sannolikheten för en
härdsmältning bedrivs. Kommissionen anser vidare atl alla rimliga åtgärder
skall vidtas för att minska de möjliga konsekvenserna av en eventuell olycka.
Ehuru allt starkare miQö- och hälsoskäl framkommer mot oQa och kol som
energiråvaror, finns heller ännu inle - bl.a. med hänsyn till pågående
ulvecklingsarbete beträffande ny förbrännings- och reningsteknik - skäl att ta
slutlig ställning för eller emot oQa och kol som energiråvaror.
De samhällsekonomiska och
försörjningsmässiga bedömningarna pekar däremot redan nu i en bestämd riktning.
Vi måste så snabbi som möjligt minska vårt oQeberoende på grund av förväntad
brisl på oQa och därav föranledda prisstegringar. En prisstegring på oQa medför
stigande priser på kol. En satsning på kol som energiråvara förutsätier
dessutom kostsamma investeringar. Med hänsyn lill kolets uthållighet som
energiråvara kan dock sådana investeringar vara motiverade.
Kommissionen
anser mol denna bakgrund att energipolitiken bör inriktas på att hålla alla
tillgängliga alternativ öppna. Det finns inte skäl att i nuvarande skede
utesluta vare sig kol, uran eller oQa från energiförsörjningen. Vår
handlingsfrihet bör inte inskränkas genom åtgärder som på ett genomgripande
sätt ändrar förutsättningarna för vår energitillförsel. När beslutsunderlaget
har förbättrats såväl beträffande dessa energiråvarors möjligheter och
biverkningar som om solenergin bör mer långsiktiga val kunna göras. Det kan
dock knappast bli möjligl del närmaste decenniet.
Att
nu fatta beslul om avveckling av kärnkraften innebär ett avsevärt risktagande.
Om introduktionen av de förnyelsebara energikällorna skulle dröja måste
bortfallet kompenseras med importerade bränslen, främst oQa och kol,
beträffande vilka avsevärda risker föreligger när del gäller såväl lillförsel
som miQö och hälsa.
Kommissionen
anför atl man bör f. n. varken avveckla kärnkraften eller binda sig vid
kärnkraften som en oundgänglig del i vårt energisystem genom en större ökning
av kärnenergiverksamheten i Sverige. Pågående
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1.1 Industridepartementet 64
utbyggnad
bör fullföQas, eftersom det risktillskott detta leder till är marginellt. Men
mer slutgiltiga ställningstaganden för eller emot kärnkraft bör anstå tills
vidare.
I vad mån ytteriigare
utbyggnad av kärnkraften bör ske blir beroende av förändringar i energiåtgången
och behovet att ersätta oQa med el. En utvärdering av möjligheterna att
omvandla ett antal reaktorer lill kärnkraft-värmeverk bör göras. Därigenom
minskar behovet av oQa för uppvärmning. I vad mån det bortfall av el som föQer
därav kan kompenseras, är beroende av den totala produktionskapaciteten.
I syfte alt bibehålla den
långsiktiga handlingsfriheten för utnyttjande av sol, kol och uran bör uppnådd
kompelens och teknik inom dessa områden bevaras och utvecklas. En satsning bör
också ske på utveckling av ny teknik. Beträffande kol bör kompetens inom landet
byggas upp. För vinnande av prakliska erfarenheter bör anläggningar uppföras.
Beträffande kärnkraften bör den inhemska tekniska och industriella kompetensen
vidmakthållas.
De bedömningar som
kommissionen nu har gjort överensstämmer i allt väsentligt med de erfarenheter
man har och de bedömningar som gjorts i andra länder. Vad nu sagts innebär att
vi inpassar oss i det globala energi-försörjningssystem som de olika
internationella organisationerna på området förordar. Vi bör aktivt medverka i
och främja det internationella arbele som går ut på att utforma energipolitiken
efter varje lands naluriiga förutsättningar, framhåller kommissionen.
Slutsatserna
av det sagda kan sammanfattas sålunda.
Den av riksdagen fastlagda
inriktningen av energipolitiken bör inle nu radikalt ändras.
En begränsad omprövning av
energiprogrammet bör ske i samband med de energipolitiska besluten varje
budgetår och fortlöpande alli efiersom nya rön görs. Ett mera defintivt val av
långsiktig handlingslinje kan sannolikt göras före år 1990. Det slutliga
ställningstagandet för eller emot kärnkraft bör anstå tills vidare.
Underiaget för
ställningstaganden och beslut bör stegvis förbättras genom fortsatta
utredningar, forskning, utveckling och demonstration.
Kommissionen har i det
föregående framhållit att Sverige i likhet med andra länder befinner sig i
inledningen av en övergångsperiod vad avser energiförsörjningen. Detta gäller i
flera avseenden. Övergången karaktäriseras främsi av en ökande knapphet på
oQa, ökande miQöförstörelse genom förorenande utsläpp från förbränning av oQa
och kol och av osäkerhet om när och i vilken utsträckning de framtida
ersättningsalternativen kan tas i bruk i stor skala. MiQö- och säkerhetskrav
måste dessulom ges en allt större tyngd.
Man
bör så långt möjligt bibehålla handlingsfrihet inför framtida beslut. Angelägna
beslut bör dock inte skjutas på framliden. Därför måste arbetet på en
utvärdering av effekterna av vidtagna åtgärder förstärkas.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 65
Långtgående
ätgärder för energihushållning och förstärkta insaiser för forskning,
demonstration och slorskaliga försök med förnyelsebara energikällor ökar
handlingsfriheten och minskar oQeberoendet.
10.1.2
Förslag och rekommendationer
Övergripande
styrmedel
D
Frågan om skatteomläggning uireds enligt den i bilaga 3 diskuterade
konstruktionen - en beskattning inom mervärdeskattens ram i kombinalion med en
energiskatt i import- och producenlledel. Särskilt bör möjlighelen beaktas att
markera energiskattens siyrmedelsfunklion genom skattesatsdifferentieringar och
undantag i syfte att dels tillgodose en samhällsekonomiskt avvägd beskattning
med hänsyn till miljöeffekter, försörjningstrygghel m. m., dels underiätta introduktionen
av mottryckskraft och nya energikällor. 1 samband härmed bör utredas vilka
principer som i framliden bör lillämpas för prissättningen inom energiområdet.
n
Energiprognosarbetet vidareutvecklas och fördjupas. Energislatistiken, särskilt
beträffande bränslen, förbättras.
n
Energisektorns kapilalförsöQning kan komma all erbjuda stora problem. Bl. a.
finns i dag stora skillnader vad belräffar finansieringsmöjligheter inom olika
delar av energiområdet. Förslag till ålgärder för att rätta till sådaria
skillnader bör utarbetas.
n
En utvidgad kommunal energiplanering är under uppbyggnad. Kommunema bör även
kunna ta ett ökat ansvar för insatserna för energisparande.
D
Det är angeläget att inom de närmaste åren närmare utreda förutsättningarna
fören varaktig icke-tillväxt i energianvändningen som underiag för en värdering
av konsekvenserna av en sådan politik för bl. a. sysselsättning, produktivitet
och handelsbalans.
Hush å llning
D
Stödet till energibesparande åtgärder i anslutning till befinlliga industriella
processer bör utvärderas. I samband därmed bör snarast övervägas om det
nuvarande bidragssystemet bör kompletteras eller ersättas med ett lånesysiem.
D
Slödel till prototyper och demonsirationsanläggningar inom energiområdet byggs
ul. Slöd bör även kunna ges lill kommande anläggningar som använder
förnyelsebara energiråvaror såsom sol, vind, energiskog samt avfall.
n
Information och utbildning samt rådgivning lill näringslivet bör utökas.
n
Fortsatt utredningsverksamhet rörande induslrins - särskilt de energilunga
branschernas - energianvändning och energisparmöjligheier bör genomföras.
D
Den energiprövning som i dag sker enligt 136a § byggnadslagen bör ses över.
Därvid bör övervägas all utsträcka prövningen till atl omfatta såväl
5
Riksdagen 1978179. I saml. Nr 115. Del 2
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 66
nya
som befinlliga anläggningar på liknande säll som inom
miQöskydds-lagsiiftningen.
D
Långlgående restriktioner mot privatbilism införs i de siörre tätorternas innersladsområdep
och specielll inom de tre storstäderna. Kollektivtrafiken prioriteras, byggs
ul och görs bekvämare för trafikanterna.
n
Obligatorisk ekonomiirimning övervägs för en ökad effektivitet hos befinlliga
bilar.
D
För nytillkommande bilar införs normer för maximal specifik bränsleförbrukning.
D
Information och utbildning för bilister förbättras. Körskoleundervisningen
lägger särskild vikt vid körsätl och underhåll för alt minska
bränsleförbrukningen.
D
Åtgärder vidlas som möjliggör användande av andra bränslen än bensin och
dieselolja.
D
En differentiering av bilskatten lill förmån för lättare och bensinsnåla bilar
genomförs.
D
Långväga godstransporter överförs från lastbil till tåg. Särskilda åtgärder för
energisparande inom laslbilsseklorn initieras.
D
Sjöfarten lar en större andel av transportarbetet. Kust- och kanalsjöfarien
stimuleras.
D
Energihushållningen i nytillkommande bostäder och lokaler styrs i första hand
genom Svensk byggnorm. 1 takt med ökad kunskap och erfarenhet av olika byggnadsiekniska
lösningars energihushållande effekter kompletteras byggnormen.
D
Finansieringen av energihushållande åtgärder i befintlig bebyggelse säkerställs
för fastighetsägarna. En ulvärdering av hittillsvarande låne-och bidragssystem
företas. 1 samband därmed prövas alternativa utformningar av del ekonomiska
stödet.
n
Kommunernas verksamhei rörande service och rådgivning lill fastighetsägare och
fasiigheissköiare försiärks kraftigt.
D
En uiredning tillsätts för atl skyndsamt överväga sådana ändringar av byggnadsstadgan
all t. ex. byggnadsnämnd får möjlighet atl inspektera byggnaders
energihushållning. Om påpekande och rådgivning inte räcker bör möjligheter lill
ålägganden att vidla särskilda ålgärder övervägas av ulredningen.
D
Ett sysiem för bränsledebilering som innebär atl hyresgästerna debiteras de
fakiiska bränslekosinaderna införs. Delta bör innefatta kontroll av atl
uppvärmningsanordningarna drivs så effeklivi som möjligl och all
hushållningsåtgärder vidlas av fastighetsägarna.
n
En utredning av de lekniska och administrativa problem som är förknippade med
en övergång lill individuell varmvatlenmätning genomförs.
D
Möjlighelerna lill anpassning lill soluppvärmning av uppvärmnings-system i
främst nytillkommande hus som lämpar sig för cenlrala solvärmesystem utreds.
Slöd ges lill utveckling av komponenter och system för soluppvärmning. Krav på
obligalorisk soluppvärmning i vissa sammanhang, t. ex. av simbassänger,
övervägs.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 67
D
Ökad vikt läggs vid energihushållningsaspekler inom samhällsplaneringen. Della
gäller säväl vid planeringen av nya områden och byggnader som vid förbättring
och sanering av befintliga områden. Lämpliga vägar för detta inom ramen för
planlagstiftningen uireds.
n
För att effektivisera användningen av el i hushållen införs energideklaralion
av hushållsapparater. Ålgärder genomförs inom den statliga bostadslånegivningen
för att stimulera en övergång till energieffektiva apparater.
n
Effeklivare armaturer i gatubelysningen bör användas.
D
Alternativa och kompletterande uppvärmningsformer lill elvärme i fritidshus
uireds.
D
Insatserna beiräffande information till och från allmänheten och utbildning i
energifrågor förstärks. Inle minsl gäller della skolundervisningen.
Oljeforsörjn
inge 11
D
Oljeområdei kännetecknas av ett temporärt överulbud på råoQa, vilkel har verkat
dämpande på priserna. En bälire hushållning bör eftersträvas samtidigt som man
bör slimulera lill övergång till alternativa bränslen. Statsmakterna bör undersöka
vilka ålgärder som kan vidtas härför. Ell exempel kan vara all införa en
försörjningsmotiverad avgift på oQa. Ell sådant system utformas så att
oQepriserna inte tillåts sjunka under någon viss nivå. Kommersiella garantier
skapas därigenom för dem som satsar på introduktion av alternativa bränslen
till oQa. Del är av avgörande belydelse atl klara och långsikliga incitament
skapas för önskade utvecklings- och omslällningsålgärder.
n
Insatserna för prospektering efter olja ulomlands bör kraftigt höjas.
D
Förvärv av andelar i redan konstaterade fynd och dellagande i invesleringar
för utvinning är en snabbare och säkrare väg lill förbättrad
försörjningstrygghel. Della kräver stora ekonomiska resurser. Den statliga
kreditgaranti om 2 000 milj. kr. som finns tillgänglig för bl. a. sådani
ändamål, höjs.
D
Sverige bör även sträva efter att sluta långsikliga avtal om leveranser av
råolja och produkler från vissa oljeproducerande länder. Inledda förhandlingar
med Norge fullföljs snarasi. Inilialiv bör tas lill förhandlingar även med
andra oQeproducerande länder.
D
Ålgärder bör snarasi vidlas för all söka säkra den inhemska
raffinaderi-kapaciteten.
n
Planering genomförs sä att redan anvisade åtgärder för bättre hushållning,
övergång till alternativa bränslen och oljepolitiska ålgärder kan påskyndas och
ulvidgas.
Naturgas
n
En bedömning av om naturgas bör införas i Sverige är avhängig av bl. a.
varifrån sådan gas skulle komma och vilka kostnader den skulle betinga.
Förhandlingar, insatser för all föQa den inlernationella utvecklingen och
siudier av olika uibyggnadsaliernaliv bör fullföQas.
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1.1 Industridepartementet 68
Kol
D
Även om del vore tekniskt möjligt och ekonomiski motiverat bör en större
övergång lill kol inle inledas omedelbart. Men insatser för atl senare
möjliggöra en omfattande kolanvändning i vårt land bör göras.
n
En kraftig satsning bör ske på främst forskning, utveckling och demonstration
av förbränningsteknik och rökgasavsvavling. Dessa åtgärder bör göras i inlernalionelll
samarbete.
Bestämmelser bör införas om alt nytillkommande siörre eldningsanläggningar
redan från början ulformas så aii eldning kan ske med fasta bränslen såsom kol,
torv och biomassa. Även befinlliga eldningsanläggningar görs på sikl
omställbara för fastbränsleeldning.
D
1 sy fte att bl. a. bygga upp den inhemska kompetensen på kolområdet och vinna
praktiska erfarenheter genomförs redan nu en viss ökad användning av kol.
Exempelvis görs någon eller några el- och/eller värmeproducerande anläggningar
koleldade.
D
Den inlernationella kolmarknaden föQs genom kontakt med olika producentländer.
Möjligheterna till framtida längtidskontrakt undersöks. Detsamma gäller
dellagande i prospektering och utvinning av kol, t. ex. genom förvärv av
andelar i gruvor.
Uran
D
En fortsatt uranprospektering genomförs. Utvinning av uranfyndigheter
förbereds, förutsatt att brytning efter vederbörligt tillstånd kan ske på ett
miQömässigt acceptabelt sätt.
D
Ett centralt lager för mellanförvaring av utbränt kärnbränsle uppförs för att
kunna tas i drift under något av de försia åren på 1980-talet.
D
Anläggningar för övriga verksamheter inom kärnbränslegången, exempelvis för
anrikning eller upparbetning, bör f. n. inle uppföras i vårt land.
Torv,
eneigiskog
D
Markresurser lämpliga för torvutvinning och senare odling av energiskog
kartläggs. En satsning på utveckling av torvteknik och torvförädling för
framtida tillämpningar genomförs. Samtidigt bör redan etablerad leknik UtnytQas
för att starta en torvindustri för energiutvinning. Sålunda uppförs några
värme- eller kraftvärmeanläggningar som använder torv. Initiativ tas för att
genom organisatoriska åtgärder förbereda produktion, förädling och handel med
torv. Ett ökat tillvaratagande av skogsavfall, lövved', halm, vass m. m. skulle
kunna ha stor betydelse.
D
Insatser av främst organisaiorisk art bör initieras av statsmaklerna och
genomföras i samarbele med skogsindustrin, skogsägare, jordbrakare, kommuner
och industriföretag. Utveckling av förbränningsteknik bör bedrivas.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 69
G
De miljömässiga och ekologiska konsekvensema av energiskogsodling måste bättre
belysas och utvärderas. Härför krävs att ett flerårigt forsknings- och
utvecklingsprogram genomförs.
D
Utredningar om lämplig teknisk och organisatorisk uppbyggnad av sysiem för
energiskogsproduktion och -användning påbörjas.
D
Ett utvecklingsprogram i enlighel med vad som skisserats utvärderas
förhoppningsvis inom 5-10 år för mer definitiva avgöranden om i vilken
omfallning odlad energiskog kan utnytQas för energiändamål.
Syntetiska drivmedel
D
Forsknings- och utvecklingsarbete genomförs för att finna en lämplig leknik för
förgasning av inhemska biobränslen och eventuellt skiffer. Halv- och
slorskaliga försök och demonstration görs med sikte på att i första hand
framställa metanol. Biokemiska meioder för framställning av metanol undersöks
såsom komplement eller alternativ.
n
En inhemsk produktion av syntetiska drivmedel redan under 1980- och 1990-talen
ur kol och högsvavliga restoljor förbereds. Möjligheler att importera icke
oQebaserade drivmedel och drivmedelskomponenter studeras.
n
Insatser genomförs i syfte att utveckla en flexibel fastbränsleförgasare
användbar för olika bränsleråvaror.
Kraft- och v ä rmef ö rs ö rjning
D
Tillvaratagande av vallenkraft från små vatterikrafiverk stimuleras. Della kan
ske genom all de lokala eldistributörerna åläggs att till visst pris ta emot
kraft från sådana kraftverk och även från andra lokala produktionsenheter,
exempelvis vissa vindkraftverk.
n
En utredning görs om möjlighelerna att förse sydväsira Skåne, Göteborgsområdet
och Uppsala-Stockholmsområdel med Qärrvärme från kärnkrafivärmeaggregal i
Barsebäck. Ringhals respektive Forsmark. Ulredningen mäsle också i sina
överväganden beakla den pågående och planerade verksamheien vid OKG:s
kraftsliaiion vid Simpevarp.
D
Om utredningarna ger positivt resultat bör Forsmark 3 fullföQas som
kärnkraftvärmeverk eller med avtappningsturbin i slället för kondensverk. Med
hänvisning till att många människor, företag och kommuner, är berörda är det
nödvändigt alt utredningsarbetet bedrivs med slörsla skyndsamhel så atl beslut
kan fattas senasi hösten 1978.
Den
föreslagna utredningen bör innefatta:
-
krafl- resp.
värmebalansundersökningar
-
tekniska värderingar av
aviappningstekniken och långväga hetvatten-transporter
-
en uibyggnadsplan
-
ekonomiska, organisaioriska och
säkerhetsmässiga bedömningar.
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1.1 Industridepartementet 70
Utredningsresultatet
bör bli styrande för kommande förhandlingar och beslut rörande
kärnkraflssystemels fortsatta utbyggnad.
D
Kärnkraflvärmeverk värderas från teknisk, ekonomisk, säkerhetsmässig och
organisatorisk synpunkt. Kommissionen rekommenderar en ingående utredning vars
resultat får bli vägledande för inriktningen inom området kärnvärme.
n
En ulvärdering av svensk kärnindustris utvecklingsmöjligheter genomförs. Den
skall omfatta såväl kärnkraftindustrin som kärnbränslecykeln.
Säkerheisutveckling och avfallshantering bör ingå som viktiga delar.
D
Garaniier måste skapas för att underhålls- och serviceorganisationen för
kärnkraftverken upprätthålles, liksom kompetensen hos de övervakande
myndighelerna.
D
Statsmakternas och kraftförelagens långsiktiga planering kompletteras med
planer av br-edskapskaraktär som visar hur ell omfattande och långvarigt
bortfall av kärnkraft lämpligen kan mötas.
D
Utvecklingsarbetet för vindkraft drivs vidare. Fullskaleprototyper byggs på
olika håll i landet. Föratt kännedomen om vindförhållanden i landet skall
förbättras bör ökade resurser ges till SMHI och andra organisationer som kan
utföra motsvarande undersökningar.
D
Krafivärmeverk byggs i tätorter där Qärrvärmenätels omfattning är sådani alt
värmeunderiagei samhällsekonomiskt moiiverar en kraftvärmeutbyggnad. I syfte
att stimulera en sådan utbyggnad ordnas en förbättrad finansiering för
kraftvärmeverk. Samarbele mellan den etablerade krafiin-duslrin och kommunerna
stimuleras.
D
Installation av mottrycksanläggningar i anslutning lill industriella processer
erhåller även fortsättningsvis ekonomiski slöd.
n
Spillvärme tillvaratas från industriella processer. Evenluella hinder av
företagsekonomisk eller inslilulionell natur för atl detta skall ske undanröjs
snarasi.
D
Direkta restriktioner mol elvärme avvisas. Genom den kommunala energiplaneringen
undviks elvärme i områden där Qärrvärme kan bli aktuellt.
Utveckling av värmepumpsystem baserade på t. ex. yQordvärme, industriellt och
kommunall avloppsvärme m. m. och anpassade för svenska förhållanden stimuleras.
D
Fjärrvärmenät och lokala hetvattennäl ulformas så alt en övergång till
soluppvärmning möjliggörs. En förbättrad finansiering av Qärrvärmeutbyggnader
garanteras långsiktigt.
D
Kännedom om solförhållandena förbättras genom insamling och bearbetning av
basdala av SMHI m. fl.
n
För all möjliggöra en successiv utbyggnad av soluppvärmning lillses all
värmedistributionssysiemen i slörsla möjliga utsträckning är vattenburna och
lämpligt dimensionerade. Solvärme rekommenderas för siörre system som medger
att värmeupptagning och värmelagring kan ordnas på ekonomiskt fördelaktigt
säll.
D
Ett brett upplagt program innefattande forskning, utveckling och praktisk
demonstration läggs upp för atl ulveckla solvärmetekniken. Äv stor belydelse är
atl värmelagringstekniken förbättras.
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 71
D Introduktionen av solvärmetekniken befrämjas genom
organisatoriska åtgärder och slöd främsi lill kommunerna. Det bör övervägas om
solvärmeinslallationer kan inkluderas i den statliga bostadsfinansieringen. Information
och utbildning om solvärme utökas. Tillverkning av komponenter stimuleras genom
atl viss avsättning garanteras. Exempelvis kan staien upphandla solvärmesystem
för vissa offentliga byggnader.
Säkerhets- och miljöfrågor
D Kommissionen föreslår att Sverige i vederbörliga
inlernationella organisationer verkar för normer och överenskommelser för
hantering och kontroll av kärnkraftens fredliga utnyttjande.
D För att förbättra säkerheten mot olyckshändelser inom
energiförsörjningen föreslår kommissionen bl. a. att
-
organisaiioner
och resurser när det gäller beredskap mol stora olyckshändelser av alla slag
ses över,
-
forskningen på
riskområdet ges ökade resurser,
-
Sverige i
internationell samverkan verkar för skärpta bestämmelser beträffande utvinning
och iransporl av oQa till havs samt konstruktion av säkrare tankfartyg,
-
beredskapen mot
stora oQeutsläpp, framför allt i Östersjön, förbättras och effeklivare meioder
för att samla in och ta upp löskommen olja utvecklas,
-
bestämmelser
beträffande lagring och hantering av blytillsalser för motorbensin ses över,
-
riskerna med
hantering och lagring av LNG studeras ingående före ell eventuellt beslut om
import,
-
olika tänkbara
föriopp som kan leda lill en härdsmältning i en kärnreaktor studeras
ytterligare och olika åtgärder som kan minska sannolikheten och verkningarna
av reaktorolyckor utvecklas för både nya och befintliga reaktorer,
-
beredskapen vid
reaktorolyckor ses över varvid evakuering av befolkningen och ålgärder vid
radioaktiv markbeläggning studeras särskilt.
n Vad
gäller del högaktiva avfallet föreslås bl.a. alt
-
organisationen
beträffande avfallshantering och avfallsförvaring ses över,
-
det arbele som
KBS utfört och utför fullföQs dels med insatser av utvecklingskaraktär, dels
med insatser för att successivt öka detaljeringsgraden för nödvändiga
anläggningar,
-
Sverige verkar
för all internationellt accepterade normer för säkerhei och kvalitet för
slutförvar utfärdas och att kontrollen av nukleärt material skärps och
regleras i internationella avtal.
D Beträffande
avfall från kol och olja föreslås att
- system utarbetas för insamling av sot och aska
från oQe- och kolför
bränning vid små anläggningar.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 72
- studier
genomförs av långsiktiga effekier från askupplag.
D
Beträffande utsläpp av föroreningar från bränslen föreslås bl. a. att
-
bilavgasutläpp från
fordonsdrift på metanol, blandningar av metanol och bensin samt s. k.
wide-cut-bränslen studeras,
-
åtgärder vidtas för att
stimulera teknik för avskiQning av kvicksilver ur rökgaser från
skifferförbränning, kolförgasning och koleldning,
-
kväveoxidernas bidrag till
försurningen av mark och vatten fastställs,
-
sambandet mellan försurning och
effekier av tungmetaller i mark och vatten studeras,
-
Sverige verkar för ytterligare
internationella forskningsinsatser beträffande effekter av en ökad
koldioxidhalt i atmosfären.
n
För att skapa framtida valfrihet föreslås att lämplig organisation ges ansvaret
för att flödesenergi och därmed sammanhängande energisystem studeras och
utvecklas så all detta på ett rättvisande sätt kan beaktas vid fortsatta beslut
om långsiktig inriktning av energipolitiken.
D
Beiräffande strålning i bostäder föreslås bl. a. att
-
olika byggnadsmaterials
belydelse för radonhalten undersöks och att lättbetonghus med särskilt hög
aktivitet lokaliseras,
-
forskningsinsatser beträffande
hälsorisker av strålning i bostäder förstärks.
1.11
Reservationer
1.11.1
Reservationer mot huvudbelänkandel
Ledamoten Björn Bergman:
Kräver
ytteriigare utbyggnad av vattenkraften. Anger ett antal utbyggnads-objekt i
Norrbotten och pekar bl. a. på de sysselsättningsskapande effekterna.
Ledamoten
Ingmar Eidem:
Menar
atl de samhällsekonomiska mål som finns angivna i kommissionens direktiv kräver
att både vallenkraflen och kärnkraften utnyttjas mer, snabbare och effektivare
än kommissionen förutsätter. Hans förslag:
1.
Kraftfull uibyggnad av
kärnkraften.
2.
Satsning på ett integrerat
kärnkraftprogram med sikte pä ca 120 TWh/år 1990.
3.
Principbeslul om inhemsk
uranproduklion.
4.
Inhemsk anrikning och
upparbetning utreds.
Ledamöterna
Birgitta Hambraeus och Bengt Sjönell:
1.
Anser inle alt man med framlagt bakgrundsmaterial som grund kan utgå från att
säkerhetsriskerna på kärnkraftsområdet är acceptabla. Ställnings-
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1.1 Industridepartementet 73
tagande
lill säkerhetsfrågorna måste därför anstå till dess att slutrapporten från
säkerhets- och miQögruppen är färdigställd.
Avvisar
en fortsall satsning på kärnkraft och anser att knappheten på investeringsresurser
gör alt det är viktigt att prioritera investeringar i energihushållning och
förnyelsebara energikällor eftersom en fortsatt satsning på kärnkraft fördröjer
och försvårar övergången lill ett energisystem som baseras på de förnyelsebara
energikällorna. Därför bör bl. a. ytteriigare installation av direktverkande
elvärme begränsas.
Stöder
inle heller majoritetens förslag beträffande utredning om Qärrvärme från
kärnkraftsanläggningar, värmereaktorer och utvidgad uranprospektering. Vill ej
ta ställning för ett cenlrallager för mellanlagring av använt kärnbränsle.
Anseratt frågan om att ta aggregaten 7 till 10 i drift och en avveckling av de
aggregat som redan är i drift är avhängig prövningen av kärnkraftens
säkerhetsproblem och möjlighelerna alt uppfylla kraven i villkorslagen. Avvisar
majoritetens ullalande beträffande tolkningen av villkorslagen.
Avvisar
majoritetens åsikt alt definitivt beslut på kämkraftsområdet inte kan tas
förrän om ett decennium.
2.
Kommissionen borde klarare
uttrycka att det är ett väsentligt samhällsintresse att nå lägre
energianvändningsnivåer än enligt industriverkets referensprognos. Detta för
att ulformningen av styrmedel skall få tillräckligt hög ambilionsnivå. Beionar
att det är väsentligt att låne- och bidragssystemet utformas så atl skillnader
mellan privalekonomisk lönsamhet och samhällsekonomisk lönsamhet överbryggas.
3.
Pekar på möjlighelerna att få
betydande bidrag till energiförsörjningen år 1990 genom atl snabbi fä till
stånd en omfatlande satsning på förnyelsebara energikällor Konstaterar att ell
energisystem som bygger på de förnyelsebara energikällorna på sikt ger en
bättre försörjningstrygghel än övriga alternativ. Vill starkare betona viklen
av atl organisaioriska åtgärder snabbt kommer till stånd för en utveckling av
förnyelsebara energikällor.
Ledamoten
Björn Kjellström:
Anser
att rekommendationer beiräffande aggregaten 11 och föQande borde anstå till
kommissionens slutbetänkande då bätire underiag föreligger angående
kärnkraftens säkerhetsproblem.
Han
reserverar sig också mot rekommendationen att uppföra ett centrallager för
använt kärnbränsle.
Ledamoten
Per Kågeson:
Vill
ha ett principbeslul om successiv avveckling av kärnkraften samt ett omedelbart
beslut om stopp för fortsatt utbyggnad.
Delar
inte majoritetens syn på reaklorsäkerhels- och avfallsfrågorna. Lämnar i ell
särskilt yllrande förslag på hur en planmässig avveckling av kärnkraften kan
genomföras under 1980-talel.
Kräver
ett planmässigt program för hushållning i befinlliga byggnader.
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1.1 Industridepartementet 74
Finner
kommissionens förslag otillräckliga när det gäller att spara siörre mängder
oQa.
Anser
all elvärme i de flesta fall innebär slöseri med en högvärdig energiform.
Föreslår förbud eller långlgående resiriktioner mol fortsall utbyggnad av
elvärme.
Motsätter
sig en energiskatieomläggning (lill moms.) som kommissionen föreslår skall
uiredas.
Invänder
mol att energikommissionen inte utrett vissa sociala aspekier på valet av
energiförsörjningssystem.
Invänder
mot att energikommissionen inte genomfört någon egenilig analys av
energiförsörjningen efter år 1990.
Ledamöterna
Björn Kjelbtröm och Fer Kågeson:
Anser
att energikommissionen klart borde ha uttalat att vattenkraften inte bör byggas
ul mer än lill ca 66 TWh och all utbyggnader över ca 65 TWh knappasl kan ske
utan myckel allvariiga ingrepp och därför måste prövas säsrskilt noga. Den
borde också ha uttalat att de fyra orörda huvudälvarna inle får beröras av en
uibyggnad.
Ledamoten
Nils-Erik Landell:
Redogör
fören ekologisk grundsyn, vilken innebäratt kärnkraft kan framstå som ett
bättre alternativ än oQa och kol. Pläderar för en kraftfull satsning på
allernaliva energikällor som sol och vind. Förordar ett så mångformigl
energiförsöQningssysiem som möjligl.
Kräver
uttalande om 13 kärnkraftaggregat för att minska oQeförbrukningen.
Anser
all vattenkraften inte (år byggas ul lill mer än 65 TWh och alt ingen av de
fyra orörda huvudälvarna i Norriand får byggas ul.
Särskilda
yttranden har lämnats av Kai Curry-Lindahl, Birgitta Hambraeus och Bengt
Sjönell, Björn Kjellström, Per Kågeson samt Ulf Westerberg.
1.11.2
Reservationer mot slutbetänkanået om säkerhet och miljö
Ledamöterna
Curry-Lindahl, Hambraeus, KjeUström, Kågeson och Sjö-
nell:
Reservanterna
hänvisar till expertgruppen för säkerhet och miQö som visat
att
osäkerhei ännu råder beträffande risker för hälsa och miQö - inte minst
när
det gäller kärnkraften. Osäkerheten måste tillmätas stor betydelse
eftersom
det är fråga om risker med omfattande konsekvenser av delvis
oåterkallelig
natur. Reservanterna anser att kommissionens majoritet i
flera
avseenden inte har beaktat del föreliggande faktamaterialet.
FöQande
fakla borde majoriieten tagit siörre hänsyn ttll:
Uranförsörjningen:
-
En svensk uranbrytning leder till risk för stora miQöproblem.
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 75
Härdsmältningsolyckor:
-
Osäkerheten i
de tekniska riskuppskattningarna är hög på grund av svårigheterna att beakta
t.ex. åldringsfenomen, sabotagerisker och mänskligt felhandlande.
-
De teoretiska
riskuppfattningarna innebär trots detta en betydande sannolikhet för alt en
härdsmältning skall inträffa i Sverige under den normala drifttid som
planerats.
-
En
härdsmälining leder med stor sannolikhet till atl stora landområden blir
belagda med radioaktivitet och måste utrymmas. Den kan också leda till ett
stort anial cancertäll. fosterskador och genetiska skador samt under ogynnsamma
förhållanden till akuta dödsfall.
Avfall frän kärnkraftutnyttjande:
-
Ett tungt
vägande argument mot kolutnylQande är enligt kommissionens majoritet de
långsikliga riskerna med deponering av tungmetaller. Del är viktigt att beakta
att samma problem också gäller uranutvinning från skiffer.
-
Projektet
"Kärnbränslesäkerhet" (KBS) bygger på upparbetning av det utbrända
bränslet men upparbetning kan av flera skäl ifrågasällas.
-
KBS-projektet
har inte behandlat avfallshanteringen av plutonium.
-
Omfattande
kritik har riktals mot KBS-projektet
-
Det är
uppenbarl att KBS-projektet inte har kunnat visa att det går att finna någon
plals som uppfyller de krav som projektets egna beräkningar bygger på.
-
Del kan därför
inte anses styrkt att de förslag till hantering och förvaring av det
långlivade höggradigt radioaktiva avfallet från kärnkraftverk som nu föreligger
är genomförbara med höga krav på säkerhet för kommande generationer.
Kärnvapen:
- Den nuvarande tekniken för upparbetning av använt
kärnbränsle för
civila ändamål måste anses ge goda förutsättningar för produktion av
plutonium för vapenframställning. Det ifrågasätts också från många håll
om den nuvarande övervakningen ger tillräckliga garantier mot avled
ning av klyvbart material för vapenframställning.
Slutsatser och förslag
Med hänsyn till dessa fakta anser reservanterna att ingen
utbyggnad av kärnkraften ulöver 10 aggregat får ske. Ett stopp för fortsalt
utbyggnad av kärnkraft ökar förutsättningarna för en övergäng till ett
energisystem baserat på förnyelsebara energikällor.
En rad åtgärder är nödvändiga för att möjliggöra en snabb
avveckling av kärnkraften ulan elransonering eller driftinskränkningar inom
industrin.
Pä grund av riskerna i samband med haverier föreslår
reservanterna att evakueringsplaner skall upprällas och all de statliga
myndigheternas kontrollfunktioner förstärks tills dess samtliga kärnkraftverk
tagits ur drift.
Dessulom har reservalion lämnats av ledamoten
Curry-Lindahl.
Särskilda yttranden har lämnats av ledamöterna Hambraeus
och Sjönell, Kjellström, Kågeson samt Landell.
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 76
2 Remissyttrandena
2.1 Remissförfarandet
Efter remiss av dels huvudbelänkandel (SOU 1978:17), dels
slutbelänkandet (SOU 1978: 49) har yttranden avgetts av styrelsen för
inlernationell utveckling (SIDA), överbefälhavaren,
fortifikationsförvaltningen, försvarets forskningsanstalt (FOA),
civilförsvarsstyrelsen, beredskapsnämnden för psykologiskt försvar,
socialstyrelsen, allmänna pensionsfonden (första, andra och tredje
fondstyrelserna), postverket, televerket, statens järnvägar (SJ), statens
vägverk, statens trafiksäkerhelsverk, transporlforsk-ningsdelegationen,
sjöfartsverket, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI),
luftfartsverket, statens väg- och trafikinstitut, iran-sportnämnden,
statistiska centralbyrån (SCB), konjunkturinstitutet, statskontoret,
byggnadsstyrelsen, riksrevisionsverket, riksskatteverket, universitets- och
högskoleämbetet efter hörande med universitet och högskolor, skolöverstyrelsen
(SÖ), forskningsrådsnämnden, naturvetenskapliga forskningsrådet,
humanistisk-samhällsveienskapliga forskningsrådet, lantbruksstyrelsen,
skogsstyrelsen, fiskeristyrelsen, statens jordbruksnämnd, statens
naturvärdsverk, koncessionsnämnden för miljöskydd, statens strålskyddsinstilut
(SSI), Sveriges lantbruksuniversitet, jordbrukstekniska institutet, institutet
för vatten- och luftvårdsforskning, nämnden för skogsteknisk forskning,
statens råd för skogs- och jordbruksforskning, kommerskollegium med
överlämnande av yttranden från handelskamrarna i Göteborg och Skåne,
generaltullstyrelsen, statens pris- och karlellnämnd (SPK), konsumentverket,
överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF), arbetsmarknadsstyrelsen (AMS),
arbetarskyddsstyrelsen, bostadsstyrelsen, statens råd för byggnadsforskning,
statens institut för byggnadsforskning, statens planverk, statens industriverk
(SIND), Sveriges geologiska undersökning (SGU), nämnden för
energiproduktionsforskning (NE), statens kämkraftinspektion (SKl), styrelsen
för teknisk utveckling (STU), statens provningsanstalt, domänverkei,
programrådet för radioaktivt avfall, fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i
riksgäldskontoret, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands,
Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Gotlands, Kalmar, Blekinge,
Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs,
Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län, energisparkommittén, delegationen för
energiforskning (DFE), vägtrafikskatteutredningen. Ingenjörsvetenskapsakademien
(IVA), ÄB Asea-Atom, Centerns kvinnoförbund, Cenlrala driftledningen (CDL) som
avgivit yttrande även för statens valtenfallsverk. Centralorganisationen
SACO/SR, Forsmarks Kraftgrupp ÄB, Fältbiologerna, Föreningen för
elektricitetens rationella användning. Hyresgästernas sparkasse- och
byggnadsföreningars riksförbund (HSB),
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 77
Hyresgästernas
riksförbund, Jernkontoret, Kooperativa förbundet (KF), Kungl. automobil klubben
(KÄK), Kärnkraftskommunernas samarbetsorgan. Landsorganisationen i Sverige
(LO), Landstingsförbundet, Lantbrukarnas riksförbund (LRF), MiQöcenirum och
MiQövårdsgruppernas riksförbund (MIGRl), Miljöförbundet och Jordens vänner i
gemensami yllrande. Miljövärnet för Västsverige, Moderata ungdomsförbundet i
Västerbottens län, Motorbranschens riksförbund. Motorförarnas
helnyklerhelsför-bund (MHF), Motormännens riksförbund, Näringslivets
byggnadsdelegalion, Näringslivets energidelegation med yttranden även från
Svenska cellulosa- och pappersbruksföreningen (SCPF) samt Sveriges kemiska
in-dusirikontor. Näringslivels trafikdelegation. Oskarshamnsverkets Kraftgrupp
AB, Riksförbundet eldistributörerna, Scandinavian Äiriines Syslem (SAS), Skövde
miQöforum, Statsföretag AB, Stockholms handelskammare, Sludsvik Energiteknik
AB, AB Svensk Alunskifferutveckling, AB Svensk Bilprovning, Svensk
industriförening. Svensk Kärnbränsleförsörjning AB, Svensk Melanolutveckling
AB, Svenska bankföreningen med instämmande av Svenska försäkringsbolags
riksförbund. Svenska busstrafikförbundet, Svenska bålunionen. Svenska
ekumeniska nämnden. Svenska elverksföreningen. Svenska gasföreningen, Svenska
kommunförbundet. Svenska kraftverksföreningen. Svenska lokaltrafikförbundel.
Svenska naturskyddsföreningen. Svenska naturskyddsföreningens lokalavdelning
i Jokkmokk, Svenska petroleum institutet. Svenska riksbyggen, Svenska
slenkolsimportörers förening. Svenska värmeverksföreningen. Svenska
åkeriförbundel, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO), Sveriges
bilindustri- och bilgrossistförening, Sveriges civilingenjörsförbund CF-STF,
Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges
köpmannaförbund, Sveriges naturveiareförbund, Sveriges redareförening,
Swedegas AB, Sydkraft AB, Tjänsiemännens centralorganisation (TCO),
Trädgårdsnäringens riksförbund, VVS-Tekniska föreningen samt Älvräddarnas
samorganisation. Härutöver har i anslutning till remii-teringen inkommii
yttranden från kommuner och universiiet m.fl. vilka har ulgjorl underremissinstanser
saml från enskilda.
2.2
Energikommissionens arbete och överväganden m. m.
2.2.1
Energipolitikens inriktning och beslutsbehov
Det
av kommissionen utförda arbetet får överlag stort erkännande av
remissinstanserna. De framlagda förslagen får också i stort stöd Qfr. avsnitt
2.3). Merparten av remissinstanserna släller sig således bakom kommissionens
grundläggande värderingar, överväganden och förslag.
SIND,
som i allt väsentligt delar kommissionens bedömningar, anför i sitt yttrande:
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 78
Industriverket menar också atl den beskrivning EK
presenterar av de energipolitiska frågeställningarna och förhållanden på
energiområdet på ett rimligt sätt sammanfattar huvuddragen av de problem den
haft att behandla. Det presenterade materialet - i betänkandet och i
expertgruppsrapporter och annat underlagsmaterial - ger en god uppsummering av
den kunskap som fanns framme i början av 1978. SIND finner det avgjort
lillfredssiällande atl EK i siörre utsträckning än lidigare energiutredningar
genomfört en bred analys, även om resultaten i många detaQer ännu mäsle
betraktas som preliminära och delvis osäkra.
NE anser att kommissionens arbete och förslag som helhet
har ett unikt värde genom att utgöra resultatet av en mera genomgripande studie
av hela del svenska energisystemet än som någonsin tidigare har utförts.
Styrkan ligger enligt nämnden dock i helhetsgreppet mera än i varje enstaka
detaQ. Kommissionens belänkande och det härutöver publicerade underlagsmaterialet
kommer att vara av allra största betydelse i nämndens fortsatta arbete, anför
nämnden vidare i sitt yttrande.
Länsstyrelsen i Gollands län delar kommissionens
målsättningar om krav på ökad försöijningstrygghet, minskat oQeberoende,
flexibilitet och handlingsberedskap inför framtida ställningstaganden.
Inriktningen av energipolitiken bör därför enligt länsstyrelsen vara en
kraftfull satsning på hushållning, utnyttjande av gjorda salsningar inom
kärnkraftområdet med sländigi aktgivande på säkerhetskraven samt forskning och
utveckling av de förnyelsebara energikällorna. Liknande synpunkter framförs
även av länsstyrelserna i Uppsala, Hallands samt Göteborgs och Bohus län liksom
av bl. a. postverket, domänverket och Svensk induslriförening.
Kommissionen
har enligt IVÅ, med hänsyn till den korta tid som har stått till förfogande,
genomfört ett imponerande arbete. Framlagda betänkanden ulgör enligt akademien
en faklasammanslällning av stort värde. Liknande synpunkter framförs även av
bl.a. Handelskammaren 1 Göteborg, Jernkontoret, Näringslivets
energidelegation, Skånes handelskammare. Statsföretag AB, Stockholms
handelskammare, Studsvik Energiteknik AB, Svenska värmeverksföreningen och
Sveriges kemiska industrikontor liksom Sveriges civUingenjörsförbund CF-STF
som i sitt yttrande framhåller:
EK har på ett myckel förtjänslfulll och grundligt sätt
samlat det svenska energikunnandet, särskilt med hänsyn lagen lill den korta
tid man haft till förfogande. 1 sitt arbele ger EK en god överolick över hela det
svenska energisystemet, historiken, samspelet människa-energi-miQö, förutsättningar
och möjligheler för den närmasle framtiden.
Vad gäller redovisningen och presentationen av inom
kommissionen framtaget underlagsmaterial riktas viss krilik från några remissinsianser.
Sålunda framhåller t.ex. SSI atl betänkandena med de bakomliggande rapporterna
ger en innehållsrik sammanslällning av de aktuella kunskaper-
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 79
na beträffande hälso-, miQö- och säkerhetsrisker. Balansen
mellan bakgrundsrapporter, huvudbetänkande och slutbetänkande är dock enligt
institutet dålig, då huvudbetänkandet i regel ger slarkl beskurna sammanfattningar
och värderingar av bakgrundsrapporierna medan slutbelänkandet går synnerligen
långt i ett antal detaQfrågor.
Delar av det av kommissionen presenterade materialet anses
av STU vara utmärkt. Styrelsen framhåller dock att kommissionen inte i
tillräcklig utsträckning i sitt huvudbetänkande beaktar delar av
bakgrundsmaterialet.
En mera grundläggande kritik riktas mol kommissionen av
Fältbiologerna. Föreningen anser sålunda att kommissionen har börjal i fel
ände av energiproblematiken. 1 stället för att utgå från dagens samhälle borde
kommissionen för all kunna ulveckla olika alternativ för den framtida
energiförsörjningen försl ha försökt uireda och diskutera olika alternativ för
samhällets utveckling. Föreningen föreslår att en ny utredning tillsätts för
atl utreda samhällets utveckling och energikällornas förutsättningar på lång
sikl.
Även Miljöförbundel och Jordens vänner framför liknande
kritik. De båda organisationerna framhåller sålunda i sitt gemensamma yllrande:
I direktiven anges att "ekonomisk utveckling"
skall uppnås. Kommissionen har definierat del som tillväxt i industriproduktionen.
Tillväxt i icke-monetära kvaliteter som bättre miljö, bättre arbetsmiljö, ett
riskfriare samhälle är tydligen inle lika vikliga lillväxtkvalileter för
kommissionen.
Man kunde i alla fall väntat sig all Energikommissionen
hade gjort olika antaganden vad gäller sammansättningen av industriproduktionen
vilket automatiskt skulle ge olika energianvändningsnivåer. MiQöförbundel och
Jordens Vänner anser all sådana alternativ med olika sammansättning inom
industrin och även andra sektorer borde varit kommissionens angreppssätt vad
gäller energibalanserna . . .
Ett betydande energi- och råvaruslöseri kännetecknar
industrisamhället. Exempel på detta är försämrad kvalitet på produkter,
engångsartiklar, brisl på återvinning, utspridning av bebyggelse, onödiga
transporter dä produkler skulle kunna tillverkas lokall. Genom eliminering av
sådana missförhållanden skulle stora mängder energi och material kunna sparas.
Dessa förhållanden har inte redovisals av kommissionen.
Mot bl.a. denna bakgrund anser organisalionerna att
kommissionens malerial inte kan ligga lill grund forell långsiktigt
energibeslut.
Flera remissinstanser tar i anslutning till sina allmänna
omdömen om kommissionens arbete och överväganden upp frågan om planeringen av
energipolitiken och behovei av energipolitiska beslut.
NE understryker alt bidragen från nya energitillförselsätt
enligt kommissionens energialternativ inte kan förverkligas utan snara och
under hela perioden fram lill år 1990 fortlöpande energipoliliska
ställningstaganden av statsmakterna till införandeprocessens olika steg. Enligt
nämnden utgör därvid ställningstaganden till ett fortlöpande och ulökal
energiforskningsprogram endast en del av de erforderiiga besluten.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 80
I fråga om statsmakternas ställningstaganden till
energipolitiken framhåller LO:
Statens ingrepp i fråga om energiförsörjning och
energianvändning kan vara mer eller mindre ingående och detaQerade. LO anser
det rikligl atl samhällel skall ha ett fasl grepp över energisektorn. Riksdagen
bör regelbundet lägga fast riktlinjer för energisektorns utveckling på ca tio
års sikt. Det ligger ell avgörande värde i atl individer, myndigheler och
förelag genom en sådan plan, lål vara allmänt formulerad, får ett fast underiag
för sin egen planering.
Även om
planeringsperspeklivel beträffande energin måsle omfatta minsl tio år framåt är
det givetvis nödvändigt atl fortlöpande ändra och anpassa planer och beslut
till rådande förhållanden. Regelbundna kontrollstationer för detta ändamål
måste förekomma. Energikommissionen föreslår all regeringen årligen lägger
fram en proposiiion med översikl och förslag angående energiutvecklingen. LO
kan instämma i det förslaget. En mer djupgående översyn behövs enligt LO med
tre till fem års mellanrum.
Enligt Stockholms handelskammare bör liksom hittills
prövning av energipolitiken ske dels mera övergripande med några års
mellanrum, dels varje budgetår. Härigenom anges del vara möjligt att uppnå de
största möjlighelerna att säkra landets energiförsörjning lill
samhällsekonomiskt lägsta koslnader.
Svenska
värmeverksföreningen anser atl en rullande planering av mer dynamisk karaklär
inom energiområdet skulle kunna förta effekterna av de enligt föreningen
olyckliga bindningarna till vissa bestämda årtal, antal kärnkraftaggregat etc.
En sådan planering skulle vidare enligt föreningen vara till fördel för och
också stimulera den fortsatta energidebatten.
Enligt TCO
är ett viktigt krav på samhällets energipolitik alt lillgången på energi
underlättas genom atl de energipoliliska beslulen efter hand omprövas. Val av
handlingslinje måste enligt organisationen ske efter prövning av hur behov och
förutsättningar förändras. Organisationen framhåller vidare med avseende på den
kommunala energiplaneringen och det därav föranledda behovet av samarbete med
energiproducenter om inte en viss regionalpolilisk samordning bör komma till
stånd.
Även LRF
tar upp likartade frågeställningar i sitt yttrande. Enligt förbundets
uppfattning bör övergripande energibeslut även omfatia en samordning med
jordbruks- och regionalpolitik från markanvändningssynpunkt. Konsekvensen av
en ensidig bedömning av ett energisystem kan enligt förbundet annars medföra
intressekonflikter och försvåra ett genomförande av jordbruks- och
regionalpolitiska målsättningar.
Liknande synpunkter framförs även av Svenska
naturskyddsföreningen som framhåller följande:
Enligt föreningens mening erfordras en lång rad olika
ålgärder för alt uppnå den önskade utvecklingen inom energisektorn. Självfallet
är det önskvärl att dessa ålgärder är samordnade och sätts in där utbytet blir
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 81
största möjliga. För att göra detta möjligl erfordras
enligt föreningens meningen övergripande planering pä energiområdet. Denna
planering bör ske i lasta former och bör resultera i riktlinjer eller mera
precisa handlingslinjer som beslutas av riksdagen. De myckel omfattande
samband som finns mellan energisystemet - i synnerhet ett
energiförsörjningssyslem byggt på flöden - och markanvändningen gör att
samordningen med den fysiska riksplaneringen bör vara mycket god - inle minst
tidsmässigt.
En fräga som nära ansluter till energiplaneringen är i
vilka organisatoriska former en sädan planering skall ske.
Det är sålunda enligt SIND väsentligt att det arbete
kommissionen har inlett kan följas upp på ett systematiskt och effektivt säll.
Verket framhåller vidure att den nuvarande organisatoriska strukturen inom
energiområdet är splittrad, vilkel anses bero på all uppbyggnaden har skell
snabbi och föranletts av hastigt uppdykande problem. Enligt verket finns det nu
anleilning att se över strukturen och samordna likartade verksamheier, bl. a.
avseende omfattningen av olika ansvarsområden i myndighetsutövning, inriktningen
av och samordningen mellan olika stödprogram samt genomförandet av utredningar.
Även statens råd för byggnadsforskning anser att en organisationsöversyn bör
inledas nu.
Behovet av organisaiorisk samordning vad avser lypprovning
och kontroll av komponenter av skilda slag och syslem för soluppvärmning framhålls
av slutens provningsanstali. Enligt anstalten är del ytterst väsentligt att
ansvarsfördelningen mellan olika myndigheter och institutioner klarläggs.
LO tar i sitt yttrande också upp frågan om organisaioriska
förändringar och fiamhåller därvid föQande:
LO konstaterar dock atl den ytterligare erfarenhet som nu
vunnits anlyder att åtskilliga organisaioriska förändringar behöver göras. Ell
behov att skapa ett särskilt departement för energifrågor föreligger inte för
närvarande. För riksdagens del kommer en åriig behandling av energifrågorna
samt i vissa fall en mer ingående översyn av det energipolitiska programmet att
slälla ökade krav på ledamöterna och sekretariatsresurserna. Efiersom en rad
olika verk och myndigheler berörs uppkommer vidare ett behov av förstärkning
och omorganisation på många håll. LO vill underslryka behovei av all den
utredningsmässiga apparaten kring energipolitiken - oavsett om den är formelll
uppdelad på många händer - hälls samman och samordnas väl. Det stora antal
utredningar i skilda frågor som energikommissionen föreslagit medför ett stort
samordningsbehov.
Enligt Svenska värmeverk.sJÖreniugeu måste ett mycket
stort värde lillmälas det omfaitande faktamaterial som kommissionen har lagil
fram. Enligt föreningen är det dock ofrånkomligt att även sådani malerial inrymmer
många diskussionsmoment. Föreningen anser vidare att det är utomordeniligi
vikligl och nödvändigi all dessa diskussioner förs kontinuerligt i ett särskilt
forum. Föreningen förordar därför att ett energiråd inrättas. 6 Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr
115. Del 2
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 82
2.2.2 Försörjiungstryggliet
Enligt kommissionen framslår som den cenlrala
energipolitiska uppgiften för Sverige atl stegvis förbättra försörjningsläget.
Främst bör detta ske genom att minska oQeanvändningen och ersätta oQan med
andra energirävaror. Vidare bör ålgärder vidtas för all så långt möjligt
trygga oljeiillför-seln. Alla andra energifrågor kan enligt kommissionen f.n.
från nalionell försöijningssynpunkt anses ha lägre prioritet.
Kommissionens
uppfattning får ell myckel starkt stöd av remissinstanserna. Importoberoende
främst avseende oQa och försörjningstrygghet anses av flertalet instanser vara
mycket eftersträvansvärda mål. Så anser bl.a. generaltullstyrelsen, statens
planverk, länsstyrelserna i Uppsala, Blekinge Malmöhus, Ålvsborgs, Skaraborgs,
Värmlands, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs och Jämtlands län, energisparkommittén,
IVA, AB Asea-Atom, CDL, Centralorganisationen SACOISR, Handelskammaren i
Göteborg, Landstingsjörbundei, LRF, Stockholms handelskammare. Svensk
Metauoliilveckling AB, Svenska bålunionen och TCO.
Även kommerskollegium delar kommissionens uppfattning och
anför sålunda i sill yttrande:
Kollegiet inslämmer i kommissionens bedömning atl en
viktig föruisättning för energipolilisk handlingsfrihet är atl
energiförsörjningens utlandsberoende nedbringas vilket även har betydelse för
betalningsbalansen och därigenom för handlingsfriheten allmänt sett i den
ekonomiska politiken. Ett led häri är all fortsatta ansirängningar görs och
slimulansålgärder vidlas i besparingssyfte när det gäller energianvändningen
och alt möjligheterna att utveckla inhemska energikällor tillvaratas. Över
huvud synes del angelägel alt eftersträva minskat beroende av enskilda
tillförselalternativ - i synnerhet importerade - vars knapphet eller betydelse
gör dem känsliga för valuta- och handelskriser eller tänkbara som politiska
påtryckningsmedel. Då det finns anledning se handeln med energi i
internationellt perspektiv vore en grundlig analys av den globala
energiförsörjningssitua-tionen av stort värde för skapandet av en fastare grund
för den framlida energipolitiken.
SIND delar ocksä kommissionens bedömning. Verket anser
dock att bl.a. den lekniska utvecklingen kan få avgörande konsekvenser för försörjningstrygghelen
men atl kommissionen inte alls har analyserat denna aspekt liksom ej heller
vägt kosinaderna för en ökad irygghei mol de fördelar som en minskad sårbarhet
medför.
Statens
direkta engagemang inom energisektorn bör enligt LO konsolideras och byggas
ut. Huvudskälen härför är enligt organisationen riskerna för internationella
försörjningskriser och den ökade belydelsen av mellanstatliga förhandlingar
för handeln med energiråvaror och utrustning för energisektorn i vid mening.
Organisalionen underslryker vidare del angelägna i atl beredskapsplaneringen
beaktas.
Beiedsk;ipsfiågorna
tas upp av flera remissinsianser. Sälunda framhåller liverhefiilliaviiren i
sitt yttrande:
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 83
En tillfredsställande och tryggad energiförsörjning är en
viktig förutsättning för försvarsmaktens och övriga totalförsvarets möjligheter
alt verka. För att kunna motstå påfrestningarna under en eventuell avspärrning
eller andra störningar i energitillförseln ulifrån är det väsentligt att vårt
framlida energisystem har erforderlig kapacitet och så långl möjligt är
importoberoende. Det är ocksä betydelsefullt att alternativa energikällor
finns tillgängliga och alt dessa kan utnytQas i ett och samma produktions- och
distributionssystem.
Beredskapsaspekterna tas även upp av ÖEF som framhåller:
Den mest angelägna uppgiften för den långsikliga
energipolitiken måste vara att dämpa det stora beroende av oljeimport som
Sverige f n. har. Delta kan ske på flera vägar, främst genom ett ökat inslag av
inhemsk energi i försörjningen men också genom diversifiering av
energiimporten.
I betänkandet redovisas utredningar och förslag som ger
anledning att förutse siörre möjligheler än tidigare att på lång sikl bl. a. få
ett ökal inslag av inhemsk energi i den svenska energiförsörjningen. Om en
sådan utveckling kan förverkligas uppnås naluriigtvis en ökad försörjningstrygghet
samtidigt som beredskapen underlättas. Ett system med energiutvinning spridd
över landet bör dessutom under krigs- och eflerkrigsförhållanden vara mindre
sårbart än ett med stora, centrala produktionsenheter.
Statens jordbruksnämnd anser också att ett lågt
importberoende är eftersträvansvärt. Nämnden anser vidare atl en beredskap för
ökad inhemsk energiproduktion bör opprätlhållas.
Möjligheterna att tillgodose energibehovet under
försörjningskriser till föQd av konflikter i vår omvärid under 1980- och
1990-ialen har enligt FOA endast behandlats mycket flyktigt i kommissionens
huvudbetänkande. Denna fråga är dock enligt anstalten av vital betydelse för
vårt land under de närmaste årtiondena. Vidare har olika energialternativs
förmåga att motstå krigshandlingar eller att tillgodose totalförsvarets behov i
krig inte diskulerals. Även sådana hänsyn måste vägas in i utformningen av
energisystemet framhåller anstalten som vidare anser atl den av kommissionen
använda utredningsmetodiken medför atl denna typ av viktiga frågeställningar
blir otillräckligl belysta saml framhåller följande:
Diskussionen av försörjningstrygghet och av framtida
handlingsfrihet har blivit knapphändig och överskuggas av en konventionell
ekonomisk kalkyl för en krisfri och obetingad utveckling fram till 1990. Mera
utrymme och annan metodik borde ha använts för att belysa energisystemens försörjningstrygghet
och möjligheterna att senare modifiera inriktningen av energisystemet.
Kostnadsjämförelsema kunde ha tonats ned till en kontroll av alternativens
genomförbarhet.
Även konjunkturinstitutet är kritiskt lill den av
kommissionen använda metodiken. Institutet anför sålunda i sitt yttrande:
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 84
Ett
annat spörsmål blir emellertid pä viika vägar oQeberoendet bäst skall kunna
begränsas. I den mån detla förutsätts ske genom ökad energialstring baserad på
importerat uran är en viss förstärkning av försörjningssäkerheten trolig men
inte någon fullständig sådan. Även tillförseln av anrikat uran kan utsättas för
störningar. Avbrott i tillförseln fär emellerlid mera fördröjda effekier än
vad gäller exempelvis oQa, vartill kommer att leveranskällorna har en annan
geografisk fördelning och att de behövliga intransporterna blir mindre
omfattande och därigenom kanske också mindre sårbara.
Dessa
förhållanden har dock inte närmare analyserats av kommissionen. Inte heller har
berörts i vad mån det skulle vara möjligt och lämpligt att i beredskapssyfte
lagra anrikat uran. Vidare saknas systematisk jämförande analys av de
samhällsekonomiska kosinaderna för olika utvägar att uppnå likvärdig
förstärkning av försörjningsberedskapen. 1 detta hänseende framstår för övrigt
planläggningen av försörjningsberedskapen på energiområdet som metodiskt
underutvecklad i jämförelse med vad som tillämpas inom livsmedelsområdet.
Flera
remissinsianser beionar att energipolitiska åtgärder som vidtas i Sverige också
har betydelse för andra länder. Några inslanser beionar särskilt u-ländernas
problem. Sålunda framhåller 5/DÄ:
Om
man i Sverige anser sig ha skäl all sträva efter ett minskat oljeberoende, så
bör detta alllså i hög grad också vara motiverat för u-länderna. Svårighelerna
att åsiadkomma detla minskade oljeberoende är dock för dessa länder avsevärt
större, beroende på brisl på kapital och organisatoriskt och tekniskt
kunnande. På kort sikt måste ett vissl oQeberoende accepteras för u-ländernas
energiförsörjning. Detta bör dock inte på läng sikt betraktas som ell rikligl
allernaiiv.
Fältbiologerna
framhåller för sin del:
Fältbiologerna
inslämmer i EK:s uppfattning all inlernationell solidaritet måste vara en av
utgångspunkterna för energiplaneringen. Vi instämmer också i att ett sätl alt
visa solidaritet är atl minska oljeimporten. Della är dock ett mycket litel
steg och tyvärr verkar det som om EK stannat vid det. Att tro att det skulle
föra med sig några större effekter på den inlernationella oQemarknaden är
naivt. De fattigaste ländernas problem är heller inte att det är ont om oQa på
världsmarknaden, eller kommer alt bli del, ulan att oQan är för dyr.
Enligt
föreningen är det bästa sättet att stödja u-länderna inom energiområdet att
satsa på allernaliva energikällor. Liknande synpunkter framförs även av
Miljöförbundet och Jordens vänner.
De
båda organisationerna kritiserar kommissionen för atl den i sina
energialternativ inte har lyckats pressa ned oQeberoendet tillräckligt mycket.
Sådan kritik framförs också av statskontoret som anser att kommissionen har
tagil alltför lätt på sill eget siffermaterial när det gäller oQeberoendet.
Kontoret framhåller vidare:
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 85
För att förebygga de för svensk del mycket allvarliga
riskerna med en ny oQekris förefaller kommissionens eget material peka på att
mer kraftfulla åtgärder behöver vidtas. I kommissionens ställningstaganden
saknas dock en analys av marknadsförhållandena för oQe-, kol- och gasprodukter
i olika förädlingsled. Särskilt saknar vi en bedömning av de multinationella
förelagens roll och hur Sverige som nationalstat skall förhålla sig till dessa
organisationer. Vi saknar också mer genomgripande bedömningar av krav som kan
ställas pä inhemsk raffinaderikapacitel om oQeleveransavtal med producerande
länder byggs på leverans av råolja eller andra produkler med ringa
förädlingsgrad. Från försörjningsirygghelsuigångspunkt syns oss detta vara
väsentliga frågeställningar.
Liknande synpunkter framförs av DFE, som framhåller
föQande:
Oljeanvändningen kan måhända reduceras i enlighet med EK:s
alternativ om man kunde vara säker på atl oQepriset kommer atl utvecklas i en
lugn stigning, sammanhängande med gradvis försvinnande överskott. Om så inte
skulle bli fallet kan vår försörjning utsättas för stora risker. Utvecklingen
av oQetillförseln mot en framlida bristsituation sker troligen inte i den takt
som EK räknar med och olika lyper av kriser kan inträffa.
1 en eventuell kris är det det verkliga oQeberoendet som
är den stora faran. Eventuell lyxanvändning kan alltid strypas raskt. Men om
sparpo-tentialen redan har utnyttjats kan återstående användning av oQa vara
katastrofal all mista.
Nämnda krisresonemang innebär att de åtgärder EK föreslår
för all få ned oljeanvändningen inte synes pressa ned beroendet tillräckligt
snabbi med lanke på risken för försörjningskriser under 80- och 90-lalen.
DFE:s slutsats beträffande osäkerheterna kring
oljeförsörjningen blir atl energipolitiken bör inriklas på alt ännu mera än vad
EK förutsatt minska oQeberoendet genom att redan nu göra stora ansirängningar
som ger möjligheter till framtida val av substitut för oQeanvändningen.
Motorinännens riksförbund delar kommissionens synpunkt att
olja i så stor utsträckning som möjligl bör ersältas med andra energiråvaror.
Förbundet menar dock att oljeberoendet som det anges av kommissionen är
beroende av vilket statistiskt redovisningssätt som utnyttjas.
Även Svenska petroleum institutet anser det angeläget att
minska oQeanvändningen. Institutet framhåller vidare att olja under en lång
tid kommer att vara en förutsäitning för att den svenska samhällsapparaten
skall kunna fungera och utvecklas. Enligt institutet är det oriktigt all utpeka
oQan som ett hol mot vår försörjningstrygghel.
2.2.3 Ställningstagande till energialternativen
Kommissionen redovisar fyra energialternativ vilka har
karaktär av beräkningsexempel. Alternativen A och B innebär all kärnkraften
avvecklas till mitten resp. slutet av 1980-lalel. Alternativ C innebär en viss
fortsatt kärnkraftutbyggnad under 1980-talet men läsningar för tiden därefter
undviks, medan alternativ D innebär en kraftigare kärnkraftutbyggnad, bl.a. i
form av satsning pä en inhemsk kärnbränslecykel.
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 86
Genom atl alternativen har karaklär av beräkningsexempel
lar remissinstanserna i regel inte ställning till alternativen utan endast i
viss utsträckning till deras allmänna inriktning. Ställningstagandena är
därvidlag vad gäller alternativen A och B kopplade till frågan om fortsatt
kärnkraftutnyttjande Qfr. avsnitt 2.3.4.3).
Flertalet av de remissinstanser som anger preferens för
något av alternativen stödjer den inrikining av energipolitiken som alternativ
C innebär. Sådani slöd ges bl.a. av allmänna pensionsfonden, fiskeristyrelsen,
domänverket, LO, Studsvik Energiteknik AB, Svensk industriförening. Svenska
elverksföreningen, Sveriges fastighetsägareförbund, VVS-Tekniska föreningen
samt av flertalet länsstyrelser. I enstaka fall, t.ex. IVA och Moderata
ungdomsförbundet i Västerbottens län, ges stöd för den variant av alternativ C
(alternativ C) som innebär en siörre satsning på energihushållande ätgärder.
Stöd för en kraftigare kämkraftutbyggnad är vad alternativ
C innebär och därmed även för en inriktning av energipolitiken som har drag
gemensamma med alternativ D ges av några remissinstanser däribland CDL,
Näringslivets energidelegation och Svensk Kärnbränsleförsörjning AB.
2.2.4 Valet av tidsperspektiv
Kommissionens överväganden och förslag är framtagna för
att utgöra underlag för energipolitikens inriktning fram till omkring år 1990.
Endast översiktligt anges utvecklingen för tiden därefter. Valet av
tidsperspektiv kritiseras av flera remissinstanser som anser att kommissionen
borde studerat och analyserat ell längre lidsförlopp.
Sålunda framhäller fortifikationsförvaltningen:
Frågan är om den tidsperiod som behandlats inte är alltför
begränsad för att ge tillräcklig belysning av problemen vid en ändrad
huvudinriktning av landets energipolitik samt de krav som bör ställas på
styrmedlen. Man kräver redan idag relativt lång tid för planering av utökningar
pä tillförselsidan. På nyttjarsidan skiftar den ekonomiska livslängden hos de
tyngre komponenter som ingår i energisystemen. Man kalkylerar inom byggande och
fastighetsförvaltning med 30 resp. 60 år för de ekonomiski tyngre systemen och
kan naturligtvis inte räkna med att en omställning kan ske momentant. Mot denna
bakgrund förefaller det som alternativen mera ingående bort studeras en god bil
in på 2000-talet även om osäkerheten här måste ha blivit större.
Liknande synpunkter redovisar universitets- och
högskoleämbetet efter hörande av universilel och högskolor. Även statens
naturvårdsverk anser att kommissionens tidsperspektiv är alltför kort med
avseende på den tröghet mol förändringar som utmärker energisystemet. Verket
anser dock atl del redan nu finns tillräckligt underlag för atl statsmakterna
skall kunna la ställning till en mera långsiktig inriktning på energipolitiken.
Även statens planverk kritiserar kommissionens
lidsperspekliv. Verket framhåller sålunda:
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 87
Olika energisystem har ... . direkta effekter på bl.a.
regional välfärdsfördelning, täiortssiruktur, bebyggelsemönster och tekniska
försörjnings-syslem. Genomgripande förändringar i dessa tunga samhällssystem
kräver lång tid, mycket längre än kommissionens tidsperspektiv 1990-2000.
Kommissionens slutsats att vi för de närmaste 10 ä 15 åren i allt väsentligt är
hänvisade till dagens teknik, kräver dock det tillägget att avsevärda
modifieringar (som kan ställa sig kostsamma) blir nödvändiga om inle beslut och
investeringar under denna period ska verka hindrande på övergången lill nya
syslem - och därmed minska den eftersträvade handlingsfriheten. Från dessa
utgångspunkter hade del varil av stort intresse om kommissionen utöver
horisontåret 1990 valt ett lidsperspekliv bortom år 2000 för konsekvensanalyser
av olika systemval.
Flera länsstyrelser däribland länsstyrelserna i Uppsala,
Jönköpings, Gotlands och Norrbottens län framför likartad kritik liksom även
bl.a. IVA, Sveriges civilingenjörsförbund CF-STF och VVS-Tekniska JÖrening-eii.
Sådan krilik framförs också av flera miQöorganisalioner som Fältbiologerna,
Miljöförbundel och Jordens vänner. Miljövärnet för Västsverige och Svenska
naturskyddsföreningen.
2.2.5 Energiprognoser
Kommissionen baserar sina energialternativ bl.a. på en av
statens industriverk gjord referensprognos över energianvändningens bedömda utveckling.
Denna utgångspunkt för kommissionens arbele kommenteras endasl av ett fålal
remissinsianser.
Starkt kritiskt är därvidlagkonjunkturinstitutet som i
sitt yttrande anför:
Den av energikommissionen använda prognosen utfördes i
okiober 1977 av statens industriverk på uppdrag av kommissionen och den är i
sin tur en andra uppdatering av 1975 års långtidsutrednings prognos. Denna är
den senasle mera grundliga genomlysningen av den förväntade ekonomiska
utvecklingen de närmasle decennierna. Den utfördes lill stor del under
högkonjunkturårei 1974 och är tydligt påverkad av de dåvarande optimistiska
stämningarna inom den svenska industrin, som hade sin grund inle bara i den
goda tillväxten under 1973 och 1974 utan dessulom - och kanske framför allt - i
den historiskt sett snabba ekonomiska utvecklingen under del nyligen passerade
1960-talel. Sålunda kan nämnas att enligt induslrins egna planer bedömdes
produktionstillväxten komma att bli 7,4 % i genomsnitt per år under perioden
197480. Institutets nedan redovisade kalkyler tyder på en ökning med endast
1,3 % per år i genomsnitt för samma period. Trots att långtidsutredningens
prognoser innebar kraftiga nedjusleringar av induslrins egna prognoser var även
dess lägsta alternativ för utvecklingen av industriproduktionen 1975-80 baserat
på en kraftig överskailning av utvecklingen sådan den nu ter sig. Fastän
industriverkets revideringar av långtidsutredningens kalkyler såväl i mars som
oktober 1977 inneburil successiva nedjusleringar förefaller prognoserna
fortfarande avgjort tilltagna i överkant.
Institutet anser också att de av industriverket angivna
specifika energiåtgångslalen inom industrin är för höga bl. a. med hänsyn till
de redan
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 88
etablerade oQepriserna, vilka enligt institutet är mäktiga
att med avsevärd styrka kunna driva utvecklingen mol lägre energiåtgångstal.
Institutets slutsats är atl kommissionen har utgått från en bild av den
framlida energianvändningens tillväxt i Sverige som pä flera punkler synes
innebära en överskailning.
Statens planverk är kritiskt till de antaganden som har
gjorts beiräffande skogsindustrins energianvändning och stödjer därvidlag den
prognos som är redovisad i miQörörelsens alternativa energiplan (MALTE). Verket
anför sålunda:
MALTE 1990 presenterar en energiplan utarbetad av
företrädare för miQörörelserna. De värden som där anges beträffande lotal
energianvändning ligger lägre än kommissionens alternativ A och B.
Skillnaderna hänför sig i huvudsak till sektorerna induslri och samfärdsel. Den
lägre förbrukningen inom industrisektorn sammanhänger bl.a. med att man antagit
en annan branschstruktur och produktionsvolym än vad som förutsatts i
referensprognosen. Planverket delar MÄLTE:s bedömning av skogsindustrins
energianvändning. På sikt ger de svenska skogsråvaru-tillgångama inte utrymme
för en så hög produktionsnivå som SlND:s prognos visar om skogsmarken ska medge
den mångsidiga användning som samhällsintresset kräver.
SCPF däremot anser atl risk finns för all kommissionens
prognos kan innebära en underskattning av massa- och pappersindustrins elbehov.
Den
använda referensprognosen är enligt Svensk MetanohnveckUng AB i stort sett
acceptabel, om inte de allmänna förutsättningarna radikalt ändras. Bolaget
framhåller vidare:
I fråga om prognosens förutsägelser beträffande bilparkens
och bilåkan-dets tillväxt känner vi en viss tveksamhet. Bilbranschen har i
andra sammanhang påpekat, all ett flertal förslag från EK, andra ulredningar
och myndigheter, som presenterats på senare tid, kommer alt hämma och försvåra
bilismens utveckling i landet, om de genomförs. Vi har inte anledning alt här
framföra någon mening om de ålgärder som diskuterats och/eller beslutats. Om
alla genomförs, förefaller dock SlND:s prognos ligga helt fel som utgångspunkt
för dimensionering av transportsektorns energitillförsel i framtiden.
Flera remissinstanser framhåller i likhet med kommissionen
behovet av att energitillförseln dimensioneras efter en högre användningsnivå
än vad som har prognostiserats och använts i energialternativen.
älundaframhäller länsstyrelsen 1 Väslmanlands län följande:
Nedjusteringen av ekonomins utvecklingstakt har gjorls som
resultat av en revidering av LU-75. Framförallt har utvecklingen inom grav-,
järn-och stålindustrin kraftigt reducerats. Della kan förklaras av del
dagsaktuella lägel för dessa industrigrenar. Den allmänna målsättningen måste
dock vara atl övervinna struklursvårigheterna. Det är angelägel att så långt
som möjligl förbättra utvecklingsmöjligheterna för dessa för svensk ekonomi
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 89
viktiga basnäringar. Totalt bör man långsiktigt räkna med
ökande produktionsvolymer. När dagens lågkonjunktur bryts torde man få påräkna
en snabb ökning av energibehovet. Ändra industrigrenar har också bedömts mer
pessimistiskt när del gäller utvecklingstakten. Även här kan ell bättre
konjunkturläge hell förändra bedömningarna.
Sammanfattningsvis kan framhållas atl SIND-prognosen som
EK använt sig av med fog kan sägas ligga på den låga sidan när del gäller den
ekonomiska aktiviteten och därmed energiförbrukningen. En planering av
energisektorns utbyggnad efter denna prognos skulle innebära att vi på en, för
svensk ekonomi livsviktig, sektor planerar för en fortsatt ekonomisk
stagnation. En energibrist blir ödesdiger för svensk ekonomi.
Liknande synpunkter framförs av energisparkommittén som
anför:
Kommittén anser att del finns risker med att dimensionera
energiförsörjningssyslemet utifrån anlaganden om ytterligare energibesparingar
än vad som förutsattes i alternativ C. Denna bedömning har gjorts trots all kommittén
är väl medveten om, alt det är möjligt att göra ännu mer omfattande ingrepp på
olika samhällssektorer i syfte att reducera energiförbrukningen. På grund av
svårighelerna att beräkna effekterna av ell så vittgående sparprogram anser
kommittén emellertid att del skulle vara alllför riskfyllt att låta sådana
teoretiska antaganden ligga till grund för utformingen av den framtida
energiförsörjningen. Kommittén finner det angeläget alt understryka
kommissionens påpekande alt, av samma skäl som den framtida
produktionstillväxten tenderar alt bedömas för pessimistisk under en lågkonjunktur,
finns det risk alt energisparmöjligheterna bedöms för optimistiskt under
intryck av de stora förhoppningar som knyts till nya och lovande, men ännu
oprövade, tekniska lösningar. Risk finns också för alt även långlgående
ekonomiska stimulanser och omfatlande statliga informationsinsatser visar sig
otillräckliga som styrmedel.
Sludsvik Energileknik AB anser att risk finns för alt
energiprognoser, som görs under en utpräglad lågkonjuktur, blir alltför
återhållsamma beträffande den framlida utvecklingen. Bolaget anför vidare:
Vi vill även understryka kommissionens konstaterande att
effektiva styrmedel och omfattande investeringar krävs för att man till 1990
skall kunna dämpa energiefterfrågan till SIND:s besparingsalternaliv eller därunder,
och atl del är riskabelt att räkna med mycket stora besparingseffekter för den
närmasle tioårsperioden. Det är viktigt att tillförselsyslemet dimensioneras så
att man får viss marginal för sämre utfall på hushållningssidan.
Svenska etverksJÖreningen anför i denna fråga enligt
följande:
Elverksföreningen vill emellertid - i linje med vad
kommissionen själv påpekat - underslryka, alt riskerna för överkapacitet inom
elproduktionen med hänsyn just till kapilalknapphet och osäkerhei om
efterfrågeulvecklingen inle förefaller särskilt överhängande medan riskerna
för en underdimensionering snabbi kan visa sig om den industriella konjunkturen,
särskilt för exportindustrin, snabbi skulle förbättras. Orsaken härtill
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 90
är naluriigivis främst de långa planerings- och
utbyggnadstiderna inom elsektorn i förening med den avsevärda fördröjning som
förorsakats av osäkerheten beträffande landets energipolitik. Konsekvenserna av
en allvarlig elbrist med ty åtföQande ransonering m.m. framstår också som
väsentligt svårare och dyrbarare än konsekvenserna av en viss överkapacitet,
vilka med betydande säkerhei kan begränsas genom redan etablerad samköming med
de nordiska grannländerna.
Liknande synpunkter framfördes även av TCO som framhåller:
Det är omöjligt att göra helt lillföriilliga prognoser om
energibehoven. Man kan därför inte mer exakt uppskatta vilken energitillgång
som behövs under t.ex. en lioårsperiod. Del belyder i sin lur att en snäv
planering av energiprodukliva verksamheter framstår som en äventyrlig och ej
försvarbar politik. På grund av svårigheter i prognosarbetel t.ex.
konjunkturvariationer, haveririsker, torrperioder och oväntad efterfrågeökning
förordar TCO således en energipolitik som ger lillräcklig produktionskapacitet
även vid sådana oförutsedda händelser. Även en liten brist på elenergi kan
förorsaka ransonering. Ett produktionsöverskott på elenergi kan genom export eller
minskad oQeimport förbättra bytesbalansen.
Behovet att dimensionera energitillförseln fören hög
energianvändnings-nivå framhälls även av bl. a. statens rad för skogs- och
jordbruksforskning, SIND, länssiyrelserna i Ösiergöllands, Blekinge och
Jämtlands län, IVA, AB Asea-Aiom, Föreningen för dektrlclteiens rationella
användning. Handelskammaren i Göteborg, LO, Näringslivets energidelegation,
Skånes handelskammare, Stockholms handelskammare. Svensk indiislri-JÖrenlng,
Svensk Metanolutveckling AB och Sydkraft AB.
STU framhåller däremoi att en dimensionering av
energitillförseln ulöver vad som nu kan anges som behövligt med avseende på
bedömd utveckling av energianvändningen innebär alt utrymmet minskar för andra
åtgärder i.ex. ombyggnad inom industrin. Styrelsen framhåller alt några skäl
inle anges av kommissionen varför delta är mindre riskabelt än en
undeidimensionering av energitillförseln.
2.2.6 Ekonomiska grundförutsättningar
Kommissionen utgår i sina ekonomiska kalkyler från
antaganden om kostnadsutvecklingen för energiråvaror, arbetskraft m.m. Vidare
räknar kommissionen med en real kalkylränta på fyra proceni. Dessa förutsättningar
kommenteras endasl av ett fåtal remissinsianser.
Vad avser metoden att räkna med en real kalkylränta slöds
denna av Riksförbundet eldistributörerna liksom av Svenska elverksföreningen
som anser all metoden kan ge vissa möjligheter alt begränsa prisstegringarna på
elkraft.
Däremoi framför Svenska värmeverksföreningen invändningar
mot metoden. Föreningen anför sålunda i sitt yttrande:
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 91
Speciell uppmärksamhet måsle ägnas de förutsättningar som
skall gälla t.ex. för olika utredningar. Vi vill här ge ett exempel.
Energikommissionen har baserat sina överväganden bl.a. på ekonomiska kalkyler
som gjorts med en real kalkylmetod. Detta kan innebära bl.a. alt
kapitalintensiva invesleringar som t.ex. vattenkraftverk, vindkraftverk och
kämkraftverk framstår som gynnsamma. Meloden kan möjligen för de ändamål den
används av kommissionen, nämligen långsiktiga ställningstaganden, ge rimligt
resultat. Däremot är det missvisande att använda en sådan kalkyl-metod för att
beräkna exempelvis kostnader för enskilda kraflslag eller som bas för
laxeöverväganden. Det lorde vara omöjligt för en kommun att fatta beslut om
byggande av kraftvärmeverk på annat än nominella kalkyler. Valet av
kalkylmetod får således stor betydelse vid överväganden rörande prissättningen
på energi, utbyggnadsmöjligheter av kraftvärmeverk och användning av allernaliva
bränslen.
Vad gäller kosinaderna för nya energitillförselsätl har
dessa enligt NE inte uppskattats lågt. Nämnden finner detta vara en rimlig
ståndpunkt.
ÖEF framhåller dock vad beträffar prisantagandena för torv
att dessa ligger avsevärt under de priser som har offererats av potentiella
torvprodu-cenler i de projekt som överstyrelsen studerar.
En mera generell krilik vad avser kommissionens kalkyler
framförs av DFE som framhåller:
DFE vill även framföra synpunkter på EK:s behandling av de
ekonomiska frågorna. EK har här använt tre typer av ekonomiska analyser:
investeringar, samhällsekonomisk totalkostnadskalkyl och styrmedelseffekter.
Den av EK utnyttjade metoden, att negligera restvärden vid periodens slut och
använda utbelalningar under en begränsad period såsom kostnad, kan leda lill en
betydande överskailning av de verkliga kostnaderna och därmed ge en
missvisande bild vid jämförelser mellan olika försörjningsalternativ.
Hushällningsgruppen har inte vid
lotalkoslnadsberäkningarna närmare studerat besparingsåtgärder i
kostnadsintervallet 10-20 öre varför det inte är säkert alt de
samhällsekonomiska konsekvenser av de restriktiva tillförselalternativen (A
och B) blivit realistiskt belysta. Vidare använder EK endasl ca 50%
prisspännvidd i sina känslighetsanalyser, trots alt råoQepri-serna
fyrfaldigades 1974 och uranpriset sjufaldigades 1974-76. Osäkerheten råder
beträffande realismen i de förutsättningar för ekonomins anpassningsförmåga,
kapitalbildning och leknisk utveckling som ligger lill grund för kalkylerna.
2.2.7 Samhällsekonomiska effekter
Energisystemets krav på skilda slag av resurser och
energiprisernas utveckling i de av kommissionen redovisade energialternativen
liksom kommissionens samhällsekonomiska analys av dessa tilldrar sig flera remissinstansers
iniresse.
SPK delar kommissionens uppfattning att resurser måste
avsättas för utveckling av alternativa energislag men understryker vikten av
att utvecklingen sker i en realislisk takt. Om energipolitiken drastiskt läggs
om och
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1.1 Industridepartementet 92
avsevärda samhällsresurser disponeras för i dagslägel
osäkra energislag, kan enligt nämnden stabiliteten i ekonomin äventyras.
Liknande synpunkier framförs av bl. a. TCO som i sitt
yttrande anför:
Energipriset är av stor betydelse ur konkurrens- och
konsumlionssyn-punkl. Del är därför viktigt att väQa de energikällor, som
förutom kraven på tillgänglighet under avsevärd tid och rimliga miQö- och
hälsokonse-kvenser, även ger låga energipriser. En styrning av
energitillförseln mol dyrbara och icke utprovade energikällor och
energitekniker kan leda till betydligt högre produktionskostnader och därmed
sänkt levnadsstandard.
Eftersom prisel på svenska varor och Qänster i stort styrs
av den internationella prisnivån torde föQden av en svensk energiprofil med
högre pris än omvärldens bli att svenska löntagare får anpassa sina löner och
andra anställningsförmåner nedåt till den nivå där den svenska konkurrenskraften
återställts. TCO yrkar därför på atl slörsla uppmärksamhet ägnas
energiprisfrågorna.
Frågan om sambandet mellan energipolitik och industriell
utveckling berörs av flera remissinsianser. AMS framhåller sålunda bl. a.:
En tryggad energitillförsel är en nödvändig föruisättning
för all upprätthålla sysselsättningen i värt land. Styrelsen vill särskilt
betona energitillförselns betydelse för den industriella utvecklingen. I olika
sammanhang har styrelsen pekal på den negativa sysselsättningsutvecklingen inom
industrin under innevarande lågkonjunktur. De senaste årens erfarenheter tyder
också på alt vi nu står inför en förhållandevis slark strukturomvandling av
den svenska industrin.
Mol denna
bakgrund vill arbetsmarknadsstyrelsen betona viklen av alt energipolitiken
ulformas så att den skapar förutsättningar för en ökad industriell aktivitet.
En energipolitik som medför en myckel snabb prisstegring på energi, i
förhållande till utvecklingen i andra länder, leder till en kraftig försämring
av konkurrensförmågan hos den energiinlensiva svenska process- och förädlingsindustrin.
Flera länsstyrelser lar också upp denna fråga.
Länsstyrelsen i Jämilands län framhåller att otillräcklig, osäker eller mycket
kraftigt fördyrad tillförsel av energi kan hota sysselsättningen, särskilt
inom de energikrävande industrierna varför näringslivels försörjning med den
energi den behöver inte får ävenlyras.
En
energipolitik som snabbt pressar upp prisel på energi, särskilt el, lill nivåer
som väsentligt överstiger dagens nivå kan enligt länsstyrelsen leda till en
kraftig försämring av de energiintensiva branschernas inlernationella
konkurrensförmåga och därmed få effekter för landets ekonomi i slort.
Liknande synpunkter framförs också av bl. a. länssiyrelsen
i Västerbottens län.
1 sitt yttrande framhåller LO:
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 93
Det är väsentligt att den svenska energiproduktionen
inriklas på ett sådani sätt att energipriserna dämpas så myckel som möjligt
ulom i de fall det av resursfördelningsskäl anses viktigt atl en viss
energianvändning bör hållas tillbaka genom i.ex. särskild beskattning. En
konkurrensnackdel som uppkommer på energisidan måste belalas på något annal
sätt. I regel förutsätts atl löneutrymmet i molsvarande mån blir mindre. En
sådan situation är under inga förhållanden acceplabel för löntagarna. LO vill
med andra ord påminna om det ansvar för löneutvecklingen man lar på sig, då man
säger sig vara beredd att acceptera ett högre energipris i Sverige än i våra
vikligare konkurrentländer.
Näringslivets energidelegation anser att det är viktigt
för svensk industri att energipolitiken ulformas på ett sådani sätt all
kostnadsproblemen inle förvärras eller att ytterligare strukturproblem skapas.
På sikl bör vi enligt delegationen räkna med atl energiproduktionen i våra
konkurrentländer får prisnivåer som svarar mot ekonomiskt mest effektiva
altemativ. De svenska energipriserna måste därför baseras pä de mest effektiva
energiförsörjningsalternativen anför delegationen vidare.
Även Statsföretag AB och Stockholms handelskammare framhåller
betydelsen av alt de svenska energipriserna inle översliger de som gäller i
vår omvärld.
Enligt kommissionen bör i princip kostnaden för alt
tillföra en ny kilowattimme inte vara siörre än vad del kostar att spara en
kilowatt-timme. Länsstyrelsen i Södermanlands län har inga invändningar häremot
men framhåller all en mera ingående samhällsekonomisk analys saknas. Ell
exempel på åtgärder som enligt länsstyrelsen i detta avseende är tveksamma är
långl driven tilläggsisolering som visserligen leder till energisparande men
där malerialframställningen i sig liksom transporterna är energikrävande.
I frågan om avvägning mellan sparande och tillförsel av
energi anför energisparkonimit tén:
Energihushållning ingår som ett centralt elemeni i
samtliga energiförsörjningsalternativ som diskuleras av kommissionen. Del
slulliga ställningstagandet till omfatiningen av insatser på detta område
måste i hög grad vara beroende av de avvägningar som görs i förhållande lill
andra samhällsmål.
En av de viktigaste faktorerna vid detla slällningslagande
måsle vara relationen mellan kostnaderna för ytterligare utbyggnad av viss
energiproduktion och koslnader för invesleringar i energihushållande syfte.
Målsällningen måste här vara att finna den avvägning mellan de olika insatserna
som leder lill en god samhällsekonomisk hushållning.
Detta innebär att de samhällsekonomiska kostnaderna för
att minska energiförbrukningen normalt inte bör överskrida de
samhällsekonomiska kostnaderna för ytterligare energiproduktion. Sådana kostnadskalkyler
blir naluriigtvis alllid osäkra. Ell bejakande av en sådan allmän grundsals
synes dock vara värdefull.
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 94
Enligt STU är kosinaden för att spara en kilowattimme i
dag väsentligt lägre än kostnaden för att tillföra en ny kilowattimme.
Principen innebär därför enligt slyrelsen all del långsiktiga behovei av
anpassning till minskad tillgång pä oQa sannolikt huvudsakligen är en fråga om
att anpassa konsumtionen.
Flera
remissinstanser kritiserar kommissionen för atl den inle tillräckligt har
belyst de sociala och samhällsekonomiska, särskilt de regionalpolitiska,
konsekvenserna i de olika energialternativen.
Sålunda framhåller socialstyrelsen att den tyvärr nödgas
konstatera att de sociala konsekvenserna i energialternativen inle har ägnats
den uppmärksamhet som borde ha varit fallet. Härutöver anför styrelsen
föQande:
Enligt styrelsens bedömning måste också den geografiska
jämlikheten beaktas när det gäller alt besluta om styrmedel för en ändrad
energitillförsel alternativt att bära konsekvenserna av olika
besparingsprogram. Särskilt känsliga för förändringar är glesbygdsområdena
vilkas existens i dag i hög grad är beroende av billiga drivmedel för
kommunikalion och transport. En draslisk höjning av energikostnaderna skulle
innebära ett ytterligare mycket starkt incitament till koncentration av boende
och företagsamhet alternativt kräva omfaitande statliga insatser. Skulle
hastigheten i urbaniseringsprocessen öka betydligt är det risk för konsekvenser
bl. a. vad gäller olika former av samhällsservice inle minst mom vårdsektorn
både i de befolkningsmässigt ökande orterna och inom glesbygderna. Inom de
senare kan förutses bl. a. att vård och omsorg om de kvarboende äldre
ytterligare försvåras och fördyras.
Humanistisk-samhåUsvetenskapliga forskningsrådel tar upp
vissa aspekter rörande forskning som ansluter till frågan. Rådet framhåller
således:
HSFR vill emellertid understryka vikten av att
energialternativens sociala, ekonomiska och politiska konsekvenser i tid
uppmärksammas och göres till föremål för forskning och systematisk utvärdering.
Uppmärksammas bör även den omvända relationen, dvs. i vilken utsträckning
givna samhällsförhållanden begränsar valet av energisystem. Vissa ansatser lill
långsiktigt moiiverad forskning förekommer på dessa områden. Risken är dock
allQämt betydande att undersökningar om de samhälleliga villkoren och föQderna
får en utpräglad ad hoc-karaktär och en i huvudsak legitimerande funktion.
Åvenforsknlngsrådsnämnden framför liknande synpunkter.
Flera länsstyrelser tar upp frågan om energipolitikens regionala och sociala
konsekvenser. Länsstyrelsen i Jönköpings län anför sålunda:
En aspekt som exempelvis är av stort intresse - bl. a. för
länsstyrelsen i dess verksamhei - är hur landels regionala struktur kan tänkas
påverkas av skilda energisystem. Sambanden mellan energilillgång, näringsliv
och sysselsättning är naturligtvis också av vitalt iniresse. Dessa frågor
behand-
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 95
las inte särskilt ingående, och tillräckligt underlag
finns inte heller för entydiga slutsatser om vilka konsekvenser som
utvecklingen inom energisektorn kan väntas ha på näringslivels
strukturförhållanden (branschinriktning, lokalisering m. m.).
Länsstyrelsen i Gotlands län framhåller i sitt yttrande:
Det är beklagligt att energikommissionen inte ansett sig
ha möjlighet att beakta de sociala konsekvenserna av de skilda
energiförsörjningsalternati-ven vilket föreskrivs i direkliven. Alternativen
kan förulses medföra olika konsekvenser för t.ex. bosättning, lokalisering av
arbetsplats- och transportmöjligheter. Kompletterande studier av detta slag
bör nödvändigtvis ingå i beslulsunderiagel.
Något underlag för bedömning av regionala konsekvenser av
kommissionens förslag har ej redovisals. T. ex. kan den industriella
tillväxten komma all fördelas olika över landet beroende på alt energisystem
har olika anläggningsstrukiur, samlokaliseringsfördelar till
iransportanlägg-ningar m. m.
Liknande synpunkter framförs även av länsstyrelserna i
Södermanlands, Kalmar, Ålvsborgs, Kopparbergs, Väsiernorrlands och Norrbottens
tån.
Krilisk mot att kommissionen ej tillräckligt har behandlal
de sociala konsekvenserna är vidare Hyresgästernas riksförbund som framhåller:
Förbundet har särskild anledning beklaga kommissionens
lättvindiga hanlering av de sociala förhållandenas och de fördelningspoUtiska
målens belydelse för energipolitiken. Trots atl energianvändningen i bostadsbeståndet
förväntas få så stor belydelse för energihushållningen har inle de
bosiadssociala målen tagits upp till behandling.
På grund av att de sociala förhållandena och de
fördelningspoUtiska grunderna har utlämnats saknas viktiga utgångspunkter för
energipolitiken i kommissionens överväganden. Man har t.ex. utelämnat den för
energihushållningen så väsentliga utgångspunkten atl det finns människor i det
här landet som har en mycket hög prival energikonsumtion samtidigt som det
finns andra som saknar ekonomiska möjligheter atl tillnärmelsevis använda sä
mycket energi. Del bör vara en självklar utgångspunkt att fördelningseffekterna
av olika energipolitiska åtgärder måste klariäggas innan man vidtar dem.
Förbundet menar således att kommissionens övervägande
beiräffande grunderna och utgångspunkterna för energipolitiken är
ofullständiga.
Även konsumentverket framhåller risken med att
energibesparingar inom hushållssektorn främst kommer att drabba de små
energiförbrukarna. Det är därför enligt verket viktigt att särskild hänsyn tas
vid avvägning mellan olika ålgärder till de konsumentgrupper som redan i
utgångsläget haren ekonomiskt svag ställning.
Ändra remissinstanser som framhåller behovet av
ytterligare belysning av redovisade energipolitiska konsekvenser eller
kritiserar kommissionen i
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 96
detta hänseende är bl.a. statens planverk, SIND, DFE,
Fältbiologerna, LRF, Miljöförbundel och Jordens vänner. Näringslivets
energidelegation och Svenska ekumeniska nämnden.
2.3 Förslag och rekommendationer
2.3.1 Övergripande styrmedel
2.3.1.1 Omläggning av energiskatten
Kommissionen anser att beskattningen erbjuder goda
möjligheler att på lång sikt påverka energianvändning och energitillförsel saml
konstalerar att den nuvarande energibeskattningen innebär en relativt sett
högre belastning på elkraft än på bränslen.
Kommissionen
föreslår utredning om en skatteomläggning i princip innebärandes att
beskattningen skall ske inom mervärdeskattens ram i kombinalion med en
energiskatt i import- och producentledet. Särskilt bör enligt kommissionen
möjligheten beaktas att markera energiskallens styrmedelsfunktion genom
skattesatsdifferentieringar och undantag i syfte att dels lillgodose en
samhällsekonomiskt avvägd beskattning med hänsyn lill miQöeffekter,
försörjningstrygghel m. m., dels underlätta utbyggnaden av mottryckskraft och
introduktionen av nya energikällor.
Energibeskattningen bör ses som en del i ett
samhällsekonomiskt avvägt prissyslem framhåller kommissionen vidare. Olika
system tillämpas för prissättningen inom energiområdet. Principerna för denna
prissättning i framtiden liksom för de i sammanhanget vikliga
investeringskalkylerna föreslås utredas närmare lillsammans med ulredningen om
energibeskattningen.
Vad gäller förslaget om en omläggning av
energibeskattningen stöds detla överlag av remissinstanserna. Några inslanser
är dock mer eller mindre negativi inslällda lill användandet av
energibeskattningen som ett energipolitiskt styrmedel. Ell flertal
remissinsianser framför synpunkter och konkreta förslag både med avseende på
del fortsatta utredningsarbetet och i fråga om energibeskattningens framlida
utformning.
Kommissionens förslag om vidare utredning enligt angivna
riktlinjer stöds av bl.a. riksskatteverket, SIND, domänverket, länsstyrelsen i
Vä.s-lerbottens län, IVA, Jernkontoret, LRF, Svenska dverksföreningen. Svenska
värmeverksföreningen och Sveriges civilingenjörsförbund CF-STF.
GeneraltiiUstyrdsen finner det angelägel atl den av
kommissionen föreslagna utredningen kommer lill stånd inle minsl mol bakgrund
av att nuvarande uppbörd av bl.a. kilomelerskatt för tullverket är myckel betungande
och kostnadskrävande. Det finns därför enligt slyrelsen skäl atl överväga om
lättnader kan uppnås inom ramen för en ny energibeskattning.
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 97
Beskatiningssystemet kan och bör enligt länsstyrelsen 1
Västmanlands län användas för alt styra utvecklingen inom energiområdet i
önskad riklning. Så anses inte vara fallet i dag. En omläggning till
mervärdeskatt bör enligt länsstyrelsen utgå på grundval av de olika
energislagens marknadsvärde.
1 likhel med kommissionen anser eiierglspurkominiiién att
statsmakternas verksamhet för att påverka energianvändningen bör ske i form av
generellt verkande styrmedel. Kommittén framhåller vidare att benägenheten att
vidta energibesparande åtgärder väsenlligen beror pä åtgärdens prival- eller
förelagsekonomiska lönsamhet. På lång sikt lorde därför enligt kommittén
energianvändningen i hög grad komma atl avgöras av prisulvecklingen på energi
och förskjutningen mellan energi och andra produktionsfaktorer. Principerna
för prissättningen inom energiområdet liksom för investeringskalkylerna
föreslås uiredas i enlighet med kommissionens förslag.
Den
nuvarande obalansen i energibeskattningen bör enligt AB Asea-Aiom avvecklas.
Ett minimikrav är enligt bolaget atl elkraft inle, såsom f. n. är fallet,
beskattas hårdare än fossila bränslen. Det är enligt bolaget bättre att
beskattningen ulformas på ett sådani säll att konsumenterna stimuleras till all
övergå från importerade till inhemska energirävaror. Väsentligt anses dock vara
alt detta inte leder lill konkurrensnackdelar för svensk induslri.
Kommissionens
förslag om uiredning av energibeskattningen biträds av LO, som också anser att
behovet av all inom beskattningens ram differentiera skattetrycket med tanke
på utveckling av ny verksamhet och dämpning av visst slags energianvändning
därvid bör beaktas.
Organisationen anför vidare:
Med hänsyn lill olika förhållanden vill LO avråda från att
nämnda uiredning ges en alltför vidsträckt uppgifi. Redan i det föreslående
riksdagsbeslutet bör ingå all påverka energiprissältningen i viss grad. Man
bör t.ex. ändra det förhållandet alt elkraften beskatias väsentligt hårdare än
bäde olje- och kolbränslena i förhållande till resp. energiinnehåll. En reform
kan ske genom ändring av samtliga berörda skallesatser eller också sänkning av
elskailesalsen. Genom särskilda regler bör man därvid motverka att vissa
industrier, främst stålverk och jord- och stenindustri får påtagliga
kostnadshöjningar. Det kan ocksä ulan ytterligare utredningar bli aktuellt att
lägga skatt på kärnbränsle av samma omfattning som nu finns förde fossila
bränsleråvarorna. Det kan vidare visa sig lämpligt i samband med den
förestående riksdagsbehandlingen att överväga skatteändringar som är ägnade atl
påverka viss energianvändning på ell önskat sätt. Den nämnda utredningen får
med andra ord inte hindra vissa omläggningar som är angelägna. 1 stället bör
den begränsas till skattetekniska frågor och principfrågor angående en
samhällsekonomiskt ändamålsenlig energipris-sättning.
7 Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 115. Del 2
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 98
Fossila bränslen beskatias f n. lägre än elkraft. På så
sätt kan enligt Rik.sjörbundet eldistributörerna hävdas att energiskalten i sin
nuvarande utformning motverkar utbyggnad av mottryckskraft. Förbundet anför vidare
i sitt yllrande:
Om energiskallen omlägges lill beskattning i tidigare led
kommer priserna för olika energislag att korrigeras för olika
samhällsekonomiska kostnader och politiska värderingar. Samhällets värdering
kommer därmed att införas i kostnaderna. En skatt av denna typ kan ev.
kombineras med en skall inom mervärdeskattens ram på direkt konsumtion av
energi.
Inom denna
ram framslår dock skattelättnader som nödvändiga för vissa energikrävande
industrier. Systemet måste därför innehålla vissa avdrags-rättigheter.
Beskattning i relalion lill energiinnehåll bör enligt Svensk
Metanolutveckling AB vara en grundprincip. Däruiöver anser bolaget att
variationer i beskattningen bör kunna tillåtas för alt uppnå vissa energi- och
miQöpoli-liska mål såsom för att t.ex. gynna inhemskt producerade bränslen
eller slyra in konsumtionen på mer miQövänliga bränslekvaliteter.
En
omläggning av energiskatten är önskvärd anser Sydkraft AB. Enligt bolaget
uppfyller en övergång lill mervärdeskatt kravet på neutralitet i beskattningen
av olika energislag vilket med nuvarande system inte är fallel. Bolaget tar
dock avstånd från tanken på en direktbeskallning i produklionsledel.
Enligt
VVS-Tekniska föreningen kan begränsning av energianvändningen, totalt eller
inom delsektorer, inle uppnås med tillräckligt omfattande verkan utan
användning av pris och skatter som ett styrinstrument. Kommissionens farhågor
alt svensk industri vid alltför drastiska prisförändringar på energi skulle
komma att försättas i ett ogynnsamt läge gentemot Ullandel måste enligt
föreningen givetvis beaktas. Föreningen tror dock att med selektiva system kan
konstrureras ett prissystem som är kraftigt styrande på energianvändningen ulan
all industrin behöver sättas i ett alltför ogynnsamt Käge.
Några
remissinsianser släller sig tveksamma eller avvisande till en energibeskattning
inom mervärdeskattens ram. Sålunda anför statskontoret:
Vi delar kommissionens uppfattning att fortsatt
utredningsarbete om energibeskattningen bör inriklas på alt göra skatten
neutral med avseende på energikällor, alt tillgodose slyrmedelsfunklionen genom
att ändå lämna utrynime för skattesatsdifferentieringar med avseende på
miQöeffekter och introduktion av nya energikällor samt att inkludera
överväganden om prispolitik och taxesättning i en helhetsbedömning av pris- och
skattesystemet.
Ätt inordna energibeskattningen i systemet för
mervärdebeskaltning kan däremoi svåriigen motiveras från energipoliliska
utgångspunkter. Det skulle, menar vi. innebära alt samhällel använder sig av
ett ekonomiskt styrmedel som riktar sig just mot de grupper (företagen) som kan
förväntas reagera tydligast på sådana styrmedel.
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 99
Riksrevisionsverket finner del angeläget alt den
föreslagna översynen av energibeskattningen och prissätlningspoliliken kommer
lill stånd. Verkei framhåller alt med hänsyn till det material som redan finns
bör översynen kunna göras snabbt och leda till konkreta förslag. Översynen bör
dock enligt verket kunna inrymma även andra alternativ än mervärdeskatt och
inte ovillkorligen förutsätta oförändrat totalt skatteuttag.
Statens naturvårdsverk delar kommissionens uppfattning att
energibeskattningen erbjuder goda möjligheter att på lång sikt påverka
energitillförsel och energianvändning. Verket anser att energiskatten måste
ges en medvetet styrande verkan.
Verket anser vidare att i första hand bör ett syslem med
bruttobeskattning av primära energikällor läggas till grund för fortsatta
överväganden och i andra hand bör ett skattesystem avpassat efter de olika
energislagens energiinnehåll i den praktiska tillämpningen prövas. Först i
tredje hand föreslås att en beskattning inom mervärdeskattens ram prövas.
Med hänsyn
till den stora vikt energiprisulvecklingen har för utvecklingen av den
allmänna prisnivån i konsumenlledet är det enligt SPK angeläget från
stabiliseringssynpunkt att priset på energi inle används som styrmedel i syfte
att uppnå bätire energihushållning eller slimulera produktion av förnyelsebara
energikällor. Mol att använda prisel som styrmedel talar enligt nämnden också
det faktum att den kortsiktiga priselasticiteten för el och bränsle är mycket
låg saml att konsumtionseffekterna på sikt inte är kända genom empiriska
studier. Det är således enligt nämnden högst osäkert vilka evenluella
besparingseffekter som kan nås genom en så generell åtgärd som höjt energipris
eller ökad energiskatt. Mot den bakgrunden framstår det enligt nämndens mening
som bätire atl för styrning av energikonsumtionen lillämpa selektiva styrmedel
av typen normer och subventioner.
Nämnden tillstyrker dock alt den av kommissionen
föreslagna utredningen om energibeskattning och investeringskalkyler
tillkallas. Vad gäller utformningen av energiskatten finns det enligt nämnden
goda skäl som lalar för all en termiskt neutral beskattning av olika energislag
lillskapas i producent- och imporlörsleden.
Nämnden ställer sig däremot tveksam till införande av
mervärdebeskattning på energi. En sådan beskattning kan enligt nämndens mening
ge fördelningseffekter som inte är avsedda. Bl.a. skulle en mervärdebeskaltning
av energi ulifrån nu gällande skatteregler leda till ökade hyreskostnader för
konsumenterna samtidigt som exportindustrin genom avdragsmöjligheter skulle få
minskade energikostnader. Vidare skulle, i de fall mervärdeskatten också i
framtiden skulle användas som stabiliseringspolitiskt instrument, föQden
enligt nämnden bli atl en del av energibeskattningen skulle påverkas av
konjunkiurpoliliski betingade överväganden, vilkel från energipolilisk
utgångspunkt skulle kunna vara omoliveral.
Markerandet av energiskallens siyrmedelsfunklion
genom skatte-
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 100
salsdifferentieringar och undantag inger belänksamhel hos
en del remissinstanser. Sålunda vill skogsstyrelsen underslryka vikten av alt
de skattesatsdifferentieringar som skulle kunna komma i fråga inle bara
speglar de samhällsekonomiska relationema mellan olika energislag utan också
lar hänsyn till andra användningar av råvaror än för energiproduktion. Således
skulle enligt styrelsen ett ökat användande av skoglig råvara för
energiproduktion kunna komma att konkurrera med framställning av
skogsindustriprodukter. Vid införandet av ett eventuellt nyll
energibe-skaitningssystem måste därför enligt styrelsen hänsyn las till del
samhällsekonomiska värdet av att utnyttja vissa råvaror till annal än
energiproduktion.
Några länsstyrelser, däribland länsstyrelsen i Kronobergs
län, uttrycker viss oro för att en omläggning av energiskatten skall medföra
kostnadsfördyringar för industri och hushåll.
Enligt CDL är det av stor vikt alt energianvändningen är
såvitt möjligt ekonomiskt optimal. Den nuvarande energibeskattningen föreslås
därför ersättas med en beskattning inom mervärdeskattens ram och som är neutral
i valet mellan olika energislag. CDL biträder därför kommissionens förslag om
utredning av denna fråga men anför vidare i sitt yllrande:
Däremot bör energikonsumtionens inriktning inle styras
genom införande av en energiskatt i import- och producenlledel. Om
introduktionen av nya energikällor skall underlättas bör det främst ske genom
direkl ekonomiskt slöd för forskning och utveckling och för uppförande av
prolotyp-och demonstrationsanläggningar och inte genom att användning av annan
energi fördyras genom import- och produktionsskatter. Om utvecklingen behöver
styras med hänsyn lill miQöeffekter, försörjningstrygghel och liknande kan
uppställda mål i vissa fall bäsl nås med beskattning eller avgifier, i andra
fall med administrativa styrmedel av typ normer och krav.
En omläggning av energiskatten till en mervärdeskatt
skulle hälsas med tillfredsställelse av Föreningen för elektricitetens
rationella användning. Föreningen anför vidare:
Den särskilda differentierade "produktionskatl"
som därjämle diskuteras av energikommissionen väcker emellertid
betänkligheter. Det föreligger nämligen en risk att den med en mervärdeskatt
åstadkomna skatteneutraliteten åter skulle rubbas. Fera är medveten om alt
hela energiskattefrågan föreslagits bli föremål för ytterligare utredning, men
önskar ändå framhålla betydelsen av atl en dylik "produktionsskatt"
inte tillskapas med mindre bränslet i fråga förorsakar samhällel ekonomiska
men, t.ex. negativ påverkan på handelsbalansen, allvariiga miQökostnader och
liknande.
Näringslivets energidelegation framhåller att det inte
finns någon anledning all bibehålla en särskild beskattning av de
energikostnader som uppkommer inom bl. a. produklion. Delegationen slödjer
sålunda förslaget om
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 101
att energi bör beskattas inom mervärdeskattens ram. En
sådan omläggning föreslås bli genomförd med det snaraste.
Omläggningen fär dock enligt delegationen inte urholkas
genom att skalteelemenl läggs in i prisel på ett sådani sätt atl avlyft i
mervärdeskatte-sysiemei omöjliggörs. Detta skulle enligt delegationen kunna
tänkas bli följden, om avgifter etc. införs som påverkar prissättningen.
Delegationen anser vidare alt den särskilda
beredskapsavgiften för oQeprodukter i princip bör betraktas på samma säll som
energiskallen eftersom den anses påverka vissa typer av oQeprodukter på ett
snedvridande sätt. Liknande synpunkter framförs även av Sveriges kemiska
industrikon-lor.
Även Skånes handelskammare, som ser påtagliga fördelar i
en energibeskattning inom mervärdeskattens ram, ställer sig tveksam till en
skatt i import- och producentledet särskilt om denna får en utpräglad
styrmedelsfunktion. Eftersträvas en sådan funklion föreslås den ske genom
administrativa styrmedel av lyp normer och krav.
Vad gäller flygsektorn framhåller SAS att energipolitiska
styrmedel i form av skatter och avgifter inte är lämpliga för att frambringa
ett sparande av energi.
Liknande synpunkter vad gäller trädgårdsnäringen framförs
av Trädgårdsnäringens riksförbund, som stödjer tanken på mervärdeskatt inom
energiområdet, då detta skulle innebära att trädgårdsnäringen skulle få
möjligheter atl lyfta av skatten för såväl el som eldningsoQa och drivmedel.
Förbundet framhåller vidare atl för växthusodlingen skulle denna fördel kunna
förbytas i en nackdel om uianför mervärdeskattens ram införs en väsentligt höjd
energibeskattning på oQa.
Flera remissinstanser med anknytning till bostadssektorn
är tveksamma eller avvisande till kommissionens förslag.
Sålunda framhåller bostadsstyrelsen alt i första hand är energiskattens
siyrmedelsfunklion användbar vid nyinvesteringar. Skattesatsdifferentieringar
i syfte att förändra efterfrågan av ett visst energislag kan däremot drabba det
befintliga bostadsbeståndet orättvist. Äv denna anledning föreslår slyrelsen
atl en eventuell ändring av beskattningen bör påverka investeringarna och ej
driften.
Boendekostnaderna i framför allt nyproduktionen har enligt
HSB nått en sådan nivå atl stora medborgargruppers möjlighet att efterfråga
goda bostäder kraftigt har urgröpts. Förbundet anser därför att varje system
för beskattning av energi måste utformas med hänsynstagande till boendets
cenlrala sociala belydelse.
Kommissionens positiva inställning till tankarna pä att
via energibeskattningen söka slyra energianvändningen inger slark oro hos
Hyresgästernas riksförbund. Förbundel framhåller att del i flera sammanhang
har uttalat slark tveksamhet mol atl utnytQa energianvändningen som fördelningsgrund
för skatteuttag i syfte att förstärka statens finanser. Förbundel anför vidare:
Prop.
I918fl9:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 102
Det
är bostadspolitiskt belänkligl alt staten via energibeskattningen tar ut nära
en miQard kronor utav bostadskonsumenterna. De principiella riktlinjer för en
omläggning av energibeskattningen som diskuteras i en bilaga till betänkandet
skulle i och för sig inte behöva betyda ökat totalt skatteuttag. Däremot skulle
föQden bli betydande omfördelningar mellan olika grupper av energianvändare. En
omläggning av energibeskattningen till mervärdeskatt skulle innebära ett ökal
uttag från bostadskonsumenterna på 700 miQoner kronor. En sådan omläggning kan
bli acceptabel endast under förutsättning att den direkt kopplas till ett
beslut om atl pengarna skall återföras till bostadskonsumenterna på ett fördelningspolitiskt
lämpligt sätt. En omläggning till skattesatser som är "neutrala"
mellan bränslen och el, skulle gynna elkonsumenterna och skärpa beskatt ningen
för bränslekonsumenterna. De fördelningspolitiska effekierna av delta är mer
svårbeslämbara. De beräkningar av fördelningseffekterna som gjorls i bilagan är
otillräckliga. Innan ställning kan tas till en sådan omläggning måsle man
ingående studera effekterna på bostadsmarknaden. En ytterligare skärpning av
den bristande neutralitet i villkoren för olika bostadskonsumenler som i dag
råder kan inte accepteras.
Liknande
synpunkter framförs även av Näringslivets byggnadsdelegation, som i och för
sig tillstyrker kommissionens förslag om energiskattefrågornas vidare
uiredning. Delegaiionen framhåller dock atl en omläggning lill mervärdeskatt
kan leda till en betydande omfördelning av skatteuttaget och anför:
Ulredningen
bör beakta de bostadspolitiska konsekvenser som kan uppslå vid så omfaitande
kostnadsfördelningar, för bostadssektorn nämns en skatteökning på ca 700 miQ.
kr. per år. Kostnadsökningarna skulle i vissa alternativ uppgå lill ca 10% av
del nuvarande bostadspolitiska stödet. Del kan ifrågasättas om bostadssektorn -
i synnerhet hyressektorn - kan bära en sådan fördyring med tanke på den redan
besvärande utvecklingen pä driflkostnadssidan.
Den
av kommissionen föreslagna omläggningen av energiskallen innebär enligt SABO
dels en väsentlig skatteskärpning för bostadssektorn, dels en tidigareläggning
av skatteuttaget i jämförelse med nuvarande ordning. Eftersom en sådan
förändring enligt SABO utesluter en progressiv beskattning av
energianvändningen avvisas kommissionens förslag.
Motormännens riksförbund
är skeptiskt till att beskattningen utnytQas mer i syfte atl slyra medborgarnas
beteenden än till att finansiera skäliga statsutgifter. De skatter och avgifter
som läggs på energin måste därför enligt förbundet vara klart motiverade.
Förbundel kan inle
acceptera ett ökat skattetryck på personbilskonsumenterna och motsätter sig
därför införandel av mervärdeskatt på drivmedel. Däremot kan förbundet
acceptera en omläggning av beskattningen, t.ex. att fordonsskatten överförs
till bränslepriset.
Inga
nya styrmedel bör enligt Svenska petroleum insthutet införas utan att
konsekvenserna har blivit föremål för mer ingående uiredning. Inslitu-
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 103
tet framhåller vidare att en omläggning till skatt i
producent- och importledet inte får innebära beskattning av leverantörernas
varulager, som är myckel betydande till föQd av framför allt skyldigheten att
hålla beredskapslager, och inte heller att företagen tvingas finansiera
konsumtions-skatter med eget rörelsekapital.
TCO är i princip negativ till alt dämpa energikonsumtionen
med höjd beskattning. En beskattning i konsumtionsbegränsande syfte medför
enligt organisationen särskilt ogynnsamma effekter för de lägre inkomstlagarna
och anses kunna negativt påverka nuvarande standardrelaiioner inkomstkategorier
emellan. Under alla omständigheter bör enligt organisalionen ett eventuellt
förslag om skatteomläggning utredas i samband med en översyn av skallesystemet
i sin helhet.
2.3.1.2 Energiprognoser och energistatistik
Kommissionen föreslår atl energiprognosarbetet
vidareutvecklas och fördjupas. Vidare föreslås alt energistatistiken, särskilt
beträffande bränslen, förbättras.
Förslagen stöds av remissinstanserna som i flera fall
lägger fram förslag om förbättringar i energistatistiken.
Statens väg- och trafikinstitut framhåller således att del
vore önskvärt med en fylligare transportstatistik.
När det gäller energiprognoser konstaterar SCB atl dessa
ulgår från beräkningsmetoder som skiQer sig från den officiella statistiken.
Enligt centralbyråns mening skulle en uppföljning av prognoserna underiättas om
så skedde. Detta föreslås ske i det fortsatta prognosarbetel.
Den nyligen påbörjade verksamheten med kommunal
energiplanering kommer troligen att ställa krav på bl.a. en förbäitrad
regionalisering av energistatistiken framhåller 5/A'/). Även arbetet med energibalanser,
dvs. beskrivningar av landels energiförsörjning från energiråvara lill slutlig
användning, kan enligt verkei aktualisera en utvidgad statistisk information.
Verket vill med hänsyn till pågående statistikarbele inom SCB inte avge några
konkrela förslag till förbättringar. De ökade kraven på information inom
energiområdet gör det emellertid enligt verket angeläget alt
statistikunderlaget fortlöpande ses över och anpassas till
staiistikkonsu-menternas behov.
Domänverket understryker vikten av atl
energiprognosarbetet vidareutvecklas och fördjupas. Det är enligt verket
nödvändigt för att undvika över- eller underkapacitet inom energisektorn.
Verket anseratt prognoser och statistik även bör omfatia kostnadsutvecklingen
för produktion av olika energislag. Detta anses vara nödvändigi bl. a. för all
löpande kunna ta ställning lill de nya energi råvarornas grad av
konkurrensförmåga och behovet av styrningsmöjligheter.
Statistik och prognosverksamhet inom energiområdet bör
även redovisas regionalt, dvs. pä län och kommuner, föresiär länsstyrelsen i
Väster-
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 104
norriands län. Härigenom kan man enligt länsstyrelsen få
en bälire uppfattning om energiproduktion och energianvändning i olika delar av
landet, vilket bl.a. skulle underiätta den kommunala energiplaneringen.
En förbättrad energistatistik bör enligt SABO omfatta inle
enbart den övergripande statistiken utan även den objektsbundna. Härigenom kan
kunskap fås om insatta energihushållningsåtgärder får avsedd verkan. Det
föreslås därför att mängden sparad energi skall kunna avläsas i den
ener-gislattstik som föreslås bli upprättad för varje matställe. Energiverk och
oQebolag anses kunna tillhandahålla underlag för denna.
Berörda myndigheter, bl.a. SCB, bör enligt Sveriges
civilingenjörsförbund CF-STF redan nu uppmärksamma möjligheterna alt
slalisliskl föQa införandet av solfångartekniken, t.ex. genom att ta uppgifter
från återför-säQarna. Om man nu försummar delta kommer det enligt förbundet all
i ett senare skede bli svårt att redovisa i vilken grad solenergin tas till
vara för uppvärmningsändamål eftersom energileverantör i gängse bemärkelse saknas.
Kommissionens förslag stöds vidare av bl. a.
riksrevisionsverket, statens naturvårdsverk, NE, CDL, KF och Motormännens
riksförbund.
2.3.1.3 Energisektorns kapitalförsörjning
Energisektorns kapitalförsörjning kan enligt kommissionen
komma atl erbjuda stora problem, då seklorns anspråk på det lillgängliga
kredit-utrymmet kommer alt öka. Det finns i dag stora skillnader vad belräffar
finansieringsbehov inom olika delar av energiområdet framhåller kommissionen
vidare. Om en från samhällsekonomisk synpunki effekliv energihushållning skall
kunna åsladkommas, är del enligt kommissionen nödvändigt all sådana olikheter
på kapitalmarknaden kan rättas till.
Kommissionen föreslåratt åtgärder i angivet syfte bör
läggas fram.
Flertalet av de remissinstanser som yttrar sig i frågan är
kritiska eller avvisande tili kommissionens förslag.
Sålunda anför aUmänna pensionsfonden (försia, andra och
iredje fondstyrelserna) att det är oklart vad de av kommissionen åsyftade
ålgärderna i sak skulle komma atl gå ut på och anför enligt del föQande:
Den fortsalla energiulbyggnaden kommer med all sannolikhet
all ställa stora krav på resurser. Styrelserna saknar dock underlag för atl
bedöma om dessa krav kommer atl bli väsentligt siörre i framtiden, än de
hittills har varit. Kraven på delta område måste löpande avvägas mot utrymmet
för andra investeringar liksom mot konsumtionsutrymmet. Detta är en uppgifi för
den löpande ekonomiska politiken. Avgörande för omfattningen av energipoliliska
investeringar - likaväl som invesleringar på andra angelägna områden - måste
givelvis vara de reala resurser som står till förfogande. Alt på förhand för
ett visst investeringsområde binda upp sig för vilkel utrymme som behövs, och
sedan låta andra seklorer anpassa sig härefter skulle innebära en uppbindning
av handlingsutrymmet och leda till hårda och i praktiken kanske omöjliga
restriktioner för den ekonomiska politiken.
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 105
Vad energikommissionen redovisat om behovet av
kreditpolitiska styrmedel, kan ge upphov till uppfattningen att genom en
"prioritering" av energiområdet i kreditpolitiskt hänseende, kan
erforderligt resursutrymme tillskapas. Fondstyrelserna delar inle detla
synsätt. Genom kreditpolitiska styrningar och prioriteringar skapas inte mera
kapital. Avgörande är vilket ulbud av långl kapital som kan garanteras i den
svenska ekonomin. Här spelar, som kommissionen också uppmärksammar, AP-fondens
framtida placeringskapacitet en roll. Vidare kommer olika åtgärder in på den
ekonomiska politikens område, inte minst på del kreditpolitiska området, i
syfte all öka lillgången på långt kapital.
Fondstyrelserna
anser sammanfallningsvis att statsmakterna liksom hittills skall besluta om
ramarna och betingelserna för den fortsatta utbyggnaden på
energiförsörjningens område. Detla måsle ske i former och innehåll som inte
försvårar eller förhindrar möjligheterna att bedriva en efter de ekonomiska
omständigheterna vid varje lillfälle rationellt utformad ekonomisk politik.
Energiinvesleringar får inle, lika lite som investeringar på något annat
område, bli självändamål. De måste ständigt anpassas lill vårt lands
långsiktiga ekonomiska utvecklingsmöjligheter, och ytterst syfta till atl öka
den ekonomiska tillväxten och därmed öka de ekonomiska resurserna i vårt
samhälle.
Riksrevisionsverket ställer sig tveksam till kommissionens
förslag och anför:
Energipolitiken under 1980-talet kommer att ställa
avsevärda krav på finansiella resurser. Redan dessa krav förutan visar
kapitalmarknadsutredningen (SOU 1978; 11-13) på det svåra läge som kan befaras
uppkomma. Kommissionen har antytt möjlighelen alt bilda ett nytt kreditinstitut
för kapitalförsörjning lill energisektorn. Innan en sådan lösning övervägs, bör
enligt RRV:s uppfattning utredas möjligheten att utnytQa befintliga kreditinstitut,
bl.a. investeringsbanken.
De av
kommissionen redovisade kapitalbehoven är mycket osäkra, ett kapitalbehov på
mellan 10 och 20 miQarder kr. per år anges. Belastningen på kapitalmarknaden i
de två redovisade ytterlighetsfallen innebär en så väsentlig skillnad alt
konsekvenserna för övriga sektorer i samhället närmare bör uiredas. 1 en sådan
utredning bör prövas vilka krilerier som bör tillämpas för fördelning av
otillräckliga kapitalresurser. RRV vill i detta sammanhang peka på att
utveckling av energisnål teknik och nya energitillförselsätt även kan få
positiva effekter på svensk industris internationella konkurrenskraft genom atl
tillföra industrin möjligheler lill export av nya produkler och ny leknik.
Även SIND uttrycker viss tveksamhet enligt föQande:
Det perspekliv för särskilt den långa kapitalmarknaden som
nu avtecknar sig för 1980-talel kännetecknas av betydande avvägningsproblem.
En rad angelägna behov måste tillgodoses. Del gäller bl.a. att säkerställa en
utbyggnad av näringslivets produktionskapacitet för alt komma lill rätta med
nuvarande obalanser i industristrukturen. Därutöver kommer höjda ambitioner på
del bosiadspoliiiska områdel och inom den offentliga sektorn atl ställa krav
på kapitalförsörjningen. Inom ramen för knappa finan-
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 106
siella resurser kan detla kräva svåra krediipoliliska
avgöranden. Självklart måsle de prioriteringar av reala resurser som föranleds
av energipolitiken återspeglas i kreditpolitiken.
De ålgärder som EK diskuterar avser i första hand
förändringar av ränte- och amorieringsvillkoren för investeringar i vissa
anläggningar främst för produktion av mottrycksel och utnyttjande av
spillvärme. Sådana projekt leder till ökad energihushållning. Dessa
anläggningar synes för närvarande inle komma till siånd i önskad omfattning.
Skälen härtill ligger dock inle enbarl inom kapitalförsörjningen.
För att
stödja dessa projekt är andra åtgärder än rent kreditpolitiska också tänkbara,
som exempelvis den föreslagna omläggningen av energibeskattningen till
råvaruledet och subventioner över statsbudgeten av gällande ränte- och
amorieringsvillkor. Prispolitiken vad avser el- och Qärrvärmetaxor bör även ses
i delta sammanhang.
Industriverket
vill mot denna bakgrund förorda atl de finansieringssvårigheter som för
närvarande råder närmare uireds. Andra ålgärder än snävt kreditpoliliska bör
därvid hållas i åtanke.
Fullmäktige i riksbanken delar kommissionens uppfattning
att det med all sannolikhet kommer att innebära svårigheler all bereda utrymme
för de energiinvesteringar som förutsätts i de olika energialternativen.
Fullmäktige beionar emellertid att detta primärt är ett realt
resursfördelningsproblem och endasl sekundärt en fråga som gäller
finansieringsförhållandena. Enligt fullmäktiges mening är frågan om lekniska
lösningar på kapitalmarknaden för lidigi väckl. Alltför mänga osäkerhetsmoment
anses kvarstå för atl del skall vara meningsfullt alt diskutera förslag lill
konkrela finansieringssystem för energiinvesleringar.
Fullmäktige anför vidare:
Del är ännu en öppen fråga vilken grad av prioritet
energiinvesleringarna kommer att ges jämfört med allernaliva säll alt använda
reala resurser. Graden av planmässighet pä energiområdet påverkar i hög grad
valet av styrmedel. Del sätt på vilket man väQer att bereda utrymme för energiinvesleringarna
påverkar i sin tur i hög grad arten och omfattningen av de krav som kommer att
ställas på krediimarknaden.
Fullmäktige
vill i det sammmanhanget ifrågasätta lämplighelen av att ta gällande ordning
för bostadssektorn som utgångspunkt för utformning av planering och
finansiering inom energiområdet. Investeringar inom sistnämnda område präglas
inle av samma homogenitet som bostadsinvesteringarna och är ej heller lika
lätta att särskiQa från andra investeringar. Del gäller inte minst på
besparingssidan. Ett stort antal företag kommer sannolikt att genomföra sådana
investeringar som ett integrerat led i sin totala verksamhei. Att avgränsa
dessa energiinvesteringar och sörja för all prioriterade krediter slälls till
förfogande jusl härför - och varken mer eller mindre - skulle ställa krav på
ett väl utbyggt kontrollsystem. Energiområdet inrymmer säkerligen hela skalan
av investeringar från infrastrukturella, som med fördel kan finansieras med
statliga medel, lill rent affärsmässigf., vilka knappasl skiQer sig från andra
invesleringar inom privala näringslivet och bör konkurrera med dessa om
tillgängliga medel på kreditmarknaden. Det är mot den bakgrunden väsentligt alt
planmässigheten inle görs för
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 107
vittomfattande.
Om mer ceniral planering sker inom en sektor kan det finnas en tendens att
överdriva belydelsen av investeringar inom just detla område på bekostnad av
minst lika viktiga invesleringar inorh andra områden. Enligt fullmäktiges mening
är det väsentligt alt man så långl möjligl begränsar den andel av
investeringsverksamheten inom energiområdet vars krediltillförsel skall tryggas
i särskild ordning. I annat fall skulle en ny betydande del av kreditmarknaden
regleras på ett säll som enligt fullmäktiges mening inte synes önskvärt ur
samhällsekonomisk synpunkt.
Om
ändå ell särskilt syslem skulle behöva byggas upp för alt garanlera
kreditvolymen för viss del av energiinvesteringarna bör detta knappast ske med
.samma institutionella ram som för bostäder. Den finansieringsordning som
gäller för bostadsinvesteringar där krediter ges till marknadsvillkor men där
krediivolymen på marknaden garanteras och subventioneringen sker via budgeten
har en historisk förklaring och bör inte ligga lill grund för konstruktionen av
ett finansieringssyslem för energisektorn.
Under
alla omständigheter vill fullmäktige med kraft varna för atl åstadkomma en
slyrning av energiinvesteringar genom prioritering som inle bara innebär
tryggad krediltillförsel utan även atl förmånliga lånevillkor ges direkl på
kreditmarknaden.
Fullmäktige
i riksgäldskonloret delar kommissionens uppfattning alt såväl energisektorns
reala resursanspråk som dess försörjning med finansiella medel kan erbjuda
stora problem i framliden och atl dessa förQänar alt närmare övervägas.
Fullmäktige tillstyrker därför att utredningsarbetet bedrivs vidare, inle minsl
i fråga om underlaget för samhällsekonomiska bedömningar. Fullmäktige anför
vidare:
Kommissionen
diskuterar energisektorns finansieringsproblem främst utifrån möjligheterna alt
via kreditpoliliska styrmedel söka åstadkomma det önskvärda kreditflödel till
energiinvesleringarna. Underlaget för diskussionen i betänkandet liksom i
styrmedelsgruppens överväganden redovisas emellertid mycket sparsamt och Qänar
närmast all förslärka intrycket att ocksä pä detta område fordras ytterligare
utredningar innan några ställningstaganden är möjliga. Del vore sålunda
önskvärl om energisektorns finansieringsproblem kunde erhålla samma belysning
som kapitalmarknadsulredningen givit åt andra samhällssektorer. Utan ett
fastare underlag är det inte möjligl all uttala sig om huruvida den svenska
kapitalmarknaden verkligen kommer att utgöra en trång sektor för energiinvesleringarna,
eller om rådande förhållanden där innebär ett gynnande av vissa energisystem
framför andra.
Även
CDL uttalar tvivel på denna punkt och anför:
CDL
ifrågasätter starkt om svårigheter på kapitalmarknaden förhindrat i och för sig
lönsamma projeki, som påslås i rapporten. Alt ägarfrägan har betydelse vid
bedömning av kredilvärdigheten är givet. Kraftinduslrin har lång erfarenhet av
elproduktion och en kompetent organisaiion för invesleringar och drift. Ett
samarbele med kommuner och företag vid mottrycks-installationer synes därför
vara en i hög grad önskvärd utveckling. Därmed bör även finansieringsfrågorna
kunna lösas på ell smidigl sätt.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 108
LO anser att del redan i dag finns en särskild ordning på
kreditmarknaden för de förnybara energikällor som ännu inte utnyttjas.
Organisationen hänvisar härvidlag till bl.a. finansieringen över
energiforskningsanslagen och SIND:s bidragsverksamhet lill prototyp- och
demonstrationsanläggningar.
LO anser beträffande energiinvesteringarna att del kan
vara befogat atl skapa en särskild statlig energilånefond för övergripande
planering och styrning av kreditslrömmarna. Organisalionen förutsätter att
fondens arbetssätt och funktion inte medför ytterligare sekiorisering av
kapitalmarknaden. Del är väsentligt i sammanhanget atl del nya kreditpolitiska
instrumentet kan bidra till önskad samordning och effektivitet för
energiinvesleringarna i vid mening framhåller organisationen vidare som i sitt
yttrande fortsätler:
Energikommissionen för ett resonemang i vilket härleds ett
behov av statliga subventioner eller en aktiv prispolitik på energi för att
investeringsprogrammen skall vara möjliga atl genomföra från
lönsamhetssynpunkt. Utgångspunkten är att del enligt kommissionen sannolikt är
nödvändigi med en specialdestinerad utlandsupplåning för vissa
energiinvesteringar. Därvid anses det också väsentligt att löptider och
räntesatser inte avviker från de som normalt gäller på marknaden. Därmed
uppstår enligt energikommissionen ovannämnda krav på subventioner eller en
aktiv prispolitik för att programmen skall vara möjliga att genomföra från
lönsamhetssynpunkl. - LO finner inle della resonemang övertygande. Äv
näringspolitiska eller energisparbetingade skäl kan det vara nödvändigt att
bedriva en aktiv prispolitik eller sätta in subventioner respektive
specialskatter på energiområdet. Fördelningsskäl kan också vara avgörande.
Däremot finner inte LO det angeläget alt lånevillkor utomlands och i Sverige i
detaQ blir överensstämmande. Om utlandsupplåning ska användas för energiområdet
bör det vara nalurligl atl sådana låntagare ges tillstånd som kan visa god
lönsamhet och lämna säkerhet.
Svenska bankföreningen ifrågasätter om det är realistiskt
att tro atl det går all åsiadkomma en så belydande omprioritering av de reala
resurserna som kommissionens förslag förutsätter. Om myndighelerna vill påverka
energiinvesteringarna så, atl en önskad omprioritering av de reala resurserna
åstadkoms, bör de enligt föreningen använda prispolitiken samt finanspolitiska
åtgärder. Föreningen avråder bestämt från atl kreditpolitiken används som
styrinstrument i energipolitiken.
Föreningen delar inte uppfattningen atl en kreditpolitisk
prioritering av energiinvesteringarna är en lämplig metod för atl lösa
kapitalproblemen, då kreditpolitiska styrningar och prioriteringar inte skapar
mer kapital. Kreditpoliliken bör enligt föreningen i stället utformas för att
öka tillgången på långt kapital.
Domänverket biträder kommissionens förslag att söka rätt
till olikheter i kapitalmarknaden. Verket underslryker vidare viklen av att
kapital finns tillgängligt för de nya energiråvarornas utveckling.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 109
Enligt energisparkommittén är kapitalmarknaden f. n. sådan
alt vissa investeringar får lägre kapilalkoslnader än andra.
Investeringskostnaderna för åtgärder med samma energipoliliska effeki kan
därför skiQa sig väsentligt, varför kommittén biträder kommissionens förslag.
Kapitalförsörjningen kan enligt IVA förulses bli en trång
sektor som i realiteten begränsar en hög ambitionsnivå vad gäller
energiförsörjningen. Akademien anser atl i ell sådant läge alla alternativ lill
försiärkning av energisystemet bör få en likvärdig behandling vid ansökan om
invesle-ringskapilal.
2.3.1.4 Kommunal energiplanering
En utvidgad kommunal energiplanering är under uppbyggnad,
framhåller kommissionen. Hittills har kommunerna främst varit inriktade på
försörjningen med ledningsbunden energi såsom Qärrvärmesystem och
eldistribution. Kommisssionen föreslår att kommunerna även bör kunna la ett
ökat ansvar för insatserna för energisparande.
Förslaget stöds av remissinstanserna.
Kommissionen anför som en allmän policy-siändpunki att
styrmedlen för energihushållning bör vara generella. Statskontoret delar, bl.a.
med hänvisning till att generella styrmedel kräver mindre administration än
selektiva, denna ståndpunkt men konsiaterar samtidigt alt styrmedlens
effektivitet på många punkler kan vara beroende av att variationer tillåts. Den
statliga styrningen bör därför enligt verket utformas så atl kommunerna, som
av kommissionen föreslås få en mer central ställning på energiområdet, också
får frihel att detaQutforma styrningen med hänsyn till lokala variationer.
SPK tillstyrker kommissionens förslag all kommunerna får
ett ökal ansvar för insatserna för energisparande. I många sammanhang, t. ex.
när det gäller planering och uppförande av distributionssystem för energi,
bebyggelseplanering och trafikplanering ligger ansvaret i dag på kommunal nivå,
framhåller nämnden. På dessa områden kan således en planering som syfiar till
att minska energiåtgången endasl vidlas av kommunerna anför nämnden vidare.
Nämnden erinrar i sammanhanget om atl redovisningen för kommunernas egna
energiverk inle alllid är upplagd så alt kostnaderna och intäkterna för
energiproduktion kan särskiQas. Från uppföQnings- och kontrollsynpunkt är del
enligt nämnden av vikt atl redovisningsprinciperna ändras härvidlag. Endast
genom en öppen bokföring, i vilken de faktiska kostnaderna för produklion och
distribution av olika energislag kan utläsas, kan incitament skapas för en
effektiv kommunal energiplanering framhåller nämnden avslutningsvis i denna
fråga.
Statens planverk anför i frågan om kommunernas ansvar:
Genom lagen om kommunal energiplanering har
förutsättningar skapats för planering av energiproduktion och distribution i
syfte alt främja energi-
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 110
hushållningen. Den kommunala energiplaneringens samordning
med annan kommunal planering, bl. a. fysisk översiktsplanering, transport- och
trafikplanering, måste dock utvecklas.
Planverket
anser vidare att den kommunala energiplaneringen, som för närvarande är ett
frivilligt åtagande inom den lagreglerade energiplaneringens ram, bör inlemmas
i denna lag. Kommissionen har påpekat att för byggnadsbeståndet i dess helhet
de nya skärpta bestämmelserna i Svensk byggnorm om energihushållningsåtgärder
får full genomslagskrafl först på lång sikt. Är 2000 omfattas sålunda
uppskattningsvis en iredjedel av bostadsbeståndet av de nya byggnormerna. För
atl snabbt erhålla en bättre energihushållning fordras därför kompletterande
åtgärder när det gäller det befintliga bostads- och lokalbeståndei. Lagen bör
således byggas ul så att kommunerna åläggs atl medverka till att
energisparprogram för befintlig bebyggelse kommer till stånd. Ansvaret för att
genomföra programmen bör även till stor del vila på kommunerna. Härigenom
skulle de samhälleliga resurserna som satsas på energibesparande ålgärder i befintlig
bebyggelse kunna styras mot de ur samhällsekonomisk synpunkt mest angelägna
delarna av byggnadsbeståndet, samtidigt som hänsyn tas lill kulturhistoriska
och miQömässiga värden. Vidare skulle en medveten samordning av
energisparinsatser. energiförsörjningsplanering saml planer för sanering och
stadsförnyelse kunna åsladkommas. I sammanhanget vill verket även peka på del
allmänt ökade behovet av kunskap om bebyggelsebeståndet i landet. Del är
angeläget all kommunema tillförs resurser för atl klara de ökade åtaganden som
en kommunal energiplanering innebär.
Näringslivets byggnadsdelegation däremot anser atl
kommunernas insatser på värmeförsörjningsområdet med fördel bör koncentreras
kring valel av värmeförsörjningssyslem och utbyggnad av bl.a. Qärrvärmeanläggningar.
Att ulöver detta splittra de administrativa resurserna och beslutsprocessen på
ytterligare speciella planeringsformer för bebyggelsen torde enligt
delegaiionen enbart bli betungande för kommunerna, utan att man vinner något i
form av praktiska insatser. Dä det gäller energihushållningen inom den äldre
bebyggelsen torde vidare enligt delegationen dessa frågor på ett naturiigi sätt
hänga så samman med kommunernas åtaganden i samband med de kommunala
saneringsprogrammen, all delegationen förordar att den kommunala verksamheten
för energibesparing i äldre bebyggelse koncentreras dit.
Näringslivets energidelegation har inget att erinra mot
kommissionens förslag. Delegaiionen anför i sitt yttrande:
För industrins del förutsätter NED då, att arbetet
inriktas på möjlighetema att tillvarata samarbetsfördelar i industricentra.
Energicentraler gemensamma för flera industrier, ev. också med
kommundeltagande, kan övervägas. Det skulle underlätta utnyttjandet av
spillvärme och fördelar av typen belastningsuQämning och siörre
anläggningsstorlek, som kan möjliggöra gaslurbin/mottrycksgenerering av
elkraft. För en sådan optimering föreligger ett slort iniresse inom industrin.
Lyckade exempel härpå finns också redan - och flera är under diskussion.
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 111
Kommissionens förslag stöds vidare av bl.a. statens
naturvärdsverk. bostadsstyrdsen, domänverkei, länsstyrelserna i Uppsala,
Skaraborgs och Västernorrlands län, CDL, Miljöförbundel och Jordens Vänner,
Svenska dverksföreningen. Svenska kommunförbundet, Svenska värmeverksföreningen
och Sydkraft AB.
2.3.2 Energihushållning
2.3.2.1 Utredning om noll-lillväxt i energianvändningen
Det energipoliliska beslutet år 1975 innebar bl. a. att
möjlighelen lill nolltillväxt (icke-tillväxt) i energianvändningen frän
omkring år 1990 allvarligt skulle prövas. Kommissionen har i sitt arbele inte
kunnai uireda förutsättningarna för och konsekvenserna av ett fullföQande av
en sådan handlingslinje.
Enligt kommissionen är det angelägel att inom de närmasle
åren närmare utreda förutsättningarna för en varaktig icke-tillväxt i
energianvändningen som underlag för en värdering av konsekvensema av en sådan
politik för bl. a. sysselsättning, produktivitet och handelsbalans. Därvid bör
också belysas om det är möjligt all på längre sikl med bibehållen eller ökad
maleriell standard och social trygghet försörja del svenska samhället vid en
energianvändningsnivå som är lägre än dagens och i allt väsentligt baserad pä
användning av inhemska förnybara energikällor.
Förslaget stöds av merparten av de remissinstanser som har
yttrat sig i frågan.
Sålunda framhäWer statens naturvårdsverk att en låg
energianvändning i regel medför en låg belastning av energislagen på människan
och hennes miQö genom begränsade uttag av naturresurser och mindre störningar i
form av utsläpp m. m. En begränsning av energianvändningen är därför generellt
sett bra från de mlQösynpunkier som verkei har att beakta. Verkei förordar
därför att den långsiktiga energipolitiken inriklas så all den framlida
energianvändningen begränsas lill lägsta möjliga nivå och i varje fall inle
överstiger 1990 års nivå enligt de av kommissionen redovisade
energialternativen.
Den genom förslaget antydda handlingsfriheten medför enligt
statens råd för byggnadsforskning atl stora insatser inom forskning och
utveckling redan nu fordras i syfte att fä fram beslutsunderlag. Särskild vikt
bör därvid läggas vid en planering av såväl energiforsknings- som energihushållningsprogrammen
i syfte atl upprälthålla handlingsfrihet. Vidare är del enligt rådet av
synnerlig betydelse alt snarast utreda vilka framtida låsningseffekter som är
under tillväxt med avseende på bebyggelsens energiförsörjning och
energianvändning.
Länssiyrelsen i Ålvsborgs län hävdar all det är angeläget
alt de av kommissionen föreslagna sludierna snarasi kommer till stånd och att
det skapas en bred samhällsdebatt kring frågorna om framtidens samhälle, dess
livskvaliteter och energibehov.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 112
Även energisparkommittén slödjer kommissionens förslag.
Även om en varaktig icke-tillväxt i energianvändningen kan bli genomförbar
först på längre sikt skapas, enligt kommittén, förutsättningarna för
förverkligandet av ett sådant mål genom successiva förändringar av
infrastruktur, bosättningsmönster, bebyggelsetyp m. m. I ökad omfattning måsle
därför redan i nuläget hänsyn tas till den framlida planeringens konsekvenser
för energianvändningen anför kommittén vidare.
Enligt Svenska naturskydåsföreningen bör den framtida
energianvändningsnivån snarare ligga under än över dagens nivå. Därför bör den
föreslagna utredningen skyndsaml komma till stånd. Enligt föreningens mening
bör de allra senasle årens i slort sett konstanta energianvändningsnivå genom
en målmedveten satsning på temporärt möjliga sparålgärder kunna bibehållas
tills de pä längre sikl nödvändiga styrmedlen hunnit utredas och bringats i
kraft.
Slödjer kommissionens förslag gör även domänverket och LO.
Tveksamt till förslaget är SIND. Verket anför sålunda i
sitt yttrande:
En varaktig icke-tillväxt har uppenbar slagkraft i
opinionsbildande sammanhang. Det senasle årens erfarenheter pekar på all
energianvändningens utveckling bör analyseras mer förutsättningslöst än vad
som ligger i EK:s förslag. En begränsad tillväxt i energianvändningen kan bl.a.
uppkomma som en följd av en svag ekonomisk utveckling och/eller en effekliv
energihushållning, i vilken ulformningen av samhällets siyråtgärder intar en
central roll.
Ulredningar som belyser energianvändningens utveckling
under skilda förulsältningar är angelägna. Härigenom skapas en större säkerhei
i planeringsunderlaget när del framtida energisystemet skall utformas.
Frågan om olika energiförsörjningssyslems flexibiliiei. dvs.
förmågan atl anpassa sig till skilda samhällsekonomiska utvecklingsförlopp,
behöver också belysas i ett sådant sammanhang. Della kräver all krilerier för
energisystemens uppbyggnad kan fastläggas liksom att kopplingen mellan slutlig
energianvändning och valt energisystem redovisas.
För atl den föreslagna utredningen skall bli meningsfull
bör vidare enligt verket problemställningarna ytterligare konkretiseras och
kriterier som korresponderar med de övergripande samhällsmålen fastställas.
Verket framhåller vidare all kommissionen lägger fram förslag om ett flertal
ulredningar varför en omsorgsfull prioritering bör eftersträvas så atl inle
lillgängliga utredningsresurser överansträngs.
2.3.2.2 Industri
Stödet till energibesparande ätgärder i anslutning till
befintliga industriella processer bör enligt kommissionen utvärderas. 1
samband därmed bör snarast övervägas om det nuvarande bidragssystemet bör
kompletteras eller ersältas med ett lånesystem. Sådana lån skulle enligt
kommissionen även kunna utgå i samband med utvidgning eller nyanläggning.
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 113
Förslaget stöds av remissinsianserna.
Sålunda framhåller PAC. liksom flera andra
remissinsianser, att principen bör vara alt stöd inle ulgår för åtgärder som
är förelagsekonomiskl lönsamma. Vidare anser nämnden all lån är att föredra
framför bidrag.
Nödvändigheten
all överväga en förändring i bidragssystemet har enligi energisparkommittén
aktualiserats vid flera lillfällen. SIND har t.ex. i olika sammanhang
framhållil alt del inom induslrin finns åtgärder som trots god lönsamhet inte
kommer lill stånd. 1 vissa fall är åtgärderna så lönsamma all de ej kan fä
statliga bidrag. Samtidigt genomförs ålgärder med lägre lönsamhet till vilka
företagen erhåller bidrag på grund av denna lägre lönsamhet.
Kommittén
anser därför att i de fall de energibesparande åtgärderna -enligt
industriverkets bedömningskriterier - anses så lönsamma att bidrag ej kan
erhållas bör lånemöjligheler finnas. Detta skulle gälla både för åtgärder i
anslutning lill industriella processer och ålgärder i näringslivels byggnader.
Kommittén anser del inle heller uteslutet att en mer ingående ulvärdering av
del ekonomiska siödet lill energisparäigärder på dessa områden kan aktualisera
ell fullständigt borttagande av bidragsdelen och en kraftig utökning av
möjligheterna atl erhålla speciella lån lill energibesparande åtgärder.
Stödet
till energibesparande ålgärder i anslutning till befintliga industriella
processer bör enligt Jernkontoret inle bara utvärderas utan villkoren för
detsamma måsle ses över. De nuvarande reglerna stämmer illa överens med de krav
företagsslyrelserna ställer i dag på invesleringar, vilket medför atl
energibesparande åtgärder som av många skäl vore de bästa att genomföra ej
beviQas medel vare sig av företagsstyrelsen eller SIND, framhåller kontoret
vidare. Del nuvarande bidragssystemet bör kompletteras med ell lånesysiem. som
måsle få en sådan utformning atl det ej inkräktar på företagens
lånemöjligheler. Energibesparande åtgärder är ofta inle företagsekonomiskt
lönsamma och får enligt kontoret därför inte med de dåliga vinsiförhållanden
som har rått de senaste åren det utrymme som statsmakterna från långsiktig
energipolilisk synpunkt eftersträvar. Kontoret menar därför all en utformning
av stödet som ett lånesystem inle torde ge några resultat. Möjligen kan
bidragen kompletteras med ett lånesystem.
Enligt Stockholms handelskammare bör staten visa stor
återhållsamhet med direkta subventioner till energibesparande åtgärder.
Subventioner anses läll leda lill missbruk och samhällsekonomiskt tveksamma
koslnader. En omprövning av nuvarande bidragssystem tillstyrkes därför av
handelskammaren. Med hänsyn till de ofta betydande kostnaderna för samhället,
förelag och enskilda för sådana åtgärder bör enligt handelskammaren ett system
ulformas så att åtgärderna leder lill dels en samhällsekonomisk besparing,
dels att förelag och enskilda får del av besparings-vinslen. 8 Riksdagen
1978179. 1 saml. Nr 115. Dd 2
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 114
Med hänvisning till SIND framhåller Studsvik Energiteknik
AB att kapi-lalbrisl i många fall utgör del största hindret för
energibesparande åtgärder inom industrin. Bolaget föreslår därför införande av
särskilda lån till induslrin för energisparåtgärder. Därvid skulle man undvika
att energisparäigärder måste konkurrera med övriga industriinvesteringar om
samma kapital. Liknande synpunkter framförs även av bl. a. Svensk
industriförening.
Kommissionens förslag slöds också av riksrevisionsverket,
SIND, länsstyrelsen i Jönköpings län, IVA och Näringslivets energidelegation.
I syfte
att snabbi kunna inlroducera resultat av forskning och utveckling inom
energiområdet bör enligt kommissionen stödet till prototyper och demonsirationsanläggningar
byggas ul. Slöd bör även kunna ges till kommande anläggningar som använder
förnybara energikällor såsom sol, vind, biomassa samt avfall.
Förslaget stöds av remissinstanserna.
Sålunda ansluter sig riksrevisionsverket till förslaget
vad avser såväl bibehållande som utvidgande av siödet, då den berörda typen av
anläggningar oftast är nödvändig för att ny teknik skall kunna introduceras.
Verket vill även peka på den belydelse referensanläggningar kan ha vid svensk
industris export av ny teknik.
Kommissionens uppfattning all det nämnda stödet bör byggas
ut delas även av NE. Nämnden vill dock framhålla att prototyp- och demonsirationsanläggningar
är nödvändiga inslag inte enbart i de sisla stegen av införandet av ett nytt
energitillförselsätt utan även i lidigare faser. För dessa tidigare faser anser
nämnden det inte ändamålsenligt all särskiQa ett statligt finansiellt stöd till
prototyper och demonsirationsanläggningar från stöd till övrig forskning och
utvecklingsverksamhet.
Instämmer i förslaget gör också energisparkommittén. En
utbyggnad av siödet till prototyp- och demonsirattonsanläggningar ger enligt
kommittén ökade möjligheter alt snabbi inlroducera energieffektivare
fullskaleanlägg-ningar. Erfarenheler från sådana anläggningar bedöms atl på
längre sikt komma att bestämma industrins framtida energi- och resursbehov.
Även Jernkontoret ansluter sig till kommissionens förslag.
Däremot anser kontoret atl de nuvarande villkoren för erhållande av stöd bör
avskaffas och alt i framtiden varje ansökan bedöms för sig. Bidragels storlek
måste vara beroende av investeringsbelopp, risktagning samt behov av prototyp-
eller demonstralionsanläggning framhåller kontoret vidare.
Kommissionen föreslår också alt information, utbildning
och rådgivning till näringslivet bör utökas och samordnas inom de regionala
utvecklingsfonderna.
Förslaget stöds av remissinstanserna.
Sålunda anser länsstyrelsen i Uppsala län i likhet med
kommissionen atl de regionala utvecklingsfonderna bör kunna samordna en ulökad
information, utbildning och rådgivning till näringslivet. Förslaget kan enligt
läns-
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 115
styrelsen mycket väl inordnas i fondernas allmänna
serviceprogram, men f. n. har inte fonderna kompetens att bedriva den
föreslagna verksamheien i egen regi. Om utvecklingsfonderna skall bygga upp en
egen expertfunktion på området måste enligt länsstyrelsen erforderliga
resurser ställas lill deras förfogande.
Liknande synpunkier framförs även av länsstyrelsen i
Jönköpings län.
Härutöver föreslår länsstyrelsen att mer aktiva
informationsinsatser bör komma till stånd, riktade inte bara mot
industriföretag utan också mot andra viktiga målgrupper, exempelvis
byggnadsnämnder och entreprenadförelag.
Till kommissionens förslag ansluter sig också SIND, CDL
och Sveriges köpmannaförbund.
Jernkontoret framhåller för sin del att det nuvarande
stödet lill information och utbildning till näringslivet synes vara helt
tillräckligt. Enligt kontoret behövs dock en bälire samordning mellan berörda
instanser och en bättre samlad information över utbudet.
Kommissionen föreslår vidare att utredningsverksamheten
rörande industrins, särskilt de energitunga branschernas, energianvändning och
energisparmöjligheier fortsätter.
Förslaget stöds av remissinstanserna.
Sålunda ansluter sig riksrevisionsverket till förslaget.
Enligt verket bör i det fortsalla utredningsarbetet i ökad utsträckning ingå
analyser av behovet alt från energisynpunkt utveckla ny teknik. Sådana
behovsanalyser bör i sin tur ligga till grund för inriktningen av
energiforskningsprogrammet.
Både för alt få bätire underlag för framtida prognoser och
för alt utveckla möjligheterna alt applicera befintlig och ny teknik med
energihushållande syfte måsle olika siudier genomföras, framhåller
energisparkommittén. Kommittén ansluler sig därför till kommissionens förslag.
I sammanhanget vill kommittén betona vikten av all
möjligheten till s. k. kaskadkoppling av samlokaliserade industrier undersöks
så all högvärdig processvärme, som inle kan utnyttjas i den egna anläggningen,
kan överföras till industrier med i idealfallet efter hand fallande
lemperaturkrav på processvärmen. Den lågtempererade restvärmen kan sedan
användas till lokaluppvärmning eller medelst värmepump ulnylljas för produktion
av varmvatten.
Även STU framhåller den energibesparingspolential som
ligger i atl öka användningen av kaskadkopplade processer. En förutsättning för
all så skall kunna ske i väsentligt ökad utsträckning före år 1990 är att
målmedvetna insatser görs. Med nuvarande anslag inom energiforskningsprogrammet
för studier av kaskadkopplingar kommer enligt styrelsen endast myckel
begränsade resultat att kunna nås till år 1990.
Energiåtgången i industriprocesserna bör enligt LO
underordnas de överväganden som gäller industrins totala effektivitet och
höjning av förädlingsvärdet per sysselsatt. Detta hindrar dock inle att
åtskilliga energi-
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 116
sparåtgärder, vid sidan om de som vidlas spontant av
företagen inför höjda energipriser och bättre förståelse av
hushållningsmöjligheierna, är effektiva och ändamålsenliga. LO anser det
därför positivt med ytterligare invenlering av tänkbara hushållningsåtgärder
samt betonar det angelägna i att aktivt påverka induslrins investeringar och
teknikval på medellång och längre sikt med effektiviietsmålet i centrum.
Kommissionens förslag delas även av SIND och Näringslivets
energidelegation.
Jernkontoret
anför i sill yllrande att utredningsverksamheten under senare år har varit
synnerligen intensiv. Gjorda utredningar, som har genomförls av statliga verk,
högskoleinstitutioner, fristående institut, branschorganisationer samt inom
företagen, har mer eller mindre täckt varandra. Kontoret föreslår därför alt innan
ytterligare ulredningar beslutas måste behovet av dessa fastställas.
Den energiprövning som i dag sker enligt 136 a §
byggnadslagen bör enligt kommissionen ses över. Därvid bör övervägas atl
utsträcka prövningen till att omfatta såväl nya som befintliga anläggningar
enligt vad som sker inom miQöskyddslagstiftningen.
Remissinstansernas inställning till förslaget är delad.
Riksrevisionsverket
bedömer att en utvidgning av prövningen till befintliga anläggningar skulle
kräva avsevärt större myndighetsresurser än nuvarande prövning. Om en sådan
utvidgning av energiprövningen övervägs, bör enligt verket noggranna analyser
göras av lagstiftningsbehov, administrativa konsekvenser, resursbehov samt
möjligheter till samordning med miQöskyddsprövningen. Om den skisserade
utvidgningen av prövningen kommer till stånd skulle enligt verkets uppfattning
den nuvarande styrningen av energihushållningen med ekonomiska incitament
kunna tidsbegränsas. Vid en eventuell utvidgning av prövningen till att avse
även befintliga anläggningar anser verkei att en förutsättning för likvärdig
prövning är alt prövningen av nya anläggningar sker i ett senare skede av
projekteringen än nu.
Statens naturvårdsverk instämmer i att prövningen enligt
136 a § byggnadslagen bör ses över, men inle på grund av de av kommissionen
anförda skälen. Kommissionen förutsätter tydligen enligt verkei en
administrativ prövning på en mer detaljerad nivå för att det skall vara
meningsfullt alt pröva energihushållning.
Naturvårdsverket anser att det enbarl kan vara befogat alt
på administrativ väg pröva energihushållningen i de största
processindustrierna, dvs. ungefär de som nu regelmässigl omfattas av prövningen
enligt 136 a § byggnadslagen. Det kan då enligt verket vara naturligt atl bygga
ul denna prövning, i första hand genom alt kräva ett utförligare
underlagsmaterial om energianvändningen. Verket är medvetet om alt en sådan
utvidgning slår i viss motsatsställning till denna prövnings översiktliga
karaktär.
Naturvårdsverket vill vidare slarkl ifrågasätta effekterna
av tillkomsten
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 117
av ytterligare administrativ prövning av nya och
befintliga industrianläggningar av den typ som koncessionsnämnden för
miQöskydd representerar. Industrins miQöskydd är ett övergripande
samhällsintresse som inte bör splittras genom ytterligare individuella,
administrativa prövningsformer, framhåller verket. Detta gäller speciellt
energianvändningen, där den huvudsakliga samhälleliga styrningen enligt
kommissionens egna redovisningar mycket väl kan ske genom en kombination av
generella styrmedel dominerad av en förändrad energiskatt. Om en sådan prövning
av något skäl ändå skulle aktualiseras bör den endast avse större anläggningar
av mer avgörande betydelse för energitillförseln säger verkei avslutningsvis.
Statens planverk instämmer i a» en ändring i enlighet med
kommissionens förslag kan vara befogad. Konsekvenserna härav bör enligt verkei
närmare utredas i samband med den pågående översynen av byggnadslagstiftningen.
Därvid bör även övervägas om inte prövningen bör utsträckas atl omfatta mycket
ytkrävande energislag som t. ex. vindkrafiproduktions-områden och större
energiöverföringssystem som gasledningar. Det bör vidare enligt verket
övervägas om lokaliseringstillstånd även skall kunna förenas med anvisning av
alternativa exploateringsplatser. Liknande möjligheter föreslås blir övervägda
i koncessionslagstiftningen, där bl. a. torvutvinning prövas.
SIND ställer sig tveksamt till en utvidgning av prövningsförfarandet
till befintliga anläggningar. Utländska erfarenheter av sådan prövning har
enligt verket inte varit särskilt positiva. Verket befarar alt det kan erbjuda
stora svårigheter att i praktiken genomföra en sådan utvidgad prövningsrutin.
Del administrativa arbetet skulle sannolikt väsentligt ökas både inom industrin
och hos handläggande statliga myndigheter. En modifiering av prövningsrutinerna
i samband med nya anläggningar eller ombyggnad skulle dock kunna göra den
nuvarande prövningen mer ändamålsenlig framhåller verkei vidare.
Ett utvidgat prövningssystem av den modell som antytts av
kommissionen förutsätter enligt länsstyrelsen i Ålvsborgs län att myndigheter
med ansvar för dessa frågor finns på såväl central som regional nivå. Det bör
enligt länsstyrelsens uppfattning vidare övervägas att samordna prövningen
från energisynpunkt med miQöskyddsprövningen. En gemensam prövning av energi-
och miQöfrågorna skulle enligt länsstyrelsen bl. a. leda till minskad byråkrati
och mindre arbete för industriföretagen i förhällande till om ett särskilt
prövningssyslem för energifrågor infördes.
Slödjer kommissionens förslag gör domänverket och
energisparkommittén.
Klart avvisande till förslaget ställer sig Jernkontoret,
som finner skälen för atl uividga den prövning från energisynpunkt som i dag
sker inte på något sätt relevanta för att motivera en ändring. Att jämställa
energi och miQö anser kontoret vidare vara helt felaktigt, då del på
energiområdet finns en marknad vilket inte är fallet inom miQövärden.
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1.1 Industridepartementet 118
Avvisande
till en utvidgad prövning enligt 136 a § byggnadslagen ställer sig även
Näringslivets energidelegation. Enligt delegationen saknas del varje anledning
för samhället atl underkasta företagens energiekonomikalkyler en särskild
granskning, då industrin har tillräckliga motiv att av eget intresse optimera
sitt energiutnylQande. Delegationen erinrar vidare om att energihushållningen
inte får göras till ett allt överordnat samhällsintresse. Mot denna bakgrund
yrkar delegationen på att nuvarande energiprövning enligt 136 a §
byggnadslagen avskaffas. Liknande synpunkier framförs av Sveriges kemiska
industrikontor.
2.3.2.3
Samfärdsel
Enligt
energikommissionen talar förutom energihushållningsskäl de negaliva miljö- och
hälsoeffekterna av personbilkörning i tätorterna för siarka styrmedel för att
hålla nere energianvändningen inom transportsektorn. Kommissionen lägger därför
fram ell flertal förslag i detta syfte. Huvudinriktningen av förslagen innebär
stöd för kollektivtrafik och samåkning kombinerat med vissa restriktioner m. m.
gentemot privatbilismen samtidigt som bilutnyttjandet genom olika åtgärder
föreslås bli effektivare från energisynpunkt.
Kommissionens
förslag möis av invändningar från flera remissinsianser. Direkt stöd för
samtliga förslag ges bara av ett fåtal remissinstanser. Sålunda understryker
statens naturvårdsverk vikten av att förslagen genomförs med hänsyn till de
utbredda hälso- och miQöproblem som bilavgasutsläppen medför. Även domänverket.
Centerns kvinnoförbund och Fältbiologerna stödjer i stort förslagen. Härutöver
finns del inslanser som har invändningar eller kompletteringar till det
underlag kommissionen har utnyttjat för sina bedömningar. Televerket anser
således atl avsevärda energibesparingar inom transportseklorn är möjliga genom
utveckling av telekommunikationerna.
Statens vägverk anser alt
kommissionen i sina överväganden om energibesparingar inom transportsektorn
inte tillräckligt övervägt de framlida iransporlproblemen och delvis förbisett
möjlighelerna atl genom leknisk utveckling mera påtagligt öka transportsektorns
energieffektivitet. Enligt verkei bör frågeställningarna kring bilens möjliga
tekniska utveckling samt bilindustrins och samhällets omställningsproblem
tillmätas avgörande vikt vid energipolitiska ställningstaganden.
Transporiforskningsdelegationen
är krilisk lill kommissionens förslag. Delegationen kan inte frigöra sig från
inlryckel all transportsektorn Hit en behandling som avviker från andra sektorer.
Ingen annan sektor anses ha blivit föremål för så många restriktioner, förbud
och åtgärder med enbart negaliva inslag för all energiförbrukningen skall
minskas.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 119
Luftfartsverket
inskränker sitt yttrande till att omfatta flygsektorn. Verket finner
kommissionens bedömningar av möjliga energibesparingar inom sektorn vara
rimliga. Liknande synpunkier framförs av SAS.
Statens
väg- och trafikinsUtut framhållersärskilt det behov som föreligger alt utföra
en samlad studie kring de problem som föreligger med avseende på sambandet
mellan energiförbrukning, avgaser, buller, trafiksäkerhet m. m. samt de
tekniska möjligheter som slår lill buds föratt så långl möjligt undvika olika
suboplimeringar. Utan en sådan studie - med avseende på svenska förhållanden -
föreligger enligt institutet en stor risk att beslul om kortsiktiga
energipoliliska ålgärder inom transportsektorn kan låsa framlida handlingsmöjligheter
för såväl samhällel som svensk bilindustri.
I stort sett anser
transportnämnden atl det föreslagna hushållningsprogrammet kan vara positivt
ur beredskapssynpunkt men all ytterligare ulredningar av bl. a. sociala,
trafikpolitiska och ekonomiska konsekvenser erfordras.
Ell
genomgående drag för de flesta av de föreslagna åtgärderna är enligt
riksrevisionsverket vagheter vad gäller effekter, organisaiion kring ålgärderna
och genomförandekostnader. Verkei föreslår bl. a. atl nu arbetande utredningar
inom transportsektorn får generella lilläggsdirekliv all i sina analyser och
förslag beskriva konsekvenser inom energiområdet.
Konsumentverket
anser del väsentligt att energifrågorna inom transportsektorn sätts in i ett
större sammanhang och värderas med hänsyn lill transportekonomi, trafiksäkerhet
och irafikmiQö. Endasl en samlad bedömning och avvägning av kravnivåer inom
dessa olika områden kan enligt verket ge en optimal lösning.
Enligt
länsstyrelsen i Värmlands lån är kommissionens förslag i och för sig lovvärda
men några större ingrepp mot transportsektorn anses inte vara realistiska om
inte motsvarande inskränkningar görs ulomlands.
Energisparkommittén
anser all del inie är uteslutet att redan den tillväxttakt för
samfärdselsektorns energiförbrukning som antas i industriverkets prognos kan
kräva att styrmedel sätts in i störte omfallning än vad som bedöms erforderligt
i prognosen. Detta innebär enligt kommittén att en del av den
besparingspotential som kommissionens förslag bygger på intecknas redan för atl
förverkliga industriverkets prognos. Bristen pä analyser av
beteendeförändringar vid sparstimulerande åtgärder inom persontransport-området
ökar osäkerheten i kommissionens förslag. Kommitténs slutsats är därför atl
antaganden om reduktioner i tillväxten av samfärdselsektorns energiförbrukning
utöver industriverkets prognos måste baseras på relativt säkra kalkyler av
olika åtgärders besparingseffekt och i vilken omfattning åtgärderna kommer atl
vidlas. Som en följd av de osäkerheler som föreligger anser kommittén atl del
är rimligt att lägga den bedömning av det framtida energibehovet inom sektorn
som görs i industriverkets referensprognos till grund för energiförsörjningen.
Vid
sin bedömning av personbiliransporierna synes det enligt KAK som
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1.1 Industridepartementet 120
om
kommissionen inte lillräckligi har beaktat personbilens betydelse för svenska
folkets levnadsstandard och resebehov. För praktiskt taget alla yrkesarbetande
är någoriunda smidiga resor en förutsättning för att de skall kunna fullgöra
sina uppgifter utan mycket stora påfrestningar. Endast en mindre del kan
utnyttja ett väl fungerande kollektivtrafiksystem, medan de allra flesta är
beroende av bil framhåller KAK vidare.
LO
delar uppfattningen atl starka miQöskäl talar för i vissa fall långtgående ändringar
av bilismens villkor. När det gäller avvägningar inom ramen för en sammanhållen
energipolitik kan vissa ålgärder främja både energisparande och miQövärden. Man
bör vidare enligt organisationen acceptera svenska regler inom områdel, som är
mer restriktiva än andra länders och sålunda kan sägas tidsmässigt leda
utvecklingen mot miQöskydd och energisparande. Däremot är drastiska avsteg från
den internationella utvecklingen diskutabla.
Motorbranschens
riksförbund anser atl kommissionens betänkande inte kan läggas lill grund för
delaQregler på bilismens område bl. a. av det skälet att kommissionen inte
räknar med något alternativ på samfärdselområdet oavsett hur
samhällsutvecklingen blir i övrigt.
Motorförarnas
helnykterhetsförbund anser att kommissionens behandling av samfärdselsektorn
ger intryck av atl hilhörande frågor behandlas som om kommissionens arbele mera
gällde atl ge uitryck för en viss trafikpolitisk uppfattning än atl allsidigt
belysa frågeställningarna och deras samband med energianvändningen.
Motormännens riksförbund
är kritiskt lill atl kommissionen belraklar en nedskärning av transportsektorn
som en självklarhet. 1 slället anser förbundet att energimängden för
transporter måste vara flexibel och kunna anpassas lill samhällsutvecklingen i
övrigt. Kommissionen borde därför ha redovisal flera olika nivåer på
energianvändningen inom transportsektorn i de olika beräknade
energialternativen. Förbundel framhåller vidare att personbilbeslåndel blir
effektivare för varje år. En föruisättning för en förnyelse är all det är
fördelaktigt för konsumenten atl byta bil. Därför föreslås alt
avbetalningstiden för bilköp förlängs och all bilaccisen avskaffas.
Ett
genomförande av kommissionens förslag skulle enligt Näringslivets
trafikdelegation medföra negativa effekter för transportväsendets effektivitet
och därför för samhällsekonomin. Delegaiionen anser därför att energipolitiskt
betingade åtgärder inom transportområdet inte bör genomföras utan all
effekterna därav för näringslivet noga analyseras och redovisas.
Stockholms
handelskammare anser kommissionens förslag inom berörl område vara ytliga och
utan någon närmare konsekvensanalys. Därför anses inte förslagen kunna läggas
till grund för beslul för att begränsa transportsektorn.
Enligt
Svensk MetanolutveckUng AB innebär ett genomförande av kommissionens förslag
endasl en begränsad energibesparing inom transportsektorn
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 121
men
till priset av drastiska åtgärder mot bilismen. Enligt bolaget når man bäst
sparmålen i fråga genom att stimulera en produktutveckling inom bilindustrin
mot mer bränslesnåla bilar samt genom att omfördela bilkostnaderna från fasta
koslnader till rörliga drivmedelskostnader.
Svenska
åkeriförbundel finner det vara anmärkningsvärt att kommissionen lämnar ett
antal förslag som genom beskattningar och regleringar syftar lill att begränsa
transportsektorn utan att ha klarlagt förslagens samhälls- och
företagsekonomiska konsekvenser. Förbundet anser dessutom atl kostnaderna för ålgärderna
liksom effekterna på industri, handelsbalans och sysselsättning inte har
belysts, samt att förslagens konsekvenser ur energi-synpunkt endast är
schematiskt beräknade.
Kommissionens
syn på trafik stämmer enligt Sveriges bilindustri- och grossistförening inle
med verkligheten, då trafiken är beroende av samhällets övriga aktiviteter och
framförallt av den framtida ekonomiska utvecklingen. Således är det enligt
föreningen inte meningsfullt att förutsäga alt drivme-delsförbrakningen ärligen
skall öka med en procent fram till år 1990. Vidare måste en svensk
energipolitik på transportområdet ta hänsyn till bilindustrins villkor och till
de förutsättningar som gäller i en internationell marknadsekonomi. Till detta
har inte kommissionen tagit hänsyn anser föreningen, som också finner det
förvånande att kommissionen kan dra bestämda slutsatser om bilavgasernas
hälsoeffekter. Föreningen pekar också på atl det f. n. ställs krav på bilen
från många olika håll, t. ex. vad avser energisnålhet, miljövänlighet, trafiksäkerhet
och ekonomi, och framhåller alt statsmakterna måste avväga de sinsemellan
motstridiga kraven mot varandra. Sker inte detla är det risk för atl de
eftersträvade målen inte nås.
Kommissionen
föreslår att kollektivtrafiken priorileras, byggs ut och görs
bekvämare för trafikanterna. Förslaget stöds i huvudsak av
remissinstanserna även om några av dessa ifrågasätter de praktiska
möjlighelerna att vidta några mera genomgripande åtgärder inom det
tidsperspektiv kommissionen har beaktat.
Stödjer
kommissionens förslag gör bl. a. konsumentverket, flera länsstyrelser
däribland länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Jönköpings, Kronobergs och
Norrbottens län, KAK, LO, Svensk Metanolutveckling AB, Svenska Kommunförbundei,
Sveriges allmänna bostadsJÖretag och Sveriges civilingenjörsförbund CF-STF.
Förslaget
stöds även av Svenska busstrajlkförbundet som anser att det är av stor vikt att
söka sprida resandet över dagen för att på så sätt minska de stora
invesleringar som behöver ske inom kollektivtrafiksektorn. Möjligheterna till
energivinsier bedöms dock vara starkt begränsade. Vissa besparingar anses
emellertid kunna göras genom atl hänsyn tas lill kollektivtrafiken i
samhällsutbyggnaden. Exempel på åtgärder är att bygga bussgator och bussfiler
för att förbättra framkomlighet och medelhastighet. Mycket viktigt är enligt
förbundel att kollektivtrafiken kommer in i samhällsplaneringen på ett så
lidigt stadium som möjligl. Ålgärder i denna riktning skulle kunna öka
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 122
kollektivtrafikens
atlrakliviiet och på så sätt medverka till ett minskat personbilresande.
Liknande synpunkter framförs av Svenska lokaltrafik-föreningen.
Statens
vägverk anser atl den stora satsning på kollektivtrafik som har förutsatts i
industriverkets referensprognos och av kommissionen enbart är förenlig med en
radikalt ändrad inriktning av trafikpolitiken. Verket bedömer atl en sådan
utveckling inte är realistisk av bl. a. ekonomiska skäl. Liknande synpunkter framförs
av statens väg- och trafikinsUtut.
Ell
överförande av resenärer från privatbilar lill del kollektiva transportnätet
medför atl delta måste utvidgas och förändras framhåller
transpori-forskningsdelegationen. Därvid kommer i regel nytillkommande linjer
att uppvisa sämre energieffekiiviiet än t. ex. de cenlrala linjer som utgör
systemets kärna och förutsättning. Vid en kraftig ulvidgning av kollektivtrafiken
kommer enligt delegationen stordriftsfördelarna att avsevärt reduceras.
SIND
anser atl både trafikpolitiska och energipoliliska avväganden bör bestämma i
vilken grad man skall bygga ut kollektivtrafiken och vilka ålgärder man bör
vidlaga för atl fä en god transportsiandard och balans mellan olika
transportsystem. Enligt verket tillåter dock kommissionens underiag ej en mera
bestämd rekommendation i detla avseende.
Motorbranschens
riksförbund anser hl. a. att kommissionens förslag innebär en övertro på
energibesparing genom utbyggnad av kollektiva transportmedel. Ekonomiskt
pressade kommuner och landsting kan enligt förbundet inte investera i
busstrafik av den omfattning som skulle krävas för en väsentlig ökning av
turtäthet och ytterligare linjer inkl. langentiella transporter i större
tätorter. Personbilen kommer därför att bibehålla sin ställning som det
verkliga masstransporimedlel både i tätorter och glesbygd. Liknande synpunkier
framförs även av Motormännens riksförbund och Sveriges bilindustri- och
bilgrossistförening.
För
att begränsa privatbilismen och slimulera kollektivtrafiken framlägger
kommissionen förslag om atl införa restriktioner mol privatbilismen i de siörre
lälorternas innersiadsområden, speciellt inom de tre storstäderna, och att
infartsparkeringar byggs i anslutning till kollektiva transportmedel.
Samåkning, t. ex. i samband med arbetsresor, bör stimuleras, och skatteavdragen
för resa i bil mellan arbete och bostad uiredas. Vidare föreslås att införandet
av trådbussar i större tätorter utreds.
1
fråga om förslaget atl begränsa privatbilismen i tätorterna är
remissinstanserna delade.
Stödjer
förslaget gör postverket och Sveriges allmännyttiga bostadsföretag liksom
statens trafiksäkerhelsverk. Trafiksäkerhetsverkei anser sålunda att
energibesparande åtgärder inom bilsektorn i väsentliga hänseenden sammanfaller
med strävandena att öka trafiksäkerheten. En reducering av personbiltrafiken i
tätorternas inre delar skulle således kunna innebära en minskning av
trafikolycksfallen samiidigi som vinsler skulle kunna göras från miQösynpunkt.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 123
Även
energisparkommittén ställer sig posiliv lill kommissionens förslag men anser
det dock tveksamt om restriktionerna i sig inom den akluella tidsperioden kan
leda till reduktioner i energiförbrukningen av sådan omfattning att några mer
betydande förändringar i sektorns energiförbrukning kan anses som
säkerställda. Kommittén vill också peka på behovet av studier kring vilka
faktorer som påverkar valet av transportmedel t. ex. förskjutna arbetstider och
effekterna av förändringar i taxesättningen om möjlighelerna atl genom olika
styrmedel påverka trafikbolagens uiformning av dessa.
LRF
föreslår i sitt yttrande att energibeskattningen används för alt begränsa
bilismen i täionena.
Avvisande
lill kommissionens förslag ställer sig bl. a. KAK och Motormännens riksförbund
under hänvisning till att föreslagna restriktioner förutsätter en
kollektivtrafik som nu inte finns uppbyggd.
Enligt
Svensk MetanolutveckUng AB förbigår kommissionen de energibesparingar som blir
en föQd av bl. a. bättre trafikplanering och utbyggnad av genomfartsleder för
atl minska köbildning. Ulöver energibesparingar i främst tätorterna skulle
enligt bolaget dylika åtgärder öka trafiksäkerheten och minska
avgasföroreningarna. Liknande synpunkter framförs även av Sveriges bUindustri-
och bilgrossistförening och Stockholms handelskammare.
Mot
bakgrund av hittills vunna erfarenheler anser Sveriges köpmannaförbund det
vara väsentligt att föreslagna ålgärder genomförs med beakiande av
detaQhandelns kommersiella och sociala funklioner.
Förslaget
att bygga infartsparkeringar i anslutning till kollektiva transportmedel stöds
av KAK, Motormännens riksförbund och Svensk MetanolutveckUng AB.
Förslaget
att stimulera samåkning stöds av remissinstanserna. De försök som hittills har
utförts med samåkning har visat att relativt stora svårigheter kan föreligga
föratt genomföra denna framhållers/arewj väg- och trafikinsUtut. Detta kan lyda
på att kostnaderna för genomförandet av ell samåkningsprogram kan komma att bli
betydande. Institutet anser dock alt samåkningen bör stimuleras på olika sätt
och att ytterligare studier bör utföras för atl klarlägga såväl hur en
effektivare samäkning skall uppnås som storieken på de reella
energibesparingseffekter som kan erhållas.
Även
länsstyrelsen i Norrbottens län slödjer förslaget och föreslår atl staten
bekostar erforderliga kommunala åtgärder, i. ex. någon form av kommunala
förmedlingscentraler.
Såväl
Motormännens riksförbund som Sveriges bUindustri- och bilgrossistförening
stödjer förslaget. För att uppmuntra till samåkning vid arbetsresor föreslår
organisationerna att både förare och passagerare skall tillåtas göra avdrag i
deklarationerna. Bland remissinstanser i övrigt som tillstyrker förslaget är
statens trafiksäkerhetsverk, SIND, energisparkommittén, KAK, Motorbranschens
riksförbund och Svensk MetanolutveckUng AB.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 124
Kommissionen
föreslår att en uiredning tillsätts angående ändring av
skatteavdragen för resa i bil mellan arbete och boslad.
Förslaget tillstyrks av remissinstanserna med undantag för några
organisationer inom bil- och motorbranschen.
Riksskatteverket
framhåller alt nuvarande avdrag för resa med bil mellan arbele och bostad
uppgick till fyra miQarder kr. år 1976 och ifrågasätter om inte kostnaden för
resorna bör betraktas som levnadskostnad. Vidare framhålls att administrationen
av avdragsrätten är betungande för skatteförvaltningen. Förutom för nämnda
resor saknas i många avseenden entydiga regler för hur frågor rörande resor i
tjänsten och s. k. bilförmåner skall behandlas från skattesynpunkt. Enligt
verkets mening har dessa frågor en så pass väsentlig betydelse för den enskilde
och för samhället i övrigt och då självfallet även på del energipolitiska
området att de bör bli föremål för en övergripande utvärdering av gällande
bestämmelser. Verket instämmer således i kommissionens förslag att frågan
utreds och att detta är nödvändigi för att uppnå konkreta förslag till åtgärder
och förändringar.
Även
SIND tillstyrker kommissionens förslag men anser atl en utredning bör ske i
anslutning till en mera genomgripande översyn av energibeskattningen. Slödjer
förslaget gör också länsstyrelsen i Norrbottens län liksom Svenska
lokahrafikföreningen som dessulom föreslår att i den föreslagna ulredningen
övervägs frågan om ett slopande av såväl fordonsskatt som kilometerskatt för
bussar i linjetrafik.
En
mera reserverad linje intar Svensk MetanolutveckUng AB. Bolaget anser all
samhället bör iaktta stor försiktighet i fråga om en minskning av
skatteavdraget för arbetsresor, eftersom boendet delvis har styrts av de
skatteregler som har gällt beträffande resekostnader.
Avvisande
lill förslaget är KAK, Motormännens riksförbund och Sveriges bilindustri- och
bilgrossistförening med hänvisning till bl. a. konsekvenserna för människornas
möjligheter all väQa bostad och arbetsplats.
Förslaget
atl låta utreda ett införande av trådbussar i större tätorter kommenteras
endast av ett fätal remissinsianser.
Förslaget
tillstyrks av Motormännens riksförbund som även framhåller atl i vissa
tillämpningar kan hybrid- och batteridrivna bussar vara atl föredra.
Sådana
av kommissionen åsyftade ulredningar har utförts under senare år och visat att
trådbussens energiekonomi är sämre än dieselbussens. Därför är knappasl
trådbussen intressant från energibesparingssynpunkt framhåller Svenska
lokattrafikförenlngen. Av siörre intresse kan däremot batteribussar och i än
högre grad olika slags hybridbussar vara.
Även
Sveriges bUindustri- och bilgrossistförening anser att trådbussen är oekonomisk
jämfört med en konventionell buss. 1 synnerhet gäller detta om inle
trafikflödena är stora.
Kommissionen föreslår att
obligatorisk ekonomitrimning övervägs för att öka effeklivitelen i befintliga
bilar. Remissinstanserna är delade i sill ställningstagande lill förslaget.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 125
Energisparkommittén
anser atl en obligatorisk ekonomitrimning av befintliga bilar skulle vara en
önskvärd ålgärd. En samordning med den åriiga kontrollbesiktningen skulle
enligt kommittén förmodligen också innebära att systemet skulle bli ekonomiskt
acceptabelt. Kommittén ansluter sig därför till kommissionens förslag om att
denna fråga bör övervägas.
Även
Riksförbundei eldistributörerna liksom ett antal organisationer i bil-och
motorbranschen såsom Motorförarnas helnykterhetsförbund, Motormån-nens
riksförbund och Svensk Metanolutveckling ÅB slödjer förslaget.
Motorbranschens
riksförbund anser all frågan om obligatorisk ekonomitrimning i kombination med
miQövänlig avgasinställning fär ökad dimension både så till vida att
energisnålhet och miQöanpassning inte alltid samverkar och sett ur den aspekten
alt kostnaden för justeringsåtgärderna i normalfallet inte uppvägs av den energibesparing
som trimningen medför.
Effekten av en
ekonomiirimning avtar lämligen snabbi och med ett snävt ekonomiskt synsätt och
dagens bränsleprisnivå kommer en obligalorisk, allmän ekonomitrimning för
personbilar knappast all bli lönsam framhåller AB Svensk Bilprovning. För alt
bli lönsam skulle den sannolikt behöva begränsas till de bilar, som är mest i
behov av ålgärderna, och då uppslår problemet att finna en lämplig
kontrollmetod, varigenom bilar med avsevärt förhöjd bränsleförbrukning snabbt
och ralionelll kan gallras ut.
Svensk
Bilprovning erinrar vidare i sitt yttrande om del i vissa avseenden tämligen
starka samband som råder mellan bränsleförbrukning och avgasutsläpp. För atl
innehålla de avgasutsläpp som är föreskrivna för nya fordon lorde det vara
nödvändigi med regelbunden service, som bl. a. innefattar kontroll och
eventuell jusiering samt utbyte av förslitna eller funktionsodugliga
komponenter i dessa system. Däresi krav på en sådan obligatorisk service skulle
komma atl införas kan den enligt bolaget också anses uigöra en obligatorisk
ekonomiirimning, eftersom kontroll- och serviceåtgärderna i Slort sett blir
desamma. Väger man samman både energi- och mlQöaspek-terna kan det därför
finnas anledning att närmare överväga en obligatorisk, åriig service för bilar
med särskilda avgasrenande syslem. Det vore också tämligen enkelt alt i den
åriiga konirollbesikiningen inkludera kontroll -t. ex. via intyg från
verkstaden - att föreskriven service blivit utförd.
Sveriges
bilindustri- och bilgrossistförening framhåller att åtgärder riktade mol äldre
bilar är lönsammast. Kostnaderna liksom de totala energivinsterna föreslås dock
utredas närmare.
Statens
naturvårdsverk, som stödjer kommissionens förslag inom trafikområdet, anser
atl en utredning om obligatorisk ekonomitrimning bör samordnas med de
serviceåtgärder som f n. uireds genom lypbesiktnings-utredningens (K 1977:02)
försorg i syfte alt åstadkomma en effektivare avgasrening.
Flera
remissinstanser ställer sig avvisande till kommissionens förslag. Genom att
kostnaderna blir större än de beräknade vinsterna för bilägaren och då
effektiva kontrollmöjligheter bl. a. är tekniskt komplicerade anser
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 126
statens
vägverk att obligatorisk ekonomitrimning f n. inte kan komma i fråga som ett
medel att spara energi. Liknande synpunkter framförs också av statens väg- och
irafikinstnut, SIND och KAK.
Även
konsumentverket släller sig av nyssnämnda skäl avvisande till förslaget. Enligt
verket skulle bätire resultat kunna nås om den årliga konirollbesikiningen
utvidgades sä atl den kom att omfatta just de system och komponenter som
påverkar bilarnas bränsleförbrukning. Därigenom skulle de brister upptäckas som
har de största besparingspotentialerna och krav på ålgärder kunna vidtas enban
mol dessa.
LO
anser atl man bör avvakta med beslut tills det har utvecklats en enkel och
effektiv ratin och därmed rimliga kostnader samt påpekar atl en successiv
höjning av drivmedelspriserna i ökad grad tvingar fram frivilliga ålgärder.
Vad
gäller kommissionens förslag om att införa normer för maximal
specifik bränsleförbrukning för nyttllkommande bilar är remissinstansernas
meningar delade.
Stödjer
förslaget gör konsumentverket, energisparkommittén. Svensk Bilprovning och LO.
LO anför i sitt yttrande:
LO
vill särskilt understryka vikten av att normer för bilarnas vikt,
bränsleförbrakning och avgaser ytteriigare utvecklas och skärps. Del är därvid
viktigt att framtida normer meddelas långt i förväg för atl möjliggöra en
effektiv anpassning från bilproducenternas sida. Därvid bör normsäti-ningen
göras så noga övervägt att ändringar inte behöver göras med korta intervall. I
viss mån bör tekniska regler beträffande motorer, bilar i övrigi, avgaser,
bränslen etc. dessutom beakta den motsvarande utvecklingen Ulomlands. Man bör
acceptera svenska regler, som är mer restriktiva än andra länders och sålunda
kan sägas tidsmässigt leda utvecklingen mot miQöskydd och energisparande.
Däremoi är drastiska avsteg från den inlernationella utvecklingen diskutabla.
Enligt
Svensk Bilprovning skulle kommissionens förslag all begränsa
bränsleförbrukningen i nytillkommande bilar genom normer kunna genomföras
under tiden fram till 1990 enligt en tidplan som innebär successivt skärpta
krav.
Statens
vägverk anser att kommissionens förslag beträffande normer inte står i
överensstämmelse med de kunskaper som nu finns om tekniska och institutionella
förutsättningar för fordonsteknisk utveckling, handelspolitiska
förutsättningar samt svensk bilindustris konkurrensföralsättningar. Frågan om
normer i energihänseende kompliceras också av andra krav på bilens egenskaper.
Verket underslryker därför att stora problem vidhänger frågan om normer, men
det är viktigt att klariägga hur normer kan användas i en samhällelig strategi
för att påverka och påskynda bilens tekniska utveckling. Förslag till normer i
energihänseende måste utarbetas i ett sammanhang med krav på bilen vad avser
buller, avgaser och trafiksäker-helsegenskaper.
Motorbranschens
riksförbund framhåller att regler om maximal bränsleför-
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 127
brakning
för nya bilar måste baseras på internationella normer. SIND och Motormännens
riksförbund redovisar liknande synpunkter. M anser vidare att det vore
olyckligt om eventuella normer skulle göra det omöjligt att importera vissa
biltyper lill Sverige.
Med
avseende på transportsektorns stora oQeberoende fmner länsstyrelsen i Älvsborgs
län det angeläget att stora energibesparingsinsatser görs. Härvid bör enligt
länsstyrelsen övervägas långtgående restriktioner såsom förbud mot speciellt
energikrävande fordon och farkoster.
Remissinstanser
som är tveksamma till förslaget eller avvisar det är statens
trafiksäkerhetsverk, statens väg- och trafikinstitut. Svensk Metanolutveckling
AB och Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening.
Informationen
och ulbildningen för bilister föreslås av kommissionen bli förbättrad. Därvid
bör i körskoleundervisningen läggas särskilt vikt vid körsätt och underhåll
föratt minska bränsleförbrukningen.
Förslaget
stöds av remissinstanserna. Sålunda framhåller t. ex. statens vägverk att del
finns ett slort potentiellt ulrymme för energibesparingar genom alt bilisterna
kör mjukare och bättre iakttar gällande hastighetsbestämmelser. Som bieffekter
skulle också erhållas ökad trafiksäkerhet och minskade fordonsemissioner. Vid
en mycket god efterievnad av hastighets-bestämmelserna skulle enligt verket
sannolikt erhållas betydande positiva effekter på trafiksäkerheten.
Även
statens väg- och trafikinsUtut framhåller att man förutom med tekniska ålgärder
och sänkta hastigheter kan uppnå omedelbara bränslebesparingar genom ett
förändrat körsätt. Utländska undersökningar har visat att besparingar på upp
till 25 96 kan göras, huvudsakligen genom mjukare accelerationer och
retardalioner samt undvikande av onödiga hastigheisänd-ringar. Av institutet
gjorda undersökningar framgår att det bör vara möjligt att uppnå relativt stora
bränslebesparingar genom ett lugnare körsätt ulan alt det behöver innebära
någon nämnvärd ökning av körtiden. Undersökningarna visar också atl
besparingspotentialerna kan bli större med ett förändrat körsätt än med
tekniska åtgärder på befinlliga bilar.
Även
konsumentverket stödjer kommissionens förslag. Verket anser dock att det krävs
även olika ekonomiska styrmedel för att generellt kunna öka bilägarnas
motivation till ett lugnare körsätl och lä detta bestående. Verkei erinrar
också om gällande riktlinjer för bränsledeklaration av nya personbilar samt
anger att förhandlingar f. n. sker med olika branschorganisationer om
energideklaraiioner av begagnade personbilar och fritidsbåtar. Vad gäller
energideklaralion av fritidsbåtar kan nämnas att Svenska båtunionen i sitt
yttrande föreslår att de undersökningar som konsumentverket har ulfört
fortsättningsvis omprioriteras till förmån för deplacementbåtar.
Ulöver
redovisade yllranden slöds kommissionens förslag angående information och
utbildning av SIND, energisparkommUtén, KAK, Motorbranschens riksförbund.
Motormännens riksförbunå, ÅB Svensk Bilprovning, Svensk MetanolutveckUng AB och
Sveriges bUindustri- och bilgrossistförening.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 128
Kommissionen
föreslår att åtgärder vidtas som möjliggör användande av andra bränslen än
bensin och dieselbrännolja. Vidare föreslås att normer införs för atl påskynda
utvecklingen av flerbränslemotorer, exempelvis genom utveckling av diesel-och
otiomoiorer för drift med metanol och andra syntetiska drivmedel. Utvecklingen
av kommersiella flerbränslemotorer av typen gasturbiner och stiriing föreslås
stimuleras.
Remissinstanserna
ansluler sig i stort till kommissionens förslag. De synpunkter som specifikt
framförs angående introduktion av t. ex. metanol sorn drivmedel redovisas i den
energipolitiska propositionen.
Med
anledning av de av kommissionen väckta förslagen anför riksskatteverket i sitt
yllrande:
Den
nuvarande utformningen av vägtrafikbeskaltningen kan delvis motverka
användningen av vissa sådana motorer för fordonsdrift. Motorfordon som är
inrättade för atl drivas med annat än bensin eller gasol är
kilometerskattepliktiga, dvs. skatt tas ut i förhållande till fordonens
körsträcka. På drivmedlen utgår däremot inte skatt (med undantag för
energiskalten på dieseloQa). Metanol och annan alkohol för drift av motorfordon
jämställs med och beskatias som bensin. Fordon som är inrättade för atl drivas
med motorbrännoQa (eller gengas) men som tidvis drivs med metanol eller annan
motoralkohol kommer därför att drabbas av viss dubbelbeskattning med nuvarande
skattesystem. Även detta problem bör enligt RSV:s mening utredas lillsammans
med energiskatteproblemet i stort och då i samarbete med
vägtrafikskatteutredningen.
Liknande
synpunkter framförs av vägtrafikskatteutredningen.
SIND
anser förslagen angelägna. Verkei pekar bl. a. på att utveckling av både
befintliga motortyper och framtida flerbränslemotorer behöver stimuleras
samtatt ytteriigare utredning erfordras om vilka olika kombinationer av
motortyper och drivmedel som kan vara lämpliga i framtiden. Förslagen slöds
också av energisparkommittén. Centerns kvinnoförbund, KAK, Motormännens
riksförbund och Sveriges biUndustri- och bilgrossistförening.
Kommissionen
tar inte närmare upp dieselmotorn till diskussion. Enligt Sveriges biUndustri-
och bilgrossistförening skulle dock ett ökat antal dieselbilar i
personbilsparken öka flexibiliteten samtidigt som mindre oQa skulle förbrukas.
Föreningen framhåller dock att ökad forskning om dieselmotorns miQöproblem är
angelägen. Även konsumentverket framhåller dieselmotorns bränsleeffektivitet
och anser att det mot denna bakgrund är lämpligt att samhällel medvetet söker
öka andelen dieselbilar i personbilsbeståndet.
Enligt
kommissionen bör bilskatten differentieras tillförmån
för
lätta och bensinsnåla bilar
Differentierad
bilskatt är ett sätt att styra konsumentens bilköp i riktning mot
bränslesnålare bilar framhäWer statens vägverk. Del föreligger dock enligt
verket stora problem med att utvälja de egenskaper hos fordonet ulifrån vilka
skatten skall differentieras. Vid överväganden om en differentierad bilskatt
lill förmån för lättare och bränslesnålare bilar måste därför beaktas en rad
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 129
frågor
av samma natur och med samma innehåll som i fallet nied normer, t. ex. frågan
om fordonens trafiksäkerheisegenskaper.
Riksskatteverket
erinrar i sitt yttrande om all vägtrafikskatteutredningen i sitt betänkande
anfört atl utredningen i det fortsatta arbeiei avser att ta upp bl. a. frågan
om att slopa fordonsskatten för bensindrivna fordon och öka
drivmedelsbeskattningen i motsvarande mån. Det ärenligt verket svårt atl bedöma
vilken av dessa två åtgärder - drivmedelsskait eller fordonsskatt -som härden
slörsla effekien vid val av bensindriven bil. Bensinskattealier-nati vet skulle
dock göra det skattemässigt fördelaktigt att minska körsträckan oavsett
fordonets storiek. En enhetlig bensinskatt kan emellertid få effekier som kan
anses regionalpoliliskl olämpliga. RSV ifrågasätter om inte också dessa problem
bör studeras vid en utredning av energibeskattningen i stort och då i samråd
med vägtrafikskatteutredningen.
Vägtrafikskatteutredningen
anser att frågan om en övergång till annal beskattningsunderiag för
fordonsskatten i första hand bör anstå till dess ställning kan tas till om
fordonsskatten för bensindrivna fordon kan slopas och i andra hand närmare
uireds.
Differentiering
av bilskatten bör enligt SIND finnas med i en utredning om allmän
energibeskattning. Man bör samtidigt uireda möjligheterna att jusiera
relationen mellan de röriiga och fasta bilkostnaderna. Högre röriiga och lägre
fasta kostnader lorde enligt verket effektivisera bilåkandet men kan samiidigi
Ipda till atl människor i t. ex. glesbygder fär kostnadsfördyringar.
Det
bästa sättet atl nå målel med ett ökat antal lälta och bensinsnåla bilar är
enligt Motormännens riksjörbund att den nuvarande fordonsskatten omvandlas till
en bensinskatt.
Enligt
postverket bör principerna för beskattning av fordon ulformas så att elfordon
framstår som ett fördelaktigt alternaiiv.
Utöver
redovisade uppfattningar slöds kommissionens förslag av energisparkommUtén och
KAK.
Kommissionen
föreslåratt långväga godstransporter skall överföras från lastbil
till tåg. Merparten av de remissinstanser som har yttrat sig i frågan är
avvisande eller har invändningar mol förslaget.
Stödjer
förslaget gör däremot länsstyrelsen i Jönköpings län som anser atl avvägningen
mellan lastbil och järnväg gällande långväga transporter ocksä är en viktig
trafikpolitisk fråga. Länsstyrelsen förutsätter att kraftfulla åtgärder vidtas
för att en utveckling i angiven riktning kommer till stånd.
LO
har inga invändningar mol all Qärrgodsirafiken i ökad utsträckning sker med tåg
och sjöfarl, då effektiviteten och energisparandel främjas samtidigt. En sådan
utveckling bör emellertid enligt organisalionen bedömas och planeras inom ramen
för översynen av trafikpolitiken i stort. LO anser därför att man i samband med
ell energipolitiskt beslut inte behöver binda sig för specifika åtgärder.
Förslaget
stöds även av Riksförbundet eldistributörerna och TCO. 9 Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr
115. Dd 2
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 130
Svenska
åkeriförbundel anser att utredningens jämförelser av energieffek-tiviteien hos
olika godsiransportmedel kan ifrågasättas. Liknande synpunkter framförs av
transportjörskningsdelegationen.
Enligt
bedömningar av SIND ger ett genomförande av förslaget relativt små
energibesparingar. Konsekvenserna för industrin kan däremot bli ökade koslnader
om valet av ell rationellt transportsätt begränsas. En överflyttning av gods
mellan olika transpongrenar bör enligt verket ske på trafikpolitiska grander.
Innan konkreta åtgärder kan vidtas måste frågoma ytteriigare belysas. Liknande
synpunkier framförs av domänverket. På grundval av verkets erfarenheter anses
att en överflyttning från lastbil till tåg endast undantagsvis leder till en
energibesparing till rimlig kostnad. Även Näringslivets trafikdelegation,
Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening och Sveriges köpmannaförbund
ifrågasätter om några energibesparingar kan göras på ett ekonomiskt acceptabelt
sätt, om kommissionens förslag genomförs.
Inom
lastbilssektorn föreslår dessutom kommissionen att särskilda ålgärder för energisparande
genomförs.
Förslaget
stöds av remissinsianserna. Sålunda bedömer t. ex. statens vägverk all
besparingspotentialen är förhållandevis stor och flera för transportföretagen
lönsamma besparingsåtgärder avses redan föreligga. Det gäller också att
stimulera till ytteriigare teknisk utveckling och att överföra resultaten till
praktisk användning. Samhället bör därför enligt verket siödja
transportföretagen att vidareutveckla de initiativ de själva redan tagil.
SIND
framhåller att särskilda åtgärder för lastbilssektorn kan initieras inom ramen
för verkets bidragsverksamhet. Demonstrationsprojekt inom transportseklorn kan
erhålla bidrag. Ytterligare stimulans kan behövas för att påskynda den tekniska
utvecklingen och den praktiska lillämpningen av ny teknik, men sådan bör enligt
verket kunna lämnas inom energiforskningsprogrammet.
Även
Svenska åkeriförbundet stödjer förslaget. Förbundet framhåller i sitt yttrande
att besparingar t. ex. kan ske genom tekniska förändringar på fordonen, bättre
fordonsunderhåll, ändrai framförande av fordonen, bättre utnyttjande av fordon
och vägar m. m. Även genom organisaioriska förändringar, syftande lill bätire
samordning av transporterna, torde det finnas potentiella möjligheler till
besparingar. Erfarenhelerna från en energisparkampanj inom fjärrtrafiken har
enligt förbundel och Sveriges billndustri-och bilgrossistförening visal på att
väsentliga energivinsier kan uppnås genom ökad information och utbildning av
lastbilsförarna.
Vad beträffar
sjöfarten föreslår kommissionen alt denna i likhet med
järnvägen skall ta en siörre andel av transportarbetet i
anspråk. Vidare föreslås att kust- och kanalsjöfarien skall
stimuleras.
Förslaget
tillstyrks av LO och TCO. Transportjörskningsddegationen och SIND redovisar en
mera reserverad inslällning.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 131
Sjöfartsverket
anser att för att sjötransporter skall vara energieffektivare än
landsvägstransporter mäste bl. a. tillräckligt stora godsmängder transporteras.
För att detta skall kunna uppnäs i en av kommissionen åsyftad utsträckning
krävs atl den inrikes sjöfarten organisaioriski anpassas så att samordning av
godsmängder kan ske. Möjligheterna lill en sådan samordning inom sjöfarten
lorde enligt verket vara avsevärda. Därigenom finns också goda möjligheter till
energibesparingar. Det måste sålunda enligt verket bedömas som angeläget att
slimulera den inrikes sjöfarten och specielll dess organisaioriska utveckling.
Den utgör ett viktigt komplement och i vissa fall ett gotl alternativ till de
landbaserade transportmedlen.
Även
länsstyrelsen i Värmlands län tillstyrker kommissionens förslag, speciellt vad
avser stimulans av kust- och kanalsjöfart. Länsstyrelsen vill härvid särskilt
framhålla alt det är angeläget att pä allt sätl underiätta för sjöfarten till
Vänernregionen.
Slöd
för en ökad sjöfart lämnas också av Jernkontoret och Sveriges redareförening.
2.3.2.4
Byggnader
Kommissionen
ulgår i sina beräkningar från att stora energibesparingar kan göras i byggnader
av skilda slag. För att så skall kunna ske föreslås ett flertal olika åtgärder.
1
första hand styrs energihushållningen i nytillkommande bostäder och lokaler
genom Svensk byggnorm. Enligt kommissionen bör byggnormen härvidlag
kompletteras i takt med ökad kunskap och erfarenhet av olika byggnadstekniska
lösningar. Förslaget stöds av SPK och energisparkommittén.
Avstyrker förslaget gör
Näringslivets byggnadsdelegation. I stället förordas en metod som innebär att
i byggnadsstadgan införs ett funktionskrav som anger den energiåtgång som är
godtagbar eller tillålen i ett normalt bostadshus. Samhällets kontroll av att
funktionskravet uppfylls skulle enligt delegationen kunna ske på så vis, att
energiåtgången i färdigställda hus undersöks av byggnadsinspektörerna eller
utförs under ledning av ansvarig byggledare enligt gällande
byggnadsförfatlning. Förslaget anses också kunna användas som styrmedel för
energihushållning vid genomgripande ombyggnader.
Även
Sveriges fastighetsägareförbund föreslår all i slället för att komplettera
byggnormen införs i byggnadsstadgan normer pä den energiåtgång som är godtagbar
i ett normall bostadshus.
För
att stimulera introduktion av nya uppvärmningssystem föreslår LO att man genom
byggnormen bör verka för alt i framtiden sannolika energipriser, snarare än de
dagsaktuella priserna, läggs lill grund för byggnadskalkylerna. LO tar inte
ställning till vilka metoder som kan behöva användas men pekar på som en
möjlig utväg atl föreskriva förslagen kalkylering vid prövning av statliga
byggnadslån.
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 132
Vad gäller energihushållande åtgärder i befintlig
bebyggelse bör enligt kommissionen finansieringen härför säkerställas för
fastighetsägarna. Hittillsvarande låne- och bidragssystem bör utvärderas och i
samband härmed prövas alternativa utformningar av det ekonomiska stödet.
Förslagen får brett stöd av remissinsianserna, som i flera fall framför förslag
till kompletteringar eller ändringar i de regler som hittills har gällt.
Sålunda föreslår SPK atl del nuvarande siödet ersätts med
ett effeklivare system som innebär att resurserna i försia hand sätts in inom
områden där effekierna blir slörsi. Liksom inom industrin bör enligt nämnden
för husägarna ekonomiskt lönsamma åtgärder inte subventtoneras utan i de fall
inte privatekonomiskt lönsamma åtgärder kommer till stånd bör tvingande regler
kunna övervägas.
Statens råd för byggnadsforskning noierar att kommissionen
har uppmärksammat den förhållandevis goda överensstämmelsen mellan genomförda
energisparutredningar inom områdel upp ttll ca 50 TWh per år brutto för
bebyggelsesekiorn. Rådel finner del angeläget alt snarast öka kunskaperna om
energisparprogrammets utfall. En mer allmän utvärdering planeras till år 1981
framhåller rådel.
Rådet instämmer i kommissionens förslag att finansieringen
av de energihushållande åtgärderna i befintlig bebyggelse skall säkerställas
för fastighetsägarna. Rådet finner emellertid att det är nödvändigt att på
lämpligt sätt garanlera fastighetsägarna utrymme på kreditmarknaden bl.a. med
hänsyn till att de energibesparande ätgärderna i flera fall måste genomföras på
ett ordnai säll i särskilt valda kombinationer. Exempelvis fordrar en byggnadsleknisk
åtgärd som tilläggsisolering av yttervägg även alt en förnyad inreglering av
uppvärmningssystemet genomförs om den möjliga energibesparingen helt skall
kunna utnytQas. Kan en sådan åtgärd, som ligger i ett senare skede, ej
finansieras och alltså ej komma till stånd får man enligt rådet inte heller
tillfredsställande effekt av den tidigare ålgärden.
1 fråga om
energibesparing i bebyggelse utgår kommissionen i sina energialternativ från
uppskattningar av sparpoleniialen som har gjorls av statens planverk och
kommissionens expertgrupp för energihushållning. Statens institut för
byggnadsforskning redovisar i sitt remissyttrande en fältundersökning som visar
all sparmöjligheterna i befintlig bebyggelse för vissa typer av hus har
överskattats.
Inslilulel framhåller atl den bedömning som görs i prop.
1977/78:76 -och till vilken kommissionen refererar - är tvivelaktig av två
skäl. För del första bygger den på en oiillföriitlig bedömning av hur den
befinlliga bebyggelsen i verkligheten ser ut frän energisynpunkt. Fördel andra
tycks man enligt institutet ha gjort en felbedömning av vilka ätgärder i
bebyggelsen som har initierats via energisparstödet.
Institutet framhåller vidare:
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 133
På grundval av det material som insamlades i den ovan
nämnda inventeringen av bebyggelsens energistatus har institutet gjort
bedömningar av vilken energibesparing som kan förväntas äv energibesparande
investeringar av olika storlek. Dessa studier visar att de förändringar som
f.n. vidtas i bebyggelsen är slumpmässiga i den meningen alt del inle finns
något samband mellan husens tidigare energistatus och verkställda ätgärder.
Det är alltså inte så att de fastighetsägare som har dåligt isolerade hus är de
som först tilläggsisolerar. Detla innebär att en stor del av investeringama i
tilläggsisolering går till hus som redan har en förhållandevis bra isolering.
Detta innebär på kort sikt all energibesparingsåtgärderna blir mindre effektiva
än vad som var förutsatt.
På grundval av institutels utredning beräknar vi att den
felakiiga bedömningen av hur väl isolerade hus i den befintliga bebyggelsen är
har medfört att investeringskostnaden för alt uppnå den angivna
energibesparingen har underskattats med i storleksordningen 2 miQarder kronor
under kommande tioårsperiod.
Den minskade effektiviteten i
energibesparingsinvesteringar som beror på att en del av åtgärderna sätts in i
relativt välisolerade hus kan myckel väl ligga över 10 miQarder kronor för
näsla tioårsperiod om man även lar hänsyn till tilläggsisolering av bjälklag.
Enligt statens planverk ulgör ekonomiskt slöd ett vikligl
komplement lill administrativa styrmedel om energianvändningen i byggnader
skall kunna minskas i den omfattning som förutsätts i kommissionens energialternativ.
Det är enligt verket angeläget att finansieringen av energihushållande åtgärder
säkerställs för fastighetsägaren och alt i samband med att alternativa former
för utformningen av det ekonomiska stödet prövas, övervägs om inle siödet mer
direkt kan knytas lill de ålgärder som skall genomföras i stället för
stimulansbidrag med en viss procent av nedlagd kosinad.
Verket framhåller vidare alt de anordningar som är avsedda
att installeras för att åstadkomma energibesparing i befintlig bebyggelse kan
vara av varierande kvalitet. Med hänsyn till alt det är önskvärt atl åstadkomma
så smidiga och enkla procedurer som möjligt rörande granskning och kontroll av
sådana anordningar bör det enligt verket vara en fördel om de är centralt
prövade och godkända saml underkastade lillverkningskontroll. Verkei fortsätter
i sitt yttrande:
Det finns därför vissa skäl som lalar för atl införa krav
på obligatoriskt typgodkännande samt lillverkningskontroll i anslutning
därtill. Planverket har lidigare lagil upp denna fråga i yllrande över
bygglagutredningens principbetänkande. Denna fråga bör klarläggas i samband med
utarbetandet av den nya byggnadslagen. 1 avvaklan på ny lagstiftning bör det
emellertid vara befogat att som villkor för statligt lån och/eller bidrag kräva
atl vissa anordningar t.ex. värmeväxlare och utrustning för reglering och
styrning av uppvärmnings- och venlilaiionssyslem skall vara lypgodkända av
planverkel samt underkastade tillverkningskontroll på av planverket godkäni
säll. Detsamma bör gälla anordningar som ingår i uppvärmningssystem baserade
på solvärme eller jordvärme.
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 134
Fastighetsägarnas viQa att genomföra energibesparande
åtgärder torde enligt SIND främst bero på åtgärdernas lönsamhet för dem. Det är
därför viktigt att energisparande åtgärder som från samhällets synpunki är lönsamma,
även är lönsamma för fastighetsägaren. Verket instämmer därför i kommissionens
förslag att finansieringen av energihushållande åtgärder i befintlig bebyggelse
även fortsättningsvis säkerställs för fastighetsägarna. Verkei anser dock att
nuvarande bidragssystem bör omarbetas på så sätt att bidrag inte utgår till
åtgärder som är privatekonomiskt lönsamma utan endasl för atl läcka skillnaden
mellan privatekonomiskt och samhällsekonomiskt lönsamma åtgärder.
Fastighetsägaren bör dock kunna låna pengar även till privatekonomiskt lönsamma
åtgärder framhåller verket.
Även energisparkommittén förordar en utvärdering av
stödsystemels utformning då kommittén bl.a. inte är övertygad om att det
nuvarande systemet bidrar till att optimera dess styrförmåga.
Kommittén
anser alt strikt ekonomiska bedömningar påverkar beslulen om energisparande
invesleringar olika för olika beslutsfattare. En fortsatt utvärdering bör
därför enligt kommittén också klarlägga vilken roll de ekonomiska stimulanserna
har spelat i förhållande till andra faktorer vid beslul om energibesparande
åtgärder. Kommittén anser alt en åtgärd som har vidtagits med slöd av statliga
stimulanser inte nödvändigtvis innebär att de är en föQd av dessa. Det kan
således förutsättas att stimulanserna UtnytQas oberoende av vilka faktorer i
övrigt som har påverkat beslutet. Dessa andra faktorer kan enligt kommittén
vara av flera olika slag. Inom bostadssektorn är det t.ex. inte uteslutet att
energibesparande ålgärder i ett inledningsskede framför allt har vidtagits av
grupper som haft ett omfattande iniresse för och en stor medvetenhet om
energihushållningfrågorna. 1 detla sammanhang kan därför ökad kunskap om
vilken inverkan den bedrivna informationsverksamheten haft för beslut om
energisparåtgärder vara betydelsefull framhåller kommittén som i sitt yttrande
vidare anför:
Vissa åtgärder har uppenbart också syftat till en
förbättring av byggnadsstandarden och inte primärt till energibesparande.
Detta har t.ex. i många fall varit huvudorsaken vid tilläggsisolering
kombinerat med nytt fasadskikl.
På samma sätt som andra faktorer än de ekonomiska
stimulanserna kan medverka lill beslul om energisparäigärder finns å andra sidan
skäl atl anta att många potentiella, även privatekonomiskt lönsamma
investeringar ej vidlagils på grund av olika prakliska problem. Inom
bostadssektorn kan t.ex. svårigheterna i form av upprättande av
ansökningshandlingar, kontakt med myndigheter, prisförfrågningar, anlitande av
hantverkare och själva genomförandet av ålgärderna upplevas som så besvärande
alt de inte uppväger de relativt små fördelar, mätt i antal sparade kronor, som
uppnås. Redan ålgärder för alt begränsa sådana problem kan därför sägas vara
ett styrmedel. En kartläggning av dessa faktorers inverkan har därför också
betydelse.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 135
Kommittén anser bl. a. mol denna bakgrund alt del konianta
energispar-bidraget inte bör kvarstå som stimulansform. De resurser som frigörs
bör användas för bättre information om lönsamheten i olika energisparäigärder
samt för en utökning av de lånemedel som ställs till förfogande för olika
energisparäigärder. Vidare bör undersökas möjligheterna till atl stimulera till
mer långsiktiga investeringar genom exempelvis några års amorteringsfrihel på
beviQade lån.
Avslutningsvis i denna fråga framhåller kommittén:
I dagsläget tas inte hänsyn till olika
sammanslagningseffekter. Därigenom överskattas betydelsen av de olika
åtgärdernas energibesparande effekt.
För atl
undvika sådana överskatlningar av besparingsresultaten kan systemet konstrueras
så att det stimulerar till en energiekonomisk lönsamhetsbedömning i del
enskilda fallel. Om man bedömer all mängden av byggnader inte gör det möjligt
för stödbeviQande myndigheler att göra en sådan prövning för varje enskild
byggnad, måste initiativet läggas på den enskilde fastighetsägaren. Siödet lill
en viss fastighet bör då endast avse ålgärder som ger en acceplabel
energispareffekt per satsad krona. För att en enskild fastighetsägare skall
kunna göra en lönsamhetsbedömning måste samhället i ökad omfattning biträda
med informationsmaterial och rådgivning på olika sätt.
Vad belräffar energianvändningsnivän för bostäder år 1990,
framhåller kommittén;
Energisparkommittén anser del inte uteslutet att
energiförbrukningen inom sektorn bostäder 1990 kan komma atl underskrida vad
som antas i referensprognosen. Osäkerheten på della område är dock mycket stor.
I hög grad beror det på utvecklingen av bostadsbeståndet och av effekten av nu
använda styrmedel, förändringar i dessa och bedömningar av lämplighelen atl
inlroducera ytteriigare styrmedel. Med denna bakgrund instämmer
energisparkommittén i energikommissionens bedömning att lägga industriverkets
referensprognos till grund för användningsnivån i stället för
hushållningsgruppens antaganden.
Enligt Hyresgästernas riksförbund bör den av kommissionen
föreslagna ulvärderingen av hittills gjorda insatser prioriteras. Några nya
stora satsningar bör därför enligt förbundet inte göras förrän man hunnit ta
till vara gjorda erfarenheter.
Näringslivets byggnadsdelegation anser atl möjligheten atl
finansiera energibesparande åtgärder i byggnadsbeståndet genom lån saml
villkoren för dessa är avgörande för i vilken utsträckning fastighetsägarna
kommer atl kunna vidta frivilliga åtgärder. Del är således enligt delegationen
väsentligt att tillräckligt låneutrymme skapas. Förutom vidgade ramar för
lånestöd och bidrag borde det också kunna övervägas, framhåller delegationen,
att låla betalningstiden för lånen molsvara vad som gäller vid den
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 136
reguQära statliga lånegivningen. Del förordas vidare alt
samhällsstödet till frivilliga insatser kompletteras med stimulanser vid
beskattningen exempelvis genom fonderingar som medger avdragsrätt i syfte att
skapa utrymme för ökade invesleringar i energibesparande syfte. Då det gäller
stimulanser lill energibesparande insaiser inom lokalbeståndei rekommenderar
delegationen en genomgång av beskattningens uiformning. också lånegarantier
kan förQäna att övervägas.
Statsföretag AB framhåller nödvändigheten av att insatser
för att spara energi inom bostadssektorn slyrs mot åtgärder med lång livslängd
och stor säkerhet. Ett led i en sådan styrning är enligt bolaget bl.a. att
länesystem utformas så att de amorteringsmässigt är anpassade efter
besparingsåtgärdernas livslängd.
Nu gällande bidragsbestämmelser bör enligt Svenska
kommunförbundet fortlöpande ses över. Förbundet erinrar vidare om ätt förbundet
i särskild ordning har föreslagil att reglerna för statsbidrag lill
energibesparande åtgärder i kommunala och landstingskommunala byggnader ändras
så atl ett stort antal i dag inte bidragsberättigade besparingsobjekt kan komma
till stånd.
Sveriges fastighetsägareförbund framhåller i sitt yttrande
föQande:
För det befintliga bostads- och lokalbeståndet anser
förbundel, att kravet på ökad energibesparing bäst lillgodoses bl. a. genom ett
låne- och bidragssystem. Därvid bör i varje enskilt fall energivinslen ställas
i relation lill de kostnader som krävs för uppnående av energibesparingen.
Energibesparing bör således ej ske till orimliga kostnader.
En förutsäitning för att energibesparande investeringar
skall kunna göras är givetvis alt del finns möjlighet att finansiera
ålgärderna. Förbundel hälsar därför med tillfredsställelse att finansieringen
för energihushållande åtgärder enligt kommissionens förslag skall säkerställas
för fastighetsägarna. Tyvärr förekommer i dag härvidlag allvarliga brister.
Redovisade
besparingar genom de i dag förekommande låne- och bidragsberättigande
åtgärderna är endast teoretiskt underbyggda. Man saknar praktisk erfarenhet av
åtgärdernas effeki. Förbundel instämmer därför i förslaget till utvärdering av
det hittillsvarande systemet.
Förbundet vill understryka vikten av att man även genom
praktiska försök i större skala får vetskap om, huruvida föreslagna
besparingsåtgärder får någon verklig effekt eller om besparingen endast är
teoretisk. Det gäller både den energibesparande åtgärdens effeki som sådan och
risken för att energiförbrukningen för tillverkning, transport och uppsättning
av isoleringsmaterial, varmvatlenmätare etc. blir siörre än energibesparingen.
Förbundet tror all det effektivaste säliei alt spara värme
i byggnader är atl sänka rumstemperaturen till exempelvis max. 20°C. För alt
göra övergången mjuk kunde temperaturreduceringen lämpligen genomföras successivt
under ett antal år. Genom en sådan reducering skulle också hyresgästernas
benägenhei alt ha fönstren slående på glänt dygnet runt för utväd-ring av
övertemperalurer minskas.
Enligt kommissionens samtliga alternativ bör projeki som
är privatekonomiskt lönsamma ej erhålla bidrag. Förbundet kan inte dela denna
upp-
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 137
fattning. Alla energibesparande ätgärder är naturligtvis
av godo för landet, om de kan ske lill rimliga kostnader.
När det gäller tilldelning av medel för de statliga fastigheternas
energibesparing måste det enligt televerket finnas ett enkelt administrativt
system.
Utöver redovisade remissyttranden får kommissionen stöd
för sitt förslag om utvärdering av hittillsvarande låne- och bidragssystem för
energihushållande åtgärder i befintlig bebyggelse av bl. a. konsumentverket,
länsstyrelsen i Västmanlands län, IVA, HSB, LO, Svenska elverksföreningen,
SABO och TCO.
Kommunernas verksamhet rörande service och rådgivning till
fastighetsägare och fastighetsskötare bör enligt kommissionen kraftigt förstärkas.
Statens råd för byggnadsforskning anser att ett
genomförande av förslaget är ofrånkomligt och att verksamheten är kritisk för
genomförandet av energisparplanen för befintlig bebyggelse, då denna
förutsätter frivilliga insatser för energisparande.
Föreslagna insatser fordrar enligt SIND en inriktning och
samordning som bör ske inom ramen för den kommunala energiplaneringen. Kommunerna
bör därvid ha tillgång till personal och material för att genomföra besiktning
och analys av befintligt bostadsbestånd. I samband med besiktning skall
fastighetsägaren kunna erhålla en ekonomisk bedömning av olika
energibesparingsåtgärder föreslår verket vidare.
Även Näringslivets byggnadsdelegation instämmer i
kommissionens förslag samtidigt som man understryker betydelsen av regelbunden
information till allmänheten med råd och upplysningar, bl.a. om möjlighelerna
till lån och bidrag. Delegationen framhåller vidare i sitt yttrande:
Ett ytteriigare inslag i samhällets informationstjänst
borde kunna vara jämförelsetal om t.ex. energiförbrukning vid olika lyper av
värmeanläggningar, som visar beräknad förbrukning för en välskött anläggning i
olika typfall vad gäller klimatzon, byggnadstyp m. m. Sådana upplysningar bör
vara ägnade atl underlätta för allmänheten att vidta åtgärder mot brister eller
felaktigheter i värmeanläggningarna eller deras skötsel. Även energiförbrukningen
räknat per kvadratmeter lägenhetsyta i olika typfall osv. bör kunna vara av
intresse. Samhället bör också så långt möjligt sörja för ytterligare teknisk
information bl. a. av den typ som EPD-verksamheten representerar, om vilka
åtgärder som kan och bör vidtas för att spara energi. Även leverantörerna
skulle i stor utsträckning genom rapportering till förbrukarna kunna bidra till
en förbättrad eldningsskötsel.
En förstärkning av kommunernas service och rådgivning till
fastighetsägare och fastighetsskötare anser också Sveriges
fastighetsägareförbund vara riktig. I samband med sådan rådgivning bör enligt
förbundet givetvis besiktning av fastigheterna normalt förekomma.
Instämmer i kommissionens förslag gör även statens
planverk, energi-
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 138
sparkommutén och SABO. Däremoi anser Svenska
kommunförbundet att några nya ålägganden inte bör påläggas kommunerna förrän en
utvärdering har gjorts av inledningsskedet av energisparplanen för befintlig
bebyggelse.
Kommissionen
föreslår atl en uiredning tillsätts för att skyndsamt överväga sådana
ändringar i byggnadsstadgan att t.ex. byggnadsnämnd får möjlighel att
inspektera byggnaders energihushållning. Om påpekanden och rådgivning inle
räcker bör enligt kommissionen möjligheter till ålägganden atl vidta särskilda
ålgärder övervägas av utredningen.
Remissinstansernas inställning till förslaget är delad.
Sålunda
förutsätter .y/a/w råd för byggnadsforskning att den föreslagna utredningen
kommer till stånd. Även statens planverk, SIND och energisparkommittén
tillstyrker förslaget.
Sä gör även LO som i sitt yttrande framhåller:
En sådan utredning ter sig befogad med hänvisning till del
ökade ansvar som skall läggas på den kommunala energiplaneringen. Vilka
befogenheter som skall ges till byggnadsnämnden bör bli beroende av den
inriktning och målsättning den kommunala energiplaneringen kommer att få. I
första hand syns del vara angeläget atl kommunerna får möjlighel lill uppgifter
om husbeståndets aktuella läge i fråga om värmeeffekriviteten. Jämförande
uppgifter om detta kan också bli till nytta för fastighetsägare och fasiigheissköiare,
liksom för serviceföretag i VVS-branschen.
Mol bakgrund av svårighelerna atl övervaka efterlevnaden
av den byggnadslagstiftning som redan finns är riksrevisionsverket tveksamt
till effekterna av de ändringar i byggnadsstadgan som kommissionen förordar.
Verket anser därför atl de administrativa konsekvenserna av en sådan utvidgad
lagstiftning och möjligheler att övervaka efterlevnaden av den noggrant
övervägs innan en utredning tillsätts.
Även bostadsstyrelsen är tveksam till nyttan av atl införa
tvingande åtgärder med avseende på atl iniressei är mycket stort bland
fastighetsägarna att vidta frivilliga ätgärder. Styrelsen har dock inget emot
att frägan närmare uireds även om uppdragei kan inrymma svåriösia frågor om
retroaktiv tillämpning av byggbestämmelser.
Näringslivets
byggnadsdelegalion betonar också i sitt yttrande att iniressei för
energibesparingar f n. är så stort all det inte behövs några tvingande regler
för att få lill stånd ell omfattande sparande. Ett obligatorium gentemot
fastighetsägarna anses därför vara onödigi. Delegationen förordar vidare atl
man så långl möjligt koordinerar energihushållningsin-saiserna med
saneringsverksamheien. På så vis kan insatserna genomföras på ett från
ekonomisk synpunkt fördelaktigare sätt.
Även
Sveriges fastighetsägareförbund anser alt besiktnings- och rådgivningsverksamheten
bör vila på frivilligheiens grund.
Kommissionen föreslår all ell syslem för bränsledebilering
införs, så att
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 139
hyresgästerna debiteras de faktiska bränslekostnaderna.
Systemet bör innefatta kontroll av alt uppvärmningsanordningarna drivs så
effektivt som möjligt och att hushållningsåtgärder vidlas av fastighetsägarna.
Även i denna fråga är remissinstanserna delade.
Tillstyrker förslaget gör bl.a. postverket som dessutom
menar att det kan finnas skäl för atl fastighetsägarna ges viss kompensation
för investeringar som de gör i avsikl att bl. a. nedbringa bränslekostnaderna.
Även SPK tillstyrker förslaget. Nämnden anför därvid i
sitt yttrande:
I en utredning som nämnden publicerade i februari i år
(1978) - Bränsleklausuler - konstaterades att i många enskilt ägda fasligheter
hyresgästerna i dag betalar väsentligt mer för bränsle än de faktiska
bränslekosinaderna. Detla beror på konstruktionen av de s. k.
bränsleklausuler, som ligger till grund för bränsledebiteringen. En
kostnadslrogen bränsledebitering kan endast erhållas om fastighetsägarens
intäkter för bränsle varje år stäms av mot faktiska kostnader för bränsle såsom
nu sker hos t.ex. företag anslutna till SABO. För att ett sådant system skall
få största möjliga verkan för hyresgästen krävs att uppvärmningsanläggningarna
drivs effektivt. Ett system för tillsyn och kontroll av dessa bör därför - som
kommissionen förordar - åtfölja en övergäng till bränsledebitering efter
faktiska kostnader.
Någon erinran mol förslaget har inte statens planverk.
Enligt verket bör emellertid närmare utredas hur ett system för faktisk
bränsledebitering liksom nuvarande system för hyressättning kommer all påverka
faslighets-ägarens intresse för atl genom olika åtgärder minska sin
energiförbrukning.
SIND instämmer i princip med kommissionen att ett system
för bränsledebitering bör införas. Ett sådant system skulle enligt verket
skapa incitament för hyresgästerna att hushålla med värme och varmvatten.
Även Svenska elverksföreningen stöder kommissionens
förslag. Utan det föreslagna systemet framstår enligt föreningen den till
allmänheten riktade informationen om energihushållning som både ineffektiv och
för hyresgästerna vilseledande.
Stöder förslaget gör även länsstyrelsen I Västernorrlands
län, energisparkommittén, CDL och Stockholms handelskammare.
En uppdelning av bränslekostnaderna i flerfamiQshus så att
varje lägenhet påförs sin andel av dessa kostnader har diskuterats tidigare
framhåller bosiadsslyrelsen. En sådan uppdelning är emellertid förenad med
tekniska problem vad gäller skillnaden i energibehovet hos i övrigt likvärdiga
lägenheter.
Mälningstekniska svårigheter kan antas vara överkomliga,
åtminstone på längre sikl. De svårigheter som ligger i skillnader i
värmebehovet hos olika lägenheter är del svårare att komma ål, i varje fall i
den befintliga bebyggelsen. Exempelvis kräver en hörnlägenhet mera tillförd
värme än en lägenhet med mindre fasadyta men samma volym. Transmission lill
mellanlägenheter genom mellanväggar och bjälklag kan medföra att grann-
Prop. I918fl9:115
Bilaga 1.1 Industridepartementet 140
lägenheter
ofrivilligt får bidra till uppvärmningen av annan lägenhet. En väl genomförd
zonindelad värmereglering torde därför enligt styrelsen vara tillräcklig för
att uppnå avsedd effekt.
Statens råd för
byggnadsforskning anser att det är synnerligen angeläget att skapa
bränsledebiteringssystem som ger såväl hyresgästerna som fastighetsförvaltare
och fastighetsägare incitament till energihushållning. Rådet har emellertid
uppfattningen att ett flertal svårigheter av teknisk och institutionell
karaktär föreligger beträffande tillämpningen av sådana system i skilda
varianter. Rådet finner det därför angeläget att ytterligare utreda de tekniska
och andra problem som är förknippade med en övergång till individuell mätning
av värmeenergiförbrukning för debitering såväl i lägenheter som i villa- och
radhusområden. Härvid bör enligt rådet också den sparmöjlighet som ligger i en
riktigare injustering beaktas. Med hänsyn till den snabba utvecklingen inom
energimätarområdet föreslås mätare typgodkännas.
Något
närmare ställningstagande till förslaget om individuell bränsledebitering kan
enligt Hyresgästernas riksförbund inte göras förrän hyresrättsutredningen
slutfört sitt uppdrag i frågan.
Tveksam
till ett brett genomförande av förslaget är LO med tanke på att det i vissa
fall kan uppstå mycket stora extrakostnader i förhållande till den förutsebara
spareffeklen. Även Näringslivets byggnadsdelegation ställer sig tveksam ttll
kommissionens förslag. Delegationen anför sålunda i sitt yttrande:
Med
tanke pä den förhållandevis låga energibesparingsmöjligheten, framför allt
efter korrekt inreglering av innetemperaturer samt tillämpning av
energibesparande åtgärder torde kommissionens förslag, som i och för sig
innebär ett starkt incitament för hyresgäster att spara, inte kunna förväntas
ge några större besparingseffekter.
Ett
system som det föreslagna medför även vissa rättviseproblem, eftersom
fluktuationer i värmeåtgång lägenheter emellan i stor utsträckning ligger
utanför hyresgästernas möjligheter atl påverka.
Somliga
lägenheter med samma våningsyla behöver mer tillförsel av värme än normallägenheter,
vilket beror på flera faktorer som t. ex. deras placering i huskroppen,
bristfälliga isoleringar i speciella ytterväggar som kan drabba enstaka
lägenheter m. m. Vidare uppstår problem med värmetransmission genom
lägenhetsskiQande väggar.
Hyresvärden
får, om kommissionens förslag genomförs, inte något incitament att spara
energi, t.ex. genom förbättrad drift. I stället torde ett system som innehåller
incitament att spara energi bäde för hyresgäst och hyresvärd vara att föredra.
I
detta sammanhang förtjänar påpekas, att hyresrättsulredningen f. n. har som
uppgift att granska olika bränsleklausuler och att dessa frågor således är
föremål för särskild granskning.
Avvisande
till förslaget är SABO som menar att det f n. är omöjligt av tekniska, administrativa
och rättviseskäl all genomföra förslaget vad avser varje individuellt hushåll.
Företaget anför vidare i sitt yttrande;
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 141
Om
det gäller kollektiv debitering av faktiska bränslekostnader är detta ingen
nyhet för SABO-företagen där så skett sedan lång ttd tillbaka. Denna
debiteringsform utgör emellertid ett relativt svagt incitament för fastighetsägaren
att spara energi. Han kan få svårigheter att få sina kostnader för
energisparåtgärder täckta vid hyresförhandlingar men trots detta krävs vid
samma förhandlingar att de besparingar som uppstår p. g. a. en minskad
energiförbrukning ensidigt skall tillfalla hyresgästerna. Grandprincipen om
självkostnadstäckning utesluter dock inte s. k. totalhyra varvid incitamentet
för fasttghetsägaren ökar.
Avvisande
till det föreslagna systemet är också Sveriges fastighetsägareförbund, som
anför:
Att
kommissionen reservalionslösi rekommenderar ett sådant system måste bero på att
man inte satt sig in i problematiken. Den är så pass komplicerad att enbart
genomförande av förslaget säkerligen inte kommer att medföra åsyftad effekt,
nämligen minskning av energiförbrukningen. Härigenom har man således icke löst
besparingsproblemet. Det är nämligen nödvändigt att också beakta effekterna av
hyreslagens nuvarande bruksvärdesystem.
Förbundet
föreslår atl bränslekostnaderna bryts ut ur hyressättningssys-temet och att en
bränsleklausul utformas som innebär att både hyresgäster och hyresvärdar har
fördel av bränslebesparingsåtgärder. Ett sådant system skulle dock enligt
förbundet inte stämma överens med hyreslagens nuvarande braksvärdeprincip.
En fråga som nära
sammanhänger med det nyssnämnda förslaget om individuell bränsledebilering är
individuell varmvattenmätning. Kommissionen föreslår att de tekniska och
ekonomiska problem som är förknippade med en övergång till sådan mätning
utreds. Förslaget stöds av remissinstanserna, däribland SPK, bostadsstyrelsen,
statens råd för byggnadsforskning, länsstyrelsen i Västernorrlands län,
energisparkommittén, CDL, Näringslivets byggnadsdelegation och Stockholms
handelskammare.
Några
remissinstanser, som stödjer kommissionens förslag, framhåller dock vissa
tekniska och administrativa problem som är förknippade med ett genomförande.
Sålunda menar Hyresgästernas riksförbund att i avvaktan på ett
ställningstagande om inte nuvarande krav på installation av mätare för
individuell mätning enligt byggnadslagstiftningen kan slopas. Liknande
synpunkter framförs av SABO som i sitt yllrande framhåller:
Kommissionen
föreslår att en utredning av de tekniska och administrativa problem, som är
förknippade med en övergång till individuell varmvattenmätning genomförs. SABO
instämmer i detla. I avvaktan härpå bör enligt SABO till nuvarande krav i
Bostadsfinansieringsförordningen och Svensk Byggnorm på installation av
varmvattenmätare knytas en dispensmöjlighet. Kravel medför vissa koslnader,
men i praktiken förekommer
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 142
sällan att mätning och separat debitering sker. Med tanke
på mätarnas otillföriitlighel är det också tveksamt hur eventuella rättstvister
skall hanteras.
Även Sveriges fastighetsägareförbund stödjer förslaget
samt pekar på de tekniska problem som finns.
För närvarande föreskrivs i Svensk Byggnorm installation
av mätinstrument för varmvatten vid varje tappställe - normalt 3 ä 4 per
lägenhet. Hittills torde inle någon energibesparing åstadkommits genoin denna
föreskrift. De mätinstrument som för närvarande finns i marknaden har visal
sig vara otillföriitliga och har en livslängd om endast några år. Den bristande
tillföriitligheten medför att deras Qänlighet som mätare lill grund för
fördelning av kostnaderna mellan olika lägenhetsinnehavare kan ifrågasättas.
Enligt vad förbundet erfarit har, med hänsyn till alt denna fråga inte kunnat
lösas på ett administrativt tillfredsställande sätt, avläsning per lägenhet och
tappställe normah inle skett. Redan att åsiadkomma ell avläsningsställe per
lägenhet har - framför allt vid ombyggnader - visat sig medföra betydande
byggnadstekniska och installationstekniska problem. Någon tillfredsställande
teknisk lösning för att anordna central avläsning av den individuella
varmvatienförbrukningen finns för närvarande inte. Under åberopande av det
anförda vill förbundet ansluta sig til! saml understryka behovet av den av
kommissionen föreslagna utredningen. Särskild vikt bör därvid läggas vid frågan
om individuell varmvattenmätning kan ske lill rimliga koslnader samt om
avläsningen kan ordnas på ett praktiskt och genomförbart sätt.
Möjligheterna till anpassning till soluppvärmning av
uppvärmningssystem i främst nytillkommande hus som lämpar sig för centrala
solvärmesystem bör enligt kommissionen utredas. Vidare föreslås stöd ges till
utveckling av komponenter och system för soluppvärmning.
Förslaget
stöds av remissinstanserna, däribland bostadsstyrelsen, statens råd för
byggnadsforskning och LRF som även pekar på möjlighelerna att la tillvara
solvärme redan i befintlig bebyggelse.
Statens
planverk bedömer att soluppvärmning av bebyggelsen är den viktigaste förnybara
energikällan inom den tidshorisont kommissionen har arbetat med. Verket anför:
Tekniken är känd och siegel till kommersiell lanserbarhet
i större skala inte långt. Insaiser för att undanröja kvarvarande hinder är
därför synnerligen angelägna. Till sådana hör på den tekniska sidan utveckling
av värmelagringstekniken så atl säsonglagring av solvärme blir möjlig, samt
utveckling av distributionssystem på Qärrvärmesidan som är användbara både för
solvärme, spillvärme och konventionella panncentraler. Andra hinder finns på
stadsplanesidan. Del gäller att ulveckla bebyggelsemönster för tillkommande
bebyggelseområden som gör solvärmetekniken möjlig, alltför tät och alltför gles
bebyggelse är från dessa utgångspunkter negativ. Det kan också finnas juridiska
problem, t.ex. att lösa avskuggningsrisker från bebyggelse och växtlighet
utanför tomtgräns samt organisaioriska och
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 143
ekonomiska, t.ex. atl tillräckligt snabbi finna beställare
av en teknik som fortfarande är under utveckling och som i förhållande till
konventionell oQe- och eluppvärmning fortfarande ställer sig dyrbarare.
Även Studsvik Energileknik AB framhåller de svårigheter
som vidlåder en introduktion av solvärme. Bolaget anför sålunda:
Del framhålls att Svensk Byggnorm (SBN) bör kompletteras
med bestämmelser, som underiättar införandet av solenergi. Vi menaratt det i
så fall är viktigt atl sådana bestämmelser formuleras så att avsedd effeki
verkligen nås. Man kan t. ex. mycket väl ge förmånliga lån för installation av
solfångare men man bör samtidigt föreskriva vilka prestanda solfångare då
skall uppvisa. Del är också viktigt att bestämmelserna inte får en sådan utformning
alt de verkar hämmande på annan lovande utveckling inom energiområdet som
leder till minskal behov av oQa och el. Bolaget har redan tidigare i annat
sammanhang på samma grunder kritiserat de nya isoleringsbestämmelserna i SBN
75, som leder till mycket kostnadskrävande isolering av alla nya byggnader,
oberoende av uppvärmningssätt. Det är angeläget att man väQer en
isoleringsstandard som är anpassad till det uppvärmningssätt som den kommunala
energiplaneringen påbjuder för områdel ifråga.
Enligt kommissionen bör krav på obligalorisk
soluppvärmning i vissa sammanhang, t.ex. simbassänger, övervägas. Förslaget
kommenteras bara av ell fåtal remissinstanser. Sålunda anser Riksförbundet
eldistributörerna att solenergin bör tas till vara för bl. a. utomhusbad,
medan Studsvik Energiteknik AB anser att kommissionens förslag verkar vara
mindre välbetänkt, då därigenom lika bra eller bätire lösningar kan hindras i
utvecklingen. 1 stället bör enligt bolaget övervägas föreskrifier av andra slag
t. ex. mot överdriven användning av el eller imporlbränslen för de av
kommissionen åsyftade ändamålen.
Remissinstansernas övriga ställningstaganden till
kommissionens förslag avseende soluppvärmning redovisas senare (avsnitt
2.3.5.5).
Inom samhällsplaneringen bör ökad vikt läggas vid
energihushållningsaspekter föreslår kommissionen. Detta bör gälla såväl vid
planeringen av nya områden och byggnader som vid förbättring och sanering av
befintliga områden. Lämpliga vägar för detta föreslås utredas inom ramen för planlagstiftningen.
Förslaget stöds av ett flertal remissinstanser, däribland
bostadsstyrelsen som i sitt yttrande bl. a. anför:
När det gäller planeringen av nya områden är det givetvis
av stort värde både för de boende och från energipolilisk synpunki om
planeringen syfiar till korta avstånd mellan bostäder och arbetsplatser samt om
det nödvändiga transportarbetet kan utföras till fots, med cykel eller med
kollektiva transportmedel. Detta har framhållits i andra statliga utredningar
och i den översiktliga planeringen börjar man mer och mer att prioritera sådana
mål.
När det gäller genomförandet av sådana
planeringsintentioner visar det sig ofta att de styrmedel som står en enskild
kommun till buds ofta är för
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 144
svaga
samt att konkurrensen mellan olika kommuner om företag och skattebetalare i
många fall försvårar ett genomförande av de vällovliga ambitionerna.
Stödjer
förslaget gör även statens råd för byggnadsforskning. Rådet framhåller att
särskilt frågor som berör införandet av flödesenergisystem, främst solvärme och
värmepumpar kopplade till energilager, i befintlig och ny bebyggelse bör
beaktas inom samhällsplaneringen.
Det
av kommissionen avgivna förslaget bör enligt statens institut för byggnadsforskning
skärpas och preciseras. Bl. a. bör kommunen i sin fysiska planering beakta
möjlighetema i ett längre tidsperspektiv att försörja olika geografiska
områden med erforderlig transportservice. Vidare måste enligt institutet
kommuner och andra samhällsplanerande organ analysera problemet med
energihushållningens beroende av huruvida den framtida bebyggelsen styrs in mot
ett kompakt eller glest mönster.
Liknande
synpunkter framförs även av statens planverk. Verket pekar på att genom lagen
om kommunal energiplanering har förutsättningar skapats för planering av
energiproduktton och distribution i syfte att främja energihushållningen. Den
kommunala energiplaneringens samordning med annan kommunal planering, bl. a.
fysisk översiktsplanering, transport- och trafikplanering, måste dock enligt
verket utvecklas.
Flera länsstyrelser
stödjer kommissionens förslag. Sålunda stödjer länsstyrelsen I Uppsala län
förslaget och menar dessutom att energifrågor bör ges utrymme inom ramen för
den regionala utvecklingsplaneringen. Liknande synpunkter framförs också av
lånsstyrelserna i Södermanlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gotlands och
Örebro lån.
Även
Miljöförbundet och Jordens vänner stödjer kommissionens förslag.
Organisationerna framhåller i sitt gemensamma yttrande:
Kommissionen
menar "ökad vikt läggs vid energihushållningsaspekter inom
samhällsplaneringen". Vi ser denna attityd som positiv. De olika
sektorerna i samhället kan inte behandlas var för sig som så ofta görs i
utredningar. En mer utspridd bebyggelse innebär t. ex. ökat transportbehov,
ökade kommunala kostnader, sämre möjligheter för Qärr- och solvärme etc. Vi
ser därför med oro på den alltmer ökande andelen småhus, inte minst ur den
synvinkeln att värdefull jordbruksmark tas i anspråk. En lagom utspridd
bebyggelse där inslaget av skolor, arbetsplatser och service är stort och där
lokala energikällor spelar en stor betydelse är ett attraktivt alternativ.
Planeringsfrågornas
betydelse framhålls även i Svenska naturskyddsföreningens yttrande. Föreningen
anför sålunda:
När
det gäller energisparande i nytillkommande bebyggelse vill föreningen långt
starkare än kommissionen förorda att byggnaderna ges en sådan utformning och
lokalisering att solstrålningen på platsen tas till vara på bästa sätt. Detta
kräver ett delvis ändrat tänkande både i fråga om sam-
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 145
hällsplaneringen och i fråga om byggnadskonstruktionen.
Med tanke på att den bebyggelse som byggs i dag kommer att bestå i huvudsak oförändrad
och därmed låsa byggnadens värmeegenskaper i stort till i varje fall långt in
på 2000-talet är det angeläget att det önskade nya tänkesättet slår igenom i
nyproduktionen omgående.
Det är nödvändigi att hela boendeplaneringen inklusive
planeringen av bostadskomplement och serviceinstitutioner sätts in i ett större
energipolitiskt sammanhang framhåller Svenska riksbyggen. I ett sådant sammanhang
bör därför belysas sambandet mellan bebyggelsestraktur, trafikförsörjning,
arbetsplatslokalisering, planering av fritidsbebyggelse, hushålls-straktur m.
m. och total energiförbrukning i samband med boendet.
Andra remissinstanser som stödjer kommissionens förslag är
Hyresgästernas riksförbund, HSB och Näringslivets byggnadsdelegation.
2.3.2.5 Övrigt
Utöver redovisade förslag till specifika
energihushållningsåtgärder för industri, samfärdsel och byggnader lägger
kommissionen fram förslag syftande till förbättrad energieffektivitet i bl. a.
hushållsapparater och gatubelysningsarmaturer. Vidare föreslås att alternativa
och kompletterande uppvärmningsformer till elvärme i fritidshus utreds.
För att effektivisera användningen av el i hushållen
föreslås att energideklaration av hushållsapparater införs. Förslaget stöds av
flera remissinstanser, däribland konsumentverket. Verket, som tidigare har
väckt frågan, framhåller att förhandlingar mellan verket och näringslivet har
inletts i syfte att ta fram riktlinjer för nämnda deklarationer.
Ett införande av energideklaration bedöms av CDL kunna
bidra till ett ökat energimedvetande hos allmänheten. Däremot anses en
energideklaration i sig inte medföra någon nämnvärd minskning av energiförbrukningen.
Förslaget stöds också av Föreningen för elektricitetens
rationella användning då det kan få viss psykologisk verkan. Enligt föreningen
får dock inte underskattas svårigheterna att fastställa entydiga mätmetoder.
Även Svenska elverksföreningen framhåller svårigheterna härmed.
Andra remissinstanser som stödjer förslaget är
energisparkommittén och Svenska naturskyddsföreningen.
Avstyrker förslaget gör SIND. Verket framhåller att det är
långt ifrån säkert att en apparat med låg energiförbrukning är den
samhällsekonomiskt mest lönsamma. I stället bör information lämnas till
konsumenterna om hur hushållsapparater kan utnytQas på ett effektivt sätt.
För att stimulera en övergång till energieffekliva
apparater föreslår kommissionen att ålgärder genomförs inom den statliga
bostadslånegivningen. Förslaget stöds av energisparkommittén.
Konsumentverket förutsätter att föreslagna åtgärder
är tänkta atl tillämpas såväl vid ny- och ombyggnad som vid utbyte av äldre
energikrävande 10 Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 115. Del 2
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 146
apparater. Enligt verket medför förslaget sannolikt att
gränsvärden måste fastställas för vad som är godlagbar energiförbrukning med
hänsyn tagen till funktion och kapacitet.
Verkei har
inlett arbetel med en fältmätning av hushållens praktiska energiförbrukning. De
resultat som kommer fram och de mätmetoder för energiförbrukning som fastställs
i riktlinjerna för energideklaralion bör enligt verket kunna utgöra ett
lämpligt basmaterial vid fastställandet av gränsvärden.
I och för
sig anser bostadsstyrelsen det vara av värde att energisnåla apparater används
i hushållen. Styrelsen anser dock att åtgärder ej genomförs i den statliga
bostadslånegivningen utan i stället bör behandlas i likhet med andra
konsumentinriktade åtgärder inom konsumentorganisatto-nerna.
Även
Näringslivets byggnadsdelegation ställer sig avvisande lill förslaget,
eftersom man bara kan styra en del av hushållselförbrukningen med
bostadslånegivningen i och med atl åtskilliga apparater installeras utan varje
samband med byggnadsåtgärder. I det fall reglering skall ske bör den enligt
delegaiionen vara utformad på samma sätt som gällande regler för bl. a.
S-märkning, dvs. gälla det slag av lös egendom som kontrollen avser att styra.
1 syfte
all motverka onödig energiförbrukning erinrar konsumentverket om sitt i annat
sammanhang väckta förslag om utvidgning av marknadsföringslagen (1975: 1418).
Enligt förslaget bör det med hjälp av nämnda lag skapas möjlighet att förbjuda
företag atl säQa produkter som är onödigi energislukande i förhållande lill
andra, från funktionssynpunkt likvärdiga produkler.
Förslag
atl införa obligatoriska startklockor för motor- och kupévärmare har ej lagts
fram av kommissionen. Däremot stöds införandet av en sådan åtgärd av
energisparkommUtén och Föreningen för elektricitetens rationella användning.
Enligt
kommissionen bör användas effektivare armaturer i gatubelysningen. Förslaget
stöds av Föreningen för elektricitetens rationella användning och Motormännens
riksförbund.
Enligt
Riksförbundet eldistributörerna lorde bättre resultat från
energihushållningssynpunkt erhållas om normer ges för vilka stråk som skall
belysas och hur Qusstark gatubelysningen bör vara.
Övergång
till effektivare armaturer kan enligt kommissionens expertgrupp för
energihushållning förmodas ge en besparing av 0,4 TWh år 1990. Kostnaderna för att
uppnå detta resultat har ej beräknats. Enligt Svenska elverksföreningen torde
den angivna besparingen förutsätta bl. a. förtida utbyte av armaturer.
Kosinaden blir härigenom orimlig enligt föreningen.
Alternativa
och kompletterande uppvärmningsformer till elvärme i fritidshus bör enligt
kommissionen utredas. Förslaget stöds av CDL och Näringslivets
byggnadsdelegalion.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 147
Delegationen
understryker emellertid att uppvärmning av fritidshus med elradiatorer har
betydande fördelar i jämförelse med andra uppvärmningsformer. Delegationen
anser det därför vara väsentligt att den föreslagna utredningen inte inriktar
sig alltför hårt på viss typ av uppvärmningssystem utan lämnar spelrum för
alternativa möjligheter.
Enligt SIND är en
utredning i enlighet med kommissionens förslag onödig, då statens planverk har
ett motsvarande uppdrag.
2.3.2.6
Stödjande insaiser
För
att skapa förståelse för behovet av att åtgärder i energibesparande syfte
vidlas är det väsentligt att allmänheten fortlöpande informeras och utbildas.
Det är också viktigt att människornas uppslag, idéer m.m. om olika åtgärder kan
kanaliseras till berörda organ. Kommissionen föreslår därför atl information
till och från allmänheten och utbildning i energifrågor, inte minst i skolan,
förstärks.
Förslaget
stöds av remissinstanserna, däribland SIND.
Beträffande
förstärkningar av insatserna är det enligt verkets bedömning i första hand
fråga om att samordna insatser för information och utbildning med de
utrednings- och utvärderingsinsatser som görs på olika håll. Denna samordning
bör berörda myndigheter och kommittéer kunna åstadkomma inom ramen för sina
nuvarande resurser.
Beträffande
skolundervisningens betydelse i sammanhanget har verket uppfattningen att en
allmän höjning av kompetensnivån är förmånlig, men att en bättre kunskap om hur
och var insatser bör göras är önskvärd innan insatserna verkställs. Anspråken
på skolväsendel kan vara så pass stora f. n. all energiundervisningen bör
inriktas på att komplettera fackutbildningen på olika nivåer snarare än den
allmänna grundutbildningen.
En ökad utbildning inom
energiområdet är mycket angelägen anser SÖ. För all utbildningen skall bli
effektiv fordras emellertid att berörda lärare får lämplig fortbildning. Detla
gäUer i första hand lärare i tekniska och vissa yrkesinriktade ämnen men även
lärare i naturvetenskap och samhällskunskap.
Kommissionens syn på
behovet av förstärkta informations- och utbildningsområden inom energiområdet
delas av CDL, som emellertid konstaterar atl det inte finns personal
tillgänglig med erforderliga kunskaper för arbetsuppgifterna. Därför föreslås
att insatserna i första hand inriktas på utökad utbildning av energitekniker.
Flera
instanser som delar kommissionens förslag framför förslag och synpunkter på
hittills gjorda informationsinsatser på energiområdet samt på hur sådana
insaiser i framtiden skall få ökad effekt.
Sålunda
anför statskontoret i sitt yttrande:
På
grund av en vitt spridd medvetenhet om energiproblemen är det möjligl atl
situationen på kort sikt trots allt är gynnsam för atl allmän
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1.1 Industridepartementet 148
energisparpropaganda
skall ha effeki. Om medborgarna emellertid skall visa uthållighet i ett
samhällssolidariskt hushållningsarbete torde det vara nödvändigt att
komplettera de informativa insatserna med absoluta och tydliga resiriktioner
för utmanande lyxkonsumtion av energi (sportbilar, motoryachter, simbassänger)
i de samhällsskikt där hushållsekonomin inte lägger hinder i vägen för en från
samhällets och andra medborgares utgångspunkt utmanande livsstil.
För
alt energisparåtgärderna skall få full genomslagskraft krävs det enligt
konsumentverket att konsumenterna själva vid produktval och i samband med
förbrukning är medvetna om att det är angeläget att spara energi och vet hur
man kan åstadkomma ett sådant sparande. Detta aktualiserar enligt verket
frågan om konsumenternas informationsbehov och möjlighetema att lämna adekvat
information till dem. Verket konstaterar:
Konsumentverket
kan här liksom en rad andra myndigheter göra vissa insatser. Detta sker i
samarbete med energisparkommittén som här har ett huvudansvar. Ett av problemen
i sammanhanget är att etermedierna som från effektivitetssynpunkt är särskih
lämpliga för sådan information är tillgängliga i endast begränsad omfattning.
Konsumentverket anser det vara beklagUgt att Sveriges Radio i sin
programverksamhet endast i ringa utsträckning behandlar konsumentfrågor. Inte
minst gäller detta information om möjligheterna att spara energi på de punkter
detta verkligen kan löna sig både hushålls- och samhällsekonomiskt.
Enligt
länsstyrelsen i Södermanlands lån är det angeläget att informationen om
energisparåtgärder fortlöpande förnyas så att intresset för översyn av
energianvändningen vidmakthålls och helst ökas. Inte minst viktigt är det
därvid att informationen också direkt riktar sig till övriga företag i sådana
branscher inom vilka statsbidrag har utgått och där utvärderingen visar på
entydigt goda resultat. Riktad information bör förutom till näringslivet
enligt länsstyrelsen även ges till kommuner, landsiing, bostadsföretag m.fl.
Informaiion
och utbildning kan ha sin betydelse när det gäller att öka förståelsen för
energisparande anser Motormännens riksförbund, som dock framhåller atl
viktigare än ett slort utbud av informationen är informations innehåll. För
mycket och för ensidig information kan enligt förbundel medföra andra resultat
än man tänkt. Liknande synpunkter framförs av Riksförbundet eldistributörerna
som menar att energisparkampanj inle bör vara en ständig företeelse utan endast
tillgripas vid akuta fall.
2.3.3
Bränsleförsörjning 2.3.3.1 Olja
För
atl öka försörjningstrygghelen vad avser landets oQeförsörjning föreslår
kommissionen att statsmakterna skall ingripa med ålgärder i syfte att hindra
atl oQepriserna tillåts sjunka under en viss nivå. Genom att
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 149
införa
sådana åtgärder, t.ex. i form av en försörjningsmotiverad avgift, skapas kommersiella
garantier för dem som satsar på introduktion av till oQa alternativa bränslen.
Kommissionen
föreslår vidare att insatserna för prospektering efter oQa utomlands kraftigt
höjs och att den statliga kreditgarantin om 2000 miQ. kr. för bl. a. förvärv av
andelar i oQefynd höjs. Enligt kommissionen bör Sverige sträva efter att sluta
långsiktiga avtal om leveranser av råoQa och produkter från vissa
oQeproducerande länder varför förhandlingarna med Norge snarast borde
fullföQas. Initiativ bör även tas till förhandlingar med andra oljeproducerande
länder för att ingå liknande avtal.
Under
senare tid har de svenska raffinaderierna kommit atl befinna sig i ett
besvärligt lönsamhetsläge, främst till föQd av konkurrens från import av
färdiga produkter från den s. k. spotmarknaden. Utvecklingen medför att såväl
beredskapen för kortsiktiga akuta kriser som den långsiktiga försörjningstryggheten
är i fara. Kommissionen föreslår därför att åtgärder snarast vidtas för att
säkra den inhemska raffinaderikapaciteten.
Osäkerheten
om utvecklingen av oQemarknaden kan innebära krav på att landets oQeberoende
måste minskas snabbare än vad man hitttlls haft anledning att räkna med.
Kommissionen föreslår därför att planeringen genomförs så att åtgärder för
bättre hushållning, övergång till alternativa bränslen och oQepolitiska
åtgärder kan påskyndas och utvidgas.
Kommissionens
förslag till att öka försörjningstryggheten i oQeförsörj-ningen får i stort
stöd av remissinstanserna utom vad avser förslaget om införandet av en försörjningsmotiverad
avgift på oQa.
Del sistnämnda förslaget
tillstyrks dock av domänverket. Svenska kommunförbundet och Svenska
värmeverksföreningen. Domänverket säger sålunda i sitt yttrande:
Domänverket
biträder uppfattningen att långsiktiga incitament bör skapas för att påskynda
utvecklingen av alternativa bränslen. Införandet av minimipris måste dock ske
med mycket stor försiktighet med beaktande bl.a. av de ekonomiska
konsekvenserna för svensk industri. En kombination av minimipris eller skatt
på oljeprodukter med samtidig stimulans av alternativa energibränslen
successivt introducerade i takt med det sam-häUsekonomiska utrymmet kan vara en
framkomlig väg. Föreslagen utredning om lämpliga former för erforderlig
styrning bedömes angelägen.
SIND
stöder syftet med kommissionens förslag men anser inte att en särskild avgift
är motiverad. Verkets synpunkter framgår av föQande utdrag ur verkets
yttrande:
Osäkerheten
om den framtida prisulvecklingen på petroleumprodukter är betydande. F. n.
kännetecknas oQemarknaden av ett överskott till föQd av en svag inlernationell
efterfrågan. Denna kan häriedas till den låga ekonomiska akttvitet som sedan
några år ttllbaka råder i västväriden. Priset på oQeprodukter har sålunda
tidvis fallit under senare år både i reala och i nominella termer.
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 150
Det torde dock råda en någorlunda bred enighet om att de
aktuella pristendensema är ett övergående fenomen främst föranledda av kortsiktiga
konjunkturella störningar. För såväl företag som hushåll innebär den aktuella
situationen att investeringsbeslut som baseras på nuvarande oQepriser blir
felaktiga sedda i ett längre perspektiv. Del kan gälla såväl valet av
produktionsteknik i industrin som valet av uppvärmningsform bland hushållen.
SIND kan stödja syftet med detta förslag men anser inle
att en särkild avgifl är motiverad. Med den styrmedelsinriktade funktion som
energibeskattningen avses få i framtiden förefaller del naturligare att
tillgodose det ovan angivna syftei inom energibeskattningens ram. Vad det
gäller är att energipriserna ges en med hänsyn till allmänna energipolitiska
mål avvägd nivå. Kortsiktiga avvikelser från en på basis av långsiktiga
överväganden fastlagd politik motiverar inte att någon särskild avgift införs
av den typ som EK föreslår.
Förslaget avvisas av SPK, CDL, HSB, Jernkontoret,
Motormännens riksförbund, Skånes handelskammare, Stockholms handelskammare,
Svenska petroleum institutet, Sveriges civilingenjörsförbund CF-STF och
Sveriges grossistförbund. Sålunda framhåller CDL att ett minimipris på oQa i
Sverige kan befaras medföra fördyrad oljeimport och försämrad konkurrensförmåga
för exportindustrin. Ett införande av minimipris på oQa måste därför ske genom
internationella överenskommelser. Liknande synpunkter framförs även från
Jernkontoret. Då Svenska petroleum institutet ej ser någon möjlighet till att
oQepriserna kommer atl sjunka finner institutet inte skäl föreligga för ett
införande av den föreslagna avgiften.
Förslaget
om att insatserna för prospektering efter oQa utomlands skall höjas stöds av
bl.a. SIND, domänverket, länsstyrelsen I Göteborgs och Bohus län, IVA, CDL,
Jernkontoret, LO, Motormännens riksförbund. Statsföretag AB, Stockholms
handelskammare och Svenska värmeverksföreningen. I sitt yttrande framhåller
Statsföretag AB atl erfarenheterna hittills givit vid handen atl det är svårl
alt finna prospekteringsobjekl i tillräcklig omfattning i Nordsjön. Därför bör
enligt företaget även projekt sökas utanför detta område. Domänverket och TCO
framhåller också betydelsen av atl prospekieringen efter olja i Sverige
fortsätter.
Kommissionens förslag avseende ålgärder inom
prospekteringsområdet delas inle av riksrevisionsverket och Svenska
naturskyddsföreningen. Riksrevisionsverket framhåller i sitt yttrande att de
resurser kommissionen föreslår för oQeprospektering och förvärv av andelar i
redan konstaterade fynd synes vara alltför marginella samtidigt som man bör
beakta att utvin-ningskoslnaderna i de aktuella områdena är kraftigt stigande.
Enligt verkets uppfattning bör i första hand andra medel användas för att
försöka uppnå långsiktiga leveranser av oQa.
Svenska naturskyddsföreningens negativa inställning till
kommissionens förslag är grandad på att flertalet av de förslag som kommissionen
lägger fram avseende oQa syftar till att öka försörjningstryggheten och inte
till atl
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 151
minska oljeberoendet. Föreningen anser därför att de
pengar som kommissionen föreslår på olika sätt skall användas till att öka
försörjningstrygghelen i stället bör användas lill alt öka tillgången på till
oQa alternativa bränslen.
För att möjliggöra förvärv av andelar i redan konstaterade
oljefynd och deltagande i investeringar för utvinning av oQa föreslår
kommissionen all den statliga kreditgaranti som finns lillgänglig för sådant
ändamål höjs. Förslaget tillstyrks av i stort samma instanser som
tillstyrkeratt insatserna för prospektering höjs. De remissinstanser som
avstyrkte sådana insatser är som har redovisats tidigare även negativa mot här
ifrågavarande förslag.
Kommissionens
förslag om att initiativ bör tas till all förhandlingar kommer till stånd
mellan Sverige och vissa oljeproducerande stater, inkl. Norge, får slöd av
kommerskollegium, SIND, domänverket, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län,
CDL, Motormännens riksförbund. Statsföretag AB och Svenska
värmeverksföreningen. Även LO stödjer förslaget och framhåller däruiöver i sill
yttrande;
Beträffande de bilaterala förhandlingarna med Norge anser
LO det viktigt att dessa ägnas starkt intresse från svensk sida och bedrivs
aktivt. Det är dock inte bara en fråga om att uppnå vissa utfästelser om
råoljeköp från Norge. Här aklualiseras ömsesidigt samarbete inom hela
industriområdet, där verkstadssektorn, den elektro-tekniska industrin, kemiska
induslrin, raffinaderiutbyggnaden m. m. bör bli föremål för överenskommelser.
Delsamma gäller eventuellt samarbele om nalurgasutvinning och -transport.
Svenska petroleum institutet tar i sitt yttrande upp frågan
om möjligheten att minska riskerna för slörningar på oQemarknaden. Institutet
föreslår därvid att regeringen inom International Energy Agency (lEA) eller
annal lämpligt internationellt organ skall verka för att en samverkan kommer
till stånd med de oljeexporterande staternas organisation OPEC om den framtida
oljeförsörjningen. Även LO betonar vikten av arbetet inom lEA. Däremot anser
Fältbiologerna all Sverige skall lämna organisationen.
Av skäl som lidigare har redovisats är Svenska
naturskyddsföreningen negativt inställd ttll alt åtgärder vidtas enligt
kommissionens förslag. Även Stockholms handelskammare är mycket tveksam om
långsiktiga avtal om leveranser av oQa bör eftersträvas.
De inhemska raffinaderierna befinner sig i ett besvärligt
lönsamhelsläge, vilket kan komma att påverka möjligheterna till inhemsk
förädling av råoQan. Kommissionen föreslår därför alt ålgärder snarasi vidtas
för all säkra den inhemska raffinaderikapacitelen.
Förslaget stöds av riksrevisionsverket som dock framhåller
all ett större statligt ekonomiskt engagemang för alt bevara befintlig
raffinaderikapacitel endast kan komma i fråga av försörjningsberedskapsskäl.
Förslaget Slöds även av SPK, SIND, domänverket, LO, SAS och Svenska värme-i
'erksförenlngen.
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1.1 Industridepartementet 152
Svenska
petroleum institutet har inget att erinra mot all åtgärder vidtas för att säkra
den nuvarande inhemska raffinaderikapacitelen, inte minst från
beredskapssynpunkt. Svårigheten ligger enligt institutet emellertid i att
urforma ett sådant stöd, utan att detta kommer att innebära diskriminering
gentemot förelag, som raffinerar råoQa vid egna raffinaderier i andra
europeiska länder och inle minst vid raffinaderier belägna i övriga skandinaviska
länder. Det bör dessutom observeras, att nuvarande raffinaderikapacitel icke
täcker de svenska behoven. Import av raffinerade produkter är en nödvändighet
framhåller institutet.
I den mån energipolitiken
leder till sådana förändringar i konsumtionsmönstren för flytande bränslen och
drivmedel att raffinaderierna måste kompletteras med speciella
processutrustningar för att kunna anpassas till genom politiska beslut ändrade
förhållanden, utgår institutet i sitt yttrande från att regeringen genom lån
eller lånegarantier är beredd att underlätta erforderlig finansiering härav.
Länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län som också stödjer kommissionens förslag avseende åtgärder för
den svenska raffineringsindustrin riktar uppmärksamheten mot att kommissionen
ej närmare har behandlat landets försörjning med petrokemiska råvaror.
Länsstyrelsen framhåller att den sedan länge har hävdat att en utbyggnad av
krackerkapaciteten i Stenungsund eller alternativt Lysekil/Göteborg är
angelägen. För att därvid säkra den petrokemiska industrins råvarubehov kan
enligt länsstyrelsen en utbyggnad av raffinaderikapaciteten vara erforderlig.
Av tidigare redovisade
skäl är Svenska naturskyddsföreningen negagtivt inställd till förslag i av
kommissionen angiven riktning. Avvisande är även Motormännens riksförbund som
anser att det ur konsumentsynvinkel är viktigt atl de inhemska raffinaderierna
behåller konkurtens från utlandet.
SPK, som stödjer
kommissionens förslag, framför liknande synpunkter då nämnden anger atl del är
rimligt att försöka upprätthålla ett utrymme på omkring 20 procent av den
totala oQeförbrukningen för fördelaktiga köp av färdigprodukter på den s.k.
spotmarknaden. Ett sådant utrymme kan utnyttjas av bl. a. mindre, oberoende
oQeföretag vilkas existens på marknaden enligt nämnden stimulerar en effektiv
konkurrens som verkar i prisdämpande riktning.
Kommissionen föreslår
att planeringen genomförs så att skilda åtgärder för bättre hushållning,
övergång till alternativa bränslen och oQepolitiska åtgärder kan påskyndas och
utvidgas. Förslaget stöds av bl.a. bostads-styrelsen, domänverket och Svenska
värmeverksföreningen.
Mot bakgrund av den oro
landets stora oQeberoende inger remissinstanserna, vilken har redovisats
tidigare (avsnitt 2.2.2), framförs viss kritik av bl. a. FOA och DFE mot att
kommissionen inte tillräckligt har belyst frägor om försörjning i krisläge och
en forcerad avveckling av oQeberoendet.
Enligt
vad CDL anför bör man se betydligt allvariigare på riskerna för störningar i
oQetillförseln än vad kommissionen har gjort varför föreslås att
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 153
en
konkret plan snarast upprättas för att minska oQeberoendet. Liknande synpunkter
framförs också av Svenska naturskyddsföreningen som dessutom föreslår att när
en sådan plan föreligger den även sätts i verket.
En
fråga i vilken kommissionen ej framlägger några konkreta förslag men som har
tilldragit sig några remissinstansers intresse är frågan om beredskapslagring
av oQa. Sålunda framhålls från bl. a. ÖEF, länsstyrelsen i Södermanlands län,
länsstyrelsen i Värmlands lån och SAS det angelägna i att även framdeles
beredskapslagring av oQa ges hög prioritet. Sveriges redareförening framhåller
i sitt yttrande att den huvudsakligen genom staten nu pågående uppbyggnaden av
beredskapslager för oQa ej kommer att vara genomförd förrän år 1984. Mot
bakgrund av att upplagt svenskt tanktonnage representerar en stor outnytQad
lagringskapacitet föreslår föreningen att denna möjlighet till tidigareläggning
av oQeinköpen genomförs.
2.3.3.2
Naturgas
En
bedömning av om naturgas bör införas i Sverige är enligt kommissionen avhängig
av bl.a. varifrån sådan gas skulle komma och vilka kostnader den skulle
betinga. Frågan om naturgasintroduktion beror därför på resultatet av
förhandlingar inom området. Kommissionen räknar i sina energialternativ A-C år
1990 med 11 TWh gas. Någon gas är ej medräknad i alternativ D.
Om
rörtransporterad naturgas från närliggande produktionsområden, t.ex. Nordsjön,
kan etableras i tillräcklig omfattning och med tillräcklig uthållighet för att
bära uppbyggnaden av ett distributionssystem, skulle enligt kommissionen större
användning av naturgas än vad som har förutsatts i något av alternativen A-D
kunna vara befogad.
Kommissionen
föreslår att förhandlingar, insatser för att föQa den internationella
utvecklingen och studier av olika utbyggnadsalternativ fullföQs.
Flertalet
av de remissinstanser som har yttrat sig i frågan tillstyrker kommissionens
förslag.
Flera
instanser är dock tveksamma till själva sakfrågan, nämligen om naturgas skall
introduceras i det svenska energisystemet. Dock framhålls i flera fall att
naturgasen är ett miQövänligt bränsle. Sålunda anser institutet för vatten- och
luftvårdsforskning att naturgas från emissionssynpunkt är den renaste fossila
produkten. Detta skulle av miljömässiga skäl enligt institutet motivera en
större satsning än vad kommissionen föreslår i sina energialternativ.
Även
statens naturvårdsverk anser att naturgas är relativt miQövänligt. Verket
framhåller dock att gasens sammansättning därvidlag är betydelsefull.
Statens
planverk anser, att innan gas introduceras i större omfattning bör olika
distributionsformer, deras säkerhetsproblem och regionala konsekvenser
studeras ingående. En ny tung infrastruktur, som för att vara
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1.1 Industridepartementet 154
lönsam
kräver stora leveransvolymer och säker avsättning, kan enligt verket innebära
en stark koncentration av verksamheter till ledningsnätets omland. Detta medför
med stor sannolikhet en förstärkning av den regionala obalansen i Sverige
anför verket vidare. Behovei av säkerhetsbestämmelser m. m. för markförlagda
ledningar måste därvidlag även uppmärksammas.
1 studiet av olika
utbyggnadsalternativ bör enligt NE redan från början beaktas möjligheterna att
integrera ett framtida distributionssystem för naturgas och inhemskl producerad
gas från biobränslen av olika slag. Liknande synpunkter framförs också av
Studsvik Energiteknik AB som menar att trots att naturgas inte har bättre
uthållighet än oQan, kan investeringar i gasnät ändå vara motiverade med tanke
på en framtida inhemsk syntetgasproduktion.
I
likhet med andra remissinstanser anser domänverket naturgas vara en miQövänlig
energikälla. Enligt verkei skall dock delta vägas mot möjligheterna för
försörjningstrygghel, de mycket höga investeringskostnaderna för erforderliga
rörsystem och risken att tillgångarna sinar.
Länsstyrelsen I Uppsala
län anser också naturgas vara en av de mest miQövänliga enegikällorna.
Konflikter kan dock enligt länssstyrelsen uppstå med andra markintressen i
samband med att ledningsnät anläggs. Överföring av gas österifrån föreslås
vidare tas upp till fömyad behandling.
Även
länsstyrelsen i Södermantands län framhåller naturgasens miQömässiga fördelar
samt biträder kommissionens förslag. Länsstyrelsen anser dock att kommissionen
inte har analyserat säkerheten i tillförseln av naturgas och att det är
väsentligt att klara ut vad som kan länkas inträffa vid en framtida
avspärrning.
Kommissionens
förslag är enligt länsstyrelsen i Malmöhus län inle tillräckligt långlgående.
Enligt länsstyrelsen talar flera skäl för en kraftigare satsning på naturgas än
vad kommissionen räknar med i sina energialternativ.
Bland
de anförda skälen kan framhållas gasens miQöegenskaper och att tekniken i
samband med distribution och användning är färdigutvecklad. Vidare anförs att
tillgången på naturgas är god och atl gasleveranser kan säkras genom fleråriga
avtal vilkel kan utgöra en garanti för kontinuerliga och säkra leveranser.
Enligt länsstyrelsen ökar försörjningsbredden samt att leveranssäkerheten och
oberoendet blir siörre i det fall gas används som komplement till oQa.
Rörgasimport från
näraliggande produktionsområden börenligt länsstyrelsen inte vara en
föruisättning för en ökad naturgasanvändning. Import av flytande naturgas från
andra produktionsområden synes sålunda helt realistisk från såväl tekniska som
ekonomiska synpunkter och bör tillsammans med rörimporterad gas ge en ökad
försörjningstrygghel, framhålls det vidare i ytlrandel. Liknande synpunkter
framförs även av Skånes handelskammare.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 155
AB
Asea-Atom finner att nalurgasimport kan vara ett realistiskt kompletteringsalternativ
till oQan om distributionsnätet kan länkas in i ett internationellt syslem. F.
n. syns dock enligt bolaget de fördelar som naturgasen obestridligen har inte
uppvägas av nackdelarna i form av höga investeringskostnader, bibehållet
importberoende, otrygga leveransförhållanden och risker i form av sårbarhet
och konsekvenser vid katastrofhändelser.
Eftersom
troligen vissa fördelar, t.ex. miQömässiga, kan erhållas vid användning av
naturgas gentemol oQa bör gas enligt Jernkontoret i viss utsträckning kunna
ersätta oQa. I likhet med några andra remissinstanser framhåller kontoret att
ett rörledningssystem för naturgas också är användbart för transport av andra
gasformiga bränslen, t. ex. gas från kolför-gasningsanläggningar. Kontoret
anser därför att trots naturgasens korta livslängd bör beslutet om införande av
naturgas i Sverige inte fördröjas eller förhindras.
Beträffande naturgasens
roll i svensk energiförsörjning framhåller LO att det i ett snävt perspektiv är
naturiigt att komma fram till kommissionens slutsals, nämligen alt ett
utnytQande är förenat med relativt stora kostnader och osäkra framtida pris-
och leveransförhållanden. Mot slutet av seklet torde naturgas i rör bli mer
knapphetspåverkad i Europa än råoQan, bortsett från den utveckling flytande
naturgas per fartyg som det råder stor ovisshet om, men å andra sidan kan
betydande fynd på den norska kontinentalsockeln i framtiden komma att förändra
bilden på ett avgörande sätt framhåller organisationen vidare. Med tanke härpå
och på de mindre hälso- och miQöolägenheterna vid naturgasanvändning anser LO
det väsentligt att man håller en aktiv beredskap på detta område. Nordiska
förhandlingar kan härvidlag spela en avgörande roll.
I sitt yttrande framhåller
Svenska gasföreningen att kvarvarande stadsgasverk på ett positivt sätt skulle
kunna bidra till en introduktion av naturgas. Sålunda finns erforderliga
ledningsnät eller kan de byggas ut till attraktiva energikunder! Härutöver
utgör enligt föreningen stadsgasverkens personal en resurs av stor betydelse,
när naturgas skall etableras i landet. Om så sker är det därför väsentligt att
stadsgasverken överlever anför föreningen vidare och föreslår som en första av
stödåtgärder alt energiskatten på stadsgasverkens mest använda råvara,
lättbensin, elimineras. I övrigi hänvisar föreningen till Swedegas AB
remissyttrande.
De
ringa kvantiteter gas som finns med i kommissionens rapport har inle lett till
någon nämnvärd minskning av oQeberoendet framhåller Swedegas AB i sitt
yttrande. Naturgasen medför emellertid enligt bolaget, om den sätts in i en
någorlunda betydande omfattning i den svenska energiförsörjningen, en
riskspridning, som ökar försörjningstryggheten i många om än inte alla
krislägen.
Bolaget
anför vidare i sitt yttrande:
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 156
Kommissionens
benägenhet att se gasen som ett övergående stadium är vansklig av tre skäl. För
det första kan en energibrist under slutet av 1980-talet - dvs. innan de
fömyelsebara energislagen hunnit bli etablerade - få allvarliga konsekvenser
för samhället. Naturgasen är det enda för Sverige nya energislag, som med
befintlig teknik kan introduceras redan under 1980-taIets början. Detla kan
visa sig få avsevärd betydelse för den händelse kommissionens behovsprognos
skulle visa sig vara för låg. För det andra är erforderliga investeringar i
ledningsnät användbara även för en framtida distribution av syntetisk naturgas
(SNG) - exempelvis baserad på svensk energiskog. Industrin har i det läget
anpassat sig för gasanvändning, vilket därigenom underlättar introduktionen av
sådana nya energikällor. Fördel tredje har bedömningarna rörande gasens
uthållighet efter hand blivit mer positiva. På kontinenten räknar man med att
naturgasen förblir en expanderande energikälla långt in på 2000-talet.
Naturgasen
torde dessutom vara del enda av de för Sverige nya energislagen vars kostnader
med en rimlig grad av säkerhet i dag kan bedömas. Gaspriser och investeringar
är kommersiellt betingade och ett gasprojekt blir därmed beräkningsbart. Det
faktum att gasens kostnader, i förhållande till exempelvis oQans, kan anges
borde inte ensidigt läggas gasen till last vid jämförelse med andra nya
energislag vars kostnader endast i ringa grad är kända.
Bolaget
framhåller vidare att en väsentlig del av merkostnaden för gas jämfört med oQa
kan Qänas tillbaka genom minskad miQöförstöring.
Den
osäkra och i tiden begränsade tillgången på naturgas gör större investeringar i
gasanläggningar till tveksamma objekt enligt TCO. Detta gäller enligt
organisationen såväl uppbyggnaden av ett omfattande rörgas-nät i landet med
anslutning till de kontinentala gasnäten som sjötransporter av flytande gas. En
gasimport skulle ändå kunna vara tillrådlig, framhåller organisationen vidare,
om tekniska och ekonomiska förutsättningar föreligger eftersom gasen är ett
utomordentligt högvärdigl bränsle, som dessutom är betydligt miQövänligare än
oQan. Mot en höggradig användning av naturgas talar däremot distributionsnätens
sårbarhet och risken för avspärrning.
Av
redovisade yttranden framgår att en viss tveksamhet till naturgasintroduktion
i Sverige finns hos flera remissinstanser. Denna tveksamhet finns än mer
markerad hos några remissinstanser. Sålunda framhåller länstyrelsen i
Västmanlands län att för naturgasen beräknas en bristsituation uppstå ej långt
efter att oQan börjar bli knapp. Vidare pekas på att Sverige i dag saknar den
infrastraktur som är nödvändig för naturgasanvändning i större skala och
därför måste investera avsevärda belopp i en sådan som endast kan nytQas under
relativt kort tid. Detta pekar enligt länsstyrelsen på att naturgas blir en dyr
energikälla för svenskt vidkommande. Visseriigen kan naturgas i viss
utsträckning ersätta oQa men utnyttjande av naturgas är enligt länsstyrelsens
uppfattning inte någon godtagbar väg att väsentligt minska oQeberoendet.
Stockholms
handelskammare anser att en självklar förutsättning för naturgasimport är att
beredskapsfrågorna är tillfredsställande lösta. Vidare får inte någon statlig
subvention ske.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 157
Då
det är olämpligt att basera ell energiförsörjningssystem på lagrad energi anser
Svenska naturskyddsföreningen det vara fel att för svenskt vidkommande satsa
resurser på naturgas.
Naturgasen
är ett i flera avseenden utomordentligt bränsle och i många länder utgör
naturgastillförsel ett naturligt komplement i oljeföretagens verksamhet
framhåller Svenska petroleum institutet. Naturgaskällorna är emellertid enligt
institutet i allmänhet lokaliserade till samma geografiska områden som
oQefyndigheterna, varför naturgasen ur försörjningssynpunkl är utsatt för
samma risker för störningar som råolja. Ur transportoch distributionssynpunkt
är naturgasen t. o. m. mer sårbar än olja.
Ett
ställningstagande till naturgasen är emellertid inte möjligt enligt institutet
förrän de tekniska, ekonomiska och finansiella förutsättningarna föreligger.
Mot denna bakgrund yrkar institutet på att naturgas inte introduceras i det
svenska energisystemet, såvitt inte naturgasiillförsel kan uppvisa påtagliga
fördelar gentemot en motsvarande oQetillförsel, när samtliga för en bedömning
relevanta faktorer har vägts mot varandra.
Utöver
vad som anförs i redovisade remissyttranden tillstyrks kommissionens förslag
angående ett fullföQande av förhandlingar, studier m. m. av SIND, Motormännens
riksförbund. Riksförbundet eldistributörerna, Svenska värmeverksföreningen och
Sveriges civilingenjörsförbund CF-STF.
2.3.3.3
Kol
Enligt
kommissionen utgör kol ett av de långsiktigt uthålliga energiförsörjningsalternativen.
Även om det är tekniskt möjligt och ekonomiski motiverat bör inte en större
övergång till kol inledas omedelbart. I stället bör man avvakta utvecklingen av
förbränningsteknik och rökgasrening innan sådana steg tas, efiersom det enligt
kommissionen annars finns risk för att man bygger fast sig i en miQömässigt
dålig teknik. En storskalig övergång till kol kräver vidare stora investeringar
i hamnar, transportsystem m. m. Med dessa utgångspunkter föreslår kommissionen
att insaiser bör göras som möjliggör en omfattande kolanvändning senare i
landet.
Sålunda
föreslår kommissionen att en kraftig satsning i internationellt samarbete sker
på främsi forskning, utveckling och demonstration av förbränningsteknik och
rökgasavsvavling. Vidare föreslås att bestämmelser införs om att nytillkommande
större eldningsanläggningar redan från början utformas så alt eldning kan ske
med fasta bränslen såsom kol, torv och biomassa. Även befintliga
eldningsanläggningar bör på sikt göras omställbara för fastbränsleeldning.
1
syfte att bl.a. bygga upp den inhemska kompetensen på kolområdet och vinna
praktiska erfarenheter föreslås att del redan nu genomförs en viss ökad
användning av kol. Exempelvis görs någon eller några el- och/ eller
värmeproducerande anläggningar koleldade. Vidare föreslås att den inlernationella
kolmarknaden följs genom kontakt med olika producent-
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 158
länder och att möjligheterna till framtida
långtidskontrakt undersöks. Även möjligheterna till dellagande i prospektering
och utvinning av kol, t.ex. genom förvärv av kolgruvor, bör undersökas.
Kommissionens förslag får i huvudsak stöd av
remissinstanserna. Meningarna är dock delade om i vilken utsträckning kol nu
och framdeles skall användas i Sverige.
Förslaget om att en kraftig satsning på främst forskning,
utveckling och demonstration av förbränningsteknik och rökgasavsvavling skall
ske får stöd av bl. a. riksrevlsionsverktet, fiskeristyrelsen, statens
naturvårdsverk, kommerskoUegium, SIND, AB Asea-Atom, CDL, LO, LRF, Motormännens
riksförbund. Riksförbundet eldistributörerna. Statsföretag AB, Studsvik
Energiteknik AB, Svensk industriförening och Sveriges civiUn-genjörsförbund
CF-STF.
Sålunda framhåller statens naturvårdsverk i sitt yttrande:
Naturvårdsverket delar energikommissionens bedömning att
övergång till kol inte omedelbart bör inledas och att en kraftig satsning på
forskning bör ske, i första hand på reningsteknik. Det finns inte nu teknik atl
avskiQa tillräckligt med föroreningar - i första hand kvicksilver - från kolförbränning.
Någon utvecklad teknik som kan fås fram under 1980-talet
kan inte nu skönjas. De tekniska problemen är dock av den karaktären att de bör
vara lösbara på sikt.
Liknande synpunkter framförs av fiskeristyrelsen som anser
att en effek; tiv teknik för avsvavling och rening av kol måste finnas innan en
ökad kolanvändning kommer till stånd. I annat fall kan kolförbränning orsaka
ännu svårare miQöskador än oQeanvändningen. AB Asea-Atom finner också att ett
betydande utvecklingsarbete behöver bedrivas för att kolet skall kunna anses
uppfylla de omgivningshygieniska krav som vi enligt bolaget önskar slälla här i
landet.
Konsekvenserna för energiforskningsprogrammet berörs i
yttrandet från DFE. I delegationens yttrande sägs;
Kommissionen konsiaterar att kol, uran och naturgas ännu
så länge utgör huvudalternativen till oQa och därmed till ett minskat
oQeberoende. Mot den bakgrunden föreslås för kolets del en kraftig satsning på
forskning, utveckling och demonstration av förbränningsteknik och rökgasrening.
Det belopp på 15 miQ. kr. som är beräknat för nu börjad treårsperiod svarar
dock inle mol de höga ambitionerna i kommissionens betänkande. DFE är inte nu
beredd att redovisa förslag till ett kolprogram i enlighet med kommissionens
bedömning. Utvecklings- och demonstrationsinsatserna bör emellerlid sannolikt
göras i anslutning till uppförandet av någon eller några koleldade
anläggningar. Inriktning och organisation av ett sådant program bör utredas
närmare.
Krav på att kolieknik tilldelas större FoU-resurser än vad
det nuvarande programmet medger framförs också av CDL, som i sitt yttrande
pekar på
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 159
möjligheten att förlägga viss försöksverksamhet till
befintliga koleldade kraftverk i Sverige.
Några
remissinstanser är negativa till kommissionens förslag om satsning på
kolteknikforskning. Sålunda framhåller länsstyrelsen i Södermanlands län att
med hänsyn till att kol inte är en inhemsk råvara och att utomlands långvarig
erfarenhet finns av kolets utnytQande för kraftproduktion är det tveksamt om
några mera betydande forsknings- och utvecklingsresurser inom detta område bör
bindas i Sverige. Forskningsresurserna bör därför enligt länsstyrelsen i
första hand koncentreras till utnyttjande av de inhemska energikällorna.
Stockholms handelskammare delar kommissionens
pessimistiska bedömning om möjligheterna att använda kol i Sverige. Enligt
handelskammaren bör dock en sådan bedömning leda till den slutsatsen att
Sverige t. v. inte bör göra några kraftiga forskningsinsatser inom bl. a.
kolförbrän-ningsleknik.
Svenska naturskyddsföreningen finner det av många skäl
olämpligt att basera ett energiförsörjningssystem på lagrad energi. Föreningen
anserdet därför vara fel att som kommissionen föreslår satsa betydande resurser
på forskning, utveckling och andra åtgärder för kol.
Kommissionens förslag om att eldningsanläggningar utformas
så att de kan eldas med fasta bränslen får stöd av remissinstanserna. Genom att
vidta sådana ålgärder erhålls ett betydande mått av flexibilitet vid val mellan
skilda slag av bränslen. Sålunda understryker domänverket vikten av att
kommissionens intentioner fullföQs. Genom att på bred front införa omställbara
förbränningsanläggningar kan enligt verket den anpassbarhet uppnås som
erfordras både under ett introduktionsskede och under tider med
försörjningssvårigheter. Liknande synpunkier framförs även av LRF.
Sveriges fastighetsägareförbund stödjer också förslaget.
Förbundet utgår ifrån att de av kommissionen åsyftade anläggningarna även
avser eldningsanläggningar i vanliga hyreshus. Med anledning därav framhåller
förbundet föQande;
Många av de befintliga värmeanläggningarna måste - om de
skall eldas med fasta bränslen - byggas om till avsevärda kostnader. Ombyggnadskraven
kan gälla såväl pannornas konstruktion som bristen på lämpligt utrymme för
lagring av det fasta bränslet. De allra flesta pannor är inte sä utförda att
förbränningsverkningsgraden kan bibehållas när man övergår från flytande eller
gasformiga bränslen till fasta. Verkningsgraden blir ofta 20-25 % lägre, vilkel
givetvis måste beaktas.
Under 1940- och 50-talen tillverkade ett flertal
pannfabrikanter pannor som med god förbränningsverkningsgrad kunde eldas med
såväl fasta som flytande bränslen. På sikt bör pannor lämpade för olika sorters
bränslen tillverkas och installeras.
Även kraftinduslrin stödjer kommissionens förslag. Sålunda
framhåller CDL i sitt yttrande föQande;
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1.1 Industridepartementet 160
CDL
delar bedömningen att nya större eldningsanläggningar bör utföras så att
eldning med fasta bränslen är möjlig eller blir möjlig genom förberedda
åtgärder. För större anläggningar torde endast kol kunna komma i fråga som
altemativbränsle. Vissa mindre anläggningar kan utformas för alternativ eldning
med torv och biomassa, särskilt sådana som har korta transportvägar för
bränslet. Man måste dock vara medveten om risker som hänger samman med
förbränningsprodukter från dessa energiråvaror.
När det gäller att göra
befintliga anläggningar omställbara för fastbränsleeldning, måste varnas för
aUtför kategoriska bestämmelser. Åtgärderna måste vara tekniskt rimliga och
ekonomiskt berättigade.
Problemen
med att konvertera befintliga oQeeldade anläggningar till koleldade tas även
upp av AB Asea-Atom. Bolaget framhåller att konvertering innebär svårlösta
tekniska och ekonomiska problem om man skall ställa någorlunda rimliga
reningskrav på rökgaserna.
Kommissionen föreslår att
en viss ökad användning av kol kommer till stånd, exempelvis genom att någon
eller några el- och/eller värmeproducerande anläggningar görs koleldade.
Förslaget stöds av flertalet remissinstanser som har yttrat sig i frågan.
Många remissinstanser framför dock, främst från miQösynpunkt, betänkligheter
mot en ökad kolanvändning i Sverige.
Kommissionens förslag
stöds av ÖEF som påpekar att det är angeläget att koleldade kraftvärmeverk, som
nu är under projektering, kommer till stånd. Samma inställning har Statsföretag
AB. Bolaget framhåller betydelsen av möjligheten att därvid praktiskt studera
miQökonsekvenserna vid kolanvändning.
Även SIND och
länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län stödjer kommissionens förslag liksom
NE. Nämnden framhåller att det forskningsprogram som nämnden driver endast får
begränsad effekt om inte energiproducenter och energiavnämare engagerar sig i
konkreta kolprojekt.
Nämnden ifrågasätter
vidare om inte en högre kolanvändning än vad som har angivits i kommissionens
energialternativ är möjUg. Eniigt nämnden är kommissionen alltför pessimistisk
i sin syn på kolets miQöproblem då redan med i dag känd och kommande teknik
huvuddelen av emissions-och avfallsproblemen borde kunna nedbringas till en
acceptabel nivå.
Liknande
synpunkter framförs från flera remissinstanser. Sålunda framhåller CDL i sitt
yttrande:
Kommissionen
har, med hänsyn till miQökonsekvenserna, enligt CDL:s mening förutsatt alltför
ringa användning av kol för elproduktion. Kol är dock icke så mycket sämre än
oQa ur miQösynpunkt att man av den anledningen behöver begränsa användningen av
kol i den utsträckning kommissionen gjort. Ökad användning av kol, speciellt
lågsvavligt kol, bör därför kunna ske i anläggningar som ligger gynnsaml ur
miQö- och iransportsynpunkt. Om det utvecklingsarbete som pågår internationellt
beträffande ny förbränningsteknik, exempelvis svävbäddseldning och förgasning,
ger önskat resultat borde de miQömässiga nackdelarna med kolan-
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 161
vändning avsevärt kunna reduceras och möjliggöra en
kolanvändning i större skala.
CDL framhåller vidare alt i förberedelserna för en
framtida ökad kolanvändning bör ingå att lämpliga platser reserveras i den
fysiska riksplanen för eventuella koleldade kraftverk.
Även om
stora insatser behöver göras för att minska kolets miQöproblem är kommissionen
onödigt pessimistisk när det gäller möjligheterna att utnyttja kol i Sverige
framhåller Miljöcentrum och Miljövårdsgruppernas riksförbund samt Sydkraft AB.
Svenska värmeverksföreningen, som anser kol, bl.a. för
värmeproduktion, vara det mest reella alternativet till oQa, anser att de av
kommissionen angivna miQövårdsproblemen i samband med koleldning vid en
internationell jämförelse vara otiUräckligt verifierade. Samma synpunkt
framförs av Svenska stenkolsimportörers förening med instämmande av Sveriges
grossistförbund. Mot bakgrund av att föreningen förespråkar en ökad
kolanvändning föreslås atl ett handlingsprogram utarbetas för hur kol skall
införas i det svenska energisystemet samt att enhetliga bestämmelser snabbt
utfärdas för hantering och lagring av kol.
En mera avvaktande attityd gentemot ökad kolanvändning i
Sverige redovisas av flera remissinstanser. Sålunda framhåller LO att om det är
ekonomiskt försvarbart att öka kolanvändningen tillstyrks detta under
förutsättning att skärpta miQö-, utsläpps- och avfaUsregler sätts i kraft, så
att miQöbelastningen bringas ned till en acceptabel nivå.
Statens naturvårdsverk anser att nytiUkommande
anläggningar med stora svaveldioxidutsläpp bör undvikas i försurade områden.
Lokalisering av anläggningar med kvicksilverutsläpp bör inte heller ske ttll
dessa områden med hänsyn till den förstärkning av kvicksilvernedfallets
negativa effekter som uppstår vid försurning. Exempel på sådana anläggningar är
kolkraftverk, om inte kol med mycket låga kvicksilverhalter kommer till användning
och/eller rening av rökgaser sker.
Verket framhåller vidare:
Naturvårdsverket kan självfallet... inte acceptera att en
ny verksamhet förtar resultatet av det miQövårdsarbele som bedrivits. Den
grandläggande filosofin bör vara att kvicksilverutsläppen från en ny källa, som
t.ex. förbränning av kol, skall rymmas inom ramen för målsättningen för begränsning
av de samlade utsläppen i Sverige, dvs. när del gäller utsläppen till
atmosfären begränsning till några ton per år. Utrymmei för utsläpp från
förbränning av kol kan med den utgångspunkten inte rimligen bli mer än några
hundra kg per år.
Vidare bedömer verket att lokalisering av kolkraftverk
lill jordbruksbygder framstår som olämplig om inte utsläppen av bl.a. kadmium
kan begränsas kraftigt.
11 Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 115. Del 2
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 162
Inom ramen för den av verket angivna begränsningen av
kvicksilverutsläppen anges att elektricitet i kondenskraftverk motsvarande ca
10 TWh per år skulle kunna produceras eller motsvarande ca 5 TWh el och 10 TWh
värme i kombinerad el- och värmeproduktion.
Koncessionsnämnden för miljöskydd anser att kol på kort
och medellång sikt kan utnyttjas för att minska Sveriges oQeberoende. På grund
av de svåra miQö- och avfallsproblemen vid en starkt ökad kolanvändning utgör
enligt nämnden kol inte något av de huvudsakliga alternativen till dagens
fossilenergisamhälle.
Även om det kan bli möjligt att bemästra kolets
miQöproblem bör man t. v. inte ge kolet en så stor plats i det svenska
energisystemet som i kommissionens energialternativ framhåller Näringslivets
energidelegation. Liknande synpunkter framförs av Studsvik Energiteknik AB och
TCO.
En restriktiv attityd till ökad kolanvändning redovisas
med avseende på bl.a. miQöeffektema också av flera länsstyrelser, bl.a.
länsstyrelserna i Södermanlands, Kronobergs, Västmanlands och Västerbottens
län.
Kommissionen lägger fram förslag om att kontakt skall tas
med olika producentländer och att möjligheterna till framtida långtidskontrakt
undersöks. Detsamma foreslås beträffande deltagande i prospektering och utvinning
av kol, t. ex. genom förvärv av andelar i gruvor.
De av kommissionen föreslagna åtgärdema stöds av
remissinstanserna. Sålunda anser Jernkontoret det vara synneriigen
betydelsefullt att såväl statsmakterna som företagen gör enskilda och
gemensamma insatser för säkerställande av kolbehovet.
Sveriges civilingenjörsförbund CF-STF anser att Sverige
skall sträva efter att teckna långfristiga leveransavtal med helst flera
kolexporterande länder gällande lågsvavliga och miQövänliga kolsorter. Även
Statsföretag AB tar i sitt yttrande upp frågan om kontakter med producenUänder
och redovisar därvid ett konkret utredningsprojekt enligt följande:
Det av LKAB, statens vattenfallsverk och Sydkraft AB
startade utredningsprojektet "Kolförsörjning 90" avser att gemensamt
fullfölja energikommissionens rekommendationer avseende bl. a. att skapa
kontakter med olika producentländer, varvid möjlighetema till framtida
engagemang på prospekterings- och kolgruvesidan kommer att undersökas. På sikt
torde det kunna komma att krävas medverkan från statsmakterna i form av
finansiellt stöd i samband med utländska prospekterings- och gruvengage-mang
för svensk kolförsörjning. Skall en handlingskraftig energipolitik på
kolområdet skapas bör man överväga alt på samma sätt som t. ex. skett i
Frankrike engagera sig i konkreta grav- och transportprojekt utomlands för att
vid en ev. energikris vara internationellt etablerad och ha en kompetent
producentenhet organiserad.
Med anledning av kommissionens förslag om ökad satsning på
prospektering efter oQa utomlands ställer Riksförbundet eldistributörerna
frågan om inte en motsvarande satsning på kol vore motiverad.
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 163
Kommissionen påpekar i sitt betänkande atl en storskalig
övergång till kol kräver stora investeringar i infrastruktur som t.ex. hamnar.
Såväl Statsföretag AB som Svensk industriförening förespråkar alt ulredningar
om bl. a. lokalisering av kolhamnar startas omgående!
Behovet av att bygga upp transportsystem för kol delas
inle av Svenska stenkolsimportörers förening. Föreningen menar att kommissionen
har överskattat problemets storlek och att befintlig kapacitet utgör en god bas
för hantering av ökad kolimport och att den kan byggas ut i takt med ökat
behov.
I denna fråga hänvisar Svenska petroleum institutet till
det omfattande forsknings- och utvecklingsarbete som syftar ttll att omvandla
kol till flytande eller gasformiga drivmedel och bränslen. Om dessa insatser
kröns med framgång kommer det enligt institutet inte att erfordras några
särskilda kolhamnar eller ett separat transport- och distributionssystem, utan
de resurser som har byggts upp inom oQehandeln skulle då kunna komma till
fortsalt användning.
2.3.3.4 Uran och skiffer
Sverige har enUgt kommissionen stora inhemska
uranfyndigheter på flera stäUen, men f n. importeras allt uran. Att basera
kärnkraftproduklionen på svenskt uran innebär därför enligt kommissionen en
förbättring av försörjningsläget. Kommissionen föreslår att uranprospekleringen
fortsätter.
Förslaget stöds av remissinstanserna.
Uranförsörjningen kan enligt Näringslivets
energidelegation komma att bli kärnkraftens kritiska sektor ganska snart.
Vidare framhåller delegationen att det finns uranfyndigheter på andra ställen
än i Ranstad men att för litet ännu är känt om dessa fyndigheters storlek,
uranhalt, spridning etc. De måste snarast analyseras framhåller delegationen
som i sitt yttrande fortsätter enligt föQande:
En breddad prospektering kan sannolikt ge flera stora
fynd. Den verksamheten måste återupptas. Prospektering bör genast påbörjas i
Pleutajokk vilket i sinom tid kan ge en bredare bas för den svenska
uranförsörjningen. Dessutom är området i södra Norrland kring Ange och Hotagen
högintressant. Sistnämnda fyndigheter kräver säkert en alternativ exploateringsteknik
- varför en exlra utvecklingstid erfordras.
Kommissionens förslag tillstyrks även av Svensk
Kärnbränsleförsörjning AB. I sitt yttrande framhåller bolaget härutöver;
Företagel finansierar uranprospektering dels i Pleutajokk,
Arjeplog kommun, i samarbele med LKAB, dels i södra Norrland, särskilt i Krokoms,
Åre och Ange kommuner i samarbete med SGU. Förelaget anser vidare det viktigt
alt den statliga uranprospekleringen fortsätter som för närvarande har
tyngdpunkt i Sorsele och Arvidsjaurs kommuner.
Prop. 191Sfl9:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 164
Kommissionens förslag biträds också av SSI, SIND, SGU,
domänverket, länsstyrelserna 1 Väsiernorrlands, Jämtlands och Västerbottens
län, IVA, Statsföretag AB och Stockholms handelskammare. Negativt inställd till
förslaget är Svenska naturskyddsföreningen.
Kommissionen föreslår även atl utvinning av uranfyndigheter
förbereds, förutsatt att brytning efter vederbörligt tillstånd kan ske på ett
miQömässigt acceptabelt sätt.
Förslaget stöds av ett slort antal remissinsianser.
Sålunda framhåller OEF atl under förutsättning att Sverige
bibehåller sin kärnkraftproduktion, vilket från försörjningsberedskapssynpunkt
anses vara fördelaktigt, är det en fördel om brytning och även anrikning av
uran sker inom landet. 1 delta sammanhang kan nämnas atl överbefälhavaren i
sitt yttrande framhåller att möjlighelen att utvinna oQa ur skiffer även bör
beaktas.
Under förutsäitning atl brytning och utvinning av uran i
Ranstad kan ske på ett miQömässigt och ekonomiski acceptabelt sätt bör
planeringen för en sådan brytning i större skala startas omedelbart anser
länsstyrelsen i Västmanlands län. Detta uran utgör enligt länsstyrelsen en
mycket värdefull inhemsk resiirs som dessulom högsl påtagligt kan hjälpa oss
att minska vårt stora oljeberoende. Dess uinyttjande anges vara en fråga av
nationell karaktär.
Utveckling
och utbyggnad av kärnkraften förutsätter enligt lånsstyrelsen i Norrbottens
län lillgång på uran. Tillgången kan antingen tillgodoses genom import eUer
genom atl uinyttja de inhemska tiUgångarna. För Norrbottens del finns kända
urantillgångar inom Arjeplogs kommun. På grund av Sveriges behov av kärnbränsle
föreslår länsstyrelsen att förberedelser för brytning av uran inom Arjeplogs
kommun bör forceras.
Näringslivets energidelegation stöder också tanken på
inhemsk uranbrytning. Delegationen anför sålunda:
Ranstadsprojektet måste komma igång så snart som möjligt.
Föreliggande brytningsplaner är dock otillräckliga för del reaktorprogram som
NED förordar. De måsle därför utvidgas - till uppemot 2 500-3 000 ton uran per
år. Tidsperspektivet i detta sammanhang är viktigt. Även om vi idag fattar
beslut om uranbrytning i Billingen kan inte produktion i full skala komma igång
förrän i mitten av 80-talel. Och det kanske inle är långt ifrån den
"kritiska" tidpunkten för oQeförsörjningen.
Statsföretag AB stöder kommissionens förslag. Bolaget
framhåller vidare betydelsen av atl en eventuell framtida exploatering av
svenska uranförande skiffrar också medför väsentliga möjligheter att få till
stånd en inhemsk bränsleproduktion baserat på skiffrarnas energiinnehåll.
Studsvik Energiteknik AB anför i sitt yttrande:
Till frågan om uranets betydelse för den svenska
energiförsörjningen vill vi framhålla viklen av att utvinning av uran ur
svenska fyndigheter i
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 165
tillräcklig skala kommer till stånd. Även om det av
kommissionen förordade alternativet C inle inrymmer anrikning av uran inom
iandel, underlättar en inhemsk produktion av uran sannoiiict möjlighelerna att
ulomlands köpa insatser inom bränslecykeln, i första hand anrikningsQänster.
Givetvis måsle miljöproblemen vid uranutvinning ges vederbörlig uppmärksamhei
men vi anser att principiella lösningar på dessa problem föreligger.
Ur energipolitiskt perspektiv framstår det för AB Svensk
Alunskifferutveckling som väsentligt att Sverige utvecklar leknik för att
utnytQa alun-skiffertiUgångarna och att utvecklingsarbetet intensifieras så atl
del i tid skapas möjligheter även för en inhemsk energiförsörjning baserad på
skifferns fossila energiinnehåll.
Förslaget om förberedelser för utvinning av
uranfyndigheter stöds av Svensk Kärnbränsleförsörjning AB. Bolaget anför
därutöver i sitt yttrande:
Förelaget anser att en framtida betydande inhemsk
försörjning av en väsentlig del av uranbehovet vore viktig. Inhemsk utvinning
kan utvecklas successivt med början genom uranmalmbrytning i Pleutajokk om
fortsalt utvärdering ger grund härför, föQt av utvinning från eventuella nya
fyndigheter som kan komma fram vid prospekteringen saml genom bearbetning av
uranskiffer i Ranstad. Om beslut fattas snabbi kan miQöeffektema vid
skifferexploatering studeras i måttlig skala, innan det eventuellt blir nödvändigt
med skifferbrytning i större skala.
Del förefaller inte rimligt att utgå från annat än att
Europas största uranreserv på sikl måste bli föremål för bearbetning.
Även TCO föreslår att uranbrytning skall ske.
Organisationen framhåller således:
Beträffande uranet måste vi av energiförsörjningsskäl och
med hänsyn till omvärlden - de globalt begränsade tillgångarna - förr eller
senare ta vara på vårt eget uran. TCO har den uppfattningen att förberedelserna
för brytning mäste starta omgående. Ju längre förberedelseperioden är desto
större är möjlighetema att brytningen kan genomföras med den hänsyn som
arbetsmiQön och naturskyddet kräver. Det kommunala vetot, som kan utgöra ett
hinder för utnytQande av lokala fyndigheter av riksintresse, måste som tidigare
påpekats modifieras med hänsyn till allmänintressen av rikskaraktär.
Kommissionens förslag stöds utöver redovisade yttranden av
SSI, domänverket, länsstyrelserna i Skaraborgs och Västerbottens län, IVA, AB
Asea-Atom, LO, Oskarshamnsverkets Kraftgrupp AB, Stockholms handelskammare och
Sveriges civilingenjörsförbund CF-STF.
Några remissinstanser tar särskilt upp skifferbrytningens
inverkan på miQön. Lantbruksstyrelsen framhåller sålunda:
Innan en eventuell skifferbrytning i stor skala startas
krävs enligt lanlbruksstyrelsens mening en lokaliseringsprövning där tänkbara
alternativ
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 166
ställs mot varandra. Enligt de inventeringar som utförts
av lantbruksnämnderna i samband med industriverkets nyligen slutförda
alunskifferutred-ning syns de minsta konfliktema med jorbruket uppstå vid en
eventuell brytning vid randen av Qällkedjan i Jämtland och Västerbotten.
Ett villkor för skifferbrytning på jordbruksmark bör
enligt lantbruksstyrelsens uppfattning vara en godkänd plan för
efterbehandling av dagbrotts-områdena. Någon väl utvecklad teknik för
rekultivering av sådan mark finns inte för närvarande men viss
försöksverksamhet pågår.
Även statens naturvårdsverk tar upp denna fråga i sitt
yttrande och anför;
Vid skifferutvinning har bevarandeintressena (naturvården,
friluftslivet och kulturminnesvården) flera områden av riksintresse att bevaka.
Naturvårdsverket anser att eventuell utvinning skall ske på ett miQömässigt
acceptabelt sätt. Verkei vill peka på vikten av att miljövårdskraven, bl. a.
landskapsgestaltningen, beaktas i ett tidigt skede. Med hänsyn till de svenska
skifferområdenas naturvärden måste en skifferutvinning begränsas i Skåne,
Öland, Västgötabergen och Östgötaslätten. En fullständigare inventering av
tillgångarna och deras naturvärden än vad som f. n. finns tillgänglig bör ge
bättre underlag för bedömning av skyddsintressena.
Enligt koncessionsnämnden för miljöskydd torde med en
utvecklad kärnkraft i Sverige en exploatering av urantillgångarna vara
oundviklig. MiQökonsekvenserna av en sådan exploatering anses vara svåröverskådliga
redan vid de enligt nämnden relativt begränsade projekt om brytning av 6 resp.
1 miQ. ton skiffer per år som hittills har varit aktuella.
Även statens planverk tar upp skifferbrytningens
miQökonsekvenser. Enligt verket är sådan brytning förknippad med svåra mark-
och miljökonsekvenser men samtidigt kan en utvinnings- och
vidareförädUngsverksam-het ge positiva sysselsättningseffekter i områden med
svag eller vikande sysselsättning. Enligt verket bör därför skiffer bli föremål
för en speciell utredning, vars syfte är att klarlägga vilka områden som från
samhällelig synpunkt ger minst skadeverkningar och samtidigt goda
sysselsättningseffekter vid en eventuell utvinning.
Enligt LRF skall ingen skifferbrytning få ske i
jordbruksbygder.
Flera miQöorganisalioner ställer sig avvisande till
kommissionens förslag. FäUblologerna anser således att tungmetallerna måste
anses som begränsande för alunskifferbrytningen och därmed också för en
kärnkraftutbyggnad i Sverige. Att bygga upp ett energisystem som kan leda till
en panikartad snabbutbyggnad av urangruvor anser organisationen vara
oförsvarligt. Även Miljövärnet för Västsverige släller sig avvisande till
uranbrytning.
Enligt Skövde miljöforum är uranbrytningens miQörisker av
främst tre slag, nämligen dels den landskapsomvandling som sker lill föQd av de
stora massor som måste hanteras, dels förorening av vatten och luft i samband
med utvinningsprocessen och genom vittring av uranbrytningens avfall,
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 167
dels
också radiologiska risker genom avfallets innehåll av radioaktiva ämnen. Enligt
organisationen är dessa miQörisker av sådan art att utvinning av uran ur
skiffer i Sverige är omöjlig.
När
det gäller hantenng av utbränt kärnbränsle framhåller kommissionen att det
pågår ett omfattande utvecklingsarbete inom landet och ett stort
internationellt utvärderingsarbete (INFCE). I avvaktan på att detta blir klart
bör enligt kommissionen definitiva val rörande metoder för slutförvaring inte
göras.
Kommissionen
föreslår bl.a. mot denna bakgrund att ett centralt lager för mellanförvaring av
utbränt kämbränsle uppförs för att kunna tas i drift under något av de första
åren på 1980-talet.
Förslaget
stöds av remissinstanserna, däribland SSI, SIND, SKI, programrådet för
radioaktivt avfaU, IVA, Oskarshamnsverkets Kraftgrupp AB och Svensk
Kärnbränsleförsörjning AB.
Kommissionen
föreslår vidare att anläggningar för övriga verksamheter inom
kärnbränslegången, exempelvis för anrikning eller upparbetning f n. inte bör
uppföras i Sverige.
Förslaget
delas i stort av remissinstanserna även om flera av dem inte vill på sikt
utesluta att sådana anläggningar byggs.
Kommissionens
energialternativ C bör enligt allmänna pensionsfonden läggas till grund för
statsmakternas beslut rörande energiförsöijningen. I samband härmed anförs att
detta alternativ ger framtida handlingsfrihet att satsa på en inhemsk
kärncykel, vilket anges kunna bli nödvändigt för att klara ett nationellt
försörjningsprogram.
SSI
stöder förslaget att anläggningar för upparbetning f n. inte bör uppföras i
Sverige, då sådana anläggningar är mycket komplicerade och kräver mycket
långtgående strålskyddsåtgärder.
Som
tidigare har redovisats anser ÖEF det vara fördelaktigt från försörjningsberedskapssynpunkt
om anrikning av uran skedde i Sverige.
Programrådet
för radioaktivt avfaU ansluter sig till förslaget att en
upparbetningsanläggning f. n. inte byggs. Rådet anser dock att frågan bör
studeras fortlöpande och den intemationella utvecklingen föQas.
I
frågan om byggandet av en svensk anrikningsanläggning anför länsstyrelsen i
Västmanlands län föQande:
Det
finns för närvarande inga starka motiv för en svensk anrikningsanläggning.
Flera nya anläggningar kommer i gång i världen under 80-talet och någon
kapacitetsbrist behöver under det närmaste årtiondet ej befaras. Sverige har
dessutom långtidskontrakt med utländska anrikningsanläggningar som väl täcker
behovet. Men situationen kan dock relativt snabbt ändras. Sverige bör därför
som en beredskapsåtgärd förbereda planeringen för en svensk
anrikningsanläggning.
Liknande
synpunkter framförs även av AB Asea-Atom, som i sitt yttrande anför:
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1.1 Industridepartementet 168
EK
anser, att underlag saknas för anskaffning av en svensk anriknings-anläggning.
Asea-Atom anser också att beslut i denna fräga kan anstå under de närmaste
åren, eftersom ett stort intemationeUt kapacitetsöverskott kommer att finnas
under 80-talet.
Emellertid
kan det visa sig värdefuUt att anskaffa inhemsk anrikningskapacitet för drift
någon gång i början av 90-talet. Med aktueUa teknologier (centrifugering, ev.
laser) är det svenska kärnkraftprogrammet fiillt tillräckligt för att ge
underlag för en ekonomisk anläggningsstorlek.
Ett
tänkbart alternativ till en inhemsk anläggning kan vara svenskt delägarskap i
en intemationellt kontrollerad större anläggning, förutsatt att en sådan kan
uppfylla delägarländernas krav på tillförselsäkerhet och teknologisk status.
Enligt
CDL kan en begränsad ytterligare utbyggnad av kärnkraft ske utan en inhemsk
kärnbränslecykel med utnyttjande av importerat uran samt utländsk anrikning och
upparbetning. Bolaget framhåller vidare:
Otvivelaktigt
ligger dock stora fördelar i en inhemsk hantering av alla leden i
kämbränslecykeln - uranbrytning, anrikning, upparbetning och slutlagring. Man
uppnår således en hög självförsörjningsgrad och verksamheten bör positivt
kunna bidra ttll landets industriella utveckUng. Frågan är emellertid komplex
och bör utredas ytterligare så att ett samlat och genomarbetat förslag kan
framläggas.
Näringslivets
energidelegation anser också att anrikning och upparbetning inom landet skall
utredas. Dessutom anser delegationen att en sådan utredning liksom planering
skall ske med förtur under beaktande av möjligheterna liU internationell
samverkan.
En
inhemsk anrikningsanläggning skulle enligt Svensk Kärnbränsleförsörjning AB ge
ökad försörjningstrygghet och viss svensk insats inom området kunde vara
motiverad. Vad gäller uppförande av en upparbetningsanläggning delar bolaget
kommissionens uppfattning men anser att utvecklingen successivt bör föQas och
handlingsfriheten bibehållas. Vidare anges atl en i framtiden lill Sverige
förlagd upparbetningsanläggning skulle ge vissa fördelar, såsom minskat
transportbehov samt bidrag till sysselsättning och kvalificerad
industriverksamhet.
Utöver
vad redovisade yttranden framhåller stöds kommissionens förslag av SIND, IVA
och LRF.
2.3.3.5
Torv
Vårt
lands stora torvtillgångar bör på sikt kunna ge viktiga bidrag tiU
energiförsörjningen, framhåller kommissionen. En förutsättning härför anges
vara att detta kan ske utan alltför stora miQöskador.
Mol
denna bakgrund föreslår kommissionen att markresurser lämpliga för
torvutvinning och senare odling av biomassa kartläggs. En satsning på
utveckling av torvteknik och torvförädling för framtida tillämpningar före-
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 169
slås bli genomförd. Samtidigt bör redan etablerad teknik
utnyttjas för att starta en torvindustri för energiutvinning. Sålunda bör
enligt kommissionen några värme- eller kraftvärmeanläggningar uppföras som
använder torv. Vidare föreslås att initiativ tas för att genom organisatoriska
åtgärder förbereda produktion, förädUng och handel med torv.
Förslagen fär i stort stöd av remissinstanserna men flera
av dessa ställer sig tveksamma eller avvisande till att nu slorskaligt satsa på
torv som bränsle.
Vad gäUer torvutvinningens miQöeffekter anser SMHI, att de
hydrologiska effekterna av dräneringen av torvmark och framtida torvtäkt är
ofullständigt utredda. Det är därför enligt institutet angeläget, att studier
kommer igång i syfte att klarlägga inverkan på såväl vattenomsättning som
vattenkvalitet. Med tanke på att sådana studier kräver mätserier under
opåverkade perioder, anses det vidare angeläget att mätningar inleds på ett
tidigt stadium.
Inom jordbruket sker markavvattning med syfte att
åstadkomma en vattenhushållning som är lämplig för växtodlingen. Extrema
åtgärder som kan störa de naturliga vattenregulatorernas funktion bör därför
enligt lantbruksstyrelsen vidtagas med största försiktighet. Styrelsen vill
därför i likhet med SMHI framhålla betydelsen av att grand- och vattenförhållanden
inom ett täktområde och dess omgivning noggrant studeras innan exploatering för
torvtäkt sker. Energiutvinning ur torv kan ge sysselsätt-ningstiUfällen i
glesbygdsområden där de areella näringama har gått tillbaka framhåller
styrelsen vidare, varför torvbrytning kan bli ett komplement till
regionalpoljtiskt motiverade statliga insatser i glesbygderna, bl. a. inom
jordbrukspolitikens ram.
Även statens naturvårdsverk och statens planverk
framhåller att osäkerheten är stor om bl. a. de hydrologiska förändringarna
vid torvutvinning. Naturvårdsverket har i uppdrag att inventera landets
våtmarker. Denna utredning anser verket kunna utgöra en god kunskapskälla för
vilka lorvmarker som bör undantas för exploatering.
Enligt institutet för vatten- och luftvårdsforskning
förefaller en större satsning på torv än kommissionen räknar med i sina
energialternativ vara motiverad från miljömässig synpunkt. Moderna metoder för
torvutvinning och det faktum alt torven är en nationell resurs borde enligt
institutet vara väsentliga faktorer i bedömningen.
Nämnden för skogsteknisk forskning delar uppfattningen att
det finns stora inhemska energiresurser i form av torv. Möjligheterna att inom
en snar framtid kunna utnytQa dessa tillgångar i stor skala bör dock enligt
nämnden inte överskattas. Nämnden anför vidare i sitt yttrande:
Torvmarkernas lolala omfattning och kvalitet är idag föga
känd, varför en ingående kartläggning är nödvändig. Vissa delar av denna areal
blir troligen aktuella för virkesproduktion, i första hand de redan trädbevuxna
torvmarkerna. Vidare finns många svårigheter att övervinna när det gäller
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1.1 Industridepartementet 170
UtnytQandet.
Belägenhet, upptagningsmetoder, transportfrågor m.m. gör att stora insatser
fordras av både forskning och utveckling för att inom överskådlig framtid kunna
utnytQa torven som energikälla. Ägarstrukturen ställer även stora krav på
organisatoriska lösningar. Ett utnytQande enligt de prognoser som
energikommissionen upprättat medför även stora ingrepp i naturen, varför en
forskning kring de ekologiska faktorerna även blir nödvändig.
ÖEF
anser det angeläget att det etableras en marknad för bl. a. torv och anför med
anledning härav föQande;
Mol
denna bakgrund kan erinras om pågående utredningar rörande bl. a. torveldning i
värmeverk. De resultat som dessa utredningar visat tyder på att medvetna
insatser från samhällets sida kommer att krävas för att förverkliga en vidare
utveckling mot andra energislag än oQa. Konkreta program med kvantitativa mål
och en fastlagd tidplan är sannoUkt nödvändiga, liksom ekonomiskt stöd i olika
former, exempelvis prisgarantier från samhäUets sida. Detta gäller såväl torv
som alla de nya energislagen. Bestämmelser och/eller regleringar som resulterar
i användning av de alternativa energislagen kan ocksä komma att behövas. I
annat fall kan det dröja länge innan en fungerande marknad kommer till stånd.
Kommissionen har inte lagt fram några konkreta förslag härom, vilket hade
varit önskvärt.
1 detta sammanhang vill
överstyrelsen nämna att de prisaniaganden som kommissionen har gjort
beträffande torv ligger betydligt under de priser som offererats av potentiella
torvproducenter i de projekt som överstyrelsen f n. studerar. Om sistnämnda
priser skulle gälla för torvanvändning i den skala som kommissionen angett,
15-20 TWh, skulle årskostnaden för energiförsörjningen år 1990 ligga ca 800
miQ. kr. över vad kommissionen beräknat.
Det
är enligt SIND angeläget att någon eller ett fåtal torveldade anläggningar
kommer till stånd för att bygga upp kompetens på området och få ett säkrare
underlag för kostnadsbedömningar.
Därutöver
är enligt verket en närmare kartläggning önskvärd av värdet ur
försörjningstrygghetssynpunkt av en större satsning på torv och kostnaderna
för denna samt en bedömning om denna är rimlig i förhållande till andra
beredskapsmotiverade åtgärder. Därefter kan en bättre bedömning göras av
rimli-heten i en stor torvsatsning anför verket vidare.
En
rationell försöksverksamhet förutsätter dock enligt verket en väsentligt
förbättrad samordning mellan såväl tiUstånds- och bidragsmyndigheter som mellan
tänkbara torvförbrukare och bearbetare, inte minsl inom den statliga företagssektorn.
Verket
vill vidare understryka vikten av att en inventering av landets torvtillgångar
snarast påbörjas. En sådan inventering torde kunna börja med en sammanställning
och utvärdering av bl. a. vid SGU befintligt malerial.
Kommissionens
enligt verket reservationslösa förslag att starta torvin-
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 171
dustrt' för energiutvinning och uppföra några värme- eller
kraftvärmeanläggningar som använder torv avstyrks med hänsyn till att beslutsunderlaget
ännu är för osäkert för ett sådant beslut.
Huvudparten av landets torvtillgångar återfinns inom
glesbygdskommuner i Norrlands och Svealands inland framhåller domänverket. Med
hänsyn till råvarans lokaUsering och dessa områdens speciella problem ur bl. a.
sysselsättningssynpunkt föreslår verket en närmare undersökning av
möjligheterna för lokal förädling av torven. En förädling av torven till gas
eller elkraft samt torveldning i mindre skala anpassad till bebyggelsekoncentrationen
i berörda kommuner borde vidare prövas. Mot bedömningen av
bränsletorvproduktionens totala potential har verket ingen erinran men anser
däremot att bedömningen att redan år 1990 kunna producera 1520 TWh inte är
realistisk mot bakgrand av att de första fuUskaleförsöken knappast kan vara i
drift förrän under första hälften av 1980-talet. De organisatoriska åtgärder
som är erforderliga under ett introduktionsskede torde enligt verket enklast
lösas i samarbete med större markägare. Verket är med markinnehav och
organisation representerat över hela landet och borde därför ha specieUa
möjligheter att medverka framhålls det vidare.
Flera länsstyrelser tar upp frågan om torvanvändning.
Sålunda menar länsstyrelsen i Jönköpings län att ingående undersökningar måste
göras innan torvens utnyttjande i stort för energiändamål kan bedömas. Länsstyrelsen
anser vidare att hanterandet av torvfrågan är splittrat på en rad olika
statliga organ vilket är orationelit och medför tveksamhet hos kommuner och
andra intressenter. Bättre samordning av utredningsverksamheten anses önskvärd.
Länsstyrelsen ifrågasätter om inte ett särskilt centralt organ med vidsträckta
befogenheter bör tillsättas för en sådan samordning.
Torv är i praktiken alt betrakta som en icke förnybar
energikälla. Med hänsyn härttll samt då täktverksamhet medför bestående
förändringar på naturmiQön och förbränning av torv ger upphov till
luftföroreningar, anser länsstyrelsen i Kronobergs län att torvtillgångarna i
första hand bör finnas kvar som en reserv med möjlighet att utnytQas i ett från
energisynpunkt kritiskt läge. Länsstyrelsen delar dock kommiäsionens
uppfattning att markresurser lämpliga för torvutvinning och eventuell senare
odling av biomassa bör kartläggas, liksom att en satsning på utveckling av
torvteknik och torvförädling för framttda tillämpningar bör genomföras.
Liknande synpunkter framförs även av länsstyrelserna i
Värmlands och Västmanlands län, medan länsstyrelserna i Jämtlands och
Norrbottens län förordar snara insaiser för lorvutnytQande.
Torven utgör en stor energilillgång och kan bli av stort
värde i framtiden för utvinning av flytande bränsle för förbränningsmotorer
framhåller AB Asea-Atom. Tekniken att använda torv som energiråvara är
etablerad utomlands och kan enligt bolaget tämligen enkelt överföras till
svenska förhållanden. Kommissionens förslag att fortsätta utvecklingsarbetet
med sikte på användning för främst Qärrvärmeändamål i orter med gynnsam
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 172
belägenhet
i förhållande till fyndighetema förefaller bolaget välmotiverat. Därutöver
anses alt verksamhet bör startas med sikte på att närmare klargöra torvens
förutsättningar som bas för tillverkning av syntetiska bränslen. Gasutvinning
ur torv med mikrobiologiska metoder föreslås även studeras.
Av
landets stora lorvmarker måste enligt LRF betydande arealer undantas från
exploatering med avseende på att hänsyn måste tas till vattenbalans, djuriivet
saml andra ekologiska och miQömässiga faktorer. Förbundet anser trots detta
atl omfattande försök med torveldning av kraftvärmeverk och liknande
anläggningar bör genomföras. Vidare är det enligt förbundet väsentligt att
möjligheterna undersöks att använda torv som råvara för produktton av metanol
och olika kemiska produkter.
Även
Statsföretag AB stöder förslaget om atl använda torv för energiändamål.
Bolaget anför i sitt yttrande:
På
torvsidan finns för hela kedjan från mossa lill energi fullgod leknik som om
ekonomiska citament skapas möjliggör omedelbar start av fullska-leprojekt. På
flera håll bl.a. inom Statsföretagsgruppen pågår utveckling av
torvavvattningsmetoder, som förhoppningsvis kommer alt leda till att tekniken
och förutsättningarna i övrig: förbättras. Det bör därför på sikt finnas goda
utsikter att på godtagbart ekonomiskt sätt producera energi ur torv, dock under
förutsättning att nuvarande kostnadsmässiga konkurrensunderläge i förhållande
ttll oQa undanröjs.
Eldning
med torv men även med andra fasta bränslen måste enligt Svenska
värmeverksföreningen påbörjas omedelbart på ett antal orter, så att
erfarenheter och kunskaper vinnes, innan en övergång i större skala blir
nödvändig. Föreningen och flera medlemsverk är beredda atl delta och
understödja sådan försöksverksamhet.
Stockholms
handelskammare anser däremot att ett utnytQande av torv bör inskränkas till
kristider. Sveriges civilingenjörsförbund CF-STF, som stöder kommissionens
förslag, anser att vid en eventuell framtida internationell energikris kommer
inhemsk energiuivinning ur torv att få stor betydelse. Del är därför enligt förbundet
viktigt atl torvtekniken utvecklas och hålls i drifl på lång sikt, om än i
måttlig skala, för att upprätthålla och vidareulveckla kompetensen.
Även
TCO lar upp beredskapsfrågan. Organisationen framhåller sålunda i sitt
yttrande;
Det
är tveksamt om en inveslering i torveldade elverk är försvarbar annat än av
rena beredskapsskäl. Eldning av torv för uppvärmningsändamål förefaller mer
realistisk med hänsyn till investeringsnivån. Torven har obegränsad lagringslid
i naturiigi tillstånd. Den bör därför sparas och UtnytQas som en resurs vid
avspärrning eller annan oförutsebar energibrist.
Den
rikliga förekomsten av torv motiverar enligt TCO;s mening atl det pågående
forskningsprogrammet för torv fullföQs.
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 173
Kommissionens förslag angående torv biträds utöver vad som
har redovisals av Sveriges lantbruksuniversitet, NE, CDL, Motormännens riksförbund
och Svenska kommunförbundet.
En mera tveksam om än inte hell avvisande inställning lill
kommissionens förslag intar Fältbiologerna. Föreningen framhåller att på de
platser där torvutvinning påbörjas i större skala kommer naturmiQön att
förändras radikalt. En torvutvinning av den storlek kommissionen räknar med i
sina energialternativ är vidare enligt föreningen att beteckna som ett dråpslag
mot de svenska våtmarkerna samt kan även ifrågasättas från beredskapssynpunkt.
Föreningen fördömer inte torvutvinning generellt.
Tillgångarna av torv anges varje år växa med en storlek som molsvarar ca 1,4
TWh. Ett torvut-tag runt denna siffra kan enligt föreningen vara acceptabelt,
under förutsättning att stor hänsyn tas till de lokala förhållandena där
brytning skall ske. Under en kort övergångsperiod kan även ett torvultag utöver
tillväxtsiffran diskuteras anför föreningen vidare. När det gäller kommissionens
förslag om kartläggning av landets torvtillgångar, utveckling av torvteknik och
torvförädling samt försöksverksamhet motsätter sig dock inle föreningen dessa.
Då Svenska naturskyddsföreningen anser det vara olämpligt
att basera ett energiförsörjningssyslem på lagrad energi anser föreningen det
fel att satsa resurser och vidta andra ålgärder beträffande bl. a. torv.
Äv hänsyn till våtmarkernas betydelse från miQösynpunkt
ställer sig Moderata ungdomsförbundet i Västerbottens län helt avvisande till
torvutnyttjande.
2.3.3.6 Bränslen från biomassa
När det gäller bränslen från biomassa konstaterar
kommissionen atl skogsindustrins lutar och avfall redan ger avsevärda
energibidrag men att de inte bedöms kunna ge ytterligare nämnvärda tillskott.
Däremot har enligt kommissionen ett ökat tillvaratagande av skogsavfall,
lövved, sly, halm, vass m. m. stor betydelse.
Kommissionen föreslår mot bakgrund härav att insatser av
främsi organisatorisk art bör initieras av statsmakterna och genomföras i
samarbete med skogsindustrin, skogsägare, jordbrukare, kommuner och
industriföretag. Vidare bör utvecklingen av förbränningsteknik bedrivas.
Förslagen stöds av remissinstanserna.
Skogsstyrelsen framhåller atl del redan i dag i stor
utsträckning finns ell tillämpbart tekniskt kunnande som gör det möjligt alt i
ökad omfattning använda ved som bränsle, och teknik för förbränning som finns
fungerar men kan utvecklas ytterligare. Vad som enligt styrelsen skiljer
utnyttjandet av skogsavfallet i framtiden från hittillsvarande förhållanden är
bl. a. skalan i insamlingen av bränslet. Slyrelsen anför vidare i sill
yttrande:
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 174
De förutsättningar som nu gäller för tillvaratagande kan
förbättras t. ex. genom effektivare avverkning genom vilken man bättre kan ta
till vara det skogsavfall som nu lämnas kvar i skogen. Förutom att ge ett
betydelsefullt tillskott till energitillförseln skuUe en sådan utveckling kunna
öka tillgången på råvara för skogsindustrin. Skogsstyrelsen anser dock inte
att det är möjUgt att på detta sätt uppnå ett så stort tillskott till
energitillförseln som energikommissionens alternativ A och B förutsätter.
Energikommissionen har i sina alternativ underlåtit att ta
hänsyn till vissa möjligheter till produktion av energi som tillväxten i skogen
medger. Skogsutredningen har i sitt slutbetänkande visat att vi har en
lövskogsproduktion som är väsentligt större än som efterfrågas av
skogsindustrin. Skogsutredningen har också pekat på behovet att minska
lövinslaget för att fä till stånd en ökad total skogsproduktion. I dag finns
det ett betydande förråd av lövskog som direkt skulle kunna utnyttjas för
energiändamål men som ej kan räknas med i en långsiktig energibalans. Genom att
varaktigt använda lövträd av grövre dimensioner än vad som faller vid röjning
till energiproduktion kan man förutom bidraget till energitillförseln förbättra
produktionen i skogen av industriellt användbart virke. Det är därför
skogsstyrelsens uppfattning att även betydande kvanttteter lövvirke bör räknas
som en potentiell energikälla.
Stor osäkerhet präglar enligt statens naturvårdsverk
uppskattningarna av utsläpp av polyaromatiska kolväten från förbränning av
biomassa och bedömningarna av möjligheterna att minska utsläppen. Verket kan
med hänsyn till detta inte förorda att en stor satsning görs på biomassa under
de närmaste åren. I stället föreslås att ytterligare forskningsinsatser
initieras för att ta fram teknik som kan begränsa dessa utsläpp.
Förutsättningarna för energiodling inom jordbruket bör
enligt Sveriges lantbruksuniversitet närmare utredas. Detta gäller både
halmanvändning och satsning på speciella energigrödor, t. ex. hampa och
rotfrukter. Enligt universitetet måste härvid såväl tekniska som
organisatoriska problem lösas. Det kan därför vara lämpligt att genomföra
försök med regional organisation för odling, insamling och förbränning av olika
energivaror, anför universitetet vidare.
Universitetet understryker att i anslutning till de
angivna försöken de samhälls- och företagsekonomiska konsekvenserna noggrant
bedöms. Utan en kontinuerlig uppföQning kan annars utvecklingsarbetet enligt
universitetet lätt komma in på icke fruktbara vägar.
Kommissionen
tar i sitt betänkande inte med metangasproduktion från gödsel och
jordbruksavfall. Totah sett kan dock enligt Jordbrukstekniska institutet
metanproduktion från gödsel ge ett tillskott till energiförsörjningen år 1990.
Institutet liksom statens råd för skogs- och Jordbruksforskning framhåller
också möjligheterna att nyttja halm för energiändamål. Lantbruksstyrelsen är
dock mera tveksam därtill.
En föratsättning för att stora forsknings- och
utvecklingsinsatser skall vara motiverade när det gäller biomassa är enligt
nämnden för skogs-tekniskt forskning, att det system som avses utvecklas skall
kunna utnytt-
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 175
jas
under lång tid. En satsning på konventionell skogsproduklion, som kan UtnytQas
alternativt som råvara för skogsindustri och energiproduktion, är därför enligt
nämnden en mindre riskfylld satsning än en produktion för definierat ändamål.
I
vilken utsträckning skogsavfall såsom stubbar, röjningsvirke och avverkningsavfall
kommer att utnyttjas industriellt blir enligt nämnden främst beroende av de
ekonomiska förhållanden under vilka skogsindustrin i framtiden kommer att
arbeta. Nämnden anför vidare;
Som
råvara för energiproduktion blir avfallsvirket inte lika dyrt att framställa.
Skälet härtill är främst att bark, kvistar och barr har ett värde som bränsle
men ej som industriråvara, varigenom hanteringen förbilligas och avverknings-
och transportkostnader kan slås ut på en större kvantitet. Trots detta blir
kostnaden betydande. Ävfallsvirket är speciellt känsligt för långa transporter
till följd av den låga fastmassan. I första hand torde därför avfallsvirket
kunna konkurrera med andra bränslen i små och spridda anläggningar, till vilka
transportavstånden är små. Ett flertal ekonomiska och organisatoriska problem
återstår att lösa, innan avfallsvirket kommer att kunna ekonomiskt utnytQas i
stora, centrala anläggningar -typ värmecentraler i tätorter. De största
förutsättningarna att utnytQa avfallsvirket för energiproduktion torde finnas
vid skogsindustrierna, där lämpliga pannor för förbränning av bark och annat
virkesavfall ofta redan finns. Möjlighet kan även ibland föreligga att samordna
transporter av avfallsvirket med annat virke, varigenom transportkostnaden kan
sänkas. Ytterst blir emellertid avfallsvirkets roll som energikälla en fråga om
kostnaden för de alternativa energikällor som kommer att stå till buds. Nämnden
har emellertid den uppfattningen att skogsavfall kan bli ett värdefullt
tillskott till landets energiförsörjning och anser det därför angeläget att
den FoU-verksamhet som påbörjats i nämndens för energiproduktionsforskning
regi fullföQs.
I
denna fråga anför NE i sitt yttrande;
En
snar och omfattande introduktion av biobränslen kräver garantier och ekonomiskt
stöd för både investering och drift för engagerade företag i initialskedet. NE
studerar för närvarande föratsättningarna för bildandet av regionala
biobränslebolag i Västerbottens län och delar av Uppland samt planerar
motsvarande studier i Jönköpings län. Sådana bolag skulle i regioner (län) med
en gynnsam kombination av råvarutillgång (torv, organiskt avfall, skogsavfall,
mark för ev. energiskogsbruk) och avsättning ttll industrier, övriga byggnader
samt kraftvärmeproduktion få uppgiften att köpa, lagra och säQa biobränslen.
Härigenom skulle problemen med skillnader i produktions- resp.
konsumtionstider och volymer kunna lösas. Kvalitetskrav och tillförlitlighet i
bränsleleveranser skulle kunna tillgodoses. Enligt NE:s mening är bildandet av
regionala bränslebolag en lovande utvecklingsmöjlighet.
Även
domänverket tar upp frågorna rörande skogsavfallets altemativa användning och
möjligheterna till organisatoriska insatser. Verket framhåller föQande;
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 176
Beträffande konfliktrisker mellan energisektorn och
skogsindustrin om tillgänglig biomassaproduktion bör enligt domänverkets
uppfattning ingendera användningen ges en förhandsintecknad rätt till tidigare
inte utnyttjad produktion. Det innebär att energisektorn även kan komma att
överta biomassa som massafabrikerna hitintills betraktat som en framtida
råvaru-reserv.
Mol bakgrund av vad ovan sagts vill domänverket betona
vikten av att ytteriigare tekniska och ekonomiska studier skyndsamt genomföres
för de skilda skogsråvarornas tillvaratagande, transport och användning. Därigenom
kan den ekonomiska bilden klarläggas och skapas underlag för organisatoriska
överväganden.
För nuvarande skogsbruk finns för varje ägarform en
fungerande organisation. Den kan lätt kompletteras för att svara även för energiråvarans
odling, skörd, transport och leverans både biomasa och torv. Inledningsvis
torde de största markägarna, bl. a. domänverket, ha bästa förutsättningar för
en på antytt sätt utvidgad verksamhet. Därigenom skulle erforderliga
organisatoriska insatser förenklas.
LRF anser att huvuddelen av den totala skogstillgången
även framöver kommer att användas för förädling till sågvaror, pappersmassa och
skivor. Däremot bör enligt förbundel en stor del av det skogsavfaU som i dag
lämnas kvar i skogen kunna utnytQas för energiändamål. Om inte tekniska
lösningar snart kommer fram, som medger bättre ekonomi på hanteringen av
lövvirket, bör enligt förbundet även en stor del av detta kunna betraktas som
energiråvara. Vidare framhåller förbundet att om biomassa inte skall få annat
än lokal betydelse måste insatser av organisatorisk art göras.
Kommissionens framhållande av biomassans betydelse delas
även av Miljöförbundet och Jordens vänner. I sitt gemensamma yttrande framhåller
de båda organisationerna:
För att förverkliga ett Sverige byggt på flödande
energikällor behövs stora mängder med s. k. biomassa. Det finns många
möjligheter att ta till vara biomassa. En viktig resurs är del skogsavfall som
varje år kvarlämnas vid avverkning. Detta representerar ett stort energivärde
medan problemen är framför allt insamlandet av detta material. Stora resurser
måste därför läggas på att på ett så miQöriktigt sätt som möjligt samla in
skogsavfall. Jordbruksavfall representerar en annan icke oansenlig resurs,
framför allt efter jäsning då gödslingsförmågan i avfallet inte går förlorad.
För att bedöma skogamas roU i landets framtida
energiförsörjning finns det enligt Statsföretag AB anledning att spekulera över
hur betalningsförmågan hos energiproducenter resp. skogsindustri kommer att
utvecklas. Bolaget anför;
Det är härvid värt att notera, att det egentligen inte
finns speciellt starka skäl som talar för att prisbildningen på skogsprodukter
kommer att avvika markanl från den allmänna prisbildningen på världsmarknaden.
Spekulerar man på samma sätt beträffande prisbildningen på främst oQa, men även
kol, finns det däremot mycket starka skäl som talar för en starkt stigande
prisutveckling i förhållande tiU den allmänna prisbildningen.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 177
Energiproducenterna
kan således om här fört resonemang är riktigt, förväntas fä en i förhållande
till skogsindustrin successivt starkare betalningsförmåga, vilket leder till
att gränsdragningen mellan energived och industrived successivt kommer att
förskjutas och en ökande del av vår skogsproduktion blir tillgänglig för
energiproduktion. Möjligheten av en sådan utveckUng synes inte ha beaktats av
kommissionen, vilket i sin lur lett tiU att våra skogars roU i vår framtida
energiförsörjning enligt vår uppfattning troligen underskattas. Detta bör
enligt Statsföretags uppfattning beaktas, då man bedömer angelägenheten av att
satsa ekonomiska resurser på att snabbt få igång energiproduktion baserad på
bl. a. ved.
Sveriges
civilingenjörsförbund CF-STF tillstyrker kommissionens förslag att nu
tiUgänglig biomassa effektivt tas till vara, bl.a. inom industrin och i
kommunala värmeverk. Företagens eventuella merkostnader för detta bör dock
enligt förbundet uppmärksammas och kompenseras av statsmaktema, om denna form
av energiutvinning är samhällsekonomiskt och på sikt också företagsekonomiskt
motiverad. Ett övergripande mål bör vidare vara att totalt sett minimera
avfallet från alla verksamheter varför när fibervärdet har tillvaratagits i
optimal omfattning man får räkna med att energiutvinning ur avfallsprodukten
blir en verksamhet med begränsad omfattning. Förbundet stöder även
kommissionens förslag till fortsatta forsknings- och utvecklingsinsatser inom
bl. a. förbränningsteknik för biomassa.
Intensivodlad
energiskog kan på lång sikt enligt kommissionen ge avsevärda energibidrag.
Flera förutsättningar måste dock uppfyllas innan detla skulle kunna genomföras.
De
miQömässiga och ekologiska konsekvenserna av odling av energiskog måste
sålunda enligt kommissionen bättre belysas och utvärderas. Härför anges att det
krävs att ett flerårigt forsknings- och utvecklingsprogram genomförs.
Extensiva odlingar av energiskog, huvudsakligen för lokal förbrakning, medför
inte samma miQöproblem, men energipotentialen blir dock klart lägre i detta
fall framhåller kommissionen vidare.
Markresurser
för intensivodlad energiskog behöver också inventeras. En konfliktrisk anser
kommissionen föreligga vad gäller skogsindustrin som gör anspråk på liknande
markresurser och avvägningen häremellan blir beroende av de ekonomiska
förutsättningarna.
Vidare
krävs en utveckling av teknik för avverkning och produktion av lämpliga
energibärare och av teknik hos de potentiella användarna. Uppmärksamhet bör
dessutom enligt kommissionen ägnas problem vid transport av skördad energiskog
till omvandlingsanläggningar.
Kommissionen föreslår
atl utredningar om lämplig teknisk och organisatorisk uppbyggnad av system för
energiskogsproduktion och -användning påbörjas. Vidare föreslås att ett
utvecklingsprogram enligt det angivna utvärderas inom fem till tio år för mer
definitiva avgöranden om i vilken omfattning odlad energiskog kan utnytQas för
energiändamål. 12 Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 115. Del 2
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 178
Förslagen
får i stort stöd av remissinstansema.
Vad
gäller energiskogamas vattenbehov tas denna fråga upp av SMHI. Institutet
anför:
Utnyttjandet
av snabbväxande energiskog innebären belastning på vattentillgångarna. Vid planering
och lokalisering av energiskogarna måste hänsyn därför tas dels till
konsekvenserna av en eventuell minskad vattentillgång, dels till ändrad
vattenkvalitet i nedströms belägna områden.
Effekterna
av odling och avverkning av energiskogar på vattenomsättningen och
vattenkvaliteten bör studeras på liknande sätt som vad gäller effekierna av
torvtäkt. Del innebär, att vattenföringsmätningar och val-lenkvalitetsmälningar
bör inledas i ett eller flera lämpliga provområden samt i opåverkade
referensområden. Det är även i detta fall angeläget, all mätprogrammel inleds
med en serie under opåverkade förhållanden.
Enligt
lantbruksstyrelsen kan knappast några mera betydande arealer jordbruksmark
avstås för energiskogsodling inom överskådlig tid. Slyrelsen anför vidare:
Enligt
lantbruksstyrelsens uppfattning är många problem i samband med s.k.
energiskogsodling olösta. Bl.a. är konsekvenserna för jordbruket av en sådan
odling i stor skala dåligt belysta vad gäller bl.a. grund- och
ytvattenförhållanden, lokalklimat samt spridning av växtsjukdomar och
parasiter. Styrelsen delar därför helt kommissionens uppfattning att de
miQömässiga, ekologiska, tekniska och organisatoriska förutsättningarna för
odling av energiskog måsle utredas ytterligare. Även forskning och försöksverksamhet
erfordras.
Skogsstyrelsen
lar i sitt yttrande ingående upp kunskapsläget och problemen med
energiskogsodlingar. Styrelsen framhåller med anledning av kommissionens och
dess expertgrupps för energitillförsel beräkningar följande;
Skogsstyrelsen
kan för sin del inte acceptera några uppgifter om arealproduktionen i
energiskogsodlingar eftersom det ännu inte finns representativa
försöksodlingar som skördas. De av tillförselgruppen angivna produktionssiffrorna
får därför tills vidare betraktas som en förhoppningsfull hypotes. Detsamma
gäller de uppgivna produktionskostnaderna och relativa priserna på energi från
energiskogsodlingar.
Energiskogsodlingar
befinner sig fortfarande på ett mycket tidigt experimentstadium. Utvecklingen
av den tekniska apparaturen för odling och skörd har inte heller kommii
särskilt långl. Övriga länkar i kedjan mellan odling och slulligt
tillgodogörande av energiinnehållet saknas också i stor utsträckning. Del
återstår således mycket utvecklingsarbele också inom teknik- och
distributionsområdena innan man kan ha ett fungerande system för
tillgodogörande av energiskogens avkastning i stor skala. Därför har
förhoppningarna om de praktiska möjligheterna att utnytQa energiskogsodlingar
i stor skala så som de kommit till uttryck i betänkandet karaktär av
önsketänkande.
Mot
bakgrund av nu kända förhållanden anser skogsstyrelsen all ener-
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 179
giskogsodling
knappast kan komma att ge avkastning i en för landets energitillförsel
betydelsefull omfattning förrän tidigast långt in på 1990-talel och då endast
under förutsättning att verksamheten är klart lönsam för markägaren eller styrd
genom tvångsåtgärder.
De
miQömässiga aspekterna på energiskogsodlingar är hittills ofullständigt
belysta. Del är ofullständigt känt hur energiskogen reagerar på angrepp av
djur, insekter och svampar. När det gäller naturvården har energikommissionen
bl. a. bedömt de förnyelsebara energikällorna vara gynnsamma med undantag för
den inverkan intensiv odling av snabbväxande skog kan ha i naturen.
Kommissionen anser att det fordras en ingående forskning och utvärdering under
kommande perioder av de nya energisystemen. Skogsstyrelsen delar denna
uppfattning.
Statens
naturvårdsverk bedömer att betydande markarealer kan utnyttjas för energiskog.
Konkurrensen med andra nylQande intressen bedöms dock kunna bli en starkt
begränsande faktor.
Verket
förutsätter alt en allsidig markanvändningsplanering kommer alt föregå en
eventuell energiskogsodling i stor skala. Verket föreslår därför att en
riksomfattande plan utarbetas över områden, där energiskogar kan komma i fråga
med hänsyn till miQöaspekterna. En samlad vägning av olika
markutnylQandeintressen bör vidare göras, där miQövårdsfrågorna enligt verket
bör inta en central roll.
Intensivodlad
energiskog bedöms behöva gödslas och bekämpningsmedel behöva sättas in mot
parasiter m. m. Naturvårdsverket kan inte acceptera att så sker. En
förutsättning för att energiskogsodling skaU kunna accepteras av verket är att
den sker i en mer extensiv form utan omfattande användning av kemiska
bekämpningsmedel och handelsgödselmedel.
Även
Sveriges tantbruksuniversitet tar upp problemen med gödsling och anför föQande
i sitt yttrande:
För
att energiskog skall kunna ge några väsentliga bidrag ttll energiförsörjningen
fordras en intensiv gödsling. Det bör understrykas att vi i dag inte känner
konsekvenserna för yl- och grundvatten i detta sammanhang. Även om det inte
finns någon anledning att förvänta sig större läckage från energiskogsodling än
frän åkterbrak, innebär det en belastning pä nya områden. Del finns därför
anledning atl inte utveckla energiskogsproduktion i praktisk skala i en
snabbare takt än att miQökonsekvenserna kan bemästras.
Å,r
2000 skulle enligt kommissionen vid maximal satsning 1,25 miQ. ha kunna vara
uppodlade med energiskog. Nämnden för skogsteknisk forskning ställer sig
tvivlande till denna bedömning och anför:
Nämnden
vill erinra om att beräkningarna av produktionen per ha grundar sig på erfarenheter
från ett fåtal försöksodlingar, vilka är anlagda på speciella lokaler och under
gynnsamma förutsättningar. Del är inle möjligl att utifrån dessa resultat göra
slorskaliga beräkningar, som omfattar
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 180
arealer
över 1 miQ. ha. Nämnden delar uppfattningen att det finns förutsättningar för
odling av energiskog på många lokaler, men vill i dagens läge varna för en
alltför optimistisk bedömning av framtidsutsikterna. De ekonomiska kalkyler som
presenterats är mycket osäkra. Energiskogsodling måste ske mycket intensivt och
är därmed arbetskrävande. Vidare måste för avverkning och transport utvecklas
helt nya tekniker, vilka i dag inte finns. Nämnden vill därför framhålla att
innan man satsar på energiskogar i stor skala måste noggrann inventering av
lämpUga odlingslokaler göras. Detta gäller även forskning och utveckUng av
odlingsmetoder av tekniker för tillvaratagande av produktionen.
Energiskogsodlingar
bedöms kunna ske på både nedlagd åkermark och våtmarker. Frågan om
våtmarksutnytQande tas upp av statens råd för skogs- och jordbruksforskning.
Enligt rådet är det tveksamt om våtmarkerna är lämpliga för de snabbväxande
arter som är aktuella, eftersom de kräver mark av god kvalitet.
Även
statens planverk har betänkligheter mot de rnarkanspråk energiskogsodling
StäUer. Verket framhåller föQande:
Inom
ett område med energiskogsbruk har marken begränsad användning för andra
ändamål. Odlingar av mer omfattande slag kommer därför i konflikt med friluftsintressen
och fritidsbebyggelse. Om jordbruksmark inte ska ianspråktas är ett'direkt
konkurrerande intresse traditionell skogsmark. Skogsindustrin har i dag en
produktionskapacitet som överstiger återväxten. Skogsinlressena är därför
inriktade på nyodling. De marker som kan komma i fråga (våtmarker) är i stort
sammanfallande med dem som är av intresse för energiskogsodling. Till detta bör
läggas ekologiska och hydrologiska problem som ännu saknas praktisk erfarenhet
av.
Fältbiologerna
förespråkar en produktion av energiskog som bygger på ett slags växelbrak -
innan ett hygge planteras får en slygeneration växa upp som sedan skördas.
Alternativet är enligt föreningen ur miQösynpunkt klart tilltalande. Ett antal
praktiska problem anses dock återstå att lösa och en intensiv forskning kommer
att krävas.
Vad
gäller den typ av energiskogsodling som kommissionen lägger fram förslag om
anför föreningen föQande:
Mindre
tilltalande, för att inte säga rent förkastligt, ur miQösynpunkt är de
jättelika energiskogsodlingar med främst olika salix-arter, som föreslagils i
debatten. Energiskogar av denna typ kommer atl kräva stora insatser av
handelsgödsel, vilkel ökar riskerna för nilratföroreningar m. m. Vidare skulle
odlingarna lätt kunna angripas av olika skadedjur, vilket skulle motivera olika
kemiska bekämpningsåtgärder, med de miQörisker som detta medför. Energiskogar
kommer vidare ta stora landarealer i anspråk, jordbruksmark och våtmarksområden
har nämnls, båda alltför värdefulla för atl i stor skala användas lill
energiproduktton av detta slag. De estetiska effekterna skulle också bli
tydligt märkbara.
Föreningen
motsätter sig sålunda att intensivodlade energiskogar utnyttjas i
energiförsörjningen men stödjer förslagen om bl. a. ulredningar av
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 181
syslem
förenergiskogsproduklion. Utgångspunkten härvidlag måsle enligt föreningen vara
att naturens långsiktiga produktionsförmåga sätts i första rammef.
LRF
delar kommissionens uppfattning atl de miQömässiga och ekologiska
konsekvenserna av energiskogsodling måste bättre belysas och utvärderas. Detta
kräver enligt förbundet, all ett flerårigt forsknings- och utveckUngsprogram
genomförs. För förbundet är utvecklingen av biosystem för energiproduktion av
stort intresse. Erfarenheterna inom området i form av vedeldning är,
framhåller förbundet, ganska betydande, vilket borde medföra, att det
teknologiska utvecklingssteget inte behöver vara särskilt stort till ett
differentierat biosyslem. Förbundel ser i detta stora utvecklingsmöjligheter,
inte bara på det egentliga energiområdet ulan även för en ökad produktion av
industriprodukter byggda på organiskt material.
Beträffande
kommissionens bedömning av lillgängliga arealer för odling av energiskog
framhåller LRF att beräknad tillgänglighet av nedlagd åkermark är starkt
övervärderad. Förbundet motsätter sig tanken att åkermark överförs från
jordbruksproduktion till produktion av energiskog.
Förbundet
pekar på den stora potentiella produktionsförmåga som finns i kraftledningsgatorna.
Om dessa enligt förbundet kan utnytQas i rationell bränsleproduktion, bör
underlaget kunna öka ytterligare utan att mark som kan användas i annat
sammanhang behöver tas i anspråk.
Erfarenheter
av förädlings-, distributions- och förbränningsteknik behövs framhåller
förbundet. Bl.a. inom vissa skogsägareföreningar finns betydande kunskaper inom
området grönflishantering, vilket torde ligga ganska nära den hantering som
blir aktuell inom energiskogsbruket framhåller förbundel vidare, som därför
ser det som naturligt, atl befintlig kunskap utnyttjas och förutsätter att
forsknings- och utvecklingsverksamheten bedrivs i nära samarbele med berört
näringsliv.
I
frågan om vilken sorts energiskog den vidare satsningen skall avse framhåller
Miljöförbundet och Jordens vänner:
Intensivodlade
energiskogar kan på sikt ge ett slort energibidrag. Problemen är dock många,
t.ex. gödsling, utdikning av våtmarker etc. Vi ställer oss därför avvisande
till den typ av energiskogar som hiltills presenterats. Forskningsinsatser
måste inriktas på hur man skall komma till rätta med problemen, genom t. ex.
gödsling med biologiska metoder.
Vi
vill fästa uppmärksamheten på de extensiva energiskogar som presenteras i
MALTE 1990. Betydande energiresurser kan hämtas från denna typ av slyodling
utan alt de miQömässiga konsekvenserna behöver blir alltför stora. Vi föreslår
därför att delar av de forskningsresurser som avdelas för biomassa läggs på
forskning just kring extensiv odling.
Tveksam
lill odling av energiskogar är TCO, som i sitt yttrande anför;
Enorma
markarealer binds, vars alternativa användning måsle övervägas. Den
erforderiiga gödslingen påverkar vattentäkternas kvalitet, inves-
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 182
teringarna
i skördemaskiner och transportsystem blir höga. På grund av det låga
energiinnehållet per viktenhet torde del knappasl vara möjligt att praktiskt
klara transportema till en större anläggning. Som exempel kan nämnas att om den
projekterade Forsmarksanläggningen i stället skulle ha projekterats för
biomassa ur energiskogar hade transporterna av bränsle enligt beräkningar
uppgått till över tusen ton per timme.
Odling
av energiskogar kan endast försvaras i vissa regioner med speciella
förulsältningar både vad avser odling och konsekvenser av miQöpåverkan. TCO
förordar därför begränsade försök under noggrann kontroll i och för kommande
utvärdering. Ell ökat kunnande om förutsättningarna för energiskogsodling är
viktigt av bl.a. beredskapsskäl.
2.3.3.7
Syntetiska drivmedel
Del
finns enligt kommissionen goda möjligheter att på lång sikt till stor del
basera den framtida drivmedelsförsörjningen på syntetiska drivmedel, såsom
metanol och etanol, tillverkade av inhemska bränsleråvaror. En anläggning för
sådan tillverkning skulle enligt kommissionen kunna vara i drift före
sekelskiftet.
Kommissionen
föreslår därför att forsknings- och utvecklingsarbete genomförs för att finna
en lämplig leknik for förgasning av inhemska biobränslen och eventuellt
skiffer. Halv- och slorskaliga försök och demonstration föreslås göras med
sikte på all i första hand framställa metanol, men biokemiska metoder för
framställning av etanol bör också undersökas såsom komplement eller alternativ.
Vidare
föreslår kommissionen att en inhemsk produktion av syntetiska drivmedel redan
under 1980- och 1990-talen ur kol och högsvavliga restoljor förbereds.
Möjligheter atl importera icke oQebaserade drivmedel och drivmedelskomponenter
bör studeras. Kommissionen föreslår också att insatser görs i syfte att
utveckla en flexibel fastbränsleförgasare användbar för olika bränsleråvaror.
I
såväl frägan om att införa syntetiska drivmedel, t.ex. metanol, som
kommissionens förslag i övrigt inom området får stöd av remissinstanserna.
En
fortsatt intensifierad satsning på åtgärder för att kunna utnyttja metanol som
motorbränsle i stället för dieseloQa och bensin är angelägen av bl. a.
beredskapsskäl framhåller sålunda Överbefälhavaren.
Televerket
anser alt forskning och utveckling för användning av inhemska bränslen bör
intensifieras. Inte minst gäller detta syntetiska drivmedel typ metanol och
etanol. Verket är berett att i viss utsträckning delta i praklisk utprovning av
alternativa fordonsdrivmedel.
Även
statens vägverk stöder kommissionens förslag och anför föQande;
1
ett mera långsiktigt perspektiv på frågan om oQeberoendet måste -som
kommissionen understrukit - möjligheterna att använda alternativa motorbränslen
tillmätas stor betydelse. Det finns förulsältningar för en storskalig
intemationeU metanolförsörjning i framtiden och metanol som
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 183
motorbränsle blir därmed intressant. Svenska
Melanolutveckling AB har emellertid anfört att i det näriiggande perspektivet -
perioden fram till i mitten av 1980-lalet - kan isolerad svensk satsning på
metanol som drivmedel endast motiveras av beredskapsskäl. Man anför vidare att
det ej med säkerhet visats att metanol är det ur alla aspekter för Sveriges del
bästa syntetiska drivmedlet och att därför en jämförande systemanalys av den
framttda drivmedelsförsörjningen med avseende på syntetiska drivmedel snarast
bör göras.
När det gäller alternativa drivmedel måste - som
hushållningsgruppen gjort - uppmärksammas alt det s. k. wide cut bränslet, som
kan erhållas ur petroleum och t.ex. kol. Ett sådant bränsle ställer krav på
vidareutveckling av dagens motorer, men ställer också i utsikt en klart
förbättrad verkningsgrad. Wide cut bränsle framställt ur kol har en total
verkningsgrad som är betydligt högre än den för metanol framställt ur samma
ämne.
För att ett syntetiskt drivmedel skall bii ett reellt
beredskapsalternativ måste en produktionsapparat byggas upp i tid och della
förutsätter en tillräcklig produklionsavsällning under normala förhållanden. I
fallet med metanol är en inblandning i bensin ett sätt att uppfylla denna
förutsättning, men andra alternativ är länkbara.
För att skaffa erfarenhet av metanol som drivmedel bör
samhället understödja att metanol kommer till användning i begränsade
fordonsparker, t.ex. taxi och distributionsfordon.
Energitillförseln till samfärdselsektorn kommer för
närvarande sä gott som uteslutande från petroleumbaserade drivmedel framhåller
transportnämnden. Detta medför en stor sårbarhet vid störningar av
tillförseln. Kommissionens förslag för övergång till syntetiska drivmedel,
främst metanol, är därför enligt nämnden mycket angeläget från beredskapssynpunki.
Med kommissionens mål alt minska oQeberoendet är del
enligt riksrevisionsverket nödvändigt att finna ersättning för bensin och
dieseloQa som drivmedel. Utvecklingsprogrammet för syntetiska drivmedel bör med
denna utgångspunkt enligt verket ha hög prioritet bland föreslagna åtgärder.
Mot bakgrund av bilavgasernas nuvarande hälsoeffekter
delar statens naturvårdsverk kommissionens bedömning att det är önskvärt att en
övergång till metanol som bilbränsle sker.
Tveksam lill den takt med vilken metanol skulle kunna
introduceras i Sverige är SPK. Nämnden anför i sitt yttrande:
Energikommissionen föreslår en kraftig satsning på syntetiska
drivmedel. Enligt nämndens bedömning är förslaget atl övergå till syntetiska
drivmedel så snabbi som kommissionen förutser, inle realistiskt. Särskilda
anläggningar för framställning av metanol skulle behöva upprättas inför en
övergång till syntetiska drivmedel. Vidare skulle nya motorkonstruktioner och
utbyggnad av ett riksomfattande distributionsnät krävas. Nämnden anser atl
tillräcklig planeringstid måste ges bilindustrin. En orealistisk
utvecklingsplan för syntetiska drivmedel kan verka kraftigt inflationsdrivande
genom atl betydande investeringar skulle krävas under en kort övergångsperiod
samtidigt som nuvarande anläggningar och transportmedel bleve obsoleta innan
den tekniska livslängden uppnåtts.
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1.1 Industridepartementet 184
De
åtgärder beträffande alternattva drivmedel och flerbränslemotorer kommissionen
föreslår, anser SIND vara angelägna. Möjligheterna att ställa krav på att
nytillkommande bilar skall vara förberedda för drift med metanolinblandad
bensin börenligt verket snarast klarläggas. Kostnaderna för en sådan ålgärd
anges vara små jämfört med andra specifika svenska fordonskrav. Om
metanolinblandad bensin införs i framtiden kan en stor del av bilparken redan
vara anpassad för detta. Verket föreslår vidare att man redan nu introducerar
metanol på några begränsade fordonsparker exempelvis bussar, distributionsbilar
och taxi så att praktiska erfarenheter kan erhållas om metanolens möjligheter
som alternativt drivmedel. Stimu-lering för utveckling av både befintliga
motortyper och framtida flerbränslemotorer anses vidare behövas liksom
ytterligare utredning om vilka olika kombinationer av motortyper och drivmedel
som kan vara lämpliga i framtiden.
Även
Studsvik Energiteknik AB understryker vikten av att satsningar enligt
kommissionens förslag görs. Enligt bolaget kan det finnas anledning att
samordna kommissionens förslag angående besparingsåtgärder rörande bilismen med
utvecklingen av produktionsmetoder för syntetiska drivmedel så att den
långsiktiga utvecklingen av fordonsparken stimuleras i riktning mot
möjligheten att utnyttja alternativa bränslen.
Svensk
MetanolutveckUng AB biträder kommissionens förslag. Bolaget pekar därvid på
transportsektorns så gott som totala oQeberoende och menar all denna sektor är
den trögaste samhällssektorn vid förändringar i energiförsörjningen. Orsakerna
härtill anges bl.a. vara att transport- och fordonsmarknaderna är utpräglat
internationellt inriktade och atl distribu-tionsnätel är världsomspännande och
speciellt anpassat till flytande oQebaserade drivmedel. Vidare anges som
orsaker att bilparkens genomsnittliga livslängd är lång samt att ledtider för
utveckling av nya bilmotorer är långa och utvecklingskostnaderna myckel höga.
Bolaget
anför vidare i sitt yttrande;
Energipolitiken
måste inriktas på atl bryta det ensidiga beroendet av oQebaserade drivmedel och
på att skapa en beredskap för framtiden genom ett aktivt utrednings- och
utvecklingsarbete runt alternativa drivmedel. Della arbete bör bedrivas i nära
samarbete med andra länder.
En
målmedveten uppbyggnad av en inhemsk industri för produktion av alternativa
drivmedel bör väl kunna integreras med det befinlliga näringslivet och där
medverka till en behövlig expansion. En sådan uppbyggnad kan åstadkommas genom
olika former av styrmedel, finansiella insatser och ell omfattande utrednings-
och utvecklingsarbete.
Vad
gäller den av kommissionen angivna nivån på metanolanvändningen anför bolaget
föQande:
EK
har i de olika försörjningsalternativen räknat med en insats av syntetiska
drivmedel på marknaden, som är den högsta tänkbara under
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 185
1980-
och 1990-talen, om man skall använda metanol. Denna insats föratsätter en
mycket hård styrning av marknaden och kommer sannolikt att medföra vissa
störningar i densamma.
För
att klara alternativens ambitionsnivå med en inhemsk produktion av 2 miQ. ton
metanol redan 1990 krävs ett principbeslut om drivmedelspolitiken redan
omkring 1980.
Införandet
av nya drivmedel typ metanol och blandningar mellan metanol och bensin bör
enligt bolaget ske stegvis. Genom olika styrmedel kan stora delar av de inrikes
yrkesmässiga godstransporterna med bil enligt bolaget fås att gå över till t.
ex. metanol eller diesel/metanol i kombination. Samma sak anges gälla stora
delar av personbilslrafiken som t. ex. taxi och andra avgränsade bilflottor med
begränsade krav på distributionsnätet. Hur stora dessa marknader blir bestäms
enligt bolaget av vilka styrmedel som används.
Bolaget
framhåller vidare att en av anledningarna till att bolaget startades var att få
fram ett underlag för en bättre beredskap på drivmedelsområdet. Denna beredskap
är f.n. baserad på gengas och beredskapslagring av drivmedel. Bolaget anför:
Gengasen
är med de krav som idag stäUs på komfort, arbetsmiQö och säkerhet m. m. helt
ointressant som drivmedelsalternativ i framtiden. Gengasen kan enbart få
betydelse i en utpräglad krissituation och då som drivmedel i konverterade
bensinmotorer. För moderna dieselmotorer utgör gengas knappast ens ett
tänkbart nödbränsle. Den kan på sin höjd fungera som kompletteringsbränsle vid
sidan av vanliga dieselbränslen.
Sålunda
utgör gengasen enligt bolaget inte längre ett fungerande beredskapsalternativ.
Inhemskt producerade syntetiska drivmedel föreslås därför så snart som möjligt
ersätta gengasen i beredskapsplaneringen.
Svenska
petroleum institutet anser att kommissionen undervärderar de problem som en
övergång till metanol kan komma att medföra. Institutet anför;
Försöksanvändningen
av metanol har hittills skett i blygsam skala, vilkel synes innebära, atl
olika distributions- och användningsproblem vid fullskaleanvändning kan vara
svåra att överblicka. Härtill kommer att förbränning i bilmotorer av omkring en
miQon ton metanol per år i landet kan innebära hälso- och miQörisker, som måste
utredas.
Att
i enlighet med den svenska miQölagstiftningens krav utreda riskerna vid
fullskaleanvändning av metanol är ett omfattande och tidsödande arbete och det
är ytterligt tveksamt, om introduktion av metanol som motorbränsle kan ske i
den takt kommissionen räknar med.
Kommissionens
förslag stöds även av Sveriges bilindustri- och bUgros-sistförening som anser
atl en ökad flexibilitet när det gäller drivmedel är i högsta grad önskvärd, i
synnerhet om inhemska råvaror kan användas. Faktorer att beakta är dock enligt
föreningen bränslets energivärde och
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 186
pris,
sammansättning och ålder på bilparken samt möjligheterna all distribuera det
alternativa drivmedlet. Liknande synpunkter framförs också av Motormännens
riksförbund.
2.3.4
Elförsörjning
2.3.4.1
Utgångspunkt
Kommissionen
framhåller med skärpa atl en rimlig säkerhet i elförsörjningssystemet bör
eftersträvas. Kommissionens lämnade förslag bygger på behovet av att ha säkra
marginaler för en eventuellt ökad energiåtgång jämfört med prognoserna och att
justeringar fortlöpande får övervägas vid kommande energipolitiska
ställningstaganden. Möjligheterna att därvid ersätta oQa med el bör enligt kommissionen
beaktas.
Remissinstansernas
inställning till behovet av säkra marginaler i förhållande till
energiprognoserna har tidigare redovisats (avsnitt 2.2.5). Frågan att ersätta
oQa med el kommenteras direkt enbart av ett fåtal inslanser, vilka i samtliga
fall är positiva. Instämmer gör således domänverket, CDL, Näringslivets
energidelegation och Svenska elverksföreningen.
I
sitt yttrande utvecklar Näringslivets energidelegation sitt slöd enligt
föQande;
Elkraften
utgör en energiform, som genom sitt smidiga distributionssätt är anpassad för
alla aktiviteter i samhället, såväl centraUserade av lyp tätorter, storindustri
etc. som decentraliserade av typ landsbygd, småindustrier. Icke minst det
sistnämnda är värt atl notera. Elkraften utgör en grundläggande förutsättning
för att man skall kunna sprida företagsamheten över större områden och bedriva
den i mindre enheter.
Det
är emellertid inte bara valet av energikällor som har strategisk betydelse för
den långsiktiga energipolitiska handlingsfriheten. Valel av distributionsform
spelar också en väsentlig roll. Ett ändrat distributionsmönster innebär stora
kostnads- och tidskrävande omställningar.
En
speciell tillgång i energisystemet har just kraftnätet utgjort. Med de stora
kraftverken till största delen i mellersta och norra Sverige som utgångspunkt
har byggts ut ett riksomfattande kraftnät, som även knutils samman med de
nordiska grannländerna. Detta kraftnät är myckel driflsä-kert.
Grundinvesteringarna är gjorda och en utbyggnad av nätet innebär marginalinvesteringar.
Ur konkurrenssynpunkt för den svenska induslrin är detta kraftnät en stor
tillgång.
Också
ur trygghetssynpunkt är elsystemet föredömligt. De mycket förnämliga
kopplings- och överkopplingsmöjligheterna i det svenska elsystemet och den
stora reparationskapacitelen gör att långa elavbrott ej behöver befaras.
Inom
industrisektorn finns stora möjligheler att minska oQeförbrukningen genom alt
i siörre utsträckning utnyttja elenergi baserad på inhemska bränslen.
Denna
substilulion av oQa mol elenergi är tekniskt möjlig redan med dagens teknik. 1
många fall är den dessutom ekonomiski konkurrenskraftig
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 187
redan med de oQepriser vi har i dag. I övriga fall torde
en ytteriigare substitution bli ekonomiskt attraktiv med hänsyn till
oQeprisutvecklingen.
Tiden fram till sekelskiftet är tillräckligt lång för att
processutrustningar skall kunna konverteras till el från oQa i den normala takt
som sådana utrustningar ändå förnyas. Kostnaderna för konverteringen kan alltså
rymmas i industrins normala investeringsprogram.
Den välmotiverade ökningen av elanvändningen inom
industrisektorn som nyss förordats gör det möjligl alt ersätta ungefår 3
miQoner ton oQeimport med inhemskt producerad elenergi 1990. Ett viktigt mål
för energipolitiken måste vara att främja denna övergång.
2.3.4.2 Vattenkraft
När del gäller vidare utbyggnad av vattenkraften räknar
kommissionen på grund av starka motstående intressen endast med ell smärre
tillskott av produktionskapacitet fram till år 1990 i samtliga
energialternativ. Förslag läggs således endast fram avseende stimulans för
tillvaratagandet av vattenkraft från små vattenkraftverk. Detta kan enligt
kommissionen ske genom att de lokala eldistributörerna åläggs att till visst
pris ta emot kraft från sådana kraftverk och även från andra lokala
produktionsenheter, t.ex. vissa vindkraftverk.
Ett stort antal remissinstanser förespråkar en kraftigare
utbyggnad av vattenkraften än vad kommissionen anger. Stödjer kommissionen gör
fiskeristyrelsen, statens planverk. Fältbiologerna, Miljöförbundet och Jordens
vänner. Svenska naturskyddsföreningen och Älvräddarnas samorganisation. En
ännu mera begränsad utbyggnad än vad kornmissionen räknar med förespråkas av
Moderaia ungdomsförbundet i Västerbottens län.
Det vore således enligt fiskeristyrelsen mycket olyckligt
att med irreparabla skador som föQd bygga ut den återstående vattenkraften
innan man har klart för sig behovet därav på lång sikt. Det bör därför enligt
styrelsen slås fast att de fyra återstående icke utbyggda älvarna bevaras.
Vidare framhålles att även användandel av s. k. minikraftverk har negativa
effekter. Liknande synpunkter framförs av statens planverk som dessutom
poängterar att vattenkraften som energikälla inte förslår att trygga den
framlida elförsörjningen vilket gör ett ianspråktagande av de sista outbyggda
älvarna än mer tveksamt.
De övriga nämnda instanserna som enbart stödjer en
begränsad utbyggnad kriliserar kommissionen för att den inte tillräckligt hårt
slagit fast att de fyra återstående outbyggda älvarna skall förbli
oexploalerade.
För alt belysa möjligheterna till effektiviseringar i
befintliga kraftverk föreslärÅlvräddarnas samorganisation att en utredning
tillsätts. Organisationen säger sig inte heller kunna acceptera överledningar
av vatten.
Även statens naturvårdsverk anser att de fyra outbyggda
huvudälvarna (Torne älv, Kalix älv, Piteälven och Vindelälven) och de övriga s.
k. skogsälvarna enligt riksdagens beslul år 1977 om riktlinjer för vattenkraftutbyggnad
i första hand även fortsättningsvis bör bevaras orörda. Verket
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 188
betonar också alt de vetenskapliga värdena i Vindelälven
och Piteälven skulle lida stor skada av varje ändring i älvarnas naturliga
vattenföring.
Verket bedömer dock att på lång sikt kan utöver vad
kommissionen har räknat med ytterligare ett mindre antal vattenkraftprojekt som
är acceptabla från naturvårdssynpunkt bli tekniskt-ekonomiskt utvinningsbara.
Sålunda bedömer verket att ytterligare 10 TWh/år kan byggas ut, räknat från
dagens utbyggnadsnivå, dvs. sammanlagt ca 70 TWh/år.
Som tidigare nämnts ifrågasätter ett stort antal
remissinstanser om inte vattenkraften bör byggas ut utöver vad kommissionen har
räknat med. En sådan ståndpunkt intar allmänna pensionsfonden, institutet för
vatten och luftvårdsforskning, SIND, domänverket, länsstyrelserna i Värmlands,
Västmanlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, AB Asea-Atom, CDL,
Föreningen för elektricitetens rationella användning. Handelskammaren i
Göteborg, Jernkontoret, LO, Näringslivets energidelegation. Riksförbundet
eldistributionen, Skånes handelskammare, Statsföretag AB, Stockholms
handelskammare, Svensk Industriförening, Svenska dverksföreningen. Svenska
kraftverksföreningen, Sveriges civilingenjörsförbund CF-STF, Sveriges
fastighetsägareförbund och TCO.
Enligt allmänna pensionsfondens mening skulle det ur
industripolitiska och betalningsbalansmässiga skäl vara riktigt att ytterligare
bygga ut vattenkraften.
Institutet för vatten- och luftvårdsforskning anser att
vattenkraft är den för människor minst skadliga energiproduktionen och därför
är vattenkraften från de synpunkter institutet i kraft av sin kompetens har
att beakta den bästa av alla hittills tekniskt utförbara alternativ.
Flera länsstyrelser ställer sig posittva tiU mera
omfattande vattenkraftutbyggnad. Sålunda framhäller länsstyrelsen i Jämtlands
län:
Vattenkraften bör enligt länsstyrelsens mening byggas ut
som komplement till andra energislag. En ytteriigare och uthållig
vattenkraftutbyggnad i de norrländska älvarna skulle dessutom under åtskilliga
år framöver ge välbehövlig sysselsättning i Norrlands inland, såväl direkt som
indirekt och även ge den inhemska verkstadsindustrin i området ökad produktion.
En fortsatt vattenkraftutbyggnad bör företrädesvis ske
koncentrerat till större älvar i stället för många små ingrepp i ett större
antal vattendrag. Härigenom kan flera områden undantas av miQömässiga skäl.
Möjligheterna att modemisera och bättre utnytQa äldre kraftverk bör bli
föremål för opartiska utredningar, där det energipolitiska samhällsintresset
vägs in starkare.
Liknande synpunkter framförs av länsstyrelsen i
Västerbottens län med avseende på en utbyggnad av Vindelälven.
Länsstyrelsen i Norrbottens län menar att när en utbyggnad
av vattenkraften sker bör detta ske i Kalix älv och Tjäkovarats. Den därvid
producerade elenergin bör nytQas i regionen. Beträffande utbyggnad av Tjäkovarats
motsätter sig Svenska naturskyddsföreningens lokalavdelning i Jokkmokk detta.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 189
Enligt
CDL bör landets vattenkraft las till vara i större utsträckning än vad
kommissionen föreslår och förordar en fortsatt åriig vattenkraftutbyggnad med åtminstone
1 TWh per år. Vattenkraften skulle därmed 1990 kunna ge ett bidrag till landets
energibalans med drygl 70 TWh per år. För att denna utbyggnad skall kunna ske
bör enligt CDL de nu av riksdagen fastställda tidsbegränsade undantagen för
prövning enligt vattenlagen av flertalet vattenkraftprojekt ersättas med ett
undantagande av de objekt som under alla förhållanden bör bevaras orörda.
Övriga projekt bör således tillåtas undergå fullständig prövning enligt
vattenlagen.
I
nuläget anser LO det rimligt att sikta på en ytterligare vattenkraftutbyggnad
om 20 TWh utöver sådan som redan har beslutats. Inom ramen för ett sådani
program anser LO det möjligt att tillmötesgå olika synpunkter för bevarande av
urspranglig naturmiQö. Inom den av LO angivna ramen bör Kalix älv bli utbyggd.
I övrigt anser den i tidigare utredningar gjorda rangordningen av
utbyggnadsprojekten vara till god vägledning. Tidigare beslul om Vindelälven
föreslås bli föremål för omprövning.
Även
under föratsättning av en stark satsning på kärnkraft anser Näringslivets
energidelegation en utbyggnad av vattenkraften - med sikte på ett
energitiUskott av ungefär 12 TWh per år - omedelbart motiverad. Enligt
delegationen måste därvid någon av de hittills orörda älvarna t.ex. Kalix älv
bli aktuell. Dessutom aktualiseras kompletterande anläggningar i flera andra
älvar.
Enligt
Svenska kraftverksföreningen finns det totalt i Sverige utbyggd, utbyggnadsvärd
och teoretiskt tillgänglig vattenkraft motsvarande ca 150 TWh per år. Enligt
föreningen förefaller det uppenbart att s. k. miQövärden i stor utsträckning
finns även inom del icke utbyggnadsvärda strömmande vattnet, t.ex. vattendrag
med ojämn vattenföring, eller långsträckta fall, åar, bäckar m.m. Det är
sålunda enligt föreningen inte rätt att vid bedömning av miljöfrågan bortse
från denna del av strömmande vatten. Föreningen konstaterar:
Vattenkraften
är den överlägset bästa energikällan med hänsyn till ekonomi,
försörjningstrygghel, miQö och säkerhet. En fortsatt vattenkraftutbyggnad
skapar också sysselsättning i de delar av landet som är mest i behov härav.
Kraftverksföreningens principiella inställning är därför att landels
vattenkraft bör utnytQas. Undantag från utbyggnad bör göras endast för en
Qällälv och för vattendrag inom det s. k. obrutna Qällområ-del. Utbyggnaderna
bör i övrigi prövas enligt de regler som vattenlagen föreskriver.
En
viss ytteriigare utbyggnad av de större redan exploaterade älvarna och en
effektivisering av redan befintliga kraftverk bör enligt TCO komma till stånd.
Härutöver bör någon av de stora oexploalerade älvarna byggas ut. Vid valet
mellan dessa älvar måste en grannlaga avvägning ske mellan bevarandeintressen
och intressen av en effektiv energiproduktion framhåller organisalionen.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 190
Utan
att närmare kommentera behovet eller omfattningen av en vattenkraftutbyggnad
anser riksrevisionsverket det nödvändigt att ålgärder vidtas som syftar till
att bevara kompetensen för sådan utbyggnad.
Vad
gäller frågan om att stimulera tillvaratagandet av vattenkraft från små
vattenkraftverk stöds den av remissinstanserna.
Enligt
lantbruksstyrelsen kan ett ökat tillvaratagande av vattenkraft från små
kraftverk ske bl.a. vid lantbruksföretagen. Vattenregleringen bör därvid ske på
sådant sätt att jordbrukets vattenbehov också tillgodoses.
Även
länsstyrelsen i Jönköpings län stödjer förslaget och anför därvid;
Ett
iståndsättande av sådana dammar och utbyggnad av små kraftanläggningar torde
kunna ge ett värdefullt tillskott av energi och samtidigt positivt påverka
vattenföringen i de berörda vattendragen. Problem kan här uppstå i de fall
förbrukarna måste vara beroende av kraftförsörjning dels från dessa små
kraftverk och dels från de störte kraftdistributörerna. Det är dock angeläget
att en centraliserad energiförsörjning kan kombineras med en decentraliserad,
där varje bygd tillvaratar sina speciella möjligheter. En översyn av villkoren
för staisbidragsgivningen synes också böra ske.
Liknande
synpunkter framförs även av LRF som menar att åtgärder bör inriktas på
effektivisering av befintliga anläggningar, komplettering av redan utbyggda
anläggningar, bättre tillvaratagande av överskottsvatten samt en intensiv
satsning på att iståndsätta och effektivisera äldre och nedlagda småkraftverk.
Dessa mindre anläggningar bör kunna få betydelse framförallt för den lokala
energiförsörjningen, framhåller förbundet.
Svenska
kommunförbundei anser att miQöingreppen vid de små vattenkraftverken normalt
är obetydliga. Därför anser förbundet det vara angeläget att kraftproduktionen
vid sådana verk kan vidmakthållas och byggas ut.
Enligt
tidigare redovisning är fiskeristyrelsen tveksam till en utbyggnad av små
vattenkraftverk. Helt avvisande till förslaget är Sveriges naturvetareförbund.
Förbundet
framhåller att en utbyggnad av små vattenkraftverk endast kan ge ett begränsat
tillskott till elförsörjningen. Det är förbundets bedömning att inverkan på
fiske och ändringar i grandvattenföringen är så stora att en utbyggnad inte är
berättigad.
Frågan
om hur avsättningen av producerad el i anläggningar av typ små vattenkraftverk
och vindkraftverk skall garanteras berörs av endast ett fåtal remissinstanser.
Domänverket
biträder förslaget om garantier om visst minimipris på elkraft.
I
sitt yttrande i denna fråga framhåller SIND:
Med
tanke på att produktionskostnaderna kan vara förhållandevis höga i små
vattenkraftverk inrymmer, enligt SIND;s uppfattning, en eventuell
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 191
mottagningsplikt och fastställande av avräkningspriser - i
enlighet med EK:s förslag - en rad följdfrågor som närmare behöver belysas, t.
ex. om omfallning och former för offentligt (statligt eller kommunalt) stöd
till investeringar och/eller drift, andra möjligheter till kostnadstäckning, omfattning
och grad av anspråk på enskilda fysiska eller juridiska personers skyldigheler
att utnyttja en företagsekonomiskt olönsam nyttighet.
Av dessa skäl förespråkar verket att en utredning
tillsätts för att utreda formerna för ett mer långsiktigt stöd till små
vattenkraftverk.
Eldistributörernas branschorgan. Svenska
elverksföreningen, framhåller föQande;
Det finns anledning räkna med atl eldistributörerna i
överensstämmelse med en av Elverksföreningen nyligen utfärdad rekommendation är
beredda att för sådana elenergitillskoti betala ett skäligt pris, dvs. ett
pris som molsvarar kostnaden för altemativ (ordinär) kraftanskaffning. För den
händelse kommissionens förslag skulle innebära längre gående krav på
eldistributörerna - t.ex. reservalionslös betalning av fulla produktionskostnaden
i småkraftverken - vill föreningen bestämt protestera häremot och påpeka, att
en sådan ordning skulle innebära att kostnaderna för tillvaratagande av
småkraftverkens energitillskott osystematiskt och orättvist skulle drabba
elkonsumenter anslutna till berörda lokala eldistri-bulionsföretag.
Även CDL anser att lagstiftning i frågan inte är
erforderiig.
2.3.4.3 Kärnkraft
Energikommissionen redovisar i enlighet med sina direktiv
två energi-försörjningsallernativ, A resp. B, som bygger på avveckling av
kärnkraften och i samband därmed hur en sådan avveckling tekniskt kan
genomföras. Kommissionens utvärdering av de möjligheter och risker som är
förbundna med utnyttjande av kärnkraften ger vid handen att kärnkraften f.n.
vare sig bör avvecklas eller ökas i en sådan omfattning att den blir en
oundgänglig del av landets energisystem.
Merparten av de remissinstanser som har yttrat sig med
anledning av kommissionens principiella inställning till kärnkraftens roll i
det svenska energisystemet instämmer häri. Sålunda anser koncessionsnämnden för
miljöskydd att på kort och meddellång sikt kan kärnkraft, men även kol,
UtnytQas för att minska Sveriges oQeberoende. Mot bakgrund härav och
bedömningen av de med kärnkraften förbundna riskerna ansluter sig nämnden till
kommissionens uppfattning. SIND delar helt kommissionens slutsats alt man f. n.
inte bör avveckla kärnkraften.
En uibyggnad av ett fåtal kärnkraftverk kan vidare enligt
verket inle sägas ge någon avgörande ökad långsiktig bindning till kärnkraften
och knappasl heller göra den lill en mer eller mindre oundgänglig del av
energisystemet. När dessa anläggningar behöver ersättas kan detta ske
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 192
genom då ttllgängliga lösningar anför verket vidare. På
kort sikt finns en ekonomisk bindning såtillvida att kostnaderna för att
ersätta byggda anläggningar blir höga. Det är emellertid knappast troligt att
förekomsten av ett antal anläggningar enligt verket skuUe kunna hindra
statsmakterna att stoppa vidare utbyggnad eller t. o. m. lägga ned befintliga
anläggningar om motiven härför är tillräckligt starka. Motsvarande gäller också
för andra energislag - och då främst oQa - där bindningen i nuläget är
starkare.
Dimensioneringen av tekniska försörjningssystem bör ske i
anslutning till en utbyggnadsplanering. Denna bör kunna prövas av statsmakterna
mot bakgrund av det sakunderlag som finns att tillgå vid det aktuella
beslutstillfället. Däremot anser SIND det vare olämpligt att genom riksdagsbeslut
ange ovillkoriiga ramar för en sådan dimensionering. SIND anser det å andra
sidan vara angeläget att de förutsättningar som skall gälla för inriktningen av
utbyggnadsplaneringen anges av riksdag och regering. Dessa förutsättningar bör
vara så väl förankrade att en långsiktig planering är möjlig.
Till kommissionens bedömningar ansluter sig flera
länsstyrelser, däribland länsstyrelserna i Stockholms, Ålvsborgs,
Västmanlands, Västerbottens och Norrbottens län.
Äv de nämnda länsstyrelsema gör länsstyrelsen i
Norrbottens län den preciseringen att länsstyrelsen ansluter sig till
kommissionens uppfattning i det fall denna innebär att 1975 års energipolitiska
beslut skall fullföQas, dvs. att 13 kärnkraftblock skall uppföras. Detsamma
anser AB Asea-Atom, som dock anser det nämnda antalet block som ett minimum.
CDL anför atl kärnkraftsblocken nr 11 och 12 behöver tas i
drift i mitten av 1980-talet om del inte nu ges tillstånd till uppförandet av
ett fossileldat kondenskraflverk. Härutöver anförs att det till år 1990 skulle
kunna byggas ytterligare tre å fyra block med en produktionsförmåga av
tillsammans ca 20 TWh per år utöver vad kommissionen räknar med i
energialternativ C. Dessa ytteriigare block skulle då kunna ersätta minst 2,5
miQ. ton oQa per år.
En kraftig minskning av oQeberoendet kan endast uppnås om
kärnkraften byggs ul mer än som förutsågs i riksdagsbeslutet om
energipolitiken år 1975 anför Näringslivets energidelegation som därför anser
att en kraftfullare utbyggnad än vad energikommissionen föreslår måste
verkställas till år 1990. Sålunda föreslås att den kärnkraftbaserade
elproduktionen för nämnt år bör inriktas på en elproduktion av 110 TWh.
Även Riksförbundet eldistributörerna anser att kärnkraften
skulle kunna ge ett väsentligt större tillskott till landets framtida
energibehov förutsatt atl säker förvaring av avfallet kan ordnas.
Stockholms handelskammare anser atl tillräckligt
beslutsunderlag föreligger för all kärnkraften successivt skall kunna byggas
ut under de närmaste årtiondena, men att nu binda sig vid ett visst antal
reaktorer vid en viss tidpunkt är dock enligt handelskammaren knappast
nödvändigi eller
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 193
ens önskvärl med tanke på angelägenheten av en flexibel
anpassning av produktionskapaciteten. Vidare anförs att den av kommissionen
eftersträvade försörjningstryggheten förutsätter en kraftigare utbyggnad av
kärnkraften än vad kommissionen anger i sitt energialternativ C.
En ytterligare utbyggnad av kärnkraften utöver vad
kommissionen föreslår, förespråkas också av Svenska kraftverksföreningen.
Föreningen anför sålunda i sitt yttrande:
Den tveksamhet som Energikommissionen uttalar för all nu
ge klartecken för en ytterligare kärnkraftutbyggnad utöver 13 kärnkraftblock
delas ej av föreningen. Hittillsvarande erfarenheter av kärnkraftverkens
miQöpåverkan, säkerhet och ekonomi borde tillsammans med de utredningar som
utförts och redovisats beträffande bränslecykeln vara lillräckliga för ett
principbeslut om en fortsatt utbyggnad av kärnkraften i enlighel med de lagar
som reglerar dessa anläggningars lokalisering, tillkomst och drift. Enligt
föreningens mening bör alltså de under byggnad varande kämkraftblocken
färdigställas och utnyttjas. Därefter bör ytterligare kraftverk byggas och tas
i drift i takt med ökad elkonsumtion anlingen denna ökning sker s. a. s.
naturligt eller genom att oQan snabbare behöver ersättas med el av hänsyn till
ekonomi eller försöijningstrygghet. Hur många aggregat som härvid kan komma
till utförande får ytterst bli beroende av när ett bätire
elförsörjningsalternativ är lekniskl utvecklat och ekonomiskt och miQömässigt
konkurrenskraftigt.
Även TCO anser att kärnkraften kan byggas ut.
Organisationen säger härom i sitt yttrande;
Till kärnkraftens fördelar hör att kraftverket under
normal produktion inte förorenar luft, vatten eller miQö i övrigt i
tillnärmelsevis samma omfattning som sker vid förbränning av fossila bränslen.
Endast vattenkraften kan härvidlag konkurrera med kärnkraftanläggningarna. En
annan fördel är atl landet kan minska sitt beroende av utländsk energiimport
genom alt utnyttja de betydande urantillgångar som finns inom landet. Vi skulle
härigenom kunna bidra till att minska efterfrågetrycket på oQa vilkel inte minsl
ur inlernationell solidaritetssynpunkt har stor betydelse.
Mot bakgrund av dagens tekniknivå lorde det vara av föga
praktiskt värde att fixera ett visst antal kärnkraftverk som vare sig fär över-
eller understigas. Här finns det bara utrymme för två realistiska
inställningar, å ena sidan alt kärnkraften' är förenad med sådana risker all
den skall stoppas, ä andra sidan att risknivån i samband med kärnkraft inte är
större än andra allmänt accepterade risker i samband med energiproduktion. TCO
har den senare uppfattningen. De ekonomiska och försörjningsmässiga fördelarna
med kärnkraft bör därför vara styrande för antalet kärnkraftverk.
Statens planverk tar inle ställning till frågan huruvida
kärnkraften skall byggas ut eller avvecklas. Verket anför dock att verkets
linje i lokaliseringsfrågan är den atl en eventuell utbyggnad endast får ske
på redan befintliga platser.
Osäkerheten vad gäller kärnkraftens utbyggnad har enligt
Forsmarks 13 Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 115. Dd 2
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1.1 Industridepartementet 194
Kraftgrupp
AB skapat ytterst svårbemästrade problem för bolaget. För bolagets verksamhet
är det därför av avgörande betydelse att snara ställningstaganden tUl den
fortsatta energipolitiken sker.
Om
kämkraften avvecklas måste enligt länsstyrelsen i Hallands län
"kärnkraftskommunjrna" kompenseras för såväl bortfall av sysselsättningstillfället
som de extra investeringar och planeringsinsatser som har gjorts på grund av
elableringarna. Samma inställning framförs även av Kärnkraftskommunernas
samarbetsorgan.
Kommissionens
bedömning av kärnkraften och dess roll i den framtida energiförsöijningen delas
ej av bl.a. Fältbiologerna. Föreningen anför sålunda i sitt yttrande;
Frågan
om alt använda kärnkraft eller inte, kan delas upp i tre. 1) Kärnkraftens
direkta risker, 2) Kärnkraftens indirekta risker, 3) Behovet av kärnkraft.
1) Kämkraften har ett flertal direkta risker av olika
grad, dessa (den olösta avfallsfrågan, varmvattenutsläpp, kärnvapenspridning,
driftsolyckor m.m.) ger tillsammans svaret: kärnkraften är en av de absolut
olyckligaste energiformerna att använda sig av. Den kanske allvarligaste risken
med kärnkraften är avfallshanteringen, som är en mycket komplex teknisk fråga.
Men denna risk tar tydligen EK mycket lätt på genom att säga att "Vid
utbyggnad av kärnkrafisysiem har man i alla länder utgått från att tekniskt
tillfredsställande lösningar skall kunna utvecklas för en säker slutlig
förvaring av det högaktiva avfallet. Det arbete som bedrivits i Sverige och annorstädes
talar för att dessa problem - som vi redan har men för vår del är avsevärt mer
begränsade än för många andra länder -kan lösas." Detta samtidigt som man
på ett annat ställe i betänkandet menar att energiförsörjningen under det
närmaste årtiondet måste grunda sig på nu känd teknik. Men detta kanske endast
gäller de förnyelsebara energikällorna?
2) Kärnkraften har även indirekta risker. Den kommer
nämligen att medföra ett än större slöseri med ändliga naturtillgångar än mer
miQöförstöring.
3) Fältbiologerna menar vidare att kärnkraften är
onödig. Samhället behöver inte en högre energiförbrukning, snarare en lägre.
Det är ett bättre tillvaratagande av energi och råvaror vi behöver.
Mot
denna bakgrund anser föreningen att en avvecklingsplan för kärnkraften måste upprättas
med det snaraste.
Miljöförbundet
och Jordens vänner anser att riksdagen redan år 1979 måste fatta ett
principbeslut om kärnkraftens avveckling. Enligt de båda organisationerna är en
mycket stor majoritet av Sveriges befolkning för ett sådant beslut. Beslutet är
vidare synnerligen viktigt då den del av verkstads- och byggindustrin som nu
sysselsätts med kärnkraftsutbyggnad måste ges klara besked så att de kan ställa
om sin verksamhet till t.ex. flödande energikällor.
Även
Centern.s_kvinnoförbund anser att ett beslut om när en avveckling av
kärnkraften skall ske bör tas snarast möjligt. Ett uppskjutande av detla
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 195
beslut
skulle enligt förbundet klart försvaga våra utvecklingsmöjligheter. Ätt
kärnkraften måste stoppas anser också Miljövärnet för Västsverige.
Svenska
ekumeniska nämnden finner att många skäl lalar för att ett bestämt nej lill
fortsatt satsning på kärnkraft kan vara en verksam del i den omorientering som
enligt nämnden krävs för att en reell handlingsfrihet inom energipolitiken
skall kunna skapas.
Kommissionen
ser positivt på möjligheterna att med kärnkraftvärme reducera oQeberoendet.
Sålunda föreslås att en utredning görs om möjligheterna att förse sydvästra
Skåne, Göteborgsområdet och Uppsala-Stockholmsområdel med Qärrvärme från
kärnkraftaggregat i Barsebäck, Ringhals resp. Forsmark.
Förslaget
stöds i huvudsak av remissinsianserna.
Statens naturvårdsverk är
således positivt inställt ttll förslaget. Verket vill dock peka på att de stora
investeringarna i kulvertsystemen innebär en stark låsning för framliden. I en
situation där kärnkraftverken av någon anledning måste stängas av återstår
endast nu befintliga oQeeldade anläggningar för alt försörja städerna med
värme. Föga har enligt verket i en sådan situation vunnits med investeringen.
Den av kommissionen föreslagna utredningen om dessa kulvertsyslem bör därför
enligt verkets uppfattning vidgas till att även omfatta en utvärdering av
andra alternativ.
Med hänsyn lill de svårigheter
som kan väntas och de begränsade erfarenheler som finns beträffande
långdistansöverföring av Qärrvärme anser SIND att möjligheterna till sådan bör
prövas i första hand från Barsebäck till Lund och Malmö, där tidigare
detaQerade undersökningar beträffande värmeöverföringen finns alt tiUgå.
Om
säkerhets- och miQÖbedömningarna utfaller positivt bör enligt verket Forsmark
3 fullföQas och under alla förhållanden förberedas för värmeavtappning. Beslut
om byggandet av en Qärrvärmeledning till Uppsala-och Stockholms-områdena bör
dock avvakta tillräckliga erfarenheter från ett Barsebäck-Lund-Malmö-projekt
eller undersökningsresultat som kan bedömas ge motsvarande säkerhet i
beslutsunderlaget framhåller verket vidare. Innan ett beslut om värmeöverföring
från Forsmark till Stockholm fattas bör dock frågan om alternativa kol- eller
kärnenergibaserade lösningar för Stockholmsområdets värmeförsörjning utredas,
anser verkei. De senare alternativen föreslås omfatia både kärnvärmeverk och
kärnkraftvärmeverk lokaliserat närmare än Forsmark och försett med de extra
säkerhetsarrangemang som detta kan föranleda (bergförläggning, ny teknik för
inneslutning etc).
Flera
länsstyrelser, främst de som är berörda av den föreslagna ulredningen,
tillstyrker kommissionens förslag. Länsstyrelsen i Stockholms län understryker
sålunda behovet av att ett beslutsunderlag snabbt tas fram. Detsamma anser
lånsstyrelsen i Uppsala tån som också pekar på behovei av resultat så alt
arbelena med det tredje aggregatet i Forsmark kan tas upp i full omfattning
snarast möjligt. Enligt länsstyrelsen i Malmöhus län är det
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 196
av flera skäl mycket lämpligt att överföra hetvatten från
ett nybyggt tredje aggregat i Barsebäck till de större orterna i Västskåne. De
fortsatta utredningarna av det s. k. sydvärmeprojektet får enligt
länsstyrelsen visa om detta projekt är lika förmånligt om befintliga aggregat
byggs om. Vad gäller förslaget avseende uiredning om att förse bl.a.
Göteborgsområdet med Qärrvärme från Ringhals stöds detta av länsstyrelsen i
Göleborgs och Bohus län.
CDL anser atl en utbyggnad av Qärrvärme från kärnkraftverk
är angelägen. Om sålunda ett aggregat i vardera Barsebäck, Forsmark och
Ringhals byggs om för värmeavtappning kan ca 2,5 miQ. lon oQa årligen sparas.
Dessa kärnkraftverks produktionsförmåga minskar därvid med 6 TWh el per år.
Denna minskning måste enligt CDL kompenseras med ytterligare ej oQebaserad
kraft om besparingen av oQa skall uppslå. Med de prognosan-taganden om
elanvändningen som ligger till grund för kommissionens energialternativ C blir
värmeavtappning från kärnkraftverk enligt CDL endast intressant under
förutsättning att 13 block färdigställs till år 1990.
Oskarshamnsverkets Kraflgrupp AB framhåller i sitt
yttrande att i del fall den av kommissionen föreslagna utredningen resulterar i
beslut om ombyggnad av Barsebäck och Forsmark måste det tredje aggregatet i
Oskarshamn vara färdigställt redan lill år 1985.
Tillvaratagande av spillvärme från kärnkraftverk är i och
för sig önskvärd men kan enligt Svenska naturskyddsföreningen i prakiiken bli
akluell endast under förutsäitning av dels atl det är någon eller några av de
befintliga eller redan påbörjade reaktorerna som skall leverera värmen, dels
att de anläggningar (tunnlar m.m.) som krävs för ändamålet ger en reell
energivinst under den tid som återstår av reaklorblockens livslid. Enligt
föreningens bedömning förefaller det osannolikt att sådana anläggningar som
krävs för nyttiggörande av spillvärmen kan bli aktuella. Föreningen motsätter
sig emellertid inte att en utredning om della görs men anser atl en huvudpunkt
i utredningsarbetet bör vara atl beräkna den reellt möjliga energivinsten av
tänkbara anläggningar.
Kommissionens förslag stöds även av bl. a. DFE, LO,
Stockholms handelskammare, Studsvik Energiteknik AB, Svenska
elverksföreningen. Svenska kommunförbundet, Svenska värmeverksföreningen.
Sydkraft AB och TCO.
I en
krigssituation kan kärnkraflsblocken behöva ställas av med hänsyn till risken
för bekämpning. För att inte omöjliggöra delta bör enligt överbefälhavaren ell
Qärrvärmesystem baserat på kärnkraflvärme utformas så att inle kärnkraften är
den enda värmekälla som kan utnyttjas. Liknande synpunkier framförs även av
Civilförsvarssiyrelsen och ÖEF.
SKI tar inte ställning lill kommissionens förslag men
framhåller att en eventuell ombyggnad av kärnkraftblocken kräver en förnyad
granskning från inspeklionens sida.
De av kommissionen framlagda förslagen till utredning kan
inle Miljöfar-
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 197
bundet och Jordens vänner se som annal än en definitiv
bindning till en för framtiden osäker energikälla. Ett genomförande av
projekten skulle enligt de båda organisationerna i väsentlig mån begränsa vår
handlingsfrihet vilket kommissionen anses förbise. Liknande synpunkier framförs
även av Centerns kvinnoförbund. Även Miljövärnet i Västsverige är negativt inställd
till förslaget.
Enligt kommissionen kan det utöver utnyttjande av
kärnkraftvärme finnas ytteriigare möjligheter att ersätta oQa inom
uppvärmningssektorn i form av kärnvärmeinstallalioner. Kommissionen föreslår
därför att kärnvärmeverk av lypen Secure värderas från leknisk, ekonomisk,
säkerhetsmässig och organisatorisk synpunkt. En ingående utredning, vars
resultat får bli vägledande för inriktningen inom kärnvärmeområdel, rekommenderas.
Förslaget stöds av ett stort antal remissinstanser såsom
NE, DFE, AB Asea-Atom, CDL, LO, Näringslivets energidelegation och Svenska värmeverksföreningen.
Länsstyrelsen i Västmanlands län stödjer också förslaget
och anför i sitt yttrande:
Drygt hälfien av all olja som idag förbrukas går till
bostads- och lokaluppvärmning. En betydande del av denna oQa kan på sikt
ersättas med uranbaserad energi dels i form av elvärme och dels i form av
fjärrvärme. Storstadsregionerna kan på sikt bli anslutna till
kärnkraflvärmeverk för sin värmeförsörjning. Glesbygd och mindre orter kan med
fördel förses med eluppvärmning. Mellanstora orter lämpade för fjärrvärme men
för små eller illa belägna för att anslutas till kärnkraftvärmeverk kan i
framtiden få sin värmeförsörjning från mindre kärnvärmeverk av lyp Secure som
utvecklats av Asea-Atom. Länsstyrelsen anser det ytterst angeläget att denna
möjlighet tas till vara och att de kommande energipolitiska beslutet explicit
underlättar introduktionen av sådana kärnvärmeverk.
Även Studsvik Energiteknik AB understryker i sitt yttrande
betydelsen av introduktion av kärnvärmeverk som medel att minska oQeberoendet
inom uppvärmningssektom. Kärnvärmeverkens goda säkerhetsegenskaper gör dem
enligt bolaget lämpade för förläggning i eller i omedelbar närhet av
konsumtionscentra, med gynnsamma effekter på luftföroreningssituationen som
ett väsentligt plusvärde.
Landets kommuner har såsom i ökande omfattning ansvariga
för värmeförsörjningen ett givet intresse av att nära föQa skilda projekt för
att UtnytQa kärnenergi vid hetvattenproduktion anför Svenska kommunförbundet.
Av denna orsak liksom av att kärnvärmeverk avsevärt kan nedbringa landets oQeberoende
bör enligt förbundet det s. k. Secure-altemali-vet seriöst prövas.
Tveksamma till kärnvärmeverk ställer sig Miljöförbundet
och Jordens vänner. Trots att kärnvärmeverk av typen Secure enligt de båda
organisationerna kan ha fördelaktigare säkerhetsegenskaper än dagens reaktor-
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1.1 Industridepartementet 198
typer
återstår alla övriga problem som kärnkraften för med sig, inkl. transporter av
utbränt bränsle i storstäder. Vidare kommer kärnvärme i likhet med kärnkraftvärme
att konkurrera med alternativa sätt att producera Qärrvärme som t. ex.
solvärme.
Avstyrker
kommissionens förslag gör Svenska naturskyddsföreningen.
UtveckUngsinsatser
i internationell samverkan krävs enligt kommissionen även för andra
reaklorsyslem än lättvatlenreaktorn. Utveckling av system som ökar säkerheten
mol missbruk av kärnklyvningsprodukter för miliiära ändamål eller
tertorverksamhet bör också bearbelas.
Enbarl
ett fåtal remissinsianser kommenterar kommissionens förslag och när så sker i
tillstyrkande ordalag.
Sålunda anser NE att den
internationella utvecklingen avseende avancerade reaktorer fortlöpande bör
föQas upp genom insatser inom energiforskningsprogrammet som underlag för
statsmakternas energi- och säkerhetspolitiska ställningstaganden.
Med Sveriges goda
urantillgångar finns det enligt länsstyrelsen I Västmanlands län inte någon
anledning atl nu inkludera bridreaktorer i planeringen för de närmaste
decennierna. En nära uppföQning av utvecklingen Ulomlands bör dock ske. Även
TCO anser att den internationella utvecklingen vad avser bridreaktorer bör
föQas.
Kommissionens förslag
tillstyrks av CDL. Behovet av forsknings- och utvecklingsinsatser bör dock
finansieras med statliga medel. En konsekvens av bl.a. detta behov är enligt
CDL att en betydligt större del av de samlade energiforskningsresurserna bör
sättas in på kärnkraflområdet.
I detta sammanhang kan
nämnas alt Svensk MetanolutveckUng AB förordar att vid en fortsatt satsning på
kärnkraft föratsättningarna noga övervägs all på lång sikt använda kärnkraften
som huvudenergikälla vid förädling av lågvärdiga organiska bränslen.
Kommissionen
framhåller att Sverige inom kärnenergiområdet har en betydande lillgång, bl.a.
i form av avancerad teknisk-industriell kompetens i nivå med världens ledande
industrinationer. För att de av kommissionen framlagda förslagen inom
kärnenergiområdet skall kunna genomföras är del av stor vikt att kompetensen
inom området bibehålls och vidareutvecklas.
Kommissionen
föreslår därför att en utvärdering av svensk kärnindustris
utvecklingsmöjligheter genomförs. Ulvärderingen föreslås omfatta såväl
kärnkraftindustrin som kärnbränslecykeln, vari säkerhetsutveckling och
avfaUshantering ingår som vikliga delar. Vid utvärderingen bör också beaktas
möjligheterna att utnytQa de nuvarande personella och industriella resurserna
även för andra insatser inom energiområdet, t.ex. beträffande utnyttjande av
kol eller vissa förnybara energikällor. Garantier måste vidare skapas för att
underhålls- och serviceorganisationen för kärnkraftverken upprätthålles,
liksom kompetens hos de övervakande myndigheterna.
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1.1 Industridepartementet 199
Förslaget
tillstyrks av remissinstanserna.
Sålunda
stöds förslaget av SKI, eftersom det från säkerhetssynpunkt är viktigt att ha
en långsiktig planering för åsyftade personella och industriella resurser.
Även
länsstyrelsen i Blekinge län tillstyrker kommissionens förslag men framhåller
att för att den av kommissionen angivna handlingslinjen skall kunna erhållas
måste vissa industriföretag säkras.
Länsstyrelsen
i Västmanlands län tar upp frågan om svensk export av kärnkraftverk.
Länsstyrelsen menar att svensk teknologi på detta område är av högsta
intemationella klass. Det är därför angeläget att utnytQa detta kunnande.
Sveriges
civilingenjörsförbund CF-STF tillstyrker kommissionens förslag. Förbundet
anför i sitt yttrande;
Det
är på sikt knappast möjligt att utnytQa hela den svenska kärnkraftindustrins
kapacitet för nya svenska beställningar. Möjligheterna att få beställningar
från andra länder är begränsade genom hård internationell konkurrens. Detta
perspektiv är viktigt när man diskuterar den svenska kompetensen i kärnteknik.
Säkra arbetsuppgifter för svensk kärnkraftindustri bör därför i första hand bli
att bibehålla och vidareutveckla sin kompetens inom drift-, underhålls- och
säkerhetsfrågor, vissa led inom kärnbränslecykeln (brytning av uran,
bränsletillverkning och förvaring av högaktivt avfall), samt inom
upphandlingsområdet. För att kunna upprätthålla kompetensen inom dessa områden
och för atl kunna föQa forskning och utveckling inom andra reaktorsystem, bl.a.
fusionsprocesser, krävs också ett nära samarbete och gemensamma
utvecklingsinsatser med företag och forskare i andra länder.
Det
är värdefullt om kompetensen inom kärntekniken även kan utnyttjas inom
näraliggande områden, t.ex. anläggnings-, material-, hållfasthets-, regler-,
maskinkonstruktions-, elkrafts- och systemteknik. Möjlighetema att utnyttja den
kärntekniska kompetensen inom dessa områden bör närmare utredas. Därmed
ttllslyrker och utvidgar förbundel EK;s förslag att utvärdera
utvecklingsmöjligheterna för den svenska kärnkraftsindustrin.
Beträffande
ett beslut om avveckling av kärnkraft påpekar kommisionen att detta skulle
innebära att kompetensen inom kärnkraftsområdet minskar. Färre människor söker
sig då lill den utbildning och forskning som kärnkraften kräver. Härigenom
kommer vi enligt kommissionen på sikt i en situation där vi blir helt beroende
av utländska leverantörer om vi vill återuppta kärnkraften. Detta är enligt STU
givetvis riktigt men samtidigt ger del ökade möjligheler all bygga upp
kompelens på andra områden. De människor som inte längre söker sig till den
utbildning kärnkraften kräver kommer att söka andra vägar och t.ex. öka vår
kompetens inom oUka energianvändningsområden. Några skäl för att detta är
mindre angeläget än atl upprälthålla kompetens inom kärnkraftsområdet anges
inte av kommissionen enligt STU.
Kommissionens
förslag om en utvärdering av svensk kärnindustris ut-
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1.1 Industridepartementet 200
vecklingsmöjligheter
stöds av, ulöver nämnda remissinstanser, riksrevisionsverket, NE,
länsstyrelserna i Södermanlands och Skaraborgs län, DFE, CDL och Stockholms
handelskammare.
Med
tanke på den osäkerhet som vidlåder kärnkraften är det enligt kommissionen
också nödvändigi att beredskapsåtgärder planeras i syfte att kunna klara
energiförsörjningen också vid en eventuell avveckling av kärnkraften.
Kommissionen föreslår därför att statsmakternas och kraftföretagens
långsiktiga planering kompletteras med planer av beredskapskaraktär som visar
hur ett omfattande och långvarigt bortfall av kärnkraft lämpligen kan mötas.
Förslaget
berörs inte närmare av remissinstansema. CDL framhåller dock att en utredning
med föreslagen inriktning måste ges klara direktiv beträffande
förutsättningarna.
2.3.4.4
Vindkraft
Utvecklingsarbetet
vad avser vindkraft bör enUgt kommissionen drivas vidare. På olika håll i
landet föreslås att fullskaleprototyper byggs.
Förslagen
får stöd av remissinstanserna, av vilka dock flera framhåller problem främst
avseende anspråk på mark för vindkraftverken.
SIND
har uppfattningen att pågående utvecklingsarbete bör fullföQas. Planerade
prototyper bör alltså byggas. Innan en mer omfattande satsning genomförs bör
emellertid enligt verket tillfredsställande erfarenheter av försöksanläggningar
och fullskaleprototyper ha erhållits.
Verket
pekar också på riskerna med ett alltför forcerat utvecklingsprogram då detla
kan innebära dels att kompetensuppbyggnaden medför svårigheter som gör att
rimlig kvalitet inte kan upprätthållas i olika projekt, dels att långsiktiga
negativa effekter erhålls inom andra områden på grund av att kompetenta
forskare och annan personal byter verksamhetsområde.
Även
NE biträder kommissionens förslag men understryker att ytterligare åtgärder
krävs för att realisera de bidragsmängder från vindkraft som ingår i
kommissionens energialternativ. Biträder förslaget gör också CDL som dock anser
att det ännu är för tidigt att bedöma vindkraftens framtida möjligheler.
Enligt
Statsföretag AB bör statsmakterna snabbt satsa på fullskaliga
demonstrationsanläggningar. Bolaget anser dessutom atl både tid och pengar kan
vinnas i en senare seriefas, om en seriös och omfattande satsning sker i
prototypstadiet.
Bolaget
vill vidare speciellt betona det önskvärda och kanske nödvändiga i att NE ges
möjligheter att lägga ut beställningar under början av 1980-talet på en andra
generation av demonstrationsanläggningar innan det är dags för ett politiskt
beslut om serieproduktion av vindkraftaggregal av megawattstojlek. Detta skulle
föratom bättre beslutsunderiag för serieutförandet också enligt bolaget göra
det lättare för engagerade företag att
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 201
hålla
en tillräckligt stor och kompetent ingenjörsresurs redo för den industriellt
krävande seriefasen.
Sveriges
civilingenjörsförbund CF-STF ansluter sig också till kommissionens förslag.
Förbundet anför i sitt yttrande:
Det
är viktigt att Sverige bygger upp en egen kompetens, särskilt som vi har god
kompetens inom angränsande områden och som utvecklingen i andra länder inte
ligger före Sverige. Problemen med att utnytQa vindkraften är i första hand
ekonomiska på grund av energikällans utspädda karaktär (gäller även
solenergin). I takt med att priset för de konventionella energiråvarorna blir
allt högre, ökar dock konkurrenskraften hos vindaggregaten. Emellertid är det
viktigt att också väga in de samhällsekonomiska effekter som kan hänföras till
bl.a. förfulande av naturmiQön och till bullerstörningar orsakade av
vindenergiaggregat.
UtnytQandet
av vindenergi bygger på i stort känd teknologi framhåller TCO som vidare anser
att detta innebär att av ännu icke utnytQade energikällor är vindkraften
sannolikt den som snabbast kan erbjuda ett kommersiellt tillskott till vår
elförsörjning. Den praktiskt möjliga utbyggnadsgraden av vindkraft anses
emellertid vara begränsad. Ersättningsenergi måste kunna kopplas in på nätet
vid vindstilla eller då det blåser för lite. Andelen vindenergi i vår totala
elförsörjning kan därför enligt organisationen rimligtvis inte göras särskih
stor även om vindkraften skulle visa sig ekonomiskt konkurrenskraftig.
Organisationen
framhåller också att kostnaderna för vindkraften ännu är mycket osäkra. Trots
osäkerheten vad avser möjligt energibidrag, elproduktionskostnaden och
inverkan på miQön biträder organisationen kommissionens förslag. Så gör även
domänverket och LO.
Flera
remissinstanser tar upp vindkraftverkens markbehov i förhållande till behovet
av att nylQa sådan mark för andra ändamål.
Tillgången på vindenergi
är stor i de bästa jordbruksbygderna framhåller således lantbruksstyrelsen. En
framtida utbyggnad av vindkraften måste där enligt slyrelsen ske i samförstånd
med jordbrukets markanvändningsintressen. Enligt styrelsens bedömning bör
genom en framsynt översiktlig markanvändningsplanering intressekonflikter kunna
undvikas mellan jordbruket och en utbyggnad av vindkraften.
Statens
naturvårdsverk bedömer att vindkraftens markkrav blir en begränsande faktor.
En övre gräns för utbyggnaden bör enligt verket t. v. sättas till
storleksordningen 15 TWh per år för att inte konflikterna ska bli för stora.
Verket
vill vidare framhålla att de miQömässiga fakiorer som kan begränsa uibyggnaden
av vindkraft är svåra att bedöma i dag. Verket föreslår därför att en
riksomfattande plan utarbetas över områden, där vindkraftanläggningar kan
lokaliseras med hänsyn till miQöaspekterna.
Även
statens planverk varnar för de omfattande konsekvenser för markanvändningen
som enligt verket kan uppstå. Verket anför sålunda i sitt yttrande:
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 202
Den
direkt ianspråktagna markytan är liten, men den restriktionsbelagda marken kan
bli mycket omfattande. Inom ett vindkraftproduktionsområde får marken därigenom
begränsad användning och klara konflikter kan uppstå vid tätortsutbyggnad inom
fritidsbebyggelseområden och områden för rörligt friluftsliv. Vindkraftverkens
höjd (50-80 m) gör att de kommer att dominera landskapsbilden. Eftersom de för
vindkraft primärt intressanta områdena dels är känsliga från
landskapsbildssynpunkt (Skåne, Öland, Gotland), dels innefattar många av de
ovan berörda motstående intressena finns det anledning till en viss tveksamhet
inför möjligheterna att få betydande energibidrag från vindkraft. Till
vindkraftens markanvändningskonsekvenser bör även räknas pumpkraftverk och
andra enheter som krävs för atl uQämna variationer i vindtillgången.
De
motstående intressena vid ett utnyttjande av vindkraften framhålls också av
några länsstyrelser. Sålunda framhåller länsstyrelsen I Södermanlands län att
kustbelagd lokalisering av vindkraftverk inom länet måste ske i konkurrens med
den vetenskapliga naturvårdens och friluftlivels intressen, varför slyrelsen
menar att det är mindre lämpligt atl aktualisera vindkraftprojekt inom länet.
Liknande
synpunkter framförs även av länsstyrelsen i Malmöhus län, som i sitt yttrande
säger;
I
det öppna skånska landskapet är enligt länsstyrelsens mening lokalisering av
ett större antal vindkraftverk emeUertid förenat med mycket betydande
konfliktrisker. I första hand berörs jordbruksintressen genom att
vindkraftaggregaten tar i anspråk mark. Vindkraftaggregat i stora grupper kan
dessutom komma att framstå som främmande element i landskapet vilket skapar
konflikter med naturvårds- och kulturminnesvårdsintressen. Den höga
befolkningstätheten medför också att specieU vikt måste läggas vid att buller-
och säkerhetsfrågor med vindkraften kan lösas på ett tillfredsställande sätt.
Även
AB Asea-Atom påpekar att de områden i landet där man har de mest gynnsamma,
konstanta vindförhållandena, på vilka de preliminära kostnadsberäkningarna för
vindkraften har grundats, ligger inom samma områden, som landets bästa
tillgångar av odlingsbar mark. Ett i någon mån rationellt utnytQande av
vindkraft skulle således enligt bolaget starkt inkräkta på den odlade arealen.
Vindkraftens övriga miQöproblem anses vidare vara ofullständigt kända.
Markfrågan
berörs även av CDL som också pekar på de problem som kan bli aktuella i samband
med inlösen av mark för vindkraftverken och deras drift. Vidare pekas på att
infraQud kan vara ett allvariigt problem i stora vindkraftaggregal och i
gruppslationer som innehåller många aggregat.
Enligt
LRF måste vindkraftverkens inverkan på boende, jordbruksdrift och naturmiQö
särskilt studeras. Vidare måsle verkens lokalisering ske så att befintlig
bebyggelse eller jordbruksdrift inte störs.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 203
De
för friluftsliv speciellt lämpade områdena bör enligt Svenska naturskyddsföreningen
så långt möjligt undantas från vindkraftsexploatering. I prakiiken kommer
enligt föreningen detta undantag i första hand atl gälla betydande delar av
landets kust- och Qällområden. Riktlinjen för den framtida vindkraftutbyggnaden
bör därför inte vara att starta utbyggnaderna i de blåsigaste områdena och
sedan fortsätta mot allt mindre blåsiga områden, utan i stället att först ta
till vara vindkraftsresurser som finns inom områden med små motstående
intressen och sedan - om det blir helt nödvändigt - la också mera
kontroversiella lägen i anspråk och då efter en ingående prövning i varje
enskilt fall av anläggningens exakta lokalisering, storlek och utformning anser
föreningen.
Kommissionens
förslag avser relalivi stora vindkraftaggregat. Jordbrukstekniska institutet
anser att möjligheterna till utbyggnad av mindre vindkraftaggregat på
landsbygden bör studeras. Enligt institutet kan sådana aggregat vara av stort
lokalt värde även om de från total energiförsörjningssynpunkt ger ett
marginellt tillskott.
Enligt
kommissionen bör kännedomen om vindförhållandena i landet förbättras. Därför
föreslås att ökade resurser ges till SMHI och andra organisationer som kan
utföra motsvarande undersökningar.
Förslaget
tillstyrks eller lämnas utan erinran av remissinstanserna.
Biträder
förslaget gör således NE och domänverket. NE anser dock att ökad kännedom om
vindförhållandena inte har den betydelse jämfört med andra enligt nämnden
nödvändiga insatser kring vindkraften som kommissionens skrivning i frågan
antyder.
2.3.4.5
Konventionell kondenskraft
Kommissionen
föreslår att undersökningar görs om möjligheterna att anpassa befintliga
fossilbaserade kondenskraftverk till eldning med fasta bränslen.
Förslaget
stöds av det begränsade antal remissinstanser som har yttrat sig i frågan.
Föreslagna
undersökningar bör enligt SIND kunna göras av utredningen (I 1977:11) om
omstäUbara eldningsanläggningar, m. m. Med denna innebörd tillstyrks
kommissionens förslag.
Domvänverket
tillslyrker också förslaget. Härutöver anför verkei följande;
Torv
är en stor potentiell energikäUa i vårt land. Då huvuddelen av dessa
torvtillgångar är belägna på stort avstånd från landets stora befolkningscentra
borde möjlighetema för kondenskraftverk i Svealands och Norrlands inland
övervägas. Syftet skulle vara att göra torvtillgångarna ekonomiskt
tillgängligare och att skapa arbetstillfällen inom sysselsätlningssvaga
områden.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 204
Enligt
Svenska naturskyddsföreningen är det ingen större skillnad om
kondenskraftverken eldas med oQa eller kol. Vad som enligt föreningens mening
måste eftersträvas är att bygga om dessa verk för eldning med bränsle erhållet
från energiodling, dock ej torv som är en form av lagrad energi. Om detta inte
visar sig möjligt föreslås att verken så snart det är möjligt ersätts med
kraftproduktion i andra former.
CDL
varnar i sitt yttrande för alltför kategoriska bestämmelser inom området.
Åtgärder som sålunda kan vidtas måste vara tekniskt rimliga och ekonomiskt
berättigade, anför CDL vidare.
2.3.4.6
Kraftvärmeverk
I
sådana tätorter där Qärrvärmenätels omfattning är sådan att värmeunderlaget
samhällsekonomiskt sett motiveraren kraftvärmeutbyggnad föreslår kommissionen
att kraftvärmeverk byggs. För att stimulera en sådan utbyggnad föreslår
kommissionen vidare att en förbättrad finansiering av kraft värme verk ordnas.
Samarbetet mellan den etablerade kraftindustrin och kommunerna bör även
stimuleras. Större nytillkommande anläggningar föreslås bli utrustade för
fastbränsleeldning och några anläggningar garanteras atl genom lämpliga
stödinsatser eldas med torv så att praktiska erfarenheter härav erhålls.
Förslagen
får överlag stöd av remissinstanserna.
I
frågan om utbyggnad av kraftvärmeverk stöds kommissionens förslag av bl. a.
SIND, som dock framhåUer den betydelse inriktningen av elförsörjningsprogrammet
har på kraftvärmeverksutbyggnaden. Verket hänvisar därvid till de bedömningar
som har gjorts av kommissionens expertgrapp för energitillförsel. Enligt dessa
bedömningar finns i det fall kärnkraft UtnytQas endast ett relativt begränsat
utrymme för kraftvärmeverk.
Kommissionens
förslag biträds även av Miljövärnet för Västsverige. Enligt organisationen är
en satsning på Qärrvärme frän kraftvärmeverk i dagsläget att prioritera framför
andra alternativ.
Studsvik
Energiteknik AB framhåller risken med att bygga fast sig i ett oljeberoende om
kraftvärmeverken görs oQeeldade. Vid en fortsatt utbyggnad av kärnkraften blir
elproduktionen i de oQeeldade kraftvärmeverken enligt bolaget både dyr och
miQöovänlig. Bolaget föreslår därför att verken i fråga kombineras så atl
mottrycksturbinen får dra en värmepump i stället för en elgenerator. Därvid
erhålls en avsevärd reduktion av oQebehovet för Qärrvärmeproduktionen.
Tillräckligt stora värmepumpar finns dock ännu inte utvecklade, varför bolaget
föreslår att teknisk utveckling inom området uppmuntras.
Kraftvärmeverk
bör eldas med bränslen från energiodling framhåller Svenska
naturskyddsföreningen. Om så är möjligt, tillstyrker föreningen att ytterligare
kraftvärmeverk byggs i vissa tätorter. I annat fall bör el- och
värmeproduktionen ersättas med energiproduktion i annan form.
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 205
Förslaget att kraftvärmeverk även fortsättningsvis skall
byggas slöds också av Svenska elverkföreningen och Svenska kommunförbundet.
Behovei
att förbättra finansieringen vid kraftvärmeverksutbyggnaden understryks av det
fåtal remissinsianser som har yttrat sig häröver. Instämmer gör således
Svenska kommunförbundet. I sitt yttrande framhåller Svenska
värmeverksföreningen alt de utbyggnader av kraftvärmeverk som kommissionen
räknar med i sina energialternativ fordrar särskilda insatser, bl. a. ålgärder
som säkerställer all verken inte bara blir samhällsekonomiskt utan också
kommunalekonomiskt lönsamma.
Kommissionen föreslår att samarbetet mellan den etablerade
kraftindustrin och kommunerna skall stimuleras. Enligt SIND utvecklas detla
samarbete f n. på ett tillfredsställande sätl. Verket framhåller atl de lagar
som nu finns - 136a§ byggnadslagen, lagen om kommunal energiplanering, lagen om
allmänförklaring av Qärrvärmeanläggningar - enligt verkets uppfattning f. n.
ger lillräckliga möjligheter att verka för den av kommissionen önskade
stimulansen. Verket framhåller vidare att efterhand som erfarenheterna ökar,
bl. a. under tryck av ett faktiskt behov av utbyggnadsbeslut, kan förändringar
aktualiseras om förhållandena då så motiverar. Enligt CDL är kraftinduslrin
positiv till ett ökat samarbete med kommunerna för fortsatt
kraftvärmeutbyggnad.
Förslaget atl siörre nytillkommande anläggningar utrustas
för fastbränsleeldning får i stort stöd av remissinsianserna. Sålunda
underslryker NE behovet av alt några anläggningar byggs för eller om det är
möjligt konverteras till fastbränsleeldning. Även domänverket och LO biiräder
kommissionens förslag. Så gör även Svenska naturskyddsföreningen enligt vad
som tidigare har redovisats.
Mera tveksam till kommissionens förslag är SIND, som i
sitt yttrande anför:
De krav på flerbränsleeldning som EK föreslär leder inte
självklart till en optimal försörjningstrygghel och bör inte utformas så
villkorslöst som EK anlyder. Det är önskvärl att kraven för en till önskad nivå
ökad försörjningstrygghel utformas så att kosinaderna minimeras. Om delta
sedan åstadkoms genom ökad lagring, krav på flerbränsleeldning eller annat sätl
är inte avgörande. Beträffande hela detta område är - som tidigare anförts -
kunskaperna begränsade och ytterligare övervägande önskvärda. Kravet på
kraftvärmeprojekt som är samhällsekonomiskt lönsamma är beroende på vilka krav
på bränsleval som kommer atl ställas på nya verk. Utrustning för
fastbränsleeldning innebär i regel en exlra kosinad som gör anläggningen lönsam
endasl om bränslekoslnaden blir betydligt lägre än för eldningsoQa. Del är
angelägel atl dessa frågor närmare belyses.
I anslutning lill förslaget om fastbränsleeldning föreslår
kommissionen alt det genom lämpliga stödinsatser garanteras att några
anläggningar eldas med torv.
SIND framhåller att hittills redovisade kalkyler pekar mot
att stora
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 206
subventioner erfordras både för investering och under
driflskede för att torv skall bli ett intressant alternativ vad gäller
Qärrvärmeverk. I vad mån utsikterna är bättre för kraftvärmeverksprojekt kan
enligt verket inte ulan vidare bedömas. Innan bindande utfästelser görs måste
klarhet skapas på denna punkt framhåller vidare verket, som dock delar
kommissionens bedömning att det är önskvärt att praktiska erfarenheterna av
torvanvändning erhålls.
Biträder kommissionens förslag gör bl. a. domänverket.
2.3.4.7 Industriellt mottryck
I fråga om industriellt mottryck föreslår kommissionen atl
installation av mottrycksanläggningar i anslutning till industriella processer
även forsätt-ningsvis skall erhålla ekonomiskt stöd.
Förslaget stöds av riksrevisionsverket som även föreslår
att som alternativ till bidrag prövas den lånekonstruktion som har utnyttjats
vid strukturomvandlingen inom bl.a. lekoindustrin. Enligt verket är det därför
önskvärt att den nuvarande stödformen omprövas i anslutning till den av
kommissionen föreslagna utredningen om energibeskattning.
I sitt yttrande över kommissionens förslag till
energipolitiska styrmedel framhåller LRF att ett bortiagande av energiskatten
på el producerad i industriella mottrycksanläggningar skulle göra
mottryckskraften mera attraktiv för näringslivet. Liknande synpunkter framförs
också av Sveriges kemiska industrikontor.
Även SIND tillstyrker kommissionens förslag men föreslår
att nuvarande bidragssystem kompletteras med en lånemöjlighet. Liknande synpunkter
framförs av Jernkontoret. Utöver de nämnda remissinstansema har statens
naturvårdsverk, domänverket och Svenska naturskyddsföreningen yttrat sig över
förslaget. I samtliga fall tillslyrks delta.
2.3.5 Värmeförsörjning
2.3.5.1 Fjärrvärme
Inom stadskärnor och i tätbebyggelse bör enligt
kommissionen uppvärmningssektom planeras så den i huvudsak sker med Qärrvärme
eller liknande centraliserade uppvärmningsssystem och i undantagsfall med
elvärme. I övriga områden bör elvärme kunna komma i fråga i större
utsträckning. Vid individuell uppvärmning bör pannor som även kan eldas med
fasta bränslen eftersträvas.
För att den önskade uibyggnaden av Qärrvärme skall komma
till stånd krävs enligt kommissionen all ett antal ålgärder vidtas.
Kommissionen föreslår därför att den kommunala energiplaneringen görs mer
långsiktig och bättre integreras med den fysiska kommunala planeringen. Inom ramen
härför föreslås att omfattningen av lämpliga Qärrvärmeområden inte
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 207
minskas onödigtvis genom att andra uppvärmingsformer såsom
elvärme och individuell uppvärmning byggs ut inom dessa.
Förslaget stöds eller lämnas i huvudsak utan erinran.
Instämmer i förslaget gör sålunda SIND, domänverket, LO, Svenska
kommunförbundet. Svenska naturskyddsföreningen och Svenska värmeverkföreningen.
Enligt STU förutsätter ett förordande av Qärrvärme att en
grundlig analys görs av de alternativ som kan realiseras inom ett
Qärrvärmesystems ekonomiska livslängd, vilket kommissionen enligt styrelsen
inte har gjort. Liknande synpunkter framförs av DFE som speciellt har noterat
de bindningar i kapital och leknik som Qärrvärmenäten innebär. Delegationen
anför sålunda i sitt yttrande;
Det bör därvid framhållas att såväl befintliga som
planerade nya Qärrvärmenät utgör bindningar till konventionell teknik om
möjligheter till framtida konvertering till utnytQande av förnyelsebara
energikällor (flödesenergi) inle beaktas. Samtidigt innebär nuvarande
omfattning och planerad utbyggnad av Qärrvärmenät en unik möjlighet till
utnyttjande av solvärme och annan förnyelsebar energi i jämförelse med
förhållanden i andra länder. Det är således angeläget atl utreda
bindningseffekterna av Qärrvärmeutbyggnaden med avseende på möjligheterna till
konvertering av dessa system lill skilda typer av energiförsörjning med
förnyelsebara energikällor.
De av delegationen anförda synpunkterna anknyter till
kommissionens förslag om att Qärrvärmenät och lokala hetvattennät utformas så
att en övergång till soluppvärmning möjliggörs.
Förslaget stöds av remissinsianserna. Statens
naturvårdsverk anför sålunda;
Nalurvårdsverket vill understryka att det finns en
principiell skillnad mellan system för uppvärmning via hetvatten (typ Qärrvärme
från fossila bränslen) och lågtemperatursystem (typ spillvärme, solvärme) vilka
kräver större dimensioner. Ett system som optimerats för hög temperatur är
svårt att senare anpassa för låg temperatur. Det är därför angeläget att utbyggnad
av Qärrvärmenät inte sker på sådant sätt att införandet av solvärmesystem onödigt
fördyras i framliden.
Även bostadsstyrelsen ser positivt på att
soluppvärmningssystem kan utnyttjas för hetvattennäl av olika slag. En
föruisättning härför är att ekonomiska fakiorer ej lägger hinder i vägen.
Statens råd för byggnadsforskning tar upp behovet av
forskning och utveckling inom området i sitt yttrande.
Kommissionen föreslår bl.a. att Qärrvärmenät och lokala
hetvattennäl utformas så att en övergång till soluppvärmning möliggörs. Rådet
anser att detla innebär att forskning och utveckling måste bedrivas i frågor
som berör nätens egenskaper och anpassbarhet till sådana syslem. Ökade kunskaper
fordras om befintliga nät och möjligheter till konvertering till alternativa
lemperalurnivåer.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 208
Även
SIND lar bl. a. upp frågan om behovei av forskning m. m. Verket anför sålunda:
Användning
av solvärme bör förberedas i den utsträckning som är ekonomiskt motiverad inom
ramen för vid varje tidpunkt aktuella utbyggnad sbeslut. Teknska lösningar för
detta syfte bör vara ett prioriterat område inom energiforskningsprogrammet.
Under dessa förhållanden bör möjligheterna att senare utnytQa solenergi i
befintliga och nytillkommande system kunna bli tillvaratagna. Den
samhällsekonomiska rimligheten härav måste dock regelmässigt prövas av lokal,
regional eller central instans. Denna fråga bör ägnas särskild omsorg i
anslutning till den kommunala energiplaneringen, men några konkreta åtgärder
härutöver anser SIND inte f. n. motiverade.
Kommissionens
förslag får också stöd av bl. a. Studsvik Energiteknik AB. Bolaget framhåller
särskilt att en framgångsrik introduktion av förnybara enegiformer förutsätter
att användning av dessa tillsammans med konventionella energisystem
underlättas.
Svenska
kommunförbundet delar kommissionens uppfattning att uppvärmning inom tät
bebyggelse i huvudsak bör ske genom Qärrvärme eller andra centraliserade system
och att dessa bör ulformas så att en eventuell framtida övergång till
soluppvärmning möjliggörs. Det senare torde enligt förbundel aktualisera annan
dimensionering och/eller användning av andra material än vid konventionell
Qärrvärme. Dessa och andra konsekvenser föreslås därför utredas vidare inom
ramen för det program för forskning, utveckling och praktiska försök för att
utveckla solvärmetekniken som kommissionen föreslår.
Kommissionen
föreslår vidare att finansieringen av Qärrvärmeutbyggnaden garanteras
långsiktigt.
SIND
anser att en jämfört med tidigare förbäitrad situation för Qärrvär-meverken är
önskvärd. I vilken utsträckning kapitallilldelningen till Qärr-värmeverken
skall prioriteras måste dock enligt verket avvägas i ett vidare sammanhang.
Därvid bör erfarenheterna av de under senare år genomförda förändringarna
utvärderas vilket verket framhåller bör bli en vikiig uppgift för delegaiionen
(Bo 1978:03) för frågor om energihushållning i befintlig bebyggelse.
Svenska
kommunförbundet framhåller alt Qärrvärmeutbyggnaden erfordrar större utrymme på
kreditmarknaden samt underslryker vikten av atl kommunala energisystem inte
missgynnas i kreditpoliliken jämfört med individuella eldningsanläggningar i
fastigheterna. Förbundet vill i sammanhanget också påtala att när ett förelag
får slatligt regionalpoliliskl stöd får kostnad för egen uppvärmningsanläggning
inräknas bland de slödberätligade kosinaderna men däremot inte avgift för
anslutning lill kommunall Qärrvärmenät.
Även
Svenska värmeverksföreningen framhåller nödvändigheten av att det kan nås en
långsiktig lösning på kommunernas finansieringsproblem vid utbyggnad av
Qärrvärme.
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 209
2.3.5.2 Spillvärme
Kommissionen föreslår att spillvärme tas tillvara från
industriella processer och att därför eventuella hinder av företagsekonomisk
eller institutionell natur undanröjs snarast.
Förslaget
tillstyrks av statens naturvårdsverk, SIND, NE, domänverket, Jernkontoret,
Svenska kommunförbundet, Svenska naturskyddsföreningen och VV S-tekniska
föreningen. SIND, som i sak stödjer förslaget, framhåller dock atl det inte är
rimligt att stödja spillvärmeprojekt i den ovillkorliga form kommissionen
anger. Svenska naturskyddsföreningen framhåller atl det i första hand bör vara
spillvärme och annan lågtemperaturvärme som används för uppvärmningsändamål.
Även VVS-tekniska föreningen synes ansluta sig till denna uppfattning och
föreslår att för att främja UtnytQandet av spillvärme i nämnt hänseende bör
skatter och ekonomiska incitament användas för att begränsa användningen av
elvärme.
2.3.5.3 Elvärme
Kommissionen föreslår att direkia restriktioner mot
elvärme avvisas samt framhåUer att genom den kommunala energiplaneringen kan
elvärme undvikas i områden där Qärrvärme kan bli aktuell.
Flertalet av de remissinstanser som har yttrat sig över
kommissionens förslag inslämmer däri. Delar kommissionens förslag gör således
bostadsstyrelsen, SIND, domänverket, CDL, Föreningen för elektricitetens rationella
användning. Svenska elverksföreningen och Sveriges fastighetsägareförbund.
Även lånsstyrelsen i Jämtlands län instämmer i kommissionens
förslag och framhåller i sitt yttrande att direkta restriktioner mot elvärme i
länet skulle drabba den turist- och fritidsbebyggelse som utgör underlag för en
mycket betydande del av sysselsättningen och servicen i länet.
Väsentliga
skäl saknas för restriktioner för uppvärmning med elradiatorer framhåller
Näringslivets byggnadsdelegation. Detta gäller enligt delegationen även i det
fall beslut fattas att kärnkraften skall avvecklas. Tvärtom talar mycket för
att det från bl.a. miQö- och kostnadssynpunkt vore fördelaktigt, om uppvärmning
med direktverkande elradiatorer ökade kraftigt, anför delegationen vidare som
också menar atl elvärme är en myckel lämplig kompleltering till nya
energisystem som t.ex. sol- eller jordvärme.
Tveksam till att införa särskilda lagbestämmelser med
förbud mot uppvärmning med elradiatorer är Svenska kommunförbundet. Den
kommunala energiplaneringen och gällande bestämmelser i ellagen synes enligt
förbundet ge tillräckliga styrmedel för att elvärme inte skall byggas ut där Qärrvärme
eller andra centraliserade system är eller avses bli utbyggda.
Begränsningen av elvärme framstår för statens planverk som
en viktig fråga från bl. a. handlingsfrihelssynpunkl. En ökande elanvändning
belyder enligt verket svårigheter att i framtiden klara energiförsörjningen
med 14
Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 115. Dd 2
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 210
förnybara
energikällor. Särskilt problematisk skulle en ökande användning av
direktverkande el vara i ett sådant sammanhang framhåller verket vidare.
Liknande synpunkter
framförs även av Svenska petroleum institutet. Enligt institutet är en
förutsättning för omställning till ett siörre utnyttjande av förnybara
energikällor att man arbetar för ett i möjligaste mån flexibelt energisystem
och undviker lösningar, när det gäller uppvärmning m.m., som är bundna till en
enda energikälla som t.ex. direktverkande elvärme.
För
restriktioner mot användandet av direktverkande elvärme är Centerns
kvinnoförbund. Enligt förbundet är det bl.a. från handlingsfrihetssynpunkt
nödvändigt med sådana restriktioner även i det fall kämkraften byggs ut.
Enligt
LRF kan restriktioner mot elvärme bli nödvändiga. Förbundet anser det vidare
vara angeläget att verkliga alternativ till elvärmen skapas, t. ex. genom
vidareutveckling av braskaminer, som kan eldas med ved.
Flexibiliteten
i energisystemet blir enligt Miljöförbundel och Jordens vänner väsentligt
mindre och belastningstopparna på kraftnätet högre då elvärme väQs som
uppvärmningsform. Det innebär vidare slöseri med energi av hög kvalitet
framhåller de båda organisationerna som därför anser atl direktverkande elvärme
måste förbjudas.
Enligt
Svenska naturskyddsföreningen är det motiverat atl i vissa fall ha möjlighet
att förbjuda elradiatorer.
2.3.5.4
Värmepumpar
Utveckling
av värmepumpsystem baserade på t.ex. yQordvärme, industriellt och kommunalt
avloppsvärme och värme ur luft eller vatten samt anpassade för svenska
förhållanden bör enligt kommissionen stimuleras. Vidare bör det enligt kommissionen
tillses att praktisk drift under varierande förhållanden kan genomföras.
Förslagen
stöds av remissinstanserna.
När
det gäller uppvärmning av småhusområden förordar statens naturvårdsverk att i
första hand eldrivna värmepumpar bör komma till användning så fort dessa har
utvecklats till ett användbart alternativ.
Under
vissa förutsättningar utgår i dag lån och bidrag till installation av
värmepumpar såväl i nya som befintliga bostäder. Hittillsvarande
uppföQ-ningsresultat har dock enligt bostadsstyrelsen visat att brister i
installerade system förekommer i flera fall både avseende effektfaktor som
driftsäkerhet. Nya uppföQningsålgärder planeras vilket enligt slyrelsen
förhoppningsvis kan ge ett säkrare bedömningsunderlag. En ökad stimulans till
systemutveckling är under alla förhållanden angelägen framhåller styrelsen
vidare.
Även
SIND stödjer förslagen. Enligt verkei bör föruisätiningarna för ett
genomförande av kommissionens förslag vara goda om insatserna inom
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 211
energiforskningsprogrammet och energisparstödel samordnas
inom ramen för nuvarande program.
För att kunna genomföra ett effektivt energisparprogram
torde lagstiftning i olika avseenden erfordras eller den nuvarande behöva
kompletteras framhåller länsstyrelsen i Älvsborgs län. Sålunda kan en stor
satsning på införande av värmepumpsystem baserade på yQordvärme eller sjövärme
exempelvis kräva någon form av prövning.
Enligt LRF skulle betydande energibesparingar kunna göras
om redan nu känd teknik på områdel kom till allmän användning. Vidare bör
enligt förbundet forskning och utveckling vad avser solvärmepumpar forceras.
Förslagen stöds av ulöver nämnda remissinsianser i/ö/CMi
råd för byggnadsforskning, statens provningsanstalt, domänverket, CDL, LO,
Riksförbundet eldistributörerna. Svenska elverksföreningen och Svenska naturskyddsföreningen
.
2.3.5.5 Soluppvärmning
Kommissionen framlägger förslag avsedda att slimulera
införandet av solvärme ulöver de som har redovisats under 2.3.2.4. Förslagen
slöds överlag av remissinsianserna.
Statens råd för byggnadsforskning stödjer i likhet med
flera andra remissinstanser förslagen men framhåller:
Målsättningen alt solvärmesystem år 1990 skall svara för
en energiförsörjning av ca 3 TWh/år bratto är optimistisk med hänsyn lill
EFoU-delprogrammets nuvarande volym. Skall en så omfattande introduktion
genomföras under 12 år fordras redan nu mer omfaitande forskningsinsatser.
För att förbättra kännedomen om solförhållandena föreslås
att SMHI m. fl. samlar in och bearbetar basdata. Förslaget slöds av
remissinstanserna, däribland SIND och domänverket.
För att möjliggöra en successiv utbyggnad av
soluppvärmning bör enligt kommissionen tillses atl värmedistributionssystemen i
största möjliga utsträckning är vattenburna och lämpligt dimensionerade.
Bostadsstyrelsen konstalerar att om man i snabbare takt vill sttmulera en
övergång mol vattenburna syslem kan belåningsreglerna modifieras t.ex. på
sådant sätt att ett lillägg till läneunderiaget utgår för vattenburet system
och detla lillägg ligger uianför kostnadsgränsen i småhusfallet.
I övrigt slöds förslaget av remissinstanserna bl.a.
domänverket saml Svenska riksbyggen som anser det vara angeläget att
statsmakternas stöd inriktas på användningen av lågtemperatursystem. Mera
tveksam är CDL som framhåller att del ännu är för tidigt att generellt kräva
att uppvärmningssystem skall vara vattenburna och dimensionerade för solvärme
eller värmepumpar. De senaste årens omfattande provhusverksamhel måsle
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1.1 Industridepartementet 212
därför
enligt CDL först utvärderas liksom möjligheterna lill exempelvis luftburna
värmesystem.
Även
Svenska elverksföreningen kan inte oreserverat ttllstyrka inriktningen på
vattenburna värmesystem.
Enligt
kommissionen bör solvärme rekommenderas för större syslem som medger alt
värmeupptagning och värmelagring kan ordnas på ekonomiskt fördelaktigt sätt.
Endast
ett fätal remissinstanser kommenterar förslaget men där så sker i tillstyrkande
ordalag. Sålunda framhåUer DFE:
Solvärmesystem
med energilager synes av flera skäl bli mest lönsamma om de utförs slorskaliga.
De kan då dels inordnas i Qärrvärmesystem baserade på känd teknik, dels kan
lagringsförlusterna väsentligt minskas. Dessutom blir investeringen i
solfångarutrustning inte dominerande i sådana system. Däremot blir kostnaden
för energilagrel avgörande för det totala systemets ekonomi. Just i fråga om
energilager finns emellertid för närvarande flera utvecklingslinjer, t.ex.
lågtemperaturiagring i djupa marklager eller kemiska system. En komplettering
av systemen med värmepump skulle kunna medföra atl lagren kunde utföras för
låga temperaturer och att anpassning kunde ske lill de konventionellt höga
distributionstemperaturer som användes i Qärrvärmenät.
Delegationen
anser att frågan om energilagring är kritisk om det skall vara möjligt att
införa solvärmesystem i bebyggelsen.
Frågan
knyter an till kommissionens förslag om att ett brett upplagt program
innefattande forskning, utveckling och praktisk demonstration läggs upp för att
utveckla solvärmelekniken. Kommissionen framhåller att det därvid är av stor
betydelse all värmelagringstekniken förbättras.
Förslaget
får stöd av remissinstanserna.
Televerket
anser det vara önskvärl alt forskning och utveckling m. m. för värmelagring ges
erforderligt stöd. Bostadsstyrelsen anseratt det föreslagna programmet har hög
angelägenhetsgrad. Det anser även statens råd för byggnadsforskning vilket
tidigare har redovisats.
UtnytQandet
av solenergi i större syslem ger möjlighet lill värmelagring under längre
tidsperioder, t.ex. i mycket stora värmemagasin. Enligt .yra-tens
provningsanstalt synes det vara ändamålsenligt att låta Studsvik Energileknik
AB bli huvudansvarigt för den verksamheten.
Remissinstanser
som slödjer kommissionens förslag är vidare domänverket, CDL, LO och Sveriges
civilingenjörsförbund CF-STF.
Även
DFE stödjer förslaget, vilket tidigare har redovisats. Därutöver framhåller
delegationen:
Enligt
DFE:s mening har FoU-verksamheten pä solvärmeområdet nu lett till all nägra
lovande utvecklingslinjer börjat bearbetas. För närvarande kan man dock inte
bedöma när sådana system kan införas i bebyggelsen eller vilka kostnader som är
förknippade med uppbyggnad och drift av dessa. Stora forsknings- och utvecklingsinsatser
görs för att klariägga
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 213
dessa frägor. Därvid kan ett inlensiiierat internationellt
samarbete medge atl resultaten uppnås snabbare och tiil lägre kostnader.
Tveksam till den föreslagna satsningen är Stockholms
handelskammare som menar att landels begränsade forskningsresurser endast i
begränsad omfattning kan avdelas till frågor rörande bl. a. solvärme. Däremot
är det angeläget att den globala utvecklingen noga föQs bl. a. genom deltagande
i internationellt forskningssamarbete.
Enligt
kommissionen kan introduktionen av solvärmelekniken befrämjas genom
organisatoriska åtgärder och stöd främst till kommunerna.
Endast ett fåtal remissinstanser kommenterar och stödjer
förslaget. I yttrandet från SIND framhålls;
Det är angeläget all de solenergiprojekt som nu planeras
och pågår fullföQs och utvärderas. Det statliga ekonomiska stödet till
solenergianläggningar bör även fortsättningsvis ligga inom forsknings- och
besparingsprogrammen. Därifrån bör naturligtvis stöd till kommunerna kunna lämnas.
En översyn av inriktning och utvärdering av resultaten i
pågående forskningsprogram bör regelbundet göras. För planerade och nya
projekt bör en successiv koncentration av insatserna göras till de mer lovande
projekten. Därvid är det angeläget att möjligheten lill demonstrationsprojektet
klarläggs, vilket bör kunna ske i anslutning till den kommunala energiplaneringen.
Förslaget om stöd till kommunema stöds av Svenska
kommunförbundet, speciellt vad avser solvärme som energikälla i
Qärrvärmeanläggningar och andra kombinationer solvärme/Qärrvärme.
Det bör vidare enligt kommissionen övervägas om
solvärmeinstallationer kan inkluderas i den statliga bostadsfinansieringen.
Redan nu utgår under givna förutsättningar statliga lån
och bidrag vid installation av solfångarsystem för varmvattenberedning och
inkluderas således i den statliga bostadsfinansieringen, framhåller
bostadsstyrelsen, men för uppvärmningsändamål utgår dock f. n. inle statliga
lån eftersom tekniken hittills i normalfallet inte har visat godtagbar ekonomi.
I vilken utsträckning solvärmeanläggningar skaU rymmas
inom den statliga bostadsfinansieringen måste enligt SIND prövas enligt de
regler som skall gäUa för denna. Frågan om detta är lämplig väg för atl ge
tillgång till prioriterad kapitalförsörjning bör dock enligt verket bedömas för
hela energisektorn i ett sammanhang.
Förslaget om atl information och utbildning om solvärme
utökas stöds av remissinstanserna, däribland SIND och domänverket. SIND
framhåller att förslaget bör kunna tillgodoses inom pågående program. En samordning
av insatserna blir dock enligt verket nödvändig efter hand som erfarenheter
härvidlag kommer fram.
Tillverkning av komponenter för solvärmesystem kan enligt kommis-
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 214
sionen stimuleras genom att viss avsättning garanteras.
Exempelvis kan staten upphandla solvärmesystem för vissa offentliga byggnader.
Förslaget kommenteras endast av ett fåtal remissinstanser.
Stöd för kommissionens förslag ges av instanser som i stort tillstyrker
kommissionens övriga förslag om åtgärder för att stimulera introduktion av
solvärmeteknik. Bland sädana instanser fmns statens råd för byggnadsforskning
och domänverket.
En mera avvaktande inställning till kommissionens förslag
om att nylQa offenilig upphandling som ett energipolitiskt styrmedel redovisas
av byggnadsstyrelsen och SIND.
Sålunda ifrågasätter byggnadsstyrelsen om beställningar
för statliga byggnader kan skapa tillräcklig industriell kapacitet för
produktion av solvärmeanläggningar.
Enligt bedömningen av SIND bör frågan om statlig
upphandling för atl garantera viss avsättning och därmed stimulera tillverkning
göras enligt samma principer som gäller för annan offentlig upphandling. I vad
mån medel utöver de befintliga forsknings- och energibesparingsanslagen skall
avdelas måste bli avhängigt av vilka erfarenheter som under de kommande åren
erhålls av nu pågående och planerade projekt. Det är dock enligt verket angeläget
att forskningsverksamheten på detta område kan drivas med förhållandevis stor
intensitet eftersom soluppvärmning är en långsiktigt intressant lösning.
Atl nyttja statlig och kommunal upphandling för att stödja
uppbyggandet av industriell kompetens avseende flödande energikällor bör ske
enligt Miljöförbundet och Jordens vänner. I fråga om offentlig upphandling föreslår
statskontoret atl energisparkommittén får i uppdrag all i samarbete med
riksrevisionsverket bedöma möjligheten att använda sådan upphandling som ett
energipolitiskt styrinstrument.
2.3.6 Hälso-, miljö- och säkerhetsrisker
2.3.6.1 Allmän bedömning
I kommissionens överväganden i huvudbetänkandet intar
miQöfrågorna en framirädande plats. Utgångspunkten därvidlag är att ingen del
av energisystemet får medföra oacceptabla miQö-, hälso- eller säkerhetsrisker.
En rimlig fördelning av risker och olägenheter - sociall, geografiskt och i
liden - bör enligt kommissionen eftersträvas med beaktande av den nylta
energisystemet ger. Vidare bör valet av energisystem sammanlaget och vid den
avvägning som måsle göras mot nyttan därav ge minsta möjliga olägenheter i
nämnda avseenden.
På grundval av sin genomgång av effekterna på miljön av de
olika energislagen anser kommissionen all det inle är nödvändigt av miQö-,
hälso- eller säkerhetsskäl atl nu avslå från något av de energislag som ingår
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 215
i värt försörjningssystem. Av den tidigare redovisningen
framgår att denna uppfattning stöds av flertalet remissinstanser t. ex. 55/,
arbetarskyddsstyrelsen, statens planverk, länsstyrelserna i Södermanlands och
Malmöhus län, DFE, CDL, Studsvik EnergUeknik AB, Svenska petroleum institutet
och Sveriges civilingenjörsförbund CF-STF. Kommissionens uppfattning delas ej,
främst vad avser inställningen till kärnkraft, av bl.a. ett antal
organisationer med anknytning till miQöområdei.
I sitt slutbetänkande, som särskilt tar upp frågorna
rörande hälso-, miQö-och säkerhetsrisker, framlägger kommissionen förslag lill
skilda slag av åtgärder i syfte att minska osäkerheten om energislagens
inverkan på hälsa och miljö.
2.3.6.2 Kärnkraftens fredliga utnyttjande
Kommissionen föreslår att Sverige i vederbörliga
internationella organisationer verkar för normer och överenskommelser för
hantering och kontroll av kärnkraftens fredliga utnytQande.
Förslaget stöds av bl.a. SKI, CDL samt Miljöförbundet och
Jordens vänner.
2.3.6.3 Säkerheten mot olyckshändelser
Kommissionen har gjort jämförelser mellan olika energislag
vad avser risken för stora olyckor. Kommissionen konstalerar på grundval av
dessa jämförelser att sannolikheterna för sådana olyckor är av samma storleksordning
vid kolbrytning, oljehantering, kärnkraftverk och vattenkraftdammar.
Konsekvenserna av en olycka anges i hög grad vara beroende av omständigheterna
vid olyckstillfället.
Del av kommissionen framtagna materialet avseende risken
för stora olyckor anses av bl. a. LO och TCO vara värdefullt.
Från några
remissinsianser riklas dock kritik mot kommissionen för dess jämförelser och
utnytQade metodik. Sålunda anser 5CB atl presenterade data är svåra alt tolka
och omöjliga att använda för jämförelser, eftersom riskbedömningarna bara är
gjorda för vissa led i produktionsprocessen från råvara till energikonsumtion
och att dessa led är valda på olika sätt för olika energikällor. Dessulom är
beräkningarna enligt verket utförda på olika sätt för olika energislag och led
i produktionen. Faktiskt konstaterade olycksfrekvenser jämförs med subjektiva
bedömningar av vad som skulle kunna inträffa. Enligt verkets allmänna
uppfattning kan de delar av kommissionens jämförelser om olycksrisker som är
grundade på kvantifierade sannolikheter inte utgöra underlag för
ställningstaganden.
Enligt DFE finns det inle någon allmänt godtagen metodik
för rationell beskrivning av beslutsprocesser i allmänhet och våra svenska
energibeslut i synnerhet, hur de beror av värderingar och hur de kan
förbättras. Delegationen ser det dock som en brisl att kommissionen inte har
utarbetat en mer fullständig metodik för kvantitativa beskrivningar och
jämförelser av olika energislags risker åtminstone vid normaldrift.
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 216
Vad gäller kommissionens beskrivning av haveririsker i
existerande och planerade kärnkraftverk är denna enligt SKI inte välavvägd.
Sålunda behandlar kommissionen endast översiktligt säkerheten i kokarreaktorer
av nyare lyp liksom all tryckvattenreaktorer endast har fått en knapphändig
behandling.
Kommissionens bedömningar av säkerhets- och miQöfrågorna
stöds i huvudsak av CDL, som dock riktar kritik mol det sätt på vilket kommissionens
expertgrupp för säkerhet och miQö har genomfört sitt arbete och de
prioriteringar och bedömningar som har gjorts. CDL anför sålunda i sitt
yttrande;
Säkerhetsgruppens utredningar ger inle en rättvisande bild
av olika energislags risker och miljöpåverkan. Man har genomfört mycket långtgående
statistiska beräkningar av hypotetiska olyckor inom kärnkraften. Man borde i
stället ägnat större uppmärksamhet åt att öka kunskapen om de reella risker som
föreligger för andra energislag så att förutsättningar för riskberäkningar
skapats och mera rättvisande jämförelser kunnat göras. Nu möter man i stället
en nertoning av risker med konventionella eller s. k. allernaliva energislag.
Även i ell annat avseende riktas viss krilik mot
kommissionen vad avser risker för stora olyckshändelser. Miljöcentrum och
Miljövårdsgruppernas riksförbund menar sålunda att kommissionen ignorerat
viktiga frågeslällningar avseende bl.a. risken för och effekien av sabotage-
och terroraktioner mol energiproduklionssystem. I händelse av att sådana
aktioner lyckas bedömer organisalionerna kärnkraften som den farligaste
energikällan, om än mindre sårbar än för oQa och gas.
I det följande redovisas remissinstansernas inställning
till de av komissionen framlagda förslagen för att förbättra säkerheten mot
olyckshändelser inom energiförsörjningen.
När det gäller beredskap mot stora olyckshändelser av alla
slag föreslås att organisation och resurser ses över.
Förslaget slöds av remissinstanserna.
Sålunda biiräder socialstyrelsen förslaget saml framhåller
att beredskapsplaner bör finnas för medicinskt omhänderlagande av ett större
antal personer som skadats vid olika typer av olyckor. Slyrelsen betonar dock
att för del mycket stora antal fall av skadade med för vardagssjukvården
ovanliga skador, som det i mycket extrema fall kan vara fråga om vid här
aktuella typer av olyckor, finns ingen möjlighel atl hålla en sjukvårdsorganisation.
Även länsstyrelsen i Malmöhus län delar kommissionens
förslag. Härutöver ger länsstyrelsen föQande kompletterande synpunkier vad
avser nämnda beredskap;
Här gäller i dag att kommunen genom sitt brandförsvar
skall svara för räddningsQänslen i samband med alla nödlägen och katastrofer
med un-
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 217
dantag för sådana där sjöräddningen är ansvarig. Kommunen
har inte heller något räddningsQänstansvar i samband med reaklorolycka som förorsakar
utsläpp av radioaktiva ämnen. I detta fall ansvarar länsstyrelsen för ledning
av verksamheten och beslut om åtgärder.
Det bör också anmärkas i sammanhanget att civilförsvarets
personella resurser inte kan tas i anspråk för räddningsQänst eller andra
liknande samhällsinsatser då civilförsvarsberedskap ej råder.
Vid sådana nödlägen som kräver särskilda insatser för
samordningen av olika resurser skall länsstyrelsen överta ledningen och
förordna särskild befälhavare för räddningsQänslen på olycksplatsen.
Länsstyrelsen vill i detta sammanhang understryka att
kommunernas resurser är synnerligen oenhetliga beroende på de olika kommunernas
storiek och bärkraft. Nu gällande anvisningar för brandkårernas sammansättning
och styrka tar inte heller tillräcklig hänsyn till bl. a. de risker som vårt
transportsystem innebär. Förläggning av olika anläggningar som i sig innebär
risker, t. ex. anläggningar som ingår i energisystemet kan också hårt belasta
en kommun med relativt svaga resurser. Även om en sådan kommun enligt gällande
lag kan påräkna bistånd från andra kommuner innebär ändå tidsfaktorn att
beredskapen kan bli oacceptabelt låg.
Liknande synpunkter framförs av länsstyrelsen i
Kopparbergs tån som anser det vara tveksamt om en ändamålsenlig organisation
och erforderiiga resurser för mycket stora nödlägen inom energisektorn kan
lillskapas inom ramen för nu gällande brandlagstiftning. Vid prövning av denna
fråga kan enligt länsstyrelsen ett vidgat statligt engagemang i
räddningsQänslen aktualiseras.
CDL anser att ökad beredskap och forskning rörande olyckor
och risker är angelägen, men att då inte endast energisektom utan hela
samhället måste betraktas. Även de risker som finns bl.a. inom
transportområdet, kemisk industri och livsmedelsindustri måste betraktas på
samma sätt så atl en mera enhetlig riskfilosofi erhålls i samhällel som grund
för de kostnadskrävande ätgärder som behövs för att nedbringa risknivån.
Att forskning, organisation och resurser beträffande
riskerna och beredskapen för alla slags stora olyckshändelser bör ses över resp.
byggas ut instämmer även LO i. Härvid bör enligt organisationen givetvis samma
skyddsbedömning komma till uttryck inom andra områden som man till-lämpar inom
energiområdet.
Kommissionens förslag biträds även av statens planverk,
SKI och länsstyrelsen i Uppsala län.
Flera av remissinsianserna berör i anslutning till sina
resp. ställningstaganden över behovei av översyn av beredskapen frågan om
behovet av forskning på riskområdet. Kommissionen föreslår att sädan forskning
skall ges ökade resurser.
Ulöver redovisade yttranden stöds detta kommissionens
förslag av programrådet för radioaktivt avfall och Skånes handelskammare. I
sitt tillstyrkande framhåller programrådet att ökade resurser till en brett
upplagd riskforskning kan underlätta riskanalyserna vid framtida
energipoliliska beslul.
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 218
Vid en presentation av konsekvenserna vid nylQandet av
olika energislag och vid olika riskfall måste denna göras likartad för att ge
en rättvis jämförelse. 1 likhel med några tidigare refererade remissyttranden
anser Studsvik EnergUeknik AB att kommissionens underlag härvidlag visar exempel
på brister. Bolaget anför sålunda i sitt yttrande;
Ett förbättrat dataunderlag och en korrekt användning av
lillgänglig leknik för haverianalyser torde kunna leda till värdefulla resultat
vid jämförande riskanalyser inle enbart inom energisektorn. Målsättningen bör
vara atl uppnå en accepterad metodik för rättvisande kvantifierade jämförelser
mellan riskerna med olika industriella aktiviteter. Därvid bör hänsyn tas till
individens säkerhet i närområdet samt den regionala och globala belastningen
såväl nu som i framliden både med hänsyn till normaldrift och till haverier.
Bolaget delar sålunda kommissionens uppfattning att
forskningen pä riskområdet bör ges ökade resurser, varvid såväl metodiken vid
riskuppskattningar som databasen för dessa behöver förbättras.
Kommissionen föreslår vidare att Sverige i internationell
samverkan verkar för skärpta bestämmelser beträffande utvinning och transport
av oQa till havs samt konstruktion av säkrare tankfartyg.
1 denna fråga anför sjöfartsverket bl.a. följande;
Betänkandet har på några ställen lagit upp frågan om
Sveriges internationella engagemang i sjösäkerhetsarbelet. Del bör framhållas,
att Sverige bl.a. genom sjöfartsverket sedan länge med akliva insatser deltagit
i delta arbete och kunnat påverka innehållet i de regler som hittills blivit
arbetets resultat. Det bör i korlhel erinras om att det inlernationella arbetet
lett till regler om byggandet och uirustningen av oQelankfartyg,
kemikalietankfar-lyg och gastankfariyg, vilka inte minst då del gäller det
sistnämnda slaget fartyg lett till hög säkerhetsstandard. Även de bidrag som
lämnas från de s. k. klassificeringsanslalterna bör här framhållas. Då man har
anledning atl antaga att en stor del av bränsleimporten kommer att ske med
utländska fariyg och all ulländska fartyg i stor utsträckning trafikerar
Östersjön, vilket det är ett svenskl intresse att skydda, framstår det internationella
arbetet som ett helt nödvändigt led i att förverkliga svenska intentioner. Det
framslår ännu mer markanl mol bakgrunden av alt nationella särlösningar har
svårt all få praktisk genomslagskraft. Betydelsefulla nationella insaiser kan
dock göras inom farledssäkerheten tekniskt och organisatoriskt.
Även Sveriges redareförening framhåller de insatser som i
berört hänseende har gjorts genom internationella överenskommelser. Enligt
föreningen kommer dessa insatser all leda till atl oQeulsläppen till havs i
princip elimineras.
Enligt kommissionen bör beredskapen mot stora oQeutsläpp,
framför allt i Östersjön, förbättras och effektivare metoder för all samla in
och ta upp löskommen oQa utvecklas.
I denna fråga anför generaltullstyrelsen:
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 219
Mot denna bakgrund föreslår utredningen bl. a. atl
beredskapen mot större oljeutsläpp i Östersjön förbättras och atl effektivare
metoder för att samla in och ta upp löskommen olja utvecklas. Dessa frågor övervägs
för närvarande av 1977 års oQeskyddskommitlé (kommundepartementet 1977:03), som
har i uppdrag alt undersöka i vad mån oQeutvinning i större skala i Nordsjön
mot bakgrund av erfarenheterna från Ekofiskolyckan i april 1977 bör föranleda
ändring i gällande riktlinjer för den svenska oQe-skyddsberedskapen. Enligt vad
slyrelsen inhämtat avser kommittén all i sitt arbete göra en mera övergripande
studie av riskerna vid oQehantering till sjöss och pä detta underlag göra en
allmän bedömning av för Sverige erforderlig oljeskyddsberedskap.
1 sammanhanget kan nämnas atl frågan om utveckling av
effektivare meioder för insamling och uppiagning av oQa lill sjöss är föremål
för utredning av en särskild arbelsgrupp som har tillsatts av Nordsjöslaterna
inom ramen för det s. k. Bonnavtalel (SÖ 1969; 21)...
Vad gäller oljeskyddsberedskapen i Östersjön pågår inom
ramen för 1974 års Östersjökonvention (prop. 1975/76: 5) fortlöpande
överiäggningar med övriga ösiersjöslater rörande utrustningsfrågor, beredskap
och vidgat samarbete vid oQeolyckor till havs.
Erfarenheterna från oQeolyckor utomlands med framför allt
tankfartyg lastade med råoQa visar att betydande risker föreligger för uppkomst
av explosionsartade bränder. Motsvarande risker föreligger enligt
utrednings-underiaget vid olyckor med fartyg lastade med LNG. Enligt styrelsens
uppfattning aktualiserar dessa frågor ulöver utredningens förslag en översyn
av beredskapen mot siörre fartygsbränder t. ex. inom kustfarvattnen.
Flera länsstyrelser biträder kommissionens förslag.
Sålunda framslår del för länsstyielsen i Gotlands län som angeläget att
framhålla det faromoment som särskilt större fartygstransporter av oQa i
Östersjön utgör. Ålgärder för alt förebygga oQeutsläpp vid olyckshändelser med
sådana transporter bör enligt länsstyrelsen vidlagas med del snaraste.
Länsstyrelsen i Malmöhus län biträder också förslaget, som
enligt länsstyrelsen bör avse såväl kustbevakningens som brandkårens resurser
liksom även resurserna för destruktion av oQa. F. n. är enligt länsstyrelsen
samtliga dessa resurser otillräckliga. Länsstyrelsen framhåller också att
Öresund och dess kuster i nämnt avseende är ett utomordentligt känsligt område.
Även länsstyrelsen i Värmlands län inslämmer i
kommissionens förslag och föreslår atl ett förbättrat oQeskydd även utsträcks
till Vänern, där regelbundna transporter av belydande kvantileler oQa sker.
Kommissionens förslag att bestämmelserna beträffande
lagring och hantering av blytillsalser för motorbensin skall ses över,
kommenteras inte närmare av remissinstanserna. Civilförsvarsstyrelsen
framhåller dock att riskerna för och konsekvenserna av haverier i anläggningar
för förvaring av sådana tillsatser särskilt måsle beakias.
Före ett eventuellt beslut om import av flytande naturgas,
LNG, bör enligt kommissionen riskerna med hantering och lagring av denna
produkt studeras ingående.
Prop.
1918119:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 220
Förslaget tillslyrks av remissinstanserna.
Arbeiarskyddssiyrelsen anser atl de av kommissionen
angivna olycksfallsriskerna med LNG-lager bör bedömas såsom något mera
allvarliga än vad som görs. Till liknande resultat kommer även Studsvik
Energiteknik AB som anser att säkerhetsbilden för LNG relativt kärnkraft är mer
gynnsam än vad som skulle ha varit fallet om samma metodik hade utnyttjats vid
beräkningarna av riskfallen för resp. energislag.
Biträder kommissionens förslag gör vidare SMHI. Institutet
framhåller att vid lokaUsering av LNG-terminaler och för bedömning av
säkerhetsavstånd bör särskild hänsyn tas till de lokalmeteorologiska och
topografiska förhållandena på platsen. Även länsstyrelsen i Malmöhus län, som
också biträder kommissionens förslag, lar upp frågan om lokalisering. Enligt
länsstyrelsen bör därvid undersökas vilka krav som från säkerhetssynpunkl bör
ställas på lokaliseringsplalsen och vilken belydelse som då bör tillmätas andra
på platsen befinlliga anläggningar med miQö- och hälsofarlig verksamhei.
Generaltullstyrelsen instämmer också i kommissionens
förslag. Härutöver anförs att riskerna med LNG enligt styrelsens bedömning är
mycket lite kända och kan förväntas i inte oväsentlig mån påverka utformningen
av beredskapen mot utsläpp av miQöfarliga ämnen.
Även CDL och Svenska kommunförbundet biträder
kommissionens förslag. Båda remissinstanserna framhåller dessutom behovet av
ytterligare riskstudier m. m. av hanteringen med gasol.
Olika tänkbara förlopp, som kan leda till en härdsmälining
i en kärnreaktor, bör enligt kommissionen studeras ytterligare. Vidare
föreslås att olika åtgärder, som kan minska sannolikheten och verkningarna av
reaktorolyckor, utvecklas för både nya och befintliga reaktorer.
Förslagen kommenteras enbart av ett fåtal remissinsianser.
LO, som ansluter sig till förslagen, understryker all
siudier avseende härdsmäheförlopp redan pågår. De forlsatta studierna bör
enligt organisationen anordnas på ett sådani sätt alt eventuellt mer sårbara
punkter och tveksamma komponenter i kärnkraftsprocesserna kan framträda och
pekas ut.
1 sitt yttrande framhåller CDL föQande i dessa fiågor:
Pågående forskningsprojekt världen över syftar till att
verifiera de säkerhetsmarginaler som lagts in i hittillsvarande
reaklorkonslruktioner för att kompensera osäkerheler i parametrar och
beräkningsmetoder. Det är viktigt att Sverige får forlsatta möjligheter all
delta i och följa den internationella forskningen på delta område. De flesta
resultat som hittills framkommit visar atl säkerhetsmarginalerna ej
underskattats, och en ytterligare skärpning av säkerhetskraven synes ej böra
ske innan behovei härav dokumenterats vid jämförelse med annan industriell
verksamhet.
Länsstyrelsen i Kristianstads län finner del angeläget atl
det för kärnkraften skapas forskningsresurser som används för all lösa
säkerhetsris-
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 221
kerna på ett godtagbart sätt. Denna fråga berörs även av
CDL som anser att när det gäller säkerhets- och även avfallsfrågorna vid
nuvarande lyp av lättvattenreaktorer bör finansieringen av och ansvaret för
forskning och utveckling överföras från staten till kraftföretagen och den
tillverkande industrin i samarbete med berörda statliga organ. Övergångstiden
avses dock av praktiska skäl kunna bli relativt lång.
Kommissionen föreslår vidare atl beredskapen vid
reaklorolyckor ses över, varvid evakuering av befolkningen och ålgärder vid
radioaktiv mark-beläggning särskilt bör studeras.
Förslaget stöds av remissinstanserna.
Civilförsvarssiyrelsen anser det väsentligt att en översyn
av beredskapsplanerna kommer lill stånd i syfte att samordna de totala
resurserna för att så långl möjligl minska konsekvenserna av utsläpp. Detta
bedöms som speciellt viktigt för beredskaps- och krigsförhållanden och bör
enligt styrelsen omfatta områden runt kärnkraftverk till storleksordningen
40-50 km radie.
Beredskapsnämnden
för psykologiskt försvar anser all de förberedelser som vidlas i fred för
samhällsinformation vid krigsfara eller krigstillstånd även bör innefatta
information om kärnkraft. Vidare bör allmänheten enligt nämndens yttrande redan
i fredstid erhålla orientering om bl.a. föQande:
a. De forskningsresultat, som ligger till grund för
beslul om kärnkraf
tens UtnytQande saml slutlig förvaring av radioaktivt avfall och de olika
risker, som kan vara förknippade härmed.
b. Åtgärder som är vidtagna för alt förebygga olyckor
med kärnkraft
och vilka åtgärder, som vidtagits i händelse en olycka - trots allt - skulle
inträffa i fred.
c. Åtgärder som vidlas vid kärnkraftverken, om landet
kommer i ome
delbar krigsfara eller krig. Därvid bör även ingående information lämnas
om risker och sannolikhet för att en kärnkraftanläggning skall bli föremål
för bekämpning och effekten därav.
För kärnkraftverk i drift pågår meteorologiska mätningar i
kraftbolagens regi. Informationen från dessa är grundläggande vid haverier. Mol
bakgrund av sin långa erfarenhet av meteorologiska mätningar understryker SMHI
vikten av atl kalibrering regelbundet görs av denna viktiga del av
säkerhetssystemet. Verket bör enligt sitt yllrande härvid tilldelas en kontrollfunktion.
Lantbruksstyrelsen finner det vara anmärkningsvärt att
konsekvenserna av t.ex. en stor reaktorolycka är så dåligt kartlagda vad gäller
konsekvenserna för husdjursskötsel och växtodling inom berört omräde.
Styrelsen anser därför atl den av kommissionen föreslagna översynen även bör
innefatta åtgärder som rör livsmedelsproduktionen.
I kommissionens slutbetänkande anges som en möjlig åtgärd
mot radioaktiv markbeläggning djupplöjning eller avlägsnande av markens
ytskikt.
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1.1 Industridepartementet 222
SSI
ifrågasätter om detta är realistiskt och framhåller att denna fråga kräver
ytterligare utredning. Enligt institutets uppfattning är risken för långvarig
radioaktiv förorening av mycket stora landområden f. n. en mycket svårbedömbar
konsekvens av kärnenergianvändningen.
Sveriges
lantbruksuniversnet framhåller betydelsen av intensifierad forskning rörande de
vid bl. a. kärnkraftutvinning uppträdande radioaktiva ämnenas förhållande i
miljön och spridningsvägar till människan. Bästa möjliga kännedom härom anges
vara av väsentligt värde för begränsning av de negativa konsekvenserna av en
siörre reaktorolycka.
Lånsstyrelsen
i Östergötlands lån antar atl transporter av radioaktivt material kommer att
ske genom länet. Enligt länsstyrelsen måste däriör resurser i form av utbildad
personal, beredskapsplaner m. m. tillskapas för alt möjliggöra ett effektivt
ingripande i samband med evenluella olyckor vid sädana transporter.
Länsstyrelsen
i Malmöhus län delar uppfattningen atl planläggningen för säkerheten kring
kärnkraftverk bör förbättras. Bl. a. bör evakueringsproblemen analyseras och
göras till föremål för planläggningsåtgärder. Härvid måste enligt länsstyrelsen
också behovet av information och utbildning av lokala myndigheter och
allmänheten utredas. I sitt yttrande framhåller länsstyrelsen vidare;
F.
n. föreligger inga möjligheter för länsstyrelsen att anbefalla
bered-skapsQänstgöring för beslutsfattare och sambandspersonal i katastrofledningen.
Härigenom blir den personella beredskapen osäker och några säkra insatstider
går inte all fastlägga för länsstyrelsen.
Del
är angeläget att också detta problem tas upp i samband med en översyn av
beredskapen vid reaktorolyckor. Kostnaderna för en förbättring av beredskapen
i detta avseende kan med säkerhet betecknas som försumbar. Avsevärda fördelar
står dock att vinna om man inom en bestämd tid kan räkna med beslut av
ansvarig myndighet i samband med en reaktorolycka och säkra igångsättandet av
erforderliga åtgärder.
Även
länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län biträder kommissionens förslag.
I
sitt yttrande föreslår CDL föQande;
Kärnkraftområdet
är en av de få industrisektorer, där man gjort ingående riskanalyser och
sålunda kunnat kvantitativt beskriva situationer som kräver mera omfattande
ålgärder till allmänhetens skydd. Den av EK förordade ökningen i beredskap bör
få en vidare inriktning till att omfatta även annan industriell verksamhet, där
motsvarande situationer kan uppstå (ex: oQebränder, kemiska giftolyckor).
Kärnkraflmyndigheterna bör här samarbeta med de myndigheter som ansvarar för
övriga industriell verksamhei.
En
brett upplagd översyn av beredskapskraven avslöjar var riskerna är siörst och
möjliggör val och prioritering av insatserna.
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 223
När det gäller utnyttjande av vattenkraften och därmed
förbundna olycksrisker föreslår kommissionen att brottsannolikheten för dammar
som används under lång tid studeras. Vidare föreslås att beredskapsplaner
upprättas för de älvar där risk för stora dammbrott föreligger.
Förslagen tillstyrks av remissinstanserna, däribland
civilförsvarsstyrelsen och CDL.
2.3.6.4 Högaktivi avfall
När det gäller frågan om kärnkraftens högaktiva avfall
föreslår kommissionen att organisalionen beträffande avfallshantering och
avfallsförvaring ses över.
Förslaget stöds av remissinstanserna, däribland SIND.
Verkei anser del särskilt angeläget att de organisaioriska frågor löses som
behövs för att säkerställa samhällets inflytande-, insyns- och
kontroUmöjUgheter i samband med fortsatt utvecklingsarbele inom områdel.
Kommissionens förslag stöds även av SKI och programrådet för radioaktivt
avfall liksom av CDL, som understryker vikten av att myndighels- och
ansvarsfrågan ses över.
Kommissionen föreslår även att arbetet inom projekt
kärnbränslesäkerhet, KBS, fullföQs med insatser dels av utvecklingskaraktär,
dels för alt successivt öka detaQeringsgraden för nödvändiga anläggningar.
Förslaget stöds av remissinstanserna, däribland Sveriges
lantbruksuniversitet, SKI, programrådet för radioaktivt avfall, CDL, KF och
Studsvik Energiteknik AB.
Även länsstyrelsen i Uppsala län stödjer förslaget och
anför med anledning härav i sitt yttrande:
Länsstyrelsen anser liksom utredningen att den i
KBS-projektet föreslagna slutförvaringen är betryggande. Det hade emellertid
varit önskvärl att man i projektet inte begränsat sig liU enbart säkerheten i
slutförvaret utan därutöver även studerat möjligheterna till fortlöpande
kontroll och på en eventuell framtida återbearbetning av det deponerade
avfallet. Det är angeläget att dessa frågor utreds vidare.
Sverige bör enligt kommissionen verka för att
internationellt accepterade normer för säkerhet och kvalitet för slutförvar
utfärdas och atl kontrollen av nukleärt material skärps och regleras i
internationella avtal.
Förslaget stöds av remissinstanserna, däribland Sveriges
lantbruksuniversnet, SKI, programrådet för radioaktivt avfaU, CDL, KF och LO.
Kommissionen föreslår vidare att frågan om hantering och
förvaring av plutonium och kapslingsrester som uppstår vid upparbetning
studeras.
Förslaget stöds av remissinsianserna, däribland SKI,
programrådet för radioaktivt avfaU, CDL och LO. Några av remissinstanserna
påpekar alt arbele enligt förslaget pågår internationellt.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 224
2.3.6.5
Avfall från kol och olja
Beträffande
avfall från kol och oQa föreslår kommissionen att system utarbetas för
insamling av sot och aska från oQe- och kolförbränning vid små anläggningar.
Förslaget
stöds av NE och LO. Statens naturvårdsverk anför i frågan:
Naturvårdsverket
vill påpeka, med hänsyn till formuleringarna i miQörörelsens alternativa
energiplan MALTE och energikommissionens förslag att anordna ceniral insamling
och behandling av aska och stoft från små oQe- och koleldade anläggningar, att
små koleldade anläggningar sannolikt inte ekonomiskt kan klara sådan rening som
erfordras för att kol skall kunna accepteras som bränsle i tättbebyggt omräde.
Små anläggningar har vanligen också låga skorstenar. Det är av liknande skäl
också olämpligt från luftvårdssynpunkt alt introducera omfattande förbränning
av torv, ved och biomassa i små ineffektiva förbränningsanläggningar inom
tättbebyggt område.
Kommissionen
föreslår vidare att studier genomförs av långsiktiga effekter från askupplag.
FOA
anser att kommissionen vad avser avfall från olika energislag alltför mycket
har koncentrerat sig på kärnkraften och anför med anledning härom i sitt
yttrande;
Behandlingen
av avfallsfrågorna har centrerats på kämkraften. Även för andra energikällor
finns långsiktiga effekter, som i väsentliga delar måste bedömas på teoretisk
väg. Bl. a. borde problem med deponering av kol- och oljeaska och
avsvavlingsslam ha belysts utförligare. Riskerna har inte redovisats i
betänkandet med tillnärmelsevis samma inträngningsgrad som uppnåtts för
radioaktivt avfall genom hänvisning till KBS-rapporten. Med hänsyn till
befarade hälsorisker från bl.a. metaller i kolaskan vore uppskattningar av
expositionen efter eventuell upplagring och anrikning i olika kretslopp
önskvärda. Kommissionen har i sitt huvudbetänkande uttalat att metoder för
förvaring av kolaskan borde underkastas en prövning som är lika ingående och
omfattande som för andra energislag med mycket långsiktiga avfallsproblem,
t.ex. kämkraften. I det långa tidsperspektivet är det fråga om att tungmetaller
lyfts upp i biosfärens övre kretslopp från atl ha varit bundna i ofta djupl
liggande kollager.
Statens
naturvårdsverk biiräder kommissionens förslag men anser atl problemen med aska
från skifferförbränning och lakrester samt annat avfall från uranutvinning ur
skiffer har fått en alltför underordnad roll i förhållande till kolaskan.
Enligt verkets uppfattning är problemen med utläckning av ämnen med
långtidseffekter allvariigare per producerad energienhet i samband med
uranutvinning ur svensk skiffer med låg uran-halt än problemen med kolaskan.
Vid
eldning med kol sker utsläpp av radioaktiva ämnen. Även om utsläppen är
relativt ringa kan enligt 55/ kollekttvdosinteckningen bli inte helt oväsentlig
om den beräknas över lång tid. Detta aktualiserar frågan om
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 225
aktivitetsspridning
från de stora asklagren, vilken enligt institutet bör granskas närmare.
SGU
pekar i sitt yttrande på att det inte alltid är eftersträvansvärt att deponera
aska m.fl. restprodukter pä så svårgenomtränglig mark som möjligt. I vissa
sammanhang kan det enligt verket vara fördelaktigare med deponering pä
genomsläpplig mark för att uppnå utspädningseffekt. Med anledning härav
framhåller verket behovet av noggranna förundersökningar även vid andra typer
av deponering än av använt kärnbränsle.
Kommissionens
framlagda förslag om studier av långsiktiga effekter från askupplag stöds i
övrigt av NE, CDL, LO och Studsvik EnergUeknik AB.
2.3.6.6
Utsläpp av föroreningar från bränslen
Kommissionen
föreslår att bilavgasutsläpp från fordonsdrift på metanol, blandningar av
metanol och bensin samt s. k. wide-cutbränslen studeras.
Förslaget
stöds av remissinstansema, däribland statens trafiksäkerhetsverk,
Motorbranschens riksförbund, Svensk MetanolutveckUng AB och Svenska
lokaltrafikföreningen.
Vidare
föreslår kommissionen att åtgärder vidtas för att stimulera teknik för
avskiQning av kvicksilver ur rökgaser från skifferförbränning, kolförgasning
och koleldning.
I
denna fråga anför statens naturvårdsverk:
Tekniska
metoder att begränsa kvicksilverutsläppen vid förbränning av kol saknas fn. Del
finns inte heller nu teknik framme som kan bedömas vara i drift under
1980-talet. Naturvårdsverket bedömer emellertid att problemen är av den
karaktären att de på sikt bör kunna lösas tekniskt. Såvitt man nu kan bedöma
kommer kostnaderna att bli höga. Naturvårdsverket har tagit initiativ tiU att
vissa projektidéer inom området förverkligas. Reningen kan mycket lätt ordnas
i samband med utnytQande av kol för framstäUning av syntetisk gas, metanol
eller petroleum och i det sammanhanget utgör inte kvicksilverutsläppen samma
begränsning.
Kommissionens
förslag biträds av NE liksom av CDL, som anser att kvicksilverutsläpp från
kolförbränning möjligen även kan hållas på låg nivå genom användning av kol med
låg kvicksilverhah.
Olika
förbränningstekniska och reningstekniska åtgärder för att reducera utsläpp av
polyaromatiska kolväten bör enligt kommissionen utvecklas.
Förslaget
stöds av statens trafiksäkerheisverk liksom av statens naturvårdsverk som i
sitt yttrande anför;
Kunskapen
om polyaromatiska kolväten är i dag mycket bristfäUig. Den kunskap som finns är
emellertid tillräckligt oroande för att räcka som motiv för att söka minska
dosen till människan. Ett flertal av dessa ämnen är starkt cancerframkallande.
När det gäller utsläppens storiek är kunskapen bäst beträffande bilavgaserna,
medan utsläppen från fasta anläggningar fortfarande är osäkra. Det är
sannolikt så att man hittills underskattat utsläppen av PAH med hänsyn till att
man vid mätningar hittills vanligen 15 Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 115. Dd
2
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1.1 Industridepartementet 226
inte
beaktat utsläppen i gasfas. Särskilt stor osäkerhet präglar uppskattningarna
av utsläpp från förbränning av biomassa och bedömningarna av möjligheterna att
minska utsläppen. Naturvårdsverket kan med hänsyn till detta inte förorda att
en stor satsning görs på biomassa under de närmaste åren. 1 stället bör
ytterligare forskningsinsatser initieras för att ta fram leknik som kan
begränsa dessa utsläpp.
Även
CDL anser kommissionens förslag vara angeläget och anför sålunda;
Uppgiften
bör dock inte begränsas till polyaromatiska kolväten utan även innefatta andra
förbränningsprodukter som kan eller förväntas ha genetiska eller cancerogena
effekter, t.ex. andra cykliska föreningar, kväveoxider eller kväveföreningar,
som kan reagera lill nilrosaminer osv.
De
grundläggande kunskaperna om hur och i vilka mängder dessa ämnen bildas vid
olika energiprocesser är mycket begränsad. Man måste därför försl utveckla
dessa kunskaper för atl få en grund att slå på för ett fortsatt arbete.
Effekterna
av de polyaromatiska kolvätenas verkningar - i de koncentrationer som finns
bl.a. i bilavgaser - synes enligt Svenska lokaltrafikföreningen f. n. inte
vara tillräckligt kända för att utvecklingsresurser skall sältas in nu på
förbränningstekniska åtgärder. Föreningen finner del i stället angeläget att
effekterna av polyaromatiska kolvätens verkningar får bli föremål för närmare
utredning och att resultaten läggs lill grund för beslul om utveckling av
förbränningstekniska och reningstekniska metoder bör ske.
Ytterligare
studier bör enligt kommissionen ske av från miQö- och hälsosynpunkt väsentliga
metallers spridning, cirkulation och slutliga deposition.
I
denna fråga framhåller statens naturvårdsverk i sill yttrande föQande:
Målen
för miQövårdsarbetet när det gäller att begränsa metallföroreningar av mark
och vatten av metaller som kvicksilver, kadmium, nickel, vanadin och berryllium
måste med hänsyn till dessa metallers effekter på naturmiQö och människors
hälsa vara att få ned cirkulationen av dessa ämnen lill den nivå som de
naturligen förekommer i.
Naturvårdsverket
anser att varje, även liten, ändring i den naturliga hallen av metaller i miQön
utgör en potentiell risk för rubbning av balansen i del ekologiska systemet. En
grundläggande strävan måste därför vara att inle väsentligt öka melallhallema i
naturen över den naluriiga nivån ...
Kommissionens
förslag stöds av bl. a. SMHI, länsstyrelsen 1 Blekinge län och CDL.
När
det gäller försurning av mark och vatten förslår kommissionen dels alt
kväveoxidernas bidrag fastställs, dels att sambandet mellan försurning och
effekter av tungmetaller studeras.
Kommissionens
förslag biträds i övrigt av bl. a. domänverket och CDL.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 227
Kommissionen lägger inte fram särskilda förslag vad gäller
utsläpp och effekier av svaveldioxid. Denna fråga tas dock upp av flera
remissinstanser, däribland flera länsstyrelser.
Sålunda
vill lantbruksstyrelsen fästa uppmärksamheten på de risker som fortsatta
utsläpp vid förbränning av fossila bränslen innebär för bl. a. den areella
produktionen. Som underlag för utformningen av en långsiktig energipolitik är
enligt styrelsen ytterligare kunskaper på detta område angelägna. Bl.a. behövs
undersökning om hur svavelföreningar sprids i atmosfären under olika klimatiska
förhållanden och hur nederbörd med lågl pH-värde inverkar på jordbruket.
Enligt fiskeristyrelsen är försurningen långt allvarligare
än vad man från början hade räknat med. Slyrelsen anför vidare i sitt yttrande:
Försurningen måsle i dag belecknas som det allvarligaste
miQöhotet mot våra sötvatten någonsin. Från fiskeintressets synpunkt måste
eftersträvas ett minskat oQeberoende och en radikal sänkning av svavelhalten i
eldningsoQa. Innan en ökad kolanvändning kan genomföras måste man också ha
kommit fram lill en effektiv teknik för avsvavling och rening av kol. I annat
fall kan kolförbränningen förorsaka ännu svårare miQöskador än
oljeanvändningen.
Statens naturvårdsverk anser att en fortsatt ökning av
försurningen av mark och vatten i Sverige inte kan accepteras. Med hänsyn till
svavelutsläppens långväga transport bör Sverige enligt verket arbela för att
nedbringa utsläppen från länderna på den europeiska kontinenten. Vidare kan
ytterligare minskningar av svavelutsläppen komma att krävas för att begränsa
lokala miljöproblem. Nytillkommande anläggningar med stora svaveldioxidutsläpp
bör dessutom undvikas i försurade områden. Verket betonar också vikten av att
ett program för svavelnedtrappningen fastställs i anslutning till
statsmakternas ställningstagande till kommissionens olika förslag inom
energiområdet.
Vad gäller
kväveoxidernas betydelse för försurningen ärden fortfarande enligt verket oklar
men kan f. n. uppskattas till ca 10-30% av bidraget från svavelföreningarna.
Någon ökning av kväveoxidutsläppen bör därför enligt verket inte accepteras i
framtiden.
5GL' framhåller atl försurningen inte bara beror på
svavelulsläpp vid förbränning. Verket anför sålunda i sitt yttrande:
Utredningen synes förutsätta att den i många delar av
landet pågående försurningen av mark och vatten helt förorsakas av
luftföroreningar och därmed förknippat svavelnedfall. Därvid bortser man från
att en långsam naiurlig försurning av naturen äger rum till föQd av viltrings-
och urlak-ningsprocesser. Den naluriiga försurningens andel av de observerade
pH-förändringarna är ännu inle klarlagd men anses av vissa forskare vara
betydande och borde under alla förhållanden ej negligeras vid bedömningar av
möjliga verkningar av sänkta svavelutsläpp.
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 228
Liknande synpunkter framförs av Svenska petroleum
instUutet.
Som tidigare har nämnls lar flera länsstyrelser upp
problemet med svavelutsläppen. Sålunda framhäller länsstyrelsen i Östergötlands
län att svavelutsläppen måste reduceras kraftigt. Länsstyrelserna i Kronobergs
och Örebro län framhåller det nödvändiga i att arbetet med att minska
svavelnedfallet ges högsta prioritet både på det nationella och internationella
planet. Liknande synpunkter framförs också av bl.a. länsstyrelsen i Blekinge
lån.
Svavelnedsfallet
utgör enligt DFE energisystemets f. n. aUvariigaste miljöproblem. Även
delegationen anser det angeläget att minska de nationella utsläppen med det
snaraste genom ökad grad av avsvavling av bränsle och rökgaser samt alt
internationella överenskommelser träffas om att minska utsläppen.
Sverige bör enligt kommissionen verka för ytterligare
internationella forskningsinsatser beträffande effekter av en ökad
koldioxidhalt i atmosfären.
I denna fråga anför FOA följande:
Ell av de stora avfallsproblemen vid användning av fossila
bränslen är uppenbariigen upplagringen av koldioxid i atmosfären. FOA vill
påpeka att detla problem, som knappast behandlats tillräckligt utförligt, är av
större belydelse än de flesta andra nämnda miQöfrågorna. Medan frågan i många
fall gäller att finna lämpliga reningsprocesser m. m., kan koldioxidproblemet
eventueUt visa sig ha sådana dimensioner att världsomfattande restriktioner
framtvingas mot t.ex. kolanvändning. Redan det förhållandet att risken inle kan
uteslutas, kan komma att påverka vår inriktning av energisystemet.
Kommissionens förslag biträds av SMHI då enligt instttutet
koldioxid bedöms vara den ur klimatsynpunkl aUvariigaste föroreningen vid
användningen av fossila bränslen. Stor osäkerhet råder dock och forskning är
enligt institutet angelägen i syfte att klarlägga samband mellan människans
aktivitet och klimatförändringar.
Statens naturvårdsverk bedömer all klimatpåverkan av
betydelse kan uppslå vid energiomvandlingar genom utsläpp av värme, koldioxid,
stoft, kväveoxider och viss radioaktiv ädetgas (krypton 85). EnUgt verkets bedömning
är riskerna för klimatpåverkan störst från koldioxidutsläppen.
Kommissionens förslag stöds också av lantbruksstyrelsen
och domänverket liksom av CDL som anser det viktigt att förslaget prioriteras,
eftersom en dominerande del av den globala energiförbrukningen även
fortsättningsvis kommer att tas från fossila bränslen.
Enligt kommissionen bör resurserna för epidemiologiska
studier av olika slag förstärkas.
Förslaget slöds av det begränsade antalet remissinstanser
som tar upp frågan.
Sålunda finner socialstyrelsen del vara ett ofrånkomligt
samhällskrav att
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 229
epidemiologisk bevakning av befolkningens hälsotillstånd
snarast kommer tUl stånd.
Även statskontoret biträder kommissionens förslag och
anför härvid i sitt yttrande;
Vi delar kommissionens bedömning och instämmer i
förslaget, men vill samtidigt påpeka att epidemiologiska undersökningar ställer
alldeles särskilda krav på uthållighet i resurstilldelningen eftersom de bl.a.
kräver långa observationstider. Det kan också konstateras att det i Sverige i
dag saknas ett organ med sammanhållet ansvar för denna forskning och att
undervisningen på området är av ringa omfattning. Det senare torde huvudsakligen
bero på atl universitetens medicinska fakulteter saknar självständiga
institutioner med inrikting på epidemiologi. Frågorna om organisation och
långsiktig resurstilldelning bör lösas innan beslul fallas om vilka
organisationer som skall tilldelas forskningsmedel.
Förslaget stöds också av CDL.
2.3.6.7 Organisation för studier av flödesenergi
Ett ökat utnyttjande av flödesenergi i form av t. ex. sol
och växtmaterial kommer enligt kommissionen genom läg energitäthet alt kräva en
väl genomförd anpassning mellan energibehovets krav och energitillförselns
kvalitet. Därigenom minskar sannolikt såväl resursanspräk som miQöbelastning.
Universitets- och högskoleämbetet framhåller i sitt
yttrande att flera remissyttranden som ämbetet har erhållit från universitet
och högskolor har tagit upp denna fråga. Därvid har påpekats att energifrågorna
förQänar att diskuteras också med avseende på de olika energiformernas
kvalitet.
Även statens råd för byggnadsforskning tar upp frågan.
Enligt rådets uppfattning innebär kommissionens bedömning att ett helt nytt
synsätt på frågan om produktion, distribution och konsumtion av värmeenergi
erfordras. Enligt rådet måste användningen av s. k. högvärdig energi för uppvärmning
av byggnader till normal rumstemperatur starkt begränsas.
Mot bakgrund av sin bedömning och för att skapa framtida
valfrihet föreslär kommissionen att lämplig organisation ges ansvaret för att
flödesenergi och därmed sammanhängande energisystem studeras och utvecklas.
Detta kan då på ett rättvisande sätt beaktas vid fortsatta beslut om långsiktig
inriktning av energipolitiken.
Förslaget stöds av remissinstanserna eller lämnas utan
erinran.
Sålunda biträder SMHI kommissionens förslag och framhåller
att institutet kan tilldelas en del av ansvaret. Enligt institutet utgör dess
databank och omfattande erfarenhet av datainsamling och analys därvid en
naiurlig utgångspunkt.
Även länsstyrelsen i Kronobergs län instämmer i
kommissionens förslag. Länsstyrelsen anför sålunda i sitt yttrande:
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 230
Organisalionen inom energisektorn bygger på en teknisk
tradilion. Pågående utbyggnader leder därför naturligt till en övervikt för
tillämpade former av energiråvaror, oavsett dess meriter i förhållande till
förnyelsebar energi. Länsstyrelsen delar därför kommissionens uppfattning atl
utöver de forsknings- och utvecklingsinsatser som planeras för förnyelsebar
energi, också fordras organisatoriska åtgärder för att detta alternativ
framdeles skall kunna värderas på ett i förhållande till nuvarande energisystem
väl avvägl sätl. 1 annat fall finns risk för atl den av kommissionen förordade
valfriheten inte blir reell i delta avseende.
Förslaget biträds även av statskontoret, bostadsstyrelsen
och CDL.
2.3.6.8 Strålning i bostäder
Åtgärder för bättre hushållning med energi innebär i
allmänhet minskade risker pä grund av minskad total miQöbelastning. Även
hushållningsät-gärder kan dock innebära risker för skadliga bieffekter. I kommissionens
arbete har risker till föQd av radonhaltigt och därmed radioaktivt byggnadsmaterial
bedömts som ett problem som måste beaktas vid hushållningsprogrammens
genomförande.
Kommissionen
föreslår att olika byggnadsmaterials betydelse för radonhalten undersöks och
atl lättbelonghus med särskilt hög aktivitet lokaliseras saml atl lämpliga
motåtgärder utprovas och genomförs. Vidare föreslås atl forskningsinsatserna
beträffande hälsorisker av strålning i bostäder förstärks.
De av
kommissionen framlagda förslagen får starkt stöd av remissinstanserna.
Viklen av all en utredning kommer till stånd rörande
riskerna med radon undersiryks av socialstyrelsen, som framhåller atl det inte
kan uteslutas atl antalet cancerfall kan komma att år 2000 uppgå till 2000 per
år på grund av radonuisläppen.
Föruiom
radon finns det enligt styrelsen en rad ämnen som kan komma att få belydelse
från hälsosynpunkt vid en minskad ventilation, beroende på den ökande
användningen av nya byggnadsmaterial. Ett exempel på ett sådant problem är de
av styrelsen uppmärksammade riskerna med formaldehyd. I samband med
ulredningar rörande radon bör enligt slyrelsen sålunda också andra loxiska
ämnen i inomhusmiQön uppmärksammas. Styrelsen anför vidare i sitt yttrande:
För all förebygga att människor utsätts för hälsofarliga
ämnen i sina bosläder är det nödvändigi atl införa produktkonlroll för bygg-
och inredningsmaterial. Misslag, på grund av alt kontroll saknas, byggs in i
husen och kan vålla hälsorisker under hela den långa tid som husen används.
Ålgärder för att avhjälpa felen kan bli mycket dyra i det färdigbyggda huset.
Från hälsoskydds- och även från samhällsekonomisk synpunki är delta en
väsenilig fråga när statsmakterna vall att bygga läla hus med minimal
ventilation.
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 231
50, som biiräder kommissionens förslag, anför i sitt
yttrande:
SÖ vill i delta sammanhang understryka att med stor
sannolikhet nägra skolor är helt eller delvis uppförda av skifferbaserad
lättbetong. Vad som framförts i betänkandena om hälsoriskerna på grund av
radioaktiva ämnen i byggnadsmaterial till bostäder bör enligt SÖ rimligen även
gälla skolor byggda av samma malerial. Dessa hälsorisker har lidigare inte
uppmärksammats i tillräckligt hög grad.
Även 55/ tillstyrker kommissionens förslag beträffande
strålningen i våra bosläder. Institutet anser dock del vara missvisande att i
så hög grad koncentrera intresset pä husen med skifferbaserad lättbetong,
eftersom radonproblemet är väsentligt för mycket stora delar av
bostadsbeståndet.
Det är enligt institutet ovedersägligt att de högsia
individuella riskerna föreligger i hus med skifferbaserad lättbetong, men om
hänsyn tas till den totala konsekvensen i form av antalet förväntade
lungcancerfall måste med lanke på förekomslen av olika byggnadsmaterial också
radonproblemet i byggnader av andra malerial beakias. Även om det enligt
institutet skulle vara möjligl att hell eliminera den skifferbaserade
lättbetongen, vilket inte anses realistiskt, skulle radonproblemet kvarstå i
nästan samma omfattning utom vad beträffar de högsia individuella riskerna.
Jämfört med resultatet av strålskyddsinsatser inom andra
områden finns enligt institutet mycket atl vinna på kraftfulla insatser för att
minska radonproblemet. Skälen härtill är flera. Sålunda är den lolala möjliga
konsekvensminskningen stor, av storleksordningen något hundratal lungcancerfall
per år. Vidare har enligt institutet lidigare endasl diskuterats de enklaste
ålgärderna för all hålla radonhalten låg, nämligen åtgärder för god
luftomsättning. Dessa är enligt institutet åtgärder som inle längre blir
lillgängliga om kraven på energisparande drivs för hårt. Institutet framhåller
avslutningsvis att strålriskerna från radon måste anses väga tungt jämfört med
kostnaderna för energiproduktion och effekten av energisparande.
1 samband med energibesparingsåtgärder får intresset
enligt arbeiarskyddssiyrelsen inte för snävt knytas till radon utan hänsyn
mäste tas till eventuellt ökade halter av t.ex. organiska ämnen och mineraliska
fibrer i arbetsmiQön. Sådana problem kan enligt styreisen uppstå på grund av
svårigheter att på ett säkert sätl ordna återföring av venlilalionsluft i
energibesparande syfte.
Statens råd för byggnadsforskning vill särskilt peka på
atl den totala risken med radon påverkas av hur ventilationen är beskaffad i
bostadens skilda rum, särskilt sovrum, och delar av rum. Genomförda studier
över den s. k. venlilationsverkningsgraden och över luftfördelningen i rum och
delar av rum visar stora variationer. Rådet anser alt det är angeläget alt
uireda samverkan mellan skilda faktorer som ger risk för ökning av antalet
lungcancerfall och att frägor om utsläpp av skilda ämnen frän byggnadsma-
Prop. I918fl9:115 Bilaga 1.1 Industridepartementet 232
lerial och verkliga ventilationsförlopp särskilt behöver
studeras. Målet är att fastställa i vilka byggnader och rum som risken är
särskilt stor och vilka åtgärder som är lämpliga att vidta i sådana fall.
De aktuella program och normer för energibesparing i befintliga
och nya byggnader som är under genomförande innebär en betydande minskning av
ventilationen. Tidigare erfarenheter av så låga nivåer för det tUlförda
hygienluftflödet finns inte enligt rådet vare sig inom eller utom landet.
Rådet anser det synnerligen angeläget att snabbt få fram
beslutsunderlag för införandel av ålgärder syftande såväl till
energihushållning som till atl motverka effekterna av radon. Rådet har vidare
uppfattningen att forsknings- och utvecklingsverksamheten inom området
omgående måste intensifieras.
Rådet tillslyrker således kommissionens bedömningar och
ställningstaganden men framhåUer vikten av omedelbara insatser och behovet av
ämnesövergripande samordning.
Statens planverk anser att kommissionen inte tillräckligt
behandlar de hälsorisker som en långtgående minskning av luftväxlingen i
bostäder kan förorsaka genom att hallen radon kan öka. Hälsoriskerna kan enligt
verket knappasl motverkas i befintliga byggnader genom byggnadstekniska åtgärder
som kommissionen föreslår. Därför måste enligt verket ventilationen hållas på
en sådan nivå att radonhalten i inomhusluften blir låg. Av väsentlig betydelse
framhåUs dessutom vara att del förutom radon finns andra ämnen som kan uppträda
i besvärande mängd i inomhusluften, bl. a. ämnen från byggnadsmaterial. Verket
anser det mol denna bakgrund inle acceptabelt att sådana energibesparande
åtgärder vidtas som kan medföra att venlilationsstandarden sänks under vad som
i dag gäller vid nybyggnad.
Länsstyrelsen i Kalmar län delar kommissionens uppfattning
att möjliga besparingsåtgärder skall vidtas inom bebyggelsen, men att detta
inte får medföra allvarliga risker för hälsoeffekter genom högre strålning från
radon. Kommissionens förslag om ökade forskningsinsatser i syfte att klarlägga
sambanden mellan effekterna av minskad ventilation och ökad radonhalt i
bostäder tillstyrks. I avvaklan på dessa undersökningar bör enligt
länsstyrelsen något mer omfaitande program för tätning av bosläder inte
genomföras.
Kommissionens
förslag rörande strålning i byggnader får stöd även av
fortifikationsförvaltningen, byggnadsstyrelsen, bostadsstyrelsen, statens
institut för byggnadsforskning, länsstyrelserna i Uppsala, Kronobergs, Gotlands
och Blekinge län, HSB, Hyresgästernas riksförbund, SABO, Sveriges fastighetsägareförbund
och TCO.
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1.2 Industridepartementet 233
Bilaga 1.2
Energi,
hälsa, miljö
Sammanfattning
av och remissyttranden över energi- och miljökommitténs betänkande (SOU
1977:67-70)
Innehåll
1 Energi,
hälsa och miQö - sammanfattande överväganden 234
1.1................................................................. Några
utgångspunkter 234
1.2
Inverkan på hälsan som visar
sig förhållandevis snabbt 239
1.3
Inverkan på hälsan som visar
sig efter viss tid . 242
1.4
Inverkan pä hälsan på mycket
lång sikl ............ 248
1.5
Inverkan pä yttre miQön .............................. 251
1.6
ArbetsmiQön och dess
hälsorisker..................... 256
1.7
Stora olyckor............................................... 258
1.8
Spridning av kärnladdningar............................. 261
1.9
Hälso- och miQöfrågorna i ett
energipolitiskt perspektiv 262
2 Remissyttrandena ........................................... 271
2.1
Remissförfarandet ...................................... 271
2.2
Allmänt....................................................... 272
2.3
Inverkan på hälsan ...................................... 275
2.4
Inverkan på yttre miQön .............................. 278
2.5
ArbetsmiQön och dess
hälsorisker..................... 281
2.6
Forskning.................................................... 282
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.2 Industridepartementet
234
opaginerad Kontrollera mot PDF
1 Energi, hälsa och miljö
sammanfattande överväganden av energi- och
miljökommittén'
1.1 Några utgångspunkter
Vår energiförbrukning
Sveriges förbrukning av energi i olika former uppgick 1976
till i medeltal 54 000 kilowattimmar per person. Det motsvarar det totala
energiinnehållet i omkring 5 400 Uter eldningsoQa. Internationellt sett är
detta en hög energiförbrukning (figur 2). I förhållande till levnadsstandard
och klimat är vi i Sverige ändå rätt sparsamma med energi, jämfört med flera
andra länder.
EnergikorisumliOn KWh pefson 1974
BtlCltll. "SMTSHLAND
NtoreunotiwM. ,.,
,,
STORBRITtNNIEN
* NORCE
JAPAM , oSTEflRtKE Nyt ZEELAND
lUCOSLAWIEN*
opaginerad Kontrollera mot PDF
1000 2000 3000 4000
t-N(- i .;.. .i. Deraor. iy74
--- 1------------- 1
6000 700C
opaginerad Kontrollera mot PDF
Figur 2. EDergikonsumtion och bruttonationalprodukt IBNP)
per invånare i några länder år 1974.
Källor: Statistik från UNCTAD och OECD.
Sveriges energibalans 1975, dvs en sammanställning avarifrån energin hämtas och hur den används, framgår av figur 3.
Importerad energi svarade således för 78 procent av
lilllorseln. medan endast 22 procent var av inhemskt ursprung.
Industrin svarade för omkring två femtedelar av landels
totala energiförbrukning. I övrigt användes en femtedel av energin till
transporter och
' Utdrag ur SOU 1977: 67.
Generaldirektören Sven Moberg, tillika ordförande,
riksdagsmannen Per Bergman, riksdagsmannen Rolf Clarkson, riksdagsmannen Bo
Forslund, dåvarande riksdagsmannen, företagsöverläkaren Sigvard Karlehagen,
dåvarande riksdagsledamoten, skolkanslisten Maja Ohlin samt nämndemannen Ulla
Orring.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.2 Industridepartementet
235
opaginerad Kontrollera mot PDF
PRODUKTION
OCH IMPORT
LEVERANSER
TILL FORBRUKARE
opaginerad Kontrollera mot PDF
TWh %
Inhemsk produktion
av prim ä r energi
Vattenkraft 68 M
Ved och avfall______ 40 8
108 22
Importerad prim ä r
energi
R å olja 132 27
Kol 11 2
Uran _____________ 36 7
179 36
I Importerad f ö radlad
energi
Elkraft 6 I
Bensin och fotogen 39 8
M ö rka oljor 147 29
Koks 18 4
Export- och internationella ]
bunkers 36 7
Figur 3. Sveriges energibalans 1975. 1 TWh = 1 miljard
kilowattininiar, kWh. (Tillförselsidan i figuren upptar det totala
energiinnehållet och inte den nyttiggjorda energin. Detta gör att värdena
skiljer sig något från dem sona redovisas i kapitel 2.1
Kalla: Angpanneforeningen.
samfärdsmedel och knappt två femtedelar tili uppvärmning
av byggnader och varmvatten.
Den elkraft som år 1976 producerades inom Sverige kom till
73 proceni från vattenkraft, till 14 procent från kärnkraft och till 5 proceni
från annan s k kondenskraft och gasLurbinkraft. S k mottryckskraft, t ex i form
av kraftvärmeverk, som bättre tar tillvara bränslets totala energiinnehåll
svarade för 8 procent av elkraftproduktionen.
Prop. 1978/79: H5
Bilaga 1.2 Industridepartementet 236
Energi
välfärd skadeverkningar
Det
finns som figur I antyder uppenbara samband mellan energiförbrukning och
materiell och social välfärd. Sveriges välfärd är sålunda till betydande del
avhängig av en exportindustri som använder siora mang-
Energi och energim å tt 1
Olika energiformer
Energi
kan varken skapas eller förstöras bara omvandlas frän en form till en annan.
I dagligt tal liksom i detta betänkande använder vi ändå uttryck som
"förbruka energi" och "framställa energi", när vi egentligen
avser sädana energiomvandlingar.
Vattnets
lägesenergi i en kraftverksdamm omvandlas till rörelseenergi i de roterande
turbinerna. Den rörelseenergin kan sedan omvandlas till elektrisk energi i en
elektrisk generator. Den elektriska energin kan i sin tur omvandlas till
värmeenergi i en kokplatta.
Den
kemiska energi som finns lagrad i olika bränslen omvandlas till värme vid
förbränning. Värmen kan, t ex via ånga och ångturbiner, omvandlas till
mekanisk energi och vidare till elektrisk energi i en generator.
Enligt
Einsteins relativitetsteori kan också materia omvandlas till energi, och
tvärtom. Kärnkraften bygger på en sådan omvandling av materia till energi.
Lägesenergi,
rörelseenergi, kemisk energi, värmeenergi och elektrisk energi är exempel på
olika energiformer (eller energislag). Ordet energislag använder vi dock i
detta betänkande huvudsakligen för att skilja mellan energi av olika ursprung
(från olika energiråvaror), t ex olja, kol, kärnkraft.
Energi- och effektmått
Energi
mäts i enheten joule (J). Ett annat namn på joule är wattsekund (Ws). Vi
använder i detta betänkande oftast enheten kilowattimme (kWh) eftersom detta är
en välbekant enhet från våra elmätare. En kilowattimme är 3,6 miljoner joule.
Vi använder också följande större enheter:
1
megawattimme (MWh) = 1 000 kWh 1 gigawattimme (GWh) = 1 miljon kWh 1 terawattimme
(TWh) = 1 miljard kWh
Effekt
mäts i watt (W) och är ett mått på hur mycket energi som utvecklas per
tidsenhet. Effekten 1 kilowatt (kW = 1000 watt) utvecklad under en timme ger
energin 1 kWh. Man använder här motsvarande större enheter:
1
megawatt (MW) = 1 000 kW 1 gigawatt (G W) = 1 miljon kW 1 terawatt (TW) = 1
miljard kW
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1.2 Industridepartementet 237
der
energi. På det individuella planet kan man erinra om att motorer av olika slag
har ersatt mänsklig muskelkraft i många tunga och förslitande arbeten. Väl
ventilerade och uppvärmda arbetsplatser och bostäder främjar hälsan men kräver
energi. Många ytterligare exempel kan anges liksom exempel på områden där
sambandet mellan energiförbrukning och välfärd kan sättas i fråga. Vi har dock
inte funnit anledning att i detta betänkande gå in på en närmare jämförelse av
för- och nackdelar med förbrukningen av energi. Ej heller har vi funnit det
motiverat att i betänkandet ta upp en bred diskussion om sambandet mellan
olika system för energiförsörjningen och de sociala förhållandena i samhället
i stort.
I
enlighet med våra direktiv har vi begränsat oss till en redovisning av
energiförbrukningens följder i form av skador på hälsa och miljö. Exemplen är
många och välbekanta. Förbränningen av olja och andra bränslen ger
luftföroreningar, som kan ge ökad sjuklighet och försurar mark och vatten.
Användningen av bränslen kan också ge andra skadeverkningar genom giftiga ämnen
som sprids i miljön.
Kärnkraften
kan medföra hälsorisker genom den joniserande strålningen från utsläpp av
radioaktiva ämnen. Vattenkraften medför omfattande ingrepp i landskapet som
kan påverka växt- och djurliv och, inte minst, den lokala befolkningens
livsmönster.
På
energins väg från råvara till slutlig förbrukare finns också riskfyllda
arbetsmiljöer kolgruvor är det klassiska exemplet.
FuUständig
överblick av verkningarna måste eftersträvas
Olika
energikällors inverkan på hälsa och miljö är svåra att jämföra och värdera. I
vissa fall drabbas en liten grupp människor, som arbetar vid eller bor nära
ett kraftverk eller en gruva. I andra fall kan effekterna spridas till hela
jordens befolkning. Somliga skadeverkningar uppträder bara så länge
verksamheten pågår. Andra kvarstår under mycket längre tid. Kemiska
föroreningar och radioaktiva ämnen som finns kvar lång tid efter det att
utsläppen upphört kan sålunda utsätta även kommande generationer för skador
och risker.
Utsläppen
från varje enskild källa, t ex kraftverk, är ofta små och sprids över stora
områden. Därför anses det ofta att man kan försumma verkningarna. Men om man
lägger samman många års utsläpp från tiotusentals kraftverk, utspridda över
hela jorden, kan man i vissa fall finna att det byggs upp oroande höga halter
av föroreningar. Det enskilda landet har fördelarna av att använda elenergi
från ett kraftverk. Nackdelarna, i form av förorenande utsläpp, kan däremot
spridas över många länder. Det ställer stora krav på internationell solidaritet
att lösa sådana föroreningsproblem.
För
att kunna jämföra olika energislag från hälso- och miljösynpunkt måste man
försöka skaffa sig en så fullständig överblick som möjligt av deras
skadeverkningar. Man bör se tiU verkningarna för lång tid framåt, både inom och
utom landet. Hälso- och miljöeffekterna måste även bedömas i förhållande till
mängden utvunnen energi. Man får då hålla i minnet
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1.2 Industridepartementet 238
att
olika energislag kan ha skilda användningsområden och kanske inte är direkt
utbytbara.
Risker
och osäkerheter
När
det gäller många föroreningar kan man inte göra helt säkra förutsägelser om
verkningarna. Man vet för lite om hur föroreningarna sprids och vad de har för
inverkan på människor och på växt- och djurliv. Trots många års intensiv forskning
är exempelvis osäkerheten stor om hur cancer uppkommer och om de bakomliggande
orsakerna. Olika forskare kan då ha olika mening om vad som är
"vetenskapligt bevisat".
Att
olika uppfattningar framförs är ett naturligt inslag i den kritiska, vetenskapliga
prövningen av alla forskningsresultat. Den prövningen syftar till att sålla
bort felaktigt utförda mätningar och illa underbyggda slutsatser. När den
vetenskapliga osäkerheten är stor skapar dock diskussionen forskare emellan
lätt förvirring bland icke fackmän särskilt om lösryckta resultat förs ut i
den allmänna debatten.
För
att undvika förvirring bör man så klart och tydligt som möjligt redovisa vad
som är vetenskapligt väl underbyggt och vad som är osäkert. Ett sätt är att
bygga på de uppfattningar som omfattas av ett flertal svenska och utländska
forskare, väl insatta i fackområdet. Vi har eftersträvat en sådan redovisning
i detta betänkande och dess bilagor.
En
anledning till osäkerhet är vidare att det pågår en intensiv teknisk utveckling.
Det är både fråga om att utveclda nya energikällor och att minska risker och
skadeverkningar vid användningen av energislag som olja, kol och kärnkraft. För
att jämförelser från hälso- och miljösynpunkt mellan olika energislag skall
bli rättvisande måste man göra i möjligaste mån likvärdiga antaganden om vilka
tekniker som är allmänt tillgängliga under en viss tidsperiod. Dessa
antaganden är i flera fall osäkra och får fortlöpande prövas i ljuset av de
forsknings- och utvecklingsresultat som kommer fram.
Med
hänsyn till osäkerheterna i kunskapsunderlaget är vi ofta hänvisade till rätt
grova uppskattningar, t ex av olika slags risker. Beslut om energiförsörjningen
i framtiden måste ändå fattas utifrån de kunskaper som finns tillgängliga nu.
Vilka osäkerheter som kan anses som godtagbara är en bedömningsfråga i den
demokratiska beslutsprocessen.
Hur redovisningen är upplagd
Vår
översikt i detta kapitel börjar med de omedelbara och påtagliga verkningarna
av olika energislag, t ex luftvägsbesvär från luftföroreningar. Därefter tar vi
upp mer långsiktiga effekter där verkningarna ofta sprids ut över stora
befolkningsgrupper, t ex förgiftningsrisk från metaller och risk för fler
cancerfaU. Tidsperspektivet sträcks sedan ut till tusentals och hundratusentals
år. Det gäller t ex kärnkraftens avfall och risk för klimatförändringar från
användningen av fossila bränslen. Vi avslutar kapitlet med att redovisa vad vi
bedömer vara de viktigaste skadliga följdverkningarna och riskerna för hälsa
och miljö av varje energislag. Vi sätter också in våra resultat i ett större
energipolitiskt sammanhang.
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1.1 Industridepartementet 239
Vi
vill framhålla att vi i detta kapitel bara tar upp ett urval av de mer betydande
verkningarna och riskerna. Utförligare redovisningar lämnas längre fram i
betänkandet.
1.2
Inverkan på hälsan som visar sig förhållandevis snabbt
I
det här avsnittet diskuterar vi hur normala driftutsläpp i samband med
användningen
av olika energislag kan ge en inverkan på allmänhetens halsa som visar sig
förhållandevis snabbt.
Hälsorisker
vid haverier och stora olyckor behandlas i ett särskilt avsnitt längre fram i
kapitlet. Samma sak gäller yrkesskaderiskerna.
Inverkan av luftföroreningar
Luftföroreningarna
i de svenska tätorterna kommer i första hand från trafiken och från
uppvärmning av hus. De är vanligen en blandning av en mängd olika ämnen. En del
är gasformiga, som svaveldioxid, kväveoxider och koloxid. Andra föroreningar
består av partiklar (stoftl med varierande ursprung och sammansättning.
Svaveldioxiden kommer främst från varmeanläggningar, medan bilar och andra
motorfordon bär huvudansvaret för stoft, koloxid, kolväten och bly. Det är
ocksä motorfordonen som
Joniserande str å lning
Joniserande
strålning är ett samlande namn på strålning som kan orsaka att elektroner (jfr
nedan) slits loss från de atomer och molekyler som all materia är uppbyggd av.
Man säger då att atomerna eller molekylerna joniseras. Sker detta i levande
materia, t ex i en cell, kan detta innebära att de kemiska livsprocesserna
påverkas.
Joniserande
strålning utsänds av radioaktiva ärrmen. Den kan också alstras på annat sätt,
t ex i röntgenrör. Ibland används den fysikaliskt sett felaktiga benämningen
radioaktiv strålning i stället för joniserande strålning,
OUka typer av joniserande strålning
Följande
typer av joniserande strålning är främst av intresse i detta betänkande:
gamma-
och Detta är s k elektromagnetisk strålning med myc-
röntgenstrålning: ket
kort våglängd tusentals tiU miljonen gånger
kortare
än t ex hos synligt ljus som också är elek
tromagnetisk strålning.
betastrålning: Betastrålning består av elektroner. Elektroner är
de
elementarpartiklar som är bärare av den negativa elektriska enhetsladdningen.
Elektroner ingår
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1.2 Industridepartementet
240
opaginerad Kontrollera mot PDF
bl
a i ytter hölj et på de atomer och molekyler varav all materia är uppbyggd.
alfastrålning: Alfastrålning består av alfapartiklar, dvs atom-
kärnor
av grundämnet helium. Alfapartiklarna är positivt elektriskt laddade.
neutronstrålning: Denna
består av neutroner, dvs elementarpartik-
lar
med i stort sett samma massa som väteatomens kärna men utan elektrisk
laddning.
Genomträngningsförmågan
för alfa-, beta- och gammastrålning belyses i figuren intill. Alfastrålningens
räckvidd är bara några centimeter i luft och någon hundradels till någon
tiondels millimeter i kroppens vävnader.
Betastrålningens
räckvidd i luft är av storleksordningen meter och i kroppsvävnaderna upp mot en
centimeter, beroende av betapartiklarnas rörelseenergi.
Gammastrålningen,
som är av samma natur som röntgenstrålning, dvs en elektromagnetisk vågrörelse,
har till skillnad mot alfa- och betastrålningen stor genomträngningsförmåga,
liksom neutronsträlningen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
GenomträngningBförmågon
för alfa-, beta- och gammastrålning.
5
I
* JP
/
11
tuiuiiiuiiam
o* « ?
Ul
tiv;v;;ffi';'i'V
opaginerad Kontrollera mot PDF
1' t Papper
t
Aluminiumpl å t
t
Tegelsten
opaginerad Kontrollera mot PDF
Naturligt förekommande strålning
Allt
omkring oss och även vår egen kropp iimehåller naturligt radioaktiva ämnen som
ständigt utsätter oss för joniserande strålning. Därtill kommer joniserande
strålning från solen och världsrymden (kosmisk strålning). Av de stråldoser vi
på detta sätt får konuner i genomsnitt omkring en femtedel från naturligt
radioaktiva ämnen i kroppen. Omkring en tredjedel kommer från kosmisk
strålning. Resten, dvs omkring hälften av den årliga stråldosen, koirmier från
naturligt radioaktiva ämnen i mark och byggnader. Stråldosen från mark och
byggnader kan dock variera starkt beroende på var i landet man bor, vad husen
där man vistas är byggda av och till och med var i husen man huvudsakligen
vistas. Olika personer kan därför mycket väl uppvisa skillnader på 20 procent
eller i en del fall ändå mer i den totala årliga stråldosen från naturligt
radioaktiva ämnen.
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.2 Industridepartementet 241
ar främsta orsaken lill atl del finns höga halter av
kväveoxider i gatuplanet.
Många människor som bor i tätorter kan få halsoproblem på
grund av de allmanna luftföroreningarna. I första hand påverkas personer som
redan lider av sjukdomar i hjärta eller lungor eller som är allergiker. Del ar
en betydande dei av befolkningen som av sådana orsaker är särskilt känslig.
Luftföroreningar kan ge obehag i form av dålig lukt men
även irritationer i andning.svägarna av inflammationstyp. För människor som
redan har luftvägssjukdomar kan dessa förvärras. Vid de tillfällen med mycket
svåra luftföroreningar som inlräffat utomlands har fler dödsfall an normalt
inträffat, let finns också skäl att anta att irritationer och besvär som
normalt ar tillfälliga och övergående kan leda till långvariga (kroniska)
sjukdomstillstånd om människor utsatts för luftföroreningar under lång tid.
Svaveldioxid och sot
Sedan flera år tillbaka har värmepaimornas utsläpp av
svaveldioxid och sot i stadsluften betraktats som en hälsorisk. För att minska
denna typ av föroreningar har man föreskrivit minskade svavelhalter i
eldningsolja och strävat efter att gå över till fjärrvärme i ökad utsträckning.
Fjärrvärmeverken kan förses med stoftfilter och höga skorstenar som sprider utsläppen
över större områden. Rökgaserna späds ut mer innan de når marken. Halten av
luftföroreningar blir lägre och därmed risken för direkt uppträdande besvär och
irritationer. De totalt utsläppta mängderna av olika föroreningar kan ändå vara
i stort desamma som utan fjärrvärme.
Kol- eller oljeeldade kraftverk förses också med höga
skorstenar som sprider ut rökgasutsläppen. Även om de läggs nära en tätort
blir tillskotten av svaveldioxid till stadsluften för det mesta små. Ett stort
oljekraftverk som bränner lågsvavlig olja utan rökgasrening kan dock vid
enstaka tillfällen då vädret är ogynnsamt ge tillskott som inte kan ses som
betydelselösa från medicinsk synpunkt.
En del av svaveldioxiden omvandlas till sura sulfater som
kan spridas lång väg. Mycket talar för att dessa föreningar är skadligare än
svaveldioxiden. I dag finns det dock inte tillräckligt med data för att man
ska kunna bedöma riskerna.
Medicinsk expertis framhåller att det troligen inte är
svaveldioxiden som ensam skapar hälsoriskerna vid de halter det här vanligen är
fråga om. Halten svaveldioxid i luften bör mera ses som ett mått på halten av
en rad delvis bristfälligt kända föroreningar från rökgaser. Det är dessa föroreningar
som tillsammans med svaveldioxiden påverkar hälsan. Sådana samverkanseffekter
mellan olika luftföroreningar kan enligt medicinsk expertis ha stor betydelse
för en rad olika typer av påverkan på hälsan. Kunskapsläget härvidlag är i dag
otillfredsställande.
Kvävedioxid
Djurförsök har visat att höga halter kvävedioxid i luften
ger en rad allvar-
16 Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 115. Dd 2
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1.2 Industridepartementet 242
liga
hälsoeffekter, bl a ökad känslighet för infektioner i andningsvägarna. Det
finns också data som tyder på att människor kan påverkas, t ex få svårare att
andas.
Medicinsk
expertis bedömer mot bakgrund härav att läget vad gäller kvävedioxid i
stadsluften redan nu till följd av bilarnas utsläpp är högst otillfredsställande
från hälsosynpunkt. Det finns starka skäl att anta att många mäimiskor påverkas
medicinskt av de kvävedioxidhalter som uppkommer på högtrafikerade gator när
vinden är svag. I dag finns det dock inte tillräckligt med data för att närmare
avgöra hur allvarliga och omfattande dessa medicinska effekter är, särskilt på
längre sikt.
De
tillfälliga tillskott av kvävedioxid som kan förväntas frän framför allt dagens
kolkraftverk är i sig tillräckligt stora för att kunna få medicinsk betydelse.
Om dessa tillskott läggs till de halter vi har i städerna redan i dag kommer
det tidvis att medföra förhållanden där risken för medicinska effekter är
uppenbar. Ser man till genomsnittet över längre tidsperioder är tillskotten av
kvävedioxid från kraftverk mycket lägre och ligger klart under den naturliga
halten kvävedioxid i luft.
Användningen
av alla tjT)er av organiska bränslen olja, kol, gas, torv, ved och biomassa
från energiskogar ger utsläpp av kväveoxid i större eller mindre omfattning.
Användning
av ändrad förbrärmingsteknik och bättre rökgasrening kan avsevärt minska
utsläppen av kvävedioxid från kraftverk. I Japan finns sålunda redan i dag
prototyper till anordningeir för rökgasrerung som tar bort 8090 procent av
kvävedioxiden.
Ny
förbränningsteknik, som s k svävbädd, kan också avsevärt minska utsläppen av
kvävedioxid. Svävbäddsanläggningar drivs i försöksskala i dag. Tekniken bedöms
bh stegvis tillgänglig för aggregat upp till några hundra megawatt elektrisk
effekt, dock först fram mot 1990-talet.
Inverkan av driftutsläpp från kämkraftverk
Under
normal drift ger utsläppen från kärnkraftverk inga omedelbara hälsoeffekter.
Den mest utsatta gruppen näst personalen är de människor som bor nära
kraftverken. Stråldoserna för ett helt år ligger för dessa personer på någon
hundratusendel av den dos som kan ge omedelbara strål-skador, och då bara om
man får hela dosen på kort tid.
Man
kan också uttrycka det så att utsläppen från kärnkraftverk innebär ett
tillskott på någon eller några procent av den naturligt förekommande
bakgrundsstrålningen för personer som bor nära kraftverken.
1.3
Inverkan på hälsan som visar sig efter viss tid
Långvariga (kroniska) besvär och sjukdomar i andningsvägarna
Luftföroreningar
som sot, svavelföreningar och kvävedioxid kan som nämnts påverka luftvägarna
redan om man bara utsätts för föroreningar-
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1.2 Industridepartementet 243
na
en kort tid. Vi har också nämnt att det finns skäl att anta att om man utsätts
för luftföroreningar under lång tid, så övergår irritationer och besvär, som
normalt är tillfälliga, i långvariga (kroniska) sjukdomstillstånd. Sådana
sjukdomstillstånd kan tänkas uppkomma till följd av de halter kvävedioxider som
blir aktuella genom utsläpp från bilar och kraftverk. Svaveldioxidhalterna är
relativt låga och det finns inte samma skäl förmoda att dessa skulle ge upphov
till kroniska skador. I utlandet har högre halter svaveldioxid satts i samband
med kroniska förändringar i andningsvägarna. Några undersökningar över
eventuell förekomst i Sverige av kroniska förändringar till följd av att
människor utsatts för luftvägsir-riterande ämnen som svaveldioxid,
sulfatpartiklar och kvävedioxid har inte utförts. Ett betydande antal
sjukdomsfall kan mycket väl ha inträffat utan att detta givit sig tillkänna
genom sedvanlig sjuklighets- och dödlighetsstatistik.
Skador av giftiga metallutsläpp
Olja
och kol innehåller metaller som sprids ut i miljön vid förbränning. Vissa av
dem kan medföra risk för förgiftning. Särskilt allvarliga kan utsläppen av
kvicksilver och kadmium från kolkraftverk bli, bland annat därför att dessa
metaller lagras och anrikas i olika näringskedjor. Skadeverkningarna beror i
hög grad på vilka kolsorter som används och på hur väl rökgasreningen fungerar.
Om man t ex i ett bristläge måste använda kol med höga metallhalter kan
utsläppen och därmed hälsoriskerna bli stora.
Kadmium
Kadmium
lagras bl a upp i markens ytskikt. Det tas sedan upp av växter och djur och
kommer via födan in i människan. Där lagras det upp i njurarna. När
kadmiumhalten i njurarna blir tillräckligt hög skadas deras funktion. Redan i
dag har invånarna i Sverige och många andra länder betydande mängder kadmium i
kroppen. Svenska 50-åringar har i medeltal en åttondel av de halter som ger
påvisbara njurskador hos känsliga personer. Enstaka personer kan naturligtvis
ha mer än genomsnittet.
I
många områden tillförs marken redan i dag en hel del kadmium genom bl a gödsel
och slam samt nedfall av luftföroreningar. Detta synes ha lett till att halten
kadmium i t ex vete har ökat. Ett kolkraftverk skulle i ogynnsamma fall kunna
ge ytterligare tillskott till kadmiumhalten i marken. Särskilt om man räknar
med att använda kol under lång tid finns det risk för att man får kadmiumhalter
i födoämnen som ej kan godtas från hälsosynpunkt. Japanska erfarenheter visar
också att kadmium som en gång lagrats upp i jordens ytskikt blir kvar under
lång tid och är mycket svårt att få bort.
Kvicksilver
Fisken
i sjöar inom ett stort område kring kolkraftverk kan få höjda halter av
kvicksilver på grund av utsläppen. I svårare fall måste fisket be-
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1.2 Industridepartementet 244
gränsas
i dessa sjöar (s k svart- och grålistning) för att människor inte skall riskera
att förgiftas.
Möjligheter
att minska utsläppen
Osäkerheten
kring utsläppen av metaller från kolkraftverk är stor. Utsläppen beror bl a i
hög grad på vilka kolsorter som används och hur väl rökgasreningen fungerar.
Den tekniska utvecklingen har också varit sådan att nya utsläppsdata
fortlöpande har kommit fram under utredningsarbetets gång. Med i dag
tillgänglig filterteknik är det troligen möjligt att nedbringa utsläppen av
kadmium från stora kolkraftverk till omkring en tiondel av vad som anges i
bilagorna. Det kan också bli tekniskt möjligt att avsevärt förbättra reningen
av rökgaserna från kvicksilver. Även om metallutsläppen är små och väl spridda
måste hälsoriskerna fortlöpande bevakas med hänsyn till att metallerna är
stabila ämnen som lagras upp i naturen.
Cancer
Antalet
cancerfall ökar orsakerna oftast okända
Antalet
människor som varje år insjuknar i cancer ökar i många länder. Mellan 1958 och
1972 ökade antalet nytillkomna cancerfall i Sverige från 19 000 per år till
över 30 (X)0 per år. Högst omkring hälften av ökningen anses bero på att vi
lever längre och på att vi får säkrare beskrivning av dödsorsakerna. Till
resten av ökningen har den medicinska sakkunskapen ingen entydig förklaring.
Många
forskare anser att uppemot fyra femtedelar av alla cancerfall är orsakade av
människan själv genom skadUga ämnen i arbetsmiljön, rökning, tillsatser i
födan, utsläpp av föroreningar etc. Sådana uppskattningar är dock osäkra.
Endast för ett fåtal cancerformer har man säkert kunna fastställa ett
orsakssamband. Exempelvis är det väl klarlagt att det finns ett samband mellan
rökning och lungcancer.
Mekanismerna
för hur cancer uppkommer är fortfarande ofullständigt kända. Man vet dock att
både joniserande strålning och ett stort antal kemiska ämnen kan orsaka
cancer.
Cancer
och kärnkraft
I
kärnbränslets processkedja från urangruvan över kärnreaktor till avfallslager
släpps vissa mängder radioaktiva ämnen ut i miljön. Under normala
driftförhållanden är det kärnkraftaggregat och upparbetnings-anläggningar för
använt kärnbränsle som svarar för huvuddelen av utsläppen.
Kärnkraftaggregaten
släpper ut små mängder radioaktiva ämnen i luften, främst vissa s k isotoper av
xenon, krypton, jod, väte och kol. Dessa ämnen kommer huvudsakligen från
mycket små läckor i enstaka bränslestavar. Små mängder radioaktiva ämnen
släpps också ut i kylvattnet.
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1.2 Industridepartementet 245
Upparbetningsanläggningarna
släpper i stort sett ut samma gasformiga radioaktiva ämnen i luften som
kärnkraftverken, men i form av mer långlivade isotoper. Många av dessa ämnen
frigörs när bränslestavarna kapas sönder som ett första steg i upparbetningen.
Vissa upparbetningsanlägg-ningar släpper även ut radioaktiva ämnen i havet.
Normala
driftutsläpp från civila och militära kärrueaktorer och
upparbet-ningsanläggningar är tillsammans med de militära kärnladdningsproven
de huvudsakliga källorna till de radioaktiva ämnen i miljön som inte har
naturligt ursprung.
Forskarorgan
som internationella strålskyddskommissionen (ICRP) och Förenta nationernas
vetenskapliga strålningskommitté (UNSCEAR) anser att cancerrisken från dessa
utsläpp kan uppskattas förhållandevis väl. Vid riskberäkningen tar man hänsyn
till utsläppens inverkan på hela jordens befolkning under lång tid. Metoderna
för att uppskatta cancerriskerna är i viss mån osäkra och kritik har också
riktats mot dem. En del kritiker menar att cancerriskerna överskattats och
några forskare betvivlar att det över huvud taget finns en risk vid låga
stråldoser. Andra kritiker menar att de underskattats. Få forskare inom området
har dock ansett att cancerriskerna har över- eller underskattats mer än tio
gånger. Flertalet forskare inom området menar att osäkerheten är avsevärt
lägre omkring en faktor två, dvs riskerna kan knappast vara mer än dubbelt
så stora eller mindre än hälften så små.
De
uppskattningar av cancerriskerna som redovisas i det följande bygger på ICRP:s
och UNSCEAR:s metoder. De risksiffror som ges avser det totala antalet
cancerfall som kan inträffa under de närmaste 500 åren till följd av olika
utsläpp. Risker på ännu längre sikt behandlas på s 26 och följande.
Dagens
strålskyddsbestämmelser och de drifterfarenheter man hittills har i fråga om
utsläpp från svenska kärnkraftverk tyder på att normala utsläpp från 20 års
drift av ett kärnkraftaggregat med 1 000 MW elektrisk effekt kan medföra en
risk för sammanlagt 12 dödsfall i cancer bland allmänheten. Därtill kommer
cancerrisken för personalen (se s 33).
Cancerriskerna
från en eventuell upparbetning av det använda kärnbränslet är svårare att
uppskatta. Detta beror mycket på att man hittills har begränsade erfarenheter
att bygga på när det gäller upparbetning av den typ av kärnbränsle som används
i svenska reaktorer. Den upparbetning som hittills bedrivits har gett utsläpp
som motsvarar en risk för sammanlagt 510 dödsfall i cancer bland allmänheten
om man upparbetar det använda kärnbränslet från 20 års drift av en 1 000 MW
reaktor.
De
nordiska ländernas strålskyddsinstitut har föreslagit att de framtida utsläppen
bl a av kol-14 (se s 26) bör begränsas. I så fall skulle risken stanna vid
sammanlagt 12 dödsfall i cancer bland allmänheten om man upparbetar det
använda kärnbränslet från 20 års drift av en 1 000 MW reaktor. Som närmare
diskuteras i kapitel 3 finns det också teknik utvecklad för att avsevärt minska
utsläppen av radioaktiva ämnen från upparbet-ningsanläggningar.
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1.2 Industridepartementet 246
Om
man inte vill upparbeta det använda kärnbränslet måste det överföras till en
form som fyller kraven på en säker inneslutning för slutlig förvaring (se
närmare s 24). De tekniska processerna härför kan ge utsläpp, som för
närvarande inte kan uppskattas närmare eftersom inga metoder ännu finns
utvecklade. Av tekniska skäl (se kapitel 3 s 107) är det dock inte troligt att
utsläppen från en sådan överföringsprocess blir högre än från
upparbetningsanläggningar.
Det
kan också vara av intresse att uppskatta cancerriskerna inte bara från enskilda
reaktorer utan från hela kärnkraftprogram. Ett svenskt kärnkraftprogram med
tiotalet aggregat och upparbetning av bränslet inom eller utom landet skulle
ge en risk för 12 framtida dödsfall i cancer per driftår förutsatt att de
nordiska strålskyddsorganens rekommendationer om utsläppen följs. Dessa 12
cancerfall från det svenska kärnkraftprogrammet fördelas över hela Europas
befolkning. Om övriga europeiska länder bygger ut kärnkraften i ungefär samma
omfattning som Sverige skulle cancerfallen i Sverige kunna öka med ett eller
ett par fall om året, eftersom vi i Sverige då utsätts för både egna och
utländska utsläpp. Ett sådant europeiskt kärnkraftprogram utsätter
befolkningen för en strålning som uppskattas till någon hundradel av doserna
från naturliga källor. Vi vill understryka att osäkerheten är betydande i alla
dessa uppskattningar av cancerrisken från kärnkraft. De gäller också endast
under vissa förutsättningar som närmare redovisas i kapitel 5, s 137.
Cancer
och fossila bränslen
Antalet
fall av lungcancer har ökat starkt de senaste årtiondena. I Sverige inträffar
ungefär 2 000 fall om året. Huvudsakligen drabbas män men andelen kvinnor har
ökat under senare år. Man anser att rökning orsakar eller bidrar till omkring
tre fjärdedelar eller mer av lungcancerfallen. Rökningens dominerande roll gör
det svårt att få klarhet om andra orsaker till lungcancer. Man vet dock att
luftföroreningar, främst i städerna, innehåller ett stort antal ämnen som
sannolikt kan framkalla cancer vart för sig eller i samverkan.
I
mars 1977 anordnade Karolinska institutet på uppdrag av kommittén ett
internationellt forskarmöte kring luftföroreningar och hälsorisker. När det
gäller att bedöma cancerriskerna från användningen av fossila bränslen torde
mötets uttalanden vara det bästa underlag som för närvarande är tillgängligt.
Uttalandena präglas dock av stor försiktighet och betonar osäkerheterna.
Deltagarna
i forskarmötet enades om att luftföroreningarna i stora tätorter sannolikt i
samverkan med rökning har bidragit till storleksordningen 510 extra fall av
lungcancer per 100 000 manUga invånare och år. Det faktiska antalet fall beror
på vilka förhållanden som rått lokalt i varje tätort under de senaste
årtiondena. Vidare bör man räkna med att varje ökning av mängden
cancerframkallande ämnen i luften medför en motsvarande ökning i riskerna för
cancer. Inte heller bör man räkna med några s k tröskelvärden, dvs värden under
vilka små tillskott av föroreningar inte innebär någon ökad sjukdomsrisk, om
man inte har säkra bevis för sådana tröskelvärden.
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1.2 Industridepartementet 247
Luftföroreningarna
i svenska tätorter kommer framför allt från lokaluppvärmning och bilism. Även
om luftföroreningarna bara skulle bidra till en liten del av lungcancerfallen
är det dock många fall om året det gäller. I Sverige kan det röra sig om något
eller nägra hundratal fall per år.
Kol-
och oljeeldade kraftverk. Beräkningar visar att kol- eller oljeeldade kraftverk
torde ge mycket små tiUskott till mängden cancerframkallande ämnen i luften
även i närliggande städer. A andra sidan sprids föroreningarna över stora
områden. En grov riskuppskattning efter samma principer som för kärnkraftverk
tyder på en risk för något extra fall av lungcancer bland Europas befolkning
per 20 driftår för ett olje- eller koleldat kraftverk om 1 000 MW elektrisk
effekt.
Osäkerheten
i denna riskuppskattning är stor troligen större än för kärnkraftverk. Redan
de utsläppta mängderna av cancerframkallande ämnen torde variera starkt med typ
av bränsle och förbränningsteknik. Riskuppskattningen är grundad på antagandet
att halten av ett enda ämne (bens(a)pyren) ger ett mått på den
cancerframkallande effekten hos utsläppen. Det finns nya mätningar som tyder
på att utsläppen av bens(a)-pyren från dagens kraftverk är 10100 gånger större
än som antagits i beräkningarna. Antalet cancerfall per 20 driftår skulle
alltså kunna vara 10100 gånger större. Vidare råder det stora osäkerheter om
föroreningarnas spridning och omvandling i luften samt om hur de tas in och
verkar i kroppen. Vi vet inte i dag heller något om den cancerframkallande
verkan hos blandningar av olika ämnen. Vid det ovan nämnda internationella
forskarmötet var en av slutsatserna att man måste vara mycket försiktig med att
dra slutsatser om luftföroreningarnas cancerframkallande effekt utifrån halten
av ett enstaka ämne, eftersom man vet så litet om hur olika föroreningar kan
samverka.
När
det gäller luftföroreningarnas roll för uppkomsten av andra former av cancer än
lungcancer är det vetenskapliga underlaget ännu osäkrare. Man vet dock att
skadliga ämnen kan tas upp och fördelas i kroppens olika vävnader. Vi har dock
inte funnit det möjUgt att uttala oss om hur stora risker det kan röra sig om.
Ärftliga skador
Förändringar
i arvsmassan kan ge upphov till skadliga arvsanlag som kan gå i arv från
föräldrar till barn i många generationer. Ett stort antal människor drabbas
förr eller senare av handikapp eller sjukdomar där ärftliga faktorer spelar in.
I Sverige rör det sig om många tusen fall per år.
Den
ökning av antalet ärftUga skador som joniserande strålning kan orsaka anses
vara förhållandevis känd och möjlig att beräkna. Ett svenskt kärnkraftprogram
på tio aggregat med upparbetning av kärnbränslet kan ge något enstaka fall av
ärfthgt betingad skada per driftår bland allmänheten, förutsatt att de
nordiska strålskyddsorganens rekommendationer om utsläppen följs. Från 20 års
drift av ett sådant program kan man vänta ca 20 fall som sprids ut över många
generationer, dvs hundratals år.
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1.2 Industridepartementet 248
Man
vet vidare att många kemiska ämnen kan orsaka förändringar i arvsmassan.
Sådana ämnen finns t ex i bilavgaser. Problemet är bl a att förutsäga hur
ämnena kommer in i kroppen, hur de eventuellt omvandlas där till mer eller
mindre farhga ämnen, och hur de slutligen når könscellerna. I dag vet vi inte
tillräckUgt mycket för att uttala oss om luftföroreningarnas inverkan på
arvsmassan.
Fosterskador
Under
havandeskapstiden kan joniserande strålning och vissa kemiska ämnen påverka
fostrets normala utveckling. Detta kan medföra missbildningar och andra
fosterskador som är ärftliga endast om skadorna drabbar fostrets könsceUer.
När
det gäller joniserande strålning och kemiska ämnen är det mycket Svårt att ge
risksiffror för fosterskador. Risken beror i hög grad på när under
havandeskapet modern bestrålas eller får i sig ett visst kemiskt ämne. De
högsta stråldoserna till enskilda individer som bor nära svenska kärnkraftverk
anses emellertid ligga på hundradelar eller tusendelar av de doser som kan ge
en påtagUg risk för fosterskador.
1.4
Inverkan på hälsan pä mycket läng sikt
Kärnkraftens avfall
Ett
kärnkraftaggregat på 1 000 MW elektrisk effekt ger cirka 30 ton förbrukat
kärnbränsle per driftår. Huvuddelen, ca 96 procent, är uran. Av återstoden
utgörs omkring ett ton av s k klyvningsprodukter starkt radioaktiva isotoper
av en rad lättare grundämnen som strontium och ce-sium. Omkring 230 kg utgörs
av plutonium, varav 170 kg är klyvbart, dvs användbart till nytt kärnbränsle. 1
avfallet ingår dessutom ca 60 kg andra s k transuraner (grundämnen tyngre än
uran).
Vid
upparbetning avskils plutonium och uran för att återvändas som reaktorbränsle.
Med de metoder som i dag framstår som realistiska torde det återstående
högaktiva avfallet komma att bindas i stavar eller Uknande av glas eller
keramiska material. Avfallet får då en volym av några kubikmeter per driftår.
Metoderna
för hur man skall förvara avfallet efter upparbetningen är ännu ej
slutprovade. Processer finns dock utvecklade i laboratorieskala.
Man
torde dock behöva långtidsprova ohka processer innan man binder sig för en viss
metod för slutdeponering i stor skala.
Inom
kärnkraftindustrin torde man hittills ha utgått från att bränslet skall upparbetas.
Utvecklingen av metoder för slutförvaring av använt kärnbränsle utan
upparbetning har därför knappast mer än påbörjats. Ett förslag är att kapsla in
det använda kärnbränslet i behållare av beständiga keramiska material. Utan
upparbetning bUr avfallsvolymen omkring 30 gånger större än med.
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1.2 Industridepartementet 249
Med
hänsyn till den tidsgräns som gällt för vårt arbete har vi inte funnit det
rimligt att försöka värdera riskerna vid olika metoder att slutförvara det
högaktiva avfallet. Ett mer fördjupat tekniskt underlag för sådana
riskprövningar torde föreligga inom det närmaste året som följd av en rad
pågående in- och utländska forsknings- och utvecklingsprojekt. Det går dock att
från befintUgt underlag allmänt beskriva riskerna från avfaUet.
En
av de rimligaste lösningarna, särskilt för svenskt vidkommande, verkar f n
vara att slutförvara avfaUet i geologiskt stabila bergformationer några hundra
meter under markytan. Detta gäller vare sig man upparbetar bränslet eller ej.
Den huvudsakliga risken från hälso- och miljösynpunkt bUr då att radioaktiva
ämnen trots inkapslingen läcker ut i grundvattnet. Riskbilden ändrar sig
därvidlag med tiden.
Under
de första århundradena är det de starkt radioaktiva klyvningsprodukterna som
utgör den största risken. Under denna tid är det utomordentligt viktigt att
förhindra läckage till grundvatten i närheten av markytan. Kraven blir då
mycket höga på en tät inkapsUng av avfallet. 1 det mycket långa
tidsperspektivet, dvs 10 000 år till 1 miljon år, är dock dessa krav rimUgen
inte lika höga. Efter omkring 500 år blir sålunda avfallet exklusive det
avskilda och eventueUt återanvända plutoniet knappast mer biologiskt farUgt
från strålrisksynpunkt än den ursprungUga mängden naturligt radioaktivt uran
som användes tiU att framstäUa kärnbränslet. Väljer man slutdeponering utan
upparbetning torde avfallet i fråga om långsiktiga biologiska strålrisker
motsvara högst något tiotal gånger de ursprungUga uranmängderna.
Bl
a sådana överväganden som redovisats ovan ligger till grund för att många
forskare anser det möjhgt att tekniskt lösa avfallsförvaringen. De menar då att
möjUgheterna tUl läckage av radioaktiva ämnen tiU omgivningen under olika
tidsperioder kan göras så små att risken för strålska-dor inte är påtagUgt
större än motsvarande naturUga risker, t ex på grund av att radioaktiva ämnen
kommer ut i grundvattnet genom urlakning av naturliga uranförekomster.
Andra
forskare menar att osäkerheterna är mycket stora, bl a när det gäller
kapsUngsmaterialens beständighet och de kemiska egenskaperna hos vissa ämnen i
avfaUet, särskilt då konstgjorda grundämnen som transura-nerna.
Vi
har redan nämnt att vi inte funiut det möjUgt att bedöma riskerna för
strålskador från avfallet utan ett fördjupat tekniskt underlag. Bl a torde det
behövas ingående provningsprogram för att klarlägga om det finns tUlgång till
material som gör det möjUgt att med tiUräcklig säkerhet innesluta avfaUet i
både det korta och långa tidsperspektivet. Riskerna för transport av
klyvningsprodukter tiU markytan vid ett eventueUt läckage måste också noga
studeras.
Kompletterar
man lättvatteru-eaktorer med bridreaktorer blir upparbetning nödvändig och
avfaUsproblemen annorlunda. Går man över tiU bridreaktorer kommer man att
utvinna mer energi ur varje ton ursprungUgt
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1.2 Industridepartementet 250
uran
eftersom en större andel av uranet kommer att utnyttjas tiU kärnbränsle.
Följden blir att man totalt sett får mycket större avfaUsmängder än från
lättvattenreaktorer räknat per ton använt naturUgt uran.
Halten
transuraner i avfaUet ökar också. AvfaUet från bridreaktorer kommer därför i
det långa tidsperspektivet att innebära långt större strålrisker än de
ursprungUga uranmängderna. Dessutom kan man räkna med att ekonomiska skäl
kommer att tala för att man med bridreaktorer kommer att använda en större del
av jordens sammanlagda urantiUgångar än vid lättvattenreaktorer. Även detta kan
bidra tiU avsevärt ökade avfaUsmängder vid bridreaktorer.
Utsläpp av långlivade radioaktiva ämnen
Huvuddelen
av de radioaktiva ämnen som under normal drift släpps ut från kärnkraftaggregat
och upparbetningsanläggningar försvinner gradvis ur miljön. Detta sker inom de
första hundra åren efter utsläppet för många ämnen betydUgt snabbare. De
radioaktiva ämnena har då sönder-falUt och omvandlats till icke radioaktiva
ämnen. Därmed kan sådana ämnen inte medföra några som helst strålningsrisker
på mycket lång sikt.
Ett
fåtal av de radioaktiva ämnen som släpps ut har betydligt längre livslängd,
tusentals år. Ämnena anses under denna tid hinna spridas över större delen av
världen. Utsläppen kan därför ge små tiUskott tiU den naturUga
bakgrundsstrålningen under lång tid.
Ett
exempel är utsläpp av jod-129. Även om man antar ett världsomfattande
kärnkraftsprogram med tusentals reaktorer i drift under flera hundra år, blir
tillskotten tiU den naturliga bakgrundsstrålningen små några hundradels
procent. TiUskotten består dock under flera tiotal mUjoner år. Strålskyddsexpertisen
framhåUer svårigheterna med att göra meningsfuUa beräkningar av vilka
hälsorisker det kan innebära med så små dostillskott under så lång tid. Det är
dock klart att utsläppen av jod-129 innebär försvinnande små risktiUskott för
enskUda individer och även för generationer om man jämför med alla andra
hälsorisker de möter under sin Uvstid.
Ett
annat exempel är utsläpp av kol-14. Med nuvarande teknik kan en stor och
världsomfattande kärnkraftutbyggnad på lång sikt ge stora utsläpp av kol-14. Särskilt
bUr detta faUet om man satsar på bridreaktorer och därmed upparbetning i stor
skala. Utsläppen av kol-14 kan då ensamma leda tiU en påtagUg höjning av den
naturUga bakgrundsstrålningen i hela världen. Sedan utsläppen upphört
försvinner förhöjningen gradvis under loppet av några tusen år.
De
nordiska ländernas strålskyddsinstitut anser att den hittiUsvarande rutinen att
släppa ut aUt kol-14 i atmosfären inte kan godtas på sikt. Därför bör man
redan nu verka för en begränsning av utsläppen av kol-14. Huvuddelen av
utsläppen av kol-14 kommer från upparbetning av det använda kärnbränslet. Man
kan inte heUer helt bortse från de utsläpp som härrör från driften av
kärnkraftverk. Utsläppen från 20 års drift av ett kärnkraftverk på 1 000 MW
kan teoretiskt sett orsaka sammanlagt 36 döds-
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1.2 Industridepartementet 251
faU
i cancer och något färre ärftUgt betingade skador. Dessa skadefaU fördelas
över hela jordens befolkning och sprids ut över en tid av några tusen år.
Upparbetningsanläggningar
släpper dessutom ut långUvade radioaktiva ämnen i havet, däribland små mängder
plutonium och andra transuraner. Utsläppen av sådana ämnen från
upparbetningsanläggningen i Windscale har bl a behandlats av den brittiska
Flowerskonamissionen. Kommissionen ansåg inte att gäUande gränser för tillåtna
utsläpp behöver skärpas omedelbart. Däremot underströk man behovet av forskning
för att klarlägga utsläppens långsiktiga effekter.
Metallutsläpp från askhögar m m
Kolkraftverkens
askhögar innehåUer större delen av de giftiga tungmetaller som ursprungUgen
fanns i kolet. Detta kan innebära att en riskbörda som är svår att uppskatta
läggs på kommande generationer.
Regnvatten
som tränger igenom askhögarna lakar ur metaUerna och kan förorena grundvattnet.
Detta kan undvikas genom att markskiktet under askhögarna tätas och genom att
vattnet från askhögarna leds bort och renas på ett kontrollerat sätt. Att
lägga upp ett asklager innebär dock en förpUktelse att se tUl att reningen
fungerar under mycket lång tid. Det kan röra sig om flera hundra år i princip
så länge som erfordras för att de farliga metallerna i lagret skaU kunna tas om
hand på ett betryggande sätt som förhindrar en okontroUerad spridning till
miljön under all framtid. Man kan här t ex jämföra med den risk för spridning
som fanns från de ursprungUga kolflötserna.
Vi
har redan nämnt att vissa metaUer, bl a kadmium, som släpps ut med rökgaserna
lagras upp i naturen. Kadmium blir kvar i markens ytskikt under lång tid. Även
detta innebär att en riskbörda läggs på kommande generationer.
Vi
har funnit det svårt att i nuvarande kunskapsläge närmare värdera de mycket
långsiktiga riskerna med metallutsläpp av olika slag.
1.5
Inverkan på yttre miljön
Användningen
av de flesta energislag för med sig omfattande ingrepp i naturen. Ett stort
värmekraftaggregat ger ca 6 TWh elenergi per år. För att framstäUa så mycket
elenergi per år måste man t ex
D
bryta ca 7(X) 000 ton skiffer eUer ca 100 000 ton högvärdig uranmalm per år
(det mesta materialet kan användas för återfyllning, men kräver då mera
utrymme), eUer
D
utvinna ca 1,5 miljoner ton olja eUer ca 1,6 miljarder m' naturgas per år eller
D
bryta drygt 2 miljoner ton kol eUer ca 7 mUjoner ton oljeskiffer per år eUer
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.2 Industridepartementet 252
D ta upp 2025 miljoner m' torv per år från omkring 200 km
torvmossar
eUer n odla 1 0002 000 km' energiskog och årUgen avverka
erforderlig del av
denna
eller n bygga ut och driva kraftverk i en stor
Norrlandsälv (Kalix älv skulle
t ex ge 4,5 TWh per år)
eller D bygga och driva hundratals tiU något tusental
vindkraftverk (beroende på aggregatens storlek) som är 100150 m höga och
utspridda över
några hundra km'.
Siffrorna ger en grov uppfattning om vilka naturresurser
som utnyttjas för vår energiförsörjning. Sverige förbrukar för närvarande
omkring 80 TWh elenergi per år varav knappt 60 TWh framställs genom
vattenkraft. De uranmalm- och bränslemängder som går åt för att alstra 6 TWh
elenergi motsvarar 1518 TWh värmeenergi. Det beror på att en viss mängd
energi går förlorad vid omvandlingen från värmeenergi till elenergi. En
värmemängd på 1518 TWh motsvarar i stort sett det årUga uppvärmningsbehovet i
Stockholmsområdet.
Direkta ingrepp i naturen
När man framställer energi blir det nästan alltid ingrepp
i naturen. Landskapsbilden förändras Uksom livsvillkoren för växter och djur.
Likaså påverkas ofta den lokala befolkningens levnadsmönster.
Vattenkraft
Andra utredningar har uppskattat att vattenkraft som
skulle ge omkring 5 TWh/år kan byggas ut med rätt måttliga skador. Det rör sig
då mest om ett stort antal kompletteringar i redan reglerade älvsträckor. De
människor som direkt berörs av skadorna kan ändå uppleva dem som stora.
De enskilda utbyggnadsprojekt som kan ge avsevärda
krafttillskott kräver i aUmänhet omfattande ingrepp i hittills orörda
älvsträckor. För varje större anläggning påverkas direkt åtskilUga km älvlopp.
Vidare får man dämma över områden på 10100 km' i typiska fall. Inverkan på
rennäring och fiske blir ofta avsevärd. I flera faU drabbas områden med en levande
samekultur.
Kol, olja, naturgas och kärnkraft
Kolbrytning liksom brytning av uranmalm eller uran- och
oljeskiffer innebär betydande ingrepp i landskapet, särskilt vid dagbrott.
Dagbrott kan dock återfyllas och återställas i viss utsträckning. Särskilt
gäller detta malm- och skifferbrytning där inte så stora mängder material
behöver lämna brytningsplatsen. Vid underjordsbrytning kan stora markområden
bU begränsat användbara på grund av bl a marksättningar. Grundvattnet påverkas
i aUmänhet starkt vid alla former av gruvdrift. Även ut-
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1.2 Industridepartementet 253
vinning
av olja och gas kräver i allmänhet stora anläggningar, som sätter sin prägel på
landskapsbUden.
Nya
samhäUen växer upp kring gruvor och oljefält. Dessa samhällen får SäUan en
livskraft som varar längre än tillgången på energiråvaran. Kraftverk,
raffinaderier och liknande stora anläggningar sätter också sin prägel på den
lokala landskapsbilden. Kolkraftverk behöver vidare stora markområden för
askupplag. 40 års drift av ett kolkraftverk om 1 000 MW elektrisk effekt ger en
kuUe av aska med en bottenyta av en kvadratkilometer och en höjd av flera
tiotal meter. Ungefär Uka stora högar blir det av det kalkslam man får från
olje- och kolkraftverk som avsvavlar rökgaserna.
Kring
kol- och oljekraftverk, raffinaderier och liknande krävs en skyddszon på
åtskilUga hundra meter för att begränsa de närboendes besvär av damm, buller,
dåUg lukt och dylikt. Runt kärnkraftverk och upparbetningsanläggningar måste
man ha en skyddszon på 2 km. Inom zonen gäller byggnadsförbud för bostäder.
Dessutom bör tätorter inte byggas på närmare håU än 1520 km.
Övriga
energislag
Som
framgick på sidan 27 påverkas naturen även när vi använder torv, vindenergi och
energiskogar. Solvärmepaneler och anläggningar för jordvärme kan däremot ofta
passas in i den vanliga bebyggelsen. Om solceller används för elproduktion i
större skala kan de dock ta mycket mark i anspråk.
Utsläpp av föroreningar Varmvatten från olika typer av kraftverk
Kärnkraftverk
och kraftverk som eldas med olja, kol eller andra bränslen ger stora mängder
spiUvärme. Om spiUvärmet inte används för uppvärmning av bostäder (fjärrvärme)
eller för industrieUt bruk är det från samhällets synpunkt ett stort slöseri
med energi. Cirka 1,52 gånger mer energi lämnar nämUgen kraftverket som
uppvärmt kylvatten eller uppvärmd luft än som elektrisk ström. För ett
kraftverk med 1 000 MW elektrisk effekt rör det sig om 3050 m' vatten per
sekund som värms upp ca lOC. Den högre siffran gäller kärnkraftverk. Sådana
utsläpp kan märkas i havsonu-åden på flera tiotal km'. Verkningarna på miljön
kan vara av både positiv och negativ art.
Radioaktiva
ämnen från kärnkraftverk m m
Kärnkraftverk
och upparbetningsanläggningar släpper ut radioaktiva ämnen som i viss mån tas
upp och anrikas i växter och djur. Mängderna är så små att deras inverkan på
arternas fortlevnad anses försumbar till skUlnad mot vad som är fallet med
många kemiska miljöföroreningar. Problemen med kärnkraftens högaktiva avfall
har redan behandlats.
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1.2 Industridepartementet 254
Försurning
av mark och vatten genom förbränning av olja och kol
Olja
och kol innehåUer vanligen 13 procent svavel. Vid förbränningen bildas
svaveldioxid som helt eUer till en del släpps ut i luften. Där omvandlas
svaveldioxiden delvis till andra svavelföreningar.
Svavelföreningarna
faller så småningom ned och försurar mark och vatten. Försurningen av de
svenska markerna och vattendragen är inte bara en följd av våra egna utsläpp
utan beror också till stor del på utsläppen i de industriaUserade delarna av
Europa. Av det totala nedfallet av svavelföreningar i Sverige står vi själva
för 2530 procent. Ungefär Uka mycket svavelföreningar från svenska utsläpp
faUer ned i övriga Europa som vi i Sverige tar emot utifrån.
Ju
surare vattnet blir, desto mer påverkas växt- och djurUv. Pågår utveckUngen
mot surare vatten en längre tid får det drastiska följder. Fiskar och huvuddelen
av de växter som förekommer i en normal sjö försvinner så småningom sjön
dör. 1 dag är en sådan utveckling redan på väg i omkring 10 000 av Sveriges
omkring 100 000 sjöar.
1
områden med sur nederbörd finns det risk för att skogsproduktionen minskar i
framtiden. Försurningen gör också att nedfaUen av metaUer ger större skador.
Byggnader
och andra föremål skadas genom vittring och korrosion tiU följd av
luftföroreningar. Sådana skador har uppskattats tiU hundratals miljoner kronor
per år i Sverige.
Totalt
släpptes omkring 800 000 ton svaveldioxid ut i Sverige 1973. Härav kom omkring
600 000 ton från förbränning av olja och 200 000 ton från industriutsläpp.
Målet för nuvarande lagstiftning är att tiU 1985 få ned dessa utsläpp till
hälften eller totalt omkring 400 000 ton per år, dvs nivån i början av
1950-talet. Därigenom hoppas man kunna bryta nuvarande utveckUng mot ökad
försurning av mark och vatten. Utvecklingen när det gäUer utsläppen i övriga
Europa får dock stor betydelse.
Ett
olje- eUer koleldat kraftverk om 1 000 MW elektrisk effekt kan beräknas släppa
ut mellan 10 000 och 30 000 ton svaveldioxid per är. Den lägre siffran gäller
ett verk med rökgasrening, medan den högre avser ett verk som använder
lågsvavUgt bränsle och därmed enUgt nu gäUande bestämmelser inte behöver rena
rökgaserna från svavel. Detta iimebär att ett enda ytterligare kraftverk kan
öka de beräknade svenska utsläppen 1985 med 28 procent. Kraftverket ger vidare
en lokal ökning av försurningen som inte är obetydlig.
Metaller
från kol, olja och bensin
Utsläppen
av metaller från kraftverk kan innebära problem för både hälsa och miljö.
Kadmium tas upp av växter och djur och når sedan människan. På sikt kan man bU
tvungen att reglera jordbrukets inrUctning och omfattning kring kolkraftverk
med höga kadmiumutsläpp. Kvicksilver som släpps ut från kolkraftverk anrikas i
fisk som fångas och äts av människor. Även fiskätande djur, som sjöfågel,
riskerar att förgiftas.
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1.2 Industridepartementet 255
Vanadin
förekommer i både kol och olja. Det finns data som visar att vanadin från
värmeanläggningar och andra användningsområden hämmar vissa
omvandlingsprocesser i jorden som är viktiga för växternas näringstillgång om
dagens utsläpp får fortsätta. Detta kan ge en mätbar minskning i
skogstillväxten från sekelskiftet och framöver.
Liknande
hämningseffekter kan erhåUas även med en lång rad andra metaUer, t ex
kvicksilver och koppar, om inte utsläppen begränsas.
Bly
sprids i första hand genom bilavgaser (blyhaltig bensin). Om blyhalten i
omgivningen är hög lagras blyet upp i både växter och djur. Omkring hälften av
allt bly faUer ned i närheten av trafikleder. Bly lakas ur jorden långsamt. Men
nuvarande utsläpp ökar blyhalterna i marken fortlöpande. Blyets allmänt
giftiga egenskaper gör att en fortsatt upplagring i marken så småningom skulle
kunna medföra skadeverkningar. Det finns dock inga undersökningar som visar att
blyet hittiUs har orsakat några rubbningar i växt- och djurUv.
Oljespill
Av
den mängd olja som transporteras tiU havs spills 0,16 procent ut vid
hanteringen på fartyg och oljeplattformar. Det innebär att Sveriges sammanlagda
oljeförbrukning statistiskt sett bidrar tiU spiU på över 40 000 ton per år. Det
är omkring dubbelt så mycket som det totala utsläppet vid blowoutolyckan vid
Bravoplattformen våren 1977. Stora haverier och tankbåtskatastrofer svarar bara
för någon tiondel av utsläppen. I huvudsak rör det sig om avsiktUga utsläpp
eller utsläpp tiU följd av slarv och mindre missöden.
Även
små oljeutsläpp kan få stora lokala verkningar på växt- och djurliv, t ex
beståndet av sjöfågel. Om de långsiktiga effekterna av de stora mängder som
släpps ut i öppet hav vet man ännu mycket Utet, men forskning pågår.
Inverkan på miljön på mycket lång sikt
Många
direkta ingrepp i naturen i form av t ex gruvor eller utbyggda älvar bUr
bestående under mycket lång tid.
Halterna
av vissa metaller i markens ytskikt ökar fortlöpande så länge utsläppen pågår,
och sedan kan det ta hundratals år eUer ännu mer efter det att utsläppen
upphört innan halterna åter närmar sig naturUga nivåer. Detta, Uksom
kärnkraftens avfaUsproblem, har redan behandlats.
Inverkan
på klimatet
Vid
all förbränning av kol, olja, naturgas, torv och andra kolhaltiga bränslen
bildas koldioxid. Om man ser till aU användning av bränslen rör det sig om
mycket stora mängder. Ett kraftverk om 1 (X)0 MW släpper ut flera mUjoner ton
koldioxid per år.
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1.2 Industridepartementet 256
Riskerna
för långsiktiga klimatförändringar på grund av koldioxidutsläppen har
uppmärksammats under senare år, men de är långtifrån klarlagda. Vi vet att
omsättningen av koldioxid i atmosfären sker mycket långsamt. Varje utsläpp av
koldioxid höjer därför koldioxidhalten en aning för hundratals till tusentals
år framåt i tiden. Fortsätter dagens ökning av förbrukningen av kol och olja,
fördubblas halten av koldioxid i atmosfären inom 50 tiU 100 år, dvs någon gång
meUan år 2020 och 2070. Vissa forskare anser att jorden i sin helhet då skuUe
börja få ett varmare kUmat. Detta skulle i sin tur medföra att delar av
polarisarna började smälta. Följden blir i så fall att världshavens nivå höjs
med flera meter.
Samtidigt
förändras jordens kUmat långsiktigt av naturUga orsaker. Även dessa förändringar
är svåra att förutsäga. Man vet därför inte om koldioxidutsläppen kommer att
höja temperaturen eUer bara förhindra eller fördröja en avkylning.
På
många håU i världen planerar man en fortsatt ökad användning av fossila
bränslen. Därför finner vi det mycket otiUfredsstäUande att osäkerheten är så
stor om risken för kUmatförändringar. Det aUvarUgaste är att den dag vi säkert
kan mäta en kUmatpåverkan från koldioxidutsläppen har vi troligen inlett en
utveckUng som det är för sent att göra något åt. Förbränning av ved och
biomassor från energiskogar medför inga risker i detta avseende. 1 stort sett
samma mängder koldioxid som bUdas vid förbränningen tas upp vid återväxten.
Några
forskare har på senare tid varnat för att fortsatta och ökande utsläpp av den
radioaktiva isotopen krypton-85 från upparbetning av kärnbränsle skuUe kunna
påverka atmosfärens elektriska egenskaper och därigenom klimatet. Osäkerheten
är dock stor om hur såväl krypton-85 som kemiska luftföroreningar kan påverka
kUmatet via atmosfärens elektriska egenskaper. Undersökningar pågår.
1.6
Arbetsmiljön och dess hälsorisker
Arbetsmiljön
inom olika slags energiproduktion bör bedömas med hänsyn till två faktorer.
Den ena avser risken för yrkesskador i förhållande till framstäUd energimängd.
Denna uppskattning bör avse hela processkedjan, från utvinning av energiråvara
till avfallshantering. Den andra faktorn avser förekomsten av specieUt
påfrestande och riskfyllda arbetsmiljöer. Dessa kan drabba en Uten grupp
anställda och behöver inte ge utslag i skadestatistiken per producerad
energimängd.
Det
statistiska underlag man har för att uppskatta riskerna är av skiftande
kvalitet. Bl a är vissa sjukdomsrisker, t ex risken för cancer, inte enhetligt
redovisade. Med hänsyn till sådana skiUnader i underlaget bör man se mer till
storleksordningen än till de exakta siffervärdena. Likaledes bör man vara
försiktig med att använda siffrorna för att försöka förutsäga antalet skador
som verkUgen kommer att inträffa i framtiden.
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1.2 Industridepartementet 257
Vattenkraft
Risken
för skador och dödsfall i samband med vattenkraft finns främst när man bygger
anläggningarna. Utslaget över en anläggnings hela livslängd ca 50 år rör
det sig om ca 0,15 dödsfall och 30 skadefall för en årsproduktion på ca 5 TWh
elkraft. Statistiskt sett inträffar eventuella dödsfaU och ca 20 skador när man
bygger anläggningen.
Olja och naturgas
När
man utvinner olja tUl lands inträffar ca 0,6 dödsfall och ca 50 skadefaU varje
år för en årsproduktion som ger ca 6 TWh elenergi i kondenskraftverk, eller ca
15 TWh om oljan används för uppvärmning. Av skadorna inträffar tre fjärdedelar
utomlands. När man utvinner olja, t ex i Nordsjön, är skaderiskerna antagUgen
större, men ännu finns inte tillräcklig statistik för att man skaU kunna räkna
ut riskerna per utvunnen oljemängd. Personalen på oljeplattformarna utsätts
för stora risker. Framför allt gäller detta dykarna av dem omkommer omkring
en på hundra varje år.
Yrkesskaderiskerna
vid användning av naturgas uppskattas till omkring hälften av dem. vid
oljeanvändning.
Kol
När
man utvinner och transporterar kol inträffar 45 dödsfall och 700 1 000
skadefall för en årsproduktion som ger ca 6 TWh elenergi i kondenskraftverk,
eUer ca 15 TWh om kolet används för uppvärmning. Tre fjärdedelar eller mer
inträffar i gruvorna och de flesta övriga vid transporterna. Yrkesskadorna
drabbar nästan helt arbetare utanför Sverige. 1 förhåUande tiU den energimängd
man får ut kräver kolgruvorna stora insatser av mänskUg arbetskraft i en
påfrestande och riskfyUd arbetsmiljö trots de förbättringar som skett under
senare år. Siffrorna ovan gäller vid underjordsbrytning av kol. Vid dagbrytning
är skaderiskerna uppskattningsvis 34 gånger lägre för själva utvinningen.
Kärnkraft
Riskerna
för yrkesskador vid användning av kärnkraft är av två typer: dels konventioneUa
olyckor i urangruvor och vid byggande och drift av kärnkraftverk, dels ett ökat
antal faU av cancer och ärftliga skador på grund av joniserande strålning.
Strålriskerna drabbar främst personalen vid kärnkraftaggregat och
upparbetningsanläggningar. Totalt i aUa processled får man uppskattningsvis ca
40 yrkesskador, varav 0,10,3 dödsfall, för en årsproduktion på 6 TWh elenergi
från ett kärnkraftaggregat. Av dessa beror 0,10,2 dödsfall på strålningen, med
ungefär lika fördelning mellan personal vid kärnkraftverk och
upparbetningsanläggningar. Uppskattningen av strålriskerna förutsätter att de i
bilagorna antagna riktvärdena för sammanlagda stråldoser tiU personalen inte
överskrids. 17
Riksdagen 1978179. I saml. Nr 115. Del 2
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1.2 Industridepartementet 258
Detta
har inte hittills skett vid svenska kärnkraftverk. Från upparbetningsanläggningar
finns inga svenska erfarenheter. Erfarenheter från utländska
kärnkraftanläggningar pekar på ca tre gånger högre strålrisker, vilket
åtminstone delvis beror på skiUnaden i strålskyddsbestämmelser. Det är osäkert
om de antagna riktvärdena kan hållas på sikt, eftersom anläggningarna kräver
mer inspektioner, underhåUsarbeten och reparationer när de bUr äldre.
UnderhåU
och reparationer av reaktorer och upparbetningsanläggningar uppvisar besvärliga
arbetsmiljöer på grund av strålrisker och pressande arbetsförhåUanden, bl a
arbete i skyddsdräkter. Underjordsbrytning av uran ger samma arbetsmiljöproblem
som arbete i andra malmgruvor. På vissa håU utomlands har dessutom stråldoserna
tidigare varit ganska höga på grund av dåUg gruvventilation.
Övriga energislag
Bränslen
som oljeskiffer, torv och ved ger förhåUandevis höga risker för yrkesskador på
grund av de stora materialmängder som skaU hanteras. Solvärme och vindkraft ger
antagligen förhåUandevis små yrkesskaderisker. De som förekommer blir främst
knutna tUl anläggning och underhåU.
1.7
Stora olyckor
Risker
för stora olyckor uppmärksammas ibland mer än andra risker för människors Uv
och hälsa. Stora olyckor i kolgruvor med hundratals tiU tusentals omkomna har
betytt mycket för att skapa poUtisk opinion för ett bättre arbetsskydd i gruvorna.
Likväl har inandningen av koldamm och det stora antalet mindre olyckor, med
bara enstaka individer inblandade, orsakat de flesta döds- och
invaUditetsfaUen bland gruvarbetarna, och gör så aUtjämt.
AUtmer
förfinade sannoUkhetsberäkningar underlättar bara tUl en viss gräns värderingen
av risker för stora olyckor. OUka människor kan ändå ha oUka uppfattning om hur
man skaU värdera skUda typer av risker. SärskUt torde detta gälla olyckor som
kan få stora följdverkningar men där sannolikheten att de inträffar är Uten.
Det
går i dessa sammanhang inte att komma förbi vissa grundläggande
värderingsproblem: inga risker är egentUgen godtagbara, åtminstone inte i den
meningen att man ej bör sträva efter att minska dem. Samtidigt kan samhäUet
aldrig göras fuUständigt riskfritt. SomUga risker måste man finna det rimUgt
att leva med därför att utbytet av verksamheten bedöms vara större än
riskerna.
Vattenkraft
Utomlands
har stora dammolyckor under de senaste årtiondena vid flera tiUfäUen krävt
hundratals dödsoffer i ett faU omkring 2 000 döda (Vai-
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1.2 Industridepartementet 259
ont,
ItaUen). Risksiffror för utländska dammar kan inte tiUämpas på svenska
förhållanden. Dels är berggrund och konstruktionssätt annorlunda i Sverige,
dels ligger svenska dammar i mer utpräglad glesbygd. Ändå skulle ett brott på
en stor svensk kraftverks- eUer regleringsdamm kunna orsaka stora skador längs
älvsträckan nedströms med risk för tiotals tiU hundratals dödsoffer, om
förvarning och utrymning fungerade dåUgt. SamioUkheten för ett sådant dammbrott
i fredstid är enUgt statens vattenfallsverk utomordentUgt Uten. Någon mer
ingående uppskattning av riskerna föreUgger inte för närvarande men pågår på
uppdrag av energikommissionen. Det kan nämnas att de holländska
nordsjödammarna är konstruerade så att risken för brott är högst ett på 10 000
år. Det förefaller inte osannolikt att påfrestningarna på svenska
kraftverksdammar vanligen är lägre.
Olja
Inom
oljehanteringen är de stora olyckorna främst av typen haverier och blowouts på
oljeplattformar till havs, förlisning av supertankers samt bränder och
explosioner i raffinaderier. Sådana stora olyckor har inträffat flera gånger
under de senaste tjugo åren. Antalet dödsoffer i varje olycka har varit något
eller några tiotal och betydUgt fler har skadats aUvarUgt. Det finns också Uten
risk för olyckor med ett större antal dödsoffer, t ex kolUsion med åtföljande
brand meUan en oljetanker och ett stort passagerarfartyg. En norsk
uppskattning av riskerna visar, att om tio oljekraftverk på 1 000 MW elektrisk
effekt drivs i 20 år Ugger sannoUkheten kring 20 procent för att man får en
olycka med 20 döda eUer fler. För större olyckor mer än 100 döda bUr
sannoUkhetsuppskattningarna osäkrare. Sannolikheten torde bl a avsevärt
variera med hur kraftverk och raffinaderier Ugger i förhåUande tiU
tätbebyggelse och trafiken i de farleder tankfartygen skaU använda.
De
materiella skadorna och miljöskadorna kan också bli mycket omfattande. En svår
blowout på ett oljeborrtorn i Nordsjön kan medföra utsläpp på omkring en
miljon ton olja. Enbart för Sveriges del kan kostnaderna för sanering,
fiskebortfaU, osv i värsta fall uppgå till cirka 300 miljoner kronor, enUgt en
uppskattning från Naturvårdsverket. Det finns låt vara osäkra
uppskattningar som tyder på att man med den teknik man hittiUs använt kan vänta
sig några blowouts per årtionde. Kanske högst en av tio blowouts leder tiU
större oljeutsläpp. Den blowout som inträffade på Bravoplattformen i april
1977 och som ledde till utsläpp av drygt 20 000 ton olja motsäger inte dessa
riskuppskattningar.
Ett
stort supertankerhaveri i Östersjön kan leda tiU miljöskador där redan de
kostnader som kan mätas i pengar för svenskt vidkommande kan uppgå tUl
hundratals miljoner kronor. Sannolikheten för en sådan olycka har vi dock inte
haft möjUghet att uppskatta.
Utsläpp
av olja i samband med stora olyckor kan få förödande lokala skadeverkningar på
växt- och djurliv Uksom många mindre utsläpp. Utsläpp vid stora olyckor svarar
bara för omkring en tiondel av de totala oljeutsläppen i världshaven.
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1.2 Industridepartementet 260
Naturgas
Utvinningen
av naturgas sker i aUmänhet samtidigt med oljeutvinning. Det kännetecknas av
ungefär samma olycksrisker som gäUer t ex borrplattformar till havs.
Brott
på stora gasledningar eUer andra stora gasutsläpp t ex från gas-eldade
kraftverk kan leda till explosioner och bränder med ett stort antal
dödsoffer, särskilt om utsläppen drabbar tätorter. Transport av gas i
rörledning utan mellanlagring är något säkrare än oljetransport med tankfartyg
enligt den tidigare nämnda norska studien. Om tio gaseldade kraftverk på 1 000
MW elektrisk effekt drivs i 20 år, kan sannolikheten för en olycka med mer än
100 döda uppgå tiU någon procent. Sannolikheten kan variera beroende på var och
hur kraftverk och ledningar är förlagda.
Naturgas
kan också transporteras och lagras i koncentrerad flytande form, nedkyld tiU
162°C eller kallare. Om förvaringsbehållaren skadas kan gasen spridas snabbt i
ett tunt skikt över stora land- och vattenytor. Omfattande bränder, och i vissa
fall explosioner, kan bli följden. Riskerna är troUgen störst vid
transporterna, men vi har inte haft tillgång till några siffermässiga
uppskattningar. Mer ingående studier av dessa risker pågår genom
energikommissionens försorg.
Kol
De
dominerande olycksriskerna vid användning av kol är knutna tiU underjordsbrytning.
Riskerna för stora gruvolyckor med många dödsoffer verkar fortfarande vara
stora på många håU i världen. Om tio kolkraftverk på 1 000 MW elektrisk effekt
drivs i 20 år med en stor andel kol bruten under jord är enUgt den norska
studien sannolikheten 1020 procent för att en olycka med minst 100 döda skaU
inträffa.
1
kolkraftverk finns en viss risk för koldammexplosioner. Detta kan i värsta faU
leda tUI ett fåtal döda biand driftpersonalen.
Kärnkraft
Det
farUgaste som kan hända en lättvattenreaktor av den typ som används i Sverige
är att reaktorhärden smälter. Härden består av ett stort antal rör som
innehåller uranoxid. 1 dem äger kärru-eaktionerna rum under intensiv
värmeutveckUng. Värmet leds bort av vatten som under högt tryck strömmar genom
reaktorhärden. Fel i vattencirkulationen eller brott på reaktorkärl och
rörledningar kan leda tiU överhettning, härdned-smältning och ångexplosioner.
Då kan någon del av den stora mängden radioaktiva ämnen i reaktorhärden komma
ut i omgivningen. Däremot kan reaktorhärden inte explodera som en kärnladdning.
En
kärnreaktor är försedd med ett stort antal skyddssystem som skaU förhindra att
en härdsmältning inträffar. Om detta ändå sker finns det andra skyddssystem som
skaU begränsa utsläppen av radioaktiva äm-
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1.2 Industridepartementet 261
nen.
Hittills har det inte mtratiat någon olycka som lett tiil härasmi't-ning eller
större utsläpp av radioaktiva ämnen vid civila lattvattenreak: c-rer av den typ
som förekommer i Svenge.
Många
tusen dödsfall kan dock krävas om en reaktorolycka med stora utsläpp skulle
inträffa under värsta tänkbara omständigheter, nämligen om reaktorn ligger nära
en stor stad och väder och vind vid olyckstillfället är sådana att utsläppet
driver längs marken in över staden. Man kan knappast räkna med att det i ett
sådant läge går snabbt att utrymma tätorten. Större delen av dödsfallen kommer
troUgen att bero på cancer och ärftUgt betingade skador, utspridda bland en
befolkning på flera miljoner under många decennier. De materiella skadorna kan
också bli mycket omfattande genom att stora markområden, i värsta fall upp tiU
tusentals km', inte kan användas till följd av att de beläggs med radioaktiva
ämnen som det kräver lång tid och stora kostnader att få bort.
De
uppskattningar man gjort av riskerna för stora reaktorolyckor är mycket osäkra.
Drifterfarenheterna från kraftproducerande lättvattenreaktorer totalt
omkring 700 reaktordriftår är ännu aUtför begränsade för att man skaU kunna
använda dem för riskuppskattningar som bUr tiUfredsstäUande från statistisk
synpunkt. 1 väntan på ytterUgare driftstatistik är man hänvisad tUl teoretiska
riskanalyser som den amerikanska s k Rasmussen-studien.
Om
man bygger på Rasmussen-rapportens siffror skulle sannolikheten för en stor
reaktorolycka med något tusental dödliga skador vara mindre än ca 0,003 procent
om tio reaktorer drivs i 20 år. Då har antalet cancerfall räknats upp med
hänsyn till bl a den kritik som den amerikanska miljövårdsmyndigheten riktade
mot Rasmussen-studien.
Förutom
mot sättet att beräkna och redovisa antalet cancerfall har kritik riktats mot
Rasmussen-rapporten på en rad andra punkter. En amerikansk forskargrupp har
nyUgen pubUcerat en starkt kritisk granskning, där man bl a nämner att
genomsnittsrisken för dödsfall till följd av reaktorolyckor beräknad per år
och kärnkraftaggregat kan vara underskattad med en faktor 500 i
Rasmussen-studien. Detta skaU då enligt forskargruppen inte tolkas så att
risken verkUgen är 500 gånger större utan som en pessimistisk övre gräns för
osäkerheten i riskuppskattningarna. Sådana skUlnader mellan olika
riskbedömningar visar att det är mycket svårt att bestämma sannoUkheten för en
allvarUg reaktorolycka.
Risksiffror
för amerikanska reaktorer kan heller inte direkt tillämpas på svenska
kärnliraftaggregat. Kompletterande studier pågår därför genom energikommissionens
och kärnkraftinspektionens försorg.
1.8
Spridning av kärnladdningar
Flera
utländska studier har på senare år kraftigt varnat för att man redan nu skuUe
binda sig för utveckUngslinjer som leder fram tiU plutoniumhantering i stor
skala med en omfattande upparbetning av kärnbränsle och
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1.2 Industridepartementet 262
användning
av bridreaktorer. Man har då hänvisat dels till risken för att fler länder
skaffar sig kärnvapen, dels tUl risken för att plutonium kan komma att användas
i terror- och utpressningssyfte av grupper och organisationer.
Vi
anser dessa frågor viktiga en ökad spridning av kärnvapen ökar sannoUkt
risken för kärnvapenlcrig med deras enorma följdverkningar för hälsa och
miljö. Det faller utanför ramen för vårt uppdrag att gå in på en värdering av
dessa risker. För fuUständighetens skull har vi dock i kapitel 9 kortfattat
redovisat några faktorer av betydelse i sammanhanget.
1.9
Hälso- och miljöfrågorna i ett energipolitiskt perspektiv
Ej enbart en fråga om hälsa och miljö
Det
svenska samhällets utformning och sätt att fungera påverkar och påverkas av
energiförsörjningen på många oUka sätt. Exempelvis kännetecknas de större
basindustrierna, främst järn- och stålframstäUning samt pappers- och pappersmasseindustrin,
av en hög energiförbrukning. Isoleringen av bostäder och val av
uppvärmningsform har bl a påverkats av tiUgång och pris på oUka energislag som
olja och elkraft. Tillgången på drivmedel hör tiU de faktorer som påverkar hur
människor väljer att bo och resa både tiU och från arbetet och på fritid.
Stora och snabba förändringar i tiUgången på energi kan ofta få aUvarUga
följdverkningar både för enskUda individer och för samhäUet som helhet.
Med
detta viU vi ha sagt det i och för sig självklara att frågan om vilken
energiförsörjning vi skaU ha i framtiden aldrig kan diskuteras enbart med
hänsyn till oUka energislags negativa inverkan på hälsa och miljö. Hälsooch
miljöeffekterna måste sättas in i ett vidare energipolitiskt sammanhang, där
dessa effekter vägs samman med andra faktorer såsom trygghet i
energiförsörjningen, sysselsättning, existerande produktionsstruktur,
kommunikationsnät och allmän samhäUsekonomi, dvs faktorer som har att göra med
de positiva sidorna av den nuvarande energiförbrukningen.
Det
ingår nu inte i vårt uppdrag att ta upp en bred diskussion kring vår framtida
energiförsörjning. Vår uppgift har i stäUet varit att bidra med underlag av mer
speciaUserad natur som kan sättas in i ett sådant vidare sammanhang, främst vad
gäller den framtida försörjningen med elkraft. Vi har valt att i möjUgaste mån
redovisa inverkan på hälsa och miljö för ett visst "energiblock"
vanUgen en årsproduktion om ca 6 TWh elenergi. Ett sådant energiblock
motsvarar grovt sett årsproduktionen i en stor norrlandsälv eller från ett
stort kärnkraftaggregat eller fossileldat kraftaggregat.
De viktigaste hälso- och miljöfrågorna för varje
energislag
Överväganden
om Sveriges framtida energiförsörjning kommer som vi redan nämnt att tiU stor
del handla om avvägningar meUan användningen
prop.
1978/79:115 Bilaga 1.2 Industridepartementet 263
av
oUka energislag. För att underlätta användningen av vårt material och våra
bedömanden i sådana sammanhang redovisar vi på de följande sidorna hur vi ser
på de viktigaste hälso- och miljöfrågorna för varje energislag både om man
betraktar dem som fristående och i jämförelse med motsvarande skadeverkningar
och risker vid andra energislag.
En
uttömmande jämförelse mellan olika energislag måste det är ett av våra
resultat handla om hälso- och miljöeffekter av vitt skUda typer, t ex lokala
ingrepp i naturen, risker för enstaka, stora olyckor, risker för att kUmatet
påverkas på lång sikt. Det framlagda materialet visar också att man inte kan
beräkna någon form av enhetliga mätetal för hälso- och miljöpåverkan som gör
det möjligt med enbart en enkel, siffermässig jämförelse mellan olika
energislag. Vid jämförelser mellan energislag måste man väga in både sådana
effekter som kan åsättas siffervärden, t ex markbehov i kvadratmeter och sådana
som inte kan det, t ex inverkan på skönhetsvärden i landskapsbilden. Även i de
faU siffervärden kan anges, t ex för cancerrisker, måste man komma ihåg att
osäkerheten i uppskattningarna ofta är stor.
Den
riskbild man i dag får fram kan också ändra sig snabbt med tiden som följd av
de forsknings- och utvecklingsresultat som fortlöpande läggs fram. Vi har mött
flera exempel härpå under utredningsarbetets gång. Det kom t ex fram data som
visade att rökgaserna från kolkraftverk troUgen kan renas från vissa metaUer,
däribland kadmium, omkring tio gånger effektivare än vad som antagits i
bilagorna. Samtidigt lades det fram nya mätresultat som tydde på att utsläppen
av ett cancerframkallande ämne som bens(a)pyren underskattats kanske tio eUer
hundra gånger jämfört med vad som antagits i riskuppskattningarna. På
kärnkraftsidan pågår en rad undersökningar som inom något eUer några år
förhoppningsvis kommer att ge ett väsentligt bättre underlag för värdering av
riskerna för stora olyckor och från det högaktiva avfaUet.
AUa
dessa osäkerheter i riskuppskattningarna måste beaktas när man jämför och
värderar olika energislag. Vi anser det väsentUgt att man ständigt har dessa
förbehåU i åtanke när vi fortsättningsvis går in på sådana jämförelser och
värderingar. Vid en jämförelse meUan olika energislag bör man vidare enUgt vår
mening ta lika stor hänsyn tiU risker och skadeverkningar inom som utom
Sverige. Detta är bl a en förutsättning för att Sverige skall kunna verka för
begränsningar av utsläpp i andra länder som drabbar Sverige, t ex i form av
nedfall av skadliga ämnen. Om man inte gör en sådan likvärdig värdering av
riskerna skuUe det också innebära att man premierar energislag där man blir
kvitt arbetsmiljöproblem i Sverige genom att de förläggs utomlands.
1
enUghet med våra direktiv har vi huvudsakligen iiwiktat oss på de ener-gjslag
som främst kan komma i fråga för elkraftproduktion i större omfattning under
1980-talet, dvs vattenkraft, kol, olja, naturgas och kärnkraft. I första hand
diskuterar vi också i eidighet med våra direktiv följdverkningarna av att
man använder dessa energislag i kraftverk för elproduktion. Vi viU emellertid
redan här framhåUa att följdverkningarna inom andra användningsområden än
elproduktion, t ex uppvärmning eUer
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1.2 Industridepartementet 264
bilism,
kan vara avsevärt större. Det kan nämnas i detta sammanhang att det redan
tillkallats en särskild utredning om hälsoriskerna från bilavgaser.
Trots
alla förbehåU vi gjort om osäkerheter är vi överens i kommittén om att de
faktauppgifter och bedömningar vi här redovisar måste tillmätas stor vikt i det
fortsatta energipolitiska arbetet. Som vi redan konstaterat måste en rad beslut
om det framtida energiförsörjningen fattas på det underlag som för närvarande
är tiUgängligt.
Vattenkraft
Vattenkraftens
följdverkningar i form av stora och bestående ingrepp i såväl naturen som den
lokala befolkningens levnadsvillkor är väl kända. Någon mer omfattande
utbyggnad av vattenkraften kan knappast heller ske utan betydande ingrepp i
hittills orörda älvsträckor. Eftersom dessa är så få blir de desto värdefuUare.
Samtidigt är vattenkraften i stort sett fri från andra skadeverkningar
energibäraren, dvs vattnet, ingår i sitt naturliga kretslopp.
Man
kan vid en jämförelse inte heUer komma ifrån att även de andra energislagen
innebär omfattande ingrepp i naturen, främst på utvinningssi-dan i form av
uran- eller kolgruvor, oljefält etc. Dessa ingrepp har hittills legat utanför
Sveriges gränser. Det finns dock visst fog för uppfattningen att ingreppen kan
bli ytmässigt mindre i förhåUande till utvunnen energimängd jämfört med
vattenkraften. Uranutvinning i BiUingen kan exempelvis redan vid måttUg
brytningstakt energimässigt motsvara utbyggnad av flera Norrlandsälvar.
Fossila
bränslen
KUmatpåverkan.
Ett stort och osäkert långsiktigt riskmoment är hur de stora utsläppen av
koldioxid från alla fossileldade anläggningar kan påverka jordens klimat på
sikt. Detta är ett världsomfattande problem. Osäkerheten är stor om denna
påverkan. Den är än så länge inte iakttagen. Det aUvarUgaste är att den dag
effekten blivit så stor att den kan mätas kan vi inte göra något åt den.
Förändringen blir då troligen bestående under tusentals år.
I
ett världsomfattande perspektiv är osäkerheterna kring inverkan på kUmatet
aUvarUgare när det gäUer kol än olja. Världens koltillgångar är mycket större
än tillgångarna på olja och kan därmed ge totalt sett långt större
koldioxidutsläpp. Det finns knappast heUer några tekniska möjligheter att
minska utsläppen per ton olja eUer kol som förbränns.
Kol.
Energi ur kol lade en gång grunden tiU den industrieUa utvecklingen i Europa
och USA. Kol framstår för många som den enda energiråvara som vid sidan av uran
i bridreaktorer kan ge några väsentUga energitillskott när det på allvar börjar
bU brist på olja och gas, viUcet möjligen kan bU fallet redan inom något eller
några årtionden.
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1.2 Industridepartementet 265
Användningen
av kol ger dock risk för en rad aUvarUga skadeverkningar. Antalet dödsfaU och
yrkesskador bland arbetare i kolgruvor under jord blir högt. Problemen med
luftföroreningar från kolkraftverk, sådana de byggts hittills, kan bU aUvarUga.
Man kan dock räkna med att det kommer att finnas teknik tiUgängUg i framtiden
som gör det möjligt att minska flera av de hälso- och miljörisker som idag är
förknippade med kolanvändning.
Vid
elproduktion ur kol bör spiUvärmet tas tiUvara i största möjliga utsträckning.
Det betyder att anläggningarna kan komma att läggas nära tätorter. SärskUt vid
stora anläggningar kan rökgaserna vid tillfäUen då vädret är ogynnsamt ge en
ökning av sjukdomar och besvär i luftvägarna, speciellt hos känsUga personer
som aUergiker. Dessa utgör en ej försumbar del av befolkningen. Utsläppen kan
inte bara medföra övergående besvär och sjukdomar vid tUlfälligt höga halter av
luftföroreningar. De kan också bidra tiU ökat antal faU av kroniska
luftvägssjukdomar. Tekniska förbättringar av dagens förbrännings- och
reningsprocesser kan minska dessa verkningar.
SkadUga
ämnen som släpps ut från kolkraftverk kan transporteras lång väg, bl a bundna
tiU det fina stoft som trots aUt sUpper igenom rökgasfiltren.
Det
kan inte uteslutas att ett kolkraftverk ökar risken för cancer bland
befolkningen i Europa i ungefär samma omfattning som ett kärnkraftverk av
motsvarande storlek. Osäkerheten härvidlag är dock stor risken kan vara både
väsentUgt mindre och väsentUgt större. Det har som nämnts nyUgen lagts fram
mätningar som tyder på att risken skulle kunna vara tio tiU hundra gånger
större.
Hälsorisker
förknippade med utsläpp av metaller med rökgaserna, främst kadmium och
kvicksilver, från kolförbränning i stor skala kan bli oroande särskilt på
längre sikt. Metallerna lagras upp i naturen. Detta kan ge höga halter i
Uvsmedel under många generationer framåt efter det att utsläppen upphört. Det
är visserUgen osäkert hur höga metaUhalter det är i de kolsorter som kan komma
att användas och hur effektiv reningen av rökgaserna från vissa metaller kan
bU. Som nämnts har det under utredningsarbetets gång kommit fram data som
visar att rökgaserna troUgen kan renas från många metaller, däribland kadmium,
tio gånger effektivare än som antagits i bilagorna. När det gäUer kadmium
ifrågasätter medicinsk expertis om man i dagsläget bör tillåta att de
sammanlagda tillskotten av kadmium tiU mark ökar genom utsläpp från t ex
kolkraftverk. Det finns mätningar som tyder på att vi redan i dag har en
fortlöpande ökning av kadmiumhalten i både mark och vissa Uvsmedel genom
utsläpp från befintliga käUor. Om denna ökning fortsätter över en viss gräns
kan den leda till ett stort antal njurskador. Utsläppen av kadmium måste
därför noga övervakas.
De
stora askmängderna efter kolförbränning innehåUer också stora mängder giftiga
metaller. Vattenavrinningen från askhögarna måste kontrolleras och renas under
lång tid för att undvika risker för lokal förgiftning av grundvatten mm
risker som kan sträcka sig långt in i framtiden. Härför finns teknik
utvecklad.
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1.2 Industridepartementet 266
Försurningen
av mark och vatten kvarstår som ett aUvarUgt problem vid kolkraftverk Uka väl
som vid oljekraftverk trots de begränsningar av våra egna svavelutsläpp vi
redan beslutat om. Våra möjUgheter att håUa försurningen under kontroU påverkas
starkt av hur stora svavelmängder övriga Europa kommer att släppa ut i
framtiden. Detta begränsar vår handUngsfrihet när det gäUer att öka vår
sammanlagda förbrukning av kol och olja.
Mot
bakgrund av de här redovisade hälso- och miljöriskerna anser vi att beslut om
att bygga koleldade anläggningar för elproduktion eUer uppvärmning måste
baseras på en prövning av oUka metoder för rökgasrening och förbränning samt
för askhanteringen en prövning som visar att utsläppen av olika föroreningar
kan nedbringas till en nivå som är säker från hälso- och miljösynpunkt.
Prövningsförfarandet bör vara lika ingående som för andra energislag med
mycket långsiktiga avfaUsproblem.
Olja.
Vid nuvarande användning av olja träder problemen med utsläpp från bUar och
värmepannor fortfarande i förgrunden trots de insatser som gjorts under senare
år. Dessa utsläpp svarar för huvuddelen av de aUmänna luftföroreningarna i
tätorterna. Sådana föroreningar kan, särskilt vid besvärliga väderförhåUanden,
troUgen bidra tiU ett stort antal fall av sjukdomar och besvär i luftvägarna.
Sett
från hälsosynpunkt torde utsläppen från ett stort oljekraftverk vara mindre
problematiska än från ett kolkraftverk. Tillskotten till luftföroreningarna i
en närliggande tätort kan dock inte anses helt försumbara från medicinsk
synpunkt när det gäUer olika besvär och sjukdomar i luftvägarna.
Cancerrisken
kan vara lika stor som vid ett motsvarande kolkraftverk. Även när det gäUer
cancer framstår dock andra användningar av olja och oljeprodukter som en långt
aUvarUgare risk. AUmänna luftföroreningar i städer från bUavgaser och
värmepannor torde ha varit en bidragande orsak till något hundratal faU av
lungcancer per år i Sverige under senare tid.
Metallutsläppen
från oljekraftverk förefaUer inte kunna bU oroande från hälsosynpunkt. Ej
heller ger askan eUer slaggen några nämnvärda problem från hälsosynpunkt.
Däremot har man visat att stora vanadinut-släpp kan minska växternas
näringstiUgång och därmed hämma skogstUl-växten.
Ett
oljekraftverk ger i huvudsak samma bidrag till försurningen av mark och vatten
som ett koUcraftverk. Bidragen beror i båda faUen starkt på vilka krav som
stäUs på svavelhalt i bränslet och avsvavUng av rökgaserna. Det är också
tekniskt möjligt att minska även utsläppen av andra skadUga ämnen än svavel,
jämfört med dagens oljekraftverk.
Naturgas.
Naturgas förefaUer i de flesta avseenden klart mindre skadUg än olja från
miljö- och hälsosynpunkt. Utsläppen av de flesta luftföroreningar med undantag
av koldioxid är avsevärt lägre. Bl a blir svavelutsläppen mycket låga.
Transport och lagring av naturgas, särskUt i flytan-
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1.2 Industridepartementet 267
de
form (LNG) medför dock risk för bränder och explosioner som kan medföra mycket
stora skador. Vid hanteringen av gas i stora mängder, särskilt LNG, måste
därför enligt vår iriehirig tUlämpas ett avaiicerat säkerhetstänkande. Vi har
dock inte funnit det möjUgt att göra någon närmare riskvärdering på det
underlag som stått till vårt förfogande.
Kärnkraft
Kärnkraftens
skador på miljön från normala driftutsläpp framstår som små om man jämför med
olja och kol. Vi har dock funnit det svårt att med nuvarande kunskapsläge se
några säkert fastställda och avgörande skiUnader mellan hälsoriskerna orsakade
av de normala driftsutsläppen om man jämför kärnkraftverk med dagens
oljekraftverk. Däremot torde utsläppen från dagens kolkraftverk vara
förknippade med jämförelsevis större hälsorisker. Det frandagda
expertmaterialet ger eidigt vår mening inte heller anledning tiU oro för att
användningen av kärnkraft åtminstone under normal drift skulle skada
befolkningen samlade arvsmassa. Räknat över aU framtid uppskattas det
sammanlagda antalet fall av ärftUgt betingade skador från utsläppen från ett
kärnkraftverk bU av samma storleksordning som antalet cancerfaU. Det finns dock
icke ringa osäkerheter i det tekniska och vetenskapliga underlaget för de här
redovisade bedömningarna. Osäkerheterna förefaller dock att vara större på
olje- och kolsidan än på kärnkraftsidan.
En
förutsättning för att hälsoriskerna från kärnkraft skaU kunna håUas låga är att
utsläppen av vissa långUvade radioaktiva ämnen, däribland kol-14, från bl a
upparbetningsanläggningar begränsas kraftigare i framtiden för att undvika ett
visserUgen Utet men länge kvardröjande tiUskott till den naturliga
strålningsbakgrunden. Vi anser att man där bör följa de rekommendationer som bl
a de nordiska ländernas strålskyddsinstitut gemensamt lagt fram.
När
det gäUer yrkesskaderiskerna är stråldosen tiU varje enskUd anstäUd inom
kärnkraftindustrin begränsad av särskilda bestämmelser. Det råder dock en viss
osäkerhet om hur långt man kan begränsa de sammarUagda stråldoserna tUl
personal och entreprenörer under kärnkraftanläggningarnas hela livslängd.
Behovet av säkerhetsinspektioner, underhåU och reparationer kan medföra
stråldoser tiU ett aUt större antal personer, vilket ökar risken för att
cancerfall skaU inträffa bland de anstäUda. Mot bakgrund av hittiUs vunna
erfarenheter framstår ändå inte den totala }rrkes-skaderisken inom
kärnkraftindustrin som större än för de viktigaste alternativa metoderna att
producera elenergi.
De
mer betydande problemen kring kärnkraften är enUgt vår mening i första hand
knutna till det högaktiva avfaUet och riskerna för stora olyckor. Därtill
kommer risken för en okontroUerad spridning av klyvbart material som kan
användas tiU kärnladdningar. Detta senare problemområde har vi ansett faUa
utanför vårt uppdrag.
Problemen
kring omhändertagandet av det högaktiva avfaUet är ännu ej lösta i den meningen
att det finns fungerande anläggningar i industrieU skala. Utvecklingen av
metoder för avfallsförvaring har hittiUs mest
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1.2 Industridepartementet 268
byggt
på upparbetning. Vi finner det anmärkningsvärt att utveckUngen av metoder för
att slutförvara använt kärnbränsle utan upparbetning knappast mer än påbörjats.
Vi har inte funnit det möjUgt att värdera de metoder som nu håUer på att utvecklas
på nu befintligt underlag. När det gäUer att bedöma om en metod för förvaring
av avfallet är rimligt säker från strålskyddssynpunkt förefaller det eiUigt vår
mening dock vara lämpUgt att jämföra med strålriskerna från den naturUgt
radioaktiva uranmalm som användes tUl kärnbränslet.
Vi
vill understryka att det krävs omfattande och samordnade insatser av poUtisk,
administrativ och teknisk art för att få tUl stånd en lagring av det högaktiva
avfaUet inte minst redan befintUgt sådant som är godtagbar på såväl kort
som lång sikt. De tekniska utveckUngsinsatserna på avfaUsområdet har med
undantag av de allra senaste åren varit anmärkningsvärt små och klart
otillräckUga.
Följderna
av olika framtida handUngsvägar när det gäUer det använda kärnbränslet från
lättvattenreaktorer behöver också belysas ytterligare. Vi anser det särskilt
viktigt att man i god tid inför ev stäUningstaganden tiU bridreaktioner gör en
ingående kartläggning av deras avfaUsproblem. Dessa är av en annan dimension än
vid lättvattenreaktorer. Dels blir halten s k transuraner, som svarar för de
långsiktiga strålriskerna, väsentUgt högre, dels kan de totala avfaUsmängderna
förväntas bU avsevärt större. Det sammanhänger med att vi i bridreaktorer kan
förväntas använda minst Uka stor del av världens urantUlgångar som vid
lättvattenreaktorer. Vi kommer också att utvinna avsevärt mer energi och
därmed få avsevärt mer avfall per kilo naturUgt uran. Avfallets farUghet i
förhållande till strålriskerna från de ursprungUga mängderna naturligt radioaktiv
uranmalm bör, som vi redan nämnt, spela en viktig roll vid riskvärderingen.
Med
hänsyn till osäkerheten i de riskuppskattningar som vi har haft tillgång tUl
har vi inte ansett det möjUgt att göra en närmare värdering av kärnkraftens
olycksrisker, särskilt inte för svenskt vidkommande. Vi kan dock konstatera att
ett haveri av maximal omfattning i ett kärnkraftaggregat i värsta fall skuUe
kunna ge mycket stora skador. Om aggregatet Ugger nära ett storstadsområde och
om vädret är ogynnsamt vid haveri-tUlfäUet skuUe ett sådant haveri kunna leda
tiU många tusen dödsfall. En mindre del härav kommer till följd av omedelbara
strålskador. Större delen av dödsfallen kan förväntas komma i form av att
nuvarande antal cancerfaU per år i den berörda befoUmingsgruppen ökar med
något tiotal procent under några årtionden. Därutöver kan stora markområden
bli obe-boeUga under många år och kräva omfattande saneringsåtgärder. 1 kapitel
8 redovisar vi några av de problem som möter när man skall försöka värdera olycksrisker
av denna typ. Vi anser att det mot bakgrund av redovisningen i kapitel 8 är
väsentligt med en allsidig diskussion kring risker för stera olyckor av oUka
slag, en diskussion, där fakta, osäkerheter och värderingar klart redovisas.
Annars kan man komma in i ett läge där kraven på skyddsinsatser samlas till
vissa områden, medan andra områden där riskerna kanske är större lämnas
obeaktade.
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1.2 Industridepartementet 269
Energibesparande
åtgärder och nya energikäUor
Kombinerad
elkraft- och värmeproduktion i mottrycksanläggningar eldade med kol, olja,
naturgas, ved eller dyUkt innebär minskad hälso- och miljöpåverkan i
förhållande tUl totalt utvunnen energi ur bränslet om man jämför med
motsvarande kondenskraftverk.
Energibesparande
åtgärder som förbättrad isolering och värmepumpar av oUka slag, t ex för
ytjordvärme, innebär likaså vanligen vinster i fråga om minskad hälso- och
miljöpåverkan. Strålskyddsinstitutet har dock påpekat att en alltför begränsad
inomhusventilation kan ge strålrisker på grund av att alla stenhaltiga
byggnadsmaterial naturligen avger den radioaktiva gasen radon. Även kemiska
föroreningar i inomhusluften kan i sådana faU tänkas ge hälsorisker.
Ökad
användning av förnyelsebara energikällor som solvärme och vindkraft torde
också på sikt kunna ge påtagliga vinster från hälso- och miljösynpunkt. Stora
vindkraftverk påverkar visserUgen landskapsbUden men ingreppen är inte så
definitiva som vid vattenkraft, dvs de kan om man så viU lättare återställas.
Man
bör emeUertid uppmärksamma att en starkt decentraliserad energiproduktion i
vissa faU kan ge ett ökat antal yrkesskador och trafikskador i förhållande till
utvunnen energimängd i samband med transporter och underhåUsarbeten.
Det finns inga enkla lösningar
EnUgt
vår mening visar det framlagda materialet att det inte finns några enkla svar
på frågan hur Sveriges energibehov skall tillgodoses under de närmaste
årtiondena ens om man bara skulle se tiU verkningar på hälsa och miljö. Alla
de energislag som i detta tidsperspektiv kan spela en mer betydande roll är
förknippade med skadeverkningar som är eller kan bU ett aUvarUgt hot mot vär
hälsa eller vår miljö. Osärkerheten om vissa väsentUga risker och
skadeverkningar är dock så stor att resultat från fortsatta studie- och
forskningsinsatser kan ge en annan helhetsbild från hälso- och miljösynpunkt.
Det
står emellertid klart att kraftfulla åtgärder i energibesparande syfte skulle
kunna ge betydande och förhållandevis snabba vinster från hälsooch
miljösynpunkt. Åtgärder för att uppnå en bättre energihushållning bör vidare
kompletteras med forsknings- och utvecklingsinsatser med sikte på ökad
användning av förnyelsebara energikällor. Många av dessa kan jämfört med
fossila bränslen och uran ge påtagUga fördelar, när det gäller inverkan på
hälsa och miljö. I övrigt förefaller det rimligast från hälso- och
miljösynpunkt att vi i Sverige vidmakthåller handUngsfriheten genom att bygga
vår elenergiförsörjning på en kombination av nu och i framtiden tillgängUga
energislag.
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1.2 Industridepartementet 270
Behov
av fortsatt forskning och andra insatser inom landet
Vi
anser att det behövs fortsatta kraftfulla satsningar på studier, forskning och
UtveckUng för att fylla kvarvarande luckor i kunskaperna om oUka risker och
skadeverkningar samt för att genom förbättrad teknik minska redan kända risker
och verkningar hos i dag använda energikällor.
Vi
vill bl a erinra om de osäkerheter som råder om
n
riskerna för cancer och ärftUga skador både från kärnkraft och i ännu högre
grad bränslen som kol och olja
D
riskerna för kroniska besvär och sjukdomar i luftvägarna tiU följd av vissa
luftföroreningar
n
riskerna för okontrollerad spridning och upplagring av vissa metaUer, främst
vid kolanvändning
n
riskerna för klimatförändringar vid omfattande användning av fossila bränslen
D
riskerna för stora olyckor vid kärnkraftverk samt problem kring det högaktiva
avfallet.
D
risker förknippade med en omfattande plutoniumhantering tiU följd av satsning
på bridreaktorer och upparbetning.
I
Sverige stöds grundforskning inom dessa områden av forskningsråden och andra
forskningsfinansierande organ. Vår kommittés arbete understryker hur angelägen
denna forskning är från samhäUets synpunkt.
Vid
våra försök att värdera hälsoriskerna vid olika energislag har vi särskUt
uppmärksammat behovet av epidemiologiska studier av sambandet meUan t ex
luftföroreningar och ohka sjukdomar i stora befolkningsgrupper. Detta har även
betonats av flera svenska och utländska forskare vi har haft kontakt med. Några
problem kring den epidemiologiska forskningens StäUning i Sverige belyses
närmare i en promemoria (appendix 3), utarbetad av kommitténs expert Lennart
Rinder. Vi anser att det i Sverige bör göras kraftfuUare insatser vad gäUer
epidemiologisk forskning med specieU im-iktning på långsiktiga och måUnriktade
studier av olika befolkningsgrupper för att få ett gradvis bättre kuimande om
sambandet meUan mUjöföroreningar och hälsorisker.
Vid
vår genomgång av risker och skadeverkningar vid användningen av olika
energislag har det framgått att samhäUets åtgärder för att minska de risker som
oUka verksamheter utsätter medborgarna för är olika långtgående. Exempelvis
våUar tobaksrökning och biltrafik flera tusen dödsfaU per år, vilket kan och
bör jämföras med omfattningen av de hälsorisker vi redovisar för
energiområdet. Riskbedönmingar görs också idag av ett stort antal myndigheter.
Detta framgår exempelvis av appendix 4 som redovisar lagstiftning och
myndighetstUlsyn inom energiområdet. Vi finner det angeläget att risker med
oUka verksamheter och möjligheterna att minska dessa risker studeras och
utvärderas så långt möjligt i ett sammanhang så att man bättre an som sker för
närvarande kan pröva oUka förslag tiU åtgärder för att minska riskbelastningen
för befolkningen i
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1.2 Industridepartementet 271
dess
helhet. Det finns enligt vår mening anledning för statsmakterna att pröva olika
åtgärder även av organisatorisk art som skuUe underlätta mer enhetliga
riskbedömningar än vad som sker för närvarande.
Det
internationeUa perspektivet
Det
framgår också klart av det redovisade materialet att många viktiga hälso- och
mUjöproblem inom energiområdet kan lösas endast på det internationeUa planet.
Om vissa risker och skadeverkningar skall kunna begränsas får isolerade
åtgärder i ett enskilt land, t ex begränsning av vissa utsläpp, förhållandevis
ringa verkan. Vad som betyder något är vilka åtgärder ett stort antal länder
gemensamt vidtar. Vi viU i detta sammanhang särskilt peka på följande områden:
n
behovet av fortsatta begränsningar av strålriskerna från en världsomfattande
användning av kärnkraft, bl a i enlighet med de förslag som gemensamt lagts
fram av de nordiska ländernas strålskyddsinstitut
D
behovet av en närmare kartläggning och begränsning av riskerna i samband med
hanteringen av plutonium vid en världsomfattande satsning på bridreaktorer och
upparbetning
n
behovet av en närmare kartläggning av de risker som är förknippade med en ökad
världsomfattande användning av fossila bränslen, främst kol, med hänsyn tiU att
det kan visa sig nödvändigt att regionalt eller globalt begränsa de totalt
utsläppta mängderna av vissa föroreningar.
Sverige
måste på det internationella planet verka för kraftfulla insatser inom dessa
områden.
2
Remissyttrandena
2.1
Remissförfarandet
Remissyttranden
över energi- och miljökommitténs betänkande har avgivits av försvarets
forskningsanstalt (FOA), socialstyrelsen, Sveriges me-lereologiska och
hydrologiska institut, universitels- och högskoleämbetet (UHÄ), statens
livsmedelsverk, statens naturvårdsverk, statens strålskyddsinstilut (SSI),
arbeiarskyddssiyrelsen, statens planverk, statens industriverk, delegationen
(I 1975:02) för energiforskning, nämnden för energiproduktionsforskning,
statens valtenfallsverk, statens kämkraftinspektion, slyrelsen för teknisk
utveckling, programrådet för radioaktivt avfall, medicinska forskningsrådet,
humanistisk-samhällsvelenskapliga forskningsrådet, forskningsrådsnämnden,
Sveriges lantbruksuniversitet, rikspolisstyrelsen, sjöfartsverket, statens
geotekniska institut, statskontoret, lantbruksslyrelsen, Sveriges geologiska
undersökning (SGU), länsstyrelserna i Jämtlands, Blekinge, Södermanlands,
Örebro, Västmanlands, Västerbottens, Kronobergs och Kopparbergs län, AB
Atomenergi, Cen-
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.2 Industridepartementet 272
lerns
ungdomsförbund. Centrala driftledningen (CDL), Centralorganisationen SACO/SR,
Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA), Kooperativa förbundel. Landsorganisationen
i Sverige (LO), Landstingsförbundet, Lantbrukarnas Riksförbund, Svensk
kärnbränsleförsörjning AB, Svenska elverksföreningen. Svenska gasföreningen.
Svenska kommunförbundet. Svenska kraftyerksföreningen. Svenska läkaresällskapet.
Svenska naturskyddsföreningen. Svenska Petroleum institutet. Svenska
slenkolsimportörers förening. Svenska värmeverksföreningen, Swedegas AB.
Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Vetenskapsakademien, Ångpanneföreningen
och Älvräddarna.
2.2
Allmänt
1
stort sett alla remissinsianser anser att utredningen uppfyllt direkliven all
på ett överskådligt och lättillgängligt säll redovisal de hälso- och miljöeffekter
som uppkommer vid användning av olika energikällor. Många remissinstanser framhåller
atl betänkandet genom sin överskädlighel och lättillgänglighet kan komma att
fylla viktiga funktioner även i den allmänna debatten om energiproduktionens
miljöeffekter.
Vetenskapsakademien
uttalar sin tillfredsställelse över alt del vikliga problemkomplexet rörande
hälso- och miljöpåverkan av olika energislag blivit föremål för en så
omfattande och ingående analys. Akademien anför vidare.
1
del sammanhanget vill akademien framhålla det föredömligt enkla, klara och
överskådliga sätt på vilkel utredningen presenterar sill betänkande och de
därlill fogade tre underlagsrapporterna. Utredningsmaterialet kan därigenom
tjäna som ett mycket värdefullt basmaterial beträffande detta för vårt land så
vitala problemkomplex inte endasl för en mindre grupp specialister,
industrifolk och politiker utan även för en bredare allmänhet. Behovei av ett
lättillgängligt faktamaterial framstår utan vidare klart mot bakgrund av de
senaste årens energidebatt.
SKI
konstaterar atl den jämförande beskrivning, av olika energislags hälso- och
miljöeffekter, som görs i belänkandet förefaller vida överiägsen de mera
spekulaliva jäniföreler som förelåg innan utredningens arbele påbörjades.
Länsstyrelsen
I Blekinge län anser all en översiktlig förkortad version av belänkandet bör
ges ut. Detta för all polilikerna och en större allmänhet skall få möjlighel
all la del av betänkandets värdefulla faktamaterial. Liknande synpunkier
framförs av UHÄ som också föreslår alt rapporten översätts till engelska så atl
resullalen kan få en internationell spridning.
Programrådet
för radioaktivt avfaU anser att utredningen kunnai kompletteras med korta
besked beiräffande de vikligaste hälso- och miljöeffekterna uttryckta så långt
som möjligl i jämförbara termer.
Några
remissinstanser ställer sig kritiska lill att ulredningen ej gjort någon
närmare jämförelse av för- och nackdelar med förbrukningen av energi.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.2 Industridepartementet 273
Enligt SACOISR har utredningsdirektiven tolkals så snävt
all endasl energins skadliga effekter pä hälsa och miljö beaktats. Genom att
inte energins positiva effekier värderats menar centralorganisationen att utredningsresultatet
kan komma att användas för en onyanserad svartmålning av all energiproduktion.
CDL konstaterar alt ulredningen enligt direkliven
begränsat sig lill energianvändningens negativa återverkningar och anför
vidare.
Del bör emellertid betonas, atl användningen av och
tillgången på lättillgänglig energi är av grundläggande betydelse för del
moderna samhällel. Utan en säker försörjning med energi i lämpliga former
skulle industriproduktion, kommunikation, lokaluppvärmning, belysning m. m. i
nuvarande former och med de kvalitetskrav vi nu ställer vara omöjlig.
Energiformerna är ej utan vidare utbytbara mol varandra och kan åsättas olika
värde. Detta är väsentligt atl beakta vid bedömning av olika energislags andel
i landets energibalans.
Liknande synpunkter framförs av Svensk
kärnbränsleförsörjning AB och UHÄ. Utredningens val att inle närmare diskutera
sambandet mellan olika system för energiförsörjningen och de sociala
förhållanden i samhället kriliseras av bl.a. socialstyrelsen, länsläkarorganisationen
i Södermanlands län och Centerns ungdomsförbund.
Socialstyrelsen anser att utredningen behandlat
hälsoeffekterna från en snäv tolkning av hälsobegreppet. Socialstyrelsen anför
vidare.
Enligt världshälsoorganisationens definition är hälsa
"ett tillstånd av fullt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande och
inte blott frånvaron av sjukdom". Med ett sådant synsäll skulle en
diskussion om sambandet mellan olika syslem för energiförsörjning och sociala
förhållanden i samhällel vara av stort iniresse.
Effekter pä den sociala miljön av olika alternativ för
energianvändning, energiproduktion och transporter av rävai-or bör vara viktiga
inslag i den framtida analysen av energiproblemen. Olika alternativ kan komma
att få olika konsekvenser för hälso- och sjukvård samt socialvård.
Liknande synpunkter framförs av länsläkarorganisationen i
Södermanlands län.
Enligt Centerns ungdomsförbund har utredningen genom egen
försorg sett till att inte beröra de frågor som i den nuvarande energipolitiska
situationen kan vara av intresse alt uireda. Förbundet anför vidare.
Efter en sådan begränsning återstår inte så mycket all
behandla. Utredningen blir därför endast en sammanslällning av de idag kända
och bedömda riskerna vid en lika stor energiproduktion med hjälp av olika
energikällor. Centerns ungdomsförbund anser att denna sammanställning har ett
mycket begränsat värde då man inle samtidigt tagit hänsyn lill bl. a.
flexibiliteten mellan olika energikällor och i användningen, möjligheler till
hushållning, vad energin skall användas lill och olika "dimensioner"
i riskbedömningen.
18 Riksdagen 1978179. I saml. Nr 115. Dd 2
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1.2 Industridepartementet 274
Utredningens val att redovisa inverkan på hälsa och miljö
för ett visst energiblock, vanligen en årsproduktion om ca 6 TWh elenergi
behandlas av ett antal remissinstanser, däribland statens naturvårdsverk,
delegationen för energiforskning. Programrådet för radioaktivt avfall.
Lantbrukarnas riksförbund. Vetenskapsakademien, Ångpanneföreningen och Svenska
elverksföreningen.
Programrådet för radioaktivt avfall konstalerar att
utredningen huvudsakligen inriktat sig på de energislag som främst kan komma
ifråga för elkraftproduktion. Programrådet anför vidare.
Genom denna inriktning, som knappasl har slöd i
direktivens formulering om "speciellt intresse", förioras
möjligheten all från hälso- och miljösynpunktjämföra och värdera olika former
av energianvändning.
Ångpanneföreningen konstalerar atl framslällningen
koncentrerats på en jämförelse mellan olika energibärare för elenergiproduktion
i stora kondenskraflverk.
Ångpanneföreningen anför vidare.
Enligt Ångpanneföreningens uppfattning förstärker detta
presentations-sätt den uibredda och olyckliga missuppfattningen att vår
energiförsörjning endast består av elenergiproduktion. Del vore därför av
stort värde om en liknande utredning som den nu utförda även gjordes
beträffande småskalig energianvändning.
Liknande synpunkter framförs av Svenska elverksföreningen
och Svensk kärnhränsleförsörjning AB.
Vetenskapsakademien finner ingen anledning atl kritisera
utredningens bedömningsmodell. Enligt akademien bör den vara lika användbar som
andra modeller som använts utomlands. Delta under förutsäitning alt den används
på ett enhetligt och entydigt säll för samtliga energislag som skall jämföras.
Delegationen för energiforskning anser att utredningens
bedömnings-modell är ell värdefullt bidrag till energidebatten.
Utredningens redovisning av vad som är vetenskapligt väl
underbyggt och vad som är osäkert diskuteras av några remissinstanser. Till
dessa hör bl. a. arbetarskyddsstyrelsen, medicinska forskningsrådet, humanistisk-samhällsvelenskapliga
forskningsrådel, Lanibrukarnas riksförbund och Svenska läkaresällskapet.
Samtliga dessa remissinsianser anser redovisningen gjorts
på ett omdömesgillt sätt och att de osäkerheter som uttrycks är välgrundade.
Övervägande positiva uttalanden görs beträffande
utredningens konstaterande atl kraftfulla åtgärder i energibesparande syfte
skulle kunna ge belydande och förhållandevis snabba vinsler från hälso- och
miljösynpunkt. Denna åsikt biträds sålunda av statens industriverk, statskontoret.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.2 Industridepartementet 275
länsstyrelserna I Kronobergs, Kopparbergs och Blekinge
län. Svenska naturskyddsjörenlngen, Svenska kommunförbundei, Kooperailva förbundet,
Lanibrukarnas riksförbund och Cenierns ungdomsförbund.
Enligt siaiens industriverk bör man i första hand salsa på
energibesparande åtgärder i industrin, detla eftersom kostnaderna för
energibesparande ålgärder ofta ligger betydligt lägre där än inom andra
sektorer i samhället för motsvarande besparingseffekt. Programrådet för
radioaktivt avfall och LO framhåller att energibesparande åtgärder bör föregås
av en ingående analys av konsekvenserna.
Statens strålskyddsinsiitui framför liknande synpunkter
och redovisar
ett räkneexempel.
En produktion av 10 TWh elenergi per år i en reaktor
beräknas medföra mindre än 1 fall av cancer per år. En inbesparing av
motsvarande mängd energi genom enbart minskning av luftomsättningen kan medföra
mer än 100 fall av lungcancer per år om inle minskningen kompletteras med
åtgärder för rening av luften. Detta exempel visar således atl vissa metoder
för inbesparing av energi kan innebära siörre risker än den energiproduktion
som besparingen skall ersätta.
Enligt rikspolisslyrelsen har utredningen endast
översiktligt behandlat riskerna för terror, sabotage och utpressning i
anslutning till kärnkraftanläggningar. Remissinstansen anför vidare.
Del är rikspolisstyrelsens uppfattning, att riskerna för
att kärnkraftanläggningar skulle kunna bli utsatta för sabolageförsök och
andra terrorhandlingar numera måsle betraktas som relativt stora. Inte minst
den internationella terrorismen leder till en sådan bedömning. Delta är dessutom
av grundläggande betydelse för de krav på säkerhetsåtgärder som från samhällets
sida riktas mot kärnkraftanläggningarna.
Meningarna om kärnkraftverkens attraklivitel för
terrorister är visserligen delade och försök har gjorls att bl. a. med
hänvisning till andra känsliga och farliga områden i samhällel bagatellisera
kärnkraftverkens betydelse i delta avseende. En sådan uppfattning kan inte
rikspolisstyrelsen dela. Inte minst den psykologiska effekten av ett angrepp
mot en kämkraflanläggning ställer dessa i en speciell riskklass.
2.3 Inverkan på hälsan
Det är i huvudsak bara sena skador och avfallsbehandling
som har behandlats av remissinstanserna. Vad gäller sena skador är del framför
allt utredningens behandling av cancerrisker och skador av giftiga metallutsläpp
som väckt intresse bland remissinstanserna.
FOA kommenterar utredningens behandling av cancerrisker i
samband med kärnkrafidrifl. Framför allt påståendet att flertalet forskare inom
området menar att osäkerheten är avsevärt lägre - omkring en faktor två, dvs.
riskerna kan knappast vara mer än dubbelt så stora eller mindre än hälften så små
(som man erhåller vid linjära extrapolaiioner av epidemiolo-
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.2 Industridepartementet 276
giska data). Remissinstansen framhäller att detta inte är
en korrekt beskrivning av inställningen bland de radiologer som bedriver
forskning inom området strålinducerad cancer. FOA anför vidare.
Vad som ullalats av radiobiologerna i de siörre
vetenskapliga sammanställningar som getts ut under 1970-talet (UNSCEAR 1972
och 1977 samt i BEIR-rapporlen 1972) är att en linjärextrapolation av det slag
som gjorts i Energi- och Miljökommitténs betänkande utgör en övre gräns för en
tänkbar, dosrelaterad förekomst av cancer. Det kan emellertid inte uteslutas
att den cancerogena effekten vid extremt låga doser är noll (UNSCEAR 1977,
Annex A §§ 6-7 och BEIR 1972, kap. VII § IV). "Linjärhypotesen" är snarare grundad på
pragmatisk än vetenskaplig basis (BEIR 1972, kap. VII § VI). Det råder således knappast några
delade meningar om riktigheten att bestämma övre riskgränser på det sätt som
gjorts i betänkandet men metodiken kan inte sägas återspegla en biologisk
realitet.
Det är just denna pragmatiska syn som öppnar en möjlighet
lill bredare tillämpning av den linjära extrapolationsmelodiken än enbart till
induce-ring av cancer. Finner man inga tröskelvärden i en epidemiologisk undersökning,
bjuder försiktigheten att man inle heller antar att sådana finns i
"lågdosområdet" med mindre än att man kan påvisa rimligheten i ett
sådant antagande. Man erhåller på så sätt en övre riskgräns. Accepteras detta synsätt
skulle man uppnå det av FOA som ytterst angeläget betraktade önskemålet, att
en gemensam metodik och begreppsbildning kunde tillämpas på beräkningar av
olika risker och bestämningar av arbetshygien-iska gränsvärden.
Svenska läkaresäUskapel behandlar utredningens definition
av cancer och anför därvid.
Redovisningen störs emellertid av ett olyckligt bruk av
ordel "cancer", som sägs vara "ett sammanfattande namn på ett
grupp sjukdomar med del gemensamt att celler i kroppen slutar följa det normala
tillväxtmönstret". Definitionen är så formulerad, att den även innefattar
godartade (benigna) tumörer. Detta strider inte enbart mot den strikt
medicinskt-vetenskapliga definitionen av begreppei "cancer" utan
också mot det mer lekmannamäs-siga bruket av ordet. I dagligt tal brukar man
med "cancer" avse elakartade, däremot ej godartade, tumörformer, och
på grund härav har ordet också fått en värdeladdad och skrämmande karaktär.
Svenska läkaresäUskapet anser också att utredningen vid
behandlingen av tungmetallerna kraftigt betonat kadmiumproblematiken och
genomgående nedtonat blyproblemen. Enligt remissinstansen är säkerhetsmarginalen
för bly väsentligt smalare än för kadmium, bl. a. på grund av blybelastningarna
från bensindrivna motorfordon.
Enligt UHÅ har det i allmänna debatten antytts att utsläpp
av radioaktiva ämnen från kolkraftverk kan vara större än från kärnkraftverk.
Remissinstansen finner det därför anmärkningsvärt att utredningen ej behandlat
frågan.
Medicinska forskningsrådet framhåller att i samband med
riskerna med
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.2 Industridepartementet 277
kolenergi borde även arsenik behandlats. Enligt
remissinstansen kan arsenik vara väl så skadligt som kadmium och kvicksilver.
Rådet anför vidare.
Det finns resultat som pekar på att arsenik blockerar
cellernas förmåga att reparera uppkomna skador på DNA. Det måste bedömas
sannolikt att arsenik kan samverka med kromosombrytande ämnen. Sålunda bör stor
uppmärksamhet riktas på arsenikemission.
Statens livsmedelsverk konstaterar att en mer detaljerad
prognos beträffande ökning av intaget av kadmium och bly endast kan göras om
nu föreliggande brister i underlaget avhjälps. Remissinstansen anför vidare.
De viktigaste kunskapsbristerna är data om a) spridning
och nedfallets storiek, b) upptag och halt i växter, främst de som används som
människoföda eller till livsmedelsproducerande djur, c) biotransformation och
passage genom näringskedja och slutligen d) svenska folkets kostvanor.
Lantbruksstyrelsen anser att fossilbränsleeldade kraftverk
med höga utsläpp av tungmetaller ej bör lokaliseras till jordbruksbygder. Detta
på grund av att tungmetallerna till största delen deponeras i närheten av
kraftkällan.
Ångpanneföreningen anser att utredningen betraktat
möjligheterna att importera kvicksilverfattigt kol alltför pessimistiskt.
Svenska stenkolsimportörers förening noterar att
utredningens skrivning om kadmium och kvicksilver är mycket osäker. Enligt
föreningen förefaller utredningens betänkligheter i dessa stycken avsevärt
överdrivna. Remissinstansen anför vidare.
Det är idag utomordentligt sällsynt att någon producent
kan ge uppgift på tungmetallhalterna i de egna kolen. Förklaringen är helt
enkelt att frågan aldrig väckts, vilket torde indikera att den på andra håll i
väriden inte anses vara relevant.
Utredningens bedömning av riskerna med avfall från
kärnkraftverk och från verk som använder fossila bränslen behandlas bl.a. av
FOA, statens strålskyddsinstitut. Programrådet för radioaktivt avfall och
Svensk kärnbränsleförsörjning.
Samtliga dessa remissinstanser påpekar att avfallet från
bridreaktorer bör räknas per producerad energienhel och ej per ton natururan.
Räknat per producerad energienhet är avfallsmängden för brigadreaktorer ungefär
densamma som för lättvattenreaktorer.
Enligt FOA föreligger det för närvarande svårigheter att
uppfylla de stränga krav som ställs på behandlingen av det radioaktiva
avfallet.
Remissinstansen konstaterar dock att en betydande kunskap
erhållits inom detta område på senare år. Vidare skulle problemen med avfallet
från kol- och oljekraftverk säkert vara svära att lösa om motsvarande stränga
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.2 Industridepartementet 278
hälso- och miljökrav skulle ställas på användningen av
fossila bränslen.
Svensk kärnbränsleförsörjning anser att del högaktiva
avfallet ej är ett väsentligt problem för kärnkraftens vidare användning.
Remissinstansen anser atl tillskottet till ekosystemet från det slutligt
förvarade avfallet ligger på en så låg nivå att det utan vidare bör kunna tillåtas.
Enligt Landstingsförbundei ärdet vanligtvis sjukvården som
får rycka in och genom behandling av enskild person söka tillrättalägga vad
otillräcklig planering och försummelse i miljön orsakat. Förbundet anför
vidare.
Förbundsstyrelsen anser det mot denna bakgrund väsentligt
att användandet av befintliga och nya energikällor sker med tillvaratagande av
de erfarenheter som sjukvården kan erbjuda. Här gäller det främst att systematisera
och bearbeta den mängd av faktaunderlag och data som produceras i det dagliga
arbetel med att förebygga och bota sjukdomstillstånd och skador, förorsakade av
miljö- och hälsobrister.
2.4 Inverkan på yttre miljön
Statens naturvårdsverk vill starkare än vad utredningen
gjort betona de olika energiformernas naturresursutnyttjande. Framför allt
effekterna på naturresurserna i det längre tidsperspektivet. Verket anför
vidare.
Tillgången på olja och uran är t. ex. enligt nuvarande
kunskaper begränsad. Även tillgången på kol, naturgas, torv och oljeskiffer är
begränsad, medan tillgängliga naturresurser som rinnande vatten, jordvärme,
vind och sol inte tar slut. Dessa aspekter måste enligt naturvårdsverkets
uppfattning komma i förgrunden vid avvägningen mellan energisystem i ett längre
tidsperspektiv.
Enligt statens planverk borde de markanvändningsmässiga
aspekterna beaktas ytterligare av utredningen. Planverket anser det vara av
stor betydelse vilken typ av mark som tas i anspråk och var den är belägen vid
en bedömning av miljöeffekterna i sin helhet. Enligt planverket har därvidlag
utredningen redovisat markkonsumtionen för olika energislag i alltför generella
termer.
Lantbruksstyrelsen, Svenska naturskyddsföreningen.
Lantbrukarnas riksförbund, CDL och Ålvräddarnas samorganisation behandlar
vattenkraftutbyggnadens miljöeffekter.
Lantbruksstyrelsen konstaterar att utredningen ej närmare
redovisat vattenkraftutbyggnadens inverkan på jordbruk och renskötsel.
Styrelsen lämnar därför kompletterande synpunkter på denna inverkan.
Enligt Svenska naturskyddsföreningen har utredningen alltför
summariskt beskrivit vattenkraftens inverkan på flora och fauna. Föreningen
hänvisar därvidlag till SNF-skriften "Vattenkraftens miljöeffekter".
Ålvräddarnas samorganisation framhåller att utredningen
har tagil alllför lätt på uppgiften att beskriva vattenkraftens miljöeffekter.
Remissinstansen anför vidare.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.2 Industridepartementet 279
Framställningen är så kortfattad att den ger läsaren en
delvis felaktig och i flera stycken vilseledande bild av vattenkraftutbyggnaders
inverkan på miljön. Framför allt gäller detla de ekologiska skadorna samt
skadorna på viktiga kulturmiljöer och på rennäringen och samerna. Det är
egentligen märkligl att utredningen inte bättre kunnat samla och sammanfatta de
kunskaper som finns, väl dokumenterade och lätt tillgängliga, om vattenkraftens
miljöeffekter.
CDL däremot intar en positiv attityd lill ulredningens
behandling av vattenkraftens miljöeffekter. Remissinstansen anser redovisningen
vara genomgående korrekt. CDL framhåller också att redovisningen styrker
kraftindustrins uppfattning att vattenkraften är den överlägset bästa och
miljövänligaste form för framställning av elektrisk energi som för närvarande
finns.
Svenska naturskyddsföreningen och Lantbrukarnas
riksförbund anser del angeläget att utreda de hälso- och miljöeffekter som kan
uppkomma i närheten av högspänningsledningar.
Statens strålskyddsinstilut kommenterar beskrivningen av
skyddszoner. Institutet framhåller atl skyddszonen kring kol- och oljekraftverk
är moiiverad av normalutsläppen och atl skyddszonen kring kärnkraftverk är
motiverad av olycksrisken. Remissinstansen anser atl detta bör påpekas vid en
jämförelse mellan zonerna.
Beskrivningen av de miljöproblem som uppstår vid utsläpp
av svavel till atmosfären vid förbränning av fossila bränslen, främst då
försurning av mark och vatten behandlas bl.a. av statens naturvårdsverk,
forsk-ningsrådsnåmnden, Sveriges lantbruksuniversitet, lantbruksstyrelsen, statens
geotekniska institut, länsstyrelserna 1 Örebro, Blekinge, Kronobergs och
Västerbottens län, Svenska ga.sföreningen. Svenska värmeverksföreningen och
Svenska slenkolsimportörers förening.
Statens nuturvärdsverk anser att utredningens redovisning
borde kompletteras med bedömningar av skador på byggnadsmaterial genom
vittring och på järnkonstruktioner genom korrosion.
Enligt statens geotekniska institut kan man av
utredningens redovisning få intrycket att sur nederbörd är liktydigt med en
försurning av mark och vattendrag. Remissinstansen anser ej förhållandena vara
så enkla. Institutet hänvisar bl.a. till en norsk utredning som anser att
försurningen i huvudsak beror på förändrad markanvändning och därmed förändrade
avrinnings- och markkemiska förhållanden. Institutet anför vidare.
I underlagsrapporten behandlas endast nederbördens
försurande inverkan i relation till sjöarnas buffringskapacitet och ej de
förhållanden som nämnts ovan. På sä sätt kan väsentliga förhållanden ha
förbigåtts. Detta bedömer vi som allvarligt, i synnerhet om underlagsmaterialet
kommer all användas i samband med förslag till lokalisering av
energiproduktionsanläggningar baserade på fossila bränselen.
Lantbruksslyrelsen påtalar att graden av försurning beror
på svavelnedfallets storlek och jordens halt av neutraliserande ämnen. Vidare
kan man
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.2 Industridepartementet 280
normalt upphäva försurning av åkermark genom ökad
kalktillförsel. Styrelsen anför vidare.
De beräkningar som i betänkandet har gjorts rörande
svavelnedfallets omfattning och geografiska spridning vid olika alternativ av
elproduktion anser styrelsen vara osäkra. Behovet av studier om hur
svavelföroreningar sprids i atmosfären under olika klimatiska förhållanden och
hur sur nederbörd inverkar på jordbrukets förutsättningar är enligt styrelsens
mening angelägna.
Länsstyretsen i Blekinge län påtalar att en tydlig
försurning av länets åkerjordar kunnat konstateras sedan 1960-talet.
Försurningen har ökat påtagligt under 1970-talel vilket minskat länets
möjligheter att allsidigt utnyttja sina naturresurser.
Länsstyrelserna i Örebro och Kronobergs län framhåller all
en långt gående försurning av respektive läns sjöar har skett. Båda
remissinstanserna ser det som synnerligen angeläget att användningen av
fossila bränslen minskas så snabbt som möjligl.
Länsstyrelsen i Västerbottens lån anför att stor
restriktivitet bör iakttas vid nyanläggning av kol- och oljekraftverk i länet.
Detta framför allt på grund av den belastning på miljön som länet redan har
genom Rönnskärsverken.
Enligt Svenska gasföreningen är det viktigt att
understryka att utsläppen av bl. a. svaveldioxid vid förbränning av gas är
utomordentligt låga jämförda med utsläppen vid förbränning av olja och kol.
Svenska värmeverksföreningen anser att utredningen i slort
sett inte lägger fram några nya synpunkter på svaveldioxidproblematiken. Föreningen
påtalar att målsättningen för närvarande är att reducera de svenska
svaveldioxidutsläppen från 800000 ton/år 1973 till 400000 ton/år 1985.
Föreningen anför vidare.
På denna punkt står föreningens medlemmar inför tekniska
och ekonomiska problem som accentueras vid en eventuell framtida konvertering
till koleldning. Här finns behov av ny teknik för reduktion av svavel i bränsle
och/eller i rökgaser. Enligt föreningens mening bör samtidigt mera omfattande
försök med kalkning av sjöar och försurad mark genomföras. Kalkning synes vara
ett ekonomiskt och effektivt sätt att neutralisera verkan av svavelnedfall, och
då inte bara den del som har sitt ursprung inom landet.
Redovisningen av inverkan på miljön på mycket lång sikt
har endast behandlats av ett fåtal remissinstanser. Sveriges meteorologiska och
hydrologiska institut. Vetenskapsakademien samt lantbruksuniversitetet understryker
starkt problemet med atmosfärens ökade koldioxidhalt vid fortsatt omfattande
eller ökad användning av fossila bränslen.
Statens naturvårdsverk framhåller atl risken för
klimatpåverkan av koldioxidutsläpp är större för kol än för olja och gas,
närmare bestämt 1,5 resp. 2 gånger större. Liknande synpunkier framförs av
Svenska gasföreningen.
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1.2 Industridepartementet 281
2.5
Arbetsmiljön och dess hälsorisker
Endast
ett fåtal remissinstanser här komrhenterat utredningeris redovisning av
arbetsmiljön och dess hälsorisker. Några har gjort uttalanden av mer allmän
karaktär men dessa refereras inte i det följande.
Arbetarskyddsstyrelsen
noterar att utredningen betonat möjligheten av att spillvärme från bl. a.
kärnkraftanläggningar utnyttjas för uppvärmning av byggnader. Styrelsen påpekar
att en sådan utveckling ställer stora krav på uppföljning av
arbetsmiljöproblemen vid drift och underhåll av mycket omfattande kulvertsyslem
i tunnlar. Styrelsen anför vidare.
Vad
gäller de arbetshygieniska konsekvensema av energiutvinningen uppehåller sig
utredningen till stor del vid cancerriskerna. För cancerogena ämnen i luften
finns enligt utredningen inga säkra nivåer, utan antalet cancerfall i en
populalion anses vara proportionellt mot dosen ända ned mot dosen noll. För
andra hälsofarliga ämnen används däremot i några fall begreppet nolleffektdos.
Det bör då anmärkas, all frånvaro av en viss definierad effekt inom en
populalion inte utesluter, att en viss frekvens av samma effekt skulle ha
kunnat iakttas, om man t. ex. studerat en 100 ggr större populalion. Av detta
skäl är det omöjligt att bevisa frånvaro av en risk.
Svenska
läkaresällskapet diskuterar också riskbegreppet. Sällskapet anför därvid
följande.
Mot
bakgrund av det sagda anser Sällskapet att påpekandet på sid. 139 i
betänkandet, att man inte bör "räkna med någon tröskelnivå för halten av
föroreningar under vilken cancerrisken är noll, såvida men inte har säkra bevis
härför", är både korrekt och diskutabelt. Sällskapet ansluter sig till
uppfattningen att man rent teoretiskt inte bör räkna med någon sådan
tröskelnivå, men oavsett om någon tröskelnivå existerar eller ej, så torde det
vara omöjligt att fä fram ovedersägliga bevis för existensen av en 0-risk.
Påpekandet är således i huvudsak innehållslöst.
Enligt
UHÄ har utredningens behandling av arbetsmiljön och dess hälsorisker vissa
brister. Remissinstansen diskuterar kapilel 6 i betänkandet och anför därvid.
1
tabellerna 15, 16 och 18 redovisas antalet yrkesskadade och dödsfall vid ett
års drift av ett 1000 MW koleldat, oljeeldal och kärnkraftaggregat. Det totala
antalet förväntade yrkesskador är 741-975, 47 och 39 och antalet dödsfall därav
3,7-4,5, 0,6 och 0,8 respektive.
Talen
i tabellerna är icke helt jämförbara. För kärnkraftverk inkluderas olycksfall
(11 per år) vid anläggningsarbeten och montering av aggregat (sid. 166 rad 1
och bilaga 3 sid. 142). För de övriga kraftverken har denna olycksfaktor inte
medräknats. Skälet därför anges vara dels att det inte finns någon
uppskattning, dels att anläggningsarbetena för dessa kraftverk inte torde vara
så omfattande.
Planeringsberedningarnas
arbetsgrupp finner del osannolikt att antalet olycksfall vid anläggningsarbetet
är väsentligt olika för de tre skilda kraft-
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.2 Industridepartementet 282
verken. I bilaga 3 sid. 142 noteras också att för
kärnkraftverk har "yrkesskador frän anläggningsskedet med viss tvekan
medtagits".
Sveriges lantbruksuniversitet anser del tilltalande att
utredningen beaktat hela hanteringskedjor från utvinning till elproduktion när
man jämfört arbetsmiljöriskerna hos olika energislag.
Enligt TCO bör de mycket långtgående säkerhetskrav som
finns på kärnkraftområdet få vara dimensionerande för arbetsmiljöbevakningen
vid varje form av energiproduktion i landet.
LO ser det som värdefullt att utredningen presenterat en
översikt över arbetsmiljörisker vid olika slags energiproduktion.
Remissinstansen anför vidare.
LO anser det väsentligt för arbetsmiljön i stort att de
energikrav som krävs för atl upprätthålla våra ambitioner för en acceptabel
arbetsmiljö tas med i beräkningen. Enligt beräkningar som gjorts av
sekreteriatet för framtidsstudier krävs del - för alt sanera och sedan
vidmakthålla standarden gentemot luftföroreningar och buller på våra
arbetsplatser - under en tioårsperiod ell energitillskott av ca 2,5-4,5 TWh per
år.
2.6 Forskning
Utredningens konstaterande om vikten av fortsatt
forsknings- och utvecklingsarbele på energiområdet biträds av ett stort antal
remissinstanser. Till dessa instanser hör FOA, Sveriges meteorologiska och hydrologiska
institut, UHÄ, arbeiarskyddssiyrelsen, delegationen för energiforskning,
nämnden för energiproduktionsforskning, statens kärnkraftinspektion, slyrelsen
för teknisk utveckling, medicinska forskningsrådet, forskningsrådsnämnden,
statskontoret, lantbruksuniversUetet, länsstyrelserna i Kopparbergs och
Väslmanlands län. Vetenskapsakademien, IVA, Svenska kommunförbundet, LO, AB
Atomenergi, Kooperativa förbundet och Svenska läkaresällskapet.
Fierlalel av dessa remissinstanser understryker också, som
utredningen, behovet av epidemiologisk forskning.
Enligt FOA är det viktigt atl skilja mellan sådana
osäkerheter som verkligen bedöms kunna fyllas genom forskningsinsatser och
sådana där detta inte är fallet. Remissinstansen anför vidare.
1 fråga om exempelvis klimatets känslighet för en kraftig
ökning av koldioxidhallen kan man i dag bara säga att en klimatförändring
skulle vara trolig. En ökad forskning inom detta område vore säkert värdefull
men den kommer knappast att kunna fylla alla kvarslående luckor i våra
kunskaper. Man kan bli tvungen att avstå från exempelvis en kraftigt ökad
förbränning av fossila bränslen, inte i första hand för alt detta skulle kunna
öka skaderisken utan av det skälet att effekter i en oprognoserbar omfattning
bedöms sannolika. Tänkbara konsekvenser kan bli enorma och irreparabla.
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.2 Industridepartementet 283
Ett liknande resonemang förs av Svenska läkaresällskapet
som anför.
Insaiser för att reducera befarade men inte säkert
rhätbafa risker kan förväntas resultera i icke säkert mätbar minskning av
risknivån, samtidigt som insatserna kan stjäla resurser från områden där
skadeförebyggande åtgärder skulle ha kunnai medföra en faktisk ökning av
säkerheten.
Nämnden för energiproduktionsforskning framhåller vikten
av forskning som syftar till att minska en viss given risk eller verkan genom
ålgärder i energiproduktionssystemet. Nämnden anser att utredningen i huvudsak
framhållit forskning som syfiar till att klarlägga och kvantifiera risker och verkningar
av olika givna energiproduktionssätt.
Enligt medicinska forskningsrådet och
forskningsrådsnämnden är det förutom behovet av ytteriigare epidemiologisk
forskning också angeläget med en stark satsning på toxikologi.
Enligt UHÄ är en god epidemiologisk forskning beroende av
att del finns toxikologiska experter som kan samarbeta med epidemiologerna.
Remissinslansen anför vidare.
UHÄ finner det vidare väsentligt att de förslag om
säkerhelsrelalerad forskning genomförs som framförs av delegationen för energiforskning
i betänkandet (SOU 1977:50) Energi - program för forskning, utveckling,
demonstration.
Delegationen för energiforskning påpekar att en mer
preciserad lista över angelägen miljöforskning återfinns i DFE-rapport nr 7
"Miljö- och hälsoeffekter av tekniska energisystem i normal drift".
Naturvetenskapliga forskningsrådet konstaterar att det
saknas en översikt över behov och organisation av forskning om
energianvändningens effekter på yttre miljön. Rådet anser det angeläget att det
snarast utarbetas en sådan övergripande forskningsplanering.
Liknande synpunkter framförs av länsstyrelsen i Blekinge
län.
LO anser det viktigt att utländsk forskning och utländska
erfarenheter utnyttjas. Genom myndigheter och institutioner ges vissa garantier
om ett flöde mellan länderna av kunskap beträffande hälso- och miljöriskerna.
LO anför vidare.
1 sina överväganden har energi- och miljöutredningen inle
utlalal sig i frågan om detta flöde fungerar tillräckligt effektivt. LO vill
med hänsyn till sakens vikt föreslå att myndigheternas möjligheter att insamla
och bearbeta utländskt material inom respektive områden prövas och vid behov
försiärks.
Statens kärnkraftinspektion för ett liknande resonemang
beträffande forskning inom kärnkraflområdet. Inspektionen framhåller att
svenska insatser bör anpassas till det stora internationella arbete som pågår.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.3 Industridepartementet 285
Bilaga
1.3
Utvärdering
av statsbidragen för energibesparande åtgärder i nä
ringslivet
Förhandsrapport
från statens industriverk (jfr SIND 1979:1)
Innehåll
1 Allmän, bakgrund m.m........................................ 286
2
Beviljade bidrag, totalt ..................................... 287
3
Beviljade bidrag, fördelning på
branscher ............... 288
4
Beviljade bidrag,
energibesparing och energisparkostnader för olika åtgärder 289
5
Beräknad och verklig
energibesparing ................... 292
6
Bidraget som styrmedel för
energihushållning i industrin 295
6.1
Projekt som inte beviljats
bidrag ..................... 295
6.2
Företagens syn på
bidragsgivningen .............. 296
7 Sammanfattning och
preliminära slutsatser .......... 298
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.3 Industridepartementet 286
1 Allmänt, bakgrund m. m.
Riksdagen beslöt under våren 1974 all ställa 250 Mkr. till
förfogande för att stimulera till invesleringar för bättre energihushållning.
Härav skulle högst 35 Mkr. få användas för bidrag till energibesparande
åtgärder i näringslivels byggnader. Dessa bidrag avsåg enbart företag med
mindre än 200 anställda.
Bidragen fick högst uppgå lill 35 % av godkända koslnader.
Bidragsbeloppet var maximerat till 50000 kr. per projekt. Lägsta kostnad som berättigade
till bidrag var 3000 kr. Bidragen var i huvudsak avsedda för ökad
värmeisolering. Bidragsgivningen uppdrogs ål statens industriverk.
1 det utredningsarbete som föregick 1975 års
riksdagsbeslut på energiområdet pekade industriverket på olika möjligheter
till energibesparing inom industrin, ulöver vad höjda energipriser kunde antas
ge. Bland annal rekommenderade verket all stöd även skulle kunna utgå till
siörre företag, samt till modifiering eller komplettering av
produktionsutrustning i syfte all sänka energiförbrukningen.
1 januari 1975 föreslog Energiprogramkommittén atl
sammanlagl 50 Mkr. skulle utgå i form av statligt slöd för finansiering under
ett år av prototyp- och demonsirationsanläggningar för energiproduktion och
energianvändning m. m.
Våren 1975
beslöt riksdagen att utvidga stödet till näringslivet att avse även bidrag till
energibesparande åtgärder inom industriella processer, liksom till prototyper
och demonsirationsanläggningar inom energiområdet. Till detla anslogs 80 Mkr.
för budgetårel 1975/76. Det maximala bidragsbeloppet för åtgärder inom
näringslivets byggnader höjdes samtidigt till 75 000 kr. per projekt.
Ytterligare 50 Mkr. anslogs för budgetåret 1975/76 genom
tilläggsbudget. För budgetåret 1976/77 anvisades 80 Mkr. Den 1 juli 1976 ökades
bidraget till åtgärder inom näringslivets byggnader till maximall 100000 kr.
Som en del av ett större konjunkturpaket anslog riksdagen
under våren 1977 100 Mkr., utöver tidigare anslagna medel, för bidrag till
åtgärder inom industriella processer. Medlen skulle användas till ett 20 %-igt
tillägg, utöver de normala bidragen, för projekt där huvuddelen av maskiner och
annan större utrustning beställdes före den 1 juli 1977 och levererades före
den Ijanuari 1978.
Kravet, att vid bidragsgivningen skulle tas hänsyn till om
medel från särskild investeringsfond utnyttjades, togs bort den 1 juli 1977.
Det lägsta bidragsgrundande beloppet för samtliga anslagsposter höjdes till
5000 kr. De separata anslagsposterna för byggnader och industri eller processer
slogs samman till en bidragspost. Maximigränsen lOOOOO kr. i bidrag för
åtgärder i näringslivets byggnader togs bort. Vidare kunde företag med mer än
200 anställda från och med nämnda datum också få bidrag för åtgärder i
byggnader. 170 Mkr. anvisades för budgetåret 1977/78.
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.3 Industridepartementet 287
Genom förordning (1978:339) om ändring i förordningen
(1975:422) om statsbidrag till energibesparande åtgärder i näringslivet m. m.
lämnas också bidrag för upprustning av små vattenkraftverk, företrädesvis med
en effekt mellan 100 och 1 500 kW. Enligt förordningen infördes från den I juli
1978 den ordningen att företagareföreningarnas efterföljare, de regionala
utvecklingsfonderna fattar beslut om bidrag med högst 50000 kr. för åtgärder i
näringslivets byggnader för företag med högst 200 anställda.
För budgetåret 1978/79 anslogs 310 Mkr.
2 Beviljade bidrag, totalt
Av tabell 1 framgår antal beviljade bidrag, beviljat
bidrag och genomsnittligt bidrag per bidragsprojekt fördelade på näringslivets
byggnader, industriella processer samt prototyp- och
demonstrationsanläggningar.
Tabell 1 Beviljade bidrag under tiden 1 juli 1974 tili t
oidober 1978.
Bidragspost
Antal projekt som erhållit bidrag
Beviljat bidrag Mkr.
GenomsnittI. bidrag per projeki kr.
Näringslivets
byggnader Industriella processer Prototyper och demonstrationsanläggningar
Totalt
4 287' 607 2
84 4978
73,9 263,6
71,7 409,2
17000 434300
853 600 82200
' Antal ärenden. Många ärenden innehåller flera olika energibesparande
åtgärder. 189 st av dessa projekt fick 20% tillägg om totalt 61 Mkr.
Tabellen täcker hela den tid som bidragsgivningen pågått
fram till 78-10-01. Av tabellen framgår att verket beviljat bidrag i nära 5 000
fall med sammanlagt över 400 Mkr., samt att det finns stora skillnader mellan
de olika bidragskategorierna. Sålunda har mindre än 20% av beviljade medel gått
till näringslivets byggnader trots att dessa svarar för ca. 85% av beviljade
projekt. Annoriunda uttryckt är det genomsnittliga bidraget per projekt inom
näringslivets byggnader endast 1/25 av det genomsnittliga bidraget till
industriella processer. Eftersom handläggningstiden inte reduceras i
molsvarande grad blir en slutsats den alt det i genomsnitt krävs större
administrativa resurser för att fördela ett givet bidragsbelopp via
industriella byggnader.
Prototyper och demonstrationsanläggningar svarar för
mindre än 2% av antalet bidrag. Den genomsnittliga bidragssumman för dessa
projekt är över 800000 kr.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.3 Industridepartementet 288
3
Beviljade bidrag, fördelning på branscher
Av
tabell 2 framgår hur bidragen till näringslivets byggnader, industriella
processer samt prototyper och demonstrationsanläggningar fördelar sig på 17
olika branscher. Beloppsmässigt dominerar massa- och pappersindustrin som har
fått en dryg tredjedel av totalt beviljade bidragsmedel och nära hälften av
beviljade medel för industriella processer. Beloppsmässigt följs massa- och
pappersindustrin närmast av kemisk industri, värmeverk samtjärn- och
stålindustrin. För de två förstnämnda branscherna påverkas utfallet främst av
ett mycket stort spillvärmeprojekt i Göteborg (Shells raffinaderi).
Bidragen
till näringslivets byggnader domineras av trävaru- och verkstadsindustrin som
tillsammans svarar för drygt 20% av projekten och har erhållit drygt 25% av
totalt beviljade bidrag av detla slag. Någon frapperande skillnad i
genomsnittligt beviljat bidrag per projekt finns ej fördenna typ av bidrag. De
största genomsnittliga bidragen - ca. 50000 kr./bidrag -har gåtl till järn- och
stålindustrin, och de minsta - ca. 7000 kr./bidrag -lill skogsbruk, jordbruk,
jord- och stenindustrin, samt serviceindustrin.
Tabell 2 Beviljade bidrag
SNI-
Bransch
Byggnads-
Process-
Prototyper
Totalt
kod
åtgärder
åtgärd
er
& dem.anl.
st
kkr
st
kkr
st
kkr
st
kkr
111
Jordbruk, träd-
gårdsodling
9
74
8
295
6
417
23
786
12
Skogsbruk
1
5
-
-
1
1381
2
1386
13
Fiske
-
-
1
14
1
14
23
Malmgruvor
-
-
7
2 545
-
-
7
2545
31
Livsmedels-.
Dryckesvaruind.
15
289
75
9465
4
1217
94
10971
32
Textilindustri
20
330
30
3980
12
887
62
5 197
33
Trävaruindustri
80
1845
66
12571
3
857
149
15 273
34
Massa- och pap-
persindustri
14
253
99
123967
16
24781
129
149001
35
Kemisk industri
23
520
87
39636
6
11239
116
51395
36
Jord- och sten-
industri
7
58
50
20458
3
165
60
20681
37
Jäm- och stål-
industri
11
518
69
22217
4
5 599
84
28334
38
Verkstadsindustri
81
1705
52
5087
3
587
136
7379
39
Övrig tillverk-
ningsindustri
59
1205
23
1519
1
50
83
2774
41
El- och värmeverk
-
-
6
19862
5
15927
II
35789
61
Partihandel
25
433
3
203
-
-
28
636
62
Detaljhandel
60
706
1
225
-
-
61
931
63
Restauranger,
hotell
39
444
-
-
-
-
39
444
95
Reparations-, tvätteri- och
annan servicev.
63
808
11
176
1
245
75
1229
Små vatlenkraftv.
-
5
3 360
13
8135
18
11495
Övrig verksamhei
246
4 364
1
10
3
582
257
4956
Ej fördelat på
branscher
4 020
60340
4
261
2
38
4026
60639
Summa
4773
73897
597
265837
84
72121
5461
411855
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.3 Industridepartementet 289
Inom
grupperna industriella processer samt prototyper och demonstrationsanläggningar
varierar bidragen påtagligt mellan de olika branscherna. Inom den förstnämnda
gruppen har den genomsnittliga bidragsstorleken varit störst inom värmeverken -
ca. 2,5 Mkr./bidrag i genomsnitt - och massa- och pappersindustrin - ca. I
Mkr./bidrag i genomsnitt - under det att den genomsnittliga bidragsstorieken
endast varit ca. 30 tusen kronor inom jordbruk och trädgårdsnäring och 15 tusen
kronor inom serviceindustrin. Inom prototyper och demonstrationsanläggningar
dominerar - när del gäller den genomsnittliga bidragsstorleken - den kemiska
industrin, värmeverken och massa- och pappersindustrin.
Av
tabell 3 som visar bidragen till industriella processer fördelade på åtgärd
framgår att de största genomsnittliga bidragen har gått till spillvärmeprojekten
- ca. 13 Mkr. per projekt. Därnäst kommer mottrycksinstal-lationer med drygt
3,5 Mkr. i genomsnittligt beviljat bidrag per projekt. De lägsta specifika
bidragen 30 å 40 tusen kr./bidrag har gått till tätning, isolering,
kondensationstorkar och brännarbyten.
Tabell
3 Processåtgärder, bidrag och antal.
Åtgärd
Antal
Beviljat bidrag' kkr
Ombyggnad/utbyte
133
20523
Processutrustning
- härav
kondensationstorkar
16
503
-
brännarbyte
13
465
Omläggning
av processkedja
27
13010
- härav
indunstningsanläggn.
6
6753
Reglering,
slyrning
24
12207
- härav
varvtalsreglering
9
6918
Tätning,
isolering
31
1063
Värmeåtervinning
245
18563
- härav
värmepumpar
5
768
Mottrycksmaskiner
12
42 173
Spillvärmeprojekt
4
52581
Fastbränsleprojekt
52
34455
Pannbyte
17
1188
Övrigt
19
5964
Totalt
564
201 727
20%
tilläggsbidrag ej inräknat
4
Beviljade bidrag, energibesparing och energisparkostnader för olika åtgärder
Tidigare
har i denna sammanfattning redogjorts för bidragens fördelning på olika
branscher och också åtgärdstyper. Väl så intressant är att försöka analysera
vilken energibesparing som erhållits med hjälp av bidragen. I 19 Riksdagen
1978179. 1 saml. Nr 115. Dd 2
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.3 Industridepartementet 290
detta
avsnitt diskuteras emellertid ej grundfrågan om bidragen verkligen inneburit
att projekt kommit tiU stånd, som annars ej skulle ha realiserats. Här anges
endast den energibesparing som uppnåtts i de projekt som erhållit bidrag. Dessa
besparingssiffror bygger på i ansökningarna uppgivna värden, dock
.controUerade och ev. justerade vid handläggningen. 1 nästa avsnitt redogörs
närmre for vilken noggrannhet man kan bedöma att de har.
Det
bör emellertid redan nu påpekas att det alltid är förenat med mycket stora
svårigheter att bedöma hur ett företags produktionsutrustning, värmecentraler,
ångsystem etc. skulle ha utvecklats om man ej genomfört ifrågavarande
energibesparande åtgärd. I stort sett är man hänvisad till att utgå ifrån att
om ej den energibesparande och bidragsgrundande åtgärden genomförts, så skulle
man inte heller gjort något annat. Denna förutsättning strider i viss mån mot
resultaten av den enkät som verket utfört och som redovisas i avsnitt 6 nedan.
Av
tabell 4 framgår den på angivet sätt beräknade årliga energibesparingen för
projekt som beviljats bidrag. I den mån besparingen hänför sig till andra
bränslen än olja har besparingen omräknats tUl ekvivalenta ton olja (toe) på
basis av de olika bränslenas energiinnehåll. Vidare har 1 MWh. el antagits
motsvara 0,2 toe.
Tat>eU
4 Beräknad oljebesparing per är för projelct som bevisats bidrag.
Bidragspost
Antal
Beviljat
Oljebesparing
projekt
bidrag
toe, netto
MIcr.
per år
Näringslivets
byggnader
4287
73,9
42000
Industriella
processer
562
260,0
389800'
Industriella
processer,
enbart
20% tillägg"
45
3,6
21300
Prototyper
och demonstrations-
anläggningar
84
71,7
45000»
Summa
4978
409,2
498100
'
Projekt som fått grundbidrag -(- 20 % tillägg redovisas under industriella
processer. » Min. energibesparing i aktuella projekt. Potential ej medräknad. '
Varav 2 koleldningsprojekt sparar ca. 70000 toe.
Som
framgår av tabellen finns det stora skillnader mellan de båda bidragsgrupperna
näringslivets byggnader och industriella processer. Prototyper och
demonstrationsanläggningar faller delvis utanför ramen för denna jämförelse,
eftersom dels energibesparingen ofta är mycket svår att beräkna, dels syftet
med projekten är att demonstrera en ny teknik -varvid den första anläggningen
som regel alltid blir relativt dyr - och dels det ligger i sakens natur att den
bidragsgrundande tekniken ännu ej kunnat spridas inom industrien i sin helhet,
dvs. man har ej kunnat ta hänsyn till dessa projekts energibesparingspotential.
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1.3 Industridepartementet
291
opaginerad Kontrollera mot PDF
Som
synes av tabellen svarar industriella processer för något drygt 10 % av antalet
projekt men för ca 80% av den beräknade totala energibesparingen. Man ser
också att det beviljade bidraget per sparad toe per år är ca 2000 kr inom
näringslivets byggnader men endast drygt 500 kr för industriella processer. Av
tabellen framgår också det anmärkningsvärda faktum att det 20%-iga tillägget
lockade fram relativt billiga projekt räknat i bidragskronor per sparad toe.
Slutsatsen
av det ovan sagda är att om man av resursskäl måste prioritera, bör åtgärder
inom industriella processer ha försteg framför åtgärder inom näringslivets
byggnader. Detta gäller särskilt om de administrativa resurserna utgör
flaskhalsen - vilket i dag är fallet för industriverkets bidragsverksamhet.
En
grundlig analys har även gjorts av kostnader för olika energihushållningsåtgärder
i industrin och åtgärdernas lönsamhet. Basen för denna analys har varit
samtliga bidragsprojekt men också de projekt som fått avslag med motivet att
lönsamheten varit för stor. Verket bedömer att representativiteten hos
materialet är mycket stor. I tabell 5 redovisas resultatet. Energisparkostnaden
är angiven i investeringskronor per sparad toe per år och lönsamheten i rak
pay-off tid (dvs. utan ränta).
TabeU
5 Energisparkostnader och företagsekonomisk lönsamhet.
Åtgärd
Genomsnittlig
Företagsekono-
specifik energi-
misk lönsamhet
sparkostnad.
Pay-off, år"
kr/toe/år'
Processåtgärder
Mottrycksinstallationer
1600
6,2
Reglering,
styrning av
processer
(ej varvtalsregl.)
1750
3,7
Spillvärme,
industri kommun
1900
Varvtalsreglering
2200
(485 kr/MWh)
4,7
Utbyggnad
av indunstningsanlägg-
ningar
till flersteg
2500
4,9
Omläggning
av processkedja, allmän
2550
3,8
Övergång
till fastbränsleeldning
2650
5,1
Isolering,
tätning, inbyggnad av
processutrustning
2650
4,3
Värmeåtervinning
ur rökgaser
2650
4,5
Brännarbyte
(i processutrustning)
3300
4,9
Ombyggnad,
utbyte av processutmstn.
allmän
3 300
5,1
Värmeåterv.
ur kyl- och
processvatten
3450
5,3
Värmeåtervinning
ur processluft
3500
5,2
Värmeåtervinning
ur kondensat,
kondensatåterföring
3 550
5,2
Värmeåtervinning,
processvärme,
lokalluft
3600
5,4
Installation
av kondensations-
torkar
(i trävaruindustrin)
4500
5,2
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.3 Industridepartementet 292
Åtgärd
Genomsnittlig
Företagsekono-
specifik energi-
misk lönsamhet
sparkostnad.
Pay-off, är*
kr/toe/år'
Byggnadsåtgärder
Förbättring
av värmesystem 4600 6,5
Förbättring av ventilations
system 4650 6,2
Övergång till fastbränsleeldning 5 350 6,9
Tillvaratagande av processvärme för
byggnadsuppvärmning 5750 7,6
Förbättring
av isolering 8200 11,4
Anslutning
till fjärrvärme 8400 12,0
'Summa
inv./toe/antal projekt, avrundat på 50 kr när 2 Summa pay-off, år/antal projeki
Den
specifika energisparkostnaden varierar som synes från under 2000 kr/toe och år
för mottrycksinstallationer, reglering och styråtgärder, samt spillvärmeprojekt
till över 8000 kr/toe och år för isoleringsåtgärder och anslutning till
Qärrvärme. Av tabellen framgår också att det finns 16 st åtgärdstyper inom
industriella processer som alla är billigare i kr/sparad toe än den billigaste
åtgärdstypen (förbättring av värmesystem) inom näringslivets byggnader.
Observera att ingen hänsyn har tagits till de olika åtgärdernas livslängd.
Ovan
har framhållits att de relativt få projekten inom industriella processer ger
mångdubbelt större oljebesparing än de många projekten inom näringslivets
byggnader. Denna tendens att det är de stora projekten som ger de stora
besparingarna framträder ännu tydligare i tabell 1:6, som redovisar de 20
största projekten inom bidragsposten industriella processer.
Vid
en jämförelse med tabell 4 finner man att dessa projekt svarar för ungefär
hälften av den totala energibesparingen inom bidragsposten industriella
processer och att de också erhållit ungefär hälften av bidragen. Verket har
härav dragil den slutsatsen, att det med hänsyn till de begränsade
personalresurserna, är angeläget att i första hand prioritera de stora
projekten, varvid särskilt spillvärmeprojekten fastbränsleeldning och givetvis
mottrycksinstallationer förtjänar ökad uppmärksamhet.
5
Beräknad och verklig energibesparing
De
besparingssiffror som angivits i tidigare avsnitt är beräknade värden, dvs. de
som anges i bidragsansökningarna, men kontrollerade och ev. korrigerade vid
handläggningen.
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1.3 Industridepartementet
293
opaginerad Kontrollera mot PDF
o v
*n Xi
n (O
QO :=>
O
O
OOOOO
I O rn o o o '
*£)
a\ ri Tt 00 O »o fn rJ
U
rt
]c
s
s
'C
«
a
M
u
x>
'm i.
SS
C u
w 2
o
(N
jd
m
m'
A
u
T3
!E
u
CQ
M
1
o o
CL
_2
04
tf]
C
>
CA
c
s
o
£ u
e
S:
c
K
a.
9
U
ed
g
B
£
2
v
o
u
p.
A
a
E
o
: «
« s
Ul
2c
B
S
O.
a
M
b
"O
.M
U9
L,
S
&
ve
S
1
1
a
0
H
II,
OOOOOOOOOOOOtNOOOOro
ooo oooo OOtNOOOOO*
00 «
in O I o 00
o o o -H
oöoSooo-5So r-oo"
oo-tnOTTooTrw-ioooo Tra\
«f*ON*coomfoo*ooo>riO ttvi
Tt (N -»T (N I II
llll I
o o
Tf O o ve
(N rJ
fsi (N (N i-"
I
"
oooo
O 00 00 Tt
TT 0\ r-- r
girioooooooroooovooivnto rs
osO»oOOo o-r-wr-otsP-orNOCTv *s
rooONoofSsOfsosmowfNffvomfS
r-oorwnTtrr-TrmmtNmfSm
-
Ow0000000-0000000 n r OfOnooofnommOvOoor-oirm
r* moocm-OOCTvr-froONtNOoo oe
oooooooooooooooooooo o
OOOOOOOOOrNOOr*Or4viOOOO r
OrOOtN''NOOT}-avoo'00*Nm»riO\r- O
0\r-r"oooo(N(NOO
iOsvtmfn r
X)
O. E
3 O,
> CO
E o c
.if i
S i; >- t! Ji > "-
3 !?..>« 00 S g» « ».C
u c t- U U
O fe =
O b SbSBuCQ
c t ca I o,-;
e:
C
3 r/5 O
.H. b.
a£r
.its
.= o.
I
3
O. 3 .=
c
u
o
3
3 en
t
3 (fl
c
e
E - -k:
.:
3
b.
U
O
u
U
Q
-.a
: «
>
> »
a
S
>,
C
>
>
k.
u.
:>
X
u
|0
'S- ö . tu lyj M
So S=.o
o
c
3
:0 O
09
cm
u
CQ
J.!
5j*
OS
J T3
pOrn C
« X 00X1
Is 'c "' Is
t t/3 ra CX u U) O.
o * J«i o id c c/2 s/
2:2 s s
en ffi c/2 c/1
O
.o
CO
CQ
3
"v
>,
1
u
XI
c
o
9J
u
1
c/5
13 0
E
ffi
:0>2
"
c-SJ = .= o
ScqX
(fl a c >
p a 3 =
o " =
T3 OSQU
E " a.5
( « rC
ja
COCQ
'b.
C/3
ZZO
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.3 Industridepartementet 294
För
att kontrollera osäkerheten i besparingssiffrorna genomfördes under hösten 1978
en undersökning på 144 st bidragsprojekt varav 76 st processåtgärder och 68 st
byggnadsåtgärder. För 18 st andra processprojekt har en uppmätning och
avrapportering av energibesparingen skett tidigare till SIND. Resultaten av
undersökningen kan sammafattas enligt nedan.
Processåtgärder
-
De undersökta 76 projekten
motsvarar ca 15 % av totala antalet projekt som beviljats bidrag.
-
Energibesparingen utgör ca 10%
av den totala beräknade energibesparingen. Urvalet av projekt är inte helt
representativt. De flesta större projekten har inte ännu tagits i drift eller
har för kort drifttid.
-
För 64 av projekten (av
76-1-18) har ett tillförlitligt värde på den verkliga energibesparingen gått
att få fram.
-
Den sammanlagda verkliga
energibesparingen för dessa projekt överstiger den beräknade med ca 5 %.
-
För de flesta projekten är det
god överensstämmelse mellan beräknad och faktisk besparing. För enstaka projekt
kan dock skillnaden vara ±100% mellan faktisk och beräknad besparing.
-
Del finns inte något
systematiskt fel, utan felen i de enskilda projekten tar ut varandra när de
summeras.
-
Onoggrannheten i den
"faktiska" energibesparingen är stor, i vissa fall ± 50%. Detta beror
bl. a. på att historiska jämförelsevärden saknas, att mätning på en isolerad
del i en större process är svår att genomföra samt att energibesparingen för de
flesta projekt är kraftigt produktionsberoende.
Byggnadsåtgärder
-
De undersökta 68 projekten
valdes bland olika frekventa åtgärder i fyra olika län. Åtgärdema skulle
genomförts minst 1 år innan undersökningen och helst genomförts som enda
energisparåtgärd vid företaget.
-
För 56 av projekten har
någorlunda representativa värden på energibesparingen erhållits.
-
För dessa projekt överstiger
den verkliga energibesparingen den beräknade med ca 47 %. Ett av projekten
svarar emellertid för den större delen av ökningen. Om detta projekt frånräknas
blir den verkliga besparingen ca 13% lägre än den beräknade.
-
Osäkerheten i den
"fakfiska" energibesparingen är mycket stor, i de flesta fall ej
möjlig att ange.
-
Felkällor vid utvärderingen har
varit t.ex. förändringar i företagets verksamhet, om- och tillbyggnader,
förändringar i uppvärmnings- och ventilationssätt samt avsaknad av historiska
data för energiförbrukningen.
På
grund härav är onoggrannheten i faktisk energibesparing så stor, att
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.3 Industridepartementet 295
det
beräknade värdet väl täcks in. Man kan kanske t. o. m. i vissa fall säga att
det teoretiska värdet är bättre än det uppmätta.
1 många fall torde det
dock vara ganska enkelt och ej alltför kostsamt att redan vid projekteringen
komplettera projekten så att det går att mäta den faktiska energibesparingen.
Verket planerar därför att i större utsträckning än för närvarande sätta detta
som ett krav för bidrag i större och/eller representativa projekt.
Tills
vidare torde dock de besparingssiffror som anges i ansökningshandlingarna,
efter normal kontroll och justering, kunna användas som ett bra mått på den
energibesparing som i verkligheten uppnås.
Då
det inte framkommit något som indikerar ett systematiskt fel, gör det stora
antalet projekt att den angivna sammanlagda energibesparingen är tillförlitlig.
6
Bidraget som styrmedel för energihushållning i industrin
Huvudprincipen
vid bidragsgivningen är ju att bidraget skall fä till stånd energibesparande
projekt vilka ur det enskilda företagets synpunkt ej bedöms som tillräckligt
lönsamma. Bidragets storlek avpassas således till vad som krävs för att
företaget skall genomföra projektet.
Många energibesparande
projekt medför fördelar eller besparingar av annat slag. Som exempel kan nämnas
förbättring av yttre och inre miljö, minskade personalkostnader, ökad
kapacitet, förbättrad produktkvalitet m. m. Ofta kan dessa fördelar kanske inte
anges i kr i en kalkyl. Effekterna av en viss typisk åtgärd varierar dessutom
mellan olika företag och branscher.
Att
ta fram en kalkyl som visar projektet ur företagets synpunkt, som underlag för
att fastställa bidragets storlek kan under dessa förhållanden synas svårt.
Verket bedömer emellertid att erfarenhetema från handläggningen av ett stort
antal bidragsprojekt gör det möjligt att nöjaktigt avpassa bidragets storlek
till det som verkligen behövs altemativt ej ge något bidrag alls.
För att undersöka
bidragets verkliga styrande effekter har några studier genomförts under hösten
1978.
6.1
Projekt som inte beviljats bidrag
Totalt
har ca 250 st. ansökningar om bidrag till processåtgärder och PoD-anläggningar
ej beviljats bidrag. Avslagen utgör ca 27 % av alla beslut på dessa
bidragsposter. För att ta reda på i vilken utsträckning projekt som ej fått
bidrag ändå genomförts tillställdes samtliga företag som fått avslag på något
projekt en enkät. Svar erhölls för 174 projekt dvs. ca 70% av samtliga. Av
dessa 174 projekt hade 117 st. genomförts, dvs. 67%. En fördelning av
genomförande eller avslagsmotiv visar följande:
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.3 Industridepartementet 296
Avslagsmotiv Andel genomförda projekt %
Hög
lönsamhet
65
Liten
energibesparing
18
Påbörjad
åtgärd
96
Genomförs
av andra skäl
än
energibesparing
84
Övrigt
70
Totalt
67
Ca
35% av projekten med avslagsmotivet för hög lönsamhet har inte genomförts.
Huvudmotiven för att inte genomföra projekten anger företagen vara höga lönsamhetskrav,
investeringsstopp p.g.a. strukturförändringar samt likviditetsproblem, dvs.
yttringar av de senaste årens lågkonjunktur. I flera fall uppger företagen att
man kommer att genomföra projekten vid en senare tidpunkt, när konjunkturen
blir bättre osv.
Projekt
som får avslag med motivet att energibesparingen är för låg uppvisar ofta dålig
företagsekonomisk lönsamhet. De projekt som ändå genomförts har troligen haft
andra intäkter eller fördelar för företaget utöver energibesparingen. Att inte
samtliga projekt som fått avslag p.g. a. att de genomförs av andra skäl (än
energibesparing) kommit till stånd, beror troligen på att företagen försökt
finansiera önskvärda men inte nödvändiga miljöinvesteringar med energipengar.
Utan bidrag får projekten vänta.
Resultaten
av enkäten kan kompletteras med uppgifien att endast 36 processprojekt som
beviljats bidrag, 6 % av hela antalet, ej har kommit till stånd. Skälen för
detta har i flertalet fall angivits vara ändrade ekonomiska förutsättningar,
att tidpunkten för genomförande uppskjutits m.m., dvs. verkningar av
lågkonjunkturen.
En
försiktig tolkning av det ovan redovisade är att:
-
bidragskriterierna fungerar i
stort sett acceptabelt åt ena hållet. Ca 3/4 av projekten som får avslag
genomförs ändå
-
bidraget fungerar inte enbart
som en hjälp till bättre lönsamhet utan även som en finansieringskälla.
6.2
Företagens syn på bidragsgivningen
I
vilken utsträckning projekt som fått bidrag skulle genomförts ändå, dvs. utan
bidrag, är givetvis den mest intressanta frågan att söka besvara.
För
att närmare studera hur företagen ser på bidragsgivningen och hur möjligheterna
att få bidrag påverkat företagens investeringsbeslut genomfördes en
intervjuundersökning på 20 företag under hösten 1978. Företagen valdes mellan
olika branscher, företagsstorlekar, ägarformer och projekt. Samtliga företag
hade fått ett eller flera bidrag och även avslag på några projekt.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.3 Industridepartementet 297
Även
om antalet företag är litet och urvalet ej statistiskt representativt ger
resultatet från undersökningen sannolikt en ganska god bild av hur företag i
allmänhet ser på bidragen, och bidragens effekt som styrmedel.
Mycket
summariskt kan resultatet sammanfattas sålunda:
-
I 40 % av fallen skulle
investeringarna genomförts utan statsbidrag.
-
I flertalet fall får
energisparinvesteringar konkurrera med andra investeringar på hka villkor.
-
75 % av företagen anger att
avkastningskraven är desamma för energisparinvesteringar som för andra typer
av investeringar.
-
Hälften av företagen anger
andra skäl än rent ekonomiska för aktuell åtgärd.
-
75 % av företagen anger att man
genomför energisparinvesteringar utan att söka statsbidrag. 1 flertalet fall
anges orsakerna vara för små investeringar eller för hög lönsamhet.
-
Flertalet företag anger att
bidragsformen är en bra stödform men att lån kan vara ett attraktivt alternativ
särskilt via större investeringar.
-
För PoD-anläggningar anger
några företag lån med villkorlig återbetalningsskyldighet som ett altemativ.
-
Statsbidrag till
konsultinsatser står på flera företags önskelista, liksom bättre information
från SIND om vilka typer av åtgärder som fått bidrag.
De
slutsatser man drar av undersökningen är:
-
Statsbidragen har påverkat
beslutsfattarna positivt och underlättat beslutsfattandet men dess reella
ekonomiska betydelse synes ha varit mindre.
-
Kompletterande stödformer som
lån, bidrag till konsultinsatser, förprojektering, utvärdering m, m. bör
övervägas. Information om erfarenhetsåterföring är viktigt.
-
Bidragsreglerna fungerar i
stort sett nöjaktigt.
Inom
ramen för en allmän utredning om stödformer för energihushållning inom
industrin avhölls en hearing 1978-12-20 med representanter för industriföretag
och branschorganisationer. Vissa slutsater från denna hearing är:
-
Det finns fortfarande gott om
åtgärder som är tekniskt och ekonomiskt rimliga att genomföra.
-
Vissa företag anser att en
komplettering med lån som ej belastar företagens lånekapacitet är angelägen,
för andra företag är nuvarande bidragssystem tillfredsställande.
-
För stöd till PoD-anläggningar
kan lån med villkoriig återbetalning vara ett gott komplement eller altemativ
till bidrag.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.3 Industridepartementet 298
7
Sammanfattning och preliminära slutsatser
Följande
sammanfattande slutsatser kan göras av utvärderingen:
-
För ca 412 Mkr i statliga
bidrag har åstadkommits en nettooljebesparing av ca 500000 toe/år.
-
Bidragssystemet fungerar
tillfredsställande som styrmedel i sin nuvarande utformning och med
tillgängliga administrativa resurser.
-
SIND kommer i ökad omfattning
att som villkor för bidrag kräva att energibesparingen uppmäts.
-
Även om besparingspotentialen
for enstaka slag av energihushållnings-åtgärder inom industrin, t. ex.
mottrycksinstallationer, till stor del uppnåtts, återstår många områden med
betydande besparingspotential.
-
En avveckling av stödet till
konventionella energibesparande åtgärder bör dock ske på sikt. SIND kommer i
utvärderingen och petitan för budgetåret 1980/81 att närmare utveckla detta.
-
Under den tid som dessa
"omställnings"-bidrag finns kvar bör åtgärder inom industriella
processer liksom de stora projekten prioriteras.
-
Den kunskap SIND besitter om
lönsamheten för olika energihushållningsåtgärder kommer i ökad omfattning att
användas för branschvisa aktiviteter och vid rådgivning och konsultinsatser.
-
Även om en kompletterande
låneform för vissa företag skulle vara ett attraktivt aUernativt styrmedel
finns det ej skäl, bl.a. med hänsyn till att bidragen bör avvecklas, att införa
ett sådant styimedel.
-
Stödet till PoD-anläggningar
bör snarast kompletteras med lån med villkoriig återbetalning. Eventuellt kan
denna låneform rymmas inom nuvarande totala medelsram.
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1.4 Industridepartementet 299
Bilaga
1.4
Prototyper och demonstrationsanläggningar för bättre
energihushållning
Sammanfattning
av och remissyttranden över statens uidustriverks utredning (SIND 1978:6)
Innehåll
1 Sammanfattande
utredningsresultat .................... 300
1.1
Allmänt....................................................... 300
1.2
Resultat av projekt
delfinansierade av SIND .... 300
1.3
Resultat av inventering av nya
projekt ............. 301
2 Remissinstansema
2.1
Remissförfarandet ...................................... 302
2.2
Utredningsarbetet m. m................................. 303
2.3
Fortsatt stöd till PoD-
verksamhet ................ 305
2.4
Resultatspridning ....................................... 307
2.5
Samordning med annan
stödverksamhet ......... 308
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.4 Industridepartementet 300
1
Sammanfattande utredningsresultat'
1.1 Allmänt
En
av målsättningarna med föreliggande utredning är att redovisa och göra en
utvärdering av de prototyper och demonstrationsanläggningar (PoD-anläggningar)
som hittills fått stöd från SIND (av utredningstekniska skäl projekt som fått
stöd t. o. m. kalenderåret 1977). 1 anslutning härtill är en viktig faktor att
få projekten presenterade så att de olika teknikidéerna kan anammas av andra.
Bland dessa projekt återfinns både energibesparande och energigenererade
projekt.
En
annan målsättning med denna utredning är att redovisa projekt inom industrins
branscher, som kan förväntas bli realiserade i prototyper och
demonstrationsanläggningar inom de närmaste åren (inom 5 år). Härvid framkommer
ett bättre underlag än vad hittills varit fallet för bedömning av det
investeringsbehov som kan förväntas till denna lyp av projekt. Likaså utgör
materialet en utgångspunkt för en analys som inriktar sig på att söka fånga in
de långsiktiga effektema på energianvändningen om projekten realiseras och får
spridning. Det bör redan i detta skede poängteras alt några projekt ej har som
huvudsyfte att spara energi utan denna aspekt har i dessa fall en underordnad
betydelse. Huvudsyftet kan i stället vara en övergripande processteknisk
förändring som leder till förbättrad ekonomi (substitution av energislag,
förbättrade produkter etc).
Ett
av målen är alltså att få fram ett underlagsmaterial som skall kunna ligga till
grund för bedömning av investeringsmedel till PoD-projekt. Kontinuerligt
kommer emellertid nya projekt fram, vilket gör att det här framräknade
investeringsbehovet för den närmaste 5-årsperioden kan vara något lågt. A andra
sidan torde inte samtliga upptagna projekt i den projektinventering som gjorts
i föreliggande utredning realiseras. Ny teknik för energiproduktion och
projektidéer i anslutning härtill har ej tagits med i projektinventeringen.
Utredningen inriktar sig således på projekt inom industrin där
energihushållningsaspekten är en viktig del. 1 energianvändningshänseende
utgör de inventerade branscherna ca 80% av industrin.
1.2 Resultat
av projekt delfinansierade av SIND
Redovisningen
omfattar projekt som erhållit stöd från det att stödverksamheten till
PoD-anläggningar startade budgetåret 1975/761, o. m. december 1977. Under
denna tid har 54 projekt beviljats stöd (två har av olika anledningar ej
genomförts). Projekten fördelar sig enligt följande:
'
Utdrag ur statens industriverks rapport (SIND 1978:6) Prototyper och demonstrationsanläggningar
för bäure energihushållning.
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.4 Industridepartementet 301
Antal Beviljat
projekt stöd, milj.kr.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Massa- och pappersindustri
Kemisk industri
Järn-,
stål- och metallverk
Jordbmk
och livsmedelsindustri
Textilindustri
Övrigt
näringsliv
Energigenerarande projekt
12
17,5
8
11,3
3
5,3
6
0,8
9
0,8
10
0,8
4
11,2
opaginerad Kontrollera mot PDF
52 47,7
Vid en bedömning av de praktiskt genomförbara
energibesparingsmöjligheterna på lång sikt har faktorer som förräntning,
marknad, teknisk nivå elc. för respektive projekt vägts in.
Den härvid framräknade siffran indikerar att
besparingsnivån på 10-20 års sikl genom spridning av de PoD-projekt som
beviljats ekonomiskt slöd frän SIND ligger på drygt 200 000 toe/år (ca 8 PJ/år)
och ca 1100 GWh el/år (ca 4 PJ/år) för enegibesparande anläggningar jämfört med
dagens energianvändning.
Härtill kommer ett projekt som avser en s. k.
pulsbrännare. Den totala teoretiska besparingspotentialen, dvs. om
pulsbrännaren skulle ersätta alla oljeeldade pannor i hela landet, ligger på ca
2400000 toe/år (ca 100 PJ/år). En bedömning av möjlig energibesparing för detta
projeki har ej låtit sig göras, beroende på svårigheten att avgöra olika
faktorers betydelse för värmepannans introduktion.
Av de 52 projeki som beviljats stöd och som kommit igång
eller genomförts avser fyra energigenererande anläggningar. Dessa avser
tilllämpning av virvelbäddsteknik vid förbränning, vilken innebär att kol,
andra fasta bränslen, spilloljor etc på ett från miljösynpunkt fördelaktigt
sätt kan ersätta olja vid fjärrvärmeproduktion. Det har bedömts att ca 50
anläggningar kan uppföras på 10-20 års sikt och härigenom skulle ca 600000
toe/ år (ca 25 PJ/år) i form av olja kunnat substitueras. På elsidan beräknas
ca 2000 GWh/år (ca 7 PJ/år) kunna genereras genom uppmstning av nedlagda och
nedläggningsholade små vattenkraftverk.
1.3 Resultat av inventering av nya projekt
Den branschvisa inventeringen har inriktat sig på att söka
få fram sådana projekt som kan förväntas bli realiserade i PoD-anläggningar
inom de närmaste 5 åren. 1 denna inventering har ej energigenererande
anläggningar studerats. För varje projeki har investeringsbehovet och möjlig
energibesparing på lång sikt genom spridning av projekten studerats. Projekten
fördelar sig enligt följande:
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1.4 Industridepartementet
302
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bransch
Antal projet
Investeringsbehov milj.kr.
Möjlig besparingsnivå
Bränsle
El
toe/år
PJ/år
GWh/år
PJ/år
Massa- och pappersindustri' Jäm och stål Kemisk processindustri
Övrig industri
Totalt
21
18
17
3
59
100
170
100
6
375
350000
310000
60000
20000
740000
14,6
12,9
2,5
0,8
30
230 160 200 -40»
550
0,8
0,6
0,7
-0,14»
2
' Försökspappermaskinen FEX ingår ej ' Ökad
elenergiförbmkning
För
massa- och pappersindustrin gäller att den angivna bränslebesparingen 350000
toe/år (14,6 PJ/år) innefattar en ökad använding av interna bränslen (lutar,
flis, bark etc) motsvarande ca 120000 toe/år (5 PJ/år). Denna ökade användning
av intema bränslen ersätter motsvarande mängd externa bränslen och kan i så
måtto betraktas som en substitution, men bör i detta fall anges som en
bränslebesparing genom att branschens extema bränslebehov reduceras i
motsvarande grad.
För
jäm- och stålindustrin gäller att det förutom den angivna besparingsnivån
310000 toe/år (12,9 PJ/år) finns möjligheter till omfattande substitution
mellan olika energisiag och bränsletyper. Då det här enbart är fråga om utbyte
mellan olika extema energislag kan effekterna därav inte redovisas som en
bränslebesparing för branschen.
2
Remissinstanserna
2.1
Remissförfarandet
Yttranden
över statens industriverks (SIND) utredning har avgivits av
transportforskningsdelegationen (TFD), universitets- och högskoleämbetet
(UHÄ), statens naturvetenskapliga forskningsråd (NFR), statens råd för
byggnadsforskning (BFR), nämnden för energiproduktionsforskning (NE), statens
vattenfallsverk, styrelsen för teknisk utveckhng (STU), delegationen för
energiforskning (DFE), Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA), Näringslivets
Energidelegation (NED), Sveriges Kemiska Industrikontor (Kemikontoret),
Studsvik Energiteknik AB, Svenska cellulosa- och pappersbruksföreningen (SCPF)
samt Boliden Kemi AB.
UHÄ
hänvisar i sitt yttrande till yttranden från Tekniska högskolan i Stockholm
(KTH) (fakultetsnämnden, energinämnden, sektionsnämnden K och institutionen för
värme- och ugnsteknik), universitetet i Lund (tekniska fakultetens
fakultetsnämnd), Chalmers tekniska högskola (CTH) och högskolan i Luleå
(fakultetsnämnden).
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.4 Industridepartementet 303
2.2
Utredningsarbetet m. m.
Flertalet
remissinstanser avger positiva omdömen om utredningens inriktning och
uppläggning. STU och TFD framför sådana synpunkter liksom NE som anför:
Utredningen
ger en koncis och klarläggande redovisning av de PoD-projekt som stötts av SIND
liksom av en genomförd inventering av nya projekt.
NE
har inga invändningar mot den använda metodiken för att beräkna teoretiska
besparingspotential men vill understryka den i utredningen angivna svårigheten
att beakta förändringar i dagens industriella struktur och energiförbmkning i
det relativt långa tidsperspektiv som är aktuellt.
Studsvik
Energiteknik AB anser också att det är en värdefull inventering SIND
presenterar. Bolaget påpekar samtidigt att det är angeläget att de presenterade
projektlistorna med jämna mellanrum revideras så att mindre lovande projekt
plockas bort till förmån för nya och bättre sådana.
Sveriges
kemiska industrikontor anser att det är värdefullt att industriverket genom
utredningen kompletterat kännedomen om de olika statliga stödformernas inverkan
på industriföretagens möjligheter lill energibesparing. Kemikontoret anför
vidare:
Organisationen
har på ett tidigt stadium av utredningen deltagit som industriverkets
samarbetspartner i den del som avser kemiska processindustrier. Det har
härigenom varit möjligt att i ett gemensamt frågeformulär sammanföra de enkäter
som annars hade blivit nödvändiga. Kemikontoret välkomnar denna form av
samarbete, vilken begränsar företagens belastning av att besvara ett stort
antal enkäter och formulär.
Liknande
synpunkter framförs av SCPF.
KTH
(fakultetsnämnden och energinämnden) anser att olika projekt och åtgärder för
en bättre energihushållning inte kan ses isolerat utan måste sättas in i ett mer
övergripande sammanhang.
1
industriverkets rapport redovisas ett värmepanneprojekt som sägs potentiellt
kunna ge 2400000 ton oljeekvivalenter per år i besparing. Kritik emot denna
bedömning framförs av högskolan i Luleå (fakuhetsnämnden):
En
närmare genomgång visar att detta gäller en sorts värmepanna med hög
verkningsgrad och ett totalt utbyte i hela landet av alla pannor till detta
fabrikat. Här måste man rikta den kritiken mot redovisningen att även andra
typer på värmepannor kan redovisa höga verkningsgrader och att ett totalt
utbyte tar myckel lång tid. Den potentiella besparingen skulle hellre har
redovisats tillsammans med vad man på annat sätt anser att man kan spara inom
byggsektom genom tilläggsisolering, anslutning till Qärrvärme etc. Siffroma blir
då litet blekare.
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1.4 Industridepartementet 304
Kritik
på denna punkt framförs också av CTH (energitekniskt centrum) som anser att
bedömningen av besparingspotentialen i detla fall är minst sagt optimistisk:
I
princip innebär den visade värmepannan endast den skillnaden relativt en
konventionell, att förbränningen är pulserande, vilket rimligen inte kan vara
positivt för förbränningsverkningsgraden, och att avgasnedkylningen drives
längre än konventionellt. Den lägre avgastemperaturen kan knappast ses som
uttryck för någon särskild genialitet, då detta förekom ofta under 50-talet
ledande till korrosion och förkortad livstid för värmepannan och till
fuktskador på skorstenar.
CTH
kriliserar också att olika enheter använis i utredningen:
Normalt
presenteras energibesparing dels såsom värmeenergi, toe/år ä ca 42 GJ, dels
såsom el i MWh/år, vilket i och för sig är korrekt. För en bedömning av det
totala resultatet måste det emellertid verka förvillande att härvid olika
enheter användes. Det blir inte bättre av alt investeringskostnaden räknas i
miljontal kr.
Värdefullt
hade varit om besparingarna både i värme- och elenergi hade omräknats i
krontal.
Statens
vattenfallsverk kritiserar den använda metoden alt räkna energibesparingens
storlek vid ökad mottryckskraftsproduktion som mängd sparad olja:
I
detta avseende viii Vattenfall anföra en något annorlunda syn med hänsyn till
att oljekondens inte längre är något aktuellt utbyggnadsalternativ. I
driftsituationen kan mottryckskraft endast i begränsad grad ersätta
oljekondens, bl. a. emedan befintlig kapacitet av denna bedöms bli utnyttjad i
låg omfattning. Trots mottrycksanläggningarnas goda bränsleutnyttjande medför
ökad produktion av mottrycksel därför inte så starkt minskad oljeanvändning som
antagits i SIND:s beräkningar.
NED
berör också sambandet mellan el- och oljeförbrakning:
En
viktig slutsals i rapporten är hur små möjlighetema till elbesparing är. I
själva verkei medför många av projekten en ökad elförbrukning. Ändå har den
stora potentialen för konvertering från olja till el knappast alls utnyttjats.
Det finns här anledning att rikta principiell kritik mot utredningens
fömtsättningar. Projekt för konvertering från olja till el kan genomföras i de
flesta branscher. Det skulle innebära en rationell anpassning till landets
fömtsättningar för inhemsk energiproduktion.
Boliden
Kemi AB har avgivit ett yttrande med synpunkter på rapportens avsnitt om den s.
k. INRED-metoden:
Denna
process har Boliden AB utarbetat i samarbete med MEFOS i Luleå. Statsbidrag har
erhållits till uppförande och drift av en demonstrationsanläggning. Rapport
inlämnades till statens industriverk 1978-10-11.
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.4 Industridepartementet 305
Utredningen SIND 1978:6 förefaller vara skriven innan de
hittillsvarande försöken med INRED-metoden genomfördes i slutet på maj månad
1978. Detta kan förklara att synpunkterna på INRED-mefoden blivit missvisande.
2.3 Fortsatt stöd till PoD-verksamhet
De remissinstanser som har yttrat sig i frågan om
besparingspotentialen, det fratlda medelsbehovet och behovet av fortsatt stöd
anser att fortsatta insatser inom området erfordras.
STU anser att en successiv ökning av saisningarna på PoD
är en naturlig följd av FoU-satsningarna. Resultatet av gjorda PoD-satsningar
vad gäller investeringar och energisparande finner STU acceptabelt.
Investeringsbehovet för nya projekt jämfört med möjlig energibesparing finner
STU vara rimligt.
Kemikontoret anför:
Tillsammans med industriverkets tidigare energiutredningar
(SIND 1976:3 och 1977:6) påvisar här framtagna data att en belydande
sparpoten-tial fortfarande återstår i industrin. De investeringar som krävs för
att realisera dessa energibesparingar torde dock endast i ringa utsträckning
svara mot normala företagsekonomiska avkastningskrav. Däremot kan sådana
invesleringar sedda ur annan synpunkt vara motiverade. Det föreligger sålunda
skäl för att genom statliga stödåtgärder påskynda investeringar syftande till
energibesparing.
Liknande synpunkier på stödet till PoD-anläggningar
framförs av NED.
Studsvik Energiteknik AB för fram synpunkten att
satsningen på energihushållningsåtgärder inom industrisektom är för låg
relativt de satsningar som görs inom övriga delar av energisystemet. Bolaget
anser också att det redovisade materialet tyder på en viss obalans beträffande
insatserna i olika branscher samt fortsätter:
Man frågar sig om inte "marginalnyttan" av
ytterligare insatser inom massa och papper måhända är siörre än för en del av
insalsema inom kemiska industrin. Denna kritik kan sammanfattas i ett önskemål
all man i det fortsatta planeringsarbetet för invesleringar i PoD-anläggningar
försöker alt i möjligasle mån kvantifiera samhällsnyttan (potentiell energibesparing,
minskad miljöbelastning elc.) för varje projeki. Därmed skulle man lättare
kunna värdera åtgärder inom olika branscher mol varandra.
SCPF har modifierat de kostnadsberäkningar som SIND gjort
beträffande projekt inom skogsindustribranschen och därvid funnil all
investeringsbeloppen ligger ca 10 milj. kr. högre än vad SIND räknat med.
Därtill 20 Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 115. Dd 2
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1.4 Industridepartementet 306
kommer
enligt SCPF sannolikt kostnader för försökspappersmaskinen FEX, beräknade till
drygt 50 milj. kr.
Behovet
av stöd tiU PoD-anläggningar inom andra sektorer än de som omfattas av
utredningen framhålls av TFD samt av NE:
Beträffande
inventeringen av nya projekt och innehållet i stort i den fortsatta
PoD-verksamheten vill NE understryka behovei av stöd i samband med utnyttjande
av ny fjärrvärmeteknik. En omfattande utbyggnad av fjärrvärme förutses i
energikommissionens förslag. Medelsramama för NE: s område/H ETV ATTENTEKNIK
ger inte utrymme för tekniska utvecklingsinsatser av större omfattning för
dessa ändamål.
TFD
nämnder flera projekt inom transportsektorn vilka f. n. får stöd av
delegationen samt anför:
I
samband med utvärderingen av projekten kan det eventuellt visa sig motiverat
att fortsätta mer praktiskt utvecklade fullskaleförsök vilka kan medföra krav
på någon form av prototyper eller demonstrationsanläggningar. Några
ställningstaganden till behovet av sådana anläggningar eller lill kostnaderna
härför har ännu ej kunnat göras. Behoven bör emellertid kunna preciseras under
de närmaste åren. Det bör även framhållas att ytterligare projekt, i första
hand på kollektivsidan, kan komma till stånd under de närmaste åren vilka också
kan medföra behov av PoD-anläggningar.
KTH
(energinämnden) påpekar atl det kan finnas behov av stöd till andra lyper av
anläggningar än f n.:
Såsom
instmktionerna för stöd till pilot- och demonstrationsprojekt är utformade,
lämnas stöd enbart till anläggningar och metoder, som är tekniskt sett
färdigutvecklade och i stort sett även kommersiellt färdiga för marknadföring.
Delta innebär bl.a. att de efter ett stöd från SIND om maximall 50% av
anläggningskostnaden skall uppvisa en lönsamhet. Detla leder till atl projekt
som syftar lill tillämpning längre fram i tiden inte kan få något stöd,
eftersom sådana projekt p.g.a. sin storlek inle ryms inom de ramar, som andra
programorgan, exempelvis STU, NE, förfogar över. En ny typ av pilot- och
demonstrationsanläggnigar måste lillskapas, där nya processer kan utprovas,
trots att de inte kan antas bli ekonomiska, framför allt på grund av att de
tillämpar nya och avancerade teknologier, men även därför alt de syfiar lill
användning av inhemska bräslen, vilka inte blir konkurrenskraftiga förrän
exempelvis olja inte finns tillgänglig längre. Situationen är särskilt
besvärande för akademiska forskningsinstitutioner, vilka inte har personella
eller ekonomiska resurser alt bedriva en utveckling, annat än i
laboratorieskala. Detta leder till att många intressanta och värdefulla uppslag
kvävs i sin linda på grund av avsaknaden av ekonomiska resurser.
I
industriverkets utredning finns ett kort avsnitt om den framtida finansieringen
av PoD-anläggningar. Man nämner där möjligheten att komplettera nuvarande stöd
med ett lån. ev. med villkorlig återbetalningsskyldighet.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.4 Industridepartementet 307
Industriverket
tar dock inte ställning till denna fråga i rapporten. De remissinsianser som
tagit upp frågan, redovisar en positiv inställning till en sådan förändring.
STU anför:
Finansieringen
av PoD-projekt sker i dag genom bidrag med upp till 50% kostnadstäckning. SIND
tar upp frågan om en utbyggnad av finansieringen med någon typ av lån med
villkoriig återbetalningsskyldighel. STU anser att denna typ av lån kan vara
ett bra sätt att få till stånd PoD-projekt.
Liknande
synpunkter framförs av NED, SCPF och universilelei i Lund (lekniska fakultetens
fakultetsnämnd). Kemikontoret anför i frågan:
Kemikontorel
delar industriverkets uppfattning att hittillsvarande energisparstöd på sikl
bör läggas om från nuvarande fördelning lill att i huvudsak omfatta
PoD-anläggningar och liknande projekt, där de ekonomiska riskerna kräver
slatligt stöd för att projekten verkligen skall kunna realiseras. Allteftersom
företagen kunnat anpassa sin utmstning till den nya. mångdubbelt högre,
prisnivå som inträdde för energiråvaror 1973/74 synes det rimligt att stödet
för sådana anpassningsätgärder minskas till förmån för processanläggningar och
nya metoder. Här är ofta PoD-anläggningar nödvändiga mellansteg inte sällan
av osäker och ekonomiskt riskfylld karaktär. Kemikontoret saknar ett klarare
ställningstagande från ulredningen till kompletterande stödformer av typen
statliga lån med låg ränta och återbetalningsskyldighel i proportion till
projektets framgång eller liknande.
Även
DFE tar upp denna fråga:
1
SlND:s utredning nämns möjligheten all den nuvarande formen för stöd till
PoD-projekt dvs. med upp till 50 procent av projektkostnaden -kompletteras
med lån. Syftet med en sådan komplettering skulle enligt utredningen vara att
kunna anpassa formen för slöd till olika karaktär och storiek för aktuella
PoD-projekt. Enligt DFE är det viktigt att denna fråga om olika stödformer ses
över såsom anges i utredningen.
Statens
vatienfallsverk framhåller:
Utredningen
behandlar bidragsverksamhetens framtida inrikining och framhåller att en
översyn av stödsystemet kan komma att komplettera hittillsvarande stödformer
med någon typ av lån. Detta instämmer Vallenfall hell i och menar att
lånevillkoren så långt möjligt bör anpassas till den lönsamhet en ålgärd kan
bedömas fä.
2.4
Resultatspridning
Frågan
om hur resultaten av de PoD-projekt, som bedrivs med stöd från industriverket,
skall föras vidare i så stor omfattning som möjligt, diskuteras av NFR, UHÅ,
KTH, universitetet 1 Lund, NE. Studsvik Energileknik AB och SCPF.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.4 Industridepartementet 308
UHÅ
framhåller belydelsen av en effekliv information om de genomförda och
planerade PoD-projekten. så att kännedom om ny teknik för energihushållning
snabbt sprids till berörda inom industri och offentlig förvaltning. Studsvik
EnergUeknik AB anser alt den aktuella rapporten fyller en viktig uppgift som
informationskälla. Liknande synpunkter förs fram av NE. Universitetet i Lund
(lekniska fakultetens fakulieisnämnd) gör bedömningen att ytteriigare
informationsinsatser krävs:
En
kortfattad teknisk beskrivning av varje projekt ingår. Syftet med denna del av
utredningen är förmodligen att kunskapen skall överföras till andra industrier
som vägledning i nyprojektering och ombyggnadsarbete i energibesparande syfte.
Det torde vara nödvändigi att göra denna information mer riktad till de
enskilda industrierna om detta syfte skall uppnås.
SCPF
anser att frågan om spridning av resultaten borde diskuterats ytteriigare i utredningen:
Utredningen
framhåller på olika ställen att dess beräkningar av de möjliga spareffekterna
på 5-10 års sikt eller längre förutsätter, att den kunskap som
PoD-anläggningarna genererar sprids till alla företag inom samma bransch,
varvid icke inräknats den sparpotential som föreligger om den nya lekniken
appliceras också i företag utanför den specifika branschen. För trovärdigheten
i de akluella kalkylern blir det då angeläget kunna göra sannolikt, att de nya
teknikerna sprides snabbt och kommer till bred praktisk tillämpning. Det synes
oss mot den bakgrunden att utredningen borde ha ägnat något utrymme åt en
diskussion på vilka sätt som SIND och industrins organ m. fl. kan medverka till
att de nya teknikema får ett snabbt genomslag ute i industrin. För SCPF:s del
vill vi anmäla att vi i eget intresse skall ta en överiäggning härom i vår
energikommitté.
Ett
särskilt problem i sammanhanget tas upp av KTK (fakuhetsnämnden och
sektionsnämnden K). Efter en diskussion om utvecklingsarbetet av en membranmetod
för kloralkalianalys, som nämns i rapporten, anförs:
Detta
utvecklingsarbete är omgärdat av rigorösa sekretesskrav beträffande know-how,
patentansökning m. m. Den osökta frågan är givetvis hur Industriverket
försäkrat sig om att resultaten av bidraget lill Uddeholmsanläggningen skall
kunna vinna spridning inom svensk industri med hänsyn till den hårda
konkurrensen mellan de fä multinationella storföretag som behärskar detla
viktiga teknikområde med ett nät av licensöverkom-melser över hela väriden.
2.5
Samordning med annan stödverksamhet
Frågor
om samordning med andra program för stöd till FoU- och PoD-verksamheten
diskuteras av NFR, BFR, NE, DFE, STU och Studsvik Energiteknik AB.
BFR
anför:
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.4 Industridepartementet 309
1
avsnitt 3.1 anges att SIND:s bidrag bl.a. kan avse energibesparande åtgärder
inom näringslivets byggnader. Detta exemplifieras med åtgärder såsom förbättrad
isolering, förbättrat värmesystem, återvinning av värme ur frånluft. Sådana
åtgärder inom näringslivets byggnader kan också komma ifråga för stöd från
BFR. Detta lämnas med helt andra villkor än SIND:s bidrag.
Eftersom det kan vara
utomordentligt svårt att bedöma vad som är en åtgärd för att spara energi i en
industriell process, och vad som är en åtgärd för att spara energi vid en
byggnads klimatisering är det lämpligt att detta gränsområde kan täckas såväl
från SIND som från BFR. Detta bör rimligen innebära ökade möjligheler atl få
till stånd önskvärd energibesparing. BFR anser därför att det inte finns
anledning att sträva efter att harmoniserna bidragsreglerna. De fyller olika
funktion och bör därför ha olika utformning. Genom att SIND är representerat i
rådels prövningsnämnd, där samtliga experimentbyggnadsärenden behandlas,
underlättas diskussionerna om samfinansiering och eventuell överföring av ett
ärende. Detta har hittills varit aktuellt endast i några fall.
BFR
berör också samordningen mellan en eventull lånemöjlighet för PoD-anläggningar
via industriverket och BFR:s lånesystem:
BFR
vill med anledning härav påpeka, att den situationen kan uppstå att inom ett
begränsat ansvarsområde både SIND och BFR kan ge lån för samma typer av
åtgärder. Detta medför då att ökat ansvar för båda organisationerna att tillse
all en dubbelflnansiering inte kan förekomma. Detta löses smidigast genom
SlND:s representation i rådets prövningsnämnd.
NFR
efterlyser ett vidgat samarbete:
Det
kan på goda grunder antas att brist på kunskap inom grundläggande områden
hindrar, försenar och fördyrar genomförande av många teknikinnovationer. En
katalog över sådana bristområden skulle kunna ge en stimulans för forskare atl
angripa grundläggande problem av direkt relevans för de tillämpade och därvid
kunna påräkna stöd från rådet, som ju har särskilda medel för "energirelaterad
grundforskning". En jämförelse mellan projekt stödda av rådet och projekt
upptagna i föreliggande utredning visar en obetydlig "minsta gemensamma
nämnare". Till en del kan detta förklaras med att ca hälften av
prototyperna och demonstrationsanläggningarna (PoD) riktar sig mot bättre
värmeekonomi och att eventuell grundforskning här ligger långt från de tekniskt
bearbetade tillämpningarna.
För metodorienterade,
pågående såväl som nya PoD, riktade mot ny teknik och nya processer etc.,
skulle enligt rådets mening en ökad kommunikation mellan tekniker och forskare
kunna ge uppslag till projekt av intresse såväl för forskning som för den
teknik vars målsättning är atl spara energi åt landet.
NE
framhåller att kopplingen mellan NE:s verksamhet och SIND:s stöd till
PoD-anläggningar fordrar ett nära samarbele. Formerna för delta är
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1.4 Industridepartementet 310
enligt
NE uppbyggda. Nämnden påpekar särskilt att samarbetet under det senaste året
intensifierats inom området förbränningsteknik. NE anför vidare:
Utredningen
redovisar inte förslag till förändring av de nuvarande finansiella formerna
och övriga villkor för PoD-stöd men anger alt sådana förslag är att vänta.
Dessa frågor har relation både lill energiforskningsprogrammet och till
möjliga nya former för kollektiv energiproduktionsforskning mellan staten och
energiproduktionsbranschen. NE har i sin anslagsframställning för 1979/80
anmält sin avsikt att under innevarande budgetår studera sådana möjligheter och
framlägga ett förslag till regeringen.
STU
anger att man har god kännedom om de projekt som SIND ger stöd till samt att
SlND:s och STU:s inriktningar överensstämmer.
DFE
påpekar att gränserna mellan forskningsprogrammet och SlND:s PoD-stöd i viss
utsträckning är oklar samt fortsätter:
För
forskningsprogrammet gäller detta i första hand de delar som STU och NE
ansvarar för. Allteftersom energiforskningsprogrammei fortskrider kan dessutom
i ökad utsträckning stöd till PoD-projekt bli akluella. Under innevarande treårsperiod
1978/791980/81 kommer uppskattningsvis drygl 100 milj. kr. från
energiforskningsprogrammei att utgå för slöd till siörre försöksanläggningar. 1
STU:s och NE:s anmälan till industridepartementet om behov av medel från denna
anslagspost redovisas flera projekt som alternativt kunde erhålla slöd från
SIND. Mol den bakgrunden bör enligt DFE en närmare samordning ske mellan å ena
sidan STU och NE och å andra sidan SIND vid bidragsgivningen till
PoD-projektet.
Studsvik
Energiteknik AB tar också upp en fråga av samordningskaraktär:
En
del av projekten inom massa och papper avser produktion av olika slags bränslen
ur skogsavfall. Här förefaller vara en överiappning mellan forskningsprogrammen
energianvändning i industrin och inhemsk bränsleproduktion ur biomassa. Vi
förutsälteratt en samordning mellan programmel har skett.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.5 Industridepartementet 311
Bilaga 1.5
Naturgasfrågan
Innehåll
Rapport 1978-09-15 till industridepartementet i
naturgasfrågan
Utdrag ur rapport avgiven av Swedegas AB
0
Inledning och
sammanfattning....................................... . 314
1
Motiv för
naturgas i det svenska energisystemet .......... 316
1.1 Hushållning .............................................................. 316
1.2 Försörjningstrygghet .............................................. 316
1.3 Miljö och säkerhet ................................................... 319
1.4 Naturgasens uthållighet ........................................... 319
3 Skiss till ett svenskt naturgassystem ........................... 320
3.1 Imporlmodeller ........................................................ 321
3.3 Röriedningsnät och marknad inom Sydgasområdet 322
3.3.1 Marknad ........................................................ 322
3.5 Beredskapslagerfrågan .......................................... 323
3.5.4 Slutsatser......................................................... 323
4 Avtalssituationen ........................................................... 324
4.1 Västtyskland .......................................................... 325
4.2 Danmark ................................................................. 327
5 Ekonomi ....................................................................... 328
5.1 Sydgasprojektet .................................................... 328
5.1.1.......................................................................... Investeringar 328
5.1.1.1 Investeringar och deras geografiska
fördelning . 328
5.1.1.2 Fördelning på intressenter .................... 329
5.1.1.3 Tidsfördelning ....................................... 329
5.1.2.......................................................................... Samhällsekonomisk
kalkyl 330
5.1.2.1 Beräkningsmetodik ............................ 330
5.1.2.3 Resultat enligt grundalternativet ......... 331
6 Konsekvenser för övriga energisystem m.m................... 332
6.1 Sammanfattning ..................................................... 332
Utvärdering 1978-10-09 av "Rapport 1978-09-15 till
industridepartementet i naturgasfrågan"
Sammanfattning av utvärdering utarbetad på uppdrag av
industridepartementet av G. Bergendahl och N. Elam
1
Försörjningsläge............................................................. . 333
2
Tidplan för
Sydgas-projektet ......................................... 335
3
Marknadsförutsättningar
för Sydgas-projektet .............. 335
4
Regionala
konsekvenser ................................................ 336
5
Ekonomiska
kalkyler ..................................................... 336
6
Miljöeffekter ................................................................... 337
7
Beredskapslagring
........................................................ 338
8
Slutsatser........................................................................ 338
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.5 Industridepartementet 312
Yttrande 1978-11-13 över G. Bergendahls och N. Elams
utvärdering
Uldrag ur yttrande avgivet av Swedegas AB
1 Energiförsörjnings- och vissa samhällskonsekvenser .. 340
1.1 Försörjningsläget
340
1.2 Regionala konsekvenser ........................................ 342
1.3 Miljöeffekter ........................................................... . 342
2
Tidplanen ..................................................................... . 343
3
Sydvärmeprojektet
...................................................... . 343
4
Ekonomisk
värdering .................................................... . 344
5
Fortsatta
utredningar ................................................... 346
6
Avslutande
synpunkter................................................... . 347
Remissyttrandena
1
Remissförfarandet
....................................................... 348
2
Allmänna synpunkter
................................................... 348
3
De ekonomiska
kalkylerna ............................................. 352
4
Försörjningstrygghet
och beredskap ........................... 353
5
Miljöeffekter ................................................................... 357
6
Regional- och
sysselsättningspolitiska effekter ........... 358
7
Övriga frågor
............................................................... 359
Introduktion av naturgas i Sverige: en översikt av
industri- och sysselsättningspolitiska effekter
Sammanfattning ur utredning från statens industriverk
genomförd av
Norconsult A/S (SIND PM 1978:4) ..................................... 360
Raport 1979-01-20 till industridepartementet i
naturgasfrågan
Utdrag ur rapport avgiven av Swedegas AB
O Inledning och sammanfattning..................................... 361
0.1 Allmänt................................................................... 361
0.2 Västgasprojektets utformning .............................. 362
0.3 Ekonomi .................................................................. 362
0.4 Organisation av kommersiell verksamhet ............. 364
2 Avtalssituationen .......................................................... 365
2.1 Ruhrgas ................................................................ 365
2.3 Sonatrach ............................................................... 366
2.3.1 Avtalstextens bakgrund ................................ 366
2.3.2 Avtalstid ........................................................ 366
2.3.3 Kvantitet ........................................................ 366
2.3.4 Leveransperiodens början ............................ 367
2.3.5 Priser ,............................................................. 367
2.3.6 Prisrevidering m.m........................................... 368
2.3.7 Leveransort .................................................. 368
2.3.8 Transport m. m................................................. 368
2.3.9 Villkor för avtalets giltighet ............................ 368
6 Olika tillförselalternativ för naturgas ........................... 369
6.2........................................................................... Belydelsen
av att basera naturgasverksamheten på Ruhrgas-
projeklei .................................................................. 369
7 Rörledningsnät och marknad i Västgasområdet .......... 369
7.1 Marknad ................................................................. 370
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1.5 Industridepartementet 313
8 Ekonomi
för Västgasprojektet............................. 371
8.2
Samhällsekonomisk kalkyl ........................... 371
8.2.3
Resultat ............................................ 371
8.2.4
Diskussion av resultatet ....................... 371
9 Ekonomi
för Sydgas- och Västgasprojekten .......... 372
9.1
Investeringar ............................................. 372
9.2
Samhällsekonomisk kalkyl ............................ 372
9.4
Hopkoppling av Västgas- och Sydgassystemen 373
10
Landskronaprojektet ........................................ 374
11
Beredskapslagringsfrågan................................... 375
11.2
Beredskapslagringskostnader i den samhällsekonomiska kal
kylen ....................................................... 375
12 Miljöaspekter 376
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1.5 Industridepartementet 314
Rapport 1978-09-15 till industridepartementet i naturgasfrågan
Utdrag ur rapport avgiven av Swedegas AB Inledning och sammanfattning
Frågan
om införande av naturgas på svenska energimarknaden behandlades första gången
mer ingående av utredningen om rörtransport av olja och gas, UROG. 1 sitt
slutbetänkande (SOU 1972:25) konstaterade UROG atl förutsättningarna för
naturgas "var gynnsamma nog för att vissa förberedelser borde
vidtagas". Även den av regeringen tillsatta Naturgasdelegationen
konstaterade i sin slutredovisning till Industridepartementet 1975-06-18 att
naturgasfrågan borde klarläggas ytterligare. Delegationen bedömde att ett
naturgasprojekt svårligen kunde gå ihop kommersiellt, atl en merkostnad om ca
5: -/Gcal "40 å 80 kronor per ton substituerbar olja" - var trolig
samt att förhandlingar erfordrades för att bringa ytterligare klarhet i frågan.
Enligt riksdagsbeslut bildades 1976-07-01 det halvstaUiga Swedegas AB, som
därefter bedrivit utrednings- och förhandlingsarbete. En arbetsgrupp inom
Industridepartementet lämnade i en PM 1977-12-08 vissa synpunkter och förslag
till vidare utredning av bl. a. modeller för en naturgasintroduktion av
rörbunden gas och LNG. Energikommissionen, som avlämnade sitt huvudbetänkande
(SOU 1978: 17) i februari 1978, förutsatte i tre av de framlagda fyra
alternativen en begränsad introduktionskvantitet naturgas.
Swedegas
förhandlingar har resulterat i ett 20-årigt ramavtal med det ledande västtyska
gasbolaget Ruhrgas AG. Detta avtal omfattar bl.a. leveranser av 1,2 miljarder m
naturgas, motsvarande ca 1,2 miljoner m' olja, till Sverige och anläggande av en
gemensam gasledning genom Nordtyskland till tysk/danska gränsen. Avtalet
förlorar sin giltighet om ej den svenska regeringen godkänner detsamma senast
1979-06-30. Sådant godkännande är i sin tur avhängigt danskt godkännande av
transitering av gasen genom Danmark.
Regional
distribution och marknadsföring av gasen i Sverige utreds av regionala
dotterbolag till Swedegas. Ett av dessa, AB Sydgas, har förberett distribution
och marknadsföring i södra Sverige av gasen från Ruhrgas.
Denna
rapport omfattar huvudsakligen Swedegas redovisning till Industridepartementet
om fömtsättningama för en naturgasintroduktion i början av 1980-talet baserad
på Ruhrgasavtalet.
Den
ekonomiska utvärderingen visar att oljepriset i Malmö i utgångslägel ligger på
ungefär samma nivå som naturgaspriset i Emden enligt Ruhrgasavtalet. Den
kapilaliserade merkostnaden för gas jämfört med olja kan därför mycket grovt
anges som investeringen för rörledningen Emden-Malmö till den del denna
belastar projektet i form av transportavgifter. Denna investering uppgår till
storleksordningen en miljard kronor.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.5 Industridepartementet 315
Enligt
mer detaljerade beräkningar baserade på Energikommissionens antaganden om en
real kalkylränta på 4 % och en real oljeprisstegring på 3,5 %/år under
kalkylperioden, år 1977 till år 2002, blir merkostnaden ca 10 % vid en
samhällsekonomisk bedömning av naturgasprojektet jämfört med fortsatt
oljeanvändning. Uttryckt i lågsvavlig eldningsolja 4 motsvarar detta, i
dagsläget, 4:50 kr./Gcal (eff) eller ca 40 kr./m.
Samtliga
samhällsekonomiska "intäkter" är inte gripbara vid försäljning av
gasen till kunder. Kunder med samma uttagsvolym gas men med olika alternativ
bränslekostnad fömtsattes t. ex. betala samma pris för gasen. Det verkliga
medelsbehovet för stöd av gasprojektet blir av sådana skäl större än den
beräknade samhällsekonomiska merkostnaden. För att klarlägga detta har
särskilda medelsbehovsberäkningar utförts på företagsekonomiska grundvalar.
Ett antal alternativ presenteras. Gmndalternativet -med kommersiell
finansiering upp till 80 % av investeringsbeloppet - visar ett till nuvärde
uträknat stödbelopp på 1 235 Mkr. Mot detta belopp kan ställas gasintäkterna
med ett nuvärde under samma 20 års period uppgående till ca 10000 Mkr.
Uttryckt i lågsvavlig eldningsolja 4 motsvarar stödbeloppet ca 6:50 kr./Gcal
(eff) eller ca 60 kr./m.
Internationellt
bmkar kalkyler för naturgasprojekt baseras på 25 å 30 års leveranser trots att
bindande leveransavtal i allmänhet ej finnes för så långa perioder.
Utvärderingen av Sydgasprojektets ekonomi har emellertid baserats på leveranser
av naturgas i 20 år. Kalkylen utgår från att Swedegas endera utnyttjar
optionen i Ruhrgasavtalet om oförändrade leveranser i 8 år efter 1993, då
leveransavtalet upphör, eller att Swedegas inköper gas från annan leverantör.
Det
ekonomiska resultatet är mycket beroende av oljeprisutvecklingen och i
rapporten belyses detta närmare i olika utvecklingsalternativ. Ju högre
oljepriset blir desto bättre blir resultatet för gasprojektet och vice versa.
I
grundalternativet har räknats med skattemässig neutralitet mellan olja och
naturgas och oförändrade kostnader för beredskapslagring. Till miljövinster,
förbättrad försörjningstrygghet eller andra ej kommersiellt gripbara faktorer
har hänsyn ej tagits.
En
sammanställning av bedömningar har gjorts av gasens miljövärde jämfört med
dagens oljeförbmkning. Denna sammanställning visar för Sydgasområdet att
naturgasens miljöfördelar kan vara en väsentlig faktor vid den samhällsekonomiska
bedömningen av projektet. Detta förhållande bör dock avvägas mot andra sätt all
uppnå samma miljöfördelar.
1
rapporten redogörs vidare för modellstudier för 4 å 5 miljarder m' naturgas,
motsvarande ca 4 ä 5 miljoner m' olja, i västra och östra delarna av landet bl.
a. baserade på pågående förhandlingar och diskussioner med potentiella
leverantörer. Studierna har utförts enligt de synpunkter som framförts av
ovannämnda arbetsgrupp i Industridepartementet. Utredningar om
förutsättningarna för naiurgasintroduktion i dessa områden pågår.
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1.5 Industridepartementet 316
Ställningstagande
till Ruhrgas/Sydgas-projektet påverkas emellertid ej direkt av dessa
förutsättningar.
1
Motiv för naturgas i det svenska energisystemet
Viktiga
ledmotiv för svensk energiförsörjning är hushållning, försörjningstrygghet
samt miljö- och säkerhetshänsyn. Nedan diskuteras naturgasens möjligheter att
motsvara dessa ledmotiv.
1.1 Hushållning
De
påvisade naturgastillgångarna på jorden torde energimässigt vara ungefär lika
stora som de påvisade oljetillgångama', medan den årliga konsumtionen f n.
begränsas till ca 1/3 av oljekonsumtionen. Även om användningen av naturgas
ökar, kan man räkna med att naturgas, vilken lätt kan ersätta olja som
energikälla, har dubbelt så lång uthållighet som oljetillgångarna. Övergång
till naturgas innebär således, att man minskar användningen av den mer
begränsade och samtidigt lättare iransporterbara och mer universellt användbara
energitillgången oljan. Naturgas förlänger oljeepoken.
Naturgasens
egenskaper gör det ofta möjligt att uppnå något högre verkningsgrad än vid
användning av andra bränslen. Ibland kan genom naturgasen billigare och mer
effektiva processer komma till användning inom industrin. Sålunda kan naturgas
användas direkt som värmekälla i vissa processer, och ånga som
distributionsform för energi inom processen undvikas. Det må dock noteras att
vid konvertering av befintliga anläggningar till naturgas i undantagsfall en
verkningsgradsförsämring erhålles, genom att anläggningarna från början
konstmerats för annat bränsle. 1 andra fall kan såväl energi som andra råvaror
och arbete inbesparas genom den minskade kassation av färdigprodukter, som är
möjlig vid naturgasanvändning.
1.2 Försörjningstrygghet
Ett
av målen för energipolitiken - kanske det väsentligaste - är att minska dagens
stora oljeberoende. Hushållnings- och sparåtgärder kan inte ensamma leda till
eftersträvad måluppfyllelse. Delar av oljeförbmkningen måste ersättas med
andra energislag. Idealet härvid vore en substi-tuering av oljan med inhemska
energibärare, förnyelsebara och andra. En
'
1978 uppgick de påvisade naturgasreserverna i väriden till 73000 miljarder m,
vartill kommer ca 157000 miljarder m' möjliga reserver, motsvarande ungefär
lika många milj. molja.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.5 Industridepartementet 317
omläggning
av dagens energisystem i sådan riktning kräver emellertid lång tid på grund av
både de många, i systemet inbyggda, tröghetsfaktorema och det omfattande forsknings-
och utvecklingsarbete, som krävs för nya inhemska energislag, innan dessa i
någon väsentligare utsträckning kan ta över oljans roll. Denna energibärare
kommer därför att ännu länge dominera den svenska energibilden, ett
förhållande som klart belyses i Energikommissionens betänkande.
Mer än 2/3 av
oljetillförseln till Sverige kommer - direkt och indirekt via västeuropeiska
raffinaderier från OPEC-länderna och därav merparten från Mellersta
Östern-området. Även om egen prospekteringsverksamhet och ansträngningarna att
öka importen av nordsjöolja krönes med framgång, torde beroendet av olja från
politiskt mindre stabila länder bli markant under ännu lång tid. 1 detta
perspektiv framstår det som angeläget atl för täckande av det resterande importbehovet
av energi söka också andra källor än oljan. En sådan möjlighet kan naturgasen
erbjuda.
De
möjliga importalternativen vad gäller naturgas är via rörledning eller
tillförsel sjöledes i form av LNG. Swedegas har genom förhandlingar med
presumtiva säljare, det västtyska Ruhrgas AG respektive Sonatrach i Algeriet
penetrerat båda tillförselalternativen. Vad gäller tillförseltryggheten hos de
respektive altemativen må följande anföras.
Inköp av naturgas från
Ruhrgas AG fömtsätter tillförsel till Sverige genom rörledning via Danmark. Ett
svenskt naturgassystem kommer därigenom att bli direkt sammankopplat med det
redan nu väl utbyggda västeuropeiska rörledningsnätet för naturgas. Detta
sträcker sig i början av 1980-talet från Nordsjön till Medelhavet och från
Atlanten till Österrike och Tjeckoslovakien med förgreningar in i
Sovjetunionen. Det har anslutning till de stora naturgasförekomsterna i
Nordsjön, på "kontinenten", i Sovjetunionen, i Iran och över flera
LNG-mottagningshamnar, även till Nordafrikas naturgasreserver. Visserligen
kommer tillförseln från OPEC-länderna att öka under 1980- och 1990-talen, men
kompletterande import från exempelvis Canada är inte helt uteslutet.
Naturgastillförsel är sålunda möjlig från vitt skilda källor men framför allt från
områden, med vilka Sveriges förbindelser av skilda slag sedan gammalt är väl
utvecklade.
Gasnätet
ger möjligheter till lagring av gas, belastningsutjämning, gasbyten, lån av
gas osv., vilket sammantaget avsevärt minskar riskerna för störningar i gasleveransema.
En försening av leveranserna från Ekofisk-området med mer än ett år kunde
sålunda kompenseras med tillfälliga leveranser från andra källor anknutna till
det kontinentala nätet så att leveranserna till de slutliga kunderna blev
opåverkade.
Tillförselbilden
i nuläget domineras helt av naturgasproduktionen inom Västeuropa. Även om vid
successivt stigande energikonsumtion andelen västeuropeisk naturgas kommer att
minska, förväntas denna dock i varje fall under innevarande århundrade komma
att svara för merparten av det västeuropeiska tillförselbehovet. Detta innebär
att tillförselbilden till Sve-
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.5 Industridepartementet 318
rige
ur trygghetssynpunkt otvivelakrigt måste bedömas vara förmånligare för
rörimporterad naturgas än förde hittills konventionella petroleumkvaliteterna.
För dessas del torde nämligen vid beaktande av koncentrationen av världens
råoljeförekomster till de politiskt instabila områdena i Mellersta Östern en
motsvarande tillförseltrygghet aldrig kunna uppnås. För denna sin bedömning av
den förmånligare tillförselsituationen för naturgasens vidkommande vill
Swedegas också åberopa de klausuler i det föreliggande avtalet med Ruhrgas AG
rörande företagets leveranser vid eventuella bristsituationer.
Jämfört
med import av naturgas genom ett med det västeuropeiska pipelinesystemet
anknutet inhemskt rörsystem kan en uteslutande på LNG-import baserad svensk
gasförsörjning inte erbjuda den förbättring av tillförseltryggheten för den
importenergi, som Sverige ännu under lång tid framöver kommer att vara beroende
av. Visserligen fömtsätter sådan import förutom långsiktiga
kontraktsförhållanden med säljaren betydande investeringar av denne i
skeppningslandet och kanske också i den fortsatta transportkedjan, m.a.o. ekonomiska
bindningar för säljaren, som borde göra denne angelägen att fullgöra avtalade
leveranser. Presumtiva kontraktspartners för LNG-import återfinns emellertid
företrädesvis inom Mellersta Östern och norra Afrika. Även med beaktande av atl
naturgasimport från länder inom det sistnämnda området, närmast Algeriet och
Nigeria, inte är beroende av Suez-kanalens tillgänglighet är ändock riskerna
för politiskt betingade tillförselstömingar betydande.
En
ensidig satsning på direktimport av LNG till Sverige anser Swedegas därför inte
bör komma ifråga.
Även
om de politiskt betingade osäkerhetsfaktorerna vad gäller tillförsel av LNG
kvarstår, kan dock efter det att rörbunden naturgas etablerats, en
komplettering av denna med LNG visa sig berättigad. De tillförselaltema-tiv som
härvid kan komma ifråga är transitering över lämplig LNG-depå i Västeuropa för
gasens vidaretransport till Sverige i existerande rörsystem eller direkt
skeppning till importdepå för LNG på svensk botlen. Ur trygghetssynpunkt kan
direktimport till Sverige vara att föredraga, eftersom ytterligare en
inmalningspunkt tillkommer.
Det
bör beaktas att International Energy Agency's program för fördelning av
energiresurser (lEP), inte omfattar naturgas. Med beaktande härav och mot
bakgrunden av ovan åberopade åtaganden från Ruhrgas AG:s sida avseende
gasleverans också i händelse av bristsituationer liksom det förhållandet att
merparten av Västeuropas inklusive Västtysklands naturgas-tillförsel under
överblickbar framtid väntas emanera från produktionskällor på den
västeuropeiska kontinenten, anser Swedegas, att ett genomförande av projektet
inte bara bidrar till ökad försörjningstrygghet vid s. k. fredskriser utan även
kan yppa möjlighet till viss tillförsel i ett avspärrningsläge. En redan under
normala förhållanden via en kontinentansluten röriedning etablerad
naturgastillförsel till Sverige stärker sålunda enligt Swedegas mening våra
försörjningsmöjligheter i krislägen.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.5 Industridepartementet 319
Det
mä i detta sammanhang noteras att ett utbyggt gasdistributionssystem och till
gasanvändning anpassade konsumenter i framtiden kan underlätta introduktionen
av inhemska energikällor, såsom biomassa, torv och skogsavfall, liksom också av
kol, sedan pågående utveckling av metoder atl framställa gas ur sådana råvaror
fått kommersiell status. Även på så sätt kan introduktionen av naturgas i det
svenska energisystemet på sikt bidra till en allmänt ökad
energiförsörjningstrygghet.
Sammanfattningsvis
vill Swedegas understryka att en vidgning av den svenska energilillförseln till
att också omfatta naturgas genom en röriedning ansluten till det
västeuropeiska naturgasnätet skulle dämpa importen av olja från politiskt
osäkra områden och medföra en ökning av leveranssäkerheten genom att denna
naturgas under överblickbar framtid i betydande utsträckning kommer från
västeuropeiska källor.
1.3 Miljö
och säkerhet
Tack
vare att naturgasen är praktiskt taget fri från svavel och andra föroreningar
är den ur miljösynpunkt överlägsen olja som bränsle. Detta gäller såväl
arbetsmiljön, där gasen används, som den yttre miljön. Transporten och
distributionen av gas, som sker i nedgrävda rörledningar, innebär också
obetydlig miljöpåverkan jämfört med sjö- eller landtransport av olja. Gas som
eventuellt läcker ut i naturen stiger upp i atmosfären utan att i allmänhet
åstadkomma någon miljöstöming.
Naturgasen
är brännbar och i luftblandning i vissa koncentrationer explosiv. Enligt den
omfattande internationella erfarenhet som finns kan de risker, som är förenade
härmed bringas ned till en mycket låg nivå genom lämpligt utförda och
underhållna naturgasinstallationer. Riskerna för stora naturgasolyckor är
främst förknippade med transport, hantering och lagring av LNG. Dessa risker
kan hållas på en låg nivå med lämpligt valda föriäggningsplatser för terminaler
etc. samt med omsorgsfullt utförande och handhavande av fartyg, terminaler etc.
Frågan har belysts av Energikommissionen.
Enligt
en kanadensisk utredning (Atomic Energy Control Board 1119 Ottawa, March 1978)
är de totala konsekvenserna i form av föriorade arbetsdagar ca 250 gånger
mindre för ett naturgassystem än för ett oljesystem. För olja beror bortfallet
i huvudsak på hälsoeffekter genom emissioner vid förbränningen medan för naturgas
skador vid uppförande av anläggningarna dominerar.
1.4 Naturgasens
uthållighet
1
underlaget till Energikommissionens rapport konstaterade Swedegas att gasens
uthållighet vid dagens förbrukning låg på ca 45 år eller var nära dubbelt så
lång som oljans. Siffran baserar sig på de påvisade reserverna.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.5 Industridepartementet 320
Sedemera
har mer positiva uppgifter framkommit vad avser de s.k. möjliga reserverna.
De
naturgastillgångar som idag finns lillgängliga är tillräckliga för att säkra
Västeuropas försörjning långt förbi år 2000. De reserver som påvisats och de
möjliga reserver, som ännu inte säkrats genom borrningar men uppskattats på
grundval av geologiska bedömningar, uppgår enligt "Deutsche Bundesanstalt
fur Geowissenschaften und Rohstoffe" till ca 230000 Gm, varav ca 73000 Gm
påvisade och resten möjliga. Det är sammantaget 170 gånger den nuvarande årliga
naturgasförbmkningen i världen.
Av
världens sammanlagda påvisade och möjliga naturgasreserver ligger ca 70% i
Västeuropa (inkl. kontinentalsockeln), Afrika, Mellersta Östern och
Sovjetunionen, alltså i områden, som vad avståndet beträffar, ligger
gynnsammare till för Västeuropa än för de andra stora energiförbmkarna i
väriden, dvs. USA och Japan.
Detta
innebär, att en försörjning av Västeuropa med gas långt in i nästa århundrade
inte behöver sättas i fråga vad mängden beträffar.
Nu
existerande kommersiella långfristiga importavtal, som baseras på källor vars
omfattning fastlagts med stor säkerhet, sträcker sig i allmänhet in på
1990-talet och delvis förbi år 2000.
Oberoende
av vilka uppgifter om naturgastillgångamas storlek som visar sig riktiga, så
torde dessa inte påverka den ekonomiska livslängd, 20 år, som används i
lönsamhetskalkylen i här presenterat förslag om naturgas-import till Sverige.
Till
detta kan läggas att produktion av syntetisk naturgas (SNG) kan komma att
förlänga rörledningssystemens ekonomiska livslängd väsentligt. Tillverkning av
vätgas ur havsvatten antas bli ett av nästa sekels betydande tekniska framsteg,
vilket ytterligare talar för utveckling mot ett samhälle med resurser atl
hantera och utnyttja gasformig energi.
Erfarenheter
från befintliga naturgassystem visar, att ledningamas livslängd är betydande.
I USA finns ca 50 år gamla ledningar i drift. Till detta kan fogas att
ledningar nu installeras och underhålls med betydligt effektivare leknik än
för 50 år sedan. Några tekniska hinder för en 20-årig ekonomisk livslängd torde
sålunda inte fmnas.
3
Skiss till ett svenskt naturgassystem
Föreliggande
rapport innehåller huvudsakligen fömtsättningar för ett begränsat svenskt
naturgassystem baserat på Ruhrgasavtalet med avsättning av den inledande
gasleveransen om 1,2 Gm/år inom Sydgasområdet. 1 enlighet med
industridepartementets PM 1977-12-08 får Swedegas även redovisa vissa modeller
till ett mera omfattande svenskt naturgassystem.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.5 Industridepartementet 321
Dessa
modeller är baserade på pågående förhandlingar och diskussioner med potentiella
leverantörer. Utredningar om fömtsättningama för naturgasintroduktion enligt
dessa modeller pågår. Ruhrgas/Sydgasprojektet påverkas emellertid ej direkt av
dessa fömtsättningar.
3.1
Importmodeller
För
att en nalurgasförsöijning skall bli så säker som möjligt och konsekvenserna
av en stöming minsta möjliga krävs att leveransen sker från flera av varandra
oberoende källor och via skilda tillförselvägar. Av tekniskt ekonomiska skäl
krävs samtidigt att leveransema från varje källa har en betydande omfattning.
Nämnda fömtsättningar är svåra att uppnå i ett isolerat svenskt naturgassystem.
I vart fall gäller detta i uppbyggnadsskedet, innan naturgasförsörjningen fatt
någon större omfattning.
En rörledningsanknytning
till det kontinentala europeiska naturgasnätet med leveranser som är relativt
oberoende av tillförseln från någon enstaka gaskälla ingår därför som ett
nödvändigi element i tänkbara importmodeller.
För vidare utbyggnader bör
leveranser direkt från specifika källor vara en ur ovannämnda synpunkter möjlig
väg. Lämplig målsättning för omfattningen av en fullt utbyggd svensk
nalurgasförsörjning i slutet av 1980-talet kan i nuvarande utredningsläge
skattas till 5 å 6 miljarder m (Gm') per år vilket beräknas motsvara 10 ä 15%
av landets dåvarande totala förbrukning av primärenergi.
Gmlår
Gmnden för ett svenskt naturgassystem skulle således utgö- 1,2
ras
av Ruhrgas/Sydgasprojektet, vilket innebär anknytning under första hälften av
80-talet till det centraleuropeiska nätet genom leveranser via Nordgatledningen
och Danmark till södra Sverige.
Utöver
Ruhrgas/Sydgasprojektet skulle man kunna tänka sig följande utbyggnadssteg:
I (under
mitten av 80-talet) 1,8
Altemativ 1 LNG från Algeriet landad på svenska västkusten
Alternativ 2 D:o landad i Västtyskland och rörtransporterad
därifrån
via Nordgatledningen och Danmark. Alternativ 3 Från Nordsjön i rör via Danmark
eller Västtyskland och Danmark.
Alternativ
4 Från Sovjet via europeiska kontinenten och Danmark.
II (under
andra hälften av 80-talet) 2 ä 3
I huvudsak samma tillförselaltemativ som i I. Beroende på
teknisk
uteckling och eventuella nya naturgasfynd kan alt. med leveranser från Nordsjön
via Norge tillkomma ävensom sovjetiska leveranser via Finland och Bottenhavet.
Härtill eventuellt också LNG-leveranser till terminal på svenska ostkusten,
under förutsättning att LNG-fartyg kan tas in i Östersjön.
Totalt
5 å 6 Gm/år 21
Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 115. Dd 2
Prop.
1978/79:115 Bilaga l.S Industridepartementet 322
Utbyggnadsstegen
I och II är redovisade enbart för att ange en tänkbar
utveckling. Flera av de angivna altemativen är f n. inte tillgängliga. Kvantitetsuppgifterna
är inte exakta utan indikerar enbart en tänkt storleksordning. Kombinationer
mellan de olika alternativen kan tänkas.
3.3
Rörledningsnät och marknad inom Sydgasområdet
Genom
AB Sydgas pågår detaljprojektering av ett rörledningssystem för mottagande och
distribution av 1,2 miljarder m'' gas per år inom västra och norra Skåne och
södra Halland. Utbyggnaden till 1,2 miljarder m' per år tankes ske successivt
under tre år motsvarande vad som avtalats i Swedegas' leveranskontrakt med
Ruhrgas AG. (Se 4.1 nedan). Målsättningen är att avsätta denna gaskvantitet på
ekonomiskt optimalt sätt med beaktande av gasens miljöfördelar och
försörjningstrygghet.
3.3.1
Marknad
Naturgasen
kan i första hand ersätta olja som bränsle i framför allt industrier och i
kraft värme verk. Genomförda marknadsstudier inom Sydgas utgår därför från
förbmkningen av olja hos dessa. Härvid har man i allmänhet utgått ifrån dagens
situation. Endast när klara utbyggnadsplaner föreligger har någon ökning
fömtsätts. Marknadsstudierna baseras dels på enkäter och för de större
konsumentema personliga besök och dels på tillgänglig statistik.
Resultatet
av studien, som utgör underlag för utformningen av rörledningsnätet samt
intäktsberäkningama under avsnitt 5.1 framgår ur följande tabell. Med hänsyn
till ekonomi och optimalt nyttiggörande av tillgängliga gaskvantiteter är
målsättningen att avsätta så stor del av gaskvantiteten som möjligt för
högvärdiga ändamål. Hit räknas ej kraftvärmeverken. En viss avsättning till
kraftvärmeverk är dock önskvärd ur två synpunkter. Importen av naturgas sker av
tekniska och ekonomiska skäl med relativt hög åriig utnyttjningstid. För
Ruhrgasleveransen uppgår utnyttjningstiden till 6700 tim per år av 8760 tim per
år. (Ca 8000 tim per år är ett normalt värde vid leverans direkt från en
gaskälla eller vid LNG-leveranser). En så lång utnyttjningstid kan icke utan
stora svårigheter uppnås vid normala leveranser till industrin. Ett sätt att
uppnå önskad utnyttjningstid är att under någon månad under året då
konsumtionen är som störst avbryta eller reducera leveransen till kunder som
utan större svårigheter kan övergå till annat bränsle. Kraftvärmeverk och hetvattencentraler
är här lämpliga, eftersom endast ett fåtal anläggningar beröres. De har ett
alternativbränsle i oljan och kvalificerad bemanning. För att uppnå önskad
utnyttjningstid beräknas 200000 ä 250000 m' per år behöva avsättas enligt
avbrytbara kontrakt. Under initialskedet innan en mer kvalificerad marknad
hunnit byggas upp, räknas med att en större gaskvantitet utnyttjas i
kraftvärme-
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.5 Industridepartementet 323
verk
och hetvattencentraler. Dessa anläggningar avses sålunda utnyttjas för att
anpassa gaskonsumtionen till leveransen från Ruhrgas AG. Ägarna av dessa
anläggningar är delägare i AB Sydgas. Kraftvärmeaggregat i Heleneholmsverket
och Öresundsverket i Malmö samt hetvattencentral i Lund fömtsattes konverterade
för gaseldning och anslutna till gasnätet.
Miljarder
m'/år
Kundkategori/bränsleslag
som
ersattes Ärl 2 34567 8 9 10
Industri/Eol
+ Gasol 0,01 0,03 0,06 0,07 0,07 0,08 0,08 0,09 0,09 0,10
lnd/Eo4LS 0,16 0,54 0,70 0,71 0,72 0,73 0,74 0,76 0,77 0,78
Kraftvärmeverk
o hetvatten-
centraler/Eo
5 LS 0,43 0,43 0,43 0,42 0,41 0,39 0,37 0,35 0,34 0,32
Totalt
Gm'/år 0,6 1,0 1.2 1,2 1,2 1,2 1,2
1,2 1,2 1,2
Antal
kunder 30 137 216 219 221 223 227 229 232
235
varav
kraftvärmeverk 33 33333333
Ytterligare
potential till anslutning finns i hetvattencentral och planerat kraftvärmeverk
i Helsingborg.
Någon
avsättning till kondenskraftverk för elproduktion torde ej erfordras.
Först
när beslut om naturgasprojektet fattats kan reella förhandlingar om leveranser
upptas med tilltänkta kunder. En säkrare bedömning av fördelningen av
tillgängliga gaskvantiteter mellan industri och kraftvärmeverk kan då göras,
än den försiktiga bedömning som idag ligger till gmnd för det framlagda
projektet.
Vid
förverkligande av projektet att föra värme från Barsebäcksverket till
Qärrvärmenäten i Lund och Malmö (Sydvärmeprojektet) bortfaller en väsentlig
del av möjlig gasavsättning till kraftvärmeverk och hetvattencentraler.
Sammanfaller förverkligandet av Sydvärme- och Sydgas-projekten tidsmässigt
måste delvis andra kraftvärmeverk och hetvattencentraler än här angetts
anslutas, samtidigt som gasanvändningen inom industrin snabbare måste byggas
upp genom större marknadspenetration eller försöijning av ett större
geografiskt område.
3.5
Beredskapslagerfrågan
3.5.4
Slutsatser
Avsikten
med beredskapslagring av bränslen är förutom rent militärpoli-tisk att lindra
konsekvensema för det svenska samhället av tillfälliga stömingar, politiska
eller andra, i energitillförseln. Målsättningen blir då att en viss
produktionsnivå skall kunna uppehållas trots störning eller avbrott i
energitillförseln.
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1.5 Industridepartementet 324
En
introduktion av naturgas i Sverige medför att en del av oljeimporten ersätts
med naturgas. Sannolikheten att en stöming i tillförselsystemen för olja och
naturgas skall inträffa samtidigt måste betraktas som låg. Då härtill kommer
att konsekvensema kan bli begränsade innebär naturgasintroduktionen en ökad
försörjningstrygghel som kan motivera minskade krav på beredskapslagring för
upprätthållande av samma beredskapsnivå.
Då
beredskapslagring ändå är nödvändig skulle man för att undvika de svårigheter
som ovan nämnts beträffande beredskapslagring för naturgas kunna tänka sig
följande konstruktion. För undvikande av onödiga merkostnader sker
beredskapslagringen för naturgas i form av olja men utan kravet att
naturgasförbmkare skall ha utrustning som medger användning av denna olja. I
händelse av beredskapssituation skulle, för upprätthåll-lande av önskad
produktionsnivå i landet totalt, denna olja kunna användas i anläggningar i
landet som normalt har olja som bränsle. Man accepterar således stopp i
anläggningar som är naturgasförbmkare men innehåller målsättningen för landet
som helhet.
Skulle
inte ovanstående förfarande vara tillfyllest återstår som möjliga alternativ
något av förslagen i punkten 3.5.3 ovan, dvs. att för huvuddelen av förbmkarna
för vilka gasleverantören är lagringsskyldig lagra produkter som vid behov kan
distribueras via naturgassystemet och användas i ordinarie brännarutmstning. De
alternativ som därvid är intressantast är propanlagring i bergmm, marginell
utbyggnad av LNG-terminal respektive undeijordisk lagring i akviferer. Skulle
en introduktion av naturgas i Sverige senare resultera i import av LNG
förefaller altemativet med beredskapslagring i form av LNG att vara mest
rationellt.
Att
investera 100 Mkr i en spaltgasanläggning som kanske aldrig kommer atl
användas förefaller inte vara rationellt. Underhållsinsatserna för att hålla en
dylik anläggning i sådant skick att den vid behov med kort varsel kan tas i
drift blir sannolikt också resurskrävande. I LNG-alternati-vet blir
beredskapslagringen en integrerad del av terminalen i övrigt och det kan inte
uteslutas alt samordningsvinster mellan beredskapslager och driftlager kan
erhållas.
För
att inte beredskapslagerfrågan skaU komma att försämra möjligheterna för en
introduktion av naturgas i Sverige är det således av yttersta vikt att kraven
som stäUs på beredskapslagring verkligen motsvarar den målsättning samhället
har med åtgärderna.
4
Avtalssituationen
Mot
bakgrund av ovan redovisade bedömningar har Swedegas, i syfte att så långt
möjligt förbereda introduktion i Sverige av naturgas, tagit upp diskussioner
med berörda organ och företag i bl. a. Västtyskland, Danmark och Algeriet.
Dessa diskussioner, som alla skett och sker med
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.5 Industridepartementet 325
förbehåll
för regeringens godkännande, har såvitt angår de tre nämnda länderna övergått
till förhandlingar om avtal om inköp och transport av naturgas till Sverige.
1
fråga om Västtyskland har, såsom lidigare meddelats, förhandlingama resulterat
i avtal med ett av de ledande naturgasföretagen på kontinenten, Ruhrgas AG, i
Essen. Den västtyska regeringen har ställt sig positiv till Swedegas avtal med
Ruhrgas.
Vad
angår Danmark är förhandlingarna om ett transportavtal i ett slutskede och
erforderliga avtal, som bl. a. säkrar transporten över danskt territorium av
gas från rörsystem i Västtyskland, väntas bli träffade under hösten 1978 med
det danska statsägda bolaget Dansk Olie & Naturgas A/S (DONG).
Förhandlingarna
med Algenet om leveranser av flytande naturgas (LNG) är likaledes i ett
slutskede och avtal därom väntas bli träffat under hösten 1978 med det
algeriska statsägda företaget Sonatrach S/A.
Nedan
följer i avsnitten 4.1 -4.4 korta sammanfattningar av innehållet i hittills
träffade avtal, vid förhandlingarna framkomna avtalsförslag eller diskuterade
principlösningar.
4.1
Västtyskland
Swedegas
och Ruhrgas AG (Ruhrgas) träffade den 29 maj 1978 ett 20-årigt fram till
2001-09-30 ramavtal om naturgasfrågor jämte överenskommelser i olika
detaljfrågor. Avtalskomplexet, som för sin fortsatta giltighet fömtsätter den
svenska regeringens godkännande senast 1979-06-30, innehåller en mångfald
element, för vilka nedan lämnas en sammanfattande redogörelse. Avtalskomplexet
ingår in extenso som bilaga till denna rapport.'
Genom
avtalen har överenskommits i detalj om byggandet av en gemensam gasledning,
Nordgat-projektet, till dansk-tyska gränsen med anknytning till det
centraleuropeiska nätet. Vidare tillförsäkras Swedegas dels gasleveranser från
Ruhrgas, dels ock rätt att via Ruhrgas rörledningsnät få transitera gas som
Swedegas kan komma att inköpa från Sovjetunionen eller från Algeriet i form av
LNG. 1 vad avser LNG åtar sig Ruhrgas att svara för förångning i den planerade
förångningsanläggningen i Wilhelms-hafen, i vilken Ruhrgas kommer att ingå
såsom delägare. Parterna är också överens om samverkan för leveranser av gas
från norr till söder, ävensom viss annan samverkan inom gasområdet, allt i
syfte att knyta samman nordiska och då främst svenska röriedningssystem med
kontinentens rör-ledningssystem. Leveranserna från Ruhrgas, vilka skall börja
1981-10-01, eller om Swedegas så önskar, 1982-10-01, avser en platåmängd om 1,2
'Ej
bifogad här.
Nordgat
= Nordeuropäische Gastransportgesellschaft mbH.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.5 Industridepartementet 326
Gm'/år
med en upptrappning till nämnda nivå från 0,6 Gm' under första
tolvmånadersperioden och 1,0 Gm' under nästkommande tolvmånadersperiod.
Avtalet om dessa leveranser innehåller detaljerade bestämmelser om
leveransplats, leveranstid, kvalitet, pris, betalningsvillkor m.m. Leveransavtalet
löper för en tid av tolv år och rörande återstående åtta år fram till år 2002
skall, när Ruhrgas anskaffar ny rörledningsgas eller i övrigt så kan,
leveranserna fortsätta på oförändrade villkor, fömtsatt att Ruhrgas ej
förorsakats merkostnader för den nya röriedningsgasen.
För att möjliggöra Ruhrgas
gasleveranser till Swedegas samt en framtida transitering till Sverige av
exempelvis sovjetisk gas och förångad LNG kommer en särskild gasledning (med
tillhörande anläggningar och utmstning) att byggas från trakten av Bunde i
Västtyskland nära den holländska gränsen till en punkt på den tysk-danska
gränsen vid Flensburg altemativt Puttgarden-R0dby. Denna ledning, som får
anknytning till Ruhrgas röriedningssystem i trakten av Bunde, skall ägas av
ett leasingbolag (nedan kallat leasingbolaget), särskilt bildat för ändamålet
av ett av ledande västtyska banker ägt centralt leasingföretag, KG Allgemeine
Leasing GmbH & Co. För finansieringen av byggandet av den nya ledningen
kommer leasingbolaget att upptaga syndikerade lån från banker och
finansinstitut. Svenska banker och finansinstitut äger rätt att delta i sådana
syndikerade lån. Ruhrgas och/eller Swedegas får icke ha några gemensamma
ekonomiska intressen med leasingbolaget, som alltså fömtsattes stå helt fritt
från Ruhrgas och Swedegas.
Ruhrgas och Swedegas har
tillsammans bildat ett västtyskt bolag. Nord-gal Nordeuropäische
Gastransportgesellschaft mbH. I detta bolag äger Ruhrgas 51 % och Swedegas 49%
av andelarna. Nordgat skall för leasingbolagets räkning svara för anläggandet
av den nya ledningen (Nordgatledningen) från trakten av Bunde till tysk-danska
gränsen. Vidare skall Nordgal på långfristigt leasingavtal förhyra
Nordgatledningen från leasingbolaget och ansvara för driften och underhållet
av densamma.
Byggandet
av Nordgatledningen förutsätter svensk statsgaranti, vilket kommer att medföra
gynnsammast möjliga externa finansiering.
För att erhålla ur alla
synpunkter bästa utnyttjande av Nordgatledningen kommer den alt användas för
gastransporter för såväl Swedegas som för Ruhrgas räkning med viss prioritet
för transport av Swedegas kvantiteter enligt leveransavtalet. För transportema
gäller ekonomiska principer, varom parterna redan enats och transporttariffen
är baserad på Nordgats självkostnader. Swedegas kommer att träffa ett 20-årigt
transportavtal med Nordgat avseende Swedegas transportbehov.
Efter
leasingtidens slut avses Nordgat att från leasingbolaget till bokföringsmässigt
restvärde inlösa ledningsanläggningen. Om Swedegas ej skulle önska delta i
eventuellt erforderlig intern finansiering av dylik inlösen, äger Swedegas rätl
att avyttra sin andel i Nordgat till Ruhrgas utan att Swedegas transportavtal
med Nordgat påverkas.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.5 Industridepartementet 327
Swedegas
kommer att ha lika antal styrelseledamöter som Ruhrgas i styrelsen för Nordgat
och beslut i alla viktigare frågor i styrelsen eller på bolagsstämma fömtsätter
enighet mellan styrelsens respektive ägarnas representanter. Härigenom får
Swedegas, bortsett från den trygghet självkostnadsprincipen för
gastransporterna i Nordgatledningen innebär, fullständig insyn i och lika
bestämmanderätt med Ruhrgas över Nordgats verksamhet.
Vid
gränsen mellan Västtyskland och Danmark (på tyskt, altemativt danskt
landområde) kommer en mätstation att anläggas och ett trepartsavtal mellan
Ruhrgas, Swedegas och DONG kommer att träffas avseende mätningsförfarandet,
kontroll av gaskvalitet och gasvolym m. m. Dessa mätvärden kommer att utgöra
gmndval för vidaretransporten av gasen över danskt territorium enligt de
särskilda avtal därom, varom förhandlingar pågår mellan Swedegas och DONG och
för vilka redogörelse lämnas nedan under punkt 4.2.
4.2
Danmark
Den
från Ruhrgas AG inköpta gasen avses bli transiterad genom Danmark från
tysk-danska gränsen nära Flensburg till Öresundskusten vid Amager alternativt
genom en undervattensledning från trakten av Puttgar-den på Fehmarn till
trakten av Rodby på Lolland och därifrån direkt till Amager. Ett avtal täckande
det första av dessa alternativ är under förhandling mellan DONG och Swedegas.
Skulle det andra alternativet väljas, kommer avtalsutkastet att kunna anpassas
därtill. En grundförutsättning för transiteringen är ett danskt beslut om
naturgasintroduktion i Danmark baserat på inhemska naturgastillgångar.
Folketinget beräknas bli förelagt förslag om sådant beslut i böijan av 1979
efter slutförande av de förhandlingar DONG upptagit med Dansk Undergmnds
Consortium (DUC), som är koncessionshavare till de danska gastillgångama. DONG
har inlett förhandlingar om köp eller lån av inledande tyska gaskvantiteter
transporterade via Nordgatledningen.
Enligt
utkastet till avtal mellan Swedegas och DONG åtager sig DONG att mot avgift utföra
nämnda transitering. Avgiften som utgår per månad baseras på de verkliga
kostnaderna för finansiering, anläggning, drift och underhåll etc. av
ledningssektioner som användes både för svenskt och danskt behov. Avtalet
innehåller option för DONG att för danskt behov övertaga upp till 15% av den
gas som mottages vid tysk-danska gränsen. DONG ersätter Swedegas kostnaderna
för sålunda övertagen gas. Inga anspråk ställes på svenskt deltagande i
finansieringen av det danska ledningsnätet. (Däremot ställs krav på garantier
för gastransporternas betalning.) Avtalet har 20 års varaktighet och kan
förlängas.
Mellan
DONG och Swedegas föreligger avtal av 1977-06-15/16 om samarbete kring
gemensamma utredningar om ilandföring av nordsjögas och
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.5 Industridepartementet 328
olika
transiteringsledningar över danskt område. Avtalet gäller i princip till
1978-12-31. Förhandlingar mellan de båda företagen har nu upptagits om
förlängning, omarbetning och utvidgning av avtalet till att motsvara den
situation som uppkommer i och med ovan beskrivna transiteringsavtal. Bl. a. har
Swedegas begärt att DONG i ett sådant samarbetsavtal förklarar sig berett att
om Swedegas så begär transitera större kvantiteter än 1,2 Gm'/år samt i princip
ange villkoren härför. Vissa andra frågor som bör regleras kan komma att ligga
utanför företagens kompetensområde. Dessa frågor kan behöva regleras genom
någon form av överenskommelse mellan danska och svenska regeringen.
S
Ekonomi
5.1
Sydgasprojektet
5.1.1
Investeringar
5.1.1.1
Investeringar och deras geografiska fördelning
Sydgasprojektet
avses bli försörjt med naturgas från Västtyskland enligt kontrakt med Ruhrgas
AG. Projektet belastas därför med investeringar i en gasledning genom norra
Tyskland från trakten av Emden och genom Danmark till Köpenhamn via endera
Flensburg och Jylland eller Puttgar-den och Fehmarnsund. Vägvalet görs ej
förrän under hösten 1978.
För
att försörja Sydgasprojektet med gas räcker en gasledning med diametern 500 mm.
Då emellertid danska intressen innebär en grövre ledning och då överkapacitet i
Västtyskland kan säljas till Ruhrgas eller tredje man, kan räknas med ledningar
av något grövre dimensioner. Även ett svenskt långsiktigt intresse innebär
önskemål om en dimension, som utan prohibitiva merkostnader kan utnyttjas för
ökade kvantiteter. Diametern 600 mm jämte kompressorstationer medger i
Nordgatledningen 3 Gm'/ år respektive 1,9 Gm'/år utan kompressorer.
Investeringsutgiftema vid sistnämnda dimensionering framgår nedan:
opaginerad Kontrollera mot PDF
Mkr
815
(370 MDM)
X
84
496
80
135
711
Västtyskland
(via Flensburg), 335 km
Danmark (via Flensburg,
svensk andel), 338 km
Öresund
Sverige: huvud- och
grenledningar
fördelningsledningar
konvertering
av kundanläggningar
Investeringsutgiftema
är angivna inkl. byggräntor och vägrätter och exkl. ev. merinvesteringar för
beredskapslagring (se avsnitt 3.5). Penningvärde oktober 1977.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.5 Industridepartementet 329
Uppgiven
investering i Västtyskland avser hela ledningskapaciteten av vilken Swedegas
inledningsvis för 1,2 Gm'/år kommer alt utnyttja och sannolikt betala endast en
del. Avgiften baseras på självkostnaden, varvid intäkter från tredje man avgår.
För
ev. transitering av gas via Sydgasnätet till västra Sverige krävs uppdimensionering
av nätet till en kostnad av ca 195 Mkr och för östra Sverige troligen
ytterligare ca 40 Mkr. Detta behandlas nedan under avsnitt 5.2.
5.1.1.2 Fördelning
på intressenter
Investeringarna
i Västtyskland avses bli finansierade på den intemationella kapitalmarknaden
till 100%. Den svenska prestationen blir dels att genom svensk statsgaranti
säkra upplåningen av investeringsmedlen och dels betala den svenska andelen av
kostnadema genom en transportavgift under 20 år. Svenska investeringsutbetalningar
behöver således ej ske för den västtyska ledningen.
Samma
gäller den svenska andelen av de danska ledningarna. Den svenska prestationen
blir att betala och garantera betalningen av en transportavgift för abonnerad
transiteringskapacitet under 20 år.
För
investeringarna i Sverige, inkl. Öresundsledningen, krävs att investeringsmedel
anskaffas. Ledningarna torde komma att ägas av den juridiska personen AB
Sydgas, som har att svara för finansieringen. Konverteringarna hos kunder torde
delvis få finansieras av gasbolaget och delvis av kunderna själva.
Här
må slutligen påpekas att i angivna investeringsbelopp ingår alla utgifter fram
till kundens gasbrännare. Vid jämförelser med olja skall beaktas alla
molsvarande utgifter, vari inräknas nya hamnanläggningar,
tankbilsinvesteringar, lagringskostnader osv.
5.1.1.3 Tidsfördelning
Vid
idriftstagning 1981-10-01 faller merparten av betalningar på 1980 och 1981.
Detta
gäller för investeringar såväl i Västtyskland som Danmark och Sverige. Följande
schematiska redovisning kan göras för investeringarna i Sverige.
Vid
senareläggning med hel 12-månadersperiod förskjuts betalningarna 12 månader.
Detta gäller dock ej projekteringskostnaderna. Vid andra förskjutningar gäller
ej samma proportionalitet p.g.a. säsongskäl, dvs. bästa årstid väljs för
rörläggning etc.
Prop.
1978/79: IIS Bilaga 1.5 Industridepartementet 330
1978
1979
1980
1981
1982
1983
Summa
fr. 0.
m.
2.
halvåret
Projektering
3,6
10,0
7,0
4,0
1,0
0,4
26,0
Oresundsledningen
1,0
2,0
40,0
36,0
5,0
-
84,0
Landledningar
_
123,0
92,0
62,0
30,7
307,7
exkl. Bromölla
Byggn.
oförutsett m. m.
-
-
10,9
11,9
1,4
2,5
26,7
Ledning
till Bromölla
-
-
-
-
-
103,0
103,0
Byggräntor
0,4
1,0
7,1
13.1
2,6
5.4
29,6
Summa
5,0
13,0
188,0
157,0
72,0
142,0
577,0 -580,0
5.1.2
Samhällsekonomisk kalkyl 5.1.2.1 Beräkningsmetodik
Projektet
belyses i det följande från två olika utgångspunkter. Den ena gäller projektets
"samhällsekonomiska" bärkraft bl.a. för att underlätta jämförelser
med andra energiprojekt. Den andra utgångspunkten kan betecknas som
företagsekonomisk och avser bl. a. att bestämma den sam-hällsfinansiering, som
krävs för att få projektet att gå ihop inom en på företagsekonomiska gmnder
bedriven verksamhet.
Erhållna
resultat från dessa två olikartade kalkyluppläggningar kan i den mån de
uttrycks i likartade termer inte redovisas till samma belopp. Ett bland flera
skäl härtill är att samhällsekonomiska fördelar inte alltid blir möjliga att
företagsekonomiskt materialisera för den juridiska person, som i det senare
fallet omfattas av kalkylen.
Den
samhällsekonomiska kalkylen kan bildmässigt beskrivas så att man slagit en ring
om direkt berörda svenska samhällsintressen och beräknat kvantifierbara mer-
och mindrekostnader för gasen i förhållande till fortsatt oljeanvändning.
Utanför jämförelsen står indirekta konsekvenser som miljöinverkan,
sysselsättningskonsekvenser, inverkan på andra energiförsörjningssystem och på
handelsbalansen. Dessa effekter kommenteras i stället separat.
Den
samhällsekonomiska kalkylen har utformats som en konventionell
investeringskalkyl enligt nuvärdemetoden där betalningarna år för år under en
20 års period diskonteras till nuvärde. 1 den aktuella kalkylen har
gasprojektets intäkter värderats som de utbetalningar som uppstår om samma
samhällsdel (som i gasfallet försörjs med gas) försörjs med annan energi. Denna
alternativenergi är i beräkningarna uteslutande olika oljeprodukter. (Med
undantag för känslighetsanalys avseende s. k. överskottsgas.)
De
intressenter som direkt berörs av naturgasimport kan därmed delas upp i
gasalternativets intressenter och oljealternativets intressenter.
De
kalkylposter som belastar gasfallet blir med hänsyn till denna uppdelning:
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.5 Industridepartementet 331
a. Utbetalningar
till gasleverantören för erhållen naturgas.
b. Utbetalningar
till pipelineägare i Danmark och Tyskland för transite
ring.
c. Investeringar
i svenskt rörledningsnät.
d. Drift-
och underhållskostnader för det svenska ledningsnätet.
e. Investeringar
hos förbmkama (industrier, kraftvärmeverk etc.) för att
gasen skall kunna nyttiggöras. Kalkylutfallet är oberoende av om kun
derna själva. Sydgas, Swedegas eller någon annan inom systemet formellt
står som investerare.
f
Drift- och underhållskostnader (exkl. gasen) hos kunderna.
g.
Eventuella restvärden på olika anläggningsdelar.
Det
spelar således ingen roll för kalkylutfallet till vilka tariffer gasen säljs
till olika kundkategorier eftersom detta är en intern fördelningsfråga inom systemet.
De
kalkylposter, som belastar oljefallet blir med hänsyn till den gjorda
uppdelningen på intressenter:
a. Utbetalningar
till intemationella oljebolag för inköp av respektive
produkt.
b. Kostnader
för transport till Sverige.
c. Distributions-
och lagringskostnader i Svenge.
d. Reinvesteringar
i befintlig oljeanvändningsutmstning hos förbmkama
vilka finansieras inom systemet.
e. Drift-
och underhållskostnader (exkl. oljan) hos förbmkarna.
f. Eventuella
restvärden vid kalkylperiodens slut.
De
oljeprodukter som ersätts av gasen är till en mindre del gasol och tunn
eldningsolja samt till största delen tjock eldningsolja. För den senare har
räknats med lägre transport- och hanteringskostnader för de största förbmkarna
(kraftvärmeverk och hetvattencentraler).
Utredningen
av de samhällsekonomiska konsekvenserna har utförts i samarbete med
Ångpanneföreningen. Den fullständiga utredningen ingår som bilaga till
rapporten.'
5.1.2.3
Resultat enligt gmndaltemativet
Oljepriset
i Malmö ligger i utgångsläget på ungefär samma nivå som naturgaspriset i Emden.
Den kapilaliserade merkostnaden för gas jämfört med olja kan därför mycket
grovt anges som investeringen för rörledningen Emden - Malmö till den del denna
belastar projektet i form av transportavgifter. Denna investering uppgår till
storieksordningen 1 miljard kronor.
Enligt
mer detaljerade beräkningar baserade på Energikommissionens antaganden om en
real kalkylränta på 4 % och en real oljeprisstegring på 3,5 %/år under
kalkylperioden, år 1977 till år 2002, och de övriga antagan-
' Ej bifogad här
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.5 Industridepartementet 332
den
som angivits i föregående avsnitt, blir merkostnaden ca 10% vid en
samhällsekonomisk bedömning av naturgasprojektet jämfört med fortsatt
oljeanvändning. För att erhålla samma ekonomiska resultat vid fortsatt
oljeanvändning som vid gasanvändning motsvarar denna merkostnad en ökning av
oljepriset, uttryckt i lågsvavlig eldningsolja 4, med 4:50/Gcal (eff) eller ca
40: -/m' vid basåret 1977.
De
ekonomiska värderingarna är baserade på dagens näringslivsstmk-tur. Detta
innebär en försiktig värdering av naturgasmarknaden, då hänsyn endast delvis
tagits till en sannolik utveckling mot en ökande betalningsförmåga för
naturgas inom Sydgasområdet.
I
värderingarna har, som tidigare anförts, räknats med skattemässig neutralitet
mellan olja och naturgas och oförändrade kostnader för beredskapslagring. Till
miljövinster, förbättrad försörjningstrygghet eller andra ej kommersiellt
gripbara faktorer har hänsyn ej tagits.
Utvärderingen
av Sydgasprojektets ekonomi har baserats på leveranser av naturgas i 20 år.
Intemationellt bmkar motsvarande projekt baseras på 25 ä 30 års leveranser
trots att bindande leveransavtal ej träffats för så långa kalkylperioder.
Föreliggande kalkyl utgår från att Swedegas endera utnyttjar optionen i
Ruhrgasavtalet om oförändrade leveranser i 8 år efter 1993, då leveransavtalet
upphör, eller att Swedegas inköper gas från annan leverantör.
6
Konsekvenser för övriga energisystem m m
6.1
Sammanfattning
Angpanneforeningen
(ÄF) har på Swedegas uppdrag översiktligt utrett konsekvenserna på andra
energisystem av en naturgasintroduktion.
Studien
visar att de av Swedegas tilltänkta gaskvantiteterna varken på kort eller lång
sikt väsentligt påverkar andra energisystem med tillhörande infrastmktur.
På
kortare sikt skulle en naturgasintroduktion enbart få konsekvenser för
oljemarknaden och då i huvudsak för raffinaderiema. Dessa konsekvenser kan
sammanfattas sålunda.
Den
svenska tjockoljemarknaden ligger fn på 13 Mm'/år. Härav importeras 7 Mm'/år
och produceras i Sverige ca 6 Mm'/år. Produktionskapaciteten är emellertid
större och utnyttjas sålunda inte helt. Detta gäller även Europa i övrigt.
Genom investeringar i s k konverteringsanläggningar för nedbrytning av tjockolja
till bensin och tunna oljor väntas långsamt en balans nås mot mitten av
1980-talet.
Naturgasen
skulle i Sverige främst ersätta tjock eldningsolja och sålunda bidra till att
skärpa obalansen lokalt. Allmänt gäller dock i Sydgasprojektet att gasen kommer
användas någonstans i Europa. Sydgasprojektet mot-
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.5 Industridepartementet 333
svarar
endast 8% av den nuvarande svenska tjockoljemarknaden och Västgasprojektet ca
15%. Båda projekten kan vara realiserade tidigast 1985, dvs vid den tidpunkt
oljemarknaden ändå bedöms vara i balans. Den ringa omfattningen och infasningen
i tiden gör att inverkan på tjockoljemarknaden blir belydligt mindre än genom
naturgasens expansion i övriga Europa eller genom USA:s varierande tjockoljeinköp
i Europa, dvs faktorer utanför svensk kontroll. EG:s ansträngningar att minska
oljeberoendet genom kärnkraftutbyggnad eller övergång till kol är en annan
faktor som kan påverka tjockoljemarknaden i betydande grad.
När
tillgången på råolja börjar stagnera, ökar behovet att omvandla råolja till
produkter där goda substitut saknas. Konverteringsanläggningar-nas ekonomiska
förutsättningar förbättras härvid.
Slutsatsen
är sålunda att de av Swedegas planerade naturgasinköpen inverkar på
tjockoljemarknaden - endast marginellt och långt mindre än av många av svensk
energipolitik i stort sett opåverkbara faktorer.
Däremot
kan införande av naturgas i avsevärt större skala än den nu planerade förorsaka
bestående överkapacitet hos de svenska raffinaderierna.
Oljtransporterna
kommer att minska vid naturgasintroduktion. Sydgasprojektet innebär atl
oljeimporten via de sydsvenska hamnarna minskas med ca 1 Mton/år motsvarande
hamnavgifter på ca 3 Mkr. För Västgasprojektet uppstår ett något större
bortfall av hamnavgifter samtidigt som kanaltransporter med tillhörande
kanalavgifter bortfaller. Även landsvägstransporterna av olja påverkas
givetvis, men för komponenter i detta system (tankbilar etc) är den ekonomiska
livslängden så kort att en anpassning lätt bör kunna ske.
Utvärdering 1978-10-09 av "Rapport 1978-09-15 till Industridepartementet
i naturgasfrågan"
Sammanfattning
ur utvärdering utarbetad på uppdrag av industridepartementet av G. Bergendahl
och N. Elam
1
Försörjningsläge
Den
svenska energiförsörjningen baseras till ca 70% på petroleumprodukter. I en
värid där oljetillgångarna är begränsade innebär detta oljeberoende betydande
försörjningsrisker på lång sikt. Samtidigt innebär det höga oljeberoendet att
Sverige blir ytterst känsligt för störningar i oljetillförseln även på kort
sikt.
Naiurgasintroduktion
i Sverige kan visseriigen minska oljeberoendet genom att under de närmaste
2030 åren skapa fömtsättningar för energi-
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1.5 Industridepartementet 334
försörjning
vid sidan om oljeimporten. På sikt finns emellertid risk att naturgasen blir
lika knapp som oljan.
En
naturgasintroduktion fömtsätter avsevärda investeringar vad gäller såväl
ledningar som terminaler. Om dessa investeringar skall kunna motiveras
ekonomiskt, måste de under en tid av 20-30 år motsvaras av en skillnad mellan
de överskott som genereras genom gasförsäljning och de som eljest skulle
genereras genom oljeförsäljning.
Om
investeringama skall utföras för att öka tryggheten i vår energitillförsel, bör
det framgå, att riskema för avbrott i denna avsevärt minskas. Det måste sålunda
göras sannolikt, att en gastillförsel leder till avsevärt större trygghet under
de närmaste 20-30 åren än vad oljetillförseln gör.
Det
redovisade Sydgas-projektet att introducera naturgas i Sverige innebär, att en
kvantitet av 1,2 Gm' naturgas har garanterats för tiden 1982-93. Detta
motsvarar ungefår 1,2 Ml olja per år eller 4% av vår totala oljeimport.
Vare
sig det gäller en begränsad introduktion i form av Sydgas-projektet isolerat
eller en större introduktion mot slutet av 80-talet, skulle naturgas i Sverige
i huvudsak ersätta tunga eldningsoljor. Ju lägre konsumtionen av eldningsolja
blir bl a på grund av naturgasimport, desto mindre blir andelen lågsvavlig
råolja som behövs i de svenska raffinaderiema. Andelen mellanösternråolja som
importeras till Sverige ökar samtidigt i motsvarande grad, vilket innebär att
vår oljeförsörjning relativt sett blir mer beroende av Mellanöstem. Huvuddelen
av vårt behov av lågsvavlig råolja kommer åtminstone under 80-talet att hämtas
från Nordsjön. Med det råoljeförsörj-ningsmönster som i dag kan fömtses för
Sveriges under 80-talet blir konsekvensen, att naturgas till största delen
(60-75%) kommer att ersätta nordsjöolja.
Vår utvärdering visar dock
på att ej enbart försöijningen med olja utan även försöijningen med gas
innehåller betydande risker under 90-talet och därefter. Västeuropa kommer
successivt att tvingas till betydande import av naturgas dels genom
rörledningar från avlägsna källor (Sovjet, Iran), dels som LNG från bl a
Algeriet, Nigeria och eventuellt Mellersta Östern. Även om sådan import till
att börja med blir av begränsad omfattning, måste nya marknader såsom Sverige
räkna med att sådan import kommer att spela en avgörande roll för
försörjningen. Kostnader och försörjningstrygghet bör bedömas från dessa
utgångspunkter och på dessa grunder.
Sverige
har i framtiden att konkurrera om naturgasutbud med länder, som har utbyggda
distributionsnät för gas och etablerade marknader för vilka omställning till
annan energiform ställer sig kostsam. Dessa länder kan i en knapphetssituation
väntas vara beredda att betala höga priser för importerad naturgas. Ekonomiskt
sett innebär detta, att de har en låg priselasticitet, vilket kan förmodas leda
till snabbt ökande väridsmark-nadspriser.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.5 Industridepartementet 335
Vår
bedömning av den föreslagna 12-åriga importen av naturgas från Ruhrgas i
Tyskland blir därför att projektet med sin 12-åriga avtalstid vad gäller såväl
leveranser som priser ej nödvändigtvis leder till att landets
försöijningstrygghetsläge förbättras för tiden kring sekelskiftet, eftersom då
även naturgasen bedöms kunna bli knapp. Det finns i stället en risk för att vår
framtida energiförsörjningstrygghet blir ytteriigare försämrad och att det
aktuella naturgasprojektet kommer att innebära att vi byter ut en del av vårt
oljeberoende mot ett kostsammare gasberoende.
2
Tidsplanen för Sydgas-projektet
Vi
bedömer tidsplanen för ett färdigställande 1982-10-01 som optimistisk och styrd
av ett fixerat slutdatum. Den kritiska linjen i tidsplanen kan bedömas gå över
aktivitetema myndighetsbehandling - förrättning - detaljprojektering -
byggande. Tidsplanen fömtsätter inte blott maximal omlottläggning av
aktiviteter, utan även att frågoma drivs ihärdigt med väl genomfört förarbete
genom varje aktivitet, där förändringar med påverkan på andra aktiviteter tas
upp och behandlas direkt.
Med
hänsyn tagen till en rad osäkerhetsfaktorer anser vi, att en realistisk
driftstart för Sydgas-projektet kan ligga inom perioden 1983-01-01-10-01, dvs
upp till ett år senare än planerat och fömtsetl i Ruhrgasavtalet.
3
Marknadsförutsättningar för Sydgas-proJektet
Såväl
tidsplanen som den skisserade marknadsplanen bygger på att de avtalade
kvantitetema snabbt kan avsättas på den svenska marknaden. För att ej komma i
strid med konkurrensbegränsningslagstiftning kan det därvid bli nödvändigt att
distributionen sker enligt ett koncessionsförfarande.
Skissen till marknadsplan bygger
dessutom på en ofullständig kännedom om kundernas vilja att ansluta sig till
ett naturgasnät och om deras förmåga att betala priser över eller i nivå med
motsvarande priser för olja och gasol. Man känner ej alltid vilket
"mervärde" gasen har framför allt för industri-förbmkarna. Detta gör
att det ligger en stor osäkerhet i bedömningen av möjligheterna att finna
avsättning för gasen inom den tidsrymd och enligt de marknadsplaner som
skisserats av Swedegas. Detta trots att rapporten fömtsätter såväl total
kompensation för konsumentemas konverterings-kostnader som
introduktionsrabatter under första hälften av leveransavtalets gihigheistid.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.5 Industridepartementet 336
4
Regionala konsekvenser
Flera
industribranscher i Sverige kan väntas ha speciella fördelar av att använda
naturgas, t ex glas-, porslins-, stengods- och tegehillverkning, bil-och
motorindustri samt olika järn-, stål- och ferrolegeringsindustrier.
Naturgas
kan givetvis också vara en intressant råvara vid tillverkning av kemiska
produkter, konstgödsel och vid en framtida produktion av metanol som
drivmedel.
De
flesta av ovanstående branscher är konkurrensutsatta, ej geografiskt
råvambaserade. En gasnätsetablering kan innebära förskjutningar i konkurrenssituationen,
där Skåne och Västsverige får klara lokaliseringsfördelar jämfört med övriga
landet. På sikt kan detta innebära att man omlo-kaliserar reinvesteringar i
övriga landet till Skåne och Västsverige.
Genomgången
av utpekade branscher pekar närmast på ett behov att mer fömtsättningslöst
utreda kostnader för och nyttan av att ha ett mer förgrenat gasledningsnät än
vad man tänker sig i Swedegas utredning. Från regionalpolitisk synpunkt kan man
ifrågasätta rimligheten i höga statliga subventioner som ensidigt skulle gynna
bara vissa regioner, vilka även från andra utgångspunkter har gynnsamma
förutsättningar jämfört med övriga delar av Sverige.
5
Ekonomiska kalkyler
Liksom
i Swedegas-rapporten har vi inledningsvis studerat de samhällsekonomiska
effektema exklusive miljö och beredskapslagring. Dessa beräkningar bygger på
en jämförelse av Sydgas-projektet med ett alternativ innebärande en fortsatt
distribution av oljeprodukter. Beräkningarna avser att fastställa de
merkostnader uttryckt i kronor år 1977 som den första etappen av en
naturgasintroduktion skulle leda till. Resultaten beror därvid av olika
antaganden rörande oljeprisutveckling, vilka prisrelationer som kommer att
gälla för naturgas kontra olja, vilka byggnadskostnader man antar projektet kommer
att leda lill etc. Dessa olika fömtsättningar leder till olika slutresultat,
här formulerade som konsekvenserna av olika mer eller mindre troliga aUernaiiv
vad gäller den framtida utvecklingen.
Vi
har studerat åtta alternativ och kommit fram till merkostnader inom ett
intervall av 835-1360 Mkr.
Mot
bakgrund av Energikommissionens bedömning av ökade gaskosi-nader relativt
oljekostnader och de rapporter om den europeiska försörjningssituationen som
redovisats finner vi del osannolikt att inköpspriset på naturgas kan följa den
prisutveckling som Swedegas baskalkyl gmndats på. Det är befogat att anta, att
ett åttaårigt kompletteringsavtal för tiden 1993-2001, om ett sådant kan
träffas, kommer att innehålla prishöjningar av storieksordningen 10% i
förhållande till det av Swedegas presenterade
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.5 Industridepartementet 337
tol
vårskontraktet. Delta skulle innebära en beräknad merkostnad i inlervallel 1
160-1 360 Mkr i nuvärde 1977 och i 1977 års priser.
Det
finns dock avsevärda risker för att ovan nämnda intervaller kommer att
förskjutas mot högre belopp. Ofömlsedda investeringsutgifter kan leda till en
ökning i storieksordningen 150 Mkr, en ettårig försening av byggandet kan leda
till att första årets gaskvantitet ej kan avyttras, vilket motsvarar en
föriust av ca 200 Mkr. Antagande om ett lägre Rotterdam-pris för Eo 4 leder
till kostnadsökningar motsvarande 130 Mkr och slutligen kan andra antaganden
rörande oljebolagens distributionskostnader resultera i fördyringar om 150 Mkr.
Sammalagt innebär delta, atl det finns risk för alt det samhällsekonomiska
underskottet kan komma att hamna inom ett intervall av 1 800-2000 Mkr.
Våra
beräkningar tyder på att kompensationer till AB Sydgas bör komma att uppgå till
ungefär 1 350 Mkr i 1977 års priser. Till dessa kompensationer skall läggas de
som avser kostnaderna för konsumentemas konvertering, vilka synes ligga i
storieksordningen 100 Mkr. Sammanlagt betyder detta, att behovet av statlig
subvention motsvarar minst 1 450 Mkr i fasta priser år 1977. Dessutom finns det
enligt ovan risk för ökningar i investeringskostnader, kostnader i samband med
en försening av byggandet, atl det antagna Eo4-priset redan ligger på för hög
nivå samt att antagna distributionskostnader för Eo 4 är för höga. Resultatet
av detta kan bli att subventionsbehovet kan komma att överstiga 2 miljarder
kr.
6
MiyöefTekter
Sydgas-projektet
innebär betydande fördelar från miljösynpunkt.
Totala
SOj-emissionen från oljeeldning i Sverige 1985 har beräknats till drygt 300000
t/år. Genomförande av Sydgas-projektet motsvarar en minskning med 6% för hela
landet. Motsvarande reduktion skulle kunna uppnås om svavelhalten i tunga
eldningsoljor i riket sänks med mindre än 0,1%.
Värdet
av sänkta SOj-emissioner torde dock bli störst om utsläppen begränsas inom
områden som är speciellt känsliga för försurning. Om t ex svavelhalten i tunga
eldningsoljor sänktes från 1 % till 0,5 % inom N, O, P och R län, skulle detta
innebära en minskning av utsläppen om ca 20000 ton SO2 per år, dvs lika stor
reduktion som den som Sydgas-projektet skulle medföra. Kosinaderna härför kan
under 80-talet uppskattas till ca 25 Mkr/år. Värdet av en reduktion av
SOj-utsläppen inom västkustområdet torde väsentligt överstiga en motsvarande
reduktion i Skåne. Minskade emissioner av koloxid, koldioxid, kolväten,
kväveoxider, rök och sotpartiklar samt lungmetaller är svårare att värdera.
Vid
bedömning av de samhällsekonomiska miljövinsterna från gasprojektet kan
konstateras att den beräknade merkostnaden för svavelfaltig 22 Riksdagen
1978179. 1 saml. Nr 115. Dd 2
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1.5 Industridepartementet 338
olja,
25 Mkr/år, bildar den undre gränsen för gasprojektets miljövinster. Någon övre
gräns har vi dock inte kunnat beräkna. Om kostnaden 25 Mkr/ år antas komma alt
gälla för den tolvåriga avtalsperioden och för en antagen åttaårig förlängning,
kommer nuvärdet av dessa kostnader år 1977 att bli ca 290 Mkr.
7
Beredskapslagring
Sydgas-projektet
innebär att man i stort sett ersätter en försörjning av 1,2 Mt olja per år med
1,2 miljarder m' naturgas. Detta får betydande konsekvenser vad gäller vår
beredskapslagring. Varken investerings- eller lagerhållningskostnader har
beaktats i Swedegas-rapporten. Tre altemativ för beredskapslagring synes vara möjliga,
nämligen:
a) Att konstruera ett naturgaslager motsvarande en
kostnad av 600-700 Mkr.
b) Att söka dispens från beredskapslagring till dess
ett sådant kan kon-stmeras i nära anknytning till en eventuell utbyggnad av ett
lager för LNG. Kostnaden beräknas då till ca 250 Mkr.
c) Att om undersökningar visar att möjligheter finns
till lagring i akviferer, bygga ut en sådan anläggning till en kostnad av ca
250 Mkr.
Av
dessa tre synes alternativet b) vara det rimligaste. Detta bygger dock på att
Västgas-projektet inom en snar framtid kan realiseras och att man till dess
tvingas att klara Sydgas-området utan beredskapslager.
8
Slutsatser
Sydgas-projektet
innebär leveranser av 1,2 miljarder m' naturgas per år för tiden 1982-93. Om
möjligt kommer ett åttaårigt kompletteringsavtal för tiden 1993-2001 att
träffas. Våra analyser visar att det i dag synes vara förenat med svårigheler
att kunna erhålla ett sådant nytt avtal, åtminstone vad gäller den prisformel
som i dag ligger i det presenterade tolvåriga avtalet. Samtliga analyser pekar
på att världsmarknadspriserna på gas kommer att stiga avsevän de närmaste åren,
varigenom de antagna inköpspriserna kommer atl öka.
Osäkerheten
beträffande de i Swedegas-rapporten redovisade ekonomiska analyserna ligger
huvudsakligen kring bedömningen av dessa gaspriser och kring rådande och
förväntade prisdifferenser vad gäller Eo 4 och 5. Vi har funnit att dessa
prisdifferenser är centrala för den ekonomiska bedömningen och att de
kostnadsberäkningar som i detta sammanhang presenterats i Swedegas-rapporten
kan ifrågasättas. Vi anser att risk finns att dessa prisdifferenser
överskattas. En sådan överskattning kan innebära ökade kostnader i
storieksordningen 500 Mkr. Osäkerheten vad gäller
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.5 Industridepartementet 339
dessa
prisdifferenser gör att vi bedömer att merkostnaden kan hamna i
storieksordningen 1 150-1650 Mkr, allt uttryckt som nuvärde och i 1977 års
prisnivå.
Det
skall dock betonas att detta intervall fömtsätter att gasledningen från
Tyskland kan konstmeras enligt uppgjorda planer. Kostnadsökningar och
förseningar kan emellertid lätt uppstå och del finns skäl att anta, att dessa
kan motsvara ytteriigare ca 350 Mkr.
Miljöförbättringama
av gasprojektet beräknas till minst 300 Mkr. Samtidigt kan vi konstatera att
krav vad gäller beredskap kan leda till kostnader i storleksordningen minst 250
Mkr. Sammanfattningsvis innebär detta att det totala samhällsekonomiska
underskottet kan hamna på en nivå av minst 1100 Mkr. Samtidigt vill vi betona
att detta belopp kommer att öka när man skall beräkna medelstilldelning.
Medelsbehovet beräknas kunna komma att uppgå tiU minst 1 700 Mkr inklusive
beredskapslager.
Mot
den presenterade merkostnaden av minst 1100 Mkr skall ställas ekonomiskt icke
kvantifierbara förbättringar i leveranstrygghet och miljö utöver vad som ovan
nämnts.
Statsmaktemas
ställningstagande till Ruhrgasavtalet och därmed Sydgas-nätet måste föreligga
senast 79-06-30. Samma datum gäller för Algeriet-avtalet och därmed
Västgas-nätet.
Algeriet-avtalet avser 1,7
Gm' per år från 1985. Ytterligare 2-3 Gm' diskuteras för andra hälften av
80-talet. Av Swedegas-rapporten framgår, att flera viktiga effekter av
naturgasanvändning först till fullo uppträder vid ett fullt utbyggt system.
Genomförda analyser indikerar att de samhällsekonomiska förlustema för
Sydgas-projektet kan väntas ligga i inlervallel 1100-1950 Mkr. Eftersom
ekonomin i Västgas-projektet och dess fortsättning väntas bli sämre än i
Sydgas-projektet, skulle en extrapolering av dessa belopp betyda att samhällets
förluster vid ett fullt utbyggt nät om 5-6 Gm' kan komma att uppgå till 5,59,5
miljarder kr.
Motiv
för ett samhällsekonomiskt underskott av denna omfattning skulle vara de
förbättringar i miljö och försörjningstrygghel som projektet medför. Vi
ställer oss tvivlande till om dessa förbättringar kan åsättas ett värde av en
sådan storlek.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.5 Industridepartementet 340
Yttrande 1978-11-13 över G. Bergendahls och N. Elams
utvärdering
Utdrag
ur yttrande avgivet av Swedegas AB
1
Energiförsörjnings- och vissa samhällskonsekvenser
1.1
Försörjningsläget
1
svensk energipolitik kommer oljeförsörjningen att för lång framtid spela en
avgörande roll. Huvudmålen är att minska oljeanvändningen och att öka
säkerheten för den återstående försörjningen med olja. På statligt initiativ
eller under statlig medverkan bildade företag bedriver sedan flera år och med
belydande insatser ett utvidgat dellagande i prospektering och råoljeutvinning.
Andra åtgärder är att söka bygga upp varaktiga förbindelser direkl med
producenter och producentländer genom långtidsavtal för råolja och
oljeprodukter. En spridning av insatserna - diversifiering -anses i sig utgöra
ett säkerhetsfrämjande element. I vad mån man på oljeområdet lyckas uppnå
eftersträvad ökad försörjningssäkerhet och vad det kommer att kosta är idag
ovisst. Det är i detta sammanhang man främst bör se introduktion av naturgas
och genomförande av enskilda gasprojekt både som diversifiering och som
alternativ för ökad säkerhei för landets försörjning med kolvätebränslen.
Ett
naturgasprojekt, som framförts till bindande leveransavtal för viss lid får i
sig anses inrymma ell positivt försörjningsmässigt värde. Det därvid inledda
fasta förhållandet mellan säljare och köpare samt den etablerade
avsättningsmarknaden bör bädda för bättre möjligheter att senare iräffa nya
avtal. Samma filosofi både ifråga om affärsförbindelse och nödvändig
marknadsförankring gäller fö även för långtidsavtal på oljeområdet.
Nalurgasavtal innebär i regel också långsiktiga bindningar i anläggningar
beträffande vilka det föreligger ett för såväl köpare som leverantör ekonomiskt
intresse av att de kan fungera utan störningar och avbrott.
Utbytbarheten
mellan olja och naturgas innebär att ett naturgasprojekt eller flera sådana
inom ramen för ett introduktionsförlopp kan påverka oljemarknaden och kan leda
lill konkurrenssituationer vis a vis altemativa projeki på oljeområdet.
Utredarna har bl. a. pekat på lönsamhetsrisker för inhemsk raffineringsindustri
samt på försämrade möjligheter atl med Nordsjöolja öka försörjningssäkerheten.
De anförda riskerna för raffine-ringsinduslrin vid en naturgasmängd på 6 Gm'/år
förefaller emellertid väsentligt överskattade som följd av ell beräkningsfel i
granskarnas bedömningsunderlag. Frågan om Nordsjöoljan synes beroende av
karaktären på den krissituation som skall mötas och de marknadseffekter denna
i sin lur ger upphov till. Swedegas har svårl all föreställa sig sådana situationer
att gaskonsumiion i Sverige kan leda lill försämrade försörjnings-
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.5 Industridepartementet 341
möjligheter
för olja från Nordsjön eller annorstädes jämfört med om samma gas, vilket
troligen blir fallet, konsumeras på annan plats i Västeuropa. Det undandrar sig
Swedegas bedömande humvida särskilda leveransarrangemang för att långsiktigt
säkra råolja från Nordsjön eller därur framställda oljeprodukter kan försvåras.
Swedegas
delar utredamas bedömning att ett under 90-talet avslutat Ruhrgasprojekt i sig
inte kan antas leda till ökad säkerhet i kolväteförsörjningen för tiden kring
sekelskiftet. Det kan också vara tveksamt om en på så sätt tidsbegränsad
gasleverans kan motiveras av försörjningsläget i detta kortare tidsperspektiv.
En upphörd naturgasleverans kan t. o. m. befaras leda till ökad osäkerhet om
gasprojektet försvårat genomförandet av alternativa åtgärder på oljeområdet
eller om oljeförsörjningens infrastmktur i övrigt försvagats. En central fråga
för statsmaktemas aktuella ställningstagande till Ruhrgasprojektet ensamt
eller som ett första steg i en naturgasintroduktion blir därför möjlighetema
dels till föriängning av Ruhrgsavtalet dels till genomförandet av andra
gasprojekt varigenom långsiktiga leveranser kan anses garanterade med rimlig
säkerhet. Säkerheten är bl. a. avhängig av gaskällornas belägenhet och av
leverantör. Leveransprojekt från Nordsjön får anses representera ett högt
säkerhetsvärde.
Swedegas vill emellertid
framhålla att full leveranssäkerhet vid tiden för sekelskiftet eller vid annan
avlägsen tidpunkt idag inte kan garanteras för naturgas, lika lite som för
något annat importerat enegislag - och i varje fall för oljan. Förhandlingar
pågår angående Ruhrgasprojektels förlängning. Vidare utreder Swedegas ett
gasprojekt på gmndval av det 20-åriga preliminära leveransavtalet för LNG från
Algeriet som omnämnes i rapporten. Resultatet av dessa förhandlingar och
utredningar kommer att redovisas i särskild ordning och beräknas ge ytteriigare
underlag för värderingen av naturgasförsörjning på längre sikt. I en sådan
värdering måste man av nödvändighet också bygga på större eller mindre
sannolikhet för möjliga nya leveransprojekt baserade på kända, förväntade eller
tänkbara gaskällor. De idag okända möjligheterna till gasfynd inom de nordligare
delarna av norsk kontinentalsockel bör tillmätas viss vikt i en sådan
värdering.
Granskarnas
underiag för ställningstagandet att det blir gasbrist i mitten av 90-talet
baseras i hög grad på uttalanden från företrädare för oljeintressen (FPI,
OPEC). Någon analys av betydelsen av i Nordsjön ännu osålda fyndigheter såsom
Valhall, Hod och 1:9 samt de danska fyndighetema har t. ex. ej gjorts. Härtill
kommer möjligheterna av leverans från Sovjetunionen. I Västeuropa fortsätter
expansionen på gasområdet trots att gaskontrakt endast föreligger till omkring
sekelskiftet. Anledningen till att endast ett fåtal leveransavtal sträcker sig
förbi 1997 beror på att koncessionsha-varna idag inte är beredda att la upp
förhandlingar om leveranser, som ska börja först på 1990-talet. Skulle kunderna
inte lita på en långsiktig leveransmöjlighet skulle inte gaspriserna kunna
upprätthållas på nuvarande
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.5 Industridepartementet 342
nivåer
och gasmarknaden fortsätta att expandera. Av Swedegas tillfrågad erkänd
internationell gasexpert bedömer att Sverige utan större risker bör kunna lägga
upp en naturgasförsörjning över minst 30 å 35 år och att detta kan ske till
rimliga priser i förhållande till olja.
Det för dagen aktuella
läget i förhandlingama om Ruhrgasleveransemas förlängning är att det först
10-åriga leveransavtalet numera förlängts till 12 år. Ruhrgas anser sig inte
självt med tillräcklig säkerhet nu kunna överblicka sin totala
försörjningssituation över sekelskiftet. Förhandlingar om nya leveranser bl. a.
från Nordsjöområdet med löptid över sekelskiftet har ännu ej upptagits. Ruhrgas
har emellertid uttalat förståelse för Swedegas önskemål om säkerhet för
långsiktigare leveranser. Man genomför med anledning härav en särskild översyn
av sin situation. Ruhrgas har uttalat att man allmänt sett inte fömiser
gasbrist på 90-talet och vill söka former för att tillgodose Swedegas önskemål.
Swedegas mening är att
Ruhrgasprojektet bör fullföljas endast om leveranser vid tidpunkten för
slutligt ställningstagande kan ställas i utsikt med rimlig säkerhet för minst
20 år eller annat likvärdigt uppföljningsprojekt för samma marknad och
transportsystem framkommit.
1.2 Regionala
konsekvenser
Av
granskarnas uppgifter drar Swedegas slutsatsen att frågan om regionala
konsekvenser som följd av gasens attraktivitet för vissa industrier, redan är
föremål för industridepartementets uppmärksamhet eller lämpligast bör upptagas
till behandling där om så skulle anses erforderligt. BI. a. skulle det vara av
värde om möjlighet funnes att få något begrepp om storleksordningen av
resulterande samhällsekonomiska utfallet.
Swedegas vill framhålla
att utrymme saknas för att genom utredningar inom Swedegas tillgodose det av
utredarna angivna behovet att mer fömtsättningslöst utreda kostnader för och
nyttan av att ha ett mer förgrenat gasledningsnät.
1.3 Miljöeffekter
Swedegas
har i rapporten till Industridepartementet 78-09-15 avstått från att
kvantifiera miljöfördelama, eftersom oklarhet ännu råder om hur beräkningama
skall utföras och därvid särskilt om hur och till vilken kostnad samma
miljöfördelar kan uppnås på annat sätt. 1 granskningsrapporten har angivits ett
på visst sätt med utgångspunkt i åtgärder för minskning av svavelföroreningar
beräknat lägsta miljövärde om 300 miljoner kronor. (Nuvärde för hela
20-årsperioden). Swedegas har inget att erinra mot att detta lägsta värde sätts
in i kalkylen men vill påpeka att sot, tungmetaller och övriga yttre
miljövärden återstår att bedöma liksom värdet av en förbättrad inre miljö. Det
skulle vara av värde om under den fortsatta
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.5 Industridepartementet 343
behandlingen
granskamas uppgift om lägsta miljövärde kunde verifieras och kompletteras med
en bedömning av mest sannolika värde och/eller av ett högsta amplitudvärde.
2
Tidplanen
Genomförande
av naturgasprojekt kan inte, även om detta i och för sig vore önskvärt,
optimeras eller i detalj styras utifrån inhemska fömtsättningar och önskemål.
Ruhrgasprojektet måste som alla andra importprojekt för gas ses som en
paketaffär mellan säljare och köpare och utgöra en avvägning mellan båda
parters intressen av och fömtsättningar för att kunna genomföra affären. För
internationell handel med naturgas finns en fast etablerad teknisk, ekonomisk
och juridisk praxis. Det föreliggande Ruhrgasprojektet bygger på denna. Det är
mot denna bakgrund som tidplanen för projektet av nödvändighet måste styras
utifrån vad som varit möjligt att överenskomma om bl. a. för starttidpunkt och
introduktionsförlopp.
Tidsplaneringen
med idrifttagning hösten -82 kan sägas bestå av tre huvuddelar nämligen för
anläggningar m. m. i Västtyskland, i Danmark och i Sverige inklusive
överföringen från Danmark. Vad gäller de båda förstnämnda är
genomförandeansvaret delat mellan Ruhrgas och Swedegas respektive ligger helt
i danska händer. Det saknas anledning befara att Ruhrgas med sin betydande
erfarenhet skulle medverka i en tidsplanering som gäller västtyska
förhållanden, som inte vore fullt realistisk. Realismen i den danska tidsplaneringen
beräknas kunna överblickas med större säkerhet i och med planerat
folketingsbeslut våren 1979. En försening kan vålla Swedegas merkostnader, p.
g. a. för tidigt gjorda investeringar, dock ej kostnader för gas som ej kunnat
levereras.
Den
inhemska planeringen avser i huvudsak Sydgas verksamhetsområde. Även
anläggningama för överföring från Danmark planeras av Sydgas. 1 planeringen har
den kompetens i dessa avseenden, som finns representerad inom Sydgas
ägarekrets aktivt deltagit. Swedegas anser att eventuella förseningsrisker i
inhemsk rättslig prövning och egna verkställighetsåtgärder är möjliga att
bemästra utan betydande merkostnader för arbetsom-läggningar och -forceringar
med hänsyn till de marginaler som finns inlagda i tidplanen. Om en försening
skulle komma att inträffa i vad gäller den överordnade prövningen från
statsmakternas sida så att beslut i naturgasfrågan inte kan fattas före
halvårsskiftet 1979 faller Ruhrgasprojektet.
3
Sydvärmeprojektet
Sydvärmeprojektet
innebär avtappning av värme från Barsebäcksverket för transport till och
utnyttjande i Lunds och Malmös Qärrvärmesystem.
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1.5 Industridepartementet 344
Förverkligande
av detta projekt skulle innebära att Sydgas avsättningsmöjligheter till
kraftvärmeverk och hetvattencentraler minskas med ca 0,3 Gm'/år. Granskarna
har, baserat på grunddata från Sydgas, angett och analyserat ett alternativ att
möta en sådan situation och finner att diskonterade underskottet för
gasprojektet vid detta altemativ skulle minska från 845 till 835 Mkr.
Granskarnas
slutsats om förbättrad gasekonomi är oriktig, beroende på att den energi som
gasen i så fall skulle ersätta värderats för högt. Sannolikt erhålles i
stället en fördyringseffekt för gasprojektet. Om Sydvärmeprojektet kommer till
stånd fördyras visseriigen gasprojektet dock ej i någon större omfattning.
4
Ekonomisk värdering
Granskningsrapporten
behandlar i huvudsak Ruhrgasprojektels samhällsekonomiska kalkyl.
Kalkyluppläggning och -principer är desamma som i Swedegasrapporten. Likaså
överensstämmer i stort synen på vilka ingånsgvärden (beräkningsvariabler), som
är av mest utslagsgivande betydelse för att bedöma det totala ekonomiska
utfallet. När samma variabler insattes erhålles endast marginella avvikelser i
beräkningsresultatet. För det av Swedegas redovisade s. k. gmndalternativet med
i nuvärde erhållen merkostnad om 855 Mkr. anger granskama beloppet 845 Mkr.
Granskarna
har emellertid fört den ekonomiska analysen ett steg längre än vad Swedegas gjort
i sin huvudrapport. Sålunda synes man ha bedömt och angivit mest sannolik
merkostnad till 1 160 1 360 Mkr. och högsta med rimlig sannolikhet riskerade
till 1800-2000 Mkr.
I det efterföljande upptas
till behandling de osäkerhetsfaktorer som granskarna synes tillmäta störst
betydelse.
TolvårsaUernativet
Av
skäl som ovan anförts sist under mbriken "Försörjningsläget" saknas
enligt Swedegas mening anledning att genomföra ekonomiska kalkyler på 12 år.
Alternativen
högre gaskostnader
Om
fortsatta överläggningar med Ruhrgas resulterar i rimligt säkert
leveransåtagande på 20 år men ej på oförändrade prisvillkor finns anledning
att på sätt granskarna gjort beakta risken för höjning av gasleve-ranspriset
efter 12-årsperiodens utgång.
Storleken
är emellertid omöjlig att idag ha någon bestämd mening om. Mot en allt för
betydande höjning talar att inköpspriset på gas även i fortsättningen med
säkerhet kommer att vara knutet till oljepriserna samt att den västeuropeiska
marknadsutvecklingen mot ädlare användningsän-
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.5 Industridepartementet 345
damål
sker relativt långsamt. Swedegas kan icke dela granskarnas bedömning atl den
motsvarande svenska marknadsutvecklingen på något avgörande sätt skulle kunna
påverka den västeuropeiska gasprisnivån, som blir bestämmande för det svenska
inköpspriset.
Vad ovan sagts gäller öven
för andra senare aktualiserade gasimportpro-jekt.
2
4-procentalternativet
Granskarna
har i likhet med Swedegas visat på kalkylernas betydande känslighet för allmän
oljeprisutveckling. Den för gmndkalkylen fömtsätta stadiga 3,5 %
realvärdeökningen kommer i verkligheten som redan Energikommissionen antydde,
med säkerhet att få ett annat förlopp. Till ytterligare belysning av
känsligheten i detta avseende kan den ökade merkostnaden anges till ca 380
Mkr. om den allmänna oljeprisutvecklingen antas realt oförändrad till mitten av
80-talet och därefter 3,5 % per år. Om ingen realprisökning fömtsattes erhålles
den ökade merkostnaden ca 550 Mkr. En realprisstegring som går snabbare än 3,5
% per år, vilket ingalunda kan avfärdas som osannolikt, uppvisar motsvarande
kraftiga kalkylkänslighet i positivt avseende. Den framtida
oljeprisutvecklingen är den mest betydelsefulla osäkerhetsfaktorn i kalkylen.
Låga
Eo4IEo5-differenser och vissa andra prisförhållanden
Prisskillnaderna
mellan olika oljeprodukter får, som granskarna visat, stor betydelse för
resultatförbättring genom successiv marknadsutveckling. Granskarna har
framlagt synpunkter dels på Swedegas rekonslmktion av ett Rotterdampris på Eo4
dels på distributionskostnaderna i olika led och dels på tendensen att
industrikundema skulle ha en benägenhet att övergå från Eo4 till Eo5
(sistnämnda dock ej utvärderat i granskamas kalkyl). Swedegas menar att den i
Swedegas rapport gjorda oljeprisbedömningen i dessa avseenden bäst beskriver
marknadsvillkoren inom Sydgasområdet. Härtill kommer att Swedegas anser att
kunderna snarare får en benägenhet att övergå från Eo4 till bättre
oljekvaliteter, vilket om detta beaktades i kalkylen skulle ge ett inte
oväsentligt posifivt bidrag.
Risker
för ytterUgare fördyringar
Vad
gäller övriga av granskamas särskilt anförda risker för ytterligare fördyringar
anser sig Swedegas ha god kontroll. Swedegas vill emellertid inte hålla för
uteslutet att dessa och andra förhållanden, som inte kommit till direkt uttryck
i den ekonomiska kalkylen, bör föranleda att särskild post för oförutsett bör
beaktas vid den slutliga bedömningen av högsta med rimlig sannolikhet riskerad
merkostnad.
Som
framgår av det ovan anförda och vad som anförts redan i Swedegas-rapporten med
bilagor kan man inte bortse från att det slutliga samhällsekonomiska utfallet
kan komma att väsentligt avvika från det s. k. gmndal-
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1.5 Industridepartementet 346
ternativet.
Redan rimliga förändringar i viktiga beräkningsvariabler resulterar i att
merkostnaden kan sjunka till ca 500 Mkr. eller stiga till ca 1500 Mkr., dvs.
mer än det av granskama på delvis tvivelaktiga gmnder uppskattade sannolika
merkostnadsbeloppet. Swedegas vill heller inte utesluta att en högsta med
rimlig sannolikhet riskerad merkostnad kan anges till storleksordningen inemot
två miljarder kronor. En samhällsekonomisk merkostnad om 500, 1500 och 2000
Mkr. motsvarar en relativ fördyring för samhället för användning av gas i
stället för olja på resp. 5 ä 6, 15 å 18 och 20 å 25 %.
Det bör observeras att
redovisningen under denna mbrik icke innefattar vissa allmänna samhällseffekter
såsom värdet av ökad försörjningssäkerhet, förbättrad miljö eller regionala
konsekvenser. Även eventuella till-läggskostnader för beredskapslagring ligger
utanför.
1
nedanstående tablå visas ett av många sätt på vilka altemativa ingångsvärden
kan kombineras och effekten härav på slututfallet kan studeras.
Sammanställning
av olika faktorers inverkan pä sydgasprojektets ekonomi (årsomsättning ca 600
Mkr./år).
Samhällsekonomisk
kalkyl över 20 år utan hänsyn till naturgasens miljövärden och andra allmänna
samhällseffekter liksom frågan om beredskapslagring (Mkr. nuvärde).
Sammansättning Altemativ
III IV
Grundaltemativet -855 -855 -855 -855
Variationer från
grundaltemativet:
10
% högre gaspris i Bunde 1994 -315 -315
Oljeprisutveckling:
4,5 % oljeprisökning/år -f225
3,5
% oljeprisökning/är O
2,0
% oljeprisökning före 1990 sedan 4 % -200
3,5
% oljeprisökning/år från 1985 -380
100
Mkr. ökad investering i Sverige -85
630 Mkr. för gasnätets
restvärde -1-235 -1-235
5 % högre gaspris i
Sverige +400
Ingen
försäljning av överkapacitet
i Nordgatledningen -140
Försäljning
av all överkapacitet i
Nordgatledningen +70 +70
Kostnader
för ett års försening -90 -90
+
75 -550 -1460 -1865
5
Fortsatta utredningar
Inom
Swedegas pågår och kommer under hösten att bedrivas ett utredningsarbete för
att komplettera statsmaktemas beslutsunderlag i naturgas-
Prop,
1978/79:115 Bilaga 1.5 Industridepartementet 347
frågan.
Bl. a. kommer särskild redovisning att lämnas beträffande naturgas i
Västsverige baserat på import av LNG enligt preliminärt avtal med Algeriet. Med
denna redovisning kommer ett säkrare underlag att lämnas för bedömningen av
ekonomin av fortsatt uppbyggnad av svensk gasmarknad. Även frågan om
beredskapslagring kommer att bli foremål för fortsatt behandling i detta
sammanhang. Swedegas tar därför inte nu närmare upp granskamas utvärdering i
dessa delar.
Utredningsarbetet kommer
vidare att inriktas på de statsfinansieUa konsekvenserna av det för
genomförande nödvändiga statliga ekonomiska stödet och härmed sammanhängande
organisatoriska frågor. Vad granskama anfört härom överensstämmer i stort med
den uppfattning som kommit till uttryck redan i Swedegas rapport. Detta gäller
även bedömningen av det statsfinansiella underskottet uttryckt som diskonterat
nuvärde av erforderligt ekonomiskt stöd. Det belopp som därvid skall adderas
till det samhällsekonomiska underskottet kan f. n. bedömas till ca 400 Mkr.
6
Avslutande synpunkter
Det
faller på statsmaktema att pröva frågan om en svensk naturgasintroduktion med
Ruhrgasprojektet som ett idag för beslut tillgängligt och med hänsyn till
anknytningen till det Centraleuropeiska naturgasnätet lämpligt första steg.
Verkningama sträcker sig även utanför energisektom bl. a. till miljö-, närings-
och sysselsättningspolitikens områden.
I
strävandena mot en långsiktig säker energihushållning har gasen att konkurrera
och samverka med andra energiprojekt för tillförsel och effektiv användning,
som också reser anspråk på stora resursinsatser från samhällets sida. En mer
samlad avvägning torde sällan eller aldrig bli möjlig därför att olika projekt
eller altemativ ej mognar ut till beslut samtidigt. Idag kan ingenting säkert
sägas om vare sig möjligheter eller kostnader för tillförsel av nya energislag
och energisystem. Även på det gasen närliggande oljeområdet torde
fömtsättningama härvidlag i allmänhet böra betecknas som ovissa.
Huvudkriteriet
för ett positivt beslut till Ruhrgasprojektet blir därför att det kan bedömas
lönsamt, från en total samhällsekonomisk synpunkt. 1 det avseendet får projektet
i förhållande till andra energiprojekt anses vara väl kartlagt på alla de
områden som omfattas av Swedegas och granskamas utredningar. På andra områden
måste den slutliga värderingen av nödvändighet läggas exklusivt hos
statsmakterna. Det gäller särskilt värderingen från energihushållnings- och
andra allmänna samhällssynpunkter. Swedegas anser sig icke, på sätt granskama
gjort, kunna uttala en uppfattning i dessa avseenden. Swedegas vill emellertid
anföra att det sedan länge kända och nu för Ruhrgasprojektet i för beräkning
åtkomliga delar relativt
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.5 Industridepartementet 348
väl
definierade underskottet, ej i sig bör diskriminera gasen i förhållande till
andra i detta avseende mindre utredda energiprojekt.
Slutligen
vill Swedegas fästa uppmärksamheten på att ett beslut att icke fullfölja
Ruhrgasprojektet, liksom ett uteblivet beslut, i sak kan innebära att
möjligheten till svensk nalurgasförsöijning avvisas för överskådlig framtid.
Remissyttrandena
1
Remissförfarandet
Efter
remiss av dels rapport från Swedegas AB i naturgasfrågan, dels utvärdering av
rapporten utarbetad av G. Bergendahl och N. Elam samt Swedegas yttrande över
nämnda utvärdering har yttranden avgetts av överbefälhavaren, statens
naturvårdsverk, statens pris- och kartellnämnd (SPK), överstyrelsen för
ekonomiskt försvar (ÖEF), arbetsmarknadsstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen,
statens planverk, statens industriverk, länsstyrelserna i Kristianstads,
Malmöhus och Hallands län, utredningen om omställbara eldningsanläggningar.
Centrala driftledningen (CDL), Stockholms handelskammare. Svenska petroleum
institutet. Svenska värmeverksföreningen och Sveriges industriförbund.
2
Allmänna synpunkter
Flertalet
remissinstanser anför allmänna synpunkter på frågan om naturgas bör
introduceras i Sverige på gmndval av Sydgasprojektet såsom det har presenterats
av Swedegas. Statens naturvårdsverk och länsstyrelsen i Kristianstads län
redovisar en klart positiv inställning till projektet.
Naturvårdsverket
framhåller följande.
Även
om det inte fullt ut kan beläggas siffermässigt, framstår det enligt
naturvårdsverkets uppfattning som klart att de samlade miljöfördelama är så
stora i det nu aktuella naturgasprojektet att det är samhällsekonomiskt
motiverat att genomföra det. Kostnadema för att reducera en del av
miljöstömingarna vid förbränning av olja till naturgasens låga nivå torde med
nu känd teknik uppgå lill några hundra miljoner kr. per år. Motsvarande belopp
för kol är betydligt högre än för olja.
Naturgasprojektet
är i sig inte konkurrenskraftigt gentemot de nu existerande energikällorna.
Merkostnaderom 1-2 miljarder kr. behöver finansieras med statsmedel.
Naturvårdsverket vill i det sammanhanget peka på möjligheterna att jämställa
energikällorna med hänsyn till energiinnehåll och miljöeffekter. Verket har i
det ovannämnda yttrandet över energikom-
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.5 Industridepartementet 349
missionens
betänkande föreslagit att energiskatten differentieras med hänsyn till
energikällornas olika påverkan på människors hälsa och hennes miljö. En sådan
utformning av energiskatten skulle kunna utjämna skillnaden mellan naturgas
och olja, kol etc. - eller t. o. m. enligt vad som ovan anförts om de
ekonomiska miljöfördelarna med naturgas göra naturgasen attraktiv även från
privalekonomiska synpunkier. Naturvårdsverket föreslår att dessa möjligheter
noga övervägs vid den slutliga bedömningen av projektet. En sådan omändring av
energiskatten borde vara möjlig att genomföra innan naturgasen börjar fungera
som energikälla i Sverige.
Länsstyrelsen
i Kristianstads län framhåller att den samhällsekonomiska merkostnaden för
Sydgasprojektet bör vara motiverad med hänsyn till fördelar från miljösynpunkt
och god stimulans för näringslivet utmed det planerade gasledningsnätet.
Länsstyrelsen
i Malmöhus lån anser att en snar introduktion av naturgas i Sverige är myckel
angelägen. Introduktionskostnaderna för Sydgasprojektet är emellertid så stora
att projektet måste fömtsältas var ett första steg mot en mer omfattande svensk
naturgasintroduktion. Länsstyrelsen anför följande.
Vid
en successiv uppbyggnad av ett naturgassystem i Sverige är det enligt
länsstyrelsens mening av stor betydelse att det fullt utbyggda naturgassystemet
är genomarbetat och planerat i detalj. Utan en sådan överblick är det stor risk
att en genomförd första etapp låser upp de framtida handlingsalternativen och
att en optimal totallösning inte kan erhållas. Länsstyrelsen anser därför att
det är angeläget att de fortsatta utredningar som redovisas i Swedegas rapport
forceras.
Länsstyrelsen
ifrågasätter om det danska ledningsnätet kommer att kunna byggas ut i sådan
tid att transitering av naturgas från Tyskland till Sverige kan äga rum enligt
Swedegas förslag till tidplan.
Mot
denna bakgmnd är, enligt länsstyrelsens mening, Landskronapro-jeklel en
angelägen temporär lösning i avvaktan på den planerade gasimporten via
rörledning från Tyskland genom Danmark. Landskronaprojek-tei bygger på att LNG
från Algeriet förs in till en provisorisk sjöbaserad terminal utanför
Landskrona. Därifrån distribueras gasen i ett rörnät till större orter i
Västskåne. Gas skulle även kunna distribueras till gasabonnenter i
Storköpenhamn via en ledning över Öresund. De två LNG-fartyg som är under
byggnad vid Kockums Varv transporterar gasen från Algeriet till Landskrona och
avlöser varandra som flytande lager under den tid det tar att förånga och
leverera gasen ut i distributionsnätet.
Länsstyrelsen
upplyser om alt fortsatta utredningar om Landskronaprojektet bedrivs i regi av
en styrgrupp med företrädare för de berörda intressenterna och att ett
beslutsunderlag väntas kunna föreligga i januari 1979.
Även
länsstyrelsen i Hallands län tillstyrker införande av naturgas i
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.5 Industridepartementet 350
Sverige.
Länsstyrelsen hänvisar särskilt till att en mycket kraftig försurning av mark
och vatten i länet har ägt mm under de senaste åren. Situationen är enligt
länsstyrelsens mening så allvarlig att alla åtgärder måste snabbt vidtas för
att minska försumingen i länet. En sådan åtgärd är att ersätta olja med
naturgas.
Utredningarna
om införande av naturgas i landet bör enligt länsstyrelsens mening fortsätta
så att en totalanalys av olika modeller för leverans av naturgas kan
presenteras inför regeringens och riksdagens beslut. I avsaknad av en sådan
analys utgår länsstyrelsen från att naturgas kan konkurrera på ekonomiskt lika
villkor med övriga energislag.
Statens
planverk ser positivt på införandet av naturgas i Sverige utan att verket
därmed tar direkt ställning till frågan. Genom att olja delvis ersätts med
naturgas kan "oljepenoden" förlängas, vilket enligt verket ger en
viktig tidsfrist för att utveckla alternativa energikällor.
Planverket
anser det viktigt att inte enbart bedöma naturgasens införande i Sverige
ulifrån ett sydsvenskt perspektiv utan att frågan ses i sitt rikssammanhang.
Ett övergripande synsätt kräver att det nu aktuella projektet i första hand
kopplas till en framtida utveckling av ett ledningssystem för hela västkusten
och att handlingsfriheten bibehålles för en framtida sammankoppling till ett
gassystem för östra Sverige.
Planverket
hänvisar vidare till att en fartygsburen LNG-import medför allvarliga miljö-
och säkerhetsrisker. För att behålla en framtida handlingsfrihet bör enligt
verket rörledningen via Danmark och huvudledningen i Skåne dimensioneras så att
den kan rymma hela den möjliga importen fram till år 1990.
Statens industriverk,
Sveriges industriförbund, CDL och Svenska värmeverksföreningen redovisar en
tveksam inställning till naturgasfrågan med hänvisning bl. a. till att det nu
presenterade Sydgasprojektet inte utgör ett tillräckligt beslutsunderlag.
Industriverket
anför följande.
Mot
bakgmnd av den granskning av naturgasfrågan som företagits finner industriverket
att det nu ej föreligger motiv nog för en naturgasintroduktion i Sverige i den
form som Swedegas angivit för Sydgasprojektet. Ett definitivt ställningstagande
till hela naturgasfrågan bör anstå tills ett fullständigt underlag för den
fortsatta expansionen i västra Sverige föreligger. Ett beslut kommer också att
vara helt avhängigt av det ställningstagande som görs i det danska folketinget.
Att
minska oljeberoendet är en av energipolitikens främsta uppgifter. Det finns
dock altemativ till naturgasen som borde prövas i ett sådant sammanhang.
Industriverket pekar härvid på möjlighetema till en ökad användning av flis för
uppvärmningsändamål. Ett genomförande av Sydvärmeprojektet kan också ses som
ett led i en sådan politik. På något längre sikt bör även möjligheterna till en
ökad kolanvändning undersökas.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.5 Industridepartementet 351
Om
en introduktion av naturgas ändå skulle övervägas menar industriverket att
energiskattema skall utnyttjas som bas för statsmaktemas energipolitiska
strävanden. Om samtliga energislag får bära sina samhällsekonomiska kostnader
får energiförbmkarna bättre möjligheter än vad som för närvarande är fallet att
välja en energiförsörjning som står i överensstämmelse med samhällets
värderingar av olika energislag.
Även
Industriförbundet pekar på att den samhällsekonomiska kalkylen bör innefatta
altemativa energiförsörjningssätt, bl. a. kol.
Som
generellt underlag för utarbetande av förslag till introduktion av naturgas
måste rapporten enligt Förbundets mening kompletteras i väsentliga hänseenden.
Beslutsunderléet måste redovisa jdteraativa modeller för import så att det
ekonomiskt mest gynnsamma altemativet kan presenteras. Innan beslut fattas
måste det finnas möjligheter att göra en total analys av frågan. Utan en sådan
överblick är det stor risk att en första etapp av naturgasintroduktion kommer
att innebära att de framtida handlingsalternativen blir begränsade.
Som
exempel på det sagda vill Förbundet framhålla, att vid en eventuell introduktion
av naturgas är det väsentligt att man noga planerar dimensioneringen av
transitledningarna genom Tyskland och Danmark och de därmed förknippade
fördelningama av kostnadema. En oriktig dimensionering kan begränsa de ev.
efterföljande etapperna med Väst- och Östsverige på ett otillfredsställande
sätt.
Eftersom
väsentliga delar i beslutsunderlaget ännu ej föreligger kan Förbundet inte i
detalj kommentera Swedegas' rapport. På basis av befintligt underlag måste
Industriförbundet likväl deklarera sin tveksamhet till Swedegas' förslag.
Förbundet är ingalunda övertygat om att de av Swedegas åberopade fördelama hos
naturgasen som bränsle motiverar gasens merkostnader. Ökningen av
försörjningstrygghelen kan t. ex. mycket väl visa sig helt illusorisk.
Industriförbundet
framhåller sludigen att industrin som konsument under inga omständigheter får
drabbas av de höjningar av energikostnaderna, kanske 10-15%, som införandet av
naturgasen skulle medföra.
CDL
anser att bedömningen av naturgasprojektet försvåras av att det varken av
Swedegas rapport eller Bergendahls-Elams utvärdering klart framgår vilka
konkreta organisatoriska och ekonomiska åtgärder som krävs för att införliva
naturgas med övrig energitillförsel och vilka effekter dessa åtgärder kan
tänkas få för energimarknadens funktion.
Det
står helt klart att naturgasprojektet är ekonomiskt olönsamt och att det inte
är möjligt att ange underskottets storlek på förhand. Omfattningen av och
osäkerheten i underskottets storlek gör att det endasl är staten som kan ta på
sig ansvar för dess täckande. Enligt det redovisade utredningsmaterialet kan
värdet av subventionsbehovet motsvara flera hundra miljoner kronor per år
under hela eller huvuddelen av projektets livstid även om projektet inte skulle
utvecklas på särskilt oförmånligt sätt. Om staten beslutar att genomföra en
naturgasintroduktion är det enligt CDLs mening angeläget att det härför
erforderiiga ekonomiska stödet utformas på sådant sätt att icke användningen av
annan energi drabbas av ökade kostnader.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.5 Industridepartementet 352
SPK,
Svenska petroleum institutet och Stockholms handelskammare avstyrker
Sydgasprojektet.
SPK
anser att projektet i ett antal olika avseenden baseras på osäkra eller
orealistiska antaganden. Sammanfattningsvis framhålls följande.
Swedegas
rapport visar inte att det skulle vara samhällsekonomiskt fördelaktigt ens på
lång sikt att importera naturgas på de villkor som presenteras i rapporten. I
utvärderingsrapporten framhålls att det samhällsekonomiska underskottet av
projektet kan komma att uppgå till 1,8-2,0 miljarder kronor. Även om
underskottet inte skulle nå sådan omfattning anser SPK att samhällsekonomiska
förluster i den storleksordning det här kan bli tal om, inte är förenliga med
önskemålet om stabilitet i ekonomin. SPK avstyrker därför en gasimport på de
villkor och under de fömtsättningar som redovisas i Swedegas rapport.
Petroleuminstitutet
framhåller följande.
Utvärderingsmännen,
som enligt Institutets uppfattning gjort en mycket ingående och noggrann analys
av projektets finansiella och ekonomiska betingelser, konstaterar att såväl
kostnadsdifferensen gentemot lågsvavlig eldningsolja nr 4 som
subventionsbehoven kan bli icke oväsentligt större än Swedegas beräknat. Enligt
Institutets uppfattning går det inte ens att motivera merkostnader och
subventionsbehov av den storleksordning som Swedegas indikerar, speciellt som
subventionerna skulle tillgodoföras ett begränsat antal förbmkare inom ett
område, som redan har fördel av relativt låga oljepriser till följd av bl. a.
geografisk belägenhet och befolkningstäthet.
Stockholms
handelskammare anser uppenbart att en introduktion av naturgas enligt
Sydgasprojektet inte skulle innebära de fördelar ur energiförsörjningssynpunkt
och ekonomisk synpunkt som är förutsättningen för att samhället skall ta på sig
de investeringar och de subventionskrav som projektet innebär.
3
De ekonomiska kalkylerna
Flertalet
remissinstanser lämnar utan erinran Swedegas metod för beräkning av
samhällsekonomiska och företagsekonomiska merkostnader vid övergång till
naturgas jämfört med fortsatt oljeanvändning. Statens naturvårdsverk anser dock
inte självklart att jämförelsen skall begränsas till olja. Med hänsyn till det
energipolitiska målet att så snabbt som möjligt minska oljeberoendet borde det
vara befogat att jämföra gasen också med andra nu tillgängliga altemativa
bränslen, främst kol.
Statens
industriverk håller för troligt att det i Swedegas kalkyler redovisade
underskottet är en underskattning främst beroende på den osäkerhet som gäller i
fråga om marknaden.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.5 Industridepartementet 353
En
av de viktigaste förutsättningarna för en naturgasintroduktion är att
avsättning för de kontrakterade kvantitetema kan garanteras. Swedegas
redovisning på denna punkt är ej tillfredsställande. Det förutsätts bl. a. att
tre kraftvärmeverk/större hetvattencentraler under inledningsskedet skall vara
mottagare av en stor del av gasleveransema. Om projektet Sydvärme genomförs
bortfaller detta värmeunderlag för naturgasen varför andra anläggningar av
denna typ behöver anslutas. Industriverket menar att det finns skäl som talar
för att Sydvärmeprojektet bör förverkligas. Det gör att en redan osäker marknad
för naturgasen allvariigt försämras.
Industriverket
påpekar vidare att Swedegas i den samhällsekonomiska kalkylen inte har beaktat
skillnaderna i fråga om miljöpåverkan och försörjningstrygghel jämfört med
fortsatt oljeanvändning. Verket anser att dessa faktorer skulle ha påverkat
kalkylresultatet till förmån för en naturgasintroduktion. Osäkerheten i övrigt
- särskilt vad gäller oljeprisutvecklingen och marknadspotentialen - synes
emellertid vara av sådan storiek och riktning atl det redovisade kalkylutfallet
i Swedegas rapport likafullt kan ge en uppfattning om samhällets kostnader.
SPK
anser att antagandet i Swedegas rapport om en real årlig stegring med 3,5% av
världsmarknadspriset på tjock eldningsolja är orealistiskt med följande
motivering.
Tillgängliga
prognoser visar ett fortsatt överskott på råolja i världen under de närmaste
10-15 åren. Eftersom efterfrågan i västvärlden successivt riktas mot allt
lättare oljeprodukter - som erhålls genom raffinering av i första hand lätta
råoljor - kan detta överskott bli särskilt markerat för den typ av råolja som
vid förädling ger stort utbyte av tjocka eldningsoljor.
För
närvarande finns ett överskott på tjock eldningsolja i Västeuropa beroende på
dels en överkapacitet inom raffinaderiindustrin, dels det förhållandet att
tjock eldningsolja successivt ersätts med kol, kärnkraft och naturgas. Swedegas
har antagit att detta överskott drastiskt kommer att begränsas genom
installation av konverteringsenheter vid raffinaderiema som minskar-andelen
tjock eldningsolja vid raffinering till förmån för lättare destillat.
Investeringar i sådana enheter är dock synnerligen kapilalkrävande. Ingenting
tyder för närvarande på en utveckling i den av Swedegas antagna riktningen.
SPK
anser det mot denna bakgrund som sannolikt att ett fortsatt överskott av
västeuropeisk raffinaderikapacitet och en fortsalt övergång till kol, kärnkraft
och naturgas kommer att medföra sjunkande i stället för stigande realpriser på
eldningsolja i det tidsperspektiv som Swedegas utgår ifrån. Vid antagande om
ett sjunkande eller konstant realpris på tjock eldningsolja rycks - som
Swedegas själv medger i rapporten - den gmnd undan på vilken gasprojektets
ekonomi vilar.
4
Försörjningstrygghet och beredskap
Statens
indusiriverk framhåller att naturgasens försörjningsmässiga fördelar är svåra
att entydigt värdera. Verket anför bl. a. följande. 23 Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr
115. Del 2
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1.5 Industridepartementet 354
Av
åtgärder som medför en ökad riskspridning ligger det nära till hands att
förorda sådana åtgärder som innebär en ökad närförsörjning och/eller skilda
transportmönster för olika råvaror. I ett sådant sammanhang kan ett införande
av naturgas vara ett potentiellt intressant alternativ i ett framtida svenskt
energisystem. Om de fördelar som en naturgasintroduktion medför i detla
hänseende kan uppnås med mindre uppoffringar via en annan energipolilisk
strategi kan inte enkelt avgöras. En "aktiv olje- och/eller
kolpolitik" som strävar efter långsiktiga avtal och anskaffande av egna
andelar i olika råvarukällor kan visa sig vara minst lika fördelaktig.
Industriverket
framhåller också att en ökad satsning på inhemska energikällor från
trygghetssynpunkt har fördelar i jämförelse med samtliga importerade
energiråvaror. Industriverket pekar i sammanhanget särskilt på flis för
förbränning i kommunala värmeverk. För att förbränna skogsavfall motsvarande ca
1 milj. m' olja skulle det behöva byggas anläggningar med en sammanlagd
investeringskostnad av drygt 1 miljard kr., vilket ligger i närheten av Sydgasprojektets
investeringskostnader. Industriverket förutsätter att även en altemativ
energikälla av detta slag beaktas i en helhetssyn på Sveriges framtida
energiförsörjning.
Beträffande
leveranssäkerhet i ett naturgassystem framhåller industriverket bl. a.
följande.
Det
distributionssystem för naturgas som Swedegas i första hand redogör för i sin
rapport gäller import av rörbunden naturgas. Detta innebär ett starkt beroende
av producent- och transitoländer som i vissa krislägen kan medföra ett i stort
sett omedelbart upphörande av leveranserna. De möjligheter som i rapporten
anförs vad gäller gasbyten, lån av gas m.m. lorde främsi vara trygghetshöjande
i samband med tekniska störningar och inte av de typer som frågan om sårbarhet
i vidare mening avser.
Industriverket
pekar vidare på effekterna på svensk raffineringsindustri av en
naturgasintroduktion.
De
svenska raffinaderierna arbetar för närvarande med ett lågt kapacitetsutnyttjande.
På kort sikt föreligger små möjligheter att ändra den befintliga produktionsmixen
utan omfattande investeringar. Om naturgasanvändningen får den vidare
omfattning som skisseras av Swedegas finns det risk för att svensk
raffinaderiindustri inte ens under 1980-talet kommer att kunna arbeta med en
acceptabel lönsamhet. Inför de perspektiven kan en nedläggning av en eller
flera enheter komma att aktualiseras vilket får negativa konsekvenser för den
svenska självförsörjningen av petroleumprodukter.
Liknande
farhågor framförs av SPK och Svenska petroleum institutet. SPK redovisar även
en tveksam inställning till värdet från försörjningssynpunkt av alt ersätta
oljeimport med nalurgasimport.
SPK
har i sitt yttrande över energikommissionens betänkande framhållit att en
diversifiering av energiimporten vad avser såväl lyp av energiråvara
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.5 Industridepartementet 355
som
geografiskt ursprung kan minska osäkerheten om den framtida energiförsörjningen.
Vid en naturgasimport från kontinenten kan dock effekten bli att råolja från
Nordsjön ersätts med naturgas från Nordsjön. Den omständigheten att energin
lillförs landet genom ledningar i stället för i tankbåt förbättrar inte i sig
försörjningstryggheten. Ledningar är inte heller lika flexibla medel för
transport av energi som tanktonnage. Större skador på gasrören innebär i
praktiken ett stopp i tillförseln till landet.
Överbefälhavaren
framhåller att försvarsmakten i ökande utsträckning är beroende för sin
uthållighet av att de företag som planlagts för krigsproduktion snabbi och
säkert kan ställas om till sådan produktion.
Vid
införandet av ett naturgassystem måste därför försörjningstrygghet och
handlingsberedskap ges hög prioritet i de avseenden försvarsmakten och övriga
totalförsvarsmyndigheter berörs. Det torde därför vara nödvändigt att importen
via röriedning från det centraleuropeiska naturgassystemet redan från början
kompletteras med importterminaler för LNG, så att import via fartyg kan ske
från länder som inte är anslutna till ovannämnda syslem. Lagring av gas bör ske
i sådan omfattning att för totalförsvaret nödvändiga industrier har möjlighet
att verka under den tid som krävs för omställning till andra energislag.
ÖEF
framhåller att en diversifiering av energitillförseln på olika energislag och
importländer kan innebära ökade möjligheter alt tillgodose energibehovet under
ett krisläge. Ett införande av naturgas på den svenska marknaden verkar i denna
riktning och föranleder därför från försörjningstrygghetssynpunkt ingen
invändning från ÖEF:s sida.
En
övergång lill användning av naturgas innebär att ett importbränsle, främst
eldningsolja, ersattes med ett annat importbränsle, vilket sålunda inte minskar
vårt totala importberoende. Behovet av beredskapsåtgärder -i första hand i form
av lagring - för att trygga försörjningen under situationer, då vårt land är
helt eller delvis avspärrat från tillförsel utifrån, kvarstår därför
oförändrat.
En
allmän utgångspunkt för beredskapslagringen inom naturgasens användningsområde
bör enligt ÖEF vara att lagringen dimensioneras så atl den medger samma uthållighet
som av statsmakterna har fastställts att gälla för petroleumprodukter. ÖEF
erinrar om sitt tidigare framlagda förslag om beredskapslagring av olja vid
introduktion av naturgas. Förslaget innebär att säljare och större konsumenter
av naturgas skall hålla oljelager i enlighet med föreskrifterna i lagen om
oljelagring m. m. Vidare föreslås att förbrukare av naturgas skall vara
skyldiga att hålla en utrustning som gör det möjligt att vid behov övergå till
förbrukning av olja.
ÖEF
påpekar att förslaget inte innebär någon ändring av lagringsförhållandena för
de lagringsskyldiga storkonsumenterna, dvs. kraftvärmeverk, hetvattencentraler
och vissa industrier. För dessa konsumenter kan gas
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.5 Industridepartementet 356
och
olja substituera varandra utan olägenhet, och olja utgör det naturliga
beredskapsbränslet. För säljare av naturgas skulle emellertid enligt förslaget
tillkomma lagring av olja för övriga konsumenters behov.
ÖEF
diskuterar Swedegas förslag om att dessa mindre konsumenter inte skulle åläggas
att hålla utmstning för användning av olja. ÖEF anser att deras möjligheter att
i ett krisläge återgå till användning av olja skulle avsevärt försämras.
För
att säkra dessa förbmkares energibehov måste i så fall krav ställas pä att
gasleverantören lagrar naturgas eller annat bränsle, som kan distribueras i
gasform. Detta alternativ medför emellertid en begränsad flexibilitet vad
gäller utnyttjandet under krisförhållanden av tillgängliga beredskapslager och
bör därför inte komma ifråga.
Mot bakgrund av vad som
ovan sagts kan överstyrelsen sålunda inte ansluta sig till Swedegas'
uppfattning att "naturgasintroduktionen innebär en ökad
försörjningstrygghel som kan motivera minskade krav på beredskapslagring
jämfört med andra importbränslen". Ej heller kan överstyrelsen instämma i
förslaget om lagring av olja utan krav på att naturgasförbmkare skall ha
utrustning som medger användning av olja, vilket skulle kunna resultera i det
helt oacceptabla förhållandet att naturgasförbrukare ställes utan bränsle i en
krissituation på naturgasmarknaden. Överstyrelsen vidhåller sålunda sitt
tidigare förslag till lagringsbestämmelser dock med den preciseringen att
föreskrifterna om bibehållande av utmstning för användning av olja bör gälla
även icke lagringsskyldiga förbrukare av naturgas samt med den ändringen att
dessa föreskrifter eventuellt bör tas in i en särskild lagstiftning i stället
för i oljelagringslagen.
ÖEF
påpekar att även andra beredskapsåtgärder, bl. a. på transportområdet, kan bli
aktuella för att trygga energiförsörjningen inom naturgasens användningsområde.
Statens
industriverk anser att beredskapslagringsfrågan är av central betydelse för en
eventuell naturgasintroduktion. Verket framhåller att beredskapslagring och reservsyslem
baserat på oljeanvändning enligt ÖEF:s förslag innebär hög tillförseltrygghet.
Industriverket anser emellertid inte all alternativa lösningar baserade på
användning av gas utan vidare bör avvisas.
Atl
såsom i ÖEF:s förslag enbart med hänvisning till beredskapsaspekten kräva, att
beredskapslagringen skall baseras på olja, innebär dels att man frångått det
egenlliga syfiet med beredskapslagringen och dels att olja och naturgas inte
behandlas på samma sätl i detla avseende. Om enbart beredskapsaspekten skall
beaktas, bör enligt industriverkels mening varje metod för
reservsystem/beredskapslagring accepteras, om givna krav på uthållighet är
uppfyllda.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.5 Industridepartementet 357
5
Miljöeffekter
Allmän
enighet råder bland remissinstanserna om att en introduktion av naturgas skulle
medföra väsentliga fördelar från miljösynpunkt jämfört med användning av olja.
I några yttranden görs försök att kvanititativt ange dessa fördelar, som inte
har tagits med i Swedegas samhällsekonomiska kalkyl.
Statens
naturvårdsverk anför följande beträffande utsläppen av svaveloxider.
Fördelarna
för naturgasen gentemot oljan när det gäller svavel utgörs av uteblivna
kostnader för att minska svavelhalten i olja från normalt 2,5-3 % svavel till
maximall tillåtna 1 % (50 miljoner kr. per år) plus uteblivna kostnader för den
altemativa handlingsvägen för att ytterligare sänka svavelutsläppen under 1 % i
olja med de mängder som införandet av naturgas innebär (40 miljoner kronor per
år), dvs. en sammanlagd minskning med 90 miljoner kr. per år. Verket utgår då
ifrån att kostnadsskillnaden mellan högsvavlig och lågsvavlig olja kommer att
uppgå till 3000-4000 kr. per ton avskilt svavel.
Naturvårdsverket
redovisar även vissa uppgifter om utsläppen av andra föroreningar vid
förbränning av naturgas, olja och kol. Belastningen på naturmiljön är i
samtliga fall mindre än vid naturgasförbränning.
Naturvårdsverket
påpekar att det saknas tillräckligt underlag för att bedöma effekterna på
naturmiljön av själva byggandet och driften av rörledningar samt effektema på
markanvändningen i stort i berörda områden. Enligt verkets uppfattning bör det
dock vara möjligt att bygga en gasledning med utgångspunkt från naturvårdens
intressen.
Sammanfattningsvis
framhåller naturvårdsverket följande.
I
en samhällsekonomisk kalkyl av det nu aktuella naturgasprojektet bör sålunda
miljövinsten enbart som följd av minskade svavelutsläpp värderas till
storleksordningen 90 milj. kr. per år.
Naturvårdsverket
instämmer i utredarnas bedömning atl underlaget för att beräkna miljövinstema
för andra utsläppsminskningar än svavel är ofullständiga. Ett mått att jämföra
med kan vara kostnaderna för att begränsa utsläppen av stoft, kväveoxider och
polycykliska kolväten från förbränning av olja. Dessa kan mycket grovt
uppskattas uppgå till storieksordningen 20-50 milj. kr. per år.
1
en samhällsekonomisk kalkyl bör till dessa belopp läggas kostnaderna för
kvarvarande skadeeffekter.
Statens
planverk anser att en detaljerad redovisning av miljö- och markanvändningskonsekvenser
bör göras som underlag för beslut om ett natur-gassyslem. Planverket anser
vidare, liksom naturvårdsverket, all anläggandet av ett gasledningssystem bör
prövas med stöd av naturvårdslagen. Dessa myndigheter föreslår ett samråd
mellan länsstyrelse, kommun och företag som går utöver vad som normalt äger rum
enligt 20 § lagen.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.5 Industridepartementet 358
Statens
industriverk anser alt naturgasens miljöfördelar bör preciseras i högre grad än
som har skett i Swedegas rapport. Verket framhåller bl.a. följande i fråga om
Sydgasprojektets effekter på utsläppen av svaveldioxid.
Eftersom
gasen i huvudsak ersätter tjocka oljekvaliteter innebär en naturgasintroduktion
atl svaveldioxidutsläppen från oljeförbränning i Sverige minskar med 5-6%.
Detta kan förefalla tämligen betydelselöst om inte regionala aspekter beaktas.
Enligt planema skall gasen introduceras i sydligaste Sverige mellan Malmö och
Halmstad. Denna region är en av landets mest utsatta närdet gäller S02-utsläpp.
Här kommer en naiurgasintroduktion atl belyda en procentuellt mycket stor
reduktion av svavelemissionen. Dock är i vissa delar av sydligaste Sverige
jordmånen kalkhaltig, vilket innebär att känsligheten för sur nederbörd här är
mindre än i andra delar av landet.
En betydande del av den
sura nederbörden förorsakas av svavelföroreningar som bildas vid förbränning
av olja och kol i Västeuropa. Denna ofrivilliga "import" bör beaktas
då miljökonsekvenserna av en naiurgasintroduktion värderas.
En naturgasintroduktion är
inte det enda sättet att minska S02-emissio-nen i sydligaste Sverige. Om
Sydvärmeprojektet realiseras kommer detta att medföra en märkbart minskad
förbrukning av svavelhaltig tjock eldningsolja.
Vidare
påpekar industriverket att riskema sannolikt är betydligt mindre vid
gashantering än vid oljehantering när det gäller såväl yrkesskador som stora
olyckor.
Arbetarskyddsstyrelsen
anser att riskerna vid naturgasinstallationer genom skyddsåtgärder bör kunna
hållas på en betryggande låg nivå. Styrelsen pekar emellertid på att de
svenska erfarenhetema på området är begränsade och att ytteriigare arbete
behövs för att ta fram svenska kon-stmktions-, drift- och
underhållsbestämmelser.
6
Regional- och sysselsättningspolitiska effekter
Statens
industriverk erinrar om att verket våren 1978 har genomfört en undersökning av
de industri- och sysselsättningspolitiska effekterna av en naturgasintroduktion
(SIND PM 1978:4).
Huvudslutsalserna
av denna uiredning är att sysselsättningseffekterna är låga - ca 2000-3000
manår/år under en åltaårsperiod - samt att de industripolitiska konsekvenserna
i övrigt blir av underordnad betydelse. SIND vill dock understryka att ett
naturgassystem i Sydgasområdet kan medföra regionala sysselsättnings- och
konkurrenseffekter som strider mot statsmakternas mål för regionalpolitiken. En
subventionerad naturgasanvändning inom detla område kan nämligen leda till
lokaliseringsfördelar för vissa företag och branscher. 1 synnerhet kommer detta
att aktualiseras vid en fortsatt expansion till västra Sverige.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.5 Industridepartementet 359
Statens
planverk anser att de regionala konsekvensema av alternativa sträckningar av
ett nationellt naturgassystem bör utredas vidare. Verkets erfarenhet av tunga
tekniska system, som exempelvis kraftledningar, är att den befintliga
strukturen förstärks.
CDL
påpekar att ett naturgassystem genom sitt römät torde bli begränsat till vissa
delar av landet. Det medger därför inte samma handlingsfrihet och flexibilitet
för lokalisering av verksamheter som andra fossilbaserade energisystem eller
som elsystem. Ett rörledningsnät i Sydsverige, senare utsträckt till
Västsverige och Östra Svealand, kan enligt CDL innebära lokaliseringsfördelar
för industriell och annan verksamhet i dessa landsdelar, som kan komma att
motverka statliga insatser och strävanden inom regionalpolitikens område.
Sveriges
Industriförbund hänvisar till att ett naturgasnät under driftskedet enligt
industriverkets utredning inte kommer att medföra några omfattande
sysselsättningseffekter. För den rörtillverkande industrin däremot kommer
projektet enligt förbundet att ge ett stort sysselsättningstillskott, som vid
en eventuellt fortsatt utbyggnad kan vidmakthållas under kanske hela 1980-talet.
7
Övriga frågor
Statens
industriverk tar upp vissa frågor om naturgasens koppling till andra
energibärare. Bl. a. påpekas att naturgas utgör ett alternativ till den
nuvarande stadsgasförbmkningen, som nu baseras främst på gas framställd ur lättbensin.
Av de fem större gasverken har f. n. endast gasverket i Göteborg planer på att
fortsätta sin verksamhet på längre sikt. Gasverken i Stockholm och Norrköping
är nedläggningsholade medan gasverken i Malmö och Helsingborg avvaktar en
eventuell naturgasintroduktion.
Beträffande
framtida utvecklingsmöjligheter framhåller industriverket följande.
Teknisk
utveckling pågår mnt om i världen för att förgasa kol och framställa s. k.
syntetisk naturgas (SNG). Om SNG från kol blir ekonomiskt lönsamt även för länder
som saknar egna koltillgångar skulle ett befintligt svenskt naturgasnät kunna
utnyttjas för transport av SNG efter naturgasepokens slut.
Ett
befintligt röriedningssystem skulle också kunna utnyttjas för transport av
vätgas i framför allt regionala system efter vissa modifieringar samt transport
av SNG från biomassa. Det är dock för tidigt att idag uttala sig om
framtidsutsikterna för dessa energislag, eftersom de ännu befinner sig på
forskningsstadiet och inte väntas bli aktuella före år 2000.
Svenska
värmeverksföreningen framhåller att de möjligheter som diskuteras att försörja
naturgasnäten med gas från bl. a. kolförgasningsanlägg-
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.5 Industridepartementet 360
ningar
är osäkra. Värdet av ett röriedningsnät för gas om 20-30 år kan enligt
föreningen ifrågasättas.
Utredningen
om omstäUbara eldningsanläggningar diskuterar frågan om utformningen av det
statliga stöd som behövs för att naturgas skall kunna införas i enlighet med
Sydgasprojektet.
Om
Sydgasprojektet skall genomföras är det i och för sig tänkbart att säkra
avsättningen av gasen med hjälp av statliga bestämmelser som direkt förhindrar
vissa grupper av konsumenter att utnyttja andra energikällor. Det är också
möjligt att indirekt nå samma syfte genom att införa miljö-eller
beredskapsbestämmelser som gynnar gasen i förhållande till konkurrerande
energiformer. Kommittén anser dock av såväl principiella som praktiska skäl att
styrmedel av nämnda slag i detta fall inte är lämpliga.
Om det skulle anses vara
motiverat med särskilda statliga bidrag till naturgasen bör det även vara
motiverat att åtminstone i motsvarande mån införa sådana bidrag till andra
alternativ till oljan, främst inhemska bränslen.
Introduktion av naturgas i Sverige: en översikt av industri-
och sysselsättningspolitiska effekter
Sammanfattning
ur utredning från statens industriverk genomförd av Norconsult A/S (SIND PM
1978:4)
I
dette sammendraget vil man legge vekt på hovedlinjene i virkninger på
naeringsstruktur og syselsetting m. m. av et svensk naturgassprosjekt. Mindre
krusninger på denne overflaten er det redegjort for i hovedteksten og vediegg.
Man onsker derved å plassere ulike momenter innenfor en sterre naeringspolitisk
og okonomisk politisk referanseramme.
SUk hovedforutsetningene
for naturgassprosjektet er definert idag (Industridepartementets brev av 12.
desember til SIND), og med den konk-rete tilgjengelige informasjon så tegner
seg folgende helhetsbilde:
* Prosjektet
er av folgende storrelseorden: Selve oppbyggingsfasen gir i
sterrelsesorden 2000-3000 nye arbeidsplasser, personalbehov, i en 8
års période (antall årsverk i alt blir tilsvarende hoyere.) Dette utgjor om
lag 0,4% av industrisysselsettingen. Det bor spesielt nevnes at disse
nye arbeidsplassene kommer i syd- og mellom-Sverige. I en "normal"
konjunkiursituasjon kan dette derfor neppe gi varige bidrag til mere
permanent sysselsetting i de svake regionene.
*
Selve oppbyggingen av systemer
ser nå ikke ut til å bli noe stort felles-prosjekt for svensk industri med
utvikling av vesentlig ny teknologi for senere utnytlelse på det internasjonale
LNG-marked eller mere indi-rekte.
*
Driften av gass-systemet krever
kun el lite antall ansatte. Det vil i drift ikke generere vesentlig nye typer
industri.
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1.5 Industridepartementet 361
*
Man har ikke greid å
identifisere konkrete regionale effekter, hverken i form av presstendenser
eller gunstige regionale virkninger. Linjedragningen er ennu ikke fastlagt.
*
Prosjektet er neppe noe
velegnet konjunktur - sysselsettingspolitisk virkemiddel. De nye
arbeidsplassene vil först komme omkring 1982, og med et maksimum omkring
1984-85. Det er ikke vanlig å bruke så långsiktige konjunkturpolitiske
virkemidler. Det eksisterer heller ikke konjunkturprognoser for disse årene.
I
utredningsarbeidet har rnan slott på visse koordineringsproblem. Ulike
institusjoner, foretak og andre organisasjoner som planlegger eller på annen
mate arbeider med naturgassprosjektet arbeider til dels ut ifra for-skjellige
strategiske fomtsetninger. Dette gjelder fomtsetninger om gass-mengder,
tilforselsform og eksportland. En samordning av slike fomtsetninger kunne
gjore en vanskelig beslutningssituasjon mere översiktlig.
Norconsult
har stått i naer kontakt med SIND under arbeidet. SIND deler utredningens
konklusjoner. Man har vaert henvist til å utnytte eksis-terende
prosjektbeskrivninger, kostnadsberegninger, m. m. På gmnn av blant annet sterkt
tidspress har Norconsult ikke hatt mulighet til å företa en selvstendig kritisk
kontroll av dette gmnnlagsmaterialet.
Rapport 1979-01-20 till industridepartementet i
naturgasfrågan
Utdrag
av rapport angiven av Swedegas AB O Inledning och sammanfattning 0.1 Allmänt
Som
ett ytterligare beslutsunderlag framlägger Swedegas föreliggande rapport
(1979-01-20), vilken i huvudsak belyser import, distribution och marknadsföring
av naturgas i västra Sverige baserad på Swedegas avtal om inköp av LNG från del
algeriska bolaget Sonatrach. Rapporten tar även upp vissa kompletterande
aspekter på naturgasfrågan i dess helhet.
Swedegas
förhandlingar med Sonatrach har resulterat i ett 20-årigt leveransavtal med
början år 1985 avseende ca 1,7 ä 2,2 miljarder m' naturgas per år i form av LNG
motsvarande ca 1,7 å 2,2 miljoner m' olja per år. Avtalet upphör, liksom
avtalet mellan Ruhrgas och Swedegas, att gälla om det ej godkänts av den
svenska regeringen senast 1979-06-30.
I
föreliggande rapport redovisas resultatet av fortsatta förhandlingar med
Ruhrgas om varaktigheten av företagels leveranser till Swedegas. Vidare
behandlas ytterligare frågan om beredskapslagring vid en naturgasförsörjning.
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1.5 Industridepartementet 362
0.2
Västgasprojektets utformning
Genom
de villkorliga Ruhrgas- och Sonatrachavtalen har Swedegas två projekt på hand
för en svensk naturgasintroduktion under första hälften av 1980-talet.
Sydgas-(Ruhrgas-)projektet som behandlats i den föregående rapporten innebär
att nordsjögas, som landas i Emden, vidaretranspor-teras i rör genom
Västtyskland och Danmark för avsättning i Sydsverige. Sydgasprojektet kan
tänkas genomfört som separat projekt men utgör dämtöver enda för närvarande
tillgängliga och lämpliga första steg i en svensk naturgasintroduktion.
En
enligt Swedegas grundläggande förutsättning för svensk naturgasförsörjning med
LNG är att det jämsides därmed skall föreligga reservförsörjningsmöjligheter
genom rörförbindelse med andra försörjningskällor och marknader.
Sydgasprojektet uppfyller genom anknytningen till det centraleuropeiska
gasnätet denna fömtsättning. Sonatrachavtalet kan därför utgöra bas för ett
andra projektsteg i en svensk naturgasintroduktion med Sydgasprojektet som det
första. Den väsentligaste konsekvensen härav blir att avsättningsmarknaden
måste sökas i Väst- och delar av Mellansverige. Västgasprojektets konstmktion
i övrigt bör anpassas dels till Sydgasprojektet dels till speciella
fömtsättningar sammanhängande med LNG-tekniken. Härvidlag uppkommer olika
altemativ för Västgasprojektet.
Den
viktigaste frågan är härvid valet av LNG-terminalens lokalisering. Huvudalternativen
är en förläggning på svenska västkusten (med flera underalternativ) respektive
ett samarbete med västtyska intressenter i LNG-terminalen i Wilhelmshaven.
Beräkningar och allmänna värderingar baseras på ett alternativ med
LNG-terminalen förlagd till svensk västkust samtidigt med att en rörförbindelse
förutsatts mellan Syd- och Västgasom-rådena. De bärande huvudmotiven för detta
alternativ har varit
-
två av varandra oberoende
tillförselkanaler upprättas
-
en LNG-terminal i Sverige ger
bättre möjligheter till säsongslagring och beredskapslagring för båda
marknadsområdena
- preliminära
kalkyler antyder bättre lotalekonomi för LNG-terminal på
svensk västkust än i Wilhelmshaven
Västgasprojektets
slutliga utformning (bl a i fråga om röriedningarnas sträckning och
LNG-terminalens lokalisering) kan göras till föremål för fortsatta utredningar
och förhandlingar efter ett ställningstagande till Sona-trach-avtalet.
0.3
Ekonomi
1
rapporten 1978-09-15 redovisade Swedegas samhällsekonomiska och kommersiella kalkylresultat
för Sydgasprojektet. Västgasprojektets motsvarande samhällsekonomiska och
kommersiella ekonomi har i denna
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.5 Industridepartementet 363
rapport
beräknats för att med Västgasprojektet som ett andra steg uppbygga samordnade
marknader i Syd-, Väst- och delar av Mellansverige. Genom att summera Syd- och
Västgasprojektens kalkylresultat erhålles den totala ekonomiska bilden för en
naturgasintroduktion inom ovannämnda svenska marknadsområden på basis av de nu
villkoriigt avtalade Ruhrgas-och Sonatrachleveranserna till Sverige.
Av
Swedegas' rapport 1978-09-15 samt den granskning och remissbehandling denna
föranlett bedömer Swedegas att det för Sydgasprojektet med rimlig sannolikhet
utfallande samhällsekonomiska resultatet kan antas ligga inom inlervallel minus
500 - minus 1500 miljoner kronor. Det kommersiella resultatet (dvs.
subventionsbehovets värde) kan på motsvarande sätt anges av inlervallel minus
1000 - minus 2000 miljoner kronor. Angivelserna avser till 1977 diskonterade
nuvärden uttryckta i 1977 års penningvärde.
I
nu föreliggande rapport har Västgasprojektet kalkylerats efter samma gmnder som
Sydgasprojektet. Därutöver har särskilt hänsyn tagits till den möjliga effekten
av, i förhållande till för Sydgasprojektet, i visst avseende avvikande
leveransprisbestämmelse. Det med rimlig sannolikhet utfallande
samhällsekonomiska resultatet kan antas bestämt av inlervallel plus 500-minus 1
500 miljoner kronor. Det kommersiella resultatet kan på motsvarande sätt anges
av intervallet minus 500-minus 2500 miljoner kronor.
Beräkningsresultaten
antyder ett relativt sett något bättre ekonomiskt utfall för Västgas- än för
Sydgasprojektet. Bakgmnden härtill är ett lägre pris på LNG efter förgasning än
priset i Sverige för Ruhrgasleveransen. Det högre Ruhrgaspriset beror främst på
kostnader för transporten genom Västtyskland och Danmark (vilken innefattar
viss överkapacitet för att möjliggöra inköp och rörtransport från andra
naturgasleverantörer). Anknytningen till det centraleuropeiska gasnätet har
särskilt värde.
Det
för båda projekten sammantagna samhällsekonomiska resultatet före beaktande av
miljövärden kan med rimlig sannolikhet väntas falla inom intervallen O -minus 3
000 miljoner kronor. Den samhällsekonomiska merkostnaden motsvarar i
förhållande till fortsatt oljeanvändning en fördyring för gas med 0-22 %.
Investeringama för rörledningssystem och LNG-terminal i Sverige samt ledning
under Öresund och LNG-fartyg (50 %) uppgår till ca 3600 miljoner kronor
huvudsakligen under åren 1981 till 1985. För gaskunderna uppkommer ingen
motsvarande relativ fördyring om gasprisel genom subventioner hålles på en
nivå som motsvarar deras kostnader för olja. Subventionsbehovet har beräknats
till 1500-4 500 miljoner kronor.
De
vida intervallen ger intryck av stor beräkningsosäkerhet. Denna har sin grund i
nödvändigheten att kunna variera ett antal beräkningsparametrar för att därmed
bl a fånga in alternativa framtida utvecklingsmöjligheter. Effekten av
ändringar i olika beräkningsparametrar har redovisats i särskil-
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.5 Industridepartementet 364
da
känslighetsanalyser för Sydgas- och Västgasprojekten. Den starkast påverkande
parametem är oljeprisutvecklingen. Detta sammanhänger med att endast en del av
gasens pris på svensk marknad blir direkt relaterad till oljeprisutvecklingen.
En realt kraftig oljeprisstegring verkar i förbättrande och en långsam eller
utebliven real oljeprisstegring i försämrande riktning på resultatet. Den
dämäst viktigaste parametem är restvärdet på de i Sverige utbyggda
anläggningarna efter utgången av de 20-åriga kalkylperioderna. Resultatet
förbättras om dessa anläggningar åsättes restvärde dvs om man i likhet med vad
som görs på kontinenten räknar med betydligt långsiktigare
gasförsörjningsmöjligheter än 20-25 år framåt. Även överskridande av beräknade
investeringskostnader har betydelse men känsligheten härför är inte särdeles
markant.
De ovan angivna
intervallgränserna är att se som en sammanvägning av för projekten gynnsamma
respektive ogynnsamma men ej osannolika utvecklingsantaganden. Det största
samhällsekonomiska underskottet respektive högsta subventionsbehovet
representerar samtidigt inträffande utebliven realprisökning på olja, inga
restvärden och betydande kost-nadsöverskridanden för investeringar. Det bör
påpekas att beloppsangivelserna (nuvärden 1977) i den samhällsekonomiska delen
är relaterade till s k realränta om 4 % och beträffande subventionsbehovet till
marknadsränta (dagens nivå under hela kalkylperioden) samtidigt som alla priser
och kostnader först är underkastade en allmän inflation, som ungefärligen
svarar mol skillnaden mellan marknads- och realränta.
Utanför
den kalkylbara ekonomiska osäkerhet, som återspeglas av de angivna intervallen,
ligger särskilt för Västgasprojektet allmänna icke kalkylbara risker, som kan
leda till ytterligare resultatförsämring.
0.4
Organisation av konunersiell verksamhet
Om
regeringen som följd av Swedegas redovisning av förhandlingsresultat och
utredningar vill föreslå riksdagen naturgasintroduktion, aktualiseras därmed
frågan om att förbereda och bedriva kommersiell verksamhet för att säkerställa
den efter regeringens godkännande av avtalen upphandlade gasens mottagande och
avsättning. Vare sig Swedegas AB, AB Sydgas eller Västgas AB har enligt
gällande konsortial- och samarbetsavtal möjlighet upptaga sådan verksamhet.
Swedegas icke-statliga intressenter har med verkan per årsskiftet 1979/80
uppsagt konsortialavtalet för Swedegas. Detsamma gäller konsortialavtalet för Sydgas
som uppsagts av Sydkraft med begäran om omförhandling inför förverkligandet av
Sydgasprojektet. Frågan om kommersiell organisation hänger intimt samman med
omfattning och form för det nödvändiga statliga ekonomiska stödet. Swedegas
har icke ansett det ingå i dess uppdrag att redovisa förslag vare sig ifråga om
organisation eller statsstöd. Swedegas vill emellertid framhålla att dessa
frågor påkallar en snabb lösning för att det med Swedegas hittillsva-
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.5 Industridepartementet 365
rande
verksamhet inledda arbetet på en naturgasintroduktion skall kunna fullföljas i
enlighet med den tidsplanering som angivits i Swedegas rapporter.
2
Avtalssituationen
2.1
Ruhrgas
1
sin rapport 1978-09-15 redogjorde Swedegas bl a för innehållet i det
leveransavtal gällande för en initialperiod om 12 år, som träffats med Ruhrgas
1978-05-29, och för möjligheterna till föriängning därav under 8 år. Sedan
Elam-Bergendahlska utvärderingen av nämnda rapport framlagts, anförde Swedegas
i sitt yttrande 1978-11-13 däröver att Ruhrgasprojektet borde fullföljas endast
om leveranser vid tidpunkten för slutligt ställningstagande från
statsmakternas sida kunde ställas i utsikt med rimlig säkerhet för minst 20 år
eller annat likvärdigt uppföljningsprojekt för samma marknad och
transportsystem framkommit. Swedegas anmälde samtidigt att förhandlingar pågick
med Ruhrgas i frågan och att Swedegas räknade med att Ruhrgas redan på nyåret
1979 skulle kunna lämna sådana garantier som av statsmakterna kunde bedömas
innebära rimlig säkerhet för gasleveranser under minst 20 år.
De
nämnda förhandlingarna med Ruhrgas har nu slutförts och resulterat i följande
ändringar av de i maj 1978 träffade avtalen.
Leveransavtalet
löper på 13 år eller tom 1995-09-30 istället för 12 år (med tidigare avtalade
lO-årsförlängningar om ej uppsägning sker). Så snart Ruhrgas, som fortlöpande
genom långfristiga avtal anskaffar nya naturgasmängder, träffat avtal om nästa
stora inköpsprojekt avseende rörgas, skall Ruhrgas förlänga leveransavtalet med
Swedegas om 1,2 Gm'/ år med samma leveranstid som gäller för det nya projektet
dock minst t o m 2002-09-30 antingen på oförändrade villkor i övrigt eller på
de ändrade villkor, som gäller för det nya projektet, varvid Swedegas är
skyldigt att inom 6 månader efter erbjudandet acceptera dessa ändrade villkor
därest Swedegas ej kan erhålla bättre villkor från annan gasleverantör.
Skulle
Ruhrgas' nu ifrågavarande gasinköp ske i form av import som är av den utländske
säljaren underkastad reexportförbud och skulle det icke lyckas Ruhrgas att få
förbudet hävt i vad avser leveranser till Swedegas, befrias Ruhrgas i
molsvarande mån från nyss angivna leveransåtagande.
Swedegas bedömer det som
synnerligen osannolikt att Ruhrgas icke skall lyckas säkra ytteriigare
gaskvantiteter för tiden efter 1995. De miljardinvesteringar som Ruhrgas och
andra gasföretag redan beslutat och håller på att genomföra skulle vara helt
felaktiga om icke ytterligare stora gaskvantiteter skulle komma att utbjudas
till försäljning.
Varken
tidigare träffade avtal mellan Ruhrgas och Swedegas om gasle-
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.5 Industridepartementet 366
veranser eller det nu träffade tilläggsavtalet är
underkastade någon prövning från västtyska regeringens sida. Endast ytterst
extraordinära omständigheter torde förmå Tyskland att vidtaga ett sådant mot
Sverige riktat steg som att förbjuda Ruhrgas att leverera gas till Swedegas.
2.3 Sonatrach
2.3.1 Avtalstextens bakgrund
Efter överläggningar och förhandlingar som förts mellan
företrädare för Swedegas och det statliga algeriska företaget Sonatrach från
slutet av 1977, undertecknade partema i Alger den 9 oktober 1978 ett avtal om
försäljning till Swedegas från Sonatrach av vissa mängder LNG under en
tjugoårsperiod.
Avtalets text baserar sig på Sonatrachs för LNG-leveranser
använda standardavtal. Sonatrachs företrädare har under förhandlingarna varit
ytterst obenägna att företaga ändringar i texten och har intagit ståndpunkten
att avtalet icke är förhandlingsbart men att Sonatrach med bibehållande av
avtalets fundamentala priciper varit berett att vidtaga smärre anpassningar av
avtalet till förhållanden som är speciella för den individuella köparen.
Andra köpare av LNG från Algeriet synes ha fält acceptera
i huvudsak föreliggande text, vilket kan underiätta en eventuel framtida
samverkan på köparsidan.
2.3.2 Avtalstid
Avtalet gäller för en avtalsperiod som slutar 20 år efter
den första regelbundna leveransen av LNG från Sonatrach till Swedegas. Denna
avses inträffa under första kvartalet 1985. Den tid under vilken de kontraktsenliga
leveranserna beräknas äga rum är således 1985-2004.
2.3.3 Kvantitet
Den totala kvantiteten för leveranserna utgör enligt
avtalet 340 miljarder övre värmevärdetermier, dvs. 34 miljarder m' naturgas. Den
åriiga kvantiteten utgör 1/20 därav, dvs. 1,7 miljarder m '.
Beroende från vilken hamn i Algeriet nu aktuella LNG skall
uskeppas (Arzew eller Skikda, som ligger i västra respektive östra ändan av den
algeriska medelhavskusten) och på vilken plats i Europa den skall landas
(Wilhelmshaven eller svenska västkusten) kan den från Iransporlekono-misk
synpunkt lämpliga kvantiteten vid utnyttjande av bestämd transportkapacitet
variera.
Med hänsyn härtill skall Swedegas sedan det erhållit
meddelande om från vilken hamn i Algeriet Sonatrach kommer att skeppa gasen
kunna höja kvantiteten till högst 440 miljarder övre värmevärdetermier dvs.
till högst cirka 2,2 miljarder m' gas per år.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.5 Industridepartementet 367
Innan
leveranserna uppnår den överenskomna årliga storleken, skall inledande
leveranser äga rum, vilka avses påbörjade under fjärde kvartalet 1984.
2.3.4 Leveransperiodens
början
Tjugoårsperioden
under vilken leveranserna skall ske börjar att löpa den första månaden då den
levererade kvantiteten uppgår till en tolftedel av förutsedd årlig kvantitet.
Den första reguljära leveransen avses inträffa under första kvartalet 1985.
Sedan skall leveranserna fortsätta på kon-traktsenlig nivå under tjugo år.
Delta innebär att de ovannämnda inledande leveranserna ej ingår i de ovannämnda
kvantitetssiffrorna. Någon absolut garanti för att leveranserna når
kontraktsenlig kvantitet under första kvartalet 1985 finns ej, men parterna
har åtagit sig att söka hålla denna tidtabell.
Sedan
de regelbundna leveranserna kommit igång måste Swedegas utom i fall av force
majeure och liknande händelser avhämta de kvantiteter, som det åtagit sig att
köpa. I mycket begränsad omfattning har Swedegas möjlighet att under senare år
avhämta kontrakterade kvantiteter, som det under tidigare år ej tagit emot men
har fått betala.
Swedegas
åtager sig att sälja gasen endast till förbrukare i Sverige. Det innebär förbud
mot export från Sverige och förbud för Swedegas att under transporten sälja
gasen. Detta får beaktas om gasen ej kan införas till Sverige eller om
marknadsförhållandena i Sverige drastiskt skulle ändras. Under exceptionella
omständigheter får Swedegas emellertid företaga tekniska utbyten, dvs.
överiåta gasen till annan mot det att Swedegas i framtiden övertager samma
kvantitet från den till vilken gasen överlåtits. Sonatrach fäster avseende vid
att dess köpare ej vidaresäljer gas till annat land och därmed stör
marknadsbilden för Algeriets gasexport.
2.3.5 Priser
Priset
noteras fob algerisk kust, dvs. ombord på båt i algerisk hamn, och priset är
detsamma oavsett vilken hamn i Algeriet som väljes. Det tillämpliga
försäljningspriset är det högsta av det s.k. faktureringspriset och det s.k.
minimipriset.
Faktureringspriset
är indexreglerat och basen i indexklausulen är USS 1,30 per miljon BTU den 1
januari 1975. Detta pris regleras sedan i sin helhet med hänsyn till
utvecklingen från denna tidpunkt för olika oljenoteringar i Europa.
Det
avtalade försäljningspriset skall dock under inga förhållanden vara lägre än
ett minimigrundpris på US$ 1,30 per miljon BTU. Därvid skall emellertid
dollarkursen omräknas med hänsyn till förändringarna i sex europeiska valutor,
däribland den svenska kronan, med utgångspunkt från det genomsnittliga
kursförhållandet under andra halvåret 1974.
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.5 Industridepartementet 368
2.3.6 Prisrevidering m.m.
Partema skall sedan de regelbundna leveranserna inletts
och vart fjärde år därefter granska de ekonomiska förhållandena på marknaderna
för naturgas och andra energiformer i vissa länder i Europa. Om priset i dessa
länder ej längre motsvarar de verkliga förhållandena skall endera parten ha
rätt att påfordra att priset justeras för att bättre återspegla marknadsförhållandena.
Om den ekonomiska jämvikten i avtalet skulle mbbas genom
ekonomisk force majeure, skall avtalet kunna ändras så att balansen
ålerslälles.
2.3.7 Leveransort
Leverans sker fob algerisk kust, dock utan angivande av
hamn. Övergången av äganderätten sker då gasen införes i fartyget. För
Swedegas skulle hamnen Arzew, som ligger längre västerut än Skikda, medföra att
transportsträckan blir kortare. Sonatrach har muntligen meddelat att Skikda är
det mest troliga alternativet. Sedan valet av lastningshamn meddelats kan
Swedegas inom tre månader bestämma sig för att höja kvantiteten så att den
bättre anpassas till transportsträckan och utnyttjat tonnage.
2.3.8 Transport m. m.
Villkoren för sjötransporten av de kvantiteter LNG som
omfattas av avtalet skall bestämmas genom överenskommelse mellan partema senast
den 31 december 1979.
Enligt algeriska regler skall hälften av de kvantiteter
som avses med avtalet transporteras på algeriska kölar. Det stathga rederiet
CNAN har sjötransportmonopol i Algeriet och har hittills normalt varit det
bolag som utfört transporter enligt bestämmelser av nu aktuellt slag. 1
förevarande fall kompliceras saken något av att transporten förmodligen kommer
att utföras endast med ett fartyg.
Partema skall undersöka möjligheterna av att bilda ett
joinl venture med lika andelar för gemensamt samarbete i transportfrågan. I
övrigt skall parterna eftersträva att ett svenkt varv anlitas vid beställning
av fartyg för transporten, om varvet kan erbjuda kommersiella villkor.
Force majeure och vissa allvarliga olyckshändelser befriar
partema från deras åtaganden under den tid de inträffade händelserna varar.
2.3.9 Villkor för avtalets giltighet
Avtalet är för sin giltighet beroende av vissa villkor.
För det första skall avtalet godkännas av behöriga
regeringsinstanser i vardera landet senast den 30 juni 1979.
Vidare skall vardera parten erhålla en av honom som
lämplig bedömd finansiering av de anläggningar som erfordras för avtalets
fullgörande. Uppfyllandet av dessa sistnämnda skall ske senast 31 december
1979.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.5 Industridepartementet 369
6
Olika tillförselalternativ för naturgas och betydelsen för dessa av
Nordgat-ledningen
6.2
Betydeisen av att basera naturgasverksamheten på Ruhrgasprojektet
I
ovannämnda rapport från september 1978 klarlades likaledes att inledande
leveranser från det centraleuropeiska naturgassystemet ger Sverige en klart
förbättrad förhandlingsposition vid konlraklering av ytteriigare
gaskvantiteter. Eftersom säljaren som regel kräver en kort uppbyggnadsperiod
och att köparen tar hand om hela den aktuella gasmängden kan det föreligga
svårigheter för Sverige att betraktas som en "ready and able buyer"
om inte en anknytning till det centraleuropeiska nätet finns.
Ruhrgasavtalet
ger härutöver följande fördelar:
-
En naturgasintroduktion kan äga
rum redan i början av 80-talet. Möjligheten att erhålla gas från andra
leverantörer före 1985 är liten.
-
En för introduktionsändamål
lämplig belastningsfaktor på 6700 timmar per år erhålls.
-
Ett flexibelt uttag över året
medges. Swedegas måste kontraklsenligt betala för minst 90% av årsvolymen.
Uttaget under året kan emellertid varieras efter Swedegas önskemål, enbart
begränsat av ett maximerat timuttag.
-
En rimlig uppbyggnadsperiod
erhålles som innebär att först år 3 den fulla volymen behöver tas emot. Detta
bedöms ge en tillräckligt lång tid för att upparbeta marknaden.
-
Tillfälliga stömingar i
tillförseln kan motverkas genom det centraleuropeiska systemets möjligheter
till lagring av gas, belastningsutjämning, gasbyten, lån av gas osv. Även om
inte alla sådana möjligheter kan täckas genom ett leveransavtal visar
erfarenheterna dock att länderna och gasbolagen positivt bidrar till att lösa
varandras problem.
Mot
denna bakgrund bör ett LNG-projekt genomföras först sedan Sverige etablerat en
förbindelse med det västeuropeiska naturgassystemet.
7
Rörledningsnät och marknad i Västgasområdet
Bakgrund
Västgas
AB har med Ångpanneföreningen som konsult undersökt marknaden för naturgas i
västra Sverige och möjligheterna att i detta område med ett rörledningssystem
placera en gaskvantitet på 1,7-2,2 Gm'/år med 1,7 Gmfår som grundallernativ.
Studien
har omfattat området från Halmstad i söder till Borlänge i norr med Västerås
som östlig gräns. 24 Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 115. Dd 2
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.5 Industridepartementet 370
(Arbetsmetodik, diverse detaljuppgifter osv. framgår av
särskild bilaga' lill föreliggande rapport från Swedegas AB).
opaginerad Kontrollera mot PDF
7.1 Marknad
Naturgasmarknadens storlek
Inom hela det undersökta området finns med dessa försiktigt
valda konverteringsgrader en total gasmarknad på ca 2,5 Gm'/år. Den tillgängliga
gasmarknaden har med hänsyn till energitätheten dock bedömts något mindre. Till
ett rimligt vittförgrenat römät torde ca 2,3 Gm' fördelat enligt följande kunna
anslutas.
- 1670 Mm' grundaltemativ Halmstad-Västerås
(stamledning väster om Vänern)
- 70 Mm' grenledning Väröbacka-Borås
-
100 Mm'
grenledning Vänersborg-Mariestad, Skövde
-
260 Mm'
grenledning Surahammar-Borlänge
- 50 Mm' grenledning Hällefors-Kristinehamn
- 150 Mm' småkunder 1000 m' Eo 6 000 m' Eo
- 2 300 Mm'
Den i grundalternativet önskade årsvolymen på 1,7 Gm' kan
alltså avsättas på en marknad som sträcker sig från Falkenberg över Dalsland
till Västerås enligt rad 1 i ovanstående tabell. Antalet gaskunder för att
uppnå volymen längs denna sträckning blir 50 och var och en av kunderna får vid
övergång till naturgas en förbmkning som är större än 5 Mm'/år.
Dessa kunder har f. n. en energiförbrukning fördelad på
olika kundtyper och olja enligt nedanstående tabell.
Kvalitet Eo5 Eo4 Eol Totalt Gasol
Förbrukning k(m') k(m') k(m') k(m') k lon
Värmeförbrukn.
875
50
25
Tillverkningsind.
27
45
8
Processindustri
815
20
55
950 24,5
80 1,5
890 17,5
Summa 1717 115 88 1920 43,5
Som framgår av tabellen dominerar Eo5 kraftigt.
Av den lolala energiförbmkningen torde följande
bränslemängder kunna ersättas med gas.
Kvalitet
Eo5 k(m')/år
Eo4 k(m')/år
Eol k(m')/år
Gasol klon
Summa Mm'
Bränslemängder
Motsvarande gasmängd Mm' gas
1375 1420
90 90
75 75
43,5 55
1640
' Ej
bifogad här.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.5 Industridepartementet 371
8
Ekonomi för Västgasprojektet 8.2 Samhällsekonomisk kalkyl
8.2.3 Resultat
En
resultatberäkning gmndad på Energikommissionens förutsättningar dvs. bl.a. 3,5%
årlig real oljeprishöjning, visar som framgår av känslighetsanalysen ett
överskott på 640 Mkr. För att erhålla samma ekonomiska resultat vid fortsatt
oljeanvändning som vid gasanvändning motsvarar denna mindrekostnad en sänkning
av oljepriset, uttryckt i lågsvavlig eldningsolja 4, med 2,10 kr/Gcal (eff)
eller ca 19 kr/m' vid basåret 1977.
Ett
nollalternativ i bemärkelsen 0% real oljeprishöjning under kalkylperioden (27
år) ger däremoi ett underskott på I 220 Mkr.
De
ekonomiska värderingama är baserade på dagens näringslivsstmk-tur. Detta
innebär en försiktig värdering av naturgasmarknaden, då hänsyn icke tagits lill
en sannolik utveckling mot en ökande betalningsförmåga för naturgas inom
västgasområdet.
1
värderingarna har räknats med skattemässig neutralitet mellan olja och naturgas
och oförändrade kostnader för beredskapslagring. Till miljövinster, förbättrad
försörjningstrygghet eller andra ej kommersiellt gripbara fakiorer har hänsyn
ej tagits.
Utvärderingen
av Västgasprojektets ekonomi har baserats på leveranser av naturgas i 20 år.
Internationellt brukar motsvarande projekt baseras på 25 å 30 års leveranser,
trots att bindande leveransavtal ej träffats för så långa kalkylperioder.
8.2.4 Diskussion
av resultatet
Som
sammanfattning av känslighetsanalysen kan alltså konstateras, att
Västgasprojektets resultat kan bedömas ligga i intervallet -t- I och - 1,5
miljarder kronor (räknat som nuvärde). Den parameter som resultatet är mest
känslig för är oljeprisutvecklingen och det är variationer i denna parameter
som mest påverkar såväl den övre som den nedre gränsen för detta
resultatintervall.
De
beräkningar som genomförts bygger bl. a. på att gaspriset bestäms av detaljerad
prisklausul där oljepriser ingår som fundamentala index. Mot bakgrund av resultatets
starka beroende av oljeprisutveckiingen kan det dock vara på sin plats att
räkna med mindre matematisk exakthet beträffande denna prisklausul och alltså
införa ett visst osäkerhetsintervall även för denna. Konsekvensen för
Västgasprojektets resultat av en sådan osäkerhetssyn beträffande prisklausuten
skulle närmast bli en flyttning av resultatintervallets övre gräns med i
storleksordningen en halv miljard åt det negativa hållet. Intervallet blir då
-h 0,5-1,5 miljarder kronor.
De
angivna övre och undre intervallgränserna utgör alltså sammanväg-ningar av
olika för projektet ej osannolika utvecklingsantaganden. Det
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.5 Industridepartementet 372
undre
gränstalet representerar samtidigt inträffande utebliven realprisökning på
olja, inga restvärden och betydande kostnadsöverskridanden för investeringar.
Kalkylen är baserad på ett fartyg, vilket Swedegas bedömer som en realistisk
lösning. Två mindre fartyg kommer att försämra kalkylen. Detta kan om övriga
investeringsöverskridanden blir beg.'-änsade delvis rymmas i del lägre värdel.
Det övre innefattar viss (dock mindre än 3,5% per år) realprisökning på olja
och restvärden, men däremot ej inhemska möjligheter till bälire betalande
gasmarknad och samkörnings-vinster med Sydgasnätet. Det övre gränstalet kan
därför inte betraktas som en optimistisk utan även det som en försiktig
värdering.
9
Ekonomi för Sydgas- och Västgasprojekten
9.1
Investeringar
Det
sammanlagda investeringsbehovet för Syd- och Västgasprojekten, exklusive
statliga garantier för investeringar och transporttjänster utomlands, har
beräknats till ca. 3 600 Mkr. Fördelningen på olika större poster är följande,
inklusive hopkoppling av näten, i Mkr.:
Sydgas
Ledning i Öresund 84
Rörledningsnät 544
Kundkonverteringar 135
763
Västgas
LNG-fartyg (50%) 325
LNG-terminal 705
Rörledningsnät 1635
Kundkonverteringar 200
2 865
Totalt 3628
Investeringarna
fördelar sig huvudsakligen på åren 1981 till 1985. Beloppen är angivna exkl.
byggräntor och i 1977 års penningvärde.
9.2
Samhällsekonomisk kalkyl
De
resultat som ovan redovisals för Västgasprojektet, liksom de resultat som i
Swedegas septemberrapport (78-09-15) redovisades för Sydgasprojektet, är
angivna utan atl kalkylerna gottskrivits för positiva miljövärden eller
belastats för evenluella merutgifler med hänsyn till beredskapslag-ringskraven.
(Se avsnitt 11 nedan.)
Som
uigångspunki för bedömning av resultatet används ett beräknings-alternativ, som
baserats på Energikommissionens förutsättningar rörande oljeprisutvecklingen m.
m. Detta alternativ har sedan kompletterats med en s. k. känslighetsanalys. Då
oljeprisutveckiingen är av avgörande betydelse och då denna utveckling under
de närmaste 25 åren är omöjlig att mera i detalj förutse har resultatet
angivits som ett intervall.
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.5 Industridepartementet 373
En samhällsekonomisk värdering av miljöfördelarna vid
gasanvändning är svår att göra och Swedegas avstod att utvärdera fördelama i
den tidigare rapporten. På grundval av resonemang fört av Statens
Naturvårdsverk i remissvar på Swedegas rapport 78-09-15 har emellertid nu vissa
försök till beloppsangivelser gjorts. (Se bl.a. nedan avsnitt 12.)
Redovisning av resultatintervall för Sydgas- och
Västgasprojekten över 20 år (mkr. nuvärde):
Samhällsekonomisk kalkyl.
Sammansäuning Alternativ
I II
Resultat med antaganden enligt Energikommissionen:
Sydgasprojektet -855 Västgasprojektet -t-910 .(LAn
Hopkoppling -270
-215 Ändrade antaganden: Restvärden på anläggningama
Mindre än 3,5 % real oljeprisökning Ingen real oljeprisökning Fördyrade
investeringar samt avmndning Bättre betalande gasmarknad i Sverige
Överkapacitet på transportledningen i Tyskland och Danmark Samkömingsvinster
för Syd- och Västgasnäten
S:a
- 215
-h 775
- 500
- 60
0
- 215
-2405
- 380
-3000
Kommersiell
(företagsekonomisk) kalkyl.
Som en följd av att vissa fördelar för samhället och
gaskunderna ej tillfaller gasbolagen erfordras visst samhällsstöd för
kommersiell drift
varav
ingår i ovanstående
Merkostnad D:o avrundad
-1577 -1- 215
-1362 -1500
-1577 -t- 215
-1362 -1500
9.4 Hopkoppling av Västgas- och Sydgassystemen
En detaljerad studie över samverkansformer mellan de båda
gassystemen har ännu ej kunnat genomföras. En rad fördelar med en hopkoppling
kan dock redan konstateras bl. a.:
-
Möjligheter
till hjälpleveranser vid eventuella förseningar av leveransstart. Vid
försening av Västgassyslemet kan ett fungerande Sydgas-system ge temporära
leveranser till Västgas, antingen via långsammare utbyggnad eller via
neddragning av leveranser till kunder med avbrytbara kontrakt.
-
Möjligheter
till en mer utjämnad marknadsuppbyggnad. Avtalet med Ruhrgas ger en leverans av
0,6 Gm3/år 1982-1983, 1,0 Gm3 1983 -
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.5 Industridepartementet 374
1984
och 1,2 Gm3 1984-1985. Avtalet med Sonatrach ger ca 2 Gm3/år fr. o. m. 1985. En
lidigarelagd introduktion av naturgas inom exempel vis Västgas' kundtäta
område i Göteborgsregionen med gas från Syd gas skulle avsevärt kunna
förbättra möjligheterna till en mer gynnsam uppbyggnadstakt för de båda
systemen samtidigt som investeringama inte nödvändigtvis behöver tidigareläggas
i nämnvärd grad (senareläggning av stamledning mot Bromölla).
-
Möjligheter till belasiningsutjämning.
De båda leveranskontrakten är tecknade med olika gällande leveransvillkor, bl.
a. utnyttjningstider. Kundstmkturen inom de båda områdena är olika så tillvida
att störte andel kunder lämpliga för avbrytbara kontrakt finns inom Västgas' område.
-
Möjlighet till gemensamt
gaslager. Ett marginallager i en LNG-anlägg-ning är i dagens läge den
billigaste och troligen enda möjliga formen att lagra naturgas. Denna
lagringsform lämpar sig både för peak-shaving och för beredskapslagring. För
det senare fallet håller bl. a. metoder på att utvecklas för lagring av LNG i
bergmm. Utredningar pågår emellertid också för alternativet/komplementet att
lagra gas i underjordiska formationer.
-
Ökad driftsäkerhet. Genom de
två inmatningspunkterna för de hopkopplade systemen kan utbyte av gas ske vid
störningar i endera leveranspunkten eller någonstans på den gemensamma
stamledningen mellan dessa punkter. Utbytbara kvantiteter kan med utnyttjning
av avbrytbara kontrakt, gemensamt lager, hjälpleveranser från kontinenten etc,
bli betydande så att störningen minimeras även vid längre avbrott. Härigenom
begränsas också nackdelama av ev. bristande tillgänglighet till LNG-fartygel.
-
Genom hopkopplingen skapas ökad
möjlighet att ta godtycklig sektion av stamledningen från landningspunkten vid
Öresund till LNG-terminalen i Bohuslän ur drift för reparation och underhåll.
Med anledning av
ovanslående ingår en hopkoppling av de båda systemen i Swedegas' planering.
10
Landskronaprojektet
En
arbetsgrupp har på initiativ från länsstyrelsen i Malmöhus län och Kockums AB
studerat fömlsältningarna att i Landskrona arrangera en tillfällig
LNG-terminal. Bakgmnden är möjligheterna att sysselsätta de s. k.
Kockum-båtarna och skapa ett alternativ för Sydgas-projektet om förseningar skulle
uppstå i Danmark vad avser transiteringen av gas från Västtyskland. Teknisk
expertis från Swedegas och Sydgas har medverkat i utredningsarbetet men ej i
gmppens rekommendationer. Förutom direkt till departementet har Länsstyrelsen i
Malmöhus län överlämnat rapporten till Swedegas, som emellertid ej behandlat
densamma.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.5 Industridepartementet 375
11
Beredskapslagringsfrågan
11.2
Beredskapslagringskostnader i den samhällsekonomiska kalkylen
Eftersom
det således saknas bestämmelser för beredskapslagring för naturgas har de
ekonomiska kalkylema i denna rapport endast översiktligt beaktat kostnaderna
härför.
För
att i den samhällsekonomiska kalkylen få med beredskapskostnader av någorlunda
riktig storleksordning har i Västgasfallet, där endast lagringspliktiga kunder
(>5 000 m' olja/år) ingår, förutsatts, att dessa kunder behåller sina
beredskapslager av olja efter övergången till naturgas samt installerar
kombinationsbrännare för utnyttjande av såväl gas som olja. Investeringskostnader
för såväl cisterner, oljelager som brännare, pumpar m. m. ingår således i
kalkylen.
Detsamma
gäller för kunder större än 5000 m'/år i Sydgasnätet. I detta system finns
också mindre kunder med och för dessa förutsätts, att de själva behåller
nuvarande oljeeldningsutmstning samt att olja lagras centralt som
beredskapsbränsle. Ekonomiskt har detta beaktats, genom att dessa gasförbrukare
fortsätter att betala beredskapsavgifter till stat och oljebolag även i
naturgasfallet.
Detta
mått på beredskapslagringskostnaderna har alltså tillämpats för alla kunder som
antages konvertera till naturgas i samband med att gasdistributionen påbörjas.
För de kunder som i Sydgasfallet fömtsätts bli anslutna efter den 3-åriga
introduktionsperioden har i den samhällsekonomiska kalkylen, slutande på - 855
Mkr, nyinstallationskostnaderna beräknats under antagande av enbart
gasbränslesystem. För dubblering med oljebränslesystem måste kalkylen påföras
investeringar om högst 60 Mkr fördelat på en 10-årsperiod. Nuvärdet för detta
uppgår till ca 40 Mkr.
Swedegas har dock under
11.1 anfört olämpligheten av att små oljekunder, som inte är
beredskapslagerskyldiga ändå skall utrusta sina anläggningar med dubbla
eldningsutrustningar samt driftoljelager. Om gasdistributören, som har
lagringsansvaret för småkunderna, istället lagrar LNG som ersättning för olja
och gasol ökar LNG-terminalens investeringskostnader med ca 250 Mkr. För
första fyllning tillkommer 85 Mkr. Kostnaderna skall kreditieras med
mindrekostnader för enklare brännamt-mstningar för nytillkommande små gaskunder
samt för bortfallande olje/ gasolberedskapslager. Summa merkostnad för LNG
lagringsalternativet blir ca 200 Mkr (nuvärde).
Den
senare metoden ger således väsentligt högre beredskapslagringskostnader.
Swedegas vill emellertid understryka, att metoden också ger en avsevärd höjning
av gasleveransernas kvalitet och bekvämlighet samt
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.5 Industridepartementet
376
opaginerad Kontrollera mot PDF
kommersiella fördelar, som innebär större marknadsfördelar
än de som räknats med i kalkylema.
Den samhällsekonomiska nyttan av den andra av ovanstående
bered-skapslagringsmetoder har således inte inräknats i kalkylen och därför har
ej heller kostnaderna härför belastat densamma. Den av ovanstående kostnader som
står mest i samklang med hur kalkylen i övrigt utförts är den första, dvs
motsvarande nuvärde 40 Mkr. Detta belopp ingår därför i det resultatintervall,
som anges i kapitel 8, kapitel 9 och i sammanfattningen.
12 Miljöaspekter
1 rapporten 1978-09-15 avstod Swedegas från att söka
kvantifiera miljöfördelarna med naturgas. Bergendahl/Elam beräknade dock i
"granskningsrapporten" en miniminivå på värdet av minskade
svavelutsläpp, men avstod även de från att söka kvantifiera övriga
miljöfördelar.
Swedegas, vars kompetens på miljöområdet är begränsad,
ansåg det vara mest lämpligt att invänta synpunkter rörande miljöfördelarna
från remissinstanserna. Sådana har nu lämnats och speciellt ger bidraget från
Statens Naturvårdsverk en möjlighet till kvantifiering av miljövinsterna. Ett
försök görs nedan att tillämpa Naturvårdsverkets utvärdering av Sydgasprojektet
på förhållandena i Västgasområdet.
Med ledning härav kan naturgasens samhällsekonomiska
miljöfördelar delas upp i två huvudgrupper nämligen
-
minskade kostnader
för rening
-
minskade
kostnader för hälso- och miljöeffekter
Fullständigt
underlag för att kvantifiera dessa poster saknas alltjämt. Med hjälp av
Naturvårdsverkets remissyttrande kan dock följande kalkyl, som avser minskade
kostnader för rening, dock göras.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Värde av
(Mkr/år)
För Sydgas
enl. Naturvårdsverket
Motsvarande för Västgas
opaginerad Kontrollera mot PDF
Minskat svavelutsläpp Minskat stoft- och NOx-utsläpp
Summa
90 20-50
110-140
125
25-75
150-200
opaginerad Kontrollera mot PDF
Dessa värden utgör jämförelser med 2,5-procentig olja. I
de ekonomiska kalkyler som utförts för Syd- och Västgasprojekten har dock
förutsatts att enprocenlig olja är alternativet till naturgas, varför
miljövinsten atl gå från 2,5% till 1 % redan är inräknad. Naturvårdsverkets
värdering skall därför reduceras med ca 50 Mkr per år för Sydgasfallet och ca
75 Mkr per år i Västgasfallet.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.5 Industridepartementet 377
Värdet
av minskade reningsåtgärder blir då i Västgasfallet 75-125 Mkr/ år, vilket i
summa nuvärde 1977 för kalkylperioden motsvarar 800-1 200 Mkr. För Sydgasfallet
erhålls intervallet 600-900 Mkr. Ett för båda projekten sammantaget resultat
antyder därmed ett miljövärde om 1400-2 100 Mkr. Därvid har dock gjorts en
lägre värdering av lågsvavligheten än i Naturvårdsverkets uppskattning (ca 30
kr/t i merkostnad för lågsvavlig olja gentemot 50 kr/t). Används istället 50
kr/t förbättras Västgasprojektets resultat med ytterligare ca 200 Mkr räknat
som nuvärde.
I en
samhällsekonomisk kalkyl bör till dessa belopp läggas kostnaderna för de
skadeeffekter som kvarstår med olja jämfört med gas, då ovanstående
reningsåtgärder vidtagits. Dessa är enligt Naturvårdsverket mycket svåra att
kvantifiera, men verket gör ändå den avslutande bedömningen i sitt
remissyttrande, att för Sydgasprojektet "torde med nu känd teknik
kostnaderna för att reducera en del av miljöstörningama vid förbränning av olja
till naturgasens låga nivå uppgå till några hundra miljoner kronor per
år". Appliceras detta på Västgasprojektet blir beloppet ca 300 Mkr/år.
Sammantaget således ca 500 Mkr/år.
Viss
osäkerhei råder om hur de föroreningar, som "importeras" luftvägen,
skall mätas och hur dessa skall kunna frånräknas kalkylerna. Vissa bedömare
hävdar att om gasen förbmkades på kontinenten skulle detta ge samma miljövärden
för Sverige som om den förbmkades i Sverige. Gentemot detta resonemang kan
anföras:
1 Cirka 50 % av föroreningarna (svaveldioxiden) i
Sverige "importeras" varav för Skåneområdet cirka 75 %). En Gm' gas
förbmkad i Sverige ger emellertid större effekt än om motsvarande kvantitet
förbmkas på kontinenten bl a genom att i det senare fallet utspädningen och
spridningen blir ganska betydande.
2 I Sverige avses gasen till en börja huvudsakligen
ersätta tunga oljeprodukter. Så är ej fallet i exempelvis Västtyskland,
Holland och Belgien, där den i högre grad ersätter lätta produkter. En viss
gaskvantitet förbmkad i Sverige ger därför bättre miljöeffekt än om den
förbmkas i Västeuropa, förutsatt att angivet konsumtionsmönster består vad
avser den tillkommande gaskvantiteten.
3 Resonemanget atl gasen kunde förbrukas på
kontinenten i stället för i Sverige kan endast gälla Ruhrgaskvantiteten som
redan är inköpt för västeuropeisk konsumtion. Så är emellertid ej fallet med
Sonatrachgasen. Denna gas är "nytillförd" till systemet.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.6 Industridepartementet 379
Bilaga
1.6
Restriktioner för uppvärmning med elradiatorer
Sammanfattning
av och remissyttranden över elvärmeutredningens betänkande (Ds 11977:9)
Innehåll
1
Sammanfattning av utredningens
betänkande ...... 380
2
Vissa bestämmelser med
anknytning till elvärme och fjärrvärme .. 383
3
Remissinstanserna ............................................ 387
3.1
Remissförfarandet ...................................... 387
3.2
Allmänt....................................................... 388
3.3
Uppvärmningssystem .................................. 390
3.4
Behovet av särskild
lagstiftning ...................... 393
3.5
Det administrativa förfarandet ........................ 395
3.6
Utformning av restriktionema ......................... 3%
3.7
Effekter av restriktioner ............................... 397
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1.6 Industridepartementet 380
1
Sammanfattning av utredningens betänkande
Regeringen
bemyndigade den 2 juni 1977 statsrådet Johansson att tillkalla en särskild utredare
med uppdrag att utreda frågan om begränsning av användningen av el för
uppvärmningsändamål. Utredaren har under utredningsarbetet biträtts av
sakkunniga.
Utredarens
främsta uppgift är enligt direktiven att utarbeta förslag till bestämmelser som
gör det möjligt att begränsa eller förbjuda användningen av elradiatorer för
uppvärmning i bebyggelse eller inom områden där lämpligare alternativ såsom
Qärrvärme eller liknande centraliserat vattenburet värmesystem är eller avses
bli introducerat. Begränsning av användningen av elradiatorer skall innebära
en så administrativt enkel hantering som möjligt.
Direktiven och en kort redogörelse för utredningsarbetet återges i avsnitten
I och 2.
1
avsnitt 3 redogörs för vissa bestämmelser som har anknytning till elvärme och
Qärrvärme och i avsnitt 4 lämnas en sammanfattning av 1975 års energipolitiska
beslut.
De
olika uppvärmningsformerna behandlas i avsnitt 5. Efter ett inledande allmänt
avsnitt (5.1) redovisas kortfattat några olika uppvärmningsmetoder. Härvid
görs en uppdelning i vattenburen (5.2) och ej vattenburen värme (5.3).
Flexibiliteten hos uppvärmningssystemen, dvs. i första hand möjlighetema att
utnyttja olika bränslen m. m. på ett någorlunda ekonomiskt sätt, tas upp i ett
avsnitt (5.4). Vidare beskrivs översiktligt effektiviteten hos några olika
uppvärmningsaltemativ (5.5). Avsnittet 5 avslutas med ett kort avsnitt (5.6) om
miljösynpunkter.
I
avsnitt 6 beskrivs utvecklingen av bostadsbeståndet, elvärme och Qärrvärme och
ges prognoser för den framtida utvecklingen. Bl. a. berörs s. k. konvertering,
dvs. övergång från en uppvärmningsform till en annan.
Avsnitt
7 behandlar fömtsättningar för Qärrvärme resp. elvärme. Bl. a. beskrivs
gränsdragningen mellan Qärrvärme och elvärme. Utvecklingstendenserna ger vid
handen att Qärrvärme vanligtvis utnyttjas i flerbostadshus och elvärme i
småhusbebyggelse. Också konverteringama från oljeeldning följer samma mönster.
1
utredningsuppdraget har ingått att kartlägga de inhemska företag som sysslar
med tillverkning av utmstning för uppvärmningssystem baserade på elradiatorer.
Genom en enkät har utredaren inhämtat uppgifter för att belysa konsekvenserna i
olika avseenden för dessa företag av åtgärder som utredaren föreslår. En
sammanfattning av enkäten lämnas i avsnitt 8, som också innehåller
kompletterande uppgifter om försäljningen av elradiatorer.
'
Utdrag ur Ds 1 1977:9.
*
Rättschefen, numera hovrättslagmannen Hans Svahn.
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1.6 Industridepartementet 381
Avsnitt
9 innehåller utredarens överväganden och förslag. Efter allmänna uppgifter om
elvärme och Qärrvänhe (9.1) redogörs för vissa allmänna utgångspunkter för
utredningsuppdraget (9.2). I utredarens uppdrag ingår inte att ta ställning
till frågan om uppvärmning med elradiatorer bör begränsas eller inte utan
endast att föreslå lämpliga former för att åstadkomma en begränsning.
Restrikfioner skall enligt direktiven bara omfatta uppvärmning med
elradiatorer. Bakgmnden till det är den begränsade flexibilitet som sådan
upvärmning har genom att endast el kan användas. Värmesystem som bygger på el
med cirkulerande vatten som energibärare ger helt andra möjligheter att basera
uppvärmningen på alternativa system som t. ex. Qärrvärme. Vattenburen elvärme
lämnas därför utanför restriktionerna.
Restriktionerna
bör gälla inom områden där Qärrvärme eller liknande system är lämpligare
alternativ och avse endast uppvärmning med elradiatorer.
Valet
av uppvärmningsform är en viktig del av den energipolitiska planeringen.
Närmare föreskrifter om planeringen av uppvärmningen och om valet av
uppvärmningsform saknas f. n. Kommunema har dock genom lagen (1977:439) om
kommunal energiplanering ålagts ett visst ansvar i detta hänseende.
Restriktionemas inordnande i den energipolitiska planeringen beskrivs i 9.3.
Som
framgår av det tidigare nämnda är inriktningen av restriktionerna given. De
skall ta sikte på uppvärmning med elradiatorer i bebyggelse inom områden där
Qärrvärme eller liknande system är lämpligare altemativ. Restriktionerna bör
utformas som ett principiellt förbud mot användning av elradiatorer för
uppvärmning av denna bebyggelse. Från förbudet bör undantag kunna medges bara
inom områden där Qärrvärme eller liknande centraliserade system inte är och
inte heller lämpligen bör inrättas. Det senare är en utvidgning i förhållande
till direktiven. Utvidgningen motiveras bl.a. av att det inom områden där
centraliserade system inte finns men lämpligen bör inrättas är angeläget att en
framtida utbyggnad inte försvåras genom inrättande av ej vattenburna system.
Utformningen
av restriktionerna behandlas i 9.4. I detta avsnitt behandlas också de
avgränsningar som måste göras i olika avseenden. Det gäller den geografiska
avgränsningen av förbudsområdena och frågor om att från förbudet ta undan viss
bebyggelse där uppvärmning med elradiatorer bör tillåtas trots att byggnaden
finns inom ett förbudsområde.
Vad
angår den geografiska avgränsningen torde i regel saknas förutsättningar för
att anordna Qärrvärme eller liknande system utanför detaljplanelagt område. Områden
som inte omfattas av stads- eller byggnadsplan bör därför utan vidare tas undan
från restriktionerna. Men också i fråga om detaljplanelagda områden kan
fömtsättningar saknas för Qärrvärme eller liknande centraliserade system. Inom
sådana områden bör dock alllid särskild prövning ske innan det avgörs om
uppvärmning med elradiatorer
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1.6 Industridepartementet 382
skall
tillåtas eller inte. Undantag bör i princip medges bara om centraliserat
uppvärmningssystem av tekniska, ekonomiska eller miljömässiga skäl inte kan
eller bör anordnas.
Prövning
om undantag från restriktionemas tillämpningsområde bör på ansökan av kommun
göras av statens industriverk i fråga om hel kommun eller delar av kommun och
av länsstyrelsen när det gäller särskilda planområden. Länsstyrelsen föreslås
vara skyldig att höra industriverket innan undantag medges, om det inte är
alldeles onödigt.
Lämnat
medgivande av industriverket eller länsstyrelsen kan alertas om förhållandena
ändras väsentligt.
Vissa
generella undantag från restriktionerna föreslås. Det gäller byggnader som vid
ikraftträdandet uppvärms med elradiatorer eller för vilka byggnadslov har
lämnats dessförinnan. Vidare tas undan byggnader för fritidsändamål och
byggnader som är av provisorisk karaktär eller uppvärms endast tillfälligt.
Till den senare gmppen räknas vissa kyrkor och andra samlingslokaler,
arbetsbodar m. m. Slutligen tas från restriktionerna undan byggnader som till
huvudsaklig del uppvärms på annat sätt. Elradiatorer bör sålunda vara tillåtna
för tillskottsvärme, dvs. om elradiatorerna under en uppvärmningssäsong normalt
svarar för mindre än hälften av den energi som tillförs för att värma upp
byggnaden.
Också
inom område där Qärrvärme är det lämpligaste alternativet kan enskilda
byggnader av tekniska eller ekonomiska skäl behöva tas undan från
restriktionerna för uppvärmning med elradiatorer. Byggnadsnämnden föreslås få
rätt att ge dispens i sådana fcdl.
Restriktionernas
lagtekniska utformning och hur de förhåller sig till viss annan lagstiftning
behandlas i avsnitt 9.5.
Byggnadsnämnden
föreslås få till uppgift alt övervaka efterlevnaden av restriktionerna. Ett
påföljdssystem (9.6) byggs upp efter mönster från byggnadslagstiftningen.
Systemet innebär i huvudsak att den som överträder förbudet kan påföras
särskild avgift och förbjudas vid vite au fortsätta uppvärmningen med
elradiatorer
För
att göra en smidig anpassning möjlig föreslås att restriktionerna inte börjar
gälla förrän efter viss tid - minst ett år - från det att den föreslagna lagen
har antagits av riksdagen. Industriverket och länsstyrelsen bör dock redan före
lagens ikraftträdande kunna pröva ärende om undantag från restriktionerna med
verkan från ikraftträdandet.
1
avsnitt 10 redogörs för effekterna av restriktionerna. Efter ett inledande
avsnitt med allmänna synpunkter behandlas konsekvenserna för kommunerna, för
konsumenter och för företag och anställda. Sammanfattningsvis beräknas
restriktionerna kunna få till effekt högst att del årliga nettotillskottet av lägenheter
som värms upp med elradiatorer minskar med 10-15000 lägenheter, vartill kommer
lokaler som kontor, sjukhus m. m. Vidare uppskattas restriktionerna kunna leda
till att förbrukningen av el för uppvärmning med elradiatorer år 1985 minskar
med högst 2-3
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1.6 Industridepartementet 383
TWh.
Slutligen bedöms högst 20 % av marknaden för elradiatorer kunna komma att
beröras av restriktionerna. 1 avsnitt II ges specialmotivering till den
föreslagna lagstiftningen.
2
Vissa bestämmelser med anknytning till elvärme och Qärrvärme
Någon
lagstiftning som direkt tar sikte på att begränsa elvärme som uppvärmningsform
finns f n. inte i vårt land. Det innebär inte att frågor om eluppvärmning är
oreglerade. På flera områden finns bestämmelser som direkt berör eller har
anknytning till frågor om elvärme. Även såvitt avser Qärrvärme finns
bestämmelser på flera olika områden. Huvuddragen av de nämnda bestämmelsema
redovisas i det följande.
Enligt
lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska
anläggningar (ellagen) fordras tillstånd för att dra fram eller begagna
elektrisk starkströmsledning (2 § 1 mom.). Tillstånd får meddelas för ledning
med en i huvudsak bestämd sträckning (linjekoncession) eller för ledningsnät inom
visst område (områdeskoncession). Tillståndsfrågor prövas enligt regeringens
bemyndigande av statens industriverk.
Innehavare
av områdeskoncession är skyldig att tillhandahålla ström åt envar som inom
området har behov av den för normalt förbrukningsändamål (2 § 4 mom.). Genom
en lagändring, som trädde i kraft den 1 juli 1977 (SFS 1977:441), föreligger
dock inte sådan skyldighet, om strömmen är avsedd att användas för uppvärmning
av byggnad inom område där Qärrvärme distribueras eller avses bli distribuerad.
En motsvarande distributionsskyldighet finns för innehavare av
linjekoncession.
Frågor
om pris och övriga leveransvillkor prövas av en särskild nämnd, statens
prisregleringsnämnd för elektrisk ström (2 § 7 mom.).
Det
närmare förhållandet mellan eldistributör och abonnent regleras i regel i
civilrättsliga avtal. Sådana avtal innehåller bestämmelser bl.a. om
anslutningsavgifter och eltariffer.
Även
byggnadslagstiftningen är av betydelse vid övervägande av frågor som berör
elvärme och Qärrvärme som uppvärmningsformer. Byggnadslagen (1947: 385)
innehåller de gmndläggande bestämmelserna om planläggning och byggande.
Generalplan skall upprättas genom kommunens försorg om det behövs till ledning
för närmare planläggning beträffande kommunens ordnande och bebyggande (9 §).
I planen anges grunddragen för markens användning till olika ändamål såsom till
tätbebyggelse och friluftsliv.
Den
närmare regleringen av bebyggelsen inom kommunen sker genom stadsplan eller
byggnadsplan. Stadsplan skall upprättas genom kommunens försorg, i den mån det
genom kommunens utveckling påkallas för den närmare regleringen av bebyggelsen
(24 §).
Byggnadsplan
skall upprättas om tätbebyggelse har uppkommit eller kan
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1.6 Industridepartementet 384
väntas
uppkomma på viss ort och stadsplan inte upprättas (107 §). Tätbebyggelse är
enligt 6 § byggnadslagen sådan samlad bebyggelse som nödvändiggör eller kan
väntas nödvändiggöra särskilda anordningar för att tillgodose gemensamma behov.
Vid bedömningen skall hänsyn tas också till bebyggelse som är att vänta. Annan
bebyggelse än tätbebyggelse kallas glesbebyggelse.
Stadsplan
och byggnadsplan skall utmärka och till gränserna ange de för olika ändamå!
avsedda områden som ingår i planen (25 och 107§§). Plan skall också innehålla
de ytterligare bestämmelser om områdenas bebyggande och användning i övrigt
som finns behövliga. Planerna antas av kommunen och fastställs av länsstyrelsen
(26 och 108 §§). 1 vissa fall kan plan underställas regeringens prövning.
Till
byggnadslagen ansluter byggnadsstadgan (1959:612) med föreskrifter om
planläggning, byggande m.m. Enligt 9§ byggnadsstadgan skall planläggning ske så
att den främjar en ur allmän synpunkt lämplig utveckling inom det område som
planen skall avse. Tillbörlig hänsyn skall tas bl. a. till energihushållningens
behov. Vidare föreskrivs i 44 a § att byggnad skall utföras så att den
möjliggör god värmehushållning. 1 46 § stadgas att byggnad för stadigvarande
bmk, som innehåller bostads- eller arbetsmm, skall kunna uppvärmas och
ventileras på tillfredsställande sätt. Vidare föreskrivs att nybyggnad inte får
företas utan byggnadsnämndens lov, byggnadslov (54 §). Byggnadslov krävs också
för bl. a. sådan ändring av byggnad som inte är att hänföra till nybyggnad men
som berör konsimktionen av dess bärande delar eller av eldstäder, rök- eller
ventilationskanaler eller som avsevärt påverkar dess planlösning eller yttre
utseende.
I en
statlig rapport Energihushållning i befintlig bebyggelse (Dnr B 1719/ 76), som
avgivits till bostadsdepartementet, föreslår statens planverk att gällande
byggnadsstadga kompletteras med krav på byggnadslov för bl. a. sådan till
nybyggnad ej hänförlig ändring av byggnad som innefattar anordnande av och
mera väsentlig ändring i uppvärmningsinstallation. Vid uppförande av ny
byggnad eller ändring som är hänförlig till nybyggnad omfattar
byggnadslovsgranskningen också installationer för uppvärmning.
Vid
prövning av ansökan om byggnadslov skall byggnadsnämnden tillse att företaget
inte strider mot vissa i byggnadsstadgan särskilt angivna författningar, såsom
byggnadslagen, bostadssaneringslagen (1973:531), mot byggnadsstadgan eller mot
föreskrifter som har meddelats med stöd av de nämnda författningarna (56 § 1
mom.).
Byggnadsnämnden
är enligt 1 § byggnadsstadgan tillsynsmyndighet för byggnadsverksamheten och
övervakar efterlevnaden av gällande föreskrifter för byggandet.
För
överträdelse av föreskrift om byggande som har meddelats i byggnadslagen eller
byggnadsstadgan eller med stöd av någon av dessa författningar finns
bestämmelser i lagen (1976:666) om påföljder vid olovligt byggande m.m.
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1.6 Industridepartementet 385
Med
stöd av 76 § byggnadsstadgan utfärdar statens planverk de föreskrifter samt
ytteriigare råd och anvisningar som behövs för tillämpningen av stadgan. Dessa
föreskrifter, råd och anvisningar ges ut som Svensk Byggnorm (SBN 1975).
Planverkets föreskrifter är bindande för de byggande och byggnadsnämnderna.
Råden och anvisningama har karaktären av upplysningar resp. exempel på
lösningar på konstmktioner m. m., verifikationsmetoder eller fömtsättningar.
Det får inte ställas som villkor för byggnadslov eller annat godkännande att
råden och anvisningarna följs.
I SBN 1975 anges i
anvisning att eluppvärmning av byggnad endast godtas under förutsättning att
energi för uppvärmning beräknas kunna tillhandahållas i tillräcklig omfattning
även vid minskad eller utebliven tillförsel av importbränsle. I en kommentar
till anvisningen framgår att planverket bedömer att de inhemska energiresursema
från beredskapssynpunkt f. n. bör vara tillräckliga även med beaktande av
förutsedd ökning av eluppvärmningen under 1977 och 1978 samt att en ny
undersökning av förhållandena skall företas under 1978, varefter frågan om
nyinstallation av elvärme med hänsyn till beredskapsaspekterna kommer att
prövas på nytt.
Enligt lagen (1977:439) om
kommunal energiplanering, som trätt i kraft den Ijuli 1977, skall kommunerna i
sin planering främja hushållningen med energi och verka för en säker och
tillräcklig energitillförsel. Kommunerna åläggs också att vid planeringen
undersöka fömlsältningarna att genom samverkan med annan kommun eller betydande
intressent på energiområdet gemensamt lösa frågor som har betydelse för
hushållningen med energi eller för energifillförseln. Finns sådana
förutsättningar skall de tas till vara i planeringen. Kommun är skyldig att på
begäran av statens industriverk lämna uppgift om hur den fullgjort sina
skyldigheter enligt lagen.
En
gmndläggande begränsning av kommunens skyldigheter enligt lagen om kommunal
energiplanering är att kommunerna / sin planering skall främja
energihushållningen och verka för en säker och tillräcklig energitillförsel.
Lagen innebär således inte några förändringar i kommunernas befogenheter och
faktiska möjligheter att vidta åtgärder inom energiområdet. Vad kommunerna
ålagts är att inom ramen för den planering som de eljest bedriver ta särskild
hänsyn till den aspekt som energihushållning och en säker och tillräcklig
tillförsel av energi utgör.
I
prop. 1976/77: 129 med förslag till lag om kommunal energiplanering, m. m.
framhålls (s. 50) bl. a. att del ligger i sakens natur att kommunerna i sin
planering måste ta ställning till hur byggnader, anläggningar m.m., inom
kommunen skall försörjas med energi. Detta gäller oavsett om kommunen har ett
direkt engagemang i distribution eller produktion av energi eller inle.
Statligt stöd till
byggandet utgår bl. a. som bostadslån och som lån och bidrag till
energibesparande åtgärder i bostadshus m. m. Bostadslån utgår enligt
bostadslånekungörelsen (1967:552) och bostadsfinansieringsförordningen (1974:
946) för ny- eller ombyggnad av hus till den del det i färdigt 25 Riksdagen
1978179. I saml. Nr 115. Dd 2
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1.6 Industridepartementet 386
skick
innehåller utrymmen för bostadsändamål eller för vissa andra ändamål.
Bostadslån utgår enligt 9 a § bostadsfinansieringsförordningen endast under
förutsättning bl. a. att huset ansluts till befintlig Qärrvärmeanläggning
eller annan kollektiv värmeanläggning, om anslutning är möjlig och det inte
finns särskilda skäl som talar mot en anslutning.
Bostadslånets
storiek gmndas på ett låneunderlag som länsbostadsnämnden fastställer.
Bostadsstyrelsen utfärdar anvisningar för det. I anvisningarna sägs bl. a. att
anslutningsavgift för direkt elvärme inräknas med redovisad kostnad. Beloppet
är maximerat.
Enligt
förordningen (1977:332) om statligt stöd till energibesparande åtgärder i
bostadshus m. m. kan energisparbidrag eller energispariån utgå för åtgärd som
syftar till bättre hushållning med energi eller användning av annat bränsle än
olja vid uppvärmning av bostadshus eller hus för vissa andra ändamål. För att
bidrag skall utgå krävs att huset innehåller bostadslägenhet som är avsedd att
användas till årsbostad eller som används och uppvärms under vinterhalvåret
utan att vara årsbostad såsom vissa institutionsbostäder och bostäder i
anslutning till kursgårdar. Bidrag eller lån utgår inle för hus som är avsett
för fritidsändamål. Med bostadshus jämställs anläggning för värme och
varmvatten som är gemensam för sådana hus. Energisparbidrag och energispariån
utgår för bl.a. ackumulering av varmvatten och anslutning av fastighet till
Qärrvärmeanläggning.
Genom
lagen (1976:838) om allmänna Qärrvärmeanläggningar har distributionen av
Qärrvärme i viss utsträckning blivit lagreglerad. Enligt lagen skall statens
industriverk på ansökan av den som driver en Qärrvärmeanläggning kunna
förklara anläggningen för allmän, om det finns behov av anläggningen från
allmän synpunkt. Industriverket bestämmer härvid visst område utöver vilkel
anläggningens verksamhetsområde inte får utsträckas. Inom detta område kan
verket utesluta t. ex. storförbrukare med befintliga uppvärmningsanläggningar
såsom sjukvårdsinrättningar och större industrier beiräffande vilka del redan
från början står klart att uppvärmning genom Qärrvärmeanläggningen inte medför
några fördelar därför att de har möjlighet att själva ordna en effektiv
värmeförsörjning som inte innebär några nackdelar från allmän synpunkt jämfört
med anslutningsalternativet.
Lagen
gäller endasl för allmänna Qärrvärmeanläggningar. Huvudman för
Qärrvärmeanläggning är i regel kommunen. Lagen reglerar inte kommunens
skyldighet att engagera sig i Qärrvärme utan detta är liksom tidigare en fråga
som kommunerna själva kan avgöra.
Enligt
8 § lagen om allmänna Qärrvärmeanläggningar har ägare av fastighet inom
anläggningens verksamhetsområde rätt att få fastigheten anslulen till
Qärrvärmenätet, om fastigheten behöver anordningar för värme saml behovet inte
kan med större fördel tillgodoses på annat sätt. Å andra sidan är sådana
fastighetsägare i princip skyldiga att betala avgift enligt taxa som
huvudmannen fastställer (9 §). Avgifterna får inte överstiga det belopp som
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.6 Industridepartementet 387
behövs
för att täcka kostnaderna. Avgifterna skall vidare fördelas mellan
fastighetsägarna på ett rättvist och skäligt sätt. Huvudmannen är skyldig att
utge ersättning för anläggning för värmeförsörjning som blir onyttig till följd
av alt allmän Qärrvärmeanläggning kommer till stånd (16§).
När
det gäller att avgöra om en fastighet behöver anordningar för värme och om
behovet inte kan med större fördel tillgodoses på annat sätt än genom
Qärrvärmeanläggningen skall enligt uttalande i förarbetena (prop. 1975/76: 149)
objektiva grunder tillämpas. Det är fastighetens belägenhet, användningssätt
och möjlighetema atl lösa uppvärmningsfrågan på fördelaktigare sätt än med
Qärrvärme som skall läggas till gmnd för bedömningen. Fastighetsägarens egen
uppfattning saknar självständig betydelse. Även om fastighetsägaren avstår från
att begagna anläggningen kan han åläggas att betala avgift.
Tvister
mellan huvudman och fastighetsägare skall prövas av statens va-nämnd, som även
prövar motsvarande frågor enligt lagen (1970:244) om allmänna vatten- och
avloppsanläggningar.
3
Remissinstanserna
3.1
Remissförfarandet
Yttranden
över betänkandet (Ds I 1977:9) Restriktioner för uppvärmning med elradiatorer
har avgetts av kammarrätten i Stockholm, statens järnvägar, byggnadsstyrelsen,
statens naturvårdsverk, konsumentverket, överstyrelsen för ekonomiskt försvar
(ÖEF), arbetsmarknadsstyrelsen, bostadsstyrelsen, statens råd för
byggnadsforskning, statens institut för byggnadsforskning, statens planverk,
statens va-nämnd, statens industriverk, statens vattenfallsverk, styrelsen för
teknisk utveckling (STU), länsstyrelserna i Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs
och Bohus, Kopparbergs, Gävleborgs och Västerbottens län, delegationen (1
1975:02) för energiforskning, energisparkommittén (1 1974:05), AB Atomenergi,
AB Järnkonst, AB Takvärme, Backer elektro-värme AB, Centrala driftledningen
(CDL), Centralorganisationen SACO/SR, Eldon AB, Elektriska installatörsorganisationen
(EIO), Elektro Standard AB, Emmaboda, Göteborgs, Halmstads, Helsingborgs,
Jokkmokks, Jönköpings, Mariestads, Nyköpings, Oxelösunds, Skellefteå,
Stockholms, Täby, Umeå, Uppsala, Västerås, Ystads, Ömsköldsviks och Östersunds
kommuner. Föreningen för elektricitetens rationella användning (FERA), Frico
Försäljnings AB, Hyresgästernas riksförbund. Hyresgästernas Sparkasse- och
byggnadsföreningars riksförbund (HSB), Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA),
Landsorganisationen i Sverige (LO), Lunds tekniska högskola. Näringslivets
byggnadsdelegation. Näringslivets energidelegation. Riksförbundet
eldistributörerna REL, Rörfirmornas riksförbund. Roshamn Industri AB,
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1.6 Industridepartementet 388
Storstockholms
elföreningen. Svenska elektrikerförbundet. Svenska elverksföreningen, Svenska
kommunförbundet. Svenska kraftverksföreningen. Svenska värmeverksföreningen,
Sveriges allmännyttiga bostadsföretag SABO, Sveriges fastighetsägareförbund,
Sveriges trähusfabrikers riksförbund, Sveriges villaägareförbund.
Tjänstemännens centralorganisation (TCO), VVS-information, VVS tekniska
förening och "Värmerådet", Svenska elgrossist AB SELGA.
Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län har överiämnat ett yttrande från Göteborgs
stadskontor. Länsstyrelsen i Västerbottens län har överlämnat yttranden från
Mellersta Norrlands Kraftverk och Västerbottens handelskammare. Näringslivets
byggnadsdelegation och Näringslives energidelegation har överlämnat ett
yttrande från Svenska byggnadsentreprenörföreningen.
3.2
Allmänt
Ett
stort antal remissinstanser avstyrker eller ställer sig tveksamma till
utredningens förslag. Förslagen avstyrks således bl. a. av statens planverk,
statens industriverk, statens vattenfallsverk och en del länsstyrelser.
Flera
remissinstanser anför att valet av värmesystem bör kunna styras av kommunerna
på frivillighetens väg genom nuvarande lagstiftning på området och kommunernas
planeringsansvar i energifrågor. Många av de remissinstanser som avstyrkt eller
ställt sig tveksamma till den föreslagna lagstiftningen anser att utredarens
intentioner kan nås på ett enklare sätt än att en särskild lagstiftning skall
behöva tillskapas. Ett antal remissinstanser anser att förslaget, om det
genomförs, kan leda till ökat oljeberoende.
Byggnadsstyrelsen
anser att val av uppvärmningsform är en viktig del av den framtida
energipolitiska planeringen. Detta framgår bl. a. av gällande lagstiftning om
kommunal energiplanering, lag om allmänna Qärrvärmeanläggningar samt
byggnadslagstiftningen. I flera yttranden under senare år har
byggnadsstyrelsen diskuterat frågan om val av uppvärmningssystem. Verket har
därvid förordat en restriktiv inställning från statsmakternas sida mot elvärme
som uppvärmningsform. Byggnadsstyrelsens anvisningar ansluter också väl till
den grundsyn som redovisas i direktiven för elvärmeutredningen.
Statens
naturvårdsverk påpekar att en ändrad inriktning av bostadsproduktionen mot
flerfamiljshus skulle ge det bästa resultatet ur miljösynpunkt om en
begränsning av el anses önskvärd.
Från
beredskapssynpunki anser ÖEF alt det är angelägel att anläggningar för
uppvärmning av bosläder m. m. utformas så atl omställning kan ske till
användning av inhemskt bränsle i händelse av minskad eller utebliven tillförsel
av importbränsle. Varje ålgärd som medger ökad flexibilitet i
uppvärmingssystemen är värdefull från beredskapssynpunkt. Restriktioner i
användningen av direktverkande el verkar i denna riktning.
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1.6 Industridepartementet 389
Arbetsmarknadsstyrelsen
lar inle ställning till de tekniska lösningar utredningen föreslår. Styrelsen
understryker betydelsen av att med en långsiktig energiplanering och fungerande
energiförsöijning främja en stabil utveckling på arbetsmarknaden.
Byggforskningsrådet
avstår också från att gå in i den föreslagna lagstiftningen. Rådet finner det
vara lämpligt att anpassa den av utredningen föreslagna lagstiftningen till
frågor som behandlas i den pågående utredningen "Uppdrag att utreda fråga
om anpassningsbara uppvärmningssysiem i nybyggnader - 2335/77" vid
statens planverk. Energisparkommittén har en liknande uppfattning och anser att
inga beslut skall fattas innan planverkets utredning föreligger.
Statens
planverk begränsar sig i sitt yttrande i huvudsak till synpunkter på
lagförslaget och dess innehåll. Planverket har sålunda - med hänvisning till
den avgränsning av utredningsuppdraget som direktiven anger -inte funnit
anledning att ta upp näriiggande principiella frågeställningar av stort
intresse såsom val av uppvärmningsform med hänsyn till angelägenheten av god
energihushållning, beredskapsaspekter, angelägenheten av flexibilitet,
anpassning av värmesystem till nya energikällor etc. Även planverket erinrar om
regeringens uppdrag till verket att närmare utreda frågan om anpassningsbara
värmesystem.
Statens industriverk anser
det inte meningsfullt att yttra sig över lagförslaget utan att samtidigt ta
ställning till om restriktioner för uppvärmning av elradiatorer bör införas
eller ej. Därvid bör enligt verkets uppfattning dels motiven för restriktionema
anges, dels den eventuellt eftersträvade effekten kvaniifieras, innan lämplig
form för restriktionerna bestäms. Om restriktioner för uppvärming skall
genomföras bör det enligt verkets uppfattning ske på andra vägar än genom den
föreslagna lagstiftningen.
Energisparkommittén
har i sitt yttrande behandlat energihushållningsaspekter sedda på kort och
medellång sikt och endast ytterst summariskt berört frågor som
beredskapsaspekten vid olika krisfall, miljökonsekvenser eller inverkan på
sysselsättningen inom de berörda branschema.
Aktiebolaget Atomenergi
instämmer i målsättningen att begränsa direktverkande elvärme inom områden där
Qärrvärme eller liknande system är lämpligare alternativ och anser det vara
angeläget att effektiva styrmedel utvecklas for detta ändamål. Utredaren har
dock ej bedömt åtgärdens önskvärdhet med hänsyn till andra mål för
energipolitiken, exempelvis ett minskat oljeberoende, eller med hänsyn till
för- och nackdelar med olika uppvärmningsformer ur konsumentens synpunkt med
alternativa antaganden om framtida energipriser. Lagstiftning, kommunala
värmeplaner, utformning av byggnormer samt taxepolitik är olika styrinstrument
som syftar till atl tillsammans få en ändamålsenlig inriktning till stånd för
val och utformning av uppvärmningssystemet. Del är av största vikt att dessa
styrmedel koordineras och får samverka för att kunna uppnå den allmänna
energipolitiska målsättningen.
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1.6 Industridepartementet 390
SACOISR
finner att inga besparingseffekter på oljeförbrukningen kan uppnås i ett förbud
mot elradiatorer utöver de restriktioner som f n. gäller på grund av den
kommunala planeringen. Tvärtom framtvingar ett förbud investeringar i
komplicerade system med sämre verkningsgrad och reglerbarhet.
Elektriska
installatörsorganisationen EIO framhåller att det är fel att stifta en lag som
förbjuder användningen av en energiform som i och för sig kan produceras i
erforderlig mängd inom landet utan oljeimport.
Hyresgästernas
riksförbund finner att det f n. råder stor osäkerhet om den framtida
energiförbmkningen. Det förefaller därför inte särskilt angeläget att snabbt
införa en ny lagstiftning som enbart riktar sig mot en speciell form av
uppvärmningsanordningar.
IVA framhåller att de
centrala avsnitten i dagens svenska energidebatt, dvs. frågan om kärnkraftens
roll och möjligheten att utnyttja inhemska energitillgångar direkt berör
fömlsältningarna för den föreslagna lagen. Även om denna enligt uiredaren
endast väntas leda till en marginell minskning av elförbrukningen för
uppvärmningsändamål kommer lagen med stor sannolikhet att få icke önskvärda
biverkningar.
LO finner en ny lag
knappast motiverad. Man skulle genom ett förbud i vissa områden utestänga ett
alternativ som trots högre energiskatt på el ter sig ekonomiskt mest
fördelaktigt.
TCO framhåller att del
viktigaste problemet f. n. är att minska oljeberoendet. Från såväl miljö- och
säkerhetssynpunkt som ekonomisk synpunkt bör därför i framliden både el och
värme produceras samtidigt i slorskaliga kraftverk. Detta gäller oavsett om
kraften produceras av fossila bränslen, kärnenergi eller förnyelsebara
energikällor. Därmed kommer mycket elkraft att stå till buds och
energidistributionen bör följaktligen ske genom Qärrvärme och el. Det finns
enligt TCO ingen anledning att motverka elproduktion och eldistribution.
3.3
Uppvärmingssystem
Vattenfallsverket
finner det vara angeläget att klarlägga om den allmänna energipolitiken kommer
att förändra leveransförhållandena för de olika energibärarna på ett sådant
sätt, att elradiatorer skulle bli oförmånligare relativt övriga
uppvärmingsmetoder f n. Verket har gjort en analys av den sannolika
framtidsutvecklingen för de aktuella, alternativa uppvärmningssystemen för
småhus. Med de gjorda antagandena blir energitillförseln för nytillkommande
småhusbebyggelse lägst för elradiatorer, om elproduktionen fortsättningsvis kan
baseras väsenlligen på kärnkraft eller mottryckskraft. Om elproduktionen, mot
gällande utbyggnadsplaner, baseras väsentligen på oljekondens, ger Qärrvärmen
den lägsta energitillförseln vid tät småhusbebyggelse, medan däremot den
individuella oljeeldningen ger lägre energitillförsel vid gles
småhusbebyggelse, dock i form av
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1.6 Industridepartementet 391
dyrbar
lättolja. Fjärrvärme och elradiatorer ger i detta fall ungefär samma
energitillförsel.
Med
hänvisning till analysen finner vattenfallsverket att det från energi-politisk
synpunkt inte finns anledning att principiellt förbjuda elradiatorer. Sannolikt
kommer detta uppvärmningssystem att vara förmånligare än Qärtvärmen för den
dominerande delen av småhusbebyggelsen även vid begränsning av
kärnkraftutbyggnaderna. Om elproduktionen baseras på kärnkraft ger elradiatorer
de lägsta kostnaderna för praktiskt taget all småhusbebyggelse. Även för det
alternativ, att kondenskraftproduktion blir avgörande för elvärmens
konstnadsnivå ger denna lägre kostnader än Qärrvärme för individuella småhus.
Den vattenburna elvärmen ger högre kostnader än elradiatorer men dock ej högre
än för den individuella oljeeldningen, då hänsyn ej tas till
energibeskattningen.
Enligt
verkets uppfattning bör huvuddelen av bostäderna uppvärmas med elenergi eller
anslutas till Qärrvärme. Flexibiliteten för utnyttjning av olika energikällor
åstadkoms därvid främst genom användning av lämpligt bränsle i
produktionscentralema hos dessa system och ej genom förändring av de enskilda
bostädemas uppvärmningssystem.
För
att hålla möjligheten öppen att anpassa bostädemas uppvärmning till eventuella
helt nya uppvärmningsmetoder bör emellertid bostäderna planeras på ett sådant
sätt, att en framtida ombyggnad av uppvärmningssystemen underlättas. Det är
således möjligt att till relativt begränsade kostnader byta ut elradiatorer
till ett vattenburet system anslutet till Qärrvärme.
Vattenfallsverket
påpekar att elvärmen ger en betydande frihet åt planeringen av
bostadsbebyggelsen. Elvärmen kan, i motsats till Qärrvärmen, utan försämring av
energihushållningen användas även i glesare bebyggelse. Samtidigt ställer sig
alla energibesparande åtgärder fördelaktigare för elvärmda bostäder, medan
energihushållande åtgärder blir mindre ekonomiska vid anslutning till
Qärrvärme. Det är bl. a. mot bakgmnden av dessa förhållanden angeläget att
åtgärder ej vidtas som försvårar användningen av elvärme för småhusbebyggelse.
Sannolikheten för att en ombyggnad överhuvudtaget behövs är liten för det
dominerande småhusbeståndet. Samtidigt kan det inte anses osannolikt att dagens
vattenbuma system även måste byggas om för att anpassas till de framtida
förhållandena. Mot denna bakgrund ter det sig helt omotiverat att införa ett
principiellt förbud mot elradiatorer för småhusbebyggelse.
STU
påpekar alt de uppvärmningssystem som används i dag samtliga innebär ett
slöseri med resurser som knappast kan accepteras i framtiden. Det är därför
angeläget att försöka finna acceptabla alternativ. Att i nuvarande läge välja
ut ett enstaka system och förbjuda detta är knappasl motiverat även om det
system man förbjuder är något sämre än övriga. Valet står egentligen inte
mellan el eller olja för uppvärmning utan mellan olika typer av värmepumpsystem
eventuellt med el eller olja som drivmedel. Uppvärmning med vanliga
elradiatorer innebär visseriigen stora för-
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1.6 Industridepartementet 392
luster
men systemet har den fördelen att investeringen i varje hus blir liten, vilket
innebär liten kapitalförstöring den dag man måste byta system. Från denna
synpunkt kan man ifrågasätta om det inte vore riktigare att t. v. förbjuda
Qärrvärme för att inte binda stora belopp i anläggningar som kanske visar sig
olämpliga i framtiden. Inom energiforskningsprogrammet pågår ett flertal
projekt med syfte alt ge underlag för val av framtida uppvärmningsmetoder. De
resultat som hittills kommit fram är emellertid ofullständiga och måste
kompletteras innan de kan användas som beslutsunderiag. STU har under hösten
1977 undersökt möjligheterna att påskynda detta arbete och funnit att det
torde finnas goda fömtsättningar för att under kommande treårsperiod få fram
ett användbart underiag för jämförelse mellan olika uppvärmningsalternativ.
Att avvakta detta underiag innebär en i detta sammanhang obetydlig fördröjning.
STU
vill därför föreslå att man avvaktar med lagstiftning med förbud mot användning
av elradiatorer och i stället intensifierar arbetet med att fömtsättningslöst
belysa vissa frågor på uppvärmningsområdet.
Rörfirmornas
riksförbund finner att förslaget för bmkaren innebär stor trygghet eftersom vattenburna
(eller luftburna) värmesystem ger större frihet och flexibilitet vid val av
energikälla. Full handlingsfrihet för producenterna fås, nu och i framtiden,
om man hos nyttjaren av energi för uppvärmning väljer vattenbuma värmesystem.
Förbundet hänvisar också till att forskning och utveckling i viss mån redan har
frambringat lösningar, som bygger på fömyelsebara energikällor, vilka är
lämpade för lokal användning.
Svenska
elverksföreningen pekar också på utvecklingen mot allt mer energisnålt byggande
och det pågående arbetet för att ta tillvara bl. a. sol-och jordvärme,
vindkraft och s. k. spillvärme. Utformningen av värmesystem blir beroende av
denna utveckling.
Energisparkommittén
anser alt flexibla uppvärmningssystem för småhus ej endast får begränsas till
utbytbarhet mellan vattenburen elvärme och Qärrvärme. Sett i ett längre
tidsperspektiv och mot bakgmnd av att de hus som byggs i dag har en livslängd
av 50-70 år bör - så långt möjligt är förberedelser för utnytQande av de
förnyelsebara energikällorna vidtas.
FERA framhåller att
direktverkande elvärme och Qärrvärme är varandra kompletterande
uppvärmningssystem, som beroende på ett antal fakiorer har sina givna områden.
Direktverkande elvärme med elradiatorer har en rad fördelar som andra uppvärmningssystem
saknar. Sådana uppvärmningssystem synes därför uppfylla alla rimliga anspråk
på rationell elanvändning. Svenska elverksföreningen ger uttryck för en
liknande uppfattning och anser all den direkia elvärmen även i fortsättningen
har och bör få ha ett belydande användningsområde. Elvärme bör inte ses som en
konkurrent till Qärrvärme eller framlida solvärmesystem m. m. Den samhällsekonomiskt
bästa lösningen, som även bidrar till ett minskat oljeberoende, är en
kombinalion där avvägningen ej bör slöras genom en med nödvändig-
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1.6 Industridepartementet 393
het
stelbent lagstiftning. Föreningen ser positivt på möjlighetema att övergångsvis
använda vattenburen direkt elvärme i avvaklan på Qärrvärmeanslutning där sådan
med stor sannolikhet kan förutses inom rimlig tid.
3.4
Behovet av särskild lagstiftning
ÖEF
påpekar att utredningen inte har haft i uppdrag att ta ställning till frågan om
uppvärmning med elradiatorer bör begränsas eller ej utan endast att föreslå lämpliga
former för att åstadkomma en sådan begränsning. Mot lagförslagets utformning
som sådant har överstyrelsen ingen annan invändning än att den administrativa
handläggningen synes bli relativt komplicerad, varför ett förenklat förfarande
synes böra övervägas. Med hänsyn till den energipolitiska anknytningen synes
det enligt överstyrelsens mening vara motiverat att ifrågavarande bestämmelser
tas in i en särskild lag.
Enligt
industriverkets uppfattning saknas motiv för restriktioner för uppvärmning med
elradiatorer, om inte beslut fattas om att snabbt avveckla kärnkraften.
Länsstyrelsen
i Gävleborgs län har intet att erinra mot i utredningen föreslaget förbud mot
elradiatomppvärmning inom vissa områden. Förbudsområdenas anknytning till
detaljplaneområden samt prövningsförfarandets samband med
byggnadslovsprövningen föranleder inte heller någon erinran. Därmed ställer
länsstyrelsen sig tveksam till den lagtekniska lösning utredningen valt.
Med utgångspunkt från
samhällsplaneringen i övrigt vill länsstyrelsen ifrågasätta om en särskild lag
för reglering av elradiatomppvärmning erfordras. De sektorintressen som
representeras av energipolitiska målsättningar inom plan- och byggnadsväsendet
torde på sikt få en betydligt vidare omfattning än den utredningen berört.
Detta förhållande synes i första hand tala för en utbyggnad av lagen om
kommunal energiplanering för reglering av energiområdets sektorintresse. Regler
för tillgodoseendet av dessa intressen inom plan- och byggnadsväsendet bör
därutöver införas i del nya förslag till bygglag som är under utarbetning.
Härutöver skulle råd och detaljbestämmelser kunna införas i svensk byggnorm på
sätt som skett ifråga om andra lekniska anordningar inom byggandet.
Länsstyrelsen
är sålunda inte beredd att tillstyrka ett genomförande av det framlagda
lagförslaget i nuvarande utformning utan vill i stället föreslå att detta
överses i nära anslutning till pågående arbete med förslag till den nya
bygglagen.
Inte
heller planverket, industriverket, vattenfaUsverket, Hyresgästernas
riksförbund, HSB, Rörftrmornas riksförbund m.fi. remissinstanser ar)ser del
vara motiverat med en särskild lag. Länsstyrelsen 1 Västerbottens län
konstaterar att lagen kommer att få en liten praktisk betydelse. Mot denna
bakgrund finner länsstyrelsen att en lagstiftning om förbud mot elradia-
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1.6 Industridepartementet 394
torer
är tveksam med tanke på det administrativa merarbete en sådan lag medför för de
kommunala planeringsorganen och de statliga gransknings-instanserna. Redan i
dag har kommunema goda möjligheter att styra val utav uppvärmningsform genom
bebyggelseplanering, genom lagen om allmänna Qärrvärmeanläggningar, lagen om
kommunal energiplanering och ellagen. Liknande synpunkter framhålls också av
FERA som anser att den föreslagna lagstiftningen är onödig. Riksförbundet
eldistributörerna REL finner att utredarens intentioner bör kunna tillgodoses
genom tilläggsdirektiv för kommunerna i deras egenskap av ansvariga för
energiplaneringen. LO har en liknande uppfattning.
Svenska
värmeverksföreningen framhåller att lagen bör genomföras om statsmakterna
önskar att mera direkt styra utvecklingen på uppvärmningsområdet mot en
minskad elanvändning och i stället med vissa förbehåll styra utvecklingen mot
mer flexibla vattenbuma system. Om avsikten är att förstärka kommunernas
position, allmänt och i fullföljandet av den kommunala energiplaneringen synes
behov av lagen f n. inte föreligga.
Energisparkommittén
anser att förslaget har en oviss inverkan ur energisparsynpunkl och finner
därför den föreslagna lagstiftningen f n. inte motiverad. Nuvarande
lagstiftning som berör energihushållningen torde stimulera till att en önskvärd
Qärrvärmeutbyggnad kommer till stånd. Dessutom bör de förbättrade
finansieringsvillkoren för Qärrvärmeanläggningar ha en positiv inverkan.
Om
särskild återhållsamhet gällande elenergi för uppvärmningsändamål måste
iakttagas, torde det likväl vara för tidigt att en ny lagstiftning införs innan
erfarenheter vunnits från omnämnda lagstiftning samt från de förbättrade
finansieringsvillkoren för Qärrvärmen. Av dessa skäl vill därför
energisparkommittén förorda att frågan om restnktioner för uppvärmning med
elradiatorer bör behandlas först om några år. Om det då skulle visa sig att
restriktioner behöver införas bör byggnadslagstiftningen lämpligen kompletteras
med bestämmelser som direkt berör hur elvärmesystem skall anordnas.
Svenska
kommunförbundet kan för sin del inte dela synpunkten att ett förbud är riktigt
i ett läge då en minskning av oljeförbmkningen för uppvärmning är ytterst
önskvärd. Förbundet anser också att det redan med nuvarande lagstiftning finns
goda möjligheter att begränsa användningen av direktverkande elvärme. Liknande
synpunker förs fram av Näringslivets byggnadsdelegation och NäringsUvets
energidelegation.
Också
Svenska elverksföreningen finner att den sannolika konsekvensen av den
föreslagna lagstiftningen inte står i överenstämmelse med den viktiga
energipolitiska målsättningen att minska oljeberoendet. Lagstiftningen och
dess konsekvenser är knappast heller till fördel för den utveckling av
Qärrvärmen, som utredningen kan antas vilja befrämja.
VVS-tekniska
föreningen finner det vara angeläget att begränsa användningen av elenergi för
uppvärmningsändamål men anser också att en
Prop. I918fl9:115 Bilaga
1.6 Industridepartementet 395
lagstiftning
av här föreslagen art inte behövs för detta ändamål. Genom en förstärkt
satsning på kommunal energiplanering och genom att införa vissa ytterligare
bestämmelser i byggnadslagstiftningen, eventuellt kompletterad med vissa låne-
och bidragsregler, torde den önskade effekten kunna uppnås på ett enklare och
smidigare sätt.
Backer
elektro-värme AB och andra elvärmefabrikanter anser att restriktioner inte bör
införas innan övergripande beslut om energipolitiken föreligger.
3.5
Det administrativa förfarandet
Byggnadsstyrelsen
anser att effekten av lagstiftningen bör ställas i relation till den
omfattande administrativa hanteringen. Kommunema måste i det redan nu
ansträngda planeringsläget ta fram underlag för besluten i industriverket och
länsstyrelsen. Detta kan bli betungande speciellt då bevisbördan om Qärrvärme i
ett visst område är lämpligt eller inte skall läggas på kommunen.
Arbetsfördelningen mellan industriverket, länsstyrelsema och byggnadsnämnderna
är i förslaget oklar och kan medföra risker för onödigt krångel och
förseningar. Industriverket påpekar att gränsdragningsfrågor vid dispensärenden
kan bli komplicerade och få stor belydelse för kostnadema för
energiförsörjningen i kommunema. Handläggningen av dispensärenden kan därför
bedömas bli alltför krävande, både vad gäller enskilda ärenden och till följd
av en stor mängd ärenden, i förhållande till den marginella reducering av
elradiatomppvärmning som erhålls. Därtill kommer nackdelar med att kommuner, t.
ex. på gmnd av bristande resurser, ej formellt begär dispenser för områden där
Qärrvärme är olämpligt. Vidare kan besvärande effekter uppstå om dispenser inte
medges av de statliga myndigheterna utan att motsvarande utbyggnader av
centraliserade system kommer till stånd från kommunernas sida. Som utredningen
påpekar kan resultatet bli att antalet bostäder som värms upp med individuell
oljepanna åter ökar.
En
förenklad handläggning, och därmed mindre krav på handläggningsresurser, kan i
och för sig vara möjlig, men under sådana förhållanden måste dispenser
sannolikt lämnas i flertalet tveksamma fall. Effekten på elenergiförbrukningen
blir då sannolikt liten.
Halmstads
kommun befarar att den föreslagna lagen kan skapa onödig byråkrati.
Oxelösunds
kommun finner att utredningens förslag till begränsning av el för
direktuppvärmning inom Qärrvärmeområden och den tillståndsgivning för undantag
från bestämmelserna som skall kunna medges bör kunna handläggas av kommunerna.
Kommuner som har eller som avser att bygga Qärrvärmeanläggningar har ett givet
ekonomiskt intresse av att anslutning till dessa anläggningar blir så stor som
möjligt, varför man naturligt uppnår en begränsning av användning av
elradiatorer inom Qärrvärmeområden.
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1.6 Industridepartementet 396
Ystads
kommun framhåller att det kan finnas risk för att industriverket kommer att
styra kommunemas bostads- och energiplanering genom att styra valet av
uppvärmningsformer om förbud införs mot eluppvärmning av bebyggelseområden.
Även Backer elektro-värme AB och andra elvärmefabrikanter anser att den
föreslagna lagen leder till ökad centralisering genom att kommunema fråntas
beslutanderätten i uppvärmningsfrågor.
3.6
Utformning av restriktionema
Industriverket
påpekar att lagförslaget går längre än direktiven genom att ett starkare
statligt inflytande föreslås så till vida att de statliga organen får medge
kommun undantag från eluppvärmningsförbudet för område där Qärrvärme eller
liknande centraliserat vattenburet system ej är inrättat och ej heller
lämpligen bör inrättas. Prövningen av frågor om var Qärrvärme eller liknande
system är en lämphg uppvärmningsform tas därigenom över av statliga
myndigheter. Enligt utredningen bör nämligen prövningen av frågor om var
Qärrvärme eller liknande system är en lämplig uppvärmningsform i sista hand
ankomma på statlig myndighet och ske utifrån allmänna energipolitiska,
tekniska, ekonomiska och miljömässiga aspekter. Industriverket anser emellertid
att nämnda prövning till icke ringa del har sin utgångspunkt även i lokala
hänsynstaganden av skilda slag, inte minst ekonomiska. Prövningen är därför
enligt verkets uppfattning i första hand en kommunal angelägenhet som bör ske
inom ramen för den kommunala energiplaneringen. Liknande synpunkier förs fram
av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län och Hyresgästernas riksförbund.
Bostadsstyrelsen
och Svenska elverksföreningen avstyrker utredningens förslag att förbudet bör
avse områden där Qärrvärme bör införas. Styrelsen anser att förbudet endast bör
avse områden där Qärrvärme e.d. är infört eller avses att införas. Mot den
bakgmnden bör kommunernas uppvärmningsplaner i energiplaneringen kunna läggas
till gmnd för förbudet. Detta innebär fördelar för exempelvis byggherrar, genom
att dessa på förhand vet var och när Qärrvärme skall inrättas inom
förbudsområdet. För kommuner innebär det fördelar eftersom de oftast ansvarar
för utbyggnaden av Qärrvärmeanläggningar. Kommunen kan då direkt koppla
förbudet till de områden där kommunen introducerat eller avser att introducera
Qärrvärme.
Rörfirmornas
riksförbund anser att det bör utredas om en utvidgning av restriktionema är
motiverad för att möjliggöra övergång till nyttjande av förnyelsebara
energikällor utanför "Qärrvärmelämpliga" områden, vilket skulle leda
lill ökad handlingsfrihet i framtiden.
Helsingborgs
kommun är också tveksam till förslaget om förbud för nyanslutning av
elradiatorer inom områden utanför fastställt eller planerat Qärrvärmeområde.
Mot eluppvärmning talar framför allt den omständigheten att det är en ur
energisynpunkt oekonomisk uppvärmningsmetod. Om
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.6 Industridepartementet 397
direktverkande
elradiatorer används finns också den nackdelen att man vid övergång till annan
energikälla måste byta ut hela uppvärmningssystemet. Å andra sidan kan det i
vissa fall vara lämpligt att använda elradiatorer som komplettering till annat
uppvärmningssystem. Försök pågår med energisnåla uppvärmningssystem där elvärme
kan tänkas komma att ingå som en del av systemet. Kommunen anser därför att man
f. n. bör undvika direkt förbud. Man bör kunna överlåta åt den enskilde att
inom ovannämnda områden själv välja det uppvärmningssystem, som han anser vara
bäst. Jönköpings kommun delar också uppfattningen att förbudet mot
nyinstallation av elradiatorer bör begränsas till områden där Qärrvärmedistribution
finns eller planeras.
EnergisparkommUtén
sätter ifråga lämpligheten av att föreskriva ett generellt förbud mot
elradiatorer för småhusbebyggelse som inte är förtätad eller integrerad i
flerbostadshusområden eftersom vattenburen elvärme sannolikt medför högre
elförbmkning. Kommittén påpekar också all dislri-bulionsföriusterna vid gles
småhusbebyggelse eller friliggande småhus med extremt lågt specifikt värmebehov
kan uppgå till ca 30-40% om sådan bebyggelse ansluts till Qärrvärmenätet.
Byggnadsstyrelsen
finner att en framtida begränsning av direktverkande elvärmeradiatorer i av
styrelsen planerade eller redan uthyrda fastigheter inte i stort torde behöva
vålla några allvarliga problem. Byggnadsstyrelsen är dock av flera skäl tveksam
till behovet av föreslagen lagstiftning om förbud mot elradiatorer i lokaler.
Som skäl härför anförs att konsekvenserna av ett eventuellt framtida förbud
mot direktverkande elradiatorer inte kan analyseras på basis av utredningen. En
utvidgning av tillämpningsområdet även till lokaler bör aktualiseras först om
direktvärme i lokaler får betydelse för den framtida energipolitiken.
Statens
järnvägar anser att lagförslaget mer borde beakta möjligheterna till generella
undantag från förbudet för sådana byggnader och lokaler där elradiatorer kan
användas som tillskottsvärme.
Arbetsmarknadsstyrelsen
finner det rimligt att dispenser från de föreslagna restriktionerna även bör kunna
medges av arbetsmarknadsskäl.
3.7
Effekter av restriktioner
Vattenfallsverket
betonar att vattenburna elvärmesystem med dagens oljepriser och
energibeskattning blir dyrare för fastighetsägaren än individuellt oljeeldade
bostäder. Det är därför en betydande risk för att ett principiellt förbud mot
elradiatorer kan leda till en ökning av antalet oljeeldade bostäder.
Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att restriktioner enligt förslaget torde
medföra vissa icke godtagbara effekter. Inom områden, där Qärrvärme inte
anordnas i samband med exploatering, kan nämligen en ökad installation av
oljepannor förväntas. Detta skulle vara negativt både ur miljösynpunkt och mot
bakgmnd av önskemålet att minska landets
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1.6 Industridepartementet 398
oljeberoende.
Denna uppfattning delas av andra remissinstanser, som anser att den föreslagna
lagen ej är förenlig med kraven på god energihushållning utan att ge ökad
energipolilisk handlingsfrihet.
Enligt
konsumentverkets uppfattning medför utredarens förslag en från
konsumentsynpunkt oacceptabel situation. Den konsument som bor i en kommun
eller kommundel som är lämplig för ett centraliserat system drabbas av
restriktionema oberoende av om kommunen har för avsikt att nu eller längre fram
introducera ett sådant system. Den enskilde konsumentens möjligheter att
påverka kommunens agerande i detta avseende torde vara små. Hyresgästernas
riksförbund delar denna uppfattning. Förbundet anser det naturligt att man via
byggnadslagstiftningen också stärker konsumenternas möjligheter att påverka
byggnadsutformningen.
IVA
framhåller att negativ planering i form av restriktioner och förbud mot
användning av el i en i övrigt rationell uppvärmningsform drabbar den enskilde
husägaren ekonomiskt, men får än ogynnsammare effekt på kommunernas planering
och ekonomi. Utredaren understryker att valet av uppvärmningsform är en
betydelsefull del av den energipolitiska planeringen. Lagen kan därför väntas
påverka fömtsättningama för och även direkt föregripa kommande beslut om den
framtida energipolitiken.
Svenska
elverksföreningen anser det vara en orimlig målsättning att belasta dagens
bostadsbyggande och boende med kostnaderna för att underlätta en eventuell
framtida omställning till annat värmesystem. Detta gäller i all synnerhet som
någon säkerhet för att framtida omställningskostnader kan undvikas eller
begränsas ändå inte uppnås. Näringslivets byggnadsdelegation och Näringslivets
energidelegation finner också att fastighetsägare kan tvingas att genomföra dyrare
investeringar för ett uppvärmningssystem, som kanske under mycket lång tid
förblir outbyggt, trots att en kommun är heU på det klara med att den inte
under överskådlig tid kommer att bygga ut Qärrvärme inom ett visst planlagt
område. Sett ur kommunal synpunkt förefaller det i praktiken generella förbudet
mot uppvärmning med elradiatorer och den ställning kommunerna ges i detta
sammanhang knappast heller tillfredsställande. EIO instämmer i att lagförslaget
om det genomförs, medför ökade uppvärmningskostnader för den enskilde och
samhället. Även Svenska fastighetsägareförbundet påpekar att lagförslaget, om
det genomförs, kommer atl medföra bl. a. merkostnader såväl vid nyproduktion
som vid saneringar. Stockholms kommun anför liknande synpunkter.
EIO
framhåller att de geografiska gränserna för restriktionerna utvidgats högst
avsevärt mot vad som anges i direktiven. Förslagets utformning kommer att
därför skapa osäkerhet för kommuner och enskilda om vilken uppvärmningsform som
får användas. Med den utformning lagförslaget har fått centralstyr staten
kommunernas energiplanering och minskar på ett olyckligt sätt den enskildes
möjligheter att påverka valet av uppvärmningssystem.
399
Om
utredningens förslag genomförs, kommer detta enligt arbetsmarknadsstyrelsen
att leda till ett visst bortfall av arbetstillfällen i företag, som i många
feill uppvisat en snabb expansion sedan mitten av 1960-talet. Inte sällan rör
det sig om företag på orter med brist på sysselsättningstillfällen. Enligt
styrelsens uppfattning är det nödvändigt att stmkturella förändringar sker i
sådan takt att omställningsproblemen för den enskilde och berörda kommuner
underiättas. Arbetsmarknadsstyrelsen finner det vidare angeläget att en
eventuell förändring av bestämmelserna rörande elvärmeuppvärmning utformas på
ett sådant sätt att planering och genomförande av bostadsbyggande och annal
byggande ej försvåras. Svenska elektrikerförbundet påpekar atl den elektriska
installationsbranschen sysselsätter totalt ca 19000 arbetstagare i direkt
installationsarbete och en inskränkning av eluppvärmningens omfattning på ett
allvarligt sätt skulle påverka sysselsättningsvolymen. Backer elektro-värme AB
och andra elvärmefabrikanter framhåller att fabrikanterna gjort betydande
investeringar i avsikt att öka sin produktionskapacitet. Detta har bl. a.
resulterat i att de svenska fabrikantemas andel av totalmarknaden ökat under
senare år. Den samlade produktionskapaciteten inom Sverige är dock större än
behovet till följd av att fabrikanterna planerat för en fortsatt ökning i
enlighet med prognoserna för elvärmens förväntade marknadsutveckling såsom de
redovisades i regeringens proposition 1975:30 Energihushållning m. m. Fabrikanterna
framhåller att elvärmeutredningen inte kan bedöma utvecklingen beträffande
fördelningen av de olika uppvärmningsalternativen. I dag saknas alltså underlag
för såväl kortsiktig som långsiktig planering för all verksamhet inom
uppvärmningsområdet. Detta kommer att leda till felinvesteringar och
investeringsstopp. Redan gjorda investeringar kommer inte att kunna förtäntas
med personalminskningar och nedläggningar som följd. Kreditvärdigheten hos de
elvärmetillverkande företagen har minskat redan genom att direkliven för
elvärmeutredningen presenterades. Detta har begränsat möjlighelerna att
finansiera utvecklingen av nya produkter.
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1.7 Industridepartementet 401
BUaga 1.7
Koncessionsplikt
för vissa fjärrvärmeledningar
PM
utarbetad inom industridepartementet samt remissyttranden häröver
Innehåll
1 PM
om koncessionsplikt för vissa Qärrvärmeledningar 402
1.1
Inledning .................................................. 402
1.2
Författningsbestämmelser av
intresse ............ 403
1.2.1
Rörledningslagen .................................. 403
1.2.2
Lagen om allmänna
Qärrvärmeanläggningar . 404
1.2.3
Miljöskyddslagen .................................... 404
1.2.4
Naturvårdslagen..................................... 405
1.2.5
Byggnadslagen ..................................... 406
1.2.6
Vattenlagen .......................................... 406
1.2.7
Väglagen ............................................ 407
1.2.8
Ledningsrättslagen ............................... 407
1.2.9
Expropriationslagen .............................. 408
1.2.10
Lagen om särskilda
skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar 408
1.2.11
Förhällandet mellan
rörledningslagen och annan lagstiftning 409
1.3
Ansvar för skada ........................................ 409
1.4
Vissa tekniska uppgifter .............................. 410
1.5
Överväganden och förslag ........................... 411
2 Remissyttrandena
........................................... 413
Bilaga
Förslag till lag om ändring i lagen (1978:160) om vissa röried
ningar .............................................................. 415
26
Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 115. Del 2
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1.7 Industridepartementet 402
1
PM om koncessionsplikt för vissa fjärrvärmeledningar
1.1
Inledning
Den
1 maj 1978 trädde lagen (1978:160) om vissa röriedningar (röriedningslagen) i
kraft. Rörledningslagen innebär att rörledning för transport av råolja,
naturgas eller liknande produkter under vissa fömtsättningar inte får dras fram
eller begagnas utan särskilt tillstånd (koncession). Motsvarande
koncessionsplikt finns inte beträffande röriedning för transport av hetvatten
för uppvärmning.
1
samband med utskottsbehandlingen i riksdagen av regeringens proposition
1977/78: 86 med förslag till lag om vissa röriedningar m. m. anförde
näringsutskottet (NU 1977/78:47 s. 3) bl. a. att utskottet utgick från att, om
så visade sig motiverat, regeringen skulle föranstalta om en komplettering av
koncessionssystemet enligt rörledningslagen så att det också kom att omfatta
rörledningar för transport av hetvatten. Riksdagen följde utskottet (rskr
1977/78:210).
Energikommissionen
har i sitt huvudbetänkande (SOU 1978:17 s. 589-590) Energi pekal på
möjlighetema att minska Sveriges oljeberoende genom att värme från
kärnkraftverken utnyttjas för uppvärmningsändamål. I detta hänseende har
möjlighetema att från Barsebäck förse Malmö-Lundområdet med värme varit
föremål för utredning inom det s. k. Sydvärmeprojektet, i vilket kommunema
Malmö, Lund, Helsingborg och Landskrona samt Sydkraft Aktiebolag är
intressenter. I samband med detta projekt har också frågan om lagstiftning för
hetvattenledningar aktualiserats. Liknande utredningar har även färdigställts
eller påbörjats vad gäller hetvattenledningar från Forsmark till
Uppsala-Stockholm och från Ringhals till Göteborg.
Sydkraft
Aktiebolag har i skrivelse den 21 december 1978 till regeringen anfört att ett
genomförande av Sydvärmeprojektet kan komma att kräva prövning enligt en mängd
olika författningar med svårlösta samordningsproblem och risk för fördröjning
av projektet som följd. På grund härav ser Sydkraft det som angeläget att en
samlad prövning kan ske av frågor som rör framdragande eller begagnande av
rörledningar för transport av hetvatten för uppvärmning (Qärrvärmeledningar)
inom ramen för en koncessionslagstiftning.
Sydkraft
har därför begärt att regeringen snarast utarbetar och förelägger riksdagen
förslag till lagstifining varigenom lagen om vissa rörledningar blir tillämplig
även på Qärrvärmeledningar.
Frågan
om införande av koncessionspliki för Qärrvärmeledningar har övervägts inom
industridepartementet. Resultatet av övervägandena redovisas i denna
promemoria.
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1.7 Industridepartementet 403
1.2
Författningsbestämmelser av intresse
Av
intresse i sammanhanget är, förutom rörledningslagen, de bestämmelser i olika
författningar som för närvarande berör anläggande eller drift av
Qärrvärmeledningar. Sådana bestämmelser finns i lagen (1976:838) om allmänna
Qärrvärmeanläggningar, miljöskyddslagen (1969:387), naturvårdslagen
(1964:822), byggnadslagen (1947:385), vattenlagen (1918:523), väglagen
(1971:948), ledningsrättslagen (1973:1144), expropriationslagen (1972:719) samt
lagen (1942:335) om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar.
I
det följande lämnas en översiktlig redogörelse för bestämmelserna i nämnda
författningar.
1.2.1
Rörledningslagen
Enligt
rörledningslagen får röriedning för transport av bl. a. råolja eller naturgas
inte framdras eller begagnas utan särskilt tillstånd (koncession). Koncession
krävs dock inte för ledningar med en längd av högst 20 kilometer, ledningar
som skall utnyttjas huvudsakligen för att tillgodose enskilda hushålls behov
eller ledning som uteslutande skall nyttjas inom hamn eller industriområde (I
§). Fråga om koncession prövas av regeringen (3 §).
1 5-7 §§ behandlas
villkoren för koncession. Därvid gäller bl.a. att koncessionen skall avse
ledning med en i huvudsak bestämd sträckning. Koncessionen skall gälla viss
tid, som får bestämmas till längst 30 år. Regeringen får föreskriva att staten
skall ha rätt att delta i verksamheten eller att särskild avgift skall utgå
till staten. Även i andra hänseenden får regeringen föreskriva villkor för att
skydda allmänna intressen eller enskild rätt.
Koncessionshavaren
är skyldig att mot ersättning ombesörja transport åt annan om det kan ske utan
väsentligt förfång för koncessionshavaren (8§).
I
10-12 §§ behandlas ansvaret för kostnader, som kan uppkomma om ledning dras
fram inom trafikled. Som regel är del koncessionshavaren som skall bekosta de
arbeten, som härvid måste utföras.
Koncession
får ej överlåtas utan medgivande (13 §). Efter anmälan av koncessionshavaren
att han vill frånträda sin rätt upphör koncessionen, om inte annat följer av
koncessionsbeslutet (14 §). Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
statens industriverk får återkalla koncessionen bl. a. om koncessionshavaren
inte uppfyller föreskrivna villkor eller gällande förpliktelser (15 §).
Sedan koncessionen upphört
att gälla skall ledningen tas bort och återställningsåtgärder vidtas. Detta
gäller också om ledning dragits fram utan koncession (16-17 §§). I 18 § finns
närmare bestämmelser om hur åter-ställningsarbelena skall gå till.
I
19-23 §§ finns bestämmelser om bl.a. tillsynen. Tillsynen utövas av
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.7 Industridepartementet 404
statens
industriverk, som har rätt att av koncessionshavaren kräva in de upplysningar
och handlingar som behövs för tillsynen. Verket får också för visst fall
meddela bestämmelser för att trygga efterlevnaden av lagen såvitt avser
rörlednings framdragande och begagnande eller återställningsåtgärder. Verket
har viss möjlighet att tillgripa vitesföreläggande för att få till stånd
rättelse om koncessionshavaren inte uppfyller meddelade villkor eller
föreskrifter. I vissa fall kan verket också förbjuda att verksamheten
fortsätts. Om sådant förbud inte efterkommes, får handräckning tillgripas.
1.2.2 Lagen
om allmänna fjårrvärmeanläggningar
Genom
lagen om allmänna Qärrvärmeanläggningar har distributionen av Qärrvärme i viss
utsträckning blivit lagreglerad. Enligt lagen skall statens industriverk på
ansökan av den som driver en Qärrvärmeanläggning kunna förklara anläggningen
för allmän, om det finns behov av anläggningen från allmän synpunkt.
Industriverket bestämmer härvid visst område utöver vilket anläggningens
verksamhetsområde inte får utsträckas. Inom detta område kan verket utesluta t.
ex. storförbmkare med befintliga uppvärmningsanläggningar såsom
sjukvårdsinrättningar och större industrier beträffande vilka det redan från
början står klart att uppvärmning genom Qärrvärmeanläggningen inte medför några
fördelar därför att de har möjlighel att själva ordna en effektiv
värmeförsöijning som inte innebär några nackdelar från allmän synpunkt jämfört
med anslutningsalternativet.
Lagen
gäller endast för allmänna Qärrvärmeanläggningar. Huvudman för Qärrvärmeanläggning
är i regel kommunen. Lagen reglerar inte kommunens skyldighet att engagera sig
i Qärrvärme utan detta är liksom tidigare en fråga som kommunema själva kan
avgöra.
Enligt
8 § har ägare av fastighet inom anläggningens verksamhetsområde rätt att få
fastigheten ansluten till Qärrvärmenätet, om fastigheten behöver anordningar
för värme samt behovet inte kan med större fördel tillgodoses på annat sätt. A
andra sidan är ägare till sådana fastigheter i princip skyldiga att betala
avgift enligt taxa som huvudmannen fastställer (9 §). Avgiften får inte
överstiga det belopp som behövs för att täcka kostnaderna. Avgifterna skall
vidare fördelas mellan fastighetsägarna på ett rättvist och skäligt sätt.
Huvudmannen är skyldig att utge ersättning för anläggning för värmeförsöijning
som blir onyttig till följd av att allmän Qärrvärmeanläggning kommer till stånd
(16 §).
Tvister
mellan huvudman och fastighetsägare prövas av statens va-nämnd.
1.2.3 Miljöskyddslagen
Miljöskyddslagen
(ML) innehåller bestämmelser till skydd mot vattenförorening, luftförorening,
buller och andra stömingar. Lagen är tillämplig på bl.a. användning av mark,
byggnad eller anläggning på sätt som kan medföra förorening av vattendrag, sjö
eller annat vattenområde, om an-
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1.7 Industridepartementet 405
vändningen
inte utgör byggande i vatten (1 §). Den är också tillämplig på användning av
mark, byggnad eller anläggning på sätt som kan medföra störning för omgivningen
genom luftförorening, buller, skakning, ljus eller annat sådant, om stömingen
inte är helt tillfällig.
Åtgärd
eller användning som omfattas av lagen kallas miljöfarlig verksamhet. Den som
utövar eller ämnar utöva miljöfariig verksamhet skall vidta de skyddsåtgärder,
tåla den begränsning av verksamheten och iaktta de försiktighetsmått i övrigt
som skäligen kan fordras för att förebygga eller avhjälpa olägenhet (5 §). Kan
miljöfarlig verksamhet befaras föranleda olägenhet av väsentlig betydelse,
även om försiktighetsmått vidtas, får verksamheten utövas endast om särskilda
skäl föreligger (6 §). Skulle den befarade olägenheten innebära att ett stort
antal människor får sina levnadsförhållanden väsentligt försämrade eller att
belydande förlust från naturvårdssynpunkt uppkommer eller att liknande allmänt
intresse skadas avsevärt, får enligt samma paragraf verksamheten inte utövas.
Regeringen kan dock lämna tillstånd enligt ML, om verksamheten är av synneriig
betydelse för näringslivet eller för orten eller eljest från allmän synpunkt.
Dessa bestämmelser i 6 § gäller ej om röriedning prövats enligt rörledningslagen.
Koncessionsnämnden
för miljöskydd kan på ansökan av den som vill utöva miljöfarlig verksamhet
lämna tillstånd till verksamheten (9 §). Sådan frivillig tillståndsprövning
sker endast undantagsvis. Med stöd av 10 §, vari regeringen i fråga om
miljöfarlig verksamhet fält vittgående befogenheter att föreskriva krav på
tillstånd, dispens eller anmälan, har i 2 § miljöskyddskungörelsen (1969:388;
ändrad senast 1976:330) föreskrivits att där angivna slag av fabriker eller
andra inrättningar inte får anläggas utan tillstånd av koncessionsnämnden för
miljöskydd eller dispens, dvs. medgivande om undantag från skyldighet att söka
tillstånd, av statens naturvårdsverk.
Om
regeringen enligt rörledningslagen har prövat frågan om rörledning är
regeringens beslut bindande vid prövning enligt ML.
1.2.4
Naturvårdslagen
Naturvårdslagen
(NvL) innehåller bl.a. bestämmelser till skydd för naturmiljön och
friluftslivet.
I
18 § föreskrivs att läkt av sten, gms m. m. inte får ske utan länsstyrelsens
tillstånd. Enligt 19§ kan visst område förklaras som naturvårdsområde. I
beslut om naturvårdsområde skall föreskrivas de inskränkningar i nylQandet av
marken som behövs för att trygga ändamålet med beslutet. Länsstyrelsen får i särskilda
fall medge undantag från sådana inskränkningar.
Kan
arbetsföretag, som inte omfattas av tillståndstvång enligt 18 § eller 19 §
komma att väsentligt ändra naturmiljön, skall enligt 20 § samråd ske
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1.7 Industridepartementet 406
med
länsstyrelsen innan företaget utförs. Bestämmelsen i 20 § gäller inte
bebyggelse inom vissa planområden och inte heller foretag, som omfattas av
tillstånd enligt vattenlagen eller ML.
Till skydd för
friluftslivet råder enligt 15 § strandskydd vid havet, sjöar och vattendrag.
Inom strandskyddat område får enligt 16 § inte utan länsstyrelsens tillstånd
utföras anläggning som hindrar allmänheten att beträda området. Detta gäller
dock inte företag vartill tillstånd lämnats enligt vattenlagen eller ML.
1.2.5 Byggnadslagen
Också
vissa bestämmelser i byggnadslagen (BL) kan ha betydelse för frågan om
framdragande av Qärrvärmeledningar. Detta gäller främst lagens planbestämmelser
men i vissa fall också bestämmelserna i 136 a § om lokaliseringsprövning av
industriell verksamhet.
Enligt
136 a § BL skall tillkomsten och lokaliseringen av industriell eller liknande
verksamhet, som är av väsentlig betydelse för hushållningen med energi eller
med landets samlade mark- och vattentillgångar prövas av regeringen i den
omfattning som sägs i lagmmmet. Sålunda skall nyanläggning av vissa
verksamheier som anges i paragrafens andra stycke alltid prövas om regeringen
inte för visst fall medger undantag från prövningsskyldigheten.
1 övrigt gäller i huvudsak
att utvidgning av de i 136 a§ andra stycket angivna verksamheterna och
nyanläggning eller utvidgning av andra verksamheter som är av väsentlig
betydelse för hushållningen med energi eller med landets samlade mark- och
vattentillgångar skall prövas om regeringen beslutar därom i det enskilda
fallet.
Regeringens beslut enligt
136 a§ BL är bindande för den fortsatta prövningen enligt BL och ML. Det
ankommer på koncessionsnämnden för miljöskydd att vid prövning enligt ML
föreskriva de villkor för verksamheten som krävs från miljöskyddssynpunkt, i
den mån frågan inte är reglerad genom regeringens beslut.
1.2.6 Vattenlagen
1
vattenlagen (VL) finns bl. a. regler om byggande i vatten. Med byggande i
vatten avses uppförande av damm, bro, brygga, vall, hus eller annan anläggning
ävensom verkställande av fyllnad eller pålning i vattendrag, sjö eller mindre
vattensamling eller havet eller ock på land så nära strandbädden, att inverkan
kan ske på vattenståndet (2 kap. 1 §). Till byggande i vatten hänförs också,
sedan byggnad som nu nämnts kommii till stånd, varje ändrings- eller
reparationsarbete därå nedom högsta kända vattenståndet. Vad som föreskrivs i
VL om byggande i vatten skall äga motsvarande tillämpning i fråga om
bortledande av vatten ur vattenområde, som förul nämnts, grävning och
sprängning i sådant vattenområde samt annan åtgärd till ändring av vattnets
djup eller läge därstädes.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.7 Industridepartementet 407
För
att byggande i vatten skall få ske krävs att de värden som vattenbyggnaden
skapar från samhällelig och allmän ekonomisk synpunkt väger tyngre än de värden
som skadas genom byggnaden. Tvångsrätt att bygga i vatten till skada för annan
förutsätter sålunda att åtgärdens nettonytta står i visst matematiskt
förhållande till den skada på annans egendom som uppkommer genom åtgärden (2
kap. 3 §). Även om företaget skulle uppfylla detta krav, kan det emellertid
vara otillåtligt, nämligen om det medför avsevärd skada på vissa allmänna
intressen. Regeringen kan dock lämna tillstånd enligt VL, om företaget är av
synneriig betydelse för näringslivet eller för orten eller eljest från allmän
synpunkt.
Bestämmelserna om att
åtgärdens nettonytta skall stå i visst förhållande till skadan utgör inle
hinder mot uppförande av bro eller annat byggande i vatten för allmän väg,
röriedning eller för järnväg, till vars anläggande eller framdragande
regeringen har lämnat tillstånd (2 kap. 40 §).
1.2.7 Väglagen
Enligt
44 § väglagen gäller att elektrisk ledning, vattenledning eller annan ledning
inte får dras inom vägområde, om inte väghållningsmyndigheten har medgivit
det. Har tillstånd till ledningen lämnats i annan ordning enligt lag eller
annan författning, räcker det med att anmälan görs hos väghållningsmyndigheten.
Denna meddelar de föreskrifter om arbetets bedrivande m. m. som behövs med
hänsyn till vägens bestånd, drift eller bmkande.
1.2.8 Ledningsrättslagen
Enligt
ledningsrättslagen kan den som för ledning vill utnytQa utrymme inom fastighet
få en särskild rätt till detta, s. k. ledningsrätt. Lagen gäller vissa
uppräknade slag av ledningar, bl. a. allmänna teleledningar, koncessionspliktiga
starkströmsledningar, vatten- eller avloppsledningar och ledningar genom vilka
Qärrvärme, olja eller annan råvara eller produkt transporteras från
produktionsställe, upplag eller lastplats (2 §).
Med
ledning avses inte bara själva ledningen utan även sådana för dess ändamål
erforderliga anordningar som transformatorer, pumpstationer och andra tillbehör
(3 §).
Ledningsrätten,
som kan tillskapas även tvångsvis, ger ledningsägaren en sakrättsligt skyddad
rätt att utnytQa utrymme inom fastighet för ledning (I §). Ledningsrätten
omfattar befogenhet att inom fastigheten vidta de åtgärder som behövs för att
dra fram och begagna ledningen.
En
ledning måste vara av viss beskaffenhet och tjäna visst ändamål för att den
skall få dras fram med ledningsrätt. I fråga om ledning för transport av
Qärrvärme, olja, gas eller annan råvara eller produkt krävs att ledningen
tillgodoser ett allmänt behov, gagnar näringsverksamhet eller kommunikationsanläggning
av betydelse för riket eller viss ort eller att den medför endast ringa intrång
i jämförelse med nyttan (2 §4). I ledningsrättsärendet
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.7 Industridepartementet 408
prövas
också frågan om ledningens närmare lokalisering med hänsyn till de motstående
intressen som kan finnas i det särskilda fallet.
Ledningsrätt
får inte upplåtas, om ändamålet lämpligen bör tillgodoses på annat sätt eller
olägenhetema av upplåtelsen från allmän eller enskild synpunkt överväger de
fördelar som kan vinnas genom den (6 §). Upplåtelse av ledningsrätt inom
område med fastställd generalplan eller stadsplan, tomtindelning eller
byggnadsplan skall stå i överensstämmelse med planen (8 §). Finns det eljest
särskilda bestämmelser för marks bebyggande eller användning, t.ex. regionplan,
utomplansbestämmelser eller naturvårdsföreskrifter, skall ledningsrätt
upplåtas så, att syftet med bestämmelserna inte motverkas. Utanför planområde
får ledningsrätt inte upplåtas, om upplåtelsen skulle försvåra områdets
ändamålsenliga användning, föranleda olämplig bebyggelse eller motverka
lämplig planläggning av området (9§). Allmänt gäller att ledningsrätt inte får
upplåtas om olägenhet av någon betydelse uppkommer för allmänt intresse och
undantag härifrån görs endast när upplåtelsen är till övervägande nytta från
allmän synpunkt (10§).
Har
en ledningssträckning fastställts i koncessionsbeslut, skall vad som i denna
del har föreskrivits i koncessionsbeslutet gälla utan hinder av bestämmelserna
i 6-10§§ ledningsrättslagen (11 §).
Ersättning
för intrång vid upplåtelse av ledningsrätt utgår enligt de gmnder som tillämpas
vid expropriation (13 §).
1.2.9 Expropriationslagen
Vid
sidan av ledningsrättslagen finns bestämmelser om tvångsupplätelse av mark för
ledningsändamål i expropriationslagen (ExL).
I
2 kap. 3 § föreskrivs att expropriation får ske för att tillgodose allmänt
behov av elektrisk kraft eller annan drivkraft, vatten, värme m. m. Denna
bestämmelse omfattar bl. a. ledningar av olika slag t. ex. ledningar för
Qärrvärme, olja eller gas. Skall en sådan ledning ingå i ledningsnät av
betydelse för riket eller för viss ort eller är intrånget av ledningen ringa i
jämförelse med nyttan därav, får expropriation ske även om allmänt behov av
ledningen inte föreligger.
1.2.10 Lagen
om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar
Beträffande anläggningar av väsentlig betydelse för energiförsörjningen i
riket
gäller i fråga om åtgärder till skydd mot skada genom luftanfall eller annan
krigshandling eller sabotage bestämmelsema i denna lag. Enligt 2 § avser lagen
vissa elektriska kraftverk, anläggningar för tillgodoseende av vattenkraft
genom vattenreglering, elektriska ledningar, transformatorer och
kopplingsstationer samt röriedningar, för vilka krävs koncession enligt
rörledningslagen. 1 3 § föreskrivs att anläggningen skall utföras på ett med
hänsyn till förhållandena i varje särskilt fall från skyddssynpunkt lämpligt
sätt. Detsamma skall också gälla i fråga om ombyggnad, ändring eller
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.7 Industridepartementet 409
utvidgning
av sådan anläggning. Ägare av anläggning är skyldig enligt 4§ att, i den mån
det inte tidigare skett, med avseende på anläggningen och driften vid denna
vidta erforderliga åtgärder för att minska faran för och begränsa verkningama
av skada som förut nämnts. Han skall sålunda bl. a. verkställa nödig
förstärkning av anläggningens skydd mot brand- och annan bombskada, utföra
skyddsmm m. m., utbilda och öva personal samt vidta åtgärder för att snabbt
avhjälpa driftavbrott.
1.2.11
Förhållandet mellan rörledningslagen och annan lagstiftning
Som
framgått av den tidigare redogörelsen är ett koncessionsbeslut enligt
rörledningslagen bindande vid en tillåthghetsprövning enligt ML och, vad gäller
företagets nytta, även vid prövning enligt VL. I övrigt skall både ML och VL i
förekommande fall tillämpas fullt ut. Detta innebär bl. a. att MLs bestämmelser
om tillsyn m. m. i princip är tillämpliga också på rörledningar, som omfattas
av rörledningslagen. Prövas ett rörledningsföretag, som fått koncession enligt
rörledningslagen, även enligt ML, blir företaget befriat från skyldigheten att
iaktta bestämmelsema i 16 och 20 §§ NvL om strandskydd och samråd. Har ett
koncessionerat ledningsföretag inte prövats enligt ML, skall dock nämnda
bestämmelser tillämpas. Därvid blir emellertid koncessionsbeslutet såtillvida
bindande att genomförandet inte får omöjliggöras.
Koncessionsbeslut
enligt röriedningslagen har inte någon formellt bindande verkan i förhållande
till bestämmelserna i NvL om naturreservat och naturvårdsområde och inte heller
i förhållande till BLs planbestämmelser. Genom den utredning som förutsätts
ske i koncessionsärendet bl. a. avses berörda kommuner och andra myndigheter
bli hörda i ärendet - torde en faktisk samordning i dessa hänseenden kunna äga
mm.
1.3
Ansvar för skada
Skada
som kan uppkomma vid drift av sådana rörledningar, på vilka rörledningslagen är
tillämplig, är sådan skada som omfattas av MLs skadeståndsbestämmelser. Enligt
30 § ML är den som orsakar olägenhet genom miljöfariig verksamhet i princip
skyldig att betala ersättning för detta. Beträffande den närmare regleringen av
ansvarigheten för sådana skador, såsom frågor om befrielse från ansvar i vissa
fall, regressrätt mot annan som har vållat skadan, jämkning av skadestånd och
det inbördes förhållandel mellan flera skadeståndsskyldiga, gäller
skadeståndslagens regler och allmänna skadeståndsrättsliga grundsatser. Någon
särskild reglering av dessa frågor finns således inte beträffande rörledningar
enligt rörledningslagen.
För
vissa andra miljöfarliga verksamheter regleras sådana ansvarighetsfrågor i
särskild ordning med hänsyn till att verksamheten har sådan karaktär atl den t.
ex. kräver ett stärkt skydd för skadelidande. Sådan
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1.7 Industridepartementet 410
särreglering
finns i bl.a. atomansvarighetslagen (1968:45) och lagen (1978: 1198) om
ansvarighet för oljeskada till sjöss.
I
förarbetena till rörledningslagen diskuterades behovet av särskilda
skadeståndsregler för sådan rörledningsdrift, som omfattas av lagen. Därvid
anfördes att frågan om ansvarighet för skada till följd av läckning från
rörledningar hade blivit föremål för internationell reglering såvitt avser
vissa rörledningar till havs. Sålunda hade Sverige och övriga stater som har
kust mot Nordsjön eller Engelska kanalen år 1976 antagit en konvention om
ansvarighet för skada orsakad av förorening genom olja. Frågan om Sverige
skulle tillträda konventionen övervägdes inom justitiedepartementet. För att
Sverige skulle kunna tillträda konventionen måste den svenska lagstiftningen om
ansvarighet för oljeskador av det slag som omfattades av konventionen bringas
att överensstämma med denna. Det ansågs vidare önskvärt att skadeståndsreglerna
i allt väsentligt var desamma för rörledningar som omfattades av konventionen
som för sådana som inte gjorde det. Även frågan om ansvarighet för annan skada
vid drift av rörledning borde övervägas ytterligare. Mot denna bakgrund ansågs
någon lagstiftning om ansvarighet för skada vid drift av rörledningar inte böra
genomföras i samband med rörledningslagens tillkomst.
1.4
Vissa tekniska uppgifter
I
utredningarna i Sydvärmeprojektet har bl. a. beskrivits vissa tekniska
gmndprinciper för överföring av hetvatten från Barsebäckverket till de lokala
Qärrvärmenäten. Därav framgår i huvudsak följande.
Det
konventionella sättet för överföring av värme i Qärrvärmesystem är det s. k.
tvårörssystemet, som består av en framledning och en returledning. Kortfattat
innebär detta system att det uppvärmda vattnet pumpas i framledningen till
mottagaren. Sedan värmeenergin avgetts, pumpas vattnet tillbaka till
värmeproduktionskällan genom returiedningen.
Också
system med endast ett rör har studerats men bedömts inte kunna i ekonomiskt
hänseende konkurra med det konventionella.
Uppvärmningen
tillgår i stora drag så att ånga avleds från kraftverksturbinen till en eller
flera värmeväxlare i kraftverket där ångans värmeinnehåll överförs till
Qärrvärmevattnet. Vid passage genom seriekopplade värmeväxlare höjs
temperaturen till mellan 110° och 165°C allt beroende på värmebehovet.
Sedan
uppvärmning skett pumpas vattnet med en hastighet av 2,5 m/sek genom
framledningen till mottagarorterna, där värmeenergin i ledningen överförs till
de lokala distributionsnäten i värmeväxlarstationer. Vattnet i returiedningen
beräknas ha en temperatur av ca 70°C. Fram- och returied-ningar utgör således
ett system skilt från de lokala näten.
Överföringsrören
kan föriäggas ovan jord, i diken eller i kulvertar. I fråga om rörmaterial har
stål befunnits vara att föredra. De i projektet
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.7 Industridepartementet 411
aktuella
rören avses bli dimensionerade för tryckklass NT 25 (25 kp/cm'') och för fullt
vakuum. Deras diameter beräknas till 0,6-1,2 m och gods-Qockleken
(tryckkärlsstål) till 7-12 mm. Rören fömtsätts vid förläggning ovanjord blir
isolerade med mineralull med en tjocklek av 15-20 cm för framledningen och ca
10 cm för returiedningen.
1.5
Överväganden och förslag
Genom
tillkomsten av rörledningslagen har samhället getts möjlighet att på ett lidigt
stadium samlat pröva tillkomsten och förläggningen av mera omfattande
rörledningar för transport av bl. a. olja eller naturgas.
Skälen
för en sådan samlad prövning var i huvudsak följande. Röriedningar för
transport av olja eller naturgas kommer genom sin stora transportkapacitet att
djupt ingripa i bestående förhållanden inom transportsektorn. Anläggandet kan
vidare komma i konflikt med natur- och miljövårdsintressen liksom med gällande
planbestämmelser. Ledningen kan också få stor betydelse från försvarssynpunkt.
Den ställer normalt också krav på stora kapitalinsatser. Innehav och drift
medför omfattande förpliktelser av olika slag, varför det är angeläget att
tillse att anläggningens ägare har resurser, som garanterar kontinuerlig drift
samt tillgångar att fullgöra eventuellt uppkommande skadeståndsskyldighet
gentemot tredje man.
Liknande
synpunkter kan också anföras beträffande längre Qärrvärmeledningar. Så är t.
ex. syftet med en värmeavtappning från befintliga kärnkraftverk bl. a. att
begränsa olje- och kolimporten. Det är uppenbart att en sådan begränsning
griper in i transportsektorn. Då det gäller konflikten mellan utbyggnad av
ledningar å ena sidan och natur- och miljövårdsintressena samt gällande
planbestämmelse å den andra, är det inte någon påtaglig skillnad mellan
Qärrvärmeledningar och gas- eller oljeledningar. Också från försvarssynpunkt
har Qärrvärmeledningar av aktuellt slag sin betydelse. Någon nämnvärd skillnad
mellan längre Qärrvärmeledningar och de ledningar som omfattas av
rörledningslagen föreligger inte heller vad beträffar kravet på kapitalinsats
och karaktären av de förpliktelser, som kan uppkomma. De skäl som har motiverat
införande av koncessionsplikt för olje- och naturgasledningar kan således
anföras också för att göra Qärrvärmeledningar koncessionspliktiga.
Koncessionsplikt bör därför införas för Qärrvärmeledningar. Detta kan lämpligen
ske genom att rörledningslagen görs lillämplig också på Qärrvärmeledningar.
Röriedningslagens
koncessionskrav gäller inte för ledning som har eller avses få en längd av
högst 20 kilometer, som huvudsakligen skall nytQas för atl tillgodose enskilda
hushålls behov eller som uteslutande skall nyttjas inom hamn- eller
industriområde. Dessutom får regeringen för visst fall medge undantag från
koncessionsplikt. Undantagen betingas bl.a. av att ledningar för rent lokala
behov inte bedömts ha sådan betydelse från
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.7 Industridepartementet 412
allmän
synpunkt, att de bör vara underkastade koncessionsplikt. Som exempel härpå
nämndes i förarbetena bl.a. de ledningar som inom de största tätorterna används
för distribution av gas avsedd för hushållsför-bmkning, uppvärmning m.m. När
det gäller de lokala Qärrvärmenäten, gör sig samma synpunkter gällande. Dessa
är om de allmänförklaras enligt lagen om allmänna Qärrvärmeanläggningar redan i
dag underkastade viss prövning. De drivs som regel i kommunal regi och något
behov av koncessionsprövning torde inte föreligga (se härom bl. a. utredningens
om kommunal energiplanering betänkande SOU 1976:55, sid. 110-113). Rörledningslagens
bestämmelser om undantag från koncessionsplikt kan således göras tilllämpliga
också på Qärrvärmeledningar.
I
89§§ rörledningslagen finns bestämmelser om skyldighet för koncessionshavare
att utföra transport genom ledningen åt annan. De hetvattenledningar, som här
är akutella, utgör ett slutet system, där varmvattnet pumpas fram och tillbaka
genom två parallella ledningar. Det ligger i sakens natur att det inte gäma kan
bli fråga om att genom sådana ledningar ombesörja transport åt annan. Det torde
dock inte vara nödvändigt att uttryckligen föreskriva att transportskyldigheten
inte skall gälla sådana ledningar. Enligt 8§ rörledningslagen är nämligen
koncessionshavaren skyldig att ombesörja transport åt annan endast om det kan
ske utan väsentligt förfång för koncessionshavaren. Denna begränsning får anses
tillräcklig i detta hänseende.
Vad gäller rörledningslagens
bestämmelser i övrigt torde ett införande av koncessionsplikt för
Qärrvärmeledningar inte behöva medföra några lagändringar. Inte heller annan
lagstiftning, som berör rörledningarna, synes behöva ändras.
Som
tidigare har nämnts infördes inte några regler i rörledningslagen om
ansvarighet för skada vid drift av rörledningar utan detta kommer att tas upp i
ett senare sammanhang. När det gäller Qärrvärmeledningar kan ifrågasättas om
det över huvud taget finns anledning att införa en särskild skadeståndsreglering.
Denna fråga bör emellertid övervägas i anslutning till frågan om ansvarighet
för skada vid drift av naturgas eller oljeledningar. Eftersom någon drift av
sådana Qärrvärmeledningar som nu föreslås bli koncessionspliktiga enligt
röriedningslagen inte är aktuell förrän om några år, kan det inte föreligga
några betänkligheter mot att inte nu ta ställning till frågan om
skadeståndsreglering.
Det
anförda ger således vid handen att rörledningslagen kan göras tilllämplig på
Qärrvärmeledningar utan annan ändring än att 1 § första stycket utsträcks till
att omfatta även Qärrvärmeledningar.
Den
föreslagna lagändringen bör träda i kraft den 1 juli 1979.
I
enlighet med vad som nu har anförts har upprättats förslag till lag om ändring
i lagen (1978:160) om vissa rörledningar. Förslaget har fogats till promemorian
som bilaga.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.7 Industridepartementet 413
2
Remissyttrandena
Yttranden
över Sydkraft Aktiebolags skrivelse den 21 december 1978 rörande
koncessionsplikt för Qärrvärmeledningar samt den i samma ämne inom
industridepartementet upprättade promemorian har avgetts av Svea hovrätt,
centralnämnden för fastighetsdata, överbefälhavaren (ÖB), statens vägverk,
transportnämnden, koncessionsnämnden för miljöskydd, statens industriverk,
kammarkollegium, överstyrelsen för ekonomiskt försvar, statens planverk,
statens lantmäteriverk, statens vattenfalls verk, krigsskyddsnämnden för
kraftanläggningar, statens kärnkraftinspektion, länsstyrelserna i Stockholms,
Uppsala, Malmöhus, Hallands och Göteborgs och Bohus län, Svenska
kommunförbundet. Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska försäkringsbolags
riksförbund, Sveriges Industriförbund, Svenska elverksföreningen. Svenska
kraftverksföreningen och Svenska värmeverksföreningen.
Samtliga
remissinstanser har tillstyrkt eller förklarat sig inte ha något att erinra mot
förslaget att göra längre Qärrvärmeledningar koncessionspliktiga enligt
rörledningslagen. Flertalet remissinstanser har tillstyrkt utan närmare
kommentarer.
I
det följande återges i sammandrag de synpunkter som framförts.
Statens
industriverk påpekar att Qärrvärmesystemets struktur och utbyggnad skiljer sig
väsentligt från övriga ledningar genom att Qärrvärmen är begränsad till
tätorter. Verket anser därför att alla rörledningar vars längd överstiger fem
kilometer bör vara koncessionspliktiga.
Verket
anser sig också för närvarande ha begränsad kompetens att utöva tillsyn över
Qärrvärmeledningarna.
Också
Svenska värmeverksföreningen tar upp frågan om koncessionspliktens omfattning
och anför att undantagen i 1 § rörledningslagen är vagt definierade. Dessa kan
enligt föreningens mening innebära att rent kommunala ledningar blir
koncessionspliktiga, varför lagtexten i detta hänseende behöver förtydligas.
Föreningen anför vidare att nuvarande regler i rörledningslagen om
koncessionsvillkor, skyldighet att utföra transport åt annan samt
återställningsarbeten inte är lämpade för Qärrvärmeledningar. Liknande
synpunkter framförs av Svenska Elverksföreningen och Svenska Kraftverksföreningen.
Statens
lantmäteriverk erinrar om att 17 § ledningsrättslagen innehåller en bestämmelse
om att ledningsförrättning avseende koncessionspliktig ledning inte får inledas
förrän koncessionsmyndigheten medgivit det. Enligt verket framstår det som angeläget
att vissa förberedande förrättningsåtgärder kan vidtas redan före ett sådant
medgivande. Enligt verkets mening är det därför önskvärt att ett nyligen
framlagt förslag med denna innebörd genomförs så snart som möjligt (det förslag
som åsyftas finns intaget i Ds Ju 1977: 12. Uppföljande översyn av
fastighetsbildningslagstiftningen).
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1.7 Industridepartementet 414
Krigsskyddsnämnden
för kraftanläggningar avstyrker förslaget i vad det innebär att
krigsskyddslagen blir tillämplig på Qärrvärmeledningar. Som skäl härför anför
nämnden i huvudsak följande. Krigsskyddsnämn-dens prövning enligt
krigsskyddslagen är helt inriktad på skyddsåtgärder m. m. syftande till att
tillgodose landets behov av elektrisk energi i krigstid. Frågan om utförande,
skydd m.m. av hetvattenledningar för värmeleverans till tätorter ligger helt
vid sidan av nämndens nuvarande verksamhet och kompetens. Enligt nämndens
uppfattning bör frågan om föreskrifter i krigsskyddets intresse i stället lösas
i koncessionsbeslutet efter hörande av t.ex. överbefälhavaren och
civilförsvarsstyrelsen.
En
minoritet inom Svenska kommunförbundets styrelse anför att den inte kan
acceptera det konkreta syftet bakom förslaget. Att ansluta kärnkraftverk till
Qärrvärmenätet i större tätorter har enligt minoritetens mening inte bevisats
vara ekonomiskt rimligt. Dessutom innebär det enligt minoriteten en oacceptabel
bindning till kärnkraft.
415 Bilaga till bilaga 1.7
Förslag
till lag om ändring i lagen (1978:160) om vissa rörledningar
Härigenom
föreskrivs att 1 § lagen (1978: 160) om vissa rörledningar skall ha nedan
angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
1 §
Rörledning för transport av Rörledning för transport avfjärr-
råolja, naturgas eller produkt av värme, råolja, naturgas eller pro-
råolja eller naturgas eller av annan dukt av råolja eller naturgas eller av
vätska eller gas som är ägnad att annan vätska eller gas som är ägnad
användas som bränsle får ej utan att användas som bränsle får ej utan
särskilt tillstånd (koncession) fram- särskilt tillstånd (koncession) fram
dragas eller begagnas. dragas eller begagnas.
Koncession
kräves icke för ledning som
1. har
eller avses få en längd av högst 20 kilometer,
2. huvudsakligen skall
nytQas för tillgodoseende av enskilda hushålls
behov eller
3. uteslutande
skall nytQas inom hamn- eller industriområde.
Regeringen får i visst fall medge undantag från koncessionsplikt.
Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1979.
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.8 Industridepartementet 417
BUaga 1.8
Kjernekraftens kostnader
Utarbeidet for det svenske industridepartementet av
SCANDPOWER A/S Kjeller, januar 1979
Innboldsfortegnelse
Side
0
Sammendrag ................................................................ 418
1
Innledning .................................................................... 419
2
Generelle
fomtsetninger .............................................. 420
3
Anlegg ......................................................................... 420
3.1 Generell ................................................................. . 420
3.2 0konomiske
beregningsforutsetninger .................. . 421
3.3 Beregningsresultater ............................................ . 421
3.4 Sammenlikning med andre land .............................. . 422
3.5 Kilder for anleggskostnader .................................. . 422
4 Drift ............................................................................ . 427
4.1 Produsert energi .................................................. 427
4.2 Ikke brensleavhengige
driftskostnader................... 429
4.3 Deponering av lav- og middelaktivt
avfall ............. 433
5 Brensel.......................................................................... 434
5.1 Sammendrag ........................................................ 435
5.2 Brenselsutnyttelse og
material-balanse ............... 438
5.3 Uran og brenselssyklusQenester ......................... 440
5.4 Beskrivning og
kostnadsberegninger ................... 452
6 Avvikling........................................................................ 456
6.1 Innledning ............................................................ 456
6.2 Regelverk og retningslinjer for
avvikling ............... . 457
6.3 Erfaring med avvikling .......................................... 458
6.4 Radioaktivitetsforhold og
dose-belastning ............. 458
6.5 Avviklingskostnader .............................................. 461
7 Konsesjonsbehandling og myndighetskontroll ............ 465
7.1 Generell ................................................................ 465
7.2 Statens kärnkraftinspektion ................................. 465
7.3 Statens strålskyddsinstitut ................................... 465
7.4 Andre instanser....................................................... 466
7.5 Referanser ............................................................. 466
8 Fremtidig forskning og utvikling ................................... 467
8.1 Generell ................................................................. 467
8.2 Ståtlige FoU-midler for perioden
1978/79-1980/81 467
8.3 Ståtlige FoU-midler for perioden
frem til år 2000 .... 468
8.4 FoU-midler og
kraftproduksjonskostnader ........... 468
8.5 Referanser ............................................................. . 468
9 0vrige kostnader ......................................................... 469
10 Konklusjon ................................................................. 470
27 Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 115. Dd 2
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1.8 Industridepartementet 418
Sammendrag
På
oppdrag fra Det svenske Industridepartementet (ID) har SCANDPOWER A/S (ScP)
gennomfort en studie av kjernekraftens kostnadsbiide i Sverige.
Målet
med analysen har vart å komme frem til den kostnad som bor belästes
el-produksjonen fra kjemekraftverk nå og i fremtiden. Som underlag for detta
har ScP tall frem nedlagte kostnader frem til idag, samt gjort prognoser for de
forventede, fremtidige kostnadene förbundet med det svenske
kjernekraftprogrammet.
Det
er lagt spesiell vekt på fremtidige kostnader for behandling av anvendt
brensel, deponering av avfall og avvikling av anleggene etter endt
funksjonstid.
1
kostnadskalkylen er alle kostnader eksklusive rente presentert i fast
pengeverdi desember 1978 svenske kröner (SEK). De nedlagte kostnader er
omregnet med hjelp av konsumentprisindeks. For de fremtidige kostnadene er det
forventede kostnadsnivået ved den akutelle tiden også uttrykt i pengeverdi
1978.
Beregningene
er utfört for de 11 kraftverk som er spesifisert i kap. 2 med 4% realrente og
en ekonomisk og teknisk levetid for anleggene på hen-holdsvis 25 og 30 år.
Resultatet
av beregningen er gitt i tabell 1.
Den
kostnadsanalyse som er gjennomfort viser at med de gitte forutset-ninger blir
kostnaden for elektrisitet produsert i kjemekraftverk omkring 7,7 ore/kWh i
1978 stigende til 10,5 ore/kWh i år 2000.
Av
den totale kostnad utgjor anlegg, drift og brensel hver ca. 1/3, med
brenselkostnadene stigende til över 40% av total-kostnadene mot slotten av
århundre.
Den
gjennomsnittlige anleggskostnaden for de svenske kjernekraftver-kene er lav
sammenlignet med dagens prisnivå. For de senere kraftverkene må en regne med
hoyere anleggskostnader. For FORSMARK 3 er disse anslått Ul 4,9 ore, hvilket
vil lede til en total kostnad på omkring 11,5 ore/ kWh for F3 sammenlignet med
9,6 are/kWh som middelverdi i 1990.
Driftskostnadene
kan synes noe hoye. Erfaringene dlsier imidlertid at driftskostnadene ofte har
vaert for lavt anslått. Den fremtidige utviklingen er förbundet med en rekke
komplekse forhold som gjor prognosen usikker.
Den
störste enkeltfaktor som kan komme til å påvirke den fremtidige
total-kostnaden, er uranprisen. Forskjellen i ScP's prognose for en lav
uranpris og en hay uranpris i år 2000 utgjor ca. 1,7 ore i Alternativ 1 og 2,3
ore i Alternativ 2. (Referansetallene i tabell I er basert på middelver-dien av
lag og hoy pris.) Om så onskes, kan Sverige sannsynligvis dekke sitt eget behov
for uran i år 2000 til kostnader som ligger under de priser som er antatt her.
Opparbeiding
av brensel. Alternativ 1, gir litt lavere netto-kostnader enn direkte
deponering, Altemativ 2. Forskjellen oker til ca. 0,5 are/kWh ved den hoyeste
uranpris (120 $/lb UsOg)-
Av
de totale kostnadene utgjor de fremtidige netto-kostnader knyttet til utbrent
brensel i Altemativ 1 og avvikling av kraftverkene, bare 0,4 are pr. kWh. Dette
lave tall er delvis en falge av anvendelse av 4% realrente i nåverdikalkyler
hvilket for fremtidige kostnader leder til lave nåverdier. Dersom ingen rente
påfares for de fremtidige kostnader knyttet til utbrent brensel og avvikling,
blir kostnaden ca. 0,7 are/kWh i 1978 synkende til 0,3 ore/kWh i år 2000. Et
tilsvarende O % rente alternativ gjennomfart konse-
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.8 Industridepartementet 419
kvent for hele kalkylen, leder til en totalkostnad på ca.
6,7 are/kWh i 1978 stigende til 8,6 are/kWh i år 2000.
Ståtlige FoU-kostnader som etter ScP's bedömning kan
belästes det kommersielle kjernkraft-programmet utgjar ca. 0,3 are/kWh.
Tabell 1. Total kostnad for elektrisitetsproduksjonen fra
Sverige's kjernekraftanlegg i 0re pr. kWh (4 % realrente, fast pengeverdi des.
1978 SEK)
1978
1985
1990
2000
Anlegg
2,24
3,06
2,99
2,45
Drift
2,71
2,80
2,90
3,30
Brensel
Alt. 1
2,36
3,32
3,41
4,42
Alt. 2
2,36
3,32
3,66
4,66
Avvikling
0,03
0,03
0,03
0,02
Fremtidig
FoU
0,16
0,07
0,07
0,07
Historisk
FoU
0,20
0,20
0,20
0,20
Total
kostnad Alt. 1
7,70
9,48
9,60
10,46
Alt. 2
7,70
9,48
9,85
10,70
Alt. 1 Opparbeiding av anvendt brensel Alt. 2 Direkte
deponering av anvendt brensel
1 Innledning
På oppdrag fra Det svenske Industridepartementet (ID) har
SCANDPOWER A/S (ScP) gjennomfart en studie av kjernekraftens kostnadsbiide i
Sverige.
Målet med analysen har vaert å komme frem til den kostnad
som bar beläste el-produksjonen fra kjemekraftverk nå og i fremtiden. Som underlag
for dette har ScP tall frem nedlagte kostnader frem til idag, samt gjort
prognoser for de forventede, fremtidige kostnadene förbundet med det svenske
kjernekraftprogrammet.
Studien er gjennomfart i lapet av desember 1978 og farste
halvdel av januar 1979. Arbeidet har vaert organisert slik at et antall
avgrensede arbeidsoppgaver har blitt utfart parallell. Disse deloppgaver har
bestått av vurdering av kostnader ved:
-
Anlegg
-
Drift
-
Brensel
-
Avvikling
-
Konsesjonsbehandling
og myndighetskontroll
-
Fremtidig
forskning og utvikling
-
Historisk
forskning og utvikling
Förde nedlagte, ikke kommersielle kostnadene (i hovedsak
forskning og utvikling), har ScP i hovedsak gjort bruk av det underiag som har
blitt still til disposisjon av ID.
Når det gjelder kostnader nedlagt i de kommersielle
kjernekraftverkene, har ScP benytiet de talloppgaver som Vattenfall, OKG og
Sydkraft har tätt frem på ScP's foresporsel. Også når det gjelder prognoser for
fremtidige investeringer i kjemekraftverk, er kraftselskapenes tallopgaver
benyttet.
De avrige, fremtidige kostnadene er ScP's egne vurderinger
og bygger på underiagsmateriale fra i farste rekke Sverige, men også fra andre
land.
ScP vil herved få takke kraftselskaper, myndigheter og
institusjoner for velvillig og rask reaksjon på foresparsler i förbindelse med
utredningen.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.8 Industridepartementet 420
2 Generelle forutsetninger
Den utfarte kostnadstudien er basert på et
kjernekraftprogram der folgende reaktorer er inkludert:
Anlegg: Kommersiell driftsstartår:
Oskarshamn 1 1972
Oskarshamn
2 1975
Ringhals 1 1976
Ringhals 2 1975
Barsebäck
1 1975
Barsebäck
2 1977
Ringhals 3 1979
Forsmark 1 1979
Ringhals 4 1980
Forsmark 2 1981
Forsmark 3 1984
Driftsstartår for anlegg etter 1978 representerer en
prognose.
Videre er det forutsatt at uran samt anriknings- och
opparbeidningsQe-nester blir innkjöpt fra utlandet til verdensmarkedets priser.
Når det gjelder lagring og deponering av avfall og utbrent brensel, er det
antall at delte vil finne sted i Sverige i overensslemmelse med de metoder og i
de anlegg som er föreslån överfor svenske myndigheter (PRAV og
KBS-prosjektene).
I kostnadskalkylen er alle koslnader eksklusive rente
presentert i fast pengeverdi desember 1978 svenske kröner (SEK). De nedlagte
kostnader er omregnet med hjelp av konsumentprisindeks. For de fremtidige
kostnadene er det forventede kostnadsnivået ved den aktuelle tiden også
uttrykt i pengeverdi desember 1978.
Når del gjelder renteberegning, er kalkylene gjennomfart
med 4% realrente i overensslemmelse med Energikommisjonens anbefaling.
Investeringen
i kjernekraftverkel liksom nåverdien av avviklingskosina-den forutsettes
tilbakebetalt etter en 25-årig annuitei med el fast åriig belap. 0vrige
kostnader betales enien som lopende åriige utbetalinger for de åriige lapende
kostnader, eller gjennom fondsavseining pr. kWh for forventede fremtidige
koslnader når det gjelder utbrent brensel.
3
Anlegg
3.1 Generelt
Delte kapitlet omfatter alle anleggskostnader förbundet
med planlegging og oppfaring av kjemekraftverk, og inkluderer i hovedsak:
-
Vurdering av
reaktortype og leverandarer.
-
Utarbeiding av
anbudsspesifikasjoner og vurdering av anbud.
-
Lokaliseringsstudier,
tomteanskaffelse og lisensieringskoslnader.
- Kostnader til ingeniarQenester, innkjap,
prosjektledelse og admini-
strasjon.
-
Utgifter til
opptering av personell far idrifttagning.
-
Ståtlige- og
andre avgifter far idrifttagning.
-
Anleggsprovisorier,
forandringer på veier, broer, kaier, etc.
Prop. 1918119:115 Bilaga 1.8 Industridepartementet 421
-
Totale
anleggsinstallasjoner, inkludert inilialanskaffelse av reserve-deler og
forbmksmateriell.
-
Bryteranlegg
(ställverk).
Ved Oskarshamn og Barsebäck er det bygget starre
gassturbinanlegg som dels dekker toppbelastninger på nettet og dels leverer
reservekraft for kjernekraftverkene. 1 disse tilfellene er 1/3 av
anleggskoslnadene tall med som anleggskostnad for kjernekraftverkene med
halvparten på hvert aggregat.
Kostnader til konsesjonsbehandling og myndighetskontroll
frem til idriftstagningsåret (dvs., det året anlegget settes i kommersiell
drift) er tall med som anleggskostnader. Disse inkluderer også driftsutgiftene
frem til idriftstagningsåret.
Investeringer fra og med idriftstagningsåret regnes her
som driftsutgifter (se kapittel 4, avsnitt 2). Imidlertid regnes investeringer
i bygninger, veier og andre anlegg som inngår i planen for det ferdige
kjernekraftverkel, som anleggskostnader selv om disse arbeider utfares etter
idriftstagningen.
Kapitalkostnadene til initialkjernen er tall med i
brenselskostnadene (se kapittel 5.4.2).
Kostnadene for avvikling av kjernekraftverkel er dekket
under kapittel 6.
3.2 0konomiske beregningsforutsetninger
De kostnadsdata for svenske kjemekraftverk som er benyttet
i denne rapport, er innehentel fra svenske kraftselskaper på basis av ScPs
spesifi-kasjoner for hva som skal regnes som anleggskostnader. Det har ikke
vaert mulig, innen rammen for denne utredning, å företa en kritisk vurdering av
de opplysninger som er mottatt fra kraftselskapene, og ScP kan derfor ikke
innestå for att dette tallmaterialet er korrekt.
For de akonomiske beregnings-fomtsetninger, vises generelt
til kapittel 2.
Alle åriige utbetalinger for et anlegg blir, ved hjelp av
konsumentprisindeks, omgjort til des. 1978-kroneverdi, og rentebelagt frem til
idriftstag-ningsår med 4 % p. a. byggerente. Tabell 3.1 viser et eksempel på en
EDB-utskrift fra beregningen av Oskarshamn l's anleggskostnader. Kolonne 11
viser åriige utbetalinger i lapende kroneverdi, kolonne 111 viser de samme
åriige utbetalinger omregnet med konsumprisindeks til 1978-kroneverdi, og
kolonne IV viser disse tallene belagt med 4%
p. a. byggerente frem til idriftstagningsår. Investeringen i anleggene
fomtsettes tilbakebetalt med 4% rente etter en 25-årig annuitet med et fast
årlig belab.
3.3 Beregningsresultater
De beregnede anleggskoslnadene for de 11
kjernekraftverkene som er tall med i denne utredningen, er vist i tabellene 3.2
og 3.3, henholdsvis med 0% og 4% rente. For sammenlikning er også kostnader for
Oskarshamn 3 angitt. Behandlingen av disse kostnadene er naermere diskutert i
kapittel 9.
For beregning av kapitalkostnader pr. kWh for 1978, er den
virkelige energiproduksjon for dette året benyttet. For tilsvarende beregninger
for 1985, 1990 og 2000 er det anvendt den prognose for energiproduksjon som er
angitt i kapittel 4, tabell 4.1.4.
Kapitalutgiftene i årene 1978, 1985, 1990 og 2000,
beregnet som middel
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1.8 Industridepartementet 422
for
de 11 anleggene medtatt i denne utredningen, angitt i ore/kWh, er vist i tabell
3.4.
Med
25-års annuitet og 0% rente, viser tabellen falgende middelkosl-nader:
1978
- 1,27 are/kWh
1985
- 1,73 are/kWh
1990
- 1,70 are/kWh
2000
- 1,38 are/kWh
Med
25-års annuitet og 4% rente, får man folgende middel-kostnader:
1978
- 2,30 are/kWh
1985
- 3,19 are/kWh
1990
- 3,12 are/kWh
2000
- 2,57 are/kWh
3.4
Sammenlikning med andre land
Som
en grov-kontroll av de beregnede kostnader for svenske anlegg, er disse
sammenliknet med kostnader for amerikanske og tyske anlegg, se tabell 3.5.
De
amerikanske anleggskostnader, som er oppgitt uten renter i 1976 $, er omregnet
til SEK (kurs 4.46) og belastet med 4 % byggerente og omgjort til
1978-kroneverdi. (Det er her foretatt en forenklet beregning av byggeren-ten,
idet halvparten av anleggskoslnadene tenkes rentebelagt fra 4 år, den andre
halvparten 2 år, far idriftstagning).
De
tyske oppgavene, som viser et middeltall for LWR reaktorer med tenkt
idriftstagelse i 1975 og 1985, er basert på 8% rente og 4% inflasjon, som gir
ca. 4 % effektiv rente. Kostnadene er omregnet til SEK og omgjort til des.
1978-kroneverdi.
De
utenlandske kostnadsdata synes å stemme rimelig bra overens med de svenske
data, men en slik sammenlikning kan bare betraktes som retningsgivende idet
ikke alle fomtsetninger for de amerikanske og tyske data er kjente.
3.5
Kilder for anleggskostnader
For
innsamling av kostnadsdata, har personell ved Vattenfall, OKG og Sydkraft vaert
intervjuet.
PersoneU
kontakter ved Vattenfall: Overing. Tage Nytén Civ.ing. Allan Lundberg A.D.
Lennart Rausén.
Personell
kontaktet ved OKG: Tekn.dr. Olle Gimstedt 0konomisjef Bengt Wemersson.
Personell
kontaktet ved Sydkraft: Dir. Yngve Larsson Overing. Gunnar Tedestål Civ.ing.
Jonny Sjögren Civ.ing. Cari O. Helgertz.
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.8 Industridepartementet 423
Foravrig er falgende referanser benyttet:
-
Rapport fra
Consultants Meeting on "Capital Invesiment Cost, Nonfuel Operating and
Mainlenance Cost, etc", Wien 16-19/10-1978.
-
Atomwirtschaft,
Mars 1978, "Wie teuer wird Ström?", av U. Hansen, Jiilich.
-
Nuclear Power
Cost, Hearings before a subcommittee of the Committee on Government
Operations, House of Representatives. Ninety-fifth Congress, September 1977.
(Ryan Committee).
TabeU 3.1. Anleggskostnader for Oskarshamn 1.
* - Anleggskostnader
ÄR
A.K.*
A.K. I78kr
A.K. I 78 kr inkl. rente
1
II
III
IV
64
3.30
8.60
11.77
65
0.80
1.%
2.58
66
31.60
73.46
92.95
67
58.70
132.58
161.30
68
76.30
168.50
197.12
69
82.00
174.30
I%.07
70
18.60
36.69
39.69
71
17.40
31.95
33.22
72
28.20
48.74
48.74
73
2.80
4.50
4.32
74
19.25
27.77
25.68
75
8.05
10.65
9.47
76
17.65
21.29
18.20
77
41.25
44.20
36.33
405.90
785.18
877.43
Kost pr. år ekskl. rente = 31.4073
Kosl pr. år inkl. rente = 56.166
Kostnad pr. kWh i ere
År Ekskl. rente Inkl. rente
1978 1.0 1.8
1985 1.2 2.1
1990 1.2 2.1
2000 0.0 0.0
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.8 Industridepartementet
424
opaginerad Kontrollera mot PDF
a ed
J=
a
:
$- u.
o
a
S
5
.c
2
cd
*
"p
Jl
» n
Cd
:x:
3
s
cd
*
'n
,j
.
00
cd
1
o
u
J
5
,
a
cd
c
Ji £
J
at
o
.:.:
=
r*- r (N m i p
oo O OrT ri
(N - - r ' ' ' ' " f w « -' " '' (nT
' rl
ri Tf't r-- r- *n (n r r ri
"-
' -ri r
O O O T~-
> 00 Tj- O VO ' f "* , " '
OOrOcTcTof rrioCr
r*-imso>OTrr-ioor
( o ri
*o o
opaginerad Kontrollera mot PDF
OOOOOOOOOOO
t-,,Ci -.sOOOOOk/iO
rjrjrjr-i--rriTT
opaginerad Kontrollera mot PDF
lOO-OvvOrfOO 00
00r00O\v £ >vO00Virf* v-j
iON » /r*rooorJf r « i
"-r-iri--rrjrf
opaginerad Kontrollera mot PDF
0_ h j
--r -
OO
» riOCT\OOtoori
« . ri n Tt
fN>/~iDw-io\0 » 'raN"
r-rir--roor--r-roooo
0\ 9 O
9 O 0\ 0\ 0\ O"--
OOrrjooooOOO Troonooooooop\D
*nrooi Ä o
»
r4
Ec rj f*
C-C .eo:eC fPi m rrt
lAt Ä ccrtcacOpOXicce
ra « oOOOWiOOw) [rt(/) int «
(A V). .i .t._ ra
ra o O o
OOoia: ö :a;mcQu-u,ti.
o
E
ra
.c
o
rn
p
c
o
a "*
" Ti
s
trt .ti o
a
j cd
o -u .t:
"O
00
= c .S
E
u o ta
a . ra 00
5 u
OQ U M «
g £
tt.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.8 Industridepartementet
425
opaginerad Kontrollera mot PDF
Cd
5.--:£o
O0riorf*0
ri-ri- r
opaginerad Kontrollera mot PDF
cd S u
2' * J.! o
- Os »o
>/ O 0_ Ov Os_ 00
rrrirjrnr*rjnrj" f*
opaginerad Kontrollera mot PDF
cd
-OS "/ >/o OOSOO ri ri ri r* r' ri ri r' rj
w-i
2 - «
o o\ oo 0\ 0\ 0\
cr I I j: i i i
opaginerad Kontrollera mot PDF
Op o
_;
r{ao oo_ ( sor-rr no \ £ r oo" Os' ri ri oC w ' ri *A
opaginerad Kontrollera mot PDF
c -r-
ooa\>nO(>oooo
0sv0r*f « rNlr*nTt-'0O
Os00"rj-f « 000v000000\0
rjririrrjrjrn
O
opaginerad Kontrollera mot PDF
T3
§ Si
i
JU _;
u
= =
CO
~r
JC l_ t/1
nieggs
latert pende ;rdi fo :taling
(.:
i S.S
1
r--rooCTsoowir--Tfo r*
oooooosw-ivo Ttinos « .- nr-i mrTT r|-
» /"lONOONoor-ooTT rj
- - rj rj Tt
5t;
opaginerad Kontrollera mot PDF
r ooo » nra\ -T rrrpr-ootr--roooo
OOCTOOOOCTOCO
C-J
c c
E S
cd Cd
J= J=
V] (.1
1- tj
ra Cd
.se j « :
c «
cr
oo
S5 «
u
oOrjrJOOOOOOO
TtOONOrOOOOOOOOvO
vr-ooav
(N f*
rj ri m Tt
r ä -5 « 15:of I g g
OOQ0QOO0CAcA(/]tAc/3
1- u
k.
c c c c
OOO
Q!:Qitt;ciia3CQtL.u.ix
'53
>
C? O
.E E
u o
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.8 Industridepartementet
426
opaginerad Kontrollera mot PDF
S
J Ä
j r~
oo
Ov O Ov
opaginerad Kontrollera mot PDF
rj o
sO
co4 l> DoiS
o o
C -_ n t" 5 -
i22§
O
c
CO
00
c
a O
c o Z
opaginerad Kontrollera mot PDF
i
v~t
H
CA
S
u
c
t
h
o
ra>
.c 5 n 60* \0
c (N r-
jp vo c>
opaginerad Kontrollera mot PDF
ra u
is C ""
ÄTt Ov
OTf
o
?= -C
E
-H
o £
= te
> O) Q
'ä-r "O u "
; « C ft> 3 to OOT) o
= S:i
EE? 3
3:= c/2 c/i Z
Ov
oo « = h 00 u . a '-
o u
00 O)
U U. v»
C/5._
° I
* o
00 oor; u u
u u w
002
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.8 Industridepartementet 427
4 Drift
4.1 Produsert energi
4.1.1 Begrepet kapasitetsutnyttelse
En viktig faktor ved bedommelse av kjernekraftens
kostnader er den energimengde som produseres. Et anvendelig begrep for en slik
vurdering er kapasitetsutnyttelsen for de enkelte verkene. Grovt kan
kapasitetsut-nyttelsen, eller lastfaktoren, defineres som den energimengde et
verk har produsert i et år uttrykt i prosent av den energimengde verket kunne
ha produsert om det hadde kjort med full effekt uavbrutt hele året. Da ethvert
kraftverk periodisk må stanses en viss tid for ettersyn og vedlikehold er det i
praksis ytterst sjelden mulig å oppnå en kapasitetsutnyttelse på 100 %. På et
kjemekraftverk byttes normalt brensel 1 gäng pr. år og sammen med ettersynet
utgjor det åriige driftsstoppet som oftest 4 til 6 uker. For et kjemekraftverk
er det derfor sjelden å oppnå en kapasitetsutnyttelse över 90 % över et år,
selvom det ikke förekommer andre driftsstopp.
Om man ser på de mere detaljerte definisjoner av
kapasitetsutnyttelsen finner en minst 5 som skiller seg mer eller mindre fra
hverandre, og som alle er i bruk (1). De verdier for kapasitetsutnyttelsen som
er benyttet i denne utredning refererer seg enten til lAEAs definisjon eller
til Nuclear Engineering International (NEI). Den forstnevnte refererer til
netto-energi, den andre til brutto-energi. Dette kan for de her aktuelle
verdier före til innbyrdes avvik på opp til 1 prosentenhet.
4.1.2 Erfaringsdala
Kapasitetsutnyttelsen for de svenske kjemekraftverk som er
i drift, er sammenstilt i tabell 4.1.1.
Kapasitetsutnyttelsen for svenske kjemekraftverk skiller
seg frem til og med 1977 ikke vesentlig fra anlegg i andre land. Tallene for
1978 er meget gunstige med en middel-utnyttelse på 71,7 %.
Tabell 4.1.1. Kapasitetsutnyttelse for svenske
kjemekraftverk (%)
år: 72 73 74 75 76 77 78
verk:
70
64
69
81
60
58
67
73
32
52
63
42
59
58
58
55
70
54
78
63
77
Ol 42 51 33
02
RI
R2
Bl
B2
Middelverdi: 57 57 61 72
4.1.3 Prognose
En prognose for kapasitetsutnyttelsen över levetiden må
nodvendigvis bli usikker. Selvom man nå på verdensbasis begynner å få en god
del driftserfaring (141 kjemekraftverk i drift i 1977), så er kunnskapen svjert
begrenset når det gjelder den midlere og senere del av verkets levetid.
Verkenes tekniske levetid er for eksempel noe usikker. De tall som angis ligger
mellom 20 og 40 år. De eldsle anlegg man har erfaring med er prototyp-anlegg,
som ikke er saerlig representative for möderne verk, eller reaktortyper som
ikke er aktuelle i den svenske kjemekraftutbyggingen.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.8 Industridepartementet 428
for
eksempel Magnox-typen, og de modeme anleggene som er i drift er så nye at man
ikke kan si noe sikkert om fremtidige driftsegenskaper på det grunnlaget. I
tabell 4.1.2 er kapasitetsutnyttelsen ved svenske verk satt opp som funksjon av
driftsåret. Denne tabellen ser ut til å underbygge hypotesen om at
kapasitetsutnyttelsen oker med driftstiden i begynnelsen av verkets levetid.
Tabell
4.1.2. Kapasitetsutnyttelse ved svenske kjemekraftverk som funksjon av
driftsäret (%)
driftsår: 12 3 4 5 6 7
verk:
64 69 81
01
42
51
33
70
02
60
68
67
73
RI
32
52
63
R2
42
59
58
58
BI
55
70
54
78
B2
63
77
Middelverdi:
49
61
55
70
Verdensstatistikken
viser at kapasitetsutnyttelsen i gjennomsnitt har holdt seg omtrent konstant,
men med en del variasjoner fra år til år. 1 de senere år har alle reaktortyper,
unntatt BWR, ligget på mellom 60 % og 70 %. BWR'ene har ligget omtrent 5-10
prosentenheter lavere. Denne stati-stikken domineres imidlertid av nye anlegg.
Et
forhold som kan medfore akt kapasitetsutnyttelse i fremtiden er at man muligens
vil endre brenselssyklusen slik at tidsavstånden mellom brenselsbytter blir 18
måneder, mot nå 12. Dette vurderes for tiden for verkene B2 og RI.
Et
forhold som kan före til redusert kapasitetsutnyttelse er at verkene på grunn
av okede sikkerhetskrav blir stadig mer kompliserte, det vil si at det blir
flere komponenter og systemer som må fungere for at man skal kunne kjore
verket. Starre systemalikk og mer redundans i nyere anlegg vil på den annen
side motvirke dette forhold.
Man
regner vanligvis med en reduksjon i utnyttelsen for tekniske anlegg mot slutten
av levetiden på grunn av nedslitning. Dette vil man trolig ikke se i samme grad
ved kjemekraftanlegg, fordi sikkerhelskravene hele liden må vaere oppfyll og
fordi de store tap som driftsavbrudd medfarer moti-verer til effektivt
vedlikehold også av ikke-sikkerhetsrelatert utstyr. Del synes imidlertid
rimelig å anta at kapasitetsutnyttelsen minsker noe mol slutten av levetiden,
trolig hovedsakelig på grunn av at effekten må redu-seres for å oppfylle
strengere sikkerhetskrav og fordi verket blir mindre akonomisk å drive.
På
bakgrunn av disse vurderinger, har ScP kommet frem til falgende prognose for
kapasitetsutnyttelsen ved svenske kjemekraftverk:
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kapasitetsutnyttelse (%)
Driftsår
1
2
3
4-25
26
27
28
29
30
Trolig
prognose
Lav prognose
50
50
58
55
65
60
70
65
65
65
60
60
55
55
50
50
45
45
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1.8 Industridepartementet
429
opaginerad Kontrollera mot PDF
Den
totale energi produsert av et verk etter den "trolige" prognose
tilsvarer 20 fulleffektår, etter den "lave" prognose 18,7
fulleffektår.
Den
energien, som ifolge disse prognoser, produseres över hele levetiden av hvert
enkelt verk, er vist i tabell 4.1.3.
Energileveransen
fra de enkelte verk i 1978, samt forventet leveranse i årene 1985, 1990 og 2000
ved den "trolige" prognosen er vist i tabell 4.1.4.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Tabell
4.1.3. Energi levert över levetiden av 11 svenske kjemekraftverk prognose
ScPs
opaginerad Kontrollera mot PDF
Netto effekt
Netto energi
levert
Verk
20 fulleffektår
18,7 fulleffektår
(MWe)
(TWhe)
fTWhe)
Trolig Prognose
Lav Prognose
Ol
440
77
72
02
580
102
95
RI
762
134
125
R2
822
144
135
R3
900
158
147
R4
900
158
147
Fl
900
158
147
F2
900
158
147
F3
1060
186
174
Bl
580
102
95
B2
580
102
95
SUM
8424
1476
1380
TabeU
4.1.4. Trolig energUeveranse (TWhe) i årene 1978,
1985,1990
og 2000.
Verk
1978
1985
1990
2000
virkelig
prognose
prognose
prognose
Ol
3,1
2,7
2,7
1.9
02
3,7
3,6
3,6
3,3
RI
4,2
4,7
4,7
4,7
R2
4,2
5,0
5,0
4,7
R3
0
5,5
5,5
5,5
R4
0
5,5
5,5
5,5
Fl
0
5,5
5,5
5,5
F2
0
5,5
5,5
5,5
F3
0
5,4
6,5
6,5
Bl
4,0
3,6
3,6
3,6
B2
3,9
3,6
3,6
3,6
SUM
23,1
50,6
51,7
50,0
4.2
Ikke brenselsavhengige driftskostnader
Dette
kapittel dekker det som vanligvis belegnes som verkenes drifts- og
vedlikeholdskostnader. Tallene som oppgis baserer seg i stor grad på oppgaver
fra Vattenfall, OKG, og Sydkraft (4). Tallmaterialet er sammenstilt i
tabellform nedenfor. Tabellene 4.2.1,4.2.2, og 4.2.3 gir driftskostnadene for
henholdsvis Oskarshamn, Barsebäck og Ringhals/Forsmark verkene, som oppgitt av
kraftselskapene. Disse kostnadene dekker:
-
egel personell, både direkte og
inndirekte knyttet til verkene
-
opplaering av personell (f.
eks. AKU)
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1978/79T115
Bilaga 1.8 Industridepartementet 430
-
vedlikehold (også til
oppgradering av verkene for å imatekomme akede sikkerhetskrav eller for å ake
kapasitetsutnyttelsen, dvs. såkalte til-leggsinvesteringer)
-
kjapte tjenester
-
forsikring
-
forbruksmateriell og andre
variable (avhengige av energiproduksjonen) kostnader, eksklusive brensel
-
avgifter til organisasjoner som
helt eller delvis er opprettet som falge av kjemekraftutbyggingen. Dekker
driften av SKI samt de deler av SSI og andre organisasjoner som bar belästes
kjemekraften. Dekker også driften av SKBF og kostnader til forsknings- og
utviklingsarbeid som belästes kraftselskapene direkte.
-
skatter. Det dreier seg her i
hovedsak om skatter som belästes industri-virksomhet generelt. Disse er tall
med på linje med lannsskatt og arbeidsgiveravgifter ut fra det argument at en
verdiskapning som også dekker disse kostnader föriänges av kommersiell
virksomhet generelt.
Stamnettsavgifter
er ikke tall med. Beredskapslager av brensel er medtatt i kapittel 5.
Tabellene
gir saerskilt en del kostnadsbidrag som er medtatt i driftskostnadene. Dette
gjelder de såkalte tilleggsinvesleringer, avgifter til SKBF, SKI, SSI, etc, og
skatter.
De
fremtidige kostnader for transport, lagring og deponering utenfor kraftverkene
av lav- og middelaktivt avfall er ikke tätt med i kraftselskapenes
driftskostnader. ScP har funnet det rimelig at disse kostnader belästes
driften og har beregnet kostnadstillegget til 0,05 are/kWh (se avsnitt 4.3).
Dette tillegget inkluderer også kostnadene til lagring og deponering av del
lav- og middelaktive avfallet som eventuell vil bli relurnert fra oppar-beidingsanleggene.
1
denne utredning er driftskostnadene antatt å löpe fra og med farste år
anleggene er i kommersiell drift (se kapittel 2), og driftskostnader far
kommersiell drift (for eksempel til oppbygging av driftsstab, opplaering, etc),
er tätt med som anleggskostnader for det aktuelle verkei (kapittel 3). For 02
og B2 er driftskostnadene far driftsstart dog fart opp som driftskostnader for
01 respektive B1.
Kraftselskapenes
prognose for de samlede driftskostnader for årene 1978, 1985, 1990 og 2000, samt
kostnadene pr. kWh fremkommet ved divisjon med prognosen for energi-produksjon
gitt i kapittel 4.1, er vist i tabell 4.2.4.1 denne tabellen er også
kostnadene, i are/kWh, förbundet med bygging og drift av sentrallageret for
lav- og middelaktivt avfall (ALMA) angitt. Disse tallene gjelder for både O %
og 4 % rente.
Det
fremgår av tabell 4.2.4 at driftskostnadene er hayere i 1978 enn i senere år
til tross for at verkene i 1978 har gått bedre enn antatt for fremtiden. Dette
skyldes farst og fremsi de eksepsjonelt heye tilleggsinvesleringer (106 Mkr
mot 25 Mkr antatt for senere år) og reparasjonskost-nader (37 Mkr mot 5 Mkr
antatt for senere år) i Oskarshamn i 1978. Ifalge OKG er dette kostnader som
ikke vil gjenta seg når de reparasjoner og ut-og ombygginger man for tiden
holder på med er avsluttel. 1 denne sammen-heng melder sparsmålet seg om ikke
de tilleggsinvesleringer som kraftselskapene har forutsagt er for lave. Dette
gjelder saeriig Vattenfall og Sydkraft, som begge angir 5 Mkr pr. verk og år,
mens OKG angir 10-15 Mkr pr. verk og år. Av tabell 4.2.1 fremgår at i
Oskarshamn har tilleggsinveste-ringene vaert betydelig hayere i de siste tre år
og al de også er anslått betydelig hayere for den fremtid man har noenlunde
overblikk över.
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.8 Industridepartementet 431
ScP anser det sannsynlig at disse kostnadene blir starre
enn forutsagt av kraftselskapene og anser 15 Mkr pr. verk og år som et rimelig
tall. Forskjellen mellom kraftselskapenes egen prognose og en prognose på 15
Mkr pr. verk og år tilsvarer en åkning i driftskostnadene på ca. 0,2 are/kWh.
opaginerad Kontrollera mot PDF
TabeU 4.2.1 Driftskostnader Oskarshamnverkene. Belap i
mill. SEK, pengeverdi desember 1978
Är 1972 1973 1974 1975
1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 og
senere år
Drift og vedlikehold 33 41 54 90 141 222 276 252
223 182 184
I disse kostnadene inngår:
5
4
6
12
44
93
106
87
68
25
25
0.4
0.6
0.7
2.5
7
13
16
19
19
19
19
2
3
1
8
5
3
5
6
3
8
10
Tilleggsinvesleringer
Avgifter SKBF, SKI, SSI, etc.
Skatter
Tabellen gjengir OKG's oppgaver, fratrukket
stamnettsavgifter og renter for beredskapslager av brensel (anslått).
Tabell 4.2.2 Driftskostnader Barsebäck verkene. Belap i
mill SEK, pengeverdi desember 1978
Är
1975
1976
1977
1978
1979
1980
og senere år
Drift
og vedlikehold
27
91
177
149
153
157
I
disse kostnadene inngår:
Tilleggsinvesleringer
0
6
23
10
10
10
AvgifterSKBF,
SKI.SSI,
etc.
2
9
13
16
19
19
Skatter
4
2
3
5
6
10
For 1975-77 er lallene tätt fra SVAB's årsregnskaper.
Stamneitsavgifier og renter for beredskapslager av brensel (anslått) er
fratmkket. For 1978 og senere år er Sydkraft's prognose for 1985 og 1990
benyttet (med litt lavere avgifter for 1978). Skattene for 1978 og senere är er
anslått.
Det ser ut til at kraftselskapenes prognoser gjenspeiler
dagens kostnadsnivå. Man antar altså at driftskostnadene generelt ikke vil eke
utöver det nivå som er nådd idag, på tross av al kostnadene har steget kraftig
i tidligere år, bland annet på grunn av et akende omfång av reparasjoner og
ombygninger, akende krav til bemanning, etc, men også som falge av en sterk
generell prisakning på materialer og arbeidskraft.
ScP anser det rimelig at driftskostnadene vil ake noe også
i fremtiden, men anser at åkningen vil bli lavere enn den har vasrt i det
siste. Den vil vaere forårsaket av åkning i vedlikeholdsutgiftene etter hvert
som anleggene blir eldre, og av en mulig ytterligere skjerpning av
sikkerhelskravene. Enhver tallfesting av denne utgiftsekning må bli meget
usikker. ScP har valgt en åkning på I % pr. år. Denne åkning dekker bare den
del av den totale kostnadsutvikling som har spesifikt med kjernekraftverkene å
gjore.
Se foravrig kapittel 2 angående beregningsmetoder.
På denne bakgrunn har ScP salt opp den prognose for de
fremtidige driftskostnader som er gitt i tabell 4.2.5.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.8 Industridepartementet
432
opaginerad Kontrollera mot PDF
u.
00 «
o ä J
SO
0)
OO
C
On 4>
- i/>
»
OO
os
"
""
r*i
00
Ov
r-1
oo
Ov
"
00
00
Ov
S;
1->4
Imi
o
90 Ov
E
ä i
V
3
Ov
r
'i
ov
v
>
v
eo
00
s
r-.
SL
Ov
:
bd
i
c «
i
\D
fr
.2
0\
" ö J
as
v
» o
c
r
a>
Os
j « :
b
V
>
O OII
o
OD
OOOOOOOOOs »o
r-)rnr-jr4
« 00
o O O o OO oo I nC
rj rj r rj | "
- * - - - t
O O O o oo oo I s£i
rj rj r-i rj I
« « « P-.
O O O O 00 oo I \0
-
ri cj r
« « r
o o O o oo oo I o
ri n rj rj i
§
r m
n r Tt
(/i Vi
jiC .:i £
(- b.
OJ «
j= j= x: E £
£
00 OO 00 00 u (/)
.S.S.E.E S S 5 o:; Q!! os 0 £ u. u. u.
CO ooC/5
c c , "O « CQ
i: u:
1/5 > '
"1
OJ och; 4>
t/3 00 tiD »J
.; £ .i! > B
XJ =
_ H
t/5
o.
c
c
u u
Cl
73 > 3
Ir. ffl
U .L. 60' cd
u
a) CQ
' ö b k. co
c o ° E 00 CO -g o
55 D. u:_
" bO,
c u
ert Jt:
=
ä o
,ca 00 "S S Ov
e03
» _ - (/3
« s
. « 00
* ö b 00 ®
c o CO
ft> ,*- Sa-
00 1_
c o u u-t §?
Cl : .>
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.8 Industridepartementet 433
Tabell 4.2.4 Driftskostnader for svenske kjemekraftverk i
årene 1978, 1985, 1990, 2(K)0, basert pä kraftselskapenes prognose. (Pengeverdi
desember 1978)
Är 1978 1985 1990 2000
Driftskostnader,
MKr. 615
1 186
1200
1200
Energiproduksjon,
TWh 23,1
50,6
51,7
50
Driftskostnader,
ere/kWh 2,66
2,3
2,3
2,4
I
tillegg:
Kostnader
for ALMA-lageret, are/kWh 0,05
0,05
0,05
0,0!
TabeU 4.2.5 Scandpowers prognose for fremtidige
driftskostnader, ALMA-lageret inkludert, are/kWh. (Pengeverdi SEK desember
1978)
1978 1985 1990 2000
Drifts-og vedlikeholdskostnader 2,71 2,8 2,9 3,3
Disse tallene fomtsetter, som omtalt föran, tilleggsinvesleringer
på 15 Mkr pr. verk og år, og en åkning i driftsutgiftene på 1 % pr. år.
ALMA-lageret bidrar dessuien med 0,05 are/kWh (se avsnitt 4.3).
4.3 Deponering av lav- og middelaktivt avfall
Drift av kjemekraftverk medfarer dannelse av radioaktive avfallsprodukter
som i hovedsak forefinnes i
-
anvendt brensel
-
driftsavfall.
Transport, behandling, mellomlagring og deponering av
anvendt brensel er behandlet i avsnitt 5.3.
Driftsavfallet fra kjemekraftverk klassifiseres som lav-
og middelaktivt og består av
-
halvflytende
avfall Oonebyttermasser, filtermasser, inndunsterkonsen-trat, slam)
-
fast avfall
(plast, tre, tekstiler, verktay, blikk, etc, brennbart og ikke brennbart).
Avfallet behandles lokalt ved verkene (solidifiering,
kompaktering, for-brenning, sanderdeling, forpakning) og foreligger til slutt
som betongko-killer, blikkfat, blikkbokser, betongtanker, emballert skrot.
Ved opparbeiding av anvendt brensel (se avsnitt 5.3),
oppstår det også lav- og middelaktivt avfall av samme typer som ved
kjernekraftverkene. Den vesentligste forskjell er at opparbeidingsavfallet
inneholder små mengder av langlivede nuklider (aktinider). Man må regne med at
dette avfall, i solidifisert og emballert tilstand, vil bli retumert til
Sverige sammen med de heyaktive avfallet.
Lagringen av dette avfallet har vaert utredet av
Programrådet för radioaktivt avfall (PRAV) (5). Det forutsettes at
driftsavfallet lagres lokalt ved kjernekraftverkene i 510 år og deretter
overfares til et sentrall avfallslager. Opparbeidingsavfallet overfares, når
det blir relurnert til Sverige, direkte til det senlrale lageret.
PRAV har gjennomfart en relativt detaljen prosjektstudie
for et slikt sentrallager: Central anläggning för låg- og medelaktivt avfall,
ALMA. Dette prosjekt danner basis for foreliggende kostnadsanalyse.
1 (5) angis kostnadene for ALMA-lageret til mellom 600 og
800 Mkr (1978-kroner) for 13 verk i 30 års drift. Dette inkluderer
transportmidler
28 Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 115. Dd 2
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.8 Industridepartementet 434
(båttransport) for transport av avfallet fra verkene til
sentrallageret og driftskostnader. Det antas at den lokale lagerkapasitet ved
verkene utbygges til å kunne romme avfall fra 5-10 års drift (kostnadene for
dette er tall med i verkenes anleggs- och driftskostnader). Utbyggingen antas å
föregå i tre etapper. Sluttlig ombygging av lageret til endelig
deponerings-plass for dette avfallet, (gjenslaping, nedgraving) er tätt med i
kostnads-overslagene.
SKBF angir et noe hayere tall (1000 Mkr). I foreliggende
utredning er det valgt å benytte tallet 700 Mkr for de 11 verk som denne
analysen fomtsetter.
Pengene vil forbrukes noenlunde jevni över 30 år med start
i 1978.
For å beregne kostnader pr. kWh for ALMA-lageret,
nåverdiberegnes denne investeringskostnad til 1978. Den totale
energiproduksjonen nåverdiberegnes også til 1978, og kostnadsbidraget pr. kWh
bestemmes som forholdet mellom disse nåverdier. Kalkylen gir i dette tilfelle
0,05 ere/kWh ved både 0% og 4 % kalkylerente.
For
alternativet direkte deponering uten opparbeiding bortfaller naturligvis
kostnaden for lagring/deponering av opparbeidingsavfallet. Delte utgjar
imidlertid bare mellom 0,01 og 0,02 are/kWh og det er derfor ikke gjort noen
justering for delte alternativet.
Referanser
1.
Reaktorsäkerhetsstudie,
del 2, Statens kärnkraftinspektion, Juni 1977.
2.
Operating
Experience with Nuclear Power Stations in Member States in 1976, lAEA, 1977,
saml tidligere uigaver.
3.
Nuclear
Engineering International, April 1978.
4.
Oppgaver fra
OKG, Vattenfall og Sydkraft, desember 1978. Se kapittel 3.5.
5.
Central
anläggning för låg- og medelaktivt avfall, ALMA. En förstudie. PRAV 1.18,
Programrådet för radioaktivt avfall, 1978.
6.
Nuclear Power
Cost, Hearing before a subcommittee ofthe Committee on Government Operalions.
House of Representatives. Ninety-fifth Congress, September 1977.
5 Brensel
1 del falgende er kostnadene förbundet med
brenselsforsyningen til de svenske kjemekraftverk behandlet. Samtlige
hoved-komponenter i bren-selsyklusen inklusive alle kapitalkostnader knyttet
til brensel, er tall med i en kostnadsberegning for de 11 kjemekraftverk som er
definert i kapittel 2. For brenselsyklusen gjelder dette et tidsrom på nesten
100 år fra ca. 1965 lil sluttforvaringen av avfall fra de siste brenselladninger
er planlagt fullfert i år 2060.
De lo alternativer for behandling av anvendt brensel som
nylig er utredet i Sverige (KBS), er begge med i beregningene. Falgende
prosesser inngår således i de termiske kraftverks brenselsyklus:
Uranutvinning
Konvertering
Anrikning
Brenselelement
lilvirkning
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.8 Industridepartementet 435
Energiproduksjon i reaktoren
Lagring og transport av anvendt
brensel
Opparbeiding Långtidslagring
Lagring og innkapsling
Innkapsling av avfall Sluttforvaring
Sluttforvaring
Alternativ
1 Alternativ 11
Spesifikke
opplysninger angående eksisterende brenselsforsyningskost-nader, forventet
prisulvikling og kostnadsoverslag for de to alternative metoder for behandling
av anvendt brensel har vaert innhentet fra Svensk Kämbränsleförsörjning (SKBF).
Supplerende informasjon er innhentet fra kraftselskapene angående
brenselskostnader og brenselsadministrasjon. ScP vil derfor i denne förbindelse
takke for velvillig bisland fra falgende organisasjoner og personer:
SKBF:
Dir. E. Svenke,Civ.ing. G. Schultz,Civ.ing. L.B. Nilsson(KBS).
OKG:
Civ.ing. B. Almgren.
Sydkraft:
Civ.ing. CO. Helgertz, Civ.ing. B. Norman.
Vattenfall:
Civ.ing. R. Edman, Civ.ing. S. Sandklef.
5.1
Sammendrag
Brenselskostnadene
for svenske kjemekraftverk er beregnet for årene 1978, 1985, 1990 og år 2000,
basert på en prognose for utviklingen av prisene på de forskjellige komponenter
i brenselsyklusen.
De
tekniske forutsetninger angående anvendelse og forbruk av brensel i de
angjeldende 11 kraftverk, er beskrevet i kapittel 5.2. Det er forutsatt en
konstant spesifikk energiproduksjon pr. kg. brensel for hele perioden på basis
av dagens brenselsutnyttelse, driftsmetoder og erfaring. De forutsetninger som
er lagt lil grunn for ScPs prisprognose er behandlet i kapittel 5.3. De
anvendte priser er gitt i tabell 5.1.1. For urankonsentral hvor fremtidige
priser anses meget usikre, er det gitt en lav og en hay prisprognose med
forventet pris som middel-verdi.
1
likhet med andre energiråvarer ventes, på lengre sikt, en åkning i uranprisene.
Den laveste prognose er basert på et prisnivå som er nadven-dig for å dekke
forventede akninger i produksjonsomkostningene når malmforekomster med lavere
urangehalter enn de som utnyttes idag må tas i bruk. 1 motsetning lil hva som
gjelder for olje er del lite sannsynlig at vesentlige hayere priser
representert ved prognose "hay" kan oppretl-holdes över en lengre
tidsperiode.
Dagens
prisnivå er hayt i historisk sammenheng, men sannsynligvis ikke vesentlig
hayere enn del som er nadvendig for å opprellholde den nadven-dige ekspansjon
av uranproduksjon.
På
kort sikt vil forsinkelser i kjernekraftprogrammet og en reduksjon av
reslgehalien (lails assay) i uran i USAs anrikningsanlegg redusere prisen på
uranmarkedet og muligens fare til en viss reduksjon i uranprisene i perioden
1981-85.
For
de nå vel-etablerie brenselstjenester, konvertering, anrikning og fabrikasjon,
er det forutsatt konstante priser for hele perioden. Anrik-ningsprisene er satt
noe hayere enn dagens priser, men mer långsiktige
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1.8 Industridepartementet
436
opaginerad Kontrollera mot PDF
prisakninger
på grunn av forventet åkning i prisene på el.-kraft er antatt kompensert ved
forbedringer av eksisterende anlegg og nye isotop sepa-rasjonsmetoder.
Tal>ell
5.1.1 Kostnadskomponenter i brenselsyklusen. Fast pengeverdi 1978.
Kostnad
1978
1981-85
1986-90
1991-2000
Lav
Uran-
42
35
40
50
Urankonsentral
($/lb)
Hey
pris
55
70
120
Konvertering
($/lbU)
2.3
2.3
2.3
2.3
Anrikning
($/kgSWU)
100
100
100
100
Tilvirkning
(kr/kgU)
SEK
650
650
650
650
Opparbeiding
(kr/kgU)
SEK
1800
1800
1800
1800
Lav
Uran-
30
33
Plutonium
kredit.
($/gPun«)
Hay
pris
-
-
41
60
Transport
og
avfallsdeponering
(Alt. 1
og 2)
(kr/kgU)
SEK
900
900
900
900
Kostnadene
for reprosessering er basert på dagens prisnivå i Europa. For transport,
lagring og sluttdeponering av avfall, er kostnadene beregnet på basis av
overslag över anleggs- og driftsomkostninger förbundet med de planer som er
utarbeidet av det svenske KBS-prosjektet. Dette er lagt til grunn for de
forventede kostnader til tross for at de flesie utenlandske prognoser gir
lavere verdier.
Ved
Alternativ 1, er del regnet med kreditt for uran og plutonium tilsvarende
verdien av ekvivalente mengder anriket uran ved el tidspunkt som ligger ca. 10
år etter ultak av brenselet fra reaktoren.
Brenselskostnads-beregningene
er utfart med en såkalt diskonten energi kostnadsmetode (Discounted Energy Cost
Analysis). I denne beregning inngår de totale kostnader förbundet med kjap av
uran og brenselstjenester inkludert opparbeiding og deponering, for det brensel
som brukes i kjernen i en gitt driftsperiode diskonten til den angjeldende
driftsperiode. Kostnadene er avskrevet proporsjonalt med utbrenning av brenselet
i kjernen. I kapitalkostnadene for brenselsinventaret er tätt med renter for et
brensels-lager tilsvarende en årsladning. Resultatene er summerisk fremstilt i
tabellene 5.1.2 og 5.1.3 for 4% rente. Resultatet av å anvende 0% rente i
kalkylene, er gitt i kapittel 5.4, tabell 5.4.2.
Kommentarer
til resultatene
Den
forventede åkning i totale brenselskostnader for de svenske kjer-nekraftverk,
er noe lavere enn den som er fremkommet i Energikommisjonens arbeid, ref. 1.
(Ved sammenlikning - ta hensyn til al i de oven-stående tabeller inngår de
totale brenselskostnader, både rarlige og fäste).
Med
den forventede åkning i uranprisene mot slutten av århundret, vil det
sannsynligvis lanne seg å opparbeide brenselet (Alternativ I) fremfor
en direkte deponering (Alternativ 2). Med dagens priser, er de lo alternativer
akonomisk likeverdige. På lengre sikt vil valg av Alternativ 2 pä global basis
eke presset på uranprisene slik at de akonomiske konsekvenser av Alternativ 2
sannsynligvis blir starre enn det som fremkommer her.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.8 Industridepartementet 437
Tabell
5.1.2 Brenselssykluskostnader - Opparbeidsingsalternativet. SEK 1978. 4 %
kalkylerente.
Kostnad
0re/kWh
1978
1985
1990
2000
Lav
Uranpris
1.03
1.18
1.48
Urankonsentral
Hay
Uranpris
1.62
2.07
3.55
Konvertering
0.06
0.06
0.06
Anrikning
0.86
0.86
0.86
Fabrikasjon
0.30
0.30
0.30
Lav
Uranpris
1.70
2.25
2.40
2.70
Total
ferskt brensel
Hay
Uranpris
1.70
2.84
3.29
4.77
Forveniet kostnad
1.70
2.55
2.85
3.74
Opparbeiding
0.58
0.58
0.58
0.58
Lav
Uranpris
0.23
0.23
0.27
0.27
Urankreditering
Hay
Uranpris
0.36
0.36
0.59
0.59
Lav
Uranpris
0.24
0.24
0.26
0.26
Plutoniumkreditering
Hay
Uranpris
0.33
0.33
0.48
0.48
Transport
og avfalls-
deponering
(KBS)
0.39
0.39
0.39
0.39
Lav
Uranpris
0.50
0.50
0.44
0.44
Totalt
utbrent brensel
Hay
Uranpris
0.28
0.28
-0.10
-O.IO
Forventet kostnad
0.39
0.39
0.17
0.17
Kapitalkostnad
for
Lav
Uranpris
0.29
0.36
0.37
0.41
brenselinventarium
Hay
Uranpris
0.26
0.41
0.41
0.61
Forventet kostnad
0.27
0.38
0.39
0.51
Lav
Uranpris
2.49
3.11
3.21
3.55
Total
brenselkostnad
Hay
Uranpris
2.24
3.53
3.60
5.28
Forventet kostnad
2.36
3.32
3.41
4.42
Tabell
5.1.3 Brenselssykluskostnader - Direkte deponeringsalternativ SEK 1978. 4%
kalkylerente
Kostnad
ere/kWh
1978
1985
1990
2000
Ferskt brensel Forventet kostnad
Lav Hay
Uranpris Uranpris
1.70 1.70
2.25 2.84
2.55
2.40 3.29 2.85
2.70 4.77 3.74
Utbrent
brensel (Transport og Forventet kostnad
avfallsdeponering)
0.39
0.39
0.39
0.39
Kapitalkostnad for brenselinventarium Forventet kostnad
Lav Hay
Uranpris Uranpris
0.27
0.34 0.42 0.38
0.36 0.48 0.42
0.39 0.67 0.54
Total brenselkostnad Forventet kostnad
Lav Hay
Uranpris Uranpris
2.36
2.98 3.65 3.32
3.15 4.16 3.66
3.48 5.83 4.66
Den
forventede åkning i uranprisene farer også til at det "lanner" seg å
lägre brenselet fordi åkningen i verdien av anvendt brensel kompenserer for
renleiap og lagringsulgifter. Med det planlagte brenselslager (CLAB) som gir
den nadvendige frihet til å lägre brenselet i 8-12 år, er det således ikke noe
stort akonomisk insentiv til å företa opparbeiding på ett tidligere tidspunkt
enn del som er forutsatt her. På den annen side, er det nadvendig for
utviklingen av opparbeidingsindustrien at den nå kommer igång med opparbeiding
av tilstrekkelige kvanta brensel, dersom en vil ha tilgjengelig den nadvendige
opparbeidingskapasilel i 90-årene.
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.8 Industridepartementet 438
Beregningene bygger på en utnytlelse av brenselet i reaktorkjernen,
basert på dagens teknologi og erfaring. Samtlige kraftselskaper i Sverige har
planer om en gradvis åkning av utbrenningen av brenselet över de naermeste år.
Delte, sammen med andre forbedringer i utnyttelsen av brenselet i reaktorene,
kan bidra til å redusere åkningen i brenselskostnadene vesentlig. Del har dog
ligget utenfor rammen av detta arbeide å se på konsekvensene av en slik
utvikling for brenselskostnadene og for de anlegg som må bygges for å ta hand
om anvendt brensel.
5.2 Brenselsutnyttelse og material-balanse
5.2.1. Forbruk av brensel
Fra de svenske kraftselskap er det innhentet data for det
åriige forbruk av brensel for de eksisterende reaktorer frem til idag, samt det
prosjektcrte brensels-behov for samtlige anlegg for de neste 5-10 år.
Etter de 3-4 farste driftssykler innireffer en tilnaermet
likevektstilstand i brenselsforbruk per syklus. Middelverdien er beregnet for
samtlige sta-sjoner i likevektstilstand og etter omregning til en ekvivalent 1
000 MWe reaktor med 70% kapasitetsutnyttelse, får man de referanse-data som er
presentert i tabell 5.2.1.
Tabell 5.2.1 Referanse-data for typiske BWR- og PWR-anlegg
BWR
PWR
Elektrisk
nettoeffekt
1000 MWe
1 000 MWe
Virkningsgrad Kapasitetsutnyttelse Årlig
uranforbruk
33% 70% 27 tonn U
33% 70% 24 tonn U
Anrikning
Årlig
behov for naturlig uran, UsOs
Årlig
behov for anrikningstjenester
Middelutbrenning
Anrikning
i det utbrente brenselet
2,81% 3,10%
163 tonn 161 tonn
105 tonn SWU 109 tonn SWU
28500 MWD/TU 32000 MWD/TU
0,8% 0,9%
Disse data er anvendt i ScPs kostnads-beregninger under
driftstiden frem til år 2000.
Til dette er å bemerke at disse data er basert på dagens
teknikk med hensyn til utnytlelse av brenselet. Den tekniske utvikling på
områdene brenselsteknologi og brenselsadministrajon kan forventes å lede til en
bedre utnytlelse av brenselet. I farste omgång vil en sake å ake utbrenningen
av brenselet. Dette må kompenseres med en hayere anrikning men med lavere
totale uranbehov som resultat. Dessuien kan konver-sjonsforholdet forbedres
(produksjon og utbrenning av plutonium) ved å variere void-innholdet i
driftssyklusen i en BWR. Disse metoder forventes å gi en forbedret
brenselsakonomi og et tilsvarende lavere uranbehov. Ifalge de resultaler som er
vist i referanse 3, kan det ärlige uranbehovet for en BWR reduseres til 20 tonn
U pr. år (sammenliknet med 27 tonn U i tabell 2.2.1). Delte leder også til
vesentlige besparelser når det gjelder opparbeiding og avfallsdeponering-kostnader.
Disse sannsynlige forbedringene i brenselssyklus-ekonomien
er det imidlertid ikke lall hensyn til i kostnads-analysen. Den er basert på
dagens teknologi når del gjelder å utnytte uran-brenselel.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.8 Industridepartementet
439
opaginerad Kontrollera mot PDF
5.2.2 Brenselssyklusens material-balanse
Basert på de data for åriig brenselsbehov som ble
presentert i foregående avsnitt, er en material-balanse som beskriver
brenselets gäng fra det blir tall ut av reaktoren frem til sluttdeponeringen,
satt opp. I tabell 5.2.2 vises den totale material-balansen for 11 reaktorer i
Sverige under fomtsetning av at brenselet kommer til å bli opparbeidet.
(Altemativ 1). Det er fömtsatt at reaktorene kommer til å v£ere i drift i 30 år
med en kapasitetsutnyttelse som vist i kapittel 4.1.3. Det siste uttaket av
brenselet kommer derfor til å finne sted i år 2015 og sluttdeponeringen kommer
til å starte år 2020 og pågå till år 2060.
Basen på en anbefaling fra Statens oljelagringskommité i
1975, vil det bli bygget opp et reserve-lager av brensel som tilsvarer 1 års
forbmk av brensel.
Pr. idag er det besluttet å ha et lager på 144 tonn (3 %
anriket) Uran (hvilket tilsvarer 620 tonn SWU). Sannsynligvis kommer lageret
til å bli utbygget til totalt 223 tonn (3% anriket) Uran (tilsvarende 1000 tonn
SWU). Dette vil lede til en total investering på ca. 1 milliard SEK innen 1985.
Tabell 5.2.2 Material-balanse (tonn anvendt brensel fra 11
reaktorer)
Å r
Å riig
Akumulert Lagret i
Transport
til Transport til
uttak
uttak
bassenger og
Opparbeiding
innkapsling/
CLAB
Mellomlagring
til og mal 76
53
53
53
77
41
94
94
78
109
203
203
79
123
326
326
80
120
446
431
15
81
165
611
516
80
82
172
783
608
80
83
174
957
702
80
eksisterande
84
218
1175
840
80
kontraktor
85
215
1390
975
80
COGEMA
86
244
1634
1139
80
675 ton
87
223
1857
1282
80
BNFL
88
224
2081
1426
80
140 ton
89
227
2308
1573
80
90
225
2533
1718
80
100
91
226
2759
1720
225
120
92
225
2984
1720
225
120
93
225
3209
1720
225
120
94
225
3434
1720
225
120
95
225
3659
1720
225
120
96
225
3834
1720
225
120
97
225
4109
1720
225
225
98
224
4333
1719
225
225
99
223
4556
1718
225
225
2000
222
4778
1717
225
225
01
218
4996
1713
225
225
02
212
5208
1707
225
225
03
199
5407
1681
225
225
04
192
5599
1648
225
225
05
138
5736
1561
225
225
06
140
5877
1476
225
225
07
114
5991
1365
225
225
08
99
6090
1239
225
225
09
92
6182
1106
225
225
10
57
6239
938
225
225
11-14
88
6327
(tomt i 2015)
225/ å 2015
r inntil 225/ å r inntil 2021
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.8 Industridepartementet 440
5.3 Uran og brenselssyklustjenester
5.3.1 Natururan
Uran finnes i naturen i forholdsvis store mengder. De
starste mengder finnes i granin og havvann, men da i meget lave
konsentrasjoner. Uranutvinning og -prosjeklering har inntil nå vjert begrenset
til förekomster hvor produksjonskoslnadene er eller forventes å kunne ligge
under $50/lb UaOe- Sverige har betydelige förekomster av uran i Ranslad
(Billingen) og Arjeplog, som er klassifisert utvinnbar innen kostnadsområdet $30-50/lb
UaOg. De viktigste produsenter og leverandarer av uran i dag er USA, Canada,
Frankrike-Niger-Gabon, Sydafrika - Namibia og Australia.
Uran fremstilles fra gruver og lakverk som urankonsentral.
Dette inneholder ca. 70% uran som UjOg (yellow cake). Problematikken angående
uran-utvinning, produksjonskapasitet og etterspersel, spesielt med hen-blikk på
Sveriges behov, er utfarlig utredet og dokumenten av den svenske
Energikommisjonens ekspertgruppe for energitilfarsel, ref. 2, side 194-212. For
en komplett översikt över verdens ressurser, produksjon og behov, henvises til
OECDs rapporter fra 1977/78, ref. 4 og 5. En generell beskrivelse av
brenselssyklusen er gitt i ref. 7.
Fremtidig tilgang på og produksjonskostnader for uran
Fig. 5.3.1 fra ref. 5 viser verdens antatte dokumentene
behov for uran frem til år 2000, og kjente ressurser som er tilgjenglig
innenfor OECD's kostnadskategorier, ca. $80/kg UjOg ($30/lb UjOg) og $80-130/kg
UjOs ($30-50/lb UsOg). Behovskurvene for "Accelerated growth" er lite
realistiske, sett fra dagens situasjon. Selv "Present Trend"-kurvene
vil sannsynligvis måtte justeres ned allerede i OECD's neste rapport (hästen
1979).
Som det fremgår av kurvene, vil det vaere tilstrekkelig
uran tilgjengelig til produksjonspriser under $50/lb UjOgfrem til år 2000, selv
om en antar at kraftselskapene inngår langtidskontrakter for det forventede
behov til kraftverk som er i drift eller planlagt far år 2000. Ifalge SKBF
dekker inngåtte kontrakter behovet for uran i Sverige inntil 1982. Fremtidige
leveranser må således sikres gjennom nye avtaler til dagens eller fremti-dens
priser på verdensmarkedet, eller ved en snarlig beslutning om produksjon av
uran i Ranstad (Billingen) eller Arjeplog.
Prisutvlkling
Prisutviklingen på uran över de siste 30 år er vist i fig.
5.3.2. Som det fremgår av figuren, har uranmarkedet vaert preget av fallende
priser i reell krone-verdi över det meste av perioden. Dette ferie lil en svikt
i uran-prosjektering og -utvinning med en förbigående mangel på uran. Prisstig-ningene
etter oljekrisen i 1973 har gitt den nadvendige stimulans for
uran-produsentene, og det forventes nå at produksjonskapasiteten vil overstige
behovet i de nsermeste 10 år. Dette har igjen fart til spekulasjoner om en
nedgång i uranprisene i de naermeste år, (ref. 6 og Nuclear Fuel, Nov. 1978).
På den annen side har en uavhengig instans nylig fastsatt prisen for en starre
uranleveranse i 1980 til $51,5/lb UaOg (TVA/Rio Algoron dispute, Nucleonics
Week, Desember 7, 1978). Tar en hensyn til forventet inflasjon, representerer
denne pris dog kun en moderat åkning över dagens prisnivå.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1.8 Industridepartementet
Fig. 5.3.1 World cumulative uranium requirements
(1977-2000).
441
opaginerad Kontrollera mot PDF
Cumuiativc
Uronium Re
Cumufafive
Uranium Requtrem « nfs
(I(r* tonnes U)
opaginerad Kontrollera mot PDF
» Accelerated
7
#
/
a
/
Coiiwiilted
Rc(|ijireiiicnls
iNo iciytlo)
opaginerad Kontrollera mot PDF
197; 1980
Recycle begins in 1985.
igss
1995
2000
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.8 Industridepartementet
442
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prisprognose
En prisprognose for uran frem til år 2000 må nedvendigvis
vaere förbundet med vesentlige usikkerheter. 1 tabellen som falger er gjengitt
en prisprognose innhentet fra SKBF, Energikommisjonens ref. 1, saml prognoser
fra andre kilder.
Prisprognoser for U3O8 ($(1978)/lb)
År
SKBF
Energikom.'
Andre
1977
40
1978
42
42-44
1985
35-70
30-60
35-45'
1990
45-90
40-80
62'
2000
60-120
50-100
953
2010
130'
2015
75-150
opaginerad Kontrollera mot PDF
' I 1977
pengeverdi.
'Ref. 6,
7, 80g 9.
'lEA
Systems Analysis Project (ref.
13). Prisene er justert til 1978 $.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Fig. 5.3.2. Pris på UjOg fra 1948 til 1978 i konstante
1978-$.
(Kilder: US AEC, DoE, Nuexco, Fed.Res.Board).
50
AO
opaginerad Kontrollera mot PDF
J_ I_ L
J__ I_ \_ L
1960
1975
1980
1950
j__ I_ I_ i_
1955
J__ I_ L
1965
J__ I_ I-- L
1970
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1.8 Industridepartementet 443
Ut
fra de mange utredninger som foreligger, kan en trekke falgende relevante
hovedkonklusjoner.
-
Dersom prisene höides på et
rimelig nivå (över $35/lb i 1978 $), vil det gi grunnlag for en
tilfredsstillende utvikling av uran produksjonen i ver-den.
-
Det er tilstrekkelig uran
ressurser til produksjonspriser under $50/lb til å dekke verdens behov frem ti)
år 2000. Dette inkluderer også svenske ressurser tilsvarende 68 gånger behovet
for de eksisterende svenske kraftverk.
-
Det er sannsynlig at
uranprisene vil ligge noe över produksjonskoslnadene i fremtiden og dermed til
en viss grad falge samme utvikling som en idag har for olje. På läng sikt er
dog mulighetene, selv med en kartelldannelse blant produsentene, for å opprellholde
priser som er vesentlig hayere enn produksjonsprisene, begrenset. Slike priser
vil uvegeriig fare til åpning av nye gruver i mange land og akende tilbud på
uran.
Basert
pä disse generelle betraktninger og de ovenfor gitte prognoser, er falgende
prisprognose anvendt i denne utredning.
År $(1978)/lbU308
1981-1985 35-
55
1986-1990 40-
70
1991-2010 50-120
(Prisene
er holdt fäste över de angitte perioder for å forenkle kostnads-beregningene).
5.3.2 Konvertering
til UF
Prisene
for konvertering av uranoksyd til UFe har stort sett vaert stabile. Dagens pris
på $2,3/lb er antatt for hele perioden frem til år 2000.
5.3.3 Anrikningstjenester
Det
er inngått kontrakter med US Department of Energy (DOE) for 12 kraftanlegg i
Sverige. 6 av disse er "requirements contracts" inngått av OKG,
Sydkraft og Vattenfall og 6 er "fixed commitment contracts" inngått
av SKBF. I tillegg har en også en kontrakt med USSR for el 13. anlegg. Disse
kontrakter vil dekke behovet for anrikningstjenester frem lil 1996. Prisen for
samtlige kontrakter vil vaere bestemt av DOE's priser. Prisstigningen över de
siste 5 år på DOE's anrikningstjenester har vaert noe sterkere enn inflasjonen
i USA. Dette skyldes dels åkning i prisene på elektrisk kraft som i dag utgjar
ca. 40% av anrikningskostnadene (diffu-sjonsmetoden), dels al DOE har akel sine
priser for å dekke inn samtlige kostnader relatert til anrikningstjenester,
inkludert avsetninger til utvidede anlegg og lil videreulvikling av avanserte
isolop-separasjons-prosesser.
DOE
har nylig annonsen nye priser gjeldende fra årsskiftet 1978/79 på ca. $86-89/kg
SWU for aeldende kontrakter. DOE har samtidig annonsen en reduksjon i lails
assay til 0,2 % som en nå regner med vil bli holdt på dette nivå gjennom
80-årene. Dette vil bidra til å avläste presset på uranmarkedet i de naermeste
år.
Prisene
på anrikningstjenester ventes å ligge på ca. $100/kg SWU i fast pengeverdi
(1978) i 1980-årene. Dette anses fora vxre et rimelig kommersieU prisnivå for
dagens anlegg. Selv om prisene på elektrisk kraft vil stige mer enn inflasjonen
i de neste 30 år, er del rimehg å regne med al nye
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.8 Industridepartementet 444
separasjons-metoder og forbedringer av eksisterende anlegg
vil kunne kompensere for dette (ref. 10). ScP har derfor regnet med at prisene
på anrikningstjenester ikke vil endre seg vesentlig utöver dagens prisnivå. En
fast pris på $100/kg SWU er derfor anvendt i beregningene for hele perioden.
5.3.4 Tilvirkning av brenseldementer
Prisene på brenselelement-tilvirkning har vaert stabile og
forventes ikke å endre seg nevneverdig i fremtiden. Ifalge forslag fra SKBF er
prisene satt til SEK 650/kg U, innbefatlet kostnader for utskiftning av bokser
i BWR-anleggene, samt beregningstjenester i förbindelse med drift av reaktorkjer-nene.
Dette er noe hayere enn de prisene som forventes i USA (ref. 8 og 10), men
prisene på brenseltilvirkning har hittil ligget noe hayere i Europa, så ScP har
anvendt den foreslålle pris for hele perioden.
5.3.5 Opparbeiding av anvendt brensel
Purex prosessen som ble utviklet i USA i 1950-årene,
representerer en utpravet teknologi for å gjenvinne uran og plutonium fra
anvendt brensel og separere ut avfallsproduktene for viderebehandling og
förvaring. De eksisterende anlegg har vaert benyttet vesentlig for plutonium
produksjon for militajre formål og for opparbeiding av uran metall brensel fra
gas-skjalte reaktoranlegg. Utviklingen av kommersielle anlegg tilpasset hayt
utbrent uranoksyd brensel fra lettvannsreaktorer, har vaert hemmet av et ekstreml
lavt prisnåvå helt til begynnelsen av 1970-årene, undervurdering av tekniske
problemer spesifikke for LWR brensel og vesentlige tilstram-ninger i
sikkerhelskravene for slike anlegg. Dette, sammen med United Reprocessors
fullstendige kontroll av markedet, har fart til en ti-dobling av prisene fra
1970 til i dag.
De tekniske og sikkerhetsmessige problemer synes nå å
vaere övervunnet (Cogema i Frankrike opparbeider nå rutinemessig mindre
kvantiteter av LWR-brensel) og de haye prisene gir grunnlag for finansiering av
nye anlegg (ref. 11). På del politiske plan har USA's beslutning om et
forelapig nei til reprosessering også skapt betydelige vanskeligheter for
utviklingen, saeriig i USA. Problematikken omkring opparbeiding behandles nå i
INFCE (International Nuclear Fuel Cycle Evaluaiion). Det forventes at USA vil
baye av for den avrige verdens krav om reprosesering av brensel og gi grant lys
for breeder-reaktorens videre utvikling. Som et kompromiss vil USA
sannsynligvis få medhold i sitt krav om et forelapig nei til resirkulering av
plutonium i termiske reaktorer.
På tross av at opparbeidingsindustrien i Europa nå er
preget av en betydelig oplimisme, vil det vaere en meget begrenset kapasilet
tilgjengelig frem til 1990, vesentlig ved Cogema i Frankrike og BNFL i England
(ref. 12).
For de svenske kraftverk er det inngått kontrakter med
BNFL på 140 tonn fra 01 og 02 for brensel som tas ut far 1980. SKBF har inngått
kontrakter med Cogema på 670 tonn brensel som skal opparbeides i 1980-årene.
Basert på kontrakt-betingelsene for de eksisterende kontrakter og forventet
utvikling på dette området, har SKBF anbefall en pris på SEK 1800/kg Uran for
perioden frem til 1990. Siden det ikke vil eksistere konkurrenter til United
Reprocessors i denne tidsperioden, ser en liten grunn til å benytle andre
verdier enn denne. For perioden 1991-2010 som vil gjelde del meste av brenselet
som tas ut av svenske kjemekraftverk fra 1985 til år 2000, har ScP anvendt den
samme pris til tross for at de fleste
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.8 Industridepartementet 445
prognoser,
saeriig fra USA (ref. 8, 9 og 10), regner med noe lavere priser på
opparbeiding.
5.3.6
Uran- og plutonlumkreditt Uran
Verdien
av det uran (UFg) som kommer fra opparbeidingsanlegget, anslås etter dels
energiinnhold (dvs. U-235 innhold). Uranet forutsettes å gå direkte inn i
anrikningsprosessen, og prisen baseres på den aktuelle kostnad til naturlig
uran samt anrikningskostnadene.
Plutonium
(Pu)
Den
gjenvunnede mengde Pu kan utnyttes enten i termiske reaktorer (recycling) eller
som brensel i breeder-reaktorer. Om det kommer til å vare et fremtidig marked
for Pu som breeder-brensel er ennå uvisst, men som det fremgår av tabell 5.3.1
er den beregnede verdien av Pu ganske lik for de to alternativer.
Tabell
S.3.1
Pu-kreditering
Uranpris
Pu-kreditering ($/g Pu)
($/lb)
BWR
PWR
Breeder
Anvendt verdi i kostnadsberegn.
40 80 120
27 45 61
30 45 61
38 55 71
30 45 60
Verdiene
i tabell 5.3.1 er utregnet på falgende mate:
LWR:
Pu for opparbeidingsprosessen konverteres til PUO2 og blandes med naturlig uran
i form av UO2 (mixed oxide fuel). I en lettvannsreaktor har Pu en noe lavere
utnyttelsesgrad enn U-235 (jfr. ref. 14 og 15). Oppbyggingen av tyngre
isotoper (Pu-242) såvel som prosesstap ved utvinningen av Pu innvirker også
negativt på denne effektiviteten (ref. 16). For å ta hensyn til alle disse
forhold antas det at 25 % mer spaltbart materiale er nadvendig ved anvendelse
av Pu sammenlignet med uran. Prisen på Pu bestemmes nå for å gi samme
totalkostnad for brenselet. Komplikasjoner med å innfare et radioaktivt
materiale i elementfabrikasjonsprosessen tas hensyn til gjennom en
ekstrakostnad på $5 pr. g Pu. Denne ekstra-kostna-den er brukt i ref. 16, men
den virker konservativt valgt sammenlignet med ref. 14 som generelt anvender
lavere ekstra-kostnader i fabrikasjonen. Resultatene i tabell 5.3.1 er basert
på en anrikningskostnad på $100 pr. kg SWU, og en tail assay på 0,2 % i
anrikningsprosessen.
Breeder:
Verdien på spaltbart Pu settes lik verdien til hayanriket uran (93%). Ingen
ekstra-kostnad for fabrikasjon legges til, men dette kompenseres ved at den
hayere utnyttelsesgraden av Pu (sammenlignet med uran) i en breeder ikke tas
hensyn til.
5.3.7
Transport, lagring og deponering av anvendt brensel og hoyaktivt avfall
5.3.7.1
Generelt
Som
modell for transport, lagring og deponering av anvendt brensel og hayaktivt
avfall anvendes KBS-utredningen (ref. 17 og 18). KBS-utrednin-gen omfatter to
alternativer for brenselssyklusens sluttsteg:
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1.8 Industridepartementet 446
-
alt. 1: Opparbeiding og
innslaping i glass av det heyaktive avfallet
-
alt. 2: Direkte deponering av
det anvendte brensel. Kostnadsvurdering for begge disse alternativer er tall
med i denne
utredning.
Brenselets
gäng fra det tas ut av reaktoren til endelig sluttdeponering er vist på fig.
5.3.3 for altemativ 1, og på fig. 5.3.4 for altemativ 2. I det falgende er de
enkelte slegene kort beskrevel og de relaterte-kostnader angitt. For en mere
detaljen teknisk beskrivelse henvises till KBS-rappor-tene.
Kostnadene
for gjennomfaring av alle deler av KBS-prosjektet har vaert diskutert med
SKBF-KBS. De koslnader som er relevante for denne del av foreliggende
utredning, er alle basert på overslag som er stillt til rådighet av SKBF. Del
må bemerkes al kostnadsanslaget fra SKBF-KBS er basert på 13 reaktorer, mens
denne utredning er basert på drift av // reaktorer. Dette betyr en reduksjon av
mengden av brukt brensel og hayaktivt avfall med 30 % (fra ca. 9000 tonn til
ca. 6300 tonn brensel). Det foreligger ikke tilstrekkelig underlag for å
beregne den tilsvarende reduksjon i kostnadene. Sparsmålet har vasrt diskutert
med SKBF-KBS, og det var enighet om at basis-kostnadene for de påtenkte anlegg
representerer en så vesentlig del av totalkostnadene at moderate forandringer
i anleggenes kapasilet farer til relativt små endringer i totalkostnadene. Den
kostnadsanalyse som er foretatt i denne utredning, er derfor basert på
kostnadsanslaget for KBS-prosjektet. For de relevante kostnadsbidrag vil dette
fare til en viss -men beskjeden - over-skatning av kostnadene.
Kostnaden
for de enkelte anlegg eller aktiviteter er gitt i samband med de tekniske
beskrivelser. En fordeling i tid av disse kostnader er gitt i tabellene 5.3.2
og 5.3.3, for henholdsvis alternativ 1 og alternativ 2. En sammenstilling av
kostnadene med angivelser av nåverdien er gitt i tabell 5.3.4, som omfatter
begge allernalivene.
5.3.7.2
Alternativ 1: Opparbeiding
Brenselregnskapet
for de 11 reaktorer er vist i tabell 5.2.2. Denne tabellen viser:
-
Samlet årlig uttak av anvendt
brensel
-
akkumulerl uttak av anvendt
brensel
-
mengde av anvendt brensel
lagret i kraftverkets bassenger og i sentral lager for anvendt brensel
-
årlig behov for transport av
anvendt brensel til opparbeidingsanlegg (i utlandet)
-
årlig behov for transport av
glass-innstapt hayaktivt avfall fra opparbeidingsanlegg til mellomlager (i
Sverige).
Total
gir dette ca. 6300 tonn anvendt brensel. (KBS-utredningen regner med 13
reaktorer, og dette gir 9000 tonn anvendt brensel).
Transport
av anvendt brensel og avfall
Etter
uttak fra reaktoren lagres det anvendte brensel en viss lid (ca. 1 år eller
lenger) i kjernekraflverkets brenselsbasseng for avkjeling. Når det senlrale
lager for anvendt brensel (CLAB) stårferdig - antakelig 1984 - vil det anvendte
brensel etterhvert overfares fra kraftverkene lil CLAB. 1 likevektsperioden er
det åriige transportbehov 225 tonn anvendt brensel. Ifalge eksisterende
kontrakter med COGEMA og BNFL vil dog i perioden 1980 - 90 675 tonn bli
överfart lil Frankrike og 140 tonn lil England.
Fra
CLAB iransporleres del anvendte brensel, etter 8- 10 års lagring lil
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1.8 Industridepartementet
447
opaginerad Kontrollera mot PDF
opparbeiding
i utlandet, fortrinnsvis i Frankrike. Etter opparbeiding inn-stapes det hayaktive
avfall i glass innkapslet i sylindriske beholdere av syrefast stål. Hver slik
sylinder vil inneholde avfallet fra ca. 1 tonn uran. Disse avfallssylindre vil
bli retumert lil Sverige og midlertidig lagret i et mellomlager for hayaktivt
avfall.
Såvel
transport av anvendt brensel som av avfallssylindrene vil hovedsakelig föregå
sjaveien med spesialskip. Del vil bli benytiet spesielle transportbeholdere
(type NTL 12), som har kapasilet for 6 tonn anvendt brensel eller 15
avfallssylindre. Fartaysslartelsen for disse spesialskip er ca. 1000 tonn dw og
rommer 6-8 transportbeholdere. Byggetiden for slike skip er ca. 1,5 år.
Koslnader
for disse transporter er anslått til 1 500 mill. SEK.
Fig.
5.3.3 Alternativ 1: Opparbeidelse av brukt brensel
STAUON
opaginerad Kontrollera mot PDF
0.P-
ARBEIOINCi
Ar4LECG
3PP
AtlBCIDiNCS
ANLEGG
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.8 Industridepartementet Fig 5.3.4 Altemativ 2:
Direktedeponering av brukt brensel
448
opaginerad Kontrollera mot PDF
TRANSPORT
IMNITAKLINCSX
STAUON )
SLUTT-OEKINEHING
Centrallager
for anvendt brensel (CLAB)
Hoveddelen
av CLAB vil vaere mottaker- og lagringsanlegget som vil bli plassert i et ca.
280 m långt, 21 m bredt og 30 m hayt bergrom med ca. 30 m bergdekning. I
tillegg vil et servicebygg utenfor berget romme kontorer, nadaggregat, kjelesystemer,
m. m. Målsetningen er at CLAB skal stå ferdig i 1984. Lagringskapasiteten er
dimensjonert for lagring i maks. 10 år av alt brukt brensel fra 13 reaktorer,
delte tilsvarer en lagringskapasitet på 3 000 tonn. Med 11 reaktorer reduseres
lagringsbehovet noe, en reduksjon av kapasiteten har neppe starre betydning for
investeringene da en vesentlig del av kostnadene gjelder mottakersiden som ikke
bereres av en eventuell reduksjon.
Kostnadene
for CLAB er anslått til:
Investering (inkl. renter i byggetiden) 1000 mill. SEK
(jan.
1978)
Driftsutgifter, totalt 1000 mill. SEK.
Mellomlagring
og innkapsling
Avfallssylindrene
med hayaktivt avfall lagres i et mellomlager plassert i bergrom med ca. 30 m
bergdekning. Berganlegget omfatter en motlaknings-stasjon, mellomlageret og en
innkapslingsstasjon. Utenfor berget finnes service-bygg som blant annet
inneholder administrasjonskontorer og per-
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.8 Industridepartementet 449
sonell-inngang. Anleggets kapasilet er basert på lagring i
30 år av alle avfallssylindre fra 13 reaktorer og kan ta imot 300
avfallssylindre pr. år.
Far sylindrene overfares til sluttlageret passerer de
gjennom innkaps-lingsstasjonen hvor de omgis av en bly-titan-kapsel.
Innkapslingsstasjonen har en kapasilet på 300 sylindre pr. år.
Sluttlageret er tenkt lagt i berget på 500 m dyp direkte
under mellomlageret slik al del ikke er nadvendig med ekslern transport fra
innkapslingsstasjonen til sluttlageret.
Med bare // reaktorer i drift vil anlegget for
mellomlagring og innkapsling vaere noe overdimensjonert. En reduksjon av
kapasiteten antas ikke fare til noen vesentlig reduksjon i kostnadene.
Kostnadene for mellomlagring og innkapsling er anslått til
2500 mill. SEK.
Sluttdeponering
Sluttlageret vil ligge i fast berg på ca. 500 m dyp og
bestå av et system av parallelle lagringstuneller. De innkapslede
avfallssylindre deponeres i ver-tikale bränner, boret i lagringstunellenes
gulv. Hver brann rommer 1 avfallssylinder. Rundt sylinderen pakkes en blanding
av kvartssand og bentonit (en leire). Når sluttlageret er helt fyllt kan hele
tunnellsystemel med sjakter elc, fy lies med samme materiale.
Ifalge KBS-prosjektet er sluttlageret dimensjonert for 13
reaktorer og skal kunne romme 9000 avfallssylindre, svarende til det hayaktive
avfallet fra 9000 tonn brensel. Med bare 11 rektorer i drift reduseres
lagringsbehovet til ca. 6300 sylindre, en reduksjon på ca. 30 %. Det er ikke
tätt hensyn til al totalkostnadene for sluttlagringen dermed vil reduseres noe.
Kostnadene for sluttdeponering er anslått lil 2000 mill.
SEK.
Forskning og utvikUng
En viss forskning og utvikling omkring innkapsling og
sluttdeponering vil vaere nadvendig. Omfånget av denne er anslått til ca. 500
mill. SEK for begge alternativer.
5.3.7.3 Altemativt 2: Direkte deponering
En rekke av de anlegg som er forutsatt i delte alternativ
er svaert like, eller identiske, med de anlegg som er omtalt i forrige avsnitt
(se fig. 5.3.3 och 5.3.4). I del falgende vil vesentlige forskjeller bli
trukket frem.
Transport av anvendt brensel
Transporten av anvendt brensel fra kjernekraftverkene til
CLAB föregår helt som for alterntiv 1, men transporten til opparbeidingsanlegg
i utlandet og tilbake bortfaller naturligvis.
Etter lagring i CLAB (i dette alternativ ca. 40 år)
transporteres brenselet till innkapslingsstasjonen. Denne transport föregår med
trailer (eventuell med jembane) og del anvendes transportbeholdere som
inneholder brensel tilsvarende ca. 3 tonn uran. KBS-prosjektet forulselter ca.
100 beholder-transporter pr. år.
Kostnaden for transport er anslått til 1 000 mill. SEK.
Centrallager for anvendt brensel (CLAB)
Det senlrale lager i alternativ 2 er i prinsippet identisk
med CLAB i ahernativ 1, men lagringskapasiteten er akt fra 3000 tonn brensel
lil 9000 tonn.
29 Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 115. Del 2
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1.8 Industridepartementet 450
Denne
åkning tillåter lagring av det anvendte brenselet i ca. 40 år. Dette tilsvarer
den samlede lagringstid far deponering for alternativ 1 og er nadvendig for å
redusere varmeutviklingen i det anvendte brenselet.
Kostnadene
for CLAB er anslått til 4000 mill. SEK.
Innkapslingsstasjon
Innkapslingsstasjonen
er tenkt anlagt i tilslutning til sluttlageret. Anlegget består av prosess- og
servise-bygninger forlagt i dagen. I innkapslingsstasjonen demonteres
brenselselementene og brenselsstavene skilles fra elemenienes avrige
metalldeler. Brenselsstavene innkapsles i beholdere av kopper og mellomrommet
mellom stavene fylles med bly. Kapslene overfares deretter til sluttlageret
som tenkes lagt direkte under innkapslingsstasjonen. De avrige metalldeler,
som også er radioaktive, stapes inn i betongkuber og deponeres i en separat
del av sluttlageret.
Kostnadene
for innkapsling er av KBS anslått til:
Investeringer
900 mill. SEK
Materiell 2 160 mill. SEK
Drift 540
mill. SEK
Den
direkte kostnad pr. kapsel er av KBS anslått til ca. 250000 SEK. Da antall
kapsler reduseres fra ca. 7000 (13 reaktorer) til ca. 5000 (11 reaktorer) og
da kostnaden for selve innkapslingen utgjar en såpass stor del av
totalkostnadene er posten "materiell" redusert med et belap
tilsvarende prisen på 2000 kapsler hvilket gir 500 mill. SEK.
Kostnaden
for innkapsling er derfor anslått til 3 100 mill. SEK.
Sluttdeponering
Sluttlageret
er nesten identisk med sluttlageret i altemativ 1 og vil ligge på ca. 500 m dyp
direkte under innkapslingsstasjonen.
Også i dette altemativ
deponeres avfallssylindrene i vertikale bränner boret i hunnen av
lagringstunellene. Brannene i dette alternativ er noe dypere (7,7 m) på grunn
av de starre sylindrene. I brannene omgis avfallssylindrene av haykompakterte
blokker av bentonit. Når sluttlageret er helt fullt kan hele tunellsystemet med
sjakter etc, fylles med en blanding av kvartssand og bentonit på samme mate som
i altemativ 1.
Sluttlageret omfatter en
egen forvaringsdel for betongkuber med metalldeler fra de anvendte
brenselselementene. Denne del av sluttlageret ligger på ca. 300 m dyp.
Sluttlageret
vil ha en kapasilet tilsvarende 9000 tonn uran eller ca. 7000 avfallssylindre
hvorav 5 300 med BWR-brensel (1,4 tonn uran pr. sylinder) og 1700 med
PWR-brensel (1,1 tonn uran pr. sylinder).
Kostnadene
for sluttdeponering er anslått til 3000 mill. SEK.
Forskning
og utvikUng
Kostnadene
for FoU er, som for alternativ 1, anslått til 500 mill. SEK.
5.3.7.4
Sammenligning med amerikanske kostnadsberegninger
Ettersom
det knytter seg en viss usikkerhet til de kostnader for midlertidig lagring,
transport, innkapsling og deponering av anvendt brensel og hayaktivt avfall har
ScP tätt frem en del amerikanske kostnadsberegninger for disse slegene. En
direkte sammenligning mellom de kostnader som er benyttet i denne utredning og
amerikanske kostnadsdata er imidlertid
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.8 Industridepartementet 451
vanskelig
idel de amerikanske kildene sjelden gir tilstrekkelige opplysninger om de
forutsetninger som ligger til grunn for kalkylene, blant annet angis det bare
unntaksvis om kalkylene er basert på direkte kostnader eller på
nåverdiberegninger. Om ikke annet uttrykkelig er angitt, har ScP gått ut fra al
tallene er angitt som direkte kostnader. En betydelig mengde kostnadsdata er
fremlagt under haringene i förbindelse med "Ryan-rapporten" (19).
De
kostnader som er oppgitt for lagring og transport av brensel samt deponering av
det hayaktive avfallet ligger stort sett i området 0,10 til 0,17 are/kWh mens
kostnadene for direkte deponering ligger mellom 0,15 og 0,40 are/kWh, enkelte
vitner nevner dog kostnader på rundt 0,5 are/kWh (alle lall omregnet til SEK,
desember 1978). Tilsvarende kostnader i denne utredning baserte på direkte
kostnader blir 0,58 are/kWh for alternativ 1 og 0,78 ere/kWh for alternativ 2
(labell 5.4.2.).
Den
vesentligste årsaken til at de svenske kostnader ligger så långt över de
amerikanske er utvilsomt den kostbare innkapsling av avfallet som er förutsett
i KBS-prosjektet. Dessuien forutsetter KBS-prosjektets konsept for sluttlageret
en meget omhyggelig forsegling av hver enkelt avfallssylinder, såvel som av
hele deponeringsanlegget når kapasiteten er fullt utnyttet. Som et ytterligere
fordyrende moment kan nevnes den länge mellomlagringstid og det lave
fissjonsproduktinnholdet i det hayaktive opparbeidningsavfall, begge deler for
å begrense varmeutviklingen pr. avfallsenhel.
At
de amerikanske forslag til deponering i granin er vesentlig enklere enn
forslaget fra KBS, fremgår blant annet av en ny stor utredning om deponering av
avfall i USA (20). Det hayaktive avfall fomtsettes her innstapt i glass og
innkapslet i sylindre av mstfritl stål. Disse sylindre innkapsles ikke
ytteriigere, men deponeres som de er. Noen forsegling med tettende eller
jonebyttende masser er heller ikke förutsett, sluttlageret fylles simpelthen
igjen med grovknust fjell fra lapende utvidelser av lageret. Kostnadene for
deponering er beregnet lil ca. 13 250 SEK (1978) pr. kapsel i direkte koslnader
mens kostnadene beregnet i denne utredning oppgår til 317000 SEK (deponering
alene) for ahernativ 1 og til 600000 SEK for alternativ 2. Det amerikanske
anlegget er dog mange gånger starre enn det svenske, men de kostnadsreduksjoner
dette farer med seg er uten betydning i denne sammenheng.
TabeU
5.3.2 KBS-kostnader. Prosentuell fordeling i tiden. Alternativ 1: opparbeiding
Anleggsdel
Période
80-90
90-
-00 00-
10
10-
-20 20-
-30 30-
-40 40-
-50
50-60 SUM
Opparbeiding
CLAB
Transport
Mellomlager/
innkapsling
Sluttdeponering
FoU
Totalt
9
21 5 2
1 1
2 1
1
1 18 26
24 1 1
1
27
14 1 1
2 2
20
1
1
1
3
1 1
2
1
1
2
68 9
5
9
2 7 2
2 100
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1.8 Industridepartementet
452
opaginerad Kontrollera mot PDF
Tabell
5.3.3 KBS-kostnader. Prosentuell fordeling i tiden. Alternativ 2: direkte deponering
Anleggsdel
Période
80-
-90 90-
-00 00-
-10
10-
20
20-
30 30-
-40 40-
50
50-60 SUM
CLAB
Transport
Innkapsling
Sluttdeponering
FoU
Totalt
13
2
1 16
6
1
1 8
4 1
5
2
6 6
14
4
1
8 5
18
4 1 8 5
18
3 1
7 3
14
36
7
29
7 26
2
7 100
Tabell
5.3.4. KBS-kostnader omregnet til näverdi
Kostnad (10» SEK)
Altemativ 1
Alternativ 2
Direkte
Nåverdi
Direkte
Nåverdi
(0%kalkyl-
(1978)
(0%kalkyl-
(1978)
rente)
(4%kalkyl-rente)
rente)
4%kalkyl-rente)
Sentrall
lager for
anvendt
brensel
2,0
1,20
4,0
1,79
Transport
1,5
0,60
1,0
0,39
Mellomlager/innkapsling
2,5
0,89
3,1
0,44
Sluttdeponering
2,0
0,26
3,0
0,32
FoU
0,5
0,32
0,5
0,32
Totalt
8,5
3,27
11,6
3,32
5.4
Beskrivning av kostnadberegninger
5.4.1 Kostnadsunderlag
Brenselssykluskostnader
som gjelder for år 1978, 1985, 1990 og 2000, er regnet frem basert på de
akonomiske forutsetninger vist i kapittel 5.3. For å forenkie beregningene, er
kostnadene holdt konstante i intervallene 1981_85, 1986-90, 1991-2010 (ref,
tabell 5.1.1). For uran er det gitt en lav og hay prisprognose.
Alle
fremregnede resultaler er basert på disse prisprognoser, bortsett fra
brenselskostnaden (ekskl. opparbeidings- og deponeringsdelen) for 1978, som er
basert på kraftprodusentenes virkelige kostnader for brenselet som ble kjapt
inn for 2-5 år siden. For å få frem sammenlignbare data i 1978-års pengeverdi,
er disse justert opp proporsjonalt med konsumentprisin-deksen i henhold til de
generelle forutsetninger gitt i kap. 2.
5.4.2 Beregning
av brenselskostnader
Brenselskostnads-beregningene er utfart med en såkalt diskontert ener-
gikosinadsmetode
(Discounted Energy Cost Analysis) som gir spesifikke brenselskostnader i
are/kWh for hver driftsperiode. I beregningen inngår de totale kostnader
förbundet med det brensel som anvendes i reaktorkjernen i en gilt
driftsperiode diskontert til denne période. Kostnadene er avskrevet lineaerl
med utbrenningen av brenselet. Ved å definere kostnadene konstante över lengre
driftsperioder, har en kunnet forenkle bereg-
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1.8 Industridepartementet
453
opaginerad Kontrollera mot PDF
ningen
til en likevektssyklus-beregning. Beregningene er utfart på de referanse BWR-
og PWR-data definert i kapittel 5.2.1. El eksempel på utskrift fra ScPs program
er gitt i tabell 5.4.1 for BWR-anlegget. BWR- og PWR-reaklorer er således
behandlet separat og sluttresuliatel beregnet som middelverdien veid mot den
respektive andel i energiproduksjonen i det svenske kjernekraft-programmet.
Nytt brensel erstatler hvert år 20 % -respektive 30 % av den totale
brenselsmengden i BRW- og PWR-anleggene. Innkjap av råmaterialer (UsOg), antas
å ha skjedd 2 år far innladning i reaktoren, konvertering, anrikning og
fabrikasjon er fordelt i liden frem til innladning.
Tabell
5.4.1. Rarlige brenselskostnader i 1985, BWR. (Eksklusiv avfallsdeponering og
transport av anvendt brensel)
Levelized
costs (kro
nor/kWhr)
by compc Direct
)nent
Carrying charges
Total
U308
.93622E-02
.96383E-03
.I0326E-O1
Conversion
.52214E-03
.48135E-04
.57028E-O3
Separative
work
.78053E-02
.63638E-03
.84417E-02
Fabrication
.28837E-02
.17454E-03
.30582E-02
Spent fuel
shipping
0.
0.
0.
Reprocessing
.79858E-02
-.20355E-02
.59503E-02
Uranium,
credit
-.27352E-02
.85092E-03
-.18843E-02
Plutonium,
credit
-.33904E-02
. 10548E-02
-.23357E-02
Total
.22434E-0I
.I6931E-02
.24I27E-0I
Tilsvarende
mengde utbrent brensel tas ut og lagres i 8 år innen det sendes lil
opparbeiding (altemativ 1). 2 år senere godskrives kredileringen av uran og
plutonium, basert på de uranprisene som er aktuelle på dette tidspunkt.
Beregning
av kostnader for deponering (KBS)
Koslnader
for mellomlager, transport av utbrent brensel og avfall, innkapsling og
sluttdeponering, er gitt i tabell 5.3.4, med fordeling i tiden som vist i
tabellene 5.3.2 og 5.3.3, for alternativene med opparbeiding og direkte
deponering.
I
disse tabellene angis også kostnadskomponentenes nålidsverdi år 1978. Ved å
dividere denne med nålidsverdien av materialmengden (og energiproduksjonen)
får en en fast kostnad pr. forbrukt kg Uran (eller tilsvarende produsert
energimengde) for å dekke bmttokostnadene förbundet med det utbrente brenselet
(ekskl. opparbeiding). Med de i tabellene gitte data, som baserer seg på
oppgaver fra KBS, fremkommer falgende totale koslnader: Alternativ 1,
(opparbeiding): 892 kr/kgU Alternativ 2, (direkte deponering): 905 kr/kgU
1
beregningen har en forventet kostnad på 900 kr/kgU blitt brukt for begge
alternativene. Dette tilsvarer 0,39 are/kWh.
Beregning
av kapitalkostnader for brensel
Den
kapital som er bundet i reaktorkjernen er direkte knyttet til uranprisen og
kommer derfor til å ake i fremtiden i takt med delte. Rentekost-nader assosiert
med denne kapital gjennom et visst driftsår beregnes utgående fra
reaktorkjernens verdi midt under driftsåret. Hermed antas også at verdien på en
brensel-ladning avskrives lineaert med den totalt produ-
Prop,
1978/79:115 Bilaga 1.8 Industridepartementet 454
serte
energi-mengden ned til nålidsverdien av det utbrente brensel ved lidspunktet
for uttak av kjernen.
Et
reservelager av brensel tilsvarende en årsladning, er tätt med ved beregningene
av kapitalkostnadene. En har antatt at verdien av brenselsla-geret til enhver
tid tilsvarer verdien av nytt brensel.
5.4.3
Parameter-variasjoner
De
resultaler som er vist i tabellene 5.1.2 og 5.1.3 gir en översikt över de
enkelte kostnads-komponenters bidrag til totalprisen. Ved å sammenhold dette
med enheisprisene, som er gitt i tabell 5.1.1, får en et begrep om
innvirkningen av en variasjon av komponenl-prisene på de totale brenselskostnader.
Innflytelsen
av variasjon av flere komponent-priser er likevel ikke tri-viell, da
kosinadskomponentene er mer eller mindre avhengig av hverandre. For eksempel
er uran og plutonium-krediteringen i alternafiv 1 direkte avhengig av
uranprisen, men på et vesentlig senere tidspunkt enn for det ferske brenselet.
I de dala som er presentert, er det derfor kun regnet med et lavt prisnivå på
uran frem til år 2010 og et hayt prisnivå. Dersom prisnivåel varierer mellom
"hay" og "lav" med tiden, kan totalkostnadene derfor ligge
utanför det angitte området i tabell 5.1.2.
Et
mer subtilt avhengigshetsforhold fremkommer dersom en også tar hensyn fil
sannsynligheten for en gitt kombinasjon av priser. For eksempel, en hay pris
på opparbeiding er mer sannsynlig med haye uran-priser enn med lave.
I
tillegg til en variasjon i prisene burde en fullslendig falsomhetsanalyse også
inneholde en variasjon av driftsparametere (lastfaktor, hayere utbrenning,
etc), som utvilsomt kommer til å påvirkes av kostnadsutviklingen på blant annet
uran. En slik analyse ligger imidlertid utenfor rammen for delte arbeidet.
Den
verdi som er valgt på kalkylerenten (4 %) har spesielt stor betydning for de
kostnader som ligger långt frem i tiden, for eksempel avfallsdepone-ringen. For
å undersake denne innvirkning, er det gjennomfart en kostnadsanalyse basert på
direkte kostnader (kalkylerente = O %). Resultatet fremgår av tabell 5.4.2.
Tal>eU 5.4.2 Forventede brenselkostnader basert på
direkte kostnader (O % kalkyl-rente) SEK 1978
Kosinad are/kWh
1978
1985
1990
2000
Urankonsentral Konvertering Anrikning Fabrikasjon
1,21 0,05 0,80 0,28
1,48 0,05 0,80 0,28
2,28 0,05 0,80 0,28
Totalt
ferskt brensel
1,70
2,34
2,61
3,41
Opparbeiding
Urankreditering Plutoniumskreditering Transport og avfallsdeponering
1 Ah. 1 ( Alt. 2
0,78 0,43 0,41 0,57 0,78
0,78 0,43 0,41 0,57 0,78
0,78 0,63 0,54 0,57 0,78
0,78 0,63 0,54 0,57 0,78
Totalt utbrent brensel
1 Alt. 1 ) Alt. 2
0,51 0,78
0,51 0,78
0,18 0,78
0,18 0,78
Total brenselkostnad Deponeringsall. 1 Deponeringsalt. 2
2,21 2,48
2,85 3,12
2,79 3,39
3,59 4,19
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.8 Industridepartementet 455
Resultatene
er basert på forventede kostnadsverdier. Kapitalkostnadene försvinner og fil
tross for en gjennomgående hayere deponeringskostnad, blir totalkostnadene for
brensel i fremtiden lavere ved O % kalkylrenle enn ved 4 %.
Referanser
1.
ENERGI - Betänkande av
Energikommissionen. Stockholm 1978 -SOU 1978:17.
2.
Energi tilförsel. Rapport från
Expertgruppen för lilförsel. DSI 1978:9.
3.
L. Moberg, T. O. Sauar, T.
Skardhamar, "Improved Fuel Utilizafion in the BWR", bidrag lil INFCE
oktober 1978 og ENC -79, Hamburg Mai 1979.
4.
Nuclear Fuel Cycle Requirements
and supply considération through the long term. OECD report, February 1978.
5.
Uranium, Resources, Production
and Demand. OECD report, December 1977.
6.
Hugh Douglas, "Uranium
Availability Resources and Costs". Nuclear Engineering, November 1978.
7.
T. B. Johansson, "Om
Kämbränslecykeln". Sekretariatet för frem-tidsstudier, 1976.
8.
Gordon R. Corey, Vice Chairman
Commonwealth Edison Co. Statement to the "Ryan Committee on Nuclear Power
Cost", September 1977 og Nuclear Engineering, November 1978.
9.
D. Schmitt et al.
"Parameterstudie zur Ermittlung der Kosten der Stromerzengung aus
Steinkole und Kernenergie". R. Oldenburg Verlag, Miinchen 1978.
10. J. G. Delene, "Economic Groundrules used in US
NASAP Evalua-lions". Oak Ridge National Laboratory, November 16, 1977.
11. Reprocessing of spent Nuclear Fuels in OECD
counlries. OECD report, January 1977.
12. "Windscale How to get on and Build it".
Nuclear News, December 1978.
13. Technology Review Report, lEA Systems Analysis
Project, Oc-tober 1978.
14. "Plutonium Recycling in Thermal Power
Reactors", Proceedings from an lAEA conference 1971, p. 219, IAEA-I43.
15. "Nuclear Power and ils Fuel Cycle",
Proceedings of an lAEA conference, Salzburg 1977, p. 305.
16. "Benefil Analysis of Reprocessing and
Recycling Lighl Water Reactor Fuel". ERDA 76-12.
17. "Kärnbränslecykelns slutsteg - Förglasat
avfall från upparbetning". Rapport fra Kämbränslesäkerhet, November 1977.
18. "Kärnbränslecykelns slutsteg - Slutförvaring
av använt kärnbränsle". Rapport fra Kämbränslesäkerhet, 1978.
19. Nuclear Power Costs - Hearings before a
Subcommittee of the Committee on Government Operations, House of
Representatives, Ninety-fifth Congress, 12, 13, 14 and 15 Seplember 1977.
20. Technical Support for General Environmental Impact
Statement: Radioaclive Waste Isolation in Geologic Formation. Prepared under
the direciion of Office of Waste Isolation. April 1978. Y/OWI/TM-36/l to 23.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.8 Industridepartementet 456
6 Avvikling
6.1 Innledning
De tekniske og akonomiske vurderinger av avvikling av de
svenske kjernekraftanlegg er basert på tilgjengelig litteratur om erfaringer og
analyser vedrarende nedlegging av möderne kjemekraftverk av BWR- och PWR-type.
Avviklingskostnadene vil variere noe avhengig av det enkelte verks utfarelse.
Det har imidlertid ikke vaert mulig innenfor oppgavens ramme å gi en
detalj-analyse av kraftverk av svensk utfarelse, men de kraftverk som er
analysert i den refererte litteratur, er representative også for svenske
kraftverk. Generelt er det slik at kraftverk hvor forholdene er tilrettelagt
for inspeksjon og vedlikehold vil falle rimeligere å demontere enn eldre verk
av en mer massiv utfarelse, utilgjengelig for inspeksjon. Det bak-gmnnsmaterialet
som er benyttet, består i hovedsak av falgende tre rapporter:
NUREGICR - 0130, June 1978
Technology, Safety and Cost of Decommissioning A Reference
Pressur-ized Water Reactor Power Station.
Rapporten som er utfart av Battelle Pacific Northwest Labs
(BNWL) etter oppdrag av NRC, gir en omfattende og detaljen analyse av
gjennom-faringen, sikkerheten og omkostningene ved avvikling av en stor PWR.
Som referanse er kjernekraftverkel TRÖJAN benytiet. Dette er en 1175 MWe
Westinghouse trykkvannsreaktor, representativ for dagens genera-sjon av
kjemekraftverk.
To hoved-alternativer for avvikling er behandlet:
Umiddelbar demontering og sikker förvaring med demontering utsatt i 10-100 år.
En beskrivelse av de enkelte oppgaver som må utfares ved en avvikling er gitt,
og detaljerte översikter över manninnssatsen og tidsforlap for de enkelte
oppgaver er presentert. Radioaktivitetsinnhold i de aktive komponenter er
beregnet.
Avviklingen vil ifalge rapporten kunne gjennomfares med
dagens teknologi uten at avviklingspersonellet utsettes for uakseplabelt haye
dose-belastninger, og den radiologiske risiko for allmenheten ved avvikling av
kjemekraftverk er neglisjerbar. Omkostningene ved avvikling er gitt i 1978-$.
AIFfNESP - 009, Atomic Industrial Forum Inc., Nov. 1976
An Engineering Evaluaiion of Nuclear Power Reactor
Decommissioning Alternatives.
Rapporten beskriver gjennomfaringen av avvikling og gir en
detaljen analyse av omkostningene, dose-belaslningene og volumene av det
ra-dioaklive materiale som må deponeres ved avvikling av tre generaliserte
reaktortyper: PWR, BWR ogHTGR på henholdsvis 1 144 MWe, 1 178 MWe og I 160 MWe.
Tre alternativer for avvikling er behandlet: Forsegling, innbunkring og
demonlering. I tillegg er også kombinasjonene forsegling/ demontering og innbunkring/demonlering
vurdert. Rapporten gir detaljen beskrivelse över alla oppgaver som må utfares,
og mann-insats og stråle-doser er beregnet. Beregninger över
aktivitets-oppbygging under drift og dosehastigheter ved forskjellige lidspunkt
elter endelig avstengning viser at forsegling eller innbunkring ikke alene kan
godtas som el endelig avvik-lingsalternativ. Omkostningene ved avvikling er
gitt i 1975-$.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.8 Industridepartementet 457
Nuclear
Engineering and Design, Vol. 45
North
Holland Publishing Company, 1978. Bardtenschlager et. al. (Tysk studie).
Decommissioning
of Light Water Nuclear Power Plants.
Rapporten
omhandler de tekniske og akonomiske sider ved avvikling av BWR- og PWR-anlegg i
starrelsesområdet 900 MWe til 1 300 MWe. Rapporten konkluderer med at
avvikling av kjemekraftverk, også umiddelbar demonlering som er teknisk mest
komplisert, kan gjennomfares uten uri-melig strålebelastning på
avviklingspersonellet. De akonomiske kalkylene for umiddelbar demonlering viser
vesentlig hayere kostnader enn de amerikanske beregninger.
6.2
Regelverk og retningslinjer for avvikling
Med
avvikling forstås den prosess som skal sikre al den radiologiske risiko ved
kjemekraftverk som ikke lengre er i drift, ligger innenfor aksep-lable grenser.
Avvikling kan således innebaere enten en sikring av anlegget på stedet, eller
en fysisk demonlering og Qerning av anleggets enkelte komponenter slik at
anleggsplassen ikke heftes med bruksbegrensninger av radiologisk karakter.
En
rekke land har et regelverk som vil komme til anvendelse ved avvikling selvom
det ikke er etablert primaert med tanke på avvikling. Eksempler på delte er
regler for strålingsbeskyttelse av yrkeseksponerte og allmennhel, regler for
radioaktivt utslipp til luft og vann, for transport og for avfallslagring.
Fremgångsmåter, teknikker og regelverk for avvikling av kjemekraftverk
studeres i flere land, og lAEA saker å formulere generelle anbefalinger for
avvikling.
Den starste erfaring med
hensyn til avvikling av kjemekraflinstalla-sjoner forefinnes i USA. Der har man
i regelverket for lisensiering av kjemekraftverk også spesifisert de krav som
må tilfredsstilles når driftstil-latelsen oppharer (ref. 10 CFR 50,82
"Application for Termination of Licenses"). USAEC Regulatory Guide
1.86 beskriver alternative avvik-lingsmetoder, akseptable for NRC med hensyn
til kravene i 10 CFR 50,82. NRC har imidlertid bebudet en mer eksplisitt
avviklingspolitikk og endringer i regelverk og retningslinjer, (ref.
IAEA-SM-234/13, Vienna 13-17 Nov. 1978, Development of US Policy and Standards
for Decommissioning Nuclear Facilities). Fire avviklingsalternativer er gitt i
Regulatory Guide 1.86, hvorav ett gjelder ombygging til nytt kraftverk basert
på nukleaert eller fossilt brensel. De avrige tre alternativer er som falger:
-
Forsegling (Mothballing) består
i å bringe anlegget i en tilstand for sikker förvaring. Brenselselementer,
radioaktivitet i flytende form og radioaktivt avfall fjemes fra anlegget. Et
strålingsovervåkingssystem og et sikkerheissystem som hindrer ukontrollert
adgang til radioaktive områder etableres.
-
Innbunkring (Entombment) består
i å forsegle de heyaktive deler fra omgivelsene slik at spredning av
aktiviteter og adkomst fra utsiden forhindres. Forseglingen kan stapes i ett
med den biologiske skjerm og utfares i forspenl betong. Alarm og
overvåkingssystemer etableres.
-
Demontering (Dismantling)
beslår i å fjerne all radioaktivitet slik at anleggsområdet kan benyttes uten
radiologiske restriksjoner. Hvis det er anskelig skal alle bygninger etc, kunne
rives og fjernes og området omgjeres f. eks. grantareal.
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1.8 Industridepartementet 458
Disse
avviklingsalternativene synes å vaere retningsgivende også for avvikling av
kjemekraftverk i andre land enn USA.
Forsegling
og innbunkring er ifalge NRC ikke å betrakte som endelige
avviklingsalternativer. For kjemekraftverk som har vaert i drift i 25 år eller
mer, vil tidsrommet hvor overvåking og kontroll er nadvendig overstige
forveniet levetid av ethvert forsegling- og innbunkringsalternativ. Aktuelle
alternativer for avvikling av kjernekraft er derfor enten ayeblikkelig demontering
eller en av kombinasjonene forsegling/demontering, innbunkring/demonlering.
6.3 Erfaring
med avvikling
Avvikling
av reaktorer er en vel utpravet teknologi. Siden 1960 er det avviklet 65
reaktorer. Av disse er 5 kjemekraftverk, 4 demonstrasjons-kraflverk, 6
eksperimentalreaktorer, 28 forskningsreaktorer, og 22 kritiske oppsett
(O-effekt reaktorer). Alle tre avviklingsalternativer og kombina-sjoner av
disse er utpravet. Den starste reaktor som er fullslendig demon-tert og fjernet
fra anleggsområdet er Elk River reaktoren, en 58 MWt BWR. Innbunkring er
foretatt på en rekke reaktorer opptil 250 MWt.
Erfaringen
som kan trekkes fra disse avviklingene er al den nadvendige teknologi ikke bare
er tilgjengelig, men den har vaert anvendt med vellyk-ket resultat et stort
antall gånger og på et vidl spektrum av reaktortyper. Forbedringer i
avviklingsteknikken er under utvikling, og disse forbedringer vil bidra til
lavere stråledoser på avviklingspersonellet og til redu-serle
avviklingskostnader.
6.4 Radioaktivitetsforhold
og dose-belastning
Betydelige
mengder radioaktive nuklider forefinnes i kjemekraftverk som har vaert i drift
i 30 år selv etter at det bestrålte brenselet er fjernet.
Konstruksjonsmateriale i og omkring reaktortanken inneholder store mengder
naytronindusert radioaktivitet og radioaktive korrosjons- og fi-sjonsprodukter
har avleirel seg i primaersystemet. Avgjarende for mengde og sammensetning av
radioaktive nuklider ved opphar av reaktordrift er konstruksjonsmaterialets
isotop-sammensetning, naytronfluxnivå, reaktorens driftstid og driftsmåle.
Del
totale radioaktivitetsinnhold i store kjemekraftverk (PWR) etter ca. 30 års
drift, ligger ifalge alle de refererte studier i området 10" til 10 Curie
ca. 1 år etter avstengning (i BWR ligger aktivitetsinnholdet noe lavere). Ved
dette lidspunkt er det kobolt som er den dominerende strålingskilden. En
forskjell i aktivitetsnivå på en faktor 10 ved dette tidspunkt, vil ikke
influere vesentlig på arbeidsprosedyren ved avvikling, men vil influere på
skjermingskrav ved demontering og transport og på deponeringskostnader og
derigjennom virke noe inn på totalomkostninger.
I
de reaktorer som er avviklet er det Co-60 som har vaert bestemmende for graden
av fjern-operasjon og skjerming under avviklingsarbeidet. Disse reaktorer har
imidlertid ikke vaert i drift lenge nok til å bygge opp Ni-59 og Nb-94, to
langlivede nuklider med halveringstider på henholdsvis 80000 år og 20000 år.
AIF og BNWL sludiene viser at Ni-59 og Nb-94 vil bygge seg opp i visse
stålkomponenter inne i reaktortanken. Mengden av disse vil få vesentlig
innflydelse på valg av avviklingsallernaliv. Tidsavhengigheten for
radioaktivitetsnivå og kontakldosehastighet i de sterkest aktiverte
reaktorkomponenter er vist i fig 6.1. Den spesifikke aktivitet for hver
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.8 Industridepartementet 459
vesentlig
nuklide med halveringstid lenger enn ett år summert og summen normalisert til 1
ved reaktoravslenging. På samme måle er dosehastigheten tilsvarende de
spesifikke aktiviteter summert og normalisen. Det fremgår av figuren at
desintegrasjonen av Co-60 er bestemmende for konlakldose-hastigheten i de
farste 80 år. De radionuklider som vil gi hovedbidraget til den eksteme
dosebelastning ved avvikling er som falger:
-
ved reaktor avstengning: Co-58
og Co-60
-
ved umiddelbar demontering og
ved forsegling eller innbunkring: Co-60
-
ved demontering etter 100 år
eller mer: Ni-59 og Nb-94.
Co-59
förekommer som en urenhet i jern og nikkel med varierende konsentrasjon, og
förekommer derfor også i de forskjellige rustfrie stål-legeringer. Nb-93 som
förekommer som sporelement i mstfritl stål er det eneste sporelemenl som vil gi
et aktiveringsprodukt av betydning for avvikling (ref. BNWL, App. C).
Aktivitetskoncentrasjonen av Nb-94 er basert på en initialkonsentrasjon av
Nb-93 i stål på 0,016 veklprosenl. Delte er å betrakte som en rimelig avre
grense for Nb-93. De initielle kontaktdosehastigheter for de mest aktive
komponenter i kjernen er for Co-60 ca. 10=R/h og for Ni-59 og Nb-94 henholdsvis
100 mR/h og 2 R/h. Dosehastigheten fra disse to sistnevnte nuklider vil derfor
overskride enhver aktuell frigjaringsgrense for kontakldosehastighet for
tusener av år. Av denna gmnn vil forsegling eller innbunkring ikke kunna
aksepteres som endelig avvikling av kjemekraftverk.
Det
forutsettes at stålet i de svenska kjemekraftverk vil inneholde omtrent de
samme konsentrasjoner av Co-58 og Nb-93 som oppgitt i de amerikanske studier og
at forsegling eller innbunkring derfor ikke er akseptable endelige
avviklingsalternafive for svenske kjemekraftverk.
En
avre grense for forventet dosebelastning til avviklingspersonellet er beregnet
i flere av de refererte studiene. AlF-sludien angir tilnaermet samme
dosebelastning til avviklingspersonellet for PWR som for BWR: ca 600 mannrem
ved umiddelbar demontering og ved forsegling eller innbunkring og utsatt
demontering ca 450 mannrem. Resultatene fra BNWL studien er gitt i tabell 6.2.
TabeU
6.2 Dose-belastning og manninnsats ved avvikling av en 1175 MWe PWR
umiddelbar
sikker förvaring og demontering utsatt demontering
10
år 30 år 100 år
Yrkeseksponerte
(mannrem)
1326
792
470
450
Potensiell
dose til allmenhet
(mannrem)
22
8
35
3
Kumulativ
manninnsats
(mannar)
320
334
362
460
Tabellen
viser at del er relativt lite å vinne i slrålingsdose ved å utsette
demonteringen utöver ca. 30 år. Forskjellen i forveniet dose-belastning ved
umiddelbar demontering i de to studiene avspeiler forskjell i forventet
effektivitet i dekontamineringen, noe forskjell i fremgangsmåte i enkelte
demonterings-oppgaver og forskjell i tidsforlapet av demonteringen.
Slråledosen
lil yrkeseksponerte ved avvikling er av en starrelse omtrent som ved tre
normale brenselsomlaslnings- og vedlikeholdsavstengninger av kjemekraftverk.
Den risiko avvikling representerer for allmenheten er ekstreml lav.
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1.8 Industridepartementet
460
opaginerad Kontrollera mot PDF
Figur 6.1: Tidsvariasjon i radioaktivitetsnivä og
dosehastighet i aktiverte reaktorkom-ponenter. Referanse: BNWL.
CA
>
I- >
5
O O
(C
» -
( £ UJ
(A
s
OC
O
10
opaginerad Kontrollera mot PDF
I
I-
I
Ul
8
10
10
'SibDOSE
RATl
/____
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ni DOSE RA1E
-I
s
OC
O
10** :- W,
opaginerad Kontrollera mot PDF
v
10- lA
'Fe
DOSE R Å TE
J-
20 40
tt 80 100 120 140
Ä R
ETTER AVSTENGNING
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.8 Industridepartementet 461
6.5
Avviklingskostnader
De
amerikanske AIF- og BNWL-studiene er de mest fullstendige og detaljerte med
hensyn til kostnadsberegninger. De gir begge omkostnings-overslag for hver
hovedoppgave og hver fase av avviklingen, basert på en detaljert analyse av
alle de aktiviteter som inngår i avviklingen. Visse typer omkostninger, så som
forsikring, skipning, deponering av avfall er basert på kommersielle anbud,
mens andre koslfaktorer knyttet til selve demonteringen og kutting av
radioaktive komponenter bygger på erfaring fra omkostning med demonterte
reaktorer. De akonomiske hovedforutset-ninger som er lagt til grunn er som
falger:
-
Kun en reaktor pr.
anleggsområde. (I AIF-studien er del utfart en akonomisk falsomhetsanalyse med
henblikk på denne forutsetningen).
-
Bestrålt brensel er fjernet far
avviklingen begynner og helastes ikke avviklingskostnadene.
-
Alle aktive komponenter skipes
til el deponeringssted for aktivt avfall med bil eller tog.
-
Sludiene gjelder
kraflverkstarrelse på ca. 1 150 MWe (i AIF-studien er det gjort en akonomisk
falsomhetsanalyse for verk på 550 MWe).
-
Kraftselskapets egel
personell benytles i starst mulig grad til avviklingsarbeidet.
6.5.1
Sammenstilling av omkostningsberegninger
Del
er ikke mulig å företa en direkte detaljen sammenligning av de forskjellige
avviklingsstudier som er presentert i litteraturen. Selv om noen gir som
resultat de totale kostnader for umiddelbar avviling, varierer oppdelingen av
kosinadskomponentene slik al de ikke kan sammenlignes på en felles basis. Enn
videre er forutsetningene som er lagt til grunn for avviklingen ofle
forskjellige. En sammenligning gir imidlertid en indikasjon på en mulig
spredning eller usikkerhet i resultatene når man kompenserer for forskjell i
forutsetningene i dn grad de er beskrevet i de enkelte rapporter. De antatte
kostnader ved umiddelbar demontering gitt i de to amerikanske og det tyske
studiet er presentert nedenfor, uttrykt i 1978-$.
TabeU
6.5.1 Antatte omkostninger ved umiddelbar demontering
Studie
Rapporten kostnad mill. $
Är
Kostnader mill. 78-$
AIF
NRC-BNWL
Bardtenschlager
(tysk)
27. 39. 79.
1975 1978 1976
35. 39. 88.
Det
framgår at kostnadene ved umiddelbar demontering varierer med en faktor 2
mellom det tyske og de amerikanske studier. Det er ikke mulig å gi en fullgod
förklaring på hvorfor del tyske anslag ligger vesentlig hayere enn de
amerikanske, men noe av förklaringen ligger i del mer massive tyske
conlainmenl, og i de forutsetninger som er lagl lil grunn for avviklingen. I
del tyske studiet er det förutsatt at alle radioaktive komponenter blir kutlel
opp i så små deler at de kan plasseres i 200-400 I lanner. Del anvendes også generell
avre grenseverdibetraklninger for vurdering av kostnadene. Alle disse forhold
bidrar lil å hayne de tyske omkoslnings-overslag sammenlignet med de
amerikanske.
Resultatene
fra de lo amerikanske studiene viser god overensslemmelse omregnet til samme
års pengeverdi. BNWL-studien har inkludert el om-
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.8 Industridepartementet 462
kostningspåslag
på 25 % for utforutsette utgifter og viser ca 10 % hayere totalomkostninger enn
AIF som ikke har noen post for uforutsette utgifter, men hvor man i starre grad
har basert seg på direkte erfaring i kostnads-overslagene.
Totalkostnadenes
oppdeling i hovedkoslkomponenter for en PWR ved umiddelbar demonlering og ved
preparering for sikker förvaring er vist i tabellen 6.5.2 (se neste side).
Arbeidet
förbundet med å bringe kjernekraftverkel i en tilstand for sikker förvaring
omfatter dekontaminering av reaktorens kjalesystem, deponering av radioaktivt
avfall, inngjerding av radioaktive områder og opp-rettelse av
overvåkingssystemer. Dette er noe mer omfattende enn forseg-lingsalternativet
krever, men går ikke så långt som til innbunkring.
Omkostningene
ved sikker förvaring og utsatt demontering er vist i Tabell 6.5.3 nedenfor.
Tabell
6.5.3 Avviklingskostnader ved utsatt demontering 1175 MWe PWR (ref. BNWL)
Avviklingskostnader
mill 1978-$
Prep.for
sikker Kontinuerlig Utsatt Tot. Ant. ärfar
förvaring vakthold demont. demontering
0.0
0.0
39.0
39.0
0
9.5
0.6
37.0
47.1
10
9.5
2.2
37.0
48.7
30
9.5
3.7
30.5
43.7
50
9.5
7.8
30.4
47.7
100
Tabell
6.5.2 Avviklingskostnader for 1175 MWe PWR mill. 1978-$ (ref. BNWL)
Kostkomponent Umiddelbar Prep. for sikker
demontering
förvaring
-
Spesialutstyr
(manipulatorer, kutteutstyr)
1.028
0.094
- Div.
forbruksutstyr
(beskyttelsesklaer, kjemikalier)
1.949
1.114
- El.
kraft
4.375
2.331
-
FJerning og deponering av aktivert materiale
3.418
-
Fjerning og deponering av kontaminert utstyr
6.479
-
Deponering av aktivt avfall
(ionebyttermasse, filtere, elc.)
0.866
0.680
-
Lennsutgifter
11.233
4.564
-
Aktivitetsbehandling, vol. reduksjon,
sprengning og fjerning av biologisk
skjerm, etc.
0.680
0.381
-
Nedrivning og Qerning av ikke-aklive
bygninger, landscaping
8.012
-
Atomforsikring
1.000
0.368
Sum
39.0
9.5
Sammenlignes
kostnadene for umiddelbar demontering med kostnadene ved sikker förvaring og
utsatt demonlering finner en at for PWR faller de noe rimeligere å företa
umiddelbar demonlering. Umiddelbar demontering av BWR faller ifalge de
sammenlignende undersakelser som er foretatt 16-18 % dyrere enn for PWR. Ved
utsatt demontering er det imidlertid ingen signifikant forskjell i
avviklingskostnadene for de to reaktortyper.
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.8 Industridepartementet 463
En vurdering av de omkostningsstudier över avvikling som
er tilgjengelige, tilsier at de amerikanske overslag er mest realistiske og
mest relevante for avvikling av svenske kjemekraftverk. De bygger på teknisk
og akonomisk erfaring fra avvikling av reaktorer, på kommersielle anbud og
kjennte enhetspriser, de behandler kjemekraftverk av gitt representativ design,
og til sist, de ene studiet er utfart av industriinteressenter, og det andre av
en forskningsinstitusjon.
6.5.2 Avviklingskostnader for svenske kjemekraftverk
Omkostningene ved avvikling av amerikanske kjemekraftverk
kan ikke gjares direkte gjeldende for avvikling av svenske kjemekraftverk.
Diverse forhold av betydning for avviklingskostnadene vil vaere forskjellig.
Falgende forutsetninger er derfor lagt til grunn ved beregning av avviklingskostnadene
for svenske kjemekraftverk:
-
avviklingsallernativet
sikker förvaring med demontering etter 50 år vil anvendes
-
avviklingsallernativet
sikker förvaring med demontering etter 50 år vil for et kjemekraftverk med en 1
175 MWe PWR eller BWR i USA koste 43.7 mill 1978-$ (se labell 6.5.3).
-
lannsomkoslningene
i Sverige ligger 20 % hayere enn i USA. Heri ligger også en margin for en
eventuell marginal svensk reallannsakning
-
avviklingskostnadene
åker proporsjonah med anleggsstarrelsen i området 580 MWe lill 1 175 MWe, og
et 580 MWe anlegg faller 15 % rimeligere enn et 1 175 MWe ved sikker förvaring
og med demontering utsatt i 50 år. For kraftverk mindre enn 550 MWe vil
avviklingskostnadene vaere som for 550 MWe.
-
ved to eller
flere kjemekraftverk pr. anleggsområde vil utgiftene til avvikling reduseres
med 4 % pr. kjemekraftverk (ref. AIF).
-
kraftverkene
har 30 års driftstid (jamnfar kapittel 4)
-
tyngdepunktel
for utgiftene til sikker förvaring faller 1 år etter reaktor-avslengning, til
vakthold og overvåking 24 år etter, og til demontering 48 år etter avstengning
-
transport av
aktive materialer for deponering vil i Sverige föregå med båt. Dette vil falle
rimeligere enn transport pr. bil/tog, men det er ikke gitt kreditt for dette i
beregningene
-
avviklingen gjennomfares
med en ett-skifts arbeidsordning. Potensiell besparelse ved en lo-skifts
ordning er 20 %.
Avviklingskostnadene for hvert av de svenske
kjemekraftverk, uttrykt i 1978 SEK, er gitt i tabell 6.5.4. Kostnadene er
nåverdi beregnet til året for start av kommersiell drift for det enkelte verk
under forutsetning av O % og 4 % realrente. Nadvendig årlig tilbakebetaling ved
amortisering (fondsopp-bygging) över de farste 25 år av kraftverkels drift er
også gitt under forutsetning av O % og 4 % realrente.
De totale åriige amortiseringsbelap
(fondsoppbyggingsbelap) for årene 1978, 1985, 1990 og 2000 er gitt i tabell
6.5.5. Tabellen viser også disse kostnadene fordelt på antall kilowatt-timer
produsert i de respektive år.
Avviklingskostnadene (se tabell 6.5.5) gir svaert moderat
utslag på elektrisitelsprisene selvom man regner O % realrente på oppspart
kapital. Regner man med 4 % realrente blir utslaget minimalt. Realismen i
nålids-verdi-beregninger med positiv realrente över tidsperioder aktuelle for
beregning av avviklingskostnader er tvilsom. På den annen side, velger man å
anta at inflasjon og nominell rente falges ad og al realrenlen er null, er
motivet for å utsette endelig avvikling i 50 år sterkt redusert. Uten real-
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.8 Industridepartementet
464
opaginerad Kontrollera mot PDF
rente bar alternativene umiddelbar demontering eller
sikker förvaring med demontering utsatt i 25-30 år vaere mer aktuelle.
Avviklingskostnader vil da for disse alternativer ikke avvike nevneverdig fra
de som er oppgitt i tabellene.
Avviklingskostnadene
ved disse alternativer vil bli, for O % realrente, korrigert som falger:
opaginerad Kontrollera mot PDF
Umiddelbar
demontering
BWR
+ ca. 5 %
PWR
ca.
12%
opaginerad Kontrollera mot PDF
Demontering
etter 30 år:
BWR og PWR
-H ca. 10%
opaginerad Kontrollera mot PDF
Omregnes avviklingskostnadene på 0,15 are/kWh til milis/kWh
etter en kurs på 4,30 SEK pr. $ finner man at det tilsvarer 0,35 milis/kWh.
Utta-lelser fra ståtlige- og industri-representanter under bäringen i
förbindelse med Ryan Rapporten (se referanseliste etter kapittel 3) angir en
avviklings-kostnad i området 0,04 til 0,4 milis/kWh. Avviklingskostnadene for
de svenske kjemekraftverk faller i avre del av delte området, delvis på grunn
av at en del av de svenske verk er relativt små og faller relativt dyre å
avvikle regnet i are/kWh, delvis på grunn av hayere lannskostnader i Sverige.
Tabell 6.5.4 Avviklingskostnader for svenske
kjemekraftverk
Totale kostnader
Ärlige kostnader
mill SEK (nåverdi)
mill
SEK des.
1978.
Kraftverk
0 % realrente
4 %
realrente
0 % realrente
4 % realrente
Oskarshamn
1
163.6
17.57
6.54
1.12
Oskarshamn
2
163.6
17.57
6.54
1.12
Ringhals
1
173.4
18.61
6.94
1.19
Ringhals
2
173.4
18.61
6.94
1.19
Ringhals
3
178.5
19.20
7.14
1.22
Ringhals
4
178.5
19.20
7.14
1.22
Barsebäck
1
163.6
17.57
6.54
1.12
Barsebäck
2
163.6
17.57
6.54
1.12
Forsmark
1
178.5
19.20
7.14
1.22
Forsmark
2
178.5
19.20
7.14
1.22
Forsmark
3
185.7
20.03
7.43
1.28
SUM
1 900.9
204.33
Tabell
6.5.5: Avviklingskostnadene uttrykt i are pr. produsert kWh (SEK des. 1978).
opaginerad Kontrollera mot PDF
40.05
6.86 76.04 13.02 76.04 13.02 49.47 8.47
Ärlig
amortiserings belep mill SEK TWh produsert are/kWh
23.1
51.0
0.17
0.03 0.15 0.03
52 50
0.15
0.03 0.10 0.02
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.8 Industridepartementet 465
7
Konsesjonsbehandling og myndighetskontroll
7.1 Generelt
En
rekke myndigheter og andre offentlige instanser er involvert ved lisensiering
av - og lapende kontroll med - kjemekraftverk og tilknyltede kjernetekniske
anlegg. De viktigste av disse organisasjoner er Statens kärnkraftinspektion
(SKI) og Statens strålskyddsinstilut (SSI).
7.2 Statens
kärnkraftinspektion
Ifalge
den svenske alomenergiloven av 1956 kreves del tillåtelse fra regjeringen eller
av denne utpekt myndighet for å bygge, eie eller drive kjemekraftverk eller
andre kjernetekniske anlegg. Denne myndigheten er idag tillagt Statens
kämkraftinspektion (SKI). Far oppretlelsen av SKI var denne oppgaven pålagt
Delegaiionen för atomenergifrågor (DFA).
Til
og med finansåret 1974/75, ble disse organisasjonene hell eller delvis
finansiert över staisbudsjeliel. Disse ståtlige utgifter er tall med i den
koslnadssammenstilling som er vist i kapittel 9: "0vrige kostnader".
Fra
og med 1971 er SKIs utgifter delvis dekket av avgifier som er pålagt de
kraftselskap som bygger, eier eller driver kjemekraftverk. Fra og med
finansåret 1974/75 er alle SKls utgifter dekket av slike avgifter.
I
den foreliggende utredning er slike avgifter, i den ulslrekning de forfaller/0r
anlegget selles i kommersiell drifl, latl med som anleggskostnader (se
kapittel 3), mens avgifter som forfaller etter at anlegget er latl i
kommersiell drift, er latl med som driftskostnader (se kapittel 4). 1 begge
tilfelle belästes slike avgifier de enkelte kjemekraftverk. For å illustrere
stanelsen av disse kostnader, er SKls budsjetl for budsjellårene 1976/77 til
1979/80, gjengitt i nedenstående översikt. Som det fremgår av tabellen, går en
vesentlig del av SKls utgifter til forskning på sikkerhetssektoren.
TabeU
7.1
Budsjett
for SKI (lapende millioner SEK).
Är
Förvaltningskostnader
Sikkerhetsforskning
Utgifter
Inntekter
Utgifter
Inntekter
1976/77 1977/78 1978/79 1979/80
5,2
8,8
10,4
13,2
7,0 9,5 10,4 13,2
17,8 24,0 24,5
18.5 24,0
24,5
7.3
Statens strålskyddsinstitutet (SSI)
Bygging
og drift av et kjemekraftverk krever ikke separat godkjennelse av
slrålevernsmyndigheiene ettersom godkjennelsen gis i overensslemmelse med
alomenergiloven, men Statens strålskyddsinstilut gransker strålevernsforholdene
for anlegget og gir de nadvendige förskrifter for sirålevern og for utslipp av
radioaktivitet til omgivelsene. Strålskyddsinsti-lulel ser også til al disse
förskrifter overholdes.
Men
praktisk tall hele SKls virksomhet er rellet mol kjernekraftsek-loren er det
bare en relativt liten del (ca. 17%) av SSls budsjetl som er knyttet lil
kjemekraften. Som for SKI ble SSIs virksomhet, inklusive den del som er
relatert kjemekraften, tidligere finansiert över staisbudsjeliel. Idag dekkes
hele den kjernekrafl-relaterte del av SSls virksomhet av
30
Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 115. Del 2
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.8 Industridepartementet 466
avgifter
som er pålagt de kraftselskap som bygger, eier eller driver kjemekraftverk.
Avgiftene består av en avgift for konsesjon for oppfaring eller innehav av
energiproduserende reaktor, og en avgift for beredskapsfunk-sjoner innen
atomenergiområdet. For å illustrere starreisen av disse koslnader, er SSls
budsjett for budsjellårene 1976/77 til 1979/80 gjengitt i tabell 7.2. Her er
SSls inntekter fra kraftselskapenes avgifter angitt, disse inntekter skal i
prinsippet dekke alle SSls kostnader for konsesjonsbehandling, tilsyn og
beredskap.
I
denne utredningen er kraftselskapenes avgifter til SSI fordelt mellom anleggskostnader
og driftskostnader på samme mate som avgiftene til SKI (se avsnilt 7.2).
Tabell
7.2
Budsjett
for SSI (lapende millioner SEK).
Är
Totalbudsjett
Inntekter fra kraftselskapene
Avgifter for konsesjon og tilsyn
Avgifter for beredskap
1976/77 1977/78 1978/79 1979/80
10,5 12,1 15,0 16,9
1,4 1,8 2,3 2,6
0,2 0,2 0,2 0,3
7.4 Andre
instanser
1
tillegg til alomenergiloven og strålevernsloven, reguleres virksomheten ved
kjernetekniske anlegg også gjennom andre lever, og herigjennom berares også
flere andre myndigheter og organisasjoner. De viktigste lover uienom
alomenergiloven og strålevernsloven, er miljavernloven, arbeider-vernloven,
bygningsloven og vilkårsloven. De tilsvarende tilsynsmyndig-heter er Statens
naturvårdsverk. Arbetarskyddsstyrelsen og, for de to siste, regjeringen.
Dessuien
er en rekke andre inslanser involvert ved konsesjonsbehand-lingen farst og
fremst som remissinstanser til SKI. De vikfigste eksempler er Statens
naturvårdsverk. Statens planverk, Sveriges meteorologiska och hydrologiska
institut, den berarte länsstyrelsen og fiskeristyrelsen.
Samtlige
av disse myndigheter og organisasjoner er opprettet for andre oppgaver, og for
ingen av dem utgjar behandling av kjernekraftsparsmål noen vesentlig innsats.
En naermere studie av den virklige kostnad for disse instanser (som ikke dekkes
av kraftselskapene) er ikke gjennomfart, men kostnadene er trolig helt
marginale og uten betydning i denne sammenheng.
7.5 Referanser
Personer
kontaktet i Statens kärnkraftinspektion: Avdelingsdirektar Christian Gräslund
Siv.ing. Jan Mattson
Personer
kontaktet i Statens strålskyddsinstitut: Avdelingsdirektar Cari Gösta Hasse
Litteratur:
Offentliga
och privata kostnader t. o. m. år 1977 för kärnkraftsulbyggnaden i Sverige. PM
Dnr 850/1978.07.16, utarbeidet av Ulla-Britt Larsson, Riksdagens
Upplysningstjänst.
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1.8 Industridepartementet 467
Statens
kärnkraftinspektions anslagsframställning för budgetåret 1979/80. Ref. nr. Dnr
A.2.1-1717/78.
Reaktorsäkerhetsstudie.
Statens Kärnkraftinspektion, 30. juni, 1977.
Kärnkraften,
människan och säkerhelen. Bo Lindell, Sven Löfveberg, 1972. (Kapittel 9, 10,
11, 12).
8
Fremtidig forskning og utvikling
8.1 Generelt
Den
fremtidige forskning og utvikling (FoU) i förbindelse med det svenske
kjernekraftprogrammet vil i hovedsak omfalte oppgaver innenfor reaklorsikkerhet
og brenselssyklusen, inklusive avfallshåndlering. Kostnadene förbundet med
denne FoU-virksomheten vil bli dekket ved direkte bevilgede, ståtlige midler,
samt avgifter innbetall av kraftselskapene.
Kraftselskapenes
FoU-kostnader er i denne utredningen i hovedsak medialt under driftskostnadene
for anleggene, (kapittel 4). 1 tillegg vil kraftselskapene finansiere FoU
knyttet til avfallshåndteringen genom be-laling av fremtidige deponeringstjenester.
Dette er medtatt i beregningen av brenselskostnadene, (kapittel 5). Anvendelsen
av kraftselskapenes FoU-midler styres hovedsakelig gjennom FoU-programmene til
Statens Kämkraftinspektion (SKI), (kapittel 7) og Svensk Kärnbränsleförsörjning
(SKBF).
Leveranderens
eventuelle fremtidige FoU-kostnader er förutsatt medialt i anleggskoslnadene,
(kapittel 3).
1
dette kapittel er del således bare de ståtlige bevilgninger til FoU som
eventuell kan medtas og belästes kraftproduksjonen fra kjernekraftverkene i
det svenske programmet.
8.2 Ståtlige
FoU-midler for perioden 1978/79-1980/81
Studsvik
Energiteknik AB er statens starste samlede ressurs for energiteknisk FoU,
spesiell innenfor kjerneteknologien. De ståtlige FoU-mid-lene for kommende år
er hovedsakelig förutsatt bmkl lil driften av R2-reaklorn i Studsvik, til
driften av sentrallaboraloriet, lil håndtering av radioaktivt avfall og til
oppreltholdelse av den kjernetekniske virksomhet i Studsvik som er knyttet til
det svenske lettvannsreaktor-programmet. Det er foravrig avsatt midler til
arbeid med ikke-nukleaert brensel og generell varmeleknikk, lil långsiktig
forskning som blant annet inkluderer driften av biblioteket (svenske
hovedbibliotek for energilitteratur) og til drift og vedlikehold av
laboratorier og installasjoner i Studsvik.
Budsjetler
for de naermeste år for driften ved Sludsvik Energiteknik AB er vist nedenfor i
mill. SEK lapende pengeverdi, (Prop. 1977/78: 110 - s. 165):
Beregnet
statsanslag, mill. SEK
1978/79 1978/79-1980/81
26,3
78,0
2,5
6,0
5,0
17,0
12,2
39,0
1.
Kjemeteknisk virksomhet
2.
Ikke-nukleaert brensel og
varmeleknikk
3.
Långsiktig forskning m. m.
4.
Förvaltning av anleggene
46,0 140,0
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1.8 Industridepartementet 468
Ifalge
ScP's vurdering er det bare midlene foreslått under post 1,
"Kjer-neteknisk virksomhet", og vel 50% av post 3 og 4 som bar
belästes lettvannsreaktor-programmet og gi et kostnadstillegg i kWh-prisen.
På
basis av denne vurdering vil falgende belap (i lapende pengeverdi) inngå i kostnadsberegningen:
Mill.
SEK
1978/79 1978/79-1980/81
Kjemeteknisk
virksomhet 26,3 78,0
Långsiktig forskning m. m.
(kjernekraft) og
förvaltning av anlegg
(kjernekraft) 9,7 32,0
36,0 110,0
Tabellen
viser at statens bidrag lil FoU i förbindelse med del svenske
lettvannsreaktor-programmet i lapende pengeverdi er ca. 36 mill. SEK/år frem
til 1980/81. Dette vil opprellholde FoU-virksomheten på et tilnaermet konstant
nivå i de naermeste år.
8.3 Ståtlige
FoU-midler for perioden frem til år 2000
For
perioden frem til år 2000 er det antatt at de ståtlige bevilgninger lil FoU
innen det svenske kjernekraftprogrammet vil vaere av en slik starrelse at
1978/79-nivået i arbeidet opprellholdes, dvs. den målsetning som ligger i
budsjett-tallene for årene frem lil 1981 viderefares. I de videre beregninger
har ScP således förutsatt et konstant statlig bidrag på 36 mill. SEK/år i fast
kroneverdi (desember 1978). Bevilgningene vil kunne opprellholde den
sikkerhets-relaterte FoU-virksomhet og del kompetansenivå som er nadvendig for
å bistå myndighelene med assislanse for gjennomfaring av
lisensieringsberegninger, sikkerhelsanalyser og lapende kontroll. De
oven-nevnte midler forutsetter at FoU-arbeidel er begrenset til det nåvaerende
lettvannsreaktor-programmet.
8.4 FoU-midler
og kraftproduksjonskostnader
Med
en åriig kostnad for FoU på 36 mill. SEK (desember 1978), fordelt på den
beregnede kraftproduksjon frem til år 2000, (se kapittel 4) blir den eventuelle
åkningen i kraftproduksjonsprisen som falge av FoU:
for
1978: 0,16 are/kWh
frem
lil 1985 synkende lil: 0,07 are/kWh
og
frem lil 2000 konstant: 0,07 are/kWh
En
oppreltholdelse av 1978-nivåel i slallig finansiert FoU for del svenske
lettvannsprogrammet frem til år 2000 kan virke noe hayt anslått, de
kraftselskapene etterhvert vil överta store deler av FoU-koslnadene. Saeriig om
en forulselter at det ikke skal bygges flere nye lettvannsreaktorer i Sverige,
vil antageisen vaere noe urealistisk. Men som en ser av tallene ovenfor, gir
likevel ikke disse hayt ansiåtte FoU-kostnadene et vesentlig bidrag til
kraflprisen eller 1985.
8.5 Referanser
Energiforskning.
Regeringens proposiiion 1977/78: 110. Program för forskning och utveckling inom
energiområdet.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.8 Industridepartementet 469
9
0vrige kostnader
De
kostnader som tillegg til investeringene i det kommersielle programmet er
nedlagt i kjernekraflområdet, utgjares i farste rekke av ståtlige kostnader til
forskning og utvikling (FoU) i förbindelse med kjernekraftens introduksjon i
Sverige.
Kraftselskapenes
egne utviklingskostnader er i den foreliggende beregning medtatt enten som en
investering i anlegg eller belastet driften av de kommersielle
kjernekraftverkene.
Kostnaden
for den utviklingsvirksomhel som er utfart hos leveranda-rene antas å vaere inkludert
i kostnaden for den leverte utmstning.
En
sammenstilling av de nedlagte kostnadene innen kjernekraflområdet frem till 1.
januar 1978, har blitt utfart av Ulla Britt Larsson, Riksdagens
Upplysningstjänst i PM. 1978.07.16, Dnr 850/1978. I falge denne kilde, der
kostnaden er presentert i fast pengeverdi desember 1977 består de histori-ske
kostnader til FoU av falgende poster:
mill.
SEK
mill.
SEK
AB
Atomenergi
4760
Vattenfall
(Marviken, Ågesta)
1170
Ranstadsverket
190
Aksjer
og tilskudd ASEA-ATOM
260
Intemasjonelt
atomenergisamarbeide
135
Statens
geologiske undersökning
45
Energiforskning,
kjernekraft
90
Delegasjonen
for atomenergifrågor/
Statens
Kärnkraftinspektion
10
6660
I
lapende pengeverdi utgjar belapet 3096 mill. SEK. Oppdatert med tilsvarende
ulgifter for 1978 på ca. 50 mill. SEK., og omregnet til fasl pengeverdi
desember 1978, fås en samlet FoU-kostnad på 7200 mill. SEK.
Ikke
inkludert er kostnader fra andre ståtlige institusjoner og myndigheter enn de
som er nevnt i ovenslående tabell. Disse belapene kan dog antas vaere små i
forhold til det totale belapet. Når det gjelder de medlatte kostnadspostene,
kan noen kommentarer gjares.
Kostnadene
for Ågesta inngår i AB Atomenergi samt i Vattenfalls kostnader. Delte
kraftverk produserte under sin driftsperiode 341 Gwh el og 1770 Gwh värme, noe
som bar tilgoderegnes i kalkylen.
Uranprospektering
samt virksomheten i Kvarntorp og Ranstad bar ikke i sin helhet beläste det
svenske reaktorprogrammet, men også bedammes i förbindelse med en mulig
uranbrytning for eksport.
Når
det gjelder Marviken, bar den anferte kostnaden reduseres med bl. a. verdien av
tungtvannet, (salgsinntekt ved avvikling). Videre inngår renter under
byggetiden både i Vattenfalls og AB Atomenergis andel av Marviken-kostnadene.
Denne rente bar reduseres for å tilpasses det rentenivå som benyttes i
foreliggende utredning, (4 %).
Tilsammen
kan disse poster utgjare vel 400 mill. SEK i pengeverdi desember 1978.
Den
samlede nedlagte ståtlige kostnad i forskning og utvikling blir således 6800
mill. SEK i fast pengeverdi desember 1978. Dersom dette belap i sin helhet skal
beläste det svenske kjernekraftprogram som er forutsatt i denne studie, vil det
lede til en åkning i kostnaden pr. kWh i el produsert i kjemekraftverk på ca.
0,8 are (aUernativt 0,5 are dersom ingen real-renteavkastning kreves).
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1.8 Industridepartementet 470
Det
bar dog bemerkes at den nedlagte forskningsinnsatsen også bar slås ut på de
eksporterte kjernekraft-komponenter og -anlegg. Dette vil i farste rekke gjelde
de to kjemekraftverk som er solgt til Finland.
En
stor del av de ståtlige FoU-kostnadene er nedlagt i anlegg og virk-somheier som
bare i lilen omfatning har utgjort en fomtsetning for det kommersielle
lettvannsreaktorprogrammel i Sverige. Det grunnleggende utviklingsarbeidet på
lettvannsreaktorer ble i hovedsak gjennomfart i USA.
De
kostnader som er nedlagt i den såkalte svenske kjernekraftlinjen, har på den
annen side gitt brede teknologiske og teoretiske kunnskaper innen mange
disipliner, også utenfor kjernekraflområdet.
De
kostnader som er mest relevante for det kommersielle programmet, er knyttet til
investering og drift av eksperimentelle ressurser i Studsvik, farst og fremst
R2-reakloren. Hertil kommer tilskudd til ASEA-ATOM og til intemasjonalt
alomenergi-samarbeid, samt de hisloriske kostnadene for DFA og SKI. En
detaljert granskning av hvilke av disse kostnader som bar belästes den svenske
kjernekraftproduksjonen, ligger utenfor den foreliggende utrednings ramme. ScP
anser dog al den maksimall oppgår fil 2000 mill. SEK i fast pengeverdi desember
1978. Delte leder til el kostnadsbidrag på ca. 0,2 are/kWh.
En
kostnadsprognose for et ferdig bygget Oskarshamn 3 (03) er vist i kapittel 3.
Da det ikke foreligger noen endelig avgjarelse vedrarende fullfarelsen eller
avviklingen av delte verket, er 03 ikke lätt med i kost-nadsberegningene.
10
Konklusjon
Den
kostnadsanalyse som er gjennomfart viser al ved de gitte forutsetninger bar
elektrisitet produsert i de svenske kjernekraftverkene belästes med en samlet
kostnad på 7,7 are/kWh i 1978 stigende til 10,5 are/kWh i år 2000. Av denne
kostnad utgjar ca. 0,3 are/kWh slike tidligere nedlagte og förutsatte
fremtidige ståtlige FoU-kostnader som etter ScP's vurdering kan vaere relevante
for del nåvaerende svenske kjernekraftprogrammet. 0vrige koslnader
representerer de reelle utgifter som påfares kraftselskapene ved bygging, drift
og avvikling av kjernekraftverkene, inklusive avfallsdepo-neringen.
En
sammenstilling av de vurderte delbidragene til den samlede kostnaden er vist i
tabell 10.1. De kostnader som ble gilt ovenfor refererer seg til Alternativ I
(opparbeiding) som blir marginell billigere enn Altemativ 2 (direkte
deponenng). Av de totale kostnadene for Alt. 1 utgjar de fremtidige
nettokostnader knyttet til utbrent brensel og avvikling av kraftverkene 0,4
are/kWh. Delte relativt lave lall er delvis en falge av en konsekvent
anvending av 4 % kalkylerente hvilket for fremtidige kostnader leder til lave
nåverdier. Dersom ingen rente påfares blir de tilsvarende kostnadene 0,7
are/kWh i 1978 synkende til 0,3 are/kWh i år 2000.
Et
tilsvarende O % rente-altemaliv gjennomfart for hele kostnadsanalysen leder
til en total kostnad på ca. 6,7 ere/kWh stigende til 8,6 are/kWh i år 2000, se
tabell 10.2.
Den
enkeltfaktor som sterkest påvirker den fremtidige kostnaden er uranprisen. Det
intervall hay-lav uranpris som er eslimert i rapporten vil lede til al
totalkostnaden varierer innen et intervall på 1,7 are/kWh. Den
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1.8 Industridepartementet
471
samme
spredning i uranprisen vil for All. 2 gi et starre utslag,
variasjonsin-tervallel blir ca. 2,3 are/kWh på den totale kostnaden. Disse
lallene gjelder år 2000, for tidligere år er alle differanser lavere.
Driftskostnaden
gir også et stort bidrag til den totale kostnad. Stor usikkerhet er tilknyttet
denne kostnadsposten ettersom den er en funksjon av så mange komplekse,
fremtidige forhold. Erfaringene tilsier imidlertid at driftskostnadene ofte har
vxn for lavt anslått.
Anleggskostnaden
er i middel relativt lav, men det er en relativ stor spredning mellom de
forskjellige kjernekraftverkene. Hovediendensen er at de tidligere verkene har
en lavere kostnad i fast pengeverdi enn de senere. Mens anleggskostnaden pr.
kWh i 1990 i middel er 3,0 are/kWh har F3 en anleggskostnad på ca. 4,9 are/kWh
hvilket leder til en lolal kostnad for F3 på omkring 11,5 are/kWh, sammenlignet
med middelverdien 9,6 are/ kWh. Innvirkningen av F3 på spesifikk driftskostnad
og deponeringskostnad etc. er da ikke vurdert.
Ved
de relativt lave felles-poster for historisk FoU som er benyitet i denne
utredning blir kostnads-effekten av et tilkommende verk mer avhengig av
anleggskostnadens utvikling enn av disse fellesposler.
En
altemativt mate å studere kostnadsbiidet for fremtiden er å bare vurdere de
koslnadsbidrag som ligger fremfor oss i tiden.
Det
leder da til att de hisloriske FoU kostnadene liksom de nedlagte
anleggskoslnadene försvinner fra kalkylen.
Dette
gir da en middel-koslnad omkring 5,3 are/kWh i 1978 stigende lil 7,8 are/kWh år
2000, som representerer en farste approksimasjon av kostnaden for å generere 1
kWh i et ferdigbygget anlegg.
Tabell 10.1 Total kostnad are pr. kWh, 4 % rente (SEK des.
1978)
1978
1985 .
1990
2000
Anlegg
2,24
3,06
2,99
2,45
Drift
2,71
2,80
2,90
3,30
Brensel
Alt. 1
2,36
3,32
3,41
4,42
Alt. 2
2,36
3,32
3,66
4,66
Avvikling
0,03
0,03
0,03
0,02
Fremtidig
FoU
0,16
0,07
0,07
0,07
Historisk
FoU
0,20
0,20
0,20
0,20
Total
kostnad Alt. 1
7,70
9,48
9,60
10,46
Alt. 2
7,70
9,48
9,85
10,70
TabeU
10.2 Total kostnad are
pr. kWh,
0 %
rente (SEK des. 1978)
1978
1985
1990
2000
Anlegg
1,25
1,69
1,65
1,35
Drift
2,71
2,80
2,90
3,30
Brensel
Alt. 1
2,21
2,85
2,79
3,59
All. 2
2,48
3,12
3,39
4,19
Avvikling
0,17
0,15
0,15
0,10
Fremtidig
FoU
0,16
0,07
0,07
0,07
Historisk
FoU
0,20
0,20
0,20
0,20
Total
kostnad Alt. 1
6,70
7,76
7,76
8,61
Alt. 2
6,97
8,03
8,36
9,21
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.9 Industridepartementet 473
Bilaga
1.9
Värmeöverföring från kärnkraftverk
Sammanfattning
av rapporter från statens vattenfallsverk och Sydkraft AB
Innehåll
1
Inledning ........................................................ 474
2
Värme från Barsebäck till
Malmö/Lund ................. 474
3
Värme från Forsmark till
Uppsala/Stockholm .......... 477
4
Värme från Ringhals till
Göteborg ....................... 480
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1.9 Industridepartementet 474
Värmeöverföring från kärnkraftverk
1 Inledning
Energikommissionen
såg i sitt betänkande (SOU 1978:17) Energi positivt på möjligheterna att förse
Malmö/Lund, Göteborg och Uppsala/Stockholm med fjärröverförd värme från resp.
Barsebäck, Ringhals och Forsmark. Kommissionen förordade all frågan skulle
utredas.
I
regeringsbeslut den 11 maj 1978 fick statens vattenfallsverk i uppdrag att
redovisa vilken utredningsverksamhet hos berörda parter som genomförts, pågår
och planeras i denna fråga. Valtenfallsverket redovisade resultatet i en
skrivelse den 22 juni 1978.
Sydkraft
har därefter delgett industridepartementet en utredning om den framtida
Qärrvärmeproduktionen i Malmö/Lund-området, utredningsetapp 3, dalerad den 24
augusti 1978.
Statens
vattenfallsverk ingav den 5 oktober 1978 en rapport avseende kärnkraflvärme
från Forsmark till Uppsala och Storstockholm och vidare den 11 oktober 1978 en
rapport avseende kärnkraflvärme från Ringhals till Göteborg.
I
det följande refereras kortfattat de inkomna utredningarna.
2 Värme
från Barsebäck till Malmö/Lund
Avtappning
av värme från Barsebäck har varit föremål för utredning inom det s. k.
Sydvärmeprojektet sedan flera år tillbaka. I Sydvärmegmp-pen ingår Sydkraft och
berörda kommuner. Till en böljan var endasl värmeöverföring från ett tredje
block i Barsebäck aktuell. Utredningsresultat redovisades i två etapper år
1975 resp. 1977.1 den senasle ekonomiska översynen av detta projekt - med
tillämpning av samma kalkylfömt-sätiningar som energikommissionen använt -
visade sig en värmeöverföring från Barsebäck 3 till Malmö/Lund bli lönsam
redan vid oljepriset 125 kr./ton (nuvarande pris 400-450 kr./lon).
Tidigare
bedömdes en värmeavtappning från de befintUga blocken 1 och 2 vara orealistisk.
Nya tekniska lösningar har ändrat denna bedömning. Utredningsetapp 3, som
presenterades i augusti 1978, behandlar därför denna möjlighel.
Kalkylförutsättningarna
har hämtats från energikommissionens belänkande. Detta innebär bl. a. att man
räknar med en real kalkylränta på 4%. Priset på råolja beräknas stiga med 89%
fram till år 2000. Motsvarande siffror för kol och kärnbränsle är 83 resp. 65
%.
Utredningen
har i huvudsak erhållit kraftverkskostnader från preliminära
koslnadsberäkningar avseende lilllänkta verkliga anläggningar. En jäm-
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.9 Industridepartementet 475
förelse
har gjorts med de av energikommissionen använda kostnadema, varvid konstaterats
att föreliggande skillnader i stort kan förklaras av de speciella lokala
förutsällniiigama.
Förprojektering
av ombyggnaden i Barsebäck samt hetvattenledningen därifrån pågår. Innan del
slutgiltiga förläggningssättet för hetvattenledningen kan fastläggas fordras
ytteriigare stora projekteringsinsatser. Eftersom ledningens föriäggningssätt
i hög grad påverkar kosinaderna för projektet, har i utredningen räknats med
de båda ytteriighetsfallen helt ovanjords- resp. helt underjordsföriagd
ledning. Kostnaden är i 1978 års penningvärde beräknad till 500 milj. kr.
totalt för kraflverksombyggnad och ovanjordsförlagd ledning. Vid
underjordsförläggning ökar kostnaden med ca 200 milj. kr.
Alla
kostnader är omräknade till penningvärdet maj 1978.
1
utredningen har studerats tre olika alternativ för att täcka värmebehovet i
Malmö och Lund:
Altemativ
O - utbyggnad av enbart kol- och oljeeldade hetvattencentraler i Lund och
Malmö.
Altemativ
1 - utbyggnad av kol- och oljeeldade krafivärmeverk och hetvaitencentraler i
opfimal kombination i såväl Lund som Malmö.
Altemativ
2 - ombyggnad av aggregaten 1 och 2 i Barsebäck samt uibyggnad av en
hetvattenledning Barsebäck-Lund/Malmö. I Lund och Malmö kompletteras med
hetvattencentraler för reservändamål.
De
av det ökade värmebehovet orsakade utbyggnaderna ger olika bidrag till
elproduktionssyslemel i de olika altemativen. Elsystemet måste därför
kompletteras för att man skall få full jämförbarhet med avseende på både el-
och värmeproduktion.
I
utredningen förutsätts atl erforderlig tillsatsutbyggnad och tillsatsproduktion
kan erhållas genom utbyggnad av ny kärnkraft och gasturbinkraft i optimal
kombination. Dock undersöks även vad konsekvenserna blir om kolkondens måste
byggas i stället för kärnkraft.
I
altemativen O (enbart hetvattencentraler) erfordras komplettering med 150 MW
kämkraft år 1984 och ytteriigare 120 MW i perioden 1985-1990.1 alternativen 1
(utbyggnad av både kraftvärmeverk och hetvaitencentraler) behövs ingen
komplettering med kärnkraft. I altemativ 2 (värmeleverans från Barsebäck)
behövs 450 MW kämkraft år 1984 och ytteriigare 120 MW i perioden 1985-1990.
Efter dylik komplettering är de tre altemativen fullt likvärdiga vad avser
värmeproduktion och elenerg/produktion. Anledningen lill det stora
kärnkrafttillskottel i alternativ 2 är alt även bortfallande el från de
befintliga kraftvärmeverken i Malmö förutsätts ersatta med kärnkraft. För att
göra alternativen likvärdiga även avseende behovet av el-effekt fordras
ytteriigare anpassning med toppeffekt, här räknat som gasturbiner.
Efter
nuvärdesberäkning av samtliga altemativberoende kostnader erhålles följande
differenser mellan alternativen (1978 års penningvärde):
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.9 Industridepartementet 476
Nuvärdesdififerenser
(milj. kr.)
Förläggning av Ovan jord
hetvattenledning Underjord
Merkostnad för alt. 0 jämfört med alt. 1 Merkostnad för
alt. 1 jämfört med alt. 2 Merkostnad för alt. 0 jämfört med alt. 2
720 1150 1870
720
980
1700
Vid
variation av fömtsättningama påverkas resultatet enligt följande:
1. Om erforderlig tillsatsutbyggnad och
tillsatsproduktion utgörs av kol-kondens i stället för kärakraft, vilket
belyser förhållandena om ny kärakraft inte får byggas, blir altemativ 1, dvs.
utbyggnad av kraftvärmeverk, fördelaktigast. Resultatet för alternativ 1 blir
då 360 milj. kr. bättre än för altemativ 2 vid ovanjordsförläggning och 530
milj. kr. bättre vid underjordsförläggning. Ombyggnad av Barsebäck 1 och 2 bör
alltså enligt utredningen inte göras i händelse av stopp för vidare
kärnkraftutbyggnad.
2. Med oförändrad readprisutveckling för bränslen men
med 25% lägre bränsleprisnivå ändras nuvärdesdifferenseraa så att vid
ovanjordsförläggning.
altemativ
1 blir ca 530 milj. kr. bättre än altemativ O alternativ 2 blir ca 680
milj. kr. bättre än alteraativ 1 alternativ 2 blir ca 1210 milj. kr. bättre än
alteraativ 0. En sänkning av bränslepriserna med 25 % innebär alltså ingen
förändring av alternativens inbördes rangordning vad avser ekonomi.
3. För att alternativen 1 och 2 skall bli ekonomiskt
likvärdiga fordras en sänkning av bränsleprisnivån med ca 60%. Detta skulle
t.ex. betyda ett oljepris i år på ca 200 kr./ton att jämföra med nuvarande pris
på 400-450 kr./ton. För att alternativen O och 2 skall bli likvärdiga fordras
ännu lägre bränslepris svarande mot en nivåsänkning om ca 75 %.
4. Om realpriset för bränsle antas konstant och lika
med de för stadium år 1978 antagna prisema under hela 25-årsperioden 1984-2008
minskar differensen mellan alternativ 1 och alternativ 2 från 1 150 milj. kr.
(ovan-jordsföriäggning) resp. 980 milj. kr. (underjordsförläggning) till ca 400
resp. 230 milj. kr. Barsebäcksombyggnaden ger alltså trots denna låga realprisnivå
bästa resultat.
5. En
ökning av kalkylräntan från 4 % till 5 % minskar differensen mellan
alternativ I och altemativ 2 från 1150 till ca 900 milj. kr. vid ovanjordsför
läggning av hetvattenledningen.
Följande
tabell visar merförbrukningen av bränsle (tusen ton/år) för alternativ O och 1
jämfört med alternativ 2.
Alt. 0
Alt. 1
1984
Olja Kol
288 126
41 644
1990
Olja Kol
234 228
22 742
2002
Olja Kol
189 297
3 797
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.9 Industridepartementet 477
Utredningen
utmynnar i följande slutsatser.
"Med
de i utredningen redovisade förutsättningama, vilka i allt väsentligt
överensstämmer med energikommissionens antaganden, ger den företagsekonomiska
analysen ett klart utslag till fördel för alternativet med värmeleverans från
Barsebäck. Man torde därför våga dra den slutsatsen, att detla är den lösning
man bör arbeta vidare på. En genomförd finansieringsanalys och en utredning om
projektets samhällsekonomiska konsekvenser styrker denna slutsats. En
förutsättning för projektets lönsamhet är emellertid att elenergibortfallet vid
värmeavtappning i Barsebäck kan ersältas med ny kämkraft.
Vid
stopp för vidare kärnkraftutbyggnad bör i stället det ökade värmebehovet i
Malmö och Lund täckas genom utbyggnad av kraft värme verk. 1 denna utredning
har i kraftvärmealteraativet i första hand räknats med utbyggnader i både Malmö
och Lund. Emellertid kan en utbyggnad enbart i Malmö, som då kombineras med en
hetvattenledning till Lund, vara att föredra säväl ur ekonomisk synpunkt som ur
miljösynpunkt om bränslet blir kol. Med ett stort kraftvärmeverk i Malmö kan
kolhanleringen centraliseras till en plals och dessutom lorde rökgasreningen
kunna göras effeklivare i en stor anläggning."
3
Värme från Forsmark till Uppsala/Stockholm
Frågan
om försörjning av Storstockholms fjärrvärmenät med värme från kärnkraftverk har
utretts i olika omgångar med böljan år 1971 i regi av Stockholms Kraft AB
(SKG), ägt av statens vattenfallsverk och Stockholms Energiverk. SKG:s senaste
utredning färdigställdes i början av år 1977. Den visade alt i jämförelse med
Forsmark var ett kärnkraftvärmeverk på Södertörn ca 140 milj. kr./år
billigare. Vid jämförelse mellan kärnkraflvärme och oljebaserad värmeproduktion
var kärnkraflvärme endasl all föredra om kärnkraftutbyggnaden inte begränsades
av politiska beslul.
Den
nu aktuella utredningen har genomförts i samarbete mellan vatienfallsverkel,
Storstockholms Energi AB (STOSEB) och Uppsala kraflvärme AB.
1
ulredningen undersöks hur värmebehovet i Storstockholm och Uppsala kan
tillgodoses antingen genom fortsatt utbyggnad av krafivärmeverk och
hetvaitencentraler eldade med fossila bränslen eller genom att en väsenilig del
av värmebehovet täcks genom överföring av hetvatten från Forsmark.
Elproduktionen
i krafivärmeverken i regionen blir olika i de olika alternativen och
elproduktionen i Forsmark minskar vid värmeuttag. Därför måste även vissa
elkvanlileter värderas. Kraftvärderingen är beroende av kraftsystemets
uppbyggnad och elbelasining. Två alternativa värderingar
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1.9 Industridepartementet 478
har
studerats. Vid den låga kraftvärderingen fömtsätts att elbortfallet i huvudsak
ersätts av ny kämkraft eller andra kraftslag med motsvarande
kostnadskarakleristik medan den höga kraftvärderingen förutsätier att
kärnkraftutbyggnaden begränsas till 11 block och att elbortfallet i huvudsak
ersätts med kolkondens.
Vid
den låga kraftvärderingen studeras följande altemativ:
1. Kämkraftvärmealternativ;
Forsmark 3 och 4 eller 1, 2 och 3 i kraft-
värmeutförande
Från
blocken i Forsmark avtappas lillsammans 2000 MW och överförs med
hetvaltenledningar till Uppsala och Storstockholm. De nya anläggningarna
kompletteras med utbyggnad av lokala hetvaitencentraler och drivs i samverkan
med befinlliga anläggningar inkl. kraftvärmeverket i Botkyrka (Fittja 1).
Storleken av värmeuttaget från Forsmark överensstämmer med vad som bedöms
lämpligt i tidigare utredning.
2. Fossilbränslebaserat
altemativ; alla block i Forsmark i kondensutfö
rande
Nya
kraft v ärmeblock byggs i Stockholm. Utbyggnaderna kompletteras med
hetvattencentraler. Alternativets omfattning överensstämmer med bästa
fossilbränslebaserade altemativ enligt tidigare utredning.
Vid
den höga kraftvärderingen studeras följande alteraativ:
3. Kämkraftvärmealternativ;
Forsmark 1, 2 och 3 i kraftvärmeutfö-
rande
Från
blocken 1, 2 och 3 i Forsmark avtappas lillsammans 2000 MW och överförs med hetvattenledningar
till Uppsala och Storstockholm. De nya anläggningarna kompletteras med
utbyggnad av lokala hetvattencentraler och drivs i samverkan med befintliga
anläggningar inkl. Fittja 1.
4. Fossilbränslebaserat
altemativ; Forsmark 1, 2 och 3 i kondensutfö
rande
Omfattningen
överensstämmer med vad som angivits ovan. Kosinaden blir dock ändrad till följd
av en annan elvärdering. Liksom ovan förutsätts att Forsmark 3 färdigställs som
kondensblock.
5. Fossilbränslebaserat
alternativ; Forsmark 3 fullföljs ej. Forsmark I
och 2 i kondensutförande
Fossilbränslebaserat
alteraativ med samma fossileldade anläggningar som angivits ovan. Vidare
förutsätts alt Forsmark 3 inte fullföljs.
Kalkylförutsåttnlngarna
har i likhel med Barsebäcksutredningen hämtats från energikommisionens
betänkande. Två altemativa reala kalkylräntor redovisas, nämligen 4 och 10%.
De
uppskattade ombyggnadskostnadema exkl. räntor under byggnadstiden och i
prisnivå våren 1978 är ca 600 milj. kr. för block 1 och 2 tillsammans samt ca
300 milj. kr. för block 3. Totalkostnaden för block 4 påverkas ej av den
ändrade utformningen.
1
ett altemativ fordras att hänsyn las till totala kostnaden för aU fullfölja
uibyggnaden av Forsmark 3 eller till kostnaden för att inte fullfölja Fors-
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1.9 Industridepartementet
479
opaginerad Kontrollera mot PDF
mark
3. Dessa kostnader exkl. räntor under byggnadstiden och i prisnivå våren 1978
är beräknade till 4000 milj. kr. vid fullföljande av block 3 utan avtappning
resp. till 1 900 milj. kr. om block 3 inte fullföljs. I kostnadema ingår redan
nedlagt kapital om ca 600 milj. kr. för block 3.
Det
totala investeringsbehovet för hetvattenledningen från Forsmark uppgår till ca
2 500 milj. kr. i 1978 års prisnivå exkl. räntor under byggnadstiden.
Erforderiig
tid från projekteringen av ledning samt om- och tillbyggnader av
kämkraftblocken i Forsmark till leverans av hetvatten har bedömts till ca 8 år.
Projekteringsarbetet beräknas ta ca 18 månader och är avsett att ligga till
gmnd för ett slufligt ställningstagande beträffande projektets genomförande.
Framtagna
kostnadsberäkningar etc. har fömtsatt att leverans av hetvatten skall kunna
ske med början under år 1987.
Resultatet uttryckt
som alteraativskiljande kostnad för den betraktade perioden diskonterad till år
1987 (milj. kr. i 1978 års penningvärde) redovisas i nedanstående tabell.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Merkostnad (+) resp.
mindrekostnad (-) för
Låg kraftvärdering (=
kärnkraft byggs)
Hög kraftvärdering (=
kämkraft byggs ej)
opaginerad Kontrollera mot PDF
4%
realränta
10% 4%
realränta realränta
10%
realränta
opaginerad Kontrollera mot PDF
fossilaltemativet
jämfört med värmeavtappning från F3 och F4
fossilaltemativet
jämfört med värmeavtappning från Fl,F2ochF3
fossilaltemativet (F3
byggs ej) jämfört med värmeavtappning frånFl,F2ochF3
+
5700
+4300
- 700
-1900 -1900 -4600
-1900
+4600
opaginerad Kontrollera mot PDF
Den
sista raden i tabellen visar utfallet om man som villkor för att fullfölja
Forsmark 3 ställer värmeavtappning. I detta fall antas således alternativet med
kondensutförande inte existera. Man finner då att vinsten av en utbyggnad blir
4600 milj. kr. vid den lägre räntenivån, medan det vid den högre räntenivån i
stället uppstår en förlust på 1900 milj. kr.
Om
Forsmark 3 får fullföljas oberoende av utförandet, dvs. värmeavtappning eller
kondensutförande kan väljas fritt, är värmeavtappning lönsam endast vid den
låga kraftvärderingen och den låga räntenivån.
Vad
beträffar förbmkningen av fossila bränslen visar utredningen följande:
-
I produktionssystem med lågt
kraftvärde sparas ca 0,8 Mtoe' olja och 0,5 Mtoe kol genom värmeuttag i
Forsmark.
-
I produktionssystem med högt
kraftvärde och om Forsmark 3 får
'
Mtoe = milj. ton oljeekvivalenter
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1.9 Industridepartementet 480
byggas
antingen för värmeavtappning eller som kondensblock medför
vär-meavtappningsaltemativet en besparing av ca 0,8 Mtoe olja och en ökad
förbmkning av ca 0,8 Mtoe kol jämfört med fossilaltemativet.
-
Om i produktionssystemet med högt kraftvärde Forsmark 3 endast får fullföljas
om värmeuttag kommer till stånd sparas ca 0,8 Mloe olja och ca 0,6 Mtoe kol.
Värmeöverföring
från Forsmark beräknas överslagsmässigt medföra en sysselsättningsökning på
drygt 15000 manår.
I
utredningen sammanfattas slutsatserna beträffande bränslebesparing och ekonomi
för kämkraftvärmealternativen jämfört med fossilaltemati-ven schematiskt på
följande sätl:
Ekonomi Bränslebesparing
Räntenivå
Låg Hög
Låg kraflvärdering Mycket god Likvärdig Stor
Hög kraflvärdering
Forskark 3 får fullföljas
oberoende av utförande Dålig Mycket dålig Enbart lokalt
Forsmark 3 fär fullföljas endast
om värmeavtappning kommer till
stånd Mycket god Dålig Stor
I
ulredningen anförs vidare att kärnkraftvärmealtemativet innebär ett inslag av
ny oprövad teknik både beiräffande turbiner och fjärrvärmeöverföring. En
försämring av tillgängligheten skulle med hänsyn lill projektets storiek kunna
ge ett inte obetydligt ekonomiskt utslag. Detta tillsammans med den stora
investering som erfordras i ett enda projekt ger naturligtvis ett visst
risktagande som ej kunnat kvaniifieras i lönsamhetsbedömningen.
Sammanfattningsvis
visar resullalen att kärnkraftvärmealtemativet, förutom en betydande
oljebesparing, kan ge en sådan lönsamhet att fortsatta och mer noggranna
undersökningar om både tekniskt genomförande och ekonomisk lönsamhet är
motiverade.
4
Värme från Ringhals till Göteborg
Frågan
om överföring av värme från kärnkraftvärmeverk till Göteborg har varit föremål
för utredning sedan år 1968 i samarbete mellan energiverken i Göteborg och
valtenfallsverket. Till en böljan undersöktes konsekvensema av en lokalisering
av ett kärnkraftvärmeverk i eller nära Göteborg, Ett sådant befanns då lönsamt
på ett avstånd upp till 25 km från centmm. Sedan år 1974 har utredningama gällt
vänneöverföring från Ringhals.
F.
n. pågår en studie där man jämför ett fossileldat kraftvärmeverk i
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.9 Industridepartementet 481
Göteborg
med värmeöverföring från block 3 och 4 i Ringhals. 1 det följande refereras en
lägesrapport från denna studie. F. n. kan endast en begränsad redovisning av
resultatet göras. Det pågår även studier av värmetransport med fartyg och av
ett alternativ med värmereaktor (Secure) i Göteborg.
1
lägesrapporten refereras tre olika alternativ för att täcka värmebehovet i
Göteborg:
Altemativ
a - utbyggnad av enbart hetvattencentraler.
Altemativ
b - värme från Ringhals.
Ett
eller två block i Ringhals ombyggs för värmeleverans. 1 utredningen räknas med
olika underalternativ för värmeeffekten från block 3 och/eller block 4.
Värmeeffekten överförs med hetvattenledning lill Göteborg. Dessulom krävs
sammanbindande hetvaltenledningar i Göleborg och en kompletterande utbyggnad av
hetvaitencentraler.
Alternafiv
c - fossileldat krafivärmeverk i Göteborg.
En
ny koleldad station, som fömtsätts få ett eller två moitrycksblock ä 200 MW el
och 330 MW värme, studeras. Alternativt undersöks en oljeeldad station med ett
eller två block av samma storlek. Sammanbindningsledningar och
hetvattencentraler tillkommer.
Kalkylfömlsätlningarna
har i likhel med övriga här refererade utredningar hämtats från energikommissionens
betänkande.
Tillkommande
investeringar i regionen inkl. ränta under byggnadstiden (4%) blir i de olika
altemativen följande, uttryckt i milj. kr.:
Ah.
Hetvattencentr.
Ringhals 1x500 3x250
2x500 MW
Kraftvärmeverk
kol olja 2 block 2 block
Summa
400
1600 1800
2000
2100
1600
Kostnaden
i Ringhalsaltemativet utgörs huvudsakligen av högtempera-lurledningar (1 100 å
1400 milj. kr.). Ombyggnadskostnaden, 100 å 150 milj. kr., är lägre än i
Forsmark, vilket beror på att reaktortyperna är olika. Idrifttagningen har
fömtsätts ske år 1985 även om 1986/87 synes mer realistiskt.
1
kraftvärmeverkskostnaden ingår 200 milj. kr. för kolhamn och ca 1 300 resp. 1
100 milj. kr. för del kol- resp. oljeeldade verkei. Del första blocket beräknas
vara i drift år 1985 och del andra 1990.
1
landels kraftsystem utanför regionen lillkommer i Ringhalsaltemativet
invesleringar för all ersätta bortfallet av elproduktion.
Av
de hiltills framtagna kalkylresultaten drar man följande preliminära slutsatser
i lägesrapporten:
"Vid
en kraftvärdering motsvarande fortsatt kämkraftutbyggnad ger värme från
Ringhals bäst ekonomi. Av de undersökta alternativen synes 31 Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr
115. Dd 2
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1.9 Industridepartementet 482
1
000 MW värme vara fördelaktigast, men skillnaden mellan olika värmeeffekter är
ej särskilt stor.
Vid
en värdering som motsvarar begränsad kärnkraft (11 block) och viss utbyggnad av
kolkondens synes koleldat kraftvärmeverk ge bästa ekonomi. Ringhalsvärme ger
något högre koslnader men är fortfarande fördelaktigare än
hetvaitencentraler."
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.10 Industridepartementet 483
Bilaga 1.10
Rapport från arbetsgruppen för kraftvärmefrågor
Innehåll
1
Bakgrund ........................................................ 484
2
Potential för
kraftvärmeutbyggnad........................ 485
2.1
Fjärrvärmeutbyggnad .................................... 485
2.2
Kraftvärmeutbyggnad..................................... 485
3 Akluelll planeringsläge......................................... 487
3.1
Behov av produktionsutbyggnader.................... 487
3.2
Planeringsläget för
krafivärmeverk.................... 488
4
Faktorer som motverkar
kraftvärmeutbyggnad......... 489
5
Tänkbara ålgärder för atl
främja utbyggnaden av krafivärmeverk .. 492
5.1
Ökat fjärrvärmeunderiag.................................. 492
5.2
Förbättring av
kraftvärmeverkens ekonomi ......... 493
5.3
Ålgärder för att underlätta
finansieringen av kraftvärmeverk .. 494
5.4
Undanröjande av samarbetshinder..................... 495
5.5
Tänkbara statliga åtgärder.............................. 496
6 Tänkbara åtgärder på
kortare sikt ....................... 496
6.1
Allmänt ....................................................... 496
6.2
Finansiering ................................................. 497
6.3
Beskattning.................................................. 499
6.4
Statsbidrag ................................................ 500
6.5
Samarbetsfrågor........................................... 501
6.6
Övrigi.......................................................... 502
7 Arbeisgruppens förslag
lill program för kraftvärmeutbyggnad 503
Prop. 1978/79:115 Bilaga
1.10 Industridepartementet 484
Rapport från arbetsgruppen för kraftvärmefrågor
Vid
ett möte i maj 1977 enades dåvarande energiministern samt företrädare för
Svenska kommunförbundei. Svenska kraflverksföreningen. Svenska
värmeverksföreningen, statens indusiriverk och statens valtenfallsverk om att
tillsätta en arbetsgrupp för att identifiera problem i samband med
kraftvärmeutbyggnader och atl skissera lösningar på sådana problem.
I arbetsgmppen har ingått
direktör Anders Björgerd, Sydkraft AB, direktör Karl Axel Förstberg, Svenska
värmeverksföreningen, civilingenjör Sven Groop, statens valtenfallsverk,
departementsrådet Lars Hjorth, industridepartementet, tillika ordförande,
avdelningsdirektör Mats Höjeberg, statens indusiriverk och överingenjör Rolf Stålebranl,
Svenska kommunförbundet. Som gruppens sekreterare har fungerat civilingenjör
Tor-bjöm Granström och departementssekreterare Olof Molin.
Arbetsgruppen har nu
slutfört sitt uppdrag. Resultatet av dess arbele redovisas nedan. Gmppens
deltagare är eniga om de förslag som framläggs där.
1
Bakgrund
F.
n. är den installerade mottryckseffekten i landets kraftvärmeverk ca 2000 MW
el. Krafivärmeverk finns i 12 kommuner. Siörre kraftvärmeanläggningar finns
bl.a. i Malmö, Nortköping, Siockholm, Uppsala och Västerås. Beslut har fattats
om utbyggnad av ett kraftvärmeverk i Sundsvall under föruisättning all
finansieringsfrågorna kan lösas. Ell principbeslut har även fattats om
uibyggnad av ett kraftvärmeverk i Botkyrka - del s. k. Törnkraftprojeklel. Några
beslut om ytteriigare kraftvärmeutbyggnader föreligger f. n. inle, men planer
på nya kraftvärmeverk fmns i ett flertal kommuner.
Utvecklingen på
Ijärrvärmeområdet är av avgörande betydelse för möjligheterna all bygga
krafivärmeverk. 1 nedanstående tabell redovisas ell antal vikliga data för de
senasle fem driflåren vad avser fjärrvärme och kraftvärme i Sverige.
Av
tabellen framgår alt fjärrvärmens expansion nu tycks vara linjär efter alt
lidigare ha varil exponentiell. Kulvertnälen ökar med ca 30 mil/år, ansluten
värmeeffekl med ca 1 000 MW/år och producerad värme med ca 2 TWh/år. Man kan
konstatera att det ännu är långt kvar till den eftersträvade uinyllningsliden
för mottrycksel om minst 3 500 ä 4 000 lim/år. Del kan noteras all såväl
utnyttjningstider som verkningsgrader varierar avsevärt mellan olika kommuner.
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.10 Industridepartementet 485
Tabell 1 Utvecklingen av Qärrvärme och kraftvärme i
Sverige 1973/74-1977/78'
73/74
74/75
75/76
76/77
77/78
Ansluten
värmeeffekl, Mw
8600
9700
10600
11541
12 380
Levererad
värme, TWh
15,5
16,9
19,6
21,8
23,2
Kulvertlängd,
mil
174
202
232
256
301
Genomsnittlig
utnyttj-
ningstid
för värme,
tim/är
1800
1700
1900
1900
1900
Installerad
mottrycks-
effekt,
MW
1400
1600
1600
1758
1804
Producerad
mottrycks-
energi,
TWh el
3,1
3,4
3,5
4,6
4,9
Genomsnittlig
utnyttj-
ningstid
för el, tim/år
2200
2100
2 200
2 600
2700
Förbrukat
bränsle, Mtoe
1,9
2,1
2,4
2,8
2,9
Total
verkningsgrad
(inkl.
kulvertförlus-
ter), %
82
83
83
81
83
' Uppgifterna baseras pä Svenska värmeverksföreningens
statistik. I denna ingår inte dels eU block i Öresundsverket i Malmö om 115 MW
el och 220 MW värme, dels ett i Karskärsverket om 65 MW el och 230 MW värme.
2 Potential för kraftvärmeutbyggnad
Inom ramen för Energikommissionens expertgrupp för
energitillförsel har potentialen för fortsatt kraftvärmeutbyggnad uppskattats.
Redovisningen i delta avsnitt bygger på denna
uppskattning. Del bör påpekas att den avser en teoretisk potential. Nu akluella
utbyggnadsplaner redovisas i avsnitt 3.
2.1 Fjärrvärmeutbyggnad
Två varianter för fjärrvärmeutbyggnad har studerats av
Energikommissionen.
"Normal" utbyggnadstakt innebär en ökad
anslutningseffekt av ca 1 000 MW värme per år, alltså samma takt som gäller f
n. Utbyggnaden antas ske i de 119 orter som redovisas i Svenska
värmeverksföreningens utredning "Kraftvärme 1975". Utbyggnaden antas
ske enligt ulredningens alternativ 1, dvs. lät bebyggelse ansluts men
småhusområden lämnas utanför.
"Maximal" utbyggnadstakt innebär att
utbyggnadstakten i varje orl under en tid av 5 år successivt ökar till del
dubbla i förhållande lill "normal" utbyggnadstakt. I detta fall antas
utbyggnaden även komma att omfatia läla småhusområden såsom radhus- och
kedjehusområden.
2.2 Kraftvärmeutbyggnad
Beräkningarna fömtsätter att i varje orl ett fossileldat
kraftvärmeverk av lämplig sioriek las i drift vid en lidpunki då verket redan
från försia
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.10 Industridepartementet
486
opaginerad Kontrollera mot PDF
driflåret får en utnyttjningstid på ca 4000 tim/år. Någon
hänsyn till ekonomin hos kraftvärmeutbyggnaden tas inte. Med angiven
beräkningsmetod kommer 117 av 119 orter att ha krafivärmeverk före år 2000.
Följande aggregattyper och tider från beslut till idrifttagning har använts:
10 MWe
3 år
20 MWe
3 år
25 MWe
4 år
50 MWe
4 år
100 MWe
5 år
250 MWe
bår
Diesel (gasturbin) kraftvärmeverk Diesel (gasturbin)
kraftvärmeverk Ängturbinkraftvärmeverk (standardtyp) Ängturbinkraftvärmeverk
(standardtyp) Ängturbinkraftvärmeverk Ängturbinkraftvärmeverk
Effekterna för ängturbinkraftvärmeverk avser ren
mottryckskraft.
Resultatet av beräkningama framgår av nedanstående tabell
som anger maximal kraftvärmeutbyggnad och mottrycksproduktion vid
"normal" och "maximal" utbyggnadstakt för Qärrvärmen. Med
de principer som använts anger siffrorna ett tak för kraftvärmeproduktionen som
sannolikt inte kan överskridas.
Tabell 2 Potential för kraftvärmeutbyggnad i Sverige
"Normal" fjärrvärmeutbyggnad
1977
1980
1985
1990
2000
Installerad
Befintliga
kraftvärme-
fjärrvärme-
effekt,
MWe
orter NyaQärr-
1740
2000
4200
5040
5980
värmeorter
0
0
180
850
1655
1740
2000
4380
5890
7635
Uppskattad
Befinlliga
maximal
mot-
fjärrvärme-
tryckspro-
orter
3,5
5,4
15,3
18,8
22,7
duktion,
TWh
Nya Qärr-
värmeorter
0
0
0,7
3,2
6,3
3,5
5,4
16,0
22,0
29,0
"Maximal" fjärrvärmeutbyggnad
1977
1980
1985
1990
2000
Installerad
Befintliga
kraflvärme-
fjärrvärme-
effekt,
MWe
orter Nya fjärr-
1740
2000
4520
5 840
6180
värmeoner
0
0
245
965
1630
1740
2000
4765
6805
7810
Uppskattad
Befintliga
maximal
fjärrvärme-
mottrycks-
Orter
3,5
5,4
16,7
22,1
23,5
produktion.
Nya fjärr-
TWh
värmeorter
0
0
0,9
3,6
6,2
3,5
5,4
17,6
25,7
29,7
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.10 Industridepartementet 487
En
utbyggnad enligt tabellen ovan förutsätter såväl vid normal som
"maximal" fjärrvärmeutbyggnad en utomordentligt kraftig satsning på
kraftvärme under 1980-talel. Sålunda ingår under 5-årsperioden 1981-85 drygl 60
kraftvärmeanläggningar i båda fallen, dvs. i genomsnitt 12 nya
kraftvärmeaggregat per år. För en stor del av dessa anläggningar lorde olja
vara del f n. enda lillgängliga bränslealternativet, dels p. g. a. att ett flertal
dieselaggregat ingår, dels p. g. a. att några fömtsätta krafiverkslägen torde
vara mindre lämpade för fastbränslehantering. Eventuella kapacitetsproblem på
projekterings-, tillverknings- och byggnadsområdet för atl åstadkomma den här
angivna utbyggnaden har inle närmare studerats.
En
eventuell utbyggnad av kärnkraflvärme och kärnvärme har inle beaktats.
Kärnkraftvärme i de tre storstadsregionerna och kärnvärme i medelstora kommuner
skulle reducera potentialen för fossilbaserade kraftvärmeverk med 2000-3000
MWe.
3
Aktuellt planeringsläge
3.1
Behov av produktionsutbyggnader
Kraftbalanssilualionen
i landet karaktäriseras f. n. av ett visst överskoll i produktionskapacitet i
förhållande till vad som erfordras för att leveranssäkerheten inom
elförsörjningen skall vara tillfredsställande.
Skälet härtill är att
produktionsutbyggnaderna p. g. a. långa planerings-och utbyggnadstider inte i
tillräcklig omfallning kunnai anpassas till den jämfört med tidigare prognoser
långsamma ökningen av elförbrukningen.
Pågående
byggen av produklionsanläggningar främst i form av kärnkraft, innebär också
betydande tillskott och överskottskapacitet i det inhemska kraftsystemet
bedöms bl. a. av kraftföretagen bestå ännu in på andra hälften av 1980-talet.
Mot bakgrund härav behöver - om villkorslagens krav kan uppfyllas - inle ny
elproduktionskapacitet tas i drifl av kraftbalansskäl förrän under senare delen
av 1980-talet.
Under
de angivna förutsättningarna är således utbyggnadsbehovet under de närmasle
åren begränsal. Under senare delen av 1980-lalet kommer behovei av
produktionslillskolt enligt nuvarande bedömning av elkonsumtionens utveckling
all vara betydligt siörre. Dessa lillskotl kan till väsenilig del beslå av
krafivärmeverk. Om villkorslagens krav inle kan uppfyllas och nya kämkraftblock
således inte kan las i drift blir situationen väsentligt annoriunda. Behovei
av ytterligare produklionsulbyggnader kommer då enligt kraflföretagen att bli
avsevärt redan under första hälften av 1980-talel. Man kan i delta fall räkna med
alt hela den teoretiska potentialen för kraftvärmeutbyggnader enligt avsnitt 2
kan behöva utnyttjas.
Prop. 1978/79:115
Bilaga 1.10 Industridepartementet 488
3.2
Planeringsläget for kraftvärmeverk
Den
teoretiska potentialen för kraftvärmeutbyggnad har redovisats i avsnitt 2.
Värmeverksföreningen har
genom en enkät undersökt det nu aktuella planeringsläget vad gäller kommunernas
kraftvärmeutbyggnader. Av denna undersökning och i övrigt tillgängliga
uppgifter framgår följande.
Planeringen av ett par
större anläggningar har framskridit långt. Det gäller ett block om ca 210 MW el
i Botkyrka, det s. k. Törnkraftprojektei, med planerad idrifttagning 1983 och
två block om ca 210 MW el i Göteborg (planerad idrifttagning 1985 och 1990).
Dessa projekt drivs i samarbete mellan resp. kommuner och Vallenfall. I
Tömkraftprojektet lillkommer elproduktionen Vattenfall och fjärrvärmen ett
kommunalt fjärrvärmebolag. 1 Göieborgsfallet är produklionsfördelningen inle
beslutad. Göte-borgsprojeklel förutsätter bl. a. att Qärrvärmeöverföring från
Ringhals inte kommer till stånd.
Vidare planeras ett
kraftvärmeverk ägt av Vattenfall på Gotland. Vär-meultagel förutsätts ske från
två beslutade dieselblock om 20 MW el vardera. Vissa förhandlingsfrågor mellan
Vattenfall och kommunen om värmeleveranserna återstår fortfarande att lösa.
Sundsvalls kommun har
fattat principbeslut om utbyggnad av ett block om ca 50 MW el (planerad
idrifttagning 1981). Beslutet fömtsätter att finansieringen av anläggningen kan
ordnas på acceptabla villkor.
Helsingborgs kommun
överväger utbyggnad av ett block om 45 MW el med planerad idrifttagning i
början av 1980-talel. Ytterligare ett block om 45 MW el har diskuterats.
Utbyggnaden av det senare blocket fömtsätter dock atl ett projekt om spillvärme
från Reymersholmsverken inle genomförs.
I Eskilstuna har utbyggnad
av ett kraftvärmeverk om två block om 25 MW el studerats, alteraativt ell block
om 50 MW el. Diskussioner har förts med Vallenfall om samarbets- och
ägandeformer. Någon överenskommelse har ännu inte ingåtts. Kommunen anser sig
inte kunna medverka till finansieringen av anläggningen.
Södertälje kommun
projekterar ett krafivärmeverk om 50 MW el tillsammans med Vattenfall.
Diskussion pågår om samarbets- och ägandeformer. Idrifttagningen planeras f n.
till år 1983.
Vidare
diskuterar Luleå kommun och Svenskt Stål AB alt bygga ett krafivärmeverk i
kommunen baserat på koks- och masugnsgas.
Borås kommun har beslutat
om ombyggnad av en kondensturbin (12 MW el). Gävle kommun och Krångede AB har
ingått avtal om fjårrvärmeleveranser till kommunen efter ombyggnad av en
kondensmaskin i Karskär för avtappning av hetvatten (idrifttagning höslen
1978). Effekten, som tidigare var 125 MW el, är nu 65 MW el och 230 MW värme.
Utbyggnaden
av krafivärmeverk med idrifttagning fram lill år 1985 dis-
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.10 Industridepartementet 489
kuteras
dessutom i ytterligare ett antal kommuner där fjärrvärmeunderla-gel väntas bli
tillräckligt, bl. a. Borlänge, Lund, Mölndal, Solna, Stockholm (ombyggnad av
kondensturbin i Hässelbyverket) och Umeå. Storleken av de diskuterade
anläggningarna varierar mellan 25 och ca 100 MW el. Beslut om utbyggnader torde
dock f n. inte vara aktuella i dessa fall.
Inom
det s. k. Sydvärmeprojektet studeras möjligheterna att förse Malmö och Lund med
fjärrvärme från block 1 och 2 i Barsebäcksverket.
Enligt utredningar utförda
av den s. k. Sydvärmegmppen har projektet god lönsamhet under vissa
fömtsättningar, bl. a. att fortsatt baskraftut-byggnad i landet inte sker med fossilkondens.
Altemativet till värme från Barsebäck är utbyggnad av fossilbaserade
krafivärmeverk i Malmö och Lund.
Preliminära utredningar
har genomförts av berörda intressenter beträffande möjlighelerna att förse
Uppsala/Stockholm resp. Göteborg med Qärrvärme från Forsmark resp. Ringhals.
Resultatet av dessa utredningar liknar resultatet av Barsebäcksutredningama.
4
Faktorer som motverkar kraftvärmeutbyggnad
Under
de senaste åren har få beslut om utbyggnad av nya kraftvärmeverk fattals. En
rad orsaker av olika karaktär och belydelse har motverkat en expansion på
kraftvärmeområdet. Orsakema varierar beroende på organisatorisk form för
ägande och drift av kraft värme verket. Nedan diskuteras olika återhållande
faktorer vid fyra olika altemativ för samverkan mellan kommun och
råkraflleverantör (kraftföretag).
a.
Kommunen äger ensam anläggningen
a
1. Lönsamheten hos en kraftvärmeutbyggnad är beroende av värme-lastens storlek,
som i sin tur beror på fjärrvärmerörelsens omfattning och energiförbmkningen i
den anslutna bebyggelsen. Finansieringsproblem eller andra faktorer som verkar
återhållande på fjärrvärmeutbyggnaden påverkar alltså direkl möjligheterna att
bygga ekonomiski bärkraftiga kraft-värmeverk.
För
att möjliggöra anslutning av ett kommande krafivärmeverk måste vidare
fjärrvärmenälel ofta ges en för stunden överstor utbyggnad med t. ex. i vissa
fall grövre kulvertledningar än som annars vore nödvändigt. För atl skapa ett
tillräckligt värmeunderiag för ett kraftvärmeverk kan det vidare i vissa fall
vara nödvändigt att koppla ihop separata Qärrvärmenät. Vinsten med
kraftvärmeverket måste i detta fall kunna ekonomiskt mofi-vera hopkopplingen.
Överdimensionering av Qärrvärmenätet och eventuella kulvertar för hopkoppling
bidrar på sina håll till att öka finansieringsproblemen.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.10 Industridepartementet 490
Utbyggnaden
av fjärrvärmeanläggningar får i den kommunala budgetplaneringen konkurrera med
övriga anslagsbehov i kommunen och därvid ofta stå tillbaka för andra åtgärder
som åligger kommunerna eller som bedöms vara mer angelägna. En avgörande faktor
för beslut om utbyggnad av fjärrvärme är då att finansieringsproblemen kan
lösas.
a 2.
Finansieringssvårigheter påverkar även möjlighetema att bygga kraftvärmeverk.
a 3.
Vid bedömning av lönsamheten hos ett kraftvärmeverk måsle kommunen jämföra
verkels produktionskostnader med kraflköp från råkraflle-verantören. Även om
ett krafivärmeverk vid en jämförelse med andra kraftslag skulle visa sig
förmånligt kan kommunens företagsekonomiska kalkyl visa att verket inte bör
byggas.
Om
kommunens eltariff sätts med hänsyn till den allernaliva kosinaden för
kraftinköp från råkraftleverantören och inte med hänsyn till den verkliga
produktionskostnaden i det egna kraftvärmeverket kan man räkna med att
likviditeten under de första driftåren blir särdeles problematisk. Detta kan
verka återhållande på investeringsviljan.
a
4. Kommunen måste avtala med råkraftleverantören om
-
kompletteringskraft
-
maskinskadekraft
-
samkörningsprinciper
Särskilt
kostnaderna för maskinskadekraft har av kommunerna upplevts som ett hinder för
kraftvärmeutbyggnad. Samkömingen med råkraflleve-rantörer kan inrymma
ekonomiska problem och vara adminisirativi betungande.
a
5. Ett kraftvärmeverk innebär i allmänhet en mycket stor investering för en
kommun. Kostnadskalkylerna kan vara osäkra bl. a. lill följd av hög inflation.
Den framtida bränslekoslnaden är osäker. En inveslering i ett krafivärmeverk
inrymmer därmed ofta ell risktagande.
a 6.
Om kraftvärmeverkel planeras för oljeeldning kan rent försörjningsmässiga skäl
inge betänkligheter hos beslutsfattama. Härtill kommer osäkerheten om framtida
oljepris.
a 7.
Utnytijandet av spillvärme från industrier kan i vissa fall minska potentialen
för utbyggnad av kraftvärmeverk.
a
8. Det är tänkbart att man avvaktar klarare besked från slalen om den framtida
energipolitiken.
b.
Kraflförelaget äger ensamt anläggningen och säljer värme lill kommunen
b
1. Den låga ökningstakten i elförbrukningen efter oljekrisen 1973/74 (samt den
jämfört med tidigare sänkta förbrukningsprognosen) har medfört alt del i
Sverige nu finns en relativt stor produktionsreserv. Uibyggnaden av baskraft,
t. ex. kärnkraft, har en lång planerings- och uibyggnadsiid (7-10 år) och har
därför en låg flexibilitet. Krafivärmeverk har belydligt
Prop.
1978/79:115 Bilaga l.lO Industridepartementet 491
kortare
planerings- och ulbyggnadstider. När ökningslakten i kapacitetsutbyggnaden
behöver dras ner medför detta att man är benägen att avstå från sådana icke beslutade
anläggningar till förmån för dem som redan är under uppförande.
Pågående
kärnkraftutbyggnad bedöms av kraflföretagen i stort sett vara tillräcklig för
att täcka behovei av baskraftutbyggnad fram till senare delen av 1980-talet.
Kraflföretagen anser emellertid att en viss utbyggnad av kraftvärme i synnerhet
för liden därefter kan vara väl moiiverad.
b 2.
1 jämförelse med en alternativ utbyggnad i form av kärnkraftverk och
hetvattencentraler kan den lotalekonomiska lönsamheten hos enbart fossileldade
kraftvärmeverk vara tveksam. Vid begränsning av den fortsatta
kärnkraflutbyggnaden kommer dock kraftvärmeverkens konkurrenssituation att
påtagligt förbättras.
b 3.
För att kunna utnyttja kommunens värmebelastning för kraftvärmeproduktion
fömtsätts kraftföretaget betala en ersättning till berörd kommun. P. g. a.
olika värderingsprinciper, skillnader i kostnadsbedömningar osv. kan det vara
svårt att fastställa samproduktionsvinstens storlek och nå en för båda parter
acceptabel fördelning av denna.
b
4. Som a 1.
b
5. Som a 6.
b
6. Som a 7.
b
7. Som a 8.
cKommunen
och kraflförelaget samarbetar i ett bolag med lika fördelning av ägandet.
Kommunen tar hand om värmen; elproduktionen delas lika.
c
1. Som a 1.
c
2. Som a 2., men i mindre utsträckning.
c
3. Som a 3.
c
4. Som a 4.
c
5. Som a 5., men i mindre utsträckning.
c
6. Som a 6.
c
7. Som a 7.
c
8. Som a 8.
c
9. Som b 1.
c
10. Som b 2.
c
11. Som b 3.
d.
Kommunen och kraflförelaget samarbetar i ett bolag med lika delning av ägandet.
Kommunen lar hand om värmen och råkraftförelagel hela elproduktionen.
d
1. Som a 1.
d
2. Som a 2., men i mindre utsträckning.
d
3. Som a 5., men i mindre utsträckning.
d
4. Som a 6.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.10 Industridepartementet 492
d
5. Som a 7. d 6. Som a 8. d7. Som b 1. d 8. Som b 2. d 9. Som b 3.
5
Tänkbara åtgärder för att främja utbyggnaden av kraftvärmeverk
I
detta avsnitt behandlas en serie tänkbara åtgärder för att stimulera
utbyggnaden av kraftvärmeverk. Vissa argument för och emot olika åtgärder
redovisas. Arbelsgmppens bedömningar framgår dock först i avsnitten 6 och 7.
5.1
Ökat Qärrvärmeunderlag
5.1.1.
Storleken av mottrycksproduktionen av el i kraftvärmeverk är beroende av
siorieken av Qärrvärmeunderlaget. I orter med befintliga krafivärmeverk är det önskvärt
med en fortsatt utbyggnad av Qärrvärmenätet för atl den årliga
utnyttjningstiden av verkei i mottrycksdrift skall förlängas och
kraftproduktionen därmed ökas. Det är av största betydelse för
kraftvärmeverkets lönsamhet att distributionsnätet och värmeförbmk-ningen byggs
ul så snabbt som möjligl så alt gjorda investeringar utnyttjas till fullo
snarast möjligt.
1 åtskilliga orter fordras
vidare Qärrvärmeutbyggnad för att göra det möjligt att etablera nya
kraftvärmeverk.
Sedan det i del enskilda
fallet klarlagts att ett Qärrvärmesystem är en lämplig lösning av
värmeförsörjningsfrågan i en tätort torde ofta del svåraste hindret för
Qärrvärmens expansion ha varit kommunernas bristande finansiella resurser och
gällande lånevillkor för kommunerna.
En väsenilig del av
Qärrvärmeutbyggnaden finansieras med anslutningsavgifter. Fastighetsägare kan
utnyttja bostadslån samt energisparbidrag och energispariån för att betala
anslutningsavgiflema.
Förhandlingar mellan
riksbanken. Allmänna pensionsfonden och kommunlåneinsliiuten har lett till att
möjligheterna att finansiera resterande del av erforderiigt kapital för
Qärrvärmeutbyggnader har förbättrats. Under år 1977 och 1978 har kommunerna
erhållit särskilda annuitetslån för Qärrvärmeutbyggnad. Amorteringstiden är 23
år och räntan uppgår f n. till ca 10%.
1 fråga om krafivärmeverk
kan denna lånemöjlighel i dag komma i fråga för de invesleringar som är
hänförliga lill Qärrvärmeproduktionen men inte till elproduktionen.
Något
ytteriigare behov av alt förbättra systemet för finansiering av
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.10 Industridepartementet 493
Qärrvärmeutbyggnad
torde enligt arbelsgmppens mening f n. inte föreligga. En permanenthing av
systemet med Qärrvärmelån skulle dock innebära all finansiella fömtsättningar
skapas för en långsiktig uibyggnad av Qärrvärmenät.
Det bör framhållas atl
lånevillkoren bör gälla för hela den erforderiiga krediten även i de fall alt
kommunen går samman med en icke-kommunal part om utbyggnad av en
Qärrvärmeanläggning.
5.1.2.
Fjärtvärmen konkurterar som uppvärmningsform huvudsakligen med värmepannor i
varje byggnad, blockcentraler o.d., saml elvärme i form av elradiatorer och
vattenburen elvärme. Möjligheterna till kraftvärmeproduktion hör till de
faktorer som bör beaktas vid avvägningen mellan uppvärmningsformema. Frågan om
all begränsa användningen av elradiatorer i områden lämpliga för Qärtvärme har
utretts (se Ds I 1977:9 Restriktioner för uppvärmning med elradiatorer). Efter
remissbehandling bereds frågan inom regeringskansliet. Arbetsgruppen har därför
inle anledning alt behandla saken närmare.
5.2
Förbättring av kraftvärmeverkens ekonomi
5.2.1.
För kraflvärmeverkens ekonomi
är det av vikt att anläggningen planeras för en storlek och tidpunkt för
idrifttagning som ger en omedelbart god utnyttjning av investeringen och att
fömtsatt Qärrvärmeutbyggnad genomförs.
5.2.2.
En väsenilig höjning av
råkraftprisema i förhållande ull produktionskostnaderna skulle i ökad
utsträckning göra kraftvärmeverk ekonomiskt monverade för kommunerna. Sådana
prishöjningar skulle drabba alla elkonsumenter och få negafiva effekter i flera
andra avseenden, bl. a. skulle industribranscher med stort kraftbehov få sin
konkurtenssilualion försämrad. Vidare skulle sådana innehavare av utbyggd kraft
som inle deliar i fortsatt kraftutbyggnad få ell oförtjänt medellillskolt.
Dessutom kan landets totala produktionssystem bli överdimensionerat, såvida
inte särskilda begränsningar införs.
5.2.3.
Som ett altemativ har förslag
om en omläggning av energiskatten framförts. Denna skulle t. ex. innebära all
elskatten las ul i produklionsledel och sätts lägre per kWh för mottryckskraft
än för övriga kraflslag. En annan möjlighel är alt införa gynnsamma regler för
beskattningen av bränsle som används i kraftvärmeverk.
I
stället för minskad energiskatt kan investeringsstöd i form av direkt
statsbidrag övervägas.
5.2.4. Genom en samordnad
och planerad utbyggnad av mindre krafivär
meverk i flera kommuner skulle en viss standardisering kunna åsladkom
mas. Den specifika investeringskostnaden skulle därigenom kunna bli
mindre än för enstaka anläggningar, särskilt om beställningarna sker i
serie.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.10 Industridepartementet 494
5.2.5. Vissa
mindre kommuner saknar egen erforderlig kompetens för att
styra konsulter för projektering och utvärdering av kraftvärmeverk. Man
bör därför vidareulveckla samarbetsformer mellan kommunema och mel
lan kommuner och kraftföretag så att sådan kompelens kan ställas till
behövande kommuners förfogande.
5.2.6.
För alt reducera driftavbrottskostnaden
vid revisioner bör en förbättrad samordning av revisionsprogrammen ske för
samtliga elproducerande anläggningar i landet. Med hänsyn till att alla av
ekonomiska skäl önskar sommarrevisioner kommer såväl egen personal som
tillverkarnas revisionspersonal att vara en mycket knapp resurs. En långtgående
samordning mellan olika driftorganisalioner i fråga om revisioner och reparationer
förefaller därför vara önskvärd.
5.2.7.
Utvecklingsarbetet inom
Qärrvärmeområdet bör intensifieras. Som exempel kan nämnas att Qärrvärmesystem
för lägre vattentemperaturer än de nu gängse på sikt bör kunna leda till
kostnadsminskningar genom att kostnaderna för rör och annan materiel minskar.
Lägre
temperatur skulle också medföra ökad elproduktion utan att värmeproduktionen
minskar. Det förefaller därför angeläget atl få bl. a. sådan leknik utprovad.
5.3
Åtgärder för att underlätta finansieringen av kraftvärmeverk
5.3.1.
Kommunala bolag kan f. n. försäkra sig om lån på kapitalmarknaden för
kraftvärmeutbyggnad på i stort sett samma villkor som nu gäller för
kraftföretagen. Få kraftvärmeverk har finansierats på detla sätt under senare
år. Med reservalion för en viss osäkerhet kan följande antas om utformningen av
lånevillkoren. Med anläggningen eller kommunal borgen som säkerhet kan lån
motsvarande 70-75% av investeringen erhållas om projektet enligt långivarens
bedömning uppvisar acceptabel lönsamhet. Räntan kan beräknas till drygt 10% och
amorteringstiden till 20 år, möjligen ytterligare något år.
Några
särskilda svårigheter finns således inte i detta fall vad gäller
amorteringstidens längd. Däremot finns problem i några andra avseenden. Många
kommuner disponerar inte den egna kapitalinsats på ca 25-30% som krävs för atl
uppföra kraftvärmeverk. Lånemöjlighelerna är således olillräckliga. Dessulom
uppstår likviditetsproblem när ett kraftvärmeverks kapacitet inle hell
utnyttjas, vilket är vanligt under den tid som utbyggnad av Qärrvärmeunderlaget
pågår.
Kommunernas
kapitalproblem i samband med kraftvärmeutbyggnad kan lösas genom all
lånemöjlighelerna ökas till 100% av investeringen. Likviditetsproblemen kan
reduceras om annuitetslån med långa amorteringstider kan erhållas för dessa
investeringar. Låne- och likviditelsproblemen för ett kommunall bolag kan lösas
om bolaget mot kommunal borgen får
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.10 Industridepartementet 495
samma
lånevillkor som en kommun. Valet av företagsform påverkar i så fall inte
finansiering och likviditet.
5.3.2.
Om projektet innebär
delägarskap mellan kommun och kraftföretag kan finansieringsfrågan också lösas
genom att kraftföretaget utnyttjar sina möjligheter att genom t. ex borgen
eller extra säkerheter svara för en större del av finansieringen än som svarar
mot dess andel av kraftproduktionen. Del kan tänkas ske t. ex. genom att
kraftföretaget åtar sig ett större delägarlån än som motsvarar dess andel.
5.3.3.
Finansieringsfrågan kan vidare
lösas genom alt kraftföretaget ensamt äger och står för investeringen i
anläggningens elproducerande delar. Ev. kan kraftförelaget också svara för den
värmeproducerande delen. Kommunen köper då hetvattnet av kraflförelaget. Vidare
lämnar kraflförelaget kommunen ersättning för "värmesänkan" (dvs.
samproduktionsvinsten fördelas). Olika former av driftsamarbete kan tänkas, t.
ex. atl ett kommunalt företag driver anläggningen åt kraftföretaget.
5.3.4.
De nuvarande kraftvärmeverken
kan nästan undantagslöst drivas enbarl med olja. I vissa av de planerade
anläggningama är det dock aktuellt att anordna möjligheter fill koleldning. Av
miljöskäl och av trans-portkostnadskäl är dock länkbara lägen för koleldade
anläggningar mer begränsade än för oljeeldade. Investeringen för en anläggning
som kan eldas med kol blir högre än för en renodlat oljeeldad anläggning.
Bränsle-kostnaden blir dock med nuvarande och troliga framtida prisrelationer
lägre vid koleldning än vid oljeeldning.
F.
n. arbetar en kommitté (utredningen om omställbara eldningsanläggningar) med
frågan om all ulforma främst nytillkommande större eldningsanläggningar för
drift med allernaliva bränslen till olja. Enligt sina direktiv bör kommittén
bl. a. överväga behovet av lagstiftning eller andra föreskrifter som ger
vidgad möjlighet atl föreskriva att nya värmeproducerande och elproducerande
anläggningar skall utformas så att de kan eldas med fasta bränslen.
Den
som av eget inilialiv eller Ull följd av nya bestämmelser bygger ett
kraftvärmeverk för eldning med kol eller andra fasta bränslen bör inte komma i
en svårare situation i fråga om finansieringen än om det gäller en enbart
oljeeldad anläggning. Hela merinvesteringen bör därför kunna lånefinansieras.
I den mån kolalternalivel medför merkoslnader jämfört med oljeatlernativet kan
bidrag behövas för att kompensera dessa. Arbetsgmppen har emellertid inte
tagil närmare ställning till denna fråga.
5.4
Undanröjande av samarbetshinder
Ett
kommunalt kraftförelag med kraftvärmeverk behöver sluta avtal med sin
råkraflleverantör om bl. a. maskinskadekraft, komplelteringskrafl och
samkörningsprinciper. Olikheler i utgångspunkier, värderingar m. m. kan göra det
svårt att nå för båda parter acceptabla överenskommelser.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.10 Industridepartementet 496
Även
frågan om värmefallsersättning, dvs. fördelning av ev. samproduk-Uonsvinst
mellan råkraftföretag och kommun, har angivils vara en stötesten för
kraftvärmeprojekt.
En
tänkbar åtgärd för att undanröja dessa samarbetshinder är att inrätta ett
särskilt medlingsorgan som frågor av nämnda slag kan hänskjulas till. Ett
sådant organ kan t. ex. vara partsammansatt saml kompletterat med en av
regeringen ulsedd medlem.
5.5
Tänkbara statliga åtgärder
5.5.1.
Osäkerheten om i vilken
utsträckning statsmakterna kommer all tillåta utbyggnad av kämkraft och andra
med kraftvärmen konkurrerande kraftslag gör atl kommunerna tvekar inför
utbyggnadsbeslui. För all undanröja osäkerheten behöver statsmaktema fastlägga
riktlinjer för elförsörjningens fortsatta utveckling. Vidare finns behov av
riktlinjer vad gäller bränsleval, dvs. om anläggningama skall vara enbart
oljeeldade, enbart koleldade eller kunna eldas med både olja och kol.
5.5.2.
Statsmaktema skulle kunna
bedöma behovet av ytterligare kraft-värmeverk och fastställa ett
utbyggnadsprogram. 1 programmet anges antal och storiekar av aggregaten,
lidpunkter för idrifttagning och var de skall byggas. I den mån kommunema inte
kan svara för utbyggnaden genomför staten den i egen regi. Staten får i della
fall ingå avtal med kommunerna om hetvattenleveranserna till Qärrvärmenäten.
6
Tänkbara åtgärder på kortare sikt
6.1
Allmänt
Det
gmndläggande hindret för en mer omfattande utbyggnad av kraftvärmeverk torde
under perioden fram till mitten av 1980-talet vara atl behovet av ytteriigare
produktionsresurser är begränsat. Kraftulbyggna-den planerades i 1975 års
energipoliliska beslut för en förbrukning (inkl. föriuster) om 159 TWh år 1985.
I prognoser som lagts fram senare har emellertid elförbrukningen antagits öka
långsammare. Statens indusiriverk angav sålunda i en prognos år 1977
förbrukningsnivån till 124-127 TWh år 1985. Nu pågående och beslutad
kraftutbyggnad är så omfattande i förhållande ull denna förbrukning atl
behovet atl starta byggande av ytteriigare kraftvärmeverk under de allra
närmaste åren - utöver de beslutade - är litet. Denna slutsats gäller dock
under förutsäitning atl de kämkraftanläggningar som är under byggnad las i
drifl.
Av
de frågor som har redovisals i det föregående har arbelsgmppen funnit del
behövligt att närmare behandla de som gäller finansiering, beskattning,
statsbidrag, samarbetsfrågor samt vissa övriga frågor.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.10 Industridepartementet 497
6.2
Finansiering
Såsom
framgår av bl. a. avsnitt 5.3 har kommunerna i allmänhet svårigheler atl
finansiera sin egen insats i kraftvärmeprojekt. Finansieringsproblemen gäller
25-30% av den del av kostnaden som hänför sig till kommunen. För resterande
del kan, enligt vad som redovisals under 5.3.1, f n. långsiktiga
kreditmarknadslån erhållas mot säkerhet i anläggningen eller mot borgen.
Långivare är i första hand Allmänna pensionsfonden. Lån med s. k. rak
amortering ger störst belastning på låntagaren under de första åren. Della är
mindre gynnsamt för lån till krafivärmeverk p. g. a. den i allmänhet svaga
lönsamheten under de första driftåren.
Kommunerna är i allmänhet
inte beredda att med egna medel svara för någon del av delägarlånen i
krafivärmeverk där de fömtsätts ingå som ägare hell eller delvis. De är inle
heller beredda att ta upp lån för ändamålet om deras lånemöjligheler i övrigi
skulle begränsas därigenom.
Denna
inslällning från kommunernas sida beror på att de har att finansiera en lång
rad andra verksamhetsgrenar än elproduktion. En investering i ett
krafivärmeverk torde innebära att kommunen anlingen måste minska någon annan
verksamhet eller höja skatten. Kommunema synes i allmänhet anse det omöjligt
att vidta någon av dessa åtgärder för att få till stånd en kraftvärmeutbyggnad.
Erforderlig elkraft kan dessutom köpas från rå-kraftleverantörer.
De ovan beskrivna
finansieringssvårigheteraa för kommunerna är inte helt generella. Kommuner med
etablerade separata produktionsbolag har möjlighet atl utnyttja
avskrivningsmedel från befintliga anläggningar för att finansiera ökning av
produktionskapaciteten, i den mån medlen inte behöver tas i anspråk för
amortering av befintliga lån eller reinvesteringar i anläggningarna.
Tidigare
fanns även för Qärrvärmeutbyggnadens del i fråga om de investeringar som inte
kunde täckas med anslutningsavgifter finansieringsproblem av samma slag som
för kraftvärmeutbyggnaden. Dessa accentuerades av all kommunlånen ofta är
förenade med betydligt kortare avskrivningstider än den tekniska livslängden
för Qärrvärmeanlägg-ningama. F. n. är löptiden för långfrisiiga kommunlån hos
kommunlåneinsliiuten 15 år.
Frågan
om finansieringen av Qärrvärmeutbyggnaden har numera lösts efter överiäggningar
mellan bostadsdepartementet och parterna på kapitalmarknaden (riksbanken,
Allmänna pensionsfonden, kommunlåneinsliiuten m.fl.).
Denna
lösning av kredilfrågan innebär att riksbanken lämnar emissions-tillstånd för
obligationslån avseende lillkommande uibyggnad av anläggningar för produklion
och distribution av Qärrvärme. Obligationerna emitteras av
kommunlåneinsliiuten, dvs. Kommunlåneinstilulel AB och Kom-munkredil AB, som
sedan lämnar krediter till sökande kommuner. Dämlöver svarar AP-fonden för
viss direklutlåning Ull Qärrvärmeverksamhet. 32 Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr
115. Dd 2
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.10 Industridepartementet 498
Fjärrvärmelånen är specialdestinerade och påverkar därmed
inte direkt övrig kommunal upplåning.
Storstadskommunema Stockholm, Göteborg och Malmö saknar
möjlighet att låna genom kommunlåneinstituten eftersom de kan få direkta emissionstillstånd
från riksbanken.
Fjärrvärmelånen läggs upp med en 23-årig annuitet. Med
hänsyn till den jämfört med traditionella kommunlån långa genomsnittliga
löptiden överstiger räntesatserna för Qärrvärmelånen normala
kapitalmarknadslån till kommunerna med f n. 0,5 %.
Som gmnd för riksbankens beslut om emissonsfillstånd av
"Qärrvär-meobligationer" ligger av bostadsdepartementet genomförda
enkäter till kommunema avseende planerade Qärrvärmeinvesteringar per
kalenderår.
Emissionsbeloppen för kommunlåneinstituten har för år 1977
uppgått till 160 milj. kr. och för 1978 till 250 milj. kr. Därtill kommer
AP-fondens direktutlåning.
Fjärrvärmelånen får användas även för
produktionsanläggningar för värme och kan sålunda utgå även för finansiering
av värmeproduktionen i ett kraftvärmeverk. Lånebeloppet är i stort sett lika
med kostnaden för en separat hetvattencentral med motsvarande produktionsförmåga.
Ca 10% av kostnaden för ett oljebaserat kraftvärmeverk kan finansieras på så
sätt.
Finansieringen av krafivärmeverk skulle underlättas
väsentligt om lån på samma villkor som för Qärrvärmelånen kunde disponeras Ull
en del även för detta ändamål.
Den nuvarande finansieringssituationen kan illustreras med
följande exempel (de angivna kostnadema är ungefärliga uppskattningar som
endast syftar till atl belysa exemplen).
Ett krafivärmeverk om ca 200 MW el och 300 MW värme ulfört
för olje-och koleldning antas kosta i mnda tal 800 milj. kr. En kommun och ell
kraftföretag avtalar om att uppföra anläggningen genom ett gemensamt bildat
bolag. Investeringskostnaden för molsvarande värmeproduktion i
hetvatlencentraler utmsiade för kol- och oljeeldning antas uppgå till 120 milj.
kr. Parterna kommer överens om atl kommunen skall svara för denna del av
investeringen i kraftvärmeverkel, alt resten av investeringen skall delas lika,
att kommunen får hela hetvattenproduktionen och halva elproduktionen saml kraflförelaget
andra halvan av elproduktionen. De satsar hälften var av aktiekapitalet om 2
milj. kr. Finansieringen kan då ordnas enligt följande:
Mkr Kommun Kraft- Extema Summa
företag längivare
Aktiekapital 1 1 2
Delägarlån 84
84 168
Fjärrvärmelån 120 120
Övriga kapitalmarknadslån
(75 % av 680 Mkr) 510 510
Summa 85 85 630 800
Prop. 1978/79:115 Bilaga 1.10 Industridepartementet 499
Av en total investering om 800 milj. kr. i detta exempel
gäller således finansieringsproblemet 85 milj. kr., dvs. ca 11 %.
Om man i stället fömtsätter att kommunen skall stå som
ensam ägare av anläggningen blir bilden följande. Exemplet fömtsätter en
oljeeldad anläggning om 50 MW el för 150 milj. kr.
Mkr Kommun Extema Summa
långivare
Aktiekapital 1 1
Ägarelån 33 33
Fjärrvärmelån 15 15
Övriga lån (75% av 135
Mkr) 101 101
Summa 34 116 150
Kommunen måste här självfinansiera ca 23% av
investeringen. Den procentuella andelen av Qärrvärmelånet blir mindre i detta
fall än i det föregående eftersom anläggningen antas byggas endast för
oljeeldning. Den relaUva investeringen i utmstning för förbränning blir då
lägre.
6.3 Beskattning
Skatten på elkraft uppgår f n. till 3 öre/kWh. För el som
förbrukas i industriell verksamhei uppgår den dock till 2 öre/kWh för den del
av förbmkningen som ligger över 40000 kWh/år. Elskallen är konstmerad som en
konsumtionsskatt och påverkas inte av elkraftens produktionsform.
Den lolala produktionskostnaden för el i ell nytt
kraftvärmeverk om exempelvis 50 MW el uppskattas av kraftföretagen till ca 17
öre per kWh vid 4000 timmars åriig utnyttjningstid. En belydande stimulans och
förbättring av konkurrensläget kan erhållas genom an kraftvärmeverket
subventioneras med en summa som uppgår till elskallens storiek för ett
energibelopp som molsvarar elproduktion i en anläggning under de försia åren av
dess drifttid. Därigenom skulle också likviditelsproblemen under inledningsskedet
lättas. Det elskatlebelopp del gäller för den exemplifierade anläggningen vid
en åriig utnyttjningstid om 4000 limmar uppgår till 4-6 milj. kr.
Även möjligheten lill minskning av bränsleskatten som
stimulans för kraftvärmeverk skulle kunna övervägas.
Skatten för flytande bränslen uppgår lill 40 kr./m. Om
bränslet används för elproduktion beskatias det inte. Skallen på bränsle för
Qärrvärme från kraftvärmeverk beräknas i princip som om Qärtvärmen hade
producerats i hetvaitencentraler.
Bränsleskattens belydelse för kraftvärmeverken
exemplifieras nedan för en anläggning om 50 MW el och 100 MW värme. En sådan
producerar vid en åriig utnyttjningstid om 4000 timmar 200 GWh el och 400 GWh
Qärrvärme
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.10 Industridepartementet 500
per
år. Produktionskostnaderna kan uppskattas lill 17 öre per kWh el. Den lolala
årliga kosinaden blir därmed för elkraften 34 milj. kr. Ca 63000 m olja ä 420
kr./m' till ett värde av ca 26 milj. kr. förbmkas för nämnda produktion av el
och Qärrvärme. Härav beskattas 41 000 m bränsle motsvarande 400 GWh Qärrvärme
med 1 640000 kr.
Skattelindring speciellt
för kraft värmeverk är dock diskutabelt från vissa synpunkter. En sådan är all
driften av anläggningama kan komma all feloplimeras. Del nuvarande systemet för
driften av landels elproducerande anläggningar skall i princip leda till att
storleken av anläggningamas driftkostnader avgör i vilken ordning de tas i
anspråk. Om elproduktionen i vissa anläggningar gynnas genom skattelättnader
kan följden bli att dessa drivs medan anläggningar med lägre driftkostnader
står stilla.
Det kan vidare
ifrågasättas om inte eventuella skattelättnader med nuvarande skattesystem
måsle vidarebefordras lill abonnenterna. Resultatet skulle då inle bli den
avsedda förbättrade ekonomiska situationen för nya kraft värme verk.
6.4
Statsbidrag
En
lättnad av energiskatten för kraftvärmeverk skulle utgöra en form av statligt
ekonomiski slöd molsvarande statens inkomstbortfall. Det kan som antytts
ifrågasättas om skattelättnad är en form för statligt stöd som över huvud taget
är lämplig för att främja utbyggnaden av kraftvärmeverk.
En
annan tänkbar stödform är direkia statsbidrag lill investeringar i
krafivärmeverk.
Enligt förordningen
(1975:422) om statsbidrag till energibesparande åtgärder inom näringslivet
lämnas statsbidrag bl. a. till ålgärd med avseende på förekommande verksamhet
eller befintlig byggnad vid företag som syfiar lill bätire hushållning med
energi. Vidare lämnas statsbidrag till åtgärd som syftar till att vidmakthålla,
öka eller få till stånd elproduktion i vattenkraftverk med en efter åtgärdens
genomförande installerad effekt av högst I 500 kW. Bidrag ulgår med högst 35%
av godkända kostnader för ålgärden. Vid bestämmande av bidragsandelen skall
beaktas bl. a. de intäkter eller kostnadsreduktioner som åtgärden medför.
Anslaget
för energibesparande åtgärder inom näringslivet m. m. (inkl. små
vattenkraftverk) uppgår lill 310 milj. kr. för budgetåret 1978/79.
Med
hänsyn till att utnyttjandet av ett Qärrvärmeunderiag för kraftvärmeproduktion
innebär ett effeklivi utnyttjande av tillfört bränsle vore del inle otänkbart
atl uividga bidragsområdet även lill kraftvärmeverk. I samma riktning talar
också det förhållandet att industriella mottrycksanläggningar liksom små
vattenkraftverk är bidragsberättigade, även om motiven härför är olika i de två
fallen.
De
små vattenkraftverkens lönsamhet är i regel otillräcklig ulan bidrag, medan
industriella mollrycksanläggningars lönsamhet ofta är god i sig men
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.10 Industridepartementet 501
ändå
måste förbättras ytteriigare för atl de skall få plats inom industriföretagens
investeringsramar.
Statsbidrag
har bl. a. den fördelen atl del från lånesynpunkt kan likställas med eget
kapital. Samtidigt som lånebehovet minskar underlättas därigenom upplåningen
av resterande kapital. Vidare skulle statsbidrag medföra - utom alt
lönsamheten förbättras - atl likviditeten under de första driftåren påverkas
positivt.
Arbetsgmppen
anser atl bidrag bör övervägas om andra tänkbara ålgärder inle kan förväntas
leda till atl de mål för uibyggnaden av kraftvärmeverk som eftersträvas kommer
att uppnås.
6.5
Samarbetsfrågor
Byggande
och drift av kraftvärmeverk kräver samarbete mellan kommun och kraftförelag och
därmed avtal mellan partema om hur vissa frågor skall lösas. Vilka frågor som
blir aktuella beror på ägarförhållandena.
Om
kommunen skall disponera hela eller del av elproduktionen måste kommunen avtala
med sin råkraflleverantör om komplelteringskrafl, maskinskadekraft och
samkömingsprinciper. Särskilt kostnaderna för maskinskadekraft har av
kommunema betraktats som ekonomiskt belungande. Samkörningen med
råkraftleverantören kan inrymma ekonomiska problem och vara administrativt
betungande.
Vattenfall
har numera ändrat på prisel för maskinskadekraft till fördel för de kommunala
verken. En gemensam utredning har påbörjats om de framtida villkoren för
leverans av reservkraft, kompletteringskraft och samköming mellan Vattenfall
och ägare av mottrycksverk inom kommuner och industrier. En arbetsgmpp
bestående av verkställande direktören i Mellansvenska Städers Kraft AB
(Eskilstuna, Linköping, Norrköping, Uppsala, Västerås och Örebro ingår som
delägare), en representant för Vallenfalls industrikunder med mollryck saml
tariffexpertis från Sydkraft och Vallenfall kartlägger f. n. situationen i aktuella
europeiska länder. Ett utredningsuppdrag skall därefter gemensamt mot bakgmnd
av vunna erfarenheler (svenska och utländska) läggas ul på en frislående
konsult. Målel är all denna gemensamma uiredning skall ge underlag som
möjliggör en likartad syn på den hittills så kontroversiella frågan om de
ekonomiska villkoren för samköming med och komplettering av produktionen från
mottrycksverk tillhörande Vattenfalls kunder. Avsiklen är att utredningen sedan
skall ligga till grund för 1980 års tariffvillkor till denna kundkategori.
Om
kraftföretaget ensamt äger anläggningen och säljer värme lill kommunen eller
om ägandel är delat förutsätts kraflförelaget belala ersättning lill kommunen,
s.k. "värmefallsersättning", för atl utnyttja kommunens
värmebelasining för kraflvärmeproduklion. Förhandlingar mellan kraft-förelag
och kommuner om denna ersättning har ofta varil besvärliga.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.10 Industridepartementet 502
P.
g. a. olika värderingsprinciper, skillnader i kostnadsbedömningar, osäkerhet
om utbyggnaden av konkurterande kraftslag och om bränsleprisernas utveckling
m.m. kan partema ha svårt att komma överens i fråga om beräkningen av
samproduktionsvinstens storlek.
De
nämnda samarbetsfrågoma har ägnats ingående diskussioner inom gmppen.
I
fråga om samproduktionsvinsten har partemas representanter framhållit att
svårigheten främst gäller hur den skall beräknas och inte hur den skall
fördelas. Man har diskuterat olika principiella lösningar, men inte funnit det
möjligt att nu enas om några principer som kan täcka alla förekommande fall.
Däremoi anser man att goda fömtsättningar finns för att berörda kommuner och
kraftföretag skall kunna komma överens i fråga om varje konkret
utbyggnadsprojekt.
Parterna
har också hävdat atl övriga samarbetsfrågor, främst om maskinskadekraft,
kompletteringskraft och samköming, bör kunna lösas i de konkreta fallen.
Inom
arbetsgruppen har diskuterats behovet av att skapa någon institution för att
lösa samarbetsfrågor när de berörda partema inte kan komma överens själva.
Uppgiften att lösa frågan skulle då i sista hand överlämnas till ett särskilt
organ, sammansatt t. ex. av företrädare för partema och för staten.
Med
hänsyn till att representanter för kommuner och kraftföretag kommit
jämförelsevis långt när det gäller atl jämka ihop ståndpunkterna lorde en sådan
ålgärd inte behövas f n. Detta antagande stöds av att kommuner och kraftföretag
på senare lid kunnat nå överenskommelser i två konkreta fall. Det gäller en
nyligen genomförd ombyggnad av Öresundsverket (en kondensturbin har byggts om
till mottrycksturbin för värmeleverans till kommunen) med Malmö kommun och
Sydkraft som parter samt Tömkraftprojektet med Botkyrka och Huddinge kommuner
samt Vattenfall som parter. Vidare kan nämnas bl.a. att Sundsvalls kommun, som
fattat principbeslut om utbyggnad av ett kraftvärmeverk, inte redovisal några
väsentliga problem när del gäller avtal med sin råkraflleverantör om maskinskadekraft
m. fl. samarbetsfrågor.
6.6
Övrigt
Det
finns vissa frågor som inle ulgör ett egentligt hinder för uibyggnad men som
bör lösas för all verksamheten skall kunna drivas effektivt.
Dil
hör frågan om utvidgat samarbele mellan kommuner och kraftföretag, även
kommunala sådana, för atl ställa teknisk kompenlens lill förfogande för de
kommuner som överväger all bygga ut krafivärmeverk. Del är också angeläget att
de elproducerande förelagen ökar samarbelel i fråga om drift och underhåll.
Gemensamma driftorganisalioner och en långlgå-
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.10 Industridepartementet 503
ende
samordning mellan olika driftorganisationer i fråga om revisioner och
reparationer bör kunna förbättra driftresultaten.
Vad
gäller dessa samarbetsfrågor saknas behov av statliga insaiser (utom i det
avseendet att Vattenfall som kraftföretag bör medverka). Det torde höra till de
berörda organisationernas uppgifter att aktivt verka för ökat samarbete.
Det
är av stor vikt att statsmakterna klargör inriktningen av den framtida
kraftförsörjningen.
Det
tekniska utvecklingsarbetet t.ex. vad gäller lågtemperatursystem bör påskyndas.
Della bör beaktas vid utformningen av det statliga FoU-stödet inom
energiområdet. Del är vidare angeläget atl berörda företag satsar på
försöksverksamhet och snabbt söker f ut ny teknik i praktisk tillämpning.
Sådana satsningar bör underiättas genom att möjlighetema att få statsbidrag
till prototyp- och demonstrationsanläggningar har vidgats till att omfatta
projekt med inriktning på användning av andra bränslen än olja och på
effektivare Qärrvärmedistribution.
7
Arbetsgruppens förslag till program för kraftvärmeutbyggnad
Utbyggnaden
av kraflvärme - liksom utbyggnader av andra elproducerande anläggningar - bör
styras av långsikliga energipoliliska bedömningar. Del är av stor vikt alt
statsmakiema klargör inriktningen av den framlida kraflförsörjningen. I detla
sammanhang spelar kraftbalanssilualionen och de olika kraftslagens kostnader
jämte flera andra fakiorer -bl.a. bränsleförsörjning, miljöfrågor och
beredskapssynpunkter - en stor roll. Enligt bedömningar från bl.a. olika
utredningar, som arbetsgmppen tagit del av ulan alt därmed ta ställning till,
är utrymmet på kort sikt för kraftvärmeutbyggnader begränsal. Redan under
senare delen av 1980-lalel kan dock krafivärmeverk behöva byggas ut i mer
betydande omfattning. Om en snabbare uibyggnad omedelbart skulle anses önskvärd
torde någon form av direkt ekonomiski slöd behövas föratt den skall komma till
stånd. Om villkorslagens krav ej kan uppfyllas och nya kämkraftblock därför ej
tas i drift uppstår ell behov av snabb utbyggnad av bl.a kraftvärmeverk redan
under 1980-lalels försia hälft. Något direkt ekonomiskt slöd lill
krafivärmeverk lorde då inte behövas.
Utbyggnaden
av Qärrvärmenäten bör hållas på en hög nivå för alt möjliggöra en framtida
kraftvärmeutbyggnad. Arbetsgruppen föreslår därför atl systemet för
finansiering av Qärrvärmeutbyggnader permanentas. Del är därvid av vikt alt
lånefrågan kan prövas för projekt som sträcker sig över flera år.
Vidare
bör planeringssamarbetet mellan de parter som är berörda av en kraftvärmeutbyggnad
fortsätla och utvidgas. Härigenom skapas en beredskap för att genomföra de
kraftvärmeprojekt som på sikt visar sig motive-
Prop.
1978/79:115 Bilaga 1.10 Industridepartementet 504
rade.
Statliga insaiser för alt förbättra samarbetet bedöms inte nödvändiga.
Arbetsgmppen föreslår
också atl FoU-satsningen inom Qärrvärmeområdet intensifieras bl. a. för att
även på sikt möjliggöra en rationell Qärrvärmedistribution, exempelvis genom
införandet av lågtemperaturteknik.
Arbetsgruppen anser vidare
att ett antal kraftvärmeverk bör komma till stånd redan i ett kortare
tidsperspektiv där Qärrvärmeunderlaget är tillfredsställande, främst för att
ge möjligheter ull praktiska erfarenheter av fastbränsleeldning. Därför behöver
fömtsättningama för utbyggnad av kraftvärmeverk förbättras. Detta kan i första
hand ske genom att kommunernas finansiering av kraftvärmeutbyggnader
underlättas.
Kommunernas
lånemöjligheter bör ökas så att de kan få lån upp till 100% av investeringar i
kraftvärmeverk. För att avsevärda likviditetsproblem inte skall uppslå under
de försia driftåren bör lånen ull så stor del som möjligt utgå i form av
annuitetslån. Det är vidare av vikt atl lånen är långfristiga.
För den del av
anläggningen som ersätter hetvattencentraler kan redan i dag erhållas s. k.
Qärrvärmelån, dvs. f n. 23-åriga annuitetslån med en räntesats som är 0,5%
högre än för kommunlån. Huvuddelen av återstående lånebehov, åtminstone 70-75
%, fömtsätts på sedvanligt sätt kunna lämnas av kreditinstitut som normalt
finansierar kraftutbyggnader. Även för resterande del av investeringen upp till
100% bör kommunema garanteras lån enligt samma system som beträffande
Qärrvärmelånen. När kommunall bolag svarar för investeringen bör gälla att
bolaget mot kommunal borgen får samma villkor som kommunen.
Med hänsyn till
önskvärdheten att minska oljeberoendet bör det eftersträvas att anläggningama
byggs för fastbränsleeldning eller med långtgående förberedelser för eldning
med fasta bränslen. Förslaget ovan innebär all merinvesteringen för
fastbränsleeldning skall kunna lånefinansieras hell. Frågan om bidrag för att
täcka eventuell merkostnad för fastbränsleeldning bör behandlas i samband med
beredningen av kommande förslag från utredningen om omställbara
eldningsanläggningar.
Frågan om införandet av
speciella statsbidrag eller andra subventioner bör övervägas när erfarenheler
av de ovan föreslagna åtgärderna främsi lånen - föreligger eller om
statsmakterna på gmndval av en energipolilisk bedömning anser atl en snabbare
uibyggnad av kraftvärmeverk bör äga mm.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 3.1 Bostadsdepartementet 505
Bilaga
3.1
Sammanfattning
av bostadsstyrelsens utvärdering av energisparstödet till bostäder budgetåret
1977/78
Innehåll
1
Inledning....................................................
506
2
Utvärderingens uppläggning och
genomförande.. 506
3
Utvärderingens resultat.................................
507
3.1
Godkänd kostnad................................... ... 507
3.2
Beräknad besparing................................ 509
3.3
Jämförelse med energisparplanen.............. ... 512
3.4
Bostadsslyrelsens slutsatser
och utvärderingens resultat. 513
Prop.
1978/79:115 Bilaga 3.1 Bostadsdepartementet 506
Sammanfattning
av bostadsstyrelsens utvärdering av energisparstödet tUl bostäder budgetåret
1977/78
Sammanfattningen
gjord inom bostadsstyrelsen.
1 Inledning
Län
och bidrag lill energibesparande åtgärder i befintliga bostadshus har utgått
sedan den 1 juli 1974. Under fyraårsperioden fram till utgången av budgetåret
1977/78 hade sådant energisparstöd beviljats med sammanlagt ca 1 900 milj. kr,
varav ca 650 milj. i form av bidrag.
Bosiadsslyrelsen fick i
maj 1978 regeringens uppdrag att följa upp det nuvarande stödet till
energibesparande åtgärder. Som bakgmnd till uppdraget anförde regeringen att
den energisparplan för befintlig bebyggelse som framlagts i proposition
1977/78:76 bl. a. förutsatte en översyn av reglema för energisparstödet i syfte
att differentiera stödet med hänsyn till effekterna av och kostnaderna för
olika energisparåtgärder.
Utvärderingen avser lån-
och bidragsgivningens inriktnig under budgetåret 1977/78. Reglerna förändrades
nämligen så väsentligt den 1 juli 1977 att tidigare lån- och bidragsgivning
inte är representativ för stödets nuvarande inriktning.
Eu ytteriigare skäl till
att begränsa utvärderingen till budgetårel 1977/78 är att lån- och
bidragsgivningens omfattning ökade fyrfaldigt från närmast föregående budgetår,
och att denna högre nivå kan förväntas bestå också fortsättningsvis.
För varje ansökan om
energisparstöd räknar länsbostadsnämnden fram en godkänd kostnad med hjälp av
de belopp för olika åtgärder som anges i bostadsstyrelsens tillämpningsföreskrifter
till energisparförordningen. Den godkända kostnaden utgör underiag för
beräkning av bidraget och lånets storiek i ärendet. I denna utvärdering
definieras det totala energisparstödet för 1977/78 som summan av den godkända
kostnaden i alla ärenden som första gången lär beslut om energisparstöd under
budgetåret. Denna summa överstiger medelsramen under budgetåret, eftersom
sökanden i åtskilliga fall helt eller delvis avstår från lånedelen av
energisparstödet, men den är ell lämpligt underlag för en realislisk analys av
stödets inriktning och fördelning och för en bedömning av olika åtgärders
genomsnittliga lönsamhet.
2 Utvärderingens uppläggning och genomförande
Utvärderingen
grundar sig på uppgifter som hämtats ur ett slumpmässigt urval bland de ärenden
som försia gängen lätt beslul om energisparstöd under 1977/78. Vartannat ärende
avseende flerbostadshus och vart lionde småhusärende har dragits bland de ca 54
000 ärendena i urvalsunderiagei. Urvalet har därigenom kommit aU bestå av ca 4
600 småhusärenden, ca 3 400 ärenden avseende flerbostadshus och 80 ärenden
avseende småhussamfäl-
Prop.
1978/79:115 Bilaga 3.1 Bostadsdepartementet 507
ligheler,
tillsammans alltsä ca 8 100 ärenden.
Samtliga
uppgifter i ansökningshandlingama och i besluts- och beräk-ningsblanketterna
har registrerats pä särskilda redovisningsblanketier för de ärenden som ingår i
urvalet. De insamlade uppgiftema har sammanställts och bearbetats i huvudsak
manuellt på bostadsstyrelsen. Resultaten har därefter generaliserats från urvalets
ärenden till hela budgetåret genom uppräkning med urvalsandelarna.
3 Utvärderingens resultat
3.1
Godkänd kostnad
Energisparstödel
lill bostäder har under budgetårel 1977/78 haft följande totala omfattning
Flerbo-
Småhus
Samtliga
stadshus
Antal ärenden
5 700
48 600
54 300
Antal
lägenheter
143 600
57 300
200900
Godkänd
kostnad, milj. kr
308
683
991
Godkänd
kostnad/ärende, kr
54 000
14 100
18 250
Godkänd
kostnad/lägenhet, kr
2 150
11900
4 930
Prakliskl
taget samtliga småhus i ulvärderingen ägs av enskilda personer. För
flerbosiadshusen är fördelningen av stödet pä ägarekategorier följande.
Allmän- Koopera-
Enskilda
nyttiga
och liva
kommunala
Godkänd
kosinad, tusen kr
105 900
59 300
143100
Antal
lägenheter/ärende
53
42
14
Godkänd
kostnad/ärende, kr
103 800
70 200
36 900
Godkänd
kostnad/lägenhet, kr
1970
1690
3 880
Prop.
1978/79:115 Bilaga 3.1 Bostadsdepartementet
508
opaginerad Kontrollera mot PDF
Den
totala godkända kostnaden fördelar sig på olika slödberätligade åtgärder enligt
följande sammanställningar
opaginerad Kontrollera mot PDF
Flerbostadshus
Godkänd kostnad, lusen kr
Andel av
den totala godkända kostnaden
opaginerad Kontrollera mot PDF
Radiatortermostatvenliler
Individuell varmvattenmätning
Variatorutrustning
Ventilationsreglering
Spjällregulator
Ventilationsvärmeväxlare
Fliseldningsanordning
Summa installationstekniska ätgärder
Isolering av yttervägg
Fasadskikl
vid ytterväggsisolering
Isolering
av lättåtkomligt vindsbjälklag
3-glaslbnster,
helt byte
Isolering
av svåråtkomligt vindsbjälklag
3-glasfbnster,
komplettering
Isolering
av bottenbjälklag
Tätning
genom skumplastinsprutning
3,4% 0,6
96 0,5 96 0,2 96 0,1 % 0,0 96 0,0%
33 240 6 360 5 030 1810 1260 65 42
47 800
4,8%
52 720
5,3%
51500
5,2%
18 460
1,9%
11880
1,2%
5 350
0,9%
3 230
0,3%
970
0,1
%
712
0,1
%
opaginerad Kontrollera mot PDF
Summa byggnadstekniska åtgärder 148 830
111710
Fjärrvärmeansluining
Summa godkänd kostnad 308 330
15,0%
11,3% 31,1 %
Prop.
1978/79:115 Bilaga 3.1 Bostadsdepartementet
509
opaginerad Kontrollera mot PDF
Sm å hus
Godkänd
kostnad Andel av den
tusen kr totala godkända
kostn.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Radiatortermosialventiler
Motorshuntventil
Värmepump
Fliseldningsanordning
Individuell varnivalienmätning
Cirkulationspump
Veniilaiionsvärmeväxlare
Spj ä llregulator
Solvärmesystem
Natiackumulering av tappvarmvatten
Summa installationstekniska åtgärder
Isolering av yttervägg Fasadskikl vid ylterväggsisolering
Isolering av lätiåtkomligi vindsbjälklag 3-glasfönsier, helt byte Isolering av
svåråtkomligt vindsbjälklag Isolering av bottenbjälklag 3-glaslbnster,
komplettering Tätning genom skumplastinsprutning
3,1 %
1,1 % 0,1 % 0,4% 0,2% 0,2% 0,1 % 0,1 % 0,0% 0,0%
30 530
10 710
4210
3 860
2 250
1530
830
550
450
50
54 970
5,5%
221 080
22,3%
213 510
21,6%
61500
6,2%
55 970
5,7%
27 520
2,8%
24 800
2,5%
5 850
0,6%
3 400
0,3%
opaginerad Kontrollera mot PDF
Summa byggnadstekniska åtgärder 613 640
Fjärrvärmeansluining 14 320
Summa godkänd kostnad 682 930
62,0%
1,4% 68,9%
opaginerad Kontrollera mot PDF
Av sammanställningarna framgår all huvuddelen av den
godkända kosinaden (77 procent) avser byggnadsiekniska ätgärder, i försia hand
tilläggsisolering av ytterväggar och nyll fasadskikl. De inslallaiionslekniska
åtgärderna svarar för ca 10 proceni av totalkostnaden och Qärrvärmeanslutning
förca 13 %.
Några slutsatser om effekterna m. m. av energisparstödel
dras inte ur dessa redovisningar av den godkända kosinaden för olika ålgärder.
Försi sedan kosinaderna jämförts med molsvarande besparing, vilket sker nedan,
kan stödets effektivitet bedömas.
3.2 Beräknad besparing
Den lolala besparingen av olika ålgärder har beräknals
teoretiskt med hjälp av akluella erfarenheler av åtgärdernas spareffekt.
Beräkningsförutsällning-arna överenssiämmer nära med dem som använis i
underlaget för energisparplanen (prop. 1977/78:76).
Besparingarna redovisas i försia hand i form av
neltoenergibesparingar. Spareffeklen av en viss åtgärd lar sig i verkligheten
utiryck i all t. ex. oljeförbrukningen eller förbrukningen av elenergi minskar.
Vid en beräkning
Prop. 1978/79:115
Bilaga 3.1 Bostadsdepartementet
510
opaginerad Kontrollera mot PDF
av
spareffeklen mäste man normalt först räkna ut hur mycket nettoenergibehovet
minskar genom åtgärden, dvs. hur mycket värmeförlusterna genom byggnadens
omslutande ytor och genom ventilationen och avloppsvattnet minskar Därefter kan
omräkning ske till bmttoenergibesparing, som alltså motsvarar den verkliga
minskningen av energianvändningen, med hjälp av en verkningsgradsfaktor. Vissa
åtgärder, bl. a. anslutning till Qärrvärme, påverkar direkt brultoenergibehovet
utan att minska nettoenergiförbmk-ningen. För Qärrvänneanslutning redovisas
således ingen nettoenergibesparing.
Beräkningsfömtsättningarna
har valts sä all nettobesparingarna av olika åtgärder skall kunna adderas. Bl.
a. har värmeförbrukningstalet grundats pä en inomhustemperatur av 20°C,
varigenom besparingen av temperatursän-kande åtgärder inte påverkar
spareffeklen av isoleringsålgärder.
Den
totala nettoenergibesparingen av de åtgärder som lätt energisparstöd under
budgetåret 1977/78 har beräknats till ca 4i00(?(? A/If'/j/fl>C=,'/irif/i/
dr).
Vid
beräkning av den totala minskningen av brutloenergiförbmkningen har besparingen
vid Qärrvärmeanslutning lagts till den omräknade nettobesparingen enligt ovan.
Som omräkningsfaktor har här, liksom i energisparplanen, valts
medelverkningsgraden 0,80. Totala brutioenergibesparingen blir därigenom ca 620
000 MWhIår M,62 TWhIår).
Den
beräknade nettoenergibesparingen av varje stödberältigad ålgärd framgårav
följande sammanställningar. I dessa redovisas ocksä besparingen i kWh/är per
krona godkänd kostnad, samt besparingskostnaden för åtgärden med de antaganden
om energiprisökning och real kalkylränta som använts i underiaget till
energisparplanen. Med uigångspunki i en samhällsekonomisk syn på lönsamheten av
en viss ålgärd bygger energisparplanen på att endasl ätgärder med en
besparingskoslnad på högsl 7,5 öre/kWh enligt det lägre sparalternativet
(alternativ 11) och högst 10 öre/kWh enligt det högre sparalternativet
(alternativ 111) uppfyller planens lönsamheiskrav. Besparingen anges härvid i
form av nettoenergibesparing och investeringen hänförs till prisläget första
kvartalet 1977 exklusive mervärdeskan. Ur fastighets- eller privatekonomisk
synpunkt kan dock betydligt högre besparingskostnad medföra lönsamhet.
Nettoenergibesparing
Besparings-
Flerbostadshus
MWh/år
kWh/är, kr
kostnad, öre/kWh
Radiatortermosialventiler
60 770
1,83
7,0
Variatorutmstning
11280
2,24
4,2
Individuell
varmvatlenmätning
7 900
1,24
10,4
Ventilationsreglering
4 970
2,74
4,0
Spjällregulator
2 570
2,05
6,2
Fliseldningsanordning
540
-
-
Veniilaiionsvärmeväxlare
230
3,58
3,8
Summa
inslallaiionslekniska ålgärder 88 260
Prop. 1978/79:115
Bilaga 3.1 Bostadsdepartementet
511
opaginerad Kontrollera mot PDF
Flerbostadshus
Nelloenergibesparing Besparings-
MWh/är kWh/är, kr kostnad, öre/kWh
opaginerad Kontrollera mot PDF
Isolering
av yttervägg
28 800
0,28
15,6
Isolering
av lättåtkomligt vindsbjälk-
14 820
0,80
5,4
lag
Isolering
av svåråtkomligt vinds-
4 480
0,48
9,1
bjälklag
3-glasrönsier,
helt byte
2 790
0,23
18,6
3-glasrönster,
komplettering
1660
0,51
8,5
Tätning
genom skumplastinspmt-
780
1,09
4,0
ning
Isolering
av bottenbjälklag
700
0,73
6,0
Summa byggnadstekniska åtgär-
54 030
der
Total besparing flerbostadshus
142 290
Nettoenergib(
jsparing
Besparings-
Småhus
MWh/år
kWh/år,
kr
kostnad, öre/kWh
Radiatortermosialventiler
26 750
0,88
14,5
Fliseldningsanordning
12 600
3,26
2,9
Motorshuntventil
7 590
1,01
7,7
Individuell
varmvattenmätning
2 340
1,04
9,0
Värmepump
2 340
0,56
16,9
Ventilationsvärmeväxlare
460
0,55
12,1
Spjällregulator
390
0,70
18,1
Solvämiesysiem
180
0,40
23,5
Summa inslallaiionslekniska åtgärder 52 650
Isolering
av yttervägg
119640
0,28
15,8
Isolering
av lättåtkomligt vindsbjälk-
58 050
0,94
4,6
lag
Isolering
av svåråtkomligt vinds-
19 110
0,69
6,3
bjälklag
Isolering
av bottenbjälklag
18 540
0,75
5,8
3-glasrönster,
helt byte
13 880
0,25
17,6
Tätning
genom skumplastinsprut-
3 130
0,92
4,7
ning
3-glasfbnster,
komplettering
3 060
0,52
8,3
Summa byggnadstekniska åtgärder
235 400
Total
besparing småhus
288 060
Summa besparing flerbostadshus
430 350
och
småhus
För
flerbostadshus är den beräknade nettobesparingen i kWh per år och krona
belydligt högre för de installationslekniska ålgärderna än för de
byggnadstekniska. Besparingen i kWh per år och krona är emellertid ett
Prop.
1978/79:115 Bilaga 3.1 Bostadsdepartementet 512
synneriigen
ofullständigt måu på åtgärdens avkastning eller dess lönsamhet, eftersom della
mått inte beaktar vare sig åtgärdens livslängd eller evenluella ökade drifts-
och underhållskostnader.
Åtgärder i ventilations-
och uppvärmningssystemei i flerbostadshus ger dock en särskilt god
besparingseffekt även i förhällande lill den kortare livslängden, vilket
framgår av att besparingskostnaden är myckel låg, och åtgärderna sålunda är
mycket lönsamma.
I
småhusen är insiallaiionsåtgärderna inte alls lika lönsamma som i
flerbosiadshusen, framför allt beroende på all kosinaden per enhel blir så
myckel högre.
Samtliga
byggnadstekniska åtgärder, ulom hell utbyte av befinlligt fönsier till
S-glasfönster och ylterväggsisolering inklusive kostnad för ny fasad, uppvisar
en genomsnittligt god lönsamhet trots all besparingen per insatt krona är
måttlig. Beiräffande tilläggsisolering gäller dock alt lönsamheten i de
enskilda fallen varierar kraftigt beroende hur god isolerförmäga den befinlliga
byggnadsdelen har före åtgärden.
Eftersom
lönsamheten är starkt beroende av isolerförmågan (k-värdet) före åtgärden har
ärendena avseende ylterväggsisolering delals upp i grupper efter k-värde före
åtgärden. Lönsamheten har beräknals för varje sådan grupp. Därvid framkommer
alt bara ytterväggar med k-värde över ca 1,0 har uppfylll energisparplanens
lönsamheiskrav om hela kosinaden för fasad skall inräknas. Om ingen kostnad
för fasadskikl medräknas har inle energisparplanens lönsamhetskrav uppfyllts
för de väggar som har ell k-värde under ca 0,70 kWh/m °C.
3.3
Jämförelse med energisparplanen
De
av riksdagen aniagna riktiinjema för energihushållning i den befinlliga
bebyggelsen för perioden 1978-1988 bygger på beräkningar som redovisas i en
bilaga till prop. 1977/78:76.
Utgångspunkten
för beräkningarna av besparingsmöjligheter har varil den samhällsekonomiska
lönsamheten av olika åtgärder. I det nuvarande bostadsbeståndet skulle det
sålunda enligt beräkningarnas alternativ 11 vara möjligt alt spara 17 TWh/år
efter en 10-årsperiod genom åtgärder med en besparingskostnad på högst 7,5
öre/kWh. Enligt alternativ III skulle del vara möjligl alt spara 22 TWh/år i
nuvarande bostadsbestånd genom ålgärder med en besparingskostnad på högst 10
öre/kWh. Därvid har antagils all man av olika skäl bara uppnår 90 procents
effekt av de beräknade besparingarna.
1
sammanställningen nedan redovisas en jämförelse mellan å ena sidan de beräknade
besparingsmöligheterna och molsvarande invesleringar för olika ålgärder enligt
alternativ 11 och 111 och å den andra den beräknade spareffeklen och
motsvarande godkänd kosinad enligt denna utvärdering, uppräknade med faktorn 10
föratt motsvara resultatet under en 10-årsperiod. Besparingarna avser i häda
fallen nelloenergibesparing, varigenom ålgärden
Prop. 1978/79:115
Bilaga 3.1 Bostadsdepartementet
513
opaginerad Kontrollera mot PDF
Qärrvärmeanslutning
inte ingår i beräkningarna. Endast de åtgärder till vilka det i dag kan
beviljas energisparstöd har medtagits frän altemativ 11 och 111 i sparplanen.
Vid jämförelsen mellan investeringsbeloppen och den godkända kostnaden mäste
hänsyn tas till att investeringarna enligt energisparplanens alternativ inte
inkluderar mervärdeskatt och till att de hänför sig till en något tidigare
tidpunkt än de godkända kostnaderna enligt utvärderingen.
Energisparplanen
alt. 11
Energisparplanen alt. 111
Bostadsstyrelsens ulvärdering (uppräknad lill 10 år)
Netto-
Investe-
Netto-
Investe-
Netto-
Godkänd
besparing TWh/år
ring
miljarder kr
besparing TWh/år
ring miljarder kr
besparing TWh/år
kostnad miljarder kr
Värmeisolering Fönster
5,5 0,3
7,2 0,9
7,8 0,5
12,3 1,8
2,7 0,2
6,9
0,8
Tätning
Uppvärmning
Ventilation
0,1 0,3
0 0,1
0,1 1,8
0 1,5
0 0,1
0 0
Styr- och reglersystem övriga åtgärder
3,1
0,9
3,1 0,4
0,9 03
1,1 0,2
0,8 0,2
Summa
9,3
9,1
13,7
16,9
4,3
8,7
Med
90% effekt
på
besparingarna
8,3
12,3
Jämförelsen
visar för det första atl energisparverksamheien mäste fi större omfattning än
under budgetåret 1977/78 för att energisparplanens målsättning skall uppnäs.
Både investeringarna och neitobesparingarna måste öka för de i dag
slödberätligade åtgärderna. Den antagna planen förutsätter emellertid ocksä
sädan ökad omfattning. Vidare mäste de ätgärder som i dag är slödberätligade
inriktas mot sådana som ger större besparing i förhållande till investeringen.
3.4
Bostadsstyrelsens slutsatser av utvärderingens resultat
Den
slutsats som kan dras av ulvärderingen är att om energisparplanens målsättning
skall kunna uppnås bör vissa av de minst lönsamma åtgärderna bland de nu
stödberättigade i fortsällningen undantas från stöd. Vidare mäste i
fortsällningen de mest lönsamma ålgärderna inom ramen för den lönsam-hetsgräns
som uppställts prioriteras vid utformningen av reglerna för energisparstöd.
Slutligen måsle energisparverksamhetens totala volym öka i förhållande till
budgetåret 1977/78 för att sparmålet skall nås.
Som
ett resultat av utvärderingen har bostadsstyrelsen för avsikl att genomföra
vissa ändringar av föreskrifierna rörande stödberättigade åtgärder.
33 Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 115. Dd 2
Prop.
1978/79:115 Bilaga 3.1 Bostadsdepartementet 514
Stödet
till termostatiska radiatorventiler skall från den 1 juli 1979 endast utgå för
typgodkända ventiler. Föreskriftema rörande stöd till ytterväggsisolering
skärps så atl siödet förbehålls de mest lönsamma objekten, och stöd till
fasadskikl bör i vissa fall inle beviljas. Vid fönsterbyte börstödet begränsas
till skillnaden mellan kosinaden för två- och treglasfönster Därutöver planeras
vissa ytterliggare förändringar i syfte att förbättra stödet till
installationstekniska åtgärder i flerbostadshus.
Styrelsen förordar vidare
en översyn av reglema för energisparstödel så alt vissa ålgärder av drifts- och
underhållskaraktär, t. ex. tätningsåigärder och byte av oljebrännare i vissa fall,
blir stödberättigade. Detta torde erfordras för atl åtgärderna skall fä en
tillräckligt stor omfattning. Särskilda överväganden bör göras beträffande slöd
till installation av s. k. braskaminer.
Slutligen bör
slimulansreglernas allmänna utformning ses över mot bakgmnd av uttalandet i
prop. 1977/78:76 om differentiering av stödet med hänsyn till effekterna av och
kostnaderna för olika energtsparåtgärder.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 3.2 Bostadsdepartementet 515
Bilaga
3.2
Gällande rätt, förslag från statens planverk om ändring i
54,61 och 64 §§ byggnadsstadgan, samt sammanställning av remissynpunkter över
verkets förslag.
Innehåll
1 (jäl
lande räu............................................... 516
1.1 Byggnadsstadgan
i berörda delar.............. 516
1.2 Föreskrifter
i SBN fill 44 a § BS................. 518
2
Statens planverks förslag
beträffande ändringar i byggnadsstadgan 519
3
Sammanslällning av
remissinslansemas synpunkier på statens planverks förslag till ändringar i
54,61 och 64 §§ i byggnadsstadgan............................... 525
4
Förteckning överde
remissinstansersom haravgell yttrandeöver statens planverks förslag
532
Prop.
1978/79:115 Bilaga 3.2 Bostadsdepartementet 516
Gällande
rätt, förslag från statens planverk om ändring i 54,61 och 64 §§
byggnadsstadgan, samt sammanställning av remissynpunkter över verkets förslag.
1
Gällande rätt
1.1
Byggnadsstadgan i berörda delar
I 5
kap. (35-67 §§) byggnadsstadgan (1959:612, omtryckt 1972:776, ändrad senast
1978:369) (BS) finns bestämmelserom byggande. Bestämmelserna i 38-48 §§, som
avser nybyggnad, innefattar gmndläggande krav på byggnads yttre och inre
utformning. Dessa bestämmelser är som regel allmänt formulerade och
kompletteras av föreskrifter, anvisningar och råd i Svensk byggnorm (SBN).
Bestämmelsema i 38-48 §§
gäller nya byggnader. Bland dessa bestämmelser återfinns kravel aU byggnad
skall utföras så alt den möjliggör god energihushållning (44 a §). I 48 a och
49 §§ anges vad som skall gälla vid ändring av byggnad. Vissa mera
kvalificerade ändringarav byggnad hänförs enligt 75 § BS till nybyggnad.
Vid sådana ändringar som
är att hänföra till nybyggnad gäller enligt 48 a § första stycket att bl. a.
bestämmelsen i 44 a § angående energihushållning skall tillämpas endast
beträffande de delar av byggnaden som berörs av ändringen och endast i den
omfaUning som erfordras för atl dessa delar av byggnaden skall uppfylla skäliga
anspråk på bl. a. god energihushållning. Enligt 48 a § andra stycket uppställs
vissa krav även beiräffande byggnadens övriga delar, alltså sådana som inle
berörs av ändringen. Bland dessa krav ålerfinns emellertid inte kravet på god
energihushållning.
I fråga om mindre
ingripande ändringar, dvs. ändringar som inte är att hänföra till nybyggnad,
gäller enligt 49 § likaledes atl bestämmelsen i 44 a § angående
energihushållning skall lillämpas i fråga om de delar av byggnaden som berörs
av ändringen. Till skillnad mot vad som gäller enligt 48 a § uppställs vid
mindre ändringar inga krav beträffande de delar av byggnaden som inte berörs av
ändringen. En annan skillnad beslår i atl byggnadsnämnden enligt 49 § andra
slyckel kan medge undantag från de uppslällda kraven när det påkallas av
omsländighelerna och inte medför brandfara eller olägenhel i sanitärt avseende
eller eljesl.
Frågan om underhåll av
byggnad regleras i 50 § BS. Enligt denna bestämmelse skall byggnad ellerdel av
byggnad, som har uppförts i enlighet med bestämmelserna i 44a§, underhållas så
aU möjlighetema till god energihushållning i skälig utsträckning bibehålles.
Enligt 54 § 1 mom.
färåigärd,som enligt 75 § äratt hänföra till nybyggnad, inte företas utan
byggnadslov. Delta medför ati alla nya byggnader och vissa omfattande eller
kvalificerade ändringar av byggnad alllid konlrolleras av byggnadsnämnden. 1
dessa fall blir säledes alllid kraven pä god energihus-
Prop.
1978/79:115 Bilaga 3.2 Bostadsdepartementet 517
hållning
beaktade. Byggnadslov krävs ocksä för åtskilliga ätgärder som inte är all
hänföra till nybyggnad. Bland de ålgärder som direkl rör byggnader bör nämnas
sädan lill nybyggnad ej hänföriig ändring av byggnad, som berör konstruktionen
av dess bärande delar eller av eldstäder, rök- eller ventilationskanaler eller
som avsevärt påverkar dess planlösning eller yure utseende. Del bör också
nämnas alt byggnadslov erfordras inom område med stadsplan för omfärgning av
fasad som inte vetter mot kringbyggd gård eller annan sådan plals. 1 54 § 2
mom. meddelas undantag frän byggnadslovspliklen i 1 mom. i fråga om vissa
ålgärder i byggnader som innehåller högsl två bostadslägenheter saml för
byggnader som tillhör staien eller landsiing. För byggnad med högst två
bostadslägenhter gäller bl. a. atl invändig ändring av bostadsbyggnad ulan
hinder av 1 mom. fär företas utan byggnadslov, såvida åtgärden inle beslår i
inredande av ytteriigare bostadslägenhet eller av lokal för handelsrörelse, hantverk
eller industri och inte heller berör konstruktionen av byggnadens bärande
delar, eldsläder eller rökkanaler.
160-64
§§ ålerfinns regler om byggnadsarbete och tillsyn av sådant arbele.
Byggnadsarbete skall enligt 60 § ulföras enligt gällande bestämmelser och
fastställda rilningar samt med ändamålsenligt material och i övrigt på
belryggande sätt. De övriga paragraferna reglerar tillsynen. För arbete som
avser nybyggnad, rivning av byggnad eller ändring av byggnad skall det enligt
61 § 1 mom. finnas en av den byggande utsedd ansvarig arbetsledare i de fall
byggnadslov erfordras. Byggnadsnämnden kan medge undantag om den beiräffande
arbete av ringa omfattning finner aU särskild arbetsledare inle erfordras. 1 61
§ 2 mom. föreskrivs bl. a. aU inle nägon annan fär utses till ansvarig
arbetsledare än den som statens planverk, för visst slag av arbete och för viss
tid, eller byggnadsnämnden, för visst arbete, prövat äga erforderiig kunskap,
erfarenhet, pålitlighet och ordenllighel. Enligt 61 § 4 mom. åligger det
arbetsledaren alt fortlöpande leda och tillse arbetel och svara för aU del
fullgörs på behörigt sätt. Arbetsledaren skall också göra föreskrivna anmälningar
till byggnadsnämnden och andra myndigheler. Det åligger vidare arbetsledaren
att närvara vid nämndens besiktningar av arbetet. Om den byggande skulle
motsätta sig att gällande bestämmelser om arbetet iakttas, skall arbetsledaren
anmäla detta till nämnden. 1 62 § ges föreskrifter om att anmälan till
byggnadsnämnden skall göras i olika skeden av byggnadsarbete som avser
uppförande av ny byggnad och vid sådan rivning av byggnad eller ändring av
byggnad som är byggnaslovspliklig. I 64 § finns regler om byggnadsnämndens
tillsynsverksamhet. Nämnden skall öva tillsyn över byggnadsföretag, för vilka
byggnadslov erfordras, och äger verkställa erforderiiga besiktningar för
delta. Nämnden har ocksä räll att besiktiga byggnadsföretag, för vilka
byggnadslov inle erfordras. Genom besiktningarna bör i främsla rummet ulrönas,
om byggnaden föriagts i räu läge samt beskaffenheten av grundbollen, stommen
och byggnaden i färdigt skick. 1 de fall byggnadslov beviljals för uppförande
av byggnad inom område med stadsplan skall som regel grundbottenbesiktning,
lägesbesiktning, stombe-
Prop.
1978/79:115 Bilaga 3.2 Bostadsdepartementet 518
siklning
och slutbesiktning företas. 1 fall då byggnadslov beviljats för ett
byggnadsföretag fär slutbesiktning inte underiåtas om den byggande begär sådan
besiklning.
1.2
Föreskrifter i SBN till 44 a § BS
Föreskrifter
i SBN vad avser energihushållning vid ny- och ombyggnad fastställdes av
regeringen i juni och augusti 1976. Planverket bemyndigades samtidigt att
utfärda råd och anvisningar i anslutning till föreskrifterna.
Föreskrifierna
gäller fr. o. m. den 1 januari 1977 men är inte bindande i fråga om byggnad för
vilken byggnadslov har sökts före den 1 juli 1977. Beträffande fönsters
värmegenomgångskoefficient (k-värde) är föreskriftema inte bindande i fråga om
byggnad för vilken byggnadslov sökts före den 1 seplember 1977.
Föreskriftema
innebäratt kraven på värmeisolering har skärpts väsentligt i förhållande till
såväl lidigare gällande krav som tidigare utförandepraxis. Beslämmelserna styr
byggnadsisolering hårt. Reglerna är emellertid utformade så atl en nödvändig
leknisk och estetisk frihel upprätthålls. Eftersom en sior del av en fasads
värmeavgivning sker genom fönstren har också möjlighelerna atl bygga med
onödigi stora fönslerylor begränsats. Till dessa värmeiolseringskrav kommer
också skärpta krav på täthet hos byggnad och byggnadsdelar.
Vad gäller ventilation har
de tidigare gällande kraven pä luftväxling i olika lyper av lokaler sänkts där
del har varil möjligl med hänsyn lill de hygieniska krav som måsle ställas. För
all ytteriigare minska energiföriusterna genom ventilation och minska
energibehovet på uppvärmningssidan ställs krav på reglerulruslning för att bl.
a. utnyttja lillskoUsvärme från solinslrålning, belysning och personvärme och
för all göra det möjligt atl minska luftomsättningen när lokalerna inte
används. En väsentlig energisparande älgärd är all krav på värmeåtervinning
från veniilalionsluften införs för flertalet siörre byggnader.
Energiförbrukningen för
bostadshus utförda i enlighet med dessa krav har beräknals lill nära hälfien av
den genomsnittliga förbrukningen i bostadshus uppförda i början av 1970-talel.
För ett enbostadshus har energibesparingen uppskattats lill i genomsniii 13 000
kWh/år. För lägenhet i flerbostadshus är motsvarande siffra ca 10 000 kWh/år.
För andra lyper av byggnader har minskningen av energiförbrukningen uppskattats
till ålminsione samma storleksordning som för bostäder.
Föreskrifterna medför en
viss ökning av byggnadskostnaderna. Åtgärderna beräknas dock samiidigi ge en
sänkning av byggnadernas driftskostnader som hell täcker de höjda
kapitalkostnaderna.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 3.2 Bostadsdepartementet 519
2
Statens planverks förslag beträffande ändringar i och tillägg till
byggnadsstadgan
Planverket
har i rapport 41, Energihushållning i befintlig bebyggelse, föreslagil ett
flertal ändringar i byggnadsstadgan. Rapporten utgjorde underiag för förslagen
i prop. (1977/78:76) med energisparplan för befintlig bebyggelse.Vissa av de
förslag till ändringar i byggnadsstadgan som planverkel redovisade i sin
slulliga rapport, ingick inle i den preliminära rapport som tidigare hade
remissbehandlats. Beträffande förslagom ändringar i 54,61 och 64§§
byggnadsstadgan bl.a., anförde dåvarande bosiadsminislern atl förslagen borde
remitteras innan slutlig ställning kunde las lill eventuella ändringar.
Förslagen har nu remissbehandlats. Förslagen framgårav följande utdrag av
planverkels rapport.
Utdrag
ur statens planverks rapport 41, Energihushållning i befintlig bebyggelse,
slutlig version, kapitel 4 Förslag till ätgärder.
Byggnadslovsskyldighet
Flera
av de förbättringsåtgärder som aktualiseras i syfte alt åsiadkomma en bättre
energihushållning i befintlig bebyggelse har inte kunnat förutses i samband med
att nuvarande byggnadsstadga utarbetades. Detta gäller exempelvis sådana
ålgärder som förbäitring av värmeisolering eller anordnande av värmesystem av
ny lyp. Dessa senare kan vara baserade på energiförsörining hell eller delvis
genom tillämpning av värmepumpsleknik (t. ex. jordvärmesystem) eller genom
utnytQande av solenergi eller vindkraft. I byggnadsstadgan finns därför inte
några klara bestämmelser atl ålgärder av denna lyp skall underkaslas
byggnadslovsprövning. Med hänsyn lill bestämmelsen i 44 a § atl byggnad skall
anordnas så all god värmehushållning (enligt vårt förslag: energihushållning)
möjliggörs, ter del sig nalurligt alt 54 § förtydligas pä vissa punkter, sä att
ätgärder syftande till god energihushållning prövas efter ansökan om
byggnadslov. Detta gäller främst i fräga om väsenilig förändring av isolering
av ytterväggar saml ifråga om anordnande av eller väsenilig ändring av värme-
och ventilationsinslallationer. Mindre omfattande ändringar bör sälunda
undantas från byggnadslovspliki.
Isolering
av yttervägg
Förbättring
av värmeisoleringen hos en yttervägg kan ske genom atl väggen förses med eii
exlra värmeisolerande skikt. Tilläggsisolering kan
Prop.
1978/79:115 Bilaga 3.2 Bostadsdepartementet 520
förändra
temperatur- och fuktförhållandena i ytterväggen, både i det fall den placeras
invändigt eller då den placeras utvändigt. Det senare alternalivet innebär
också att ett nytt fasadskikl måsle anbringas. Detta medför i en del fall att
krav på bärförmäga och beständighet hos upplags- och infästningsanordningar
mäste särskilt uppmärksammas. Om tilläggsisolering anbringas utanpå ett
ventilerat fasadskikl måste behovet av särskilda ätgärder beaktas för att
isoleringen skall ge avsedd effekt. Byte av fastadmaterial kan vidare medföra
väsentliga förändringar i stadsbilden, vilka ocksä bör prövas.
Ulvändiga
åtgärder som vidtas pä fasader i tomtgräns kan innebära inträng på tomt- eller
gatumark och vålla grannelagsrättsliga problem. Del är därför angeläget au
fråga om sådant inträng uppmärksammas i god tid. Uivändig tilläggsisolering kan
även medföra att byggnadens yttre mått kommer atl något översliga vad
fastställda planer medger eller leda till att byggnaden kommer all strida mot
vad som är föreskrivet i 39 § BS. Sådana mindre avvikelser lorde emellertid
inte medföra några större problem och bör kunna godtas av byggnadsnämnd vid
byggnadslovsprövning med slöd av de befogenheler nämnden har enligt
byggnadsstadgan.
Ovanstående
konsekvenser av energibesparingsåtgärder på fasader motiverar en precisering i
byggnadsstadgan sä att det klart uttalas att byggnadslovskrav gäller för sådana
åtgärder.
Hittillsvarande
lagtext i 54 § BS andra och tredje styckena med anknytning till ovanstående
åtgärder är utformad för att tillgodose önskemål om en lämplig miljöanpassning
av byggnaders yttre. I ell omfattande energisparprogram blir värmeisoleringsåtgärder
pä fasader akluella för en mycket stor del av del äldre byggnadsbeståndet.
Därför bör tillämpligt avsnitt i byggnadsstadgan utformas så att byggnadslov
krävs för mera väsentliga värmeisoleringsåtgärder på ytterväggar. Förslag till
text lämnas nedan.
Installationer
Utformningen
av installationer för uppvärmning och ventilation har stor betydelse när det
gäller aU åstadkomma och uppräuhälla eu tillfredsställande inomhusklimai i en
byggnad samt att begränsa byggnadens energiförbrukning. Installationerna måste
vidare utformas så atl kravet på säkerhei och hygien tillgodoses. I SBN 1975
kap. 39 (Supplement 1) har i syfte atl möjliggöra god energihushållning införts
ett antal föreskrifter rörande installationers utformning. Föreskrifterna är baserade
på 44 a § BS.
Kravel
pä byggnadslov enligt 54 § 1 mom. BS ger samhällel möjlighet att genom
byggnadsnämnderna övervaka efterievnaden av gällande byggbestämmelser såväl
vid uppförande av ny byggnad som vid sådan om- och tillbyggnad som enligt 75 §
BS är att hänföra till nybyggnad, ävensom vid ett antal ytterligare ätgärder
som anges i 54 § BS.
Vid
uppförande av ny byggnad samt ändring som är hänföriig till nybyggnad omfattar
byggnadslovsgranskningen även installationer för
Prop.
1978/79:115 Bilaga 3.2 Bostadsdepartementet 521
uppvärmning
och ventilation. Därvid kommer sålunda all prövas att dessa installationer
uppfyller i SBN ställda krav rörande energihushållning, säkerhet och hygien.
Vid
andra ändringar av befintliga byggnader är det däremoi inle alllid krav på
byggnadslov. 1 fråga om installation för uppvärmning och ventilation är
gällande bestämmelser rörande byggnadslov inte enhetliga. Byggnadslov krävs i
regel inte för nyinstallation, ulbyle eller ändring av
uppvärmnings-installation i befintlig byggnad. Om sådan installation medför
ändring i konstruktion av eldsläder eller rökkanaler erfordras dock byggnadslov
(54 § BS). Även för sådan ändring som berör konstruktion av ventilationskanaler
erfordras byggnadslov (54 § BS). Då del gäller befintlig bebyggelse möjliggör
således gällande bestämmelser att ell värmesystem kan nyinstalleras, ändras
eller bytas utan all ärendei regelmässigl blir föremål för byggnadslovsprövning.
Nyinstallation eiler ändring av ventilationssystem medför däremoi som regel all
byggnadslovsprövning aktualiseras.
Byggnadsnämnd
har enligt 64 § BS räll - men inle skyldighet -all besiktiga förelag vartill
byggnadslov inle erfordras. Visar det sig härvid atl arbetet utförts i slrid
mol beslämmelserna i 49 § BS försia slyckel eller mol eljest gällande
föreskrifter kan byggnadsnämnd förbjuda byggnadsarbetets fortsättande (SFS
1976:666). Sådan besiktning lorde emellertid endasl undanlagsvis kunna företas,
bl. a. med hänsyn lill lillgängliga personalresurser. Del finns sålunda f n.
knappasl några möjligheler för byggnadsnämnd au regelmässigl pröva frågan om
god energihushållning i samband med ändringar av här berört slag.
Främst
med hänsyn till angelägenheten av god energihushållning är det enligt
planverkets mening motiverat att anordnande av och väsenlliga ändringar av
installation för uppvärmning och för ventilation generellt prövas. En sådan
prövning bör vara särskilt angelägen i samband med sådan ändring som även
innefattar övergång till nytt uppvärmningssystem eller byte av energislag. Del
gäller exempelvis vid anordnande av uppvärmningssystem där jordvärme,
vindenergi eller solenergi avses komma lill användning. Även med hänsyn till
arbetel med kommunal energiplanering lorde del vara önskvärt att sädana frägor
prövas som kan påverka energiplaneringen i kommunen.
Planverket
vill i delta sammanhang erinra om en lidigare ändring i byggnadsstadgan, som
genomfördes 1970 och berörde frågan om byggnadslov för vissa va-arbeten. 1
proposiiion 1970:118 med förslag lill ny va-lag hade förordats all kravel i 54
§ BS om byggnadslov skulle ulslräckas all
omfaltaallava-insiallationsarbeienavmera väsentlig omfaUning. En följd av
förslaget var all kravel på byggnadslov borde omfatta va-installation såväl i
nybyggnad som i befintlig byggnad. Därutöver borde viss kontroll över ändringar
i befintliga va-installationer genomföras. Som riktlinjer borde gälla all
endasl sädana ändringar som påverkade installationernas säkerhet med hänsyn
lill risk för olycksfall, förgiftning eller sanitär olägenhel saml sådana
Prop.
1978/79:115 Bilaga 3.2 Bostadsdepartementet 522
ändringar
som kunde medföra påtagliga förändringar av va-anläggningens funktion skulle
underkaslas byggnadskonlroll. 1 proposition 1970:64 föreslogs sedan ändring av
54 § BS i enlighel med vad som anförts i samband med va-lagens genomförande.
Riksdagen beslöt om ändring av 54 § BS innebärande all byggnadslov erfordras
jämväl försådan till nybyggnad ej hänförlig ändring av byggnad som berör
va-inslalluon, sä ock mera väsentlig ändring av befintlig sådan installation.
Med
hänvisning lill angelägenheten av aU ell tillfredsställande inomhusklimai och
god energihushållning kan åsladkommas även i befintlig bebyggelse föreslår
planverkel en kompleltering av gällande byggnadsstadga med krav på byggnadslov
för anordnande av och ändring i uppvärmningsinslal-lation samt
ventilationsinstallation. Kraven bör dock utformas så att endast mera väsenilig
ändring i installation blir byggnadslovspliktig. För mindre omfattande ändring
bör inle byggnadslov förutsättas. Om sådan ändring kan bedömas påverka
byggnadens energihushållning mera avsevärt, finns del emellerlid anledning att
ansvarig arbetsledare för arbelel utses.
Förslag
lill ändringar Följande ändringar och tilläggs föreslås i byggnadsstadgan 54 §:
1
mom. Andra styckets andra avsnitt ändras till följande lydelse: sådan till
nybyggnad ej hänföriig ändring av byggnad, som berör konstruktionen av dess
bärande delar eller av eldstäder eller rökkanaler eller som innebär väsentlig
förändring av ytterväggs värmeisolering eller som avsevärt påverkar planlösning
eller yUre utseende.
1 mom.
Efter andra styckets andra avsnilt om konstruktion, planlösning
etc. införs ett nytt avsniii med följande lydelse:
sådan tlU nybyggnad ej
hänförlig ändring av byggnad, som innefattar anordnande av uppvärmnings- eller
ventilationsinstallation, så ock mera väsentlig ändring av befintlig
installation.
2 mom. Andra slyckels
sista del kompletteras lill följande lydelse:
eldsläder eller rökkanaler samt ej heller innebär mera väsentlig ändring av
uppvärmnings- eUer ventilationsinstallation.
Tillsyn
och besiktningar
Ansvarig
arbetsledare
Oavsell
av vilken anledning lekniska energisparäigärder rörande en befintlig byggnad
initieras i det enskilda fallel, faller ansvarei för all de genomförs på ett
ändamålsenligt och lillföriilligt sätt primärt på fastigelens ägare. Del är
därför angeläget atl han anlitar erforderiig sakkunskap för arbetel, om detta
inle är av sådan art all han själv är tillräckligt sakkunnig. Flera ålgärder är
inle mera komplicerade än all en ägare av småhus eller
Prop.
1978/79:115 Bilaga 3.2 Bostadsdepartementet 523
bostadslägenhet
själv bör kunna utföra arbetet, i varje fall med hjälp av lämpliga
informationsmaterial eller efter att ha deltagit i en studiecirkel. Della
gäller t. ex. förbättringar av värmeisoleringen på vindsbjälklag och på insidan
av ytterväggarna saml tätning av fönster och komplettering av fönsier med en
exlra ruta. Även vissa justeringar av uppvärmnings- och venlila-lionsinsiallaiionerna
kan inkluderas i denna kategori av ätgärder.
Många
lekniska ålgärder är emellerlid förhållandevis komplicerade och dessulom ofta
relativt kostnadskrävande. Bland sådana ätgärder kan nämnas de flesta
isoleringsförbäilringar av ytterväggarnas fasader och utbyte av fönsier saml
installation av anordningar för reglering och styrning av uppvärmning och
ventilation eller för mätning av tappvarmvatten. Hit hör givelvis ocksä
installation av uppvärmningssysiem och värmeålervinnings-aggregal. Mera
omfatlande åtgärder av nyssnämnda slag bör normalt vara byggnadslovspliktiga.
Della är fallel rörande åtgärder som avsevärt kan påverka den yttre miljön
eller byggnadens inomhusklimai. Hit hör också ålgärder som kan inverka på
beständigheten hos ytterväggarna saml givelvis flera av de ovannämnda
ålgärderna rörande installationerna. Om ålgärder av della slag uiförs på
felaktigt säu, kan allvariiga olägenheier uppkomma.
Eftersom
dessa mera komplicerade ätgärder vanligen är relativt kostnadskrävande, är de
av belydelse från faslighetsekonomisk synpunki. De påverkar sälunda
boendekostnaderna. 1 varje fall i fräga om hyreshus kan dessa koslnader drabba
personer som själva har förhållandevis små möjligheler alt direkt påverka
ålgärderna.
Om
förbättringsåtgärderna genomförs med statligt stöd i form av lån och bidrag,
har samhället också anledning atl intressera sig för effekien och lönsamheten
av ålgärderna. Även i de fall staten inte skulle vara engagerad i
finansieringen av åtgärderna kan samhällel ha intresse av atl malerial- och
arbeisresurser används på ell ändamålsenligt sätt.
Av
del ovan anförda framgår all del finns anledning för samhällel alt öva viss
lillsyn över mera väsentliga ålgärder som vidlas för att spara energi i det
befintliga byggnadsbeståndet.
I
de fall dessa ålgärder underkastas byggnadslovsskyldighet, skall lillsynen
ulövas på del säll som föreskrivs i 61-64 §§ BS dels genom fortlöpande ledning
och lillsyn av en ansvarig arbetsledare med särskilda kvalifikationer, dels
genom stickprovskontroll och vissa besiktningar av byggnadsnämnden.
Övervakningen från byggnadsnämndens sida bör givetvis samordnas med den
kontroll som förutsätts i de fall statliga lån och/eller bidrag utgår. En sådan
samordnad lillsyn har sedan länge rekommenderats av statsmakterna och vissa råd
och anvisningar finns utfärdade härom. Planverket har nyligen tagil upp dessa
råd och anvisningar lill översyn i samräd med bosiadsslyrelsen i syfte all
åsiadkomma en mer fullständig samordning. Därigenom avses förenklade mliner
kunna elableras, vilkel bör vara av intresse såväl för fastighetsägarna som för
kommunerna.
Om
förbättringsåtgärderna är av den art alt de inte föranleder byggnads-
Prop. 1978/79:115
Bilaga 3.2 Bostadsdepartementet 524
lovsskyIdighel,
föreligger inle krav atl utse ansvarig arbetsledare och inle heller skyldighet
för byggnadsnämnden att utöva lillsyn över arbetel.
Planverkel
har bedöml del vara önskvärt all energisparäigärder inle onödigivis underkaslas
krav på byggnadslov. På så sätt slipper fastighetsägaren ifrån vissa
formaliteter och kostnader och del slälls inle så stora krav på
byggnadsnämndernas personalresurser Såsom nämnts här ovan bör därför
förhållandevis många förbättringsåtgärder kunna ulföras utan byggnadslov. Del
lorde emellerlid 11 anses rimligt alt genomförandel av mera komplicerade
lekniska ålgärder sker under ledning av en fackman med erforderiiga
kvalifikationer.
Syftei med sparåtgärderna
bör givetvis vara all de medför avsedd spareffekt samiidigi som ett gotl
inomhusklimai tryggas och olägenheier från miljö-eller besländigheissynpunki
undviks. Med hänsyn härtill kan del, säsom påpekas i ell par remissyllranden
över den preliminära rapporten, finnas anledning all kräva all den som svarar
för ledningen av arbelel påtar sig motsvarande ansvar som en ansvarig
arbetsledare enligt 61 § BS.
Med
hänvisning till del anförda föreslår vi alt en kompletterande bestämmelse
införs i 61 § 1 mom. BS. Denna bör innebära all även om byggnadslov inle
erfordras för ändringsarbete, så skall ansvarig arbetsledare Ulses, om arbetet
avsevärt påverkar energihushållningen. Hit bör exempelvis räknas sådan inte
byggnadslovspliktig ändring eller komplettering av byggnads installation för
uppvärmning, för ventilation eller för tappvarmvatten, vilken avsevärt kan
påverka byggnadens energihushållning. Att kräva en garanti att arbeten av detta
slag utförs under ledning av kompetent fackman fär anses vara rimligt. Efiersom
de flesta energisparåtgärder av denna omfattning kan förutsättas fä nägon form
av statligt slöd och därför blir underkastade viss granskning och kontroll, bör
kravel på ansvarig arbetsledare inte medföra något nämnvärt ökal besvär varken
för fastighetsägare eller för kommun. Del bör ocksä erinras om all många
arbeten lorde komma att utföras av företag som tillhandahåller lypgodkända
"åigärdspakei". För sådana företag bör del vara naluriigl all använda
sig av arbetsledare som UtnytQat möjligheten enligt 61 § 2 mom. BS all skaffa
sig s. k. riksrättighei som ansvarig arbetsledare.
Förslag
till text:
61 §
1
mom. För arbete, som avser nybyggnad, rivning av byggnad eller ändring av
byggnad, där byggnadslov erfordras, samt för annat ändringsarbete som avsevärt
påverkar byggnadens energihushållning skaU finnas en av den byggande ulsedd
ansvarig arbetsledare, såvida ej byggnadsnämnden beträffande arbete av ringa
omfallning funnit atl särskild arbetsledare icke erfordras. Den byggande äger
utse olika arbetsledare för olika delar av arbetet.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 3.2 Bostadsdepartementet 525
Slutbesiktning
Enligt
64 § BS skall besiktning genom byggnadsnämnden normalt göras bl. a. då
byggnadsarbetet slutförts (slutbesiktning). 1 de fall dä byggnadslov beviljals
må slutbesiktning inte underlåtas, om den byggande begär sådan besiklning.
Enligt planverkets uppfattning borde slutbesiktning alllid ulföras, närdet är
fråga om mera väsentliga ålgärder. Della gäller inle minsl i fråga om
energisparäigärder i befintliga hus, efiersom del här blir fråga om flera
ålgärder som kan vara relativt komplicerade all bedöma. En skärpning av kravel
på slutbesiktning bör därför göras, men vi anser atl denna fråga bör las upp i
samband med arbetet med en ny byggnadslag.
1
fråga om vissa energisparäigärder som inte är byggnadslovsplikiiga men ändå av
stor betydelse har vi föreslagit här ovan atl krav på ansvarig arbetsledare
skall införas i 61 § BS. Sådana ålgärder omfattas inte av kravel i 64 § BS om
slutbesiktning. Del är emellertid angeläget att nägon form av slutbesiktning
äger rum även för dessa arbeten. För att byggnadsnämnderna inte skall påläggas
ytterligare uppgifter föreslår vi all den ansvarige arbetsledaren själv skall
svara för sädan besiklning eller avsyning av arbetel. Ett intyg däröver skall
tillställas byggnadsnämnden som verifikation på att arbelel utförts enligt
gällande handlingar.
Förslag
lill text:
64 §
(lillägg i 1 mom.)
yid
byggnadsföretag för vilka byggnadslov inte erfordras men som enligt 61 § skaU
ledas av ansvarig arbetsledare skall denne avsyna arbetet samt lämna
byggnadsnämnden skriftligt bevis härom.
3.
Sammanställning av remissinstansernas synpunkter på statens planverks förslag
till ändringar i och tillägg till 54, 61 och 64 §§ i byggnadsstadgan
54
§ BS - vidgad byggnadslovsplikt
Den
föreslagna ändringen avser vidgad byggnadslovspliki för isolerings-och inslallalionsålgärder.
Förslaget
flr ett blandal mottagande av remissinsianserna. Till de instanser som lämnar
förslaget hell ulan erinran hör riksrevisionsverket, riksantikvarieämbetet,
statens naturvårdsverk, konsumentverket, statens industriverk, styrelsen för
teknisk utveckUng, energisparkommittén, länsstyrelsen i Ålvsborgs län,
länsstyrelsen i Västmanlands län, länsstyrelsen I Västernorrlands län,
länsstyrelsen i Norrbottens län, föreningen Sveriges byggnadsinspektörer,
föreningen Sveriges VVS-inspektörer, Hyresgästernas riksförbund. Rörfirmornas
riksförbund. Svenska arkitekternas riksförbund, Svenska byggnadsarbetareförbundet,
Svenska riksbyggen, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag,
Prop.
1978/79:115 Bilaga 3.2 Bostadsdepartementet 526
Sveriges
arbetsledareförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation
-familjeföretagen, Stockholms kommun, Gislaveds kommun. Vingåkers kommun,
Västerås kommun och Eskilstuna kommun. De instanser som lämnat förslaget utan
erinran redovisar en varierande syn på dess angelägenhet och på sättet att
genomföra det. Riksantikvarieämbetet, energikommittén och Rörfirmornas
riksförbund anser föreslagna ändringar vara välmotiverade. Riksrevisionsverket
framhåller bl. a. att det är angelägel all byggnadslovspliklen begränsas lill väsenlliga
ändringar av byggnaders värmeisolering eller uppvärmnings- och
ventilationssystem detta eftersom t. ex. ålgärder i småhus och invändig
väggisolering i flerfamiljshus vilka ofta uiförs som självbyggeri inte bör
omfattas av byggnadslovspliklen. Liknande synpunkier framförs av Sveriges
fastighetsägareförbund. Statens industriverk understryker vikten av en enkel hanlering
för att incitamtenien lill en förbättrad energihushållning ej skall gå föriorade.
Styrelsen för leknisk utveckling framhåller all de föreslagna ändringarna
kommer atl öka arbetsbelastningen för byggnadsnämnderna. För faslighetsägama
innebär de atl vissa formaliteter måste uppfyllas, vilka då också innebär
kostnader. Del är därför av slörsla vikt all cenlrala regler ulformas som
innehåller sammanställningar och godkända besparingsanordningar och metoder. På
detta sätt kan flertalet av ansökningarna 11 en enkel och snabb handläggning
samtidigt som den sökande flr del lältare all ulforma sin ansökan.
Länsstyrelsen i Västmanlands län framhåller all del är angeläget atl innebörden
av "väsentlig" i föreslagen författningstext klargörs. Planverket
föreslås därför fä I uppdrag all snarasi efter författningsändringen preseniera
lillägg till SBN 75 och behövligt informationsmaterial. Med hänsyn till den
ökning av byggnadslovsansökningar som kan förväntas är del vidare angeläget atl
frågan om förenklade ruliner uireds. Sveriges allmännyttiga bostadsföretag
framför liknande synpunkter. Länsstyrelsen i Västernorrlands län framhåller all
en smidig handläggning bör kunna ske av enklare åtgärder om en samordning sker
av bidrags- och byggnadslovsprövningen. Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller
kommunernas behov av resursförstärkning. Föreningen Sveriges byggnadsinspektör
framhåller aU ändringarna medför krav på väsentligt utökade arbelsinsalser av
byggnadsinspektörerna varför som regel personalförslärk-ningar blir nödvändiga.
Föreningen Sveriges VVS-inspektörer framhåller all lydliga och enkla föreskrifier
bör utarbetas. Svenska byggnadsarbetareförbundet framhåller aU del är
betydelsefullt att nödvändiga föreskrifter, råd och anvisningar ulfärdas så aU ivekan
ej behöver råda om lillämpningen. Byggnadsnämnderna måsle också fl nödvändiga
resurser för att klara de utökade arbetsuppgifterna. Sveriges arbetsledarförbund
förutsätier all byggnadsnämndernas resurser samiidigi utökas sä att prövningen
av det ökade antalet ärenden skall kunna ske ulan dröjsmål. Stockholms kommun
framhåller all ändringen medför krav på väsentligt ökade arbetsinsatser och atl
del därför förutsattes atl staten tar ansvar för de ökade kosinaderna. Gislaveds
kommun framhåller att förslaget innebär en ökad belastning för allmänhet och
Prop.
1978/79:115 Bilaga 3.2 Bostadsdepartementet 527
byggnadsnämnd.
Västerås kommun anser atl det bör utredas hur byggnads-lovsrutinerna kan
förenklas för denna typ av ärenden sä att den enskilde inle drabbas av onödigt
krångel. Eskilstuna kommun anför liknande synpunkter. Statens naturvårdsverk
anför atl utvidgningen av byggnadslovsplikten är väl moiiverad. Begreppet
"uppvärmnings- eller ventilationsinstallation" bör dock ändras till
kraftproduktions-, uppvärmnings- eller ventilalionsinstalla-lion för aU omfatia
byggnadernas energiförsörjning och ej endasl värmeförsörjning. Statens
brandnämnd tillstyrker förslaget men anfört att även invändig isolering bör
jämställas med väsentlig förändring av ytterväggs värmeisolering efiersom i annai
fall krav på väggars beklädnad och ytskikt kan komma atl åsidosättas. Även
länsstyrelsen i Malmöhus län tillslyrker förslaget. Länsstyrelsen ifrågasätter
dock om inte ändringen bör anslå i avbidan pä bygglagutredningens förslag.
Länsstyrelsen ifrågasätter vidare om inte yttertaks värmeisolering inte bör
betraktas på samma sätt som yttervägg. Uttrycket "väsenilig
förändring" bör vidare klariäggas i tillämpningsföreskrifter. Sveriges vUlaägareförbund
anför att det vid föreslagen ändring bör krävas all del endast är fråga om
mycket väsentliga åtgärder för att byggnadslov skall erfordras. Angelägenheten
alt fä lill stånd lättnader i byggnadslovspliklen framhålles.
Bland
de instanser som avslyrker den föreslagna ändringen finns byggnadsstyrelsen,
bostadsstyrelsen, föreningen Sveriges stadsarkitekter, Svenska byggnadsenireprenörföreningen,
Svenska byggnadsindustriförbundet, Svenska kommunförbundet, Sveriges
fastighetsägareförbund, Malmö kommun. Örnsköldsviks kommun, Borås kommun, Lerums
kommun, Täby kommun, Kalmar kommun och Gotlands kommun. Enligt
byggnadsstyrelsens uppfattning bör i första hand informationsåtgärder med
åtföljande kommentarer och anvisningar för lämpliga utförande av
tilläggsisolering tillgripas. Eftersom i många fall statliga lån och bidrag
torde vara aktuella vid tilläggsisolering kan även konstruktion och utförande
av tilläggsiolering styras genom villkor för lån och bidrag. Bostadsstyrelsen
anför bl. a. att genomförandet skulle medföra betydande merarbete för både
allmänhet och byggnadsnämnder. Styrelsen framhåller vidare att byggnadsnämnd
har att inom ramen för övriga samhällsåtgärder aU aktivt erbjuda sin sakkunskap
i hilhörande frågor lill sädana fastighetsägare som har behov därav. Föreningen
Sveriges stadsarkitekter anför au en effekliv kontroll av de ätgärder som
företas för en förbättring av energihushållning är nödvändig och berättigad.
Tills vidare torde emellerlid denna kontroll lämpligen böra ske genom ett samarbele
mellan de kommunala förmedlingsorganen och byggnadsnämndernas lekniska
personal. Ändringar i byggnadsstadgan bör kunna anslå i avvaklan på resultatet
av den omfaitande informations- och ulbildningsverksamhel som stat och kommun
nyligen igångsatt. Svenska byggnadsentreprenörföreningen och Svenska byggnadsindustriförbundet
anför bl. a. all en ulvärdering försl bör ske av effekten av energisparprogrammet
och atl del kan ifrågasällas om samhällel har de ekonomiska och administrativa
resurser som skulle
Prop.
1978/79:115 Bilaga 3.2 Bostadsdepartementet 528
krävas.
Eventuella ändringar anses vidare bör anstå i avbidan på den nya byggnadslag
som aviserats. Svenska kommunförbundet anför atl lillsyn över atl energisparäigärder
genomförs på ell för alla parter godtagbart sätt bör kunna uppnås genom den
rådgivnings- och informationsverksamhet som för närvarande är under uppbyggnad
i kommunerna. 1 det fall där statligt energisparstöd utgår åligger det också förmedlingsorganel
all kontrollera de genomförda åtgärderna. Förmedlingsorganets och
byggnadsnämndens nödvändiga samarbete vad gäller energifrågor är ytterligare en
faktor som borgar för att tillsynen genomförs. Kommunförbundei bedömer del som
sannolikt att åtgärder som medför ökade kostnader och besvär för fastighetsägare
minskar dennes benägenhet att vidla särskilda energisparåtgärder. Därmed
motverkas 'a'en syftei med energisparprogrammet. Enligt kommunförbundets mening
finns del anledning all uppmärksamma all utvändigt isoleringsarbete måsle
genomföras på ell säll som lai* hänsyn lill den yttre miljön. Olämpligt valda fasadmalerial
m. m. kan förorsaka oönskade miljöeffekter. Varken den nuvarande eller
föreslagna lydelsen i 54 § beaktar della problem i lillräcklig utsträckning.
Sveriges fastighetsägareförbund anser all byggnadsnämnderna saknar resurser
och kompetens all la på sig ytteriigare uppgifter. Vidare framhålles all den ulvändiga
isoleringen redan nu ofta torde vara underkastad byggnadslovspliki då den
vanligen påverkar byggnadens utseende. Rörande invändig isolering framhålles au
sådan enligt planverkels ullalande inle är mer komplicerad än all fastighetsägaren
själv med hjälp med lämpligt informationsmaterial bör kunna utföra arbetel.
Malmö kommun anför all byggnadslovspliklen redan nu är så omfaitande och resurskrävande
såväl för allmänhet som för myndighei all en utökning inte bör ifrågakomma utan
tvingande skäl. De akluella frågorna bör som hiltills skell i Malmö behandlas
av förmedlingsorganet i samband med ansökan om lån och bidrag lili
energisparande ålgärder. Örnsköldsviks kommun har anfört att en utvidgning av
byggnadslovsplikten endast bör omfatia objekt av större omfattning. Ett
antagande av förslaget skulle leda lill ökade kostnader försåväl allmänhet som
kommun. Den granskning som nu sker i samband med ansökningar om lån och bidrag lill
energisparåtgärder bör i allmänhet vara lillfyllesl. Bords kommun anför att
fastighetsägarna synes kunna skyddas för de negaliva följder som felaktigt
utförda åtgärder kan fä genom den serviceverksamhet som byggnadsnämnderna
normall bedriver i form av råd och anvisningar. Den föreslagna utökningen av byggnadslovspliklen
Slrider dessulom mol målsättningen för utredningen om förenklad
byggnadslovsprövning. Ändringen beiräffande byggnadslovplikl beiräffande uppvärmningsinslallation
tillstyrkes dock med hänsyn lill den kommunen åvilade energiplaneringen. Lerums
kommun anför bl. a. att energihushållningen lorde vara av sådan ekonomisk belydelse
för fastighetsägaren att ell ökal samhällsinflytande på ålgärderna torde kunna
undvaras i synnerhei mot bakgrund av kommande kommunala energiplaneringen, som
kommer aU ställa erforderligl informationsmaterial lill allmänhelens
förfogande. Täby
Prop.
1978/79:115 Bilaga 3.2 Bostadsdepartementet 529
kommun
anför alt en samhällelig kontroll av de energibesparande ålgärder vartill
staten ger lån eller bidrag är önskvärd men all en ulvidgning av byggnadslovspliklen
enligt förslaget bör anslå lill dess kommunerna vunnil praktiska erfarenheter
inom områdel. Ett genomförande av förslaget skulle vidare kräva betydande
förstärkningar av byggnadsnämndernas granskande och inspekterande personal.
Kalmar kommun anför alt det kan finnas anledning tro atl lagändringen upplevs
som en avsevärd ökning av bygg-krånglel för allmänheten och byggnadsnämnderna, efiersom
det innebär att ytteriigare en rad enkla ätgärder skulle kräva
byggnadslovsprövning. Innan allvariiga olägenheier kan påvisas av nuvarande
ordning eller om del uppsatta energisparmålel inte kan uppnäs bör lagändringen
inte las upp lill ytteriigare prövning. Troligen kan andra och mer effektiva
styrmedel enklare leda mol energisparmålel ulan att olägenheter av väsenilig
omfattning uppstår. Del kan vidare ifrågasällas om inte den föreslagna
delreformen bör bearbetas och i stället ingå i del nya förslag som kan bli
resultatet av pågående bygglagarbeie. Arbeiarskyddssiyrelsen ställer sig i
princip positiv lill all byggnadslovspliklen Ulvidgas när del gäller installationer
och värme och ventilationsanläggningar. När del gäller installation i
arbetslokaler är dock styrelsen iveksam till om behovei av förhandsgranskning i
första hand bör tillgodoses genom byggnadslovsgranskning. Det kan erinras om atl
slyrelsen med stöd av arbeismiljölagen kan meddela föreskrifter om
förhandsgranskning av t. ex. uppvärmning och veniilalionsinslallalioner. Även
om slyrelsen sålunda är tveksam till vilken roll byggnadslovsgranskningen på
sikt bör spela i del akluella sammanhanget vill slyrelsen framhålla all den
granskning som sker i samband med byggnadslovsprövningen i och för sig är av
stort värde ur arbetsmiljösynpunkt.
Statens
insUtut för byggnadsforskning uttalar sammanfallningsvis alt det finns skäl som
talar för och emot den föreslagna ändringen. Det är vikligl att man
uppmärksammar del utökade resursbehov för byggnadsnämnderna som en ändring
skulle komma att medföra.
61
och 64 §§ BS - ansvarig arbetsledare
Den
föreslagna ändringen avser uiseende av ansvarig arbetsledare för sådant icke byggnadslovspliktigi
ändringsarbete som avsevärt påverkar byggnaders energihushållning och
bestämmelser om atl den ansvarige arbetsledaren skall avsyna arbeten som utan
all vara byggnadslovsplikiiga skall ledas av honom.
Till
de inslanser som lämnar förslaget hell utan erinran hör statens naturvårdsverk,
statens industriverk, styrelsen för teknisk utveckUng, statens provnlngsanstah,
energisparkommittén, statens brandnämnd, länsstyretsen I Norrbottens län.
Hyresgästernas riksförbund. Rörfirmornas riksförbund, Sveriges aUmännyttlga
bostadsföretag, Sveriges hantverks- och industriorganisation -
familjeföretagen och Vingåkers kommun. Riksantikvarieämbetet och 34 Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr
115. Dd 2
Prop.
1978/79:115 Bilaga 3.2 Bostadsdepartementet 530
Lerums
kommun lämnar förslaget om ändring i 61 § utan erinran. Till de inslanser som
avstyrker förslaget hör fortifikationsfbrvaUningen, byggnadsslyrelsen,
riksrevisionsverket, konsumentverket, bostadsstyrelsen, statens institut för
byggnadsforskning, länsstyrelsen I Malmöhus län, länsstyrelsen I Ålvsborgs län,
länsstyrelsen i Västmanlands län, länsstyrelsen I Västernorrlands län,
.föreningen Sveriges byggnadsinspektörer, föreningen Sveriges stadsarkitekter.
Svenska arkitekters riksförbund, Svenska byggnadsarbetareförbundet, Svenska
byggnadsentreprenörföreningen och Svenska byggnadsindustriförbundet. Svenska
kommunförbundet, Sveriges fastighetsägareförbund. Svenska villaägareförbundet,
Stockholms kommun, Malmö kommun, Gislaveds kommun, Västerås kommun.
Örnsköldsviks kommun, Borås kommun, Eskilstuna kommun, Täby kommun, Kalmar
kommun och Gotlands kommun. Riksantikvarieämbetet och Lerums kommun avslyrker
föreslagen ändring av 64 §. ForiifikaiionsförvaU-ningen anför följande. En väsenilig
förändring av en byggnads energihushållning torde vara ell lika kvalificerat arbele
som övriga i 61 § angivna byggnadsförelag. Tillgången på för ändamålei lämpade
arbetsledare som uppfyller de formella kraven är dock begränsad. Den föreslagna
ändringen kan därför medföra fördröjning av den önskvärda snabba förbättringen
av energihushållningen i landet. Även om det synes välbetänkt att åtgärder som
väsentligt påverkar en byggnads energihushållning bör bli föremål för något
slag av avsyning eller slutbesiktning av sakkunnig person vill dock fortifikationsförvaltningen
anmäla principiella invändningar både mol förslaget att kräva ansvariga
arbetsledare för arbete som inle erfordrar byggnadslov och mol förslaget au
ansvarig arbetsledare skall avsyna egel arbete. Byggnadsstyrelsen anVör att
den föreslagna ändringen i 61 § skulle medföra stor risk fören alltför
omfattande ärendehantering för byggare och byggnadsnämnder.
Riksantikvarieämbetet anför all slutbesiktningen bör ske genom kommunens
försorg. Konsumentverket anför att ändringen enligt förslagen skulle medföra en
onödig byråkratisering av den kommunala granskningsverksamheien. Kraven på
arbetsledare och besiktningsmän skulle Iroligen medföra alt bestämmelserna
nonchaleras eftersom de sannolikt korn mer att framstå som onödigi komplicerade
för den enskilde fastighetsägaren. Enligt bosiadsslyrelsen bör ansvariga
arbetsledare inte erfordras för sådani byggnadsarbete som faller utanför
bestämmelserna i 54 § om byggnadslov. Vidare anför styrelsen att värdet av att
byggnadsarbete avsynas av samma funktionär som har ansvaret för att del uiförs
pä ett riktigt sätt kan ifrågasättas. Statens InsUtut för byggnadsforskning
anför all del är olämpligt all föregripa del förslag som kan komma att lämnas
inom ramen för pågående bygglagulredning. Länsstyrelsen i Malmöhus län anför
att det ej synes vara lämpligt att förutom byggnadslovsförfarandel införa ytteriigare
ett prövnings- och tillsynsförfarande knutet till rekvisitet "avsevärt
påverka byggnaders energihushållning": Om åtgärden är av den omfattningen
all tillsyn krävs bör byggnadslovsskyldighet föreligga. Länsstyrelsen 1 Ålvsborgs
län anser föreslagen föreskrift i 64 § oklar och ifrågasätter lämplighelen av
all kräva ansvarig
Prop.
1978/79:115 Bilaga 3.2 Bostadsdepartementet 531
arbetsledare
vid icke byggnadslovsplikiiga ålgärder. Länsstyrelsen i Västmanlands län anför
all ändringarna ej synes vara angelägna med hänsyn lill föreslagen ändring av
54 §. Länsstyrelsen i Väsiernorriands län anför atl utvidgningen av byggnadslovspliklen
i 54 § medför att ansvarig arbetsledare bör kunna ulses i de flesta fall av
åtgärder för förbätirad energiförsörjning. Rörande föreslagen ändring av 64 §
påpekas vidare all den ansvariga arbetsledaren vid felaktigt ulfört arbete i
vissa fall lorde kunna bli skadeståndsskyldig. Föreningen Sveriges
byggnadsinspektörer anför atl ändringarna skulle medföra att man skulle pröva
och godkänna arbetsledare för arbele över vilkel man inle har någon tillsyn och
där man alltså inle kan ulöva förutsatt stickprovsmässig kontroll över atl
arbetsledare fullgör sina skyldigheler. Föreningen Sveriges stadsarkitekter
anför aU konstruktionen förefaller svår all hantera administrativt och
praktiskt. Om man vill kontrollera hilhörande ålgärder är del lämpligare all
kräva byggnadslov för dem. Svenska byggnadsarbetareförbundet anför att del
förefaller motiverat all kräva ansvarig arbetsledare för energisparäigärder som
ej kräver byggnadslov. Svenska byggnadsenireprenörföreningen och svenska byggnadsindutriförbundet
anför all de önskade effekierna kan på ett enklare säll erhållas genom lämpligt
utformade villkor för ekonomiskt stöd eller genom att öka funktionsansvaret för
den entreprenör som utför arbeiei. Ändring i 64 § skulle leda lill all ansvarig
arbetsledare blir personligen belalningsansvarig för alla dé framlida skador
som kan uppslå på grund av felaktigt ulfört eller felaktigt projekterat arbete.
Svenska kommunförbundet anför all ändringarna skulle medföra föriängda
handläggningslider och en i övrigi tillkrånglad administrativ miin som inle lorde
befrämja energisparmålel. Byggnadsnämnderna skulle bli tvungna att göra en
prövning av byggnadslovshandlingarna som i stort överenssiämmer med vanlig
byggnadslovsprövning för au kunna ta ställning om ansvarig arbetsledare behövs
eller ej. Med all sannolikhet skulle fastighetsägarnas motivation för
energisparåtgärder minskas i väsenilig omfallning om de föreslagna ändringarna
genomföres. Sveriges fastighetsägareförbund anser att de föreslagna
ändringarna skulle leda till ökade koslnader, krångel och byråkraiisering efiersom
också mindre åtgärder som kräver byggnadslov kommer au hanteras som byggnadslovspliktig
åtgärd. Svenska villaägareförbundet anför atl ifrågavarande åtgärder ofta
utförs av småhusägarna själva eller hantverkare som ej kan la på sig
föreslagna uppgifier. Stockholms kommun anför alt ändringarna skulle medföra
att ansvariga arbetsledare skulle lillsäilas för arbete varöver man ej har
någon tillsyn. Malmö kommun anför att krav ej bör ställas på ansvarig
arbetsledare. Förmedlingsorganel bör liksom hittills i samband med rådgivningen
i enskilda låneärenden ge lånesökande erforderiiga informationer förarbetenas
tekniska genomförande. Gislaveds kommun anför att de åtgärder som inte är byggnadslovsplikiiga
i regel är så okomplicerade att de kan ulföras utan ansvarig arbetsledare. Det
synes vidare olämpligt all samma person föreslås vara arbetsledare och
besiktningsman. Frågan om besiktning bör i stället
Prop.
1978/79:115 Bilaga 3.2 Bostadsdepartementet 532
lösas
genom samarbete mellan förmedlingsorganet och byggnadsnämnden. Västerås kommun
anser ej de föreslagna ändringarna angelägna om byggnadslovsplikten utvidgas
enligt förslaget till ändring av 54 §. Borås kommun anser att det bör vara
tillfyllest att intyg lämnas av sakkunnig person vid ålgärder som finansieras
med statliga lån och bidrag. Eskilstuna kommun anser all förslagen skulle
upplevas som en ytteriigare byråkraiisering.
4
Förteckning över remissinstanser som har avgett yttrande över statens planverks
förslag
Yttranden
över statens planverks förslag har lämnals av fortifikaiionsför-valtnlngen, civilförsvarsstyrelsen,
byggnadsstyrelsen, riksrevisionsverket, riksantikvarieämbetet, starens
naturvårdsverk, konsumentverket, överstyrelsen för ekonomiskt försvar,
arbetsmarknadsstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen, bostadsstyrelsen, statens
institut för byggnadsforskning, statens industriverk, styrelsenför teknisk utveckUng,
statens provningsanstalt, energisparkommittén, statens barndnämnd,
länsstyrelserna i Malmöhus län, Ålvsborgs län, Västmanlands län.
Västernorrlands län och Norrbottens län, Föreningen Sveriges Byggnadsinspek
törer, Föreningen Sveriges Stadsarkitekter, Föreningen Sveriges VVS-inspektörer,
Hyresgästernas Riksförbund, Landstingsförbundet, Rörfirmornas Riksförbund,
Svenska Arkitekters Riksförbund, Svenska Byggnadsarbetareförbundet, Svenska
Byggnadsentreprenörföreningen, Svenska kommunförbundet. Svenska Riksbyggen,
Sveriges AUmännyttiga Bostadsföretag, Sveriges Arbetsledareförbund, Sveriges
Fastighetsägareförbund, Sveriges Hantverks- och Industriorgani-saiion-Familjeföreiagen,
Sveriges Industriförbund. Sveriges Villaägareförbund saml kommunstyrelserna i
Stockholms kommun, Täby kommun. Vingåkers kommun, Eskilstuna kommun, Gislaveds
kommun, Kalmar kommun. Gollands kommun, Malmö kommun, Göteborgs kommun, Borås
kommun, Västerås kommun och Örnsköldsvik kommun.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 3.3 Bostadsdepartementet 533
Bilaga
3.3
Sammanfattning
av energihushållningsdelcgationens förslag angående finansiering av energispariån
fr. o. m. budgetåret 1979/80 samt riksbanksfullmäktiges yttrande över förslaget
Innehåll
1
Energihushållningsdelegationens
förslag............. 534
2
Yttrande från fullmäktige i
riksbanken............... 536
35 Riksdagen 1978179. I saml. Nr 115. Del 2
Prop.
1978/79:115 Bilaga 3.3 Bostadsdepartementet 534
Sammanfattning
av energihushållningsdelegationens förslag angående finansiering av energispariån
fr. o. m. budgetåret 1979/80 samt riksbanksfullmäktiges yttrande över förslaget
1
Energihushållningsdelegationens förslag
Delegationen,
som i enlighel med sina direkliv förutsätter all finansieringen av energispariånen
i forlsällningen skall ske uianför statsbudgeten, anför som en grundläggande
utgångspunkt att ett nytt finansieringssystem inte llr medföra en försämring i
den enskildes möjligheler au på eu smidigt säll fä del Slöd som han är
berättigad lill. Mol denna bakgrund diskuterar delegaiionen tre huvudfrågor,
nämligen vilket eller vilka organ som i fortsättningen bör svara för ulbelalningen
av lån, hur krediter under byggnadstiden skall kunna garanteras samt vilkel
eller vilka organ som bör svara för upplåningen av de medel som behövs för
långivningen.
Efiersom
energispariånen är långfristiga anser delegaiionen alt utbetalningen av lån
bör läggas på organ som normall svarar för långfristiga krediter. Som
alternativ nämns nuvarande statliga bostadslänemyndigheter, befintliga
bostadsinstitut eller ett nytt institut.
Den
enklaste lösningen är enligt delegaiionen alt lånemyndighelerna även i fortsällningen
betalar ut lånen. Om utbetalningarna läggs på befinlliga institut eller på ett
för ändamålei särskilt inrättat institut, blir deras uppgifi närmasi all verkslälla
av lånemyndighelerna anmodade utbetalningar. Någon kreditriskprövning kan inle
tillåtas eftersom det kan innebära en försämring i den enskildes möjligheler
all fl stöd. Institutens uppgifi skulle således bli all slå fören omfattande låneadministralion
på grund av del stora antalet små lån. Delegationen anser del som högst
tveksamt om nuvarande insliiuiskulleåtagasigen sädan verksamhet. Det ärockså högsl
iveksaml om man skall bygga upp ell särskilt institut för denna verksamhei.
Resultatet skulle närmasi bli aU den totala administrationen av långivningen
ökar
Att
lägga utbetalningarna på befinlliga institut eller på ell nytt institut innebär
enligt delegaiionen också vissa problem för den enskilde låntagaren. Framför
allt ökas antalet instanser som måste kontaktas.
Genom
att låla lånemyndighelerna även i fortsättningen sköta utbetalningarna av
lånen uppnås däremoi en enkel administrativ koppling mellan ärendebehandling, utbelalningoch
låneadministration. För låntagarna blireU sädanl syslem enkell. Liksom nu
behöver de bara vända sig lill en långivare. De administrativa fördelarna blir
särskilt påtagliga vid samordnad bostads-långivning och energisparstöd. Dessulom
kan vissa samband mellan räntebidrag och låneadministralion bäst upprätthållas
inom en samordnad organisation för räniebidrag och lån. Enligt delegaiionen lalar
övervägande prakliska och administrativa skäl för att nuvarande lånemyndigheter
sköler
Prop.
1978/79:115 Bilaga 3.3 Bostadsdepartementet 535
utbelalningar
och låneadministration.
Beiräffande
krediter under byggnadstiden anför delegaiionen alt nuvarande förskoltsmöjligheter
i fråga om energispariån i framtiden torde kunna behållas bara om
lånemyndigheterna även i fortsättningen fär betala ut länen. Enligt delegaiionen
kan det i och för sig tänkas att annal långivande organ betalar ut lån i
förskoll. De administrativa olägenhetema av att bostadsin-stilulen eller ell
särskilt institut svarar för den slutliga långivningen torde emellertid bli än
mer framträdande vid förskottsutbelalningar. Inte heller bör problemel med
krediter under byggnadstiden lösas inom ramen för utvidgade överenskommelser
mellan DFB och bankerna. Energihushållningsdelegationen anser att en sådan
ordning inte är önskvärd mol bakgrund av bl. a. de svårigheter som under senare
år förekommit vid tillämpningen av nuvarande överenskommelser. Enligt
delegationen löses problemet med krediter under byggnadstiden bäst om nuvarande
ordning med utbetalningar och förskoll i huvudsak bibehålls.
Delegationen
föreslär således att nuvarande administrativa ordning och regler för ulbelalning
av energispariån behålls. Det innebär all ansökan om energispariån även i fortsällningen
prövas av länsbostadsnämnden samt atl utbetalningar av lån och låneadminsilration
sköts av länemyndigheterna.
Vad
slutligen gäller upplåningen konsiaterar delegationen till att börja med att obligationsuppläning
för atl finansiera energispariån lorde komma att avvika från gängse bosladsobligationsupplåning
i ätminstone två avseenden. För del försia är amorteringstiden kortare,
eftersom energispariånen normalt löper pä 20 år. För del andra kommer någon
form av slallig garanti för upplåningen atl behövas bl. a. efiersom energispariån
f n. i flertalet fall lämnas ul utan inieckningssäkerhei och eljesl därför att
säkerheten i många fall inte är fullgod.
Delegationen
anser all del av formella skäl inte är möjligl att lägga ocksä upplåningen på
lånemyndigheterna. Den bör i stället skötas av antingen befinlliga institut
eller av ett särskilt nytt institut. För befintliga institut talar deras vana
vid obligationshantering. Vissa problem uppkommer dock. Ett sådani är hur
emissionerna skall fördelas på olika institut eller, om endast ett institut
skall svara för upplåningen, på vilkel institut upplåningen skall läggas.
Delegationen anför också atl det är osäkert om del finns något intresse hos de
existerande instituten atl ta på sig en upplåning som konkurrerar med den egna
traditionella upplåningen. Av belydelse enligt delegationen är också all hilhörande
obligationer i några avseenden kommer all avvika från bosladsobligalioner.
Enligt
delegationen talar nämnda förhållanden för atl ett särskilt institut bör
inrättas för ändamålei. Delegationen föreslär att ell särskilt statligt
institut inrättas för upplåning av medel för energispariån. Institutet bör slälla
upplånade medel till lånemyndigheternas förfogande. Formelll bör det dock
konstrueras sä att det är institutet som, med lånemyndighelerna som ombud, är
långivare. Lånemyndighelerna bör säledes för institutets räkning utföra allt
Prop.
1978/79:115 Bilaga 3.3 Bostadsdepartementet 536
prakliskl
arbete med låneulbelalningar och låneadministration. Lånemyndigheterna börockså
svara föratt räntor och amorteringar på utestående lån levereras in till
institutet.
Delegaiionen
föreslår vidare all del insiitui som skall svara för upplåningen fårsina medel
genom obligationsuppläning. Närdet först gäller upplåningens storiek anför delegaiionen
all del är statsmakternas beslut om ramar för energisparverksamheien som
ytterst avgör storleken. Mera preciserade uppgifterom lånebehov och dess
fördelning i tiden till ledning föremissioner bör bli bosladsstyrelsens uppgifi
att lämna.
Delegaiionen
anger översiktligt behovei av lånemedel lill totalt ca 500 milj. kr underår
1979och tilldrygten miljard kr.år 1980. Delegationen framhåller också atl möjlighelen
all fl energispariån utbetalade i förskott förutsätter att lånemyndighelerna
har medel för della ändamål redan under del försia budgetåret. Institutet måsle
alltså redan från början tillföra lånemyndigheterna medel i en sådan omfallning
att förskoll kan beviljas kontinueriigt med början den I juli 1979.
Beträffande
villkoren för obligationslånen föreslår delegationen att obligationerna ges i
huvudsak samma villkor som gäller för sedvanliga bostadsobligationer. En
riktpunkt för amorteringstiden bör t. v. vara 25 är.
1 fräga
om möjligheterna att placera de nya obligationslånen anför delegaiionen alt del
- med hänsyn lill atl lillgången på energispariån är en oundgänglig förutsättning
för atl de av statsmakterna uppslällda målen för energisparverksamheten skall
kunna uppnås - är nödvändigt att obligationerna ges en prioriterad ställning i
olika kreditpoliliska sammanhang. Enligt delegaiionen innebär del emellerlid inle
nägon principiell vidgning av den prioriterade sektorn. Det föreslagna systemet
för finansieringen av energispariån innebär nämligen alt volymen
statsobligationer för samma ändamål kan minskas i molsvarande mån. Enligt delegaiionen
behöver dock ytterligare garantier skapas för att fä institutets obligationer
placerade. Delegationen föreslår all dessa obligationer ulöver att de är
prioriterade också skall omfattas av överenskommelser med placerarna inom ramen
för det system som gäller för överenskommelserom kreditförsörjningen till
bostadsbyggandet.
Delegaiionen
anför slulligen all förslag beiräffande den närmare ulformningen av reglerna
för del förordade institutet bör ankomma på regeringen.
2
Yttrandet från fullmäktige i riksbanken
Energihushällningsdelegalionens
förslag om all en särskUt institut inrättas för atl finansiera energibesparande
ålgärder avsiyrks av en majorilel av fullmäktige i riksbanken. En minoritet
vill inle motsätta sig atl ett särskilt insiitui men stryker samtidigt under
all möjlighelen all lägga upplåningen på de redan befinlliga bostadsinstitulen
eller på ell av dessa bör prövas.
Majoriieten
delar inte delegationens åsikt om det lämpliga i all inrätta ett
Prop.
1978/79:115 Bilaga 3.3 Bostadsdepartementet 537
särskilt
institut. Den extra omgång i finansieringen som förslaget innebär blir
betungande. Majoriteten understryker samtidigt att den minskning av statens
budgetunderskott, som följer av förslaget på intet sätt minskar den totala
efterfrågan inom landet. Det lägre budgetunderskottet kan förväntas försvaga
motståndet mot nya statsutgifter.
Majoriteten
motsätter sig också en prioritering på kreditmarknaden av obligationer utgivna
av ett nyll institut. Lämpligasl vore enligt majoriieten att söka en lösning
som t. ex. innebär all de siörre projekten finansieras genom de existerande bostadsinstitulen,
medan de smärre projekten, innefattande i försia hand småhusen, finge
finansieras enligt hittillsvarande ordning. Vid lösningar av della slag skulle
ett statligt garantisystem behöva inrättas för atl ge en belryggande säkerhet
för de lån som skulle ges av bostadsinstitulen.
Minoriteten
anför alt fullmäktige vid åtskilliga tillfällen tidigare har intagit en
restriktiv hållning till prioriteringar pä krediimarknaden och aU man även från
minoritetens sida i princip vidhåller denna inställning. Minoriteten vill dock
med hänsyn till atl energispariånen har ett så nära samband med bostadslånen,
för vilka prioritering har beslutats i annan ordning, inle motsätta sig all
även energispariånen ges en prioriterad ställning.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 3.4 Bostadsdepartementet 538
Bilaga
3.4
Sammanfattning
av gällande ordning i fråga om energisparstödet inom bostadssektorn m. m. samt
vissa anslagsframställningar
Innehåll
1
Inledning.....................................................
539
2
Gällande ordning...........................................
539
2.1
Bostadshus...........................................
539
2.2
Allmänna samlingslokaler m.m...................
541
2.3
Kommunala och landslingskommunala
byggnader
m. m.................................................................
541
3
Anslagsframställningar m. m.
beträffande anslaget B 11. Vissa energibesparande ålgärder inom
bostadsbeståndet m. m.................................. 542
4
Anslagsframslällning m. m. beiräffande
anslaget V:12 Lån till experimentbyggande m. m 545
Prop.
1978/79:115 Bilaga 3.4 Bostadsdepartementet 539
Sammanfattning
av gällande ordning i fråga om energisparstödet inom bostadssektorn m. m. samt
vissa anslagsframställningar
1
Inledning
Statens
ekonomiska stöd lill energibesparande ålgärder i befintlig bebyggelse omfattar
såvitt gäller bostadsdepartementets ansvarsområde slöd lill bostadshus.allmänna
samlingslokaler saml kommunala och landstingskommunala byggnader. Utgifterna
för stödet bestrids från anslagel Bil. Vissa energibesparande åtgärder inom
bostadsbeståndet m. m.
Från
nämnda anslag bestrids också vissa andra ulgifter såsom ulgifter för energibesparande
ätgärder i statliga byggnader, exkl. byggnader för affärsverk och statliga
bolag, utgifter för bidrag lill prototyp- och demonstraiionsverksamhet inom
bostadssektorn och för bidrag till kommuner för rådgivning m. m. i
energisparverksamheten saml utgifter för informations- och ulbildningsverksamhel
i energifrågor med inrikining på energianvändningen inom byggnadsbeståndet.
Energisparstödel
i fråga om bostadshus, allmänna samlingslokaler samt kommunala och
landstingskommunala byggnader handhas av bosiadsslyrelsen och
länsbostadsnämnderna. Bidragsgivningen i övrigi handhas i fråga om slöd lill
statliga byggnader av byggnadsslyrelsen, slöd lill prototyp- och demonstraiionsverksamheten
av rådet för byggnadsforskning och stöd lill kommunerna för rådgivning m. m. av
regeringen. Ärenden om bidrag till kommuner för rådgivning m. m. bereds i
bostadsdepartementet. Den åriiga omfattningen av nu nämnda stödverksamhet
bestäms genom besluisramar som riksdagen fastställer för ett budgelår i sänder.
1
del följande lämnas en redogörelse förden huvudsakliga utformningen av de
nuvarande stöden till åtgärder i bostadshus, allmänna samlingslokaler saml
kommunala och landslingskommunala byggnader samt en sammanfaltning av
myndigheternas anslagsframställningar så vitt gäller anslagel Bil. Vissa energibesparande
åtgärder inom bostadsbeståndet m. m. Dessulom lämnas en redogörelse för
byggforskningsrådets kompletterande anslagsframslällning såvitt gäller anslagel
V:12 Lån tiU experimentbyggande m. m.
2
Gällande ordning
2.1
Bostadshus
I
fråga om bostadshus lämnas stöd bl. a. lill förbättring av värme- och
ventilationssystem och i fräga om flerfamiljshus även för inreglering av sådana
system. Slöd lämnas vidare lill anordning för individuell mätning av
varmvallen, el och gas samt för natiackumulering av varmvatten. Stöd lämnas
också lill koslnader för anslutning lill fjärrvärmeanläggning och lill
Prop.
1978/79:115 Bilaga 3.4 Bostadsdepartementet 540
förbättring
av värmeisolering av väggar, fönster och bjälklag.
Enligt förordningen
(1977:332) om statligt stöd lill energibesparande ålgärder i bostadshus m. m.
(ändrad senast 1978:383) lämnas stöd i form av energisparbidrag, energispariån
och räniebidrag. Energisparbidrag och energispariån ulgår för ålgärder beiräffande
bostadslägenheter, vissa gemensamma värmeanläggningar samt sådana lokaler som
kan ingå i låneunderiag och pantvärde för bostadslån och är avsedda för annat
ändamål än förvärvsverksamhet. Energispariån utgår dessutom för ålgärder
beträffande övriga lokaler som kan ingå i låneunderiag och panivärde för
bostadslån. Räniebidrag uigår lill kosinaden för ränla på den del av energisparlånei
som avser bostadslägenhet och vissa gemensamhetsanläggningar men ej lokaler. Räniebidrag
utgår endasl om den godkända kostnaden överstiger 25 000 kr.
Energisparbidrag
utgår med 35 % av godkänd kostnad för ålgärden, dock högsl med 3 000 kr per
bostadslägenhet som berörs och 30 kr. per m våningsyla i lokal som berörs.
Godkänd kostnad måste uppgå till minst 1 500 kr. Energispariån ulgår med ell
belopp som molsvarar den del av godkänd kosinad som inle täcks av energisparbidrag.
Energisparbidrag
och energispariån kan i vissa fall belalas ut i förskott. Möjligheten lill
förskott gäller dels flerfamiljshus i fall där den godkända kosinaden för ålgärderna
är högsl 100 000 kr., dels småhus som skall bebos av låntagaren. Övriga förulsältningar
för förskott är atl kommunen har åtagit sig ansvar för återbetalning av
förskottet och att låntagaren på begäran av kommunen ställer säkerhet som
kommunen godkänner. Låntagaren skall dessulom förbinda sig all underkasta sig
den särskilda kontroll av arbetenas ulförande som kommunen vill ulöva. 1 årets
budgetproposition (prop. 1978/ 79:100, bil. 16) har föreslagils vissa ändringar
i grunderna för förskott på bl. a. energisparbidrag och energispariån.
Energispariån
löper med ränta från utbetalningsdagen. Räntesatsen fastställs av regeringen
för ett kalenderår i sänder. Den är f n. 10 96. Amorteringstiden är normall 20
år. Korlare amorteringstid kan bestämmas. Ulgår energispariån i kombination med
bostadslån för ombyggnad är amorteringstiden densamma som för bostadslånet.
För lån till annan än kommun och vissa samfällighetsföreningar skall ställas säkerhei
om lånet eller summan av lånet och återstående skuld på lidigare beviljal energispariån
uppgår till minsi 20 000 kr.
Ränta
och amortering på energispariån betalas i form av årliga annuiteter. Annuiteien
beräknas efter 8 % ränla och den för länet faslslällda amorteringstiden. Är
låneräntan högre eller lägre än 8 % läggs skillnaden tiil resp. dras ifrån annuiteien.
Räntebidrag
för energispariån ulgår med belopp molsvarande skillnaden mellan räntekostnaden
för den del av lånet som belöper sig på bostäder och vissa gemensamhetsanläggningar
och en garanterad ränla olika för olika låniagarkalegorier och år då ålgärden
påbörjades. Avser lånet småhus som
Prop.
1978/79:115 Bilaga 3.4 Bostadsdepartementet 541
bebos
av låntagaren och har åtgärden påböriats under är 1978 utgör den garanterade
räntesatsen för första året av lånetiden 5,5 96.1 övriga fall är den
garanterade räntesatsen i fråga om småhus som bebos av låntagaren 6 96 försia
året. Avser lånet flerfamiljshus som ägs av låntagaren vilkas intäkt av
fastighet vid beräkning av inkomstskatt skall bestämmas enligt 24 § 1 mom. kommunalskatielagen
(1928:370) utgör den garanterade räntesatsen försia året 5 96.1 övriga fall ulgör
första årels garanterade räntesats 3,6 96 om lånet utgår i kombination med
bostadslån för ombyggnad och åtgärden har påbörjats år 1977,3,4 96 om åtgärden
har påbörjats år 1978 och eljest 3,9 96. Den garanterade räntesatsen höjs för
varje därpå följande år av lånetiden. Fr. o. m. 1980 sker de åriiga höjningarna
med 0,35 procentenheter om länel avser småhus som bebos av låntagaren och med
0,25 procentenheter i övriga fall.
1
fråga om småhus kan län till sådana energibesparande ålgärder som avses i energisparförordningen
också lämnas enligt kungörelsen (1962:538) om förbättringslån (omtryckt
1976:789; ändrad senast 1978:393). Sädanl s. k. särskilt förbättringslån kan
sökas av personer över 60 år, handikappade och vissa andra grupper. Lånet utgår
med belopp motsvarande godkänd kostnad, dock med högsl 6 000 kr. per
bostadslägenhet. Det är i sin helhet räntefritt och stående och skall under
vissa förutsättningar avskrivas efter 10 år från ulbelalningen. För lån över 5
000 kr. skall ställas godtagbar säkerhei. Förbättringslån för energisparande
åtgärder kan inte kombineras med stöd enligt energisparförordningen.
Fråga
om bidrag och/eller lån enligt nägon av nu nämnda författningar prövas av
länsbostadsnämnden efter yttrande av förmedlingsorganel i kommunen.
2.2 Allmänna
samlingslokaler m. m.
Stöd
till energibesparande åtgärder i allmänna samlingslokaler lämnas i form av
bidrag för i princip samma åtgärder som kan fä stöd enligt energisparförordningen.
Enligt 38 a § kungörelsen (1973:400)om statligt stöd till allmänna
samlingslokaler (omtryckt 1976:794; ändrad senast 1978:185) ulgår bidrag med 35
96 - i vissa med fall 50 96 - av godkänd kostnad för åtgärderna, dock högst med
300 000 kr. per projekt. Bidrag enligt dessa bestämmelser utgår även för vissa
kyrkolokaler m. m.
Bidrag
beviljas av bosiadsslyrelsen. Ärendena handläggs inom slyrelsen av samlingslokaldelegaiionen.
2.3 Kommunala
och landstingskommunala byggnader m. m.
Slöd
enligt förordningen (1977:346) om statsbidrag lill energibesparande ålgärder i
kommunala och landstingskommunala byggnader m. m. utgår för i huvudsak samma
åtgärder som enligt energisparförordningen. Slöd kan dock
Prop.
1978/79:115 Bilaga 3.4 Bostadsdepartementet 542
lämnas
också för pannbyten. Stöd utgår i form av bidrag med 35 % av godkänd kostnad
för ålgärden eller, om den slutliga kostnaden uppgår till lägre belopp med 35
96 av detla belopp. Bidrag utgår med högsl 300 000 kr. per projeki. Stödet
omfattar fömtom kommunala och landstingskommunala byggnader även vissa
byggnader som tillhör ideell organisation. Fråga om bidrag prövas av bosiadsslyrelsen.
3.
Anslagsframställningar m. m. beträffande anslaget B 11. Vissa energibesparande
åtgärder inom bostadsbeståndet m. m.
Bosiadsslyrelsen
har i sin anslagsframslällning lämnal en redogörelse för stödverksamhetens
omfattning under budgetåret 1977/78 såvitt avser bostadshus, allmänna
samlingslokaler samt kommunala och landslingskommunala byggnader.
I
fråga om bostadshus kan numera hänvisas till den fördjupade undersökning som
redovisas i bil. 3.1.
Beslul
om bidrag för energibesparande ätgärder i allmänna samlingslokaler samt i
kommunala och landstingskommunala byggnader har under budgetåret 1977/78 meddelals
i 468 resp. 1 674 ärenden. Bidrag har beviljats med totalt 5,2 resp. 32,1 milj.
kr.
Beiräffande
ramen för beslul om energisparbidrag och energispariån anför bosiadsslyrelsen
bl. a. alt ärendebalansen vid uigången av budgetåret 1977/ 78 uppskattas ha
motsvarat anspråk på lån och bidrag om totalt ca 400 milj. kr. och atl om
ansökningar strömmar in i samma takt som under det budgetårel kommer ramen för
beslut under budgetåret 1978/79 om 864 milj. kr. inte att vara lillräcklig. 1
vilken omfattning denna ram behöver vidgas kan dock enligt slyrelsen bedömas försl
senare under budgetåret. För budgetåret 1979/80 beräknar styrelsen ramen för della
ändamål preliminärt lill 1 000 milj. kr.
Ramen
för beslul under budgetåret 1979/80 om bidrag lill energibesparande åtgärder i
allmänna samlingslokaler beräknar bostadsstyrelsen till oförändrade 10 milj.
kr.
I
fråga om ramen för beslut om bidrag till energibesparande åtgärder i kommunala
och landstingskommunala byggnader anför bostadsstyrelsen att antalet
ansökningar om bidrag har ökat successivt under senare år. På grund härav och
med hänsyn till den föreslagna vidgningen av tillämpningsområdet för slödel
räknar styrelsen med en ram för beslul under budgetåret 1979/80 om 50 milj. kr.
dvs. en ökning med 10 milj. kr. jämfört med ramen för budgetåret 1978/79.
För
information lill allmänheten rörande slalligl slöd lill energibesparande ålgärder
inom bosladsslyrelsens ansvarsområde under budgetåret 1979/80 föreslås ett
belopp av 1 milj. kr.
Prop.
1978/79:115 Bilaga 3.4 Bostadsdepartementet 543
Byggnadsstyrelsen
erinrar i sin anslagsframställning för budgetåret 1979/80 om atl för bidrag
till energisparande ålgärder i civila statliga byggnader hittills har anvisats
sammanlagt 90 milj. kr. Fram t. o. m. våren 1978 har separata ätgärder till en
kostnad om sammanlagl 50 milj. kr. beslulals.
De
ålgärder som hiltills vidtagits utgör nästan helt mindre komplicerade VVS-åtgärder
medan byggtekniska och eltekniskaåtgärderaktualiserals försl under budgetåret
1977/78. Andelen av fastigheter som berörts i någon form (utredning, besiktning
eller ålgärd) torde enligt byggnadsslyrelsen överstiga 50 96.
Med
utgångspunkt i vad som redovisades i prop. 1977/78:76 med energisparplan för
befintlig bebyggelse har verket bedöml atl den åriiga medelsförbrukningen för
verkets fastighetsbestånd bör kunna tre- eller fyrfaldigas. Översiktliga
energisparplaner har utarbetats frän 1978/79 och framåt.
Byggnadsstyrelsen
redovisar atl av de 90 milj. kr, som anvisats t. o. m. budgetåren 1978/79, har
36 milj. kr. förbrukats. Med den beräknade medels-förbrukningen budgetåren
1978/79 (20 milj. kr.) och 1979/80 (25 milj. kr.) kommer (90-36-20-25 =) 9 milj.
kr. atl slå lill förfogande för åtgärder under budgetåret 1980/81. Verket begär
därför inga medel för budgetåren 1979/ 80.
Statens
råd för byggnadsforskning har dels den 30 augusti 1978 lämnat en ordinarie
anslagsframställning för budgetårel 1979/80, dels den 5 februari 1979 en
kompletterande anslagsframställning med bl. a. en plan för en forcerad satsning
inom solvärmeområdet. Rådet anför i o rd i -narieanslagsframställningenbl.a.
följande. För den energiinriktade prototyp- och demonstraiionsverksamheten (EPD)
har för innevarande budgeläranslagits 6.6 milj. kr. Verksamheten har hiuills
omfattat intrimning av små och medelstora oljeeldade värmeceniraler, inreglering
av värmesystem, försöksverksamhet rörande besiktning av byggnaders energimässiga
staius samt kommunal energiplanering. Rådet anför vidare att sedan rådet 1977
lade fram sin plan för verksamheien under budgetåren 1978/79-1980/81 har
riksdagen fattat beslut om en energisparplan för befintlig bebyggelse (prop.
1977/78:76, CU 1977/78:31, rskr 1977/78:345). En fömtsäuning för
energisparplanens genomförande är atl räll ålgärd vidtas i rätt byggnad och vid
rätl tidpunkt. För atl detla skall bli möjligt krävs att kunskap om del elTektivaste
sätiet att använda känd teknik snabbt förs ul.
Rådet
redovisar mot denna bakgrund en helt ny plan försin energiinriktade verksamhei.
Rådel framhäller beiräffande EPD-verksamheten följande. EPD-verksamheten bör
ses som en länk i rådels energiinriktade verksamhei. Rådet måste ta ett ansvar
för alt sålla bland den kunskap som kommer fram och aklivi medverka lill
spridningen av goda och praktiskt användbara forskningsresultal. Det är ofta
också först i kontakt med nyttjarna av ny och etablerad kunskap som man kan
pröva om resultaten är anpassningsbara lill
Prop.
1978/79:115 Bilaga 3.4 Bostadsdepartementet 544
de
verkliga förhållandena och hur beroende man är av den "mänskliga
faktorn". För detta sista (x:h i många fall avgörande led i forskningen
står EPD-verksamheten. För verksamheter där det teoretiska kunnandet nått långt
och lönsamheten av åtgärderna är god bör forskningsverksamheten successivt
trappas ned och EPD-verksamheten trappas upp. Detta innebäratt vissa
verksamheter inom energiforskningsprogrammei - för vilka medel i dag anvisas på
anslagel F13. Energiforskning under industridepartementels huvudtitel - medel
skulle framdeles anvisas på anslagel BIL Vissa energibesparande åtgärder Inom
bostadsbeståndet m. m. Det gäller främsi delprogrammet Effeklivare
energianvändning. Detsamma gäller sådan verksamhet där kunskap behöver spridas
samiidigi som den utvecklas för atl fä en riklig verklighetsförankring och ett
brett engagemang. Det gäller främst delprogrammet Planering, styrfaktorer och
statistik.
För
verksamheien under budgetårel 1979/80 begär rådet 12.7 milj. kr. Rädel
hemställer vidare om medgivande alt göra åtaganden för EPD-verksamhet under
följande budgetår med 16,0 milj. kr. under budgetåret 1980/81, med 10,0 milj.
kr. under budgetåret 1981/82 och 6,0 milj. kr. under budgetårel 1982/83.
1
den kompletterande anslagsframställningen framhåller rådel alt den energiinriklade
verksamhei som är direkl knuten lill genomförandet av energisparplanen även
avkastar resultat som är direkl tillämpbara vid nyproduktion av byggnader eller
resultat som endast kräver smä kompletteringar för alt kunna utnyttjas vid
nyproduktion. Omvänt gäller atl forsknings- och utvecklingsprojekt som är
inriktade på nyproduktion av byggnader även avkastar resultat tillämpbara i
befintlig bebyggelse. Väsentligt är alltså att hela den energiinriktade verksamheien
samordnas så atl resultaten effektivt kan utnyttjas och snabbt föras ut till
tillämpning på marknaden.
1
konsekvens härmed föreslår rådet alt de delprogram som i betydande delar har
karaktären av praktiskt inriktat utvecklingsarbete med nära anknytning till
energisparplanen hell eller näslan helt förs bort från anslaget F13
Energiforskning under industridepartementets huvudlitel. Medel för dessa delprogram
bör enligt rådet i stället anvisas pä anslaget BII. Vissa energibesparande
åtgärder inom bostadsbeståndet m. m. under bostadsdepartementets huvudtitel
där de programmässigl och organisatoriskt kan samordnas med den energiinriktade
prototyp- och demonstraiionsverksamheten (EPD), för vilken medel anvisas pä
samma anslag. De verksamheier som på delta säll skulle överföras lill
bostadsdepartementets ansvarsområde är hela delprogrammen Effektivare
energianvändning. Planering, styrfaktorer, statistik och Bmkarkrav, bortsett
från den del av delprogrammet Effektivare energianvändning som avser utveckling
av nya komponenter och som administreras av styrelsen för teknisk utveckling.
Som
en följd av rådets förslag skulle rådets energiinriklade verksamhei komma atl
utvecklas så som framgår av följande tablå. (Beräknad förbmkning i löpande
priser, milj. kr.)
Prop. 1978/79:115 Bilaga 3.4 Bostadsdepartementet 545
opaginerad Kontrollera mot PDF
Anvisat Plan
1978/79 1979/80
Programmet Energiinriktad utvecklings- och demonstra
tionsverksamhet m. m. under huvudtitel XIII 6.6 31.2
därav
4,4
20,1
-
0,5
-
0,3
2,2
6,8
-
3,5
46,0
51,5
14,0
4,5
6,0
9,5
10,0
37,5
3,0
-
2,0
-
11,01
_2
23,5"
43,0
-
Effektivare
energianvändning
-
värmepumpar
-
solvärmesystem
och energilagring
-
planering,
styrfaktorer, statistik
-
brukarkrav
Programmet Energianvändning i bebyggelse under huvuduitel
XIV därav
-
effektivare
energianvändning
-
värmepumpar
-
solvärmesystem
och energilagring
-
planering,
styrfaktorer, statistik
-
brukarkrav
- planering och uppföljning av forskningsinriktal
ex
perimentbyggande
Län till experimentbyggande m. m. (beslutsram)'
Energiinriktad verksamhei totalt 76,1 125,7
' Regeringen har i enlighet med riksdagens bemyndigande (prop.
1977/78:122, CU
1977/78:30, rskr 1977/78:344) den 2 november 1978 medgivit
att härutöver högst
4 milj. kr. av i fonden för byggnadsforskning tillgängliga
medel fär användas för
ändamålet.
Ingår fr. o. m. budgetårel 1979/80 i beloppen för övriga
delprogram.
Ej
indelat i delprogram.
''
Regeringen har medgivit att rådel fär meddela beslut om lån intill ett belopp
av
19,5 milj. kr. Ofr not 1).
För verksamheten under budgetåret 1979/80 begär rådet 31,2
milj. kr. Rådet hemställer vidare alt fl göra åtaganden för budgetåren 1980/81,
1981/82 och 1982/83 med respeklive 23, 13 och 6 milj. kr.
4
Anslagsframställning beträffande anslaget V: 12 Lån till experimentbyggande m.
m.
Rådets ordinarie anslagsframställning har, såvitt avser
lån till experimentbyggande, redovisats i prop. 1978/79:100(bil. I6s.
152-153). Iden kompletterande anslagsframställningen formulerar rådet en plan
för forcering av insatserna inom solvärmeområdet. Planens huvuddrag redovisas i
industridepartementets bilaga under anslaget F13. Energiforskning. Planen
förutsätter att ytteriigare medel kan ställas till förfogande såväl genom
omfördelning inom ramen för energiforskning under industridepartementets huvudtitel
som genom lillskotl lill anslaget V:12 Lån tlU experimentbyggande m. m. under fonden
för låneunderstöd.
Tyngdpunkten i planen ligger på systemfrågor och frågor
rörande säsongslagring. Dessa frågor har enligt rådets bedömning avgörande
betydelse om
Prop. 1978/79:115
Bilaga 3.4 Bostadsdepartementet
546
opaginerad Kontrollera mot PDF
programmet
skall kunna leda lill från nationell utgångspunkt mer belydande besparingar.
Värmelagring i vallen i s. k. solvärmecentraler, värmelagring i mark,
värmelagring i bottensedimenl i sjöar och havsvikar samt kemisk energilagring
är de utvecklingslinjer som rådet bedömer särskilt intressanta.
Den
långsiktiga utvecklingen av insatserna på solvärmeområdet framgår av följande
tablå.
Utvecklingslinjer för området Solvärmesystem och
energilagring m. m. enligt rådets förslag. Kostnader för forskning,
utvecklingsarbete och lån till experimentbyggande
Utvecklingslinje
Plan perioden 1978-79-l980/81Milj. kr. löpande priser
Preliminär plan perioden 1981/82-1983/84 Milj. kr 1978
års prisläge
OO K.r\
Grov skattning perioden 1984/85-1986/87 Milj. kr 1978 ärs
prisläge
Lagring
i vatten (s. k. solvärmecentraler)
FoU
1 prototyp
3 halvstora anläggn.
35
FoU
2 halvstora anläggn.
1 fullstor anlägg.
66
C H > 70
FoU Demonstration
25
Lagring
i mark
6 halvstora anläggn.
djupjordvärme
1 fullstor anläggning
ytjordvärme
Ekologiska studier
35
12 halvstora anläggn. djupjordvärme i skilda geologier,
varav 1 anläggning med kombinerat sysiem. Ekologiska siudier 70
a m
70
z o
>
10 fullslora anläggn. djupjordvärme i skilda geologier
60
Lagring
i bottensediment i sjöar och havsvikar
5 prototyper för värmeväxlaresystem
10
5 fullskaleförsök och 5 prototyper
20
r-
>- TO
2
5 fullskaleförsök
15
Kemisk
värmelagring
FoU Prototyper
10
FoU Prototyper
30
m
O
FoU Prototyper
40
Solvärmt
tappvatten
FoU
3 prototyper
70 fullskaleanläggn.
54
FoU
10 fullskaleanläggn.
Utvärdering
10
ö
X m
Övriga
FoU-insatser inkl. enstaka hus och udda utvecklingslinjer
Dimensioneringsunderlag. Programvara för
datorsimulering. Solfängare. Styr-och reglersystem. Distributionssystem. Värmeavgivningssystem.
Material-studier.
32
Dimensioneringsunderiag. Programvara för
datorsimulering. Soirangare. Styr-och reglersystem. Distributionssystem. Värmeavgivningssystem.
Material-studier
40
on
m
Ö m
Dimensioneringsunderiag. Programvara för
datorsimulering. Solfångare. Styr-och reglersystem. Distributionssystem. Värmeavgivningssystem.
Malerial-siudier.
40
opaginerad Kontrollera mot PDF
Summa milj. kr.
176
236
180
opaginerad Kontrollera mot PDF
Planens
första utvecklingslinje omfattar lagring i vatten, s. k. solvärmecentraler.
Genom all denna linje baseras på känd fjärrvär-meleknik, är det möjligt all
redan under perioden 1981/82-1983/84 besluta om byggandet av fullskaleanläggningar
(motsvarande ca 500 lägenheter). Under den därpå följande treårsperioden
1984/85-1986/87 domineras insatserna av uppföljning och utvärdering av de
byggda anläggningarna saml av
Prop.
1978/79:115 Bilaga 3.4 Bostadsdepartementet 547
demonslralionsinsaiser.
Tekniken bör därefter vara så utvecklad, att en forcerad statlig
utvecklingsinsats inle längre erfordras.
Den
andra utvecklingslinjen -lagring i mark-kan fä siörre betydelse än den första
förutsatt att utvecklingen lyckas. De tekniska problemen är dock större än vid
lagring i vatten. En omfaitande lillämpning av denna teknik torde enligt BFR
kräva en ny geologisk kartläggning av Sverige.
För
den tredje linjen -lagring i bottensedimenl i sjöar och havsvikar- bedöms utvecklingssvärigheterna
vara mindre. Endast de första stegen i utvecklingen hinner påbörjas under
innevarande treårsperiod. Huvuddelen av utvecklingen bedöms kunna ske under den
andra treårsperioden och i början av den tredje.
Dessa
tre utvecklingslinjer har egenskaper som gör au de i viss mån kan ersätta
varandra. Detta medför också att utvecklingsinsatserna inom varje linje kan
påverkas av de resultat som uppnås inom de två andra. En hög flexibilitet i
dispositionen av utvecklingsresurserna måsle därför eftersträvas.
Förden
fjärde utvecklingslinjen -kemisk energilagring- beräknas stadigt ökande
insatser under hela den period som planen omfattar. Della motiveras av de
mycket svåra problem som måste bearbetas. Utvecklingslinjen är nödvändig om
solvärme skall kunna slå igenom som ett alternativ även för enstaka byggnader.
Planen
inrymmer också en relativt omfattande utvecklingslinje rörande solvärmt
tappvarmvatten. Syftet är aU pröva olika typer av solvärmesystem och solfängarkomponenler
i olika lyper av bebyggelse samt i skilda klimat och under skilda miljömässiga
förhållanden. En satsning av föreslagen siorieksordning innebär dessutom en
kompetensuppbyggnad inom konsullkåren hos komponenttillverkare och hos
entreprenörföretag. Programmel har getts stort utrymme under innevarande
treårsperiod. Detta förklaras av au utländska erfarenheter kan utnyttjas och av
alt denna tillämpning har stora förutsättningar att snabbt nå godtagbar
ekonomi.
De
utvecklingsinsatser som inte ryms inom dessa fem utvecklingslinjer, har samlats
lill eu särskilt program med en i stort sett jämn satsning under de tre budgetåret
1981/82-1983/84.
För
långivningen under budgetåret 1979/80 begär rådel 43,0 milj. kr. - varav 32
milj. kr. beräknals för insatser inom solvärmeområdet. Rådet hemställer vidare
om medgivande att göra åtaganden för budgetåren 1980/ 81, 1981/82 och 1982/83
med respektive 32, 17 och 9 milj. kr.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1978/79:115 Bilagedel 548
Innehåll
Bilaga 1.1 Energi. Sammanfattning av och
remissyttranden över
energikommissionens betänkande (SOU 1978: 17 och
49) 1
Bilaga 1.2 Energi, hälsa, miljö. Sammanfattning av och
remissyttran
den över energi- och miljökommitténs betänkande (SOU
1977: 67-70) .................................................... 233
Bilaga 1.3 Utvärdering av statsbidragen för energibesparande
åtgär
der i näringslivet. Förhandsrapport från statens indusi.ri-
verk ................................................................. 285
Bilaga 1.4 Prototyper och demonsirationsanläggningar för
bättre energihushållning. Sammanfattning av och remissyttranden över statens
industriverks utredning (SIND 1978:6) . 299
Bilaga 1.5 Naturgasfrågan. Utdrag ur rapport från Swedegas
AB, ut
värdering av rapporten, remissyttranden m. m.. 311
Bilaga 1.6 Restriktioner för uppvärmning med elradiatorer.
Samman
fattning av och remissyttranden över elvärmeutredningens
betänkande (Ds I 1977:9) ................................. 379
Bilaga 1.7 Koncessonsplikt för vissa fjärrvärmeledningar.
PM utar
betad inom industridepartementet samt remissyttranden
häröver ............................................................ 401
Bilaga 1.8 Kjernekraftens kostnader. Rapport utarbetad av Scand
power A/S .......................................................... 417
Bilaga 1.9 Värmeöverföring från kärnkraftverk.
Sammanfattning av
rapporter från statens vaUenfallsverk och Sydkraft AB ..
473
Bilaga l.lORapport från arbetsgruppen för
kraftvärmefrågor 483
Bilaga 3.1 Sammanfattning av bosladsstyrelsens utvärdering
av ener
gisparstödet till bostäder budgetåret 1977/78 .... 505
Bilaga 3.2 Gällande rätt, förslag från statens planverk om
ändring i
54, 61 och 64 §§ byggnadsstadgan, samt sammanfattning
av remissynpunkter över planverkets förslag .... 515
Bilaga 3.3 Sammanfattning av
energihushållningsdelegationens för
slag angående finansiering av energispariån fr.o.m. bud
getåret 1979/80 samt riksbanksfullmäktiges yttrande över
förslaget ............................................................ 533
Bilaga 3.4 Sammanfattning av gällande ordning i fråga om energi
sparstödet inom bostadssektorn m. m. samt vissa anslags
framställningar .................................................. 538
Norstedts Tryckeri. Stockholm 1979
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
226 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (226)
226 kopplingar i 110 dokument.
- Skr. 2010/11:162 Riksrevisionens rapport 2011:10 Biodrivmedel för bättre klimat - Hur används skattebefrielsen? s. 42 · s. 129 i texten
- Prop. 2009/10:172 Kärnkraften - förutsättningar för generationsskifte s. 16 i texten
- SOU 2009:88 Kärnkraft - nya reaktorer och ökat skadeståndsansvar s. 91 i texten
- SOU 2007:36 H - Bioenergi från jordbruket - en växande resurs s. 45 · s. 219 i texten
- Ds 2001:60 Effektivare energianvändning : förslag till marknadsbaserade åtgärder s. 22 i texten