om tolktaxa
88 sidor, varav 58 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 58 av 88 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1978/79:132, om tolktaxa
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1978/79:132 Regeringens proposition
1978/79:132
om tolktaxa;
beslutad den 8 februari 1979.
Regeringen föreslår riksdagen alt anta de förslag som har
lagils upp i bifogade uldrag av regeringsproiokoll.
På regeringens vägnar
OLA ULLSTEN
SVEN ROMANUS
Propositionens huvudsakliga innehåll
1 propositionen föreslås att ersättning till tolkar vid domslolar
och vissa andra myndigheter, bl.a. åklagar-, polis- och
kronofogdemyndigheterna, skall utgå efter en särskild taxa, som skall
fastställas av domstolsverket. Detla kräver smärre ändringar i rättegångsbalken
och förvaltningsprocesslagen. Reformen föreslås träda i krafl den 1 juli 1979.
Riksdagen 1978179. I samt. Nr 132
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1978/79:132
1 Förslag till
Lag om ändring i rättegångsbalken
Härigenom
föreskrivs atl 5 kap. 8 §, 6 kap. 9 § och 21 kap. 10 § rättegångsbalken skall
ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Till
allmän tolk så ock till lolk för den som är allvarligt hörsel- eller talskadad
utgår ersättning enligt vad därom är särskilt stadgat. Annan tolk äge av
allmänna medel åtnjuta arvode samt gottgörelse för kostnad och tidsspillan
efter vad rätten prövar skäligt: ersättningen skall gäldas av statsverket.
TUl allmän
tolk så ock till lolk för den som är allvariigt hörsel- eller talskadad utgår
ersättning enligt vad därom är särskilt stadgat.
Annan tolk har rätt till skäUg ersättning för arbete,
tidsspillan och utlägg som uppdraget krävt. Regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer fastställer taxa som skall tillämpas vid bestämmande av
ersättning. Ersättningen betalas av allmänna meåd.
opaginerad Kontrollera mot PDF
6 kap. 9§
Rätlen äge förordna, att utsaga av part, målsägande,
vittne eller sakkunnig skall i stället för att antecknas i protokollet
upptagas genom stenografi eller på fonetisk väg. I denna ordning må ock
upplagas sammanfattning av uisaga, avseende vad som kan antagas vara av
betydelse i målet.
Stadgandet i 8 § andra siycket i delta kapilel skall i
tillämpliga delar gälla beträffande uisaga, som upptagits genom stenografi,
ävensom beträffande på fonetisk väg upptagen sammanfattning av utsaga.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Stenograf
utses av rälten. Ej må den anlitas som stenograf, vilken till saken eller lill
någondera parten står i sådant förhållande, att hans tillförlitlighet
därigenom kan anses förringad. Vad i 5 kap. loch 8 §§ är stadgat om tolk äge
motsvarande tillämpning beträffande stenograf, som utsetts av rätlen.
Stenograf utses av rätten. Ej må den anlitas som
stenograf, vilken till saken eller till någondera parten står i sådani
förhållande, att hans tillförlitlighet därigenom kan anses förringad. Vad i 5
kap. 7 J är stadgal om lolk äger motsvarande tilllämpning beiräffande
stenograf, som utsetts av rätten. Sådan stenograf har rätt till skälig
ersättning för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget krävt. Ersättningen
betalas av allmänna medel.
Bestämmelser om återgivande i vanlig skrift av vad som
upptagits enligt denna paragraf meddelas av regeringen.
' Senaste lydelse 1973:240. ' Senaste lydelse 1974:573.
Prop.
1978/79:132 3
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
21 kap. 10 §3
Offentlig försvarare äge av allmänna medel åtnjuta skälig
ersättning för arbete, fidsspillan och utlägg som uppdraget krävt.
Regeringen eller, ejler regering- Regeringen eller myndighet som
ens
bemyndigande, centralmyndig- regeringen bestämmer fastställer heten
för rättshjälpen fastställer taxa som skall lillämpas vid be-laxa som
skall tillämpas vid be- stämmande av ersättning, stämmande av ersättning.
Ej må offentlig försvarare av den misstänkte förbehålla
sig ytterligare ersättning; har sådant förbehåll skett, vare det ulan verkan.
Denna lag Iräder i kraft den I juli 1979.
2 Förslag tiU
Lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291)
Härigenom föreskrivs att 52 § förvaltningsprocesslagen
(1971: 291) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
52 §
Den som fullgör uppdrag som Den som
fullgör uppdrag som
tolk annorledes
än i tjänsten har tolk annorledes än i tjänsten har rätt lill arvode samt
ersättning för rält till skåUg ersättning för arbete, kostnad och tidsspillan.
Kostnad tidsspillan och utlägg som uppdra-för lolk betalas av allmänna
medel. get krävt.
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer
fastställer taxa som skall tillämpas vid bestämmande av ersättning till tolk
vid muntlig översättning.
Kostnad för tolk betalas av allmänna medel.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979.
Senaste lydelse 1974;i73.
Prop.
1978/79:132 5
Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid
regeringssammanlräde 1979-02-08
Närvarande:
statsminislern Ullsten, ordförande, och statsråden Sven Romanus, Mundebo, Wikslröm,
Friggebo, Wirtén, Huss, Rodhe, Wahlberg, Hansson, Enlund, Lindahl, Winther, De Geer,
Blix, Gabriel Romanus, Tham, Bondestam
Föredragande:
statsrådet Sven Romanus
Proposition
om tolktaxa
1
Inledning
1
skrivelse till justitiedepartementet den 30 mars 1977 hemställde domstolsverket
att departementet skulle pröva frågan om enhetlig reglering av ersättning till
rättstolk. Verkets framställning grundades på en undersökning vid tingsrätter
som under sista kvartalet 1975 avgjort brottmål i vilka rätlstolk förordnals.
Undersökningen visade all betydande skillnader förelåg mellan domstolarnas
ersättningsnormer. Domstolsverket ansåg det nödvändigt att ersättningama
reglerades i en taxa för atl skUlnadema skulle utjämnas.
I
beslut den 13 oktober 1977 fann regeringen med hänsyn till vad som anförts av
domstolsverket påkallat att göra en översyn av normema för ersättning till
rättstolk. Enligt beslutet skulle översynen gäUa inte endast de aUmänna
domstolarnas verksamhetsområde ulan även de delar av rättsväsendet som var
hänförliga till övriga domstolar, artendenämndema, hyresnämndema,
åklagarmyndigheterna, polismyndighetema och kronofogdemyndighetema. Regeringen
uppdrog i beslutet åt domstolsverket att i samarbete med företrädare för
riksåklagaren (RÅ), rikspolisstyrelsen (RPS) och riksskatteverket (RSV) utreda
frågan om taxereglering och alt framlägga förslag till taxa.
Domstolsverket
har i skrivelse den 9 oktober 1978 till regeringen överlämnat en promemoria
med förslag fill tolktaxa. Promemorian bör fogas till protokollet i detta
ärende som bilaga 1.
Efter
remiss har yttranden över promemorian avgetts av RÅ, bostadsdomstolen,
hovrätten för Nedre Norrland, kammarrätten i Göteborg, Stockholms tingsrätt,
Västerås tingsrätt, Malmö tingsrätt, överåklagaren i Stockholm, RPS,
polisstyrelsen i Stockholms polisdistrikt, hyresnämnden
Prop.
1978/79:132 6
och
artendenämnden i Linköping, riksrevisionsverket (RRV), Uppsala universitet,
kommerskollegium, marknadsdomstolen, arbetsdomstolen, statens invandrarverk,
statens va-nämnd, länsstyrelsen i Värmlands län, länsstyrelsen i Norrbottens
län, Sveriges domareförbund. Svensk Tolkförening (STOF), Tolkarnas
riksförening (TOR), Föreningen Sveriges statsåklagare. Föreningen Sveriges
åklagare. Föreningen Sveriges länspolischefer. Föreningen Sveriges
polischefer. Föreningen Sveriges kronofogdar och Sveriges advokatsamfund.
En
sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende
som bilaga 2.
2
Allmän motivering
2.1
Gällande ordning m.m.
Bestämmelser
om tolk vid allmän domstol finns i 5 kap. 6-8 §§ rättegångsbalken (RB). 6 §
föreskriver i vilka situationer tolk får anlilas alt biträda domstolen. Språklolk
kan enligt stadgandet vara anlingen allmän tolk som är fasl knuten till viss
domstol eller lolk, förordnad för visst mål. Stadgandel innehåller även
bestämmelser om lolk för den som är allvarligt hörsel- eller talskadad saml
jävsregler. Allmän tolk och tolk förden som är hörsel- eller talskadad får
ersättning enligt särskilda bestämmelser. Annan lolk har enligt 8 § rätt till
arvode samt till ersättning för kostnad och tidsspillan efter vad rätten
prövar skäligt. Ersättningen skall betalas av statsverket.
RB:s
bestämmelser om tolk gäller på grund av hänvisning i 2 § lagen (1974:1082) om bosladsdomslol,
16 § lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m. och 5 kap. 3 § lagen (1974:371)
om rättegången i arbetstvister också vid bosladsdomstolen, marknadsdomstolen
och arbetsdomstolen. Beträffande artende- och hyresnämnder samt statens
va-nämnd finns hänvisning till RB:s bestämmelserom tolk i 27 § lagen
(1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder samt 17 § lagen (1976:839) om
statens va-nämnd.
Tolkregler
som gäller förvaltningsdomstolama finns i 50-52 §§ förvaltningsprocesslagen
(1971:291) (FPL). Lagen gäller rättskipning i regeringsrätten, kammarrätt,
skatterätt, fastighetstaxeringsrätl och länsrätt. Efter länsrättsreformen, som
enligt proposition 1978/79:86 föreslås träda i kraft den I juli 1979, kommer
lagen i stäUet för de nuvarande länsdomstolama att gälla de nybildade länsrättema.
FPL är sedan den 1 januari 1979 även tillämplig i fråga om rättskipning vid försäkringsöverdomstolen
och försäkringsrätt. 1 52 § stadgas atl den som fullgör uppdrag som lolk annorledes
än i tjänsten har rätt till arvode samt ersättning för kosinad och tidsspillan.
Kostnad för tolk betalas av allmänna medel. Stadgandet är genom hänvisning i
16 § lagen (1977:729) om patentbesvärsrätten tillämpligt även vid förhandling
i denna domstol.
Prop. 1978/79:132 7
Enligt 9 § förvaltningslagen (1971:290) (FL) får
förvaltningsmyndighet vid behov anlita tolk. Lagen innehåller inlé några besiämmelserom
ersättning till lolk. Under lagens förarbeten uttalade föredragande departementschefen
att det fick anses ligga i sakens natur atl den som fullgjorde uppdrag som tolk
annorledes än i tjänsten skulle få skälig ersättning härför. FL gäller enligt
undantagsbestämmelser i 2 § inte ärenden hos exekuiiv myndighet i dess
exekutiva verksamhet eller hos polis- eller åklagarmyndighet om ärendet avser
myndighetens verksamhei till förekommande eller beivrande av brott. Vad nu sagls
om tolk vid förvaltningsmyndighet lorde dock få tillämpas analogt vid dessa
myndigheter i verksamhet som ej omfattas av FL.
För utlänningsärenden ges en särskild bestämmelse i
utlänningslagen (1954:193). Anlilas tolk vid förhör har tolken enligt 42 a §
rätt att av allmänna medel erhålla arvode samt ersättning för kostnad och
tidsspillan om inle uppdraget fullgjorts i tjänsten. Ersätiningen skall enligt
8 § 3 vittnesersältningskungörelsen (1973:262) utgå med skäligt belopp. På gmnd
av hänvisning i 31 § ullänningslagen gäUer samma bestämmelser i fråga om
muntlig förhandling hos förvaltningsdomstol i ärende angående ulvisning.
Vissa hovrätter har utfärdat rekommendationer om
normalarvoden m. m. för domstolstolkning. Rekommendationerna har i första hand
avsett ersättning för lolkning i resp. hovrätt, men de har i allmänhet sänts ut
också till tingsrättema inom hovrättens domkrets.
RPS har till samfliga polisstyrelser och länsstyrelser
sänt ut en rekommendation beträffande lolkarvoden. Rekommendationen bygger på
en överenskommelse mellan RPS och TOR och avser endast TOR-tolkar. Normerna
torde dock vara vägledande även beträffande andra tolkar i de fall då annan
beräkningsgrund inte överenskommits.
Vissa kronofogdemyndigheter har träffat avtal med resp.
kommun om tolkservice. Myndigheien har då förbundit sig att erlägga ersättning fill
kommunen motsvarande kommunens självkostnad. Tolkarvodel bestäms i sådana fall
av den överenskommelse som träffats mellan kommunen och tolkama.
Ett slatligt
prövningsförfarande för tolkar infördes den 1 januari 1976. Bestämmelser härom
finns i förordningen (1975:590) om godkännande av tolkar och auktorisation av
översättare. Fråga om godkännande av tolk prövas av kommerskollegium som även
utövar lillsyn över godkända tolkars verksamhei. För atl erhålla godkännande
skall tolk bl.a. ha fullgjort vissa av kommerskollegium föreskrivna
kunskapsprov och dessutom vara känd för redbarhet och även i övrigi finnas
lämplig att vara verksam som tolk. Efter särskild prövning kan godkänd tolk
erhålla bevis om speciell kompetens för tolkning inom vissl verksamhetsområde.
Hittills har sådana bevis meddelats endast beträffande rättstolkning. Enligt
kommerskollegiets tolkförteckning uppgick antalet godkända tolkar vid
årsskiftet 1978/79 lill 294. Av dessa har 63 erhållil bevis om speciell
kompetens som rätts-tolk.
Prop.
1978/79:132 8
2.2
Domstolsverkets promemoria
I
domstolsverkets promemoria föreslås att ersättning lill tolk vid allmän domstol,
förvaltningsdomstol, bosladsdomstolen, marknadsdomstolen, arbetsdomstolen, artendenämnd,
hyresnämnd, statens va-nämnd samt polis-, åklagar- och kronofogdemyndighel
regleras i en gemensam taxa som fastställs av domstolsverket. Taxan skall inte
vara tillämplig beträffande allmän tolk och tolk för hörsel- och talskadade
eller vid skriftlig översättning. Verket konstalerar atl behovet av
taxereglering är störst vid de allmänna domstolama men framhåller atl en
reglering av lolkersätlning även vid övriga myndigheter måsle anses angelägen
för atl åsiadkomma enhetliga ersättningsnormer och en effektiv
kostnadskontroll.
Förslaget
till taxa har utformats som en tidstaxa, dvs. tolkarvodena beräknas efter fidsåtgången
i det enskilda fallet. Beträffande arvodets storlek görs i taxan åtskillnad
mellan tolkning vid domstol och tolkning vid polis-, åklagar- och
kronofogdemyndighet. Med domstol jämställs i taxan arrendenämnd, hyresnämnd
och statens va-nämnd. Tolksituationema vid dessa förvaltningsmyndigheter är
enligt domstolsverkets mening likartade med dem som förekommer vid domstol.
Taxan föreskriver högre ersättning till lolk vid domstol och jämställd
myndighet vilket främsi motiveras av att sådan tolkning anses vara mer
pressande och ställa större krav på tolken än tolkning vid polis-, åklagar- och
kronofogdemyndighel. Inom de båda myndighetsgmppema finns tre skilda ersättningsnivåer
beroende på tolkens kvalifikationer. För högre ersättning krävs att tolken
erhållit någon form av godkännande av kommerskollegium. Uppdelningen i
ersättningsnivåer motiveras av önskemålet att förmå fler tolkar att genomgå
den av kommerskoUegiet anordnade utbildningen och examinationen.
2.3
Remissyttrandena
Samtliga
remissinstanser utom RRV har uttalat sig positivt om förslaget atl taxereglera tolkersättningama.
Behovet av en enhellig reglering av ersättningarna och en ökad
kostnadskontroll betonas särskilt av flera instanser. En del påpekar att
införandet av en tolktaxa öppnar en betydelsefull möjlighet att stimulera
tolkar till att öka sin kompetens. Flertalet instanser är eniga om att
tillämpningsområdet för en tolktaxa bör vara det av domstolsverket föreslagna.
Någon erinran mot att taxan skall fastställas av domstolsverket har inte
framställts.
RRV
anser det i och för sig angeläget att åstadkomma en skärpt kostnadskontroll
och större enhetlighet i ersättningsnormema inom tolkningsområdet. Verket har emeUertid
anfört att den föreslagna taxeregleringen innebär vissa principiella nackdelar.
Bl.a. skulle en låsning av priset på tolktjänsterna innebära en minskad
flexibilitet. Efterfrågeöverskott resp. efterfrågeunderskotl kan uppstå i fall
då taxan skiljer sig från den ersätt-
Prop.
1978/79:132 9
ning
tjänstema betingar i altemativa uppdrag. Om en tolklaxa införs bör det endast
ske försöksvis, anser RRV.
Flertalet
remissinstanser har godtagit den av domstolsverket föreslagna skillnaden i
arvodesnivå mellan tolkning vid domstol och därmed jämstäUda myndigheter samt
polis-, åklagar- och kronofogdemyndighet. Västerås tingsrätt anser dock atl all
tolkning bör ersättas enligt en för hela området enhetlig taxa. Även
remissinstanser som företräder polisintressen framför kritik mot förslaget om
skillnad i arvodesnivå. Det anförs att tolkning vid polismyndighet i samband
med förhör i ärenden som gäller avlägsnande enligt utlänningslagen är pressande
och stäUer lika stora krav på tolken som lolkning vid en domstolsförhandling.
Vidare görs gällande atl ett genomförande av förslaget i denna del skulle
medföra risk för att tolken vid ""konkurrens"" mellan
domstol och annan myndighei föredrar domstolen. På sikt skulle detta kunna
medföra atl t.ex. polisen fär nöja sig med tolkar av lägre kvalitet.
Förslaget
om skilda ersättningsnivåer beroende på tolkens kompetens har av remissinstansema
mottagits positivt över lag. Flera inslanser understryker behovet av tillgäng
till kvalificerade tolkar inom rättsväsendel och anser de skilda ersättningsnivåema
vara väl ägnade att motivera tolkarna att förbättra sina kunskaper och genomgå
kommerskollegiets examination.
Remissinstansema
har i allmänhet godtagit förslaget att utöver arten av tolkuppdraget och
tolkens kompetens endasl tolkning på obekväm arbetstid skall utgöra grund för
differentierad ersättning. Västerås tingsrätt anser dock att fördelama med
simultantolkning är så stora att ett sådant tolk-ningssätt bör kunna premieras
särskilt, t. ex. så atl lolk som simultantolkar hänförs till en högre
arvodesnivå än eljest eller så att avvikelse från taxebeloppet får ske vid
simultantolkning.
Malmö
tingsrätt har beträffande tolktaxans tillämpningsområde framhålUt att det vid
domstol förekommer behov av tolk även i situationer som ej är alt hänföra lill
förhandling i vissl mål eller ärende. För att taxan skall bli tiUämplig även i
sådana situationer har tingsrätten föreslagit att ett tillägg görs lill 5 kap.
6 § RB enligt vilket domstolama även i andra fall än domstolsförhandling vid
behov fär anlita tolk.
2.4
Behovet av en tolktaxa m.m.
Med
den ökade invandringen till Sverige har behovet av tolkar gjort sig allt
starkare gällande hos domstolar och andra myndigheter. Några enhetliga normer
för ersättning till tolkar har inte utfärdats frånsett de rekommendationer som
vissa domstolar och RPS har lämnat inom delar av rättsväsendet. Av den
utredning som ligger till grund för domstolsverkets förslag framgår att ersättningsnivåema
för tolkar varierar betydligt, särskilt bland de allmänna domstolama.
I
likhet med flertalet remissinstanser anserjag atl övervägande skäl talar
Prop.
1978/79:132 10
för
all låta taxereglera tolkersättningama. Detta skulle medföra en större enhetlighet
i ersättningssystemet samt möjlighet alt effeklivare än i dag kontrollera tolkkostnaderna.
Den
tolkexaminalion och tillsyn över godkända tolkars verksamhet som infördes år
1976 har till syfte atl ge myndighetema ökad möjlighel alt få kvalificerat tolkbilräde.
Av de tolkar som i dag står till rättsväsendels förfogande har endast ett
mindre antal erhållit kompetensbevis som rättstolkar. Ett något siörre antal
har genomgått kommerskollegiets examination som godkända tolkar. Som en del
remissinstanser har påpekat öppnar införandet av en tolktaxa en betydelsefull
möjlighet alt stimulera tolkar till alt öka sin kompetens. Syftei med 1976 års
reform kan därigenom uppnås snabbare.
Skillnadema
i ersältning tiU toUcar är störst hos de allmänna domstolarna där behovet av en
taxereglering också är mest påtagligt. Det är emellertid önskvärt att låta en tolklaxa
även omfatta tolkuppdrag vid andra domstolar och myndigheter, bl.a. för att få
ull stånd en effekUv kostnadskontroll. Domstolsverkets förslag om lillämpningsområde
för lolktaxan har godtagits av flertalet remissinstanser och även jag finner
förslaget lämpligt.
Domstolsverket
bör få till uppgift all fastställa tolktaxan. I de delar taxan avser åklagar-,
polis- och kronofogdemyndigheter bör samråd ske med berörda centralmyndigheter.
Jag avser att senare föreslå regeringen att ge domstolsverket bemyndigande att
fastställa taxan.
RRV
har framhållit atl vissa risker är förbundna med en taxereglering av lolkverksamhelen.
En låsning av ersättningsbeloppen kan enligt verket skapa ett överskott på
efterfrågan av tolktjänster i en situation där tolkama kan erhålla högre
ersättning för uppdrag hos sådana uppdragsgivare som inte är bundna av någon
taxa. Emellertid kommer denna nackdel i praktiken knappasl att göra sig gäUande
efiersom det med den konstruktion taxeregleringen har fått i domstolsverkets
förslag finns möjligheter atl lämligen snabbi anpassa ersättningsnivåerna efter
det marknadsmässiga lägel. Även risken för ett efterfrågeunderskotl torde man i
praktiken kunna bortse från. Efterfrågan på tolktjänster inom rättsväsendet är
i dag stigande och det finns f. n. inte något som lyder på att behovet av
tolktjänster skulle avta. Enligt min mening är del bl. a. mot bakgrund härav
inte nödvändigt att endast försöksvis införa taxeregleringen. Den bör redan nu
ges permanenl giltighet.
Med
anledning av Malmö tingsrätts uttalande beträffande tolktaxans till-lämpningsområde
vill jag nämna att även om bestämmelserna om tolk i 5 kap. 6 § RB närmast avser
tolkning vid förhandling inför domstol så bör stadgandets ordalydelse ge
utrymme för anlitande av tolk också i sådana situationer som tingsrällen syftar
på (jfr prop. 1973:30 s. 70 f). Enligt min mening föranleder införandet av
taxan inte något behov av en särskild bestämmelse härom.
Prop. 1978/79:132 11
2.5 Författningsfrågor
Domstolsverket
har i anslutning till förslaget om laxereglering av tok ersättningama föreslagil
ändringar i 5 kap. 8 § RB, 52 § FPL och 16 § läge, om marknadsdomstol m. m.
Förslaget har i denna del lämnats utan erinrar av flertalet remissinsianser.
Även jag ansluter mig i
huvudsak till de föreslagna författningsändringama. Förslaget fill ändring i RB
motiveras av atl del enligt gällande ordning ankommer på rälten att bestämma
tolkersättning efter en skäligheisprövning. Del nuvarande uttryckssättet i stadgandel
lämnar inle möjlighel att utfärda verkstäUighetsföreskrifter i form av en
tolktaxa. Stadgandel bör jämkas så att detla görs möjligt. Del bör föreskrivas
alt regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer fastsläller taxa.
Vidare bör föreskrivas atl tolkersättningen betalas av allmänna medel. Detla
innebär ingen ändring i sak i förhållande till nuvarande bestämmelse utan
formuleringen är föranledd av önskemålet om enhedighel mellan RB:s och FPL:s
reglering.
Beträffande
förslaget till ändring av 16 § lagen om marknadsdomstol m. m. uttalar
domstolsverket atl lagen saknar bestämmelser om ersättning till tolk. 1
stadgandet görs emellertid en hänvisning till bestämmelsema i 5 kap. RB om offentlighet
vid domstol. Under förarbetena till RB uttalade processlagberedningen att om
part, viline eller annan som skall höras inför rätten inle är mäktig svenska
språket, så bör vad han yttrar översättas till svenska och i den mån del
erfordras vad som framförs på svenska översättas till det främmande språket.
Att så sker får enligt beredningen anses påkallat även av hänsyn till
förhandlingens offentlighet. Beredningens stäUningstagande kommer också till
uttryck i rubriken till 5 kap. RB. Mot bakgmnd av beredningens uttalande
inbegriper enligt min mening hänvisningen i 16 § lagen om marknadsdomstol m.m.
även RB:s betämmelser om lolk. Det finns därför inle skäl all göra någon
ändring i paragrafen.
Vad
gäller övriga här akluella författningar behövs inga lagändringar för alt
genomföra en tolklaxa. För tydlighetens skuU bör dock i 52 § FPL tillfogas en
erinran motsvarande den som skall las in i 5 kap. 8 § RB om atl taxan fastställs
av regeringen eller av myndighet som regeringen bestämmer.
Förslaget
föranleder i övrigt vissa redaktionella ändringar i RB. Dätjämte fordras
ändringar i vissa författningar som ej är riksdagsbundna.
Reformen
bör träda i kraft den I juli 1979.
2.6 Principer
för en tolktaxa
Den
åtskillnad i arvodels storlek mellan tolkning vid domstol och tolkning vid
polis-, åklagar- och kronofogdemyndighet som görs i förslaget till tolklaxa har
i huvudsak godtagils av remissinstanserna. En tingsrätt anser dock atl all lolkning
bör ersättas enligt en för samtliga myndigheter enhellig taxa. Även
remissinstanser som företräder polisintressen gör gällande
Prop. 1978/79:132 12
atl
lolkning vid polismyndighet i ersältningshänseende bör likställas med domstolslolkning.
Som
domstolsverket har anfört råder vid tolkning inför domstol något annorlunda
förhållanden än vid tolkning vid polis-, åklagar- och kronofogdemyndighet. Skillnadema
är emellertid huvudsakligen hänförliga till de former under vilka förhören äger
rum. Som en del remissinstanser har påpekat kan tolkning vid polisförhör ofta
vara påfrestande för tolken, särskilt när tolkning skall ske med kort varsel
och i upprivna situationer. Kravel på snabbhet och brislen på möjligheter att
använda hjälpmedel är faktorer som många gånger gör sig gällande såväl vid
tolkning inför domstol som lolkning under polisförhör. Det finns mot bakgmnd av
det sagda anledning att utjämna den föreslagna skillnaden mellan arvodesnivåema.
Det får ankomma på domstolsverket att mot bakgrund av remissutfallet göra en överprövning
av taxenivåema.
Taxeförslaget
innehåller även skilda ersättningsnivåer beroende på tolkens kompetens. Vidare
upptar förslaget en högre ersättning för tolkning som utförs på obekväm
arbetstid. Jag har inte någon erinran mol förslaget i dessa avseenden och delar
domstolsverkets uppfattning att någon ytterligare differentiering av toUtarvodet
inte bör göras.
3
Hemställan
Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen atl anta de inom justitiedepartementet upprättade förslagen till
1. lag om ändring i rättegångsbalken,
2. lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291).
4
Beslut
Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposifion
föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.
Prop.
1978/79:132 13
Bilaga
1
PM
om ersättning till tolk med förslag till tolktaxa
Prop. 1978/79:132 15
Förslag
till TOLKTAXA
Domstolsverket
föreskriver atl följande taxa för ersältning till tolk skall gälla fr. o.m.... lill
dess annat förordnas.
1 Tillämpningsområde
Taxan
gäller för tolkning i alla förekommande mål och ärenden vid allmän domstol, förvaltningsdomslol,
arbetsdomstolen, bosladsdomslolen, marknadsdomstolen, hyresnämnd, arrendenämnd,
statens va-nämnd, polismyndighet, åklagarmyndighet och kronofogdemyndighet.
Taxan är inte tillämplig beträffande allmän lolk och tolk för hörsel- och talskadade
eller vid skriftlig översättning.
2 Taxebelopp
Taxan
skiljer mellan tolkning vid domstol (tabell I) och lolkning vid polis-, åklagar-
och kronofogdemyndighet (tabell II). TiU domsiolstabellen hänförs
även hyresnämnd, artendenämnd och statens va-nämnd. Inom vatje sådant område
finns tre skilda ersättningsnivåer beroende på tolkens kvalifikationer. Den
högsta ersättningsnivån, arvodesnivå III, gäller för av kommerskollegium
godkänd tolk som har erhållit bevis om speciell kompetens som rättstolk i
språket ifråga. Arvodesnivå II
avser tolk som godkänts av
kommerskollegium i språket ifråga. Övriga tolkar hänförs till arvodesnivå I.
Arvode
skall alltid utgå med belopp molsvarande minsl en limmes arvo-desgmndande tid.
För
tolkning vid domstol (labell I) utgår arvode för första timmen med 110
(arvodesnivå 1), 140 (arvodesnivå II) resp. 170 kr (arvodesnivå
III). För tiden därefter utgår ersättning med 40, 55 resp. 70 kr för varje påböoad
halvtimme.
För
lolkning vid polis-, åklagar- och kronofogdemyndighet (tabell II) utgär arvode för första timmen med 70 (arvodesnivå I), 100
(arvodesnivå II) resp. 130 kr (arvodesnivå III). För liden därefter
utgår arvode med 35, 50 resp. 65 kr per påbörjad halvtimme.
Ersättning
beräknas för varje uppdrag för sig. Då uppdraget sträcker sig över mer än en
dag beräknas ersättningen för den sammanlagda tiden. Grundbeloppet vid tolkning
vid domstol utgår således endast en gång per uppdrag. Tolkning vid
häktningsförhandling eller annan förhandling som inte är huvudförhandling anses
som särskilt uppdrag. Likaså anses tolkning vid ny huvudförhandling i samma
mål som särskilt uppdrag.
Som
arvodesgrundande lid räknas den sammanhängande lid under en och samma dag som
tolken står till myndighetens förfogande. Tiden räknas från den lidpunkt till
vilken tolken är kallad och har infunnit sig. 1 liden inräknas vatje uppehåll
med undantag för måltid.
Äger
tolkningen rum på obekväm arbetstid utgår fillägg med 35 kr för arvodesnivå I,
50 kr för arvodesnivå 11 och 65 kr för arvodesnivå III per påbörjad timme. Med
obekväm arbetstid förstås tid under måndag till och med fredag 19.00-06.00,
lör-, sön- och helgdagar 00.00-24.00.
Prop. 1978/79:132 16
3
Avvikelser från taxebeloppet
Det
sammanlagda ersättningsbeloppet enligt taxan får överskridas om uppdraget varil
av särskilt svår beskaffenhet. Detta kan undanlagsvis vara fallel om t. ex.
tolkningen skett på ett ovanligl språk eUer om tolkuppdraget avsell fler än en
person. Alt s. k. simultantolkning förekommii bör inle medföra överskridande av
ersättningsbeloppet.
Ersättningsbeloppet
fär underskridas om tolken varit vårdslös eller försumlig eller visat
oskicklighet t.ex. genom all bidra till all lolkuppdragel onödigivis dragil ul
på liden.
4 Taxans
omfattning
Taxebeloppet
omfattar allt arbete inom uppdraget. Taxebeloppet omfattar även ersättning för
tidsspillan om högst 30 minuter.
5 Tidsspillan
Tidsspillan
avser i allmänhet sådan tid då produktivt arbete med något uppdrag inte utförs,
trots att tolkens arbetstid tas i anspråk. Det måste från fall till fall
avgöras vad som kan anses utgöra tidsspillan vid utförande av visst uppdrag.
Normal
måltidspaus utgör inte ersättningsgill tidsspillan.
Tidsspillan,
som enligt myndighetens mening är ersättningsgill, ersätts lill den del
sammanlagd tidsspillan överstiger 30 minuler.
Ersättning
ulgår med 105 kr per timme för av kommerskollegium godkänd tolk som erhållil
bevis om speciell kompetens som rätlstolk i språket ifråga, med 80 kr per timme
för av kommerskollegium godkänd tolk i språket ifråga och med 60 kr för övriga
tolkar.
6
Utlägg
Kostnad
för resa och traktamente ersätts högst med belopp motsvarande de som utgår
enligt allmänna resereglementet (1952:735); dock vad gäller resekostnader
högst enligt reseklass B.
Tabell
I Tolkning vid domstol
Arvodesgrundande
1 tim
1-1,5 tim
1,5-2 tim
2-2,5
lim
2,5-3
tim
tid
Arvodesnivå
1
110
150
190
230
270
II
140
195
250
305
360
111
170
240
310
380
450
Arvodesgrundande
3-3,5
lim
3,5-4
tim
4-4,5
tim
4,5-5
tim
5-5,5
tim
lid
Arvodesnivå
I
310
350
390
430
470
11
415
470
525
580
635
III
520
590
660
730
800
osv.
Prop.
1978/79:132 17
Påslag
I
40 kr per p å b ö rjad 1/2-timme
II
55 kr per
påbörjad 1/2-timme
III
70 kr per
påbörjad 1/2-timme
Tabell II Tolkning vid polis-, åklagar- och kronofogdemyndighet
Arvodesgrundande 1 tim l-l,5tim l,5-2tim 2-2,5 tim 2,5-3 tim
tid
Arvodesnivå
1
70
105
140
175
210
II
100
150
200
250
300
111
130
195
260
325
390
Arvodesgrundande
3-3,5
tim
3,5-4 tim
4-4,5
tim
4,5-5
tim
5-5,5
tim
tid
Arvodesnivå
1
245
280
315
350
385
11
350
400
450
500
550
III
455
520
585
650
715
Påslag
I
35 kr per
påbörjad 1/2-timme
II
50 kr per
påbörjad 1/2-timme
III
65 kr per
påbörjad 1/2-timme
2 Riksdagen 1978179. I saml. Nr 132
Prop. 1978/79:132 18
Sammanfattning
För
att åstadkomma enhetliga ersättningsnormer och en effektiv kostnadskontroll
föreslås i promemorian atl ersättning till tolk vid allmän domstol, förvaltningsdomslol,
arbetsdomstolen, marknadsdomstolen, arrendenämnder, hyresnämnder, statens
va-nämnd saml polis-, åklagar- och kronofogdemyndigheter regleras i en
gemensam taxa, som fastställes av domstolsverket.
Förslaget
till taxa har utformats som en lidslaxa, dvs. lolkarvodena beräknas efter
lidsåtgången i det enskilda fallet. I förslaget görs åtskillnad mellan tolkning
vid domstol (allmän domstol, förvaUningsdomstol, arbetsdomstolen,
marknadsdomstolen, artendenämnder, hyresnämnder och statens va-nämnd) och lolkning
vid polis-, åklagar- och kronofogdemyndighet på så sätt atl ersättningen är
högre för tolkning vid domstol. Inom varje område finns dessutom tre skilda
ersättningsnivåer beroende på tolkens kvalifikationer. För högre ersättning
krävs alt tolken ifråga erhållil någon form av auktorisation av
kommerskollegium.
1
Inledning
1.1
Uppdraget
Genom
beslut den 13 oktober 1977 har regeringen uppdragit åt domslolsverkel att i samarbele
med företrädare för riksåklagaren, rikspolisstyrelsen och riksskatteverket
utreda frågan om taxereglering av ersättning till tolk inom vissa delar av
rättsväsendet och alt framlägga förslag till taxa. I beslutet anfördes
följande.
I
skrivelse till justitiedepartementet den 30 mars 1977 har domstolsverket
hemställt att departementet prövar frågan om enhetlig reglering av ersältning
till rätlstolk. Verkets framställning grundas på en undersökning vid tingsrätler/tingsrättsavdelningar
som under sista kvartalet 1975 avgjort brottmål i vilka rätlstolk förordnats.
Undersökningen visar att betydande skillnader föreligger mellan domstolarnas
ersättningsnormer. För att utjämna skillnadema anser verkei det nödvändigt all
ersättningama regleras i taxa. - Med hänsyn lill vad verket har anfört är det påkaUat
atl göra en översyn av normerna för ersättning till rätlstolk. Översynen synes
ej böra inskränkas till de allmänna domslolamas verksamhelsområde utan torde
böra omfatta även de delar av rättsväsendet som är hänförliga till förvaltningsdomstolama
jämte övriga specialdomslolar, artendenämndema och hyresnämndema,
åklagarmyndigheterna, polismyndigheterna och kronofogdemyndighetema. -
Regeringen uppdrar ål domstolsverket att i samarbete med företrädare för
riksåklagaren, rikspolisstyrelsen och riksskatteverket utreda frågan om
laxereglering av ersättning till tolk inom berörda delar av rättsväsendel och atl
framlägga förslag fill taxa. Förslagen skall vara åtföljda av kostnadsberäkningar.
Verket bör under arbelet samråda med statens invandrarverk, kommerskollegium
och tolkarnas organisationer.
1.2
Uppdragets fullgörande m. m.
Arbetet
med uppdraget har bedrivits under medverkan av en projektgrupp bestående av
representanter, förutom från domstolsverket, från
Prop. 1978/79:132 19
riksåklagaren
(RÄ), rikspolisstyrelsen (RPS) och riksskatteverket (RSV). Under arbetet har
samråd ägt mm med representanter från invandrarverket, kommerskollegium saml lolkamas
organisationer, Svenk lolkförening (STOF) och Tolkamas Riksförening (TOR). Invandrarverkel,
kommerskollegium och STOF har med undantag för några påpekanden lämnat förslaget
lill tolklaxa utan erinran. TOR har godtagit huvuddragen i taxeförslaget men i
vissa enskildheter redovisat avvikande mening.
Domslolsverkel
genomförde under våren och sommaren 1976 en undersökning avseende ersältning fill
lolk i brottmål som avgjorts under sista kvartalet 1975 (se nedan 4.2). Den
bedömningen har gjorts att de uppgifter som inhämtats genom undersökningen och
resultaten kan ligga till gmnd för förevarande utredning. Någon ny undersökning
av ersättningsnivån vid de allmänna domstolama har därför inte utförts. När det
gäller ersättning till tolk inom polisväsendet har av RPS uttalats att tolk
regelmässigt fär ersättning i enlighet med en av RPS utfärdad rekommendation.
Någon särskild undersökning av ersättningsnivån inom detta verksamhetsområde har
därför inle bedömts vara erforderiig. Inom övriga områden har det inle ansetts
meningsfullt med särskilda undersökningar, efiersom förekomsten av tolk inom
dessa är förhållandevis sällsynt.
Gällande
rekommendationer och uppgifier om praxis angående lolkersätlning har inhämtats
från ett antal myndigheter.
1.3
Terminologi
Med
tolk avses i denna promemoria, om inte annat anges, den som tolkar muntligen
från ett språk till ett annal. När begreppei översättare används avses en
person som skriftligen överför innehållet i en text från ett språk tUl ett
annat. (Jfr SOU 1972:83 s. 10, prop. 1973:3 s. 70 och prop. 1975:26 s. 11.)
2
Bestämmelser i lag eller annan författning
I
fråga om rättegång vid allmänna domstolar liksom i förvallningsförfarandet
gäller alt handläggningen skall äga rum på svenska språket. Något allmänt
stadgande härom finns dock inte (SOU 1938:44 s. 112, prop. 1971:30 s. 375, prop.
1973:30 s. 25). I 5 kap. 6-8 §§ rättegångsbalken (RB) ges vissa regler om
anlitande av tolk vid munUig förhandling inför domstol. Enligt 6 § första
stycket må lolk anUtas atl bilräda rätten, om part, vittne eller annan som
skall höras inför rälten inle behärskar svenska språket. I andra stycket
föreskrivs att om det vid rätten finns allmän tolk för det språk, varom är
fråga, skall han anlitas. I annat fall förordnar rätten lämplig person atl
biträda som tolk i målet. I tredje stycket anges att tolk även må anlitas om
den som skall höras är hörsel- eller talskadad. 7 § innehåUer regler om tolked.
I 8 § återfinns bestämmelser om ersättning till tolk. För allmän tolk och tolk
för den som är allvarUgt hörsel- eller talskadad gäller i detta hänseende
särskilda regler. Annan tolk äger av allmänna medel åtnjuta arvode samt gottgörelse
för kostnad och tidsspillan efter vad rätten prövar skäligt; ersättningen skall
gäldas av statsverket.
Enligt
kungörelsen (1947: 644) om anställande av allmän tolk m. m. skall sådan tolk
finnas vid Haparanda och Gällivare tingsrätter för tolkning i
Prop.
1978/79:132 20
finska språket. Allmän lolk är skyldig alt på anmodan
biträda vid handläggning av förekommande mål och ärenden. Han har rätt till
dagarvode med 200 kr för varje förtättningsdag samt resekoslnadsersätlning och
traktamente enligt allmänna resereglemenlet (1952:735). Ersätiningen gäldas av
statsverket och utbetalas av domstolsverket.
1 förordningen (1977:175) om lolk för hörsel- och talskadade
föreskrivs atl behöver den som är allvarligl hörsel- eller talskadad lolk när
han skall höras inför domstol eller annan myndighet och har han inle själv
utsett lämplig tolk, skall tolk tillkallas av myndigheten. Som lolk fär endasl
anlitas av skolöverstyrelsen ulsedd person. Den som har anlitats som lolk har rätl
till dagarvode med 200 kr för vatje förrältningsdag saml resekostnadsersättning
och traktamente enligt allmänna resereglemenlet. Ersättning belalas av
allmänna medel genom länsslyrelsens försorg.
Bestämmelserna i 5 kap. 6-8 §§ RB gäller på grund av
hänvisning i 5 kap. 3§ lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister och 2§
lagen (1976:1082) om bosladsdomslol också vid arbetsdomstolen och bostadsdomstolen.
Vad gäller förvaUningsdomstolarna finns regler om anlilande
av tolk i 50-52 §§ förvaltningsprocesslagen (FPL) (1971:291). Lagen äger
tillämpning vid rättskipning i regeringsrätten, kammarrätt, skatterätt,
fastighetstaxeringsrätt och länsrätl (I §). Från och med den I januari 1979 är
FPL tillämplig även vid rättskipning i försäkringsöverdomslolen och försäkringsrätt
(SFS 1978: 29). Reglema om tolk för förvallningsdomstolamas del är utformade
med hänsyn inle bara Ull muntliga förhandlingar utan också lill skriftlig
handläggning (prop. 1971: 30 s. 604). I 50 § första stycket föreskrivs atl rälien
vid behov skall anlita tolk, om part, vittne eller annan som skall höras inför
rätlen inte behärskar svenska språket eller är allvarligt hörsel- eller talskadad.
Vidare skall rätten även i annat fall vid behov få anlita tolk när den har att
göra med någon som inte behärskar svenska språket. 51 § innehåller regler om
ed. I 52 § stadgas atl den som fullgör uppdrag som tolk annorledes än i ijänslen
har räll till arvode saml ersättning för kosinad och tidsspillan saml all kosinad
för tolk belalas av allmänna medel.
Beträffande förvaUningsmyndigheter gäller enligt 9 §
förvaltningslagen (FL) (1971: 290) att myndigheten vid behov fär anlita tolk,
när den har alt göra med någon som inle behärskar svenska språket eller är
allvarligt hörsel- eller talskadad. Med uttrycket lolk avses i bestämmelsen
både den som tolkar muntligen och den som gör en skriftlig översättning av en
handling (prop. 1971:30 s. 381). FL innehåller inte några regler om ersättning
till tolk. Departementschefen anförde i förarbetena till lagen att det fick anses
ligga i sakens nalur att den som fullgjorde uppdrag som toUc annorledes än i
tjänsten skulle få skälig ersättning härför. Att ersättning skulle utgå av staismedel
hos statlig myndighet och av kommunala medel hos kommunal myndighet ansågs inte
heller behöva uttryckligen utsägas i lagen (prop. 1971: 30 s. 382). - Del bör
påpekas atl FL inte gäller ärenden hos exekutiv myndighet i dess exekuliva
verksamhet eller hos polis- eller åklagarmyndighet, om ärendet avser
myndighetens verksamhet till förekommande eller beivrande av brotl (2 § FL).
Den princip som slagits fast i 9 § FL torde emellertid äga analog tillämpning
hos de nämnda myndigheterna (SOU 1972: 83 s. 19, nol 3). - Uttryckliga
bestämmelser om ersättning till tolk finns slutligen i 42 a § utlänningslagen (UlL)
(1954:913). Enligt tredje stycket i nämnda lagmm äger tolk av allmänna medel
erhålla arvode samt gottgörelse för kostnad och tidsspillan, om uppdraget ej
fullgjorts i tjänsten.
Prop. 1978/79:132 21
3 Rekommendationer
Vissa hovrätter har utfärdat rekommendationer för
normalarvoden m. m. för domstolstolkning (bilaga 1). Rekommendationerna har i
första hand avsetl ersättning för tolkning i respektive hovrätt, men de har i
allmänhet sänts ut också lill tingsrättema under hovrätten. I hovrätten över
Skåne och Blekinge samt Lunds och Malmö lingsrätier rekommenderas sålunda ett
limarvode för tolk som examinerats av statens invandrarverk eller erhållit kommerskollegiums
bevis om speciell kompelens som rätlstolk i språket i fråga om 180 kr för den
första timmen och om 120 kr per timme för de därpå följande timmama. För övriga
tolkar rekommenderas 150 kr för den första limmen och 90 kr per timme för de
därpå följande timmama. Rekommendationerna har antagits under hösten 1974 och
kompletterats i januari 1977.1 diskussion vid ordförandekonferens i Svea
hovrätt den 4 december 1974 stannade de närvarande för alt såsom sin mening
uttala alt till aukioriserad, examinerad eller i övrigt särskild kvalificerad
tolk oberoende av del språk tolken behärskar borde ersältning utgå med ett
normalarvode om 95 kr per timme och att däruiöver särskild ersättning för
tidsspillan kunde utgå enligt avdelningens närmare bestämmande. Vid ordförandekonferens
den 13 april 1977 fann konferensen atl det fördel dåvarande inte fanns behov av
någon ytterligare rekommendation.
RPS har till samtliga polisstyrelser och länsstyrelser
sänt ut en rekommendalion beträffande tolkarvoden (fciVaga 2).
Rekommendationen bygger på en överenskommelse mellan RPS och DIK-förbundet
Tolkamas Riksförening (TOR) och avser endast TOR-toUcar. Normema lorde dock,
enligt rekommendationen, vara vägledande även beträffande andra tolkar i de fall
då annan beräkningsgrund inte överenskommits. Del rekommenderade arvodel utgör
sedan hösten 1977 80 kr per timme. Enligt uppgift från RPS torde det
rekommenderade arvodet i regel tillämpas av myndigheterna.'
Riksskatteverket har inte utfärdat någon rekommendalion
beträffande tolkarvoden för kronofogdemyndighetema. Vissa kronofogdemyndigheter
har emellertid träffat avtal med respektive kommun om tolkservice (bilaga 3).
Myndigheten har då bundit sig atl erlägga ersättning till kommunen motsvarande
kommunens självkostnad. Tolkarvodet bestäms i sådana fall av den
överenskommelse som träffals mellan kommun och tolkama. Användning av tolk vid
kronofogdemyndigheter är enligt uppgift inte särskilt vanligt.
' Av 367 tolkarvoden, som utbetalats av RPS under juni
1978 fördelar sig timarvodet enligt följande: 89 fall 120 kr/lim (80 kr-l-50
% ob-tillägg) 1 fall 105 kr/tim
1 fall 90 kr/tim
261 fall 80 kr/tim
7 fall 70 kr/lim
2 fall 60 kr/tim
5 fall 50 kr/tim
I fall 40 kr/lim
Taxan synes således ha tillämpats i 350 fall av 367, dvs.
omkring 95 % av fallen. Tillägg för obekväm arbetstid har utgått i omkring 25
procent.
Prop. 1978/79:132 22
4
Statistiska undersökningar m. m.
4.1
Undersökningar utförda av invandrarutredningen (Invandrarutredningen 2, SOU
1972:83)
Invandrarutredningen
(IU) gjorde på sin tid en kartläggning av den tolkservice som lämnades inom
den statliga sektom. IU undersökte härvid bl.a. omfattningen av förekommande
tolkservice och kosinaden för densamma.
Vad
först gäller poUsväsendet konstaterade IU att rikstäckande uppgifter saknades
om i vilken omfattning de lokala polismyndighetema anlitade tolk och om kostnadema
för polisväsendets tolkservice (s. 23). IU antog atl tolkar anlitades främst i
samband med utredningar enligt utlänningslagstiftningen. Med slöd av de
uppgifter IU inhämtade från fem polisdistrikt antogs att den sammanlagda
kostnaden för tolk per år översteg en mUjon kronor.
Vad
gäller domstolsväsendet redovisades i betänkandet (s. 24) en stickprovsundersökning
vid elva tingsrätter. Undersökningen avsåg mål och ärenden som inkommii under
första halvåret 1971. Av sammanlagl 6301 redovisade brottmål användes tolk i
438 fall (sju procent). Endast i två procent av tvistemålen användes tolk (80
fall av 4002). I ärenden hörande lill den s. k. friviUiga rättsvården förekom
tolkning mycket sällan (32 fall av 12414 ärenden).
Vid
länsstyrelserna anlitades tolkar enligt betänkandet (s. 27) i förhållandevis Uten
utsträckning. För budgetåret 1971/72 uppskattades tolkkostnaderna i länsrättema
till 12 250 kr, i länsskafterättema lill 3 450 kr och vid länsstyrelsema i
övrigt till 8700 kr.
Vad
slutligen gäller exekutionsväsendet genomfördes genom dåvarande exekutionsväsendets
organisationsnämnd en stickprovsundersökning vid sex kronofogdedistrikt med hög
andel utländska medborgare (s. 27). Ulredningen avsåg förhållandena år 1971.
Enkäten visade att behov av lolk gjort sig gällande endast i lilen
utsträckning. Beträffande exempelvis Nort-köpings distrikt uppgavs ifråga om
totalt 44 822 allmänna mål och 6 110 enskilda mål tolk ha använts endast i två
enskilda mål. I Karlskoga distrikt anlitades lolk i ca 150 av 9305 allmänna mål
och i ca 30 av I 347 enskilda mål. I en stor del av fallen hade tolkningen
emellertid klarats av genom myndighetens egen personal. I övriga fall hade
förekommande språksvårigheter klarats av med hjälp av svenskspråkig person som
medföljt den som varit i kontakt med myndigheten. I endast sju fall där myndigheien
anlitade tolk uppgavs särskild kostnad ha uppkommit för myndigheten. Den sammanlagda
kostnaden uppgavs ha stannat vid 160 kr.
4.2
Domstolsverkets undersökning 1976 av tolkarvoden
Domstolsverket
genomförde under våren och sommaren 1976 en undersökning av ersättning till
tolk vid tingsrätt. Undersökningen bestod av två delar, en enkät med allmänna
frågor om tolkersättning och en genomgång av enskilda mål. Den senare delen
omfattade samtliga brottmål där tolk varil förordnad och som avgjorts under
sista kvartalet 1975. Målundersökningen omfattade 946 mål. I dessa mål hade
sammanlagt I 007 tolkar varit förordnade. Resultatet av undersökningen redovisades
i en rapport daterad den 25 januari 1977.
Undersökningen
bekräftade gjorda antaganden att timersättningen till
Prop.
1978/79:132 23
tolk varierade högsl belydligt mellan domstolarna. Av
domstolsverkets rapporl framgår att det genomsnittliga arvodet per tolktimme
vid tingsrätterna varierade mellan 74 och 275 kr (bilaga 4).
Av undersökningen framgår vidare att det sammanlagda
arvodet som regel var lågt. I mer än två tredjedelar av målen var arvodel
högst 200 kr och endasl i 20 fall översteg arvodel 1 000 kr. Genomsnittsarvodel
beräknades till 221 kr (bilaga 4 s. 1). Vad gäller lolkuppdragens längd framgår
atl i mer än hälften (51,2 %) av fallen var lolktiden högsl en timme.
Genomsnittligt antal tolklimmar per lolkuppdrag beräknades till 2,06 (bilaga
4). - Det genomsnittliga timarvodet beräknades till 109 kr (genomsnittsarvodel divi-deral
med genomsnittligt antal tolktimmar).
I rapporten redovisades även en beräkning av
medeltimarvodet (bilaga 4 s. 3). Beräkningen var gjord så att för varje tolk dividerades
arvodel med tolktiden. Därefter beräknades medelvärdet av limarvodena. Det
sålunda erhållna medeltimarvodet angavs lill 155 kr.
Det insamlade materialet bearbetades vidare genom
regressionsanalys, dvs. samma statistiska metod som användes vid beslämmande av
timkostnadsnormen i brottmålstaxan. Regressionsanalys är en metod för fastställande
av statistiska samband. Metoden innebär all man med en matematisk funktion
(vanligen y = a-t- b t) försöker anpassa en beroende variabel, i detta fall
arvodet (= y), till en oberoende variabel, i della fall antal toUitim-mar (=
t). Vid bearbetning av hela materialet blev resultatet
A)
när konstanten
tilläts atl anta godtyckligt värde: Arvode y = 48,78'[a]H- 85,57[b] t
B)
när konstanten
åsätt värdet 0: Arvode y = 93,47[b] t
Slulligen framgår av rapporten (s. 13) aft domstolama
tillämpade en fallande timersättning, dvs. timersättningen var lägre ju längre
tolkuppdraget var.
4.3 Kostnadsutvecklingen beträffande tolkersättning vid de
aUmänna domstolarna
Som framgår av tabell I ökade tolkkoslnadema från
budgetåret 1975/76 till budgetåret 1976/77 med omkring sju procent och från budgetårel
1976/77 fill budgetåret 1977/78 med omkring 23 procent. Ökningen av arvodena
var relativt låg medan omkostnadema ökade kraftigt från budgetåret 1976/77 till
budgetåret 1977/78. Antalet mål vari tolk varit förordnad ökade såsom framgår
av tabell 2 under samma period måtdigt. Ökningen var mellan 1975 och 1976 12,2
procent och mellan 1976 och 1977 6,7 procent.
' Konstantens värde kan belraklas som en "siarlkostnad"
som är oberoende av målets storlek.
Prop. 1978/79:132 Tabell 1 Tolkkostnader
24
opaginerad Kontrollera mot PDF
Budgelår
75/76
76/77 (ökn.)
77/78 (ökn.:
opaginerad Kontrollera mot PDF
Arvode 2 150000
Omkostnader 67300
Totalt
2217300
2300000(7,0%) 69000(2.5%)
2 369000(6.9%)
2 550000(10,9%) 367000(31,9%)
2917000(23,1 %)
opaginerad Kontrollera mot PDF
Tabell 2
1974
1975
1976
1977
Tingsrätt
Biträde
av tolk i brottmål
3516(3,7%)
3694(4,0%)
3 879 (4,4 %)
3 934 (4.9 §)
Antal
brottmål avgjorda
93987
92356
89113
80610
genom
förhandling
Biträde
av tolk i övriga
mål
Antal
övriga mål av-
1 188* (4,6)
1 530* (5,6)
2010* (7,5)
2293* (8,6)
25 889
27325
26864
26661
gjorda
genom förhandling
Biträde
av tolk totalt
4704(3,9%)
5224(4,4%)
5889(5,1 %)
6227(5,8%)
Antal
mål avgjorda genom
119876
119681
115977
107271
förhandling,
totalt
Hovrätt
Bilräde
av tolk i brottmål
350(10,1 %)
360(10,1 %)
369 (9,9 %)
450(11,4%)
Antal
brottmål avgjorda
3 473
3 554
3744
3951
genom
förhandling
Biträde
av tolk i övriga
mål
Antal
övriga mål avgjorda
35 (4,6 %)
41 (5,6 %)
52 (7,5 %)
56 (8,6 %)
763
732
695
650
genom
förhandling
Bilräde
av tolk lolalt
385 (9,1 %)
401 (9,4%)
421 (9,5 %)
506(11,0%)
Antal mäl
avgjorda genom
4 236
4 286
4439
4601
förhandling
totalt
TotaU
Biträde
av tolk i brottmål
3 866 (4,0 %)
4054(4,2%)
4248(4,6%)
4 384(5,2%)
Antal
brottmål avgjorda
97460
95910
92857
84561
genom förhandling
Biträde
av tolk i övriga
mål
Antal
övriga mål avgjorda
1 223* (4,6 %)
1571* (5,6%)
2062* (7,5%)
2 349* (8,6 %)
26652
28057
27559
27311
genom
förhandling
Biträde
av lolk totalt
5089* (4,1 %)
5625* (4,5%)
6310* (5,1 %)
6733* (6,0%)
Antal
mål avgjorda genom
124112
123967
120416
III 872
förhandling
lolalt
*) Uppgift om huruvida tolk förekommit saknas vad gäller
övriga mål i tingsrätt. Den statistikrapportering som sker från tingsrätt
saknar utrymme för nämnda uppgift. Från hovrätt rapporteras emellertid
förekomsten av lolk i samtliga mål och ärenden. 1 tabellen har anlagils all
tolk förekommer i lika stor utsträckning i tingsrätt som i hovrätt. Resultat
av lUs undersökning (ovan 6.1) tyder dock på att antalet tvistemål och ärenden
vari tolk förekommit procentuellt sett är lägre än de för hovrätt redovisade
procenttalen.
Prop. 1978/79:132 25
5 Överväganden
5.1 Behov av taxa för tolkersättning
För att åstadkomma enhetliga ersättningsnormer vid de
allmänna domstolama torde en taxereglering av tolkarvodena vara nödvändig. Att
behov av en sådan reglering föreligger har också framhållits av flertalet
tillfrågade tingsrätter däribland Stockholms och Malmö tingsrätter
(Domstolsverkets rapport s. 7). Även från tolkorganisalionernas sida föreligger
enligt vad domstolsverket erfarit av anförda skäl önskemål om en laxereglering.
Lika siarka skäl för en taxereglering också inom
polisväsendet kan däremot inle anses föreligga. Inom detla område torde
nämligen ersättningsnormema vara relativt enhetliga på grund av RPSs tidigare
nämnda rekommendalion. En laxereglering kan ändå anses moiiverad om man vill
åstadkomma enhetliga ersättningsnormer inom hela del område som uppdraget
avser. Härtill kommer alt införandel av en taxa innebär en fastare styrning av tolkersättningama
än vad som kan åstadkommas genom en rekommendation.
För övriga myndigheter gäller atl loUi används i så ringa
omfattning att en laxereglering av respeklive område var för sig knappasl kan
anses nödvändig.
Av del anförda framgår att behovet av laxereglering är
störst vid de allmänna domstolama, men att en reglering av tolkersättning även
vid övriga myndigheter måste anses angelägen för att åsiadkomma enhetliga ersättningsnormer
inom hela det med uppdraget avsedda området. Självfallet är det för en effektiv
kostnadskontroll av stort värde med en taxa som gäller vid samtliga
myndigheter. Enligt domstolsverket bör därför hela det med uppdragei avsedda
området taxeregleras.
5.2 Författningsfrågor
5.2.1 Normgivningskompetensen
Atl tolk vid domstol skall ha ersättning för sitt arbete
bör i likhel med vad som för närvarande gäller uttryckas i lag'. Däremoi
förefaller det föga lämpligt att en taxereglering sker i form av lag.
Taxebeloppen torde behöva justeras tid efter annan och arbelet härmed bör inte
lämpligen belasla riksdagen.
Delegation av riksdagens normgivningsmakt inom
ifrågavarande område torde inte vara möjlig. Däremoi föreligger enligt
domstolsverkets mening inte något hinder mot att i verkställighetsföreskrifter
reglera ersättning fill tolk. Avgörande för om sådan utfyUnad är möjlig är
därvid lagrummens utformning. I 5 kap. 8 § RB är direkt utsagt atl det är
rätten som skall göra skälighelsprövningen. Vid sådant förhåUande torde utfyUnad
genom verkställighetsföreskrifter f. n. vara utesluten. Den i 52 § FPL använda
lokutionen torde däremot inte lägga hinder i vägen för verkställighetsföreskrifter.
Taxan får därvid anses ge uttryck för vad som i normalfallen skall anses utgöra
skälig ersättning till tolk. För att möjUggöra att även RBs regler om ersättning
till tolk kan utfyUas med verkställighetsföreskrifter föreslås 5 kap. 8 § RB få
ändrad lydelse, vilken ansluter till 52 § FPL (se nedan 5.2.3).
' För marknadsdomstolen, som f. n. saknar lagregler om lolk,
förestås att i lagen (1970:417) om marknadsdomstol hänvisas till RBs regler om
tolk.
Prop.
1978/79:132 26
Ej
heUer för tolkning vid polis-, åklagar- och kronofogdemyndighet föreligger
enligt domstolsverkets mening hinder mot att närmare föreskrifter om ersättning
lill tolk meddelas på annat sätt än genom lag.
5.2.2
Beslutsnivå m. m.
Såsom
tidigare har framhållits (avsnitt 5.2.1) bör det ankomma på regeringen eller
på myndighet, som regeringen bestämmer, atl faslställa taxa för ersättning till
tolk. Enligt domstolsverkets mening saknas skäl för att taxan skall fastställas
på högre nivå än av centralt ämbetsverk. Vilken myndighet som därvid skall
väljas beror till viss del på om regleringen kan ske i en gemensam taxa eller
om flera taxor blir nödvändiga. Om det blir aktuellt med två taxor, en för
domstolar (inkl. arrende- och hyresnämnder saml va-nämnden) och en för övriga
myndigheter förefaller det naturligt all domstolsverket fastställer taxa för domstolama
och RPS för övriga myndigheter. Om gemensam taxa väljs lorde normgivningsmakten
kunna överlåtas fill en av de nämnda myndigheterna. Med hänsyn till att
domstolsverket redan har erfarenhet av taxereglering inom rätlshjälpsområdel
förefaller det lämpligt att uppgiften i sådant faU anförtros domstolsverket.
Fördelen
med en gemensam taxa för hela del med uppdraget avsedda området är att man
därigenom får enhetliga regler inom i stort sett hela rättsväsendet. Vidare
kommer arbetet med att faststäUa taxa och sedermera även arbetet med att
justera beloppen att kunna samlas hos en myndighet, ett förhållande som ur arbelssynpunkt
måsle anses ändamålsenligt. Självfallet bör samråd äga mm med berörda
myndigheter.
En
förutsättning för en gemensam taxa måste emellertid vara att tolk-uppdragen
inom del tänkta området för taxan bedöms vara i stort sett likvärdiga. För lolkning
vid allmän domstol, förvallningsdomstol, övriga specialdomstolar, arrende- och
hyresnämnd samt polis-, åklagar- och kronofogdemyndighet torde gälla all
beskaffenheten av det material som tolken har att arbeta med är tämligen likvärdigt
inom hela området. De uppgifter som t. ex. kommer fram vid ett polisförhör
motsvarar i stort sett vad som tas upp vid efterkommande domstolsförhandling.
Däremot kan det hävdas att tolksituationema är något olika. Att tolka inför
domstol kan upplevas som mer pressande än att lolka vid polisförhör.
Domstolstolkning torde också ställa större krav på snabbhet och dessutom är möjlighetema
atl använda hjälpmedel begränsade.
En
annan omständighet som kan föranleda viss tveksamhet för den gemensam taxa är
att ersättningsnivån f n. varierar mellan de olika områdena och atl en
utjämning skulle kunna innebära ökade kostnader för det aUmänna. Det är
framförallt den nuvarande skillnaden mellan domstolstolkar och polistolkar som
har betydelse. Inom övriga områden är tolkuppdragen så få att kostnadema inte
kan anses ha avgörande betydelse.
Del
förhållandet atl domstolstolkning upplevs som arbetsammare än polistolkning
behöver i och för sig inle uigöra ett hinder mot en gemensam taxa. Problemet kan
lösas på så sätt att tolkning vid domstol kompenseras inom ramen för den
gemensamma taxan, genom t. ex. ett särskilt tillägg eller högre timersättning.
Genom en sådan ordning undviks också att ökade koslnader uppstår enbart på gmnd
av en gemensam taxa.
De
nackdelar en gemensam taxa har kan, såsom framgått av det anförda, utan större
svårighet elimineras. Enligt domstolsverkets uppfattning bör därför en gemensam
taxa fastställas för hela det "med uppdraget avsedda området. Taxan bör
fastställas av domstolsverket efter bemyndigande av regeringen.
Prop.
1978/79:132 27
5.2.3 Förslag till författningsändringar
1 bilaga 5 -9 lämnas förslag till de författningsändringar
som erfordras vid en laxereglering om ersättning lill lolk inom det med
uppdraget avsedda området. Författningsförslagen bygger på att en gemensam
taxa fastställes för hela det med uppdraget avsedda området och att denna taxa
faslställes av domstolsverket.
Förslaget till ny lydelse av 5 kap. 8 § RB (bilaga 5) har
utformats efter mönsier av 21 kap. 10 § RB, som behandlar ersättning lill offenilig
försvarare. Uttrycket "efter vad rätlen prövar skäligt" har ersatts
med "skälig ersättning". Därmed torde enligt domstolsverkets mening
hinder inle föreligga mol verkställighetsföreskrifier.
För alt göra tillämpande myndigheter uppmärksamma på
förekomsten av lolktaxan har i förslagen lill ny lydelse av 5 kap. 8 § RB och
52 § FPL (bilaga 5 och 6) angetts aU regeringen eller efter regeringens bemyndigande,
domstolsverket, fastsläller taxa som skall tillämpas vid bestämmande av
ersättning lill tolk. Del är inle fråga om delegation av normgivningsmakten
ulan endast ett konstaterande av en befogenhei som efter ovan föreslagen
ändrad lydelse av 5 kap. 8 § tillkommer regeringen enligt 8 kap. 13 § RF.
I lagen (1970: 417) om marknadsdomstol m. m. saknas
bestämmelserom tolk och om ersättning lill lolk. Enligt förarbetena till lagen
skall ärendena handläggas i rättegångsliknande former och i stort sett efter
rättegångsbalkens principer. Departemenischefen anförde i prop. 1970:57 s.
167.
Vissa grundläggande bestämmelser om förfarandet bör
meddelas i lag men någon detaljreglering bör inte komma ifråga. Erfarenhetema
från näringsfrihetsrådets verksamhet visar atl något behov härav inle föreligger.
Del har visat sig vara en klar fördel atl förfarandet är smidigt och alt man
inte är bunden av ett så strikt regelsystem som det rättegångsbalken
innehåller.
För atl lolktaxan skall gälla även vid marknadsdomstolen
bör en hänvisning tas in i lagen om marknadsdomstol lill rättegångsbalkens
regler om tolk (bilaga 7).
Vidare föreslås lillägg till förordningen (1975:506) med instmklion
för domstolsverket (bilaga 8) saml förslag lill förordning om taxa för
ersättning lill lolk (bilaga 9).
5.3 Förslaget till tolktaxa
5.3.1 AUmänt om utformningen
Förslaget till taxa för tolkersättning har - efter mönster
från brottmåls-taxan - givits formen av en lidslaxa, dvs. ersättningen lill
tolk beräknas på del sätt all antalet arbetsiimmar multipliceras med en bestämd
timersättning. Någon annan typ av taxa, såsom 1. ex. en saktaxa, lorde inte
vara möjlig eftersom tolkuppdragen inte kan indelas i gmpper där tolkens arbetsprestation
kan fömtses. En strävan vid utformningen av taxan har varil att till en rimlig
kostnad öka myndighetemas tillgång på dokumenterat kvalificerade tolkar.
Avsikten har vidare varit att göra taxan så enkel och lättillämpad som möjligt.
5.3.2 Tillämpningsområdet
Den föreslagna taxan är gemensam för hela det med
uppdraget avsedda områdel. Beiräffande limarvodets storiek görs i taxan
åtskillnad mellan tolkning vid domstol och tolkning vid polis-, åklagar- och kronofogdemyn-
Prop. 1978/79:132 28
dighet. Med domstol har i taxan jämställts artendenämnd,
hyresnämnd och statens va-nämnd trots alt dessa inte är atl anse som domslolar (prop.
1973:23 s. 199 och prop. 1975/76:149 s. 86). Tolksituationema vid dessa
förvaltningsmyndigheter är emellertid enligt domstolsverkets mening likartade
med dem som förekommer vid domstol. Den högre ersättningen till lolk vid
domstol motiveras främst av alt lolkning vid domstol får anses mer pressande
och ställa större krav på tolken (jfr s. 26).
5.3.3 Differentiering av arvodet med hänsyn till tolkens kvaliflkationer
Slatligt godkännande av tolkar infördes i Sverige den I januari 1976.
Bestämmelser härom finns i förordningen (1975:590) om godkännande av tolkar och
auktorisation av översättare. Fråga om godkännande av tolk prövas av
kommerskollegium som även ulövar tillsyn över godkända tolkars verksamhet. För
att erhålla godkännande skall lolk bl. a. ha fullgjort av kommerskollegium
föreskrivna kunskapsprov och dessutom vara känd för redbarhel och även i övrigt
finnas lämplig atl vara verksam som tolk. Efter särskild prövning kan godkänd
tolk erhålla bevis om speciell kompelens för lolkning inom visst
verksamhetsområde. Hittills har sådana bevis meddelats endast beträffande rättslolkning.
Enligt kommerskollegiets tolkförteckning för år 1978 jämte fillägg l.o. m. 9
juni 1978 finns 265 godkända tolkar. Av dessa har 52 erhållit bevis om
speciell kompetens som rätlstolk.
Av domstolsverkets undersökning, som avsåg brottmål avgjorda
under sista kvartalet 1975, framgår att i 26,1 procent av faUen hade tolken
högre lolkutbildning, i 12,8 procent annan tolkulbildning och i 21,2 proceni
ingen tolkutbildning alls. Uppgift om tolkens utbildning saknades i 39,9
procent av fallen. I flertalt av de senare fallen är det troligt att tolken
saknade tolkutbildning.
Del måste anses vara av allmänt intresse alt myndigheterna
i större utsträckning än hittills fär lillgång till tolkar vars kunskaper sakkunnigl
har prövais. För att förmå fler av de verksamma tolkama att genomgå utbildning
och examination torde krävas att de av kommerskollegium godkända tolkarna
erhåller högre ersättning än övriga tolkar. Den föreslagna taxan innehåller
därför skilda ersättningsnivåer beroende på tolkens kompelens. Den högsta
ersättningsnivån, arvodesnivå III, är förbehåUen av kommerskollegium godkänd
tolk som erhållit bevis om speciell kompetens som rätlstolk i språket ifråga.
Den mellersta ersättningsnivån, arvodesnivå II, gäUer för av kommerskollegium godkänd tolk i språket
ifråga. Övriga tolkar hänföres till arvodesnivå I.
Metoden att knyta ersättningsnivåema lill kommerskoUegiels
godkännande har kriliserals av nämnden för tolkutbildning vid Uppsala universitet.
I brev den 29 maj 1978 till domstolsverket anförs av tolklinjenämnden att den
föreslagna utformningen av taxan med stor sannolikhet kommer att påverka
rekryteringen till universitetens tolkutbildning negativt. Tre terminers
intensiv tolkulbildning borde enligt nämndens uppfattning också motsvaras av
någon form av premiering vad gäller tolktaxor.
Kravet på godkännande som fömtsättning för rätt tiU högre
ersättning torde inte fä negaliv inverkan på rekryteringen lill universtitelens
tolkutbildning. Det har f. ö. visat sig att flera av dem som genomgått den
högre tolkulbildningen inte utan vissa kompletterande studier klarat kommerskollegiets
prov. KoUegiets godkännande släller höga krav på tolkens kunskaper. En ökad
vilja hos tolkama att genomgå kollegiets prov kan därför antas snarare öka
efterfrågan på adekvat utbildning.
Prop. 1978/79:132 29
Enligt domstolverkets mening talar övervägande skäl för
alt en koppling av de högre arvodesnivåerna sker endasl lill kommerskollegiets
olika former av auktorisation. Genom denna konstruktion undviks gränsdragningsproblem
och i de enskilda fallen svåra meritvärderingar. Man får dessutom inbyggda garaniier
för en hög siandard på tolkama.
5.3.4 Differentiering av arvodet i övrigt
Ersättningen till tolk kan differentieras av andra skäl än
tolkens kompelens såsom språkels art (sällsynt, svårinläsl eller svåröversalt
språk), lolk-ningssätlet (konsekutiv tolkning eller simultantolkning) eller om lolkuppdragel
avser fler än en person och tolkningen utförs på obekväm arbetstid. En
differentiering med hänsyn lill samtliga dessa faktorer medför otvivelaktigt atl
taxan blir oöverskådlig och svårtillämpad.
Differentiering med hänsyn lill språkets art förekommer
för närvarande beträffande översättning av utländsk text (Statens
invandrarverks taxa från den I mars 1977: Engelska, tyska och franska 61 kr per
100 ord; finska, italienska 66 kr per 100 ord och övriga språk 69 kr per 100
ord). Anledning till motsvarande differentiering torde emellertid inte finnas
vid munllig översättning där tidsfaktom torde ha störst betydelse för den
totala ersättningens storlek. Enligt domstolsverkets mening kan dessutom rent
allmänt ifrågasättas om språket över huvud tagel bör utgöra skäl till generell
differentiering. I vissa undantagsfall kan dock språkets art utgöra skäl till
att frångå taxan (jfr 5.3.5).
Vad gäller tolkningssättet kan hävdas att simultanlolkning,
som ibland kan bidra till snabbare handläggning, bör medföra högre ersättning.
Vid simultanlolkning får emellerlid tolken mindre tid på sig att få fram
nyanser i vad som sägs. Vid rättstolkning är del högst väsentligt att
översättningen är korrekt. Härtill kommer atl det i vatje enskilt fall torde
vara närmast ogörligt all avgöra om del är fråga om simultantolkning. Anledning
saknas därför atl särskilt premiera simultanlolkning.
Vad gäller frågan om förhöjt arvode vid tolkning åt flera
personer kan noleras att RPSs rekommendation innehåller sådana regler. Tolkning
ål flera personer lar dock längre fid. I allmänhet torde därför en tidstaxa i fill-räcklig
grad tillgodose tolkens krav på ersättning. Skäl till differentiering av taxan
i berörda fall föreligger därför inte. I undanlagsfall kan dock tolkning åt
flera utgöra skäl till att frångå taxan (se 5.3.5).
Vad slutligen gäller frågan om förhöjt arvode vid tolkning
på obekväm arbetstid är att märka alt RPSs rekommendation innehåller regler av
innebörd att arvodel höjs med 50 procent vid tolkning mellan klockan
17.00-09.00. Av domstolsverkets undersökning framgår atl flertalet tingsrätter
inte tillämpar förhöjt arvode vid obekväm arbetstid. Tolkning på obekväm
arbetstid lorde emellerlid inte vara vanligt vid domstol. Av invandrarutredningens
undersökning vid de tre störsla polisdislriklen (PM 1972-04-28 s. 6) framgår
alt merparten av tolkningen sker under daglid, företrädesvis mellan 08.00 och
20.00. Vidare framgår att belastningen är störst fram till klockan 16.00
varefter behovet minskar successivt med en viss uppgång kring midnatt. Under
natten förekommer så gott som ingen lolkning. - För alt underlätta anskaffandet
av tolk under annan lid än normal arbetstid finns dock anledning lill förhöjd
ersättning under sådan tid.
Sammanfattningsvis anser domstolsverket att ulöver tolkens
kompetens endasl tolkning på obekväm arbetstid bör utgöra gmnd för differenfierad
ersältning. I förslaget fill taxa finns därför bestämmelser om förhöjt timarvode
vid tolkning på sådan tid.
Prop.
1978/79:132 30
5.3.5 Avvikelser från taxebeloppen
Taxebeloppen är så bestämda att taxan i stort selt skall
omfatta samtliga tolkuppdrag inom laxeområdel. Vissa uppdrag kan emellertid
tänkas vara av sådan beskaffenhet att de inte kan anses falla inom ramen för
taxan. Av den anledningen föreskrivs i taxeförslaget alt det sammanlagda ersättningsbeloppet
enligt taxan får överskridas, om uppdraget varit av särskilt svår beskaffenhet.
Atl positivt uttrycka samtliga omständigheter som kan medföra all taxan får överskndas
låter sig knappast göras. I taxeförslaget ges några exempel på sådana
omständigheter som i undantagsfall kan medföra överskridande. Sålunda anges
att om tolkningen skett på ett mycket ovanligl språk eller om tolkuppdraget avseit
flera personer kan i undantagsfall finnas skäl till överskridande av
taxebeloppen. Simultantolkning bör ej i något fall medföra överskridande.
Enligt domstolsverkets mening bör sluUigen finnas
möjlighet att frångå taxan i sänkande riktning om tolken varit vårdslös eller
försumlig eller visat oskicklighet, t. ex. genom atl bidra lill att tolkningen
onödigtvis dragit ut på tiden.
5.J.6 Arvodesgrundande tid
Ersättningen beräknas för vaije uppdrag för sig. Om uppdraget
sträcker sig över mer än en dag beräknas ersättningen på den sammanlagda tiden.
Som arvodesgrundande tid räknas den sammanhängande tid under en och samma dag
som tolken slår lill myndighetens förfogande. Tiden räknas från den lidpunkt tili
vilken tolken är kallad och har infunnit sig till dess uppdraget är avslutat. 1
tiden räknas vaije uppehåll med undantag för uppehåll för måltid. Arvode skall
enligt taxeförslaget alltid utgå med belopp motsvarande minst en timmes
arvodesgrundande fid. Annan tid då tolkens arbetstid tas i anspråk ersätts
enligt reglema om tidsspillan.
5.3.7 Tidsspillan
Med tidsspillan avses i allmänhet sådan tid då produktivt
arbete med något uppdrag inte utförs trots atl uppdragstagarens arbetstid tas
i anspråk (förlorad arbetsförtjänst). Någon klar definilion av begreppet
tidsspillan finns emellertid inte. Restid utgör den vanligaste formen av
tidsspillan. Det måsle från fall till fall avgöras vad som kan anses uigöra
tidsspillan vid utförande av vissl uppdrag.
När advokat tillerkänns ersättning för fidsspUlan enligt brottmålstaxan
torde man regelmässigt bygga på ett antagande atl advokat alltid förlorar viss
arbetsförtjänst när han under arbetstid tas i anspråk av domstolen. Sådant
antagande kan göras beträffande advokater eftersom det är fråga om en relativt
homogen grupp för vilka beräkningar kan göras om hur stor del av arbetsdagen
som täcks av uppdrag. Motsvarande antagande kan enligt domstolsverkets mening
inte generellt göras beträffande tolkar. En del av tolkarna har fast
anställning och tar tolkuppdragen vid sidan om. Andra arbetar uteslutande med
tolkuppdrag i vissa fall kombinerat med översättningsarbete. För att
ersättning för tidsspillan skall utgå måsle därför tolken i varje särskilt fall
i princip visa att han under ifrågavarande tid gått miste om arbetsförtjänst.
Det torde i allmänhet vara tillfyllest med en preciserad uppgift om vilka
arbetsuppgifter tolken skulle ha utfört under den aktuella liden. Det bör i
sammanhanget påpekas atl enligt taxeförslaget skall all närvarotid vid
myndigheten ersättas i form av arvode (se 5.3.6).
I likhet med brottmålstaxan bör av praktiska skäl
ersättning för kortare
Prop.
1978/79:132 31
tidsspillan
ingå i laxebeloppen. I förslaget lill tolklaxa hardärför införts en regel om
alt tidsspillan ersälls till den del den sammanlagt översliger 30 minuter.
5.3.8
Ersältning vid återkallat tolkuppdrag
Myndighet
som anlitat lolk lorde enligt koniraklsrättsliga principer vara skyldig att
hålla tolken skadelös, om myndigheten av någon anledning avbeställer lolkljänslen.
Så lorde ålminsione vara fallel om avbeställningen sker vid sen tidpunkt. Av
domstolsverkels undersökning framgår atl 65 tingsrätter/avdelningar av 98
tillerkände tolken ersättning vid inställd förhandling.
Av
för domstolsverket kända domstolsavgöranden i frågan framgår atl beloppen kan
variera högsl betydligt. Vid ett tillfälle åtog sig en tolk ett uppdrag i ett
mål som beräknades pågå under åtta dagar. Tolken tackade då nej till andra
uppdrag som erbjöds denne under den aktuella liden. Förhandlingen inställdes
sedermera, varvid tolken yrkade och tillerkändes ersättning för tre dagars
arbete med I 980 kr (Södra Roslags tingsrätt B 861/75). Vid ett annat tillfälle
hade samma tolk åtagit sig att tolka i ett mål som beräknades pågå under sex
dagar. Förhandlingen inställdes och tolken yrkade och tillerkändes ersättning
med 800 kr (Stockholms tingsrätt, avd. 3, T 299/74).
Med
hänsyn till alt omständighetema kan i hög grad skifta från fall till fall när
del gäller frågan om rätt till ersättning för återkallat tolkuppdrag anser domslolsverkel
att en taxereglering av förevarande spörsmål inle är lämplig. Några regler
härom har därför inte tagits in i taxeförslaget. Presumtionen bör dock vara
att tolken tillerkänns skälig ersättning.
6
Ersättningens storlek
Vid
bestämmande av en skälig timersättning vid tolkning vid domstol bör riktmärket
vara att den totala ersättningen för visst uppdrag molsvarar vad som hittills
såsom ett riksgenomsnitt utgått för molsvarande uppdrag. Vid beräkning av
timersättning till domstolstolk kan resuhatet av domstolsverkets undersökning
av utdömda tolkarvoden 1975 härvid tjäna som utgångspunkt. 1 domstolsverkets
rapport redovisas tre olika metoder att beräkna den genomsnitUiga
timersättningen:
a) genomsnittligt tolkarvode dividerat med
genomsnittligt antal tolktimmar = 109 kr/tim.;
b) medeltal av individuella timersättningar beräknade enligt
metod a)= 155 kr/fim.;
c) regressionskoefficienten i domstolsverkets rapport =
93 kr/tim.
Av
domstolsverkets rapport framgår vidare atl domstolama har tillämpat en
fallande limersättning. Detta i kombination med det faktum atl den lidsperiod
för vilken tolken erhållit ersättning är ganska kort medför atl be-räkningssätt
b) inte är lämpligt. Av altemativen a) och c) är del enligt domstolsverkels
mening c) som bör ligga till grund för beräkning av skälig timersättning.
Därigenom kommer samma statistiska metod att lillämpas vid beräkning av
timersättning till tolk som användes vid beräkning av timkostnadsnormen i
brottmålstaxan och i taxan för gemensam ansökan om äktenskapsskillnad.
Domstolverkets undersökning avsåg, såsom tidigare nämnls, förhållandena under
sista kvartalet 1975. En viss uppräkning av den enUgt altemativ c) beräknade fimersättningen
är därför nödvändig.
Prop. 1978/79:132 32
Två
metoder för en uppräkning är därvid länkbara. Gemensami för båda är användandet
av något slag av index. Den första meloden innebär atl 1975 års timersättning
räknas upp under hänsynstagande till den allmänna kostnadsutvecklingen.
Konsumentprisindex lorde i så fail kunna användas. Den andra meloden skulle
vara alt räkna upp 1975 års timersättning med hänsyn till löneutvecklingen fören
ur ersätlningssynpunkl jämförbar grupp. Jämförelse torde därvid kunna ske med timkoslnadsnormens
utveckling. Indexlalen hänför sig till resp. års mittpunkt.
År Timkostnadsnormsindex Konsumentprisindex
1975
100 100
1976
108 110
1977
119 123
1978
128 128'
Såsom
framgår av tabellen sammanfaller för 1978 timkostnadsnormsindex och konsumentprisindex.
En uppräkning av altemativ c), 93 kr/tim, med 28 procent ger en timersättning
för 1978 som uppgår till 119 kr. Ifrågavarande belopp bör ligga lill grund för
beslämmande av taxebeloppen såvitt avser tolkning vid domstol.
Såsom
tidigare framgått föreslås en blivande taxa bli indelad i tre ersättningsnivåer.
Enligt domstolsverkets mening bör arvodesnivå I genomsnittligt sett ligga
något under den framräknade fimersättningen om 119 kr. Övriga arvodesnivåer
bör ligga över denna timersättning. För tolkning vid domstol föreslås därför
arvode utgå för första timmen med 110 (arvodesnivå 1), 140 (arvodesnivå II), resp. 170 kr (arvodesnivå III). För liden därefter utgår ersättning
med 40, 55 resp. 70 kr för varje påböijad halvtimme. 1 det fall
arvodesgrundande lid understiger en timme skall enligt taxeförslaget arvode
alllid utgå med belopp motsvarande en timmes tolkning.
Vad
sedan gäller beräkning av skälig timersättning för tolkning vid polis-, åklagar-
och kronofogdemyndighel kan RPS rekommendation tjäna som utgångspunkt. Den av RPS
rekommenderade timersättningen är f. n. 80 kr. Av rekryleringsskäl torde det knappasl
vara möjligt att för den lägsta arvodesnivån använda en limersättning som i
alltför hög grad understiger RPS rekommendalioner. För tolkning vid polis-,
åklagar- och kronofogdemyndighet föreslås därför arvode utgå för första limmen
med 70 kr för arvodesnivå 1. För arvodesnivå II föreslås
100 kr för första timmen och för arvodesnivå III 130 kr. För liden därefter
utgår arvode med 35, 50 resp. 65 kr per påbörjad halvtimme.
Tillägg
för obekväm arbetstid föreslås utgå med 35, 50 resp. 65 kr. Tilllägget är lika
för tolkning vid domstol och tolkning vid polis-, åklagar- och kronofogdemyndighet.
Vad
gäller de föreslagna taxebeloppens storlek kan en jämförelse med taxorna för
bestämmande av ersättning till offentlig försvarare och till bilräde enligt
rättshjälpslagen i mål om äktenskapsskillnad vara av värde. Brottmålstaxan bygger
på en timkostnadsnorm som för 1978 beräknats ull 210 kr. Timkostnadsnormen i
taxan för gemensam ansökan utgör 230 kr för 1978. I dessa belopp ingår fömtom
arvode (lön) tUl advokaten även ersättning för kostnader för kontorspersonal
och kontorskostnader. Den
'
Antagen utveckling: 8% höjning under 1978 = 4% höjning fram till miupunkten av året.
Prop.
1978/79:132 33
egentliga timersättningen till advokaten är 105 kr resp.
115 kr. Detta arvode är avsett att täcka social avgifier. Vid ersättning till
tolk betalas förutom själva arvodet även ett s. k. lönekostnadspälägg (LKP).
Ersällningspraxis för fidsspillan är enligt
domstolsverkets undersökning vacklande. Som regel torde emellertid "övrig
tid" ersättas med ett lägre belopp än "arbetstid". 1 taxan
föreslås ersättning för tidsspillan utgå med omkring 75 procent av limarvodet
för domstolstolkning, dvs. 60, 80 resp. 105 kr. Samma belopp föreslås gälla vid
såväl domstolstolkning som annan tolkning.
7 Kostnadsberäkningar
De två viktigaste områdena vid en beräkning av kostnadema
för införandel av lolktaxa är domstols- och polisväsendet. Inom övriga områden
som avses med uppdragei är förekomslen av tolk sällsynt. Kostnaderna är därför
helt obetydliga, varför några kostnadsberäkningar inte gjorts avseende dessa
områden.
Kostnaderna fören taxa inom domstolsväsendet låter sig
ganska väl belysas, eftersom både kvantitetsuppgifter (antal tolktillfällen)
och värde-uppgifter (utdömda lolkarvoden) finns tillgängliga i den av
domstolsverket 1976 genomförda undersökningen. Beträffande koslnadema inom
polisväsendet är man hänvisad lill något mindre väl underbyggda beräkningar.
Domstolstolkning
Totala antalet tolkuppdrag vid de allmänna domstolama
under budgetåret 1977/78 var ca 6800. Dessa uppdrag kan fördelas på
tidsklasser med ledning av uppgifter i domstolsverkets rapporl den 25 januari
1977 rörande tolkarvoden. Resultatet av en sådan fördelning redovisas i bilaga II, tabell 1.
Tolkama skiktas enligt det tidigare redovisade
taxeförslaget i tre kategorier: av kommerskollegium godkända tolkar som
erhållit bevis om speciell kompetens som rätlstolk i språket i fråga, av
kommerskollegium godkända tolkar samt övriga tolkar. Två anlaganden måste göras
för den fortsatta kostnadsberäkningen:
a)
den tidsmässiga
fördelningen av tolkuppdragen är lika inom varje kategori
b)
20% av lolkuppdragen
går till av kommerskollegium godkända tolkar som erhållil bevis om speciell
kompelens som rätlstolk (III), 30% går lill av kommerskollegium godkända tolkar
(II) och 50% går till övriga tolkar (I).'
Med uigångspunki från fördelningen i tidsklasser enligt
tabell 1 kan en kostnadsberäkning göras för var och en av de tre tolkkalegoriema.
Det sammanlagda arvodet till av kommerskollegium godkända tolkar som erhållit
bevis om speciell kompetens som rättstolk i språket ifråga kan därvid beräknas
uppgå till omkring 502200 kr (tabell 2, bilaga ll). För av kommerskollegium
godkända tolkar kan det sammanlagda arvodet beräknas till omkring 601 600 kr
(tabell 3, bilaga 11) och för övriga tolkar till omkring 759900 kr (tabell 4,
bilaga II). Det totala arvodet kan således beräknas till omkring 1864000 kr.
Till detta belopp skall läggas lönekostnadspålägg, som för närvarande uppgår
till 39 procent och övriga kostnader som för
' Andelen godkända tolkar och godkända tolkar som erhållit
bevis om speciell kompetens som rättstolk är f n. sannolikt för stor. Det kan
emellertid förmodas att i framtiden kommer fördelningen av uppdrag mellan
berörda tolkkategorier att bli den sålunda antagna.
3 Riksdagen 1978179. I saml. Nr 132
Prop.
1978/79:132 34
budgetåret 1977/78 uppgick lill 366998 kr. Den sammanlagda
kostnaden för tolk vid allmän domstol lorde om förslaget lill laxereglering
tillämpats under budgetåret 1977/78 ha uppgått till omkring 2 860000 kr. Detta
belopp kan jämföras med den faktiska tolkkosinaden som för budgelårel 1977/78
uppgick lill 2 917 532 kr.
Tolkning vid polismyndighet
Kostnadema för lolk inom polisväsendet har under de
senaste budgetåren uppgått till följande belopp.'
Budgetår 75/76 76/77 77/78
Kostnad 3
847000 4 722400 6049300
Om man ulgår från att ersättningen till tolk hittills har
bestämts efter påverkan av RPSs rekommendation (80 kr per timme fr.o.m. hösten
1977) och alt 25 proceni av tolkuppdragen ägl rum under obekväm arbetstid, kan
antalet tolktimmar under budgetåret uppskattas till 50000. Om man vidare antar atl
70 procent av lolkuppdragen gått lill tolkar hänförliga till arvodesnivå I, 20 proceni
lill tolkar hänförliga till arvodesnivå II och 10 procent till tolkar i
arvodesnivå III samt all 15 proceni av uppdragen ägl rum under tid som enligt
taxeförslaget berättigar lill ob-tillägg'', kan den totala tolkkosinaden om
taxeförslaget hade tillämpats under budgetåret 1977/78 beräknas ha uppgått lill
omkring 6,1 miljoner kronor. Till detta belopp skall emellertid läggas viss
kostnadsökning som förorsakas av att minimiersätlningen är högre i
taxeförslaget än enligt RPSs rekommendation. Denna ökning är - såvida inte en omfatlande
enkätundersökning av varje polismyndighet görs - omöjlig alt närmare beräkna efiersom
antalet tolkuppdrag och tolkuppdragens längd inle är kända. Höjningen av minimiersätlningen
har emellertid endasl belydelse för de tolkuppdrag som understiger 30 minuter.
Anledning saknas till antagande att sådana uppdrag är talrika.
Införandel av den föreslagna taxan skulle således medföra
en viss ökning av tolkkoslnadema inom polisväsendet. Denna ökning uppvägs emellertid
av en i slort sett motsvarande minskning inom domstolsväsendel.
' 1 beloppen ingår även kostnad för översättning av
utländska texter. Kostnaderna
härför är emellertid obetydliga och kan lämnas utan
avseende.
2 Ses. 21 not 1.
»6049 300 kr-1697286 kr (LKP) = 4 352014 kr (4350000 kr)
0,25 -4350000 kr. ,0,75 4350000 kr. _ , .., ,.t,nnn ,, \
TtrTiTT--- ------- öTTir~--- = 49842 (500(K)
tim.)
I20kr/tim. 80kr/um.
* Andelen har beräknats med ledning av diagrammet i
bilaga 10. Diagrammet hämtat
från invandrarutredningens PM 1972-04-28.
Normalarvode- 0,7-50000- 70 kr = 2450000 kr
0,2-500OO- 100 kr= 1000000 kr
0,1 50000-130 kr= 650000 kr S:a 4100000 kr
Ob-tillägg: 0,7
7 500 35 kr = 183 750 kr
0,2-7500-50 kr= 75000kr
0,1-7500-65 kr= 48750 kr
S:a 307 500 kr
Sammanlagt arvode-HLKP: 6126425 kr
Prop. 1978/79:132
Rekommendationer Svea hovrätt
Göta hovrätt
Hovrätten över Skåne och Blekinge examinerade tolkar
övriga tolkar
Hovrätten för Västra Sverige
Hovrättenför Nedre Norrland Hovrättenför Övre Norrland
35 Bilaga 1:1
Auktoriserad, examinerad eller i övrigt särskilt
kvalificerad lolk oberoende av det språk tolken behärskar - normalarvode 95
kr/tim
Ingen skrifilig rekommendation. Ers. brukar ligga på 70-80
kr/tim
180 kr försia limmen därefter 120 kr/tim
150 kr första timmen därefter 90 kr/tim
100 kr/fim med möjlighel Ull jämkning uppåt eller nedåt
beroende på omständigheterna i det särskild fallet
Samma som Svea hovrätt
Ingen rekommendalion. Arvoden på 100 kr/lim har
utbetalats.
Prop. 1978/79:132 36
Bilaga 1:2 Utdrag ur aUmänna meddelanden 1977 nr 24
193
Rekommendalion beträffande tolkarvoden
Mellan rikspolisstyrelsen och DIK-Förbundet Tolkamas
Riksförening har följande överenskommelse träffats avseende förbundels
medlemmar.
Överenskommelse
Enhetliga taxor eller eljest fasta normer för beräkning av
skälig ersättning lill tolkar för utförda uppdrag saknas. Rikspolisslyrelsen
och DIK-Förbundet Tolkarnas Riksförening - TOR - har därför kommit överens om
följande rekommendation beiräffande arvoden m. m. till TOR-tolkar.
Arvode
Arvodet ulgör för samtliga språk 80 kronor per timme.
Ersäilningsgrundande tid
Arvode utgår från det klockslag tolken är kallad att
infinna sig - och har infunnit sig - lill dess uppdraget avslutas och beräknas
per varje påbörjad halvtimme. Arvode utgår även under varje paus eller uppehåll
understigande en timme.
Obekväm arbetstid
Arvodet höjs med 50 procent vardagar mellan kl. l7.(K)-09.00,
lör-, sön-och helgdagar mellan klockan 00.00-24.00.
Samtidig tolkning
Omfattar samtidig tolkning fiera än en klient på samma
språk tillkommer 10 kr per timme och klient utöver en. Vid samtidig tolkning
med flera klienter på olika språk bör i försia hand anlitas en lolk för varje
språk. Är detta icke möjligt utan en lolk anlitas lillkommer ytterligare 25
kronor per timme och språk utöver ett.
Överenskommelsen gäller fr. o. m. den I september 1977.
Rekommendationen avser endast TOR-tolkar. Normema torde dock kunna vara vägledande
även beträffande andra kvalificerade tolkar i fall då annan beräkningsgrund
inte överenskommits.
Prop.
1978/79:132 37
Bilaga 1:3 Avtal
Mellan kommunstyrelsen i Eskilsluna (nedan kallad
kommunen) och Kronofogdemyndigheten i Eskilstuna har denna dag ingåtts följande
avtal angående tolkservice i Eskilstuna kommun.
§ I
Kommunen åtar sig att på de villkor som nedan angives
tillhandahålla Kronofogdemyndigheten tolkservice inom det område där kommuner
svarar för lolkförmedling.
§ 2
Kronofogdemyndighelen förbinder sig all ulge ersättning
för av kommunen tillhandahållen tolkservice hos Kronofogdemyndigheten dels då
tolk-uppdraget tillkommit genom beställning av Kronofogdemyndigheten dels då
den tolkningsbehövande påkallat tolkhjälp och Kronofogdemyndigheten prövat atl
behov av tolk föreligger.
§ 3
Beställning av tolk sker hos kommunens tolkförmedling
under fastställda expeditionstider.
På annan tid än expeditionstid sker beställning av tolk
enligt akluella jourtolklistor som tillhandahålles av kommunens lolkförmedling.
§ 4
Den som beställt tolk enligt förfarande som anges i § 3
st. 2 detta avtal, är skyldig atl så snart kan ske rapportera tolkuppdraget
till kommunens lolkförmedling.
§ 5
För vatje tolkuppdrag skall erläggas ersättning till
kommunen motsvarande kommunens självkostnad. I självkostnadema inräknas:
a)
Tolkarvode
enligt mellan kommunen och tolkama träffad överenskommelse samt semesterersätining
enligt semesterlagens bestämmelser.
b)
Lagstadgade
sociala avgifter beräknade på ersättningama enligt punklen a). Hämtöver skall i
förekommande fall reseersättning utgå.
c)
Del i kommunens
administrationskostnader för tolkservice med belopp motsvarande 10% (tio
procent) av ersättningama enligt punkten a) exklusive semesterersättning.
§ 6
Kommunens debitering av ersättning för tillhandahållen
tolkservice sker kvartalsvis i efterskott.
§ 7
Kommunen svarar för att tillhandahåUen tolkservice utföres
av tolkar, som av kommunen befunnits besitta för tolkuppdrag erforderliga
kunskaper.
§ 8
Kommunen svarar för att tolk som skall utföra tolkuppdrag
skriftligen förbundit sig atl iakttaga tystnadsplikt.
Prop.
1978/79:132 38
S 9
Föranleder fel eller försummelse från tolks sida
skadeståndsansvar, faller detta ansvar på Kronofogdemyndighelen i vad avser lolkservice
för myndigheten.
§ 10
Partema förbinder sig atl informera berörd personal om
innehållet i della avtal.
§ II
Deua avtal skall gälla från och med 1/7 1977 fill och med
31/12 1978. Avtalet förlängs därefter ett år i sänder såvida icke endera
parten uppsäger avtalet senast sex månader före avtalstidens utgång.
§ 12
Detla avtal är upprättat i två likalydande exemplar av
vilka partema tagit var sill.
Eskilstuna den 10 okt 1977
Ort och Datum
För Eskilsluna kommun För Kronofogdemyndighelen
R. Tavemark Kronofogde
Prop.
1978/79:132
39
Bilaga 1:4
opaginerad Kontrollera mot PDF
Antal tolkprestationer fördelade efter fastställt arvode.
Arvode
Antal
Andel
Kumulerat
Kumulerad
(kr)
fall
fall
antal
andel
- 100
401
39,8%
401
39,8%
101- 200
291
28,9%
692
68,7%
201- 300
134
13,3%
826
82,0%
301- 400
66
6.6%
892
88,6%
401- 500
24
2,4%
916
91,0%
501- 600
27
2,7%
943
93,6%
601- 700
21
2,1%
964
95,7%
701- 800
14
1,4%
978
97,1%
801- 900
6
0,6%
984
97,7 %
901-1000
3
0,3%
987
98,0%
1001-
20
2,0%
1007
100,0%
Genomsnittligt arvode = 221 kr
Medianarvode, beräknat på klassindelat material = 135 kr.
Antal tolkprestationer fördelade efter antal tolktimmar.
Antal
Antal
Andel
Kumulerat
Kumulerad
tolk
timmar
fall
fall
antal
andel
- 0,50
198
25,9%
198
25,9%
0,51-
1,00
193
25,3%
391
51,2%
1,01- 1,50
86
11,3%
477
62,4%
1,51- 2,00
73
9,6%
550
72,0%
2,01- 2,50
45
5,9%
595
77,9%
2,51-
3,00
38
5,0%
633
82,9%
3,01-
4,00
32
4,2%
665
87,0%
4,01-
5,00
27
3,5%
692
90,6%
5,01-10,00
59
7,7%
751
98,3%
10,01-15,00
4
0,5%
755
98,8%
15,01-
9
1,2%
764
100,0%
Summa
764
100,1%
764
100,0%
Uppgift saknas i 243 fall (24,1 %).
Genomsnittligt antal tolktimmar, beräknal på
grundmaterialet, är 2,06 timmar. Medianvärdet,beräknat på samma sätt, är 1,03
timmar. Antalet tolktimmar är som mest 31,5 timmar och som minst 0,10 timmar.
Antal
tolkprestationer fördelade efter fastställt arvode per tolktimme.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Arvode per
timme (kr)
Antal fall
Andel faU
Kumulerat
antal
Kumulerad
andel
opaginerad Kontrollera mot PDF
- 50
27
3,5%
27
51-
100
253
33,1%
280
101-
150
240
31,4%
520
151-
200
98
12,8%
618
201-
300
74
9,7%
692
301-
400
38
5,0%
730
401-
500
20
2,6%
750
501-1000
14
1,8%
764
764
99,9%
764
Summa
3,5% 36,6% 68,1% 80,9% 90,6% 95,5% 98,2% 100,0%
100,0%
opaginerad Kontrollera mot PDF
Uppgift om antal tolktimmar saknas for 243 mål.
Medelarvodel per timme, beräknat på ursprungsmaterialet,
är 155 kr. Vägningen är .gjord sä att varje lolk väger lika tungt, vilket
medför att mycket höga timersättningar, som ibland utgått i små mäl, slår
igenom hårt. Motsvarande medianvärde är 118 kr.
Genomsnittligt arvode per tolktimme fördelat efter
tingsrätt. (1 beräkningen väger
1 "' X varje tolk lika tungt. Medelvärdet per tingsrätt är beräknat som - 2 -'
där n, är
antalet tolkar vid den i:e tingsrätten). Värde inom
parentes grundas på mindre än 10 fall.
Tingsrätt
Genomsnittligt arvode per
tolktimme (kr)
Handens
140
Norrtälje
(279)
Sollentuna
och Färentuna
275
Solna
Kan ej beräknas
Stockholms
181
Stockholms
läns västra
(116)
Svartlösa
172
Södertälje
127
Södertöms
(155)
Södra
Roslags
(169)
Uppsala
145
Uppsala
läns norra
(80)
Uppsala
läns södra
Kan ej beräknas
Eskilstuna
97
Katrineholms
Kan ej beräknas
Nyköpings
(125)
Gotlands
(200)
Hallsbergs
(47)
Karlskoga
(67)
Lindesberg
(72)
Örebro
74
Köpings
150
Sala
(98)
Västerås
86
Falu
146
Hedemora
(396)
Ludvika
(94)
Gävle
(117)
Sandvikens
(58)
Totalt
genomsnitt för tingsrätter
161
under
Svea hovrätt
Mjölby
Kan ej beräknas
Linköpings
(86)
Motala
(113)
Norrköpings
143
Eksjö
(116)
Jönköpings
(115)
Värnamo
Kan ej beräknas
Ljungby
(73)
Växjö
Kan ej beräknas
Kalmar
(98)
More och
Ölands
(167)
Oskarshamns
(88)
Västerviks
(104)
Lidköpings
Kan ej beräknas
Mariestads
(354)
Skövde
166
opaginerad Kontrollera mot PDF
Totalt genomsnitt för tingsrätter under Göta hovrätt
Karlshamns
Ronneby
Sölvesborgs
Kristianstads
Ängelholms
Klippans
Simrishamns
Eslövs
Helsingborgs
Landskrona
Lunds
Malmö
Trelleborgs
Totalt genomsnitt för tingsrätter uner Skånska hovrätten
147
(154)
(71)
Kan ej
beräknas
(90)
(110)
(98)
Kan ej
beräknas
(125)
184
Kan ej beräknas
(89)
Kan ej beräknas
(134)
138
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1978/79:132
42 Bilaga
1:5
opaginerad Kontrollera mot PDF
Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken
Härigenom
förordnas alt 5 kap. 8 § rättegångsbalken skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
Ivddse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Till
allmän tolk så ock till tolk för den som är allvarligt hörsel- eller talskadad
utgår ersättning enligt vad därom är särskilt stadgat. Annan tolk äge av
allmänna medel åtnjuta arvode samt gottgörelse för kostnad och tidsspillan
efter vad rätlen prövar skäligt; ersättningen skall gäldas av statsverket.
Till
allmän lolk så ock lill tolk för den som är allvarlig hörsel- eller talskadad
utgår ersättning enligt vad därom är särskilt stadgal.
Annan lolk
äger av allmänna medel ålnjuta skälig ersättning för arbete, tidsspillan och
utlägg som uppdraget krävt. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
domstolsverket fastställer taxa som skall tillämpas vid bestämmande av sådan
ersättning: ersättningen skall gäldas av statsverket.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1978/79:132
43 Bilaga
1:6
opaginerad Kontrollera mot PDF
Förslag till lag om ändring i förvaltningsprocesslagen
(1971:291)
Härigenom
förordnas atl 52 § förvaltningsprocesslagen skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
52
Den som fullgör uppdrag som tolk annorledes än i tjänsten
har rätl lill arvode saml ersättning för kostnad och tidsspillan. Kosinad för
tolk belalas av allmänna medel.
Föreslagen lydelse
Den som fullgör uppdrag som tolk annorledes än i tjänsten
har rätt till arvode samt ersältning för kostnad och tidsspillan.
Regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, domstolverket fastställer taxa som
skall tiUämpas vid bestämmande av ersättning till tolk vid muntlig
översättning.
Kostnad för tolk belalas av allmänna medel.
Prop. 1978/79:132 44
Bilaga
1:7
Förslag
till lag om ändring i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m. m.
Härigenom
förordnas alt 16 § lagen (1970:417) om marknadsdomstol m. m. skall ha nedan
angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
16
§
Bestämmelserna i 5 kap. rätte- Bestämmelsema i 5 kap. rätte-
gångsbalken
om offenUighet vid gångsbalken om offenUighet vid
domstol äger molsvarande tillämp- domstol och om tolk äger motsva-
ning vid marknadsdomstolen. rande tUlämpning vid marknads-
domstolen.
Utöver
vad som följer av första stycket kan domstolen förordna att sammanträde för
handläggning av konkurtensbegränsningsärende skall hållas inom stängda dörrar,
om det kan antagas att förhandlingsarbetet i ärendet skulle försvåras till
följd av offentligheten.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bilaga
1:8
Förslag
till
Förordning
om ändring i förordningen (1975:506) med instruktion för domstolsverket
Regeringen
föreskriver atl 3 § förordningen (1975: 506) med instruktion för domstolsverket
skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande Ivdelse
Föreslagen lydelse
3 §
Med iakttagande av
domstolarnas självständighet enligt regeringsformen vid fullgörandet av
deras dömande och rätistillämpande uppgifter åligger del domstolsverket, utöver
de uppgifter som följer av särskilda bestämmelser, särskilt att inom sill verksamhelsområde
1. leda och samordna verksamheten samt meddela föreskrifier,
råd och anvisning,
2. lillse att verksamheten bedrives effektivt.
3. leda och övervaka rätlshjälpsnämndemas
tillämpning av rättshjälpslagen (1972:429),
4. fastställa taxa som avses i 22 § rättshjälpslagen
och 21 kap. 10 § rättegångsbalken,
5. förelräda staten vid lalan mot allmän domstols
beslut rörande kostnad för rättshjälp.
Med
iakttagande av domstolarnas självständighel enligt regeringsformen vid fullgörandel
av deras dömande och rätistillämpande uppgifter åligger det domslolsverkel, ulöver
de uppgifter som följer av särskilda bestämmelser, särskilt alt inom sitt
verksamhetsområde
1. leda
och samordna verksam
heten samt meddela föreskrifier,
råd och anvisning,
2. tillse att verksamheten bedrives effektivt,
3. leda och övervaka rätlshjälpsnämndemas lillämpning
av rättshjälpslagen (1972; 429),
4. fastställa taxa som avses i 22 § rättshjälpslagen
och 21 kap. 10 § rättegångsbalken och förordningen (OOOO: 000) om taxa för ersättning
till tolk,
5. företräda staien vid lalan mol allmän domstols beslul
rörande kosinad för rättshjälp.
Verket
får ej föreskriva atl viss rotel eller visst mål eller ärende skall tilldelas
viss enskild domare eller på annat sätl bestämma hur dömande uppgifter skall
fördelas mellan enskilda domare.
Prop. 1978/79:132 46
Bilaga
1:9
Förslag
till
Förordning
om taxa för ersättning till tolk
Utfärdad
den
Regeringen
föreskriver följande
Ersältning
vid muntlig översättning till tolk vid allmän domstol, förvaltningsdomslol,
arbetsdomstolen, bosladsdomslolen, marknadsdomstolen, hyresnämnd, arrendenämnd,
va-nämnden, polismyndighet, åklagarmyndighet och kronofogdemyndighet skall
utgå enligt taxa som fastställes av domstolsverket. Till allmän lolk så ock till
tolk för den som är allvariigt hörsel- eller talskadad utgår ersättning enligt
vad därom är särskilt stadgat.
Taxan
tas in i domstolsverkets författningssamling.
Denna
förordning Iräder i kraft
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bilaga 1:10
Diagrammet,
som bygger på 1970 års siffror, utvisar antalet tolktillfällen och dess
fördelning under vardagsdygnen.
Slaplamas
nedre delmarkering utvisar antalet finska lolkningar.
Diagrammet längst ned
utvisar de tolkningar som utförts under lör-, sön-och helgdagar. Dessa
sistnämnda tolktillfällen har ej inräknats i huvuddia-grammei.
f
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1978/79:132
48 Bilaga
1:11
opaginerad Kontrollera mot PDF
Tabell
1 Fördelning av tolkuppdragens längd
opaginerad Kontrollera mot PDF
Antal
tolklimmar
0,50
00 50 00
50 00 4,00 5,00
0,00-0,51-1,01-1,51-2,01-2,51-3,01-4,01-5.01-10,00
10,01-15,00 15,01-25,00
Antal
fall
Andel fall
1769
25,8%
1735
25,3%
775
11,3 %
658
9,6%
405
5,9%
343
5,0%
288
4,2%.
240
3,5%.
528
7,7%
34
0,5%
82
1,2%
opaginerad Kontrollera mot PDF
Tabell 2 Kostnader för arvodesnivå III enligt
taxeförslag
Antal
tolklimmar
Antal fall
%
Kostnad
0,00-
0,50
354
25,8
60180
0,51-
1,00
347
25.3
58990
1,01- 1,50
155
11,3
37200
1,51- 2,00
132
9,6
40920
2,01- 2,50
81
5,9
30780
2,51- 3,00
69
5,0
31050
3,01- 4,00
58
4,2
32140
4,01- 5,00
48
3,5
33 360
5,01-10,00
106
7,7
118960
10,01-15,00
7
0,5
12705
15.01-25,00
16
1,2
46640
1371
100.0
502205
Tabell 3 Kostnader for arvodesnivå II enligt taxeförslag
Antal
tolklimmar
Antal fall
%
Kostnad
0,00-
0,50
531
25,8
74 340
0,51-
1,00
520
25,3
72800
1,01- 1,50
232
11,3
45 240
1,51- 2,00
197
9,6
49250
2,01- 2,50
121
5,9
36905
2,51- 3,00
103
5,0
37080
3,01- 4,00
86
4,2
38098
4,01- 5,00
72
3,5
39 816
5,01-10,00
158
7,7
134514
10,01-15,00
10
0,5
14330
15,01-25,00
25
1,2
54192
2057
100,0
601 565
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1978/79:132
Tabell 4 Kostnader for arvodesnivä I enligt taxeförslag
49
opaginerad Kontrollera mot PDF
Antal
tolktimmar
Antal fall
%
Kostnad
0,00-
0,50
885
25,8
97 350
0,51-
1,00
868
25,3
95 480
1,01- 1,50
387
11,3
58050
1,51- 2,00
329
9,6
62 510
2,01-
2,50
202
5,9
46460
2,51-
3,00
171
5,0
46170
3,01-
4,00
144
4,2
47 520
4,01-
5,00
120
3,5
49200
5,01-10,00
264
7,7
171600
10,01-15,00
17
0,5
17850
15,01-25,00
41
1,2
67650
3429
100,0
759840
4 Riksdagen 1978179. I saml. Nr 132
Prop. 1978/79:132 50
Bilaga
2
Sammanställning
av remissyttranden över domstolsverkets PM om ersättning till tolk med förslag tiil
tolktaxa
1
AUmänna synpunkter. Behovet av taxa
1.1 RÅ
Inom
åklagarväsendet har hittills inle förekommit några problem med ersättning till lolk,
efiersom åklagarna själva anlitar tolkar i mycket liten utsträckning. Något
behov av en särskild tolktaxa för åklagarväsendet finns därför inte. Med hänsyn
till att de organ som verkar inom rättsväsendet har som gemensamt mål all nå
fram till formellt och materiellt riktiga avgöranden är del naluriigt och
riktigt att man har en gemensam taxa för rättsväsendet för de fall då tolk
anlitas. Jag biiräder förslaget om en sådan taxa och har ingen erinran mot den nivåuppdelning
som föreslås.
För
rättsvården är det av synnerlig vikt att ha lillgång till kvalificerade tolkar.
Det är därför nödvändigt alt man på olika sätt söker höja kompetensen inom
denna yrkeskår. Med hänsyn till att behovet av kvalificerade tolkar är långt
ifrån tillgodosett är det dessutom av vikt att uppmuntra rekryteringen. Jag
ser med tiltfredsställelse atl den föreslagna tolktaxan verkar i de nu angivna riklningama.
1.2 Bostadsdomstolen
Bostadsdomstolen
tillstyrker förslaget om införande av tolktaxa.
1.3 Hovrätten
för Nedre Norrland
Hovrätten
lämnar förslaget utan erinran.
1.4 Kammarrätten
i Göteborg
Kammarrätten
delar domstolsverkets uppfattning att det är påkallal att fastare reglera normema
för ersättning till tolkar inom rättsväsendet. Av utredningen framgår med stor
tydlighet att det för närvarande fmns stora skillnader - främst mellan de
allmänna domstolama - i fråga om ersättningsnivå på detta område. För att
uppnå störte enhetlighet bör tolklaxa införas. Kammarrätten ansluter sig i det
stora hela till domstolsverkets överväganden och förslag och har endast några
smärre synpunkter i anledning av promemorian.
1.5 Stockholms
tingsrätt
Tolk
anlitas i ett stort antal mål vid tingsrätten. Kostnadema för tolkar har också
stigit kraftigt från 248496 kr år 1971 till 403082 kr år 1977. Vid tingsrätten
finns en norm för ersättning till tolk: 150 kr för den första limmen och 110
för vatje följande timme. Denna norm används dock ej på alla avdelningar.
Att
tolkama för närvarande vid olika domstolar ersätls med synnerligen
Prop. 1978/79:132 51
varierande
belopp framgår av promemorian. Della medför många olägenheter. Tingsrätten har
också redan lidigare ullalal sig för en enhellig tolklaxa.
Tingsrätten
ser därför med stor tillfredsställelse alt en enhellig taxa nu skapas för ersältning
åt tolkar vid domstol. Tingsrätten tillstyrker alltså att en tolklaxa införs
och atl frågoma om tidsspillan och utlägg därvid löses på del sätl som föreslås
i den remitterade promemorian. De föreslagna reglerna om avvikelse från laxebeloppel
synes också ge erforderligt utrymme för särbehandling i de fall så erfordras.
1.6 Västerås
tingsrätt
Såväl
från de allmänna domslolamas som från tolkamas sida torde det vara av intresse atl
åstadkomma enhetliga ersättningsnormer för lolkuppdrag vid domstol. Tingsrälten
tillstyrker alt sådana ersättningsnormer inläs i taxa. Vad gäller övriga
myndigheter som omfattas av utredningen synes behovet av fastare
ersättningsnormer vara mindre. För alt nå störte enheUighet i regelsystemet är
del dock lämpligt att taxereglera tolkersättning även vid dessa myndigheler.
Med hänsyn till den erfarenhet domstolsverket redan har av taxearbete
förefaller det lämpligt att verket anförtros uppgifien all fastställa tolklaxa
liksom även att följa upp och eventuellt jusiera denna.
1.7 Malmö
tingsrätt
Tingsrätten
anser det vara av vikt att enhetliga ersättningsnormer för tolkarvoden
åstadkommes. För all uppnå detla syfte torde, som utredningen framhållil, en
taxereglering av tolkarvodena vara nödvändig och tingsrätten tillstyrker
därför förslaget atl i rättegångsbalken intages bemyndigande att utfärda sådan
taxa.
1.8 Överåklagaren
i Stockholm
Tolkning
inom rättsväsendet förekommer i sådan omfattning att det, så
som framgår av promemorian, otvivelaktigt föreligger behov av fasta reg
ler om ersättning tiU tolkar och taxor för fastställande av ersättningen.
Även om tolkar endast i mycket ringa omfattning självständigt utnyttjas av
åklagare förefaller det naturiigi atl även åklagarväsendel skall omfattas av
ersättningssystemet. En gemensam taxa som fastställes av ett cen
tralt ämbetsverk bör såsom föreslagits gäUa för hela rättsväsendet. Ingen
ting talar emot att domstolsverket, som handlägger åtskilliga andra taxe
frågor, bemyndigas fastställa tolktaxa.
1.9 RPS
Rikspolisstyrelsen
har inga erinringar mot promemorians förslag, som tillstyrkes.
1.10 Hyresnämnden
och arrendenämnden i Linköping
Behovet
av tolk vid hyresnämnd ärövertaskande litet mindre än 5
ärenden
under en 5-årsperiod - med hänsyn till att två så stora orter som Norrköping
och Linköping ingår i verksamhetsområdet. Vid arrende-
Prop. 1978/79:132 52
nämnd
synes behov av tolk saknas hell. Syftet alt i en gemensam tolklaxa, som
fastställs av domslolsverkel, åsiadkomma enhetliga ersättningsnormer och en effekliv
kostnadskontroll är i hög grad lovvärt. Förslaget om införande av tolktaxa tillslyrks.
1.11
RRV
I
promemorian föreslås att ersättning till tolk vid allmän domstol, förvallningsdomstol,
arbetsdomstolen, marknadsdomstolen, arrendenämnder, hyresnämnder, statens
va-nämnd samt polis-, åklagar- och kronofogdemyndigheter regleras i en
gemensam taxa, som fastställs av domstolsverket. Förslaget syftar till att
åstadkomma enhetliga ersättningsnormer och en effektiv kostnadskontroU inom
området.
RRV
vill inledningsvis slå fast alt ifrågavarande förslag till taxa inte kan likställas
med annan statlig taxa enligt den terminologi som traditionellt används inom
det statliga området för avgiftsbelagd verksamhei. Förslaget synes snarare
utgöra ett cenlralt fastställt upphandlingspris. Möjligen kan vissa paralleller
göras med den av statsmaktema fastställda läkar- och tandvårdstaxan samt den av
domslolsverkel fastställda timkostnadsnormen för brottmål och tvistemål.
RRV
har begränsat sitt yttrande över promemorian till att avse vissa principiella synpunkier
på taxesyslemet samt underlaget till delta. Vidare vill RRV något kommentera
vissa frågor rörande uppföljning och kontroll av taxesyslemet.
Principiella
frågor
RRV
anser det i och för sig angeläget att åstadkomma en skärpt kostnadskontroll
och störte enhetlighet i ersättningsnormema inom området men vill inte hålla
det för osannolikt att dessa syften kan tillgodoses på annat sätt än genom en staUig
reglering av ersättningsbeloppens storlek. Om man emellertid väljer atl reglera
ersättningen genom en särskild taxa innebär detta ett principielll stäUningstagande
med ett antal konsekvenser som inle finns nämnda i förslaget. Den föreslagna
laxeregleringen innebär samtidigt vissa principiella nackdelar. Hur dessa kan
uppstå är inte tillräckligt belyst i promemorian. RRV vill därför kortfattat
beröra dessa frågestäU-ningar.
De
berörda myndighetema kan i princip beskrivas som köpare på en marknad. Tolkarna
säljer sina Ijänsler på marknaden lill priser som avgörs av i första hand utbud
och efterfrågan. Att köparen genom en taxa på förhand låser prisel för tjänstema
ifråga innebär en minskad fiexibilitet. Efterfrågeöverskott respektive
-underskott kan uppstå då taxan skiljer sig från den ersättning tjänsterna
betingar i alternativa uppdrag.
Taxan
torde vidare bli relativt avgörande för årsinkomsten för sådana tolkar som har
som sin huvudsakliga verksamhet att lolka inom de akluella myndighetema. Att
därvid införa ett iraditionelll taxesystem där regeringen (myndighet efter
bemyndigande av regeringen) ensidigt fastställer ersättningen för en viss arbetstagargrupp
är speciellt. Eftersom det här i regel rör sig om enskilda arbetstagare och
inte juridiska personer borde det förhållandet att man här gör ett avsteg från
de traditioner som gäller för den svenska arbetsmarknaden ha givils en
principiell beslysning.
Givel
att en tolktaxa införs anser RRV därför att de föreslagna ersättningsbeloppen
bör utformas mer villkorligt så att de kan anpassas till
Prop. 1978/79:132 53
marknaden
i de fall så är moliverai. Vidare bör taxan endast införas försöksvis. Effektema
av del föreslagna taxesyslemet bör utvärderas efter en period om högst två år.
Därvid bör bl. a. formema för lolkamas organisalioners inflytande över
utformningen av taxan och dess nivå utredas.
Sammanfattningsvis
ställer sig RRV frågande lill förslaget till laxereglering inom lolkområdet.
De fördelar som lorde uppnås i form av enhetlighet och koslnadskontroll kan
motverkas av de nackdelar som traditionellt sammanhänger med prisreglering. RRV
saknar en samlad bedömning av dessa effekter. 1 de fall del dock bedöms nödvändigi
att införa en taxereglering, förordar RRV att denna tidsbegränsas till en
försöksperiod av högst två år, varefter den bör utvärderas med avseende på de
ovan nämnda effektema på utbudet av tolktjänster.
1.12
Marknadsdomstolen
Marknadsdomstolen
har under sin hittillsvarande verksamhet meddelal 209 beslul (avgöranden i sak
eller jämförliga slutliga beslul) i de marknads-rättsliga ärenden som domstolen
har att döma i. Beträffande 115 av dessa beslul har de ifrågavarande ärendena
företagits till slutlig handläggning vid sammanträde inför marknadsdomstolen; i
övrigt har ärendena upptagits lill avgörande ulan sammaniräde. I de fall
ärendena avgjorts efter sammanträde har marknadsdomstolen inte i något fall
anlitat tolk att biträda domstolen. Inte heller har lolk i något ärende
anlitats vid muntlig förberedelse. FöIjakUJgen har det för marknadsdomstolens
vidkommande inte yppats något behov av en tolktaxa. 1 ell vid domstolen f. n. anhängigl
ärende har dock båda parter åberopat förhör med personer som inte behärskar
svenska språket.
Även
om del således inle framkommit något egentligt behov av en tolktaxa för
marknadsdomstolens del, fillstyrker domstolen att den föreslagna taxan skall
gälla också för marknadsdomstolen. Härvidlag ansluter sig domstolen tiU
domstolsverkets bedömning att taxan bör avse hela det område som berörts av
verkets översyn av normema för ersättning till rätlstolk.
1.13
Arbetsdomstolen
Arbetsdomstolen
har inle funnit något alt erinra mol del framlagda förslaget.
1.14
Statens va-nämnd
Med
utgångspunkt från de förhållanden va-nämnden har att beakta finner nämnden inle
anledning till erinran mot den i promemorian föreslagna ordningen för
bestämmande av ersättning fill tolk och utformningen av tolktaxa.
Va-nämnden
har under sin hittillsvarande verksamhet inte vid något tUlfälle behövt anlita
lolk. Om behov därav uppkommer synes det dock nämnden lämpligt att ersättning
utgår enligt samma regler som gäller vid allmän domstol.
Prop.
1978/79:132 54
1.15 Länsstyrelsen i Värmlands län
Länsstyrelsen anser det lämpligt alt ersältning lill lolk beslämmes
efter fastställd taxa. Länsstyrelsen har inle funnil anledning till erinran mol
det remitterade förslaget till sådan taxa.
1.16 Länsstyrelsen i Norrbottens län
Även om lolk inte anlitas så ofta av länsdomstolama i Nortbotlens
län är det i och för sig bra att del införs enhetliga normer för beräkning av
ersättningen till dem.
1.17 Sveriges domareförbund
Domareförbundet delar uppfattningen att behov föreligger
av en taxereglering av tolkersättningama vid domstol. Förbundet tillstyrker atl
en sådan reglering genomföres och har intet atl erinra mol atl domslolsverkel
anförtros uppgiften all fastställa taxan.
LISTOR
TOR hälsar med tillfredsställelse atl det nu föreligger
förslag om enhetlig taxa att tillämpa vid rättstolkning och motsvarande.
1.19 Föreningen Sveriges åklagare
Föreningen tillstyrker förslaget atl ersältning till tolk
vid ifrågavarande myndigheter regleras i en gemensam taxa. Det synes också
ändamålsenligt och i övrigt lämpligt alt domstolsverket fär fastställa gällande
taxa.
Ej heller mot förslaget i övrigi har föreningen något att
erinra.
1.20 Föreningen Sveriges länspolischefer
Föreningen Sveriges länspolischefer tillstyrker att en
reglering av ersättningen lill tolkar utformas i huvudsak enligt förslaget och
att olika arvodesnivåer införs.
1.21 Föreningen Sveriges kronofogdar
Behovet inom exekutionsväsendet av en taxa för muntlig
tolkning är inte stort. Som ett exempel kan nämnas, atl de årliga kostnadema
för tolkning i Eskilstuna kronofogdedistrikl, där cirka 10 % av befolkningen är
utlänningar, för närvarande uppgår till omkring 800 kronor. Föreningen anser
emellertid att det för en enhellig tillämpning är av värde att taxebestäm-melsema
får omfatia även kronofogdemyndighetemas verksamhetsområde.
En brist i förslaget synes vara, att taxebestämmelsema
inte skulle bli till-lämpliga på skriftliga översättningar. Det förekommer inle
säUan behov av att översätta på utländskt språk avfattade skrivelser i t. ex.
besvärsmål och olika ärenden. Samma behov måste föreligga inom polis- och
åklagarväsendet t.ex. att översätta skrivelser till och från anhållna och
häktade personer samt i frågor om översättning av andra inlagor, som kräver
skyndsam behandling. Föreningen vill sålunda framhålla, att det är tydligt att
en tolktaxa bör avse även skriftlig tolkning.
Prop.
1978/79:132 55
1.22 Sveriges advokatsamfund
Samfundet har inle någon erinran mol de förslag som lagts
fram i promemorian.
2 Förslaget till författningsändringar
2.1 Bostadsdomstolen
1 fråga om den föreslagna författningstexten gör domstolen
följande påpekanden.
1. 5 kap. 8 § andra siycket andra
punkten rättegångsbalken i förslaget torde kunna utgå, jfr 8 kap. 13 §
regeringsformen. Den föreslagna tredje punklen i samma stycke bör formuleras
om, jfr förslaget till ändring i förvaltningsprocesslagen.
2. 52 § förvaltningsprocesslagen synes
böra utformas efter mönster av 5 kap. 8 § andra stycket försia punkten
rättegångsbalken i förslaget. Görs det, kan 52 § andra slyckel förvaltningsprocesslagen
i förslaget utgå, jfr vad som anförts i det föregående.
2.2 Kammarrätten i Göteborg
Ersättning vid återkallat tolkuppdrag
Kammarrätten delar domstolsverkels uppfattning att tolken
normalt skall vara berättigad till skälig ersältning när tolkuppdraget ålerkallas
på grund av att förhandlingen har ställts in. Såsom utredningen har konstaterat
lämpar sig emellertid frågan om ersättningens storlek inte för taxereglering
med hänsyn till att omsländighelerna i hög grad kan skifta från fall lill fall.
Enligt kammartättens mening bör det likväl i
taxeförordningen ingå en beslämmelse om att tolk skall ha rätl till skälig
ersättning i förevarande fall. Förslaget till tolklaxa ger närmasi intrycket atl
ersältning inte kan utgå i dessa fall (enligt 5 kap. 8 § RB och 52 § FPL i den
föreslagna texten skall ju taxan tillämpas vid bestämmande av lolkersätlning).
Under alla förhållanden fömtsätter förslaget att domstol, som har att pröva
frågan om ersättning till tolk vars uppdrag återkallats, måste gå till
förarbetena för atl finna vägledning för sitt slällningslagande. En sådan
ordning är inte praktisk.
Förslag till förordning om taxa för ersättning till tolk
(bilaga 9)
Förordningen skulle vinna i språkligt hänseende genom
följande omformulering. 'Ersättning till tolk för muntUg översättning vid
allmän domstol
Förslag tiU förordning om ändring i förordningen
(1975:506) med instruktion för domstolsverket (bilaga 8)
3 § 4 p. skuUe vinna i språkligt hänseende genom följande omformulering.
"fastställa taxor som avses i 22 § rättshjälpslagen, 2/ kap. 10 § rättegångsbalken
och förordningen (0000:0000) om taxa för ersättning till tolk."
Prop. 1978/79:132 56
2.3 Västerås
tingsrätt
Vad
gäller de föreslagna författningsändringama finns inga erinringar från tingsrättens
sida.
2.4 Överåklagaren
i Stockholm
Det
till promemorian fogade förfaltningsförslagen föranleder ingen erinran.
2.5 Marknadsdomstolen
Marknadsdomstolen
fär tillstyrka även förslagen till de författningsändringar - däribland ändringen
i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m. m. - som erfordras vid en
taxereglering.
2.6 Statens
va-nämnd
Enligt
17 § lagen (1976: 839) om statens va-nämnd skall bestämmelsema i 5 kap.
rättegångsbalken om offenUighet vid domstol gälla i tillämpliga delar vid
va-nämnden. Motsvarande hänvisning ålerfinns, såvitt gäUer förfarandet inför
marknadsdomstolen, i 16 § lagen (1970:417) om marknadsdomstol m. m. I och för
sig torde detta vara tillfyllest för att den föreslagna regeln i 5 kap. 8 §
andra stycket rättegångsbalken skall gäUa vid va-nämnden respektive
marknadsdomstolen. I promemorian föreslås den ändringen i 16 § lagen om
marknadsdomstol m. m. att hänvisningen uttryckligen skall omfatia reglema om
tolk i 5 kap. rättegångsbalken. Någon motsvarande ändring i lagen om statens
va-nämnd föreslås inte. För undvikande av missförstånd synes regleringen i de
två lagama böra vara enhetlig.
2.7 Sveriges
domareförbund
Förbundet
ifrågasätter om inte en författningsreglering behövs för att möjliggöra avtal
mellan domstol eller annan statlig myndighet och kommunalt organ angående
kommunal tolkservice (jfr bilaga 3 till promemorian).
2.8 Föreningen
Sveriges kronofogdar
Enligt
5 § exekutionsavgiftskungörelsen stannar kostnaden för tolk i utsökningsmål pä
statsverket. Det torde ligga i sakens natur, att tolkkostnad även i ärenden bör
betalas av staten. Föreningen viU peka på behovet av att genom uttrycklig
bestämmelse slå fast att staten i alla mål och ärenden inom exekutionsväsendet
skall svara för kostnaden för munUig och skriftlig tolkning.
3
Förslaget till tolktaxa, m. m.
3.1
RÅ
Skillnaderna
i ersättning mellan de tre föreslagna kategoriema kan godtagas, och jag har
ingenting att erinra mot de föreslagna beloppen. Uppmärksammas bör dock att
ersättning kan behöva utgå då tolkuppdraget
Prop.
1978/79:132 57
kräver förstudier eller annan särskild förberedelse. Det
är tveksamt om de föreslagna laxebestämmelserna är tilllämpliga även på sådana
fall.
3.2 Bostadsdomstolen
Beiräffande förslaget till tolklaxa påpekas följande
a) 1 sådana fall då huvudförhandling
sträcker sig över mera än en dag kan den formella skillnaden mellan fortsatt
huvudförhandling och ny huvudförhandling le sig omotiverad, sett från tolkens
synpunkt. Möjligen bör här överiämnas åt domstolen att avgöra från fall till
fall om lolkningsupp-draget skall ses som ett sammanhängande uppdrag eller
flera särskilda uppdrag.
b) Bestämmelsema om Taxans omfattning
(punkten 4) och Tidsspillan (punkten 5) bör kunna behandlas under en enda
punkt, förslagsvis benämnd Taxans omfattning och utformad enligt följande.
Taxebeloppet omfattar allt arbete inom uppdragei.
Tidsspillan ersälls fill den del den överstiger 30 minuter.
Ersättning ulgår--- övriga tolkar.
Normal måltidspaus--- ersättningsgill fidsspillan.
c) Tabellema I och II behöver inte las in i författningen. Vad som skall
gälla framgår ju redan av bestämmelsema under punklen 2, Taxebelopp.
Biträds denna uppfattning, måste den föreslagna författningstexten jämkas.
I varje fall bör avsnillet Påslag utgå ur tabellema. Benämningen Påslag
ålerfinns nämligen inte bland bestämmelsema i taxan.
d) Utformningen av bestämmelsema i tolktaxan är originell
och skiljer
sig på en del punkter från vedertagen författningstext. Utformningen lorde
dock inte medföra risk för missförsiånd.
3.3 Kammarrätten i Göteborg
Förslag till tolktaxa Avvikelser från laxebeloppet
Uttrycket "fler än en person" i andra meningen i
första stycket under rubriken bör ändras till "mer än en person".
Tidsspillan (5)
1 promemorian (5.3.6) sägs att som arvodesgrundande tid
skall räknas den sammanlagda tid under en och samma dag som tolken står fill
myndighets förfogande. Däri skall inräknas vatje uppehåll med undantag för
uppehåll för måltid. Detta synes innebära även tid då produktivt arbete inte
utförs i uppdraget, såsom under uppehåll för rättens överläggning, skall betraktas
som arvodesgrundande tid.
Beträffande tidsspillan anges i förslaget till tolktaxa
alt därmed i allmänhet avses sådan fid då produktivt arbete med något uppdrag inle
utförs, trots all tolkens arbetstid tas i anspråk. Enligt kammartättens
uppfattning kan denna formulering jämförd med vad som enligt ovan skall anses
utgöra arvodesgrundande tid leda till tveksamhet huruvida viss lid skall ersältas
såsom arbete eller tidsspillan. För att göra bestämmelsen tydligare föreslår kammartätten
att första meningen i försia stycket under rubriken "Tidsspillan" i StäUet
erhåller följande lydelse. "Tidsspillan avser i allmänhet sådan tid då
tolkens arbetstid tas i anspråk trots att den inte utgör arvodesgrundande
tid."
Sista stycket under rubriken "Tidsspillan" bör
utformas analogi med 5 Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 132
Prop.
1978/79:132 58
Iredje
stycket under rubriken "Taxebelopp" och därför ha följande lydelse.
"Ersättning för tidsspillan ulgår med 60 kr (arvodesnivå I), 80 kr (arvodesnivå 11) respektive 105 kr (arvodesnivå III) per
timme."
3.4 Stockholms
tingsrätt
Vad
sedan gäller taxans utformning i tre olika arvodesnivåer gillar tingsrällen de
överväganden som lett fram till nivågmpperingen men vill ändå framhålla att
denna, i varje fall övergångsvis, kan skapa problem. De flesta av de vid
tingsrätten anlitade tolkama kommer nämligen att hänföras lill arvodesnivå I
och kommer därmed att få vidkännas en inte oväsentlig sänkning av sina arvoden,
jämfört med nu rådande förhållanden. Man kan därför förutse vissa
rekryteringsproblem. En annan - och avsedd - effekt torde bli atl många tolkar
söker kommerskollegiums godkännande. Det är då angeläget att kommerskollegium
får resurser att utan besvärande dröjsmål genomföra den anhopning av
examinationer som övergångsvis kan väntas som resultat av tolktaxan.
Tingsrätten
noierar slulligen atl spännvidden mellan de tre arvodesnivåema är stor enligt
förslaget. Det kunde måhända vara möjligt atl något minska denna spännvidd utan
att äventyra syftet med nivågmpperingen. Denna fråga, som dessulom har slalsfinansiella
aspekter, torde det emellerlid närmasi ankomma på tolkorganisationema all
yttra sig över.
3.5 Västerås
tingsrätt
1
förslaget görs skillnad i arvodesnivån mellan tolkning vid domstol, arrendenämnd,
hyresnämnd och statens va-nämnd å ena sidan samt polis-, åklagar- och
kronofogdemyndighet å andra sidan. Den högre ersätiningen vid domstolslolkning m.
m. motiveras enligt ulredningen av att sådan lolkning skulle vara mera
pressande och slälla större krav på tolken än tolkning vid annan myndighei.
Enligt tingsrättens uppfattning saknas dock anledning att bedöma
domstolstolkning som så krävande i förhållande lill exempelvis lolkning vid
polismyndighet att den bör medföra högre ersättning. Många gånger lorde
tvärtom lolkning vid polisförhör, med de speciella problem som kan förekomma
t. ex. när en misstänkt nyligen gripits, slälla särskilt stora krav på tolken.
Inför domstol föregår ju helt naturligt förhören i mera ordnade former.
Möjligen kan kravet på snabbhet hos tolken sägas vara störte vid domstol än
vid en del andra myndigheter. Vidare lorde möjligheterna att använda hjälpmedel
vara mindre vid domstol. De tolkar som används hos polismyndigheter och domslolar
har dock i regel så goda språkkunskaper och så stor vana vid tolkuppdrag, att
tolkningen i allmänhet sker med erforderlig snabbhet och utan atl särskilda
hjälpmedel behöver tillgripas. Mot denna bakgrund finner tingsrätten all tolkning
böra ersättas enligt en för hela området enheUig taxa.
I
förslaget sätts arvodena olika med hänsyn till lolkamas meriter. Tingsrätten
ställer sig positiv härtill. De i delta hänseende föreslagna reglerna är enkla
och bör kunna bidraga till störte motivation lili förbätirad tolkulbildning.
Vad gäller differentiering av arvodet på annat sätt delar Ungsrätten
utredningens åsikter med undantag för vad som anförs om betydelsen av simultanlolkning.
Utredningens uttalande att sådan tolkning ibland kan bidra lill snabbare
handläggning är enligt tingsrättens uppfattning en betydande underskattning av
de fördelar som i delta hänseende är förenade med simultantolkning. Tingsrätten
har sedan flera år omfattande erfaren-
Prop.
1978/79:132 59
heter av vad denna form av tolkning betyder. På grund av
sina erfarenheter vill tingsrälten göra gällande att den så gotl som alllid
medför en snabbare handläggning. Och det som vinns i delta hänseende är ofta väsentligt;
i många fall nära nog en halvering av handläggningstiden i jämförelse med annan
tolkning. Visserligen blir det även med en tolk som behärskar simultanlolkning
nödvändigi med konsekutiv tolkning i viss utsträckning, I.ex. vid förhör med
den tolkbehövande. Men i övriga delar av processen, t. ex. sakframställning,
förhör med medparter och motparter, bevisningens förebringande, personaliagenomgång
samt slutpläderingar, har simultanlolkning visat sig väl lämpad. Vilken
kostnadsbesparing som denna tidsvinst medför säger sig självi. Och därvid är
all beakla inte bara de direkta koslnadema för tolken, för försvararna och
vittnena, vilka ersätls efter lid, utan även övriga kostnader, t.ex. vad ett
orationellt utnyttjande av domstolen innebär. En annan fördel, som
simultantolkningen för med sig och som ej är alt förakta, är alt man därigenom
kan slippa ifrån ett tråkigt och prövande inslag i rättegången. I utredningen
har antytts all simultanlolkning skulle medföra större risker för rättssäkerheten
än konsekutiv tolkning. Med en tillämpning av simultantolkningen på sätl som
ovan redovisats bedömer tingsrätten emellerlid riskema som icke beaktansvärda.
Vidare har utredningen förmenat all det kan vara svårl att avgöra om det i visst
fall är fråga om simultantolkning. Detla har inle vållat några problem vid
tingsrätten. Om en förhandling kan genomföras med i stort sett normal takt (med
undantag av partier, där konsekutiv lolkning bör ske) är lolk-ningssätlel atl
bedöma som simultant. Sammanfattningsvis förmenar tingsrätten att fördelarna
med simultantolkning är så stora att ett sådant tolk-ningssält bör kunna
premieras särskilt, t. ex. så att tolk som simultantolkar hänförs lill en högre
arvodesnivå än eljest eller så alt avvikelse från taxebeloppet fär ske vid simultanlolkning.
Vad gäller arvodesnivåemas storlek konstalerar tingsrätten
alt de föreslagna taxebeloppen betydligt överstiger de av tingsrätten
tillämpade och än mer översliger dem som lillämpas av invandrarbyråema. Det kan
ifrågasättas om del underlag utredningen haft ger anledning till en sådan höjning.
Vid bestämmandet av taxebeloppen bör göras jämförelse med taxorna för
ersättning till offentlig försvarare och till biträde enligt rättshjälpslagen
i vissa mål. Den egenlliga timersättningen lill advokaten är här 105 resp. 115
kr, vilket arvode skall läcka även sociala avgifier (promemorian sid. 26 f.).
Del framstår som uppenbart atl tolken med hänsyn till såväl lolkarbetels art
som till den utbildning uppdragei kräver normalt bör tillerkännas arvode med
belopp som understiger motsvarande arvode lill advokat. Med hänsyn härtill och
mol bakgrund av den icke obetydliga erfarenhet tingsrätten har av tolkuppdrag
finner tingsrätten tolkersättning ej böra utgå med högre belopp än som anges i
förslagets tabell II. Vid denna
bedömning beaktar tingsrätten de möjligheler till avvikelser från taxan som
förslaget medger.
I avseende å arvodesgrundande tid bör ytterligare
övervägas om all den tid en tolk står till myndighetens förfogande skall
ersättas som arvode. 1 vissa mål, t. ex. störte brottmål med flera tilltalade,
kan tolkens arbetsinsats bli tämligen ringa, trots atl hans närvaro vid myndigheien
kan anses erforderiig en längre tid. I sådana fall, där tolkens närvarotid kan
likställas med väntetid, kan ifrågasättas om inte ersättning lämpligen bör utgå
såsom för tidsspillan (jfr taxan om ersältning till offentliga försvarare).
Vad slulligen gäller ersättningsbeloppen för tidsspillan
saknas anledning att differentiera dessa med hänsyn lill tolkens kompetens. Här
bör ett enhetligt belopp fastställas.
Prop.
1978/79:132 60
3.6 Malmö tingsrätt
Tingsrätten kan i huvudsak ansluta sig lill det föreliggande
laxeförslaget, dock med följande ändringar och påpekanden. Nedan angivna
rubriker är alt hänföra till rubriker i promemorian.
5.3.2 Tillämpnlngsonirådet
Taxan anges skola gälla för lolkning i alla förekommande
mål och ärenden vid allmän domstol. Tingsrätten vill i anslutning härtill
framhålla all vid domstol förekommer behov av lolk även i situationer som ej är
att hänföra lill förhandling i vissl mål eller ärende. Det kan exempelvis
erfordras tolk vid vigslar, vid rådgivning enligt lagen om rättegången i
tvistemål om mindre värden samt i situationer då den rättssökande allmänheten
uppsöker domstolen för alt göra någon hemställan eller för att få anvisningar
eller svar på förfrågningar. Tingsrätten anser alt en lolktaxa skall avse även
dessa fall. Utredningen borde närmare ha belyst hithörande problem. Utan alt
ingående ha prövat vilka lösningar som är lämpliga anser tingsrätten en
möjlighet vara att ett tillägg göres tUl försia stycket i 5 kap. 6 § rättegångsbalken.
Tillägget kan - i överensstämmelse med vad som är föreskrivel i 50 § förvaltningsprocesslagen
- få lydelsen "Rätten får även i annat fall vid behov anlita lolk".
Det måsle beaktas att lolkning i nu nämnda fall ej ställer
lika höga krav på tolken som tolkning vid domstolsförhandling utan är jämförbar
med de lolksilualioner som föreligger vid polis-, åklagar- eller
kronofogdemyndighet. Arvodet för tolkningen bör därför utgå efter samma grund,
således enligt labell ll.
5.3.3
Differentiering
av arvodet med hänsyn till tolkens kvalifikationer Tingsrätten vill underslryka
vikten av atl myndighetema i störte utsträckning får lillgång lill tolkar vars
kunskaper blivit sakkunnigl prövade. Ett medel för att uppnå detta syfte är
otvivelaktigt atl dessa tolkar erhåller högre ersättning än övriga tolkar. Den
föreslagna kopplingen av den högre ersättningen lill kommerskollegiets olika
former av auktorisaiion anser tingsrätten ha de fördelar som angivits i ulredningen.
1 detla sammanhang vill tingsrätten påpeka att kommerskollegium för närvarande
anordnar examination endast i vissa språk. Tolkar med goda kunskaper i annat
språk kan därför komma all avstå från atl åtaga sig lolkuppdrag på gmnd av atl
de endasl kommer atl erhålla ersättning enligt klass III. Del är därför angeläget
atl examinationen byggs ut så mycket som möjligt.
5.3.4
Differentiering
av arvodet i övrigt
Enligt tingsrättens förmenande bör möjlighetema till
differentiering av arvodet i övrigt vara mycket begränsade. Tingsrätten delar
utredningens uppfattning atl s. k. simultantolkning ej skall särskilt
premieras. 1 motsats till utredningen finner tingsrätten ej några skäl som
talar för alt språkets art eller att "lolkuppdragel avsell fler än en
person"' skall ens i undantagsfall medföra möjlighet all frångå taxan. Det
kan emellertid uppstå situationer då myndigheten har särskilda svårigheler att
finna en tolk i ett vissl språk och exempelvis måste anlita en språkprofessor.
I sådana speciella fall bör taxan kunna överskridas. Även i sådana ovanliga
situationer som att en lolk vid samma förhandling tolkar på mer än ett
främmande språk bör möjlighet finnas att överskrida taxan.
' Härmed torde avses tolkning då mer än en person icke
behärskar svenska.
Prop.
1978/79:132 61
Vad gäller ersättning för lolkning på obekväm arbetstid
ansluter sig tingsrälten till utredningens förslag med följande påpekanden.
Tidsangivelsen i taxeförslaget har inte utformats fullt
tillfredsställande eftersom del inte klart framgår att även måndag morgon och
fredag kväll skall anses vara obekväm arbetstid.
Tilläggel för tolkning på obekväm arbetstid har
föreslagits skola utgå per påbörjad timme. Enligt den föreslagna huvudregeln
utgår ersättning med visst belopp för den första timmen och därefier per
påbörjad halvtimme. Något skäl lill alt annan regel skall gälla beiräffande
tolkning på obekväm arbetstid har ej angivits i utredningen och synes enligt
tingsrättens uppfattning ej föreligga. Det föreslås därför atl regeln i denna
del bringas att över-enstämma med huvudregeln såsom denna slutligt kommer atl
utformas.
5.3.5 Avvikelser från taxebeloppen
Härvid hänvisas lill vad som anförts under föregående rubrik.
Tingsrätten hyser viss tveksamhet mol förslaget att taxebeloppet i vissa fall
skall kunna underskridas. För del fall alt en lolk varit försumlig eller visal
oskicklighet bör detta leda till all han ej erhåUer ytterligare förordnanden. Tingsrälten
vill dock ej motsätta sig förslaget i denna del.
Sammanfattningsvis anser tingsrälten atl möjlighel alt
frångå taxan såväl uppåt som nedåt bör finnas endast om synneriiga skäl
föreligger. Delta bör klart anges i taxan.
5.3.6 Arvodesgrundande tid
Ersättningen har angivits skola beräknas för varje uppdrag
för sig. 1 tingsrätt utfärdas vanligtvis ett förordnande för tolk att biträda i
visst mål. Det förhållande att i taxan angivits att tolkning vid ny
huvudförhandling i samma mål skall anses som särskilt uppdrag kan ej innebära
att nytt förordnande måsle utfärdas för tolken ifråga. För undvikande av
missförstånd bör ell klargörande ske.
Utredningen har föreslagit alt ett högre arvode skall utgå
för försia limmen och att för tid därefier ersättning skall utgå för varje påböijad
halvtimme. Enligt nu gällande brotlmålstaxa utgår ett grundbelopp och eft påslag.
Sisinämnda påslag höjs vid varie påböriad 15-minutersperiod. Tingsrällen anser
alt såväl principiella som praktiska skäl lalar för atl grundprinciperna i de
olika taxoma bör vara lika. På grund härav vill tingsrälten föreslå att
taxeförslaget ändras på så sätl att arvode för tid efter försia limmen ulgår
per påbörjad 15-minutersperiod. En sådan ändring av principen för arvodets
bestämmande skulle även medföra en kostnadsbesparing.
5.3.7 Tidsspillan
För atl ersättning för tidsspillan skall utgå synes enligt
ulredningsförslagel krävas att tolken har förlorat arbetsförtjänst. Någon
begränsning till visst antal timmar eller visst belopp har ej föreslagits.
Detta kan få lill följd att en tolk som varit nödsakad att begära ledighet från
sitt ordinarie arbete under en hel dag för att kunna fullgöra ett kortare
tolkuppdrag har möjlighet att erhålla ersättning enligt tidsspillanreglema med
avsevärt högre belopp än vad han i realiteten förlorat. Vid avgörande av vad
som skall anses utgöra tidsspillan kan myndigheten komma att ställas inför
svåra gränsdragningsproblem. Tingsrätten är ej beredd att tillstyrka den
föreslagna utformningen av reglema beträffande tidsspillan. För uppnående av slörsla
möjliga enkelhet och för undvikande av gränsdragningsproblem föreslås all
tidsspillan skall begränsas Ull atl avse restid och av resan föranledd
Prop.
1978/79:132 62
väntetid. Tingsrätten anser vidare all ersättningsgill
tidsspillan ej bör vara beroende av alt tolkens arbetstid tagils i anspråk och
således ej heller vara beroende av om tolken förlorat arbetsförtjänst.
Utredningen har vidare föreslagit att taxebeloppet skall
omfatta även ersättning för tidsspillan om högst 30 minuter och atl
tidsspillan som enligt myndighelens mening är ersättningsgill ersätts till den
del sammanlagd tidsspillan översliger 30 minuter. Enligt brottsmålstaxan
ersätts tidspillan till den del sammanlagd tidsspillan i berörd instans
överstiger en fimme. 1 enlighet med tingsrättens ovan redovisade inställning
alt grundprinciperna i olika taxor bör vara likartade vill tingsrällen föreslå
alt taxebeloppet skall omfatta ersältning för tidsspillan om högsl en timme och
att tidsspillan därutöver skall ersättas.
På grund av vad sålunda anförts vill tingsrätten föreslå atl
försia stycket under punkl 5 i taxeförslaget ändras atl lyda. "Med
tidsspillan avses restid och av resan föranledd väntetid" varjämte andra
stycket under nämnda punkt får utgå. Tingsrätten framhåller vidare att
uttrycket måltid under punkt 2 i taxeförslaget bör utbytas mol ullrycket normal
mållidspaus.
5.3.8 Ersättning vid återkallat tolkuppdrag
Taxan synes böra innehålla en hänvisning till den av
utredningen själv berörda möjlighelen att utge skälig ersältning till tolk då uppdragei
blivit återkallat.
Utlägg
Med hänsyn till angelägenheten av att frågan om
bestämmande av ersättning till tolk inle tar för stor del av rättens tid i
anspråk synes en viss schablonisering av ersättningen för utlägg böra
eftersträvas. Del kan därför ifrågasättas om inte belopp understigande
exempelvis tio kronor bör kunna inbegripas i ersätiningen enligt taxan.
Bilaga I
De arvodesbelopp, som anges gälla enligt hovrättens över
Skåne och Blekinge rekommendalioner kan i jämförelse med de som gäller vid
andra hovrätter synas höga. Det måste dock beaktas bl. a. att i arvodena ingår ersältning
för tidsspillan och resekostnad i fråga om tolkar som är bosatta inom Malmö-Lund-området.
Skiljaktig mening
Lagmannen Johan Björiing är skiljaktig i fråga om vad som
i detla yttrande anföres under rubriken 5.3.7 Tidsspillan: I denna del
åberopar jag vad som härom anföres i det av Sveriges domareförbund avgivna
remissyttrandet över promemorian. Jag anmärker tillika, att det förhållandet
att i tingsrättens remissyttrande utvecklas synpunkter som inte återfinnes i
domareförbundets yttrande, i vilket jag deltagit, inte innebär att förbundet i
dessa delar haft annan mening än tingsrälten. Berörda frågor har inte
diskuterats vid förbundets remissbehandling och jag har därför inte ansett
hinder föreligga för mig att i tingsrätten deltaga i yttrandet angående dessa
frågor.
3.7 Överåklagaren i Stockholm
Jag har ingen erinran mot att tolkersättningen
differentieras med hänsyn dels tiU arten av tolkuppdraget dels till tolkens
kompetens. De föreslagna taxebeloppen förefaller väl avvägda.
Prop. 1978/79:132 63
3.8 Polisstyrelsen
i Stockholms polisdistrikt
Polisstyrelsen
har i sak inte något att erinra mot taxans utformning och att ersättningen
regleras i en gemensam taxa, som fastställs av domstolsverket. 1 förslaget
skiljer man på timarvode för tolkning vid domstol och vid polis-, åklagar- och
kronofogdemyndighet. Tolkning vid polismyndighet i samband med förhör i
ärenden som gäller avlägsnande enligt ullänningslagen är pressande och ställer
lika stora krav på tolken som vid en domstolsförhandling. Av del skälet bör
samma arvode utgå i sådana ärenden. Ersältning bör alltså beräknas enligt labell
1.
När
det gäller beräkning av kostnader för tolkning (sid. 29) inom polisväsendet
får styrelsen anföra följande.
Del
har antagits, atl 70 % av lolkuppdragen gått till tolkar hänföriiga till arvodesnivå
I, 20 % till tolkar hänförliga till arvodesnivå 11 och 10 % lill tolkar i
arvodesnivå III. Något stöd för antagandet vid kostnadsjämförelsen att 70 % av
tolkarna skulle tillhöra kategori I har inle visals.
Enligt
förslaget skall kostnader för resor och traktamente ersättas enligt Arr. Della
innebär en fördyring i förhåUande till nuvarande överenskommelse. Hiltills har
reseersättning utbetalats vid brådskande inslällelse och vid lolkning på
"udda" språk då svårigheler förelegal atl få tolk. Traktamente har
bara utgått i ett fall sedan polisväsendets förstaUigande 1965; i samband med
en förpassningsresa då lolk erfordrades.
Införandel
av den nya lolktaxan kommer därför ati medföra betydligt högre koslnader för
polisväsendet än vad förslaget utvisar.
3.9 Riksrevisionsverket
Beräkningsgrunder
Förslaget
lill tolktaxa bygger på hypotesen att den mest lämpliga ersättningen för ett vissl
tolkuppdrag bör motsvara vad som hittills såsom ett riksgenomsnitt utgått för
motsvarande uppdrag. Den metod som valts för atl beräkna denna genomsnittsersältning
för tolkning vid domstol är regressionsanalys. Denna analys har gjorts på
uppgifter om utdömda tolkarvoden under 1975, uppräknade med index lill 1978
års nivå.
RRV
saknar i detta sammanhang såväl en diskussion av huruvida riksgenomsnittet är
del bästa ersättningsbeloppet som en analys av beräkningsmetodens och
datamaterialets svagheter.
Ett
riksgenomsnitt av utdömda ersättningar till tolkar kan vara en bra approximation
till ett marknadsbaserat ersättningsbelopp. Det kan dock likaväl uigöra en syslematisk
över- eller underskattning av ett sådani. Genomsnittet kan dölja stora
regionala skillnader såväl som skillnader i ersättningens storlek mellan
skilda språk. Sådana potentiella systematiska skillnader i de marknadsmässiga
ersättningsbeloppen kan vid användande av en genomsnittsbaserad ersättning fä
till effekt alt brist på eller kvalitets-försämringar i tolktjänster uppkommer
i vissa regioner eller i vissa språk-gmpper. En viktig frågeställning är därvid
hur priskänsligt utbudet av tolktjänster är. En belysning av denna
frågeställning måste enligt RRVs bedömning ligga Ull grund för slutsatser
rörande en prisreglerings effekier på utbudet. Mot bakgmnd av de höga krav på
rättssäkerhet som måste ställas inom detta område måste analys av dessa frågor
tillmätas stor betydelse.
Regressionsanalys
har gjorts på uppgifter om under 1975 utdömda tolkarvoden. Dessa arvoden har
räknats upp med index. Detta tillvägagångssätt innebär att någon hänsyn inte
har tagits tUl eventuella förändringar av
Prop. 1978/79:132 64
strukturellt
slag som kan ha inträffat under perioden 1975-1978. Som exempel på sådana
potentiella förändringar som kan ha inträffat sedan 1975 är alt utbudet av lolkljänsler
kan ha förändrats vilket kan ha lett till förändringar i ersättningsbeloppens
storlek som avviker från ett allmänt index. Sådana evenluella förändringar
analyseras inle i promemorian. Vidare uppvisar materialet relativt stora
variationer kring sitt genomsnitt. Dessa variationers eventuella systemalik
eller effekter analyseras inte heller.
För
att beräkna ersättningsbeloppen inom polis-, åklagar- och kronofogdemyndighet
har rikspolisstyrelsens rekommendalion (bilaga 2 i utredningspromemorian)
utgjort grunden. Denna har därefter justerats något. Av promemorian framgår
inte klart hur dessa justeringar beräknats. Någon analys av beräkningsmetodens
effekter på utbudet av lolkljänsler har heller inle gjorts inom detta område.
3.12
Uppsala universitet, nämnden för tolkutbildning
Styrelsen
konstaierade att förslaget innebar en klar förbäitring i förhållande lill lidigare
praxis. Styrelsen vill dock fortfarande hävda all universi-tetsulbildad tolk
och av kommerskollegium godkänd lolk bör jämställas vad beträffar tolklaxa,
dvs. stå på arvodesnivå ll. Vi vidhåller alltså vad som yttrades från nämnden i
inlaga lill domstolsverket 1978-05-29 (bil. I) och
underkänner de argument som anförts mot vår skrivelse på sidan 19 i PM. Atl
några tolksluderande inle klarat kommerskollegiums prov innebär för den skull
inte atl de är sämre tolkar. Utbildningen vid universiteten är bara inle direkt
inriktad på kommerskoUegiums prov.
Om
utbildningen vid universiteten inriktades enbart på kommerskolle-gieproven
torde en korlare tid än tre terminer var tillfyllest. Vårt argument att
rekryteringen lill universitetsutbildningen iroligen kommer alt påverkas
negativt av att universiletsutbildade tolkar jämställs med helt outbildade
tolkar torde också hålla. Varför skall en person lägga ned lid och pengar på en
sådan utbildning när han i stället kan arbeta som lolk utan att vara utbildad
för det och på detta sätl få betalt för atl med liden få den erfarenhel och
kunskap som behövs för att klara kommerskollegiums prov.
3.11
Kommerskollegium
Kollegiet
kan i allt väsentligt ansluta sig lill de synpunkter domstolsverket anfört i
promemorian. Särskilt vill kollegiet understryka betydelsen att tolktaxan på
sätt föreslagits differentieras och att de högre arvodena kopplas till
kollegiets olika former av godkännande.
Godkännandesystemet
har skapats främst för att tillvarata invandramas intressen. Många av dessa har
inga eller sparsamma kunskaper i svenska språket och är för sin rättssäkerhet, irygghet
och jämställdhet med andra beroende av atl samhället tillhandahåller en god
tolkservice. En förutsättning för att en tolkservice av tUlräcklig omfattning
och kvalitet skall kunna skapas är att tolkama finner det meningsfullt att
skaffa sig erforderiig kompelens. Genom atl laxevägen premiera tolkar som
skaffat sig högre kompetens och genomgått kollegiets prov torde en utveckling
i önskad riklning befordras.
I
likhet med domstolsverket kan kollegiet däremot inte ansluta sig till den tanke
som framförts av linjenämnden för tolkutbildning vid Uppsala universiiet,
nämligen att viss tids tolkutbildning också bör motsvaras av någon form av premiering
vad gäller tolktaxor. Del vore enligt kollegiets
Prop. 1978/79:132 65
mening
olyckligt om på detta sätt skulle skapas flera typer av godkännande. Detla
skulle sannolikt leda till osäkerhet om innebörden av systemet. Vidare må
erinras om att i förarbetena till godkännandesyslemet (Ds A 1974: 9) framhölls
att kunskapsprövningen i samband med godkännande av tolkar bör vara fristående
från utbildningen av tolkar och alt man sålunda bör hålla isär utbildning och
godkännande.
Med
hänvisning till vad sålunda anförts tillstyrker kollegiet domstolsverkets
förslag till lolktaxa.
3.12 Marknadsdomstolen
Förslaget
lill själva lolktaxan har enligt marknadsdomstolens mening fått en
ändamålsenlig konstruktion. Endast beträffande en punkl i taxan är det
erforderligt med en särskild kommentar. Enligt punkt tre i taxan angående
avvikelser från taxebeloppet föreskrivs alt taxan får överskridas om uppdraget
varit av särskilt svår beskaffenhet. Det förtjänar framhållas alt uppdrag att
tolka under rättegång i marknadsdomstolen tämligen ofta kan komma all erbjuda
sådana särskilda svårigheler. De frågor som behandlas vid rättegång i
marknadsdomstolen rör nämligen ibland mycket komplicerade saksammanhang,
varvid de .som agerar i processen i stor ulsiräckning nödgas använda ell
särpräglat språk med t. ex. frekvent förekomst av för en viss näringsbransch
speciella fackuttryck. Dylik omständighet kan motivera atl tolken tillerkänns
en ersältning som överstiger taxans nivå.
3.13 Statens
invandrarverk
Statens
invandrarverk (SIV) tar inte ställning lill frågoma om taxebeloppens storlek
eller frågor rörande arbetsvillkoren i övrigt utan fömtsätter att dessa löses
genom förhandlingar med tolkamas fackliga organisationer.
Verket
har lidigare direkt till domstolsverket lämnat följande synpunkter.
"SIV
inser all möjligheten atl medge högre arvode vid "lolkning på ovanligt
språk" bör användas sparsamt. En lolk måste vara kompetent antingen
språket belraklas som vanligt eller ej. För en kompetent lolk är språket inle lält
eller svårl, utan ett språk som han/hon behärskar."
Verkei
vidhåller denna uppfattning, men vill tillägga att tolkning på vissa språk som
är mycket väsensskilda från svenska släller sådana krav på tolken att ett
högre tolkarvode kan anses moliverai.
Vidare
kommenterade SIV punkten i förslaget om sänkning av tolkarvode i vissa fall.
"När
det gäller möjligheten atl sänka ersättningsbeloppet på grund av att tolken
varit vårdslös eller försumlig bör en riktigare väg vara atl enbart ersätta inslällelsekoslnadema
och underlåta atl betala ut arvode. Motiveringen härtill är atl tolkuppdraget inle
kan anses ha genomförts på ett godtagbart sätt, d. v. s. de oundvikliga kraven
på noggrannhet och skicklighet har inte uppfyllts. Vid onödig tidsspillan under
tolkningen kan däremot taxan sältas ned enligt förslaget."
Till
ovanstående kan tilläggas att klara regler bör formuleras om atl lolkning måsle
avbrytas så snart något missförhållande är konstaterat. Beror tidsspillan på
trötthet p. g. a. tolkningens svårighetsgrad eller omfattning skall självfallet
inte deUa inverka på ersättningens storiek. I de fall tolken upplräder partiskt
måste konsekvensen bli avstängning från vidare tjänstgöring. Förhandlingen
etc. bör las om från början med ny tolk.
Prop.
1978/79:132 66
3.14 Länsstyrelsen i Norrbottens län
I de fall då lolk har anlitats har ersättningen bestämis lill
skäligt belopp, i allmänhet i enlighet med tolkens yrkande. Ersättningen har inle
översiigil de belopp som nu föreslås enligt taxan.
Med hänsyn till de höga krav på kunskaper- även i
rättsfrågor
----- som slälls på en s. k. rätlstolk och till vikten av atl
utbildade tolkar
finns att tillgå, föreligger skäl alt differentiera
ersättningen efter tolkens kvalifikationer. De i taxan föreslagna skillnaderna framslår
som rimliga.
Det förefaller även rimligt att tolken skall ha högre
ersättning för lolkning i domstol än hos polis-, åklagar- eller
kronofogdemyndighet, med de krav på framförallt koncentration och snabbhet som
ställs i domstolen. En skillnad på 40 kronor per timme är emellerlid väl stor.
1 övrigt lämnar länsstyrelsen förslaget utan erinran.
3.15 Sveriges domareförbund
En tolklaxa bör, såsom sägs i promemorian, vara så enkel
och lättillämpad som möjligl. Ell sätt all tillgodose detta önskemål är alt ha
endasl en arvodesnivå för samtliga tolkar. Sedan ett slalligl godkännande av
tolkar införts, finns emellertid ett intresse av alt så många tolkar som
möjligt söker sådant godkännande och får sina kunskaper sakkunnigl prövade.
För att tUlvarata detta intresse bör, såsom föreslås i promemorian, de godkända
tolkama erhålla högre ersältning än övriga tolkar. I den föreslagna taxan går
man emellertid ett steg längre och delar upp de godkända tolkama i två kaiegorier.
De som erhåUit speciell kompelens som rättstolkar skall fä högre ersättning än
övriga godkända tolkar. Förbundel har varit tveksamt till lämpligheten av att
taxan skall innehålla så många som tre arvodesnivåer men har stannat för atl
tillstyrka förslaget.
Enligt promemorian (s. 22 f) skall ersältning för
tidsspillan kunna utgå, men härför krävs i princip atl tolken i varje särskilt
fall visar alt han gåtl misle om arbetsförtjänst. Ersättning skall enligt
taxeförslaget utgå med vissl belopp per timme för de olika arvodesnivåema.
Förslaget innebär all en tolk, som har lolkuppdrag vid sidan om fast anstäUning,
kan få ersättning för tidsspillan med högre belopp än han förlorat i
arbetsinkomst. En sådan reglering medför att man slipper diskussioner med toUten
om hur stor hans arbelsförlusi är. Förbundel motsätter sig inte en sådan
reglering. Förslaget är emellertid inte helt tydligt på denna punkt. Om
avsikten skall vara, att ersättning inle skall utgå med högre belopp än den
verkliga inkomstförlusten, måste i taxan anges att ersättning skall utgähögst
med där angivna belopp.
3.16 STOF
Förslag till tolktaxa två taxetabeller
- En konstruktion med gemensam taxa vore att föredra. STOF:s
styrelse fillstyrker dock förslaget med två taxelabeller som en eventuell
lösning under en övergångsperiod.
tre arvodesnivåer -Tillstyrkes.
Prop. 1978/79:132 67
obekväm
arbetstid
- Förslaget
kan ej tillstyrkas i denna utformning med hänsyn till för tol
kar gällande övriga bestämmelser om obekväm arbetstid saml RPS:s re
kommendation.
avvikelser
- Förslaget
om överskridande av taxan om
a) tolkningen skett på ett ovanligt språk. Avstyrkes
med motiveringen alt ett språk som behärskas upp till lolkningsnivå är ej "ovanligl"
samt att event. vidkänt löneavdrag som överstiger arvodel måste ersältas
särskilt.
b) tolkuppdraget avsett fler än en person tillstyrkes.
- Förslaget
om underskridande av ersättningsbeloppen är i princip
svårt att tillstyrka trots atl tanken bakom förslaget måste godkännas. Vem
är kompetent atl avgöra om tolken varil vårdslös eller försumlig eller visat
oskicklighet, och hur?
3.17
TOR
Vad
som nedan sägs hänför sig lill själva förslaget lill lolktaxa och den disposition
som där tillämpats.
1. Tillämpningsområde
Inlet att anföra.
2. Taxebelopp
TOR
delar den principiella uppfattningen att skilda ersättningsnivåer beroende på
tolkens kvalifikationer skall tillämpas, då det generellt får förutsätlas att
en högre utbildad tolk snabbare genomför en kortekt översättning. Förslaget
har emellerlid enligt TOR:s uppfattning flera allvarliga brisler.
a. Inlill
den dagen då det finns tillräckligt många auktoriserade rättstol
kar för atl domstolama inle skall behöva anlita andra tolkar kan det inte
vara rimligt att vid domstolstolkning tillämpa olika taxor beroende på om
tolken är auktoriserad eller inte. Del kan ju mycket väl förhålla sig så i ett
mål med tre åtalade på tre olika språk atl en av de tre tolkama är auktorise
rad, medan de två övriga visserligen är skickliga, men saknar auktorisa
tion. De tre tolkama arbeiar under samma betingelser. Del är då varken
rimligt eller lämpligt att de icke auktoriserade tolkama skall ha ett lägre
timarvode (60 kronor) än den auktoriserade tolken.
Ovan
redovisade förhållanden hänger samman med det inledningsvis anförda faktum att
det inte finns tillräckligt många auktoriserade tolkar. Domstolama kommer även
i fortsättningen att behöva anlita andra tolkar beroende på alt
kommerskollegium hiltills icke hunnit anordna prov i samUiga möjliga språk.
Exempelvis har holländska hittills icke förekommit och frågan är om
kommerskollegium någonsin kan föranstalta om prov i mycket sällsynta språk.
b. Den
andra brislen i förslaget avseende taxebelopp är att de summor
som anges i tabell I och tabell II de facto innebär betydande
sänkningar i
förhåUande Ull vad som hittills tillämpats på de flesta håll. Nuvarande för
hållanden redovisas i sammandrag i bilaga I tUl detta yttrande.
Enligt
TOR:s mening vilar de i tabellema I och II föreslagna
beloppen på otidsenliga förutsättningar. En gång i tiden, då mål med tolk var
ovanliga.
Prop.
1978/79:132 68
bestod tolkkåren nästan till 100 procent av personer som
normalt var yrkesverksamma inom helt andra områden. Vid lillfällen då de
anlitades som tolk skedde det på fritid eller under ledighet - med eller ulan
betalning -från ordinarie arbele. Dessa tolkar var för sin försörjning inte
beroende av inkomsterna från lolkuppdrag.
Under senare år, då antalet mål med tolk ökal, har vuxit
fram en kår av yrkeslolkar och numera finns, som bekant, olika utbildningsvägar
som leder fram lill examination/legitimation. Meningen är att sålunda
utbildade personer skall fungera som tolkar på heltid.
När det gäller tolkar som erhållit bevis om speciell
kompetens - i detla fall rättstolkning - är del rimligt atl lönemässigt
(årsinkomsten) jämföra en yrkestolk med någon annan yrkesutövare med
motsvarande utbildnings-och arbetsförhållanden - t.ex. en gymnasielärare.
Eftersom tolken inte är anställd utan arbeiar på
uppdragsbas kan man inte förutsätta att tolken uppnår en 40-timmars
arbetsvecka med arvode varje timma. Tolken har för del första
"transportlider" mellan olika uppdrag och kan för det andra - även om
det finns en stor mängd uppdrag inte schemalägga dem i direkt anslutning till
varandra därför atl det oftast inle på förhand går att avgöra när förhandling
kommer alt avslutas.
Enligt TOR:s uppfattning är de realistiskt att utgå från
att tolken får ersättning - arvode eller tidsspillan - under 20 limmar per
vecka. För alt uppnå en årsinkomst exempelvis jämförlig med gymnasielärarens är
föreslagna arvoden olillräckliga.
I domstolsverkets bakomliggande uiredning till förslaget
om lolktaxa har jämförelser gjorts med advokaler. Under samma hänvisning får
TOR framhålla alt del visserligen förekommer atl tolkar samtidigt kan vara translatorer
och utföra skriftliga översättningar men vid beräkning av tolktaxa anser TOR
inte alt hänsyn skall tagas till detta, dels därför alt del inle är regel att
tolkar samtidigt är translatorer, dels därför att den lid som tolken inte
verkar i egenskap av tolk lill största delen är oregelbunden spilltid. I den
mån översättningsarbete förekommer sker det sannolikt i bostaden. Tolken har
inte, vilket vanligtvis är fallel med advokater, ett kontor inom räckhåll.
Beträffande taxan får TOR avslutningsvis framhålla alt det
skall föreskrivas att domstolsverket inte ensidigt skall ha rätten alt
föreskriva taxan. Justering av taxebelopp bör ske regelbundet - förslagsvis en
gång per år efter överläggning med TOR.
3. Avvikelser från taxebeloppet
TOR anser inte att taxan skall få överskridas på den
grunden att tolkningen sker på ett ovanligt språk annat än i den meningen atl
uppdragsgivaren inte skall vara så låst till taxan att han icke kan uppbringa
någon tolk som är beredd alt utföra uppdraget för ordinarie taxa. Detta bör
framgå av lexlen så att inle oklarhet och onödiga diskussioner uppslår.
Beiräffande simultanlolkning är del gammal intemalionell
praxis atl den honoreras högre än konsekutivtolkning. Enligt vad TOR bland sina
medlemmar inhämtat varierar förekomslen av simultanlolkning i domstol från mål
till mål. Taxeförslaget anger "alt s. k. simultanlolkning förekommii bör
inte medföra överskridande av ersättningsbeloppet". För att här icke skall
uppkomma oklarheter och diskussion om huruvida simultanlolkning förekommit
eller ej, föreslår TOR att det i taxan klart skall anges att simultanlolkning
icke får förekomma. Det bör också 'beaktas att simultantolkning, för att vara effekliv,
kräver apparatur med hörlurar etc. Eftersom en
Prop.
1978/79:132 69
rättegång normalt är offentlig förutsätter det hörlurar
eller motsvarande även för åhörarna. Sådana artangemang torde icke vara
möjliga.
4. Taxans omfattning Inlet att invända.
5. Tidsspillan
Begreppei "normal mållidspaus" bör utbytas mot
"måltidspaus om högst en timma".
Förslaget grundar sig på erfarenheten att "normal
måltidspaus" vanligen är en timma. Om måltidspausen, under speciella
omständigheter, måste göras längre är det en omständighet som tollken knappast
kan känna lill i förväg. Även om så vore fallet torde tolken inte kunna åta sig
något annat uppdrag under den del av lunchpausen som överstiger en timma. TOR
anser det därför rimligt att räkna sådan tid som tidsspillan.
6. Ullägg
TOR anser del riktigt att fastställa resklass B, dock alt
i likhet med vad som ovan sagts under rubriken "avvikelser från laxebeloppel",
en domstol eller en myndighei inte fär vara förhindrad att utbetala ersättning
enligt resklass A. Del kan ju tänkas att en domstol i övre Nortland behöver en
tolk i ett ovanligt språk, som är bosatl i Skåne. Vederbörande kanske endast
åtar sig uppdraget under förutsäitning alt resan sker enligt resklass A.
Bilaga lUl 3.17 TOR
Regler för arvoden m.m. som f. n. tUlämpas av TOR-tolkar
/ domstol
Tolkning oavsett språk: 110 kr/timma -I- 55 kr för
tidsspillan (inställelse).
Då ett mål inställes och folkel ej varskolts härom i god
tid utan infunnit sig i rälten brukar tolken tillerkännas arvode för en timma
plus tidsspillan, tillhopa 165 kr.
Om tolkningen avser mer än en person i samma mål på samma
språk tillkommer ett tillägg om 10 kr/limma och person.
Om tolkningen avser mera än ett främmande språk i samma
förhandling (något som i och för sig icke är att rekommendera) utbetalas ell lillägg
om 25 kr/timma och främmande språk utöver ett.
Tolkning hos polisen
Vid tolkning hos polisen har TOR-lolkama ett avtal med RPS
atl arvodet skall vara 80 kr/timma 9-17 vardagar och under övrig tid 50
procent lillägg, dvs. 120 kr/timma.
3.18 Föreningen Sveriges statsåklagare
Statsåklagarföreningen finner förslaget bra och
tillstyrker den föreslagna ulformningen. Möjligen kan göras den erinran alt
skillnaden i tolksituationer vid polisförhör och domstolsförhör ej torde vara
så stor som den föreslagna taxan ger uttryck för. Tolkning vid polisförhör kan
ofta vara väl så pressande som vid domstolsförhör, eftersom tolkningen kan
behöva ske på kort varsel och i upprivna situationer.
Prop.
1978/79:132 70
3.19 Föreningen Sveriges länspolischefer
Vad gäller ersättningens storlek för tolkning ål
polisväsendet skulle det framlagda förslaget innebära en beloppmässig sänkning
från 80 kronor till 70 kronor per timme för lägsta arvodesnivån. Om Ob-tilägg ulgår
blir minskningen 15 kronor per timme. Konsekvenserna av förslaget i denna del
kan vara svåra att överblicka. Föreningen menar emellertid att ersällningens
storlek inte får sällas så lågt alt en rekrytering av tolkar försvåras.
Föreningen föreslår därför att nuvarande arvode för tolkning åt polisväsendet
under en övergångsperiod - lill dess arvodesnivå 1 jusierats till 80 kronor -
bibehålls vid den storlek som tillämpats sedan 1977.
Mol bakgrund av alt tolkama inle har faslslällda
arbetstider eller kan påräkna lolkningsuppdrag endast vid bestämda tidpunkter
anser föreningen atl det kan ifrågasättas om inle ersättning för obekväm
arbetstid också bör utgå för tiden 06.00-08.00
3.20 Föreningen Sveriges polischefer
Uppdelningen i tre ersättningskategorier torde icke i
någon nämnvärd utsträckning påverka tolkverksamheten vid polisen. Utredningen
har beräknal att ca 70 % av "polistolkama" kommer att hänföras till
klass 1.
Mot bakgrund av att det enbart är tolkens kompetens som är
avgörande för timarvodet och ej uppdragets svårighetsgrad respektive längd kan
måhända befaras alt man i trängda ekonomiska lägen föredrar lolk med lägre
kompelens. Del framstår därför som angeläget all utvecklingen drivs därhän att
lillgången på av kommerskollegium godkända rältslolkar blir sådan atl den
föreslagna uppdelningen i tre ersättningsklasser kan utgå och ersältas med ett
något enklare system.
Föreningen finner det icke fullt tillfredsställande med
olika arvodesnivåer för domstolslolkning och övrig lolkning. Några tyngre
sakliga skäl synes ej tala därför. Ett genomförande av förslaget i denna del
skulle medföra risk för alt tolkar vid "konkurrens" mellan domstol
och annan myndighet föredrar domstolen. På sikt skulle detta kunna medföra alt
till exempel polisen får åtnöja sig med tolkar av lägre kvalitet. Detta i sin
tur synes kunna ge upphov till komplikationer vid rättegångsförhandlingar där
måhända det av polisen frambragta materialet blir föremål för krilik eller
anmärkningar.
För tolkar i klass I föreslås en sänkning av arvodet med
10 respektive 15 kronor/tim i jämförelse med rikspolisstyrelsens
rekommendationer. Förslaget kan i denna del möjligen ge upphov till vissa irritationer.
Vad beträffar regleringen av ersättning för tidsspillan
synes denna något ofullständig. Risk finns för olika lillämpningsnormer. Del
vore av värde med mera stringenta och detaljerade bedömningsnormer.
Enligt föreningens bedömning synes ej tillräckliga skäl
föreligga för en differentiering av taxan för tidsspillan. Ersätiningen bör här
vara lika för tolkarna oavsell vilken klass de kan hänföras till.
3.21 Föreningen Sveriges kronofogdar
' 1 övrigi bör anmärkas alt utgångspunkten för beräkning
av lolkersäll-ningen naturligen bör vara den tid som tolken står lill
myndighetens förfogande - inte varje särskilt tolkuppdrag.
I taxan, som inte skall avse "allmän tolk", bör
också ges en entydig bestämning av nämnda begrepp.
Norstedts Tryckeri. Stockholm 1979
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
10 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (6)
6 kopplingar i 5 dokument.
- Bet. 1984/85:UbU23 om tolk- och översättarutbildning m.m. (prop. 1984/85:132) s. 4 i texten
- Bet. 1982/83:JuU34 om anslag till rättshjälp m.m. (prop. 1982/83:100 bil. 4, F, jämte motioner) s. 4 om s. 28 i texten
- Bet. 1979/80:JuU35 med anledning av propositionen 1979/80:100 såvitt gäller anslag till rättshjälp m. m. jämte motion om s. 28 · s. 6 i texten
- Rskr. 1978/79:289 i texten
- Bet. 1978/79:JuU33 med anledning av propositionen 1978/79:132 om tolktaxa i texten
Rättsfall (4)
4 kopplingar i 3 dokument.
- NJA 2012 s. 905 om s. 31 i texten
- NJA 2010 s. 206 i texten
- NJA 1984 s. 334 om s. 30 · om s. 31 i texten