med förslag till Iag om yrkesmässig försäjning av dyrkverktyg
54 sidor, varav 50 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 50 av 54 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1978/79:169, med förslag till Iag om yrkesmässig försäjning av dyrkverktyg
Dokumentets text
Prop.
1978/79:169
Regeringens proposition 1978/79:169
med
förslag till lag om yrkesmässig försäljning av dyrkverktyg;
beslutad
den 22 mars 1979.
Regeringen
föreslår riksdagen att antaga det förslag som har upptagits i bifogade utdrag
av regeringsprotokoll.
På
regeringens vägnar OLA ULLSTEN
HÄDAR
CARS
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I
propositionen föreslås att yrkesmässig förs"äljning av dyrkverktyg skall
få bedrivas endast efter tillstånd av polismyndighet. Regleringen skall hindra
att sådana verktyg säljs till vem som helst. Syftet är att minska riskema för
att verktygen kommer till brottslig användning.
1
Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 169
Prop. 1978/79:169
Förslag
till
Lag om yrkesmässig
försäljning av dyrkverktyg
Härigenom
föreskrivs följande.
1
§ Med dyrkverktyg avses i denna
lag sådana föremål som är särskilt utformade för att ers'ätta nycklar vid
öppnande av lås.
2
§ Yrkesmässig försäljning av dyrkverktyg
får bedrivas endast efter tillstånd. Sådan försäljning får ske endast till den
som i sitt yrke eller annars har ett beaktansvärt behov av dyrkverktyg och skäligen
kan antas inte komma att missbruka dem.
Tillstånd
får ges åt den som har gjort sig känd för ordentlighet och pålitlighet och som
kan antas komma att bedriva försäljningen i enlighet med vad som har sagts i
första stycket. I fråga om juridiska personer skall det för verksamheten
finnas en föreståndare som tillståndsmyndigheten har godkänt.
Regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, rikspolisstyrelsen får meddela närmare
föreskrifter rörande försäljningen.
3
§ Fråga om tillstånd prövas av
polismyndigheten i den ort där rörelsen huvudsakligen skall bedrivas.
4
§ Tillstånd meddelas för viss
tid eller tills vidare och kan förbindas med särskilda villkor.
Tillstånd
får återkallas, om tillståndshavaren har åsidosatt någon bestämmelse i denna
lag eller en föreskrift eller ett villkor som har meddelats med stöd av lagen
eller om förutsättningarna för tillståndet annars inte längre föreligger.
5 §
Tillsynen över efterlevnaden av denna lag och de med stöd av
lagen meddelade föreskrifterna och villkoren utövas av polismyndig
heten.
Tillsynen
skall utövas sä, att den inte vållar större kostnad eller olägenhet än som är
nödvändig.
6
§ Den som har tillstånd enligt
denna lag är skyldig att efter anmodan av polismyndigheten lämna de
upplysningar, handlingar, varu-prov och liknande som behövs för tillsynen.
7
§ Till böter eller fängelse i
högst sex månader döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet
1.
bedriver yrkesmässig
försäljning av dyrkverktyg utan tillstånd eller utan att godkänd föreståndare fiims,
2.
bryter mot föreskrift som avses
i 2 § tredje stycket eller mot villkor enligt 4 § första stycket,
3.
underlåter att fullgöra
skyldigheten enligt 6 § eller lämnar oriktig uppgift vid fullgörandet.
I
ringa fall döms inte till straff.
Prop. 1978/79:169 3
8 §
Polismyndighetens beslut överklagas hos länsstyrelsen genom be
svär.
Länsstyrelsens
beslut överklagas hos kammarrätten genom besvär.
Beslut
enligt denna lag som rör annat än ålerkallelse av tillstånd skall gälla
omedelbart, om ej annat föreskrivs. Om det finns särskilda skäl för det, får
föreskrivas att beslut om återkallelse av tillstånd skall gälla omedelbart.
9 §
Den som har tagit befattning med ett ärende som avses i denna
lag får ej obehörigen röja eller nyttja vad han därvid har fått veta om
yrkeshemlighet eller affärsförhållande.
Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1979.
Den
som vid ikraftträdandet bedriver tillståndspliktig försäljning och som före
utgången av juni 1979 har sökt tillstånd, får fortsätta med försäljningen medan
ansökningen prövas.
Prop.
1978/79:169
Utdrag
HANDELSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde 1979-03-22
Närvarande: statsministern Ullsten, ordförande, och
statsråden Sven Romanus, Mundebo, Wikström, Wirtén, Rodhe, Wahlberg, Hansson, Enlund,
Lindahl, Winther, De Geer, Cars, Gabriel Romanus
Föredragande: statsrådet Cars
Proposition med förslag till lag om yrkesmässig
försäljning av dyrkverktyg
1 Inledning
Dyrkverktyg får f. n. utan restriktioner säljas till vem
som helst. Inte heller tillverkning och innehav kontrolleras. Frågan om en
reglering beträffande sådana verktyg har dock tidigare behandlats i ett vidare
sammanhang. Den s. k. låsutredningen (H 1972: 04) avgav sålunda i december 1975
betänkandet (SOU 1975: 19) Konsumentskydd på låsområdet. I betänkandet
föreslogs bl. a. en frivillig auktorisation av låssmeder samt tillståndsplikt
för tillverkning och innehav av dyrkverktyg. Efter remiss avgavs yttranden över
betänkandet av myndigheter, organisationer och andra. Betänkandet har dock i
nu berörda delar inte föranlett särskilda åtgärder från statsmakternas sida.
Rikspolisstyrelsen (RPS) och konsumentombudsmannen (KO)
har därefter hemställt att särskilda åtgärder skall övervägas i syfte att förhindra
att dyrkverktyg säljs fritt på marknaden. Under hösten 1978 utarbetades inom
handelsdepartementet en promemoria (Ds H 1978: 6) Åtgärder mot försäljningen av
dyrkpistoler m. m., med förslag till sådana åtgärder. Promemorian som också
innehåller en redogörelse för nuvarande förhållanden bör fogas till
protokollet i detta ärende som bilaga I.
Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av
riksåklagaren (RÅ), hovrätten för västra Sverige, kammarrätten i Sundsvall, RPS,
brottsförebyggande rådet (BRA), kommerskollegium (KK), marknads-
Prop. 1978/79:169 5
domstolen,
näringsfrihetsombudsmannen (NO), statens pris- och kartell-nämnd (SPK),
konsumentverket, statens planverk, länsstyrelsernas organisationsnämnd (LON),
länsstyrelserna i Blekinge, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Örebro samt
Norrbottens län, Stockholms, Göteborgs och Malmö polisdistrikt, Sveriges
grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges industriförbund, SHIO
Familjeföretagen, Tjänstemännens centralorganisation (TCO),
Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska handelskammarförbundet, Folksam,
Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO), Svenska försäkringsbolags
riksförbund, Sveriges fastighetsägareförbund, Hyresgästernas riksförbund (HSB),
Sveriges bilindustri- och bilgrossisiförening, Allmänna Bevaknings AB (ABAB), Sveriges
mekanförbund, Sveriges låssmedsmästares riksförbund (SLR), Sveriges järnhandlareförbund,
Järnia AB samt Svenska stöldskyddsföreningen.
RA
har bifogat yttranden från överåklagarna i Stockholms, Göteborgs och Malmö åklagardistrikt
samt från länsåklagarna i Uppsala län och Östergötlands län. Kommerskollegium
har bifogat yttranden från Stockholms Handelskammare, Kronobergs och Blekinge
Handelskammare samt Handelskammaren för Örebro och Västmanlands län. Länsstyrelsen
i Blekinge län har bifogat yttranden från Kronobergs och Blekinge
Handelskammare samt från Karlskrona, Ronneby och Karlshamns polisdistrikt.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har bifogat yttranden från Mölndals,
Kungälvs, Uddevalla och Strömstads polisdistrikt. Länsstyrelsen i Örebro län
har bifogat yttranden från Örebro, Hallsbergs, Karlskoga och Lindesbergs
polisdistrikt.
En
sammanställning av remissyttranden bör fogas till protokollet i detta ärende
som bilaga 2.
2
Allmän motivering
2.1
Inledning och utgångspunkter
I
motioner till 1972 års riksdag hemställdes att frågan om auktorisation av
låssmeder skulle utredas. Motionärerna hänvisade till det ökande antalet
inbrottsstölder och till risken för att låssmedsverksamhet utnyttjas i
brottsligt syfte. Riksdagen (NU 1972:41, rskr 1972: 230) begärde med anledning
härav att frågan om en offentlig auktorisation av låssmeder skulle utredas.
Mot
denna bakgrund tillsattes låsutredningen för att utreda frågan om ett utökat
konsumentskydd beträffande lås och låsinstallation m. m. Som nyss berördes
föreslog låsutredningen i sitt betänkande ett frivilligt auktorisationssystem
för låssmeder. Auktorisation skulle meddelas av länsstyrelse. Vidare föreslogs
bl. a. att nyckelfräsmaskin, dyrkverktyg och spärrat nyckelämne inte skulle få
tillverkas eller innehas utan till-
Prop. 1978/79:169 6
stånd
av länsstyrelse. Auktoriserad låssmed behövde dock inte sådant tillstånd.
Låsutredningens
förslag remissbehandlades. 1 en inom handelsdepartementet i maj 1977 upprättad
promemoria bedömdes åtgärder från regeringens sida inte vara påkallade
beträffande förslagen om auktorisationssystem och tillståndsplikt. Några
särskilda åtgärder från statsmakternas sida har inte heller vidtagits i dessa
delar. Ett förslag av utredningen om att komplettera byggnadsstadgan (1959:
612) med bestämmelser om inbrottsskydd i byggnader behandlas dock f. n. inom
ramen för den genomgripande omarbetning av byggnadslagstiftningen som pågår.
Frågan
om en auktorisation av låssmeder m. m. aktualiserades på nytt genom motioner
till 1977/78 års riksdag. Näringsutskottet anförde (NU 1977/78: 46) bl. a. att
det efter motionernas avlämnande hade tilldragit sig uppmärksamhet att ett
företag hade marknadsfört en "dyrk-pistol", varmed det uppgavs vara
lätt att öppna så gott som alla typer av cylinderlås. Utskottet redovisade att
KO hos marknadsdomstolen hade ansökt om förbud enligt 4 § marknadsföringslagen
(1975: 1418) för företaget att saluhålla denna vara till privatpersoner. När
det gällde de förslag om auktorisationssystem och tillståndsplikt som
låsutredningen hade lagt fram, uttalade utskottet att åtgärder av denna art
visserligen kunde ha en brottsförebyggande verkan. Det var dock osannolikt att
de skulle bli så effektiva att det skulle uppväga de nackdelar som de skulle
medföra. Utskottet ville därför inte förorda någon lagstiftning eller översyn
av låsutredningens förslag men utgick från att regeringen och berörda
myndigheter fortsättningsvis noga följde utvecklingen och övervägde olika
möjligheter att genom förbättrat låsskydd och på annat sätt dämpa
inbrottsfrekvensen. Utskottet hemställde därför om avslag på motionerna, vilket
bifölls av riksdagen.
KO:s
ansökan hos marknadsdomstolen om förbud enligt marknadsföringslagen för det
berörda företaget att saluhålla dyrkpistolen till privatpersoner lämnades utan
bifall av domstolen i juni 1978. Mot bakgrund härav hemställde, som har
berörts, bl. a. RPS och KO hos regeringen att särskilda åtgärder skulle
övervägas från samhällets sida i syfte att förhindra att dyrkverktyg säljs
fritt på marknaden. RPS anförde bl. a. att en fri försäljning otvivelaktigt
innebar en ökad risk för att dyrkpistoler skulle komma till brottslig
användning.
I
den inom handelsdepartementet utarbetade promemorian framhålls inledningsvis
att det från allmän synpunkt framstår som klart olämpligt att dyrkverktyg säljs
till vem som helst. Redan annonsering och annan reklam för sådana verktyg kan
fresta lättpåverkade personer att begå brott. Genom försäljningen till
allmänheten sker vidare en okontrollerad spridning av verktyg, vilka kan
användas som hjälpmedel vid brott. Det förhållandet att den som har kunskap på
området sj'älv kan till-
Prop.
1978/79:169 7
verka vissa dyrkverktyg rubbar enligt promemorian inte
bedömningen att sådan spridning är betänklig.
Vidare konstateras i promemorian att förhållandena på
låsområdet hittills dock har varit sådana att särskilda bestämmelser för
kontroll av dyrkverktyg inte har behövts. I branschen har nämligen, uttalas
det, till-lämpats sådana rutiner beträffande kundurvalet som har säkerställt
att dyrkverktyg inte sprids till en bred allmänhet. Mot bakgrund av vad som har
förekommit under senare tid är det emellertid enligt promemorian nu påkallat
att införa en reglering i fråga om dyrkverktygen.
Förslaget om att samhället nu måste vidta åtgärder i fråga
om dyrkverktygen har fått ett gynnsamt mottagande vid remissbehandlingen och
har tillstyrkt eller lämnats utan erinran av praktiskt taget samtliga remissinstanser.
Några instanser har även anfört att låsutredningens förslag bör helt
genomföras.
Jag delar uppfattningen atl en okontrollerad spridning av dyrkverktyg
är betänklig från säkerhetssynpunkt. Åtgärder måste därför vidtas från
samhällets sida för att försvåra sådan spridning och därmed minska riskerna för
att dyrkverktyg kommer till brottslig användning. Däremot avser jag att tills
vidare inte föreslå ytterligare åtgärder inom låsområdet.
2.2 Regleringens omfattning
Den i promemorian föreslagna regleringen berör endast dyrkverktygen.
Med sådana verktyg avses enligt förslaget föremål som är särskilt utformade för
att ersätta nyckel vid öppnande av lås. Hit hör bl. a. dyrkpistoler och petnålar
jämte tillhörande vridverktyg. Till dyrkverktygen räknas vidare enligt
förslaget den s. k. slungan samt olika för dyrkning särskilt utformade bladfj'ädrar
och krokar. Kännetecknande för verktygen är enligt promemorian att de är
avsedda att påverka låsmekanismen att öppna sig i enlighet med sin konstruktion
utan att låset helt eller delvis förstörs.
Remissinstanserna har i allmänhet godtagit den föreslagna
definitionen. En remissinstans anser dock att reglerna bör utformas så att de
även omfattar s. k. cylinderutdragare, med vars hjälp hela låscylindern kan
dras ut och därefter sättas på plats igen.
I likhet med flertalet remissinstanser ansluter jag mig
till vad som har anförts i promemorian om vad samhällskontrollen på detta
område bör omfatta. Begreppet dyrkverktyg kan nämligen ges en från rättssäkerhetssynpunkt
behövlig avgränsning om dit förs endast verktyg som är särskilt utformade för
att i en mer eller mindre vidsträckt bemärkelse ersätta nyckel vid öppnande
av lås. De nu avsedda verktygen påverkar, som har berörts, låsmekanismen att
öppna sig i enlighet med sin konstruktion utan att låset förstörs helt eller
delvis. Denna gräns skulle
Prop. 1978/79: 169 8
rivas
upp om man till begreppet dyrkverktyg även förde s. k. cylinderutdragare.
Tillämpningssvårigheterna skulle sålunda kunna bli avsevärda. Inte heller
synes en så långtgående reglering f. n. vara påkallad.
En
remissinstans har anfört att regleringen bör omfatta även bl. a. delar till dyrkverktyg.
Jag anser dock att det f. n. knappast finns något praktiskt behov av en sådan
bestämmelse.
I
promemorian föreslås en reglering av den yrkesmässiga försäljningen av dyrkverktyg.
En sådan kontroll kan nämligen, framhålls det, antas vara det enklaste och
samtidigt mest effektiva medlet att hindra en fri spridning av dyrkverktyg till
allmänheten med de risker detta för med sig.
De
flesta remissinstanserna har anslutit sig till bedömningen att man under
nuvarande förhållanden bör kunna begränsa regleringen till en allmän kontroll
av den yrkesmässiga försäljning av dyrkverktyg som förekommer. Flera
remissinstanser anser dock att en sådan reglering inte är tillräckligt
ingripande och har därför förordat en reglering som tar sikte på bl. a.
tillverkningen, innehavet och all förekommande försäljning av dyrkverktyg.
1
likhet med vad som anförts i promemorian anser jag att en av utgångspunkterna
vid utformningen av en reglering bör vara att denna skall vara tillräckligt
effektiv och samtidigt så enkel att tillämpa som möjligt. Den får alltså inte
medföra onödigt betungande och krångliga byråkratiska rutiner. Regleringen får
inte heller onödigtvis försvåra för låssmeder och liknande som i sin
yrkesverksamhet har ett legitimt behov av dyrkverktyg. Man måste här även göra
klart för sig att inte ens de mest långtgående bestämmelser kan helt undanröja
risken för att dyrkverktyg kan komma i händerna på olämpliga personer.
En
kontroll också av tillverkningen torde knappast komma att få någon påtaglig
brottsförebyggande effekt, särskilt inte mot bakgrund av att enklare dyrkverktyg
egenhändigt kan tillverkas relativt lätt och uppenbarligen också användas med
framgång på ganska vanliga låstyper. Enskilda personer kan vidare i vissa
situationer, t. ex. om en nyckel har kommit bort, ha en godtagbar anledning att
tillverka en dyrk för att utan hjälp av någon låssmed eller liknande själv
bereda sig tillträde till ett låst utrymme. En reglering av tillverkningen skulle
dessutom med stor sannolikhet medföra en ganska tyngande administration till
följd av att tillstånd skulle behövas i ett stort antal fall. Många skulle
säkert uppleva en så ingripande reglering som onödig och svårigheterna att
övervaka efterlevnaden är uppenbara. Nu anförda skäl talar givetvis med styrka
också mot en kontroll av innehavet.
Jag
ansluter mig alltså till bedömningen att andra åtgärder än en kontroll av den
yrkesmässiga försäljningen av dyrkverktyg f. n. framstår som alltför
ingripande. En kontroll av sådan försäljning för att hindra att dyrkverktyg
marknadsförs till allmänheten torde medföra den minst
Prop. 1978/79:169 9
tyngande
administrationen och samtidigt tillgodose det nu föreliggande behovel. Mitt
förslag har denna innebörd. Om utvecklingen inom detta område skulle gå i en
från brottsförebyggande synpunkt otillfredsställande riktning får ytterligare
åtgärder övervägas.
2.3
Tillståndskravet m. m.
Förslaget
i promemorian innebär att yrkesmässig försäljning av dyrkverktyg får bedrivas
endast efter tillstånd av polismyndighet. Genom den prövning som således
föregår beslut om tillstånd bör enligt promemorian vinnas en viss garanti för
att försäljning inte kommer till stånd i en omfattning som är olämplig från
allmän synpunkt. I promemorian framhålls att de som hittills har bedrivit
yrkesmässig försäljning i allmänhet också har tillämpat vissa grundprinciper i
fråga om kundurvalet. Principerna har gått ut på att i huvudsak endast etablerade
låssmedsföre-tag och andra som har haft ett likvärdigt seriöst behov av dyrkverktyg
har fått köpa sådana verktyg. Enligt förslaget bör tillstånd att bedriva yrkesmässig
försäljning av dyrkverktyg endast meddelas den som kan antas följa dessa allmänna
riktlinjer vid försäljningen. Detta innebär enligt promemorian b\. a. att en tillståndshavare
inte får godta någon som köpare bara därför att denne är oförvitlig. Om dessa
allmänna riktlinjer inte följs av försäljaren bör enligt promemorian reaktionen
bli att tillståndet återkallas.
Slutligen
anförs i promemorian att vid tillståndsprövningen som regel saknas anledning
att beakta huruvida sökanden besitter yrkesskicklighet inom området. Någon
bedömning av om det finns ett allmänt behov av den försäljning som tillståndet
avser bör inte heller ske eftersom den föreslagna regleringens syfte helt är av
brottsförebyggande art.
Vad
som har föreslagits i det här avseendet har i allmänhet lämnats utan erinran
vid remissbehandlingen. Några remissinstanser är emellertid kritiska och pekar
bl. a. på risken för att den som har tillstånd intar en alltför restriktiv
hållning med följd att kanske klart legitima behov av dyrkverktyg inte blir
tillgodosedda. För att vinna en större rättstrygghet för köparen har därför
föreslagits att försäljning av sådana verktyg endast skall få ske till den som
har fått tillstånd att förvärva dem.
För
egen del vill jag ansluta mig till vad som har föreslagits i promemorian.
Några anmärkningar synes nämligen inte ha riktats mot de grundprinciper i fråga
om kundurvalet som de flesta yrkesmässiga försäljare av dyrkverktyg har
tillämpat sedan flera år tillbaka och som enligt förslaget skall ligga till
grund för regleringen. Vidare skulle krav på förvärvstillstånd kunna i
betydande mån försvåra yrkesutövningen för de kategorier som avses vara
godtagbara som köpare. Dessa kan ju när behov av dyrkverktyg uppstår bli
tvungna att avvakta en prövning av förvärvsfrågan. Det framstår därför som
mest ändamålsenligt
Prop. 1978/79:169 10
att
införa en försäljningskontroll byggd på samma grundprinciper som nu. Eftersom
endast ett fåtal företag f. n. bedriver yrkesmässig försäljning av dyrkverktyg
bör efterlevnaden av en sådan reglering vara förhållandevis lätt att
kontrollera. Givetvis bör polismyndigheten beakta att säljaren ibland kan ha
vissa svårigheter att rätt bedöma och värdera köparens seriösa behov av dyrkverktyg
enligt de allmänna principerna. I första hand bör därför polismyndigheten, om
försäljningen bedöms som mindre lämplig, försöka nå rättelse på frivillig väg
genom att lämna råd och anvisningar.
Jag
vill här också understryka att regleringen endast får användas i brottsförebyggande
syfte. Det 'är alltså uteslutande den aspekten som får anläggas vid
tillståndsprövningen och kontrollen av efterlevnaden av de allmänna
riktlinjerna.
I
likhet med flera remissinstanser anser jag det vara lämpligt att de i
promemorian redovisade grundtankarna rörande principerna vid tillståndsprövning,
kundurval m. m. i en mer allmän form kommer till uttryck också i lagtexten. På
regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, rikspolisstyrelsen bör
vidare ankomma att när så behövs ge närmare föreskrifter om vad som skall iakttas.
2.4
Vissa särskilda frågor
Som
har framgått av det föregående bör efterlevnaden av den föreslagna lagen stå
under tillsyn av polismyndigheten.
För
att efterlevnaden skall kunna övervakas på ett rationellt sätt bör enligt
promemorieförslaget den som bedriver tillståndspliktig försäljning vara
skyldig att efter aimiodan tillhandahålla polismyndigheten vissa uppgifter m. m.
Om sådan anmodan inte efterkommes bör enligt förslaget polismyndigheten kunna
förelägga vite.
Några
erinringar har av remissinstansema inte riktats mot förslaget om att
polismyndigheten för sin tillsyn bör få ta del av vissa uppgifter m. m. Även
jag ansluter mig härtill. En sådan rätt att ta del av handlingar, t. ex.
försäljningsbok över sålda dyrkverktyg, är av stor betydelse när det gäller
att övervaka efterlevnaden av de grundprinciper som bör tillämpas i fråga om
kundurvalet. I likhet med några remissinstanser anser jag att kretsen av
uppgiftsskyldiga skall utgöras endast av dem som har erhållit tillstånd att
bedriva ifrågavarande försäljning.
Förslaget
om vitesbestämmelser har i allmänhet lämnats utan erinran vid
remissbehandlingen. Från några håll, bl. a. RA, har dock ifrågasatts om det
finns något behov av sådana bestämmelser eftersom det vid tredska bör finnas
möjlighet att återkalla tillståndet.
För
min del finner jag det f. n. inte föreligga tillräcklig anledning att tillföra
regelsystemet bestämmelser om vite. Däremot bör underlåtenheten att inkomma
med begärda uppgifter m. m. vara straffsanktionerad.
Prop. 1978/79:169 H
Den
nu föreslagna lagen måste kompletteras med verkställighetsföreskrifter som kan
utfärdas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. De
föreskrifter det här är fråga om kan gälla t. ex. rutiner vid försäljningen av
dyrkverktyg eller hur bokföringen skall utformas för att möjliggöra kontroll
av verksamheten. Jag ansluter mig till bedömningen i promemorian att det kan
vara lämpligt att regeringen bemyndigar rikspolisstyrelsen att meddela sådana
föreskrifter. Denna fråga kommer jag att anmäla för regeringen i ett senare
sammanhang.
Det
är givetvis önskvärt att regleringen kan träda i kraft så snart som möjligt.
Erforderliga föreskrifter måste dock utarbetas dessförinnan. I enlighet med vad
som har föreslagits i promemorian bör den nya lagen, med utgångspunkt i att
riksdagens beslut kan tas under innevarande riksmöte, träda i kraft den 1 juli
1979. Den som bedriver tillståndspliktig försäljning och som före utgången av
juni 1979 har sökt tillstånd bör få bedriva sådan försäljning under tid då
ansökningen prövas.
3
Upprättat lagförslag
1
enlighet med vad jag nu har anfört har inom handelsdepartementet upprättats
förslag till lag om yrkesmässig försäljning av dyrkverktyg. Därvid har
samråd ägt rum med chefen för justitiedepartementet.
4
Speciabnotivering
1
§ Med dyrkverktyg avses i denna lag sådana föremål som är särskilt lUformade
för all ersätta nycklar vid öppnande av lås.
Kännetecknande
för dyrkverktygen är att de är avsedda att påverka låsmekanismen att öppna sig
i enlighet med sin konstruktion utan att låset samtidigt helt eller delvis
förstörs. Dyrkverktygen är alltså i en mer eller mindre vidsträckt bemärkelse
särskilt utformade för att ersätta den nyckel som hör till ett lås. Utanför
begreppet dyrkverktyg faller därför nycklar, däribland s. k. huvudnycklär, och
verktyg med vars hjälp låsta utrymmen kan forceras på annat sätt, t. ex. genom
brytning eller genom att låsmekanismen helt eller delvis tillfälligtvis
avlägsnas.
Som
dyrkverktyg enligt denna lag räknas som tidigare (avsnitt 2.2) har anförts bl.
a. dyrkpistoler och petnålar med tillhörande vridverktyg, den s. k. slungan
samt olika för dyrkning särskilt utformade bladfjädrar och krokar.
Det
saknar betydelse om verktygen är industriellt tillverkade eller inte. Utanför
begreppet dyrkverktyg i den här avsedda meningen faller däremot sådana föremål
som visserligen i vissa fall kan användas för att öppna lås t. ex. nagelfilar,
knivar och skruvmejslar men som
Prop.
1978/79:169 12
inte är särskilt utformade för att användas för att
ersätta nyckel. Om sådana föremål t. ex. har böjts eller slipats på ett
speciellt sätt och därmed har särskilt utformats för att ersätta nyckel kan de
dock vara att bedöma som dyrkverktyg. Därmed gäller också kravet enligt 2 §
första stycket på tillstånd för yrkesmässig försäljning.
2 § Yrkesmässig försäljning av dyrkverktyg får bedrivas
endast efter tillstånd. Sådan försäljning får ske endast till den som i sitt
yrke eller annars har ett beaktansvärt behov av dyrkverktyg och skäligen kan anlas
inte komma atl missbruka dem.
Tillstånd får ges åt den som har gjorl sig känd för ordenllighei
och pålitlighet och som kan antas komma atl bedriva försäljningen i enlighel
med vad som har sagts i första styckel. I fråga om juridiska personer skall
del för verksamhelen finnas en föreståndare som tillstånds-myndighelen har
godkänt.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
rikspolisstyrelsen får meddela närmare föreskrifter rörande försälfningen.
I försia stycket första meningen upptas kravet på
tillstånd för att få bedriva yrkesmässig försäljning av dyrkverktyg. Begränsningen
till yrkesmässig försäljning irmebär bl. a. att det skall vara fråga om försäljning
som ingår som ett led i en av säljaren bedriven verksamhet av ekonomisk natur.
Som tidigare (avsnitt 2.1) har anförts är syftet med lagen
att minska riskerna för att dyrkverktyg kommer till brottslig användning. Mot
bakgrund härav har i avsnittet 2.3 redovisats vissa allmänna riktlinjer som
bör gälla i fråga om tillståndshavarens kundurval. Dessa riktlinjer ligger till
grund för vad som anges i första stycket andra meningen.
I andra stycket upptas förutsättningarna för att tillstånd
skall kunna meddelas. Som tidigare har nämnts bör tillstånd att bedriva
yrkesmässig försäljning endast meddelas den som kan antas följa de allmänna
riktlinjerna. Bedömningen skall alltså ta sikte på omständigheter som kan vara
av betydelse från brottsförebyggande synpunkt. I princip får krav därför inte
uppställas om att säljaren skall besitta yrkesskicklighet inom området eller
att det skall finnas något allmänt behov av den avsedda försäljningen.
Tredje stycket upptar en bestämmelse om att regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, rikspolisstyrelsen får meddela närmare
föreskrifter om försäljningen. En regel av detta slag får betydelse om behov
uppkommer av en närmare materiell utfyllnad av den föreslagna lagen.
4 § Tillstånd meddelas för viss tid eller tills vidare och
kan förbindas med särskilda villkor.
Tillstånd får återkallas, om tillståndshavaren har
åsidosatt någon beslämmelse i denna lag eller en föreskrift eller etl villkor
som har medde-
Prop.
1978/79:169 13
lats med slöd av lagen eller om förutsätlningarna för
tillståndet annars inte längre föreligger.
I första stycket anges bl. a. att tillstånd kan meddelas
för viss tid eller tills vidare. I allmänhet torde tillstånden böra vara
tidsbegränsade. Del kan dock i vissa fall finnas skäl att meddela tillstånd
tills vidare. Som har anförts i avsnittet 2.4 i den allmänna motiveringen måste
närmare verkställighetsföreskrifter meddelas. Utöver dessa generella
föreskrifter kan det i det enskilda fallet ibland vara nödvändigt att förbinda
tillstånd med särskilda villkor av ordningskaraktär, t. ex. for hur bokföringen
skall vara utformad.
Vidare anges i andra stycket att tillstånd under vissa
förutsättningar kan återkallas. Detta kan bli aktuellt t. ex. om de allmänna
riktlinjerna beträffande försäljningen inte iakttas. I enlighet med vad som har
anförts i avsnittet 2.3 i den allmänna motiveringen bör dock polismyndigheten i
första hand i allmänhet försöka nå rättelse genom att lämna råd och
anvisningar. Först om detta visar sig vara otillräckligt bör tillståndet kunna
återkallas.
6 § Den som har tillstånd enligt denna lag är skyldig att
efter anmodan
av polismyndigheten lämna de upplysningar, handlingar, varuprov och
liknande som behövs för tillsynen.
Den som har tillstånd enligt lagen är skyldig att efter
anmodan av polismyndigheten tillhandahålla vissa uppgifter, exempelvis om till
vilka personer dyrkverktyg har sålts. En viktig begränsning i fråga om uppgiftsskyldighetens
omfattning sker genom att en anmodan skall avse det material som behövs för
tillsynen. Det material som kan krävas in måste således ha relevans för denna.
Vidare får inte krävas in mer uppgifter än som är nödvändigt.
Vid tillämpningen av dessa bestämmelser skall beaktas att
skyldighet att yttra sig e. d. inte åläggs någon i fråga om omständighet, vars
yppande skulle röja att vederbörande har begått brott.
7 § Till böler eller fängelse i högst sex månader döms den
som upp
såtligen eller av oaktsamhet
1.
bedriver
yrkesmässig försäljning av dyrkverktyg utan tillstånd eller ulan all godkänd
föreståndare finns,
2.
bryier
mot föreskrift som avses i 2 § tredje slyckel eller mot villkor enligl 4 §
första slyckel,
3.
underlåter
atl fullgöra skyldigheten enligt 6 § eller lämnar oriktig uppgift vid
fullgörandet.
I ringa fall döms inte lill straff.
Om ett konkurrensförhållande uppstår mellan dessa föreskrifter
och straffbestämmelser i t. ex. brottsbalken får detta lösas enligt allmänna
Prop. 1978/79:169 14
regler.
Eftersom fängelse ingår i straffskalan kommer enligt praxis brottsbalkens
allmänna regler om medverkan att bli analogiskt tillämpliga.
Med
lämnande av oriktig uppgift enligt 3 kan vara att jämställa förtigande av
uppgift.
Det
bör understrykas att den som har tillstånd att bedriva försäljning inte kan
straffas för en försäljning som sker i strid mot 2 § första stycket andra
meningen.
9
§ Den som har tagit befattning med elt ärende som avses i denna tag får ej obehörigen
röja eller nyttja vad han därvid har fått vela om yrkeshemlighet eller
affärsförhållande.
Den
som bryter mot tystnadsplikten kan enligt 20 kap. 3 § brottsbalken dömas till
böter eller fängelse.
5
Hemställan
Med
hänvisning till det anförda hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen
att
antaga förslaget till lag om yrkesmässig försäljning av dyrkverktyg.
6
Beslut
Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som föredraganden har lagt
fram.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1978/79: 169
Bilaga I
HANDELSDEPARTEMENTET
Åtgärder mot försäljningen av dyrkpistoler m. m.
Promemoria utarbetad inom handelsdepartementet
Ds H 1978: 6 December 1978
Prop. 1978/79:169 17
Innehållsförteckning
Författningsförslag
............................................ 19
Sammanfattning ............................................... 20
1
Inledning ....................................................... 20
2
Bakgrund ...................................................... 21
2.1 Låsutredningen
m. m..................................... .. 21
2.1.1
Låsutredningens förslag........................... .. 21
2.1.2
Remissyttrandena över
låsutredningens förslag 22
2.1.3
Ställningstagandet inom
regeringskansliet till låsutredningens förslag 22
2.2
Skrivelse till regeringen från
brottsförebyggande rådet .... 24
2.3
Riksdagsuttalanden .................................... .. 25
2.4
Bestämmelserna i
marknadsföringslagen och brottsbalken . . 26
2.5
Den kritiserade
marknadsföringen av dyrkpistoler 27
2.6
Skrivelser till regeringen från
rikspolisstyrelsen och konsumentombudsmannen 30
3
Låstyper och låskonstruktioner............................. .. 32
4
Dyrkpistoler och andra dyrkverktyg....................... .. 34
5
Låsbranschens struktur m. m............................... .. 36
5.1
Av låsutredningen inhämtade
uppgifter.............. .. 36
5.2
Nuvarande förhållanden ................................ .. 37
6
Inbrottsutvecklingen m. m................................... .. 38
7
I övrigt framförda synpunkter .............................. .. 39
8
Överväganden ................................................ .. 40
8.1
Behovet av åtgärder från samhällets
sida.......... 40
8.2
Utformningen av en reglering........................... 41
9 Specialmotivering .......................................... 44
Bilaga
A Låsutredningens förslag till Lag om låsinstallation m. m. 47
2
Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 169
Prop.
1978/79: 169 19
Författningsförslag
Förslag till
Lag om yrkesmässig försäljning av dyrkverktyg
Härigenom föreskrivs följande
1
§ Med dyrkverktyg
avses i denna lag föremål som är särskilt utformade för att ersätta nyckel vid
öppnande av lås.
2
§
Yrkesmässig försäljning av dyrkverktyg får bedrivas endast efter tillstånd.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
rikspolisstyrelsen får meddela närmare föreskrifter om försäljningen.
3
§ Fråga om
tillstånd prövas av polismyndigheten i den ort där rörelsen skall bedrivas.
4
§ Tillstånd
meddelas för viss tid eller tills vidare och kan förbindas med särskilda
villkor och föreskrifter.
När skäl till det föreligger kan tillstånd återkallas.
5 § Den som bedriver tillståndspliktig försäljning är
skyldig att efter anmodan av polismyndigheten tillhandahålla upplysning,
handling, varuprov och liknande som behövs för tillsynen över efterlevnaden av
denna lag och villkor eller föreskrift som har meddelats med stöd av lagen.
Efterkommes ej anmodan enligt första stycket, får
polismyndigheten förelägga den uppgiftsskyldige att fullgöra sin skyldighet vid
vite.
6 § Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den
som uppsåt
ligen eller av grov oaktsamhet
1.
bedriver
yrkesmässig försäljning av dyrkverktyg utan tillstånd,
2.
bryter mot
villkor eller föreskrift som har meddelats med stöd av denna lag,
3.
lämnar oriktig
uppgift vid fullgörande av uppgiftsskyldighet enligt
5 § första stycket.
7 § Talan mot polismyndighetens beslut enligt denna lag
förs hos läns
styrelsen genom besvär.
Mot länsstyrelsens beslut förs talan hos kammarrätten
genom besvär. Beslut enligt denna lag skall omedelbart gälla om ej annat
förordnas.
8 § Den som har deltagit i tillsyn enligt denna lag eller
på annat sätt
har tagit befattning med ärende som avses i lagen får ej obehörigen
yppa eller nyttja vad han därvid har erfarit om yrkeshemlighet eller af
färsförhållande.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979.
Lagen tillämpas även i fråga om ansökan som görs före
ikraftträdandet och avser tillstånd för tid därefter.
Prop. 1978/79:169 20
Sammanfattning
Dyrkverktyg
får f. n. utan restriktioner säljas till vem som helst. Frågan om en reglering
beträffande sådana verktyg har dock tidigare behandlats i ett vidare
sammanhang. Den s. k. låsutredningen angav i december 1975 betänkandet (SOU
1975: 19) Konsumentskydd på låsområdet. I betänkandet föreslogs bl. a. en
frivillig auktorisation av låssmeder samt tillståndsplikt för tillverkning och
innehav av dyrkverktyg. Betänkandet har i dessa delar inte föranlett särskilda
samhällsåtgärder.
Sedan
början av år 1978 har en s. k. dyrkpistol, som är avsedd för att öppna vissa
cylinderlås, sålts till allmänheten. Marknadsdomstolen har i beslut den 27 juni
1978 ogillat ett av konsumentombudsmannen (KO) framställt yrkande om förbud för
det berörda företaget att bedriva sådan försäljning.
Bl.
a. rikspolisstyrelsen och KO har hemställt att särskilda åtgärder skall
övervägas i syfte att förhindra att dyrkverktyg säljs fritt på marknaden.
I
den nu framlagda promemorian föreslås att yrkesmässig försäljning av dyrkverktyg
i fortsättningen skall få bedrivas endast efter tillstånd. Med dyrkverktyg
avses föremål som är särskilt utformade för att ersätta nyckel vid öppnande av
lås. Fråga om tillstånd skall prövas av polismyndigheten.
Syftet
med den föreslagna lagen är att minska riskerna för att dyrkverktyg kommer
till brottslig användning. Enligt förslaget skall dyrkverktyg inte få säljas
till allmänheten. I huvudsak bör endast etablerade låssmedsföretag och andra
som har ett likvärdigt seriöst behov av dyrkverktyg få köpa sådana verktyg. Tillstånd
att bedriva yrkesmässig försäljning av dyrkverktyg bör mot denna bakgrund
meddelas endast den som kan antas följa dessa riktlinjer beträffande
kundurvalet.
Lagen
föreslås träda i kraft den 1 juli 1979.
1
Inledning
Dyrkverktyg
får f. n. utan restriktioner säljas till vem som helst. Frågan om en reglering
på detta område har dock tidigare behandlats i ett vidare sammanhang.
I
motioner till 1972 års riksdag hemställdes sålunda att frågan om auktorisation
av låssmeder skulle utredas. Motionärerna hänvisade till det ökande antalet
inbrottsstölder och risken för att låssmedsverksamhet, för vilken tillstånd
inte krävs, utnyttjas i brottsligt syfte. Näringsutskottet delade
uppfattningen att frågan om sådan auktorisation borde ut-
Prop.
1978/79: 169 21
redas men anförde att de näringspolitiska argumenten mot
ett auktorisationssystem borde prövas noga. Riksdagen begärde att frågan om
offentlig auktorisation av låssmeder skulle utredas (NU 1972: 41, rskr 1972:
230).
Mot denna bakgrund tillkallades år 1972 den s. k. låsufredningen
för att utreda frågan om utökat konsumentskydd beträffande lås och låsinstallation.
Utredningen avgav i december 1975 betänkandet (SOU 1975: 19) Konsumentskydd på
låsområdet. I betänkandet föreslogs bl. a. auktorisation av låssmeder samt
tillståndsplikt för innehav och tillverkning av nyckelfräsmaskin, spärrat
nyckelämne och dyrkverktyg. Betänkandet har efter remissbehandling inte
föranlett särskilda samhällsåtgärder i dessa delar. Utredningens förslag om
att komplettera byggnadsstadgan (1959: 612) med bestämmelser om inbrottsskydd
i byggnader behandlas dock f. n. inom ramen för den genomgripande omarbetning
av byggnadslagstiftningen som pågår inom bostadsdepartementet.
Sedan början av år 1978 har en s. k. dyrkpistol, som är
avsedd att användas för att öppna en viss typ av lås, marknadsförts bl. a.
genom annonser i pressen. Konsumentombudsmannen (KO) har hos marknadsdomstolen
ansökt om förbud för företaget att saluhålla dyrkpistolen till privatpersoner.
1 beslut den 27 juni 1978 har marknadsdomstolen ogillat KO:s talan.
Med anledning av vad som sålunda har förekommit har bl. a.
rikspolisstyrelsen och KO hemställt hos regeringen att särskilda åtgärder
skall övervägas i syfte att förhindra att dyrkverktyg säljs fritt på marknaden.
Mot denna bakgrund finns anledning att på nytt pröva
behovet av kontrollåtgärder från samhällets sida i fråga om dyrkverktyg.
2 Bakgrund
2.1 Låsutredningen m. m.
2.1.2. Remissyllranderw över låsutredningens förstag
Som tidigare har anförts avgav låsutredningen i december
1975 betänkandet (SOU 1975: 19) Konsumentskydd på låsområdet. I enlighet med
sina direktiv har utredningen huvudsakligen bedömt huruvida byggnadstekniska
föreskrifter till skydd mot inbrott borde utfärdas samt om auk-torisering eller
annan prövning erfordrades av de yrkesutövare som arbetar inom låsområdet.
Utredningen föreslog att byggnadsstadgan kompletteras med
nya bestämmelser med syfte att åstadkomma förutsättningar för bättre inbrottsskydd
i byggnader. Kompletteringen skulle göra det möjligt för statens planverk att
utfärda tvingande föreskrifter. Ett gott låsskydd hade enligt utredningen en
betydande preventiv verkan särskilt vad gällde tillfällighetsbrotten.
Prop.
1978/79:169 22
Samhället hade dock hittills inte kontrollerat de
yrkesutövare som installerade låsanordningar, reparerade lås eller tillverkade
nycklar. Utredningen fann detta av säkerhetsskäl otillfredsställande och
föreslog att ett auktorisationssystem infördes för låssmeder. Detta system
borde enligt utredningen t. v. vara frivilligt.
Enligt utredningen borde vidare nyckeltillverkning inte få
ske utan särskilt tillstånd. Utredningen fann även att tillverkning och innehav
av dyrkverktyg borde regleras.
Mot denna bakgrund föreslog utredningen en särskild lag om
låsinstallation m. m. Enligt detta förslag fick nyckelfräsmaskin, spärrat nyckelämne
eller dyrkverktyg inte tillverkas eller innehas utan tillstånd av länsstyrelse.
Förslaget möjliggjorde auktorisation av låssmed. Auktoriserad låssmed behövde
inte nu nämnt tillstånd. Förslaget har här intagits som bilaga A.
2.1.2. Remissyllrandena över låsulredningens förslag
Låsutredningens förslag har remissbehandlals. Flertalet
remissinstanser fann det angeläget att åtgärder vidtogs från samhällets sida
för att förbättra allmänhetens inbrottsskydd. Det förelåg dock delade meningar
om en del av utredningens förslag.
Utredningens förslag om att nyckelfräsmaskin, spärrat
nyckelämne eller dyrkverktyg inte skulle få innehas eller tillverkas utan
länsstyrelsens tillstånd mottogs positivt av de flesta remissinstanserna.
Invändningar gentemot förslaget i vad gällde dyrkverktyg framställdes av bl. a.
hovrätten för västra Sverige, kommerskollegium, näringsfrihetsombudsmannen
(NO) och konsumentombudsmannen (KO). Hovrätten fann det i och för sig önskvärt
med ett förbud att utan tillstånd inneha dyrk men ifrågasatte, särskilt med
hänsyn till möjligheten att avgränsa vad som skulle vara att hänföra till dyrk,
om ett sådant förbud skulle få någon nämnvärd effekt. Även kommerskollegium
ställde sig rent allmänt tvivlande inför tanken att man på detta sätt skulle
kunna komma till rätta med detta speciella inbrottsproblem. NO påpekade att en
person, som avsåg att göra inbrott, inte lät sig hindras av att han saknade
tillstånd för innehav av den kanske egenhändigt tillverkade dyrken, KO framhöll
att förslaget knappast torde få någon brottsförhindrande effekt till detta
kom att ett tillståndstvång kunde antas komma att kräva en omfattande
administrativ apparat.
2.1.3 Ställningstagandet inom regeringskansliet till
låsutredningens förslag
Ställningstagandet till låsutredningens förslag i fråga om
auktorisation av låssmeder m. m. redovisades bl. a. i en inom
handelsdepartementet upprättad promemoria den 4 maj 1977. Några åtgärder från
regeringens
Prop.
1978/79:169 23
sida ansågs inte vara påkallade i dessa delar. I
promemorian sägs bl. a. följande.
Ett genomförande av utredningens förslag om frivillig auktorisation
av låssmeder skulle från konsumentsynpunkt inte innebära några större
förändringar i förhållande lill dagsläget. Konsumenterna kan i dag vända sig
till medlemmar av Sveriges låssmedsmästares riksförbund (SLR) som i stort sett
ställer samma krav på sina medlemmar som enligt utredningens förslag skulle
komma att gälla för offentligt auktoriserade låssmeder.
SLR antar som medlem egen företagare som bedriver låssmedsverksamhet
och har förvärvat för en självständig utövare av yrket erforderlig skicklighet
och erfarenhet samt gjort sig känd för redbarhet samt även i övrigt befinns
lämplig att utöva låssmedsyrkef. Auktorisation skulle enligt utredningens
förslag meddelas låssmed som blivit godkänd vid prövning med avseende på
laglydnad och vandel. Den enda egentliga skillnaden mellan utredningens
förslag till auktorisationssystem och SLR:s prövning är att den auktoriserande
myndigheten i samband med prövningen av laglydnad och vandel skulle kunna
inhämta uldrag från polisregister, en möjlighet som SLR saknar.
Det är således tveksamt om en auktorisation enligt
utredningens linje skulle komma att innebära några mer påtagliga fördelar för
konsumenterna.
Den ytterligare säkerhet som eventuellt kan vinnas genom
utredningens förslag kan inte anses uppväga den byråkrati och konkurrensbegränsning
som ett auktorisationssystem skulle komma att medföra.
För att få en viss kontroll över kopieringen av nycklar
föreslår utredningen införande av tillståndsplikt för innehav och tillverkning
av nyc-kelfrasmaskiner. Det torde vara svårt att utnyttja nyckelfräsmaskiner illegalt.
1 regel sker kopieringen av nycklar helt öppet och kunden är oftast anonym för
nyckeltillverkaren. För att effektivt förhindra obehörig kopiering av nycklar
måste dessutom kundens behörighet kontrolleras, ett krav som utredningens
förslag inte tillgodoser.
Tillståndsplikt för tillverkning och innehav av spärrade
nyckelämnen skulle sannolikt innebära att ett nytt system med spärrade profiler
vid sidan av Assas existerande system måste byggas upp. En rad frågor, som
inte kan lösas på grundval av existerande beslutsunderlag, skulle då uppstå,
såsom t. ex. utformningen av ett nytt system. Ätgärer från samhällets sida på
det här området förutsätter därför ytterligare utredning.
Några samhälleliga insatser i fråga om spärrade
nyckelämnen kan dock knappast anses motiverade. Enligt vad Assa uppger fungerar
deras system relativt tillfredsställande i dag. Förutsättningarna för Assa aft
förbättra kontrollen på det här området har också ökat genom att företaget har
blivit generalagent för det kanadensiska bolaget Dominion Locks försäljning i Sverige.
Dominion Lock är den dominerande säljaren av utländska nyckelämnen på den
svenska marknaden. Det är i stor utsträckning den okontrollerade hanteringen av
utländska nyckelämnen som har vållat problem när det gäller spärrade
nyckelämnen. Avstår man från att genomföra någon lagstiftning torde man allmänt
sett kunna påräkna större insatser från branschens sida än hittills när del
gäller att förbättra kontrollen.
Slutligen bör framhållas att de objekt som, om man gick på
utred-
Prop. 1978/79:169 24
ningens
linje, skulle komma i fråga för spärrade profiler redan är väl bevakade och
skyddade. Värdet av att ha spärrade låssystem i sådana här objekt är därför
mycket litet. Dessutom förekommer spärrad profil endast i fråga om stiftcylinderlås.
Om utredningens förslag om komplettering av byggnadsstadgan genomförs kommer
dessa lås sannolikt att förlora i betydelse.
Det
har i den allmänna debatten påtalats att man i dag utan några större problem
kan kopiera nycklar med spärrad profil till försvarets an-räggningar.
Teoretiskt finns det naturligtvis en sådan möjlighet. Med hänsyn till de
stränga säkerhetskrav som gäller inom försvaret måste dock risken att någon
obehörig skulle komma över sådana nycklar bedömas som mycket liten. Dessutom
är objekt som är känsliga från försvarssynpunkt redan väl skyddade på andra
sätt än genom spärrade låssystem. En utökad kontroll av hanteringen av
spärrade nyckelämnen kommer därför knappast alls att minska riskerna för att
obehöriga skaffar sig tillträde till försvarets anläggningar.
Förslaget
om tillståndsplikt för innehav och tillverkning av dyrkverktyg kommer knappast
att få några nämnvärda brottsförebyggande effekter. Enklare dyrkverktyg kan
egenhändigt tillverkas relativt enkelt. En person som i oärligt syfte vill ta
sig in någonstans kommer knappast att låta sig hindras av att det krävs
tillstånd för innehav av dyrkverktyg. Det skall tilläggas att tillverkning och
innehav av dyrkverktyg redan är kriminaliserat i samband med förberedelse till
exempelvis grov stöld.
2.2
Skrivelse till regeringen från brottsförebyggande rådet
Brottsförebyggande
rådet (BRA) har i skrivelse till regeringen den 13 december 1977 hänvisat till
vad som har sagts i den i avsnitt 2.1.3 refererade promemorian samt anfört
följande.
På
den svenska marknaden har nyligen kommit ut nyckelautomater för
snabbtillverkning och kopiering av nycklar. Automaterna ställs upp i
bensinstationer och vanliga butiker som en service åt kunderna. Nyckel-automaterna
erbjuder visserligen konsumenterna en ökad service när det gäller att få
nycklar kopierade snabbt och enkelt. Detta sker dock till priset av en
försämrad kontroll över spärrade nyckelämnen. Enligt uppgifter i pressen har
det sålunda förekommit att s. k. spärrade nycklar kopierats i sådana automater
utan kontroll av beställarens behörighet. Om dessa brister i kontrollen visar
sig bli utbredda kommer, enligt rådets uppfattning, risken för inbrott i
bostadsområden och industrier där huvudnyckelsystem används att öka. Den
enskildes försäkringsskydd försämras också, eftersom försäkringsbolagen i regel
inte betalar ut ersättning vid inbrott som sker med hjälp av nyckel. Det kan
inte heller uteslutas att också de traditionella låssmedsföretagen av konkurrensskäl
blir mer "kundvänliga" och ger efter på säkerhetskraven. Härtill kommer
också att den säkerhet som vid tiden för regeringens beslut i denna fråga
ansågs föreligga beträffande spärrade nyckelämnen i dag, enligt vad BRA
erfarit, i avsevärd mån försvagats genom att flera företag, som ej är anslutna
till Assas system, importerar och säljer sådana ämnen.
BRÅ
vill med denna skrivelse fästa regeringens uppmärksamhet på den oro rådet
känner inför en utveckling som sannolikt hade kunnat undvikas genom åtgärder i
linje med av låsutredningen föreslagna.
Prop.
1978/79:169 25
2.3 Riksdagsuttalanden
1 riksdagsmotionen 1977/78: 401 hemställdes att riksdagen
skulle anta ett i motionen framlagt förslag till lag om låsinstallation m. m.
Förslaget innehöll bestämmelser om auktorisation av låssmeder och om krav på
tillstånd för tillverkning av nycklar m. m. i enlighet med låsutredningens
förslag.
I motionen 1977/78: 1639 hemställdes att riksdagen gav
regeringen till känna vad i motionen hade anförts om översyn av låsutredningens
förslag och vad därefter i ärendet hade förekommit samt att riksdagen
hemställde om förslag till åtgärder för att motverka den ökade förekomsten av
brott och stöld.
Med anledning av motionerna uttalade näringsutskottet den
28 mars 1978 (NU 1977/78: 46) bl. a. följande efter att ha redogjort för
innehållet i den tidigare omnämnda promemorian (avsnitt 2.1.3) och BRA:s
skrivelse (avsnitt 2.2).
Regeringens ställningstagande har föranlett de båda
motioner som behandlas här. Motionen 1977/78: 401 går ut på att riksdagen
skall anta låsutredningens förslag till lag om låsinstallation m. m. Det
innehåller bestämmelser om auktorisation av låssmeder och om krav på tillstånd
för tillverkning av nycklar m.m. 1 motionen 1977/78: 1639 förordas en översyn
av utredningens förslag "och vad därefter i ärendet förekommit". Med
det sistnämnda tycks motionärerna åsyfta remissbehandlingen, en framställning
(refererad i det föregående) från brottsförebyggande rådet till regeringen och
uppgifter som tyder på att antalet inbrott har ökat avsevärt under de senaste
åren. Brottsförebyggande rådet uttrycker i sin skrivelse oro över denna
utveckling och menar att den sannolikt hade kunnat undvikas genom åtgärder i
linje med dem som låsutredningen föreslog.
Sedan motionen avlämnades har det tilldragit sig
uppmärksamhet att ett företag har marknadsfört en "dyrkpistol",
varmed det uppges vara lätt att öppna så gott som alla typer av cylinderlås.
Konsumentombudsmannen har hos marknadsdomstolen ansökt om förbud enligt 4 §
marknadsföringslagen (1975: 1418) för företaget att saluhålla denna vara till
privatpersoner.
Ett gott låsskydd har otvivelaktigt stor betydelse när det
gäller att förebygga inbrott. Regeringen har som ovan nämnts aviserat att
bestämmelser om låsskydd skall införas i byggnadsstadgan. En motion i detta
ämne kommer att behandlas i annat sammanhang. När det gäller de förslag om auktorisationssystem
och tillståndsplikt som låsutredningen har lagt fram delar utskottet
regeringens uppfattning. Åtgärder av denna art kan visserligen ha en
brottsförebyggande verkan. Det är dock osannolikt att de skulle bli så
effektiva att det skulle uppväga de nackdelar som de skulle medföra. Därför
vill utskottet inte nu förorda någon sådan lagstiftning som föreslås i
motionen 1977/78: 401 och inte heller en sådan begäran från riksdagens sida som
påyrkas i motionen 1977/78: 1639. Utskottet utgår från att regeringen och
berörda myndigheter fortsättningsvis noga följer utvecklingen och överväger
olika möjligheter att genom förbättrat låsskydd och på annat sätt dämpa
inbrottsfrekvensen.
Prop. 1978/79:169 26
Utskottet
hemställde om avslag på motionerna. Riksdagen biföll denna hemställan.
2.4
Bestämmelsema i marknadsföringslagen och brottsbalken
Marknadsföringslagen
(1975: 1418) har till ändamål att främja konsumenternas intressen i samband
med näringsidkares marknadsföring av varor, tjänster och andra nyttigheter samt
att motverka marknadsföring som är otillbörlig mot konsumenter eller
näringsidkare. Lagens centrala bestämmelser finns i tre generalklausuler. Av
intresse i det här sammanhanget är främst bestämmelserna i 2 och 4 §§.
Enligt
2 § är det möjligt att förbjuda reklamåtgärd eller annan handling som företas
vid marknadsföring av vara, tjänst eller annan nyttighet och som genom att
strida mot god affärssed eller på annat sätt är otillbörlig mot konsumenter
eller näringsidkare.
I 4
§ anges att förbud kan meddelas mot bl. a. saluhållande till konsument för
enskilt bruk av vara, som på grund av sina egenskaper medför särskild risk för
skada på person eller egendom. Detsamma gäller om varan är uppenbart otjänlig
för sitt huvudsakliga ändamål.
Generalklausulen
om otillbörlig marknadsföring ger i fråga om alla varor och tjänster på
marknaden stöd för förbud mot reklamåtgärder som exempelvis brister i
vederhäftighet. Något ingripande mot själva saluhållandet av produkter som dyrkpistoler
torde dock inte vara möjligt med stöd av denna bestämmelse. Genom
marknadsdomstolens beslut (jfr avsnitt 2.5) har också fastslagits att inte
heller regeln i 4 § marknadsföringslagen om produktsäkerhet utgör grund för
ingripande mot försäljningen av dyrkpistoler eller liknande verktyg.
I 23
kap. brottsbalken finns bestämmelser om försök, förberedelse, stämpling och
medverkan till brott.
Enligt
23 kap. 2 § första stycket kan den som, med uppsåt att utföra eller främja
brott anskaffar, förfärdigar, lämnar, mottager, förvarar, fortskaffar eller tar
annan dylik befattning med bl. a. dyrk eller annat sådant hjälpmedel, dömas för
förberedelse till brott. Enligt 8 kap. 12 § är bl. a stöld och grov stöld
straffbelagt på förberedelsestadiet. För straffbarhet förutsätts uppsåt att
utföra eller främja straffbelagd gärning. Gärningsmannen skall antingen själv
ha uppsåt att begå brott eller äga kännedom om att annan har uppsåt att begå
brott. Det behöver dock inte vara fråga om ett visst bestämt brott.
I
36 kap. brottsbalken finns bestämmelser om förverkande av egendom och om annan
särskild rättsverkan av brott.
Enligt
36 kap. 2 § gäller bl. a. att egendom, som har använts som hjälpmedel vid brott
enligt brottsbalken, kan förklaras förverkad, om det är påkallat till
förebyggande av brott eller annars särskilda skäl föreligger.
Prop.
1978/79: 169 27
Enligt 36 kap. 3 § kan vidare föremål, som på grund av sin
särskilda beskaffenhet och omständigheterna i övrigt kan befaras komma till
brottslig användning, förklaras förverkat. Att brott har begåtts är inte en
förutsättning för denna bestämmelses tillämpning. För att ett förverkande
skall kunna ske är det emellertid inte tillräckligt att beskaffenheten i och
för sig är sådan att föremålet kan befaras komma till brottslig användning. Därulöver
fordras att omständigheterna ger stöd för en sådan farhåga.
Med stöd av bestämmelserna i brottsbalken kan det således
vara möjligt att under vissa förutsättningar förverka dyrkverktyg. Någon
generell kontroll över handeln med dyrkverktyg kan man dock givetvis inte uppnå
med stöd av dessa bestämmelser.
2.5 Den kritiserade marknadsföringen av dyrkpistoler
Sedan början av år 1978 har ett företag i Malmö
marknadsfört dyrkpistoler genom bl. a. annonser i dagspressen.
Rikspolisstyrelsen hemställde i skrivelse den 14 februari
1978 till konsumentverket att konsumentombudsmannen (KO) skulle pröva huruvida
marknadsföringen kunde anses stå i överensstämmelse med marknadsföringslagens
bestämmelser. Enligt rikspolisstyrelsens mening kunde en okontrollerad
försäljning av verktyg av detta slag leda till en ökning av antalet inbrott i
bostäder och bilar med stora skadeverkningar som följd.
1 begärt yttrande till KO den 9 mars 1978 anförde Svenska
Stöldskyddsföreningen bl. a.
Denna dyrkpistol måste anses vara ett utmärkt hjälpmedel
för upp- dyrkning av den typ av lås för vilken den är avsedd. Under en lång
följd av år har all världens låsfabrikanter försökt att omkonstruera sina låsty
per så att låspistolen icke skulle kunna användas för ett illegalt öpp nande,
men något verksamt botemedel har icke framkommit förrän under de allra senaste
åren.
För att kunna handha och uppnå eftersträvat resultat med
detta dyrkverktyg krävs av utövaren viss kännedom om låskonstruktioner, kunna
tillvarataga verktygets möjligheter och framför allt ha träning i pistolens handhavande.
Pistolen kan användas endast för dyrkning av s. k. stiftcylinderlås.
Den fungerar icke i skivcylinderlås, av t. ex. den typ som finns i de flesta
bildörrarna, kan icke dyrka ett i Sverige förekommande dörrlås av det finska
fabrikatet ÄBLOY och den kan ej heller användas för öppnande av de s. k. tillhållarlåsen.
Stiftcylinderlås användes utan tvivel i minst 80 % av våra
vanliga lägenhets- och villadörrar. Denna låstyp förekommer också dock i
mindre utsträckning i kontors-, affärs- och lagerdörrar. Stiftcylinderlås är
också mycket vanliga som hänglås, skåplås etc.
Det finns t. o. m. vissa mindre kassaskåp som avlåses med stiftcylinderlås.
1 Sverige vanligtvis förekommande stiftcylinderlås är av de svenska fabrikaten ASSA,
FAS och Låsbolaget. Här i landet förekommer en hel del utländska stiftcylinderlås
av bl. a. fabrikaten YALE,
Prop. 1978/79:169 28
GAF,
LIPS, BKS etc. Äldre såväl svenska som utländska stiftcylinderlås, som
fortfarande finns i stor omfattning här i landet, är som regel mycket lätta att
öppna med dyrkpistolen.
Om
vid användandet av pistolen personen i fråga är väl förtrogen med verktyget och
detta medför att låset kan öppnas snabbt genom endast ett fåtal avtryckningar
uppkommer med stor sannolikhet inga karaktäristiska spår efter dyrkningen. Om
däremot många avtryckningar måste ske för att låset skall kunna dyrkas upp
uppstår på de i låscylin dern befintliga spärrstiftens undersida märken så att
det vid en kriminalteknisk undersökning kan föras i bevis att en dyrkpistol
använts i låscylindern. Därvid krävs emellertid att cylindern tillvaratages i
nära anslutning till dyrkningsförfarandet. Har den till låset hörande nyckeln
ett flertal gånger fått verka i låset kan de specifika märkena suddas ut.
En
mindre omfattande försäljning av dessa amerikansktillverkade dyrkpistoler har
förekommit här i landet sedan minst 25 år tillbaka. Det är två här i Stockholm
etablerade firmor som idkar engrosshandel med lås, verktyg och andra
förnödenheter för låssmedsbranschen som också saluför dessa låspistoler.
Försäljningen har emellertid endast skett till etablerade låssmeder och till
andra som bevisligen har haft legal användning av pistolen. De två firmorna är
AB KAFS Industrier, Horn-bruksgatan 19 och COPIAX AB, Runebergsgatan 12. Det
finns en gammal överenskommelse mellan dessa bolag och Stockholms-polisen att
om minsta tvivel föreligger om vederbörande köpares lämplighet att inneha
detta och andra dyrkverktyg då skall yttrande inhämtas. Numera ställer bolagen
sina förfrågningar till Stöldskyddsföreningen eller Rikspolisstyrelsen.
Med
ovanstående uppgifter är vår förhoppning att de av KO i skrivelsen framställda
frågorna har besvarats. Utöver detta vill dock Stöldskyddsföreningen lämna
ytterligare kommentarer. Bevisligen har denna typ av dyrkverktyg använts vid
inbrott och stöld. Statens Kriminaltekniska Laboratorium har vid några
tillfällen kunnat bevisa att dyrkpistol använts vid illegala angrepp på lås.
Även Stöldskyddsföreningen har vid flera tillfällen kunnat iakttaga att dyrkpistol
kommit till användning i stiftcylinderlås. Utöver detta kan nämnas att för
några år sedan utfördes en hel del stölder ur de kassalådor, som finnes
uppsatta i telefonkiosker och som avlåses med stiftcylinderlås och dessa
stölder möjliggjordes med tillhjälp av en dylik dyrkpistol. Omfattningen av
inbrott och stöld som utföres genom begagnande av olika typer av dyrkverktyg
kan icke statistiskt bevisas. Tillvägagångssättet vid många av de inbrott och
stölder som utföres i dag kan icke av polisens brottsplatsundersökare klarläggas
bl. a. på grund av brist på tid, personal och andra resurser och det kan finnas
skäl att antaga att en del av dessa ouppklarade brott utföres med hjälp av dyrkpistol.
Stöldskyddsföreningen
vill i detta sammanhang till KO framföra som sin uppfattning att det måste
anses vara absolut oförsvarligt att låta ett dylikt dyrkverktyg försäljas i
öppen handel till vem som helst.
KO
yrkade, med stöd av 4 § första stycket marknadsföringslagen, hos
marknadsdomstolen förbud vid vite för företaget att saluhålla dyrkpistolen
till privatpersoner.
1
4 § första stycket marknadsföringslagen föreskrivs bl. a. att näringsidkare
som till konsument för enskilt bruk saluhåller "vara, som på
Prop.
1978/79:169 > 29
grund av sina egenskaper medför särskild risk för skada på
person eller egendom" kan förbjudas att fortsätta därmed. Till utveckling
av sin talan anförde KO bl. a.
Hansson bedriver under firma Låskonsult, N. Hansson,
handel med lås och annan näringsverksamhet inom låsområdet. Han saluhåller en s.
k. dyrkpistol med beteckningen PG 23. Pistolen är avsedd att begagnas som dyrkverktyg
för att öppna stiftcylinderlås. Pistolen är mekanisk och används genom att en
på pistolens framstycke fastsatt fem cm lång metalltunga förs in i låsets
nyckelkanal. Genom upprepade tryckningar på pistolens avtryckare samtidigt med
en måttlig belastning av låsets cylinderkärna i sidled upphakas låsets fjäderbelastade
överstift, varefter låsets cylinderkärna så småningom frigörs och kan vridas
om. Dyrkpistolen kan beställas per postorder till ett pris av 380 kr. inkl.
moms och frakt. Under februari och mars 1978 har en omfattande annonsering av dyrkpistolen
skett i dagspressen. Dyrkpistolen har också marknadsförts genom reklam som
distribuerats såsom masskorsband till bl. a. bensinstationer. Den har anmälts
till konsumentverket av bl. a. rikspolisstyrelsen som uttryckt oro för att en
okontrollerad spridning av pistolen kan leda till en ökning av antalet inbrott
i bostäder och bilar med stora skadeverkningar som följd. Enligt 4 § första
stycket första punkten marknadsföringslagen kan marknadsdomstolen förbjuda
näringsidkare att saluhålla en vara som på grund av sina egenskaper medför
särskild risk för skada på person eller egendom. Av förarbetena till lagrummet
framgår att lagstiftaren avsett att förhindra försäljningen av varor i fall
där skaderisken anknyter till själva varans konstruktion eller egenskaper. Ett
förbud får å andra sidan inte innebära ett alltför långtgående ingrepp. Det är
därför angeläget att marknadsdomstolen genom sitt ställningstagande skapar
klarhet om huruvida det finns möjlighet att ingripa gentemot den typ av
skaderisk varom här är fråga. Av marknadsdomstolens avgörande i ärendet, KO ./.
Carlo Palombo med firma Östgöta Partilager, beslut 11/1978, framgår att inte
enbart varans konstruktion är av väsentlig betydelse vid bedömningen av skadebringande
orsaker. Den av Hansson saluförda dyrkpistolen är ett synnerligen effektivt och
lätt-manövrerat verktyg för att öppna det övervägande antalet lås av stiftcy-lindertyp.
Denna låstyp är vanligast förekommande på bl. a. ytterdörrar till bostäder och
fritidshus. Stiftcylinderlås förekommer också som dörr-och rattlås på bilar. KO
har erfarit att den aktuella dyrkpistolen kan användas även beträffande vissa
kassaskåpslås. Enligt vad Hansson uppgett går 99 procent av alla lås att öppna
med dyrkpistolen. Vad gäller innehav och försäljning av dyrkverktyg för uppdyrkning
av lås är f. n. inga särskilda restriktioner uppställda. Att detta medför
problem från säkerhetssynpunkt har uppmärksammats i det av låsutredningen år
1975 avgivna betänkandet "Konsumentskydd på låsområdet" (SOU 1975:
19). 1 betänkandet föreslog utredningen lagstiftning inom låsområdet. Enligt
utredningens förslag skulle innehav och tillverkning av bl. a. dyrkpistoler
förutsätta auktorisation eller särskilt tillstånd. Låsutredningens förslag har
emellertid inte lett till lagstiftning. Mot bakgrund av det anförda är det
enligt KOs mening uppenbart att ett okontrollerat saluhållande av dyrkpistolen
skapar en avsevärd risk för att pistolen kommer till användning som hjäpmedel
vid inbrottsstölder. Ur allmänhetens synvinkel sett kan det inte ligga något
intresse i att dyrkpistolen saluhålls
Prop. 1978/79:169 30
till
andra än sådana näringsidkare som är seriöst verksamma inom låsbranschen. KO
hävdar sålunda att den av Hansson saluhållna dyrkpistolen på grund av sina
egenskaper och med hänsyn till den uppenbara faran för att pistolen kommer
till användning i brottslig verksamhet måste anses medföra särskild risk för
att enskilda kommer att drabbas av betydande egendomsskada. Från
konsumentsynpunkt kan det följaktligen inte godtas att dyrkpistolen saluhålls
till privatpersoner.
Företaget
bestred KO:s talan.
I
beslut den 27 juni 1978 ogillade marknadsdomstolen KO:s talan. Domstolen
anförde bl. a.
De
i 4 § marknadsföringslagen upptagna reglerna om produktsäkerhet har till
uteslutande syfte att stärka konsumentens rättsställning. Närmare bestämt
riktar sig reglerna mot den fara för konsumenten som kan ligga i att han
förleds förvärva vara som är ofördelaktig ur synvinkeln av hans intresse; i 4 §
första stycket första punkten är därvid fråga om vara som på grund av sina
egenskaper medför särskild risk för skada på person eller egendom. Sistnämnda
regel inriktar sig med andra ord på vara som i nu angivet hänseende visar sig
ofördelaktig för förvärvaren själv eller någon annan inom hans intressesfär
därför att den avviker från vad han skäligen kunnat förvänta sig av densamma.
Med hänsyn till vad här sagts är regeln tillämplig exempelvis på trappstege av
helt ostabil konstruktion, på bilbamstol som är klart otillräcklig för syftet
att vid bilolycka skydda bam i bilen (jfr beslut 10/1977) och vidare på leksak,
t. ex. slangbåge, uppenbart ägnad att vålla kropps- eller egendomsskada vilken
på ett eller annat sätt drabbar förvärvarens intressesfär (jfr beslut 11/1978).
Alltjämt med hänsyn till vad ovan uttalats är regeln däremot inte tillämplig
exempelvis på förskärare, stilett och yxa vilka visar sig ha normal skärpa i
eggen; den egenskapen har förvärvaren just förväntat sig, och den står
följaktligen inte i motsatsställning till hans intresse. Att förskäraren,
stiletten och yxan kan brukas såsom livsfarliga vapen är ur synvinkeln av det
konsumentintresse, som ifrågavarande regel vill främja, ett ovidkommande
förhållande. Beträffande en dyrkpistol som den i ärendet aktuella kan om
möjligt i än högre grad sägas att den faller utanför regelns tillämplighet.
Fungerar pistolen på förväntat effektivt sätt, svarar den i likhet med
förskäraren, stiletten och yxan mot intresset hos den förvärvande konsumenten,
och därtill kommer i detta fall ytterligare att varan, om konsumenten eller
annan skulle begagna den i illegalt syfte, inte i sig själv synes vålla skada
utan endast möjliggör att skada uppstår genom ett därefter följande
självständigt handlande.
På
grund av vad sålunda upptagits finner marknadsdomstolen att KOs i förevarande
ärende väckta förbudsyrkande inte kan vinna bifall.
2.6
Skrivelser till regeringen från rikspolisstyrelsen och konsumentombudsmannen
Rikspolisstyrelsen
och konsumentombudsmannen (KO) har i skrivelser till regeringen
(justitiedepartementet respektive handelsdepartemen-
Prop.
1978/79:169 31
tet) den 4 juli 1978 och den 2 november 1978 berört den i
avsnitt 2.5 beskrivna marknadsföringen och marknadsdomstolens beslut.
Rikspolisstyrelsen har anfört bl. a.
Dyrkpistolens konstruktion är inte ny och försäljning har
skett under ett antal år genom två låsgrossistfirmor i Stockholm. Försäljningen
har tillgått så att intresserade låssmeder hos någon av grossistfirmorna beställt
en dyrkpistol och därefter har säljaren i varje särskilt fall gjort en
bedömning av huruvida köparen varit tillräckligt pålitlig och etablerad inom låssmedsbranschen
för att böra betros med innehav av en dyrkpistol. 1 tveksamma fall har säljarföretaget
före försäljning inhämtat uppgifter om köparen. Anledningen till bedömningen
och kontrollen i samband med försäljningen av dyrkpistolen har uppenbarligen
varit medvetenheten om att dyrkpistolen kan användas i samband med inbrott och
att det därför var av intresse att så långt möjligt undvika att dyrkpistoler
kom i orätta händer.
Denna ordning synes ha fungerat tillfredsställande och
något intresse från allmänhetens sida att få möjlighet att anskaffa dyrkpistol
har inte kunnat förmärkas.
1 och med annonserna i dagspressen om försäljning av dyrkpistolen
till allmänheten kom en debatt till stånd. Sålunda ifrågasattes från olika håll
det rimliga i alt göra dyrkpistolen tillgänglig för allmänheten, vilket man
menade kunde få till följd en ökad användning av dyrkpistolen i samband med
inbrott och att detta skulle komma att direkt motverka de brottsförebyggande
intressena. Vissa dagstidningar vägrade t. o. m. att ta in annons om
försäljning av dyrkpistolen.
I den uppkomna situationen vände sig flera bl. a.
rikspolisstyrelsen till konsumentverket med begäran om att
konsumentombudsmannen skulle pröva huruvida försäljning av dyrkpistolen kunde
anses stå i överensstämmelse med marknadsföringslagens bestämmelser. En sådan
prövning ansågs angelägen främst ur brottsförebyggande synvinkel.
Otvivelaktigt innebär försäljning av dyrkpistol till
allmänheten en ökad risk för att sådan skall komma till användning i samband
med brott, främst inbrott i bostäder och bilar. Härtill kommer att det inte
utan en mycket ingående teknisk undersökning av låset som måste göras direkt
efter det dyrkpistolen kommit till användning kan fastställas huruvida dyrkpistol
använts för att öppna låset och det hör till undantagen att det över huvud
taget går att fastställa detta. De inbrott där det finns anledning misstänka
att dyrkpistol kommit till användning redovisas oftast hos polisen inom
begreppet "ingångsväg okänd". Hur stor del av de inbrott som
redovisas med okänd ingångsväg som förövats med dyrkpistol går inte att
fastställa.
En konsekvens av inbrotten med okänd ingångsväg är, att
det för målsäganden är svårt att styrka att inbrott verkligen skett. 1 den mån dyrkpistol
kommer till användning vid inbrott medverkar detta ostridigt till att försämra målsägandens
situation i försäkringsfrågan.
I samband med den annonskampanj som förekommit om dyrkpistoler
och debatten i dagspressen av vilken bl. a. framgått att man med dyrkpistol
kan öppna lås utan att det blir några som helst märken har man vid
kriminalpolisen i Stockholm kunnat konstatera ett markant ökat antal inbrott
med "okänd ingångsväg". Detta kan betyda att dyrkpistol kommit till
användning i större utsträckning i samband med in-
Prop. 1978/79: 169 32
brott
än tidigare. Det kan även vara fråga om en ökad frekvens av för-säkringsbedr'ägerier,
dvs. att ett antal anmälningar om inbrott kommit till stånd för att man skall
kunna göra anspråk gällande mot försäkringsbolag i medvetande om att inbrott
kan förövas utan att det alltid kan konstateras hur gärningsmannen gått till
väga.
Med
hänsyn till de här relaterade förhållandena och då det inte finns något
legitimt intresse att tillgodose genom att ge allmänheten möjlighet att
anskaffa dyrkpistol anser rikspolisstyrelsen mycket tungt vägande skäl tala för
att försäljning av dyrkpistol till allmänheten bör förbjudas.
Rikspolisstyrelsen
hemställer härmed att frågan upptas till prövning och att om möjligt regler skapas
som hindrar försäljning av dyrkpistol till annan än auktoriserad eller eljest
väletablerad låssmed.
KO
har anfört bl.a.
Genom
nämnda beslut har klarlagts att det inte är möjligt att ingripa mot
försäljningen av verktyget i fråga med stöd av marknadsföringslagen. Någon
möjlighet till sådani ingripande med stöd av annan marknadsrättslig
lagstiftning föreligger heller inte.
Mot
denna bakgrund bör enligt konsumentverket/KO:s mening särskilda åtgärder
övervägas i syfte att hindra att verktyg av här angivet slag saluhålls fritt på
marknaden.
3
Låstyper och låskonstruktioner
Låsutredningen
har lämnat en närmare redogörelse för olika låstyper och egenskaper hos
låskonstruktioner. I det följande redogörs sammanfattningsvis för betänkandet
i detta avseende. I huvudsak berörs dock här endast tillhållarlås och
cylinderlås. Det bör understrykas att dyrkpistolen är avsedd endast för en
viss typ av cylinderlås, nämligen stiftcylinderlås.
Med
lås menas enligt svensk standard "regleringsanordning försedd med en eller
flera kolvar varav minst en kolv manövreras med nyckel eller annan
anordning".
Det
finns många olika låstyper. Lås kan delas in efter spärrfunktion och efter
låsens montering eller slutliga placering. Man skiljer i fråga om spärrfunktion
mellan tillhållarlås och cylinderlås. Med avseende på montering delas lås in i
instickslås, utanpåliggande lås, infällda lås och hänglås.
Tillhållarlåset
har spärranordningar i form av tillhållare placerade inuti låskistan. Tillhållama
måste ställas in i visst läge för att regelkolven skall kunna förskjutas. Detta
läge uppkommer när regelstiftet, som vanligtvis är fastnitat på kolvens
förlängning inne i låset, kommer mitt för regelstiftkanalen i tillhållama.
Kolven förskjuts och tillhållama ställs in då rätt nyckel förs in i låset och
vrids om. När nyckeln tas ur låset förs tillhållama åter i spärrläge av tillhållarfjädrarna.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Tillhållarlås finns i flera olika utföranden. Man skiljer å
ena sidan mellan symmetriska och osymmetriska lås och å andra sidan mellan lås
med olika antal tillhållare. Det finns lås med tre, fyra, fem, sju eller flera tillhållare.
Högre antal tillållare ger större möjligheter att variera nyckeln. Vid
osymmetriska lås erhålls betydligt fler nyckelvariationer än vid symmetriska.
På dagens cylinderlås består låscylindern av en eller
flera i ett hölje (cylinderhuset) placerade cylindriska kroppar (cylinderkärna
eller cylindertrumma), vilka är vridbara i förhållande till höljet. Vridning
är möjlig endast då ett antal i cylidern placerade rörliga spärrar (stift
eller skivor) befinner sig i ett visst läge. Flera typer av cylinderiås finns.
De spärrade organen är utförda på olika sätt. Två konstruktionsprinciper,
stiftscylindrar och skivcylindrar, är vanligast (se figur). 1 det följande
berörs endast stiftcylinderlåsets konstruktion.
i
1
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nyckel till stiftcylinderlås
V
opaginerad Kontrollera mot PDF
Skivcylinder
3 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 169
Nyckel
till skivcylindeilis
Prop.
1978/79:169 34
I stiftcylindem finns ett antal cylindriska stift, i regel
fem, sex eller sju stycken. Dessa stift, som löper i de s. k. stiftkanalerna i
cylinderhus och cylinderkärna, består av minst två delar, överstift och
understift. När rätt nyckel är införd i cylinderkärnans nyckelkanal ställer
stiften in sig på så sätt, att stiftens delningspunkter mellan över- och
understift sammanfaller med gränslinjen mellan cylinderhus och kärna varigenom
kärnan utan hinder kan vridas om. När nyckeln dras ur förs stiften tillbaka av
i kanalerna befintliga spiralfjädrar och överstiften kommer att befinna sig i
kanalerna mitt för delningslinjen. Därvid binds cylinder-käma och cylinderhus
samman och någon omvridning blir inte möjlig. Den omvridning av cylinderkärnan,
som är möjlig med rätt nyckel, förs av en s. k. medbringare över till
manöverorgan i låskistan.
Dyrksäkerheten hos ett lås bedöms med avseende på flera
olika säkerhetsfaktorer. Ju fler tillhållare, stift eller skivor ett lås har,
desto större dyrksäkerhet uppnås. Således skall enligt den nya standarden ett tillhållarlås
ha minst sju dubbelverkande tillhållare, ett stiftcylinderlås minst sex spärrstiftpar
och ett skivcylinderlås minst sex variabla spärrskivor.
Nyckelvariationstalet är av stor betydelse för
låssäkerheten. Om ett vanligt förekommande lås har en konstruktion, som medger
endast ett mindre antal nyckelvariationer, kan det ha till följd att det
tillverkas många lås med lika nyckel. Det innebär en ökad fara för forcering av
denna låstyp. Enligt den nya standarden är nyckelvariationstalet för tillhållarlås
minst 2 000 per nyckelprofil samt för stift- respektive skivcy-linderiås minst
10 000.
Som tidigare har framhållits är dyrkpistolen avsedd för uppdyrkning
av stiftcylinderlås. Denna låstyp finns enligt uppgift (jfr avsnitt 2.5) i
minst 80 % av vanliga lägenhets- och villadörrar. Låstypen förekommer också,
dock t mindre utsträckning, i kontors-, affärs- och lagerdörrar. Vidare är stiftcylinderlås
mycket vanliga som bl. a. hänglås och skåplås.
4 Dyrkpistoler och andra dyrkverktyg
På marknaden finns åtskilliga verktyg och andra hjälpmedel
som kan användas för att utan nyckel öppna låsta dörrar m, m. I första hand är
dessa verktyg emellertid avsedda för andra ändamål.
Vissa verktyg används på så sätt att de sticks in i låsets
nyckelkanal för att därigenom påverka låsmekanismen. Dessa verktyg är således
avsedda att ersätta den nyckel som hör till låset. Hit hör t. ex. dyrkpisto-lema.
Det finns också verktyg som inte sticks in i nyckelkanalen
utan påverkar låsmekanismen på något annat sätt. Hit hör t. ex. sådana verktyg
som sticks in genom en dörrs brevlådeöppning för att sedan påverka
läsvredel från dörrens insida. Även i detta fall bringas
låset att öppna sig i enlighet med sin konstruktion.
I det följande ges exempel på de nu berörda verktygen.
Dessa är särskilt utformade för att i en mer eller mindre vidsträckt
bemärkelse ersätta nyckel vid öppnandet av lås (dyrkverktyg). Utmärkande för
verktygen är bl. a. att låset inte genom användningen helt eller delvis
förstörs. Framställningen begränsas vidare till att avse sådana verktyg som
förekommer på den svenska marknaden och säljs yrkesmässigt.
Dyrkpistolen (se figur) är avsedd att begagnas som dyrkverktyg
för att öppna stiftcylinderlås.
Dyrkpistolen förekommer i olika utföranden och material,
bl. a. i plast och metall. Pistolen är mekanisk och används genom att en på pistolens
framstycke fastsatt metallnål förs in i låsets nyckelkanal. Genom upprepade
tryckningar på pistolens avtryckare samtidigt med en måttlig belastning av
låsets cylinderkärna i sidled med hjälp av ett speciellt vridverktyg kan under
vissa förutsättningar låsets fjäderbelastade överstift hakas upp. Därigenom kan
låsets cylinderkärna frigöras och vridas om, varigenom låset kan öppnas.
Det tryck som dyrkpistolens nål utövar på stiften måste
avpassas med hjälp av en skruv på dyrkpistolen. Det kan också vara nödvändigt
att hålla pistolen i olika vinklar i förhållande till cylinderhuset.
Vidare måste det tryck, som samtidigt med tryckningarna på
avtryckaren skall utövas i sidled på låsets cylinderkäma med hjälp av vridverktyget,
vara rätt avpassat med hänsyn till bl. a. låsets konstruktion och förslitning.
Om trycket blir för stort kan stiften klämmas fast. Om trycket å andra sidan
blir för litet kan stiften inte hakas upp.
Vissa stiftcylinderlås har uppgivits vara särskilt svåra
eller t. o. m. omöjliga att öppna med hjälp av dyrkpistoler. Så skulle vara
fallet bl. a. om låset är slitet eller om "häcken" på nyckeln är
kraftigt varierande.
För att öppna lås med hjälp av en dyrkpistol krävs övning
och erfarenhet. Enligt uppgift kan det vara svårt även för en yrkesman att
rätt hantera dyrkpistoler.
Prop.
1978/79:169 36
Petnålar (s. k. picks) är tillverkade av metall och
förekommer i en mängd olika utföranden. Petnålen används i princip på samma
sätt som dyrkpistolen, dvs. den sticks in i låsets nyckelkanal för att där
påverka stiften, och har samma användningsområde. Även här behövs således ett
speciellt verktyg för att kunna vrida om låsets cylinderkärna.
Låsöppnaren "snurran" eller "slungan"
är ett specialverktyg som kan användas för att öppna s. k. patentlås genom
brevlådan. Låsöppnaren, som kan beskrivas som en "mekanisk hand", är
försedd med en ställbar spegel som gör det möjligt att överblicka insidan av
dörren och att vrida runt låsvredet så att låset öppnas. Det går också att
sätta fast en penn-lampa på spegeln.
Bland övriga dyrkverktyg kan nämnas olika typer av
specialtillverkade bladfjädrar och krokar. Dessa kan användas bl. a. för att öppna
bildörrar. Verktygen kan t. ex. föras ner intill glasrutan till låsmekanismen.
Dyrkverktyg som möjliggör öppning av tillhållarlås lär f. n.
inte förekomma på den svenska marknaden. Enligt uppgift förekommer dock sådana
verktyg utomlands.
Det kan tilläggas att vissa typer av dyrkverktyg kan man
själv tillverka på ett relativt enkelt sätt.
5 Låsbranschens struktur m. m.
5.1 Av låsutredningen inhämtade uppgifter
På uppdrag av låsutredningen har statens pris- och
kartellnämnd (SPK) undersökt bl. a. försäljningen av lås och låsartiklar. De
här redovisade uppgiftema avser förhållandena år 1972.
Beträffande leverantörsledet framgår av undersökningen bl.
a. följ ande.
Marknadsvärdet i leverantörspriser för lås och låsartiklar
uppgick till ca 88 milj. kr. Drygt halva försäljningen utgjordes av
cylinderlås. Tillhållarlås svarade för ca 18 procent.
Försäljningen av separata nycklar uppgick till ca två
procent medan försäljningen av nyckelämnen uppgick till ca tre procent av
totalomsättningen. Dyrkverktygen svarade för ca 0,1 procent.
Tillverkningen dominerades av fyra företag i Eskilstuna,
nämligen ASSA-Stenman AB, Låsfabriks AB (Låsbolaget), AB F. A. Stenmans
Låsfabrik (FAS) och AB Möbellås.
Av den totala låsförsäljningen gick ca 25 procent genom
grossister eller samverkande inköpsgrupper i detaljhandeln. Vissa
grossistföretag, främst AB Kåfs Industrier och Copiax AB, hade inriktat sin
försäljning på vidareförsäljning till låssmeder. AB Jämia bedrev en omfattande
låsgrossiströrelse sora var specialinriktad på järnhandeln. Dessa tre gros-
Prop.
1978/79: 169 37
sistföretag hade även i viss utsträckning egen låsimport.
Övriga grossister som var verksamma på marknaden hade ett grundsortiment som
till övervägande delen bestod av byggnadsmaterial eller järnhandelsvaror.
Flertalet leverantörsföretag hade varit verksamma på
marknaden under en längre tid. Av samtliga företag som var verksamma år 1972
hade omkring två tredjedelar startat låsförsäljning före år 1950. Efter år 1970
hade endast fyra förelag tagit upp tillverkning eller import av låsartiklar.
Dessa företag var alla av mindre storlek. Av antalet leverantörer av lås och
låsartiklar var det år 1972 endast två som marknadsförde dyrkverktyg.
Drygt två tredjedelar av leveranlörsföretagen tillämpade
någon form av kundprövning vid försäljningen. De företag som tillämpade restriktioner
svarade för ca 96 procent av försäljningen. ASSA-Stenman till-lämpade t. ex.
sedan ett 20-tal år ett selektivt system vid försäljning av nycklar,
nyckelämnen och låsdetaljer till låssmedsföretag. Efter en bedömning av
låssmedens allmänna lämplighet, som särskilt beaktade atl leverantören önskade
ha en kontroll över spridningen av spärrade nycklar, upprättades ett
licensavtal mellan ASSA-Stenman och låssmedsföre-lagei.
Av den totala försäljningen av lås och låsartiklar svarade
kompletta läs för ca 80 procent. Av denna försäljning gick omkring en fjärdedel
lill grossister, medan 19 procent såldes direkt till järnhandelsföretag.
Belräffande delaljisiledet framgår av undersökningen bl.
a. följande.
1 låsdetaljhandeln verkade, förutom de specialiserade
låssmederna, ett stort antal företag. Dessa utgjordes av bl. a. byggvaruhus,
järnhandlare, stormarknader, nyckelbarer och bilverkstäder. Av den totala delaljhan-delsförsäljningen
svarade låssmedsföretagen för knappt 30 procenl. Drygt hälften av försäljningen
gick genom järnhandeln.
5.2 Nuvarande förhållanden
Några större förändringar beträffande låsbranschens
struktur som här är av intresse torde inte ha inträffat sedan år 1972.
Låsutredningen konstaterade att endast två företag marknadsförde dyrkverktyg år
1972. Dessa två företag, AB Kåfs Industrier och Copiax AB, båda belägna i
Stockholm, är alltjämt verksamma. Såvitt har framkommit finns därutöver endast
ett företag som säljer dyrkverktyg, nämligen Nils Hansson med firma Låskonsult,
Malmö (jfr avsnitt 2.5). Detta företag startade sin verksamhet i början av år
1978.
AB Kåfs Industrier och Copiax AB har inriktat sin
verksamhet på vidareförsäljning till låssmeder. Dessa företag har uppgivits
sälja dyrkverktyg, bl. a. dyrkpistoler och petsatser, endast till etablerade
låssmeder och andra som bevisligen har haft en legal användning av verktygen.
I tveksamma fall har företagen rådgjort med Svenska Stöldskyddsföreningen (jfr
avsnitt 2.5).
Prop.
1978/79:169 38
Nils Hansson med firma Låskonsult torde hittills inte ha
tillämpat någon form av kundprövning. Enligt uppgift är man dock villig att i
fortsättningen inte sälja dyrkverktyg till privatpersoner utan endast till bl.
a. låssmeder.
Samtliga nu nämnda företag importerar de dyrkverktyg som
marknadsförs.
6 Inbrottsutvecklingen m. m.
På uppdrag av låsutredningen har rikspolisstyrelsen gjort
vissa undersökningar avseende bl. a. tillvägagångssättet vid inbrott i
bostäder (lägenheter, villor och radhus) och i affärer. Undersökningen, som
avsåg tiden den 1 oktober 1972den 30 september 1973, gällde hela landet.
Beträffande inbrottsmetoden "dyrk eller falsk
nyckel" finns i undersökningen antecknat att denna metod hade använts i
352 fall vid inbrott eller inbrottsförsök i lägenheter och i 156 fall vid
motsvarande brott i villor och radhus.
Låsutredningen framhöll att vid många inbrott skadades
eller förstördes egendom för stora ekonomiska värden. Sådan skadegörelse hade
ofta samband med tillfällighetsinbrott. Visserligen kunde man genom försäkring
skydda sig mot ekonomiska förluster till följd av inbrott men trots detta var
det av stor vikt med ett gott låsskydd, eftersom inbrott alllid utöver
ekonomiska konsekvenser medförde stora obehag av personlig karaktär som
otrygghet och förstöring av affektionsvärden. Från samhällssynpunkt medförde
inbrotten betydande ekonomiska förluster, varför även begränsade insatser för
att förbättra de enskildas skydd kunde medföra stora samhällsekonomiska
fördelar.
Den av rikspolisstyrelsen utförda undersökningen visade
visserligen enligt låsutredningen inte att antalet inbrott i bostäder med hjälp
av dyrk eller falsk nyckel var anmärkningsvärt stort. Emellertid fanns det
många inbrott i bostäder med stiftcylinderlås, där det inte hade gått att
konstalera hur inbrottstjuven hade berett sig tillträde till bostaden. Det var
enligt låsutredningen sannolikt att dessa inbrott i många fall hade utförts med
falsk nyckel eller dyrk.
Enligt låsutredningen var den nuvarande situationen inte
tillfredsställande från konsumentsynpunkt. Genom att nycklar, dyrkverktyg och
specialverktyg för nyckeltillverkning fritt kunde tillverkas och säljas förstärktes
risken för att nycklar kom i orätta händer och att ungdomar och lättpåverkade
personer lockades att utföra tillfällighetsbrott.
Som tidigare har nämnts (avsnitt 2.6) har
rikspolisstyrelsen framfört att man, i samband med bl. a. den annonskampanj som
förekommit om dyrkpistoler, vid kriminalpolisen i Stockholm har kunnat
konstatera ett markant ökat antal inbrott med "okänd ingångsväg"
under år 1978.
Prop.
1978/79: 169 39
Detta kan enligl rikspolisstyrelsens uppfattning beiyda
att dyrkpistolen har kommit till användning i större utsträckning i samband med
inbrott än tidigare. Det kan även vara fråga om en ökad frekvens av försäkringsbedrägerier.
Enligt uppgift från Stockholms polisdistrikt
(kriminalavdelningen, juni 1978) har någon dyrkpistol inte påträffats vid visitation
eller husrannsakan hos de personer som hittills under år 1978 har gripits och
förts lill polisens inbrottsrotel. Under första halvåret 1978 har dock vid etl
tillfälle påträffats en dyrkpistol i en stulen personbil.
Från vissa andra polisdistrikt har uppgifter erhållits
(juli augusti 1978) om påträffade dyrkpistoler.
Inom Göteborgs polisdistrikt har man sålunda under våren 197S
påträffat en dyrkpistol i en "knarkarkvart".
Inom Malmö polisdistrikt har man påträffat två dyrkpistoler
av samma typ som säljs av företaget i Malmö, dels under våren 1978, dels i juli
1978. Innehavarna av dyrkpistolerna är misstänkta för bl. a tillgreppsbrott.
Inom Huddinge polisdistrikt har man i juni 1978 påträffat
en dyrkpistol i samband med elt narkotikabrott. Innehavaren hade köpt pistolen
av ett postorderföretag.
7 I övrigt framförda synpunkter
Med anledning av en marknadsföring av dyrkpistoler som har
förekommit under år 1978 har synpunkter framförts av bl. a. Svenska Stöldskyddsföreningen,
Stockholms polisdistrikt (kriminalavdelningen), Sveriges Låssmedsmästares
Riksförbund och AB Kåfs Industrier.
Svenska Stöldskyddsföreningen har uppgivit (jfr avsnitt
2.5) att dyrkverktyg är tillverkade uteslutande med tanke på att det är
yrkesutövare, dvs. låssmeder, som skall använda dem i sitt arbete. Enligt föreningens
uppfattning går det lika lätt att dyrka upp ett lås med ett pet-verktyg som med
en dyrkpistol. 1 vissa fall kan det dock gå snabbare att dyrka med en dyrkpistol.
Dyrkpistolen kan inte sättas i händerna på vem som helst. Den som känner till
låsens princip samt besitter normal slutledningsförmåga kan dock efter någon
liten övning dyrka upp de flesta på marknaden förekommande stiftcylinderlåsen.
Föreningen har numera kunnat konstatera att dyrkpistolen
kan användas även på ASSA:s nya SCB-cylinderlås. Vidare anför föreningen att
det är svårt att konstatera huruvida ett lås har blivit dyrkat eller inte. För
att konstatera detta måste cylindern omedelbart efter inbrottet labo-ratorieundersökas
så att eventuella spår av dyrkverktyg inte bortraderas av en nyckel. En
försäkringstagare befinner sig därför 1 en utomordentligt svår belägenhet. Om
försäkringsbolagen släpper på kravet beträf-
Prop.
1978/79: 169 40
fande "styrkt inbrott" så kan enligt föreningens
bedömande följden bli att fler kommer att göra sig skyldiga till
försäkringsbedrägerier.
Föreningen delar helt rikspolisstyrelsens och KO:s
uppfattning att särskilda åtgärder snarast bör vidtas för att förhindra en fri
försäljning av alla typer av dyrkverktyg. En fri försäljning av dyrkverktyg
måste enligt föreningens mening anses som katastrofal. Föreningen har på senare
tid ofta anlitats för uttalanden huruvida ett cylinderlås är uppdyrkat eller
inte. Det har i regel varit fall där försäkringsbolagen har avböjt att ersätta
en påstådd inbrottsskada p. g. a. att inbrottet inte har kunnat styrkas.
Från kriminalavdelningen vid Stockholms polisdistrikt har
anförts bl. a. att dyrkpistolen har funnits tillgänglig för yrkesmän inom
låsbranschen sedan åtskilliga år. På tekniska roteln finns sedan 1940-talet en
dyrkpistol, vilken genom sin konstruktion har visat sig användbar för att öppna
enklare cylinderiås. För en icke fackman är det dock nödvändigt att ta relativt
god tid på sig. Man har också tillgång till den typ av dyrkpistol som har
marknadsförts på det kritiserade sättet. Dess användbarhet för att dyrka upp
cylinderlås av standardmodell har visat sig vara mycket begränsad även för en
utbildad tekniker.
Sveriges Låssmedsmästares Riksförbund (SLR) anser det
otillräckligt med åtgärder som förhindrar att enbart dyrkpistoler säljs fritt
på marknaden. Enligt förbundets uppfattning täcker man därigenom endast en
mycket liten del av de inbrottsverktyg som kan forcera ett lås utan åverkan.
Förbundet pekar på att bland låssmederna är "petsatserna" och
"slungorna" de mesl använda verktygen för öppning av lås. Man får
också räkna med att nya metoder kommer fram. Förbundet erinrar vidare om att
företag i USA lär ut hur man kan öppna sifferkombina-tionslås.
AB Kåfs Industrier anser att dyrkpistoler och liknande
verktyg endast bör få säljas till auktoriserade låssmeder.
8 Överväganden
8.1 Behovet av åtgärder från samhällets sida
I sitt ställningstagande till låsutredningens förslag om auktorisation
samt tillståndsplikt för innehav och tillverkning av bl. a. dyrkverktyg utgick
näringsutskottet från att regeringen och berörda myndigheter fortsättningsvis
noga följde utvecklingen. Därvid skulle övervägas olika möjligheter att genom
förbättrat låsskydd och på annat sätt dämpa inbrottsfrekvensen.
Som tidigare har nämnts övervägs f. n. åtgärder inom
byggnadslagstiftningens ram för ett på sikt förbättrat låsskydd.
Händelseutveckling-
Prop.
1978/79:169 41
en efter näringsutskottets uttalande ger därutöver
anledning att ta upp frågan om kontroll av dyrkverktyg till ny prövning.
Från allmän
synpunkt framstår det som klart olämpligt att dyrkverktyg säljs till vem som
helst. Redan annonsering och annan reklam för sådana verktyg kan fresta
lättpåverkade personer att begå brott. Genom försäljning till allmänheten sker
vidare en okontrollerad spridning av verktyg, vilka kan användas som hjälpmedel
vid brott. Det förhållandet att den som har kunskap på området själv kan
tillverka vissa dyrkverktyg rubbar inte bedömningen att sådan spridning är
betänklig.
Hittills har dock förhållandena på låsområdet varit sådana
att särskilda bestämmelser för kontroll av dyrkverktyg inte har behövts. Inom
branschen har nämligen tillämpats sådana rutiner beträffande kundurvalet som
har säkerställt att dyrkverktyg inte sprids till en bred allmänhet.
Den nu aktuella marknadsföringen till allmänheten har
emellertid visat att ett system baserat endast på frivillighet är
otillräckligt. Andra företag kan sålunda komma att följa exemplet. Genom
marknadsföringen har vidare kunskap spritts om dyrkverktyg på ett sätt som kan
innebära ökad inbrottsrisk, om handeln får fortsätta fritt. Mot denna bakgrund
är det påkallat att införa en reglering i fråga om dyrkverktygen.
8.2 Utformningen av en reglering
Det bör till en början framhållas att den nu avsedda
regleringen inte kan begränsas till att gälla saluhållandet av enbart dyrkpistoler.
Till sin effekt skiljer sig inte dessa från andra dyrkverktyg som har berörts i
avsnitt 4. Regleringen måste därför täcka dyrkverktyg i allmänhet.
Med dyrkverktyg avses i det följande föremål som är
särskilt utformade för att ersätta nyckel vid öppnande av lås. Hit hör bl. a. dyrkpistoler,
petnålar, den s. k. slungan och olika slags krokar. Kännetecknande för dessa
verktyg är att de är avsedda att påverka låsmekanismen att öppna sig.
Syftet med
kontrollen av dyrkverktygen bör vara att minska riskerna för att sådana verktyg
kommer till brottslig användning. Regleringen bör utformas så att den får bästa
möjliga brottsförebyggande verkan. Detta skulle i och för sig tala för en
mycket omfattande reglering där man försökte kontrollera bl. a. varje innehav
av dyrkverktyg.
A andra
sidan finns det uttalade behov av att en reglering är så enkel att tillämpa som
möjligt samt inte medför onödigt betungande och krångliga byråkratiska rutiner.
Regleringen får inte heller onödigtvis försvåra för låssmeder eller liknande
som i sin yrkesverksamhet har ett legitimt behov av dyrkverktyg. Bland dessa
personer förekommer även en viss tillverkning av sådana verktyg för eget bruk.
Samtidigt står det
4 Riksdagen 1978/79. l samt. Nr 169
Prop.
1978/79:169 42
klart att inte ens de mest långtgående bestämmelser kan
helt eliminera risken för att dyrkverktyg ibland kommer i händerna på olämpliga
personer.
En lämplig avvägning måste alltså åstadkommas mellan de
olika intressen som här gör sig gällande.
Låsutredningens förslag innebar bl. a att endast den som
av länsstyrelse hade meddelats den av utredningen föreslagna auktorisationen
som låssmed skulle få tillverka dyrkverktyg utan tillstånd.
Lämpligheten av att införa bestämmelser om tillstånd för
tillverkning av dyrkverktyg måste emellertid ifrågasättas. Som tidigare har
anförts finns det ingen statlig auktorisation av låssmeder. Den nu tilltänkta
regleringen kan knappast byggas upp på det frivilliga system som redan finns.
Enklare dyrkverktyg kan vidare egenhändigt tillverkas relativt lätt och
uppenbarligen också användas med framgång på tämligen vanliga låstyper. Inom
låsbranschen förekommer också sådan tillverkning för eget bruk. Även enskilda
personer kan i vissa situationer tänkas ha behov av att själva tillverka en dyrk.
Visserligen kan en kontroll över tillverkningen ha en viss brottsförebyggande
verkan. Efterlevnaden av regleringen skulle dock vara mycket svår att
kontrollera. Vidare skulle tillstånd behöva sökas i ett stort antal fall. Även
om en reglering begränsades till yrkesmässig tillverkning kan fördelarna av
regleringen knappast anses uppväga nackdelarna.
För det behov som nu står i blickpunkten en spärr mot
att dyrkverktyg marknadsförs till allmänheten framstår således en kontroll
av tillverkningen som en alltför ingripande åtgärd.
Låsutredningen föreslog vidare att den som inte var
auktoriserad låssmed skulle vara tvungen att ha särskilt tillstånd för att få
inneha dyrkverktyg.
Bestämmelser om att vissa varor får innehas endast efter
särskilt tillstånd eller under vissa förutsättningar finns f. n. i ett flertal
författningar, t. ex. i förordningen (1959: 312) om förbud mot innehav av
vissa stiletter m. m. och i vapenlagen (1973: 1176).
Det är dock mycket tveksamt om det är lämpligt att införa
bestämmelser om tillstånd för att få inneha dyrkverktyg. Även en innehavsreglering
skulle föra med sig avsevärda nackdelar i form av bl. a. tyngande byråkratiska
rutiner. Alla som innehar dyrkverktyg skulle bli tvungna att söka tillstånd. En
omfattande registrering av tillståndshavarna skulle vara nödvändig.
Efterlevnaden av en innehavsreglering är också svår att kontrollera.
När det gäller frågan om en innehavsreglering kan dessutom
framhållas, att bestämmelserna i brottsbalken (jfr avsnitt 2.4) om förverkande
av egendom, som kan befaras komma till brottslig användning, kan ge stöd för
ingripanden mot innehav.
Prop.
1978/79: 169 43
Även en reglering av innehavet av dyrkverktyg synes alltså
vara alltför långtgående.
Del framstår i stället som lämpligare med en reglering som
tar sikte på alt möjliggöra en allmän kontroll av den yrkesmässiga försälfning
som förekommer. En såda kontroll kan nämligen antas vara det enklaste och
samtidigt mest effektiva medlet för att hindra en fri spridning av dyrkverktyg
hos allmänheten med de risker detta för med sig.
Yrkesmässig försäljning av dyrkverktyg bör därför få
bedrivas endast efter tillstånd. Genom den prövning som sålunda föregår beslut
om tillstånd bör vinnas en viss garanti för att försäljning inte kommer till
stånd i en omfaltning som är olämplig från allmän synpunkt. Vissa allmänna
riktlinjer kan uppställas beträffande försäljningen i avsikt att minska
riskerna för att verktygen sprids på ett okontrollerat sätt. Om dessa rikdinjer
inte följs kan tillståndet återkallas.
F. n. bedrivs yrkesmässig försäljning av dyrkverktyg
endast av ett fåtal företag. Efterlevnaden av regleringen torde därför vara
förhållandevis lätt att övervaka. Risken för att ett tillstånd kan återkallas
innebär ett tryck på säljarna att iaktta de allmänna riktlinjer och villkor som
bör gälla för verksamheten.
De som har bedrivit yrkesmässig försäljning av dyrkverktyg
har hittills i allmänhet tillämpat vissa grundprinciper i fråga om
kundurvalet. Principerna har gått ut på att i huvudsak endast etablerade låssmedsföretag
och andra som har haft ett likvärdigt seriöst behov av dyrkverktyg har fått
köpa sådana verktyg. Några anmärkningar synes inte ha riktats mol denna
ordning. Också i övrigt framstår det som mest ändamålsenligt atl regleringen
bygger på dessa grundprinciper. Detta innebär bl. a. att en tillståndshavare
inte får godta någon som köpare bara därför att denne är oförvitlig.
Tillstånd att bedriva yrkesmässig försäljning av dyrkverktyg
bör därför meddelas endast den som kan antas följa de nu angivna riktlinjerna
vid försäljningen. Vid tillståndsprövningen saknas som regel anledning atl
beakta huruvida sökanden besitter yrkesskicklighet inom området. Någon
bedömning som grundar sig på om det finns ett allmänt behov av den försäljning
som tillståndet avser bör givetvis inte ske. Den här föreslagna regleringen har
alltså enbart ett brottsförebyggande syfte.
Med hänsyn till regleringens nämnda syfte bör det vara
lämpligt att polismyndigheten svarar för tillståndsgivningen och tillsynen över
regleringen. Polismyndigheten har också i andra likartade sammanhang motsvarande
uppgifter, t. ex. enligt förordningen (1949: 723) ang. handel med skrot, lump
och begagnat gods (skrothandelsförordningen) och vapenlagen (1973: 1176).
Närmare föreskrifter beträffande lagens tillämpning bör
meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
rikspolisstyrelsen.
För att möjliggöra kontroll av att försäljningen bedrivs
på det före-
Prop.
1978/79:169 44
skrivna sättet bör polismyndigheten få rätt atl infordra
vissa uppgifter från försäljarna.
Vissa förfaranden som står i strid mot lagen bör
straffbeläggas. Hit hör t. ex. sådan försäljning som bedrivs utan erforderligt
tillstånd. Däremot bör inte straffbeläggas sådan försäljning som sker till
personer som saknar ett med hänsyn till regleringens syfte godtagbart behov av dyrkverktyg.
Om sådan försäljning förekommer kan reaktionen i stället bli att tillståndet
återkallas.
Den föreslagna lagen bör träda i kraft den 1 juli 1979.
Lagen bör kunna tillämpas även i fråga om ansökan som görs före ikraftträdandet
och avser tillstånd för tid därefter.
9 Specialmotivering
1 §
Med dyrkverktyg avses enligt paragrafen föremål som är
särskilt utformade för att ersätta nyckel vid öppnande av lås.
Kännetecknande för dyrkverktygen är att de är avsedda att
påverka låsmekanismen att öppna sig utan att låset samtidigt helt eller delvis
förstörs. Dyrkverktygen är alltså i en mer eller mindre vidsträckt bemärkelse
särskilt utformade för att ersätta den nyckel som hör till ett lås. Som dyrkverktyg
räknas således här inte nycklar, däribland s. k. huvudnycklar.
I avsnitt 4 har getts olika exempel på dyrkverktyg som nu
finns på marknaden. Till dyrkverktyg räknas sålunda bl. a. dyrkpistoler och petnålar
med tillbehör såsom vridverktyg. Dessa verktyg används på samma sätt som en
nyckel, dvs. de sticks in i låsets nyckelkanal för att där påverka
låsmekanismen. Till dyrkverktygen förs i det här sammanhanget också olika för dyrkning
särskilt utformade bladfjädrar och krokar samt vidare verktyg av typ
"slungan". Slungan sticks in genom ett brevlådeinkast och vrider om låsvredet
på dörrens insida så att låset öppnas utan nyckel.
Det saknar betydelse om verktygen är industriellt
tillverkade eller inte. Utanför begreppet dyrkverktyg i den här avsedda
meningen faller däremot sådana föremål som visserligen i vissa fall kan
användas för att öppna lås t. ex. hårnålar, knivar och skruvmejslar men som
inte är särskilt utformade för att användas för att ersätta nyckel. Om sådana
föremål t. ex. har böjts eller slipats på ett speciellt sätt och därmed har
särskilt utformats för att ersätta nyckel är de dock att betrakta som dyrkverktyg.
2 §
I första stycket föreskrivs att yrkesmässig försäljning av
dyrkverktyg får bedrivas endast efter tillstånd.
Prop.
1978/79: 169 45
Som har angetts i den allmänna motiveringen (avsnitt 8.2)
är syftet med den föreslagna lagen atl minska riskerna för att dyrkverktyg kommer
till brottslig användning. Mot bakgrund härav har där dragits upp vissa
allmänna riktlinjer för när tillstånd kan meddelas och för tillståndshavarens
kundurval.
Tillstånd att bedriva försäljning av dyrkverktyg bör
meddelas endast den som kan antas följa de nu nämnda riktlinjerna. Det bör dock
understrykas att bedömningen endast får ta sikte på omständigheter som kan
Vara av intresse från brottsförebyggande synpunkt. Som regel får krav därför
inte uppställas om att säljaren skall besitta yrkesskicklighet inom området.
Vid tillståndsprövningen bör inte beaktas huruvida det finns något allmänt
behov av den avsedda försäljningen.
Såväl fysisk som juridisk person bör kunna meddelas
tillstånd. Om tillstånd meddelas juridisk person kan det visa sig lämpligt att
uppställa krav om alt rörelsen skall förestås av en föreståndare som har
godkänts av tillståndsmyndigheten. Utredning om föreståndarens lämplighet bör
ske enligt samma grunder (se avsnitt 8.2) som har angivits i fråga om sökande
som är fysisk person.
Andra stycket upptar en bestämmelse om att regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, rikspolisstyrelsen får meddela närmare
föreskrifter om försäljningen. En regel av detta slag får betydelse om behov
uppkommer av en närmare materiell utfyllnad av den föreslagna lagen. Dessa
föreskrifter kan gälla t. ex. rutinerna vid försäljningen och hur bokföringen
skall vara utformad så att kontroll av verksamheten är möjlig. De i avsnitt
8.2 upptagna allmänna riktlinjerna beträffande kundurvalet behöver inte ges
förordningsform.
4 §
I försia stycket anges att tillstånd kan meddelas för viss
tid eller tills vidare och förbindas med särskilda villkor och föreskrifter. 1
allmänhet torde tillstånd kunna meddelas tills vidare. Det kan dock i vissa
fall finnas skäl att meddela tillstånd endast för viss tid. Utöver de
generella föreskrifter om försäljningen som kan meddelas med stöd av 2 § andra
stycket kan det visa sig nödvändigt att i det enskilda fallet förbinda tillstånd
med särskilda villkor och föreskrifter av ordningskaraktär.
Vidare anges i andra stycket att tillstånd kan återkallas
när skäl till del föreligger. Så kan vara fallet t. ex. om de allmänna
riktlinjerna beträffande försäljningen inte iakttas. I mindre allvarliga fall
bör dock polismyndigheten försöka nå rättelse på frivillig väg genom att lämna
råd och anvisningar.
5 §
Enligt försia stycket är den som bedriver tillståndspliktig
försäljning skyldig att efter anmodan tillhandahålla polismyndigheten
upplysning, handling, varuprov och liknande. En viktig begränsning i fråga om
upp-
Prop. 1978/79:169 46
giftsskyldighetens
omfattning sker genom att en anmodan skall avse det material som behövs för
tillsynen. Det material som kan krävas in måste således ha relevans för denna.
Vidare får inte krävas in mer uppgifter än som erfordras. Uppgifter kan
exempelvis behövas i fråga om kundkretsen.
Om
en anmodan inte efterkommes, kan polismyndigheten förelägga vite med stod av
andra stycket.
Vid
tillämpningen av dessa bestämmelser skall beaktas att skyldighet att yttra sig e.
d. inte får åläggas någon i fråga om omständighet, vars yppande skulle röja att
vederbörande har begått brott.
6
§
Denna
paragraf innehåller bestämmelser om straff.
Om
ett konkurrensförhållande uppstår mellan dessa föreskrifter och
straffbestämmelser i t. ex. brottsbalken får detta lösas enligt allmänna
regler. Eftersom fängelse ingår i straffskalan kommer enligt praxis brottsbalkens
regler om medverkan att bli analogiskt tillämpliga.
8§
1
denna paragraf föreskrivs tystnadsplikt i fråga om yrkeshemlighet eller
affärshemlighet som någon får kännedom om i samband med handläggning av ärende
enligt denna lag. Den som bryter mot tystnadsplikt kan enligt 20 kap. 3 §
brottsbalken dömas till böter eller fängelse.
Prop.
1978/79:169 47
Bilaga A
Förslag till
Lag om låsinstallation m. m.
Enligt riksdagens beslut föreskrives följande
Inledande bestämmelser
1 §
Med låssmed förstås i denna lag den som yrkesmässigt
installerar och leparerar lås.
I lagen förstås vidare med
1.
nyckelfräsmaskin,
maskin eller liknande anordning avsedd för tillverkning av nycklar,
2.
dyrkverktyg,
verktyg avsedda att användas för att öppna lås utan nyckel samt
3.
spärrat
nyckelämne, sådant nyckelämne som upptages i ett särskilt av rikspolisstyrelsen
fört register.
2 §
Lagen gäller ej statlig myndighet.
Auktorisation av låssmed
3 §
Auktorisation meddelas låssmed som blivit godkänd vid
prövning med avseende på laglydnad, vandel och yrkeskunnighet.
4 §
Fråga om auktorisation prövas av länsstyrelsen i det län
där sökanden är bosatt.
Tillverkning av nycklar m. m.
5 §
Nyckelfräsmaskin, dyrkverktyg eller spärrat nyckeiämne får
ej tillverkas eller innehas utan tillstånd.
Sådant tillstånd meddelas av länsstyrelsen i det län där
sökanden är bosatt.
6 §
Tillstånd meddelas den som blivit godkänd vid prövning med
avseende på laglydnad och vandel.
7 §
Auktoriserad låssmed behöver ej tillstånd.
1 Låsutredningens författningsförslag.
Prop.
1978/79:169 48
Gemensamma bestämmelser
8 §
All personal hos auktoriserad låssmed eller innehavare av
tillstånd enligt denna lag skall vara godkänd med avseende på laglydnad och
vandel.
9 §
Auktorisation eller tillstånd kan av länsstyrelsen
återkallas när i denna lag angivna förutsättningar ej längre föreligger eller
det i övrigt finns särskild anledning därtill.
10 §
Länsstyrelsen skall inhämta rikspolisstyrelsens yttrande i
ärende om auktorisation eller tillstånd enligt denna lag. Hos länsstyrelsen
skall föras register över auktoriserade låssmeder och innehavare av tillstånd.
Hos rikspolisstyrelsen skall föras register över de
spärrade nyckelämnen som får tillhandahållas.
11 §
Den som obehörigen utger sig for att vara auktoriserad
låssmed eller som bryter mot 5 eller 8 §§ eller mot villkor som meddelats med
stöd av denna lag dömes till böter eller fängelse i högst sex månader.
12 §
Talan mot länsstyrelsens beslut enligt denna lag föres hos
regeringen genom besvär.
'Ytterligare föreskrifter
13 §
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer
meddelar ytterligare föreskrifter för verkställighet av lagen. Denna lag
träder i kraft den
Prop.
1978/79: 169 49
Bilaga 2
Sammanställning av remissyttrandena
Allmänna synpunkter beträffande behovet av en reglering
Förslaget om att samhället måste vidta åtgärder i fråga om
dyrkverktygen har fått ett gynnsamt mottagande under remissbehandlingen. Praktiskt
taget samtliga remissinstanser har tillstyrkt eller lämnat förslaget utan erinran.
RA anser
det klart olämpligt att dyrkverktyg fritt kan försäljas till allmänheten.
Marknadsföringen av den s. k. dyrkpistolen visar att det är nödvändigt att
motverka och ingripa mot denna form av försäljning av dyrkverktyg.
Stockholms polisdislrikl finner, mot bakgrund av den
utveckling som kan förväntas inom området, det angeläget med en lagreglering
som i görligaste mån hindrar en spridning av dyrkverktygen och då särskilt den s.
k. dyrkpistolen.
NO
delar uppfattningen att en okontrollerad spridning av dyrkverktyg är betänklig
från säkerhetssynpunkt och att åtgärder med syfte att hindra sådan spridning
och därmed minska riskerna för brottslig användning av dyrkverktyg är
befogade. Liknande synpunkter framförs av bl. a. konsumentverket och Svenska handelskammarförbundet.
Svenska
stöldskyddsföreningen uppger att man har kunnat konstatera en markant ökning av
inbrott med "okänd ingångsväg" inom flera polisdistrikt. Föreningen
är av den uppfattningen, att det är troligt att marknadsföringen av dyrkpistolen
har spritt kunskap om möjligheterna att dyrka upp vissa låstyper. Det är enligt
föreningen en uppenbar risk för att dyrkverktyg som kommer i orätta händer
används för brottslig verksamhet.
Några
remissinstanser, bl. a. Sveriges industriförbund, SABO och Sveriges mekanförbund,
anför att låsutredningens förslag bör helt genomföras.
Regleringens omfattning
Vad som har anförts i promemorian beträffande begreppet dyrkverktyg
har i allmänhet godtagits eller lämnats utan erinran av remissinstanserna.
Hovrätten
för västra Sverige anser att den föreslagna definitionen är mer preciserad och
därför bättre än den definition som föreslogs av låsutredningen. Med hänsyn
härtill och då gränsdragningen beträffande vad som skall hänföras till dyrkverktyg
främst kommer att beröra dem som yrkesmässigt sysslar med försäljning
tillstyrks definitionen.
RA pekar
på förekomsten av s. k. cylinderutdragare, med vars hjälp hela låscylindern på
ett enkelt sätt kan dras ut och därefter sättas på plats igen utan att
lägenhetsinnehavaren märker detta. Enligt RA bör bestämmelserna utformas så att
det klart framgår att regleringen omfattar även denna typ av verktyg.
BRA anför att utanför begreppet dyrkverktyg torde falla
föremål
Prop.
1978/79:169 50
som i sig inte är utformat för att ersätta nyckel men som hopmonteral
med annat föremål kan ersätta nyckel och därigenom bli ett dyrkverktyg, t. ex.
delar till dyrkpistol eller till "slunga". Försäljningen av sådana
delar bör enligt BRA också vara reglerad.
Kammarrätten i Sundsvall menar att definitionen av
begreppet dyrkverktyg framstår som alltför löslig och därigenom ägnad att
skapa svårigheter när det gäller att avgränsa vad som är att hänföra till dyrk.
Flertalet remissinstanser tillstyrker eller lämnar utan
erinran förslaget om att regleringen bör begränsas till att avse en allmän
kontroll av den yrkesmässiga försäljningen av dyrkverktyg. Hit hör bl. a. RÅ, RPS,
KK, NO, konsumentverket, länsstyrelserna i Blekinge, Malmöhus samt Göteborgs
och Bohus län, Stockholms och Göleborgs polisdistrikt, Sveriges
grossistförbund, TCO, LO, Svenska handelskammarförbundet, Sveriges
fastighetsägareförbund och Svenska stöldskyddsföreningen.
RA delar bedömningen att man under nuvarande förhållanden
bör begränsa regleringen till en allmän kontroll av den yrkesmässiga försäljningen.
Enligt RPS synes förslaget väl tillgodose de intressen som styrelsen genom sin
framställning om åtgärder har avsett att bevaka. Förslaget innehåller regler
som i allt väsentligt på ett tillfredsställande sätt reglerar handeln med dyrkverktyg.
Stockholms polisdistrikt anför att i det läge som nu råder
får det lagda förslaget accepteras som en lösning av ett av de mest akuta problemen
på området. Vidare anförs att en reglering i form av tillstånd för innehav
skulle leda till en alltför omfattande administration i förhållande till den
brottsförebyggande mereffekt som kan förväntas.
Sveriges fastighetsägareförbund anser att den föreslagna
regleringen torde medföra den minst byråkratiska handläggningen samtidigt som
den önskvärda kontrollen uppnås.
Flera remissinstanser anser dock att regleringen bör ha
ett mer vidsträckt tillämpningsområde än vad som har föreslagits. Olika
förslag till reglering har därvid lämnats.
BRA anser det otillfredsställande att inte all försäljning
av dyrkverktyg skall kräva tillstånd. BRA finner det naturligt att den som har
förvärvat ett dyrkverktyg men som senare inte längre har något behov av detta,
får finna sig i att försäljningen underkastas kontroll. Liknande synpunkter
framförs av bl. a. länsslyrelsen i Norrbottens län och länsåklagarmyndigheten
i Uppsala län. Även enligt kammarrätten i Sundsvall finns det skäl som talar
för att låta tillståndsplikten omfatta all försäljning. Kammarrätten vill i
samband därmed anmärka att det i andra författningar, t. ex. vapenlagen (1973:
1176), har uppställts krav på tillstånd beträffande "handel". Vad
som i detta sammanhang avses med "yrkesmässig försäljning" framgår
inte enligt kammarrätten som därför anser att begreppet bör preciseras.
Länsstyrelsen i Norrbollens län anser att också
yrkesmässig tillverkning av dyrkverktyg bör kräva tillstånd.
Frågan om en innehavsreglering m. m. har aktualiserats av
flera remissinstanser.
Hovrätten för västra Sverige anför att de föreslagna
bestämmelserna kan bli av så begränsat värde att det är tveksamt om de bör
genomföras. Hovrätten anser att det hade varit av värde att närmare utreda om
inte ett dispensabelt förbud att förvärva och inneha bl. a. dyrkpistoler mer
effektivt skulle hindra att sådan utrustning spreds till en större allmänhet.
Prop.
1978/79: 169 5,
SPK vill ifrågasätta om inte en tillståndsgivning
lämpligen borde knytas till köparen i sfället för till säljaren.
Länsslyrelsen i Örebro län anser att regleringen bör
kompletteras med ett förbud att inneha dyrkverktyg utan tillstånd och menar att
regleringen annars torde bli praktiskt taget verkningslös. Länsstyrelsen anser
också atl det vore lämpligt att reglera även andra sätt att tillhandahålla dyrkverktyg,
t. ex. genom gåva eller lån, samt att motverka en allmän spridning av
instruktioner och tryckta handledningar inom detta område. Länsstyrelsen i
Norrbottens län anser det klart otillfredsställande att dyrkverktyg, även om
de påträffas hos kriminellt belastade personer, inte alltid kan bli föremål
för beslag och förverkande som inbrotts-verktyg. Detta talar enligt
länsstyrelsen för en reglering av innehavet. En sådan reglering bör också
enligt bl. a. överåklagaren i Stockholms åklagardistrikt, ABAB och SRL
genomföras. SLR menar även att hänsyn bör tas till att möjligheterna är stora
att komma över dyrkverktyg genom bl. a. direktimport.
En reglering av tillverkningen och innehavet som knyts an
till en auktorisation föreslås av Sveriges industriförbund, SABO och Sveriges mekanförbund.
Tillståndsprövningen m. m.
Vad som har anförts i promemorian beträffande
förutsättningarna för att tillstånd skall kunna beviljas och de skäl som kan
föranleda att meddelat tillstånd återkallas har i regel inte kommenterats av
remissinstanserna.
NO anför att det är väsentligt att regleringen endast
används i brottsförebyggande syfte. Det är alltså enligt NO uteslutande denna
aspekt som bör få anläggas vid prövningen av tillståndsansökningar och kontroll
av tillståndshavarens kundurval.
Kammarrätten i Sundsvall finner de nu berörda bestämmelserna
alltför substanslösa. Förutsättningama för beviljande av tillstånd och skälen
som kan föranleda återkallelse bör i varje fall i sina huvuddrag avges i
lagtexten. Detsamma gäller i fråga om de villkor som avses kunna föreskrivas
när tillstånd meddelas. Liknande synpunkter framförs av marknadsdomstolen,
konsumentverket, länsslyrelsen i Malmöhus län och Sveriges grossistforbund.
Marknadsdomstolen, som anser att en reglering som
möjliggör kontroll av den yrkesmässiga försäljningen är tillfyllest, är av den
uppfattningen att det bör övervägas om inte regleringen borde stadga att
försäljning endast får ske till den som har erhållit tillstånd att förvärva dyrkverktyg.
Den osäkerhet näringsidkaren inte sällan torde komma att erfara vid kundbedömningen
kan enligt domstolen rentav få till resultat att han till undvikande av risken
att få tillståndet återkallat intar en alltför restriktiv hållning med föjd
att kanske klart legitima behov av dyrkverktyg inte blir tillgodosedda. Genom
en sådan förvärvstillståndsplikt vinnes enligt domstolen större rättstrygghet
för den som har legitimt behov av att köpa dyrkverktyg, vartill kommer att den
enskilde näringsidkarens uppgift blir begränsad till kontroll av om
förvärvstillstånd har erhållits. Liknande synpunkter framförs av tänsåklagarmyndighelen
i Östergötlands län.
Sveriges bilindustri- och bilgrossisiförening anser att
auktoriserade bilåterförsäljare bör ingå bland dem som bedöms ha ett seriöst
behov av
Prop.
1978/79: 169 52
dyrkverktyg. Bilförsäljarnas/bilverkstädernas verksamhet
skulle annars i onödan försvåras.
Förslaget om att tillståndsärenden skall prövas av
polismyndighet har i allmänhet lämnats utan erinran under remissbehandlingen.
Enligt hovrätten för västra Sverige erfordras dock enligt förslaget tillstånd
av polismyndigheten på varje ort där rörelse bedrivs. Med hänsyn till att bl.
a. filialverksamhet kan förekomma torde det enligt hovrätten vara lämpligt att
tillstånd meddelas av polismyndigheten i den ort där sökanden har sitt hemvist
eller, då fråga är om juridisk person, den ort där styrelsen har sitt säte.
BRÅ anser att tillstånd bör sökas på den ort där rörelsen huvudsakligen skall
bedrivas. Kammarrätten i Sund.svall anser att länsstyrelsen bör svara för tillståndsgivningen
om de centrala delarna i lagstiftningen blir så allmänt hållna som
promemorieförslaget förutsätter. Om de av kammarrätten förordade
preciseringarna kommer till stånd, bör dock uppgifterna kunna anförtros
polismyndigheten.
Frågan om det behövs bestämmelser angående omhändertagande
och inlösen av föremål för den händelse försäljningstillstånd skulle vägras
eller återkallas tas upp av kammarrätten i Sundsvall. Kammarrätten konstaterar
att denna fråga inte berörs i promemorian. Vidare anför kammarrätten att det
framstår som motiverat med bestämmelser som reglerar fall då tillståndshavare
avlider eller försätts i konkurs. En bestämmelse med den innebörden att en
rörelse, som bedrivs av juridisk person, skall förestås av en godkänd
föreståndare bör också enligt kammarrätten tas in i lagtexten. I dessa delar
hänvisar kammarrätten bl. a. till vapenkungörelsen (1974: 123).
Tillståndstiden bör enligt BRÅ tidsbegränsas. På detta
sätt säkerställs en kontinuerlig kontroll av verksamheten. Tillstånd behöver då
inte återkallas när någon upphör med sin verksamhet, ett förhållande som annars
sällan kommer till polisens kännedom. Om tillstånd utfärdas tills vidare medför
detta att polismyndigheten måste hålla ett register, vilket f. n. inte skulle
vålla något större problem. Det är dock enligt BRA inte helt osannolikt att
antalet företag kommer att öka i och med att tillståndsplikt införs. Risk
finns för att man söker tillstånd för att ge företaget en prägel av att vara
godkänt av myndighet. Liknande synpunkter framförs av Stockholms polisdistrikt.
Vissa övriga synpunkter
Behovet av vitesbestämmelser ifrågasätts av RÅ och hovrätten
för västra Sverige som anför bl. a. att underlåtenhet att lämna upplysningar o.
d. i stället bör föranleda att tillståndet återkallas. Av samma skäl
ifrågasätter hovrätten behovet av att straffsanktionera överträdelse av villkor
för tillstånd. Vidare anser hovrätten att det knappast kan komma i fråga att av
grov oaktsamhet bedriva yrkesmässig försäljning av dyrkverktyg. Bestämmelsen
bör därför enligt hovrätten utformas så att den avser endast den som bedriver
sådan försäljning utan tillstånd.
Ätt kretsen av upplysningsskyldiga skall utgöras av dem
som bedriver tillståndspliktig försäljning kritiseras av bl. a. RA, hovrätten
för västra Sverige och marknadsdomstolen. Bestämmelsen bör enligt dessa
avfattas så att skyldigheten åvilar endast den som har tillstånd.
Med lämnande av oriktig uppgift bör enligt kammarrätten i
Sundsvall likställas det fall att någon har förtigit uppgift som är av
betydelse för tillsynen. Detta bör i vart fall enligt kammarrätten klargöras i moti-
Prop.
1978/79: 169 53
ven. Vidare anser kammarrätten att om tillstånd meddelas
juridisk person och krav uppställs om alt rörelsen skall föreslås av en
godkänd föreståndare, kan tveksamhet uppkomma om arbetsgivaren/tillståndshavaren
eller den anställde är uppgiftsskyldig m. m. De oklarheter belräffande ansvarel
för rörelsens behöriga utövande som är förenade med försäljningstillstånd till
juridisk person bör enligt kammarrätten undanröjas.
Behovet av
bestämmelser om förverkande aktualiseras av länsåklagarmyndigheten i Uppsala.
Myndigheten anför att förverkande av dyrkverktyg i åtskilliga fall torde kunna
ske med stöd av 36 kap. 3 § brottsbalken. Denna regel kännetecknas dock av
stark begränsning. En mera samlad reglering skulle erhållas och lagen skulle
bli lättare att tillämpa om bestämmelser infördes om förverkande.
Kammarrätten
i Sundsvall konstaterar att enligt förslaget skall alla beslut enligl lagen
gälla omedelbart om inte annat förordnas. Enligt kammarrätten kan det rent
principiellt hävdas att det normala i fråga om beslut om återkallelse av
tillstånd bör vara det motsatta, dvs. att beslutet inte skall gälla förrän det
har vunnit laga kraft och att förordnande om omedelbar verkställighet bör få
meddelas endast när det föreligger särskilda skäl till det.
Enligt
hovrätten för västra Sverige torde lagen inte kunna tillämpas före
ikraftträdandet. Däremot bör i tillämpningsföreskrifter kunna anges att
ansökan får ges in före ikraftträdandet samt att den som vid ikraftträdandet
bedriver tillståndspliktig försäljning och har ingivh ansökan om tillstånd får
fortsätta sin verksamhet utan hinder av att tillstånd saknas till dess ansökan
har prövats.
Prop.
1978/79: 169 54
Innehåll
Propositionen ................................................................. 1
Propositionens
huvudsakliga innehåll ............................. I
Lagförslag
..................................................................... 2
Utdrag av
protokoll vid regeringssammanträde den 22 mars 1979 . . 4
1
Inledning......................................................................... 4
2
Allmän
motivering .......................................................... ..... 5
2.1 Inledning och utgångspunkter.................................. 5
2.2 Regleringens omfattning ......................................... ..... 7
2.3 Tillståndskravet m. m................................................. ..... 9
2.4 Vissa särskilda frågor................................................ ... 10
3
Upprättat
lagförslag .................................................... ... 11
4
Specialmotivering
....................................................... 11
5
Hemställan .................................................................. 14
6
Beslut ......................................................................... 14
Bilagor
1
Promemorian
(Ds H 1978: 6) Åtgärder mot försäljningen av dyrkpistoler m. m 15
2
Sammanställning
av remissyttrandena ......................... ... 49
NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1979
Doktrin (2)
- BrB 23:2 första stycket, SvJT 1985 s. 15, på s. 34 · Fritt tillgänglig
- Olle Hoflund, BrB 23: 2 första stycket, SvJT 1985 s. 1, på s. 34 · Fritt tillgänglig
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.
Hänvisas hit från
10 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (7)
7 kopplingar.
- SOU 2013:38 Vad bör straffas? s. 300 i texten
- Bet. 1982/83:NU30 om kontroll av företag s. 17 i texten
- Bet. 1979/80:NU9 Med anledning av motionen 1978/79:384 om en lag om låsinstallation m. m. s. 1 i texten
- Rskr. 1978/79:405 i texten
- Bet. 1978/79:SoU47 med anledning av propositionen 1978/79:178 om husläkarsystem inom hälso- och sjukvården m. m. jämte motioner s. 36 i texten
Rättsfall (1)
1 koppling.
- NJA 1989 s. 346 om s. 11 i texten
Doktrin (2)
2 kopplingar.
- SvJT 1985 s. 1 Olle Hoflund, BrB 23: 2 första stycket s. 34 i texten
- SvJT 1985 s. 15 BrB 23:2 första stycket s. 34 i texten