Sök i Ratio Lex

om ändringar i Iagen (1944:219) om djurskydd, m.m.

73 sidor, varav 51 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 51 av 73 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1978/79:13, om ändringar i Iagen (1944:219) om djurskydd, m.m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:13

Regeringens proposition

1978/79:13

om
ändringar 1 lagen (1944: 219) om djurskydd, m. m.;

beslutad
den 21 september 1978.

Regeringen
föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag
av regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar

THORBJÖRN
FÄLLDIN

ANDERS
DAHLGREN

Propositionens
huvudsakliga innehåU

I
propositionen föreslås åtgärder på djurskyddets område. Förslagen innebär
ändringar i lagen (1944: 219) om djurskydd, m. m.

I
fråga om djurförsök läggs fram förslag som syftar tUl att begränsa och kontroUera
sådana försök. I princip skaU endast sådana djur som har fötts upp till
försöksdjur få användas för vetenskapligt ändamål av den som har erhållit
lantbruksstyrelsens tUlstånd tUl uppfödning (desti-nationsuppfödning). Avsikten
är att en etisk nämnd för djurförsök skall inrättas i varje högskoleregion.
Nämnderna skall pröva djurförsöken från etisk synpunkt. Lokaler för försöksdjur
skall godkännas av lantbruksstyrelsen innan de får tas i bruk.

En
central nämnd för försöksdjursfrågor föreslås inrättad med uppgift att vara ett
samordnande och rådgivande organ inom försöksdjursverksamheten. Nämnden skall
verka för en minskad användning av försöksdjur, bl. a. genom stöd tUl
alternativa och kompletterande metoder tiU djurförsök.

I
propositionen föreslås vidare att regeringen får bemyndigande att meddela
föreskrifter om anmälningsskyldighet för den som yrkesmässigt hyr ut hästar
eller använder hästar i ridskoleverksamhet. Bestämmelsen om undantag från
skyldighet att i vissa faU anlita veterinär för att bota sjukt eller skadat
djur, om anlitandet skulle medföra oskälig kostnad föreslås utgå. Vidare
föreslås bl. a. regler som gör det möjligt för polismyndighet att tillfälligt
omhänderta djur som otillbörligt utsätts för lidande.

Slutligen
föreslås att bestämmelser införs som gör det möjligt att reglera de nya former
för avelsarbete som innebär överföring av ägg mellan hondjur.

1
Riksdagen 1978179.1 saml. Nr 13

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:13

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1944:219) om djurskydd

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1944: 219) om
djurskydd

dels att i 2, 6, 7, 8, 9 och 10 §§ ordet "Kontmgen"
skaU bytas ut mot "regeringen"!,

dels att 11 och 12 §§, 14 § 2 och 4 mom. samt 1719 §§ skaU
ha nedan angivna lydelse,

dels att
i lagen skaU införas två nya paragrafer, 12 a och 16 a §§.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

11 §

För annan särskUd
behandling av djur än ovan sägs i syfte att bota sjukdom eUer skada skall
veterinär anlitas, därest behandlingen är förenad med operativt ingrepp av nåjjon
betydelse eUer avsevärt Udande för djuret.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vad nu
sagts skall dock ej gäUa, om anlitandet av veterinär skuUe medföra oskälig
kostnad eller vålla tidsutdräkt som äventyrar ändamålet med behandlingen.

Vad nu
sagts skall dock ej gäUa, om anlitandet av veterinär skuUe våUa tidsutdräkt som
äventyrar ändamålet med behandlingen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Djur må
ej utan lantbmkssty-relsens tUlstånd användas för vetenskaplig forskning eUer
undervisning, sjukdomsdiagnos, framstäUning av läkemedel eller annat härmed
jämförligt ändamål, därest användiungen är förenad med operativt ingrepp, inspratning
eller blodavtappning eller ock eljest medför ångest eUer armat lidande för
djuret. Konungen äger medgiva undantag från vad nu sagts med avseende å viss
institution eller inrättning.

Närmare
bestämmelser angående tillstånd som avses i första stycket meddelas av
Konungen.

Djur får
ej utan lantbmkssty-relsens tUlstånd användas för vetenskaplig forskning eller
undervisning, sjukdomsdiagnos, framställning av läkemedel eUer annat härmed
jämförligt ändamål, om användningen är förenad med operativt ingrepp, inspmtning
eller blodavtappning eller eljest medför ångest eUer annat lidande för djuret.

Vid verksamhet som avses i första stycket får användas
endast djur som har fötts upp till verksamheten.

Uppfödning
som avses i andra stycket får ej ske utan tillstånd av lantbruksstyrelsen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 Senaste lydelse av

2 § 1973: 269

7 § 1974: 350

9 § 1974: 350

10 § 1973: 269.

2 Senaste lydelse 1971:1111.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:13

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag
från första, andra eller tredje stycket.

opaginerad Kontrollera mot PDF

12a
§

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter
om prövning från etisk synpunkt i fråga om användningen av djur i verksamhet
som avses i 12 § första stycket.

14 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 mom. Åsidosätter
någon vad i 26 §§ eller 8 b § stadgas, äger hälsovårdsnämnden, i den mån ej särskilda
bestämmelser äro gällande, meddela erforderlig föreskrift om vad han jämlikt
nämnda paragrafer har att iakttaga. Nämnden äger ock i sådant fall stadga
vite. Underlåter någon att vidtaga föreskriven åtgärd, äger nämnden, där det
anses nödigt, verkställa åtgärden på den försumliges bekostnad. Nämnden äger
förordna, att dess beslut omedelbart skall lända till efterrättelse. Den som är
missnöjd med nämndens beslut äger däröver anföra besvär hos länsstyrelsen.

2 mom.
Hälsovårdsnämnden kan, om ej annat är särskilt föreskrivet, meddela
föreläggande eller förbud som behövs för att bestämmelserna i 26 § eller 8 b
§ skall efterlevas. Sådan föreskrift kan avse förbud att hålla djur i visst
förvaringsrum eller inom visst område. I beslut om föreläggande eller förbud
kan nämnden utsätta vite. Underlåter någon att vidtaga föreskriven åtgärd, kan
nämnden låta verkställa åtgärden på hans bekostnad. Nämnden fär förordna, att
dess beslut skall lända till efterrättelse omedelbart.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Talan mot beslut av hälsovårdsnämnden enligt första stycket föres
genom besvär hos länsstyrelsen.

Föreligga sådana
omständigheter att förbud enligt 4 mom. andra stycket kan komma i fråga, skall
hälsovårdsnämnden göra anmälan därom till länsstyrelsen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4 mom.* För avhjälpande av
missförhållande med avseende å djurskyddet äger länsstyrelsen samma
befogenheter som enligt 2 mom. första stycket tillkommer hälsovårdsnämnden.

4 mom. Länsstyrelsen har
samma befogenheter som enligt 2 mom. första stycket tUlkommer hälsovårdsnämnden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

3
Senaste lydelse 1968: 735.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:13

Nuvarande
lydelse

Underlåter
någon att efterkomma av hälsovårdsnämnd eller lånsstyrelse meddelad
föreskrift, som avses i 2 mom. första stycket och som är av väsentiig betydelse
från djurskyddssynpunkt, eller föreligger i annat fall missförhåUan-de av
allvarlig natur i fråga om djurs vård eUer behandling, 'äger länsstyrelsen
meddela den försumlige förbud att handhava djur eller visst slag av djur. Är
den försumlige ägare av djuret eller djuren, äger länsstyrelsen dessutom meddela
honom åläggande att avhända sig djuret eller djuren och förbud att anskaffa
djur eller visst slag av djur. Förbud enligt detta stycke skall avse viss tid
eller gäUa tiUs vidare.

Föreslagen
lydelse

Underlåter
någon att följa beslut som hälsovårdsnämnd eller länsstyrelse meddelat enligt
2 mom. och som är av väsentiig betydelse från djiu-skyddssynpimkt eller
föreligger annat missförhållande av allvarlig natur i fråga om djurs vård eUer
behandling, får länsstyrelsen meddela den försumlige förbud att handha djur eUer
visst slag av djur. Ar den försumlige ägare av djuret eller djuren, får
länsstyrelsen dessutom ålägga honom att avhända sig djuret eUer djuren och
förbjuda honom att anskaffa djur eUer visst slag av djur. Förbud enligt detta
stycke skall avse viss tid eUer gälla tUls vidare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Länsstyrelsens
beslut skall lända tUl omedelbar efterrättelse, om ej annorlunda förordnas.

16
a §

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva
att den som yrkesmässigt eller eljest i större omfattning upplåter hästar eller
använder hästar i ridskoleverksamhet skall göra anmälan om verksamheten.

17
§8

opaginerad Kontrollera mot PDF

Är djur utsatt för
djurplågeri och sker ej rättelse på tillsägelse av polismyndigheten, hälsovårdsnämnden
eller länsstyrelsen, äger länsstyrelsen förordna att djuret skall omhändertagas
genom polismyndighetens försorg. Om sådant omhändertagande må länsstyrelsen
även förordna, därest djurägare ej iakttager åläggande att avhända sig djur
eller förbud att anskaffa djur. Länsstyrelsens beslut skall lända till
omedelbar efterrättelse, om ej annorlunda förordnas.

5
Senaste lydelse 1968: 735.

Utsattes djur genom
misshandel, överansträngning eller vanvård eller på annat sätt otillböriigen
för lidande och sker ej rättelse på tUl-sägelse av polismyndigheten, hälsovårdsnämnden
eller länsstyrelsen, får länsstyrelsen förordna att djuret skall omhändertagas
genom polismyndighetens försorg.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Det
ankommer på polismyndigheten att efter värdering låta sälja eller döda djur
som omhändertagits. I fall som avses i första stycket första punkten må
polismyndigheten i stället föranstalta om vård av djuret tills vidare.

Närmare
bestämmelser angående förfarandet, när djur omhän-dertages, meddelas av
Konungen.

Föreslagen lydelse

Länsstyrelsen
får även förordna att djur skall omhändertagas genom polismyndighetens
försorg, om dfurägaren ej iakttager föreläggande enligt 14 § 4 mom. att avhända
sig djur eller förbud att anskaffa djur eller förbud enligt 14 § 2 mom. att
hålla djur i visst förvaringsrum eller inom visst område.

Om det är påkallat från
djurskyddssynpunkt, får länsstyrelsen eller poUsmyndigheten förordna att djur
skall omhändertagas genom polismyndighetens försorg i avvaktan på beslut
varigenom länsstyrelsen avgör ärendet. Meddelar polismyndigheten sådant beslut,
skall det underställas länsstyrelsen som har att snarast avgöra om beslutet
skall bestå eller ej.

Beslut som avses i
första, andra eller tredje stycket skall omedelbart lända till efterrättelse,
om ej annorlunda förordnas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sedan djur omhändertagits,
må ägaren ej förfoga över det utan tUlstånd av polismyndigheten.

Sedan djur omhändertagUs,
får ägaren ej förfoga över det ulan tUlstånd av polismyndigheten.

Polismyndigheten skall
efter värdering låta sälja eller avliva djur som omhändertagits enligt beslut
som vunnit laga kraft. Polismyndigheten kan i stället tillse att djuret tages
om hand tills vidare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kostnad som föranledes av
åtgärd enligt 17 § skaU förskjutas av allmänna medel.

Dömes någon i fall som
avses i 17 § första stycket första punkten för djurplågeri, skall kostnaden
återgäldas av denne. I fall som avses i sanima stycke andra

Kostnad som föranledes av
åtgärd enligt 17 § förskotteras av allmänna medel.

Omhändertages djur
enligt 17 §, skall kostnaden återbetalas av den mot vilken åtgärden har
riktats, om ej särskilda skäl föranleder annat.

opaginerad Kontrollera mot PDF

6
Senaste lydelse 1968: 735. t Senaste lydelse 1968: 735.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

punkten
skall kostnaden återgäldas av den åläggandet eller förbudet gäller. 1 övrigt
skall kostnaden stanna å statsverket.

Har omhändertaget djur sålts genom poUsmyndighetens försorg, må
kostnad, som skaU återgäldas av ägaren, uttagas ur köpeskillingen. Är i fall
som avses i 17 § första stycket första punkten åtal för djurplågeriet väckt mot
ägaren, när köpeskillingen inflyter, skall polismyndigheten, i avbidan på
domstolens prövning i ansvarsfrågan, av köpeskillingen innehålla ett belopp
som svarar mot kostnaden.

Föreslagen lydelse

Har
omhändertaget djur sålts genom polismyndighetens försorg, får kostnad som skall
återbetalas av ägaren uttagas ur köpesumman.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1979.

2 Förslag till

Lag om överföring av ägg mellan hondjur för avel av
husdjur

Härigenom
föreskrivs följande.

Regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer bemyndigas att förbjuda eller
föreskriva viUkor för överföring av ägg mellan hondjur för avel av husdjur.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1979.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:13 7

Utdrag

JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1978-09-21

Närvarande:
statsministem FäUdin, ordförande, och statsråden Bohman, UUsten, Romanus,
Turesson, Gustavsson, Olsson, Dahlgren, Åsling, Söder, Troedsson, Mundebo,
Krönmark, Wikström, Johansson, Friggebo, Wirtén

Föredragande:
statsrådet Dahlgren

Proposition
om ändringar i lagen (1944:219) om djurskydd, m. m.

1
Inledning

Under
de senaste åren har på olika sätt en rad frågor aktualiserats på djurskyddets
område.

Ar
1972 tUlkallade dåvarande chefen för industridepartementet en sakkunnig med
uppdrag att utreda den framtida försörjningen med försöksdjur för vetenskapliga
ändamål m. m. Den sakkunnige, som antog namnet 1972 års försöksdjursutredning
(I 1972: 06) avlämnade i september 1975 betänkandet (Ds I 1975: 4) Framtida
försörjning med försöksdjur m. m. En sammanfattning av betänkandet bör fogas tUl
protokollet i detta ärende som bilaga 1.

Efter
remiss har yttranden över betänkandet avgetts av försvarets forskningsanstalt
(FOA), försvarets hundskola, socialstyrelsen, nämnden för
undervisningssjukhusens utbyggande, statens bakteriologiska laboratorium,
statskontoret, byggnadsstyrelsen, riksrevisionsverket (RRV), förutvarande
universitetskanslersämbetet (UKA), utrustningsnänmden för universitet och
högskolor, statens medicinska forskningsråd, statens naturvetenskapliga
forskningsråd, lantbruksstyrelsen, styrelsen för jordbrukets högskolor och
statens veterinärmedicinska anstalt (SVA), statens livsmedelsverk, statens
naturvårdsverk, statens råd för skogs- och jord-bmksforskning,
arbetarskyddsstyrelsen, förenade fabriksverken (FFV), länsstyrelserna i
Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands
län, samarbetsnämnden för lokal-och utrustningsprogramkommittéerna för
universitet och högskolor (Lup-nämnden). Centralorganisationen SACO/SR,
Föreningarna djurens vänners riksorganisation, Landstingsförbundet,
Läkemedelsindustriförening-

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:13 8

en
(LIF), Nordiska samfundet mot jilågsamma djurförsök, Scandinavian federation
for laboratory animal sience (Scand-LAS), statiiga läkemedelsproduktionens forskiungsnämnd.
Statsanställdas förbund. Statsanställdas förbund, avd. 2108 Åker, Stockhohns
försöksdjursteknikers förening. Svenska djurskyddsföreningen, Svenska
jägareförbundet. Svenska ken-nelklubben. Svenska kommunförbundet, Sveriges
djurskyddsföreningars riksförbund, Tjänstemännens centralorganisation (TCO)
samt Västsve-riges försöksdjurstekniker.

En
sammanfattning av remissyttrandena över 1972 års försölcsdjurs-utrednings
betänkande bör fogas lUI protokollet i detta ärende som bilaga 2.

I
september 1976 tillkaUade dåvarande chefen för jordbmksdeparte-mentet en
arbetsgrupp för att bl. a. planera och lägga fram förslag till en utökad
produktion av försöksdjur i Åker. Arbetsgruppens uppdrag utökades i januari
1977 tUl att även omfatta en utredning av fömtsättningama att förlägga
uppfödning av försökshundar till försvarets hundskola i SoUefteå. Arbetsgmppen
som antog nairmet Akergruppen har i juni 1977 avlämnat promemorian (Ds Jo 1977:
5) Uppfödning av försöksdjur i Åker och Sollefteå. En sammanfattning av
promemorian bör fogas tUl protokollet i detta ärende som bilaga 3.

Efter
remiss har yttranden över promemorian avgetts av FOA, försvarets hundskola,
socialstyrelsen, nämnden för undervisningssjukhusens utbyggande,
arbetarskyddsstyrelsen, statens bakteriologiska laboratorium, statskontoret,
byggnadsstyrelsen, RRV, universitets- och högskoleämbetet (UHÄ),
utrustningsnämnden för universitet och högskolor, Lup-nämnden,
lantbruksstyrelsen, statens livsmedelsverk, statens naturvårdsverk, FFV,
medicinska forskr.ingsrådet, naturvetenskapliga forskningsrådet, Sveriges lantbmksuniversitet
(SLU), länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Malmöhus,
Göteborgs och Bohus, Västerbottens samt Västemorrlands län. Svenska
kommunförbundet. Landstingsförbundet, LIF, Scand-LAS, Stockholms
försöksdjursteknikers förening, Västsveriges försöksdjurstekniker. Svenska
jägareförbundet. Svenska djurskyddsföreningen, Sveriges djurskyddsföreiungars
riksförbund. Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök, TCO samt SACO/SR.

En
sammanfattning av remissyttrandena över Akergmppens promemoria bör fogas till protokoUet
i detta ärende som bilaga 4.

I
slcrivelse till regeringen den 24 november 1976 anmälde riksdagen sina beslut
med anledning av mol;ioner om försöksdjursverksamheten m. m. (mot. 1975/76:
242, 432, 1636, 1650 och 1658, JoU 1976/77: 2, rskr 1976/77: 23). I besluten
uttalade riksdagen bl. a. att skäl förelåg att närmare se över möjligheterna tUl
ökad kontroU på lokal nivå av försöksdjursverksamheten. Det var enligt
riksdagen angeläget att den lokala kontroUen av djurförsök på ett naturligt
sätt infogades i den nu-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:13 9

varande
organisationen för djurskyddstUlsyn. Det var av väsentlig betydelse att
kontrollverksamhetens inriktning på en etisk prövning av djurförsöken, inte
minst på planeringsstadiet, klart angavs. Riksdagen framhöll vidare det
angelägna i att spörsmålet om alternativa och kompletterande metoder till
djurförsöken beaktades inom forskningen.

I december 1976 uppdrog
regeringen åt lantbmksstyrelsen att i enlighet med riksdagens beslut skyndsamt
utreda dels åtgärder för ökad kontroU av försöksdjursverksamheten, dels altemativa
och kompletterande metoder tiU djurförsök.

I februari 1977
överlämnade lantbruksstyrelsen tUI regeringen en promemoria med förslag tiU
åtgärder för ökad kontroU av försöksdjursverksamheten m. m. Promemorian bör
fogas tUI protokollet i detta ärende som bilaga 5.

Efter
remiss har yttranden över promemorian avgetts av försvarets sjukvårdsstyrelse,
FOA, socialstyrelsen, statens bakteriologiska laboratorium, statskontoret,
RRV, UHÄ, medicinska forskningsrådet, naturvetenskapliga forskningsrådet,
styrelsen för jordbrukets högskolor och SVA, statens livsmedelsverk, statens
naturvårdsverk, statens råd för skogs- och jordbmksforskning,
arbetarskyddsstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Östergötlands,
Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Västerbottens län, SACO/SR, Föreningarna djurens
vänners riksorganisation, Landstingsförbundet, LIF, Nordiska samfundet mot
plågsamma djurförsök, Scand-LAS, statliga läkemedelsproduktionens forskningsnämnd,
StatsanstäUdas förbund. Svenska djurskyddsföreningen. Svenska kommunförbundet,
Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund samt Biologsamfundet.

En
sammanfattning av remissyttrandena över lantbruksstyrelsens förslag tUl
åtgärder för ökad kontroll av försöksdjursverksamheten bör fogas tiU protokoUet
i detta ärende som bilaga 6.

I aprU 1977 överlämnade
lantbruksstyrelsen tUl regeringen en skrivelse och fyra separata promemorior
med synpunkter på frågan om användande av altemativa och kompletterande metoder
tUl djurförsök. Promemoriorna hade utarbetats av fem forskare med erfarenheter
på detta område. I skrivelsen sammanfattar lantbmksstyrelsen forskarnas synpunkter,
tUl vUka styrelsen i alla delar ansluter sig. Lantbruksstyrelsens skrivelse
bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 7.

Efter
remiss har yttranden över skrivelsen och promemoriorna avgetts av
statskontoret, RRV, FOA, försvarets sjukvårdsstyrelse, statens bakteriologiska
laboratorium, UHÄ, statens livsmedelsverk, statens naturvårdsverk, SLU,
medicinska forskningsrådet, naturvetenskapliga forskningsrådet, statens råd för
skogs- och jordbmksforskning, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala,
Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Västerbottens län. Svenska
kommunförbundet. Landstingsförbundet, LIF, statliga läkemedelsproduktionens
forskningsnämnd,

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:13 10

Scand-LAS,
Svenska djurskyddsföreningen, Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund.
Föreningarna djurens vänners riksorganisation. Nordiska samfundet mot plågsamma
djurförsök och SACO/SR.

En
sammanfattning av remissyttrandena över lantbruksstyrelsens skrivelse om
alternativa och kompletterande metoder till djurförsök bör fogas tiU protokoUet
i detta ärende som bilaga 8.

Lantbruksstyrelsen
föreslog i april 1976 regeringen sådana ändringar i lagen om djurskydd att
uthyrning eller annan upplåtelse av hästar för ridning inte längre skaU få ske
yrkesmässigt eUer annars i större omfattning utan tUlstånd av myndighet.

Efter
remiss har yttranden över lantbmksstyrelsens förslag avgetts av
socialstyrelsen, skolöverstyrelsen, styrelsen för jordbrukets högskolor och
SVA, statens natmrårdsverk, länsstyrelsema i Stockholms, Östergötlands,
Kalmar, Göteborgs och Bohus, Västmanlands, Västemorrlands samt Norrbottens län,
länsstyrelsernas organisationsnämnd, Jordbmkets försäkringsbolag. Lantbrukamas
riksförbund (LRF), Ridfrämjandet. Ridskolornas riksorganisation. Svenska
djurskyddsföreningen. Svenska fjordhästföreningen. Svenska kommunförbundet.
Svenska lantarbetareförbundet. Svenska ridlägerarrangörers riksförbund.
Svenska ridsportens centralförbund, Sveriges djurskyddsföreningars riksförbimd
och Sveriges veterinärförbund.

Lantbmksstyrelsen
föreslog i april 1976 regeringen att den föreskrift upphävs som medger undantag
frän skyldigheten att anlita veterinär om artiitandet skulle medföra oskäUg
kostnad.

Efter
remiss har yttranden över lantbmksstyrelsens förslag avgetts av LRF, Sveriges djurskyddsföreningan:
riksförbund och Sveriges veterinärförbund.

I
en framställning i maj 1978 fö)-eslår lantbruksstyrelsen vissa ytterligare
ändringar i djurskyddslagen (1944:219). Sålunda föreslås bl. a. att
bestämmelser införs om krav på tUlståndstvång för yrkesmässig kattuppfödning.
Vidare föreslås ändringar av 14, 17 och 18 §§ för att söka effektivisera tUlsynsverksamheten
oc;h komma tUl rätta med problemen kring de långa handläggningstiderna m. m. i
samband med förbud att handha djur och vid omhändertagande av djur.

Efter
remiss har yttranden över Imtbmksstyrelsens framställning avgetts av Göta
hovrätt, rikspolisstyrelsen, länsstyrelserna i Uppsala, Jönköpings, Göteborgs
och Bohus, Värmlands, Västmanlands samt Västerbottens län, SLU, UHÄ, Sveriges
veterinärförbund. Svenska kommunförbundet, LRF, Sveriges djurskyddsföreningars
riksförbund. Svenska djurskyddsföreningen, Sveriges raskattklubbars
riksförbund, Zoobran-schens riksförbund och Föreningarna, djurens vänners
riksorganisation.

I
en framställning i mars 1978 lämnade lantbruksstyrelsen ett förslag till ny
lagstiftning om överföring av ägg mellan hondjur för avel av husdjur.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:13 11

Efter
remiss har yttranden över framstäUiungen avgetts av SLU, medicinska
forskningsrådet, LRF, Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund. Svenska
lantarbetareförbundet, TCO och Sveriges veterinärförbund.

2
Föredragandens överväganden 2.1 Nuvarande förhållanden i huvuddrag

Behandlingen
av husdjur och andra djur i fångenskap regleras i lagen (1944: 219) om
djurskydd (ändrad senast 1977: 201). Djurskyddslagens gmndtanke är att djuren skaU
behandlas väl och såvitt möjUgt skyddas mot lidande. Hälsovårdsnämnder,
länsstyrelser och lantbmksstyrelsen är tUlsynsmyndigheter.

Enligt
12 § djurskyddslagen, som reglerar användningen av djur för vetenskapligt
ändamål m. m., får djur inte utan lantbmksstyrelsens tUlstånd användas för
försöksdjursverksamhet, dvs. för vetenskaplig forskning eUer undervisning,
sjukdomsdiagnos, framställiung av läkemedel eller annat härmed jämförligt
ändamål, om användningen är förenad med operativt ingrepp, inspmtning eller blodavtappning
eUer på annat sätt medför ångest eller annat Udande för djuret. Undantag kan
dock medges från kravet på tUlståndstvång för djurförsök. Under vissa förutsättningar
behövs således inte sådant tillstånd för bl. a. universitet, högskolor,
forskningsinstitut samt laboratorier och vissa sjukhus.

I
13 § djurskyddslagen föreskrivs att försöksdjur inte får tUIfogas större Udande
än som är oundgängligt. Kan det antas att avsevärt lidande åsamkas djuret även
sedan ingreppet eller åtgärden slutförts, skall djuret därefter dödas snarast
möjligt.

Närmare
bestämmelser om försöksdjursverksamheten finns i kimgö-relsen (1944: 771) med
vissa bestämmelser om användning av djur för vetenskapligt ändamål m. m.

De
institutioner m. m. som använder försöksdjur anskaffar vanligtvis dessa genom
inköp från inhemska uppfödare. En uppfödning av försöksdjur för eget bruk sker
vid en del institutioner. Viss import förekommer även och i någon utsträckning
används vUda djur som infångats för ändamålet. I mindre utsträckning kan köp
förekomma från icke kontrollerade uppfödare som säljer djur av okänd kvalitet.
Inköpskostnaderna för försöksdjur uppgick år 1974 tUl ca 11,5 mUj. kr.

Skötsel
och vård av försöksdjur under såväl uppfödnings- som användningstiden är
känsliga och krävande verksamheter som kräver tUlgång till specialkunskaper.
För att tUlgodose detta behov finns vid UHÄ en försöksdjurskonsulent och vid
SVA en konsulent för sjukdomar hos försöksdjur. Vid fyra av landets universitet
fiims vidare försöksdjursassistenter. På det byggnadstekniska området har
betydande insatser

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:13 12

gjorts
av Lup-nämndens djurhusgrapp och byggnadsstyrelsen. Såväl forskare som tekiusk
personal vid djurhållande institutioner utbUdas i försöksdjurshantering. ForskarutbUdningen
sker delvis i form av nordiska forskarkurser och doktorandkurser vid olika
högskoleenheter. Vidare finns vid medicinska forskningsrådet en
försöksdjursnämnd som bevakar frågor rörande vetenskaplig
försöksdjursverksamhet. Läkemedelsindustrin har härjämte ofta specialutbildad
personal för försöksdjursfrågor. De intemationella kontakterna på
försöksdjursområdet upprätthålls bl. a. genom svenskt deltagande i europeiska
och nordiska samarbetsorgan med inriktning på försöksdjursfrågor.

2.2
Utredningar och framställningar in. m. på försöksdjursområdet

2.2.1
1972 års försöksdjursutredning

1972
års försöksdjursutredning anger i sitt betänkande (Ds I 1975: 4) Framtida
försörjning med försöksdjur m. m. de vetenskapliga och andra ändamål som
motiverar att försöksdjur används. Utredningens slutsats är att möjlighetema
att utnyttja alternativa och kompletterande metoder f. n. är begränsade, men
att man av bl. a. etiska skäl bör följa utvecklingen på området. Det framtida
behovet av försöksdjur är enligt utredningen svårt att bedöma. Nya och utökade
verksamhetsområden för försöksdjursanvändning kan förvänta:?, samtidigt som en
ökad användning av högkvalUativa försöksdjur biir kunna bidra tUl att behovet
av försöksdjur minskas.

För
att förhindra okontrollerad produktion och handel med försöksdjur föreslår
utredningen att djurskyddslagen kompletteras med bestämmelser som innebär att
endast djur som fötts upp i syfte att användas för vetenskaplig
försöksverksamhet får användas s. k. destinations-uppfödning. Undantag från
kravet på destinationsuppfödning skall dock kunna medges enUgt utredningen.

Utredningen
föreslår vidare att ett särskUt organ för försöksdjurs-frågor inrättas, benämnt
statens försöksdjursinstitut och underställt jordbruksdepartementet.
Institutet föreslås organiserat på en central enhet förlagd tUl Uppsala,
regional representation samt en produktionsenhet. Institutets styrelse föreslås
sammansatt av företrädare för producenter, avnämare, berörda myndigheter samt
djurskyddsorganisationer. Vidare föreslås att UKÄ:s och SVA:s
försöksdjurskonsulenter förs över tUl institutet.

Huvuduppgifter
för försöksdjursinstitutets centralenhet föreslås bli marknadsbevakning inkl.
prognoser, förmedling av försöksdjur, information och rådgivning,
kvalitetsklassificering, handläggning av ekonomiskt stöd till
försöksdjursproducenter samt viss internationell samverkan och representation.
Den regionala representationen föreslås bestå

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:13 13

av
fyra, eventuellt sex, försöksdjursveterinärer samt av
försöksdjurs-assistenterna inom de oUka högskoleregionerna. Produktionsenheten
föreslås ta över uppfödiungen av försöksdjur vid Åkers krutbmk (kanin, marsvin)
och i Kungälvs Ytterby (katt).

Mot bakgmnd av de ökade
krav som ställs på producentema i samband med den föreslagna destinationsuppfödningen
anser utredningen vidare att institutet bör ges möjUghet att lämna ett
ekonomiskt stöd tiU försöksdjursproducentemas investeringar. Enligt utredningen
betalar UKA och statens medicinska forskningsråd vissa bidrag tUl forskare som
köper djur av högre kvalitet från kontraktsuppfödare. Utredningen föreslår att
dessa uppgifter överförs tUl institutet.

Enligt utredningen
föreligger behov av en ökad forskarutbUdning i försöksdjursteknik.
Undervisningen i detta ämne borde därför utvidgas vid i första hand
veterinärhögskolan.

2.2.2 Åkergruppens
promemoria

I
Akergmppens promemoria (Ds Jo 1977; 5) Uppfödning av försöksdjur i Åker och
Sollefteå redovisas produktionskostnadskalkyler för en statlig uppfödning av
försöksdjur på dessa båda platser. I Åker fömtsätts att kanin- och
marsvinsuppfödningen kraftigt utökas och att uppfödning av katt igångsätts. Gmppen
föreslår vidare att hunduppfödning startas i SoUefteå. Totalt beräknas
investeringskostnaderna på dessa båda platser uppgå tUl 22 resp. 7 mUj. kr. i
1977 års kostnadsläge. Den katlavel som sker i Kungälvs Ytterby och i Lund
föreslås utvidgad. Äkergmppen framhåUer att resurserna för samordning av
försöksdjursverksamheten är för små och föreslår mot denna bakgrand bl. a. att
en särskUd ledningsgrupp tillsätts.

2.2.3 Lantbruksstyrelsens
promemoria om alternativa och kompletteran

de metoder i stället för djurförsök

Lantbruksstyrelsen
har på uppdrag av regeringen undersökt möjligheterna att utnyttja altemativa
och kompletterande metoder i stället för djurförsök. Styrelsen framhåUer att
forskarna av såväl kostnadsskäl som etiska skäl utnyttjar försöksdjur endast i
de fall det inte är möjligt att nå resultat med altemativa metoder. Studier på
isolerade organ eller celler är mycket betydelsefulla inom medicinsk och
biologisk forskning, men utgör ofta inget altemativ utan endast ett komplement
till djurförsök. Användningsområdet för alternativa eller kompletterande metoder
bör enligt lantbmksstyrelsen så långt möjligt utvidgas, bl. a. genom att forskningsmedel
stäUs till förfogande i form av tilläggsanslag tUl forskningsråden. Behovet av
försöksdjur kan även minskas genom att deras kvalitet förbättras.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:13 14

2.2.4
Lantbruksstyrelsens förslag om en etisk förprövning av djurförsök

Lantbruksstyrelsen
har på uppdrag av regeringen övervägt vUka åtgärder som kan vidtas för att
uppnå en ökad kontroU över försöksdjursverksamheten. Styrelsen föreslår att i
lagen om djurskydd skaU införas bestämmelser innebärande att i varje
högskoleregion skaU inrättas s. k. djurförsöksetiska nämnder. Deras uppgift skaU
vara att innan djur används för vetenskapligt ändamål företa en förprövning av
försöken från etisk synpunkt.

Enligt
styrelsen iimebär konstaterandet att djurförsök är nödvändiga för medicinsk och
biologisk forskning inte att man tagit ställning tUl alla med djurförsök
förknippade etiska problem. Vid varje nytt projekt med djurförsök måste man
väga graden av lidande som konmier att tiUfogas djuret mot de framsteg i
diagnostik eUer terapi eUer andra värden som försöken väntas ge.

Vid
den etiska förprövningen skall bl. a. bedömas forskningsprojektets ändamål,
uppläggning och förväntade vetenskapliga värde, om försöket har skett tidigare
samt möjlighetema att lösa uppgiftema med alternativa metoder eller modifiera
metodiken så att djurens lidanden lindras.

Lantbruksstyrelsen
framhåUer att kontakten meUan lekman och forskare i de etiska nämnderna på
sikt borde kuima medföra ökad förståelse såväl för nödvändigheten av
djurförsök som för önskemålen om återhållsamhet i fråga om försöksdjursanvändningen.

Nämnderna
skaU enligt förslaget bestå av forskare, försöksdjurspersonal och lekmän med
ett Uka stort antal representanter från var och en av dessa kategorier. Av lekmarmarepresentantema
skaU minst halva antalet utgöras av företrädare för djurslcyddsorganisationer.

De
djurförsöksetiska nämnderna föreslås få endast en rådgivande funktion, men
lantbruksstyrelsen förutsätter att försöksledama kommer att följa nämndemas
utlåtanden. Lantbruksstyrelsen skall vara huvudman för verksamheten. Detta
innebär bl. a. att styrelsen skaU utse ledamöter i nämnderna. Representanter
för hälsovårdsnämnden i den kommim där djurförsöket är avsett att äga rum
skall få rätt att närvara och yttra sig vid sammanträden med djurförsöksetisk nänmd.
Hälsovårdsnämnden skall vidare fortlöpande håUas informerad om nämndens stäUningstaganden.

2.3
Försöksdjursfrågor

2.3.1
Allmänna utgångspunkter

Djurskydd
är en fråga som rör samspelet mellan människan och de djur som hon har tagit i
sin tjänst eUer utnyttjar på annat sätt, t. ex. som säUskapsdjur, för livsmedelspioduktion
eUer inom vetenskapUg forskning. Utnyttjade för dessa syften representerar
djuren ett stort

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:13 15

värde
för människan. Jag finner emeUertid det vara angeläget att understryka att
djuren som levande varelser har ett egenvärde som vi måste ta tiUbörlig hänsyn tiU.
Användningen av djur för olika ändamål fömtsätter att en omsorgsfuU avvägning
sker meUan det intresse som påkallar viss åtgärd och vad åtgärden innebär för djuret.
Varje ingrepp i djurens liv bör därför kräva eftertanke.

Människor
som särskUt starkt upplever ansvaret för djuren har sam-manslutit sig i
djurskyddsföreningar. Enligt min mening har dessa organisationer positivt
medverkat tUI att väcka opinionen och att öka ansvarskänslan gentemot djuren.
Ansvaret för att djurskyddets krav tiUgodoses Ugger dock ytterst på det aUmänna.
En samordning av samhäUets insatser på detta område måste eftersträvas.

Ett
realistiskt djurskyddsarbete måste grandas på en rimlig awägniog mellan behovet
att kunna utnyttja djuren å ena sidan och vårt ansvar mot djuren å den andra.
Det blir samhäUets sak att göra denna avvägning genom att ställa upp regler
för djurhåUningen.

F. n.
används försöksdjur inom en rad olika områden. De totala kostnadema för inköp
av försöksdjur fördelar sig på olika användarkategorier eldigt följande:

%

UHÄ-sektorn 54

Läkemedelsindustrin 26

Övriga 20

Som
framgått av det material m.m. som jag tidigare har redovisat är djurförsöken
ofta oumbärliga inom den vetenskapliga forskningen, främst på det medicinska
området. Användningen av försöksdjur inom kosmetikaindustrin har särskUt starkt
kritiserats. Jag vill understryka att några sådana djurförsök inte sker i
Sverige.

Den
framtida förbrukningen av försöksdjur är svår att förutse. Samtliga experter
på försöksdjursfrågor är dock ense om att det under överskådlig tid kommer att
föreligga ett behov av att utnyttja försöksdjur, inte minst inom den medicinska
forskningen. Även om djurförsök aUtså f. n. inte kan undvaras vUl jag
understryka att de bör tUlåtas endast när likvärdiga altemativa metoder saknas.
I de faU djurförsök inte kan undvaras måste samhäUet se tUl att försöksdjuren
inte tillfogas onödigt lidande.

Från
samhäUets sida krävs samordnade åtgärder på försöksdjursområdet i form av både
tUlsyn, rådgivning och stöd. De åtgärder som bör genomföras för att tUlgodose
de etiska krav som föreligger och för att förbättra hanteringen av
försöksdjuren kan sammanfattas i följande plan om fem punkter.

1.
Ökade ansträngningar görs för att nedbringa användningen av försöksdjur genom
att i stället så långt möjligt utnyttja altemativa och kompletterande metoder.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:13 16

2.
Försöksdjurens kvalitet
förbättras i produktionsledet genom be-stänunelser om destinationsuppfödning
som kan kombineras med rådgivning i djurhälsofrågor. Produktionen anpassas tiU
förbmkningen.

3.
Försöksdjursanvändarnas resun;er
förbättras genom att forskningsinstitutionerna får ökad tiUgång tUl
veterinärmedicinsk sakkunskap, centralt och regionalt. Försöksdjurens miljö
förbättras genom regler om godkännande av försöksdjurslokaler.

4.
Etiska nämnder för
försöksdjursfrågor inrättas för att förstärka tUlsyn och kontroll av
djurförsöken.

5.
En central nämnd för
försöksdjursfrågor inrättas med uppgift att samordna verksamheten inom
försöksdjursområdet.

I
det följande kommer jag att redogöra för de organisatoriska åtgärder och
resurser som jag bedömer nödvändiga.

2.3.2
Alternativa och kompletterande metoder

Enligt
såväl 1972 års försöksdjursutrednings mer översiktUga bedömningar som den
undersökning som lantbruksstyrelsen företagit är de s. k. alternativa och
kompletterande metoderna f. n. i regel mer ett komplement än ett altemativ tiU
djurförsök. Utvecklingen på området bör dock enligt lantbraksstyrelsen följas
och en övergång tiU andra forskningsmetoder än djurförsök bör stimiUeras;. Remissinstansema
har i aUmänhet instämt i de bedömningar som gjorts och tiUstyrkt vad som
föreslagits. Vissa djurskyddsföreningar har dock menat att möjUgheterna att använda
alternativa och kompletterande metoder har underskattats.

Frågan
om altemativa och kompletterande metoder har även uppmärksammats i olika
internationella organ. Inom Europarådet arbetar sålunda en expertgrupp för
djurskydd med bl. a. detta spörsmål. Vidare kan nämnas att till Nordiska Rådet
överlämnats ett medlemsförslag om åtgärder för begränsning av djurförsök genom
att ersätta sådana med andra försöksmetoder.

För
egen del vill jag framhålla atl ett ökat utnyttjande av altemativa och
kompletterande metoder måste inta en central plats i strävandena alt begränsa
användningen av försöksdjur. För att förverkliga dessa strävanden krävs
åtgärder på en rad områden där olika intressenter bereds möjlighet att
medverka. Även om det, som flertalet experter framhåUer, inte synes möjUgt att pii
kort sikt mer avsevärt nedbringa antalet djurförsök är det angeläget att öka ansträngningama
att finna alternativ tUl djurförsöken. Jag vUl i detta sammanhang särskUt nämna
möjlighetema att använda olika vävnadsodlingssystem. Det är vidare angeläget
att de kunskaper om alternativa metoder som finns på olika håll i världen kan
utnyttjas.

Som
jag senare närmare skall nsdovisa föreslår jag att en central försöksdjursnämnd
inrättas. Deima laämnd skaU i första hand vara ett rådgivande organ inom
försöksdjursområdet och skall vidare genom

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:13 17

bl.
a. ekonomiskt stöd främja utvecklingen av alternativa och kompletterande
metoder.

För
att främja utvecklingen mot en minskad försöksdjursanvändning genom alternativa
och kompletterande metoder bör nämnden kunna disponera särskilda medel. I
höstens budgetarbete kommer jag att föreslå att 1 mUj. kr. avsätts för detta
ändamål.

2.3.3
Destinationsuppfödning och vissa andra produktionsfrågor

F.
n. gäller att djur inte får användas som försöksdjur utan lantbruksstyrelsens tiUstånd.
Regeringen kan dock medge undantag från detta krav för viss institution eller
inrättning.

I
sitt betänkande har 1972 års försöksdjursutredning lagt fram förslag om s. k. destinationsuppfödning
av försöksdjur. Förslaget innebär att i princip endast sådana djur skall få
användas i försöksdjursverksamhet, vUka för ändamålet fötts upp av den som
erhållit tUlstånd tiU sådan uppfödning. Fråga om tillstånd bör prövas av
lantbruksstyrelsen. För att tillstånd skall kunna erhåUas skall enligt
utredningen vissa krav uppfyUas beträffande bl. a. utfodring, vård, förvaring
och tillsyn. Utredningen har vidare föreslagit att regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, förvaltningsmyndighet skall kunna föreskriva undantag
från detta krav.

Försöksdjursutredningens
förslag om destinationsuppfödning tillstyrks eller läirmas utan erinran av
flertalet remissinstanser. Även jag kan i stort ansluta mig till förslaget. Ett
genomförande av detta kommer att leda till förbättringar från djurskyddssynpunkt.
Dessutom kommer försöksdjurens kvalitet att förbättras, vUket bl. a. kan bidra tUl
att minska behovet av försöksdjur. Destinationsuppfödningen bör också göra det
möjligt för lantbruksstyrelsen, bl. a. genom kontakter med centrala
försöksdjursnämnden, att anpassa tUlståndsgivningen efter behovet av
försöksdjur.

En
förbättring av försöksdjurens kvalitet kan vidare åstadkommas genom
djurhälsokontroll och rådgivning åt djurhållama i hälsovårdande och
sjukdomsförebyggande syfte rörande bl. a. djurens skötsel och utfodring.

Med
hänvisning tUl del nu anförda förordar jag att bestämmelsen i 12 §
djurskyddslagen om tUlståndsplikt för den som vUl bedriva försöks-djursverksamhel
kompletteras med en bestämmelse om destinationsuppfödning. Inga andra djur bör
således få användas som försöksdjur än sådana som har fötts upp för detta
ändamål. För uppfödning bör krävas tUlstånd av lantbruksstyrelsen. Den
föreslagna lagändringen bör träda i kraft den 1 juli 1979. Vissa undantag från
kravet på destinationsuppfödning bör kunna medges.

Under
senare år har en viss statlig produktion av försöksdjur ägt ram, främst i Åker,
där den har skett i FFV:s regi. Vid några uni-

2 Riksdagen 1978/79, I saml. Nr 13

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:13 18

versitet
förekommer även en djurproduktion i mindre skala, t. ex. kattuppfödning i
Göteborg (Kungälvs Ytterby) och i Lund.

Både
1972 års försöksdjursutredning och Åkergruppen föreslår en utökning av den
statliga försöksdjursproduktionen. Flera av remissinstansema tillstyrker
förslaget, men visisa av dem är kritiska mot en sådan utökning. En allmän
uppfattning är att det material som läggs fram är alltför knapphändigt för att
kunna liiggas tUl grund för ett beslut.

Lantbruksstyrelsen
framhåUer att lokalförhållandena i Åker inte medger att verksamheten kan drivas
på ett rationellt sätt. Enligt styrelsen bör en viss del av
försöksdjursproduktionen i landet ske i form av en central statlig uppfödning,
som i första hand bör inriktas på hög-kvalitetsdjur. En sådan central
uppfödning bör även möjUggöra ett bevarande av vissa särskilt värdefuUa avelslinjer
inom olika djurslag. Styrelsen anser att de ekonomiska förutsättningama för en statiig
produktion av försöksdjur ytterligare bör utredas, varvid även läkemedelsindustrins
intresse av att delta i en högkvalitativ avelsuppfödning bör beaktas.

För
egen del är jag inte beredd förorda att det statliga engagemanget inom
försöksdjursproduktionen utvidgas. De statiiga insatserna härvidlag bör tills
vidare begränsas tUl att ta fram och vidmakthålla avels-kärnor för vissa arter
av försöksdjur.

I
höstens budgetarbete kommer jag att föreslå att 0,4 milj. kr. förs upp för
detta ändamål. Det får i övrigt ankomma på centrala försöksdjursnämnden att uppmärksamt
följa frågan om försörjning med försöksdjur.

2.3.4
Djurförsöksetiska nämnder

Av
nu gällande lagstiftning följer att det ankommer på vederbörande forskare att
ensam bedöma om nyttan av ett djurförsök är så stor att den kan motivera att
man gör undantag från principen att djur inte skaU tillfogas Udande.

Under
senare år har en aUt starkare opinion mot djurförsök vuxit fram. Man har hävdat
att dessa i många fall innebär ett onödigt lidande för djuren. Krav har därför
förts fram på en ökad insyn i och kontroU av försöksdjursverksamheten från det aUmännas
sida. Forskarna har varit lyhörda för dessa krav. Medicinska forskningsrådets
försöksdjursnämnd har länge fungerat som en central försöksdjursetisk kommitté
för bedömning bl. a. av djurförsök i sådana forskningsprojekt för vilka
statsbidrag söks. Under senare år har vidare i Uppsala, Linköping och Göteborg
tillskapats särskilda kommittéer med uppgift alt pröva bl. a. planerade
djurförsök från etisk synpunkt. Krav har emellertid rests på en generell etisk
prövning av alla djurförsök, vid vilken liksom i vissa befintiiga kommittéer
lekmän borde ges möjlighet att medverka.

Lantbruksstyrelsens
förslag om en etisk prövning av djurförsök har

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:13 19

tillstyrkts
eller lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser. Även jag tUlstyrker
principen om en etisk förprövning av djurförsök och ansluter mig i allt
väsentligt till de överväganden som ligger bakom förslaget. Enligt min uppfattning
tiUgodoser förslaget de allt starkare kraven som man bar anledning att ställa
på en ökad information om och insyn i försöksdjursverksamhelen.

Jag
förordar således att i lagen om djurskydd införs ett bemyndigande för
regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter
om prövning från etisk synpunkt innan djur används för vetenskapligt ändamål.
Den föreslagna bestämmelsen bör träda i kraft den 1 juli 1979.

För
riksdagens information viU jag i korthet ange hur jag anser att den etiska
förprövningen av djurförsöken lämpligen bör utformas.

Bedömningen
av djurförsök bör sättas in redan på planeringsstadiet. I princip bör inget
ingrepp tUlåtas utan välgrundad motivering. Vid prövningen skall hänsyn tas
till angelägenheten av försöken liksom den grad av lidande som djuren kan
tillfogas.

För
den etiska prövningen bör såsom lantbruksstyrelsen föreslagit inrättas sex
regionala djurförsöksetiska nämnder. Det ankommer på regeringen alt besluta om
sammansättningen av dessa nämnder. Nämnderna skall ha en rådgivande funktion.
Det förutsätts dock att försöksledama kommer att följa nämndens utlåtanden.
Vederbörande hälsovårdsnämnd skall fortlöpande hållas informerad om den etiska
nämndens ställningstaganden och kan, om så erfordras, med stöd av 14 § djurskyddslagen
vidta åtgärder till förhindrande av att försöksdjuren utsätts för onödigt
lidande. Den föreslagna anknytningen av nämnderna till hälsovårdsnämnd bör
enligt min mening tillgodose kraven på lokal kontroll.

Lantbruksstyrelsen
har föreslagits såsom huvudman för verksambeten. Vissa remissinstanser har
uttalat sig mot detta förslag och hävdat atl annan myndighet bör ges nämnda
ansvar. Från något håll har föreslagits att lokala högskolemyndigheter bör bli
huvudmän. Vissa andra instanser är av den uppfattningen att medicinska
forskningsrådet bör tUldelas denna uppgift. För egen del vill jag framhåUa att
riksdagen understrukit att kontroUen av djurförsök på ett naturligt sätt bör infogas
i den nuvarande organisationen för djurskyddstillsyn. Jag anser med hänsyn till
riksdagens uttalande och vikten av att undvika en splittrad organisation på
området att lantbruksstyrelsen bör bli huvudman för verksamheten.

2.3.5
Godkännande av försöksdjurslokaler

Som
jag i det föregående har framhållit kommer försöksdjuren genom bestämmelser om
destinationsuppfödning att bli föremål för viss hälsotUlsyn. Försöksdjuren bör
emellertid också erbjudas bästa möjliga

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:13 20

miljö
på de institutioner och liknande inrättningar där de skall användas. Detta är
angeläget från främst djurskyddssynpunkt men har också betydelse för
försöksresultaten. En god miljö kan således förväntas bidra tUl att minska
behovet av försöksdjur.

Enligt
2 § djurskyddslagen bemyndigas regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer att meddela bestämmelser om förprövnings-skyldighet i fråga om staU
eller annat förvaringsram för djur. Jag vill för riksdagens information meddela
att jag har för avsikt att föreslå regeringen att med stöd av detta bemyndigande
regler införs som innebär att lokaler för försöksdjur vid ny- eller ombyggnad
skall godkännas från djurskyddssynpunkt av lantbraksstyrelsen. Vid den
granskning av försöksdjurslokalerna som lantbruksstyrelsen därvid bör företa
bör den liksom hittills kunna utnyttja d(!n expertis som finns företrädd inom den
nuvarande Lup-nämndens djurhusgrapp. En sådan kontroll av försöksdjurslokaler
utgör enligt min mening en viktig komplettering tUl övriga föreslagna åtgärder
för en ökad kontroll av försöksdjurs verksamheten.

2.3.6
Försöksdjursverksamhetens organisation och resursbehov

De
resurser som staten f. n. ställer till förfogande på försöksdjursverksamhetens
område är centralt uppdelade på SVA och UHÄ. Dessa myndigheter har vardera en försöksdjurskonsulent.
Dessutom finns försöksdjursassistenter placerade inom fyra av de sex
högskoleregionerna. Något centralt och samordnande organ finns inte formellt
sett. I praktiken har emellertid denna uppgift i viss omfattning kommit atl
falla på den försöksdjursnämnd som år 1965 inrättades vid dåvarande statens
medicinska forskningsråd. Försöksdjursnämnden, liksom också UKA/ UHÄ, har lagt
ned ett betydande arbete inte minst i fråga om utbUdning av olika
personalkategorier som handhar försöksdjur.

Både
1972 års försöksdjursutrediiing och Akergruppen understryker att en
sammanhållen central organisation behövs för handläggning av
försöksdjursfrågorna. Denna uppfattning delas av samtliga remissinstanser.
Försöksdjursutredningens förslag att inrätta ett fristående statligt organ för
detta ändamål avstyrks dock eUer ifrågasätts av flertalet remissinstanser, bl.
a. av kostnadsskäl. I stället föreslås att försöksdjursverksamheten knyts till
någon befintlig organisation, t. ex. till en särskild försöksdjursavdelning
vid jordbrukets högskolor och SVA. En sådan avdelning skulle dels kunna förse
verksamheten med erforderlig administrativ och annan service, dels bedriva
vetenskaplig verksamhet inom områden som är av betydelse för
försöksdjursverksamheten.

Jag
delar uppfattningen att det är angeläget att en samordning på
försöksdjursområdet kan genomföras bl. a. som en följd av de nya regler för
försöksdjursuppfödning och etisk prövning som jag nu föreslår. Jag föreslår
därför inrättandet av en central försöksdjursnämnd. Nämn-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:13 21

den,
som skall ha en rådgivande funktion, skall vara ett samordnings-och
planeringsorgan för försöksdjursfrågor och skall verka för att kontakter
skapas mellan olika intressenter inom försöksdjursområdet. Nämnden bör ges
ansvaret för den långsiktiga planeringen av försöksdjursverksamheten i landet ocb
därvid särskilt beakta möjligheterna att minska användningen av försöksdjur
genom att främja utvecklingen av alternativa och kompletterande metoder. Inte
minst viktigt för nämnden blir att upprätthålla internationella kontakter. En
annan viktig uppgifi för nämnden blir att fortlöpande följa bedömningarna i de
regionala etiska nämnderna. Den centrala nämndens ledamöter kommer att utses av
regeringen. Som jag anfört i det föregående avses nämnden kunna disponera
särskilda medel för att främja utvecklingen mot en minskad försöksdjursanvändning.
Medlen bör fördelas efter samråd med bl. a. medicinska forskningsrådet.

Förslaget
från 1972 års försöksdjursutredning att inrätta ett särskilt statens försöksdjursinstitut
kan jag inte biträda. Ett sådant institut skulle bli mycket kostnadskrävande.
Som flertalet remissinstanser framhållit är det mer rationellt att utnyttja
befintliga resurser i fråga om administration, laboratorieverksamhet,
sjukdomsdiagnostik samt forsknings-och utvecklingsarbete vid SVA och
universiteten. En sådan lösning ger enligt min mening goda möjligheter att på
ett ändamålsenligt sätt bygga vidare på nuvarande organisation under det
samordnande ansvar som föreslås falla på den centrala försöksdjursnämnden.

I
enlighet med denna principiella uppfattning förordar jag att ytterligare en tiänst
som försöksdjurskonsulent inrättas vid SVA. Jag förordar vidare efter samråd
med chefen för utbildningsdepartementet att den verksamhet som i dag bedrivs
med biträde av försöksdjurskonsulenten på UHÄ tills vidare bibehålls med sitt
nuvarande huvudmannaskap. Genom konsulenttjänsten kan UHÄ:s ocb nuvarande Lup-nämndens
organisation och kontaktnät utnyttjas i olika försöksdjursfrågor.

Jag
vUl framhålla att ett nära samarbete givetvis måste bedrivas mellan SVA och
UHÄ. Försöksdjurskonsulenterna bör också medverka i den undervisning i
försöksdjurskunskap som bedrivs vid främst veterinärlinjen vid
lantbruksuniversitetet och vid övriga universitet och högskolor. En annan
viktig arbetsuppgift för samtliga centralt placerade försöksdjurskonsulenter
blir att som föredragande och experter biträda den centrala
försöksdjursnämnden.

Vad
avser det regionala behovet av resurser inom försöksdjursområdet förordar jag,
efter samråd med chefen för utbildningsdepartementet, följande. Nuvarande fyra
försöksdjursassistenter bör bibehållas med oförändrat huvudmannaskap och med i
stort samma arbetsuppgifter som f. n. Vidare är det angeläget att ökad
veterinärmedicinsk sakkunskap knyts direkt till vissa högskoleenheter. Jag har
erfarit att chefen för utbUdningsdepartementet i höstens budgetarbete
därför kommer att

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:13 22

föreslå
att medel anvisas för två tjänster som försöksdjurskonsulent. Den fortsatta
uppbyggnaden av denna organisation får prövas i budgetarbetet de närmaste
åren. Målet bör vara att i princip en konsulent ställs till förfogande för
behoven inom var och en av högskoleregionerna.

Kostnadema
för de av mig i det föregående föreslagna åtgärderna på försöksdjursområdet
avser jag att återkomma till i höstens budgetarbete.

2.4
Övriga djurskyddsfrågor

2.4.1
Yrkesmässig uthyrning av hästar, m. m.

Enligt
gällande ordning krävs inte tillstånd för uthyrning av hästar.
Lantbruksstyrelsen har i april 1976 i skrivelse tUl regeringen föreslagit att
yrkesmässig uthyrning eller annan upplåtelse av hästar för ridning inte längre
skall få ske utan särskUt tillstånd.

Det
finns f. n. ca 45 000 ridhästar i Sverige. Av dessa finns 10 000 15 000 i
organisationsanslutna ridskolor och andra ridanläggningar. Av en enkät som
genomfördes våren 1975 framgår att det då fanns 466 ridanläggningar i landet.
På 77 anläggningar fanns 19 hästar, 299 hade 1029 hästar och 90 hade över 30
hästar.

Lantbruksstyrelsen
framhåller att många ridanläggningar har brister i mUjön som återverkar menligt
på hästarnas hälsa och trivsel. Styrelsen åberopar vidare att den personal sorn
är ansvarig för eller leder undervisning i ridning och skötsel av hästar i
många fall inte är kvalificerad för uppgiften. Detta får till följd alt
hästarna i många fall utsätts för lidande, bl. a. därför att personalen saknar
förmåga att upptäcka och bedöma skador-

Mot
denna bakgrund är det enligt lantbraksstyrelsen påkallat från
djurskyddssynpunkt att i lagen om djurskydd införa krav på tUlstånd för
yrkesmässig uthyrning av hästar för ridning eller annan upplåtelse av hästar i
större omfattning.

Jag
delar lantbruksstyrelsens och remissinstansernas uppfattning att det finns ett
behov av att från djurskyddssynpunkt kontrollera den numera vanligt
förekommande användningen av hästar för ridskoleverksamhet och liknande
ändamål.

Enligt
min mening bör detta behov kunna tUlgodoses genom att regeringen får
bemyndigande att ålägga den som yrkesmässigt eller annars i större omfattning
hyr ut hästar eller använder hästar i ridskoleverksamhet att göra anmälan om
sin verksamhet till hälsovårdsnämnden. Ett anmälningsförfarande underlättar för
hälsovårdsnämnderna att få kännedom om var och i vilken omfattning sådan
verksamhet bedrivs och ger dem möjlighet att vid behov ingripa med stöd av
djurskyddslagens tillsynsbestämmelser. Ett sådant anmälningsförfarande torde
ock-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:13 23

så
från administrativ synpunkt bli mindre betungande än om tillståndstvång
införs.

Jag
förordar således att i djurskyddslagen i avsnittet om tillsyn förs in en ny
paragraf, 16 a §, som ger regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer
möjlighet att meddela föreskrifter om anmälningsskyldighet för den som
yrkesmässigt eller eljest i större omfattning upplåter hästar eller använder
hästar i ridskoleverksamhet.

2.4.2 Skyldighet
att anlita veterinär

Enligt
11 § första stycket lagen om djurskydd skall veterinär anlitas för sådan
behandling av djur som syftar tUl att bota sjukdom eller skada, om behandlingen
är förenad med operativt ingrepp av någon betydelse eller avsevärt lidande för
djuret. Enligt andra stycket i paragrafen föreligger dock inte skyldighet att
anlita veterinär om detta skulle medföra oskälig kostnad eller vålla tidsutdräkt
som äventyrar ändamålet med behandlingen.

Lantbruksstyrelsen
har i skrivelse tiU regeringen föreslagit upphävande av föreskriften om
undantag från skyldigheten att anlita veterinär i det fall anUtandet skuUe
medföra oskälig kostnad. Enligt lantbruksstyrelsen blir kostnaderna numera
knappast någonsin oskäliga, eftersom djur-ägarna kan få lindring i kostnaderna
för veterinärvård enligt veterinär-taxeförordningen.

Samtliga
remissinstanser tUlstyrker lantbruksstyrelsens förslag. Även jag ansluter mig
till förslaget. Jag förordar således att angivna bestämmelse i
djurskyddslagen, innebärande att veterinär av kostnadsskäl inte behöver anlitas
för att i vissa fall bota sjukdom eller skada hos djur, skall upphöra att gälla
vid utgången av juni månad 1979.

2.4.3 Omhändertagande
av djur, m. m.

Bestämmelser
om rätt att omhänderta djur finns i 1719 §§ djurskyddslagen. Enligt 17 § kan
djur omhändertas genom polismyndighetens försorg, om de är utsatta för
djurplågeri och rättelse inte sker på tillsägelse av polismyndigheten,
hälsovårdsnämnden eller länsstyrelsen. Beslut om omhändertagande meddelas av
länsstyrelsen. Sådant beslut kan också meddelas, om djurägare inte iakttar
enligt 14 § 4 mom. meddelat föreläggande att avhända sig djur eller förbud att
anskaffa djur. Sedan djur omhändertagits får ägaren inte förfoga över det utan
polismyndighetens tillstånd (18 §). Polismyndigheten skall efter värdering
låta sälja eller avliva djur som omhändertagits. Kostnaderna för förfarandet förskolleras
av allmänna medel men skall återbetalas av den försumlige, bl. a. om denne
döms för djurplågeri. Närmare bestämmelser om förfarandet finns i kungörelsen
(1968: 736) om omhändertagande av djur m. m.

Bl.
a. i motioner i riksdagen har påtalats vissa brister i djurskydds-

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:13 24

lagen,
främst då det gäller ärenden angående omhändertagande av djur och förbud att
handha djur. Med aiiledning härav har lantbraksstyrelsen låtit undersöka dessa
förhållanden, bl. a. genom en enkät till länsstyrelserna.

Lantbruksstyrelsen
anför att flera länsstyrelser på grund av nu gällande lydelse av 17 §
djurskyddslagen anser sig förhindrade att förordna om omhändertagande, innan
ärendet har prövats av domstol och denna fastställt att djurplågeri föreligger.
I avvaktan på att så sker, vUket kan dröja mycket länge, händer som regel inget
som förbättrar djurens förhållanden. Det finns alltså ett uppenbart behov av
preciseringar när det gäller skälen för ett omhändertagande för att underlätta
bedömningen för aUa parter. Enligt lantbruksstyrelsen finns det också exempel
på att djur under ett långt utredningsarbete har utsatts för lidande och
vanvård.

Lantbruksstyrelsen
föreslår därför att ordet "djurplågeri" i 17 § första stycket första
punkten utgår och ersätts med orden "lidande genom misshandel,
överansträngning, vanvård eller på liknande sätt".

Enligt
lantbruksstyrelsen bör vidare i djurskyddslagen införas bestämmelser som gör
det möjligt att tUlfälligt omhänderta djur. Denna möjUghet bör enligt
lantbruksstyrelsen kunna utnyttjas under handlägg-ningstiden, tUls
länsstyrelsen har fattat sitt slutliga beslut, när t. ex. djuret uppenbarligen
har vanvårdats eller skadats genom misshandel och omedelbart behöver komma
under vård. Beslut om tillfälligt omhändertagande bör kunna meddelas av
länsstyrelsen eUer polismyndigheten.

F. n.
gäller att polismyndighetens; kostnader vid omhändertagande av djur
förskotteras av allmäima medi;l och att djurägaren i princip skall återbetala
kostnaderna. Om djuren tas om hand på grund av misshandel, vanvård e. d. och
vederbörande inte blir dömd för djurplågeri, är han emeUertid inte
återbetalningsskyldig. Enligt lantbruksstyrelsen bör återbetalningsskyldighet
föreligga för djurägaren även om omhändertagandet inte leder tiU fällande dom
för djurplågeri, under föratsätming att det inte ter sig orättvist att kräva
tillbaka kostnadema av den enskilde.

Lantbraksstyrelsen
föreslår vidare en ändring av 14 § 2 mom. djurskyddslagen i förtydligande
syfte. Enligt detta moment kan hälsovårdsnämnden meddela föreskrifter och
förelägga vite, om någon åsidosätter vad som föreskrivs i 26 §§ eUer 8 b §.
Med stöd av denna bestämmelse har vissa hälsovårdsnämnder vid vite förbjudit
djurhållning i viss byggnad. I några fall har emeUertid hälsovårdsnämndernas
beslut senare upphävts av länsstyrelsen, eftersom besluten med lagens nuvarande
utformning har ansetts sakna laglig grand. Men det finns även exempel på att
hälsovårdsnämndens beslut i samma fråga inte har ändrats. Rättsläget måste
därför anses ovisst när det gäller hälsovårdsnämnds befogenhet att förbjuda djurhåUning
i undermålig byggnad. Enligt lantbruksstyrelsen är det angeläget att det kommer
till klart ut-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79; 13 25

tryck
i djurskyddslagen att hälsovårdsnämnden äger befogenhet att vid vite förbjuda
djurhållning på viss fastighet, i viss byggnad eller lokal eller i visst
utrymme. Ett sådant förtydUgande skulle förbättra möjligheterna för
tillsynsmyndigheterna att på ett tidigare skede än f. n. förhindra att djur
hålls under förhållanden som inte kan accepteras från djurskyddssynpunkt.

Lantbraksstyrelsens
förslag tUlstyrks i huvudsak av remissinstanserna eller lämnas utan erinran.
Några remissinstanser ifrågasätter emeUertid om den föreslagna preciseringen av
begreppet djurplågeri lidande genom misshandel, överansträngning, vanvård
eller på annat sätt kommer att förenkla lagens tUlämpning, eftersom begreppet
lidande är svårt att bestämma.

Göta
hovrätt anser det lämpligt att som lantbraksstyrelsen föreslagit i 17 § ersätta
ordet "djurplågeri" med den i 16 kap. 13 § brottsbalken gjorda
beskrivningen av djurplågeri. Jämfört med tidigare regler uppstår därvid den
skillnaden att något ställningstagande till om handlingen företagits med uppsåt
eller grov oaktsamhet inte behöver göras vid beslut om omhändertagande. Detta
bör enligt hovrättens mening underlätta den veterinära bedömningen och
handläggningen i övrigt i samband med beslut om omhändertagande. Hovrätten
ifrågasätter dock om det inte av paragrafen bör framgå att endast ett
otillbörligt utsättande för lidande kan föranleda omhändertagande.

Hovrätten delar
lantbruksstyrelsens mening att skyldigheten för djurägaren att återbetala
kostnaderna för omhändertagande inte med nödvändighet behöver bero av utgången
i ett eventuellt djurplågerimål. Hovrätten anser dock att den föreslagna
ändringen av 19 § andra stycket är olämpligt utformad. Det föreligger enligt
hovrättens mening ingen anledning att frångå nu gällande ordning, som innebär
att domstol i djurplågerifallen låt vara indirekt har avgörandet
beträffande återbetalningsskyldigheten. För att erhålla underlag för
verkställighet gentemot den som inte godvHligt fuUgör den
återbetalningsskyldighet som enligt lagen åvilar honom är det dessutom i alla
fall erforderligt att anställa civil talan. Det förefaller enligt hovrätten
inte innebära någon nackdel att behålla denna ordning samtidigt som domstolen
tilläggs rätt att alltid pröva huruvida särskUda skäl föreligger att befria
från återbetalningsskyldighet.

I
likhet med remissinstanserna anser jag att de framlagda förslagen är ägnade att
förbättra samhällets möjligheter att omhänderta djur och härigenom tUlgodose
djurskyddslagens huvudsyfte att skydda djur mot lidande. Jag förordar således
att i enlighet med lantbruksstyrelsens förslag i 17 § djurskyddslagen tas in
en bestämmelse som gör det möjligt för länsstyrelsen eller polismyndigheten att
omhänderta djur i avvaktan på att ett ärende om omhändertagande slutgihigt
avgörs. Polismyndighets beslut att tUlfälligt omhänderta djur bör underställas
länsstyrelsen.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:13 26

Vidare
bör begreppet djurplågeri i 17 § första stycket djurskyddslagen förtydligas på
sätt lantbraksstyrelsen föreslagit. Som anförts vid remissbehandlingen bör
dock markeras att paragrafens tlUämpningsområde är begränsat tUl fall då djur otillböriigen
utsätts för lidande.

I
fråga om ansvaret för kostnadema för åtgärder i samband med omhändertagande
delar jag lantbraksstyrelsens mening att dessa kostnader i princip bör bäras av
den mot vUkeii åtgärden riktas. Kostnadema bör dock alltid förskotteras av
allmänna medel. Om den mot vilken återbetalningsskyldigheten slutligen riktas
vägrar att betala bör frågan liksom f. n. prövas av domstol. Samtidigt bör
domstolen ges rätt befria från återbetalningsskyldighet om särsldlda skäl
föreligger.

Jag
ansluter mig tiU lantbraksstyrelsens förslag att förtydliga bestämmelsen i 14
§ 2 mom. första stycket så att det klart framgår att föreskrift som
hälsovårdsnämnd har befogenhet att meddela med stöd av bestämmelsen också avser
förbud att håUa djur i visst förvaringsrum eller inom visst område. I samband
därmed bör vissa redaktionella ändringar göras i lagtexten.

Föratom de ändringar i
djurskyddslagen som föranleds av de nya bestämmelser som jag har förordat bör
även vissa ändringar av huvudsakligen formell natur göras i lagen. Sålunda bör
bestämmelserna i 17 § andra och tredje stycket om förfarandet när djur
omhändertas lämpligen flyttas tUl 18 § som ett andra och tredje stycke. I 17 §
tredje stycket bör i StäUet bestämmelsema om tillfälligt omhändertagande av
djur tas in.

Lantbruksstyrelsen
har vidare föreslagit att i likhet med vad som gäller för hundar
tillståndstvång skall införas också för uppfödning eller försäljning av katter
eller mottagande av katter till förvaring och utfodring. Styrelsen anför att
yrkesmässig katthållning av mer betydande omfattning i många fall avser uppfödning
av försöksdjur. Styrelsen anför vidare att en god uppfödningsmiljö självfallet
är viktig även vid uppfödning av sällskapskatter. I fråga, om inackordering av
katter skulle tUlståndstvånget utgöra en viss garanti bl. a. för att förvaringsulrymmen
och skötsel får en godtagbar standard.

Remissinstanserna
tUlstyrker förslaget att de former av hantering av katter som
lantbruksstyrelsen åsyftar blir föremål för offentlig reglering. Flera
remissinstanser framhåller dock att omfattningen av katthållning av den art som
avses är ringa.

För
egen del får jag framhåUa följande. Under det avsnitt som behandlar
försöksdjursfrågor har jag förordat bestämmelser om destinationsuppfödning som
innebär att det krävs tUlstånd av lantbruksstyrelsen för uppfödning av
försöksdjur. Yrkesmässig kattuppfödning av mer betydande omfattning avser, som
såväl lantbruksstyrelsen som flera remissinstanser framhåUit, huvudsakligen
uppfödning av försökskatter. Genom bestämmelserna om destinationsuppfödning
kommer följaktli-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 13 27

gen
merparten av den yrkesmässiga katluppfödningen att bli föremål för tillståndsprövning
av lanlbruksstyrelsen. Det torde därför inte finnas något större behov av
ytterligare regler om yrkesmässig katthåUning. Dessutom ger de allmänna
bestämmelserna i djurskyddslagen hälsovårdsnämnderna möjligheter att i sin
tillsynsverksamhet ingripa i sådana fall då katter inte tas om hand på ett från
djurskyddssynpunkt godtagbart sätt. Jag kan därför f. n. inte tillstyrka
förslaget i denna del.

2.5
Överföring av ägg meUan hondjur för avel av husdjur

I
en framställning till regeringen i mars 1978 har lanlbruksstyrelsen lagt fram
förslag tUl lagstiftning om överföring av ägg mellan hondjur för avel av
husdjur.

Lantbruksstyrelsen
anför att enstaka tillämpningar av äggtransplanta-tion på nötkreatur sannolikt
ganska snart blir önskvärda i vårt land. Äggtransplantationer har företagits
främst i USA och Kanada. Endast hos nötkreatur har metoden hittills kommit tUl
användning men den kan i princip användas också på t. ex. häst och svin.
Metodiken är ännu inte färdigutvecklad. Den måste betraktas som exklusiv och
kostsam. Ändamålet med äggtransplantationen är atl utnyttja arvsanlag från särskUt
värdefulla enskUda hondjur i större utsträckning än vad som annars är möjligt.
Härvid kan hondjur med mindre framstående arvsegenskaper utnyttjas som
fostermödrar. Äggöverföring kan ske genom kirurgiskt ingrepp. Numera finns
också en oblodig teknik. Sistnämnda metod ger inte tUlfredsställande resultat,
men forskningen anses stå nära en praktisk lösning som gör den likvärdig med
den kirurgiska.

Lantbruksstyrelsen
framhåller att äggtransplantation innebär ett viktigt principiellt steg mot
alltmer avancerat utnyttjande av våra husdjur men innebär samtidigt en
diskutabel manipulering av djuren. Metoden bör därför bedömas inte bara från lönsamhetssynpunkl
ulan också från etisk synpunkt och djurskyddssynpunkt. Del gäller särskilt om
operativa ingrepp ingår i metodiken.

I
fråga om tekniken för iransplantalion anser styrelsen atl endast den oblodiga
skall tillåtas. Eftersom denna teknik, ehuru inte färdigutvecklad, är möjlig
att använda finns av djurskyddshänsyn inte anledning tillåta den kirurgiska metoden.

Enligt
lantbruksstyrelsens mening talar arvsbiologiska, hygieniska och djurskyddsmässiga
skäl för all föreskriva regler för tillämpningen av äggtransplantation.
Arvsanlag från enskilda individer mångfaldigas i icke naturlig omfattning och
därför måste särskilda kvalitetskrav finnas och äggens ursprung m. m. måste
säkerställas. Vidare måste verksamheten stå under fortlöpande veterinär
kontroll. Överhuvudlaget måste enligt lantbruksstyrelsens mening stor
försiktighet iakttas vid tiUämpningen av den nya metoden för äggtransplantation.

s. 28 Kontrollera mot PDF

PH»p. 1978/79:13 28

Vidare
anser styrelsen det nödvändigt att föreskriva tillståndstvång i varje enskUt
fall tUls större erfarenhet vunnits av äggtransplantation. Det får senare
övervägas om det kan bli möjligt att övergå tUl enbart anmälningsskyldighet tUl
styrelsen i likhet med vad som nu gäller för seminverksamhet.

Lantbraksstyrelsen
föreslår därför en lag som bemyndigar regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer att meddela föreskrifter om överföring av ägg mellan hondjur för
avel. Vidare föreslår lantbruksstyrelsen att bestämmelser införs som reglerar
införseln av befruktade ägg. Detta bör ske genom att vissa tiillägg görs i
kungörelsen (1951: 637) angående införsel av djursperma.

Remissinstansema
delar lantbruksstyrelsens uppfattning om behovet av en lagstiftning som gör det
möjligt att reglera villkoren för äggöverföringen. Flertalet av dem tUlstyrker
i huvudsak styrelsens förslag att regeringen i en särskUd lag får bemyndigande
att meddela föreskrifter om sådan överföring av ägg. Enda undantag är Sveriges
djurskyddsföreningars riksförbund, som framhiiller att en eventuell lagstiftning
bör utformas som en förbudslagstiftning, där endast efter särskilda regler och
efter noggrann prövning i vaije enskUt faU dispens skall kunna medges.

Även
jag anser det vara angeläget att samhället främst från djurskyddssynpunkt
genom lagstiftning får kontroU över de nya metoder för avelsarbetet genom
överföring av ägg mellan hondjur som nu börjar användas. Enligt lantbraksstyrelsen
bör endast den s. k. oblodiga metoden tUlåtas. Jag föreslår därför en
lagstiftning som bör utformas på så sätt att regeringen bemyndigas att förbjuda
eller föreskriva vUlkor för överföring av ägg meUan hondjur för avel av
husdjur. Regeringen bör också ges möjligheter att delegera frågor härom till
myndighet. Lagen bör träda i kraft den 1 januari 1979.

Det
ankommer på regeringen att meddela föreskrifter om import av befruktade ägg.

3
Hemställan

Med
hänvisning tUl vad jag nu har anfört hemstäUer jag att regeringen föreslår
riksdagen att

dels
antaga inom jordbruksdepartementet upprättade förslag tUl

1.
lag om ändring i lagen (1944:
219) om djurskydd,

2.
lag om överföring av ägg
mellan hondjur för avel av husdjur, dels

3. godkänna
de allmänna riktlinjer för försöksdjursverksamheten

som jag har angett i det föregående.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:13 29

4
Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt
fram.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:13 30

Bilaga
I

Sammanfattning
av 1972 års försöksdjursutrednings betänkande (Ds 11975:4) Framtida försörjning
med försöksdjur m. m.

1.1 Direktiven

I
direktiven till utredningen' angavs att dess viktigaste uppgift var att med
utgångspunkt från bedömningar av det framtida behovet av försöksdjur söka
finna en mer ändamålsenlig och samordnad organisation av för-söksdjursförsöijningen.
Bland de alternativ som härvid kunde övervägas var ett centralt statligt organ
för uppfödning resp. kontraktsbunden uppfödning vid olika institutioner eller
av enskilda uppfödare. Om ett centralt organ valdes for uppfödning borde
särskilt granskas föratsättningama för en fortsatt drift i Åker.

1.2 Nuvarande
försörjning med försöksdjur

Djur
används för vetenskapliga försök av ett flertal myndigheter, en rad institutioner
vid universitet och högskolor, vid sjukhus samt av läkemedelsindustrin och den
kemiska industrin.

Användningen
av försöksdjur ökade från 170 000 år 1956 till ca 900 000 år 1970, då förbrakningen
synes ha kulmineral. Under år 1974 uppgick antalet använda försöksdjur tiU
700000 Inköpskostnadema för försöksdjur uppgick år 1960 tUl 2,5 milj. kr. och ökade
fram till år 1970 tiU 9,5 milj. kr. Ar 1974 uppgick dessa kostnader tiU ca II milj.
kr. Huvuddelen av de använda försöksdjuren tillhör arter som traditionellt
benämns laboratoriedjur, nämligen apa, groda, hamster, hund, kanin, katt,
marsvin, mus och råtta. De här nämnda arterna representerar 90-95 % av de
totala inköpskostnaderna.

Behovet
av djur täcks i dag genom produktion av försöksdjur inom landet samt genom
viss import. En del användare föder upp djur i egen regi medan andra köper djur
eller färdiga tester gjorda på försöksdjur från uppfödare eller andra
institutioner inom eUer utom landet. I mindre utsträckning sker sådana köp
från icke kontroUerade uppfödare, som säljer djur av okänd kvalitet. Viss
export av djur som produceras i Sverige förekommer, dock endast i mindre
omfattning.

I
syfte att samordna och rationalisera anskaffandet av djur för vetenskapliga
försök påböljades år 1969 en försöksmässig uppfödning av laboratoriedjur i
statlig regi. Denna uppfödning ombesöijs av förenade fabriksverken (FFV) vid
Åkers krutbmk. Verksamheten avser uppfödning av kanin och marsvin av hög
kvalitet samt en begränsad testverksamhet baserad på den egna djurproduktionen.
Bl.a. beroende på att verksamheten inte sker i full skala har driften i Åker
hittills varit föriuslbringande.

Försöksdjursproduklionen
äger rum under mycket varierande former. För vissa begränsade ändamål
produceras och håUes djur i absolut slutna rumsenheter bakom s. k. barriär, dvs.
uppfödningen sker helt sterilt. Lo-kalema forses med sterilfiltrerad luft.
Fodret har underkastats viss process i syfte att eliminera sjukdomsalstrande
mikroorganismer. Däratöver fmns

'
Som utredningsman tillkallades f. d. landshövdingen Hjalmar Nilsson. Sedan Nilsson
avlidit förordnades länsveterinären Bcngt Tidblad att slutföra utredningsuppdraget.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:13 31

en
produktion av försöksdjur med enklare hälsokontroU och sjukdomsförebyggande
åtgärder.

Djur
av helt okontrollerad uppfödning kan också förekomma liksom vissa vilda djur,
t. ex. grodor, vissa fiskarter samt kräftor. Av exotiska djur kan nämnas apor.

Den
seriösa försöksdjursproduktionen är en känslig och krävande verksamhet. Utöver
den enskUde producentens eUer forskarens kunskaper och insatser fordras ofta
expertis för att läcka frågeställningar utöver mtinen. Det kan gäUa försöksdjursartemas
utfodrings-, närings- och sjukdomslära samt specialiserade byggnadstekniska
frågor. För att i viss mån tillgodose dessa behov har en försöksdjurskonsulenl
varit knuten tiU universitets-kanslersämbetel (UKÄ) sedan 1965. Vidare har fr.
o. m. år 1967 en konsulent för sjukdomar hos försöksdjur varit placerad vid
statens veterinärmedicinska anstalt (SVA). Tjänster med benämningen försöksdjursassislen-ter
har inrättats vid fyra av landets universitet.

Den
av statens medicinska forskningsråd och universitetskanslersämbetets
försöksdjurskonsulent initierade utbildningen av forskare har rönt intemalionell
uppmärksamhet. På det byggnadstekniska området och i fråga om djurlaboratoriemas
arbetsplanering har vidare betydande insatser gjorts av LUP-nämndens' djurhusgrapp
och byggnadsstyrelsen.

1.3
Utredningens överväganden och forslag

Enligt
utredningen är användandet av försöksdjur en nödvändighet för ett stort antal
forsknings-, utvecklings- och kontroUfunktioner. Möjligheterna all i stället
använda vad som kallas alternativa och kompletterande metoder är enligt
utredningens bedömningar f. n. begränsade, men av bl. a. etiska skäl
rekommenderas att man följer utvecklingen på området.

Den
framtida förbrukningen av försöksdjur är enligt utredningen svår att beräkna.
Nya och utökade verksamhetsområden för forsöksdjursanvänd-ning kan förväntas.
Betydelsefulla torde härvidlag bli lagbestämmelserna i fråga om miljövård samt
produkt- och livsmedelskontroll. Samtidigt föreligger även faktorer som kan
komma all begränsa eller reducera behoven av försöksdjur. En ökad användning av
högkvalitativa försöksdjur bör således, liksom en eventuell utveckling av altemativa
och kompletterande metoder, kunna bidra till att behovet av försöksdjur
minskas.

Utredningens
förslag och rekommendationer rörande försörjningen med försöksdjur för
vetenskapligt ändamål har inte begränsats enbart till produktionen av
försöksdjur och därmed sammanhängande försöksdjursmarknad utan berör hela
kedjan uppfödning, distribution och användning av försöksdjur.

I
syfte att förbättra marknadssituationen för seriösa producenter av försöksdjur
och förhindra okontrollerad produktion föreslår utredningen att djurskyddslagen
kompletteras med ytterligare bestämmelser angående försöksdjur, innebärande
att enbart djur som uppförts i syfte att användas tUl vetenskaplig
försöksverksamhet får användas för ändamålet - s. k. destinationsuppfödning.
Undantag från kravet på destinationsuppfödning skall kunna medges. Även i
fortsättningen bör lantbruksstyrelsen förbli högsta tillsynsmyndighet samt
handha tiUslåndsgivningen. TiU de krav som skaU uppfyllas för erhållande av
tillstånd räknar utredningen bl. a. barriäranord-

'
Samarbetsnämnden för lokal- och utmstningsprogramkommittéeraa för universitet
och högskolor.

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:13 32

ningar
för sjukdomsskydd samt att utfodring, vård, förvaring och tUlsyn anpassas tiU
och i princip efterliknar den kommande laboratoriemUjön.

Vad
beträffar forsöksdjursfrågoma i övrigt föreslås att nuvarande relativt
splittrade handläggning centraliseras till ett särskilt statens försöksdjursinstitut
(SFI), understäUt jordbruksdepartementet. Institutet föreslås organiserat på en
central enhet förlagd tiU Uppsala, en regional representation samt en enhet
som omhänderhar viss produktion. Institutets styrelse föreslås sammansatt av
företrädare för producenter, avnämare, berörda myndigheter samt de ideella djurskyddsrörelsema.
Till SFI föreslås överförda UKÄ:s och SVä:s
försöksdjurskonsulenter.

SFl:s
centralenhet föreslås få följande huvuduppgifter, nämligen marknadsbevakning
inkl. prognoser, fömiedling av försöksdjur, information och rådgivning, kvalitetsklassificering,
handläggning av ekonomiskt stöd tiU uppfödare av försöksdjur samt
internationell samverkan och representation.

SFI:s
regionala representation föreslås bestå av fyra, eventuellt sex försöksdjursveterinärer
samt av försöksdjursassistentema i de olika universi-telsregionerna.

SFI:s
produktionsenhet föreslås överta den statliga uppfödningen av försöksdjur vid
Åkers krutbrak (kanin, marsvin) och Kungälvs Ytterby (katt).

Bl.
a. i syfte att skapa fömtsättningar för en bättre anpassning av produktionen lill
efterfrågan av olika djurslag och kvaliteter föreslås SFI få i uppdrag alt
arbeta fram normer för en kv;ilitetsklassificering av försöksdjuren samt även
handlägga tUlämpningen av denna klassificering. Liknande klassificeringssystem
finns i andra länder och i den intemationella handeln med försöksdjur. Framför
allt bör anges härstamning, uppfödningsförhållanden, näringsstandard, ålder,
kroppsstorlek o. d.

Ulredningen
föreslår även en ökad nordisk och annan internationell samverkan på
försöksdjursområdet, t.ex. i fråga om djurproduktion. I bl.a. Storbritannien
och Nederländerna finns kunskaper i försöksdjurshantering som bör kunna tiäna
som ett föredöme för Sverige. Anskaffningen av apor är en fråga som bör lösas
genom gemensamma intemationella satsningar. Ett nordiskt samarbete i fråga om
produktion av insekter för teständamål kan också tänkas lämpligt. Detsamma
gäller produktionen av embryonerade ägg. Samarbete med specialiserade
institutioner i andra länder kommer att krävas i fråga om mikrobiologisk och
annan sjukdomsdiagnostik hos försöksdjur, liksom när del gäUer utbyte av avelsdjur.

För
de vanligaste djurslagen föreslås följande åtgärder för all tillgodose den
framtida försöksdjursförsörjningen.

För
hund föreslås att nuvarande koittraktsuppfödning bibehålls. De önskemål om
åtgärder för att främja hederlighet i åtkomslsättel av de hundar som salubjuds
anser utredningen ha lillgodosetts genom införandet av des-tinationsuppfödningsprincipen.
BehoNcl av avelshundar har befunnits vara så lågt all kostnaden per djur blir
mycket hög vid inhemsk inslilutionsupp-födning. Därför föreslås all avelsmalerialet
anskaffas exempelvis i Storbritannien och anvisas uppfödama genoin SFI:s
försorg.

För
katt rekommenderas en successiv övergång tUl högkvaliletsdjur er-håUna genom en
kejsarsnittsförlöst och barriärskyddad uppfödning, eftersom en sådan inte blir
dyrare än ansilaltsuppfödning. Denna uppfödning skulle delvis kunna ske i slallig
regi vid dels Kungälvs Ytterby, där f. n. kattuppfödning sker för Göteborgs
universitet, dels vid Åkers krutbruk. SFI föreslås överta dessa anläggningar.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:13 33

När
det gäller kanin föreligger enligt utredningen behov av en ökad kva-litetsdeklarerad
uppfödning i kontroUerade anläggningar.

I
fråga om marsvin bör Åkers kratbruk även i fortsättningen utgöra kärnan för
den högkvalilativa produktionen i landet.

Beträffande
mus och råtta föreslås inga ändringar av nuvarande försörjningsformer, utöver
vad som följer genom införandel av destinationsuppfödning och kvaliletsklassificering.

En
ökad nordisk och annan intemationeU samverkan föreslås i fråga om anskaffningen
av apor.

Av
de övriga s. k. udda djurslagen är många inslitutionsuppfodda eller
importerade. SFI föreslås få i uppgift att inom ramen för sin djurförmedling
bistå vid anskaffandet av dessa djur. IntemationeU samverkan kan behövas.

Utredningen
framhåller att viss standardiserad testverksamhet med fördel bör kunna
kombineras med kvalificerad försöksdjursproduktion. 1 den mån efterfrågan
anmäler sig bör därför den nuvarande testverksamheten vid Åkers kratbrak utökas
volymmässigt även med anlitande av andra arter än kanin ur den egna
produktionen.

Utredningen
behandlar även undervisningsområdets försöksdjurshantering och avger rekommendationer
om centraliserad försöksdjurshantering, djurdepåer, konditionering och utbUdning.

En
centraliserad forsöksdjurshantering anges medföra fördelar av olika slag, såsom
bättre möjligheter att få djur av lämplig kvalitet, minskat arbetsbehov, förbättrad
karantänsvård och hälsokontroll m. m.

Enligt
utredningen kan s. k. djurdepåer vara en metod för atl utiämna brister i
anpassningen av utbud och efterfrågan på försöksdjur. Sådana depåer bör om
möjligt föriäggas tiU produktionsplatsen. En försöksverksamhet i SFl:s regi
föreslås ske i Åker. Importerade apor bör liksom hittUls depåförvaras av
statens bakteriologiska laboratorium som har erforderiiga erfarenheter.

Konditionering,
dvs. försöksdjurens tillvänjning tiU den miljö där djurförsöken utförs, är en
fråga av stor belydelse. Forskarna rekommenderas att samråda med SFI i denna
fråga.

Behov
föreligger av en utökad forskarutbildning i försöksdjursteknik. Undervisningen
i detta ämne bör utvidgas vid veterinärhögskolan och eventueUt även vid
lantbrukshögskolan. Sådan postgraduell undervisning bör kunna förmedlas av
befattningshavarna vid SFI. Krav bör ställas på institutionschefer och chefer
för centrala djuravdelningar att de genomgått särskilda kurser.

Mot
bakgrand av de ökade krav som ställs på producenterna i samband med den
föreslagna destinationsuppfödningen föreslår ulredningen att SFI ges möjlighet
att lämna ett ekonomiskt stöd lill försöksdjursproducenternas investeringar.
Under sitt första verksamhetsår bör SFI därför försöksvis tilldelas 250000 kr.
för avskrivningslån och 1,5 milj. kr. tiU garantilån.

Ulredningen
anser att möjligheten att undanta försökshundar från hundskatt bör studeras av SFI.

Enligt
utredningen utbetalar UKÄ och statens medicinska forskningsråd stödmedel till
forskare som köper djur av högre kvalitet från kontraklsupp-födare. För
budgetåret 1976/77 begärdes 1 milj. kr. för detta ändamål. SFI föreslås överta
dessa uppgifter från UKÄ och medicinska forskningsrådet liU dess att
djurskyddslagen ändrats och behovet av sådana medel upphör.

Utredningen
beräknar kostnadema för de åtgärder som föreslås till ca 3

3 Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 13

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:13 34

milj.
kr. per år i 1974 års penningvärde. HärtUl kommer start- och investeringskostnader
för produktionsenheten om totalt 4,5 milj. kr. under en treårsperiod. Ulredningen
ställer dessa kostnader i relation till dels den totala inköpskostnaden för
försöksdjur, ca 11 milj. kr./år, dels kostnaden för landets samlade
vetenskapliga forskning där försöksdjur kommer tiU användning. Kostnaderna för
denna forskning anges vara av storleksordningen 100-300 milj. kr.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:13 35

Bilaga
2

Sammanfattning
av remissyttrandena över l)etänkandet (Ds Jo 1975:4) Framtida försörjning
med försöltsdjur

Allmänna
synpunkter. Flera instanser framhåller att utredningen nedlagt ett
förtjänstfullt arbete med atl kartlägga försöksdjursanvändningens omfattning
och belysa en rad betydelsefulla problemställningar inom detla område.
Samtidigt ifrågasätts om utredningen drivit den ekonomiska analysen
tillräckligt långt och gett tillräckligt underlag för de organisatoriska lösningar
som föreslagits. Dåvarande UKÄ understryker utredningens uppfattning att
samhället nu måste ta på sig ett ökat ansvar inom detta fält och framhåller att
ökade samhälleliga insatser är av nöden.

Alternativa
och kompletterande metoder. Många av remissinstanserna har kommenterat
utredningens bedömning av behovet av försöksdjur och möjligheterna att ersätta
djurförsök med altemativa och kompletterande metoder. I stort sett delar man
utredningens uppfattning att sådana metoder inte i någon betydande grad kan
minska försöksdjursanvändningen inom den närmaste framtiden, men atl
utarbetandet av sådana metoder bör stimuleras. Många av de remissinstanser som
själva har erfarenheter från djurförsök understryker djurförsökens nödvändighet
i ett stort antal sammanhang. SärskUt djurskyddsorganisationema framhåller
dock viklen av alt en satsning sker på att utveckla alternativa metoder.

Statens
naturvårdsverk framför atl del skulle ha varit av värde om utredningen i vissa
fall mer i detalj gått in på möjlighetema till att använda alternativa
metoder, t. ex. när del gäller frågor som rör den toxikologiska testverksamheten.
Eftersom så inte skett blir framtidsprognosema vad beträffar
försöksdjursanvändning, kostnadsberäkningar för ett centralt uppfödningsorgan
etc. ytterst osäkra.

Destinationsuppfödning.
Utredningens förslag om destinationsuppfödning tillstyrks eller lämnas ulan
erinran av det övervägande antalet remissinstanser. Endast socialstyrelsen och
statens naturvårdsverk avstyrker förslaget. Socialstyrelsen understryker att
utnyttjandet av försöksdjur är en absolut nödvändighet i många sammanhang.
Åtgärder som försvårar eller fördyrar användningen av försöksdjur bör därför
inte genomföras. Statens naturvårdsverk anför bl. a. att förslaget om destinationsuppfödning
är dåligt underbyggt.

Flera
remissinstanser framhåUer att del inte är nödvändigt all kräva tillståndstvång
för samtiiga djurslag. Lantbruksstyrelsen anför att i kungörelsen (1944:771)
med vissa bestämmelser om användning av djur för vetenskapligt ändamål m. m.
bör anges vilka djurslag tUlståndstvånget skall omfatta, all tillstånd
meddelas av lanlbruksstyrelsen och att styrelsen äger medge vissa undantag samt
utfärda närmare föreskrifier för försöksdjursuppfödningen.

Några remissinstanser påpekar
all kravet på destinationsuppfödning kommer all öka kostnaderna för inköp av
försöksdjur. Statens medicinska forskningsråd framhåUer atl dessa kostnader
måste täckas antingen genom subventioner tiU uppfödama eller ökning av anslagen
till förbmkarna.

Central
organisation. Utredningens bedömning atl en sammanhållen central organisation
behövs för handläggning av forsöksdjursfrågoma delas av samtliga
remissinstanser. I fråga om utredningens förslag att inrätta

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:13 36

ell
frislående statligt organ för delta ändamål, benämnt statens försöksdjursinstitut
(SFI), råder däremot delade meningar. Flertalet remissinstanser avstyrker
inrättandet av ett sådant statiigt institut eller ställer sig av olika skäl
avvaktande. Socialstyrelsen anför att flertalet frågor kring försöks-djurstillgång
och -kvalitet redan är tillfredsstäUande lösta. Bl. a. UKÄ saml jordbrukets
högskolor och SVA framhåller all ett självständigt forskningsinstitut skulle
bli mycket dyrbart. Enligt sistnämnda remissinstans bör försöksdjursverksamheten
i stället knytas lill någon befindig organisation som dels kan förse
verksamheten med erforderlig administrativ och annan service, dels bedriver
vetenskaplig forskning inom områden som är av belydelse för försöksdjursverksamhelen.

Statskontoret
föreslår alt del föreslagna organet inordnas under jordbrukels högskolor och
SVA. Genom en sådan lösning skapas enligt statskontoret bättre förutsättningar
for ett sambruk av såväl specialislfunktioner som administrativa
servicefunktioner inom Ultunaområdel. Personalbehovet bör med en sådan lösning
kunna minskas jämfört med utredningens förslag. Jordbrukets högskolor och SVA
föreslår atl en försöksdjursavdelning inrättas vid SVA och framhåller viklen
av all förbrukarna av försöksdjur får ell väsentligt inflytande över
verksamheten vid försöksdjursenhe-len. Även lantbruksstyrelsen föreslår en
sådan avdelning. En viktig uppgift för en sådan nämnd är all utarbeta budget
och program för verksamheten. 1 nämnden föreslås även ingå representanter från
övriga avnämare av försöksdjur, bl. a. från landslingen, övriga statiiga
myndigheter och läkemedelsindustriföreningen. Vidare bör det ingå
representanter från producent-sidan samt från djurskyddet.

Flertalet
övriga remissinstanser som avvisat förslaget om ett statligt för-söksdjursinslilut,
föreslår liknande organisatoriska lösningar för den centrala försöksdjursorganisalionen.

Riksrevisionsverket
(RRV) och försvarets forskningsanstalt (FOA) finner det principiellt
otillfredsställande att det påtänkta institutet skulle ulöva funktioner av
myndighetskaraktär, t.ex. bevilja lån, i förhållande lill uppfödare som
institutet samtidigt skulle konkurrera med.

Samtliga
remissinstanser som berört utredningsförslaget om den regionala organisationen
för försöksdjursverksamhelen tillstyrker den av utredningen föreslagna
utbyggnaden. Flera instanser framhåller all den regionala satsningen bör
prioriteras och all samtiiga sex högskoleregioner bör ges resurser. De
remissinstanser som avstyrker ett SFI föreslår att universiteten blir huvudman
för den regionala verksamheten.

Den
framtida försöksdjursförsörjningen. Utredningens förslag tillstyrks av
flertalet remissinstanser. Lantbruksstyrelsen, som delar utredningens uppfattning
atl en viss del av försök;ädjursproduktionen i landet bör ske i form av en
central statlig uppfödning, framhåller bl.a. alt denna produktion i första hand
bör inriktas på högkvaliletsdjur av typen barriäruppfödda djur. En sådan
central uppfödning bör även möjliggöra ett bevarande av vissa särskilt
värdefulla avelslinjer inom olika djurslag. Lanlbruksstyrelsen anser vidare
att de ekonomiska förutsättningama för en statlig produktion av försöksdjur
ytterligare bör utredas, varvid även läkemedelsindustrins intresse av att
delta i en centraliserad uppfödning bör beaktas.

Enligt
länsstyrelsen i Malmöhus län bör tyngdpunkten av uppfödningen utgöras av icke
centraliserad uppfödning, eftersom den hittillsvarande centrala uppfödningen
visat sig medföra för höga priser på försöksdjuren. Länsstyrelsen säger sig ha
inhämtat all man endast i mindre omfattning är i behov av en mer högklassig
kvalitet på djurmaterialel.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:13 37

Läkemedelsindustriföreningen (LIF) och Scandinavian
federation for laboratory animal science (Scand-LAS) är kritiska mot förslagen
rörande en statlig produktionsenhet. LIF anför att föreslagen kapacitet är
otillräcklig, speciellt beträffande kalt, men även beträffande hund. LIF
finner förslagen mindre väl underbyggda och föreslår därför alt
försöksdjursuppfödningens organisation och lokalisering utreds ytterligare. Scand-LAS
finner utredningens analyser bristfälliga och efteriyser därför kompletterande
analyser av den statliga uppfödningen av katt, marsvin och kanin.

Byggnadsstyrelsen samtjordbrukets högskolor och SVA anser
all frågan om katluppfödning i Kungälvs Ytterby, som f n. bedrivs i Göteborgs
universitets regi, behöver ytterligare utredas.

Svenska kennelklubben understryker sin tidigare framförda
åsikt all all försöksdjursproduklion i princip bör ske i statlig regi.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län anför samma krav när det gäller hundar lill
försöksändamål och framhåller att försvarets hundskola i Sollefteå bör vara en
lämplig institution i detta sammanhang. Förutsättningarna härför föreslås
därför bli undersökta. Försvarets hundskola anser atl ulredningen borde ha redovisat
all det finns en slallig myndighet (hundskolan) som förfogar över vissa
resurser för försöksdjursuppfödning.

Produktionen i Åker och Kungälvs Ytterby. När det gäller
frågan om ett eventuellt utökat statligt engagemang inom produktionen av
försöksdjur vid Åkers krutbruk och Kungälvs Ytterby anser flertalet
remissinstanser atl del av utredningen framtagna materialet är alltför
bristfälligt för all läggas till grund för ell ställningstagande. Några
instanser biiräder dock utredningens förslag.

Lantbruksstyrelsen framhåller all lokalförhållandena i
Åker enligt styrelsens bedömning inte medger att verksamheten kan drivas på
ett rationellt sätt. Med hänsyn härtill föreslår styrelsen atl hela den statiiga
försöksdjursproduktionen flyttas från Åkers krutbruk och Kungälvs Ytterby till
Uppsalaområdet, i första hand lill Lövsla. Lanlbruksstyrelsen bedömer del
vidare som myckel angelägel all del värdefulla avelsmaterial som i dag finns i
Åkers krutbruk (marsvin och kanin) resp. Kungälvs Ytterby (kall) överförs till
den nya produktionsenheten. Flera andra instanser förordar en flyttning av den
statliga försöksdjursproduklionen. En sådan flyttning ger, såsom bl.a. statens
medicinska forskningsråds försöksdjursnåmnd framhåller, uppfödningsenheten
närhet till all länkbar expertis i landet i form av djuranvändande
institutioner vid Uppsala universitet, livsmedelsverket, socialstyrelsens
läkemedelsavdelning saml jordbrukels högskolor och SVA.

Kvalitetsklassificering. Utredningens förslag om alt
förbättra försöksdjurens kvalitet genom atl införa en kvaliletsklassificering
tillstyrks av RRV, LUP-nämnden, livsmedelsverket, LIF och Scand-LAS.
Socialstyrelsen framhåller att en hög kvalitet på försöksdjuren många gånger
kan vara mycket betydelsefull, men att vid en mängd undersökningar s. k. lågkvali-taiiva
djur kan vara tillfyllest. I det senare fallet skulle användandet av djur som
kanske betingar flerdubbla produktionskostnader vara ell meningslöst slöseri.
Del är enligt socialstyrelsen beklagligt, all försöksdjursutredningen inte
belyst problemet mera inträngande och i kvantitativa termer redogjort grupp
för grupp för olika experimenllyper och för vilka kvalitetskrav som forskarna
har. Liknande kritiska synpunkter redovisas även av statens naturvårdsverk, naturvetenskapUga
forskningsrådet och länsstyrelsen i Malmöhus lån.

IntemationeU samverkan. Utredningens förslag om en ökad inlernalio-

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:13 38

nell
samverkan i försöksdjursfrågor berörs kortfattat av ett fåtal remissinstanser (statens
bakteriologiska laboratorium (SEL), livsmedelsverket, Scand-LAS), vilka alla är
positiva till utredningens förslag.

Testverksamhet.
Utredningens förslag att viss enklare testverksamhet skulle kunna ske i
kombination med den statliga försöksdjursuppfödningen tillstyrks av
arbetarskyddsstyrelsen, livsmedelsverket och Scand-LAS. FOA avvisar denna
tanke, efiersom en sådan testverksamhet skulle kräva en betydligt större
kompelens än vad som skisserats av ulredningen. Livsmedelsverket anser atl
någon testverksamhet inte bör sammanföras med försöksdjursproduktionen annat än
i undantagsfaU, t.ex. enklare test såsom pyrogentest.

Statligt
stöd. Utredningens förslag alt kontraktsuppfödare av försöksdjur skall kunna
erhålla statligt stöd tUlstyrks av de remissinstanser som berört förslaget,
nämligen SBL, UHÄ, lantbruksstyrelsen, jordbrukets högskolor och SVA,
länsstyrelsen i Malmöhus län, LIF och Stockholms försöksdjursteknikers
förening. Lantbraksstyrelsen ifrågasätter dock behovet av statsbidrag samt
kravet på att stöd enbart skall utgå till producenter som tillämpar s. k.
barriäruppfödning. Sådan uppfödning lorde enligt styrelsen främst passa för
central statlig uppfödning.

Det
underskott som enligt ulredningen beräknas uppkomma vid den statliga
försöksdjursuppfödningen kommenteras av bl. a. lantbruksstyrelsen som anser
att en full kostnadstäckning vid den statliga uppfödningen bör eftersträvas.
Undantag kan dock göras beträffande avels- och utvecklingskostnader. Detta är
ett viUkor för att inte konkurrensen med privata uppfödare skall ske på
orättvisa villkor. Detta kommer atl fördyra användarnas kostnader för
djuranskaffning. Liknande synpunkter framförs av RRV och länsstyrelsen i
Stockholms län.

Utbildning
och forskning. Remissinstansema understryker genomgående utredningens
uppfattning atl utbildningen och forskningen inom försöksdjursområdet bör bli
föremål för statsmaktemas särskilda intresse och åtgärder och att utbildningen
bör rikta sig till aUa personalkategorier som kan komma att vara verksamma med
uppfödning och användning av försöksdjur. Lantbruksstyrelsen framhåller att
brist på personal med speciell sakkunskap i försöksdjursfrågor gör att
utbyggnaden av den regionala verksamheten måste ske successivt. Även forskare
och försöksdjurstekniker måsle utbildas - dels vid SVA, dels av de regionala
försöksdjursveterinärerna. UKÄ understryker all tillräckliga fortbildningskurser
inom landet i dag saknas beträffande utbildning av de ledande personema inom
försöksdjurshanteringen. Påbörjade diskussioner om möjligheterna till en samordnad
sådan utbildning inom Europa bör därför fortsättas. Sverige skulle i sådant fall
kunna svara för något eller några specialområden. Behovet av internationell verksamhei
på delta fält framhålls även av lantbruksstyrelsen, statens medicinska
forskningsråd och Scand-LAS,

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:13 39

Bilaga
3

Sammanfattning
av Åkergruppens promemoria (Ds Jo 1977:5) Uppfödning av försöksdjur i Åker och
Sollefteå

Inledningsvis
redovisar Äkergmppen' kortfattat 1972 års försöksdjursutrednings förslag,
delar av remissinslansemas synpunkter på denna utredning samt lämnar en
översikt över den beräknade försörjningen av försöksdjur under år 1977.1
bilaga redovisas en reserapport från en studieresa tiU Schweiz, Västtyskland
och Holland, i vilka länder gruppen har studerat modem försöksdjursuppfödning.

Av
promemorian framgår att den nuvarande produktionen av försöksdjur i statlig
regi sker i Åker (kanin, marsvin), i Kungälvs Ytterby (katt) och i Lund (katt).
Av kanin anges förbmkningen uppgå tiU ca 20000 djur under år 1977, varav
omkring 3 000 produceras i Åker. Sistnämnda djur är av hög kvalitet, men
antalet täcker inte det behov av kvalitetsdjur som finns. Förbrakningen av
marsvin beräknas tiU 60000 under år 1977, varav ca 3 000 utgör kvalilelsdjur
från Åker. Beträffande katt anger gruppen en beräknad förbrukning om ca 5 000
djur år 1977, varav 300-400 djur från statlig uppfödning i Kungälvs Ytterby och
Lund. Av hund förbrakades samma år ca 2 200 djur.

Åkergrappen
redovisar kalkyler för en utbyggnad av försöksdjursproduktionen i Åker.
Produktionen av kanin förutsätts bli utökad från 3 000 till 8000 djur per år
och produktionen av marsvin från 3000 till 20000 djur. Vidare föreslås
nyetablering av en kattuppfödning omfattande 1 000 djur per år. Samtliga tre
djurarter föratsätts bli uppfödda under strikta barriärförhållanden i enlighet
med både nationell och intemationeU erfarenhet. En heltidsanstäUd veterinär
eller motsvarande föratsätts behöva knytas till produktionsenheten. Kalkylema
avser ett beräknat kostnadsläge i februari 1977 (lönekostnader dock i 1976 års
löneläge). Den tid som beräknas åtgå från beslut tUl de första djurleveransema
anges till ca fyra år.

Investeringskostnaderna
för den kalkylerade utbyggnaden av en statlig försöksdjursproduktion i Åker
beräknas till 22,1 milj. kr. Kapitalkostnaderna har beräknats genom att
lokaler fömtsätts avskrivna på 30 år och inventarier m. m. på 15 år.
Räntekostnaderna har upptagits lill 8%. Kostnadema har fördelats på resp.
djurart i förhållande tUl den yta och de resurser som skall disponeras.
Personalkostnaderna anges tiU 1,7 milj. kr./år.

För
första verksamhetsåret erhåUs följande kostnader, kr. per djur:

Totalt

Exkl. kapitalkostnad

Kanin

297

164

KaU

1150

630

Marsvin

93

57

Åkergruppen
framhåller att om nyinvesteringen betraktas som ett en-gångsanslag, vilkel
anges vara väl motiverat från samhällets synpunkt, kan man bortse från
kapitalkostnaden.

'
Äkergruppens ledamöter har utgjorts av departementsrådet Rune Henriksson, ordförande,
departementssekreteraren Per Tegnér, avdelningsdirektören Åke Forssman,
försöksdjurskonsulenten Lars Wass, professorn Carl-Rune Salenstedt, statsveterinären
Karl-Erik Kull, överingenjören Rolf Juhiin och tjänstemannen Karl-Åke Borg.

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:13 40

Äkergruppens
kalkylerade kostnader för en uppfödning av hundar för försöksändamål vid
försvarels hundskola i Sollefteå avser en årsproduktion av 1 000 djur. Med
samma antaganden beträffande kostnadsläge m. m. som för Åker redovisas ett
totalt investeringsbehov av 7,1 milj. kr., årliga lönekostnader av 0,7 milj.
kr. och en kostnad per djur om totalt 1982 kr., eller 1 200 kr. exkl.
kapitalkostnader.

Den katlavel
som sker i Kungälvs Ytterby och i Lund bör enUgt grappens förslag befästas och
utvecklas mot en större produktion.

Akergruppen
berör även frågan hur den föreslagna utvidgade statiiga uppfödningen av
försöksdjur bör samordnas med försöksdjursverksamhelen i övrigi. Enligt gruppen
är de ntivarande resurserna för samordning alltför små. En utökad produktion
innebär därför om inga åtgärder företas en uppenbar risk för att anpassningen
av utbudet till efterfrågan på försöksdjur av olika arter och kvalilelsklasser
kan bli otillfredsställande. Gruppen föreslår mot denna bakgrund bl. a. att en
ledningsgrupp tillsätts, omfattande två representanter från vardera Sveriges
lantbruksuniversitet (SLU), socialstyrelsen. Universitets och högskoleämbetet
(UHÄ) och LIF saml två riksdagsledamöter.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:13 41

Bilaga
4

Sammanfattning
av remissyttrandena över promemorian (Ds Jo 1977:5) Uppfödning av försöksdjur i
Åker och Sollefteå

Central
organisation. Akergmppens förslag rörande den centrala organisationen av
försöksdjursverksamheten, särskilt samordningen mellan den föreslagna
utökningen av en försöksdjursproduktion i statlig regi och övriga aktiviteter
på detta område, tas upp av flera remissinstanser. Samtliga remissinstanser som
berört denna fråga understryker behovet av en förbättrad styrning och
samordning av försöksdjurshanteringen. Den av Åkergrappen föreslagna centrala
organisationen tillstyrks av SLU, länsstyrelsen i Uppsala lån och Scand-LAS.

FOA
framhåller all innan en försöksdjursuppfödning eller annan verksamhet startas
är det väsentligt att man tillskapat en central samordnande instans på försöksdjursområdet
och faststäUt dess arbetsuppgifter och befogenheter.

Statskontoret
avstyrker Akergmppens förslag till en ledningsgrapp eftersom
ansvarsfördelningen mellan UHÄ och SVA som båda skulle ingå i denna grapp blir
oklar. I stället föreslås att det centrala ansvaret läggs på SVA och att
organisation, personalbehov m. m. utreds närmare.

Även UHÄ understryker
att en samlad lösning bör eftersträvas beträffande den centrala organisationen
och det regionala huvudmannaskapet för verksamheten m. m. Vikten av att en
samordning sker betonas även av statens livsmedelsverk och statens medicinska
forskningsråd.

Dimensionering
av den statliga försöksdjursproduktionen. Den dimensionering som Åkergrappen
föreslår av den statliga försöksdjursproduktionen i Åker och Sollefteå
tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. Några
remissinstanser är dock kritiska.

Statskontoret anför alt Åkergrappen
inte redovisat några motiv för den föreslagna dimensioneringen av statlig
uppfödning. Inte heller anges några kostnader för privat destinationsuppfödning
som sannolikt är billigare. Den inhemska produktionen bör enligt statskontoret
dimensioneras så att smittoriskerna vid import om möjligt elimineras. Den
centrala statliga uppfödningen av försöksdjur bör av kostnadsskäl begränsas
till alt håUa genetiskt definierade stammar, atl förse destinationsuppfödare
med avelsdjur samt alt svara för den produktion som kräver s. k. barriärskydd i
de fall sådan produktion inte kan ske hos destinationsuppfödare.

Även
UHÄ berör denna fråga och beklagar att utredningsdirektiven inte gjort del
möjligt att sälta in förslagen i ett vidare perspektiv, dvs. ta stäUning till
hur hela försöksdjursproduktionen skaU avvägas mellan destinationsuppfödning
hos privata uppfödare, institutionsuppfödning och annan statiig uppfödning.

Svenska
djurskyddsföreningen konstaterar med tiUfredsställelse atl Akergmppens förslag
om en utökad statlig försöksdjursproduktion är ett led i strävandena att minska
antalet försöksdjur. Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök anser däremot
att ett ökat statligt engagemang i uppfödningen av försöksdjur inte kommer alt
minska användningen.

Utbyggnaden
i Åker. Den av Åkergruppen föreslagna utbyggnaden av försöksdjursproduktionen i
Åker tillstyrks eller lämnas utan erinran av något mer än hälften av remissinstansema.
Ungefär en tredjedel av instanserna anför att en utbyggnad av den statliga
försöksdjursproduktionen hellre

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:13 42

borde
ske i Uppsalaområdet än i Åkei. RRV anför atl man bör överväga en anknytning av
den centrala produktionsenheten för högkvalitativa försöksdjur tUl lanlbmksuniversitetets
enhet i Lövsta, eftersom en rationell försöksdjursproduktion i Åker kräver
omfattande nybyggnader och lokalbehovet endast i margineU utsträckning kan
tillgodoses genom ombyggnader. Mot bakgrand av atl en central produktionsenhet
kommer att kräva nybyggnader, oavsett var den placeras, anser RRV att de
relativa fördelarna med Lövsta i fråga om t. ex. veterinärmedicinsk och övrig
vetenskaplig expertis, laboratorier samt dataanläggning blir än mer
framträdande. RRV anser således all möjlighetema att föriägga den centrala
försöksdjursuppfödningen till Lövsta bör övervägas närmare. Därvid bör prövas
i vilken omfattning produktionsresurserna i Åker, Kungälvs Ytterby och Lund kan
användas för kompletterande destinationsuppfödning.

Lantbruksstyrelsen
redovisar liksom RRV de fördelar som en förläggning av statlig produktion av
försöksdjur till Uppsalaområdet innebär i jämförelse med Åker och tillfogar att
i en fråga av det här slaget bör de funktionsmässiga fördelama väga tyngre än
de rent sysselsättningspolilis-ka.

1'tbyggiiaden
i SoUefteå. Förslaget att starta en hunduppfödning vid Statens hundskola i
Sollefteå tUlstyrks av samtliga remissinstanser. Några av dem föreslår även en
viss kattuppfödning lokaliserad tiU SoUefteå.

Synpunkter
på kostnaderna. Omkring en Qärdedel av remissinstansema kommenterar de höga
produktionskostnaderna per djur som redovisas av Åkergrappen. Några av dem, t.ex.
byggnadsstyrelsen och SLU, anför atl ett tillräckUgt underlag för en bedömning
av kostnadskalkylerna inte har redovisats. FOA, som stöder tanken att
tillgången på försöksdjur av hög kvalitet bör förbättras, anser emellertid att
den föreslagna plötsliga igångsättningen av en stor produktion kan leda till
betydande svårigheter. En långsammare utvecklingstakt skulle ge en bättre
marknadsanpassning och större förutsättningar för en framgångsrik uppfödning.
Socialstyrelsen framhåller att avnämarnas försöksdjursbehov i kvalitativt
hänseende behöver inventeras, behov av lägre kvaliteter fmns även. Enligt
länsstyrelsen i Uppsala lån innebär de höga kostnaderna som redovisats risk för
alt forskarna köper sämre djur.

Statens
medicinska forskningsråd understyrker atl de höga försöks-djurskostnadema
kräver större anslag till forskningsråden eller subventioner i produklionsledel.
Bl. a. RRV anför att djurprisema inte bör subventioneras, i så fall kan ett överutnyttiande
av högkvalitativa djur bli följden.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:13 43

Bilaga
5

Lantbruksstyrelsens
förslag om en etisk förprövning av djurförsök

Regeringen
uppdrog i december 1976 åt lantbraksstyrelsen att utreda och föreslå åtgärder
för ökad kontroll av försöksdjursverksamhelen. Uppdraget har av styrelsen
delegerats till en särskild arbetsgrapp vars promemoria med förslag till
åtgärder dalerad den 18 februari 1977 i sin helhet redovisas i del följande.
Promemorian benämns underbilaga 5:1.

Lanlbruksstyrelsen
delar arbetsgruppens uppfattning all det för ökad kontroll av
försöksdjursverksamheten bör inrättas nämnder för etisk bedömning av
djurförsök redan på planeringsstadiet. Styrelsen ansluter sig härvid lill den
av arbetsgruppen förordade uppläggningen av den etiska förprövningen.

Lanlbruksstyrelsen
framhåller atl en förutsättning för atl styrelsen skall kunna åta sig
huvudmannaskapet för de försöksdjurseliska nämnderna är alt styrelsen får
tillräckliga personella resurser härför. Styrelsen får i detla sammanhang
hänvisa lill sitt yttrande den 2 mars 1976 över 1972 års för-söksdjursulrednings
belänkande (Ds 1 1975:4), vari styrelsen bl. a. föreslog att vid lantbruksstyrelsen
skulle inrättas en tjänst med placering vid den enhet inom styrelsen som
handlägger försöksdjursfrågor. Det torde vara lämpligt atl de centrala
administrativa arbetsuppgifter som den etiska förprövningen kommer att medföra
handläggs av samma person som svarar för frågor sammanhängande med en eventuell
tillståndsgivning för försöksdjursuppfödning.

Arbetsgruppen
anför att enligt 16 § djurskyddslagen skall vad som stadgas i 14 och 15 §§ ej
gälla med avseende på djur som används inom försvarsväsendet. Dessa djur är
således undantagna från lantbraksstyrelsens, länsstyrelsens och
hälsovårdsnämndens tillsyn. Arbetsgruppen har därför inte behandlat frågan om
etisk prövning av djurförsök inom försvarsväsen-del. Underhandskontakt har
emellertid tagits med försvarets sjukvårdsstyrelse (försvarsöverveterinären)
som har tiUsynen över djur som används inom försvarsväsendet. Arbetsgruppen har
därvid framhållit att det är angeläget all del även inom försvarsväsendet
tillsätts en nämnd med lek-mannainslag för prövning av djurförsök från etisk synpunki.
Arbetsgruppen anser att det bör ankomma på försvarets sjukvårdsstyrelse
(försvarsöverveterinären) atl närmare utreda denna fråga.

Underbilaga
5:1

PM
med förslag till åtgärder för ökad kontroll av försöksdjursverksamheten m. m.

1
Etisk prövning av djurförsök

1.1
Bakgrund

I
förarbetena till nu gällande 1944 års djurskyddslag utgick man beträffande
användning av djur för vetenskapligt ändamål från att den ende som kunde och
borde bedöma nödvändigheten av djurförsök var forskaren. Det

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:13 44

lämnades
vidare helt åt forskaren att avgöra, om nyttan av ett djurförsök var så stor,
att den kunde motivera undantag från grandprincipen att djur inte skulle
tillfogas lidande. I den livliga offentiiga debatt om djurförsök som förts
sedan djurskyddslagens tillkomst har denna uppfattning alltmer ifrågasatts.
Krav har framförts på ökad information om och insyn i försöksdjursverksamheten
och på etisk bedömning av djurförsöken, varvid även lekmän skulle ges möjlighet
medverka. En sådan etisk bedömning borde på samma sätl som forskarens egen
bedömning avse nyttan och nödvändigheten av försöken samt i vilken
utsträckning avsteg från föreskriftema om bedövning, smärtstillande medel etc.
kan tillåtas. Härav följer att bedömningen för atl få bästa effekt borde sättas
in redan på planeringsstadiet.

Mest
lyhörda för dessa krav och önskemål har varit forskarna själva. Medicinska
forskningsrådets försöksdjursnämnd har under flera år flinge-rat som en central
försöksdjursetisk kommitté för bedömning bl. a. av djurförsök i sådana
forskningsprojekt för vilka statsbidrag sökts. Vid medicinska fakulteten i
Uppsala har vidart; nyligen försöksvis inrättats en lokal ed sk kommitté för
bedömning av djuiförsök.

1.2
Innebörden av etisk prövning

Samhället
har konstaterat att djurförsök är nödvändiga för medicinsk och biologisk
forskning men har därmed inte tagit ställning till alla med djurförsök
förknippade etiska problem. Varje nytt projekt med djurförsök nödvändiggör på
nytt ett ställningstagande ur etisk synpunkt. Det är nämligen två aspekter som
måste sammanvägas: graden av lidande som kommer att tillfogas djuret och de
framsteg i diagnostik eller terapi eller andra värden som försöken väntas ge.
Ju mer påfrestande ett försök är för djuret, desto mer övertygade måste vi vara
cm att det är nödvändigt. Detta innebär att varje etisk bedömning är ett
övervägande som inte kan kodifieras i enkla listor över vad för slags försök
som får göras eller inte får göras. I princip bör inte ens det enklaste ingrepp
vara tillåtet utan en välgrundad motivering. Samtidigt måste för djuren svåra
försök ibland få utföras, om det är enda vägen alt finna svaret på en angelägen
fråga.

Som
redan påpekats har denna bedömning hittills lämnats åt forskaren själv. Arbetsgrappen
är av den uppfattningen att detla förtroende inte missbrukats. Inte minst från forskariiåll
har emeUertid framhållits risken av att vaije yrkesutövare blir blind för de
dagliga problemen och atl detta kan innebära en fara från djurskyddssynpunkt.
Som mest angeläget framstår därvid att forskaren frågar någon till råds innan
nya försök påbörjas.

Skapandet
av den tidigare nämnda lokala etiska kommittén i Uppsala är ett försök att ge
fastare form åt det önskade samrådet och samtidigt tillmötesgå allmänhetens
berättigade krav på insyn. Verksamheten har varit upplagd enligt de linjer som
angivits ovan. Strävan har varit att utan onödig byråkrati och tidsförlust
kunna ge forskaren råd och handledning för djurförsöken. Något absolut tvång
för forskaren att söka eller följa råden har dock inte funnits, utan det hela
har byggt på ett "gentiemen's agree-ment" att så sker. Även om det
kunde varit värdefullt med en längre försöksverksamhet i Uppsala att bygga på,
har arbetsgrappen funnit det nödvändigt och möjligt att redan nu skapa fastare
regler för försöksdjursverksamheten i hela riket med tillvaratagande av
hittills vunna erfarenheter från Uppsalaförsöket.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:13 45

1.3 Försöksdjursetiska
nämnder

Enighet
råder inom arbetsgrappen om all ett organ med lekmannainslag bör inrättas för
etisk bedömning av djurförsök. Grappen har vall all kalla delta organ försöksdjursetisk
nämnd. Som framgår av vad som sägs i fortsättningen om nämndens arbetssätt m. m.
avser gruppen härvid inte nämnd i exempelvis inom kommunallagstiftningen
vedertagen mening. Av skäl som vidare utvecklas under 1.7 har arbetsgrappen funnU
del nödvändigt med statligt huvudmannaskap för nämnderna.

Utöver
den eliska bedömningen och därav föranledd rådgivning lill fors-kama skall
nämnderna sträva efter att skaffa sig överblick över samtiiga djurförsök inom
sitt verksamhetsområde. Den etiska bedömningen skall ske redan på
planeringsstadiet (förprövning).

Vid
förprövningen skall bl.a. följande punkter och frågeställningar beaktas.

a)
Forskningsprojektets ändamål

b)
Vad nytt avses att vinnas med
ifrågavarande försök?

c)
Försöksplanen

d) Finns
andra möjligheter all lösa frågeställningen?

e) Kan
metodiken modifieras för atl lindra djurens lidande?

f) Har
försök av samma typ gjorts tidigare?

Genom
den ökade kontakten i de försöksdjursetiska nämnderna mellan lekmän och
forskare borde på sikt ökad förståelse såväl för nödvändigheten av djurförsök
som för önskemålen om återhållsamhet i fråga om försöksdjursanvändningen kunna
uppnås.

1.4 Förankring
i lagstiftning

Del
är ofrånkomligt atl såväl inrättandet av försöksdjurseliska nämnder som
reglering av deras verksamhet och forskarnas skyldighet alt underställa
nämnderna planerade djurförsök för etisk bedömning måsle förankras i gäUande
lagstiftning. Detla synes lämpligast ske genom införande av en ny 12 a § jämte
viss ändring i 14§ 2 mom. djurskyddslagen (1944:219) samt införande av en ny 2 a§
i Kungl. Maj:ts kungörelse (1944:771) med vissa bestämmelser om användning av
djur för vetenskapligt ändamål

1.5
Nämndernas antal och placering

Ell
hela landet omfattande system av försöksdjursetiska nämnder lorde inte medge
inrättandet av sådana nämnder i varje kommun och ännu mindre vid varje
institution som bedriver djurförsök. Arbetsgrappen har därför ansett det vara
mer realistiskt alt föreslå inrättandet av tills vidare sex regionala nämnder,
en i vaije högskoleregion. Allteftersom erfarenhet vinnes kan antalet nämnder
utökas, om så skulle visa sig ändamålsenligt.

Del
är önskvärt att bedömningen i nämndema blir så likformig som möjligt. Detta
kan åstadkommas exempelvis genom att företrädare för nämndema med viss
regelbundenhet sammankaUas för diskussion av verksamheten.

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:13 46

1.6 Nämndernas
sammansättning

De
försöksdjursetiska nämndema skaU vara sammansatta av forskare,
försöksdjurspersonal och lekmän, varvid de tre kategoriema bör ha lika många
representanter vardera. Antalet ledamöter bör anpassas till försöksdjursverksamhetens
omfattning i resp. region men bör inte undersliga 15. Inom varje kategori skall
en så mångsidig sammansättning som möjligt eftersträvas. Bland forskarna skall
således olika ämnesområden vara företrädda. Försöksdjurspersonalen bör :»om
representanter ha såväl djurvårdare som laboratoriepersonal. Lekmannarepresentanterna
skall till minst halva antalet utgöras av företrädare för
djurskyddsorganisationer.

1
nämnderna skaH finnas ordförande och vice ordförande.

Ordföranden
sammankallar lill och leder plenarsammanträdena samt svarar för att nämndens
arbete löper så smidigt som möjligt.

Erforderliga
sekrelariatstiänsler torde kunna köpas inom regionen.

1.7 Tillsättning
av nämnderna

Med
hänsyn till att de försöksdjursetiska nämndemas verksamhet kommer atl omfatta ell
flertal kommuner inom flera län och att ledamötema representerar ett flertal
olika kategorier måste det finnas ett lämpligt övergripande organ som har all
utse ledamötema (huvudman). Efiersom huvudmannen dessutom bl.a. måsle ta på
sig kostnader i form av arvoden, rese- och irakiamentsersällningar, ersättning
for förlorad arbetsförtjänst, kostnader för sekreterartjänster, blanketter,
kontorsmaterial osv., finner arbetsgruppen det nödvändigt att lanlbruksstyrelsen
utser ledamöterna. Detta bör i fråga om forskare och försöksdjurspersonal ske
efter förslag från högskoleregionstyrelserna. Dessa förutsätts härvid samråda
med inom regionen befintliga forskningsinstitutioner, läkemedelsindustrier, sjukvårdsinrättningar
m. m. och i fråga om försöksdjurspersonal med deras personalorganisationer.
Vad lekmännen beträffar bör, med tanke på nödvändigheten av all erhålla ett
tillräckligt stort antal för ändamålet särskilt lämpade personer,
djurskyddsrepresentanterna föreslås av Sveriges djurskyddsföreningars
riksförbund. Svenska djurskyddsföreningen och Föreningarna djurens vänners
riksorganisation. Övriga lekmannaledamö-ter, varav en om möjligt bör vara
etiker, föreslås av regionstyrelsen. Vid tillsättningen bör i möjligaste mån
tillses atl ledamöter av de olika kategorierna i nödvändig omfattning finns
tillgängliga på orter, där institutioner, läkemedelsfabriker etc. bedriver
djurförsök i siörre omfattning.

Ledamöterna
bör lämpligen utses för en mandattid av fyra år. Första gången utses dock halva
nämnden för en mandattid av två år. Härigenom kommer halva nämnden atl vartannat
år utses på nytt.

Ordförande
i försöksdjursetisk nämnd utses av lanlbruksstyrelsen efter förslag från
regionstyrelsen. Vice ordförande utses inom nämnden.

1.8
Nämndernas arbetssätt

1.8,1
Ansökningsblankett

Ansökan
om förprövning av nytt projekt eller avsevärd förändring av redan pågående sådani
skall inges till vederbörande regionala nämnd. Det är viktigt att ansökan inges
i god tid, särskUt i fråga om projekt för vilka anslag söks hos Medicinska
forskningsrådet eller andra forskningsfonder, där anhopning av ansökningar kan
befaras. Ansökan skall ske på särskild

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:13 47

blankett,
som avses utformas i ett set om tre blanketter, varav ett exemplar för
försöksdjursetiska nämnden, ett exemplar för försöksledaren och ett exemplar
för hälsovårdsnämnden. Arbetsgrappen vill betona vikten av atl i
ansökningsblanketten används uttryck och formuleringar som i största möjliga
utsträckning kan förstås av lekmännen.

Vid
förprövningen tas bl. a. hänsyn till vilken typ av försök del är fråga om med
avseende på det lidande som djuren kan tUlfogas. Härvid används som hjälp en s.
k. kategorikatalog. Denna kategorikatalog grandar sig på de normer för
klassificering av djurförsök som antagits av medicinska forskningsrådet.
Djurförsöken är i katalogen uppdelade på sex kategorier, varvid kategori 1
avser ingrepp av föga smärtsam karaktär eller inga ingrepp alls, och övriga
kategorier avser försök som i stigande grad innebär risk för all lidande skall
förorsakas djuren.

Med
hänsyn till den mångfald forskningsprojekt som förekommer bedömer arbetsgrappen
det som orealistiskt att kräva, att aUa planerade försök, oberoende av
kategoritillhörighet, skall genomgå en etisk förprövning. Preliminära
erfarenheter från försöksverksamheten i Uppsala tyder på atl den övervägande
delen (uppskattningsvis ca 85 %) av alla djurförsök tillhör kategorierna 1, 2
och 3, vilka inte bedöms förorsaka djuren någon smärta av betydande omfattning.

Arbetsgrappen
föreslår därför alt ansökan om etisk förprövning tills vidare begränsas tUl att
omfatta försök tiUhöriga kategoriema 4, 5 och 6, där del måsle anses som
synnerligen önskvärt att de försöksdjursetiska nämnderna noggrant prövar, om
inte försökets uppläggning kan modifieras för att lindra djurens lidande. I de
fall det vid planeringen av ett försök råder tveksamhet huruvida försöket
skall hänföras till kategori 3 eUer 4 bör ansökan om förprövning ske. Likaså
bör prövning komma tiU stånd när ett projekt förändras till en prövningspliktig
kategori.

Tryckning
av ansökningsblankett och kategorikatalog görs hos lantbraksstyrelsen.
Styrelsen distribuerar blankettema tUl de sex regionala nämndema, varifrån
forskarna får rekvirera dem.

1.8.2.
Sekretessfrågor

Ansökan
om förprövning måste kunna sekretesskyddas. I vissa fall kan nämligen uppgiftema
i ansökningshandlingarna röja yrkeshemlighet eller forskningsresultat, vilkas offendiggörande
kan vara till men för vederbörande person eller företag. Sekretesskungörelsen
(1939:7) måsle därför kompletteras i detta avseende. Del får ankomma på
vederbörande sökande att vid ansökans ingivande begära sekretesskydd och att
ange motiven härför.

1.8.3
Ansökningarnas närmare behandUng

Nedan
angivna rutiner avser normalfallet, då försöksledaren ingivit ansökan innan
försök påbörjas. Om det i något fall under pågående försök skulle inträffa en akutsiluation,
som kanske innebär en kategoriförändring, kan del bli nödvändigt att göra
avsteg från rutinen. Försöksledaren får i sådana fall handla efter egen
bedömning och snarast möjligt i efterhand un-dersläUa fallet nämndens prövning.

1.8.3.1
Försöksledare - tre ledamöter

Ansökningsblanketten
skaU av försöksledaren, om möjligt vid personlig kontakt, för prövning
underställas minsl tre ledamöter i försöksdjursetiska nämnden, varvid samtliga
tre i nämnden ingående kategorier skall vara

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:13 48

representerade.
1 fråga om forskarna är det naturligt och lämpligt att ansökan om möjligt
underställes forskare inom det ämnesområde projektet avser. I övrigt bör tiUses
att ansökningama fördelas så jämnt som möjligt mellan ledamöterna.

De
tre ledamötema skall efter genomförd prövning avge utlåtandet
"godtagbart" eller "ej godtagbart" och bekräfta detta med
sina underskrifter. Vid behov står det ledamötema fritt att ta kontakt med
andra av nämndens ledamöter, och dessa kan härvid genom underskrift på utiåtan-det
ge sin mening till känna. Det fömtsattes också att de av 1972 års försöksdjursutredning
föreslagna försöksdjursveterinärema framdeles kan stå till ledamötemas
förfogande för alt besvara tekniska frågor (exempelvis rörande olika ingrepps
innebörd ni. m.) som kan uppkomma i samband med bedömningen.

1.8.3.2 Utiåtande:
"godtagbart"

Är
de tre ledamötema eniga om utlåtandet "godtagbart", får försöksledaren
omedelbart igångsätta försöket,

1.8.3.3 De
tre ledamöterna oeniga

Är
de tre ledamötema inte eniga, skaU ärendet hänskjutas till nämnden för
avgörande snarast möjligt.

1.8.3.4 Utlåtande:
"ej godtagbart"

Är
de tre ledamöterna eniga om uttalandet "ej godtagbart", men försöksledaren
inte låter sig nöja med detta, skall ärendet hänskjutas till nämnden för
avgörande.

Om
försöksledaren accepterar de tre ledamöternas utiåtande och förklarar sig ämna
avstå från försöket, behöver ärendet inte hänskjutas till nämnden.
Hälsovårdsnämnden skall dock underrättas på sätt som föreskrivs i 1.8.3.5.

1.8.3.5 Delgivning
av utlåtande

Sedan
försöksledaren tagit del av utlåtande från de tre ledamöterna eller från
nämnden och genom påtecknande bekräftat detta, skall, sedan försöksledarens
eget exemplar avskiljts, övriga exemplar utan dröjsmål översändas till nämndens
sekreterare, vilken i sin tur svarar för att ett exemplar utan dröjsmål
översändes till berörd hälsovårdsnämnd. Vid utiåtande "ej godtagbart"
skall även den för djurförsöken vid institutionen (motsvarande) ansvarige
underrättas.

1.8.3.6 Plenarsammanträden

Den
försöksdjursetiska nämnden håller urtima sammanträde när så erfordras enligt
1.8.3.3. och 1.8.3.4. Däratöver hålls lagtima sammaniräden två gånger om året.

Till
plenarsammanträde kan vid behov kallas särskilda sakkunniga.

Senast
fjorton dagar före laglima sammanträde skall sekreteraren tillse att samtiiga
ledamöter erhåller kopior på de ansökningar som prövats sedan föregående
sammanträde.

Ansökningar
som inkommit de sista två veckorna före sammanträdel kan också upptas till
behandling trots att de föreläggs ledamöterna först vid sammanträdet.

Vid
sammanträdena skall föras protokoll utvisande vilka ansökningar som behandlats
och vilka utlåtanden som avgivits. Kopia av protokoll

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:13 49

skall
för kännedom översändas till berörda försöksledare och hälsovårdsnämnder.

Vid sammanträdena skall
sådana ärenden, mol vilka någon av ledamötema haft erinran, ägnas särskild
behandling. Om nämnden härvid ändrar ett utlåtande till "ej
godtagbart" skall protokoUsutdrag även sändas till den för djurförsöken
vid institutionen (motsvarande) ansvarige. Då försöket emellertid vid
förprövningen bedömts som godtagbart anser arbetsgrappen atl ifrågavarande försök
inte skall behöva avbrytas. TUl ledning vid bedömningen av likartade försök i
framtiden skall övriga försöksdjursetiska nämnder för kännedom tillställas
nämnda protokollsutdrag.

Nämndens beslut fattas med
enkel majoritet. Vid lika röstetal skall nämndens utlåtande bli "ej
godtagbart". Nämnden är beslutsmässig när minsl hälften av ledamötema är
närvarande eller i annat fall om minsl en Qärdedel av nämndens samtiiga
ledamöter är eniga om beslutet.

Hälsovårdsnämnd
i kommun där försöksdjursverksamhet förekommer skall underrättas om tid och
plats för plenarsammanträden. Representant för sådan hälsovårdsnämnd äger
närvara vid sammanträdena och har därvid yttranderätt men inte rösträtt.

1.9 Kostnadsfrågor

Arbetsgrappen
föreslår att årsarvode utgår till ordförande i försöksdjursetisk nämnd med I
000 kr. och till övrig ledamol med 500 kr. Summan av dessa arvoden torde inte
komma att översliga 100000 kr. Däratöver utgår vid plenarsammanträden rese-
och traktamenlsersältning saml ersättning för styrkt förlorad arbetsförtiänst.
Då antalet urtima sammanträden är omöjligt att uppskatta är det svårt att göra
någon beräkning av hur stora dessa kostnader blir. Eftersom del övervägande
antalet ledamöter kan förväntas vara bosatta på platsen för sammanträdena
torde kostnaderna uppskattningsvis komma att uppgå till högst 100000 kr.
Utöver ovan angivna kostnader tillkommer kostnader för sekreterartjänster
(beräknad kostnad för sex halvlidstiänsler ca 210000 kr.) samt blanketter och
diverse kontorsmaterial (uppskattningsvis ca 20000 kr.). De sammanlagda
kostnaderna kommer sålunda att uppgå till ca 500 000 kr.

1.10 Hälsovårdsnämndernas
behandUng av de förprövade djurförsöken

Som
framgår av ovanstående har de försöksdjursetiska nämnderna endast en
rådgivande funktion. Arbetsgruppen förutsätter dock att försöksledama kommer
att följa nämndens uttalanden.

Hälsovårdsnämnderna skall
som framgår av 1.8.3.5 fortlöpande hållas informerade om den etiska nämndens
ställningstaganden. Etiska nämndens utiåtanden och protokoll saml de
iakttagelser hälsovårdsnämnden själv kan ha gjort vid sina inspektioner utgör
beslutsunderlag för de åtgärder enligt 14 § djurskyddslagen, som
hälsovårdsnämnden anser sig böra vidta lill förhindrande av att försöksdjuren
utsätts för onödigt lidande.

Tillkomsten av de
försöksdjursetiska nämndema medför ingen utökning av den liUsynsverksamhet som
åvilar hälsovårdsnämnderna. Den etiska förprövningen kommer alt utgöra ett stöd
för hälsovårdsnämndema vid deras tillsynsverksamhet. Genom att jämföra
uppgifterna i försöksdjurs-journaler och ansökningshandlingar om etisk
förprövning kan hälsovårdsnämndema kontrollera alt typen av försök inte har
ändrats eller att avsteg från övriga lämnade uppgifter - exempelvis åtgärder
för att reducera djurens lidande - inte har gjorts.

4 Riksdagen 1978179. I saml. Nr 13

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:13 50

1.11
Överklagande

Försöksledare
som av hälsovårdsnämnden meddelats föreläggande i ärende rörande djurförsök har
rätt att överklaga hälsovårdsnämndens beslut, varvid den vid djurskyddstUlsynen
gängse besvärsordningen skaU användas.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:13 51

Bilaga
6

Sammanfattning
av remissyttrandena över lantbruksstyrelsens förslag om en etisk forprövning
av djurförsök

Förslaget
om förprövning från etisk synpunkt av djurförsök tiUstyrks eller lämnas utan
erinran av flertalet remissinstanser. Endast ett fätal ställer sig helt
avvisande. Några vill avvakta med genomförandet tiU dess viss försöksverksamhet
har avslutats.

Från en del håll föreslås
vissa ändringar i arbetsgruppens förslag. Sålunda anser statskontoret att de
lokala högskolemyndigheterna bör vara huvudman för verksamheten. Statens
naturvårdsverk, länsstyrelsen i Malmöhus län och statliga
läkemedelsproduktionens forskningsnämnd är av den uppfattningen att statens
medicinska forskningsråd bör bli huvudman. I fråga om sammansättningen av de
föreslagna försöksdjursetiska nämndema anser jordbrukets högskolor och SVA,
länsstyrelsen i Malmöhus län samt statUga läkemedelsproduktionens
forskningsnämnd all forskarna bör tillförsäkras majoriteten. Dessa
remissinstanser ansluter sig därvid tiU den uppfattning som framförs av en
reservant inom arbetsgruppen. Denne framhåller alt föreställningen all lekmannainslag
skulle vara den bästa garantin för att förhindra omotiverade djurförsök är
felaktig. 1 stället torde forskarrepresentantema vara de som har de största
förutsättningarna att vara kritiska. En etisk bedömning av ett djurförsök
innebär nämligen, enligt reservanten, att graden av djurets lidande ställs i
relation till försökets vikt, vUkel fordrar i hög grad expertkunnande.
Länsstyrelsen i Östergötlands lån och Föreningarna djurens vänners riksorganisation
framhåller alt försöksdjurspersonalen torde dela forskamas åsikter i fråga om
djurförsök. För atl inte lekmännen skall komma i underläge i de eliska nämndema
bör därför, enligt sistnämnda instanser, forskare och försöksdjurspersonal
inte ha flera representanter i nämndema sammantaget än lekman-nasidan. Utöver
nu angivna kategorier föreslår dessa instanser all i varje nämnd skall ingå en
"neutral" ledamot som helt bör vara sakkunnig i veterinärmedicinska
frågor.

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:13 52

Bilaga
7

Lantbruksstyrelsens
undersökning av möjligheterna att uttnyttja alternativa och kompletterande
metoder i stället för djurförsök

Regeringen
uppdrog i december 1976 åt lantbraksstyrelsen att undersöka möjligheterna att ulnyttia
alternativa och kompletterande metoder i stället för djurförsök. Uppdraget
delegerades av styrelsen tiU en särskild arbetsgrupp vars rapport redovisas i
det följande. Lantbruksstyrelsen, som i aprU 1977 överlämnat rapporten tiU
regeringen, ansluter sig i alla delar till de av arbetsgruppen framförda
synpunkterna.

Arbetsgrappen
framhåUer att frågan om s. k. altemativa och kompletterande metoder är så stor
och komplicerad, att arbetsgrappen inte ansett sig ensam kunna ta ställning
därtill. Frågan torde inte kunna lösas utan övergripande intemationella
insatser. Gruppen framhåller i det sammanhanget att ifrågavarande metoder är
föremål för uppmärksamhet inom en expertgrupp som tillsatts av Europarådet, ybetsgrappen
bedömde det emellertid nödvändigt atl i första hand få utrett begreppen "altemativa
och kompletterande metoder" samt få belyst i vUken utsträckning sådana
metoder i dagens läge kommer till användning och om nya användningsområden kan tänkas
för sådana metoder. Grappen uppdrog därför åt några forskare att utarbeta
promemorior härom.

Professorema
Karl-Johan Öbrink och Jan Pontén vid Uppsala universitet har i PM "Altemativa
metoder till djurförsök" lämnat aUmänna synpunkter på frågan. Professor
Claes Ramel vid Stockholms universitet har rubricerat sin PM "Några
synpunkter rörande in vitro och in vivo metoder vid testning för mutagenicitet".
(Med in vitro = i reagensglaset, avses här andra metoder än djurförsök och med
in vivo = i livet, avses djurförsök). Docentema Rolf Öhman och Erik Lycke vid
Göteborgs universitet har behandlat "Vävnadsodlingssystem som altemativ tiU
djurexperimentella försöksmodeller neurofarmakologiska synpunkter"
resp. "Användning av djur i mikrobiologi". Arbetsutskottet har den 4
mars 1977 vid överläggning med Ramel, Öbrink och Öhman diskuterat såväl
promemoriorna som frågeställningen i dess helhet. Som en sammanfattning av vad
därvid framkommit får utskottet med överlämnande av promemoriorna jmföra följande.

Såväl
lanlbruksstyrelsen som tidigare veterinärstyrelsen har under en följd av år i
yttranden över riksdagsmotioner och andra förslag om s. k. altemativa metoder
till djurförsök anfört att olägenheterna med försöksdjur - anskaffningskostnaderna,
svårighetema att få friska och genetiskt fullgoda djur, alt få goda
djurstallar och välutbildad personal etc. - är så stora all ingen forskare
skulle använda försöksdjur, om det gick att nå samma resultat med andra
testmetoder. Foi-skama vitsordar denna uppfattning och framhåller dessutom som självkUirt
att ingen forskare i onödan viU utföra djurförsök, allra minst sådana, som kan
förorsaka djuren lidande.

Studier
på isolerade organ eller celler utgör ett utomordentligt viktigt fält inom den
biologiska och medicinska forskningen. Resultaten från dessa försök är
oumbärliga. Metodema i fräga kan dock endasl inom vissa forskningssektorer och
för begränsade syften (exempelvis viss diagnostik, biologisk analys och
vaccinproduktion) sägas vara verkligt altemativa, dvs. göra djurförsök
obehövliga. I det allt övervägande antalet fall blir dessa andra metoder endasl
komplement tiU djurförsöken. Del är givetvis önsk-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:13 53

värt
att användningsområdet för sådana metoder utvidgas i all tänkbar utsttäckning.
Det är därför nödvändigt att forskningsmedel ställs till förfogande för
forskningsprojekt där andra testmetoder än djurförsök används och för atl
experiment med försöksdjur, isolerade organ, isolerade celler, cellodling och subcellulära
studier skall kunna bedrivas parallellt.

Arbetsutskottet vill i
detta sammanhang framhålla att behovet av försöksdjur kan minskas på andra
vägar än genom övergång tUl andra testmetoder. En sådan väg är att ställa
högre krav på kvaliteten hos försöksdjuren, varigenom antalet kontrollförsök
kan nedbringas. En annan väg är atl förbättra djurens närmiljö (burar,
klimatologiska förhållanden m. m.) samt deras vård och eftervård.

Förslag har vid flera
tillfällen framförts om skapande av ett särskilt forskningsinstitut för
utvecklande av "alternativa" metoder till djurförsök. Detta avvisas
dock av forskarna, som hävdar att all forskning måste utgå från en viss
problemställning och inte enbart inriktas på att få fram en viss teknik.
Kostnaderna för ett dylikt institut skulle säkerligen inte stå i rimlig
proportion till de resultat som där kan uppnås.

Arbetsutskottet ansluter
sig tUl de synpunkter som framkom vid överläggningarna med Ramel, Öbrink och Öhman
atl den önskade utvecklingen av andra testmetoder än djurförsök bör främjas på
så sätt att forskningsråden ges särskilda tilläggsanslag för ändamålet. Råden
skulle härvid kunna främja sådana projekt, där vid problemets lösande annan
testmetod än djurförsök kommer tiU användning, antingen enbart eller paralleUt
med dittills brukliga djurförsök.

5 Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 13

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:13 54

Bilaga
8

Sammanfattning
av remissyttrandena över lantbruksstyrelsens undersökning av möjligheterna att
utnyttja alternativa och kompletterande metoder i stäUet för djurförsök

Flertalet
remissinstanser tillstyrker utredningsförslaget. Statens medicinskaforskningsråd
framhåller bl.a. att det förhållandel all cellbiologisk teknik under de senaste
åren alltmer böljat tiUämpas inom andra forskningsområden också kan förväntas
resultera i ökade möjligheter att partiellt ersätta djurförsök. Enligt rådels
uppfattning stöds bäst den av alla önskade utvecklingen av alternativa och
kompletterande metoder till djurförsök genom att rådet tillförs ökade resurser
som möjliggör en bred satsning på en rad forskningsfält inom rådels
ansvarsområde. Samtidigt ligger det i rådets intresse att mer specifikt stimulera
denna utveckling, vilket kan ske genom att vid avvägning mellan olika projekt
ge projekt inriktade på utveckling och prövning av alternativa och
kompletterande metoder ett företräde framför andra projekt som inte är helt
relaterade lill den inomvetenskapliga (intema) prioriteringen. Rådet har en
betydande erfarenhet som visar atl delta tillvägagångssätt atl inväga en exlem
prioritering för vissa projekt är mer framgångsrikt och leder tiU snabbare
resultat än ett system som är byggt på öronmärkning av resurser för specifika
ändamål.

Några
av remissinstansema framför en begränsad kritik emot förslaget.

Universiteten
i Lund och Göteborg, vUkas synpunkter inhämtats av UHÄ, samt SACOISR, finner
del mindre lämpligt att forskningsrådens medel till viss del skulle reserveras
för forskning med metoder som utgör altemativ till djurförsök. Forskningsrådens
uppgifi bör således vara att främja forskning på basis av projektets innehåll
och värde och inte på grand av särskild metodologi.

RRV
anser kostnadema för alt utveckla alternativa testmetoder bör prövas av
berörda forskningsråd inom ramen för befintliga medel. Tilläggsanslag bör
således inte anvisas.

Länsstyrelsen
i Göteborg och Bohus län framhåller att en central instans bör tillskapas som
insamlar och förmedlar kunskaper angående alternativa försöksmetoder.

Följande
tre remissinstanser ställer sig starkt kritiska gentemot förslagen.

Svenska
kommunförbundet anser atl framtaget material inte ger den aU-sidiga information
om nuläget som krävs för en omorganisation av samhällets regler för
djurexperiment. Innan stäUning tas till frågan om ett särskUt forskningsinstitut
för utveckling av altemativa metoder, resp. en bedömning sker av behovet av
särskilda tilläggsanslag, bör en kartläggning göras av hur försöksdjuren
används under 1978: Djurexperimentens syfte, metoder och - i förekommande fall
- antalet plågsamma försök.

Föreningarna
djurens vänners riksorganisation anser att traditioneUa försöksdjurssynpunkter
tillåtits dominera utan några ansatser all inhämta internationelii kunnande. Lanlbruksstyrelsen
har inte kritiskt granskat framkomna uppgifter och dess slutsatser är därför brislfäUiga.
Föreningen föreslår bl.a. alt ett statligt institut inrättas för altemativa
metoder med uppgift alt bedriva forskning, utbildning saml
dokumentation-information. Enligt Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök
har lantbrukssty-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:13 55

relsen
inte fullföljt sitt uppdrag att framlägga förslag tUl alternativa och kompletterande
metoder till djurförsök, eftersom samtliga altemativ till djurförsök inte
behandlats. Ett flertal sådana finns och de befinner sig under stark
utveckling, vilken dock bromsas upp av brist på anslag och intresse från
traditionellt inriktade forskares sida.

Samfundet ifrågasätter
vidare om det är lämpligt all behandla sjukdomar med en ökad produktion och
användning av läkemedel. Altemativa metoder är nödvändiga av främst djuretiska
skäl. De är samtidigt motiverade även från strikt vetenskapliga utgångspunkter.

Nordiska samfundet
föreslår att ett statiigt institut inrättas för utveckling av altemativa
forskningsmetoder. Slutligen kräver samfundet förbud mot alla plågsamma djurförsök
enligt lag saml en rad åtgärder i syfte alt minska djurförsökens omfattning.

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:13 56

Innehåll

Propositionen
................................................... ..... I

Propositionens
huvudsakliga innehåll ...................... ..... I

Förslag
till lag om ändring i lagen (1944: 219) om djurskydd .... 2

Förslag tiU lag om överföring av ägg mellan hondjur för avel av

husdjur............................................................ .... 6

Utdrag
av protokoll vid regeringssammanträde den 21 september

1978
............................................................ .... 7

1
Inledning ........................................................ .... 7

2
Föredragandens överväganden ........................... .. 11

2.1
Nuvarande förhållanden i
huvuddrag.................. .. 11

2.2
Utredningar och framställningar
m. m. på försöksdjursområdet 12

2.2.1
1972 års försöksdjursutredning.................. 12

2.2.2
Akergmppens promemoria ...................... .. 13

2.2.3
Lantbruksstyrelsens promemoria
om alternativa och kompletterande metoder i stället för djurförsök.............................................. .. 13

2.2.4
Lantbruksstyrelsens förslag om
en etisk förprövning av djurförsök 14

2.3 Försöksdjursfrågor
...................................... .. 14

2.3.1
Allmänna utgångspunkter.......................... 14

2.3.2
Alternativa och kompletterande
metoder ... 16

2.3.3
Destinationsuppfödning och
vissa andra produktionsfrågor 17

2.3.4
Djurförsöksetiska nämnder ..................... .. 18

2.3.5
Godkännande av
försöksdjurslokaler ........... .. 19

2.3.6
Försöksdjursverksamhetens
organisation och resursbehov 20

2.4 övriga
djurskyddsfrågor.................................. 22

2.4.1
Yrkesmässig uthyrning av
hästar, m. m....... 22

2.4.2
Skyldighet att anlita veterinär
.................. 23

2.4.3
Omhändertagande av .. 23

2.5 överföring
av ägg meUan hondjur för avel av husdjur .... 27

3
Hemställan........................................................ 28

4
Beslut ....................................................... 29

Bilagor

1.
Sammanfattning av 1972 års
försöksdjursutrednings betänkande (Ds I 1975: 4) Framtida försörjning med
försöksdjur m. m.

2.
Sammanfattning av
remissyttrandena över betänkandet (Ds I 1975: 4) Framtida försörjning med försölisdjur
m. m.

3.
Sammanfattning av Äkergruppens
promemoria (Ds Jo 1977: 5) Uppfödning av försöksdjur i Åker och Sollefteå

4.
Sammanfattning av remissyttrandena
över promemorian (Ds Jo 1975: 5) Uppfödning av försöksdjur i Äker och Sollefteå

5.
Lantbruksstyrelsens förslag om en
etisk förprövning av djurförsök

6.
Sammanfattning av
remissyttrandena över lantbruksstyrelsens förslag om en etisk förprövning av
djurförsök

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:13 57

7.
Lantbruksstyrelsens
undersökning av möjligheterna alt utnyttja alternativa och kompletterande
metoder i stäUet för djurförsök

8.
Sammanfattning av
remissyttrandena över lantbruksstyrelsens undersökning av möjlighetema att
utnyttja altemativa och kompletterande metoder i stället för djurförsök

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1971 780372

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

47 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (38)

38 kopplingar i 23 dokument.

  1. Prop. 2024/25:1 Budgetpropositionen för 2025 i texten
  2. Prop. 2016/17:224 Renodling av Polismyndighetens arbetsuppgifter när länsstyrelserna tar över uppgifter på djurområdet s. 26 i texten
  3. SOU 2015:3 Med fokus på kärnuppgifterna s. 65 i texten
  4. SOU 2007:57 Etiskt godkännande av djurförsök - nya former för överprövning s. 50 om s. 8 · s. 51 om s. 44 i texten
  5. SOU 2003:107 Etisk prövning av djurförsök s. 207 i texten

Visa alla 23

Rättsfall (2)

2 kopplingar.

  1. RH 2014:14 om s. 24 ur registret
  2. NJA 2015 s. 393 om s. 24 i texten

Doktrin (7)

7 kopplingar i 1 dokument.

  1. Borgström, Djuren, läkarna och lagen, 2009 s. 101 om s. 13 · s. 102 om s. 14 · s. 102 om s. 18 · s. 110 om s. 46 · och 3 till i texten