Sök i Ratio Lex

om huvudmannaskapet för fjällsäkerheten m. m.

337 sidor, varav 250 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 250 av 337 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1978/79:187, om huvudmannaskapet för fjällsäkerheten m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187

Regeringens proposition

1978/79:187

om
huvudmannaskapet för fjällsäkerheten m.m.;

beslutad
den 22 februari 1979.

Regeringen
föreslår riksdagen atl aniaga de förslag som har upplagils i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar I

OLA
ULLSTEN

ERIC
ENLUND

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås all ell fjällsäkerhetsråd inrättas som slallig huvudman
för fjällsäkerheten. Vidare föreslås ålgärder avseende information och
utbildning, väderljänsl m. m. i syfte atl ytteriigare förbättra fjällsäkerheten.

I Riksdagen 1978179. I saml. Nr 187

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 187 2

Uldrag

JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1979-02-22

Närvarande: statsministern Ullsten, ordförande, och
statsråden Sven Romanus, Mundebo, Wikström, Friggebo, Wirtén, Huss, Rodhe,
Wahlberg, Hansson. Enlund, Lindahl, Winlher, De Geer, Blix, Cars, Gabriel Romanus,
Tham, Bondestam

Föredragande: statsrådet Enlund

Proposition om huvudmannaskapet for fjällsäkerheten m. m.

1 Inledning

Med slöd av regeringens bemyndigande den 9 mars 1978
lillkallades en särskild sakkunnig' med uppdrag atl utreda frågan om
huvudmannaskapei för fjällsäkerhelen m. m. (Jo 1978: 02). Den sakkunnige antog
namnet tjäll-säkerhetsuiredningen. 1 augusti 1973 avlämnade utredningen
belänkandet (Ds Jo 1978: 7) Huvudmannaskapet för fjällsäkerhelen m. m.
Betänkandet bör fogas till regeringsprolokollel i detta ärende som bilaga I.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetls av
rikspolisstyrelsen, överbefälhavaren, televerket, Sveriges meteorologiska och
hydrologiska institut (SMHI), luftfartsverket, statskontoret,
riksrevisionsverket (RRV), nämnden för samhällsinformation, lantbruksslyrelsen,
statens naturvårdsverk, beredningen för samordning av statens insaiser för
turism och rekreation (rekreationsberedningen), konsumentverket, arbetsmarknadsslyrelsen
(AMS), statens lantmäteriverk, domänverket, avdelningen för geologi vid
Tekniska högskolan i Lund, Sveriges turistråd, länsstyrelserna i Kopparbergs,
Jämtlands, Västerbollens och Norrbottens län, Svenska kommunförbundet. Svenska
samernas riksförbund. Svenska turistföreningen, Sveriges radio,
SMHl-utredningen, Friluftsfrämjandet, Svenska fjällklubben. Svenska
KläUerförbundet, Svenska turistföreningens färdledarklubb samt Svenska
frisksporlförbundet. En sammanställning av remissyttrandena bör fogas lill
regeringsprolokollel i delta ärende som bilaga 2.

'Generalen Carl Eric Almgren.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 3

2 Föredragandens överväganden

2.1 Inledning

Fjällräddning och OäUsäkerhel är två skilda begrepp.
Fjällräddning är den verksamhei som påbörjas då en olyckshändelse konslalerals
eller befaras ha skell. Med fjällsäkerhet förstås framför allt den förebyggande
verksamhei som syttar lill all i göriigaste män begränsa olycksriskerna i
fjällvärlden. Ansvarei för fjällräddningsverksamhelen ligger hos polisen, medan
det hillills inte funnits någon klar ansvarsfördelning för
fjällsäker-hetsverksamhelen. Ell tlerlal myndigheler och organisaiioner arbetar
säledes samlidigt med fjällsäkerhelsfrågor. 1 anslutning till
fjällräddningsljänsten bedriver polisen ell omfattande arbele som inriklas på
fjällsäkerhelen. Även stålens naturvärdsverk arbeiar med fjällsäkerhelsfrågor,
företrädesvis som huvudman för del statliga ledsystemet. Vidare är Svenska
turistföreningen och Friluftsfrämjandet engagerade i tjällsäkerhelsarbeiel, huvudsakligen
genom informaiions- och utbildningsinsatser. I vissa fall har också
länsstyrelserna vidtagit särskilda ålgärder för fjällsäkerhelen.

Ulredningen konslalerar inledningsvis alt samhällets och
andra inlres-senlers insaiser för fjällsäkerhet och fjällräddning f. n. år
omfatlande och ändamålsenliga, präglade av stark ansvarskänsla och kunnighet
och atl de i väsentliga avseenden lillgodoser sill syfte. Vissa förbällringar
av Qällsä-kerhelen bör emellerlid genomföras. Vad som främsi erfordras är en
effektiv samordning och en ökad samverkan på grundval av en klarare ansvars-
och arbetsfördelning. Enligt utredningen behövs vidare ökade resurser för
informaiion och uibildning saml för förbättrad väderljänsl. Utredningen anser
också atl del är angelägel all en framtida fjällsäkerhets-organisalion
fortlöpande anpassas till ell sannolikt ökande turislintresse för Oällvärlden.
Detta bör gälla organisationens resurser säväl kvantitativt som kvalitativt.

Utredningen påpekar vidare den stora betydelse den
mänskliga faktorn har för resultatet av fjällsäkerhetsarbetet. Utredningen slär
fasl atl del i försia hand ankommer på den enskilde själv all svara för sin
säkerhei i fjällen. Samhällel mäsle emellerlid ta ansvar för alt den enskilde
blir informerad om sitl personliga ansvar och vad detla innebär.

Jag kan för egen del instämma i ulredningens konstaterande
att de ålgärder som i dag genomförs för all vidmaklhålla och förbättra
fjällsäkerhelen i stora drag tillgodoser sill syfie. Frän ell flertal håll
görs omfatlande och ändamålsenliga insaiser. Dessa insatser bör också bilda
grundvalen i del fortsatia fjällsäkerhelsarbetei. De åtgärderjag i det följande
kommer att föreslå motiveras främst av behovei av en ökad samverkan mellan
intressenterna inom fjällsäkerhetens område. Vissa slandardhöjande åtgärder
inom olika delområden i fjällsäkerhelen är emellertid också nödvändiga.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 4

Liksom flertalet remissinsianser kanjag instämma i
ulredningens påpekande all den mänskliga faklom har en avgörande betydelse för
resullalei av fjällsäkerhelsarbetei. Någon absolut säkerhei för de personer som
vislas i fjällvärlden - framför allt vinterlid - gär av naturliga skäl inle atl
åstadkomma ulan synnerligen restriktiva åtgärder vad avser rörelsefriheten.
Genom atl bl. a. informera den enskilde om dennes personliga ansvar kan
emellerlid enligt min mening samhällel i samarbele med de ideella
organisationerna skapa bälire förutsättningar för en säker vistelse i fjällen.
Inte minst med hänsyn till en väntad ökning av luristströmmen lill den svenska
fjällväiIden är sädana insaiser för en ökad fjällsäkerhet motiverade.

2.2 Huvudmannaskapet för rjällsäkerheten

Ulredningen anser del angelägel all ett otvelydigi
huvudmannaskap kommer lill stånd för fjällsäkerheten och att en klar fördelning
av ansvarsområden och arbetsuppgifter sker mellan huvudmannen och övriga cenlrala,
regionala och lokala organ, som bör ha del i ansvaret för fjällsäkerheten.
Ulredningen menar atl huvudmannen i främsta rummet skall ha en initierande och
samordnande funktion. Utredningen för fram två allernaliva möjligheler atl
lösa frågan om huvudmannaskapet. 1 alternativ 1 uppdras huvudmannaskapet åt
statens naturvårdsverk, varvid samverkan med andra intressenter sker genom en
rådgivande samverkansgrupp. Detta alternativ förordas av den särskilde
uiredaren och två av ulredningens nio experter.

Enligt
alternativ 2 tillskapas ett frislående fjällsäkerhetsråd som huvudman, vari de
olika intressenterna i fjällsäkerhelsarbetei bereds plals. 1
fjällsäkerhelsrådet bör enligt ulredningen följande myndigheter och organisationer
ingå, nämligen rikspolisstyrelsen, SMHI, naturvärdsverkel, vars generaldirektör
bör vara ordförande, Svenska turistföreningen, Friluftsfrämjandet och Svenska
samernas riksförbund. Rådels kanslifunktion bör knytas lill nalurvårdsverket.
Utredningens sju övriga experter förordar delta alternativ. Som motiv för
alternativ 1 framförs i huvudsak kostnadsskäl och angelägenhelen av atl inle
skapa nya inslanser utan främst utnyttja befintliga myndigheler. Som motiv för
alternativ 2 anförs främst alt ell fjällsäkerhelsråd med likvärdiga
intressenier blir ett mera flexibell organ, som med siörre effekliviiel kan
fullgöra sin uppgift. Utredningen beräknar kostnaderna för huvudmannens
administration till 175 000 kr. åriigen. I detla belopp ingår en tjänst som
handläggare.

Utredningen föreslår följande centrala ansvars- och
arbetsfördelning. Huvudansvarig för samordning och samverkan samt för
information och utbildning bör huvudmannen vara, dvs. nalurvårdsverkel
allemalivi Qäll-säkerhelsrådei. Huvudansvarig för leder med anslutande
anordningar och anläggningar bör naturvårdsverket vara. Vidare bör
rikspolisslyrelsen an-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 5

svara för samband och samordning med fjällräddningen. SMHI
föreslås vara huvudman för väderijänsten inkl. klimatologisk forskning om
främst snö- och lavinförhållanden. För utfuslhihg.sfrågor bör F|-iluftsfrämjandet
vara huvudansvarig.

Utredningen föreslär vidare att länsstyrelserna i de fyra
fjällänen fär till uppgifi all regionall ansvara för samordning och samverkan
avseende fjällsäkerhelen. Länssiyrelsen bör själv fä avgöra var inom
länsslyrelsens organisaiion den angivna uppgiften skall handhas, vilka
myndigheler och organisationer osv. den närmasi bör omfatta och i vilka former
den bör genomföras.

Slutligen anser ulredningen all kommunerna inom
fjällregionen bör samordna del lokala fjällsäkerhelsarbetei. Delta bör ske
antingen genom befintliga organ eller genom en särskilt bildad
fjällsäkerheiskommillé.

Del råder delade meningar bland remissinsianserna om hur
huvudman-naskapsfrägan bör lösas. Mot bakgrund äv kravel på en fast förankring
av huvudmannaskapei i en myndighei föredrar ca en tredjedel av remissinstanserna
alternativ 1. Detla alternativ anses också vara det mest fördelaktiga ur
effektivitets- och kostnadssynpunkt. En knapp tredjedel av remissinstanserna
anser emellertid atl alternativ 2 är att föredra, framför allt mot bakgrund av
de ideella organisalionernas intressen och krav samt del faklum atl huvudmannen
skall verka genom sina intressenter.

För egen
del anser jag alt det finns ell klart behov av ett fastställt huvudmannaskap
för fjällsäkerhelen. Genom tillkomsten av en central instans för dessa frägor
bör del vara möjligt alt få lill ständ en bältre samverkan mellan olika
intressenter. Vidare kan fördelningen av arbetsuppgifter mellan dessa göras
mer effektiv. Alt en huvudman utses får emellerlid inle innebära all ansvar,
planering och verkställighet flyttas över från intressenterna till huvudmannen.
Liksom utredningen anserjag att huvudmannen främsi bör ha en initierande och
samordnande funktion. Jag förordar därför atl ett fristående fjällsäkerhetsråd
snarast inrättas med uppgifi all vara sädan huvudman. Genom en sädan lösning
blir de intressenter som nu arbetar med fjällsäkerhelsfrågor även i
fortsätiningen jämbördiga. Likaledes blir de olika intresseområdena av lika
stor betydelse. Med lanke på all så speciella förhållanden föreligger, i och
med atl flera frivilliga organisaiioner av folkrörelsekarakiär redan i dag
arbetar med fjällsäkerhelsfrågor, är del angelägel att del posiliva iniresse
för fjällsäkerhetsfrågor som finns i de frivilliga organisationerna kan
bibehållas. Vidare bör enligt min mening ett frislående fjällsäkerhelsråd med
likvärdiga iniressenler kunna verka i mindre byråkraliska former och med en
störte effektivitet fördela och samordna arbetsuppgifter på olika områden. Tillkomsten
av ett tjällsäkerhetsråd innebär också all funktionens belydelse och
specialitet markeras. I avvaktan på resultatet av den uiredning angående bl.
a. administrationen av den statliga rekreationspolitiken, somjag inom kort
ämnar begära regeringens bemyndigande att tillsätta, bör fjällsäkerhetsrådet
tills vidare vara direkt underställt regeringen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 6

I fjällsäkerhetsrädel bör ingå representanter för
rikspolisstyrelsen, SMHI, naturvårdsverket. Svenska samernas riksförbund.
Svenska turistföreningen och Friluflsfrämjandel. Trois angelägenheten av all
begränsa antalet ledamöier i rädel anser jag liksom vissa remissinstanser alt
en representant för varje fjällan bör ingå i rådel. Detta moliveras främst av
behovet av all binda samman cenlralt och regionalt ansvar. Det ankommer på
regeringen att besluta om rådets sammansättning.

Fjällsäkerhetsrädel bör främsi ha ansvaret för
samordningen av de olika verksamheier som ingär i fjällsäkerhelsarbetei. Del
innebär alt naturvårdsverket och rikspolisstyrelsen även forlsällningsvis bör
ha ansvar för del Slailiga ledsyslemel resp. sambanilsmedlen. SMHI bör av samma
skäl även i fortsättningen sköta vädertjänsten i fjällvärlden. När det gäller
samordningsfrågorna är det särskilt angeläget all en effekliv samverkan sker
med polisens fjällräddningsorganisation.

Fjällsäkerhetsrädel bör vidare kunna initiera vissa
informaiions- och utbildningsinsatser. Jag föruisätter emellerlid all sädana
insatser från rådets sida inle skall föranleda de ideella organisationerna m.
fl. att i motsvarande omfattning minska sin informaiions- och
ulbildningsverksamhel på fjällsäkerhetens område. De ålgärder som
fjällsäkerhelsrådel kan vidla inom ramen för sina resurser bör sälunda
komplellera och förstärka den verksamhei i övrigi som bedrivs på delta område.
Till utrustningsfrågorna återkommerjag i del följande.

Ulredningen har beräknal kostnaderna för huvudmannens
administration till 175 000 kr. Enligt min mening är det angelägel atl
kostnaderna för administrationen begränsas så långt som möjligt. Jag utgår
också från atl de myndigheter och organisationer som ingår i
fjällsäkerhelsrådet skall kunna ulföra det särskilda beredningsarbete som
behövs för rådel. 1 den män rådet behöver anlila särskild uiredningskapacitel
m. m. bör sådana tjänster kunna köpas frän I.ex. Svenska turistföreningen eller
Friluftsfrämjandet.

Kostnaderna för fjällsäkerhetsrådets administration och de
ulgifter jag senare kommer att föreslå för fjällsäkerhetsarbetei i övrigt bör
anvisas över anslagel Stöd lill idrotten: Anläggningssiöd m.m. under tionde huvudtiteln.
Förslagen föranleder ingen ändring av den medelsberäkning för budgetåret
1979/80 som jag har redovisat i 1979 ärs budgetproposition (prop. 1978/79: 100
bil. 13 s. 139).

Del är enligt min mening ocksä angelägel att
fjällsäkerhelsarbetei fär en fasl förankring i regionala och lokala organ.
Genom atl berörda länsstyrelser är förelrädda i fjällsäkerhetsrädel bör
förutsättningar skapas för en samordning och samverkan även på det regionala
planet. Det fär ankomma på fjällsäkerhelsrådel all ange vissa riktlinjer för
hur fjällsäkerhelsarbetei kan bedrivas inom länen. Medel för denna verksamhei
har jag bedömt kunna bli lillgodoselt inom befintliga ramar.

Vad belräffar fjällsäkerhetsarbelel på det lokala planet
är det angelägel

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 7

att fjällkommunerna engagerar sig i della arbele. Det bör
även här ankomma pä fjällsäkerhelsrådel all ge vissa allmänna räd för hur
tjällsäkerhelsarbeiel kan bedrivas i kommunerna.

2.3 Information och utbildning

Ulredningen anser atl information och utbildning mäsle ges
en betydande roll i fjällsäkerhelsarbetei. En kraftig förstärkning och
vidgning av pågående arbele erfordras. Informationsåtgärderna bör i princip
sällas in redan på lurislens hemort och sedan kompletteras i fjällomrädel.
Informa-tionens innehall mäsle vidare anpassas till erfarenheterna av olyckor
och allvarliga olyckslillbud i fjällvärlden. Det förutsätis att huvudmannen vidtar
erforderliga åtgärder i della avseende.

Ulredningen päpekar all ell fierlal informationsvägar står
till buds och bör utnyttjas. Enligt utredningen ärdet viktigt att
informationsverksamheten samordnas och genomförs i nära och forllöpande
samverkan främsi mellan de olika fjällsäkerheisintressenierna men ocksä
aktuella rese- och turistorganisationer m.fl. Huvudmannen har härvidlag en
betydelsefull roll.

Som en försia ålgärd föreslär ulredningen atl en
fjällsäkerhetskampanj -baserad på den pågående verksamheien hos
fjällsäkerheisintressenierna -kommer lill stånd under budgetåren 1978/79 och
1979/80. Kosinaderna beräknas lill 600000 kr. del försia ärel och 400000 kr.
del andra.

Nuvarande utbildning i fjällsäkerhelsfrågor är enligi
utredningen lämplig som grund för den fortsatta verksamheten. Del är dock
önskvärl atl den utbildning som sker genom de ideella organisalionernas försorg
utvidgas. Vidare bör åtgärder för atl underlätta och förbättra skolornas
utbildning avseende fjällsäkerhelsfrågor genomföras. Enligt utredningen är
bälire fjällkunskap hos den personal som producerar, marknadsför och säljer
resor lill fjällen eflerslrävansvärd. Reklamen ger ofia en alltför
"glättad" bild av fjällen.

Ulredningen tar under hänvisning till pågående utredning
bl.a. inom Umeä högskoleregion inte ställning till frågan om samhällel bör äta
sig ansvarei för uibildning av kvalificerade färdledare m. fl.
Slällningslagandet bör enligi utredningen ankomma på huvudmannen för
fjällsäkerheten.

I syfte att erhälla en förbätirad ulbildnings- och
informationsverksamhet föreslår utredningen all bidragen som utgär över
statsbudgeten till Svenska lurislföreningen och Friluflsfrämjandel försiärks.
Ulredningen beräknar alt en höjning med 450000 kr. är nödvändig för att dessa
organisationer pä ell meningsfulll sätt skall kunna öka sina insatser på
fjällsäkerhetens område.

Ulredningen pekar på att en viktig del av den informaiion
som är betydelsefull för fjällsäkerhelen förmedlas genom kartor. En översikt
över nulägel beträffande säväl allmänna kartor som särtryck och specialkartor

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 8

visar en fortsatt utveckling för all än bättre tillgodose
skilda krav.

Enligt utredningen bör del emellertid krävas att samtliga
kartor över fjällregionen bältre än f n. hålls akluella. Revideringsintervallen
bör förkortas. Huvudmannen förutsätts verka härför. Utredningen framhåller
vidare atl erfarenhelerna visar att del föreligger ell väseniligi ökal behov av
all den lopografiska kartans fjällkarleblad innehåller en mera omfattande och
lättillgänglig information beträffande fjäll- och fjällsäkerhetsför-hällanden
än de f. n. har. Lantmäteriverket föreslås få i uppdrag alt utreda
möjligheterna lill en sädan förbättrad fjäll- och fjällsäkerhetsinformation.
Huvudmannen förutsätts medverka vid utredning och evenluella försök.

Vad beträffar ändamålsenlig utrustning för Ijällbruk menar
utredningen atl det rikliga utbud som finns på den svenska marknaden varierar
betydligt kvaliletsmässigl. Vidare är konsumenten ofta okunnig om erforderlig
och lämplig utrustning för fjällbruk, varför ökade informalionsinsalser är
nödvändiga.

Enligi Ulredningen föreligger också behov av att särskilt
pröva frilufis-utruslning som har belydelse från fjällsäkerhetssynpunkt. En
vidareutveckling bör ske av den verksamhet som Friluftsfrämjandets
ulrustnings-kommilté bedriver. Ulredningen föreslår sålunda alt en allsidigl
sammansatl testgrupp bör få lill uppgifi att pröva sådan utrustning och
ulfärda rekommendalioner om produkters användbarhet för fjällbruk. Testgruppen
bör knylas till Friluftsfrämjandet.

Remissinstanserna tillstyrker i huvudsak ulredningens
prioriiering av informations- och utbildningsfrågorna. Flertalet instanser
framhåller det angelägna i all de ideella organisationerna tillförs ytterligare
resurser.

Somjag har framhållit i det föregående bör del vara en samhällsuppgift
all informera fjällbesökaren om de risker som kan vara förenade med en
fjällvislelse. Liksom remissinsianserna kan jag sålunda för egen del instämma
i utredningens synpunkt all informaiion och utbildning måste ges en betydande
roll i fjällsäkerhetsarbetet. Alt förbättra informationen och Ulbildningen
mäste därför bli en av fjällsäkerhetsrådets viktigaste arbetsuppgifter. Den
fortsatta utbildnings- och informationsverksamheten förutsätter emellertid atl
rådet närmare undersöker informationsbehovet, inkl. en kartläggning av
inträffade olyckor och allvarliga olyckslillbud. Vidare mäsle rådel söka finna
de lämpligaste informationskanalerna. Ett samarbete med Sveriges turistråd
torde i delta sammanhang vara särskilt värdefullt.

Vad beträffar utbildning av färdledare m.fl. är det
angeläget att fjällsäkerhetsrådet följer pågående diskussioner och, om så
bedöms lämpligt, tar egna initiativ för atl främja utvecklingen pä området.

Den informationskampanj avseende fjällsäkerhel som med
statliga medel har genomförts av Svenska turistföreningen och
Friluftsfrämjandet under innevarande vintersäsong bör snarast utvärderas av
fjällsäkerhelsrådel. Resultatet av denna ulvärdering bör kunna ge vägledning
om hur

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 187 9

disponibla medel skall användas för att bäst
tillfredsställa informationsbehovet.

För informations- och ulbildningsinsalser m. m. beräknar
jag att ett belopp om 775 000 kr. behöver ställas till fjällsäkerhetsrådets
förfogande. Delar av della belopp kan bl. a. användas för bidrag till speciella
informations- och utbildningsprojekt som utförs av Svenska turistföreningen.
Friluftsfrämjandet eller andra organisaiioner som bedriver
fjällsäkerhelsar-bete. Vidare bör ett mindre bidrag kunna ulgä till det
regionala fjällsäkerhelsarbetei samt i förekommande fall lill vissa mindre
forskningsprojekt med syfte att förbättra fjällsäkerheten. Det bör ankomma på
regeringen atl avgöra bidragens storlek liksom villkoren för desamma.

Vad belräffar karlproduktionen förutsätier jag atl
lantmäteriverket -såsom verket också framhållil i sill remissvar - tillsammans
med fjällsäkerhelsrådet söker skapa förutsättningar för en förbättrad
fjällsäkerhetsinformation på fjällkartorna.

Friluftsfrämjandet
har sedan länge erfarenhel av att bedöma vilken utrustning som är lämplig vid
olika friluftsaktiviteter. Genom sitt stora kunnande pä området har
organisationen verksamt bidragit till atl ge allmänheten bätire kunskap om
frilufisutrustning. Liksom nalurvårdsverkel, konsumentverket, länsstyrelsen i
Jämtlands län och Svenska frisksporlförbundet ifrågasätter jag emellerlid om
del är möjligl atl låla Friluflsfrämjandel få ett formelll ansvar för
provning, rådgivning m. m. beträffande den personliga fjällutmslningen. En
sådan konstruktion kräver dels all Friluftsfrämjandet lill vissa delar får
slatus som myndighet, dels atl utrustning för fjällbruk avgränsas frän annan
fritidsutrustning. Då konsumentverket enligt sin instruktion har att bevaka
marknadens utbud av varor och tjänsier är det enligt min mening nalurligl och i
överensstämmelse med kravet pä myndighetsansvar all detla ansvar även
fortsättningsvis omfattar utrustning för fjällbruk. Någon förändring bör
således inle komma lill stånd. Självfallet bör den erfarenhet som finns hos
Friluflsfrämjandel även framdeles utnyttjas. Jag förutsätter därför att
konsumentverket samråder med säväl gällsäkerhelsrådel som Friluftsfrämjandet
och andra organisationer om lämpliga ålgärder för att uppräuhälla en effektiv
bevakning av denna marknad.

2.4 Leder

Ulredningen konslalerar all för röriigl friluftsliv och
turism har vandringsledsystemet med dess anordningar och anläggningar stor
belydelse för fjällvärldens utnyttjande. Ledsystemet är därför också av
väsentlig belydelse för fjällsäkerhelen. Mot bakgrund härav anser ulredningen
atl en av de främsta ålgärderna för atl långsiktigt främja fjällsäkerhelen är
att ledsystemet underhålls, förbättras och kompletteras. Det är sålunda angeläget
att statsmakternas medelstilldelning för underhållet av fjällederna ger

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 10

utrymme för erforderliga ätgärder. Detla förutsätter höjda
anslag för ändamålet.

En väsenilig ulökning av antalet övernattningsslugor,
raststugor och vindskydd bedömde nalurvårdsverkel som erforderlig i sitt
förslag till ledsyslem i fjällvärlden under statligt huvudmannaskap. Denna
fräga bör enligt ulredningen närmare prövas av huvudmannen, varefter förslag
kan lämnas lill regeringen.

Vidare föreligger enligt ulredningens mening behov av en
successiv utbyggnad av de olika slagen av fjällanläggningar. Med hänsyn lill
dessa anläggningars belydelse frän fjällsäkerhetssynpunkt och kravet pä ekonomiska
resurser bör slalen liksom i fräga om fjällederna och deras anordningar svara
för planering och invesleringar i nyanläggningar samt upprustning. Sannolikt
krävs även bidrag lill driftkostnaderna.

Utredningen konstalerar att del är betydelsefullt att en
tillfredsställande samordning av utbyggnaden av leder och anläggningar m. m.
sker i fjällområdet. För atl denna samordning skall kunna genomföras på ell
effektivt säll föreslår ulredningen all länsstyrelserna blir
lillslåndsmyndighet för all ledutbyggnad i fjällomrädel.

Vissa lekniska förbätlringar av bl.a. vinterlederna synes
enligt utredningens mening omedelbart erforderliga. Kostnaderna härför
uppskattas till ca 0,8 milj. kr.

Ulredningen konslalerar slutligen att erfarenheterna av de
s.k. fjällpatrullernas verksamhei inom Norrbollens län är goda.
Försöksverksamhelen bör därför ulslräckas lill minsl ytterligare ell län.
Utredningen menar att vissa försök med användning av vapenfria ijänsleplikliga
i fjällpalrul-lerna bör kunna ske.

Flertalet remissinsianser underslryker utredningens
konstaterande alt del är väseniligt för fjällsäkerhelen att ledsyslemel
underhålls, förbättras och kompletteras. En tillståndsprövning för alla
nytillkommande leder framhålls som angelägen från flertalet häll.

För egen del kan jag insiämma i ulredningens och
remissinstansernas uppfattning atl ökade insaiser för att förbättra ledsystemet
är en av de viktigaste ålgärderna för atl långsikligl främja fjällsäkerhelen.
Nalurvårdsverket har fr.o. m. den I juli 1977 ansvaret för vandringslederna i
fjällen. För deras sköisel och underhåll har under innevarande budgelår
anvisats 2 milj. kr. Jag anser därmed all goda förutsättningar skapals för en
tillfredsställande standard på ledsyslemel och dess anordningar. Jag ulgår
vidare frän - liksom jag framhållit i prop. 1978/79: 100 (bil. 13 s. 139) - atl
upprustning och utbyggnad av vandringsleder liksom hittills i stor ulsiräckning
skall kunna ulföras som beredskapsarbeten.

Ulredningens förslag atl länsstyrelserna bör bli
lillståndsmyndighei för all ledulbyggnad i fjällområdet har fält ett posilivt
mottagande av remissinstanserna. Ävenjag anser del angeliigel alt utbyggnaden
av leder samordnas, samtidigt som ledernas framlida skötsel och underhåll
säkerställs.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:187 11

Länsstyrelsen i Jämtlands län framhåller emellertid att en
tillständsprövning av nytillkommande leder inte kan genomföras med hänsyn till
länsstyrelsens begränsade resurser. Mol denna bakgrund saml att tillständsprövning
enligt min mening kan vara ett alltför omfattande styrinstrument avser jag an
inbegripa frägan om hur en forisaii uibyggnad av vandringsleder i fjällvärlden
bör samordnas i del uppdrag jag i del följande föreslår skall ges lill
naturvärdsverkel.

Vad gäller frägan om att inrätta fjällpalruller i
ytterligare minsl ett län är jag inte nu beredd alt la siällning. Enligi min
mening bör frågan övervägas ytterligare. Jag avser därför att senare föreslå
regeringen atl ge nalurvårdsverket i uppdrag att bl.a. genomföra en
utvärdering av den verksamhei som pågår i Norrbottens län.

Jag är inte heller nu beredd atl föreslä all man
försöksvis bemannar fjällpalrullerna med vapenfria ijänsteplikliga. Flertalet
remissinsianser har uiialai sig kriliskl moi utredningens förslag i della
avseende, bl.a. mol bakgrund av att kravet på kunskap och erfarenhet knappast
kan tillgodoses med hänsyn lill den korta tjänslgöringsliden. Jag anser
emellerlid all frägan är värd all prövas ytterligare. Naturvårdsverkets uppdrag
bör därför även omfatta en bedömning av lämplighelen alt bemanna fjällpalrullerna
med vapenfria Ijänsteplikliga. Jag har i denna fråga haft samråd med chefen för
försvarsdepartementet.

2.5 Vädertjänst

Den väderservice som ges inom fjällregionen måste
väsentligt förbättras, konstaterar ulredningen. En mer detaljerad
områdesindelning är önskvärd, liksom en siörre åtskillnad mellan
väderprognoserna för dalgångar och kalfjäll. För att erhälla denna mer
tillfredsställande vädertjänst i fjällen är enligt utredningens mening
betydande resursförstärkningar nödvändiga.

Med hänsyn lill den pågående SMHl-utredningen (K 1977:01)
har inle ulredningen lagl fram nägot konkrei organisaiionsförslag för väderijänsten
i fjällen. Vissa riktlinjer förordas emellerlid. Utredningen menar sälunda atl
SMHI bör vara den centrala myndighei som ansvarar för den civila vädertjänsten
i fjällen, att prognoser skall kunna ges under veckans alla dagar med minst tre
rapporter dagligen, all prognosområdel bör delas i flera ansvarsområden samt
att ett forsknings- och ulvecklingsarbete måste garanteras.

Vidare föreslår utredningen all nälel av
observationsslationer pä högfjället utvidgas. Ett lilläggsnäl omfattande elva
siaiioner i fjällterräng bör upprällas. Invesleringskoslnaden inkl. utbildning
av viss personal beräknas till 254 000 kr. och kosinaden för tvä månaders
observationsljänst till 60000 kr. Lokalradions väderservice bör enligt
ulredningen kompletteras med mer detaljerade prognoser över åtta telefonsvarare
för vardera Dalafjällen, Härjedalsfjällen, södra och mellersla
Jämllandsfjällen, norra Jämt-

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 12

landsfjällen, Väsierbollensfjällen, Arjeplogsfjällen,
Jokkmokksfjällen och Kiruna-Gällivarefjällen. För all påbörja denna verksamhet
i Jämtlands och Kopparbergs län krävs atl en meteorologtjänst tillförs
väderkontorel i Sundsvall.

Lavinforskningen och lavinkunskapen företer väsenlliga
brisler enligt utredningen. SMHI bör fä resurser för forskning i snökunskap och
lavinfrågor saml för atl pröva möjligheterna att påbörja prognostjänsl för laviner,
medverka i viss utbildning m. m. Ulredningen beräknar erforderliga resurser
lill 200000 kr.

Behovei av bättre väderljänsl understryks av flertalet
remissinstanser. Eftersom SMHLs framtida organisaiion f. n. är under uiredning
vill institutet inte lämna något konkret organisaiionsförslag beträffande
fjällväder-tjänsternas placering, ansvarsområden och bemanning.

Frågor rörande väderijänsten i Ijällvärlden är enligt min
mening en angelägen uppgift för fjällsäkerhetsrädel. Fjällbesökare som är
dåligt informerade om eventuella väderomslag utsätter sig för betydande
risker. Jag delar emellertid RRV:s synpunki att en analys behöver göras av
vilka vädersituationer som erfarenhetsmässigt kan leda lill fjällolyckor och
som därför behöver förulses. Först därefier kan ställning tas till utredningens
förslag. Fjällsäkerhelsrådel bör ansvara för atl en sådan analys genomförs.
Vidare anserjag alt man med hänsyn lill den pågående SMHl-utredningen inte nu
kan lämna några förslag i fräga om hur den framlida väderijänsten i fjällen bör
organiseras. Jag instämmer emellerlid i SMHLs synpunki att Ulan atl föregripa
ulredningen boren viss förbättring av prognosarbetet för Jämtland och Härjedalen
kunna ske genom att meteorologer från SMHI på uppdragsbasis anlilas kommande
vintersäsong för atl förstärka den militära väderijänsten i Östersund.
Därigenom skulle prognoser kunna ges även under lördagar och söndagar och
distribueras bl. a. genom telefonsvarare. Under förutsättning atl staten
anvisar vissa medel för en utökad väderljänsl på Frösön kommer även Jämtlands
läns landsting i enlighet med beslut den 8 mars 1979 att stödja verksamheten
ekonomiskt. Delta tillgodoser enligt min mening det krav man bör ställa pä de
regionala intressenternas uppslutning, mot bakgrund av att satsningen lills
vidare uteslutande sker på en region i fjällvärlden. Jag beräknar det
erforderliga statliga bidragel för en säsongs försöksverksamhel till 75 000 kr.
och förutsätter att SMHI och chefen för flygvapnet kan träffa överenskommelse
beiräffande de prakliska förutsällningarna. Jag har i dessa frågor haft samråd
med cheferna för försvars- och kommunikationsdepartementen.

Jag förutsätter vidare atl SMHl-utredningen beaktar de av
fjällsäkerhetsutredningen pålalade förhållandena och lämnade förslagen.
Fjällsäkerhetsrådet bör ä sin sida följa utvecklingen beträffande väderijänsten
i Qällvärlden. Det bör bl. a. ankomma på rådel att medverka till att framtida
förbättrade väderprognoser får en god spridning i massmedia.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 13

Utredningen har föreslagit alt nälel av
observationsslationer pä högfjället ulvidgas. SMHI har därvid framhållil att
ett mera okonvenlionelll grepp avseende väderobservalioner kunde vara äv värde.
Mot bakgrund av att vinden är den utslagsgivande väderfaktorn föreslår
inslilulel atl medel beviljas för atl omgående uireda och utpröva ett system
med automatiska vindgivare, som kan ersätta eller komplettera det av
utredningen avgivna förslaget. Enligt min mening vore det värdefullt alt pröva
den av SMHI anvisade vägen, inle minsl mol bakgrund av atl kostnaderna för
observationerna därigenom skulle kunna begränsas. Jag beräknar efter samråd
med chefen för kommunikationsdepartementet att 150000 kr. bör ställas till
SMHLs förfogande för en försia etapp innehållande ulvärdering av apparallyper
och rekognosering saml en systemanalys.

Vad beträffar frågan om laviner och lavinforskning
ansluter jag mig till uppfattningen all vissa insatser mäsle göras. Det bör
emellertid ankomma på fjällsäkerhetsrädel all avgöra var insatserna bäst behövs
och pröva medelsbehovel. Jag förutsätter alt fjällsäkerhetsrådet vid dessa
bedömningar uppmärksammar den kompetens i fråga om laviner och lavinforskning
som finns på institutionen för naturgeografi vid Stockholms universilel.

2.6 Samband

Del är utredningens bedömning att lämpligt ulformade
sambandsmedel för talkommunikation eller nödsändning i avsevärd grad ökar
säkerheten i fjällvärlden. Sambandsbehoven för fjällsäkerheten bör enligt
utredningen så långl möjligl lösas genom en vidare uibyggnad av de befintliga
system som polisen ansvarar för och använder i fjällräddningsarbetet. Delta
motiveras av såväl lekniska som ekonomiska förhållanden. En fortsatt siudie-och
försöksverksamhet erfordras emellerlid för all fastställa de kompletteringar
med andra syslem som från effektivitets- och kostnadssynpunkt kan vara aktuella
pä längre sikt.

Utredningen menar att bärbar radiokommunikalionsutrustning
inle är lämplig för den vanlige fjällluristen. De höga krav pä tillförlitlighet
som måste ställas uppfylls inte av denna typ av utrustning.

1 försia hand bör satsningarna göras på fasl installerade
sambandsmedel längs priorilerade leder. Där så är ekonomiskt motiverat bör
enligt utredningen Irädanslulna telefoner väljas, i övrigt radiotelefoner i
redan etablerade radionät. Den långsiktiga målsättningen bör vara atl
hjälptelefoner finns pä ett avständ av minsl 5 och högsl 15 km från varandra,
beroende på terrängförhållandena. Ett betydande antal telefoner finns redan
utplacerade. Utredningen beräknar att en behövlig komplettering i enlighet med
rikspolisstyrelsens planer medför investeringskostnader om ca 2,5 milj. kr.
Utredningen bedömer del vidare som angeläget att rikspolisstyrelsen ges ökade
resurser i syfte att säkerslälla ett effektivt underhåll av de trådan-

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 14

slutna hjälptelefonerna. Televerkets underhällskostnader
överstiger vida abonnemangsiniäklerna och 85 000 kr. krävs enligt ulredningen
för atl leleverkel skall kompenseras härför.

Ulredningen tinser att nödsändare av den typ som används
av civilflyget erbjuder en intressant möjlighel att höja fjällsäkerhelen.
Huvudmannen bör enligt ulredningen snarast utreda frägan vidare.

Flertalet remissinsianser instämmer i ulredningens
uppfattning om sambandels belydelse för fjällsäkerhelen, liksom de förslag
ulredningen lämnal i delta avseende.

Vad gäller sambandsmedlen i fjällvärlden bör enligt min
mening behoven tillfredsslällas genom en vidare uibyggnad av de syslem som
polisen ansvarar för och använder i fjällräddningsarbelet. Det bör sålunda
ankomma på rikspolisstyrelsen att efter samråd med fjällsäkerhelsrådel mot bakgrund
av tillgängligt ekonomiski utrymme göra de avvägningar som behövs för alt
förbättra fjällsäkerhelen genom en fortsalt utbyggnad av sambandsmedlen.

Även vad gäller sambandsmedel i övrigt måste höga krav på
tillförlitlighet ställas. Bärbar radiokommunikalionsutrustning torde knappast
uppfylla della krav. Däremoi kan den typ av nödsändare som används av
civilflygel erbjuda vissa möjligheter alt höja fjällsäkerhelen. Jag anser
därför i likhel med ulredningen att Ijällsäkerhetsrådet bör följa den vidare
utvecklingen av denna fråga.

3 Hemställan

Med hänvisning till vad jag här har anfört hemställerjag
att regeringen föreslår riksdagen all

1.
bemyndiga
regeringen all inrälla ett fjällsäkerhelsråd,

2.
godkänna de
riktlinjer jag i övrigi har förordat för ansvaret rörande fjällsäkerhelen och
därmed sammanhängande frågor.

4 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och beslutar att genom proposiiion föreslä riksdagen all aniaga de förslag som
föredraganden har lagt fram.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:187 ''"S"
'

JORDBRUKSDEPARTEMENTET

HUVUDMANNASKAPET FÖR FJÄLLSÄKERHETEN M. M.

Betänkandet avgivet av fjällsäkerhetsutredningen

Ds Jo 1978:7

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 187 5

nu

otatarAdet ooh chofan för jordbnilcsdaparteaentst

G«noa beslut den 9 åars I97S bsfflyndlade rsserlngen
chefen CöT Jordbruksdepeirteaontot att tillkalla on anrslclld utredare aed
uppdrag att utreda trigan oa huvudaannaajcap i'är TJll-s,.Ocerhtiten a.a. i
saot att besluta oa nakinuni, exporter, selcraterare ooh annat bltrilde ät
utrednlnien,

Ked stöd ar beayndlfjandet tilUcallads Herr Statsrådet
den

20 mara 1976 bos sdreklld
utredare generalen Carl Irlc Alia,-;ren.

Utrednln(r«D har antagit naanet rjällsäkerhetsutrednlngen.

Att lAsoa experter biträda utredningen förordnades den 2C
csars 1976 konaulentea Pär-Olof Andersson, departeaentseelcroterareti Hikan
Boberg, avdalningaohefen Lars E. 7rceaan, kanellceicre-teraren Thoaaa
Gustafsson, förete statsastaorolo£;en Sten HJalaarsson, överingenJären
Seth Myrby, byrälngenjören Allan Mllsaon, Intendenten Ike Salomonsson ooh
direktoren Henrik Sarri.

Att vara sekreterare ät utredningen förordnades aanLia
dae polisintendenten Inge Öhlund.

Chefen för Jordbruksdeparteaentet har till utredningen
för beaktande vid utredningen* genomförande av sin uppgift over-laomat
följande skrivelsen

frdn AB Teleplan avseende raddningaradio i f
ja.llområde,

frän arbetsgruppen för översyn av den polisiära
fjall-riiddningens organisation a.m., Gällivare ang&ende en-k.itmaterial,

Irin Prlluftafroajandet avseende Infomatioti till
all-in;:'nheten före fJällvistelaa,

frin E. Kjellberg, Lidingö, angiende vissa
a.ikerhets-frigor kring det rörligs friluftulivet saat

frfin Gunnar Adrianocon, ?Jiirdhundra antriende lodell
för fjdlletug*.

2 Riksdagen 1978179. I saml. Nr 187

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 4

Till utredningen har frin lanlbruksstyrelsen för
beaktande överlunnata förslag till radlosyatea for rennäringen.

Utredningen har frAn ayndigtaeter, or.canisatloner ooh enskilda
mottagit an rad froastt.llnincar 1 fr&gor inoa ut-redninoens iunnosoaride.

experten Henrik Sarri har avgivit ett siirskilt
yttrande, soa bifoia.

utredningen överlkanar h;itmed sitt betänkande
"Uuvudaanna-okapet för fJällsakerheten a.it."

ntredningsna uppdrag iir daxned slutfört.

Jtockhola don 31 Juli 1570

Carl Eric A lagren

/

Inge Öhlund

s. 5 Kontrollera mot PDF

INNEHÅLL SIDA

Skrivelse till statsrådet ooh chefen för

jordbruksdepartementet 3

1 SAMMANFATTNING 15

1.1 Allmänt 16

1.2 Huviidmannaakap,
ansvarsförhållanden m.m. 16 l.J Fjällsäkerhetens olika
ansvarsområden 18

1.3.1 Grunder 18

1.3.2
Information och
utbildning 19

1.3.3
Leder och anl ä ggningar 22
1,5-4 Nyttjande av fj ä llomr å den 23

1.3.5 V ä der 23

1.3.6 Samband 24

1.3.7 Utrustning 25

1.4 Kostnader 26

2 UTREDNINGSUPPDRAGET
M.M, 27

2.1
Direktiv 23 2.1,1 Grunddirektiv 28 2.1-2 Till ä ggsdirektiv 29

2.2
Utredningens
uppgift m.m. 51

2.2.1
Uppgifter 31

2.2.2
Fackm ä ssig avgr ä nsning 51

2.2.3
Geografisk avgr ä nsning 52

2.3 Utredningsarbetet 34

2.3.1
Grund 34

2.3.2
Orienteringar
och ö verl ä ggningar 34

2.3.3
Ö verl ä mnade skrivelser 35

2.3.4
Studier 36

2.3.5
Arbetsformer i ö vrigt 37

2.3.6 Redovisning 3-7

59 40

3 HISTORIK

3.1
Allm ä nt

3.2
Fj ä llr ä ddning 42

3.2.1
Utredning 42

3.2.2
Riksdagsbehandling
och beslut 43

5.2.1
Fortsatt
utveckling 46

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:187 6

Sida

3.2.4 Norsk-svensk samverkansöverenskommelse 46

3.5
Fysisk riksplanering m.m. 47

3.3.1
Grunder 47

5.5.1
Utredning 48

3.5.1
Riksdagsbehandling
och beslut 49

5.3.1
Fortsatt
utveckling 50

3.5.1
Kompletterande
anmärkningar 51

5.4 Primära
rekreationsområden 55

5.4.1
Grunder 53

5.4.2
Riksdagsbehandling
och beslut 53 5.4.5 Fortsatt utredning 55

5.5 Åreprojektet 59

5.5.1
Grunder 59

3.5.1
Riksdagsbehandling
och beslut 60

5.6 Fj ä lleder 61

5.6.1
Grunder 6I

5.6.2
Utredning 62

5.6.3
Riksdagsbehandling
och beslut 64

5.6.4
Fortsatt
utredning 65

3.6.1
Riksdagsbehandling
och beslut i>6

3.6.2
Kompletterande
anm ä rkningar 68

3.7 Vissa
ytterligare fr å gor 69

3.7.1
1973:
Radiokommunikationer 69

3.7.2
1974:
Radiokommunikationer 70 5.7.5 1975: Materiel till fj ä llr ä ddningen 72

3.7.4
1976: Fj ä llr ä ddning - Fj ä lls ä kerhet 72

3.7.5
1977: Utredning
om fj ä lls ä kerheten 74

3.8 Ö vrigt 77

3.8.1 Enkät angående polisverksamheten 77

5.8.1 Översyn av allmän ordningsstadga 78 NUVARANDE FÖRHÅLLANDEN 80

4.1 Statens
naturvårdsverk 82

4.1.1
Allmänt

4.1.2
Huvudmannaskap
för vundringsleder

i fjällen 85

4.1.3 Ö vrigt fj ä lls ä kerhetsarbete 85

4.2 Polisv ä sendet 87

4.2.1
Allm ä nt 87

4.2.2
Fj ä llr ä ddningen 87

s. 7 Kontrollera mot PDF

4.2.2.1 Organisation m.m, --

4.2.2.2 Utrustning -9

4.2.2.5 Utbildning 90

4.2.2.4 Arbetss ä tt 90

4.2.2.5 Uppdrag 91

4.2.5 Fj ä lls ä kerhet i ö vrigt .2

4.2.3.1 Kontroll av leder m.m. '}2

4.2.3.2 Information 92

4.3 Sveriges
meteorologiska och hydrologiska

institut m.m. 95

(1.5.1 Organisation och arbetsuppgifter 95

4.3-2 V ä dertj ä nst 95

4.3.5 V ä derinformation
via massmedia m.m. 97

4.5-4 Lavinkommitt é n 100

10a 10'?

4.4
Televerket 101

4.5
Svenska turistf ö reningen iOi 4.5-1 Historik

4.5-2 Leder och anl ä ggningar
i fj ä llen 4.5-5 Information och
utbildning

4.5-4 Reseverksamhet XO"

4.5-5 V ä dertj ä nst tq?

4.5.6 F ö rs ö ksverksamhet 107

4.6 Friluftsfr ä mjandet ilO

4.6.1
Historik -_10

4.6.2
Organisation j7 4.6.5 Fj ä llverksamhet it.q

")
o

4.6.3
Fj ä llresor wj

4.6.4
Ö vrigt fj ä lls ä kerhetsarbete

ii;

4.7 Svenska
samernas riksf ö rbund

4.7.1
Grunder

4.7.2
Fj ä llomr å dets
nyttjande 4.7.5 Fj ä lls ä kerhet

4.3 L ä nsstyrelser och kommuner m.m. i fj ä ll ä nen

4.8.1 Länsstyrelsema

4.8.1.1
Allmänt

4.3.1.1
Leder m.m.

4.3.2 Lantbruksnämnderna m.m.

4.S.5 K ommun e m a

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 8

Sida

4.9
Övriga organisationer 130

4.9.1 Domänverket 130

4.9.2 Sveriges turistråd 151 4.9.5 SOS Alarmering AB 132

ÖVERVÄGANDEN
OCH FÖRSLAG 154

5.1 Grunder I54

5.1.1
Allm ä nt 134

5.1.2
Huvudpunkter f ö r olika verksamhetsomr å den 156

5.1.3 Grundsyn betr ä ffande
saraverkan och

samordning 141

5.1.4 Särskilda överväganden 142

5.1.5 Vissa uppgifter 143

5.2 Nyttjande av fjällområden 147

5.3 Leder och anläggningar 154

5.3.1 Grunder 154

5.3.2
Anl ä ggningsbest å ndet
i fj ä llv ä rlden 155

5.3.2.1 Fj ä llstationer 156

5.3.2.2 Ö vemattningsstugor 157 5.3.2.5 K å tor 157 5.3.2.4 Raststugor (vindskydd) 158

5.3.3 Planerade anl ä ggningsir I58

5.3.4 Ö verv ä ganden och f ö rslag I60

5.3.4.1 Allm ä nt 160

5.3.4.2 Leder och anordningar vid dessa I63

5.3.4.3 Anl ä ggningar I67

5.5.4.1 Ledtillsyn 172

5.5.4.2 F ä rdmeddelanden 178

5.5.5 Sammanfattning 179

5.4 Information
och utbildning 182

5.4.1
Allm ä nt 182

5.4.2 Informationens innehåll 183 5.4.5 Speciella informationsområden I84

5.4.4
Informationsv ä gar I85

5.4.5
Utbildning 189

5.4.6
Fj ä lls ä kerhetskampanj 192

5.4.7
Sammanfattning 196

5.5 Information:
Kartor 199

5.5.1
Grunder 199

5.5.2
Utvecklingsl ä get 201

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sida

201

Prop.
1978/79:187

5.5.2.1 Allm ä nt

5.5.2.2 Allmanna kartor 201

5.5.2.5 S ä rtryck/Specialkartor 204

5.5.3 Erfarenheter samt synpunkter och forslag 207

5.5.5.1 Allm ä nt 207

5.5.5.2 Aktualitet 207 5.5.5.5 Den ekonomiska kartan 209 5.5.5.'! Den topografiska kartan 209 5.5.5.5 Sammanf ö ring
av kartverksamheten 213

5.5.4 Sammanfattning 214

5.6 V ä der 217

5.6.1
Bakgrund 217

5.6.2
Ö verv ä ganden och f ö rslag till s ä ker-

hetsbefr ä mjande å tg ä rder 219

5.6.2.5 V ä derinformation
m.m. 225

3.6.2.4 Laviner 227

5.6.2.4 ö vrigt 228

5.6.5 Sammanfattning 230

5.7 Samband 235

5.7.1
Samband i fj ä lls ä kerhetssammanhang 255

5.7.2
M ö jliga sambandsmedel i fj ä llv ä rlden 234

5.7.3
Krav p å dambandsmedel f ö r
fj ä lls ä kerhets-

ä ndam å l 235

5.7.4 I fj ä llomr å det f ö refintliga
sambandssystem 237

5.7.4.1 Allm ä nt 237

5.7.4.2 Polisv ä sendets
fj ä llradiosystem 237

5.7.4.5 Polisv ä sendets
hj ä lptelefonsystem 239

5.7.4-4 Flanerad utbyggnad av polisens

hj ä lptelefonn ä t 241

5.7.4.5 Privatradio (PR-radio) 244

5.7.5 Nya system t ä nkbara f ö r
fj ä lls ä kerhets-

samband 245

5.7.5.1 N ö ds ä ndare 243

5.7.5.2 Renn ä ringens
radiosystem 251 5.7.5.5 SOS Alarmerings AB
(SOSAB) 252

5.7.6 Till utredningen framf ö rda synpunkter

och f ö rslag 255

5'.7.7" Sammanfattning och f ö rslag 260

5.8 Utrustning 265

5.8.1 Personlig utrustning 265

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 187 °

Sida

5.8.2 Kontroll av fjälLutrustning m.m. 267

5.8.5 Produktutveckling 269

5.8.4 Sammanfattning 270

HUVUDMANNASKAP OCH ANSVARSFÖRDELNING M.M 273

6.1 Allmänt 273

6.2 Huvudmannaskap 274

6.2.1 Huvudmannaskapets innebörd 274

6.2.2 Anknytning till myndighet eller

organisation 275

6.2.3 Val av myndighet 276

6.2.3.1
Rikspolisstyrelsen 276

6.2.3.2
Statens
naturvårdsverk 277 6.2.3.5 Utredningens
ställningstagande 280

6.2.4 Principaltemativ för val av
myndighet 280

6.2.5 Altemativ 1. Huvudmannaskapet
uppdrages åt en förefintlig myndighet,

engagerad i fjällsäkerhetsarbetet 280

6.2.5.1
Val av
myndighet: Naturvårdsverket 280

6.2.5.2
Samverkansgrupp
Fjällsäkerhet 291

6.2.5.3
Naturvårdsverkets
organisation 283

6.2.6 Altemativ 2. Huvudmannaskapet
f ö r

l ä ggs till ett frist å ende organ med

kanslifunktionen knuten till en f ö re

fintlig myndighet engagerad i fj ä ll-

s ä kerhetsarbetet 284

6.2.6.1
Motiv 284

6.2.6.2
Fjällsäkerhetsråd 235

6.2.7 Val av altemativ för huvudmannaskapet 286

6.3 Ansvars- och arbetsfördelning 289

6.3.1 Grunder 289

6.3.2
Huvudansvarighet
f ö r olika omr å den av fj ä lls ä kerheten 290

6.3.5 Sammanst ä llning 292

6.4 Regional och lokal samordning och samverkan 294

6.4.1
Allm ä nt 294

6.4.2
Regionalt 294

6.4.3
Lokalt 298

6.5 Samordning Fjällräddning -
Fjällsäkerhet 300

6.6 Sammanfattning 502 KOSTNADER 504

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 11

Bilagor Sida

A Batteridriven hj ä lpradiotelefon, V å l å stugan

i J ä mtlands l ä n B;1

B Radioutrustning, Valsj ö byn i J ä mtlands
l ä n 3:2

C Vandringa leder som omfattas av statligt huvud

raannaskap i fj ä llomr å det m.ra. (teckenf ö rkla

ring, se bil. D-F) B:5

D Vandringsleder och obrutna fj ä llomr å den ra.m.

inom Kopparbergs- ooh J ä mtlands
l ä n B:4

E Vandringsleder och obrutna fj ä llomr å den m.m.

inom J ä mtlands- och
V ä sterbottens l ä n B: 5

F Vandrings leder ooh obrutna fj ä llomr å den m.m.

i Norrbottens l ä n B:6

G Polisdistrikt med fj ä llr ä ddningsorganisation 3:7

H Observationsstationer i fj ä llomr å det 3:8

H:1 Stationsf ö rteckning
med observationstider m.m. B:9

I Polisens fj ä llradiosystem
inom Kopparbergs

l ä n m.m. 3:10

J Polisens fjällradiosystem m.a.
i Jämtlands

län B:12

K Polisens fj ä llradiosystem
m.m. i V ä sterbottens-

och Norrbottens l ä n 3:13

K:1 Princip f ö r
polisradiosystemets funktion i

fj ä llv ä rlden 3:14

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:187

Bilagor 12 Sida

L Utbyggnad av hj ä lptelefoner
l ä ngs del av

Kungsleden i Norrbottens l ä n B;15

M: 1 F ö rteckning ö ver fj ä llanl ä ggningar m.m. i

Norrbottens l ä n
(karta i) B:16

H:2 F ö rteckning ö ver fj ä llanl ä ggningar m.m. i

V ä sterbottens l ä n (karta 2) B: 23

M:3 F ö rteckning ö ver fj ä llanl ä ggningar m.m. i

J ä ffltlands l ä n (karta 5) B: 27

M:4 F ö rteckning ö ver fj ä llanl ä ggningar m.m. i

Kopparbergs l ä n
(kajrta 4) B: 52

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 13

Bilagor Sida

1 Fj ä llr ä ddningsuppdrag m.m. inom fj ä llr ä dd-

ningstj ä nsten under
tiden I.I.1965 ----

31.12.1974 3:56

2 Exempel på SMHI:s centrala väderrapporter B: 57

5 Exempel på sammanställning av
vädret i fjäll-

trakterna på de meteorologiska stationerna B:40

4
Beläggningen på
STF:3 stugor och övriga anläggningar åren 1976 1977 B:42

5
Besöksfrekvensen
på fjäll- och turiststationer åren 1976 1977 3:43

6
Sa.mman3tällning
över olyckor med dödlig utgång i fjällen 1916-1966 3:44

7
Sammanställning
av uppgifter om vissa fjäll-olyokor.under åren 1972-1976 B: 53

8
Sammanställning
över räddningsuppdrag inom Östersunds polisdistrikt åren 1970

april 1978 3:60

9
S ä rskilt yttrande av experten Henrik Sarri B:99

10
F ö rteckning ö ver
hj ä lptelefoner i fj ä llv ä rlden B: 106

11
Sammanfattning
av projektledaren ö verstel ö jtnanten Nils Engelheart delgjort ang å ende

fj ä lls ä kerhetsf ö rs ö ken i J ä mtlands l ä n B:108

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187

Bilagor 4 Sida

12
Sammanställning
över utbetalda ersättningar till civil f jällrädclningspersonal budgetåren
76/7778/79 B: 110

13
Medel för
lokal utbildning utbildningsåren

78/79 B:111

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:187

r.AHMANFATTNINC

Inneh'ill

1.1 Allmänt

1.2 Huvudmannaskap, ansvarsförhållanden m.m.

1.5 Fj ä lls ä kerhetens olika verksamhets

omr å den

1.5.1 Grunder

1.3.2 Information och utbildning

1.5.5 Leder och anl ä ggningar

1.5.4
Nyttjande av fj ä llomr å den

1.3.4
V ä der

1.3.5
Samband

1.3.6
Utrustning

1 .4 Kostnader

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 16

1 SAMMANFATTNING

1 .1 ALLM Ä NT

Mot bakgrund av utredningens direktiv ooh en redog ö relse f ö r
utredningens arbetss ä tt (kap.2), en historik (kap. 3)
och en nul ä ges ö versikt betr ä ffande fj ä lls ä kerhetsarbetet
hos de viktigaste i detta arbete verksamma myndighetema och organisationema ä vensom f jjillr ä ddningen
(kap. 4) redovisar utredningen sina ö verv ä ganden och f ö rslag
(kap. 5 ooh 6). I huvudsak inneb ä r dessa vad
som sammanfattas h ä medan.

Onder fem å rsperioden
1973-77 omkom vid olyckor i v ä gtrafiken 5
745 personer, vid olyckor med fritidsb å tar
5l8 personer och i fj ä llolyckor 22 personer.

Generellt ä r de ä tg ä rder f ö r fj ä .lls ä kerhet och fj ä llr ä ddning, som k ä nnetecknas
de n ä mnda fem å ren och utm ä rker
dagsl ä get, omfattande och ä ndam å lsenliga, pr ä glade av stark ansvarsk ä nsla och kunnighet ooh i v ä sentliga avseenden motsvarande sitt syfte.

Utvecklingen g å r
emellertid vidare. I olika avseenden b ö r
f ö rb ä ttringar av fj ä lls ä kerheten genomf ö ras (kap. 5). Vad som fr ä mst erfordras ä r
en effektiv samordning och en ö kad
samverkan p å grundval av en klar ansvars- och
arbetsf ö rdelning (kap. 6).

1.2 HUVUDMANNASKAP, ANSVAESF Ö RH Ä LLANBEN M.M.

I angivet syfte redovisar utredningen en grundsyn (kap.
5-1 P 5.1.3) och f ö resl å r ett huvudmannaskap f ö r fj ä lls ä kerheten, en
ansvars- och arbetsf ö rdelning mellan huvudintressenterna
i fj ä lls ä kerhetsarbetet och samverkansformer p å centralt, regionalt och lokalt plsui (kap. 6).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187

Huvudmannaskapet b ö r
anknytas till en '.' ö ref intl ig, i s ä kerhetsarbetet engafrerad myndighet. Utredningen
har ö verv ä gt anknytning till rikspolisstyrelsen och till statens naturv å rdsverk. Det sistn ä mnda f ö rordas.

F ö r valet av huvud-man st å r tv å
principiellt olika m ö jligheter ö ppna: att huvudmannaskapet uppdrages å t n å gon f ö refintlig myndighet (alternativ 1) eller axt det
forl ä ggs till ett frist å ende organ med kanslifunktionen anknuten till en f ö refintlig rayndighet.

I f ö rra fallet b ö r huvudmannaskapet uppdras å t statens naturv å rdsverk
och samverkan fr ä mst genomf ö ras inom en samverkansgrupp Fj ä lls ä kerhet. I
senare fallet b ö r ett fj ä lls ä kerhetsr å d tillkomma med kanslifunktionen f ö rlagd till statens naturv å rdsverk. F ö r
samverkan i r å det b ö r v ä sentligen g ä lla gamma principer som i f ö rra fallet avaetts f ö r samverksans-gruppen.

Utredningen har noggrant pr ö vat de tv å alternativen. B å da ä r t ä nkbara. Den s ä rskilda
utredaren och tv å av utredningens experter f ö rordar alternativ 1, sju av utredningens experter f ö rordar alternativ 2.

Ett f ö rslag till ansvars- och arbetsf ö rdelning i central instans framl ä ggs, h ä nf ö rt till olika verksamheter. Det anger ocks å vilka den f ö r
viss verksamhet huvudansvarige avsetts samverka med i f ö rsta och andra hand. Huvudansvarig f ö r samordning och samverkan ä vensom f ö r
information och utbildning f ö resl å s huvudmannen vara, d.v.s. natuv å rdsverkets alternativt fj ä lla ä kerhetsr å det. Huvudansvarig betr ä ffande nyttjandet av fj ä llv ä rlden och f ö r leder med anslutande anordningar och anl ä ggningar f ö resl å s naturv å rdsverket
vara -det svarar ju redan nu (sedan 1977) f ö r
ledsysteraet under statligt huvudmannaskap. Huvudansvarig f ö r samband och f ö r
samordning med fj ä llr ä ddningen avses rikspolisstyrelsen vara. SMHI f ö resl å s vara
huvudansvarig f ö r v ä dertj ä nsten inklusive klimatologisk
forskning om fr ä mst sn ö - och lavin-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:187 13

f ö rh å llanden. F ö r utrustnings fr å gor f ö rv ä ntas Friluftsfr ä mjandet
som huvudansvarig.

L ä nsstyrelsen i ettvart av de fyra fj ä ll ä nen f ö resl å s f å till uppgift att regionalt ansvara f ö r samordning och samverkan avseende fj ä lls ä kerheten. L ä nsstyrelsen b ö r
sj ä lv f ä avg ö ra var inom l ä nsstyrelsens organisation den angivna uppgiften
skall handhas, vilka myndigheter och organisationer o.s.v. den n ä rmaste b ö r
omfatta och i vilka former den b ö r genomf ö ras.

Kommunerna inom fj ä llregionen
f ö resl å s sammanh å lla och samordna det lokala fj ä lls ä kerhetsarbetet
inom kommunen. Detta b ö r ske antingen genom f ö refintliga organ eller genom en s ä rskilt bildad fj ä lls ä kerhetskcmmitt é .

1 . 3 FJ Ä LLS Ä KERHETENS OLIKA VERKS AMHETSOMRIdEN

1.5.1 Grunder

I fr å ga om f ö rb ä ttringar i
olika, avseenden inom fj ä lls ä kerheten redovisar utredningen f ö rst
vissa grunder ooh principiella synpunkter (kap. 5.1 ) ° ch sedan sina ö verv ä ganden och f ö rslag
inom de v ä sentligaste fackm ä ssiga verksamhetsomr å dena av betydelse f ö r fj ä lls ä kerheten, n ä mligen avseende

nyttjande av fj ä llomr å den (kap. 5.2) leder och anl ä ggningar (kap. 5.3) information och utbildning (kap.
5.4 och 5.5) v ä der (kap. 5.6) samband (kap. 5.7)
utrustning (kap. 5-8)

En hundraprocentig s ä kerhet
ä r lika litet m ö jlig inom fj ä llv ä rlden som inom v ä gtrafiken,
p å sj ö n och i luften. I str ä van efter en
s å h ö g s ä kerhetsgrad som m ö jligt blir det fr å ga
om

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 187

en serie avv ä gningar.
Huvudmannen skall ha huvndansvaret i samverkan h ä rvidlag. Avv ä gningens riktighet mellan risker
och s ä kerhet tillkommer det statsmakterna
och ytterst allm ä nheten att pr ö va (p. 5.1.1).

Med sk ä rpa fastsl å s att ansvaret f ö r
den egna fj ä lls ä kerheten f ö rst och sist tillkommer den
enskilde. Samh ä llet m å ste emellertid ta ansvaret f ö r att den enskilde blir informerad om detta sitt
personliga ansvar och vad detta inneb ä r.
Fj ä lls ä kerheten ä r en gemensam sak f ö r den enskilde och samh ä llet (p. 5.1.1).

1.5.2 Information och utbildning

Det ä r d å naturligt att information och utbildning (kap. 5-4; jfr p. 5.1.2) m å ste ges en prim ä r
roll i fj ä lls ä kerhetsarbetet. En av de fr ä msta
å tg ä rdema f ö r att uppn å en f ö rb ä ttrad fj ä lls ä kerhet utg ö rs
av en effektiv informations- och utbildningsverksamhet. En kraftig f ö rst ä rkning och
vidgning av p å g å ende arbete erfordras. Behovet h ä rav
ä r i nul ä get s ä rskilt
angel ä get. Detta motiverar s ä rskilda å tg ä rder nu.

Som viktigaste å tg ä rd nu f ö resl å s en f,j ä ll,3 ä k £ rhet_s £ anipan under budget å ren 1978/79 och 1979/80. F ö r att utan omg å ng vara m ö jlig b ö r kampanjen i f ö rsta hand anknyta till den p å g å ende verksamheter och ha karakt ä ren av en vidgning av denna. Detta
g ä ller s å v ä l p å g å ende information fr å n de fyra huvudintresenternas
(Svenska Turistf ö reingerB , Friluftsfr ä mjandets, naturv å rdsverkets och rikspolisstyrelsens)
sida scm p å g å ende utbildning i de tv å frivilliga organisationernas regi.
D ä rtill b ö r komma en broschyr - "fj ä livettbroschyT"-f ö r vidstr ä ckt spridning och en anslutande
affisch i engagerande utf ö rande. Med den synnerliga genomslagskraft som TV och radio har ä r angel ä get med s å v ä l myndighetsinformation 3 Riksdagen 1978179. I saml. Nr 187

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 °

enligt statsavtalets ra ö jligheter
som annan nyhetsf ö rmedlande, opinionsspeglande eller
utbildande information d ä r. Det ä r av stor betydelse att kampanjen f å r st ö d fr å n pressens sida. S ä rskild uppm ä rksamhet b ö r ä gnas å t att fortl ö pande
tillhandah å lla pressen information och
informationsmaterial om kampanjen.

Kostnadema f ö r
kampanjen ber ä knas till 1 milj. kr., varav 600
000 kr. f ö r budget å ret 1978/79 och 400 000 kr. f ö r budget å ret
1979/80. F ö r att den angel ä gna snabbstarten skall kunna ske, beh ö ver medlen for innevarande budget å r kunna disponeras under september 1978 eller m ö jligen å tminstone
vara vissa f.o.m. denna tid och kunna disponeras snarast m ö jligt d ä refter.

Allm ä nt - d.v.s icke direkt relaterat
till kampanjen - framh ä ller utredningen vikten av att
informationen samordnas ooh genomf ö rs
i n ä ra och fortl ö pande samverkan fr ä mst mellan de olika f j ä lls ä kerhetsintressentema men ocks å med aktuella rese- och turistorganisationer m.fl.
Huvudmannen har h ä rvidlag en betydelsefull roll. Ett
flertal informationsv ä gar st å r till buds och b ö r
utnyttjasi. Utvecklingen i tekniskt och organisatoriskt avseende av dessa m å ste aktivt uppm ä rksammas.

I princip b ö r
informationsmaterialet av allm ä nt intresse
-med vissa specifika undantag - tas fram och tillhandah å llas avgiftsfritt till allm ä nheten direkt eller genora myndigheter, organisationer
m.fl.

Under senaste tio å rsperiod
har orsakagrupperna drunkning och sjukdom (inkl. hj ä rtslag och ö veranstr ä ngning) - sinsemellan ungef ä r lika stora - tillsammans inrymt n ä ra 70 av det totala antalet d ö dsolyckor i fj ä llen
under perioden. Det ä r av vikt att erfarenhetema fr ä n uppf ö ljningen
av tillg ä nglig statistik ö ver fj ä llolyckor
f ä r sl å igenom i informa-tionsunderh ä llet
(jfr p. 5.1.5)-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187

Det ä r angel ä get (p. 5.1.5) att f å en enhetlig, konsekvent och f ö r
utv ä rdering l ä mplig rapportering, uppf ö ljning och successiv utv ä rdering av icke blott d ö dsolyckorna utan generellt av olyckorna och de
gravare olyckstillbuden i fj ä llv ä rlden. Detta saknas i nul ä get. Huvudmannen f ö r fj ä lls ä kerhet f ö ruts ä tts sv å rligen klara ut hur detta b ö r ske och vidta eller f ö resl ä
erforderliga å tg ä rder.

Redovisad nuvarande utMMning ä r l ä mplig sora
grund f ö r den fortsatta verksamheten. En
allm ä n vidgning ä r dock ö nskv ä rd, s ä rskilt f ö r den utbildning, som sker genom de frivilliga
organisationernas f ö rsorg. Å tg ä rder f ö r att underl ä tta
och f ö rb ä ttra skolans utbildning i fj ä llkunskap
och fj ä lls ä kerhet b ö r genomf ö ras.

Utredningen tar icke st ä llning
men st ä ller sig i visst avseende positiv
till fr å gan om statlig utbildning av f ä rdleder m.fl. p ä
kvalificerad niv å . St ä llningstagandet b ö r efter p å g å ende och
ytterligare erforderliga utredningar ankomma p ä huvudmannen. Tyngdpunkten i f ä rdledareutbildningen
b ö r kvariigga hos de frivilliga
organisationema.

Kart £ r (kap. 5.5; jfr P- 5.1.2) ä r viktiga informationsb ä rare. Å tg ä rder f ö r
att f ö rb ä ttra, ut ö ka och aktualisera karttillg ä ngen ö ver fj ä llomr å dena syns
angel ä gna att ö verv ä ga och efter
hand genomf ö ra.

De allm ä nna
kartorna, som lantm ä teriverket fra.mst ä ller, skall givetvis svara mot vad det svenska samh ä llet och den svenska allm ä nheten beh ö ver.
Lantm ä teriverket f ö resl å r d ä rf ö r ö verv ä ga en f ö rb ä ttrad fj ä ll- och fj ä lls ä kerhetsinformation p å den topografiska kartans blad ö ver
fj ä llterr ä ng samt ett praktiskt f ö rs ö k f ö r att belysa m ö jligheterna
h ä rtill. Hu\'ud-mannen f ö r fj ä lls ä kerhet f ö ruts ä tts medverka vid utredningen och f ö rs ö ket.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 22

1.3.3 Leder och anläggningar

Ledsystemet med anslutande anordningar och anläggningar
(kap. 5.3; jfr p. 5-1.2) är den viktiga stommen för fjällvärldens
utnyttjande förrörligt friluftsliv och turism. Detta ger ledsystemets
väsentliga betydelse för fjällsäkerheten. Mot bakgrund härav är en av de
främsta åtgärdema för att långsiktigt främja fjällsäkerheten att
ledsystemet underhålls, förbättras och kompletteras på ett
tillfredsställande sätt. Det är därför angeläget att statsmakternas
medelatilldelning för ledunderhället ger utrymme för erforderliga åtgärder.
Detta innebär en gneomsnittlig större medelsanvisning än för innevarande
budgetår.

Behov av en successiv utbyggnad av de olika slagen av
fjällanläggningar föreligger. Med anledning av dessa anläggningars betydelse
från fjällsäkerhetssynpunkt och av ekonomiska skäl syns erforderligt att
staten liksom i fråga om fjällederna och deras anordningar svarar för
planering och investeringar i nyanläggningar och upprustningar av sådana
anläggningar samt Sannolikt även lämnar bidrag i vissa fall till driftkostnaderna.

I samband med utredningama om ledsystemet under
statligt huvudmannaskap har framkommit förslag om en väsentlig utökning av
antalet övernattningsstugor och raststugor/vid-skydd längs lederna. Dessa
frågor bör närmare prövas av huvudmannen i samråd med berörda myndigheter och
organisationer, varefter principfrågan bör underställats regeringen.

Det är av vikt att utbyggnaden och vidmakthållandet av
leder och anläggningar i fjällområdet samordnas. Länsstyrelserna i fjällänen
bör få samordningsansvar härför och bli tillständs-myndighet för all
ledutbyggnad i fjällområdet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:187 2
3

Vissa tekniska förbättringar av bl.a. vinterlederna s;.ti3 oraedelbart erforderliga.
Kostnaderna härför uppskattas till ca 0,8 milj. kr.

Erfarenheterna från fjällpatrullernas verksarahet som
Norrbottens län är goda. Försöken föreslås utsträckas tili minst
ytterligare ett lan. Försök med användning av vapenfria värnpliktiga inom
fjällpatruller bör ske.

1.3.4 Nyttjande av fjällområden

Det har icke varit utredningens uppgift att l ä gga synpuTikter p å
nyttjandeaw ä gningen betr ä ffande fj ä llomr å dena men den ä r
av v ä sentligt intresse f ö r utredningen med h ä nsyn tiil den n ö dv ä ndiga anpassningen av fj ä lls ä kerhets å tg ä rderna inora respektive omr å de (kap. 5-2; jff p. 5.1.2). Fj ä lls ä kerheten f å r icke utnyttjas som instrument f ö r vare sig en accelererande eller bromsande
styrning av utnyttjandet av den svenska fj ä llv ä rlden. N ä r
det g ä ller anv ä ndningen f ö r
r ö rligt friluftsliv och turism ter
sig en differentierad anv ä ndning -fr å n f ö r stark
turism v ä lutbyggda omr å den till obrutna fj ä llomr å den - enligt i huvudsak nu g ä llande inriktning naturlig och riktig.

En av utredningens experter, Henrik Sarri, har haft
avvikande raening betr ä ffande vissa nyttjandefr å gor. Denna å terfinns
i ett s ä rskilt yttrande (bilag 9).

1.3.5 Väder

Den väderservice, som ges i nuläget incm
fjällregionen, måste väsentligt förbättras (kap. 5.6; jfr p. 5.1.2).
För-bätringen är angelägen. En mer detaljerad områdesindelning är önskvärd
och likaså en större åtskillnad riellan väder representatirt för dalgångar och
kalfjäll.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 187 '

H ä nsyn till p å g å ende
SMHI-utredrdng - som f ö ruts ä tts komma med l ö sningar p å sikt medan fj ä lls ä kerhetsutredningen begr ä nsar sig till vissa n ä rf ö rslag - och tidsf ö rh å llandena har
gjort att inte n å got konkret organisationsf ö rslag framl ä ggs.
Vissa riktlinjer fastsl å s, dock, inneb ä rande bl.a. att SMHI b ö r vara den centrala myndighet som ansvarar f ö r den civila v ä dertj ä nsten i fj ä llen,
att prognoser skall kunna ges under veckans alla da.-ar med minst tre rapporter
dagligen, att prognosomr å det b ö r delas i flera, dock minst tv å
ansvarsomr å den samt att forsknings- och
utvecklingsarbete m å ste garanteras.

N ä tet av observationsstationer i h ö gfj ä llet b ö r utvidgas. Pyra planerade automatiska v ä derstationer inom fj ä llomr å det b ö r f ö rs ö kvis ing å i till ä ggsn ä tet.
Lokalradions v ä derservice b ö r kompletteras med mer detaljerade prognoser ö ver å tta
telefonsvarare f ö r olika fj ä llomr å den.

Tyv ä rr syns f ö reslagna å tg ä rder f ö r
att f ö rb ä ttra v ä dertj ä nsten i fj ä llregionen och d ä rmed fj ä lls ä kerheten inte kunna geomf ö ras till kommande vinter. N å gon ut ö kning
av observationsn ä tet i fj ä llomr å det, s ä rskilt p å
h ö gfj ä llet, b ö r dock efterstr ä vas. En meteorologtj ä nat b ö r ä ven kunna tillf ö ras v ä derkontoret i Sundsvall i b ö rjan
av 1979. D å kan f ö reslagen prognosverksamhet ö ver automatiska telefonsvarare f ö r fj ä llomr å dena i Kopparbergs och J ä mtlands l ä n
p å b ö rjas.

Lavinforskningen och lavinkunska.pen f ö reter v ä sentliga
brister. SMHI b ö r f å i uppdrag och resurser f ö r
forskning i sn ö kunakap och lavinfr å gor samt f ö r
att pr ö va m ö jlighetema att p å b ö rja lavinprognostj ä nst,
medverka i viss utbildning m.m.

1.3.6 Samband

Sarabandsbehoven f ö r
fj ä lls ä kerheten (kap. 5.7; jfr p. 5.1-2) b ö r
- av s ä v ä l tekniska som ekonomiska sk ä l
- s ä l å ngt m ö jligt l ö sas genom en vidare utbyggnad av befintliga system.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 25

Detta g ä ller
alldeles s ä rskilt i nul ä get och under de n ä rmaste å ren. En fortsatt studie- och f ö rs ö ksverksamhet
erfordras f ö r att fastst ä lla de kompletteringar med andra system, sora p ä l ä ngre sikt fr å n kostnadseffektsynpunkt kan vara aktuella.

B ä rbar koramunikationsradioutrustning
f ö r den vanlige turisten i fj ä llen f ö rordar
utredningen inte. I f ö rsta hand b ö r de m ö jliga
satsningarna g ö ras p å fast installerade sambandsmedel l ä ngs
de leder som prioriteras. D ä r s å ä r ekonomiskt
f ö rdelaktigt b ö r tr å danslutna
telefoner v ä ljas, i ö vrigt radiotelefoner i redan etablerade n ä t. Den l å ngsiktiga
m å ls ä ttningen b ö r vara placering av telefoner med
5-15 km mellanrum, beroende p å terr ä ngf ö rh å llandena. En f ö rsta
etapp inneb ä r en ungef ä rlig investeringskostnad av 2,5 milj. kr.

N ö ds ä ndare av den typ, som anv ä nds
av civilflyget p å 121,5 MHz, erbjuder en intressant
m ö jlighet f ö r att h ö ja
fj ä lls ä kerheten. Av tidssk ä l har en
slutgiltig rekommendation ej varit m ö jlig.
Huvudmannen f ö r fj ä lls ä kerhet b ö r genom den f ö r
sambandet huvudansvarige snarast utreda fr å gan
vidare och genomf ö ra praktiska prov i begr ä nsad skala. Frivilliga flygk ä ren b ö r medverka.
I samband h ä rmed b ö r ä ven utredas
de ö vriga f ö rh å llanden som
sammanh ä nger med en medverkan fr å n k å rens sida
genom avlyssningsflygningar.

1.3-7 Utrustning

I princip finns ett bra utbud av ä ndam å lsenlig
materiel f ö r fj ä llbruk p å den svenska marknaden. Men
totalutbudet ä r stort och varierande, bl.a.
kvalitativt. Det kan vara sv å rt att v ä lja.

Bristande kunskaper om f ö rh å llandena i fj ä llen, underl å tenhet
eller ren nonchalans medf ö r att tursister ofta utesluter
utrustning, som ä r n ö dv ä ndig fr å n s ä kerhetssynpunkt.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 26

Åtgärder bör vidtas för att vidgji informationen till
såväl konsumenter som personal i sportbranchen m.fl. i syfte att underlätta
valet av erforderlig och lämplig utrustning för fjällbruk (kap. 5.8).

Behov föreligger att särskilt pröva frilufisutrustning som
har betydelse från fjällsäkerhetssynpunkt. En vidareutveckling bör ske av den
verksamhet, som Friluftsfrämjandets utrustningskommitté bedriver hänridlag.
En allsidigt sammansatt testgrupp föresläs få tiil uppgift att pröva sådan
utrustning och efter test utfärda rekommendationer om produkters användbarhet
för fjällbruk. Testgruppen bör anknytas till Friluftsfrämjandet.

Inforamtion, utredningar, prov och andra åtgärder
erfordras beträffande standardanpassning av utrustning, proviamt för
krävande långturer och nödproviant m.m.

1.4 KOSTNADER

Kapitel 7 ä r en
sammanst ä llning av kostnader m.m.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 187 27

2. UTREDNINGSUPPDRAGET M M

INNEH Å LL

2.1 DIREKTIV

2.1.1
Grunddirektiv

2.1.2
Till ä ggsdirektiv

2.2 UTREDNINGENS UPPGIFT M M

2.2.1
Uppgiften

2.2.2
Fackm ä ssig avgr ä nsning

2.2.3
Geografisk avgr ä nsning

2.3 UTREDNINGSARBETET

2. 2.

5.1 .3.2 3.3 3.4 3.5 3.6

Grund

Orienteringar och ö verl ä ggningar

2.

ö verl ä mnade skrivelser

2. 2.

Studier

Arbetsformer i ö vrigt

2.

Redovisning

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 28

2.1 DIREKTIV

2.1.1 Grunddirektiv

F ö ljande direktiv - meddelade av
chefen f ö r jordbruksdepartementet, statsr å det Dahlgren - har legat till grund f ö r utredningen (utdrag ur protokoll vid
regeringssammantr ä de den 9 mars 1978, dir. 1978:24):

"Fj ä llr ä ddning och fj ä lls ä kerhet ä r
i dag tv å skilda begrepp. Fj ä llr ä ddning ä r den verksamhet som p å b ö rjas d ä en olycksh ä ndelse
konstaterats eller befaras ha skett. Med fj ä lls ä kerhet f ö rst å s framf ö r
allt den f ö rebyggande verksamhet som syftar
till att i g ö rligaste m ä n begr ä nsa
olycksriskerna i fj ä llv ä rlden.

Ansvaret f ö r fj ä llr ä ddningsverksamheten
ligger hos polisen. Rikspolisstyrelsen svarar f ö r organisation, utrustning och utbildning. Den regionala och lokala
polisorganisationen svarar f ö r den
operativa f j ä llr ä ddningsverksamheten. Samverkan sker med amd-ra civila och milit ä ra myndigheter, organisationer m.fl. Uppgifter fr ä n rikspolisstyrelsens ä rliga anslagsframst ä llningar
visar att antalet efterspanings-uppdrag inom fj ä llr ä ddningstj ä nsten under de senaste sju å ren genomsnittligen uppg å tt till inemot 100 om å ret och att r ä ddningsuppdragen avsett totalt 1
045 saknade personer.

F ö r fj ä lls ä kerhetsverksamheten finns f.n.
ingen klar ansvarsf ö rdelning. Ett flertal myndigheter
och organisationer arbetar samtidigt med fj ä lls ä kerhetsfr å gor.
I anslutning till fj ä llr ä ddningstj ä nsten bedriver polisen ett
omfattande arbete som inriktas p å fj ä lls ä kerheten.
Som exempel kan n ä mnas upps ä ttning och underh ä ll av hj ä lpradiotelefoner, medverkan med
information om lavinfara och fj ä llvett samt
kartl ä ggning av sn ö - och lavinforh å llanden.
Ä ven statens naturv å rdsverk arbetar med fj ä lls ä kerhetsfr å gor liksom Svenska turistf ö reningen och Friluftsfr ä mjandet. I vissa fall har l ä nsstyrelserna vidtagit s ä rskilda å tg ä rder f ö r
fj ä lls ä kerheten. S å lunda har t.ex. i Norrbottens l ä n inr ä ttats s.k.
fj ä llpatruller som aktivt bidragit
till en ö kad fj ä lls ä kerhet.
Detta arbete sker i n ä ra samarbete med bl.a.
polismyndigheterna.

Riksdagen har behandlat fr å gan om fj ä lls ä kerheten i v ä rt land (mot. 1976/77:100, KrU
1977/78:2, rskr 1977/76:14) och hos regeringen hemst ä llt om utredning.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:187 29

Samhället har, såsom framgår av det föregäende,
tagit på sig ett betydande ansvar för fjällsäkerheten. Jag anser det
emellertid angeläget att insatserna på detta område ytterligare
samordnas och effektiviseras. För detta talar också de tragiska
olyckor som trots vidtagna säkerhetsåtgärder inträffat under de senaste
åren. Den ökande turistströmmen till de svenska fjällen ställer
likaså ökade anspråk på fjällsäkerhetstjänsten.

Med hänvisning till vad jag här redovisat föreslår
jag att frägor som rör fjällsäkerheten i vårt land närmare utreds.
En särskild utredare bör tillkallas för detta ändamål.

Det bör ankomma pä den särskilde utredaren att
pröva frägan om lämplig huvudman för fjällsäkerheten. Likaså bör
förslag läggas fram som anger arbetsuppgifter och ansvarsområde för
huvudmannen liksom för övriga centrala, regionala och lokala organ som
har del i ansvaret för fjällsäkerheten. Behovet av samordning mellan
fjällräddnings- och fjällsäkerhetstjänsten bör därvid uppmärksammas. Den
särskilde utredaren bör ocksä lämna förslag till andra åtgärder i
syfte att förbättra fjällsäkerheten.

Utredningsarbetet bör bedrivas så att det kan vara
slutfört senast den 1 augusti 1978."

2.1.2 Tilläggsdirektiv

Till grunddirektiven (p 2.1.1) har senare
fogats följande av chefen för budgetdepartementet, statsrådet Mundebo
meddelade tilläggsdirektiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare
angående finansiering av reformer (utdrag ur protokollet vid
regeringssammanträde den 20 april 1978, dir. 1978:40):

"En grundläggande förutsättning för en
målmedveten reformpolitik och för en tryggad sysselsättning i
framtiden är att den ekonomiska politiken under de närmaste åren ges
en sådan inriktning att balans i samhällsekonomin skapas och att den
internationella konkurrenskraften återupprättas. Den tillväxtpotential
som finns i den svenska ekonomin måste under de närmaste åren
väsentligen reserveras för att återta förlorade marknadsandelar, öka
exporten och näringslivets investeringar samt genomföra den nödvändiga
strukturomvandlingen i näringslivet. För den offentliga sektorns del
innebär detta att något nämnvärt utrymme för nya kostnadskrävande
å-tciganden inte föreligger under de närmaste åren.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statens budgetpolitik har f ö rts med dessa utg å ngspunkter. Str ä van har varit att begr ä nsa automatiska kostnads ö kningar,
genomf ö ra direkta besparings å tg ä rder,
finansiera angel ä gna nysatsningar genom omf ö rdelningar av medel, ö ka int ä ktsfinansieringen genom avgiftsh ö jningar, ö ka
kraven p å myndigheternas
decentraliserings-och rationaliseringsverksamhet samt att senarel ä gga vissa mindre angel ä gna program och ä tg ä rder.

Behovet av statsfinansiell restriktivitet kan f ö rutses komma att g ä lla med of ö r ä ndrad eller ö kande styrka under de n ä rmaste å ren.
Det ä r d ä rf ö r n ö dv ä ndigt att fullf ö lja den strama utgiftspr ö vning som pr ä glat
budgetarbetet f ö r budget å ret 1978/79. Ö kad
vikt m å ste l ä ggas p å en ompr ö vning av p å g å ende verksamheter inom den offentliga sektom.
Effektivitetsvinster inom myndigheterna m å ste
tas till vara f ö r att begr ä nsa kostnads ö kningarna.
Genom beslut den 2 mars 1978 har regeringen utf ä rdat anvisningar av denna inneb ö rd
vad g ä ller myndigheternas anslagsframst ä llningar f ö r
budget å ret 1979/80. Vidare har regeringen
utf ä rdat s ä rskilda anvisningar till vissa myndigheter r ö rande deras anslags-frcunst ä llningar.

M å nga av de kommitt é er och s ä rskilda
utredare som har f ö rordnats av regeringen arbetar inom
ramen f ö r utf ä rdade direktiv med omfattande utredningar r ö rande olika samh ä llsfr å gor. Kommitt é emas
f ö rslag ä r ofta av den arten att ett genomf ö rande p å verkar
statsbudgeten. Med de utg å ngspunkter r ö rande den statsfinansiella situationen som tecknats
h ä r ä r det uppenbart att n å got n ä mnv ä rt utrymme f ö r genomf ö rande
av kostnadskr ä vande kommitt é f ö rslag i.ite
kommer att f ö religga under de n ä rmaste å ren.
Kommitt é erna b ö r d ä rf ö r noga ö verv ä ga hur eventuella kostnadskr ä vande f ö rslag
skall kunna finansieras genom ompr ö vning
av p å g å ende verksamhet och omf ö rdelning av
befintliga resurser inom det omr å de kommitt é ns f ö rslag avser.
Det ä r ocks å uppenbart att ett f ö rverkligande av nya f ö rslag underl ä ttas om det kan ske successivt. Kommitt é erna b ö r
ocks å g ö ra en prioritering mellan angel ä gna
ö nskem å l inom utredningsomr å det. Kommitt é erna b ö r vidare s å
omsorgsfullt som m ö jligt belysa de indirekta effekter
i form av exempelvis ö kad administration och byr å krati f ö r
myndigheter och enskilda som f ö rslagen kan
medf ö ra. Slutligen ligger det i sakens natur
att i r å dande l ä ge s å dana f ö rslag kommer att visa sig enklast att genomf ö ra som inte medf ö r
n å gra tillkommande kostnader.
Kommitt é erna b ö r d ä rf ö r inrikta sig p å
att finna s å dana l ö sningar."

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 187 '-

2.2 UTREDNI.TCENS UPPGIFT M M 2.2.1 Uppgiften

Utredningens uppgift har varit att - p å grundval av de givna direktiven (p. 2.l) - utreda
fr ä gor, som r ö r fj ä lls ä kerheten i v å rt
land, dvs. den s ä kerhet mot olyckor till liv och
lem, som samh ä llet och envar enskild gemensamt
och fr ä mst genom f ö rebyggande å tg ä rder s ä kerst ä ller f ö r
den enskildes verksamhet och vistelse i fj ä llv ä rlden.

Fj ä lls ä kerheten omsp ä nner eller ber ö r ett flertal verksamhetsomr å den. Detta framg å r
bl.a. av utredningens direktiv. En allm ä nt
godtagen definition eller avgr ä nsning av begreppet
fj ä lls ä kerhet saknas och det syns tveksamt om en detaljerad s å dan ä r
erforderlig. B å ä ven fj ä llr ä ddningen avser att i g ö rligaste m å n begr ä nsa
olycksriskerna och o-lyckoma i fj ä llv ä rlden, skulle exempelvis ocks å fj ä llr ä ddningen kunna innefattas i fj ä lls ä kerheten. I
h ä r f ö revarande sammanhang sker - i ö verensst ä mmelse med direktiven icke s å . Men det ä r
ofr å nkomligt att vissa anl ä ggningar och å tg ä rder i ett l ä ge
tj ä nar fj ä lls ä kerheten, i
ett annat fj ä llr ä ddningen. En absolut gr ä nsdragning f ö r fj ä lls ä kerheten ä r
ocks å i å tskilliga andra fall varken m ö jlig
eller l ä mplig.

2.2.2 Fackm ä ssig
avgr ä nsning

Utredningen har avst å tt
fr å n att f ö rs ö ka g ö ra en detalj-specificerad bed ö mning av var gr ä nsema
g å r eller b ö r g ä f ö r de verksamheter som ä r eller kan vara av betydelse f ö r
fj ä lls ä kerheten. Utredningen har i st ä llet
funnit det ä ndam å lsenligare att f ö r sitt arbete anv ä nda en fack-

m ä ssig avgr ä nsning, som omfattar f ö ljande generellt angivna verksamhetsomr å den, vilka alla ä r av v ä sentlig och direkt betydelse f ö r fj ä lls ä kerheten:

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:187 32

fj ä llv ä rldens utnyttjande

information och utbildning

leder och anl ä ggningar

Samband

v ä der samt

utrustning.

Utredningens ö verv ä ganden och f ö rslag
redovisas dels i kap. 5 h ä nf ö rda till ovanst å ende verksamhetsomr å den, dels i kap, 6 vad avser huvudmannaskap,
ansvars- och arbetsf ö rdelning samt samarbetsformer.

2.2.5 Geografisk avgr ä nsning

I avsaknad av en specificerad definition av fj ä lls ä kerheten
eller fj ä lls ä kerhetsverksamheten erfordras f ö rutom
den fackm ä ssiga avgr ä nsning, som f ö ljer
av ber ö rda verksamheter (p. 2,2.2), ocks ä en geografisk avgr ä nsning f ö r fj ä lls ä kerheten.

Med fj ä ll f ö rst å s enligt
allm ä nt spr å kbruk de berg, som n å r ö ver skogsgr ä nsen (lagfj ä ll)
eller ö ver sn ö gr ä nsen (h ö gfj ä ll). Stundom
har dock termen fj ä ll en vidstr ä cktare anv ä ndning,
n ä mligen f ö r att beteckna kala, ofruktbara h ö jdstr ä ckningar i
motsats till mogna och slutna skogsmarker eller b ö rdiga sl ä tter.

Den verksamhet eller vistelse i fj ä llv ä rlden, som
fj ä lls ä kerheten avser, ä r icke begr ä nsad till enbart de egentliga fj ä llen eller det egentliga fj ä llomr å det. Den friluftsverksamhet
som det g ä ller och dess ledsystem, anl ä ggningar, sambandssystem osv. med aktualitet f ö r fj ä lls ä kerheten str ä cker
sig ofta utanf ö r detta omr å de till angr ä nsande
skogs- eller andra omr å den. Stundom anv ä nds beteckningen fj ä llomr å de f ö r ett s ä sammansatt omr å de, som huvudsakligen best å r av en eller flera delar med fj ä ll i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 187

egentlig betydelse men också vissa avsnitt av annan
natur.

I sammanhanget förekommer ett flertal
områdesbenämningar. Några - t.ex. fjällvärden - synes kunna nyttjas
adekvat u-tan närmare definition. De flesta, som getts närmare bestämning,
tillgodoser speciella syften såsom exempelvis svenska turistföreningens
fjällplankommittés indelning 1951 i vild-marksomräden, fjällmansområden
och allemansområden och statsmaktemas avgränsning 197 5 som primära
rekreationsområden av fem fjällområden - Dalafjällen, Härjedalsfjällen,
Åreområdet, Tärna - Graddis fjällvärld och Abisko-Kebnekai-sefjällen. I
samband med utredningama för och fastställel-sen 1977/78 av de obrutna
fjällområdena gavs ät begreppet fjällregionen en geografisk avgränsning
inom de fyra aktuella länen - Kopparbergs, Jämtlands, Västerbottens
och Norrbottens - som förhållandevis nära sammanfaller med den utredningen
funnit aktuell för fjällräddning och fjällsäkerhet.

Fjällräddningen, för vilken ansvaret ligger hos
polisen, organiseras för och ur de polisdistrikt, inom vilka de egentliga
fjällområdena ligger. Distrikten innefattar i regel även icke oväsentliga
områden av annat slag. Det synes e-mellertid ändamålsenligt, att
fjällsäkerheten geografiskt avgränsas till samma områden som
fjällräddningen. Utredningen har därför vid sin behandling av
fjällsäkerheten utgått från en överensstämmande geografisk avgränsning
för fjällsäkerheten och fjällräddningen. Denna sammanfaller praktiskt
taget med den, som gäller för begreppet fjällregionen.

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 54

2.5 UTREDNINGSARBETET

2.3.1 Grund

En naturlig utgångspunkt för utredningens arbete -
särskilt mot bakgrund av den korta tid, omkring tre månader, som
stått till förfogande - har varit de erfarenheter, synpunkter och
förslag som de olika intressentema inom fjällsäkerheten har. Det har varit
av stort värde för utredningen att ta del av dessa och diskutera dem
med ett stort antal myndigheter och institutioner, organisationer,
sammanslutningar ooh enskilda. Utredningen vill vitsorda det stora
intresse och den beredvillighet att medverka till en förbättrad fjällsäkerhet,
som härvid genomgående visats.

2.5.2 Orienteringar och överläggningar

Utredningen har för nulägesorientering och
överläggningar besökt statens naturvärdsverk, rikspolisstyrelsen.
Svenska turistföreningen. Friluftsfrämjandet, Sveriges meteorologiska och
hydrologiska institut samt televerkets centralförvaltning. Vid
sammanträden har utredningen fått information och kunnat överlägga med
representanter för Svenska samemas riksförbund, Sveriges turistråd,
domänverket, Sveriges Bestau-rant- ooh Hotellförbund, AB Teleplan,
SOS Alarmerings AB och Sverige Rekreation AB.

Vid besök inom Kopparbergs, Jämtlands, Västerbottens
och Norrbottens län har utredningen informerats av och fått överlägga
med representanter för länsstyrelsen ävensom genom dennas förmedling
med representanter för kommuner, lantbruksnämndens rennäringsenheter,
polisdistrikt, turist-samaanslutningar och -anläggningar samt regionala och
lokala förvaltningsorgan för domänverket, televerket och försvaret m.fl.
Ett särskilt besök har representanter för utredningen gjort hos Kiruna
kommun för information och

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:187 55

diskussion om där pågående överväganden angående
viss utbildning av betydelse för fjällsäkerheten. Utredningen har också
besökt flygflottiljerna F 4 och F 21 i Östersund (Frösön) resp.
Luleå (Kallax) och vid väderavdelning-ama där informerats om deras
verksamhet och meteorologiska medverkan i fjällsäkerheten.

I samband med besöken och i annat sammanhang har
utredningen haft kontakter med representanter för Svenska fjällklubben och
Svenska skidlärarföreningen samt haft tillfälle att i Östersund ta
del av framlidne fjällflygaren Gunnar "Spökis" Anderssons efterlämnade
omfattande erfarenhetshandlingar om olika fjällsäkerhetsfrågor.
Representanter för utredningen har vidare per brev, telefon eller vid
sammanträffande haft ett flertal kontakter med intressenter för olika
materielutvecklingar inom sambands- ooh transportområdena samt med
företrädare för försvarets forskningsanstalt (institution 57),
frivilliga flygkåren, frivilliga radioorganisationen, Argaladeirörelsen
m.fl.

Utredningen har informerat sig om sjösäkerhetsrådets
uppgifter, verksamheb och erfarenheter. Ömsesidiga orienteringar har
lämnats mellan utredningen och utredninger. (Jo 1976:09) om
fjällägenheter. Utredningen har tagit del av visst, för utredningen
aktuellt materiel från rekreationsberedningen, SMEI-utredningen,
statskontrollkommittén c.fl. och har samverkat med den särskilde
utredaren för översyn av allmänna ordningsstadgan.

2.5.5 Överlämnade skrivelser

Till utredningen har statsrådet och chefen för
jordbruksdepartementet den 20 mars I978 för beaktande vid utredningens
genomförande av sin uppgift överlämnat följande skrivelser:

frän AB Teleplan avseende räddningsradio i
fjällområde, 4
Riksdagen 1978179. I saml. Nr 187

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:187 56

från arbetsgruppen för översyn av den polisiära
fjällräddningens organisation m.m, Gällivare, angående enkätmaterial,

från Friluftsfrämjandet avseende information till allmänheten
före fjällvistelse,

från E. Kjellberg, Lidingö, angående vissa
säkerhetsfrågor kring det rörliga friluftslivet samt

från Gunnar Adriansson, Fjärdhundra, angående modell
för fjällstuga.

Lantbruksstyrelsen har den 14 april 1978 med samma
syfte under hänvisning till att frägor om radiosystem för rennäringen
har ett starkt samband med de frågor som skall behandlas av utredningen
överlämnat ett förslag till radiosystem för rennäringen jämte samtliga
handlingar i ärendet. Från Svenska turistföreningen, överbefälhavaren
m.fl. har överlämnats och utredningen har själv mottagit ett antal skrivelser
frän enskilda med synpunkter pä fjällsäkerhetsfrägor.

2.5.4 Studier

Utredningen har genomg å tt
och studerat f ö refintliga ö versikter ö ver
olyckor och r ä ddningsuppdrag i fj ä llen fr.o.m. 1916 varvid s ä rskilt ä r
att n ä mna

dels den sammanst ä llning
"Olyckor med d ö dlig utg å ng i fj ä llen",
som f ö r i huvudsak å ren I916 - 1958 f ö r
Svenska turistf ö reningens r ä kning gjorts av Nils Fr ö ling,

dels den sammanst ä llning
"R ä ddningsuppdrag inom Ö stersunds polisdistrikt 1970 - april 1978", som
inom detta polisdistrikt gjorts av polisintendenten Mikael Hansson och notarien
Fredrik Sandberg.

Likas å har utredningen p å gru.ndval av f ö refintligt
utred-

opaginerad Kontrollera mot PDF

ningsmateriel och delvis besök i aktuell terräng
detaljstu-derat några av de senaste årens olyckshändelser i fjällen,
främst den som inträffade i Anarisfjällen den 23 - 25 februari
1978 och olyckan den 1 mars 1977 vid Svalåkläppen och Kariknallarna i
Jämtlands län.

De två ovan angivna sammanställningarna bifogas detta
betänkande som bilagorna.

2.5.5 Arbetsformir i övrigt

Det underlag f ö r
utredningsarbetet, som utredningen inf ö rskaffat
eller mottagit, och dess eget erfarenhetsunderlag har bearbetats inom
utredningen dels genom dess experter, dels in pleno. I stor utstr ä ckning har arbetet skett i arbetsgrupper
sammansatta med h ä nsyn till den avgr ä nsning som utredningen gjort till olika huvudomr å den inom fj ä ll-s ä kerheten (p. 2.2.2). Under sitt arbete har
utredningen genom sina experter fortl ö pande
h å llit kontakt med de myndigheter och
organisationer, vars verksamhetsomr å den
experterna n ä rmast har representerat.

2.3.6 Redovisning

Utredningen har inom raimen for den korta tid, som st å tt till dess f ö rfogande,
fr ä mst koncentrerat sig p å fr å gan om
huvudmannaskap f ö r fj ä lls ä kerheten och om arbets-och ansvarsf ö rdelningen mellan de olika huvudintressenterna med
uppgifter inom denna s ä kerhet (kap. 6).

Betr ä ffande de olika fj ä lls ä kerhetsfr å gorna har en mera fullst ä ndig behandling av i f ö rsta hand tidsk ä l icke varit m ö jlig. Utredningen har d ä rf ö r inom de
olika verksamhetsomr å de, som enligt utredningens avgr ä nsning (p. 2.2.2) faller inom fj ä lls ä kerheten, i
huvudsak n ö dgats begr ä nsa sig till synpunkter och f ö rslag i de avseenden som utredningen

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 58

bed ö mt vara av s ä rskild vikt och angel ä genhet. I ö vrigt upptages endast vissa fr å gor, som s ä rskilt
aktualiserats, och de behandlas endast s å
l å ngt, som tiden medgivit. Behandlingen
inom de olika verksamhetsomr å dena ä r d ä rf ö r icke parallell - ett f ö rh å llande, son
dock bed ö mts att under f ö revarande omst ä ndigheter
vara b ä ttre ä n en begr ä nsning till gemensam niv å .

Det ligger i sakens natur, att de synpunkter och f ö rslag, som utredningen framf ö r inom de olika verksamhetsomr å den, i flertalet fall inneb ä r krav p å
ett fullf ö ljande - ett genomf ö rande eller en fortsatt beredning och handl ä ggning -genom f ö rsorg
av huvudmannen eller den ene eller andra av de med denne samverkande
huvudintressenterna inom fj ä lls ä kerheten i ö verensst ä mmelse med den arbets- och ansvarsf ö rdelning, som utredningen f ö resl å r (kap. 6).

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:187 5

5

HISTORIK

ir T

I ti 5.

1

ALLM Ä NT

3.

2

FJ Ä LLR Ä DDNING

3.2.1

Utredning

.3

3.2.2 3.2.5 3.2.4

FYSISK
RI

Riksdagsbehandling och beslut

Fortsatt utveckling

Norsk-svensk samverkans ö verenskommelse

3.

:ksplanering

3.5-1

Grunder

5.3.2

Utredning

3-3.3 5.3-4

Riksdagsbehandling och beslut

Fortsatt utveckling

5-5.5

Kompletterande anm ä rkningar

5.4 PRIM Ä RA REKREATIONSOMR Å DEN

3.4.1
Grunder

3.4.2
Riksdagsbehandling
och beslut 5.4.5 Fortsatt utredning

5.5 Å REPROJEKTET

5.5.1
Grunder

3.5.1
Riksdagsbehandling
och beslut

opaginerad Kontrollera mot PDF

FJALLEDER

3.

,6,

,1

5.

,6.

,2

5.

,6.

>3

3.

,6.

.4

3.

,6.

.5

5.

,6.

,6

3.6

Grunder

Utredning

Riksdagsbehandling och beslut Fortsatt utredning
Riksdagsbehandling och beslut Kompletterande anm ä rkning

5.7 VISSA
YTTERLIGARE FR Å GOR

5.7.1
1973:
Radiokommunikationer

3.7.1
1974:
Radiokommunikationer

3.7.5 1975: Materiel till
fjällräddningen

5.7.4 1976: Fjällräddning-fjällsäkerhet

5.7.5 1977/78: Utredning av fjällsäkerheten

5.8 ÖVRIGT

5.8.1 Enk ä t
ang å ende polisverksamheten

3.8.2 Overs.yn av allm ä n ordningsstadga

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 187 40

5.1 ALLMÄNT

Den svenska fj ä llregionens
befolkning av samer och andra har aldrig varit talrik. De resande genom
bygderna har l ä nge varit f å - undantagandes l ä ngs viktiga leder i best ä mda
syften t.ex. l ä ngs Nidaros- (Trondheims-) leden.

Turismen i de svenska fj ä llen ä r en f ö rh å llandevis
sen f ö reteelse. Intill senare delen av
1800-talet var turisterna f å och ofta
exklusiva. Tillkomsten av den j ä mtl ä ndska tv ä rbanan
1882 och riksgr ä nsbanan 1902 .samt bildandet av
Svenska turistf ö reningen 1885 betydde emellertid
mycket f ö r en ö kad turism. Fr å n 1890-talet blev ä ven de fr å n
kommunikationssynpunkt mindre l ä ttillg ä ngliga delama av fj ä llv ä rlden i stigande utstr ä ckning turistomr å den.
Pionj ä rinsatserna gjordes oftast av
turistf ö reningen. Dennas f ö rsta byggen i fj ä llet
var n å gra enkla hyddor p å skilda st ä llen
i Lappland 1888 - 1890. Sistn ä mnda å r tillkom ä ven
Sylhyddan, den f ö rsta fj ä llstationen, d ä r
man ocks å fr å n 1896 ombes ö rjde math å llning f ö r
fj ä llturistema. Efterhand kom sedan
ett allt rikare f ö rgrenat n ä t av r ö sade
vandrings- och senare ä ven skidleder samt utefter dem vindskydd,
fj ä llstugor, k å tor eller st ö rre
fj ä llstationer. Parallellt h ä rmed ö kade
turismen, ibland snabbare, ibland l å ngsammare
och stundom med vissa tillf ä lliga uppeh å ll p ä grund av
krig eller andra utomordentliga f ö rh å llanden.

Denna utveckling fram till dagsl ä get skall h ä r
ej skildras. Fj ä llturismens allm ä nna utveckling fram t.o.m. 1958 ä r ö versiktligt
redovisad i den "Utredning ang. fj ä llr ä ddningstj ä nsten",
som den 6 november 1958 l ä mnades inrikesministern av s ä rskild utredningsman. En fortl ö pande ö versikt
i v ä sentliga avseenden kan ocks å erh å llas genom
Svenska turistf ö reningens å rsber ä ttelser,
sedan intagna i f ö reningens å rsskrifter. Ä ven
vissa artiklar i å rsskriften belyser utvecklingen
eller speciella delar av denna. Kortare ö versikter
ö ver utvecklingen inom speciella omr å den

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:187 41

finns ocks å i vissa av
statens naturv å rdsverks publikationer, exempelvis
den om " Ö vernattningsstugor inom fj ä llomr å den"
(PM 1975:560). Nul ä get framg å r i v ä sentliga
huvuddrag av detta bet ä nkandes kap. 4 och kap. 5.1. I
detta kapitel skall endast s ä kerhetsfr å gornas aktualisering hos statsmsikterna under senare
tid och vissa utvecklingssteg under samma tid av s ä rskild f ö r
fj ä lls ä kerheten redovisas. D å de grundl ä ggande principerna f ö r fj ä llterr ä ngens allm ä nna
utnyttjande ä r av stor vikt f ö r kraven p ä
fj ä lls ä kerheten, ä r det naturligt att ä ven redovisa statsmakternas beslut h ä rvidlag under senare tid.

I den angivna utvecklingen - och i ö kande utstr ä ckning
med den ö kande turismen - har hela tiden s ä kerhetskraven funnits med. Man torde kunna s ä ga att de varit bland de prim ä rt motiverande faktorerna bakom hela utbyggnaden av
ledsystemen och anl ä gg ö uidet av fj ä llstugor och fj ä llstationer. Hur direkt s ä -kerhetserfarenhetema inverkat kan belysas med tre
exempel fr å n J ä mtland. Endalsstugan (6,5 km SSV Bl å hammaren)
byggdes 1929 som g å va fr å n norrm ä n till tack f ö r svenska insatser, d ä n ä gra norska studenter g å tt vilse d ä r
i trakten i sn ö storm 1927. Anarisstugan (25 km OSO
V å l ä dalen) tillkom I93O i erinran om de tre m ä n, som omkom under sn ö storm i Anarisfj ä llen 1929. F ä ltj ä garstugan
(14 km SSV Helags) uppf ö rdes sedan tre soldater g ä tt f ö rlorade i
den trakten under en ö vning i mars 1944, d å fj ä llstormen h ä rjade s ö der
om Helags.

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 42

5.2 FJÄLLRÄDDNING

5.2.I Utredning

D å enbart f ö rebyggande s ä kerhets å tg ä rder inte
var - och inte kunde vara - tillfyllest, kom efter hand r ä ddnings å tg ä rder av skiftande slag till st å nd p å olika h å ll i fj ä llv ä rlden, i regel genom initiativ av enskilda. Svenska
turistf ö reningen. Svenska r ö da korset, polisen och kommunerna. Snart nog kom
denna r ä ddningstj ä nst, som i stor utstr ä ckning utnyttjade frivilliga krsifter, att v ä sentligen betraktas som en polisi ä r angel ä genhet.
Den kom att lyda under l ä nsstyrelsen som h ö gsta polismyndighet i l ä net och lokalt ledas av polischefen p å orten.

Sedan riksdagens ä r
1956 f ö rssmlade revisorer granskat denna
verksamhet, som f ö retedde ol ö sta anslagsfr å gor
ooh betydande olikheter mellan l ä nen
i organisation och utrustning, beg ä rde
riksdagen den 14 maj 1957 (skr 1957:249, jfr SU 1957:95 P 52) hos Kungl. Maj:t
en utredning betr ä ffande r ä ddningstj ä nsten
i fj ä llen. Uppgiften gavs av Kungl.Maj:t
den 27 juni 1957 ä t den sittande utredningen om
ambulans - och flygr ä ddningstj ä nsten i riket. Denna avgav den 6 november 1958 till
inrikesministern bet ä nkandet (stencil) "Utredning
ang å ende fj ä llr ä ddningstj ä nsten".

Under remissbehandlingen av bet ä nkandet framst ä lldes
vid riksdagarna 1959 och 1960 fr å gor till
statsr å det och chefen f ö r inrikesdepartementet g ä llande dels n ä r
f ö rslag ang å ende fj ä llr ä ddningstj ä nsten
var att emotse, dels om f ö rslagen skulle komma att avse en ö nskv ä rd utbyggnad
och effektivisering av organisationen. I samband med inrikesministerns svar den
6 mars 1959 (AK prot. nr 7 s. 5-4) resp den 8 mars 1960 (FK prot. nr 7 s.8-9)
framh ö ll fr å ge-st ä llarna starkt n ö dv ä ndigheten av
en f ö rb ä ttrad utrustning och betydelsen av en effektiv information. Dessa krav
g ä llde

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187

- som
fr ä gest ä llarnas exemplifiering visar - till betydande del ä ven fj ä lls ä kerheten.

5.2.2 Riksdagsbehandling och beslut

Kungl. Majt:s f ö rslag
med anledning av utredningen ang å ende fj ä llr ä ddningstj ä nsten f ö relades
riksdagen dels i statsverks-propositionen 1959 (bil. 12, X ht p. 115 s. 215 - 215) -fr ä mst avseende f ö rebyggande
ä tg ä rder och s å ledes av s ä rskilt intresse fr ä n fj ä lls ä kerhetssynpunkt, dels - i å terst å ende delar - i statsverkspropositionen 1960 (bil.
15, XI ht p.162 s. 454 - 462). I
statsverkspropositionen 1959 redovisades i samband med behandlingen av anslag f ö r avs ä ttning till
fonden f ö r friluftslivets fr ä mjande att utredning behandlat,

"bl.a. fr ä gan
om ö kade bidrag ur friluftsfonden till
anordningar i syfte att f ö rebygga olycksfall i fj ä llv ä rlden. Som exempel
p å dylika f ö rebyggande ä tg ä rder n ä mndes
r ö sning av vandringsleder, uppf ö rande av vindskydd och raststugor, inr ä ttande av telefon- ooh radiotelefonf ö rbindelser, forskning r ö rande sn ö forh å llanden, upplysningsverksamhet etc.

Till r ö sning av
vandrings leder samt uppf ö rande av vindskydd och raststugor
l ä mnas redan nu bidrag ur
frilufts-fonden. Det g ä ller i allm ä nhet anordningar, som Svenska turistf ö reningen har å tagit
sig att utf ö ra och svara f ö r underh å llet
av under en tio å rsperiod. Statens fritidsn ä mnd beviljar dock icke bidrag till underh å llskostnaderna. Dessa uppg å r till avsev ä rda
belopp, och de ekonomiska m ö jlighetema
att p å l ä ngre sikt vidmakth å lla de fasta
skyddsanordningarna i fj ä llen ä r ovissa. Utredningen f ö resl å r d ä rf ö r, att bidrag nr frilufts-fonden skall kunna utg å ä ven f ö r underh å ll
av i varje fall s å dana fasta anordningar som ledstj ä mer ö sningar,
vindskydd och raststugor.

I fr å ga om telekommunikationer anf ö r utredningen, att tillg å ng till goda telefon- och radiotelefonf ö rbindelser i fj ä llv ä rlden ä r
av stor betydelse f ö r r ä ddningstj ä nsten. En fortsatt utbyggnad av
telen ä tet ä r d ä rf ö r ett ö nskem å l, liksom anskaffning av modem radiomateriel f ö r r ä ddningstj ä nstens patruller. Ä ven h ä r b ö r enligt utredningens mening fonden f ö r friluftslivets fr ä mjande kunna
i vissa fall utnyttjas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:187 ''''

Utredningen pekar sedan p å att upplysningsverksamhet genora f ö redrag,
broschyrer, meddelanden och artiklar i pressen, film etc. ä r ett verksamt medel i kampen mot f j ä llolyckoma. Å tskilligt
har p å detta omr ä de gjorts och g ö res
fortl ö pande av v å ra friluftsorganisationer, men verksamheten h ä mmas av medelsbrist. Utredningen f ö resl ä r, att v ä l underbyggda projekt i syfte att sprida upplysning
om f ö rh ä llandena i fj ä llv ä rlden b ö r kunna i m å n av behov st ö djas
genom bidrag ur frilufts-fonden.

Utredningen sammanfattar, att kostnaderna f ö r en ordentlig f ö rst ä rkning av de fasta anordningarna m.m. till f ö rhindrande av olycksfall i fj ä llv ä rlden givetvis
ä r betydande - det torde r ö ra sig om mellan 200 000 och 500 000 kr. - och icke
kan rymmas inom det nuvarande anslaget f ö r
avs ä ttning till fonden f ö r friluftslivets fr ä mjande. Utredningen f ö rordar d ä rf ö r, att
fonden ä rligen tillf ö rs ett belopp av f ö rslagsvis 25 000 kr. f ö r att
tillgodose olika ä ndam å l, vilka ä r av betydelse f ö r s ä kerheten i
fj ä llen".

Kungl. Maj:t - som funnit en f ö rst ä rkning av
friluftsfonden ber ä ttigad redan med h ä nsyn till behovet att f ö rb ä ttra tillg å ngen till semesterbyar och campingplatser -
uttalade, att "med h ä nsyn till de risker, som kan vara f ö renade med vandringar vintertid i den svenska fj ä llv ä rlden, ä r givetvis alla å tg ä rder till f ö rhindrande
av olycksfall v ä rda att ekonomiskt st ö djas ä ven av
staten". Kungl. Maj:t hade d ä rf ö r i princip icke n ä got emot att friluftsfonden anlitades f ö r ö kade statliga insatser till f ö rebyggande å tg ä rder i enlighet med den framlagda utredningen. F ö r att tillgodose alla samlade ö nskem å l om ö kat st ö d
skulle anslaget till friluftsfonden beh ö vt
uppr ä knas v ä sentligt. Budgetl ä get
gjorde dock n ö dv ä ndigt begr ä nsa ö kningen f ö r budget å ret 1959/60 till 150 000 kr., dvs. fr ä n 1 I/4 till 1,4 milj.kr.

Sedan Kungl. Maj:ts f ö rslag
i h ä r ber ö rda delar tillstyrkts av statsutskottet (SU 1959:10) besl ö t riksdagen i enlighet med f ö rslaget (rskr 1959:10).

I statsverkspropositionen 1960 redovisades utredningen ang å ende fj ä llr ä ddningstj ä nsten
till vissa huvuddelar i sam-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:187 15

band med behandlingen av polisbevakningsanslaget. Mot bakgrund
av en redog ö relse f ö r f ö refintlig
organisation och erfarenheterna fr å n
denna hade utredningen - i likhet med riksdagsrevisorrna - funnit, att r ä ddningstj ä nsten
f å tt en med h ä nsyn till de lokala f ö rh å llandena l ä mplig organisatorisk utformning. Principen med
saimverkan mellan statliga myndigheten- och enskilda frivilliga borde bibeh å llas. Fj ä llr ä ddningstj ä nstens
fr ä mst polisi ä ra karakt ä r
och l ä nsstyrelsernas saoiordnande och
ledande roll fastslogs. Utredningen f ö reslog
en f ö rb ä ttrad utbildning av fj ä llr ä ddningspersonalen och framh ö ll som n ö dv ä ndigt f ö r
en effektiv insats att erforderlig sjukv å rds-,
lavin- och radiomateriel st ä lldes till f ö rfogande. Viss materiel f ö rutsattes - i vart fall ö verg å ngsvis -
kunna l å nas fr å n f ö rsvarsmakten,
civilf ö rsvaret och Svenska r ö da korset. Huvuddelen av utrustningen m å stfe dock ink ö pas,
f ö rslagsvis under en fem å rsperiod, och statsmedel avses h ä rf ö r. De
sammanlagda kostnadema per å r ber ä knades till ca 70 000 kr. och f ö reslogs bestridas - s å som i huvudsak redan skedde - fr ä n
polisbevakningsanslaget.

Kungl. Maj: t koristaterade efter denna redog ö relse, att utredningens f ö rslag i huvudsak l ä mnats utan erinran av re-missmyndighetertia och d ä rf ö r syntes
kunna tj ä na som en v ä rdefull v ä glednifig
f ö r de p ä omr å det
verksamma myndigheterna. Kungl. Maj:t bitr ä dde
f ö rslaget, att staten borde bestrida
kostnaderna f ö r erforderliga materielink ö p samt att de samlade kostnaderna - som ber ä knades till i rant tal 60 000 kr. f ö r budget å ret
1960/61 - borde bestridas fr å n
polisbevakningsanslaget. I ö vrtgt fann
sig f ö redragande departementschefen kunna
inskr ä nka sig till s ä rskilda uttalanden p å n å gra detaljpunkter.

Sedan Kungl. Majjts f ö rslag
i h ä r ber ö rda delar tillstyrkts av statsutskottet (SU I960:ll) besl ö t riksdagen i enlighet med f ö rslaget (tskr 1960:ll).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187

5.2.5 Fortsatt utveckling

Utvecklingen ledde efterhand p å denna grund till successiva f ö rb ä ttringar av
fj ä llr ä ddningsorganisationen och ett st ä rkt
polisi ä rt ansvar f ö r densamma. Sedan riksdagen 1962 beslutat att f ö rstatliga polisv ä sendet
cch i anslutning d ä rtill inr ä tta ett centralt organ f ö r ledning av polisverksamheten, rikspolisstyrelsen,
har denna centralt varit huvudman f ö r
fj ä llr ä ddningen med l ä nsstyrelserna i fj ä ll ä nen som
regionala och polisstyrelserna i polisdistrikten som lokala huvudm ä n. Grundvalen f ö r
uppgiften har vs.rit och ä r polisens allm ä nna skyldighet (polisinstruktionen, SFS 1972:511 § 2) att uppr ä tth ä lla allm ä n
ordning och s ä .kerhet samt att d ä rvid bl.a. l ä mna
allm ä nheten skydd, upplysningar och
annan hj ä lp. H ä ri ing å r att efterspana och omh ä nderta personer, som i fj ä ll eller ö demarker
- eller annorst ä des, d ä r ej andra samh ä llsorgan
fullg ö r dylika uppgifter - g å tt vilse, drabbats av olycksh ä ndelse eller ö verraskats
av ov ä der under s å dana f ö rh å llanden att ö verh ä ngande fara f ö r
deras liv eller h ä lsa f ö religger.

3.2.4 Norsk - svensk samverk é ns ö verenskommelse

Som led i effektiviseringen av fj ä llr ä ddningen -
och d ä rmed i en f ö rb ä ttrad fjalls ä kerhet - tr ä ffades
den 19 mars 1974 en regerings ö verenskommelse
mella Norge och Sverige "f ö r underl ä ttande av r ä ddningstj ä nster i gr ä nstrakter"
(S ö 1974:16). D ä rigenom m ö jligg ö rs att efterspaning och unds ä ttning av personer, som kommit eller befaras ha
kommit i n ö dsituation i gr ä nstrakterna mellan de b å da l ä ndema vid
behov, f å r utstr ä ckas till det andra landets land- och
luftterritorium utan annan omg å ng ä n en enkel cinm ä lam
polismyndigheterna e-mellan. Utrustning inbegripet sn ö fordon, motorfordon och hundar f å r h ä rvid medf ö ras oavsett nationella kvalifikationskrav och
veterin ä ra inf ö rselbest ä mmelser.
Best ä mmelsema g ä ller fr ä mst
f ö r civila insatser men inrymmer ä ven m ö jlighet
under vissa villkor att utnyttja milit ä ra
resurser.

opaginerad Kontrollera mot PDF

3.5

FYSISK
RIKSPLANERING M.M.

opaginerad Kontrollera mot PDF

5.5.1 Gränder

Den svenska fj ä llregionen
str ä cker sig ö ver ett nord-sydligt avst å nd av n ä ra
1 000 km, dvs. ca 60 av hela Sveriges l ä ngd.
Kalfj ä llsarealen f ö rdelar sig s ä lunda:

Tabell 1 Kalfj ä llsarealen
inora fj ä ll ä nen

L ä n

Areal kalfj ä ll
km ca

Andel av total kalJ fj ä llsareal (fo)

Kopparbergs J ä mtlands
V ä sterbottens Norrbottens

1 000

7 000

5 000

22 000

3
20 15 62

Summa

55 000

100

Av v ä sentlig betydelse f ö r fj ä lls ä kerheten ä r
givetvis de regler och principer, som allm ä nt
g ä ller f ö r tilltr ä de
till och utnyttjande av olika omr å den
inom fj ä llregionen. Riksdagens beslut den
16 december 1972 om den fysiska riksplaneringen (prop. 1972:111, CU 1972:55,
rskr 1972:348; prop. byggde v ä sentligen p å bet ä nkandet Hush å llning med mark och vatten, SOU 1971:75) innefattade
vissa riktlinjer f ö r hur markanv ä ndningen inom fj ä llregionen
b ö r planeras. Kungl. Maj:t har p ä grundval av beslutet f ö reskrivit, att dessa riktlinjer skall beaktas av
statliga organ vid alla beslut, som r ö r
markanv ä ndningen.

Riktiinjema g ä ller
bl.a. principer f ö r urvalet av omr å den, som kan anses v ä rdefulla f ö r rekreation, turism och naturv å rd. En prelimin ä r
avgr ä nsning gjordes av s.k. v ä gl ö sa -ii É 2 ä l!E225 £ iS £ 2'
ino"" vilka tyngre exploatering s å som
v ä gutbyggnad, mineralexploatering
eller mera omfattande

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:187 48

bebyggelse b ö r
undvikas. Inom de st ö rsta av dessa omr å den avgr ä nsades
vidare prelimin ä rt s.k. vildmarksk ä rnor, d ä r
med h ä nsyn till bl.a. den vetenskapliga
naturv å rdens intressen ä ven ö vernattningsanl ä ggningar f ö r
turism i anslutning till vandringsleder b ö r
undvikas.

3.3.2 Utredning

Regeringen (civi Idepartemente-;) uppdrog den 2 februari
1973 å t statens naturv å rdsverk och statens planverk att efter samr å d med l ä nsstyrelser
och kommuner m.fl. utarbeta och f ö resl å avgr ä nsning av de
v ä gl ö sa vildmarksomr å dena. I februari 1975 redovisade de
b å da verken ett prelimin ä rt f ö rslag till
avgr ä nsning av 14 v ä gl ö sa omr å den, ben ä mnda
obrutna fj ä llomr å den. F ö rslaget remissbehandlades och ö verarbetades d ä refter.

Under v å ren 1975 tog
regeringen st ä llning till de program f ö r att fullf ö lja
riktlinjerna f ö r hush å llning med mark och vatten, som p å grundval av riksdagens beslut 1972 om den fysiska
riksplaneringen hade utarbetats av kommuner och l ä nsstyrelser. I besluten f ö r
ber ö rda l ä n f ö reskrevs, att planl ä ggning, som innefattar utveckling av bebyggelse och
oml ä ggningar, borde undvikas inom de av
verken prelimin ä rt avgr ä nsade I4 obrutna fj ä llomr å dena i avvaktan p å statsmakternas st ä llningstaganden till den n ä rmare
avgr ä nsningen av de omr å den, som b ö r
undsmtas fr å n tyngre exploatering och
skogsbruk. I samband med behandlingen av propositionen 1975/76:1 med
redovisning av programskedet i den fysiska riksplaneringen hade riksdagen inga
principiella erinringar betr ä ffande fj ä llomr å denas
behandling (CU 1975/76:1, rskr 1975/76:45).

Hed gemensam skrivelse den 30 oktober 1975 ins ä nde statens naturv å rdsverk och statens planverk till regeringen (bostads-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 '5

departementet) utredningen "Obrutna_fj ä llomr å den F ö rslag till avgr ä nsning
och diskussion av best ä mmelser" (SNV publikation
1975:12). Verken f ö reslog h ä rvid att

"--- fjorton 'obrutna fj ä llomr å den' avs ä tts i fj ä ll

regionen. Fr å gan om hur de s.k. vildmarksk ä rnorna

skall avgr ä nsas f ä r anst ä
tills att bl.a. ett b ä ttre

faktaunderlag kommit fram genom p å g å ende inventering

ar. Verken tolkar de av riksdagen fastlagda rikt

linjerna f ö r fj ä llregionen s å , att skogsbruk och

tyngre exploateringar forts ä ttningsvis
icke b ö r f ö re

komma inom de obrutna omr å dena. Dessa b ö r f ö rbeh å llas

naturskyddet, rensk ö tseln och det friluftsliv, som

inte kr ä ver v ä gar och st ö rre anl ä ggningar. En s å dan

ordning b ö r enligt verken inte hindra underh ä ll och

drift av befintliga anl ä ggningar eller inskr ä nka

r ä tten till
mineralprospektering".

5.5.5 Riksdagsbehandling och beslut

P ä grundval av verkens utredning,
remissyttrandena h ä r ö ver m.m. f ö relade regeringen
(bostadsdepartementet) den 5 november 1977 riksdagen f ö rslag till riktlinjer i den fysiska riksplaneringen
f ö r vissa s.k. obrutna fj ä llomr å den (prop.
1977/78:31):

"I propositionen anges I4 omr å den i fj ä llv ä rlden, s.k. obrutna fj ä llomr å den, som f.n. ä r relativt or ö rda
och som ä ven framgent b ö r undantas fr å n
tyngre exploateringsf ö retag. Let f ö resl å s i propositionen
att som en riktlinje i den fysiska riks-planeringen b ö r g ä lla att anl ä ggandet av bl.a. v ä gar, vattenkraftsstationer och gruvor samt ett intensivt skogsbruk i
princip inte b ö r komma ifr å ga inom de aktuella omr å dena. F ö rslagen
utg ö rs av direkt uppf ö ljning av de riktlinjer f ö r hush å llning
med mark och vatten, som riksdagen besl ö t
om å r 1972.

Det konstateras i propositionen, att befintliga r ä ttsliga instrument torde vara tillr ä ckliga f ö r
att trygga att markanv ä ndningen inom de obrutna fj ä llomr å dena f ö ljer de f ö reslagna
riktlinjerna. N å gon ny eller f ö r ä ndrad
lagstiftning f ö resl å s s å lunda inte. Det f ö ruts ä tter, att de
riktlinjer f ö r markanv ä ndningen, som f ö resl å s i propositionen, f ö ljs upp av bl.a. l ä nsstyrelser
och kommuner genom

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:187 50

fortsatta åtgärder i form av naturskydd och planläggning.
Avgränsningen av de L4 föreslagna obrutna fjällområdena kommenteras
översiktligt i propositionen. Länsstyrelserna föreslås få i uppdrag att
efter samråd med berörda parter lämna regeringen förslag beträffande
områdenas gränser i detalj. Länsstyrelserna bör vidare svara för att
informera berörda myndigheter, organisationer och enskilda om de obrutna
fjällområdenas avgränsning och riktiinjema för markajivändningen inom
dessa".

De 14 områdena var Rogen, Sylarna-Helags,
Skäckerfjällen. Burvattnet, Hotagen, Frostviken, Ransaren, Artfjället,
Tärna-Graddis, Sarek-Pite, Kebnekaise, Råsto-Tsåktso, Pesinki och
Muddus. Områdenas belägenhet och ungefärliga utsträckning framgår av detta
betänkandes bilaga C - F.

Riksdagen biföll propositionen den 15 december
1977 (CU 1977/78:8, rskr 1977/78:99) under framhållande av vissa
synpunkter på nägra speciella frågor, bl.a. några områdens slutliga
benämning samt vissa väg- och prospekterings-frågor. Riksdagen ifrågasatte
om Muddusområdet borde ingå bland de obrutna fjällområdena eller anses
tillfyllest skyddat genom att det i sin helhet är nationalpark. Avgörandet
överlämnades till regeringen "utan riksdagens ytterligare
hörande",

3.5.4 Fortsatt utveckling

I cirkulär till samtliga statsmyndigheter den 3 maj
1978 (SFS 1978:227) har regeringen erinrat om riktlinjerna för
utnyttjande av obrutna fjällområden i Kopparbergs, Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län.

Genom cirkulär 1973 (SFS 1975:15) anbefalldes,
att de allmänna riktlinjerna för hushållningen med landets mark- och
vattentillgångar, som riksdagen fastställt 1972 (prop. 1972:111, CU
1972:55, rskr 1972:348), skulle vara vägledande för samtliga statsmyndigheter
vid beslut av betydelse för användningen av mark och vatten. Genom
riksdagens beslut 1977 angäende obrutna fjällområden (prop. 1977/78:51,

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 51

CU 1977/78:8, rskr 1977/78:99) har s ä rskilda riktlinjer fastst ä llts f ö r
utnyttjande av dessa skyddsv ä rda fj ä llomr å den.
Med anledning h ä rav framh ä ller regeringen i cirkul ä ret den 5 maj 1978:

"Dessa s ä rskilda
riktlinjer f ö r obrutna fj ä llomr å den
utg ö r en precisering av 1972 å rs riktlinjer f ö r
hush å llning med mark och vatten. De
anger vilket skydd mot anl ä ggande av
nya v ä gar, vattenkraftanl ä ggningar, gruvor, viss bebyggelse m.m.,som de ber ö rda omr å dena
b ö r å tnjuta med h ä nsyn till ö nskem å let
att sl å vakt om v ä sentliga bevarandeintressen och att bibeh å lla en handlingsfrihet. Vidare f ö ruts ä tts att de s ä rskilda riktlinjerna f ö ljs upp av bl.a. l ä nsstyrelser
och kommuner genom naturv å rds å tg ä rder och planl ä ggning.

Omr å denas gr ä nser anges endast ö versiktligt i statsmakternas beslut. Regeringen har uppdragit å t l ä nsstyrelserna
i ber ö rda l ä n att inom viss tid och efter samr å d
med kommunerna och intresserade parter l ä mna
regeringen f ö rslag till avgr ä nsning av omr å dena.
I fr å ga om tv å av omr å dena,
som ber ö rs av aktualiserade v ä gar, skall ocks ä
klarl ä ggas vissa fr å gor betr ä ffande
markanv ä ndningen.

Regeringen erinrar h ä rmed
statsmyndigheterna om de riktlinjer f ö r
anv ä ndningen av mark och vatten inom de
obrutna fj ä llomr å dena, som statsmakterna har beslutat".

5.5.5 Kompletterande anm ä rkningar

Den 6 februari 1970 uppdrog regeringen
(jordbruksdepartementet) å t statens naturv å rdsverk att utreda de svenska fj ä llomr å denas planm ä ssiga anv ä ndning
inom ramen f ö r modern naturv å rd. F ö r detta
uppdrag har verket utformat ett s ä rskilt
utrednings-program (SNV PM - 565). Naturv å rdsverkets
och planverkets gemensamma rapport den 50 oktober 1975 "Obrutna fj ä llomr å den"
utg ö r samtidigt redovisning f ö r utredningsetapp I i n ä mnda program inom naturv å rdsverket.

Statens naturv å rdsverk f ö r ett sammanfattande register ö ver skyddad mark i landet. Detta
s.k. riksregister har publicerats i en f ö rteckning ö ver Sveriges nationalparker, naturreservat, 5 Riksdagen 1978179. I saml. Nr 187

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 52

naturminnen, djurskyddsområden samt fredade växt-
och djurarter den 1 januari 1972 under rubriken "Skyddad
natur" (SNV publikation 1972:16).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:187 55

5.4 PRIM Ä RA
REKREATIONSOMR Å DEN 5.4. 1 Grunder

I anslutning till riksdagsbeslutet 1972 om regional utveckling
och hush å llning med mark och vatten (p.
5.5.1) godtog riksdagen (in U 1972:28, rskr 1972:547), att turistn ä ringen inom ber ö rda
delar av landet skulle j ä mst ä llas med andra n ä ringar i fr å ga om lokaliseringsst ö d s å till vida att ut ö ver l å n ocks ä vissa bidrag borde kunna utg å .

Sedan kommitt é n
f ö r planering av turistanl ä ggningar och friluftsomr å den m.m. i december 1975 framlagt sitt slutbet ä nkande "Turism och rekreation i Sverige"
(SOU 1973:52), fastst ä lldes den statliga turistpolitiken
i stora drag, d å riksdagen å r 1975 behandlade propositionerna 1975:46 (jordbruksdepartementet)
och 1975:47 (handelsdepartementet), i vilka vissa riktlinjer f ö r statliga å tg ä rder angavs. Dessa riktlinjer p å verkar ocks å
kommunernas och landstingens beslut i turist- och rekreationsfr å gor.

3.4.2 Riksdagsbehandling och beslut

Regeringen uttalade i proposition 1975:46 (s. 25-26):

"Rekreationspolitiken m ä ste ges en s å dan inriktning att den m ö jligg ö r f ö r alla att f å
den avkoppling och motion, som var och en har r ä tt att kr ä va. D ä rf ö r ä r det viktigt, att inte sociala och ekonomiska hinder best ä mmer vilka, som kan f å del av utbudet av rekreations- och turistaktiviteter. Utbudet m å ste ö verensst ä mma med de ö nskem å l stora grupper medborgare har. I allt f ö r h ö g grad
avspeglar emellertid dagens utbud en g å ngen
tids efterfr å gan. M å nga av de aktiviteter, som bjuds, ä r det sv å rt
eller om ö jligt f ö r t.ex. barnfamiljer, pension ä rer och handikappade att utnyttja. Andelen
kostnadskr ä vande rekreations- ooh turistaktiviteter
ä r alltf ö r dominerande, vilket missgynnar de grupper jag
redan n ä mnt liksom l å gl ö negrupperna.
Dessa f ö rh å llanden m å ste uppm ä rksammas och samh ä llsinsatserna
inriktas p ä att g ö ra utbudet tillg ä ngligt
f ö r alla".

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:187 54

F ö r att m ö jligg ö ra en effektiv behandling av fr å gor om turism och rekreation f ö rordades i propositionerna en b ä ttre samordning av olika samh ä lleliga in £ ;atser.
P å det organisatoriska omr å det f ö reslogs d ä rf ö r, dels; att
en s ä rskild beredning -beredningen f ö r samordning av statens insatser f ö r turism och rekreation - borde inr ä ttas (prop. 1975:46), dels att ett centralt organ,
Sveriges turistr å d, med uppgift att planera,
samordna och genomf ö ra å tg ä rder f ö r att fr ä mja
marknadsf ö ring av turism i Sverige, borde
tillkomma (prop. 1975:47).

I propositionerna f ö reslogs
vidare, att den framtida utbyggnaden f ö r
turism och rekreation borde ske genom samordnade å tg ä rder och i omr å den s ä rskilt l ä mpade h ä rf ö r, s.k. prim ä ra
rekreationsomr å den. Regeringen f ö reslog 24 dylika omr å den, varav 5 inom fj ä llregionen:
Dalafj ä llen, H ä rjedalsfj ä llen,
Areomr å det, T ä rna-Graddis fj ä llv ä rld och Abisko-Kebnekaisefj ä llen. Vid riksdagsbehandlingen tillkom ytterligare
ett omr å de, dock icke inom fj ä llregionen.

Vad g ä ller inneb ö rden av att riksdagen klassificerar ett omr å de som prim ä rt
rekreationsomr å de anf ö rde civilutskottet (CU 1975/75:2 s. 7):

"Utskottet vill i denna frga betona de markhush å ll-ningsaspekter, som leder den fysiska
riksplaneringen och d ä rmed behovet av att i f ö rsta hand f ö r
dessa plEineringssyften ange visss. f ö r
turism och rekreation s ä rskilt l ä mpade st ö rre
och sammanh ä ngande omr å den. Inneb ö rden
d ä rav blir d å n ä .rmast att f ö r dessa omr å den
g ä ller som s ä rskild riktlinje i den fysiska riksplaneringen, att
planeringen skall utg å ä ven fr å n syftet att omr å dena skall kunna p ä ett ä ndam å lsenligt s ä tt anv ä ndas f ö r
rekreation och turism. Markeinv ä nd-ningsplaneringen
inom omr å det skall s ä lunda utg å
fr å n detta och inneb ä ra en v ä gning
d ä rav mot riksplaneringens ö vriga riktlinjer. Rekreationssyftet inneb ä r bl.a. att betydande omr å den kan beh ö va
avs ä ttas f ö r det r ö rliga
friluftslivet men ä .ven f ö r vetenskaplig naturv å rd och kulturminnesv ä rd".

Riksdagen godtog regeringens f ö rslag till allm ä nna
riktlinjer f ö r turist- och rekreationspolitiken
(CU 1975/76:2, rskr 1975/76:46) samt till organisatoriska å tg ä rder, fr ä mst in-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 "

r ä ttande av en samordningsberedning
med kanslifunktionen ansluten till naturv ä rdsverket
(angiven CU och rskr) och av Statens turistr å d
(NU 1975:54, SK U 1975:21 - jfr SK U 19/5/76:14 -, rskr 1975:244).

5.4.5 Fortsatt utredning

1 den proposition (1977/78:3l), som l å g till grund f ö r
riksdagens beslut den 15 december 1977 om riktlinjer i den fysiska
riksplaneringen f ö r vissa s.k. obrutna fj ä llomr å den, anf ö rde f ö redragande
departementschefen (s. 82):

"Av vad jag tidigare har sagt framg å r att ett stort antal turistanl ä ggningar och ledutbyggnader planeras i de obrutna fj ä llomr å dena. Jag ä r angel ä gen
om att en samlad bed ö mning g ö rs av utbyggnadsprojekten. De riktlinjer, som
riksdagen lade fast å r 1972, inneb ä r bl.a., att vissa centrala delar av de v ä gl ö sa fj ä llomr å dena,
de s.k. vildmarksk ä rnorna, undantas ocks å fr å n utbyggnad
av ytterligare ö vernattningsstugor f ö r turism. Den s ä rskilda
beredningen f ö r samordning av statens insatser
for rekreation genomf ö r f.n. en inventering av utbyggnadsplanerna i samtliga prim ä ra rekreationsomr å den
ooh kommer att i samband h ä rmed l ä mna f ö rslag betr ä ffande den framtida utbyggnaden. I beredningens
arbete deltar bl.a. naturv å rdsverket och planverket.
Beredningen v ä ntas l ä gga fram en rapport till regeringen under h ö sten. Ocks å
i naturv å rdsverkets fortsatta arbete betr ä ffande fj ä llomr å dena torde fr å gan
om avv ä gningen mellan naturv å rd och turism komma att aktualiseras. I avvaktan p å ett mera fullst ä ndigt
underlag b ö r de principer, som lades fast å r 1972 om vildmarksk ä rnor, till ä mpas. Det b ö r ankomma p å
regeringen att efter_f ö rslag fr å n naturv ä rdsverket
ge ber ö rda myndigheter n ä rmare riktlinjer betr ä ffande turistutbyggnad inom de obrutna fj ä llomr å dena".

Beredningen f ö r
samordning av statens insatser for turism oor. rekreation -r som antagit ben ä mningen rekreationsberedningen -kunde efter
riksdagens beslut 1975 inleda sitt arbete under 1976. Beredningen har i april
19"8 till regeringen avl ä mnat en
rapport "Statliga Insatser f ö r
turism och rekreation" (Jo 1978:2). Beredningen redovisar d ä r erfarenheter av hittills utf ö rt arbete och ger synpunkter p å den fortsatta verksamheten. Till rapporten ä r fogat ett supplement "Planerings-

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 56

läget i de primära rekreationsområdena", för
vars innehåll statens naturvårdsverk, statens planverk och Sveriges
turistråd gemensamt svarar. Supplementet redovisar vissa grundfakta
beträffande de primära rekreationsområdena liksom planeringsläget i dessa
onråden.

I rapporten anmäler beredningen att med
utgångspunkt från riksdagens beslut om primära rekreationsområden har kommunerna
inom ramen för den fysiska riksplaneringen behandlat samtliga primära
rekreationsområden i upprättade kommunöversikter. Beredningen frstmhäller
beträffande inkvarteringskapaciteten inom de primära rekreationsområdena
-där de fem fjällområdena tillsammans har ungefär 12 % av den totala
kapaciteten (bäddkapacitet under tak - camping + privat uthyrning) - att
de senare årens begränsade tillskott av boendeanläggningar under tak i
huvudsak tillkommit i fjälltrakterna med stöd av arbetsmarknads- och regionalpolitiska
insatser. Beredningen föreslär, under förutsättning att överenskommelse
kan träffas med berörda kommuner, att särskilda statliga insatser under
närmaste åren görs i fem primära rekreationsområden, varav endast ett
fjällområde - Åreområdet.

Pör flertalet primära rekreationsområden har
statsmakterna i samband med den fysiska riksplaneringen beslutat om
särskilda riktlinjer för markanvändningsplaneringen. Beredningen har
bedömt hur det for-:satta planeringsarbetet i atort bör kunna inriktas i
vart och ett av de primära rekreationsområdena och framhållit, att genom
en utvecklad kontakt mellan beredningen ooh planeringsorganen i områdena
bör den allmänna bedömningen fördjupas och om så erfordras korrigeras.
För de fem fjällområdena är bedömningen följande (s. 90-91):

Dalafjallen

Det är angeläget att en översiktlig fysisk planering

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 57

liksom ett handlingsprogram f ö r den fortsatta utvecklingen snarast kom.ner till
st å nd i samarbete mellan de ber ö rda kommunerna. En av de viktiga fr å gor, som d ä rvid
b ö r uppm ä rksammas, ä r
fritidsbebyggelsens utveckling. Ä lare
ö versiktsplaner b ö r ompr ö vas
i syfte att reservera tillr ä ckliga
arealer f ö r turism ooh r ö rligt friluftsliv. Statliga och kommunala insatser b ö r i stor utstr ä ckning
inriktas p å att f ö rb ä ttra och
komplettera den turistiska milj ö n i
uppbyggda omr å den och p ä en utveckling i ö vrigt,
som ä r anpassad till den lokala
arbetsmarknadens f ö ruts ä ttningar.

H ä rjedalsfj ä llen

H ä rjedalen ä r ett av v å ra
viktigaste rekreationsomr å den. Den starka ö kningen under senare å r av enskild fritidsbebyggelse har uppm ä rksammats. Den ö kade f ö rsiktigheten och den ompr ö vning av tidigare exploateringsplaner, som nu p å g å r, b ö r d ä rf ö r st ö djas. Det ä r n ö dv ä ndigt att utvecklingen av turism sker i en takt, som
ä r anpassad till den lokala
arbetsmarknadens f ö ruts ä ttningar. Det ä r v ä sentligt att kollektiva boendeformer ges f ö retr ä de framf ö r enskild fritidsbebyggelse i H ä rjedalens turistorter och i omgivande dalg å ngar samt att omr å den
f ö r enskild fritidsbebyggelse v ä ljs med stor omsorg och med sikte p å att sl å
vakt om landskapets karakt ä r. Kommunikationsfr å gorna b ö r
ä gnas ö kad uppm ä rksamhet.

Å reomr å det

Det ä r angel ä get att den ö versiktliga
utvecklingsplaneringen fullf ö ljs.
Kollektiva boendeformer b ö r ges f ö retr ä de framf ö r enskild fritidsbebyggelse i Are-regionens turistorter.
Omr å den f ö r enskild fritidsbebyggelse (i omgivande dalg å ngar) b ö r
v ä ljas med stor omsorg och med sikte
p å att sl å vakt om landskapets karakt ä r. Beredningen har regerings uppdrag att i samr å d med Sveriges turistr ä d f ö lja utvecklingen i omr å det och bed ö ma
å tg ä rdsbehovet.

T ä rna-Graddi s_fj ä llomr å de

Kommunerna i regionen har var f ö r sig utarbetat ö versiktliga
planer, som ä r inriktade p å att s ä kerst ä lla markresurser bl.a. f ö r turism och rekreation. Turistkommitt é ns utvecklingsprogram f ö r T ä ma-Graddis
fj ä llomr å de beh ö ver aktualiseras i samarbete mellan
ber ö rda kommuner och n ä rmare marknadsbed ö mningar
g ö ras. Det ä r angel ä get
att anpassa skalan i den planerade utbyggnaden till de befintliga sm å t ä tortemas f ö ruts ä ttningar.
Det ä r v ä sentligt att kollektiva boendeformer ges f ö retr ä de framf ö r enskild fritidsbebyggelse i T ä rna-Graddisomr å dets
turistorter samt att omr å den f ö r enskild fritidsbebyggelse v ä ljs
med stor omsorg och med sikte p å att sl å vakt om landskapets ursprungliga karakt ä r.

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:187 58

Abisko-Kebnekaiseomr å det

Den fysiska planeringen f ö r Tornetr ä sk b ö r fullf ö ljas med en utvecklingsinriktad å tg ä rdsplanering
i samband med Kiruna-Narviksv ä gens
utbyggnad. Strategiskt bel ä gna markomr å den b ö r i samr å d med ber ö rda
intressenter reserveras f ö r turism och rekreation. Vidare m å ste vissa ä tg ä rder snabbt vidtas f ö r att klara det ö kade tryck p ä omr å det, som ö ppnandet av v ä gen
kommer att inneb ä ra. Det ä r v ä sentligt
att i den fortsatta pliineringen av utvecklingsomr å den f ö r turism i
Kiruna kommun pr ö va m ö jlighetema att ä ven tillgodose behoven av n ä rrekreation fr å n
kommunernas t ä tortsbefolkning. Ut ö ver ovann ä mnda
planeringsinsatser f ö r omr å det utmed den planerade mellanriksv ä gen
b ö r en ö versiktlig plan utarbetas f ö r
vandringsturismen i fj ä llomr å det mellan Abisko och Kebnekaise.

Materialet i beredningsbet ä nkandets supplement har utgjort underlag f ö r beredningens ö verv ä ganden men utg ö r
ocks å en faktasammanst ä llning av vidare intresse i samband med fortsatt planering.
Supplementet redovisar data om de prim ä ra
rekreationsomr å dena, ger en omr å desvis presentation av dem Scunt redovisar statliga
myndigheters synpunkter med anledning av den fysiska riksplaneringens
planeringsskede. H ä r skall endast å terges supplementets uppgift, att de fem fj ä llomr å dena har ca
15 av samtliga fritidshus i de 25 prim ä ra
rekreationsomr å dena och att H ä rjedalsfj ä llen
uppvisar den h ö gsta tillv ä xttakten i fritidsbebyggelsen av samtliga prim ä ra rekreationsomr å den.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 59

5.5 AREPROJEKTET 5.5.1 Grunder

Kommitt é n f ö r planering av turistanl ä ggningar och friluftsomr å den avl ä mnade i september 1971 delbet ä nkandet "Are_-_
utvecklingsplan f ö r ett svenskt rekreationsomr å de" /_ .

1971:5). Detta avs å gs
ut ö ver det centrala omr å det kring Å re-Duved
omfatta de fyra omr å dena kring Storlien, Kall, V å l ä dalen och
Bydalen. Efter remissbehandling av f ö rslagen
tillsattes inom kommitt é n en s ä rskild arbetsgrupp, som i oktober 1972 l ä mnade en "Rapport avseende_utbyggnad_av_ Å re-regionen f ö r_turism
och_rekreation" (Ds Jo 1972:7)- Riksdagen ansl ö t sig 1973 till m å ls ä ttningen f ö r
Å reprojektet, f ö rordade en etappindelning av utbyggnaden och
anvisade p å till ä ggsstat 2 milj.kr. som bidrag till projekteringskostnader (prop.
1973:85, Kr U 1975:20, rskr 1973:144). Regeringen fattade i november
principbeslut om utbyggnad av en f ö rsta
deletapp, huvudsakligen avseende sj ä lva
Are. D ä ri ingick en stugby med 400 b ä ddar, en kabinbana fr å n Å re centrum till Å reskutans topp, nya v ä gar och v ä gf ö rb ä ttringar, leder och rastplatser, ett
nytt avloppsreningsverk m.m. Regeringen har d ä refter beslutat om lokaliseringsl ä n
och s ä rskilda bidrag till projektet,
riksdagen om en statlig l å negaranti (prop. 1975:1 bil 11 i
142, Kr U 1975:2, rskr 1975:27). T.o.m. 1976 hade staten bidragit till Å reprojektets finansiering med ca 50 milj.kr., varav
ca 55 milj.kr. utg ö r bidrag m.m. och 15,3 milj.kr. utg ö r l ä n eller
garanti f ö r l å n.

Vid å rsskiftet 1976/77 visade sig
emellertid en v ä sentlig kostnadsuppr ä kning n ö dv ä ndig, d å
de kalkyler, varp å I974 å rs principbeslut fattats, uppenbarligen icke hade
varit tillr ä ckligt underbyggda. I detta l ä ge var arbetet med kabinbanan i huvudsak utf ö rt ooh banan tagen i drift. Vidare hade uppf ö rts liftar utmed Å reskutan
samt serviceanl ä ggningar och

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 60

parkeringsplatser i Ullådalen. Svenska turistföreningen
hade med statliga bidrag rustat upp turiststationen i Sylar-na. Vissa
anläggningar av betydelse för fjällsäkerheten hade alltså kommit till
utförande, andra återstod, bl.a. den för främst service men även
säkerhet avsedda serveringsbyggnaden på Åreskutan i anslutning till
kabinbanans bergstation - byggnaden tänkt som tillflyktsort vid hastigt
väderomslag.

3.5-2 Riksdagsbehandling och beslut

Regeringen förelade den 24 februari 1977 riksdagen
förslag (prop. 1976/77:98) till den fortsatta utbyggnaden av Åreprojektet
och särskilda ekonomiska stöd- och sajieringsät-gärder för att denna skulle
kunna ske i enlighet med den målsättning, som beslutats av riksdagen är
1973. Riksdagen föreslogs till lån till Åreprojektet på tilläggsbudget
för budgetåret 1976/77 anvisa ett investeringsanslag av 47 milj.kr.
samt bemyndiga regeringen att efterge statens fordran för lån i
anledning av projektet.

Sedan kulturutskottet - med understrykande av vikten av
att planeringen av Åreprojektet sker i nära kontakt med rennäringens
företrädare - tillstyrkt regeringens förslag (Kr U 1976/77:46, jfr
prop. 1976/77:80, Kr U 1976/77:93, rskr 197 6/77:289) beslöt riksdagen
den 18 maj 1977 i enlighet med förslaget (rskr 1976/77:303).
Regeringen har vidare uppdragit åt beredningen för samordning av statens
insatser för turism och rekreation att följa den fortsatta utvecklingen
av Åreprojektet och att vidta åtgärder för en noggrann utvärdering av
erfarenheterna från projektets genomförande.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 61

3.6 FJ Ä LLEDER

5.6.1 Grunder

Stigar och leder i fj ä llv ä rlden tillk.)m ursprungligen f ö r att tillgodose behovet av f ä rdleder f ö r
befolkningen d ä r. S ä sm å ningom utformades ett ledsystem,
som str ä ckte sig mellan orter, d ä r m ä nniskor
bodde och till deras arbetsplatser p å annat
h å ll i fj ä llv ä rlden. Med
tiden kom ä ven icke fj ä ll-bor i ö kande
utstr ä ckning upp till fj ä llomr å dena f ö r att d ä r
uppleva naturens sk ö nhet samt f å ut ö va ett
friluftsliv med olika krav. Fr ä mst genom
Svenska turistf ö reningens f ö rsorg b ö rjade
man i slutet av 1800-talet att tillskapa ett f ö r mera ovana f j ä llv2indrare erforderligt system av
vandrings- och skidleder. Kring mitten av 1900-talet och d ä refter ut ö kades
ledsystemet kraftigt genom f ö rsorg av ä garna av turistanl ä ggningar i fj ä lltrakterna och lokala turistorganisationer,
genom kommunernas ö kade engagemang i turismen och
genom l ä nsstyrelsernas ö kande ansvar och intresse p å omr å det.

Ledsystemet kom att omfatta s ä v ä l sommar-
som vinterleder av varierande sv å righetsgrad
och l ä ngd, s å v ä l milsl ä nga genomg å ende
leder som leder av mera lokal karakt ä r,
ofta fr å n en turistort eller enskild
turistanl ä ggning till n å gon utflykts- eller raststuga p å n å gon halvmils
avst ä nd.

Mot bakgrund av denna utveckling framstod klart, att vandrings-
eller skidlederna i fj ä llen och d ä rtill h ö rande
anl ä ggningar numera har en stor betydelse
f ö r rekreation -b å de mera l å ngv ä ga turisters och ortsbefolkningens - men ocks ä f ö r
lokalbefolkningens n ä ringsut ö vning. Lederna m ö jligg ö r en rimlig s ä kerhet
under f ö rflyttningar. F ö r fj ä llr ä ddningsarbetet, som ofta m å ste utf ö ras
under besv ä rliga v ä derleksf ö rh å llanden ä r
lederna av vital betydelse.

Under 1960-talet konstaterades vid upprepade tillf ä llen att

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 62

ledmarkeringarna p ä
olika fj ä lLkartor ibland var ofullst ä ndiga eller felaktiga. Leder p å kartan saknade i n å gra fall motsvarighet i terr ä ngen.
F ö r ä ldre leder var stundom ovisst vem som byggt dem eller var ansvarig f ö r sk ö tsel och
underh å ll. Ä ven f ö r leder, som tillkommit relativt
nyligen, kunde olika engagerade parter ha skilda uppfattningar om vem som hade
ansvaret f ö r ledens vidmakth å llande. Att dessa f ö rh å llanden var h ö gst otillfredsst ä llande
bl.a. med h ä nsyn till s ä kerheten i fj ä llen
ä r uppenbart.

Under samma tid, som dessa kon:3tateranden gjordes, har
ocks å en stark ö kning av kostnaderna f ö r sk ö tseln av vandringsleder,
raststugor osv. noterat: » . Med ett intensivare utnyttjande
av leder och anl ä ggninga;ma l ä ngs dem kom krav p ä ut byggnader och ö kad
kapacitet f ö r dessa och ö kade slitage-och renh ä llningsproblem l ä ngs vissa delar av ledsystemet.
Detta innebar ö kade sv å righeter f ö r
huvudm ä nnen att klara drift och underh å ll p ä ett
tillfredsst ä llande s ä tt. Anspr å ken
p å samh ä lleligt ekonomiskt st ö d f ö r nyanl ä ggning
och upprustning ö kade. Avsaknaden av ö versiktlig planering och bristande ö verblick ö ver
de totala behoven f ö rsv å rade h ä rvid en prioritering av olika angel ä gna å tg ä rder.

3.6.2 Utredning

I juni 1970 erh ö ll
kommitt é n f ö r planering_av turistanl ä ggningar
och friluftsomr å den till ä ggsdirektiv av Kungl. Maj:t att utreda
huvudmannaskapet f ö r vandringsledema i fj ä llv ä rlden, d ä ri inbegripet ö vernattningsanl ä ggningar, broar, r ö sning o.d. Vidare skulle konui.itt é n
utreda hur uppf ö rajidet, underh å llet ooh driften m.m. av lederna skulle finansieras.
Ett av l ä nsstyrelsen i Norrbottens l ä n utarbetat f ö rslag
r ö rande nya vandringsleder skulle pr ö vas och ö verarbetas.

Efter samverkan med lantbruksstyrelsen, statens naturv å rdsverk, ber ö rda
l ä nsstyrelser, Svenska turistf ö reningen m.fl.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 63

redovisade kommittén i december 1973 sitt uppdrag i
delbetänkandet "Huvudmannaskapet för vandringsleder i fjällvärlden"
(Ds Jo 1973:8).

"Kommittén hade funnit att det bestående
lednätets län.jd kunde uppskattas till ca 7000 km. I fjällvärlden
fanns omkring 80 övernattningsanläggningar alltifrån enkla
över-nattningsstugor till fjällstationer med en sammanlagd kapacitet av
1700 bäddar. Kommittén beräknade nyanskaffningsvärdet av befintliga
leder, broar och stugor till ca 43 milj.kr. ooh de årliga kostnaderna
för att underhålla anläggningar och leder till ca 3 milj.kr. Det årliga
investeringsbehovet beräknades till oa 4 milj.kr. Av uppgiftslämnama
föreslagna investeringar i upprustning och nyanläggningar av leder, broar
och stugor beräknades till ca 20 milj.kr., av vilka drygt hälften föll
på Norrbottens län. De uppskattade arbetsinsatserna för dessa arbeten
uppgick till ca 63 000 dagsverken, motsvarande något övr 500
årsverken.

Kommittén framhöll det vara nödvändigt för fjällvandringsverksamhetens
utveckling att samhället formulerar de ramar, inom vilka verksamhetens
egen planering kan ske. Dessa ramar uttrycks bl.a. i samhällets
fysiska planering och i ekonomiska beslut hos stat ooh kommun.

Kommitténs överväganden beträffande huvudmannaskapet
hade lett till att ansvaret för huvudleder och sekundärleder borde vila
pä staten genom statens naturvårdsverk medan ansvaret för lokala leder
och spår borde vila på kommunerna. Kommittén ansäg vidare, att det
borde ankomma på naturvårdsverket och länsstyrelserna att svara för
erforderliga åtgärder för verksamhetens planering och drift samt för
information om tillgängliga produkter. Kommittén förutsatte vidare att
huvudmännen skulle svara för att lämpliga entreprenörer utsågs för
ätgärder av löpande natur och att samhällsorganens eg.ia insatser
koncentrerades till ledning och samordning av verksamheten.

Beträffande huvudleder och sekundärleder föreslog kommittén
att statens naturvårdsverk och de berörda länsstyrelserna bemyndigades
att föra förhandlingar med i första hand de nuvarande ägarna för att
sluta erforderliga avtal.

Kommittén förutsatte att statens naturvårdsverk
tillfördes medel för fjällvandringsverksamheten via ordinarie anslag och
att de kommunala åtgärderna beträffande det lokala lednätet baserades på
finansiering med kommunala

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:187 64

medel och i viss utsträckning från statens
naturvårdsverks anslag för stöd till idrotten. Därutöver torde investeringsåtgärder
beträffande vandringsleder och anläggningar liksom dittills i betydande
utsträckning finansieras som beredskapsarbeten vid
arbetsmarknadsstyrelsen."

5.6.5 Riksdagsbehandling och beslut

På grundval av betänkandet och remissyttrandena
däröver föreslog regeringen (jordbruksdepartementet) den 29 december 1975
riksdagen (prop. 1975/76:100 bil. Il s. 155f.), att
huvudmannaskapet för viktigare vandrings- och skidleder i fjällvärlden
och därmed sammanhängande anordningar såsom vindskydd, broar m.m.
skulle åläggas statens naturvärdsverk fr.o.m. den I juli 1977.
Länsstyrelsema i fjällänen skulle svara för genomförandet av planerings-
och samordningsarbetet samt tillsynen och skötseln av lederna.

Riksdagens kulturutskott (Kr D 1975/76:36 s.4) hade
ingen erinran mot de principiella riktlinjer, som regeringen föreslagit
avseende vandringsleder m.m., och föreslog att de godkändes av riksdagen.

Riksdagen följde den 5 maj 1976 utskottets förslag
(rskr 1975/76:259). Regeringen (jordbruksdepartementet) uppdrog den 6
juni 1976 ät statens naturvårdsverk att fr.o.m. den 1 juli 1977
svara för planeringen ooh samordningen m.fl. uppgifter för s.k. huvudleder
och sekundärleder i fjällvärlden samt uppdrogs åt länsstyrelserna i
Kopparbergs, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län att svara för
genomförandet av det nödvändiga planerings- och samordningsarbetet samt
tillsyn av ifrågavarande leders skötsel. Naturvårdsverket skall
främst ge vägledsinde information rörande principerna för planering av
ledsystem, anläggningamas standard, markering, skyltning m.m.
Naturvårdsverket skall inom ramen för befintliga resurser fördela statliga
medel för drift och underhåll av de leder, som kan bedömas vara av
särskild betydelse. De statliga insatserna skall ske inom ramen för nu
gällande bidragsbestämmelser. Verket skall samråda med

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 187 65

rekreationsberedningen.

3.6.4 Fortsatt utredning

Genom samma beslut fick också statens naturvårdsverk i
uppdrag att före den 1 juli 1977 närmare precisera vilka leder,
som är att betrakta som huvudleder och sekundärleder. Naturvärdsverket
skulle härvid samråda med domänverket, berörda länsstyrelser. Svenska
kommunförbundet och Svenska turistföreningen.

Den 31 augusti 1977 redovisade naturvårdsverket
uppdraget genom Naturvårdsverkets förslag till ledsystem i fjällvärlden
under statligt huvudmannaskap (SNV PM nr 881). Enligt verkets tolkning
av huvudmannaskapet förutsätts detta gälla själva lederna samt därtill hörande
anläggningar säsom broar, spänger, vindskydd, roddbåtar och båthus
samt viss räddningsmateriel. Det statliga huvudmannaskapet gäller säledes
inte fjällstationer, övernattningsstugor och anordningar som kräver
anställd driftpersonal, exempelvis bättrafikleder.

De leder, som medtagits i naturvårdsverkets förslag
till ledsystem är sådana, som är av huvudsaJcligen turistiskt intresse
och av sådan längd att de kräver övernattning längs leden
(långfärdsled). Ansvaret för hela det s.k. närleds-systemet i
fjällvärlden faller på kommunerna. För anläggandet av sådana lokala
ledsystem förutsätts dock att statliga bidrag även i fortsättningen
skall kunna utgå.

Naturvårdsverket anser att en uppdelning av
långfärdsledema i huvudleder resp. sekundärleder f.n. icke är möjlig
eller ens angelägen att göra. Detsamma gäller indelningen i sommar-
resp. vinterleder. Ej heller anser sig verket nu ha möjlighet föreslå
i vilken omfattning de olika lederna bör ut-

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:187 66

rustas med raststugor. Behovet av parkeringsplatser med
sanit ä ra utrymmen vid allm ä n v ä g i
anslutning till lederna ä r mycket stort. Verket har funnit
omfattningen av och kostnaderna f ö r
rastplatserna s å betydande ooh de praktiska ansvars-,
sk ö tsel- och underh å llsfr ä gorna s å sv å rl ö sta, att det nu avst å tt fr å n f ö rslag i dessa avseenden och endast f ö r k ä nnedom i kartmaterialet anm ä lt l ä nsstyrelsemas
f ö rslag till naturrastplatser.

Naturv å rdsverkets f ö rslag betr ä ffande
l å ngf ä rdslederna bygger p å en bed ö mning av friluftslivets behov av fj ä ll-leder, broar, vindskydd osv. H ä rvid har ä ven
s ä kerhetsfaktorerna beaktats. Vidare
har h ä nsyn tagits till rensk ö tselns intressen ooh till riktiinjema i statens planverks
och statens naturv ä rdsverks gemensamma f ö rslag till obrutna fj ä llomr å den (p, 5.5.2 - propositionen om
dessa omr å den kom den 3 november 1977, p.
5.3.5) samt till riktlinjerna f ö r de s.k.
vildmarksk ä rnoma (p. 3.5.1, jfr p. 3.4.3). Ö nskv ä rdheten av
att h ä lla vissa fj ä llomr å den fria fr å n leder har beaktats. Naturv å rdsverket framh å ller,
att f ö rslaget till ledsystem inte f ä r ses som s å
definitivt till sin utformning och omfattning att det inte skall kunna ä ndras i framtiden.

3.6.5 Riksdagsbehandling och beslut

I proposition 1977/78:100 (bil.13 Jo Ds I63-I66) erinrade
regeringen om att statens naturv ä rdsverk
fr.o.m. den 1 juli 1977 ä r huvudman f ö r vandringsledema i fj ä llen, medan l ä nsstyrelsema svarar f ö r den l ö pande
verksamheten samt sk ö tsel och underh å ll av vandringsledema. Investeringsbehovet hade av
verket ber ä knats till 4 milj.kr. f ö r leder med tillh ö rande
anordningar. H ä lften av dessa investeringar hade
bed ö mts kunna bekostas av
beredskapsmedel. Verket hade i sina ä skanden
f ö r budget å ret 1978/79 f ö reslagit,
att 5 milj.kr. avsattes f ö r ä ndam å let, varav 5 milj.kir. f ö r sk ö tsel och
underh å ll och 2 milj.kr. f ö r investeringar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187

Naturvårdsverkets
ledförslag omfattade 464 mil befintliga leder samt nyanläggande av 82 mil
leder. Naturvårdsverket hade i samband med investeringen av det
befintliga ledsystemet tagit reda på vilka, som anser sig vara huvudmän
för de skilda ledema. För de befintliga leder, som ansetts behållas,
var den procentuella fördelningen:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Svenska
turistföreningen

Länsstyrelserna

Lantbruksnämndema

Kommunerna

Övriga (Domänverket, privata etc. )

53

lo

20

io

22

lo

10

lo

15

lo

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kostnaderna i 1977 års kostnadsläge för
naturvårdsverkets förslag till ledsystem, fullt uppbyggt, hade verket
beräknat till 22,7 milj.kr., varav kostnaden för nyanläggning av
leder, raststugor och broar under en tioårsperiod uppgick till 12,5
milj.kr. Kostnaderna för upprustningen av befintliga leder m.m. hade beräknats
till 6,2 milj.kr. Kostnaden för drift och underhåll av befintliga ledsystem
hade beräknats uppgå till 2,5 milj.kr. per år. Sammanlagt hade verket
för anläggande och skötsel av vandrings- och sköterleder m.m. i
fjällvärlden budgetåret 1978/79 begärt 5 milj.kr. (anslag 1977/78:3).

Regeringen förklarade sig i propositionen
(1977/78:100) i huvudsak biträda naturvårdsverkets förslag den 31
augusti om bl.a. omfattningen av det statliga ansvaret för vandringsleder
i fjällen. Vissa leder i fjällvärlden, f.n. 464 mil, skall
infattas av statligt huvudmannaskap. Under en särskild anslagspost
för anläggande och skötsel av vandringsleder m.m. i fjällvärlden
föreslogs 2 milj.kr. anvisas. Föredragande departementschefen

"har därvid räknat med att kostnaderna för skötsel
av vandringsleder inom nationalparkerna, vilka kostnader hittills
bestridits från anslaget Vård av

6 Riksdagen 1978179. I saml. Nr 187

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:187 68

naturreservat m.m., i fortsiittningen skall betalas fr ä n f ö revarande
anslag. Jag har vidare r ä knat med att fr å n detta anslag skall bestridas de kostnader f ö r fj ä llpatrullerna
i Norrbottens l ä n, som uppkommer i Samband med
uneerh å ll och sk ö tsel av vandringsleder. Jag utg å r ocks å
fr å n att upprustning och utbyggnad av
vandringsleder liksom hittills i stor utstr ä ckning
skall kunna utf ö ras s ä som beredskapsarbeten.

Jag f ö ruts ä tter att de medel, som hittills anvisats till Svenska turistf ö reningen ooh som anv ä nts f ö r viss sk ö tsel av ledema, i forts ä ttningen kommer att tillgodog ö ras utvecklingen .av friluftslivet i fj ä llv ä rlden p ä annat s ä tt
ä n genom sk ö tsel av vandringsleder."

Sedan riicsdagens kulturutskott (Kr U 1977/78:19)
tillstyrkt propositionens f ö rslag besl ö t riksdagen den 15 april 1978 i enlighet med
regeringens f ö rslag (rskr 1977/78:216).

5.6.6 Kompletterande anm ä rkning

P å statens naturv å rdsverks initiativ fastst ä lldes å r
1970 efter omfattande f ö rberedande .irbete med ett stort
antal intressenter svensk standard for friluftsm ä rken ooh sym-

!2iH_ £°£ --Hili £ i22HE2 ( '5 15 22 och SIS 03 12 11). Inom
nationalparker, naturrese:rvat, naturminnen och djurskyddsomr å den samt - successivt efter hand som underh å lls-eller andra arbeten s å g ö r l ä gligt - det statliga ledsystemet skall skyltning
ske enligt standarden och naturv å rdsverkets
anvisningar. Det ä r ä ven angel ä get, att all skyltning i ö vrigt f ö r
idrott och friluftsliv utf ö rs enligt standarden. Enhetlighet
h ä rvidlag ä r till f ö rdel
bl.a. fr å n s ä kerhetssynpunkt.

En presentation av de viktigaste reglerna f ö r olika slag av skyltning och m ä rkning enligt standarden finns i statens naturv å rdsverks skrift "Friluftsomr å det. Skyltning och m ä rkning f ö r idrott och friluftsliv" (SNV
publikation 1972:10). En mycket ing å ende
belysning av ä mnet ges i naturv å rdsverkets promemoria "Friluftsomr å det - r ä d
och anvisningar f ö r fri luftsm ä rkning m.m." (SNV PM nr 167).

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:187 69

3.7 nSSA YTTERLIGAPJ] FRÅGOR

Utöver de frågor, som redovisats i de tidigare
avsnitten av detta kapitel (3.2 - 5.6), har vissa ytterligare frågor
med anknytning till fjällsäkerheten riksdagsbehandlats under senare år.
Ett urval av dessa skall här omnämnas.

5.7.1 1975: Radiokommunikationer

I en motion den 17 januari 1975 (1975:167)
föreslogs, att

riksdagen skulle hos .ungl. Maj: t begära åtgärder för för

bättrade radiokommunikationer i fjällvärlden. Motionärema

framhöll, att den ökade turismen i fjällvärlden numera

ställer allt högre krav på effektiv nödradiofunktion. Pä

sjön har man radiofrekvenserna 16 för allmän radiotrafik

och 11 A för nödtrafik. Om dessa frekvenser även fastställ

des för fjällvärlden skulle avsevärda fördelar uppnås. Bär

bara radiosändare skulle vinna ökad användning och fjäll

räddningen härigenom kunna etablera kontakt med de nöd

ställda. Vidare skulle nödmottagare och nödsändare kunna

uppsättas på samma sätt som skett i Stockholms skärgård.

Slutligen skulle radio på hoteli och fjällstationer med

föra en minskning av antalet onödiga fjällräddningspådrag.

Justitieutskottet (JuU 1975:29) delade motionärernas
uppfattning, att den ökande turismen i fjällvärlden motiverade höga krav
pä fjällräddningen. Ett utbrett och väl fungerande nödradiosystem -
med bärbara kommunikationsradioapparater bland allmänheten - skulle
förbättra fjällsäkerheten. Ett sådant nödradiosystem måste emellertid
enligt utskottets mening såväl av effektivitets- som kostnadsskäl vara
av den art att det kan fungera inom det redan befintliga
fjäll-räddningsradiosystemet. De i motionen förordade kanalerna

II A
och 16 läg inom annat frekvensområde än polisens ak

tuella radiosystem, och radiosändningar på dessa kanaler

kunde inte mottas med de apparater, som användes av polisen.

Radiosändare med frekvensområdet Z - 29 megahsrz hade för

övrigt en betydligt kortare räckvidd än polisens förefintli-

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 70

ga apparater och var k ä nsligare
s å v ä l f ö r st ö rningar som f ö r de i fj ä llv ä rlden
vanligen f ö rekommande radioskuggorna.

D ä utskottet inte fann en l ö sning enligt motion ä rernas f ö rslag f ö renlig med de krav, som i tekniskt h ä nseende m å ste
st ä llas p ä ett effektivt n ö dradiosystem
inom fj ä llv ä rlden, avstyrktes f ö rslaget.
Riksdagen f ö ljde utskottets avstyrkan och
avslog motionen den 8 augiisti 1973 (riksdagens prot. nr. 129 s. 129).

3.7.2 1974: Radiokommunikationer

I en utf ö rlig motion
den 26 jiinuari 1974 (1974:1426) vidareutvecklades tajikeg ä ngama om radiokommunikationer i motionen 1973:167
(p. 3.7.1). Vidare belystes v ä rdet av att
utnyttja privatradio inom medborgarbandet dels i trafiks ä kerhetsfr ä mjande
syfte, dels f ö r att uppn å st ö rre s ä kerhet inf ö r
n ö dsituationer i fj ä llv ä rlden, I
sistn ä mnda fallet var tanken att
"turister - och givetvis ä ven all ö vrig befolkning - med hj ä lp av egen, l å nad
eller hyrd b ä rbar radiostation kan h å lla viss f ö rbindelse
med turistanl ä ggning, fj ä llflyg eller andra stationer inom medborgarbandet.
Dessa radioapparater ä r av den typ och storlek, som anv ä nds f ö r
kvalificerad radiof ö rbindelse vid jakt och liknande.
Turistanl ä ggningarna skulle disponera ett
antal s å -dama apparater f ö r turisternais ä ndam ä l eller f ö r
egna f ä rdledare och ö vrig personal. D ä rj ä mte skulle disponeras en basradiostation med h ö gt bel ä gen
antenn eller slavstation p å n ä rbel ä gen fj ä lltopp". Motion ä rema hemst ä llde att riksdagen skulle hos
Kungl. Maj:t anh å lla om utredning om f ö ruts ä ttningama f ö r och v ä rdet
av att dels uppl å ta en eller tv å kanaler inom medborgarbandet i trafiks ä kerhetsfr ä mjande
syfte, dels definitivt uppl å ta en eller
tv å kanaler inom samma band f ö r kommunikation och n ö danrop i fj ä llv ä rlden.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 71

Ä ven
borde i anslutning till dessa utredningar eller separat utredas v ä rdet av en service- och n ö dkanal inom medborgarbandet f ö r handikappade.

Riksdagens trafikutskott, till vilket motionen h ä nvisats, bifogade till sitt bet ä nkande (TU 1974:20) yttranden fr å n rikspolisstyrelsen, televerket och SOS Alarmering
AB. De b å da f ö rstn ä mnda myndigheterna understr ö k kraftigt de tekniska begr ä nsni..garna f ö r
det aktuella bandets anv ä ndbarhet. Rikspolisstyrelsen framh ö ll att p å
grund h ä rav

"torde det vara riskfyllt att bygga upp ett
privatradiosystem, som avses t ä cka fj ä lltrakterna. En person som r å kat i n ö dsituation,
m å ste kunna f ö rlita sig p ä
funktionsdugligheten hos det hj ä lpmedel som
st å r till f ö rfogande. D ä remot
har rikspolisstyrelsen intet att erinra mot att det i fj ä lls ä kerhetens
intresse punktvis skapas motsvarande system f ö r mera lokala ä ndam å l, t.ex. med basradiostation p å
turistanl ä ggningar, som kan betj ä na ett antal mobila stationer, som kan disponeras
av f ä rdledare eller enstaka turister
eller av ortsbefolkningen. Ett oeftergivligt s ä kerhetskrav ä r emellertid att basstationen d ä st å r under st ä ndig passning och att uppkallning av de mobila
stationerna sker kontinuerligt".

Televerket framh ö ll,
att "privatradiobandet inte kan anses l ä mpligt
f ö r seri ö s radiotrafik, som beh ö ver vara ost ö rd", och att man vid varje
planerad anv ä ndning av privatradioanl ä ggningar i s ä kerhetsh ö jande syfte borde vara helt klar ö ver begr ä nsningarna
i bandets anv ä ndbarhet. "Innehavet av
privatradioanl ä ggning f å r inte ge en falsk trygghetsk ä nsla". Verket ains å g vidare, att det enda motivet f ö r en s å dan
anv ä ndning i det aktuella bandet vore
atx kommunikationsresursen i mycket stor utstr ä ckning redan funnes. Betr ä ffande
f ö ruts ä ttningarna f ö r och v ä rdet av att definitivt uppl å ta en eller tv ä
kanaler inora privatradiobandet f ö r
kommunikation och n ö danrop i fj ä llv ä rlden h ä vdade televerket best ä mt att ett s å dant uppl å tande redan f ö rel å g. Verket hade utf ä rdat s ä rskilda "Trafikf ö reskrifter f ö r
privatradiotrafik p å

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:187 72

kamalerna 11 A och 16", som ä ven ä gde till ä mpning vid anv ä ndning
i fj ä llen. I f ö reskrifterna betonades dock, att anv ä ndningen av privatradioanl ä ggningar f ö r
att h ö ja s ä kerheten till sj ö ss och i fj ä llen borde betraktas som ett komplement till andra
men betydligt trafiks ä krare radiosystem. 1974 å rs upplaga av f ö reskriftema
inneh ö ll

"en f ö rteckning ö ver de fj ä llhotell
eller motsvarande, som under 1974 har speciell passning p å kanal 11 A. Denna organiserade passning i fj ä llv ä rlden har
tillkommit p å initiativ av bl.a. den k ä nde fj ä llflygaren
Gunnar "Sp ö kis" Andersson och torde f å betraktas som en f ö rs ö ksverksamhet med goda utvecklingsm ö jligheter".

Under h ä nvisning
till bl.a. vad som anf ö rts i de s ä rskilda yttranden f ö reslog trafikutskottet, att riksdagen skulle avsl å motionen. S å
blev ocks å den 30 oktober 1974 riksdagens
beslut (riksdagens prot. nr. 110 s. 152 - 154).

3.7.5 1975: Materiel till fj ä llr ä ddningen

Den 25 januari 1975 v ä cktes
en motion (1975:1119) om anslag till fj ä llr ä ddningspatruller m.m. Motion ä rerna f ö reslog
att riksdagen skulle ansl å 100 000 kr. till p å skyndad anskaffning av utrustning f ö r fj ä llr ä ddningspatruller och fj ä ll-r ä ddningsdep å er. Justitieutskottet (1975:9 p.5) ans ä g att medelsanvisning borde ske inom ramen f ö r ordinarie anslag. Aktuell materielanskaffning p å gick enligt plan. Motionen avstyrktes. Riksdagen
avslog motionen den 11 april 1975 (riksdagens prot. 1975 nr 56 S.I63).

3.7.4 1976: Fj ä llr ä ddning - fj ä lls ä kerhet

Den 12 oktober 1976 framst ä lldes i riksdagen till jordbruksministem en fr å ga (1975/76:271), huruvida denne avs å g att f ö ranstalta
om en ö versyn av fj ä llr ä ddningens
organisation och utrustning.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:187 ''

D å varande justitieministern, till
vilken fr å gan ö verl ä mnats, besvarade den den 25 mars
1976. Han framh ö ll, att ansvaret f ö r fj ä llr ä ddningen ligger /.os polisen och att s å vitt var honom bekant fungerade b å de organisationen och utrustningen tillfredsst ä llande. Kan a.-.f ö rde
vidare:

"Herr Nilsson tar app fr å gan om ett system med Ijus-och ljudsignaler vid
fasta fj ä llanl ä ggningar. D ä rmed ä r han inne p å
.'. å got annat ä .n fj ä llr ä ddning, n ä mligen
fj ä lis ä kerr.etsverksamhet. F ö r denna
verksamhet som helhet fir.-.i ingen r.uvudman. Polisen svarar f ö r en del av iie::ri. bl.a. genom upps ä ttning ooh underh å ll av hj ä lpradiotelefoner.
Regeringen har f ö reslagit, att :C0 00' >r. ansl å s till kompletteringsanskaffning av
hjiiprj-.diostationer i V ä sterbottens och Norrbottens l ä r., '.'dare medverkar polispersonalen i fj ä llomr å dena bl.a.
f,- é nom kontakter med hotellv ä rdar m.fl. i fj ä llj ä ker..et.sfr å gor
och med f ö redrag om fj ä llvett. Polisen kartl ä gger ä ven lavinfarliga omr å den samt medverkar i massmedia i fj ä lls ä kerhetsfr ä gor.

Jag anser d ä rf ö r inte att det f.n. beh ö vs en ö versyn
av fj ä llr ä ddningens organisation och utrustning. Detsamma g ä ller den del av fj ä lls ä kerheten, som polisen svarar f ö r".

Fr å gest ä llaren f ö rklarade sig ej tidigare ha varit
underkunnig om skillnaden fj ä llr ä ddning - fj ä lls ä kerhet. Ham ans å g
att fj ä lls ä kerheten borde vara det prim ä ra.
Om fj ä lls ä kerheten var ordnad tillfredsst ä llande,
skulle det i viss m å n eliminera behovet av fj ä llr ä ddning. Han
fr å gade justitieministern om han ans å g det tillfredsst ä llande
att det inte finns n ä gon huvudman f ö r fj ä lls ä kerheten. En huvudman borde finnas. Vem ans å g justitieministern borde svara f ö r hela fj ä lls ä kerheten?

Justitieministern ans å g
det vara en ganska hoppl ö s uppgift att i storm anv ä nda ett system med ljus- och ljudsignaler. Han var f ö r dagen icke beredd att svara p å vem som borde vara huvudman f ö r fj ä lls ä kerheten. Fr å gan
beh ö vde s ä rskilt ö verv ä gas.

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 '''*

5.7.5 1977: Utredning om fjällsäkerheten

I en motion den 12 januari 1977 (1976/77:100)
yrkade Tore Nilsson (m) att riksdagen skulle besluta om utredning av fjällsäkerheten
i värt land. På förslag av kulturutskottet (1976/77:45) uppsköts
behandlingen av motionen till riksmötet 1977/78. Motionärens motivering
till yrkandet löd;

"Ansvaret för fjällräddningsverksamheten ligger i
dag hos polisen. Rikspolisstyrelsen svarar för organisation, utrustning
och utbildning. Den regionala och lokala polisorganisationen svarar för den
operativa fjällräddningsverksamheten.

Då det gäller fjällsäkerhetsverksamheten i vårt land finns
ingen huvudman, enligt vad som meddelats i ett svar från justitieministern i
riksdagen i fjol. Polisen sköter den, bl.a. genom uppsättning och underhåll av
hjälpradiotelefoner och genom kartläggning av lavinfarliga områden, samt har
kontakt med turistanläggningar och hotellvärdar i fjälltrakterna.

Flera olyckor, som inträffat de senaste åren,
visar dock att fjällräddningen icke alltid är effektiv och att
fjällsäkerheten behöver förbättras. Som exempel kan den tragedi anföras,
som 1976 inträffade vid Blähammaren, där i svårt väder ett par människor
omkom i närheten av fjällstationen. Det borde vara möjligt att för en
ringa kostnad åstadkomma ett system av ljus- och ljudsignaler vid fasta
fjällanläggningar och räddningsstationer, som skulle förhindra olyckor av
det slaget och därtill allmänt öka säkerheten. Liksom ljud ooh ljus
använda vid våra kuster och till havs vid dis, tjocka och aindra svåra
förhållanden skulle signaler frän roterande st::'älka3tare och frän ljudsignalapparater
ge ledning åt den som mist orienteringen i dimma eller snöyra.

Det bör även finnas ansvarig huvudman för
fjällsäkerheten, som har åliggamdet att föranstalta om utrustning och
organisation för de områden, som är aktuella och att sköta översynen över
leder och broar i fjällen.

Det är ingen större organisation som behövs utan
endast ett fastställande av instans för saken i fråga, bestämmelser om
översynsrutin av anläggningar och vandringsleder, framför allt i de
trakter, där förhållandevis många människor vistas för rekreation och
friluftsliv."

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 5

Riksdagens kulturutskott, till vilket motionen h ä nvisats, erinrade om tidigare riksdagsbehandling av
vissa fr å gor med anknytning till fj ä lls ä kerhetsverksamheten
(se ovan p. 5.7.1, 5.7.2 och 5.7.4) samt redogjorde f ö r vissa f ö reskrifter
om r ä ddningstj ä nst, statens naturv å rdsverks huvudmannaskap f ö r
vandringsleder m.m., en enk ä tunders ö kning ang å ende
polisverksamheten (p. 5.8.1) ooh p ä g ä ende ö versyn av
allm ä nna ordningsstadgan (p. 5.3.2). D ä refter anf ö rde
utskottet (KrU 1977/78:2):

"Under senare å r
har turiststr ö mmen till den svenska fj ä llv ä rlden ö kat kraftigt. Detta har st ä llt krav p å en
utbyggnad av fj ä llr ä ddningsorganisationen, f ö r
vilken polisen har ansvaret. Uppgifter fr ä n
rikspolisstyrelsens å rliga anslagsframst ä llningar visar att antalet efterspaningsuppdrag inom
fj ä llr ä ddningstj ä nsten under den senaste sju ä rsperioden genomsnittligt uppg å tt till inemot 100 om å ret och att r ä ddningsuppdragen avsett totalt
1045 personer. Polisens fj ä llr ä ddnings-tj ä nat, som successivt f å tt ö kade
resurser, synes fungera tillfredsst ä llande.

I anslutning till fj ä llr ä ddningstj ä nsten
bedriver polisen ett omfattande arbete, som inriktas p å fj ä lls ä kerheten, dvs. å tg ä rder f ö r
att begr ä nsa olycksriskerna. Som exempel
kan n ä mnas upps ä ttning och underh å ll
av hj ä lpradiotelefoner, medverkan med f ö redrag om lavinfara ooh fj ä llvett samt kartl ä ggning
av sn ö - och lavinsituationen. Ä ven statens naturv å rdsverk arbetar med fj ä lls ä kerhetsfr å gor,
liksom Svenska turistf ö reningen och Friluftsfr ä mjandet.

Motionen 1976/77:100 syftar till en f ö rb ä ttring av fj ä lls ä kerheten. Ut ö ver s ä rskilda
insatser f ö r att ö ka s ä kerheten i
fj ä llen tar motionen upp fr å gan om huvudmannaskap f ö r fj ä lls ä kerhetsverksamheten. Man anser att det b ö r finnas en ansvarig huvudman f ö r denna verksamhet med å liggande att f ö ranstalta
om utrustning och organisation f ö r aktuella
fj ä llomr å den och att sk ö ta ö versynen av leder och broar i fj ä llen.

Utskottet har funnit att st ö d f ö r motion ä rernas ö nskan
om en utredning av fj ä lls ä kerheten finns hos intressenter, som ä r n ä ra ber ö rda av fj ä llr ä ddnings- och fj ä lls ä kerhets-verksamheten. Fr å gan har s å lunda
aktualiserats av l ä nsstyrelsen i J ä mtlands l ä n
samt polisstyrelserna i Svegs och Ö stersunds
polisdistrikt i svar p å en enk ä tunders ö kning
som 1975 å rs polisutredning gjort som ett led
i ar-

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:187 76

betet med en kartl ä ggning
av polisverksamheten. L ä nsstyrelsen upplever det som en
stor brist, att det inte finns n ä gon huvudman
f ö r fj ä lls ä kerhetsarbetet, och uttalar ö nskem å l om denna
fr å gas snara l ö sning. De b å da
polisstyrelserna understryker fj ä lls ä kerhetsverk-samhetens stora betydelse f ö r den direkta fj ä llr ä ddningstj ä nsten.

De direktiv, som givits polisutredningen, utg ö r inte n å got
hinder mot att fj ä lls ä kerhetsverksamheten tas upp till behandling i utredningen.

Vissa specialfr ä gor
med anknytning till s ä kerheten i

fj ä llv ä rlden skall ------- behandlas i den nyligen p å b ö rja

de ö versynen av allm ä nna ordningsstadgan, n ä mligen

ansvarsf ö rdelningen mellan enskild person,
innehavare

av liftanordningar, kommun ooh landsting, ifr å ga om

s ä kerheten i liftanordningar,
skidbackar m.m.

Utskottet delar motion ä rernas
uppfattning om betydelsen av en v ä l
fungerande fj ä lls ä kerhetsverksamhet. De fr å gor,
som tas upp i motionen, ä r riktiga inte minst med h ä nsyn till den ö kande
turismen i m å nga fj ä llomr å den. Enligt
utskottets mening finn.3 det anledning se ö ver
fj ä lls ä kerhetsverksamheten. En l ö sning
av fr å gor, som r ö r amsvarsf ö rdelning
ooh huvudmannaskap anser utskottet s ä rskilt
angel ä gen. N.iturv å rdsverkets huvudmannaskap f ö r viktigare vandringsleder i fj ä llv ä rlden inneb ä r inte att verket har n å got ö vergripande
ansvar f ö r hela fj ä lls ä kerhetsverksamheten.
Huruvida det utredningsarbete, som beh ö vs,
b ö r anf ö rtros 1975 å rs polisutredning eller g ö ras i annan ordning b ö r det vara regeringens sak att avg ö ra.

Utskottet f ö resl ä r, att riksdagen som sin mening ger regeringen till
k ä nna vad utskottet med amledning av
motionen 1976/77:100 anf ö rt om utredning av fj ä ll-s ä kerhetsverksamheten".

Utskottets hemst ä llan
i enlighet h ä nned bif ö lls av riksdagen den 9 november 1977 (rskr
1977/78:14).

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:187 77

5.8 ÖVRIGT

3.8.1 Enk ä t ang å ende polisverksaimheten

Som ett led i arbetet med en kartl ä ggning av polisverksamheten har 1975 å rs polisutredning (ju 1975:81, 1977/78:37) genomf ö rt tre enk ä ter.
En har g ä llt samtliga l ä nsstyrelser, en annan har riktats till
polisstyrelserna i 55 polisdistrikt i olika delar av landet och e.i tredje har
omfattat kommunstyrelserna i dessa polisdistrikt. Syftet med enk ä tunders ö kningen
var fr ä mst att f ä underl ä ts
f ö r ö verv ä ganden om polisens uppgifter i samh ä llet, om m å len
for polisverksamheten och om vidtagna å tg ä rders effekt. Sr. samma.-.st ä llning av enk ä tsvaren
har presenterats i departementsstencilen Ds Ju 1977:9.

Under rubriken Hj ä lp-
och r ä ddni.ngsverksamheten redovisas
(3.80-8l)bl.a. f ö ljande synpunkter fr å n l ä nsstyrelseenk ä ten:

"L ä nsstyrelsen
i J ä mtlands l ä n konstaterar i sitt svar att den av polisen
organiserade och bedrivna fj ä llr ä ddningstj ä nsten
fungerar tillfredsst ä llande medan fj ä lls ä kerhetstj ä nsten l ä mnar
mycket ö vrigt att ö nska. L ä nsstyrelsen
upplever det som en stor brist att det inte finns n ä gon huvudman f ö r
fj ä ll-s ä kerhetsarbetet och uttalar ö nskem å l om denna fr å gas
Snara l ö sning. Ä ven l ä nsstyrelsen
i Kopparbergs l ä n tar upp fr ä gan om fj ä llr ä ddningen och konstaterar d ä rvid att polisens arbetsuppgifter f å r anses vara riktigt avv ä gda i stort. Emellertid framh ä lls att gr ä nsdragningen
mellan polisens och landstingens -dvs. ambulanstj ä nstens - ansvarsomr å den n ä r det g ä ller
hj ä lp ä tg ä rder i glesbygd ä r n ä got oklar.
Detta g ä ller s ä rskilt ren ambulanstransport av sjuka eller skadade
personer i omr å den utan v ä gn ä t".

Ä ven
polisstyrelserna i Svegs och Ö stersunds
polisdistrikt tar upp fr å gan om huvudmannaskapet f ö r fj ä lls ä kerhetsverksamheten (s. 204). Enligt dem ä r denna verksamhet av st ö rsta betydelse f ö r
den direkta fj ä llr ä ddningstj ä nsten, varf ö r fr ä gan ainses
angel ä gen.

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187

3.8.2 Ö versyn av
allm ä n ordningsstadga

Regeringen (kommundepartementet) har tillkallat en s ä rskild utredare, expeditionschefen-r ä ttschefen Erik A Neergaard (Kn 1978:20, 1977:02), f ö r att se ö ver
allm ä nna ordningsstadgan. Huvudsk ä let ä r a.tt
stadgan b ö r anpassas till regeringsformens
best ä mmelser om normgivningsmakten. I utredningens
uppdrag ing ä r ocks å att ö verv ä ga vissa sakliga ä ndringar
i stadgan. Mot bakgmnd av att l ä nsstyrelsen
i J ä mtlands l ä n - som framh å llits
i riksdagens kulturutskotts bet ä nkande
1977/78:2 (p. 3.7.5 ovan) - velat l å ta
utreda s ä kerheten i liftanordningar,
skidbackar m.m. har utredningen f å tt
i uppgift att ä ven kla.rl ä gga ains vars f ö rdelningen
mellan enskild person, innehavare av liftanordning, kommun och landsting.

Direktiven f ö r
utredningen å terfinns i 1978 å rs kommitt é ber ä ttelse del II Kn 2.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:187

79 INNEHÅLL

4 NUVARANDE FÖRlfÅ LLANDEN

4.1 STATENS NATURVÅRDSVERK

4.1.1
Allmänt

4.1.2
fiuvudmannaskapet
för vandringsleder i fjällen

4.1.3
Övrigt
fjällsäkerhetsarbete

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 80

4. NUVARANDE FÖRHÅLLANDEN

Som
bl.a. framhållits i utredningens direktiv finns f.n. ingen klar
ansvarsfördelning för fjällsäkerhetsverksamheten. Ett flertal myndigheter,
organisationer ooh enskilda arbetar samtidigt med fjällsäkerhetsfrägor.
Det gäller säväl centralt som regionalt ooh lokalt. En omfattanda
samverkan förekommer emellertid och många goda insatser görs.

Utredningen
redogör i detta kapitel översiktligt för nuvarande förhållauiden
beträffande främst myndigheters och organisationers insatser för
fjällsäkerheten. Som bakgrund erinras i flertalet fall även om
respektive myndighets eller organisations allmänna uppgifter och
organisation. Pä grund av det nära sambandet mellan fjällräddning ooh
fjällsäkerhet lämnas också en redogörelse för den nuvarande fjällräddningstjänsten.

Att
redovisningen i detta kapitel icke är fullständig beror icke på nägon
underskattning av de icke redovisade intressenas och insatsernas
betydelse. En detaljerad specificering har icke medhunnits och skulle ha
motverkat den översiktlighet, som utredningen finner angelägen. De i
detta sammanhaing aktuella intressena ooh insatserna anser utredningen vara av
betydelse ocksä i framtiden. Utredningen förutsätter att de kommer att
på i huvudsak samma sätt som hittills bidraga till fjällsäkerheten även
efter ett genomförande av de förslag som utredningen framlägger.

Beträffande
utvecklingen av fjällsäkerheten och därmed sam-

Sakligt
riktigare vore förvisso att här - efter statsmaikter-nas förebild i
riksdagstryck, utredningsdirektiv m.m.- använda benämningen f
jällsäkerhetsverksamheten Språkligt är emellertid detta of3~tungt'öch~tyngände7~I~flertalet
fall torde risken för missförstånd, därest ordet fjallsäkerhet används
ocksä i betydelsen fjällsäkerhetsverkiämhit, vara ringa. Utredningen har
därför tagit risken av en sådan användning, där den bedömt så utan
väsentliga olägenheter kunna ske.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 31

manh ä ngande f ö rh ä llanden fram
till nul ä get h ä nvisar utredningen till den historik, soa finns i kap. 3.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:187 32

4,1 STATENS NATURVÅRDSVERK

4.1.1 Allmänt

Statens naturv å rdsverk
ä r central f ö rvaltningsmyndighet f ö r ä renden som r ö r naturv ä rd,
r ö rligt friluftsliv m.m. (instruktion
SFS 1967:444, omtryckt senast 1973:336; ä ndrat
1974:606, 1976:485 och 1977:345).

Naturv ä rdsverkets
arbetsuppgifter inom friluftssektom omsp ä nner
ett stort omr ä de och inneb ä r bl.a.

-
att bevaka
idrottens och friluftslivets intressen vid utnyttjandet av mark- ooh
vattentillg å ngarna;

-
att leda
planeringen av ä tg ä rder f ö r det r ö rliga friluftslivet samt handl ä gga fr å gor
i ö vrigt om nyttjandet av mark och
vatten f ö r rekreations ä ndam å l;

-
att svara f ö r bidragsgivningen m.m. till anl ä ggningar och anordningar f ö r friluftsliv ooh turism;

-
att handl ä gga ä renden som r ö r anl ä ggningar och
anordningar samt sektorplciner f ö r
friluftsliv och turism samt vid behov bitr ä da
vid planering och utveckling av anl ä ggningar
och omr å den f ö r rekreation;

-
att vara
huvudman f ö r f j ä lledpystemet under statlig f ö rvaltning;

-
att f ö lja utvecklingen p ä friluftslivets omr å de, sammanst ä lla l ä gesrapporter
samt utarbeta f ö rslag till r å d och anvisningar;

-
att ta
initiativ till och f ö lja unders ö knings-, utrednings-, forsknings- och
utvecklingsarbetet samt vid behov delta i s å dant
arbete;

s. 83 Kontrollera mot PDF

- att medverka i svenskt och internationellt samarbete
samt i informations- och utbildningsverksamhet.

4.1.2 Huvudmannaskapet f ö r vandringsleder i fj ä llen

Det statliga ledsystem, som statens naturv å rdsverk sedan den 1 juli 1977 ä r huvudman f ö r,
omfattar s.k. l ä ngf ä rdsleder av huvudsakligen turistiskt intresse och av en s å dan l ä ngd att de
kr ä ver ö vernattning l ä ngs leden.

Huvudmannaskapet omfattar ä ven flertalet till lederna h ö rande
anl ä ggningar s å som broar och sp ä nger,
vindskydd, raststugor, roddb å tar och b å thus samt viss r ä ddningsmateriel.
Det statliga ansvaret g ä ller d ä remot tills vidare i regel icke de fasta
anordningarna f ö r ö vernattning -fr ä mst fj ä llstationer och ö vernattningsstugor
- samt passagerarb ä ttrafik l ä ngs lederna, dvs.de anordningar, som kr ä ver anst ä lld
driftspersonal.

Den totala omfattningen av ledsystemet under statligt
huvudmannaskap framg ä r av tabell 2 och bilagorna C - F
och M:l-M:4.

Tabell 2

Ledsystemet under statligt huvudmannaskap

L ä n

Totalt

w

Z

AC

BD

Leder mil Raststugor

15

7

166 24

95

1

189 27

465
59

4.1.5 Övrigt fjällsäkerhetsarbete

Naturvärdsverket bedriver ett omfattande utvecklingsarbete
för att främja olika former av idrott och friluftsliv. Ut- 7 Riksdagen 1978179. I saml. Nr
187

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 84

veoklingsarbetet syftar bl.a. till att ge kunskaper som
kan tj ä na som underlag f ö r planering inom friluftssektom.

Det l ö pande utvec)lingsarbetet utf ö rs vanligtvis inte p ä verket utan l ä ggs ut som uppdrag p å olika organisationer, kommuner eller enskilda
konsulter. Arbetet leds i regel av en referensgrupp som tills ä tts av verket f ö r
varje projekt. D ä rigenom f å r olika intressenter i samh ä llet m ö jlighet
att p å verka arbetet. Beslut om medel f ö r utvecklingsarbete fattas av delegationen f ö r anl ä ggningsst ö d till idrotten. I delegationen ing å r representanter f ö r idrottens och friluftslivets riksorganisationer saat kommunf ö rbundet.

Bland utvecklingsarbeten av s ä rskilt intresse fr å n fj ä lls ä kerhetssynpunkt m å n ä mnas f ö ljande.

Som n ä mnts i p. 5.6.6 har p å naturv å rdsverkets
initiativ en standardisering genomf ö rts
av symboler f ö r friluftsm ä rk-ning. Denna fastst ä lldes 1970. Efter ö versyn utkom
en reviderad standard 1976 (Svensk standard f ö r friluftsm ä rkning, SIS 031211 och SIS 051522).

F ö r att tillgodose krav p ä bekv ä mlighet och
s ä kerhet i fj ä llen har fr å gan
om placering, dimensionering, inredning och tekniskt utf ö rande av ö vernattningsstugor
utretts .

F ö rs ö k med gasoluppv ä rmning i fj ä llstugor har bedrivits av

Svenska turistf ö reningen
med medel fr å n verket. F ö rs ö ken

har genomf ö rts i S ä lka- ooh Nallosstugorna i Norrbottens l ä n.

F ö rs ö k att konstruera en l ä ttsk ö tt och drifts ä ker
fotogenkamin f ö r fj ä llstugor har ä ven utf ö rts men dessa f ö rs ö k har inte givit n ä gra anv ä ndbara resultat.

1 Statens naturv å rdsverk,
PM 195:560.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187

Naturv ä rdsverket
har avsatt medel f ö r utredningsarbete r ö rande ljus- och ljudsignaler f ö r ö kad fj ä lls ä kerhet.
Praktiska f ö rs ö k skall utf ö ras vintem 1978-79 vid Bl å hammarens fj ä llstation
i J ä mtlands l ä n.

Naturv ä rdsverket
har som f ö ljd av sitt huvudmannaskap f ö r ledsystemet att s ä rskilt beakta s ä kerhetsfr å gorna i samband d ä rmed.
Verket avser d ä rf ö r att n ä rmast genomf ö ra f ö ljande s ä rskilda utredningar:

Samtliga leder ses ö ver
f ö r att utreda vilka som b ö r m ä rkas som
sommar- eller vinterleder eller b å dadera.
Markeringen av ledema ses ö ver fr ä mst f ö r att n å en fr å n
s ä kerhetssynpunkt angel ä gen enhetlig standard. Behov av kompletterande
raststugor och ö veimattningsstugor efter ledema
kartl ä ggs.

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:187 86

INNEH Å LL

4.2
POLISV Ä SENDET

4.2.1

Allm ä nt

4.2.2

Fj ä llr ä ddningen

4.2.2.1 Organisation m.m

4.2.2.2 Utrustning

4.2.2.3
Uifciidning

4.2.2.4
Arbetssätt

4.2.2.5
HSSIäS
4.2.5 Fjällsäkerhet i övrigt

4.2.3.2 Information

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 ®

4.2 POLISV Ä SENDET

4.2.1 Allmänt

Rikspolisstyrelsen
(instruktion SFS 1965:674 med ändringar 1970:343) utövar under regeringen
högsta inseendet över polisväsendet i riket.

Länsstyrelsen
har ansvaret för och ledningen av polisverksamheten i länet.

Varje
län är indelat i polisdistrikt. Den operativa ledningen utövas i
distriktet av polischefen.

Polisen
skall enligt 2 § polisinstruktionen (SPS 1972:511) upprätthålla allmän
ordning och säkerhet. Därvid äligger det polisen bl.a. att länma
allmänheten skydd, upplysningar och annan hjälp. I enlighet härmed handhas
fjällräddningen av polisen.

Fjällräddningen
utgör en väsentlig del av fjällsäkerheten. Mot bakgrund härav lämnas en
redogörelse för fjällräddningens organisation, arbetsuppgifter och
utrustning m.m.

4.2.2 Fjällräddningen

4.2.2.1
Organisation_mm

Fjällräddningen
finns i de fyra fjällänen. Organisationen är säledes uppbyggd inom
Norrbottens län i Bodens, Kirimas, Gällivares och Arvidsjaurs
polisdistrikt; inom Västerbottens län i Storumans och Vilhelminas polisdistrikt;
inom Jämtlands län i Svegs och Östersunds polisdistrikt och inom Kopparbergs
län 1 Maliings och Mora polisdistrikt. Av bifogade karta, bilaga G ,
framgär polisdistriktens lokalisering i fjällvärlden

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:187 88

Rikspolisstyrelsen svarar f ö r organisation, utrustning och utbildning. De regionala och lokala
polisorganen svarar f ö r den operativa fj ä llr ä ddningsverksamheten.

F ö r fj ä llr ä ddningstj ä nsten finns s ä rskilda
f ö reskrifter fastst ä llda av rikspolisstyrelsen den 15 februari 1967.

Enligt f ö reskriftema
f ö rst å s med fj ä llr ä ddningstj ä nsten efterspaning ooh omh ä ndertagande av personer, som i fj ä ll eller ö demarker
g å tt vilse, drabbats av olycksh ä ndelser eller ö verraskats
av ov ä der under s å dana f ö rh å llanden att ö verh ä ngande fara f ö r
deras liv bed ö ms f ö religga,

Fj ä llr ä ddningsorgsinisationen ä r fastlagd i
en fj ä llr ä ddningsplan f ö r distriktet. Planen revideras av l ä nsstyrelsen en g å ng
per å r.

L ä nspolischefen ä r chef f ö r
r ä ddningsverksamheten p å det regionala planet och polischefen ä r chef (r ä ddningschef)
f ö r fj ä llr ä ddningen i distriktet.

N ä rmast under honom finns ett antal r ä ddnings ledare -i samtliga fall fj ä llvana polism ä n
- som i regel ä r f ö rest å ndare f ö r ett lokalvaktomr å de. R ä ddningspersonalen i ö vrigt utg ö rs
av fj ä llvan ortsbefolkning och ä r organiserad i patruller av varierande storlek.

Till verksamheten har knutits olika hj ä lporgan som kan anlitas vid behov. Som exempel kan
n ä mnas flyg, f ö retag eller myndigheter som f ö rfogar ö ver
an ö fordon, sjukv å rdspersonal, milit ä ra enheter m.fl.

Rikspolisstyrelsens Allm ä nna ."leddelapden 1967:5. Rikspolisstyrelsen har den 10 juni
1977 beslutat tills ä tta en arbetsgrupp f ö r ö versyn av fj ä llr ä ddningens
organisation, arbetsmetodik, utrtistning m.m. Arbetsgruppen ber ä knas slutf ö ra
arbetet under h ö sten 1978.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:187

Ekonomisk ersättning utgår till den civila
fjällräddningspersonalen dels i form av fasta årsarvoden till
patrull-ledare, ställföreträdande patrulledare och materielvårdare och
dels som timersättning till patrullmedlemmar i samband med
räddningsuppdrag.

Fasta arvoden till frivillig personal i
fjällräddningstjänsten uppgick till 108 900 kr. under budgetåret
1976/77. Ersättning för mistade avlöningsförmåner uppgick till 38 900 kr.
under samma budgetår.( Jmf. bil. 12 och 13)-

4.2.2.2 Utrustning

Utrustningen för fjällräddningspersonalen består dels av
personlig utmstning till varje man i patrullen och dels av viss utrustning som
är gemensam för patrullerna.

Härutöver finns depåutrustning placerad på vissa taktiskt
valda platser i distrikten. I denna ingår utrustning för större insatser
säsom katastrofbelysning, tält, lavin-sonder, motordrivet elaggregat,
spadar m.m.

I Kiruna och Östersunds polisdistrikt finns dessutom
alpin fjällräddningsutrustning som bl.a. består av klätterut-rustning och
räddningsspel med tillbehör.

I Abisko inom Kiruna polisdistrikt, i Seitevare inom
Bodens polisdistrikt och Märkenäs inom Arvidsjaurs polisdistrikt har
upprättats permanenta fjällräddningsstationer som är avsedda att i första
hand fungera som ledningscentraler i samband med fjällräddningsuppdrag.
Dessa inrymmer bl.a. basradiostation.

Polisen förfogar över ett hundratal terrängskotrar. Dessa
ingår inte i fjällräddningsorganisationen utan är avsedda för den reguljära
polisverksamheten men kan tas i anspråk

s. 90 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 90

i samband med fjällräddningspådrag. Även polisens
helikoptrar eller andra fordon, som disponeras av försvaret m.fl., kan
självfallet tas i anspråk i samband därmed. Planläggning finnes härför.

4.2.2.J tblldninf

Utbildning av f jällräddningspersonal sker ärligen vid
regjo-nala eller lokala fjällräddningskurser. I kursema deltar säväl
civil fjällräddningspersonal som polisiära befattningshavare. Kursema
inrymmer moment av teoretisk och praktisk utbildning. I regel avslutas
utbildningen av en tillämpad övning, där räddnings ledare och patruller
fär tillämpa tillägnade kunskaper under realistiska förhållanden. Under senare
år har länsstyrelsema i fjällänen svarat för uppläggningen av de
regionala kurserna.

4.2.2.4 Arbetssätt

Vid räddningsuppdrag arbetar patrullerna sanmamhällna och
efter direktiv, som lämnas av räddningsledaren. Antalet patruller, som
sätts in i ett uppdrag, beror pä uppdragets art. Förbindelse mellan
räddningsledning och patrullen upprätthälls per radio. Patrullenna
förflyttar sig vintertid huvudsakligen ned hjälp av terrängskoter.

Fjällräddningen disponerar över omkring 40
räddningsut-bildade hundar. Flertalet hundar är polisens tjänstehundar i
fjälldistrikten. Övriga hundar har kontrakterats av rikspolisstyrelsen och
ägs av fjällräddningspersonal. Dessa hundar utbildas genom rikspolisstyrelsens
försorg.

Hundarna används fräast vid sötande i samband med
lavin-olyckor nen även för sökande efter försvunna personer i övTigt inoB
fjälloarädet.

s. 91 Kontrollera mot PDF

De r ä ddningsutbildade
hundarna ä r i regel stationerade i n ä rheten av omr å den, d ä r erfarenhetsm ä ssigt lavinolyckor intr ä ffar. F ö r s ö karbete i lavinomr å de ä r det av m å nga sk ä l n ö dv ä ndigt att s å snabbt som m ö jligt f å fram r ä ddningshund till rasplatsen.
Erfarenheten har visat att en hund arbetar s ä krare ooh snabbare ä n en s ö kkedja.

Om hund inte finns tillg ä nglig eller det av andra sk ä l bed ö ms l ä mpligare, anv ä nds fj ä llr ä ddningspersonal formerad till s ö kkedja f ö rsedd med s ö nder inom ett rasomr å de.

4.2.2.5 EEdrag

Antalet fj ä llr ä ddningsuppdrag uppg å r till omkring 70 per ä r. Fj ä llr ä ddningsuppdrag m.m. under tiden 1
juni 1965 -31 december 1974 framg ä r av bilagal.

Under budget å ret 1976/77 utf ö rdes
80 uppdrag vilket var 11 mindre ä n f ö reg å ende budget å r. 121 personer anm ä ldes f ö rsvunna. Detta var 51 f ä rre ä n under f ö reg å ende budget å r.

Fj ä llr ä ddningsuppdragens omfattning a.m.
under budget å ret 1976/77 redovisas i nedanst å ende tabell

Tabell 3

Fj ä llr ä ddningsuppdrag m.m. inom fj ä llr ä ddningstj ä nsten under budget å ret 1976/77.

L ä n

Polisdistrikt

Antal
utryckningar !

Antal
personer 1

Antal

Totalt

d ä rav
med flyg/helikopter

F ö rsvunna

Å terfunna

d ä rav d ö da

falska larm

W

Z

AC

BD

Malung Mora

Sveg Ö stersund

Storuman Vilhelnina

Arvidsjaur Boden G ä llivare Kiruna

12

6

7 18

12

5

2

4

3

13

1 1

5

1

2

3
3 5

18 2

18 14

11

5

2

7

5

17

18 26

18 14

11 5 2

7 5

17

4

5

_

38

1 1

Summa

80

21

121

121

8

39

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 92

4.2.3 Fj ä lls ä kerhet i ö vrigt

F ö rutom genom fj ä llr ä ddningen
medverkar polisen p å flera s ä tt i fj ä lls ä kerhetsverksamheten. Det sker bl.a. genom att det
polisi ä ra sambandssystemet utnyttjas icke
blott f ö r fj ä llr ä ddningen utan till vissa delar ä ven for fj ä lls ä kerheten. H ä rf ö r redog ö rs
i anslutning till utredningens ö verv ä ganden och f ö rslag
avseende sambandsfr å gor (kap. 5:7 ). Polisen medverkar
vidare i fj ä lls ä kerhetsarbete bl.a. genom kontroll av leder, information och medverkan
vid utbildning.

4.2.3.1 Kontroll_av leder m.m

Polis- eller i undantagsfall fj ä llr ä ddningspersonal
- f ö retar i den utstr ä ckning s å
kan inrymmas inom den samlade ö vervakningsverksamheten
kontroll inf ö r eller under vinter-turists ä songen av leder, raststugor, vindskydd, broar m.m.

Kontroll av lavinfarliga omr å den samt uts ä ttaj:ide av lavinvarningsskyltar
sker dels inf ö r vinters ä songens b ö rjan,
dels i m ä n av behov ooh m ö jlighet ä ven
under denna. P å vissa platser har permanenta
lavinvamingsskyltar satts upp genom polisens f ö rsorg.

I f ö rebyggande syfte l å ter polisen spr ä nga
h ä ngdrivor i lavinriskomr ä den eller sp ä rrar
av s å dana omr å den s å l ä nge faran bed ö ms
ö verh ä ngande. Polisen har befogenhet att i konkreta fall avsp ä rra omr å den
av allm ä nna s ä kerhetssk ä l exempelvis f ö r att f ö rhindra
allm ä nheten att betr ä da platser d ä r
risk f ö r allvarliga olyckor f ö religger.

Denna befogenhet kan st ö djas
p ä 2 § polisinstruktionen och vedertagen praxis. Polisman har vidare med
st ö d av 16 §

1 Jfr best ä mmelsen i 11
brandlagen (SPS 1974:80).

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 93

n ä mnda instruktion befogenhet att
tillgripa v å ld om n å gon mot polismans direktiv betr ä der ett avsp ä rrat
omr å de. V å ld f å r dock endast tillgripas om tj ä nste å tg ä rden inte kan l ö sas
p å annat s ä tt, exempelvis genom upplysning och an-maningar. V ä ldet m å ste
sj ä lvfallet st å i rimlig proportion till faran vid ö vertr ä delsen.

I vissa fall torde brottsbalkens regler om allm ä nfarliga brott och brott mot liv och h ä lsa bli aktuella.

4.2.3.2 Information

Lokalt inom fj ä llregionen
medverkar polism ä n eller fj ä llr ä ddare vid
informationstr ä ffar p å skolor, hotell- och turistanl ä ggningar. Polisen arrangerar ä ven f ö revisning av
fj ä llr ä ddningsorganisationen och informerar i sambaind d ä rmed om fj ä lls ä kerhet.

Information i f ö rebyggande
syfte har l ä mnats till lokalradion i vissa
polisdistrikt och i n å got fall ä ven till TV.

Polisen medverkar lokalt ä ven med att till turistanl ä ggningar
o.d. sprida broschyrer och foldrar inneh å llande
information om fj ä lls ä kerhet m.m. (t.ex. foldrarna "Lavinfara" och "Respekt f ö r fj ä llet").

s. 94 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 94

INNEHÅLL

4.3 SVERIGES METEOROLOGISKA
OCH HYDROLOGISKA

INSTITUT M.M.

4.3.1
Organisation och
arbetsuppgifter

4.3.2
Vädertjänst

4.5.1
V ä derinformation via massmedia m.m.

4.3.1
Lavinkommitt é n

s. 95 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 95

4.3 SVERIGES METEOROLOGISKA OCH
HYDROLOGISKA INSTITUT M.M.

4.5.1 Organisation
och arbetsuppgifter

Sveriges
meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI, (instruktion SFS
1965:690, omtryckt 1975:1082) är den statliga myndighet som skall
tillgodose samhällets behov av meteorologisk, klimatologisk och
hydrologisk information.

Arbetsuppgiftema
är många och innefattar bl.a. att "genom bearbetning av observationer
tillgodose olika samhällsorgans och samhällsgruppers behov av analyser,
prognoser och annan information angäende hydrologiska, meteorologiska"
m.fl. förhållanden. Detta sker främst genom den allmänna vädertjänsten med
dess väderinformation till allmänheten via press, radio och TV, vidare
genom stormvarningstjänsten, särskilda väderuppgifter och väderprognoser -
t.ex. kust-israpporttjänsten - samt den civila flygvädertjänsten.

I
frågor av gemensamt intresse samarbetar verket med en rad statliga
myndigheter, bl.a. naturvårdsverket, luftfartsverket och försvaret.
Verket är lokaliserat till Norrköping. Utöver den ordinarie personalen (ca
900, varav närmare 500 i Norrköping) engageras ca 1000 personer runt om
i landet för observationer av olika slag.

Till
verket är knutet Meterologiska ooh hydrologiska rådet, som har till uppgift
att bistå institutet i viktiga övergripande frågor.

4.3.2 Vädertjänst

F ö r att kunna f ö ruts ä ga v ä dret kr ä vs
ett v ä rldsomsp ä nnande meteorologiskt observationsmaterial.
Institutet insamlar.

1 Med h ä nsjrn till
det n ä ra sammanhanget mellan institutet
och den svenska lavinforskningen och lavinkunskapen redovisas i detta kapitel
ocks ä lavinkommitt é n och dess arbete.

opaginerad Kontrollera mot PDF

i atort sett var tredje timme, v ä derobservationer fr ä n tusentals matplatser vid jordytan. I Sverige finns ca 300 s å kallade synopsstationer varav 37 ä r observationsstationer i fj ä llomr å det.
Av dessa rapporterar 11 endast aktuellt v ä der
i begr ä nsad omfattning under tiden l/l
t.o.m. p å sk f ö r att ing å i en daglig sammanst ä llning d å
av v ä dret i fj ä lltrakterna. Lokalisering och observationstider f ö r observationsstationerna i fj ä llomr å det framg å r av bilagorna H - H:l. F ö rutom markobservationer erh å lles ett par g ä nger
per dygn observationer av lufttryck, temperatur, fuktighet och vind i h ö gre luftlager upp till ca J mils h ö jd fr ä n ca 500
matplatser.

SMHI tar ocks ä
dagligen emot bilder direkt fr å n v ä dersatelliter som passerar ö ver Europa. Dessa fotografier ä r ett v ä rdefullt
hj ä lpmedel vid kartl ä ggning av v ä dret.

En stor del av inkommande obsarvationer lagras och
behandlas av SMHI: 3 dataanl ä ggning.

V ä derobservationer ritas med dika
symboler in p ä kartor som analyseras av
meteorologer.. Kartorna ger en ö versk å dlig och samtidig bild av v ä dret ö ver ett
stort omr å de.

Observationer fr ä n
h ö gra luftlager studeras p å aerologiska kartor framst ä llda med hj ä lp
aiv datorer.

V ä dret beror p å atmosf ä rens
fysikaliska tillst å nd vars f ö r ä ndringar f ö ljer k ä nda
naturlagar. Att med exakt noggrannhet ber ä kna
v ä drets utveckling med hj ä lp av dessa lagar ä r e-mellertid ä nnu icke m ö jligt. Observationerna ä r ä nnu otillr ä ckliga och ger en ofullst ä ndig bild av atmosf ä rens tillst å nd i utg å ngsl ä get. Vidare ä r bl.ai. ekvationerna som beskriver de fysikaliska
lagama alltf ö r sv å ra att l ö sa trots f ö renklingar och tillg ä ng p å datamaskiner. Allteftersom dessa
utvecklas kan emellertid alltmer invecklade ber ä kningar genomf ö ras samtidigt som b ä ttre observationsunderlag kan erh å llas med hj ä lp
av satelliter. De numeriska prognoserna visar dock med relativt stor tillf ö rlitlighet luftens storskaliga str ö mning

s. 1 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:187 97

och temperaturf ö rdelning
p å olika niv å er i atmosf ä ren.
Dessa prognoser utg ö r, trots felk ä llorna, grundvalen f ö r prognoserna som bl.a. l ä mnas
i radio och television. F ö r att kunna detaljerat f ö ruts ä ga v ä dret kr ä vs
en kombination av numeriska prognoskattor och en serie analyserade v ä derkartor av det slag, som erh å lles med hj ä lp
av observationer fr å n marken genom vilka man i detalj
kan f ö lja olika v ä derf ö reteelser.

V ä derbyr ä n inom SMHI ä r
den avdelning vars uppgift det ä r att
utarbeta v ä derprognoser f ö r samh ä llets
och enskildas behov. Vid aidan av de dagliga prognosema till press, radio och
TV l ä mnar byr å n prognoser till en rad best ä llare. Dessa f ö retr ä der n ä stan alla
grenar av n ä ringslivet, statliga och kommunala
f ö rvaltningar m.fl.

Byr å ns verksamhet omfattar ocks ä bl.a. v ä derservioe
till civilflyget. F ö r att l ö sa den sist n ä mnda
uppgiften finns regionala v ä derkontor
etablerade bl.a. vid Sundsvall/H ä rn ö sands flygplats.

Detta v ä derkontor
har f ö rutom uppgifter vid egen flygplats
att utf ä rda flygplatsprognoser f ö r Ö rnsk ö ldsvik, Ume å ,
Skellefte å , Kiruna och G ä llivare samt under vissa tider ä ven f ö r Ö stersund och Lule ä ,
att l ä mna str ä okprognoser f ö r
flygningar fr å n flygplatser inom Sundsvall
FIR,''- i stort omfattande hela Norrland, att utf ä rda omr ä desprognoser
f ö r allm ä nflyget samt ut ö va
omr å des ö vervakning inom samma omr å de.

Under vinters ä songen
utf ä rdas regelbundet temperatur- ooh
nederb ö rdsprognoser f ö r m ä nga civila
flygplatser i Norrland.

Speeialprognoeer och andra meteorologiska uppgifter l ä mnas som uppdragsverksamhet bl.a. till v ä gf ö rvaltningarna
i G ä vle-

1 flyginformationsomr ä de
( Flight Information Region)

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 '

borgs. V ä sternorrlands,
V ä sterbottens och Norrbottens l ä n, Sveriges Lokalradio AB f ö r Radio G ä vleborg
och Radio V ä sternorrland, kommuner,
kraftbolag, byggnadsfirmor ocii .'tateiis j ä rnv ä gar.

Den milit ä ra v ä dertj ä nsten ombes ö rjs av flygvapnet med lokal prognostj ä nst bl.a. i Ö stersund
och Lule å .

Samarbetet mellan den civila och milit ä ra v ä dertj ä nsten regleras av en ö verenskommelse mellan ber ö rda
huvudmyndigheter. Denna g ä ller bl.a. observationsstationer,
insamling och utbyte av observationer, instrument, klimatbearbetning, utbildning
och internationellt saimarbete.

I ö verenskommelsens f ö rsta paragraf s ä gs
att "SMHI skall tillgodose de civila och chefen f ö r flygvapnet de milit ä ra behoven av meteorologisk tj ä nst,
s å vida inte i s ä rskilda fall annorlunda best ä mts. Oberoende h ä rav
ä ger dock parternas lokala v ä derorgan att vid behov l ä mna tillf ä lliga
tj ä nster, d ä rest detta kan ske utan hinder f ö r ordinarie verksamhet och om erforderliga resurser
finns. Civila myndigheter, f ö retag och
enskilda, vilka av milit ä ra v ä derorgan beg ä r regelbunden v ä dertj ä nst eller
utredningar, som kr ä ver s ä rskild arbetsinsats, h ä nvisas till
SM3I."

4.3.3 V ä derinformation
via massmedia m. m. -

P å v ä dertj ä nsten p å g å r arbetet
praktiskt taget dygnet runt. P ä f ö rsvarets v ä derorganisationer
p å Fr ö s ö n och Kallax tj ä nstg ö r personal m å ndag - fredag i regel mellan kl. 06.00 - 16.00.
Under ö vrig tid svarar flygv ä dertj ä nsten vid
Sundsvall/H ä rn ö -samds flygplats f ö r
verksamhet, som r ö r det civila flyget.

V ä derrapporter f ö r landets fj ä llomr å den finns f.n. tillg ä ngliga som 24-timmars prognoser i radions riksprogram P 1 och P 3, i
televisionens kanal 1 och 2 samt i vissa av lokalradions s ä ndningar.

s. 1 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 99

Av prognoserna utfärdar SMHIrs centrala väderavdelning i
Norrköping följande:

P 1: kl 06.35 dock ej sön- och helgdag. Dagligen
kl. 08.05, 13.00. 18.30, 21.50.

P 3: kl. 05.00, 05.30, 07.00, 07.30, 11.00,
23.00 (ibland även vid flera tillfällen).

TV 1: TV-nytt ca kL 17.55, Aktuellt ca kl. 21.28.

TV 2: Rapport ca kl. 19.58, TV-nytt ca kl. 22.25.

Lokalradion: För Dalafjällen måndag-fredag kl 06.00,
07.00, 12.00, 17.00.

Exempel på SMHI:s centrala rapporter lämnas i bilagorna 2
- 3 av vilka fraragår att t.ex. rapporter som lämnas i P 3 är mycket allmänt
hållna.

Sammanställning pä vädret i fjälltrakterna - se
exempel i bilaga 3 's.r tillkommit efter nära samarbete med bl.a. Svenska
turistföreningen och representanter för turistnäringen. Dessa rapporter,
som icke utgör nägon väderprognos, utläses endast kl. 08.05 f.n. under
perioden t.o.m. påsk.

24-timmars prognoser, som lämnas via radio och
television men ej utfärdas av SMHI, omfattar f.n. följamde rapporter:

Lokalradion: För Jämtlands-, Härjedals- och
Lapplaindsf jällen måndag-fredag kl. 06.00, 07.00, 12.00 och I7.OO.

TV 2:s regionala nyheter: Nordnytt måndag-fredag ca kl.
19.28. 8 Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 187

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 1 °°

Ej SMHI-rapporter ä ro prognoser som privat p å fritid utarbetas av milit ä ra meteorologer vid F 4 Fr ö s ö n och P 21 Kallax efter lokala ö verenskommelser mellan best ä llare och enskilda meteorolcger.

Lokala v ä derprognoser f ö r H ä rjedals- och J ä mtlandsfj ä llen har under turists ä song vintertid under en f ö rs ö ksperiod utf ä rdats och bandats p å tv ä automatiska telefonsvarare ben ä mnda "V ä der-Frida". Ä ven dessa prognoser har utarbetats
av meteorologer vid F 4 Fr ö s ö n privat p ä fritid. Erfarenheterna fr ä n denna verksamhet ä r ö verv ä gauide goda.

4.3.4 Lavinkommitt é n

M å nga d ö dsolyckor i fj ä llen ä r orsakade av laviner. Antalet k ä nda d ö dsoffer under tiden I916-I974 framg ä r av statistik redovisad i kap, 5.1
(p. 5.1.5). Varje vinter intr ä ffar sannolikt m ä nga tillbud d ä r
laviner g ä r ned utan att det blir k ä nt f ö r myndigheter eller organisationer
som ä ro engagerade i fj ä lls ä kerhetsarbetet.

I december 1942 bildades Lavinkommitt é n med representanter fr ä n SMHI, Svenska s ä llskapet f ö r antropologi och geografi, Statens
j ä mv ä gar. Friluftsfr ä mjandet, Svenska fj ä llklubben och Svenska turistf ö reningen. Kommitt é n utf ö rde under sina f ö rsta ä r en omfattamde inventering av intr ä ffade lavinolyckor samt utarbetade
informationsmaterial att tilldelas turister genon f ö rmedling av resebyr å er ooh fj ä llanl ä ggning- ax. Verksamheten har under å ren p å g ä tt med varierande intensitet.

Kommitt é n har initierat eller medverkat till tillkomsten av

flera utredningar om laviner, bl.a. "Samband mellam v ä derlek

och
lavinf ö rekomst i svenska fj ä ll" . Som s ä kerhetsbefr ä mjan-

de å tg ä rd har kommitt é n utgivit broschyren
"Lavinfaram"

fr ä .2

1 E. Schmaeke, SMHI, Stockholm 1959.

2 Senaste upplsiga 1971.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187

4.4 TELEVERKET

Televerket har enligt uppdrag anlagt hj ä lptelefoner med en linjestr ä ckning av 150 - 200 mils l ä ngd i fj ä llomr å det i J ä mtlands
l ä n och svarar bl.a. f ö r underh ä ll
ooh tillsyn av polisens radiosystem och hj ä lptelefoner
i de fyra fj ä lll ä nen.

Radio- ooh hj ä lptelefonn ä tet byggs ut efter hand bl.a. p å uppdrag av rikspolisstyrelsen.

Underh å llskostnaderna
f ö r befintliga anl ä ggningar ä r
stora. Detta beror dels p ä det h å rda klimatet ooh dels p å att m å nga
anl ä ggningar endast kan n ä s f ö r underh ä lls- ooh reparationsarbeten med helikopter eller
terr ä ngfordon.

Televerkets tr å dn ä t i fj ä llv ä rlden kommer sannolikt att byggas ut under f ö ruts ä ttning att
turismen forts ä tter att expandera och utbyggnaden
av mellanriksv ä gen i Norrbottens l ä n fr ä n Kiruna
till Narvik fullf ö ljs. Detta kan inneb ä ra ö kade m ö jligheter att bygga ut hj ä lptelefonn ä tet
till gagn f ö r fj ä lls ä kerheten.

Televerket ä r -
tillsammans med Landstingsf ö rbundet ooh
Svenska kommunf ö rbundet - del ä gare i SOS Alarmering AB, som har till uppgift att
tillgodose samh ä llets behov av alarmeringstj ä nster. Bolaget arbetar f ö r att inr ä tta
regionala alarmeringscentraler, som skall t ä cka
hela landet.

Centralema skall bl.a. avgiftsfritt ta emot samtal till
telefonnummer 90 000. I denna 90 OOO-service ing å r ä ven namnanropet "Fj ä llr ä ddning".

L ä nsalarmeringscentraler finns bl.a.
i Falun i Kopparbergs l ä n och i Skellefte å i V ä sterbottens
l ä n. I J ä mtlands l ä n

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:187 °

är
centralen utbyggd 1979 och i Norrbottens län eventuellt 1980.

Länsalarmeringscentralerna
har för närvarande inget radionät med täckning inom fjällområdet.
Länsalarmeringscen-tralen i Kopparbergs län kam m.imera kostnadsfritt
förmedla SOS auirop till fjällräddningen (polisens sambandscentral). Detta
är endast möjligt med trädanslutna hjälptelefoner.

Länsalarmeringsoentralemas
service kan även utnyttjas för att tillhandahälla allmänheten information
om lokala väder-prognoser via telefonsvarare.

Televerket
har en omfattande erfarenhet av samband i anslutning till sjöräddning
genom sitt engagemang i kustradio-stationema.

Televerket
medverkar även i viss information i syfte att främja fjällsäkerheten.
Det har exempelvis tillsammans med rikspolisstyrelsen utgivit en dekal som
innehäller råd för fjällturer och som kan fästas i telefonhytter m.m.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 1°'

INNEHÅLL

4.5 SVENSKA TURISTFÖRENINGEN

4.

5.

.1

Historik

4,

.5. 5. .5.

,2
5 .4

Leder och anläggningar i fjällen

4,

Information och utbildning

4.

Reseverksamhet

4.

.5-

5

Vädertjänst

4,

5-

,6

Försöksverksamhet

opaginerad Kontrollera mot PDF

4.5 SVENSKA TURISTFÖRENINGEN

4.5.1 lli.-itorik

Svenska turistf ö reningen (STF) ä r en
ideell f ö rening, som stiftades ä r 1885. Enligt stadgarna skall f ö reningen "i fosterlandets
intresse utveckla och underl ä tta turistv ä sendet
inom Sverige samt arbeta f ö r spridandet av k ä nnedom om land och folk". F ö reningen har 1978 omkring 230 000 medlemmar.

4.5.2 Leder och anl ä ggningar i fj ä llen

En viktig uppgift f ö r f ö reningen
har fr ä n b ö rjan varit att underl ä tta f ä rder i fj ä llet.

M ä nga
av f ö reningens å tg ä rder ooh insatser i fj ä llen syftar ocks ä till att ge turisten en viss grad
av s ä kerhet under vistelsen i fj ä llen. M å let ha.r emellertid inte varit att
bygga ut hela fj ä llv ä rlden till samma s ä kerhetsgrad, utan vissa omr å den har medvetet l ä .mnats utaui tekniska anordningar.

Ar 1888 uppf ö rdes f ö reningens f ö rsta fj ä llstuga och 1897 invigdes den f ö rsta fj ä llstationen med math å llning i Sylama. Numera ä ger eller disponerar f ö reningen 74 stugor och 30 k å tor p ä onkring 80 platser i fj ä llv ä rlden. De st å r alla till allm ä nhetens f ö rfogamde. D ä rtill kommer ett tiotal stugor i
Pad-jelanta nationalpark, uppf ö rda av Dom ä nverket. Tillg å ngen till dessa replipunkter f ö r fj ä llf ä rder sommar och vinter ä r en v ä sentlig f ö ruts ä ttning f ö r omfattande turism i fj ä llv ä rlden. F ö rekomsten av dem bidrar ä ven avg ö rande till att ö ka s ä kerheten i fj ä llen.

STF f ö r statistik ö ver
antalet ö vernattningar och dagg ä ster.

opaginerad Kontrollera mot PDF

All personal som ing ä r
i fj ä llr ä ddningsorganisationen liksom alla deltagare i Friluftsfr ä mjandets och Svenska turistf ö reningens f ä rdledarkurser
utbildas i lavink ä nnedom.

Vid utgivning av fj ä llkartor
har diskuterats huruvida lavin-farliga omr å den
skall markeras p ä kartorna. Utgivarna har tills
vidare i regel avst ä tt fr å n s ä dan markering, d å man icke kan garantera att omarkerade omr å den ä ro lavins ä kra. P ä
vissa kartor, exempelvis "Karta ö ver
S ä lenfj ä llen" (jfr p. 5.5.3.5) har omr å den
som kan vara lavinfarliga markerats med tecken "lavinfara".

N å gra lavinprognoser utf ä rdas f.n. icke i Sverige och icke heller f ö rekommer n ä gon
m å linriktad forskning p å omr å det.

Den enda aktiva myndigheten ä r i nul ä get polismyndighetema i fjallomr ä det, som i m å n
av resurser vidtager å tg ä rder f ö r att f ö rebygga lavinolyckor genom att i massmedia vama allm ä nheten, upps ä tta
lavinvamingsskyltar, avsp ä rra lavinfarliga omr å den samt genom spr ä ngning utl ö sa laviner i f ö re-byggamde syfte.

s. 106 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 106

Under den senaste 10- å rsperioden har antalet bes ö kare ö kat med omkring 7 % per ä r.

Enligt f ö reningens ä rsredog ö relse 1977 var bel ä ggningen p å anl ä ggningarna f ö r å ren 1976-77 den som framg å r av bilagorna 4 ooh 5 .

F ö r det
r ö rliga friluftslivets ut ö vare finns i STF:s fj ä llstationer och fj ä llstugor omkring 2 000 b ä ddar. D ä rtill kommer omkring 200 b ä ddar i de n ä mnda Dom ä nverkets stugor. STF bed ö mer att minst 20 000 l ä ngf ä rdsturister bor i stugor och fj ä llstationer med ca 150 000 ö vernattningar per ä r ooh att ytterligare omkring 5 000
turister som f ä rdas p å l å ngtur i fj ä llet bor i t ä lt. Frekvensen av turister i h ö gfj ä llet ä r st ö rst under sommaren.

STF:3 fj ä llstugor ä r bemannade med s.k. stugv ä rdar vissa tider p ä å ret. Fr å n fj ä lls ä kerhetssynpunkt ä r detta v ä rdefullt eftersom allm ä nheten kan f ä r å d och hj ä lp av dem under sin vistelse i fj ä llet. F ö r stugv ä rdama anordnas s ä rskilda veckol å nga kurser. I J ä mtlands l ä n ä r det naturligt att f ö rest å ndarna p ä de fyra n ä .rliggainde fj ä llanl ä ggningarna - Storulv ä n, Bl ä hammaren, Sylarna ooh Helags - h ä ller reda p ä vart turistema ä mnar g ä vid h å rt v ä der.

Ungef ä r en tredjedel av det ledsystem p ä ca 465 mil, som naturv å rdsverket och l ä nsstyrelserna numera ansvarar f ö r, har anlagts av STF.

4.5.5 Information och utbildning

F ö reningen
ger ut m å nga publika.tioner; b ö cker, broschyrer m.m. som syftar
till att ge l ä saren fj ä llkunskap och pradctiska
anvisningar och d ä rmed f ö rebygga fj ä llolyckor. Som exempel kan n ä mnas "Fj ä ll 78", som ä r en utf ö rlig hand-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 7

bok f ö r fj ä llvandrare, vidare tidskriften "Turist" saunt en serie fj ä llhandb ö cker
och turb ö cker.

En god fj ä llkarta ä r en fr å n
s ä kerhetssynpunkt viktig detalj f ö r fj ä llturisten.
STF ger sedan mitten av 30-talet ut Svenska Fj ä llkartan, byggd p å den gamla generalstabskartan. Denna
karta ers ä tts efter hand av Nya fj ä llkartan, som ä r
baserad p å den nya typografiska kartan. Den
nya kartan f ö religger i dag f ö r flertalet omr å den
i fj ä llkedjan fr å n Tre-riksr ö set
t.o.m. Transtrandsf j ä llen. (jfr kap. 5.5.2.3.)

4.5.4 Reseverksamhet

STF har en omfattande reseverksamhet. Denna innefattar
dels researrangemang - i stor utstr ä ckning
vandrings- och skidf ä rder i fj ä llen - dels en fullst ä ndig resebyr å med biljettf ö rs ä ljning, r å dgivning och information.

I samband h ä rmed har STF
under m å nga å r anordnat s ä rskilda fj ä llkurser dels f ö r
blivande f ä rdledare, dels f ö r var och en soa vill f å st ö rre fj ä llkunskap och s ä kerhet
f ö r kommande fj ä llvistelser.

4.5.5 Vädertjänst

Sedan 1930-talet har föreningen medverkat i väderinformationen.
Väderrapport lämnas dagligen frän vissa av anläggningarna till SMHI
under en del av vintersäsongen. Rapporten omfattar vindriktning,
vindstyrka, sikt, temperaturer och snödjup. Observationerna lämnas i
regel av stugvärdar och fjällstationsföreståndare. (jfr p. 4.5.3.)

4.5.6 Försöksverksamhet

STF har tillsammans med Friluftsfrämjandet och
Trygg-Hansa

s. 108 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:187 108

t91(>/ll och 1977/78 genomf ö rt f ö rs ö k med kommunikationsradio och ett s ä kerhetspaket inom J ä mtlands och H ä rjedalens fj ä llv ä rld samt fj ä llomr å dena i Dalarna. Medel ur bortg å ngne fj ä ll-flygf ö raren Gunnar "Sp ö kis" Anderssons minnesfond har
ä ven st ä llts till f ö rfogande f ö r verksamheten.

En redog ö relse f ö r sambandsf ö rs ö ken ges i kapitel 5.7. D ä r redovisar utredningen ocks å sin uppfattning om privatradiosystems
l ä mplighet fr å n fj ä lls ä kerhetssynpunkt.

STF, Friluftsfr ä mjandet och Trygg-Hansa har meddelat utredningen att efter fortsatt f ö rs ö ksverksamhet sommaren 1978 och
slutrapport h ö sten 1978 f ö rs ö ken f å r anses avslutade. Man avvaktar d ä refter st ä llningstagande fr å n den framtida huvudmannen f ö r fj ä lls ä kerheten betr ä ffande eventuellt fortsatt
verksauahet, som d ä l ä mpligen synes b ö ra ske i dennes regi.

Ett v ä sentligt syfte med f ö rs ö ken har ocks ä varit att stimulera en bredare
allm ä nhet aitt medf ö ra de v ä rdefulla s ä -kerhetsdetaljema sn ö spade och vinds ä ck. Broschyrer med instruktion m.m.
och fj ä lls ä kerhetsr ä d medf ö ljer paketet. Erfarenheterna h ä rvidlag har genomg å ende varit goda.

Andra f ö rs ö k, som STF bedrivtr, ä r dels prov ned en aga-fyr vid Bl ä hammaren, dels med fast ljusanl ä ggning p ä Syl-stationen.

F ö rs ö k med mistlurar och klockor, som kl ä mtar vid viss vindstyrka
(Endalsstugan) har avbrutits. STF har icke funnit n ä gra s ä kra uppgifter om att s å dana ljud- och ljusanordningar
skulle ha r ä ddat liv.(jfr kap. 4.1.3.)

s. 109 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187

109

INNEH Å LL

4.6
FRILUFTSFR Ä MJANDET

4.6.1

Historik

4.6.2

Organisation

4.6.3

Fj ä llverksamhet

4.6.4

Fj ä llresor

4.6.5

Ö vrigt fj ä lls ä kerhetsarbete

s. 110 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 110

4.6 FRI I.TS FRAM JAN DET

4 . f . 1 lliPtnrik

"F ö reningen f ö r skidl ö pningens
fr ä mjande i Sverige" eller
"skidfr ä mjandet" grundades 1892.
Verksamheten var d ä begr ä nsad endast till vintem och den huvudsakliga uppgiften
var att arrangera skidt ä vlingar. Sedan t ä vlingsverksamheten ö verf ö rts till andra f ö reningar och verksamheten kommit att omsp ä nna hela å ret
ä ndrades f ö reningens naunn 1938 till Skid- och friluftsfr ä mjandet. 1975 besl ö ts att f ö reningen skulle kallas enbart
Friluftsfr ä mjandet.

4.6.2 Organisation

M å let f ö r verksamheten ä r att ge ö kad livskvalitet å t
alla genom friluftsliv som fritidssyssels ä ttning.

Organisationen leds centralt av en styrelse, som har sitt
kansli i Stockholm.

Landet ä r
administrativt indelat i 23 distrikt. I varje distrikt finns ett antal
lokalavdelningar. Distrikt och lokalavdelningar leds av regionala och lokala
styrelser.

Medlemmama ä r
individuellt anslutna och tillh ö r en lokalavdelning.
F ö r n ä rvarande finns ca 450 lokala f ö reningar.
Medlemsantalet uppg å r till omkring 220 000.

4.6.3 Fjällverksamhet

Föreningens
verksamhet späLnner över en rad olika aiktivi-teter under hela året. En kraftig
satsning görs pä lokal fjällutbildning av allmänheten.

s. 111 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 111

F ö reningens styrelse har tillsatt
kommitt é er f ö r olika verksamhetsgrenar. Fj ä llkommitt é ns uppgift ä r
att leda friluftsfr ä mjandets fj ä llverksamhet, planl ä gga och leda fj ä lledar-utbildning, f ä rdigst ä lla
materiel att anv ä ndas i den lokala verksamheten, f ä rdigst ä lla
utbildningsplan f ö r fj ä lledar-utbildning sommar och vinter, vidta å tg ä rder f ö r att decentralisera fj ä lledarutbildningen, fr ä mja genomf ö raindet av den nyutformade fj ä llverksamheten i distrikt och lokalavdelningar och
samarbeta med andra organisationer r ö rande
fj ä llfr å gor.

Kommitt é ns arbete
har inriktats p å att å stadkomma en breddning av Friluftsfr ä mjandets fj ä llverksamhet p ä det lokala planet.

Kommitt é n har framst ä llt ett studiepaket om fj ä llverksamhet avsett att anv ä ndas vid tr ä ffar
och studiecirklar p ä det lokala planet. Materialet anv ä nds i stor utstr ä ckning
i skolundervisningen. Fj ä llpaketet best å r av fem h ä ften
med titlarna "Fj ä llens m ö jligheter", "Fj ä lls ä kerhet/Pj ä ll-r ä ddning",
"Fj ä llorientering", "Fj ä llnatur" ooh "Frilufts-utrustning f ö r fj ä llbruk".
Dessutom finns d ä rtill anslutande ledarhandledning,
diabildsserier, affischer och broschyrer.

Allt arbete med tr ä ffar
och studiecirklar inom detta omr å de g ä r ut p å
att f ö rbereda m ä nniskor inf ö r
deras fj ä llvistelse, att ge utbildning i
god tid innan fj ä llvistelsen.

Ledarna f ö r fj ä lltr ä ffama ooh
studiecirklarna utbildas p å
fj ä lledarutbildning i tre steg vintertid och tv å steg sommartid. Under senaste å ret har 200 ledare utbildats. Antalet
utbildningstillf ä llen ut ö kas under kommande verksamhets å r.

Friluftsfr ä mjandets fj ä lltr ä ffar och
cirklar hade vintem 1978 startat p ä
omkring 150 platser i landet.

s. 112 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:187 112

Sommaren 1978 och vintem 1979 planeras totalt 21 fj ä llledarkurser.

4.6.4 Fj ä llresor

Lokalavdelningar planerar och genomf ö r fj ä llresor f ö r deltagare i fj ä lltr ä ffsverksamheten i viss omfattning. Verksamheten i
fj ä llterr ä ngen ä r d ä ledarledd och b ö r
betraktas Som ledarledd fj ä llutbildning 5. fj ä llterr ä ng.
Ledarna f ö r den verksamheten har genomg å tt vinter- eller sommarfj ä ll-utbildningen.

Ofta engageras lokala fj ä lledare f ö r enstaka informationstillf ä llen i skolor, f ö retag,
i f ö reningar eller motsvarande. Vanligt
f ö rekommande ä r att Friluftsfr ä mjandets
lokalavdelningar har enstaka tr ä ffar med fj ä llinformation exempelvis inf ö r sportlov och p å sk.

Inom Friluftsfr ä mjandets
regionalorganisation svarar fj ä ll-distriktsledaren
f ö r utbildning och vidareutbildning
av lokala ledare. Han svarar vidare f ö r
att lokala ledare kallas till konferenser, informerar massmedia (tidningar,
lokalradio, regional TV) samt h å ller st ä ndig kontakt med centrala fj ä llkommitt é n.

4.6.5 Ö vrigt fj ä lls ä kerhetsarbete

Friluftsfr ä mjandet
svarar f ö r en omfattande r å dgivning betr ä ffande
sportutrustning ooh dess hamdhavande. F ö r
denna verksamhet svarar en s ä rskild
utrustningskommitt é . Denna genomf ö r ocks ä
en v ä sentlig upplysningsverksamhet i utrustningsfr å gor under samarbete med sportbramschen och statens
organ f ö r konsumentupplysning.

Kommitt é n svarar
ocks ä f ö r utbildningen av branschfolk.

F.n. utbildas omkring 50 sporthandlare och f ö rs ä ljare ä rligen.

s. 113 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:187

Kommitténs
huvudsakliga arbetsuppgift är att följa och påverka utvecklingen av
friluftsutrustning och att i utrustningsfrågor vara rådgivande ät allmänheten.
1 detta syfte utarbetar och utger eller eljest sprider kommittén utrustningslistor
och handböcker, deltar i radio- och TV-program rörande utrustningsfrågor,
medverkar i utredningsarbete osv.

Som
omnämnts i k*p. 4.5 deltar Friluftsfrämjandet i försöket med
"fjällsäkerhetspaket".

s. 114 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 114

INNEHÅLL

4.7 SVENSKA SAMERNAS RIKSF Ö RBUND

4.7.1
Grunder

4.7.2
Fj ä llomr å det!!
nyttjande

4.7.3
Fj ä lls ä kerhet

s. 115 Kontrollera mot PDF

4.7 SVENSKA SAMERNAS RIKSF Ö RBUND 4.7.1 Grunder

Svenska samernas riksf ö rbund
(SSR) ä r en sammanslutning av svenska
samebyar och samef ö reningar med uppgift att tillvarata
och fr ä mja de svenska samernas ekonomiska,
sociala, r ä ttsliga, administrativa och
kulturella intressen med s ä rskild h ä nsyn till rensk ö tseln
ooh dess bin ä ringars fortbest å nd och sunda utveckling.

Det totala antalet samer i Sverige ber ä knas till l ä gst
15 500. D ä rav utg ö r den rensk ö tande
befolkningen oa 2 500. De icke rensk ö tande
samerna, f ö retr ä dda av de 16 same-f ö reningama, ä r ca 13 000. Det st ö rsta antalet samer, 7100, finns i Norrbottens l ä n. I V ä sterbottens
och J ä mtlands l ä n finns 2 400 respektive 1 500 samer och i
Stockholms l ä n 1 200 samer.

Rensk ö tseln ä r i Sverige f ö rbeh å llen samerna. Enligt renn ä ringslagen (SFS 1971:457) har den,
som ä r av samisk h ä rkomst, r ä tt att begagna mark och vatten till
underh å ll f ö r sig och sina renar (rensk ö tselr ä tt), om hans far eller mor eller n å gon av hans far- och morf ö r ä ldrar haft rensk ö tsel som stadigvarande yrke. Å r 1971 omorganiserades lappbyarna
till samebyar med fr ä msta
uppgift att driva rensk ö tsel.
Varje sameby har ett gr ä nsbest ä mt omr å de och ä r organiserad enligt principen om
samverkan mellan medlemmarna i by s å som inom en ekonomisk f ö rening. Medlemmarna ä ger sj ä lva sina renar men samverkar p å olika s ä tt i rensk ö tselarbetet vid t.ex. samlingar,
kalvm ä rkning och slakt. Samerna best ä mmer sj ä lva om sina angel ä genheter p å byst ä mma och genom stadgar f ö r byn. Byst ä mman ä r byns h ö gsta beslutande organ - d ä r samtliga medlemmar har r ö str ä tt. I ö vrigt f ö retr ä der en vald styrelse samebyn. De st ö rsta samebyarna har ungef ä r 200 medlemmar, den minsta 9 Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 187

s. 116 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:187 116

knappt
ett tiotal.

Sammanlagt
finns det ca 200 000 renar exklusive årskalvarna - en försörjniigsbas
för de drygt 2 500 renskötande samerna. Produktionsvärdet av
renskötseln är ca 20 mkr per år av renkött, hudar och hom, vartill kommer
värdet av de samiska kombinationsnäringarna jakt, fiske, sameslöjd m.m.
Inom kärnområde för den samiska bosättningen finns grupper av Samer, som
utan att vara renskötande genom sitt nuvarande näringsfång anknyter till
mycket ålderdomliga samiska näringstraditioner. Dessa samer, vare sig de
en gång varit renskötare eller inte, anknyter med sitt näringsliv och
nuvarande bosättning i lägfjällsomrädet till en ursprunglig samisk
kultur.

Flertalet
renar tillhör renskötauide samer i någon av de 33 fjällsamebyama från
Könkömä i norr till Idre i söder. Förutom fjällrenskötsel med flyttningar
frän sommarbete i fjällen till vinterbete i skogslaindet - en sträcka
pä 20 mil och mera - finns en mer stationär skogsrenskötsel i skogslandet
i lappmarken (10 skogssamebyar) och i Tomedalen (7
koncessionssamebyar).

Lantbruksstyrelsen
är central myndighet för rennäringen. Vid var och en av lantbruksnämndema
i Norrbottens, Västerbottens ooh Jämtlands län finns en
rennäringsdelegation.

4.7,2
Fjällområdets utnyttjande

Samema
som en ursprunglig minoritet i Sverige ställer berättigade krav pä utrymme
för att utveckla sin egen kultur i det svenska storsamhället. Det nära och
oupplösliga sambandet näring - kultur ställer krav på insatser inte bara inom
kulturområdet utan även pä ätgärder för att begränsa exploateringen av de
marker, som renarna behöver för bete säväl under sommaren (fjällen) som
vintem (skogslandet).

s. 117 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 117

Statsmakternas principinst ä llning i denna fr å ga fast.slogs genom beslutet den 12
maj 1977 om iiiaatser for saraerna (prop. 1976/77:80. KrU 19777:45. rskr 197/7
Z: 2U9). beslutet inneb ä r ett samlat program f ö r

"en statlig saunepolitik, som tar h ä nsyn till den

samiska minoritetens livsvillkor inom alla sam

h ä llsomr å den. ------ M ä len
f ö r samh ä llets insatser

f ö r den samiska minoriteten skall ha
sin utg å ngspunkt i de m å l, som slagits fast f ö r laindets minoritetspolitik i stort, n ä mligen j ä mlikhet, valfrihet och samverkan.
Samtidigt inneb ä r den grundl ä ggande uppfattningen om samernas s ä rskilda st ä llning
att man vid utbyggnaden av samh ä llets st ö d till samekulturen m å ste ge utrymme ä ven ä t andra bed ö mningar ä n dem, som kan g ö ras
betr ä ffande ö vriga minoritetsgrupper i det svenska samh ä llet.

Detta ä r den
principiella utg å ngspunkten f ö r (statsmakternas) samlade insatser f ö r saunerna och deras kultur. De ä tg ä rder som s ä tts in, b å de
p ä kort ooh p å l å ng sikt,
skall bidra till en best å ende kulturell och ekonomisk
trygghet f ö r den samiska folkgruppen. Detta f ö ruts ä tter i sin
tur ett n ä ra samarbete med samerna sj ä lva ooh med deras organisationer. Samernas ö nskem å l och krav
skall tj ä na som riktm ä rke f ö r de
framtida statliga insatserna." 1.

En avg ö r é inde f ö ruts ä ttning f ö r
att den samiska kulturen skall kunna bevaras ä r att renn ä ringen kan fortleva som samisk n ä ring och att ett rimligt antal samer i framtiden kam
f å sin utkomst inom renn ä ringen eller p å
annat s ä tt inom det geografiska bos ä ttningsomr å de,
som av å lder varit samemas.

De samiska fr å goma
skall i enlighet med statsmakternas beslut vara ett naturligt inslag i den allm ä nna samh ä llsplaneringen.
Statens planverk framh ö ll i sitt yttrande

1 Ur anf ö rande av f ö redragande departementschefen, chefen f ö r utbildningsdepartementet Jan-Erik Wikstr ö m i riksdagen vid behandlingen av prop. 1976/77:30
den 12 maj 1977.

s. 118 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:187
118

ö ver
1970 å rs sameutredning (SOU 1975:99 och
lOO) som en angel ä gen uppgift f ö r samh ä llsplanerande
myndigheter att fullf ö lja f ö rs ö ken att finna liimpliga former f ö r en tilll ä mpning
av renn ä ringslagstiftningen inom samh ä llsplaneringen. Enligt plainverkets mening utg ö r renn ä ringslagens
mark-reglerainde best ä mmelser ooh statsmaktemas
uttalanden till st ö d f ö r rensk ö tselns r ä ttigheter en relativt god grund f ö r en markanv ä ndningsplanering,
som skyddar rensk ö tselihtresset. Ett b ä ttre planeringsunderlag, som belyser f ö rh ä llandena inom
rensk ö tseln ö kar f ö ruts ä ttningen att genom fysisk planering l ö sa de konflikter om markanv ä ndningen, som kan finnas mellan rensk ö tseln ooh andra intressen.

Ett av de v ä sentligaste
motiven f ö r den fysiska riksplaneringen har
varit att kunna avv ä ga olika intressen f ö r att utnyttja samma mark- ooh vittentillg å Lngar. Statsmakternas beslut 1972 med riktlinjer f ö r hush å llningen
med mark och vatten fastslog (prop. 1972:111), att samema enligt renn ä ringslagen har f ö rstahandsr ä tten att utnyttja fr ä mst markerna ovanf ö r odlingsgr ä nsen och i renbetesfj ä llen. Renn ä ringen borde d ä rf ö r ses som en
restriktion mot annan markanv ä ndning.
Rensk ö tseln borde f å ge vika bara om ett visst markomr å de beh ö vdes
f ö r ett ä ndam ä l som var
"av v ä sentlig betydelse fr å n allm ä n
synpunkt". Vidare uttalades att utvecklingen mot ett mer differentierat n ä ringsliv i fj ä llv ä rlden, bl.a. genom en ö kande turism, m å ste styras i s ä dcui riktning att samiska intressen icke skadas ooh
helst p ä ett s å dant s ä tt
att samerna sj ä lva f å r del av utvecklingens positiva sidor. Det bed ö mdes d ä rf ö r som angel ä get,
att f ö retr ä dare f ö r renn ä ringen och f ö retr ä dare f ö r
den statliga administrationen p å omr å det, dvs, lantbruksstyrelsen och lantbruksn ä mnderna, f å r
medverka i planeringsarbetet redan p å
f ö rberedelseskedet.

1 Prop. 1976/77:80 s. 48.

s. 119 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187

I sammanhamget m ä
framh å llas, att f ö r att p å
centralt plan fr ä mja samordning ooh samverkan har i
samband med stats-maiktemas beslut 1977 om insatser f ö r samema en permanent interdepartemental arbetsgrupp
f ö r samefr å gor tillsatts. Denna skall fortl ö pande f ö lja
utvecklingen, verka f ö r samordnat utnyttjande av olika -
fr ä mst statliga - insatser,
regelbundet ö verl ä gga med samema och sameorganisationema i konkreta fr å gor och fortl ö pande
h ä lla kontakt s ä v ä l med dem
som med myndigheter, institutioner ooh ö vriga
organisationer p å central, regional och lokal niv å , som arbetar med samefr å gor.

Den fysiska riksplaineringen skall genomf ö ras i kommunemas planering och genom å tg ä rder av l ä nsstyrelser och andra statliga myndigheter. I
regeringens anvisningar f ö r planeringsarbetet sl ä s p ä nytt fast,
att renn ä ringens speciella krav och r ä ttigheter skall beaktas och att samr å d med ber ö rda
samebyar b ö r komma till st å nd i ett tidigt skede av planeringsarbetet. Det ä r bl.a. klart utsagt att man inte f å r n ö ja sig med
att saunr å da med enbart t.ex. lantbruksn ä mnden.

Regeringen tog v ä ren
1975 st ä llning till de program f ö r att fullf ö lja
riktlinjerna f ö r hush å llning med mark och vatten, som p ä grundval av riksdagens beslut 1972 om den fysiska
riksplaneringen hade utarbetats av kommuner ooh l ä nsstyrelser. D ä rvid gavs vissa s ä rskilda riktlinjer f ö r den fortsatta markanv ä ndningsplaneringen
ä vensom f ö reskrifter om att f ö r obrutna fj ä llomr å den prelimin ä rt avsedda omr å den skulle undantas fr ä n tyngre exploatering och skogsbruk. (Jfr p. 3.3.2 och 3.3.3). I det
till rekreationsberedningens rapport Statliga insatser f ö r turism ooh rekreation (Ds Jo 1978:2) fogade
supplementet redovisas planeringsl ä get
i de prim ä ra rekreationsomr å dena. F ö r
kommunerna inom de fem av dessa som ä r
fj ä llomr å den anges l ä get s ä lunda (tabell 5 ).

s. 120 Kontrollera mot PDF

Tabell 5

Planeringsläget beträffande de fem primära
rekreationsområdena inom

fjällregionen

L ä n

Kommun

Kommun ö Vi » rsikt

Markdispositionsplan

Anm.

Uppr ä ttad

Antagen

Uppr ä ttad

Antagen

W

Malung

X

X

W

Ä lvdalen

X

X

Z

H ä rjedalen

X

X

X

X

Avser fj ä ll och ä lvdal

Z

Berg

X

X

X

X

Z

Å re

X

X

X

X

AC

Storuman

X

X

AC

Sorsele

X

X

BD

Arjeplog

X

X

BD

Kiruna

X

X

X

Avser Tometr ä sk

Vid Svenska samernas riksförbunds landsmöten säväl
1977 som 1978 har påtalats att enligt samisk uppfattning samråden med
samebyarna vid den fysiska riksplaneringens genomförande fungerat mindre
bra på flera håll. Så synes otvivelaktigt ha varit fallet. Det har
emellertid funnits speciella svårigheter i hittillsvarande skeden av
arbetet, bl.a. beroende på arbetsomfattningen, de ofta pressade
tidsförhållandena samt bristande erfarenhet ooh rutin. En klar förbättring
syns på väg. Under framtagningen av utredningsförslaget till obrutna
fjällområden (jfr kap. 3.3) har särskild omsorg nedlagts på
redovisningen av de olika intressena och pä samråden med rennäringens
företrädare. Förslaget mottogs ocksä -som redovisats i propositionen
1977/78:31 - i allt väsentligt positivt av samernas erganisationer.

s. 121 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:187 121

Regeringen har senare givit l ä nsstyrelserna i Kopparbergs, J ä mtlainds, V ä sterbottens
och Norrbottens l ä n i uppdrag att under 1979 l ä mna regeringen f ö rslag
till n ä rmare avgr ä nsning av de obrutna fj ä llomr å dena, sedan
deras omfattning i stort den 15 december 1977 har fastlagts av riksdagen. Bl.a.
skall l ä nsstyrelserna i V ä sterbottens och Norrbottens l ä n h ä rvid
redovisa olika alternativ f ö r markanv ä ndningen i vissa delar av Toma-Graddisomr å det respektive Sarek-Pite-och Kebnekaiseomr å dena i saimmanhang med vissa v ä gf ö rslag m.m.
Bland andra samr å dsinstanser n ä mns s ä rskilt ber ö rda samebyar.

4.7.3 Fj ä lls ä kerhet

Samerna besitter i m å nga
fall en fj ä llkunskap i s ä rklass. Det g ä ller
s å v ä l milj ö kunnandet som den lokala terr ä ngk ä nnedomen.
Det ä r naturligt att detta ä r av v ä rde
fr ä n fj ä lls ä kerhetssynpunkt. Flertalet av dessa
kunniga samer i aktiv å lder ä r engagerade i renn ä ringen eller
anslutande verksamheter och deras kunnande och f ö rm å ga f ö rb ä ttrar deras egen ooh aindras s ä kerhet d ä r.
Flera samer, som d ä rtill har m ö jlighet, ä r
engagerade i fj ä llr ä ddningens r ä ddningspatruller, som f ä rdledare, i ledunderh å llsarbetet, som stugv ä rdar, b å tf ö rare m.m.
Svenska samernas riksf ö rbund ä vensom vissa l ä nsstyrelser
och kommuner har fraunh ä llit, att ett ö kat utnyttjande av samernas erfarenheter och
kunnande i fr å ga om fj ä llv ä rldens f ö rh ä llanden
skulle vara till f ö rdel bl.a. fr å n fj ä lls ä kerhetssynpunkt.

I sammanhanget m å
fr å n propositionen 1976/77:80 om
insatser f ö r samema citeras f ö ljande uttalande av f ö redragande departementschefen:

"N ä r det g ä ller att skapa syssels ä ttningstillf ä llen som ett komplement eller
alternativ till renn ä ringen erbjuder turistn ä ringen stora m ö jligheter
s ä rskilt

s. 122 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 i??

för kvinnor och icke renskötande samer. Vid den
fortsatta utbyggnaden av stugbyar och småstugor bör förutsättningarna
att förlägga dessa inom samerriati bosättningsområden prövas i
samarbete med samerna själva. Härvid bör självfallet beaktas de
krav pÅ planering och de riktlinjer för markanvändningen som stat och
kommuner har lagt fast för de områden som berörs. Det statliga stöd
.som utgår till sädaina projekt är dels det stöd som statens
naturvärdsverk lämnar vid uppförande av rekreationsanläggningar, dels medel
för sysselsättningsfrämjande åtgärder."

s. 123 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 123

INNEHÅLL

4.8 L Ä NSSTYRELSER
OCH KOMMUNER M.M. i FJ Ä LL Ä NEN

4.8.1 L ä nsstyrelserna

4.8.1.1 Allm ä nt

4.8.1.2 Leder m.m.

4.8.2 Lantbruksn ä mndema
m.m.

4.8.5 Kommunerna

s. 124 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 124

4.8 LANSSTYRELSER OCH KOMMUNER M.M. I FJ Ä LL Ä NEN

4.8.1 L ä nsstyrelserna

4.8.1.1 Allm ä nt

L ä nsstyrelsen, som i princip svarar f ö r den statliga f ö rvaltningen
i l ä net (L ä nsstyrelseinstruktionen SFS 1971:460; senaste
lydelse SFS 1977:1133:; omtryckt 1976:892), har ett stort ansvar f ö r samordningen av l ä nets resurser i syfte att f ö rb ä ttra fj ä lls ä kerheten., L ä nsstyrelsen
g ö r m å nga insatser p å detta omr å de, varvid samverkan underl ä ttas av att i samma myndighet finns s å v ä l l ä nspolischefen, ansvarig f ö r fj ä llr ä ddningen i L ä net,
som planeringsavdelningen, som handhar l ä nsplaneringen
inom den fysiska riksplsuieringen, och naturv ä rdsenheten som bl.a. sk ö ter
planeringsarbetet r ö rande huvud- och sekund ä rleder.

4.8.1.2 Leder m.m.

L ä nsstyrelserna i Kopparbergs-, J ä mtlands-, V ä sterbottens-och
Norrbottens l ä n ä r fr.o.m. den 1 juli 1977 regionala huvudm ä n vad avser planerings- och samordningsarbete samt
tillsyn av s.k. huvudleder och sekund ä rleder
i fj ä llomr å det.

Genom l ä nsstyrelsernas
f ö rsorg har en omfattande upprustning
av ledn ä tet kommit till st å nd. Upprustningsarbetet har i vissa fall bedrivits
som beredskapsarbete i l ä nsstyrelsens regi. Genom m å lmedvetna satsningar - i bl.a. Norrbottens l ä n ä ven fr ä n syssels ä ttningssynpunkt
- ä r ledn ä tet numera av relativt god standard.

L ä nsstyrelserna har f.n. ingen egen organisation, som kan ut ö va tillsyn ooh utf ö ra underh å ll av leder ooh av anl ä ggningar i anslutning d ä rtill. Underh å llet
sker i regel genom anlitande av entrepren ö rer
- d ä ribland ä ven lantbruksn ä mndens
renn ä ringsavdelning samt lokala och
regionala organ bl.a.

s. 125 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 1,>'3

domänverket. Tillsynen kan endast i mycket ringa
utsträckning utföras av egen personal från länsstyrelsen. Den
tillsyn som sker utförs mestadels av personal som fraunst genomför
ämnat uppdrag. Det kan vara tjänstemän från lantbruksnämndens rennäringsavdelning,
polispersonal i samband med övervaknings-uppdrag e.d. Undantag härifrån
finns emellertid. Länsstyrelsen i Norrbottens län genomför fr.o.m.
1973 en försöksverksamhet med fjäll- eller naturvårdspatruller inom
fjällområdet. I den del som dessa fjällpatruller utför underhåll och
skötsel av vandringsleder har riksdagen för budgetåret 1978/79 bestämt
att kostnaderna skall bestridas av den särskilda anslagsposten för
vandringsleder, under anslaget för anläggningsstöd m.m. till idrotten.
Naturvårdsenheten på länsstyrelsen utövar den centrala arbetsledningen.
Fast anställda lokala arbetsledare finns i Arjeplog, Gällivare, Kiruna
och Karesuando. Antalet patrullmedlemmar uppgår till omkring 12 man.

Patrullemas huvudsakliga arbetsuppgifter består främst av
att svara för renhållning m.m. i fjällvärlden. Genom att patrullerna
ständigt vistas i fjällområden som frekventeras av turister faller det
sig naturligt att patrullerna även ägnar sig åt fjällsäkerhetsarbete.
I arbetsuppgiftema ingår visst förebyggande underhäll av vandrings- och
skoterleder. Vintertid kontrolleras issäkerheten och ruskning av vinterleder
över is och utförs kompletteringsmärkning av vinterleder. Sommartid
utförs färgbättring, rösning och viss röjning av leder. Vidare sker
kontroll av bl.a. båtleder, fjällstugor, broar, spänger, vindskydd
och hjälptelefoner. Patrullerna varnar för lavinfarliga områden genom
skyltning och stänger av leder i förekommande fall efter samråd med den
lokala polismyndigheten.

Patrullerna ingår även i fjällräddningsorganisationen.
Patrullerna, som är utrustade med polisens fjällradio, kan snabbt informera
om översvämningar, ras, trasiga broar

s. 126 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 126

etc. Hotell- och turistanl ä ggningar informeras om aktuella v ä dersituationer
i fj ä llomr å det.

Erfarenheterna fr å n
denna verksamhet ä r enligt l ä nsstyrelsens uppfattning goda.

4.8.2 Lantbruksn ä mnderna
m.m.

Lantbruksn ä mndernas
renn ä ringsdelegationer f ö rvaltar statens fj ä llomr å den utom skogbevuxna omr å den ovan odlingsgr ä nsen och inom renbetesfj ä llen.

Lantbruksn ä mndernas
renn ä ringsavdelningar har f ä ltassistenter, som i sitt arbete vistas i fj ä llomr å det. I
samband med att ordinarie arbetsuppgifter fuHiprs, utf ö rs ä ven visst fj ä lls ä kerhetsarbete
s å som kontroll av leder m.m.
Laintbruks-styrelsen har efter ö verenskommelse
med rikspolisstyrelsen erh å llit tillst å nd att n ä mndernas
f ä ltpersonal f å r anv ä nda polisens
fj ä llradiokanal. H ä rigenom kan vid kontrollen eller eljest gjorda
iakttagelser av betydelse f ö r fj ä lls ä kerheten
snabbt inrapporteras.

Lantbruksn ä mndernas
renn ä ringsavdelningar ä ger fortfarande ett antal renvaktarstugor, som i
vissa fall ä r kombinerade fj ä ll- och renvaktarstugor. Enligt uppgift finns i V ä sterbottens l ä n
omkring 25 stugor, som har ö ppna rum och
f å r disponeras av fj ä llturister f ö r
tillf ä llig ö vernattning i sambaind med fj ä lltur.

Renvaktarstugorna ä r
lokaliserade efter rensk ö tselns behov och ligger oftast ol ä mpligt till ur turistisk synvinkel. Stugorna har ur
fj ä lls ä kerhetssynpunkt ett visst v ä rde,
d ä turister har m ö jligheter att nyttja dem tillf ä lligt. F ö r
n ä rvarande ä ger samebyarna ö verv ä gande antalet renvaktarstugor i fj ä llen. I den m å n
de stugor, som ligger l ä mpligt

s. 127 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 127

till, b ö r infogas i
fj ä lls ä kerhetssystemet, erfordras ö ver-enskonmielse
med vederb ö rlig sameby.

I detta sammanhang m å
n ä mnas att inom fj ä llv ä rlden finns
s.k. fj ä ll ä genheter uppl å tna till arrendatorer.
Fastigheterna ligger oftast inom v ä gl ö st land eller l ä ngs
v ä gar, exempelvis Graddisv ä gen. S å
l ä nge fastigheterna ä r bebodda med bofast befolkning kan de utg ö ra replipunkter f ö r
fj ä llturismen och d ä rmed bidra till att fr ä mja fj ä lls ä kerheten.

4.8.3 Kommunerna

Kommunerna har i allm ä nhet
lagt ned ett omfattande arbete n ä r det g ä ller byggnad, underh å ll och upprustning av n ä rleder och
av vindskydd och raststugor i anslutning h ä rtill.
I vilken omfattning detta sker ä r fr ä mst beroende p å
kommunemas ekonomi och m ö jligheterna att f ä statliga bidrag.

Kommunerna har i regel planer ö ver kommande utbyggnad av ledn ä tet. M ä nga
kommuner har p å ett tidigt stadium planerat och
genomf ö rt betydande upprustning av n ä rlederna. N å gra
exempel m å n ä mnas. I Malungs kommun i Kopparbergs l ä n finns ett ledsystem som f.n. omfattar 12-15 mil. Utbyggnad sker
successivt

och n ä rmast å terst å r att f ä rdigst ä lla
den s.k. s ä kerhetsringen,

2 som kommer att omsluta 5-6000 km fj ä llterr ä ng.
Kommunen ansvarar ä ven f ö r raststugor, som ligger i anslutning till lederna. Underh å llskostnaderna uppg å r till omkring 10 000 kr per ä r.

H ä rjedalens kommun i J ä mtlands l ä n
avs ä tter omkring 200 000 kr per å r och Asele kommun i V ä sterbottens l ä n ca 500 000 kr f ö r underh å ll
och utbyggnad av n ä rleder, broar m.m.

Ett speciellt f ö rh å llande g ä ller
f ö r Ä lvdalens kommun, vars fj ä llomr å de i huvudsak utg ö rs
av naturreservat. P å grund h ä rav svarar dom ä nverket
f ö r utbyggnad, tillsyn och underh ä ll av flertalet leder med anslutande anordningar och
anl ä ggningar

s. 128 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 128

inom kommunen.

Kommunema medverkar p ä
olika s ä tt i fj ä lls ä kerhetsinformationen
i f ö rebyggande syfte. Specialkartor ö ver s ä rskilt
frekventerade omr å den har frauatagits med information
om lavinfarliga omr å den, leder, raststugor m.m. Andra å tg ä rder ä r att tillhandah ä lla
allm ä nheten fj ä llf ä rdsmeddelanden.
Blankettema finns p å hotell och turistanl ä ggningar i kommunen.

s. 129 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 129

INNEHÅLL

4.9 Ö VRIGA ORGANISATIONER

4.9-1 Dom ä nverket

4.9.2 Sveriges turistr å d

4.9.5 SOS Alarmering AB

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 150

4.9 Ö VRIGA
ORGANISATIONER

4.9.1 Dom ä nverket

Dom ä nverket, som ä r ett aff ä rsdrivande
verk, f ö rvaltar p ä uppdrag av Statens naturv ä rdsverk vissa nationalparker och naturreservat i
riket. Verket ä ger dessutom fastigheter i fj ä llomr å det.

Dom ä nverket har anlagt och underh å ller leder och byggnader p ä m ä nga platser
i fj ä ll ä nen. I Dalarna f ö rvaltar dom ä nverket omkring 95 io av fj ä llmarken och ansvarar f ö r underh ä ll
m.m. av 20 mil leder inon, fj ä llomr å det.

Kostnaderna f ö r
att fr ä mja fj ä lls ä kerheten ä r h ö ga. De totala
investeringskostnaderna f ö r anl ä ggningama uppg å r hittills till omkring 1,6 milj.
kr. och driftkostnadema till omkring 270 000 kr. per å r.

Dom ä mverket har en stor f ä ltorganisation med betydande erfarenheter av fj ä lls ä kerhetsarbetet.
Under turists ä songen har verket stugor bemannade
exempelvis i Padjelanta, Nikka-luokta och Abisko i Norrbottens l ä n samt i Fulufj ä llet
i Kopparbergs l ä n. Detta utg ö r ett v ä rdefullt
tillskott fr å n fj ä lls ä kerhetssynpunkt. Stugorna ä r utrustade med telefon och radio.

Dom ä nverkets personal ut ö var tidvis i samband med att ordinarie
arbetsuppgifter fullg ö rs, tillsyn ö ver anl ä ggningar
inom f ö rvaltningsomr å dena, soni ä r
av betydelse ur fj ä lls ä kerhetssynpunkt. Dom ä nverket
anser att det vore ö nskv ä rt med ö kad tillsyn inom omr ä denai under turists ä songen, men p ä grund av kostnaderna ä r detta inte m ö jligt.

Dom ä nverket har ä ven andra m ö jligheter
att bidra till ö kad

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 151

fjällsäkerhet. Så kan domänverket exempelvis genom
det delägda dotterbolaget 'Jverige Rekreation AB sprida fjällsäkerhetsinformation
till turister via bolagets egen bokningscentral.

4.9.2 Sveriges turistråd

Sveriges turisträd är en offentlig stiftelse med
kommunförbundet, landstingsförbundet och staten som delägare.

Rådets uppgift är att samordna marknadsföring av
svenska turistprodukter i Sverige, Norden och övriga utlandet. Turistrådet
samarbetar i sin verksamhet med regionala och lokala turistorganisationer
inom landet.

Turistrådet arbetar med att inrätta sju regionala
boknings-centraler, som själva skall svara för framtagning av
sälj-material.

Turisträdet har hittills tagit fram en sommarkatalog
över semesteraktiviteter i Sverige. Vinterkatalog beräknas inte vara klar
förrän tidigast 1980.

Turistrådet kan nå turister, som bokar plats på
hotellanläggning, med fjällsäkerhetsinformation genom att införa vissa
administrativa rutiner. Turistrådet kan även bidra med information av
nämnda slag i egna broschyrer under förutsättning av att medel härför
ställs till förfogande.

I sammanhanget mä nämnas att utanför turisträdets
verksamhet företaget AB Till Fjälls sedan några år utger vinterbroschyrer,
som också innehåller viss fjällsäkerhetsinformation. Informationen når
alla som bokar resa till anläggningar, som tillhör de i bolaget
samarbetande innehavarna av fjällanläggningar m.fl. 10 Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr
187

s. 132 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 132

4.9.3 SOS Alarmering AB

Redog ö relse f ö r bolagets arbetsuppgifter m.m. l ä mnas i kap, 4.4 och 5-

opaginerad Kontrollera mot PDF

5. Ö VERV Ä GANDEN OCH F Ö RSLAG

INNEHALL

opaginerad Kontrollera mot PDF

5.1

GRUNDER

5.1.1

5.1.2

5.1.5

5.1.4

5.1.5

Allm ä nt

Huvudpunkter f ö r
olika verksamhetsomr å den

Grundsyn
betr ä ffande samverkan och samordning

S ä rskilda ö verv ä ganden

Vissa
uppgifter

opaginerad Kontrollera mot PDF

5.2

NYTTJANDE
AV FJ Ä LLOMR Å DEN

s. 134 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 134

5. Ö VERV Ä GANDEN OCH F Ö RSLAG

opaginerad Kontrollera mot PDF

5.1.1 Allm ä nt

All m ä nsklig verksamhet ä r f ö renad med
risker. Ett omfattande arbete nedl ä ggs
f ö r att minska dessa risker. Det g ä ller inte minst trafiken till lands, till sj ö ss och i luften. Det oaktat har vid v ä gtrafiken med v å ra
sammanlagt cirka 5 1/4 miljoner motorfordon under de senaste fem å ren ett betydande antal m ä nniskor f ö rolyckats:

Tabell 10 Antal f ö rolyckade
i v ä gtrafiken 1975-77

Å r

Antal

Å r

Antal

1975

1177

1976

1168

1974

1197

1977

1051

1975

1172

Motsvarande siffror f ö r
de omkomna under de senaste fem å rens b å tolyckor med v å ra
oa 700 000 fritidsb å tar ä r:

Tabell 11

2. Antal omkomna vid båtolyckor 1975-77

Å r

Antal

Å r

Antal

1975

115

1976

111

1974

106

1977

86

1975

100

1.
Enligt statistiska
centralbyrån: Vägtrafikolyckor med personskada 1976 (Stockholm 1977).
Beträffande 1977 preliminär uppgift från statistiska centralbyrån.

2.
Enligt uppgifter från
Sjösäkerhetsrädet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

I fj ä llolyckor har under de .lenaste fem
Aren oniKomrait sammanlagt 22 personer:

Tabell Ig Antal omkomna vid fj ä ll ö lyckor
1973-77

1------------------------

År

Antal

År

Antal

197 5

7

1976

7

1974

0

1977

8

1975

0

Det ä r icke m ö jligt att med f ö refintligt
underlag ange det ungef ä rliga totalantalet "fj ä lldygn" angivna å r. Det totala antalet inkvarteringsn ä tter p å turisthotell, i stugbyar, p å fj ä llstationer
samt i ö vemattningsstugor och

2 k å tor inom de fyra fj ä ll ä nen 1977 kan
' uppskattas till

drygt 2 3/4 miljoner. Antalet g ä stn ä tter 1977 i
Svenska turistf ö reningens fj ä llstationer, ö vemattningsstugor
ooh k å tor var n ä ra 150 000.

Utredningen tvekar inte att generellt beteckna de å tg ä rder f ö r fj ä lls ä kerhet och fj ä llr ä ddning, som k ä nnetecknat
de angivna fem å ren och utm ä rker dagsl ä get,
s å som omfattande och ä ndam å lsenliga, pr ä glade av stark ansvarsk ä nijla ooh kunnighet och i v ä sentliga avseenden motsvarande sitt syfte.
Utredningen har emellertid under sin genomg å ng
av f ö refintligt erfarenhetsmaterial och
sina ö verl ä ggningar med myndigheter, organisationer och enskilda, kunnat
konstatera

1.
Enligt
uppgifter fr ä n rikspolisstyrelsen

2.
På grundval
av statistiska centralbyråns och Sveriges turisträds
inkvarteringsstatistik, uppgifter från Svenska turistföreningen m.m.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187

den synnerliga betydelse f ö r resultaten av fj ä lls ä kerhetsarbetet av den m ä nskliga fakto:m, dvs. av vad den enskilde g ö r- eller underl å ter.

Utredningen ä r
angel ä gen framh å lla, att en hundraprocentig s ä kerhet ä r
lika litet m ö jlig inom fj ä llv ä rlden som
inom v ä gtrafiken, p å sj ö n ooh i
luften. M ä nsklig verksamhet ä r alltid f ö renad
med risker, som med praktiskt m ö jliga å tg ä rder ej kan
helt elimineras. Erfarenheter fr ä n de ä r, d å statistik ö ver svenska fj ä llolyckor
och fj ä llr ä ddningsinsatser f ö religger (se
bilagorna 6 , 7 och 8 ; jfr p. 5.1.3 nedan), bestyrker detta. Vilken grad av s ä kerhet, som b ö r
efterstr ä vas, blir v ä sentligen en rimlighetsfr å ga i avv ä gningen
mellan ett flertal fadctorer av skilda slag, bl.a. avseende individuell frihet
respektive restriktivt tv å ng, or ö rd eller f ö ga
p å verkad natur respektive utbyggda
anl ä ggningar och s ä kerhetsanordningar, ekonomiska och andra re-aurspri
ori te ringar.

Ä ven
on en hundraprocentig s ä kerhet i fj ä llen allts å
aldrig kan em å s, b ö r givetvis i princip en s ä
h ö g grad av fj ä ll-s ä kerhet som m ö jligt efterstr ä vas.
Att generellt precisera denna l å ter sig icke
g ö ra. De konkreta å tg ä rder, som i
enlighet med nyssn ä mnda princip i varje s ä rskilt fall b ö r
genomf ö ras, blir en fr å ga f ö r
huvudmannen f ö r fj ä lls ä kerheten och med denne samverkande
myndigheter och organisationer m.fl. i central, regional och lokal instans att
ta st ä llning till samt genomf ö ra eller, d ä r
s ä erfordras, f ö resl ä . Huvudmannen
skall h ä rvid ha huvudansvaret, fortl ö pande informera sig oa l ä get, ge normer och riktlinjer, initiera ä tg ä rder och f ö rslag. Avv ä gningens
riktighet mellan risker och s ä kerhet
tillkommer det statsmakterna och ytterst allm ä nheten att pr ö va.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 "

Utredningen vill med sk ä rpa
fastsl å , att 52svaret_f ö r_den egna fj ä lls ä kerheten f ö rst
och sist_tillkommer denenskilde. "V ä lkommen
till fj ä lls - men p ä Ditt ansvar". Samh ä llet m å ste
emellertid taga ansvaret f ö r att den enskilde blir informerad
om detta sitt personliga ansvar och vad detta inneb ä r.

Fj ä lls ä kerheten ä r s å lunda en gemensam sak f ö r den
enskilde och samh ä llet.

5.1.2 Huvudpunkter f ö r
olika verksamhetsomr å den

Som utredningen inledningsvis framh ö ll (p. 2.2.1) har den avst å tt fr å n en
definitionsmassig avgr ä nsning av fj ä ll-s ä kerhetsbegreppet
och i st ä llet f ö r sitt arbete valt en fackm ä ssig_avgransning Denna omfattar enligt utredningens
mening de v ä sentligaste verksamhetsomr å dena av betydelse f ö r fj ä lls ä kerheten och har givit utredningen en tillfyllest grund f ö r dess arbete. Omr å dena g ä ller

nyttjande av fj ä llomr å den, leder och anl ä ggningar, information och utbildning, samband och utrustning.

Utredningen redovisar i detta kapitel sina ö verv ä gamden och f ö ralag f ö r
dessa olika omr å den i angiven ordning. Denna ä r icke n å gon
prioritetsordning utan en ordningsf ö ljd,
som vid arbetets inledning bed ö mdes logisk
och funnits till ä mplig ä ven f ö r den
fortsatta redovisningen.

N å gra principiella huvudpunkter betr ä ffande de olika omr å dena vill utredningen inledningsvis anf ö ra.

Fj ä lls ä kerheten p å verkas givetvis av den fysiska
riksjla-22 £ i25f2 £ utformning inom fj ä llregionen.
Fj ä lls ä kerheten

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 158

b ö r sj ä lvklart vara en komponent i denna utformning, icke styrande men med i ö verv ä ganden och
utformning. Beroende p å hur de olika nyttjandekraven p å fj ä llomr å dena avv ä gs
mellan rensk ö tseln, naturv å rden, dom ä nverksamheten,
gruvdrift, det r ö rliga friluftslivet och turismen,
vetenskapliga ö nskem å l m.m. f ö ljer olika krav p ä och f ö ruts ä ttningar f ö r
fj ä lls ä kerheten. Det har icke varit utredningens uppgift att l ä gga synpunkter p å
denna nyttjandeaw ä gning men den ä r av v ä sentligt
intresse f ö r utredningen med h ä nsyn till den n ö dv ä ndiga anpassningen av fj ä lls ä kerhets å tg ä rdema inom
respektive omr å de.

N ä r det g ä ller utnyttjandet f ö r anv ä ndning f ö r r ö rligt friluftsliv
och turism ter sig en differentierad anv ä ndning
enligt i huvudsaik nu g ä llande inriktning naturlig och
riktig. Skalan ä r vid, fr å n en modern storhotellklass av typ Salen, ö ver storstationer av typ Abisko, egentliga fj ä llstationer av typ Sylama eller Kebnekaise, stugbyar
f ö r uthyming av typ Bj ö rkliden, hotell i skogen nedanf ö r fj ä llet av typ
Trille-vallen, specialomr å den f ö r utf ö rs å kning av typ Å re, sport-centra av typ V å l ä dalen, r ö sade vauidringsleder med stugor f ö r sj ä lvhush å ll p å lagom avst ä nd av typ Kungsleden och i skalans andra ä nda de obrutna fj ä llomr å dena, som i princip l ä mnas som de av naturen ä r ooh dit
endast kvalificerade bes ö kare b ö r g ä ooh d å i medvetande om att samh ä llet ej vidtagit n å gra tekniska anordningar f ö r
deras s ä kerhet.

Utredningen vill framh ä lla,
att enligt dess mening s ä kerhets-omsorgerna icke kan eller b ö r leda till krav p å att den angivna differentieringen upph ö r, att de obrutna fj ä llomr å dena fr ä ntages
sin or ö rda s ä rart och att huvuddelen av de n å gots å n ä r l ä ttn ä dda fj ä llomr å dena inrutas
i ett mer eller mindre finmaskigt n ä t
av p å l å ngt h å ll synliga och t ä ta ledmarkeringar mellan n ä rbel ä gna rast-
och ö vemattningsstugor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 159

Ledsystemet med anslutande_anordnlngar_ooh_anl ä ggningar ä r
den viktiga stommen f ö r fj ä llv ä rldens utnyttjande f ö r r ö rligt
friluftsliv och turism. Detta ger ledsystemets v ä sentliga betydelse f ö r fj ä lls ä kerheten.
Utredningen har funnit, att ett mycket gott underlag finns h ä rvidlag genom de s ä rskilda utredningar centralt, regionalt och lokalt, som under senare
å r genomf ö rts i olika etapper, och de beslut, som
statsmakterna p å grundval d ä rav fattat betr ä ffande
huvudmannaskap, ansvarsf ö rh å llanden i ö vrigt m.m. D ä rigenom finns underlag f ö r erforderlig sanering, revidering och komplettering
av nuvarande ledsystem. Utredningen anser betydelsefullt, att denna ö versyn och effektivering av ledsystemet genomf ö rs s å snart som m ö jligt. Det ä r
fr å n fj ä lls ä kerhetssynpunkt angel ä get, att ledsystemet ä r s ä kert, dvs. fr ä mst riktigt lagt och v ä l underh å llet. Utredningen anser, att f ö r att tillgodose dessa krav ä r n å got ö kade anslag erforderliga. H ä rvid accepterar utredningen att en markerad
kraftsamling och prioritering sker till ledsystemet inom de omr å den, d ä r
huvudparten av fj ä llturistema i dag ooh i morgon r ö r sig eller kan f ö rutses
r ö ra sig, exempelvis Kungsleden och
Padjelanta-leden i Lappland samt Storlien - Bl å hammaren - Sylama -Helags - Bruksvallarna i J ä mtland - H ä rjedalen
med f ö rgreningar bl.a. till V å l ä dalen och Fj ä lln ä s. L ä ngs dessa leder anser utredningen ocks å , att en avpatrullering eller intensifierad
avpatrullering b ö r efterstr ä vas. I detta syfte f ö resl ä r utredningen bl.a. att f ö rs ö k med anv ä ndningen av vapenfria tj ä nstepliktig?. f ö r
ä ndam ä let kommer till st ä nd.

Det ä r sj ä l-'fallet, att med den grundl ä ggande
betydelse f ö r fj ä lls ä kerheten, som utredningen tillm ä ter den enskildes ansvar och kunnande, informationen
och utbildningen m å ste ges en prim ä r roll i fj ä lls ä kerhetsarbetet. I detta avseende utf ö rs f.n. ett omfattande och kvalificerat arbete s å v ä l

s. 140 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:187 140

genom
myndigheters försorg som i mycket stor utsträckning genom de frivilliga
organisationemas insatser, främst Svenska turistföreningens och
Friluftsfrämjandets. Utred-ningen har emellertid från de utgångspunkter,
som utred-

ningen
har att företräda, funnit att detta arbete bör kraftigt förstärkas och
vidgas. Detta är särskilt angeläget i nuläget. Hur detta arbete på
sikt, sedain förhoppningsvis en viss grund har lagts, bör utformas,
fär fastställas sedan erfarenheterna frän de närmaste årens kraft-samlade
arbete kunnat utvärderas och ge underlag för lång-siktsarbetet.

Kartor
är viktiga informationsbärare. Utredningen anser att detta
informationsmedel fär ökad betydelse efter hamd som kartmaterialet
successivt förbättras ooh aiktualiseras och som vanan att utnyttja ett
modernt kartmaterial ökas hos allmänheten genom förbättrad £:kolundervisning
i detta avseende och genom ett starkt vidgat orienteringsintresse som
sport, hobby eller vardagsbehcv. Åtgärder för att förbättra, utöka och
aktualisera karttillgängen över fjällområdena syns angelägna att överväga och
efter hand genomföra.

Mycket
viktiga delar av informationen avser siktuell väder-information. Flera
länsstyrelser, andra regionalmyndigheter, företrädare för turistnäringen
m.fl. har framfört sin uppfattning att vädertjänsten frän
fjällsäkerhetssynpunkt inte fungerar tillfredsställar-.de. Prognoserna över
fjällområdet är mindre tillförlitligai och intervallerna mellan rapportema
för länga. Rapporter lämnas dessutom inte under veckosluten
(lördag-söndag), dä behovet av prognoser är störst. I detta sammanhamg
har frän skilda häll jämförelse gjorts med den norska vädertjä.nsten, som anses
producera tillförlitligare prognoser inom relativt begränsade områden i
fjällvärlden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utredningen har funnit förbättringar i fräga om väderinformationen
angelägna. För utredningens del blir närmast fråga oa vissa begränsade
närförslag i detta avseende. Den förutsätter att SMHl-utredningen kommer att
överväga ooh föreslä rationella längsiktslösningar i samma syfte. Ökade
insatser för den klimatologiska forskningen avseende snö- och
lavin-forhållanden erfordras.

Beträffande fjällräddningen har utredningen - i
överensstämmelse med sina direktiv - icke gjort nägon särskild studie eller
utvärdering. Utredningens allmänna intryck från tidigare erfarenheter
och de tre månader, som utredningen arbetat, är emellertid starkt och
entydigt: fjällräddningen fullgör väl sina uppgifter. Utredningen har
därför koncentrerat sig på att tillse att en god samordning mellan
fjäll-säkerhets- och fjällräddningsverksamhetema främjas.

Denna samordning gäller bl.a. sambandsmedlen. Den
naturliga grunden härvidlag måste fjällräddningens nuvarande, på det
polisiära sambandssystemet fotade träd- och radiosamband vara.
Utredningen har funnit det rationellt att främst satsa på att genom en
komplettering på denna grund tillgodose fjällsäkerhetens prioriterade behov.

5.1.5 Grundsyn beträffande samverkain och
saunordning

Som tidigare vid ett par tillfällen framhållits
(p.2.1.1 och 2.2.1) är det många olika verksamheter, som har betydelse
för fjällsäkerheten och på olika sätt ingär i fjällsäkerhetsarbetet. Det
är först samordnat och i god samverkan som dessa insatser kan komma till
bästa gemensamma verkan. Utredningen har funnit det vara en mycket stor
brist, att en effektiv samordning ooh samverkan och en klar ansvars-och
arbetsfördelning mellan främst de olika huvudintressenterna men också
mellam dessa och övriga intressenter på central.

s. 142 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 142

regional ooh lokal niv ä
icke f ö refinns. Det ä r angel ä get,
att ett klart huvudmannaskap f ö r fj ä lls ä kerheten
fastst ä lls -och accepteras ; - och att en
klar ansvars- och arbetsf ö rdelning mellan huvudmannen och ö vriga intressenter i fj ä lls ä kerhetsarbetet
liksom mellan dessa inb ö rdes kommer till st ä nd. Utredningen ser detta som en av de viktigaste
och snarast ö nskv ä rda å tg ä rdema i syfte att n ä en f ö rb ä ttrad fj ä lls ä kerhet.

5.1.4 S ä rskilda ö verv ä ganden

Mot bakgrund av till ä ggsdirektiven
den 20 april 1978 (p. 2.1.2) hade varit ö nskv ä rt att utredningen kunnat ö verv ä ga m ö jligheterna att genom omf ö rdelning av befintliga resurser eller ompr ö vning av p å g å ende verksamheter kunna frig ö ra resurser f ö r
de ä tg ä rder, som utredningen f ö resl å r som angel ä gna
f ö r en b ä ttre fj ä lls ä kerhet. Av tidssk ä l har detta icke varit m ö jligt.

Inom vederb ö rliga
ansvarsomr å den m ä ste f ö ruts ä ttas att de aktuella m ö jlighetema i
enlighet med givna anvisningar utnyttjas av ordinarie anslags ä skande ooh anslagsf ö rvaltande myndigheter och organisaitioner inf ö r budget å ret
1979/80. Ö verv ä ganden av angivet slag f ö r
hela fj ä lls ä kerhetsomr å det b ö r enligt utredningens mening kunna g ö ras av den f ö reslagna huvudmannen f ö r fj ä lls ä kerheten i samverkan med ö vriga huvudintressenter f ö r de olika verksamhetsomr å dena av betydelse f ö r denna s ä kerhet.

D å utredningen icke kunnat f ö resl ä å tg ä rder i
angivet syfte, har den i st ä llet n ö dgats att driva sin prioritering och sin tidsutstr ä ckning av de tillkojimande och de samlade resursbehoven
h ä rdare ä n vad av angel ä genhetskrav
och fr ä n effektsynpunkt varit ö nskv ä rt. Dessa f ö rh å llanden
behandlas dels inom vederb ö rligt avsnitt i det f ö ljande av detta kapitel, dels i kapitel 7.

opaginerad Kontrollera mot PDF

5.1.5 Vissa uppgifter

Sedan 1916 finns statistik över dödsorsakerna vid
fjällolyckor Med viss justering för variationer i orsaksbenämningarna kan
dödsorsakerna vid fjällolyckor 1916-1977 redovisas sälunda (tabell 15 ):

Tabell 15

Orsaksgrapper

Län

Summa

Andel

io

W

Z

AC

BD

1.
Lavinolycka

9

27

7

8

51

19,05

2. Allmän ned-kylning (efter uttröttning,
personskada eller skada på utrust-

1

40

5

8

52

19,40

ning-inkl. terrängfordon), annan kylskada

1

5. Förblödning, chock e.d. efter skada

1

*

1

5

1,12

4.
Fall frän stui

-

2

-

10

12

4,43

5.
Drunkning

1

11

6

44

62

25,15

6.
Sjukdom (inkl. hjärtslag eller "överansträngning" )

8

25

8

18

57 1

21,27

7.
Annan känd anledning

4

2

5

4

15

5,60

8.
Okänd anlednin

g -

6

1

9

16

5,97

Totalt

24

112

50

102

268

100,00

1.. 1916-1966 Nils Frölings/Svenska turistföreningens
statistik, 1967-1977 rikspolisstyrelsens statistik. (Se bil. 6,7 och
bil. B ; jfr bil. 1 )

opaginerad Kontrollera mot PDF

Redovisas samma fj ä llolyckor
uppdelade p ä tidsperioder om i princip 10 ä r erh å lls nedanst å ende tabell (tabell \14).

Tabell 14

D ö dsolyckor vid fj ä llolyckor under tio å rsperioder 1916 - 1977

Tid

Orsadcsgrupp

(en

l.tab.
15 )

SuBuna

1

2

5

4

5

6

7

8

1916-1926

5

3

.

-

-

2

-

5

11

1927-1956

2

7

-

-

-

-

-

1

10

1957-1946

7

8

2

8

-

1

-

2

28

1947-1956

14

12

-

5

2

2

-

5

38

1957-1966

16

5

1

1

9

5

-

1

36

1967-1977

9

18

-

-

51

44

15

2

139

Odaterade (dock

efter

1916)

1

3

2

Summa

51

52

3

12

62

57

15

16

268

De b å da tabellema och badcomliggande
statistik ger icke utan vidare underlag f ö r
n å gon n ä rmare analys eller n ä gra mera
specificerade slutsatser. Utredningen har icke haft m ö jlighet att under den tid, som st å tt till dess f ö rfogande,
genomf ö ra en n ä rmare unders ö kning
av de grunduppgifter, varp å statistiken
bygger. De har sammanst ä llts under skiftande f ö ruts ä ttningar av
olika intressenter, f ö reter betydande luckor och ä r av mycket varierande art ooh fullst ä ndighet. Dessa f ö rh ä llanden g ö r
att det framst å r som angel ä get att f ä
en enhetlig, konsekvent och f ö r utv ä rdering l ä mplig
rapportering och uppf ö ljning av

s. 145 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 145

icke blott dödsolyckorna utam generellt av olyckorna
och de gravare olyckstillbuden i fjällvärlden. Utredningen
förutsätter, att den huvudman, som utredningen föreslår för
fjällsäkerheten, ser som en av sina omedelbara uppgifter att fastställa
hur en sådan rapportering, sammanställning och successiv utvärdering bör
ske samt att vidta eller föreslå erforderliga åtgärder härför.

Till utredningen har med delvis samma syftning som härovan
redovisats föreslagits att överväga en särskild
"haverikommission" för fjällolyckor. Utredningen har ej upptagit
förslaget, dä den bedömer hittillsvarande system med polisutredning ooh en
utvärdering pä ovan förordat sätt tillfyllest. Om så anses
erforderligt, kan förslaget dock upptagas till prövning av huvudmannen
i samband med nyss angivna principiella öveiäganden.

Även med de väsentliga begränsningar, som sälunda
gäller för tolkningen av de anförda tabellernas uppgifter, ger dock
sammanställningarna anledning till vissa synpunkter ooh förslag.

Översiktligt kan konstateras, att omkring I/5 av
fjällolyckoma med dödlig utgång 1916-1977 faller på envar av de fyra
orsaksgruppema drunkning, sjukdom, lavinolyckor och allmän nedkylning
("förfrysning"), medan övriga fyra grupper tillsammans svarar för
den återstående femtedelen. Den stora ökningen av antalet drunkningsfall
särskilt under de senaste tio åren synes i väsentlig grad bero pä
ändringar i olyoksrubrioeringen och på att tidigare undantag frän
redovisningen upphört, I vad män även en väsentligt ökad
olycksfrekvens föreligger är tveksamt. Redovisningen innefattar nu säväl
olyckor vid vadning, bad, båtfärder och i samband med fiske som vid
skoterfärder över isbelagda dämningsvatten m.m.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 '

Orsaksgruppen sjukdom rymmer ett betydande antal fall, som
betecknats som hj ä rtslag eller ö veranstr ä ngning.
Allm ä nt f ö r orsaksgruppen kan s ä gas, att det
ä r fall d ä r man ö verskattat
sin f ö rm å ga. N å gon f ö rhandsuppbyggnad inf ö r fj ä llvistelsen av styrka och uth å llighet har antingen inte skett eller varit f ö r ringa. Det ä r
tydligt att kunskapen om den egna h ä lsan
och konditionen alltf ö r ofta brister och p å frestningarna ocks ä vid m å ttliga prestationer och strapatser
alltf ö r ofta underskattas. Optimistisk ö vertro f ä r
alltf ö r ofta bli den br ä ckligai ers ä ttningen
f ö r reella brister i konditionen. Det
ä r ä ven sannolikt att gr ä nsen mellan
orsaksgruppema sjukdom och allm ä n nedkylning
("f ö rfrysning") ä r flytande och att badcom fallen i den sistn ä mnda orsaksgruppen icke s ä llan finns just den ö verskattning av den egna f ö rm å gan, son nyss n ä mndes.

Det ä r anm ä rkningsv ä rt, hurusom under den senaste tio å rsperioden (tabell 15 ) orsaksgruppema drunkning
och sjukdom -sinsemellan ungef ä r lika stora
- tillsaunmans rymmer n ä ra 70 % av d ö dsolyckorna
f ö r perioden i sin helhet.
Utredningen kommer i ett f ö ljande avsnitt (kap. 5-4) att
behandla fr å gor r ö rande information och utbildning. Det syns emellertid ä ven i h ä r
f ö revarande sammanhang b ö ra framh å llas,
att det angivna f ö rh å llandet g ö r det angel ä get med en f ö rb ä ttrad information inriktad just h ä rp å , dvs. hith ö rande risker och hur de b ö r undvikas eller begr ä nsas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

5.2

NYTTJANDE
AV FJÄLLOMRÅDEN

opaginerad Kontrollera mot PDF

Mot bakgrund av Svenska turistföreningens
beläggningsstatistik för dess fjällstationer ocb fjällstugor har antalet
människor som gätt pä långfärd i en eller annan form i fjällvärlden uppskattats
till ca 25 000 personer under 1977. Av dessa är endast en mindre del att
hänföra till vintersäsongen, uppskattningsvis 50 . Vid en genomsnittlig
långfärd om 6 dagars längd uppgår sälunda antalet semesterdagar av
långfärdsturism till ca I50 000. Sett i relation till det totala
antalet semesterdagar för svenska medborgare i åldem 15 - 65 år,
som under 1977 uppgick tjll ca 150 miljoner, är det en försvinnande
liten del som tillbringas på långfärd i fjällvärlden. Ökningstakten
är ej heller speciellt anmärkningsvärd. Under de senaste 10 åren har den
uppgått till 7 io per år.

Vad avser den stationära fjällturismen föreligger
följande uppgifter. I de fyra fjällänen fanns det i januari 1978 en
total kapacitet av ce 26 000 bäddar i turisthotell och semesterbyar,
inklusive de anläggningar som ej har direkt kontakt med fjällvärlden.
Vid en genomsnittlig beläggning av 50 io blir antalet semesterdagar vid
dylika anläggningar 2,8 miljoner. Denna beräkning stämmer väl överens med
SCB:s inkvarteringsstatistik i vilken antalet gästnätter på turisthotell
och i stugbyar de fyra fjällänen angetts till 2,6 miljoner under
1977. Fördelningen på de olika länen framgår av tabell 15.

Tabe

11 15

Antalet g ä stn ä tter

1 fj ä ll ä nen

under
1977'

L ä n

Turisthotell

Stugbyar

Totalt

W

594 000

572 000

766 000

Z

697 000

400 000

1 097 000

AC

127 000

185 000

510 000

BD

146 000

28 5 000

451 000

Summa

1 564 000

1 240 000

2 604 000

11 Riksdagen 1978179. I saml. Nr 187

s. 1 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 1 ' °

Utredningen vill genom omn ä mnandet av dessa siffror s ä tta
fj ä llturismen p å dess r ä tta
plats i det totala perspektivet. Det ä r
emellertid att v ä nta en framtida betydande ö kning av fj ä llturismen.
Utredningen vill h ä r kortfattat redog ö ra f ö r n å gra av de v ä sentligaste
faktorerna till en s å dan trolig utveckling. (F ö r en utf ö rligare
historisk redog ö relse h ä nvisas till kap. 5.)

I propositionen 1975:46 anges 24 omr å den med s ä rskilda
f ö ruts ä ttningar f ö r rekreation ooh turism, s.k. prim ä ra rekreationsomr å den. De har senare ut ö kats med ett
omr å de och uppg å r nu s å lunda
till 25. Av dessa omr å den ä r 9 att h ä nf ö ra till norra Sverige, varav 5 ä r
fj ä llomr å den, n ä mligen Dala- och H ä rjedalsfj ä llen,
Å reomr å det, T ä ma-Graddis fj ä llv ä rld samt
Abisko-Kebnekaise-fj ä llen. N å gra resurser till en framtida utveckling av omr å den gavs inte i propositionen. Ett omfattande
planeringsarbete har emellertid p å b ö rjats och till vissa delar genomf ö rts inom omr å dena.
Detta torde borga f ö r en positiv turistisk utveckling.
I samma proposition angavs riktlinjer f ö r
samh ä llets insatser f ö r turism och rekreation, vilka skall leda till att
det blir m ö jligt f ö r alla att utnyttja omr å den och anl ä ggningar.
Slutligen ledde propositionen till att en beredning f ö r samordning av de statliga insatserna f ö r rekreation bildades. Propositionen ä r att se som det f ö rsta statliga samordnade greppet inf ö r en effektiv statlig rekreationspolitik.

I proposition 1975:47, vilken f ö relades riksdagen vid samma tillf ä lle som ovan n ä mnda
proposition, f ö reslogs bildandet av Sveriges
turistr å d (jfr p. 4.9.2). Riksdagen antog f ö rslaget och turistr å det har nu varit i funktion i dryga tv å å r. Turistr å det har till uppgift att marknadsf ö ra Sverige som turistland, i f ö rsta hand å t
svenskarna sj ä lva. Bl.a. genom att regionala
bokningscentraler inr ä ttas skall det i framtiden vara
lika enkelt att k ö pa en paiketresa inom som utom
Sverige.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 l?

Ett av de tidigare angivna prim ä ra rekreationsomr å dena.
Å reomr å det, fick redan innan utpekandet av dessa omr å den ett statligt st ö d till utbyggnad som rekreationsomr å de.
Efter h é ind har ytterligare statliga medel
tillf ö rts, allt inom ramen for det s.k. Å reprojektet. Detta projekt ä r ä nnu inte
slutf ö rt. Rekrationsberedningen och
turistr å det har f å tt i uppdrag att utv ä rdera de hittills gjorda satsningarna. Dessa innefattar framf ö rallt en kabinbana fr å n Å re Centrum till Å reskutans topp men ä ven vandringsleder och andra anl ä ggningar
f ö r rekreations ä ndam å l. Denna utv ä rdering b ö r
kunna ge v ä gledning inf ö r f ö rest å ende utbyggnader inom andra omr å den.

I detta samma.nhang b ö r
ocks å erinras om att staten numera
svarar f ö r huvudmannaskapet f ö r vandringslederna i fj ä llv ä rlden. F ö r budget å ret
1978/79 har 2 milj.kr. anvisats f ö r
ledemas sk ö tsel. Det ä r p å sin plats
att framh å lla de goda f ö ruts ä ttningar som
det statliga huvudmannaskapet ooh medelsanvisningarna f ö r ledernas planm ä ssiga
sk ö tsel ger f ö r en ö kad l ä ngf ä rdsturism i
fj ä llv ä rlden.

Den tidigare omn ä mnda
rekreationsberedningen ö verl ä mnade nyligen ett bet ä nkande till
jordbruksministern. I bet ä nkandet f ö resl å s ett antal
omfattande å tg ä rder i syfte att f ö rb ä ttra utvecklingsm ö jligheterna
f ö r turism och rekreation i Sverige.
De f ö reslagna å tg ä rderna torde
- under f ö ruts ä ttning av att de realiseras - knappast direkt leda till en ö kad l å ngf ä rds turism i fj ä llv ä rlden. Areomr å det
ä r e-mellertid å nyo ett prioriterat omr å de genom att vara ett utav de fem prim ä ra rekreationsomr å den
beredningen i ett inledningsskede vill satsa p ä . Detta torde leda till en ö kning
av den station ä ra fj ä llturismen.

Slutligen - utan att g ö ra
anspr å k p å en fullst ä ndig uppr ä kning av de å tg ä rder som torde leda till en ö kad fj ä ll-

s. 150 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 150

turism - vill utredningen nämna ett väsentligt faktum
som har direkt betydelse för en kommande fjällsäkerhetsorganisation.
Ett flertal nya vägdragningar i fjällvärlden är föreslagna ooh i vissa
fall redan beslutade. De mest välkända vägprojekten är en planerad väg
mellan norra Pjällnäs och Ammamäs i Tärna-Graddis fjällvärld samt den
redan påbörjade vägen mellan Kiruna och Narvik i Kebnekaiseområdet. Nya
vägar ökar utan tvekan möjlighetema att på ett enkelt sätt nä fjällvärlden.
Framförallt torde detta gälla för nya kategorier fjällturister, vilka i
högre grad ställer krav pä en effektiv fjällsäkerhet.

Sammanfattningsvis ser utredningen det som helt
uppenbart att den svenska fjällvärlden har att vänta en framtida ökande
ström turister av alla kategorier. Den femte semesterveckan är
ytterligare en faktor som pekar i denna riktning. Vad gäller strömmen av
utländska turister kan det omnämnas att svenskamas semesterbenägenhet är
bland de högsta i världen. Att övriga nordeuropeiska länder kommer att
närma sig Sverige i detta avseende är ingen utopi. En stor del av en
sälunda ökande turism kommer troligtvis Sverige ooh dess fjällvärld
tillgodo.

En annan åtgärd som delvis pekar i motsatt
riktning mot ovanstående är riksdagens beslut på grundval av regeringens
förslag i propositionen 1577/78:31 om riktlinjer i den fysiska
riksplaneringen för vissa s.k. obrutna fjällområden. Härigenom har
beslutats om 14 områden i fjällvärlden, s.k. obrutna fjällområden,
som f.n. är relativt orörda och som även framgent tör undantas frän
tyngre exploateringsföretag. Områdenas sammanlagda yta omfattar

2 ca 49 000 km . Som riktlinje skall gälla att
anläggande

av bl.a. vägar, vattenkraftstationer ooh gruvor samt ett
intensivt skogsbruk i princip inte bör komma i fråga inom de aktuella
områdena. Detta kan i och för sig tala för

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 51

en ö kad str ö m av de turister som ä r intresserade av en helt or ö rd
fj ä llv ä rld. Dessa torde emellertid vara en minoritet. En viss begr ä nsande effekt p ä
den fraratida turiststr ö mmen till fj ä llv ä rlden torde
kunna f ö lja av de avsedda restriktionerna
f ö r byggande av turistanl ä ggningar inom de obi-ut-na fj ä llomr å dena. D ä r skall endast lokaliseras s å dana frilufts- och turistanl ä ggningar som ä r
inriktade p å de natur-givna f ö ruts ä ttningarna,
dvs. i f ö rsta hand skidturer, fotvandringar
och fiske. Anl ä ggningar med fast utrustning f ö r andra typer av aktiviteter b ö r inte till å tas.
Vidare skall vissa centrala delar av de obrutna fj ä llomr å dena, de
s.k. vildmarksk ä morna ocks å undantas fr å n
ytterligare utbyggnad av ö vernattningsstugor f ö r turism i avvaktan p å ett mera fullst ä ndigt beslutsunderlag. Det m å emellertid - liksom i propositionen - p å pekas att m ä nga
av de omr å den i fj ä llv ä rlden, som ä r l ä mpade f ö r utveckling av st ö rre turistanl ä ggningar, ligger i trakter som inte
omfattas av f ö rslaget till obrutna fj ä llomr å den.

Mot bakgrund av vad som h ä r redovisats anser utredningen det angel ä get att en framtida fj ä lls ä kerhetsorganisation f å r m ö jlighet att anpassa sina å tg ä rder till en
v ä ntad ö kande turiststr ö m till fj ä llv ä rlden. Detta
b ö r g ä lla organisationens resurser s å v ä l kvantitativt som kvalitativt. Fj ä lls ä kerheten f ä r icke utnyttjas som instrument f ö r vare sig en accelererande eller bromsande styrning
av utnyttjandet av den svenska fj ä llv ä rlden. Enligt utredningens mening m å ste ocks å
fj ä llr ä ddningen forts ä ttningsvis ha m ö jlighet att anpassa sig till utvecklingen.

De å tg ä rder, som hittills vidtagits eller ä r
under genomf ö rande betr ä ffande nyttjandet av fj ä llv ä rlden och
som i f ö rsta hand inte syftat till att fr ä mja fj ä lls ä kerheten, har enligt utredningens mening givit en v ä gd f ö rdelning av
h ä nsynen till olika intressen och
intresseinriktningar

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 152

och d ä rmed en grund f ö r en differentierad utformning av fj ä ll-a ä kerhetsverksamheten.
Betr ä ffande de samiska intressena har
detta belysts i kap. 4.7 (p.4.7.2). Utredningen finner fr ä n de synpunkter, som den har att f ö retr ä da, dessa ä tg ä rder
-exempelvis inr ä ttandet av nationalparker och
naturreservat aamt auigivandet av obrutna fj ä llomr å den - samt de omfattamde f ö reskrifter som finns och den ö kande praxis som ä r
under utveckling f ö r samr å d mellan olika intressenter under utredningar,
planering och genomf ö rande svara mot avsett syfte.
Utredningen har d ä rf ö r icke n å got f ö rslag i dessa avseenden. En av utredningens experter, Henrik Sarri,
har emellertid h ä rvidlag framf ö rt en avvikande mening. Denna å terfinns i ett s ä rskilt
yttrande (bilaga 9 ). Flertalet av de ö nskem å l, som d ä r
avslutningsvis upptas, har utredningen innefattat i sin behandling av de olika
f ö r fj ä lls ä kerheten aktuella verksamheterna
(p. 4,7-3, 4.8.2, 5.1.2, kap. 5.5, 5.4 och 6),

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:187 155

INNEHÅLL

5.5 LEDER OCH ANL Ä GGNINGAR
5. 5. 1 Grunder 5.5.2 Anl ä ggningsbest ä ndet i fj ä llv ä rlden

5.5.2.1 Fj ä llstationer

5.5.2.2 Ö vernattningsstugor

5.5.2.5 5 å i2 £

5.5.2.4 Raststugor (vindskydd)

5.5.5 Planerade anl ä ggningar

5.5.4 Ö verv ä ganden och f ö rslag

5.5.4.1
Allm ä nt

5.3.4.1
l; £É££ _2 £ l}_f2 ° '""S*
" dessa

5.5.4.5 2i é i8!li2S ä I

5.5.4.4 Ledtillsp

5.5.4.5 P ä rdmeddelanden

5.5.5 Sammanfattning

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 54

5.5 LEDER
OCH ANLÄGGNINGAR

5.5.1 Grunder

Som redovisats i avsnitt 4:1 ä r statens naturv å rdsverk
sedan den 1 juli 1977 huvudman f ö r
ledsystemet i fj ä llv ä rlden f ö r l å ngf ä rdsturismen. L ä nsstyrelserna 1 Kopparbergs, J ä mtlands, V ä sterbottens
ooh Norrbottens l ä n svarar fr ä n samma tidpunkt f ö r genomf ö randet av n ö dv ä ndigt
plamerings- och samordningsarbete samt tillsyn och sk ö tsel av ifr å gavarande
leder inom respektive l ä n.

D ä rj ä mte finns i fj ä llv ä rlden ett omfattande ledsystem av s.k. n ä rleder, som ej omfattas av statligt huvudmannaskap. F ö r underh å ll
av dessa leder svarar kommunema och vissa hotell ä gare. Det ä r bl.a. fr å n s ä kerhetssynpunkt
viktigt att n ä rlederna i fj ä llomrldet utformas p å ett enhetligt s ä tt, s ä n ä ra som m ö jligt ö verensst ä mmande med det f ö r
ledsystemet under statligt huvudmannaskap, och att de anknyter till detta
ledsystem p ä ett laimpligt s ä tt.

I fj ä llomr å det finns ä ven vissa leder, som ä r avsedda f ö r
rensk ö tselns behov. F ö r sk ö tsel och
underh å ll av dessa leder svarar lan'.bruksn ä mnden i respektive l ä n. Med h ä nsyn till dessa leders speciella ä ndam å l och d ä rav betingade str ä ckning m.m. ä r det naturligt att de i huvudsak
har en frist å ende st ä llning. D ä rigenom
undviks ocks ä att ett turistiskt utnyttjande av
dessa leder st ö r eller eljest ol ä mpligt inverkar p ä
renn ä ringen eller samernas d ä rtill anknytande verksamhet inom f ö r dem aktuella omr å den.

Som framh å llits i p.
5.1.2 har fj ä lledema med anslutande anordningar
och anl ä ggningar v ä sentligen tillkommit f ö r att tillgodose fj ä lls ä kerheten. Den stamdard, som lederna och de d ä rtill anslutande anordningarna och anl ä gg-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 55

ningarna har, är därför av avgörande betydelse för hur de kan fullgöra denna
uppgift.

Statens naturvårdsverk har mot denna bakgrund låtit
kartlägga befintliga fjällanliggningars antal, art och lokalisering i
anslutning till ledsystemet under statligt huvudmannaskap bl.a. för att
kunna göra en bedömning av hur det befintliga anl.iggningsbeständet fyller
kravet på en godtagbar fjällsäkerhet.

5,5.2 Anläggningsbeståndet i fjällvärlden

Den angivna undersökningen av anläggningsbeståndet i
fjällvärlden genomfördes av naturvårdsverket i anslutning till dess av
Kungl. Maj:t (jordbruksdepartementet) den 6 februari 1970 ålagda
uppdrag rörande "de svenska fjällområdenas planmässiga användning inom
ramen för modem naturvärd". Inventeringen i har visat att det
finns sammanlagt 764 anläggningar, varav 521 är boendeanläggningar ooh
445 idrotts-och friluftsanläggningar i fjällregionen. I begreppet
idrotts- och friluftsanläggningar ingår även övernattningsstugor ooh
fjällstationer. Sammanlagt finns ca 25 000 turistbäddar i
fjällområdet. Till detta kommer de inkvarteringsmöjligheter som ryms
under begreppet "övrig uthyrning". Anläggningarna ligger i
allt väsentligt koncentrerade till vissa områden. Fjällregionen är oa 100
mil lång men utmed en sträcka av endast ca 50 mil (Sälen-Kallsjön)
finns mer än hälften (56 %) av anläggningarna. Ser man till
anläggningstyperna är det hotellen, skidbackarna ooh fjällstugorna som
svarar för huvudparten av anläggningama (drygt 60 %).

Från den fjällsäkerhetssynpunkt, som utredningen har
att företräda, är de anläggningar, som ligger i anslutning till

1 Redovisad i statens naturvårdsverks rapport
"Turistanläggningar i fjällregionen" (SNV 1977 nr 2), maj
1977.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:187 6

ledsystemet under statligt huvudmannaskap, av s ä rskilt intresse. Dessa fj ä llanl ä ggningar kan
indelas i fj ä llstationer, ö vernattningsstugor, k å tor och raststugor (vindskydd) samt de b å tar med driftpersonal, scm ä r
n ö dv ä ndiga f ö r att knyta samman delar av
ledsystemet.

P å de kartor som bifogas som
bilagorna M:l-4 har f ö rutom ledsystemet under statligt
huvudmannaskap ä ven inlagts fj ä llanl ä ggningarnas
lokalisering. Omfattningen av de skilda fj ä llanl ä ggningarna framg ä r
av f ö l;iande redog ö relse.

5.5.2.1 Fj ä llstationer

Fj ä llstationerna utg ö r viktiga replipunkter f ö r det r ö rliga
friluftslivet i fj ä llomr å det. Svenska turistf ö reningen ä r engagerad i eller ä gare till flertalet anl ä ggningar,
som kan betraktas som fj ä llstationer. Fr ä n fj ä lls ä kerhetssynpunkt utg ö r fj ä llstationerna viktiga sit ö dpunkter i fj ä llomr å det. H ä r
b ö r dock understrykas att fj ä llstationerna i Abisko, Storulv ä n och Gr ö velsj ö n f ö r en v ä sentlig del av sin verksamhet ä r att betrakta som konventionella fj ä llhotell men dessa ä r fr å ; fj ä lls ä kerhetssynpunkt ä nd å mycket
viktiga replipunkter.

S å ä r i st ö rre eller mindre grad ocks ä f ö rh å llandet med flertalet ö vriga hotell- och pensionatsanl ä ggningar med andra ä gare inom fj ä llv ä rlden, vilka dock enligt naturv å rdsverkets
klassifikation i den angivna sammanst ä llningen
icke betecknas som fj ä llstationer. Som exempel kan n ä mnas Lapplandia h ö gfj ä llshotell vid Riksgr ä nsen, Hemavans fj ä llhotell och Storliens h ö gfj ä llshotell.

Totala b ä ddkapaciteten
vid fj ä llstationema (enligt naturv å rdsverkets klassificering) uppg å r till ca 1 000 b ä ddar.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:187 57

5.5.2.2 övernattningsstugor

För längfärdsturismen i fjällområdet är do
övemattningsstugor som finns efter ledema mycket betydelsefulla. Dessa
byggnader är även mycket viktiga från fjällsäkerhetssynpunkt. Det är nämligen
betydeliefullt att det finns byggnader efter ledema där fjällvandrare
kan icke blott övernatta utan även söka skydd vid dåligt väder, för
vila osv. Övernattningsstugornas antal och bäddkapaoitet är störst i
Norrbottens län. Det är främst efter Kungsleden som det finns mänga
stugor.

På flera platser efter Kungsleden förekommer, med
hänsyn till den höga besöksfrekvensen, fler stugor på samma plats. Den
sammanlagda bäddkapaciteten i övemattningsstugorna uppgår till ca 1 280
bäddar. Huvuddelen av övemattningsstugorna i fjällområdet ägs ooh
förvaltas av Svenska turistföreningen.

Bäddkapaciteten i övemattningsstugorna fördelad pä län
är följande:

Kopparbergs län 28 bäddar

Jämtlands län 214 "

Västerbottens lan 40 "

Norrbottens län 945 "

5.5.2.5 Kåtor

Svenska turistföreningen har även äganderätten till
ett antal kåtor i fjällområdet. Dessa har uppförts med samernas
torvkätor som förebild och fyller inom längfärdsturismen på ett
enklare sätt ungefär motsvarande ändamäl som övernattningsstugorna.
Turistföreningen uppger att f.n. finns sammanlagt 16 kåtor i
fjällområdet, fördelade på Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län.

s. 158 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 158

K å torna ä r av mycket varierande standard, varf ö r det ä r
tveksaunt om de p ä sikt b ö r bibeh å llas.
D å de ligger v ä l placerade i anslutning till leder ooh d ä rf ö r l ä tt kan utnyttjas som vindskydd eller logi vid d å ligt v ä der,
ä r de emellertid en tillg å ng. Efter hand torde en ers ä ttning med ö vernattnings-
eller raststugor b ö ra ske.

5.32.4_Ra3tstugor (vindskydd)

I det ledsystem, som st å r
under statligt huvudmannaskap, ing å r
raststugorna inom fj ä llomr å det. Dessa stugor utg ö r ett mycket
viktigt komplement till de ö vernattningsstugor,
som finns inom omr å det. De ä r, som namnet anger, fr ä mst avsedda f ö r
vila, f ö rt ä ring av f ä rdkost osv. men kan vid d å ligt v ä der
givetvis ä ven utnyttjas som skydd h ä remot. Deras bel ä genhet
ä r i regel v ä l anpassad till ledema. Fr ä n fj ä lls ä kerhetssynpunkt fyller de en mycket viktig uppgift.

Raststugor
finns inom de fyra fj ä ll ä nen till f ö ljande antal;

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kopparbergs
l ä n J ä mtlands l ä n V ä sterbottens l ä n Norrbottens l ä n

7 stycken

24

1

27

Totalt

59 stycken

opaginerad Kontrollera mot PDF

5.5.3 Plamerade anl ä ggningar

En successiv utbyggnad av de olika slagen av fj ä llanl ä ggningar
har skett. Denna har emellertid icke kunnat h ä lla j ä mna steg med den ö kainde fj ä llturismen.
Fr ä n l ä nsstyrelsemas och fr å n de f ö r fj ä llanl ä ggningarna och turistverksamheten ansvarigas sida
har upprepade g å nger fram-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:187

l'örtr, ö nskem å l om en utb.yggn.ad av
r

S å har Svenska turistf ö reningen i samband med sina anslags ä skanden till naturv å rdsverket de senaste å ren ä ven redovisat en plan ö ver angel ä gna utbyggnader av fj ä llan-l ä ggningar
i fj ä llomr å det. Denna plan upptar en komplettering under den n ä rmaste 5- å rsperioden
med ca 500 b ä ddar i fj ä llstationer och ca 600 b ä ddar i fj ä llstugor.
Turistf ö reningen anser det s å ledes angel ä get
att ut ö ka den befintliga b ä ddkapaciteten i fj ä llomr å det med ca 4 Ö %. Fr å n fr ä mst s ä kerhetssynpunkt har det vidare bed ö mts n ö dv ä ndigt med sn utbyggnad av antalet raststugor i fj ä llomr å det.
L ä nsstyrelserna har i samband med framtagandet
av det statliga ledsystemet anm ä lt ett behov
av III nya raststugor efter lederna.

Det r ö rliga friluftslivets och fj ä llturismens ö kning
och den ekonomiska utverrk lingen har gjort att praktiskt taget all utbyggnad
av anl ä ggningar inom fj ä llomr å det f ö ruts ä tter
statliga medel i en eller annan form. Let ä r
i dag en allm ä nt vedertagen uppfattning att
finansieringen av utbyggnaden av fj ä llanl ä ggningar ej kan ske p å annat s ä tt ä n m ö jligen f ö r vissa n ä rledssystem,
d ä r kommuner och n ä ringsidkare i fj ä llomr å det kan vara beredda att svara f ö r kostnaderna.

Diskussioner p å g å r f.n. mellan statens naturv å rdsverk och Svenska turistf ö reningen om fr ä mst
planeringsansvaret och den framtida kapitalf ö rs ö rjningen f ö r
fj ä llanl ä ggningarna. Redan nu har ö verl ä ggningarna bestyrkt att ett ö kat statligt engagemang i ekonomiskt avseende ä ven f ö r fj ä llanl ä ggningarna
framst å r som n ö dv ä ndigt, fr ä mst vad g ä ller
nyanl ä ggningar och mera omfattande underh å llsarbeten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 1'°

5.5.4 Överväganden och förslag

5. 5-4. 1 Allmänt

Fr å n fj ä lls ä kerhetssynpunkt ar det angel ä get att d? befintliga lederna inom fj ä llregionen ä r
r ä tt lagda, v ä l underh å llna
och d ä rmed av god standard. Detsamma g ä ller ocks å
underh å ll och standard av de till lederna
anslutande anordningarna och anl ä ggningarna.

Denna uppfattning har ä ven
framf ö rts till utredningen fr ä n s.amtliga l ä nsstyrelser
i fj ä ll ä nen och ett stort antal andra intressenter i fj ä lls ä kerhetsarbetet.
I flera fall har en prioritering av ledn ä tsutbyggnaden
f ö rordats.

Utredningen anser att en av de fr ä msta å tg ä rderna f ö r
att l å ngsiktigt fr ä mja fj ä lls ä kerheten ä r
att ledsystemet under statligt huvudmannaskap f ö rb ä ttras, kompletteras och underh å lls p å ett
tillfredsst ä llande s ä tt.

F ö r budget å ret 1978/79 hade statens naturv å rdsverk p å grundval
av uppgifter fr ä n l ä nsstyrelsema i de fyra fj ä ll-l ä nen m.fl. till regeringen anm ä lt ett behov av 2,5 milj.kr. f ö r sk ö tseln av
lederna under statligt huvudmannaskap. Statsmakternas beslut blev 2,0 milj.kr.
f ö r ä ndam å let. De medel, som verket s ä ledes f ö r
budget å ret 1978/79 kan st ä lla till l ä nsstyrelsernas
f ö rfogande, svarar s ä ledes icke helt mot de behov, som l ä nsstyrelserna och verket ansett f ö religga.

Tillkomsten av det statliga huvudmannaskapet f ö r l å ngf ä rds-lederna har inneburit att vissa sm ä rre ledstr å k
utg å tt och rivits. Att p å grund av otill:.- ä ckliga medel f ö r ledunderh å llet borttaga ytterligare leder ä r icke generellt n å gon l ä mplig å tg ä rd.
Sammanhanget i ledsystemet skulle d å
spolieras och s ä kerheten f ö rs ä mras.
Statsmakterna har - som

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 l6i

redovi ;;al.i; i k.-ip. ' (p. '.f..*)) - i
tmvudi-ik god t;irf:i t .'.e;-. utstr ä ckning,
com leuoyL;temet under -tatligt
huvudmo-i;..;-skap enligt naturv å rdsverkets f ö rslag den 51 augusti 197'J' nu har.

Utredningen har ö verv ä gt att f ö resl å , att naturv å rdsverket
p å till ä ggsanslag tillf ö rdes ytterligare 0,5 milj.kr. f ö r budget å ret
1973/79 for att l ä nsstyrelsernas underh å ll av ledsystemet under statligt huvudmannaskap
skulle kunna tillgodoses i ö verensst ä mmelse med verkets och l ä nsstyrelsemas ö nskem å l. Med h ä nsyn
till utredningens till ä ggsdirektiv har den emellertid
avst å tt fr å n att s å g ö ra. Konsekvensema ä r tids- och
kostnadsm ä ssigt begr ä nsade. Utredningen vill emellertid framh ä lla angel ä genheten
av att statsmakternas medelstilldelning f ö r
ledunderh å llet forts ä ttningsvis ger utrymme f ö r de f ö rb ä ttringar och det underh ä ll, som kr ä vs
f ö r en bl.a. fr å n fj ä lls ä kerhetssynpunkt god standard. L å ngsiktigt betyder detta en genomsnittligt n å got st ö rre
medelsanvisning ä n f ö r innevarande budget å r.

F ö r utredningen har ä ven framh å llits,
att ö kade resurser beh ö ver tillf ö ras
Svenska turistf ö reningen, som ä ger och ansvarar f ö r driften av huvuddelen (85 %) av
fj ä llanl ä gg-ningama. H ä rvid har bl.a. betonats vikten av
att turistf ö reningen kan h å lla stugv ä rd
i de mera frekventerade fj ä llstugorna under turists ä songerna.

Kostnaderna f ö r
en ut ö kning av antalet manm ä nader f ö r
stugv ä rdar fr ä n nuvarande ca I50 till 200 m å nader uppg å r
till ca 90 000 kr. om Svenska turistf ö reningen
anlitar ideell arbetskraft. Om turistf ö reningen
skulle anst ä lla arbetskraft till marknadsm ä ssiga l ö ner
uppg å r kostnaderna f ö r ut ö kningen till
ca 500 000 kr. Den senare l ö sningen kan
medf ö ra att Svenska turistf ö reningen ä ven
tvingades betala

s. 162 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 162

marknadsm ä ssiga l ö ner f ö r de
ursprungliga 150 m å naderna. Detta skulle medf ö ra en kostnadsstegring f ö r dessa m å nader
p å ca 900 000 kr.

Vidare har framh å llits,
att en b ä ttre tillsyn av turistf ö reningens ö vernattningsstugor
visat sig erforderlig bl.a. p å grund av
den i vissa fall starkt ö kade skotertrafiken. Kostnaderna f ö r tv ä å rsanst ä llda
tillsyningsm ä n f ö r angiven uppgift har ber ä knats
till 200 000 kr per å r. Svenska turistf ö reningen har f ö reslagits
tillf ö ras detta belopp.

Utredningen har f ö rst å else f ö r
dessa behov av ö kande resurser. Med h ä nsyn till att det under den korta tid, som
utredningen verkat, icke varit m ö jligt att
inh ä mta eller sinsemellan pr ö va samtliga de ö nskem å l om resurs ö kningar,
som kunnat vara av st ö rre eller mindre betydelse ocks ä fr å n fj ä lls ä kerhetssynpunkt,
auiser sig utredningen icke b ö ra ta st ä llning specifikt till de h ä r redovisade konkreta ö nskem å len. Utredningen har emellertid
funnit att det i flera avseenden ut ö ver
med ledsystemet sammanh ä ngande ä r angel ä get
f ö ruts ä tta en ö kad insats och medverkan fr å n de f ö r
fj ä llturismen aktivt verkande
frivilliga huvudorganisationerna Svenska turistf ö reningen och Friluftsfr ä mjandet.
Detta g ä ller s ä rskilt information och utbildning men ä ven utrustning m.m. I st ä llet f ö r
att s ö ka ta st ä llning till en rad speoial ö nske-m ä l
vill utredningen d ä rf ö r, som framg å r av kap. 7, f ö resl ä en generell
ö kning av de statliga bidragen till
de angivna b å da organisationema.

Utredningen ö verg ä r s å till att
redovisa ö verv ä ganden och f ö rslag avseende vissa speciella fr å gor i samband med ledema respektive anl ä ggningama.

opaginerad Kontrollera mot PDF

165 Prop. 1978/79:187

5.5.4.2 Leder och anordningar_vld_dessa

Den nuvarande ansvarsf ö rdelningen
avseende ledsystemet under statligt huvudmannaskap har endast till ä mpats en kort tid. Erfarenhetema d ä rav ä r s å ledes begr ä nsade
och en samlad redovisning b ö r d ä rf ö r anst å . Vissa erfarenheter fr å n denna tid och fr ä n f ö rh å llandena dessf ö rinnan ger emellertid underlag f ö r f ö ljande
synpunkter och f ö rslag.

Ut/redningen anser betydelsefullt att en tillfredsst ä llande samordning sker vad avser utbyggnad m.m. av
leder i fj ä llomr å det. Som tidigare angivits ä r statens naturv å rdsverk
huvudman f ö r l å ngf ä rdsn ä tet - ca 465 mil leder - i fj ä llregionen.
Vissa leder finns emellertid ocks å
d ä r med annan huvudman ä n naturv å rdsverket.
Det s.k. n ä rledssystemet -f ö r vilket mestadels kommunerna ä r huvudm ä n
- torde uppg å till betydande ledl ä ngd. Kring turistorterna och turistanl ä ggningarna finns vidare motionssp å r av olika slag och l ä ngd. Vissa l ä ngleder p ä sj ä lva fj ä llet kan ha s å
gott som enbart rensk ö tselintresse. Med h ä nsyn till de m å njja
huvudm ä nnen f ö r lederna i fj.illv ä rlden ä r det angel ä get att n å gon
instans f å r ett samordnande ansvar f ö r all ledbyggen-akap i fj ä llomr å det.

F ö r att vandringslederna i fj ä llv ä rlden skall
kunna inordnas i annan statlig och kommunal planering har naturv å rdsverket f ö reslagit
att alla leder i fj ä llv ä ._li;n b ö r redovisas i jcommun ö versiktema och de kommunala
markdispositionsplanerna. Som framg å r
av avsnitt 4.7 (p.4.7.2) och 5.2 synes s å
ske i ö kande utstr ä ckning.

Leder, vilkas tillkomst och drift faller under kommunalt
ansvar, b ö r dessutom redovisas i omr å desplaner (OPL) f ö r friluftsliv och turism samt i
sektorplaner f ö r
friluftslivet. De kommer d ä rigenom p å ett naturligt s ä tt in i verksamhetsplaneringen och
d ä rmed ocks å den ekonomiska planeringen i
kommunen. 12 Riksdagen 1978179. I saml. Nr 187

s. 164 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187

Enligt naturv å rdsverkets
uppfattning ä r styrmedlen i dag otillr ä ckliga f ö r
att helt kunna p å verka lokaliseringen av leder till
l ä mpliga st ä llen och s ä kerst ä lla ett r ä tt
underh å ll. Inom rationalparkema och andra
naturv ä rds-objekt ä r det annorlunda, eftersom verket och l ä nsstyrelserna helt kan besluta om ledemas str ä ckning.

Naturv å rdsverket
har d ä rf ö r till regeringen i samband med verkets f ö rslag den 31 augusti 1977 till omfattning av fj ä lledssystemet under statligt huvudmannaskap f ö reslagit, att l ä nsstyrelserna
i de skilda fj ä ll ä nen skall ha ett samordningsansvar f ö r all ledbyggenskap inom respektive l ä n.

Utredninpen delar naturv å rdsverkets uppfattning att l ä nsstyrelserna
i fj ä ll ä nen b ö r ha det angivna samordningsansvaret.
Ö kade samordningsm ö jligheter syns d å
fr ä mst erforderliga betr ä ffande anl ä ggande
av leder, som inte omfattas av statligt huvudmannaskap. F ö r att s ä kerst ä lla en konsekvent l ö sning av denna fr å ga torde tillst å nd b ö ra kr ä vas f ö r s å dant anl ä ggande.
Utredningen f ö resl ä r d ä rf ö r att l ä nsstyrelsema i fj ä ll ä nen blir
tiUst å ndsmyndighet f ö r all ledutbyggnad i fj ä llomr å det.

Utredningen har erfarit, att n ä r l ä nsstyrelsen
i Norrbottens l ä n 1970 ig å ngsatte projekteringsarbete f ö r att upprusta det befintliga ledn ä tet, kom representanter fr å n ber ö rda samebyar
att ing å i projekteringsgruppen, som
utarbetade detaljplaner f ö r ledn ä tet. Utredningen, som auiser att samemas ber ä ttigade krav p å
inflytande i dylikt fall givetvis skall beaktas, finner att det amgivna f ö rfarandet b ö r
kunna tj ä na som modell vid
beredningsarbetet, innan beslut om tillst å nd
till led fattas.

Utredningen finner ä ven
naturligt att statens naturv ä rdsverk

s. 165 Kontrollera mot PDF

165 Prop. 1978/79:187

f å r ett ö vergripande ansvar f ö r principerna och de d ä rp å grundade allm ä nna
riktlinjerna och anvisningama f ö r utformning
och planering av samtliga leder i fj ä llregionen
ooh s å ledes icke enbart f ö r de leder, som ä r
under statligt huvudmannaskap.

Genom den av utredningen f ö reslagna tillst å ndsgivningen f å r l ä nsstyrelserna
k ä nnedom om all ledutbyggnad i fj ä llomr å det. Vid l ä nsstyrelsens bed ö mning
vid tillst å ndsgivningen f ö r ledema b ö r
enligt utredningens uppfattning ett f ö rsta
villkor f ö r tillst å nd f ö r en ny led
vara att en huvudman finns f ö r den
planerade ledens framtida sk ö tsel och
underh å ll.

Utredningen anser mot bakgrund av ol ä genheter, som p å talats
tietr ä ffamde leder som icke underh å lls ooh d ä rmed
f ö rfallit eller som anlagts utan
beaktande av s ä kerhetsaspekterna, att l ä nsstyrelse skall kunna besluta om borttagande av s ä dan led. Om ansvarig huvudman f ö r leden underl å ter
att r ä tta sig efter beslutet, b ö r l ä nsstyrelsen
kunna vidta erforderliga å tg ä rder p å huvudmannens bekostnad.

Utredningen har inte under den korta tid, som st å tt till f ö rfogande,
kunnat utreda r ä ttsliga fr å gor f ö rknippade
med tiil-st ä ndsgivnlngen. Utredningen f ö ruts ä tter att
allm ä nna ordningsstadgeutredningen i
den utstr ä ckning, som kan befinnas n ö dv ä ndig,
upptager s å dana fr å gor i samband med att s ä kerhetsfr å gorna
r ö rande skidlifter, skidpister m.m,
utreds.

F ö r ledemas utm ä rkning och v ä gvisning
finns en fastst ä lld svensk standard. Utredningen
anser icke erforderligt att i nul ä get
revidera denna. Det ä r dock angel ä get att v ä gvisningen
och utm ä rkningen av ledema i fj ä llomr å det sker i
enlighet med den g ä llande standarden. R ö sningen och skyltningen f ö r att kunna f ö lja
en led b ö r vara s å utf ö rlig som ber ä ttigade s ä kerhetssk ä l g ö r n ö dv ä ndigt. Men
med h ä nsyn till naturv ä rdsintressen, renn ä ringens ö nskem å l m.m. b ö r den icke heller vara

s. 166 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187

mera omfattande ä n
s å . Avv ä gningen h ä rvidlag tillkommer den ledansvarige
och b ö r vid behov pr ö vas av l ä nsstyrelsen
ooh av statens naturv å rdsverk som huvudman. S ä rskild uppm ä rksamhet
m å ste ä gnas r ö sningen och skyltningen, d ä r tv å eller flera
leder korsar varandra.

Fr å n flera h å ll har f ö r
utredningen p å talats vikten av att ledema f ö rses med avst å ndsmarkering
p å var 5:e eller var 5!e kilometer.
En s å dan markering skulle v ä sentligt fr ä mja
fj ä lls ä kerheten. Utredningen f ö resl å r d ä rf ö r, att alla vinterleder p ä kalfj ä llet
successivt f ö rses med avst å ndsmarkering p ä
var 5:e kilometer och med v ä gvisare, som
anger avst ä nd och riktning till n ä rmaste vindskydd eller stuga l ä ngs leden. P å
sikt b ö r ocks å ledkryssen f ö rses
med reflexmaterial f ö r att synas b ä ttre vid d å ligt
v ä der och underl ä tta fj ä llr ä ddningens verksaunhet. Av kostnadssk ä l b ö r i f ö rsta hand endast de leder, som g å r i speciellt utsatta fj ä llomr å den, f ö rses med reflexm ä rken.
I ö verensst ä mmelse med sitt huvudmannaskap f ö r fj ä lledema b ö r naturv å rdsverket
utreda vilka leder, som ur s ä kerhetssynpunkt
i f ö rsta hand b ö r f ö rses med n ä mnda reflexer. Vidare b ö r det ankomma p å
naturv å rdsverket att genom r å d och anvisningar ange hur avst ä ndsaarkeringen av lederna b ö r ske.

Utredningen har under den korta tid, som st å tt till dess f ö rfogauide,
inte kunnat utreda s ä kerhetsfr å gorna vid vadst ä llena
efter ledema. Ä ven h ä rvidlag b ö r naturv å rdsverket i enlighet med sitt huvudmannaskap utreda
l ä mpliga å tg ä rder f ö r att f ö rb ä ttra s ä kerheten
vid vadst ä llen, d ä r ledema korsar vattendrag.

Utredningen har icke kunnat mera exakt ber ä kna kostnaden f ö r
de ovan angivna å tg ä rderna p å ledsystemet. Den uppskattar
kostnaden f ö r angivna f ö rb ä ttringar
till ca 0,8 milj.k

s. 167 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:187 167

Utredningen f ö ruts ä tter att n å gon
del h ä rav kan bestridas fr ä n naturv å rdsverkets
anslag f ö r 1978/79 men att behovet i sin
helhet tillgodoses genom uppr ä kning av
vederb ö rligt anslag f ö r kommande budget ä r.

Flertalet kommuner i fj ä ll ä nen har en relativt svag ekonomi och d ä rmed f ö rh å llandevis sm ä
m ö jligheter att finansiera underh å ll och utbyggnad av n ä rledema. Staten bidrager dock p å
olika v ä gar med finansieringen d ä rav. Mot bakgrund h ä rav har vissa kommuner framf ö rt
ö nskem å l om att ä ven n ä rledema skulle omfattas av statligt huvudmannaskap. Utredningen har
icke haft m ö jlighet att n ä rmare unders ö ka
denna fr å ga. Den ä r dock i nul ä get
inte beredd att tillstyrka en ä ndring. Utredningen
f ö ruts ä tter, att den huvudman f ö r
fj ä lls ä kerheten, som utredningen f ö resl å r, uppm ä rksammar
ooh n ä rmare ö verv ä ger fr å gan.

5.5.4.5 anl ä ggningar

Som tidigare anf ö rts
finns i anslutning till ledema i fj ä llv ä rlden ett antal anl ä ggningar, som har v ä sentlig
betydelse fr å n fj ä lls ä kerhetssynpunkt. Å tskilliga leder saknar i viss utstr ä ckning bl.a, fr å n
s ä kerhetssynpunkt ö nskv ä rda anl ä ggningar. Det f ö rekommer
n ä mligen vinterleder i fj ä llomr å det, som ä r 4-5 mil l å nga
och saknar varje form av byggnad. Av det statliga ledsystemet utg ö r oa 20 leder, med sammanlagd l ä ngd av 50 mil, leder d ä r avst å ndet mellan fj ä llanl ä ggningarna ä r minst 20 km.

Fr å n l ä nsstyrelser och kommuner i fj ä ll ä nen har p å talats
ö nskv ä rdheten av att raststugor eller vindskyc.- finns p å l ä mpliga avst å nd l ä ngs ledema.
I den allm ä nna f j ä lls ä ker-hetsdebatten
har angetts att det borde finnas n å gon
form av byggnad efter ledema p å var 5:e km.
Fr å n renodlad s ä kerhetssynpunkt torde denna uppfattning kunna anses
befogad. Det skulle emellertid totalt sett medf ö ra allt f ö r

s. 168 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:187

stora kostnader s ä v ä l i anl ä ggningskostnader
som kanske fr ä imst ur driftsynpunkt att f ö rse samtliga leder med vindskydd och ö vernattningsstugor p å var 5:e km.

Fj ä llomr å det m å ste bl.a. p ä gi-und av ekonomiska sk ä l indelas i ett antal olika omr å den, d ä r
varje omr ä de f ä r olika frekvens av byggnader. Det ä r
n ä mligen ä ven angel ä get
att vissa fj ä llomr å den beh å ller sin vildmarkskarakt ä r och att d ä r
d å finns s ä f å anl ä ggningar som m ö jligt.
Utredningen har anf ö rt sina principiella synpunkter h ä rvidlag i avsnitt 5:1 (p. 5.1.2).

Vid tillkomsten av ledsystemet under statligt huvudmannaskap
har beaktats att ett antal fj ä llomr å den b ö r vara fria
fr å n leder f ö r att bl.a. tillgodose naturvetenskapliga krav samt
de fj ä llvandrares intressen, som ö nskar ledfria omr å den.

I de fj ä llomr å den, d ä r
fj ä lls ä kerhetskraven p å grund av stark turistfrekvens ooh ö vrigt inslag av orutinerade eller mindre vana fj ä llvandrare ooh skid å kare, som utnyttjar ledema, b ö r
enligt utredningens mening vinterlederna f ö rses
med vindskydd f ö r var 5:km. Delar av v ä stra J ä mtland
torde tillh ö ra denna typ av omr å de. F ö r flertalet
omr å den torde bl.a. av kostnadssk ä l ej dessa krav p ä
anordningar efter ledema kunna eller b ö ra
uppfyllas. Ingen vinterled b ö r dock
enligt utredningens mening f å finnas i fj ä llomr å det,
d ä r avst å ndet mellan ö vemattningsstuga
och/eller raststuga/vindskydd uppg å r
till mer ä n 15 km.

Att indela fj ä llregionen
i skilda omr å den med olika karakt ä r enligt ovan ä r
ett komplicerat och tidskr ä vande arbete. Inom den tid, som st å tt till utredningens f ö rfogamde, har det icke varit m ö jligt
att genomf ö ra ett s å dant arbete. Med h ä nsyn till naturv å rdsverkets huvudmannaskap f ö r fj ä ll-

s. 169 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 ° 5

ledsystemet f ö ruts ä tter utredningen att naturv ä rdsverket i samr å d
med de ber ö rda l ä nsstyrelserna, rikspolisstyrelsen. Svenska turistf ö reningen och ö vriga
intressenter genomf ö r en studie av behovet av byggnader
efter lederna i fj ä llomr å det och framl ä gger
de f ö rslag, vartill studien ger anledning.

Som tidigare framh å llits
omfattar det statliga huvudmannaskapet f ö r
fj ä lledsystemet ä ven flertalet till ledema h ö rande anl ä ggningar
s å som broar och sp ä nger, vindskydd, raststugor, roddb å tar och b å thus
samt viss r ä ddningsmateriel. Det statliga
ansvaret g ä ller d ä remot tills vidare i regel icke de fasta anl ä ggningarna for ö vernattning
- fr ä mst fj ä llstationer och ö vernattningsstugor
- samt passagerar-b ä tstrafik l ä ngs lederna dvs. de anordningar, som kr ä ver anst ä lld
driftpersonal. Kommitt é n f ö r planering av turistanl ä ggningar
och friluftsomr å den, som hade att g ö ra grundarbetet f ö r statsmaktemas st ä llningstagande
betr ä ffande ledsystemet, anf ö rde i sitt delbet ä nkande
"Huvudmannaskapet f ö r vandringsleder i fj ä llv ä rlden"
(Ds Jo 1973:8 s.5):

"De ö vernattningsanordningar,
som behandlas i utredningen, ä r fj ä llstationer, stugor, k å tor och liknande mindre anl ä ggningar
i direkt anslutning till fj ä ll-ledema.
Det kan r å da delade meningar om vilka av de
st ö rre anl ä ggningarna, som skall anses s ä n ä ra f ö rknippade med vandringsledssvstemet att de b ö r betraktas som d ä rtill
h ö rande anl ä ggningar. Flera st ö rre ainl ä gg-ningar, som t.ex.
turiststationerna i Abisko, Storulv å n
och Gr ö velsj ö n eller fj ä llhotellen i Hemavan ooh Storlien,
har uppenbarligen stor betydelse som utg å ngspunkter
f ö r fj ä llvandringar l ä ngs ledsystemen. De ä r d ä rmed
givetvis viktiga f ö ruts ä ttningar f ö r s å v ä l l ä ngre som kortare vandringar i fj ä llen.
De kan emellertid icke anses s å pr ä glade av sin funktion som replipunkter i
vandringsledsystemet att det kan vara ber ä ttigat
att betrakta dem som till ledsystemet h ö rande
anordningar som exempelvis anl ä ggningarna
vid Kebnekajse eller Syl-stationen. Kommitt é n
har ansett det naturligt att - - -i ö verv ä gandena r ö rande
huvudmannaskapet dra en gr ä nslinje mellan å ena sidan ö vernattningsanl ä ggningar vid fj ä llvandringsleder,
som ä r bel ä gna invid allm ä nna kommunikationsleder, och å andra sidan stugor och fj ä llstationer m.m., som ä r bel ä gna i v ä gl ö st
land."

s. 170 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 170

Kommitt é n uttalade
ocks ä (s. 56):

"F ö rslagen betr ä ffande tillsyn genom det allm ä nnas f ö rsorg
av stugor, k å tor, vindskydd och liknande utanf ö r s å dana objekt,
som avsatts och v å rdas med st ö d av naturv å rdslagen
och naturv å rdskung ö relsen, torde f ö ruts ä tta vissa kompletteringar i naturv å rds-kung ö relsen
och naturv å rdsverkets instruktion. Anl ä ggningar av angivna slag, som ä r bel ä gna vid fj ä llvandringsleder av turistiskt intresse, torde b ö ra ö vertagas av
staten ooh redovisas p å naturv ä rdsfonden. S å som
framg å tt av kap. 3 ä r STP ä gare
till huvuddelen (ca 80 %) av inkvarteringsanord-ningama l ä ngs f j ä llvauidringsleder
av turistiskt intresse. Kommitt é n f ö resl ä r, att f ö rhandlingar upptas med STF och s ä dana andra ä gare,
som kan vara aktuella i sammanhanget, f ö r
att ö verf ö ra ifr å gavarande anl ä ggningar och anslutna markomr å den till naturv å rdsfonden.
N å gra ä ndringar vad g ä ller ä gander ä tten till ö vrig mark vid f j ä llvandringsledema
torde s ä vitt kommitt é n kan bed ö ma
inte beh ö va genomf ö ras. Med en s ä dan
ordning skulle ansvaret f ö r huvudleder och sekund ä ra leder av turistiskt intresse kunna å vila staten genom naturv ä rdsverket och l ä nsstyrelserna.
"

Kommitt é n f ö reslog (s. 35):

"att statens naturv å rdsverk och ber ö rda l ä nsstyrelser ges bemyndigande att ta upp f ö rhandlingar med Svenska turistf ö reningen och dom ä nverket
f ö r ö verf ö rande av befintliga boendeainl ä ggningar m.m. vid huvudleder och sekund ä rleder till naturv å rdsfonden. Enligt kommitt é ns
mening torde det vara l ä mpligt att driften av dessa anl ä ggningar i f ö rsta
hand anf ö rtros de nuvarande ä gama. Villkoren b ö r
klarl ä ggas vid f ö rhandlingar mellan dessa organ och statens naturv å rdsverk."

Med h ä nsyn till det intima samband, som r å der mellan planering ooh utnyttjande av leder och ö vemattningsanordning-ar och i ledsystemet ing å ende motorb ä tslinjer
samt av ekonomiska sk ä l har det efter hand blivit allt
mera aingel ä get att samh ä llet p ä
l ä mpligt s ä tt engagerar sig i ö vematt-ningsanordningama och passagerarb å tstrafiken i anslutning till ledema. Som tidigare framh å llits' (p. 5.5.3) har diskussioner upptagits mellan
statens naturv å rdsverk ooh Svenska turistf ö reningen fr ä mst
avseende plaineringsansvar och kapitalf ö rs ö rjning av anl ä ggningarna.
Vikten h ä rav sk ä rps

s. 171 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:187 171

genom de behov av en relativt omfattande utbyggnad av
skilda elags fj ä llanl ä ggningar, som av utredningarna r ö rande
fj ä lledsystemet (Ds Jo 1973:8 och SNV
PM 1977:881) framh å llits som n ö dv ä ndiga under
de n ä rmaste å ren (jfr ocks å
ovan p. 5.3.3).

Utredningen vill f ö r
sin del med h ä nsyn till fj ä llanl ä gg-ningamas
betydelse f ö r fj ä lls ä kerheten uttala, att staten liksom
i fr å ga om fj ä lledema b ö r
svara f ö r planering och investeringar i
nyanl ä ggningar ooh upprustningar samt f ö r den motorb å tstrafik
som ä r n ö dv ä ndig f ö r ett fungerande ledsystem och sannolikt ä ven f ö r vissa
bidrag till driftkostnaderna f ö r anl ä ggningama.

Som anf ö rts i kap. 4
(p. 4.8.2) finns statliga fj ä ll ä genheter, som arrenderas ut till den bofasta
befolkningen i fj ä llomr å det. Utredningen anser att de l ä genheter,
som kommer att best å i framtiden, oavsett bel ä genhet kommer att ha en v ä sentlig betydelse fr å n allm ä n fj ä lls ä kerhetssynpunkt. Av samma sk ä l ä r ö nskv ä rt att
antalet s å dana l ä genheter s å
l å ngt m ö jligt kan uppeh å llas.

Utredningen vill framh ä lla
vikten av att skilda byggnader i fj ä llomr å det f ö rses med
"s ä kerhetspaket" inneh å llande n ö dproviant
och sjukv å rdsmateriel och med r ä ddningspulkor. Utredningen f ö ruts ä tter att
huvudmannen f ö r fj ä lledsystemet n ä rmare unders ö ker dessa behov och i den utstr ä ckning och p ä
s ä tt som befinns l ä mpligt, tillgodoser dem.

Vilka konsekvensema fr å n
ekonomisk synpunkt skulle bli, d ä rest behovet
av nya ö vernattningsstugor och raststugor,
vindskydd tillgodoses i den utstr ä ckning,
som f ö ralag-!-st ä llama anser ö nskv ä rt, har utredningen icke n ä rmare unders ö kt.
De 110 nya raststugor l ä ngs ledsystemet under statligt
huvudmannaskap, som inryms i l ä nsstyrelsernas
och naturv å rdsverkets ö nskem å l, kan bed ö mas i anl ä ggningskostnad
bel ö pa sig p ä ca 5,5 milj. kr. Till detta kommer en icke ov ä sentlig ä rlig
driftkostnad. De ö nskv ä rda in-

s. 172 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 172

vesteringarna i fj ä llstationer
och ö vemattningsstugor i fj ä llv ä rlden har av
Svenska turistf ö reningen ber ä knats till,ca 50 milj.kr. f ö r den n ä rmaste
fem å rsperioden. De stugor, som l ä nsstyrelserna och turistf ö reningen angett b ö ra
byggas, torde ä ven vara de angel ä gnaste fr ä n
fj ä lls ä kerhetssynpunkt.

Utredningen f ö ruts ä tter att dessa fr ä gor
n ä rmare pr ö vas av huvudmannen f ö r fj ä lledsystemet (naturv ä rdsverket) i samr å d med ber ö rda myndigheter och organisationer
och att principfr å gan d ä refter underst ä lls regeringen.

Fr å n vissa kommuner, som gr ä nsar till Norge, har framh å llits vikten av att samarbete med norska myndigheter
inleds i syfte att planera och anl ä gga
leddelar p ä norskt omr å de f ö r att f ä goda ledstr ä okningar
i sin helhet f ö r svenska turisters behov. Som
exempel kaji n ä mnas att en vandringsled mellam
Rogenomr ä det - Dalafj ä llen p ä
tv ä st ä llen g ä r ö ver norskt territorium. Utredningen finner detta n ä rmast vara fr å ga
om en lokal eller regional samverkan, f ö r
vilken principiellt hinder icke synes m ö ta,
och f ö ruts ä tter i ö vrigt att huvudmannen f ö r fj ä llsystemet ä gnar fr ä gan
uppm ä rksamhet.

5.5.4.4 Letillsyn

Ledsystemet under statligt huvudmannaskap har i nul ä get en sammanlagd l ä ngd av ca 465 mil. F ö r att det r ä tt skall tj ä na
sitt syfte och d ä rvid h ä lla den standard, som fr ä n bl.a. s ä kerhetssynpunkt
ä r ö nskv ä rd, beh ö vs en effektiv tillsyn av lederna och anslutande
auiordningar och anl ä ggningar, d ä r permanent driftpersonal ej finns.

L ä nsstyrelsen i Kopparbergs l ä n har till utredningen framf ö rt, att den anser en utvidgning av fj ä llr ä ddningsorgani-sationens
uppgifter till att ä ven omfatta ledtillsyn motiverad.
Det synes emellertid i dylikt fall bli fr å ga
om

s. 173 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 '

en icke obetydlig utvidgning av f j ä llr ä ddningsorgauiisationens
uppgifter. Stommen i denna organisation utg ö rs
ju av polisdistriktens ordinarie enheter. Dessa m å ste kraftsamla sina insatser till de polisi ä ra uppgiftema, vari fj ä llr ä ddningen ing å r. I den m å n,
som dessa uppgifter medger, g ö rs d ä rut ö ver icke ov ä sentliga insatser som gagnar fj ä lls ä kerheten. S å kan ske genom att den polisi ä ra patrulleringen utstr ä cks att omfatta ledavsnitt av s ä rskilt intresse, lavinfarliga omr å den o.d. samt genom medverkan i information i fj ä lls ä kerhetsfr ä gor m.m.

Att p å l ä ngre sikt f ö rhandsbinda omfattningen av dessa
insatser ä r knappast m ö jligt - den f å r
bero av det utrymme, som de rent polisi ä ra
uppgifterna l ä mnar. Skulle samtlig ö nskv ä rd
ledkontroll ä l ä ggas fj ä llr ä ddningsorganisationen, dvs. i praktiken polisen, torde det - s ä rskilt i vissa l ä n
- bli fr å ga om en avsev ä rd ut ö kning av
polisens uppgifter. Denna torde knappast kunna effektivt tillgodoses inom
polisens nuvarande personalramar. Ledkontrollen b ö r vidare ä ven omfatta uppgifter, som har f ö ga samband r\e'i de uppgifter, f ö r vilka poli:3en ä r organiserad och utbi-lad. Utredningen anser sig d ä rf ö r p å anf ö rda sk ä l icke kunna ic-resl ä att fj ä llr ä ddningsorganisationens uppgifter vidgas a;- ä ven omfatta ledtillsyn. Utredningen f ö ruts ä tter
emellertid, att liksom hittills s å dan
intermittent medverkan l ä mnas i ledtillsyni>r r å n polisens sida, som do :iias riinarit j-o-lisi ä ra uppgifter medger och som i ö vrigt ur pc. issy.p-inkt syns m ö jligt ooh l ä mpligt.
Personal ur fj ä llr ä ddningspatruller b ö r ocks å kunna utnyttjas p å liknande s ä tt eller ing ä ende i s å dana
fj ä llpatruller, som nedan ang;s.

Sedan 1973 har inom Norrbottens l ä n bedrivits f ö rs ö k med naturv å rdspatruller
ir.om fj ä llomr å det, s.k. fj ä l".;;. ...... ,
Dessa har haft flera uppgifter, innefattande naturv ä rds-tillsyn, kontroll av leder och anslutande
anordningar ooh anl ä ggningar, st ä dning av rast- och ö vemattningsstugor.

s. 174 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 174

medverkan i ledunderhållet, kontroll av issäkerhet
och hjälptelefoner m.m. De har letts från länsstyrelsens naturvårdsenhet.
Patrullerna är utrustade med polisens radio och samverkar bl.a. för
fjällräddning och fjällsäkerhet med polisen. Erfarenheterna frän patrullemas
verksamhet har varit positiva. För budgetåret 1978/79 har statsmaktema på
statsbudgeten (särskild anslagspost för skötsel av vandringsleder inom
fjällvärlden under anslaget för anläggningsstöd till idrotten) upptagit
de kostnader för f jällpatrullema i Norrbottens län, som uppkommer i
sam-baind med underhäll ooh skötsel av leder. Utredningen anser önskvärt
att ett vidgat underlag erhålls för mera definitivt ställningstagande
till utnyttjande generellt eller speciellt av fjällpatruller i olika
verksaimheter inom fjällvärlden av betydelse bl.a. för fjällsäkerheten.
Utredningen föreslär därför att försöken med fjällpatruller utvidgas till
att omfatta ytterligare något län. Liksom under de fortsatta försöken inom
Norrbottens län bör härvid led-tillsynen ges klar prioritet bland
patrullemas uppgifter men i övrigt olika kombinationer av uppgifter för
patrullerna prövas.

I detta sammanhang vill utredningen framhålla, att
i fjäll-patrullarbetet bör i den utsträckning som är möjlig och lämplig
engageras samer med miljökunnande, lokal terrängkännedom m.m.

Utredningen har övervägt huruvida vapenfria
tjänstepliktiga skulle kunna utnyttjas i fjällsäkerhetsarbetet och inom
fjäll-räddningsorganisationen. Riksdagen har den 2 juni 1978 fastställt
vissa ändringar inom v.ipenfrilagstiftningens område (prop. 1977/78:159 -
på grundval av bl.a. SOU 1977:7 -FöU 1977/78:28, rskr 1977/78:371;
SFS 1978:524). De innebär bl.a. att möjlighetema att erhålla tillstånd
till vapenfri tjänst blir större och tjänstgöringsområdena fler. Det

s. 175 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 ''

är att märka att beslutet fastslår som en grundregel att
de vapenfria skall utbildas för och fullgöra tjänst i verksamhet, som är
betydelsefull för samhället under beredskap och krig.

I regeringens förslag till angivet beslut
anförde föredragande departementschefen (prop. 1977/78:159 s. 114):

"Naturvårdsarbete har under utredningsarbetet
an-visäts~för vapenfria i form av försöksverksamhet anordnad av
arbetsmarknadsstyrelsen i samråd med naturvårdsverket och domänverket.
Erfarenhetema är hittills goda, och utredningen föreslår att fler
vapenfria placeras inom detta område. Detta tjänst-göringsaltemativ
anges vara lämpligt för de vapenfria, som önskar fullgöra tjänst som
inte leder till krigspiacering. Ytterligare arbetsuppgifter inom detta
område, som enligt utredningen kan vara lämpliga för de vapenfria,
är rensning av flottnings-leder m.m.

Med den grundläggande syn pä den vapenfria
tjänsten, som jag inledningsvis har redogjort för, är naturvårdsarbete
ett mindre lämpligt tjänstgöringsalternativ med hänsyn till att en
sädan utbildning o,;h tjänstgöring i sig inte torde kunna ligga till grund
för någon beredskaps- eller krigsplacering. Jag vill likväl förorda att
ett sådant alternativ prövas u.--der den förutsättningen att de vapenfria
antingen genomgår sädan tilläggsutbildning inom något annat
tjänstgöringsalternativ att de kan beredskaps- eller krigsplaceras inom
denna verksamhet eller kan ingå i den kommunala beredskapsplaqläggningen sam
allmän arbetskraftsförstärkning. Jag anser sålunda att arbetsmarknadsstyrelsen
bör fortsätta försöksverksamheten med den nyss angi/na inriktn.rnjen."

Försvarsutskottet tillstyrkte det förslag, som
inryjs i citatet härovan (FöU l977/''8:28 s 18-19), och "et
godtogs av riksdagen.

De hittillsvarande försöken avseende naturvärdsarjete har
icke avsett f jällsäko-hets- eller f jä? "i räddningr;u;.:; j;t~r.
Fjällräddningen ställer alldeles speciella krav på dem,

s. 176 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187

som akall aktivt medverka d ä ri. Det g ä ller psykisk och fysisk styrka och
uth å llighet, f ö rtrogenhet med vinter-och andra sv å rv ä dersforh å llanden, milj ö kunnande
och lokal terr ä ngk ä nnedom, orienteringsf ö rm ä ga, sambandskunnande m.m. Fj ä llr ä ddningen ä r icke heller n å gon
permanent aktivitet. Den ä r fr ä mst aktuell under vissa å rstidsm ä ssiga, icke sammanh ä ngande s ä songer - varierande f ö r olika delar av fj ä llv ä rlden - med en sammanlagd l ä ngd av 6-7 m å nader.
Under den aktuella tiden v ä xlar intervallen mellan insatserna,
som ju icke kan f ö rutses. Det ä r givetvis alltid en flerfaldigt mindre del av den
aktuella tiden, som å tg å r f ö r de aktiva insatserna. Fj ä llr ä ddningsorganisationen
best å r d ä rf ö r av enheter och personal - ur
polisen och enskilda i med denna samverkande r ä ddningspatruller m.m. -som har andra ordinarie uppgifter. Att f ö ruts ä tta en medverkan
ocks å i dessa, fr ä mst d ä inom
polisen, av vapenfria som skulle ing å
i fj ä llr ä ddningen syns orealistiskt, bl.a. p å
grund av just vapenfriheten.(jfr SFS 1943:881 och 1958:262). Det b ö r ocks å
framh å llas, att redan de speciella
kraven f ö r dem, som aktivt skall medverka i
fj ä llr ä ddningen, ä r s å dana att endast i utpr ä glade
undantagsfall n ä gon vapenfri tj ä nstepliktig kan f ö rv ä ntas uppfylla dem. Utredningen finner s ä lunda, att fj ä llr ä ddning icke b ö r
vara n ä got tj ä nstg ö ringsalternativ
f ö r vapenfria tj ä nstepliktiga.

N ä r det d ä remot g ä ller
fj ä lls ä kerheten och d ä rtill anslutande eller n ä raliggande uppgifter ä r f ö rh å llandena annorlunda. De uppgifter, som tillkommit de f ö rs ö ksvis organiserade
fj ä llpatrullerna i Norrbottens l ä n och som avses tillkomma patrullerna i de utvidgade
f ö rs ö k, som utredningen nyss f ö reslagit,
synes i v ä sentliga stycken s å dana att de b ö r
kunna sammantaget - och eventuellt kompletterade med vissa ytterligare naturv å rdsuppgifter - bilda ett tj ä nstg ö rings-

s. 177 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 177

altemativ för vapenfria. En förutsättning är givetvis
att vederbörande, som uttages härför, är personligen lämplig och får
viss grundläggande utbildning, innan han ingår i den tillämpade
verksamheten. Det syns vidare lämpligt, att denna sker i patruller,
där patrullchefen och ytterligare någon eller några patrullmedlemmar utgörs
av i denna tjänst läng-tidsverksamma, på hittills tillämpat sätt rekryterade
personer.

Det kan övervägas, huruvida tjänstgöringen för alla
eller vissa vapenfria i detta tjänstgöringsalternativ bör ske uppdelad på
grundutbildning och repetitionsutbildning (som är regel för flertalet
tjänstgöringsaltemativ, vilka syftar till beredskaps- eller krigsplacering)
eller i en följd (som främst gäller för vapenfria, vilka erhåller en
tjänstgöring, som inte direkt syftar till någon krigsplacering) eller
uppdelad i perioder. Riksdagsbeslutet innefattar att enligt förslag
frän sjöfartsverket viss försöksverksamhet med vapenfria inom
sjöräddningen får genomföras. Verket har, dä behovet är
säsongsmässigt, avsett att tjänstgöringen skall uppdelas pä två perioder
och två på varandra följande sommarhalvår.

Utredningen föreslär, att försöksverksamheten
avseende naturvärdsarbete som t jänstgöringsaltemativ för vapenfria
tjänstepliktiga utsträcks att omfatta även tjänst inom fjällpatrull av det
slag som ovan amgivits. De försök ned fjällpatruller, som utredningen
föreslagit skulle förutom Norrbottens län omfatta ytterligare nägot län,
bör antingen utformas sä att de kan avse även användningen av vapenfria
i fjällpatrulltjänst eller, därest sä anses erforderligt, utsträckas
till även ett tredje län eller till båda återstående fjällänen.
Utredningen föreslär. att arbr.-' lark-nadsstyrelsen och naturvårdsverket
fär i uppgift att i samräd

s. 178 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187

inkomma med f ö rslag
till s å dan vidgning av f ö rs ö ksverksamheten
att den kan g ä lla samtidigt f ö r s å v ä l vapenfria tj ä nstepliktiga
i naturv ä rdsarbete av h ä r avsett slag som f ö r patrullverksamheten i syfte att em å en f ö rb ä ttrad ledtillsyn, f ö rb ä ttrat ledundsrh ä ll
m.m.

5.3.4.5 F ä rdmeddelanden

Ett viktigt led i den f ö rebyggande
fj ä lls ä kerhetsverksamheten ä r att f ö rm å allm ä nheten, som ä mnar
g ä p å tur, att l ä mna ett korrekt f ä rdmeddelande. Om s å sker kan fj ä llr ä ddningsorganisationen s ä ttas in
snabbt och med god utsikt till framg å ng
vid intr ä ffat miss ö de.

P ä flertalet turistanl ä ggningar finns blanketter f ö r ä ndam å let, och i regel uppmanas turistema av hotell- eller
stugv ä rdar att l ä mna f ä rdmeddelauide.
Det har visat sig Sv å rare att f ä personer, som bor i stugor eller stugbyar att l ä mna f ä rdmeddelande.
Ibland intr ä ffar att polisen antr ä ffar fordon uppst ä llda
p ä v ä gren eller parkeringsplats i fj ä llen.
Om det av omst ä ndighetema framg å r att de som f ä rdats
med fordonet sannolikt ä r p å tur, och polisen antr ä ffar
fordonet tillsynes or ö rt n å got dygn senare, intr ä ffar ofta
att fj ä llr ä ddningen larmas f ö r att s ö ka efter personerna. Ett f ä rdmeddelande placerat p å v ä l synlig
plats i fordonet hade f ö rhindrat ett on ö digt fj ä llr ä ddningsp å drag.
Ä ven p ä grund av underl ä tenhet att l ä nna f ä rdmeddelande
eller avanm ä la sig efter tur har medf ö rt on ö diga fj ä llr ä ddningsp å drag. Fr ä n
skilda h ä ll har framf ö rts ö nskem å l om tillg å ng
till standardiserade blanketter, ä vensom
att den blivande huvudmannen f ö r fj ä lls ä kerheten
borde ombes ö rja att s å dana blanketter finns att tillg å kostnadsfritt p å
fj ä llanl ä ggningar, i stugbyar osv.

Utredningen delar uppfattningen om f ä rdmeddelandenas stora

s. 179 Kontrollera mot PDF

betydelse f ö r fj ä lls ä kerheten och
fj ä llr ä ddningen. I v ä sentliga stycken ä r detta ett informationsproblem. Utredningen f ö ruts ä tter att den
f ö reslagna huvudmannen f ö r fj ä lls ä kerhet i samband med ö vriga ö verv ä ganden om f ö rb ä ttrad information ocks å behandlar
denna fr ä ga, n ä rmast framtagningen av ett l ä mpligt
formul ä r och å tg ä rder f ö r effektiv spridning och anv ä ndning d ä rav.

Det m å framh å llas, att "g ä stb ö cker" inom raststugor och vindskydd, d ä r notering kan g ö ras
av samma inneh å ll som p å f ä rdmeddelande,
ä r till f ö rdel exempelvis f ö r
att underl ä tta kontroll i samband med fj ä llr ä ddningsuppdrag.

5.5.5 Sammanfattning

Det ä r fr ä n fj ä lls ä kerhetssynpunkt angel ä get att
befintliga leder inom fj ä llregionen ä r r ä tt lagda, v ä l underh å llna
och d ä rmed av god standard. Detsamma g ä ller ocks å underh å ll av de till lederna anslutande anordningama och
anl ä ggningarna.

Mot bakgrund h ä rav
ä r en av d. fr ä msta å tg ä rderna f ö r
att l å ngsiktigt fr ä mja fj ä lls ä kerheten att ledsystemet underh ä lls, f ö rb ä ttras och kompletteras p å ett tillfred-at ä llande
s ä tt. Det ä r d ä rf ö r angel ä get
att statsmaikternas medelstilldelning f ö r
ledunderh å llet ger utrymme f ö r erforderliga å tg ä rder. Detta inneb ä r
en feenjmdnittligt st ö rre medelsanvisning ä n f ö r
innevarande budget å r.

H ä rtill
kommer att f ö rslag f ö religger om en som erforderlig bed ö md, v ä sentlig ut ö kning av antal ö vemattningsstugor och
raststugor/vindskydd l ä ngs
ledema. Dessa fr å gor b ö r n ä rmare pr ö vas av huvudmannen f ö r fj ä lledsystemet i samr ä d med ber ö rda myndigheter och organisationer,
v_r-efter principfr å gan b ö r underst ä llas regeringen. 13 Riksdagen 1978179. ) sami. Nr 187

s. 180 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 180

Behov av en successiv utbyggnad av de olika slagen av
fjällanläggningar föreligger. Fjällanläggningar i anslutning till ledsystemet
under statligt hu\Tidmannaskap - ävensom i ledsystemet ingående
motorbätslinjer - har i vissa fall väsentlig betydelse från fjällsäkerhetssynpunkt.
Dessa anläggningar ingår icke i det statliga huvudmannaskapet utan har annan
ägare, i flertalet fall Svenska turistföreningen.

Med anledning av dessa anläggningars betydelse ur
fjällsäkerhetssynpunkt och med hänsyn till ekonomiska skäl syns erforderligt
att staten liksom i fråga om fjälledema och deras anordningar svarar för
pl;inering ooh investeringar i nyanläggningar och upprustningar av sådana
anläggningar samt sannolikt även lämnar bidrag i vissa fall till driftskostnaderna.

Det är betydelsefullt att en tillfredsställande
samordning av utbyggnaden av leder ooh anläggningar m.m. sker i fjällområdet.
Länsstyrelsema i fjällänen bör därför fä samordningsansvar för detta.
För att på ett effektivt sätt kunna genomföra denna samordning föreslås
länsstyrelsema bli tillståndsmyndighet för all ledutbyggnad i fjällområdet.

Vissa tekniska förbättringar av bl.a. vinterledema
syns omedelbart erforderliga. Kostnaderna härför uppskattas till ca 0,8
milj.kr.

Utredningen framhåller vikten av att skilda byggnader i
fjällområdet förses med "säkerhetspaket" innehållande nödproviant
m.m. Huvudmannen för fjällsäkerhet förutsätts närmare undersöka ooh
åtgärda dessa behov.

s. 181 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:187
iBl

INNEH Å LL

I 5.4 INFORMATION OCH UTBILDNING

5.4.1
Allmänt

5.4.2
Informationens
innehåll 5.4.5 Speciella informationsområden

5.4.4
Information3vägar

5.4.5
Utbildning

5.4.6
Fj ä lls ä kerhetskampanj

5.4.7
Sammanfattning

1 Beträffande kartor se avsnitt 5.5

s. 182 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:187 182

5.4 INFORMATION OCH UTBILDNING

5.4.1 Allmänt

Utredningen har i avsnitt 5.1 (p. 5.1.1) framh å llit att det ytterst ä r den enskilde, som ä .r auisvarig f ö r fj ä lls ä kerheten. Det blir den fj ä lls ä kerhet soni denne sj ä lv g ö r den till -v ä sentligen beroende p ä hans eller hennes kunskap om fj ä llen och de krav som friluftsliv
och vistelse d ä r st ä ller. Kunniga fj ä llturister inneb ä r s å ledes ö kad fj ä lls ä kerhet.

Utredningen har i det angivna sammanhanget ocks å fastslagit, att samh ä llet m ä ste ta auisvaret f ö r att den enskilde blir informerad
om detta sitt personliga ansvar och vad detta inneb ä r. Information och utbildning m å ste d ä rf ö r ges en prim ä r roll i fj ä lls ä kerhetsarbetet (jfr p. 5.1.2), En
av de fr ä msta å tg ä rderna f ö r att uppn å en f ö rb ä ttrad fj ä lls ä kerhet utg ö rs av en effektiv informations- och
utbildningsverksamhet.

I detta avseende utf ö rs f.n. ott omfattande och kvalificerat arbete s å v ä l genom olika myndigheters f ö rsorg som i mycket stor utstr ä ckning genom de frivilliga
organisationer, som medverkar i fj ä lls ä kerhetsarbetet, fr ä mst Svenska turistf ö reningen och Friluftafr ä mjandet. Utredningen har vid sina ö verl ä ggningar och "hearings"
med myndigheter och organisationer mycket starkt erfarit behoven av ö kade informations-och utbildnings ä tg ä rder. Utretlningen har i
sammanhanget ocks ä kunnat konstatera att ä tg ä rder kr ä vs f ö r att samordna och em å ö kad sausverkan i informationen och
utbildningen.

Det ä r
ingalunda fr ä ga om att ers ä tta den information och utbildning
som nu sker med n ä jfot nytt och annorlunda. Det ä r i st ä llet Just det arbete nom sker
vilket b ö r kraftigt f ö r8t ä rkaa_och vidgas samt till gemensamt
b ä sta samordnas. F ä gemensam grund och med samverkande
krafter b ö r disponibla resurser b ä st kunna utnyttjas.,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 133

Mot bakgrund av föreliggande erfarenheter vill
utredningen beteckna behovet av åtgärder för att förstärka informationen
ooh utbildningen som i nuläget särskilt angeläget. Detta motiverar enligt
utredningens uppfattning särskilda insatser nu.

5.4.2 Informationens innehåll

Den information som behövs är dels sädan med syfte
att allmänt förbättra säkerheten och därmed förebygga olyckor, dels
sådan med speciellt syfte avpassad för visst område, viss verksamhet
eller vissa personalkategorier, t.ex. fjäll-varna turister,
fjällspecialister, fjälledare eller branschfolk m.fl.

Informationsåtgärderna bör i princip sättas in i ett
så tidigt skede som möjligt. Informationen bör väsentligen nä
fjällturisten redan på hemorten för att sedan kompletteras i fjällområdet.

Den information, som skall finnas tillgänglig före
en fjällvistelse, bör innehålla:

-
råd om val av
lämpligt fjällområde beroende på aktuell årstid m.m.;

-
information om
klimat och väderleksförhållanden;

-
allmänna råd*
för fjällvistelse;

-
information om
krav som bör ställas på en fjällturist beträffande färdighet i
orientering ooh nödbivackering samt

-
råd om lämplig
personlig utrustning.

De lokala informationsåtgärder, som skall sättas in
under vistelsen i fjällområdet, bör dessutom innehålla information om:

-
lämpliga turer
i området;

-
färdledarledda
turer;

-
färdmeddelande;

s. 184 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 184

-
förslag till val av
lämplig karta över området;

-
förslag till lämpligt vägval;

-
information om lokala
leder, vindskydd o.d.

5.4.5
Speciella informationsområden

Beträffande
väderinformation må hänvisas till avsnitt 5.6, särskilt punkt 5.6.2.5.

Särskilda
informationsfrågor avseende utrustning behandlas i avs-itt 5.8.

Terränginformation
genom kartor behandlas i avsnitt 5.5-

Beträffande
färdmeddelanden hänvisas till avsnitt 5.3, punkt 5.3.4.5.

1
detta sammanhang vill utredningen också erinra om ett påpekande, som den
gjorde i sambaind med redovisningen i avsnitt 5.1 (punkt 5.1.5) av
förefintlig statistik m.m. över olyckshändelser med dödlig utgång i
fjällen åren 1916-1977. Som ammärkningsvärt noterades hurusom under den
senaste tioårsperioden orsaksgruppema drunkning ooh sjukdom (inkl.
hjärtslag och överansträngning) - sinsemellan ungefär lika stora -
tillsammains rymmer nära 70 % av det totala antalet dödsolyckor under
perioden. I anslutning härtill framhöll utredningen vikten av att
erfarenheter från statistikuppföljningen får slä igenom i
infoimationsinnehållet.

I
nuläget syns alltsä aktuellt att i informationen om fjällvärldens risker
och hur de bör undvikas eller begränsas lägga särskild vikt vid betydelsen av
att realistiskt känna och icke övervärdera sin styrka och förmåga samt vid
drunknings-riskema. Detta gäller informationen icke blott till
fjäll-turistema - både före och under fjällvistelsen - utan ocksä

opaginerad Kontrollera mot PDF

till ortsbor och n ä rg ä ster. Det ä r
ocks å ö nskv ä rt att i samma syfte en aktuell
orientering ang å ende broars tillst å nd, vadningsmdjligheter, is- och sn ö sm ä ltningsforh å llanden och framkomstm ö jligheter i ö vrigt successivt kan ges vid s ä dana v ä derleksf ö rh å llanden, som
medf ö r ä ndrade villkor och g ö r s å dan orientering beh ö vlig. Ett exempel h ä rp å har givits under den f ö rsenade v å rfloden
detta ä r vid skiftet juni-juli, t.ex. i
Padjelanta nationalpark. Den angivna orienteringen m å ste kunna n å
vandrare och skidl ö pare under v ä gs. Information genom radio och TV, anslag o.d. beh ö ver d ä rf ö r stundom kompletteras genom skriftlig och muntlig
orientering fr å n eller med hj ä lp av helikopter e.d.

Betr ä ffande drunkningsriskerna syns
erforderligt att s ö ka fastst ä lla om en speciell inriktning av informationen till
s ä rskilda mottagargrupper b ö r ske. Utredningen f ö ruts ä tter att huvudmannen f ö r fj ä lls ä kerhet och den huvudansvarige f ö r informationen inom fj ä lls ä kerhetsverksamheten
- enligt f ö rslag i kap.6 - uppm ä rksammar denna fr å ga.

Sammantaget synes mot bakgrund av tabellerna l och 14 i
avsnitt 5.1 (p. 5.1.5) s ä rskild uppm ä rksamhet i den n ä r-nast
erforderliga informationen och utbildningen b ö ra ä gnas

drunkningsriskerna,

betydelsen av god kondition och en riktig bed ö mning av olika aktiviteters och v ä derf ö rh å llandens krav kontra egen f ö rm å ga,
lavinfarorna och nedkylningsriskema

samt hur de angivna riskerna b ö r begr ä nsas
och motverkas.

5.4.4 Informationsv ä gar

L ä mpliga informationsv ä gar f ö r den allm ä nna informationen b ö r vara:

s. 186 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 186

-
Pressinformation
i form av releaser f ö r
distribution p ä sedvanliga v ä gar och inneh å llande viktiga avsnitt av fj ä lls ä kerheten och fj ä lls ä kerhetsarbetet. G ä ller s ä v ä l dags- och veckopress som fack-
och folkr ö relsepress.

-
Intervjuer,
artikelunderlag, bildmaterial med kommentarer m.m. med differentierad
inriktning f ö r samtliga angivna slag av press,
fr ä mst dock f ö r vecko- samt fack- och folkr ö relsepress.

-
Artiklar och
notiser, ev. temanummer i medlemstidskrifter o.d., t.ex. Svenska turistf ö reningens "Turist" och
Friluftsfr ä mjandets "I alla v ä der". F ö r temanummer kan upplagan ö kas f ö r spridning utanf ö r medlemskretsen.

-
Artiklar, r ä d e.d. i turist- ooh resebyr å ers m.fl. informationsbroschyrer,
t.ex. SJ resebyr å s "Nordkalott Resor"
(sommar- respektive vinterprogram), AB Till Fj ä lls broschyr "Till fj ä lls" och Sveriges Turistr ä ds "Handbok f ö r din Sverige-semester".

-
Publikationer,
fr ä mst av tyijen fj ä llhandb ö oker (t.ex. "Stora fj ä llboken" och "Fj ä ll 78"), fj ä llturb ö cker, turbeskrivningar o.d.

-
Broschyrer
som distribueras genom frivilliga organisationer, resebyr å er, hotellkedjor, andra innehavare
av fj ä llanl ä ggningar, 3tugb;rv ä rdar, utrus tnings f ö rs ä ljare, myndigheter m.fl. eller p ä annat efter syfte och omst ä ndigheter anpassat s ä tt (t.ex. genom posten, utl ä ggning p ä t å g, j ä mv ä gs-, buss- och flygstationer)
sampackning med vissa sport- eller friluftsartiklar.

-
Affischer
inneh å llande fj ä llvettsregler f ö r att ansl å s fr ä mst inom fj ä llomr å det och i transportmedlen m.m. dit.

- Annonser i olika slag av press, fr ä mst f ö r att f ä sta

uppm ä rksaunheten vid f j ä lls ä kerheten ö ver huvud taget

eller vid en eller flera fj ä lls ä kerhetsfr ä gor och ge

s. 187 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 187

k ä nnedom om v ä garna f ö r
ytterligare information. Ett exempel: Sj ö s ä kerhetsr å dets
annons i dagspressen den 50 juni 1978. Mindre pretenti ö st format kan v ä ljas.

Aktuella r å d m.m. som
trycks p å dekaler, f ö rpackningar (f ö r
t.ex. t ä ndstickor, mj ö lk, vallor, skidbindningar), baksidan eller
marginalen p å kartor osv.

Radio: trailers och maningar (typ sj ö s ä kerhetsmaningar
under b ä ts ä songen i P 5) baserade p ä
manuskripten till TV-spots; inslag i programmet "Vardags; serie
"Sveriges fj ä llradio" (jfr "Sveriges b å tradio" under b å ts ä songen). Aktuella tider ä r dels f ö re
och under vinters ä songen, dels f ö re och under sommars ä songen.

TV-spots med aktuella r å d
inf ö r fj ä llsemestern f ö r "Anslagstavlan" i TV 2
och f ö r meddelandetid i TV 1.

Kortfilmer som upplyser om fj ä llen, dess m ö jligheter
och risker samt hur dessa b ö r m ö tas och/eller ger r å d on å tg ä rder i olika situationer.

Stillfilmer och diabildserier med textmanus cch ljudband
med inneh å ll som angetts for kortfilme.- Med
flera serier kan en ö kad systematik och ett full ~;ar
digare men samtidigt mera varierat inneh å ll
i informatio.-.s." erh å llas.

Muntlig information i f ö redrags-,
k å seri- eller ar.nan form och med l ä mpligt illustrationsmaterial (kortfilm, stillfilm,
diabilder e.d.). Anv ä nds fr ä mst f ö re fj ä lvistelsen (jfr avsnittet Utbildning nedan) och
under fj ä llvistelse 1 i samband med g ä stinformation p ä
hotell- och t-uristanl ä ggni.igar. Den kan ä ven n ä fj ä llfarare genom turistbyr å er e.d.

Sk ä rmutst ä llning och fj ä llvettsinformation.
f ö rslagsvis 2x4 l ä tt-transportabla sk ä rmar, som kan visas med varje fyragrupp f ö r sig eller med b å da
tillsammans.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187

Kortfilmer,stillfilmer och dia.bildserier ä r bl.a. avsedda anv ä ndas av organisationer, skolor, hotell, f ö rband och skolor ur f ö rsvaret o.d.

Centralt framst ä llda
bildserier o.d. b ö r kompletteras med lokala inslag,
som upplyser om de s ä rskilda f ö rh ä llainden,
som skall beaktas inom aktuellt fj ä llomr å de, kring aktuell fj ä llanl ä ggning osv.

Med tanke p å Sveriges
Radios uppgift ooh intressen torde kunna f ö rv ä ntas att ä ven
sj ä lvst ä ndiga program av betydelse f ö r
fj ä lls ä kerheten kan komma till st å nd
inom s ä v ä l radio som TV.

F ö r den speciella informationen f ö r t.ex. visst omr å de,
viss verksamhet eller viss personalkategori f ä r v ä ljas den eller de informationsv ä gar bland ovan angivna, som b ä st svarar mot syftet med informationen. Denna torde
i dylika fall stunden med f ö rdel
meddelas med till ä mpning av grupparbetsteknik, app-likatorisk
exemplifiering e.d,

En stark utveckling p å g å r i tekniskt och organisatoriskt avseende betr ä ffande informationsv ä garna, s ä rskilt inom radions och
televisionens omr å den. Det ä r av vikt att denna utveckling - med s ä rskilda bolag f ö r
Sveriges Radios utbildnings-medverkan och lokalradio, med n ä rradio, data-TV eller datavision, text-TV, teletex
m.m. - noga f ö ljs av den inom fj ä lls ä kerheten
huvudansvarige f ö r information och utbildning (jfr
kap.6) och f ö ranleder successiva å tg ä rder eller
framst ä llningar. En medverkan efter hand i
de successivt vidgade f ö rs ö ken med data- och text-TV kan h ä rvid
visa sig ö nskv ä rd.

Som framh ö lls i
inledningen till detta kapitel (p. 5-4.1) ä r
det enligt utredningens mening en uppgift f ö r
samh ä llet att informera den enskilde om
hans ansvar f ö r fj ä lls ä kerheten ooh vad detta inneb ä r.

Med h ä nsyn h ä rtill b ö r
det material, som ovan redovisats f ö r

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:187 19

de olika informationsvägarna, framtagas samordnat
och i samverkan mellan de olika rj-illsäkerhetsintresso-nterna,
aktuella rese- och turistorjan i .lat i oner m.fl. och avgiTtsfritt
tillhandahållas) allmänheten direkt eller genom dessa i.ntressenter och
organisationer. Det bör kunna distribueras och nyttjas var helst det
kan tjäna sitt syfte.

Det bör gälla som princip. Undantag i
kostnadshänseende bör göris för sådant material, som väsentligen inte
kan anses falla inom den angivna uppgiften för samhället. Så syns undantag
böra göras för större publikationer e.d., som framtages av frivilliga
organisationer, bokförlag m.fl. - ofta i samverkan. Samma bör vara
fallet med regionalt och lokalt eller eljest starkt specialiserat
material. Organisationernas medlemstidskrifter eller motsvarande har vidare
givetvis en speciell, fristående ställning.

Den ovan angivna samordningen i planering och
genomförande av den för fjällsäkerheten betydelsefulla informationen bör ske
genom samverkan mellan de olika intressenterna under ledning av den
huvudman för fjällr.-kerheten, som utredningen i annat sammanhang
(kap. 6) föreslå,.-, och i den löpande verksamheten närmast
biträdd av den huvudansvarige för denna informat.'nn. Enligt utredningens
förslag (kap. 6) till ansvars- och arbe s-fördelning mellan
huvudintressenterna för fjällsäkerheten bör nämligen för varje väsentlig
del av denna säkerhet på central nivå fl.anas en huvudansvarig,
som i samve.:an med huvudmannen och övriga intressenter närmast
verl:ar för samraanhang och samordning inom respektive verksamhet.

5.4.5 Utbildning

Utbildning är väsentligen information, oftast akf v
rr.formation

För att få avsedd effekt bör utbildningsinsatser
liksom informationsåtgärder påbörjas så tidigt som möjligt. Utbildningen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 °

b ö r d ä rf ö r till stor del genomf ö ras p ä hemorten.
Det b ö r ä ven vara m ö jligt att d ä refter f ä
praktisk utbildning p å turistorten.

F ö r att m ö jligg ö ra
utbildning p ä hemorten kr ä vs kunniga ledare och instrukt ö rer saunt ett f ö r
varje m å lgrupp l ä mpligt undervisningsmaterial.

F ö r n ä rvarande utbildar bl.a. Friluftsfr ä mjandet
blivande fj ä llturister. Undervisningen bedrivs
i form av fj ä lltr ä ffar och studiecirklar. Friluftsfr ä mjandet
har f ö r ä ndam å let framst ä llt studiepaket med arbetsh ä ften och diabildserier m.m. Ledarna som kr ä vs f ö r
verksamheten utbildas i Friluftsfr ä mjandet.

Svenska turistf ö reningen
utbildar f ä rdledare som kr ä vs f ö r den f ä rdledarledda verksamhet som man bedriver. Turistf ö reningen har ä ven
fj ä llkurs f ö r allm ä nheten.

Ut ö ver organisationernas utbildning
erh å ller personal vid milit ä ra f ö rband en god
fj ä llutbildning. Flertalet yrkesofficerare
erh å ller utbildning i vinterfj ä ll.

Vid Gymnastik- och idrottsh ö gskolan ä r fj ä llutbildning obligatorisk. Vid n å gra
av lamdets fritidsledarskolor ä gnas ocks ä viss tid å t
fj ä llutbildning. Enligt skol ö verstyrelsens undervisningsplaner skall elevema s ä v ä l i
grundskolan som p å h ö gstadiet erh ä lla information om fj ä llet.

Personalen i f j ä llr ä ddningspatrullema erh å ller ut ö ver utbildning i r ä ddningstj ä nst
ä ven utbildning i fj ä lls ä kerhetsfr ä gor.

P å n å gra av boendeanl ä ggningarna har man f ä rdledare som inte enbart leder turer utan som ä ven informerar och utbildar i fj ä lls ä kerhet,
varvid turisterna exempelvis kam f å
bygga o-lika former av n ö dbivacker. Allt f ö r f å turistanl ä ggningar

opaginerad Kontrollera mot PDF

har dock utbildade f ä rdledare,
fr ä mst p å grund av kostnaderna och bristen p ä
bra f ä rdledare.

Utredningen finner den h ä r ovan angivna utbildningen l ä mplig
som grand f ö r den fortsatta verksamheten. Den b ö r dock allm ä nt
vidgas, s ä rskilt den utbildning som sker
genom de frivilliga organisationernas f ö rsorg.
(Betr ä ffande skolornas utbildning se j ä mv ä l nedan i
detta avsnitt. )

Friluftsfr ä mjandet och
Svenska turistf ö reningen utbildar i dag ledare
enda.st f ö r behovet inom respektive
organisation. En kvalificerad utbildning f ö r
yrkesverksamma f ä rdledare saknas.

I samband h ä rmed m å n ä mnas att fr å n flera h å ll,
bl.a. inom Kiruna kommun, har till utredningen framf ö rts f ö rslag om att
samh ä llet b ö r å taga sig
ansvaret f ö r utbildning av f ä rdledare m.fl. p å
kvalificerad niv å . Fr å gan ä r f.n. f ö rem å l f ö r utredning, betr ä ffande Kiranaf ö rslaget bl.a. vid Ume å h ö gskoleregion.
Fj ä lls ä kerhetsutredningen anser d ä rf ö r att det b ö r
ankomma p å den huvudman f ö r fj ä lls ä kerheten, som utreditingen f ö resl å r (kap.6),
att d å utredningsresultat f ö religger ta st ä llning
till ooh verka i denna fr å ga. Redan i nul ä got st ä ller
sig utredningen dock positiv till f ö rslaget,
i den m. det n ä rmast avser utbildning av l ä rare och instrukt ö rer
f ö r vidgad fj ä ll- och f ä rdledarutbildning
inom organisationernas och skolans verksamhet. Utredningen bed ö mer - p ä
nu f ö rhanden-varande und.erlag - det l ä ir.plif;t att tyngdpunk-.jn b6tr ä i..'ancf utbildningen av f ä rdledare b ö r
ligga hos de frivilliga organisationerna ä ven
i framtiden.

I sammanhanget vill utredningen erinra om att cet ifr å gacc-tts att inrymma viss utbildning av fj ä llf ä rdledare
o.d. i.-.om ramen f ö r den utbildning av fritidsledare,
som bedrivs inom statlig h ö gskola, och den utbildning a/
ungdoms-, idrott.- och friluf tsledare, som bedrivs inom kommunal h ö gskola och som

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:187 '

fr.o.m. den 1 juli 1979 ber ä knas ö verf ö ras till folkh ö gskolor som fritidsledarlinje Utredningen r ä knar med att ocks å st ä llningstagande
och verksamhet h ä rvidlag b ö r ing å i den
uppgift f ö r huvudmannan f ö r fj ä lls ä kerheten, som nyss ber ö rdes. Utredningen vill framh å lla betydelsen av att den utbildning med inriktning
p ä kvalificerad fj ä ll- ooh fj ä ll-ledarverksaunhet,
varom h ä r ä r fr å ga, f ö rl ä ggs till orter/ folkh ö gskoleorter som har goda m ö jligheter till praktisk utbildning, dvs. har goda
ooh stabila sn ö f ö rh ä llanden, l ä mplig skidterr ä ng
ooh l ä mpliga skid- och turanl ä ggningar.

Utredningen anser den allm ä nna fj ä ll- och fj ä lls ä kerhetsut-bildningen
inom skoloma betydelsefull. Den b ö r
- som ä ven framg å r av l ä roplanema
- ske s ä v ä l i grundskolan som p å gymnasiet.
L ä rarna m ä ste ges kompetens att genomf ö ra den undervisningen. Viktigt h ä rf ö r ä r att bra undervisningsmaterial (jfr p. 5.4.4) tas
fram och st ä lls till f ö rfogande.

Utredningen finner det angel ä get att de som producerar, marknadsf ö r och s ä ljer resor till fj ä llet har fj ä llkunskap.
S å l ä ngt m ö jligt ä r b ö r de f å egen erfarenhet av och egen utbildning om fj ä ll ooh fj ä lls ä kerhet. I vart fall ä r en teoretisk information erforderlig. Angivna å tg ä rder b ö r bidra till en fr ä n s ä kerhetssynpunkt ö nskv ä rd nedtoning
av "gl ä ttade" bild av fj ä llet, som ofta f ö rekommer
i reklamen.

5.4.6 Fj ä lls ä kerhetskampanj

Som tidigare framh å llits
(p. 5.1.2 ooh 5.4.1) har utredningen gjort den samlade bed ö mningen att en av samh ä llets fr ä msta ä tg ä rder f ö r en f ö rb ä ttrad fj ä lls ä kerhet b ö r
utg ö ras av en vidgad informations- och
utbildningsverksamhet riktad till

1. Prop. 1977/78:100 bil.12 s. 587. Jfr folkh ö gskoleutrednings f ö rslag, SOU 1977:8.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:187 195

allm ä nheten.
Behovet h ä rav ä r i nul ä get s ä rskilt angel ä get. Detta motiverar enligt
utredningens uppfattning s ä rskilda insatser n.u.

Den ekonomiska ram, som p å sikt b ö r å rligen avses f ö r information oci: utbildning som
del av hela fj ä lls ä kerhets-verksamheten, f å r best ä mmas p å
grundval av ytterligare erfarenheter och d å
bl.a. en uppf ö ljning av den intensifierade
verksamheten, som utredningen f ö resl å r f ö r de n ä rmaste tv ä
budget å ren (1978/79 och 1979/80). F ö reslagen ekonomisk ram for informationen ooh
utbildningen under dessa tv å å r ä r enligt
utredningens uppfattning ett minimum med h ä nsyn
s å v ä l till det behov av effektiva å tg ä rder, som de senaste å rens fj ä llolyckor och olyckstillbud
motiverar, som till det snabbt ö kande r ö rliga friluftslivet och den ö kande turismen.

Utredni.igen f ö resl å r att en fj ä lls ä kerhetskampanj genomf ö res under budget å ren 1978/79 och 1979/80. F ö rstn ä iL.ida
budget å r har visserligen redan inletts.
Med h ä nsyn till å tg ä rdsbehovet ä r emellertid angel ä get att snarast b ö rja kampanjen. En f ö ruts ä ttning ä r dock att h ä rf ö r erforderliga medel 'an erh å llas redan i h ö st
och att f ö rberedelserna f å r inlei=i; snarast m ö jligt.

Det b ö r ankomma p ä den hu-'/udman f ö r
fj ä lls ä kerhet, som utredningen f ö ruts ä tter kommer att utses, att tillsammans med fr ä mst Sverska turistf ö reningen, Frilv . tsfr ä m JLindet
ocr » rikspolisstyrelsen planera ooh
prioritera de informations- oc. utbildningsinsatser, som kr ä vs f ö r ö kad f j ä lls ä -kerhet. 3 å
snart ske kan b ö r denna ordning g ä lla ocks å
f ö r 1 ".ningen av den f ö reslagna fj ä ll.- ä kerhetskampanjen 1979/fO. r f ö rinnan b ö r
utan att f ö regripa valet av huvudiia"
uppdraget att f ö rbered? och /genomf ö ra de n ä rmast
aktuella ''arr.a av kampanjen kunna ges n å gon av de .'yra huvudintressenterna naturv å rdsverket, rikspolisstyrelsen. Svenska turistf ö reninren

s. 194 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:187 194

och Friluftsfrämjandet i samverkan med övriga tre.
Starka skäl talar för att i dylikt fall välja den i aktuell informationsverksamhet
erfarnaste och i nuläget direktast engagerade - Detta torde vara
Svenska turistföreningen. Under förutsättning att föreningen vid
förfrågan förklarar sig villig att åtaga sig uppgiften föreslår
utredningen att Svenska turistföreningen utses härtill.

Kaunpanjverksamhetens senare del bör alltså planeras
och genomföras inom ramen för blivande ordinarie samverkansformer för
fjällsäkerhetsarbetet. Den omedelbart aktuella delen bör för att utan
omgång vara nöj lig anknytas till redan pågående verksamhet och ha
karaktären av en vidgning av denna. Detta gäller både information och
utbildning, främst hos de båda frivilliga organisationei-na men beträffande
informationen ocksä hos naturvärdsverket och rikspolisstyrelsen. Därjämte
bör en broschyr - "fjällvettsbroschyr" - för vidsträckt
spridning inom aktuella intresseområden och en anknytande affisch 1
engagerande utförande tas fram på grundval av förefintliga erfarenheter
och förefintligt underlag och föras ut genom de frivilliga
organisationema, polisen, resebyråer, hotell, transportorgan m.fl. Med
den synnerliga genomslagskraft som TV och radio har är också angeläget
att för den omedelbart aktuella verksamheten dels utnyttja förefintliga
möjligheter till myndighetsinformation i överensstämmelse med 11 § i
Sveriges Radios inklusive Sveriges Lokalradio AB avtal med staten,
dels söka väcka intresse för information ocksä i form av
nyhetsförmedlande, opinionsspeglande och andra, program. Detta bör främst
för skolomas räkning - även gälla den speciella utbildningsradion.
TV-spots

Enligt Svenska turistföreningens ärsredogörelse för
1977 framtog och spred föreningen detta är - utöver årsskrift,
föreningstidskrift, ärsredogörelse, vaindrarhemsförteck-ning, förteckning
över hotell och pensionat, "Fjäll 77" ooh studieplan
Jämtland-Härjedalen - för resetjänst och propaganda 24 broschyrer och
häften i sammanlagt 579 000 exemplar. Totalt utgav föreningen 51
publikationer i 2 002 550 exemplar.

s. 195 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:187 195

och -trailers samt annat erforderligt material h ä rf ö r b ö r tas fram med prioritet. Av s ä rskild betydelse ä r
dess utnyttjande vid kampanjens start, inf ö r
vintersportlov, p å sk m.m.

Det ä r av stor betydelse att kampanjen f å r st ö d fr å n pressens sida. S ä rskild uppm ä rksamhet b ö r ä gnas å t att fortl ö pande
tillhandah å lla pressen information och informationsmaterial
om kaiapanjen.

Kostnaderna f ö r
fj ä lls ä kerhetskampanjen 1978/80 ber ä knas
-mot bakgrund bl.a. av erfarenheterna fr å n
Sj ö s ä kerhets-r å det och fr å n informationsaktioner genomf ö rda av de fyra ovan n ä mnda huvudintressenterna i fj ä lls ä kerhetsarbetets informationsdel - till 1 milj. kr.,
f ö rdelad med 600 000 kr. p å budget å ret
1978/79 och 400 000 kr. p ä budget å ret 1979/80.

Medlen f ö r budget å ret 1978/79 - som beh ö ver kunna disponeras under september 1978 eller m ö jligen beh ö ver
vara vissa fr.o.m. denna tid ooh kunna disponeras snarast m ö jligt d ä refter
- har prelimin ä rt ber ä knats f ö rdelade
s å lunda:

Ö kning
av p å g å ende information fr å n

de fyra huvudintressenternas sida 75 COO kr.

Ö kning
av p å g å ende utbildning i de

tv å frivilliga organisationernas

regi 125 C30 .

Broschyr och affiscn 500 000 kr.

Material för TV-spots och -trailers,

myndighetsinformation m.m. 50 000 kr.

Reserv för utjämning 50 000 kr.

Medlen för budgetåret 1979/80 bör avses för olika
ändan j1 enligi-, senare
förslag från den av utredningen föreslagna huvudmannen för
fjällsäkerheten. 14
Riksdagen 1978179. I saml. Nr 187

s. 196 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 196

Utredningen f ö resl ä r att fj ä lls ä kerhetskampanjen ges den inriktning, som ovan har
redovisats och att f ö r kampanjen anvisas 1 milj. kr., f ö rdelade med 600 000 kr. p ä budget å ret
1978/79 och 400 000 kr. p ä budget å ret 1979/80.

5.4.7 Sammanfattning

Information och utbildning m ä ste ges en prim ä r roll i fj ä ll-s ä kerhetsarbetet.
En kraftig f ö rst ä rkning och vidgning av p å g å ende arbete erfordras. Behovet h ä rav ä r i nul ä get s ä rskilt
angel ä get. Detta motiverar s ä rskilda insatser nu.

Informations å tg ä rderna b ö r
i princip s ä ttas in redan p å hemorten och sedan kompletteras i fjollomr å det. Informationens inneh å ll m ä ste p å verkas av utv ä rderingen
av f ö refintlig statistik ö ver fj ä llolyckor,
fr ä mst dem med d ö dlig utg å ng.

Ett flertal informationsv ä gar st å r till buds och b ö r utnyttjas. Utvecklingen i tekniskt och
organisatoriskt avseende av dessa m ä ste
aktivt uppm ä rksammas.

Det ä r viktigt att informationsverksamheten
samordnas och genomf ö rs i n ä ra ooh fortl ö pande
saimverkan fr ä mst mellan de olika fj ä lls ä kerhetsintressentema
men ocks å aktuella rese- och
turistorganisationer m.fl. Den huvudman f ö r
fj ä lls ä kerheten, som utredningen i annat sammanhang (kap.6) f ö resl ä r, har h ä rvidlag en betydelsefull roll.

I princip b ö r
informationsmaterialet av allm ä nt intresse
-med vissa specifika undantag - tas fram och tillhandah ä llas avgiftsfritt till allm ä nheten direkt eller genom myndigheter,
organisationer m.fl. Det b ö r kunna distribueras och nyttjas
var helst det kan tj ä na sitt syfte.

Redovisad nuvarande utbildning ä r l ä mplig som
grund f ö r den r... j / fortsatta verksamheten. En
allra ä n vidgning ä r dock ö nskv ä rd s ä rskilt/

s. 197 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 187 197

utbildning som sker genom de frivilliga organisationernas
f ö rsorg. Å tg ä rder f ö r att underl ä tta
och f ö rb ä ttra skolornas utbildning b ö r
genomf ö ras. B ä ttre fj ä llkunskap
hos den personal, som producerar, marknadsf ö r
och s ä ljer resor till fj ä llet b ö r
efterstr ä vas. En nedtoning av den "gl ä ttade" bild av fj ä llet, som ofta f ö rekommer i reklamen, ä r fr å n fj ä lls ä kerhetssynpunkt
" ö nskv ä rd".

Utredni.-igen tar under h ä nvisning till p å g å ende och ytterligare erforderliga utredningar inte st ä llning till-fr å gan
om samh ä llet b ö r å taga sig
ansvaret f ö r utbildning av f ä rdledare m.fl. p å
kvalificerad niv å . Detta b ö r ankomma p ä den
hu-vudman f ö r fj ä lls ä kerheten, som utredningen f ö resl å r. I visst
avseende st ä ller sig dock utredningen redan nu
positiv till f ö rslaget. Tyngdpunkten i f ä rdledarutbildningen b ö r dock kvariigga hos de frivilliga organisationerna.

En fj ä lls ä kerhetskampanj b ö r genomf ö ras under budget å ren
1978/79 och 1979/80. Den omedelbart aktuella delen b ö r f ö r att utan
omg å ng vara m ö jlig anknyta till p å g å ende verksamhet och ha karakt ä ren av en vidgning av denna. F ö rslag ang å ende
kampanjens inriktning och ledning redovisas. Kostnadema ber ä knas till I milj.kr., f ö rdelade med 600 000 kr. f ö r budget å ret
1978/79 och 400 000 kr. f ö r budget å ret 1979/80. F ö r
att den angel ä gna snabbstarten skall kunna ske,
beh ö ver medliBn f ö r innevarande budget å r kunna disponeras under september 1978 eller m ö jligen å tminstone
vara vissa fr.o.m. denna tid och kunna disponeras snarast m ö jligt d ä refter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 98

INNEHALL

5.5 INFORMATION: KARTOR

5.5.1
Grunder

5.5.2
Utvecklings
läge t

5.5.2.1
-"-llEant

5.5.2.2
Allmänna kartor
5.5.2.5 Sä.rtr2ck/Sgecialkartor

5.5.5 Erfarenheter samt synpunkter och
förslag

5.5.5.1 Allmänt

5.5.5.2 Aktualitet

5.5.3.3
Den ekonomiska
kartan

5.5.5.3
Den
topografiska kartan

5.5.3.3
Sajnmanföring
av kartverksamhet 5.5.4 Saunman fat tning

s. 199 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 199

5.5 INFORKATION: KARTOR 5.5.1 Grunder

En viktig del av den information, som ä r betydelsefull f ö r
fj ä lls ä kerheten, f ö rmedlas genom kartor. S å har varit fallet alltsedan den tid, d å icke blott de i trakten bofasta eller
yrkesverksamma utan ä ven resen ä rer och turister b ö rjade visa intresse f ö r fj ä llv ä rlden.
Utvecklingen under de senaste tre - fyra å rtiondena
inom kartomr å det har varit stark och omfattamde.
Det kartmaterial ooh den ö vriga information om landskapet,
som i dag - och i morgon - kan erbjudas den, som har att verka i eller vill bes ö ka fj ä llregionen, ä r av en helt annan kvalitet och m å ngsidighet ä n
tidigare. D ä rmed ä r givetvis icke sagt, att det till alla delar uppfyller intressenternas
samtliga krav. Men utredningen har kunnat konstatera, att s å sker i betydande grad. Och utvecklingen forts ä tter.

Vilka krav b ö r
d å ur bl.a. fj ä lls ä kerhetssynpunkt
st ä llas p å den landskapsinformation i kartform, som avser fj ä llregionen? I f ö rsta
hand ä r det fr å ga om samma krav, som allm ä nt g ä ller f ö r allt kartmaterial om det r ä tt skall kunna fylla sin informativa uppgift. Det b ö r s ä lunda vara
tillf ö rlitligt, dvs. noga ö verensst ä mmande
med verkligheten, och s å aktuellt som n å gonsin ä r
m ö jligt. Det skall vidare vara l ä ttl ä st - bl.a.
genom l ä mplig skala, l ä mpliga f ä rger,
l ä mpliga symboler och stilsorter -
och l ä tt-tillg ä ngligt, dvs. enkelt att anskaffa n ä r eller var ä n
behovet intr ä der. Priset skall vara rimligt, f å r inte vara avskr ä ckande
och b ö r vara s ä l å gt, att det
fr ä mjar s å dan spridning som kr ä vs f ö r avsedd anv ä ndning.

I andra hand ä r
det fr ä ga om de speciella krav, som f ö ljer av det s ä rskilda
ä ndam å let: fj ä lls ä kerheten. Detta inneb ä r

s. 200 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:187 200

att kartan b ö r
inneh ä lla den ytterligare information,
som ä r av betydelse f ö r verksamhet eller vistelse i fj ä llen. Hur mycket detta b ö r omfatta kan diskuteras fr ä n fall till fall.

Fr ä mst m ä ste dock kr ä vas information om

leder och anslutamde anordningar som vad, broar och sp ä nger, f å ngstarmar,
vindskydd, b å tf ö rbin-delser, viss r ä ddningsmateriel
m.m.;

ö vemattningsanl ä ggningar - fr ä n
k å tor och stugor till fj ä llstationer, fj ä llpensionat,
turisthotell o.d.;

hj ä lptelefoner tr ä d och radio;

liftar, linbanor o.d.;

telefonledningar, kraftledningar, renst ä ngsel, skoterf ö rbudsgr ä nser m.m.

Det ä r angel ä get att denna speciella information tillf ö rs kartan p å
s å dant s ä tt, att den l ä tt
å terfinns och tydligt framg å r, dvs. genom anv ä ndning
av speciell f ä rg, stor stil, enkla och klara symboler
osv. Detta sammanh ä nger med de s ä rskilda krav p å
hanterbarhet, som m å ste st ä llas p å s å dant kartmaterial, som skall kunna anv ä ndas i fj ä llet
under ofta sv ä ra v ä derleksf ö rh å llanden, oklar belysning osv. H ä rav
f ö ljer fordringar p å s ä rskild h å llbarhet mot fukt, vikning, (vind-) slitning m.m.

Profilskisser f ö r
omr å den med st ö rre eller flera fj ä llanl ä ggningar synes i vissa fall med f ö rdel kunna inf ä llas
p ä kartbladet - t.ex. i dess marginal
- som en komplettering för
att ge ö versikter och underl ä tta orienteringen.

s. 201 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 201

5.5.2 Utvecklingsläget

5.5.2.1 Allmänjt

Landskapsinformationen i kartform avseende
fjällregionen skall fylla många olika syften. Det kan förutom turistaktiviteter
av vanliga slag gälla vitt skilda verksamheter från detaljplanering eller
detaljstudier inom begränsade områden för olika mer eller mindre specifika
ändamål till översiktlig planering - ofta för större områden - av olika
art. Det kartmaterial, som f.n. förefinns, spinner därför också över
ett brett register.

Statens lantmäteriverk (LMV) är sedan sammanslagningen
den 1 juli 1974 av lantmäteriet ooh rikets allmänna kartverk ansvarigt
för den allmänna kartläggningen inom riket. Verket producerar därför de
s.k. allmänna kartor, som statsmakterna bestämt, och har i övrigt
centralt samt vid sina regionala och lokala organ
(överlantmätarmyndig-heter resp. fastighetsbildningsmyndigheterna, främst
lant-mäteridistrikten) en stor mängd landskapsinformation i annan
kartform som flygbilder, uppgiftssammanställningar, strukturkännedom m.m.
Också denna, ofta starkt differentierade information kan utnyttjas i
sammanhang med fjällsäkerhetsarbetet. Lantmäteriverkets grundmaterial
bildar i regel underlag för det kartmaterial, som utanför lantmäteriverket
framställs för speciella ändamål - särtryck; i praktiskt bruk ofta
kallade specialkartor.

5.5.2.2 A12manna_kj.rjtor

Bland de allmänna kartorna har i förevarande
sammanhang dels översiktskartorna, dels de topografiska och de ekonomiska
kartorna intresse,

Over£iktmatrial.ejt utgörs främst av den riksomfattaHe

s. 202 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 187 202

ö versiktskartan
i skala 1:250 000, å tta f ä rger och fyra versioner - en hu-vud-, en flyg-, en indelnings- och en
planeringsversion. Fr å n 1981 ber ä knas en ö versiktkarta
i skalan 1:500 000 tillkomma. Den ur fj ä lls ä kerhetssynpunkt aktuella anv ä ndningen av dessa kartor ä r fr ä mst f ö r ö versiktlig
planering saunt - i fr å ga om hu-vud- eller flygversionen
av kartan i skala 1:250 000 - i vissa fall f ö r
operativ ledning av fj ä ll-a ä kerhets- eller fj ä llr ä ddningaverksamhet.

Den topografiska kartan blir rikst ä ckande fr.o.m. 2:a kvartalet 1979 och kommer d ä att helt ers ä tta
den gamla generalstabskartan, som d ä rmed
utg å r fr å n de allm ä nna kartorna. Den topografiska
kartan ä r i princip i skalan 1:50 000, dock
f ö r inre delar av ö vre Norrland och d ä rmed f ö r fj ä llregionens hu-vuddel fr.o.m. nordligaste J ä mtland i skalan 1:100 000. N å gra av 1:50 000-delsbladen ö ver fj ä llomr å det - exempelvis i v ä stra J ä mtland och H ä rjedalen och nordv ä stligaste Dalarna - ä r nyutgivna
under 1977/78, n å gra av 1:100 000-delsbladen ä r under senare å r
partiellt reviderade, t.ex. bladen Naimakka, Nasafj ä ll, Pieljekaise, Gr ä svaittnet, Umfors och Ammam ä s.
Flertalet ö vriga blad ö ver fj ä llomr å det ä r h ö gst fem å r.
Partiell revidering av 1:100 000-delsbladen Ö ver
fj ä llkedjan i Norrbottens l ä n planeras ske med utgi-vning å ren 1979-80.

Fullst ä ndig
revidering av den topografiska kartans blad har hittills endast i mycket begr ä nsad utstr ä ckning
varit m ö jlig, d å resursbehovet f ö r
att slutf ö ra f ö rstag å ngsframst ä ll-ningen under hela 1970-talet varit mycket stort
och prioriterats. N ä r f ö rstag ä ngsutgi-vningen inom kort avslutas,
kan den fullst ä ndiga revideringen av den
topografiska kartan komma i g å ng. D å detta ä r
en ekonomiskt och arbetsm ä ssigt mycket betydande del av den
allm ä nna kartl ä ggningen sker f,n. en utredning om hur
revideringsarbetet b ö r genomf ö ras. I avvaktan h ä rp å kan ej s ä gas
vilken aktualitet, som den topografiska kartans blad ö ver fj ä llregionen
i framtiden

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 205

kan förväntas få. Gissningsvis kan, om även i
fortsättningen en kombination sker av partiella och fullständiga revideringar,
bedömas att intervallen mellan partiella renoveringar skulle kunna vara
omkring fyra och mellan fullständiga renoveringar åtta k nio år. Det
mäste dock framhållas, att beslut härvidlag icke föreligger.
Möjlighet finns att ur fjällsäkerhetssynpunkt motivera ooh föreslå lämpliga
intervaller. (Jfr p. 5.5.5.2.)

Förstagängsutgivningen av den ekonomiska kartan enligt
gällande beslut om kartseriens omfattning avslutas under 1976 med
återstående delar av Kopparbergs, Jämtlands, Västerbottens och
Norrbottens län. Skalan för kartan inom dessa län är i regel 1:20
000, för hu-vuddelen av Kopparbergs län i skalan 1:10 000.
Undantagna från kartläggning har i princip varit dels flertalet
områden av fjällkaraktär i nordligaste Dalarna, västra Härjedalen, västra
och nordligaste Jämtland, dels de västliga delarna av Västerbotten och
Norrbotten, dvs. fjällområdena där ooh områden, där förutsättningar
ansetts saknas för jordbruk eller skogsbruk i vedertagen bemärkelse.

Efter hand har emellertid önskemål framkommit att
utstril.-ka den ekonomiska kartläggningen till vissa fjällområden av
speciellt intresse från turistnäringssynpunkt eller för ämnat
utnyttjande. Statens lantmäteriverk föreslog 1977 att en utökning av
den ekonomiska kartläggningen med ca 150 blad i skala 1:20 000 över
vissa fjälltrakter skulle ske och begärde för uppgiften 5 milj.
kr. Riksdagen beslöt 1978 att den föreslagna utökningen fär komma i
fråga i den mån det kan ske utan tillskott av ytterligare medel.
F.n. pågår försök med fyra kartblad i skala 1:20 000 avseende en
förenklad metod för ekonomisk kartläggning av vissa fjällområden. I
avvaktan på en fullständig utvärdering av fjällkartebladens
framställningsteknik för ett ställningstagande till den

s. 204 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 °

fortsatta fj ä llkartel ä ggningen har lantm ä teriverket beslutat att under 1978/79 begr ä nsa framst ä llningen
till ytterligare 10 blad inom V ä sterbottens
l ä n.

5.5.2.5 S ä rtryck/Speoialkartor

F ö r att tillgodose de speciella behov
av ut ö kad kartinformation, som f ö rainletts av fj ä llturismen
och de s ä rskilda fj ä ll-s ä kerhetskraven
f ö r denna, har de allm ä nna kartorna i regel icke varit tillfyllest. Utanf ö r lantm ä teriet
(f ö re den I juli 1974 rikets allm ä nna kartverk) har d ä rf ö r framtagits s ä rtryck f ö r
att tillgodose dessa s ä rskilda behov. Det har i regel varit
fr å ga om p å tryck i r ö tt
p å underlag fr ä n generalstabskartan eller - fr ä n slutet av 1960-talet - den topografiska kartan.
Stundom har det varit fr å ga om andra specialkartor. Svenska
turistf ö reningen har sedan l ä nge i dessa fr å gor
varit initierande eller medverkande. Som exempel kan fr å n ä r 1920
erinras om f ö reningens d å utgivna karta ö ver
"Vandringsleder och Fj ä llturer inom
delar av J ä mtland och H ä rjedalen i skalan 1:500 000" och H.N. Pallins
specialkarta i skala 1:50 000 ö ver
Akkamassivet.

Efter hand kom en fortl ö pande
samverkan till st å nd mellan de st ö rre kartf ö rlagen
och SvensV:a turistf ö reningen vid utgivningen av
speciella kartserier i sammanhanget. Turistf ö reningen
har h ä rvid st å tt f ö r det
turistiska sakinneh å llet i kartorna. S ä har skett t.o.m. 1974 betr ä ffande den av Generalstabens litografiska anstalt
utgi-vna serien Svenska fj ä llkartan i skala 1:200 000 och sker
betr ä ffande samma f ö rlags serie Svenska turistkartan i skala 1:500 000
samt f ö rlaget Liber Kartors serier Svenska
fj ä llk.irtan och Nya fj ä llkartan.

Nya fj ä llkartan
avses efter hand ers ä tta den utg å ende Svenska fj ä llkartan.
Denna har haft g ä neralstabskartan i skalorna 1:100
000 och 1:200 000 som underlag och utkommit med 16 blad.

s. 205 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:187 205

t ä ckande fj ä llv ä rlden fr å n Treriksr ö set
i norr t.o.m. Transtrandsf j ä llen i s ö der. De å tta
nordliga bladen - ned t.o.m. nordligaste J ä mtland
- har skalan 1:200 000, de å tta sydliga
1:100 000. Av de senare har de tv å
ö ver de mest frekventerade fj ä llomr å dena i J ä mtland och H ä rjedalen
en sommar- och en vinterversion. Det fr ä mst
fr å n fj ä lls ä kerhetssynpunkt motiverade
informationstill ä gget ä r p å tryckt i r ö tt. Bladen 1-6, som t ä cks av Nya fj ä llkartans hittills utgivna delar,
kommer icke att revideras. Nya fj ä llkartan
har den topografiska kartan i skalorna 1:100 000 och 1:50 000 som underlag och
omfattar i enhetsskalan 1:100 000 fr ä n
Treriksr ö set t.o.m. Pulu- och S ä lenfj ä llen 52
blad. F ö r ett mindre antal mycket
frekventerade avsnitt finns ä ven
specialblad i skalan 1:50 000. Med 1978 ber ä knas
tre fj ä rdedelar av bladantalet och drygt h ä lften av specialbladsantalet ha f ä rdigst ä llts.
Kartorna ä r av mycket h ö g klass och trycks i fem f ä rger, varav r ö tt
avses f ö r informationstill ä gget. F ö r ä ndringar i underlagskartan markeras ocks å med den r ö da
f ä rgen vid partiell revidering av
denna. Avsikten ä r att den Nya fj ä llkartan skall h å llas
aktuell genom revidering och nytryckning vartannat ä r. Detta g ä ller
fr ä mst informationstill ä gget. Frekvensen f ö r underlagskartans partiella och/eller fullst ä ndiga revidering beror p å resultatet av p å g å ende ö verv ä ganden. (Jfr p. 5.5.2.2.)

Under 1977 framtog Generalstabens litografiska anstalt en
ny specialkarta. Stora fj ä llkartan, omfattande tills vidare
tv å storkartblad i skala 1:100 000 ö ver de med h ä nsyn
till turism och r ö rligt friluftsliv intressantaste
delama av J ä mtland och H ä rjedalen fr.o.m. Storlien - Areomr å det i norr t.o.m. Fun ä sdalen - Vemdalen i s ö der. Bladen ä r kartografiskt av mycket h ö g klass. De trycks i fem f ä rger, varav r ö tt
avses f ö r v ä gar o.d. samt magenta f ö r det
informationstill ä gg, som g ä ller objekt av s ä rskild
betydelse f ö r turismen och det r ö rliga friluftslivet i fj ä llomr å det och f ö r fj ä lls ä kerheten h ä rvid.
Produktionen och utgivningen f å r ses som
ett f ö rs ö k.

s. 206 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 206

Utfallet blir grund f ö r
avg ö rar.de om fortsatt omfattning,
aktualiseringssamarbete, revideringsfrekvens m.a.

Som exempel p ä
ett specials ä rtryck eller en specialkarta, som s ä rskilt framst ä llts
efter lokalt initiativ f ö r ett begr ä nsat omr å de
med omfattande turism och r ö rligt
friluftsliv, m ä n ä mnas den Karta ö ver S ä lenfj ä llen i skala 1:50 000 och med
ekvidistans 10 m, som tillkom 1977 och till vilken upphovsr ä tten innehas av Fj ä llkartan R ö rb ä cksn ä s. Kartan ä r noggrainn ooh skalan medger en specificerad
information, som ut ö ver leder med anslutamde
anordningar, liftar, turisthotell, stugbyar osv. innefattar specialer ö ver t ä tortsbebyggelse
och markering av omr å den med lavinfara.

D ä fr å ga ä r om specials ä rtryck eller specialkartor med p å tryck om speciell fj ä ll- och fj ä lls ä kerhetsinformation, utnyttjas ofta kartbladets baksida eller dess i
styvare papper utf ö rda omslag f ö r ytterligare information i samma eller liknande
syfte. Det ä r oftast fr å ga om allm ä nna
r å d f ö r ö kad s ä kerhet och trivsel, ber ö rande t.ex.
lavinfara, is- och vadrisker, f ä rdmeddelanden,
stugutnyttjamde, h ä nsyn, alarmering. Stundom ges mera
utf ö rliga uppgifter om hj ä lptelefoner och fj ä llr ä ddningstj ä nst, mera detaljerade utrustningsanvianingar och - i
f ö rekommande fall - orientering om
viktiga specialbest ä mmelser g ä llande nationalparker. P å lokalt initiativ tillkomna specialkartor utnyttjas
ocks ä stundom i finansieringssyfte f ö r information i annonsform om inkvarterings-, f ö rpl ä gnads-,
transport-m.fl. m ö jligheter.

1. Nya fj ä llkartan har
ekvidistans 20 m. Stora fj ä ll-kartan 25 m, topografiska kartan
(i skalan 1:50 OOO) 5 m.

s. 207 Kontrollera mot PDF

5.5.3 Erfarenheter samt synpunkter och f ö rslag

5.5.5. 1 Allm ä nt

N ä r det g ä ller att bed ö ma
i vad m ä n nuvarande karttillg å ngar i dels allm ä nna
kartor, dels s ä rtryck eller specialkartor fyller
de krav, som fr å n fj ä lls ä kerhetssynpunkt b ö r uppst ä llas
(p. 5.5.l), har utredningen funnit att f ö refintligt
eller just tillkommande/under produktion varande kartmaterial allm ä nt sett fyller mycket h ö gt st ä llda krav.
Mot denna bakgrund b ö r dock med h ä nsyn till den betydelse f ö r fj ä lls ä kerheten, som kartinformationen har, vissa erfarenheter
och synpunkter redovisas och f ö rslag framl ä ggas.

F ö r att ta fram det allm ä nna kartmaterial, som lantm ä teriverket ä r
ansvarigt f ö r (lantm ä teriinstruktionen SFS 1974:556), anv ä nds moderna flygfotogrammetiska metoder, numeriskt
styrda ritmaskiner och annan kvalificerad teknik. Noggrannhetskravet ä r mycket h å rt
och generellt kan s ä gas att ett b å de kvantitativt och kvalitativt mycket betydande
arbete har nedlagts inom verket, innan en f ä rdig
kartprodukt g å r ut i marknaden.

Kartan ä r d å v ä l ä gnad att
svara mot sina syften och att vara en grund f ö r de ytterligare specialiseringar - t.ex. i form av s ä rskilda fj ä llkartor
- som kan erfordra.T. F ö r kartor av sistn ä mnda slag, som frajnst ä lls utanf ö r lantm ä teriverket, inneb ä r emellertid verkets godk ä nnande
endast att spridning godk ä nns med h ä nsyn till de fordringar p å kartsekretess, som statsmakterna uppst ä llt. Lantm ä teriverket
har s ä lunda icke n å got ansvar f ö r
s å dana specialkartors karttekniska
standard och aktualitet.

5.5. 5.2 Aktualitet

En betydelsefull erfarenhet fr å n fj ä lls ä kerhetssynpunkt ä r
kr=ivet p å b ä ttre aktualitet f ö r samtliga kartor ö ver fj ä ll-

s. 208 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 208

regionen. Lantmäteriverket har skyldighet att
tillse att fastställda serier allmänna keirtor är aktuella, dvs. att de
i erforderlig grad reviderats. Eftersom dessa kartor är underlag för
specialkartorna återverkar deras aktualitet också på de sistnämndas. Det
gäller främst den allmänna kartbilden, som hos specialkartan rimligen
icke kan revideras med kortare intervall än den motsvarande allmänna
kartan. Hur starkt revideringskravet för denna kan drivas är
väsentligen en tekniakt-ekonomisk fråga. Som tidigare framhållits (p.
5.5.2.2) pågår härvidlag särskilda överväganden. Ur fjällsäkerhetssynpunkt
är önskvärt att revideringsintervallen - som förmodligen även
fortsättningsvis bör avse en kombination av partiella och fullständiga
revideringen - kin bli sä korta som möjligt. Utredningen förutsätter,
att huvudmannen för fjällsäkerhet -som med det förslag utredningen
framlägger (p. 6.2, ) är representerad i det till ledningen av
statens lantmäteriverk anknutna kartrådet - under de fortsatta övervägandena
beträffande de framtida revideringsprinoipema för de allmänna kartorna
kommer att verka härför.

Det speciella tillägget av fjäll- och
fjällsäkerhetsinformation på specialkartorna inom fjällregionen kan däremot
revideras oftare än motsvarande allmänna karta och därmed den allmänna
kartbilden hos specialkartorna. Detta underlättas genom den arbetsmodell
med påtryck i särskild färg, som används. F.n. torde målsättningen
i regel - t.ex. för Nya fjällkartan - vara revidering vartannat är.
Denna revidering torde i sin metodik närmast motsvara en partiell
revidering för en allmän karta men bör till sitt resultat närmast kunna
motsvara en fullständig revidering. Då en noggrann uppföljning av de element,
som ingår i informationstillägget, sker främst regionalt hos vederbörlig
länsstyrelse och lokalt hos vederbörlig kommun och polisdistrikt samt
intresseområdes-vis jämväl hos vissa andra intressenter (t.ex. lantbruks-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:187 2 ° 9

n ä mnd och dom ä nverkets regional- och lokalorgan) syns tekniskt
icke hinder m ö ta att ä rligen revidera informationstill ä gget. Huruvida s å
i praktiken b ö r ske b ö r bero p å
de konkreta erfarenheterna efter n ä gon
tids till ä mpning av nuvarande eller nu avsedd
ordning. Utredningen f ö resl å r, att det b ö r ankomma p å hu-vudmannen f ö r
fj ä lls ä kerhet att efter hand pr ö va
erfarenheterna och d ä refter uppta ö verl ä ggningar med
vederb ö rande f ö rl ä ggare i
syfte att bl.a. n å en enhetlig och en s å f ö rdelaktig intervall ä ngd som m ö jligt.
H ä r m å framh å llas, att under nuvarande f ö rh ä llanden
informationstill-l ä gg av angivet slag i form av p å tryck endast f ö rekommer
p å fj ä llkartor av s ä rtrycks- eller specialkartetyp.

5.5.5.5 Den ekonomiska kartan

Ä ven
f ö r den ekonomiska kartan p å g å r f ö rs ö k och ö verv ä ganden ang å ende revideringsintervallen. Oaktat resultaten d ä rav ä r den ut ö kning av kartans t ä ckningsomr å de, som i princip besl ö ts av riksdagen 1978, och den f ö rs ö ksvisa
produktion, som lantm ä teriverket p å b ö rjat, att h ä lsa med tillfredsst ä llelse ur fj ä lls ä kerhetssynpunkt. Utredningen vill fr å n samma synpunkt uttala f ö rhoppningen,
att det skall visa sig m ö jligt f ö r lantm ä teriverket
att inom relativt n ä ra framtid fullf ö lja produktionen av de I50 blad, som hittills
avsetts. P ä grjndval av erfarenheterna fr å n utnyttjandet av dessa f å r st ä llning sedan
tas till vilken forts ä ttningen skall bli.

5.5. 3.-1 Den topografiska kartan

Som tidigare redovisats (p, 5.5.2.2) ä r den topografiska kartans skala i regel 1:50 000
men f ö r flertalet fj ä llomr å den
1:100 000. Kartans roll som eldledningskarta har v ä sentligen varit avg ö rande f ö r beslutet om skalan. F ö r denna uppgift erfordras en viss noggrannhet, som
inte med s ä kerhet kan uppn å s i en 100 000-del. Omr å det f ö r kartl ä ggning i skalan 1:100 000 avgr ä nsades d ä rmed
till att

s. 210 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 210

avse endast den allra nordligaste delen av J ä mtland samt de inre delarna av ö vre Norrla.nd (V ä sterbottens
ooh Norrbottens l ä n), inalles 41 kartblad.

I olika saimmanhang har ö nskem å l framf ö rts om en utvidgning av 50 000-delskartl ä ggningen till de angi-vna omr å dena, d ä r
den topografiska kartan utgivits i skala 1:100 000. H ä rvid har i f ö rsta
hand å syftats en f ö rminskning av den topografiska kartan i skalan 1:50
000. P ö rs ö ksblad f ö r en s å dan f ö rminskad
karta har ocks ä utf ö rts vid flera tillf ä llen.
Produktionen har ä ven tillstyrkts av lantm ä teriverkets kartr å d,
men i a-waktan p å mer ö vergripande utredningar om det framtida kartsortimentet har
produktionen uppskjutits.

Utredningen anser det ur fj ä lls ä kerhetssynpunkt f ö rdelaktigt, d ä rest
en vidgning kan ske av skalomr å det f ö r den topografiska kartan ö ver de omr å den,
d ä r skalan f.n. ä r endast endera av 1:50 000 eller 1:100 000. D ä rest f ö r
samtliga fj ä llomr å den den topografiska kartan funnes i s å v ä l skalan 1:50 000 som skalan 1:100
000, skulle valfrihet f ö religga f ö r olika intressenter alltefter behov och ö nskem å l.
Det syns emellertid mycket ovisst hur stora de faktiska behoven av den ena
eller andra skalam kan f ö rv ä ntas bli. Fr ä gan syns ocks å b ö ra ses i ett
sammanhang betr ä ffande utstr ä ckningen av de b å da
skalorna f ö r den topografiska kartan. D ä d ä rj ä mte kapaoitetssk ä l
och ekonomiska h ä nsyn g ö r det n ö dv ä ndigt att koncentrera produktionen till de starkast
motiverade behoven, vill utredningen begr ä nsa
sig till att f ö resl å , att lantm ä teriverket efter en pr ö vning av behoven att utvidga skalomr å det f ö r den
topografiska kartan ö ver fj ä llomr å dena
ö verv ä ger ett f ö rs ö k i begr ä nsad skala inom visst omr å de f ö r att n ä konkret erfarenhet som underlag f ö r fortsatt st ä llningstagande.

Som tidigare framh å llits
(p. 5.5.5.1) ä r det allm ä nna kart-

s. 211 Kontrollera mot PDF

materialet - som lantm ä teriverket
framst ä ller - av h ö g klass och v ä l
differentierat efter olika behov, om exempel kan n ä mnas den topografiska kartans blad 2f K Sarek (1:100
OOO). Betr ä ffande den s ä rskilda fj ä ll-
och fj ä lls ä kernetsinforma-tionen har emellertid de allm ä nna kartorna icke varit tillfyllest. D ä rf ö r har minst
tv å modeller av speciaitcartserier ö ver fj ä llterr ä ng specialproducerats och salul ö rts av olika f ö rlag.
Efterfr å gan har motiverat detta. Dock har
av de allra ä nna kartorna de topografiska
kartbladen ö ver fj ä llterr ä ng
regelm ä ssigt en kompletterande markering
med s ä rskilda tecken f ö r viss speciell fj ä ll- och fj ä lls ä kerhetsinformation, n ä mligen f ö r sommar- och/eller vinterleder, trafikerade b å tleder, roddleder d ä r b å t finns, kraftledningar med sp ä nning l ä gre
ä n 20 000 volt, telefonledningar,
lappk å tor och turistk å tor, broar samt skog av fj ä lltyp, ä ven
buskvegetation. Markeringen har dock ingalunda den fullst ä ndighet eller aktualitet, som utm ä rker fj ä llkartespecialerna.
ooh den ä r v ä sentligt mera ov å rl ä st, s ä rskilt under ogynnsamma v ä derleksf ö rh å llanden, ä n
den med p å trycksmodell i s ä rskild f ä rg
utf ö rda p å specialkartorna. I stor utstr ä ckning
f ö redrar d ä rf ö r fj ä llturisterna specialkartorna framf ö r de allm ä nna
kartorna.

Lantm ä teriverkets kartframst ä llning skall givetvis i princip
svara mot vad det svenska samh ä llet och den svenska allm ä nheten beh ö ver. Behoven m å ste dock ha s å dan omfattning ocn art, att de -
enligt statsmakternas beslut i kartbrev och kartplan - b ö r tillgodoses genom allm ä nna kartor, dvs. i regel l ä ngre eller kortare serier av kartor
med enhetlig och systematisk i.-idel;iing och av allm ä nt intresse. Erfarenheten visar p å ett v ä sentligt behov hos samh ä lle och allm ä nhet att fj ä llkartebladen i den f ö r den topografiska kartan aktuella
skalan (f.n. i r-ogel 1:100 000, i vissa fall 1:50 ooo) inneh å ller en mera omfattande ocn l ä ttillg ä ngligare information betr ä ffande fj ä ll- och fj ä lls ä kerhetsf ö rh å llanden ä n den nuvarande topografis'i:a
kartan har. Det synes logiskt 15 Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 187

s. 212 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:187 212

och
ändamålsenligt att behoven tillgodoses genom att de aktuella
fjällbladen av den topografiska kartan utformas så att de pä ett
lämpligt sätt inrymmer den önskvärda informationen. Det bör härvid icke
vara fråga om en variant av kartan utan om kartseriens normala utformning
inom fjällregionen. Härigenom får den ordinarie topografiska kartans blad
över fjällterräng ett allmänt förbättrat innehåll, varigenom de pä ett
väsentligt bättre sätt synes kunna motsvara anförda önskemål och behov.

Detta
förslag har icke tillkoimit i konkurrensbekämpande syfte, I och för sig
är förvisso konkurrens nyttig. Men de ordinarie allmänna kartorna är ju
inget egenändamål. Det är i stället angeläget att de innehäller den
information, varav aktuellt behov föreligger. Kartutformningen är icke
statisk; den mäste ändras med utvecklingen och behovsförskjutningama. Här
förordade åtgärder bör också kunna bidraga till en ökad enhetlighet i
fråga om karttecken o.d. Ansvaret för det samlade kartografiska innehället
kommer då också att åvila lantmäteriverket (jfr p. 5.5.3.1), alltsä
beträffande säväl noggrannhet och läsbarhet som aktualitet m.m.

Utredningen
föreslär, att lantmäteriverket intemt och inom Bltt kartråd närmare utreder
och överväger en förbättrad fjäll- och fjällaäkerhetsinfomation pä den
topografiska kartans blad över fjällterräng samt ett pr-ak-ti.skt
försök för att belysa möjligheten härtill. Utredningen fönit.iitter,
att den föreslaeina huvudmannen för f jälisäicerhot - som ä-r
representerad i kartridet - aktualiserar ärendet hos verket och i
karträdet samt, tilllika med övriga fjällsäkerhetsintressenter, främst
rikspolisstyrelsen. Svenska turistföreningen och Friluftsfrämjandet,
medverkar vid utredningen och försöket.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:187 215

5.5.5-5 Samm,nf ö ring
av kartverksamhet

F.n. har Liber V å rtor
(en division av Liber Grafiska AB) genom regnringfins kartbrev 1961, 1962 och
I966 en !-;t>.rat ä l'.-ning genom e.Tsamr ä tt till f ö ljdproduktion
med de allm ä nna kartorna som grund samt till
distribution och f ö rs ä ljning av dessa. I monopolutredningens delbet ä nkande "Konkurrens p ä lika villkor" (SOU 1978:48) har f ö rh ä llandet uppm ä rksammats. Utredningen framh å ller sin principiella Inst ä llning att f ö rfattningsreglerade
s ä rst ä llningar b ö r avvecklas, om inte s ä rskilda sk ä l
talar emot, men framl ä gger under h ä nvisning till regeringens beslut den 5 december
1977 om utredning r ö rande sammanf ö ring av kartverksamheten hos Liber och hos lantm ä teriverket (dir. 1977:150) icke nu n å got f ö rslag. Betr ä ffande upphovsr ä tten
till de allm ä nna kartorna, som
monopolutredningen funnit genom I966 å rs
kartbrev i realiteten disponeras av Liber, f ö resl ä r utredningen en å terg å ng till lantm ä teriverket.

Fj ä lls ä kerhetsutredningen vill framh å lla,
att ovan f ö rordade å tg ä rder f ö r f ö rb ä ttrad fj ä ll-
och fj ä lls ä kerhetsinformation p å den
topografiska kartans blad ö ver fj ä llterr ä ng
skulle underl ä ttas, d ä rest en sammanf ö ring
till lantm ä teriverket av kartverksamheten hos
Liber och verket komme till st å nd. Fr ä n de synpunkter, som utredningen har att f ö retr ä da, synes ä ven vad monopolutredningen betecknat som en ä terg ä ng av
upphovsr ä tten till de allm ä nna kartorna till lantm ä teriverket vara till f ö rdel.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187

5.5-4 Sammanfattning

En viktig del av den information, som ä r betydelsefull f ö r
fj ä lls ä kerheten, f ö rmedlas genom kartor. Goda kartor
finns. Utvecklingen f ö r att ä n b ä ttre
tillgodose intressentemas krav forts ä tter.

En ö versikt ö ver nul ä get
betr ä ffande s å v ä l allm ä nna kartor som s ä rtryck
eller specialkartor bestyrker detta. Olika intressenters behov av speciella
informationer inom fj ä llomr å det har f ö ranlett
speciella å tg ä rder inom b å da slagen av kartor.

En betydelsefull erfarenhet f:: å n fj ä lls ä kerhetssynpunkt ä r
kravet p å b ä ttre aktualitet f ö r samtliga kartor ö ver fj ä llregionen.
Revideringsintervallen b ö r f ö rkortas. Den f ö reslagne huvudmannen f ö r fj ä lls ä kerhet - som ä r
representerad i lantm ä teriverkets kartr ä d - f ö ruts ä tts under p å g å ende ö verv ä ganden om de framtida revideringsprinoipema verka h ä rf ö r.

Det ä r ö nskv ä rt att den ut ö kning av den ekonomiska kartan till att ä ven omfatta vissa fj ä llomr å den, som riksdagen i princip besl ö t 1978, kan fullf ö ljas
inom relativt n ä ra framtid. F ö rs ö ken med
vidgat skalomr å de f ö r den topografiska kartan ä r
av intresse ocks ä fr ä n fj ä lls ä kerhetssynpunkt.

Lantm ä teriverkets kartframst ä llning skall givetvis svara mot vad det svenska
saunh ä llet och den svenska allm ä nheten beh ö ver.
Erfarenheten visar ett v ä sentligt ö kat behov av att fj ä llkartebladen av den topografiska kartan inneh ä ller en mera omfattande och l ä ttillg ä ngligare
information betr ä ffande fj ä ll- och fj ä lls ä kerhetsf ö rh ä llanden ä n
de f.n. har. Det syns logiskt ooh ä ndam å lsenligt att de d å
utformas s å att de inneh å ller denna information. Lantm ä teriverket f ö resl ä s utreda och ö verv ä ga en s å dan
f ö r-

s. 215 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 215

bättrad fjäll- och fjällsäkerhetsinformation på den
topografiska kartans blad över fjällterräng saunt ett praktiskt försök
för att belysa möjligheterna härtill. Den föreslagne hu-vudmannen för
fjällsäkerhet - och genom honom övriga fjällsäkerhetsintressenter -
förutsätts medverka vid utredningen och försöket.

s. 216 Kontrollera mot PDF

INNEH Å LL

5.6

VADER

5.6.1

Bakgrund

5.6.2

Ö verv ä gand

en och f ö rslag till s ä kerhets-

befr ä mjand

e ä tg ä rder

5.6.2.1

Q £ gaaisa;ti2a

5.6.2.2

l ä iifirij ä aai

5.6.2.5 5.6.2.4

I éÉ f £ iS £°ä ii22_5i5i

Laviner

5.6.2.5

Ö vrigt

5-6.5

Sammainfatt

ning

s. 217 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 217

5.6 VÄDER

5.6.1 Bakgrund

De skandinaviska fjällen är ur meteorologisk
synvinkel mycket intressanta. De utgör en mycket utpräglad gräns mellan en
maritim klimattyp i väster och en lokalkontinental klimattyp i öster.
Denna naturliga gräns utgör emellertid icke nägon absolut barriär för
välutvecklade lågtryck som rör sig från Nordatlanten in över
Skandinavien. Golfströmmen ger också stora teoperaturmotsättningar i detta
område ooh det kan noteras att vintertid varierar temperaturen i de svenska
fjällen med nära en grad för varje mil i ost-västlig riktning.

I prognosarbetet med fjällväder tillkommer också amdra faktorer
som bero pä ett komplicerat samspel mellan topografi och atmosfär. Fjällstormar
beror exempelvis mänga gånger på helt andra faktorer än de som orsakar stormar
till havs och vid våra kuster. Vädret i fjälltrakterna växlar ofta mycket
snabbt och i allmänhet efter "egna" regler, samtidigt som det ofta
får helt olika karaktär inom mycket begränsade områden.

Meteorologens arbetsmetoder grundar sig till stor
utsträckning på manuella väderobservationer. Av Sveriges väderstationer
är det f.n. endast Visjövalen i Jämtlands län, som, ätminstone
delvis, representerar förhållanden på kalfjället. Det kan säledes
konstateras att det sä gott son helt saknas väderobservationer frän
de trakter, där fjällturister och andra nyttjare av fjället kan bli
utsatta för mycket svåra väderförhållanden och för vilka meteorologen
således har att utfärda viktiga prognoser.

Ovanstående är några exempel på faktorer som enskilt
eller tillsammans kan försvåra för meteorologema att utarbeta

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 213

tillf ö rlitliga prognoser f ö r fj ä llomr å det.

Vid centraliserad v ä dertj ä nst f ö r hela v å r fj ä llkedja ä r det ocks ä
sv å rt att av det omfattande
informationsfl ö det erfarenhetsm ä ssigt bilda sig den uppfattning om det lokala fj ä llv ä dret som ä r n ö dv ä ndig f ö r
att g ö ra detaljerade och exakta fj ä llprognoser.

V ä der och v ä derutveckling i fj ä lltrakterna p å kallar ibland icke heller
meteorologernas intresse i samma utstr ä ckning
som f ö r ö vriga omr å den. Detta kan vara f ö rst å eligt med k ä nnedom om riksprognosemas geografiska omfattning
och tillg ä nglig tid f ö r prognosemas presentation i radio och television.
B å da faktorerna kan l ä tt leda till en prioritering av omr å denas betydelse och iiktualitet grundad p ä bl.a. befolkningst ä thet.

Vid nyttjande av fj ä llomr å den ä r det av st ö rsta vikt att nyttjaren har tillg å ng till tillr ä cklig
och tillf ö rlitlig v ä derinformation.

Utredningen anser - som franh å llits i kap.5 p.5.1.2-att dan v ä derservice som ges i nul ä get inom fj ä llregionen
m å ste v ä sentligt f ö rb ä ttras. Det ä r ö nskv ä rt att en mer detaljerad omr å desindelning anv ä ndes
sauntidigt som st ö rre å tskillnad mellan v ä der
representativt f ö r dalg å ngar och kalfj ä ll
efterstr ä vas.

Den v ä derinformation som finns m å ste ä ven g ö ras mera l ä tt å tkomlig.

I arbetet f ö r fj ä lls ä kerhet har
saush ä llet ett stort ansvar f ö r vissa delar bl.a. v ä derinformationen. F ö r att erh ä lla en tillfredsst ä llande fj ä llv é idertj ä nst beh ö vs betydande resursf ö rst ä rkningar.

s. 219 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187

5.6.2 ö verv ä ganden och f ö rslag
till s ä kerhetsbefr ä mjande ä tg ä rder

5,6.2.1 Organisation

Av det f ö reg ä ende torde framg å
att v ä dertj ä nst f ö r fj ä llen b ä st utf ö rs av en regional organisation i n ä ra samarbete med centrala SMHI i Norrk ö ping.

SMHI har redan en st ö djepunkt
f ö r s ö dra Norrland vid den civila flygv ä dertj ä nsten i Sundsvall. I Ö stersund och Lule ä
g ö r milit ä ra
meteorologer p ä sin fritid prognoser f ö r fj ä llomr å dena. I det f ö rra
fallet sker verksamheten under myndighetsansvar, i det senare fallet bygger
den p å frivilligt å tagande utan garanti f ö r kontinuitet och insyn.

Den nuvarande ordningen betr ä ffamde v ä dertj ä nsten i fj ä llomr å det ä r enligt
utredningens uppfattning mycket otillfredsst ä llande fr å n fj ä lls ä kerhetssynpunkt.

F.n. p å g å r ett arbete inom SMHl-utredningen i syfte att belysa
hur en regional f ö rdelning av vissa av myndighetens
uppgifter kan ske. D ä rvid ä r olika organisatoriska l ö sningar
t ä nkbara. Utredningsarbetet sker med
bitr ä de av experter fr å n SMHI och fr å n
den milit ä ra v ä dertj ä nsten. Utredningen ber ä knas vara klar med sitt bet ä nkande 1979.

Med anledning av det arbete som p ä g ä r inom
SMHl-utredningen och den korta tid som st å tt
till buds f ö r fj ä lls ä kerhetsutredningen har det inte
varit m ö jligt att framl ä gga ett konkret organisationsf ö rslag. Vissa riktlinjer av betydelse f ö r fj ä lls ä kerheten vill utredningen dock sl å fast, som kan sammanfattas i f ö ljande punkter:

SMIH b ö r i ö verensst ä mmelse
med sin centrala st ä llning och ansvar vara den centrala
myndighet som ansvarar f ö r den civila v ä dertj ä nsten i fj ä llen.

s. 220 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:187 °

- Prognoser
skall kunna ges under veckans alla dagar.

Delgi-vning av prognoser till allm ä nhet ooh specialmottagare skall kunna ske omg å ende.

- Korta sambandsv ä gar
mellan regional- och central v ä

dertj ä nst skall efterstr ä vas.

Forsknings- och utvecklingiJarbete m å ste kunna garanteras.

Behovet av lokalk ä nnedom
for meteorologema f ö r en betydligt mera detaljerad
beskri-vning av v ä derf ö rh å llandena g ö r det n ö dv ä ndigt att dela prognosom-r ä det i flera, dock minst -iv ä ansvarsomr å den.
'

Vissa ber ä kningar kan
dock g ö ras oberoende av vilka ansvarsf ö rh å llanden som
kan komma att g ä lla. S å lunda beh ö vs
ytterligare omkring tio meteorologer stationeras i Norrlaund f ö r att m ö jligg ö ra kontinuerlig bemanning av en meteorologpo-sition
inom tv ä ansvarsomr å den under dagtid alla veckodagar. Kontinuerlig
bemanning ä r n ö dv ä ndig f ö r prognosuppf ö ljning
ooh ä ndringstj ä nst.

5.6.2.2 V ä dert ä nst

Stationsf ö rteckningen ö ver observationsstationer i fj ä llterr ä ng
upptar som tidigare anf ö rts endast en station som

ä r
n ä got s å n ä r representativ f ö r kalfj ä llet
(se bilagorna H-H:1).

I sammanhanget m å
n ä mnas att l ä nsstyrelsen och landstingets f ö rvaltningsutskott i J ä mtlands l ä n inom ramen f ö r "Aktion Z" i gemensam skrivelse till
SMHl-utredningen den 11 juli 1978 hemst ä llt
att denna utredning framl ä gger f ö rslag om lokalisering snarast m ö jligt av ett lokalt v ä dertj ä nstkontor till Ö stersund/Pr ö s ö n. Fr ä n annat h å ll har till fj ä lls ä kerhetsutredningen ocks å Kiruna f ö rordats
som l ä mplig plats f ö r lokalisering av ett dylikt kontor.

s. 221 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:187 221

Det är utredningens uppfattning att stationsnätet i
högfjället bör utvidgas. Det är emellertid angeläget att framhålla att
enbart en sädan åtgärd inte automatiskt medför markant förbättrade
prognoser. En god information angående aktuellt väder utgör värdefullt
grundmaterial för prognosarbetet. Framför allt är emellertid dessa
uppgifter oumbärliga för att kunna följa upp och vid behov ändra utfärdade
prognoser.

Vinden är en viktig meteorologisk parameter. Vind och
rådande väder är trofasta följeslagare. En signifikant ändring i vindförhållandena
efterföljs vanligtvis snabbt av en markant omsvängning i väderleken.
Icke minst gäller detta i fjälltrakterna.

Instrumentutrustningen på högfjällsstationer bör därför utgöras
av:

termometerbur och termometrar; - vindmätare av
SMHI-typ med batteridrift ooh dygnsregistrering men utan värme och
riktningsgivare; nederbördsmätare

Utredningen föreslär att ett tilläggsnät omfattande
elva stationer upprättas under vinterns turistsäsong i enlighet med tabell
18 nedan.

Tabell 18

F ö rslag till observationsstationer i
fj ä llterr ä ng under vinterturists ä songen

Ort L ä n Ort L ä n

BD 3D BL
BD

BD

Salen
eller Tand å-

W

Viterskalet

dalen i
Transtrands-

fj ä llen

Storr ö dtj ä rn

W

Miekak

F ä ltj ä garstugan

Z

Singi

G å sen

z

Alesjaure

Bleriken

AC

R ä stojaure

s. 222 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:187 222

Stationerna i tilläggsnätet bör ha följande dagliga
observationstider:

kl. 05.00, 07.00, 10.00 och 1600.

För att erhälla kontinuitet i observationerna torde
det vara realistiskt att räkna med att kostnaderna i nuläget för
£Jlljtationer (STF) kan
beräknas till ca 5 500 kr.per månad och för fjällstugor (STF) till ca 1 500 kr. per
månad.

Föreslaget tilläggsnät, där observationstjänsten till
stor del beräknas skötas av stugvärdar, kräver utbildning i
instrument-och observationsteknik förslagsvis under en vecka. I utgångsskedet
torde det vara realistiskt att räkna med tvä deltagare för varje station.
Kostnadema för utbildningen kam i dagsläget beräknas till omkring 2 500
kr. per deltagare. I denna kostnad ingär ersättning för förlorad
arbetsförtjänst, traktamente saunt resekostnader,,

Genom att byte av personal förekommer i viss
utstäckning varje år mäste ett visst utbildningsbehov påräknas till varje
säsong.

Investeringskostnader för instirument kan beräknas till
11 X 18 500 kr = 205 500 kr.

2i5ilÉ2i2f£!S2£5"*'l ' utgängsskedet torde
uppgä till ca 22 X 2 500
kr. = 50 600 kr.

Ä£iiSä-!E2Si2äÉS" beräknas enligt följande:

s. 223 Kontrollera mot PDF

Prop,
1978/79:187

Arvodeskostnad f ö r
tv å m ä nader ca 55 000 kr.

Utbildningskostnad " 20 000 kr.

Driftskostnad inkl. service " 7 000 kr.

Total investeringskostnad inklusive

utbildning uppg å r
till omkring 254 000 kr.

Total å rlig kostnad
f ö r tv ä m å na

ders observationstj ä nst uppg å r

till omkring 60 000 kr.

Tillg ä nglig ut ö kning av observationer fr ä n h ö gfj ä llet begr ä nsas
i nul ä get av den tid stugv ä rdar finns tillg ä ngliga
vid bemannade fj ä llstugor.

Det f ö religger starka ö nskem å l att denna
tid kan utstr ä ckas att omfatta en betydligt l ä ngre period.

Ovan f ö reslagna
till ä ggsn ä t f ö resl å s uppr ä ttas med hj ä lp av till ä ggsmedel
fr ä n SMHI:s allm ä nna anslag.

Utredningen noterar att automatiska v ä derstationer planeras p å f ö ljande
platser och med angi-zna hu-vudm ä n/leverant ö rer:

1.
Å reskutans topp - Å KAB/SMHI;

2.
Kalfj ä llet Graddi. - v ä gverket,
BD-l ä n;

5. Stensj ö n i
Hotagenomr å det - statens vattenfallsverk; 4.
Stekkenjokk - statens vattenfallsverk.

Om m ö jligt b ö r v ä g- och
vattenfallsverkets planerade stationer utrustas med givare f ö r temperatur och vind.

Samtliga automatstationer torde f ö rs ö ksvis b ö ra ing å
i f ö reslaget till ä ggsn ä t, d ä erfarenhetema blir avg ö rande f ö r
i vilken omfattning automatiska stationer kan placeras vid kalfj ä lls- eller h ö gfj ä llsstationer.

s. 224 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 224

Meteorologens arbetsresultat är i hög grad beroende
pä det grundmaterial samt de hjälpmedel som står till förgoande i
prognosarbetet.

Fjällområdet har som tidigare visats sina egna
prognos-problem. Utredningen finner det mycket angeläget framhålla att
SMHI som hu-vudman erhåller resurser att bedriva målinriktad forskning
även inoti detta speciella ämnesområde. Framför allt bör detta a-bete
inriktas på att ta fram hjälpmedel för att säkrare kunna prognostisera
vindförhållandena i högfjället. Redarn vunnen erfarenhet av nya metoder
och hjälpmedel finns att hämta från andra länder t.ex. Island och
Norge. Denna erfarenhet bör tillvaratagas och vidareutvecklas.

Ett klimatologiskt arbetsmaterial framtaget ur
tillgängligt observationsmaterial frän svenska fjällstationer är också
önskvärt. Dessa klimatologiska studier bör ge meteorologen upplysning om
statistisk frekvens av och variation i enskilda meteorologiska parametrar
men även en statistisk bild av kopplingen mellan olika parametrar.

Mer detaljerade och säkrare prognoser kräver bl.a. god
kännedom om det lokala vädret. Denna erfarenhet erhålls främst genom
kontinuerligt prognosarbete för ett begränsat omräde kombinerat med en
fortlöpande uppföljning av utfärdade prognoser samt väderandersökningar för
aiktuellt område. Utredningen vill framhålla betydelsen av att regionala
väderkontor ges sädana resurser att dessa viktiga arbetsuppgifter
fortlöpande kan genomföras.

Viktigt är också att meteorologer vid regionala
fjällväder-centraler ges tillfälle att få en god lokalkännedom om
fjällens topografi inom ansvarsområdet och att även pä plats uppleva
fjällväder i hela dess vidd. Speciellt

s. 225 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 187 225

viktigt ä r detta f ö r det stora flertalet civila meteorologer. Denna
erfarenhet kan endast inh ä mtas p å ort och st ä lle
f ö rslagsvis genom tillf ä llig tj ä nstg ö ring som observat ö r
vid fj ä llstationer. Ett ä rligt till ä ggsanslag
b ö r d ä rf ö r utg å till SMHI f ö r dessa studieresor.

F ö r utbyte av erfarenhet f ö resl å r
utredningen ett n ä rmare samarbete mellan svenska v ä derkontor och motsvarande, regionala v ä derkontor i Norge.

Man b ö r ä ven unders ö ka vilka m ö jligheter som f ö religger att

snabbt kunna distribuera utf ä rdade
prognoser f ö r respekti

ve fj ä llomr å den mellan de svenska och norska regionala
v ä der-

kontoren.

Utredningen f ö resl å r att v ä derkontor
med ansvar f ö r fj ä llprognoser utf ä rdar och f ö ljer upp minst tre rapporter dagligen.

5.6.2.3 V ä derinformation
m.m.

Utredningen anser att lokalradion som komplement till riksradions
mera ö versiktliga v ä derrapporter ä r
v ä l l ä mpad att sprida v ä derinformation f ö r fj ä llomr å det.

F.n. s ä nder
lokalradion v ä derprognoser f ö r fj ä ll ä nen m å ndagfredag.
Det ä r ö nskv ä rt att denna v ä derservice utstr ä ckes
att omfatta ä ven l ö rdagar, s ö n- och helgdagar.

I nul ä get s ä nds ö ver lokalradion f ö ljande prognoser:

06.00 ki. Prognosinnehall: Utsikter till kv ä llen samma dag.

07.00

kl. 12.00 Prognosinneh å ll:
Utsikter till p å f ö ljande morgon med huvudvikt lagd till s ä ndningsdagens eftermiddag.

kl. 17.00 Prognosinneh å ll:
Utsikter f ö r p å f ö ljande dag.

s. 226 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:187 226

Utredningen
föreslär inga ändringar i sändningstider och prognosinnehåll. Uppgifter om
aktuellt väder för fjällstationer bör dock under turistsäsong tillfogas
rapportema.

Utredningen
anser mot bakgrund av den entydiga kritik som riktats mot vädertjänsten
att det, speciellt under vinterns turistsäsong, är nödvändigt att
komplettera lokalradions väderservice med mera detaljerade prognoser över
automatiska telefonsvarare. Dessa bör enligt utredningens uppfattning

placeras
på och skötas av länsalarmeringscentralerna i

1 2.

Kopparbergs-,
Jämtlands-, Väs-:erbottens- och Norrbottens

län.

V ä derinformationen b ö r l ä mnas ö ver f ö rslagsvis å tta telefonsvarare med f ö ljande omr å desindelning:

1 Dalafj ä llen; 2 H ä rjedalsfj ä llen;
5 S ö dra och mellersta J ä mtlandsfj ä llen;
4 Norra J ä mtlandsfj ä llen; 5 V ä sterbottensfj ä llen; 6 Arjeplogsfj ä llen; 7 Jokkmokksfj ä llen; 8
Kiruna-G ä llivarefj ä llen.

Ny prognos b ö r
vara intalad till kl. 07.30, 12.00 och 17.00 och b ö r ges samma prognosinneh å ll som lokalradions prognoser vid samma tider.

Prognoserna p ä
telefonsvararna skall kontinuerligt f ö ljas
upp och n ä r s ä erfordras skall ny
prognos intalas.

Ber ä knad kostnad: Intr ä desavgift omkring 3 000 kr och å rsavgift omkring 1 500 kr.

1, L ä nsalarmeringscentralen (LAC) kan
tas i bruk i Ö ster

sund omkring 1980.

2. LAC finns f.n. inte i BD-l ä n.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 ?27

I v ä derinformation ing å r icke blott delgivning av prognoser och aktuellt v ä der utan ä ven
information r ö rande praktisk meteorologi,
klimatologi osv. som l ä mnas genom studiecirklar,
tidningar, b ö cker o.d. Som exempel p å denna typ av fj ä llv ä der-information kan n ä mnas v ä deravsnitt i Friluftsfr ä mjandets fj ä lltr ä ffserie, artiklar i publikationerna "Till fj ä lls" och "Fritid i fj ä llen" osv. Det ä r utredningens uppfattning att denna typ av v ä derinformation b ö r
ges en st ö rre spridning, f ö rslagsvis genom att l ä mpligt text- och bildmaterial framtages p å uppdrag av huvudmannen av SMHI i n ä ra samarbete med ö vriga
intressenter. Framtaget material kan presenteras i TV-trailers tillsammans med
annan fj ä llinformation, tryckas som affisch,
tryckas p ä baksida p å fj ä llkartor
osv. Utvalda intressanta avsnitt, t.ex. sambandet vind/kyla, borde kunna å terfinnas p å
mj ö lkf ö rpackningar o.d. under fj ä llturists ä song. Ett utvidgat samarbete med riks- och
lokalradio b ö r efterstr ä vas s å att fj ä llprogram kan s ä ndas
i veckosluten under turists ä songen.
Detta program b ö r omfatta allm ä n fj ä ll-turistinformation
och v ä der b ö r d ä r ing å som viktig del.

SMHI:s informationssida ä r enligt uppgift f.n. unaei .imen-sionerad och utredningen konstaterar
med anledning hr..-.- itt verket i nul ä get saknar resurser f ö r en vidgad
informat- .s-verksamhet ang å ende fj ä llv ä der.

5.6.2.4 Laviner

Vetskap om orsakssammanhanget mellan
väderförhållanden och laviner erhålls endast genom att under längre
tid s--stemat:'~'c' insamla meteorologiska mätdata och annan relevant
information sant att bearbeta materialet statistiskt. Sådant =rcete
har utförts i många länder där laviner utgör ett problem. De flesta
undersökningarna har dock gjorts för områden 3om ligger i
Mellaneuropa, t.ex. Schweiz, varför 3rhållna resultat Icke alltid
är representativa för svenska förhållanden. I Norge utfärdas sedan
början av 1970-talet lavinprognoser som distri- 16 Riksdagen 1978179. I saml. Nr
187

s. 228 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 228

bueras via radio, television och tidningar.

Systematisk, organiserad lavinforskning f ö rekommer ocks å vid
Norges geotekniska institut sedan å r
1972.

Erfarenhet fr ä n
Norge visar bl.a. att enkla eller kombinationer av meteorologiska element som
vind, temperatur, vind/riederb ö rd, nederb ö rd/temperatur osv. kan anv ä ndas f ö r
att fastst ä lla ett index som anger faran f ö r laviner. Norsk erfarenhet visar vidare att det ä r speciellt gynnsamt att utf ä rda lavinprognoser f ö r omr å den som ligga inom den maritima
klimatzonen l ä ngs norska kusten.

Utredningen finner det angel ä get att SMHI och andra ber ö rda
institutioner av hu-vudmannen f ö r fj ä lls ä kerheten erh å ller uppdrag att m å lmedvetet p å b ö rja organiserad forskning i sn ö kunskap
ooh lavinfr ä gor och att m ö jligheterna att ä ven
i Sverige p å b ö rja prognostj ä nst f ö r laviner ing ä ende pr ö vas. F ö r
ä ndam å let ber ä knas 200 000 kr. per ä r erforderliga. SMHI anslag f ö resl ä s uppr ä knas f ö r
ä ndam ä let med detta belopp.

I nul ä get ä r viktigt att personal, som har att kartl ä gga och å tg ä rda lavinfarliga omr å den erh å lla b ä sta m ö jliga utbildning i sn ö kunskap och lavinfr ä gor. Experter b ö r ä ven st ä llas till f ö rfogande f ö r
att man lokalt skall kunna p å b ö rja insamlandet av information f ö r att st ä lla
upp enkla regler f ö r att kunna indikera lavinfarliga
omr å den vid fj ä llanl ä ggningar,
efter frekventerade leder osv. med hj ä lp
av meteorologiska parametrar.

5.6.2.5 Ö vrigt

Utredningen har p ä
grund av hj.rd tidspress endast kunnat peka p å vissa f ö rslag som b ö r genomf ö ras.
Utredningen har

s. 229 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 229

inte haft m ö jlighet att
ber ä kna kostnadema betr ä ffande alla ö verv ä ganden och f ö rslag.
Utredningen har endast tagit upp fr å gor,
som bed ö ms angel ä gna och som hu-vudmannen f ö r fj ä lls ä kerheten tillsammans med ö vriga organ som har del i am-svaret f ö r fj ä lls ä kerheten successivt b ö r ta upp till fortsatt behandling.

Utredningens f ö rslag
till ä tg ä rder f ö r att f ö rb ä ttra fj ä ll-v ä derinformationen
kommer inte att kunna genomf ö ras till
turists ä songen kommande vinter. N ä gon ut ö kning
av observationsn ä tet i fj ä llomr å det, s ä rskilt p å
h ö gfj ä llet, b ö r dock efterstr ä vas.

Tillg ä ngen till utbildad
meteorologpersonal ä r i nul ä get mycket knapp. I b ö rjan av ä r 1979 finns endast en civil
meteorologtj ä nst disponibel f ö r detta ä ndam å l. D ä det ä r angel ä get
att snabbt vidta ä tg ä rder f ö r att h ö ja fj ä lls ä kerheten och det kan ske genom omf ö rdelning av disponibla resurser f ö resl å r
utredningen att denna tj ä nst insattes f ö r att f ö rst ä rka v ä derkontoret
i Sundsvall. M ö jlighet skulle d å finnas att redan under kommande turists ä song p å b ö rja f ö reslagen
prognosverksamhet ö ver automatiska telefonsvarare f ö r fj ä llomr å dena i Kopparbergs- ooh J ä st-lands l ä n
trots att andra f ö reslagna å tg ä rder icke d å har kunnat realiseras.

s. 250 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 250

5.6.5 Sammanfattning

Dn väderservice, som ges i nuläget inom
fjällregionen, måste väsentligt förbättras. En mer detaljerad
områdesindelning är önskvärd och likaså en större åtskillnad mellan väder
representativt för dalgångar och kalfjäll.

For att erhälla en tillfredsställande
fjällvädertjänst behövs betydande resursförstärkningar,.

Hänsyn till pägäende SMHI-utredning och
tidsförhållandena har gjort att inte något konkret organisationsförslag
framläggs. Vissa riktlinjer fastslås dock, innebärande bl.a. att SMHI
bör vara den centrala myndighet, som ansvarar för den civila
vädertjänsten i fjällen, att prognoser skall kunna ges under veckans alla
dagar med minst tre rapporter dagligen, att prognosområdet bör delas
i flera, dock minst två ansvarsområden, samt att forsknings- och
utvecklingsarbete måste garanteras.

Nätet av observationsstationer i högfjället bör
utvidgas. Ett tilläggsnät omfattande elva stationer i fjällterräng bör
upprättas under vinterns turistsäsong. Totala investeringskostnaden
inklusive utbildning av viss personal beräknas till 254 000 kr. och
totala årskostnaden för två månaders observationstjänst till 60 000 kr.

Pyra planerade automatiska väderstationer inom
fjällområdet bör försöksvis ingå i tilläggsnätet.

Lokalradion är väl lämpad att sprida väderinformation
för fjällområdet. Inga ändringar i sändningstider och prognos-innehåll
föreslås. Uppgifter om adctuellt väder för fjällstationer bör dock under
turistsäsongen tillfogas rapporterna.

Lokalradions väderservice bör kompletteras med mer
detaljerade

s. 251 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 187 251

prognoser ö ver å tta telefonsvarare f ö r vardera Dalafj ä llen, H ä rjedalsfj ä llen,
s ö dra och mellersta J ä mtla.idsfj ä llen,
norra J ä mtlandsfj ä llen. V ä sterbottensfj ä llen, Arjeplogsfj ä llen, Jokkmokksfj ä llen och Kiruna-G ä llivarefj ä llen.

Lavinforskningen och lavinkunskapen f ö reter v ä sentliga
brister. SMHI b ö r f ä uppdrag och resurser f ö r forskning
i sn ö kunskap och lavinfr å gor samt f ö r
att pr ö va m ö jlighetema att p å b ö rja lavinprognostj ä nst,
medverka i viss utbildning m.m.

Tyv ä rr syns f ö reslagna ä tg ä rder f ö r
att f ö rb ä ttra v ä der-tj ä nsten i fj ä llregionen
och d ä rmed fj ä lls ä kerheten
icke kunna genomf ö ras till kommande vinter. N ä gon ut ö kning
av observationsn ä tet i fj ä llomr å det, s ä rskilt p å
h ö gfj ä llet, b ö r dock efterstr ä vas. Bristen p å
utbildad meteorologpersonal g ö r att i b ö rjan av 1979 endast en civil meteorologtj ä nst finns disponibel f ö r placering. Denna f ö resl ä s ins ä ttas f ö r att f ö rst ä rka v ä derkontoret
i Sundsvall. D å kan f ö reslagen prognosverksamhet ö ver
automatiska telefonsvarare f ö r fj ä llomr å dena i
Kopparbergs och J ä mtlands l ä n p å b ö rjas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

5.7

SAMBAND

5.7.1

5.7.2

5.7.5

5.7.4

5.7.5

Samband i fjällsäkerhetssaunmamhang

Möjliga
samband i fjällvärlden

Krav på
sambandsmedel för fjällsäkerhetsändamäl

I fjällområden förefintliga sambandssystem

5.7.4.1
Allm ä nt

5.7.4.2
Polisv ä sendets fj ä llradiosstem
5.7.4.5 Polisv ä sendets hj ä lptelefonsystem

5.7.4.4
Planerad
utbyggnad av polisens h ä ljtelefonn ä t

5.7.4.5
Privatradio

Nya system tänkbara för fjällsäkerhetssamband

5.7.5.1
N ö ds ä ndare

5.7.5.2
Renn ä ringens radiosystem

5.7.5.3
20S_Alarmering_AB_ £ S0SAB2

opaginerad Kontrollera mot PDF

5.7.6
Till
utredningen framf ö rda synpunkter och f ö rslag

5.7.7
Sammanfattning
och f ö rslag

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 255

5.7 SAMBAND

5.7.1 Samband i fj ä lls ä kerhetssammanhang

N ä r begreppet samband i fj ä lls ä kerhetssammanhang
skall definieras ligger det n ä ra till
hands att g ö ra j ä mf ö relser med motsvarande begrepp f ö r sj ö farten. H ä r skiljer man grovt p å tre olika typer av samband.

Den grundl ä ggande och
kanske viktigaste formen ä r den normala l ö pande kommunikationen med bostad, kontor, rederi
m.m. som ibland sker i olycksf ö rebyggande
syfte. Erfarenheten visar att denna form har en mycket s ä kerhetsh ö jande
effekt och s å ledes b ö r ä gnas
intresse vid planeringen av fj ä lls ä kerhetssamband.

Hasta, sambandsform ä r den som syftar till att utl ö sa ett n ö danrop
eller n ö dsignal, d å en situation som kr ä ver omedelbar hj ä lp har intr ä ffat. K ä r
ä r det naturligtvis av st ö rsta vikt att n ö dsystemet
fungerar med n ä ra noj 100-procentig s ä kerhet och att en reaktion p å larmet snabbt kan ske.

Slutligen har sambandsmedlet en v ä sentlig funktion att fylla i samband med
positionsbest ä mningen, d å r ä ddningsenheter
skall s ö ka sig fram till de n ö dst ä llda genom
pejling eller genom k ä nnedom om var sambandsmedlet har
sin fasta placering.

Ett och samma sambandsmedel kan naturligtvis fylla samtliga
tre funktioner. Ofta utnyttjas dock separata hj ä lpmedel.

Var gr ä nsen skall dras
mellan sambandsmedel f ö r fj ä lls ä kerhet respektive f ö r fj ä llr ä ddning ä r
mycket sv å rt att ange.

s. 254 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 254

Det torde i sj ä lva
verket vara s ä att dessa kan tj ä na b å da syften
och stora f ö rdelar st å r att vinna i en integration av dessa sambandsmedel
med var.indra.

5.7.2 M ö jliga
sambandsmedel i fj ä llv ä rlden

Det sj ä lvklara och
grundl ä ggande sambandsmedlet i fj ä llv ä rlden ä r den vanliga telefonen. Den ä r enkel att hantera och den ä r normalt ett billigt och mycket drifts ä kert hj ä lpmedel
f ö r saimtalsutv ä xling. Det st ö rsta
problemet ä r att telefont ä theten av normala abonnemang i fj ä llv ä rlden ä r relativt l å g
och att d ä rf ö r l å nga och kostsamma kabeldragningar
kan bli n ö dv ä ndiga f ö r det f ä tal telefoner det h ä r ä r fr ä gan om. Vidare ä r i samband med luftledningar
risken f ö r driftst ö mingar p å
grund av kraftig nedisning stor.

Fast monterade radiostationer i vindskydd, stugor m.m.,
med vars hj ä lp kontakt kan uppr ä ttas med i t ä tort
bel ä gen sambandsexpedition, kan ofta st ä lla sig f ö rdelaktigare
ä n tr å dtelefon i dessa sammanhang. Genom att varken kraft-eller telefonkabel
beh ö ver dras fram kan en billigare installation
erh å llas p å platser, som ligger avl ä gset fr å n
t ä tort. Regelbundna batteribyten m å ste emellertid ske. Utrustningens komplexitet kr ä ver ocks ä
h ö gre tillsynsfrekvens ä n en normal tr ä dtelefon.
F ö rb ä ttrade energik ä llor s ä som solbatterier ooh transistorisering av
radioutrustningen g ö r emellertid detta altemativ allt
attraktivare.

B ä rbara radiostationer f ö r talkommunikation att medf ö ra under f ä rd
ger r ä tt anv ä nda en bekv ä m
m ö jlighet till regelbundet samband.
F ö r att n å gorlunda god t ä ckning
skall erh å llas i den kuperade fj ä llv ä rlden
fordras emellertid ett synnerligen v ä l
utbyggt basstationsn ä t. Detta betyder i sin tur stora
kostnader.

s. 255 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:187 2 55

Ett annat radiohj ä lpmedel
utg ö res av s.k. EPIRB's * Detta ä r relativt sm å
enkelriktade s ä ndare vilka anv ä nds f ö r att sl ä larm. Samtidigt kan de anv ä ndas f ö r
att fr å n helikopter s ö ka pejla sig fram till den n ö dst ä llde. Till
skillnad mot b ä rbara radios ä ndarmottagare ä r
dessa n ö ds ä ndare mycket enkla att handha. S å dana
system anv ä nds i f ö rsta hand inom den civila och milit ä ra luftfarten. De b ö rjar ä ven anv ä ndas inom sj ö farten
och annan verksamhet till sj ö ss. Ä ven akustiska och optiska metoder kan t ä nkas anv ä ndas
i fj ä llv ä rlden. Erfarenheten visar dock att r ä ckvidden ä r starkt begr ä nsad och riktningsbest ä mning ä r mycket sv å r i fj ä llv ä rlden speciellt under de d å liga v ä derf ö rh å llanden som
normalt r å der i n ö dsituationer. F ö r
att n ä rmare studera m ö jligheterna att trots detta p å n å got s ä tt kunna nyttja dessa sambands former kommer
praktiska f ö rs ö k att genomf ö ras vid Bl ä hammarstugan vintern 1978-1979 i naturv å rdsverkets regi (jfr p. 4.1.3 och 4-5-6).

5.7.5 Krav p å
sambandsmedel for fj ä lls ä kerhets ä ndam ä l

Utredningen har tidigare framh ä llit (p. 5.1.1) att ansvaret f ö r att inga olyckor skall intr ä ffa f ö rst och sist
vilar p å den enskilde, som ger sig ut i fj ä llterr ä ng.
Har denne inte erforderligt omd ö me och
utbildning f ö r att upptr ä da r ä tt i fj ä llterr ä ngen
kan ä ven det mest raffinerade sambandsmedel
vara otillr ä ckligt. Ett sambandsmedel kan
endast utg ö ra ett sekund ä rt st ö d.

De sambandsmedel som v ä ljs
f å r inte vara utformade t> å ett s å dant
s ä tt att de invaggar i en falsk s ä kerhetsk ä nsla
och d ä rmed lockar in fj ä llvandraren p å
f ö retag som han inte beh ä rskar. Vidare m å ste
de vara s å konstruerade att de ä r synnerligen enkla att handha f ö r envar samt medger en s å n ä ra
100-procentig funktionss ä kerhet som m ö jligt.

Emergency Position indicating Radio Beacons.

s. 256 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 256

Erfarenheten visar att en m ä nniska i n ö d i fj ä llv ä rlden oftast
har mycket begr ä nsad f ö rm å ga att
handla rationellt.

Fj ä llv ä rlden erbjudet mycket specifika milj ö problem. Dessa ä r inte heller lika i v å ra nordliga fj ä ll
och i de sydliga. Gemensamt ä r emellertid
de stora avst å nden i sv ä r terr ä ng,
som ofta inte medger att tr ä df ö rbindelser anl ä ggs
till rimliga kostnader. Vidare finns normalt inte kraft tillg ä nglig. Detta inneb ä r problem f ö r utrustning, som m å ste f ö rs ö rjas med elektricitet, t.ex. fasta radiostationer.
Transportproblemen ä r stora i vissa delar av fj ä llv ä rlden. Detta
leder till sv å righeter att h å lla utrustning i driftsdugligt skick, att f å ned ingripandetidema samt att begr ä nsa anl ä ggnings-
och underh å llskostnaderna. Den starka kylan
skapar problem med att h å lla ig ä ng elektronikutrustning. Det ä r exempelvis mycket f å batterityper som klarar temperaturer iinder -20 . Den kraftiga nederb ö rden och djupa sn ö n
kan ge upphov till avbrott i tr å df ö rbindelserna mellan telefoner.

P å samma s ä tt inverkar kraftig nedisning. Denna skapar ä ven problem f ö r
fasta radiostationer. Dessas antenner f å r
starkt reducerad verkningsgrad och kan ofta skadas rent mekaniskt.

Den genomsnittlige fj ä llvandraren
kan normalt inte f ö rv ä ntas g ä omkring med n å gra s-.: ö rre
extrab ö rdor f ö r saun-bands ä ndam ä l. F ö rm å gan att handha radiokommunikationsutrustning ä r vidare begr ä nsad.
Det ä r visserligen m ö jligt att med en kort utbildning instruera i en b ä rbar s ä ndare/
mottagares anv ä ndning under normala f ö rh ä llanden. P ä samma s ä tt
kan utbildning i trafikteknik ges. D ä remot
g ä r det inte att genom en kort
instruktion l ä ra ut en s å v ä sentlig
systemegenskap som det aktuella radion ä tets
t ä ckning i omr å det. Erfarenheter fr å n rikspolisstyrelsen visar att f ö rst
efter uppemot ett å rs regelbundet utnyttjande av b ä rbara radioutrustningar i fj ä llterr ä ng
uppn ä s s å dan erfarenhet av

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:187 ''"''

det aktuella systemets egenskaper att ett
tillförlitligt och säkert sambandshjälpmedel står till förfogande.

5.7.4 I fjällområden förefintliga
sambandssystem

5.7.4.1 Allm ä nt

F ö r n ä rvarande finns i princip tre sambandssystem av betydelse i fj ä llv ä rlden, n ä mligen vanliga telefoner, polisv ä sendets kommunikationsradiosystem samt det i J ä mtlandsfj ä llen
f ö r f ö rs ö ks ä ndam å l etablerade privatradiosystemet.
Dessutora har televerket ett manuellt mobiltelefonsystem (MTD) samt ett
koramunikationsradiosystem f ö r den egna
drift- och underh å llsverksamneten, vilket i skogs-
och fj ä lltrakter dock i liten skala
erbjudits ä ven å t utomst å ende nyttjare. B å da de sistn ä mnda
systemen har emellertid begr ä nsad t ä ckning i de aktuella omr å dena och bed ö ms
d ä rf ö r i detta sammanhang inte vara av intresse. Dessutom finns vissa
lorcala kommunikationsradiosystem f ö r
n;peciella ä ndam ä l s ä som EoR0's system vid dess
raketskjut f ä lt i Norrbotten och vissa komt.un ä gda system. Dessa kan naturligtvis i st ö rre eller mindre i.t-str ä ckning efter lokala ö veienskomraelser utnyttjas i i;, = li-s ä kerhetssammanhang. De bed ö ms
dock icke ha tillr ä cklig omfattning f ö r att kunna spela n ä gon v ä sentlig roll i dessa sammanhang.
Den fortsatta beskrivningen begr ä nsas d ä rf ö r till de
tre f ö rstn ä mnda systemen.

5.7.4.2 Polisv ä sendets
fj ä llradiosystem

F ö r r ä ddningstj ä nsten i de fyra fj ä ll ä nen har
polisen ett s ä rskilt radiusyrtem med frekvenserna
-10 och 80 megaherz (Mliz), som t ä cker
de mest frekventerade fj ä llomr å dena.

Polisens ordinarie r=dion3t har frekvensen 80 MHz, men

1. European Space Research Organization, Europeiska orga
nisationen f ö r r;/Tndforskning.

s. 258 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:187 258

kan
med en särskild tillsats användas för mottagning och sändning på 40
MHz. Frekvenserna 40 respektive 80 MHz är inte uteslutande förbehållna
polisens verksamhet utan utnyttjas även av brandkåren och privata företag.

I
radiosystemet ingår manövercentral, basradiostationer, automatiska
återutsändningsstationer samt fordonsbuma och bärbara radiostationer.
Dessutom finns utrustning placerad i släde med bl.a. teleskopisk
antennmast och motorelverk. Släden kan dras efter terrängskoter och användas
till alla i systemet ingående typer av radiostationer.

Manövercentral,
som finns på de större polisstationerna i fjällområdena, har installerats
tillsammans med manöverutrustningen för radiosystem 70 i särskilda
radioexpeditioner. Från dessa kan man säledes leda polisverksamheten
såväl i fjällen som på gator och vägar samt i luften.

För
att öka räckvidden använder man sig av återutsändningsstationer, som är
placerade pl. fjälltoppar. Signaler, som tas emot på mottagningskanaler
- från säväl basradiostationer som rörliga enheter och hjälpradiotelefoner
- äter-utsänds på sändningskanalen i samma ögonblick som de tas emot.
Återutsändningsstationema kan startas och stoppas genom selektiva
tonsignaler från manövercentraler ooh startas frän vissa rörliga enheter och
hjälpradiotelefoner. Vissa återutsändningsstationer är utrustade med
hjälpradiotelefon.

Polisens
snöskotrar, helikoptrar, bärbara radiostationer och basradiostationer har
sändare och mottagare pä polisens reservriksfrekvens.

Principen
för radiosystemets funktion framgår av principskiss, som bifogas som
bilaga K:l.

s. 259 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 259

5,7.4.5 Polisv ä sendets
hj ä lptelefonsystem

I syfte att fr ä mja
s ä kerheten i fj ä llen och f ö r
att turister ooh andra snabbt skall kunna p å kalla
hj ä lp har polisen under å rens lopp dels ö vertagit
telefoner, som abonnerats av Svenska turistf ö reningen,
dels installerat hj ä lptelefoner i fj ä llv ä rlden.

Vissa telefoner ä r
tr ä danslutna till televerkets n ä t men f ö rsedda
med hemligt telefonnummer f ö r att
undvika blockering av linjen vid en n ö dsituation.

Tr å dtelefonapparaterna ä r konventionella telefonapparater placerade i vindf å ng till raststugor, i vindskydd eller i sk å p p å stolpe.

P å plats d ä r hj ä lptelefon
installerats finns en flerspr å kig
instraktion, som beskriver hur telefonen kan anv ä ndas. Vid apparaten finns karts ä rtryck
med l ä gesanvisning. Genom att sl å 90 000 p å
en tr å dtelefon och beg ä ra "fj ä llr ä ddningen" kan man komma i kontakt med polisen.

Tr å dbundna telefoner fungerar som ett
vanligt telefonabor..:-mang. F ö r att
undvika sp ä rrning har samtalsbegr ä nsare inmonterats. Som ovan anf ö rts ä r
telefonnumren hemliga, men en v ä xeltelefonist
kan alltid manuellt koppla upp ett samtal till en s ä dan apparat.

Tr å dbundna telefoner finns p å platser som framg å r av bilaga 10, (Jfr bil. J och K).

P å ett stort antal platser i fj ä llv ä rlden ä r det dock av kostnadssk ä l om ö jligt att
installera tr å dbundna telefoner Rikspolisstyrelsen
har d ä rf ö r utvecklat och l å tit tillverka s ä rskilda hj ä lpradioutrustningar,
som ansluter p å telefoni till polisv ä sendets fj ä llradiosystem.
H ä rigenom

s. 240 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 240

kompletteras detta s ä v ä l f ö r den allm ä nt polisi ä ra
verksamheten i fj ä llen som - p å ett s ä rskilt
betydelsefullt s ä tt -f ö r fj ä llr ä ddningen.

S å dana hj ä lpradioutrustningar har utbyggts och driftsatts inom
samtliga fj ä llan. Komplettering p å g å r. Denna har
f ö ranletts av ö kade behov p å
grund av en v ä xande turism inom vissa omr å den.

Hj ä lpradiotelefoner inom n ä mnda l ä n
finns monterade p å platser som framg ä r av bilaga 10 . Exempel p å utbyggnad l ä ngs
del av Kungsleden framg å r av bilaga D.

Hj ä lpradiotelefonerna ä r monterade p ä
stolpe eller i stuga, allt beroende p ä
omst ä ndigheterna.

Hj ä lpradiotelefoner, som f.n. finns p å F ä ltj ä garstugan, V ä stra
Helagsstugorna, Anarisstugan, Selkentjakkstugan ooh nya V å l ä stugan i J ä mtlands l ä n
(jfr bilaga A,B och 10), ooh s å konstruerade
att basstationen, i detta fall basstationen i polisens saimbandscentral i Ö stersund, kan ringa upp - radiom ä ssigt - hj ä lpradiotelefonen
f ö r att kontrollera att s å v ä l s ä ndare som mottagare ä r i full funktion. Vid hj ä lpradiotelefonen
i stugan finns ä ven en ringklocka, s ä att n ä r
stugv ä rd ä r tillst ä des kan denne svara. Om stugan ä r obemannad kan ringklockan kontrolleras akustiskt
via hj ä lpradiotelefonen.

Hj ä lpradiotelefonen finns i ett litet
sk å p placerat p ä v ä ggen och f ö rsett med ett handtag. Genom att ö ppna locket blir handmikrotelefonen å tkomlig. P ä
handmikrotele-fonen~finns en S/M - tangent ' som m å ste man ö vreras
av den som ringer. En instruktion p ä
flera spr å k beskriver f ö rfaringss ä ttet.

Efter avslutat samtal st ä ngs iitationen av f ö r att spara

1. s/m = S ä ndning/Mottagning

s. 241 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 187 241

energi eftersom njälpradiotelefonerna är
batteridrivna. Exempel pä installation(?r i fjällvärlden m.m.
framgår av bilaga' och

''i fram-.iaan av skåpet för
telefonutrustningen finns även här en karta med markering var
hjälptelefonen är placerad samt en skylt, som anger platsens namn.
Hjälpradiotelefonen är ansluten direkt till polisen. Sedan polisen
svarat på anrop kan den uppringande lämna sitt meddelande.

Hjälpradiotelefonerna fungerar icke på sådant sätt
att det är möjligt att nå personer, som vistas i fjällvärlden med
njälp av polisens fjällradiosystem. Syftet är att hjälpa personer,
som kommit i en nödsituation samt att förhindra onödiga
fjällräddningspådrag.

."örsok pågår sedan ett år tillbaka med att
ladda batterier med hjälp av solceller.Resultatet hittills tyder pä att
det torde vara möjligt at:. utnyttja solenergin, om solcellernas storlek
ökas.

5.'.4.4 Planerad utbyggnad av polisens h j
ilptelefonnät

I rikspolisstyrelsens planer ingär en utbyggnad
av hjälp telefonnätet. Utbyggnaden sker i den takt, som anslagstilldelningen
medger och i den ordningsföljd, som då bedöms aktuell. Tabellen
nedan upptar avsedda platser för iijälptelefonutbyggnaden, i lik.';et
med i rikspolisstyrelsens planer utan prioritering.

s. 242 Kontrollera mot PDF

Tabell 16 Planerad utbyggnad av polisens hj ä lptelefonn ä t

ALES Ä TNO

SIRASJAURE

ARASLUOKTA
(DV)

STADDAJ Å KK (DV)

IRESJADRE

SULITELMA

GITTSSJ Ö N

S Å MMARLAPPA

JIEPRENJ Å KK

S Å RJ Å SJAURE

JERAMJi

SUORKEJAURE

KAMA

TANGSJ Ö N

KEBNEKAISE
(toppstugan)

TARFALA

KIERON

TARREKAISE

KUTJAURE

TJ Å KKOLASTUGAN

K Å RSAVAGGE

TSIELEKJ Å KK

K Ä RPELOMR Å DET

TUOTTAR (DV)

LI LLUMAN

UNNA ALLAKAS

M Å RMA

UNNA R Ä ITAVAGGE

NALLO

VAKKOTAVARE

P Å RTESSTUGAH

VASKSJ Ö N

RlSTOJAURE

DV = DOM Ä NVERKET

F ö r att m ö jligg ö ra vidares ä ndning av hj ä lptelefonens
radiosignal erfordras å teruts ä ndare som placeras p å platser som har en stor radior ä ckvidd.
Dessa å teruts ä ndare betj ä nar
i allm ä nhet ett flertal hj ä lpradiotelefoner.

P ä f ö ljande platser har rikspolisstyrelsen bed ö mt att å teruts ä ndare kommer att erfordrais;

SULITELMAOMR Å DET

P Å REKOMR Å DET

NEDRE KAirUMDALEK

SUORKEJAURE

VISTASDAUM

BORGAFJ Ä LLSOMR Å DET (OXFJ Ä LLET)

TJOUNAJ Å Ki:

VISTASVAGGE

RIKSGR Ä NSEN - UNNA
ALLAKAS

Sv å righeter - bl.a. p ä grund av inv ä ndningar
fr å n ber ö rda samebyar - att erh ä lla tillst å nd f ö r placering
g ö r att det

s. 243 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 24 5

inte alltid ar m ö jligt
att placera å teruts ä ndare p å
en fr å n radiosynpunkt optimal plats.
Detta kan medf ö ra att systemet m å ste ut ö kas
med ytterligare n å gon å teruts ä ndare som d ä rigenom f ö rdyrar
installationen av ett antal hj ä lptelefoner.

Kostnaderna f ö r
å teruts ä ndare i Z och W l ä n
var f ö r 1977 cirka 100 000 kr./st. och i
AC och BD l ä n ca 125 000 kr./st. Hj ä lpradiotelefonkostnaden i Z och W l ä n var oa 20 000 kr./st. och i AC och BD l ä n ca 55 000 kr./r*-.

De totala kostnaderna 'enligt den plan som
rikspolisstyrelsen har uppr ä ttat bed ö ms bli f ö ljamde:

10 (9) å teruts ä ndare k 125 000 kr./st. 1.250.000 kr. 52 hj ä lpradiotelefoner a 55-000 " "
1.120.000 " 1 hj ä lpradiotelefon
ä 20.000 " "
20.000 "

I polisens fj ä llradion ä t med hj ä lpradiotelefoner
samt i det tr å dbundna hj ä lptelefonn ä tet
har betydande investeringar gjorts under å ren.
Erfarenheterna av dessa system ä r mycket
goda. En ganska god t ä ckning har redan i dag uppn å tts, och de ytterligare behov av fasta
sambandsutrustningar, som f ö religger i
fj ä llterr ä ng f ö r s ä kerhets ä ndam å l, kan till rimlig kostnad enklast å stadkommas genom en vida-reutbyggnad av dessa
system.

Utredningen anser avsedd utbyggnad av polisv ä sendets hj ä lptelefonn ä t angel ä gen
f ö r att f ö rb ä ttra fj ä lls ä kerneten och
f ö rhindra on ö diga fj ä llr ä ddningsp å drag.
Utbyggnader, c ö r d ä rf ö r genomf ö ras s ä snart som m ö jligt.

1977 ä rs Driser

17 Riksdagen 1978179. I saml. Nr 187

s. 244 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:187
244

5.7.4.5 Privatradio_ £ PR-radio)

De tv å senaste vinters ä songerna har f ö rs ö k med privatradiout-rustning bedrivits i J ä mtlandai och H ä rjedalens
fj ä llv ä rld Samt fj ä llomr å dena i Dalarna i Svenska turistf ö reningens.
Friluftsfr ä mjandets och F ö rs ä kringsbolaget
Trygg-Hansas regi. Ungef ä r 55 basradiostationer i fj ä llstugor och hotell har ing å tt i provet. De b ä rbara
apparaterna var av fabrikat Handic med effekten 5 W. 250 s å dana har tillsammans med sn ö spadar och vinds ä ckar
bildat s.k. fj ä lls ä kerhetspaket vilka utl å nats till
intresserade turister (jfr kap. 4, p. 4.5-6). Kanalerna IIA, 16 och 10 i 27
MHz-bandet har anv ä nts vid f ö ra ö ken, varvid
IIA endast fick anv ä ndas i n ö dsituation och f ö r
att f ö rhindra on ö digt r ä ddningsp å drag. P ä
denna kanal ö ppnades basradiostationerna genom
s.k. selektivt anrop och passning skedde i princip hela dygnet. Kanal l6 var n ä rmast avsedd f ö r
viktiga meddelanden r ö rande bist å nd, f ö rseningar,
v ä derleksf ö rs ä mringar m.m.
utan att n ö dsituation f ö rel å g. N å gon garanterad passning har inte funnits. En avgift
av 25 kr. per s ä kerhetspiiket f ö r att t ä cka
administrationskostnader togs ut av l å ntagaren.

Under vinters ä songen
1976/77 skedde totalt 512 och vinters ä songen
1977/78 600 utl ä n. Totalt ber ä knas emellertid n ä rmare
5000 respektive 4200 personer ha kommit i kontakt med systemet genom l å nade eller egna apparater. Under s ä songen 197 6/77 f ö ranledde
anv ä ndningen av dessa apparater r ä ddningsutryckning vid 9 tillf ä llen och under s ä songen
1977/78 prelimin ä rt vid 6 tillf ä llen.

5 av 4 f j ä lls ä kerhetspaket - och d ä rmed de i padceten ing ä ende
radioapparaterna - har emellertid ofta varit oanv ä nda p ä grund av att ben ä genheten att l ä na
utrustning varit relativt l ä g hos turis
tema. Utl å ningen ö kade dock s ä songen
1977/78 med ca 100 paket eller 20 ?J.

I f ö rh å llande till 19"6/77 har under s ä songen 1977/78 radio-

s. 245 Kontrollera mot PDF

trafiken v ä sentligt
mera f ö rsv å rats eller t.o.m. helt om ö jliggjorts
av st ö mingar under vissa tidsperioder. St ö rningarna har fr ä mst
utgjorts av italiensk trafik, som p ä
gr-und av v å gutbredningsfenomen med stor styrka
"slagit igenom".

Utredningen har tagit del av projektledarens slutrapport f ö r 1976/77 och prelimin ä ra rapport (delrapport den 14 juni IIT.C ).f ö r 1977/78. Den sistn ä mndas sammanfattning bifogas som bil. 11. Av denna rapport framg ä r att under vintern 1977/78 har anrop p å 27 MHz fr ä n
n ö dst ä llda vid tv ä tillf ä llen uppfattats i F ä ltj ä garstugan, vilket lett till unds ä ttnings å tg ä rder. Radioutrustningen har d ä r utan tvekan varit av stort v ä rde. Ä ven i dessa
fall synes emellertid st ö rningar fr å n utl ä ndska s ä ndare ha varit p å
gr ä nsen till att om ö jligg ö ra samband.
Slutrapport fr å n f ö rs ö ksverksamheten f ö rv ä ntas under h ö sten 1976 och kommer att tillst ä llas huvudmannen f ö r fjalls ä kerhet for slutligt beaktande.

Som i tidigare sammanhang (p. 4.5.6) omn ä mnts har Svenska turistf ö reningen, friluftrfr ä mjandet och Trygg-Ka.is den 7 juni 1978 meddelat -itredningen att
efter fortsatt f ö .--s ö ksverksamhet sommaren 1970 och slutrapport h ö sten Vj11 f ö rs ö ken f å r anses avslutade. Man avvaktar d ä refter st ä ll
ningstagande fr ä n den framtida huvudmannen f ö r fj ä lls ä kerhet betr ä ffande
eventuellt fortsatt verksamhet, som d å l ä mpligen synes b ö ra
ske i dennes regi.

De genomf ö rda, f ö rs ö ken har
givit v ä rdefulla bidrag f ö r att bed ö ma
utformningen av sambandsmedel f ö r fj ä lls ä kerhets- ä ndam å l.
Polisrapporten . fr ä n Anarish ä ndelsen i febraari 1978 visade bl.a. att gruppen vid
upprepade tillf ä llen inder f ä rden s ö kt
n å kontakt med de tv å PR-stationer som medf ö rdes men ej lyckats. I den ena apparaten f ö refaller det sannolikt att batterierna redan fr å n b ö rjan var r. ä .. ,an urladdade, m ö jligen p å grund av kontaktfe-. i
anslutnings-

l Ö sters-ands polisdistrikt, prot.dnr
664/78.

s. 246 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 246

delen till laddningsaggregatet. Den andra apparaten indikerade
god effekt. Ett sk ä l till att kontaktf ö rs ö ken misslyckades
kan vara kraftiga st ö rningar fr ä n utl ä ndska stationer
(italienare enligt den ö verlevandes utsago). Mot slutet av
olyckan f ö rs ö kte man n å kontakt fr ä n bivacken sittande i h å lan utan att dra ut antennen, vilket vittnar om sv å righeterna att agera rationellt i en sv å r n ö dsituation.

Privatradio har tillkommit f ö r att till l å g kostnad enkelt m ö jligg ö ra vissa
typer av samband f ö r allm ä nheten. Utrustningen ä r normalt av betydligt l ä gre
kvalitet ä n den som anv ä nds i professionella systa-m av t.ex.
rikspolisstyrelsens typ. En privatradiostation kostar ofta under 1000 kr medan
en b ä rbar kvalificerad utrustning kostar
ö ver 5000 kr.

Privatradion ä r
vidare h ä nvisaid till ett frekvensomr å de, 27 MHz, som i f ö rsta hand ä r avsett f ö r industriella ä ndam å l och d ä rf ö r f å r tolerera
st ö mingar ifr å n HF-maskiner, diatermiapparater m.m. Frekvensomr å det ä r vidare s å dant att avsev ä rda
st ö rningar p ä gi-und av ö verr ä ckvidder m ä ste
p å r ä knas fr å n sydeuropeiska stationer under å ren n ä rmast
omkring solfl ä cksmaxima, dvs. nu n ä rmast å ren
1979 1985. S å dama st ö rningar
kan under daissa ä r f ö rekomma n ä stan under hela dygnet och å ret runt ä ven
om intensiteten ä r st ö rst under sommartid och under dygnets ljusa timmar. Vid s ä dana tillf ä llen
kan r ä ckvidden komma att begr ä nsas till n ä gon
kilometer f ö r de lokala kontaktema ist ä llet f ö r
normalt vid st ö mingsfriheit n å gra tiotal kilometer.

Vidare ä r 27 MHz en
relativt l å g frekvens (l å ng v å gl ä ngd) f ö r
mobiltrafik. Eftersom antennernas l ä ngd
normalt st ä r i visst f ö rh å llande till
den v å gl ä ngd utrustningen skall fungera p ä
blir dessa vid 27 MHz betydligt l ä ngre
ä n f ö r professionella utrustningar som arbetar p ä h ö gre
frekvenser.

s. 247 Kontrollera mot PDF

Detta leder till sv å righet
i hanterandet av de portabla apparaterna i sv å ra situationer. Av samma orsak ar risken f ö r skador p å
grund av nedisning och storm mycket stora p å 27
MHz-basstationerna.

P å grundval av gjorda erfarenheter
samt synpunkter, som framkommit vid olika intervjuer med fj ä lls ä kerhetsintressenter
under utredningens g å ng, ä r det utredningens best ä mda
uppfattning att privatradioutrustning ej l ä mpar
sig f ö r s ä kerhets ä ndara å l i fj ä llv ä rlden. Frekvensomr å det ä r ol ä mpligt p å grund av risken f ö r st ö rningar genom ö verr ä ckvidder fr å n utl ä ndska
stationer samt industriella utrustningar. Den stora antennl ä ngden som fordras f ö r radio-utrustning i detta frekvensomr å de ä r ol ä mplig i fj ä llmilj ö . Den genomsnittliga kvaliteten p å privatradioutrustning ä r inte tillr ä ckligt
f ö r att generellt klara den sv å ra milj ö som
fj ä llv ä rlden erbjuder med h ä nsyn till de
stora funktionss ä kerhetskrav som m å ste st ä llas
p å utrustning f ö r s ä kerhets ä ndam å l.

Utredningen anser ocks ä
att ä ven om en fj ä llturist hj ä lpi:.gt
kan klara att hantera ett kommunikationshj ä lpmedel
av do-.na typ under normala f ö rh å llanden, kan han inte med tillr ä cklig s ä kerhet
f ö rv ä ntas klara utrustningen i den stressade situation d å fara f ö r
livet f ö religger. Ej heller kan han ges
tillr ä cklig k ä nnedom om s å dana
systemegenskaper som t ä ckning o.d. och d ä rmed ej f ö rv ä ntas upptr ä da
p å ett riktigt s ä tt f ö r att med h ö g sannolikhet kunna f å samband varhelst han beh ö ver
det. De sistn ä mnda faktorerna ä r generella och s å ledes
inte speciellt kopplade till privatradioutrustning. Be inneb ä r ett principiellt avst å ndstagande fr ä n
varje typ av b ä rbar kommunikationsradioutrustning
f ö r gemene mans disposition f ö r samband i fj ä llterr ä ng.

s. 248 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 187 248

5.7.5 Nya system t ä nkbara
f ö r fj ä lls ä kerhetssamband

5.7.5.1 N ö ds ä ndare

Sedan flera ä r
tillbaka anv ä nds inom luftfart och ä ven sj ö fart
i vissa l ä nder n ö ds ä ndarsystem,
som mamuellt eller automatiskt utl ö ses
i samband med n ö d eller haverier. Flygvapnet har
hittills anv ä nt sig av ett system ben ä mnt Diana. Detta h ä ller f ö r n ä rvarande p ä att bytas ut mot en modernare upplaga.
Inom den civila luftfarten anv ä nds ett av
luftfartens internationella organ standardiserat system, som brukar ben ä mnas ELT eller ELBA, Det ä r n ä rmast det
sistn ä mnda systemet som ä ven kommit ifr ä ga
f ö r den civila sj ö farten. Gemensamt for samtliga dessa system ä r att de nyttjar frekvenserna 243 MHz och 121,5 MHz,
som i det intemationella radioreglementet prim ä rt ä r avdelade f ö r luftfartens ä ndam ä l. S ä ndarna har
en minsta effekt av 75 mW PEP per frekvens, s ä nder med kontinuerlig b ä rv å g och ä r
modulerade med en ton som glider fr å n
1600 - 700 Hz flera g å nger per sekund. Utrustningen
kostar 1500 - 2000 kr i sitt enklaste utf ö rande
och v ä ger drygt ett halvt kilo och upp å t. S ä ndaren kan
beroende p ä typ startas antingen d ä den uts ä tts
f ö r en h ä ftigare st ö t,
d ä den kommer i vatten eller genom
manuell utl ö sning.

Genom internationella ö verenskommelser
passas noirmalt 121,5 MHz av civila passagerarflygplan s å l ä nge bes ä ttningen eller radioutrustningen inte ä r upptagen av annat.

Pejlutrustning f ö r
dessa s ä ndaire f ö rekommer bland annat i polisv ä sendets, marinens och flygvapnets helikoptrar. Relativt
enkel och billig modem utrustning har p ä
senare tid provats ä ven i mindre allm ä nflygplan avsedda bl.a. f ö r frivilliga flygk ä ren.

Systemen har under de senare å ren uppm ä rksammats
p å grund

s. 249 Kontrollera mot PDF

av vissa problem med falska utl ö sningar av n ö ds ä ndarna samt tidvis relativt l å nga tidsutdr ä kter
fr å n det att larmet utl ö sts till dess n å gon
uppfattat det. S ä ndarna skall dock fungera i 48
timmar fr å n det att de slagits till. Sannolikheten
f å r bed ö mas som f ö rh å llandevis h ö g f ö r att signalerna skall uppfattas vid anv ä ndning i den svenska fj ä llv ä rlden. F ö r
att ytterligare h ö ja denna passningsberedskap skulle
engagemang av frivilliga flygk å ren, i stil
med nuvarande brandbevakningsuppdrag sommartid kunna t ä nkas i de mera talrikt bes ö kta delarna av fj ä llv ä rlden, under vinterh ö gs ä songen genom regelbunden ö verflygning.

F ö rdelarna med detta system f ö r fj ä lls ä kerhets ä ndam ä l ä r att
utrustningen ifr å ga ä r l ä tt b ä rbar, n å gorlunda billig samt utomordentligt
enkel att hantera i det utf ö rande, d ä r utl ö sningen
sker genom att en sprint rycks ut medelst anslutet sn ö re. Vidare fordras inga fasta anl ä ggningar - med å tf ö ljande h ö ga
kostnader - utplacerade i terr ä ngen f ö r passnings- ä ndam å l. Passning sker i st ä llet fr ä n f ö rbipasserande oivii-flygplan, dvs. snett uppifr å n varf ö r
bra penetrering bakom fj ä ll och i dalar erh å lles. Systemet har vidare provats under m å nga å r och
utrustningen har efterhand blivit s å
v ä l utvecklad att god tillf ö rlitlighet kan f ö rv ä ntas.

Till nackdelarna h ö r
emellertid att utrustningen endast kan ge ifr å n sig en enda signal. Ingen indikering av graden av n ö d kan s ä lunda
g ö ras. Detta betyder att fullt p ä drag alltid m å ste
initieras s å snart ett larm har utl ö sts. Detta kan m å nga
g ä nger leda till on ö digt h ö ga
r ä ddningskostnader. Eftersom
passningen sker fr å n relativt h ö g h ö jd betyder
det att piloten ifr ä ga endast kan ange att n ö dsignal h ö res
fr ä n ok ä nd plats inom den 500 kilometersradie, som han t ä cker. Detta betyder att en signal kan t ä nkas komma s å v ä l fr ä n en sj ö buren, flygburen som en fj ä llvandrarburen utrustning. Detta f ö rsv å rar givetvis
i h ö g grad den fortsatta grovloka-

s. 250 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 250

liaeringen. En helikopter p å 1000 fot kan uppfatta signalerna p å
50 kilometers avst ä nd. Systemet till å ter inte heller flera samtidigt s ä ndande utrustningar. Stor risk f ö religger n ä mligen
f ö r att den l ä ngst bort liggamde s ä ndaren ö ver huvud taget inte uppfattas.

Utrustningen ä r
prim ä rt avsedd f ö r att s ä kerst ä lla unds ä ttningsbehovet
f ö r civilflygplan i h ä ndelse av olycka, d å m ä nga m ä nniskor oftast kommer i n ö d.
Om utrustningen i stort antal blir anv ä nd
i fj ä llv ä rlden med de d ä rmed ö kade riskerna f ö r falska utl ö sningar och ä ven
en omfattande legal anv ä ndning vid d å ligt v ä der,
kan det ursprungliga syftet med systemet ifr ä ga
komma att ä ventyras.

En eventuell introduktion av detta system m ä ste d ä rf ö r f ö rankras v ä l hos de prim ä ra
intressenterna. Det m å ste vidare till ä mpas restriktivt och anv ä ndningen noggrant regleras. F ö r att n ä got
minska riskema f ö r systemst ö mingar borde identifikationssignalen ges en
annorlunda utformning ä n den nu anv ä nda. Exempelvis kunde en fast ton p ä 1000 Hz eller m ö jligen
en pulsad ton anv ä ndas. Modifieringen ifr å ga torde till l ä g
kostnad kunna å stadkommas i nuvarande produktion.

En utveckling mot satellitbaserad signalmottagning p å g å r f ö r n ä rvarande. S ä lunda planerar amerikanska rymdflygstyrel-sen att
testa ett system p å den nya intemationella n ö dfrekvensen 406 MEz, d ä r mottagning av n ö dsignalerna skall ske fr ä n satelliter i l å gt
g å ende bana, Nedtagningsstationer m å ste d å finnas inom
Norden i v å rt fall. F ö rdelen med detta system ä r bl.a. att en 100-procentigt s ä ker passning uppn å s
samt att flera s ä ndare (upp mot 200) samtidigt kan
avge signaler och tas emot utan inb ö rdes
st ö rning. En ytterligare f ö rdel ä r att en
grovlokalisering av s ä ndaren erh å lles p å 1-5
km n ä r. Provverk.iamhet kommer samnolikt
ig ä ng inom n ä got å r. I
operativ skala torde icke n å got tillg ä ngligt

s. 251 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 251

system f ö refinnar f ö rr ä n tidigast
1985.

;. 7. 5 . 2 i'.c,r,r::\Tirrpr,3 radiosystem

'ri uppdrag
av lantbruksstyrelsen har AB Teleplan utf ö rt
en systemskiss och kostnadskalkyl f ö r
ett radiosystem f ö r renn ä ringen. Tv ä
provn ä t har skisserats, ett inom G ä llivareomr ä det
och ett inom s ö dra J ä mtlands renbetesfj ä ll. Avsikten
har varit att underl ä tta rensk ö tseln och f ö rb ä ttra s ä kerhetsskyddet
f ö r renv å rdare och annan personal i fj ä llomr å det.

Kravet har varit att stor ytt ä ckning skall uppn å s
men att l å g samtalskapacitet erfordras.
Systemet bygger p å ett antal basradiostationer ned
under dessa fungerande slavstationer samt expeditioner p å respektive avdelningskontor. Det ä r i huvudsak endast mobil utrustning som avses
trafikera systemet, dels b ä rbara
stationer, dels i terr ä ngskoter kassett-monterade
stationer. Systemet ä r projekterat f ö r s.k. tv å frekvens
semiduplex. Full duplex som vid t.ex. ett telefonsamtal ä r s å ledes i f ö rslagets nuvarande utformning ej m ö jligt.

Under lantbruksstyrelsens fortsatta handl ä ggning har f ö rfr å gan gjorts r ö rande
olika intressenters behov av ett s å dant
system samt villighet att ta p ä sig
erforderliga kostnader. H ä rvid kan konstateras att samebyarna
har deklarerat ringa intresse rör systemet
ifr å ga. D ä remot har Bergs kommun i J ä mtlands
l ä n, skogsv å rdsstyrelsen i V ä sterbottens
l ä n och Svenska samemas riksf ö rbund st ä llt
sig positiva men i vissa fall uttryckt tveksamhet infor kostnaderna.
Lantbruksstyrelsen har d ä refter ö verl ä mnat samtliga
handlingar i ä rendet till fj ä lls ä kerhetsutredningen
och hemst ä llt om att renn ä ringens behov av ett radiosystem skall beaktas vid
utredningens ö verv ä ganden, eftersom lantbruksstyrelsen anser att fr å gan har ett starkt sambaid med utredningens
uppgifter.

s. 252 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 252

Ett för rennäringen fungerande radiosambandssystem
skulle givetvis ha en för fjällsäkerheten gynnsam effekt. En fullständig
utbyggnad av systemet .-ifråga i de aktuella fjällområdena kommer
emellertid att belöpa sig på mer än 5-6 milj.kr. i
semiduplex-utförande. Om de hus ooh master, som rikspolisstyrelsen redan
har etablerade för sitt nät, kan nyttjas även för detta system, torde
kostnadema kunna reduceras med åtminstone 25?°. En billigare lösning
torde emellertid vara att utgå från polisens fjällradiosystem och bygga
ut kapaciteten i detta.

5.7.5.5 50S_Alarmering_AB_(SOSAB)

Som framh å llits i
avs'-iitt 4.9 arbetar SOSAB f ö r att
samordna och tillgodose samh ä llets behov
av alaraeringstj ä nster. Bolaget arbetar f ö r att inr ä tta
regionala alarmeringscentraler (lac) som
i f ö rsta hand skall betj ä na stat, kommun och landsting. Centralema skall
bl.a. ta emot samtal till telefonnummer 90 000 ooh vid behov koppla dem
vidare.

Som exempel kan n ä mnas
att d å telefonsamtal inkommer till 90 000
och namnanrop sj ö r ä ddning beg ä rs, kopplas samtalet av l ä nsalarmeringscentralen vidare till ber ö rd kustradiostation beroende p å i vilket omr ä de
den f ö rmodade n ö dsituationen intr ä ffat. Motsvarande uppl ä ggning f ö religger f ö r
fj ä lls ä kerhet och fj ä llr ä ddning. Samtal till namnanropet "fj ä llr ä ddning" kopplas fr å n l ä nsalarmeringscentralerna
vidare till ber ö rd fj ä llr ä ddningscentral inr ä ttad av rikspolisstyrelsen s ä som huvudman f ö r
fj ä llr ä ddningen. H ä rigenom kan f ö rutom de vanliga n ö dsamtalen vid intr ä ffad olycka
Oroliga anh ö riga f å information om aktuellt l ä ge i fj ä llen
och eventuellt anm ä la utebliven kontakt fr å n anh ö rig.

De tr å dbundna hj ä lptelefonemsi skulle kunna anl ä ggas och underh ä llas
i SOSAB:s regi och terminera p ä l ä mplig l ä ns-alarmeringscentral.
D ä rigenom skulle ett klarare och en-

s. 253 Kontrollera mot PDF

tydigare an.-var fr 'iRnna service erh å llas och d ä rmed
ock- :;i ett entydifjt ?-.i.rvar f ö r kostnads- och servicegrad kunna f '.-1.',-ta 11 a.':.

idkspolisstyrelsen, som f ö r n ä rvarande svarar f ö r abonnemangskostnaderna, betalar f ö r viss del av n ä tet
omkring 7 500 kr. per å r, medan de verkliga å rskostnaderna f ö r
underh å llet av ber ö rt teleomr å de
ber ä knas till 75 - 80.000 kr. per å r. Detta har s ä kert
haft betydelse vid bed ö mning av omfattning och prioritering
av undern å llsinsatser. Kritik har under
utredningens g å ng framf ö rts till densamma r ö rande nuvarande niv å p å drifts ä kerhet
och underh å ll f ö r de tr å danslutna hj ä lptelefonerna. Vidare ä r det nuvarande n ä tet
till vissa delar upp mot 40-il5 å r gammalt
och ett utbyte av stolplinjer torde snart bli aktuellt. Å teranskaffningsv ä rdet
f ö r nuvarande n ä t uppskattas till 5-4 milj.kr.

Det m å framh å llas att vid en nyetablering eller ett utbyte av s å dana linjer det ä r
av vikt att beakta den v ä rdefulla hj ä lp som en s å dan
stolplinje i en led utg ö r f ö r orienterings-m ö jligheterna.

SOSAB uppr ä ttar ä ven radion ä t
f ö r r ä ddningstj ä nst och sjukv å rd. Ett s å da."
t kommer bl.a. att introduceras i V ä sterbottens
l ä n. Systemet liknar polisv ä sendets och det f ö r
renn ä ringen projekterade men t ä cker dock icke rena fj ä llomr å den. Detta n ä t skulle kunna kompletteras f ö r att utg ö ra
ett altemativt basn ä t f ö r fasta hj ä lpradiotelefoner enligt samma
modell som polisens fj ä llradion ä t men fordrar investeringar p å 50 - 50 000 kr per basstation.

5.7.6 Till utredningen framf ö rda synpunkter och f ö rslag

Under fj ä lls ä kerhetsutrfdningens arbete har m å nga f ö rslag r ö rande sambandsfr å gorna
framf ö rts. De viktigaste av dessa -som ej
redan omn ä mnts - redovisas h ä r kortfattat med utred-

s. 254 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 254

ningens synpunkter bifogade.

AB Teleplan

Teleplan är ett konsultföretag bildat av svensk
teleindustri på initiativ av försvarsmyndigheterna. Företaget har bl.a.
svarat för projektering av rikspolisstyrelsens rikstäckande radionät samt
utarbetat förslaget till rennäringens radiosystem. Teleplan har
föreslagit att utredningen skulle värdera raöjligheterna till att utnyttja
det senare systemet för fjällsäkerheten. Bl.a. anser m.m att en
exalterad turist i nödsituation behöver full duplex i begäran om hjälp.
Detta klarar visserligen inte rennäringens system i nu föreslagen
utformning men en inbyggd utvecklingspotential anses föreligga. Man ser
dock även möjligheter till att polisväsendets fjällradiosystem kan byggas ut
med en kompletterande kanal, vilken dä skulle kunna medge duplexförbindelse.
Vidare anser mam det självklart att sambandssystem för
fjällsäkerhets-ändamål skall terminera på expeditioner med
dygnet-runt-be-manning. Man har vidare framfört som sin uppfattning att
det inte är realistiskt att förvänta sig att en turist i nödsituation
skall klara av att hantera en bärbar kommunikationsradio pä ett riktigt sätt,
bl.a. med hänsyn till de täok-ningsbegränsningar som alltid kommer att
föreligga i fjällterräng för alla radiosystem.

Företaget har även erbjudit sig att mot sedvanlig
ersättning ställa sin utrednings- och projekteringskompetens till förfogande
för eventuella framtida fjällradiosystem.

Utredningen har inte ansett det ligga inom ramen för
sitt kortfristiga och specialinriktade arbete att engagera konsulthjälp
för fördjupade utredningar. Beträffande rennäringssystemet se kommentar
nedan.

Lantbruksstrelsen

Lantbruksstyrelsen har anmodat utredningen att beakta
ren-

s. 255 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:187 -"',-

n ä ringen.": behuv av ftt rndi
o,';.yr; tem i samband med sina ö verv ä ganden. :it.yrel.Ten iiar i.-irvid ijverl ä mnat samtliga handlingar i ä rendet r"rande detta radiosy.': tem.

Utredningen riar s ä rskilt
ö verv ä gt hith ö rande fr å gor. Med h ä nsyn
till de m å nga aspekter, som fj ä lls ä kerhetsarbetet
har, och de samlade behov som f ö religger f ö r dessa i f ö rh å llande tiil det f ö r
ö verblickbar framtid sannolika
investeringsutrymmet anser utredningen att en utbyggnad av befintliga
sambandssystem ä r best ä mt att f ö redraga
framf ö r en satsning p å n å got nytt
system. Hed denna prioritering anser utredningen det i nul ä get icke befogat att investera fj ä lls ä kerhetsmedel
i renn ä ringens radiosystem. B ä rbars kommunikationsradioapparater bed ö ms ej heller vara realistiskt att satsa p å f ö r anv ä ndning av gemene man i fj ä llv ä rlden, .-' ö r fasta hj ä lpradiotelefoner
ä r en anknytning till polisv ä sendets redan etablerade radiosystem -samt
eventuellt det av SOSAB planerade - snabbast genomf ö rbar och fr å n
kostnadssynpunkt f ö rdelaktig. De principer, som
skisserats i renn ä ringens radiosystem f ö r att m ö jligg ö ra full duplex, kan eventuellt t ä nkas komma till anv ä ndning vid en framtida mera genomgripande utbyggnad av polisv ä sendets och SOSAB:s system.

Berndt Westberg, Telekontoret, Sundsvall

Inom ramen f ö r
televerkets f ö rslagsverksamhet har Berndt
Westberg f ö reslagit att den milit ä ra n ö ds ä ndaren Diana i kombination med televerkets
TV-slavstationer, televerkets multilarmutr-ustningar och SOSAB: s l ä nsalarmeringscentraler skulle anv ä ndas f ö r
att h ö ja s ä kerheten till fj ä lls. N ö danropet skulle n å slavstationen och d ä rifr å n ö verf ö ras via multilarmutrustning p å eventuellt befintlig teleledning eller l ä nk till n ä rmaste
telefonstation f ö r vidare befordran till l ä mplig l ä nsalarmeringscentral,
vilka skulle larma all erforderlig r ä ddningspersonal
till angiven plats. Flyg med pejlinstrument g å r d ä refter direkt p ä n ö ds ä ndaren f ö r
exakt lokalisering.

s. 256 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 256

Utredningen bed ö mer
att det inte ä r l ä mpligt att satsa p ä Diana-systemet.
Flygvapnet h å ller f.n. p ä att ers ä tta
detta med modernare utrustning med au-idra data. Vidare s ä nder Diana-systemet endast p ä n ö dfrekvensen
243,0 MHz, dvs. den milit ä ra frekvensen, varf ö r n ä gon passning
av civilflyg inte erh å lles. Vidare skulle det st ä lla sig synnerligen kostsamt att placera
mottagarutrustningar med tillt ä cklig t ä thet i fj ä llv ä rlden f ö r
att dessa l å geffekts ä ndare ( > 70 mW) med s ä kerhet alltid skall kunna uppfattas.
Telefonledningar f ö rekommer dessutom i m ä nga fall av kostnadssk ä l inte fram till TV-slavBtationerna. Etablering av tr å dbunden f ö rbindelse
eller radiol ä nk till LAC skulle d ä rf ö r
ytterligare f ö rdyra det t ä nkta systemuppl ä gget.

Lennart Eriksson, Duved

F ö rslagsst ä llaren redovisar data f ö r en i samband med ett NASA -uppdrag utvecklad n ö dradios ä ndare.
Den v ä ger drygt ett halvt kilo, har
obrytbar antenn, aktiveras manuellt, har en uteffekt av 1000 mW f ö rdelat p ä
121,5 och 243 MHz med 500 mW p å varje, samt
f ö rm å r s ä nea 144 timmar vid -h20 och 96 timmar vid -40 . S ä ndaren kan tas fram i en variant f ö r fj ä llbraks- ä ndaa ä l och
aktiveras d å genom utryckning av sprint, vilket
kam utf ö ras med tjocka handskar. Den ä r sv ä r att
aiktivera oavsiktligt samt kan inte st ä ngas
av annat ä n av r ä ddningsmanskap. Erfarenheten visar att man i starkt
kuperad fj ä llterr ä ng n ä r trafikflyg
p å ett avst ä nd av 200 - 250 km med s ä ndaren.

Pejling kan ske dels med flyg eller helikopterburen utrustning,
dels med b ä rbar pejl efter det att larm prim ä rt har slagits av den passagerarplanspilot, som f ö rst h ö rt signalen.
Rapporten g å r via trafikledningen p ä n ä rmaste
flygplats till luftfartsverkets r ä ddningscentral
Cefyl som d ä refter vidarebefordrar den till l ä mplig fj ä llr ä ddningscentral.

1 National Aeronautics and Space Administration, USA:s
nationella luftfarts- och rymdstyrelse.

s. 257 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 ''

Som en särskild fördel med detta system redovisas
det faktum att man utan någon extra kostnad erhåller ett passningssystem
i form av den regelbundna civilflygtrafiken som har skyldighet att
rapportera mottagna signaler. Insatstiden blir kort och den låga vikten
och det lilla formatet stimulerar turisterna att stoppa en utrustning i
fickan före fjällturen. Någon service eller något underhåll bedöms inte
erfordras mellan batteribytena som skulle ske vart femte år.

Utredningen anser förslaget intressant men kan icke
finna det böra prioriteras framför den förestående kompletteringen av
befintligt fjällradiosystem. Som framgår pä annan plats i betänkandet
(p. 5.7.7) föreslär utredningen att systemet i fråga skall provas
i begränsad skala.

Sjösportens Samarbetsdelegation

Organisationen föreslår att nödradiosändare pä 121,5
MHz skall provas av en av de myndigheter som har att handlägga
säkerhetsfrågor till sjöss, i luften eller i fjällvärlden.

Utredningen stöder detta förslag i den form som
redovisas pä annan plats i detta kapitel (p. 5.7.7).

Firma Nordtele, Öjebyn

Företaget föreslär att ett separat
fjällsäkerhetssystem för t-vå.v's.gs talkommunikation skall upprättas i
140 - 170 MHz området med basstationer och tillhörande relästationer
strategiskt utplacerade på höga punkter i fjällvärlden. Detta system
skulle även användas i f jällräddningssammanhang. Företaget anser det
vara en väsentlig fördel med möjligheten till talkommunikation framför
att enbart få en nödsignal ifrän en nödsändare.

Utredningen delar uppfattningen att tvåvägs
talkommunika-

s. 258 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:187 258

tion är att föredra framför en enkel nödsignal. Av
ekonomiska och nanteringsmässiga skäl anser emellertid utredningen, som
tidigare redovisats (p. 5.7.5) endast nödsändare kan komma ifråga,
varför förslaget inte tillstyrks.

Frivilliga flygkåren

Generalsekreterare Wagner, KSAK, har föreslagit att
frivilliga flygkären pä samma sätt som nu sker sommartid för brandsäkerhetsändamål
vintertid skulle engageras för överflygning av fjällområden nägon gång per
dag, speciellt under dåligt väder, eller dä nödsituationer misstänks
föreligga för lyssning efter nödsändare på 121,5 MHz. En billig pejlutrustning
lämplig för installation i kärens flygplan provas f.n.

Brandflygningarna bekostas av respektive länsstyrelse,
som belastas av timkostnader för flygplanet. Däremot står piloten
kostnadsfritt till förfogande.

Utredningen bedömer att idén ifråga bör prövas i
sambamd med den föreslagna provverksajnheten med nödsändare. Det är
viktigt att fastställa att tillgång till denna assistans även kan påräknas
vid dåligt väder. Tillgången pä piloter med behörighet och utrastning för
instrumentflygning, som krävs för att få flyga under dåliga
siktförhållanden, torde vara begränsad. Kostnadsmässigt synes
emellertid förslaget vara attraktivt och bör avsevärt höja
lyssnings-beredskapen.

Skyddsvakt AB

Hubert Ankarkrona i rubricerade företag har föreslagit
ett system som bygger pä användning av privatradioutrustning med
äterutsändningsfunktion sä att en obemannad sändar-mottagare som nås av
en nödsignal kan vidaresända signalen ifräga till en bemannad mottagare
via radio eller ev. via telefon.

s. 259 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 259

Utredningen anser inte att privatradiobandet
skall komma ifråga för ett fjällsäkerhetssystem i statlig huvudmans
regi. Förslaget tillstyrks därför ej.

Sven Allan_Lilja_Häggenås

Räddningstelefonerna 1 fjällstugor är inte
tillgängliga

för ankommande samtal frän allmänheten. Dessa kan
av tekniska

och operativa skäl endast nås av polisen.
Förslagsställaren

anser att detta i onödan belastar polisen samt
omöjliggör

användningen av ett billigt medel att öka
säkerheten i våra

fjäll.

Hj ä lptelefoner finnes ?.v ett antal
olika typer. De som ä r av radiotelefontyp utnyttjar
polisv ä sendets fj ä llradion ä t
och kan av tekniska sk ä l inte n å s ifr å n det automatiska
telefonn ä tet. D ä remot skulle detta i och f ö r sig vara m ö jligt
betr ä ffande tr å danslutna telefoner. Utredningen anser det dock
synnerligen viktigt att ett samtal fr ä n
t.ex. en anh ö rig till en tillf ä llig g ä st
i on fj ä llstuga, vilket i olyckliga fall
skulle kunna dra ut flera tiotal minuter i tiden, inte f å r hindra ett angel ä get santal f ö r fj ä llr ä dd-nings ä ndaim å l att komma
fram. Det ä r allts å av synnerlig vikt att inbrytningsm ö jligheter i detta samtal kan ske fr ä n en fj ä llr ä ddningsexpedition. Om en satsning sker p å l ä nsalarmeringscentralerna
som led i detta sammanhang torde emellertid f ö rslaget utan problem kunna genomf ö ras.
Under denna f ö ruts ä ttning tillstyrker allts ä
utredningen id é n.

Ö vrigt

För hjälptelefoner, som är amgivna på kartor och annat
informationsmaterial, måste mycket höga funktionskrav ställas. Längre
avbrott pä grund av fel, byte av utrustning eller andra orsaker får ej
tolereras. Före varje vintersäsong bör 18 Riksdagen 1978179. I saml. Nr
187

s. 260 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 .260

hj ä lptelefonerna i f ö rebyggande syfte funktionspr ö vas p ä platsen.

Ett antal renvaktarstugor ä r utrustade med telefon. De flesta stugor ligger inte vid Leder eller
i f ö r fj ä llvandrare l ä mplig terr ä ng. Endast i de fall, d ä stugorna ligger vid eller eljest f ö r fj ä llvandrare
aktuell terr ä ng, b ö r telefon d ä r g ö ras tillg ä nglig f ö r fj ä llvandrare.
Lokala avtal om anv ä ndningen skall d ä tr ä ffas med
vederb ö rlig Sameby.

Ett flertal olika f ö rslag
till minis ä ndare avsedda att underl ä tta efterforskning vid bl.a. lavinkatastrofer har l ä mnats till utredningen. Utredningen har av tidssk ä l inte haft m ö jlighet
att n ä rmare analysera dessa men anser att
de b ö r g ö ras till f ö rem å l f ö r vidare studier genom f ö rsorg av den hu-vudman f ö r fj ä lls ä kerhet och den f ö r
sambandsfr å goma inom fj ä lls ä kerheten
huvudansvarige, som utredningen f ö resl ä r.

5.7.7 Sammanfattning och f ö rslag

Utredningen vill sammanfatta sin uppfattning i de v ä sentligaste sambandsfr å goma och aina f ö rslag
p å grundval d ä rav p ä
f ö ljande s ä tt.

L ä mpligt utformade sambandsmedel f ö r talkommunikation eller n ö ds ä ndning ö kar i avsev ä rd
grad s ä kerheten i fj ä llv ä rlden.

I princip torde det vara s ä mre med ett hj ä lpmedel som tidvis inte fungerar ä n inget alls. Risken f ö r att den ovane tar st ö rre risker ä n han egentligen ä r
kapabel att klara kan bed ö mas ö ka i takt med att han utrustas med ytterligare s ä kerhetsutrustning. H ö ga krav p ä tillf ö rlighet m å ste
d ä rf ö r st ä llas.

s. 261 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:187 "

Radiokommunikationssystem med en genomsnittlig t ä ckningsgrad av drygt 75 ic i fj ä llv ä rlden och av professionell klass fordrar drygt 10
milj.kr. i investering i fast utrustning och upp mot 5 milj.kr. i b ä rbar, dvs. ä rliga
kapitalkostnader p å drygt 1 milj.kr. D ä rtill kommer hanterings-, drift- och underh å llskostnader p ä
knappt I milj.kr. per å r, dvs. en total å rskostnad av 2 - 2,5 milj.kr.

Mot bl.a. denna bakgrund anser utredningen att sambandsbehoven
f ö r fj ä lls ä kerheten s ä l ä ngt m ö jligt b ö r
l ö sas genom en vidare utbyggnad av
befintliga system. Detta g ä ller alldeles s ä rskilt i nul ä get
och under de n ä rmaste å ren. En fortsatt s- é udie- och f ö rs ö ksverksamhet erfordras f ö r
att fastst ä lla de kompletteringar med andra
system som p å l ä ngre sikt fr ä n kostnadseffektsynpunkt ka.i vara
aktuella.

B ä rbar kommunikationsradioutrustning
f ö r den vanlige turisten i fj ä llen f ö rordar
utredningen inte. Inget kommunikationsradiosystem ger tilln ä rmelsevis 100 io t ä ckning i den starkt kuperade fj ä llterr ä ngen.
Detta samt andra hand-havandeproblem g ö r
risken stor f ö r att den ovane radiokommunikat ö ren inte skall lyckas f ä kontakt i en n ö dsituation.
Ett s å dant f ö rh å llande inger
l ä tt falsk s ä kerhetsk ä nsla
med å tf ö ljande konsekvenser.

Ut ö ver detta tillkommer f ö ljande sk ä l
varf ö r privat radioutrustning (?R, 27
MHz) ej b ö r anv ä ndas f ö r s ä kerhets ä nda-m ä l i fj ä llomr å den. Frekvensomr å det ä r ol ä mpligt p å grund av risken f ö r blockerande st ö rningar. De erforderliga l å nga antennerna ger sv å rhanterlig b ä rbar utrustning och stora risker i'6T skador p ä fasta antenner p å
grund av nedisning och storm. Frekvenser i 80 eller 160 MKz-omr å det ä r l ä mpliga.

I f ö rsta hand b ö r de m ö jliga
satsningarna g ö ras p ä fast installerade sambandsmedel l ä ngs
de leder som prioriteras.

s. 262 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:187 262

D ä r s å ä r ekonomiskt f ö rdelaktigt b ö r
tr å danslutna telefoner v ä ljas, i ö vrigt
radiotelefoner i redarn etablerade radion ä t.
F ö r n ä rvarande har endast polisv ä sendets
fj ä llradion ä t den f ö r
detta ä ndam å l n ö dv ä ndiga t ä ckningen. Den l å ngsiktiga m å ls ä ttningen b ö r
vara planering av telefoner med 5-15 km mellanrum, beroende p å terr ä ngf ö rh å llandena.

Ett betydande antal telefoner finnes redan etablerade. Som
en f ö rsta etapp b ö r de i tabell 16 angi-vna kompletteringarna g ö ras. Detta inneb ä r
en ungef ä rlig investeringskostnad av 2-
milj.kr. Rikspolisstyrelsen b ö r f ä i uppdrag att genomf ö ra denna utbyggnad.

De tr ä dbundna hj ä lptelefonerna har rikspolisstyrelsen och Svenska
turistf ö reningen i de flesta fallen
abonnerat p å hos televerket efter normala
t.ixor. Underh å llskostnaderna har emellertid visat
sig inemot tiofalt ö verstiga dessa int ä kter. Dessa telefoner tj ä nar s å gott som
enbart fj ä llr ä ddnings- och fj ä lls ä kerhets ä ndam ä l ooh mycket h ö ga drifts ä kerhetskrav m ä ste
d ä rf ö r st ä llas p å denna utrustning. P ö r att med h ä nsyn h ä rtill s ä kerst ä lla ett effektivt underh å ll syns kostnadsst ä rkande anl ä ggnings- och underh ä llsavgifter motiverade. Underh å llskostnaderna uppg å r f.n. till n ä rmare 100 000 kr. per å r. Utredningen f ö resl å r d ä rf ö r att rikspolisstyrelsens anslag f ö r angivet ä ndam å l uppr ä knas
med 85 000 kr.

Vissa delar av nuvarande stolplinjer i fj ä llomr å dena ä r 40-45 å r
gamla och fordrar snart utbyte. Detta b ö r
genomf ö ras under n ä rmaste 5- ä rsperiod
och detaljerade planer b ö r tas fraun av televerket p ä hu-vudmannens beg ä ran. Vid ev. nyanl ä ggning av
stolplinjer b ö r dessas funktion s ä som ledmarkeringar beaktas.

Televerket vore naturligtvis l ä mplig hu-vudansvarig f ö r sam-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:187 265

bandsmedlen i fj ä llen.
Utredningen har emellertid konstaterat ett synnerligen n ä ra och intimt sammanhang mellan sambandet f ö r fj ä lls ä kerhet och saimbandet f ö r fj ä llr ä ddning. Vidare ä r
polisv ä sendets fj ä llradion ä t
den naturliga samorganisationen f ö r
hj ä lpradiotelefonsystemet.
Hu-vudansvaret f ö r sambandet b ö r av praktiska sk ä l
ej delas. Utredningen anser d ä rf ö r att rikspolisstyrelsen skall ha totalansvaret f ö r sambandsmedlen f ö r fj ä llr ä ddning och fj ä lls ä kerhet och att televerket p ä
rikspolisstyrelsens uppdrag skall svara f ö r
det erforderliga utrednings-, anl ä ggnings-
och underh å llsarbetet inom sakomr å det.

I den m å n lokala
sambandshj ä lpmedel ö nskas nyttjas f ö r
turister i fj ä llen b ö r respektive ä gare/organisation
i egen regi svara f ö r dessa. N å gon funktion i de s ä lunda etablerade fj ä ll3 ä '.;erhetssystemen b ö r de ej ges. De b ö r heller inordnas under
rikspolisstyrelsens huvudansvarig.het.

Utredningen anser att n ö ds ä ndare av den typ, som anv ä nds av civilflyget p ä 121,5 MHz, erbjuder en intressant
m ö jlighet f ö r att h ö ja
fj ä lls ä kerheten. P å grund av den korta utredningstid
som st å tt till ouds har det inte varit m ö jligt f ö r
utredningen att ge en slutgiltig rekommendation. Hu-vudmannen f ö r fj ä lls ä kerhet b ö r
emellertid genom den f ö r sambandet hu-vudansvarige
snarast utreda fr å gan vidare och samtidigt genomf ö ra praktiska prov i begr ä nsad skala. H ä rvid
b ö r frivilliga flygk å ren medverka. I samband d ä rmed b ö r
ä ven utredas de ö vriga f ö rh å llanden, som sammanh ä nger med en medverkan fr å n
frivilliga flygk å rens sida genom avlyssningsflygningar
av tidigare omn ä mnt slag (p. 5.7.6).

s. 264 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:187 264

INNEHÅLL

5.8 UTRUSTNING

5.8.1 Personlig utrustning

5.8.2 Kontroll av fj ä llutrustning m.m.

5.8.5 Produk tu tveck Ling

5.8.4 Sammanfattning

s. 265 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 265

5.8 UTRUSTNING

5.8.1 Personlig utrustning

Med personlig utrustning f ö rst å s i detta avsnitt s å dan utrustning turister b ö r medf ö ra
vid vistelse i fj ä llterr ä ng. H ä rifr å n undantas sambandsutrustning, speciell r ä ddningsutrustning och utrustning f ö r utf ö rs å kning.

Fj ä llturister ä r m å nga g ä nger d å ligt
utrustade och detta g ä ller i synnerhet under vistelse i
fj ä llen vintertid. Orsakerna h ä rtill ä r
flera, bl.a. kan modet styra valet av kl ä dsel,
vilket inneb ä r att plagg som saluf ö rs f ö r fj ä llbruk inte ä r
avsedda att anv ä ndas under sv å ra f ö rh å llanden. Bristande kunskaper om f ö rh å llanden i fj ä llen eller ren nonchalans medf ö r att fj ä llturister
ofta utesluter utrustning som ä r n ö dv ä ndig fr ä n s ä kerhetssynpunkt.
N å gra fj ä llolyckor b ä r
vittnesm å l om detta. I ambitionen att f å ner vikten i packningen utel ä mnas ofta s ä kerhetsutrustningen.

F ö rh å llanden och omst ä ndigheter under turer i fj ä llterr ä ng
kan snabbt f ö r ä ndras, vilket st ä ller krav p å att viss utrustning medf ö rs och att den ä r
funktionsduglig. I princip finns ett bra utbud av ä ndam å lsenlig
materiel for fj ä llbruk p å den svenska marknaden. Ett problem f ö r bl.a. en mindre v ä linformerad konsument ä r att bra
utrustning ofta saluf ö rs tillsammans med produkter av
mindre god kvalitet.

Oftast ä r
produkterna tillverkade utomlands och inte anpassade till svenska f ö rh å llanden.
Priset ä r i regel l ä gre p å importerade
produkter. Detta g ö r det extra sv å rt f ö r konsumenten,
som vanligtvis inte har tillr ä ckligt med
kunskap f ö r att f ö rst å , varf ö r tillsynes likv ä rdiga
produkter har olika pris.

s. 266 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 266

Risk f ö religger att
aff ä rer, vars ink ö pspersonal har bristande kunskap om vilka krav som
b ö r s ä ttas p å fj ä llutrustning, i f ö rsta hand inte v ä ljer kvalitetsprodukter.

Enligt uppgift finns f ö r
n ä rvarande omkring 2 500 f ö rs ä ljningsst ä llen av friluf tsutrustning som utg ö rs av bl.a. sportaff ä rer, postorderfirmor, varuhus och s.k. cykelhamdlare.

Utredningen har f.n. inte uppgifter p å antalet personer sysselsatta p å dessa f ö rs ä ljningsst ä llen
och personaloms ä ttningens storlek. Enligt uppgift
fr å n Cykel- ooh sporthandlarnas riksf ö rbund ber ä knas
antalet s ä ljare inom denna sektor till
omkring 10 000 personer.

Av de ca 2 500 f ö rs ä ljningsst ä llena
ä r omkring 1 500 anslutna till n ä mnda riksf ö rbund.
H ä rut ö ver finns andra sammanslutningar av varierande storlek.

I handeln finns - som tidigare anf ö rts - personlig utrustning av god kvalitet.
Konsumentens val av utrustning p å verkas i h ö g grad av de kunskaper han har om f ö rh å llanden i fj ä llen och vilka krav som p å grund h ä rav
b ö r st ä llas p å fj ä llutrustning. H ä r r ö r det sig s ä ledes fr ä mst om ett informations- och utbildningsproblem. Ä ven f ö rs ä ljarens kunskaper p å omr å det p ä verkar konsumentens val. En grupp, som kan p å verka konsumenten ä r ä ven kommunernas konsumentsekreterare.

F ö r n ä rvarande f ö rekommer utbildning inom detta omr ä de i blygsam omfattning inom ideela
friluftsorganisationer och i sporthandelns branschorganisationer.

Utredningen anser att ovan n ä m.nda kategorier b ö r f å b ä ttre
utbildning inom detta omr å de, d ä valet av l ä mplig utrustning kan ha avg ö rande betydelse f ö r
konsumentens s ä kerhet i fj ä llen.

s. 267 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:187 267

5.8.2 Kontroll av "f j ä llutrustning m.m.

P ö r n ä rvarande finns ingen ansvarig myndighet eller organisation som pr ö var och godk ä nner
eller rekommenderar frilufts-utrustning. Vissa s ä ljf ö retag i branschen har dock p å egen hamd i sina kataloger tagit upp vad mam som
konsument b ö r st ä lla f ö r krav p å utrustning f ö r
olika bruk. Vissa butiker har gjort f ö rslag
till produkters anv ä ndningsomr å de. Som exempel kan n ä mnas rekommendation av bruket av sovs ä ckar fr å n -5 ° -15 ° -25 ° C.

Friluftsfr ä mjandet har
en utrustningskommitt é , som bl.a. har till uppgift att f ö lja och granska utvecklingen p ä fj ä llut-rustninens
omr å de (jfr p. 4.6.5).

Utredningen finner att behov f ö religger av en allsidigt sammansatt
"testgrupp", som kan pr ö va
s ä kerhetsutrustning och efter test
utf ä rda rekommendationer om produkters
anv ä ndbarhet f ö r fj ä llbruk. En s å dan å tg ä rd kan komma att styra utbudet av s ä kerhetsutrustning och i h ö g grad underl ä tta
produktvalet f ö r s å v ä l å terf ö rs ä ljare som konsument. Utredningen f ö resl å r i annat sammanhang (kap. 6, avsnitt 6.5.2 ) att
Friluftsfr ä mjandet blir hu-vudansvarig f ö r utrustningsfr ä gorna
inom fj ä lls ä kerhetsverksamheten.Som en konsekvens d ä rav f ö resl å r utredningen att testgruppen anknyts till Friluftsfr ä mjandet och sammans ä tts med f ö retr ä dare f ö r Svenska turistf ö reningen och Fril-jftsfr ä mjan-det. F ö rsvarets
forskningsanstalt. Konsumentverket, f ö retr ä dare f ö r
branschorganisationer m.fl. Utrustning som b ö r
pr ö vas b ö r vara spadar, vinds ä ck, anorak,
vindtyxor etc.

Ä rligen
inkommer uppslag och id é er till Svenska turistf ö reningen och Friluftsfr ä mjandet betr ä ffande
s ä kerhetsartiklar f ö r fj ä llbruk, som
inte f ö ljs upp av n å gon myndighet eller orgamisation. Utredningen anser
att det blir en l ä mplig uppgift f ö r testgruppen att pr ö va och bed ö ma s å dana uppslag.

s. 268 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 268

S ä kerhetsutrustning saknas i de
flesta fall i fj ä llhotellens utl å ningsbutiker. En anledning h ä rtill uppges vara att efterfr å gan ä r f ö r liten. Den efterfr å gan styrs dock till stor del av fj ä llhotellen
sj ä lva genom den information som l ä mnas vid g ä sttr ä ffar, av f ä rdledare
och genom anslag och broschyrer. Ett annat problem ä r att turister inte kan anv ä nda s ä kerhetsutrustning,
dvs. sn ö spade, vinds ä ck, kompass etc.

Ä ven
h ä r ä r det ytterst en fr ä ga om
information och utbildning.

I syfte att h ö ja
fj ä lls ä kerheten och g ö ra den l ä tt tillg ä nglig
f ö r envar ä r det inte tillr ä ckligt
med de ä tg ä rder som hittills vidtagits av de ideella organisationerna m.fl.

Det b ö r ankomma p ä hu-vudmannen f ö r
fj ä lls ä kerheten att i framtiden verka f ö r
att turistn ä ringen m.fl. verksamma inom fj ä llomr å det inf ö rskaffar ooh tillhandah ä ller f ö r
utl å ning s ä kerhetsutrustning till fj ä llturister, varvid erfarenhetema fr å n fj ä lls ä kerhetsf ö rs ö ken i J ä mtlands
l ä n b ö r tillvaratagas,

I nul ä get f ö rekommer viss utbildning av branschfolk inom sporthandeln och allmainheten
betr ä ffande fj ä llsortimentet. S å vitt
utredningen kan bed ö ma ber ö r utbildningen begr ä nsade grupper i samh ä llet.

Utredningen bed ö mer
det angel ä get att utbildningen r ö rande fjollsortimentet utvidgas till att omfatta en
bredare krets, och att sakligt informationsmateriel om s ä kerhetsutrustning tas fram och tillhandah å lls p ä s ä ljst ä Uen. Det b ö r ankomma p ä
huvudmannen att n ä rmare utreda behovet av utbildning
och information p ä detta omr ä de och vidta h ä rf ö r l ä mpliga å tg ä rder.

s. 269 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 269

5.8.5 Produktutveckling

Tillverkare av fj ä llutrustning
utvecklar produkter i regel efter egna kontakter med vissa konsumenter.
Produkterna testas och pr ö vas av organisationens f ä ltledare, men d å
ä r produkten m å nga g ä nger redan
ute p å marknaden. F ö r n ä rvarande
finns inget organ, som samordnar eller p ä verkar
produktionen s ä att produkterna ä r anpassade till en viss standard. F ö ljden h ä rav
kan bli att en skofabrikant tar fram och marknadsf ö r en ypperlig skidsko f ö r l å ngturer,
samtidigt som det i handeln inte finns n å gon
skidbindning som passar till skon. Ett annat 3xempel ä r att man tillverkar skido"' i viss brodd men
reservskidspetsar, som saluf ö rs h å ller en annan bredd.

Ett annat omr å de
d ä r mycket å terst å r att g ö ra ä r fr å gor som r ö r
n ö dproviant och val av l ä mpliga produkter. Till utredningen har framf ö rts synpunkter ' p å tillg ä nglig n ö dproviant i handeln. H ä rvid har p å talats att fj ä llturister i regel saknar k ä rnedom om hur man genomf ö r proviantpianering f ö r en fj ä lltur. Ä ven har framh å llits
att l ä mpliga produkter, som kan anv ä ndas under sv å ra
klimatf ö rh å llanden och trots detta vara aptitliga, f ö r n ä rvarande
inte ä r tillg ä ngliga i handeln.

Ä ven
inom detta omr å de b ö r informationen och produktutvecklingen f ö rb ä ttras.
Utredningen anser att dessa fr å gor b ö r uppm ä rksammas
av hu-vudmannen f ö r fj ä lls ä kerheten och den huvudansvarige f ö r utrustningsfr å gor
inom fj ä lls ä kerhetsverksamheten (jfr. p. 5.7.2). Det syns ä ven l ä mpligt att
dylika fr å gor upptas av den tidigare f ö reslagna testgruppen.

Genom Jan Karlsson, institutionschef FOA 57. Se Jan
Karlsson, Bodil Hult é n, Anna-Britt Olrog, Eddy Karlsson
"M ä tt p å r ä tt s ä tt p ä fj ä llvandring!", V ä ster å s 19'6 och "Arbetsfysio-logisk och
psykofysiologisk analys av j ä garmarschen
augusti 1977" (FOA institution 57, sektion 520).

s. 270 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 187 270

5.8.4 Sammanfattning

I princip finns ett bra utbud av ä ndam å lsenlig
materiel f ö r fj ä llbruk p ä den svenska marknaden. Men
totalutbudet av utrustning f ö r
friluftsliv ooh vistelse i fj ä llen ä r stort ooh varierande. D ä rinom kan det vara sv å rt att v ä lja.

Bristande kunskaper om f ö rh ä llandena i fj ä llen, underl å tenhet
eller ren nonchalans medf ö r att turister ofta utesluter
utrustning, som ä r n ö dv ä ndig fr å n s ä kerhetssynpunkt.

Å tg ä rder b ö r
vidtas f ö r att vidga informationen till s å v ä l
konsumenter som personal i sportbranschen m.fl. i syfte att underl ä tta valet av erforderlig och l ä mplig utrustning f ö r fj ä llbruk.

Behov f ö religger att
s ä rskilt pr ö va friluftsutrustning som har betydelse fr ä n fj ä lls ä kerhetssynpunkt. En vidareutveckling b ö r ske av den verksamhet, som Friluftsfr ä mjandets utrustningskommitt é bedriver h ä rvidlag.
Utredningen f ö resl ä r d ä rf ö r att en allsidigt sammansatt testgrupp b ö r f ä till
uppgift att pr ö va s ä dan utrastning och efter test utf ä rda
rekommendationer om produkters anv ä ndbarhet
f ö r fj ä ll-bruk. Testgruppen b ö r anknytas
till Friluftsfr ä mjandet.

En vidgad information erfordras ocks ä f ö r att p å verka producenter, som tillverkar fj ä llutrustning, att anpassa den till standard och
sammanhang. En ö kad information beh ö vs ocks å
om l ä mplig proviant f ö r kr ä vande l å ngturer och om n ö dproviant.
Å tg ä rder b ö r ocks ä vidtas f ö r
att f å fram b ä ttre s å dana
produkter. Dessa fr å gor b ö r den blivande hu-vudmannen f ö r
fj ä lls ä kerhet uppm ä rksamma. Det syns l ä mpligt att ocks å
s ä dana fr å gor tas upp av den f ö reslagna testgruppen.

s. 271 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 271

HUVUDMANNASKAP OCH AMSVAESFÖHDELNING M.M. Innehåll

6.1 Allmänt

6.2 Hu-vudmannaskap

6.2.1
Hu-vudmannaskapets
inneb ö rd

6.2.2
Anknytning till
myndighet eller organisation

6.2.5 Val av myndighet

6.2.5.1
Rikspolisstyrelsen

6.2.5.2
Ststens naturv å rdsverk 6.2.5.5 Utredningens st ä llningstagande

6.2.4
Principalternativ
f ö r val av huvudman

6.2.5
Alternativ 1:
Hu-vudmannaskapet uppdrages å t en f ö refintlig myndighet engagerad i fj ä lls ä kerhetsarbetet

6.2.5.1 Val av myndighet: Naturv å rdsverket

6.2.5.2 Samverksansgrupp Fj ä lls ä kerhet

6.2.5.5 Naturv å rdsverkets organisation

6.2.6 Alternativ 2: Huvudmaimaskapet f ö rl ä ggs

till ett frist å ende organ med kanslifunk

tionen anknuten till en f ö refintlig myn

dighet engagerad i fj ä lls ä kerhetsarbetet

6.2.6.1
Motiv

6.2.6.2
Fjällsäkerhetsråd

6.2.7 Val av alternativ för hu-vudmannaskapet

s. 272 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 272

6. 5 Ansvars- och arbetsfördelning

6. 5.1 Grunder

6.5.2 Huvudansvarighet f ö r olika omr å den
av

fj ä lls ä kerheten 6.5.5 Sammans ä ttning

6.4 Regional ooh lokal samordning och
samverkan

6.4.1 Allm ä nt

6.i,.2 Regionalt

6.4.5 Lokalt

6.5
Saunordning,
fjällräddning - fjällsäkerhet

6.6
Saumnamfattning

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:187 275

É. HUVUDMANNASKAP OCH
ANSVARSFCRDELNING M.M.

6.1 ALLMÄNT

För fjällräddningen finns ett otvetydigt
hu-vudmannaskap och en fungeraniie ansvarsfördelning. Erfarenheterna av
fördelarna härmed är starka och entydiga. Som tidigare framhållits och
som belysts av redogörelserna i kap. 4 saknas för fjällsäkerheten
en klar ansvarsfördelning och ett huvudmannaskap. Erfarenheterna har
visat - och det har vid utredningens överläggningar med myndigheter
och organisationer mycket starkt understrukits - att en ändring
härvidlag är angelägen.

Ett flertal nyndiheter, organisationer och enskilda
arbetar med fjällsäkerretsfrågor. let sk3r intresserat, kunnigt och
ansvarsfullt, ofta mycket oegennyttigt och med ett inslag av humanitär
idealitet, soa ingalunda uttalas eller förs fraun men omisskännligt
finns på botten. Insatserna är värda starkt erkännande. Det är av
vikt att- behålla denna bas för goda insat.ser men att främst genom
en klar ansvarsfördelning och en därpå grundad, jnälmedveten
samverkan söka höja effekten a.v insatserna. Utredningen ser detta som
en förutsättning för de förslag, som utredningen i det följande
framlägger -särskilt förslagen beträffande huvudmannaskap och
ansvarsfördelning.

Utredningen har funnit angeläget, att ett
otvetydigt hu-vudmannaskap kommer till stånd för fjällsäkerheten
och att en klar fördelning av ansvarsområden och arbetsuppgifter sker
mellan hu-vjdraannen och övriga centrala, regionala och lokala organ,
som bör ha del i ansvaret för fjällsäk-arbeten.

s. 274 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:187 274

6.2 HUVUDMANNASKAP

6.2.1 Huvudmannaskapets inneb ö rd

Inledningsvis vill utredningen betr ä ffande huvudmannaskapet fastsl å , att detta enligt utredningens uppfattning
ingalunda skall inneb ä ra en koncentration av ansvar,
planering och verkst ä llighet fr å n samtliga eller fr å n flertalet intressenter i fj ä lls ä kerheten till hu-vudmannen. Tv ä rtom skall huvudmannen s ö ka att i st ö rsta
m ö jliga utstr ä ckning verka genom medin-tressenterna. Han skall s ö ka fr ä mja de olika
intressenternas fullg ö rande av sina respektive uppgifter
- enligt fastst ä lld, rationell ansvars- och arbetsf ö rdelning - genom ö kat
sammanband, samarbete och samverkan i verksamhetema, Hu-vudmannen skall allts ä 1 fr ä msta rummet
ha en initierande och samordnande funktion. Han skall verka f ö r en l ä mplig
ooh accepterad angel ä genhetsordning och resursf ö rdelning samt samnan-h ä lla ö verl ä ggningar och beredningar, gemensamma framst ä llningar och yttranden - allt f ö r att å tg ä rderna f ö r
fj ä lls ä kerheten skall kunna ge den sammamtaget b ä sta effekten.

P ä tv å punkter har utredningen funnit att det ä r s ä rskilt angel ä get, att ingen tvekan r å der om amsvarsf ö rh ä llandena. P ä
dessa tv å punkter m å ste enligt utredningens uppfattning ansvaret vara
hu-vudmannens och hu-vudmannens ensamt:

ham ä r under regeringen .insvarig f ö r sammanhang och samverkan i plamering och genomf ö rande av fj ä lls ä kerhetsverksamheten inom de ramar, som statsmakterna
anvisar, och

han ä r ansvarig f ö r att regeringen f å r erforderligt underlag f ö r
n ö dv ä ndiga st ä llningstaganden betr ä ffande fj ä lls ä kerhetsverksamheten.

H ä rfor m ä ste huvudmannen ha befogenhet att kalla de olika

s. 275 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 275

fjällsäkerhetsintressentema till erforderliga
överläggningar och beredningar samt att ge anvisningar for samordning
och samverkan i planering och genomförande av fjällsäkerhetsverksamheten.

Då det gäller ovan angivet underlag för regeringens
ställningstagande avses självfallet icke att allt sådant underlag
skall komma frän huvudmannen eller insändas genom honom. Sä kan
givetvis i vissa fall vara lämpligt. I regel torde emellertid
underlaget- med vederbörligt sa.-imianhang inbördes (efter gemensam
överläggning, gem-onsam beredning, anvisningar eller Janråd etc.) -
böra komma från de olika intressenterna enligt den .-?llan dem
gällande ansvars- och arbetsfördelningen och med utnyttjande av ordinarie
vägar för frams tällni.-igar, äskanden osv. Finner regeringen sammanhanget
otillfredsställande, kan den inhämta hu-vjd-mannens yttrande.

6.2.2 Anknytning till myndi.het eller
organisation

I det fall att huvudmannaskapet skall anknytas
till en existerande central instans, engagerad i
fjällsäkerhetsarbetet, kan antingen en myndighet eller en organisation
väljas. Fjällsäkerhetsfrågoma har emellertid numera en komplexitet och
en storleksordning - bl.a. i ekonomiskt men också i personellt
avseende - som gor det synnerligen svårt för en på frivillighet
baserad organisation att påtaga sig ett samlat huvudmannaskap och
det ansvar, som därmod följer direkt och indi rekt.

Belysande är motiveringen för statsmakternas beslut
1976 avseende ett av fjällsäkerhetens områden, nämligen beträffande
ledsystemet i fjällen med därtill hörande anordningar i form av
brar och spänger, vindskydd, raststugor a.m. Det var väsentligen på
grund av ekonomiska faktorer och oklara ansvarsförhållanden samt
d.irav följande säkerhetskonsekvenser - som följd av brister i
tillförlitlighet, kapacitet och 19 Riksdagen 1978179. 1 sami. Nr 187

s. 276 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 276

standard - som statsmakterna besl ö t om betydande samh ä lleligt engagemang i verksamheten och som statligt huvudmannaskap
genom statens naturv ä rdsverk f ö r ledsystemet.

Utredningen finner att anf ö rda sk ä l m ä ste g ä lla med ö kad tyngd d å
fr å ga ä r om fj ä lls ä kerheten i dess helhet. Utredningen anser sig d ä rf ö r icke f ö r hu-vudmannaskapet f ö r denna kunna f ö rorda n å gon av de aktuella - eljest med stor erfarenhet och
betydande kapacitet arbetamde - organisationerna, dvs. Svenska turistf ö reningen och Friluftsfr ä mjandet.

6.2.5 Val av m.yndighet

Skall hu-vudmannaskapet f ö r fj ä lls ä kerheten knytas till en f ö refintlig,
i s ä kerhetsarbetet engagerad myndighet,
har valet st å tt mellan rikspolisstyrelsen och
statens naturv ä rdsverk.

6.2.5.1 Rikspolisstyrelsen

Polisen har en allm ä n
uppgift (polisinstruktionen, SFS 1972:511 §
2) att svara f ö r allm ä n ordning och s ä kerhet
samt att d ä rvid ge allm ä nheten hj ä lp,
upplysningar ooh skydd. Det ä r att m ä rka att den s ä kerhet,
som h ä rvid avses, n ä rmast g ä ller
s ä kerhet mot brott. P å denna allm ä nna
uppgift fotar polisens ansvar - med rikspolisstyrelsen som hu-vudman -centralt,
regionalt och lokalt f ö r fj ä llr ä ddningen. Polisen har i denna
uppgift f ö rv ä rvat ett mycket gott anseende f ö r
effektivitet i s å v ä l f ö rberedelser som genomf ö rande. Delar av fj ä llr ä ddningssystemet, fr ä mst sambandsmedlen, har en v ä sentlig roll i fj ä lls ä kerheten. Polispersonal med uppgifter inom fj ä llr ä ddningsorganisationen
medverkar ofta i den information, vamingstj ä nst
m.m. som ing å r i fj ä lls ä kerhetsarbetet.
Inom fj ä llr ä ddningsarbetet - men ocks ä
i

1. Ds Jo 1975:8 s. 29 (jfr p. 5.6.2-4 ovan) och prop.

1975/76:100 bil. 11 s. I5I och 152 (jfr p. 3.6.5 ovan)

s. 277 Kontrollera mot PDF

åtskilligt av den ordinarie polisverksaiaheten
inom fjällregionen - har polisen kontakt eller sajn.-irbote med
flertalet intressenter i fjällsäkerheten, lolinväsendet har en genomgående
organisation med klara instanu"r centralt, regionalt och lokalt
samt en struktur och tradition för samordnad ledniig genom dessa
instanser och för krav på verksamhetsresultat.

Emellertid är polisens uppgifter sammantaget mycket
omfattande och krävande. De tenderar, bl.a. genom brottslighetens
ökning och ofia skärpta eller mera komplicerade karaktär (se
Brotts'"örebyggande råuets lägesrapport 1977:3
Brotts-utveckling-en), att oka samtidigt som i vissa fall starkt besvärande
perstnalvaitanser består genom .åren. Detta gör det nödvändigt för
polisen a-l-t - inom s.-.n samhällsfunktion och med bibehållande av
c'e samhä".lskontakter, som därför är angelägna - koncentrera sig
till de rent eller övervägande polisiära uppgifterna. Dessa inrymmer
givetvis i väsentlig grad förebyggande verksamhet men knappast av den
allmänna karaktär, som fjällsäkerheten i sina olika aspekter innebär.
Det måste v.-ira ett fcrrtahandskrav, att den polisiärt specialutbildade
personalen får användas främst och så konsekvent som möjligt för
sina specialuppgifter, där det finns mycket begränsade möjligheter att
ersätta den med annan personal. Inom fjällsäkerhetens olika områden
finns däremot ett relativt brett register med möjligheter att utnyttja
personal med olika kapacitete -. Fjällsäkerheten kan icke sägas vara
en primärt eller ens övervägande polisiär uppgift eller ställa allmänt
krav pä polisiär utbildning.

6.2.5.2 Statens naturvårdsverk

Statens naturvärdsverk är ett relativt nytt verk,
som frän begynnelsen fick stora och i väsentlig utsträckning
"nya" uppgifter. Dessa har sedan både vidgats och utökats med
nya

s. 278 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:187 278

i rask takt. Sp ä nnvidden
f ö r verkets uppgifter ä r betydande. I flera fall har verket haft att handl ä gga komplicerade ä renden,
som varit f ö rem å l f ö r vid uppm ä rksamhet och betydande mots ä ttningar. Personaloms ä ttningen har tidvis varit relativt livlig. Man m å ste se de sv å righeter,
som verket haft och har att leva upp till allao f ö rv ä ntningar, mot denna bakgrund. Det
syns rimligt att med ö kande erfarenhet och
organisationsanpassning emotse en b ä ttre
balans h ä rvidlag.

Sedan den 1 juli 1977 ä r
naturv å rdsverket hu-vudman f ö r det statliga fj ä lledssystemet
med d ä rtill h ö rande anordningar i form av broar och sp ä nger, vindskydd, raststugor, roddb å tar och b å thus
samt viss r ä ddningsmateriel. Detta betyder
hu-vudmannaskap f ö r ett mycket v ä sentligt avsnitt av fj ä lls ä ker-hetsverksamheten. Naturv å rdsverket medverkar ocks ä i den fr ä n
s ä kerhetssynpunkt viktiga
informationsverksamheten betr ä ffande f ö rh å llandena i
fj ä llv ä rlden, exempelvis genom sina publikationer om Planering f ö r friluftsliv (1971:7),Friluftsomr å det - skyltning och m ä rkning f ö r idrott och friluftsliv (1972:10)
och Ö vernattningsstugor inom fj ä llomr å den (l977:2)
ä vensom genom saimarbete med
Sveriges turistr ä d. Svenska turistf ö reningen och Friluftsfr ä mjandet. Naturv ä rden
har ocks å en regional representation genom
att i l ä nsstyrelsema ing å r en naturv å rdsenhet.
Genomf ö randet av det f ö r den statliga verksamheten med fj ä lledssystemet n ö dv ä ndiga planeringsarbetet, saunordning med lokala
ledsystem och tillsynen betr ä ffande
ledemas sk ö tsel ankommer p å l ä nsstyrelsema
i de ber ö rda l ä nen. H ä rigenom s ä kerst ä lls att
planeringen f ö r vandringsleder osv. p ä l ä mpligt s ä tt integreras med planeringen inom ö vriga samh ä llssektorer.
Detta ä r v ä sentliga uppgifter f ö r vederb ö rlig l ä nsstyrelses
naturv å rdsenhet, givetvis betr ä ffande planeringen gemensamt med styrelsens planeringsavdelning
i ö vrigt. D ä rmed ä r l ä nsstyrelsema direkt engagerade i och ansvariga f ö r en med h ä nsyn
till fj ä lls ä kerheten betydelsefull verksamhet. Med den ö vergripande och sam-

s. 279 Kontrollera mot PDF

ordnande funktion och den mångsidiga sakkunskap,
som länsstyrelsen har, syns detta naturligt och har visat sig rationellt.

De utredningar, som föregick statsmakternas beslut
om huvudmannaskapet för fjälledssystemet (Ds Jo 1975=8 och SNV PM
1977:881), förordade att huvudmannaskapet efter hand borde vidgas att
också omfatta fjällanläggningarna längs lederna. Därest dessa förslag
genomföres skulle naturvårdsverkets huvudmannaskap för fjälledsystemet
utsträckas att omfatta även delir eller hu-vudaelen av de aktuella
fjällanläggningarna liksom den nödvändiga komplettering och utbyggnad av
dj'liV a. läggningar som lörjtses. Detta skulle i sådant fall
innebära en vidgning av naturvårdsverkets och länsstyrelsernas ansvar
för ett frå.'. säkerhetssynpunkt betydelsefullt verksamhetsområde.

Som redovisats i kap. 5 (p. 5.5-4) pågår
överläggningar mellan naturvårdsverket och Svenska turistföreningen,
främst rörande planeringsansvtr och kapitalförsörjning beträffande den
huvuddel (85 '/-) av anläggningarna, som tillhör ooh drivs av
turistfc-eningen.

Enligt gällande instruktion (oFS 1967:444)åligger
det statens naturvårasverk bl.a. att leda planeringen av ätgärder för
det rörliga frilufts' ivet samt handlägga frågor i övrigt om nytt
jande av mark och vatten för rekreationsändamål, att svara för
bidragsgi-vning m.m. till anläggningar och anordningar för friluftsliv
och turism samt att följa utvecklingen på friluftslivets omräde,
samiuanjtälla lägesrappor-.er ocn utarbeta förslag till råd ocn
anvisningar.

I detta sammanhang må erinras om hurusom i
statsmaktemas riktlinjer för planering och samordning av samhällets insatser
för rekreation och turism (prop. 1975:46, CU 1975/7b:2, rskr
1975/76:46) fastslagits (angiven prop. s. 52) som natur-

s. 280 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 280

ligt, att naturv ä rdsverket
har ett huvudan.nvar f ö r samordningen av de statliga
insatserna vad g ä ller omr å den och anl ä ggningar
f ö r s ä v ä l n ä r- som fj ä rrrekreation. Med h ä nsyn till detta huvudansvar f ö r naturv ä rdaverket
fann statsmakterna ocks å naturligt att keinslifunktionen f ö r beredningen f ö r
samordning av de statliga insatserna for planering av omr å den och anl ä ggningar
f ö r rekreation och turism
(rekreationsberedningen) f ö rlades till naturv ä rdsverket.

Huvuddelen av kraven p ä
fj ä lls ä kerhet f ö ranleds av eller har n ä ra sammanhang med r ö rlig-; friluftsliv, turism, n ä r-och
f j ä rrekreation m.m. , verlcsamheter f ö r vilka statens naturv å rdsverk har ett fastlagt ansvar.

6.2.5.5 Utredningens st ä llningstagande

Utredningen finner att i det fall att hu-vudmannaskapet
skall anknytas till en exister.ande m;irndighet s å v ä l rikspolisstyrelsen som statens
naturv å rdsverk ä r m ö jliga att v ä lja h ä rf ö r. V ä sentliga sk ä l talar f ö r
att naturv å rdsverket v ä ljes. Mot bakgrund h ä rav f ö resl ä r utredningen, att anknytningen -vilken form denna sker - sker till
statens naturv å rdsverk.

6.2.4 Principaltemativ f ö r val av hu-vudman

N ä r det g ä ller val av huvudman st å r tv å
principiellt olika m ö jligheter ö ppna: att hu-vudmannaskapet uppdrages å t n å gon
myndighet, engagerad i fj ä lls ä kerhetsarbetet (alternativ l) eller att det f ö rl ä ggs till ett
frist å ende organ med kanslifunktionen
anknuten till en f ö refintlig myndighet, engagerad i fj ä lls ä kerhetsarbetet
(alternativ 2).

6.2.5 Alternativ 1: Hu-vudmannaskapet uppdrages ä t en f ö re

fintlig myndighet, engagerad i fj ä lls ä kerhetsarbetet

6.2.5.1 Val av_m2ndighet_Naturv å rdsverket

Utredningen har p å
grundval av i avsnittet 6.2.3 ovan anf ö rts

s. 281 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 281'

noggrant pr ö vat de tv å m ö jligheterna
med rikspolisstyrelsen respektive statens naturv ä rdsverk som hu-vudman f ö r fj ä lls ä -kerhetsverksamheten.
B å da ä r t ä nkbara. Med h ä nsyn till s ä -kernetsuppgiftemas
art och sammanhang med fj ä llnaturens allm ä nna utnyttjande och v ä rd samt f ö rl ä ggningen av det statliga huvudmannaskapet f ö r fj ä lledsystemet
- inklusive en eventuell komplettering med d ä rtill
anslutande fj ä llanl ä ggningar - finner utredningen att i detta alternativ
ö verv ä gande sk ä l talar f ö r statens naturv ä rdsverk
som hu--vudman f ö r fj ä lls ä kerheten. D ä rest huvudmannaskapet f ö r fj ä lls ä kerheten skall knytas till en f ö refintlig, i s ä kerhetsarbetet
engagerad myndighet, b ö r allts å denna vara statens naturv ä rdsverk och h ä rf ö r erforderliga ä ndringar
i naturv å rdskun ö reljen och i instruktionen f ö r verket ske.

6.2.5.2 Samverkansgrupp Fj ä lls ä kerhet

Som utredningen tidigare framh ä llit (p.6.2.l) f å r
hu-vudman-naskayet ingalunda inneb ä ra
att allt fj ä lls ä kerhetsarbete i central instans sammanf ö rs till huvudmannen. Det f ö ruts ä tter tv ä r+om
-jtt fortsatt a':tivt arbete av alla intressenter i denna s ä kerhet. Hen det ä r
fr ä ga om ett genom hu-vudmannen
samordnat, gemensamt arbete.

Mellan hu-vudmannen och ö vriga intressenter ä r det n ö dv ä ndigt att ha
ett fortl ö pande, smidigt och effektivt
samarbete. Med de goda traditioner, som h ä rvidlag
i fler fall finns, oc;: med regeringsformens och allm ä nna verkstadgans generella f ö reskrifter om samverkan och samarbete b ö r detta kunna ske utan speciell reglering och i
vanliga former f ö r s å dant samarbete. Det torde emellertid kunna vara till f ö rdel om samverkan mellan huvudmannen och ö vriga intressenter med st ö rre ansvarsomr å de
(jfr tab. 17 ) eller representanter f ö r
vissa grupper av s ä dana intressenter ocks ä gavs en n å got
fastare form.

s. 282 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:187 282

Detta synes l ä mpligen
kunna ske genom att denna samverkan sker inom ramen f ö r en s ä rskild
arbetsgrupp, f ö rslagsvis ben ä mnd Samverkansgrupp Fj ä lls ä kerhet. Sj ä lvfallet inneb ä r
den arbetsm ä ssiga samverkan i denna grupp
ingalunda att ett direkt samarbete mellan huvudmannen och en eller flera av ö vriga intressenter eller representanter f ö r grupper av intressenter liksom mellam intressenter
eller intressentgrupper inb ö rdes ej l ä ngre erfordras eller b ö r ske. Tv ä rtom ä r ett s å dant direkt samarbete i s å att s ä ga
vanlig ordning en f ö ruts ä ttning f ö r samverkan i den angivna s ä rskilda arbetsgruppen.

Samverkansgruppen b ö r
f ö r att kunna arbeta effektivt och
smidigt ä ena sidan vara s å liten som m ö jligt
men ä andra sidan innefatta
representanter f ö r de intressenter och
intressentgrupper, som fr ä mst har behov av fortl ö pande samarbete och som fr ä mst erfordras f ö r
att ett effektivt s å dant skall komma till st å nd. Med h ä nsyn
h ä rtill b ö r samverkansgruppen sammans ä ttas s å lunda:

ordf ö rande och sekreterare fr å n hu-vudmannen (SNV)

en f ö retr ä dare f ö r vardera rikspolisstyrelsen,
Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut. Svenska turistf ö reningen ooh Friluftsfr ä mjandet,

en f ö retr ä dare f ö r l ä nsstyrelserna inom fj ä ll ä nen (utsedd av l ä nsstyrelserna
i Kopparbergs, J ä mtlands, V ä sterbottens och Norrbottens l ä n i samr å d)

samt d å fr å ga ber ö r
renn ä ringen eller eljest samiska f ö rh ä llanden en f ö retr ä dare f ö r vardera lantbruksstyrelsen och Svenska samernas riksf ö rbund.

Utredningen har s ä rskilt
ö verv ä gt den regionala representationen. Sk ä l talar f ö r att samtliga fyra fj ä llan skulle

s. 283 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 ''

ha var sin f ö retr ä dare i samverkansgruppen. Med h ä nsyn till det regionala fj ä lls ä kerhetsarbetets
relativt sj ä lvst ä ndiga ocii regionalt avgr ä nsade
karakt ä r har emellertid bed ö mts m ö jligt att or ö va om icke bland de centrala instanser, som
samverkansgruppen representerar, en gemensam f ö retr ä dare f ö r fj ä ll ä nens l ä nsstyrelser
i flertalet fall kan vara tillfyllest. H ä rigenom
skulle ocks å samverkansgruppens numer ä r kunna begr ä nsas
till 7 (9) i st ä llet f ö r 10 (l2). I varje fall, d ä r s å p ä grund av ä rendeart,
berednings- eller handl ä ggningsl ä ge eller dylikt bed ö ms erforderligt, b ö r dock en f ö retr ä dare fir ett
vart av de fyra fj ä ll ä nen kallas.

Sj ä lvfallet b ö r det ccks å
i ö vrigt st å samverkansgruppen fritt att till sammantr ä de kalla s ä rslcild
f ö redragande eller expert ä vensi.m en-.-ar a.::;arL, som bed ö ms erfordras.

6.2.5.3 N.iturv å rdsverketL'
organisation

U tredni.igen bed ö mer
att det i detta alternativ ä r ö nskv ä rt att vissa
ä ndring?r i den inre organisationen
inom naturv ä rdsverket ö verv ä gs. Dessa b ö r syfta till en effektiv kapacitet f ö r fti uamordna
fj ä lls ä kerhetsverksamheten och i ö vrijt
genomf ö ra vad Huvudmannaskapet f ö r fj ä lls ä kerheten ocfi d ä rlill
anknytande ansvars- och arbetsf ö rdelning f ö r verkets del kr ä ver.
F ö r de tillkommande uppgifterna ar
det enligt utredningens uppfattning n ö dv ä ndigt att verkets personalresurser f ö rstarks. F ö r
att m ö jligg ö ra att verket snabbt kan mottaga huvudmannaskapet och dess
samordningsansvar b ö r f ö rst ä rnningen ske utan citt avvakta
resultatet av de ö verv ä ganden betr ä ffani.L' ver.cets inre
organisation, som nyss f ö rordats och som m å ste iied ö mas
kr ä va viss tid. Ytterligare en tj ä nst i f ö rslagsvis
l ö negrad ? 17 b ö r allts å
ir;r ä tt-is via naturv å rdsverket. H ä rigenom
b ö r ocks ä oii m ö jligt
att inom verket snabbt i deltidstj ä nst
f ö r fj ä lls ä kerhets ä renden -fr ä mst
samordningen - placera en sekreterare f ö r
den ovan angivna samverkansgruppen f ö r
fjctlls ä kerhet.

s. 284 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 187 284

6.2.6 Alternativ 2: Alternativ 2:
Hu-vudmannaskapet förläggs till ett fristående organ med
kanslifunktionen anknuten till en förefintlig myndighet engagerad i
fjällsäkerhetsarbetet

6.2.6.1 Motiv

Tidigare i detta kapitel (p.6.2.,1 och 6.2.5.2) har
framhållits att hu-vudmamnaskapet för fjällsäkerheten ingalunda skall innebära
en koncentration av ansvar, planering ooh verkställighet från samtliga
eller från flertalet intressenter i fjällsäkerheten till
hu-vudmannen. Det kan emellertid ifrågasättas, om icke alternativ 1 med
en myndighet - statens naturvårdsverk - som hu-vudman skulle kunna leda
till ett väsentligt, kanske t.o.m. till ett oacceptabelt avsteg från
den angi-vna principen. Därest i stället ett särskilt, fristående
organ finge i uppgift att fungera som hu-vudman för fjällsäkerheten, skulle
den dominerande samling .av ansvar och befogenheter till en myndighet,
som altemativ 1 kan amses innebära, kunna undvikas.

Den främsta fördelen med ett fristående organ som
hu-vudman för fjällsäkerheten är enligt utredningens mening att inom detta
organ de parter, som nu arbetar med fjällsäkerhetsfrägor, även i
fortsättningen kan amses vara jämbördiga i sin status. Likaledes blir de
olika intresseområdena, som de olika intressentema specialicerat sig pä,
av lika stor betydelse utåt sett. En förläggning av hu-vudmannaskapet
till naturvärdsverket skulle kunna leda till en alltför omfattande
insats på ledsystemet ooh dess underhåll och uppbyggnad. Vidare kan
naturvårdsverkets verksamhet i övrigt komma i konflikt med
fjällsäkerhetsarbetet inom verket.

Den situationen kan ej uteslutas, där verket - med
hänsyn till konkurrensen mellan angelägna önskemål inom andra

s. 285 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 285

delar av verkets vida och och v ä sentliga ansvarsomr å de -inom sin egen organisation l å gprioriterar
arbetet med fj ä ll-s ä kerhetsfr å gor. Med tanke p ä att flera frivilliga organisationer av folkr ö relsekarakt ä r
arbetar med fj ä lls ä kerhetsfr ä gor ä r det av v ä rde att en framtida hu-vudman blir
omedelbart p å verkbar, inte minst om man vill beh ä lla en h ö g
motivation hos de olika intressenterna,

6.2.6.2 Fj ä lls ä kerhetsr å d

D ä rest ett frist å ende organ skall tillkomma f ö r hu-vudmannaskapet f ö r att tillgodose de motiv, som i sina v ä sentligaste hu-vudpunkter kort redovisats h ä rovan, har utredningen ö verv ä gt att h ä rf ö r v ä lja formen av ett r å d, exempelvis efter modell Sj ö s ä kerhetsr å det
(SFS 1975:1071), eller av en s ä rskild
beredning, exempelvis efter modell rekreationsberedningen. Ö verv ä gandena har
resulterat i att i dylikt fall ett frist å ende
fj ä lls ä kerhetsr å d med kanslifunktionen f ö rlagd till statens naturv å rdsverk b ö r
anf ö rtros hu-vudmannaskapet f ö r fj ä lls ä kerheten. R å dets
uppgifter b ö r i princip vara desamma, som i
alternativ 1 f ö reslagits skall vila p ä naturv å rdsverket
som huvudman och f ö r samverkan i r å det v ä sentligen g ä lla samma principer som i alternativet 1 avsetts f ö r Samverkansgrupp Fj ä lls ä kerhet. Vad avser ansvarsf ö rdelningen mellan i r å det ing ä ende intressenter b ö r det emellertid ankomma p å r å det att avg ö ra denna.

I fj ä lls ä kerhetsr ä det b ö r f ö ljande myndigheter och organisationer
utse ordinarie ledam ö ter, n ä mligen statens naturv å rdsverk, rikspolisstyrelsen, Sveriges meteorologiska och hydrologiska
institut. Svenska turistf ö reningen. Friluftsfr ä mjandet och Svenska samernas riksf ö rbind. Naturv å rdsverkets
generaldirekt ö r b ö r vara ordf ö rande, medan posten som vice ordf ö rande kan v ä xla
mellan ö vriga ledam ö ter.

s. 286 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:187 286

6.2.7 Val av altemativ f ö r huvudmannaskapet

Utredningen har noggrant pr ö vat de tv å altemativen med myndighet -
statens naturv ä rdsverk - respektive frist å ende r å d
som hu-vudman f ö r f j ä lls ä kerhetsverksamheten. B å da ä r t ä nkbara.

D å utredningen ö verv ä gt vilket av
de tv ä altemativen som b ö r f ö rordas har
enighet f ö relegat om att en sj ä lvst ä ndig st ä llning f ö r
hu-vudmannen inneb ä r vissa f ö rdelar. Bland annat torde koncentrationen till
huvudmannauppgiften fr ä mjas, funktionens betydelse och
specialitet markeras och kontakter utifr å n
- exempelvis fr ä n allm ä nheten - med hu-vudmannen underl ä ttas. Vad avser den vidare utv ä rderingen har d ä remot
meningama skilt sig och bed ö mningama
varit olika,

Å
ena sidan har d ä rvid framh å llits, att ett fj ä lls ä kerhetsr ä d
med likv ä rdiga intressenter blir ett
flexiblare organ, som med st ö rre
effektivitet kam f ö rdela och ansvara f ö r olika omr å den.
D ä remot har gjorts g ä llande att ä ven
med ett hu-vudaannaskap å lagt naturv å rdsverket och en samverkan fr ä mst inom ramen f ö r
en saunverkansgrupp Fj ä llr ä ddning skulle denna r ö rlighet och
handlingsfrihet f ö religga. Mot farh å gorna f ö r
p å tagliga felprioriteringar d ä rest hu-vudmamnaskapet å lades naturv å rdsverket
har anf ö rts, att man m å ste kunna f ö ruts ä tta samma goda vilja till sakliga v ä rderingar, gemensamma bed ö mningar under ö msesidig
h ä nsyn, samverkan ooh r ä tt fullg ö rande
av å lagda ansvars- och arbets--'
uppgifter vare sig verksamheten sker inom ett fj ä lls ä kerhetsr å d eller inom en samverkansgrupp.

Mot baikgrund av de till ä ggsdirektiv till samtliga kommitt é er
ooh s ä rskilda utredare ang.
finainsieringen av reformer m.m, ,

s. 287 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 287

som regeringen meddelat den 20 april 1978 och som
redovisats i detta bet ä nkandes inledning (p. 2.1.2), har
utredningen s ö kt bed ö ma de ekonomiska konsekvenserna av de b å da alternativen. En bed ö mning har h ä rvid
varit, att ä ven om kanslifunktionen i r å dsalternativet ansl ö ts till en f ö refintlig myndighet, kunde
organisationsformen f ö rv ä ntas dra med sig speciella kostnader just genom den frist å ende st ä llningen.
H ä remot har framh å llits, att det inte finns tillr ä ckligt starka sk ä l
att antaga att kostnaderna f ö r ett
huvudmannaskap i form av ett fj ä lls ä kerhetsr å d
skulle ö verstiga motsvarande kostnader vid
en placering av hu-vudmannaskapet hos naturv å rdsverket.

En bed ö mning har
varit att en "anslutning" av kanslifunktionen aldrig kan bli s å samordnad som en integration. De m ö jligheter till intern tyngdpunktsv ä xling och varierad personal- och annan resursinsats,
som finns inom en st ö rre myndighet eller st ö rre organisation, kommer att saknas och kunde
befaras tendera att kompenseras genom krav p å
egna personalf ö rst ä rkningar. Mot detta har st å tt
uppfattningen att n å gon v ä sentlig skillnad h ä rvidlag inte
kunde f ö rv ä ntas. Erfarenheterna av organisatorisk r ö rlighet ä r mycket v ä xlande.

Med h ä nsyn till h ä r och i p. 6.4,1 n ä mnda bed ö mningar och d ä rj ä mte fr ä mst till det faktura, att s ä speciella f ö rh å llanden f ö religger
vad avser fj ä lls ä kerhetsarbetet i och med att ett flertal frist å ende intressenter redan i dag utf ö r ett omfattande arbete har sju av utredningens
experter ansett det olyckligt, om en av dessa frist å ende intressenter fick en prioriterad st ä llning. Experterna P ä r-Olof Andersson, H å kan Boberg,
Lars E. Freeman, Thomas Gustafsson, Seth Myrby, Å ke Salomonsson och Henrik Sarri f ö rordar
d ä rf ö r altemativet 2, dvs. att ett frist å ende fj ä lls ä kerhetsr å d - med kanslifunktionen f ö rlagd till naturv å rdsverket
- b ö r tillkomma och bli hu-v-adman f ö r fj ä lls ä kerheten.

s. 288 Kontrollera mot PDF

Prop,
1978/79:187 2 öö

Den s ä rskilde utredaren samt tv å av utredningens experter -Sten Hjalmarsson och
Allan Nilsson - har amsett att f ö rdelarna
med f ö reslaget huvudmannaskap f ö r naturv ä rdsverket
och f ö rordad hu-vudarbetsform inom en
samverkansgrupp Fj ä llr ä ddning starkt ö verv ä ger. Detta, g ä ller s ä rskilt mot bakgrund av de best ä mda kraven - bl.a. uttalade i utredningens direktiv
- p ä saunordning av och klara ansvarsf ö rh å llanden f ö r fj ä lls ä kerheten. Med h ä nsyn
h ä rtill, till har ooh i p. 6.4.1 n ä mnda bed ö mningar
och d ä rvid s ä rskilt angel ä genheten
- ä ven principiellt - att h å lla sig inom f ö refintliga
organisatoriska ramar och utnyttja befintliga resurser samt till de i till-l ä ggsdirektiven st ä llda
kraven p å stram utgiftspr ö -vning har den s ä rskilda
utredaren och de tv ä experterna funnit sk ä len, som sammantaget talar mot ett frist å ende organ f ö r
huvudmannaskapet, s ä v ä sentliga att en s å dan l ö sning icke b ö r f ö rordas. De f ö rordar d ä rf ö r
altemativet 1, dvs. ett hu-vudmannaskap f ö r
naturv å rdsverket ooh en samverkamsgrupp
som hu-vudarbetsform (p. 6,2.5.2).

s. 289 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 289

6.5 AilSVARS- OCH ARBETSF Ö RDELNING 6,5.1 Grunder

Som redog ö relserna fr ä mst i kapitlen 4 och 5 av detta bet ä nkand visar, ä r
det uppenbart att alla de fr å gor, som r ö r fj ä lls ä kerheten, icke kan handl ä ggas av en och samma myndighet eller organisation.
Som tidigare framh å llits (p. 6.2.1 och 6.2.5.2) inneb ä r d ä rf ö r hu-vudmannaskapet icke ett sammanf ö rande av alla verksambeter av betydelse f ö r fj ä lls ä kerheten till hu-vudmannen. Tv ä rtom ä r det angel ä get att bibeh å lla
det breda register av intressenter i fr ä ga
om denna s ä kerhet, som hittills verkat f ö r denna, och om s ä
ä r m ö jligt ooh l ä mpligt, att ö ka det. Det ä r
en betydelsefull f ö rdel att h ä rvid, ut ö ver
vederb ö rliga myndigheter och kommunala
instanser, frivilliga krafter inom organisationer av skilda slag centralt,
regionalt och lokalt och ä ven enskilt p ä olika s ä tt
medverkar. Som exempel p å s å dana organisationer m å - utan
anspr å k p å vare sig fullst ä ndighet eller gradering - n ä mnas Svenska turistf ö reningen. Friluftsfr ä mjandet,
Svenska samernas riksf ö rbund. Svenska fj ä llklubben och Svenska skidl ä rarf ö reningen.

Det ä r emellertid angel ä get att en s å
klar ansvars- och arbetsf ö rdelning som m ö jligt sker mellan huvudintressenterna. En s å dan f ö rdelning f ä r dock icke tydas som om absoluta gr ä nser skulle uppdras mellan intressenterna. Det m ä ste ä ven i forts ä ttningen vara m ö jligt
att utnyttja erfarenheter, id é er och
uppslag, synpunkter och f ö rslag betr ä ffande fj ä lls ä kerheten oavsett ursprung och verksamhetsomr å de. Den avsedda ansvars- och arbetsf ö rdelningen skall fr ä mst amge var olika slag av s ä dana
erfarenheter etc. b ö r sammanh å llas och var ansvaret f ö r fortsatt handl ä ggning,
å tg ä rder eller framst ä llningar och
erforderliga egna initiativ vilar.

s. 290 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 °

6.5.2 Huvudansvarighet f ö r olika omr å den av fj ä lls ä kerheten

Redan i nul ä get ligger
ansvaret f ö r fj ä llr ä ddningen hos polisen och ansvaret
f ö r ledsystemet j ä mte d ä rtill
anslutamde anordningar och anl ä ggningar hos
naturv å rdsverket. Motiv saknas f ö r en ä ndring.
Nuvarande ansvarsuppgifter b ö r allts ä bibeh å llas.

Inom fj ä llr ä ddningen finns ett sambandssystem, som i olika utstr ä ckning ocks å
kan utnyttjas f ö r polisi ä ra eller andra samband och som har v ä sentlig betydelse f ö r fj ä lls ä kerheten. Som ä ven motiveras i avsnitt 5.7
(p.5.7.7) ä r det naturligt med ett samlat
saunbandsansvar och d ä att det centrala ansvaret f ö r sambandsfr ä gor
av betydelse f ö r fj ä lls ä kerheten uppdrages å t rikspolisstyrelsen. Det syns ocks å l ä mpligt att
densamma f å r ansvara f ö r fj ä llr ä ddningens samordning med fj ä lls ä kerheten.

N ä r det g ä ller nyttjandet av fj ä llv ä rlden s å som del av den fysiska riksplaneringen, planeringen
f ö r r ö rligt friluftsliv, turism och rekreation, naturv ä rden m.m. b ö r
naturv ä rdsverket i ö verensst ä mmelse
med sina allm ä nna uppgifter vara centralt
ansvarig f ö r fj ä lls ä kerhetssynpunktema.

Den v ä sentliga och ö vergripamde betydelse f ö r fj ä lls ä kerheten, som information och utbildning har, talar
f ö r att det centrala och samlande
ansvaret f ö r dessa m å ngfacetterade verksamheter uppdrages å t samma myndighet som å l ä ggs hu-vudmannaskapet f ö r fj ä lls ä kerheten, dvs, om alternativ 1 v ä ljes naturv ä rdsverket
och om altema.tiv 2 v ä ljes fj ä lls ä kerhetsr å det. Dock ä r
betr ä ffande just dessa verksaimheter
alldeles s ä rskilt n ö dv ä ndigt att en
adctiv medverkan sker av samtliga intressenter, fr ä mst av Svenska, turistf ö reningen, Friluftsfr ä mjandet, rikspolisstyrelsen och naturv å rdsverket.

s. 291 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79; 187 291

En speciell gren av informationen g ä ller det f ö r
fj ä lls ä kerheten betydelsefulla v ä dret.
Det syns d ä rf ö r motiverat att det centrala ansvaret h ä rf ö r å vilar en annan myndighet ä n
den eljest f ö r Informationen hu-vudansvarige.
Detta centrala ansvar b ö r d ä rf ö r tillkomma den speciella myndighet
som har till s ä rskild uppgift att tillgodose samh ä llets behov av meteorologisk, klimatologisk och
hydrologisk information: Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut
(SMHl). P å detta b ö r ä ven ankomma
det centrala ansvaret f ö r grundl ä ggande forskning avseende klimatfr å gor av betydelse f ö r fj ä lls ä kerheten, fr ä mst sn ö - och lavinf ö rh ä llanden.

Utrustningsfr å gor ä r av v ä sentlig vikt f ö r fj ä lls ä kerheten. S ä rskilt g ä ller det s.k. s ä kerhetsutrustning. Som framh å llits i avsnitt 5-8 ä r det angel ä get att ä ven den fr å n fj ä lls ä kerhetssynpunkt aktuella
verksamheten p å
utrustningsomr å det
v ä sentligen kam ske inom p å omr å det arbetande verk (fr ä mst konsumentverket men ä ven f ö rsvarets forskningsanstalt m.fl.)
och inom f ö refintliga branschorganisationer.
Ett klart hu-vudansvar f ö r utrustningsfr å gor fr å n fj ä lls ä kerhetssynpunkt b ö r emellertid å vila n å gon av de i s ä kerhetsarbetet centralt engagerade
myndigheterna eller organisationerna. Det vore f ö rdelaktigt att h ä rf ö r kunna utnyttja n å gon av de tv å organisationer med intressen inom
fj ä lls ä kerheten, som under hela sin
verksamhet ä gnat dessa fr ä gor stor och kunnig uppm ä rksamhet, n ä mligen Svenska turistf ö reningen och Friluftsfr ä mjandet. Oavsett vilkendera som ifr å gakommer m å ste ett kontinuerligt och n ä ra samarbete dem emellan f ö ruts ä ttas. Angiven l ö sning f ö ruts ä tter vidare att den aktuella
organisationen vill å taga sig uppgiften ooh att en ö verenskommelse h ä rom kan tr ä ffas mellan denna och huvudmannen f ö r fj ä lls ä kerheten. Ett bidrag till med
uppgiften f ö renade utgifter torde vara
erforderligt och b ö r
inr ä knas i den uppr ä kning av det allm ä nna statsbidraget till
organisationen, som i annat sammanhang omn ä mnts avsnitt 5,5 Och 5.4) och som f ö resl å s i kapitel 7. Svenska 20 Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 187

s. 292 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 292

turistf ö reningen har
stor orgamisatorisk bredd och l ä ng erfarenhet
saunt har gjort viktiga insatser p å
utrustningsomr å det. Med h ä nsyn fr ä mst
till det s ä rskilda intresse, som Friluftsfr ä mjandet genom sin speciella utrustningskommitt é visar utrustningsfr å gor, och de insatser denna kommitt é
g ö r med bl.a. sin etablerade
samverkam med konsumentverket, f ö rsvarets
forskningsanstalt. Cykel- och sporthandlamas riksf ö rbund. Svenska fj ä llklubben,
allm ä nna reklamationsn ä mnden m.fl. synes emellertid i f ö rsta hand b ö ra
efterstr ä vas att Friluftsfr ä mjandet å tager
sig det centrala ansvaret f ö r
utrustningsfr å gor fr ä n fj ä lls ä kerhetssynpunkt.

F ö r eventuellt ytterligare omr å den ut ö ver
de ovan angi-vna med betydelse f ö r fj ä lls ä kerhetsn, d ä r ett centralt ansvar kan erfordras, synes detta
generellt sett b ö ra anses prim ä rt å vila
hu-vudmannen f ö r fj ä lls ä kerhet.

6.5.5 Sammanst ä llning

En sammamst ä llning av
den ansvars- och arbetsf ö rdelning i central instans, som b ö r g ä lla i altemativ
1 respektive 2 å terfinns i tab. 17.

s. 293 Kontrollera mot PDF

ii

u n

3 +J

;j

11

(fl (fl
i: >

cn

OJ 01

u.

C u

cc

01 :0

> (-,

. »

CO

-TI

M II

Ml

u

Cl, -s

m

&H o

+

c/2 fc.

01

£

U

+J 73

01

3 C

.->:

-1 3

M

.H J2

03

» J t.

rH

0] ;o

01

rH

C (-.

c

-nt

r OJ

0)

-n

yi

+J

t

Cfl
.rJ

i: u

c

*J

m

01

H
OJ

M

M cfl

nH

fil

O c

Ol

rH

u

tj

OJ

O OJ

*J

01

I-I

C

u

TI S

01

Ul

>>
n

o

1-,

.

-

CNJ

.c y:

o OJ

bo

>

o c

c

01

H

+J

cfl
>

c

m

y: CO

r 1

c

m

01

u

.H
II

-D

OJ

bo

U

>->

O ce

;n

rH

rH CO

(.-

(fl

o CO

n

J

o

OJ

01 +J

II

+ » 01

01 -D

"S

C ä

e =

!M

(fl

j:

tx.

OJ -'-

Cl

0) e

o

.-

bO:(fl

yi

H 1

1

u

tl t-

Ul

m

(D OJ

u

>

> +J

ctl

tn

c/2 (..,

>

n

3

01

u

II
rH

c

« fl

0]

>

> !1

al

-

:n II

>J

m

to

c

.- fc.

tn

c

c J

+j

.H

OJ

OJ fc.

OJ

C

c

OJ

c

.

11

(fl

r 1

-j

01 c

nj

:.- «

(fl

fc&

bf

..J

v

C

m

0]

OJ
-H

C

o!

il

OJ c

J

t;

r-

.H
Q)

OJ

1 01

c 1 a. P> 3 s

1

cfl

-13

1

OJ - c

o

fc.

01

-

« fl

c

jH c OJ

I

E J

u

c:

Oj

01 OJ OJ

*

-H X

y:

OJ

4H

17)

Xi Ti r-t

C

+J

(fl +J OJ

01

bo

OJ O

H -H OJ

Cfl C

OJ

-

ffi

c

.H .H

Ci

J 01

ii

(fl c

h .H .

.

.H

c:

.i

9

OJ

tl

01

-O

+J
o

j

a

OJ

+J fcl

.

.fJ .fJ OJ OJ

1H 01

>

OJ

c: - i.1

01

01

i!

OJ

OJ OJ OJ .ii

+J

S

01 ;j 0)

yi

h

fn

m OJ

yi tn yi h

c:

o OJ

u

0)

01

OJ OJ

01

(j -o 3 OJ

OJ cfl S >

U HJ

01

« fl

- !j

01

JD

>

bo bo

>

OJ OJ

>

c ö OJ 01

>

OJ

C

-H .rt

;o

> c ,0 c

> OJ

3

tj .c c

c

c

:(fl

;j in

c ii +J :cfl

01 ii

01

C

- ö bo o

c ö

O

e

01 cu

O

cfl i c e

r-* 3

c;

a -H .H

r-t

H

O

> >

.i:

rH cfl cfl O

01 ti

O

Ifl u

(fl na +J

O,

J

pa

cn cn

cn

CL, s iJ o

Eh ,Q

Ui

1 C

c

CO

OJ

o

c 1

cfl C

fcTg

J CO

K

.H

cc

S

« fl

O -H

fc.

tn

§

cn

Cl.

01 OJ

(M

cn

cn

«

c

01

c

OJ

fc, *J

-c x:

&, rH

fc.

fc.

fc.

(C

fc,

fc

y:

c t.

CO cfl

rJ

J

j

cn

rJ

Eh

cfl OJ =

fc.

fc.

fc.

cn

fc.

cn

S*

s:
y:

> .r4

>

>

:cfl OJ

1-,

- 2

E

cfl OJ *J

5 +j

fc.

fc, cn

fc.

fc.

fc.

fc.

5P

cfl

->
= c

E

Eh

6h

Eh

Sr

Eh

A,

CO

OJ OJ [J (fl OJ

tn cfl

OJ

cn

cn CM

cn

cn

cn

CO

cc

:o c
OJ c- 5 OJ

Cfl cc

o, CO

S

CO +j

a. rH

s

g

g

i

g

.H bD+

ce c/J

CC

K c ö

a;

cn

cn

cn

cn

bo

& CO

fe cc s cn

cn fc,

cn fc,

iH

1 1

cfl

.- CvJ

g

T- CM

g

2

s

g

fc.

OJ

+j .fj

CO

+j +j

cn

cs

ce

cn

fc

5

rH rH

r-i ,-i

« .:

1

c:

cfl

1

i

bfl

cfl t, c

o +J

C

c

c:

C cfl -H +J to OJ

1

+J OJ

01

0)

T3

cfl S

ö

- ö

c

3 C -O

o

S :cfl

C

rH

o

rH -H
c

:cfl

H
t.

CO

c

h

1 1

OJ C cfl

tl

rt Ch

r 1

c ö

£ ?

.H

C -O J3

r

ii

r-i

y:

>

JD

C Ö t

rH

B

l ä

u

rH

.tJ

O (fl

:cO

O

.C

OJ

rH

3

c OJ

-r-3

r-l

tl

-t->

>

:aj

rH C Ö

t-,

il bo

:o

0)

E

m

J=

H
( Ö

c j::

C-l

x:

cfl

1

o

* s: T}

-O

H
.r.

C

E

OJ

o

U tj r-t -

01

5

.r4

ca

>

:c ö O -r tl

e

>

tn

CT)

c

- ö ii OJ

H (TJ

Cfl

j

bo

O

Ih OJ c

bo

OJ tl

r-t

bO

u

C

O

j:: CO fj O o be :cfl -H

c

C O

c

v

n

TiJ

)

:cfl t-.

s:

>

C

C

c ö

O c OJ *J

13

c

rn

o

c

-O

Oj

g

H
cfl

C

o c

+J ii

O

+

H

"-T)

t, c e rH 01 bo O rH

cfl

h 01

OJ

OJ

O

-(->

o

£ >

o bo

OJ -H

1

3

fc:

J

c «

T3 bO+J
(fl

e

s c

Tl bo

-.O

tl

cfl

C

01 ;c ö 3 +J

c ö

:cfl O

c

4J

CO

2:

M

rJ rH OJ

cn

cn c

> rH

OJ

O

s. 294 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:187 294

6.4 REGIONAL OCH LOKAL SAMORDNING
OCH SAMVERKAN

6.4.1 Allmänt

Fjällsäkerheten är dels planering, dels
genomförande. Det gäller säväl centralt som regionalt och lokalt.
För att få bästa möjliga resultat av fjällsäkerhetsarbetet krävs på
samma sätt som i central insats ocksä regionalt och lokalt en
samordning ooh en fortlöpande, smidig och effektiv samverkan. Alla
intressenter skall givetvis som hittills i regel varit fallet känna
delaktighet i detta gemensamma ansvar och bära sin del därav. Men
erfarenheterna såväl frän fjällräddningen som fjällsäkerheten pekar
entydigt på att den nyss nämnda samordningen och samverkan bäst
främjas om någon myndighet eller organisation har ett klart förstahandsansvar
därför. Det skulle innebära en ungefärlig motsvarighet regionalt och e-ventuellt
lokalt till det huvudmannaskap i central instans, som redovisats för
fjällsäkerheten tidigare i detta betänkande.

6.4.2 Regionalt

Regionalt har l ä nsstyrelsen
enligt tradition och l ä nsstyrelse-instruktionen (senaste
lydelse 3FS 1976:892) rent allm ä nt en
central st ä llning och svarar - med n å gra specialundantag -f ö r den statliga f ö rvaltningen i l ä net. L ä nsstyrelsen
skall "fr ä mja l ä nets utveckling och befolkningens b ä sta".
Den svarar f ö r l ä nsplaneringen inom den fysiska riksplaneringen, som ju inom fj ä ll ä nen ä ven omfattar de obrutna fj ä llomr å dena och be-tydamde
omr å den skyddad natur i ö vrigt. Den har v ä sentligt,
i flera fall avg ö rande inflytande p å planerings f ö rverkligande.
L ä nsstyrelsen har vidare regionalt
ansvar f ö r ledsystemet under statligt hu-vudmannaskap
med anslutande anl ä ggningar, innefattande bl.a.
erforderligt planeringsarbete, samordning med lokala ledsystem, tillsyn betr ä ffande ledemas sk ö tsel

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:187 55

sant äskanden och medels förvaltning för
upprustning, nyanläggningar och drift. Då länsstyrelsen är högsta rejio-nala
polismyndighet och länspolischefen ingår i länsstyrelsen, har
styrelsen den högsta ledningen regionalt av den eljest i hu-vrudsak
pä polisdistrikten uppbyggda och därinom verkande fjällräddningen.

Ansvaret regionalt för betydande delar av de
verksamheter, som är aktuella frän fjällsäkerhetssynpunkt, ligger alltså
redan nu pä länsstyrelsen. Utredningen har vid sina studiebesök
inom fjällänen och överläggningar med företrädare för länsstyrelserna där
m.fl. kunnat finna att i flera avseenden däratöver länsstyrelserna
visat intresse och känt ansvar för och på olika sätt aktivt verkat
för fjällsäkerheten. Ingen annan myndighet eller organisation inom
länen har en motsvarande ställning eller kapacitet. Mot bakgrund av här
redovisade förhållanden synes det naturligt, att länsstyrelsen i ett
vart av de fyra fjällänen bör fä till uppgift att regionalt ansvara
för samordning ooh samverkan avseende fjällsäkerheten.

Det må framhållas, att ansvarsuppgiften begränsas
till samordning ocn samverkan. I båda fallen ingår dock i uppgiften
med nödvändighet också en initierande funktion. Visst underlag för
samordningen bör länsstyrelsen erhålla från hu-vudmannen för
fjällsäkerheten. Genomförandet inom länet av de olika verksamheterna av
betydelse för fjällsäkerheten bör i princip ankomma pä de olika
intressenterna. Med hänsyn härtill och till de uppgifter av
betydelse för fjällsäkerheten, som länsstyrelserna redan nu har eller
till följd av utvecklingen eller genom egna initiativ har påtagit sig
eller medverkat i, synes det troligt att länsstyrelserna - eventuellt
efter viss omprioritering - skulle kunna påtaga sig den angivna
ansvarsuppgiften utan personalförstärkning. I vart fall torde
erfarenheter av ett försök att sä göra böra avvaktas, innan
ställning tas i denna fråga.

s. 296 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 296

De instanser inom l ä net,
som b ö r samverka och som b ö r omfattas av samordningen, varierar fr ä n l ä n till l ä n beroende bl.a. p ä olika organisationsformer f ö r
turistverksamheten och ä mnat *. Envar l ä nsstyrelse L de fyra fj ä ll ä nen b ö r beroende p å
f ö rh å llandena och egna ö verv ä ganden sj ä lv
best ä mma var inom l ä nsstyrelsens organisation ansvarsuppgiften betr ä ffande samordning och samverkan skall handhas. Utredningen
har bed ö mt sk ä l n ä rmast tala f ö r att uppgiften å l ä ggs naturv å rdsenheten
men har ansett sig b ö ra avst å fr å n eget f ö rslag p ä
denna punkt.

L ä nsstyrelsen b ö r beroende p ä
de speciella f ö rh å llandena inom respektive l ä n
ocks å sj ä lv best ä mma vilka myndigheter, institutioner
ooh orgamisationer, vars regelm ä ssiga samverkan
och samordning i fr å ga om fj ä lls ä kerheten l ä nsstyrelsen b ö r
ha ansvar f ö r och vilja fr ä mja. Som regel torde samordnings- och samverkan ansvaret
b ö ra omfatta

aktuella kommuner och polisdistrikt,

aktuella samebyar,

regionala turistf ö reningar,
turistn ä mnder eller motsvarande,
turisthotell, fj ä llstationer o.d. ,

Svenska turistf ö reningens
och Friluftsfr ä mjandets distrikt, kretsf ö reningar, lokalavdelningar eller motsvarande,

f ö refintliga regionala fj ä lls ä kerhetsf ö reningar o.d.,

dom ä nverkets ber ö rda revir samt

lantbruksn ä mnden (renn ä ringsenheten) och

f ö rsvarsomr å desregementet

inom vederb ö rligt l ä n.

1. S å finns exempelvis inom J ä mtlands l ä n
en Fj ä lls ä kerhets-f ö rening V ä stra H ä rjedalen.

s. 297 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:187
297

L ä nsstyrelsen b ö r ha frihet att v ä lja
formerna f ö r hur den vill fr ä mja och leda samverkan i fj ä lls ä kerhetsf r å goma och samordna planering och å tg ä rder f ö r fj ä lls ä kerheten. F ö rutom
exempelvis vanliga remisser och sammantr ä den,
konferenser, s ä rskilda arbetsgrupper, applikatoriska
exempel o.d. kan t ä nkas att efter den modell, som med
framg å ng till ä mpats regionalt och lokalt i trafiks ä kerhetsarbetet, bilda en s ä rskild fj ä lls ä kerhetskcmmitt é .
Denna skulle d å innefatta representanter f ö r de ovan n ä mnda
myndigheterna och organisationerna (d ä ribland
representant f ö r minst en sameby per aktuell
kommun) samt eventuella andra intressenter, exempelvis i forekommande fall
representanter f ö r Svenska fj ä llklubben, Svensk skidl ä rarf ö rening m.fl.
Verksamheten b ö r bedrivas i n ä ra samverkan med l ä nsstyrelsen, som l ä mpligen st ä ller sekreterare och sekreterarbitr ä de till kommitt é ns
f ö rfogande. Kommitt é n borde givetvis sj ä lv ä ga att utse sin ordf ö rande men det torde bl.a. av praktiska sk ä l vara l ä mpligt
och i regel till f ö rdel f ö r samverkan ooh samordning om h ä rtill v ä ljes
chefsrepresentanter f ö r l ä nsstyrelsen i kommitt é n.

Utredningen f ö resl ä r allts å ,

att l ä nsstyrelsen i ettvart av de fyra fj ä ll ä nen f ä r till uppgift att regionalt ansvara f ö r samordning och samverkan avseende fj ä lls ä kerheten
samt

att l ä nsstyrelsen f ä r sj ä lv avg ö ra var inom l ä nsstyrelsens
organisation den angi-vna uppgiften skall handhas, vilka myndigheter och
organisationer osv. den n ä rmast b ö r omfatta och i vilka former den b ö r genomf ö ras.

s. 298 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 298

6.4-5 Lokalt

Som framgått av vad ovan anförts (p. 6.4.2) är
det ofrånkomligt att det regionala fjällsäkerhetsarbetet innefattar
flertalet av länets lokala myndigheter, institutioner ooh organisationer
med intressen och ansvar inom detta arbete. För det konkreta samarbetet
lokalt torde emellertid i många fall en överenskommen form kunna
vara till fördel. Det är naturligt att detta knyts till kommunen. På
denna ankommer den kommunala planeringen inom ramen för den fysiska riksplaneringen,
den leder utvecklingen inom kommunen, den har väsentligt inflytande pä
utvecklingen av turism, friluftsliv ooh rekreation samt anläggningar och
anordningar härför, den har ansvaret för lokala leder och spär, den har omfattande
information till bofasta och turister och den har fortlöpande nära kontakter
med myndigheter, orgamisationer, företag och enskilda inom kommunen. I regel
sammanfaller kommun och polisdistrikt, vilket sistnämnda har ansvaret för
fjällräddningstjänsten inom området.

Det lokala fjällsäkerhetsarbetet bör alltså - även i
de delar, som innefattas i det regionala arbete, som länsstyrelsen
samordnar - sammanhållas och samordnas av vederbörlig kommun inom
fjällregionen. Härvid bör nära samarbete ske med polisdistriktet, sä att
samordningen även kommer att gälla mellan fjällräddningen och
fjällsäkerheten. I vissa fall - t.ex. inom Åre kommun - bör
sammanhållningen och samordningen ske inom redan förefintliga organ, i
andra fall synes lämpligt att -enligt tidigare anförda grunder (p.
6.4.2) - bilda en särskilt fjällsäkerhetskcmmitté under kommunens ledning
och stöd enligt samma principer, som nyss angavs för motsvarande
regionala organ.

Utredningen föreslär

att kommunerna inom fjällregionen i anslutning till
det

s. 299 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 187 299

regionala fj ä lls ä kerhetsarbete, som l ä nsstyrelsen samordnar, b ö r
sammanh å lla och samordna det lokala fj ä lls ä kerhetsarbetet
inom kommunen samt

att detta b ö r ske genom
f ö refintliga organ inom kommunen
eller genom en s ä rskilt bildad fj ä lls ä kerhets-kommittl.

s. 500 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:187 500

6.5 SAMORDNING FJ Ä LLR Ä DDNING - FJ Ä LLS Ä KERHET

Ä ven
om fj ä llr ä ddning och fj ä lls ä .kerhet ä r tv å skilda funktioner under olika huvudmannaskap har de mycket gemensamt
och b ö r f ö r gemensamt b ä sta arbeta samordnat och under n ä ra och fortl ö pande
samverkan (jfr. p. 5.1.2). Detta b ö r
i f ö rsta hand s ä kerst ä llas genom
att fj ä llr ä ddningen genom sina polisi ä ra
representanter ä r f ö retr ä dd i fj ä lls ä kerhetens samverkansorgam
p å central, regional och lokal niv å , dvs. inom samverkansgruppen Fj ä lls ä kerhet
alternativt Fj ä lls ä ker-hetsr ä det, inom l ä nsstyrelsen och av denna eventuellt bildad regional fj ä lls ä kerhetskommitt é samt inom kommunen och d ä r eventuellt bildad s ä dan kommitt é .

Utredningen har i p. 6.5.2 ooh 6.5.5 ovan f ö reslagit att rikspolisstyrelsen i central instans
skall inom fj ä lls ä ker-hetsverksamheten vara hu-vudansvarig f ö r fj ä llr ä ddningens saunordning med fj ä lls ä kerheten.
Motsvarande ansvar p å regional och lokal niv å b ö r å vila l ä nspolischefen
respektive polisstyrelsen i vederb ö rligt
polisdistrikt.

En absolut gr ä nsdragning
mellam verksamhetema f ö r fj ä llr ä ddning och f ö r fj ä lls ä kerhet ä r
varken m ö jlig eller l ä mplig. Det ä r
i st ä llet angel ä get att deras sauaverkan - inom den ram som de
skiljaktiga hu-vudfunktionema medger - kan ges s å smidiga, till regionala ooh lokala f ö rh å llanden anpassade former som m ö jligt. Utredningen f ö ruts ä tter s ä lunda, som i olika sammanhang framh å llits, att exempelvis den medverkan fr å n fj ä llr ä ddningens sida i fj ä ills ä kerhetsinformation, ledtillsyn,
lavinfarekontro11 m.m., som hittills skett i den utstr ä ckning som varit f ö renlig med ordinarie uppgifter, ä ven
i forts ä ttningen kommer att l ä mnas. Det ä r
ä amdra sidan ocks å m ö jligt att ä tg ä rder n ä rmast avsedda f ö r
fj ä lls ä kerheten direkt eller indirekt f ä r
betydelse f ö r fj ä llr ä ddningen. Det kam exempelvis g ä lla inom informationsverksamhet, betr ä ffande kartor, v ä dertj ä nst, ledutbyggnad, utrustning och annat.

s. 501 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 501

Inom ett område förordar utredningen (jfr. p. 5-l'2
och b-1-l) en längt gäende samordning. Det gäller det polisiära saunbands-systemet
i fjällvärlden, som icke blott bör vara gemensamt för fjällräddning
och fjällsäkerhet även även bilda den grund, varpå i nuläget
kompletteringsbehoven för fjällsäkerheten bör tillgodoses. Utredningen
förordar ju (p. 5.7.7) att saimbands-behoven för fjällsäkerheten så
långt möjligt bör lösas genom en vidare utbyggnad av befintliga system.

I överensstämmelse härmed har utredningen även
föreslagit (p. 6.5.2 och 6.5.5) att rikspolisstyrelsen i central instans
för fjällsäkerheten, dvs. inom samverkansgrupp Fjällsäkerhet
respektive inom Fjällsäkerhetsrådet, bör vara hu-vudansvarig för sambandsfrågoma.
Motsvarande ansvar bör regionalt och lokalt ocksä åvila länspolischefen
inom länsstyrelsen och av denna eventuellt bildad fjällsäkerhetskommitté
respektive polisstyrelsen inom kommunen och av denna eventuellt bildad sädan
kommitté.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 °

6.6 SAMMANFATTNING

Det är angeläget att ett otvetydigt huvudmannaskap
kommer till ständ för fjällsäkerheten och att en klar fördelning av
ansvarsområden och arbetsuppgifter sker mellan huvudmannen och övriga
centrala, regionala och lokala organ, som bör ha del i amsvaret för
fjällsäkerheten.

Hu-vudmannaskapets innebörd klargörs - hu-vudmannen
skall i främsta rummet ha en initierande och samordnande funktion.

Huvudmannaskapet bör anknytas till en förefintlig,
i säkerhetsarbetet engagerad myndighet. Utredningen har övervägt anknytning
till rikspolisstyrelsen ooh till statens naturvårdsverk. Det
sistnämnda förordas.

När det gäller val av hu-vudman står två principiellt
olika möjligheter öppna: att huvudmannaskapet uppdrages åt någon
förefintlig myndighet, engagerad i fjällsäkerhetsarbetet (altemativ l)
eller att det förläggs till ett fristående organ med kanslifunktionen
anknuten till en förefintlig myndighet, engagerad i fjällsäkerhetsarbetet
(altemativ 2).

I förra fallet bör huvudmannaskapet uppdras ät
statens naturvårdsverk och samverkan främst genomföras inom en samverkansgrupp
Fjällsäkerhet. I senare fallet bör ett fjällsäkerhetsråd tillkomma med
kanslifunktionen förlagd till statens naturvårdsverk. För sauaverkan i
rådet bör väsentligen gälla samma principer som i förra fallet avsetts
för samverkansgruppen.

Utredningen har noggrant prövat de tvä altemativen.
Båda är tänkbara. Den särskilde utredaren ooh tvä av utredningens
experter förordar altemativ 1, sju av utredningens experter förordar
alternativ 2.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 °

Ett f ö rslag till ansvars- och arbetsf ö rdelning i central instans framl ä ggs - se tabell 17.

L ä nsstyrelsen i ettvart av de fyra fj ä ll ä nen f ä r till uppgift att regionalt ansvara f ö r samordning och samverkan avseende fj ä lls ä kerheten. L ä nsstyrelsen b ö r
sj ä lv f å avg ö ra var inom l ä nsstyrelsens organisation den angi-vna uppgiften
skall handhas, vilka myndigheter och organisationer osv. den n ä rmast b ö r
omfatta och i vilka former den b ö r genomf ö ras.

Kommunerna inom fj ä llregionen
f ö resl å s sammanh å lla och samordna det lokala fj ä lls ä kerhetsarbetet
inom kommunen. Detta b ö r' ske antingen genom f ö refintliga organ eller genom en s ä rskilt bildad fj ä lls ä kerhetskommitt é .

Samordningen fj ä llr ä ddning - fj ä lls ä kerhet sker fr ä mst
i de ovan f ö reslagna samverkansorganen, dvs. i
central instans samverkansgruppen Fj ä lls ä kerhet alternativt fj ä lls ä kerhetsr ä det, i regional instans inom l ä nsstyrelsen och eventuellt av denna bildad fj ä lls ä kerhetskommitt é , i lokal instans inom kommunen och d ä r eventuellt bildad s ä dan kommitt é . Rikspolisstyrelsen b ö r vara hu-vudansvarig f ö r samordningen -liksom f ö r de f ö .-
fj ä llr .uuning och fj ä lls ä kerhet v ä sentligen gemensamma sa: .ba.idsf r ä go-na - i central instans, l ä nspolischefer i regional och polisstyrelsen i lokal
instans.

s. 504 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 504

7. KOSTNADER

Utredningen har i kapitel 5 redovisat sina ö verv ä ganden och f ö rslag inom de olika verksamhetsomr å den som utredningen s ö kt avgr ä nsa. I kapitel 6 har utredningen
redovisat sina ö verv ä ganden och f ö rslag ang å ende hu-/Tidmamnaskap, ansvars- och arbetsf ö rdelning och samverkansformer.

I detta kapitel vill utredningen sammanfatta och
prioritera de s ä lunda f ö reslagna å tg ä rder, f ö r
vilka s ä rskilda ekonomiska resurser
befunnits erforderliga.

Utredningen ger h ö gsta
prioritet ä t de reserser, som beh ö vs f ö r att hu-vudmannen
skall kunna arbeta effektivt (p.5.1.5).

Enligt utredningens mening (p. 6.2.5.2) b ö r s ä lunda
statens naturv ä rdsverk tillf ö ras en handl ä ggare
f ö r det utredningsarbete m.m. som f j ä lls ä kerhetsfr ä goma kr ä ver.
H ä rigenom m ö jligg ö rs ä ven att, s å
snart beslut i hu-vudmannafr å gan fattats,
i heltidstj ä nst f ö r fj ä lls ä kerhets ä renden - fr ä mst samordningen - placera en sekreterare till
samverkansgruppen f ö r fj ä lls ä kerhet alternativt fj ä lls ä kerhetsr å det.

H ä rtill kommer vissa kostnader f ö r naturv å rdsverket
f ö r arovden, resor m.m. Utredningen
ber ä knar de sammamlagda å rskostnaderna f ö r
hu-vudmamnens administration till 17 5 000 kr.

Samtidigt vill utredningen i friimsta rummet s ä tta de f ö reslagna
å tg ä rdema f ö r ö kad infoirmation (inkl. utbildning) (p. 5.1.2 och 5.4.1) samt en f ö rst ä rkning av de
bidrag, som utg ä r ö ver statsbudgeten till Svenska turistf ö reningen och Friluftsfr ä mjandet (p.
5.5.4.1; jfr p. 5.4-1, tredje ooh fj ä rde
styckena) f ö r att dessa organisationer d ä rmed skall kunna ö ka
sina insatser p ä fj ä lls ä kerhetens omr å de.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 "

Utredningen ber ä knar
f ö r sistn ä mnda ä ndam å l f ö r b å da organisationerna ett sammanlagt belopp av 450
000 kr. Det b ö r ankomma p å huvudmannen f ö r
fj ä lls ä kerheten och organisationerna i samr å d att besluta om hur dessa medel skall disponeras f ö r att ö ka
s ä kerheten i fj ä ll-3n.

Vad g ä ller fr ä gan om information om fj ä lls ä kerhet utg ä r utredningen fr å n
att hu-vudmannen kommer att verka f ö r
att s ä kerhetsfr å gorna fraimdeles ges ö kad uppm ä rksamhet Ö ver hu-vud taget i den information, som fj ä llturisten m ö ter,
samt att samordningen och samverkan i denna informationsverksamhet f ö rst ä rks.

Utredningen f ö resl ä r look att ocks å
s ä rskilda medel f ö r information st ä lls
till huvudmannens f ö rfogande. Utredningen ber ä knar p å
sikt ett å rligt belopp om 400 000 kr. f ö r detta ä ndam ä l.

Behovet ftt kraftigt f ö rst ä rka och vidga p å g å ende informa-tionsarbtte ä r emellertid i nul ä get s ä rskilt angel ä get. Detta motiverar s ä rskilda ä tg ä rder nu. Utredningen f ö resl å r d ä rf ö r att ett eng ä ngsanslag
st ä lls till f ö rfogande f ö r
en in"o-nationskampanj - fj ä lls ä kerhetskampanj - under bud-jet ä -en 197C/79 och 1979/80 (p. 5-4.6). Detta b ö r anvisas omedelbart f ö r att n ö dv ä ndig information snabbt skall kunna n å ut till fj ä llturisterna m.fl.

Kostnaderna f ö r
kampanjen ber ä knas till 1 milj.kr., varav 600 000
kr. f ö r budget å ret 1978/79 och 400 000 kr. f ö r budget å ret
1979/80. F ö r att den angel ä gna snabbstarten skall kunna ske, beh ö ver medlen f ö r
innevarande budget å r kunna disponeras under september
1978 eller m ö jligen ä tminstone vara vissa f.o.m. denna tid och kunna
disponeras snarast m ö jligt d ä refter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 187 ' °

Utredningen har funnit (p. 5.1.2 och 5,6.2.1) - och det
har i skilda sammanhang utanf ö r
utredningen ocks å framh å llits -att den v ä derservice,
som i nul ä get ges inom fj ä llregionen, m å ste
v ä sentligt f ö rb ä ttras. Med h ä nsyn till att SMHl-utredningen arbetar med en
samlad ö versyn av v ä derorganisationen och dess funktioner och av tidssk ä l har utredningen icke framlagt n å got konkret organisationsf ö rslag. En f ö rb ä ttring vintertid av n ä tet av observationsplatser i h ö gfj ä llet har dock utredningen ansett s å angel ä gen
att den framlagt f ö rslag h ä rom (p. 5-6.2.2 ooh 5-6.5). Kostnaden f ö r investering och f ö r drift under tv å vinterm å nader har ber ä knats
till 0,5 milj.kr. I a-waktan p å SMHI-utredningens
f ö rslag och st ä llningstagande till detta f ö resl å s angivna
medel anvisas f ö r ett f ö rs ö ksvis
genomf ö rande av n ä tf ö rst ä rkningen under budget å ret 1979/80.

F ö r att kunna aktivera angel ä gen lavinforskning, lavinprognos-tj ä nst m.m. (p. 5.6.2.4) b ö r fr å n samma
budget å r ocks å SMHI anslag uppr ä knas med 0,2 milj.kr.

De nu n ä mnda
resurserna b ö r enligt utredningens mening tillf ö ras f j ä lls ä kerheten omedelbart och med prioritet. Medelsbehov
f ö r ö vriga å tg ä rder som utredningen f ö r fram, n ä mligen (p, 5-5.4.2, 5.7.7 respektive 5.7.7) angel ä gna tekniska f ö rb ä ttringar utmed fr ä mst
vinterleder (0,8 milj.kr.), fortsatt utbyggnad av hj ä lptelefonn ä tet
(2,5 milj.kr.) samt uppr ä kning av polisens
abonnemangskostnader f ö r det f ö refintliga tr ä dbuma
hj ä lptelefonn ä tet f ö r att s ä kerst ä lla
effektivt underh ä ll (0,09 milj.kr. per ä r), ä r i och f ö r sig n ö dv ä ndiga men av den karakt ä ren att de kan genomf ö ras successivt i den takt, som erforderliga resurser kan st ä lla till f ö rfogande.
Det b ö r ej heller uteslutas, att ett f ö rverkligande av utredningens f ö rslag i dessa h ä nseenden-helt
eller delvis-ocks ä skulle kunna ske p ä s å s ä tt att vederb ö ramde
myndighet efter samr ä d med hu-vudmannen f ö r fj ä lls ä kerhet v ä ljer
att prioritera dessa å tg ä rder inom ramen f ö r of ö r ä ndrade anslag.

s. 507 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:187 507

Betr ä ffande de ut ö kade f ö rs ö ken med fj ä llpatruller
och de tillkommande f ö rs ö ken med anv ä ndning av vapenfria tj ä nste-pliktiga i sammanhanget ("p. 5.5.4.4) f ö ruts ä tter
utredningen att kostnaderna v ä sentligen
bestrids fr å n arbetsmarknadsstyrelsens anslag
f ö r utbildning av s å dana tj ä nstepliktiga
och f ö r syssels ä ttningsfr ä mjande
å tg ä rder.

21 Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 187

s. 1 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:187 1

Bilaga 2

Sammanställning av remissyttranden

1 Inledning

Utredningens överväganden och förslag har fått ett
positivt gensvar hos i stort sett samtliga remissinstanser. Rikspolissiyrdsen.
sunens nauirvårds-verk och Svenska Uiristföreningen understryker vad
utredningen anfört om den enskildes ansvar för den egna säkerheten vid vistelse
i fjällvärlden. Nalurvårdsverkel och Svenska turistföreningen anser vidare att
utredningens förslag till ätgärder m. m. kan anses välgrundade och väl
avvägda. Friliifisfrämjandei instämmer i utredningens uppfattning att en
gränsdragning mellan fjällräddning och fjällsäkerhet inte är möjlig eller
lämplig och att den förra utgör en väsentlig del av den senare.

2 Huvudmannaskapet för fjäilsäkerheten

Utredningens alternativ 1 med statens naturvårdsverk som
huvudman tillstyrks av rikspolisstyrelsen, SMHI, statskontoret, RRV, nämnden
för sainhäUsinformation, lantbruksslyrelsen, naturvårdsverket, länsstyrelserna
i Jämilands och Väsierbonens län, konsumeniverkei och Svenska frisksporlförbundet.
Rikspolisslyrelsen anser i likhet med utredningen att huvudmannen i första hand
bör ha en samordnande och initierande funktion. Med hänsyn till behovet av ett
entydigt och klart uttalat ansvar för fjällsäkerheten med fast förankring i en
myndighet menar rikspolisstyrelsen, lanlbruksstyrelsen och nalurvårdsverket
att alternativ ] är det enda godtagbara. Lantbriiksstyrdsen och
naturvårdsverket anför vidare att naturvårdsverkets ansvar för
naturvårdsförvaltningen, rörligt friluftsliv och rekreation samt det statliga
ledsystemet talar fören föriäggning av huvudmannaskapet till denna myndighet.
Tillsammans med länsstyrelsen i Väs-lerhottens län menar nalurvårdsverket att
alternativ I ärdet mest fördelaktiga ur effektivitets- och kostnadssynpunkt.
Statskontoret framhåller vikten av att de olika intressenterna i frågor som
rör fjällsäkerheten får ett inflytande över åtgärderna för ökad fjällsäkerhet.
Nämnden för samhälls-informatlon och länsstyrelsen i Jämtlands län menar att en
representant för varje fjällan bör ingå i samverkansgruppen, medan
lantbruksstyrelsen anför att representant för lantbruksnämnderna bör beredas
plats.

Domänverket, länsstyrelserna i Kopparbergs och Norrbottens
län, Sveriges iitrisiråd och Svenska samernas rik.sförbund tillstyrker
utredningens alternativ 2 med tillskapandet av ett fjällsäkerhetsrfld som huvudmaf\.
Detsamma gör televerket, Friliifisfrämjandei och Svenska jjällkliihhen, men de
senare remissinstanserna menar att fjällsäkerhetsrådets kansli bör förläggas
till rikspolisstyrelsen i stället för naturvårdsverket. Såsom skäl till detta
anförs framför allt det nära sambandet mellan fjällräddning och fjällsäkerhet. Fdeverkei
och iiirisirådet anser att alternativ 2 är att föredra då en sådan form av
huvudmannaskap bätte bör kunna stimulera de frivilliga organisationerna. Även komnninförbnndel
anser denna stimulans vara viktig och menar att huvudmannaskapsfrågan kan lösas
genom ett funge-

s. 2 Kontrollera mot PDF

Frop. 1978/79:187 2

rande kontaktorgan. Vidare menar televerkei och Frilnjlsfrämjandet
att det faktum att huvudmannen skall verka genom sina intressenter talar för
alternativ 2. Det ärockså väsentligt menarFriliifl.sjrämjandel och Svenska jjäUkluhben
att de olika intressenterna i fjällsäkerheten får en jämbördig status. Domänverkei
å sin sida hävdar att eventuella gränsdragningsproblem mellan
rikspolisstyrelsen och naturvårdsverket kan underlättas om de möts i ett
fjällsäkerhetsråd. Vidare menar domänverket att antalet ordinarie ledamöter i
rådet bör begränsas så långt möjligt, framför allt SMHI borde kunna adjungeras
vid behov. Länssiyrelsen i Norrbollens län föreslär att representanter förde
berörda länsstyrelserna ingår i Ijällsäkerhetsrådet, liksom en gemensam
representant för fjällkommunerna. Vidare ifrågasätter länsstyrelsen
nödvändigheten av rådets lokalisering till Stockholm. Fiirlsirådet menar att i
fjälisäkerhetsrädet bör ingå representant dels för den egna organisationen,
dels för turistanläggningarna inom fjällvärlden.

Svenska uirislföreningen och Svenska UnisljÖrcningens färdledarklubb
anser att huvudmannaskapet bör uppdras åt rikspolisstyrelsen då styrelsen har
ansvar för fjällräddningen och därmed resurser och erfarenhet samt en enhellig
organisation med klara arbetslinjer mellan centrala, regionala och lokala
instanser.

Vad beträffar ansvarsfördelningen mellan oiika
intressenter instämmer de flesta remissinstanserna i utredningens förslag eller
lämnar det utan erinran. Naturvårdsverket, konsumentverket och Svenska ,frisksportj'ör-binidel
anser emellertid att konsumentverket bör vara ansvarigt för utrustningsfrägorna.

1 stort sett samtliga remissinstanser ansluter sig till
utredningens förslag vad avser fjällsäkerhetsarbetet regionalt och lokalt eller
lämnar det utan erinran. Nalurvårdsverket anser det vara mycket viktigt att det
finns klara former för kopplingen mellan det centrala, regionala och lokala
ansvaret för samordning och samverkan avseende fjällsäkerheten. Verket liksom kominiinförbimdel
och FrUiiflsfrämjaridel menar att ansvarei för samordning och samverkan,
regionalt och lokalt, bör ankomma på länspolischefen resp. polisstyrelsen. RRV
förutsätter att regionala överenskommelser kan träffas inom resp. län mellan
länsstyrelse, kommuner och andra berörda organ som närmare preciserar
ansvarsfördelningen i länet. Länssiyrelsen i Jämtlands län anser atl del
regionala ansvaret för fjällsäkerheten också bör innefalta möjligheler atl
ingripa mot missförhållanden, som äventyrar säkerheten. Länssiyrelsen i Jämilands
län liksom rikspolisslyrelsen och FrUiiftsfrämjandei menar att det är
väsentligt att de regionalt och lokalt ansvariga organen tillförs ökade
ekonomiska resurser i och med att de ges ett utökat ansvar för fjällsäkerheten.

3
Information och utbildning

Utredningens prioritering av informations- och
utbildningsfrågorna tillstyrks av flertalet remissinstanser och lämnas i
övrigt utan erinran. Nämnden för samhäUsiiijormalion och Frihifisfrämjandel poänglerar
viklen av att redan i den obligatoriska skolundervisningen ge grundläggande
information om fjällsäkerhel. Nämnden för samhällsiiiforinaiion anför vidare
tillsammans med RRV, nalurvårdsverket, rekreaiionsberedningen. Svenska lurislföreningen
och Svenska fjällklnhhen atl för den fortsatta ulbild-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:187 3

nings- och informationsverksamheten krävs grundliga
analyser av informationsbehovet, inkl. en kartläggning av inträffade olyckor
och allvarliga olyckstillbud, samt en omsorgsfull planering. Länsstyrelsen i
Kopparbergs län anser att en märkesprovtagning i fjällsäkerhet kan vara att
föredra framför brett upplagda kampanjer. Rikspolisslyrelsen, rekreaiionsberedningen.
Svenska Uirislföreningen och Friluflsfrämjandel framhåller med bestämdhet det
angelägna i att de frivilliga organisationerna tillförs ytterligare resurser.
Svenska frisksporlförbundet anser det vara högst olyckligt om två frivilliga
organisationer skall särbehandlas i fråga om bidrag. Förbundet nämner en rad
andra organisaiioner som man anser bör få del av de ökade bidragen. Nalurvårdsverket
menar alt en nödvändig förutsättning för att verket skall klara ansvaret för
informationen såsom huvudman är, alt det inom ramen för de föreslagna 400000
kr. avsätts medel för en ytterligare förstärkning av verkets personal.
Länsstyrelsen iJämtlands län anser det önskvärt alt utbildningsmöjligheter för
färdledare lillskapas, förslagsvis i anslutning till den utbildningsverksamhet
inom turistnäringen som f. n. är under uppbyggnad. Länssiyrelsen I
Västerbottens län anser att utbildning av färdledare m.m. lämpligen bör
förläggas till Västerbottens inland. FrUiifisjrämjandei hälsar med
tillfredsställelse utredningens bedömning beträffande utbildning av färdledare
alt tyngdpunkten bör ligga hos de frivilliga organisationerna även i framtiden.
Sveriges uiristråd framför atl man belraklar det som självklart alt rådet inom
sina ramar också informerar om säkerhetsfrågorna. Sveriges radio framför att i
den mån meddelanden om fjällsäkerhet uppfyller de villkor, som gäller för
myndighetsinformation i radio och TV, kommer man självfallet att låta sända
dem.

Vad beträffar kartmaterialet framhålls från ett flertal
håll att det är en väsenilig beståndsdel i informationen om fjällsäkerheten. Lanimåieriverkei
är posilivi till alt göra försök all direkl i grundversionen av topografiska
kartan la med mera av fjällsäkerhetsinformationen. Den kommande revideringen av
fjällbladen kan ge möjligheler alt försöksvis pröva utredningens förslag. Så
snart erfarenheter erhållits bör en särskild reviderings-plan för Ijällkartorna
upprättas saml härav föranledda prioriterings- och finansieringsfrågor avgöras.
Länssiyrelsen i Jämtlands län anser att en översyn bör göras av nuvarande
kartbestånd på turistområdet. Svenska turistföreningen stöder särskilt
förslaget om en samordning av kartverksamheten hos lantmäteriverket och LiberFörlag.

Säsom tidigare framgått anser naUirvårdsverket och Svenska
frisksporlförbundet atl konsumentverket bör ha ansvar för frägor rörande
personlig utrustning m. m. Konsumentverket framhåller för sin del att det kan
vara lämpligt att knyta en särskild utrustningskommitté till verkei samt att
vissa ytterligare resurser bör ställas till verkets förfogande om den ambitionsnivå
som utredningen föreslagil skall kunna hällas. Länsstyrelsen i Jämtlands län
ifrågasätter det lämpliga i all knyta den föreslagna testgruppen till
Friluftsfrämjandet. Övriga remissinstanser tillstyrker eller lämnar utredningens
förslag avseende utrustningsfrägorna utan erinran. FrihiJIs-,fräiiijandel anser
att ett årligt bidrag om 50000 kr. bör ställas lill främjandets förfogande för
åtgärder på utrustningsomrädet.

4 Leder

Utredningens konstaterande att insatser för alt förbättra
ledsystemet är en av de främsta ålgärderna för all långsiktigt främja
fjällsäkerheten under-

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:187 4

stryks av flertalet remissinstanser. Svenska JjäUklubben
är emellerlid orolig för au led- och stugutbyggnad ges ett alllför slort värde
för fjällsäkerheten. Naturvårdsverket anför alt verket på grund av
otillräckliga medel haft vissa svårigheter atl sköta det statliga ledsystemet
på ett ur fjällsäkerhetssynpunkt tillfredsställande sätt. Länsstyrelsen i
Kopparbergs lån anser atl lederna inom länet mäste ges hög prioritet vid en
markerad förbättring av ledsystemet. Nalurvårdsverkel framhåller vidare att på
lång sikl bör de fjällanläggningar som nu inte ägs av slalen och som ligger
utmed ledsystemet, i likhet med lederna, överföras till statligt
huvudmannaskap.

Vad belräffar utredningens förslag om alt länsstyrelsen
bör bli lillslåndsmyndighet för anläggande av vandringsleder framhåller rikspolissiyrdsen,
RRV, länssiyrelsen i Kopparbergs län och FrUiiftsfrämjandei all det är
angelägel att detta genomförs. Överbefälhavaren har inget att erinra mot
förslaget men förutsätier alt resp. militärbefalhavare ges möjlighet alt styra
ur försvarssynpunkt vikliga ledriklningar. Länsstyrelsen i Jämilands län
framhåller att med hänsyn till länsstyrelsens begränsade resurser torde en tillständsprövning
av nytillkommande leder inte kunna genomföras även om så vore önskvärl.

Naturvårdsverket framhåller alt den av utredningen
beräknade kostnaden för omedelbara förbättringar av bl.a. vinterlederna torde
uppgå lill belydligt högre belopp än vad utredningen anger.

Vad beträffar ulredningens förslag angäende ulökad försöksverksamhel
med fjällpalruller framhåller AMS atl styrelsen även i fortsättningen är beredd
atl diskutera utförande av visst fjällsäkerhetsarbeie som beredskapsarbete, i
den mån läget på arbetsmarknaden och den lokala sysselsättningssitualionen
kräver della. Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser att länets fjällområden som
kontrasterande Jämförelse med Norrbottens län borde ingå i nya försök. Länssiyrelsen
i Jämilands län anser all om resurser inte kan skapas för inrättande av ledpalruller
i Jämtlands län bör en omprioritering göras av naturvårdsverkets nuvarande
resurser för led-patruller. Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller all erfarenhelerna
frän länels försök med Qällpalruller är sä goda alt de bör ulvidgas lill att
omfatta ytterligare ett län, förslagsvis Jämtlands län. Domänverkei å sin sida
anser all fjällpalrullerna i Norrbottens län inle varit så engagerade i fjällsäkerhelsarbetei
som utredningen vill göra gällande. Rikspolisslyrelsen anser att lillsynen av
lederna så längt möjligl bör ulföras av traktens befolkning.

Följande remissinstanser avstyrker eller ifrägasätter
starkt utredningens förslag att utnyttja vapenfria värnpliktiga för avpatrullering
av ledsystemet, nämligen rikspolisslyrelsen, lantbruksslyrelsen, nalurvårdsverket.
rekreaiionsberedningen, domänverket, länsstyrelserna I Kopparbergs och
Jämtlands län saml Svenska,frisksporlförbimdet. Den främsta anledningen är att
den korta tjänstgöringstiden inte medger atl kravel på kunskap och erfarenhel
kan lillgodoses, inte ens genom erforderlig inskolning. RRV anser att förslaget
bör preciseras och kostnadsberäknas innan en eventuell försöksverksamhet
påbörjas. AMS däremot ser positivt på försök lill utvidgade ijänstgöringsalternaliv
för vapenfria ijänsteplikliga.

5 Vädertjänst

Behovet av bättre väderljänsl understryks av flertalet
remissinstanser. RRV framhåller emellerlid alt en analys behöver göras av vilka
vädersitua-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:187 5

lioner som erfarenhetsmässigt kan leda till fjällolyckor
och som därför behöver förutses, innan man kan ta ställning till utredningens
förslag. Länsstyrelsen i Jämtlands län anför å sin sida att del bör ankomma pä SMHI
au utarbeta en enkel handledning för fjällbruk över karaktäristiska tecken pä vädeiförändringar.
SMHI framhåller atl för atl klara av behovet av ökad väderinformation behöver
institutet säväl en ekonomisk som en personell resursförstärkning. Vidare anför
institutet att del är olillfredsställande alt lokalprognoser för vissa
fjällområden f. n. ulfärdas av flygvapnets meteorologer som ett prival
åtagande.

SMHI instämmer i utredningens uppfattning att
prognosområdet bör delas i minst tvä ansvarsområden. Efiersom institutets
framtida organisation f. n. är under uiredning vill SMHI inte lämna något
konkret organisationsförslag beträffande fjällvädertjänsternas placering,
ansvarsområden och bemanning. Utan alt föregripa ulredningen menar institutet
att en viss förbättring av prognosarbetel för Jämtland och Härjedalen bör kunna
ske genom att två tjänster för civila meteorologer inrättas för att under
vintersäsongen placeras vid den militära väderijänsten i Östersund. Statskontoret
understryker möjligheten att även i fortsättningen utnyitja redan befintliga
resurser på säväl den civila som den militära sidan samt öka samordningen
mellan dem. Länsstyrelsen i Jämilands län menar alt den förstärkning ulredningen
föreslagit vid SMHI:s väderkontor i Sundsvall i stället bör placeras pä Frösön
för all samordna där befinllig militär och civil väderljänsl. Länsstyrelsen i
Norrbottens län erinrar om att styrelsen redan tidigare aktualiserat frågan om
inrättande av en regional SMHl-grupp för Norrbottens län. SMHI-ntredningen framhälleratt
den bedriver en sludie med inriktning pä möjlighelerna alt allmänt decenlralisera
viss väderljänsl med uinyttjande av den regionala organisationen för flygvä-dertjänsten.
Bland de frågor som därvid särskilt studeras ingär att finna en rationell organisaiorisk
form för regionala väderkontor i Luleå och/eller Östersund, där del finns en
uppbyggd militär väderorganisation. SMHl-iilredningen anför vidare alt den
kommer att lämna förslag beträffande omfattningen av den väderinformation som
skall anses vara en myndighetsuppgift för SMHI.

SMHI ansluler sig i stort till den föreslagna indelningen
i älta prognosdistrikt inom fjällregionen, men anför samtidigt att den
slutliga indelningen måste bli beroende av dels de naturliga vädergränserna,
dels hur stations-nätet byggs ut och dels vilka prognosmetoder som kan komma
till användning.

Vad belräffar stationsnälet för observation av väder menar
SMHI att en ulökning är önskvärd, men del vore olyckligl om observationsprogrammet
begränsades lill tvä mänader per år och fyra avläsningar per dag. Det är
nödvändigt att förhällanden kartläggs under hela vintersäsongen, vilket innebär
sex månader per år samt en utökning till sex avläsningar per dag. Delta medför
enligt institutels beräkningar att den årliga driftkostnaden ökar lill knappt
300000 kr. SMHI framhåller emellertid alt ett mera okonventionellt grepp
avseende väderobservalioner kunde vara av värde. Mot bakgrund av att vinden är
den utslagsgivande väderfaktorn föreslär institutet att medel beviljas för att
omgående uireda och utprova ett system med automatiska vindgivare att ersätta
eller komplettera förstärkningen av observationsstationer i fjällen. 150000 kr.
bör anslås för bl. a. utvärdering och rekognosering. Televerket bedömer del som
möjligt att med hjälp av i fjällområdena redan etablerade radiosambandssystem
trådlöst kunna samla in information från automatiska väderstalioner. Verket är
berett att

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:187 6

medverka lill inf ö randel
av denna leknik. SMHl-utredningen framh ä ller
att man inte kommer atl l ä mna f ö rslag lill geografisk f ö rdelning av
observations- och m ä tresurser.

SMHI delar utedningens uppfattning att lokalradion b ö r s ä nda v ä derrapporter f ö r
fj ä lldistriklen ä ven l ö rdagar, s ö ndagar och under helgerna. Vidare st ö der institutet f ö rslaget
om att prognoserna f ö rmedlas via telefonsvarare under f ö ruts ä ttning av
all en samordning sker mellan rapporterna i dessa b ä gge media.

SMHI inst ä mmer i alt
forskningsinsatser inom fj ä llens klimatologi och f ö r f ö rb ä ttring av prognosmetoderna ä r utomordentligt viktiga. Vidare finner institutet
del angel ä get atl fr å gor om laviner, lavinforskning och varningar f ö r lavinfara uireds i en s ä rskild arbetsgrupp under huvudmannen. Naturv å rdsverket anser atl SMHI b ö r tillf ö ras
s ä rskilda resurser f ö r fr ä mst
forskning och utveckling, inle minst avseende laviner. SMHl-utredningen framh å ller att man kommer att l ä mna f ö rslag i
huvudsak betr ä ffande forskningens organisation
och resurser inom SMHI. N ä gon v ä rdering och prioritering av olika forskningsprojekt kommer inte atl g ö ras. Svenska Jj ä Uklubben
anf ö r alt man b ö r kunna minska antalet lavinolyckor genom atl
potentiellt farliga sluttningar markeras p å
en viss edition av Nya fj ä ll-kartan. Svenska kl ä tlerf ö rbundel
menar att lavinforskningen ä r ell eftersatt
Omr å de i Sverige. Tekniska h ö gskolan i Lund framh å ller alt Institutionen f ö r
naturgeografi, Stockholms universitet i likhet med vad som varit fallet
tidigare b ö r ses som den cenlrala
samlingspunkten f ö r lavinforskningsarbetet.

6 Samband

Flertalet remissinstanser inst ä mmer i utredningens uppfattning om sambandets funklion
f ö r fj ä lls ä kerheten, liksom de f ö rslag utredningen l ä mnat i detta avseende. Lantbruksslyrelsen framh å ller atl renn ä ringens
behov av sambandssystem b ö r integreras med den utveckling av radiokommunika-lionssystem
som aktualiseras inom ramen f ö r det
fortsatta fj ä lls ä kerhetsarbetei.

Vad belr ä ffar b ä rbar radiokommunikalionsutrustning menar l å nsstyrelsen i Norrbottens l ä n att det ä r
viktigt att s å dan anskaffas f ö r uthyrning till fj ä llvandrare. Ä ven Svenska turistf ö reningen och Friluflsfr ä mjandel å r
mera positiva ä n utredningen till denna typ av
samband.

L ä nsstyrelsen i J ä mtlands l å n
menar att stor m å ttfullhet b ö r iakttagas vid utbyggnad av ir ä df ö rbindelser i
fj ä llen, d å ingreppet kan verka st ö rande p å
fj ä llupplevelsen. Vidare anf ö r styrelsen atl dess erfarenhet av funktionen hos
radiotelefoner i fj ä llstugor ä r mindre god, varf ö r ä tg ä rder b ö r s ä llas in f ö r att h ö ja drifts ä kerheten.
Svenska jj ä Ukluhben anser att den l å ngsiktiga m å ls ä ttningen om telefoner p å 5-15 km avst ä nd
ä r on ö digt statisk. Uibyggnaden b ö r
anpassas efter turislfrekvensen p å
resp. led. Luftfartsverket finner det angel ä get
atl samverkan med verkei kommer lill st å nd
i sambandsfr å gor, bl.a. avseende f ö rslaget att uinyttja n ö ds ä ndare av den typ som anv ä nds av civil och milit ä r luftfart.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1979

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

10 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (10)

10 kopplingar i 7 dokument.

  1. Skr. 1980/81:102 1980/81:102 s. 53 i texten
  2. Bet. 1979/80:KrU30 med anledning av propositionerna 1979/80:100 såvitt gäller anslag till stöd till idrotten och 1979/80:125 med förslag om tilläggsbudget III till statsbudgeten… s. 15 i texten
  3. Rskr. 1978/79:397 i texten
  4. Bet. 1978/79:KrU32 med anledning av propositionen 1978/79:187 om huvudmannaskapet för fjällsäkerheten m. m. jämte motioner s. 1 · s. 5 · s. 6 · s. 7 i texten
  5. Bet. 1978/79:NU45 Med anledning av propositionen 1978/79:100 i vad avser Norrlandsfonden och vissa delar av propositionen 1978/79:127 om åtgärder för att främja sysselsättningen… s. 5 i texten

Visa alla 7