Sök i Ratio Lex

om svensk rymdverksamhet

16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1978/79:142, om svensk rymdverksamhet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:142 Regeringens proposition

1978/79:142

om
svensk rymdverksamhet

beslutad
den 1 mars 1979.

Regeringen
föreslär riksdagen att anta de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar

OLA
ULLSTEN

ERIK
HUSS

Propositionens
huvudsakliga innehåll

Mot
bakgrund av behovet av satsningar på nya utvecklingsområden inom svensk
industri föreslås i propositionen en väsentligt ökad statlig salsning på svensk
rymdverksamhet. Förslagen innebär alt de industri-politiskt motiverade
insatserna på rymdområdet successivt ökas så att de i stort sett trefaldigas
jämfört med nuvarande nivå. För att genomföra denna höjning föreslås bl. a.
alt regeringen bemyndigas att för högst 200 milj. kr. göra nya åtaganden inom
rymd- och fjärranalysområdet. Vidare föreslås att till europeisk
rymdverksamhet m. m. för budgetåret 1979/80 anvisas ett förslagsanslag av 80
milj. kr.

1
Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 142

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:142

Utdrag

INDUSTRIDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1979-03-01

Närvarande:
statsministern Ullsten, ordförande, och statsråden Sven Romanus, Mundebo,
Wikström, Friggebo, Wirtén, Huss, Rodhe, Wahlberg, Hansson, Enlund, Lindahl, Winther,
De Geer, Blix, Cars, Gabriel Romanus, Tham, Bondestam

Föredragande:
statsrådet Huss Proposition om svensk rymdverksamhet

1 Inledning

Svensk
rymdverksamhet omfattar dels dellagande i det europeiska rymdsamarbetet inom
framför allt det europeiska rymdorganet (Euro-pean Space Agency, ESA), dels ett
nationellt rymdprogram. De nu gällande riktlinjerna för den svenska
rymdverksamheten lades fast våren 1972 (prop. 1972; 48, NU 1972; 37, rskr 1972;
216). Rymdverksamheten har under det senasle decenniet ändrat karaktär från en forskningsin-riktad
försöksverksamhet till en tillämpningsinriktad verksamhet av stor industripolitisk
betydelse. Detta har aktualiserat frågan om den framtida inriktningen av
svensk rymdverksamhet. Med anledning härav har inom industridepartementet
gjorts en industripolitisk utvärdering av hittillsvarande statliga insatser
och utarbetats förslag till framtida industripolitiska riktlinjer och insatser
på rymdområdet. Jag avser att nu ta upp dessa frågor.

2
Civil användning av rymdteknik

Innan
jag går in på frågor kring den svenska rymdverksamheten vill jag lämna en
kortfattad orientering om rymdleknikens olika civila användningsområden.

Den civila
rymdverksamheten inleddes under 1950-talets sista år genom att bärraketer som
hade utvecklats för militärt bruk började användas för att sända upp enkla
civila forskningssatelliter. Under det följande decenniet gjorde stormakterna
stora satsningar på bemannade rymdflygningar som kulminerade sommaren 1969 med
den första land-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:142 3

ningen
på månen. Redan från början räknade man dock med att rymdtekniken så småningom
skulle kunna användas i civila tillämpningar. Under 1970-talet har denna
användning allt mer trätt i förgrunden. Det är framför allt inom området telesatelliter
som utvecklingen har gått snabbt. Även i framtiden väntas telesatelliter vara
dominerande tillsammans med observationssatelliter och tillhörande
markutrustning.

Telesatelliter
(satelliter för telekommunikation) har varit i rutinmässig drift sedan början
av 1960-lalet. Den kommersiella användningen av telesatelliter tog sin början
sommaren 1965 då den första satelliten (Early Bird) i det s. k. Intelsatsystemet
togs i drift. Early Bird har sedan följts av ca 25 satelliter inom Intelsatsystemet
som, fömtom satelliterna, f. n. omfattar ca 200 markstationer i de omkring 100
medlemsländerna. Systemet har nu en kapacitet som är inemot 100 gånger större
än vid starten. Trafikvolymen genom delta telesatellilsystem ökar alltjämt
mycket snabbt, f. n. med drygt 15 % om året, och en fortsatt snabb tillväxt
förutses. Intelsatsystemet används främst för interkontinenlala
telekommunikationer, men utnyttjas även för överföring av stora TV-evenemang
och i vissa länder för nationell trafik.

För
de länder eller regioner som har stora interna telebehov har det visat sig vara
lönsamt att sätta upp egna satellitsystem. Flera sådana system planeras och de
första har tagits i bruk i Förenta staterna, Canada och Indonesien.
Utvecklingen i sistnämnda land är typisk för de planer som finns i olika
utvecklingsländer. En svagt utvecklad infrastruktur, stora landarealer och
svår terräng gör att satellitteknik är den enda möjligheten att snabbt bygga
upp ett telesystem till en rimlig kostnad. Satellitbaserade system har i dessa
fall visat sig vara helt överlägsna markbundna system i fråga om kostnad och ulbyggnadslid.
Inom de industrialiserade ländema planeras regionala telesatelliter för t. ex.
kommersiell datatrafik och telefontrafik inom stora förelag med många filialer.
Denna användning förutses få en mycket snabb utveckling i framtiden.

De
telesatellitsystem som hittills har upprättats har visat sig vara driflsäkra
samtidigt som deras ekonomi ständigt har förbättrats. Dessa erfarenheter i
kombination med vissa tekniska framsteg har gjort att satelliter för sändning
av radio- och TV-program direkt till hemmen nu är tekniskt möjliga och
ekonomiskt konkurrenskraftiga i förhållande till markbundna rundradiosystem.
Sådana direktsändande satelliter är ett av de viktigaste utvecklingsområdena
för den framlida rymdtekniken. Såväl inom ESA som i Förenta statema och Canada
pågår arbete med att utveckla sådana satelliter och i många länder pågår
diskussioner om direktsändande satellitsystem. Detta gäller utanför Norden bl.
a. Frankrike och Förbundsrepubliken Tyskland. Vid en internationell konferens
år 1977 har världens teleförvaltningar bestämt vilka frekvenser som olika
länder får använda för sådana sändningar.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:142 4

Med
största sannolikhet konuner direktsändning av TV-program från satellit till ett
eller flera europeiska länder att påbörjas under 1980-talet. Den potentiella
marknaden för sådana satelliter kommer att vara stor och omfatta även
utvecklingsländer i Afrika, Asien och Sydamerika. För utvecklingsländerna är
denna teknik oftast den enda möjligheten att till rimliga kostnader snabbt få
ett heltäckande TV-system.

Den
globala marknaden för telesatelliter har för femårsperioden 19771981 beräknats
uppgå till ca 10 000 milj. kr. Satellitema representerar dock endast en del av
de telesystem de ingår i. Tillhörande markutrustning utgör en mångdubbelt
större marknad. Det pågår f. n. en snabb utbyggnad av olika
telekommunikationssystem i världen. 1 konkurrensen om att få leverera dessa
system är det en klar fördel för företagen alt ha en dokumenterad rymdteknisk
kompetens.

Runt
jorden cirklar f. n. ett antal observationssatelliter som har möjlighet att
kontinuerligt ta bilder av markytan. Den mesta kända typen är vädersatelliter,
men sedan några år utnyttjas även en ny typ, de amerikanska
fjärranalyssatelliterna Landsat.

Bilder
från fjärranalyssatelliter tas i ett flertal våglängdsområden för synligt och infrarött
ljus. Genom att satelliten regelbundet återkommer till samma geografiska område
kan olika förlopp följas och förändringar registreras. Fjärranalysbilder har
ett flertal tillämpningsområden. De samhällsekonomiskt mest intressanta användningama
avser kartläggning av naturresurser och miljöövervakning. Exempelvis kan
fjärranalysbilder användas inom jordbruk (för kartläggning av grödors sammansättning
och skördeskador, förutsägelser om skördeutfall, upptäckt av insektsangrepp och
sjukdomar), skogsbruk (för kartläggning av artsammansättning, kalhyggen och
skador, upptäckt av inseklsangrepp och sjukdomar), bergsbruk (för geologisk
kartering och mineralprospekte-ring), fysisk planering (för kartläggning av
städer och landskap, projektering av bostadsbebyggelse, industriområden,
transportleder, fritidsområden etc, för inventering av fritidsbebyggelse),
vädertjänst, sjöfart, fiske och miljövård.

Det
finns anledning räkna med att utvecklingen inom fjärranalystekniken kombinerad
med framstegen inom datatekniken under 1980-talet kommer att innebära något av
en teknisk omvälvning då det gäller att tillhandahålla aktuell, lägesbestämd landskapsuiformation.
Den nya tekniken bedöms få stor betydelse för användarna och leda till
samhällsekonomiska vinster.

I
fjärranalyssystem ingår liksom i telesatellitsystem markutrustning. På
motsvarande sätt som på telesatellitmarknaden ger ett engagemang i utveckling
och drift av satelliter förbättrade möjligheter att konkurrera på marknaden för
markutrustning, både vad gäller tillverkning av utrustning för bildanalys och
framställning av analyserade bilder. Prognoser visar på en stark tillväxt av
denna marknad.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:142 5

3
Sveriges hittillsvarande verksamhet inom rymdområdet

Rymdverksamhet
har i Sverige bedrivits sedan slutet av 1950-talet. Till år 1972 dominerades
verksamheten av rymdforskning. Den började med uppsändning av sondrakeler i
övre Norrland där raketskjulfället Esrange invigdes år 1966. Under senare delen
av 1960-talet deltog svenska rymdforskare i den dåvarande europeiska
rymdorganisationen ESRO;s (European Space Research Organization) satellit- och sond-raketprogram,
i olika internationella samarbetsprojekt och i det nationella sondrakelprogrammet.

Sedan
år 1972 har den svenska rymdverksamheten dominerats av deltagande i europeiska
forsknings- och tillämpningsprogram. Därutöver har det nationella sondrakelprogrammet
och bilaterala internationella satellitprojekt inneburit kompletteringar som
har haft betydelse från bl. a. industripolitisk synpunkt. De nu gällande
riktlinjerna för den svenska rymdverksamheten lades, som jag tidigare har
nämnt, fast våren 1972. Riktlinjerna omfattar dels Sveriges deltagande i det
europeiska rymdsamarbetet, dels organisation och finansiering av den nationella
rymdverksamheten.

Utgångspunkten
för Sveriges deltagande i det europeiska rymdsamarbetet är två
ramöverenskommelser av år 1971 och år 1973 inom den dåvarande europeiska
rymdorganisationen ESRO. Överenskommelserna omfattade dels som obligatorisk del
ett grundprogram och ett vetenskapligt program, dels ett antal valfria s. k.
tillämpningsprogram för flygtrafiksatelliter (Aerosat), vädersatelliter (Meteosat),
telesatelliter (Telecom), bärraketer (Ariane), sjöfartssatelliter (Marots, som
numera kallas Marecs) och en laboratoriemodul (Spacelab) till den amerikanska rymdskytteln.
Sverige deltar i alla dessa program med undantag av Spacelab.

Överenskommelsema
innebar dessulom dels att ESRO upphörde med sin sondraketverksamhet och att
Sverige i samband därmed den 1 juli 1972 övertog raketskjulfället Esrange i Kimna,
dels att en ny europeisk rymdorganisation, European Space Agency (ESA), skulle
bildas. Sluilig överenskommelse om konventionen för ESA nåddes vid den
europeiska rymdministerkonferensen i april 1975 och den 30 maj 1975 undertecknades
konventionen.

En
redovisning av de riksdagsbeslut som ligger lill grund för Sveriges deltagande
i ESA:s program har lämnats i prop. 1975: 1 (bil. 15 s. 164) och kompletterats
i prop. 1978/79: 100 (bil. 17 s. 166) till vilka jag får hänvisa.

De
satellitprogram som initierades genom dessa överenskommelser går mot sitt slut
vid början av 1980-talet. Bärraketen Ariane väntas göra sin första start år
1979. Härigenom blir Europa i stånd alt utveckla och sända upp egna
nyttosatelliter. De primära målen för ESA:s verksamhet har därmed uppnåtts,
nämligen att bygga upp en europeisk

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:142 6

rymdindustri
som kan ge ett alternativ till amerikanska satelliter och bärraketer, att skapa
ett oberoende för Europa inom områden som berör vitala europeiska intressen och
att möjliggöra för särskilt de mindre medlemsländerna att få delta i
utvecklingen av avancerade tekniska system, vilket inte skulle ha varit
genomförbart på egen hand för ett enskilt land.

1972
års riktlinjer omfattade även organisationen av den svenska rymdverksamheten.
Den 1 juli 1972 inrättades en särskild myndighet, statens delegation för
rymdverksamhet, med uppgift att svara för utformning och organisation av den
svenska rymdverksamheten. Vidare bildades ett statsägt bolag. Svenska
Rymdaktiebolaget, med uppgift att svara för beredande och verkställande
funktioner.

Rymdverksamheten
har f. n. en ekonomisk ram av knappt 100 milj. kr. per år, varav den via
statsbudgeten finansierade delen uppgår till drygt 90 milj. kr. Härav faller i
sin tur ca 60 milj. kr. inom industridepartementets verksamhetsområde. Av
statens insatser går merparten till det europeiska rymdsamarbetet inom ESA. Mer
än hälften av Sveriges bidrag till ESA återgår till svensk industri i form av
beställningar av utrustning och utvecklingsarbete. För finansieringen av svensk
rymdverksamhet tillskjuter dessutom vissa företag särskilda medel enligt avtal
med staten den 15 maj 1974. I följande sammanställning lämnas en ekonomisk
översikt för innevarande budgetår över den svenska rymdverksamheten (i milj. kr.).

Program Belopp Finansiering Belopp

Myndighetsuppgifter
2,3 Industridepartementet 59,3

(XIV
huvudtiteln)

Europeiskt
rymdsamarbete 66,5 Utbildningsdepartementet 31,2

(IX huvudtiteln)

Nationell
rymdverksamhet 29,4 Industribidrag 1,5

ESA-bidrag
till Esrange 6,2

98,2 98,2

Den
svenska industripolitiken inom rymdområdet under 1970-talet har i väsentliga
avseenden varit framgångsrik. En avancerad svensk rymdindustri har byggts upp,
främst vid Saab-Scania AB och Telefon AB LM Ericsson, som inom resp. specialonnåde
hör till de ledande företagen i Europa. Härvid har samlats en kompetens och
erfarenhet inom rymdområdet som gör det möjligt att identifiera och utnyttja
möjligheter att använda rymdtekniken i olika tillämpningar.

4 Motiv för statliga insatser på rymdområdet

Statliga
insatser på rymdområdet motiveras av såväl indusiripolitiska som
allmänpolitiska skäl. Jag skall här ange de viktigaste.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:142 7

Ett viktigt mål för industripolitiken är att främja
utveckling och spridning av avancerad teknik inom den svenska industrin.
Rymdverksamhet ställer höga krav på avancerad telcnik inom flera nyckelområden,
såsom mikroelektronik, datateknik, materialteknik, kommunikationsteknik, tillförlitlighetstelcnik
och tekniken att möta de extrema miljökrav som råder i rymden. Härtill kommer
de speciella krav som ställs inom områdena systemteknik och
projektadministration. Det är knappast någon överdrift att säga att
rymdverksamheten i särskilt hög grad kännetecknas av att den mest avancerade
teknik som finns att tillgå inom en rad teknikområden samtidigt utnyttjas för
att uppnå exakta definerade mål. Rymdverksamheten är därför ett av de områden
som från industripolitisk synpunkt lämpar sig särskilt väl som delområde i en
utveckling av högteknologisk industri.

Ett annat
motiv för svensk rymdverksamhet är att den bör kunna främja svensk industris
konkurrenskraft på expansiva marknader. Rymdmarknaden är i sig en
betydelsefull sektor för industriell verksamhet där svensk industri har goda
förutsättningar att nå framgång. Även om marknaden volymmässigt inte hör till
de verkligt stora, så är expansionstakten hög och branschen lämplig som
komplement till etablerade verksamheter inom bl. a. telekommunikations- och flygmateriel-områdena.
Företag som är verksamma inom rymdseklorn kan ofta direkt utnyttja detta vid
marknadsföringen av produkter utanför rymdområdet.

Rymdfekniken
har också en växande allmänpolitisk betydelse inom områden som berör vitala
nationella intressen, t. ex. säkerhetspolitik, internationella och nationella
telekommunikationer, rundradio, kartläggning av naturresurser, meteorologi och
miljöövervakning. Det är därför viktigt även för ett litet land att ha ett
visst mått av inflytande och valmöjligheter vad gäller rymdteknikens praktiska
tillämpningar för nationella och internationella syften. Här krävs i första
hand att en tillräcklig nivå på den rymdtekniska kompetensen upprätthålls inom
landet för att säkerställa tillgång till ett fullgott underlag för politiska
ställningstaganden.

Sveriges
deltagande i ESA-samarbetet är en förutsättning för att kunna förverkliga dessa
mål. Med statliga insatser har medlemsländerna skapat en organisation som kan
fungera som kravställare på och upphandlare av avancerade tekniska system.
Härigenom har europeisk industri kunnat skaffa sig sådan kompetens inom
rymdområdet att den tekniskt kan konkurrera med amerikansk industri om
industriella leveranser och därmed möjliggöra ett visst oberoende och
inflytande för Europa inom ett flertal centrala områden av allmänpolitisk och
strategisk industripolitisk betydelse. Vid sidan av ESA satsar dessutom många
länder, däribland Sverige, statliga medel på en nationell rymdverksamhet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:142 8

5
Motiv för en utökad satsning på rymdområdet

Jag
har nu berört bl. a. de nuvarande riktlinjerna för den svenska rymdverksamheten
och motiven för statliga insatser på rymdområdet. Enligt min mening talar flera
skäl för att utöka dessa insatser. I detta hänseende vill jag anföra följande.

För
att den svenska rymdindustrin skall kunna vidmakthållas och utvecklas i
framtiden, måste den ges bättre möjligheter än f. n. att arbeta på systemnivå
i avancerade rymdprojekt. Större satsningar behöver göras i enskilda projekt så
att svensk rymdinduslri uppfattas som en intressant samarbetspartner. Då kan
svensk industri få bättre tillfälle att konkurrera om det teknologiskt mest
intressanta utvecklingsarbetet samtidigt som den ges en rimlig chans alt ta en
del av den framtida rymdmarknaden.

Det
är från industripolitisk synpunkt viktigt att svensk industri i ökad
utsträckning inriktas på mer kunskapsintensiva och högteknologiska områden.
Rymdtekniken är ett sådant område kring vilket en livskraftig industri skulle
kunna utvecklas. För vissa teknikområden, t. ex. telekommunikationer och
tillförlitlighet, har rymdtekniken också värdefulla spridningseffekter. Som
jag nyss nämnde pågår f. n. en snabb utbyggnad av telekommunikationssystem på
olika håll i världen. Satellittekniken innebär nya möjligheter till överföring
av data, bilder, television m. m. En växande marknad väntas uppstå för olika
typer av nya teletjänster med hjälp av satelliter. De teleföretag som har en dokumenterad
rymdteknisk kompetens har här ett klart försteg gentemot de konkurrenter som
saknar denna kunskap. Dessutom innebär kunnandet på rymdområdet en bättre
grund för bedömningar av den sannolika utvecklingen inom teleområdet i dess
helhet. Eftersom svensk industri sedan lång tid tillbaka har en stark
ställning på telemarknaden, är det av avgörande betydelse att den kan göra sig
gällande också i fråga om utvecklingen på rymdområdet.

Den
förutsedda minskade efterfrågan på utvecklingsarbete inom den militära sektorn
innebär nya strukturella problem inom svensk hög-teknologisk industri. Genom
det ställningstagande som regeringen förordar beträffande anskaffning av
attackflygplan uppstår särskilda problem för svensk flygindustri. Dessa
problem skulle till en del kunna lösas genom en ökad satsning på rymdteknik. De
kvalificerade tekniker som har anställts och den organisation som har byggts
upp för försvarets behov skulle i viss utsträckning få altemativ
sysselsättning. En sådan omorientering av verksamheten skulle vara positiv för
sysselsättningen på de akluella orterna. Flygindustrikommittén (Fö 1978: 01)
har i sitt nyligen framlagda betänkande del 1 (Ds Fö 1978: 8) enhälligt
förordat rymdtekniskt arbeie som en dellösning på problemen inom flygindustrin.
Jag vill här omnämna att jag med stöd av regeringens bemyndigande den 21
december 1978 har tillkallat en särskild delegation

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:142 9

(I
1978; 07) för att bl. a. närmare undersöka alternativa vägar för att lösa de
förestående problemen om civilt utnyttjande av de flygindustriel-la resurserna.

Med dessa utgångspunkter
finner jag det väsentligt att de möjligheler som rymdtekniken kan erbjuda tas
till vara för att öka konkurrenskraften hos och underlätta omställningen inom
svensk industri samt mildra sysselsättningsproblemen inom framför allt
flygindustrin. Det är viktigt att beslut om detta fattas snarast möjligt bl. a.
eftersom ESA under våren och sommaren 1979 kommer att fatta beslut om ett antal
projekt av stor och långsiktig betydelse för europeisk rymdverksamhet. Jag
förordar därför att statens insatser på rymdområdet utökas väsentligt. Elt
beslut med delta innehåll bör också kunna underlätta den nyssnänmda
delegationens arbete, genom de möjligheter som denna rymdsatsning i vissa delar
öppnar för alternativ sysselsättning av den kapacitet som väntas bli friställd
inom flyginduslrin. Jag kommer i det följande att lämna förslag till riktlinjer
och åtgärder för en utökad industripolitisk satsning på rymdområdet.

6
Förslag till riktlinjer och statliga insatser för att främja den fortsatta rymdverksamheten

Deltagande
i samarbetet inom ESA har varit en hörnsten i den hittills förda
industripolitiken på rymdområdet. Erfarenheterna härav är både positiva och
negativa. Organisationen är något tungrodd till följd av kraven på enighet
mellan medlemsländerna i en mängd frågor. Trots detla har medlemsländema
framgångsrikt lyckats använda organisationen som instrument för att bygga upp
en europeisk rymdinduslri som är kapabel att konkurrera med Förenta statema i
fråga om olika typer av nyttosatelliter. Vårt medlemskap i ESA har varit en förutsättning
för den kompetens inom rymdområdet som svensk industri har lyckats bygga upp.

Det
primära målet för ESA att etablera en konkurrenskraftig europeisk rymdinduslri
kan, som jag tidigare har framhållit, i stor utsträckning sägas ha förverkligats.
För att bibehålla denna industri och driva på den fortsatta utvecklingen inom
rymdområdet behövs dock fortsatt verksamhet inom ESA. Organisationens roll blir
då att ytterligare utveckla de tillämpningar som redan har demonstrerats och
att föra fram nya tillämpningar till ett operativt stadium. ESA-samarbetet bör
därför även framdeles utgöra grundvalen för svensk rymdverksamhet. Sverige bör
aktivt medverka till att organisationens effektivitet ökas.

Bilateralt
samarbete inom rymdområdet har Sverige inte prövat på allvar före det nyligen
påbörjade samarbetet med Frankrike om fjärr-analyssatellitprojektet SPÖT, som
redovisades för riksdagen i prop.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:142 10

1978/79;
43 (bil. 1 s. 6). Anledningen till att detta nu har kommit till stånd är bl. a.
att den svenska rymdindustrin har framstått som en kompetent och intressant
samarbetspartner. Inom sina specialområden tillhör svensk rymdindustri numera
de ledande i Europa.

Flera
av de nyttosatelliter som hittills har utvecklats kommer under 1980-talet att
produceras i olika kommersiella versioner för skilda kunder. Vidare kommer
olika länder i högre grad än hittills att vilja kunna prioritera enskilda
samarbetsprojekt på olika sätt. Med hänsyn härtill finns det anledning att
räkna med att samarbete i bilateral form och i olika tillfälliga
industrikonsortier kommer att bli vanligare än tidigare. Den framtida
rymdverksamheten kommer således med största sannolikhet alt ske i mer
varierade samarbetsformer än f. n. Detta ställer höga krav på flexibilitet och
snabbhet i beslutsfattandet om de industripolitiska ambitionerna skall kunna
förverkligas. Beslutsprocessen för svensk rymdverksamhet har f. n. vissa
brister i detta avseende. Den ändrade formen för beslut om svenskt deltagande i
olika rymdprojekt, som jag strax kommer att föreslå, bör innebära att dessa
brister undanröjs.

På grund av Sveriges
litenhet som industrination jämfört med framför allt de stora rymdnationema i
Europa, dvs. Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland, Storbritannien och
Italien, har det varit nödvändigt för svensk industri alt välja ut ett antal
specialområden för att, med de begränsade medel som hittills har stått till
förfogande för svensk rymdverksamhet, kunna bygga upp en konkurrenskraftig
kompetens. De aktuella svenska företagen Saab-Scania AB, Telefon AB LM
Ericsson, Volvo Flygmotor AB och Svenska Radio AB har hittills inte haft de
resurser och möjligheter som företagen i de stora europeiska industrinationerna
har haft för att bygga upp en kompetens som omfattar kompletta rymdsystem. Det
har därför varit nödvändigt för svensk industri att i konsortier arbeta
tillsammans med de stora industriföretagen i Europa. Inom konsortierna har en
viss specialisering och arbetsfördelning eftersträvats. Vid fördelningen inom
resp. konsortium har det också varit nödvändigt att beakta den geografiska
fördelningen av bidragen till ESA. På grund av Sveriges relativt låga bidrag,
som är av storleksordningen 2,8 % av den totala ESA-budgeten, har svensk industris
möjligheter att delta med större syslem kraftigt begränsats. Detta i förening
med ett relativt blygsamt nationellt rymdprogram har lett till att svensk rymdinduslri
arbetar inom en relativt smal nisch.

Rymdverksamhetens
nuvarande omfattning är mot bakgmnd härav, enligt min bedömning, otillräcklig
för att ge den utvecklingsstimulans åt svensk industri som ligger inom
räckhåll. Härför krävs att svensk rymdindustri ges möjlighet att ta
systemansvar inom rymdprojekt. Detta innebär att volymen på den svenska
rymdverksamheten bör ges en sådan storlek att den ger svensk rymdindustri
möjlighet att upprätthålla en kontinuerlig aktivitet över en viss nivå.
Därigenom kan svensk rymdin-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:142 H

dustri
få bättre förutsättningar att konkurrera och uigöra en attraktiv
samarbetspartner. För att höja svensk rymdindustris kompelens krävs att statens
insatser på rymdområdet ökas väsentligt under en period av ca fem år. Härefter
bör goda förutsättningar finnas för svensk industri att på kommersiella grunder
nyttiggöra gjorda insatser. Statens insatser bör då åter minska. Jag förordar
därför att de statliga insatserna inom industridepartementets område under en flerårsperiod
successivt byggs ut så att de i stort sett trefaldigas jämfört med nuvarande
nivå. För att en sådan ambitionshöjning skall kunna genomföras bör regeringen
ha möjlighet att inom en viss kostnadsram kunna besluta om nya åtaganden på
rymd- och fjärranalysområdet. Regeringen bör härvid ta ställning till varje
enskilt projekt med beaktande av varje projekts samhällsnytta, dess bidrag
till att förverkliga de industripolitiska målen och dess
sysselsättningseffekter. Jag förordar att regeringen inhämtar bemyndigande
att, i enlighet med vad jag har anfört, ikläda staten ekonomiska förpliktelser
för nya åtaganden inom rymd- och fjärranalysområdet inom en kostnadsram av 200
milj. kr.

Som
jag tidigare har nämnt bidrar industrin till finansieringen av svensk
rymdverksamhet. Bidragen regleras av ett avtal mellan vissa företag och staten.
Enligt avtalet skall företagens bidrag utgöra en viss andel av de
industrikontrakt som erhålls från ESA. Eftersom även andra samarbetsformer an
de inom ESA kan bli aktuella bör avtalet nu göras tillämpligt på alla
internationella samarbetsprojekt där svensk industri erhåller industrikontrakt.
Det ankommer på regeringen att ta upp de förhandlingar med industrin som
erfordras härför.

Jag vill i det följande ge
min syn på hur de utökade statliga resurserna bör användas. Insatserna bör
inriktas på att höja Sveriges andel i de centrala nyttosatellitprojekten. Genom
att koncentrera vårt deltagande till sådana projekt och till några få svenska företag
kan vi uppnå att dessa företag i väsentligt större omfattning än nu får
möjlighet att arbeta med system- och delsystemansvar och att en verksamhet på
den nivån kan vidmakthållas med betydligt bättre kontinuitet än hittills. Att
svensk industri får möjlighet att arbeta på systemnivå behöver inte beiyda att
svensk industri självständigt kan tillverka hela system. Det väsentliga är att
kompetens byggs upp att specificera hela system, att specificera och beställa
olika delsystem och apparater och att sätta ihop delarna till en fungerande
helhet. En sådan kompetens kan uppnås genom att de specialiteter konsolideras
där svensk industri redan har etablerat sig, genom att dessa utvidgas till
angränsande teknikområden och genom att en bredare kompetens målmedvetet byggs
upp på systemnivå. Detla kan främjas på olika sätt, t. ex. genom att dels inom
Sverige utveckla enkla vetenskapliga satelliter med begränsade krav på
prestanda och till en relativt begränsad kostnad, något som f. n. studeras inom
ramen för ett särskilt projekt (se prop. 1978/79: 100 bil.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:142 12

12
s. 586, dels delta i bilaterala eller multilaterala satellilprojekt med en så
stor andel att industrin får arbeta på systemnivå, dels realisera ett nyttosatellilprojekt
i bilateralt eller multilateralt samarbete, t. ex en fjärranalyssatellit
speciellt avsedd för havs- och polarområden eller en regional
kommunikationssatellit för små markstationer.

Inom
ramen för ESA;s verksamhet bedrivs ett särskilt teknologiprogram som syftar
till att höja den teknologiska nivån i europeisk industri. För den svenska
industrin har detta program stort värde, men det är inte tillräckligt för dess
behov. Jämfört med våra viktigaste konkurrentländer får vår industri ett
otillräckligt nationellt slöd för teknologiutveckling som inte är direkt Icnuten
till ett tillämpningsprojekt inom ESA. Enligt min mening bör därför det
nationella rymdprogrammet kompletteras med ett projektinriktat teknologiprogram
som kan stärka svensk industris konkurrensförmåga.

De
svenska insatserna på fjärranalysområdet ger svensk industri goda
förutsättningar att utnyttja den kompetens som byggs upp till att utveckla
även olika produkter för behandling och tolkning av fjärranalysdata. I syfte
att skapa ett gott konkurrensläge för svensk industri behövs statliga
stimulanser för att påskynda den teknologiska utvecklingen och demonstrera
fjärranalysens möjligheter. Den svenska marknaden är ännu inte så stor att den
kan ge de industripolitiska effekter som är önskvärda. De stimulanser som jag
här åsyftar, utgör ett komplement till det insatsområde för datorbaserad
bildbehandling som jag i annat sammanhang har förordat att styrelsen för
teknisk utveckling (STU) skall ta upp under kommande budgetår (prop. 1978/79:
100 bil. 17 s. 161). Målet för STU:s insatser är att samordna pågående
aktiviteter inom området och att utarbeta ett tekniskt underlag för en svensk
produktion av utrustning inom området. Stimulanserna inom rymdonuådet syftar
till att praktiskt demonstrera olika tillämpningar inom rymd-delegationens
ansvarsområde. Jag har erfarit att det redan pågår samarbete mellan STU och
statens delegation för rymdverksamhet på delta område.

De
frågor som jag nu har berört visar att ett utökat, nationellt inriktat stöd
behövs för att stimulera den industriella utvecklingen inom rymd- och
fjärranalysområdet. F. n. bedriver statens delegation för rymdverksamhet ett
program för alt genom studie- och utvecklingsuppdrag till svensk industri höja
konkurrensförmågan vad gäller kvalificerad rymdulrustning. Programmet är i
huvudsak iiuiklat på att höja den svenska industrins kompetens i fråga om
utrustning för direktsändning av radio- och televisionsprogram från satelliter
med hänsyn till att denna teknik eventuellt kan komma att tillämpas i ett
gemensamt nordiskt projekt under 1980-talet. För budgetåret 1979/80 har
regeringen i budgetpropositionen 1979 (prop. 1978/79: 100 bU. 17 s. 162 och
168) beräknat att delegationen för detta ändamål kommer att dels disponera ca
1,5 milj. kr. inom anslag till STU, dels få ta i anspråk de avtals-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:142 13

reglerade
medel som vissa företag tillskjuter för finansiering av svensk rymdverksamhet.
Enligt min mening bör programmet liksom nu omfatta såväl teknologiskt
utvecklingsarbete som systemdefinitionsarbete, men ges en bredare inriktning
och innefatta även andra satellitsystem än direktsändande radio- och TV-salelliter
och andra produkter än de som avses för sådana satelliter. Jag förordar att
programmet, som jag fortsättningsvis kallar Nationella rymdtillämpningar, ges
en sådan bredare inriktning. Ytterligare medel bör ställas till programmets
förfogande nästa budgetår.

Innan
jag övergår till att redovisa några aktuella nya projekt, vill jag något beröra
konsekvenserna för sysselsättningen av mitt förslag till ökade statliga
insatser på rymdområdet. Nuvarande verksamhetsvolym av ca 100 milj. kr. per år
ger f. n. sysselsättning åt ca 150 kvalificerade tekniker,
utvecklingsingenjörer m. m. inom svensk industri. Ca hälften av dessa finns vid
Saab-Scania AB, medan återstoden sysselsätts vid Telefon AB LM Ericsson, Volvo
Flygmotor AB och Svenska Rymdaktiebolaget. En utökning av verksamheten i
enlighet med vad jag har förordat kan beräknas bereda sysselsättning åt
ytterligare minst 200 personer, varav huvuddelen vid Saab-Scania AB och Telefon
AB LM Ericsson. Sysselsättningseffekten i Sverige per satsad krona blir siörre
i svenska eller nordiska projekt än i ESA-projekt. Jag har vid denna beräkning
förutsatt att en betydande andel satsas på nationella rymdtill-lämpningar.

7
Aktuella nya projekt

Som
jag nyss har redovisat bör rymdverksamheten väsentligt utökas. Avsikten är att
regeringen successivt skall ta ställning till nya rymdprojekt i takt med att
dessa aktualiseras för definitivt ställningstagande. För informationens skull
vill jag emellertid redan nu presentera tre nu aktuella nya projekt.

I
prop. 1978/79; 43 (bil. 1 s. 4) redovisade jag de projekt som var aktuella inom
den tredje fasen av ESA;s program för telesatelliter. Riksdagen godkände
härvid, såvitt avser statens ekonomiska åtaganden, bl. a. att Sverige deltar i
utökningen av sjöfartssatellitprojektet, studien av projektet för en tung satellitplatlform
och programmet för system- och teknologistudier inom telesatellilområdet (NU
1978/79: 16, rskr 1978/ 79: 122). Dessutom godkände riksdagen, som jag tidigare
har nämnt, att Sverige genomför fjärranalyssatellilprojektet SPÖT tillsammans
med Frankrike. Vidare deltar Sverige i ett projekt för utveckling av ell operativt
europeiskt system för telesatellitkommunikationer (ECS).

Inom
ramen för ECS-projektet skall två europeiska kommunikationssatelliter utvecklas
och en av dessa skjutas upp i geostationär bana år 1981. Inom ramen för en
utbruten del av ECS-projektet (ECS fas 3 bis).

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:142 14

avseende
samarbete med de europeiska televerkens samarbetsorgan för telesatellildrift (EUTELSAT),
skall den andra av de två satellitema skjutas upp samt dessutom ytterligare två
satelliter produceras och skjutas upp. Dessutom skall en reservsatellit produceras.
Satelliterna kommer att ställas till EUTELSAT;s förfogande mot betalning. Deltagarländernas
ekonomiska bidrag lill projektet (ECS fas 3 bis), sedan EUTELSAT:s betalningar
har avräknats, står i proportion till andelen industrikonlrakl. För Sverige
betyder detla en bidragsdel på preliminärt 3,99 %, vilket motsvarar ca 29
milj. kr. (i 1978 års priser) under åren 19791987. Industrikonlrakten omfattar
för Sveriges del leverans av satellitemas telemät- och kommandoutrustning från Saab-Scania
och signalbehandlingsutrustning från LM Ericsson. Jag finner det väsentligt att
Sverige deltar i detta projekt.

Det
sista projektet inom den tredje fasen av ESA:s telesatellitprogram avser
utveckling av en tung satellitplatlform för direktsändande radio-och televisionssatellitcr.
Framtagande av sådana satelliter är, som jag tidigare har påpekat, ett av de
viktigaste utvecklingsområdena för den framtida rymdverksamheten. Projektet är
därför av stort industripoli-tiskt intresse. Marknaden för dessa satelliter
väntas vara stor och omfatta även olika utvecklingsländer. Sveriges
bidragsandel till detta projekt beräknar jag på ett preliminärt underlag till
5,7 %, vilket motsvarar ca 50 milj. kr. i 1978 års priser under åren 19791984.
Under våren 1979 kommer slutgiltig ställning till deltagande i projektet att
behöva tas. Eventuellt kan projektet komma att genomföras i en mindre krets av ESA:s
medlemsländer.

Projektet
är ur svensk synvinkel mycket angeläget. För det första ligger det inom ett av
de industripolitiskt mest intressanta utvecklingsområdena inom den framtida
rymdverksamheten. För det andra ger det svensk industri möjlighet till
värdefulla leveranser på en något högre nivå än vad som har varit normalt
hittills. Jag finner det således angeläget att Sverige deltar i ett sådant
europeiskt projekt för direklsändan-de radio- och TV-satelliter. Ett svenskt
deltagande bör, enligt min mening, ske oberoende av om projektet kommer att
utföras av alla medlemsländer i ESA tillsammans eller i en mindre krets av
dessa.

Italien
påbörjade i slutet av 1960-talet utvecklingen av en experimentell telekominunikationssatellit
(Sirio), som sändes upp i geostationär bana år 1975. Vid ESA:s rådsmöte på
ministernivå i februari 1977 beslöts att medlemsländernas kunnande inom telesatellilområdet
skulle tas till vara och integreras med ESA:s telesatellitprogram. Som en följd
härav har Italien erbjudit ESA:s medlemmar att delta i en fortsättning av
programmet, benämnt Sirio-2. Två projekt skall genomföras dels ett som avser
överföring av metereologiska data för Afrika, dels ett avseende synkronisering
av atomur. Vid ESA:s rådsmöte i december 1978 beslöt nio länder att delta i Sirio-2
och garanterade ekonomiska

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:142 15

bidrag
för dess genomförande. Övriga medlemmar, däribland Sverige, uttalade sitt stöd
för programmet men kunde inte direkt vid mötet utlova några ekonomiska bidrag.

För Sveriges del har Saab-Scania
offererat delsystemet för satellitens telemät- och kommandoutruslning. Om
Sverige beslutar att delta i programmet kommer Saab-Scania att få genomföra
denna leverans. Kostnaderna för Sveriges del beräknas till ca 7 milj. kr. under
åren 19791983. Ett svenskt deltagande i programmet är, enligt min mening,
motiverat av indusiripolitiska skäl. Det samarbete som programmet innebär
mellan Saab-Scania och den italienska firman Selenia är av stort värde för
företagens framtida konkurrenskraft inom området.

8 Verksamheten
vid statens delegation för rymdverksamhet

Statens
delegation för rymdverksamhet har, som jag redan har nämnt, till uppgift att på
myndighetsplanet svara för utformning och organisation av den svenska rymd-
och fjärranalysverksamheten. Delegationen har därigenom huvudansvaret för
genomförandet av vår rymd- och fjärranalysverksamhet. Delegationen består av
elva ledamöter, varav en verkställande ledamot. Vid delegationen finns f. n.
endast en tjänst för verkställande ledamot inrättad (jfr prop. 1973: 1 bil. 15 s.
97, NU 1973; 17, rskr 1973: 95).

De förslag som jag nu har
lagt fram, medför ökade krav på planering och uppföljning av de statliga
insatserna på rymdområdet. Jag bedömer därför att bl. a. ledningsfunktionerna
vid delegationen bör förstärkas. Detta bör lämpligen ske genom att funktionen
som ordförande i delegationen omvandlas till en tjänst. Jag förordar därför
att regeringen inhämtar riksdagens bemyndigande att inrätta en ordinarie tjänst
för ordföranden i delegationen med beteckningen p.

Den utökade verksamhet vid
delegationen som blir aktuell vid bifall till mina förslag, särskilt på det
nationella planet, innebär också att delegationen bör tillföras vissa ökade
resurser för beredande och övervakande uppgifter. Liksom hittills bör dock
delegationen för beredande och tekniskt verkställande uppgifter huvudsakligen
anlita Svenska Rymdaktiebolaget.

Mot
bakgrund av vad jag nu har anfört beräknar jag under programmet
Myndighetsuppgifter i delegationens verksamhet 470 000 kr. för nästa budgetår
utöver vad jag har angivit i budgetpropositionen 1979 (prop. 1978/79: 100 bil.
17 s. 167).

9 Anslagsfrågor
för budgetåren 1978/79 och 1979/80

De
av mig förordade åtgärderna får vissa anslagsmässiga konsekvenser.
Belastningen på fjortonde huvudtitelns förslagsanslag Europeiskt

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:142 16

rymdsamarbete
m. m. beräknas innevarande budgetår inte öka nämnvärt jämfört med vad som
tidigare har redovisats. För budgetåret 1979/ 80 beräknas dock belastningen på
anslaget öka med 14 130 000 kr. i förhållande till i budgetpropositionen 1979 (prop.
1978/79; 100 bil. 17 s. 168) angivna 65 870 000 kr. Med ändring av förslaget i
budgetpropositionen bör därför anslaget föras upp med 80 milj. kr. för
budgetåret 1979/80.

Jag
har härvid tagit hänsyn till att de avtalsreglerade industribidragen fr. o. m.
nästa budgetår bör redovisas på driftbudgetens intäktssida och inte längre
avräknas inom anslaget.

Jag
har gjort en preliminär fördelning av anslaget på program och delprogram enligt
följande sammanställning (i milj. kr.). Det ankommer på regeringen att besluta
om den definitiva fördelningen på program och delprogram.

Program/Delprogram Belopp

Myndighetsuppgifter 3,0

Nationella
rymdtillämpningar 12,0

ESA:s
grundprogram 15,1

ESA:s
tillämpningsprogram m. m. 49,9

80,0

10 Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att

1. godkänna de av mig förordade riktlinjerna för den fortsatta
rymdverksamheten,

2. bemyndiga regeringen att, i enlighet med vad jag har anfört, ikläda
staten ekonomiska förpliktelser inom rymd- och fjärranalysområdet som
sammanlagt innebär åtaganden om högst 200 000 000 kr.,

3. bemyndiga regeringen att vid statens delegation för rymdverksamhet
inrätta en ordinarie tjänst för ordföranden med beteckningen p,

4. till Europeiskt rymdsamarbete m. m. för budgetåret 1979/80 anvisa ett
i förhållande till prop. 1978/79: 100 med 14 130 000 kr. höjt förslagsanslag av
80 000 000 kr.

11 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt
fram.

NORSTEDTS TII.YCHEB.1 STOCKHOLM 1979

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

36 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (36)

36 kopplingar i 29 dokument.

  1. Skr. 2023/24:140 2024 års redogörelse för företag med statligt ägande s. 95 i texten
  2. Skr. 2022/23:140 2023 års redogörelse för företag med statligt ägande s. 107 i texten
  3. Skr. 2021/22:140 2022 års redogörelse för företag med statligt ägande s. 107 i texten
  4. Skr. 2020/21:140 2021 års redogörelse för företag med statligt ägande s. 106 i texten
  5. Skr. 2018/19:140 2019 års redogörelse för företag med statligt ägande s. 106 i texten

Visa alla 29