om informations- och kulturutbytet med utlandet
103 sidor, varav 95 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 95 av 103 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1978/79:147, om informations- och kulturutbytet med utlandet
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1978/79:147 Regeringens proposition
1978/79:147
om
informations- och kulturutbytet med utlandet;
beslutad
den 1 mars 1979.
Regeringen
föreslår riksdagen all aniaga de förslag som har upptagils i bifogade utdrag av
regerings protokoll.
På
regeringens vägnar
OLA
ULLSTEN
HANS
BLIX
Propositionens
huvudsakliga innehåll
1
propositionen föreslås förstärkta insatser för Sveriges informations-och
kulturutbyte med utlandet. Förslagen bygger i huvudsak på del betänkande (SOU
1978: 56) som i septemer 1978 har avgivits av utredningen om det svenska
kultur- och informationsutbytet med utlandet.
Ökade
insatser för ett utvidgat erfarenhetsutbyte med andra länder och för informaiion
om Sverige i uUandei föreslås främsi i form av väsentligt förstärkta resurser
för Svenska institutets verksamhet. Den resursförstärkning som föreslås syftar
även till alt förbättra Svenska institutets möjligheter att ge service till
olika organ i Sverige och lill utlandsmyndigheterna.
För
intemalionellt utbyte på kulturområdet förordas förstärkta statliga insalser i
form av ökad medelstilldelning till Svenska inslilulel, statens kulturråd och
vissa centrala kulturinstitutioner.
Principiella
överväganden görs rörande ansvars- och resursfördelningen mellan de myndigheter
och institutioner som förfogar över medel för internationellt kulturutbyte.
Svenska institutet och statens kulturråd föreslås få ell gemensaml huvudansvar
för den allmänna bidragsgivningen till kulturutbytesändamål. Riktlinjer dras
upp för ansvarsfördelning och samråd dem emellan.
I propositionen redovisas överväganden rörande informations- och kulturutbytets
geografiska inriktning. Speciella satsningar föreslås beträffande Norden,
invandrarnas hemländer och u-Iändema. Svenska institutet ges i uppdrag atl innefalta
även de nordiska länderna i sin informationsverksamhet. Medel beräknas även
för en tjänst för kulturattaché i Helsingfors. För alt öka kunskaperna om
invandramas bakgrund och förbättra informationen om Sverige i invandrarnas
hemländer föreslås en stipendiefond på massmedieområdet. Belräffande u-ländema
föreslås samverkan I
Riksdagen 1978179. I saml. Nr 147
Prop. 1978/79:147 2
mellan
berörda organ för ett ökat kulturutbyte och ett system med korttidsstipendier
för ett utvidgat personutbyle med dessa länder.
I
propositionen redovisas även överväganden i frågan om bilaterala kul-luravtal.
Sveriges
Radios utlandsprogram föreslås fortsätta sin verksamhet på i huvudsak nuvarande
nivå. Enligt förslaget skall enheten för utlandsprogrammen organisatoriskt
föras lill Sveriges Riksradio aktiebolag och även fortsättningsvis finansieras
med anslag över utrikesdepartementets huvudtitel.
1
propositionen föreslås all elt informellt samråd av mer regelbunden karaktär i
fortsättningen etableras mellan de olika centrala organen för den statsfinansierade
utlandsinformationen.
Inom
områdei studier och forskning föreslås en uppräkning av Svenska institutets
medel för personutbyle bl. a. för atl komplettera de resurser som universitets-
och högskoleämbetet (UHÄ) disponerar för inlematio-naliseringsålgärder. Vidare
föreslås en förstärkning av institutels resurser för slöd och service till
undervisningen i svenska utomlands.
För
olika ändamål inom informations- och kulturutbytet föreslås från tredje
huvudtiteln anslagsökningar om 5 500 000 kr. De medel som ställs till förfogande
från nionde huvudtiteln uppgår till 4020000 kr.
Prop. 1978/79:147 3
Utdrag
UTRIKESDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid
regeringssammanträde 1979-03-01
Närvarande:
statsministern Ullsten, ordförande, och statsråden Sven Romanus, Mundebo,
Wikström, Friggebo, Wirtén, Huss, Rodhe, Wahlberg, Hansson, Enlund, Lindahl, Winther,
De Geer, Blix, Cars, Gabriel Romanus, Tham, Bondeslam
Föredragande:
statsråden Blix och Wikström
Proposition
om informations- och kulturutbytet med utlandet
Staisrådel
Blix anför.
Sverige
är en del av det internationella samfundet. För ett högindustria-liserat
samhälle som vårt är kontakterna över gränserna av avgörande betydelse för den
ekonomiska, sociala och kulturella ulvecklingen. Alt tillföras impulser
utifrån är etl livsvillkor för det svenska samhället. Elt fritt
informationsflöde och ell kontinueriigt erfarenhetsutbyte är en fömtsättning
för våra möjligheter till egen ulveckling och till samverkan med andra folk. Etl
levande kulturutbyte ingår som en omistlig del i våra kontakter med omvärlden.
Under
senare år har intresset för internationella frågor och för kontakter över
gränserna väsentligt breddats. Inte minst hos ungdomen finns en öppenhet för
andra kulturer och livsmönster. Utvecklingen på kommunikations- och massmedieområdet
har öppnat nya möjligheter att tillgodose del växande intresset för kontakter
och samarbete mellan länder och folk.
Kommunikationernas
utveckling har emellertid inneburit att slora länder med slora språkområden -
och slora ekonomiska resurser - har kommil all dominera del växande flödet av
information och kultur över gränserna. Sverige som tillhör etl litet
språkområde har särskilda problem. Svenska tidningar, tidskrifter, böcker,
lagtexter och författningar kan inte förstås utanför Norden. Vi möler i delta
hänseende större barriärer än många andra mindre länder såsom Belgien, Irland,
Schweiz och Österrike, vilka fillhör ell vidare språkområde. För att Sverige
aktivt och på bred bas skall kunna delta i det inlemalionella informations- och
kulturutbytet fordras därför en proportionellt siörre insals än vad som krävs
av många andra länder.
Prop.
1978/79:147 4
Kunskap om andra samhällen och kulturer måste betraktas
som värdefull i sig. Den utgör en nödvändig grund för etl utbyte av idéer och
kontakter och därmed för det inlemalionella samarbelel. Därför är ett aktivt
erfarenhetsutbyte mellan Sverige och andra länder också elt led i den svenska
utrikespolitiken.
Det är ur detta allmänna perspektiv som man bör se behovet
av statligt slöd till det svenska informations- och kulturutbytet med ullandel.
Information och kultur behandlas ofta i ett sammanhang.
Delvis är det fråga om områden med skilda intressenter och skilda syften.
Samtidigt är del uppenbart att gränserna mellan informations- och kulturutbyte
är flytande. Insatser för alt främja ett utbyte av informaiion och av kultur
har del gemensamma syftel alt öka erfarenhetsutbytet med andra länder och andra
kulturer.
Sveriges informationsverksamhet i utlandet syfiar till alt
genom ell aktivt deltagande i det inlemalionella erfarenhetsutbytet sprida
kännedom om del svenska samhällel och på samma gång ta emot impulser från andra
länder. Den statligt finansierade informationsverksamheten är dock endast en
del av del täta kontaktnät med utlandet som utgår från organisationer, poliliska
partier, folkrörelser, företag och enskilda i Sverige. Massmediernas roll i
förmedlingen av impulser över gränserna är givetvis mycket betydelsefull.
De organ som svarar för att med statligt stöd sprida informaiion
om Sverige utomlands har mol denna bakgrund främst kompletterande uppgifter.
För svensk del fylls denna funktion av självsländigt verkande organ, främst
stiftelsen Svenska institutet. Svenska institutet har en central ställning
inom den allmänna Sverige-informationen för utlandet. För kontakterna med motlagama
av informationen utomlands spelar de svenska ut-landsmyndighetema en molsvarande
central roll.
All främja etl utbyte av erfarenheler och idéer över
språk- och nations-gränsema är ell av de grundläggande mål som statsmaktema har
lagt fast för den statliga kulturpolitiken. Genom impulser från nya
kulturmönster stimuleras det svenska kulturlivet. Kulturutbytet är också
nödvändigt för vår förståelse av omväriden och för andras förståelse av svenskt
kultur-och samhällsliv. Innehåll och inriktning i utbytet inom kultur,
utbildning och forskning bestäms av de organ och de enskilda som verkar inom
dessa områden. Principen om kulturlivets och forskningens frihet måste vara
vägledande vid utformningen av det stadiga slödel. Slalens roll bör vara att
underlätta och stimulera kontaktema.
Våra kontakter med ullandel har i slor utsträckning
koncentrerats till ländema i Norden, Europa och Nordamerika. Med dessa länder
är del naturligt för organisationer, kulturliv och forskning att direkt
etablera förbindelser. Del är emellertid i alla parters intresse att vårt
utbyte utsträcks till nya regioner och kulturkretsar. Det gäller inte minst nya
grupper av länder, såsom de svenska invandrarnas hemländer och ländema i
tredje värl-
Prop. 1978/79:147 5
den.
Sverige bör också ha bidrag atl ge till dialogen mellan nord och syd och mellan
öst och väst. Slalligt stöd i olika former kan innebära en slimulans all knyta
nya kontakter.
Detta
är bakgrunden lill förslagen om ökade anslag för det svenska informations- och
kulturutbytet med utlandet. De föreslagna resursförstärkningarna är avsedda atl
möta de ökande behov som växer fram på detta betydelsefulla område.
Statsråden
Blix och Wikström föredrar förslag till riksdagen om informations- och
kulturutbytet med utlandet. Anförandena redovisas i underprotokollen för resp.
departement.
Statsrådet
Blix hemställer att regeringen i en gemensam proposiiion föreslår riksdagen
all aniaga de förslag som han och statsrådet Wiksiröm har lagt fram.
Regeringen
ansluler sig till föredragandenas överväganden och beslutar atl genom proposiiion
föreslå riksdagen all aniaga de förslag som föredragandena har lagt fram.
Regeringen
beslutar all de anföranden och förslag som redovisas i un-derprolokollen skall
bifogas propositionen som bilagorna I och 2.
Prop. 1978/79:147 6
Bilaga
I
Utdrag
UTRIKESDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid
regeringssammanträde 1979-03-01
Föredragande:
statsrådet Blix
Anmälan
till proposition om informations- och kulturutbytet med utlandet
1
Inledning
Med
slöd av regeringens bemyndigande den 17 februari 1977 tillkallades en utredare'
för att utreda frågan om det svenska kullur- och informationsutbytet med
utlandet. Utredaren, som antog benämningen utredningen (UD 1977: 01) om det
svenska kullur- och informationsutbytet med ullandel (SlK-utredningen),
avlämnade i september 1978 betänkandet (SOU 1978:56) Kultur och information
över gränsema.
Efter
remiss har yitranden över betänkandet avgetls av svenska ambassaderna i Addis
Abeba, Athen, Beimt, Belgrad, Berlin, Bonn, Buenos Aires, Bukarest, Dar es SalJiam,
Guatemala, Helsingfors, Jakarta, Kairo, Köpenhamn, Lagos, London, Luanda,
Moskva, Nairobi, New Delhi, Oslo, Prag, Reykjavik, Teheran, Tokio, Tripoli,
Warszawa och Washington, svenska generalkonsulaten i Frankfurt am Main,
Hamburg, Leningrad och Rotterdam, styrelsen för internationell ulveckling
(SIDA), stiftelsen Svenska inslitutet, socialstyrelsen, postverket,
televerket, statens järnvägar (SJ), statens vägverk, statistiska centralbyrån (SCB),
statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), statens kulturråd, konstnärsnämnden,
styrelsen för Sveriges författarfond, Kungl. teatern AB (Operan), Kungl.
dramatiska teatern AB (Dramaten), Svenska rikslealern, stiftelsen Institutet
för rikskonserter (Rikskonserter), regionmusiken, stiftelsen Riksutställningar,
stiftelsen Svenska filminstitutet, riksantikvarieämbetet, slatens konstmuseer,
nämnden för utställningar av svensk konst i utlandet (NUNSKU), stiftelsen Nordiska
museet, slalens ungdomsråd, barnfilmrådet, Vilterhets-, histo-rie- och
antikvitetsakademien. Akademien för de fria konstema (Konstakademien),
Musikaliska akademien, svenska unescorådet, skolöverstyrelsen (SÖ),
universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) - efter hörande av
Programchefen
vid Sveriges Radio, Ingrid Arvidsson.
Prop. 1978/79:147 7
universitet
och högskolor efter ämbetets bedömande -, centrala studiestödsnämnden, statens
naturvårdsverk, konsumentverket, Sveriges turistråd, arbetsmarknadsstyrelsen
(AMS), arbetarskyddsslyrelsen, slalens invandrarverk, Ingenjörsvelenskapsakademien,
Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, Sveriges Radio AB, Folkels husföreningamas
riksorganisation. Folkparkemas centralorganisation. Landsorganisationen i
Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Centralorganisationen
SACO/SR, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Sveriges industriförbund.
Teatrarnas riksförbund, Svensk-inlemalionella pressbyrån.
Folkbildningsförbundet, Arbelamas bildningsförbund (ABF), Studieförbundet
Vuxenskolan, Svenska ungdomsringen för bygdekultur, Sveriges
ungdomsorganisationers landsråd, Emigranlinstitutet, Sweden Now, Stockholms
stadsteater AB, Stockholms konserthussliflelse, Göteborgs teater- och
konsertaktiebolag, stiftelsen Malmö konserthus, Göteborgs museinämnd, Malmö museinämnd.
Amatörteatrarnas riksförbund, Sveriges orkeslerföreningars riksförbund.
Riksförbundet Sveriges amalöror-kestrar. Svenska jazzriksförbundet. Föreningen
Svensk form. Grafiska sällskapet, stiftelsen Svenska barnboksinstitutet. Svensk
lealer-union/Svenska ITl-rådel, Svenska tonsättares internationella musikbyrå (STIM),
Svenska kommittén av inlemalionella musikrådet. Svenska nationella ICOM-kommitlén,
Författarcenlmm, Tealercenlmm, Musikcenlrum, Danscentrum, llluslratörscentmm, Filmcenlmm,
Konslnäriiga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd (KLYS), Sveriges
författarförbund. Konstnäremas riksorganisation (KRO), Svenska
musikerförbundet. Svenska tealerförbundel samt Svenska sektionen av
internationella konstnärsorganisationen.
Hämtöver
har skrivelser kommil in från beredskapsnämnden för psykologiskt försvar.
Föreningen Sveriges konsthantverkare och industriformgivare (KIF), Föreningen
Svenska populärauktorer (SKÅP), Föreningen lärare i svenska vid högskolor i
utlandet. Konstfrämjandets riksförbund. Svenska handelskammarförbundet.
Riksförbundet DX-alliansen, Riksföreningen för svenskhetens bevarande i
ullandel, Sveriges kristna ungdomsråd, Teatercentrum-syd, Svenska
journalistförbundet, Sveriges konstföreningars riksförbund. Svenska
hemslöjdsföreningamas riksförbund. Föreningen Sveriges landsantikvarier, Cenlems
ungdomsförbund. Svenska kyrkans mission. Svenska ekumeniska nämnden samt
Svenska missionsrådet.
Avsnillet Sammanfattning i betänkandet och en sammanställning av remissyttrandena
över betänkandet bör fogas till protokollet som bilagor (bilagorna 2.1 och
2.2).
Beträffande
nuvarande förhållanden samt utredningens närmare överväganden hänvisas till
betänkandet.
1
prop. 1978/79:100 (bil. 6 s. 122) har jag anmält att jag avsåg att i samarbete
med chefen för utbildningsdepartementet utarbeta en särskild propo-
Prop. 1978/79:147 8
sition
om informations- och kulturutbytet med utlandet, som bygger på de förslag som
har presenterats i betänkandet Kultur och information över gränsema. Jag
anhåller all nu få ta upp dessa frågor.
2
Föredragandens överväganden
2.1
Allmänt om informations- och erfarenhetsutbytet med utlandet
Motivet
för informationsverksamhet i ullandel har traditionellt varil behovet all för
opinionen i andra länder förklara det egna landets samhällsskick och politik
och då särskilt dess utrikespolitiska ställningstaganden.
Den
svenska informationsverksamheten i utlandet syftar emellertid inte endasi lill
alt sprida kunskap om vårt land och dess strävanden och att därigenom skapa
förtroende för Sverige som part i del internationella umgänget. Den är i hög
grad inriktad på etl aktivt svenskt deltagande i det internationella
erfarenhetsutbytet, där Sverige även är mottagande part. Vårt beroende av
utlandet och vår språkliga isolering gör dessa internationella kontakter än mer
angelägna.
Erfarenhetsutbytet
över gränsema har blivit en allt viktigare del av de inlemalionella
förbindelserna. Detta gäller såväl i relationema mellan enskilda länder som i arbelel
inom en rad inlemalionella organisalioner. Genom undertecknandet år 1975 av
slutdokumentet från den europeiska säkerhetskonferensen har Sverige åtagit sig
att verka för ett vidgat kultur-och informationsutbyte. I våra kontakter med
invandrarfrågor och tredje världens problem påminns vi ständigt om behovet av
ett intensivare informations- och erfarenhetsutbyte över gränsema.
Effekterna
av informationsinsatser i utlandet är som utredningen betonar svåra att mäta.
Icke desto mindre råder allmän enighet om att en sådan verksamhet, inriktad på
alt belysa samhällslivet över ett brett fäll, är oundgänglig i umgänget mellan
ländema. Kunskap om andra länder bör betraktas som värdefull i sig. Den är en
grundläggande faktor för synen på andra länder och därmed för det
internationella samarbetet.
Den
övervägande delen av informationen över gränsema förmedlas genom massmedier saml
vid direkta kontakter mellan myndigheter, organisalioner, poliliska partier,
folkrörelser, företag och enskilda. Delta fria och direkta utbyte är av
avgörande betydelse för vårt deltagande i den inlemalionella dialogen och
därmed för kunskapema om och intresset för Sverige i utlandet. Del innebär
också atl bilden av Sverige utomlands i sina väsentliga drag formas av oss
själva, av det samhäUe vi skapar.
Den
statligt finansierade informationsverksamheten har därför främst en kompletterande
uppgift. Den syftar i första hand till att tillgodose utlandets spontana
efterfrågan på allmän information om Sverige, inte minst som
Prop.
1978/79:147 9
den
kommer till ullryck gentemot våra utlandsmyndigheter. Detta har varit en av ulgångspunklema
för den nii avslutade ulredningen.
De
flesta staters organ för utlandsinformalion är direkt knutna lill regeringar
eller statliga myndigheter. För svensk del förmedlas den statligt finansierade
allmänna Sverige-informationen huvudsakligen genom självständigt verkande informalionsorgan,
främst stiftelsen Svenska institutet. Även enheten för Sveriges Radios
utlandsprogram bedriver en i förhållande lill staten självständigt utformad
informationsverksamhet. De svenska utlandsmyndigheterna, som har en central
roll i informationsarbetet utomlands, är också i hög grad beroende av service
och material från organ i Sverige, i första hand Svenska institutet.
Del
är angelägel all det finns elt rikt och varierat faktamaterial om det svenska
samhället tillgängligt för alt möta utlandets efterfrågan. Utredningen har här
konstaterat en rad brisler och behov. Jag delar - i likhel med majoriteten av remissinstansema
- utredningens uppfattning alt resursförstärkningar gör siörre nytta centralt
än om de sprids över etl större anlal mottagare. För den allmänna
informationsverksamheten är enligt min mening Svenska institutet det organ som
bör spela denna centrala roll.
Jag
vill erinra om alt Sveriges exportråd och Sveriges turistråd har viktiga uppgifter
på del exportfrämjande respektive turismfrämjande området. Jag instämmer i
utredningens bedömning att det finns ett påtagligt samband mellan den allmänna
Sverige-informationen och den export- eller lu-rismfrämjande verksamhelen. Atl
man i utlandet får allsidiga kunskaper om Sverige är viktigt också för våra
ekonomiska förbindelser med omvärlden. Samfidigl finner jag det ändamålsenligt
och lämpligt atl verksamheler med olika syften även fortsättningsvis har olika
huvudmän.
Genom
alt huvuddelen av de resursförstärkningar jag föreslår på informationsområdet
avses ställas till Svenska institutets förfogande bör institutet ännu
effektivare kunna fullgöra en servicefunktion för våra utlandsmyndigheter samt
för departement, myndigheter, organisationer och folkrörelser i Sverige. Jag
vill i detla sammanhang också hänvisa till den referensgrupp för
folkrörelsefrågor inom kommundepartementet som behandlar frågor rörande
förhållandet mellan stat och kommun å ena sidan och folkrörelser å den andra.
Inom ramen för detta arbeie behandlas bl. a. folkrörelsernas internationella
kontakter och deras behov av stöd från myndigheter för sift samarbete över
gränserna.
Erfarenhetsutbytet
med utlandet på områden såsom arbetsmarknad och arbetsliv, ulbildning och
forskning, energiförsörjning och miljö fömlsälter nära kontakter mellan Svenska
institutet och fackmyndigheter och organisationer i Sverige. Institutels
styrelse jämte representativa, aktiva referensgrupper för olika sakområden har
visat sig väl lämpade för att i det svenska samhället förankra
informationsutbytet. Även utlandsmyndigheterna bör kunna delta i planeringen
av seminarier, personutbyte och andra informationsakliviteter som berör dem.
Prop. 1978/79:147 10
Intresset
från utlandet för svenska förhållanden och erfarenheter är betydande i
relation till vårt lands storlek. Detta iniresse från såväl i-lands-som u-landshåll
avser inte endast problemlösningar utan även den svenska deballen kring
aktuella samhällsfrågor inom de sociala, ekonomiska och teknologiska områdena.
1 motsvarande mån ökar intresset på svensk sida alt erfara vilka lösningar
andra länder väljer för sina samhällsproblem. Därigenom skapas förutsättningar
för en dialog över gränsema och en in-nehållsmässig fömyelse av
informationsverksamheten.
Ulredningen
framhåller att synen på Sverige i ufiändska massmedier ofta framtonar
slumpmässigt och ensidigt. Det är därför angeläget att också på andra vägar
söka ge opinionsbildande grupper i utlandet möjligheter till fortlöpande
kontakter med ulvecklingen i Sverige. Med hänsyn till atl de ekonomiska resursema
förden statligt finansierade informationsverksamheten är begränsade är det
väsentligt att prioriteringar görs mellan ämnen, former och mottagare av
informationen. Av såväl resurs- som effektivitetsskäl torde del vara lämpligt
att koncentrera insatserna till grupper i utlandet som kan föra informaiion
vidare eller har särskilt intresse av svenska erfarenheter inom sina
specialområden.
Även
formema för informationsverksamheten bör i så hög grad som möjligl vara
inriktade på etl ulbyte av erfarenheler. Jag är medveten om att
informationsbehoven utomlands till stor del avser grundläggande fakta om
Sverige. Dessa behov måste i första hand lillgodoses. Men genom att ökade
resurser avsälls för personutbyle och seminarieverksamhet bör inslaget av ömsesidighel
förstärkas. Allmänt kan sägas alt insatser som leder till direkta förbindelser
med enskilda, organisationer och myndigheter i utlandet synes ha särskilt stort
värde.
I
fråga om en geografisk breddning av vårt erfarenhetsutbyte med utlandet vill
jag, i enlighel med utredningens förslag, särskilt peka på behovel av atl öka
vårt utbyte med Norden, invandramas hemländer, ländema i Östeuropa saml u-Iändema.
En sådan vidgning av kultur- och informationsutbytet får dock inte medföra all
utbytet med ländema i Västeuropa och Nordamerika eftersatts. Vårt geografiska
läge, våra allmänna och kulturella förbindelser saml orienteringen av vår
utrikeshandel understryker den centrala betydelsen av erfarenhetsutbytet med
dessa länder.
2.2
Kultur- och informationsutbytets geografiska inriktning
2.2.1
Norden
Utredningen
betonar viklen av ett fortsatt intensivt nordiskt kultur- och informationsutbyte.
Enligt ulredningen fungerar del nordiska utbytet väl inom kulturområdel. Del
kultursamarbete, som -bedrivs mellan de fem nordiska länderna inom ramen för
1971 års nordiska kulturavtal, tillförs år-
Prop. 1978/79:147 H
ligen
beiydande resurser över nordiska ministerrådets kullurbudget. Även för det
bilaterala kultursamarbetet mellan ländema utgår elt väsentligt slöd från
regeringarna och från olika samarbetsfonder. Atl det nordiska kullur-och
erfarenhetsutbytet är förhållandevis välutvecklat vitsordas även av många
remissinsatser. Däremoi kan brisler konstateras vad gäller information om
Sverige i de nordiska grannländema. Svenska institutet har endast bedrivii
marginell informationsverksamhet i Norden. Detta har bl. a. lell till en brist
på informationsmaterial om Sverige på nordiska språk, vilket inle minsl av våra
utlandsmyndigheter i Norden uppfattats som etl betydande hinder i del löpande
informationsarbetet.
Ett
omfattande erfarenhetsutbyte inom Norden är givetvis av central betydelse. Mot
bakgmnd av de brister vad gäller den allmänna informationen om Sverige i våra
grannländer som utredningen konstaterat finner jag det angelägel att Svenska
institutet även innefaltar de nordiska ländema i sitt verksamhetsområde. Den
anslagsförstärkning jag föreslår för institutets informationsverksamhet bör
kunna medge att särskilda resurser avsätts för all framställa informationsmaterial
för de nordiska ländema, främst på svenska och finska men även på danska,
norska och isländska.
Finland
är det enda land utanför Sverige där svenska är officiellt språk. Vidare har
den finländska invandringen till Sverige under lång tid varit mer omfattande än
från något annal land. Detla medför all våra förbindelser med Finland får en
speciell karaktär. Uiöver de ökade informationsinsatser i de nordiska ländema
som jag redan har nämnt beräknar jag därför medel för en ijänst för
kulturattaché vid ambassaden i Helsingfors. Behovel av en sådan
personalförstärkning gäller såväl de svenskspråkiga som finskspråkiga kontaktema.
Inom
ramen för sill program för stöd till svenskundervisning i utlandet lämnar
Svenska institutet värdefullt stöd, i form av malerialservice och ekonomiska
bidrag för kursverksamhet m. m., i de nordiska länderna. Det är angeläget att
institutet inom ramen för den resursförstärkning jag kommer atl förorda för
stöd till svenskundervisningen utomlands prövar möjligheterna till en ökad
insats även i Norden.
Det
är viktigt atl eventuella nya initiativ på detta och andra områden av institutels
verksamhei tas i nära samråd med de bilaterala samrådsorgan och
kulturinstitutioner som upprättats mellan Sverige och grannländema. Jag avser
då närmast organ som finsk-svenska utbildningsrådet, de bilaterala kultur- och
samarbetsfonderna och institutioner som Svenskhemmel Voksenåsen i Norge,
Hanaholmens kulturcentrum i Finland, Nordens Hus i Reykjavik och Nordens
folkliga akademi i Kungälv.
Det
är också vikligl alt Svenska institutet håller sig underrättat om de samnordiska
initiativ till förbättrad språkförståelse i Norden som tas inom ramen för det
nordiska kulturavtalet. Jag tänker här på förslaget att inrätta etl nordiskt
språk- och informationscentmm i Helsingfors, som i första hand skall vara ett
serviceorgan för lärare, skolor och offentlig förvaltning i Finland.
Prop. 1978/79:147 12
2.2.2
Invandrarnas hemländer
Utredningen
anser del önskvärl all etl ökal informationsutbyte med invandramas hemländer
kommer lill stånd och föreslår därför all 200000 kronor anslås för stipendier
på massmedieområdet. Stipendiema skall enligl ulredningen kunna tilldelas invandrare
och svenskar för projekt i Sverige eller i invandramas hemländer.
Flertalet
remissinstanser lillstyrker uiredningens förslag om särskilda insalser för
informationsutbyte med invandramas hemländer. Förslaget atl inrälla stipendier
på massmedieområdet välkomnas av flera instanser, däribland slalens
invandrarverk.
Närmare
lio procent av Sveriges befolkning är invandrare eller barn till invandrare.
Det innebär alt en betydande befolkningsgrupp har en annan kulturbakgrund än
den svenska. Invandrama måste ges möjligheler att behålla kontakten med
hemlandets kultur och att utveckla sin egen kultur i Sverige. Invandrarnas
kulturella verksamhet är en viktig tillgång i del svenska kulluriivet och
berikar vår egen ulveckling. Den bidrar också till att öka kunskapema i vårt
land om invandramas hemländer.
De
attityder som växer fram i förhållandet mellan invandrare och svenskar bestäms
ofta av vilken kunskap vi har om den andra gruppens kulturella och sociala
bakgrund. Jag anser det därför vara av störsia vikt atl vi lär oss att förstå
och respektera varandras samhällen och kulturer. Detta är en fömlsällning för atl
förhindra motsättningar och fördomar mellan majoritets- och minoritetsgrupper
i Sverige. Det är därmed också en avgörande faktor för invandramas möjligheter
att finna sig till rätta i vårt land. Relationerna mellan olika
befolkningsgrupper i Sverige kan också indirekt påverka iniresset och slödel
inom Sverige för olika former av intemalionellt samarbele.
Jag
anser det därför vara angelägel atl i Sverige öka kunskapema om invandrarnas bakgmnd
i kulturellt och andra avseenden genom elt ökat kultur- och informationsutbyte
med invandramas hemländer. Samtidigt är del vikligl, atl vi i invandramas
hemländer på ett sakligt och mångsidigt sätt informerar om svenska förhållanden
i vid bemärkelse. 1 båda dessa avseenden spelar massmedierna en väsentlig
roll.
Jag
ansluter mig därför lill utredningens förslag att inrätta särskilda stipendier
på massmedieområdet för projekt i Sverige eller i invandramas hemländer. Jag
vill understryka att stipendiema bör kunna tilldelas inte bara svenskar och
invandrare i Sverige utan även personer som är verksamma inom massmedierna i
invandrarnas hemländer. Jag beräknar en medelsförstärkning för detta ändamål
under Svenska institutets anslag med 250000 kr. nästkommande budgetår. Medlen
bör disponeras av institutet och fördelas efter förslag av en av inslilulets
styrelse tillsall rådgivande nämnd. I denna bör ingå företrädare för myndigheter
och organisationer inom området. Utrikesdepartementets press- och
informationsenhet orga-
Prop. 1978/79:147 13
niserar
ett omfattande journalistutbyte och jag fömlsälter atl inslilulel etablerar
erforderligt samarbete med denna.
Belräffande
den allmänna informationsverksamheten i invandramas hemländer bör Svenska inslilulel,
inom ramen för den förslärkning av inslilulets resurser som jag senare
föreslår, i större utsträckning än lidigare kunna framställa
informationsmaterial som är anpassat till dessa länders behov. Den planerade
förstärkningen av inslilulets film- och utslällningsverksamhet saml av dess
resurser för kulturutbyte, personutbyle och seminarieverksamhet bör också
komma utbytet med dessa länder till del.
2.2.3
Östeuropa
Ulredningen
finner att särskild slimulans till kullur- och informationsutbyte med ländema
i Östeuropa är moliverad. Denna uppfaiining delas av en bred remissopinion. Behovel
av etl ökal kultur- och informationsutbyte med Östeuropa har framför alll
aktualiserats genom Sveriges undertecknande år 1975 av slutdokumentet från
konferensen om säkerhet och samarbete i Europa.
Som
utredningen påpekar är del svenska kullur- och informationsutbytet med ufiandet
huvudsakligen inriklat på Västeuropa och Nordamerika. Vi har dock vid sidan
härav ell relalivl omfattande och ökande utbyte på kullur- och
informationsområdet med länderna i Östeuropa. De kulturprogram som Svenska
institutet har tecknat med en rad länder i Östeuropa har bidragit till atl
underlätta del svenska samhällslivets kontakter med dessa länder. Även om en
allt siörre del av utbytet med Östeuropa bedrivs vid sidan av kulturprogrammen
kan dessa dock även i framliden komma att spela en betydelsefull roll för
utbytet.
Frågan
om Sveriges kulturutbyte med ullandel skall bedrivas inom ramen för bilaterala
kulluravtal på regeringsnivå har diskuterats i skilda sammanhang. Jag delar
utredningens uppfattning alt del svenska kulturutbytet med ullandel även i
fortsättningen bör löpa fritt från avtal på regeringsnivå. Jag hänvisar till
vad chefen för utbildningsdepartementet vidare kommer all anföra i denna
fråga.
De
teknisk-vetenskapliga kontaktema med Östeuropa samordnas till en väsentlig del
av Vetenskapsakademien och Ingenjörsvetenskapsakademien. Från
utrikesdepartementets huvudtitel utgår ell årligt bidrag lill Ingenjörsvelenskapsakademien
för forskamtbyte med främsi Östeuropa. Medel för Vetenskapsakademiens inlemalionella
kontakter beräknas inom ramen för det allmänna bidrag till akademiens centrala
verksamhet, som anvisas över nionde huvudtiteln.
Under
budgetåren 1977/78 och 1978/79 har riksdagen anvisal särskilda medel för atl
stimulera ell ökat kullur- och informationsutbyte med Östeuropa i anslutning fill
rekommendationerna i slutdokumentet från den europeiska säkerhels- och samarbetskonferensen.
Prop. 1978/79:147 14
Jag
ansluler mig tiil utredningens uppfattning att särskild stimulans av ulbylel
med Östeuropa är moliverad. Mol denna bakgrund avser jag ägna ökad
uppmärksamhet åt erfarenhetsutbytet med ländema i Östeuropa. Jag förutsätter
vidare all den planerade förstärkningen av Svenska institutets resurser för
film-, utställnings- och seminarieverksamhet saml för kulturutbyte och personutbyle
också kommer utbytet med ländema i Östeuropa till del.
2.2.4
U-länderna
Ulredningen
föreslår en femårig försöksverksamhet för all pröva fömtsällningarna för ett
förstärkt kulturutbyte med u-ländema. Avsikten är att man då i första hand bör
stimulera presentation av u-ländernas kultur i Sverige. Utredningen föreslår atl
försöksverksamheten skall ledas av en u-landsgmpp för kulturutbyte. Svenska
institutet föreslås få särskilda medel för att stimulera detta utbyte. Ökade
medel föreslås också utgå härför från den del av tredje huvudtitelns anslag C
3. Information, som administreras av SIDA.
I etl
bredare samarbele med u-ländema bör enligt utredningen korttids-stipendier för
vistelse i Sverige kunna ingå liksom etl vidgat samarbete mellan institutioner
i u-ländema och i Sverige. För detta ändamål bör enligl utredningen särskilda
medel ur anslaget för internationellt utvecklingssamarbete kunna ställas till
förfogande.
Utredningen
föreslår även att Svenska institutet fär ökade resurser för informationsverksamhet
i u-ländema.
1
Sverige har intresset för ländema i tredje världen ökat kraftigt. Genom vårt
utvecklingssamarbete har vi kommil i nära kontakt med vissa u-Iän-der. Problem
i u-länder ges stort utrymme i svenska massmedier. Folkrö-relsema har spelat en
viktig roll för delta intresse. Genom SIDA fär studieförbund,
löntagarorganisationer, folkrörelser och andra enskilda organisationer beiydande
bidrag för att sprida information om u-Iändema.
Det
är angeläget alt ömsesidighelen och mångfalden i umgänget med u-ländema slimuleras.
Det gäller inte minsl kulturutbytet, som hittills spelat en mindre roll i kontaktema
mellan Sverige och dessa länder. Språklig isolering och bristande resurser
utgör återhållande faktorer på svensk sida. Del finns därför särskilda skäl all
främja det svensk kulturlivets kontakter med u-Iänderna. Jag delar bislåndspolitiska
uiredningens uppfattning alt "kultursamarbete mellan ett rikt och fattigt
land bör kunna ske på en mer jämbördig nivå än på många andra områden, där det
rika landets ekonomiska överlägsenhet spelar en viktig roll" (SOU
1977:13, s. 199).
Remissinstansema
delar utredningens syn på betydelsen av ett ökat kultur- och
informationsutbyte med u-Iändema. Flera remissinstanser framhåller också alt
det är viktigt att folkrörelsemas erfarenheter och synpunkter här tas till
vara.
Prop. 1978/79:147 15
Svenska
institutet har bedrivii en försöksverksamhet med kultur- och informationsutbyte
med vissa länder i Afrika. För att uppnå etl ömsesidigt kulturutbyte har
Svenska inslitutet och SIDA samarbetat om vissa utbytesprojekt, där institutet
främst har finansierat det svenska projektet utomlands och SIDA svarat för kostnadema
för u-Iandsmanifestationen i Sverige såsom elt led i en strävan att presentera
u-ländernas kultur i Sverige.
I
likhet med utredningen finner jag det angeläget att stärka kulturutbytet mellan
Sverige och u-Iändema. Kullurlivets egna önskemål är givetvis grundläggande för
utbytets inriktning. Kulturutbytet med u-Iändema bör i princip bekostas på
samma sätt som utbytet med andra länder. När det gäller alt göra särskilda insalser
på detta område delar jag utredningens uppfattning att man i första hand bör
stimulera presentation av u-Iänders kultur i Sverige. De kontakter som då
uppstår bör i sin tur kunna leda fill ett ökal intresse för svenska
kulturyttringar i olika u-länder.
Strävan
alt få till stånd ett livligare kulturutbyte mellan Sverige och u-länderna bör
bygga vidare på det samarbete som har vuxit fram mellan Svenska institutet och
SIDA. Del får ankomma på inslitutet och SIDA atl finna lämpliga former för etl samarbele
i dessa frågor, t. ex. genom att bilda en särskild samrådsgrupp. Eftersom
statens kulturråd också har viktiga uppgifter när det gäller atl stödja det
svenska kulturlivets kontakter med utlandet synes det lämpligt att kulturrådet
ingår i en sådan samrådsgmpp.
I
vissa fall kan man räkna med att etl fördjupat samarbete kommer till slånd
mellan kulturinstitutioner i u-ländema och Sverige. Jag räknar då med all vissa
projekl skall kunna finansieras med de särskilda medel som är avsatta för s. k.
bredare samarbete med u-ländema. Det kan därför komma atl visa sig
ändamålsenligt att även beredningen för intemationellt utbildningssamarbete
deltar i detta samråd.
Samrådet
bör vara informellt och göra det möjligt för SIDA, Svenska institutet och
kulturrådet att ha löpande kontakter med berörda folkrörelser. Inom ramen för
detta samråd bör information också kunna lämnas om de projekl på kulturområdel
som SIDA bereder inom ramen för kulturstöd till vissa u-länder eller i
samarbete med internationella organisationer.
Under
senare år har, som utredningen påpekar, önskemål i ökad omfattning framkommit
om ett vidgal samarbele med u-Iänderna i form av person- och
erfarenhetsutbyte. Regeringen har genom beslut den 28 december 1978 givit
Svenska institutet i uppdrag att administrera en särskild försöksverksamhet
för personutbyte med u-ländema avseende främst korta, kvalificerade
studiebesök. Försöksverksamheten avser en period av tre år och omfattar i
princip alla u-länder. För budgetåret 1978/79 har för ändamålet 1,5 milj. kr.
ställts lill institutets förfogande ur anslaget C 2. Bilateralt utvecklingssamarbete.
Posten Bredare samarbete. Utbildningsberedningen skall fungera som Svenska
institutets referensgrupp för verksamheten.
Opinionsbildningen
i Sverige kring u-landsproblem är livlig. Information om u-ländema har också
givits särskilt stöd. Däremot har hittills förhållan-
Prop. 1978/79:147 16
devis
små resurser avsatts för att i u-ländema informera om Sverige och del svenska samhällel
eller för alt delta i ell mer aktivt erfarenhetsutbyte med dessa länder. Del är
angelägel all denna verksamhet fär ökad omfattning.
Jag
räknar med atl den försöksverksamhet med personutbyle som regeringen beslutat
skall kunna leda till värdefulla kontakter mellan Sverige och u-länderna. Jag
anser det också viktigt att främst Svenska institutet får ökade resurser för
informationsverksamhet i u-ländema. Som åtskilliga svenska utlandsmyndigheter i
u-länder framhållit kräver delta all institutet framställer
informationsmaterial, som är särskilt anpassat till språk och andra
förhållanden i dessa länder. Det är angeläget att i detta informationsarbete
knyta an till gemensamma problem och intressen. Liksom person-och kulturutbytet
bör informationsverksamheten syfta till att på sikt bygga upp etl varierat
kontaktnät mellan enskilda grupper, organisationer och myndigheter i Sverige
och u-ländema.
2.3
Utrikesdepartementet
Utrikesdepartementet
svarar för ledning och samordning av den med statsmedel finansierade allmänna
information om Sverige i utlandet som inle ankommer på annal departement. Inom
utrikesförvaltningen leds informationsverksamheten av press- och
informationsenheten.
Verksamheten
vid Svenska inslilulel och Sveriges Radios ullandspro-gram finansieras lill
övervägande del över tredje huvudtiteln. Som jag närmare redovisar i andra
sammanhang utgår frän denna huvudtitel även olika former av bidrag till
Svensk-internationella pressbyrån. Ingenjörsvetenskapsakademien samt
tidskrifterna Sweden Now och Ambio. En väsentlig del av resurserna avser
utrikesförvaltningens egen informationsverksamhet. Denna omfatlar
huvudsakligen utlandsmyndighetemas lokala informationsåtgärder saml
journalist- och andra personinbjudningar lill Sverige.
Under
senare tid haren allt större del av de verkställande uppgifter som är förbundna
med informationsverksamheten överförts från utrikesdepartementet till Svenska
institutet. Utrikesdepartementet har sålunda givit institutet i uppdrag att
genomföra vissa informationsprojekt av särskilt intresse för
utrikesförvaltningen. Särskilda medel härför har ställts till institutels
förfogande. Det är min avsikt att även i fortsättningen ta institutet i anspråk
för denna typ av tjänster.
Utredningen
har i vad avser utrikesdepartementets egen informationsverksamhet föreslagit
ökade medel för joumalistinbjudningar och särskilda manifestationer,
informationsutbyte med invandramas hemländer och särskild kontaktverksamhet
för all främja erfarenhetsutbytet med vissa länder.
Prop. 1978/79:147 17
Jag
föreslår i andra sammanhang särskilda medel för etl ökal informationsutbyte
med invandramas hemländer saml för särskild kontaktverksamhet. Beträffande joumalistinbjudningar
och särskilda manifestationer fömlsälter jag atl denna typ av insatser skall
kunna inrymmas inom del reguljära anslaget för utrikesförvaltningens
informationsverksamhet.
2.3.1
Lednings-och samordningsfrågor
Vissa
av uiredningens förslag aktualiserar frågan om informationsverksamhetens
ledning och samordning. Jag vill därför här någol orientera om organisaiionen
av utrikesdepartementets press- och informationsenhet, som efter upplösningen
av kollegiet för Sverigeinformation år 1972 har ansvaret för ledning och
samordning av den statsfinansierade allmänna informationsverksamheten. Uiöver departemenlall
budgetansvar leder enheten utlandsmyndighetemas informationsverksamhet.
Enligl
inslmktion för utlandsmyndighetema skall dessa sprida information om Sverige
och svenska förhållanden saml främja Sveriges vetenskapliga och kulturella förbindelser
med verksamhetslandet. Främsi vid de större utlandsmyndighetema finns särskilda
press- och kulturattachéer samt informationsljänstemän, vilka rapporterar lill
press- och informationsenheten.
Press-
och informationsenheten tillkom år 1976 genom en sammanslagning av de lidigare
press- och informalionsbyråema. 1 samband med utrikesutskottets prövning av
regeringens proposition 1975/76:96 om viss ändrad organisation för
utrikesdepartementet m. m. förutsattes (UU 1975/76:12) atl en åtskillnad mellan
presstalesmannafunklionen och den allmänna Sverigeinformationen skulle kunna
upprätthållas även efter en sammanslagning. En tjänsteman i kansliråds
ställning skulle handha den direkta ledningen av departementets verksamhei i
fråga om Sverige-informationen i utlandet. Vidare förutsattes att enhetens
chef i huvudsak borde koncentrera sig på uppgiften att vara
utrikesdepartementets talesman gentemot pressen. I annat fall borde
sammanslagningen omprövas.
Sammanslagningen
av press- och informalionsbyråema fill en enhet har i allt väsentligt haft
positiva effekter för samordningen av dessa närbesläktade sakområden.
Samtidigt har olikheterna i fråga om verksamhetens målgrupper och allmänna
inriktning medfört att uppdelningen på massmedieservice respektive allmän
information i praktiken bestått.
Enhetschefens
verksamhet har i enlighet med fastlagda principer i övervägande grad varit
inriktad på funktionen som presstalesman. Ökade anspråk har emellertid
efterhand kommit att ställas på tjänsten vad gäller samordningsuppgifter.
Ansvaret för enhetens service till massmedier har härvid i ökande grad kommil
att falla på pressombudsmannen, som har givits kansliråds ställning.
Jag återkommer senare till utredningens förslag om bättre samråd mel- 2 Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr
147
Prop.
1978/79:147 18
lan olika informalionsorgan främst inom områdena allmän, exportfrämjande
och turismfrämjande informaiion. Uppgiften alt koordinera etl sådant utvidgat
samråd lorde främst komma atl falla på utrikesdepartementets press- och
informationsenhet.
Press- och informationsverksamheten i utrikesdepartementet
och vid utlandsmyndighetema spelar en viklig roll för alt sprida kunskaper i
utlandet om våra samhällsförhållanden och vår utrikespolitik. Denna verksamhet
har under senare år kommit atl få ökad lyngd inom utrikesförvaltningens totala verksamhei.
Beräkningar har visal att utlandsmyndighetema ägnar i stort sett lika mycket
lid åt press- och informationsfrågor som åt politiska ärenden.
Informationssektorns budgetansvar - utöver utrikesförvaltningens
personalkostnader - kommer efter här föreslagna ökningar att uppgå till ca 56
milj. kr.
2.3.2 Personalfrågor
Ulredningen föreslår alt två nya rörliga tjänster för
kulturattachéer inrättas i Östeuropa och Medelhavsområdel. Vidare föreslås att
ambassaden i Helsingfors förstärks med en ny tjänst med särskilda uppgifter
inom kulturområdet.
Som jag tidigare har anfört är behovet av en personell förslärkning
för kullurkontaklema med Finland enligt min bedömning så angelägel alt en ny Ijänst
för kulturattaché vid ambassaden i Helsingfors bör inrättas. Detla är en
förutsättning för att genomföra den ökade satsning på kultur- och informationsutbyte
med Finland som jag föreslår inom ramen föreit ökat utbyte inom Norden.
F. n. är våra kullur- och pressaltachéer saml
informationstjänstemän till hell övervägande del placerade i Västeuropa och
Nordamerika. Det finns dock anledning överväga en viss omfördelning av
befintliga Ijänsler inom press-, kultur- och informationssektorn i syfte att
möjliggöra ökade insatser i förbindelserna med länderna i Östeuropa och
Medelhavsområdet samt med u-Iänderna. Möjligheten atl i vissa fall låta verksamhetsområdet
för press- och kulturattachéer omfatta flera länder bör studeras.
Många av våra utlandsmyndigheter saknar resurser för alt
möta tillfälliga behov av en förstärkt bevakning av informations- och
kulturfrågorna. Utredningen har uppmärksammat delta behov och föreslagit att
särskilda medel bör avsättas härför. Enligt utredningen skulle dessa medel
användas för tillfälliga insatser av utomstående för en vitalisering av utbytet
eller för rapportering av företeelser inom kulturområdet som ambassaderna inte
har resurser alt bevaka. Jag tillstyrker utredningens förslag och anser att
anslaget D3. Övrig information om Sverige i utlandet, bör höjas med 200000 kr.
för detta ändamål. Min avsikt är att dessa medel även skall kunna användas för
tidsbegränsad uppdragsverksamhet eller anlitande av kon-
Prop.
1978/79:147 19
sullljänsler för planering eller genomförande av siörre
projekt inom kultur-och informationsområdet.
Jag vill här också understryka viklen av personalutbildning
i kultur- och informationsfrågor. Informationsfrågor handläggs vid fiertalel av
våra svenska utlandsmyndigheter av utrikesförvaltningens ordinarie personal.
Under senare år har ökade resurser avsatts för utbildning av personalen i dessa
frågor. Utbildningen har kommit all omfatla elt brett spektrum av frågor
rörande det svenska samhällel. Inom departementet anordnas löpande kurser i
handläggning av informationsfrågor för nyanställd personal. Kurser med
inriktning på dessa frågor anordnas årligen för lokalanslällda tjänstemän vid
våra utlandsmyndigheter. Vidareutbildning inom denna verksamhetsgren av
utrikesförvaltningen ägnas alll större uppmärksam-hel.
Jag inslämmer i uiredningens bedömning atl möjlighelerna
bör lillvara-tas för utrikesförvaltningens personal all på ulbylesbasis
tjänstgöra vid de olika departement, myndigheter och inslilulioner som arbelar
med kullur-och informationsfrågor. Frågan om växeltjänslgöring med personal ulanför
utrikesförvaltningen är föremål för diskussioner med departementets
personalorganisationer. Viss växeltjänslgöring har i prakliken redan inletts
med Svenska institutet.
Jag vill belräffande organisations- och personalfrågor
allmänt hänvisa till den ijuli 1978 tillsatta ulredningen (1978:02) om ulrikesreprcsentalio-nen.
Kultur- och informationsfrågorna behandlas där i ell vidare organisatoriskt
och personalpolitiskt sammanhang.
2.4 Svenska institutet
2.4.1 Organisation
Svenska institutet är en stiftelse som har bildats av
staten med uppgift all främja kultur- och erfarenhetsutbytet över gränsema och
all sprida kännedom om svenskt samhällsliv i utlandet. Institutet leds av en
styrelse, som ulses av regeringen. För kontakt med olika grenar av del svenska
samhällslivet finns referensgrupper som tillsätls av styrelsen. Institutet leder
verksamheten vid det svenska kulturhuset i Paris.
Svenska institutet finansieras med anslag från
utrikesdepartementets huvudtitel. En av institutets uppgifter är aU tillhandahålla
material och tjänster för den efterfrågan på Sverige-information som
kanaliseras genom de svenska utlandsmyndighetema. Delar av institutets verksamhei
berör även utbildningsdepartementet. Detla gäller kulturutbytet och stödet till
internationella kontakter inom studier och forskning. Inom dessa områden bör de
kultur- och ulbildningspoliliska riktlinjer gälla som statsmakterna har
fastställt, framhåller utredningen.
Prop. 1978/79:147 20
Mot
denna bakgmnd diskuterar utredningen frågan om etl för de båda departementen
gemensamt budgelansvar för Svenska institutet. Utredningens slutsats är atl etl
delat budgetansvar för Svenska institutet knappast skulle innebära några
avgörande fördelar. Utredningen anför härvid bl. a. att Svenska institutet är
en relativt liten institution, all institutet alllid kommer all vara en viktig
kontaktpunkt för de svenska utlandsmyndigheterna samt all den övervägande
delen av ulbytel på kultur-, studie- och forskningsområdena sker genom andra
institutioner under utbildningsdepartementets ansvarsområde. Statens kulturråd
delar utredningens uppfattning alt en uppdelning av institutets anslag på
olika huvudtitlar inte skulle innebära några fördelar.
Jag inslämmer
i utredningens uppfattning att institutet även i framtiden kommer att vara ell
viktigt kontaktorgan för utlandsmyndighetema. Svenska institutet bör därför
kvarstå under utrikesdepartementets huvudtitel. Samtidigt noterar jag atl inslilulel
även svarar för väsentliga uppgifter när det gäller de inlemalionella kontaktema
inom kullurens och utbildningens områden. Ell ökat engagemang från
utbildningsdepartementets sida i institutets verksamhet är därför motiverat.
Chefen för utbildningsdepartementet kommer också atl föreslå en förstärkning
av institutets medel för kulturutbyte att utgå från utbildningsdepartementets
huvudtitel.
Utredningen
bedömer det naturligt och praktiskt att det med statliga medel finansierade
kultur- och informationsutbytet bedrivs av organ, som har en gentemot
regeringen fristående ställning.
Stiftelseformen
innebär en siörre självständighet än myndighetsformen. Utredningen anser det inle
motiverat eller lämpligt att omvandla Svenska inslitutet till ett ämbetsverk.
Vid omorganisationen av institutet år 1970 bedömde RRV atl den föreslagna
stiftelseformen var atl föredra framför al-lemiivet ämbetsverk. 1 sin analys av
Svenska institutet år 1975 och i sitt remissyttrande med anledning av
utredningen diskuterar RRV stiftelseformen och finner atl frågan om stiftelse-
eller myndighetsform inte är av avgörande betydelse för institutets
verksamhet. Även Svenska institutet menar atl organisationsformen inte har
någon avgörande betydelse men att de administrativa svårigheter som hör samman
med stiftelseformen i möjligaste mån bör undanröjas.
Mol
bakgrund av de synpunkter jag har redovisat, bl. a. från utredningen, RRV och
Svenska institutet, finner jag inte anledning föreslå någon förändring av
Svenska institutets ställning som stiftelse. De administrativa och
budgetmässiga frågor som hänger samman med stiftelseformen får bli föremål för
särskilda överväganden.
Från
elt stort antal remissinstanser, bl. a. LO, statens kulturråd och flera
utlandsmyndigheter, understryks vikten av att Svenska institutet etablerar ett
nära samarbele med organisationer och folkrörelser i Sverige. Främsi efteriyses
en aktivering av institutets referensgmpper och förbättrat samråd.
Prop.
1978/79:147 21
Institutet skall enligl sin stadga samarbeta med de olika
samhällsorgan som har beröring med institutets verksamhei. Deila bör, såsom ulredningen
framhåller, främst ske genom alt de lill institutet knutna rådgivande referensgrupperna
aktivt deltar i institutets verksamhet. Grupperna bör medverka i prioriteringen
av institutets insalser inom olika områden. Genom förslagen i denna proposiiion
får inslilulel arbetsuppgifter inom delvis nya områden. Detta bör refiekleras i
sammansättningen av institutets styrelse och referensgrupper. Jag vill vidare
i likhel med utredningen peka på behovel av etl nära samarbele mellan Svenska
institutet och slatens kulturråd. Chefen för ulbildningsdeparlementel
återkommer i det följande lill denna fråga.
Utredningen har även tagit upp frågan om utnyttjandet av Sverigehusel,
där Svenska institutet har sina lokaler. Jag har i denna fråga samrått med
chefen för handelsdepartemenlel som har ansvarel för Sverigehusels användning.
Han kommer atl tillsätta en utredare med uppgift alt se över utnyttjandet av
byggnaden.
2.4.2 Verksamhet
Ulredningen har gjorl en omfattande kartläggning av
Svenska institutels verksamhet och föreslår en förstärkning av institutets
resurser. Utredningen har funnit atl inslilulets finansiella och personella
resurser inte har varil tillräckliga för atl kunna uppfylla de ökade krav som
ställs på informaiion om det svenska samhällel, allmänt kulturutbyte och utbyte
inom studier och forskning.
Flertalet av de remissinstanser som har uttalat sig om
Svenska institutet ansluter sig till utredningens förslag om en förslärkning av
resursema för institutets verksamhet. Flera remissinstanser anser i likhet med ulredningen
att de föreslagna resursökningama är otillräckliga och all de bör ses som ett
första steg i en successiv uibyggnad av Sveriges kultur- och infor-mafionsulbyle
med utlandet.
Jag delar uiredningens uppfattning att Svenska institutet
bör ges ökade resurser för atl bällre kunna utföra de uppgifter som ålagts
institutet. 1 allt väsentligt kan jag ansluta mig lill den föreslagna
fördelningen av denna förstärkning av institutets resurser.
2.4.2.1 Informaiion
Svenska institutets informationsverksamhet omfattar produkfion
och distribution av trycksaker, filmer och utställningar. Till denna verksamhei
kan även räknas dokumentations- och besöksservice. Huvuddelen av de
resursförstärkningar som utredningen föreslagit för Svenska inslitutet faller
inom detta verksamhetsområde.
En samlad remissopinion stöder utredningens förslag om
väsentligt förstärkta resurser till institutels informationsverksamhet.
Flertalet instan-
Prop.
1978/79:147 22
ser ansluter sig lill all institutet bör vara det centrala
organet för spridande av allmän information om Sverige utomlands. Jag instämmer
i utredningens och remissinstansernas bedömning av resursbehovet för institutets
program för informationsverksamhet och förordar en förstärkning för denna del
av institutels verksamhet.
Att producera och distribuera trycksaker om Sveiige och
svenskt samhällsliv är en väsenllig del av institutets informationsverksamhet.
Utredningen har framhållit vikten av att denna del av instiUitets verksamhet
förstärks och ytterligare utvecklas. Jag instiimmer i utredningens bedömning.
Ulredningen har särskilt uppmärksammat utt Svenska institutets
resurser inte har medgivit annat än marginella informationsinsatser i de
nordiska länderna. Jag har i annal sammanhang pekat på vikten av alt Svenska
institutet förstärker sina allmänna informationsinsatser i Norden. I den föreslagna
anslagsförstärkningen för instiUitets informationsverksamhet har jag beräknat
särskilda resurser för all framställa informationsmaterial för de nordiska
länderna. Jag vill här också betona vikten av att institutets faktablad i ökad
omfattning översätts lill de siörre u-landsspråken saml lill andra europeiska
språk än engelska.
I delta sammanhang kan jag erinra om att statliga
myndigheter enligl förordning (cirkulär SFS 1954: 820 till samtliga civila
statliga myndigheter och institutioner och centralarkiv för upplysningsmalerial
vid Svenska inslitutet för kulturellt ulbyte med utlandet) skall tillställa
Svenska institutet exemplar av informationsmaterial på utländska språk.
Härigenom ökas institutets möjligheter att vara en central för dokumentation
om Sverige avsedd för utlandet.
Ulrikesdeparlementel har nyligen med Svenska inslilulel lagil
upp frågan om en översyn av distributionen av institutets trycksaker. Jag har
beräknat att en del av den föreslagna resursförstärkningen för institutets informationsverksamhet
kommer att användas för en förbättring av nuvarande distributionsrutiner. Jag
vill här framhålla alt institutet för uppgifter av delta och liknande slag med
fördel kan ta konsulttjänster i anspråk.
Årligen arrangerar Svenska institiilel etl stort anlal icke-kommersiella
visningar av svensk spelfilm i utlandet. Dessutom anordnas etl stort anlal
visningar av svenska informations- och dokumentärfilmer. Utredningen har funnil
alt delta är en del av Svenska inslilulets verksamhei som erfarenhetsmässigt
väcker stort intresse utomlands.
Svensk spelfilm är etl efterfrågat inslag i
Sverigeinformationen och presentationen av svensk kultur utomlands.
Utredningen har funnit atl del finns ett behov av alt förstärka denna del av institutets
verksamhet, bl. a. genom att institutet får ökade medel för inköp av
rättigheter till svenska spelfilmer och framställning av fler kopior av redan
tillgängliga spelfilmer. Jag vill här erinra om atl Svenska filminstitutet i
sill remissvar har välkom--nai uiredningens förslag om ökade resurser till
Svenska inslitutels film-
Prop.
1978/79:147 23
verksamhet och särskilt framhållit att institutets
planering på filmområdet bör ske i samarbele med filminstitutet.
Utredningen
framhåller särskilt att det finns ett starkl behov av alt öka antalet
språkversioner och successivt förnya förrådel av inslitutels dokumentärfilmer.
Den av utredningen föreslagna anslagsförslärkningen lorde möjliggöra
anskaffning av nya titlar i fler språkversioner och kopior samt flera nya
språkversioner av äldre titlar.
Jag delar
utredningens uppfattning om behovel alt förslärka inslilulets resurser för filmverksamhet
och har beräknat atl en del av den föreslagna anslagsförslärkningen skall
användas i enlighel med uiredningens förslag. Institutet bör även beakta den
allmänna utvecklingen på videogramområ-det och de krav som denna kan komma att slälla
på inslitutels filmverksamhet. Ell samarbete med den filmverksamhet som
bedrivs av Sveriges Radios enhet för utlandsprogram kan på detla och andra
områden ge ömsesidigt ulbyte.
Inslitutet
färdigställer och distribuerar åriigen utställningar av informationskaraktär
för visning utanför Sveriges gränser. Ulredningen har särskilt påtalat behovet
av s. k. skärmulslällningar. Jag återkommer senare till frågan om utställningar
av museikaraktär.
Den av mig
förordade anslagsförslärkningen för inslilulets informationsverksamhet bör
möjliggöra produktion och distribution av bl. a. fier mindre utställningar av
allmän Sverige-karaktär för spridning inle minsl lill Norden, länderna i
Östeuropa, Sydeuropa och u-länder.
Seminarier
och personulbytehar visal sig vara en effektiv form för erfarenhetsuibyie. Inslilulel
har lidigare inte avsatt särskilda resurser för denna typ av
informationsverksamhet. Jag ansluter mig till utredningens förslag alt
tillföra institutet särskilda medel för personutbyte och seminarier.
Institutets resurser på delta område bör även kunna användas som direkta bidrag
till organisationer, folkrörelser, myndigheter m. fi. som önskar medverka i
eller anordna seminarier och symposier med deltagande av utländska och svenska
experter.
Svenska
institutets dokumentalionsenhel har på senare år inte kunnat hell möta den
växande efterfrågan på service. Dokumenlationsen-helen fyller en viktig
uppgift, inte minst för utlandsmyndigheterna. Enheten förväntas snabbt kunna
svara på förfrågningar samt även tillhandahålla utländska massmedier en
tillfredsställande bildservice. Svenska institutets besöksenhet organiserar
årligen omkring 1000 studieprogram för ca 10000 utländska besökare. Dessa besök
spelar en viktig roll för bilden av del svenska samhällel bland opinionsbildare
i ullandel.
Ulredningen föreslår resursförstärkningar för institutets
dokumentations- och besöksservice. Jag ställer mig bakom detta förslag och
förutsätter all en del av den föreslagna anslagsförslärkningen för institutets
informationsverksamhet kommer atl användas i enlighet/med utredningens förslag.
Inslilulel bör därmed i större utsträckning också kunna möta de öka-
Prop. 1978/79:147 24
de krav som har kommit atl ställas på tolk- och
guideservice, inte minst från organisationernas och folkrörelsernas sida.
Jag har beräknat en anslagsförstärkning tör institutets
informationsverksamhet med 2 050000 kr. Härtill kommer kostnaderför nya
tjänster på delta område, lill vilka jag återkommer senare.
2.4.2.2 Kultiirutbyle
På kulturområdet har Svenska inslilulel huvudsakligen rådgivande
och förmedlande uppgifter i samverkan med andra institutioner. Dessa insatser
kombineras ofta med vissl ekonomiskl slöd från inslilulets sida. Av institutets
medel för allmän kulturutbylesverksamhel används en mindre del för enbart bidragsgivning
till kontaktfrämjande ändamål av olika slag, t. ex. inbjudan av specialister,
kontaktresor ulomlands, filmvisningar, konferenser och mindre gästspel.
Uiredningens förslag lill fördelning av medel för bidrag
till kulturutbyte innebär att anslag för kulturutbyte som kräver förhandlingar,
teknisk samverkan och särskilda initiativ läggs på Svenska institutet, medan
anslag för kulturutbyle som endasi kräver ekonomiska bidrag förs lill slatens
kulturråd. Utredningen hänvisar till att institutet iradilionelll har
uppgifter inom vissa kulturområden och nämner främsi utställningar,
filmvisningar och översättningsstöd. Särskilt framhåller utredningen alt
institutets erfarenhet och kompetens bör ulnyltjas för projekt i samverkan med
de siörre statliga muséema. Ett särskilt anslag bör tillföras institutet för
detta ändamål, föreslår ulredningen.
Ansvaret för vägledning inom kulturutbytet bör, enligl ulredningen,
åvila elt kultursekretariat inom institutet. Utredningen föreslår personalförstärkningar
för dessa uppgifter. Sekretariatet föreslås fungera som etl centralt kontakt-
och serviceorgan med överblick över anslagsgivning-en inom området och med
uppgift all ge allmänna upplysningar om bl. a. vilka problem som möter i olika
regioner och vilken service som utlandsmyndigheterna kan ge. Sekretariatet bör
även erbjuda tjänster i samband med det praktiska genomförandel av
utbytesprojekt.
Av remissyllrandena rörande utredningens förslag till
ansvarsfördelning mellan slalens kulturråd och Svenska institutet framgår att
opinionen är splittrad. Vissa instanser pekar på atl kulturutbyte mera sällan
kan genomföras ulan förhandlingar eller teknisk samverkan. Andra menar atl den
föreslagna fördelningen är oklar. I flera yttranden vänder man sig mot alt
teater- och musikinslitutioner och museer enligt uiredningens förslag inte
fåren konsekvent behandling.
För egen del vill jag understryka del ansvar som Svenska
institutet traditionellt har som kontakt- och serviceorgan för statliga och
andra institutioner och för utlandsmyndighetema.
Institutet har mångårig erfarenhet av förhandlingsarbete
och av tekniska frågor bl. a. genom administrationen av de s. k.
kulturprogrammen. Del är
Prop.
1978/79:147 25
naturligt alt institutets särskilda erfarenheter i dessa
hänseenden utnyttjas i etl vidgal kultur- och erfarenhetsutbyte. Då inslilulel
initierar eller medverkar i elt projekt bör det även, i enlighel med
utredningens huvudförslag, svara för medelstilldelningen till projektet.
Mina förslag innebär en utvidgning av institutets ansvar
jämfört med vad som är fallet idag. Genom den förslärkning av institutets
personal som jag i del följande kommer atl föreslå bör del vara möjligt all
tillgodose de ökade behoven av ijänsler för kulturutbytesverksamheten, både vad
gäller teknisk service och medverkan i projekt.
Ulredningen
föreslår alt institutet erhåller en avsevärd ökning av medlen för större ulslällningsprojekl
i utlandet i samarbete med siörre museer. Ulställningsulbylet är elt område som
i hög grad kräver tekniskt kunnande. Jag är därför enig med utredningen om del
angelägna i atl institutets erfarenheter kan utnyttjas i detta sammanhang. Jag
vill emellertid understryka alt detta även bör gälla utredningens förslag om
medverkan från institutets sida inom andra områden. Del bör vara möjligl för
institutet atl tillgodose önskemål från ell brett fält inom ramen för den medelsför-slärkning
som jag föreslår för kulturutbyte och de medel som föreslås utgå lill
institutet i enlighel med vad som anförs av chefen för utbildningsdepartementet.
Jag vill här framhålla vikten av etl nära samarbete mellan institutet och
statens kulturråd i frågor som rör insatser inom kullurulbytesområ-det.
I enlighet
med förslag i propositionen 1977/78:79 om statligt litteraturstöd m. m. (KrU
1977/78: 22, rskr 1977/78: 274) har innevarande budgetår en försöksverksamhet
inletts med presentation av svensk litteratur ulomlands i form av översättningar.
Ansvaret för fördelningen av bidragen till översättning åvilar statens
kulturråd. Svenska institutet har vissa kontaklförmedlande uppgifter inom ramen
för försöksverksamheten. Härutöver fullföljer institutet sina tidigare
insatser för spridning av svensk litteratur genom bl. a. anordnande av
författar- och översätlarsymposier, bidrag till vissa översättningar och stöd
till kontaktresor för kritiker, författare och översättare. Enligt min mening
har institutels insatser på litteraturområdet varit av stort värde. Inom ramen
för de resurser som jag kommer att föreslå för institutels kulturutbylesverksamhel
bör del vara möjligt att ytterligare utvidga insatserna på detta område.
Svenska
institutet administrerar kulturhuset i Paris. Utredningen har funnil atl verksamhelen
vid kulturhuset har visat sig vara ett värdefullt instmment för aft främja
erfarenhetsutbytet mellan Sverige och Frankrike. Utredningen framhåller att
kulturhuset även bör användas för symposier och seminarier med dellagande från
andra länder.
Jag
instämmer i utredningens uppfattning om verksamheten vid kulturhuset i Paris
och har beräknat särskilda medel härför inom ramen för den föreslagna
förstärkningen av institutets resurser för kultumtbyte.
Jag har i det föregående anslutit mig till utredningens
förslag om en bety-
Prop.
1978/79:147 26
dande
uividgning av inslitutels uppgifter som kontakt- och serviceorgan. Dessa
uppgifter omfattar även framställandet av informationsmaterial rörande i
första hand formema för bidragssystemet.
Jag
har beräknat en anslagsförstärkning för Svenska institutets verksamhet för
kulturutbyte med 1005000 kr. Härtill kommer kostnader för nya tjänster på detta
område till vilka jag återkommer senare. Jag vill i detta sammanhang även
hänvisa till det anslag till institutet som anvisas över nionde huvudtiteln för
kulturutbyte.
2.4.2.3
Studier och forskning
I
1970 års proposiiion angående Svenska institutets organisation och uppgifter (prop.
1970:45) framhöll dåvarande departementschefen, alt institutet kan göra
viktiga kompletterande och samordnande insalser även på områden där kontaktema
med utlandet i huvudsak fömtsetts skötas av instilulionema själva inom ramen
för egna resurser. UHÄ förfogar idag över vissa medel för intemationellt
utbyte. Svenska institutet fyller dock alltjämt en värdefull funktion, bl. a.
som kontakt- och förhandlingsorgan såväl för högskolans som för andra
utbildningssektorers inlemalionella utbyte. Särskilt gäller defta utbytet med
Östeuropa och vissa utomeuropeiska länder.
Institutet
administrerar ett förhållandevis omfattande stipendieprogram. Ulredningen har
särskilt berört frågan om förstärkning av de s. k. gäststipendiema. Jag hänvisar
till vad chefen för utbildningsdepartementet kommer atl anföra i dessa frågor.
För gästföreläsarutbyte
och övrigt personutbyle, som inte faller inom ramen för stipendieverksamheten,
förfogar institutet över en särskild medelsram. Från denna medelsram bekostas
olika slag av personutbyle under de s. k. kulturutbytesprogrammen med vissa
länder i Östeuropa. Bidrag kan också i andra fall utgå till gmpper eller
enskilda personer t. ex. för deltagande i konferenser eller studieresor.
Utredningen har föreslagit en höjning av medelsramen för gästföreläsamtbyte
och övrigt personutbyte. Med en sådan förstärkning skulle större marginaler
skapas för bidragsgivning med kort varsel. Vidare skulle möjligheter ges till
en ökad insals på utbildningsområden utanför högskolan.
Jag
instämmer i utredningens bedömning av resursbehoven för olika slags personutbyle
inom utbildningsområdet och beräknar medel för detta enligt utredningens
förslag. 1 likhet med utredningen anser jag det angelägel att institutet får
större möjligheter än hittills att stödja intemationellt utbyte också på
vuxenutbildningens område.
Svenska
institutets stöd och service lill undervisningen i svenska vid utländska läroanstalter
är en mycket betydelsefull uppgift inom området studier och forskning.
Institutet har på detta område en unik kompetens genom sin dubbla ställning av dlmänt
informationsorgan och kontaktinstitution för kulturutbytet. Som centralt organ
för den allmänna
Prop. 1978/79:147 27
Sverige-informationen
har institutet speciella fömlsättningar atl tillhandahålla en väl fungerande
materialservice lill de skolor i ufiandet som bedriver svenskundervisning.
Genom sina fortlöpande kontakter med högskoleenhetema kan institutet göra beiydande
insatser, bl. a. som arrangör och förmedlare av kurser för utländska svensksluderande.
Ulredningen
konstaierar all utvecklingen av svenskundervisningen vid ufiändska universitet släller
ökade krav på institutets stöd och service. Ökade rese- och expensbidrag till
de svenska lektorerna, ökad kurs- och konferensverksamhet i Sverige samt bällre
läromedelsservice är enligl institutet angelägna förstärkningar. Jag biträder
utredningens förslag om resursökning för denna verksamhet.
Institutet
har i skilda sammanhang pekat på vissa problem belräffande de svenska
språklektorer som är anställda vid utländska läroanstalter. 1 sitt
remissyttrande har institutet särskilt berört frågan om meritvärdering i Sverige
av sådan lektorstjänst. Jag vill framhålla all detta är etl generellt problem
som gäller i slorl sett all ullandsljänstgöring av längre varaktighet. Del är självfallel
angelägel att berörda myndigheter och institutioner i sina internationaliseringssträvanden
intar en posifiv och öppen attityd vid prövning av ullandsmeriler t. ex. i tjänsletillsättningsärenden.
Jag
har beräknat en förstärkning av Svenska institutets program för stöd till undervisning
i svenska utomlands med 500000 kr. saml av programmet för slöd till
gästföreläsare och övrigl personutbyle med 285000 kr. Frågan om personalförslärkningar
behandlas i det följande.
2.4.3
Personalfrågor
Svenska
institutets verksamhei är i hög grad personalkrävande. Mot bakgrund av atl
institutet åläggs nya och utvidgade arbetsuppgifter framstår det som
nödvändigt att även förstärka institutets personalresurser. Jag finner atl uiredningens
förslag på denna punkt är väl grundade. Detta gäller särskilt personalbehoven
inom informationsverksamheten och det föreslagna kultursekretariatet inom
institutet. Jag föreslår därför atl Svenska institutet tillförs åtta nya
tjänster för handläggande och övrig personal. Jag har beräknat kostnadema
härför till 1 250000 kr.
Jag
har i mina slälbiingstaganden rörande Svenska institutet samrått med chefen för
utbildningsdepartementet.
2.5
Sveriges Radios utlandsprogram
Vid
sin anmälan av prop. 1977/78:91 om radions och televisionens fortsatta verksamhei
m.m. anförde chefen för ulbildningsdepartementet efter samråd med min
företrädare, atl frågor som rör enheten för Sveriges Radios utlandsprogram på
nytt skulle las upp till behandling i samband med
Prop. 1978/79:147 28
prövningen av förslagen från utredningen om del svenska kullur-
och informationsutbytet med utlandet.
Vid behandlingen av proposifionen förutsatte
kulturutskottet (KrU 1977/78: 24) att enheten för utlandsprogram i avvaktan på
denna prövning skulle bibehålla sin självständiga slällning.
I enlighel härmed har i det nu gällande avtalet mellan
regeringen och Sveriges Radio aktiebolag intagits en förpliklelse för Sveriges
Radio att producera och på annal sätt anskaffa och sända ljudradioprogram
avsedda för mottagning i utlandet. För denna verksamhet skall enligt avtalet
finnas en särskild programenhet. Ufiandsprogrammen skall ge ufiändsk publik och
svenskar i ullandel möjlighet atl få informaiion om och upprätthålla kontakt
med Sverige.
Enheten för utlandsprogram är för närvarande en del av
Sveriges Radio. För ullandsprogrammen gäller samma regler i radiolagen och
avtalet med regeringen som för företaget i övrigl. Verksamheten finansieras,
till skillnad från Sveriges Radios övriga verksamhei, med anslag över
statsbudgeten. Medlen anvisas över utrikesdepartementets huvudtitel. Enheten
för uUandsprogram sänder nyheter och andra program till ullandel på engelska,
franska, tyska, ryska, spanska, portugisiska och svenska samt förmedlar
bandade radioprogram och TV-filmer till utländska radio- och TV-före-tag. 1
fråga om sändningamas omfång ligger Sverige på 24:e plats bland de 85 länder
som har kortvågssändningar. Enheten har 70 anställda och anslagel för verksamhelen
uppgår budgetåret 1978/79 till 19698000 kr.
Utredningen har enligt direkfiven uppmärksammat Sveriges
Radios ul-landsprogram och dess betydelse för den allmänna
utlandsinformationen. Utredningen ställer sig posifiv till sändningama på
svenska samt exporten av radioprogram och TV-filmer. Sändningama på svenska
anses fylla en betydelsefull uppgift för den stora krets svenskar som på skilda
uppdrag vistas utomlands. Utredningen finner det angeläget atl hålla dessa
svenskar löpande informerade om utvecklingen i Sverige, Programexporten innebär
atl svenska radio- och TV-program kostnadsfritt ställs till förfogande för
främmande länders reguljära programkanaler, vilket utredningen anser
värdefullt.
Utredningen anser sig emellerlid inle ha tillräckligt
underlag för att bedöma informationseffekten av sändningama på främmande
språk, vilka upptar huvuddelen av utlandsprogrammens budget och sändningstid.
Mot denna bakgmnd föreslås ingen utvidgning av ufiandsprogrammen. Utredningen
finner det rimligaste altemativet vara alt bibehålla utlandsprogrammens
nuvarande struktur och omfattning. Inom ramen för en reellt oförändrad budget
föreslås de svenska sändningama och programexporten få ökal utrymme. 1 detla
sammanhang hänvisas till den översyn av Sveriges Radios uUandsprogram som
företogs år 1972 och som utmynnade i huvudsakligen samma slutsatser.
De remissorgan som har yttrat sig om Sveriges Radios ufiandsprogram
Prop.
1978/79:147 29
inslämmer
i utredningens bedömning att utlandsprogrammens struktur och omfattning i stort
sett bör bibehållas. Från flera håll tillstyrks förslaget om prioritering av
programexport och sändningar på svenska. Sveriges Radio anser atl resurser bör
ges för atl upprätthålla den hitfillsvarande verksamheten. En högre
prioritering av svenskspråkiga program och export av bandade program
förutsätter enligl Sveriges Radio medelsförstärkningar.
Beredskapsnämnden
för psykologiskt försvar understryker starkt betydelsen av sändningar ur informationssynpunkt,
framför allt i en kris- eller krigssituation då andra förbindelser med
omvärlden delvis kan vara brutna. En förutsällning för sändningamas
effektivitet är, enligt beredskapsnämnden och televerket, all man redan i
fredslid har omfattande och regelbundna program.
För
egen del vill jag särskilt framhålla värdet av ullandsprogrammen på svenska och
av programexporten. Det är såväl ett informationsintresse som ell allmänl
svenskt intresse, att de många svenskar som vistas utomlands i olika
funktioner snabbt får tillgång till nyheter och informaiion från Sverige.
Programexporten har positiva spridningseffekter genom att programmen förmedlas
via utländska radio- och TV-företag. Med tanke på den möjliga genomslagskraften
av dessa program är det, som ulredningen påpekar, angeläget att de är av hög
kvalitet.
Mot
denna bakgmnd noterar jag med tillfredsställelse den vilja till samarbete med
Svenska institutet på filmområdet som kommit till uttryck från Sveriges Radios
sida. Sveriges Radio betonar det angelägna i att dubbelarbete undviks i fråga
om produklion och distribution av dokumentärfilm. Allmänl pekas på de möjligheler
som föreligger till rationalisering och samordning av den filmverksamhet som
bedrivs av Sveriges Radios utlandsprogram och Svenska institutet. Jag
välkomnar att ett samarbete på detta område etableras. Samtidigt noterar jag
att flera andra viktiga instanser är verksamma på filmexportområdel. Särskilt
bör samarbetsmöjlighetema med Svenska filminstitutet och Sveriges Radios
reguljära programexport kunna fillvaratas.
Informationsvärdet
av utlandsprogrammens sändningar på främmande språk anses av utredningen
osäkert. Svårigheten att entydigt fastställa effekten av olika insatser på
informationsområdet är uppenbar. Internationella jämförelser bekräftar defta
förhållande. Samfidigl står det klart aU de flesta länder med sändningar på ufiändska
språk anser del värdefullt all bibehålla denna verksamhet. Man menar att det
fria kommunikafionsflödet mellan olika länder allmänt främjar den
internationella förståelsen. Mot denna bakgrund kan också den icke strikt
målinriktade informationen sägas ha elt värde i sig.
Jag
vill i detta sammanhang även hänvisa till de ställningstaganden som har gjorts
av beredskapsnämnden för psykologiskt försvar och televerket rörande vikten av
sändningar på utländska språk i kris- eller krigssituationer. Jag finner atl
beredskapsargumentet för Sveriges Radios ufiandsprogram äger fortsatt
giltighet.
Prop.
1978/79:147 30
Mot
bakgmnd av dessa överväganden anser jag att verksamhelen vid Sveriges Radios
enhet för utlandsprogram även fortsättningsvis bör bedrivas på i huvudsak
nuvarande nivå. Det är vidare naturligt att, såsom Sveriges Radio föreslår, ullandsprogramverksamheten
organisatoriskt inplaceras i del nya programbolaget Sveriges Riksradio
aktiebolag och där utgör en särskild enhet. Detla hindrar inte att enheten även
i fortsättningen administrerar och distribuerar filmade program. Produktionen
bör som hittills läggas ut på andra förelag, inom eller utom koncemen.
Del
nu gällande avtalet mellan regeringen och Sveriges Radio upphör med utgången av
juni 1979. 1 det nya avtal som skall slutas mellan staten och Sveriges
Riksradio förtiden till och med juni 1986 får ullandsprogram-mens slällning och
uppgifter närmare regleras.
Ufiandsprogrammen,
och då inte minst programexporten, bör betraktas som en del av den allmänna
informationsverksamheten riktad till utlandet. Ufiandsprogrammen bör därför
även fortsättningsvis finansieras med anslag över statsbudgeten. Med hänsyn fill
såväl informations- som bered-skapsaspeklen finner jag del naturligt att medel
för utlandsprogrammen även i fortsättningen anvisas över utrikesdepartementets
huvudtitel.
Även
om utlandsprogrammen är en del av den med offentliga medel finansierade
utlandsinformationen är det väsentligt atl verksamhelen bedrivs av etl
fristående programföretag. Inplaceringen i Riksradiobolaget underslryker ullandsprogrammens
självständiga ställning. Det ankommer i enlighel härmed i första hand på
bolagets styrelse alt ta ställning till de frågor rörande prioriteringar och
inriktning av denna verksamhet som i fortsättningen kan komma alt uppstå.
Jag
har i denna fråga överlagt med chefen för utbildningsdepartementet.
2.6
Övriga instriunent för Sverige-information
2.6.1
Svensk-internationella pressbyrån
Utredningen
ställer sig allmänl positiv till Svensk-intemationella pressbyråns verksamhei.
NyhelsbuIIetiner om Sverige förmedlas varje vecka på tio språk till ca 6000
utländska tidningar, facktidskrifter, radio- och TV-stalioner samt
nyhetsbyråer. En relativt hög andel mottagare finns inom utvecklingsländema. Bullelinema
redovisar utvecklingen inom områdena handel och industri, teknik och forskning,
samhällsliv och politik.
Svensk-inlernafionella
pressbyrån finansieras lill mer än två tredjedelar av utrikesdepartementet och
i övrigl genom bidrag från näringslivet. Byråns formella huvudman är sedan år
1938 Sveriges allmänna exportförening. Till byrån är knutet ett råd bestående
av representanter för utrikesdepartementet. Tidningamas telegrambyrå, Ingenjörsvelenskapsakademien
och näringslivet. Pressbyrån haren i förhållande till sin huvudman fri och
oberoende ställning.
Prop. 1978/79:147 31
Jag
bedömer Svensk-intemationella pressbyråns verksamhet som värdefull och
förutser att den skall fortsätta i nuvarande omfattning. Del närmare samråd
som kan komma alt etableras mellan olika informalionsorgan torde för
pressbyråns del leda till praktiska fördelar.
Eftersom
bullelinema lill en del ålerger bred samhällspolilisk information anserjag del
motiverat att bidrag även fortsättningsvis utgår från utrikesdepartementet lill
Svensk-internationella pressbyrån. Fördelningen av kostnadema för denna
verksamhet torde dock bli föremål för ytterligare överväganden.
2.6.2
Stödköp av tidskrifter
Utredningen
anser atl tidskriften Sweden Now, med systerpublikationer på tyska, spanska och
italienska, genom sin innehållsmässiga bredd och sina joumalisliska ambitioner
är ett värdefullt inslag i den allmänna Sverige-informationen. Ulredningen finner
det angelägel att utrikesdepartementet, Sveriges exportråd och näringslivet
ger Sweden Now resurser för alt vidareutvecklas enligl sin hittillsvarande
inriktning.
Utrikesdepartementets
bidrag fill Sweden Now har formen av prenumerationsköp för utländska mollagare.
Förslag till mottagare förmedlas främsi via våra utlandsmyndigheter. Sweden Now
ägs av Svenska arbelsgivareföreningen och Sveriges industriförbund, som genom
entreprenadavtal uppdragit åt Ingenjörsförlagel alt ansvara för utgivningen av
tidskrif-lema. Sweden Now drivs som en gentemot ägarna eller andra intressenter
självständig verksamhei.
Utrikesdepartementets
bidrag för köp av prenumerationer av Sweden Now motiveras av de behov som
utomlands finns all distribuera aktuell och professionellt utformad allmän
information om Sverige. På liknande sätl köper departementet prenumerationer av
den av Vetenskapsakademien utgivna engelskspråkiga miljötidskriflen Ambio.
Regelbundet
återkommande publikationer har ett särskilt värde, eftersom de gör del möjligt
för intresserade mottagare utomlands all hålla löpande kontakt med Sverige och
svenska förhållanden. Stöd till eventuellt nya publikationer på området får
övervägas med hänsyn lill det allmänna informationsbehov som kan föreligga och
de resurser som finns lillgängliga. Jag vill på denna punkt även hänvisa lill
den förstärkning av Svenska institutets publikalionsverksamhel som jag i annat
sammanhang härföre-slagit.
2.7
Samråd
Utredningen
föreslår atl mera regelbundet samråd etableras mellan representanter för olika
informationsorgan främst inom områdena allmän.
Prop. 1978/79:147 32
exportfrämjande
och turismfrämjande information. Remissinstansema ställer sig positiva lill etl
sådani utvidgat informationsutbyte.
Jag
instämmer i uiredningens och remissinstansernas bedömningar och avser la
initiativ till ell informellt samråd av mer regelbunden karaktär mellan de
olika centrala organen för den statsfinansierade utlandsinformationen.
Härigenom kan vissa praktiska samordningsfördelar uppnäs och etl nyttigt
informationsutbyte äga rum om planer och verksamhet inom olika organ.
Jag
finner del angelägel undersiryka de olika organens självständiga karaktär.
Principen att verksamhet med olika syften skall ha olika huvudmän bör, som jag
tidigare har framhållit, inle rubbas.
3
Hemställan
Med
hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen
all
godkänna de riktlinjer för statligt slöd till informafions- och erfarenhetsutbyte
över gränsema som jag har förordat i del föregående. I fråga om
anslagsberäkningar för budgetåret 1979/80 återkommer jag i det följande.
4
Anslagsberäkningar
1
budgetpropositionen för 1979/80 upptogs anslagen D 1. Svenska institutet, D 2.
Sveriges Radios programverksamhet för utlandet och D 3. Övrig information om
Sverige i utlandet samUiga på tredje huvudfiteln, med beräknade belopp i
avvaktan på förevarande särskilda proposition. Slutliga förslag till
medelsanvisningar kan nu föreläggas riksdagen.
D
1. Svenska institutet
1977/78
Utgift 18165605 Reservation 837514
1978/79
Anslag 20396000
1979/80
Förslag 26950000
Svenska
insfilutel begär för budgetåret 1979/80 eU anslag av 22706000 kr. under
anslaget III D I. samt dämtöver 392000 kr. avseende kostnader för omhändertagande
av FN-stipendiater för vilka medel anvisas över anslaget 111 C 2. Bilateralt
utvecklingssamarbete. Dessutom begärs 82000 kr. över nionde huvudtitelns anslag
G 8. Bilateralt nordiskt kultursamarbete
Prop.
1978/79:147 33
m. m. avseende stipendiater för isländska forskare och
forskarstuderande.
Det begärda anslaget skulle innebära en ökning under 111 D
I. med 2 310000 kr. i förhållande lill
anslagel för innevarande budgetår. Anslagsframställningen avser i huvudsak
pris- och löneomräkning. Institutet anför all del önskar avvakta belänkandel
från ulredningen om del svenska kultur- och informationsutbytet med utlandet
innan förslag framläggs om utökning av verksamheten. Förslag härom har senare
framförts i inslitutels remissyttrande över utredningens betänkande.
I pris- och löneomräkning begärs i anslagsframställningen
sammanlagt 2240000 kr. under anslaget 111 D I. Därulöver begär insfilutel 70000
kr. i ersättning för beräknade memlgifter i anledning av regeringens beslul den
8 juni 1978 om godkännande av huvudavlal om utställningsersättning till
konstnärer som tillhandahåller verk för utställning som distribueras eller
arrangeras av statliga institutioner. Institutet framhåller all del tecknade
avtalet medför utgifter som inle återspeglas i utökad verksamhet. Institutet
yrkar därför alt ifrågavarande belopp betraktas som prisomräkning under resp.
verksamhetsprogram.
Institutet har i enlighet med regeringens föreskrifter
beräknat ett bespa-ringsallemativ. Besparingama har beräknats till 2% av pris-
och löneom-räknade anslag. Besparingsaltemativet skulle enligt denna beräkning
innebära en uppräkning av anslag D I. med 1 846000 kr. i förhållande till innevarande
budgetår. Institutet hemställer emellertid all det högre beloppet, 2310000 kr.,
läggs till gmnd för anslagsberäkningen i syfte atl möjliggöra full kompensation
för beräknade kostnadsökningar vid oförändrad ambitionsnivå.
Föredraganden
1 budgetpropositionen för 1979/80 har anslagel D 1. tagits
upp med etl beräknat belopp i avvaktan på förevarande särskilda proposition.
Beräkningen, som innebär en föreslagen anslagsökning med 1 464000 kr., avser
pris- och löneomräkning enligt besparingsaltemativet. Beloppet innefattar
vidare den av institutet begärda särskilda ersättningen med 70000 kr. för
utställningsverksamhet.
Jag har i del föregående redovisat mina överväganden i
anledning av utredningens förslag om utökad verksamhet för Svenska inslitutet.
Jag beräknar behovet av medelsförstärkning från Iredje huvudtiteln för att genomföra
dessa förslag lill 5 090000 kr. för nästkommande budgetår. Av detla belopp
avser 2050000 kr. information, vari ingår 250000 kr. för stipendier på
massmediaområdet med anknytning till invandrarfrågor, 1005000 kr. allmänl kultumtbyte,
500000 kr. stöd till undervisningen i svenska vid utländska läroanstalter samt
285 000 kr. slöd till gästföreläsare och övrigt personutbyte inom studier och
forskning. 1 250000 kr. av den föreslagna anslagsansökningen avser medel för
resursförstärkning i fråga om personal, lokaler m. m. Jag räknar med att den
utökning av verksamhe-3 Riksdagen 1978179. I saml. Nr 147
Prop.
1978/79:147 34
ten som föreslås i denna proposition nödvändiggör
förstärkning med sammanlagt åtta nya tjänster för handläggare och övrig
personal vid institutets Stockholms-kontor.
Anslaget
bör således räknas upp med (I 464000-1- 5090000) 6554000 kr. för budgetåret
1979/80.
Med
hänvisning lill vad jag ovan har anfört hemställer jag alt regeringen föreslår
riksdagen
att till Svenska inslilulel för budgetåret 1979/80 under
tredje huvudtiteln anvisa etl reservationsanslag av 26950000 kr.
D 2. Sveriges Radios programverksamhet för utlandet
1977/78 Utgift 18330000
1978/79 Anslag 19698000
1979/80 Förslag 21440000
Sveriges Radio begär för budgelårel 1979/80 eU anslag av
28078000 kr. varav 5 500000 kr. avser ersättning lill televerket.
1978/79 Beräknad
ändring 1979/80
Anslag
Sveriges Radio Föredra-och televerket ganden
Ersättning för Sveriges
Radios programverksamhet
för utlandet 19698000 -1-8380000 -1-1742000
Sveriges Radios kostnader (15058000) (-1-7
520000) (-f 882000)
Televerkets kostnader (4640000)
(-)- 860000) (-H 860000)
Av den begärda bidragsökningen till Sveriges Radio anges 4
820000 kr. avse kompensation för sfigande kostnader. Därutöver begärs 2700000
kr. för bl. a. ökad programproduktion och sändningstid.
Televerket begär en uppräkning av anslaget med 860 000 kr.
för att kunna täcka ökade drift- och kapitalkostnader för distribution av
utlandsprogrammen.
Föredraganden
I budgetpropositionen för 1979/80 har anslaget D 2. tagits
upp med ett beräknat belopp i avvaktan på förevarande särskilda proposifion. 1
budgetpropositionen har ell anslag av 21 1600000 kr. beräknats för budgetåret
1979/80 avseende prisomräkning enligt besparingsaltemativet. Beloppet innebär
en ökning med I 462000 kr. i förhållande fill anslaget för innevarande
budgetår. Efter ytterligare granskning av inkomna anslagsframställningar
förordar jag atl anslagel D 2. räknas upp med sammanlagt 1 742000 kr.
opaginerad Kontrollera mot PDF
för
budgetåret 1979/80. Härav avser 860000 kr. ersättning lill televerket. Jag
bedömer all verksamhelen härigenom kan bedrivas på en oförändrad ambitionsnivå.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att
lill Sveriges Radios programverksamhet för utlandet för budgetåret 1979/80
under tredje huvudtiteln anvisa etl anslag av 21440000 kr.
D 3. Övrig
information om Sverige i utlandet
opaginerad Kontrollera mot PDF
1977/78 Utgift 1978/79
Anslag 1979/80 Förslag
5611727
7 350000 7980000
Reservation
2359518
opaginerad Kontrollera mot PDF
1978/89 Anslag
Beräknad ändring 1979/80
Anslags-
Föredra-
Samordnad
informa-
framställning
ganden
1.
tionsverksamhet
5455000
-
-1-518000
2.
Bidrag till Svensk-intemationella
pressbyrån
1190000
-1-326000
+ 70000
3.
Bidrag till Ingenjörsvetenskaps-
akademien
705000
-f 362000
-t- 42000
7 350000
-1-688000
-H 630 000
Till
Svensk-internationella pressbyrån begär Sveriges allmänna exportförening för
budgetåret 1979/80 ett bidrag med 1 516000 kr. Detla skulle innebära en ökning
av anslaget med 326000 kr. i förhållande till innevarande budgetår.
Ingenjörsvelenskapsakademien
begär bidrag med sammanlagt 1067 000 kr. för forskarutbyte mellan Sverige och inlemalionella
vetenskapsakademier i östeuropeiska länder och Kina. Beloppet skulle innebära
en ökning med 362000 kr. jämfört med anslaget för innevarande budgetår.
Föredraganden
I
budgetpropositionen för 1979/80 har anslagel D 3. tagits upp med ett beräknat
belopp, 7 780000 kr., i avvaktan på förevarande särskilda proposition.
Beloppet i budgetpropositionen avser prisomräkning enligl besparingsaltemativet.
För den förstärkning av utrikesdepartementets informationsverksamhet som jag
tidigare har redovisat i samband med mina överväganden i anledning av SlK-utredningens
förslag beräknar jag ett behov av medelsförstärkning under detta anslag med
200000 kr. Beloppet avser särskild kontaktverksamhet för att kunna möta
tillfälliga behov av en för-
Prop.
1978/79:147 36
stärkt bevakning av informations- och kulturfrågor vid
utlandsmyndigheterna.
Av del föreslagna anslaget avser I 260000 kr. bidrag till Svensk-intemationella
pressbyrån och 747000 kr. bidrag till Ingenjörsvelenskapsakademien.
Med hänvisning till vad jag har anfört ovan hemställer jag
all regeringen föreslår riksdagen
att till Övrig informaiion om Sverige i ullandel för budgelårel
1979/80 under iredje huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 7 980000 kr.
Övrigt
Föredraganden
Jag har lidigare redovisat förslag om atl inrätta en ny tjänsl
för kulturattaché vid ambassaden i Helsingfors. Kostnadema härför beräknas lill
210000 kr. för budgetåret 1979/80. Jag räknar med att dessa kostnader ryms inom
de förslag till anslagsberäkningar under tredje huvudtitelns lill. A som
regeringen har anmält i budgetproposition (prop. 1978/79:100, bil. 6) för
budgetåret 1979/80.
Prop. 1978/79:147 37
Bilaga
2
UTBILDNINGSDEPARTEMENTET Utdrag
PROTOKOLL
vid
regeringssammanträde
1979-03-01
Föredragande:
statsrådet Wiksiröm
Anmälan
till proposition om informations- och kulturutbytet med utlandet
1 Inledning
I
prop. 1978/79:100 (bil. 12 s. II)
har jag anmält all jag avsåg alt i
samarbete med chefen för ulrikesdeparlementel utarbeta en särskild proposition
om del inlemalionella kulturutbytet, som bygger på de förslag som har
presenterats i betänkandet (SOU 1978:56) Kullur och informaiion över gränsema,
avgivet av ulredningen (UD 1977:01) om det svenska kullur-och
informationsutbytet med ufiandet (SIK-utredningen).
Jag
anhåller att nu få ta upp dessa frågor.
2 Föredragandens
överväganden
2.1 Allmänt
2.1.1
Motiv för att öka det statliga stödet till internationellt kulturutbyte
Kulluriivel
i Sverige har alllid varit öppet för kontakter och utbyte över gränserna. Den
kultur vi upplever som genuint svensk har under århundraden vunnit slimulans
och utvecklats genom impulser utifrån, t. ex. genom tidiga kontakter med ländema
kring Medelhavet eller i Östeuropa, genom infiytanden från centraleuropeiska
kulturströmningar, genom den omfattande invandringen under senare fid. Denna ulveckling
delar vi med våra nordiska grannländer. Under sekler av påverkan från andra
länder har Norden bibehållit en kulturell gemenskap.
De
internationella kontaktema ökar ständigt. Samtidigt spelar den nationella
kulturen en betydelsefull roll i dagens industrisamhällen. Viljan all förstärka
en inhemsk kulturell identitet kommer till allt siarkare uttryck, parallelll
med och delvis till följd av växande internationella beroenden. Båda strömningama
påverkar utvecklingen inom kulturlivet.
För
svenskl kulturliv är kontaktema med andra länder och andra kullur-
Prop. 1978/79:147 38
mönster
något i grunden positivt. Men utvecklingen av ny teknik och nya ekonomiska
strukturer tillför bilden en negativ aspekt. Vi anar en risk atl ell nylt massulbud
av kvalitativt undermåliga eller likgiltiga produkter förkväver snarare än
stimulerar den inhemska utvecklingen. Den statliga kulturpolitiken syfiar bl.
a. lill atl molverka en sådan tendens genom atl stödja alternativ som bygger på
inhemsk tradition. En förutsättning för atl de egna kulturtraditionerna skall
bibehålla sin livskraft är dock att de hämtar impulser och stimulans från den
levande kulturen i andra länder - det visar vår historiska erfarenhet. Med ett
växande massutbud av låg kvalitel följer därför krav på en fördjupad insats för
att främja det icke-kommersiella kulturutbytet.
All
främja elt utbyte av erfarenheter och idéer över språk- och nationsgränser är
också ett av de grundläggande mål som regering och riksdag lagt fast för den nya
statliga kulturpolitiken. Samhällets insatser omfattar de slora kulturinslitulionema
lika väl som grupper och enskilda konstnärer, yrkesverksamma konstnärer lika
väl som amatörer. Genom utbyte med kolleger i andra länder, genom impulser från
nya kulturmönster, stimuleras del svenska kulturlivet.
Ell
kulturutbyte på jämbördiga villkor är också nödvändigt för vår förståelse av
omvärlden - och för omvärldens förståelse av svenskt kultur-och samhällsliv.
Medveten avskärmning eller bristande kontakt innebär minskade möjligheter för
en enskild eller för en nation att leva sig in i, förstå och respekiera
människor och samhällsförhållanden i andra länder. Delta är ännu elt skäl för atl
den statliga kulturpolitiken bör främja de internationella kontakterna.
Det
skälet får en alll siörre lyngd ju mer våra kontakter med omvärlden ökar i
andra hänseenden. Vårt förhållande till utvecklingsländema är ett exempel på
detta. All vi i industriland lär känna utvecklingsländemas kultur och i utbyte
delger erfarenheter från vår egen är av gmndläggande betydelse för den
fortsatta internationella förståelsen och för vårt samarbete med utvecklingsländema
inom andra områden.
Ett
exempel på ett näraliggande kulturutbyle som sätter spår i del svenska
kullurlivet är kontaktema med människor som invandrat till Sverige och med
kulturen i deras ursprungsländer. Genom invandrama får vår kultur rika
impulser. Samtidigt bidrar ett nära utbyte med dessa grupper till en växande
känsla av gemenskap och därmed till förståelse och ömsesidig respekt mellan
invandrare och befolkning i övrigt. Genom invandrarorgani-sationemas framväxt
erbjuder sig även inom Sverige goda tillfällen till kontakter med utländska
kulturtraditioner. Dessa möjligheler till kultumtbyte belyses också av invandrarorganisationemas
roll som kultur- och kontakUänkar lill hemländema.
Den
utbytesverksamhet som under tidigare år gavs stöd från samhällets sida
omfattade i första hand de stora kulturinslitulionema och de turnéer, gästspel
och utställningar som dessa anordnade. På senare år har kontakt-
Prop.
1978/79:147 39
verksamheten
vuxit starkt och vidgats till nya områden. Numera omfattar utbytet de flesta
kulturområden och nivåer, från enskilda konstnärer till fria gmpper och
ensembler. Påtaglig har varit ulvecklingen inom folkrörel-sema, vilkas starka
internationella engagemang omfattar allt större grupper i samhället. Elt
vidgat intemationellt samarbele med folklig förankring stimulerar utvecklingen
inom kulturlivet och samhällslivet i övrigt och bidrar till atl fördjupa vår
solidaritet med omvärlden. Kontakten över gränsema genom folkrörelserna måste
därför tillmätas slor betydelse.
2.1.2
Principiella överväganden i övrigt
Samhällets
stöd till utbyte inom utbildning, forskning och kultur är grundat på principen
att utbytets innehåll och inriklning fritt bestäms av de inslilulioner,
organisationer och enskilda som verkar inom dessa områden. Del inlemalionella
kultursamarbetets innehåll får lika litet som det nationella kulturlivets
regleras genom statliga bestämmelser. Av samma gmndläggande karaktär är
principen om folkrörelsemas fria och oberoende ställning i samhället. Denna
princip bör vara vägledande också för utformningen av del stadiga slödet till
deras inlemalionella kontakter.
Jag
har nyss redogjort för vissa vägande skäl för att öka del statliga slödet till
kulturiivets internationella utbyte. De stadiga stödåtgärderna måste syfta till
all underiätla och stimulera samarbetet över gränsema genom atl bidra till atl
ekonomiska och tekniska hinder kan övervinnas. Stöd Ull forskningsutbyte och
utbildningssamarbete har samma karaktär.
För
all kontakter skall kunna utvecklas till utbyte och samarbele mäsle också
motpartens erfarenheler och önskemål respekteras. 1 den svenska kulturpolitiken
framhålls värdet av en öppen och krifisk samhällsdebatt. I det inlemalionella
kultursamarbetet möter vi ibland motstridiga synpunkter och önskemål. 1
arbetet med att jämka samman dessa kan ofta ulvecklas etl berikande
erfarenhetsutbyte.
Jag
vill särskilt understryka vikten av att ett samarbete måste utvecklas på båda
parternas villkor även i sådana fall då de huvudsakliga ekonomiska resursema fillskjuts
från svensk sida. Detta har framhållits i remissyttranden bl. a. från några av
våra ambassader i de större utvecklingsländerna.
Kontakter
över gränsema blir meningsfulla först då de utvecklas till ett utbyte och till
en mer bestående samverkan. Del stadiga stödet bör vara så utformat att det
stimulerar ömsesidigheten i kontaktema. Ur de anslag jag kommer att föreslå i
det följande bör bidrag därför kunna utgå för såväl utsändande som mottagande verksamhei
inom alla konstområden.
2.2
Frågan om kulturavtal
Utredningen
har haft i uppdrag att diskutera skälen för och emot bilaterala kulturavtal på
regeringsnivå. Efter att ha överlagt med chefen för utrikesdepartementet vill
jag anföra följande i denna fråga.
Prop. 1978/79:147 40
Den
svenska regeringen har hittills inte ingått några övergripande bilaterala
kulturavtal, trots all önskemål om en avtalsreglering av kulturutbytet med vårt
land har framförts av ell flertal länder under senare år. Den svenska
huvudinvändningen mot alt ingå sådana avtal har varit att de kulturella kontaktema
över gränsema bör vara fria från stailig reglering. De statliga insatserna bör
begränsas till ekonomiskt slöd utan villkor eller bindningar i vad avser
utbytets innehåll. 1 den mån behov har funnits av reglering inom vissa ramar
för all undanröja administrativa hinder i utbytet har överenskommelser träffats
på institutions- och myndighetsnivå. Exempel på sådana ramöverenskommelser är
Svenska institutets kulturprogram med vissa länder och de avtal om
forskarutbyte och forskningssamarbete som Vetenskapsakademien och
Ingenjörsvetenskapsakademien har ingått med utländska akademier.
Ell
undantag är de avtal om samproduktion av film som har ingåits med vissa länders
regeringar. Dessa avtal har dock inte varit avsedda att reglera samarbetets
omfattning ulan endast tillämpningen av nationella administrativa regler på
filmområdet.
Efter
alt ha redovisat och pröval en rad skäl för och emot kulturavtal har
utredningen funnit atl övervägande skäl talar för en oförändrad svensk inställning
till sådana avtal. De remissultalanden som har gjorts i frågan av kulturlivels
myndigheter och organisationer är klart negativa till kulturavtal på
regeringsnivå, medan en mer positiv inställning redovisas av några utlandsmyndigheter.
Uiredningens
slutsats alt den nuvarande ordningen bör bibehållas torde överensstämma med den
allmänna uppfattningen hos kulturlivets olika organ om hur det svenska
kulturutbytet med utlandet bör bedrivas. Kulturlivet måste få vara lika
obundet av statlig styrning i sina utlandskontakter som i den inhemska
verksamheten. Enligt min mening bör statens insalser för kulturutbytet med
andra länder ses som en integrerad del av de nationella kullurpolitiska ålgärderna.
Kulturlivets egna behov och intressen i fråga om utlandskontakter bör därför
vara vägledande för samhällets insatser på detta område. Sverige torde
internationellt sett ha förhållandevis omfattande vetenskapliga och kulturella
kontakter med omvärlden. Dessa kontakter har utvecklats genom all behov och
intresse har funnits hos institutioner, organisalioner och enskilda personer
att tillföra den egna verksamheten impulser och erfarenheler från andra
länder. Det internationella person- och erfarenhetsutbytet bör ses som elt
naturligt led i kulturinstitutionernas dagliga verksamhet. Samhällets uppgift
är atl ge stöd och stimulans ulan att styra verksamhelen i en viss riktning.
För att detta skall kunna ske måste staten själv vara fri från bindningar. Jag
delar således utredarens åsikt att del svenska kulturutbytet med utlandet även
i fortsättningen bör löpa fritt från generella kulturavtal med enskilda länder.
Detta bör självfallet inte hindra regeringen från att ingå avtal i särskilda
frågor om så erfordras av tekniska eller administrativa skäl, så som har skett
bl. a. på filmområdel.
Prop. 1978/79:147 41
I
den mån en formell ram för ulbylel behövs av särskilda skäl bör överenskommelser
eller kullurulbylesprogram liksom hittills kunna tecknas med Svenska institutet
eller annal ansvarigt organ som svensk avtalspart. I likhel med ulredningen
vill jag framhålla vikten av atl nära samråd äger rum med berörda institutioner
inom svensk kullur och forskning angående programmens konkreta innehåll.
Den
pågående utvidgningen av Sveriges förbindelser med utvecklingsländema kan i
vissa fall motivera atl även kulturfrågor tas med i övergripande ramavtal
avseende s.k. breddal samarbete. Enligl min mening bör omständigheterna i varje
enskilt fall ligga till gmnd för bedömningen av huruvida en klausul om
kultursamarbete bör ingå i ett allmänl samarbelsavial. En ulgångspunkt bör
givetvis vara atl önskemål härom har uttryckts från motpartens sida. En sådan
klausul får ur svensk synvinkel anses ändamålsenlig om den leder till alt vårt
lands kulturliv får möjligheter till värdefulla kontakter i ett land, med
vilket förbindelserna lidigare varit få eller obefintliga.
2.3
Studier och forskning
För
fullsländighetens skull vill jag i delta sammanhang översiktligt beröra vissa
frågor i anslulning till utredningens allmänna synpunkter på del internationella
ulbytel inom området studier och forskning.
Utredningen
har framhållil all deltagande i intemalionellt erfarenhetsutbyte är etl
livsvillkor för forskningen och alltmer nödvändigt också för andra former av
studier. En ökad intemalionalisering av utbildningen krävs för all förbereda de
studerande för ett yrkes- och samhällsliv där inlemalionella kontakter i allt
större utsträckning ingår i det dagliga arbetet. Ell annal, kanske ännu
viktigare, motiv är behovel av att hos de studerande främja förståelse för
andra folk och deras levnadsförhållanden. Person-utbyte med läroanstaler i
andra länder är enligt utredningen en av de mesl verksamma metoderna för en intemalionalisering
av utbildningen. För sådant utbyte krävs ökade resurser.
Utredningens
synpunkter bygger i huvudsak på den inom dåvarande universitelskanslersämbetet
tillsatta intemationaliseringsulredningen, som avslutade sitt arbeie år 1974. SIK-utredningen
har följt upp intemafio-naliseringsutredningen med en begränsad kartläggning av
det internationella personutbytet inom högskoleområdet. Kartläggningen ger
enligt utredningen belägg för atl behovel av medel för utlandsvistelser och
andra former av inlemalionella kontakter alltjämt är mycket stort. Utredningen vill
därför kraftigt understryka de allmänna synpunkter och krav på ökade resurser
inom området som framkom genom internationaliseringsutredningen. Önskemålet om
en ökning av resurserna för bl. a. personutbyte är också genomgående i de
remissyttranden som berör området studier och forskning.
Prop. 1978/79:147 42
Såväl
i 1978 års som i 1979 års budgetproposition har jag pekat på hur angeläget det
är atl utbildningsmyndighetema vidtar åtgärder för att inter-nationalisera
utbildningen. F. n. finns särskilda medel anvisade för intema-tionaliseringsändamål
inom högskolan. Medlen uppgår till 2 milj. kr. och slår till universitets- och
högskoleämbetets (UHÄ:s) disposition. De skall användas dels till att möjliggöra
alt utbildning förläggs ulomlands, dels fill bidrag för lärares,
utbildningsadministratörers och studerandes internationella kontaktverksamhet.
Som jag har redovisat i 1979 års budgetproposition har UHÄ i sin
anslagsframställning för budgetåret 1979/80, bl. a. med slöd av uiredningens
kartläggning av det inlemalionella personutbytet inom högskolan, föreslagit en
ökning av de särskilda medlen för högskolans intemalionalisering. Del är
enligt min mening angeläget att genom särskilda resurstillskott stimulera högskoleenhetema
till att intensifiera sina utlandskontakter. Jag har därför i årets budgelproposilion
(prop. 1978/79:100, bil. 12 s. 418-419, 577-578) beräknat ytterligare 900000
kr. för intemalionaliseringsändamål inom högskolan. I samband därmed har jag
dock betonat att den eftersträvade interntionaliseringen av den svenska högskolans
verksamhet i allt väsenfligt måste ses som en reguljär omdaningsprocess och
därmed också finansieras inom ramen för de medel som allmänt ställs till
högskoleenhetemas förfogande inom sektors- och fakul-letsanslagen.
Som
jag nyss har nämnt skall de särskilda medel som anvisats för internationaliseringsåtgärder
inom högskolan bl. a. möjliggöra att viss del av en utbildning förläggs
utomlands. För att stimulera härtill är det angeläget all utbildningen i dess
helhet organiseras så att de studerande som väljer att förlägga någon del av
sina studier till utlandet utan svårighet kan få denna del tillgodoräknad i den
svenska utbildningen. Jag utgår vidare från alt UHÄ och centrala
studiestödsnämnden noga följer ulvecklingen av den praxis som fillämpas för
beviljande av studiemedel och extra studiemedel vid studier utomlands samt
fortlöpande samråder i dessa frågor.
Utredningen
har i korthet redovisat del inlemalionella utbyte som bedrivs genom eller med
stöd från de vetenskapliga akademierna, forskningsråden m. n. Vissa
remissinstanser har efterlyst konkreta förslag till resursförstärkningar vad
gäller forskarutbyte och annan internationell forskningssamverkan. Jag vill i
detta sammanhang hänvisa till vad jag i årets budgetproposition (prop.
1978/79:100 bil. 12 s. 401 ff.) har anfört angående Sveriges medverkan i del inlemalionella
forskningssamarbetet.
Svenska
institutet spelar en betydelsefull roll som kontakt- och förhandlingsorgan,
bl. a. i samarbetet med ländema i Östeuropa. En stor del av högskoleenhetemas gästföreläsar-
och gästforskamtbyte med Östeuropa sker inom ramen för de samarbetsprogram som
institutet upprättar med de ösleruropeiska ländema. För sådant utbyte och även
annat personutbyte med utlandet inom områdei studier och forskning förfogar
institutet över vissa resurser. Jag finner institutets insatser på detta område
värdefulla
Prop.
1978/79:147 43
och, såviii gäller kontaktema med Östeuropa, nödvändiga av
praktiska skäl. Den förslärkning av inslitutels resurser för stöd till gäslföreläsarul-byte
och övrigt personutbyte inom studier och forskning, som chefen för
utrikesdepartementet har föreslagit i det föregående, är enligl min mening
angelägen bl. a. som komplement lill de resurser högskoleenheterna själva
disponerar för intemalionell kontaktverksamhet.
Satsningen på högskolans internationalisering får inte
enbart innebära atl våra högskolestuderande ges möjlighet atl studera utomlands
under viss lid. Begreppel intemalionalisering måste även innebära en generös
attityd när del gäller atl bereda ufiändska studerande möjlighet lill studier
här i landet. Etl uttryck för delta är en öppen inställning till utländska meriter
vid behörighetsprövning för tillträde till högskoleutbildning. Etl annat
uttryck är atl man vidtar särskilda åtgärder i syfte all underiätla för utländska
studerande atl bedriva studier i vårt land. Hit hör de kurser för icke svensklalande
studerande som ges vid universiteten men också de av Svenska institutet
administrerade stipendierna för utländska gäslsluderan-de. Ulredningen anser
liksom Svenska institutet atl stipendiema för utländska gäslstuderande behöver
dels öka i antal, dels komplelleras med etablerings- och resebidrag bl. a. för
all underlätta för gäslstuderande från avlägsna länder att utnyttja stipendiema.
Jag vill här erinra om atl jag år 1978 efter regeringens bemyndigande
tillkallade en kommitté (U 1978:03) för alt utreda frågan om utländska sluderandes
möjligheler att studera i Sverige (Dir. 1978:42). Kommittén har antagit namnet gästsluderande-kommillén.
1 kommitléns uppdrag ingår även att belysa olika problem som hör samman med
stipendieringen av utländska gäslstuderande.
Mot bakgmnd av den kartläggning ulredningen har företagit
finner utredningen det angeläget att resurser ges för att vidga
studieförbundens internationella verksamhet.
1 likhet med vad jag i det föregående har framhållit i
fråga om högskolans intemalionalisering anser jag atl en ökad internationell
inriktning av det fria folkbildningsarbetet och av övriga former av
vuxenutbildning främst bör ingå som elt led i den allmänna ulvecklingen av
denna sektor och alltså bekostas inom ramen för de stödformer som nu finns för
den reguljära verksamheten. Jag vill i detta sammanhang erinra om den år 1975
tillsatta folkbildningsutredningen (U 1975:19), vars arbete ännu pågår. I folkbild-ningsulredningens
uppdrag ingår all se över de nuvarande formema för statsbidrag till
folkbildningsarbetet. Utredningsarbetet omfatlar härutöver bl. a. en prövning
av målen för samhällets insatser på folkbildningsområdel med ulgångspunkt i de
mål för vuxenutbildningen och kulturpolitiken som har fastställts under senare
år.
Som jag har nämnt i det föregående förfogar Svenska
institutet över vissa medel för personutbyte med ufiandet inom området studier
och forskning. Chefen för utrikesdepartementet har förordal en ökning av dessa
medel. Som ulredningen framhåller och som även institutet påpekar i sitt
Prop. 1978/79:147 44
remissyttrande
bör denna resurs i ökad utsträckning kunna utnyttjas för slöd lill exempelvis
studieförbundens inlemalionella kontaktverksamhet.
2.4
Ansvarsfördelning inom kulturområdet
Som
jag har framhållil i del föregående gäller som princip för de svenska kulturinslilutionemas
ulbyte med utlandet all de inlemalionella kontakterna bör inilieras och drivas
av instilulionema själva. Del förutsätts därvid att de i sin ordinarie budget
avsätter erforderliga medel för det internationella samarbetet. Till olika
former av kulturutbyte utanför inslilutionemas centrala verksamhet ges stöd
genom ekonomiska bidrag eller på annat sätt. Detta innebär att redan nu
betydande belopp används för intemationellt kulturutbyle. Innan jag går närmare
in på mina förslag vill jag lämna en översiktlig redogörelse för nuvarande
förhållanden på detta område.
Vissa
institutioner har omfattande kontakter med kullurlivet i andra länder. Delta
är fallel i fråga om exempelvis Operan och Dramaten. Operans verksamhet med musikleater
och dans lämpar sig väl för intemationellt utbyte. Samarbetet omfatlar
gästspel med ensembler liksom med enskilda artister, scenografer, koreografer
och regissörer. Operans gäslspelsverk-samhet bekostas inom institutionens
ordinarie budget. Endast i enstaka fall har särskilda bidrag utgått från l.ex.
Svenska institutet, vissa kulturfonder eller utrikesförvaltningen. Även
Dramalen bedriver en intemalionell gästspels verksamhet. Kostnadema för denna
bestrids liksom för Operans del i huvudsak inom ramen för teaterns reguljära
budget.
De
statliga museernas internationella verksamhet har formen av t. ex. utslällningsutbyten,
studieresor och besök av ufiändska forskare. Statens konstmuseer och statens
historiska museer har under senare år anordnat flera större internationella
utställningar i samverkan med Svenska institutet. Historiska museet,
exempelvis, avser att i samarbele med Svenska institutet och Riksutställningar
hösten 1979 visa en utställning av skytisk konst som lånas från Eremitagel i
Leningrad. Vid vissa museer, främst då moderna museet, östasiatiska museet,
etnografiska museet och medelhavsmuseet, är själva utställningsverksamhelen
till stor del intemationellt inriktad. Medel till de stadiga museemas
internationella verksamhet utgår i huvudsak inom ramen för dessa institutioners
utställnings- och reseanslag. Vissa projekt erhåller stöd från Svenska
institutet. En betydande ekonomisk lättnad för museerna är den garanti som
regeringen har bemyndigats av riksdagen atl slälla (prop. 1975/76:125, KrU
1975/76:39, rskr 1975/76: 305) för atl göra det möjligl för de statliga museema
att anordna utställningar av värdefulla föremål i ufiändsk ägo. Det har nämligen
visat sig all försäkringspremierna för mycket kostsamma utställningar går upp
till miljonbelopp.
De
internationella kontaktema har en delvis annan karaktär för myndig-
Prop. 1978/79:147 45
heter
som riksarkivet, riksantikvarieämbetet och kungl. biblioteket. Dessa följer var
och en på sitt område den inlemalionella ulvecklingen och infor-malionsulbylel.
De deltar i årliga konferenser och andra möten, stipendiat-utbyte m. m. Kungl.
biblioteket har därjämte särskilda uppgifter inom det inlemalionella ulbylel på
informalionsförsörjningens område.
Även regionala och lokala
institutioner har internationell verksamhei av olika omfattning. Statsbidrag
utgår till teater-, dans- och musikinstitulionerna fr. o. m. budgetåret
1974/75 och lill de regionala museema fr. o. m. budgetåret 1977/78 enligl ett
syslem som innebär atl det statliga stödet till dessa institutioner har dels
utökats belydligl, dels värdesäkrals genom anknytning lill löneutvecklingen
inom den statliga sektom. Dessa institutioners ufiandsengagemang finansieras i
huvudsak inom inslilutionemas ordinarie budget och i vissa fall genom bidrag
från slalens kullurtåd, kulturfonder. Svenska institutet m. fl. Liksom för de
stadiga instilulionema är del inlemalionella samarbelel för de regionala och
lokala instilulionema en integrerad del i den ordinarie verksamheten.
Etl
fierlal myndigheter, institutioner och andra organ stöder genom ekonomiska
bidrag eller på annal sätt olika former av kulturutbyle med utlandet. Till
dessa hör bl. a. Rikskonserter och Riksteatem. Rikskonserter har ansvaret för atl
samordna informationen utomlands om svensk musik och förmedla svenska artisters
ullandsengagemang. Statsbidraget lill Rikskonserlers utlandsverksamhet uppgår
under innevarande budgetår lill ca 1,4 milj. kr. Riksteatern har i sin
ordinarie budget medel för ufiändska gästspel. Särskilda medel finns avsatta
för finska gästspel i Sverige. Södra teatern, för vilken Riksteatem är
huvudman, har elt särskilt anslag för atl la emot gästspel från utlandet.
Vidare gör Riksteatem i viss omfattning egna gästspel ulomlands, bl. a. genom Cramérbaletten
och Cullbergbaletten.
Till
Musikaliska akademiens uppgifter hör enligl dess stadga bl. a. att följa
utvecklingen på musiklivels olika områden inom och utom riket och att la de
initiativ som bedöms gagna den svenska musikkulturen. Musikaliska akademien
har uppgifter i ullandsulbytel, bl. a. i samverkan med den svenska kommittén av
inlemalionella musikrådet (IMC).
När
del gäller utställningar av bildkonst har Riksutställningar och NUNSKU etl
ansvar för alt främja del inlemalionella utbytet. Riksutställningar har inom
ramen för sin reguljära verksamhei löpande kontakter med utländska musei- och utslällningsorganisalioner.
Riksutställningar förmedlar även ufiändska utställningar till museer utanför
storstadsområdena. NUNSKU blev år 1976 elt självsländigt organ med administrafiv
och teknisk service från statens konstmuseer. Nämnden skall främja inlemalionella
kontakter inom kulturlivet genom att i utlandet anordna utställningar av nutida
svensk konst.
Konstnärsnämnden
delar ut projektbidrag och konstnärsbidrag fill konstnärer verksamma inom bild
och form, ton-, scen- och filmområdena. Fr. o. m. budgetåret 1977/78 har
nämnden också övertagit NUNSKU:s bi-
Prop. 1978/79:147 46
dragsgivning
till enskilda konstnärer som på egen hand planerar all göra utställningar i
ullandel. Över sådana ansökningar hos konstnärsnämnden yttrar sig NUNSKU och
Svenska institutet.
Folkparkemas
centralorganisation har en omfattande intemalionell verksamhet. Genom dess
artistförmedling anordnas gästspel av utländska artister och grupper vid de
olika folkparkerna. Genom artistförmedlingen får även svenska artister möjligheler
lill gästspel ulomlands. En viktig insats har centralorganisationen gjorl
under senare år genom alt ta emot gästande folkdans- och folkmusikgmpper från
utlandet.
Ur de till statens
kulturråds disposition ställda riksstatsanslagen Bidrag till kulturverksamhet
inom organisationer och Vissa bidrag till teater-, dans- och musikverksamhel
fördelar kulturrådet innevarande budgetår sammanlagt ca 16 milj. kr. Ull en
mångfald olika kulturändamål. Av dessa medel används en mindre del, enligl
uppgift ca 800000 kr., för internationella ändamål. Rådet har sålunda detta
budgetår anslagit medel lill amatörensemblers utlandstuméer saml till svensk
medverkan i internationella organisalioner på teatems, musikens, dansens,
bildkonstens och litteraturens områden. Vidare har rådel fördelat bidrag för
deltagande i kurser, konferenser, resor, festivaler och gästspel i
internationella sammanhang. För lokala och regionala teater- och musikinstilutioners
inlemalionella gästspel har bidrag också utgått.
Svenska institutels
verksamhet på kulturområdet beslår - som chefen för utrikesdepartementet i det
föregående har redogjort för - huvudsakligen av rådgivande, organisatioriska
och förmedlande insatser i samverkan med andra institutioner och
organisationer. Institutets insatser inom områdena teater, dans och musik
utgörs främsi av kontaktfrämjande åtgärder. Bl. a. utgår resebidrag till
teater- och musikkritiker, tealerarbetare, föreläsare m. fl. Bidrag kan även
utgå för mindre gästspel. Institutet verkar för spridning av svensk litteratur ulomlands
genom anordnande av förfaltar-och översätlarsymposier, genom bidrag lill
översättningar och ulgivning av liiteraturantologier på utländska språk och
genom stöd lill kontaktresor för litteraturkritiker, författare, översättare
och introduktörer. På konst-och museiområdet verkar inslitutet främst som
förmedlare av utställningar i samverkan med museer och liknande insfitutioner i
Sverige och utlandet. För dessa ändamål anslår institutet innevarande budgetår
enligt uppgift ca 750000 kr. Ansvarel för alt sprida kännedom om svensk film i
utlandet är, som chefen för utrikesdepartementet redogjort för i del föregående,
delat mellan Svenska institutet och Svenska filminstitutet.
Jag
vill i detla sammanhang erinra om atl för nordiskl samarbete på kulturområdet
utgår betydande belopp över den gemensamma verksamhelsbudgel som de nordiska
länderna årligen upprättar inom ramen för 1971 års nordiska kulturavtal. Över
denna budget anvisas medel för bl. a. samarbete på teaterns, musikens,
bildkonstens och litteraturens områden.
Jag
övergår nu till alt redovisa mina förslag belräffande ansvars- och medelsfördelning
på kullurulbylesområdet.
Prop. 1978/79:147 47
Som
framgår av den redovisning jag nyss har lämnat anslår samhällel redan nu beiydande
resurser till intemalionellt kulturellt utbyte, dels inom ramen för myndigheters
och institutioners löpande verksamhet, dels genom bidrag och stöd i olika
former till organisationer och enskilda. För att de samlade resursema lill intemationellt
kulturutbyte skall kunna utnyttjas rationellt krävs etl klargörande av vilket
ansvar som vilar på olika berörda parter och vilka former som kan vara lämpliga
för en fördelning av bidragsmedel till olika utbylesändamål.
Utredningens
förslag lill ansvars- och resursfördelning utgår från principen om
kulturlivets självständighet och mångfald och från de behov och önskemål som
redovisades i den kartläggning utredningen förelog. Förslagen innebär en
förstärkning av resursema över etl slort område. Vissa statliga kullurinstilulioner
förutsätts själva administrera sin inlemalionella verksamhei. Statens kulturråd
föreslås erhålla ett kraftigt ökat anslag för bidragsgivning. För bl. a.
utställningar, filmvisningar och översättningar föreslås ökningar av Svenska
institutets anslag. Vidare föreslår utredningen att vissa centrala organ, som l.ex.
Riksteatem och Rikskonserter, får sina resurser för främst mottagande
verksamhet förstärkta.
Remissopinionen
är enig om behovel av en förstärkning av de statliga bidrag som i olika former
utgår till kulturlivets internationella utbyte. I åtskilliga yttranden
understryks nödvändigheten av att resursema samordnas. Det råder emellerfid
delade meningar om hur denna samordning lämpligen skall ske. Utredningens
förslag till fördelning av huvudansvaret för kulturutbytet mellan statens
kulturråd. Svenska institutet och kulturinslitutionerna fillstyrks i ett antal
yttranden, bl. a. från vissa ambassader, kulturrådet. Rikskonserter, Kommunförbundel
och Landstingsförbundet. I åtskilliga yttranden uttalas dock alt resurserna bör
samordnas inom ramen för Svenska institutets verksamhet. Denna uppfattning har
bl. a. institutet, flera ambassader, RRV, riksantikvarieämbetet och statens
historiska museer, svenska unescorådet och NUNSKU.
Inlemalionella
kontakter är nödvändiga för att de centrala stafiiga kulturinslitulionema
skall kunna fullgöra sina uppgifter på ett effektivt sätl. Normalt är sådana
kontakter så integrerade med myndighetemas nationella arbeie all del kan vara
svårt eller omöjligl att avgöra storleken av de medel som utgår för det ena
eller det andra ändamålet. Sådana svårigheter redovisas bl. a. av utredningen.
Det är mot denna bakgrund naturligt att medel för det inlemafionella utbytet
avsätts inom budgetramen för myndighetens ordinarie verksamhet. Myndigheterna
själva har huvudansvaret för att så sker. Vissa myndigheter inom kulturområdet
bör hämtöver erhålla medel för en utökning av i första hand sina resurser för inlemalionella
publikafioner och forskningsprojekt m. m. och för ålerkommande internationell
utbytesverksamhet. Jag föreslår därför att till dessa institutioner, nämligen
riksarkivet, riksantikvarieämbetet och kungl. biblioteket, anvisas sammanlagt
60 000 kr., fördelade med 20 000 kr. på var och en av dem.
Prop. 1978/79:147 48
Statens
historiska museer och statens konstmuseer har sedan länge en väl utbyggd
internationell verksamhet. Inom dessa museer planeras också för nästa budgetår
vissa större inlemalionella ulslällningsprojekl. Mot bakgrund härav föreslår
jag en förslärkning av utställnings- och reseanslagen budgetåret 1979/80 med
100000 kr. för statens historiska museer och 300000 kr. för statens
konstmuseer, varav minst 200000 kr. avser verksamhelen vid modema museet.
Som
jag lidigare har nämnl beräknar Operan och Dramaten inom sina anslag medel för intemationellt
utbyte. För att stimulera de båda institutionerna till en vidgad
internationell verksamhet kommer jag emellertid i det följande att föreslå att
ytterligare 150000 kr. skall utgå till vardera Operan och Dramaten för
budgetåret 1979/80.1 vissa fall kan leatrama behöva planera för ett projekt
som innebär stora kostnader. Jag vill i detta sammanhang erinra om att leatrama
har möjlighet alt under sina anslag reservera medel mellan olika budgetår för ell
sådant ändamål.
De
lokala och regionala teater- och musikinstitulionerna och de regionala museema
avgör själva inriktningen av och innehållet i sin verksamhet och beslutar om
dess genomförande. De bär huvudansvaret för all verksamhelen också omfatlar intemationellt
utbyte. Kostnadema för inlemalionella kontakter som ingår som etl led i
institutionens reguljära verksamhet bör därför bestridas inom ramen för
institutionens verksamhetsbudget. På samma sätt bör i institutionens
långsiktiga planeringsunderlag inräknas också medel för intemationellt utbyte.
Jag vill här erinra om att betydande resurser har tillförts de lokala och
regionala instilulionema genom den omorganisering av det statliga bidraget som
jag nyss har redovisat. Genom de ökningar som har föreslagits i
budgetpropositionen lill innevarande års riksmöte (prop. 1978/79:100, bil. 12)
har anslagen lill dessa institutioner förstärkts ytterligare. Under anslagel
till regionala teater- och musikinsti-tufioner har jag sålunda för nästa
budgetår beräknat en sammanlagd ökning av 24 milj. kr. På motsvarande sätt har
jag under anslaget för bidrag till regionala museer beräknat en ökning av del
sammanlagda medelsbehovet med 5,5 milj. kr. 1 dessa belopp ingår också den
ökning som föranleds av löneutvecklingen.
Utöver
medel för löpande inlemalionella kontakter kan i vissa fall behov uppstå av
ytterligare resurser, t. ex. i samband med ett större gästspel eller en större
utställning utomlands eller mottagande av en utländsk ensemble i Sverige. I elt
sådani fall bör en institution kunna söka bidrag för detta ändamål enligt
riktlinjer som jag kommer att föreslå i det följande.
Stöd
till utsändande eller mottagande verksamhet i olika former och bidrag till
enskilda kulturarbetare utgår från en rad centrala organ.
Riksteatem
har ett ansvar för förmedlingen av bl. a. utländska gästspel till svensk
publik. Dessutom gör Riksteatem vissa egna gästspel utomlands. Enligl min
mening är Riksteaterns insatser för förmedlingen av utländska föreslällningar
särskilt värdefulla genom de möjligheter Rikstea-
Prop.
1978/79:147 49
lem har att distnbuera dem i landet. Jag förslår alt Riksleatern
för bl, a. utländska gästspel erhåller en ökning av 250000 kr.
Rikskonserter har ålagts uppgifter i fråga om samordningen
och kontaktverksamheten på musikområdel mellan Sverige och ufiandet. För att
förbättra Rikskonserlers möjlighet atl fullgöra dessa uppgifter har jag i del
följande beräknat ytterligare 250000 kr. för Rikskonserters utlandsverksamhet.
Jag utgår från atl denna förstärkning i första hand kommer enskilda arfister
och ensembler lill del för deras ufiandsverksamhet.
Även Musikaliska akademien svarar för utlandsinformalion
om svensk musik. Medel för delta ändamål utgår ur akademins anslagspost för
konferens- och kontaktverksamhet. Jag har i del följande beräknat ytterligare
40000 kr. fill Musikaliska akademien som en förstärkning av akademins resurser
för internationell kontaktverksamhet.
Regionmusiken har behov av vissa medel för att möjliggöra
för musikavdelningar att delta i nordiskt musikutbyte. Jag föreslår en
förstärkning av regionmusikens anslag med 20000 kr. för detta ändamål.
För den värdefulla utbytesverksamhet som bedrivs av
Folkparkemas centralorganisation beräknar jag etl tillskott fill
organisationens anslag med 300000 kr.
NUNSKU:s verksamhei bedrivs i nära samverkan med såväl modema
museet som Svenska institutet. NUNSKU uttrycker i sitt remissvar ett önskemål
alt knytas närmare institutet. Även Svenska inslitutet uttrycker elt intresse
för att fördjupa samarbetet med NUNSKU. Jag delar de båda inslilutionemas
mening atl en utveckling av kontakterna dem emellan bör innebära ömsesidiga
fördelar och vill understryka vikten av att samverkan på utställningsområdel
även omfattar Riksutställningar. Jag förutsätter att NUNSKU:s samarbete med
dessa institutioner får ytterligare möjligheler att vidareutvecklas genom den
förstärkning av resursema för såväl NUNSKU som Svenska institutet som jag i
det följande kommer att föreslå och som föreslagits av chefen för
utrikesdepartementet. För NUNSKU:s del beräknar jag en ökning av anslaget med
250000 kr.
Som en del av konstnärsnämndens bidragsgivning utgår medel
till konstnärer inom bildområdet för bl. a. utställningar utomlands. Bidrag
för delta ändamål utgick tidigare från NUNSKU. Jag föreslår atl konstnärsnämnden
för budgetåret 1979/80 filldelas ytteriigare 100000 kr. för denna form av stöd.
Även för Riksutställningars vidkommande är det inlemalionella
utbytet en integrerad del av verksamhelen. Genom de erfarenheter Riksutställningar
vunnit både av produktion av utställningar och av distribution inom landet komplelleras
Svenska institutets utlandskontakter på ett fmktbring-ande sätt. Jag fömtsätter
att samarbetet mellan de båda institutionerna och mellan Riksutställningar och
landets museer ytterligare fördjupas.
På två institufioner, slatens kulturråd och Svenska
institutet, vilar ett särskilt ansvar för stöd till intemationellt utbyte.
Kulturrådet fördelar bi-4 Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 147
Prop. 1978/79:147 50
drag
till internationell verksamhet ur fiera anslag för skilda ändamål. Svenska
institutets insatser sker i huvudsak i samverkan med andra institutioner och
organisationer. Institutet fördelar emellertid också bidrag. Jag vill peka på
den principiella skillnaden mellan kulturrådet och institutet vad gäller deras insalser
i del inlernaiionella kullumbytet. Kulturrådets uppgift består i att fördela
medel med ledning av ingivna ansökningar, medan Svenska institutet med sin
personal aktivt medverkar i genomförandet av de olika utbytesprojekten.
Enligt
min mening bör kulturrådet och Svenska institutet också fortsättningsvis ha
huvudansvaret för bidragsgivningen till intemationellt kulturutbyle. De båda
institutionerna bör erhålla en kraftig förslärkning av sina anslag för dessa
ändamål. Jag föreslår att etl nytt anslag för bidrag lill intemalionellt
kulturutbyte förs upp i statsbudgeten. 1 årets budgetproposition har jag
anmält atl vissa medel för inlemalionella ändamål som nu utgår ur anslagen
Bidrag till kukurverksamhet inom organisationer och Vissa bidrag till teater-,
dans- och musikverksamhel nästa budgetår skall beräknas under detla anslag. Ur
anslaget bör för budgetåret 1979/80 utgå till slalens kulturråd I 500000 kr.
och till Svenska insfilutel 500000 kr. Vidare bör ansvarsfördelningen dem
emellan klargöras. Jag återkommer i det följande till denna fråga.
Utredningen
har föreslagil att kulturrådet hämtöver erhåller medel för rådets egna
internationella kontakter på del kulturpolitiska området. Vidare har
utredningen föreslagil alt medel utgår över utrikesdepartementets huvudtitel
till Svenska institutet för vissa insatser inom kulturutbytet och för personal
till ett kultursekretariat.
Jag
föreslår alt 50000 kr., utöver de medel jag tidigare har nämnt, skall ulgå fill
kulturrådet för dokumentationsverksamhet, resekostnader, informationsinsatser m.
m. i samband med rådets internationella utbyte.
Chefen
för utrikesdepartementet har föreslagit att Svenska institutet erhåller
sammanlagt I 005000 kr. för insatser på kulturutbylesområdet enligt uiredningens
förslag. Härtill kommer personalresurser.
Jag
övergår nu till atl närmare redovisa mina överväganden vad gäller ansvarsfördelningen
mellan statens kulturråd och Svenska institutet.
Utredningen
lägger fram etl omfattande material om den nuvarande medelsfördelningen för de
aktuella ändamålen. På gmndval av denna kartläggning föreslår utredningen som
en huvudprincip att anslag för kulturutbyte som endasi kräver ekonomiska
bidrag skall finnas hos statens kulturråd, medan anslag för kulturutbyte som
kräver förhandlingar, teknisk samverkan eller särskilda initiativ skall finnas
hos Svenska institutet. Utredningen begränsar emellertid institutets ansvar
till de uppgifter institutet traditionellt har inom vissa kulturområden, främst
utställningar, filmvisningar och översättningsstöd. Institutet föreslås få
ökade resurser för större utställningsprojekt i samverkan med de statliga museema,
medan ansvaret för fördelningen av bidrag till exempelvis regionala
kulturinstitutioner läggs på statens kulturråd.
Prop. 1978/79:147 51
Remissopinionen
är splittrad när det gäller utredningens förslag till ansvarsfördelning mellan
de båda instilulionema. Vissa instanser menar alt det är mera sällan som
kulturutbyte kan genomföras ulan förhandlingar eller teknisk samverkan. Andra
pekar på att den föreslagna fördelningen är oklar och atl den. när det gäller bidragsgivningen,
kan leda till olika behandling av sökandena.
För
egen del ansluler jag mig, som jag lidigare har nämnl, lill den av ulredningen
föreslagna huvudprincipen för fördelningen av ansvarel mellan kulturtådel och
institutet. Jag vill i delta sammanhang undersiryka atl kulturrådet och
institutet bör ha elt gemensamt ansvar för slöd till del inlemalionella
utbytet inom alla sektorer av kulturlivet. Mol den bakgmnden bör alltså enligl
min uppfattning Svenska inslitutet, utöver vad ulredningen har föreslagil, få
medel för bidragsgivning också inom teater, musik och andra områden.
1
enlighet med utredningens förslag bör alltså kulturrådet ha ell särskilt ansvar
för bidragsgivningen till projekl där kontakter redan har etablerats och endast
ekonomiskt stöd behövs. Rådet svarar redan nu för en medelsfördelning av
betydande omfattning inom ramen för olika former av bidrag till regionala och
lokala kuhurinstilutioner, fria grupper, amatörensembler och enskilda
konstnärer. Av de medel rådel fördelar går i dag endast en mindre del till
internationellt inriktade ändamål. Genom den förstärkning som jag föreslår av
rådets bidragsmedel tillförs rådet ytterligare resurser för all främja del
växande iniresset för kulturellt utbyte med andra länder. Som jag lidigare har
framhållit måste detta utbyte ses som en integrerad del av det svenska
kulturlivet och dess ulveckling.
Svenska inslitutet har av
tradition etl särskilt ansvar som kontakt- och serviceorgan för stafiiga
institutioner och för utlandsmyndigheterna. Institutet har erfarenheter av
förhandlingsarbete och av praktiska frågor i samband med kulturutbyte,
exempelvis tull- och valulaärenden. Det framgår därför som naturligt atl
institutet tar på sig etl särskilt ansvar för att bistå institutioner,
organisationer och gmpper inom kulturområdet i fråga om kulturutbyte som kräver
förhandlingar, teknisk samverkan och/eller särskilda iniliafiv. Då institutet
på detta sätl träder in som inifierande eller stödjande part i elt projekl bör
del även svara för bidragsgivningen till projektet, oavsell till vilket
konstområde detta kan hänföras. Jag vill på denna punkt hänvisa till vad som
har anförts av chefen för utrikesdepartementet.
Som
jag tidigare har framhållit har de större centrala kulturinstitutionerna i
princip ansvarel för att de inom resp. verksamhetsbudget avsätter medel för
sina internationella åtaganden. Det finns emellertid tillfällen då också de bör
kunna räkna med ekonomiskt stöd från kulturrådet och institutet, exempelvis
vid större samordnade satsningar av svensk kultur utomlands eller då fråga om
ett angeläget intemationellt engagemang aktualiseras med kort varsel.
Kulturrådet och institutet bör i sådana fall gemensamt överväga hur de med sina
samlade resurser skall kunna stödja projektet.
Prop. 1978/79:147 52
Den
nu föreslagna ordningen förutsätter alt kulturrådet och Svenska institutet
finner former för etl fast, kontinuerligt samarbele i fråga om bidragsgivningen.
Detta är desto nödvändigare som bidragssystemet bör utmärkas av slor fiexibilitet
med hänsyn till önskemål om variation och mångfald i det inlemalionella
kulturutbytet. Anslagen i regeringens budgetförslag bör inte vara uppdelade i
bestämda summor för t. ex. lealer och musik, film eller bildkonst. Det bör
ankomma på de båda bidragsgivarna all för varje år la slällning lill hur slora
belopp som skall reserveras för olika behov.
Mellan
kullurrådel och inslitutet bör ett kontinuerligt utbyte av informationer och
erfarenheter äga rum. Som chefen för utrikesdepartementet har föreslagil bör
institutets referensgrupper ges en mer ändamålsenlig struktur med hänsyn till
institutets vidgade arbetsuppgifter. De bör få en aktiv roll vid prioriteringen
av institutets insatser inom olika kulturområden.
Enligt
förslagen i denna proposition ställs alltså en betydande resurs lill förfogande
för kulturellt utbyte över gränsema. Sammanlagt anvisas 5 025 000 kr. 1 detta
belopp ingår de medel om 1 005 000 kr. som chefen för utrikesdepartementet
föreslår skall utgå till Svenska institutet för bidragsgivning inom kulturområdel,
för kontaktservice m. m. Härtill kommer medel för en förstärkning av
institutets personalresurser.
3
Hemställan
Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdgen
alt
godkänna de riktlinjer för stafiigt stöd lill intemationellt kulturutbyle och
de gmnder för frågomas handläggning som jag har förordat. I fråga om
anslagsberäkningar för budgefåret 1979/80 återkommer jag i det följande.
4
Anslagsberäkningar
Bidrag
till intemationellt kulturutbyte
1979/80
Nytt anslag (förslag) 4020000
Föredraganden
Medel
för intemalionellt kultumtbyte kommer för nästa budgetår att anvisas dels
under förevarande anslag, dels under ahslaget fill Svenska institutet under utrikeshuvudtileln.
opaginerad Kontrollera mot PDF
De allmänna bidragsgivande funktionerna bör fr.o.m. nästa budgefår
huvudsakligen anförtros statens kulturråd och Svenska institutet.
Hämtöver bör medel ur förevarande anslag tilldelas vissa
andra centrala organ inom kulturområdet med bl. a. bidragsgivande och stödjande
funktioner.
Under nästa budgetår bör vidare ur anslaget ulgå medel
till vissa stafiiga myndigheter som förstärkning av deras ordinarie anslag för intemalionell
kontaktverksamhet.
Detta anslag bör föras upp med sammanlagt 4020000 kr. Min
medelsberäkning framgår av följande sammanställning.
Anslagsfördelning
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bidragsmottagare/ändamål
Belopp
opaginerad Kontrollera mot PDF
1
Statens kulturråd
l.l
Bidrag
till intemationellt kulturutbyte
1.2
För rådets
deltagande i kulturpolitiskt
erfarenhetsutbyte
2
Svenska institutet
Bidrag
till intemationellt kultumtbyte
3
Andra myndigheter, institutioner och
organisationer
3.1
Folkparkemas
centralorganisation
3.2
Konstnärsnämnden
3.3
Riksteatem
3.4
Operan
3.5
Dramaten
3.6
Rikskonserter
3.7
Nämnden
for utställningar av svensk
konst i
utlandet
3.8
Statens
historiska museer
3.9
Statens
konstmuseer
3.10
Musikaliska
akademien
3.11
Regionmusiken
3.12
Riksarkivet
3.13
Riksantikvarieämbetet
3.14 Kungl. biblioteket
1500000 50 000 500000
300000 100000 250000 150000 150000 250000
250000 100000 300000 40000 20000 20000 20000 20000
opaginerad Kontrollera mot PDF
Jag förordar att ett nytt reservationsanslag, benämnt
Bidrag till internationelll kulturutbyte, förs upp i statsbudgeten för nästa
budgetår. Jag vill redan nu framhålla att jag har för avsikt all föreslå
regeringen all de medelsökningar som för nästa budgetår tagits upp under
anslagsposterna 1.2 och 3 för budgetåret 1980/81 skall beräknas under resp.
mottagares ordinarie anslag. Jag hemställer atl regeringen föreslår riksdagen
all till Bidrag titt internationellt kulturutbyte för
budgetåret 1979/80 under nionde huvudfiteln anvisa ett reservationsanslag av
4020000 kr.
Prop. 1978/79:147 55
Bilaga
2.1
Sammanfattning
av betänkandet (SOU 1978:56) om kultur och information över gränserna
Sveriges
kultur- och informationsutbyte med utlandet omfattar en mängd olika kontakter
och verksamheter. Utredningens uppdrag innebär enligl direktiven i huvudsak att
kartlägga del svenska kultur- och informationsutbyte med utlandet som idag
bedrivs med statligt stöd samt föreslå åtgärder för att stimulera och
organisera sådant utbyte. Med kultur avses i detta sammanhang främst sådana
verksamheter som enligt den statliga kulturpolitiken idag får stafiigt stöd.
Med information avses främsi upplysningar om Sverige som framställs och sprids
på officiella vägar. Med utbyte inom studier och forskning avses främst
personutbyte, inte forskningens innehåll.
Tonvikten
måste av naturliga skäl ligga på den del av utbytet som initieras från svensk
sida. Strävan efter ömsesidighet mofiverar emellertid också svenska insatser
för mottagande verksamhet av olika slag. En undersökning av andra länders
statsunderstödda kultur- och informationsverksamhet i Sverige ingår inte i
utredningens uppdrag. Inte heller har någon genomlysning av det omfattande kullur-
och informationsutbyte som sker på kommersiell väg varit möjlig.
Vissa
organ och funktioner inom informations- och kulturutbytet behandlas särskilt
utförligt som motivering för konkreta förslag. Samtidigt redovisas dessa
verksamheter mot bakgmnd av de allmänna insatser inom områdei som görs av kullur-
och samhällslivet.
Utredningen
har enligt direktiven haft till uppgift atl göra en så fullständig
kartläggning som möjligl av de statliga insatser som i dag förekommer när det
gäller kultur- och informationsutbytet samt en översikt över vilka ekonomiska
resurser som i dag används. Utförliga kartläggningar inom olika områden på
grundval av enkäter, möten, intervjuer etc. redovisas i särskilda bilagor.
1
Bakgrund
Kapitel
I behandlar betydelsen av inlemafionelll utbyte, utvecklingen inom området
utomlands och i Sverige saml principiella fömlsättningar för Sveriges
deltagande i utbytet.
Med
de ökade inlemalionella kontakterna har nya möjligheter öppnats i vår tid för
samarbete och samverkan mellan länder och folk. För de enskilda statema innebär
dessa möjligheter också skyldigheter att delta i flödet av kunskaper och kultur
över gränsema.
Prop. 1978/79:147 56
1
många sammanhang talas om informations- och kultumtbyte som etl enhetligt
begrepp. 1 själva verket rör del sig om två principiellt olika verksamheter med
olika syften och olika intressenter. Den offentliga informationen och dess innnehåll
är slalens ansvar. Kultur- och forskamtbytets innehåll är däremoi i
demokratiska stater en angelägenhet för kulluriivel och forskningen och måste
styras av deras inlressen.
Stormaktema
har sedan länge haft ell särskilt intresse av att utbreda sina språk och
kulturer som en del av sina politiska strävanden. Efter andra världskriget har
kulturkontakter i olika former fåll ökad betydelse. Flera länder har byggt upp
omfattande fältorganisationer för sin kulturverksamhet.
Avsikterna
med intemalionell kultursamverkan är oftast flera. Institutioner och enskilda
behöver kontakter med andra länder för den egna ulvecklingen. Samlidigl
betraktas kultumtbyte ofta i både öst och väst som etl politiskt instmment för
konkurrens eller samarbele. 1 förlängningen av de egna intressena finns hos de
flesta små och stora länder en förhoppning att genom ökade kontakter inom detla
område bidra till fred och förståelse mellan folken.
Historisk
sett har Sverige alltid påverkats av kulturströmningar utifrån. Länge var dock
de inlemalionella kontakterna begränsade till elt mycket tunt skikt av
samhället. Med ökande välstånd och kommunikafionernas ulveckling öppnades mera
allmänt förbindelserna med världen. Erfarenhetema från världskrigen visade
behovet av en mångsidig och effektiv informationsverksamhet. Som en basorganisalion
för upplysningsverksamhet och kulturellt samarbele bildades år 1945 Svenska
Institutet. Flera olika utredningar har belyst delta område.
Idag
är internationella kontakter självklara och oumbärliga för svensk kullur och
forskning. Ell av målen för den statliga kulturpolitiken är att främja utbytet
över språk- och nationsgränserna. Därmed omfatlar samhällets ansvar för stöd lill
kulturen också det internationella utbytet. Som gmndval för åtgärder inom
området har en undersökning av del nuvarande kuhumtbylel behövts.
Atl
leva bakom en språkgräns innebär särskilda problem. Delvis är delta ett
småstatsproblem. Men i Sverige accentueras problemet av att del svenska språket
inte heller tillhör något siörre språkområde som fallet är l.ex. med Belgien,
Irland och Österrike. Också ländema i Afrika, Asien och Latinamerika är av
historiska skäl oftast delaktiga i något av de stora språken engelska, franska
och spanska.
Det
är också i detta perspektiv som man måste se behovel av svenskt statligt stöd
till vårt kultur- och informationsubyle med ufiandet. Vårt intresse av atl
delta i det internationella utbytet, atl påverka och påverkas, fordrar en
proportionellt siörre kraftansträngning av oss än vad som krävs av mänga andra
länder.
För
atl utvidga Sverigeinformationen och stimulera kullumtbylet krävs
Prop. 1978/79:147 57
beiydande
ekonomiska insalser över etl brett område. De anslagsförstärkningar om ca 10
miljoner kronor som utredningen föreslår är blygsamma i förhållande till de
verkliga behoven. De bör därför endast ses som ell första sleg i utbyggnaden av
detla länge eftersatta område.
2
Information principfrågor
Kapitel
2 behandlar motiv och fömlsättningar för stadig informationsverksamhet i
utlandet. Vidare diskuteras den offentliga informationens innehåll, media, målgmpper
och effekter.
Grunden
för alla länders officiella informationsverksamhet fill utlandet är behovet atl
för opinionen i andra länder förklara landels samhällsskick och politik,
särskilt dess utrikespolitiska handlingar och ställningstaganden. I dag har
också ett vidsträckt allmänt informations- och erfarenhetsutbyte fån alll siörre
betydelse i det internationella samarbetet.
Vårt
beroende av utlandet för vår säkerhet och vår ekonomi tillsammans med vår
språkliga isolering gör del särskilt angeläget att söka vidmakthålla och
fördjupa kunskapen om Sverige i andra länder. Del bör ske genom en fortlöpande
basinformation som komplelleras med särskilda insalser i olika lägen. All
utlandet får allsidiga och nyanserade kunskaper om Sverige är viktigt också
för våra ekonomiska förbindelser med omvärlden.
Föreställningar
om Sverige i utlandet formas i sina väsentliga drag av oss själva, av den
politik vi för och det samhälle vi skapar. Dessa bilder kan ibland framlona
ensidigt eller egendomligt i utländska massmedia. I många länder är
publiciteten om Sverige ytterst sporadisk. Det är därför vikligt att vi
försöker nå opinionsbildare och intresserade också på andra sätt och ger möjligheter
lill fortlöpande kontakter med utvecklingen i Sverige.
Ett
huvudsyfte för Sverigeinformationen är att förmedla och hålla vid liv kunskapen
om grundvalarna för svenskt samhällsliv och svensk politik. Innehållslig
förnyelse i takt med samhällsutvecklingen måste självklart ske. Informationen
måste också anpassas till olika mottagare. Fömtsällningarna att uppfatta den
svenska samhällsdebatten varierar starkt från land till land.
Ell
av de främsta hjälpmedlen för information till ufiandet är publikationer på
främmande språk. Etl annat viktigt led i verksamhelen är personutbyle i olika
former. Journalister, opinionsbildare och experter inbjuds regelbundet till
Sverige för att lära känna det svenska samhället. Andra media för
Sverigeinformationen är utställningar, filmvisningar och radioprogram via
kortvåg lill utlandet.
Målgmppema
för informationen är främst opinionsbildare och beslutsfattare i andra länder.
Andra naturliga målgmpper är personer som har särskild anknytning till Sverige
och sådana som är eller kan länkas vara intresserade av svenska erfarenheter
inom sina specialområden. När efter-
Prop. 1978/79:147 58
frågan
på information stiger är det dock svårt atl strikt begränsa målgmppema.
Svårigheterna
atl mäta effektema av information har konstaterats av informationsorganen i
många länder. Att realistiskt väga kostnader mol resultat när det gäller
informationsverksamhet är inte möjligl. Del finns emellertid en allmän enighet
om atl sådan verksamhet är oundgänglig i umgänget mellan ländema. Kunskap om
andra länder måste betraktas som värdefull i och för sig. Den utgör gmnden för
åsikter och ståndpunkter om andra länder och därmed för det inlemalionella
samarbetet.
3
Information översiktlig nulägesbeskrivning
Kapitel
3 behandlar former för informaiion om Sverige i utlandet med tonvikt på den
statligt finansierade verksamheten. Enskilt finansierad information som
bedrivs bl. a. genom näringslivet, intresseorganisationer och folkrörelser
beskrivs översikfiigl.
Information
om Sverige till utlandet ges både av statliga myndigheter och av enskilda
organisationer och företag. En särskild statlig stiftelse under
utrikesdepartementet, Svenska institutet, har till en av sina huvuduppgifter
att ge översiktlig information om det svenska samhällel.
Riksdagen
deltar bl. a. i besöksutbytel med andra parlament, främst i Europa. Statsdeparlementen
har vanligtvis internationella sekreteriat som svarar för kontaktema med
utlandet, besöksservice och materialframställning på främmande språk.
Huvudparten av departementens material produceras på beställning bl. a som en
följd av Sveriges medlemskap i internationella organisationer (Förenta
Nationerna och dess fackorgan. Europarådet samt OECD).
Utrikesdepartementet
svarar för ledning och samordning av den med statsmedel finansierade allmänna
informationen om Sverige i utlandet som inle faller på andra departement.
Pressbyrån svarar för den löpande poliliska informationen. Informationsbyrån
planerar och samordnar allmän Sverigeinformation på gmndval av de svenska
utlandsmyndighetemas efterfrågan och bedömningar. Det prakfiska
informationsarbetet utomlands handläggs huvudsakligen av utlandsmyndigheterna.
Större delen av verksamheten är eflerfrågestyrd. Vid de största ambassaderna,
främst i Västeuropa och Nordamerika, finns speciella kultur- och
pressattachéer. Svenska institutet framställer och distribuerar
informationsmaterial för utlandsmyndigheternas behov. Det tryckta materialet
utgör stommen i verksamheten. Därtill kommer bl. a. film- och
utställningsverksamhet.
Utländska
besök i Sverige utgör en viktig källa tiil information om Sverige utomlands.
Regelbundet återkommande tidskrifter och publikationer som
Svensk-Internationella pressbyråns bulletiner och Sweden Now gör det möjligt
för intresserade utomlands att hålla kontakt med vårt
Prop. 1978/79:147 59
land. Sveriges Radios ullandsprogram sänder radioprogram
via kortvåg på sex språk utom svenska och producerar radio- och TV-program som
kostnadsfritt erbjuds utlandet.
För den exportfrämjande informationen svarar Sveriges
exportråd och för den turistfrämjande verksamheten Sveriges turistråd.
Inom den enskilt finansierade informationsverksamheten
framställer bl. a. arbetsmarknadens parter material om t. ex. svensk ekonomi,
arbetsmarknads- och arbelsmiljöfrågor. Näringslivels insatser är också av betydelse.
För alt följa upp och stimulera intresset för Sverige i
utlandet behövs enligt utlandsmyndighetema en ökning främsi av del tryckta
informationsmaterialet men också av filmer och utställningar. Faktablad behövs
på flera europeiska språk och vissa u-landsspråk. Siörre bredd och variation i
det allmänna materialet om Sverige efterlyses.
4 Information förslag
Kapitel 4 sammanfattar behoven inom informationsrådel och
lägger fram utredningens synpunkter och förslag.
Genomgången av de informationsinsatser som från svensk
sida rikias mot ullandel visar ell starkt behov av ökade resurser och
förnyelse. Efterfrågan stiger både från nya länder och från länder där vi sedan
länge har kontakter. Informationen måste anpassas till nya krav och nya mottagare.
Många organisalioner och gmpper har behov av alt öka kontaktema med ullandel
och delta i ett vidgal intemationellt erfarenhetsutbyte.
Den informaiion till utlandet som bedrivs genom statsdeparlementen
och deras myndigheter och verk är av stort värde. Utredningen fömlsälter atl
departement och myndigheter själva efter behov verkar för ökade resurser för
sin informationsverksamhet till ullandel.
Behov av ökal material för att svara på efterfrågan från
utlandet har redovisats bland annat av utredningens enkät hos utlandsmyndighetema.
Önskemålen gäller främst trycksaker men också av film och
utställningar. Också material förde nordiska ländema behövs. Den ökade
konkurrensen om uppmärksamhet medför krav på fömyelse av material och media.
Sverigeinformationens betydelse för den exportfrämjande verksamhelen
understryker dessa krav.
För att kunna tillfredsställa alla de behov och önskemål
som finns krävs en successiv uppbyggnad av stödet till Sverigeinformation i
utlandet. Utredningens förslag skall därför ses som ell första steg och bör
följas av fortsalla anslagsökningar. Enligl uiredningens mening kan de
föreslagna åtgärderna idag göra större nytta om de sätts in centralt än om de
sprids över ett större område.
Förslag
Svenska institutet är det centrala organ som har till en
av sina uppgifter atl sprida kännedom om svenskt samhällsliv i utlandet.
Institutet skall enligt sin stadga samarbeta med myndigheter, organisafioner
och andra organ och således stå fill tjänst för en vid krets av intressenter
som skall kunna använda institutets tjänster och material. Utredningen föreslår
ökat stöd till information om Sverige i utlandet främst genom ökade resurser
till Svenska institutet enligt följande fördelning (I 000-tal kr):
Ändamål
Budget
Föreslagen
1977/78
ökning
Publikationer
1120
1215
Dokunentärfilm
320
400
Spelfilm
140
300
Mindre
utställningar
495
200
Personutbyte
och seminarier
-
200
Dokumentation
178
150
Besöksservice
115
100
Personal
480
Summa
3045
Med hänsyn till betydelsen av joumalistinbjudningar
föreslår ulredningen en ökning med 100000 kr. av utrikesdepartemenleis medel
för sådana besök.
För information i samband med särskilda manifestationer, slalschefsbe-sök
och liknande behöver departementet kunna disponera särskilda medel. Ulredningen
föreslår etl anslag om 150000 kr. för dessa ändamål.
Sveriges Radios ullandsprogram har flera olika uppgifter.
Sändningarna på svenska fyller en betydelseful uppgift för den växande krets av
svenskar som under längre eller kortare tid vistas ulomlands, t. ex. för
internationella uppdrag. Exporten av radioprogram och TV-filmer, som innebär
att svenska program placeras i främmande länders reguljära programkanaler, är
givetvis värdefull. Informationseffekten av sändningarna på främmande språk,
som idag upptar ca tre fjärdedelar av utlandsprogrammets budget och
sändningstid, är däremot osäker.
Utredningen finner att bristande underlag gör det svårt atl
bestämma vilken funktion del skattefinansierade ullandsprogrammel skall
uppfylla. Om det kan anses att ullandsprogrammel fyller en väsentlig uppgift
inom den offentliga Sverigeinformationen bör utlandsprogrammet formellt jämställas
med andra statliga organ inom Sverigeinformationen och arbeta efter samma
riktlinjer som dessa. Del skulle innebära att ullandsprogrammel fick ell annat
avtal med staten än Sveriges Radio i övrigt. Om utlandsprogrammet snarare
skall ses som en utåtriktad del av radioverksamheten med vissa goodwilleffekler
men osäkert informationsvärde bör man överväga om kostnaderna står i rimlig
proportion till målsättningen. Olika konsekvenser av en eventuell minskning av
sändningarna måste dock beaktas.
Prop.
1978/79:147 61
Om man finner del omöjligt alt renodla någon av dessa
synpunkter och vill undvika förändringar ulan fast grund för sådana åtgärder
bör utlandsprogrammets nuvarande struktur och omfattning bibehållas. I dagens
läge finner utredningen alt detla är det rimligaste alternalivet. Inom ramen
för en reellt oförändrad budget bör de svenska sändningarna och programex-porlen
få ökat utrymme.
Svensk-Internationella pressbyrån har bl. a. lagt fram
förslag om en försöksverksamhet med utvalda mottagargrupper och snabb
anpassning av material till skiftande behov. Utredningen finner förlaget
intressant. Byråns behov av ökade medel bör kunna tillgodoses av ulrikesdeparlementel
och Sveriges allmänna exportförening gemensamt.
Tidskriften Sweden Now är genom sina journalistiska
ambitioner och sin innehållsliga bredd värdefull i den allmänna
Sverigeinformationen. Utredningen finner det därför angeläget alt
utrikesdepartementet, Sveriges exportråd och näringslivet ger tidskriften stöd
och resurser för att vidareutvecklas enligt nuvarande inriktning.
Sammanfattningsvis föreslår utredningen för förstärkning
av informationen om Sverige i utlandet:
Instilution/ändmål 1000-tal kr
Svenska institutet: för trycksaker, film, skärmutställ
ningar, besöksservice, dokumentationstjänst, person
utbyte samt personalförstärkningar 3 045
Utrikesdepartementet: för journalistinbjudningar och
särskilda manifestationer 250
Summa 3295
5 Kulturutbyte principfrågor
Kapitel 5 behandlar motiven för stöd till kultumtbyte,
olika former för utbyte, de statliga organens roll samt kultumtbylels villkor i
andra länder och i Sverige.
Vår egen nationella kultur behöver för sin utveckling samverkan
och växelverkan med andra kulturer. Att främja utbytet av idéer och erfarenheler
över gränserna är också etl av målen för den statliga kulturpolitiken i
Sverige.
Kulturlivet har alltid sökt och varit beroende av
kontakter och impulser utifrån. 1 dag stöder samhällel både kulturarbetarnas
internationella yrkeskontakter och etl allmänt kultumtbyte där många olika gmpper
och enskilda deltar. I dag har också de internationella kontaktema och det inlemalionella
intresset breddats. Kullumtbylet kan bidra till de ökade kunskaper som är gmnd
valen för ökad förståelse mellan länder och folk.
Sverige deltar i ett brokigt intemationellt utbyte på
marknadskraftemas villkor. Vi deltar också i det kultumtbyte som stöds av de
statliga myndig-
Prop. 1978/79:147 62
hetema
i andra länder. Det utbyte som har utvecklats med statligt stöd är emellertid
främst inriktat på kulturlivets egna behov och önskemål. Delta ulbyte bör
förstärkas och hittills vunna erfarenheter ligga till gmnd för den försatta
utvecklingen.
Kulturutbytets
vardag innebär atl kulturarbetare och deras publik i olika länder håller
förbindelserna levande. Ur sådana kontakter kan en fruktbar samverkan och etl
djupare samförstånd växa fram. De kontakterna måste genom statliga insalser få
ekonomiska och praktiska möjligheter alt utvecklas.
I kullumtbylet
med utlandet måste vi också ta hänsyn till den utländska partens erfarenheter
och synpunkter. Andra länder kan ha helt andra värderingar, traditioner och
målsättningar och leva under andra villkor. För att utbytet skall bli
meningsfullt måste vi förstå och acceptera sådana skillnader.
Ell
livligt och mångsidigt kulturutbyte har också elt allmänpolitiskt värde. Politiska
värderigar skall inle kunna styra kultumtbytets innehåll, men det kan finnas
både kullurpolitiska och allmänpolitiska motiveringar för ökade kulturkontakter
över gränserna. Särskilda åtgärder av olika slag kan vara nödvändiga för alt
öka kontakter med länder där kulturlivet har få eller inga kontakter.
Under
krigstiden har olika länder funnit olika organisatoriska former för sill
internationella kultur- och informationsutbyte. I de västliga demokratierna
har problemet ofta gällt att samordna kulturlivets och utrikespolitikens
intressen utan att inkräkta på den konstnärliga friheten. Sverige har i olika
internationella sammanhang hävdat kulturlivets frihet och individens roll i
utbytet. Andra länder har emellertid ofta en annan inställning i dessa frågor.
Särskilda anslräningar kan komma att krävas för att utbyte ändå skall bli
möjligt. För utbyte med vissa länder kan ett förmedlande organ som Svenska
institutet komma att få ökad betydelse.
6
Kulturutbyte översiktlig nulägesbeskrivning
Kapitel
6 redovisar nuvarande former för statligt stöd fill kulturutbyte, verksamhei
och resurser inom olika kulturområden samt vissa behov och problem inom
området.
Kulturutbyte
med utlandet omfatlar många olika slags akfiviteter. Också en kartläggning av
del kulturutbyte som sker med statligt stöd är en omfattande uppgift. Den enkät
som utredningen har gjort hos närmare 400 kulturinstitutioner, organisalioner,
grupper och enskilda ger de yttre konturerna av del icke-kommersiella
kulturutbytets villkor och omfattning i Sverige i dag.
Den
slörsta delen av det statliga stödet till kulturutbyte ges som direkta bidrag lill
olika projekt och fördelas av flera olika organ. Svenska institutet
Prop.
1978/79:147 63
har som en av sina huvuduppgifter alt främja kullur- och
erfarenhetsutbyte med utlandet. Slatens kulturråd och de organisationer och
institutioner som bedriver kulturell verksamhet skall verka för de kullurpolitiska
målen där också utbytet av idéer och erfarenheter över gränserna ingår. Också
många andra organ och myndigheter har uppgift inom detla område.
Därtill kommer indirekt stöd till utbyte i form av anslag
eller bidrag till olika kulturinstitutioners ordinarie verksamhet samt medel
som är bundna till vissa ändamål, l.ex. det statliga litteraturstödet.
Över utbildningsdepartementet ges bl. a. bidrag till
deltagande i vissa konferenser ulomlands, lill folkrörelsernas internationella
verksamhet och till internationella kongresser i Sverige. Utrikesdepartementet
stöder visst personutbyle och enstaka större manifestationer oftast i samband
med statschefsbesök och liknande. Slatens kulturråd fördelar bl. a. bidrag till
vissa institutioners och fria gruppers turnéer och gästspel saml till utlandsresor
för körer, orkestrar och folkdanslag. Svenska institutet har projektmedel för
bl. a. utställningar, filmvisningar, översättningar, mindre gästspel,
publikationer och kontaktservice.
Andra insiitutioner ger stöd inom särskilda områden. Dit
hör l.ex. Rikskonserter, Riksteatern, Riksutställningar, Svenska
filminstitutet. Nämnden för utställningar av nutida svensk konst i utlandet,
SIDA, Konstnärsnämnden, Sveriges Författarfond, Konstakademien och Musikaliska
akademien.
Omfattningen av och resurserna för internationelll ulbyte
inom teater och dans, musik, film, litteratur samt konst, museer och
utställningar redovisas översiktligt på gmndval av uiredningens enkät.
Bristen på resurser är del främsta problemel. Nästan alla
instanser anser att internationella kontakter och impulser inte kan utvecklas
därför att del inte finns tillräckliga anslag vare sig hos institutionerna
själva eller hos centrala organ.
För kulturlivet ute i landet är bristen på resurser och
därmed internationella kontakter särskilt kännbar. Statliga och kommunala
bidrag till de regionala institutionerna är i allmänhel inte dimensionerade för
de merkostnader som ett intemationellt utbyte innebär. Utbytet blir beroende
av tillfålligheter och del är svårt atl genomföra egna initiativ. Del finns en
allmän önskan all utställningar, turnéer och gästspel som kommer till de störte
städerna också i någon form når ul i landet.
Praktiska svårigheter i utbytet ulgör l.ex. språkbarriärer
och valutaproblem, främsi i öststaterna.
Brislen på överblick upplevs som myckel besvärande. Olika
sökande vet ofta inle vart de skall vända sig för att få upplysningar eller
bidrag.
Den mottagande verksamheten anses särskilt angelägen.
Medel saknas ofta hell för att inbjuda och ta emot kulturarbetare och
kulturmanifestationer från utlandet.
Prop.
1978/79:147 64
7 Kulturutbyte förslag
Kapitel 7 sammanfattar behoven inom området och
presenterar utredningens synpunkter och förslag samt alternativa lösningar av
vissa problem.
Utredningens kartläggning bekräftar att de statliga
anslagen för kultumtbyte är otillräckliga. Tillfällen till utbyte, kontakter
och impulser kan inte utnytljas därför atl medel ofta saknas även för ganska
blygsamma kostnader i sammanhanget. Många inbjudningar och erbjudanden av
stort intresse för det svenska kulturlivet har måste avböjas av ekonomiska
skäl. Utan livaktiga internationella förbindelser finns risk för stagnation och
provinsialism inom kulturlivet.
Medan det statliga stödet till den inhemska kulturen har
byggts ut under de senaste decennierna har det internationella utbytet varit etl
försummat område. För alt delta i det internationella utbytet på ett sätt som
svarar mol Sveriges ställning som kulturland måste nu grunden läggas för en ny
satsning på delta område. Från den grunden bör insatserna sedan byggas ut under
kommande år.
Förslag
Det internationella utbytet har ibland blivit en fråga om
de förmedlande organens uppgifter och problem. Denna tonvikt på
organisationsfrågor har inle stimulerat anslagsgivningen utan snarare skapat
intryck av svårlösta motsättningar inom området. Enligt uiredningens mening
måste uppmärksamheten istället riktas mot kulturlivets behov av ökade resurser
för att kunna vidmakthålla och utveckla internationella kontakter. De närmare
formerna för ansvarsfördelning inom området bör i viss utsträckning kunna
utarbetas av de berörda parterna själva.
Kulturlivets fria och självständiga ställning måste vara
en huvudprincip också för del internationella utbytet. Detta utbyte bör ses som
en naturlig del av det svenska kulturlivet och finansieras i stort sett i samma
ordning som gäller för den inhemska verksamheten. Fömtsällningarna för utbyte
med olika länder och regioner växlar emellertid starkt. Sådana faktorer måste
påverka anslagskonstruktioner och kompetensfördelning i Sverige.
Utredningen föreslår förstärkta resurser över ett stort
område enligt följande principer:
Anslag för kulturutbyte som endasi kräver ekonomiska
bidrag bör finnas hos slalens kulturråd. Sådana bidrag bör avse projekt där
kontakter har etablerats mellan en regional insfitution, fri gmpp eller
amatörensemble med en motpart i utlandet och endast ekonomiskt stöd behövs.
Kulturrådet fördelar idag vissa bidrag till lokala och regionala teater- och musikinslitutioner.
Rådet bör också i fortsättningen svara för sådan bidragsgivning som bör
utvidgas att omfatta också lokala och regionala museer. Bidraget
Prop. 1978/79:147 65
bör ökas kraftigt för atl ge de regionala institutionerna
möjlighet atl delta i utbytet. Bidragen till fria grupper, amatörer och
internationella samarbetsorganisationer behöver ökas för alt bällre tillgodose
deras önskemål om utbyggda kontakter med utlandet.
Liksom hittills bör medel finnas hos kulturrådet för atl
enskilda medlemmar av organisationer, grupper och föreningar skall kunna delta
i kongresser, festivaler m. m. Kulturrådet föreslås få ökade medel för att delta
i del internationella erfarenhetsutbytet inom det kullurpolitiska områdei.
Anslag för kulturutbyte som kräver förhandlingar, utbylesleknisk
samverkan ochleller särskilda initiativ bör finnas hos Svenska inslitutet, som
är en naturiig kontaktpunkt för de svenska utlandsmyndigheterna. Institutet
har idag sådana uppgifter inom ramen för kulturprogrammen med Östeuropa saml
inom vissa kulturområden, främst utställningar, filmvisningar och översällningsslöd.
Inslilulel bör få ökade resurser för all också i fortsättningen svara för dessa
uppgifter. Institutets erfarenhel och kompetens bör ulnyltjas för cenlralmuseernas
ulslällningsprojekl genom elt särskilt anslag inom institutet.
Institutet bör också ha medel för alt initiera egna projekl.
Överblick och vägledning inom kulturutbylesområdet till olika intressenter bör
ges genom ell särskilt sekretariat inom institutet. Ökade personalresurser
föreslås för detta ändamål.
Anslag för större gästspel och turnéer bör rymmas inom
ordinarie anslag för Operan och Dramaten. Övriga teatrar och orkestrar
förutsätts kunna få bidrag ur de centrala medlen för regionala institutioner
hos kulturrådet.
Anslag för enskilda kulturarbetare bör liksom nu finnas
hos olika instanser för olika ändamål. För utbildning, arbetsresor och projekt
i utlandet förutsätts medel finnas hos konstnärsnämnden som har slor frihet i
sin bidragsgivning. Ökade medel till nämnden bör också kunna öka stödet till
utlandsresor. Delsamma bör gälla Sveriges Författarfond.
Anslag för mollagande verksamhei bör finnas hos siörre
museer i for av allmät förstärkta utslällningsanslag. Vissa funktioner bör
kunna fyllas av Rikskonserter, Rikslealern, Riksulslällningar liksom Folkets
Husföreningarnas Riksorganisation och Folkparkernas Centralorganisation.
Inom ramen för huvudlinjerna av utredningens förslag har
några aUerna-tiva lösningar diskuterats. De medel som ställs till Svenska
institutets förfogande skulle kunna gälla också för ulbyte inom l.ex teater-
och musikområdena. Om institutets uppgifter vidgades till att gälla också större
gästspel och turnéer skulle insatserna avse alla konslområden. Utredaren
finner i och för sig en sådan lösning länkbar men anser att utbytet i största
möjliga utsträckning bör ske genom kullurlivets egna instanser. För gästspel
och turnéer krävs ofta en professionell impressario men däremot inte
institutets förmedling. Under sådana förhållanden är det rimligare all Operans
och Dramatens utlandsverksamhet liksom nu hell beslutas och finansieras av
institutionerna själva. När det gäller regionala och lokala 5 Riksdagen 1978179. I saml. Nr
147
Prop.
1978/79:147 66
kulturinstitutioner skulle gränsdragningen mot
kulturrådels ansvarsområde bli oklar, ifall kulturtådel normalt förulsätls
svara för dessa institutioners utbytesverksamhet men Svenska institutet för
deras "större" projekl. Sammanfattningsvis föreslår ulredningen ökade
resurser för kulturutbyte med utlandet enligt följande fördelning (I 000-lal
kr):
Institution/ändamål Anslag Förslag
bå 1977/78 (ökning)
Statens kulturråd:
-
regionala
museer, orkestrar och lealrar 100 1 400
-
fria grupper,
amatörer, internationella organisationer samt konferenser, festivaler m. m. 630 950
-
handläggning
och erfarenhetsutbyte 150
Summa 2500
Svenska inslitutet:
900
. 500 300
1600
10 500 350 950
150 350 250 200
350 400 500
200 100 100
-
utställningar
(av museikaraktär) 550 800
-
översättningar,
kontaktservice, publikationer samt verksamhet vid kulturhuset i Paris
-
personal för
kultursekretariatet
Summa
Övriga:
Dramaten (gästspelsutbyte)
Större museer (utställnings- och reseanslag)
NUNSKU (utställningar utomlands)
Konstnärsnämnden (resor och projekt utomlands)
Rikskonserter (utsändande och mottagande verksamhet)
Riksutställningar (mottagande verksamhet)
Riksteatern (mottagande verksamhet)
Folkparkemas Centralorganisation och Folkets Hus
föreningamas Riksorganisation (mottagande verk
samhet) 875 150
Summa 1500
Sammanlagt ökade medel för kulturutbyte 5 600
8 Studier och forskning
Utbytet inom studie- och forskningsområdena behandlas utförligt
av Inlernalionaliseringsutredningen som 1973 initierades av del dåvarande universitetskanslerämbelet.
Denna utredning fann stora brister i det svenska utbildningsväsendets
internationella kontakter och framlade en serie förslag till konkreta åtgärder
även för ökal personutbyle. Sedan dess har vissa anslag för delta ändamål
tillkommit. SIK-utredningen har i samråd med universitets- och högskoleämbetet
gjort en begränsad uppföljning av internationaliseringsutredningen. I övrigt
behandlas främst Svenska institutets verksamhet inom området. Även
personutbytet genom de vetenskapliga akademierna, vissa fonder och
studieförbunden redovisas översiktligt.
Forskningen är till sin natur internationell och utbyte av
erfarenheler
Prop.
1978/79:147 67
över gränserna hör till vetenskapens vardag. Också för
andra former av studier är internationella erfarenheter alltmer nödvändiga.
Enligt universitets- och högskoleämbetet är personutbyte med läroanstalter i
andra länder en av de verksammaste metoderna för en allmän internationalisering
av utbildningen. Slutakten från den europeiska säkerhels- och samarbetskonferensen
(ESK) innehåller också rekommendationer om åtgärder för att underlälta studerande-,
lärar, och forskarutbytet mellan deltagarländerna.
En av Svenska inslitutels huvuduppgifter inom detta område
omfattar svensk-internationell slipendieverksamhet, gäslföreläsarutbyle och övrigl
personutbyle samt stöd åt undervisning i svenska vid utländska läroanstalter.
Stipendieverksamhelen är baserad på överenskommelser med
andra länder (bilaterala stipendier) saml på särskilda beslut av regering och
riksdag (s. k. gäslslipendier. Europarådsstipendier m. fi.). Dessulom förvallar
institutet vissa uppdrag på stipendieområdet bland annat för SIDA. Stipendieverksamhelen
kompletteras med del mera flexibla anslagel för övrigl personutbyle som också
används för utbyte inom andra utbildningsområden än högskolan. Stödet lill
undervisningen i svenska vid ca 200 universitet och läroanstalter i ullandel är
en särskild uppgift för Svenska institutet. Slödel består av rese- och expensbidrag
till svenska lektorer samt rese- och uppehållsbidrag för utländska skandinavister
för besök i Sverige, resebidrag, kurser, bokgåvor, läromedelsstöd m.m.
Svenska institutet har framhållit behovet av ökade medel
för stipendier till gäslstuderande. För gästföreläsamtbyte och övrigt
personutbyte ulanför högskoleområdet är behoven av ökade medel särskilt
angelägna. Det stigande intresset för undervisning i svenska vid utländska
läroanstalter ställer ökade krav på institutets stöd och service. De som
spontant läser svenska i utlandet måste betraktas som en viktig målgrupp för
olika former av Sverigeinformation och kulturverksamhet.
SIK-ulredningens undersökning av del internationella
utbytet idag inom delar av högskoleområdet visar atl resurserna fortfarande är
otillräckliga för de utvidgade kontakter som allmänt anses nödvändiga. De 2 mkr
som sedan år 1976/77 står lill UHÄ:s förfogande för detla ändamål har främsi använls
för studieresor inom grundutbildningen. Även forskarstuderande bör få bällre möjligheler
till utlandsstudier. Alltför få lillfällen finns för de yngre forskarna och
lärarna att kunna tillbringa en längre tid ulomlands vid ett ulländskl
universitet. Behovet av medel för konferenser och studieresor är mycket stort,
liksom behovel att kunna bjuda in gästforskare och gästlärare. Även mycket
starkt motiverade kontakter måste avskrivas av brist på resurser. Ett annat
hinder för utbytet är bristande språkkunskaper.
Prop.
1978/79:147 68
Förslag
Utredningen vill kraftigt understryka de allmänna
synpunkter och krav på ökade resurser för högskolans utlandskontakter som
framfördes av internationaliseringsutredningen. Detla är så mycket mera
angeläget som enligl vad UKÄ:s utredning visade Sveriges internationella
kontakter på detta område har varit eftersatta.
Ulredningen instämmer i Svenska institutets önskemål om
förstärkning av stipendierna till gäslstuderande och förutsätter all dessa
frågor kommer atl behandlas av 1978 års utredning om utländska studerande.
Utredningen finner del angeläget att studieförbunden får
möjligheter att vidga sin internationella verksamhet och förutsätter atl dessa
frågor tas upp av den inom kommundepartementet tillsatta utredningen om
folkrörelsernas internationella verksamhei.
Svenska institutets stöd till undervisning i svenska vid
utländska läroanstalter bör utvidgas. Ulredningen finner Svenska institutets
önskemål om att kunna förstärka olika stödformer väl motiverade och föreslår en
ökning med 500000 kr för denna verksamhei.
Medel för gäslföreläsarutbyle, kongressdeltagande m. m. saml
för w/by-te inom andra utbildningsområden är högskolan kan komma alt tillföras
universiteten och folkrörelserna i ökad utsträckning. 1 avvaktan på en sådan
eventuell ulveckling bör Svenska institutets anslag för denna verksamhet
förstärkas med 300000 kr.
Sammanfattningsvis föreslår utredningen följande
resursförstärkningar (1000 kr):
Institution/ändamål Anslag Förslag
bå 1977/78 (ökning)
Svenska institutet
Stöd till undervisning i svenska vid utländska läro
anstalter 610 500
Stöd till gästföreläsarutbyte och övrigt personutbyte-
inom området studier och forskning 130 300
800
9 Svenska institutet
Kapitel 9 behandlar Svenska institutets uppdrag och
verksamhet samt framlägger uiredningens synpunkter och förslag. Detaljerade
redovisningar av förslagen ges i kapitlen om Information - förslag.
Kulturutbyte -förslag samt Studier och forskning. Olika aspekter av institutets
verksamhet las upp i fiertalel kapitel.
Svenska institutet är en statlig stiftelse med uppdrag att
främja kullur-och erfarenhetsutbytet med utlandet och genom upplysningsarbete i
utlandet sprida kännedom om svenskt samhällsliv. Verksamheten finansieras i
Prop.
1978/79:147 69
huvudsak över utrikesdepartementets huvudtitel. Budgeten
bereds i samråd med utbildningsdepartementet.
Svenska institutet har i de senaste årens
anslagsframställningar betonat att de finansiella förulsäliningarna för alt
tillfredsställa behoven av tjänster och material inom institutets arbetsområden
successivt har försämrats. De svenska utlandsmyndigheterna förmedlar utlandets
behov och efterfrågan av informationsmaterial. Flera olika grupper och enskilda
inom samhälls-och kulluriivel har också anspråk på inslitutels tjänster. Inom
kulturlivet är man otillfredsställd med institutets bristande resurser.
Sverige är troligen del enda land i världen som anförtror
den statliga utlandsinformalionen ål elt fristående organ med självständig
styrelse. Det är också ovanligt att etl särskilt fristående organ har till
uppgift alt svara både för den offentliga informationen om del egna landel och
för all främja ell fritt kullur- och erfarenhetsutbyte.
Frågan om gemensam administration av den officiella
informationsverksamheten och kultur- och erfarenhetsutbyte har tagils upp av
bl. a. 1966 års utredning om Svenska institutet. SIK-utredningen understrycker atl
dessa verksamheter har olika målsätlningar och intressanter. Det kan finnas
risker för atl dessa olika syften inte alllid hålls klart åtskilda.
De olika verksamheterna har emellertid många
beröringspunkter och en samordning av insatserna kan ha praktiska fördelar.
Svenska insfitutet har också i stort sell ulfört sitt arbeie på elt sätt som
har väckt respekt. En allt större del av det svenska kultur- och
erfarenhetsutbytet har numera funnit vägar även utanför institutet. Utredningen
anser därför inte att en uppdelning av Svenska institutet skulle var moliverad.
Förslag
Eftersom både utrikes- och ulbildningsdepartementet har
intressen i Svenska institutet kunde det ur många synpunkter te sig naturligt
att utbildningsdepartementet ansvarade för de delar av institutets verksamhet
som avser kulturutbyte och slöd till internationella kontakter inom studier och
forskning. Institutet måste dock också i fortsättningen i stor utsträckning
vara kontaktpunkt för utlandsmyndigheterna även i frågor som berör
kulturutbyte. Etl delat budgelansvar kan vara prakiiski svårt all genomföra.
Institutet
har på grund av stiftelseformen haft vissa svårigheter atl få automatisk
kompensation för t. ex. löneökningar och höjningar av gäststipendiema enligl faslslälll
basbelopp. Utredningen anser dock inle all ett ämbetsverk för
Sverigeinformation och kulturutbyte skulle vara en bättre lösning. De prakliska
problemen bör kunna lösas genom administrativa beslut.
1 den mån
institutet får väsentligt utökade arbetsuppgifter inom något område bör detta
reflekteras i sammansättningen av styrelsen. Institutets
Prop.
1978/79:147 70
referensgrupper bör få ett mer aktivt inflytande över
institutets verksamhet. Formellt samarbete bör etableras mellan institutet och
statens kulturråd.
Sammanfattningsvis anser ulredningen alt Svenska
institutets ställning och huvudmannaskap bör bibehållas oförändrade.
Institutels insatser inom kulturutbytet bör främsi avse sådana projekt som
kräver förhandlingar och/eller särskilda initiativ. För orientering och
praktisk vägledning fill olika intressenter inom området bör ett särskilt
sekretariat inrättas.
En betydande förslärkning av institutets budget föreslås,
främst för informationsverksamhet. Inslilulel bör i ökad omfaiining framställa
informationsmaterial för de nordiska länderna, främst på svenska och finska
men i samråd med berörda ambassader också på danska och norska. Vidare bör
institutet uppmärksamma behovet av informationsmaterial på de mindre,
europeiska språken särskilt för Östeuropa och Medelhavsländerna, saml vissa u-landsspråk.
För Svenska institutet har i kapitlen 4, 7 och 8
föreslagits ökade resurser enligt följande fördelning (1000-tal kr):
Information: trycksaker, filmvisningar, utställningar,
personutbyte, dokumentation och besöksservice 2565
Personal för dessa ändamål 480
Kulturutbyte: utställningar, översättningsstöd, kontakt
service 1 200
Personal till kultursekretariat 300
Studier och forskning: stöd till svenskundervisning vid
utländska läroanstalter, gästföreläsarutbyte och övrigt
utbyte 800
Summa 5 345
10 Nordiskt samarbete
Kapitel fO belyser bakgrunden lill och formerna för
information och kultursamarbete inom Norden.
Det inlernordiska kultursamarbetet avser utbildning,
forskning och allmänkulturell verksamhet. Beslutande organ är Nordiska minislertådel
i vilket ingår medlemmar av varje lands regering. Vidare förekommer etl
omfattande bilateralt nordiskl samarbete. Visst samarbete sker inom ramen för
olika fonders verksamhei.
Dessulom finns ett antal inslilulioner för nordiskt
samarbete. Flera av dem faller inom Nordiska minislertådels ansvarsområde. Dit
hör bl. a. Nordens Hus i Island. Därtill kommer flera kursgårdar m. m. som
vanligtvis drivs i föreningarna Nordens eller någon samarbelsfonds regi. Också
det nordiska vänorlsutbylel är väl utbyggt.
Samarbetet med Finland intar av flera skäl en
särställning. Finland är del enda land ulanför Sverige där svenska är ell
officiellt språk. Vidare har den finska invandringen lill Sverige under lång
lid varit omfattande.
Prop. 1978/79:147 71
Förslag
De
nordiska samarbelsorganen ger i första hand informaiion om nordiska
förhållanden och ålgärder, inle om förhållandena i elt enskilt nordiskl land. Ulredningen
föreslår därför all Svenska institutet får resurser för atl framställa visst
informationsmaterial också på nordiska språk.
De
resurser som står till förfogande för kulturutbyle inom Norden är mångdubbelt siörre
än vad som finns tillgängligt för ulomnordiskl utbyte. Anslagsbeviljande inslilulioner
bör enligl ulredningen söka förenkla bi-dragsförfarandel och skapa vissa
reserver för oförutsedda ändamål. Det nordiska kultursamarbetet bör också kunna
omfatta gemensamma nordiska manifestationer i ulomnordiska sammanhang.
Inom
området studier och forskning föreslår utredningen i annat sammanhang alt
Svenska inslilulel får ökade resurser för bl. a. slöd till svenskundervisning
i utlandet. Dessa insatser bör också avse Norden.
Som
framgår i kapitlet om personalfrågor m.m. förutsätter utredningen att svenska
ambassaden i Helsingfors återfår den lidigare tjänsten med särskild inriktning
på kulturområdet.
11
Utbyte med länderna i Östeuropa
Kapitel
11 behandlar fömtsällningarna för Sveriges ulbyte med ländema i Östeuropa.
Länderna
i Östeuropa levde efter andra världskriget fram till 1960-talet i en viss
isolering från västvärlden. Den politiska regleringen av alla förbindelser med
omvärlden gjorde del svårt för del svenska kulturlivet alt knyta egna
kontakter. De östeuropeiska länderna har framfört förslag om statliga kulluravtal
för att öka kontakterna. Den svenska regeringen har avvisat officiella
bilaterala kulturavtal med hänvisning til den traditionella svenska uppfattningen
inom området. Lösningen har blivit att Svenska institutet tecknat särskilda
kulturprogram med östländerna. Sådana avtal finns i dag med Albanien,
Bulgarien, Jugoslavien, Polen, Rumänien, Sovjetunionen och Ungem. Med Tjeckoslavien
och Tyska Demokratiska Republiken sker utbytet på annal sätt.
Tyngdpunkten
i de konkreta utfästelserna inom kulturprogrammen ligger i dag på forsknings-
och utbildningsområdet. Teknisk-vetenskapliga kontakter handläggs av
Vetenskapsakademien och Ingenjörsvelenskapsakademien. På det egentliga
kulturområdet fömtsatts i allmänhet att berörda institutioner kommer överens
om utbyte. En del av detta utbyte sker numera utan officiell medverkan.
Förutsättningar och intresse för sådani ulbyte varierar från land till land.
Kulturförbindelserna
mellan Sverige och länderna i Östeuropa har alltså utvecklats positivt.
Grundläggande skillnader i samhällssystemen påver-
Prop.
1978/79:147 72
kar dock på olika sätt det praktiska utbytet. Från svensk
sida har det främsta hindret varit den allmänna bristen på resurser inom
området.
För informationsverksamheten är förhållandena mycket
speciella i Östeuropa. 1 vissa länder är fillträde till utländska ambassader
begränsat. Tryckt material används sällan och sänds endasi till mottagare som
har accepterat atl ta emot sådant material. Även inom delta område varierar
förhållandena från land fill land och har gradvis förändrats lill större
öppenhet.
Besöks- och stipendieverksamhelen är enligl de svenska
utlandsmyndigheterna viktiga inslag i utbytet. Svenskundervisningen och de
svenska lektorerna spelar en viklig roll för kulturförbindelserna mellan
Sverige och länderna i Östeuropa. Sveriges Radios ullandsprogram avlyssnas enligl
utlandsmyndigheternas bedömning i viss utsträckning i Östeuropa.
Förslag
Utredningen finner alt särskild stimulans lill ulbytel med
Östeuropa är motiverad. För närvarande tas huvuddelen av resurserna för utbyte
i anspråk för västvärlden. För utbytet med Östeuropa behövs ofta mera resurskrävande
administrativa insalser.
Kulturprogrammen bör endast ange miniminivån för utbytet
och informella kontakter av olika slag stödjas. Utbytet bör präglas av ömsesidighet,
vilket dock inte får innebära alt varje insats från det egna landets sida skall
motsvaras av exakt lika slor insals från del andra landet inom samma område. De
föreslagna ökade resursema för personutbyle förutsätts också kunna öka utbytet
med Östeuropa.
Den föreslagna ökade satsningen på Svenska institutets informafions-verksamhel
förutsätts resultera i flera upplagor av trycksaker på främst ryska, polska och
serbo-kroaliska saml språkversioner för Östeuropa av filmer och utställningar.
Utredningens förslag om ökat stöd Ull svenskundervisningen
i utlandet bör kunnat underlätta denna verksamhet i Östeuropa.
Medverkan från ambassader och konsulat är i vissa länder
en fömtsättning för att utbyte skall kunna genomföras. Det är därför angeläget
att utlandsmyndigheterna i Östeuropa får möjlighet atl ägna ökad uppmärksamhet
åt kullur- och informationsfrågorna.
Utredningen föreslår i kapifiet om Personalfrågor m. m.
alt utrikesdepar-lemenlet inrättar Ivå rörliga Ijänsler för kulturattachéer. En
av dessa bör lill en början placeras i Östeuropa.
Prop. 1978/79:147 73
12
Kontakter med invandrarnas hemländer
Kapitel
12 behandlar invandringen tiil Sverige, insatser inom kultur- och informationsområdena
från svensk sida och från invandrarnas hemländer, de svenska
utlandsmyndigheternas synpunkter saml utredningens synpunkter och förslag.
Enligt
Statiska centralbyrån fanns vid årsskiftet 1977/78 ca 425000 utländska
medborgare i Sverige. Anlalel personer med utländsk bakgmnd är dock störte.
Drygt hälften av de utländska medborgarna kommer från de nordiska länderna.
Genom
invandrarnas närvaro har inom Sveriges gränser skapats nya och fmktbara
möjligheter till utbyte och växelverkan mellan olika kulturer. Men
invandrarkulturerna behöver också stöd för atl själva kunna ulvecklas.
Statliga myndigheter på kulturområdet skall således ta hänsyn lill invandrarnas
behov i den reguljära verksamheten. Särskilda åtgärder förekommer också, som slödet
till utgivning av litteratur på invandrar- och minoritetsspråk.
Sveriges
kontakter med invandrarnas hemländer varierar. Kullumtbylet med Finland men
också med övriga nordiska länder är intensivt. Inom ramen för del nordiska samarbelel
förekommer ett betydande informationsutbyte mellan departement, myndigheter,
verk, kommuner, organisationer elc.
För ulbytel
med Jugoslavien liksom med övriga länder i Östeuropa förekommer särskild
reglering och stimulans.
Förhållandet
mellan invandrare och andra svenskar har vikliga kulturella aspekter. En
förutsättning för atl invandrarna skall kunna anpassa sig är atl deras
kontakter med den egna kulturen hålls levande. En annan fömlsällning är att
invandrare och andra svenskar ömsesidigt förstår och respekterar varandras
bakgrund, samhällen och kulturer. Slalens invandrarverk har ofta betonat att
svenskarnas attityder är den viktigaste faktorn.
Radio
och TV kan spela en viktig roll för ökade kontakter med invandrarnas
hemländer. Det kan därför vara mofiverat atl man från svensk sida köper in
flera TV-program och filmer från dessa länder. Också pressen har stor
betydelse.
Förslag
Ulredningen
föreslår en särskild satsning på informationsutbyte med invandrarnas hemländer.
Särskilda stipendier skulle kunna stimulera kontakter och samarbele på
massmedieområdet och leda till ökad kunskap om respektive länder. Stipendierna
bör uppgå lill minst tio per år och kunna tilldelas både invandrare och andra
svenskar för projekl i Sverige eller invandrarans hemländer. För detta ändamål
föreslås särskilda medel om 200000 kr. Invandrarverkel bör närmare utforma
bestämmelserna för medlens användning.
Prop. 1978/79:147 74
För
den allmänna Sverigeinformationen i invandrarnas hemländer behövs enligt de
svenska utlandsmyndigheterna mera informationsmaterial på de olika invandrarspråken.
Dessa önskemål bör kunna tillgodoses genom de föreslagna ökningarna lill
Svenska institutets informationsverksamhet.
Ett
ökat utbyte med invandrarnas hemländer förutsätter främst en förstärkning av
de ordinarie anslagen för kulturutbyte.
Som
framgår av kapitlet om Personalfrågor m. m. föreslår utredningen att ulrikesdeparlementel
inrättar två rörliga tjänster-för kulturattachéer. En av dessa bör fill en
början placeras i Medelhavsområdel, där flertalet av invandrarnas hemländer
finns.
13
U-länder kulturstöd och kulturutbyte
Kapitel
13 behandlar förutsättningar och problem i samband med ell svenskl kultur- och
informationsutbyte med u-länderna, beröringspunkter mellan kulturstöd och
kulturutbyte samt frågan om personutbyle mellan Sverige och u-Iänderna.
Motiven
för kulturutbytet med u-länderna är desamma som för utbyte med andra länder:
vårt eget behov av stimulans och kontakter över gränserna för atl motverka vår
egen språkliga och geografiska isolering. För kontakterna med u-länderna finns
också särskilda skäl. Genom vårt utvecklingssamarbete har vi kommil i nära
kontakt med vissa u-länder. U-länderna har också ett behov av att återupptäcka
sin egen kultur och därmed stärka sin nationella identitet. Del är angelägel atl
ömsesidigheten och mångsidigheten i umgänget med dessa länder stimuleras. Elt
jämbördigt och ömsesidigt utbyte med i-länder kan bidra till alt stärka u-landskul-lurerna.
Förutsättningarna
för ett sådant jämbördigt utbyte kan kanske vara bättre för ell land som
Sverige, ulan ell kolonialt förflutet. 1 prakliken är emellertid del svenska
kulturutbytet med u-länder myckel begränsal. Svenskl kulturliv saknar de
kontakter som de gamla kolonialmakterna kunnai arbeta upp och bibehålla.
Kullurutbylel
med u-länder innebär emellerlid speciella svårigheter som motiverar särskilda
åtgärder. Ulbylel är betydligt dyrare än vårt traditionella utbyte med Norden,
västvärlden och Östeuropa. Svenska institutioner saknar ofta direkta kontakter
i u-länderna. Intresserade u-landsinslitu-tioner är ofta för svaga för atl
klara av sin del av utbytet såväl ekonomiskt som organisatoriskt. De kräver
ofta alt bistånd också skall ingå i utbytet vilket ulgör en återhållande faktor
för den svenska parlen.
Utredningen
anser att kulturutbytet med u-länderna bör vara ett normalt led i det allmänna
kulturutbytet och finansieras inom ramen för de ökade anslag som utredningen
föreslår för olika myndigheter, institutioner och
Prop.
1978/79:147 75
andra organ på detta område. Svenska inslilulel bör kunna
bistå med kontaktservice, samarbete och stimulans. Men utbytet med u-länderna
kan också kräva särskilda ekonomiska insalser.
Utredningen anser att del får betecknas som en brist att
det inom ramen för det nuvarande personutbytet finns så få möjligheler för personer
från u-länderna atl ta del av svenskt kunnande på olika områden.
Utredningen anser därför alt möjligheten lill stipendier
bör ökas. På samma sätt som nu sker beträffande Östeuropa bör statsmakterna
kunna göra skilda satsningar för all intensifiera personutbytet med u-ländema.
Stödet bör i första hand gå till korttidsslipendier som möjliggör för specialister
som så önskar atl komma till Sverige.
Med få undanlag bedrivs den statligt finansierade allmänna
Sverigeinformationen i u-länderna på samma säll som i övriga delar av världen.
Samma material och samma metoder används. Resurserna för informationsverksamheten
i u-länderna har alltid varil begränsade.
Förslag
Utredningen föreslår en femårig försöksverksamhet för alt
undersöka förutsättningarna för ett förstärkt kulturutbyte med u-länderna. 1
första hand bör man då försöka stimulera u-landsprojekl i Sverige. De kontakter
som då uppstår kan i sin tur leda till spontant iniresse för svenska
kultur-manifestationer i respeklive land.
U-landsmanifestationer i Sverige finansieras redan i dag i
viss utsträckning genom SlDA:s informationsanslag. Försöksverksamheten
förutsätter alt sådana medel i ökad utsträckning används för all låta u-ländema
presentera sina länder och sin kullur i Sverige. Finansieringen av de svenska projekl
som kan komma lill stånd i u-länder fömtsatts ske inom ramen för del allmänna
kulturutbytet.
För all leda den föreslagna försöksverksamheten bör en u-landsgmpp
tillsällas med representanter för bl. a. ulbildnings- och utrikesdepartementen,
SIDA, Svenska institutet och slatens kulturtåd. Som sfimulans till ett ökal
utbyte bör särskilda medel kunna ställas till förfogande av berörda organ.
Dessa medel bör kunna administreras av Svenska institutet och redovisas i
särskild ordning.
Ett förstärkt samarbele mellan institutioner i u-länder
och i Sverige skulle enligt utredningens mening kunna ingå i elt bredare
samarbete och i så fall bekostas ur anslaget för intemalionellt
utvecklingssamarbete.
Ulredningen anser att korttidsslipendier till Sverige
borde kunna ingå i ell bredare samarbele med u-länderna. Det gäller främsi u-landsstipen-diater
till Sverige men också svenskar till u-Iänderna i den mån sådana besök sker
inom ramen för ell utbyte mellan institutioner i Sverige och u-länderna.
Ett sådani stöd borde kunna ges genom all särskilda medel
ur anslaget
Prop. 1978/79:147 76
för
internationellt utvecklingssamarbete ställdes till förfogande för detta ändamål.
Eftersom SIDA numera inle handlägger sådan stipendieverksamhet kunde det vara
naturligt atl medlen administreras av Svenska inslilulel och redovisades i
särskild ordning. Med hänsyn till att flera departement, myndigheter och
institutioner har sakkunskap och intressen inom detta område borde det vara
angeläget alt finna former för samråd vid beslut om stipendielilldelning.
Ulredningen
föreslår i informalionsavsnillet alt ökade resurser ges åt Svenska institutet
för informationsverksamhet. Inom ramen för denna bör det enligl utredningen bli
möjligt att salsa även på informationsmaterial som är anpassat lill u-landsförhållanden.
14
Frågan om kulturavtal
Kapitel
14 behandlar frågan om Sverige skall ingå bilateriala statliga kulturavtal med
andra länder.
Kulturavtal
är en överenskommelse mellan två regeringar om formerna för och i viss fall omfaltningen
av kulturutbytet mellan de båda länderna. Det får ofta formen av elt officiellt
ramavtal som syftar till att allmänt främja ulbytel. Sverige har hittills inte
på regeringsnivå ingått bilateriala kulturavtal med andra länder.
Önskemål
om kulluravtal med Sverige har framförts främst av de östeuropeiska länderna.
Särskilda problem med bl. a. valulabestämmelser i utbyte med Östeuropa har
motiverat någon form av gemensam överenskommelse på kulturområdet. Det har
lösts sä att Svenska insitutet efter samråd med utrikes- och
utbildningsdepartementen tecknar särskilda kulturprogram med i första hand de
östeuropeiska länder som så önskar. Genom kullurprogrmamen har utbytet med
Östeuropa funnit en allmänl godtagbar form. Utbytet har också ökal under senare
år. Dessutom går en del av utbytet med vissa östländer utanför programmen.
Även
vissa västländer har framfört propåer om kulturavtal. Del har främsi gällt
länder i Sydeuropa såsom Grekland, Portugal och Spanien. Vissa u-länder har
också uttryckt önskemål om kulturavtal.
Utgångspunkten
för bedömningen är frågan om en ändring av nuvarande praxis kan anses medföra
fördelar ur utrikespolitisk synvinkel och/eller för Sveriges kulturutbyte med
utlandet och det svenska kullurlivet.
Utredningen
finner atl den goodwill-skapande effeklen av eventuella svenska kulluravtal med
de östeuropeiska länderna i dag får anses vara obelydlig. Belräffande u-ländema
skulle kulluravtal kunna spela en viss utrikespolitisk goodwill-skapande roll
på kort sikt. Del kunde underiätla kontakterna med länder där det svenska
kulturlivet har få eller inga egna kontakter. När del gäller västländer torde
det konkreta innehållet i ulbylel spela siörre roll än formerna.
Prop.
1978/79:147 77
Vid bedömningen av frågan om kulluravtal måste slorl
avseende fästas vid kullurlivets synpunkter. Från del svenska kullurlivels sida
betonas ofta grundprincipen om ett fritt och ubundet ulbyte över gränserna. Del
finns risker för att kulturavtalen skulle ge en mera officiell prägel åt
utbytet och leda till icke önskvärda bindningar. Innehållel i kulturavtalen kan
lätt bli ett resultat av önskemål och påtryckningar från omvärlden snarare än
ett uttryck för en genomtänkt politik från det egna landel.
En förändring av den nuvarande svenska inställningen till kulluravtal
skulle kunna skapa stora förväntningar på Sverige i frågan om ökade resurser. Prakiiski
skulle slalliga kulturavlal slälla större krav på administrativa insatser av
berörda departement.
Förslag
Ulredningen finner att övervägande skäl lalar för en
oförändrad svensk inställning till statliga bilaterala kulturavtal. Med länder
som av speciella skäl begär en reglering bör Svenska institutet liksom hittills
kunna ingå särskilda kulturprogram. Andra alternativ är olika former av
överläggningar med sammanlrädesprolokoll m. m. som bör kunna inilieras av
Svenska inslitutet. Beträffande u-länder kan det visa sig ändamålsenligt alt
även ta med vissa kulturfrågor i övergripande ramavtal avseende såväl utvecklingssamarbete
som ekonomiskt, tekniskt och vetenskapligt samarbele.
15 Samråd mellan allmän, kommersiell och turistinriktad
information
Kapitel 15 behandlar frågan om samråd mellan ansvariga
organ för allmän, kommersiell och turistinformation.
Det finns ett påtagligt samband mellan den allmänna
Sverigeinformationen och den kommersiella informationen i export- eller
turismfrämjande syfte. 1 den mån ökade kunskaper om Sverige lägger grunden för etl
positivt intresse för vårt land kan delta också komma alt omfatla svenska
produkter eller Sverige som turistland. Omvänt kan goda erfarenheter av svenska
varor skapa eller befästa en positiv inställning till Sverige överhuvudtagel.
Den allmänna, kommersiella och lurismfrämjande informationsverksamheten har
också tidigare varit organisatoriskt sammankopplade.
Svenska institutet, Sveriges exportråd och Sveriges
turistråd beslutar självständigt om sina respeklive verksamheler. För Svenska inslilulel
är allmän Sverigeinformation en huvuduppgift. För Exportrådet och Turistrådet
är informationsverksamheten i regel elt led i olika konkreta projekl och
satsningar. Exportrådet och Turistrådet arbelar kommersiellt och disponerar
inte några särskilda medel för informationsverksamhet.
Prop. 1978/79:147 78
Statens
och näringslivets gemensamma satsningar på Svensk-Internationella pressbyråns (SIP)
nyhelsbulleliner och tidskriften Sweden Now är ett uttryck för det nära
sambandet mellan allmän och kommersiell information.
Att
vidmakthålla och stimulera utlandets intresse för Sverige och svenska
förhållanden är den gemensamma målsältningen för allmän, kommersiell och lurismfrämjande
informaiion. Den allmänna Sverigeinformationen är för den kommersiella och den
turismfrämjande verksamheten ett vikligt slöd och en bakgrund för deras
särskilda insatser i olika länder. Svensk ekonomi liksom svensk industri och
teknik är inslag i den allmänna bilden av Sverige.
Utredningen
finner det riktigt att verksamheter med olika syften i princip har olika
huvudmän. Den allmänna Sverigeinformationen får således inte styras av
exportfrämjande syften även om dessa verksamheter på fältet kan samordnas. Den
nuvarande ordningen med skilda organ för skilda informationsuppgifter
förefaller därför ändamålsenlig.
Förslag
Utredningen
föreslår alt elt mera regelbundet samråd etableras mellan representanter för
olika informationsorgan. Samrådet bör ha informell karaktär och äga rum i
former som parterna själva kommer överens om. Policyfrågor och praktiska frågor
kan behöva diskuteras på olika nivåer. I båda fallen förutsätts
utrikesdepartementet vara initierande och sammanhållande instans.
16
Personalfrågor. Utlandskontor. Sverigehuset
Kapitel
16 behandlar frågor om personal som handlägger kultur- och informationsfrågor i
utlandet. Det behandlar också frågor om särskilda kulturhus och
informationskontor utomlands samt om Sverigehuset i Stockholm.
Personal
Det
praktiska informationsarbetet ulomlands bedrivs till stor del vid de svenska
utlandsmyndigheterna. Omfattningen och inriktningen av informationsarbetet
varierar. Många utlandsmyndigheter är hårt belastade och hinner endast med den efterfrågestyrda
informationen. Detta gäller främst ambassaderna i mindre länder, där del inte
finns särskilda kulturattachéer eller pressattachéer. Informationsarbetet vid
flertalet utlandsmyndigheter måste skötas av utrikesförvaltningens ordinarie
personal.
Prop.
1978/79:147 79
Särskilda kulturattachéljänsler finns för närvarande vid
ambassaderna i Bonn, London och Washington. I Oslo finns etl kulturråd. Chefen
för Swedish Information Service och direktören vid Cenlre Culturel Suédois i
Paris har uppgifter som motsvarar en kulturattachés. Vid vissa ambassader
handlägger pressattachéerna också vissa informationsfrågor.
Pressattachétjänsler finns idag vid ambassaderna i Bern,
Bonn, Bryssel, Haag, Helsingfors, Köpenhamn, London, New York, Oslo Ottawa,
Paris, Rom, Tokio, Washington och Wien.
Förslag
Utredningen föreslår alt utrikesdepartementet inrättar minsl
två nya rörliga tjänster för kulturattachéer. Utredningen vill därmed
understryka behovel av ökad flexibilitet inom områdei. Det är svårt att med endasi
några få fasla tjänster försöka fånga upp intresset för och ulbylel med nya
länder och regioner såsom u-länderna, östländerna och invandrarnas hemländer.
Inledningsvis bör en sådan tjänst tillsättas i Östeuropa och en i Medelhavsområdel
där också flertalet av invandrarnas hemländer finns. Ulredningen förutsätter
också alt ambassaden i Helsingfors återfår den tidigare tjänsten med särskild
inriktning på kulturområdet.
I vissa fall kan del också vara önskvärt med mera
tillfälliga insatser av utomstående personer för vitalisering av utbytet eller
för rapportering av företeelser inom kulturområdel som ambassaderna inle har
resurser för att bevaka. Ulredningen föreslår ell särskilt anslag om 200000 kr.
för detta ändamål.
Utredningen anser också atl slor vikt bör fästas vid
kultur- och informationsfrågor i personalutbildningen inom
utrikesdepartementet. Del gäller också lokalanslällda tjänstemän som bör ges lillfälle
till kontakter med det svenska samhällel.
Möjligheter för utrikesförvaltningens personal att
tjänstgöra vid de olika departement, myndigheter och institutioner som arbetar
med kultur- och informationsfrågor i Sverige bör tillvaratas. Det bör i sin tur
ge möjlighet för dessa myndigheter atl under viss lid placera personal vid de
svenska utlandsmyndigheterna.
Utlandskontor
Swedish Information Service (SIS) i New York och Cenlre Culturel
Suédois (CCS) i Paris har vuxit fram utifrån sinsemellan olika och mycket
specifika förutsättningar. De har visal sig utgöra användbara instmment för det
svenska kultur- och informationsutbytet i Nordamerika och Frankrike.
Utredningen finner därför inte någon anledning all föreslå förändringar
avseende SIS och CCS, deras inriklning, organisation eller huvudmannaskap.
Prop.
1978/79:147 80
Att investera och binda resurser i fiera kulturhus och
informationskontor finner ulredningen inte motiverat.
Sverigehuset
Utredningen har framhållit belydelsen av vårt säll alt la
emot uiländska besökare. 1 detla perspektiv bör Sverigehuset i Slockholm ses
som en resurs för den allmänna Sverigeinformationen. 1 huset finns förutom lokaler
för Svenska institutet, utrikesdepartementels pressrum, Sveriges turistråd och
Stockholms Turisltrafikförbund också utställningshall, filmsal, konferensrum, turistmottagningsservice
och restaurang.
Förslag
Ulredningen anser atl frågan om Sverigehusets karaktär bör
utredas närmare av berörda departement. En ulgångspunkt bör vara att elt Sverigehus
kan ge många möjligheter till levande Sverigeinformation.
Sammanställning av förslag
De verkliga behoven inom de områden som utredningen haft
alt belysa uppgår till stora belopp. En fortlöpande förslärkning under lång tid
framåt kommer att bli nödvändig. 1 det rådande ekonomiska läget föreslår utredningen
som ell första steg i utbyggnaden av Sveriges kultur- och informationsutbyte
med utlandet ökade resurser med ca 10 miljoner kronor.
Som framgår av sammanfattningen föresläs dessa ökade
resurser fördelade enligl följande fördelning (I 000-tal kr):
Information
Svenska Institutet
-
trycksaker,
filmvisningar, utställningar, personutbyte, dokumentation och besöksservice 2565
-
Personal för
dessa ändamål 480
Utrikesdepartementet
- journalislinbjudningar och särskilda manifeslalioner 250
Informationsutbyte med invandrarnas hemländer 200
Summa 3495
Prop.
1978/79:147 81
Kulturutbyte
Statens kulturråd
-
regionala
museer, orkestrar och teatrar 1 400
-
fria grupper,
amatörer, internationella organisationer samt konferenser, festivaler m. m. 950
-
handläggning
och erfarenhetsutbyte 150
Summa 2 500
Svenska institutet
-
utställningar
(av museikaraktär) 800
-
konlaklservice,
översätlningsstöd, publikationer samt verksamhet vid kulturhuset i Paris m. m. 500
-
personal för
kultursekretariat 300
Summa 1 600
Övriga
- större
museer och kulturinstitutioner, särskilt för mottagande
verksamhei 1500
Utrikesdepartementet
- särskild kontaktverksamhet 200
Summa 1700
Studier och forskning
Svenska institutet
- stöd
till svenskundervisning vid utländska läroanstalter, gäst
föreläsarutbyte och övrigt utbyte 800
Totalt ökade resurser
Information 3 495
Kulturutbyte 5 800
Studier och
forskning 800
Summa ökade resurser 10095
6 Riksdagen 1978179. I saml. Nr 147
Prop. 1978/79:147 83
Bilaga 2.2
Sammanställning
av remissyttrandena, upprättad inom utrikes- och utbildningsdepartementen
Allmänt
Utredningens
betänkande har vid remissbehandlingen fått ett i stort sett gynnsamt
mottagande. Betänkandet anses på ett övertygande sätt ha visat både motiven för
och behovet av ett vidgat kultur- och informationsutbyte över gränserna. En
bred remissopinion delar utredningens uppfattning att vårt beroende av utlandet
tillsammans med vår språkliga isolering gör det särskilt angeläget att söka
vidmakthålla och fördjupa kunskapema om Sverige utomlands, liksom att svenskt
kulturliv tillförs impulser och erfarenheter från andra länder.
Remissinstanserna
välkomnar överlag den grundliga kartläggning som utredningen gjort av olika
organs och institutioners kultur- och informationsutbyte med utlandet. Utredningen
anses därigenom i fortsättningen få stort värde som informationskälla på områdei.
Flertalet
remissinstanser tillstyrker i huvudsak de förslag som utredningen lagt fram på
informationsområdet. De anser emellertid att de resursförstärkningar som föreslås
är otillräckliga och vill därför se dem endast som ett första steg i en gradvis
utbyggnad av denna sektor.
Utredningens
förslag om ökad tonvikt vid kultur- och informationsutbytet med övriga
nordiska länder, Östeuropa, invandrarnas hemländer och u-Iänderna välkomnas
allmänt.
Flera
remissinstanser understryker önskemålet att åstadkomma en klarare
arbetsfördelning mellan de myndigheter och organ som svarar för kulturutbyte
och informationsverksamhet.
Information
Så
gott som samtliga remissinstanser som uttalat sig i informationsfrågorna
ansluter sig till utredningens förslag om väsentligt förstärkta resurser till Svenska
institutet för informationsverksamhet. Förslaget tillstyrks av ambassaderna i
Bonn, Buenos Aires, Bukarest, Helsingfors och New Delhi samt av Svenska
institutet, socialstyrelsen, slalens kulturråd. Svenska filminstitutet, SO,
UHÄ, Landstingsförbundet, Folkparkernas centralorganisation, LO, TCO och
Sveriges industriförbund.
Svenska
institutet instämmer helt i utredningens bedömning att stödet till
informationsutbytet med utlandet i olika former måste byggas ut successivt
under en längre tid. Institutet tillstyrker vidare i allt väsentligt de förslag
utredningen lägger fram inom informationsområdet. Det gäller särskilt
utredningens uppfattning att de omedelbara anslagsökningarna gör större nytta
om de sätts in centralt till Svenska institutet än om de sprids över ett
större område.
Statens
kulturråd instämmer i utredningens uppfattning att de anslagsökningar som
föreslås på informationsområdet gör större nytta om de sätts in centralt. Med
de förstärkta resurser som Svenska institutet före-
Prop. 1978/79:147 84
slås
få bör institutet kunna förbättra sina möjligheter all samarbeta med såväl
myndigheter som organisationer.
LO
föreslår att resurser genom Svenska institutet ställs till löntagarorganisationernas
förfogande för tolkservice och översättningsarbete. För LO:s vidkommande bör de
kanaliseras till Arbetarrörelsens internationella centrum.
TCO
ser med tillfredsställelse på utredningens synpunkter beträffande Svenska
institutet. Det belopp som av utredningen föreslås tillfalla institutet ser
dock TCO som alltför knappt men utgår ifrån att det är ett första steg i en
gradvis upprustning. Erfarenheter av TCO:s samarbete med institutet på
arbetsmarknadsområdet visar att institutels resurser på detta område är klart
otillräckliga för att tillgodose väsentliga minimibehov.
Utredningens
synpunkter rörande Sveriges Radios utlandsprogram har tagits upp i ett
tjugotal remissyttranden. Flertalet remissinstanser delar eller har ingen
erinran mot utredningens bedömning att utlandsprogrammens stmktur och
omfattning i stort bör bibehållas. Från flera håll understryks förslaget om
prioritering av programexporten och sändningarna på svenska. Med hänvisning
till det bristfälliga underlag för bedömning av utlandsprogrammens effekter och
funktion som utredningen pekar på efterlyser några remissinstanser en förnyad
prövning av utlandsprogrammens roll.
Statens
kulturråd instämmer i utredningens förslag om prioritering inom ramen för en
reellt oförändrad budget av de svenska sändningarna och programexporten.
Kulturrådet anser att det är viktigt att en förnyad översyn av
utlandsprogrammens verksamhet och funktion mycket snart kommer till stånd. SAF
understryker betydelsen av programexporten och anser att utlandsprogrammen på
sikt bör ges ökade resurser att verka inom den officiella
Sverige-informationen. Sveriges industriförbund betonar vikten av ökade
resurser fill export av radio- och TV-program. Industriförbundet tror att
sändningarna på främmande språk har stort värde men anser att en ordentlig mottagarstudie
bör göras innan ytterligare resurser tillförs.
Sveriges
Radio delar utredningens bedömning att exportprogrammen spelar en viktig roll
för Sverige-informationen utomlands och skulle vilja öka programexporten till
fler utomeuropeiska språkområden. Ökad satsning på programexport och svenska
sändningar kan endast åstadkommas genom att ökade medel ställs till
utlandsprogrammens förfogande, hävdar Sveriges Radio, som finner det angeläget
att resurser ges för att upprätthålla den hittillsvarande verksamheten. En
omfördelning av nuvarande anslag skulle, enligt Sveriges Radio, tvinga fram
nedläggning av program på vissa språk.
Beredskapsnämnden
för psykologiskt försvar understryker starkt betydelsen av utlandsprogrammens
sändningar ur informationssynpunkt, framför allt i en kris- eller
krigssituation. En förutsättning för deras effektivitet är enligt nämnden att
man redan i fredstid har omfattande och regelbundna program. Nämnden är i
likhet med utredningen medveten om möjligheterna till störning av
utlandsprogrammens sändningar. Samtidigt påpekas emellertid att det i ett
kris- eller krigsläge inte behöver ligga i stormakternas intresse att söka
störa svenska kortvågssändare. Televerket framhåller på denna punkt att det knappast
heller är praktiskt genomförbart att fullständigt störa utsändningarna. Verket
anser att utlandsprogrammen alltjämt utgör en värdefull resurs i kritiska
lägen.
Prop.
1978/79:147 85
Några remissinstanser uttalar sig om förslaget alt S v e n
s k - i n t e r-nationella pressbyråns behov av ökade medel bör kunna
tillgodoses av utrikesdepartementet och Sveriges allmänna exportförening
gemensamt. Sveriges industriförbund anser att det inom Svensk-in-temafionella
pressbyrån finns en outnyttjad potential av kunnande och förmåga som man bör ta
till vara genom att ge den ökade resurser.
LO hävdar att betydande statliga bidrag satsas på
näringslivets internationella information medan löntagarorganisafionerna
saknar sådana bidrag. LO anser att staten har behov av att i olika former till
utlandet förmedla nyheter om svenskt samhällsliv och svenska förhållanden i vid
bemärkelse. Utöver det egna nyhetsmaterialet skall material från olika intressenter
i samhället förmedlas. De organ som har ansvar för denna förmedling bör enligt LO:s
uppfattning vara helt fristående från utomstående intressen. Statligt stöd bör
enligt LO ges till bl. a. näringslivets och löntagarorganisationernas
informationsverksamhet.
7'CO anser atl Svensk-internationella pressbyrån med
hänsyn till sina uppgifter och sin ställning bör vara helt finansierad med
statliga medel. Sammankopplingen med näringslivsorganisationer bör sålunda
upphöra. Det material som Pressbyrån förmedlar kan därmed uppfylla kravet på
saklighet och mångsidighet på elt mer tillfredsställande sätt.
SAF inslämmer i utredningens rekommendation om fortsatt
stöd till tidskriften Sweden Now och anser att en breddning till fler
språkområden är väl motiverad. Sveriges industriförbund menar atl Sweden Now
ger ett mycket värdefullt bidrag till formandel av Sverigebilden utomlands.
Upplagorna bör ökas, fler språkgrupper införas och målgrupperna breddas. För
att åstadkomma detta krävs specialresurser vilka bör tillskjutas av statliga
medel genom inköp av prenumerationer. Konsumentverket finner det angeläget atl
tidskriften får stöd och resurser för att vidareutvecklas enligt nuvarande
inriktning. Verket anser dock att samhällsintressena i fortsättningen bör komma
lill uttryck på ett mer markant sätt, så att de slarka företagarintressen som
gör sig gällande vid utformningen av tidskriften balanseras bättre.
Flera remissinstanser anser i likhet med utredningen att
många o r-ganisationer och folkrörelser behöver stöd för att kunna öka sin internationella
kontaktverksamhet. Några hänvisar härvid till den utredning om folkrörelsernas
internationella kontakter som f. n. görs inom kommundepartementet. Statens
kulturråd beklagar att ulredningen inte ansett sig ha möjlighet att presentera
förslag som främjar organisationernas möjligheter att medverka i den svenska
utlandsinformationen. Även Folkets husföreningarnas riksorganisation säger sig
i utredningen sakna ett samlat grepp beträffande folkrörelsernas medverkan i
informations- och kulturutbytet med andra länder. LO framhåller att det unika
med starka idébärande och internationellt inriktade folkrörelser borde ha
föranlett en djupare analys av ämnet och förslag om Ökade samhällsinsatser för
deras informations-och kulturutbyte. Ett statsbidrag till Arbetarrörelsens
internationella centrums bulletin och till LO:s internationella
informationsinsatser skulle också ligga i linje med utredningens direktiv,
påpekar LO.
Liksom LO anser ytterligare några remissinstanser att
statliga bidrag borde utgå fill folkrörelsernas internationellt inriklade
informationsverksamhet.
Folkparkernas centralorganisation anser det rimligt att
staten ger bidrag till folkrörelserna för informationsinsatser. Centralorganisatio-
7 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 147
Prop,
1978/79: 147 86
driva informationsverksamhet i länder varifrån en
betydande utvandring nen understryker att det är av särskild vikt att folkrörelserna
kan be-till Sverige sker. TCO yrkar för sin del att statligt bidrag skall utgå
också till fackliga löntagarorganisationers informationsverksamhet.
Statliga insatser till stöd för folkrörelsernas
internationella kontaktverksamhet efterlyses även av Folkbitdningsförbundel,
Sveriges ungdomsorganisationers landsråd. Konstfrämjandet och Centerns ungdomsförbund.
Kulturutbyte
Enligt utredningen måste kulturlivets fria och självständiga
ställning vara en huvudprincip också för det internationella utbytet. En
förstärkning av de statliga resurserna till kulturutbyte måste ha som mål att
stimulera en mångsidig verksamhet, inte att styra denna verksamhels inriktning
och innehåll.
Denna grundsyn delas, mer eller mindre uttryckligt, av
alla remissinstanser, men några pekar på de konflikter som kan uppstå vid
utbyte med länder med ett annat synsätt. Ambassaden i London, t. ex., noterar
att i och med att man har konstaterat att kulturutbytet har elt allmänpolitiskt
värde måste man också erkänna att dess genomförande inte alltid helt kan
frikopplas från överväganden rörande effekten på konkreta svenska intressen i
ett visst land. Ambassaden i New Delhi understryker att kulturutbytet måste äga
rum på båda parternas villkor. Rikskonserler framhåller för sin del att ett
centralt problem som utredningen inte närmare analyserar är den starka
kommersiella styrningen av den internationella musikmarknaden. Liknande
synpunkter framförs av en rad instanser på musikområdet. Även barnfilmrådet
beklagar att utredningen inte har haft möjlighet att göra någon genomlysning
av det omfattande kultur- och informationsutbyte som sker på kommersiell väg,
eftersom just utbytet av bamfilm till största delen sker på kommersiella grunder.
Också statens ungdomsråd m. fl. tar upp frågan om det kommersiellt styrda
kulturutbytet och framhåller att en kartläggning av detta är angelägen.
Utredningen understryker kraftigt behovet av en förstärkning
av de statliga bidrag som i olika former utgår till kulturlivets internationella
utbyte. Alla remissinstanser instämmer i denna bedömning. Svenska institutet,
statens kulturråd. Musikaliska akademien, Svenska unescorådet och en rad
instanser i övrigt anför att som också utredningen framhållit de ökningar
som det varit möjligt att rymma inom ramen för utredningsförslaget inte är
tillräckligt omfattande.
Behovet av en samordning av resurserna understryks i
åtskilliga yttranden, bl. a. från Svenska institutet, kulturrådet. Operan,
Riksteatern, statens konstmuseer och LO. Många menar att denna samordning bör
ske inom ramen för Svenska institutet. Detta är institutets egen uppfattning.
Liknande synpunkter framförs av flera ambassader, RRV, riksanlikvarieämbelet
och slalens historiska museer, NUNSKU, unescorådet, Fotkbildningsförbundet och
Sveriges författarförbund m. fl. Statskontoret förordar en starkare betoning av
Svenska institutets roll som "kulturinstitut" och aktualiserar en
överföring av det departe-mentala ansvaret för institutets olika verksamheter
till utbildningsdepartementet. Riksteatern föreslår att de förstärkningar som
enligt utredningens förslag skulle tillfalla statens kulturråd och Svenska
institutet
Prop.
1978/79: 147 87
omfördelas så att förstärkningarna sammanförs till etl
slags stödfond, över vilken ett fristående samrådsorgan under Svenska
institutet har att bestämma.
Uiredningens förslag till fördelning av huvudansvaret för
kulturutbytet mellan statens kulturråd, Svenska institutet och kulturinstitutionerna
lillslyrks av ungefär hälften av de remissinstanser som yttrar sig Över del,
bl. a. ambassaderna i Athen och New Delhi, slatens kulturråd. Rikskonserter,
Musikaliska akademien, Svenska kommunförbundel. Landstingsförbundet, KLYS,
Musikerförbundet och Tea t er förbundet.
Ulredningen föreslår att anslag för kulturutbyte som endast
kräver ekonomiska bidrag förs till statens kulturråd medan anslag för kulturutbyte
som kräver förhandlingar, teknisk samverkan och/eller särskilda initiativ förs
till Svenska institutet, som är en naturlig kontaktpunkt för uUandsmyndigheterna.
Liksom i frågan om fördelningen av huvudansvaret mellan de
båda institutionerna är remissopinionen splittrad när det gäller utredningens
förslag till anslagsfördelning. Mindre än hälften av dem som yttrar sig godtar
oreserverat de redovisade förslagen. Hit hör bl. a. statens kulturråd,
Musikaliska akademien. Folkparkernas centralorganisation, musei-nämnderna i
Göteborg och Malmö och KLYS. Kulturrådet betonar vikten av den mottagande
verksamheten och förutsätter att de medel som rådet föreslås få att fördela
också skall avse denna, för såväl de regionala institutionerna som övriga
arrangörer inom organisations- och föreningslivet.
Klart negativa till utredningsförslaget är bl. a. Svenska inslitutet,
Rikslealern, riksantikvarieämbetet och slalens historiska museer, svenska unescorådet
och LO.
Flera instanser pekar på att det är mera sällan som
kulturutbyte kan genomföras ulan förhandlingar eller teknisk samverkan. Andra
menar att den föreslagna fördelningen är oklar och i vissa fall kan leda till
olika behandling av i övrigl jämställda institutioner.
För centralmuseernas utställningsprojekt i utlandet
föreslår utredningen att anslag finns hos Svenska institutet. För de regionala museernas
utbytesverksamhet, åter, föreslås att anslaget ligger hos kulturrådet.
Utbytesteknisk assistans bör, enligt utredningen, kunna ges genom Svenska
institutet. Vidare föreslås att anslag för mottagande verksamhet finns hos större
museer i form av förstärkta ulställningsanslag.
Slatens kulturråd anför att de statliga museerna själva
bör förvalta medel för sin egen utställningsverksamhet i utlandet.
Riksutställningar ifrågasätter om Svenska institutet bör ges tillfälle atl
bygga upp egna resurser på utställningsområdel. Riksantikvarieämbetet och slatens
historiska museer, åter, lillstyrker att medel för av centralmuseerna producerade
utställningar finns centralt, lämpligen hos Svenska institutet. Det kan dock, enligt
myndigheten, ej anses självklart att medel för liknande verksamhet initierad av
provinsmuseerna skall finnas hos statens kulturråd. Under alla förhållanden
bör de båda kategorierna behandlas enhetligt. Vidare menar myndigheten alt
även medel för visning av utländska utställningar vid cenlralmuseerna bör
finnas i form av ett samlat anslag hos Svenska institutet, att fördelas till
centralmuseerna efter ansökan. Föreningen Sveriges tandsantikvarier påpekar
vikten av att Svenska in-
Prop.
1978/79:147 88
stitutet får användas som kontaktorgan i länsmuseernas
internationella utslällningsverksamhet. Göteborgs museinämnd framhåller att
enligt uiredningens förslag blir andra större museer än centralmuseerna i sin
planering beroende av budgetårsbundna projektbidrag med osäkert utfall för
anslagens storlek. Malmö museinämnd, åter, menar atl förslaget om ett särskilt
statligt anslag för de regionala museernas utbytesverksamhet måste ses som en
synnerligen viktig stimulansåtgärd. Nämnden tillstyrker att statens kulturråd
blir fördelande instans.
Enligt uiredningens huvudförslag får Svenska institutet
inte några medel till insatser på teater- och musikområdena. Utredningen
föreslår att statens kulturråd får dels ett centralt anslag för regionala och
lokala teater- och musikinstitutioner, dels ett anslag för slöd till fria
grupper och amatörer för utbytesverksamhet.
Svenska musikerförbimdei anför alt det bör övervägas att
avsätta en viss del av det årliga bidraget till de lokala och regionala
institutionerna för förbrukning inom en treårsperiod för utlandsverksamhet.
Detta skulle förutsätta en ökning av nuvarande grundbelopp med ett visst belopp
avsett för gästspel i utlandet. Härutöver menar förbundet att möjligheler bör
finnas atl hos kulturrådet begära tilläggsbidrag för utlandsverksamhet.
Svenska tealerförbundel tillstyrker den föreslagna uppdelningen mellan
kulturrådet och Svenska institutet. Däremot ställer sig förbundet tveksamt till
anslagsindelningen. Förbundet framhåller att de fria grupperna, i de fall de
inte skall hänföras till amatörer, är yrkesarbetande och i detta
anslagshänseende bör sammanföras med de regionala institutionerna.
Stockholms konserthusstiftelse anser det vara synnerligen
olägligt att för sin viktiga utlandsturnéverksamhet vara beroende av en central
resurs som inte är baserad på någon långtidsplanering. Sfiftelsen menar att
den bör få förfoga över ett eget tumébelopp i sin ordinarie budget. Härutöver
borde centrala medel kunna tillskjutas, t. ex. genom kulturrådet, för särskilt
intressanta och kostnadskrävande projekt. Även Göteborgs teater- och konserlakliebolag
och Stiftelsen Malmö konserthus anför att vissa medel för internationellt
kulturutbyte bör utgå inom ramen för ordinarie anslag till institutionerna.
Utredaren
diskuterar som en alternativ lösning atl de medel som ställs till Svenska
institutets förfogande för kulturutbyte skulle kunna gälla också för utbyte
inom t. ex. teater- och musikområdena. Detta förslag tillstyrks av institutet
och flera remissinstanser i övrigl, bl. a. ambassaderna i London och Oslo,
Statens konstmuseer, Riksförbundet Sveriges amatörorkestrar och STIM.
Utredningen lägger vidare en rad förslag om fördelning av
medel direkt till olika institutioner för utsändande och mottagande
verksamhet.
På ulställningsområdet
föreslås, förutom den tidigare nämnda förstärkningen av anslagen till
centralmuseerna, ökade medel till NUNSKU för såväl verksamhet som
administration. Vidare föreslår utredningen en ökning av anslagen till Riksutställningar
för mottagande av utländska utställningar i Sverige. Slutligen föreslås enskilda
konstnärer, som är inbjudna alt utställa utomlands, kunna få bidrag genom konstnärsnämnden.
Svenska institutet anför att NUNSKU bör ges ställning som
en särskild nämnd under institutet, med möjlighet att delta aktivt i arbetet
på projekt i båda riktningarna. Statens kulturråd finner NUNSKU:s nuvarande
anknytning till statens konstmuseer vara ändamålsenlig. Kullurrå-
Prop.
1978/79: 147 89
del anför atl NUNSKU givetvis bör ges ansvar även för
utställningar som gäller konsthantverk. Konstnärsnämnden menar att NUNSKU även
bör ha ansvaret för bidragsgivning till enskilda konstnärer som planerar
utställningar i utlandet. KRO anför liknande synpunkter. NUNSKU själv anför att
utredningens förslag till anslagsökning endast innebär en kompensation för
kostnadsökningar och inte medför någon förändring eller utvidgning av verksamhelen.
Nämnden önskar en översyn av sin verksamhet som leder till en konstruktion som
ger möjlighet till överblick och inflytande över hela bildkonstområdet.
Förutsatt all dess självständighet kan bibehållas, skulle nämnden finna en
närmare anknytning lill Svenska institutet intressant.
Riksutställningar bör, enligt statens kulturråds mening,
disponera medel för såväl mottagande som utsändande verksamhet. Även NUNSKU är
av denna åsikt och understryker att ett nära samarbete mellan nämnden och
Riksutställningar är av stor vikt. Konstakademien anser att den föreslagna
ökningen av Riksutställningars anslag är hell otillräcklig.
Den föreslagna ökningen till konstnärsnämnden tillstyrks
av slatens kulturråd. Konstnärsnämnden underslryker att projeklbidrag som utdelas
av nämnden syftar till att ge konstnärer möjlighet alt arbeta med konstnärligt
utvecklingsarbete av mer kostnadskrävande natur. Bidrag lill kulturutbyte med
utlandet bör därför skiljas från denna bidragsgivning och upptas som en
särskild delpost under anslagel Bidrag till konstnärer m. m. Konstakademien
vill som en komplettering till ulredningen föreslå att man inom ramen för
planeringen av Skeppsholrpens framtida användning undersöker förutsättningarna
att skapa ateljéer för utländska konstnärer och att stafiiga medel i ökad
utsträckning ställs till förfogande för inköp eller förhyrning av ateljéer
utomlands.
Ulredningen förutsätter att enskilda författare och
översättare får resestipendier från Sveriges författarfond. Mot detta förslag
vänder sig såväl slyrelsen för författarfonden som KLYS och Sveriges
författarförbund. De anför alt det inte kan accepteras att statsmakterna
föreskriver att den gottgörelse som utgår i form av biblioleksersätlning till
vissa upphovsmän används för sådana ändamål som här avses. Ersättningarna
måste betraktas som vanliga inkomster, avsedda alt säkerställa mottagarnas
uppehälle och arbetsmöjligheter. Utredningens förslag om kulturutbyte har ett
annat syfte och särskilda medel måste anvisas författarfonden för dessa
ändamål, anför nämnda remissinslanser.
Ulredningen föreslår alt Dramaten får ökade medel för
gästspel och turnéer, medan Operans behov prövas i samband med ordinarie
budgetberedning. Riksteatern föreslås få ökade medel för mottagande och
distribution av utländska gästspel i Sverige. R i k s -konserter föreslås få
förstärkning för såväl utsändande som mottagande verksamhet.
Statens kulturråd anser att samma budgettekniska lösning bör
gälla för Dramaten och Operan och alt en särskild post.för gästspelsverksamhet
är att föredra. Kulturrådet anser vidare att Riksteatern bör disponera medel
för såväl mottagande som utsändande verksamhet. Styrelsen för Operan förklarar
sig inte kunna dela utredningens uppfattning alt resurser för Operans och
Dramatens större gästspel och turnéer skall rymmas inom ordinarie anslag.
Operan bör ha samma möjligheler som övriga kuhurinstilutioner att erhålla
separata medel utanför ordinarie budget för visst kulturutbyte. Dramaten anser
att de för teaterns del
Prop. 1978/79:147 90
föreslagna
medlen är glädjande, men otillräckliga. Riksteatern framhåller sin
självständiga ställning och sin önskan att även i fortsättningen kunna bedriva
egen gästspelsverksamhet. Riksteatern kan därför medverka till att utländska
kulturevenemang i Stockholm i ökad utsträckning sprids ut i landet endasi om
projekten i fråga sammanfaller med Riksteaterns målsättning och planering. Teatern
menar vidare att kulturutbytet kan underlättas även på annal sätt än genom
ökade anslag, bl. a. genom befriande från bevillningsavgift och förenkling av
arbetstillståndsförfarande och tull- och försäkringsformaliteter. Rikskonserler
har ett ansvar för samordningen av informationsutbytet och kontaktverksamheten
på musikområdet mellan Sverige och utlandet. Informationsutbytet har letts av
en samrådsgrupp. Rikskonserter föreslår nu att denna grupp ersätts av den
svenska sektionen av International Musie Council (IMC). 1 övrigt förklarar sig Rikskonserler
för egen del se utlandskontakterna som en av sina vikfigaste uppgifter för
framtiden. Regionmusiken tillstyrker en förstärkning av Rikskonserters
resurser, men kräver även för egen del medel för utrikes utbyte inom ramen för
förslagsvis 250 000 kr. per år.
Folkparkernas
centralorganisation och Folkets husföreningarnas riksorganisation föreslås av utredningen
få ökade medel för mottagande verksamhet och distribution ut i landet av
utländska kulturevenemang. Båda de nämnda orga- .satio-nerna välkomnar detta
förslag, men Folkparkernas cenlralorgai.isation framhåller att den föreslagna
ökningen inte på långt när fyller behovet. Centralorganisationen beklagar
vidare att den föreslagna skrivningen enbart gäller den mottagande
verksamheten. Större ekonomiska resurser behövs även för förmedlingen av
arbetstillfällen för svenska kulturarbetare i ufiandet. LO kan inte heller
godta alt bidraget endast skall gälla mottagande verksamhet och finner vidare
att de föreslagna medlen inte står i rimlig proportion till de insatser som
organisationerna gör. LO framhåller härutöver den internationella verksamhet
som bedrivs av Konstfrämjandet, Skådebanan och Litteraturfrämjandet. Även dessa
organisationer bör ges statsbidrag för detla ändamål, menar LO.
Utredningen
föreslår att statens kulturråd tilldelas särskilda medel för handläggning och
erfarenhetsutbyte inom det kulturpolitiska området. Kullurrådel understryker
att skrivningen bör avse såväl löne- som resekostnadsanslagen och framhåller
att rådet i framtiden bör få ytterligare ökade resurser för ett
erfarenhetsutbyte i form av t. ex. gemensamma utredningar och seminarier.
För
överblick och vägledning inom kulturutbytesområdet föreslår utredningen
personalförstärkningar för ett särskilt sekretariat inom Svenska institutet. Inslitutet
välkomnar för egen del detta förslag. Det tillstyrks vidare av bl. a. Sveriges
författarfond och ambassaderna i Athen och Teheran m. fl.
Studier
och forskning
En
rad remissinstanser vill liksom utredningen understryka de allmänna synpunkter
och krav på ökade resurser för intemationellt utbyte inom högskole om rådet som
framkom år 1974 genom den s. k. internationaliseringsutredningen inom dåvarande
universitetskanslersämbetet.
Bl.
a. ambassaden i New Delhi pekar på vikten av att samordna de
Prop.
1978/79:147 91
olika resurser som står till förfogande för
internationellt utbyte inom studier och forskning och framhåller Svenska
institutets roll i detla sammanhang. Socialstyrelsen och universitetet i Slockholm
efterlyser samlad informaiion och dokumentation rörande studier utomlands och
därmed sammanhängande frågor.
Några instanser konstaterar atl internalionaliseringsutredningens
förslag lett lill ökade möjligheter för lärare och studerande inom högskolans
grundutbildning att förlägga studier ulomlands men alt motsvarande
resursförstärkning inte har kommit forskarutbildningen och forskningsverksamheten
till godo.
UHÄ och ett par högskoleenheter framhåller vikten av att
underlätta byte av tjänst mellan lärare vid högskoleenheter i Sverige och
kolleger i andra länder. Behovet av att bygga ut den fackspråkliga utbildningen
och att tillskapa internationella sekretariat vid universiteten betonas även.
Vitterhetsakademien beklagar att utredningen behandlat det
vetenskapliga utbytet knapphändigt och utan att gå närmare in på omfånget och
kostnaderna. Vitterhetsakademien anser att samordningen av det rent vetenskapliga
samarbetet och forskarutbytet bör förbehållas akademierna och betonar
angelägenheten av all akademiernas anslag för internationellt vetenskapligt
samarbete räknas upp.
Stipendiefrågorna uppmärksammas av ett stort antal remissinstanser.
Behovet av fler stipendier för studier och forskning i Sverige betonas av
flera svenska beskickningar utomlands. Svenska institutet förutsätter, liksom
utredningen, att frågan om en förstärkning av stipendierna till gäststuderande
kommer att behandlas av gäststuderande-kommittén (U 1978: 03). Även slatens
invandrarverk vill avvakta gäst-studerandekommitténs eventuella förslag i dessa
frågor. Svenska institutet finner det angeläget att gäststuderandekommitténs
direktiv tolkas så alt kommittén får möjlighet att föreslå en förstärkning vad
gäller såväl antalet stipendier som nivån på stipendieförmånerna. Vidare anser
institutet, liksom TCO, att frågan om stipendier åt svenskar för studier ulomlands
bör utredas och att möjligheterna att förstärka nuvarande anslag till
korttidsstipendier bör undersökas. Institutet efterlyser slutligen en policy
på det internationella stipendieområdet och föreslår att institutet ges i
uppdrag att framlägga förslag till enhetliga principer och att resurser ges för
en fortlöpande utvärdering av institutets stipendieverksamhet.
Statens ungdomsråd, SÖ, Folkbitdningsförbundel och ABF
instämmer i utredningens påpekande att även studieförbunden bör få möjligheter
att vidga sin internationella verksamhet och betonar det angelägna i att
resurser tillförs organisationerna för delta ändamål. Folkbildningsförbundet
och ABF framhåller att behovet av insatser inte enbart gäller
folkbildningsorganisationerna utan även övriga sektorer av svensk
vuxenutbildning.
Utredningens förslag till förstärkning av Svenska institutets
stöd till undervisningen i svenska utomlands tillstyrks allmänt. Några
instanser anser dock att det av utredningen föreslagna totalbeloppet är
alltför knappt och därför snarast bör ses som ett första steg i en långsiktig
förstärkning av resurserna för svenskundervisningen. Utlandslektorernas
ekonomiska och andra villkor, särskilt i de östeuropeiska länderna,
kommenteras av ett par instanser. Svenska inslilulel föreslår att frågan om
meritvärdering av lektorstjänst utomlands görs till föremål för särskild
utredning.
Prop. 1978/79:147 92
Bland
de instanser som yttrar sig över området studier och forskning anses allmänt
att bristen på medel för olika former av personutbyte är ett av de största
hindren i internationaliseringssträvandena. Utredningens förslag till höjning
av Svenska institutels anslag för gästföreläsarutbyte och övrigt personutbyle
inom studier och forskning tillstyrks därför livligt. Flertalet instanser
framhåller dock att den föreslagna höjningen är otillräcklig. De
högskoleenheter som yttrar sig betonar angelägenheten av att lärare, forskare
och studerande inom högskolan ges ekonomiska möjligheter att delta i intemationellt
utbyte. Svenska inslilulel, SÖ och Folkbildningsförbundet delar utredningens
uppfattning att den föreslagna medelsförstärkningen också bör utnyttjas för
utbyte inom andra utbildningsområden än högskolans. Kulturrådet och
riksantikvarieämbetet och statens historiska museer pekar på den forskning och
det utvecklingsarbete som bedrivs av myndigheter och institutioner på kulturområdet.
Riksantikvarieämbetet förutsätter att Svenska institutets medel för
personutbyte även kan användas för att finansiera bl. a. centralmuseernas
internationella kontakter. Svenska unescorådet finner det inte tillfredsställande
att utredningen under avsnittet Studier och forskning endast har framfört
konkreta förslag vad gäller Svenska institutet. Rådet pekar på att det uppenbarligen
finns behov av resurser även på andra områden, där utredningen borde ha kunnat
ge synpunkter.
Svenska
institutet
Frågan
om Svenska institutets huvudmannaskap las upp av några remissinstanser. Svenska
institutet skriver i sitt remissyttrande alt det delar utredningens
uppfattning att varje delning av institutets apparat skulle medföra svårlösbara
kompetensfrågor och fördyra administrationen. Det skulle också stå i strid med
målet att rationalisera informations- och kulturutbytesverksamheten och i
samband därmed skapa en funktionell arbetsfördelning mellan berörda myndigheter
och organ. Även statens kulturråd delar utredningens uppfattning att en
uppdelning av institutets anslag på två huvudtitlar inte skulle innebära några
fördelar. Kulturrådet understryker att det är viktigt att man inom
regeringskansliet kommer fram till en samlad syn på anslagen till kultur- och
erfarenhetsutbyte. En enda remissinstans, statskontoret, tar upp tanken att
överföra det departementala ansvaret för Svenska institutets olika
verksamheter från utrikes- till utbildningsdepartementet. Statskontoret delar
uppfattningen att ett delat budgetansvar mellan utrikes-och
utbildningsdepartementen skulle vara svårt att genomföra men vill som ett
diskussionsinlägg aktualisera denna alternativa lösning.
Beträffande
frågan om stiftelseformen skriver Svenska institutet att organisationsformen
inte har någon avgörande betydelse för institutets problem. Institutet pekar på
att det vid ett flertal tillfällen har framhållit fördelarna med
stiftelseformen. Dessa fördelar motverkas dock i administrativt hänseende av
att institutet i praktiken regleras som en myndighet. Det är därför nödvändigt
att de administrativa problem som är förknippade med stiftelseformen i största
möjliga utsträckning blir undanröjda. RRV ansluter sig till uppfattningen att
frågan om stiftelse- eller myndighetsform inte är av avgörande betydelse.
Genom särskilda beslut bör problemen med automatisk kompensation för
löneökningar etc. kunna lösas.
Prop.
1978/79:147 93
Flera remissinslanser uttalar sig för atl ge institutets
referensgrupper en starkare ställning och att förändra styrelsens sammansättning
så att institutets verksamhet bättre förankras i del svenska samhällel.
Informationskontoret i New York skriver atl institutets kontaktytor mot
Folkrörelsesverige borde kunna säkerställas genom en referensgrupp som kunde få
ärenden också utanför del egentliga kulturområdet. Ambassaden i Oslo anser alt
det faktum atl Svenska institutet i framtiden införlivar Norden i sitt
arbetsfält motiverar att de nordiska samarbetsorganen är representerade i
institutets styrelse och referensgrupper. Svenska institutet framhåller att
utredningens synpunkter på styrelse och referensgrupper ligger helt i linje med
institutets egen uppfattning. Institutet vill särskilt understryka vad ulredningen
framför beträffande referensgruppernas roll i det fortsatta arbetet.
Statens kuhurråd understryker viklen av atl
referensgrupperna får ett mer aktivt inflytande över institutets verksamhet.
Kulturrådet föreslår även att ett samarbete etableras mellan Svenska institutet
och kulturrådet, främst för den praktiska handläggningen av kulturutbytet.
Detta skulle enligt kulturrådets uppfattning göra det lättare för institutet
att identifiera sin roll och sina uppgifter i förhållande till andra myndigheter
och organisationer som är verksamma inom samma områden. Även Operan tillstyrker
förslaget att kontakterna mellan inslitutet och kulturlivet utvecklas, bl. a.
genom en förändrad sammansättning av institutets styrelse och ett ökat
inflytande från referensgrupperna. Sveriges industriförbund menar att det är
viktigt att den föreslagna aktiveringen av referensgrupperna snabbt kommer till
slånd och att även Sveriges exportråd och Sveriges turistråd blir
representerade. I referensgrupperna bör diskuteras både policyfrågor och
praktiska samordningsfrågor. KLYS slutligen föreslår att referensgrupperna
omvandlas till beslutande nämnder genom vilka kulturarbetarna får ökat
inflytande.
Flera remissinstanser efterlyser ett ökat samarbete med Svenska
institutet på sina resp. verksamhetsområden. Svenska filminstitutet anser det
önskvärt med samarbete när det gäller stödet för visning av svensk film
utomlands samt för den allmänna utlandsinformationen om svensk film. Filminstiutet
förklarar sig också villigt atl diskutera samproduktion med Svenska institutet
av dokumentär-och korlfilmer för visning utomlands. Slatens invandrarverk anser
atl ett nära och direkt samarbete bör etableras mellan invandrarverkel och
Svenska institutet beträffande utformningen av informationsmaterial som skall
distribueras i invandrarnas hemländer. Sveriges Radio noterar atl utredningen
inte har behandlat dubbelarbetet mellan Sveriges Radios utiandsprograms
filmexport och Svenska institutets filmsektion i fråga om produktion och
distribution av dokumentärfilmer. Sveriges Radio konstaterar också att
utredningen inte heller berört möjligheten av en rationalisering och samordning
av utlandsprogrammens och institutets filmverksamhet.
LO anser att Svenska inslitutet i ökad omfattning bör
spegla och presentera folkrörelsernas verksamhet inom alla former av sin
informationsverksamhet. Institutets hittillsvarande verksamhet har i första
hand kommit det etablerade kulluriivet, universiteten, forskarna och näringslivet
till godo. Genom de ökningar av statsbidraget som ulredningen föreslår kommer
enligt LO bättre möjligheter att ges för ett vidgat samarbete mellan Svenska
institutet och folkrörelserna. Institutets
Prop.
1978/79:147 94
arbeie bör i ökad utsträckning omfatta den breda, folkligt
förankrade och idéburna verksamhet som bl. a. folkrörelserna står fÖr. Därmed
skulle automatiskt deltagande i deima verksamhet bli en angelägenhet för fler
än enbart en avgränsad grupp experter.
Nordiskt samarbete
Utredningens synpunkter på det nordiska samarbetet har
kommenterats av ett 20-tal remissinstanser. Många vitsordar utredningens
konstaterande att det nordiska samarbetet ar mer välutvecklat och förfogar
över siörre resurser än det ulomnordiska kultur- och informationsutbytet.
Andra pekar på särskilda områden, där det nordiska samarbetet ännu är
outvecklat och där särskilda insatser följaktligen behövs. Operan hävdar
sålunda att det nordiska teater- och musikutbytet inte varit särskilt
omfattande och att större projekt inte varit möjliga att genomföra. Rikskonserler
vill se ökade möjligheter till bilateralt musikutbyte inom Norden medan
Svenska barnboksinstitutet efterlyser en ökad samnordisk satsning på
barnkulturen.
Uiredningens uppfattning att Svenska institutet även bör
ha ansvar och resurser för information om Sverige inom Norden delas av bl. a.
ambassaderna i Helsingfors, Köpenhamn, Oslo och Reykfavik, slatens kulturråd.
Svenska filminstitutet och Svenska föreningen Norden. Svenska institutet menar
att detta och andra förslag som utredningen lagt fram om en breddning av institutets
verksamhet i och för sig är välkomna men efterlyser en
prioriteringsdiskussion, eftersom de resurser utredningen har föreslagit för en
breddad verksamhet är begränsade. Finlands särställning i Sveriges kulturella
samarbete med de övriga nordiska länderna understryks av ett flertal
remissinstanser, t. ex. ambassaden i Helsingfors, statens ungdomsråd, statens
invandrarverk och TCO.
Ett närmare samarbete mellan de samnordiska och nationella
organ som är verksamma på informations- och kulturutbytesområdet förordas av
ambassaderna i Helsingfors och Oslo, kullurrådel och Svenska föreningen
Norden.
Några remissinstanser såsom Svenska filminstitutet,
barnfilmrådet och Svenska föreningen Norden understryker liksom utredningen belydelsen
av att utveckla samarbetet mellan de nordiska ländema när det gäller kulturmanifestationer
utanför Norden. Barnfilmrådet väcker förslag om en gemensam nordisk
barnkulturattaché med placering vid Nordiska ministerrådets kultursekretariat i
Köpenhamn.
Slatens invandrarverk och Stiftelsen Malmö konserthus
finner atl det av föreningarna Norden initerade vänortsutbytet är en välprö-vad
nordisk samarbetsform som bör vidareutvecklas.
Utbyte med ländema i Östeuropa
Flertalet remissinstanser instämmer i utredningens förslag
om ökad tonvikt på kultur- och informationsutbyte med länderna i Östeuropa.
Vissa vill gå längre än utredningen och låta insatserna för utbytet med
Östeuropa ske på bekostnad av en ökning av utbytet med väst och sålunda göra en
förskjutning mot öst inom de budgetramar som nu finns.
Prop.
1978/79:147 95
Ambassaderna i Östeuropa understryker behovet av en
särskild stimulans till detta utbyte. Beskickningen i Warszawa framhåller atl
utbytet med dessa länder är myckel resurskrävande och förutsätter officiell
medverkan. Statens kulturråd anser att det är angelägel att få balans mellan
utbytet med oUka delar i världen och instämmer därför i utredningens
synpunkter. SÖ inslämmer i atl en särskild slimulans lill utbytet med Östeuropa
är motiverad.
Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget om mer
informationsmaterial från Svenska inslitutet på östeuropeiska språk.
Beskickningarna i Östeuropa kommenterar förslaget att
inrätta två rörliga tjänster för kulturattachéer och att placera en av dessa i
en öststat. Ambassaden i Berlin välkomnar förslaget och framhåller att
betydelsen av och förutsättningarna på längre sikt för ett utvidgat
kulturutbyte med Tyska Demokratiska Republiken är sådana att de kan motivera
placeringen av en kulturattaché i Berlin. Ambassaden föreslår att man
undersöker om innehavaren av en kulturattachétjänst i ett av de östeuropeiska
länderna samlidigl kan vara anmäld i elt eller två andra länder. Ambassaden i
Warszawa stöder uiredningens förslag men är tveksam till alt låta tjänsten
ambulera. Beskickningen i Bukarest slufiigen framkastar tanken att
kulturattachén placeras i Stockholm och ackrediteras i flera östeuropeiska
länder samtidigt.
Kontakter med invandrarnas hemländer
Flertalet remissinstanser tillstyrker i stort utredningens
förslag om en särskild satsning på kultur- och informationsutbyte med invandrarnas
hemländer.
SIDA ansluter sig till förslaget och betonar samtidigt
vikten av att underlätta för invandrarnas egna organisationer att delta i
informationsverksamheten. Även statens ungdomsråd framhåller att invandrarorga-nisationerna
måste ges ökat slöd och invandrarna bättre möjligheter att deltaga i det
svenska föreningslivet.
SÖ delar i stort utredningens uppfattning men framhåller
att bilden blir ofullständig genom att skolsektorn utelämnas. Med del inslag av
invandrarbarn som i dag finns i den svenska skolan blir den en naturlig
mötesplats för kulturutbyte mellan skilda nationaliteter. I hemspråksundervisningen
arbetar skolan för att invandrarbarnen skall få uppleva sin egen kulturbakgrund
och sitt eget språk som en tillgång. En lika väsentlig uppgift är att hos
svenska skolungdomar skapa förståelse för människor med annat ursprung och för
den tillgång de utgör för vårt land.
Slatens invandrarverk välkomnar förslaget om en särskild
satsning på informations- och kulturutbyte med invandrarnas hemländer och framhåller
att del är av stor vikt att de organisationer som arbetar med kulturutbyte
över gränserna görs medvetna om behovet av särskilda ansträngningar gentemot
utvandringsländerna.
Utredningens förslag om en särskild satsning på
invandrarnas hemländer tillstyrks även av AMS, Landstingsförbundet,
Folkparkernas centralorganisation, Folkbildningsförbundet, Studieförbundet
Vuxenskotan, Föreningen Svensk form. Teatercentrum och Tealerförbundel.
Förslaget att anslå särskilda medel om 2 00 000 kr. för
stipendier på massmedieområdet att tilldelas invandrare och andra svenskar för
projekt i Sverige eller invandrarnas hemländer
Prop, 1978/79:147 96
välkomnas
av bl. a. Statens kulturråd, statens invandrarverk. Folkbildningsförbundet,
Sveriges författarförbund och Svenska journalistförbundet. Invandrarverkel,
Folkbildningsförbundet, Författarförbundet och Journalistförbundet ifrågasätter
dock om medlen bör disponeras av invandrarverket. Invandrarverkel anser del
mindre lämpligt atl verket som central utlänningsmyndighet får uppgiften att
fördela stipendier till journaliser som vill granska invandrarnas förhållanden
i Sverige. Verket föreslår i stället att en särskild stipendienämnd inrättas
för detta ändamål. I nämnden bör ingå förelrädare för invandrarnas
riksorganisationer samt en representant för vardera Svenska
journalistförbundet, Producentföreningen vid Sveriges radio och statens
invandrarverk. Ett sekt-retariat för nämndens rent administrativa uppgifter bör
enligt invandrarverket kuima inrättas inom Svenska institutet. Folkbildningsförbun-del
anser alt medlen till en början bör sökas från Svenska institutet varefter
snarast en bidragsordning införs som innebär att invandrarnas egna orgnisationer
tilldelas anslagen. Sveriges författarförbund anser att både utarbetandet av
bestämmelserna angående medlens användning och ansvaret för fördelningen bör
ligga hos statens kulturråd. Förbundet menar också att ett särskilt anslag för
kulturutbyte mellan Sverige och invandrarnas hemländer bör finnas hos kulturrådet.
Journalistförbundet slutligen anser att en helt fristående stipendienämnd bör inrällas.
Under sådana omständigheter är förbundet berett medverka vid stipendiefördelningen.
Ambassaden
i Belgrad framhåller vikten av ytterligare informationsmaterial på invandrarspråk.
Slatens invandrarverk ansluter sig till denna uppfattning och tillägger att
detta material kan göras känt för invandrare i Sverige genom deras
organisationer. Invandrarna kan på så sätt lättare ge en nyanserad
Sverige-bild till släkt och vänner i hemlandet.
Utbyte
med u-ländema
Flertalet
remissinstanser tillstyrker utredningens förslag atl stimulera ett ömsesidigt
och mångsidigt utbyte mellan Sverige och u-länderna och att därvid särskilt
bereda dessa länder möjligheter att presentera sin kultur i Sverige. Ambassaden
i Lagos konslaterar att någon form av bistånd från svensk sida härvid erfordras
och att det bör stå klart att länderkoncentrationsprincipen ej kan gälla i
detta sammanhang. Ambassaden anser vidare att ett sådant bistånd lämpligen bör
lämnas av ett annal svenskl organ än SIDA.
Utredningens
förslag om en femårig försöksverksamhet för att utröna förutsättningarna för elt
ökat utbyte tillstyrks av bl. a. ambassaderna i Nairobi och New Delhi samt av
SIDA, Svenska institutet, slatens kulturråd, SÖ, LO och TCO. Ambassaden i Nairobi
ser många fördelar med den föreslagna femåriga försöksverksamheten och delar
utredningens uppfattning atl denna i första hand bör koncentraras till en
presentation av u-landsprojekt för svensk publik. SIDA förklarar sig berett alt
medverka i en försöksverksamhet av den art som utredningen föreslår. SIDA
skulle dock ha önskat se mer genomgripande förslag till ökat kulturutbyte med u-länderna.
Statens kulturråd anser alt förslaget är viktigt och intressant att genomföra.
Genom att stimulera u-landsprojekt i Sverige i vilka u-länderna själva
presenterar sina länder och sin kultur bryter man den traditionella
ställföreträdande informa-
Prop. 1978/79:147 97
tionsuppgifl
i-länderna tidigare så självklart och så ofta har påtagit sig. Statens
invandrarverk pekar på att några u-länder också är hemländer för stora
invandrargrupper i Sverige och att dessa bör få en stark slällning när det gäller
möjligheterna att presentera sig och sin kullur här. Invandrarverkel framhåller
även att en ofta förbisedd invandrargrupp utgörs av utländska adoptivbarn,
varav den helt dominerande gruppen kommer från u-länderna. Verkel föreslår att
särskild hänsyn tas till adoptivbarnens ursprungsländer vid svenskt
kulturutbyte och främst presentation av u-ländernas kulturer i Sverige. LO är
positiv till utredningsförslaget men betonar att kostnaderna inte på något sätl
får belasta den del av SIDA:s informationsanslag som i dag utgår till studieförbundens
och folkrörelsernas u-landsinformation.
Förslaget
alt öka antalet stipendier, i första hand korttidsstipendier, som möjliggör
för specialister att komma till Sverige välkomnas av remissinstanserna. SIDA
ansluter sig till förslagel och konslaterar all ulredningen inte angett någon länderbegränsning
för de föreslagna stipendierna. SIDA understryker särskilt vikten av det
samråd som ulredningen har rekommenderat i fråga om urvalet av stipendiater. Samordning
är också nödvändig med den stipendiering som förekommer inom SIDA. Ambassaden
i Kairo välkomnar en förstärkning av slipendieutbudet men tillägger alt
erfarenheter ger vid handen att lokalt genomförda utbildningsinsatser ofta är
alt föredraga framför studier i en främmande miljö.
Flera
remissinstanser uttalar sig till förmån för utökad framställning av
informationsmaterial från Svenska institutet avpassat för u-Iändernas behov.
Frågan
om kuituravtal
Efter
redovisning och prövning av motiv för och emot kulturavtal på regeringsnivå har
utredningen funnit att övervägande skäl lalar för en oförändrad svensk
inställning till sådana avtal. Huvudregeln bör även i fortsättningen vara att
utbytet skall löpa fritt från statliga avtal och bindningar.
Av
det 15-tal remissinstaner som uttalat sig i frågan redovisar fem en klart
positiv inställning till bilaterala kulturavtal, nämligen ambassaderna i
Belgrad, Bukarest, Luanda, Moskva och New Delhi. Flera skäl anges för kulturavtal,
bl. a. att sådana skulle positivt påverka resurstilldelningen för
kulturutbytet. Ambassaden i Luanda framhåller att extra anslrängningar behövs
för att överbrygga geografiska, språkliga, miljömässiga och politiska hinder i
kulturutbytet med u-länder. Ambassaden i Moskva anser inte att ell kulturavtal
skulle innebära en ökad administrativ belastning om avtalet konstrueras som elt
icke tidsbegränsat pa-laplyavtal över Svenska institutets kulturprogram.
Liknande synpunkter framförs av ambassaderna i Belgrad och New Delhi.
Ambassaden
i Tokio finner visserligen utredningens förslag om en oförändrad svensk inställning
till kulturavtal acceptabel ur ambassadens perspektiv men anser att ett formaliserat
samarbete mellan t. ex. Svenska institutet och, vad gäller forskarutbyte. Japan
Foundation skulle ge bättre stadga åt utbytet.
Övriga
remissinstanser, bl. a. ambassaderna i Berlin och London, Svenska institutet, slalens
kulturråd, barnfilmrådet, SÖ, Svenska musikerförbundet och Svenska tealerförbundel,
delar utredningens uppfatt-
Prop. 1978/79:147 98
ninga
att det svenska kulturutbytet med utlandet även i fortsättningen bör vara fritt
från avtal på regeringsnivå. I en kommentar till utredningens resonemang om
informella överläggningar som altemativ till kulturavtal tar Svenska
institutet särskilt fasta på kulturlivels medverkan. Institutet menar att
strävan bör vara att förlägga tyngdpunkten i de informella överläggningarna på
institutionsnivå.
Samråd
mellan allmän, kommersiell och turistinriktad information
Många
remissinstanser betonar allmänt vikten av att förbättra samordningen av den informationsverksamhet
som bedrivs av olika organ. Samtidigt fasthåller man vid principen att
verksamhet med olika syften skall ha olika huvudmän.
Ambassaden
i Bonn ställer frågan om inte den allmänna Sverigeinformationen måste ha ett
effektivare samarbete med de instanser som administrerar svenska
exportansträngningar och turisttrafik. Detta skulle inte innebära att
informationen skulle styras av kommersiella intressen, men att den nuvarande
splittringen av resurser ersattes av en mer realistisk politik som bygger på
samarbete och samråd. Detta skulle framför allt kunna ske på lokal nivå
utomlands. Ambassaden i Teheran anser det önskvärt att Svenska institutets
planering och utsändande av informationsmaterial till utlandsrepresentationen
föregås av samråd med Sveriges turistråd och Sveriges exportråd.
Svenska
institutet delar utredningens uppfattning att den nuvarande ordningen med
skilda organ för olika informationsuppgifter är ändamålsenlig. Institutet
förklarar sig berett att i större utsträckning och mer regelbundet än hittills
delta i samråd med andra institutioner och organ i de frågor som utredningen
berör. Inom ramen för sina resurser säger sig institutet också vara villigt atl
i sin planering av informationsverksamheten beakta förslag av Sveriges
exportråd och Sveriges turistråd. Institutet kan även ta emot uppdrag angående
framställning av informationsmaterial.
Sveriges
exportråd stöder förslaget om ömsesidig information och regelbundet samråd
mellan representanter för olika informationsorgan. Dessa bör själva komma
överens om formerna för samrådet. Sveriges turistråd delar helt utredningens
uppfattning att en nära samverkan mellan den allmänna, kommersiella och turistinriktade
utlandsinformationen är ett gemensamt intresse för berörda organ. Turistrådet
tillägger att alla organ som med statsmedel bedriver informationsverksamhet
gentemot utlandet bör för varje projekt överväga huruvida ett samgående i en
eller annan form med andra intressenter kan vara ändamålsenligt för att uppnå
optimal effekt av de begränsade medel som står till förfogande.
Flera
remissinstanser, däribland ambassaderna i New Delhi och Tokio samt Sveriges
industriförbund och Svensk-internationella pressbyrån, påminner om den
samordnande uppgift som tidigare utfördes av Kollegiet för Sverige-information
i utlandet. Industriförbundet framhåller med tanke på de totalt sett mycket
knappa medel som finns för Sverige-information i utlandet att det är viktigt
att alla resurser från både näringslivet och den offentliga sektorn koordineras
på ett optimalt sätt. Ett informellt "Kollegium för
Sverige-information" skulle här kunna göra mycket nytta, konstaterar
Industriförbundet.
Prop. 1978/79:147 99
Personalfrågor m. m.
Ett flertal remissinstanser, däribland flera beskickningar
saml SIDA, statens kulturråd, barnfilmrådet, Landstingsförbundet, KLYS,
Sveriges författarförbund och KRO, välkomnar utredningens förslag att inrälla
minst två nya rörliga tjänster för kulturattaché och att inledningsvis placera
en av dem i Östeuropa och en i Medelhavsområdet. Beträffande placeringen av
kulturattachéerna framförs vissa alternativa förslag: arabvärlden {ambassaderna
i Beirut och Kairo) och ii-Iändema (ambassaden i New Delhi, SIDA och
Landstingsförbundet). Ambassaderna i Athén, Oslo och Warszawa uttalar tvekan
mot att låta tjänsterna som kulturattaché ambulera. Ambassaden i Oslo skriver
sålunda atl erfarenheter visar att en inarbetningsperiod på uppemot två år kan
behövas innan en kulturattaché kan fungera i ett nytt land och att den
kontaktverksamhet som han under sin tjänstgöring kan bygga upp lill stor del
kommer att avbrytas när han flyttar. Detta får också en psykologiskt ogynnsam
effekt på samarbetande institutioner och personer i anställningslandet.
Ambassaden
i Oslo menar att det är riktigare att i större skala än vad som har föreslagils
basera en ökad kulturrepresentation i utlandet på kortvariga uppdrag inom
specialområden och olika regioner. Beskickningen i Athén anser att de 200 000
kr. som utredningen har föreslagit för tillfälliga insatser av utomstående
personer borde disponeras för mer permanenta, lokalanslällda informatörer.
Ambassaden i Bukarest framhåller att tillfälliga insatser i Östeuropa av
kulturarbetare som normalt arbetar i Sverige skulle kunna bli av stort värde
för utvecklandet av kulturförbindelserna. STIM instämmer i utredningens
förslag på detta område.
Flera
remissinstanser, däribland statens kulturråd och UHÄ, ansluter sig till
utredningens förslag att ökad vikt i fortsättningen bör fästas vid utbildningen
av utrikesförvaltningens personal i kultur- och informationsfrågor.
Beträffande
frågan om Sverige-husets karaktär och funktion framhåller Sveriges turistråd
att tillfälle att återkomma härtill torde ges i samband med att berörda
departement väntas samråda i detta ärende. Föreningen Svensk form ansluter sig
till utredningens förslag att Sverige-husets karaktär utreds av berörda
departement.
Prop.
1978/79:147 100
Innehållsförteckning
Propositionens huvudsakliga innehåll................................ ... 1
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde.................. ... 3
Bilaga I. Underprotokoll utrikesdepartementet
1
Inledning...................................................................... 6
2
Föredragandens
överväganden................................... 8
2.1 Allmänt om informations-och
erfarenhetsutbytet med utlandet 8
2.2 Kullur- och informalionsulbylets
geografiska inriktning 10
2.2.1 Norden............................................................... 10
2.2.2 Invandramas hemländer.................................... ... 12
2.2.3 Östeuropa.......................................................... ... 13
2.2.4 U-länderna......................................................... ... 14
2.3 Utrikesdepartementet 16
2.3.1 Lednings- och samordningsfrågor...................... 17
2.3.2 Personalfrågor................................................... 18
2.4 Svenska
institutet 19
2.4.1 Organisation...................................................... 19
2.4.2 Verksamhet........................................................ ... 21
2.4.2.1 Information.............................................. ... 21
2.4.2.2 Kulturutbyte............................................. 24
2.4.2.3 Studier och forskning............................... 26
2.4.3 Personalfrågor 27
2.5 Sveriges Radios ufiandsprogram................................ 27
2.6 Övriga instrument för
Sverige-information.................. .. 30
2.6.1 Svensk-intemationella pressbyrån..................... .. 30
2.6.2 Stödköp av lidskrifter ........................................ .. 31
2.7 Samråd
31
3
Hemställan.................................................................... .. 32
4
Anslagsberäkningar
..................................................... 32
Bilaga 2. Underprotokoll ulbildningsdeparlementel............. 37
1
Inledning...................................................................... 37
2
Föredragandens
överväganden................................... .. 37
2.1 Allmänt....................................................................... .. 37
2.1.1 Moliv för att öka det statliga stödet
till intemationellt kulturutbyle 37
2.1.2 Principiella överväganden i övrigt....................... 39
2.2 Frågan om kulturavlal ............................................... .. 39
2.3 Studier och forskning.................................................. .. 41
2.4 Ansvarsfördelning inom
kulturområdet....................... .. 44
3
Hemställan.................................................................... .. 52
4
Anslagsberäkningar
..................................................... .. 52
Bilaga 2.1 Avsnittet Sammanfattning i betänkandet (SOU
1978:56)
Kullur och informaiion över gränsem................................... .. 55
Bilaga 2.2 Sammanställning av remissyllrandena, upprättad
inom utri
kes- och utbildningsdepartementen................................... .. 83
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1979
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
34 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (34)
34 kopplingar i 19 dokument.
- SOU 2009:16 Kulturutredningen i texten
- Skr. 2005/06:188 Kulturlivets internationalisering s. 4 i texten
- SOU 2003:121 Internationella kulturutredningen 2003 - del 1 s. 35 · s. 207 i texten
- Dir. 2002:113 Internationell kulturverksamhet i texten
- Prop. 1991/92:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1992/93 i texten