Sök i Ratio Lex

med förslag till lag om rätt till Iedighet för vissa föreningsuppdrag inom skolan, m. m.

64 sidor, varav 62 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 62 av 64 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1978/79:159, med förslag till lag om rätt till Iedighet för vissa föreningsuppdrag inom skolan, m. m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.1978/79:159 Regeringens proposition

1978/79:159

med
förslag till lag om rätt till ledighet för vissa föreningsuppdrag inom skolan, m.
m.;

beslutad
den 15 mars 1979.

Regeringen
föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar OLA ULLSTEN

BIRGIT
RODHE

Propositionens
huvudsakliga mnehåll

I
propositionen föreslås en lag som ger en arbetstagare rätt att vara ledig från
sin anställning upp till 90 timmar om året för att på uppdrag av förening, som
arbetstagaren tillhör, medverka under skoldagen i gmndskolan eller inom allmän
fritidsverksamhet i anslutning till skoldagen.

Lagen
föreslås träda i kraft den 1 juli 1979.

1 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 159

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:159

Förslag
till

Lag
om rätt till ledighet för vissa föreningsuppdrag inom skolan, m. m.

Härigenom
föreskrivs följande.

Inledande
bestämmelser

1 §
Denna lag innehåller bestämmelser om rätt för en arbetstagare att

vara ledig från sin anställning för att utföra vissa uppdrag åt en ideell

förening eller en aiman därmed jämförlig sammanslutning som arbets

tagaren tillhör.

Uppdragen
skall avse en uppgift som sammanslutningen har åtagit sig gentemot en kommun
och som skall fullgöras under skoldag i grundskolan eller på dagtid inom
allmän fritidsverksamhet som anordnas för bara och ungdomar i skolpliktig ålder
i anslutning till deras skoldag.

2 §
Ett avtal är ogiltigt i den mån det upphäver eller inskränker en

arbetstagares rättigheter enligt denna lag.

Ledigheten

3
§ En arbetstagare får vara
ledig från anställningen under den tid som behövs för uppdragen. Rätten till
ledighet omfattar dock högst nittio arbetstimmar per kalenderår. Om
tjänstgöringen i en anställning under kalenderåret kan antas bli mindre än
ettusensexhundra arbetstimmar, begränsas rätten till ledighet i motsvarande
mån.

4
§ Varje ledighet skall, för att
få tas ut, anmälas till arbetsgivaren minst två veckor i förväg.

5
§ En arbetsgivare får vägra
ledighet som överstiger tjugo arbetstimmar per kalendermånad eller tar i
anspråk mer än femton procent av den tid som arbetstagaren kan antas tjänstgöra
under kalendermånaden.

Arbetsgivaren
får vägra även annan ledighet, om denna skulle medföra allvarlig olägenhet för
arbetsgivarens verksamhet.

6 §
Vägran med stöd av 5 § får ske endast om arbetstagaren under

rättas inom en vecka efter det att ledigheten anmäldes. Underrättelse

behöver dock aldrig länmas tidigare än en månad innan ledigheten skul

le ha börjat eller, om flera ledigheter har anmälts samtidigt, den första

ledigheten skulle ha börjat.

Anställningsskydd

7 §
En arbetstagare får inte sägas upp eller avskedas av det skälet att
arbetstagaren begär eller tar i anspråk sin rätt till ledighet enligt denna
lag. Sker det ändå, skall uppsägningen eller avskedandet ogiltigförklaras, om
arbetstagaren begär det.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:159 3

8
§ Om en arbetstagare begär eller tar i anspråk sin rätt till ledighet enligt
denna lag, får ej av det skälet anställningsförmånerna minskas eller
arbetsförhållandena försämras för arbetstagaren i annan mån än som följer av
uppehållet i arbetet eller av en sådan tillfällig omflyttning som är en
förutsättning för att arbetsgivarens verksamhet skall kunna fortgå på normalt
sätt.

Övriga
bestämmelser

9 §
En arbetsgivare som bryter mot denna lag skall betala arbetstaga

ren skadestånd för den förlust som uppkommer och för den kränkning

som har skett.

Om
det är skäligt, kan skadeståndet sättas ned eller helt falla bort.

10 §
Mål om tillämpning av denna lag handläggs enligt lagen (1974:

371) om rättegången i arbetstvister.

Förs
talan med anledning av uppsägning eller avskedande, gäller i till-lämpliga
delar 3437 §§, 38 § tredje stycket andra meningen, 39 41 §§ samt 42 § andra
stycket lagen (1974:12) om anställningsskydd. 1 fråga om annan talan tillämpas
6466 och 68 §§ lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet på motsvarande
sätt.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1979.

Under
andra kalenderhalvåret 1979 omfattar rätten till ledighet högst fyrtiofem
arbetstimmar. Om tjänstgöringen i en anställning under kalenderhalvåret kan
antas bli mindre än åttahundra arbetstimmar, begränsas rätten tiU ledighet i
motsvarande mån.

Rätt
till ledighet enligt lagen kan inte grundas på anmälan som har skett före
lagens ikraftträdande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:159

Utdrag

UTBILDNINGSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1979-03-15

Närvarande:
statsministern Ullsten, ordförande, och statsråden Sven Romanus, Mundebo,
Wikström, Friggebo, Wirtén, Rodhe, Wahlberg, Hansson, Enlund, Lindahl, Winther,
De Geer, Blix, Cars, Gabriel Romanus, Tham, Bondestam

Föredragande:
statsrådet Rodhe

Proposition
med förslag till lag om rätt till ledighet för vissa föreningsuppdrag inom
skolan, m. m.

1
Inledning

I
betänkandet (SOU 1974: 53) Skolans arbetsmiljö föreslog utredningen om skolans
inre arbete (SIA) bl. a. att föreningsledare skulle ges lagfäst rätt till
ledighet från sin anställning för att delta i föreningsverksamhet för
skoleleverna. Enligt propositionen (1975/76: 39) om skolans inre arbete m. m.
skulle frågan om rätt till ledighet för medverkan i för-eningsledd verksamhet
under skoldagen och i den allmänna fritidsverksamheten övervägas ytteriigare
(jfr UbU 1975/76:30, rskr 1975/76: 367).

Inom
utbildningsdepartementet har därefter utarbetats promemorian (Ds U 1977:19)
Föreningsmedverkan i skolan. Promemorian innehåller ett lagförslag som ger
föreningsmedlem rätt att vara ledig från sin anställning upp till åtta timmar
i månaden för att på uppdrag av föreningen medverka under skoldagen i
grundskolan och inom anslutande fritidsverksamhet.

Efter
remiss har yttranden över promemorian avgetts av hovrätten över Skåne och
Blekinge, justitiekanslern, kammarrätten i Stockholm, socialstyrelsen,
riksrevisionsverket, statskontoret, statens avtalsverk, universitets- och
högskoleämbetet, skolöverstyrelsen, statens imgdomsråd, arbetsdomstolen,
arbetsmarknadsstyrelsen, Svenska kommunförbundet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:159 5

Landstingsförbundet,
Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Landsorganisationen i Sverige (LO),
Centralorganisationen SACO/SR, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF),
Kooperationens förhandlingsorganisation, Svensk industriförening, Centerns
ungdomsförbund, Folkpartiets ungdomsförbund. Moderata ungdomsförbundet, Sveriges
socialdemokratiska ungdomsförbund, Sveriges elevers centralorganisation.
Riksförbundet Hem och Skola, Svenska scoutförbundet, Sveriges
riksidrottsförbund. Svenska korporationsidrottsförbundet, Förbundet Vi unga.
Svenska ungdomsringen för bygdekultur, lOGT-NTO-rörelsen, Ungdomens röda kors,
KFUK-KFUM:s riksförbund, De handikappades riksförbund, Handikappförbundens
centralkommitté, Riksförbundet Kyrkans ungdom. Svenska missionsförbundets
ungdom. Unga örnars riksförbund, Arbetarnas bildningsförbund. Studieförbundet
Vuxenskolan, Stockholms, Göteborgs, Malmö, Sollentuna, Nacka, Mörbylånga,
Uppsala, Hässleholms, Falkenbergs, Borås, Mariestads, Eskilstuna, Forshaga,
Bollnäs, Lycksele och Kimna kommuner, utbildningsnämnden i Kopparbergs läns
landstingskommun samt Örebro läns landstingskommun.

LO
har bifogat yttrande frän Svenska kommunalarbetareförbundet.

Yttranden
över promemorian har dessutom inkommit från Sveriges kristna ungdomsråd,
Svenska tyngdlyftningsförbundet och Stockholmsungdomens samarbetsorganisation.

I
samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet lägger jag nu fram förslag
till lagstiftning om rätt till ledighet från anstälhiingen för föreningsuppdrag
som avser medverkan i skolan och anslutande fritidsverksamhet. När det gäller
frågor om ledighet för deltagande i fritidsverksamhet har samråd skett även
med chefen för socialdepartementet.

Till
protokollet i detta ärende bör fogas promemorian som bilaga 1, en
sammanställning av remissyttrandena som bilaga 2 och en redogörelse för vissa
författningsbestämmelser om rätt till ledighet för olika ändamål som bilaga 3.

2
Allmänna överväganden 2.1 Principiella synpunkter

En
av huvudtankarna i SIA-reformen är skolans närmande till samhället. På olika
sätt strävar skolan efter vidgade kontaktytor, och flera av beståndsdelarna i
beslutet om SIA (prop. 1975/76: 39, UbU 1975/76: 30, rskr 1975/76: 367) syftade
till att öka möjligheterna härtill.

Av
alldeles särskild betydelse i skolans kontakter med samhället är de möjligheter
dessa ger till vidgat samarbete med organisationslivet utanför skolan.

Det
är därför en angelägen uppgift för varje skolas ledning att medverka till att
eleverna får ökad kännedom om föreningsverksamheten i

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:159 6

närsamhället.
En direkt samverkan mellan skolan och föreningarna bör eftersträvas.

För
föreningarna är det värdefullt att de kan få förmedla kunskaper om sin
verksamhet till eleverna. Härigenom kan dessa få viktiga impulser och vidgade
utblickar över olika delar av samhället. I prop. 1975/76:39 anför föredraganden
(s. 265):

De
intressen och förväntningar som skapas genom föreningsmedverkan under
skoldagen kommer sannolikt att stimulera många elevers deltagande i
fritidsaktiviteter efter skolans slut. Det är därför väsentligt att de på ett
meningsfullt sätt kan fä delta i och pröva olika föreningars verksamhet samt få
möjlighet att aktivt utöva eller på annat sätt ta del av det lokala
kulturutbudet.

Föreningsverksamhetens
stimulans och träning till aktivt deltagande ökar elevemas beredskap att ta
eget ansvar i demokratiska samarbetsformer och kan alltså positivt påverka all
verksamhet i skolan.

Av
vad jag nu har sagt framgår att insatser från olika föreningar bör vara ett
mycket vikligt inslag i varje skolas vardag. Möjligheterna att i grundskolan
utnyttja insatser från olika föreningar har ökat genom SIA-reformen.

Jag
vill erinra om att SIA-reformen bl. a. innebär att kommunerna kan införa s. k.
samlad skoldag i grundskolan. Samlad skoldag innebär att det vid sidan av den
timplanebundna verksamheten förekommer icke timplanebundna aktiviteter (allmänt
kallade fria aktiviteter) som är obligatoriska för eleverna. Varje kommun får
själv utifrån elevernas behov och kommunens ekonomiska, personella och
lokalmässiga resurser ta ställning till om samlad skoldag skall införas.
Samlad skoldag kan införas i hela grundskolan inom kommunen eller vid endast
viss skolenhet eller visst stadium eller viss årskurs i en skolenhet. Om
samlad skoldag inte har införts, skall ändå på högstadiet anordnas fria
aktiviteter under sammanlagt 80 minuter varje vecka.

Läroplanens
allmänna föreskrifter om de fria aktiviteterna lämnar stort utrymme för beslut
på lokal nivå. Meningen är att den samlade skoldagen skall utformas mot
bakgrund av de förutsättningar och behov som föreligger i den enskilda kommunen
och vid den enskilda skolenheten. Som exempel på fria aktiviteter kan nämnas
gemensamma samlingar, arbete inom klassråd och elevråd, biblioteksverksamhet,
medverkan i utformningen av skolans miljö, hobbyverksamhet och föreningsarbete
samt kontakter med samhället utanför skolan. Avsikten är att skolan när det
gäller en del av de fria aktiviteterna skall samverka med föreningslivet.

Som
framgår av vad jag nu har angett måste föreningarna få spela en mycket aktiv
roll när det gäller olika inslag i form av fria aktiviteter. Men även i själva
undervisningen har föreningarna viktiga uppgifter. Jag vill särskilt peka på
att skolan har fått ett ökat ansvar för elevernas orientering om arbetslivet
utanför skolan. Det är angeläget att informa-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:159 7

tion
härom kan ges eleverna av personer som har sin dagliga gärning ute i
arbetslivet. Arbetsmarknadens organisationer har utbildat skolinformatörer som
medverkar i skolorna. Denna verksamhet har slagit mycket väl ut. Vidare vill
jag peka på att skolöverstyrelsen för några är sedan gav ut anvisningar och
förslag om de politiska ungdomsorganisalionernas medverkan i skolarbetet.
Sådan verksamhet håller nu på att byggas upp. I skolor där denna verksamhet
har kommit igång har man goda erfarenheter av den.

Föreningsarbetet
i skolan skall följa de mål och riktlinjer för skolan som staten har
fastställt. Inom denna ram skall föreningslivets medverkan dock ske på
föreningarnas egna villkor och bygga på ett förtroende från samhällsorganens
sida. Föreningarna förutsätts skaffa sig kunskap om skolans värld och sträva
efter att föreningslivet skall bli en integrerad del av skolans totala
verksamhet. Det ankommer på skolans ledning att tillse att det totala utbudet
uppfyller kravet på allsidighet och objektivitet. Detta gäller särskilt när
föreningar av politisk och religiös karaktär medverkar. (Se vidare prop.
1975/76: 39 s. 266, UbU 1975/76: 30 s. 36 och prop. 1977/78: 85 s. 75.)

När
det gäller SIA-reformen vill jag också nämna att skolstyrelsen och den enskilda
skolan genom reformen har getts ett ökat inflytande Över undervisningens
utformning. Ett annat viktigt inslag i SIA-reformen är det nya
statsbidragssystemet för grundskolan (prop. 1977/78: 85), vilket ger
kommunerna ökade möjligheler att använda resurserna där de bäst behövs. I
kommunerna har också inrättats lokala planeringsråd för samverkan mellan skola
och arbetsliv, s. k. SSA-råd.

På
ytterligare ett område gör föreningarna viktiga insatser för skoleleverna. Jag
syftar då på den kommunala barnomsorgen. Denna omfattar bl. a. fritidshem och
därtill anknuten fritidsverksamhet för skolbarn t. o. m. tolv års ålder.
Kommunerna erbjuder också annan fritidsverksamhet för barn och ungdomar i skolpliktig
ålder. De två olika former av fritidsverksamhet som jag nu har nämnt brukar
gemensamt kallas allmän fritidsverksamhet.

Såsom
komplement till det som eleverna erbjuds inom skolans ram är fritidsaktiviteter
före och efter skoldagen en viktig del i SIA-reformen. Allmän fritidsverksamhet
kan anordnas även i anslutning till skoldag som inte omfattar fria aktiviteter.
Den är frivillig både för kommunen och för den enskilde. Kommunens roll i detta
sammanhang är framför allt att ha det övergripande ansvaret för verksamheten.
Det är meningen att verksamheten i största möjliga utsträckning skall utformas
i samarbete med det lokala föreningsUvet. På det sättet och genom samordning
med bl. a. fritidshemmens och skolans resurser är det möjligt att erbjuda ett
brett utbud av verksamheter som ger tillfälle till såväl omväxling som
intressefördjupning.

Hur
föreningarnas medverkan i skolan och anslutande fritidsverksam-

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:159 8

het
skall organiseras får kommunerna avgöra i samråd med föreningarna. Man får
därvid söka sig fram till de arbetsformer som är lämpliga i olika sammanhang.
Det är naturligt för kommunerna och föreningarna att dra nytta av det
utredningsarbete som har utförts och kommer att utföras av statens ungdomsråd.
Jag vill här särskilt nämna att ungdomsrådet har utarbetat en promemoria med
titeln Allmän fritidsverksamhet föreningarnas medverkan i planeringen (Dnr 79/77/LB).

Mot
bakgrund av vad jag nu har redovisat är det naturligt att redan utredningen om
skolans inre arbete (SIA-utredningen) i sitt huvudbetänkande (SOU 1974: 53)
Skolans arbetsmiljö diskuterade frågan hur man skulle kunna underlätta
föreningsmedverkan. Många föreningsmedlemmar är bundna av arbete på annat håll
under de tider på dagen då deras förening skall medverka. SIA-utredningen
föreslog därför att föreningsledare skulle ges lagfäst rätt till ledighet från
sin anställning för att delta i föreningsverksamhet för skoleleverna. Frågan
togs upp i propositionen om skolans inre arbete (prop. 1975/76: 39).
Föredragande statsrådet förklarade sig då inte vara beredd att ta ställning
till utredningens förslag men anmälde sin avsikt att återkomma till frågan,
när denna hade övervägts ytterligare.

Inom
utbildningsdepartementet utarbetades därefter promemorian (Ds U 1977: 19)
Föreningsmedverkan i skolan.

Enligt
promemorian bör föreningsmedlem få lagfäst rätt till ledighet från sin
anställning. Denna rätt bör omfatta upp till åtta timmar i månaden och avse
medverkan på föreningens uppdrag i grundskolan och i anslutande
fritidsverksamhet. Att en rätt till ledighet bör lagfästas motiveras i
promemorian med att man inte kan förlita sig på att ledighet i önskvärd omfaltning
skall kunna erhållas genom avtal med arbetsgivaren.

Flertalet
remissinstanser har ställt sig positiva till eller har inte haft något att
erinra mot att föreningsmedlem ges lagfäst rätt till ledighet. Från åtskilliga
håll betonas att erfarenheterna av föreningsmedverkan talar för att
lagstiftning behövs. Vissa remissinstanser ifrågasätter dock behovet av
lagstiftning. Bl. a. SAF anser att frågan om rätt till ledighet bör lösas genom
kollektivavtal och andra överenskommelser.

Enligt
min mening är det ytterst angeläget att föreningsverksamhet före, under och
efter elevernas skoldag i grundskolan underlättas och alt detta sker redan nu,
när verksamheten håller på att byggas upp. Annars är det risk för att delar av
SIA-reformen inte kommer att kunna tillämpas i den omfattning och på det sätt
som är önskvärt. Jag föreslår därför att lagfäst rätt till ledighet för
föreningsmedverkan i grundskolan och inom allmän fritidsverksamhet i anslutning
till skolverksamheten införs.

En
lag om rätt till ledighet behövs för att ge bättre möjligheter till insatser
från föreningslivet under skoldagen både i undervisningen och

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop, 1978/79:159 S 9

under
de fria aktiviteterna och inom allmän fritidsverksamhet i anslutning till
skoldagen. En sådan lag ökar föreningarnas möjligheter att anlita även andra
föreningsmedlemmar än anställda funktionärer. För skolan är det viktigt att
föreningarna, oavsett om de har egna anställda funktionärer eller inte, får
lättare att engagera olika medlemmar för sina insatser. Som har framgått av vad
jag tidigare har anfört är det mycket värdefullt att olika slag av föreningar
kan medverka. Insatser från mindre föreningar kan vara mycket angelägna,
eftersom sådana föreningar ofta företräder specialområden. Mindre föreningar
har i allmänhet inte anställda funktionärer i samma utsträckning som större
föreningar. För att kunna ställa sig till förfogande måste därför sådana mindre
föreningar kunna anlita medlemmar som har sitt dagliga arbete förlagt till
annan verksamhet.

Åtskilliga remissinstanser
har gett uttryck åt uppfattningen att en lag om rätt till ledighet inte kan få
avsedd effekt, om man inte samtidigt tar upp frågan om ersättning för de insalser
som föreningsmedlemmarna gör. Jag vill till detla anföra följande.

Det nya
statsbidragssystemet för grundskolan omfattar bl. a. ett särskilt bidrag till
den samlade skoldagen. I statsbidraget ingår också en s. k. förstärkningsresurs
som delvis kan tas i anspråk för fria aktiviteter. Enligt riksdagens beslut om SIA-reformen
(se prop. 1975/76: 39 s. 267) bör kommimerna ersätta föreningarna för deras
medverkan och föreningarna sedan själva avgöra frågan om ersättning till dem
som föreningarna anhtar. Detta synsätt bör alltjämt tjäna som utgångspunkt.
Kommunerna bör därför komma överens med föreningarna och föreningarna med sina
medlemmar om vilken ersättning som skall utgå och hur utbetalningen av
ersättningen och andra administrativa frågor skall lösas i olika fall.

Den nya lagen bör utformas
så att den ger arbetstagaren vissa minimi-rättigheter i vad avser bl. a.
ledighetens omfattning. Avgörande för vilka rättigheter lagen skall ge bör i
första hand vara det behov som bedöms föreligga med tanke på de insatser som
föreningarna förväntas göra. Men hänsyn måste också tas till intresset av att i
möjligaste mån undvika problem på de medverkande medlemmarnas ordinarie arbetsplatser
och till behovet av ledigheter för andra ändamål än föreningsmedverkan. Från
dessa synpunkter har enligt min mening i promemorian framlagts ett väl avvägt
förslag om ledighetens totala omfattning. Såväl i detta som i andra avseenden
bör med vissa avvikelser som jag redovisar i det följande en lag om rätt
till ledighet kunna utformas på grundval av promemorians förslag. I vissa
situationer kommer det naturligtvis att kunna finnas behov av t. ex. längre
ledighet än lagen medger. Sådana fall får bli frågor för kollektivavtal eller
enskilda överenskommelser mellan arbetsgivaren och arbetstagaren.

Jag
anser att det är viktigt att noga följa hur den nya lagen fungerar

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:159 10

i
praktiken.Det är inte uteslutet att ändringar i lagen kan visa sig behövliga
efter en tids erfarenhet. Jag avser därför att föreslå regeringen att uppdra åt
statens ungdomsråd att tillsammans med skolöverstyrelsen följa utvecklingen
och efter en tvåårsperiod till regeringen redovisa erfarenheterna av den nya
lagen. Jag vill erinra om att regeringen genom beslut tidigare denna dag har
uppdragit åt statens ungdomsråd att i samråd med skolöverstyrelsen och, i den
mån Svenska kommunförbimdet är berett att delta, med förbundet utvärdera
genomförandet av den samlade skoldagen och den allmänna fritidsverksamheten i
anslutning till denna från föreningslivets synpunkt, särskilt vad avser i
vilken utsträckning föreningslivet har deltagit i verksamheten.

2.2
Lagens tillämpningsområde

Promemorians
förslag avser rätt till ledighet för insats som förening har åtagit sig
gentemot en kommun och som skall fullgöras under skoldag i grundskolan eller
på dagtid inom allmän fritidsverksamhet i anslutning till skoldagen.

Flera
reitussinstanser har haft invändningar mot begränsningen till kommuns
grundskola. Önskemål har uttalats om att rätten till ledighet skall avse
medverkan även i andra skolformer såsom specialskolan dvs. utbildning för
synskadade, döva och hörsel- eller talskadade barn och särskolan dvs.
utbildning för psykiskt utveckUngsstörda samt gymnasieskolan. En del vill att
också privatskolor skall omfattas av den tilltänkta lagstiftningen.

För
egen del ansluter jag mig till förslaget i promemorian. Jag vill därvid erinra
om att en lag om rätt till ledighet för föreningsmedverkan ursprungligen
föreslogs av SIA-utredningen och skall ses mot bakgrund av utredningens förslag
om samlad skoldag. Systemet med samlad skoldag förutsätter en stor insats från
föreningslivet. Att rätt till ledighet föreslås inte bara för medverkan under
fria aktiviteter utan också för medverkan under lektioner beror inte bara på
att föreningar bör anUtas även i imdervisningen. Av betydelse är också att en
skarp skiljelinje mellan fria aktiviteter och Icktionsundervisning står i dålig
samklang med tanken bakom samlad skoldag och dessutom kan vara svår att
fastställa för dem som har att tillämpa lagstiftningen. Ett ytterligare skäl är
att kommuner som dröjer med att införa samlad skoldag har möjlighet att satsa
särskUt på föreningsmedverkan imder lektionerna så att eleverna den vägen
uppmuntras till kontakter med föreningslivet.

Jag
är medveten om att det kan finnas ett behov av föreningsinsatser i undervisningen
inom andra delar av skolväsendet än den kommunala grundskolan. Detta gäller t.
ex. gymnasieskolan, där föreningar medverkar i arbetslivsorientcringen och
samhällsorienterande ämnen samt under s. k. timmar till förfogande. I detta
sammanhang bör även samesko-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:159 11

lan,
specialskolan och särskolan beaktas, låt vara att dessa delar av skolväsendet
är små i jämförelse med gmndskolan och därför inte tar någon stor del av
föreningarnas handledarresurser i anspråk. Jag vill också nämna privatskolor.
För att kunna bedöma behovet och lämpligheten av att införa lagfäst rätt till
ledighet för medverkan även i andra skolor än den kommunala grundskolan fordras
emellertid närmare överväganden. Jag är inte beredd att på det underlag som nu
finns tillgängligt föreslå en sådan utvidgning. Denna fråga bör övervägas av i
första hand skolöverstyrelsen. Jag avser att föreslå regeringen att låta det
tidigare (se avsnitt 2.1) nämnda uppdraget till statens ungdomsråd och
skolöverstyrelsen omfatta även denna fråga.

Såsom
nämnts avser promemorians lagförslag inte bara medverkan under skoldag i
grundskolan utan också i SIA-reformens anda medverkan på dagtid inom allmän
fritidsverksamhet i anslutning till skoldagen.

Några
remissinstanser har framfört önskemål om att även allmän fritidsverksamhet
under kvällstid och på lovdagar skall grunda rätt till ledighet enhgt lagen.

Föreningsmedverkan
under alla delar av elevernas fritid är självfallet av stort värde. Jag är dock
inte beredd att föreslå lagfäst rätt till ledighet från anställningen för
medverkan under vilken del som helst av elevernas fritid utan anser att
promemorians förslag bör följas. Det täcker den del av fritiden under vilken
det ligger särskilt nära till hands att försöka skapa ett komplement till
skolverksamheten.

Enligt
promemorians förslag skall rälien till ledighet inte gälla anställning hos en arbelsgivare
som har färre än fem anställda i den drifts- eller förvaltningsenhet där
arbetstagaren tjänstgör. Skälet är att även korta ledigheter ofta kan vålla
allvarlig olägenhet på mycket små arbetsplatser.

Denna
undantagsregel har kommenterats av många remissinstanser som sinsemellan har
olika uppfattningar. SAF vill sätta gränsen vid 100 anställda, medan bl. a.
skolöverstyrelsen vill att lagen skall omfatta alla arbetstagare. Enligt
promemorians förslag får arbetsgivaren vägra sådan ledighet som skulle medföra
allvarlig olägenhet för verksamheten. Några remissinstanser menar därför att
det inte behövs någon särskild undantagsregel som bygger på antalet anställda.

Det
måste enligt min mening godtas att arbetsplatsens storlek får inverka på
arbetstagarens rätt att ta ut ledighet för föreningsmedverkan. Men jag har
förståelse för att promemorians undantagsregel betraktas som väl långtgående
och kategorisk. Jag föreslår därför att behovet av begränsningar med hänsyn
till svårigheterna på de mindre arbetsplatserna skall tillgodoses inom ramen
för en allmän regel om att en ledighet får vägras i den mån den skulle medföra
allvarlig olägenhet för verksamheten. Jag behandlar den regeln närmare i det
följande (se avsnitten 2.3 och 2.4 samt specialmotiveringen).

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:159 12

2.3
Ledighetens omfattning

I
promemorian diskuteras vilken omfattning den lagfästa rätlen till ledighet bör
ha. Det bör enligt promemorian vara naturligt för kommunen att i
mångsidighetens intresse anlita en rad olika föreningar. Vidare uttalas att en
förenings medverkan med fördel bör kunna bestå av insatser från flera
personer, både förvärvsarbetande och andra. Föreningsmedverkan bör enligt
promemorian inte bygga på att viss arbetstagare gör en omfattande insats med
motsvarande bortovaro från sitt arbete som följd, om inte han och arbetsgivaren
är överens om att han skall få ledigt i så stor utsträckning. Mot den
bakgrunden är rätten till ledighet enligt promemorians lagförslag begränsad
till åtta arbetstimmar per kalendermånad, med andra ord vad som motsvarar en
normal arbetsdag vid heltidstjänstgöring. Vid deltidstjänstgöring är rätten
till ledighet i motsvarande mån nedsatt.

Förslaget
om maximering till åtta timmar i månaden har fått ett blandat mottagande under
remissbehandlingen. Kritiska synpunkter kommer främst från föreningslivet och
vissa kommuner. En del remissinstanser anser att det behövs en betydligt mer
omfattande rätt till ledighet. Man betonar behovet av kontinuitet och varnar
för täta ledarbyten. Åtskilliga skulle vilja ha en lagstiftning om rätt till
ledighet 200 timmar per år, vilket motsvarar vad SIA-utredningen föreslog.
Många vill ha i varje fall den ändringen i förhållande till promemorians
förslag, att året och inte månaden används som begränsningsperiod. Därmed
skulle en arbetstagare kunna vara ledig mer än åtta timmar viss månad även om
han för är räknat inte får ta ut flera timmar än som är möjligt enligt
promemorians förslag.

Jag
har redan tidigare (se avsnitt 2.1) uttalat, att omfattningen av den ledighet
som arbetstagarna skall ha rätt till måste bestämmas efter en avvägning mellan
de olika intressen som gör sig gällande i sammanhanget. Lagen bör å ena sidan
ge föreningarna en god grund för insatser. Hänsyn måste å andra sidan också tas
till de verksamheter i vilka arbetstagarna är anställda. Jag inbegriper här
även det förhållandet att en arbetstagares ledighet för föreningsmedverkan kan
påverka arbetskamraternas situation genom att dessa får mer atl göra eller
svårare att själva få ledigt för olika ändamål.

Promemorians
förslag innebär rätt till ledighet under för år räknat ungefär 90 timmar. Jag
bortser tills vidare från betydelsen av att kalendermånaden används som
begränsningsperiod. Den fråga jag först vill ta upp är om rätten till ledighet
bör omfatta ungefär 90 timmar per år eller mer.

Om
föreningsmedlemmar ges rätt till ledighet 90 timmar om året har enligt min
mening en god grund lagts för insatser av föreningslivet i skolan och inom viss
fritidsverksamhet. Det motsvarar mer än två

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:159 13

veckors
heltidsarbete. En arbetstagare kan vara ledig en halv dag vid mer än tjugo
tillfällen innan han kommer upp till 90 timmar.

Vissa
remissinstanser har velat ge rätt till större ledighet. Innan praktiska erfarenheter
har vunnits av mer omfattande medverkan från föreningslivet än den som
hittills har förekommit är det naturligtvis svårt att ha en bestämd uppfattning
om hur stor ledighet lagen bör ge rätt till. Jag har dock svårt att se något
allmänt behov av lagfäst rätt till ledighet utöver vad som föreslagits i
promemorian. En rätt till ledighet 90 timmar om året innebär enligt min mening
också en rimlig avvägning mellan föreningsverksamhetens och de ordinarie
arbetsplatsernas intressen. Rätt till ledighet dämtöver i exempelvis fall där
en omfattande föreningsinsats bör ske genom en och samma person bör bygga på
kollektivavtal eller på överenskommelse i det enskilda fallet mellan den
anställde och arbetsgivaren.

I
promemorians förslag omfattar rälien till ledighet upp till åtta arbetstimmar
per kalendermånad. Användningen av månaden som begränsningsperiod har vissa
fördelar. Antalet fall där motstående intressen kan trädas för när hålls nere.
Tvisterna torde bli relativt få. Jag anser emellertid att begränsningen till
åtta timmar i månaden kan inskränka föreningarnas och medlemmarnas
handlingsutrymme mer än vad som är motiverat. Omfattningen av rätten till
ledighet bör därför bestämmas till 90 timmar per kalenderår.

Som
jag redan har nämnt (se avsnitt 2.2) och utvecklar närmare i det följande (se
avsnitt 2.4) föreslår jag i linje med innehållet i promemorian en regel som
går ut på att ledighet som i och för sig ryms inom lagens ram likväl får
förvägras arbetstagaren, om ledigheten skulle medföra allvarUg olägenhet för
den verksamhet i vilken arbetstagaren är anställd. Frågan blir mot den
bakgrunden om man bör låta en sådan regel utgöra den enda begränsningen för
rätten att ta ut ledighet inom en ram av 90 timmar per år. Det alternativ som hgger
närmast till hands är att komplettera denna årsram med en regel om hur många av
de 90 timmarna som högst får tas ut under en och samma månad, om inte
överenskommelse om större uttag föreligger.

En
fördel med det förra systemet jämfört med det senare är att föreningarna och
medverkande arbetstagare får ett större handlingsutrymme. Hur stor skillnaden
blir i praktiken beror på tillämpningen av regeln om att arbetstagaren får
förvägras ledighet som skulle medföra allvarlig olägenhet för den verksamhet i
vilken han är anställd. Som allvarlig olägenhet för verksamheten får i regel
räknas att denna inte kan fortgå på normalt sätt, att avsevärda arbetsbalanser
uppkommer eller att arbetskraft utanför den reguljära personalstyrkan måste
anlitas.

Om
ledighet av en omfattning som är bestämd med tanke på hela året koncentreras
till en Uten del av året kan detta ofta, men naturligtvis inte alltid, antas
medföra vad som kan anses som allvarlig olägenhet

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:159 14

för
verksamheten. Mot alternativet att ha det allmänt hållna undantaget för fall av
allvarlig olägenhet som enda begränsning talar att det i många fall kan bli
problem i rättstillämpningen. En annan aspekt som bör tillmätas betydelse i
sammanhanget är att lagfäst rätt till ledighet för föreningsmedverkan minskar
utrymmet för andra ledigheter. Detta gäller särskilt om många timmars ledighet
tas ut under en kort tidrymd. Hänsyn måste tas också till de intressen som
ligger bakom dessa andra ledigheter.

Av
de skäl som jag nu har redovisat föreslår jag att en arbetstagare under en och
samma kalendermånad inte får vara ledig mer än sammanlagt 20 av årsramens 90
timmar, om inte arbetsgivaren går med på att fler timmar tas ut.

Enligt
promemorian skall ramen för ledigheten minskas, om arbetstagaren har kortare genomsnittiig
arbetstid än 40 timmar i veckan liksom när anställningen inte sträcker sig över
hela begränsningsperioden. Rätten till ledighet skall då vara i motsvarande
mån mindre.

Även
jag menar att rätten till ledighet skall vara mindre i timmar räknat för den
som inte har tjänstgöring i normal utsträckning. Utformningen av reglerna för
sådana fall behandlar jag i specialmotiveringen.

Jag
kommer senare (se avsnitt 2.5) att ta upp frågan om lagens regler skall vara
tvingande till arbetstagarens förmån eller om avvikelser skall kunna ske
åtminstone genom kollektivavtal. Redan här vill jag emellertid klargöra min
uppfattning att en arbetstagare i sin förenings och samhällets intresse bör ha
en av arbetsmarknadsparterna oberoende rätt till ledighet enligt de ramregler
som jag föreslår. Det bör inte vara möjligt att genom kollektivavtal göra dessa
regler snävare. En sådan möjlighet skulle motverka lagens syfte. Däremot bör
det självfallet vara möjligt att genom kollektivavtal eller annan
överenskommelse ge längre gående rättigheter för arbetstagaren, över huvud
taget är det enligt min mening önskvärt att man genom avtal bygger vidare på
den grund som lagens regler ger.

2,4
Uttag av ledighet

När
det gäller förläggningen av den ledighet som får tas ut inom lagens ram anförs
i promemorian att utgångspunkten måste vara att arbetstagaren skall ha rätt
till ledighet tmder den tid som föranleds av hans uppdrag. Det skall med andra
ord inte vara en förutsättning för ledighet att uppdraget förläggs till den tid
som bäst passar arbetsgivaren. Av kommuner och föreningar kan enligt
promemorian inte krävas att föreningarnas medverkan genomgående skall
schemaläggas efter arbetsförhållandena för de arbetstagare som man önskar
anlita. Ett sådant system fömtsätter att det alltid före schemaläggningen dels
bestäms vilka föreningar som skall delta och vilka arbetstagare som skall
medverka, dels

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:159 15

hålls
ingående överläggningar med berörda arbetsgivare. En dylik ordning skulle
enligt promemorian medföra stora svårigheter alt planera och genomföra
föreningsverksamhet med insatser från arbetstagare. Man måste enligt
promemorian också räkna med att förvärvsarbetande inte efterfrågas och inte
heller själva är villiga att medverka i önskvärd utsträckning, om man
uppställer stränga villkor eller kräver ett omständligt förfarande för att en
ledighet skall få tas ut. Om lagen skall kunna få avsedd effekt måste enligt
promemorian i princip gälla, att uppdragen tillåts styra ledigheten.

Jag
delar uppfattningen i promemorian att uppdragen i princip måste få styra
ledigheten. Det kommer visserligen att kunna finnas en del fall där tiden för
det uppdrag, som aktualiserar rätten till ledighet, inte är låst när
arbetstagaren tillfrågas av sin förening och där det alltså kan finnas utrymme
för diskussion med arbetsgivaren om ledighetens förläggning. I ett sådant läge
kan man naturligtvis länka sig förhandlingar både med den uppdragsgivande
föreningen och med berörd arbetstagarorganisation. Men rätten till ledighet
kan självfallet inte begränsas till dylika fall. Normalt är det redan bestämt
när uppdraget skall utföras. Kvar är endast frågan om arbetstagaren skall eller
inte skall få vara ledig under ifrågavarande tid eller, med andra ord, om han
skall kunna åta sig uppdraget eller inte. Lagen kan därför inte innehålla
föreskrift om alt förläggningen av ledigheten skall bestämmas efter
förhandlingar.

Enligt
promemorieförslaget gäller som förutsättning för rätt till ledighet att
anmälan om tidpunkten görs minst två veckor i förväg.

Under
remissbehandlingen har från föreningshåll anförts att rätt till ledighet inte
borde vara utesluten i fall där anmälan inte har kunnat göras två veckor i
förväg. När behov av att anlita arbetstagaren har uppkommit hastigt, som t. ex.
vid sjukdomsfall, borde det räcka om anmälan görs så snart som möjligt.

Att
anmälan görs minst två veckor i förväg är enligt min mening en rimlig fömtsättning
för rätt till ledighet. Jag utgår från att tillfrågade arbetstagare kommer att
göra anmälan om ledighet så snart de kan och att anmälan därför i åtskilliga
fall kan ske längre tid i förväg. Jag anser emellertid att en längre
anmälningstid än två veckor såsom förutsättning för rätt till ledighet i många
fall skulle ställa orealistiska krav på kommunernas och föreningamas
planeringsverksamhet. En kortare anmälningstid än två veckor skulle å andra
sidan ofta innebära för liten hänsyn till arbetsgivarens verksamhet. Jag
förstår att en kommun och berörda föreningar kan få problem exempelvis när den
som har åtagit sig att medverka blir sjuk ett par dagar innan. Sådana problem
bör emellertid förebyggas och lösas av kommunen och föreningarna. Jag ansluter
mig alltså till förslaget att anmälan skaU göras minst två veckor i förväg för
att rätt till ledighet skall föreligga. Sker anmälan senare, får frågan om
ledighet bero på om överenskommelse kan träffas med arbetsgivaren.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:159 16

I
promemorian anförs att det är ofrånkomligt att en begärd ledighet i enstaka
fall, trots iakttagen anmälningstid, i arbetsgivarens verksamhet kan medföra
svåra problem som inte kan bemästras. Nar de negativa följderna inte står i
rimligt förhållande till intresset av att arbetstagaren skall kunna tas i
anspråk för uppdraget, kan enligt promemorian arbetstagaren i regel antas
avstå från uppdraget. Men som en sista utväg ger promemorians lagförslag
arbetsgivaren rätt att vägra ledighet som skulle medföra allvarlig olägenhet
för verksamheten. Om arbetsgivaren vill utnyttja rätten skall han enligt
promemorians förslag lämna besked till arbetstagaren inom normalt en vecka
efter dennes begäran om ledighet.

Nästan
alla remissinstanser har godtagit att rätten att ta ut ledighet begränsas av en
regel om att arbetstagaren får förvägras sådan ledighet som skulle medföra
allvarlig olägenhet för verksamheten.

Jag
har tidigare (se avsnitt 2.3) föreslagit att ledighet som i och för sig faller inom
lagens ram av 90 timmar per kalenderår skall kunna förvägras arbetstagaren, i
den mån ledigheten skulle innebära att mer än 20 timmar tas ut under samma
kalendermånad. Jag har också klargjort min inställning att även ledighet som
häller sig inom månadsramen bör kunna förvägras arbetstagaren, om ledigheten
skulle innebära allvarlig olägenhet för verksamheten. I sammanhanget anförde
jag att som allvarlig olägenhet för verksamheten i regel får räknas att denna
inte kan fortgå på normalt sätt, att avsevärda arbetsbalanser uppkommer eller
att arbetskraft utanför den reguljära personalstyrkan måste anlitas. Jag återkommer
till frågan i specialmotiveringen. Här vill jag bara påpeka att regeln om
allvarlig olägenhet enligt mitt förslag får större praktisk betydelse än enligt
förslaget i promemorian. En orsak till detta är att mitt förslag inte utesluter
dem som tjänstgör på små arbetsplatser från rätt till ledighet enligt lagen (se
avsnitt 2.2). En annan orsak är att mitt förslag ger arbetstagaren rätt att ta
ut fler timmar under samma månad (se avsnitt 2.3).

Bl.
a. TCO har reagerat mot att promemorian inte beträffande någon av lagens regler
föreslår tolkningsföreträde för arbetstagarorganisation. Ett sådant system
innebär att det vid tvist mellan en arbetsgivare och en arbetstagarorganisation
om tillämpningen av lagregel eller avtalsbestämmelse blir
arbetstagarorganisationens mening om lagens eller avtalets rätta innebörd som
skall gälla intill dess tvisten har prövats slutligt. Föreskrifter om tolkningsföreträde
för arbetstagarorganisation finns, såsom framgår av bilaga 3, i t. ex. lagen
(1974: 358) om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen (förtroendemannalagen),
däremot inte i t. ex. lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn, m.
m. (för-äldralcdighetslagen). De remissinstanser som har aktualiserat frågan om
tolkningsföreträde har antagligen i första hand tänkt på regeln om allvarlig
olägenhet och menat att arbetstagarorganisationen borde tillerkännas
tolkningsföreträde i fall där arbetsgivaren men inte arbetstagarorganisationen
anser att den ledighet som arbetstagaren har begärt skulle medföra allvarlig
olägenhet för verksamheten.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:159 17

I
promemorian anförs att tolkningsföreträde för arbetstagarorganisation skulle
kunna förfela syftet med regeln i fråga. I sammanhanget påpekas också att en
arbetsgivare som felaktigt vägrar en arbetstagare ledighet riskerar att bli
skadeståndsskyldig enligt den föreslagna lagens regler.

För
egen del vill jag i anslutning till promemorian framhålla att syftet med regeln
om allvarlig olägenhet är att uppställa ett visst skydd för den verksamhet för
vilken arbetsgivaren ansvarar. Inte i något fall har i den arbetsrättsliga
lagstiftningen en arbetstagarorganisation getts tolkningsföreträde på en sådan
skyddsregel (jfr t. ex. 34 § andra stycket medbestämmandelagen och 9 § andra
stycket förtroendemannalagen). Rätten till ledighet för föreningsmedverkan
betingas f. ö. av ett allmänt samhällsintresse och är normalt sett inte för
arbetstagarorganisationen lika angelägen som en rätt till ledighet för
exempelvis fackliga uppdrag.

När
det gäller arbetstagarorganisations möjlighet till inflytande vid uttag av
ledighet för föreningsmedverkan vill jag erinra om den förhandlingsrätt som
arbetstagarorganisation kan grunda på medbestämmandelagen eller på
kollektivavtal.

2.5
Lagens karaktär

Promemorians
lagförslag innehåller en bestämmelse om att avtal som upphäver eller inskränker
en arbetstagares rättigheter enligt lagen är ogiltigt i den delen. Lagen skulle
med andra ord vara tvingande till arbetstagarens förmån.

I arbetsrättslig
lagstiftning är det vanligt att skapa utrymme för avvikelser från vissa annars
tvingande regler genom kollektivavtal (jfr bilaga 3). En sådan ventil finns
inte i promemorians lagförslag. I promemorian sägs att det får anses
tillräckligt att arbetsgivaren kan vägra sådan ledighet som skulle medföra
allvarlig olägenhet för verksamheten. Till bilden hör enligt promemorian också
att arbetstagares rättigheter enligt lagen inte har betydelse endast för
enskilda arbetstagare och arbetsgivare eller deras fackliga organisationer.

Enligt
min mening är det nödvändigt att lagen görs tvingande till arbetstagarens
förmån, om den skall få avsedd effekt. Detta gäller desto mer som lagen är
avsedd att trygga ett samhällsintresse, över vilket arbetsmarknadens parter
inte disponerar. Jag ser inte beträffande någon av lagens bestämmelser
anledning att skapa utrymme för avvikelse tiU arbetstagarens nackdel med stöd
av kollektivavtal. Som jag tidigare har framhålUt kan däremot kollektivavtal
liksom enskilda överenskommelser träffas om längre gående rättigheter för
arbetstagare.

2.6
Förhållandet till ledigheter av annat slag

Enligt
promemorian avses rätten till ledighet för föreningsuppdrag inte få vare sig
starkare eller svagare ställning än rätt till annan ledig-

2
Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 159

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:159 18

het.
Regeln om att en arbetsgivare kan vägra sådan ledighet för föreningsuppdrag
som skulle medföra allvarlig olägenhet för verksamheten gör emellerlid att
förekomsten av annan ledighet kan tänkas någon gång lägga hinder i vägen för
ledighet för föreningsuppdrag. På motsvarande sätt kan ledighet för
föreningsuppdrag tänkas någon gång lägga hinder i vägen för annan ledighet, om
denna får vägras med hänsyn till situationen på arbetsplatsen e. d. I koUisionsfall
bör enligt promemorian gälla att först framställd begäran om ledighet ger
företräde. En sådan ordning bör enligt promemorian tillämpas även när
arbetstagarorganisation har tolkningsföreträde i fråga om den konkurrerande
ledigheten. Har begäran om viss sådan ledighet framställts innan ledighet
begärts för föreningsuppdrag bör arbetstagarorganisationen få bortse från den
senare begäran när organisationen utövar sitt tolkningsföreträde. Men är det
begäran om viss ledighet för föreningsuppdrag som har framställts först, bör
organisationen vara tvungen att räkna med den ledigheten såsom företrädesberättigad,
när organisaiionen tar ställning till om den med stöd av tolkningsföreträde
skall kräva att den andra ledigheten fär tas ut.

Under
remissbehandlingen har från fackligt håll framförts kritik mot att rätten till
ledighet för föreningsmedverkan i fall som anges i promemorian kan lägga
hinder i vägen för annan ledighet.

Bakom
promemorians Uksom mitt förslag om att införa en lagfäst rätt till ledighet för
föreningsmedverkan ligger värderingen att sådan ledighet har ett betydande
samhällsintresse. Promemorians princip att rätten till ledighet för
föreningsuppdrag inte skall få vare sig starkare eller svagare ställning än
rätt till annan ledighet är därför enligt min mening riktig. Det som i
promemorian sägs om kollisionsfall är en konsekvens av den principen. För
övrigt torde antalet fall där ledighet enligt den föreslagna lagen lägger
hinder i vägen för annan ledighet bli mycket litet. Jag är därför inte beredd
att frångå promemorians förslag på denna punkt.

2.7
Yissa andra frågor

I en
del lagar om arbetstagares rätt till ledighet finns bestämmelser som ger
arbetstagaren rätt att återgå i arbete, om han avbryter sin ledighet.
Promemorians lagförslag innehåller inte någon sådan bestämmelse. Som ett av
skälen till detta anges att förslaget ger rätt endast till mycket korta
ledigheter. Vidare anförs att den ledighet som arbetstagaren får ut har sin gmnd
i att arbetstagaren gentemot sin förening har gjort ett åtagande som han i
princip är skyldig att fullgöra, om inte sjukdom eller annat giltigt förfall
lägger hinder i vägen. Vid giltigt förfall lär i regel också hinder föreligga
för återgång i arbete hos arbetsgivaren. Beror det på omständighet som är att
hänföra tiil föreningen att arbetstagarens ledighet inte till fullo kan
utnyttjas för avsett ändamål bör en-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:159 19

ligt
promemorian arbetstagaren inte kunna kräva att i förtid få återgå i arbete hos
arbetsgivaren.

Enstaka
remissinstanser har förordat bestämmelser om rätt för arbetstagare att återgå
i arbete, om han avbryter sin ledighet. För min del anser jag inte att det
föreligger något påtagligt behov av lagreglering i hithörande frågor.

I
promemorians förslag finns beslämmelser om anställningsskydd, skadestånd m. m.
Jag behandlar dessa frågor i specialmotiveringen.

I
promemorian lämnas inte något förslag om tidpunkten för lagstiftningens
ikraftträdande. Under remissbehandlingen har framkommit alt det på föreningshåll
finns ett starkt önskemål om att lagen skall träda i kraft så snart som
möjligt. Enligt min mening bör lagen lämpligen träda i kraft den 1 juli 1979.
Därmed kan den komma i praktisk tillämpning från början av läsåret 1979/80.

3
Upprättat lagförslag

I
enlighet med vad jag nu har anfört har i samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet
upprättats förslag till lag om rätt till ledighet för vissa föreningsuppdrag
inom skolan, m. m.

4
Specialmotivering

Lagförslaget
bygger i stort sett på promemorians förslag. Rubriken "Lag om rätt till
ledighet för vissa föreningsuppdrag" har bibehållits med tillägget
"inom skolan, m. m." för att något tydligare ange vad för slags ledighet
det är fråga om.

De
inledande bestämmelserna (1 och 2 §§) anger lagens tillämpningsområde (1 §)
och karaktär av en till arbetstagarens förmån tvingande reglering (2 §). En
saklig skillnad i förhållande till promemorian är att de som tjänstgör på små
arbetsplatser inte undantas från rätt till ledighet enligt lagen.

Bestämmelserna
om ledigheten finns i 36 §§. Den viktigaste skillnaden i förhållande till
promemorian är att ledighetens maximala omfattning, som i promemorian var
bestämd till åtta timmar per kalendermånad, har bestämts till 90 timmar per
kalenderår med viss begränsning när det gäller hur mycket som får tas ut en
och samma kalendermånad.

Lagen
innehåller härutöver bestämmelser om anställningsskydd (7 och 8 §§), skadestånd
(9 §) samt rättegången m. m. (10 §).

Åtskilliga
bestämmelser har nära motsvarigheter i annan arbetsrättslig lagstiftning. I
förhållande till promemorians förslag föreligger vissa mindre skillnader när
det gäller bl. a. skadeståndsreglernas utfornming.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:159 20

Reglema
ansluter till motsvarande bestämmelser i det genom beslut den 22 febmari 1979
till lagrådet remitterade förslaget till lag om jämställdhet mellan kvinnor
och män i arbetslivet och till det genom prop. 1978/ 79: 168 framlagda
förslaget till ändring i föräldraledighetslagen.

Inledande
bestämmelser

1
§ Denna lag innehåller bestämmelser om rätt för en arbetstagare att vara ledig
från sin anställning för att utföra vissa uppdrag åt en ideell förening eller
en annan därmed jämförhg sammanslutning som arbetstagaren tillhör.

Uppdragen
skall avse en uppgift som sammanslutningen har åtagit sig gentemot en kommun
och som skall fullgöras imder skoldag i grundskolan eller på dagtid inom allmän
fritidsverksamhet som anordnas för bam och ungdomar i skolpliktig ålder i
anslutning till deras skoldag.

I
paragrafen anges de grundläggande förutsättningarna för rätt till ledighet
enligt lagen.

Begreppet
arbetstagare definieras inte i lagen. Frågan om vem som skall anses som
arbetstagare bör besvaras på samma sätt som enligt praxis gäller vid tolkningen
av begreppet arbetstagare i andra lagar om rätt tiU ledighet från
anställningen.

Lagen
gäller alla anställningar i privat och offentiig tjänst. En sak för sig är att
det i vissa anställningar oftare än i andra kan bU aktuellt med tillämpning av
bestämmelsen i 5 § andra stycket om att sådan ledighet får vägras som skulle
medföra allvarlig olägenhet för verksamheten. Jag tänker här i första hand på
anställning hos arbetsgivare med bara en eller ett par anställda, en fråga som
jag har behandlat i den allmänna motiveringen (se avsnitt 2.2).

Självfallet
är lagen tillämplig även på lärare och andra som är anställda för tjänstgöring
i skolan, om de fullgör uppgifter på uppdrag av en förening som de tillhör och
alltså inte inom ramen för sin tjänst.

I
viss lagstiftning (se exempel i bilaga 3) krävs för rätt till ledighet att
arbetstagaren har varit anställd hos arbetsgivaren de senaste sex månaderna
eller sammanlagt minst tolv månader under de senaste två åren. Ett sådant krav
på kvalifikationstid uppställs inte i denna lag. Jag har här följt promemorians
förslag.

För
rätt till ledighet krävs uppdrag av ca ideell förening eller en annan därmed
jämförlig sanmianslutning, som arbetstagaren tillhör.

Uppdragsgivaren
skall således vara en personsammanslutning, i första hand en ideell förening.
Som ideella föreningar räknas föreningar som har religiöst, vetenskapligt,
politiskt, idrottsligt eller annat ideellt ändamål. Hit hör även fackliga
organisationer. Ekonomiska föreningar, som har till ändamål att främja
medlemmarnas ekonomiska intressen efter kooperativa grundsatser, omfattas
däremot inte av lagen.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:159 21

För
att inte utestänga exempelvis svenska kyrkan, som i förevarande sammanhang kan
jämföras med en religiös förening, har med ideell förening i lagtexten UkstäUts
annan därmed jämförlig sammanslutning.

Arbetstagaren
måste vara medlem av sammanslutningen. Däremot fordras inte att han har viss
ställning inom denna.

Om
arbetstagaren är medlem i en förening som tillsammans med andra föreningar
ingår i en överordnad sammanslutning, är lagen tilllämplig även om det är den
överordnade sammanslutningen som ger uppdraget åt arbetstagaren.

SIA-utredningen
tänkte sig att den lagfästa rätten till ledighet skulle gälla av vederbörande
förening utsedd ledare som har genomgått godkänd handledarkurs. Enligt
promemorians förslag krävs inte viss utbildning utan endast medlemskap. Jag har
följt promemorians förslag. Förhållandena varierar starkt mellan olika former
av verksamhet. Kraven på utbildning måste därför tillåtas variera. Enligt min
mening bör föreningarna fritt få bedöma vilka krav som skall ställas på
medlemmarna för olika slag av uppdrag. Jag är övertygad om att föreningarna är
medvetna om sitt ansvar i detta hänseende.

Ett
uppdrag kan avse uppgift som skall fullgöras under skoldag i gnmdskolan enligt
åtagande av sammanslutningen gentemot vederbörande kommim. Rätt till ledighet
enligt lagen föreligger alltså inte öm huvudman för enskild skola (privatskola)
anlitar sammanslutningen för sin verksamhet. Hithörande frågor har behandlats i
den allmänna motiveringen (se avsnitt 2.2).

Insats
under skoldagen kan gälla medverkan under lektion eller verksamhet i fria
former mellan lektioner.

Uppdraget
kan också avse uppgift som sammanslutningen har åtagit sig att fullgöra inom
den allmänna fritidsverksamheten, dvs. till fritidshem anknuten
fritidsverksamhet och annan fritidsverksamhet som kommunen erbjuder bam och
ungdomar i skolpliktig ålder. För att berättiga till ledighet enligt lagen
måste uppdraget gälla fritidssysselsättning under dag då skolverksamhet pågår.
Fritidsverksamheten skall äga rum i anslutning till före eller efter
skolverksamheten och måste ske på dagtid. Verksamhet efter ungefär klockan 17
får anses falla utanför lagen.

2
§ Ett avtal är ogiltigt i den mån det upphäver eller inskränker en
arbetstagares rättigheter enligt denna lag.

Efter
mönster i annan Ukartad arbetsrättslig lagstiftning föreskrivs i denna
paragraf, att ett avtal är ogiltigt i den mån det upphäver eller inskränker en
arbetstagares rättigheter enligt lagen. Bestämmelsen har behandlats i den
allmänna motiveringen (se avsnitt 2.5).

Lagen
är alltså tvingande till arbetstagarens förmån. Den hindrar inte

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:159 22

att
avtal sluts om längre gående rättigheter för arbetstagaren än som följer av
lagen. Men om en bestämmelse i ett avtal kollektivavtal eller aiman
överenskommelse försämrar en arbetstagares rättigheter enligt lagen är
bestämmelsen utan verkan i det avseendet.

Paragrafen
tar sikle på avtalsvillkor som reglerar fall som ännu inte har inträffat när
avtalet sluts. Meningen är att arbetstagaren inte på förhand skall kunna avstå
från sina lagfästa rättigheter. Däremot skall arbetstagaren med bindande
verkan för visst inträffat fall kunna avstå från aktualiserad rätt att
exempelvis ta ut ledighet. En fömtsättning är givetvis att avståendet sker på
ett rättsligt bindande sätt. Arbetsgivaren får exempelvis inte ha begagnat sig
av arbetstagarens beroende ställning.

Ledigheten

3
§ En arbetstagare får vara ledig från anställningen under den tid som behövs för
uppdragen. Rätten till ledighet omfattar dock högst nittio arbetstimmar per
kalenderår. Om tjänstgöringen i en anställning under kalenderåret kan antas
bli mindre än ettusensexhundra arbetstimmar, begränsas rätten till ledighet i
motsvarande mån.

I
paragrafen sägs inledningsvis att en arbetstagare får vara ledig under den tid
som behövs för hans uppdrag. Med de låt vara ganska långtgående begränsningar
som följer av paragrafens fortsättning samt 4 och 5 §§ har alltså arbetstagaren
rätt till ledighet av den omfattning och med den förläggning som hans uppdrag
kräver.

Rätten
till ledighet avser sådan arbetstid som är fastlagd på ett för arbetstagaren
gentemot arbelsgivaren bindande sätt och vars förläggning arbetstagaren alltså
inte kan bestämma efter eget gottfinnande. Om arbetstagaren inte är skyldig
att utföra arbete åt arbetsgivaren eller annars stå till dennes förfogande
under tid då arbetstagaren vill fullgöra föreningsuppdrag behövs ingen
ledighet för att uppdraget skall kunna utföras. Att arbetstagaren i ett sådant
fall kanske skulle vilja att hans arbetsbörda i anställningen minskas är en
annan sak. Lagens syfte är begränsat till att undanröja hinder för verksamhet
som måste utföras under vad som annars är bunden arbetstid.

I
linje med vad jag nu har anfört avser rätten till ledighet endast vistelsen
tillsammans med eleverna samt därmed sammanhängande resor och andra göromål som
måste utföras under vad som annars är arbetstagarens arbetstid i nyss angivna
mening. Arbetstagaren har alltså inte rätt till ledighet för sådant
förberedelsearbete och efterarbele som inte måste utföras under tid som
sammanfaller med arbetstiden i anställningen utan kan utföras på tid som
arbetstagaren fritt förfogar över.

I
paragrafens andra och tredje meningar anges den maximala omfattningen av den
ledighet som en arbetstagare har rätt till enligt lagen.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:159 23

Bakgrunden
till bestämmelserna har behandlats i den allmänna motiveringen (se avsnitt
2.3). Givetvis hindrar inte bestämmelserna att en arbetstagare beviljas
ledighet utöver här angivna mått, men det blir då inte fråga om ledighet enligt
lagen.

När
det i dessa bestämmelser talas om arbetstimmar och tjänstgöring åsyftas
arbetstid i den bemärkelse som nyss angetts. Om en arbetsdag omfattar åtta
timmars arbete på bunden tid plus lunchuppehåll utan närvaroplikt, får
arbetstagaren hela dagen fri genom att ta ut åtta arbetstimmars ledighet.

Beräkningen
av ledighetens maximala omfattning sker i varje anställning för sig. Detta kan
undantagsvis medföra att en arbetstagare, som under kalenderåret tjänstgör i
flera anställningar, kan få ut siörre ledighet än han hade kunnat få om hela
tjänstgöringen hade fullgjorts i samma anställning. En regel som innebär att
hänsyn skall las till ledigheter i andra anställningar än den från vilken
ledighet begärs skulle skapa administrativa problem. Jag har därför inte
föreslagit en sådan regel. Inte heller andra ledighetslagar har normalt sådana
bestämmelser.

Principen
att hänsyn inte skall tas till ledigheter i annan anställning än den från
vilken ledighet begärs gäller även när det är samma arbetsgivare i båda
anställningarna. Jag har inte velat komplicera regelsystemet med undantag för
sådana fall. Två anställningar hos samma arbetsgivare kan förekomma samtidigt,
exempelvis två kommunala deltidstjänster, eller vid olika tider, såsom när
arbetstagaren under året befordras till högre Ijänst. All tjänstgöring som sker
på grundval av samma anställningsavtal får dock anses ske i en anställning,
även om ändring sker beträffande arbetsuppgifterna.

I en
heltidsanställning som sträcker sig över hela kalenderåret kan arbetstagarens
tjänstgöring antas uppgå till minst 1 600 timmar, om inte arbetstagaren är
frånvarande i mer än normal omfattning. Huvudregeln med ramen 90 timmar har
bestämts med tanke på sådana fall.

Om
tjänstgöringen under kalenderåret inte kan antas uppgå till 1 600 timmar,
minskas rätten till ledighet från tjänstgöringen i motsvarande mån. Om
tjänstgöringen exempelvis kan antas uppgå endast till 800 timmar, är rätten
till ledighet begränsad till 45 av dessa 800 timmar.

Ett
skäl till antagande att tjänstgöringen under kalenderåret blir mindre än 1 600
timmar kan vara att arbetstagaren skall avgå med pension före årets utgång
eller att han har börjat sin anställning en bit in på året. Ett annat skäl kan
vara att anställningen avser endast deltidstjänstgöring eller att
arbetstagaren för vård av barn har fått sin dagliga arbetstid om åtta timmar
förkortad med två timmar i form av tjänstledighet. Ytterligare skäl kan vara
att arbetstagaren skall vara tjänsUedig för värnpliktstjänstgöring eller
studier eller att han har varit sjuk en längre tid.

Det
är inte lagens innebörd att timramen skall minskas på grund av

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:159 24

att
arbetstagaren utnyttjar rätt enhgt lag eller avtal att under arbetstid fullgöra
vissa uppgifter som avser arbetsplatsen, exempelvis verksamhet som skyddsombud.

4
§ Varje ledighet skall, för att få tas ut, anmälas till arbetsgivaren minst
två veckor i förväg.

Bakgrunden
till paragrafen har behandlats i den allmänna motiveringen (se avsnitt 2.4).

För
att en arbetstagare skall kunna utnyttja sin rätt till ledighet måste han
alltså minst två veckor i förväg anmäla mellan vilka tidpunkter han vill vara
ledig. Bestämmelsen om anmälningstid är således inte endast en
ordningsföreskrift.

Genom
kravet på anmälan två veckor i förväg ökas möjlighelerna för arbelsgivaren att
ordna ledigheten utan besvärande följder för verksamheten. Bestämmelsen skall
också ses i samband med reglerna i 5 och 6§§.

Med
hänsyn till 5 § bör arbetstagaren inte utan att ha talat med sin arbetsgivare
åta sig uppdrag utan reservation för att denne kan vägra ledighet med stöd av
nämnda paragraf. När arbetstagaren ändå inte lämnar föreningen ett definitivt
besked kan det ligga nära till hands för honom att reservera sig inte bara för
arbetsgivarens vägran utan över huvud taget för att arbetsgivaren kan anföra
sådana skäl mot ledigheten, att arbetstagaren inte finner det lämpligt att åta
sig uppdraget.

5
§ En arbetsgivare får vägra ledighet som överstiger tjugo arbetstimmar per
kalendermånad eller tar i anspråk mer än femton procent av den tid som
arbetstagaren kan antas tjänstgöra under kalendermånaden.

Arbetsgivaren
får vägra även annan ledighet, om denna skulle medföra allvarlig olägenhet för
arbetsgivarens verksamhet.

Genom
denna paragraf görs ett par viktiga inskränkningar i rätten till ledighet inom
den ram som framgår av 3 §. Dessa inskränkningar har i huvuddrag behandlats i
den allmänna motiveringen (se avsnitten 2.3 och 2.4).

Första
stycket

Första
stycket begränsar arbetstagarens möjlighet att mot arbetsgivarens vilja
koncentrera ledigheten enligt 3 § till en och samma kalendermånad. I den mån
begärd ledighet under en kalendermånad överstiger visst mått, i normalfallet 20
arbetstimmar, har arbetsgivaren alltid rätt att neka ledigheten, givetvis under
förutsättning att han inte har frånsagt sig denna rätt.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:159 25

I
motiveringen till 3 § har berörts vad som avses med arbetstid, arbetstimmar
och tjänstgöring. Dessa uttalanden är tänkta att gälla även vid tillämpningen
av 5 § första stycket. Beräkningsreglema i 5 § första stycket avses i likhet
med dem i 3 § andra och tredje meningama bli till-lämpade i varje anställning
för sig.

Måttet
20 arbetstimmar utgår från att arbetstagaren har en heltidsanställning som
sträcker sig över hela kalendermånaden och att han kan beräknas tjänstgöra i en
omfattning som motsvarar normal tjänstgöringstid under en månad.

Det antal timmar som får
tas ut under samma kalendermånad bör stå i rimligt förhållande till
tjänstgöringens omfattning. Med tanke på fall där den beräknade tjänstgöringen
under kalendermånaden kan antas få väsentligt mindre omfattning än som är
normalt i en heltidsanställning finns därför i första stycket en regel om att
arbetsgivaren får vägra ledighet som skulle ta i anspråk mer än 15 procent av
den beräknade tjänstgöringen under kalendermånaden. Som exempel på tillämpning
av regeln kan nämnas det fallet att arbetslagaren viss kalendermånad kan beräknas
tjänstgöra 80 timmar. Arbetsgivaren får då neka arbetstagaren att ta ut mer än
15 procent av 80 timmar, dvs. mer än 12 timmar, såsom ledighet. Denna 15-procentsregel
har sin främsta betydelse för deltidsanställningar och anställningar som inte
sträcker sig över hela kalendermånaden.

Att jag har valt en 15-procentsregel
i stället för någon annan teknisk lösning beror på att jag har funnit regeln
vara förhållandevis enkel att tillämpa.

Andra
slyckel

Enligt
andra stycket får arbetsgivaren vägra sådan ledighet som skulle medföra
allvarlig olägenhet för verksamheten, trots att den håller sig inom den ram som
framgår av första stycket.

Enligt 4 § skall ledighet
anmälas minst två veckor i förväg. Arbetsgivaren bör därför i normala fall
kunna lösa de problem som en ledighet på upp till 20 timmar tmder en
kalendermånad kan föra med sig. Han måste vara beredd att företa vissa
omdisponeringar och andra förberedande åtgärder. Det är emellertid oundvikligt
alt vad som i det avseendet skäligen kan krävas av arbetsgivaren en och annan
gång är otillräckligt för att avvärja allvarlig olägenhet för verksamheten.

Jag
har i den allmänna motiveringen (se avsnitt 2.4) anfört, att som allvarlig
olägenhet för verksamheten i regel får räknas att denna inte kan fortgå på
normalt sätt, att avsevärda arbetsbalanser uppkommer eller att arbetskraft ulanför
den reguljära personalstyrkan måste anlitas.

Med
verksamheten åsyftas närmast arbetet på den arbetsplats eller, när det gäller
större sådana, den organisatoriska enhet där arbetstagaren tjänstgör.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:159 26

Arbetsgivaren
skall inle vara tvungen att anlita arbetskraft utanför den reguljära
personalstyrkan, om delta medför besvär eller innebär väsentlig kostnadsökning.

I
lagens natur ligger att en arbetsgivare förutsätts ta till vara möjligheterna
att genom tillfällig omflyttning inom den reguljära personalstyrkan hindra att
ledigheten vållar problem för verksamheten.

Det
är ofrånkomligt att det i vissa anställningar jag tänker exempelvis på
arbetsplatser med bara en eller ett par anställda oftare än i andra kan bli
aktuellt att tillämpa 5 § andra stycket.

Har
före en arbetstagares begäran om ledighet för föreningsuppdrag en annan
arbetstagare begärt ledighet för samma eller annat ändamål, kan arbetsgivaren
bifalla den först inkomna framställningen och avslå den andra utan hinder av
att det är bifallsbeslutet som gör att den andra ledigheten skulle medföra
allvarlig olägenhet för verksamheten. Kollisionsfall har närmare berörts i den
allmänna motiveringen (se av-sniu 2.6).

Arbetsgivare
som på otillräcklig grund vägrar ledighet med åberopande av att den skulle
medföra allvarlig olägenhet för verksamheten kan bli skadeståndsskyldig enligt
9 §.

6
§ Vägran med stod av 5 § får ske endast om arbetstagaren underrättas inom en
vecka efter det att ledigheten anmäldes. Underrättelse behöver dock aldrig
lämnas tidigare än en månad innan ledigheten skulle ha börjat eller, om flera
ledigheter har anmälts samtidigt, den första ledigheten skulle ha börjat.

Om
arbetsgivaren vill utnyttja möjligheten att med stöd av 5 § vägra ledighet, som
håller sig inom ramen för bestämmelserna i 3 § och som har anmälts minst två
veckor i förväg enligt 4 §, måste arbetsgivaren normalt lämna arbetstagaren
besked om sitt nej inom en vecka efter arbetslagarens anmälan om ledigheten.
Arbetsgivaren får därmed en vecka på sig för att undersöka hur ledigheten
skulle utfalla. Och arbetstagaren får senast en vecka i förväg veta om han får
ledigt. Om han anmäler ledigheten mer än två veckor i förväg något som bör
underlätta möjligheten alt få ledigt får han också mer än en vecka i förväg
veta, om ledigheten blir av.

För
att inte alltför stränga krav skall ställas på arbetsgivarens förutseende och
planering föreskrivs emellertid att underrättelse inte behöver lämnas mer än en
månad (ej kalendermånad) innan ledigheten skulle ha börjat. Om arbetstagaren
samtidigt anmäler ledigheter vid flera tillfällen är det antagligen oftast
fråga om ett och samma uppdrag. Föreningen kan då ha ett starkt intresse av att
få samma medverkande vid alla tillfällena och arbetstagaren därmed att få
klarhet rörande alla ledigheter-na i god tid före den första av dem. Därför
behandlas flera samtidigt an-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:159 27

malda
ledigheter som en enda ledighet vid tillämpning av regehi om att underrättelse
inte behöver lämnas mer än en månad i förväg.

Möjligheten
för arbetsgivaren att dröja med besked till en månad före ledigheten har
särskild betydelse när arbetsgivaren enligt 5 § första stycket har en absolut
rätt att säga nej. Arbetsgivaren kan då avvakta händelseutvecklingen för att
kunna ta hänsyn även till en sådan omständighet som att det efter
arbetstagarens anmälan kommer in önskemål från andra om ledigheter av olika
slag.

A
nslälln ingsskydd

7 §
En arbetstagare får inte sägas upp eller avskedas av det skälet

alt arbetstagaren begär eller tar i anspråk sin rätt till ledighet enligl

denna lag. Sker det ändå, skall uppsägningen eller avskedandet ogil

tigförklaras, om arbetstagaren begär det.

I
lagen (1974:12) om anställningsskydd finns allmänna bestämmelser om skydd mot
obefogat skiljande från anställningen. Att en arbetstagare utnyttjar sin
lagfästa rätt till ledighet är självfallet inte en enligt anställningsskyddslagen
godtagbar grund för en uppsägning eller ett avskedande.
Anställningsskyddslagen är emellertid inte tillämplig pä alla anställningar som
omfattas av den föreslagna lagen. Därför finns i dennas 7 § en bestämmelse om
att en arbetstagare inte får sägas upp eller avskedas av det skälet att han
begär eller tar i anspråk sin rätt till ledighet enligt lagen.

Bestämmelsen
i 7 § innebär givetvis inte ett längre gående anställningsskydd för en
arbetstagare som utnyttjar sin rätt till ledighet än för andra arbetstagare.
Även en arbetstagare som tar ut ledighet kan självfallet sägas upp på grimd av
t. ex. arbetsbrist.

En
uppsägning eller ett avskedande i strid mot den särskilda regeln i 7 § skall ogiltigförklaras,
om arbetstagaren begär det. Arbetstagaren kan också fordra skadestånd med stöd
av 9 §.

Vid
tvist om giltigheten enligt 7 § av en uppsägning eller ett avskedande gäller i
huvudsak samma regelsyslem som vid tvist om giltigheten enligt
anställningsskyddslagen av en uppsägning eller ett avskedande. Detta framgår av
10 § andra styckel, som hänvisar till anställningsskyddslagen.

8 §
Om en arbetstagare begär eller tar i anspråk sin rätt till ledighet

enligt denna lag, får ej av det skälet anställningsförmånerna minskas

eller arbetsförhållandena försämras för arbetstagaren i annan mån än

som följer av uppehållet i arbetet eller av en sådan tillfällig omflytt

ning som är en förutsättning för att arbetsgivarens verksamhet skall

kunna fortgå på normalt sätt.

För
att inte rätten till ledighet skall urholkas, upptar lagen i 8 § regier om
skydd mot att anställningsförmåner minskas eller att arbetsför-

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:159 28

hållanden
försämras för en arbetstagare på grund av att han utnyttjar sin rätt.

Arbetstagaren
skall i princip inte behöva tåla annan minskning av an-ställningsfönnänerna än
som står i proportion tiU arbetsbortfallet. Om arbetstagarens lön beräknas på
grundval av den tid under vilken han står till förfogande, skall arbetstagaren
inte behöva finna sig i att större del av lönen faller bort än som svarar mot
ledighetens omfattning i förhållande till den arbetstid efter vilken lönen
annars beräknas.

Det
kan hända att arbetsgivaren, för alt verksamheten skall kunna fortgå på ett
normalt sätt utan hinder av ledigheten (jfr under 5 § andra stycket), måste
låta annan arbetstagare träda i den lediges ställe även under tiden närmast
före eller efter ledigheten med påföljd att den ledige för sådan tid måste
tillfälligt omflyttas till annat arbete inom ramen för anställningsavtalet. Det
kan då hända att detta andra arbete ger sämre betalning. En sådan tillfällig
omflyttning med åtföljande minskning av lönen strider inte mot lagen.

Däremot
är det inte möjligt att varaktigt omplacera arbetstagaren, om en sådan åtgärd
skulle medföra minskning av anställningsförmånerna eller försämring av arbetsförhållandena.
Men ledigheter, som skulle kräva sådan omplacering för att verksamheten skall
kunna fortgå på normalt sätt, kan arbetsgivaren vägra med stöd av 5 § andra
stycket.

Bortovaro
från arbetet för uppdrag som avses i denna lag gmndar inte rätt till semesterlön
enligt semesterlagen (1977: 480).

Övriga
beslämmelser

9
§ En arbetsgivare som bryter mot denna lag skall betala arbetstagaren
skadestånd för den förlust som uppkommer och för den kränkning som har skett.

Om
det är skäligt, kan skadeståndet sättas ned eller helt falla bort.

I
9 § finns regler om skadeståndsskyldighet för en arbetsgivare som åsidosätter
sina förpliktelser enligt lagen, t. ex. utan tillräckliga skäl vägrar ledighet
med åberopande av 5 § andra stycket eller bryter mot 7 eller 8 § eller under
pågående tvist om uppsägning avstänger arbetstagaren från arbete i strid med
10 § andra stycket jämfört med 34 § andra stycket andra meningen
anställningsskyddslagen.

Skadeståndsreglerna
i 9 § har utformats i linje med de motsvarande reglerna i förslaget till lag om
jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet och förslaget till ändring i
föräldraledighetslagen.

När
det i lagtexten talas om den förlust som uppkommer avses mistad arbetsinkomst
och annan ekonomisk skada. Med regeln om skadestånd för den kränkning som har
skett avses att s. k. allmänt skadestånd skall kunna dömas ut till
arbetstagaren vid brott mot lagen. Om arbetsgivaren har brutit mot 7 § kan
normalt utgå allmänt skadestånd också till

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:159 29

arbetstagarens
fackliga organisation i den mån talan grundas på anställningsskyddslagen.

Enligt
10 § andra stycket jämfört med 38 § tredje stycket andra meningen
anställningsskyddslagen gäller viss beloppsmässig begränsning i fråga om
ersättning för skada som avser tid efter anställningens upphörande.

Av
10 § andra stycket jämfört med 39 § anställningsskyddslagen följer att
arbetstagaren har rätt till ett på visst sätt normerat skadestånd, om
arbetsgivaren åsidosätter domstols förklaring om ogiltighet av en uppsägning
eller ett avskedande. Ett sådant skadestånd omfattas inte av regleringen i 9 §.

Vilka
talefrister m. m. som gäller för skadeståndsanspråk enligt 9 § framgår av hänvis
ningar i 10 § andra stycket.

Lagen
iimehåller inte några regler om skadeståndsskyldighet för en arbetstagare som
bryter mot lagen, t. ex. utnyttjar ledigheten för annat ändamål.
Skadeståndsskyldighet kan tmder vissa omständigheter följa av allmänna
rättsregler för avtalsbrott i anställningsförhållanden (jfr prop. 1974: 148 s.
82 f.).

10
§ Mål om tillämpning av denna lag handläggs enligt lagen (1974: 371) om
rättegången i arbetstvister.

Förs
talan med anledning av uppsägning eller avskedande, gäller i tillämpliga delar
3437 §§, 38 § tredje stycket andra meningen, 39 41 §§ samt 42 § andra stycket
lagen (1974:12) om anställningsskydd. I fråga om annan talan tillämpas 6466
och 68 §§ lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet på motsvarande sätt.

Bestänunelsen
i 10 § första stycket är en följd av att lagen rör förhållandet meUan
arbetsgivare och arbetstagare. Den har närmast karaktären av en upplysning om
vad som allmänt gäller.

Efter
mönster av förslaget till lag om jämställdhet mellan kvinnor och män i
arbetslivet och förslaget till ändring i föräldraledighetslagen fiims i
paragrafens andra stycke bestämmelser som iimebär att vissa regler i
anställningsskyddslagen eller, i fråga om anspråk som inte har samband med
uppsägning eller avskedande, vissa regler i medbestämmandelagen skall
tillämpas. Av de bestämmelser till vilka hänvisas framgår bl. a. vilka
talefrister som gäller (se även under 7 och 9 §§).

Ikraftträdande
m.m.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1979.

Under
andra kalenderhalvåret 1979 omfattar rätten till ledighet högst fyrtiofem
arbetstimmar. Om tjänstgöringen i en anställning under kalenderhalvåret kan
antas bli mindre än åttahundra arbetstimmar, begränsas rätten till ledighet i
motsvarande mån.

Rätt
till ledighet enligt lagen kan inte grundas på anmälan som har skett före
lagens ikraftträdande.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:159 30

I
och med att lagen träder i kraft den 1 juli 1979 och alltså inte vid ett
årsskifte behövs en särskild övergångsbestämmelse som ersätter tim-reglema i 3
§ för den del av år 1979 under vilken lagen gäller.

5
Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att
anta förslaget till lag om rätt till ledighet för vissa föreningsuppdrag inom
skolan, m. m.

6
Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredraganden har lagt
fram.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31 Bilaga 1

UTBILDNINGSDEPARTEMENTET

FÖRENINGSMEDVERKAN I SKOLAN

Förslag med anledning av riksdagens beslut om skolans inre
arbete m.m.

Ds U 1977:19

s. 33 Kontrollera mot PDF

Frop. 1978/79:159 33

Sammanfattning

Ulredningen
om skolans inre arbete (SIA) framlade i betänkandet (SOU 1974: 53) Skolans
arbetsmiljö bl. a. förslag om rätt till ledighet från anställning för person
som deltar i föreningsverksamhet under den samlade skoldagen och i den allmärma
fritidsverksamheten efter skoldagens slut. Enligt regeringens proposition
(1975/76: 39) om skolans inre arbete m. m. skulle frågan om rätt till sådan
ledighet övervägas ytterligare.

Föreliggande promemoria,
som har utarbetats inom utbildningsdepartementet, innehåller lagförslag som
ger föreningsmedlem rätt att vara ledig från sin anställning upp till åtta
timmar i månaden för att på uppdrag av föreningen medverka under skoldagen i
grundskolan eller inom anslutande fritidsverksamhet. Förslaget vilar på
uppfattningen att föreningsinsatser i dessa sammanhang har ett betydande
samhällsintresse såsom ett angeläget komplement till den obligatoriska skolans
undervisning och övriga verksamhet.

3
Riksdagen 1978/79. 1 saml Nr 159

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:159 34

Innehållsförteckning

Sammanfattning
................................................ 33

Lagförslag ...................................................... 35

1
Närsamhiillets skola .......................................... 37

2
Föreningsmedverkan i skolan .............................. . 39

3
Tidigare behandling av frågan
om rätt till ledighet..... . 42

4
Grunden för lagförslaget ................................... . 43

5
Lagförslaget i huvuddrag .................................... . 45

6
Specialmotivering till
lagförslaget........................... 48

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:159 35

Förslag
till

Lag
om rätt till ledighet för vissa föreningsuppdrag

Härigenom
föreskrivs följande.

Inledande
bestämmelser

1 §
En arbetstagare har enligt bestämmelserna i denna lag rält till

ledighet från sin anställning för uppdrag åt ideell förening eller annan

därmed jämförlig sammanslutning som han tillhör. Uppdraget skall avse

uppgift som sammanslutningen har åtagit sig gentemot kommun och

som skall fullgöras under skoldag i grundskolan eller på dagtid inom

allmän fritidsverksamhet i anslutning till skoldagen.

Lagen
gäller dock inte anställning hos en arbetsgivare som har färre än fem anställda
i den drifts- eller förvaltningsenhet där arbetstagaren tjänstgör.

2 §
Ett avtal som upphäver eller inskränker en arbetstagares rättig

heter enligt denna lag är ogiltigt i den delen.

Ledigheten

3
§ Rätten till ledighet omfattar
högst åtta arbetstimmar under varje kalendermånad. Gäller för en arbetstagare
kortare genomsnittiig arbetstid än fyrtio timmar i veckan är rätten till
ledighet i motsvarande mån mindre. Detsamma är fallet om anställningen inte
sträcker sig över hela kalendermånaden.

4
§ Med de begränsningar som
följer av 3 och 5 §§ har en arbetstagare rätt till ledighet i den omfattning
och på den tid som hans uppdrag kräver. En förusättning är dock att
arbetstagaren har meddelat arbetsgivaren tiden för ledigheten minst två veckor
i förväg.

5 §
En arbetsgivare får vägra en arbetstagare sådan ledighet som

skulle medföra allvarlig olägenhet för verksamheten vid den drifts- eller

förvaltningsenhet där arbetstagaren tjänstgör. Vägran får ske endast om

arbetstagaren får besked inom en vecka efter det han har meddelat tiden

för ledigheten. Besked behöver dock aldrig lämnas tidigare än en månad

innan ledigheten skulle ha börjat.

Anställningsskydd

6 §
En arbetstagare får inte sägas upp eller avskedas enbart av det

skälet att han begär eller tar i anspråk sin rätt till ledighet enligt denna

lag.

Sker
ändå uppsägning eller avskedande, skall åtgärden förklaras ogiltig, om
arbetstagaren begär det. Därvid tillämpas 3437 §§, 39 § samt 41 § första och
andra styckena lagen (1974:12) om anstälhiingsskydd.

7 §
Om en arbetstagare begär eller tar i anspråk sm rätt till ledighet,

får ej av det skälet hans anställningsförmåner minskas eller hans arbets

förhållanden försämras i vidare mån än som föranleds av uppehållet

i arbetet och sådan tillfällig omflyttning som är en fömtsättning för att

verksamheten skall kunna fortgå på normalt sätt.

s. 36 Kontrollera mot PDF

Piop. 1978/79:159 36

Skadestånd
m. m.

8
§ En arbetsgivare som bryter
mot 6 § första stycket skall, fömtom lön och andra anställningsförmåner som
arbetstagaren kan vara berättigad till, betala ersättning för den skada som
har uppkommit. Härvid tillämpas 38 § tredje och fjärde styckena samt 40 § lagen
(1974:12) om anställningsskydd.

9
§ En arbetsgivare som bryter
mot denna lag på annat sätt än som sägs i 6 § första stycket skall betala
arbetslagaren ersättning för den skada som har uppkommit. När det bedöms om
skada har uppkommit och hur stor den är, skall hänsyn tas även till
omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse. Om det är skäligt med
hänsyn till skadans storlek eller andra omständigheter, kan skadeståndet
jämkas. Fullständig befrielse från skadeståndsskyldighet kan också medges.

I
fråga om anspråk på skadestånd enligt första stycket tillämpas 40 § första och
tredje styckena lagen (1974:12) om anställningsskydd.

Rättegång

10
§ Mål om tillämpningen av denna lag handläggs enligt lagen (1974: 371) om
rättegången i arbetstvister.

Denna
lag träder i kraft den

Rätt
till ledighet enligt lagen kan inte grundas på framställning som har gjorts
före lagens ikraftträdande.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:159 37

1
Närsamhällets skola 1.1 En öppnare skola

Det
samhälle som barn och ungdomar i dag växer upp i utmärks av slarka sociala
förändringar vilka i sin tur till stor del är en följd av den tekniska och
ekonomiska utvecklingen. En rad strukturförändringar har påverkat vuxnas, baras
och ungdomars livsmiljö.

I
takt med samhällsutvecklingen har skolans roll och ansvar vidgats. Vid sidan av
de traditionella skoluppgifterna har ökade insatser för barnens sociala
utveckling kommit att prägla skolans arbete. Förändringen av människors
förhållanden i arbete och under fritid medför krav på elt ökat samhällsansvar
för barns och ungdomars livsmiljö. I nuvarande läroplan för grundskolan slås
fast alt skolan bär ansvaret också för elevernas fritid i det dubbla syftet
att ge fritiden ett utvecklande och värdefullt innehåll och att stimulera
eleverna så att de under sin fritid både vill och kan göra aktiva insatser i
samhällslivet.

Samhällsutvecklingen
har inte bara varit positiv för de växande generationerna. Många skolbarn
upplever en bristande stimulans såväl i hemmiljön som i skolmiljön. För många
är vuxenkontakteraa i det dagliga livet få. Ett ökat ansvar från samhällets
sida för att alla barn tillförsäkras stimulerande aktiviteter under fritiden
och fortlöpande vuxenkontakter måste därför krävas.

Det
är bl. a. mot denna bakgrund som riksdagens beslut om reformering av skolans
inre arbetet m. m. måste ses. Insatser under den samlade skoldagen och i den
allmänna fritidsverksamheten av människor som inle deltar i det traditionella
skolarbetet är medel i denna strävan att ge barn och ungdom en meningsfull och
stimulerande verksamhet i och utanför skolmiljön.

Skolans
anknytning till och samarbete med närsamhällets olika kultur- och
fritidsverksamheter kan effektivt bidra till att ge alla elever en positiv och
utvecklande skol- och fritidsmiljö.

Skolans
uppgift att väcka intresse för och förmedla kunskaper inom olika områden kan
följas upp inom skilda föreningar eller genom andra verksamheter i
närsamhället. Skolans förbättrade möjligheter till en bred information kring
samhällsfrågor kan väcka intresse och engagemang hos eleverna, vilket bör
kunna kanaliseras vidare till föreningslivet.

1.2
Skolan som centrum för barn- och ungdomsverksamhet

Det
hävdas från många håll att skolan är relativt isolerad i förhållande till det
omgivande samhällel. Såväl barnstugeutredningen som utredningen om skolans
inre arbeie har i sina betänkanden pekat på bl. a. den bristande samordningen
mellan samhällets olika insatser på barn-och ungdomsområdet.

I
många kommuner har på senare år likväl vidtagits åtgärder för att åsiadkomma
ett bättre resursutnyttjande främst med avseende på skolans fasta
anläggningar. Detta har t. ex. uppnåtts genom en samplanering och samnyttjande
av lokaler i skolan för både undervisnings- och fritidsändamål. De kommunala
nämnder som ansvarar för olika barn-och ungdomsfrågor har under åren utvecklat
ett betydande samarbete. Samverkan sker ofta i verksamhetsplanering och
verksamhetsutformning.

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:159 38

SIA-utredningen
angav sex skäl för att skolans arbetsdag borde ges ett mer mångsidigt och
varierat iimehåll och för att skolan borde göras till ett centrum för barn- och
ungdomsverksamhet.

1.
Kravet på bättre omsorg om
barnen.

2.
Jämlikhetskravet alt kunna ge
alla barn bättre kontakt med samhällets fritids- och kulturutbud.

3.
Det pedagogiska kravet att
kunna ge barn med svårigheter stödundervisning och läxhjälp m. m.

4.
Ökade möjligheter för social
träning och för elevernas eget ansvar för skilda uppgifter i skolmiljön.

5.
Ökade möjligheter för
frivilliga organisationer att genom skolan få skilda uppgifter i skolmiljön.

6.
Önskvärdheten att bereda
varierande arbetsbetingelser för skolans personal.

Som
allmänt motiv för sin helhetssyn på skoldagen anförde SIA-utredningen bl. a.
följande:

Den
nuvarande konstruktionen av skolans resurser, bundenheten till lektioner inom
en begränsad ram; går tillbaka till en tid då skolans enda mål uppfaltades som
kunskapsförmedling och färdighetsträning för vilket lektioner var den
lämpliga resursenheten och då skolans svårigheter löstes genom
differentiering och genom att eleverna slutade skolan.

I
en skola med uppgift att forma en miljö för alla barn och med en allsidig
social och personlighetsmässig utveckling som en betydelsefull del av sitt mål
har denna bundenhet lett till uppenbara problem. En utveckling av skolan till
en central plats för arbetet med barn och ungdom sådant utredningen tecknat
målet för miljöutvecklingen i föregående avsnitt understryker ytterligare
dessa svårigheter.

Slutsatsen
måste bli att skoldagen bör utformas så att det blir möjligt att under den tid
eleverna är i skolan använda resurserna för alla de åtgärder som tillsammans
kan ge en god och stimulerande miljö. Detta fordrar en helhetssyn på skoldagen,
där fasta aktiviteter i form av lektioner kombineras med fria aktiviteter av
varierande slag. Dessa fria och lokalt utformade insatser måste betraktas som
mycket viktiga och bör stödja skolans arbete. Skolans omsorg om eleverna måste
omfatta hela deras tid under skoldagen. Stödundervisning och hjälp under
raster, ökade möjligheter till kontakt mellan lärare och elever utanför
lektionerna, en aktiv fritidsfostran är exempel på sådana insatser.

I
fråga om de frivilliga organisationernas medverkan anförde utredningen
följande:

I
svensk demokrati spelar frivilliga organisationer en betydelsefull roll.
Ungdomsorganisationer har dock under senare tid utsatts för en svår konkurrens
från kommersiellt bedriven verksamhet. Några organisationer visar vikande
medlemssiffror.

Det
är en angelägen uppgift för skolan att stödja de ideella organisationerna och
det fritidsliv som ungdomen själv organiserar lika väl som skolan själv i sin
tur får stöd från dessa. Arbete inom organisationer och föreningar ger inte
enbart ytterligare pedagogisk stimulans utan aktiverar till social gemenskap,
till förståelse mellan grupper, till meningsfyllda sysselsättningar och
demokratiska arbetsformer. De möter ett behov av engagemang.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:159 39

Det
fria bildningsarbetets arbetsformer har haft slor betydelse för utvecklingen av
skolans inre arbete. Grupparbete, lägerskolor, fritt dramatiskt skapande är
exempel på arbetssätt som tidigt utvecklades inom föreningslivet.

2
Föreningsmedverkan i skolan

2.1
Fritids- och föreningsverksamhet i skolan

Ungdomsorganisationerna
och annat föreningsliv har under lång tid eftersträvat samarbete med skolan.
Motiven härför har skiftat. Vissa föreningar har sett skolans lokaler som en
tillgång för sin verksamhet. För andra har det primära varit att nå kontakt med
eleverna under skoldagen för att få presentera idéer och verksamhet på
lektionstid.

Skolan
och dess personal har i allmänhet ställt sig positiv till föreningslivets
önskemål om att få bedriva verksamhet i skolan. Föreningsmedverkan och
föreningsaktiviteter ses som en tillgång i skolarbetet. Den uppfattningen finns
även företrädd att elevernas intressen och engagemang i föreningslivet under
skoldagen konkurrerar med deras intresse och motivation för skolarbetet i
övrigt. I propositionen om skolans inre arbete uttalas alt det är av stor vikt
att skolan tillmötesgår föreningarnas önskan att engagera sig i skolan. Det är
därför naturligt att skolan och dess ledning stödjer elevernas
föreningsverksamhet. De intressen och förväntningar som skapas genom
föreningsmedverkan under skoldagen kommer sannolikt att stimulera många elevers
deltagande i fritidsaktiviteter efter skolans slut. Det är därför väsentligt
att de på ett meningsfullt sätt kan få delta i och pröva olika föreningars
verksamhet samt få möjlighet att aktivt utöva eller på annat sätt ta del av
det lokala kulturutbudet, framhålls det i propositionen. Vidare anges att
föreningars verksamhet under skoldagen inte får strida mot skolans mål och rikthnjer.
Med denna inskränkning bör föreningar dock få bedriva sin verksamhet på egna
villkor.

Traditionellt
är det föreningar inom den egna skolan som haft de bästa fömtsällningarna att
få förlägga sin verksamhet i skolans lokaler och att få komma till tals på
lektionstid. I läroplanen för gmndskolan (Lgr 69) betonas också vikten av att
elevernas egna organisationer stimuleras av skolan och får verka på skolans
område. De vanligast förekommande skolföreningarna är skolidrottsföreningar
och elevorganisationer. Även vissa andra föreningar har haft lättare än andra
att komma in i skolan. Så är det t. ex. mycket vanligt att idrottsföreningar
får disponera skolornas gymnastiksalar på kvällstid och under lov. Kristna
sammanslutningar har fått medverka vid morgonsamlingar eller vid lektioner i
religion. I vissa kommuner har man särskilda avtal med nykterhetsorganisationer
för alkohol- och narkotikainformation på lektionstid.

På
sina håll bedriver skolorna en egen fritidsverksamhet. Denna är ofta
organiserad i form av gruppverksamhet och det är eleverna själva som väljer
vilken eller vilka grupper de vill delta i. Verksamheten leds vanligen av
personal från skolan eller av särskilt rekryterade handledare. Även
musikskoleverksamheten och den frivilliga musikundervisningen bör betraktas
som fritidsverksamhet knuten till skolan.

Genom
Lgr 69 infördes ämnet fritt valt arbete på grundskolans hög stadium. Änmet
omfattar två veckotimmar i varje årskurs på högstadiet. Statsbidraget är konstmerat
så att verksamheten kan organiseras i mindre grupper än hel klass. Syftet med
det fritt valda arbetet är bl. a.

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:159 40

att
ge eleverna möjligheter att på skoltid utveckla sina egna intressen och
aktiviteter. Den verksamhet som bedrivs skall i största möjliga utsträckning
bygga på elevemas fria val av aktivitet och verksamhetsform. Inom
föreningslivet fanns lill en början högt ställda förväntningar på fritt valt
arbete. Anledningen var den inriktning som gavs i läroplanen att som handledare
för verksamheten kunde förekomma bl. a. ledare och instruktörer från
föreningslivet. Många kommuner har medvetet arbetat för att föreningslivet
skall beredas möjligheter att komma in i skolan under fritt valt arbeie. På
andra håll har man endast undantagsvis då t. ex. skolan inte själv kunnat
anskaffa lämpliga handledare sökt kontakt med föreningslivet för medverkan. På
grund av verksamhetens relativt blygsamma omfattning och den ofta förekommande
schemaläggningen av det fritt valda arbetet i början eller i slutet av
skoldagen har föreningslivet dessutom haft stora svårigheter att tillhandahålla
lämpliga ledare och instruktörer. Detta problem har ytterligare förstärkts
genom de ersättningsvillkor som tillämpats. I vissa fall har en förvärvsarbetande
föreningsledare som åtagit sig uppgifter i fritt valt arbete varit tvungen att
ta ledigt från sin ordinarie anställning under 34 timmar. Härigenom har
antingen föreningsledaren själv gått miste om inkomst eller har hans företag
tvingats att träda emellan. Bl. a. dessa förhållanden har grundlagt en
reserverad attityd hos organisationerna till aktiv medverkan i fritt valt arbete.

2.2
Förutsättningar för föreningslivets medverkan

Föreningslivet
har i olika sammanhang uttalat sitt intresse för en ökad medverkan under
skoldagen och i den allmänna fritidsverksamheten. På många orter är man också
intresserad av att i större utsträckning än f. n. medverka i eller ta över den
kommunala ungdoms- eller fritidsverksamheten på eftermiddags- eller kvällstid.
Med hänsyn till föreningarnas decentraliserade stmktur och till att frågor om
verksamhetens inriktning och utformning bestäms lokalt kan naturligt nog olika
ståndpunkter intas i konkreta frågor.

För
att föreningar på dagtid skall kunna medverka i en utökad verksamhet, som har
en bestämd och reguljär omfattning under en termin, krävs att man har en stabil
grundorganisation. Skolans personal och framför allt eleverna måste veta och
kunna lita på att föreningen ställer upp med ledare under de tider under
skoldagen föreningen åtagit sig att ha viss verksamhet. Andra förutsättningar
som måste föreligga är att man har tillgång till lokaler och ledare samt att
man har administrativa och organisatoriska resurser för en utökad verksamhet.

Föreningslivet
svarar i dag för huvuddelen av de organiserade fritidsinsatserna för barn och
ungdom. Det organiserade ungdomsarbetet omfattar ett 75-tal riksorganisationer
med ca 30 000 lokalavdelningar och ca 2,5 milj. medlemmar i åldrarna 725 år.

Inom
ungdoms- och idrottsorganisationerna finns omkring 400 000 ungdoms- och
fritidsledare. Endast elt fåtal av dessa har sitt ledarskap som yrke och högt
räknat 20 % av ledarna har någon som helst ekonomisk ersättning fÖr sitt
arbete i föreningen. De utför sitt arbete för föreningen helt på fritid vid
sidan av ett ordinarie förvärvsarbete. Utan dessa ledares engagerade
frivilliginsats skulle ungdomens fritidssituation kräva enormt ökade
samhällsinsatser jämfört med i dag. Man kan be-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:159 41

räkna
alt föreningsverksamheten varje dag engagerar och aktiverar ca 200 000 barn och
ungdomar.

2.3
Erfarenbeter av försöksverksamhet

Sedan
flera år bedrivs försöksverksamhet med utvidgade verksamheter under och i anslulning
till skoldagen. Medel för verksamhelerna har anslagils från olika källor som t.
ex. medel för särskilda ålgärder på skolområdet och från allmänna arvsfonden.
Försöksverksamheten har givit många värdefulla erfarenheter när nu verksamheten
med samlad skoldag och allmän fritidsverksamhet kommer alt bedrivas i större
skala. Inte minst har erfarenheter vunnits i fråga om rekrytering av ledare
till olika verksamheter.

Skolöverstyrelsen
(SÖ) har i en rapport om kartläggning av Skola-Frilid redovisat sina
erfarenheter. Från rapporten kan nämnas följande.

Frilidspersonalen

I
skolor som haft försök med utvidgad skolanknuten fritidsverksamhet och
föreningsmedverkan har de traditionella yrkeskategorier som arbetar i skolan
utökats med andra yrkesgrupper. Kommuner och enskilda skolor har anställt t.
ex. fritidsledare, fritidspedagog, skolvärd, elevassistent eller
ungdomsledare. I kommuner, där man haft brist på personal med adekvat
utbildning eller praktisk erfarenhet, har man anställt arbetslösa akademiker,
studerande, praktikanter, pensionärer, hemmafruar m. fl.

Frilidspersonalen
i skolan har arbetat i rastverksamhet och för- och eftermiddagsverksamhet. Den
har tillsammans med elevema svarat för att olika aktiviteter anordnas under
elevernas icke schemabundna tider. Den har även haft andra arbetsuppgifter som
varierat alltefter gemensamma beslut i de enskilda skolorna. Ofta har
fritidspersonalen varit samordnare när det gällt kontakten mellan skolan och
föreningar.

I
många försökskommuner har man särskilt påpekat att fritidspersonalens
arbetsuppgifter inte inriktats på att gälla vakt- och tillsynsfunktioner.
Samtidigt har man emellertid framhållit att den ökade personaltätheten haft en
positiv effekt på den allmänna ordningen och trevnaden.

Den
informella samvaron mellan elever och fritidspersonal har också ökat
möjligheterna att tillgodose elevernas behov av vuxenkontakter. Många elever
som intervjuats har sagt att de gärna går till fritidsledare eller någon
annan av fritidspersonalen och berättar om sina problem i och utanför
skolan. I många skolor deltar fritidspersonalen i elevvårdsarbelet. Man har
uppgivit att fritidsledare har hjälpt och stött elever även under fritiden och
under längre lov.

Många
skolor rapporterar att fritidspersonalen har gjort betydande insalser när det
gällt att planera och genomföra t. ex. lägerskola, studiebesök och
kontaktverksamhet med arbetslivet och närsamhället.

I
några kommuner har den centrala skolledningen, skolledare eller
fritidskonsulent utarbetat arbetsschema och instmktioner för fritidspersonalen
som vägledning och hjälp. Man har därmed inte velat förhindra spontana
initiativ, påpekar man. Ibland har vägledningen tillkommit på begäran från
någon av fritidspersonalen.

Vid
ett flertal skolor har man anställt en skolvärd, som har haft uppgifter
motsvarande fritidsledarens. Dessutom har skolvärden haft många andra praktiska
arbetsuppgifter inom skolan.

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:159 42

Föreningsledare

De
flesta föreningar har sin verksamhet på kvällstid och har haft svårigheter att
få ledare som kan leda aktiviteter under skoldagen, även om skolan kan ge
ekonomisk ersättning. Det har emellertid rapporterats att ett relativt stort
antal frivilligt arbetande föreningsledare varit verksamma i den skolanknutna
fritidsverksamheten.

Föreningar
och organisationer har framhållit att en väsentlig utökning av anställda
föreningsledare måste ske för att den föreningsledda fritidsverksamheten skall
komma att fungera under skoldagen och i den allmänna fritidsverksamheten. För
närvarande finns cirka 2 000 verksamma föreningsledare.
Ungdomsorganisationerna är väl medvetna om alt efterfrågan kommer att öka,
varför de planerar för utvidgad utbildningsverksamhet.

Från
några skolor har rapporterats att föreningsledare har deltagit i undervisningen
inom vissa arbetsområden, t. ex. miljövård, alkohol-narkotika-tobak (ANT),
trafik, naturvård, statens affärer, att leva tillsammans m. fl. Lärare har då
inbjudit föreningsledare för att med hjälp av deras kunskaper, synsätt och
praktiska erfarenheter bredda undervisningen inom de aktuella arbetsområdena.
Det har även förekommit alt föreningsledare har inbjudit elever och lärare i
samma syfte.

Allmänt
anser man att föreningar ställer stora krav på sina ledare och ger dem en god
utbildning. Därför har deras verksamhet givit goda resultat.

I
några skolor har äldre elever som är föreningsanslutna lett föreningsaktiviteter
under daglid. Detla har bedömts som en mycket positiv lösning av ledarfrågan.

3
Tidigare behandling av frågan om rätt till ledighet 3.1 Förslag från SIA-utredningen

Enligt
SIA (se SOU 1974: 53 s. 284 f.) visar erfarenheterna från fritt valt arbete på
grundskolans högstadium att det är ganska svårt att engagera föreningsledare
som handledare. Detta beror bl. a. på tjänstgöringstiden och
ersättningsfrågan. Som ett sätt att komma till rätta med sådana problem
föreslog SIA, att av organisation utsedd ledare som har genomgått godkänd
handledarkurs skulle få lagstadgad rätt till ledighet från anställning under
fyra timmar per vecka eller 200 timmar per år. Förutsättningen skulle därvid
vara att handledarens insatser planerades in t. ex. vid arbetsdagens början
eller slut eller utgjorde en sammanhängande period, så att bortovaron skulle
inverka så litet som möjligt på det ordinarie arbetet. Skolan skulle utge
ersättning för mistad arbetsinkomst. Ersättningen borde maximeras till belopp
motsvarande viss lönegrad och täckas av medel i förstärkningsresursen enligt
det statsbidragssystem som utredningen föreslog.

SIA
pekade också på möjligheten att utveckla ett i vissa kommuner infört system med
s. k. instruktörsbidrag. Systemet innebär att lokala organisationer med visst
medlemsantal kan få bidrag till en hel- eller deltidsanställd ungdomsledare.
Instruktör kan i viss utsträckning åta sig handledaruppgifter och kan
exempelvis tjänstgöra i skolan någon dag i veckan. SIA framhöll möjligheten att
låta ett visst belopp gå till organisationen som sedan efter eget önskemål
kunde använda pengarna till att

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:159 43

avlöna
hel- eller deltidsanställd instruktör med arbete i skolan eller till att
ersätta frivillig handledare för mistad arbetsinkomst.

3.2 Remissyttranden

Till
de remissinstanser som yttrat sig över SIA-utredningens förslag om rätt till
ledighet och ersättning för föreningsmedverkan hör statens ungdomsråd samt
vissa kommuner och ett antal ideella föreningar med anknytning till
ungdomsarbete. Däremot har arbetsmarknadens organisationer inte yttrat sig
speciellt i dessa frågor.

Förslaget mottogs i stort
sett positivt av remissinstanserna. I en del yttranden framhölls emellertid att
det även med de föreslagna åtgärderna kunde antas bli svårt att rekrytera
tillräckligt många ledare och få det önskade varierade utbudet från
föreningslivet. På vissa håll befarades att arbetsgivare skulle ställa sig
negativa till återkommande ledighet varje vecka och att arbetstagare därför
skulle dra sig för att utnyttja sin rätt. Någon remissinstans påtalade såsom ett
problem att ledigheten enligt förslaget skulle tas ut i början eller slutet av
arbetsdagen. Detta skulle nämligen stämma illa med behovet av föreningsinsatser
även under annan tid. I ersättningsfrågan förordade bl. a. statens ungdomsråd
att betalning skulle ske till föreningarna som sedan själva fick avgöra hur
ledarna skulle arvoderas.

3.3 SIA-propositionen

Enligt
propositionen (1975/76: 39) om skolans inre arbete m. m. borde kommunerna genom
statsbidrag och egna medel ersätta föreningarna för deras medverkan och
föreningarna sedan själva avgöra frågan om ersättning till anlitade ledare.
Föreningarna borde också själva få avgöra på vilket sätt deras ledare skulle
engageras. Det var önskvärt att så många ledare som möjligt hade sin huvudsakliga
sysselsättning utanför skolan eller åtminstone erfarenhet av sådant arbete.
Föredragande statsrådet var emellertid inte beredd att ta ställning till
utredningens förslag om rätt till ledighet från anställning utan ville först
avvakta resultatet av då pågående arbete på lagstiftning om medbestämmande i
arbetslivet. Föredraganden anmälde sin avsikt att senare återkomma till frågan
om rätt till ledighet för deltagande i föreningsdriven verksamhet under skoldagen
och i den allmärma fritidsverksamheten. Se prop. s. 267 f.

I motioner med anledning
av propositionen yrkades rätt till tjänstledighet för ungdomsledaruppgifter.
Utbildningsutskottet fann sådan rätt till ledighet angelägen men avstyrkte
motionsyrkandena med hänvisning till att kollektivavtal om tjänstledighet för
olika ändamål kunde slutas enligt den lag om medbestämmande i arbetslivet som
föreslogs i den proposition (1975/76: 105) om arbetsrättsreform som riksdagen
då behandlade. Se UbU 1975/76: 30 s. 40 f. Motionsyrkandena avslogs av
riksdagen.

4
Granden för lagförslaget

Som
har framgått av redogörelsen i föregående avsnitt är det av vikt att skolan i
större utsträckning söker samarbete med närsamhällets kultur- och
fritidsmiljö. I detta samarbete bör föreningslivet spela en aktiv roll.

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:159 44

Skolans
traditionella roll som kunskapsförmedlare har breddats till att också ge bam
och ungdom en bred referensram i olika frågor som rör samhället. Skolan skall
bibringa eleverna insikter och kunskaper om det demokratiska samhället. På så
sätt får de en stabil gmnd för att utveckla ett personligt samhällsengagemang.
I skolans verksamhet på detta område bör folkrörelser och föreningsliv kunna göra
en väsentlig insats.

En
samhällsutveckling som betyder ökat inflytande och större medbestämmanderätt i
utbildning och arbetsliv ställer krav på kunskap och träning i demokratiska
beslutsfunktioner hos den enskilda individen. Verksamhet i föreningslivet ger
förutsättningar att förstå, värdera och tillämpa demokratiska arbetsmetoder. I
den för samhället så viktiga opinionsbildningen levandegörs därvid demokratin
för den enskilda medlemmen. Där ges också möjligheter för en utveckling till självsländighet,
samverkan i grupp och ett aktivt samhällsengagemang.

En
viktig del i folkrörelsemas arbete är de insatser som görs bland barn och
ungdom. Här spelar ungdomens egna organisationer en central roll. I dessa kan
barn och ungdom i samarbete utveckla sina idéer och intressen. De får vara med
om att ta ansvar för den verksamhet som bedrivs och därigenom ge
ungdomsarbetet dess innehåll och form. Ungdomsorganisationerna bidrar också
till alt fostra unga människor för kommande uppgifter inom "vuxenorganisationer"
och olika samhällsorgan. Föreningsarbetet bidrar också till alt bryta
isolering från medmänniskor, lär dem förslå och respektera människors olika
uppfattningar samt fyller också på andra sätt viktiga sociala funktioner.

Av
dessa skäl ger också samhället föreningslivet stöd på olika sätt. Ett ylterligare
utbyggt sådant stöd kan t. ex. bestå i att möjligheter för aktivt engagemang
av folkrörelser och föreningar i skolan skapas. Då skolans verksamhet pågår
under dagtid kan det för flertalet föreningar och folkrörelser vara svårt att
rekrytera tillräckligt med ledare som kan leda och delta i verksamheten. Det är
då inte bara fråga om ekonomiska hinder utan också om rent tekniska t. ex. all
en föreningsledare kan ha svårt att få ledigt från arbetet viss tid för all
delta i skolans verksamhet. En lagstiftning som tillförsäkrar föreningsledare
ledighet av viss minsta omfattning har därvid setts som en möjlig väg att
stärka föreningarnas verksamhet i skolan och i den allmänna
fritidsverksamheten. Arbetar föreningarna i detta avseende för de mål för
samhällets barn- och ungdomsverksamhet som ställts upp bör det vara ett
samhällsintresse att garantera föreningsmedlem rätt att delta i
föreningsverksamhet under arbetstid, utan att detta får negativa följder för
medlemmens ställning på arbelsmarknaden.

Försöksverksamheten
med föreningsledd verksamhet under och i anslutning till skoldagen har i vissa
fall visat på föreningars svårigheier atl kunna rekrytera tillräckligt med
ledare bland medlemmarna. Dessa svå-iigheler bör kunna avsevärt minskas om en
särskild ledighetslag stiftas. Normalt bör ledighet kunna erhållas genom
överenskommelse mellan föreningsmedlem och dennes arbetsgivare ulan utnyttjande
av en sådan lagstiftning. Detta hindrar emellertid inte att en lagstiftning i
många fall behövs som slöd för föreningsmedlem som vill medverka i
förenings-ledd verksamhet under skoldagen och i den allmänna fritidsverksamheten.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Frop. 1978/79:159 45

5
Lagförslaget i huvuddrag

Som
tidigare har framhållits är avsiklen alt ideella föreningar och andra
jämförliga sammanslutningar skall spela en viktig roll i den samlade skoldagen
och anslutande allmän fritidsverksamhet. Vilka uppgifter en förening får kommer
att bero på vad som avtalas mellan föreningen och den berörda kommunen. För att
fullgöra dessa uppgifter måste föreningen i sin tur anlita medverkande.
Föreningen bör då inte vara hänvisad huvudsakligen lill sina egna anställda
funktionärer och till de medlemmar i föreningen som inte förvärvsarbetar.
Normalt skall bland dem som medverkar kunna finnas medlemmar som är anställda
på annat håll och har arbetstider som sammanfaller med skoldagen och anslutande
fritidsverksamhet. Detta förutsätter alt sådan medlem kan få ledigt från sin
anställning. Möjligheten till ledighet bör inte helt bero på om överenskommelse
kan träffas med arbelsgivaren. I denna promemoria föreslås därför att
arbetstagare skall få viss lagstadgad rätt till ledighet.

I
den föreslagna lagen behandlas endast den sista länken i kedjan
kommunenföreningenmedlemmen/arbetstagarenarbetsgivaren. Inte bara
förhållandet mellan kommunen och föreningen utan också förhållandet mellan
föreningen och medlemmen lämnas åsido. Frågor som helt får regleras mellan
föreningen och medlemmen är om föreningen skall betala ersättning för
uppdraget och hur stor denna i så fall skall vara.

SIA
föreslog att arbetstagares rätt till ledighet skulle omfatta 200 timmar per
år. Arbetsmarknadens organisationer och flertalet övriga remissinstanser
yttrade sig inte på denna punkt. Det är svårt att utan praktiska erfarenheter
bilda sig en uppfattning om i vilken utsträckning arbetstagare kan behöva
tillförsäkras rätt till ledighet för att föreningarna skall kunna spela den
tilltänkta rollen. Mycket beror på hur föreningsinsatserna normalt
organiseras. Det bör vara naturligt för konununen att i mångsidighetens
intresse anlita en rad olika föreningar. En förenings medverkan bör med fördel
också kunna bestå av insatser från flera personer, förvärvsarbetande och
andra. Görs rätten till ledighet mindre omfattande än föreslagna 200 timmar
per år skulle detta kunna främja en önskvärd spridning av uppdragen på många
förvärvsarbetande föreningsmedlemmar. Föreningsmedverkan bör inte bygga på att
viss arbetstagare gör en omfattande insats med motsvarande bortovaro från sitt
ordinarie arbete som följd, om inte han och arbetsgivaren är överens om att han
skall få ledigt i så stor utsträckning. Mot denna bakgmnd saknas skäl att nu
sträcka sig längre än till att säkerställa en rätt för arbetstagare att varje
månad vara ledig under det antal timmar som motsvarar en normal arbetsdag.
Rätten till ledighet enligt här föreliggande lagförslag omfattar därför åtta
arbetstimmar per kalendermånad i anställning med heltidstjänstgöring. Vid
deltidstjänstgöring är rätten till ledighet i motsvarande mån nedsatt.

När
det gäller den närmare förläggningen av den ledighet som får tas ut, måste
utgångspunkten vara att arbetstagaren skall ha rätt till ledighet mellan de
tidpunkter som hans uppdrag föranleder. Det skall med andra ord inte vara en
förutsättning för ledighet att uppdraget förläggs till den tid som bäst passar
arbetsgivaren. Av kommuner och föreningar kan inte krävas att föreningarnas
medverkan genomgående skall schemaläggas efter arbetsförhållandena för de
arbetstagare man önskar anlita. Ett sådant system förutsätter att det alltid
före schemaläggningen

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:159 46

dels
bestäms vilka föreningar som skall della och vilka arbetstagare som skall
medverka, dels hålls ingående överläggningar med berörda arbetsgivare. En
dylik ordning skulle medföra stora svårigheter att planera och genomföra
föreningsverksamhet med insatser från arbetstagare. Systemet skulle inte
heller vara rimligt mot bakgrand av att rätten till ledighet omfatlar högst
åtta timmar i månaden och att det för inte så få kan antas bli aktuellt att ta
ledigt endast vid ett eller ett par tillfällen per år, exempelvis vid förhinder
för annan. Man måste också räkna med att förvärvsarbetande inte efterfrågas och
inte heller själva är viUiga att medverka i önskvärd utsträckning, om man
uppställer stränga villkor eller kräver ett omständligt förfarande för att
ledighet skall få tas ut. Om lagen skall kunna få avsedd effekt måste i princip
gälla att uppdragen tillåts styra ledigheten.

Det
skulle emellertid föra längre än intresset av arbetstagares medverkan
motiverar om man gav arbetstagare rätt att ta ut ledighet helt oberoende av
vilken inverkan ledigheten skulle få på verksamheten. I den föreslagna lagen
finns därför vissa inskränkningar i arbetstagares rätt att få ledigt vid den
tid som ett uppdrag kräver. Dessa inskränkningar begränsar i praktiken hans möjligheter
att åta sig uppdrag.

Till
att börja med gäller som fömtsättning för rätt till ledighet att anmälan om
tidpunkten görs minst två veckor i förväg. Eftersom det rör sig om så korta
ledigheter bör det nästan alltid gå att förhindra kännbara problem, om
arbetsgivaren underrättas minst fjorton dagar före ledigheten.

Det
är emellertid ofrånkomligt att begärd ledighet i enstaka fall, trots iakttagen
underrättelsetid, skulle medföra svåra problem som inte kan bemästras. När de
negativa följderna inle slår i rimligt förhållande till intresset av att
arbetstagaren skall kunna tas i anspråk för uppdraget, kan i regel
arbetstagaren antas frivilligt avstå från detta. Men som en si.sta utväg ger
lagförslaget arbetsgivaren rätt att vägra ledighet som skulle medföra allvarlig
olägenhet för verksamheten vid den drifts- eller förvaltningsenhet där
arbetstagaren tjänstgör. Om arbetsgivaren vill utnyttja den rätten skall han
lämna besked till arbetstagaren inom normalt en vecka efter dennes begäran om
ledighet.

Eftersom
arbetstagaren inte har en helt ovillkorlig rätt till ledighet vid begärd tid
bör han inte definitivt binda sig för ett uppdrag utan att först ha talat med
arbetsgivaren. Det kan också anmärkas, att förening som vill anlita arbetstagare
har ett intresse av att tillfråga denne lång tid i förväg, eftersom
arbetsgivaren då kan få en längre förberedelsetid och risken för att
arbetstagaren inte får ledigt därmed minskar.

Ju
färre anställda en arbesgivare har desto viktigare är i regel var och en av dem
för den verksamhet som bedrivs. På mycket små arbetsplatser kan även korta
ledigheter ofta vålla allvarlig olägenhet för verksamheten. Därför har från
lagens tillämpningsområde undantagits anställningar hos arbetsgivare med färre
än fem anställda i den berörda drifts-eller förvaltningsenheten.

I
viss lagstiftning krävs för att en arbetstagare skall ha rätt till ledighet
att han har varit anställd hos arbetsgivaren de senaste sex månaderna eller
sammanlagt minst tolv månader under de senaste två åren. Ett sådant krav på
kvalifikationstid finns inte i den föreslagna lagen. Detta sammanhänger dels
med ledighetens relativt blygsamma omfattning, dels med tanken att undantag
från rätt till ledighet bör göras endast av det skälet att ledighet skulle
medföra allvarlig olägenhet för verksamheten.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:159 47

I
en del lagar om arbetstagares rätt till ledighet finns beslämmelser som ger
arbetstagaren rält att återgå i arbete, om han avbryter sin ledighet. Normalt
skall arbetstagare som vill utnyttja denna rätt lämna meddelande till
arbetsgivaren viss tid i förväg. Bestämmelser av denna art finns inte i den
föreslagna lagen. Ett av skälen till detta är att lagen ger rätt endast till
mycket korta ledigheter. En annan orsak är att den ledighet som arbetstagaren
får ut har sin grund i att arbetslagaren gentemot sin förening har gjort ett
åtagande som han i princip är skyldig att fullgöra, om inte sjukdom eller
annat giltigt förfall lägger hinder i vägen. Vid giltigt förfall lär i regel
också hinder föreligga för återgång i arbete hos arbetsgivaren. Beror det på
omständighet som är att hänföra till föreningen att arbetstagarens ledighet
inte till fullo kan utnyttjas för avsett ändamål bör arbetslagaren inte kunna
kräva att i förtid få återgå i arbete hos arbetsgivaren.

Att
säga upp eller avskeda en arbetstagare endast därför att denne vill begagna en lagstadgad
rätt till ledighet kan självfallet inte anses vara en sakligt gmndad åtgärd. I
lagen (1974: 12) om anställningsskydd finns allmänna beslämmelser om skydd mot
obefogat skiljande från anställning. Men den lagen omfattar inte alla
arbetstagare som inbegrips i den föreslagna lagen. Därför innehåller förslaget
särskilda bestämmelser som ansluter till anställningsskyddslagens system.

För
att inte rätlen till ledighet indirekt skall urholkas upptar lagförslaget
också regler om skydd mot att anställningsförmåner eller arbetsförhållanden
försämras för en arbetstagare på den gmnd att han utnyttjar sin rätt. Liknande
bestämmelser finns i annan arbetsrättslig lagstiftning.

Efter
mönster från lagstiftning av nämnda slag finns i den föreslagna lagen även
föreskrifter om ersättningsskyldighet för arbetsgivare som åsidosätter sina förpliktelser
enligt lagen.

Förslaget
innehåller inte några regler om skadeståndsskyldighet för arbetstagare. Men
sådan skyldighet kan under vissa omständigheter följa av allmänna rättsregler
för avtalsbrott i anställningsförhållanden (jfr prop. 1974: 148 s. 82 f.).

Eftersom
den föreslagna lagen rör förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare
skall mål om lagens tillämpning handläggas enligt lagen (1974: 371) om
rättegången i arbetstvister.

Slutligen
bör nämnas att lagförslaget innehåller en bestämmelse om att avtal som upphäver
eller inskränker en arbetstagares rättigheter enligt lagen är ogiltigt i den
delen. Lagen är med andra ord tvingande till arbetslagarens förmån. I arbetsrättslig
lagstiftning är det vanligt att skapa utrymme för avvikelser från vissa annars
tvingande regler genom kollektivavtal på förbundsnivå. En sådan ventil finns
inte i den föreslagna lagen. Det får anses tillräckligt att arbetsgivaren kan
vägra sådan ledighet som skulle medföra allvarlig olägenhet för verksamheten. Till
bilden hör också att arbetstagares rättigheter enligt lagen inte har betydelse
endast för enskilda arbetstagare och arbetsgivare eller deras fackliga
organisationer.

Det
kan finnas anledning att i detta sammanhang något beröra arbetstagarorganisationernas
roll. Normalt torde frågor om ledighet för föreningsuppdrag liksom annan
kortare ledighet klaras ut mellan den enskilde arbetslagaren och hans
arbetsgivare. Den föreslagna lagen är emellertid inte tänkt att innebära någon
inskränkning av den förhandlingsrätt som arbetstagarorganisation kan grunda på
lagen (1976: 580) om medbestämmande i arbetslivet.

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:159 48

Till
rättstvister som kan uppkomma och som inte har berörts i det föregående hör
exempelvis tvister om hur stort antal timmar per månad viss ej
heltidstjänstgörande arbetstagare har rätt att vara ledig eller huruvida
begärd ledighet skulle medföra allvarlig olägenhet för verksamheten.
Arbetstagarorganisation föreslås inte få något tolkningsföreträde. Ett sådant
skulle kunna förfela syftet med de begränsningar som lagen uppställer i fråga
om arbetstagares rätt till ledighet. Men om arbetsgivaren felaktigt vägrar
arbetstagaren ledighet riskerar han att bli skadeståndsskyldig enligt lagens
regler.

Rätlen
till ledighet för föreningsuppdrag avses inte få vare sig starkare eller
svagare ställning än rätt till annan ledighet. Regeln om att arbetsgivare kan
vägra sådan ledighet för föreningsuppdrag som skulle medföra allvarlig
olägenhet för verksamheten gör emellertid att förekomsten av annan ledighet
kan tänkas någon gång lägga hinder i vägen för ledighet för föreningsuppdrag.
På motsvarande sätt kan ledighet för föreningsuppdrag tänkas någon gång lägga
hinder i vägen för annan ledighet, om denna får vägras med hänsyn till
situationen på arbetsplatsen e. d. 1 kollisionsfall bör gälla att först
framställd begäran om ledighet ger företräde. En sådan ordning bör tillämpas
även när arbetstagarorganisation har tolkningsföreträde såvitt gäller rätten
till den ledighet som inte avser föreningsuppdrag enligt den föreslagna lagen.
Har begäran om viss sådan ledighet framställts innan ledighet begärts för
föreningsuppdrag bör arbetstagarorganisationen få bortse från den senare begäran
när organisationen utövar sitt tolkningsföreträde. Men är det begäran om viss
ledighet för föreningsuppdrag som har framställts först bör organisationen vara
tvungen att räkna med den ledigheten såsom företrädesberättigad, när
organisationen tar ställning till om den med stöd av tolkningsföreträde skall
kräva att den andra ledigheten får tas ut.

Till
sist kan anmärkas att sådan facklig förtroendeman som avses i lagen (1974:
358) om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen inte på den lagen kan
gmnda någon rätt till ledighet för att på uppdrag av den
arbetstagarorganisation som utsett honom fullgöra uppgift av den art som
omfattas av den föreslagna lagen. Skulle genom lagändring facklig förtroendeman
i denna sin egenskap få rätt till ledighet för sådana uppdrag något som har
föreslagits av nya arbetsrättskommittén i betänkandet Ds A 1977:4 bör från
tillämpningsområdet för lagen om rätt till ledighet för vissa föreningsuppdrag undantas
uppdrag som berättigar till ledighet enligt förtroendemannalagstiftningen.

6
Specialmotivering till lagförslaget Inledande bestämmelser

1 §

I
den inledande paragrafen anges de gmndläggande förutsättningarna för rätt till
ledighet enligt lagen.

Begreppet
arbetstagare definieras inte i lagen. Frågan om vem som skall anses som
arbetstagare bör besvaras på samma sätt som enligt praxis gäller vid tolkningen
av begreppet arbetstagare i andra lagar om rätt lill ledighet.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:159 49

Lagen
gäller anställning i såväl privat som offentlig tjänst.

För
rätt till ledighet krävs uppdrag från ideell förening eller annan jämförlig
sammanslutning, som arbetstagaren tillhör. Uppdragsgivaren skall således vara
en personsammanslutning, i första hand en ideell förening. Som ideella
föreningar tiU skillnad från ekonomiska sådana räknas föreningar som har
religiöst, vetenskapUgt, politiskt, idrottsligt eller annat ideellt ändamål.
Hit hör även fackliga organisationer. För att inte utestänga exempelvis svenska
kyrkan, som inte kan inordnas under begreppet ideell förening i dess vedertagna
betydelse men som i förevarande sammanhang kan jämföras med en religiös
förening, har i lagtexten med ideell förening likställts annan jämförlig
sammanslutning.

Arbetslagaren
måste vara medlem av sammanslutningen. Däremot fordras inte att han har viss
ställning inom denna. Inte heller krävs det att han har gått igenom viss
utbildning e. d. för sådana uppgifter som uppdraget avser.

Uppdraget
måste gmndas på ett åtagande från sammanslutningen gentemot vederbörande
kommun. Rätt till ledighet enligt lagen föreligger alltså inte om exempelvis
huvudman för enskild skola (privatskola) anlitar sammanslutningen för sin
verksamhet.

Åtagandet
skall gälla insats bland gmndskoleelever under skoldagen eller på dagtid inom
allmän fritidsverksamhet i anslutning till skoldagen. Insats under skoldagen
kan gälla medverkan under lektion eller verksamhet i fria former mellan
lektioner. Medverkan i allmän fritidsverksamhet avser deltagande i
fritidssysselsättning som särskilt anordnas för elever i gmndskolan. Endast
verksamhet i anslutning till skoldagen och på dagtid räknas i detta sammanhang.
Verksamhet efter ungefär klockan 17 måste anses falla utanför lagen.

I
paragrafens andra stycke föreskrivs att lagen inte gäller anställning hos
arbetsgivare med färre än fem anställda i den berörda drifts- eller
förvaltningsenheten. Termen driftsenhet tar sikte på den privata sektorn och
har hämtats från anställningsskyddslagen, där den förekommer i bestämmelser om
turordning vid uppsägning och permittering samt företrädesrätt till ny
anställning. För den offentliga sektoms del passar inte termen driftsenhet. Man
brukar i stället tala om en myndighets olika förvaltningsenheter. Jfr förordrungen
(1976: 865) om vissa turordningsfrågor i statligt reglerad anställning, m. m.

2
§

Efter
mönster i annan likartad arbetsrättslig lagstiftning föreskrivs i denna
paragraf, att ett avtal som upphäver eller inskränker en arbetstagares
rättigheter enligt förevarande lag är ogiltigt i den delen.

Lagen
är alltså tvingande till arbetstagarens förmån. Den hindrar inte att avtal
sluts om längre gående rättigheter för arbetstagaren än som följer av lagen.
Men om en bestämmelse i ett avtal försämrar hans rättigheter enligt lagen är
bestämmelsen utan verkan i det avseendet.

Paragrafen
tar sikte på avtalsvillkor som reglerar fall som ännu inte har inträffat när
avtalet sluts. Meningen är att arbetstagaren inte på förhand skall kunna avstå
från sina lagfästa rättigheter. Däremot skall arbetstagaren med bindande
verkan för visst inträffat fall kunna avstå från aktualiserad rätt att
exempelvis ta ut ledighet eller erhålla skadestånd enligt lagen. En fömtsättning
är givetvis att avståendet sker på ett rättsligt bindande sätt. Arbetsgivaren
får exempelvis inte ha begagnat sig av arbetstagarens beroende ställning.

4 Riksdagen 1978/79.1 saml. Nr 159

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:159 50

Ledigheten

3 §

Paragrafen
anger den maximala omfattningen av den ledighet som arbetstagaren har rätt
till enligt lagen.' Givetvis föreligger inte hinder mot att arbetstagare
beviljas ledighet därutöver, men det blir då inte fråga om ledighet enligt
lagen.

Ledighetens
omfattning bestäms med kalendermånad som begränsningsperiod. Enligt
huvudregeln har arbetstagare i (varje) anslällning rätt till åtta timmars
ledighet per kalendermånad. Detta mått har valls med tanke på typfallet att arbetstiden
utgör i genomsnitt fyrtio timmar i veckan och arbetsdagen således omfattar åtta
timmar per dag. Rätten till ledighet är bestämd till arbetstimmar. Att det på gmnd
av raster e. d. är mer än åtta timmar mellan arbetsdagens början och slut hindrar
inle alt arbetstagaren tar ut ledighet som avser en hel arbetsdag.

Gäller
för arbetslagaren en kortare genomsnittlig arbetstid än fyrtio timmar i veckan
är rätten till ledighet i motsvarande mån mindre. Detsamma är fallet om
anställningen inte sträcker sig över hela kalendermånaden. Vad det första
undantaget beträffar åsyftas främst fall där den för anställningen gällande
arbetstiden understiger angivna mått (deltidsanställning). Dessutom åsyftas
fall där arbetstagaren har erhållit sådan i förväg fastlagd och på systematisk
förkortning av arbetstiden inriktad tjänstledighet, att i praktiken
deltidsanställning (eller anställning med kortare deltid än tidigare)
föreligger. Ett exempel är att arbetstagaren för vård av barn har fått sin
dagliga arbetstid om åtta timmar förkortad med två timmar i form av
tjänstledighet. Det kan här anmärkas att avsikten inte är att i undantaget
inbegripa fall där arbetstagare enligt lag eller avtal ges rätt att under
arbetstid fullgöra vissa uppgifter som avser arbetsplatsen, exempelvis
verksamhet som skyddsombud.

4 §

Inom
den ram som uppställs i 3 § med andra ord normalt åtta timmar i månaden
har arbetstagare i princip rätt till ledighet av den omfattning och med den
förläggning som hans uppdrag kräver. Det bör anmärkas att rätlen tiU ledighet
avser endast den tid som behövs för vistelsen hos eleverna och för därmed
sammanhängande resor. Förberedelsearbete har arbetstagaren att utföra på sin
fritid. Detta följer av lagens begränsade syfte att undanröja hinder för
verksamhet som måste utföras under vad som annars är arbetstid. Jfr även 1 §
första stycket andra meningen.

Fall
kan tänkas där tiden för det uppdrag, som aktuaUserar rätten till ledighet,
inte är låst när arbetstagaren tillfrågas av sin förening och där det alltså
kan finnas utrymme för diskussion med arbetsgivaren om ledighetens
förläggning. Men normalt är det redan bestämt när uppdraget skall utföras. Kvar
blir då endast frågan om arbetstagaren skall eller inte skall vara ledig under
ifrågavarande tid eller, med andra ord, om han skall eller inte skall åta sig
uppdraget.

Med
hänsyn till 5 § bör arbetstagare inte utan att ha talat med arbetsgivaren åta
sig ett uppdrag utan reservation för att denne vägrar ledighet med stöd av
nämnda paragraf. När arbetstagaren ändå inte lämnar föreningen ett definitivt
besked kan det ligga nära till hands för honom att reservera sig inte bara för
arbetsgivarens vägran utan.över hiivud taget för att arbetsgivaren kan anföra
sådana skäl mot ledigheten, att arbetstagaren inte finner det lämpligt att åta
sig uppdraget.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:159 51

Arbetstagaren
är emellertid inte skyldig att avstå från ledighet för uppdrag i andra fall än
som följer av 5 §. En förutsättning för rätt till ledighet är dock att
arbetsgivaren minst två veckor i förväg får uppgift om mellan vilka tidpunkter
arbetstagaren behöver vara ledig. Denna beslämmelse är i första hand avsedd
att öka möjligheterna att ordna ledigheten utan besvärande följder för
verksamheten. Bestämmelsen skall också ses i samband med reglerna i 5 §.

5§

Genom
denna paragraf görs en inskränkning i rätten till ledighet. Arbetsgivaren får
vägra sådan ledighet som skulle medföra allvarlig olägenhet för verksamheten
vid berörd drifts- eller förvaltningsenhet. Denna bestämmelse skall tolkas
snävt. Arbetsgivaren är underrättad minst två veckor i förväg och bör nästan aUtid
kunna lösa de problem som ledigheten kan föra med sig. Men begärd ledighet
skall kunna vägras när det inte är möjligt att genom omdisponeringar och andra
förberedande åtgärder få verksamheten att fortgå på normalt sätt utan hinder av
ledigheten. Som allvarlig olägenhet får räknas även större kostnadsökningar.
Däremot får arbetsgivaren inte vägra ledighet på grund av mindre fördyring
såsom övertidstillägg till den som skall utföra arbete i den lediges ställe.

Det
bör påpekas att undantagsregeln i 5 § inte uteslutande gäller ledighetens
förläggning under kalendermånaden. Fall kan tänkas där ledighet åtta timmar
viss månad, oavsett den närmare förläggningen, skulle medför allvarlig
olägenhet för verksamheten.

Har
före viss arbetstagares begäran om ledighet för föreningsuppdrag annan
arbetstagare begärt ledighet för samma eller annat ändamål, kan arbetsgivaren
bifalla den första inkomna framställningen och avslå den andra utan hinder av
att det är bifallsbeslutet som gör att den andra ledigheten skulle medföra
allvarlig olägenhet för verksamheten. Kollisionsfall har närmare berörts i
kapitel 5.

Arbetsgivare
som på otillräcklig grund vägrar ledighet med åberopande av att den skulle
medföra allvarlig olägenhet för verksamheten kan bli skadeståndsskyldig enligt
9 §.

En
förutsättning för att arbetsgivaren skall få vägra ledighet är att han lämnar
arbetslagaren besked därom inom en vecka efter dennes begäran om ledighet.
Arbetstagare som behöver svar på sin framställning god tid i förväg har alltså
ett intresse av att snarast möjligt ta upp frågan om ledighet med
arbetsgivaren. För att inte ställa alltför stränga krav på dennes fömtseende
och planering föreskrivs emellertid att besked inte behöver lämnas mer än en
månad före den begärda ledighetens början.

Anställningsskydd

6-7
§§

I
dessa paragrafer som har sina närmaste förebilder i det genom prop. 1977/78:
104 framlagda förslaget till lag om rätt till ledighet för vård av barn, m. m.
tillförsäkras arbetstagare som begär eller tar i anspråk ledighet skydd mot uppsägiung,
avskedande och försämrade anställningsförmåner eller arbetsförhållanden.

En
saklig skillnad i förhållande till propositionens lagförslag är att utrymme
inte ges för varaktig omplacering utan endast för tillfällig om-

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:159 52

flyttning.
Skillnaden skall ses mot bakgmnd av att rätten till ledighet för
föreningsuppdrag inte sträcker sig ens tillnärmelsevis lika långt som rätten
till ledighet för vård av barn.

Det
kan anmärkas att bortovaro från arbetet för uppdrag som avses i denna lag inte gmndar
rätt till semesterlön enligt semesterlagen (1977: 480). Arbetstagaren kan ha
anledning att tänka på detta, när han avtalar om ersättning för uppdraget.

Skadestånd
m. m.

89 §§

Här
skall endast anmärkas att paragraferna har utformats efter samma mönster som
motsvarande bestämmelser i det under 67 §§ omnämnda förslaget till lag om
rätt till ledighet för vård av bam, m. m.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop, 1978/79:159 53

Bilaga
2

Sammanställning av remissyttranden

Remissinstanser

Efter
remiss har yttranden över promemorian avgetts av hovrätten över Skåne och
Blekinge, justitiekanslern, kammarrätten i Stockholm, socialstyrelsen,
riksrevisionsverket, statskontoret, statens avtalsverk, universitets- och
högskoleämbetet, skolöverstyrelsen (SÖ), statens ungdomsråd, arbetsdomstolen,
arbetsmarknadsstyrelsen. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet,
Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Landsorganisationen i Sverige (LO),
Centralorganisationen SACO/SR, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF),
Kooperationens förhandlingsorganisation. Svensk industriförening. Centerns
ungdomsförbund (CUF), Folkpartiets ungdomsförbund (FPU), Moderata ungdomsförbundet
(MUF), Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund (SSU), Sveriges elevers
centralorganisation (SECO), Riksförbundet Hem och Skola (RHS), Svenska
scoutförbundet, Sveriges riksidrottsförbund, Svenska
korporationsidrottsförbundet. Förbundet Vi unga. Svenska ungdomsringen för
bygdekultur, lOGT-NTO-rörelsen, Ungdomens röda kors, KFUK-KFUM:s riksförbund.
De handikappades riksförbund (DHR), Handikappförbundens centralkommitté (HCK),
Riksförbundet Kyrkans ungdom. Svenska missionsförbundets ungdom, Unga örnars riksförbund
(UÖ), Arbetarnas bildningsförbund (ABF), Studieförbundet Vuxenskolan,
Stockholms, Göteborgs, Malmö, Sollentuna, Nacka, Mörbylånga, Uppsala,
Hässleholms, Falkenbergs, Borås, Mariestads, Eskilstuna, Forshaga, Bollnäs,
Lycksele och Kiruna kommuner, utbildningsnämnden i Kopparbergs läns
landstingskommun samt Örebro läns landstingskommun.

LO
har bifogat yttrande från Svenska kommunalarbetareförbundet.

Yttranden
över promemorian har dessutom inkommit från Sveriges kristna ungdomsråd,
Svenska tyngdlyftningsförbundet och Stockholmsungdomens samarbetsorganisation.

1
Allmänna synpunkter

Värdet
av föreningsmedverkan framhålls av många remissinstanser. Flertalet tillstyrker
eller lämnar utan erinran förslaget att införa en lag om rätt till ledighet.

DHR
betraktar en lagreglering som en markering av att samhället anser
föreningsmedverkan betydelsefull.

Slalens
ungdomsråd har genom sin kontakt- och konferensverksamhet och genom egna
undersökningar funnit att ungdomsorganisationerna har ansträngt sig att
motsvara de förväntningar som har ställts på föreningslivet i samband med SIA-reformen.
Enligt ungdomsrådet skulle verksamheten med föreningsinsatser ha blivit än mer
framgångsrik, om föreningslivet hade haft ett större antal ledare och bättre
möjligheter att ta sina ledare i anspråk under dagtid. Riksidrottsförbundet är
inne på samma linje och framhåller att ett av de största problemen har varit
svårigheterna för ledarna att få ledigt från ordinarie arbete.

Även
andra remissinstanser menar att erfarenheterna av hittillsva-

5
Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 159

s. 54 Kontrollera mot PDF

Frop. 1978/79:159 54

rande
verksamhet med föreningsinsatser visar alt lagstiftning behövs. Exempelvis Malmö
kommun, som har mångårig erfarenhet av föreningsmedverkan i kommunens skolor,
anser att det behövs lagstiftning som ger större rätt till ledighet än
promemorians förslag.

Kommunförbundel
har vid en samlad bedömning av förslagets för-och nackdelar funnit sig kunna
tillstyrka det. Kooperationens förhandlingsorganisation och Svensk
industriförening ser positivt på föreningsmedverkan och har inte något att
invända mot alt en begränsad rätt till ledighet skrivs in i lag.

7"CO
ställer sig positiv till förslaget och framhåller att lagstadgad rält till
ledighet blir en uppföljning av vad som står i läroplanen om inslag av
föreningsverksamhet. LO finner det nödvändigt att snarast lösa frågan om lagstadgad
rätt till ledighet men anser att man samtidigt måste lösa ersättningsfrågan (se
nedan).

Elt
fåtal remissinstanser avstyrker förslaget om lagstadgad rätt till ledighet
eller ställer sig tveksamma.

SAF
avvisar med bestämdhet lagstiftning som en lämplig eller nödvändig väg alt
lösa frågan om ledighet från anställning och menar att frågan bör lösas genom
avtal mellan arbetsmarknadens parter och andra överenskommelser. Föreningen
varnar i likhet med Landstingsförbundet för de störningar som uppstår på
arbetsplatserna genom att anställda ges rält att sköta ett ökande antal externa
åtaganden under arbetstid trots att denna krymper. Landstingsförbundet
framhåller också den ofta utomordentligt pressande situationen vad gäller
personal- och verksamhetsplaneringen på vårdområdet och pekar på att det
enligt gällande avtal finns möjlighet för landstingsanställda att erhålla
ledighet om denna inte vållar avsevärd olägenhet för arbetet.
Landstingsförbundet anser att den föreslagna lagregleringen f. n. inte bör
komma till stånd.

Göteborgs
kommun anser att föreningarna bör få möjlighet alt anlita andra än sina
anställda, däribland sådana föreningsmedlemmar som förvärvsarbetar. Kommunen
ansluter sig därför till utgångspunkterna för förslaget men finner anledning
att peka på svårigheter som kan uppstå för en kommun i egenskap av arbelsgivare.
Inom vissa delar av vårdområdet föreligger en stor personalbrist. På senare år
har möjligheter till ledighet för olika fackliga uppgifter m. m. tillkommit.
Sammantaget kan kontinuiteten äventyras på områden, där det kan vara svårt att
skaffa ersättare. Därtill kan komma ökade vikariekostnader etc. Över huvud taget
har enligl kommunen de ekonomiska konsekvenserna inte berörts i förslaget.
Dessa frågor bör beaktas i samband med förhandlingar om kostnadsfördelningen
mellan stat och kommun på skolans område. Enligt kommunen bör också
ytterligare övervägas om reglering skall ske genom lag, såsom föreslås i
promemorian, eller genom kollektivavtal.

KFUK-KFUM:s
riksförbund är tveksamt inte minst därför att en rätt till ledighet åtta timmar
i månaden enligt förbundet är alltför inskränkt för alt vara av reellt värde.
Sveriges kristiui ungdomsråd menar att promemorians förslag på intet sätt
löser problemen med föreningsmedverkan i skolan och pekar bl. a. på att tiden
för ledigheten är alltför kort. Svenska ungdomsringen för bygdekultur är inte
övertygad om att en lag, särskilt inte med den snäva utformning som föreslås i
promemorian, är rätta vägen utan förordar frivilliga överenskommelser mellan
arbetsmarknadens parter.

Promemorian
innehåller inte några förslag som rör förhållandet mellan kommunen och
föreningen eller förhållandet mellan föreningen och

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:159 55

medlemmen.
I promemorian sägs alt frågor som helt får regleras mellan föreningen och
medlemmen är om föreningen skall betala ersättning för uppdragel och hur stor
denna i så fall skall vara. Många remissinstanser har reagerat mot att
promemorian inte tar upp hithörande frågor.

Kommunförbundel
framhåller att det kan förväntas att den arbetstagare som erhåller ledighet
från ordinarie anställning för att verka för en ideell förenings räkning också
kommer att rikta ersättningskrav för förlorad arbetsförtjänst m. m. mot
föreningen. Enligt förbundet är det inte rimligt att räkna med att ideella
föreningar utan ersättning från kommunen kan bära sådana kostnader. Förbundet
understryker att kostnaderna för föreningarnas insatser måste beaktas när det
bedöms vilka resurser som krävs för att SIA-reformen skall kunna genomföras.

Hässleholms
kommun anser att om den föreslagna lagen skall få någon nämnvärd praktisk
betydelse och om SIA-reformens intentioner vad gäller föreningsmedverkan skall
få en rimlig möjlighet till förverkligande är det av synnerligen stor vikt att
det särskilda statsbidraget till kommuneraa för allmän fritidsverksamhet återinförs.
Borås kommun ställer sig positiv till förslaget som sådant men tvivlar på att
det avgörande hindret för en ökad föreningsmedverkan i skolan därmed är undanröjt.
Så länge skolan inte har möjlighet att erbjuda tillfredsställande arvode och
ersättning för förlorad arbetsförtjänst torde rekryteringsproblemen kvarstå,
menar kommunen.

LO
hävdar att den ekonomiska frågan måste lösas för att det över huvud taget
skall vara möjligt att ge kraft åt en lag om rätt till ledighet. Enligt LO kan
inte den information som ges exempelvis av fackliga företrädare betraktas som
något slags goodwill för organisationen utan enbart som en information och
kontakt som varje studerande har rätt till. Om uppdraget skall ersättas kan
enligt LO aldrig som det sägs i promemorian bli en fråga mellan föreningen och
medlemmen.

ABF
framhåller att föreningslivets reella möjligheter till medverkan i skolan
hänger samman med föreningsledarnas möjligheter till ledighet från arbetet samt
ekonomisk ersättning för förlorad arbetsinkomst. Det är därför enligt förbundet
ytterst beklagligt att det nu föreliggande förslaget endast behandlar laglig
rätt till ledighet från arbetet och helt utelämnar den ekonomiska
ersättningen. Förbundet anser därför att förslaget måste följas upp med
förslag om ett enhetligt system för ersättning till föreningsledare kombinerat
med förslag om förbättrade ekonomiska bidrag till föreningslivet i övrigt. När
det gäller ersättiungarna till föreningsledare förordar förbundet att dessa
utbetalas till föreningarna.

Sveriges
kristna ungdomsråd framhåller att det är helt nödvändigt att anslå erforderliga
medel om SIA- skolans genomförande inte skall bli en skenreform. Staten bör ge
kommunerna statsbidrag att fördela till de organisationer som arbetar med fria
och frivilliga aktiviteter i skolan. Om ungdomsledare skall vara tjänstlediga
från ordinarie arbete i den utsträckning som behövs för att ge kontinuitet och
kvalitet åt skolarbetet måste föreningaraa ha möjlighet att ge minst ersättning
för förlorad arbetsförtjänst.

Ungdomens
röda kors anser det vara en svaghet i förslaget att man inte tar ställning till
hur ersättning skall utbetalas till den enskilde föreningsmedlemmen. Många
mindre organisationer saknar möjlighet att ersätta föreningsledare, även om
bidrag för detta ändamål betalas ut till föreningaraa. Detta beror på att det
administrativa arbete en sådan utbetalning kräver är för stort. Många föreningar
har inte heller möjlighet

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:159 56

att
ta ett sådant ansvar eftersom medlemmaraas genomsnittsålder är låg. Därför bör
enligt förbundet klara regler skapas för utbetalning av ersättning. Altemativt
kan kommunerna ersätta föreningsledaraa direkt. Enligt RHS bör kommunen
åläggas att på begäran sköta administrationen av de ekonomiska frågorna rörande
utbetalning av ersättningen, skatt, arbetsgivaravgifter m. m. Därigenom
underlättas medverkan i skolan, särskilt för små föreningar.

Flertalet
remissinstanser anför mer eller mindre kritiska synpunkter när det gäller
enskildheter i förslaget. Till dem som inte haft något att erinra hör
arbetsdomstolen och statens avtalsverk.

2
Lagens tillämpningsområde

Flera
remissinstanser har reagerat mot begränsningen till kommuns grundskola.

Örebro
läns landstingskommun anser att lagstadgad rätt till ledighet bör ges även för
medverkan i särskolan (för psykiskt utvecklingsstörda). Samma uppfattning har HCK,
som menar att också specialskolan (för synskadade, döva och hörsel- eller talskadade
barn) borde tas med. Det framhålls att en av SIA-utredningens centrala
uppgifter var att försöka skapa en bättre skolmiljö för bam som för sin
utveckling har behov av extra omsorger såväl socialt som pedagogiskt. Särskola
och gmndskola bedrivs ofta i samma lokaler. Möjligheterna till ökade kontakter
mellan de båda skolformernas elever bör tas till vara.

BI.
a. SÖ, statens ungdomsråd, SSU och flera kommuner anser att det finns starka
skäl att låta medverkan i gynmasieskolan omfattas av lagen. SÖ erinrar om att
riksdagens beslut om skolans inre arbete m. m. i andra sammanhang har fått
konsekvenser för gymnasieskolan. SÖ pekar därvid på förslaget om skolnämnder.
Vidare menar SÖ att de lokala planeringsråden (SSA-råden) i kommimerna har
uppgifter som är av intresse i detta sammanhang. De fackliga organisationernas
medverkan i såväl gmndskolan som gymnasieskolan har ökat starkt under de
senaste åren. I viss mån har även det övriga föreningslivets medverkan ökat.
Det är enligt SÖ angeläget att på olika sätt underlätta en samordning av
föreningarnas medverkan i grandskolan och gymnasieskolan. Statens ungdomsråd
förordar att frågan om rätt till ledighet för medverkan i gymnasieskolan
utreds.

LO
anser att frågan om rätt till ledighet för medverkan i gmndskolan inte kan
lösas utan att man samtidigt uppmärksammar det växande behovet av ledighet för
medverkan i gymnasieskolan, arbetsmarknadsutbildningen, den konmiunala
vuxenutbildningen, högskolan m. fl. utbildningsformer.

Bl.
a. SÖ och Svensk industriförening är kritiska mot att de enskilda skolorna i
förslaget har uteslutits från möjligheten atl på lika villkor som kommuns
grundskola kunna knyta kontakt med föreningslivet.

Några
remissinstanser, däribland Förbundet Vi unga och Vuxensko lan, filmer det
tveksamt att begränsa lagens tillämpning till sådan allmän fritidsverksamhet
som sker på dagtid i anslutning till skoldagen. Instanserna påpekar att detta iimebär
att möjligheterna till insatser under sportlov och andra fridagar begränsas.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:159 57

I
promemorian föreslås att lagen inte skall gälla anställning hos arbetsgivare
som har färre än fem anställda i den drifts- eller förvaltningsenhet där
arbetstagaren tjänstgör. Förslaget har fått ett blandat mottagande.

SAF
framhåller att om lagstiftning skall utnyttjas för att reglera frågor om rätt
till ledighet måste den kunna tillämpas smidigt. Föreningen förordar därför att
driftsenheter med färre än 100 anställda undantas från lagen. På dessa mindre
enheter bör man enligt föreningen i stället i lokala förhandlingar diskutera
möjligheter till ledighet för det ändamål och i den omfattning som lagen annars
ger rätt till.

Svensk
industriförening anser gränsen fem anställda vara välgrundad med hänsyn till de
svåra konsekvenser även kortare ledigheter kan vålla de små företagen.
Kooperationens förhandlingsorganisation tillstyrker gränsen fem anställda men
anser att det i lagtexten bör anges att lagen inte gäller driftsenheter med
färre än fem årsanställda.

Kommtmförbundet
menar att de praktiska konsekvenserna av undantagsregeln är ofullständigt
belysta och att dessa därför bör uppmärksammas i det fortsatta
lagstiftningsarbetet.

Åtskilliga
remissinstanser, däribland SÖ, SACO/SR, CUF, SSU, RHS och flera kommuner,
vänder sig mot en undantagsregel som utgår från antalet anställda. LO säger sig
vara medveten om problemen för mindre företag men vill hålla frågan öppen till
dess att praktiska erfarenheter har vunnits. SÖ m. fl. anser att det räcker med
att arbetsgivaren har möjlighet att vägra sådan ledighet, som skulle medföra
allvarlig olägenhet för verksamheten. De hänvisar till såväl principiella som
praktiska överväganden i sin kritik mot undantagsregeln. Rätten till ledighet
bör enligt dem tillförsäkras alla föreningsmedlemmar som får sin förenings uppdrag
att medverka. Föreningarna måste redan av praktiska skäl kunna anlita även medlemmmar
som är anställda i småförelag. SÖ framhåller att många skolor finns på orter
där småförelagen dominerar.

3
Ledighetens omfattning

I
promemorian föreslås att rätten till ledighet skall omfatta upp till ålta
arbetstimmar per kalendermånad, vilket blir ca 90 timmar för år räknat.
Förslaget har fått ett blandat mottagande.

Några
remissinstanser, bl. a. FPU, framhåller att det f. n. är svårt eller omöjligt
att avgöra om den föreslagna gränsen för ledighetsuttag står i proportion till
behovet av föreningsmedverkan. Förbundet anser därför alt lagen bör utformas
så, att justeringar av timantalet lätt kan göras när behov visar sig föreligga.
Även SÖ fömtsätter att den totala ramen för rält till ledighet omprövas, om det
visar sig att antalet timmar är för lågt.

Kooperationens
förhandlingsorgansiaiion understryker vikten av att rätten till ledighet
begränsas på sätt som anges i förslaget.

Flera
remissinstanser ifrågasätter om ett totalt årligt ledighetsuttag på cirka 90
timmar är tillräckUgt. Bl. a. CUF. SSU, Vuxenskolan, ABF, Förbundet Vi unga, KFUK-KFUM:s
riksförbund, Svenska missionsförbundets ungdom, lOGT-NTO och några kommuner
förordar SIA-utredningens förslag om 200 timmar per år. Malmö kommun framhåller
att dess erfarenhet av föreningsinsatser klart ger vid handen, att den
föreslagna tiden är otillräcklig. Sollentuna kommun som också har

s. 58 Kontrollera mot PDF

Piop. 1978/79:159 58

erfarenhet
av föreningsmedverkan, uttalar att den i promemorian föreslagna tiden inte
torde räcka till för att anordna en varje vecka regelbundet återkommande
aktivitet under ett läsår. Kommunen föreslår därför att rätten till ledighet
skall omfatta maximalt två timmars aktivitetstid per skolvecka och att rätt
till restid därutöver ges i vissa fall.

Statens
ungdomsråd accepterar en årsram på 96 timmar under förutsättning att
begränsningen till högst åtta timmar per kalendermånad tas bort. Även många
andra remissinstanser, bl. a. socialstyrelsen, SÖ, CUF, SSU, Svenska
scoutförbundet, riksidrottsförbundet, Förbundet Vi unga, UÖ och flera kommuner,
förordar att rätten till ledighet konstraeras mera flexibelt, så att mera
koncentrerade insatser kan göras under vissa perioder. Enligt SÖ är det
sannolikt att skolorna i en korrmiun önskar en koncentrerad insats från viss
förening eller viss person. Skolornas planering är för vissa aktiviteter
starkt årstidsbunden. Detta gäller enligt SÖ inte bara idrottsliga aktiviteter utan
även ett flertal andra områden. Det kan i sådana fall tänkas att en och samma
förening eller person är gemensam resurs för ett flertal skolor och att denna
person under en månad behöver ledighet exempelvis 30 arbetstimmar för att
fullgöra föreningens åtagande. Exempelvis Malmö kommun, som har erfarenheter
av föreningsmedverkan, framhåller behovet av kontinuitet vad gäller både
verksamhetstillfällen och ledare. Lagförslaget bör enligt SÖ, socialstyrelsen,
riksidrottsförbundet m. fl. ändras, så att rätten till ledighet begränsas
endast av en årsram. BI. a. SÖ pekar i detta sammanhang på att arbetsgivaren
enligt promemorians förslag får vägra sådan ledighet, som skulle medföra
allvarlig olägenhet för verksamheten.

4
Uttag av ledighet

Enligt
promemorians förslag gäller som förutsättning för rätt till ledighet att
anmälan om tidpunkten görs minst två veckor i förväg. SAF menar att det bör
vara möjligt att utan olägenhet för skolan, föreningen eller den enskilde
föreningsmedlemmen åtminstone fördubbla denna planeringsfrist för företaget. lOGT-NTO
menar att det är orimligt att tro att förhinder alltid skall kunna meddelas
minst två veckor i förväg till föreningen. Därför bör lagen medge ledighet för
ersättare med kortare varsel än två veckor.

Ungdomens
röda kors betonar värdet av att förfarandet vid ansökan om ledighet är enkelt efiersom
det annars blir svårt att finna förvärvsarbetande som vill engagera sig i
denna verksamhet.

I
promemorian föreslås rätt för arbetsgivaren att vägra arbetstagaren sådan
ledighet som skulle medföra allvarlig olägenhet för verksamheten. Flertalet
remissinstanser godtar detta förslag eller lämnar det utan erinran. Några är
dock kritiska i olika avseenden.

SACO/SR
anser att begreppet "allvarlig olägenhet" bör belysas ytterligare.
Svensk industriförening reserverar sig för den allmänt hållna formuleringen
"allvarlig olägenhet". Den kan enligt föreningen komma att leda till
tidsödande MBL-förhandlingar på företagen.

SAF
framhåller att det är angeläget att grunden "allvarlig olägenhet" för
arbetsgivarens ratt att neka ledighet ges en realistisk tolkning. Det måste
enligt föreningen vara ett allmänt intresse att i synnerhet företag som
befinner sig i konjunkturellt eller stmkturellt betingade svårigheter inte
drabbas av produktionsstöraingar eller andra kostnader.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop.1978/79:159 59

SSU
uttalar med anledning av regeln om allvarlig olägenhet att förbundet delar
uppfattningen att det i vissa fall kan vara en nödvändighet med en begränsning
av ledigheten. Förbundet finner det däremot olyckligt att ledigheten blir en
personlig sak mellan arbetsgivaren och föreningsledaren. Den fackliga
organisationen bör enligt förbundet finnas med vid bedömningen av ledigheten.
Samma uppfattning har ABF.

I
promemorian föreslås inte tolkningsföreträde för arbetstagarorganisation
rörande vare sig regeln om allvarlig olägenhet eller andra bestämmelser i
lagen.

CUF
menar att den lokala arbetstagarorganisationen bör ha tolkningsföreträde
rörande vad som utgör allvarlig olägenhel.

TCO
anser att arbetstagarorganisation skall ges tolkningsföreträde även vad avser
den föreslagna lagen.

Förbundel
Vi unga förordar att tolkningen av "allvarlig olägenhet" handhas av
en opartisk nämnd.

Enligt
promemorian får arbetsgivaren vägra ledighet med stöd av regeln om allvarlig
olägenhet endast om arbetstagaren får besked inom en vecka efter det han har
meddelat tiden för ledigheten. Besked behöver dock aldrig lämnas tidigare än en
månad innan ledigheten skulle ha börjat.

Enligt
hovrätten över Skåne och Blekinge finns det anledning anta att arbetsgivaren
ofta kan bli tvungen att lämna besked så tidigt som en månad före den begärda
ledigheten. I synnerhet på mindre arbetsplatser kan det under en månad inträffa
händelser, t. ex. sjukdomsfall, vilka medför att den begärda ledigheten kan
komma att innebära allvarlig olägenhet även om så inte bedömdes bli fallet då
ledigheten beviljades. Hovrätten föreslår därför att besked om vägrad ledighet
skall kunna lämnas senare än vad som anges i lagförslaget.

5
Övrigt

SAF
och Landstingsförbundet är kritiska mot atl lagen är tvingande till
arbetstagarens förmån.

Enligt
promemorian avses rätten till ledigheten för föreningsuppdrag inte få vare sig
starkare eller svagare ställning än rätt till annan ledighet. I kollisionsfall
bör enligt promemorian gälla alt först framställd begäran om ledighet ger
företräde. En sådan ordning bör enligt promemorian tillämpas även när
arbetstagarorganisation har tolkningsföreträde såvitt gäller rätten till den
ledighet som inte avser föreningsuppdrag. Kommunalarbetareförbundet vill på
det bestämdaste avvisa denna form av turordning. Det vore enligt förbundet en
orimlig situation om de fackliga organisationerna blev tvungna att rätta sin
verksamhet efter en turordning. Frågan om de olika ledigheterna bör enligt
förbundet kunna lösas genom överenskommelse och planering. LO vill liksom
kommunalarbetareförbundet avvisa vad man kallar en av staten på angivet sätt
bestämd turordning och säger sig inte kunna acceptera att lagen utformas så,
att den begränsar annat behov av ledighet för arbetstagare. Det reella behovet
av ledighet för medverkan i skolan avgörs primärt av skolans efterfrågan.
Möjligheterna att ute på arbeisplatsema tillgodose denna efterfrågan måste
enligt LO bedömas av den fackliga organisationen i förhållande till andra
ledigheter enligt bl. a. förtroendemannalagen och studieledighetslagen. TCO
menar att det finns viss risk för att lagen

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:159 60

skulle
inverka menligt på rätt till ledighet enligt redan befintliga lagar, nämligen förtroendemannalagen
och studieledighetslagen. Det är enligt organisationen angeläget att den nya
lagen inte ges en sådan utformning, att den kan inkräkta på de rättigheter till
ledighet som föreskrivs i andra lagar. TCO förordar därför att lagförslaget ses
över i detta avseende.

TCO
förordar också att arbetstagarorganisation ges tolkningsföreträde även vad
avser denna lag.

CUF,
Förbundet Vi unga m. fl. förordar att lagen kompletteras med regler om rätt för
arbetstagaren att återgå i arbete om föreningsmedverkan inställs.

Enligt
promemorians förslag krävs inte viss genomgången utbildning e. d. för att rätt
till ledighet skall föreligga. SAF, Svensk industri förening och MUF förordar
att det uppställs ett sådant krav. SAF understryker vikten av alt
föreningsmedverkan i skolan genomförs på ett kompetent sätt och menar att
enbart medlemskap inle är tillräcklig garanti för detta. Föreningen
rekommenderar att behörighetskrav formuleras för dem som skall delta i
skolarbetet. Svensk induslriförening anser det önskvärt att lagen tillförs
bestämmelser om att arbetstagaren för arbetsgivaren bör kunna uppvisa viss
dokumenterad erfarenhet av det slags verksamhet som uppdraget avser. MUF
uttalar att det torde föreligga en uppenbar risk för missbmk av lagen till
skada för dess syfte, om det inte krävs någon utbildning, alternativt ställning
eller aktivitetsgrad i organisationen.

Örebro
läns landstingskommun anser det vara angeläget att handle-damtbildning bedrivs
inom föreningarna men delar uppfattningen i promemorian att genomgången handledamtbildning
inte skall vara något krav för att ledighet för föreningsarbete i skolan skall
beviljas. Det kanske viktigaste i föreningarnas medverkan i skolan är enligt
landstingskommunen den inspiration och det engagemang som bibringas eleverna.
Detta kan många gånger ske även med bristfälligt pedagogiskt utbildade ledare.
Riksidrotisförbimdet framhåller att idrottsrörelsen planerar att göra en stor
utbildningssatsning under de närmaste åren för att få fram fler idrottsledare
som skall kunna medverka.

Svenska
korporalionsidrollsförbundet framhåller att korporationsidrottsrörelsen
arbetar utan individuella medlemskap. Samtliga personer som ingår i en
korporation som är ansluten till Rikskorpen kan sägas tillhöra
korporationsidrottsrörelsen. Förbundet anser därför att kravet på medlemskap
bör omformuleras eller förtydligas, så att det klarare framgår alt lagen också
omfattar dem som tillhör korporationsidrottsrö-relsen.

LO m.
fl. anser att visst förberedelsearbete måste omfattas av rätten till ledighet.

SAF
menar att den skadeståndsskyldighet för arbetstagare som kan följa av allmänna
rättsgrundsatser för avtalsbrott i anställningsförhållanden bör komma till
uttryck i en särskild regel i lagen.

SACO/SR
finner det otillfredsställande att ledighet enligt lagen inte grundar rätt till
semesterlön enligt semesterlagen och föreslår att den jristen rättas till genom
ett tillägg i 17 § semesterlagen.

SECO
finner det svårt att f. n. fömtse konsekvenserna av förslaget. Mycket beror
enligt organisationen på hur välvilliga arbetsgivarna ställer sig lill ledigheterna.
Därför föreslår organisationen att verksamheten utvärderas efter en
treårsperiod och att därefter eventuellt nödvändiga, justeringar görs i lagen.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:159 61

I
promemorian nämns ingenting om tidpunkten för lagens ikraftträdande. Slalens
ungdomsråd, CUF och lOGT-NTO har berört denna fråga och föreslår att lagen
träder i kraft den 1 januari 1979.

s. 62 Kontrollera mot PDF

Frop. 1978/79:159 62

Bilaga
3

Vissa
författningsbestämmelser om rätt till ledighet för olika ändamål

Lagförslaget
i promemorian (Ds U 1977: 19) Föreningsmedverkan i skolan (se bilaga 1) skulle
innebära en utbyggnad av nuvarande lagstiftning om rätt för arbetstagare att
oberoende av överenskommelse med arbelsgivaren vara ledig från sin
anställning för vissa ändamål. Det finns nämligen lagbestämmelser som ger
arbetstagare som är ledamot av riksdagen eller som har kommunalt
förtroendeuppdrag rätt till den ledighet som behövs för uppdraget. Indirekt
finns också en viss rätt till ledighet genom lagstiftningen om förbud mot
uppsägning eller avskedande av arbetstagare med anledning av
värnpliktstjänstgöring m. m. Arbetstagare har också under vissa förutsättningar
och med vissa begränsningar i övrigt rätt till ledighet i samband med barns
födelse eller adoption och för vård av barn (föräldraledighet), ledighet för
deltagande i svenskundervisning för invandrare, ledighet för fackligt uppdrag
och för uppgifter som skyddsombud samt ledighet för utbildning (studieledighet).

Beträffande
lagstiftningen om föräldraledighet, ledighet för fackligt uppdrag och
studieledighet kan här nämnas följande.

Föräldraledighet

Lagen
(1978: 410) om rätt till ledighet för vård av barn, m. m. innebär bl. a. att
en arbetstagare som förälder har rätt att för vård av barn dels vara helt ledig
från anställningen till dess barnet har uppnått ett och ett halvt års ålder,
dels förkorta arbetstiden till tre fjärdedelar av normal arbetstid till dess
barnet har uppnått åtta års ålder eller till den senare tidpunkt då barnet har
avslutat det första skolåret. Uiöver vad som följer av denna bestämmelse
föreligger rätt till ledighet bl. a. under tid då arbetstagaren uppbär
föräldrapenning för tillfällig vård av barn.

Som
villkor för rätt till ledighet enligt den förstnämnda bestämmelsen gäller att
arbetstagaren vid ledighetens början har varil anställd hos arbetsgivaren
antingen de senaste sex månaderna eller sammanlagt minst tolv månader under de
senaste två åren.

Arbetstagare
som vill utnyttja sin rätt till ledighet skall enligt huvudregeln anmäla detta
till arbetsgivaren minst två månader före ledighetens början eller, om detla
inte kan ske, så snart som möjligt.

Annan
ledighet än ledighet för tillfällig vård av barn får delas upp på högst två
perioder för varje kalenderår.

Ledighet
skall förläggas till dag som arbetstagaren begär. Vid förkortning av
arbetstiden till hälften eller till tre fjärdedelar av normal arbetstid skall
dock förkortningen spridas över arbetsveckans samtliga dagar, om inte särskilda
skäl föranleder annat.

Arbetsgivaren
skall samråda med arbetstagaren beträffande ledighetens förläggning under dagen
och andra med ledigheten sammanhängande frågor, om förhandling med
arbetstagarens organisation inle har ägt rum. Om

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:159 63

överenskommelse
inte uppnås, bestämmer arbetsgivaren i dessa frågor, i den mån inte annat har
avtalats. Arbetsgivaren får dock inte utan arbetstagarens samtycke förlägga
ledigheten till annan tid än arbetsdagens början eller slut.

Arbetstagare
får avbryta påbörjad ledighet och återuppta arbetet i samma omfattning som före
ledigheten. Om arbetstagaren vill utnyttja den rätten, skall arbetsgivaren
underrättas snarast möjligt. Har ledigheten varit avsedd att pågå en månad
eller mer, är arbetsgivaren dock inte skyldig att låta arbetstagaren återgå i
arbete tidigare än en månad efter det att arbetsgivaren har mottagit
underrättelsen.

I
lagen finns också bestämmelser om anställningsskydd och om skadeståndsskyldighet
för arbetsgivare som bryter mot lagen.

Avtal
som innebär att arbetstagares rättigheter enligt lagen upphävs eller inskränks
är ogiltigt i den delen. Vissa undantag från denna regel om lagens tvingande
karaktär finns dock. Genom kollektivavtal som på arbetstagarsidan har slutits
eller godkänts av organisation på förbundsnivå får avvikelse göras från lagens
bestämmelser om arbetstagares anmälan om tilltänkt ledighet och underrättelse
före återgång i arbete. Dessutom får den närmare tillämpningen av lagens regler
om bl. a. ledighetens förläggning bestämmas genom kollektivavtal som tillkommit
på nämnda sätt.

Ledighet
för fackligt uppdrag

Lagen
(1974: 358) om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen gäller
arbetstagare som har utsetts av lokal arbetstagarorganisation att som facklig
förtroendeman företräda de anställda i frågor som rör förhållandet till
arbetsgivaren eller andra med facklig verksamhet sammanhängande frågor.

Enligt
lagen har facklig förtroendeman rätt till den ledighet som fordras för det
fackliga uppdraget. Ledigheten får dock inte ha större omfattning än som är
skäligt med hänsyn till förhållandena på arbetsplatsen. Ledigheten får inte
förläggas så, att den medför betydande hinder för arbetets behöriga gång.
Ledighetens omfattning och förläggning bestäms efter överläggning mellan
arbetsgivaren och den lokala arbetstagarorganisationen.

I
princip är lagen tvingande till förtroendemannens förmån, men avvikelser från
bl. a. nu nämnda bestämmelser får göras med stöd av kollektivavtal som på
arbetstagarsidan har slutits eller godkänts av organisation på förbundsnivå.

Uppkommer
tvist om tillämpning av lagens regler om ledighet eller av kollektivavtalsbestämmelse
som har trätt i stället för sådan regel, gäller den lokala
arbetstagarorganisationens mening om lagens eller kollektivavtalets rätta
innebörd intill dess tvisten har slutligt prövats

Av
lagens övriga bestämmelser kan här nämnas regler om skadeståndsskyldighet för
arbetsgivare som har åsidosatt sina förpliktelser

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:159 64

enligt
lagen eller enligt kollektivavtalsbestämmelse som har trätt i lagens ställe
samt regler om skadeståndsskyldighet för arbetstagarorganisation bl. a. om den
har föranlett felaktig tillämpning av lagen eller av kollektivavtal som har
trätt i lagens ställe, fastän den har insett eller uppenbarligen borde ha
insett felaktigheten.

Studieledigbet

En
arbetstagare som vill undergå utbildning har rätt till behövlig ledighet från
sin anställning enligt lagen (1974: 981) om arbetstagares rätt till ledighet
för utbildning.

Rätt
till ledighet tillkommer arbetstagare som vid ledighetens början har varit
anställd hos arbetsgivaren de senaste sex månaderna eller sammanlagt minst tolv
månader under de senaste två åren. Om utbildningen avser fackliga frågor,
ställs dock inte något krav på viss anställningstid.

Arbetsgivaren
har rätt att skjuta på en studieledighet till senare tid än arbetstagaren har
begärt. För sådana fall finns särskilda bestänmiel-ser om skyldighet för arbesgivaren
att underrätta arbetstagaren och den berörda lokala kollektivavtalsbärande
arbetstagarorganisationen, rätt för denna organisation att påkalla överläggning
med arbetsgivaren samt krav på samtycke av organisationen, om arbetsgivaren
vill ha längre frist än sex månader eller, när det rör sig om ledighet som sammanlagt
motsvarar högst en arbetsvecka eller ledighet för utbildning i fackliga frågor,
längre frist än två veckor.

Har
arbetstagaren inte fått påbörja sin ledighet inom två år eller, när ledigheten
sammanlagt motsvarar högst en arbetsvecka, inom ett år kan han påkalla
domstolsprövning. Vid sådan prövning skall skälig hänsyn tas såväl till
arbetstagarens önskemål som till intresset av att verksamheten hos
arbetsgivaren kan fortgå utan allvarlig störning. Kan flera arbetstagare inte
beredas ledighet samtidigt, gäller prioritetsregler som tillämpas inom varje
kollektivavtalsområde för sig och som ger företräde åt facklig utbildning och
utbildning av den som har bristfällig skolunderbyggnad.

Lagen
innehåller också regler om rätt för arbetstagare som avbryter sin utbildning
att återgå i arbete och bestämmelser om anställningsskydd.

I
princip är lagen tvingande till arbetstagarens förmån, men avvikelser från
åtskilliga av dess bestämmelser får göras med stöd av kollek tivavtal som på
arbetstagarsidan har slutits eller godkänts av organisation på förbundsnivå.

Lagen
innehåller bestämmelser om tolkningsföreträde för arbetstagarorganisation vid
tvist om tillämpning av lagen eller av kollektivavtalsbestämmelse som har
trätt i lagens ställe. Utan hinder av bestämmelserna om tolkningsföreträde kan
domstol meddela förordnande i tvistefrågan intill dess tvisten har slutligt
prövats.

I
lagen finns beslämmelser om skadeståndsskyldighet för arbetsgivare som
åsidosätter sina förpliktelser enligt lagen eller kollektivavtal som ersätter
lagen samt för arbetstagarorganisation som vid utnyttjande av
tolkningsföreträde har föranlett felaktig tillämpning av lagen eller av
kollektivavtal i lagens ställe, fastän organisationen har insett eller
uppenbarligen borde ha insett felaktigheten.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:159 65

Innehåll

Propositionen
................................................... ... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll........................ ... 1

Lagförslag .......................................................... ... 2

Utdrag
av protokoll vid regeringssammanträde den 15 mars 1979 .. 4

1
Inledning ........................................................ ... 4

2
Allmärma överväganden...................................... ... 5

2.1
Principiella synpunkter.................................... ... 5

2.2
Lagens tillämpningsområde.............................. .. 10

2.3
Ledighetens omfattning.................................. .. 12

2.4
Uttag av ledighet.......................................... .. 14

2.5
Lagens karaktär............................................ 17

2.6
Förhållandet till ledigheter av
annat slag............ . 17

2.7
Vissa andra frågor......................................... .. 18

3
Upprättat lagförslag........................................... .. 19

4
Specialmotivering ............................................. .. 19

5
Hemställan .................................................... .. 30

6
Beslut............................................................. .. 30

Bilagor

1
Promemorian .................................................. .. 31

2
Sammanställning av
remissyttranden..................... .. 53

3
Vissa författningsbestämmelser
om rätt till ledighet för olika ändamål 62

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1979

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

26 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (19)

19 kopplingar i 13 dokument.

  1. SOU 2023:79 Arbetsrätten under krig och krigsfara s. 231 om s. 5 · s. 439 i texten
  2. Skr. 1986/87:75 med redogörelse för behandlingen av riksdagens skrivelser till regeringen s. 42 i texten
  3. Skr. 1985/86:75 med redogörelse för behandlingen av riksdagens skrivelser till regeringen s. 52 i texten
  4. Skr. 1984/85:75 1984/85:75 s. 63 i texten
  5. Skr. 1983/84:80 1983/84:80 s. 72 i texten

Visa alla 13

Doktrin (7)

7 kopplingar i 3 dokument.

  1. Malmberg, Anställningsavtalet, 1997 s. 85 om s. 5 · s. 105 om s. 22 · s. 389 i texten
  2. Fahlbeck, Praktisk arbetsrätt, 1989 s. 474 om s. 28 · s. 477 i texten
  3. Eklund, Anställningsförhållandet vid företagsöverlåtelser, 1983 s. 156 om s. 22 · s. 328 i texten