Sök i Ratio Lex

om förslärkt skydd för fri- och rättigheter m. m.

477 sidor, varav 363 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 363 av 477 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1978/79:195, om förslärkt skydd för fri- och rättigheter m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:195

Regeringens proposition

1978/79:195

om
förstärkt skydd för fri- och rättigheter m. m.;

beslutad
den 22 mars 1979.

Regeringen
föreslår riksdagen atl antaga de förslag som har upplagils i bifogade Uldrag av
regeringsproiokoll.

På
regeringens vägnar

OLA
ULLSTEN

SVEN
ROMANUS

Propositionens
huvudsakliga innehåll

1
propositionen föreslås ell fiertal grundlagsändringar som innebär ett förstärkt
skydd för de grundläggande fri- och rättigheterna enligt regeringsformen.
Dessulom föreslås andra grundlagsändringar som rör bl. a. den s. k.
lagprövningsrälien, lagrådets granskning av lagförslag och formerna för
stillande av grundlag.

Ell
vikligl inslag i förslärkningen av räilighetsskyddel är förslaget om ell
särskilt förfarande vid s. k. räiligheisbegränsande lagstiftning. Den föreslagna
ordningen innebäratt förslag lill lag som angår begränsning av vissa av de
grundläggande fri- och rällighelerna, i. ex. yttrandefriheien och
möiesfri-helen, på begäran av lägsl tio riksdagsledamöler skall vila hos riksdagen
i minsi tolv månader innan det får anias. Undanlag görs dockför det fallel all
eu förslag vid omröslning i riksdagens kammare får slöd av minsl fem
sjättedelar av de röstande. I så fall är förslaget antaget omedelbart.

Skyddel
för vissa särskilda fri- och rättigheter försiärks också på annat säu. Förbudel
mol relroakliv lagsiiftning som f n. bara gäller strafflag utvidgas sålunda
lill all omfatta också skattelag. Vidare föreslås försiärkningar med avseende
på bl. a. rälten lill ersättning vid expropriation och skyddet för
medborgarskapet.

Lagprövningsrälien
innebär alt domstol eller annan rältslillämpande myndighei skall sätta t. ex.
en lag ål sidan om lagen uppenbart slrider mol grundlag. Denna räll som f. n.
anses föreligga utan slöd i lag skall enligt proposilionen skrivas in i
regeringsformen.

F.
n. är del regeringen eller riksdagsutskott som frill bedömer om ett lagförslag
skall granskas av lagrådet. I proposilionen föreslås all regeringsformen skall
innehålla en föreskrift om att lagrådels yttrande bör inhämias

1 Riksda\cii 1978/79. I saml. Nr 195

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:195 2

över lagförslag på vissa angivna områden. Iden mån
regeringen underlåterati höra lagrådet över ell lagförslag inom
granskningsområdei skall skälen redovisas för riksdagen. Även inrikiningen av
lagrådels granskning av lagförslag föreslås preciserad i regeringsformen.

Två
nyhcicr föreslås i fiåga orn rornicrna lör siifianclc av gruiullag. Dels skall
Cll lörslag lill iindring av grundlag väckas minsl lio niånatlcr före ilcl
riksdagsval, cfler vilkel del andra och avgörande riksdagsbesluiel skall
fallas. Dels skall ell förslag lill ändring av grundlag kunna bli föremål för
Iblkomrösining, om minsl cn tredjedel av riksdagens letlamöier begiir det.

Föruiom iindringar i regeringsformen föreslås i
proposilionen ändringar i riksikigsorclningen. Vidare innehåller propositionen
lörslag lill lagar om lagrådel och om förfarandet vid Iblkomrösining i hela
landci.

Den n\'a lagslifiningen föreslås iräda i krafl den I
lanuari 1980.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:195 3

I Förslag till

Lag oni ändring i regeringsformen

Härigenom föreskrivs i fråga om regeringsformen'

dels all nuvarande 13 kap. 7-11 iji; skall betecknas 13
kap. 8-12 SS,

(/(* au 2 kap. 7,9,10,12,18 och 20 tJS,8 kap.
1,4,7,15,16och 18 SS saml 10

kap. 5 S skall ha nedan angivna lydelse, dels all i
regeringsformen skall införas två nya paragrafer, 11 kap. 14 S och

13 kap. 7 S, av nedan angivna lydelse, dels all i punkl 9
övergångsbeslämmelsema hänvisningen lill "I kap. 6 S

försui stycket andra punklen" skall byUis ut mol
"I kap. 7 S försia stycket

andra punkten".

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
Ivddse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ingen
medborgare som är eller har varit bosatt i rikel får berövas sill
medborgarskap i annal fall än då han är eller samtidigt blir medborgare i
annan slal.

2 kap. 7§ Ingen medborgare för landsförvisas eller hindras
att resa in i riket.

Ingen medborgare som är eller har varil bosall i rikel får
berövas sill medborgarskap i annal fall än då han samtidigt, efter uttryckligt
samtycke eller genom att inträda iaUmän tjänst, blir medborgare i annan stal.
Utan hinder härav får dock föreskrivas att barn under aderton år I,fråga om
sitt medborgarskap skall följa jöräldrarna dier en av dem. Vidare Jår
föreskrivas all. i enlighet med överenskomiiidse med annan siai. den som sedan
födelsen är medborgare även i den andra siaien och är varakiigl bosaii där
förlorar sill svenska medborgarskap vid aderton års ålder eller senare.

9S Har annan myndighei än domstol berövat någon medborgare
frihelen med anledning av broll eller misstanke om broll, skall denne kunna få
saken prövad av domsiol ulan oskäligl dröjsmål. Vad nu sagls gäller dock icke
när fråga arom all lill riket överfiytta verkslällighel av frihetsberövande
påföljd som har ådömts i annan slal.

Rcgeringslbrmen omirycki 1976:871

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:195

Nuvarande lyddse Föreslagen lyddse

Ilar medborgare av annan anledning iin som angives i
första slyckel blivit oniliämlcrtagen ivångsvis, skali han likaså kunna lå
saken prövad av domsiol Lilaii Dskiiligi tlröjsniål. Med prövning av domsiol
liksiållcs i sådani läll priivning av nämnd, om niimndcns sammansäuning är
beslämd i lag och oiillöranden i nämnden skall vara eller ha varil ortlinaric
domare.

Hur prövning.som avses i fiiisui dier andra siyckci icke
uppdragits ål mvinlidtet som är behörig enligi föreskrifierna ilär. skall ilen
(inkomma på, allmän domsiol.

10 S SlralT eller annan brouspålöljd lår icke åliiggas för
giirning som icke var belagd med broiLspålblJd. niir den förövades. Ej heller
får svårare brouspålöljd åliiggas för giirningcn iin den som var föreskriven
då. Vad nu sagls om brouspålöljd gäller iiven lbrverk:mde och annan särskild
rättsverkan av broll.

Skall dlcrsiatligavgift fårej inlagas i vidare mån än som
följer av jöreskrifl. som gällde när den omsländighel inträfjäde som iiilösie
skaii-dler avgifisskyldighctcn. Finner riksdagen särskilda skål påkalla dci.
får dock lag innebära an skott dier statlig avgUi uiiages irols att lagen inte
hade trän i kraft när nyssnämnda omsländighel iniräffade. om regeringen eller
liksdagsuiskoii då hade läiniiaiJörslag härom llll riksdagen. Med jörslag
JämsläUes en meddelande i skrivelse Jrån regeringen lill riksdagen om an sådant
Jörslag är on vänta. Vidare jår riksdagen Jöreskriva undanlag från Jörsia
meningen, om riksdagen ftnner all del är påkallal av särskilda skål i samband
med krig. krigsfara eller svår ekonomisk kris.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:195 5

Nuvarande lyddse Föreslagen lyddse

12 S De fri- och rälligheler som avses i 1 § 1-5 saml i 6
och 8 §§ och i 11 § andra slyckel får, i den utsträckning som 13-16 §§
medgiver, begränsas genom lag eller genom annan författning efter bemyndigande
i lagenligt 8 kap. 7§ försia Slyckel 7 eller 10 §.

Begränsning som avses i första stycket får göras endasl
för atl lillgodose ändamål som är godiagbarl i ell demokratiskt samhälle.
Begränsningen får aldrig gå ulöver vad som är nödvändigi med hänsyn lill det
ändamål som har föranlell den och ej heller siräcka sig så långl alt den
utgörett hol mol den fria åsiktsbildningen såsom en av folkslyrelsens
grundvalar. Begränsning får ej göras enbarl på grund av politisk, religiös,
kulturell eller annan sådan åskådning.

Förslag Ull lag som avses i försia siyckei eller lill lag
om ändring eller upphävande av sådan lag skall, om det ejförkasias av
riksdagen, på yrkande av lägsl lio av dess ledamöter vila i minst tolv månaåer
från det all del försia uiskottsyitrandet över förslaget anmäldes i riksdagens
kammare. Utan hinder härav kan riksdagen antaga förslaget, om minst fem
sjättedelar av de röstande förenar sig om beslutet.

Tredje slyckel gäller icke,jörslag Ull lag om Jonson
gilii,dici i högsi två år av lag. Del gäller ej heller jörslag lill lag som
enban angår

1. JÖrbud all riija sådani, som någon
har cijarii i allmän ijänsl eller under uiövande av ijänsieplikl och vars
heinlighållaiide är påkallal av hänsyn lill iniresse som angives i 2 kap. 2
iryekfrihelsförordningen.

2.
husrannsakan
eller liknande intrång eller

3.
friheissiraff
som påföljd jör viss gärning.

Konsiilulionsuiskotlet prövar Jör riksdagens vidkommande huruvida
iredje slyckel är lillämpligl i jråga om vissl lagjijislog.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:195

Nuvarande Ivddse

Föreslagen lyddse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Varje medborgare skall vara tillförsäkrad ersiilining
enligt grunder som beslämmes i lag /öi del jall an hans egendom lages I anspråk
genoin exproprlaiion eller annen sådani, förfogande.

18

Varje medborgare vilkens egendom ia,i:es i anspråk genom
exproprlaiion eller annal sådani föriogande skall vara tillförsäkrad ersäiining
/w/ö/-liisien enligt grunder som beslämmes i lag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

20

Ullänning här i rikel är liksiälld med svensk medborgare i
fråga om

1.
skydd mot ivång
att dellaga i sammankomst för opinionsbildning eller i demonstration eller
annan meningsytlring eller all lillhöra trossamfund eller annan sammanslutning
(2 S andra meningen),

2.
skydd mol
dödsstraff, kropps-straff och tortyr saml mot medicinsk påverkan i sylte all
framtvinga eller hindra yllranden (4 och 5 SS).

3.
räu lill
domstolsprövning av frihetsberövande med anledning av broll eller misslanke om
broll (9 S första slyckel).

4.
skydd mol
retroaktiv brollspå-följd och annan relroakliv rättsverkan av brotl (10 S),

5.
skydd mot
inrättande av domstol i vissa fall (11 S första stycket),

6.
skydd mol
missgynnande f)å grund av ras, hudfärg eller elniski ursprung eller på grund av
kön (15 och 16 SS),

7.
räll lill
fackliga slridsålgärder (17 S),

8.
räll lill
ersältning vid expropriation eller annal sådani förfogande (18 S).

Ullänning här rikel är liksiälld med svensk medborgare i
fråga om

1.
skydd mot tvång
all dellaga i sammankomst lor opinionsbildning eller i demonstration eller
annan meningsyttring eller all lillhöra trossamfund eller annan sammanslutning
(2 S andra meningen).

2.
skydd mol
dödsstraff, kropps-straffoch loriyrsami mot medicinsk påverkan i syfte au
framtvinga eller hindra yllranden (4 och 5 SS).

3.
rält
till domstolsprövning av frihetsberövande med anledning av broll eller
misslanke om brott (9 S första och tredje styckena).

4.
skydd mol
relroakliv broilspå-följd och annan relroakliv rättsverkan av brott saml mol
leiioakiiv skall eller avgifl (10 S).

5.
skydd mol
inrällande av domstol i vissa fall (IIS första stycket),

6.
skydd mol
missgynnande på grund av ras, hudfärg eller etniskt ursprung eller på grund av
kön (15 och 16 SS),

7.
räll lill
fackliga slridsålgärder (17 S),

8.
rätl lill
ersältning vid expropriation eller annai sådani förfogande (18 S).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:195

Nuvarande lydelse

Om annal icke löljcr av siirskilda lörcskrifier i lag, iir
ulliinning hiir i rikci iiksuilkl med svensk medborgare iiven i fråga om

1.
yltrandefnhei.inrormalionsfri-hci,
möiesfrihci, dcmonsiraiionsfri-hei, Ibrcningslrihci och religions-Irihei (I S),

2.
skydd mol ivång
atl giv;i till känna åskådning (2 S försia meningen),

3.
skydd mol
kroppsligt ingrepp även i annal lall iin som avses i 4 och 5 SS, mot
kroppsvisitalion. husrannsakan och liknande inirång saml mol inirång i
lorirolig meddelelse (6 S),

4.
skydd mol
frihelsberövande (8 S försia meningen),

5.
rält
till domstolsprövning av frihelsberövande av annan anledning än broll eller
misslanke om broll (9 § andra stycket).

6.
offenllighel
vid domstolsförhandling (11 S andra stycket),

7.
skydd mol
ingrepp på grund av åskådning (12 § andra stycket tredje meningen),

8.
författares,
konstnärers och fotografers räll lill sina verk (19 S)-

Flireskigcn lydelse

Om annat icke Iblicr av särskilda löreskrifter i lag, är
ulliinning hiir i rikel liksiiilld med svensk medborgare iiven i fråga om

1. yllrandcfrihci. inlbrmalionsfri-

hei, möiesfrihci, demonsiralionsfri-

hci, föreningsfrihet och religions-

frihet (I S).

2.
skydd mol tvång
all giva lill känna åskådning (2 S första meningen),

3.
skydd mol
kroppsligt ingrepp även i annal fall än som avses i 4 och 5 SS, mot
kroppsvisilation, husrannsakan och liknande inirång samt mol inirång i
förtrolig meddelelse (6 S),

4.
skydd mol
frihelsberövande (8 S försia meningen),

5.
räu lill
domstolsprövning av frihelsberövande av annan anledning än broll eller
misslanke om broll (9 § andra och iredje styckena),

6.
offenllighel
vid domslolsför-handling (11 S andra slyckel),

7.
skydd mot
ingrepp på grund av åskådning (12 § andra stycket iredje meningen),

8.
författares,
konstnärers och fotografers rält till sina verk (19 §).

På sådana särskilda föreskrifier som avses i andra slyckel
lillämpas 12 § iredje stycket, ftärde stycket försia meningen samt femle
slyckel.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Av
bestämmelserna i 2 kap. om grundläggande fri- och rättigheter följer all
föreskrifter av vissl innehåll ej får meddelas eller lår meddelas endasl genom
iag.

Av
beslämmelserna i 2 kap. om grundläggande fri- och rättigheter följer all
föreskrifter av visst innehåll ej får meddelas eller lar meddelas endast genom
lag samt att förslag till lag i vissa faU skall behandlas i särskild ordning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:195

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
Ivdelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

4S

Föreskrifter om rådgivande folk- Föreskrifier om rådgivande folk-

omrösining
i hela rikei meddelas omröslning i hela rikel «/; cw;/f>/a-

genom lag. randel vidJolkomrösining i gruiidlags-

jiåga
meddelas genom lag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

kan

regeringen
efter bemyndigande i lag genom förordning meddela föreskrifter om annat än
skatt, om föreskrifterna avser något av följande ämnen:

1.
skydd för liv, personlig
säkerhet eller hälsa,

2.
utlännings vislelse i riket,

3.
in- eller utförsel av varor,
av pengar eller av andra tillgångar, lillverkning, kommunikationer, kreditgivning,
näringsverksamhet, ransonering eller uiformning av byggnader, anläggningar
och bebyggelsemiljö,

4.
jakt, fiske, djurskydd eller
nalur- och miljövård,

5.
trafik eller ordningen på
allmän plats,

6.
undervisning och utbildning,

7.
förbud alt röja sådani som
någon har erfaril i allmän ijänsl eller under utövande av tjänsteplikt.

7 §

Ulan
hinder av 3 eller 5 § kan regeringen efter bemyndigande i lag genom förordning
meddela föreskrifterom annat än skall, om föreskrifterna avser något av
följande ämnen;

1.
skydd för liv, personlig säkerhet
eller hälsa,

2.
utlännings vislelse i rikel,

3.
in- eller utförsel av varor, av
pengar eller av andra tillgångar, lillverkning, kommunikationer, kreditgivning,
näringsverksamhel eller utformning av byggnader, anläggningar och
bebyggelsemiljö,

4.
jakt, fiske, djurskydd eller natur-
och miljövård,

5.
trafik eller ordningen på
allmän plals,

6.
undervisning och utbildning,

7.
förbud atl röja sådant sorn
någon har erfarit i allmän tjänst eller under uiövande av tjänsteplikt.

Bemyndigande som avses i
försia siyckei medför ej räu au meddela föreskrifter om annan rättsverkan av
broll än böter. Riksdagen kan i lag, som innehåller bemyndigande med stöd av
första siyckei, föreskriva åven annan rällsverkan än böter för överträdelse av
föreskrift som regeringen meddelar med slöd av bemyndigandet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

15 S

Grundlag stiftas genom två
likalydande beslul. Del andra beslutet får

Grundlag sliftas genom ivå
likaly- dande beslul. Del andra beslutet lår

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvaiande lydelse

ej fallas, förriin del cfler del lorsia bcsluict har
hållils val till riksdagen i hela rikel och den nyvalda riksdagen har samlals.
Riksdagen får icke såsom vilande aniaga cll lörslag om stiftande av grundlag,
som är oförenligt med annal vilande grundlagslor-slag, utan au samtidigt
förkasta del försl aniagna förslagei.

Fikeslagen lydelse

CJ låltas. förriin del cfler del första besluiel har
hållils val lill riksdagen i hela rikel och den nyvalda riksdagen har samlals.
Vidare skall minsi tio månader Jikjlyia mellan den lidpunkt då ärendet föiMU
gåiiien anmäldes i riksdagens kammare och valei, såvida Icke
konsiiiulionsuiskollel genom beslul. som fanas .senasi vid ärendels beredning
och varom minsiJem sjäiie-ddar av ledamölerna Jiiivnar sig. medgiver undanlag
härijråii.

Riksdagen lår icke säsom vilande aniaga eu förslag om
siifuinde av grundlag, som är oförenligt med annat vilande grundlagsförslag,
ulan all samiidigi förkasta del först aniagna förslagei.

Folkomrösining om vilande gniiid-lagsjöislag skall
anordnas, om vrkan-dc därom Jramsiålles av minsl en iioiidd av riksdagens
ledamöier och minsl Cll iredjedel av ledamölerna röstar jiir bifall lill
yrkandet. Sådani yrkande skall Irainsiällas inomjcnuon dagar jrån del all
riksdagen anlog gniiidlagsjörslagei som vilande. Yrkandet skall Cl beredas i
utskott.

Folkomiösiningeii skall hållas samiidigi med dci val till
riksdagen som avses i Jörsia slyckel. I id omivsi-iiiiigcii jår dc som hur
röslräll vid valei Jörklara huruvida de godiar dei vilande grundlagsjörslagei
dier ej. Förslaget är jörkasiai. om de jlesia av dem som dellager i
oinriislningen röslar mol förslaget och dc ull antalet är ller än hälfien av
dem som har avgivii godkända rösier vul riksdagsvalet. I unnul lull upplager
riksdagenJi>r>,kigvi ull sluilig priivning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:195

Nuvarande Ivddse

Fiiieslageii Ivddse

10

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagsordningen
sliftas på samma sån som gniudlag. Den kan också slilias genom endasl eu
beslul, om minsl ire Ijärdedelar av de rösiandc och mer iin hälfien av
riksdagens ledamöier lorenar sig om besluiel. Tilläggsbestämmelse i
riksdagsordningen beslutas dock i samma ordning som lag i allmiinhet.

16 S

Riksdagsordningen stillas på dci säll som angives i 15
Jörsia sivckei JiiiMu och andra incningania sanu anilia slyckci. Den kan också
siiflas genom endasl ell beslul. om minsi ire Ijiirdedclar av de röstande och
mer iin hiilfien av riksdagens ledamöter förenar sig om besluiel.
Tilläggsbesiåmmelse i riksdagsordningen besluias dock i samma ordning som lag
i allmiinhei.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Föratt
avge yttrande till regeringen över lagförslag skall finnasetl lagråd,
variingårdomarei högsta domstolen och regeringsrätten. ,4vcn riksdagsui-skoii
jår inhämla yllrande jrån lagrådel enligi vad .som närmare angives i
riksdagsordningen. Närmare bestämmelser om lagrådel meddelas i lag.

18 S

För all avge yttrande över lagförslag skall finnas ell
lagråd, vari ingår domare i högsta domstolen och regeringsrätten. Yllrande
från lagrådel inhämias av regeringen eller, enligi vad som närmare angives i
riksdagsordningen, av riksdagstii.skoit.

Yllrande av lagrådel bör inhämias innan riksdagen beslutar
grundlag om tryck frihelen. log om begränsning av rälien all taga del av
allmänna handlingar, lag som av.ses i 2 kap. 12 forsla sivckei. 17-19 §§
eller 20 andra slyckel eller lag som ändrar eller upphäver sådan lag, lagom
kommunal beskaiining, lag som avses i 2 eller 3 eller lag som avses 111 kap.,
om lagen är vikiig för enskilda eller frän allmän synpunki. Vad nu har sagls
gäller dock icke. om lagrådels hörande skulle sakna belydelse på grund av frågans
beskaffenhet eller skulle fördröja lag-slifiningsfiågans behandling så alt
avsevärl men skulle uppkomma. Föreslår regeringen riksdagen all siifia lag i
något av de ämnen som avses i Jörsia meningen och har lagrådets vtlrande

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:195

Nuvarande lydelse

11

Föreslagen lydelse

dessförinnan ime inhämials. skall regeringen .samiidigi
för riksdagen redovisa skälen häriill. Riksdagens avgörande av jrågan om
lagrädeis yllrande bör inhämias är shilgiliigl. Lagrådels granskning skall avse

1. hur förslagei förhåller sig lill
grundlagarna och räiisordniiigen i övrigi.

2.
hur
förslagels,föreskri fler förhåller sig llll varandra.

3.
hur
förslagei förhåller sig lill rättssäkerhetens krav.

4.
om
förslagei är så uiformal an lagen kan aniagas lillgodose angivna sy flen.

5. vilka problem som kan uppslå vid

lillämpningen.

Närmare bestämmelser om lagrådets sammansäitning och
ijänslgöring meddelas i lag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

10 kap.

5 S

Beslutanderätt
som enligt denna regeringsform lillkommer riksdugen, regeringen eller annal i
regeringsformen angivel organ kan i begränsad omfattning överiålas lill
mellanfolklig organisaiion för fredligt samarbele,lill vilken riket iireller
skall bliva anslutet, eller lill mellanfolklig domstol. Därvid får ej överlåtas
beslutanderätt som avser fråga om stiftande, ändring eller upphävande av
grundlag eller fråga om begränsning av någon av dc fri- och rättigheter som
avses i 2 kap. Om averiåidse besluiar riksdagen i den ordning som ur
jöreskriven jör slij-lande av grundlag eller, om beslui I sådan ordning ej kan
avvaklas. genom

Beslulanderält
som enligt denna regeringsform lillkommer riksdagen, regeringen eller annal i
regeringsformen angivel organ kan i begränsad omfattning överlåtas till
mellanfolklig organisation för fredligt samarbele,lill vilken rikel åreller
skall bliva ansluiei, eller lill mellanfolklig domstol. Diirvid lär ej överlåtas
beslutanderätt som avser fråga om stiftande, ändring eller upphävande av
grundlag eller fråga om begränsning av någon av de fri- och rälligheler som
avses i 2 kap. Angående beslut i jråga om överlåtelse gäller vad som är
jöre.skrivci om stillande av grundlag. Kan beslui I sådan ordning cj
avvaklas. besluiar nks-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lyddse

ell
beslul, varom minsi lem sjäiie-

dclar av
de röstande och minsl ire

Ijärdedelar
av ledamölerna förenar

sig.

Riiuskipnings- eller förvaliningsuppgift som ej enligi
denna regeringsform lillkommer riksdagen, regeringen eller annal i regeringsformen
angivel organ kan överlåtas till annan siat, lill mellanfolklig orjia-nisaiion
eller till utländsk eller inlernationell inrättning eller samlällig-hei, om
riksdagen förordnar om det genom eli beslut, varom minsi tre Ijärdedelar av de
röstande förenar sig. dier genoin beslul i den ordning som giiller för
stillande av grundlag.

Föreslagen lyddse

dagen i jråga om (ivcriåidsc genom

eu beslul,
varom minsl fem sjiiiic-

delar av
de röstande och minsl ire

Ijiirdedclar
av ledamölerna lorenar

sig.

Riiuskipnings-
eller förvaliningsuppgift som ej enligi denna regeringsform lillkommer
riksdagen, regeringen eller annal i regeringsformen angivel organ kan
överiålas till annan Slal, lill mellanfolklig organisation eller lill
uiliindsk eller iniernaiionell inrällning eller samfällighel, om riksdagen
förordnar om del genom ell beslul, varom minsl tre Ijiirdedclar av de röstande
förenar sig. Beslul i jråga om sådan övcrididsc kan också fanas i den ordning
som giiller Ibr stiftande av grundlag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

11 kap. 14 i:

Finner domstol eller annat ojjeiiiligi organ all en
jöieskiiji slår i strid med heslämmdsc i gniudlag eller annan överordnad jör
jall ning dier all sladgad ordning i någoi väseniligi hänseende har
åsidosälis vid dess lillkomsi. jår jöreskrijien icke lillämpas. Har riksdagen
eller regeringen hesluiai jöreskrijien. skall lillämpning dock underiåias
endast om Idet är uppenbarl.

13 kap.

,Ar riket i krig eller omedelbar kiigs-jaia. skall 2 kap.
12 iredic sivckei icke lillänipas.

1.
.Andringarna i
reycrinysiormen trader i kral'i den I januari I98'J.

2.
Äldre
föreskrifi om skall eller avgifl skall lilliimpas ulan hinderav 2 kap. 10 S
andra sivckcl.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:195

2 Förslag till

Lag om ändring i riksdagsordningen

Härigenom föreskrivs i fråga om riksdagsordningen'

delsMl 1 kap.4S,2kap.9S,3kap. 16, 17och 19 SS. 4 kap. 8
och lOSSsaml 5 kap. 1, 2, 3, 8, 10 och 12 SS skall ha nedan angivna lydelse,

dels all lilläggsbeslämmelserna 2.7.1 och 2.7.3 skall ha
nedan angivna lydelse,

dels au i
riksdagsordningen skall införas två nya tilläggsbestämmelser, 5.1.3 och 5.3.1,
av nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvaiande
Ivddse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 kap. 4§

Laglima
riksmöie som har inlelts under augusli, september eller oktober skall
avslutas senasi den 31 maj följande år. Riksdagen kan om synnerliga skål
föreligger förlänga riksmötet, dock längst till och med den 15 juni. Annal
riksmöie pågår så länge riksdagen finner del nödvändigt. Riksmöie avslutas
senast när näsia laglima riksmöte skall börja.

Laglima riksmöie som har inletts under augusti, september
eller oktober skall avslutas senasi den 31 maj följande år. Riksdagen
kan om synnerliga skäl föreligger förlänga riksmötet, dock längsi lill och
med den 15 juni. Annat riksmöie pågår så länge riksdagen finner det nödvändigt.
Har yrkande väckis om jolkomrösining i grundlagsfråga, skall, uian hinder av
vad nu har sagls. riksmöie pågå IiU dess yrkandet har prövais. Riksmöie
avslutas senast när nästa laglima riksmöie skall börja. Har regeringen
förordnat om exlra val, kan den under ålersloden av valperioden beslula att
avbryta riksmöie. Riksmötet skall avslutas omedelbarl efter del au beslutet
har tillkännagivits vid sammanträde men kammaren.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 kap.
Tilläggsbestämmelse 2.7.1

Förslag
till ny statsminister eller yrkande om misstroendeförklaring föres upp som
första punkl på föredragningslistan. 1 övrigi lages ärendena upp i följande
ordning, om icke talmannen besiämmer annai:

Yrkande
om Jolkomrösining i grundlagsfråga, förslag lill ny slatsminisler eller
yrkande om misstroendeförklaring föres upp som försia punkt på
föredragningslistan. Förekommer mer ån ett sådani ärende.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagsordningen omirycki 1977:90.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
Ivddse

1.
val,

2.
propositioner saml skrivelser
från regeringen med redogörelse för viss verksamhei,

3. förslag och redogörelser från andra riksdagsorgan
än ulskou,

4.
motioner,

5. ulskousbeiänkanden i den ordning utskotten angives
i tilläggsbestämmelse 4.2.1.

Föreslagen lydelse

lages
de upp i den ordning vari de nu har angivils. 1 övrigi lages ärendena upp i
följande ordning, om icke talmannen besiämmer annal:

1.
val,

2.
propositioner saml skrivelser
från regeringen med redogörelse för viss verksamhet,

3.
förslag och redogörelser från
andra riksdagsorgan än ulskou,

4.
motioner,

5.
Ulskousbeiänkanden i den ordning
utskotten angives i tilläggsbestämmelse 4.2.1.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tilläggsbestämmelse
2.7.3

Om anieckning på
föredragnings

listan för särskilda fall föreskrives i

lilliiggsbesiämmelserna 2.10.1,

.-».Z./, 3.6.1, 6.1.1,
6.1.2 och 6.2.2.

Om anieckning på
föredragnings

listan för särskilda fall föreskrives i

lilläggsbeslämmelserna 2.10.1,

3.6.1, ,5./.J, 6.1.1,
6.1.2 och 6.2.2.

opaginerad Kontrollera mot PDF

9S
Talmannen ställer proposiiion lill beslul. Finner han yrkande slrida mot
grundlag eller mot riksdagsordningen, skall han, med angivande av skäl, viigra
proposiiion. Begär kammaren ändå proposiiion, skall talmannen hänvisa frågan
till konslituiionsulskollel för avgörande. Proposiiion får ej vägras på vad
utskottei har förklaral icke slrida mol grundlag eller mol denna
riksdagsordning.

ad som sägs i Jörsta slyckel om prövning av proposilions
grundlagsen-lighet gäller ej fråga huruvida 2 kap. 12 § Iredje slyckci
regeringsformen är lillämpligl i Jråga om vissl lagjörslag.

3
kap. 16 S

Konslitulionsutskollet
skall till kammaren för slutligt beslut anmäla vilande beslul i ärende angående
gmndlag eller riksdagsordningen. Skall efter vad som sägs i regeringsformen i
annat fall tillämpas den ordning som gäller

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:195 15

Niivaivndc lyddse Föreslagen lyddse

för grundlagsändring, skall vilande beslul i iirendet
anmälas av det utskott lill

vars handläggning frågan hör.

Koiisiliuiioiisui.skoiiei skall vidare lill kammaren
anmäla beslul om undanlag Jrån den lidsfrisi som föreskrives i 8 kap. 15 >i
regeringsformen.

17 S

Yrkande om misstroendeförkla- Yrkande om Jolkomrösining i

ring skall framslällas vid samman- grundlagsfråga eller om
missiroende-iräde med kammaren. Yrkandet förklaring skall framslällas vid samskall
avlämnas skriftligen lill proto- maniräde med kammaren. Yrkandet kollei så
snarl del har framställts. skall avlämnas skriftligen lill protokollet så
snart del har framställts.

19 §

Proposiiion och motion för åler- Proposition
och motion får åler-

kallas till dess utskott har avgivit kallas lill dess
utskott har avgivii

betänkande i ärendet. belänkande i ärendet. Förslag som

vilar enligi 2 kap. 12 I iredje stycket regeringsformen
får ålerkallas UU dess Ulskollei har av,gi'vii nyll belänkande enligi 4 kap. S
§,fjärde siyckei denna riksdagsordning. Ålerkallas proposiiion, förfaller
motion som har väckts med anledning av proposilionen.

Har proposition blivit återkallad, får molion väckas med
anledning därav inom sju dagar från del alt återkallelsen anmäldes i kammaren.

4 kap. 8 §

Utskott skall avgiva belänkande i ärende som har hänvisats
till utskottet och som ej har återkallats. Utskott kan dock överfiytta ärende
lill annal utskott, om detta samtycker därlill, eller överenskomma med ell
eller fiera utskott alt de skall bereda ärendet gemensami genom deputerade i
sammansatt utskoll. Sådani utskott avgiver betänkande till riksdagen.

Betänkande i ärende vars behandling har uppskjutits från
en valperiod för riksdagen lill näsia skall avgivas av utskoil som har
tillsatts av den nyvalda riksdagen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:195 16

Nuvarande lyddse Föreslagen Ivdelse

Ulskou skall liil anmälan lill kammaren av vilande beslul
som sägs i 3 kap. 16 S foga yllrande i ärendei.

Har lagförslag vilat enligt 2 kap. 12 ) iredje siyckei
regeringsformen, skall Ulskollei avgiva nyll betänkande i ärendet.

10 s Slallig myndighei skall lämna upplysningar och avgiva
yttrande, då utskott begär del. Sådan skyldighet åligger dock ej regeringen.
Myndighei som ej lyder under riksdagen kan hänskjula begäran från utskott till
regeringens avgörande.

Begär minsl en iredjedel av ledamölerna i ell utskott vid
behandlingen av ell ärende atl upplysningareller yttrande skall inhämtas från
myndighei som avses i försia siyckei, skall utskottet föranstalta om detla,
såvida det icke finner atl därmed förenal dröjsmål med ärendels behandling
skulle leda lill avsevärt men.

Konslituiionsulskollel får icke avgiva förklaring, all 2
kap. 12 § Iredje Slyckel regeringsformen icke är liU-lämpligi i fråga om vissl
lagförslag, ulan all lagrådel har yilrai sig i saken.

5 kap. 1 § Utskotts betänkande skall före ärendets
avgörande bordläggas vid två sammanträden med kammaren, om ej riksdagen på
utskottets förslag beslutar all ärendet skall avgöras efter endasl en
bordläggning.

Yrkande enligi 2 kap. 12 § iredje slyckel regeringsformen
all lagförslag skall vila får framslällas när utskottets betänkande över förslaget
har anmälts i kammaren.

TlUäggsbesiånimelse 5.1.3

Yrkande som avses i I v andra Slyckel framsiälles
skrifUigen och upplages om möjligl på kammarens,före-dragningslisia.

opaginerad Kontrollera mot PDF

sammanträdet.
Vad sålunda har föreskriviis äger molsvarande lillämpning på förslag av
talmannen lill ny slatsminisler. Därvid skall iakllagas den i 6 kap. 2 §
andra stycket regeringsformen föreskrivna frislen.

Prop.
1978/79:195

Nuvarande lydelse

Ärende om misstroendeförklaring skall ligga på kammarens
bord lill del andra sammanträdet efter det då yrkandet framställdes och avgöras
senasi vid del därpå följande sammanträdel.

Föreslagen lydelse

2 §

Ärende om Jolkomrösining i grundlagsfråga ellerom
misstroendeförklaring skall ligga på kammarens bord lill del andra
sammanlrädel efter del då yrkandet framställdes och avgöras senast vid del
därpå följande

opaginerad Kontrollera mot PDF

3§ Ärende i vilket överläggning äger rum fårej upplagas
lill avgörande förrän kammaren på talmannens förslag har funnil överläggningen
avslulad.

Ärende avgöres med acklamation eller, om ledamol yrkar
det, genom omröstning. Fordras för beslut anslutning från särskilt fiertal,
skall ärendei alltid avgöras genom omröstning.

Avgörandet av ärende skall, om Avgörandet av ärende skall, om

det behövs, delas upp på skilda det behövs,
delas upp på skilda

beslut. beslul. Föreligger yrkande som
avses i

I andra slyckel atl lagförslag skall vila och dessulom
yrkande att,förslaget skaU förkastas, skaU riksdagen pröva sistnämnda yrkande
innan förslagei slättes under omröslning om omedelbarl antagande.

TUläggsbestämmelse 5.3.1

Föreligger yrkande atl lagförslag skall vila enligt 2 kap.
12 § tredje stycket regeringsformen och uppnås vid omröslning angåendeJörslaget
Icke den där angivna ansluiningen, skall Jörslaget hänvisas till konstiiutionsui-skoitet
för prövning enligt femte stycket i nänmda paragraf Efter prövning hos
utskottet skall ärendei på nytt anmälas i kammarenför handläggning enligt 1
§,första stycket. Har konslitulionsutskollet förklarat atl tredje

2 Riksdagen 1978179. I saml. Nr 195

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:195

Nuvarande Ivddse

n

Föreslagen lydelse

slyckel i nämnda paragraf i regeringsformen är
lillämpligl ifråga om förslagei, skall del, om del ej lieUer då blir avgjorl,
ålerjörvisas lill del uiskoll som har bereii ärendei.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Fordras för beslul anslutning från särskilt fiertal och
föreligger mer än ett förslag liM sådant beslut, utväljer riksdagen försl, med
tillämpning av vad som gäller i allmänhet, ett av förslagen. Därefier avgöres
om delta förslag skall aniagas eller förkastas.

Föreligger samiidigi två eller fiera yrkanden om
misstroendeförklaring mol samma statsråd, skall endasl en omröslning äga rum.

8 §

Fordras för beslul anslutning från särskilt fierlal och
föreligger mer än ett förslag till sådani beslul, utväljer riksdagen först, med
tillämpning av vad som gäller i allmänhet, ett av förslagen. Därefter avgöres
om detta förslag skall aniagas eller förkastas. Vad som sägs i första meningen
skaU lillänipas åven när fråga är om flera lagförslag som är oförenliga inbördes
och yrkande har väckts atl något av dem skall vila enligt 2 kap. 12 ,
tredje siycket regeringsformen.

Föreligger
samiidigi två eller fiera yrkanden om folkomrösining beiräffande samma vilande
grundlagsförslag eUer om misstroendeförklaring mol samma statsråd, skall endasl
en omröslning äga rum.

opaginerad Kontrollera mot PDF

10 §

Genom
särskilt beslut kan riksdagen lill närmast följande laglima riksmöte uppskjuta
behandlingen av ärende. Ärende som gäller statsbudgeten för närmast följande
budgelår får dock uppskjutas endasl om del kan ske ulan olägenhel för
budgetregleringen. Beslul om uppskov kan upprepas.

Avslutas
riksmöte i förtid med anledning av extra val, skall ärende som riksdagen icke
har hunnit avgöra anses ulan särskilt beslul uppskjutet lill det första laglima
riksmötet efter valel.

Lagforslag,
som har vilat i tolv månader enligt 2 kap. 12 § tredje stycket
regeringsformen, skall prövas före utgången av kalenderåret därpå. Annat
ärende skall avgöras före

Ärende som ej har ålerkallais skall avgöras före utgången
av kalenderåret efter det då ärendei väcktes eUer, om hinder häremot möter
till följd av förordnande om extra val, snarast

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lyddse

möjligl efter del all den nyvalda

riksdagen har sammanträtt.

Föreslagen
lyddse

uigången av kalenderårel efter del då ärendet väckles. Kan
ärende som avses i försia eller andra meningen lill följd av förordnande om
extra val icke avgöras på lid som är föreskriven där, skall del avgöras snarasi
möjligl efter del all den nyvalda riksdagen har sammanträtt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

Slulligl beslut i ärende angående grundlag fattas vid
försia riksmötet i den valperiod som följer på riksdagsvalet närmast efter det
vilande beslutet i ärendet, såvida ej avgörandet uppskjutes till annat
riksmöie. 1 fråga om uppskov äger bestämmelserna i 10 § försia och andra
styckena och i II § molsvarande lillämpning. Ärendei skall avgöras slutligt
före nästa ordinarie val lill riksdagen.

Ärende angående grundlag skall avgöras vid försia
riksmötet i den valperiod då slutUgt beslul enligt 8 kap. 15 § regeringsformen
först får fattas, såvida ej forslaget i ärendet dessförinnan förkastas eller
avgörandel uppskjutes lill annal riksmöte. I fråga om uppskov äger bestämmelserna
i 10 § försia och andra slyckena och i II § motsvarande tillämpning. Ärendet skall avgöras
slulligt före näsla ordinarie val lill riksdagen.

Har
vilande Jörslag UU grundlagsändring eUer UU annat beslut som fattas I samma
ordning förkastats vid folkomröstning, skaU det utskott till vars handläggning
frågan hör göra anmälan därom UU kammaren.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ändringarna i riksdagsordningen träder i kraft den I
januari 1980.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:195 20

3 Förslag
till

Lag om lagrådet

Härigenom
föreskrivs följande.

1 §
Lagrådel består av högsl fyra avdelningar.

Regeringen
besiämmer med hiinsyn lill arbetsbördan i lagrådel om del skall beslå av mer än
en avdelning.

2 §
1 lagrådel tjänstgör justitieråd och regeringsråd. Flera iin sammanlagl nio

justitieråd och regeringsråd får inte samiidigi lagas i anspråk för
ijänslgöring i

lagrådel.

Vid
behov kan även annan lagfaren person förordnas au tjänstgöra som ledamot av
lagrådel.

3§
Avdelning beslår av tre ledamöter. Om särskilda skäl föreligger, får regeringen
bestämma att avdelning skall bestå av fyra ledamöier vid behandlingen av vissl
ärende.

I
avdelning skall ingå såväl justitieråd som regeringsråd. Mer än en sådan
ledamol som avses i 2 S andra siyckei får inte tjänstgöra på avdelning.

4
§ Regeringen bestämmer med
beakiande av 2 och 3 §§ hur många justitieråd och regeringsråd, som skall
ijänslgöra i lagrådel, och hur sådana ledamöier skall fördelas på avdelningar.

5
§ Högsta domstolen utser de
justitieråd och regeringsrätten de regeringsråd,som skall vara ledamöier av
lagrådet, och besiämmer vilken avdelning de skall lillhöra.

Annan
lagfaren person som skall vara ledamol av lagrådel förordnas av regeringen, som
också besiämmer vilken avdelning sådan ledamol skall tillhöra.

6 §
Om inte annal föranleds av regeringens beslul om avdelnings tjänstgö

ring eller sammansättning, utses ledamöter av lagrådet för en period av två år

räknai från början av högsta domslolens höstsession under år med udda

slutsiffra (lagrådsperiod). Om annan tjänstgöringstid i visst fall föreskrivs i

13 S.

7 §
Justitieråd eller regeringsråd, som har tjänstgjort i lagrådel minst ett år

under en lagrådsperiod, får efter periodens uigång inte ulan särskilda skäl

utses atl på nytl tjänstgöra i lagrådel förrän nä'",a lagrådsperiod har
utgått.

Ordförande på avdelning i högsia domstolen eller regeringsrätten får inte

ulses lill ledamot av lagrådel.

Justitieråd
eller regeringsråd, som har uppnått sexiio års ålder, får inte ulan egel
samlycke utses au ijänslgöra i lagrådet.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:195 21

8§ Lagrådets avdelningar är lika behöriga all behandla
ärenden som ankommer på lagrådel.

Ärendena fördelas mellan avdelningarna på det säll
lagrådets ledamöier bestämmer.

9§ Ordförande på avdelning i lagrådel är del jusiilieråd
eller regeringsråd som först har uinämnis till sådani ämbete. Med jusiilieråd
och regeringsråd jämställs härvid förutvarande jusiilieråd och regeringsråd.

När lagrådels ledamöier sammanträder samfällt, förs ordel
av den äldsie ordföranden på avdelning.

10 § När lagrådel behandlar ärende som har berells
i regeringskansliet, skall

ijiinsieman i kansliel bilräda med föredragning och på annal lämpligt säll. Vid

behandlingen av lagförslag som har väckis inom riksdagen skall del ulskou

som har begäri lagrådets yttrande slälla föredragande lill förfogande.

Vid behandlingen av vissl ärende kan som sakkunnig anlilas
[person med särskilda fackkunskaper. Sådan sakkunnig förordnas av regeringen på
avdelnings begäran.

11 § Förekommer skiljaktiga meningar vid behandlingen av
ärende, skall

omröslning ske i den ulsiräckning som finnes påkallad.

Vid omröslning gäller den mening som omfaiias av fiesi
ledamöier eller, om flera meningar har fåll lika många rösler, den mening som
biträds av den äldsie bland dem som har röstat för någon av dessa meningar.

12
§ Har
behandlingen av ärende inte avslutals vid lagrådsperiods uigång skall, till
dess ärendei har blivit slutligt handlagt, de ledamöter som har deltagit i
behandlingen tjänstgöra på avdelningen i stället för dem som har utsetts för
den nya perioden.

13
§ Avgår
jusiilieråd eller regeringsråd, som är ledamol av lagrådet, från siu
domarämbele eller Hr han förfall, utser vid behov den domstol som har förordnai
honom annal justitieråd eller regeringsråd au tjänstgöra i hans Slälle i
lagrådel.

Avdelning kan bestämma all den som har tjänstgjort på
avdelningen under förfall för annan skall fortsälla alt tjänstgöra i dennes
ställe efter förfallets upphörande, lill dess ärende i vars handläggning han
har deltagit har blivit slulligl handlagt.

14 § Justitieråd eller regeringsråd som ijänslgör i
lagrådel skall della i

behandlingen i högsia domstolen eller regeringsrätten av mål eller ärende,

med vilket han förul har lagil befallning vid handläggning för slulligl

avgörande, saml i behandlingen av mål eller ärende, som skall avgöras av

högsia domstolen eller regeringsrällen i dess helhet.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:195 22

15 §
Ledamol av lagrådel är beräiligad lill tre månaders ledighei om årei på

lid som lagrådels ledamöier besiämmer.

Ledamot
vilkens ijänslgöring har inletls under pågående lagrådsperiod erhåller ledighei
enligt vad lagrådets ledamöier besiämmer. Ledigheien får inle överstiga tre
månader om årei.

Andraslyckei
skall lillämpas också på ledamol, som är förordnad au della i behandlingen av
vissl ärende.

16 §
Har regeringen meddelal lagrådel alt del inte har au vänla något ärende

under viss lid, skall justitieråd och regeringsråd, som är i ijänsl i lagrådel,

under nämnda lid ijänslgöra i den domstol som de tillhör, såvida inte annal

föranleds av brådskande ärende.

Även
i annal fall kan justitieråd och regeringsråd, som är i tjänst i lagrådet,
Ijänslgöra i den domstol som de lillhör, om lagrådels ledamöier finner alt del
kan ske utan olägenhel för lagrådets verksamhei.

17 §
Om laga hinder inte möler, bör alla justitieråd eller regeringsråd som inle

är befriade från tjänstgöringsskyldighet delta i handläggningen av ärende som

enligt denna lag ankommer på högsta domstolen eller regeringsrällen.

Denna
lag iräder i krafl den 1 januari 1980 då lagen (1965:186) om lagrådel skall
upphöra atl gälla.

Den
lagrådsperiod som inleds vid början av högsta domstolens höstsession år 1979
upphör vid uigången av år 1979. Den försia lagrådsperioden enligt den nya lagen
pågår från ingången av år 1980 lill början av högsia domslolens hösisession år
1981.

Har
behandlingen av ärende inte avslutats vid lagrådsperiodens utgång den 31
december 1979, skall de ledamöier som har dellagil i behandlingen ijänslgöra på
avdelning i lagrådet lill dess ärendei har blivit slulligt handlagt. I fråga om
avdelningens sammansättning vid behandlingen av sådani ärende lillämpas äldre
lag.

Före
den nya lagens ikraftträdande skall, med tillämpning av 1-7 §§ nya lagen,
beslul i de hänseenden som avses i dessa paragrafer meddelas för den
lagrådsperiod som inleds den 1 januari 1980.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:195 23

4
Förslag tiil Folkomröstningslag

Härigenom
föreskrivs följande.

I
§ Denna lag gäller för folkomrösining som avses i 8 kap. 4 S regeringsformen.

2§
Ceniral valmyndighel som avses i 1 kap. 2 S vallagen (1972:620) är också
ceniral myndighet för folkomrösining.

3§
För folkomrösining är rikel indelal i omrösiningsdisirikl. Del av kommun som
vid val enligt vallagen (1972:620) bildar ell valdislriki utgörett
omrösiningsdisirikl.

4 §
För folkomröstnings genomförande svarar inom varje kommun val

nämnd som avses i 3 kap. vallagen (1972:620).

När
folkomröstning förrättas i samband med val lill riksdagen ijänslgör de
valförrättare som har utsetts enligt 3 kap. 4 § vallagen också som
omröst-ningsförrätiare. Inför annan folkomröstning utser valnämnden för varje
omrösiningsdisirikl minst fyra personer atl vid omröstningen tjänstgöra som omröstningsförrätlare
i distriktet. Vad som i 3 kap. vallagen föreskrivs om valförrättare lillämpas
beiräffande särskilt utsedd omröstningsförrätlare.

5 §
Rösträtt vid folkomröstning tillkommer den som är röstberättigad vid val

till riksdagen.

Frågan
huruvida rösträtt enligt första siycket föreligger avgörs på grundval av en
före omröstningen upprättad röstlängd. Allmän och särskild röstlängd enligt 4
kap. vallagen (1972:620) länder lill efterrättelse. Beslämmelserna i 4 kap. 6
§, 8 § tredje siycket, 9 och 18 §§ samma lag om talan mot beslul över
anmärkning mot röstlängd respektive lalan mot beslul om rällelse av röstlängd i
samband med besvär över val skall gälla även i fråga om besvär över
folkomröstning.

När
omröslning äger rum, skall särskild röstlängd vara tillgänglig i
omröslningslokalen för det distrikt som avses i 4 kap. 20 § vallagen.

6 §
När folkomröstning skall förrättas, skall, i den män centrala valmyndig

heten inte förordnar annal, för var och en som enligt gällande röstlängd är

röstberättigad vid omröstningen upprättas röstkort med uppgifier om den

röstberättigade. Röstkortet skall dessutom innehålla uppgifier om omröst

ningen till ledning för den röstberättigade. För folkomrösining och val till

riksdagen som äger rum samlidigt upprättas gemensami röstkort. I fråga om

röstkort lillämpas i övrigi 7 kap. 1 § andra stycket saml 2 och 3 §§ vallagen

(1972:620).

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:195 24

Centrala
valmyndigheten bör på lämpligt sätl sprida kännedom bland allmänheten om tid
och säll för röstning och om de bestämmelser i övrigi som gäller för
folkomröstningen. Myndigheten bör vidare inför folkomrösining i grundlagsfråga
på lämpligt sätl sprida kännedom bland allmänheten om lydelsen av del förslag
som omröstningen avser.

7
§ Vid folkomröstningen får användas endasl röstsedlar som tillhandahålls av
cenlrala valmyndigheten.

För
varje förslag som är föremål för omröslning framställs röstsedlar försedda med
iryckl meningsyllring. Dessulom skall finnas blanka rösised-lar. Röstsedlar för
en och samma omröslning skall vara lika lill sioriek, färg och malerial.

8§
Siaisverkel svarar för kosinaderna för framsiällning av del anial rösi-sedlar
som behövs.

I
lokal där omröslning äger rum skall de rösiande ha lillgång lill

1.
rösisedlar för varje förslag
som är föremål för folkomrösining och

2.
blanka röstsedlar.

1
fråga om rösikuven lillämpas beslämmelserna i 8 kap. 8 och 9 SS vallagen
(1972:620) om valkuvert.

9 §
Ingen får rösta för merän ell förslag i en omröslning. Den som inte önskar

rösta för något av förslagen får avlämna blank röstsedel.

10 §
Röstning sker på dagen för folkomröstningen i omröslningslokalen för

del omrösiningsdisirikl där den rösiande är upplagen i röstlängd. Röstberät

tigad, som på grund av vistelse utom riket eller på annan ort inom riket eller

av annat skäl finnersig vara förhindrad att rösta pä tid och plals som nu
sagts.,

får rösta på postanslalt inom rikel, hos svensk utlandsmyndighet eller pi.

svenskl fariyg i uirikes farl.

Om
fiera omrösiningar äger rum samtidigt, skall den som rösiar på postanslalt, hos
utlandsmyndighet eller på fariyg vid ell och samma lillfälle utöva sin röslräll
i samtliga omröstningar som han vill deltaga i. Om omröslning äger rum i
samband med val lill riksdagen, skall rösiande som nu har angivits, som önskar
delta både i omröstningen och i valet, avge sin rösl i folkomröstningen
samiidigi som han röslar i valel.

I
fråga om röstningen och om den vidare behandlingen av rösier som har avgivils
på poslanstali, hos utlandsmyndighet eller på fariyg lillämpas i övrigi 8-12
kap. vallagen (1972:620).

I
lokal där röstning äger rum skall finnas tillgängliga eu exemplar av denna lag,
av särskild lag för den ifrågavarande folkomröstningen, om sådan har beslulals,
och av vallagen. Såviii gäller folkomrösining i grundlagsfråga skall därjämle finnas
lillgänglig lexlen till del förslag som avses med omröstningen.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:195 25

11 § Rösterna räknas
preliminärt i omrösiningslokal och hos valnämnd.

Därvid lillämpas beslämmelserna i 13 kap. vallagen (1972:620). Har omrösl

ning förrättats samlidigt med val lill riksdagen, sker den preliminära

rösträkningen gemensami för omröstningen och valel såviu giiller ålgärder

som avses i 13 kap. 3-5 §§ nämnda lag.

Vid räkningen ordnas
röstsedlarna i grupper efter meningsyllring. Blanka röstsedlar bildar en grupp.
Antalet röstsedlar inom varje grupp räknas och antalet antecknas i protokollet.
Röstsedlarna läggs därefter gruppvis in i särskilda omslag. På omslagen
antecknas vilken grupp röstsedlar omslaget innehåller och röstsedlarnas antal.

Vid
rösträkning hos valnämnd används en urna för varje omröslning och för varje
område som bildar en valkrets vid val av kommunfullmäklige.

12
§ Rösterna räknas slutligt av
länsstyrelsen. Rösterna skall därvid redovisas särskilt för varje område som
bildar en valkrets vid val av kommunfullmäklige. Vid rösträkningen lillämpas
14 kap. 1 och 2 SS samt 3 S iredje stycket vallagen (1972:620).

13
§ Röstsedel är ogiltig om den

1.
ej är sädan som för
omröstningen har tillhandahållits av cenlrala valmyndigheten eller

2.
är försedd med kännelecken som
uppenbariigen har blivit anbragt på röstsedeln med avsikl.

Finns i ell röstkuvert två
eller tre likalydande röstsedlar, skall endast en röstsedel räknas. Finns i
annat fall i ett rösikuven mer än en röstsedel, är röstsedlarna ogiltiga.

14 §
Sedan rösträkningen inom länsstyrelsen har verkslällls, läggs röstsed

larna in i särskilda omslag, de godkända för sig och de ogiltiga för sig.

Omslagen förseglas. Röstsedlarna förvaras minsten år efter del all samman-

räkningslorräiiningen har avsluials.

Förrällningen
avslutas genom att protokollet läses upp. Protokollet sänds genasl till
centrala valmyndigheten.

15
§ Cenlrala valmyndigheten
sammanräknar för hela rikel de avgivna rösierna på grundval av proiokollen från
länsstyrelserna och tillkännager folkomröstningens utgång genom kungörelse i
Posl- och Inrikes tidningar. Därmed är folkomröstningen avslulad. De handlingar
som rör folkomrösi-ningen läggs i säkerl förvar och bevaras minsl ett år
efterdet all omröstningen har avslutats.

16
§ Talan mol beslul, varigenom
cenlrala valmyndigheten har fastställt uigången av folkomrösining, förs hos
valprövningsnänmden genom besvär. Besvären prövas av valprövningsnämnden i den
sanmiansättning denna

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:195 26

hade
vid liden för omröstningen. I fråga om sådan talan lillämpas i övrigi
bestiimmelserna i 15 kap. 4 S andra och iredje slyckena vallagen (1972:620) om
besvär som avser riksdagen saml 5, 6 och 9 SS samma kapilel.

Talan
får föras av den som enligt röstlängd var röstberättigad vid folkomröstningen
samt av den som enligi beslul av länssiyrelsen över anmärkning mot rösllängden
var uiesluien från röslräll.

17 §
Har i den verksamhei för förberedande och genomförande av folkom

röstning, för vilken myndighet svarar, förekommit avvikelse från föreskriven

ordning eller har vid folkomröstningen förekommii sådani otillböriigl

förfarande som avses i 17 kap. 8 § brottsbalken,skall valprövningsnämnden,

om del med fog kan antas alt vad som har förekommii har inverkat på

utgången av omröstningen, vid prövning av besvär över omröstningen

upphäva denna i den omfallning som behövs och förordna om ny omröslning

beiräffande ett eller flera områden som bildar valkrets vid val av kommun

fullmäklige eller, om rättelse kan åsladkommas genom förnyad rösträkning,

uppdra åt centrala valmyndigheten att vidta sådan rällelse. Förordnande om

ny omröslning fUr dock, såviu gäller rådgivande folkomrösining, meddelas

endasl om vad som förekommit kan ha lett till att resultatet av folkomröst

ningen har blivit missvisande med hänsyn lill omröstningens ändamål.

Om
enligt bestämmelse i lag talan mol visst beslut inte får föras eller skall
föras i särskild ordning, för omständighet som avses med beslutet inle åberopas
vid besvär som avses i denna paragraf

Alt
bestämmelserna i 4 kap. 6 §, 8 § tredje stycket och 18 S första stycket
vallagen (1972:620) om lalan i samband med besvär över val mot länsstyrelses
beslut över anmärkning mol röstlängd eller om rällelse av allmän röstlängd
skall lillämpas i fråga om besvär över folkomrösining följer av 5 § andra
siycket.

18 §
Inför rådgivande folkomrösining anges i särskild lag den fråga som skall

ställas lill folkel samt lidpunkien för omröstningen.

Denna
lag träder i kraft den I januari 1980.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:195 27

Uldrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanlräde 1979-03-22

Närvarande:
statsminislern Ullsien, ordförande, och statsråden Sven Romanus, Mundebo,
Wikström, Wirlén, Rodhe, Wahlberg, Hansson, Enlund, Lindahl, Winlher, De Geer,
Cars, Gabriel Romanus

Föredragande:
slalsrådel Sven Romanus

Proposition
om förstärkt skydd för fri- och rättigheter m. m.

1
Inledning

Riksdagen
beslöl år 1976 ell flertal ändringar i regeringsformen (RF, omirycki 1976:871).
De nya reglerna avsåg främsi skyddel för de medborgeriiga fri-och
rättigheterna. De irädde i kraft den Ijanuari 1977(prop. 1975/ 76:209, KU
1975/76:56, rskr 1975/76:414, KU 1976/77:1, rskr 1976/77:2).

Vid
behandlingen av lagändringarna uttalade riksdagen atl arbeiei på alt förstärka
och fördjupa skyddet förde medborgerliga fri-och rällighelerna inte borde ses
som avsluial ulan fortsäitas med bl. a. en ny utredningsomgång med följande
remissbehandling (KU 1975/76:56 s. 13). Utredningsarbetet borde bedrivas på två
parallella vägar. Den ena skulle leda fram lill eu förslag lill en särskild yiirandefrihetsgrundlag
som skulle reglera opinionsfriheterna. Den andra skulle avse tre huvudfrågor:
frågan om au förslärka skyddel för övriga rälligheler genom ell särskilt
förfarande för räitighetsbegränsancié lagsiiftning, frågan om den s. k.
lagprövningsrälien saml frågan om lagrådels ställning och uppgifter. Med
anledning av dessa uttalanden lillkallades samiidigi en parlamentariskt
sammansatt kommitté och en särskild uiredare i början av år 1977. Kommiiién.som
fick i uppdrag all överväga frågorna om ell särskilt förfarande,
lagprövningsrälien och lagrådel, fick i november 1977 i uppgift all också
överväga frågan om införande av beslutande folkomröstning i grundlagsfrågor.
Den särskilde utredaren' (lagrådsutredningen) fick i uppdrag att uireda vissa frågor
angående lagrådel. Han avlämnade på sommaren 1977 sill belänkande (Ds Ju
1977:10) Lagrädeis siällning och uppgifier. Della belänkande överiämnades till
den pariamentariska kommii-

Justilierådel
Bengi Hult.

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:195 28

icn. Denna, som anlagil namnet Rällighetsskyddsutredningen
avgav på våren 1978 belänkandei (SOU 1978:34) Försiärki skydd för fri- och
rälligheler. Della belänkande bör fogas lill regeringsprotokollet i della
ärende som bilaga 1\

Rällighelsskyddsuiredningens
belänkande har remissbehandlais. En förleckning över remissinsianserna och en
sammanställning av deras yttranden bör fogas lill regeringsprolokollel i della
ärende som bilaga 2.

Jag avser nu all ta upp de frågor som behandlas i
rätlighetsskyddsutredningens betänkande. I anslutning därtill harjag också
funnil skäl all la upp frågan om all införa en särskild lag om förfarandel vid
folkomrösining i hela rikel.

2 Allmän motivering

2.1 Grundläggande synpunkter

Tryckfriheten och rätten att ta del av allmänna handlingar
har sedan lång lid tillbaka skyddats av detaljerade regler i grundlag. När del
gäller övriga frioch rälligheler har däremot grundlagsskyddet ända fram lill
den 1 januari 1975, dä den nya RF triidde i lillämpning, utgjorts av en enda
grundlagsregel, den berömda 16 S i 1809 års RF och dess tidigare motsvarigheter
i äldre lagverk. Frågan om en förstärkning av grundlagsskyddet för de medborgerliga
fri- och rällighelerna har emellertid varit föremål för uppmärksamhei under en
stor del av 1900-lalei. Arbelel på en sådan förstärkning har givit resultat i
1974 års RF. Vikliga frågorsom rör räilighetsskyddel haremellertid ännu inte
fåll sin lösning.

Del var utvecklingen i Europa under 1930-lalel som
aktualiserade frägan om rättighetsskyddel. För nu mer än 40 år sedan tillsattes
den s. k. tingslenska utredningen med uppgift atl överväga frågan om införande
i 1809 års RF av ell siarkare skydd förde medborgerliga fri- och rällighelerna
än vad grundlagen då gav. Kommittén avgav år 1941 ett belänkande med förslag
lill ändrad lydelse av 16 S i 1809 års RF(SOU 1941:20). Förslaget ledde
emellertid inle lill lagsiiftning.

Frågan om
ett förstärkt grundlagsskydd för de medborgeriiga fri- och rättigheterna togs
sedan upp av den år 1954 tillsatta förfaltningsulredningen. Denna kommiué hade ett
mera vidsträckt uppdrag än den lingstenska utredningen och skulle företa en
mera omfaUande modernisering av vår författning. Kommittén lade år 1963 fram
förslag lill en helt ny regeringsform (SOU 1963:16 och 17). Förslaget innehöll
ell särskilt kapilel om grundläggande fri- och rättigheter. Inte heller detla
förslag ledde lill lagsiiftning.

Ledamöter Gunnar Heckscher. ordförande, Sven Andersson.
Anders Björck, Bertil Fiskesjö, Britta Hammarbacken, Kenneth Kvisl, Bo Könberg
och Carl Lidbom. ISOU 1978:34 ingår Ds Ju 1977:10 som bilaga. Denna har
emellenid uleslutils i bilaga 1.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:195 29

Arbelel
på all ulforma en ny förfalining forisaiies av grundlagberedningen som
lillkallades år 1966. Också i denna kommittés uppdrag ingick all överväga en
grundlagsreglering av dc medborgerliga fri- och rällighelerna.
Grundlagberedningen lade år 1972 fram sitt slulbelänkande med förslag lill
bl.a. en ny regeringsform (SOU 1972:15). Förslaget lades lill grund för
beslulen om 1974 års RF (prop. 1973:90, KU 1973:26, rskr 1973:265, KU 1974:8,
rskr 1974:9). I den nya RF ingår ell särskili kapilel om de grundläggande fri-
och rättigheterna. Riksdagen ullalade sig emellerlid samtidigt för all en ny
särskild utredning borde lillsäilas med uppgiftatl i hela dess vidd på nytt
överväga frågan om regleringen i grundlag av enskildas frioch rättigheter (KU
1973:26 s. 51).

Med
anledning av riksdagens beslul lillsaiies 1973 års fri- och
riiiiigheis-ulredning, som år 1975 avgav betänkandet (SOU 1975:75)
Medborgerliga frioch rälligheler. Regeringsformen. De ändringar i
regeringsformen som genomfördes år 1976 byggde på förslag i della belänkande.

Nuvarande
grundlagsbestämmelser, som alllså i huvudsak tillkom år 1976, innebär all vissa
fri- och rälligheler bereds ell absolul grundlagsskydd - de kan inte begränsas
annal än efter grundlagsändring. Övriga fri- och rälligheler skyddas dels
genom atl RF fastslår deras existens, dels genom all de inte får begränsas
annat än genom lagstiftning, dvs. efter beslut av riksdagen, och dels genom all
del i grundlagen anges i vilken uisiriickning begränsningar får göras. Del nu
berörda räiiigheisskyddei förstärks genom den kontroll av atl
rättighetsreglerna efterlevs som ligger i den lagprövningsräti som f n.
föreligger enligt rättspraxis. Del svenska lagprövningsinsiitutet innebäratt en
domstol eller annan rätistillämpande myndighei skall sälta en lag åt sidan om
lagen slår i uppenbar slrid med en bestämmelse i grundlag. Som ett annal moment
i räilighetsskyddel kan belraklas lagrådets granskning av lagförslag. Lagrådets
granskning är f n. fakultativ, dvs. del har överlåtits ät regeringen eller
riksdagens utskott all besiämma när lagrådels yttrande skall inhämias. Före år
1971 var lagrådsgranskningen däremot obligalorisk i fråga om vissa lagar. Av
belydelse för räiiighelsskyddeis siyrka är givelvis också vilka regler som
gäller i fråga om ändring av grundlag. Nuvarande regler om
grundlags-siiflningsförfarandei kräver två likalydande beslul om
grundlagsändring, del ena före och del andra efter ell val lill riksdagen.

1976 års ändringar innebar
all del nuvarande räilighetsskyddel uividgades och förstärktes. Men inte heller
denna gång löstes frågan om räilighetsskyddel slutgiltigt. Riksdagen uttalade
sålunda alt i en ny uiredningsomgång med följande remissbehandling borde
övervägas frågan om all ytterligare förstärka skyddel för de rättigheter som
inte kunde skyddas på samma säll som tryckfriheten, t. ex. genom ett särskilt
förfarande för räiligheisbegränsande lagsiiftning. Frågan om en sådan förstärkning
av räilighetsskyddel kopplades samman med två andra frågor som kvarstod olösta,
nämligen frågorna om lagprövningsrälien och om lagrådsgranskningen. Beträffande
lagprövningsrälien gällde diskussionen vilkel innehåll den skulle ha och
huruvida den skulle regleras i grundlagen. Frågan om lagrådsgranskningen

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:195 30

rörde
lagrådets ställning och uppgifter, främsi huruvida en obligalorisk granskning i
lagrådel av vissa lagar skulle införas. Också de två nu berörda frågorna borde
enligi riksdagen omfaiias av uiredningsarbelel.

Som
jag redan har nänmi föranledde dessa uiialanden lillsällandel av
riiuigheisskyddsulredningen och lagrådsuiredningen.

Parallelll
med rättighelsskyddsulredningen haren annan konmVuté arbetat, nämligen den på
sommaren 1977 lillsätla ytlrandefrihelsutredningen (Ju 1977:10). Denna
konmtitté har i uppdrag all överviiga möjlighelerna all i en
yiirandefrihetsgrundlag, efter mönster av tryckfrihetsförordningen (TF,
omirycki 1976:955), göra en omfiiilande reglering av yttrandefriheten i tryckt
skrift, radio, TV, film och andra medier saml av opinionsfriheierna i övrigt.
Kommitténs arbeie kan vänlas pågå ännu ell par år.

Rättighelsskyddsulredningen
haralllså haft fyra huvudfrågoralt överviiga: frågan om införande av ell särskilt
förfarande vid räiligheisbegränsande lagsiiftning, frågan om
lagprövningsrälien, frågan om lagrådels siällning och uppgifter saml frågan om
folkomröstning i grundlagssiiftningsfrågor. Alla dessa fyra frågor har varit
föremål för uppmärksamhet under arbetel på den nya RF ulan att man har kunnai
nå fram lill samlande lösningar. Inom rättighelsskyddsulredningen haremellertid
sex av de sju ledamölerna enats om de förslag som kommiuén har lagt fram - en
majorilel som representerar de fyra störsla riksdagspartierna.

Rällighelsskyddsuiredningens
förslag innebär i korthet följande. Ell särskilt lagstiftningsförfarande skall
införas i fråga om räiligheisbegränsande lagsiiftning. På yrkande skall eu
förslag till sådan lagsiiftning vila viss lid, om inte riksdagen med en
kvalificerad majorilel anlar förslaget lill lag omedelbart. Lagprövningsrälien
skall komma lill uuryck i en särskild grundlagsbe-slämmelse. Lagrådsgranskning
bör ske innan vissa lagar besluias av riksdagen. Lagrådsgranskningens
inrikining skall anges i RF. Grundlagssiifinings-förfarandet skall ändras på
två sätt. Dels införs en regel om lidsfrisi som anger när förslag senast får
väckas. Dels kan en minoritet i riksdagen få till stånd folkomrösining om ett
förslag lill grundlagsändring. Vidare skall skyddel för vissa särskilda
rälligheler byggas ul. Bl. a. föresläs au eu förbud skall införas mol
relroakliv skatlelagsliftning.

Kommitténs
förslag har fåll eii övervägande posilivi mottagande under remissbehandlingen.

Som
har framhållits både i 1976 års lagsliflningsärende (prop. 1975/76:209 s. 84)
och i rällighelsskyddsuiredningens betänkande (s. 49) lorde del råda allmän
enighel om all å ena sidan medborgarnas akliva demokraiiska medvetande utgör
det starkaste skyddel för de grundläggande fri- och rällighelerna men å andra
sidan eu belydande värde också ligger i au dessa fri- och rätiigheier kommer
lill utiryck i grundlagen. Vidare är man ense om atl det inle kan komma i fråga
all poliiisk makt läggs hos sådana icke politiska organ som domstolar eller all
en minoriiei lar träffa politiska beslul i majoritetens slälle eller uppehålla
avgöranden på obestämd lid. Det är från

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:195 31

dessa
ulgångspunkier frågan om cn försiiirkning av del niivaninde riiuig-hctsskyddcl
skall bedömas.

Den
svenska räll.sordningen ger sedan liinge medborgarna en mycket omfatlande
frihel au ta del i den samhiilleliga opinionsbildningen. Denna frihet åren
nödvändig förulsäiining för lolksiyrel.sen i våri laml. Också den enskildes
personliga frihel och kroppsliga iniegriiel åinjuierdei siarka skydd .som iir
ell oundgiingligi inslag i ell demokratiskt samhällssyslem. En försiiirkning av
riiiiigheisskyddei kan därför i frågaom normala förhållanden le sig obehövlig.
En sådan försiiirkning skulle emellerlid vara av stor belydelse om den
demokratiska samhällsordningen t. ex. i lider av krigsfara skulle uisiillas för
påfreslningar till följd av pålryckningar från främmande makl eller hotas av
antidemokratiska rörelser inom landet. Del iir därför angeliigel all skyddel
för fri- och riiiiighelerna blir så siarki som möjligl. Även om nuvarande
bestiimmelser i RF ger eu inte oviisentligi skydd, anserjag atl skyddel kan och
bör förslärkas ytterligare. Min uppfattning delas av
riiuigheisskyddsulredningen och del siora fierlalel remissinsianser.

Vad försl gäller frågan om
eu särskilt lagsiiftningsförfarande bör införas i fråga om
räiligheisbegränsande lagsiiftning är, som kommiuén framhåller, särskild omsorg
nödvändig vid inskränkningar i sådana fri- och rälligheler som redan har givits
uttryckligt erkännande i grundlag. Del bör inle vara liilt eller enkell atl
lagslifta i sådana ämnen där räckvidden av medborgerliga frioch rälligheler
kan ifrågasällas. Å andra sidan måsie del, som kommiuén utvecklar närmare,
lillses alt begränsningen av handlingsfriheten inte får sädana former eller
sker i sådan ulsiräckning all andra för folksiyrelsen grundliiggande principer
sätts åsido. Bl. a. är det av högsia viki au ingen verklig poliiisk makl kommer
all ligga hos de rältslillämpande organen.

Rällighelsskyddsuiredningens
uppgift kan sägas ha varil au finna en lösning som lillgodoser de delvis
motstridiga krav som sålunda måsie ställas på en försiärkning av skyddel för
redan grundlagsfäsia fri- och rälligheler. Enligt min mening har kommittén lyckais
väl med denna uppgift. Jag anser således au eu särskilt förfarande för
riiiiigheisbegränsande lagsliflning i enlighel med kommitténs riktlinjer bör
införas.

Även
om införandet av eu sådani förfarande innebär en viisenilig försiärkning av
räilighetsskyddel är det enligt min mening angeliigel au skyddel förstärks
också i andra hänseenden.

För
alt räiiigheisskyddei skall få erforderlig siyrka krävs aii reglerna förbinds
med rällsligl verkande garaniier som är oberoende av de politiska organen. En
sådan kontroll av atl reglerna efterlevs ulövas f n. inom ramen Ibr
lagprövningsrälien. Av belydelse för räiiigheisskyddei är inte bara den
kontroll i efterhand som kan ske i form av lagprövning utan också lagrådels
medverkan i lagstiftningsarbetet såviti giiller granskning av lagförslag. Del
är därför enligt min mening värdefullt om också lagprövningsrälien kommer lill
uttryck i grundlagen och au lagrådsgranskningen regleras mera utförligt än f n.

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:195 32

Väl
i linje med förslaget om det särskilda förfarandet ligger rällighelsskyddsuiredningens
förslag lill ändrade regler för grundlagssiiftningsförfa-randei. 1 ston scll
samma skäl lalar för båda förslagen. Även kommiiiéns förslag i övrigi synes väl
ägnal atl liiggas lill grund för lagsiiftning.

Jag anser
således sammanfallningsvis au rällighelsskyddsuiredningens förslag i allt
vii.sentligi bör genomföras. De viktigaste av de frågor som kommitténs uppdrag
har omfattat och som hittills under reformarbeiei på grundlagsområdel har
kvarstått olösia kan alllså nu få sin lösning. En vikiig etapp i del
konstitutionella reformarbetet kan härigenom slutföras.

Under
remissbehandlingen av rällighelsskyddsuiredningens belänkande har framföris
vissa önskemål om försiärkningar av räilighetsskyddel på ytterligare några
punkler. Enligt min mening saknas emellertid underlag för au nu gå ulöver de
förslag som räiiigheisskyddsulredningen har lagl fram. Del synes lämpligi att
man nu avvaktar erfarenhelerna av den uibyggnad av räilighetsskyddel som har
skett genom 1976 års reform samt av den försiärkning av räiiigheisskyddei som
kommitténs förslag kan leda till.

Ell
genomförande av rällighelsskyddsuiredningens förslag innebär emellerlid inle
all reformarbeiei på räiiighelsskyddsområdei är avslutat. Som har nämnts förul
överväger ytlrandefrihelsutredningen möjlighelerna att i en ny
yiirandefrihetsgrundlag ge ett omfattande grundlagsskydd åt opinionsfriheterna.
När denna kommittés arbeie är färdigi bör del finnas förutsäliningar all
fullborda ännu en etapp på del konstitutionella rätiighetsskyddeis område.

Innan
jag går närmare in på de olika delarna av rätlighetsskyddsutredningens förslag
vill jag framhålla att kommittén underslrukil del stora värde som måsie anses
ligga i all man vid stiftande och ändring av grundlag eftersträvar Slörsla
möjliga enighel. Enligt kommittén har denna uppfattning varil vägledande under
utredningsarbetet och kommittén anser sig kunna utgå från atl uppfallningen
komnier atl göra sig gällande inom riksdagspartierna vid den fortsatta
behandlingen av de frågor som berörs i betänkandet.

Som
jag framhöll redan i direktiven lill utredningen anser även jag au del ligger
ell slorl värde i all lagar om demokraiins spelregler beslutas under slörsla
möjliga enighel. Del är enligt min mening viktigt atl della synsäll nu får
prägla bedömningen av utredningsförslagets olika delar. Även om också andra
lösningar kan ha sina förijänsler bör sålunda i försia hand
uirednings-förslageis ståndpunkter övervägas.

2.2
Ett särskilt laustiftningsförfarande för rättighetsbegränsande lagstift-ninc

Del
nu gällande räilighetsskyddel regleras huvudsakligen i 2 kap. RF. Där anges de
grundläggande fri- och räiligheter som svenska medborgare är tillförsäkrade
genlemoi det allmänna. Kapitlet avslutas med en paragraf som i

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:195 33

stor
uisiriickning jänisliiller utlänning här i landet med svensk medborgare i fråga
om riiliighclsskydd.

Vissa
av de grundliiggande fri- och riiiiighelerna är absoluta i den meningen all de
inte kan begränsas annal iin efter en ändring av grundlagen. Till denna grupp
av fri- och rälligheler hör religionsfriheten och de s. k. negaliva
opinionsfriheierna saml förbuden mol åsiktsregistrering, dödsstraff
kroppssiraff och tortyr. Hil hör vidare rälien all återvända till landet och
skyddet för svenskt medborgarskap, rätlen au lå frihetsberövande prövat av
domstol eller därmed jämställd nämnd samt förbuden mol relroakliv siraffiag och
lillfälliga domslolar.

Andra
fri- och rälligheler är inle på della säu absoluta utan får begränsas men i
princip bara genom lag. Dessa fri- och rättigheter är yttrandefriheien,
informationsfriheten, mötesfriheten, demonsiralionsfrihelen, föreningsfriheten,
skyddel mol påtvingat kroppsligt ingrepp, kroppsvisitalion och husrannsakan och
liknande intrång, skyddet för förtrolig kommunikalion, rörelsefriheten saml
rälien lill offenilig domslolsförhandling.

De
nu angivna fri- och rättigheterna far begränsas bara i viss utsträckning. En
begränsning får sålunda göras endasl för alt lillgodose ell ändamål som är
godtagbart i ell demokraliskl samhälle. Begränsningen far aldrig gå ulöver vad
som är nödvändigi med hänsyn lill del ändamål som har föranlell den och inte
heller siräcka sig så långl atl den ulgör ell hol mol den fria åsiktsbildningen
såsom en av folkslyrelsens grundvalar. En begränsning Hr vidare inle göras
enbarl på grund av politisk, religiös, kullurell eller annan sådan åskådning.

För
vissa av dessa fri- och rättigheter gäller dessutom all de får begränsas endast
för atl lillgodose kvalificerade, lill stor del särskilt angivna inlressen.

1 2
kap. RF finns härulöver två särskilda förbud mot diskriminering, nämligen
förbud mot föreskrifter som missgynnar någon på grund av ras, hudfärg eller
etniskt ursprung eller på grund av kön. Dessa förbud är tillämpliga också på
räiligheisbegränsande lagsiiftning.

Slutligen
finns i kapitlet om grundläggande fri- och rälligheler föreskrifier om rälien
all vidta fackliga slridsålgärder, rälten till ersättning vid expropriation
eller annal sådani förfogande saml om författares, konstnärers och fotografers
rätt lill sina verk.

Ullänning
här i landet är fullt likställd med svensk medborgare i fråga om vissa av fri-
och rättigheterna. Beträffande andra fri- och rättigheter är sådan ullänning
likställd med svensk medborgare i den mån annat inte följer av särskilda
föreskrifter i lag.

Rällighetsskyddsutredningen
är enig om atl det är bäsl om RF:s rättig-helsskydd utformas med hjälp av vad
man kallaren materiell metod. Därmed avses bl. a. atl man i grundlagen anger
vilka rällighelsbegränsningar som riksdagen skall få beslula genom vanlig lag.
Kommittén har emellerlid kommii lill att det är svårt atl på della säll
förslärka räiiigheisskyddei, oavsett om del gäller opinionsfriheierna eller de
"kroppsliga" fri- och rättigheterna,

3 Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 195

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:195 34

och
att ett särskilt förfarande för beslul om lagar som begriinsar fri- och
rällighelerna är del enda ytterligare grundlagsskydd som f n. kan ges.
Kommittén föreslår diirför all ett sådant förfarande införs. Förslaget innebär
följande.

Förslag
till lag angående fri-och rällighetsbegränsning skall påyrkande vila i
riksdagen i minst lolv månader, innan del färantas. Tiden riiknas från det atl
del beredande uiskoileis yllrande över förslaget anmäls i kammaren. Riksdagen
skall dock kunna anta förslaget utan ell sådani uppskov,om minsl fem
sjättedelar av de rösiande förenar sig därom. Riksdagen skall också kunna
förkasia förslaget genasl med vanlig majorilel.

De
fri- och rättigheter som omfaiias av del föreslagna förfarandel är med vissa
undanlag de begränsningsbara fri- och rättigheter som anges i 2 kap. 1-11 SS
RF: yttrandefriheten, informationsfriheten, mötesfriheten, demonsiralionsfrihelen,
föreningsfriheten, skyddet mol påtvingat kroppsligt ingrepp m. m., rörelsefriheten
och kravel all domslolsförhandling skall vara offentlig. Undantag från det
särskilda förfarandets lillämpningsområde görs för föreskrifter om
lyslnadsplikl för offenlliga funktionärer, om husrannsakan och liknande
intrång och om frihetsstraff, allt under förutsättning att föreskrifterna inle
innebär begränsning av någon annan räiiighet. Likaså undanlas lag,som föriänger
tidsbegränsad lags giltighetstid i högsl två år. Inte heller skall del
särskilda förfarandel användas vid krig eller omedelbar krigsfara. Däremoi
skali det gälla sådana särskilda föreskrifter i lag som innebär au utlänning
här i landet särbehandlas i fråga om de fri- och rättigheter som anges i 2 kap.
20 S andra stycket RF.

Ell
yrkande om alt del särskilda lagsliftningsförfarandel skall tillämpas skall
framslällas av minst tio riksdagsledamöter. Frågan huruvida ett lagförslag
angår en sådan begränsning av fri- och rällighelerna all förfarandel är
tillämpligt avgörs för riksdagens vidkommande av konsiilulionsuiskotlet.
Ulskollei får inte förklara atl ell lagförslag inle angår begränsning av någon
räiiighet ulan att lagrådet dessförinnan har yttrat sig i frågan.

1
princip skall enligt kommitténs förslag del särskilda förfarandel omfatta all
lagstiftning som angår rällighetsbegränsning, oavsell om lagsiiftningen går i
skärpande eller mildrande riklning ellerär neutral från
rällighelsskydds-synpunki. Kommitténs lanke är dock att förfarandet i prakiiken
skall aklualiseras främsi i skärpningsfallen.

Rällighelsskyddsuiredningens
uppfattning atl räiiigheisskyddei bör kompletteras med bestämmelser om ett
särskilt lagsiiftningsförfarande för räiligheisbegränsande lagsiiftning har lll
en bred anslutning under remissbehandlingen. Av remissinstanserna är det bara
Svea hovrätt och JO som avslyrker införandel av eu särskilt
lagsiiftningsförfarande. De flesla remissinstanserna anser au
räiiigheisskyddsulredningen har lyckats ulforma del särskilda
lagsliftningsförfarandel på ett sådani säll atl någon politisk maktförskjutning
inle äger rum, vare sig lill en riksdagsminoriiet eller lill de
rältslillämpande myndigheterna. Den allmänna meningen är vidare all de

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:195 35

praktiska
problem som kan vara förknippade med ell särskilt förfarande inie blir
siirskill kännbara. Åtskilliga remissinsianser framhåller emellerlid de
lillämpningssvårigheter som kan uppslå.

Som
jag har framhållil i del inledande avsnittet anser jag au ett särskilt
förfarande för räiligheisbegränsande lagsiiftning i enlighel med kommitténs
riktlinjer bör införas. Jag vill i sammanhangei nämna au jag delar kommitténs
uppfattning atl en maleriell metod för förstärkning av riiiiigheisskyddei har
siora fördelar men alt del f n. inle går atl komma längre på den vägen. Hiir
torde resultatet av yiirandefrihelsutredningens arbele få avvaklas.

Enligt
min mening innebär del föreslagna förfarandel en väsenilig försiärkning av
räilighetsskyddel. Genom uppskovsförfarandel llr man goda möjligheteralt noga
överväga föreslagna rällighelsbegränsningar och del blir lillfälle lill en
allmän debati i frågorna. Ell sådani förfarande kan däribr verka som ell skydd
mol lillfälliga opinioner inom landet och mol pålryckningar ulifrån. Eftersom
en minoritet inom riksdagen bara kan få lill stånd ett uppskov men inte hindra
alt ett förslag genomförs när den föreskrivna lidsfrislen har gåll ul, kommer
del inle all ske någon icke godlagbar politisk maktförskjutning från
majoriteten lill en minoritet. Genom alt förfarandel blir lillämpligl bara på
yrkande och genom atl lagrådel medverkar i förfarandel är del väl sörjt för alt
de problem som lagprövningsrälien skulle kunna ge upphov lill blir begränsade.
Någon risk för att politisk makt skall överföras lill de rältslillämpande
myndighelerna finns därför inle. De undanlag från det särskilda förfarandets
lillämpningsområde som kommiuén förordar minskar uppenbariigen de prakliska
problem som skulle kunna följa, om förfarandet vore tillämpligt på all
räiligheisbegränsande lagsiiftning. I samma riklning verkar också
beslämmelserna om au förfarandel skall användas bara efter yrkande och all en
kvalificerad majorilel skall kunna rösta igenom ell lagförslag genasl, även om
uppskovsyrkande har framslällls.

Del
finns enligt min mening ingen anledning atl tro all den föreslagna ordningen
kommer att erbjuda särskilt kännbara prakliska svårigheler vid lillämpningen.
En invändning mol förslaget går ul på alt del skulle vara svårt alt avgöra om
eu lagförslag angår någon rällighetsbegränsning eller inle. Med anledning av
denna invändning vill jag ulöver vad jag hillills har anfört framhålla all
förfarandet i allt väsentligt bygger på de nuvarande reglerna om
rättighetsskyddel, t. ex. dem som avser fri- och rätlighelernas innehåll.
Huvuddelen av de gränsdragningsfrågor som kan uppkomma vid lillämpningen av
reglerna om del särskilda förfarandel är därför inle nya ulan uppkommer redan i
dag när del gäller att avgränsa del område inom vilkel endast riksdagen dr
beslula föreskrifter. Dessa gränsdragningsfrågor har inle visal sig medföra
några siörre problem i praktiken. All förfarandel skall kunna lillämpas inle
bara på förslag som innebär rällighetsbegränsning utan också på förslag som går
i andra riktningen ellerär neutrala ur rätlighetssyn-vinkel är också ägnal att
minska tillämpningsproblemen.

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:195 36

Sammanfattningsvis
anserjag all rällighelsskyddsuiredningens förslag lill ett särskilt
lagsiiftningsförfarande innebär en väsenilig försiärkning av räilighetsskyddel.
På grund av den utformning förfarandet har givits lorde några mer kännbara
prakliska problem inle vara alt räkna med vid tillämpningen. Jag förordar
därför all utredningsförslaget genomförs i allt väsentligt. Jag kommer i del
följande all la upp några särskilda frågor angående förfarandel som har
lilldragil sig uppmärksamhei under remissbehandlingen.

Ulredningsförslagel
innebär all del särskilda förfarandel skall lillämpas på malerielll
räiligheisbegränsande föreskrifter i en lag men inie på lagens regler om
beslutande organ och förfarandet vid tillämpningen av de räiligheisbegränsande
föreskrifterna. Denna ordning har kriliserals i en del yllranden. Naturligtvis
kan också regler om organisaiion och förfarande ha stor belydelse som
rälissäkerheisgaraniier vid sidan av de maleriella föreskrifterna. Man kan
emellertid inle borlse från del förhållandel au RF redan i dag i sior
ulsiräckning bygger på samma synsäll som rätlighetsskyddsutredningens förslag
när del gäller att göra skillnad mellan föreskrifter av maleriell natur, å ena
sidan, och procedurregler och liknande bestämmelser, å andra sidan. Det är i
huvudsak de förra som omfattas av RF:s lagkrav, medan de senare i stor
utsträckning faller inom del område där regeringen direkl med Slöd av RF kan
beslula föreskrifter. Det bör givelvis inte komma i fråga att låla det
särskilda förfarandel för räiligheisbegränsande lagsiiftning bli tillämpligt på
föreskrifiersom i princip regeringen kan beslula. Ell ytterligare skäl för all
här följa rällighetsskyddsutredningen iir au man annars skulle få
gränsdragningsproblem av ell slag som inle föreligger i dag.

Rällighelsskyddsuiredningens
förslag all det särskilda förfarandel i princip skall vara lillämpligl på
lagsiiftning som angår begränsning av någon av de frioch rälligheler som anges
i 2 kap. 1-11 SS RF och på sådana särskilda föreskrifter i lag som avses i 2
kap. 20 S andra slyckel har i allt väsentligt godlagils av remissinsianserna.
Inte heller jag ser skäl all här frångå ulredningsförslagel.

Somjag
redan har nämnt innebär förslaget att inte bara lagförslag som går i skärpande
riklning ulan också andra lagförslag som angår en rättighet skall omfattas av
del särskilda förfarandet. Denna lösning har godtagits av del stora flertalet
av remissinstanserna. Enligt min mening är del en klar fördel all man på detla
säll kan minska svårighelerna alt dra gränser kring del särskilda förfarandets
lillämpningsområde. Den nackdel som ligger i atl förfarandel någon gång kan
komma aii lillämpas i eu fall där del slrängl tagel inle ter sig befogal för
accepleras.

I
samband med 1976 års ändringar i RF fördes en diskussion om vad rättighelsskyddsulredningen
kallar bihangsproblemet. Vad diskussionen gällde var det fallet alt en
rättigheisbegränsning måsle företas vid en reform som i övrigt inle har något
all göra med rättighetsskyddet. Det kan gälla t. ex. en social eller ekonomisk
reform som kräver en tystnadsplikt förde offenlliga

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:195 37

funktionärer
som skall administrera reformen elleren ansvarsbestämmelse med
frihet.sslraffsom sanktion förden som bryier mol de nya reglerna. Skulle en
föreskrift om lyslnadsplikl eller friheissiraff vara underkastad det särskilda
lagsliftningsförfarandel,skulle della kunna påverka genomförandel av hela
reformen.

För
all få underlag för sina överväganden om bl. a. bihangsproblemel har
rättighelsskyddsulredningen undersökl hur ofta räiligheisbegränsande
lagsiiftning har förekommii under perioden år 1971 - riksmölel 1976/77.
Undersökningen visar enligi kommittén alt fierlalel rällighelsbegränsningar
rörde bara en eller ell par paragrafer i en mer omfaitande författning. De i
särklass vanligasle begränsningarna ulgjordes av föreskrifierom friheissiraff,
om husrannsakan eller liknande inirång saml om tystnadsplikt. Till övervägande
del var det fråga om fall där råtlighelsbegränsningen framslår som ell
"bihang" lill en reform som inle i övrigt berör räilighetsskyddel.

Del
är mot denna bakgrund som rättighelsskyddsulredningen föreslår alt föreskrifter
av nu berörl slag i princip skall undantas från tillämpningsområdet för det
särskilda förfarandet.

Undanlaget
i fråga om föreskrifterom tystnadsplikl för offenlliga funktionärer är
begränsat lill uppgifter som fär hållas hemliga med stöd av 2 kap. 2 S TF. I
regel godtar remissinsianserna förslaget i denna del. I några yttranden är man
dock kritisk till denna koppling lill TF. En remissinsians anser atl något
undanlag beiräffande föreskrifter om lyslnadsplikl över huvud tagel inle bör
göras.

För
egen del förordarjag alt förslaget i denna del godtas. Det är uppenbart all det
föreslagna undantaget är ägnat all minska de olägenheter som är förknippade med
del s. k. bihangsproblemet. För utredningsförslaget talar också den
omständigheten att del i fråga om tystnadsplikterna för offentliga funktionärer
enligi ell till lagrådel nyligen remiiierai förslag lill sekreiesslag skall
införas en ordning som i praktiken kommer atl innebära ell materiellt
räiiighetsskydd. 1 lagförslagci ges gemensamma regler för handlingssekreless
och tystnadsplikt och avsiklen är all reglerna i 2 kap. TF som anger vilka
begränsningar som får göras i handlingsoffentligheten skall vara slyrande för
både handlingssekretessen och tystnadsplikten.

Något
bärande skäl all inte godla den i rällighelsskyddsuiredningens förslag gjorda
kopplingen lill 2 kap. TF föreligger inle. Uppenbarligen ger denna koppling en
viss skyddseffekt. Även i den delen bör förslaget alllså godias.

Även
i fråga om förslaget från rättighetsskyddsutredningen all göra undanlag från
del särskilda lagsliftningsförfarandel i fråga om föreskrifier om husrannsakan
eller liknande inirång har invändningar gjoris i några yttranden. För min dei
vill jag - liksom högsta domstolen - instämma i rätlighetsskyddsutredningens
bedömning atl del inle går alt göra någon skillnad i skyddshänseende mellan å
ena sidan t. ex. bostäder, möteslokaler, lidningsredakiioner och advokatkontor
samt å andra sidan andra lokaler.

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:195 38

Frågan
arom man i dess helhet skall undania skyddel mol husrannsakan och liknande
inirång från det särskilda lagsliftningsförfarandel. För min del ärjag också
här av samma uppfaiining som rällighetsskyddsutredningen, nämligen alt skälen
för all hell undania della område från del särskilda förfarandel väger över
skälen emoi en sådan ordning. Vid milt slällningslagande i denna fråga harjag
fäst vikt bl. a. vid del förhållandel all del pågår en översyn av
ivångsmedelsregleringen vid förundersökning i brottmål m. m. (Dir.
1978;57)ochenulredningomsäkerhelsålgärderm. m. iskalleprocessen (Fi 1973:01)
och all eil av syftena med dessa ulredningar är au åsiadkomma försiärkningar i
rällsskyddel vid husrannsakan och liknande inirång.

Också
när del gäller undanlaget för frihetsstraff har invändningar framförls i ell
par yllranden. Enligt min mening innefallar utredningsförslaget på denna punkl
en rimlig avvägning mellan för- och nackdelar. Del särskilda förfarandel skulle
få ett myckel vidsiräcki tillämpningsområde utan ell sådani undanlag. Del bör
framhållas all undantaget är begränsal lill frihetsstraff som inte innebär
någon annan fri- och rällighetsbegränsning än den som ligger i själva
frihetsstraffet.

Rätlighetsskyddsutredningens
två andra undantag från del särskilda förfarandets tillämpningsområde -
förlängning i högst ivå år av tidsbegränsad lags gillighelslid och
rällighelsbegränsningar i fall där krig eller omedelbar krigsfara råder - bör
också godias.

Som framgår av vad jag
redan har anfört anser jag all del särskilda förfarandet bör lillämpas bara på
yrkande. Denna ordning innebär all de problem som lagprövningsrälien annars
skulle kunna ge upphov till blir små och att övriga länkbara prakliska
svårigheler minskar. När det gäller frågan om hur stor anslutning ett yrkande
om lillämpning av del särskilda förfarandel skall ha för alt få effeki anser
jag atl kommitténs förslag innebär en rimlig lösning.

Det
särskilda förfarandel bör ulformas som ell uppskovsförfarande. Som kommittén
har framhållil kan man emellerlid inle hell avslå från en möjlighet lill beslul
ulan uppskov. Förslaget all en kvalificerad majorilel skall kunna rösta igenom
ett lagförslag som angår rällighetsbegränsning omedelbart, fastän ett yrkande
om uppskov har framställts, bör därför godias. Den föreslagna kvalificerade
majoriieten på fem sjättedelar av de rösiande innebär enligt min mening en
lämplig lösning.

I
fråga om uppskovets längd kan det givetvis diskuleras vilken lid som är den
mest lämpliga. För egen del har jag kommii till slutsatsen all den föreslagna
lolvmånadersfristen innebär en rimlig avvägning mellan ä ena sidan iniressei av
atl del ges ulrymme fören allmän debait i saken och å andra sidan iniressei av
atl lagstiftningsarbetet inle fördröjs mer än nödvändigi.

Enligt
rätlighetsskyddsutredningens förslag skall riksdagen, efter lidsfristens
uigång, ha en viss handlingsfrihet när den iräffar sill andra beslul om ell
räiligheisbegränsande lagförslag. Handlingsfriheten beslår i alt riksdagen kan
beslula sådana ändringar i förslaget som ligger inom ärendels ram.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:195 39

För
min del anserjag del uppenbarl au ändringar i del vilande förslaget måsle få
göras efter uppskovet. Ett av dc främsla syftena med förfarandel är som jag
redan har framhållit au ge ulrymme för allmän debati. Del kan då inte gärna
komma i fråga all ha en ordning som innebär all eti nyll uppskov krävs
därföratt debatten härlett till en lindring i förslaget eller i ell annal fall
ev. påvisat behovei av en ändring som i någoi obelydligt hänseende innebår en
skärpning av förslaget. Över huvud taget synes nya gränsdragningssvå-righeier
och därmed tillämpningsproblem uppslå med en ordning som hindrar ändringar i
del vilande förslaget. Den av kommittén föreslagna ordningen däremoi knyter an
lill nuvarande regler om förfarandel i riksdagen. Någon pålaglig risk för all
frågan om vad som ligger inom ell lagsiiftningsärendes ram skall medföra några
problem beträffande lagprövningen föreligger knappasl.

Rällighelsskyddsuiredningens
förslag, all frågan om ell lagförslag är räiligheisbegränsande för riksdagens
del skall prövas av konslitulionsutskollet och atl utskottet skall fa besvara
frågan nekande endasl om lagrådel har yitral sig i saken, har lell lill
invändningar i några yttranden.

Del
är givel all en central fråga vid utformningen av del särskilda förfarandel är
vem som skall pröva huruvida förfarandel är lillämpligl på ett lagförslag eller
inte. Jag anser del vara uleslulel all bestämmanderätten läggs uianför riksdagen.
Enligt min mening är del en avgjord fördel om man löser frågan om vilkel
riksdagsorgan som skall beslula i så nära anslutning lill de nuvarande reglerna
för riksdagsförfarandet som möjligl. Rätlighetsskyddsutredningens förslag all
låla konsiilutionsutskottet avgöra saken med vanlig majorilel ler sig därför
som en naturlig lösning. Den utformning som lagrådets medverkan har filt är
ägnad all molverka de nackdelar som skulle kunna ligga i denna lösning. Jag
anser vidare i likhet med högsia domstolen alt del är en klar fördel all
frågan, om ett lagförslag angår en rällighetsbegränsning eller inle, blir
prövad redan i samband med lagens tillkomst.

Vad
belräffar lagrådets medverkan vill jag tillägga all jag i likhel med högsia
domstolen anser all lagrådel bör ullala sig om huruvida ell lagförslag angär en
rättigheisbegränsning bara när del finns särskilda skäl för del, t. ex.
därföratt frågan behandlas i remissen till lagrådel.

Beiräffande
riksdagsförfarandel i lagstiftningsärenden om rällighelsbegränsningar får jag
hänvisa lill kommitténs uttalanden (betänkandet s. 99 fO-

2.3
Lagprövningen

Lagprövningsrälien
saknar f n. slöd i skrivna rättsregler. Den har utvecklats i rättspraxis och
har befästs genom uttalanden under del konsiilulionella reformarbetet. Den
anses lillkomma samtliga organ som tillämpar rätlsregler under uiövande av
rättskipning eller offentlig förvallning. Lagprövningsrälien som den har
utvecklats kan, kort ullryckl, sägas

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:195 40

innebära
all en myndighei har rätl-och skyldighet-atl i sin rätistillämpande verksamhei
sälla ål sidan en föreskrift som slrider mol en beslämmelse i en författning av
högre konsiilutionell valör (prop. 1973:90 s. 200 t). I fråga om
lagprövningsrällens närmare innebörd kan jag hänvisa lill vad som anfördes i
samband med 1976årslri-och rällighelsreformlprop. 1975/76:209s.93 f KU
1975/76:56 S. 17 ff).

Som
framhölls i del sammanhangei avser lagprövningsrälien såväl formerna för en
författnings tillkomst som dess maleriella överenssiämmelse med högre
författning och frågan om den har beslulals av ell kompeleni organ. En
förutsäitning för atl en av riksdagen eller regeringen beslutad föreskrift
skall få sältas ål sidan äratt ell ev. formfel vid dess tillkomst är grovt
eller atl föreskriften i något annal hänseende uppenbart slrider mol högre
förfalining. Endasl uppenbar grundlagsstridighet får sålunda medföra all en lag
sälls ål sidan i rällslillämpningen. Samma krav på uppenbar molslridighel
gäller också i fråga om regeringens förordningar. Föreskrifter som har
beslutals av en förvaltningsmyndighet eller kommun kan däremot sällas ål sidan
också i fall av mindre uttalade konflikter med högre föreskrifier.

Lagprövningsrälien
ulövas i princip ex officio. Delta innebär emellerlid inie atl prövning av ev.
molslridighel mellan författningar på olika nivåer ingår som ett mera normalt
led i myndigheternas rättstillämpning. Lagprövning kan enligi gällande synsäll
bli akluell endasl om en påstådd normkon-fiikt ullryckligen åberopas som grund
forell yrkande eller om en myndighei i ell vissl fall har särskild anledning
all förmoda all en normkonfiikl föreligger. I lagprövningsrätten ligger med
andra ord inte någon allmän skyldighet för myndigheterna atl undersöka om de
rättsregler som skall tillämpas lill äventyrs slår i strid med föreskrifter på
högre nivå.

1973
års fri- och rällighetsulredning föreslog all lagprövningsrätten i dess
nuvarande form borde komma lill direkl ullryck i RF. Enligt prop. 1975/ 76:209
innebar förslaget all bibehålla denna lagprövningsräti en lämplig avvägning
mellan de olika inlressen som här slår mol varandra. Frågan om
lagprövningsrätten borde komma lill ullryck i RF var emellertid inle mogen för
avgörande. Det fanns enligt föredraganden vissa skäl som talade för all
lagprövningsrälien liksom dillills lämnades oreglerad. En grundlagsregel skulle
otvivelakligl - även med en reslrikliv uiformning - kunna inge den orikliga
föreställningen atl lagprövningsrälien skulle uigöra ell normall inslag i
rällslillämpningen. Vidare var del svårl all finna en för alla
förfallningsnivåer invändningsfri avfattning av en grundlagsregel. Av särskild
betydelse i sammanhanget var enligt föredraganden också all frågan om
möjligheterna atl införa särskilda uppskovsregler i fråga om
rättighets-begränsande lagsliflning skulle uiredas ytierligare. Han ansåg del
uppenbarl alt lillkomslen av sådana regler skulle få belydelse för
lagprövningsrättens innehåll och atl dessa två frågor därför inle borde
behandlas frislående från varandra. Föredraganden förordade av denna anledning
all frågorna om lagprövningsrällens framtida utformning och om införande av
särskilda

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:195 41

uppskovsregler på fri- och rältighelsområdel skulle
uiredas i ell sammanhang. Han ullalade vidare all den omsländigheien atl
lagprövningsrälien då lämnades oreglcrad fick lill följd all den
lagprövningsriitlsom hade utvecklats i rättspraxis skulle komma atl beslå också
efter anlagandel av de nya regler om fri- och rälligheler som föreslogs i
proposilionen (prop. 1975/76:209 s. 94 0.

Konsiiiulionsuiskollel anslöl sig lill föredragandens
uppfaiining och åberopade som ytterligare skäl atl uireda lagprövningsrälien
all lagrådels framlida siällning, som också hade föreslagils bli föremål för
uiredning, skulle få belydelse för utformningen av lagprövningsinslilulel (KU
1975/ 76:56 s. 19). I ivå reservationer framfördes yrkanden om inskrivande av
en lagprövningsräti i RF (s. 16 ff). Riksdagen följde ulskollei.

Räiiigheisskyddsulredningen konslalerar alt dess förslag i
övrigi inle kan sägas bringa lagprövningsfrågan i någoi förändrat läge. De
föreslagna reglerna om ell specielll förfarande för räiligheisbegränsande
lagsliflning lorde enligi kommiuén i prakiiken knappasl behöva ge upphov till
några lagprövnings-situaiioner. Särskilt anmärker kommiuén all del särskilda
lagsliftningsförfarandel skall vara lillämpligl bara om så yrkas inom
riksdagen. Rällighetsskyddsutredningen anser att man i sak bör behålla
lagprövningsrälien sådan den är och föreslår all rådande rällsläge får komma
lill uitryck i ell grundlagsstadgande. Del stora fierlalel remissinstanser
inlär en posiliv hållning lill rätlighetsskyddsutredningens förslag i denna
del.

Enligi min
mening är del givel all räiiigheisskyddei får erforderlig siyrka försl om
rätlighetsreglerna förbinds med rällsligl verkande garaniier som är oberoende
av de politiska organen. Emellerlid måsle ell skydd av della slag ulformas på
sådant säll all del inle ger upphov lill några förskjulningar i del vanliga
politiska maktsystemet. Mol bl. a. denna bakgrund saknar tanken all införa ell
syslem med förfaiiningsdomslol för kontrollen av grundlagsreglernas
efterlevnad varje aktualitet. Ett sådant syslem är dessulom främmande försvensk
förfailningslradilion. Den form avjudiciell kontroll som ärakluell förvart
lands vidkommande är något slag av lagprövningsräti inom ramen för
myndigheternas vanliga rällslillämpningsverksamhet. Liksom min förelrädare
anser jag all del innehåll den svenska lagprövningsrälien f n. har innebär en
lämplig avvägning mellan de olika inlressen som här slår mol varandra. Å ena
sidan kan man vara säker på alt domstolarna och andra myndigheler inle kommer
att få någon ställning som politiska maktfaktorer. Å andra sidan har de
möjlighel all ulnyllja ell oförbrukal föriroendekapilal i undantagsbelonade
lägen där ell ingripande måsle anses befogal (jfr prop. 1975/76:209 s. 94).

Som framgåu av del föregående har lagprövningsrälien i dag
den innebörden all en föreskrifi som har beslutats av riksdagen eller
regeringen får sällas ål sidan i rätlslillämpningen bara om föreskriften
uppenbart slrider mol en föreskrifi i en författning av högre konstitutionell
valör. Enligt min mening är della uppenbarheiskrav klarl befogal. Det är
naluriigt att del är

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:195 42

riksdagen
eller regeringen som i första hand avgör om cn tillämnad föreskrift slår i
överenssiämmelse med föreskrifter på högre nivå. Å andra sidan omfaiiar
uppenbarhelskravel inle alla typer av föreskrifter. När del gäller föreskrifter
av förvallningsmyndigheier och kommuner finns inle samma skäl som i fråga om
rik.sdagensoch regeringens föreskrifterall ge förelräde för den lolkning av den
överordnade författningen som har gjorls av del organ som beslutar
föreskriften.

1
likhel med rättighelsskyddsulredningen anserjag all kommiiiéns förslag i övrigi
inte kan sägas bringa lagprövningsfrågan i ell förändral läge.

Enligt
min mening lalar fiera skäl för alt lagprövningsrätten får komma till utiryck i
grundlagen. Med hänsyn till lagprövningens roll i rätlighetsskydds-syslemei
framstår del som nalurligl atl den regleras i RF i likhel med det grundläggande
rättighetsskyddel i övrigi. Genom en uiirycklig beslämmelse klargörs också
lagprövningsrällens. innebörd på ell säll som kan molverka all de
rätistillämpande organen använder sig av institutet på ell säll som inle har
varit avsetl.

Som
jag redan har nämnl framfördes i huvudsak tre invändningar i samband med 1976
års reform på fri- och rältighelsområdel mol ell införande av en regel i RF.
Den kanske viktigaste invändningen gick ul på all del var ovisst hur
tillkomslen av ell särskili förfarande vid räiligheisbegränsande lagsiiftning
skulle påverka lagprövningsrälien. I likhel med rättighelsskyddsulredningen
harjag funnil atl del nu föreslagna förfarandel inle inverkar på
lagprövningsfrågan. En annan invändning gick ul på att en uttrycklig
grundlagsregel om lagprövningsrälien skulle inge föreställningen atl lagprövningen
skall utgöra ell normalt inslag i rällslillämpningen. Enligt min mening finns
del ingen anledning alt tro all blotta införandel av en föreskrifi om
lagprövningen i RF skulle leda lill all de rältslillämpande organen skulle
ändra den försikliga hållning som de av tradition har inlagil i detla
hänseende. Vad slulligen angår den iredje invändningen, svårighelen all
formulera ett grundlagsstadgande, anserjag i likhet med bl. a. regeringsrällen
all rätlighetsskyddsutredningens förslag slår i god överensstämmelse med vad
som nu anses uigöra gällande räll. Av de skäl jag nu har anförl anserjag i
likhel med del hell övervägande anialei remissinstanser all lagprövningsrälien
bör komma lill ullryck i en föreskrift i RF.

Avslutningsvis
vill jag erinra om all lagprövning enligt gällande synsätt kan bli aktuell bara
om en påstådd normkonflikl ullryckligen åberopas som grund för ell yrkande
eller om en myndighei i ett vissl fall har särskild anledning all förmoda all
en normkonfiikl föreligger. I lagprövningsrälien ligger alllså inle någon
allmän skyldighet för myndighelerna atl undersöka om de rätlsregler som skall
lillämpas lill äventyrs slår i slrid med föreskrifter på högre nivå.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:195 43

2.4 Lagr å dsgranskningen

Fram lill å r 1971 g ä llde all lagr å del
obligaioriskl skulle h ö ras ö ver vissa lagf ö rslag. Besi ä mmelser h ä rom
fanns i 1809 å rs RF. De inneb ä ratt f ö rslag
lill allm ä n civil- och kriminallag,
kriminallag f ö r krigsmakten saml kyrkolag j ä mte lagf ö rslag
i vissa speciella ä mnen skulle granskas av lagr å del. Del ä r
sv å rl att n ä rmare ange gr ä nserna
f ö rdel obligaloriska granskning.somr å del, efiersom dessa gr ä nser i huvudsak kom all besl ä mmas
i praxis. Till kalegorin allm ä n civillag r ä knades emellertid lagar som innebar v ä sentliga ingrepp i medborgarnas frihel och egendom
saml lill allm ä n kriminallag i allm ä nhet straffr ä ttsliga
best ä mmelser som avs å g brott av s å
allvarlig nalur alt straffet var ell inle alllf ö r kort f ä ngelsestraff (jft SOU 1963:17 s.
328).

Genom grundlags ä ndring
1970-1971 gjordes lagr å dsgranskningen fakuliaiiv, dvs.
det ö verl ä is ä t regeringen atl frill besi ä mma n ä r den ville
inh ä mla lagr å dets yllrande. Enligt 8 kap. 18 S nya RF g ä ller denna ordning alltj ä mt. Som en nyhet inf ö rdes emellerlid genom RF en r ä ll
f ö r riksdagsutskott all inh ä mla lagr å dels
yllrande. Enligi 4 kap. 10 S riksdagsordningen (RO, omirycki 1977:90) kan redan
en tredjedel av ledam ö lerna i ell utskoll se lill alt ell
lagr å dsyiirande inh ä mias. Uiskollsmajoriieien kan dock mols ä ila sig minoritetens ö nskan, om den finner att det dr ö jsm å l med ä rendets
behandling som ä r f ö renal med lagr å dsgranskningen skulle leda till
avsev ä rt men.

Enligt RF skall det i lagr å det ing å domare i h ö gsia domstolen och regeringsr ä tten. N ä rmare
best ä mmelser om lagr å del meddelas i lag, f n. lagen (1965:186) om lagr å del ( ä ndrad senasi
1974:578). Enligt lagen kan lagr å det arbela p å h ö gst tre
avdelningar. I varje avdelning skall tj ä nstg ö ra tre jusiilier å d
och ell regeringsr å d. Regeringen kan dock f ö rordna annan lagfaren person all ij ä nslg ö ra p å avdelning i sl ä llet
forell av jusiitier å den. Lagr å dets arbetsformer ä r inle reglerade.

Inriktningen av lagr å dets
granskningsverksamhel ä r inle reglerad vare sig i RF eller
i lagen om lagr å del. Vid skilda lillf ä llen har del emellerlid gjorls uttalanden av
statsmakterna om vilken inriktning verksamheten b ö r ha (se r ä llighelsskyddsuiredningens bel ä nkande s. 113 fO. Enighet lorde r å da om all lagr å dels
granskning skall avse bara lagf ö rslagens
juridiska sida och inie deras allm ä nna
politiska grunder.

Enligt sina direktiv skulle lagr å dsutredningen ö verv ä ga fr å gorna om ett
inf ö rande av obligalorisk lagr å dsgranskning p å
vissa lagslifiningsomr å den, om inrikiningen av lagr å dels granskningsverksamhel saml om lagr å dels sammans ä itning
och arbelsformer.

Lagr å dsutredningen har presenleral ire
alternaiiv till hur ett obligatoriskt granskningsomr å de skall avgr ä nsas.
Gemensami f ö r alternativen ä r all lagr å del
skall h ö ras ö ver vissa lagf ö rslag, alt avgr ä nsningen av gransknings-omr å det knyter an till RF:soch TF:s krav p å lagform p å
vissa ä mnesomr å den samt alt fyra generella undanlag skall g ö ras fr å n
kravel p å lagr å dsgranskning.

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:195 44

När det gäller all närmare ange vilka lagförslag som ett
obligatorium skall omfatia skiljer sig emellerlid de tre aliernaliven ål. I del
alternativ som lagrådsuiredningen för sin del har (brordal haren begränsning
gjorls lill sådan lagsliflning som lill sin lyp har ansells mera viisenilig
från granskningssyn-punkt. Del omfaltar bl. a. grundlagsbestämmelser om
tryckfriheten, föreskrifter som begränsar de grundliiggande fri-och
rälligheler som behandlas i 2 kap. RF och civilrällslig lagsliflning. Av
offeniligriiuslig lagsiiftning skall härulöver ingå föreskrifier i vissa
uppräknade iimnen. bl. a. föreskrifter som gäller brotl, tvångsmedel, direkt
skatt, domslolar och rättegång saml sekretesslagstiftning.

De fyra generella undanlag från den obligaloriska
granskningen som lagrådsuiredningen har föreslagil avser dels
slrafföeslämmelser i special-straffrätten med en straffskala som (i del av
lagrådel förordade alternativet) inte går över ell års fängelse, dels
föreskrifier som inle är av mera ingripande belydelse för enskilda och inte heller
är av invecklad beskaffenhet, dels särskilt brådskande lagsliflning, dels
föreskrifter av sådani slag atl det med hänsyn lill lagrådsgranskningens
ändamål är uppenbarl obehövligt all höra lagrådel.

Några bestämmelser av lagrådsgranskningens inrikining har
inle föreslagits av lagrådsutredningen.

1 fråga om lagrådets sammansäitning har lagrådsuiredningen
föreslagil all antalet avdelningar skall vara högsl fyra. Antalet ledamöier på
avdelning skall vara tre med möjlighel all ibland ha en fjärde ledamol. Fördelningen
mellan justitieråd och regeringsråd skall kunna variera, men minsl en ledamot
från vardera domstolen skall ingå i en avdelning. Den Iredje ledamolen skall
kunna vara antingen ett jusiilieråd eller regeringsråd elleren annan lagfaren
person. Lagrådsuiredningen har inle föreslagil några bestämmelser i fråga om
lagrådels arbetsformer.

Lagrådsutredningens förslag lill ändring i RF bör fogas
lill regeringsprolokollel i della ärende som bilaga 3.

Med lagrådsulredningens förslag som underlag har rättighelsskyddsulredningen
uiarbeiai följande förslag.

Yttrande av lagrådel hör inhämias innan riksdagen beslutar
lag som lillhör någon av ett antal uppräknade kaiegorier. Dessa är 1. grundlag
om iryckfrihelen. 2. lag om begränsning av riiiien au få la del av allmänna
handlingar, 3. annan lag som angår begränsning av någon av de grundläggande
fri- och rättigheterna. 4. lag om kommunal beskattning, 5. lag om svenskt
medborgarskap och civilriillslig lag. 6. offentligrällslig lag som gäller
åligganden för enskilda eller i övrigi avser ingrepp i enskildas personliga
eller ekonomiska förhållanden saml 7. lag om rällegången. lag om offenlliga
Ijänstemäns rättsställning och annan lag som avses i 11 kap. RF. Denna
grundlagsregel om remiss lill lagrådel iir lillämplig. om riksdagen finner
lagen vara vikiig för enskilda eller från allmän synpunkt. I några
undantagsfall behövs inle lagrådets yllrande. Dessa fall är all riksdagen
finner all iagrådels

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:195 45

hörande
skulle sakna belydelse på grund av frågans beskaffenhei eller all del skulle
fördröja lagstiftningsfrågans behandling så all av.seväri men skulle uppkomma.
Effekien av huvudregeln om remiss lill lagrådel försiiirks genom all regeringen
skall vara skyldig atl redovisa sina moiiv lill all den liiggcr fram förslag
lill lag av någon av de uppräknade k;ilcgorierna utan all ha hört lagrådet.

Till
skillnad mol lagrådsuiredningen förordar räiiigheisskyddsulredningen all del
införs en uiirycklig grundlagsregel om inrikiningen av lagrådets granskning. Den
föreslagna regeln innebär all lagrådet skall undersöka, hur ell lagförslag
förhåller sig lill grundlagarna och lill räiisordningen i övrigi saml hur
förslagels föreskrifier förhåller sig lill varandra och lill rältssäker-helens
krav. Lagrådet skall vidare överväga om förslaget iir så uiformat all lagen kan
antas lillgodose angivna syften och i övrigt söka belysa problem som kan uppstå
vid lillämpningen.

Beiräffande
lagrådets sammansättning och tjänstgöring ansluler sig räiiigheisskyddsulredningen
lill lagrådsuiredningen. Inle heller räiiigheisskyddsulredningen föreslår
några besiämmelser om lagrådels arbelsformer.

Rätlighetsskyddsutredningens
förslag har i denna del fått eit överviigande posilivi mottagande av
remissinstanserna. Några inslanser förordar emellerlid en ordning som ligger
närmare del lidigare obligaioriei. Också andra frågor har lagils upp under
remissbehandlingen.

När
frågan om lagrådels siällning och uppgifter har diskulerals under
senareårharenighelråtlomall lagrådets verksamhei är värdefull som ell led i
arbelel på att få fram fullgoda lagförslag. Granskningen i lagrådel har sells
som en garanii för all rälissäkerhelsinlressei och kravel på enhellighei,
konsekvens och klarhel iakttas. Man har också varil ense om det i och för sig
lämligen självklara syftei med en reglering på områdel. Rättighelsskyddsulredningen
bar formuleral della syfie så all del lotala viirdei av granskningen skall bli
sä stort som möjligl: lagrådet skall granska alla de lagförslag som behöver
dess granskning men inga andra.

Detta
syfte stod också i förgrunden när de lidigare reglerna om obligalorisk
lagrådsgranskning ersattes med de nuvarande som innebär au regeringen frill
bedömer när en lagrådsgranskning skall äga rum. Det framhölls bl. a. all
obligatoriet inte gav ulrymme fören mera omfaUande granskning inom del
dåvarande fakulialiva områdel. Della betecknades som en stor brisl, inle minsl
med lanke på all en lagrådsgranskning av ell lagförslag inom della område i
åtskilliga fall allmänt sett lorde framslå som en angelägnare uppgifi än
granskningen av vissa förslag inom den dåvarande obligaloriska seklorn (jfr KU
1970:20 s. 3). Som räiiigheisskyddsulredningen konslalerar har emellertid de
förhoppningar som knöls lill 1971 års reform inte infrials. Endasl några ensiaka
lagförslag uianför det tidigare obligatoriet har remitterats till lagrådet
under liden därefter. Enligt min mening är del vikligl au man nu åsiadkommer en
reglering som pä ell effeklivare säll än den nuvarande verkar för alt
lagrådsgranskning kommer till stånd när del är påkallal.

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:195 46

Några
ulgångspunkier för den nya regleringen är givna. Som riksdagen vid flera
lillfällen har konsiateral (se i.ex. KU 1949:8 s. 8) bör lagrådels granskning
inle omfaila lagförslagens allmänna politiska grunder ulan uteslutande ägnas
deras juridiska sida. Vidare bör det, som rättighelsskyddsulredningen har
underslrukil, inle komma i fråga alt skapa regler som innebär atl en lag i
efterhand sälls åt sidan enligt gällande principer om lagprövning på den grunden
atl lagrådels yllrande inte har inhämtats. En ytierligare uigångspunki är all
lagrådsgranskningen inle bör få la i anspråk fiera ledamöier i de två högsia
domstolarna än ungefär del antal som förekommer f n.

Den
fråga som har stått i förgrunden i deballen om lagrådel är om den nuvarande
fakultativa granskningen skall ersättas med en granskning som är obligalorisk
på vissa områden. Del främsla problemet med en återgång lill ett syslem med
obligatorisk granskning av vissa lagförslag är hur man skall avgränsa områdel
fördenna granskning. De gjorda utredningarna lorde visa all del inte är
lämpligi all ange vissa lagar eller lyper av lagar som alllid skall falla
innanför della område och andra som alllid skall falla utanför. Vad som är en
framkomlig viig och som har föreslagits senasi av lagrådsuiredningen är atl
vissa lyper av lagar skall omfattas av obligatoriet men atl undantag görs t.
ex. för förslag av mindre vikt eller förslag vilkas genomförande brådskar. Det
ligger i sakens nalur atl sådana undantag måste ges en lämligen allmän
avfattning. Detla har också skett i lagrådsulredningens förslag. Med undanlag
av delta slag har man emellerlid fjärmat sig från ett syslem med en i egenilig
mening obligalorisk lagrådsgranskning. I stället får man ett mellanting mellan
ett sådani sysiem och ett syslem som del nuvarande med en hell fakultativ
granskning. Från saklig synpunki setl ligger därför också lagrådsutredningens
obligaloriska syslem ganska nära rätlighetsskyddsutredningens fakultativa
reglering.

Visseriigen
kan del sägas all en regel som föreskriver all granskning skall äga rum ger
mera fasthet ål en grundlagsregel om lagrådsgranskningens omfallning än en
bör-regel. Enligt min mening föreligger emellerlid inle heller i della avseende
någon större skillnad mellan de två förslagen. Förslaget all regeringen alllid
skall redovisa skälen lill att lagrådet inle har hörts över lagförslag inom
någon av de kaiegorier som anges i grundlagsregeln lorde här vara
belydelsefulll. Härtill kommeratt ell riksdagsulskoli eller en
ulskoltsminoriiet har möjlighel atl remittera förslag lill lagrådel.

Somjag
redan har framhållil bör del inte komma i fråga au välja en lösning som kan
leda till atl lagar sätts ål sidan i rällslillämpningen enbart på den grunden
all lagrådel inle har hörts vid deras lillkomsi. Varken frågan om ett
lagförslag hör lill den kategori som i princip skall granskas eller frågan om
någon undantagsregel är lillämplig bör därför kunna bli föremål för lagprövning.
Med denna utgångspunkt är del givel atl en fakultativ regel, med andra ord en
beslämmelse som innebär all yllrande bör inhämias, är atl föredra framför en
obligalorisk föreskrift.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:195 47

Rällighelsskyddsuiredningens lösning har också den
fördelen framför lagrådsulredningens all den i mindre mån iir iignad all
medföra all lagrådsgranskning kommer lill stånd i en sådan omfattning att
lagrådels kapacitet inle förslår.

Vid
avgränsningen av områdel för lagrådsgranskningen ärdet naturligtvis en fördel
all man använder sig av beslämmelserna i RF om att vissa kaiegorier av
föreskrifter skall ha lagform, t. ex. civilrältsliga föreskrifter (8 kap. 2 S)
och belungande offeniligrättsliga föreskrifter (8 kap. 3 S). Svårighelen är
emellerlid all man endasl delvis kan bygga på dessa kategorier vid
gränsdragningen. Undantar man l. ex alla föreskrifter enligi 8 kap. 3 S RF från
granskningsområdet, blir della för litet. Låler man alla ingå, blir del för
vidsiräcki. Varie gräns mellan sådana föreskrifter inom denna kategori som bör
falla inom granskningsområdei och sådana som bör falla uianför blir godlycklig.
Dessutom uppkommer lillämpningssvårigheter, efiersom del är svårl att för
gränsdragningen finna begrepp som har en entydig innebörd. Även här visar det
sig atl en fakultativ regel har fördelar. Man kan som
rättighelsskyddsulredningen har gjort ange ell lämligen vidsiräcki område för
granskningen och inom delta område göra skillnad mellan lagförslag av större
och mindre belydelse. Den konstruktionen ger bälire möjlighel än andra meioder
atl nå målel atl lagrådet skall granska jusl de lagar som bäst behöver dess
granskning och inga andra.

På grund
av del anförda förordar jag all rätlighetsskyddsutredningens lösning väljs vid
ulformningen av en grundlagsregel om lagrådsgranskningens omfattning. Regeln
bör således ges en fakultativ uiformning. Granskningsområdei bör omfatta
grundlag om tryckfriheten, lag om begränsningar i rätlen atl få la del av
allmänna handlingar, annan lag som angår begränsning av någon av de
grundläggande fri- och rällighelerna, lag om kommunal beskaiining, lag om
svenskt medborgarskap och civilrällslig lag, offentligrällslig lag som avses i
8 kap. 3 S RF saml lag som avses i 11 kap. RF, t. ex. lag om rällegången. De nu
angivna kategorierna omfattar de lagar som del från rätligheissynpunki och i
övrigi framslår som mest angelägel atl få granskade av lagrådel. Eftersom man
inte bör utsträcka granskningsområdei så all man riskerar all lagrådets
kapacilel inle räcker lill, anserjag del inle lämpligt att som har förordats
vid remissbehandlingen låta gransknings-området omfatia ytterligare lyper av
lagar. När del gäller 1. ex. RF och kommunallag (som inte avser kommunal
beskattning) måsle dessulom beaktas att de lill den hell övervägande delen
gäller frågor av politisk nalur och därför med lanke på den inrikining
granskningen skall ha är mindre väl lämpade för lagrådsgranskning.

Som räiiigheisskyddsulredningen har föreslagit bör som
förutsättning för att lagrådsgranskning skall äga rum vidare gälla alt de
angivna lagarna är vikliga för enskilda eller från allmän synpunki.

Också i övrigt kanjag i alli väseniligt godla
rällighelsskyddsuiredningens

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:195 48

förslag.
Undantag från huvudregeln bör alltså gälla i de fall lagrådels hörande skulle
sakna belydelse på grund av frågans bcskaflenhel eller del skulle fördröja
lagstiftningsfrågans behandling så att av.seväri men skulle uppkomma.
Regeringen bör vara skyldig all redovisa sina moiiv lill att den lägger fram
förslag lill lag av någon av de uppräknade kategorierna ulan alt ha hörl
lagrådet. Slulligen bör del ligga på riksdagen alt slulgiliigl avgöra om
lagrådels yllrande skall inhämias över ett lagförslag.

I
likhel med rättighelsskyddsulredningen anserjag all lagrådets yttrande bör
kunna inhämias också över förfaltningsförslag utanför del i RF angivna
granskningsområdei. Här bör granskningen liksom f n. vara hell fiikulta-liv.

Rättighetsskyddsutredningen
har redogjort för vilka lagar som kommiuén har anseti i första hand skall komma
i fråga för granskning av lagrådet (betänkandet s. 142 ff). Därvid har
kommittén bl. a. utförligt behandlal spörsmålet i vilka fall skallelag bör
granskas. Jag kan i allt viisenlligl instämma i vad kommiuén har anförl i denna
del.

Den
andra huvudfrågan beiräffande lagrådsgranskningen är frågan om införandel av
regler som anger granskningens inrikining. Räiiigheisskyddsulredningen, men
inle lagrådsutredningen, har föreslagit sådana regler.

Som
jag redan har nämnl innebär rällighelsskyddsuiredningens förslag all lagrådet
skall undersöka hur ell remiiierai förslag förhåller sig lill grundlagarna och
lill räiisordningen i övrigi saml hur förslagels föreskrifter förhåller sig
till varandra och lill rällssäkerheienskrav. Lagrådel skall vidare överväga, om
förslagei är så uiformal atl lagen kan antas tillgodose angivna syften och i
övrigi söka belysa problem som kan uppslå i tillämpningen. Förslaget bygger på
uttalanden som gjordes av dåvarande departementschefen i förarbeiena lill 1971
års reform (prop. 1970:24 s. 35)och i sak överensstämmande uiialanden av
lagrådsuiredningen i dess belänkande (SOU 1978:34 s. 278 fO.

För
min del vill jag ansluia mig lill rätlighetsskyddsutredningens överväganden i
denna del. De utgår från den enighet som råder om alt lagrådels granskning bör
begränsas lill lagförslagens juridiska sida och atl prövningen av deras
allmänna poliiiska grunder ankommer ulesluiande på riksdagen och regeringen.
Jag vill särskili underslryka vikten av atl lagrådel iakttar den största
ålerhållsamhel när det gäller sakfrågor av politisk nalur. Del är ime förenligl
med lagrådels ställning i våri konsiilulionella syslem alt del redovisar andra
synpunkier än sådana som är av juridisk-ieknisk art.
Rällighetsskyddsutredningen har föreslagil en regel som anger vilken inrikining
som lagrådsgranskningen sålunda bör ha. Frågan är om RF bör innehålla en sådan
regel.

I
likhel med rättighetsskyddsutredningen anserjag atl del är betydelsefullt atl
grundlagen så långl möjligl gör klarl i vilka hänseenden lagrådel skall yllra
sig, inle minst med lanke på lagrådels ställning som en från regeringen och
riksdagen frislående, juridisk-ieknisk granskningsinslans. En regel av denna

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:195 49

innebörd
molverkar att lagrådel uppfällas som ell poliiiski organ. För alt lagrådel
skall kunna fylla sin uppgift måsle föriroendel fördess neulralilel i politiska
frågor vara orubbat. Jag förordar därför atl lagrådsgranskningens inrikining
anges genom en föreskrift i RF. Föreskriften bör ulformas i enlighel med vad
rällighetsskyddsutredningen har förordat.

Givetvis
bör del vara möjligl alt begränsa en remiss lill lagrådet lill något eller
några av de hänseenden som anges i grundlagsregeln. Della gäller i försia hand
om remissen avser ett lagförslag som faller uianför del i RF angivna
granskningsområdei. Men även inom della område bör lagrådet kunna höras i några
särskilda hänseenden, l. ex. om lagrådets arbetsbörda är sädan all hela
förslaget inle kan granskas men förslaget innehåller föreskrifier vilkas
förenlighet med grundlag kan sällas i fråga. Ell annal exempel på fall där en
begränsning bör kunna göras är del fallel att regeringen önskar lagrådets
yllrande huruvida eu lagförslag är sådani att del föreslagna särskilda
lagsliftningsförfarandel för räiligheisbegränsande lagsiiftning är tillämpligt.
En begränsning av en lagrådsremiss bör vidare kunna ske genom atl i remissen
anges delar av lagförslaget som lagrådel företrädesvis bör granska, t. ex.
därför all en lagrådsgranskning av jusl dessa delar av förslaget framstår som
särskilt angelägen, medan övriga delar har mindre betydelse för enskilda eller
från allmän synpunki.

Också
i annal fall än då det uttryckligen har angivits i remissen kan en begränsning
av lagrådelsgranskning vara påkallad. Del framslår sålunda som naturiigi atl
lagrådet i viss mån anpassar granskningen av ett förslag med hänsyn lill den
lid som slår till förfogande innan förslaget skall läggas fram för riksdagen.

Närdet
gäller lagrådels sammansättning och arbetsformer förordarjag alt
rällighelsskyddsuiredningens förslag godtas. Detla innebär att lagrådet vanligen
bör arbela på tre avdelningar men all fyra avdelningar bör kunna finnas lidvis.
Antalet ledamöter i en lagrådsavdelning bör normalt vara tre i stället för som
nu fyra. En fiärde ledamol bör emellertid kunna förordnas undantagsvis. I
försia hand bör ledamölerna i lagrådels avdelningar vara justitieråd och
regeringsråd men liksom hiuills bör del vara möjligt all anlita också andra
lämpliga personer, förträdesvis pensionerade justitieråd och regeringsråd.
Denna möjlighel bör dock utnyttjas främsi när lagrådel skall arbela på fyra
avdelningar eller när fyra ledamöier behövs på någon avdelning. Minsl en
ledamol skall vara jusiilieråd och en regeringsråd. Den iredje ledamolen bör
vara anlingen ett justitieråd eller regeringsråd eller, undanlagsvis, en annan
lämplig person. Sammansättningen bör beslämmas med hänsyn bl. a. till
karaktären av de förslag som skall granskas.

2.5
Förfarandet vid grundlagsstiftning m. m.

I
I kap. 3 § RF anges all regeringsformen, successionsordningen och
tryckfrihetsförordningen är rikets grundlagar. Enligt 8 kap. 15 § RF stiftas

4
Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 195

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:195 50

grundlag
genom två likalydande beslut. Del andra beslutet får inte fattas förrän del
efter del försia har hållils val lill riksdagen i hela rikel och den nyvalda
riksdagen har samlats. Samma regler gäller i fråga om ändring eller upphävande
av grundlag (8 kap. 17 S RF).

1
samband med 1976 års ändringar i RF behandlade riksdagen bl. a. frågan om
införande av regler om en viss lidsfrisi mellan de Ivå besluten i
grundlagssliflningsförfarandel (KU 1975/76:56). Riksdagen avslog ett yrkande om
all sådana regler skulle införas.

Författningsuiredningens
förslag lill regeringsform innehöll en bestämmelse (7 kap. 4 §) som innebar
alt ett vilande beslul i ett grundlagsärende skulle underställas folkomrösining
i samband med närmasi följande riksdagsval, om minsl en iredjedel av
riksdagens ledamöier gjorde framsiällning om del inom viss tid efter beslutet
eller om regeringen beslulade om del inom samma lid. Det vilande
grundlagsförslaget skulle förfalla, om majoriteten av de deltagande i
folkomröstningen röstade emot det och denna majoritet svarade mol mer än
hälfien av antalet godkända röster vid del samiidigi förrättade riksdagsvalet.

Grundlagberedningen
tog i sill förslag till regeringsform (SOU 1972:15) inte in några regler om
beslutande folkomröstning i grundlagsfrågor. 1 en reservation framfördes
emellertid ett förslag i frågan som i sak nära anslöt lill vad
förfaltningsulredningen hade förordal.

Frågan
om beslutande folkomröstning i grundlagsfrågor behandlades vidare av riksdagen
i samband med antagandet av 1974 års RF (KU 1973:26) och 1976 års nya regler i
RF till skydd för de medborgerliga fri- och rällighelerna (KU 1975/76:56).
Riksdagen avslog vid båda dessa lillfällen yrkanden om införande av ell
folkomröslningsinsiilui av del slag som hade förordals av reservanlerna i
grundlagberedningen.

I
svensk rält saknas f n. regler om förfarandel vid folkomrösining.
Grundlagberedningen föreslog att del - ulöver en särskild lag för varje
folkomröstning med bestämmelser bl. a. om de frågor omröstningen gäller och om
tidpunklen för denna - skulle finnas vissa permanenia lagbestämmelser om
folkomröstning, såsom angående rösträtt och om förfarandel vid röstningen och
vid sammanräkningen. Gmndlagberedningen lade i sitt betänkande (SOU 1972:16)
med förslag lill följdlagstiftning fram ett utkast till sådana lagbestämmelser,
vilka hade samordnats med regleringen i vallagen (1972:620, ändrad senast
1978:907) Utkastet har inle lagls lill grund för något förslag till riksdagen.

Rättighelsskyddsulredningen
föreslåralt reglernaom grundlagsstiftnings-förfarandel ändras så all förslag
lill grundlag skall väckas minsi lio månader före det riksdagsval, efter vilket
det andra och avgörande riksdagsbeslutet skall fattas. Konsiitutionsutskottet
skall dock kunna medge undanlag från denna regel, om utskottei beslutar härom
med fem sjättedels majorilel. Kommittén föreslår vidare att fötslag lill
grundlag, som har antagits som vilande av riksdagen, skall underställas
folkomrösining, om minst en

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:195 51

iredjedel
av riksdagens ledamöter begär del. Folkomröslningen skall i så fall äga rum
samiidigi med del riksdagsval, efter vilkel del avgörande riksdagsbesluiel
skall fallas. Förslagei är förkaslal, om de fiesta av dem som deliar i
omröstningen röslar emot förslaget och de lill antalet är fler än hälfien av
dem som har avgivii godkända rösler vid riksdagsvalet. I annal fall skall
förslagei behandlas på vanligi sätl av den nyvalda riksdagen.

Rällighelsskyddsuiredningens
förslag har näslan genomgående moiiagils posilivt av remissinstanserna.

För
min del ärjag ense med kommittén om atl den belänketid som redan de nuvarande
reglerna om grundlagsliftningsförfarandet innebär bör förlängas genom all en
särskild lids fr ist införs. Bl.a. är del angelägel all grundlagsförslag med
sior principiell och praktisk räckvidd inte behandlas i riksdagen mol slulel av
riksmölel närmasi före valel, något som under senare decennier snarare har varil
regel än undanlag. Som kommittén har föreslagit boren beslämmelse om lidsfrisi
ulformas så alt den innebäratt en viss minsla lid skall förflyla mellan
gmndlagsstiftningsärendets väckande och valet. Härigenom får man störst
säkerhei fören gmndlig behandling i riksdagen och för all ulrymme ges för en
omfatlande allmän debait. Förslaget atl lidsfrislen skall vara lio månader bör
godias.

Del
mäsle förulsällas all del ibland kan vara angeläget atl få ett grundlagsförslag
anlaget kort efter ell föreslående riksdagsval, fastän ärendei kan väckas försl
när mindre än lio månader återstår lill valel. En möjlighel till undantag från
lidsfristen bör därför finnas. Undantagsregeln bör dock ulformas så all man
inte träder iniressei av en omsorgsfull utskottsbehandling för när. Del bör
ligga i konsiitutionsutskotiels hand atl pröva frågor om undanlag från
liomånadersregeln. Som kommittén föreslår bör en förutsättning vara att en
majoritet om fem sjättedelar av utskottets ledamöter förenar sig om ett beslul
om undanlag.

Med
hänvisning lill del anförda förordar jag alt rätlighetsskyddsutredningens
förslag om en särskild tidsfrist vid grundlagsstiftning genomförs.

Jag
övergår nu till frågan om folkomrösining angående vilande grundlagsförslag.

Del
svenska statsskicket kan som kommittén framhåller karakteriseras som en
representativ, pariamentarisk demokrati. Della innebär bl. a. alt den politiska
verksamheien främsi försiggår genom partier. De enskilda medborgarnas
grundläggande konsiilulionella uppgift är all vid regelbundel återkommande
allmänna val utse de partipolitiskt engagerade personer som skall förelräda dem
i de olika beslutande församlingarna: riksdagen, kommunfullmäktige och
landsiing. Del är lydligl att ell styrelseskick som är uppbyggl på della sätl
skulle kunna utsättas för allvarliga störningar om folkomröstningar kom all
uigöra ell mera normall åierkommande inslag i det politiska beslulsfallandel. I
svensk rätl förekommer f n. inte heller någon annan form av folkomröstning än
den rådgivande Qfr 8 kap. 4 § RF). För att en folkomrösining skall komma lill
stånd krävs att riksdagen genom vanligt

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:195 52

majoritelsbcslul
sliftar en lag i frågan.

Vad
som har sagls nu utesluter emellertid inle all ell folkomröslningsinsiilui
siirskill avsell för grundlagsfrågor kan vara av värde. Del har också vid
skilda lillfällen föreslagits alt en möjlighel lill beslutande folkomröstning
skulle öppnas såviii giiller stiftande av grundlag. Enligt RF:s inledande
stadgande ulgår all offenilig makt i Sverige från folkel. Vissa principiella
skäl lalar därför för all folkel får möjlighel all la direkl del i den
besluisprocess som syfiar lill all slälla uppde grundliiggande reglerna om
vilka organ som skall ulöva denna makl, om hur dessa organ skall ulses, om hur
makten skall fördelas mellan dem och om vilka gränser .som skall sällas för den
offenlliga maklulövningen. De principiella skälen för folkomrösining som ell
led i grundlagssliflningsförfarandel har ytterligare ökal i siyrka i och med
all del i RF ha förts in ell omfaUande regelsyslem med uppgift all skydda de
medborgerliga fri- och rällighelerna mol angrepp från del allmännas sida.

Kommittén
har erinrat om alt två av de lyngsla skälen mol all använda sig av
folkomröstningar-svårigheterna atl formulera frågorna och svårigheterna att
tolka omröslningsresullaten - kommer all sakna bärkraft i fråga om
grundlagsomröslningar som får den formen att folkel endasl har atl säga ja
eller nej tili ell förslag som dessförinnan har anlagils som vilande av
rik.sdagen.

I
likhel med kommiuén förordarjag mol bakgrund av del anförda att vårt nuvarande
grundlagsstiftningsförfarande kompletteras med ett folkomröslningsinsiilui som
innebär all beslutande folkomröstning i en grundlagsfråga kan förrrällas efter
det försia men före del andra av de två riksdagsbesluten. Om ell sådant
institut skall kunna fylla sin funklion kan man lydligen inle, som i fråga om
den vanliga rådgivande folkomröslningen, överlämna ål riksdagsmajorileten all
avgöra om del skall komma lill användning eller inte. Man får i stället
antingen låla folkomrösining uigöra ell obligatoriskt inslag i
grundlagssliftningsproceduren eller ge en riksdagsminoriiet av viss storlek
räll alt få till stånd en folkomrösining.

Av
dessa alternativ kan del försia från renl principiella utgångspunkter te sig
mest tilltalande. Man måsle emellertid beakla atl även grundlagsändringar inte
sällan kan vara av ganska detaljbetonad, leknisk karaktär och ulan större
belydelse för folksiyrelsen som sådan. Grundsatsen atl folket bör ha möjlighel
all della i beslul som är av grundläggande belydelse för del demokraiiska
styrelseskicket eller för medborgarnas fri- och rälligheler kräver således inle
atl folkomröstning äger rum i samband med varje grundlagsändring. Man kan
tvärtom befara att institutet skulle förlora i värde om del kom till användning
alllför ofta.

Slutsatsen
av del sagda blir att folkomröstning av det slag som del här är fråga om bör
komma lill stånd försl efter särskilt beslul men all ell sådani beslul skall
kunna fallas redan av en minoriiei av riksdagens ledamöier. Ett beslul om
folkomrösining bör emellerlid å andra sidan fordra anslutning av en så stor
andel av riksdagen all man inle behöver befara all omröstnings-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:195 53

möjligheten
kommer all missbrukas. Del antal som genomgående har föreslagits i
sammanhangei-en iredjedel av riksdagens ledamöter-anserjag innebära en lämplig
avvägning i frågan. Som yUeriigare en garanii mol illojal användning av
Iblkomröslningsinstilulel bör, efter mönsier av vad som gäller i fråga om
misstroendeförklaring, föreskrivas all yrkande om folkomrösining får tas upp
lill prövning bara om minst en liondel av riksdagens ledamöier slår bakom del.
Vidare bör gälla all ell sådani yrkande skall få framslällas endasl under en
ganska korl lidsperiod efter beslutet alt anta ell grundlagsförslag som
vilande.

I
fråga om lidpunkien för folkomrösining i en grundlagssliftningsfråga förordar
jag i likhel med kommittén all en sådan folkomrösining i
grundlagssliftningsfråga skall anordnas samiidigi med del riksdagsval som
enligt giillande ordning skall föregå del andra riksdagsbeslutet.

Den
fråga som skall siiillas lill folkel är om ell vissl vilande grundlagsförslag
skall godias eller förkastas. Svaret skall alllså vara ja eller nej. Med hänsyn
lill all folkomrösiningsinsiiiulels syfte inle är atl försvåra önskvärda
moderniseringar av grundlagarna bör för att gmndlagsändring skall kunna komma
lill stånd inte krävas aklivi slöd av huvuddelen av de röstande. Instituieis
syfte uppnås redan genom en reglering som i stället innebär all ett förslag är
förkaslal om mer än hälften av de rösiande har röstat mol det och nej-rösterna
också molsvarar mer än hälfien av de godkända rösler som har avgivils i del
samiidigi förrättade riksdagsvalet. Också på denna punkl ansluler jag mig lill
de förslag i frågan som har framförls av rättighetsskyddsutredningen och
lidigare.

Möjlighel
lill besluiande folkomröstning bör föreligga också i fråga om beslul som lill
följd av särskilda regler i RF fallas i grundlagssliflningsform. Undanlag bör
emellerlid göras för RO. Beslämmelserna i RO gäller uteslutande riksdagens
arbelsformer och inre organisaiion och de har därför inte samma grundläggande
belydelse för folksiyrelsen som reglerna i grundlagarna. Det bör därför även i
forlsällningen ankomma på riksdagen ensam alt beslula i de frågor som regleras
i RO.

Förde
rådgivande folkomröstningarnas del gällerali besluten om de frågor som skall
ställas till medborgarna och om lidpunkien för omröslning skall ha formen av
lag. Skälet härtill är atl dessa beslut ofta innefallar besväriiga
Slällningsiaganden av sior poliiisk betydelse. Som har framgåti föreligger inle
några sådana svårigheler såviii gäller folkomröstningar i
grundlagsliftnings-frågor. Både fråges'äilningen och lidpunkien är här på
förhand givna. Del finns därför inte någon anledning vare sig atl ge besluiel
om en sådan folkomröstning lagform eller alt bereda frågan i utskott.
Beslulsförfarandet bör i siällei ulformas efter mönsier av vad som gäller för
beslut om misstroendeförklaring mol statsråd. Den enda punkl i sammanhangei som
skulle kunna ge upphov till svårigheler gäller vad som skall anses vara ell
vilande grundlagsförslag i molsals till två eller flera. Av RO (2 kap. 9 §)
följer atl denna fråga i försia hand skall avgöras av talmannen i samband med

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:195 54

kammarbehandlingen.
Om kammaren inle skulle dela talmannens mening får frågan på vanligt sätl
avgöras av konstitulionsutskoUel.

1
della sammanhang vill jag också la upp frågan om en särskild lag om förfarandel
vid folkomrösining.

Somjag
redan har nämnl skall föreskrifterom rådgivande folkomrösining i hela riket
meddelas genom lag, såväl vad gäller den fråga som skall ställas lill
medborgarna som beiräffande i.ex. rälten all delta i omröstningen, förfarandel
vid röstningen och sammanräkningen av rösler.

Vid
de lillfällen när rådgivande folkomrösining har förekommii i vårt land (åren
1922, 1955 och 1957) har hela förfarandel reglerals genom särskilda lagar.
Några generella föreskrifter om vad som skall iakttas vid folkomröstning har
hiltills inte funnits i lagsiiftningen. RF gör i och försig inle heller en
sådan reglering nödvändig.

Om
man, som jag har förordal i det föregående, gör det möjligl för en minoritet
inom riksdagen atl få till stånd en folkomrösining, kan man emellerlid knappasl
undvara en permanent lagsiiftning om folkomröstnings-förfarandel. I annal fall
skulle man vara hänvisad anlingen lill lösningen all i det särskilda fallet
låta samma minoritet fastställa också de nödvändiga förfarandereglerna eller
lill metoden atl låla riksdagen för varje gång besluta dessa med vanlig
majoritet. Båda alternativen är förenade med nackdelar av i försia hand
principiell nalur. Del får vidare också i fråga om rådgivande folkomröstningar
anses från principiell synpunki tillfredsställande atl de gmnder som skall
gälla vid en landsomfattande folkomröstning permanent finns angivna i lag.
Också från praklisk synpunkt kan en sådan lagsiiftning ha fördelar. Jag
förordar därför all generella lagbestämmelser nu meddelas om förfarandel vid
folkomröstning. Del torde av systematiska skäl vara en fördel alt
beslämmelserna hålls skilda från reglerna om val. Jag föreslår alt de får bilda
en frislående lag om förfarandel vid folkomrösining. Del synes nalurligl alt
lagen utformas så alt reglerna om folkomrösining överenssiämmer så nära som
möjligl med vad som gäller för val lill riksdagen.

2.6
Förstärkningar av särskilda fri- och rättigheter

Jag
har i det föregående (avsniii 2.1) nämnl atl rällighetsskyddsutredningen
föreslår all skyddet för vissa särskilda räuigheler skall byggas ul. Jag har
där också framhållit alt kommilléförslagel i dessa delar är väl ägnal atl
läggas lill grund för lagsiiftning. De rättigheter som berörs av förslaget är
förbudet mol retroaktiv lagstiftning, rätlen till ersättning vid expropriation
m. m., skyddet för svenskl medborgarskap och de processuella garantierna enligt
2 kap. 9 § RF vid frihelsberövande.

I
RF finns förbud mol relroakliv I agsli fin i ng på straffrättens område. Enligt
2 kap. 10 S RF får slraff ellerannan brolispåföljd inle åläggas för gärning som
inte var belagd med påföljd när den förövades. Ime heller får

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:195 55

svårare
brottspåföljd åläggas för gärning an som var föreskriven då. Vad nu har sagls
gäller också förverkande och annan särskild rällsverkan av broll. En utvidgning
av förbudet mol retroaktiv lagsiiftning diskulerades i samband med 1976 års
reform på fri- och rältighelsområdel men genomfördes inle (jfr prop.
1975/76:209 s. 125 f KU 1975/76:56 s. 35 ff).

Rällighetsskyddsutredningen
föreslår nu ett förbud också på skatte- och avgiftsområdet. Enligt förslaget
får skall eller avgift inle tas ut i vidare mån än som följer av föreskrift,
som gällde när den omständighet inträffade som utlöste skatt- eller avgiftsskyldigheten.
Två undanlag från förbudet föreslås. Dels för riksdagen, om den finner au
särskilda skäl påkallar del, föreskriva all skall eller avgift får las ut också
i annat fall. Förutsättningen för detta är dock alt den omständighet som
utlöste skatt- eller avgiftsskyldighelen inträffade anlingen sedan ett av
regeringen eller riksdagsutskott framlagl förslag därlill hade lämnats till
riksdagen eller sedan regeringen hade lämnat riksdagen meddelande i saken genom
en skrivelse. Dels får riksdagen härulöver föreskriva undantag från
huvudregeln, om riksdagen finner atl del är påkallal av särskilda skäl i
samband med krig, krigsfara eller svår ekonomisk kris.

Huvudskälet
mol retroaktiv lagsliflning på skalle- och avgiftsområdet är atl en sådan
lagstiftning bryier mot grundsatsen att man i förväg skall kunna bedöma de
rättsliga konsekvenserna av sitt handlande. Som kommittén framhåller innebär
retroaktivitet på detla område alt en skaltskyldig som handlar med utgångspunkt
i gällande rätl riskerar att hans handling kommer all bedömas efter regler som
har tillkommit i efterhand, när han inle kan göra gjort ogjort. Om
retroaktiviteten innebären skärpning av skattereglerna, kan han t. ex. i
efterhand bli vägrad avdrag för kostnader som var avdragsgilla när de
betalades. Ett annal exempel är att en gåva blir högre beskattad än givaren och
mottagaren har räknai med.

Del
är som kommiuén framhåller ett rältssäkerhetsintresse av vikt atl skattelagar
inte ulan starka skäl ges lillbakaverkande kraft. I en lid då en stor och växande
andel av medborgarnas inkomsler las ul i skatt för gemensamma ändamål skärps
kraven på all skatleuttagets fördelning på olika grupper uppfattas som rättvis.
Självklarl nödvändiggör delta bl. a. effekiiva ingripanden mol skattefusk och
skatlefiykt och en successiv översyn av skallesyslemet. Men samtidigt måste
krävas att ändringarna sker på ett för de enskilda medborgarna godtagbart sätt.

Del
är alliså tydligt att starka skäl talar för någon form av förbud mol
skattelagstiftning som har retroaktiva effekier. Frågan är emellertid om del är
möjligl all på ett tillfredsställande sätt i lagtext ange vad som skall förslås
med retroaktiv lagstifining på förevarande område. Kommittén har föreslagit en
regel enligt vilken det avgörande är om den omsländighel som utlöser
skattskyldigheten inlräffar före eller efter lagens ikraftträdande. Enligt min
mening får denna avgränsningsmetod godias. Den lorde som har framhållits

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:195 56

vid
remissbehandlingen ge skydd i del stora fiertalet fall. Del är f ö. klarl atl
en sådan regel bör påverka statsmakternas ställningstaganden också uianför del
egenlliga lillämpningsområdel.

Rällighetsskyddsutredningen
behandlar ulföriigt frågan när skattskyldigheten skall anses inträda vid olika
skalleformer. Kommittén tar också upp andra närbesläktade lillämpningsfrågor.
För min del villjag i allt väseniligt hänvisa till vad kommittén anför i dessa
delar (betänkandet s. 157-161).

En
särskild fråga är om ett förbud mol retroaktiv lagsiiftning kan göras
undantagslöst. Som kommittén har framhållit har regeringen och riksdagen i
flera lagstiftningsärenden under senare år anseit en viss retroaktiv tillämpning
av nya skalleregler nödvändig. Dei har i dessa ärenden regelmässigl varit fråga
om all sätla stopp tör förfaranden som regeringen och riksdagen har anseti
innebära kringgående av gällande skattelag. För au få ell snabbi slul på dessa
förfaranden och för att inte de gamla reglerna i slutskedet av sin
giltighetslid skulle kunna utnyttjas i stegrad omfattning haren viss retroaktiv
lillämpning beslulals. Jag delar kommitténs uppfattning atl ell undantag från
retroakliviietsförbudel är motiverat för nu berörda fall.

Som
kommiuén har förordat bör undantaget begränsas till fall där de skallskyldiga i
förväg har fåll ell aukiorilaiivt besked om all en kommande skatteregel avses
få retroaktiv lillämpning. Vidare bör som förutsäuning gälla atl riksdagen
finner att sådan tillämpning är påkallad av särskilda skäl. Även i denna del
får jag beiräffande lillämpningsfrågor hänvisa lill vad kommiuén anför
(betänkandet s. 161-163).

Del
torde som kommittén framhåller allmänt anses att retroaktiv beskattning är eu
tillåtiigt medel när samhällel befinner sig i en allvariig krissiluation. Även
kommitténs andra undantag, som gäller vid krig, krigsfara eller svår ekonomisk
kris, bör alllså godias.

Enligt
kommilléförslagel avser förbudel mol relroakliv skattelag bara sådana ändringar
som är lill de skattskyldigas nackdel. Inle heller i den delen finns anledning
lill erinran.

Förslaget
omfattar föruiom skatter även avgifier. De skäl som har anförts företi förbud
på skatieområdet lalar i princip företi förbud också närdet gäller
offeniligrättsliga avgifter, t. ex. arbetsgivaravgifier. Emellerlid kan del
ifrågasällas om en förbudsregel formelll bör omfatia, föruiom avgifier lill
staten, även kommunala avgifter. Som kommunförbundet har framhållil gäller
enligi rättspraxis förbud mol retroaktivt verkande beslut som innebär pålagor
för kommunmedlemmarna. Dock har viss retroaktivitet godtagits såviu gäller kommunala
avgifier(RÄ 1956 1166, RÅ 1961190och RÅ 1974 A 2081). Enligt förbundel är del
angeläget alt rådande praxis kan bibehållas för kommunernas del. Enligt min
mening lalar siarka skäl tör atl principen om förbud mol relroaklivitel gäller
även beiräffande kommunala avgifter. Men också de undantag från denna princip
som i rättspraxis har godkänts av regeringsrätten bör gälla. Med dessa
utgångspunkier måste en begränsning göras i den av kommittén föreslagna regeln.
Lämpligasl torde vara att de

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:195 57

kommunala
avgifterna lämnas hell uianför regleringen. Därigenom bibehålls gällande
rällsläge.

På
grund av del anförda förordar jag att del av kommittén föreslagna förbudel mol
reiroaklivilel i fråga om skaller och statliga avgifier införs i RF.

Rälien lill ersältning vid
expropriation e . d . kommer lill uuryck i 2 kap. 18 § RF. Enligt denna
paragraf skall varje svensk medborgare vara lillförsäkrad ersättning enligt
grunder som bestäms i lag för det fall all hans egendom las i anspråk genom expropriation
eller annal sådani förfogande. Det har vid lillkomslen av paragrafens nuvarande
lydelse uttalats (prop. 1975/76:209 s. 124) all en ersältning som endasl är
symbolisk inte uppfyller grundlagens krav. I 1976 års lagstiftningsärende
avslog riksdagen yrkanden om att grundlagsregeln skulle kräva "skälig
ersättning" (KU 1975/76:56 s. 35, 62 fO.

Rätten
lill ersättning vid expropriation föreslås av rättighetsskyddsutredningen
formulerad så att del skall bli fullt klart all den vilkens egendom tas i anspråk
skall få ersältning försin förlusl. Förslaget innebär enligt motiven all RF ges
en innebörd som i fråga om ersättningens kvalitet mera bestämt än nu knyter an
till vad som är föreskrivet i vanlig lag.

I
fråga om rälten lill ersältning vid expropriation e. d. anses nuvarande
ersällningskrav i 2 kap. 18 S RF ha en materiell innebörd; enbart symbolisk
ersättning är inle lillräcklig. Det är däremot oklart angivel vilken
ersättningsstandard som grundlagsregeln kräver. I likhel med
rällighetsskyddsutredningen anserjag atl paragrafen bör ges en innebörd som
mera bestämt än nu knyter an lill vad som är föreskrivet i vanlig lag angående
ersättning vid expropriation och andra sådana förfoganden. Enligt min mening är
kommitténs förslag till ändring i bestämmelsen lämpligt ulformad.

Som kommiuén anför skall
della grundlagssiadgande ses som en bekräftelse av den ersättningsnivå som
nuvarande regler om ersältning vid expropriaiiva ingrepp har lett till.
Siadgandel hindrar inte sådana föreskrifter som t.ex. 4 kap. 3S
expropriationslagen (1972:19). Denna bestämmelse innebär au ersättning för
värdestegring efter viss i lagen angiven tidpunkt utgår endasl på vissa
grunder. Grundlagsregeln hindrar inte heller atl ersätiningen begränsas till
del värde som grundas på lillålen användning av den egendom del gäller. Den
innebär därvid ingen bindning såviu avser placeringen av bevisbördan i fråga om
orsaken lill en stegring av egendomens värde. Över huvud laget hindrar regeln
inle prisreglering. Därvid är del givetvis det prisreglerade värdel och inle
ett ev. svarlabörsvärde som skall ligga till grund för beslämmandel av
ersättningen enligt 2 kap. 18 S RF. Om eU exproprialivi ingrepp medför reella
fördelar just förden drabbade och om ingen förmögenhetsminskning uppkommer,
kräver regeln inle alt någon kontant ersättning ulgår.

Skydd
för svenskt medborgarskap ges genom 2 kap. 7S RF. Där föreskrivs atl ingen
medborgare som är eller har varit bosatt i riket får berövas sill medborgarskap
i annal fall än då han är eller samiidigi blir medborgare i annan slal.

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:195 58

Skyddel
för medborgarskapet skall enligt kommilléförslagel i princip beslå i all ingen
får berövas sill medborgarskap i annal fall än då han samiidigi, efter
uttryckligt samtycke eller genom atl träda i allmän tjänst, blir medborgare i
annan sial. Två undanlag från principen föreslås. Undaniagen lar sikle på barn
och ungdomar. Del skall sålunda kunna föreskrivas dels atl barn under 18 år
följer sina föräldrar eller en a v dem i fråga om medborgarskapet, dels atl den
som sedan födseln är medborgare i annan sval och är bosall där sedan viss lid,
föriorar sill svenska medborgarskap när han uppnår 18 års ålder eller senare.

Niir det gäller en
förstärkning av skyddet för svenskl medborgarskap är det som rällighetsskyddsutredningen
framhåller angelägel au skyddet mol förlust av medborgarskapet i RF så långt
del är möjligt kommer alt gälla även sådana medborgare som ulan eget inilialiv
eller egen önskan innehar medborgarskap också i annan slal. De kategorier av
personer som därvid främsi Slår i blickpunkten är personer som har kommii till
Sverige som fiyktingar eller av annan orsak och som därefier har blivit svenska
medborgare ulan att befrias från siu lidigare medborgarskap i annan slal. Man
kan inle uiesluia möjlighelen atl vårt land i ell skärpt utrikespolitiskt läge
kan utsättas för påtryckningar i syfte all ivinga fram sådana lagändringar all
de berörda personerna berövas sill svenska medborgarskap. Också i fråga om ell
par andra kaiegorier med dubbell medborgarskap - bl. a. svenska kvinnor, som är
eller har varit gifta med medborgare i sådana stater där hustrun automatiskt
får mannens medborgarskap - framstår det som angeläget med ell starkare skydd
för del svenska medborgarskapet än den nuvarande grundlagsregeln ger (jfr
belänkandei s. 171 O-

Som
rällighetsskyddsutredningen föreslår bör därför grundlagsskyddet i princip
utvidgas så alt ingen medborgare som är eller har varit bosatl här i riket
skall få berövas sitl svenska medborgarskap i annat fall än då han samlidigt,
efter uttryckligt samtycke eller genom all inträda i allmän tjänst, blir
medborgare i annan stal. Som kommittén framhåller bör emellerlid därvid vissa
begränsningar göras, dels med hänsyn till gällande bestämmelser om föriust av
svenskl medborgarskap (jfr betänkandet s. 170 O och dels med hänsyn till den
ändring i lagen (1950:382) om svenskl medborgarskap som riksdagen har beslutat
(prop. 1978/79:72, AU 1978/79:26, rskr 1978/79:201). Från huvudregeln bör
alltså göras två undanlag. Fördel försia hörbarn under 18 år i vissa fall kunna
följa föräldrarna eller en av dem i medborgarskapshänseende (jfr 7 § 3 och 4
saml 8 § andra stycket lagen om svenskl medborgarskap). För del andra bör det
vara möjligt alt avveckla dubbell medborgarskap i de fall där barn vid födseln
har förvärvai både svenskt och annan stals medborgarskap och de är varaktigt
bosatta i den andra staten när de uppnår vuxen ålder (jfr den nya 7 a § i lagen
om svenskl medborgarskap). En förutsäuning för alt det senare undanlaget skall
vara lillämpligl bör vara alt Sverige har träffal överenskommelse med annan
stat om sådan avveckling

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:195 59

av
dubbell medborgarskap. Som framhålls i prop. 1978/79:72 måste eu avtal av della
slag anses vara en sådan överenskommelse som för alt bli gällande kräver
riksdagens godkännande enligt 10 kap. 2 S RF.

12
kap. 9 S RF finns besiämmelserom processuella garantier vid frihelsberövande.
Har annan myndighei än domstol berövat någon medborgare frihelen skall denne
enligi paragrafen ulan oskäligl dröjsmål kunna få saken prövad av domsiol
eller, i vissa fall, av en domsiolsliknande nämnd. Undanlag från denna regel
gäller dock när del är fråga om all hil lill Iandel överflyita verkslällighel
av frihelsberövande påföljd som har ådömis utomlands.

Här
föreslår räiiigheisskyddsulredningen atl 2 kap. 9 § RF kompletteras med en
regel om vilken myndighei som i vissl fall har all verkställa den prövning som
avses i paragrafen. Har prövningen inte uppdragits åt behörig myndighet skall
den enligt förslaget ulföras av allmän domstol.

Som
rällighetsskyddsutredningen framhåller kan del f n. anses i viss mån osäkert om
nuvarande bestämmelser i 2 kap. 9 § RF ger räll för den enskilde all la
iniiiativei lill en prövning av ell frihelsberövande, om ingel behörigt organ
har fått sig uppgiften anförtrodd. Skulle del finnas en sådan rätt, är det
vidare oklart lill vilket organ han i så fall skall vända sig.
Kommittéförslaget skapar klarhel i båda nu angivna frågor. Enligt min mening
kan del vara av värde all bestämmelsen i 2 kap. 9 S RF kompletteras på del sätt
som kommittén har föreslagil. Det bör sålunda föreskrivas att prövningen, om
den inle har uppdragits ål annan myndighet, skall ankomma på allmän domstol.

Eftersom
den nya regeln knappast kan få annal än en begränsad praklisk betydelse, anser
jag det inle påkallal au närmare reglera förfarandel vid prövningen. 1 brisl på
bestämmelser härom torde den enskilde kunna vända sig lill den tingsrätt inom
vars domkrets han hålls omhändertagen. Domstolen kan i så fall analogivis lillämpa
de bestämmelser som gäller likarlade prövningsförfaranden, t. ex.
beslämmelserna i rällegångsbalken om häklning och anhållande (jfr 19 § lagen
/1946:804/ om införande av nya rällegångsbalken, 19 S ändrad senasi 1972:431).

3
Upprättade lagförslag

1
enlighel med vad jag nu har anfört har inom justiiiedepartemeniet upprättats
förslag lill

1. lag om ändring i regeringsformen,

2.
lag om ändring i
riksdagsordningen,

3.
lag om lagrådel,

4.
folkomröslningslag.

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:195 60

4
Specialmotivering

4.1 Förslaget till lag om
ändring I regeringsformen

2 kap. 7 S

I
fråga om de överväganden som ligger lill grund för de föreslagna ändringarna i
denna paragraf får jag hänvisa lill den allmänna moiiveringen (avsniii 2.6).

Ändringarna
överensstämmer i allt väsentligt med ändringarna enligt
rällighelsskyddsuiredningens förslag. Två mindre jämkningar har dock gjorts i
förhållande lill kommilléförslagel. Sålunda har avfailningen av andra siycket
försia meningen ändrais genom att orden "sill uUryckliga samlycke" bylls
ul mol "uiiryckligl samlycke". Därigenom har avfattningen anpassats
lill gällande regel i 7 S 1 lagen om svenskl medborgarskap.
Departements-förslagets lydelse hindrar självfallet inte alt del i vanlig lag
föreskrivs atl samtycket skall lämnas av den underårige själv. Vidare har
kommiitéförsla-gets andra undantag från grundregeln om skydd för
medborgarskapet fåll en något mindre detaljerad uiformning (jfr den nya 7 a § i
lagen om svenskt medborgarskap).

2 kap. 9 S

Det
nya iredje siycket har kommenterats i den allmänna moiiveringen (avsniu 2.6). I
sak överenssiämmer föreskrifien helt med kommitiéförslagets motsvarande
bestämmelser.

2 kap. 10 S

I
fråga om de överväganden som ligger till grund för det nya andra siycket får
jag hänvisa lill den allmänna motiveringen (avsniii 2.6). I sak har den
ändringen gjoris i jämförelse med kommitléförslaget all
reiroakiiviielsför-budet i frågaom avgifier begränsas lill avgifter lill
siaten. Redaktionellt haren viss omarbetning gjorls.

Enligt
undantagsregeln i andra meningen är relroaklivitel under angivna förutsäuningar
lillålen om regeringen eller riksdagsutskott när den omsländighel som utlöste
skattskyldigheten iniräffade hade lämnal förslag härom lill riksdagen. Med
förslag jämställs skrivelse från regeringen om att sådant förslag är alt vänla.
Den avgörande tidpunklen är den dag då proposition, Ulskoltsbetänkande
respektive skrivelse med meddelande blir allmän handling hos riksdagen. Enligt
nuvarande regler härom blir avgörande lidpunki för en proposiiion och ell
meddelande från regeringen den dag då proposilionen eller skrivelsen kommer in
till kammarkansliet. Företi utskottsbetänkande blir den avgörande dagen i regel
när betänkandet första gången anmäls i kammaren. Retroaktivitet är i
förvarningsfallen tillåten från och med dagen

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:195 61

efter
den dag då förvarningen gavs.

Med
förslag som har lagls fram av riksdagsutskott förslås enbarl
uiskous-majoriielens förslag, således inie - som har förordats i ett
remissyUrande -förslag som har framförls reservationsvis i utskouet.

För
au en skatieregel skall få lillämpas relroaklivi från dagen då proposilionen i
ärendei kom in lill kammarkansliet krävs inte alt del råder fullständig
överensstämmelse mellan förslaget lill föreskrift i proposilionen och den
sedermera aniagna lagen. Vid riksdagsbehandlingen kan alllså vissa jämkningar
göras utan all man går misle om möjligheten lill relroakliv lillämpning.

Vad
gäller del fallel alt regeringen meddelar riksdagen atl den avser all föreslä
en retroaktiv skatteregel är det lydligl, all meddelandel inie kan innehålla
någon deialjerad beskrivning av kommande förslag. Del väsenlliga iir all det
genom meddelandet görs klart vilken typ av iransaklion, inläkl, avdrag elc. som
förslaget avses ingripa mot saml från vilken lidpunki reiroakliviteten skall
gälla. Däremoi kan ime generellt krävas all del säll, på vilkel ingripandet
skall ske, preciseras.

2 kap. 12 S

De
grundläggande beslämmelserna om det särskilda förfarandet som under vissa
förutsättningar skall lillämpas vid behandlingen av förslag till
räiligheisbegränsande lagsiiftning har lagits in i tre nya siycken,
iredje-femie styckena, i förevarande paragraf 1 iredje slyckel anges bl. a.
huvudregeln angående tillämpningsområdet för förfarandel. I fjärde slyckel ges
undantagen från lillämpningsområdel och i femle siyckei en föreskrifi angående
vilket organ inom riksdagen som avgör om förfarandel är lillämpligl. Övriga
besiämmelserom förfarandel återfinns i 2 kap. 20 S iredje siyckei och 13 kap.
7S.

1
fråga om de överväganden som ligger lill grund för de nya beslämmelserna får
jag hänvisa till den allmänna motiveringen (avsnitt 2.1 och 2.2).

I
sak överenssiämmer departementsförslagel med kommiltéförslaget. På grundval bl.
a. av påpekanden under remissbehandlingen haremellertid vissa redaktionella
ändringar gjorts. Tredje siycket har sålunda ändrais så au del klarl framgår
all förfarandel är tillämpligt inle bara på lagförslag som begränsar en
rättighet utan också på sådana ändringar i en räiligheisbegränsande
lagsiiftning som är neutrala från rätligheissynpunki eller som syfiar lill atl
upphäva en rällighetsbegränsning. I Qärde slyckel har bl. a. hänvisningen lill
TF fått jämkad avfattning. Föreskriften om konsliiuiionsuiskoitets särskilda
befallning med förfarandel har lagils in i femle siyckei och avfattats så all
del klarl framgår atl utskottei prövar också frågan om någon av
undantagsreglerna i fjärde stycket är lillämplig på ett lagförslag.

I
betänkandet redovisas utförligt vilka lagbestämmelser som enligt kommitténs
uppfaiining kommer au omfattas av del särskilda förfarandel

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:195 62

(s.
84-94 och 178-209). Enligt min mening borde allmänna grundsalser som kommittén
här har tillämpat godias. Jag får således hänvisa lill belänkandei i dessa
delar. Med anledning av vad som haranförts i ett remissyttrande bordet
framhållas all det särskilda förfarandel inle skall lillämpas på sådan lag som
vissa bestämmelser i TF (t. ex. 4 kap. 4 S, 5 kap. I och 2 SS samt 7 kap. 3 S
första stycket 3) hänvisar lill.

Kommittén
berör också frågan huruvida del särskilda förfarandel är tillämpligt när ett
förslag lill räliighetsbegränsande lag ulgör en följdändring lill en
grundlagsändring eller till ett godkännande av lilllrädet till en konvention. I
ett särskilt avsnitt diskuierar kommittén hur man skall förfara om mer än ett
särskilt lagstiftningsförfarande är tillämpligt på ell lagförslag som angår
rättigheisbegränsning. Även i dessa delar får jag hänvisa lill betänkandet (s.
76 ff).

Med
anledning av uttalanden under remissbehandlingen bör det framhållas att det
enligt paragrafen giveivis är möjligl au ändra ett förslag inom ell ärendes ram
också innan förslaget har vilat den utsatta liden.

Del
har inle anseiis behövligt med en särskild regel om prövningen av frågan
huruvida en ändring i ell vilande förslag ligger inom eller uianför det
ursprungliga ärendels ram. Nuvarande bestämmelser, i försia hand 2 kap. 9 S RO,
får anses vara tillfyllesl. Någon risk föratt frågan om vad som ligger inom ell
lagstiftningsärendes ram skall medföra några problem vid lagprövningen synes
inte föreligga. Del är givel all det är riksdagen som i praktiken avgör denna
fråga.

2
kap. 18 §

1
fråga om ändringen i denna paragraf får jag hänvisa till den allmänna
motiveringen (avsnilt 2.6).

2
kap. 20 §

1
försia stycket har punkl 3 och i andra siyckei punkl 5 ändrats så all punklerna
hänvisar till det nya iredje stycket i 2 kap. 9 §. Härigenom klargörs att även
ullänning blir tillförsäkrad rätt au få eu frihetsberövande prövat av allmän
domstol, även om prövningen inte har uppdragits åt domstol eller annan behörig
myndighet.

I
enlighel med vad jag har förordal i den allmänna moiiveringen (avsniii 2.2) har
lill denna paragraf fogats ett nytt tredje stycke som anger alt del särskilda
förfarandet för räUighetsbegränsande lagsiiftning är tillämpligt på
föreskrifter som avses i paragrafens andra stycke. Angående exempel på
föreskrifter på vilka förfarandet blir tillämpligt på grund av iredje siycket
får jag hänvisa lill vad kommittén har anförl (belänkandet s. 210 f).

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:195 63

8
kap. 1 S Ändringen här är föranledd av de nya reglerna i 2 kap. 12 S-

8
kap. 4 §

Denna
paragraf ställer f. n. förde rådgivande folkomröstningarnas del upp ett lagkrav
såväl beiräffande ulformningen av den fråga som skall ställas lill medborgarna
och tidpunklen för en viss folkomrösining som beträffande förfaranderegler av
mera generell natur. Det föreslagna tillägget till paragrafen innebär att
kravel på lagform för de regler som gäller själva omröslningsförfarandet kommer
alt omfatia också bestämmelser om folkomröstning i grundlagsfrågor. Som
närmare har uivecklais i den allmänna moiiveringen (avsniii 2.5) skall däremoi
ett beslut atl sådan folkomrösining skall äga rum inle fattas i form av lag.

Med
uUryckel "föreskrifterom förfarandet vid folkomröstning" avses här
regler om alla de åtgärder som gäller genomförandel av en folkomrösining. Hil
hör således såväl bestiimmelser om förberedelserna inför en omröstning som
föreskrifier om rösiningsproceduren, sammanräkningsförfarandel och besvärsförfarandet.

Uttrycket
"grundlagsfråga" syftar såväl på frågor om stiftande, ändring eller
upphävande av grundlag som på frågor där beslul enligt särskilda regler i
regeringsformen skall fallas i grundlagssliftningsform.

Som
framgår av vad jag har anfört i det föregående förordar jag att en särskild
folkomröstningslag införs.

8
kap. 7 §

År
1978 beslutade riksdagen en ny ransoneringslag (SFS 1978:268). 1 samband med
lagens tillkomst uppkom frågan om hur ordet "näringsverksamhel" i
punkl 3 i första stycket i förevarande paragraf skall lolkas. Vad frågan
yllersl gällde varom riksdagen kan bemyndiga regeringen atl meddela
föreskrifier om ransonering, vilka inle riklar sig till näringsidkare och inte
avser mellanhavanden mellan näringsidkare och konsumenter utan tar sikte enbarl
på enskilda. Lagrådet fann för sin del atl ett sådani bemyndigande kunde godias
men ansåg del angeläget att avfattningen av punkl 3 bringades lill bätire
överensstämmelse med en sådan lillämpning av delegationsbestämmelsen (prop.
1977/78:75 s. 145). 1 proposilionen anfördes med anledning härav all vad
lagrådel hade anförl kunde las upp till övervägande i samband med att vissa
bestämmelser i RF sågs över inom justitiedepariementel (prop. s. 146).
Försvarsulskottel uttalade all det var önskvärl att grundlagsstödet för
ransoneringslagen blev hell entydigt (FöU 1977/78:13 s. 16). Riksdagen godtog
uiskoileis uttalande (rskr 1977/78:214).

Mot
bakgrund av vad som sålunda har förekommit har ordet "ransonering"
lagts lill i uppräkningen i första slyckel punkt 3.

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:195 64

8
kap. 15 §

Denna
paragraf innehåller de cenlrala reglerna om grundlagsliftningsför-farandei. De
ändringar som har gjorls är föranledda av förslagen om en viss lidsfrisi mellan
de två besluten i grundlagsliftningsförfarandet och om folkomröstning i
grundlagsfrågor. De allmänna överväganden som ligger lill grund förde nya
reglerna har redovisats i den allmänna moiiveringen (avsnilt 2.5). 1 sak
överensstämmer departementsförslagel hell med kommilléförslagel. Redaklionelll
har några mindre jämkningar gjoris.

Regeln
om lidsfrist tas in i första slyckel. I den allmänna moiiveringen har sagls alt
föreskriften inte hindrar all ell förslag till grundlagsändring läggs fram
senare och läggs lill grund för ett vilande beslul. Om inte konslituiionsulskollel
senasi vid beredningen av ärendet medger undanlag från lidsfrislen, kan
emellerlid förslaget inte slutbehandlas under den närmaste valperioden. Del
måste i siällei vila lill den därpå följande, alllså över två riksdagsval.

Med
den tidpunkt då ärendei försia gången anmäldes i riksdagens kammare syftas på
dagen då förslaget bordlades där. Om en proposiiion eller ell utskollsförslag
anhängiggörs genom atl lämnas lill kammarkansliet under riksdagens ferier,
räknas således tidsfristen från del kammarplenum efter ferierna, då förslaget
anmäldes lill bordläggning.

Några
särskilda föreskrifter angående förfarandet hos konstilutionsutskollel lorde
inte behövas. Önskar någon ledamoi av regeringen inför utskottei motivera en
hemslällan om undantag från lidsfristen, kan utskottet bevilja det (4 kap. 12 S
RO). Här kan erinras om ett ullalande av konsiilulionsuiskotlet (KU 1970:27 s.
9), enligt vilket statsråd inte skall della i uiskoileis överläggning. Kammaren
skall underrällas om undanlag från lidsfrislen (jfr 3 kap. 16 S RO).

Reglerna
om folkomröstning i grundlagsfrågor bildar paragrafens iredje och fjärde
siycken. Tredje siycket innehåller den grundläggande förutsättningen för att
folkomrösining skall anordnas - att minsl en tredjedel av riksdagens ledamöier
röslar för bifall lill yrkande om omröstningen - samt de dänill knuina
procedurreglerna. Tidsfristen för au framställa yrkande om folkomrösining har
efter mönsier av 3 kap. 10 och II
§§ RO beslämls lill femlon dagar. I
likhet med yrkande om misstroendeförklaring skall enligt förslaget ell yrkande
om folkomröstning inte beredas i utskott.

De
föreslagna nya beslämmelserna föruisätter alt riksdagen, när den fattar ell
vilande beslul i en grundlagsfråga, gör delta i så god tid under riksmötet att
den i iredje stycket angivna femtondagarsfristen kan löpa ut och beslul fattas
med anledning av ett ev. yrkande om folkomrösining Gfr vad kommittén har anfört
under 1 kap. 4 S RO, betänkandet s. 216).

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:195 65

8
kap. 16 S

Av
den nya lydelsen framgår all folkomrösining enligt 8 kap. 15 S inle kan ingå
som ell led i stiftande av riksdagsordningen. Skälet härtill har berörts i den
allmänna moiiveringen (avsniii 2.5). Paragrafen överenssiämmer med mindre
redaklioneUa jämkningar med kommiliéförslageis molsvarande beslämmelse.

8
kap. 18 S

1
denna paragraf finns grundlagsbestämmelser om lagrådel. I fråga om de nya
regler som föreslås får jag hänvisa lill den allmänna motiveringen (avsniii
2.4). 1 sak överenssiämmer departementsförslagel hell med utredningsförslaget.
Redaklionelll har däremot ett fiertal ändringar gjorts.

De
viktigaste nyheterna ålerfinns i andra och iredje slyckena. I andra Slyckel ges
föreskrifter om när yllrande bör inhämias och i iredje stycket regleras
lagrådsgranskningens inriktning.

Av andra stycket framgår
all även lag som avses i 11 kap. RF hör lill de lagar som bör granskas av
lagrådel, om lagen är viktig för enskilda eller från allmän synpunkt. Av de i
11 kap. avsedda lagarna kan åtskilliga ha stor principiell belydelse för stora
grupper av enskilda. Så är fallel med de lagar som anknyier till kapitlets
besiämmelserom domslolar i 1, 3 och 4 §§ saml med lag om överiämnande av
myndighetsutövning till enskilt organ (6 § Iredje slyckel) och lag angående
resningsinsliluiei (11 §). Sior betydelse för offenlliga tjänstemän och
indirekl för den statliga verksamheien kan de lagar ha som åsyftas i 5 § försia
siyckei I och 10 §. De övriga lyper av lagar som är nämnda i 11 kap. lorde
merendels ha mindre belydelse från de här aktuella synpunkierna och torde ofta
kunna lämnas uianför lagrådels granskning. Vad som åsyftas är lag enligt vilken
statlig förvaltningsmyndighet underordnas riksdagen och inle regeringen (6 §),
lag som innehåller krav på svenskl medborgarskap för statlig eller kommunal
tjänst (9 § tredje slyckel) och lag med begränsning av regeringens
dispensbefogenhet (12 §).

Den
undantagsregel som syftar på "frågans beskaffenhei" - lagrådets
yttrande behöver inte inhämtas, om dess hörande skulle sakna belydelse på grund
av frågans beskaffenhet - får sin innebörd bestämd främsi genom regeln i det
följande siyckei om inrikiningen av lagrådets granskning.

Innebörden
av den andra undanlagsregeln - all lagrådets yttrande inie behöver inhämtas, om
dess hörande skulle fördröja lagstiftningsfrågans behandling så, atl avsevärt
men skulle uppkomma - kommer i viss mån all variera med omsländighelerna. Är
lagrådets arbetsprogram ansträngt, kan det bli nödvändigt au för den skull
avslå från remiss dit. Det kan dock ibland vara möjligl för en lagrådsavdelning
alt avbryta ett mera omfatlande granskningsarbele och låta ell mindre men
brådskande lagförslag få förelräde. I andra fall kan det finnas en möjlighet
all inrätta en lagrådsavdelning för granskning av ett visst förslag eller en
samling av förslag som det annars

5
Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 195

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:195 66

skulle
vara svårt all bereda plats för. Givelvis kan del också finnas förslag som är
så brådskande all yttrande av lagrådel inle kan avvaklas ens om en avdelning i
och för sig skulle kunna ta upp ärendet lill behandling utan dröjsmål.

Beslämmelserna
i andra slyckel hindrar naluriigtvis inle all man inhämlar lagrådets yllrande
över andra författningsförslag än som avses där. Särskilda regler för sådana
fall har inte ansetls nödvändiga.

I
andra slyckel har den ändringen jämföri med kommitléförslaget gjoris alt
uttrycket "riksdagen finner" i första och andra meningen i
ulredningsförslagel har fåll utgå. I stället föreslåsen ny sisla mening i
stycket av innebörd atl riksdagens avgörande av frågan om lagrådets yllrande
bör inhämias är slutgiltigt. Riksdagens prövning av frågan kan vara antingen
uttrycklig -riksdagen beslutar l. ex. om ålerremiss lill ulskou för all
lagrådsgranskning skall kunna komma lill stånd -eller konkludent - riksdagen
anlar lagförslaget trots all lagrådel inle har yitral sig. Den här förordade
lydelsen klargör all en lag inte i efterhand kan sällas ål sidan enbart på den
grunden atl lagrådets yttrande inle har inhämtats.

10 kap.
5§

Som
jag har framhållit i den allmänna moiiveringen (avsniii 2.5) bör möjlighel till
beslutande folkomröstning föreligga inte bara i fråga om stiftande av grundlag
utan även i fråga om beslul som till följd av särskilda regler i
regeringsformen fallas i grundlagsliftningsform. Till sådana beslut hör
besluten med stöd av 10 kap. 5 § försia eller andra stycket om överlåtelse av
offentligrällslig befogenhei lill icke svenskl organ. På grund av del anförda
har dessa stycken fött ändrad lydelse.

Enligt
10 kap. 2 S andra slyckel förutsätis grundlagsliftningsform även för
godkännande av konventioner som Sverige inle kan bilräda ulan grundlagsändring.
Även i ett sådani fall kan folkomröstning begäras. Detla följer redan av
bestämmelsens nuvarande avfattning.

11 kap. 14 §

I
denna paragraf, som är ny, regleras lagprövningsrälien. Som framgår av vad jag
har anförl i den allmänna moiiveringen (avsnitt 2.3) är syfiet med den nya
bestämmelsen enbart atl kodifiera gällande räll. Departementsförslaget
överenssiämmer här hell med kommilléförslagel.

I
föreskriften anges atl lagprövningsrälien ulövas av domstol eller "annat
offentligt organ". Anledningen lill all del senare ullrycket används och
inle t. ex. "annan myndighet" är att lagprövningsrälien för anses
lillkomma samtliga organ som tillämpar rätlsregler under utövande av
rättskipning eller offentlig förvaltning (jfr prop. 1973:90 s. 200).
Lagprövningsräti kan därför komma all utövas också av enskild (jfr 11 kap. 6 §
iredje stycket RF).

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:195 67

13 kap. 7 S

Enligt
denna paragraf, som är ny, är del särskilda lagsliftningsförfarandel för
räiligheisbegränsande lag inle lillämpligl, när rikel är i krig eller i
omedelbar krigsfara. Besiämmelsen har kommenlerals i den allmänna moiiveringen
(avsniii 2.2).

Punkt
9 Övergångsbestämmelserna

Hänvisningen
i femte siyckei har jämkats med anledning av de ändringar i 1 kap. RF som
beslöts år 1976.

Ikraftträdande
m. m.

Eftersom
riksdagen bör kunna fatta ell andra och slulligt beslul om ändringar i RF under
höslen 1979, föreslås all de nya beslämmelserna skall träda i kraft den I
januari 1980.

Som
kommittén har framhållit bör förbudel enligt 2 kap. 10 § andra slyckel mol
retroaktiva skatter och avgifter gälla endast beträffande föreskrifter som
beslutas efter det all de nya reglerna har trätt i kraft.

4.2
Förslaget till lag om ändring i riksdagsordningen

Förslaget
överensstämmer i sak hell med rätlighetsskyddsutredningens förslag.
Redaktionellt har endast några mindre ändringar gjorts jämfört med
kommitléförslaget. Jag får därför hänvisa lill vad kommittén har anfört i dessa
delar (betänkandet s. 216-220).

Eftersom
hänvisningen i tilläggsbestämmelsen 2.7.1 till 2.14.1 numera är inaktuell (jfr
SFS 1976:219), har den föll utgå.

Ändringarna
i RO bör iräda i kraft samtidigt med ändringarna i RF, dvs. den 1 januari 1980.

4.3
Förslaget till lag om lagrådet

Som
framgår av den allmänna motiveringen finns f. n. närmare bestämmelser om
lagrådet i lagen om lagrådel.

De
ändringar beträffande lagrådets sammansättning och tjänstgöring m. m. som
föreslås är så omfaitande alt både lagrådsuiredningen och
rätiighetsskyddsutredningen funnit del lämpligt att ersätta den nuvarande lagen
med en ny lag om lagrådet. Även jag har funnil delta vara en ändamålsenlig
lösning. De båda ulredningsförslagen överenssiämmer i del närmasle hell med
varandra. Deparlemenlsförslaget bygger i allt väsentligt på dessa förslag.

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:195 68

1§

Som
framgår av den allmänna motiveringen föreslås atl lagrådel skall kunna beslå av
högst fyra avdelningar. En bestämmelse härom har lagils upp i försia slyckel.
Avdelningarna är likställda (jfr 8 §).

Förslaget
ulgår från all del alltid skall finnas ålminsione en avdelning i lagrådel. Del
ankommer på regeringen att med hänsyn till lagrådets arbetsbörda bestämma, om
lagrådet skall beslå av mer än en avdelning. Andra stycket innehåller en
föreskrift härom. Del synes lämpligi all regeringen, när den beslutar alt
lagrådet skall beslå av vissl antal avdelningar, anger beteckningar på
avdelningarna, t. ex. försia avdelningen, andra avdelningen etc. Härigenom
uppnår man vissa praktiska fördelar, bl. a. när ledamöterna skall fördelas på
avdelningarna.

Bestämmelsen
i andra stycket innefattar befogenhet för regeringen inte bara all beslula om
inrällande av avdelning utan även au vid behov dra in avdelning. I första hand
bör avdelning med högsl nummer dras in. En annan ordning kan dock föranledas av
att den avdelningen behandlar ett vidlyftigt ärende, medan annan avdelning
saknar arbelsuppgifter.

Givelvis
är del möjligl för regeringen alt bestämma tjänslgöringsliden för en avdelning
av lagrådet till en viss begränsad del av en lagrådsperiod (jfr 6 §). Del får
förulsällas att samråd äger rum med högsia domstolen och regeringsrätten, innan
regeringen beslutar alt avdelning skall inrättas eller dras in.

2 §

Som
framgårav vad jag haranfört i den allmänna moiiveringen (avsniii 2.4) skall
lagrådel i huvudsak beslå av justitieråd och regeringsråd. I enlighel härmed
anges i försia siycket att i lagrådel tjänstgör justitieråd och regeringsråd. I
en andra mening tilläggs atl flera än sammanlagl nio justitieråd och
regeringsråd inte samtidigt får las i anspråk för tjänstgöring i lagrådet. Av
lydelsen framgår au någon bestämd fördelning mellan antalet justitieråd och
antalet regeringsråd som kan las i anspråk för sådan tjänstgöring inte föreslås
(jfr 3 § andra stycket).

Andra
stycket innehåller en föreskrift om alt även annan lagfaren person än
justitieråd och regeringsråd vid behov kan förordnas att ijänslgöra som ledamot
av lagrådel. I praktiken bör liksom nu i försia hand f d. justitieråd eller f
d. regeringsråd komma i fråga för sådant förordnande.

3 §

Enligt
första slyckel skall avdelning av lagrådet normalt beslå av tre ledamöier. Om
särskilda skäl föreligger, skall dock avdelning kunna beslå av fyra ledamöter
vid behandlingen av vissi ärende. Det skall ankomma på

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:195 69

regeringen
att bestämma när avdelning skall ha sådan sammansättning. Del får förutsättas
att samråd äger rurii med avdelningen saml rned högsia domstolen och
regeringsrätten innan regeringen beslutar atl vissl ärende skall handläggas med
fyra ledamöter. Del kan förmodas all frågan om förstärkande av avdelning med en
ledamol för visst ärende i prakiiken kommer all väckas av avdelningen.

I
andra stycket föreskrivs all såväl justitieråd som regeringsråd skall ingå i
avdelning saml alt mer än en sådan ledamot som avses i 2 S andra stycket, dvs.
annan lagfaren person, inte får ijänslgöra i avdelning. Sisinämnda föreskrift
får självsiändig betydelse vid sidan av bestämmelsen, au såväl justitieråd som regeringsråd
skall ingå i avdelning, endasl när en avdelning beslår av fyra ledamöter.

Förslaget
medger all avdelning med tre ledamöier kan bestå såväl av två justitieråd och
ett regeringsråd som av ell justitieråd och två regeringsråd. Den förra
sammansättningen bör användas företrädesvis för behandlingen av ärenden som
ligger närmare högsia domslolens verksamhelsområde och den senare
sammansättningen företrädesvis för behandlingen av ärenden som ligger närmare
regeringsrättens verksamhetsområde. När annan lagfaren person än justitieråd
och regeringsråd skall tjänstgöra i avdelning, bör om möjligt lillses alt han
representerar det ämnesområde på vilkel ärenden företrädesvis skall handläggas
på avdelningen.

När
lagrådel skall arbela på tre avdelningar, lorde normalt fem justitieråd och
fyra regeringsråd las i anspråk för lagrådsgranskningen. Med hänsyn lill
granskningsområdet för man nämligen räkna med all två av avdelningarna skall
beslå vardera av två justitieråd och ell regeringsråd och en avdelning av ett justitieråd
och två regeringsråd (jfr dock vad som anförs under 4 S). Under tider då del är
tillräckligt med två avdelningar lorde lagrådsgranskningen la i anspråk tre
justitieråd och tre regeringsråd. Antalet justitieråd och regeringsråd som las
i anspråk för ijänslgöring i lagrådet är emellertid beroende också av i vilken
ulsiräckning andra jurisler kommer all användas för laggranskning. Andra än
justitieråd och regeringsråd bör emellerlid inte anlitas för tjänstgöring i
lagrådet annal än när lagrådels arbetsbörda eller arbeisförhållandena i högsia
domstolen eller regeringsrätten kräver det.

Enligt
nuvarande lagrådslag kan, om det anses behövligt, utöver de fyra ledamölerna
utses ytterligare en person att som ledamol della i behandlingen av vissl
ärende, vars bedömande kräver särskild fackkunskap. Enligt
departementsförslagel skall behovet av fackkunskap i stället tillgodoses genom
att man anlitar sakkunnig (jfr 10 S).

4 §

Som
framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 2.4) och vad som har anförts
under 3 § skall avdelningarna i viss utsträckning kunna ha sinsemellan olika
sammansättningar. Antalet justitieråd och regeringsråd som skall Ijänslgöra i
lagrådet blir därför beroende, föruiom av antalet avdelningar

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:195 70

och
förordnande för annan lagfaren person att tjänstgöra som ledamol, även av
frågan hur avdelningarna skall vara sammansatta. Del måsie på grund härav
fastställas hur många justitieråd och regeringsråd som skall tjänstgöra i
lagrådet och hur detla antal skall fördelas på avdelningarna. 1 4 S anges all
regeringen med beakiande av 2 och 3 §§ besiämmer hur många justitieråd och
regeringsråd som skall tjänstgöra i lagrådel och hur sådana ledamöter skall
fördelas på avdelningar.

Avgörande
för proportionen mellan antalet justitieråd och antalet regeringsråd bör vara
ärendenas beskaffenhei i stort, dvs. i vad mån de ligger närmare högsta
domslolens eller regeringsrättens verksamhelsområde. Samråd bör naluriigtvis
ske med högsia domstolen och regeringsrällen innan beslut meddelas i saken.

Det
förtjänar att understrykas att förevarande paragrafendast avser antalet
justitieråd och regeringsråd som skall ijänslgöra i lagrådet. Frågan om
uiseende av de justitieråd och regeringsråd som skall tjänstgöra i lagrådet
regleras i 5 §.

5 §

Försia
slyckel i förevarande paragraf i förslaget överensstämmer med 2 § nuvarande
lagrådslag. I andra slyckel föreskrivs att annan lagfaren person som skall vara
ledamol av lagrådel förordnas av regeringen, som också bestämmer vilken
avdelning sådan ledamol skall lillhöra.

6§

Tjänstgöringstiden
i lagrådel för justitieråd och regeringsråd bör i likhel med vad som gäller i
dag i princip omfatia två år. Det synes lämpligt all annan lagfaren person, som
skall vara ledamot av lagrådet, ulses för samma lid. Lagrådels verksamhet bör
liksom f. n. vara indelad i fasta perioderom två år. Härav följer emellerlid
att ledamöier av lagrådel inle alllid kan ulses fören lid av två år. Om en
avdelning har inrättats under pågående lagrådsperiod, bör ledamölerna utses
endast för liden till periodens utgång. Ett annal fall är all avdelning vid
behandlingen av ett visst ärende skall beslå av fyra ledamöter. Den ledamot som
endast skall della i behandlingen av ett vissl ärende skall utses bara för
detla ärende. I enlighel med del nu sagda föreskrivs i 6 § all ledamöier av
lagrådel ulses för lagrådsperiod, om ime annat föranleds av regeringens beslul
om avdelnings tjänstgöring eller sammansättning, samt atl lagrådsperiod omfaUar
två år räknat från början av högsta domstolens höstsession under år med udda
slutsiffra. Vidare görs en erinran om au annan tjänstgöringstid i vissl fall
föreskrivs i 13 §.

Del
är tydligt atl förordnande au ijänslgöra som ledamot av lagrådet ibland måste
kunna hävas. Några uttryckliga bestämmelser om hävande av förordnande har inte
ansetts behövliga.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:195 71

7 §

Försia
slyckel försia meningen överenssiämmer med 6 § försia slyckel i nuvarande
lagrådslag. I andra slyckel ålerfinns nuvarande regel om begränsning i
skyldigheten all ijänslgöra i lagrådel för jusiilieråd eller regeringsråd som
har uppnått 60 års ålder. Nuvarande bestämmelser beträffande en motsvarande
begränsning av tjänstgöringsskyldigheten för den som har innehaft justilieråds-
eller regeringsrådsämbeie minst 15 år har däremoi ersatts av en regel
beiräffande den som är ordförande på avdelning i någon av domstolarna. Därvid
föreslås emellerlid inle möjlighet för vederbörande att samlycka lill
ijänslgöring i lagrådel. Till följd härav har besiämmelsen såsom
behörighelsregel lagiis upp som en andra mening i försia siycket.

Det
har inle ansetls behövligt alt uppställa undanlag beträffande justitieråd eller
regeringsråd som står i lur all förordnas lill ordförande på dömande avdelning.
Det kan förutsättas atl den som väntas inom korl bli förordnad till ordförande
inle ulses atl tjänstgöra i lagrådel. Även i övrigt lorde man kunna räkna med
au några problem inte skall behöva uppkomma i praktiken.

8§

Den
nuvarande lagrådslagen ulgår från atl lagrådets avdelningar har lika behörighet
all handlägga remiiierade ärenden.

Någon
uiirycklig föreskrifi härom finns dock inle. Enligt 1 § andra slyckel i lagen
skall, när exlra avdelning ijänslgör, ärendena fördelas mellan avdelningarna
på sätt dessa samfälll besiämmer.

Med hänsyn till au
avdelningarna i lagrådel enligt förslaget skall kunna ha sinsemellan olika
sammansättning bör ullryckligen anges all avdelningarna har lika behörighet atl
behandla ärenden som ankommer på lagrådel. En beslämmelse härom har lagits upp
i försia siyckei.

I
andra siycket föreskrivs alt ärendena fördelas mellan avdelningarna på del säll
lagrådets ledamöier besiämmer.

9§

Enligt
11 § skall omröslning ske i den omfallning som finnes påkallad, när skiljaktiga
meningar förekommer vid en avdelnings behandling av ett ärende. Dessa regler förutsätter
atl bestämmelser meddelas om vem som skall vara ordförande på avdelning. 1
försia siycket av förevarande paragraf anges därför alt ordförande på avdelning
i lagrådel skall vara del justitieråd eller regeringsråd som först har utnämnts
till sådani ämbete samt all förutvarande justitieråd och regeringsråd
härvidjämställs med justitieråd och regeringsråd. Detta överenssiämmer med den
ordning som lillämpas f n.

Enligt
förslaget skall vissa frågor rörande lagrådets tjänstgöringsförhållanden
avgöras av lagrådels samtliga ledamöter. Del har synts lämpligt all även ta upp
en uttrycklig beslämmelse om vem som skall vara ordförande när

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:195 72

lagrådets
ledamöier sammanträder samfällt. Av andra slyckel framgår all ordförande i
sådani fall skall vara den äldsie ordföranden på avdelning. Härmed åsyftas den
av avdelningsordförandena som är äldst i ijänslen.

10
§

Vid
lagrådels granskning av regeringens förslag är del departement i vilkel
förslaget har utarbetats skyldigt au tillhandahålla föredragande, även om
ärendei har remitterats av riksdagsulskoli. Beträffande granskningen av
lagförslag som har väckis inom riksdagen ankommer del på vederbörande utskott
all tillhandahålla föredragande. Bestämmelser i dessa hänseenden inleder denna
paragraf

Lagrådsuiredningen
har föreslagil atl lagrådel vid behandlingen av visst ärende skall som
sakkunnig kunna anlila person med särskilda fackkunskaper. Sådan sakkunnig
skall enligt förslaget förordnas av regeringen på begäran av
lagrådsavdelningen. Förslaget innebär den ändringen i förhållande lill gällande
ordning alt den särskilt lillkallade sakkunnige inte som nu skall vara ledamot
av lag-ådet ulan bilräda detla. En föreskrift i ämnet skall enligt förslaget
tas in i lagen om lagrådel.

Rättighetsskyddsutredningen
har godlagil förslaget med den ändringen att lagrådel och inte regeringen skall
utse den sakkunnige. Enligt min mening talar här övervägande prakliska skäl för
lagrådsutredningens förslag. Andra stycket har utformats i enlighel härmed.

11§

I
denna paragraf har lagiis upp bestämmelser om omröslning i lagrådel. I första
stycket föreskrivs all om skiljaktiga meningar förekommer vid behandlingen av
ärende, omröslning skall ske i den utsträckning som finnes påkallad. Del har
inle ansetls behövligt med några mera ingående regler härom, även om besvärliga
frågor om vad som bör vara tema för omröstning någon gång kan länkas uppkomma.
Enligt andra siyckei i paragrafen gäller vid omröstning den mening som omfattas
av fiesl ledamöter eller, om fiera meningar har fåll lika många rösier, den
mening som biträds av den äldsie (jfr 9 §) bland dem som har röstat för någon
av dessa meningar.

Paragrafen
är lillämplig inte endast vid lagrådsavdelnings granskning av ett remitterat
förfaltningsförslag utan även när lagrådets samtliga ledamöier har att besluta
i vissa frågor.

12 §

Förevarande
paragraf i förslaget överenssiämmer i sak med 4 § nuvarande lagrådslag, dock
all förslaget lill skillnad från gällande regel omfaltar även annan
lagrådsledamol än justitieråd.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:195 73

13§

I
paragrafen har lagils upp bestämmelser som i sak överenssiämmer med 5 §
nuvarande lagrådslag. Beiräffande den närmare innebörden av de föreslagna
beslämmelserna kan följande framhållas.

Enligt
försia slyckel skall ersällare för jusiilieråd resp. regeringsråd, som avgår
från sitt domarämbele eller får förfall, ulses endasl när behov därav
föreligger. Om jusiilieråd eller regeringsråd som avgår från sill ämbeie
förordnas av regeringen au i fortsättningen ijänslgöra på avdelningen (jfr 2 S andra
slyckel och 5 § andra siycket), finns inte något ulrymme för au lillämpa
förevarande bestämmelse. Eu annai fall, då ersällare inte behöver ulses, är au
det justitieråd eller regeringsråd som avgår eller får förfall har utsetts all
i egenskap av fjärde ledamot ijänslgöra endasl vid behandlingen av visst
ärende. För all ersällare inte skall behöva ulses krävs dock då all regeringen
upphäver sill beslut om all avdelningen skall beslå av fyra ledamöier.

Om en ledamot eljest får
förfall under pågående behandling av ell ärende, uppkommer fråga hur
avdelningen skall förfara beträffande ärendels fortsatta handläggning. Av 3 §
första slyckel följer att avdelning alltid måsle beslå av minsl tre ledamöter.
Det är därför nödvändigt atl ersällare förordnas, såvida inte behandlingen av
ärendei kan vila lill dess den ledamol som har fäll förfall kan återinträda. Om
ärendet är av sådan beskaffenhet all del kan delas upp i frislående avsnitt,
som kan bedömas var för sig, bör inte något hinder föreligga mol all den ledamol
som har fåll förfall svarar för avsnitt i vars behandling han har deltagit och
all ny ledamol som ersätter honom deliar endasl i granskningen av övriga
avsnilt. Ett sådani förfarande bör kunna tillämpas särskilt då ärendei omfattar
fiera lagförslag (se t.ex. lagrådets yttrande i prop. 1969:124 s. 148) men
ibland även i andra fall. Om ärendei däremoi inte lämpligen kan delas upp på
antytt sätt, blir följden all den nye ledamoten måste delta i lagrådets
yllrande i dess helhet. Della innebär all han måsle sätta sig in i hela
ärendet, lål vara alt i della läge förnyad föredragning i allmänhet lorde kunna
undvaras.

Förevarande
paragraf i förslaget avser, liksom molsvarande beslämmelse i nuvarande
lagrådslag, endasl den siluaiionen all del är justitieråd eller regeringsråd
som för förfall. Liknande problem kan uppkomma om annan lagfaren person, som
tjänstgör som ledamot av lagrådet, för förfall. Några uttryckliga bestämmelser
för denna situation har dock inle ansetts behövliga.

14
S

I
paragrafen har tagils uppen bestämmelse som överensstämmer med 8 S nuvarande
lagrådslag.

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:195 74

15 S

Beiräffande
ledighei för lagrådets ledamöier finns f n. besiämmelser i 9 S nuvarande
lagrådslag. Ledamoi som lillhör lagrådels ordinarie avdelning är beräiligad
lill tre månaders ledighei varje år på lid som avdelningen eller, om även exlra
avdelning är i tjänst, de tjänstgörande avdelningarna samfälll besiämmer.
Beiräffande ledighei för ledamol som tillhör exlra avdelning beslutar de
tjänstgörande avdelningarna samfällt; ledigheien för inle överstiga tre
månader om året.

Med
hänsyn till all lagrådets avdelningar enligt förslaget skall vara hell
likställda bör bestämmelserom ledighei i princip vara gemensamma för alla
ledamöier i lagrådel. Undanlag bör dock göras för ledamol som har börjal
tjänstgöra under pågående lagrådsperiod saml för ledamol som endasl deliar i
behandlingen av visst ärende. I enlighel härmed anges i försia siycket av
förevarande paragraf alt ledamol av lagrådet är berättigad lill tre månaders
ledighet om året på tid som lagrådets ledamöier besiämmer. I andra slyckel
föreskrivs au ledamol, vars ijänslgöring har inletts under pågående lagrådsperiod,
erhåller ledighei enligt vad lagrådets ledamöier besiämmer och alt ledigheien
inte för överstiga tre månader om året. Tredje stycket slutligen innehåller all
andra slyckel skall lillämpas också på ledamot, som är förordnad att delta i
behandlingen av vissl ärende.

Paragrafen är tillämplig
endasl i fråga om avdelningar som är i ijänsl. Därför har inte krävts någon
särskild beslämmelse för del fallel all avdelning dras in under pågående
lagrådsperiod. Man kan utgå från all ell jusiilieråd eller regeringsråd som i
sådani fall återgår lill den domstol han lillhör blir kompenserad för ledighei
som han inle har kommii i åtnjutande av under tjänstgöringen i lagrådet. Så
görs f n.

16
§

Enligt
10 § törsta stycket nuvarande lagrådslag skall, när förordnande inle gäller all
extra avdelning av lagrådet skall vara i ijänsl, jusiilieråd och regeringsråd
som hör lill sådan avdelning i stället tjänstgöra i den domstol de lillhör. 1
paragrafens andra stycke föreskrivs atl, om regeringen har meddelal lagrådet
alt under viss lid ärende inte är all förvänla lill behandling, justitieråd och
regeringsråd som hör lill lagrådels ordinarie avdelning under denna tid
likaledes skall ijänslgöra i den domstol de lillhör, såvida de inte enligt 9 §
åtnjuter ledighet. De skall dock delta i handläggningen av brådskande ärende
som ankommer på avdelningen.

Den
nya lagen ulgår från au lagrådsledamölers förordnanden skall gälla endasl för
lid då avdelning som de lillhör är i tjänst. Någon motsvarighet lill försia
siycket i 10 § nuvarande lagrådslag behövs därför inte.

Kan
det förutses au avdelning, utöver en som alltid måsie finnas, kommer att sakna
ärenden för längre lid, bör regeringen dra in avdelningen lills vidare. Detla
kan ske med slöd av 1 § departementsförslagel.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:195 75

Besiämmelsen
i 16 S försia siyckei lar sikle på del fallel au endasl en lagrådsavdelning
finns. När regeringen överväger, om den skall lämna ell sådani meddelande som
avses där, bör hänsyn las även lill evenluella remisser från riksdagsulskoli.
Del bör också beakias alt avdelningen kan förbereda behandlingen av senare
ärenden, i. ex. genom all läsa betänkanden och sammanställningar av remissvar.
En annan omständighet av betydelse är all ledamöternas arbetskapacitet inte kan
ulnylljas effeklivi i högsia domstolen eller regeringsrätten, om deras
tjänstgöring där blir endasi kortvarig.

För del fall alt det mera tillfälligt
inte finns arbele för avdelning kan del med hänsyn lill arbetsbelastning i de
båda högsta domstolarna vara önskvärt all avdelningens ledamöier ijänslgör i
domslolarna. I enlighel med vad högsia domstolen har förordat under
remissbehandlingen har del därför i departementsförslagel lagls lill en
föreskrifi som möjliggör en sådan tillfällig Ijänslgöring i högsia domstolen
och regeringsrätten. Enligt föreskriften förutsätts all tjänstgöringen kan ske
utan olägenhel för lagrådets verksamhet. Del är lagrådets ledamöter som
samfällt skall avgöra om denna förulsäiining föreligger. Bestämmelsen i andra
stycket är lillämplig oavsell om lagrådet beslår av en eller fiera avdelningar.

17§
Förevarande paragraf överenssiämmer med 7§ nuvarande lagrådslag.

Ikraftträdande
m. m. Den nya lagrådslagen bör träda i krafl samiidigi med ändringarna i RF.

4.4
Förslaget till folkomröstningslag

Delta
förslag omfattar arton paragrafer. Det är disponerat på följande säll. Efter en
inledande paragraf följer bestämmelser (2-4 SS) om den yttre organisationen
för folkomröstnings genomförande. Rösträtten är reglerad i 5 S- I 6-10 SS finns
regler om omröstningens förberedande och genomförande, bl.a. om röstsedlar.
Sammanräkningsförfarandel normeras genom 11-15 SS. vilka följs av två
paragrafer (16 och 17 SS) om besvär över folk-omröstningsförrällning. I en
avslulande paragraf erinras om bestämmelser som får las upp i särskild lag för
en viss rådgivande folkomröstning. -I åtskilliga hänseenden har mer eller
mindre generellt kunnat hänvisas till bestämmelserna i vallagen (1972:620,
omirycki i 1976:404, ändrad senasi 1978:907).

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:195 76

1 S

Den
inledande paragrafen anger lagens tillämpningsområde genom en hänvisning lill
folkomrösining som avses i 8 kap. 4 S RF. Lagen gäller alllså endast
folkomrösining som anordnas i hela landet.

Den
myndighei som enligt vallagen är ceniral valmyndighel - f n. riksskatteverket
- bör ha motsvarande uppgifter i fråga om folkomröstning. En bestämmelse härom
har lagils upp i denna paragraf Regeringen kan med stöd av 8 kap. 13 S tredje
stycket RF uppdra ål myndigheten all utfärda verkställigheisföreskrifter lill
folkomröstningslagen.

3 S

Som
rösiavgivningsområden bör tjäna valdistrikt som avses i vallagen. Paragrafen
innehåller en föreskrifi härom. En fråga för sig är vilka områden som
röslsammanräkningen skall avse. Enligt vad som närmare anges under 11 och 12 SS
föreslårjag atl vid den slulliga sammanräkningen kommun eller del av kommun som
bildar valkrets vid kommunfullmäktigeval skall uigöra minsla redovisningsenhet.

4 S

Kommunal
valnämnd bör ha samma uppgifter i fråga om folkomrösining som beiräffande
riksdags- och kommunalval. Della föreslås komma lill ullryck i försia stycket
av förevarande paragraf genom föreskriften all valnämnd som avses i vallagen
svarar för omröstningens genomförande inom varje kommun. I de fall där en
folkomrösining hålls samiidigi med val till riksdagen skall enligt andra
stycket de av valnämnden ulsedda val-förrattarna också tjänstgöra som
omröstningsförrätlare. I fråga om andra folkomröstningar föreskrivs atl
valnämnden skall utse särskilda omröstningsförrätlare för varje
omrösiningsdisirikl. Denna beslämmelse är analog med den i 3 kap. 4 S vallagen
angående valförrättare. Vad som är föreskrivel i vallagen om valförrättare bör
gälla också för särskilt utsedd omröslnings-förrällare.

Enligt
49 S 2 mom. i 1809 års RF tillkom rätl alt delta i folkomröstning envar, som
var röstberättigad vid val lill riksdagen. En motsvarande regel har i del
föregående föreslagils beiräffande folkomrösining i grundlagsfråga (8 kap. 15 §
fjärde siycket RF). Någon sådan beslämmelse finns däremot inie i RF för de
rådgivande folkomröstningarnas del. En föreskrifi att rösträtt vid

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:195 77

folkomröstning
lillkommer den som är rösiberäiiigad vid val lill riksdagen bördärför införas i
folkomrösiningslagen. Föreskriften bildar försia siyckei i paragrafen. Vem som
är röstberättigad vid val lill riksdagen framgårav 3 kap. 2 § RF och, såviii
gäller utlandssvenskar, dessulom av 4 kap. 11 S vallagen.

Frågan
huruvida rösträtt föreligger vid folkomröstning bör, liksom när del gäller val,
avgöras på grund av en röstlängd (jfr 3 kap. 2 S andra slyckel RF). Samma
röstlängd som vid riksdags- och kommunalval bör användas. Bestämmelser härom ingår
i ett andra siycke i paragrafen.

Talan
mol beslul över anmärkning mol röstlängd resp. lalan mol beslul om rättelse av
röstlängd bör kunna äga rum i samband med besvär över folkomröstning på samma
säll som i fråga om besvär över val. En regel av denna innebörd har också
tagits in i andra siycket.

I
iredje siycket föreslås en föreskrift om var särskild röstlängd skall finnas
lillgänglig vid folkomröstning. Föreskriften anknyier till motsvarande regel i
4 kap. 20 S vallagen.

I
ell utkast till en motsvarande folkomröslningslag, vilket lades fram av
grundlagberedningen (SOU 1972:16), fanns en bestämmelse om att varje rösiande
äger en röst. Med hänsyn lill stadgandet i I kap. I S RFom atl den svenska
folksiyrelsen bygger på bl. a. lika rösträtt finner jag emellerlid en sådan
bestämmelse obehövlig.

6 S

Röstkort
bör utsändas inför folkomröstning lika väl som inför val. Samma ordning som vid
val bör iakttas (7 kap. vallagen). Härom finns i förslaget bestämmelser i
försia slyckel. Av bestämmelsen alt gemensami röstkort skall ulfärdas i fråga
om riksdagsval och samiidigi därmed förrättad folkomröstning sammanställd med
föreskriften i 7 kap. 2 S andra stycket vallagen om gemensami röstkort för
samiidigi förrättade val och den här iniagna hänvisningen lill sisinämnda
lagrum följer all ell enda röslkori skall utfärdas för alla de val och
folkomröstningar som kan komma au äga rum samlidigt.

Röslkorten
innehåller viss informaiion om folkomröstningen. Alt en folkomröstning
dessulom måsle föregås av särskild informaiion lill väljarna är uppenbart. Lika
lilet som i fråga om val (se prop. 1972:105 s. 99) bör emellertid föreskrivas
atl särskild kungörelse skall ulfärdas angående folkomröstningen. 1 stället
bör las upp en allmänt hållen erinran om atl cenlrala valmyndigheten på
lämpligt sätt bör informera om omröstningen och de regler som gäller för den.
Såviii gäller folkomrösining i grundlagsfråga skall denna information bl. a.
avse lydelsen av det förslag som omröstningen avser. Denna erinran, som har
avfattats efter mönsier av 7 kap. 4 § vallagen, föreslås bilda ett andra stycke
i paragrafen.

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:195 78

7-9 SS

I
7 och 8 SS finns besiämmelserom röstsedlar. 9 S upptar en grundläggande regel
om formen för slällningslagande vid folkomröstning.

Vid
val enligt vallagen används lill valsedlar särskilda, standardiserade
blanketter som tillhandahålls av cenlrala valmyndigheten (6 kap. 1 S vallagen).
I stor ulsiräckning har också de valsedlar som avges vid valen försetts med
partibeteckning, kandidatnamn saml valkrets- och valbeteckningar genom cenlrala
valmyndighetens försorg. Vallagen innebär emellertid inte all valsedlar som har
erhållil lexi i annan ordning underkänns. Ell skäl härtill är all vallagen
bygger på principen om fri nomineringsräii för väljarna. Del står dessa fritt
atl rösta på parti som inte är officiellt regislreral och, med viss begränsning
i syfte all förebygga missbruk, alt föra upp kandidater under en
partibeteckning.

Lägel
är ell annal vid folkomrösining. Endasl den frågeställning som följer av RF
eller som, i fråga om rådgivande folkomröstning, har angivits i lag inför
folkomröslningen föreligger till besvarande. Utrymme saknas sålunda i båda
fallen för de röstande all föra fram alternativa förslag eller all förse svaret
på ställda frågor med reservationer e. d. Det är enligt min mening en naiurlig
sak att statsverket framställer och lillhandahåller tillräckligt antal
röstsedlar inför en folkomrösining och svarar för kostnaderna härför. Under
sådana omständigheter saknas behov av all medge väljarna alt använda sedlar som
de själva har försett med texl. Tvärtom är fördelar förenade med ett förbud
rnol användningen av andra röstsedlar än de officiella. För del första undgår
man de svårigheter som annars kan uppkomma alt avgöra om en av de rösiande skriven
texl i sådan grad avviker från föreskrifier om hur meningsyttringen skall anges
all röstsedeln måsle underkännas. För del andra är alt beakta all del bör vara
möjligl atl utforma de officiella rösledlarna så, all maskinella hjälpmedel kan
användas vid den slulliga sammanräkningen. Fördelarna med maskinell
sammanräkning får sin fulla effeki endast om man kan bonse från andra
röstsedlar än de officiella.

Av
skäl som nu har anförts föreslår jag i 7 S försia stycket en föreskrift om atl
vid omröstningen får användas endasl röstsedlar som tillhandahålls av cenlrala
valmyndigheten. Föreskrifien kompletteras av en bestämmelse i 13 S första
siycket 1 om atl annan röstsedel är ogiltig. Enligt 8 S första siycket svarar
statsverket för kostnaderna för framställning av erforderligt antal röstsedlar.

En
fråga med beröringspunkter med den nyss behandlade är om skilda röstsedlar
alltid skall framslällas för varje förslag ål vilkel de röstande kan ge sin
anslutning eller om möjlighet skall finnas att begagna gemensam röstsedel för
flera ståndpunkter. Den senare typen skulle kunna bli aktuell särskilt när
alternativa frågor framställs vid omröstningen. För egen del anser jag
emellertid alt man i folkomrösiningslagen inle skall räkna med annat än att
skilda sedlar skall användas. Jag vill erinra om all tanken på en gemensam

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:195 79

röstsedel,
på vilken väljaren har all markera sin mening, avvisades beiräf fande
pensionsomrösiningen 1957 (se prop. 1957:177 s. 18).

De
rösiande vid folkomrösining är bundna antingen av del omröstnings-tema som
följer av RF eller som i del särskilda fallel har beslutals av riksdagen.
Anlingen har de rösiande all svara ja eller nej lill ell förslag eller också
har de, som vid pensionsomrösiningen, au välja mellan tre eller flera positiva
förslag. I del senare fallel bör de givelvis inte kunna ullala sig för mer än
ell förslag. Emellertid bör möjlighel finnas för röstande atl markera all han
ogillar frågeställningen eller all han inle anser sig kunna fatta ståndpunkt.
Vid sidan om röstsedlar som lar upp de akluella meningsyttringarna bör därför
finnas blanka röstsedlar. Dessa bör räknas särskilt för sig och är inle alt
jämställa med ogiltiga sedlar.

Vad
som har sagts i del föregående har föranlett bestämmelser i 7 S andra slyckel och
i 9 S. I 7 S andra siycket föreskrivs därjämte alt röstsedlar för en och samma
omröslning skall vara lika lill storlek, färg och malerial (jfr 6 kap. 2 S
försia siycket vallagen). Bestämmelsen anlyder alt mer än ett spörsmål
samtidigt kan vara föremål för folkomrösining. I så fall bör olika färger på
röstsedlarna användas för de skilda omröstningarna. Av hänvisningen i 8 S
iredje slyckel framgår bl. a. au samma kuveriiyp som vid val, med avskurna
nedre hörn, begagnas vid folkomrösining.

Som
redan har nämnts bör statsverket bekosla framslällningen av röstsedlar i den
omfattning som kan anses behövlig. I vad mån röstsedlar skall lillhandahållas
partier eller särskilda för omröstningen bildade sammanslutningar får avgöras
i en särskild lag inför en viss folkomrösining (se under 18 S). De generella
reglerna bör såviu gäller distributionen av röstsedlar endasl innehålla en mot
6 kap. 9 S vallagen svarande beslämmelse om alt de röstande i varje lokal där
omröslning äger rum skall ha tillgång lill rösisedlar för varie akluell
meningsyttring och till blanka röstsedlar. Denna beslämmelse ålerfinns i
förslaget i 8 S andra slyckel.

10
S

Själva
omröstningen bör i allo följa den procedur som tillämpas vid val enligt
vallagen. I första hand bör alltså gälla atl röstning sker på den för
folkomröslningen bestämda dagen i omröslningslokalen vid personlig inställelse
av den röstande. Samma möjligheter som vid val bör emellertid stå till buds
dels all rösta på postanslalt. hos utlandsmyndighet eller på fartyg, dels atl rösta
genom bud. Vid omröstningen bör användas kuvert av samma lyp som vid val.

Jag
anserdet lämpligt alt i första slyckel av paragrafen ge en grundläggande regel
om omröstningen, i sak överensstämmande med den som är upptagen i 8 kap. 1 S
första stycket vallagen. I andra siyckei har efter mönsier av 8 kap. 1 S andra
slyckel lagits in en särskild beslämmelse om röslavgivandel pä poslanstali, hos
utlandsmyndighet eller på fartyg för del fall all flera

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:195 80

omrösiningar
skulle äga rum samtidigt eller atl folkomrösining hålls i samband med
riksdagsval. I övrigt bör omrösiningsproceduren i del väsenlliga beskrivas
genom en hänvisning lill 8-12 kap. vallagen. Denna hänvisning ulgör ett tredje
siycke i paragrafen. 1 8 kap. vallagen finns allmänna bestämmelser om
röstningen, i 9 kap. särskilda bestämmelser om röstning i vallokal, i 10 kap.
särskilda bestämmelser om röstning på postanslalt, hos utlandsmyndighet och på
fartyg, i 11 kap. särskilda bestämmelser om röstning med valsedelsförsändelse
och i 12 kap. bestämmelser om den vidare behandlingen av röster som har
avgivits på postanslalt, hos utlandsmyndighet eller på fartyg. Hänvisningen
lill 8 kap. vallagen avser också den i 15 S detta kapilel intagna bestämmelsen
om kommuns kosinadsansvar. I tredje slyckel bör, lill komplettering av 8 kap.
12 S första slyckel vallagen, föreskrivas all i lokal där omröstning äger rum
skall finnas att lillgå eU exemplar av vallagen, av den allmänna
folkomrösiningslagen och av den lag som innehåller bestämmelser för den
ifrågavarande omröstningen. I fråga om folkomrösining i grundlagsfråga bör
därjämle gälla att texten lill del förslag som avses med omröstningen skall
finnas i omröslningslokalen.

II och 12 SS

Paragraferna
upptar enligt förslaget bestämmelserom preliminär och slutlig räkning av
rösierna vid folkomröstning.

Enligt
vallagen räknas de vid val avgivna rösterna dels preliminärt av valförrätiama
och valnämnderna, dels slulligl av länsstyrelserna. Sammanräkningen vid
folkomröstning torde bli mindre krävande än vid val. Det kunde därför
ifrågasättas atl anförtro ål omröstningsförrällarna och valnämnderna atl
verkslälla sluilig sammanräkning av rösierna. Emellerlid anser jag att man inle
bör avslå från den garanti för ell rikligl omröslningsresullat som ligger i en
sluilig sammanräkning hos länsstyrelserna. I sammanhangei kan erinras om all i
sammanräkningsförfarandel ingår prövning av giltigheten av de avgivna rösierna
(se 13 S)- Jag föreslår därför all sammanräkningsförfarandet vid
folkomröstning får följa samma ordning som vid val. Rösierna bör alllså i
anslutning till folkomröstningen räknas preliminärt av omröstningsförrällarna i
omrösiningslokalerna och, såviti gäller del av poströsterna, av valnämnderna
samt därefter räknas slutligt av länsstyrelserna. Bestämmelser med denna
innebörd har tagits upp i II
och 12 SS-Uppgiften atl sammanställa
resultaten från de skilda länen och tillkännage folkomröstningens utgång bör
åvila centrala valmyndigheten. Härom föreslås en föreskrift i 15S-

Sammanräkningsförfarandel
har del självklara huvudsyftet alt faslställa röstsiffrorna för de olika
meningsyttringarna för hela landet. Samtidigt är det emellerlid av väsentligt
iniresse all kunna avläsa opinionsfördelningen inom områden med olika social
slruktur och ätt kunna göra jämförelser med resullalen vid de allmänna valen
inom skilda delar av landet. Om-

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:195 81

röstningens
informationsvärde blir större, ju mindre områden som görs till
redovisningsenheter. Vid val enligt vallagen hänförs emellerlid en del av
poströsterna, nämligen de som enligt 13 kap. 9 S räknas preliminärt av valnämnderna,
aldrig lill valdistrikt utan endasl lill valkrets. Skäl saknas enligt min
mening atl vid folkomrösining frångå denna ordning, som syftar till att irygga
rösthemligheten. Folkomrösining kan därför inle redovisas per
omrösiningsdisirikl ulöver vad som framgår av protokollen från den preliminära
rösträkningen i omrösiningslokalerna. Som minsla område för redovisningen vid
den definitiva rösträkningen får i stället anges område som motsvarar valkrets
vid val av kommunfullmäklige. Vad som har sagis nu har föranlett bestämmelser i
11 S tredje slyckel och i 12 S andra meningen.

Vid
den preliminära rösiräkningen bör bestämmelserna i 13 kap. vallagen tillämpas.
Föreskrifierna i 6 S 4 i della kapilel om uppdelningen av valsedlar i olika
grupper har emellerlid ersälls av besiämmelsersom har lagiis upp i 11 § andra
slyckel i förslaget till folkomröstningslag.

Bestämmelsen
i II S tredje stycket, som jag nyss berörde, motsvarar 13 kap. 9 S första
stycket Qärde meningen vallagen. 1 sammanhangei vill jag erinra om atl personer
som är upplagna i särskild röstlängd inle har röslräll vid val av
kommunfullmäklige och därför skulle kunna sägas inte vara au hänföra lill
område som bildar valkrets vid val av kommunfullmäklige. Av bestämmelser i
vallagen som blir tillämpliga också vid folkomröstning (bl. a. 10 kap. 11 S, 12
kap. I och 2 SS och 13 kap. 9 S) samt av förevarande stycke torde emellertid
följa atl rösler från utlandssvenskar skall redovisas för den kommunala
valkrets inom vilken den särskilda rösllängden enligt 4 kap. 20 S vallagen
skall vara lillgänglig. En uiirycklig beslämmelse i ämnel anser jag överfiödig.

Del
yttre tillvägagångssättet vid länsslyrelsens slulliga sammanräkning bör stämma
överens med vad som skall iakttas vid val. Bestämmelser härom har i förslaget
förts in i 12 S-

Jag
nämnde tidigare (se under 7-9 SS) all man vid den slutliga sammanräkningen bör
kunna använda sig av ADB-leknik. Några regler härom i lagen anserjag emellerlid
inle behövliga. Bestämmelser om markeringar på röstsedlarna för maskinell
avläsning får meddelas särskilt, när frågan aktualiseras inför en viss
folkomröstning.

13
S

Första
stycket innehåller regler om röstsedels ogiliighei. Enligt försia meningen
skall en icke officiell röstsedel kasseras. Punkten har kommenterats i del
föregående under 7-9 SS- Enligt andra meningen är också röstsedel som
avsiktligen har försetts med kännetecken ogiltig.

1
andra slyckel föreslås bestämmelser om verkan av all rösikuven innehåller mer
än en röstsedel. Beslämmelserna överenssiämmer i sak med reglerna i 14 kap. 4 S
andra siyckei vallagen.

6 Riksdagen 1978/79. 1 samt. Nr 195

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:195 82

Paragrafen
upptar bestämmelser om ålgärder som länssiyrelsen har att vidla för all
slutföra sammanräkningsförräliningen. Beslämmelserna har avfattats med
föreskrifterna i 14 kap. 8 S vallagen som förebild.

15 S

Som
nämndes under 11 och 12 §§ bör cenlrala valmyndigheien slälla samman resultaten
från de skilda länsstyrelserna och lillkännage foikomrösl-ningens uigång. Efter
mönsier av bestiimmelsen i 14 kap. 12 S iredje meningen vallagen bör vidare
gälla au de handlingar som rör folkomröslningen skall bevaras under viss lid.
Denna lid kan lämpligen beslämmas lill ett år efier del all omröstningen har
avslutats. Föreskrifter i de nu nämnda frågorna har förls in i förevarande
paragraf

16 S

Rikligheten
av en folkomröstning bör kunna prövas efter klagan. F. n. gäller all samtliga
valbesvär skall föras hos riksdagens valprövningsnämnd. Del bör också vara
denna som prövar besvär över folkomrösining.

En
folkomröstning bör ses som en enhetlig förrättning för hela landet. I
konsekvens härmed bör den som vill besvära sig över ett fel angripa del
cenlrala beslut varigenom röstresullalel för hela rikel har kungjorts. Talan
bör alltså riklas mot centrala valmyndighetens sammanräkningsbeslut, även om
klaganden åberopar fel som t. ex. har förekommit vid omröstnings-förrättning
eller vid sammanräkning inför länsstyrelsen. Den grundläggande
besvärsbesiämmelsen ålerfinns i paragrafens försia siycke.

Enligt
11 S förvaltningslagen fär talan mot sådani beslul av myndighei som kan
överklagas genom besvär föras av den som beslutet angår, om del har gått honom
emot. Paragrafen är i och för sig lillämplig också på beslul varigenom cenlrala
valmyndigheten har faslsiälll uigången av folkomröstning. Del är emellertid
all märka alt utgången av en folkomröstning saknar rällsverkan för någon viss
person. Det är därför tveksamt om 11 S förvaltningslagen ger någon egentlig
ledning när det gäller atl avgöra vem som är besvärsberättigad i sådana fall.
Jag anser del befogal atl genom en bestämmelse i folkomröstningslagen precisera
kretsen av besvärsberät-ligade. Med hänsyn lill vad jag nyss sade om folkomröstningen
som en enhetlig förrättning för hela Iandel föreslårjag alt besvärsrälten i
fråga om ett visst fel inte begränsas till personer som är knutna till det
sammanräkningsområde eller det län där del påstådda felet har begåits.
Talerätt bör försl och främst lillkomma alla som enligt gällande röstlängd var
röstberättigade vid folkomröslningen. Därjämle bör personer som i rösllängden
har uteslutits från rösträtt ha besvärsräll, förutsatt all beslul i frågan av

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:195 83

länsstyrelsen
i anmärkningsärende föreligger. Som jag har föreslagil i det föregående skall
nämligen sådani beslul enligt 4 kap. 6S och 18 S första siycket vallagen kunna
överklagas i samband med besvär över folkomröstning. Någon molsvarande
beslämmelse behövs däremoi inie med anledning av föreskriften i 4 kap. 8 S
tredje slyckel vallagen om besvär över länsslyrelsens beslul om rällelse i
rösllängden. Dels får nämligen besvär föras endasl mot beslul varigenom ansökan
om rättelse har bifallits, dels kan rättelse göras endast till någons fördel. -
Besiämmelsen om besvärsräll bildar ell andra siycke i förevarande paragraf

De
formella reglerna för valbesvär bör lillämpas också i fråga om besvär över
folkomröstning. 1 första slyckel har därför lagits in en hänvisning till vissa
regler i vallagen, nämligen 15 kap. 4 S andra och iredje slyckena saml 5, 6 och
9SS-

De allmänna bestämmelserna
(4-13 S§) i förvallningslagen är tillämpliga på valprövningsnämndens
handläggning av såväl valbesvär som besvär över folkomrösining. Denna handläggning
kan emellerlid sägas gälla myndigheisuiövning mol enskild endasl såviii gäller
valbesvär och lalan moi beslul över anmärkning mol röstlängd eller mol beslut
om rättelse av röstlängd. De särskilda beslämmelserna i förvaltningslagen för
ärenden som gäller sådan myndighetsutövning (14-20 §S) är därför inte direkl
tillämpliga i fråga om sådan handläggning av besvär över folkomrösining som
inle avser beslul om röstlängd. Jag förutsätter emellertid att nämnden - ulan
alt särskild föreskrift meddelas därom - kommer att iakita samma
förfaranderegler vid handläggningen av besvär över folkomröstning som vid
handläggningen av valbesvär.

17
S

De
i 15 kap. 7S vallagen iniagna maleriella beslämmelserna för
valbe-svärsprövningen bör i möjligasle mån tillämpas också på prövningen av
besvär över folkomrösining. Förevarande paragraf ansluler därför nära lill
beslämmelserna i nämnda lagrum i vallagen. På ell par punkler föreslårjag
emellertid avvikelser.

Utgången
av en folkomröstning i en grundlagsfråga fastställs genom ell konstaterande all
del förslag som har varit föremål för omröstningen har godtagits eller
förkastats. Ett fel får således anses ha haft inverkan på utgången endast om
det har lett till ett annat beslul i grundlagsfrågan än vad som annars skulle
ha varit fallet. Uigången av en rådgivande folkomröstning fastställs däremot
endasl genom angivande av röstetal för de olika meningsriktningarna. Uigången
har därför i della fall blivit påverkad även av ell fel som medför förskjulning
med endasl ell fåtal rösler i de föreliggande röstetalen. Det vore emellertid
orimligt om varje fel, som kan ha påverkat röstsiffrorna men som inle kan
rättas genom förnyad rösträk-

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:195 84

ning,
skulle leda lill ny omröslning. Endasl när del framslår som befogal bör ny
omröstning beslutas. Ny rådgivande omröslning skall naturligtvis komma till
stånd om den kan tänkas ge lill resultat all annan mening än enligt den
överklagade sammanräkning får majorilel i hela rikel. Men även i andra fall kan
ny omröslning vara moiiverad såviii gäller rådgivande folkomröstning. Storleken
av rösiövervikien för en mening i en rådgivande folkomrösining kan sålunda vara
av belydelse för sialsmakiernas framlida slällningslagande i del ämne som är
föremål för folkomrösining. Skillnaderna i röstsiffror kan ha särskilt intresse
om tre eller fiera allernaliva förslag har underställts folkomrösining.
Ovissheten om det korrekta röslutfallel inom eu snävare geografiskl område kan
också någon gång vara skäl all föranstalta om ny omröstning inom området i
fråga. Del låler sig, såvitt gäller rådgivande folkomrösining, knappasl göra
all i generella ordalag ange när ett fel kan länkas ha medfört så stor
röslförskjulning att ny omröstning har fog för sig. Frågan får avgöras av
valprövningsnämnden med beaktande av omröstningens syfte ocb den situation som
är för handen. Jag föreslår all del i förevarande paragraf föreskrivs all
förordnande om ny omröslning, såviti gäller rådgivande folkomrösining, får
meddelas endast om felet kan ha lett lill au resultatet av folkomröslningen har
blivit missvisande med hänsyn lill omröstningens ändamål.

Förordnande
om ny omröslning bör i paragrafen anges gälla ett eller fiera områden som
bildar valkrets vid val av kommunfullmäklige. Som lidigare har nämnls bör sådan
valkrets vara minsla område för redovisning av röst-utfallet vid den slulliga
sammanräkningen av folkomrösining (se under 11 och 12 §S).

18
S

I
den avslulande paragrafen föreslås en beslämmelse som erinrar om all i särskild
lag för viss rådgivande folkomröstning skall anges den fråga som skall ställas
till folket och tidpunkten för omröstningen.

Av 8
kap. 4 S RF följer atl sådana komplelterande förfaranderegler -t. ex. om
röstsedlar, om lillhandahållandel av röstsedlar och om rösträkningen - som kan
behövas för en viss folkomrösining kan beslutas i form av lag. Sådana
föreskrifter lorde emellerlid endasi i sällsynla undantagsfall behöva beslutas
inför en folkomrösining i en grundlagsfråga.

Ikraftträdande

Med
hänsyn lill det nära samband som råder mellan vissa bestämmelser i förslaget
lill folkomröslningslag och de föreslagna ändringarna i RF:s regler om
grundlagssliflningsförfarandel förordas alt lagen iräder i kraft samiidigi med
dessa ändringar.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:195 85

5
Hemställan

Jag
hemsläller atl regeringen föreslår riksdagen all

1.
i den ordning som anges i 8
kap. 15 S regeringsformen aniaga förslaget lill lag om ändring i
regeringsformen,

2.
i den ordning som anges i 8
kap. 16 § regeringsformen antaga förslaget till lag om ändring i
riksdagsordningen

dels såviti avser
huvudbestämmelserna och ikraftträdandebeslämmel-sen, dels såviti avser
tilläggsbestämmelserna,

3.
antaga förslaget lill lag om
lagrådet,

4.
aniaga förslaget lill
folkomröslningslag.

6
Beslut

Regeringen
anslutersig lill föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition
föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statens offenlliga utredningar Bilaga l

1978:34

Justitiedepartementet

Förstärkt skydd för fri- och rättigheter

Betänkande av rättighetsskyddsutredningen Stockholm 1978

opaginerad Kontrollera mot PDF

Omslag Jan
Boman Jernslröm OftseUryckeri AB

ISBN 91-38-03938 ISSN 0375-2.0X Goiab, Siockholm 1978

opaginerad Kontrollera mot PDF

SOU 1978:34

Till Statsrådet och chefen för justitiedepartementet

Den
20 januari 1977 bemyndigade regeringen chefen för justitiedepartementet all
lillkalla en kommiué med högst åtta ledamöter för atl uireda frågan om
förstärkt skydd i regeringsformen för de medborgerliga fri- och rällighelerna.

Med
slöd av della bemyndigande förordnade depariemenischefen den 21 januari 1977 f
d. ambassadören Gunnar Heckscher lill ordförande i kommittén. Vidare
förordnade departementschefen den 27 januari 1977 lill ledamöier i kommittén
ulredningssekreteraren Sven Andersson, riksdagsledamöterna Anders Björck,
Bertil Fiskesjö och Britta Hammarbacken, sekreteraren Kennelh Kvist,
informationssekreleraren Bo Könberg och riksdagsledamoten Carl Lidbom.

Kommittén
har anlagil namnei rättighelsskyddsulredningen.

Den
31 januari 1977 förordnade depariemenischefen hovrällslagmannen Erik Holmberg
all som sakkunnig bilräda ulredningen.

Till
experier i ulredningen förordnade depariemenischefen den 31 januari 1977 numera
rättschefen Claes Eklundh,den 4 maj 1977 hovrättsassessorn Göran Regner och den
28 december 1977 departementsråden Lars Beckman och Gunnar Björne, byråchefen
Brita Burström och professorn Jan Anders Hagstedt.

Till
sekreterare i kommittén förordnades den 1 februari 1977 hovrättsfiskalen Claes
H. Örn och den 24 mars 1977 försäkringsdomaren Carl Herman Bergh. Den 13 juni
1977 förordnades hovrättsfiskalen Marie Hafström lill bilrädande sekrelerare.

Departemenischefen
barden 1 juli 1977 förordnai atl lagrådsulredningens betänkande (Ds Ju 1977:10)
"Lagrådets ställning och uppgifier" jämte därtill fogat
arbetsmaterial skall överlämnas lill rättighetsskyddsutredningen i enlighel med
vad som anges i direkliven för sisinämnda uiredning.

Den
10 november 1977 beslöl regeringen vissa lilläggsdirekliv lill rällighetsskyddsutredningen.

Efter
beslut den 1 december 1977 av regeringen har till ulredningen överlämnals en
framsiällning från Svenska föreiagares riksförbund rörande grundlagsskyddad
näringsfrihet.

Rällighetsskyddsutredningen
får härmed överlämna siu betänkande. Vid della är lagrådsulredningens
betänkande fogat som bilaga. I arbelet med rätlighetsskyddsutredningens
belänkande har ulredningens samtliga ledamöter saml Holmberg, Eklundh och
Regner deltagit. Holmberg har därjämte i betydande utsträckning medverkal i
sekretariatets arbete. Beckman har

opaginerad Kontrollera mot PDF

SOU
1978:34

deltagit
i utredningens arbele med grundlagsskyddet vid expropriation och dylikt.
Björne, Burström och Hagstedt har deltagit i ulredningens arbele med
grundlagsskyddet mol retroaktiv lagstiftning.

Reservalion
har avgivits av Kvisl.

Ulredningen har härmed
slutfört sitt uppdrag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Siockholm i april 1978
Gunnar Heckscher Sven Andersson Briiia Hammarbacken Cari Lid bom

Anders
Björck Kennelh Kvisl

Beriil
Fiskesjö Bo Kön berg

/Cari
Herman Bergh Claes H. Örn Marie Hafslröm

opaginerad Kontrollera mot PDF

SOU
1978:34

Innehåll

Förkorlnlngar ............................................................. Il

Sammanfallning ........................................................ .... 13

1
Särskili
förfarande för räiligheisbegränsande lagsiiftning 13

2
Grundlagsstiftning
.............................................. 14

3
Lagprövningen.......................................................... .... 15

4
Lagrådsgranskningen
....................................... .... 15

5
Expropriation
..................................................... .... 16

6
Förbud mol
retroaktiv skattelag................................ .... 16

7
Gmndlagsskyddel
för svenskl medborgarskap.......... .... 17

FörfaUningsförslag........................................................... .... 19

1
Ändringar i
regeringsformen..................................... .... 19

2
Ändringar i
riksdagsordningen ............................ 27

3
Förslag lill
lag om lagrådel ................................. 32

1
Utredningens
direkliv................................................ .... 37

2
Frågornas
tidigare behandling.................................. .... 41

2.1
Inledning......................................................... .... 41

2.2
1809 års
regeringsform ............................ .... 41

2.3
Lagrådets tillkomst
................................. .... 42

2.4
Den lingstenska
utredningen.......................... .... 42

2.5
Förfaltningsulredningen.................................. .... 43

2.6
Lagrådsgranskningen
fakultativ ................ .... 44

2.7
Grundlagberedningen..................................... .... 44

2.8
1974 års
regeringsform ............................ 45

2.9
1976 års reform.............................................. 46

3
Grundläggande
synpunkter...................................... 49

4
Ett
särskilt lagsiiftnlngsjörfarandeförfri- och räiligheisbegränsande

lag ...................................................................... 53

4.1 Bakgrunden ............................................. 53

4.1.1
Rällighelsbegränsningar
i mänga fall ofrånkomliga 53

4.1.2
Del tidigare
grundlagsarbetet .... 54

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 InnehåU SOU 1978:34

4.1.3
Rällighelsskyddsuiredningens direkliv i den

na del....................................... 55

4.2..................................................... Tidigare
anförda argument för och mol en särskild

beslutsordning ................................ 56

4.2.1
Vid tillkomslen av 1974 års
regeringsform 56

4.2.2
Vid 1976 års reform..................... ... 57

4.3
Den maleriella metodens
möjligheler iir begränsade; också ell förfarandeskydd behövs ................... 60

4.4
Huvudproblemen .............................. ... 62

4.5
Ell underlag för au lösa
"bihangsproblemel" ... 64

4.5.1
En slutsats av
rällighelsskyddsuiredningens "frekvensundersökning" ............................................... 64

4.5.2
Frågan om ell generelli
undantag för "rena" ftiheisslraff 65

4.5.3
Frågan om ell generellt
undanlag för husrannsakan och dylikt ............................................... 66

4.5.4
Frågan om ell generellt
undantag för vissa tystnadsplikter 67

4.5.5
Sammanfallning av 4.5 ......... 67

4.6 (Dvriga
huvudproblem ..................... 58

4.6.1........................................ Del
särskilda beslulsförfarandet bör vara

tillämpligt bara på yrkande ...... 68

A.......................................... Rättighelsskyddsulredningen
bygger på

grundlagsskyddels nuvarande upplägg

ning ................................. 68

B.......................................... En
metod all minska olägenheierna av

gränsoklarheierna ............. 60

4.6.2
I princip ej bara skärpande
ingrepp ... 70

4.6.3
1 fråga om lag som innehåller
föreskrifier av olika slag 70

4.7 (ivriga
huvudfrågor angående tillämpningsområdet 71

4.7.1
Inledning ............................ 71

4.7.2
I fråga om den fackliga
konflikträtten . . 72

4.7.3
1 fråga om utlänningar.................
72

4.7.4
Ett spörsmål rörande
regeringsformens yttran-defrihelsbegrepp
73

4.7.5
Tidsbegränsad lag ............... 74

4.7.6
Krig, krigsfara och andra
extraordinära situationer 75

4.7.7
Rällighetsbegränsning som
följdändring till gmndlagsändring eller till konvenlion . . 76

4.7.8
Om mer än ell särskilt
lagsiiftningsförfarande

efter
ordalagen är lillämpligl........... 77

4.7.9 Om
räuigheler som bryier sig mol varandra

m.
m........................................ .... 78

4.7.10
Särskilt om ekonomiska
ingreppsformer 79

4.7.11
Särskilt om sekreiesslag ......... 80

4.8..................................................... (Dvriga
huvudfrågor i vad avser det särskilda lagslifl-

ningsförfarandeis uiformning.................... 81

opaginerad Kontrollera mot PDF

SOU
1978:34 Innehåll 1

4.9
Sammanfaltning
av förslaget i denna del........ 82

4.10
Vilka
bestämmelser i en räiligheisbegränsande lag omfattas? Olika
typfall ........................................................................ 84

4.10.1
Den formella
lagkrafiens princip skall ej gälla beiräffande del särskilda lagsliftningsförfarandel
.... 84

4.10.2
"Bihangsbeslämmelser",
"hänvisningsbe-siämmelser" och vissa andra
"kopplingssilua-lioner" ...... 85

4.10.3
Rällighelsbegränsningen
inlär en mera ceniral plals i lagen 86

4.10.4
Lagar som i
princip handlar bara om fri- och rällighetsbegränsning 88

4.10.5
Särskilt om
brottsbalken .............. 88

A. Ytirandefriheisbroiien m. m............ 88

B.................................................... Vad
slrafföestämmelserna om ylirandefri-

hetsbrotten "drar med sig"........... 89

C. Beiräffande brottsbalken i övrigi ... 89

4.10.6
Processlag
.................................... 91

4.10.7
Exekutiv
lag ................................. 93

4.10.8
Vissa
bestämmelser är odelbara .... 93

4.10.9
Eu praktiskt
förbehäll ................... 93

4.11................................................................. Närmare
om undantagen från del särskilda lagsliflnings-

förfarandeis lillämpningsområde..................... 94

4.11.1
Vissa
tystnadsplikter ................... 94

4.11.2
Husrannsakan
och liknande inirång ... 96

4.11.3
"Rena"
frihetsstraff............................ 97

4.11.4
Förlängning av
lags giltighetstid. En särskild underslällningssiluation ........................................................... 98

4.11.5
Krig och
omedelbar krigsfara ....... 99

4.12................................................................. Riksdagsförfarandel
i lagstiftningsärenden om rällig

helsbegränsningar ..................................... 99

5
Lagprövningen
.................................................... 103

6
Lagrådel .............................................................. Ill

6.1
Bakgrunden
.............................................. 111

6.2
Lagrådsgranskningen
före 1971 .............. 112

6.2.1
Granskningsområdet
................... 112

6.2.2
Granskningens inrikining.................... .. 113

6.2.3
Lagrådets
sammansättning och arbelsformer 114

6.3
1971 års reform.............................................. .. 115

6.4
1974 års
regeringsform ........................... 119

6.5
Senare förslag
samt konstitulionsuiskolieis granskning 121

6.5.1
Ändringsförslag
efter 1974 .......... 121

6.5.2
Konslitulionsutskoliels
granskningsbetän-kanden 123

6.6
Lagrådsutredningens
förslag ................... 125

6.7
Antalet
lagrådsremisser efter 1971 .......... 130

opaginerad Kontrollera mot PDF

8 Inneh å U SOU
1978:34

6.8
Överväganden ............................. 131

6.8.1
Allmänna utgångspunkter ...... 131

6.8.2
Inriktningen av
lagrådsgranskningen ... 133

6.8.3
Området för
lagrådsgranskningen .... 135

6.8.4
Lagrådels sammansättning och
arbelsformer 146

7 Förfarandel
vid grundlagssiifining...................... 149

7.1
Bakgrunden .................................... .. 149

7.2
(överväganden .............................. .. 150

7.2.1
Tidsfrist vid
grundlagsändring .. .. 150

7.2.2
Folkomröstning om vilande
grundlagsförslag 151

8 Förstärkningar
av särskilda fri- och rättigheter 155

8.1
Försiärki skydd mol retroaktiv
lagsiiftning .... 155

8.2
Försiärki skydd vid
expropriation och dylikl ... 164

8.2.1
Grundlagsfrågans
hittillsvarande behandling 164

8.2.2
Gällande ersättningsregler i
vanlig lag . . 165

8.2.3
Överväganden............................ .. 167

8.3
Försiärki skydd för
medborgarskapel ..... 168

8.4
Försiärkning av de processuella
garaniierna vid frihelsberövande 172

9 Specialmotivering
..................................... 175

9.1
Regeringsformen ................................... 175

2
kap. 7 §.................................................... 175

2
kap 9 §..................................................... 175

2
kap. 10 § ........................................... 175

2
kap. 12 S ............................................ 177

1 Yttrandefriheten
............................ 178

Massmedierätlen
............................ 178

Brottsbalken
m. m................................. 179

Upphovsrätt
och dylikt ..................... .. 181

Reklam................................................ .. 182

Yrkesmässig
kreditupplysning m. m............ 182

Dalalagen............................................ .. 183

Vård-eller
behandlingslagsiiftning och dylikt ... 184

Tystnadsplikt
................................ 184

Övrigi
............................................ 185

2
Informationsfriheten .......................... 185

3
Mötesfriheten och
demonsiralionsfrihelen .... 186

4
Fföreningsfriheten ............................ .. 186

5
Fleligionsfriheten ............................ .. 186

6
Skyddel för förtrolig
meddelelse................ 187

7
Pförelsefriheten ................................ 190

Brottsbalken
och viss anknytande lagsliflning . . . 190

Rällegångsbalken och viss anknytande lagstiftning

m.m.................................................... 194

Barnavårdslagen
............................. 196

Nykterhetsvårdslagen............................. .. 198

opaginerad Kontrollera mot PDF

SOU
1978:34 Inneh å U 9

Lagen
om beredande av sluten psykialrisk vård i vissa fall

saml
anknytande lagsiiilning..................... 199

Omsorgslagen
................................ 200

Smiliskyddslagen
............................. 200

Vissa
bestämmelser i övrigt ............. . 201

Vissa
tjänsteplikter ....................... 202

8
Skyddel för den kroppsliga integriteten
202

9
Rälien till offenilig
förhandling vid domstol .... 207

10
Riksdagsförfarandel ........................ 209

2
kap. 18 S ........................................... . 209

2
kap. 20 S ........................................... . 209

8
kap. IS..................................................... . 211

8
kap. 4 S................................................... . 211

8
kap. 15 S ........................................... . 211

8
kap. 16 S ........................................... 212

8
kap. 18 S ........................................... 212

10
kap. 5 S ............................................ . 214

11
kap. 14 S................................................. 215

13
kap. 7 S ........................................... 215

Övergångsbestämmelser
......................... . 215

9.2 Riksdagsordningen
.................................. . 216

1 kap
4 S..................................................... 216

Tilläggsbestämmelse
2.7.1.............................. 216

Tilläggsbestämmelse
2.7.3.............................. 216

2
kap. 9 S................................................... . 216

3
kap. 16 S ............................................ 216

3
kap. 17 S ........................................... 217

3
kap. 19 S ............................................ 217

4
kap. 8 S.................................................... 217

4
kap. 10 S ............................................ 217

5
kap. 1 S och
lilläggsbeslämmelse 5.1.3............ 217

5
kap. 2 S................................................... 218

5
kap. 3 S och tilläggsbestämmelse 5.3.1.......... . 218

5
kap. 8 S................................................... 218

5
kap. 10 S ........................................... . 219

5
kap. 12 S ........................................... . 219

I
kraft trädandebesiäm melse ................... . 220

9.3 Förslaget
lill lag om lagrådel............................ . 220

I, 6 och 16 SS ........................................................ 220

10 S............................................................................ 221

11-17
SS ............................................... . 221

Övergångsbestämmelser
.......................... . 221

Reservation
................................................ . 223

Bilaga
1 Lagrådsulredningens betänkande ....... . 235

Bilaga
2 Rällighelsskyddsuiredningens Jrekvensundersökning . . . 323

opaginerad Kontrollera mot PDF

SOU 1978:34

II

Förkortningar

opaginerad Kontrollera mot PDF

c Cenierpariiei

Dir Uiredningsdirekliv

Ds
Ju Jusliiiedepartemeniels uiredningsserie

fp Folkpartiet

GLB
KU

m

Grundlagberedningen

Riksdagens konsiiiulionsutskoti

Moderaia samlingspariiei

NJA Nyll juridiskl arkiv 1 (samling av högsia domslolens domar)

prop. Regeringens (Kungl. Maj:ts) proposition

RF Regeringsfomien

RO Riksdagsordningen

rskr Riksdagens
skrivelse

s Sveriges
socialdemokratiska arbetareparti

SFS Svensk
förfaitningssumling

SkU
Riksdugens skatleuiskott

SOU Statens offeniligu utredningar

TF Tryckfrihetsförordningen

vpk Viinsterpartiei
kommunisterna

s. 13 Kontrollera mot PDF

SOU 1978:34 13

Sammanfattning

Rällighetsskyddsutredningen
har haft i uppdrag all uireda frågan om försiärki skydd i regeringsformen förde
medborgerliga fri- och rällighelerna. Genom de ursprungliga direkliven fick
ulredningen tre huvuduppgifter, nämligen 1) att ularbela förslag lill särskilda
regler om förfarandel vid räiligheisbegränsande lagstiftning, 2) all ta
ställning till lagprövningens roll i rättighetsskyddel och ulformningen härav,
3) atl ta ställning lill hur man skall avgränsa områdel för en obligalorisk
laggranskning i lagrådet, hur lagrådel skall vara sammansatt och hur dess
granskning av räliighetsbegränsande lagar skall föras in som en särskild del av
rättighetsskyddel. Ulredningen skulle också vara oförhindrad all la upp andra
frågor om förstärkningar av räilighetsskyddel. Som exempel på sådana frågor
nämndes skyddet för egendomsrätten vid expropriation och annal sådani
förfogande, krav på en viss minsla lid mellan de två besluten vid
grundlagsändring, förbud mol rättigheisbegränsning på diskriminatorisk grund,
utvidgning av förbudet mot retroaktiv lagsliflning saml regler lill skydd för
näringsfriheten och den s. k. föräldrarälten. I tilläggsdirekliv har
utredningen senare fått en fjärde huvuduppgift, nämligen att överväga frågan om
införande av beslutande folkomröstning som ell led i
grundlagssiiftningsförfarandet.

Ulredningen
inledde sill arbele i februari 1977 och har arbetat under krav på skyndsamhel.
Den har begränsal sig till sina huvuduppgifter och några ftikultativa
uppgifter, nämligen skyddel för egendomsrätten vid expropriation m. m., krav
på viss minsla lid mellan de Ivå besluten vid grundlagsändring och ulvidgning
av förbudet mol relroakliv lagsliflning. Ulredningen har också övervägt frågan
om förstärkning av grundlagsskyddet för medborgarskapel. Förslaget innebär
följande.

1 Särskilt förfarande för rättighetsbegränsande
lagstiftning

Förslag
lill lag som angår begränsning av sådan fri- eller rättighet som över huvud
taget kan begränsas skall på yrkande av lägst lio riksdagsledamöler vila hos
riksdagen i lolv månader från det atl del beredande utskottei avgav sill
belänkande i ärendet. Om förslaget vid omröstning i kammaren får slöd av fem
sjättedelar av de rösiande, är del dock antaget omedelbart. Eu förslag som har
vilat lolv månader skall därefier anmälas i kammaren av del beredande utskottet
med ett nyll betänkande. Därvid blir det möjligl all föreslå sådana jämkningar
av del vilande förslaget som ligger inom ärendets

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Sammaiifattning SOU 1978:34

ram.
I denna omgång skall förslaget prövas enligt vanliga regler, dvs. det kan
aniagas med enkel majorilel.

Frågan
huruvida ell lagförslag angår rällighetsbegränsning prövas för riksdagens
vidkommande av konstilulionsulskoltel. Besvarar utskottei denna fråga jakande,
skall förslaget vila, om inle riksdagen omedelbarl förkastar del - någoi som
riksdagen kan göra med enkel majorilel - eller antager del med fem sjäitedels
majorilel. Besvarar konsiiiulionsuiskollel frågan neka nde, förfaller
uppskovsyrkandel och riksdagen prövar omedelbarl förslagei enligi allmänna
regler. Utskoitet får inle ge ett nekande svar utan all lagrådel har yitral sig
i frågan. Konstilutionsutskollel är inle bundel av vad lagrådel har sagl.

De
fri- och rälligheler som omfattas av del föreslagna uppskovsförfarandel är de
s. k. opinionsfriheierna, dvs. yttrande-, informaiions-, mötes-, demonstrations-
och föreningsfriheterna, och vidare skyddel moi påtvingade kroppsliga ingrepp,
mot kroppsvisilation och mol liknande inirång, skyddel för förtrolig
meddelelse, skyddel för den fysiska rörelsefrihelen samt principen atl
förhandling vid domstol skall vara offentlig.

För
alt uppskovsreglerna inte skall bli ett hinder i den allmänna reformverksamheten
görs undantag för sådana frihetsbegränsningar som erfarenheismässigi ofta
förekommer som "bihang" i lagar som i försia hand rör andra ling. Vad
som åsyftas här är tystnadsplikter för offenlliga funktionärer, föreskrifter om
husrannsakan eller liknande inirång - t. ex. inspekiionsrätt för
tillsynsmyndighet - och föreskrifter om frihetsstraff dock inle husrannsakan
eller frihetsstraff riktade mot någon utövning av en fri- eller rättighet.
Exempelvis faller en föreskrift om fängelsestraff för misshandel uianför det
särskilda förfarandet. En föreskrift om fängelsestraff för uppvigling omfattas
däremoi av della. Vidare görs undanlag för förlängning med högsl två år av
tidsbegränsad lag (t. ex. den särskilda lagen om telefonavlyssning vid
förundersökning angående grovt narkotikabrott m. m.).

Uppskovsreglerna
skall omfatta sådan särskild lag varigenom utlänning särbehandlas i
rältighelshänseende.

2 Grundlagsstiftning

I
syfte att öka möjligheterna till offenilig deball kring väckta förslag till
ändring av grundlag föreslår rällighetsskyddsutredningen atl sådana förslag
skall väckas minsl lio månader före det riksdagsval, efter vilket det andra och
avgörande riksdagsbeslutet skall fattas. Med avseende på ordinarie riksdagsval
innebär regeln alt förslag skall framläggas senast omkring mitten av november
året före valet. Konstituiionsuiskotlel skall dock kunna medge undanlag från
regeln om tidsfrist. Härför fordras ett beslul i utskottet fattal med fem
sjäiiedels majoritet.

Ulredningen
föreslår vidare att förslag lill ändring av grundlag, som har anlagils som
vilande av riksdagen, skall underställas folkomröstning, om minsl en iredjedel
av riksdagens alla ledamöter begär det. Folkomröstningen skall i så fall äga
rum samtidigt med det riksdagsval, efter vilket det avgörande riksdagsbeslutet
skall fattas. Förslaget är förkastat, om de flesla av dem som deltager i
omröstningen röstar emot förslaget och de till antalet är fier än

s. 15 Kontrollera mot PDF

SOU 1978:.34 Sammanfattninv. 15

hälften
av dem som har avgivii godkända rösler vid riksdagsvalel. I annal fall skall
förslaget behandlas på vanligt säll av den nyvalda riksdagen.

3 Lagprövningen

För
närvarande gäller all domsiol och annan rällslillämpande myndighei skall
underiåta atl lillämpa föreskrift, som lill siu innehåll avviker från grundlag
eller annan överordnad författning. Delsamma gäller, om föreskriften har
beslutats av ell organ som saknar kompelens atl besluta i frågan eller om
sladgad ordning i något annal hänseende har åsidosatts vid föreskriftens
tillkomst. Har föreskriften beslutats av riksdagen eller regeringen, skall den
sällas ål sidan endasl om felet är uppenbart.

De
nu beskrivna grundsatserna, som hillills har ansells gilliga till följd av
utvecklingen i rällspraxis, skall enligt förslaget lagfästas genom en
föreskrift i regeringsformen.

4 Lagrådsgranskningen

Lagrådets
ställning och uppgifter har utretts av en särskild uiredning,
lagrådsutredningen. Rättighetsskyddsutredningen har uiarbeiai sitt förslag i
denna del med lagrådsutredningens belänkande (bilaga 1) som underlag.

Rättighetsskyddsutredningen
föreslår all yllrande av lagrådel bör inhämias, innan riksdagen beslutar lag
som lillhör någon av ett anial uppräknade lyper. Dessa är

n
grundlag om tryckfriheten

D
lag om begränsning av rätlen alt la del av allmänna handlingar

D
annan lag som angår begränsning av någon av de grundläggande fri- och
rällighelerna

D
lag om kommunal beskattning

D
lag som avses i 8 kap. 2 S regeringsformen, dvs. lag om svenskl medborgarskap
och civillag

D
lag som avses i 8 kap. 3 S regeringsformen, dvs. offentligrällslig lag som
gäller åligganden för enskilda eller i övrigi avser ingrepp i enskildas
personliga eller ekonomiska förhållanden (strafflag, lag om slallig skall, lag
om nalurvård, lag om arbelarskydd, lag om marknadsföring, lag om tvångsålgärder
inom socialvården m. m.)

n
lag som avses i 11 kap. regeringsformen, dvs. lag om rällegången, lag om
offenlliga tjänstemäns räilsslällning, lag om överiämnande av myndigheisuiövning
lill enskild organisaiion eller individ m. m.

Den
återgivna grundlagsregeln om remiss lill lagrådel är tillämplig om riksdagen
finner lagen vara viktig för enskilda eller från allmän synpunkt. Vidare sägs
au i ett par undanlagsfall lagrådels yttrande inle behövs. Dessa fall är all
riksdagen finner all lagrådels hörande skulle sakna betydelse på grund av
frågans beskaffenhet eller att del skulle fördröja lagstiftningsfrågans
behandling så, all avsevärt men skulle uppkomma. Effekten av huvudregeln
försiärks genom att regeringen skall bli skyldig atl

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Sammanfattning SOU 1978:34

redovisa
sina motiv, om den framlägger förslag till lag inom något av de uppräknade
områdena utan atl ha hört lagrådel. Sådan redovisning skall således lämnas, om
regeringen exempelvis anser all lagen inte är "vikiig" för enskilda
eller från allmän synpunkt eller all lagrådels hörande skulle sakna betydelse
på grund av frågans beskaffenhet. Ulredningen hänvisar också lill alt riksdagsulskoli
kan inhämta yllrande av lagrådel och au delta i regel skall göras redan när en
tredjedel av utskoltels ledamöier begär del.

Rällighetsskyddsutredningen
föreslår en uttrycklig grundlagsregel om inrikiningen av lagrådels granskning.
Den föreslagna regeln innebär au lagrådel skall undersöka, hur lagförslag
förhåller sig lill grundlagarna och lill rättsordningen i övrigt samt hur
förslagets föreskrifter förhåller sig till varandra och lill rättssäkerhetens
krav. Lagrådet skall vidare överväga, om förslaget är :iå utformat all lagen
kan antagas lillgodose angivna syften, och i övrigi söka belysa problem som kan
uppslå vid tillämpningen.

Beträffande
lagrådets sammansäuning och ijänslgöring ansluler sig rättighelsskyddsulredningen
i allt väsentligt till vad lagrådsutredningen har föreslagit. Detla innebär alt
det normala antalet ledamöter på avdelning av lagrådel sänks från fyra lill
tre, all minst en av dessa skall vara justitieråd och minsl en regeringsråd,
alt lagrådel skall kunna arbeta på högsl fyra avdelningar samt att sammanlagt
högsl nio justitie- och regeringsråd skall kunna tagas i anspråk för
tjänstgöring i lagrådet. Jurisl som inte är jusliiie-eller regeringsråd, t. ex.
förutvarande justitie- eller regeringsråd, skall kunna anlilas vid behov, dvs.
främsi när en fjärde avdelning behövs eller när en avdelning undanlagsvis
behöver en fjärde ledamol.

5 Expropriation

Rättighelsskyddsulredningen
föreslår atl grundlagsregeln om rätl lill ersättning vid expropriation eller
annal sådani förfogande (ivångsinlösen enligt byggnadslagen, enligt någon
ransonerings- eller förfogandelag osv.) skall formuleras så all del blir fulll
klart alt den vilkens egendom lages i anspråk skall få ersättning för sin
förlust. De närmare grunderna skall liksom hittills bestämmas i lag. Utredningen
ullalar alt nu gällande lagregler inte avviker från den siandard som den
föreslagna grundlagsregeln kräver.

6 Förbud mot retroaktiv skattelag

Rättighetsskyddsutredningen
föreslår ett principielll förbud mot retroaktiv skattelag såsom komplettering
av det redan gällande förbudel mol retroaktiv siraffiag. Den föreslagna regeln
innebär au skatt elleravgift inle skall få tas ut i vidare mån än som följer av
föreskrifi som gällde när den omständighet iniräffade som utlöste skall- eller
avgiftsskyldighelen (att intäkten blev lillgänglig för lyftning, att den
bokfördes eller skulle bokföras, att förmögenhetstillgången var i den
skallskyldiges ägo, att arvlåtaren dog osv.). Det undantaget skall dock gälla
atl riksdagen skall kunna beslula all föreskriften skall gälla även om nämnda
omständighet inträffade medan förslag till föreskriften var under prövning i
riksdagen eller efter del att regeringen hade

s. 17 Kontrollera mot PDF

SOU 1978:34 Sammanfalriung
17

lämnat
riksdagen eu skriftligi meddelande i saken. Della undanlag syftar lill att
förebygga sådana orättvisor sonri kan uppkomma som en följd av alt föreliggande
legala möjligheler lill skaltefiykl utnyttjas efter det all del har blivit känl
alt lagändring förbereds. Vidare skall undanlag gäll? i händelse av krig. krigsfara
eller svår ekonomisk kris.

7 Grundlagsskyddet för svenskt medborgarskap

För
närvarande gäller all ingen svensk medborgare som är eller har varit bosatl i
rikel får berövas sitl medborgarskap i annal fall än då han är eller samtidigt
blir medborgare i annan siat. Denna skyddsregel försiärks enligt förslaget sä
att den omständighelen all någon är eller blir medborgare i annan slal inie
blir lillräcklig orsak all beröva honom hans svenska medborgarskap.
Principielll uppställs i grundlagsregeln del kravet all han med fri vilja söker
medborgarskap i den andra staten. Principen får dock vidkännas vissa undanlag.
Del skall kunna föreskrivas i lag att barn under 18 år följer sina föräldrar
eller någon av dem i fråga om medborgarskapet. Vidare skall del kunna föreskrivas
all den som sedan födelsen är medborgare även i en annan stal och sedan minsl
fem år är varaktigt bosatt där förlorar sill svenska medborgarskap vid vuxen
ålder (vid 18 års ålder eller senare). Den senasi återgivna undanlagsregeln
innehåller ell förbehåll om konvention med den andra siaten. Sådan
överenskommelse skall enligt vad ulredningen ullalar underställas riksdagen för
godkännande.

Bakom
rällighelsskyddsuiredningens förslag står utredningens ordförande Gunnar
Heckscher saml ledamölerna Sven Andersson (s), Anders Björck (m), Bertil
Fiskesjö (c), Britta Hammarbacken (c), Bo Könberg (fp) och Carl Lidbom (s).
Ledamoten Kennelh Kvisl (vpk) har reserverai sig för atl de grundläggande fri-
och rällighelerna skall skyddas på annal säll och för alt grundlagsskydd skall
beredas ål vissa räuigheler som nu inle skyddas av regeringsformen.

Riksdagen 1978179. I saml. Nr 195

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 Ändringar i regeringsformen

Härigenom föreskrivs i fråga om regeringsformen dels alt
nuvarande 13 kap. 7-11 S§ skall belecknas 13 kap. 8-12 SS, dels all 2 kap.
7,9,10,12,18 och 20 SS, 8 kap. 1,4,15,16 och 18 SS saml 10

kap. 5 S skall ha nedan angivna lydelse, dels alt i
regeringsformen skall införas två nya paragrafer. 11 kap. 14 S och

13 kap. 7 S, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lyddse

2 kap. 7S Ingen medborgare får landsförvisas eller
hindras atl resa in i rikel.

Ingen
medborgare som är eller har varit bosatl i rikel får berövas sill medborgarskap
i annal fall än då han är eller samtidigt blir medborgare i annan slal.

Ingen
medborgare som är eller har varil bosall i rikel får berövas sitl medborgarskap
i annat fall än då han samtidigt, efter sill uliiyckliga samlycke eller genom
an inlräda i allmän Ijänsl. blir medborgare i annan slal. Utan hinder härav får
dock föreskrivas all barn under aderion är i fråga om sill medborgarskap skall
JÖlja föräldrarna eller cn av dem. Vidare får föreskrivas att. I enlighet med
överenskommelse med annan siai, den som sedan födelsen är medborgare även i
den andra staien och sedan minst Jem år är varaktigt bosall där förlorar sill
svenska medborgarskap vid aderion års ålder eller senare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

9S Har annan myndighei än domsiol berövat någon medborgare
frihelen med anledning av brou eller misslanke om brott, skall denne kunna få
saken prövad av domstol utan oskäligl dröjsmål. Vad nu sagts gäller dock icke
när fråga är om att till rikel överfiytta verkställighet av frihetsberövande
påföljd som har ådömis i annan slal.

opaginerad Kontrollera mot PDF

20 F ö rfaltningsf ö rslag SOU
1978:34

Nuvarande lyddse Fiiicslagen Ivddse

Har medborgare av annan anledning än som angives i försia
siycket blivii omhändertagen ivångsvis, skall han likaså kunna få saken prövad
av domstol ulan oskäligt dröjsmål. Med prövning av domstol likställes i sådani
fall prövning av nämnd, om nämndens sammansäuning är beslämd i lag och
ordföranden i nämnden skall vara eller ha varil ordinarie domare.

Om icke den prövning som föreskrives i denna paiagraj har
uppdragits äi behörig myndighet, skall den iiijöras av allmän domstol.

10 s Slraff eller annan brolispåföljd får icke åläggas för
gärning som icke var belagd med brolispåföljd, när den förövades. Ej heller får
svårare brolispåföljd åläggas för gärningen än den som var föreskriven då. Vad
nu sagls om brolispåföljd gäller även förverkande och annan särskild
rällsverkan av brott.

Skall eller avgifl får ej uiiagas i vidare mån än som
föUer av föreskrift, som gällde när den omsländighel iniräffade som uilösie
skait- eller avgifisskyldigheien. Riksdagen får likväl, om den Jinner
.särskilda skäl påkaUa del. föreskriva alt skall eller avgifl får utlagas även
i annal fåll, dock endasl om sagda omsländighel inträffade, sedan ell av
regeringen eller riksdagsulskoli framlagl förslag därlill hade lämnals lill
riksdagen eller sedan regeringen hade lämnat riksdagen meddelande i saken
genom skrivelse. Riksdagen får härulöver föreskriva undanlag från vad som är
besläml i försia meningen, om riksdagen finner del påkallal av särskilda skål
i samband med krig. krigsfara eller svår ekonomisk kris.

12 S

De fri- och rälligheler som avses i 1 S 1-5 saml i 6 och 8
SS och i 11 S andra slyckel får, i den ulsiräckning som 13-16 SS medgiver,
begränsas genom lag eller genom annan förfalining efter bemyndigande i lag
enligi 8 kap. 7 S första stycket 7 eller 10 S.

Begränsning som avses i försia slyckel får göras endasl
för all lillgodose ändamål som är godtagbart i ett demokraliskl samhälle.
Begränsningen får aldrig gå ulöver vad som är nödvändigi med hänsyn lill det
ändamål som har föranlett den och ej heller sträcka sig så långt atl den
utgörett hol moi den fria åsikisbildningen såsom en av folkslyrelsens
grundvalar. Begränsning får ej

opaginerad Kontrollera mot PDF

SOU
1978:34

Författningsförslag
21

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
Ivddse

Föreslagen
lyddse

opaginerad Kontrollera mot PDF

göras
enbarl åskådning.

på grund
av poliiisk, religiös, kullurell eller annan sådan

Förslag till lag angående begränsning av någon av de fri-
och rälligheler som angives i försia siycket skall, om det ej förkastas, på
yrkande av lägst lio riksdagsledamöter vila i minsl lolv månader från del all
del första utskottsyttrandet över förslaget anmäldes I riksdagens kammare.
Utan hinder härav kan riksdagen aniaga förslaget, om minst fem sjättedelar av
de rösiande förenar sig därom. Frågan, huruvida lagförslag angår begränsning
som nu sagts, prövas för riksdagens vidkommande av konsiiiulionsuiskollel.

Tredje siycket gäller icke, förslag lill förlängning med
högst två år av giltighetstiden för lidsbegrånsad lag. Del skall ej heller
lillämpas enbarl därför all den föreslagna lagen angår

1.
JÖrbud
an röja sådani, som någon har erfaril i allmän ijänsl eller under uiövande av
ijänsieplikl och som får hållas hemligl med slöd av iryekfrihelsförordningen ,

2.
husrannsakan
eller liknande inirång eller

3.
friheissiraff
såsom påföljd for viss gärning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Varje medborgare skall vara lillförsäkrad ersättning
enligt gmnder som beslämmes i \ag,for dei fåll alt hans egendom lages i anspråk
genom expropriation eUer annal sådani, förfoga nde.

18 S

Varie medborgare vilkens egendom tages i anspråk genom
expropriation eller annal sådani förfogande skall vara lillförsäkrad
ersättning /ö> föriuslen enligt grunder som beslämmes i lag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

20 S

Ullänning här i rikel är likställd med svensk medborgare i
fråga om

1. skydd
mol ivång all deltaga i sammankomst för opinionsbildning eller i demonstration
eller annan

Ullänning här i rikel är likställd med svensk medborgare i
fråga om

1. skydd
mol tvång all dellaga i sammankomst för opinionsbildning eller i demonstration
eller annan

opaginerad Kontrollera mot PDF

22
Författningsförslag

SOU 1978:34

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

meningsyllring eller all lillhöra trossamfund eller
annan sammanslutning (2 S andra meningen),

2. skydd mol dödsstraff,
kropps-straff och loriyr saml mol medicinsk påverkan i syfte all framlvinga
eller hindra yttranden (4 och 5 SS),

3. rält lill domslolsprövning av
frihelsberövande med anledning av brou eller misstanke om brotl (9 S första
stycket),

4. skydd mol relroakliv brolispåföljd
och annan retroaktiv rällsverkan av broll samt moi relroakliv skall eller
avgift (10 S),

5. skydd mol inrällande av domstol
i vissa fall (11 S försia siycket),

6. skydd mol missgynnande på grund
av ras, hudfärg eller etniskt ursprung eller på grund av kön (15 och 16 SS),

7. räu lill fackliga slridsålgärder

(17 S),

8. räll
lill ersättning vid expro

priation eller annal sådani förfo

gande (18 S).

meningsyllring eller all lillhöra trossamfund eller annan
sammanslutning (2 S andra meningen),

2.
skydd mol
dödsstraff, kroppsstraff och tortyr saml mol medicinsk påverkan i syfte alt
framtvinga eller hindra yllranden (4 och 5 SS),

3.
rätl lill
domstolsprövning av frihelsberövande med anledning av broll eller misslanke om
broll (9 S första Slyckel),

4.
skydd mol
relroakliv brottspåföljd och annan relroakliv rättsverkan av brotl (10 S),

5.
skydd mol
inrättande av domstol i vissa fall (11 S försia siycket),

6.
skydd mot
missgynnande på grund av ras, hudfärg eller etniskt ursprung eller på grund av
kön (15 och 16 SS),

7.
räu lill
fackliga slridsålgärder

(17 S),

8. rätt till ersättning vid expro

priation eller annat sådani förfo

gande (18 S).

Om annal icke följer av särskilda föreskrifter i lag, är
ullänning här i riket likställd med svensk medborgare även i fråga om

1.
yttrandefrihet,
informationsfrihet, mötesfrihet, demonstraiionsfrihet, föreningsfrihet och
religionsfrihet (1 S),

2.
skydd mol tvång
atl giva lill känna åskådning (2 S försia meningen),

3.
skyddmot
kroppsligt ingrepp även i annal fall än som avses i 4 och 5 SS, mot
kroppsvisitalion, husrannsakan och liknande intrång saml mot inirång i
förtrolig meddelelse (6 S),

4.
skydd mot
frihetsberövande (8 S försia meningen),

5.
rätl lill
domstolsprövning av frihelsberövande av annan anledning än broll eller
misslanke om broll (9 S andra slyckel),

6.
offenllighel
vid domslolsförhandling (II S
andra siycket),

7.
skydd mot
ingrepp på grund av åskådning (12 S andra stycket tredje meningen),

8.
författares,
konstnärers och fotografers rätl lill sina verk (19 S).

På sådana särskilda föreskrifier som avses i andra sivckei
lillämpas 12 iredje siycket saml fjärde sivckei Jörsta meningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

SOU 1978:34

Författningsförslag
22

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
Ivdelse

Förcslaven
Ivddse

opaginerad Kontrollera mot PDF

8 kup.

I S

Av
beslämmelserna i 2 kap. om grundläggande fri- och rälligheler följer all
föreskrifier av vissl innehåll ej får meddelas eller får meddelas endasl genom
lag.

Av
beslämmelserna i 2 kap. om grundläggande fri- och rälligheler följer atl
föreskrifter av vissl innehåll ej får meddelas eller får meddelas endast genom
lag samt atl Jörslag till lag i vis.sa jall skall behandlas i särskild ordning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Föreskrifter om rådgivande folkomröstning i hela riket
meddelas genom lag.

4S

Föreskrifter om rådgivande folkomröstning i hela rikel
och om Jöilärandet vid jolkomrösining igiundlags-Jråga meddelas genom lag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Grundlag stiftas genom två likalydande beslut. Det andra
beslutet för ej fallas, förrän del efter det försia beslutet har hållits val
lill riksdagen i hela riket och den nyvalda riksdagen har samlats. Riksdagen
fär icke såsom vilande aniaga ett förslag om stiftande av grundlag, som är
oförenligt med annat vilande grundlagsförslag, utan all samiidigi förkasia
del försl antagna förslaget.

15

Grundlag stiftas genom två likalydande beslut. Del andra
besluiel fårej fallas, förrän det efter del försia beslutet har hållits val
till riksdagen i hela rikel och den nyvalda riksdagen har samlats. Från det att
ärendet försia gången anmäldes i riksdagens kammare måste minst tio månader
Jörftyla före valel, såvida Icke konsiitutionsutskottet genom beslul, som
fattas senasi vid ärendets beredning och varom minst fem sjättedelar av ledamöterna
forenar sig, medgiver undantag härifrån.

Riksdagen får icke såsom vilande antaga ell förslag om
stiftande av grundlag, som är oförenligt med annal vilande grundlagsförslag,
ulan all samiidigi förkasia del först aniagna förslaget.

Folkomröstning om vilande grundlagsförslag skall
anordnas, om yrkande därom framställes av minst en liondel av riksdagens
ledamöier och minst en iredjedel av ledamölerna rösiar för bifall till
yrkandet. Sådant yrkande skall framställas inom femton dagar frän del all riksdagen
anlog griindlagsföislagei som vilande. Yr-kandei skall ej beredas i uiskoll.

opaginerad Kontrollera mot PDF

24
Författningsförslag

SOU
1978:.M

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
Ivddse

Föreslagen
lydelse

Folkomröslningen skall hållas samtidigt med det val till
riksdagen om åsyftas i jörsta slyckel. Vid omiösi-iiingen jår dc som liar
röslräll vid valel tillkännagiva om de instämmer i det vilande
gnuidlagsjörslagei eller cj. Förslaget är Jörkasiai. om dc jlesia av dem som
ddiager i omiösiningen rösiar mot jörslaget och de lill anialei är jler än hälfien
av dem som har avgivit godkända röster vid riksdagsvalet. I annal jall
upptager riksdagen jörslagcl till sluilig priivning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagsordningen sliftas på samma sått som grundlag. Den
kan också stiftas genom endast ett beslul, om minsl tre fjärdedelar av de
röstande och mer än hälfien av riksdagens ledamöier förenar sig om beslutet.
Tilläggsbestämmelse i riksdagsordningen beslutas dock i samma ordning som lag
i allmänhet.

16:

1,fråga om stiftande av riksdagsordningen tillämpas
bestämmelserna 15 § första stycket första och andra meningarna och andra
slyckel. Riksdagsordningen kan ocksä stiftas genom endast ell beslul, om minsl
tre fjärdedelar av de rösiande och mer än hälften av riksdagens ledamöter
förenar sig om beslutet. Tilläggsbestämmelse i riksdagsordningen beslutas dock
i samma ordning som lag i allmänhet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

n

För atl avge yllrande till regeringen över lagförslag
skall finnas ett lagråd, vari ingår domare i högsia domstolen och
regeringsrätten. .4ven riksdagsulskoli,får inhämla yttrande från lagrådel
enligi vad som närmare angives i riksdagsordningen. Närmare bestämmelser om
lagrådet meddelas i lag.

För att avge yllrande över lagförslag skall finnas ett
lagråd, vari ingår domare i högsia domstolen och regeringsrätten. Yllrande från
lagrådet kan Inhämias av regeringen eller, enligi vad som närmare angives i
riksdagsordningen, av riksdagsulskoli.

Yllrande av lagrådel bör inhämias Innan riksdagen beslutar
grundlag om tryckfiiheien, lag om begränsning av rälien an laga del av allmänna
handlingar, annan lag som angår begränsning av någon av de grundläggande
fii-och rällighelerna. lag om kommunal beskattning eller lag som avses i 2
eller 3 i eller i 11 kap.. om riksdagen finner lagen vara vikligför enskilda
eller från

opaginerad Kontrollera mot PDF

SOU
1978:34

Författningsförslag
25

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande Ivddse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

allmän svnpunki. Lagrädeis vinande behöver dock Icke
inhämtas, om riksdagen Jinner all dess hörande skulle sakna betydelse på grund
av jrågans bcskaflenhel dier Jord röja lagsujl-ningsjrågaiis bdnnidling så. atl
avsevärt men skulle uppkomma. Framlägger regeringen Jör riksdagen Jörslag
lill lag av något sådani slag som aii.dves i delta siycke man all
dcssjör-iiiiuui höra lagrådel. .skall regeringen samiidigi redovisa skälen
härtill.

Lagrådel skall undersöka hur jörslag till lag. som
överiämnas lill lagrådet jör granskning, jöriiäller sig IiU grundlagarna och
lill räiisordningen i övrigi saml hur Jörslagels jöreskrifter jöihäller sig
lill varandra och lill rätissäkciheiens krav. Lagrådel skall vidare överväga,
om jörslaget är så uijormai an lagen kan antagas tiUgodose angivna sylten, samt
i övrigi söka belysa problem som kan uppslå vid lillänipnmgen.

Närmare
bestämmelser om lagrådels sammansättning och ijänslgöring meddelas i lag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

10 kap.

5S

Beslulanderält
som enligt denna regeringsform lillkommer riksdagen, regeringen eller annal i
regeringsformen angivel organ kan i begränsad omfallning överiålas lill
mellanfolklig organisation för fredligt samarbele, lill vilken rikel är eller
skall bliva anslutet, eller till mellanfolklig domstol. Därvid får ej överlåtas
beslulanderält som avser fråga om stiftande, ändring eller upphävande av
grundlag eller fråga om begränsning av någon av de fri- och rättigheter som
avses i 2 kap. Om överiåtelse beslutar riksdagen i den ordning som är
Jöreskriven Jör stillande av grundlag eller, om beslut i

Beslutanderätt
som enligt denna regeringsform tillkommer riksdagen, regeringen eller annat i
regeringsformen angivet organ kan i begränsad omfattning överiålas lill
mellanfolklig organisation för fredligt samarbele, lill vilken rikel äreller
skall bliva anslutet, eller lill mellanfolklig domstol. Därvid får ej överlåtas
besluianderäii som avser fråga om stiftande, ändring eller upphävande av
grundlag eller fråga om begränsning av någon av de fri- och rälligheler som
avses i 2 kap. Angående beslul i fråga om överlåtelse gäller vad som är
Jöreskrivet om slif-lande av grundlag. Kan beslul i sådan

opaginerad Kontrollera mot PDF

26
Författningsförslag

SOU
1978:34

opaginerad Kontrollera mot PDF

Niivarande
Ivddse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

sådan ordning ej kan avvaklas. genom ell beslul, varom
minsl fem själle-delar av de röstande och minsl tre Ijärdedelar av ledamöterna
förenar sig.

Rättskipnings-
eller förvalinings-uppgifi som ej enligt denna regeringsform tillkommer
riksdagen, regeringen eller annal i regeringsformen angivet organ kan
överlåtas lill annan stat, lill mellanfolklig organisation eller till utländsk
eller internationell inrällning eller samfällighet, om riksdagen förordnar om
del genom ett beslul, varom minst tre fjärdedelar av de rösiande förenar sig,
eller genom beslul i den ordning som gäller för stiftande av grundlag.

onliiiiig ej avvaklas. beslutar riksdagen därom genom ell
beslul, varom minsl fem sjättedelar av de rösiande och minsl tre Ijärdedelar av
ledamölerna förenar sig.

Rättskipnings- eller förvaltningsuppgift som ej enligt
denna regeringsform lillkommer riksdagen, regeringen eller annal i regeringsformen
angivel organ kan överiålas till annan stat, till mellanfolklig organisation
eller lill utländsk eller inlernationell inrättning eller samfällighel, om
riksdagen förordnar om del genom ell beslul, varom minsl tre fjärdedelar av de
rösiande förenar sig. Beslul Ifråga om sådan överlåtelse kan också fallas i den
ordning som gäller för stiftande av grundlag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

11 kap. 14 S

Finner domstol eller annat offentligt organ, all en
föreskrifi står i strid med bestämmelse i grundlag eller annan överordnad
förfalining, eller all sladgad ordning i någoi väseniligi hänseende har
åsidosälis vid dess lillkomsi, får föreskriften icke lillämpas. Har riksdagen
eller regeringen beslulal föreskriften, skall tillämpning dock underlåtas
endasl om felet är uppenban.

13 kap. 7S

Ar riket i krig eller omedelbar krigsfara, skall 2 kap.
12 § tredje slyckel icke Ullämpas.

I. Ändringarna i regeringsformen iräder i kraft vid
ingången av året efter det år under vilkel riksdagen antager dem slulligt.

2. Äldre föreskrift om skall eller avgifl skall tillämpas
ulan hinder av 2 kap. 10 S andra stycket.

opaginerad Kontrollera mot PDF

SOU 1978:34

Författningsförslag 11

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 Åndringar i riksdagsordningen

Härigenom föreskrivs i fråga om rik.sdagsordningcn

(/('/.salt I kap.4S,2kap.9S,3kap. 16, l7och 19 SS,4kap.
8och IOSSsami5 kap. I, 2, 3, 8, 10 och 12 SS skall ha nedan angivna lydelse,

dels all tilläggsbestämmelserna 2.7.1 och 2.7.3 skall ha
nedan angivna lydelse,

dels all i riksdagsordningen skall införas ivå nya
lilläggsbesiämmelser, 5.1.3 och 5.3.1, av nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Föreslagen
lyddse

Nuvarande
Ivdelse

1 kap. 4S

Laglima
riksmöie som har inletts under augusli, seplember eller oktober skall
avslutas senast den 31 maj följande år. Riksdagen kan om synnerliga skäl
föreligger förlänga riksmölel, dock längsi lill och med den 15 juni. Annal
riksmöie pågår så länge riksdagen finner det nödvändigt. Riksmöie avslutas
senasi när näsia laglima riksmöie skall börja.

Laglima
riksmöie som har inletts under augusli, seplember eller oktober skall avslutas
senasi den 31 maj följande år. Riksdagen kan om synnerliga skäl
föreligger förlänga riksmölel, dock längsi lill och med den 15 juni. Annal
riksmöie pågår så länge riksdagen finner det nödvändigi. Har yrkande väckis
ont folkomröstning i grundlagsfråga, skall, utan hinder av vad nu sagis,
riksmöie pågå lill dess yrkandei har prövais. Riksmöte avslutas senasi
när näsla laglima riksmöie skall börja. Hur regeringen förordnai om extra
val, kan den under ålersloden av valperioden beslula atl avbryla riksmöie.
Riksmölel skall avslulas omedelbart efter del att beslutet har tillkännagivits
vid sammaniräde med kammaren.

2 kap.

Tilläggsbestämmelse 2.7.1

Förslag lill ny statsminister eller Yrkande om folkomrösining i

föres
upp som försia punkl på före-dragningslistan. I övrigi lages ärendena upp i
följande ordning, om icke lalmannen bestämmer annal:

yrkande
om misstroendeförklaring griiiidlagsjiåga. förslag till ny stats-

1. val,

2. propositioner samt skrivelser
från regeringen med redogörelse för viss verksamhei,

3. förslag och redogörelser från
andra riksdagsorgan än utskott,

4. motioner.

minister eller yrkande om misstroendeförklaring föres upp
som försia punkl på föredragningslistan. Förekommer mer än eu sådani ärende,
lages dc upp i den ordning vari de mi har angivils. I övrigi lages ärendena upp
i följunde ordning, om icke lalmannen besiämmer annal:

1.
val,

2.
propositioner
saml skrivelser från regeringen med redogörelse för viss verksamhet,

3.
förslag och
redogörelser från andra riksdagsorgan än ulskou,

4.
motioner.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28
Fuifatiningsf ö rslag SOU
1978:34

Nuvarande lydelse F ö reslagen lydelse

5. ulskousbei ä nkanden
idenord- 5. ul.skoiisbet ä nkunden i
den ord-

ning ulskotien angives i lill ä ggsbe- ning utskotten angives i lill ä ggsbe-

stummelsc 4.2.1. st ä mmelse 4.2.1.

Till ä ggsbest ä mmelse 2.7.3

Om anteckning p å f ö redragnings- Om anieckning p å
f ö redragnings-

lisiun f ö r s ä rskilda fall f ö reskrives
i lislan f ö r s ä rskildu fall f ö reskrives i

lill ä gg.sbesl ä mmelserna 2.10.1, lill ä ggsbesl ä mmelserna
2.10.1,

2.14.1,3.6.1.6.1.1,6.1.2
och 6.2.2. 2.14.1, 3.6.1, 5.1.3. 6.1.1, 6.1.2 och

6.2.2.

9S Talmannen sl ä ller
proposiiion lill beslul. Finner han yrkande slrida mol grundlag eller mol
riksdagsordningen, skall han, med angivande av skul. v ä gra proposiiion. Beg ä r kammaren ä nd å proposiiion, skall lalmannen h ä nvisa
fr å gun till konstiiutionsutskollet f ö r avg ö rande. Proposiiion
f å r ej v ä gras p å
vad ulskollei har f ö rklaral icke slrida mol grundlag
eller mol denna riksdagsordning.

Vad som s ö gs i J('>i'sta sivckcl om pr ö vning av propositions gniiidlagseii-liglwi g ä ller ej Jr å ga huruvida lagj ö rslag ang å r begr ä nsning av n å gon av dc fii- och r ä lligheler som angives i 2 kap. 12
f ö rsta stycket legerliigsj ö nncii.

3 kap.

16 S

Konstilulionsuiskoiiel skall lill kammaren f ö r slulligl beslul anm ä la vilande beslul i ä rende ang å ende grundlag eller riksdagsordningen. Skall efter
vud som s ä gs i regeringsformen i annal fall
lill ä mpas den ordning som g ä ller f ö r
grundlags ä ndring, skall vilande beslul i ä rendei anm ä las
av det utskott till vars handl ä ggning fr å gan h ö r.

Konstilutionsutskollel skall vidare lill kammaren anm ä la beslul om undanlag Jr å n den lidsjrisi som j ö re-skrives i (V kap. 15
regeringsjor-men.

17 S

Yrkande om misstroendef ö rkla- Yrkande om jolkomi ö sniing i

ring skall framsl ä llas
vid samman- g/7/ « rf/fli,'5//(7,? ö c//('/'om misstroende-

trade med kammaren. Yrkandei f ö rklaring
skall framst ä llas vid sam

skall avl ä mnas skriftligen lill proto- manir ä de med kammaren. Yrkandei

kollet s å snarl del har framsl ä llls. skall avl ä mnas skriftligen lill proto-

kollet s å snart del
har framsl ä llls.

s. 29 Kontrollera mot PDF

SOU
1978:34 Förfaltningsförslag 29

Nuvarande lydelse Föreslagen lyddse

19 S

Proposiiion och molion får äter- Proposiiion
och molion får åler-

kallas till dess ulskou har avgivii kallas lill dess
uiskoit har avgivit

belänkande i ärendei. belänkande i ärendei. Förslag som

vilar enligt 2 kap. 12 iredje siycket regeringsformen får
älerkallas lill dess uiskonei har avgivii nyll bciäiikaiulc enligt 4 kap. 8
fjjärde siyckci denna riksdagsordning. Ålerkallas proposiiion, förfaller molion
som har väckis med anledning uv propositionen.

Har proposiiion blivii återkallad, får molion väckas med
anledning därav inom sju dagar från del all åierkallelsen anmäldes i kammaren.

4 kap. 8S Uiskoll skall avgiva betänkande i ärende som har
hänvisats lill utskottet och som ej har återkallats. Ulskou kan dock överflylia
ärende lill annat ulskou, om della samtycker därlill, eller överenskomma med eu
eller flera utskoll all de skall bereda ärendei gemensami genom deputerade i
sammansatl utskoll. Sådani utskott avgiver belänkande till riksdagen.

Belänkande i ärende vars behandling har uppskjutits från
en valperiod för riksdagen lill näsla skall avgivas av utskott som har
tillsatts av den nyvalda riksdagen.

Uiskoll skall lill anmälan lill kammaren av vilande beslul
som sägs i 3 kap. 16 S foga yttrande i ärendei.

Har lagförslag vilat enligt 2 kap. 12 § Iredje stycket
regeringsformen, skaU utskottet avgiva iiyii belänkande i ärendei.

10 S Slallig myndighet skall lämna upplysningaroch avgiva
yllrande,då utskott begär det. Sådan skyldighet åligger dock ej regeringen. Myndighei
som ej lyder under riksdagen kan hänskjula begäran från utskott lill
regeringens avgörande.

Begär minst en iredjedel av ledamöterna i ett utskoll vid
behandlingen av ell ärende au upplysningar eller yllrande skall inhämias från
myndighet som avses i försia slyckel, skall utskottet föranstalta om deua,
såvida del icke finner alt därmed förenat dröjsmål med ärendets behandling
skulle leda lill avsevärt men.

Konstituiionsutskoiietfår icke avgiva förklaring, all
lagjörslag icke angår begränsning av fri- eller räiiighel som angives i 2 kap.
12 § försia stycket regeringsformen, utan atl lagrådel har yttrat sig i saken.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 F ö rfattningsf ö rslag SOU
1978:34

Nuvarande lytlelsc F ö reslagen lyddse

5 kup. IS Uiskolts beiiinkande skall f ö re ä rendels avg ö runde bordl ä ggas
vid iv å sammanir ä den med kammaren, om ej riksdugen p å uiskoileis f ö rslag
beslulur ull ä rendet skall avg ö ras efter endasl en bordl ä ggning.

Yrkande enligi 2 kap. 12 iredje slyckci regeringsformen
ail laglorslag skall vila J å r framst ä llas n ä r uiskoileis bet ä nkande ö ver f ö rslaget har anm ä lis i kammaren.

Till ä ggsbest ä mmelse 5.1.3

Yrkande som avses i 1 § andra slyckel framst ä lles skrifiligen och upptages om m ö jligt p å kammarens f ö re-dragniiigslisla.

2 S

Ä rende om misstroendef ö rklaring Ä rende
om Jolkomr ö sining igiund-

skall liggu p å
kammarens bord lill del lagsjr å ga ellerom
misslroendef ö rkla-

andra sammanlr ä del efter del d å ring skall ligga p å kammarens bord

yrkandei framst ä lldes och avg ö ras lill del andra sammanlr ä del efterdet

senusi vid del d ä rp å f ö ljande sum- d å yrkandei framsl ä lldes
och avg ö -

manir ä del. ras
senasi vid det d ä rp å f ö ljande

sammantr ä del.

Vad s å lunda har f ö reskriviis ä ger
molsvarande lill ä mpning p å f ö rslag av
lalmannen lill ny slatsminisler. D ä rvid
skall iakllagas den i 6 kap. 2 S andra slyckel regeringsformen f ö reskrivna fristen.

3S Ä rende i vilket ö verl ä ggning ä ger rum f å r
ej upptagas lill avg ö rande f ö rr ä n kammaren p å talmannens f ö rslag
har funnil ö verl ä ggningen avslulad.

Ä rende
avg ö res med acklamation eller, om
ledamot yrkar del, genom omr ö stning.
Fordras f ö r beslul ansluining fr å n s ä rskilt
flerlal, skall ä rendet alllid avg ö ras genom omr ö slning.

Avg ö randet av ä rende skall, om Avg ö randet av ä rende
skall, om

del beh ö vs, delas upp p å
skilda det beh ö vs, delas upp p å skilda

beslul. beslul. F ö religger yrkande som avses i

1 §
andra stycket att lagj ö rslag
skall vila och dessulom yrkande alt f ö rslaget skall f ö rkastas,
skall riksdagen pr ö va sisin ä mnda yrkande innan f ö rslaget st ä lles under omr ö stning om omedelbarl antagande.

s. 31 Kontrollera mot PDF

SOU 1978:34

Författningsförslag
31

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande Ivddse

Föreslagen lyddse

Tilläggsbesiäminelse 5.3.1

Föreligger yrkande an lagförslag skall vila enligi 2 kap.
12 tredje stycket regeringsformen och uppnås vid omriisiniiig angående,
förslaget icke den där angivna anslutningen, skall förslagei hänvisas lill
konsiilulionsuiskotlet för prövning enligt sisla meningen i nämnda siycke.
Efier prövning hos utskottei skall ärendet på nyll anmälas I kammaren för
handläggning enligt 1 i första Slyckel. Har konsiiiulionsuiskollel förklaral
all Jörslaget angår begränsning som avses i nämnda beslämmelse i
regeringsformen, skall förslagei. om del ej heller då blir avgjorl.
ålerjörvisas ull dci inskoti som har berett ärendet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Fordras
för beslul anslutning från särskili flertal och föreligger mer än ell förslag
lill sådant beslut, utväljer riksdagen först, med lillämpning av vad som gäller
i allmänhet, ett av förslagen. Därefter avgöres om detla förslag skall antagas
eller förkastas.

Föreligger samiidigi två eller flera yrkanden om
misstroendeförklaring mol samma statsråd, skall endast en omröslning äga rum.

Fordras
för beslul anslutning från särskilt flerlal och föreligger mer än ett förslag
till sådant beslut, utväljer riksdagen först, med lillämpning av vad som gäller
i allmänhet, ell av förslagen. Därefter avgöres om detla förslag skall aniagas
eller förkastas. Vad som sägs i Jörsta meningen skall lillämpas även når jråga
är om jlera lagförslag som är olörenliga inbördes och yi-kande har väckts an
något av dem skall vila enligt 2 kap. 12 i tredje Slyckci regcriiigsjörmen.

Föreligger
samiidigi två eller flera yrkanden om Jolkomrösining beiräj-jande samma vilande
grundlagsförslag eller om misstroendeförklaring mot samma statsråd, skall
endasl en omröslning äga rum.

opaginerad Kontrollera mot PDF

10 S

Genom särskilt beslut kan riksdagen till närmast följande
laglima riksmöie uppskjuta behandlingen av ärende. Ärende som gäller
statsbudgeten för närmasi följande budgelår får dock uppskjutas endast om del
kan ske ulan olägenhel för budgelregleringen. Beslul om uppskov kan upprepas.

Avslulas riksmöie i förtid med anledning av exlra val,
skall ärende som riksdagen icke har hunnil avgöra anses ulan särskilt beslul
uppskjulel till det

opaginerad Kontrollera mot PDF

12
Förfall ningsföislag

SOU
1978:34

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lyddse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

försia
laglima riksmötet efter vulel. Ärende som ej har återkallats skall avgöras före
utgången av kalenderårel efterdet då ärendei väckles eUer, om hinder häremot
möter lill följd av förordnande om extra val, snarast möjligl efter det au den
nyvalda riksdagen har sammanträtt.

Lagförslag, som har vilat i tolv månader enligt 2 kap. 12
s iredje stycket regeringsformen, skaU prövas före utgången av kalenderåret
därpå. Annal ärende skall avgöras före uigången av kalenderårel efter del då
ärendei väcktes. Kan ärende som avses iförsia ellerandra meningen till följd av
förordnande om exlra val icke avgöras på lid som år föreskriven där, skall det
avgöras snarasi möjligl efter del all den nyvalda riksdagen har sammanträtt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

Slulligl beslui i ärende angående grundlag /afios vid
försia riksmölel i den valperiod som följer på riksdagsvalel närmasi eller dei
vilande besluiel i ärendei, såvida ej avgörandel uppskjutes till annal
riksmöie. I fråga om uppskov äger bestämmelserna i 10 S första och andra styckena
och i 11 S molsvarande lillämpning. Ärendei skall avgöras slutligt före näsla
ordinarie val till riksdagen.

Ärende angående grundlag skall avgöras vid försia
riksmölel i den valperiod dd slulligt beslui enligi 8 kap. 15 regeringsjörmen
jörsi får lånas, såvida ej förslagei I ärendei dessförinnan förkastas eller
avgörandet uppskjutes till annat riksmöte. I fråga om uppskov äger beslämmelserna
i 10 S första och andra slyckena och i 11 S molsvarande lillämpning. Ärendei
skall avgöras slulligl före näsia ordinarie val till riksdagen.

Har
vilande förslag lill grundlagsändring eller till annai beslui som fanas i
samma ordning förkastats vid Jolkomrösining, skall del utskoll till vars
handläggning frägan hör göra anmälan därom ull kammaren.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ändringarna i riksdagsordningen iräder i krafl samlidigt
med de ändringar i regeringsformen, som .. .

3 Förslag till lag om lagrådet

Härigenom föreskrivs följande.

I § Lagrådel ulgörs av högsl fyra avdelningar.

Regeringen besiämmer med hänsyn lill arbetsbördan i
lagrådel om del skall beslå av mer än en avdelning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

SOU 1978:34 Föffatlnlngsföislag 33

2 §
I lagrådel ijänslgör jusiilieråd och regeringsråd. Flera än sammanlagl nio

justitieråd och regeringsråd fårej surhlidigi tagas i anspråk för tjänstgöring
i

lagrådel.

Vid
behov kan även annan lagfaren person förordnas all ijänslgöra som ledamol av
lagrådel.

3 §
Avdelning beslår av ire ledamöter. Om särskilda skäl föreligger, får

regeringen besiämma all avdelning skall beslå av fyra ledamöier vid

behandlingen av vissl ärende.

I
avdelning skall ingå såväl justitieråd som regeringsråd. Merän en sådan ledamol
som avses i 2 S andra siyckei får ej ijänslgöra i avdelning.

4§
Regeringen besiämmer med beaktande av 2 och 3 SS hur många justitieråd och
regeringsråd, som skall ijänslgöra i lagrådel, och hur sådana ledamöier skall
fördelas på avdelningar.

5 §
Högsia domstolen utser de jusiilieråd och regeringsrätten de regerings

råd, som skall vara ledamöier av lagrådel, och besiämmer vilken avdelning de

skall lillhöra.

Annan
lagfaren person som skall vara ledamol av lagrådet förordnas av regeringen, som
också besiämmer vilken avdelning sådan ledamol skall tillhöra.

6
§ Om ej annal föranleds av
regeringens beslul om avdelnings tjänstgöring eller sammansättning, ulses
ledamöter av lagrådel för en period av två år räknai från början av högsia
domstolens höstsession under år med udda slutsiffra (lagrådsperiod). Om annan
tjänstgöringstid i vissl fall föreskrivs i 13 S.

7
§ Jusiilieråd eller
regeringsråd, som har tjänstgjort i lagrådet minst eit år under en
lagrädsperiod, fårefier periodens utgång ej ulan särskilda skäl utses all på
nytt ijänslgöra i lagrådel förrän nästa lagrådsperiod har utgått. Ordförande på
avdelning i högsta domstolen eller regeringsrätten fårej ulses lill ledamol av
lagrådel.

Justitieråd
eller regeringsråd, som har uppnått sextio års ålder, får ej ulan egel samtycke
ulses alt tjänstgöra i lagrådet.

8 §
Lagrådets avdelningar är lika behöriga all behandla ärenden som

ankommer på lagrådel.

Ärendena
fördelas mellan avdelningarna på säll lagrådets ledamöier bestämmer.

9 §
Ordförande på avdelning i lagrådel är del justitieråd eller regeringsråd

som försl har uinämnis till sådani ämbete. Med justitieråd och regeringsråd

jämställs härvid förutvarande justitieråd och regeringsråd.

När
lagrådets ledamöier sammanträder sammanfälll, förs ordet av den äldste
ordföranden på avdelning.

9 Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 195

opaginerad Kontrollera mot PDF

4 Författningsförslag SOU 1978:34

10
§ När lagrådet behandlar ärende
som hur berells i regeringskansliel, skall ijänslemän i kansliel bilräda med
föredragning och på annal lämpligt säu. Vid behandlingen av lagförslag som har
väckis inom riksdagen skull del utskott som hur begärt lagrådets yilrunde
ställa föredragande lill förfogande. I övrigi får lagrådel på ullmun bekoslnad
anlila de sakkunniga och biiräden som lagrådel anser sig behöva.

11
§ Förekommer skiljaktiga
meningar vid behandlingen av ärende, skall omröslning ske i den utsträckning
som finnes påkallad.

Vid
omröstning gäller den mening som omfattas av fiesl ledamöier eller, om fiera
meningar hur fåll liku mångu rösler, den mening som biträds uv den äldste bland
dem som har röstat för någon av dessa meningar.

12
§ Har behandlingen av ärende ej
uvslululs vid lagrådsperiods uigång skall, till dess ärendei har blivit
slulligl handlagt, de ledamöier som har dellagil i behandlingen ijänslgöra på
avdelningen i stället för dem som har ulsells för den nya perioden.

13
§ Avgårjusiiiieråd eller
regeringsråd, som är ledumot av lagrådel, från sill domarämbele eller får han
förfall, uiser vid behov den domsiol som har förordnai honom annal jusiilieråd
eller regeringsråd atl ijänslgöra i hans slälle i lagrådel.

Avdelning
kan besiämma atl den som har tjänstgjort på avdelningen under förfall för annan
skall fortsätta all tjänstgöra i dennes ställe efter förfallels upphörande,
lill dess ärende i vars handläggning han har deltagit har blivit slutligt
handlagt.

14
§ Justitieråd eller
regeringsråd som tjänstgör i lagrådel skall dellaga i behandlingen i högsia
domstolen eller regeringsrätten av mål eller ärende, med vilkel han förul har
tagil befattning vid handläggning för slulligt avgörande, saml i behandlingen
av mål eller ärende, som skall avgöras av högsta domstolen eller
regeringsrällen i dess helhet.

15
§ Ledamol av lagrådet är
berättigad till tre månaders ledighei om året på lid som lagrådels ledamöier
bestämmer.

Ledamot
vilkens tjänstgöring har inletts under pågående lagrådsperiod erhåller ledighei
enligt vad lagrådels ledamöier besiämmer. Ledigheien för ej översliga tre
månader om årei.

Andra
stycket skall lillämpas också på ledamol, som är förordnad all dellaga i
behandlingen av vissl ärende.

16
§ Har regeringen meddelal
lagrådel all del ej har alt förvänla något ärende under viss lid, skall
justitieråd och regeringsråd, som är i ijänsl i lagrådet, under nämnda tid
tjänslgöru i den domstol som de tillhör, såvida ej annal föranleds av
brådskande ärende.

17
§ Om laga hinder ej möter, bör
alla justitieråd eller regeringsråd som ej är befriade från
ijänstgöringsskyldighei deltaga i handläggningen av ärende som enligt dennu lag
ankommer på högsia domstolen eller regeringsrätten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

SOU 1978:34 Författningsförslag 3t

Denna
lug iräder i kraft sumiidigi med de ändringar i regeringsformen, som. . . Lagen
(1965:186) om lagrådel skall samiidigi upphöra all gälla.

Den
lagrådsperiod som inleds vid börian av högsia domslolens hösisession år 1979
upphör när denna lag iräder i krafl. Den försia lagrådspcriodcn enligt den nyu
lagen pågår från sagda lidpunki lill dess atl näsiu lagrådsperiod skull inledas
enligi 6 S i den nya lagen.

Har
behandlingen av ärende ej uvslulais när denna lag iräder i kraft, skull de
ledamöier som har dellagil i behandlingen ijänslgöra på avdelning i lagrådel
lill dess ärendei har blivit slulligt handlagt. I fråga om avdelningens
sammansättning vid behandlingen av sådant ärende lillämpas äldre lag.

Före
nya lagens ikraftirädandc skall, med tillämpning av 1-7 SS nya lagen, beslul i
dc hänseenden som avses i dessu purugrafer meddelas för den lagrådsperiod som
inleds när denna lag iräder i krafl.

opaginerad Kontrollera mot PDF

SOU 1978:34 3',

1 Utredningens direktiv

Rutlighetsskyddsulredningens direkliv (den 20 januari
1977, Dir 1977:1) är intagna i 1978 års kommilléberältelse del II (s. 3 f). Utredningen har fått
tilläggsdirektiv (den 10 november 1977, Dir 1977:112, kommittéberällelsen del
Ils. 108 f).

I direkliven redogjorde departementschefen, statsrådet
Romanus, inledningsvis för regeringsformens nuvarande skydd för de
medborgerliga fri- och rättigheterna. Han nämnde också den
lagstiftningsverksamhel som bedrivits parallelll med arbeiei med
regeringsformens gmndlagsskydd och som varil inriktad på atl bygga ul och
förslärka det särskilda räiiigheisskyddei i tryckfrihetsförordningen. De nu
åsyftade ändringarna i regeringsformen och i tryckfrihetsförordningen, vilka
riksdagen beslulal under år 1976, uigjorde emellertid inte någon slutpunkt i
arbetel på att förslärka skyddel för den enskildes fri- och rälligheler. Del
var förutsatt alt lagstiftningsarbetet skulle forlsuiia, anförde
departementschefen. Han hänvisade därvid lill propositionen 1975/76:204,
propositionen 1975/76:209 (s. 89 f, 95 och 96) och konstitulionsulskoitels
betänkande 1975/76:56 (s. 13 f) vilket godtagits av riksdagen.
Departementschefen anförde vidare:

Del forlsalia uiredningsarbelel på fri- och rällighelsområdel
bör nu inledas. Jag avser all inom kort hemslälla om bemyndigande alt lillkalla
en parlamentarisk kommitté som skall få i uppdrag all med uigångspunki i
massmedieulredningens förslag ularbeta förslag lill en ny
yiirandefrihetsgrundlag. Del kan visa sig lämpligt att i en sådan grundlag
reglera också yttrandefriheien vid mölen och demonstrationer, vilkel i så fall
skulle innebära all skyddel för möles- och demonslralionsfri heierna flyttades
över från RF lill den nya grundlagen.

Del utredningsuppdrag som jag nyss har nämnl är av en
sådan omfallning och svårighetsgrad all del inle kan påräknas leda lill en
proposilionsförslag redan under innevarande valperiod. Efiersom del är
angelägel all snarasi möjligl 15 lill stånd en förbällring av grundlagsskyddet
för de medborgeriiga fri- och rällighelerna anserjag emellerlid all del nu
genasl bör tillkallas en särskild kommitté som skall fä i uppdrag att lägga
fram förslag lill förstärkning av RF:s räiiighetsskydd så snan all det försia
riksdagsbeslutet kan fallas före näsla ordinarie riksdagsval. Även denna
kommitté bör ha parlamenlarisk sammansäuning.

Som framgår av den redogörelse som jag nyss har lämnat
tillåler RF också efter den 1 januan 1977 all vissa rättigheter begränsas genom
vanlig lag inom delvis ganska vida ramar. Bl. a. gäller della yllrande- och
informationsfriheterna. Den särskilda yitran-defrihelsulredningens arbele kan
förvänlas leda fram lill regler som innebär all de för vån demokraiiska
samhällsskick särskilt betydelsefulla delarna av yllrandefnhelen och de övriga
opinionsfriheierna får eu grundlagsskydd av samma styrka som del nuvarande
Iryckfrihetsskyddet. Alt åsiadkomma en sädan omfattande maleriell

opaginerad Kontrollera mot PDF

8
Utredningens direktiv SOU
1978:34

r ä u ighclsreglering ä r emel lertid, som jag nys sharnamnl.cn lidskr ä vande uppgift. Med h ä nsyn till den begr ä nsade lidsram som g ä ller f ö rden nu aktuella kommiii é n b ö r denna p å hilh ö rande omr å de i f ö rsl å hand inrikla sig p å all ularbela s ä rskilda regler om torfarandcl vid r ä liighetsbegr ä nsande
lagsliflning. Dessa regler skull ha lill uppgifi au Sl ä lla upp hinder mol all en riksdagsmajorilel. 1. e.x.
under intlylande av p å lryckningar Ir å n fr ä mmande makl
eller p å verkad av en lillf ä llig inhemsk opinion, uinylljar m ö jlighelen all inom de ramar som RF sl ä ller upp besluta om r ä llighelsbegr ä nsningar av cll slag som normah
skulle le sig hell oacceptabla. En naturlig l ö sning l ö refaller h ä r vara all skapa regler som inneb ä r all r ä llighelsbegr ä nsningar inle kan beslutas lika snabbi som vanlig
lag. Kommiu é n f å r vid sin utformning av s å dana
regler bl. a. la st ä llning till om ell krav p å s ä rskild
lidsuldr ä ki skall g ä lla undaniagsl ö sl
eller om riksdagen under vissa f ö ruis ä nningar-1, e.x. om en belydande majoriiei kan vinnas
f ö r eu lagf ö rslag-eller p å
vissa omr å den skall kunna f å till si å nd
en r ä ttigheisbegr ä nsning ulan s ä rskild
lidsuldr ä ki genom ell enda beslul. Det ä r uppenbarl atl behovei av all kunna begr ä nsa r ä lligheler
genom ell enda beslul ö kar ju st ö rre del r ä llighclsomr ä de ä r som
omfattas av de s ä rskilda f ö rfarandereglerna. Kommiu é n b ö r d ä rf ö r ocks å ö verv ä ga om dessa regler kan begr ä nsas lill all g ä lla
opinionsfriheierna ellerom deskall ha si ö rre
r ä ckvidd.

Kommitt é ns andra
huvuduppgift skall, i enlighel med vad riksdagen har f ö rordal, vara all la st ä llning lill lagpr ö vningsr ä llens roll i r ä ilighetsskyddel
och hur denna r ä lt b ö r vara ulformad i framliden.

Den iredje av kommiii é ns
huvuduppgifter g ä ller lagr å dels st ä llning.
Enligt min mening lalar siarka sk ä l
forell å terinf ö rande av en obligalorisk medverkan av lagr å del i lagstiftningsarbetet. S å viii g ä ller
denna fr å ga b ö r det kommande uiredningsarbelel bedrivas i tv å elapper. Jag avseraii senare denna dag beg ä ra bemyndigande all lillkalla en s ä rskild utredare som skall ö verv ä ga fr å gorna om lagr å dels
sammans ä ttning och arbelsformer och om
inriktningen av lagr å dels granskningsverksamhel sami om
dess ber ä knade arb ä nsningar av omr å del f ö r en
obligalorisk lagr å dsgranskning. Della ulredningsarbele,
som bl.a. kan v ä nlas leda lill flera allernaliva
utformningar av ell syslem med obligalorisk lagr å dsgranskning, b ö r vara avsluial vid halv å rsskifiei i å r.
Del bor sedan l ä mpligen ankomma p å den kommiu é som
nu skall tillkallas all mol bakgrund av del s å lunda lillg ä ngliga malerialel la st ä llning lill hur man skall avgr ä nsa omr å det
f ö rden obligaloriska granskningen,
hur lagr å del skall vara sammansatt och hur
dess granskning av r ä liighetsbegr ä nsande lagar skall f ö ras in som en s ä rskild del av r ä ilighetsskyddel.

1 samband med ulskoUsbehandlingen av f ö rslaget lill nya fri- och r ä llighelsregler avgavs ell slorl anial reservationer
med bl. a. krav p å ytterligare f ö rsi ä rkningar av
r ä ilighetsskyddel. H ä r kan pekas p å
fr å gorna om f ö rsi ä rkning av
skyddel f ö r egendomsr ä llen, krav p å
en viss minsta lid mellan de tv å besluten
vid grundlags ä ndring, f ö rbud mol r ä llighetsbegr ä nsning p å
diskriminatorisk grund, ulvidgning av f ö rbudel
mol re;lroakliv lagsliflning sami regler till skydd f ö r n ä ringsfriheten
och den s. k. f ö r ä ldrar ä uen, dvs. f ö r ä ldrarnas r ä lt all ha v å rdnaden
om sina barn och alt besi ä mma om deras uppfostran och
utbildning. Den av mig nu f ö rordade
kommitt é n b ö r vara of ö rhindrad all la upp ä ven s å dana fr å gor lill behandling. S å viii g ä ller egendomsr ä llen b ö r
arbelel i f ö rsta hand inriklas p å uppgifien all n ä rmare
ange kvalilelskravel p å den ers ä uning som enligi RF i g ä llande lydelse skall uig å vid expropriation och annal s å dani f ö rfogande.
Om kommiu é n skulle finna all n ä ringsfriheten och f ö r ä ldrar ä lten b ö r komma lill ullryck i RF b ö r den la st ä llning
lill om della skall ske genom kompletteringar av programsladgandel i I kap. 2 S
RF i della lagrums nya lydelse eller om man i n å gon ulsir ä ckning b ö r bereda dessa r ä uigheler
skydd med hj ä lp av bindande r ä tlsregler i 2 kap. RF.

Kommiu é n b ö r under sill arbele h ä lla koniaki med den s ä rskilda
ytlrandefrihels-ulredning som jag har n ä mnl
i del f ö reg å ende.

Som jag
redan har sagl b ö r det f ö rsta riksdagsbeslutet om eu f ö rst ä rkt r ä ttighets-

s. 39 Kontrollera mot PDF

SOU
1978:34 Utredningens
direkliv 39

skydd i RF kunna fattas lorc 1979 års val. Detta innebär
alt del nu diskuterade uiredningsarbelel måste genomföras med skyndsamhet.
Komtiiitlcns lorslag bör läggas fram senast vid uigången av första kvartalet år
1978.

Jag vill i detta sammanhang slutligen nämna all jag avser
atl föreslå regeringen all redan under innevarande riksmöie förelägga riksdagen
lörslag lill regler .som bidrar till att Ibrslärka skyddel för de medborgerliga
fri- och rällighelerna genom all möjliggöra beslutande folkomröstning i
grundlagsstiftningslVågor.

Direkliven (Dir 1977:2) lill den förberedande ulredningen
om lagrådels ställning och uppgifter återfinns lill huvudsaklig del i den
ulredningens betänkunde, vilkel lagiis in som bilaga 1 lill
rällighelsskyddsuiredningens betänkande.

Rällighelsskyddsuiredningens lilläggsdirekliv avser den
nyssnämnda frågun om besluiande folkomrösining i grundlagssiiftningsfrågor.
Departementschefen anknöt lill vad han anfört i ulredningens direkliv därom,
all han avsåg alt föreslå regeringen all redun under riksmölel 1976/77
förelägga riksdagen förslag lill regler som skulle möjliggöra sådan
folkomrösining. Departementschefen fortsaiie;

Arbete på all utforma sådana regler har bedriviis i
jusliliedeparlemenlet under våren 1977. I samband härmed har, i enlighel med
den praxis som har uivecklal sig i mer väsenlliga grundlagssliflningsärenden,
förekommii samråd med förelrädare för den parlamentariska oppositionen. Från
oppositionen har därvid förts fram önskemål om all förslag i frågan inle skall
läggas fram för riksdagen förrän resultatet av rällighelsskyddsuiredningens
arbele föreligger.

Enligt min mening lalar siarka principiella skäl för all
medborgarna ges möjlighel all la direkl del iden beslutsprocess som syfiar lill
anställa upp de grundläggande reglerna om vilka organ som på deras vägniir
skall utöva den offenlliga maklen, om hur dessa organ skall ulses, om hur
maklen skall fördelas mellan dem och om vilka gränser som skall sällas förden
offenlliga maklulövningen. Skälen för folkomrösining som ett led i
grundlagssliflningsförfarandel har ytterligare ökal i styrka i och med all del
i RF har förts in ell omfattande regelsyslem med uppgifi all skydda de
medborgerliga fri- och rällighelerna mol angrepp från del allmännas sida. En
ordning som innebär all de enskilda medborgarna ges möjlighel all la direkl del
i beslul om ändring av dessa skyddsregler måsle ses som en vikiig förstärkning
av det konsiilulionella räilighetsskyddel. Jag är därför av den uppfattningen
atl ell försia riksdagsbeslul om folkomröstning i grundlagssiiftningsfrågor bör
fallas redan under innevarande valperiod. Skäl talar emellerlid för all man
skall gå lill möles önskemålel om ell vissl dröjsmål i förhållande lill den
ursprungliga lidsplanen. Jag vill här först och främsi peka på det stora värde
som ligger i all lagar som reglerar demokraiins spelregler beslutas under
största möjliga enighel. Härtill kommer alt det råder ett nära samband mellan
de frågor som omfattas av rätlighetsskyddsutredningens uppdrag och ärendei om
folkomrösining i grundlagsstiflningsfrägor. Jag kan i sammanhanget nämna all,
enligt vad jag har inhämtat, även andra aspekier på
grundlagsstiftningsförfarandel har aktualiserats inom ulredningen.

Den önskvärda samordningen av reformarbetet på RF:s område
uppnås lällasi om delta i sin helhet läggs pä räiiigheisskyddsulredningen. Jag
förordar därför au frägan om införande av beslutande folkomrösining som ell led
i grundlagssliflningsförfarandel överlämnas till ulredningen. Efter samråd med
företrädare för ulredningen anserjag mig kunna uigå från all della inle kommer
all medföra atl kommiiiéns arbele fördröjs i någon högre grad.

Räiiigheisskyddsulredningen bör vid sina överväganden i
folkomröstningsfrågan utgå från de förslag i ämnel som har lagts fram i olika
sammanhang. Ell sådani förslag ålerfinns i förfaliningsulredningens förslag
lill regeringsform (SOU 1963:16 och 17;

s. 40 Kontrollera mot PDF

o
Utredningens direkliv SOU
1978:34

7 kap. 4 S). L ö sningar
som n ä ra ansluler sig lill f ö rfaliningsulredningens har d ä refter f ö rls
fram dels i en reservalion lill grundlagberednjngens slulbel ä nkande (SOU 1972:15), dels i reservaiioner till
konslitutionsuiskollets bei ä nkandcn i
samband med beslutet om 1974 å rs RF (KU
1973:26) och beslutet om de nya reglerna i RF om skydd f ö rde medborgerliga fri- och r ä llighelerna (KU 1975/76:56). Dessa f ö rslag inneb ä r
alla alt en riksdagsminoriiet av viss storlek (en iredjedel av ledam ö lerna) skall kunna fi lill st å nd en folkomr ö sining
om ell vilande grundlagsf ö rslag i samband med n ä rmasi f ö ljande
riksdagsval.

s. 41 Kontrollera mot PDF

SOU
1978:34 41

2 Frågornas tidigare behandling

2.1 Inledning

Hur skyddel för de medborgerliga fri- och rällighelerna
har uivecklais i vårt land har för tiden fram lill och med lillkomslen av 1974
års regeringsform ulföriigl skildrals av fri- och rättighelsuiredningen(SOU
1975:75 s. 55-87 och 257-275). Räiiigheisskyddsulredningen redogör för
rälisuivecklingen och lidigare reformförslag i de av ulredningen behandlade
frågorna i kapitlen 4-8. Fördenskull ges här bara en kort allmän översikl över
bakgrunden till dessa frågor.

2.2 1809 års regeringsform

1809 års regeringsform innehöll i 16 S - i anslutning lill
den äldre tradilionen -stadganden om visst skydd för den enskilde gentemot
konungen. Paragrafen lydde:

Konungen bör räll och sanning styrka och befordra,
vrångvisa och orätt hindra och förbjuda, ingen fördärva eller fördärva låla,
lill liv, ära, personlig frihel och välfärd, ulan alt han lagligen förvunnen
och dömd är, och ingen avhända eller avhända låla något gods, löst eller fasl,
ulan rannsakning och dom, i den ordning, Sveriges lag och laga siadgar
föreskriva; ingens fred i dess hus slöra eller störa låla; ingen från orl lill
annan förvisa; ingens samvete ivinga eller ivinga låla, ulan skydda varoch en
vid fri utövning av sin religion, så vill han därigenom icke siörer samhällets
lugn eller allmän förargelse åsiadkommer. Konungen låle en var bliva dömd av
den domstol, varunder han räueligen hörer och lyder.

Beiräffande styrkan av del skydd som paragrafen gav,
särskilt frågan i vad mån paragrafen avsåg även av konung och riksdag gemensami
beslulade föreskrifter, förblev doklrinen oklar. Någon reglering i 1809 års
regeringsform av lagprövningen, dvs. domstolars och andra rätistillämpande
myndighelers räll och plikt atl pröva om stadgande i lag eller annan
författning slår i överensstämmelse med grundlag, förekom heller inte.

Tryckftiheten garanterades dels i en särskild grundlag,
tryckfrihetsförordningen, dels i 86 S regeringsformen, vilken hade följande
lydelse:

Med tryckfrihet förslås varje svensk mans rättighet atl,
ulan några av den offenlliga maklen i förväg lagda hinder, utgiva skrifter; all
sedermera endasl inför laglig domstol kunna tilltalas för deras innehåll, och
att icke i annal fall kunna därför siraffas, än om

s. 42 Kontrollera mot PDF

\2
Frågornas lidigare bchaiulling SOU 1978:34

deua innehåll slrider mol lydlig Uig, given au bevara
allmänt lugn, utan all återhålla allmän upplysning. Alla handling;ir (xh
prolokoll i vad mål som holsl. de prolokoll undanuigna, som i slalsrådel och
hos konungen i minislcriclla ärenden ixh kommandomål föras, mä ovillkorligen
genom irycket kunna utgivas. Ej må tryckas banko-och riksgäldsverkens prolokoll
och handlingar rörande ärenden, vilka böra hemliga hållas.

Sedan gammall har vissu lagförslag underkaslais en granskning
i särskild ordning innan de läggs fram i riksdagen. Granskningen fick i 1809
års regeringsform fuslure former och ludes på högsiu domstolen. Grunskningen
uvsåg förslag lill lag enligt 87 S regeringsformen, främsi allmän civil- och
kriminallag, saml förslag lill annan lag som enligt särskilda bestämmelser i
regeringsformen också skulle sliftas i den ordning som föreskrevs i 87 S.

Grundlag stiftades, ändrades eller upphävdes genom
konungens och två riksdagars beslul (81 S i 1809 års regeringsform). Vidare
skulle nya val till riksdagen äga rum mellan de två riksdagsbesluten (64 Si
1866 års riksdagsordning).

2.3 Lagrådets tillkomst

År 1909 inrättades lagrådel, som sammansalles av ledamöier
från högsia domstolen och den då inrättade regeringsrätten. Dess uppgift var
all ulföra den granskning av lagförslag, som lidigare hade åvilai högsta
domstolen.

2.4 Den tingstenska utredningen

Utvecklingen i Europa under 1930-lalel aktualiserade
frågan om rättighetsskyddel. År 1938 lillsalie regeringen på riksdagens begäran
en uiredning med uppgifi att överväga frågan om införande i regeringsformen av
sådana principer, som för del foribesiående svenska samhällel var av den fundamentala
vikt all de ej borde kunna åsidosättas ulan grundlagsändring. Ulredningen, vari
Herbert Tingslen var ordförande, avgav år 1941 ell belänkande (SOU 1941:20) med
förslag till ändrad lydelse av 16 S i 1809 års regeringsform. Förslaget ledde
inte till lagstifining.

Tilläggen till 16 S enligt den lingslenska utredningen
bestod i all en rad nya rälligheler fastslogs. Det gällde yttrandefrihet,
församlingsfrihet och föreningsfrihet, rätl lill personlig frihel och frihel i
utövande av näring eller yrke, rätl till egendom och lill skälig ersältning vid
expropriation, räll all av det allmänna få hjälp och skydd vid ålderdom,
sjukdom, olycksfall, lyte, invaliditet och arbetslöshet, förbud mol relroakliv
siraffiagsliftning saml skydd för brev-, lelegraf- och telefonhemlighelen.

Förslaget var så utformat att rättigheterna fastslogs
medan den närmare regleringen skulle göras genom samfälll stiftad lag, som dock
ej fick kränka rättighetens grundsals. Grundlagsändring krävdes endasl för
inskränkningar i rälien lill skälig ersäuning vid expropriation och undanlag
från förbudet mol relroakliv siraffiagsliftning. Rälien lill socialt understöd
var närmasi av programkarakiär, eftersom den inte garanterade någon
minimistandard.

Beiräffande
lagprövningen anförde ulredningen all del inie var klariagi

s. 43 Kontrollera mot PDF

SOU
1978:34 Frågornas lidigare behandling 43

genom
besiämmelser eller pruxis, om någon sådan lillkom domstolarna. Ulredningen funn
inle heller skäl atl föreslå någon klargörande bestiimmelse på denna punkt.

2.5 Förfatiningsutredningen

Diskussionen
om försiärkning uv skyddel för de medborgerligu fri- och rullighcierna kom all
föras vidure inom förfaiiningsulredningen. Denna uiredning, som lillsaiies 1954
med uppdrag ull ulifrån en sumlad översyn av demokraiins funktionsproblem
förelä en modernisering uv vår förfullning, ludeår 1963 i siu slulbelänkande
(SOU 1963:16 och 17) frum förslag lill en ny regeringsform. Förslaget innehöll
ell särskilt kapilel om grundläggunde frioch räuigheler.

1
2 kap. 1 S behandlades de fri- och rälligheler, som sammanfattades under
rubriken opinionsfriheien, nämligen åsiktsfrihet, yiirandefrihei,
religionsfri-hel, församlingsfrihet och föreningsfrihet. Räll lill personlig
frihel, rält ull friu välja vistelseort inom rikel eller lämna rikel, räll lill
hemfrid sumt räll till posthemlighet m.m. slogs fust i 2S. Riiu till egendom
och skydd mol expropriulion, rutt till undervisning och utbildning (och
skolplikl), rutt ull drivu näring och ulöva yrke, rätt till arbete, rull lill
sociull understöd, rätl och plikt all della i rikets försvar, räll lill laga
domstol, förbud mol relroakliv strafflagstiftning samt asylrätt togs upp i
följande åtta paragrafer.

För
inskränkning krävdes grundlagsändring endasl i fråga om förbudel mot retroaktiv
siraffiagsliftning. Inskränkning i opinionsfriheien kunde göras genom vanlig
lag, men enligt uiialanden i belänkandei inie i sådan omfallning alt frihelen
ime längre kunde anses råda. De fri- och räuigheler som logs upp i 2 S kunde
inskränkas genom lag eller med slöd av lag, och samma var förhållandel med
asylrätten. Beiräffande skyddel mol exproprlaiion, rälien (och pliklen) lill
grundläggande skolundervisning, rälien lill sociall undcrslöd samt rälien och
pliklen all della i rikets försvar hänvisades lill innehållet i vanlig lag.
Rälten till annan undervisning och utbildning samt rätten all driva näring och
ulöva yrke gällde såvitt inte annal var särskilt stadgat. Sådana inskränkningar
i rälien lill egendom, vilka inte var av expropriaiionsnaiur, kunde också
beslutas i enlighel med de allmänna reglerna om normgivningsmuklen.
Bestämmelsen om räll till arbete var av målsutiningskuraklur.

Förfaltningsulredningen
ansåg vidare au 16 S i 1809 års regeringsform represenierade eit särskilt siort
iradilionsvärde och all paragrafen i sin helhet borde föras över lill och
bevaras i I kap. i den nya regeringsformen såsom ell riktpunkts- och
målsättningssladgande.

Om
lagprövningsrälien ullalade förfaiiningsulredningen all man utgick från atl
domslolarna ägde en sådan rätl och atl den skulle beslå men all den endasl
sällan skulle aktualiseras.

Beträffande
lagrådel föreslog förfaiiningsulredningen au del obligaloriska
granskningsområdei skulle beskrivas på ell sådani säll all del omfallade bland
annat grundlagarna.

Grundlag
skulle enligi förfaliningsulredningens förslag sliftas genom två beslul med
mellanliggande val lill riksdagen. Om minsl en tredjedel av

opaginerad Kontrollera mot PDF

4 Frågornas lidigare
behandling SOU 1978:34

riksdagens
ledamöter begärde del, skulle grundlagssliftningsfråga undersiällas
folkomröstning i sumbund med detta riksdagsval.

Förfaliningsulredningens
grundlugsförslug blev starkt kritiserat under remissbehandlingen och i den
allmänna deballen. Bland annat av detla skäl lades del inle lill grund för
någon allmun förfaitningsreform.

2.6 Lagråd:5granskningen fakultativ

Genom
beslul åren 1970-71 slopades den obligaloriska lagrådsgranskningen. 1 siällei
infördes en fakuliaiiv ordning, enligi vilken regeringen friu hade atl välja ul
de lagförslag som skulle remiueras lill lagrådel.

2.7 Grundlagberedningen

En
ny uiredning, grundlagberedningen, lillsaiies år 1966 för au slulföra arbelel
på en ny författning. Ulredningens slulbelänkande lämnades år 1972 (SOU
1972:15).

1
förhållande lill förfaliningsulredningens förslag hade grundlagberedningen
vidgai rätiighetsskyddeis omfallning. Regleringen var dock ej samlad i ell
särskilt kapilel.

Föruiom
yttrandefrihet (med tryckfrihet), räll all inhämla underrätielser
(informationsfrihet, som enligt förfaltningsulredningen utgjorde en del av
yttrandefriheien). mötesfrihet, föreningsfrihet, religionsfrihet, frihel all
röra sig inom rikel och atl lämna detla samt skydd mol husrannsakan i bostad
och intrång i brev-, posl- eller teleförbindelser inbegreps även sådana
politiska frioch rättigheter som demonstralionsrält, skydd mol tvång all
lillhöra förening eller trossamfund (negativ förenings- resp. religionsfrihet)
eller alt ge sina åsikter lill känna (negaliv yttrandefrihet) samt skydd mol
påtvingat kroppsligt ingrepp och mot hemlig avlyssning. Vidare föreslog
beredningen ell förbud mol tillfälliga domstolar, dvs. sådana som inrätiades
för redan begången gärning eller för viss tvist eller eljesl för vissl mål.
Förbud mot relroakliv siraffiagsliftning gällde också i fråga om konfiskation
och annan rällsverkan av gärning. Ersäuning skulle uigå vid exproprialion och
annal sådani förfogande. Grundlagberedningen föreslog vidare räll lill domstolsprövning
av frihetsberövande, annal slraff konfiskation eller annan sådan särskild
rällsverkan av gärning saml förbud mot landsförvisning och mot berövande av
svenskl medborgarskap.

Grundlagberedningen
föreslog all vissa fri- och rättigheter inte fick begränsas annat än efter
ändring av själva grundlagen. Della gällde förbuden mol lillfälliga domslolar,
mol retroaktiv strafflagstiftning, mot landsförvisning och mol berövande av
svenskl medborgarskap saml rälien lill domslolsprövning av frihelsberövande m.
m. I övrigt var skyddel utformat så att inskränkningar krävde lag, beslutad av
riksdagen i vanlig ordning. Undantag från delta krav fanns endasl i fråga om
föreskrift alt lag i vissl ämne skulle börja eller upphöra alt gälla. Riksdagen
skulle kunna bemyndiga regeringen eller denna underordnad myndighei all
förordna härom.

Grundlagberedningen
förutsatte atl lagprövningsrälien skulle beslå, men

opaginerad Kontrollera mot PDF

SOU
1978:34 Frågornas lidigare behandling 45

föreslog
ingen uiirycklig grundlagsbestämmelse härom.

Belräffunde
lugrådeis granskning slod gruhdiugberedningen fust vid den nyligen beslulade
fakulialiva ordningen. Härulöver föreslogs räll för majoriteten i utskott i
riksdagen all la inilialiv lill lagrådets hörundc.

Enligi
grundlagberedningens förslug skulle grundlag allljäml sliftas, ändras eller
upphävas genom två riksdagsbeslut med mellanliggande vul.

2.8 1974 års regeringsform

Grundlagberedningens
förslag kom ull ligga lill grund för beslulen om 1974 års regeringsform och
riksdagsordning. 1 fråga om räiiigheisskyddei innebar 1974 års regeringsform
följande.

Vissa
besiämmelser om grundläggande fri- och rälligheler samlades i ell särskili
kapitel (2 kap.). En föreskrift om yttrande- och tryckfrihet, rält till
informulion, möiesfrihel,demonsirutionsrätl,föreningsfrihel, religionsfrihel
och rörelsefrihet inledde kapiilei (2 kap. 1 S)- Därnäsl följde en beslämmelse
om skydd för den "negaliva" sidan av föreningsfrihet, religionsfrihel
och yiirandefrihei (2 kup. 2 S) och om skydd mol pålvingal kroppsligt ingrepp,
husrannsakan, inirång i brev-, posl- och teleförbindelser och hemlig avlyssning
(2 kap. 3 S)- En föreskrift om rälten all vidla fackliga slridsålgärder
återfanns också i della kapilel (2 kap. 5 S).

I
kapitlet om normgivningsmakten återfanns förbud mol dödssiraff, landsförvisning
m. m., berövande av svenskl medborgarskap i vissa fall, relroakliv
strafflagstiftning samt exproprialion ulan ersättning (8 kap. 1 S)-Förbud mol
tillfälliga domslolar saml råll all få frihelsberövande pröval av domstol eller
därmed likställd nämnd föreskrevs i kapitlet om rättskipning och förvallning
(11 kap. 1 S andra slyckel och 3 S andra slyckel).

Skyddel
mol dödssiraff, landsförvisning m. m., berövande av svenskt medborgarskap i
vissa fall, retroaktiv strafflagstiftning, expropriulion ulan ersäuning och
lillfälliga domslolar saml rälten lill domslolsprövning av friheisberövanden
kunde inle upphävas eller inskränkas på annat säll än genom grundlagsändring.

Föreskrifter
som närmare ulformade de politiska fri- och rällighelerna (2 kap. 1-3 SS) kunde
meddelus genom lag, siiftad i vanlig ordning. I ell par undantagsfall kunde
sådana föreskrifter beslutas genom regeringsförordning med slöd av bemyndigande
i lag, nämligen föreskrift om tystnadsplikt i vissa fall eller föreskrift om
atl lag i vissa ämnen skulle börja eller upphöra atl lillämpas. Rätlen all
vidta fackliga slridsålgärder gällde om annat inte följde av lag eller avtal.

Lagprövningsrälien
fastslogs inle i regeringsformen men godlogs i moliven till denna.

1
frågaom lagrådel gjordes ingen ändringav belydelse (8 kap. 18 S). För all avge
yllrande lill regeringen över lagförslag skulle således finnas ell lagråd, vari
skulle ingå domare i högsia domstolen och regeringsrätten. Även riksdagsulskoli
fick inhämla yllrande från lagrådel, och del föreskrevs all deua i regel skall
göras redan närdet begäres av en iredjedel av dess ledamöier (4 kap. 10 §
riksdagsordningen). Besiämmelserom granskningens inrikining och om områdel för
denna saknas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

6
Frågornas tidigare behandling SOU 1978:34

Grundlag .stiftas, ändrus eller upphävs genom två
riksdagsbeslul med mellunligganile val lill riksdagen (8 kap. 15 S).

2.9 1976 års reform

Reglerna om de medborgeriiga fri- och rällighelerna i 1974
års regeringsform bciecknudcs redun vid sin lillkomsi som ell provi.sorium.
Enligi riksdagsbesluiel borde cn .särskild uiredning lillsulius med uppgift
ull på nyll överväga frågan om regleringen i grundlag av skyddel för enskildas
fri- och rälligheler i helu dess vidd. Med uniedning härav lillkallades 1973
års fri- och rällighetsulredning. Denna uiredning avlämnade 1975 ell
belänkande (SOU 1975:75) med förslag lill eu hell nytl kapilel om gmndläggande
fri- och rälligheler i 1974 års regeringsform. Della förslag lades sedan lill
grund för beslul av riksdugen år 1976 om ulvidgning och förstärkning uv skyddet
för de medborgerligu fri- och ruiiigheierna.

1976 års reform innebar följande förundringur i
förhållande lill den ursprungliga regleringen i 1974 års regeringsform.

Räiiigheisskyddei uividgades genom ull ett fiertal nya
rättigheter infördes. De nya rällighelerna är skydd mol tvång atl della i
sammankomst för opinionsbildning, demonstration eller annan meningsyllring,
skydd mol all Ulan samlycke unla-knus i ullmänl regisier enbarl på grund av sin
politiska åskådning, skydd mol tortyr och kroppssiraff saml skydd mol medicinsk
påverkan med syfte au tvinga fram eller hindra yllranden. I kapitlet om
grundläggande fri-och rälligheler skrevs vidure in grundsuisen om domsiols-offenilighel
sumt rullen för förfallare, konstnärer och fotografer till deras verk.

Vidure tillkom regler lill skydd mol
rullighelsbegrunsningar enbarl på gmnd av poliiisk, religiös, kullurell eller
annan sådan åskådning och mol föreskrifter som innebär all någon missgynnas på
grund av ras eller kön.

Räilighetsskyddel försiärktes på olika säu. Till
regeringsformens tidigare undantagslösa rälligheler - bl. a. förbud moi
dödssiraff, landsförvisning av svensk medborgare, berövande av svenskt
medborgarskap i vissa fall, reiroakiiva slraff och lillfälligu domslolar -
fogades följande rälligheler, som inlc heller kan begränsas ulan
grundlagsändring: skyddel mol tvång alt ge litl kunna åskådning, skyddel mol
tvång atl dellu i sammankomst för opinionsbildning etc, skyddet mol tvång all
tillhöra trossamfund eller annan åskådningssammansluining, skyddel mol
åsiktsregistrering ulan samlycke sumi skyddel mol kroppssiraff lortyr och
medicinsk påverkan i syfte alt ivingu fram eller hindra yttranden. Även
religionsfriheten hör till denna grupp.

Övriga fri- och räuigheler, av vilka de viktigaste är de
s. k. opinionsfriheierna - yttrandefrihet, informationsfrihet, mötesfrihet
elc. - saml rörelsefriheten kun begränsus men liksom tidigare endasl genom
lag. Möjlighelerna att beslula räliighetsbegränsande lagar har inskränkts på
fiera säll. För det försia får begränsning göras endasl för ändamål som är
godtagbara i ett demokraliskl sumhälle. Vidare får en begränsning aldrig gå
ulöver vad som är nödvändigi med hänsyn lill del ändamål som har föranlell den,
och den får heller inte siräcka sig så långl uu den ulgör clt hol mol den fria
åsikisbild-

opaginerad Kontrollera mot PDF

SOU
1978:34 Frågornas lidigare behandling 47

ningen
såsom cn av folkslyrelsens grundvalar. Också förbuden mol diskriminering på
grund av åskådning, ras eller kön ingår som led i skyddet för de
begränsningsbara rällighelerna.

1
frugu om opinionsfriheierna gäller däruiöver au dessa får begriinsas endasl för
särskilt vikliga, lill viss del i lagtexten specificerade intressen.

Ulöver
föreskrifierna om de rällsligl skyddade fri- och rällighelerna logs genom 1976
års reform också i regeringsformen (i 1 kap. 2 S) in vissa programsiadganden om
de vikiigasie målen för den samhälleliga verksumhelen.

Den
lugprövningsräll som för närvurunde finns i rällspraxis förulsulles beslå uven
efter införundei av del ulbyggdu räilighetsskyddel. I molsuls lill vad fri- och
räiiighetsuiredningen hade föreslagit har frågan inte regleruts direkl i
regeringsformen.

1976
års reform innebar ingen förändring vud guller lagrådel eller förfurundel vid
siiftande uv grundlug.

s. 49 Kontrollera mot PDF

SOU 1978:34 49

3 Grundläggande synpuntcter

Arbelel
på atl utforma grundlagsskyddet för de medborgeriiga fri- och rätiigheterna har
fortgått under fyrtio år. I olika utredningar, regeringsförslag, riksdagsbeslul
och riksdagsuttalanden harsambandel mellan folkslyrelse och räiiighetsskydd
diskulerals och analyserals.

Regeringsformen
beionar slarkl betydelsen av fri åsiktsbildning liksom också respekten för
människornas frihel och värdighet. Den gör klart alt lagsiiftningen icke för
kränka de grundläggande demokratiska värdena eller undertrycka politiska,
religiösa, kullurella eller andra molsvarande åskådningar. I enlighel med
dessa principer framhöll 1973 års fri- och rättighets-utredning, all del
demokratiska styrelsesäiiet inle skulle bli annal än en lom form om dei inle
innefattade vidsiräcki frihet för de enskilda medborgarna att ta del i
opinionsbildningen, men också all skyddet för den enskildes personliga frihel
och kroppsliga integritet är ell oumbärligt inslag i demokratins rättsordning.
Dessu grundsatser är också utgångspunkten för rätlighetsskyddsutredningens
överväganden.

Såsom
uttalades av dåvarande chefen för juslitiedepartemeniel i 1976 års proposiiion
om fri- och räiligheter i gmndlag lorde del råda allmän enighel om all å ena
sidan medborgarnas akliva demokratiska medvetande ulgör del starkaste skyddel
för fri- och rällighelerna medan å andra sidan ett betydande värde också ligger
i all rättigheterna kommer lill ullryck i grundlag. Del kan givelvis inle komma
i fråga alt politisk makl skulle läggas hos sådana icke politiska organ som
domslolar eller all en minoriiei skulle få träffa politiska beslul i
majorilelens ställe eller uppehålla avgörandena på obestämd lid. Della hindrar
inle all del kan finnas skäl för regler som avser atl säkerslälla nödig omsorg
och eftertanke när lagsliftaren fattar beslut på särskilt betydelsefulla
områden. Del gällande förfarandel vid stiftande och ändring av grundlag utgår
från denna tanke. Samma tanke bör också kunna anses lillämplig när del gäller
all ulan för grundlagarna skapa rimligt skydd för enskildas och minoriteters
berättigade inlressen. Deltu gäller exempelvis dem som med hänsyn till etniskt
ursprung eller religiös övertygelse tillhör minoriteter. Självfallel måste del
likaledes lillses, au de som lillhör politisk minoriiei kan frill arbela för
atl vinna ökal gehör och kanske med tiden fl majorilelens stöd för sina
åsikter.

Grundlagarnas
huvuduppgift är atl faslställa den ram, inom vilken de demokraiiska avgörandena
skall iräffas - vad som ofta kallas folkstyrelsens spelregler. Däri ligger
också atl de ålminsione i stora drag reglerar enskildas fri- och rälligheler
gentemot det allmänna. Det får inle råda någon ivekan om

10 Riksdagen 1978/79. / saml. Nr 195

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Grundläggande
synpunkier SOU 1978:34

att
även slaismakierna själva är bundna av gällande rält,ehuru de givelvis har
frihel all i föreskriven ordning ändra den. Del är vidare vikligl all
grundlagarnas regler är allmänt kända och all de godias av en bred opinion.

Mol
bland annal denna bakgrund måste del unses ligga ell slorl värde i all man vid
stiftande och ändring av grundlug, icke minsl i den mån fri- och rällighelerna
är berörda, eftersträvar slörsla möjligu enighet. Denna uppfattning har varil
vägledande för rättighelsskyddsulredningen i dess arbete, och utredningen anser
sig kunna utgå från all den kommer alt göra sig gällande inom riksdagspartierna
vid den fortsalla behandlingen av de frågor som berörs i betänkandet.

Inom
utredningen har ifrågasatts huruvida icke det räiiighetsskydd, som genom
regeringsformen lillförsäkras medborgarna gentemot del allmänna, borde
utsträckas lill all gälla del samhälleliga livel som helhei och således även
förhållanden mellan enskilda. Särskilt har därvid nämnls lägel på arbetsplatsen
och vissa andra arbelsrällsligu regler. Samma lanke framfördes på sin tid både
i en reservalion lill fri- och rätiighelsulredningens betänkande och under
riksdagsbehandlingen av de därpå grundade förslagen. Ulredningen har
emellerlid inle funnil det möjligt au nu ingå på dessa ytterst vittomfattande
problem. Inte heller har den funnit skäl all föreslå sådana grundlagsändringar
som skulle medföra atl hell nya principer måsle komma till uttryck på del
arbetsrältsliga området.

Frågan
om skyddel för medborgerliga fri- och rälligheler i moderna samhällen är över
huvud laget allt annal än enkel. Hilhörande grundlagsregler kan sällan
uttryckas annal än i förhållandevis allmänna ordalag. Såsom under del lidigare
uiredningsarbelel gång efter annun framhållits är del vidare ofrånkomligt med
mer eller mindre viltgående inskränkningar i älskilligl av det som i
grundlagarna betecknas som fri- och rälligheler. Del gäller också den
personliga rörelsefriheten och integriteten samt rentav de s. k. opinionsfriheterna.

Räitighelsinskränkningar
är emellertid en ullvarlig sak. Medborgarna är i växande grad känsliga för vad
de uppfattar som begränsningar i sina naluriiga fri- och rättigheter. Skulle
myndigheler och andra offenlliga organ förbise denna känslighet, kunde del
finnas risk för all åtskilliga medborgares inställning lill statsmakterna och
deras arbele skulle bli mindre posiliv än vad som nu är fallet.

Det
krav på rältssäkerhel, som gäller all lagsiiftning i ett demokratiskt samhälle,
har därför särskild belydelse när del gälier frågor som av de enskilda
uppfattas som direkl ingripande i deras rörelsefrihet, handlingsfrihet eller
åsiktsfrihet. I begreppet rättssäkerhet ligger här liksom eljesl bland annal
atl alla skall ha rimliga möjligheler atl förulse hur samhällets regler kan
komma att påverka deras egen ställning och atl inrälla sig därefter.

På
rällighelsområdel föreligger, såsom uUalades i 1976 års nyss ciierade
proposition, ell särskilt behov av ulrymme för allmän debait. Räitighelsinskränkningar
behöver före beslutet omsorgsfullt övervägas, och del är inte tillräckligt atl
endast politiker och experier engageras i dessa överväganden. Del måsle också
finnas lid för all låta allmänheten (a klarl för sig vad som håller på alt ske
och vid behov uttala sin mening om detta. Eftersom grundlagarna innefattar dels
huvudprinciperna i fråga om vilka fri- och

s. 51 Kontrollera mot PDF

SOU
1978:34 Grundläggande synpimkter 51

rälligheler
som är skyddade, dels reglerna för lagsliftningsförfarandel om räiiigheisskyddei,
gäller deisummu nulurliglvis i siirskill hög grud om grundlugssliftning och
grundlagsändring.

I
de här nämnda hänseendena måslc nulidens svensku sumhälle anses molsvara högl
ställda krav. Medborgarna medverkar i icke ringa ulsiräckning både i den
allmänna deballen och i folkstyrelsens faktiska utövning. Känslan för deras
fri- och rättigheter är slark och ulbredd, och reaklionerna mol verkliga eller
förmodade övergrepp har ofta blivit kraftiga. För grundlagsändring krävs
beslul vid ivå riksmölen med mellanliggande allmänna val. Lagstiftningen
grundas, särskilt i jämförelse med vad som är vanligt i andra länder, på myckel
omsorgsfulla utredningar och förarbeten. Vid utformningen av lagar och
författningar tar man genomgående stor hänsyn lill rältssäkerhel, integritet
och opinionsfrihel. Domslolar och andra myndigheler har vid tillämpningen av
utfärdade föreskrifter att pröva deras överensstämmelse med grundlagarna och
andra överordnade författningar. Riksdagen visar sig beredd all omsorgsfullt
beakla vikten av garaniier för de medborgeriiga fri- och rällighelerna, och
dess beslul i sådana frågor uppbärs oftast av myckel stora flertal.

Över
huvud laget har räiiigheisskyddsulredningen inle sett som sin uppgift alt ur
rätiighetsskyddeis synpunki nu föreslå några ändringar i vanlig lag. Sammu
åsikt uUalades redan av 1973 års fri- och rällighetsulredning. Vad som kommer i
fråga är grundlagsregler som tillförsäkrar gällande rätl på områdel särskild
stadga och fasthet. Detla kan i fråga om normala förhållanden kanske synas
obehövligt men skulle vara av stor belydelse om den demokraiiska
samhällsordningen t. ex. i lider av krigsfara skulle utsättas för påfreslningar
genom påtryckningar från främmande makt eller kunde bli hotad av
antidemokratiska rörelser inom landet.

Av
det tidigare sagda följer, atl både fastställandet av vilka medborgerliga
fri-och rättigheter som skall skyddas-en fråga som i huvudsak legal utanför
rätlighetsskyddsutredningens uppdrag - och reglerna om förfarandel vid
räiligheisbegränsande lagsiiftning innefallar belydande avvägningsproblem.

Särskild
omsorg är nödvändig vid inskränkningar i sådana fri- och rättigheter som redan
givits uttryckligt erkännande i grundlag. Detta innebär bland annal all såväl
allmänheten som på områdel särskilt sakkunniga myndigheter och organisationer
bör la lillfälle all göra sin mening hörd och atl beslutsfattandet omges med
nödiga garaniier. Det bör inie vara lätt eller enkell alt lagslifta i sådana
ämnen där räckvidden av medborgerliga fri- och rättigheter kan ifrågasällas.

Eftersom
varje reglering på della område innebär att statsmakternas handlingsfrihet blir
mindre än eljesl måste det å andra sidan tillses atl denna begränsning av
handlingsfriheten inte får sådana former eller sker i sådan utsträckning att
andra för folkstyrelsen grundläggande principer sälls åsido. Såsom nyss
framhållits är del av högsia vikt all ingen verklig poliiisk makl -till
skillnad från granskning och verkslällighel - kommer all ligga hos de
rätistillämpande organen. Avsevärd betydelse måste också tillerkännas
statsmakternas anspråk på att kunna handla effektivt och med i förekommande
fall erforderiig snabbhet. Hindersamma och upprivande ivisler i procedurfrågor
bör såviii möjligl undvikas. Den normala löpande reform-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Grundläggande
synpunkter SOU 1978:34

verksamhei.
som sedan länge spelar en huvudroll i de svenska stuismuk-lernas arbeie, får
under inga omständigheter förhindras.

Del
svenska lagsliftningssystemel erbjuder redan i dag åtskilliga garunlier mol
övergrepp och muklmissbruk. Krilik och invändningar, som framkommil under
förberedelsearbetet, beaktas i stor ulsiräckning innan det slutliga beslutet
fallas. Granskningen i riksdagsutskoiien, som ju i vårt lund är grundligare än
på de flesta andra håll, bidrar i hög grad hänill. På del hela laget torde
riksdagspartierna också ha sådan kontakt med väljarna, all allmänhelens åsikier
kommer lill ullryck i lid för atl påverka de politiska beslulen. Undanlag i del
hänseendel förekommer kanske särskili i frågor som icke uppmärksammats av
massmedierna, men av allt atl döma har massmedierna jusl i avseende på
räiiigheisskyddei blivit mera observanta alli efiersom allmänhelens iniresse
för hithörande frågor hur lilltugil.

Enligi
rällighelsskyddsuiredningens uppfaiining kun man därför räkna med all risken
för beslul som i alllför hög grad inskränker de medborgerliga fri- och
rättigheterna är mindre, ju större enighel som föreligger vid
riksdagsbehandlingen av vederbörande ärende. Särskilt gäller della i den mån
frågan visserligen formellt berör grundlagarnas räiiighetsskydd men i
verkligheten endasi avser detaljer som inle har någon siörre belydelse ur denna
synpunki.

Rättighetsskyddel
bör därför utformas på sådani sätt, att majoritetens beslutanderäu bevaras
oförkränkl, samiidigi som behovet av omsorgsfulla överväganden och
möjlighelerna lill allmän deball lillgodoses. Det är även av värde om
tillvägagångssättet vid behandlingen av hithörande frågor kan utformas så all
det främjar strävanden lill samförstånd.

s. 53 Kontrollera mot PDF

SOU 1978:34 53

Ett särsicilt lagstiftningsförfarande för fri- och
rättighetsbegränsande lag

4.1 Bakgrunden

4.1.1
Rällighelsbegränsningar I många fäll ofrånkomliga

Såsom
redan framhållits är de medborgerliga fri- och rättigheterna vanligen
definierade i allmänna och vidsträckta ordalag. Del är knappasl tänkbart all i
grundlagsiexi ge rättigheterna sådana definitioner, som fångar in enbarl den
"kärna" som ulllid skall vara lillförsäkrad medborgarna. Man behöver
i åtskilliga full kunnu göra inskränkningar i rällighelerna för all skydda
andra vikliga, motstående samhällsinlressen. Yitrandefriheten kan lill exempel
inle få innebära en obegränsad räll all ärekränka andra eller avslöja
försvarshemligheler. Rälien alt demonstrera på allmän plats får inle göra del
omöjligl ull avstyra galubråk eller förebygga trafikolyckor. I fråga om
rörelsefrihelen må pekas på frihetsstraffet som sanklionsform. Och hemfriden
får inle utesluta atl myndighet fär tilllräde lill boslad lill exempel för all
uireda eller avstyra broll, kontrollera bostaden från hälsosynpunkt,
brandsäkerheissynpunki m. m. Exemplen kan mångfaldigas.

Den
särskilda vikt man fäster vid de medborgerliga fri- och rättigheterna har
föranlell all ell skydd för dessa gentemot det allmänna tagits in i grundlagen.
Grundlag är ju svårare atl ändra än andra lagar. Därvid har man sökt ange vissa
ramar inom vilka rälligheisbegränsningarna måste hållas. Det lekniska
huvudproblem som man därvid haft atl brottas med kan uttryckas på följande
säll. Hur skall man formulera grundlagsreglerna så, alt de på ell klart sätl
skyddar mot vad de skall skydda mot men tillåter vad de måste kunna lillåta? En
särskild svårighet är atl nya inskränkningsbehov, som bör lillgodoses men som
nu inle kan förulses, givelvis kan komma upp i framliden. Vidare får reglerna i
en regeringsform inle bli så utförliga all de spränger dennas ram.

Vad
ovan sagts hindrar inle all del på vissa punkler är möjligl alt ulforma
unduntugslösu skyddsregler i regeringsformen. Såsom exempel kan nämnas förbuden
mol dödsstraff tortyr och kroppssiraff (2 kup. 4 och 5 §S regeringsformen).
Och i något fall kan en rättighet bli så fasl definierad all man behöver räkna
med bara ett fålal inskränkningsbehov. Men när del t. ex. gäller
ytirandefriheien måsle som sagt åtskilliga begränsningsmöjligheier lämnas
öppna. I viss mån gäller detla också för mötesfriheten och demonsiralionsfrihelen.
Och i alldeles särskilt hög grad gäller det för rörelsefrihelen, skyddel för
den kroppsliga integriteten och skyddet mol husrannsakan.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54 Ett särskilt
lagsiiftningsförfarande . . . SOU 1978:34

4.1.2 Del lidigare gnindlagsarbclet

Arbelel
med all ulforma ell egentligt räiiighetsskydd i regeringsformen har pågålt i
decennier. Del förslu resultatet kom med 1974 års regeringsform (2 kap.). Till
grund härför låg förslug av grundlugberedningen. Vad som uppnåddes i denna
etapp var väsenlligen ire saker. Dels slogs rällighelerna fast i
regeringsformen, dels infördes några undantagslösa skyddsregler och dels
föreskrevs ull de begränsningsbara ruttigheiernu fick inskränkas bara genom
lag, dvs. normbeslui av riksdagen. Däremoi ansågs det inte tillrådligt all i
egenilig mening begränsa riksdagens handlingsfrihet när den beslöt sådan lag.
Man tryckte särskilt på del skydd som följet av lagkravet och den publicilel och
möjlighet till allmän debati som dellu medför.

Arbelel
med alt yllerligure förslärku och utvidga grundlagsskyddet fortsatte genom 1973
års fri- och rällighetsulredning. 1 vad avser skyddels siyrka gällde del för
ulredningen all försöka all i regeringsformen dra gränser för riksdugens
möjligheler alt begränsa fri- och rällighelerna. Som framgåu av det föregående
valde utredningen en "materiell metod i förening med ett judiciellt
skydd". Den sökte således innehållsmässigt (posilivi och/eller negativi)
beskriva vilka inskränkningsmöjligheier riksdagen skulle ha. Ulredningens
majorilel slannade för alt inte föreslå något särskilt, försvårande
beslutsförfarande i riksdagen, när del gäller rättighetsbegränsande lagförslag.
Utredningens maleriella skyddsmetod skulle vara förenad med den formen av
rättslig efterkoniroll att den exisierande lagprövningsrälien skulle beslå.
Minoriteter inom ulredningen (SOU 1975:75 s. 222, 235, 236) föreslog härulöver
ell särskilt förfarande vid beslul om lag som begränsar vissa av fri- och
rällighelerna, främsi opinionsfriheierna och skyddel för förtrolig meddelelse.
Enligt dessa minoriteter skulle sådan lag i regel stiftas på samma sätl som
grundlag. Om riksdagen skulle finna all beslul i denna ordning inle kan
avvaktas, skulle dock lagen kunna stiftas genom ett enda beslut. Detta beslul
måsle emellerlid då stödjas av minsl fem själtedelar av de röstande och tre
fjärdedelar av riksdagens alla ledamöter. Frågan huruvida ett lagförslag
begränsar någon av de ifrågavarande fri- och rättigheterna skulle avgöras av
lagrådet.

Fri-
och rättighelsulredningens förslag låg i allt väsentligt lill grund för
propositionen 1975/76:209. Föredraganden, dåvarande justitieministern Geijer,
ville inle godla ell syslem med krav på kvalificerad majoritet som en del av
skyddet för de medborgeriiga fri- och rättigheterna. Han var däremoi inle hell
främmande för tanken atl förslärka skyddet för vissa rättigheter genom reglerom
särskild tidsutdräkt vid riksdagens behandling av ett förslag lill lag som
begränsar en sådan rättighet. Med hänsyn till frågans komplicerade
beskaffenhei var han emellerlid inle beredd all la ställning till en sådan
reglering på grundval enbart av del utredningsmaterial som då var tillgängligt.
Han förordade i stället all möjlighelerna all på detta sätt bygga ut skyddet
för fri- och rättigheterna skulle uiredas i särskild ordning (s. 89-90).

De
nyssnämnda minorilelsförslagen i fri- och rättighelsuiredningen fullföljdes
molionsvis i riksdagen (i partimotionerna 1975/76:2551, fp, och 2553, m).
Härjämte lades ett nytt förslag fram genom parlimolionen 2554 (c). Det innebar
atl det för lag, som berör någon av de begränsningsbara rättigheterna, skulle
fordras två beslul av riksdagen med minsl sex månaders

s. 55 Kontrollera mot PDF

SOU 1978:34 Ell särskilt lagstlflnlngsförfäiande ... 55

mellanrum.
De båda beslulen skulle inle behövu vara likalydande. I den andra omgången
skulle dock inle få beslutas längre gående rällighetsbegränsning än det första
beslutet innefattade. Båda besluten skulle kunnu fallas vid summa riksmöie. När
synnerliga skäl förelåg skulle lagen dock kunna stiftas genom ett beslul med
kvalificerad majoritet. Därvid skulle krävas minsl tre Ijärdedelarav de
rösiande och merän hälften av riksdagens ledamöter. Också enligt moiionen 2554
skulle lagrådel höras, dock utan au få någon beslulanderält.

Konsiitutionsutskotiels
majoritet fann (1975/76:56 s. 12-14) all de skäl, som lalar emot ett syslem med
kvalificerad majorilel som en del av räilighetsskyddel, sammanlagna hade en
sådan styrka all utskouet inte kunde godla en sådan ordning. Förslaget om
grundlagsstiftningsförfarande för beslul om opinionsfrihetsbegränsande lag
godlogs ej heller. Motionen 2554 konstaterades visserligen innebära ett mindre
slrängl kruv på beslutsordningen för rättighetsbegränsande lag. Men förslaget
i denna molion innebur, anförde ulskollei bl.a., en hell ny konsirukiion för
riksdagens besluisfallande och del hade presenterats försl genom följdmolionen
2554. Utskoitet var inle berett all förorda all detta särskilda beslulsförfarande
skulle antas. Utskottet slällde sig dock inle avvisande lill motionsyrkandenas
syfte. Arbelel på att förstärka och fördjupa rättighetsskyddel borde inte ses
som avslutat i och med atl proposilionen 1975/76:209 behandlals av riksdagen. I
slället borde arbelel även därefter fortsättas med bland annat en ny
uiredningsomgång med följande remissbehandling. Därvid borde man enligt
utskottets mening söka efter mönsier av tryckfrihetsförordningen få till stånd
en särskild yiirandefrihetsgrundlag, som skulle i störsla möjliga utsträckning
läcka samtliga opinionsfriheter. Parallelll härmed borde man enligt utskottet
överväga frågan om all förstärka skyddel för rättigheter som ej kan skyddas på
nämnda säll. Del skulle kunna ske genom t. ex. en ordning med två beslul
molsvarande den som föreslagits i moiionen 2554. Man kunde enligt ulskollei
också länka sig andra möjligheler atl skapa viss tidsutdräkt mellan förslag och
slutligt beslut.

Motionerna
2551, 2553 och 2554 fullföljdes med reservaiioner lill konstitutionsutskottets
betänkande (s. 71 f, 68 f och 66 f). Riksdagen följde utskottet (rskr 414, KU
1976/77:1, rskr 2).

Genom
denna reform fick 2 kap. regeringsformen sin nuvarande, kraftigt utvidgade
omfallning. Ändringarna har dock kriliserals såsom olillräckliga. Kritikerna
har särskilt hävdat att del materiella skyddel i 2 kap. regeringsformen i
vissa delar är så allmänt utformat alt dess skyddseffekt är obelydlig.

Mol
bakgrund av det ovan sagda tillsattes rätiighetsskyddsutredningen. Delvis mol
samma bakgrund tillsattes sedermera yttrandefrihetsutredningen (Dir 1977:71).
Sistnämnda utredning skall fortsätta massmedieulredningens arbele på atl efter
mönsier av tryckfrihetsförordningen utforma en särskild
yiirandefrihetsgrundlag.

4.1.3
Rällighelsskyddsuiredningens direktiv i denna del

Chefen
för justiiiedepartemeniet, statsrådet Romanus, har såsom en av
rällighelsskyddsuiredningens huvuduppgifter angett, att utredningen skall

s. 56 Kontrollera mot PDF

56 Eu särskilt
lagstlflningsförfaiaiide . . . SOU 1978:34

söka
ularbela särskilda regler om förfarandel vid rättighetsbegränsande
lagsiiftning. Syfiet är all ställa upp hinder mol atl en riksdagsmajorilel
uinylljar möjligheten att inom de ramar regeringsformen ställer upp beslula
rättighetsbegränsningar av ell slag som normall skulle te sig helt oacceptabla.
Departementschefen länker här på l. ex. sådana fall, då riksdagen är föremål
för pålryckningar från främmande makl eller påverkas a v en tillfållig inhemsk
opinion. En naiurlig lösning förefaller honom vara all skapa regler som
innebär, all rällighelsbegränsningar inle kan beslutas lika snabbi som vanlig
lag. Vid Ulformningen av sådana regler får man bland annal la ställning till om
ett krav på särskild tidsutdräkt skall gälla undantagslöst eller ej. Det kan
länkas alt riksdagen på vissa områden bör kunna få till stånd en rällighetsbegränsning
utun sådan tidsutdräkt. Ell annal tänkbart undanlag ärdet fallel, atl en
belydande majoritet inom riksdagen kan vinnas för ett lagförslag.
Departementschefen påpekar alt behovet av ull kunna begränsu räiligheter genom
ell endu beslul ökar ju siörre del räliighelsområde är som omfattas av de
särskilda förfarandereglerna. Del bör därför också övervägas, om dessa regler
kan begränsas lill au gälla opinionsfriheierna eller om de skall ha siörre
räckvidd.

4.2 Tidigare anförda argument för och mot en särskild
beslutsordning

4.2.1
Vid lillkomslen av 1974 års regeringsform

Frågan
om ell särskilt beslulsförfarande för räiligheisbegränsande lag diskulerades
inom grundlagberedningen. Del gällde närmasi ell krav på kvalificerad majoritet
i riksdagen för beslul om sådan lag. Förespråkarna för detta frånföll
emellertid sill krav härpå i samband med en allmän överenskommelse inom
beredningen i rältighelsfrågorna. Beredningens betänkande innehåller därför
ingen diskussion av problemel.

I
proposilionen (1973:90) logs frågan däremoi upp, och departementschefen
moiiverade varför han tog avstånd från ell sådani särskilt lagstiftningsförfarande.
Vid riksdagsbehandlingen enades man i konsiiiulionsuiskollel (1973:26) om all
rältighelsfrågorna skulle uiredas på nyll. Ulskollei gick därför i sill
betänkande inle närmare in på de olika sakfrågorna. Den argumentation i fråga
om ett särskilt förfarande för räiligheisbegränsande lag som kan hämias från
förarbetena lill 1974 års regeringsform går således enbart i negativ riklning.
Den finns som sagl i propositionen 1973.90(s. 196-198)och innebär
sammanfattningsvis följande.

Som
exempel på en särskild lagsiifiningsprocedur för beslul om rättighetsbegränsande
lag nämnde departementschefen beslut med kvalificerad majoritet eller beslut i
den ordning som gäller för grundlagsändring. Eu system med en sådan procedur
hade emellerlid avgörande nackdelar, ansåg han. Om man låler skyddet omfatta
samtliga de fri- noch rälligheler, som lages upp i regeringsformen, skulle det
komma au beröra omfattande lagslifiningsområden. Bl. a. skulle ingen
strafföestämmelse med frihetsstraff i skalan kunna beslutas annai än i den
särskilda ordningen. Deua innebar i sin lur atl skyddel skulle komma alt siräcka
sig långl uianför de lypiskl politiska rällighelerna.

s. 57 Kontrollera mot PDF

SOU
1978:34 Ell särskilt lagsiiflningsjörjärande ... 57

Skyddel
skulle komma ull gulla också i. ex. näringsverksamhet och andru frågor av
ekonomisk nalur. Om mun å andru sidan försökte göra undantag Irån kruvel på
särskild beslutsordning i fråga om vissa frihetsberövanden, mötte man
besvärliga gränsdragningsproblem Ell område där meningarna kunde bryta sig
gällde frihetsinskränkningar av del slag som ligger i föreskrifiernu om
värnplikt, civilförsvarsplikl och annan tjänsteplikt. En regel alt sådana
föreskrifter skulle få beslutas endasl med kvalificerad majoritet skulle enligt
departementschefen kunna innebäru att försvarspolitiken i viktiga hänseenden
kom ull beslämmas av en minoriiei inom riksdagen.

Hur
man än avgränsade det särskilda förfarandets lillämpningsområde fick mun räkna
med alt dettu skulle kunnu omfatta också föreskrifier i ämnen som är poliiiski
kontroversiella men där de akluella frågorna i prakiiken saknar rimligt samband
med enskildas fri- och rälligheler. 1 sådana fall skulle en särskild
beslulsregel på eu otillböriigl säll kommu i sirid med den för den demokraiiska
beslutsordningen grundläggande majorilelsprincipen.

Som
ell exempel bland mångu på de lagiekniska problem man möler nämnde
departementschefen de full där olika typer av rättigheter bryier sig mot
varandra. I sådana fall medförde kravet på särskild beslutsordning för
inskränkning av en rättighet svårigheler all genom posiliva lagbestämmelser
skydda en motstående rättighet.

Departemenischefen
påpekade vidare all del inte gick all precisera det särskilda förfarandets
tillämpningsområde ulan all regleringen blev myckel ulföriig. Del förelåg
därför en betydande risk för all en domstol eller annan myndighei skulle inia
en annan slåndpunkl än riksdagen i frågan, huruvida en lag inskränker en
grundläggande räiiighel. Delta skulle kunnu leda till all myndigheien ansåg en
lag, som antagits enligt de vanliga reglerna för lagsiiftning, vara ogillig.
Grundlagsenlighelen i uifärdade lagar kunde komma alt ofta sällas i fråga.
Konflikter skulle kunna uppslå mellan riksdagen och de rällslillämpande
organen. Sådana konflikter skulle på lång sikt kunna förringa allmänhetens
förlroende för lagar som utfärdats i behörig ordning. Varje sysiem med särskili
lagstiftningsförfarande skapade enligt departementschefen ime bara risker för
olustiga procedurslrider i riksdagen. Del innebar också, och framför ulll, på
sikl en pålaglig risk för polilisering av domslolarna lill nackdel både för
demokraiin och rällssäkerhelen, anförde han.

4.2.2
Vid 1976 års reform

Majoriieten
i fri- och rättighelsuiredningen ville inle ha något särskilt beslutsförfarande
för räliighetsbegränsande lag (SOU 1975:75 s. 100-101).

Vad
försl gäller meloden med krav på kvalificerad majorilel ansåg ulredningen all
den skulle kunna leda lill en förskjulning av de politiska maktförhållanden som
blir en följd uv de demokraiiska valen. Meloden .ansågs inle siämma med
majorilelsprincipen, som är eu grundläggande inslag i den politiska demokraiin.
Mun kunde inle acceptera en räitighetsreg-lering som underminerar del
pariamentariska sysiemel därhän, all olika minoriteter till och tätt får slyra
de poliiiska beslulen. Ulredningen underströk också värdel av atl medborgarna
kunde förändra samhällel. Man borde

s. 58 Kontrollera mot PDF

8 Ett särskilt
lagsiiftningsförfarande . . . SOU 1978:34

därför
inle införa sådunu nya momenl i besluisfultundei som hindrar eller fördröjer
folkviljans utslag. Medveiandci om au kunna påverku besluten innebar en
fbrankring uv demokraiin hos medborgarna. Man kunde därför från principiella
utgångspunkter inle tänka sig en ordning som med verkan fördel reguljära
lagstiftningsarbetet ställde krav på kvalificerad majorilel Ibr beslul av
riksdagen.

Dessa
principiella invändningar ansåg ulredningen gilliga även om meloden skulle
reserveras Ibr beslul om inskränkningar i vissu rättigheter. En
rättigheisbegränsning kunde ingå som en del i ell siörre förslag på l. ex. del
ekonomiska eller sociulu områdel. Förslaget kunde i och för sig sakna varje
samband med de grundlugsskyddade fri- och rällighelerna. Del kunde inle vara
rimligt, anförde ulredningen, all i ell sådani fall kräva kvalificerad
majorilel för genomförandel av ell reformförslag. Som exempel nämndes ull man i
samband med en reform som rör näringslivet eller medborgarnas sociala förmåner
måste besluta vissa föreskrifter om lyslnadsplikl för de funklionärer som skall
adminisirera reformen i fråga.

För
övrigi skulle, anförde ulredningen, en ordning med kvalificerad majorilel för
rällighelsbegränsningar inle vara någon adekval skyddsmeiod. Den hindrar ju
inle beslul bakom vilka slår stora riksdagsmajoriteler. Ulredningen kunde
föresiälla sig upphetsade lägen i vilka en belydande riksdagsmajorilel
-eveniuelli riksdugen i dess helhei -skulle kunna vinnas för förslag som
innebar långlgående begränsningar i rällighelerna.

De
principiella invändningar som ulredningen sålunda anförde mol ell syslem med
kvalificerad majorilel gjorde sig enligt utredningens mening med ungefär samma
styrka gällande i fråga om andra former av särskild procedur för
räliighetsbegränsande lagbeslui. Som exempel nämndes en ordning som innebär all
en riksdagsminoriiet kan ivinga fram ell längre uppskov med ell sådani beslul.

Som
framgått i det föregående valde fri- och rätiighelsulredningens majorilel i
stället en maleriell metod i förening med ell judiciellt skydd. En närmare
redogörelse för dessa grundlagsregler har lämnals i kapilel 2.

Två
reservanter (SOU 1975:75 s. 215 f och 228 f) ville, som lidigare sagls, härulöver
ha ell särskili förfarande för - främsi - beslul om lag som begränsar någon av
opinionsfriheterna eller skyddel för förtrolig meddelelse. De utgick från all
del föreslagna materiella skyddel inle var tillräckligt, eftersom del lill
stora delar var så allmänt formuleral all det kunde lolkas i skilda rikiningar.
Förfarandeskyddel skulle, hävdade reservanlerna, inle leda lill all minoriteler
skulle komma all slyra politiska beslul. Minoriteten skulle bara kunna påfordra
uppskov. Vidare framhölls utt tanken med ett grundlagsskydd jusl var all i viss
mån hindra en riksdagsmajorilel från atl omedelbart besluta
rällighelsbegränsningar. Del skulle, som en av reservanlerna uttryckte saken,
"inte i framtiden vara möjligl alt med någon enda rösts majorilel inom loppel
av några få dagar beslula om omfatlande inskränkningar av demokratiska fri-
och räuigheler".

En
av reservanlerna underströk särskilt regelns funklion som minoritets-skydd.

1
proposilionen 1975/76:209 (s. 89) fann departementschefen, som lidigare sagts,
atl det inte var möjligl all godla ell syslem med krav på kvalificerad
majorilel som en del av räiiigheisskyddei. Föruiom de skäl som anföris av fri-

s. 59 Kontrollera mot PDF

SOU 1978:34 Ett särsklli lagsiifhiingsföffarande ... 59

och
rätiighelsulredningens majorilel tryckte hun på ull del här skulle vuru fråga
om all kombinera ell malerielll skydd med ell förfurundeskydd. 1 övrigi pekude
departemenischefen särskilt på de vådor som oftu ålerkommunde Ivisier i
procedurfrågor kunde föru med sig. Emellertid var hun inle hell främmunde för
länken på ell visst måtl uv uppskovsförfarunde i fri- och rällighetssammanhang.
I första hand hänvisade hun därvid lill del särskilda behov UV ulrymme lor
allmän deball kring ell ruilighetsbegrunsunde lugförslag som ibland kan
föreligga. Regler om en särskild lidsuldräki mellan förslag och beslul skulle
vidare förbättra riksdagens möjligheler alt underkasta frumlagda lagförslag en
noggrann prövning mol bakgrund bl. u. av de synpunkier som kunde ha förts fram
i den allmänna debatten. Frågan om möjlighelernu all införa ell sådani
uppskovsförfarande borde uiredas närmare.

Konsiiiuiionsulskoliels(I975/76:56)
fiesta ledamölerdelade den syn påeii sysiem med krav på kvalificerad majorilel
som fri- och rätiighelsulredningens fierlal och departemenischefen gell
ullryck för. Vud särskili belräffar molionernu 2551 (fp) och 2553 (m)ansåg
utskoitet bl. a. all det var principiellt betänkligt atl lagrådet skulle få
befogenhei ull med för riksdagen bindande verkan avgöra frågor om lillämpning
av grundlag. Vad beträffar kravel på beslul i grundlagssliftningsordning så
skulle det bl. a. innebära, all en ime ringa del av den nu gällande
lagsiiftningen i verkligheten fick nära nog grundlags karaklär ulan atl detla
varil från början avsetl och ulan all lagsliftningens innehåll anpassats
därefter. Konsekvenserna av ett omedelbart genomförande av den angivna
ordningen kunde enligt utskoltels mening inte överblickas. Också mol de mindre
stränga förfarandekraven i moiionen 2554 (c) kunde enligi uiskoileis mening
resas åtskilliga av de beiänkligheier som kunde anföras mol de motsvarande
förslagen i motionerna 2551 och 2553. Särskilt framhöll ulskollei all
förslaget i motionen 2554 var avsell all gälla alla i 2 kap. regeringsformen
angivna fri- och räiligheter. Del skulle då bli tillämpligt påen myckel stor
del av lagbesluien,i. ex. på alla lagar där frihetsstraff ingår som sanktion.
Som tidigare framgått var utskottet emellertid posilivi till atl frågan om ell
mera begränsal uppskovsförfarande utreddes.

Den
ulskoltsminoriiet som reserverade sig i anslutning till moiionen 1975/ 76:2554
anförde (s. 66) atl ell system med obligalorisk lagrådsgranskning saml två
riksdagsbeslut med viss lid emellan ger en i praktiken myckel väsentlig
förstärkning av skyddel i förhållande lill vad som föreslagils i proposilionen.
Därigenom garanleras en omsorgsfull sakbehandling och möjliggörs en
meningsfylld allmän debait i lagfrågor som rör de grundläggande fri- och
rätiigheterna. Enighet rådde om atl del starkaste skyddet för dessa rälligheler
ligger i det demokraiiska sysiemel som sådani. Del var då nalurligl, anförde
dessa reservanter, att i enlighet med moiionen 2554 inrikla reformer på att
förbättra del demokraiiska systemets funktionssätt, så atl del ger de enskilda
människorna ökade möjligheter till insyn, påverkan och kontroll.

De
reservanter som fullföljde motionerna 1975/76:2551 och 2553 i nu förevarande
del (s. 68 f och 71 f) argumenterade på liknande sätl som molsvarande
reservanter i fri- och rättighelsuiredningen. De ansåg vidare all moiionen 2554
ej gav tillräckligt skydd. Frågan huruvida del särskilda

s. 60 Kontrollera mot PDF

o Ett särskilt
lagstiflningsförfaraiuh'. . . SOU 1978 34

förfarandet
var lillämpligl i eu vissl fall skulle nämligen enligi den moiionen avgöras med
enkel majoritet i riksdagen - lål vura au rådgivande yllrande av lagrådel
dessförinnun inhämiades. Enligt moiionerna 2551 och 2553 skulle molsvarande
fråga avgöras av lagrådel - således av ell från de poliiiska inslanserna
frislående orgun.

4.3 Den materiella metodens möjligheter är begränsade;
också ett förfarandeskydd behövs

Räiiigheisskyddsulredningen
är enig om all del är bäsi. om regeringsformens räiiighetsskydd ulformas med en
materiell metod. Det innebär alltså alt man i grundlagen anger vilka
rällighelsbegränsningar som riksdagen skall få beslula. 1 försia hand bör del
ske genom undantagslösa regler. Annars får mun unge i vad mån de olika fri- och
rällighelerna skall kunna begränsas. Endust när den maleriellu meloden visar
sig inle kunna leda lill ett tillfredsställande grundlagsskydd, bör man
tillgripa metoden med ell surskilt besluisförfurande för räiligheisbegränsande
lagar.

Fri-
och räiiighetsuiredningen gav exempel på flera sätl all ulforma ell malerielll
skydd i regeringsformen förde fri- och rälligheler som skall kunna begränsas
genom vanlig lag. Man kan söka all i grundlagen ange tillåtna ändamål för
rällighelsbegränsningar. Innebörden är all alla andra inskränkningsändamål är
förbjudna. Eu exempel på denna metod är 2 kap. 14 S regeringsformen. Metoden
kan givelvis användas bara när man kan idenli-fiera alla behövliga
inskränkningsändamål och antalet sådana är någorlunda hanleriigl. Ell annal säu
är alt ange vilka inskränkningsändamål eller vilka inskränkningsgrunder som är
förbjudna. Ell exempel härpå i 2 kap. regeringsformen är 12 S andra slyckel
sisla meningen. Teoretiskt skulle man vidare kunna länka sig all söka ange
siiuaiioner, i vilka rällighetsbegränsning skulle vara lillålen. En mera
allmän, och naturligtvis diffus metod är all söka kvalificera de motstående inlressen,
som skall få föranleda rällighetsbegränsning, genom all lala om
"särskilda skäl" eller "synnerliga skäl" eller, såsom i 2
kap. 13 S förslu slyckel regeringsformen, "särskilt vikliga skäl". En
annan meiod är all direkl la sikle på den "kärna"av en fri- och
rättighet, som man aldrig skall få inkräkta på, och söka positivt beskriva
denna kärna i grundlagsiexten. Ell sleg i riklning mol en sådan kärnbeskrivning
kan i fråga om yttrande- och informationsfriheterna sägas ha lagils i 2 kap. 13
S andra slyckel regeringsformen.

1
enlighel med den utgångspunkt, som rällighetsskyddsutredningen deklareral
inledningsvis i della avsnitt (4.3), har ulredningen ägnal viss uppmärksamhet
ål frågan, om del inte är möjligt all förbättra regeringsformens materiella skydd
för opinionsfriheierna. Ulredningen har därvid följt två olika huvudlinjer.
Dels har den övervägt frågan om en bätire kärnbeskrivning i fråga om
yttrandefriheten (gäller skyddet mol efterhandsingripande från del allmännas
sida). Och dels har ulredningen tagil upp spörsmålet om ell principielll förbud
mol förhandsingripande från det allmännas sida när del gäller yttrandefriheten
saml möles- och demonstralionsfrihelerna.

I förslnämnda hänseende
har ulredningen undersökl en grundlagsregel av

s. 61 Kontrollera mot PDF

SOU 1978:34 Ell särskilt lagstiftningsförfarande ... 61

i
huvudsak del innehållei all ingen får siraftus eller bcrövus frihelen eller
uisäiuis lör liknunde ingrepp

1.
därför all han offentligen
yttrat sig om myndighei eller annal allmänt orgun eller någon dess befallningshavare,
om hun kun visu ull del sagda var sant eller all han hude skälig grund för del
eller

2.
därför all han offenlligen
krävt ändring av lag eller annal av allmäni orgun meddelat beslul eller i
övrigi ullryckl uppfaiining i samhällelig, religiös, filosofisk, kullurell
eller velenskaplig fråga.

1
del andra hänseendel har ulredningen övervägl en regel i regeringsformen efter
mönsier av tryckfrihetsförordningen som skulle förbjuda det allmännu utt
unordnu förhundsgrunskning av yttrande eller annan framställning avsedd all
framföras offentligt. Här skulle eventuellt också föreskrivas ull möiesfrihelen
och demonsiralionsfrihelen inle lar begränsas genom krav på förhandsiillsiånd
från del allmännas sida. Slutligen skulle förhandshinder i särskili fall mot
sådani offeniligi framförande som nu avses inte få vara grundat på innehållet i
det lillämnade ytlrandel.

Vissa
ändringar i vanlig lag förutsågs därvid (5 kap. brottsbalken och 3 S lagen om
allmänna sammankomster). En närmare undersökning har emellerlid visal alt de
länkla grundlagsreglerna ändå inte skulle kunnu vara undanlagslösu. Över huvud
tagel hur del visul sig svårt all ulformu sådana grundlagsregler som de nu
tänkta med den relalivi kortfallade form som måsie förutsätlas när del är fråga
om regeringsformen. Härtill kommer all ytlrandefrihelsutredningen kan få
anledning atl ägna sig ål hilhörande spörsmål. Räiiigheisskyddsulredningen har
därför inte ansell sig böra fullfölja sinu nu beskrivna överväganden.

All
del är svårt all med maleriell meiod förstärka regeringsformens räiiighetsskydd
gäller för de "kroppsliga" fri- och rällighelerna i ännu högre grud
än för opinionsfriheierna. Del finns l. ex. knappasl någon möjlighel all i en
korlfallad grundlagsiexi preciseru de tillåtna ändamålen för besiämmelser om
friheissiraff (och därmed för reglerna om de siraffprocessuella ivångs-medlen).
Knappasl ens en ulföriig särskild grundlag skulle kunna länkas lösa problemel
för de kroppsliga rätlighelernas del.

För
huvuddelen av opinionsfriheierna kan visserligen yiirandefrihelsutredningens
arbele komma all leda lill ett särskilt, malerielll grundlagsskydd som kan
göras mera konkrei och precist och således siarkare. Men den ulredningen har
ati arbela på lång sikl och del närmare resullalei av dess arbele kan inte
överblickas nu.

Vad
beträffar de kroppsliga fri- och rällighelerna moliveras ett grundlagsskydd
för dem inle enbarl av hänsynen lill den enskildes personliga inlegritel, även
om della skäl givelvis är myckel vikiigt. Inte bara opinionsfriheterna utun också
de kroppsliga friheterna är av grundläggande betydelse för demokraiins funklion
och bestånd. Behovei av skydd för de sisinämnda rällighelerna beslyrks i rikt
måtl av erfarenheler från andra länder. Del gäller särskilt i fråga om s. k.
administrativa frihetsberövanden och straffprocessuella, provisoriska
frihetsberövanden.

Lyckligtvis
saknar vi här i landet sedan långe praktisk erfarenhel av godtyckliga
kränkningar av de kroppsliga fri- och rällighelerna. Men del hindrar inle atl
gemene man uppenburligen känneren särskild oro jusl närdet gäller
administrativa och straffprocessuella frihetsberövanden. Sirävandena

s. 62 Kontrollera mot PDF

S2 Ett särskilt
lagstiftningsförfarande . . . SOU 1978:34

all
Slärka grundlagsskyddet inom regeringsformens ram bördärför inriklas inle minsl
på dessa slags ingripanden mot den enskilde. Eftersom del är svårl all uppnå
någon försiärkning med materiell metod, är ett särskilt förfarande för beslut
om lagar som medger sådana ingripanden del enda ytterligare grundlagsskydd som
slår lill buds.

Räiiigheisskyddsulredningen
finner del alllså angelägel all regeringsformen kompletteras med bestämmelser
om ell särskilt, kvalificeral lagstiftningsförfarande för
räiligheisbegränsande lagar. Delta skydd bör i slörsla möjliga ulsiräckning
omfatia också de kroppsliga fri- och rällighelerna. Del gäller då alt bemästra
de problem som kan vara förknippade med ell sådani särskilt
lagsiiftningsförfarande.

4.4 Huvudproblemen

Mot
bakgrund av den diskussion som fördes i samband med 1976 års ändringur i 2 kap.
regeringsformen kan det finnas skäl atl genast slå fasl följande. Tanken bakom
del särskilda beslulsförfarandet skulle vara atl man därigenom skulle få ell
uppskov med del slulliga ställningstagandet i riksdagen. Man skulle då bl. a.
få lid all noggrannare behandla den föreslagna rällighelsbegränsningen. Det
skulle bli bättre utrymme för den allmänna deballen i frågan. Det kan dock inte
uteslutas att del någon gång skulle vara nödvändigi all få lill stånd ell
slulligl beslul omedelbarl. Del måste alllså öppnas en möjlighel härtill, dock
utan all man släpper kravel på en skyddseffekt. Ett sätl all lösa del problemet
kan vara all lillåta atl ett sådani beslul fallas med kvalificerad majoritet.
Vad en minoriiei då skulle kunna uppnå vore alllså inle mer än ell uppskov med
del slulliga avgörandel i fräga om en föreslagen rällighetsbegränsning.

Emellertid
måsle här uppmärksammas del "bihangsproblem" som påpekades i samband
med 1976 års reform. Del gäller den situationen all en rällighetsbegränsning
måsle företas i samband med en reform, som i övrigi inle har någoi all göra med
de fri- och rättigheter som avses i 2 kap. regeringsformen. Del kan gälla t.
ex. en social eller ekonomisk reform som behöver inkludera en tystnadsplikt för
reformens administratörer. Ell annal exempel är all det behövs en sanktion i
form av frihetsstraff för den som bryier mol de nya reglerna. Skulle regeln om
tystnadsplikt resp. regeln om frihetsstraff vara underkastade ett särskilt
beslulsförfarande skulle detta, har man menat, kunna försena reformen i dess
helhet.

Eit
andra problem år atl del onekligen förs in ett komplicerande elemeni i
lagsliftningsverksamheien, om man anordnar ett särskilt förfarande för vissa
slags lagbeslut. Del gäller särskilt om del ibland kan vara tveksamt huruvida
ell lagförslag berör en fri- och rättighet och därför huruvida del speciella
förfarandel är lillämpligl eller ej.

Frågan
om en lag inskränker regeringsformens räiiighetsskydd eller ej orsakar för
närvarande som regel inte några praktiska svårigheter. Så allmänt formuleral
som skyddel är så är del oftasl klart alt lagen skulle vara tillåten i vilkel
fall som helsl. Man behöver då inte ta beslämd ställning till om lagen innebär
en rällighetsbegränsning. Annorlunda blir fallel om man inför ell särskilt
förfarande för lagar som berör rällighelerna. Då måsle man i varje

s. 63 Kontrollera mot PDF

SOU 1978:34 Ell särskilt lagstiflningsförfarande ... 63

lagärende
vura beredd atl besläml besvara frågan,om lagförslaget ärav denna kuruklur
eller ej.

All
spörsmälel kan vara iveksaml beror försl och främsi på ull regeringsformens
fri- och rälligheisbegrepp är ullmänl formulerude och därför oklara i
konturerna. Men det kan också hänga samman med all grundlugsskyddel guller bara
"genlemoi del allmänna" och inlc "genlemoi enskild". Del
kun nämligen någon gång vara svårl ull avgöra om del ur frågu om en begränsning
i skyddel "gentemot del allmännu" eller "gentemol enskild".

Del
nu berördu problemet måsle ses bl. a. mol bakgrund av vilkel syslem man skall
ha för koniroll uv grundlagsreglernas efterlevnad. Del må föruiskickas ull
rällighelsskyddsuiredningens förslag på denna punkl innebär, all den nuvarande
lagprövningsrälien skall beslå.

En
Iredje problem hänger samman med det särskilda beslutsförfarandeis syfte atl
skydda fri- och rällighelerna. Förfarandel borde då logiskt sell användas bara
på lagförslag som ytterligare inskränker rällighelerna. Del borde inle
lillämpas på lugförslug som lar borl eller minskar en befinllig inskränkning
eller som är helt neutralt från fri- och rätligheissynpunki. Men del kan
uppenbarligen ibland varu svårl atl bestämma ett lagförslags karaklär i dessa
hänseenden. En fråga blir om dessa svårigheter bör föranleda atl alla
lagförslag som berör någon av fri- och rättigheterna underkaslas del särskilda
beslulslbrfurandel, oavsell om förslagei går i skärpande eller mildrande
riklning.

fin,fjärde,
angränsande problem är hur del särskilda beslulsförfarandels räckvidd bör
bestämmas när del gäller sådana lagar som innehåller dels regler som är direkt
rättighetsbegränsande, dels regler som indirekl kan ha belydelse för
rältighelsbegränsningens iniensilel och dels regler som måsle anses sakna
belydelse från fri- och rätligheissynpunki. Barnavårdslagen är ett goll exempel
på lag som reser della problem. Den innehåller regler som anger de sakliga
förulsäuningarna för omhändertagande för samhällsvård. Ell sådani
omhänderlagande innebär som regel en inskränkning i den omhändertagnes
grundlugsskyddade rörelsefrihet. Lagen innehäller också reglerom del i försia
instans beslutande organets sammansättning och om beslutsförfarandet. Vidare
finns där föreskrifter om verkställigheten av ett beslulal omhändertagande.
Slulligen innehåller barnavårdslagen en rad bestämmelser som klart saknar
iniresse i del nu akluella sammanhangei. Som exempel kan nämnas reglerom
foslerbarnsvård och om kostnadsfördelning mellan kommuner. Här bör också
erinras om del ovannämnda problemet om rättigheisbegränsning såsom
"bihang" till en reform på helt andra ämnesområden. Om t. ex.
barnavårdslagens lillämpningsområde utvidgas genom en ändring av dess inledande
bestämmelser, så får ju också den lysinads-pliklsbestämmelse som finns i slulel
av lagen ökad räckvidd.

Även
ulöver det sagda uppslår naluriigtvis en rad spörsmål, däresi man vill införa
ell särskilt beslutsförfarande för rättighetsbegränsande lagar. Dessa problem
är emellertid knappast av den arten alt de påverkar del principiella
ställningstagandet för eller mol ell sådant förfarande. Rättighelsskyddsulredningen
återkommer till sådana frågor i det följande.

Del
ar en självklar utgångspunkt all sådana lösningar bör eftersträvas som ger ell
minimum av olägenheter i den prakliska lillämpningen ulan atl ge något
väsentligt avkall på den eftersträvade skyddseffekten. Systemet bör

s. 64 Kontrollera mot PDF

)4 Ell särskilt
lagstiftningsförfarande . . . SOU 1978:34

fungera
så all del särskilda beslulsförfarandet inte i prakiiken griper in över andra
områden än som avses med rättighetsskyddel i 2 kap. regeringsformen. Vidare
börsyslemel ge upphov lill så (1 gränsdragningsproblem som möjligl.
Skyddseffekten bör vinnas ulan att man därigenom skapar fler
lagprövnings-situalioner i prakiiken och därigenom ökar risken för konfiikier
mellan lagstiftare och rätlslillämpare. Dessa synpunkier får belydelse både när
del gäller all bestämma lillämpningsområdel för ell särskilt beslulsförfarande
och för frågan hur ell sådani förfarande närmare skall ulformas.

Mol
denna bakgrund har rättighelsskyddsulredningen på nyll gått igenom den
rällighel.sbegränsande lagsiiftningen. Del har gjorts främst för alt se i vilka
fall ell särskilt beslulsförfarande kan vänlas orsaka prakliska olägenheter.
Genomgången har i huvudsak grundats på bilagorna 6 och följande i fri- och
rältigheisutredningens betänkande. Däruiöver har rällighetsskyddsutredningen
systemaliski gåu igenom några års lagstiftning. Del har skett inte minst med
lanke på problemet med rällighelsbegränsningar såsom "bihang" till
reformer på andra områden.

4.5 Ett underiag för att lösa "bihangsproblemet"

4.5.1 En slutsats av lätiighetsskyddsiitrednlngens '
'frek\

Den
genomgång som nämndes sisl i föregående avsnitt redovisas närmare i bilaga 2.
Denna "frekvensundersökning" omfattar tiden 1971 - riksmölel 1976/77.
I försia hand har undersökis hur ofta rättighetsbegränsande lagförslag förekommii
och vilka fri- och rälligheler som då föreslagits bli begränsade. Enbart
lagförslag som inneburil ytterligare rällighetsbegränsning har noterats. Della
material torde dock ge tillräckligt underiag för slutsatser även fördel fall
all man vill låla ett särskilt lagstiftningsförfarande i och för sig omfatta
också förslag som berör någon av fri- och rällighelerna enbart på eu
rättighetsutvidgande eller neutralt sätl. Undersökningen har vidare syftat till
alt ge en bild av i vad mån de propositioner, som innehållit förslag lill
rällighelsbegränsningar, varil omstridda.

I
förstnämnda hänseende har frekvensundersökningen visal följande. Flertalet av
rälligheisbegränsningarna rörde bara en eller annan paragraf i ett siörre
lagkomplex. De i särklass vanligasle gällde sirafföeläggning med fängelse,
ingrepp i skyddel mot husrannsakan eller liknande intrång samt beslämmelse om
lyslnadsplikl. Till övervägande del var del här fråga om fall, där
rällighelsbegränsningen framstårsom eu "bihang" lill en reform på
annal område.

All
den sisinämnda siluaiionen är vanlig är också utgångspunkten för en av de
ovannämnda huvudinvändningarna mol ell särskilt lagstiftningsförfarande för
rättighetsbegränsande lag. Med ett sådant lagsiiftningsförfarande skulle fri-
och räilighetsskyddel, hardei sagls, ofta komma att ingripa i den "normala
reformverksamhelen".

Det
torde vara inle minsl delta problem som legal bakom, när man lidigare
föreslagil, alt det särskilda beslulsförfarandet skall omfatta bara lagar som
begränsar någon av opinionsfriheterna eller skyddel för förtrolig meddelelse.

s. 65 Kontrollera mot PDF

SOU 1978:34 Ell särskUl lagsliftnlngsjörfärandc ... 65

Här
synes frekvensundersökningen ge underlag fören lösning som man inle lidigare
diskuterat. Bihangsproblemels belydelse skiille kraftigl minska, om man
undantar de nämnda tre, vanligaste fallen av rällighetsbegränsning från det
särskilda beslulsförfarandels räckvidd. Del bör då, såviii della problem
beträffar, bli möjligl all primärt lålu del särskilda lagsliftningsförfarandel
skydda både opinionsfriheierna och de kroppsliga fri- och rällighelerna.

Mol
tanken på sådana undanlag kan naturligtvis invändas all jusl rörelsefriheten,
hemfriden och offeniligheien är så vikliga grundsalser all varje möjlighet till
inskränkning däri, oavsell sammanhanget, bör begränsas genom särskilt skydd.
Rätiighetsskyddsutredningen går i de följande avsnitten närmare in på
hilhörande spörsmål.

4.5.2
Ftågan om ett generellt undantag for "rena" frihetsstraff

Undantaget
för frihetsstraff skulle gälla del fall, alt det i en beslämmelse föreskrivs
slraff och i straffskalan ingår fängelse men bestämmelsen inte i övrigi på
något säu begränsar en fri- och räiiighel. Sålunda skulle t.ex. fängelsestraff
för misshandel omfattas av delta undanlag och kunna besluias med vanligi lagsiiftningsförfarande.
Fängelseslraff för all man utan lillsiånd lämnar landet skulle däremoi vara
rörelsefrihelsbegränsande även bortsetl från själva fängelsestraffet. En sådan
beslämmelse skulle därför omfattas av del särskilda beslulsförfarandet. Likaså
skulle självfallel della särskilda förfarande omfatia 1. ex.
yttrandefrihelsbrollen. Delsamma gäller om man skulle vilja föreskriva
fängelseslraff för viss möiesverksamhel, vissa demonstrationer, viss
föreningsverksamhei eller över huvud taget för viss fri- och
rättighelsutövning. Del nu avsedda undanlaget för fängelsestraff skulle således
avse fall som kan sägas vara på en gång särskilt vanliga och förhållandevis
litel betydelsefulla för de medborgerliga fri- och rällighelerna.

Emellertid
bör den frägan siällas, om del är möjligl all uppnå ett siarkare grundlagsskydd
mol administrativa friheisberövanden och siraffprocessuella friheisberövanden,
om man samlidigt gör undanlag för "rena" fängelsestraff, alltså
kriminalisering med fängelse av allt som inte är fri- och rättighelsutövning.
En svårighei är au dra en hållfasi gräns mellan "straff ("kriminalvård")
och "vård". Statsmakterna kan vidare i viss ulsiräckning själva
välja, om ett ingripande skall göras med administrativa medel eller med
straffrättsliga medel (alltså med kriminalisering). Härtill kommer alt de
siraffprocessuella tvångsmedlen baseras på att del föreligger en
kriminalisering, och vanligen en kriminalisering med inte alllför lindrig
slraffskala.

Del
spörsmål som nu resls kan måhända knappast fullt ul besvaras hell
lilifredsställande. Menen vikiig aspekl äratt i princip all kriminalisering av
en fri- och rälligheisuiövning kommer alt omfattas av del särskilda beslulsförfarandet.
Vidare är "straff typiskt en påföljd för en gärning eller en därmed
jämställd, specifik underiålenhet. "Vård" inriklas typiskt setl på
ett tillstånd. Förulsäuningarna för ett straffrälisligt ingripande utformas
regelmässigl, mol bakgrund av de metoder för bevisupptagning och den
bevisprövning som lillämpas i domslolarna, med större skärpa, och riskerna för
missbruk torde därför generellt selt vara mindre. Vidare torde man i prakiiken
inte kunna så

II Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 195

s. 66 Kontrollera mot PDF

)6 En särskilt
lagstiftningsförfarande . . . SOU 1978:34

lält
byla ul ell adminisiralivi frihelsberövande mol en kriminalisering med
fängelse. Och vad de siraffprocessuella ivångsmedlen belräffar så är del en
viktig sida av saken, hur själva reglerna om det provisoriska frihelsberövandet
ulformus. Hur slark behöver misstanken mol vederbörande för del ifrågavarande
brol tel vara? Skall ytteriigare förutsäuningar vara uppfyllda (l. ex.
flyklfara)? Hur lång lid får ell sådani frihelsberövande vara? All allt delta
omfattas av ell särskili beslulsförfarande blir ingalunda ulan värde därför atl
själva kriminaliseringen i sior ulsiräckning beslutas med vanligi förfarande.
Genom del sagda anser rättighelsskyddsulredningen aii del resta spörsmälel fåll
ett nöjaktigl svar. Härtill kommer atl frihetsstraff skall beslutas av domstol
med de särskilda garantier ett sådani förfarande innebär.

Slutsatsen
blir all några siörre betänkligheter från skyddssynpunkt knappasl behöver
hysas mol del nu ifrågasatta undantaget för rena frihetsstraff

4.5.3 Frågan om en generellt undanlag for husrannsakan och dylikl

Såsom
mindre betydelsefulla från skyddssynpunkt kan man dock inle beteckna
husrannsakans- eller lyslnadspliklsfallen - i varje fall inte, i fråga om de
förslnämnda, ingrepp i den egenlliga hemfriden eller i skyddel för lokaler där
opinionsbildande verksamhei bedrivs, t. ex. tidningsredaktioner och politiska
partiers lokaler. Rällighetsskyddsutredningen har därför närmare undersökl om
man kan låla enbarl dessa delar av skyddel mol husrannsakan och dylikl omfattas
av del särskilda förfarandel.

Undersökningen
haremellertid lell lill ell negativt resultat. Åtskilliga fall av ingrepp i
della skydd gäller visserligen bara lokaler där något slags näringsverksamhel,
som inle a vser opinionsbildning eller dylikl, bedrivs (och där
tillsynsmyndigheten behöver ha räll till tilllräde lill lokalerna för
inspektion eller annan kontroll). Men del finns också många fall som klarl
medger inirång även i boslad. Del kan 1. ex. gälla all uireda eller hindra
broll eller skaffa behövlig uiredning i barnavårdsärende, hälsovårdsärende,
brand-Säkerheisärende, skatteärende etc. Vidare finns nu ett antal bestämmelser
som i försia hand medger lillträde till arbetslokaler men troligen inte
utesluter inirång i boslad däresi verksamheien i något avseende återfinns där.
Och förmodligen skulle del ofta bli alltför lält atl kringgå en
konlrollbeslämmelse, om vederbörandes privatbostad vore hell fredad.

Mol
bakgrund av det anförda har rällighetsskyddsutredningen kommit fram lill all
del inte är möjligl alt kalegoriklyva grundlagsskyddet mot husrannsakan och
liknande inirång. Då har utredningen funnit skälen väga över för all hell
undantaga detta grundlagsskydd från del särskilda förfarandets räckvidd. Det
bör dock framhållas att detta undantag för lag om husrannsakan och dylikl avses
vara underkastat molsvarande begränsning som undantaget för rena frihetsstraff
Teoretiskt kan man länka sig alt ett sädanl tvångsmedel som husrannsakan
används såsom ingrepp i t. ex. yitrandefriheten eller mötesfriheten. Skulle
till äventyrs en lag aklualiseras, som avses medge sådani ingrepp, skulle denna
lag alllså vara omfattad av del särskilda lagsliftningsförfarandel.
Rättighetsskyddsutredningen återkom-

s. 67 Kontrollera mot PDF

SOU 1978:34 Ell särskilt lagstlfinlngsförfärande . . . 67

mer
härtill i del följande (4.10.5 B och 4.11.2).

Vad
särskilt belräffar lidningsredakiioner och dylikl må anmärkas ull del i SOU
1976:36 föreslagits vissa skyddsförslärkningar på vanlig lags nivå når del
gäller husrannsakan i sådana lokaler.

4.5.4 Fiågan
om clt generellt tindanlagfÖr vissa tystnadsplikter

Vad
slutligen beträffar del iredje frekventa "bihangsfallel", regler om
lyslnadsplikl för offenlliga befattningshavare, rör man sig onekligen här på
ell område som kan vara känsligi från informaiions- och
yitrandefriheLssyn-punkt. Emellerlid måsle detla faktum vägas mol de
olägenheier som skulle uppslå, om man inte undantar dessa
tystnadspliklsbestämmelser från del särskilda lagsliflningsförfarandels
tillämpningsområde. Vidare bör beakias all del i framliden torde komma alt
finnas en generell lagstiftning som reglerar både offentliga funktionärers
tystnadsplikt och handlingssekrelessen, dvs. de fall då allmän handling för
hållas hemlig (se departementspromemoria Ds Ju 1977:11). Den lagen kommer all
vara underkastad en materiell ram som är angiven i grundlag, nämligen - för
närvarande -tryckfrihetsförordningen. Denna ram, som ännu så länge bara gäller
för handlingssekretessen, återfinns i 2 kap. 2 S nämnda förordning. Där anges
de ändamål för vilka allmän handling (enligt närmare bestämmelser i lag) får
hållas hemlig. Man får en viss skyddseffekt om man knyter an till denna ram vid
utformning av ell undantag från det särskilda lagsliflningsförfarandels
lillämpningsområde för regler om tystnadsplikt för offentliga befattningshavare.
Med hänsyn härtill anser rätiighetsskyddsutredningen alt också ell undanlag för
dessa lyslnadsplikter kan accepteras.

Av
praktiska skäl bör man lämpligen avgränsa personkretsen på samma sätt som i 8
kap. 7 S första stycket 7 regeringsformen. Där avses "förbud alt röja sådant
som någon har erfarit i allmän tjänst eller under uiövande av
tjänsteplikt". Befogenhei alt besluta sådana tystnadspliktsregler får riksdagen
f ö. delegera till regeringen (2 kap. 12 S försia stycket regeringsformen).
Men som antytts bör undantaget från del särskilda lagsliftningsförfarandel
begränsas så, alt del gäller bara tystnadsplikt rörande sådani som lår hållas
hemligl med slöd av tryckfrihetsförordningen.

4.5.5 Sammanfattning
av 4.5

Sammanfattningsvis
finner rätiighetsskyddsutredningen på grundval av främst frekvensundersökningen
all "bihangsproblemet" till största delen kan undgås, om man gör de
undantag som angivits under 4.5.2-4.5.4. Man vinner då den fördelen atl det
särskilda beslulsförfarandet primärt kan inbegripa alla de begränsningsbara
fri-och rättigheter som är upptagna i 2 kap. 1-11 SS regeringsformen. Det nya
skyddet omfattar då i princip såväl opinionsfriheterna som de kroppsliga fri-
och rällighelerna. Men från del särskilda lagsliflningsförfarandels
tillämpningsområde bör alltså generellt undanlas för det första lag som innebär
endast förbud atl röja sådani, som någon har erfaril i allmän tjänst eller
under utövande av tjänsteplikt och som för hållas hemligl med slöd av
tryckfrihetsförordningen, för det andra lag som avser endast skyddel mot
husrannsakan eller liknande intrång och för del

s. 68 Kontrollera mot PDF

8 Ett särskilt
tagstifiniiigsförfaranåe . . . SOU 1978;34

tredje
lag som, ulan all i övrigi avse begränsning av någon av de här avsedda fri- och
rällighelerna, föreskriver frihetsstraff Rällighetsskyddsutredningen anser atl
man härigenom vinner eu i sak påtagligt försiärki råiiighcisskydd ulan all,
prakliskl sell, riskera den slörunde inverkan på den vanligu reformverksamhelen
som man lidigare befurul.

Del
ålersiår emellerlid ull bemästra de övriga huvudproblem som angivits under 4.4.
Dessa problem behandlas i närmasi följande avsniu. Vissu yiierligare spörsmål
rörande del särskilda beslulsförfarandels lillämpningsområde behandlas under
4.7. Rällighetsskyddsutredningen ålerkommer närmare lill de generella
undaniagen i avsnittet 4.11.

4.6 Övriga huvudproblem

4.6.1 Del särskilda besliilsförfarandel bör vara lilläniptlgt bara på
yrkande

A. Räiiigheisskyddsulredningen bygger på grundlagsskyddets ntivarande
uppläggning

Del
är givel alt man genom nyssnämnda undanlag för lag om lyslnadsplikl, om
husrannsakan och om frihetsstraff också reducerar de övriga problem som
anmärkls under 4.4. Vad försl gäller problemel all del i vissa fall kan vara
tveksamt, om del särskilda eller del vanliga lagsliftningsförfarandel skall
lillämpas, må lill en början slås fasl alt ell förslag om ell särskilt lagstiftningsförfarande
för rätligheisinskränkande lagstiftning knappast kan bygga på annal än de
nuvarande fri- och rältighelsbegreppen i 2 kap. regeringsformen.

Innebörden
av regeringsformens nuvarande rälligheisbegrepp blir alllså en fakior av
avgörande belydelse för del särskilda förfarandets juridiska räckvidd. Under
4.7.4 får rättighelsskyddsulredningen anledning all beröra
yllrandefrihelsbegreppet. I övrigi må i fråga om innebörden av resp.
rälligheisbegrepp enbart göras följande hänvisningar lill proposilionen 1975/
76:209: beträffande yttrandefriheten s. 106 och s. 141-142, informationsfriheten
s. 110 och 143, mötesfriheten och demonsiralionsfrihelen s. 110-111 och
143-144, föreningsfriheten s. 112-113 och 144, skyddel för förtrolig
meddelelses. 122-123 och 147-148,skyddel förden kroppsliga integritetens. 147
sami rörel;;efrihetens. 121 och 148.1 frågaom rörelsefrihelen återfinns de
ledande molivultalandena om rätiigheisbegreppet i grundlagberedningens
slutbetänkande (SOU 1972:15 s. 158).

Vidare
bygger rättighelsskyddsulredningen på den nuvarande inriktningen av skyddel
alt gälla enbart gentemot vissa ingripanden från del allmännas sida. Att
ulredningen saknal möjlighel all la upp frågan om all utsträcka
grundlagsskyddet till all gälla också gentemot enskild har slagils fasl i
kapilel 3.1 fråga om gränsdragningen meHan "gerMemot det aUmämva" och
"genlemoi enskild" må hänvisas lill vad som anfördes därom under
förarbetena till 1976 års ändringar i 2 kap. regeringsformen (SOU 1975:75 s.
95-98 och 185-186 saml proposilionen 1975/76:209 s. 85-86 och 140-141). Vad
gäller ingripanden på verkslällighelsnivån må här endasl erinras om alt del är
den offentliga makten som i della sammanhang åsyftas med "del

s. 69 Kontrollera mot PDF

SOU 1978:34 Ett särskUl lagstlfinlngsförfärande ... 69

allmänna".
När "det allmänna" upplräder som civilrältslig rättsinnehavare är
regeringsformens fri- och ruiiigheisskydd inle tillumpligi. Exempel på dellu är
när del allmänna agerar som idkare av uffärsverksamhel eller som hyresvärd
eller annan lokalinnehavurc. Då ur del ulliså buru Ibrhållundei enskildu
emellun som dci är frågu om.

För
undvikande av missförstånd må erinras om all bestämmelsen i 2 kap. 17 S regeringsformen
om den fackliga konfiiklrätlen visserligen utgör ctl undanlag från huvudregeln
och avser också förhållandel enskildu emellan. Men som konmier atl framgå under
4.7.2 omfattas lag. som begriinsar enbart den fackliga konflikirållen, enligi
rällighelsskyddsuiredningens förslag överhuvud inie av del särskildu
beslulslörfarandei och saknar ulliså iniresse i nu förevarande sammanhung.

Även
i fråga om den närmare arten av relevania ingripanden bör man uigå från rådande
ordning. Förfarandeskyddel bör alllså gälla bara mol sådana ålgärder från del
allmännas sida vilka åsyftas i 8 kap. 3 S regeringsformen.

B.
En metod alt minska olägenheterna av gränsoklarheterna

På
de punkter som angivits under A kun man alltså å ena sidan knyla an lill redan
gjorda gränsdragningar. Att dessa gränser å andra sidan inle är i allo klara är
en nackdel som bör kunna bemäslras på följande säll.

De
olägenheier, som kan följu av all det i vissa fall skulle kunna råda ivekan om
lillämpligl lagsiiftningsförfarande, är av två slag. Dels kan problemel orsaka
bekymmer under själva lagstiftningsarbetet. Och dels kan det, om vanligt
lugsiiftningsförfarande lillämpals i ett visst fall, efteråt bli ifrågasatt, om
inle det särskilda förfarandet borl lillämpas och om lagen i fråga därför verkligen
bör vinna lillämpning. Den sisinämnda aspeklen kan särskilt gälla sådana fall,
då man försl på lillämpningssladiet upptäcker all en lag berör frioch
rällighelsområdel. Att lagprövningsrätten aklualiseras i dessa fall kan
emellerlid förebyggas genom själva ulformningen av del särskilda lagsliftningsförfarandel.
Del kan ske genom alt förfarandel görs lillämpligl bara i den mån yrkande därom
framställs under riksdagsbehandlingen. Har sådani yrkande inle framförls skulle
alllså del vanliga beslulsförfarandet alllid vara korrekl. En sådan regel
skulle också i hög grad begränsa olägenheierna från del prakliska
riksdagsarbeieis synpunki. Emellertid skulle givelvis reella
rällighelsbegränsningar av nägon belydelse knappast komma att förbigås med
tystnad i riksdagen, om där finns någon meningsskiljaktighet i frågan. Genom
del nu angivna elementet i del särskilda beslulsförfarandet skulle allLså de
prakliska problemen yiierligare reduceras,och detla skulle knappasl medföra
någon förlusl i räiiighetsskydd.

Om
yrkande framställs om all del särskilda beslulsförfarandet skall användas,
gäller del atl pröva om lagförslaget verkligen är rättighetsbegränsande. Av
principiella skäl är del inle lämpligi all låla en minoritet i riksdagen avgöra
denna fråga. Å andra sidan uppnår man ju inte den avsedda skyddseffekten, om
riksdagsmajorileten bestämmer suveränt härvidlag. Del har lidigare föreslagils
all man skulle låta lagrådel avgöra denna procedurfråga. Häremol har genmälts
all del är principielll belänkligl alt ge ett sådani organ bestämmanderätt i
förhållande lill de politiska organen. Rättighets-

s. 70 Kontrollera mot PDF

'O Ett särskilt
lagsllflningsfÖrfaraiiäe . . . SOU 1978:34

skyddsutredningen
anser att en lämplig avvägning kan göras på följande säll. Om nu avsell yrkande
framförs och man därför måsle avgöra frågan, om det ifrågavarande lagförslaget
berör fri-och rältighelsområdel eller ej,så bör della ställningstagande för
riksdagens vidkommande göras med enkel majorilel av konsiiiulionsuiskollel.
Utskoitet bör dock inte få förkasia yrkandet ulan all lagrådels utlåtande i
frågan föreligger. Däremot bör utskottet inle vara bundel av vad lagrådet
ansett. Men om utskottet avslår yrkandei mol lagrådels inrådan kan frågan om
lagens grundlagsenlighet efteråt eventuellt komma all bli aktuell lagprövnings
v is.

4.6.2 / princip ej bara skärpande ingrepp

Eu
av de lidigare nämnda problemen med ett särskilt beslulsförfarande är frågan,
om förfarandel skall gälla i princip alla lagförslag som berör fri- och
rältighelsområdel eller bara dem som innebär ytterligare rättighetsbegränsning.
Det senare alternativet är i princip atl föredra men innebär samlidigt ett
exlra gränsdragningsproblem. Frågan är emellertid om den praktiska skillnaden
mellan de båda alternativen är så stor.

För
säkerhets skull skulle ett undanlag fö formuleras snävt. Del skulle kunna gälla
bara fall av enlydigl mildrande eller entydigt neutral effeki från fri- och
rätligheissynpunki. Del är visseriigen läll att i teorin ge många exempel på
eniydiga fall. Man upphäver straffet för förtal, sänker straffskalan för
spioneri, tar borl kravet på förhandstillslånd för demonstrationer på allmän
plats etc. Men i prakiiken är sådana isolerade lagändringar mindre vanliga. Det
normala är att en lag ändras på flera punkler, varvid inle alla ändringar är
klarl neutrala eller går i entydigt lindrande riklning.

Vidare
lorde yrkande om särskilt beslutsförfarande endast mycket sällan komma att
framföras i klarl neutrala fall. Detta gäller speciellt om man kräver atl ett
sådant yrkande skall framslällas av ell visst minsta antal riksdagsledamöler,
förslagsvis lio. Och när del gäller de enlydigl mildrande, eller med andra ord
räiiighelsuividgande, fallen lorde man kunna räkna med atl yrkande om särskilt
förfarande ofta skulle utebli.

Mol
bakgrunden av del anförda synes den prakliska skillnaden mellan de båda nu
diskuterade alternativen inle vara siörre än alt den utslagsgivande synpunkten
bör bli önskemålel all göra gränsdragningssvårighelerna så små som möjligl. Del
innebär atl alla lagförslag som rör fri- och rättighetsbegränsande lag bör
omfattas av den särskilda beslutsordningen, oavsell i vilken riklning
lagförslaget går.

Av
framslällningen i del följande kommer för övrigt atl framgå all del i fråga om
många lagar bara är enstaka eller ett fåtal bestämmelser som blir omfattade av
del särskilda lagsliftningsförfarandel. DeUa är i sin mån ägnat atl minska det
nu diskuierade problemels betydelse.

4.6.3 I .fråga om lag som innehåller föreskrifter av olika slag

Ell
särskili problem utgör de lagar som innehåller både rättighetsbegränsande
regler och regler som kan sägas vara indirekt rättighetsbegränsande samt regler
som är neutrala i detta hänseende. En närmare genomgång av den lagstifining som
är rättighetsbegränsande

s. 71 Kontrollera mot PDF

SOU
1978:34 Ell Särskilt lagsilfhiliigsföriaraiidc . . . 71

visar
i själva verkei alt de fiesia hilhörande lugar innehåller föreskrifter av alla
de tre ovannämnda kaiegorierna.

Olika
lyper av rättighetsbegränsande lagar kan urskiljas. Del finns sådana som bara
innehåller någon ensiaka föreskrifi som är rättighetsbegränsande, t. ex. en
regel om lyslnadsplikl. 1 andra hilhörande lagar är del räiligheisbegränsande
elementet mera framirädande, medan vikliga delar av lagen handlar om annal. Del
finns också lagar som avser all reglera enbarl rällighelsbegränsningar av vissl
slag och som är hell uppbyggda kring reglerna om de maleriella
förutsällningarna för rällighetsingreppen.

Vid
ställningstagandet till hithörande problem för man ha i minnel den
utgångspunkten, alt del särskilda lagsliftningsförfarandel skall vara till
skydd för fri- och rällighelerna men inle siräcka sin verkan härutöver.
Förfarandels räckvidd för en räiligheisbegränsande lag bör inle vara siörre än
nödvändigi. Rällighetsskyddsutredningen ålerkommer ingående till detta problem
i del följande. Del sker på ett mera principiellt plan i avsnittet 4.10. Och i
specialmoliveringen lill 2 kap. 12 S regeringsformen görs en närmare genomgång
av vissa befintliga lagbestämmelser som blir omfallade uv del särskilda
förfarandel.

Här
må endast anföras följande. I princip blir bara de materiellt rättighetsbegränsande
föreskrifierna i en hilhörande lag omfattade av del särskilda förfarandel.
Lagens regler om beslutande organ omfattas inte av del särskilda förfarandel.
Delsamma gäller i regel för föreskrifterna i lagen om förfarandel hos organei.
Och i fråga om lagens regler om verkställandet av ett beslulal ingripande är
del i princip bara de grundläggande reglerna som omfattas av det särskilda
förfarandel. Därmed åsyftas regler som bidrar lill all ge ifrågavarande
rällighetsingrepp dessas väsenlliga maleriella innehåll och alllså inle
huvudsakligen är bara av konsekvenskaraklär. Som framgår i del följande kan
emellertid den ifrågavarande lagens regler om förfarande eller om
verkställighet innehålla enstaka, självsiändigi rättighetsbegränsande inslag.
Ett exempel härpå är en regel om hämlning tvångsvis till förhör. Sådana regler
blir givetvis omfallade av del särskilda lagsliftningsförfarandel.

Vidare
bör underslrykas all del problem som lagils upp i della avsnitt (4.6.3) i viss
mån är av övergångsnalur. Vid den nu befinlliga lagsliftningens lillkomsi har
man ju inle behövi räkna med olika förfaranden för beslul om vanlig lag. Sedan
ell särskili förfarande för beslul om rättighetsbegränsande lag införts blir
lägel ett annal. Della kommer säkeriigen all påverka uppläggningen av
lagförslagen så atl de svårigheter som diskulerals i delta avsniii reduceras.

4.7 Övriga huvudfrågor angående tillämpningsområdet

4.7.1
Inledning

I
del föregående har i försia hand åsyftals frågan om del särskilda
lagsiiftningsförfarandeis tillämplighet på de begränsningsbara fri- och rättigheter
som är upplagna i 2 kap. 1-11 S regeringsformen. Dessa är yltrande-frihelen,
informalionsfriheten, mötesfriheten, demonsiralionsfrihelen och

s. 72 Kontrollera mot PDF

'2 Ett särskUt
lagstifliUngsfÖrfaraiide . . . SOU 1978:34

föreningsfriheten
(s. k. opinionsfriheter; 1 S l-5)samt skyddet i allmänhet för den kroppsliga
integriteten, skyddel mol husrannsakan och dylikl och skyddel för förtrolig
meddelelse (6 S), vidare rörelsefrihelen i allmänhet (8 S) och slulligen rätlen
lill offenilig domslolsförhandling (11 S andra stycket).

[)e
rällighelsregler som är absoluta, dvs. undantagslösa, saknar naturligtvis
aktualitet i della sammanhang. Exempel på sådana absoluta regler inom ramen för
de försia elva paragraferna i 2 kap. regeringsformen är förbuden mot dödsstraff
lortyr m. m. i 4 och 5 SS- Ell annat exempel är förbudel i 7 S försia slyckel
mol landsförvisning av svensk medborgare. Samma absoluta karaklär har inom sina
resp. tillämpningsområden förbuden mol rasdiskriminering (15 S) och mol
könsdiskriminering (16 S). Även regeln om ersättning vid expropriation (18
S)äri princip av denna nalur och behandlas f ö. av rättighetsskyddsutredningen
i annat sammanhang (8.2).

Däremot
finns del två andra paragrafer i 2 kap. regeringsformen som lekniskl är så
beskaffade, all deras ämnesområden skulle kunna komma i fråga för ell särskilt
lagsiiftningsförfarande. Del är 17 S om den fackliga konfiiklrätlen och 20 S
andra slyckel i fråga om uUännings fri- och rälligheler. Visserligen finns
också 19 S, enligt vilken "förfallare, konstnärer och fotografer äger rätl
lill sina verk enligi besiämmelser som meddelas i lag". Men den
bestämmelsen passar inte för atl omfattas av ett särskilt lagstiftningsförfarande.
En annan sak är atl upphovsrätlsliga lagbestämmelser blir omfattade av det
särskilda beslulsförfarandet i den mån de är all anse som begränsning av
yttrandefriheten. Härtill ålerkommer rällighetsskyddsutredningen i specialmoliveringen.
Under 4.7 skall bl. a. frågorna om lag som avses i 2 kap. 17 S och 20 S andra
siycket regeringsformen behandlas.

4.7.2 I,fr å ga om den fackliga konfliktr ä tten

I
2 kap. 17 S regeringsformen föreskrivs all förening av arbetstagare saml arbetsgivare
och förening av arbetsgivare äger räll all vidlaga fackliga Slridsålgärder, om
annal ej följer av lag eller avtal. 1 och för sig skulle man kunna låta
lagsiiftning av detla slag som är av mera sladigvarande karaklär vara omfattad
av ell särskilt beslutsförfarande. Som exempel på sådan lag kan pekas på
reglerna om fredsplikl i lagen (1976:580) om medbeslämmande i arbetslivet.
Erfarenheten visar emellerlid atl statsmaklerna undantagsvis anser del
nödvändigi all avbryla pågående slridsålgärder genom lag. Del senaste exemplet
är SACO/SR-konfiikien år 1971. Skall en sådan lag över huvud taget vara
meningsfull måste den kunna beslutas snabbi. Rättighelsskyddsulredningen anser
därför all tag som begränsar den fackliga konfiiklrätlen inie skall behöva beslutas
med särskilt förfarande enbarl på denna grund.

4.7.3 f fr å ga om utl ä nningar

Flertalet
av rätlighetsreglerna i 2 kap. 1-19 §S regeringsformen gällerenligt sin lydelse
bara svenska medborgare. I den avslulande paragrafen i kapitlet, 20 S, regleras
emellertid i vad mån regeringsformens räiiighetsskydd skall gälla också för
utlänning här i riket. Del sker genom atl sådan ullänning

s. 73 Kontrollera mot PDF

SOU 1978:34 Ett säisklli lagsiiflnliigsföifäiaiide ... 73

förklaras
vara likställd med svensk i fråga om uppräknade fri- och räuigheler.

1 första
slyckels fall är denna likställighet undanlagslös. Dellu siycke suknar

därför aklualilet i nu förevarande sammanhang. Motsatsen gäller i andra

slyckels fall. Här är likställigheten relativ, dvs. undanlag kan göras genom

särskilda föreskrifter i lag. I della stycke avses bl.a. opinionsfriheierna,

skyddel för den kroppsliga iniegrilelen i allmänhet, skyddet mot husrann

sakan, skyddel för förtrolig meddelelse och - uv skyddel för rörelsefrihelen -

skyddel mot frihetsberövundc.

1
20 S har lagils med de allra flesta rätiigheterna enligi 2 kap. regeringsformen
men inle alla. Ullänning har inle någon grundlagsskyddad räll alt vislas i
Sverige, vare sig atl resa in hil eller alt stanna kvar här (jämför 7 S försia
stycket). Ett delvis sammanfallande exempel är all ullänning här i riket inle
hur något skydd enligt 2 kup. regeringsformen mol ingrepp i rörelsefrihelen
som är lindrigare än frihelsberövande (jämför 8 S andra meningen). Regler som
medger sådana lindrigare ingrepp kun alllså beslutas ulan slöd av

2 kap.
och således enbart jämlikt 8 kap. regeringsformen. Del är inte lagregler

härom som rällighetsskyddsutredningen nu lar upp till behandling.

Vad
frågan gäller är i stället, om sådan särskild lag som avses i 2 kap. 20 S andra
siycket regeringsformen bör omfattas av det särskilda lagsliftningsförfarandel.
Del är här alltså fråga om lag som medger all ullänning här i rikel i fråga om
de fri- och rälligheler, som räknas upp i nämndu stycke, särbehandlas jämfört
med svensk, dvs. i praktiken behandlas sämre än svensk.

Kvantitativt
är problemel begränsal. Del skydd som ligger i atl lagregler i allmänhet om
begränsningar i fri- och rällighelerna underkastas ett särskilt
beslulsförfarande kommer i prakiiken uilånningar lill godo på samma säll som
svenska medborgare. Vidare avses nu, som sagl. inte lagregler som särskilt
begränsar ullänningars rörelsefrihet utan atl gå så långl som lill all ge slöd
för frihetsberövande.

Emellerlid
är del uppenbarligen angelägel att om möjligt ytteriigare förslärka
gmndlagsskyddel för utlänningar här i rikel. Räiiigheisskyddsulredningen
förordar därför atl sådan särskild lag som avses i 2 kap. 20 S andra stycket
regeringsformen skall omfattas av del särskilda lagsliftningsförfarandel. De
undanlag från detla förfarande, som skall gälla för lyslnadsplikl, husrannsakan
och dylikl samt frihetsstraff böremellertid inte bli tillämpliga här. Så t. ex.
kommer lag, som särskilt för ullänning medger inirång i skyddel mol
husrannsakan, all omfattas av det särskilda lagsliftningsförfarandel. Delta
förfarande kommer vidare alt omfaila i. ex. de bestämmelser i utlänningslagen
(1954:193) som ger slöd för lagande i förvar, s. k. poliiisk utvisning,
hämlning lill förhör och domslolsförhandling inom slängda dörrar. Vad särskilt belräffar
den åsyftade ulvisningsregeln (34 S ullänningslagen), vilken kan lillämpas
bara av regeringen, så nämns den här därför all, teoretiskt, ingrepp i
opinionsfrihet kan grundas på den.

4.7.4
Ett spörsmål rörande regeringsformens yltrandefrihetsbegrepp

Rättighelsskyddsulredningen
har lidigare slagil fasl alt den utgår från regeringsformens rälligheisbegrepp
vid beslämmandel av tillämpningsområdet för ett särskilt
lagsiiftningsförfarande för rättighetsbegränsande lag. I

s. 74 Kontrollera mot PDF

74 En särskilt
lagsti/lnnigsförfaraiide . . . SOU 1978:34

fråga
om yitrandefriheten har dock en mindre avvikelse övervägts.
Bakgrunden ur följande.

Alla
yllranden är inle grundlagsskyddade. Räckvidden av grundlagsskyddet för
yitrandefriheten besläms i princip av dennas syfte. Della syfte anges i
iryekfrihelsförordningen vara ull säkersiällu ell frill meningsutbyte och en
ullsidig upplysning. Innebörden uv tryckfrihetsförordningens
yttrun-defrihelsbegrepp slyrs av della syfte. Ålskilligu slags yllranden som
saknar betydelse för det angivna opinionsfrihetssyfiel kan alllså l. ex.
strufföeluggas ulan hinder av grundlagsskyddet. Dessa yttranden anses då, har
det sagls, som broltsliga i annal avseende än såsom missbruk av den
grundlugsskyddade yttrandefriheten. Eu exempel är yllranden som ingår som eu
led i bedrägeri.

Regeringsformens
yltrandefrihetsbegrepp sammanfaller till slörsla delen med
tryckfrihetsförordningens. Identiteten är dock inle lolal. Regeringsformens
yiirandefriheisbegrepp är något mera vidsträckt un tryckfrihetsförordningens.

Skillnaden
kommer till synes främsi på den kommersiella reklamens område. I princip all
begränsande reglering av reklam (från del aUmännas sida och med medel som avses
i 8 kap. 3 S regeringsformen) anses som en inskränkning i yttrandefriheten i
regeringsformens mening. Som ytlrande-frihelsbegränsning i
tryckfrihetsförordningens mening betraktas däremot endast sådan inskränkning av
reklam som syfiar lill all ge skydd mol en inle önskad allmän påverkan av
allilyder och värderingar. Eu förbud mol reklam för viss vara, i. ex. för
alkohol eller lobak, hur anseiis möjligen uigöra ytlrandefrihelsbegränsning
också enligt tryckfrihetsförordningen (se del förbehåll som befunnits
erforderligt i 1 kap. 9 S nämnda förordning). Men marknadsföringslagens regler
mol otillbörlig reklam och vilseledande reklam kan i princip lillämpas också på
tryckt skrift, faslän något särskilt förbehåll härför inle finns i
tryckfrihetsförordningen. Däremoi ulgör nämnda regler i marknadsföringslagen en
inskränkning i yitrandefriheten i regeringsformens mening.

Det
spörsmål som rättighelsskyddsulredningen övervägl i detla sammanhang är, om
det särskilda lagsliflningsförfarandels räckvidd i fråga om yttrandefriheten
bör begränsas lill den del därav, som motsvarar tryckfrihetsförordningens
yltrandefrihetsbegrepp. En sådan lag som marknadsföringslagen skulle alllså då
falla uianför del särskilda förfarandets lillämpningsområde.

Ulredningen
har dock slulligen slannal för all inte göra någon sådan distinktion. Det är
svårl all ge ett tillfredsställande uitryck för den i regeringsformens text,
samtidigt som skillnaden i fråga om det särskilda lagsliflningsförfarandels
räckvidd är begränsad. Vidare kommer yllrandefri-hetsuiredningen säkerligen all
ingående få behandla frågan om i vad mån det särskilda grundlagsskyddet för
yttrandefriheten skall inbegripa kommersiell reklam.

4.7.5 Tidsbegränsad lag

Lagar
gäller oftast tills vidare. Endasl undantagsvis beslutas lagar för begränsad
lid. På fri- och rältighelsområdel är dock sådana lagar något

s. 75 Kontrollera mot PDF

SOU 1978:34 Ell särskilt lagsiijiniiigsföifäraiide ... 75

mindre
ovanliga. Själva lidsbegränsningen är ell säll all åvägabringa ell
räliighelsskydd. Skyddel ligger i den parlamentariska insyn och kontroll som
akluuliserus varje gång en sådun lag skall förlängas.

Här
uppkommer emellerlid ell problem för del särskildu lugslifiningsför-furandels
del. Det gäller ime del fullel all en räiligheisbegränsande lidsbegrånsad lag
skall införas. Då skall del särskilda lagsliflningsförfarandei gälla som
eljesl. Del fall som åsyftas är all en befinllig sådun lag skall få sin
gillighelslid förlängd.

Del
kan då vara nalurligl all frågan om lagens förlängning väcks så senl som
möjligl: ju längre man dröjer, desto fier erfarenheler av lagens lillämpning kan
finnas all redovisa. Ell uppskovsförfarande skulle kunna ledu lill ett
"glapp" i en sådan lags giltighet-ell glapp som vore bura lekniskl
och inle sakligi belingai. Vidare kan de skyddshänsyn som ligger bakom del
särskilda lagstiftningsförfurandel sägas vura på annal säll lillgodosedda när
del är frågu om en tidsbegränsud lag. Rällighetsskyddsutredningen anser därför
atl förlängning av en sådun lugs giltighetstid bör undunlus från det särskilda
förfarandets lillämpningsområde. Dock bör della givelvis gälla bara förlängning
på beslämd lid. Skall en lidsbegrånsad lag förvandlas lill en lag med vanlig
lillsvidaregiltighel, bör det särskilda beslulsförfarandet vara tillämpligt som
annars. Det synes vidare lämpligt all lill förslagsvis två år maximera den tid som
förlängningen får avse ulan all del särskilda förfarandel blir lillämpligl.

4.7.6
Krig. krigsfara och andra extraordinära siiuaiioner

Beredskapslagsliftning,
t. ex. en fullmaktslag när sådan är staisrällsligt möjlig, skall givelvis
omfattas av del särskilda förfarandel, om lagsiiftningen kan leda lill
rällighetsbegränsning. Tanken med beredskapslagsliftning är ju alt man i god
lid i förväg skall besluta normer som skall gälla eller kunna sättas i krafl,
när angivna typer av krissituationer inträder. Kan sådana lagar genomföras
enligt avsikten, torde ell uppskovsförfarande knappasl medföra särskilda
olägenheier.

Däremoi
måsie den frågan ställas, i vad mån det särskilda förfarandel bör vara
lillämpligl, när fråga väcks om räliighetsbegränsande lag då del redan
föreligger en krissituation. Alla lagsliftningsbehov kan ju inte förutses och
fyllas genom beredskapslag.

Visar
del sig i en krissituation atl befinllig lag inte ger del allmänna lillräckliga
befogenheler gentemot den enskilde är del regelmässigl angelägel atl få
komplelierande lag lill stånd snabbt. Å andra sidan är del särskili i sådana
situationer som man behöver lugn och ulrymme för eftertanke och -eventuellt -
ett skydd mol pålryckningar. Här måste således de olika synpunkierna vägas mol
varandra.

Vid
denna avvägning bör beaktas att problemets prakliska betydelse reduceras av all
del i del särskilda lagsliftningsförfarandel skall finnas inbyggd en möjlighel
till omedelbart beslul då del föreligger en hög grad av enighel i riksdagen.

Det
är därför bara för särskilt allvarliga situationer som man behöver överväga all
hell koppla ifrån del särskilda lagsliftningsförfarandel. Till en börian torde
man kunna borlse från andra kriser än sådana som avses i 13 kap.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76 Ett särskilt
lagstiftningsförfarande . . . SOU 1978:34

regeringsformen.
Därmed förs de s. k. fredskriserna ur resonemangel.

I
13 kap. 6 S regeringsformen avses de fall då rikel är i krig eller krigsfara
eller del råder sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda uv krig
eller av krigsfara vari riket har befunnit sig. Stadgandet innebär all
riksdagen för dessa fall kan delegera sin normgivningsbefogenhei lill
regeringen långl mer än som normull får ske enligt 8 kap. regeringsformen. Bl.
u. kan regeringen bemyndigas all i dessa situationer beslula
räiligheisbegränsande normer (grundlag får dock ej ändras).

Man
kunde kanske då lycka au riksdagen i samma situationer alllid borde kunna själv
futtu ell omedelburt beslul om rättighetsbegränsande lag. Del synes dock
lydligl atl 13 kap. 6S regeringsformen omfattar många slags situationer där
tillämpligheten av ett uppskovsförfarande kan vara lill fördel.

Det
synes vara en lämpligare avvägning om man gör det särskilda
lagstiftningsförfarande! oiillämpligt bara i fall av krig eller omedelbar krigsfara.
Del kan för övrigt anmärkas alt del är i sådana situationer som riksdagens
krigsdelegation kan träda i riksdagens ställe (13 kap. 2 S regeringsformen). 1
krigsdelegalionen kan del särskilda beslulsförfarandet av organisatoriska skäl
knappasl lillämpas.

Slutligen
rnå här i korthet pekas på ett problem som kan uppkomma i fråga om
beredskapslag. När sådan lag innebär all regeringen bemyndigas all i angivna
situationer sätla vissa av lagens paragrafer i lillämpning, föreskrivs ibland
all regeringens beslul härom skall underställas riksdagens prövning. Till denna
fråga ålerkommer ulredningen under 4.11.4.

4.7.7 Räitighetsbegränsning som följdändring till grundlagsändring
eller till konvenlion

Del
kan länkas all en grundlagsändring görs för all öppna möjlighel lill en viss
rältigheisreglering på vanlig lags nivå. Man inför t. ex. ett nylt tillåtet
ändamål i 2 kap. 14 S regeringsformen för begränsning av mötesfriheten. Vill
man sedan utnyuja denna nya möjlighel sker det genom vanlig lag. Om intet annat
föreskrivs blir sådan lag omfattad av det särskilda lagsliftningsförfarandel
för räliighetsbegränsande lag. Man kan också länka på del fallel atl del införs
ett nytl tryckfrihetsbrott. Hittills har deua skett genom atl man i
tryckfrihetsförordningen och brottsbalken fört in gärningsbeskrivningar med
samma innebörd.

Särskilt
när del gäller fall av sisinämnda lyp kan man ställa frågan, om det särskilda
lag.5iiftningsförfarandet för räliighetsbegränsande lag verkUgen bör vara
lillämpligl på den ifrågavarande följdändringen. Redan i grundlags-ärendel vel
man ju hur denna kommer alt se ul. Och grundlagssliflningsförfarandel är ju i
sig ett "kvalificeral" lagsiiftningsförfarande.

Emellerlid
kan del förekomma många olika varianter på den nu beskrivna situationen. Del
finns som sagt fall då det redan i grundlagsärendei är fullt klarl hur
följdändringen i vanlig lag kommeratt se ul. Själva grundlagsändringen lämnar
kanske inte så många alternativ öppna. Vidare kan förslag i fråga om
följdändringen vara framlagt i själva grundlagspropositionen. I andra fall kan
i dess moli viexl vara mer eller mindre bestämt angivel hur den

s. 77 Kontrollera mot PDF

SOU
1978:34 Ett s ä rskilt lagstiftningsf ö rf ä iande ... 77

ifrågavarande
vanliga lagen avses bli ulformud. Men i mångu fall kan ingenting besläml sägas
härom i grundlagsärendei. Del kun vara meningen alt man efter
grundlagsändringen skall närmare uireda, om och på vad säll man skall använda
sig av de yiierligare lagsiiftningsmöjligheler som grundlagsändringen öppnar.
Förslag härom kommer kanske sedan försi efter avsevärd tid.

I
fall av sisinämnda slag är del tydligl atl skäl saknas all ulesluta tillämpning
av del särskilda lagsliftningsförfarandel för räiligheisbegränsande lag.
Vidare synes del knappasl gå all dra någon klar gräns mellan följdändringar som
kan sägas vara mer resp. mindre självsländiga i förhållande till
grundlagsändringen. Man skulle visserligen kunna särskilja de fall då förslaget
lill räliighetsbegränsande lag läggs fram samiidigi med förslag lill den
grundlagsändring som förulsatls. Och för dessa fall skulle man då föreskriva
alt enbart grundlagsstiftningsförfarandel skall tillämpas. Men en
specialreglering bara för dessa fall synes inle tillräckligt påkallad. Själva
grundlagsärendei kan vid behov läggas upp så, all de båda särskilda
beslulsförfarandena kan förlöpa parallelll i tiden, förden händelse yrkande
framförs om atl det särskilda förfarandet för räiligheisbegränsande lag skall
lillämpas på följdändringen. Rällighetsskyddsutredningen har därför stannat för
all inle föreslå något undanlag beiräffande del nu ifrågavarande särskilda
lagsiiftningsförfarandeis tillämplighet i sådana situationer som nu avsetls.

Del
fallel kan länkas atl vårt land skall ansluta sig till en konvention som
förutsätter existensen av viss rättighetsbegränsande lagsiiftning. Om denna
lagsiiftning kommer till siånd innan ralifikationsfrågan las upp i riksdagen
uppslår ingel problem. Eljesl föreligger en sådan situation som avses med 10
kap. 2 S andra slyckel regeringsformen. Där sägs atl om särskild ordning är
föreskriven för del riksdagsbeslul (t. ex. lagbeslui) som konvenlionen
förutsätter så skall samma ordning iaktlas vid godkännandet av konventionen.
Om konvenlionen sålunda förutsätter lagsiiftning som omfattas av det nu
föreslagna särskilda lagsliftningsförfarandel, så skall detta enligt 10 kap. 2
S andra stycket regeringsformen lillämpas ocksä i raiifikaiionsärendei, om så
påyrkas.

Har
konventionen godlagils med lillämpning av nämnda förfarande uppslår motsvarande
spörsmål som i ovannämnda grundlagssliftningssam-manhang med avseende på
efterföljande räliighetsbegränsande lagförslag. Alltså: skall
uppskovsförfarandel då kunna bli aktuellt på nyll? Spörsmälel måsle bevaras på
molsvarande sätl och således i princip jakande. På nämnda lagförslag skall alllså
del särskilda lagsliftningsförfarandel i princip vara separal tillämpligt. Tas
allt upp i samma proposiiion uppslår dock inget problem. Det är ju i della fall
i sak samma beslulsförfarande del gäller. Och för det fall atl lagförslaget
kommer senare må erinras om atl det särskilda förfarandel skall tillämpas bara
på yrkande.

4.7.8
Om mer än ett särskilt lagsiifiningsförfarande efter ordalagen är lillämpligl

I
2 kap. 12 S riksdagsordningen föreskrivs bl.a. all man icke får vid kammarens
sammanträde uttala sig otillbörligt om annan eller begagna

s. 78 Kontrollera mot PDF

78 En särskilt
lagsiijiningsförfäranric . . . SOU 1978:34

personligen
förolämpande ullryck. Della är en ytlrandefrihelsbegränsning som del nu
föreslagna särskilda lagsliftningsförfarandel efter orden är lillämpligl på.

Emellerlid
ingår numndu föreskrift i riksdagsordningens huvudbestämmelser. Den är därför
redan omfattad av ell specielll lagsiiftningsförfarande. Enligi nuvarande
lydelse av 8 kap. 16 S regeringsformen sliftas riksdagsordningens
huvudbestämmelser på samma säll som grundlag. De kan emellertid också sliftas
genom endasl ell beslut, om minsl 3/4 av de rösiande och mer än hälften av
riksdagens ledamöier förenar sig om beslutet. Del må erinras om ull del för ell
omedelbart beslul - när ell sådani behövs - enligi del nu föreslagna
förfarandel för beslul om räliighetsbegränsande lagsliflning fordras anslutning
från minsl 5/6 av de röstande.

När
två såduna särskilda lagstiftningsförfaranden efter orden är tillämpliga
samiidigi, bör bara del ena lillämpas. Någon slags "summering" av de
skilda förfarandeelemenien skall inte göras. Man bör välja del förfarande som
får anses mest "kvalificeral". Är inte utgången av en sådan
jämförelse självklar, bör man välja del speciella förfarande som gäller för den
författning, vari den ifrågavarande föreskriften ingår. I nu förevarande fall
blir således enbart del särskilda lagsiiftningsförfarande, som gäller för
riksdagsordningen, all lillämpa. Del lorde knappasl vara nödvändigi atl låla
del nu sagda komma lill ullryck i grundlagsiexten. Det avser ju bara ett litet
antal speciella fall som ytterst sällan aklualiseras.

4.7.9 Om rättigheter sont bryter sig mot varandra m. m.

I
propositionen 1973:90 åberopades såsom ett skäl motell krav på kvalificerad
majoritet för beslut om räliighetsbegränsande lag, att del skulle leda lill
säregna konsekvenser i de fall då två grundlagsskyddade rättigheter bryier sig
mol varandra. Ell ökat skydd för den ena rättigheten skulle kräva kvalificerad
majoritet, eftersom del skulle innebära ytteriigare ingrepp i den andra
räliighelen.

Härtill
är lill en början all säga atl man vid ulformningen år 1976 av grundlagsskyddet
i 2 kap. regeringsformen sökte undvika, all en grundlagsskyddad rättighet kom
att direkl bryias mol en annan. En praklisk sådan situation skulle eljesl ha
kunnai vara konflikten mellan yttrandefriheten och skyddet för den enskildes
integritet (t. ex. hans goda namn och rykte). Yttrandefriheten är
grundlagsskyddad. Något allmäni inlegriletsskydd har däremot inte lagils in i 2
kap. regeringsformen. Skyddel för den enskildes inlegritet är å andra sidan
enligt 2 kap. 13 S regeringsformen eit lillålel ändumål för begränsning av
yttrandefriheten. Konsekvensen av denna grundlagsreglering är all
yitrandefriheten automatiskt väger över iniegritetsskyddel, i den mån del
saknas vanlig lag i motsatt riktning. Avvägningen av de ifrågavarande båda
inlressena mot varandra skall alllså enligt delta säll all utforma
grundlagsskyddet i försia hand göras av lagstiftaren och inte av
domstolarnaellerandra tillämpande myndigheler. Å andra sidan skulle lag av
sisinämnda slag kräva kvalificerad majoritet, om sådani flertal skulle fordras
för beslut om rättighetsbegränsande lag.

Det
i nämnda proposition påpekade problemet torde därför vara av myckel begränsud
omfallning. Och även om del skulle kunna uppkomma så skulle

s. 79 Kontrollera mot PDF

SOU
1978:34 Ell säisklli lagsiiftningsförfarande ... 79

del
inle innebäru unnat eller mera än alt del särskilda lagstiftningsförfurandel
skulle bli lillämpligl vid varje förskjutning av gränsen mellan de fri- och
rälligheler som bryier sig mol varandra.

Undaniug
från vud nu sagls om den gällunde regleringen i 2 kap. regeringsformen kan
beslummelsernu i 4 kup. 8 och 9 u SS brollsbulken synas uigöra. Här föreskrivs
siruff för brytande uv post- eller lelehemlighel resp. olovlig uvlyssning.
Beslämmelserna anses innebäru begränsning av informalionsfriheten (2 kap. 1 S
första slyckel 2 regeringsformen). Sumiidigi ur del lydligl all de ulgör ell
skydd för rälien lill förtrolig meddelelse. Sistnämnda räiiighel skyddas också
av 2 kap. regeringsformen. Begränsning uv rätten till förtrolig meddelelse
avses bli omfutlud uv del särskilda lugsliftningsförfaran-det. Delsamma gäller
begränsning av informationsfriheten. Här är emellertid alt märka atl regeringsformens
skydd för förtrolig meddelelse skyddar enbart mol ingrepp häri från det
allmännas sida. För sådana ingrepp krävs försl och främsi Slöd i lag. Däremoi
innefallar inle grundlagsskyddel någoi krav på del allmänna ull vidlu posiliva
åtgärder lill skydd för förtrolig meddelelse, vilkel ell införande av sådana
bestämmelser som 4 kap. 8 och 9 a SS brottsbalken innebär. Eu borttagande eller
en "nedtrappning" av dessa bestämmelser skulle alllså visserligen
vara lill nackdel för rälien lill förtrolig meddelelse men skulle inle vara
någon begränsning av denna rättighet i regeringsformens mening. 4 kap. 8 och 9
a SS brottsbalken skulle alllså visserligen vara omfaltade av det särskilda
lagsliftningsförfarandel men bara såsom berörande informationsfriheten, inte
såsom berörande skyddel för förtrolig meddelelse.

1
della sammanhang må också nämnas besiämmelsen i 18 kap. 5 S broilsbalken om
brotl mol medborgerlig frihel. Där föreskrivs slraff förden som ulövar olaga
ivång eller olaga hol med uppsål att påverka den allmänna åsiktsbildningen
eller inkräkla på hundlingsfriheten inom politisk organisation eller yrkes-
eller näringssammanslutning och därigenom sätter yllrande-, församlings- eller
föreningsfriheten i fara. Denna strafföestämmelse är ell annal exempel pä en
posiliv skyddsföreskrift som - oavsell hur välmoiiverad den är - inle krävs av
del räiiighetsskydd som ges i 2 kap. regeringsformen. Bestämmelsens bortiagande
skulle därför inle uigöra något ingrepp i nämnda räiiighetsskydd. Och då sådana
handlingar som bestämmelsen sirafföelägger inle beslår i utövning av någon
fri- och rättighet, så skulle 18 kap. 5 S brottsbalken till skillnad från 4
kap. 8 och 9 a SS nämnda balk inte vura omfattad av del särskilda förfarandel
för beslul om rättighetsbegränsande lag.

Renl
allmänt lalas del i den allmänna deballen ibland om alt skyddel för denenes
fri-och rättigheter går utöver den andres. Som en iakilagelseav vud som kun
gällu renl fakiiski är della korrekl. På samma plals kan t. ex. i regel inle
mer än en demonstration av någorlunda format hållas samtidigt. Men detta slags
problem kan inle lösus uv grundlugssiiftaren.

4.7.10
Särskilt om ekonomiska ingreppsformer

Bestämmelser
om bidrag av allmänna medel och andra gynnande offenlligrällsliga regler kan
teoretiskt ulformas eller eljesl hanteras så, all de kommer all Slrida mol de
grundläggande lankegängarna bakom 2 kap. regeringsfor-

s. 80 Kontrollera mot PDF

iO Ett särskilt
lagstiftningsförfarande . . . SOU 1978:34

men.
Formelll sker dock därmed inlel inirång i del fri- och räiiighetsskydd som 2
kap. regeringsformen ger. Della skydd, som ju är förenal med lagprövningsräli
för domslolar och andra tillämpande myndigheler, har inle kunnai ulformas på
annal säll än så, all del ger skydd enbart mot sådana ingrepp från del
allmännas sida som avses i 8 kap. 3 S regeringsformen. I sisinämnda
grundlagssiadgande lalas om föreskrifierom förhållandel mellan enskilda och del
allmänna, som gäller åligganden för enskilda eller i övrigi avser ingrepp i
enskildas personligu eller ekonomisku förhällanden. Bland de exempel på sådana
föreskrifier som siadgandel anger nämns föreskrifier om skall lill staten.
Därmed aklualiseras problemel i vad mån skaltelag och dylikt kan bli akluell
för del särskilda lagstiftningsförfarande som nu avses.

Skatt
kan alllså vara ell sådani ingrepp frän del allmännas sida som 2 kap.
regeringsformen skyddar mot. Detta lorde dock kunna bli fallel enbart under
myckel speciella förhållanden. All en skall på vissa turistresor ulomlands
skulle beröra grundlagens skydd för rörelsefrihelen kan sålunda inte hävdas.
Däremoi lorde nämnda grundlagsskydd beröras för den händelse man skulle avkräva
en emigrant en siörre penningsumma - t. ex. såsom "ersältning för
utbildning" - för all denne skall få lämna Iandel. En sträng valularansone-ring,
som ju kan behövas i vissa lägen, kan å andra sidan naluriigtvis inle anses
beröra den grundlagsskyddade rörelsefriheten. Över huvud lorde man när del
gäller beskattning och dylikl få ta ell grepp som är generellt för alla
begränsningsbara fri- och rättigheter. Därvid torde man få fästa avgörande vikt
vid skallens (resp. annan belungande ekonomisk reglerings) syfte och reellu
funklion. Är skutten "opinionsfrihetsneulral" och inte
"prohibitiv" kan den alllså inte begränsa någon opinionsfrihet.

4.7.11 Säi'sklli om sekreiesslag

I
fråga om rälten all la del av allmänna handlingar hänvisar regeringsformen lill
tryckfrihetsförordningen (2 kap. 1 S andra siycket regeringsformen).
Tryckfrihetsförordningen innehåller föreskrifier i ämnel i sill andra kapilel.
Begränsningarna i nämnda räll skall i regel anges i en särskild lag. F. n. sker
deua i princip i lagen (1937:249) om inskränkningar i rälien all uibekomma
allmänna handlingar (den s. k. sekretesslagen).

Rälien
alt ta del av allmänna handlingar skall ses som en självständig räiiighel som
inle regleras i regeringsformen (se propositionen 1975/76:209 s. 145). En
konsekvens härav är alt sekretesslagen inte blir omfattad av del särskilda
lagstiftningsförfarande som rällighetsskyddsutredningen föreslår. Molsall ordning
skulle förulsätla en särskild grundlagsregel härom i tryckfrihetsförordningen.
Denna förordning är f n. föremål för översyn av yltrandefriheisulredningen. F.
ö. har de lyslnadsplikler, som kan sägas motsvara handlingssekretessreglerna,
enligt rätlighetsskyddsutredningens förslag undanlagils från del särskilda
förfarandets lillämpningsområde. Ulredningens förslag innebäratt lagom
handlingssekreless kommeratt ligga uianför del särskilda
lagsiiftningsförfarandeis ram.

s. 81 Kontrollera mot PDF

SOU 1978:34 Ett säfsklli lagstiftningsförfarande
... 81

4.8 Övriga huvudfrågor i vad avser det särskilda
lagstiftningsförfarandets utformning

Iden
lidigare deballen har huvudsakligen förekommii två förslag om hur det särskilda
beslulsförfarandels huvuddrag bör se ul. Enligi det ena förslaget skulle samma
förfarande användas som vid grundlagsstiftning, alllså två beslul med val
emellan. Enligt det andra skulle man använda ell förfarande med uppskov i sex
månader. I båda fallen har förulsalls en möjlighet till ell omedelbarl,
slutligt beslul med kvalificerad majorilel.

Rällighetsskyddsutredningen
har för sin del stannat för den avvägningen, atl del särskilda
beslulsförfarandel bör vara ett uppskovsförfarande med uppskovels längd beslämd
lill 12 månader. Del betyder i sak, att man i riksdagen under de försia två
åren efter ordinarie val kan göra sina slällningsiaganden ulan att behöva räkna
med all majorilelsförhållandena skall ändras genom nyval. Däremoi skulle
förslag som väckts under valperiodens sisla riksmöte vid den särskilda
beslutsordningen kunna slutbehandlas först sedan väljarna fåll tillfälle all
uttala sig.

Såsom
rättighelsskyddsulredningen slagil fasl i del föregående kan man inle hell
avslå från en möjlighel till beslul utan uppskov. Krissilualioner kan bara
delvis, aldrig hell, mötas med hjälp av beredskapslagsliftning. En möjlighet
lill beslul genasl kan - med bibehållande av en skyddseffekt -knappasl anordnas
på annat sätt än genom krav på kvalificerad majoritet. Av praktiska skäl bör
emellertid ett sådant krav bestämmas lill enbarl viss andel av de rösiande, och
inle därjämle viss andel av riksdagens alla ledamöier. Här må också hänvisas
lill del malerial rörande röslsiffror i riksdagen som redovisas i bilaga 2. Den
andel av de rösiande som skall krävas för beslut ulan uppskov bör enligt
rällighelsskyddsuiredningens mening vara fem sjättedelar.

I
detla sammanhang bör ytterligare några spörsmål av mera principiellt iniresse
behandlas. Del gäller först frågan vilken handlingsfrihet riksdagen skall ha
efter uppskovet, alllså i den andra och slutliga behandlingsomgången. Två
huvudalternativ slår lill buds.

Del
ena alternalivet är att riksdagen efter uppskovet bara har all aniaga eller
förkasia ett vilande beslul, utan möjlighel atl göra några som helst ändringar
i della. Delta alternativ har den fördelen alt det är fullt klarl vad
diskussionen under uppskovet skall handla om. Och i slutomgången föreligger
inga praktiska problem om vilka justeringar som får göras i det vilande
beslutet eller det vilande förslaget.

Men
nackdelen är att möjlighelerna för riksdagen all lillgodogöra sig den debatt,
som förls under uppskovet, blir begränsade. Del kan ju myckel väl länkas all
man under betänketiden allmänt kommii fram lill atl gällande ordning
visserligen bör ändras men all del bör ske på ett något annal säll än man
lidigare tänkt sig. Det finns då ingen annan möjlighet för riksdagen än all
säga nej i slutomgången och salsa på en bälire lösning i ett nytt
beslulsförfarande.

Del
andra huvudalternativet innebäratt riksdagen i slutomgången haren viss
handlingsfrihet, men bara inom ärendets ram. Problemel med denna lösning är
gränsdragningen kring sistnämnda begrepp. Ändringar inom ärendels ram skall
inle kunna underkastas förnyat uppskov. Motsatsen gäller

12 Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 195

s. 82 Kontrollera mot PDF

82 Ett särskUl
lagstiftningsförfarande . . . SOU 1978:34

om
ändringarna är så sloru alt del får anses föreligga ett nylt förslag. Del har
visseriigen föreslagits ull mun skulle införa den särskilda regeln, atl
riksdagen i slutomgången i vart fall inle skulle få beslula längre gående
rällighetsin-skränkning un som besluluts eller föreslagils i försia omgången.
Men en sådan regel skulle uppenbariigen kunna medföra särskilda
tillämpningsproblem. Om avgränsningen "inom ärendels ram" kan man
säga all den visseriigen inte är skarp men alt den anknyter till en
iraditionell gränsdragning i riksdagsarbetel.

Rättighetsskyddsutredningen
har funnil att en lämplig avvägning kan vara följande. Det :>ärskilda
beslulsförfarandet får avse ett slags förlängd bordläggning under 12 månader
av ett utskoitsutlåiande. Del blir möjligl all efter uppskovel göra vissa
jusleringar. Dessa måsle dock hållas inom ramen fördel föreliggande ärendei.
Begreppet "inom ärendels ram" får inte tolkas alltför vidsträckt. En
viss stramhet i tillämpningen kommer all behövas om skyddssyslemel skall
fungera.

Ell
vikiigt elemeni är alt del särskilda förfarandel för beslut om räliighetsbegränsande
lag avses vara lillämpligl bara på yrkande. Del synes lämpligt atl föreskriva
all del bakom ell sådani yrkande måsle slå minst 10 riksdagsledamöter.

Frågan
om del särskilda förfarandets tillämplighet i del enskilda lagstiftningsärendet
skulle - sedan yrkande om särskilt förfarande framförts - för riksdagens
vidkommande avgöras av konstitutionsutskottet. Talmannen skiilledärmed inle
behöva göra några egna slällningsiaganden lill spörsmålet, humvida fråga är om
räiligheisbegränsande lag. Någon prövning av konsiiiulionsuiskollel skulle
emellerlid inle behövas, om riksdagen genasl förkastar ifrågavarande lagförslag
eller antager del med minsl fem sjättedels majoritet bland de rösiande.

4.9 Sammanfattning av förslaget i denna del

Som
framgår av del föregående finner alllså rättighetsskyddsutredningen atl fri'
och rättighetsskyddel i 2 kap. regeringsformen bör förslärkas. Det bör ske
genom all man inför ell i viss mån försvårande förfarande i riksdagen för
beslul i fråga om räliighetsbegränsande lag. De därmed förenade prakliska
svårighelerna, som berörts idet föregående, bör kunna bemästras om man gör de
begränsningar i fråga om lillämpningsområdel och utformar själva metoden på det
sätl som angivits där. Då kan vidare de mera principiella invändningar mot en
lösning av förevarande slag, vilka anförts senast vid 1976 års ändringar i 2
kap. regeringsformen, anses bemötta.

Rättighelsskyddsulredningen
föreslår alltså atl förslag till lag avseende frioch rällighetsbegränsning på
yrkande skall vila i riksdagen i minsl 12 månader, innan del för aniagas. Tiden
räknas från det alt del beredande utskottets yttrande över förslaget anmäldes i
kammaren. Riksdagen skall dock kunna antaga lagförslaget utan sådani uppskov,
om minsl fem sjättedelar av de röstande förenar sig därom. Riksdagen skall
också kunna, med vanlig majoritet, genasl förkasia lagförslaget.

De
fri- och rättigheter som avses är med nedan nämnt undantag de begränsningsbara
rättigheter som anges i 2 kap. l-II SS regeringsformen.

s. 83 Kontrollera mot PDF

SOLi 1978:34 Ett säiskUi lagstiftningsförfarande ... 83

Förfarandeskyddel
avses alllså gälla för yttrandefriheten, informationsfriheten, mötesfriheten,
demonsiralionsfrihelen, föreningsfriheten (1 S första Slyckel 1-5). den
kroppsliga integriteten och förtrolig meddelelse (6 S), rörelsefrihelen (8 S)
och rälien till offentlig domslolsförhandling (11 S andra slyckel). Skyddet mot
husrannsakan och liknande inirång är undantaget. Vad guller yttrandefriheten
undanlas vidare reglerom lyslnadsplikl för offentliga befaUningshavare och
ijänsleplikliga. I fråga om rörelsefrihelen undanlas "renu"
friheissiraff Vidare undanlas generelli föriängning på högsl Ivå år av
tidsbegränsad lags gillighelslid. Del särskilda lagsliftningsförfarandel avses
över huvud inle vara tillämpligt vid krig eller omedelbar krigsfara. Förfarandel
skall inle omfatta den fackliga konflikträtten (17 S). Däremoi skall del omfatta
lag som innebär atl ullänning särbehandlas i fråga om de fri- och rälligheler
som anges i 20 S andra siycket.

Del
särskilda lagsliftningsförfarandel skall alllså, inom sitl sålunda angivna
tillämpningsområde, användas bara om så yrkas i riksdagen. Bakom ett sådant
yrkande skall stå minst lio riksdagsledamöler. Huruvida yrkandet skall bifallas
avgörs för riksdagens vidkommande av konstitutionsulskottet. Utskoitet tar dock
ej avslå yrkandei utan alt lagrådel har yttrat sig i frågan. Om riksdagen genasl
förkastar lagförslaget eller anlar del med minst fem sjättedelar av de rösiande
behövs inte den angivna prövningen från konstitulionsulskoitels sida.

1
princip omfattar del särskilda förfarandel alla lagbeslut i fråga om
rättighetsbegränsande lag, oavsell om besluten går i skärpande eller mildrande
riklning eller är neutrala från fri- och rättighelssynpunkt. I prakiiken
aklualiseras förfarandet givelvis främsi i skärpningsfallen.

Genom
delta uppskovsförfarande för man bätire möjligheler till grundligt övervägunde
av föreslagna rällighelsbegränsningar. Bl. a. blir del siörre ulrymme för
allmän debau i frågan. Vidare fungerar förfarandet som ett skydd mol
lillfälliga, upprörda stämningar inom landet och mol pålryckningar ulifrån.

Samiidigi
är del sörji för all della räiiighetsskydd prakliskl setl inle siräcker sina
verkningar ulöver rältighelsområdel. Del finns vidare möjlighet för riksdagens
ledamöier all t. ex. i sådana fall, då rällighelsbegränsningen är mest UV
leknisk natur eller hell bagatellartad, underiåta atl påyrka
uppskovsförfarande. Även i andra fall, främst när saken brådskar, kan
lolvmånadersuppskovel undvikas om del finns en bred enighel i riksdagen om all
den föreslagna rällighelsbegränsningen bör genomföras snarast.

Det
särskilda lagsiiftningsförfarandeis införande kommerail verka främjande för
rättssäkerheten också på ell annat säll. Del blir mera än hittills nödvändigt
att i lagstiftningsärendena klart ange, i vad mån de föreslagna beslämmelserna
möjliggör rällighelsbegränsningar eller ej. På sikl kommer en sådan precisering
alt slå igenom också för de nu befintliga lagregler som inle är hell klara i
förevarande hänseende.

Under
4.10 och 4.11 och i specialmotiveringen återkommer rättighetsskyddsutredningen
närmare till frågan om vilka lagbestämmelser som blir omfattade av det
särskilda lagsliftningsförfarandel.

Även
ulöver vad som sagts i del föregående innebär naturligtvis införandet av detla
särskilda beslutsförfarande vissa procedurproblem i riksdagen. En del av dessa
är emellerlid redan lösta. Ell särskilt beslutsförfarande tillämpas

s. 84 Kontrollera mot PDF

?4 Ett särskilt
lagsli,ttniiigsfÖrJarande . . . SOU 1978:34

redun
nu t.ex. för riksdagsordningens huvudbestämmelser (8 kap. 16 S
regeringsformen). Också lill procedurproblemen ålerkommer rättighelsskyddsulredningen
närmare i del följande.

Till
sist bör bara erinras om all lillkomslen av del särskilda beslulsförfarandel
givelvis inle påverkar exislensen av del redun införda maleriella
grundlagsskyddel. Forell beslui om räiligheisbegränsande lag krävs således både
atl - i tbrekommande fall - del särskilda förfarandel lillämpas och alt
regeringsformens maleriella villkor är uppfyllda, t. ex. all - där så krävs -
ett lillålel inskränkningsändamål föreligger.

4.10 Vilka bestämmelser i en rättighetsbegränsande lag
omfattas? Olika typfall

Au
någon gräns rättsligt setl ej behöver dras mellan lagändringar i skärpande och
i mildrande riklning framgår av vad som sagls i del föregående. Ett problem som
däremoi påkallar ingående uppmärksamhei i del följande är frågan, vilka
bestämmelser i en rättighetsbegränsande lag som blir omfallade av del nu
föreslagna särskilda beslulsförfarandet. Detta spörsmål uppkommer i själva
verkei i fråga om de fiesia av de ifrågavarande lagarna.

4.10.1 Den formella lagkraftens princip skall ef gälla beträffande det
särskilda lagstiflningsförfärandet

Den
s. k. formella lagkrafiens princip bör inle gälla beiräffande del särskilda
beslulsförfarande som del nu ar fråga om.

Nämnda
princip är fastslagen i 8 kap. 17 S regeringsformen. Där föreskrivs all lag
inle får ändras eller upphävas annat än genom lag. Vidare sägs all grundlag får
ändras eller upphävas bara i grundlagssliftningsordning och riksdagsordningens
huvudbestämmelser bara i den ordning som gäller för dem, alltså i den ordning
som anges i 8 kap. 16 S regeringsformen.

Men
det förhållandet alt en viss lagbestämmelse beslutats med användning av del
särskilda förfarandet för rättighetsbegränsande lag bör inte automatiskt
medföra, alt framlida ändringar beträffande denna lagbeslämmelse måsle beslutas
med anlitande av det särskilda förfarandel - ens om sådant förfarande påyrkas.
En annan sak ärandet kan förutsättas all man i riksdagen är konsekveni vid sin
bedömning av om en viss lag är räiligheisbegränsande eller ej. Eller med andra
ord: har efier vederböriigt yrkande härom del särskilda förfarandel lillämpals
vid antagandet av en viss lagbestämmelse, kan man utgå från all del särskilda
förfarandel renl fakiiski används också närbesiämmelsen sedermera skall ändras,
förulsatt all yrkande härom då förs fram. Men rnan har också all räkna med det
fallel all en lugregel ändras så, all den därefter inle längre omfattas av del
särskilda lagsliftningsförfarandel. Själva denna ändring kommer visserligen i
princip all bli omfallad av della förfarande - lål vara atl dess tillämpning i
dylikl fall får anias i regel inle bli påyrkad, efiersom del är fråga om en
ändring i mildrande riklning. Efter ändringen faller bestämmelsen däremot
utanför del särskilda förfarandels tillämpningsområde. Dock krävs alllid beslut
av riksdagen, eftersom lag inte

s. 85 Kontrollera mot PDF

SOU 1978:34 Ett särskilt lagsiifiningsfÖrläranJe ... 85

får
ändras eller upphävas annal än genom lug.

Vulel
av aliernativ inom det särskilda förfarandets ram skall givetvis vara oberoende
av hur detta val gjordes förra gången den ifråguvarande lagbeslämmelsen var
föremål för beslul med lillämpning av det särskilda förfarandel.

4.10.2
"Bihangsbeslämmelser", "hänvisningsbestämmelser" och vissa
andra ' 'kopplingssituationer

Ofta
är del i en lag bara någon ensiaka beslämmelse som är räliighetsbegränsande.
Del är då vanligen fråga om en "bihangsbestämmdse" i slulel av lagen
som t. ex. föreskriver fängelseslraff för överträdelse av föregående
bestämmelser i lagen. Andra exempel är en föreskrifi som stadgar lyslnadsplikl
för dem som tillämpar lagen eller en beslämmelse som ger lillsynsmyndighel
rält all fö lillträde lill vissa lokaler. De nämnda exemplen orsakar
visserligen inga problem, eftersom de avses bli undantagna från det särskilda
förfarandels lillämpningsområde. Men även om således de vanligasle fallen är
undaniagna förekommer del ibland andra "bihangsbeslämmelser". Del kan
l. ex. gälla en föreskrifi som lillåler all förhandling inför domstol hålls
inom Slängda dörrar. Del särskilda beslutsförfarandet skall då omfatia bara
denna "bihangsbeslämmelse", om inte bestämmelsen har ett så direkt
tekniskt samband med någon annan beslämmelse i lagen, att också sisinämnda
föreskrift rimligen måsle anses underkastad det särskilda förfarandel.

Ell
sådani tekniskt samband föreligger alltid i de fall då en rättighetsbegränsande
beslämmelse delats upp så, att de sakliga förutsällningarna anges i en paragraf
och själva ingreppsformen eller sanktionen anges i en annan. Då omfattas båda
paragraferna av det särskilda förfarandel. Skulle någon gång de båda
stadgandena finnas i olika lagar kan del i princip inte göra någon skillnad.

Det
kan dock förekomma au en beslämmelse framslår som en ren konsekvensbeslämmelse
i förhållande lill en annan, som får anses innehålla del egentliga lagstödet
för ifrågavarande rällighetsingrepp. Då bör enbarl den sisinämnda bestämmelsen
anses omfallad av del särskilda förfarandet.

Ofta hänvisar en beslämmelse i en lag lill föreskriftei i en annan
lag. Om del bland sisinämnda föreskrifter ingår någon, som är omfattad av det
särskilda beslulsförfarandet, så bör della förfarande omfatta också den
förslnämnda, alllsä "hänvisningsbesiäinmdsen".

Ett
särskilt spörsmål blir då i vad mån hänvisningsbeslämmelsen så att säga drar
med sig andra bestämmelser i den lag vari den ingår, alltså medför att också
dessa bestämmelser blir omfallade av del särskilda lagsliftningsförfarandel.
Härom kan sägas delsamma som i fråga om de ovannämnda bihangsbestämmelserna
(hänvisningsbestämmelsen är ju för övrigt ofta av denna bihangskaraklär).

En
förutsättning för atl en hänvisningsbeslämmelse på sätt som nu sagts skall bli
omfallad av del särskilda förfarandel är, alt den har konstitutiv betydelse och
således inte bara aren erinran om vad som skulle gälla även den förutan.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86 Ett särskilt
lagstifinings/Öifärande . . . SOU 1978:34

4.10.3 Rällighelsbegränsningen intar en mera ceniral plals i lagen

andra fall spelar de fri- och räliighetsbegränsande reglerna en mera central
roll i en lag, som dock innehåller även andra självsländiga momenl. Exempel på
denna lyp av lag är barnavårdslagen (1960:97) och lagen (1967:940) angående
omsorger om vissa psykiski uivecklingsslörda (omsorgslagen). Dessa lagar berör
till sin centrala funklion visserligen bara en av de nu ifrågavarande rällighelerna,
nämligen rörelsefrihelen. Men del kan ändå finnas skäl all redan här diskulera
dessa lagar för all åskådliggöra vissa principer för hur ett förfatiningsstoff
delas upp mellan del särskilda och del vanliga lagsliftningsförfarandel.

De
nämnda lagarna innehåller regler som ålägger en kommunal huvudman all
tillhandahålla vissa slags samhällelig service. Ur en annan synvinkel kan mun
säga atl del här gäller regler om den enskildes rält lill service (gynnande
regler). Vidare innehåller dessa lagar föreskrifter om skyldighet i vissa fall
förden enskilde all underkasta sig omsorger (betungande regler). Det är främsi
fråga om vissa fall av s. k. adminisirativi frihelsberövande. Barnavårdslagen
medger sådani frihelsberövande inom ramen för omhändertagande för samhällsvård.
För omsorgslagens del gäller det främsi vård oberoende av samlycke i vårdhem
eller specialsjukhus.

Det
är givel att de bestämmelser i nämnda lagar som är enbarl gynnande inte skall
vara omfaltade av del särskilda beslutsförfarandet. Delsamma gäller
bestämmelser i övrigt, vilka inle har all göra med tvång mol enskilds person,
t. ex. bestämmelserna i IO kap. barnavårdslagen om kommuns rätt lill ersättning
för vissa vårdkostnader. Men saken är inle klar med det.

Den
del av dessa lagar som kan sägas avse tvång mol den enskilde innehåller i sin
lur skilda element. Dels har man de materiellt rättighetsbegränsande
bestämmelserna i lagen. Härmed avses de regler som utsäger all ett vissl slags
Ivångsingripande mol den enskildes person får ske och anger de sakliga
föruisätiningarna härför. Och dels har man lagens regler om organisaiion och
förfarande. Därmed avses reglerna om vilka organ som skall beslula i ärenden om
tvångsingripande och hur dessa organ skall vara sammansatta och dylikl. Vidare
avses reglerna om proceduren inför sådant organ, t. ex. om munllig förhandling.
Till organisaiion och förfarande hör också reglerna om överklagande. Slulligen
kan man i viss mån som en särskild grupp urskilja de regler som handlar om
verkställandet av ett beslutat omhändertagande. De nu gjorda indelningarna
korsar dock varandra till en del. Verkställandereglerna kan således från de
synpunkter scm här är akluella sägas innehålla både materiella och processuella
elemeni. Till de maleriella hänförs i första hand de grundläggande reglerna om
omhändertagandels innebörd och varaktighet. Till de processuella hör reglerna
om beslutande organ och om hur dessa organ skall handlägga
verkslälligheisärendena.

Det
är givet atl de materiellt räliighetsbegränsande bestämmelserna i sådana lagar
som barnavårdslagen och omsorgslagen skall omfattas av det särskilda
beslulsförfarandet. Häri inkluderas då bestämmelser i lagen som har ett så nära
tekniskt samband med de förslnämnda reglerna att de geren del av sakinnehållet
i dessa. Hit är också atl hänföra de grundläggande reglerna om
omhändertagandets innebörd och varaktighet. Däremoi bör mera detaljbetonade
lagregler härom anses vara enbarl av konsekvenskaraklär och därför

s. 87 Kontrollera mot PDF

SOU
1978:34 Ell särskilt lagsiifiningsförfarande ... 87

inte
omfattade av det särskilda lagsliftningsförfarandel.

Över
huvud uppkommer i fråga om verkställandereglerna vissa särskilda
uppdelningsproblem. Det gäller spörsmålen om del särskilda
lagstiftnings-förfarandets räckvidd i fråga om regler om villkorligt anslånd
med ell frihelsberövandes verkslällande, förverkande av anståndet, permission,
frigivande på försök, återinlagning, övervakning, särskilda föreskrifter,
omhändertagandets definiliva upphörande. Problem av hilhörande slag uppkommer
också inom brottsbalkens område och behandlas nedan under 4.10.5 C.

När
det däremoi gäller reglerna om organisaiion och förfarande i förevarande
lagars "ivångsdef måsle man visserligen medge, att dessa regler inle
saknar belydelse för rättighetsbegränsningens intensitet. Detla är särskilt
lydligl i fråga om rälissäkerheisgaraniier av olika slag som byggls in i
organisationen resp. förfarandet. Av flera skäl bör likväl dessa regler anses i
princip inle omfattade av del särskilda lagsliftningsförfarandel. Della gäller
också de processuella delarna av verkställandebesiämmelserna.

En
annan sak är alt förfarandereglerna ibland innehåller enstaka föreskrifter som
i sig är rättighetsbegränsande. Ell exempel är en bestämmelse somlillåteratt
någon tvångsvis hämias lill en förhandling. Ett annal exempel är en bestämmelse
som föreskriver skyldighet all underkasta sig läkarundersökning (en skyldighet
som kan vara sanktionerad på olika säll: genom möjlighel till polishandräckning
eller bara lill vite eller strafO. Det sisinämnda exemplet avser närmasi ett
ingrepp i den enskildes kroppsliga integritet. Förfaranderegler som i sig är
rättighetsbegränsande skall vara omfattade av det särskilda
lagsliftningsförfarandel.

Föreskrifterna
i barnavårdslagen om atl polisen under särskilda förutsättningar för
provisoriskt ta den unge om hand blir omfallade av det särskilda
beslulsförfarandet. Vidare synes följande vara att säga om en bestämmelse om
befogenhet för del beslutande organets (barnavårdsnämndens, besluts-nämndens)
ordförande alt i brådskande fall besluta om ivångsingripande, eventuellt all
överprövas av organei inom viss korlare lid. Om en sådan bestämmelse innehåller
särskilda föreskrifter om de maleriella rekvisilen som underiällar
ivångsingripandei skulle den omfatuis av del särskilda lagsliftningsförfarandel.
Ell exempel på delta skulle del vara, om bestämmelsen innebär att del i
förevarande interimistiska situation för ivångsingripande räcker med sannolika
skäl - i siällei för full bevisning - för all de sakliga förulsäuningarna för tvångsingripandet
är uppfyllda. Men om den ifrågavarande bestämmelsen inte har en sådan innebörd
utan bara reglerar vem som i dessa brådskande fall är behörig att falla beslul,
synes övervägande skäl lala för all betrakta bestämmelsen såsom enbarl en organisaiorisk
anordning, vilken inte omfattas av del särskilda förfarandet.

Föreskrifierna
i 2 kap. 9 S regeringsformen är ägnade all minska evenluella betänkligheter mot
att sådana bestämmelser som de ovannämnda organisations- och
förfarandereglerna i princip inte skall omfattas av del särskilda
lagstiftningsförfarandet. Nämnda grundlagsregel föreskriver atl frihelsberövande
skall vara underkastat prövning av domsiol eller i vissa fall domstolsliknande
nämnd. Härigenom garanteras en processuell minimistandard för dessa fall. Det
må erinras om all rättighelsskyddsulredningen föreslår ett tillägg i denna
grundlagsparagraf för atl säkerställa att garantin alllid skall

s. 88 Kontrollera mot PDF

!8 En särskili
lagstiflningsförfärafidc . . . SOU 1978:34

föreligga.
Tilläggel innebär all, om ingen annan myndighei är behörig, prövningen uiförs
av allmän domsiol.

4.10.4 Lagar som i princip handlar bara om fri- och

rällighetsbegränsning

1
vissa lagar intar själva rällighelsbegränsningen en ännu mer ceniral plals än i
bamavårdslagen och omsorgslagen. Ett exempel utgör lagen (1966:293) om
beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa Jall. Denna lag handlar enbarl om
Ivångsfall, eller närmare bestämt om psykialrisk vård oberoende av den vårdades
samtycke. Man kan säga all den lagen från fri- och rätligheissynpunki
molsvarar barnavårdslagens eller omsorgslagens "ivångsdel".
-Sistnämnda båda lagars "rältigheisdel" kan då sägas motsvaras av
sjukvårdslagen (1962:242).-I princip kan om en sådan lag som den nämnda om
sluten psykiatrisk vård sägas detsamma som om l. ex. omsorgslagens
"ivångsdel". Som huvudregel blir endasl de materiellt
rättighetsbegränsande beslämmelserna omfallade av del särskilda
beslulsförfarandel. Organisalions- och förfarandereglerna blir del i princip
inle, trots all de i nämnda lag om sluten psykiatrisk vård i särskilt hög grad
består av särskilda rälissäkerheisgaraniier.

Ett
annal e:

4.10.5 Särskili om brottsbalken

Brottsbalken
är förhållandevis komplicerad från de synpunkier som nu är aktuella.

A. Yttrandefrihetsbrotten m. m.

För
det försia innehåller brottsbalken en del slrafföeslämmelser som är
rättighetsbegränsande. Nu åsyftas inte sådana slrafföeslämmelser som är
rättighetsbegränsande enbart därför atl de har fängelse i straffskalan. Sådana
bestämmelser skall ju undantas från det särskilda lagsiiftningsförfarandeis
lillämpningsområde. I stället syftas på slrafföeslämmelser vilkas rekvisil är
räliighetsbegränsande. Med andra ord gäller det bestämmelser som sirafföelägger
fri- och rättighelsutövning. Del är främsi de s. k. yltrandefrihels-brollen som
man här har all göra med. Vilka dessa är anges närmare i specialmotiveringen. I
övrigt innehåller brottsbalken bara ensiaka slrafföeslämmelser av denna
karaktär. Ett exempel i fråga om mötesfriheten är 22 kap. 7 S om olovlig
sammankomst. (Denna strafföestämmelse gäller bara under krig och andra sådana
extraordinära förhållanden som avses i 22 kap. brottsbalken). Ell annal exempel
är 18 kap. 4 § om olovlig kårverksamhet. Denna strafföestämmelse begränsar
föreningsfriheten. Beslul om lag som sirafföelägger handling, som innebär
utövning av någon av de nu ifrågavarande fri- och rällighelerna, blir
omfattade av del särskilda lagsliftningsförfarandel.

s. 89 Kontrollera mot PDF

SOU
1978:34 Ett särskilt lagslifinliig.sförfarande ... 89

B.
Vad straffbestämmelserna om yttrandefrihetsbrotten "drar med sig"

Ell
problem blir vad dessa slrafföeslämmelser då "drar med sig" av
broUsbalken i övrigi. Här bör gränsen dras i princip på del sätl som framgårav
det följande.

Besiämmelser
som särskilt sirafföelägger försök, förberedelse eller stämpling till t. ex.
ell yllrandefrihelsbroli blir omfattade av del särskilda beslulsförfarandel.
Detsamma gäller för del fall all ell särskilt medverkansansvar införseller har
införts forell sådani broll (se t. ex. 19 kap. 15 S broilsbalken). Däremoi bör
broilsbalkens allmänna regler om försök, förberedelse eller stämpling lill
broll eller om medverkan lill broll (23 kap. brottsbalken) inte anses omfaltade
av det särskildu beslutsförfurundel. Skulle man emellertid i 23 kap.
brottsbalken ta in en särskild regel om något av de nu avsedda brolien skulle
denna regel omfattas av del särskilda lagsliftningsförfarandel.

I
konsekvens härmed blir t. ex. brottsbalkens allmänna regler om svensk
strafflags geografiska tillämplighet (2 kap. brottsbalken) inte omfallade av
det särskilda förfarandet på den grunden atl de gäller också
yilrandefrihelsbrot-len. Men även här bör tilläggas atl en särskild föreskrift
i 2 kap. brottsbalken om något av de nu ifrågavarande brolien skulle omfattas
av del särskilda förfarandel.

Ätalsreglerna
i broilsbalken ulgör ell problem för sig. Del gäller här de föreskrifter som
anger i vad mån brou får åtalas av ullmän åklagare resp. ligger under enskilt
åtal. I princip avsesju förfaranderegler inle omfattas av den särskilda
beslutsordningen för rättighetsbegränsande lag. Å andra sidan kan det finnas
ell särskilt samband mellan gärningsbeskrivningen i en strafföestämmelse och
reglerna om hur brottet får åtalas. En vidsiräcki gärningsbeskrivning kan
motvägas av snäva åialsbestämmelser, närmasi då särskilda förulsältningar för
atl åklagare skall få väcka åtal för broltel. Ell exempel är att man kräver
regeringens tillstånd härför. Enligt rätlighetsskyddsutredningens mening bör de
regler i brottsbalken, som särskilt anger hur yllrandefrihelsbroli och
liknande broll får åtalas, anses omfaltade av det särskilda
lagsliftningsförfarandel.

F.
ö. ålerfinns de mera utpräglade förfarandereglerna inle i brottsbalken ulan i
rättegångsbalkens avsnitt om brolimålsprocessen. Och såsom framgår av del
följande avses rättegångsbalken i princip inte omfattas av del särskilda
förfarandet. Endasl i den mån rättegångsbalkens reglerar i sig rättighetsbegränsande
gäller motsatsen. Detta är i konsekvens med vad som sagts i del föregående om
organisalions- och förfaranderegler.

C.
Beträffande brottsbalken i övrigt

Härefter
kvarstår såsom en större fråga, vilka delar av brottsbalken i övrigt som blir
omfallade av det särskilda lagsliftningsförfarandel -och då därföratt de
begränsar rörelsefriheten. Spörsmålet inkluderar den lagstiftning om
verksiällandel av fängelseslraff som anknyier lill brottsbalken. Fängelsestraff
ulgör ju en inskränkning i rörelsefriheten. Alla de slrafföeslämmelser i
brottsbalken, som har fängelse i straffskalan men vilkas
sirafföarheisförut-sältningar inte i sig är rättighetsbegränsande, undanlas
visserligen från det

s. 90 Kontrollera mot PDF

90 Ell särskilt
lagsiijiningsföifaianäe . . . SOU 1978:34

särskilda
förfarandet. Men del återstår alllså ull unge i vud mån de allmänna
beslämmelserna i broilsbalken om fängelse och andra frihelsberövande påföljder
(i balkens Iredje avdelning) och beslämmelserna i den anknylande
kriminalvårdslagsliftningen bör anses omfattade av det särskilda förfarandel.
Del är dessa besiämmelsersom avgör vad friheisslraffel reelli innebär för den
straffade.

I
överensstämmelse med vad som under 4.10.3 anföris om verkställande-regler kan i
princip sägas, all del särskilda lagsliftningsförfarandel bör anses omfatta de
grundläggande reglerna om fängelsestraffets innebörd och varaktighet. Däremot
bör del inle anses omfatta de närmare föreskrifier därom, som framslår såsom
följdbeslämmelser vilka anger fakiiska konsekvenser av mera praklisk natur av
frihelsberövandet.

Del
vill lill en början synas som om man här i princip kan följa fördelningen av
förfaliningssloffel mellan brottsbalken å ena sidan och lagen (1974:202) om
beräkning av strafftid m. m. samt lagen (1974:203) om kriminal vård i anställa
andra sidan. Del är alltså i princip bara brottsbalksbeslämmelserna som, såviii
nu är i fråga, blir aktuella för det särskilda förfarandet. En annan sak är atl
del kan finnas ensiaka föreskrifier i den nämnda kriminalvårdslagsliftningen
som måste anses vara självsiändigi rättighetsbegränsande, dvs. medge
räliighetsinirång utöver vad som får anses följa av själva frihelsberövandet.
Sådana ensiaka bestämmelser blir omfallade av del särskilda beslulsförfarandet.
Rällighetsskyddsutredningen ålerkommer närmare lill det nu sagda i
specialmoliveringen.

Vad
därefter närmare angår de ifrågavarande reglerna i brottsbalken uppkommer några
problem som också olika lagar om administrativa frihetsberövanden ger upphov
till. Om man vill beskriva problemen gemensamt för slraffrällslig och för
administrativ lagsliflning om frihelsberövande så kan man säga, alt man först
har reglerna om påbörjandet av det beslulade frihelsberövandet. Det kan finnas
föreskrifter om villkoriigt anstånd med påböriandet, i en ellerannan
konstruktion. Sådani anslånd kan bli förverkat. Under verkställighetens eller
behandlingens gång kan kortare eller längre permissioner eller annan rätl au
vislas uianför anstalten förekomma. Så småningom kan villkoriig frigivning,
försöksutskrivning eller dylikl aklualiseras. Återinlagning kan ske om den på
försök anordnade frivården inle fungerar. Slulligen aklualiseras
frihetsberövandets mer definiliva upphörande. Olika regler härom hänger samman
med i vad mån tiden för frihelsberövandel är på förhand bestämd.

När
det gäller all avgöra vad av ett sådant regelkomplex, som nu beskrivits, som
bör anses omfallal av det särskilda lagsliftningsförfarandel har rättighelsskyddsulredningen
gjort följande bedömning. Maleriella regler om villkorligt anstånd och om
förverkande därav, om frigivning på försök resp. återinlagning saml om
frihetsberövandets slutliga upphörande bör anses omfattade av det särskilda
förfarandel. Däremoi bör t. ex. regler om permission på beslämd - kortare eller
längre - lid anses hänförliga lill de närmare verkställigheismodaliteier som
inte omfaiias av del särskilda förfarandel.

Som
nyss sagts bör del särskilda förfarandet anses omfatia också regler om
frigivning. Särskilt från den omhändertagnes synpunki är en annan ståndpunkt
svår alt intaga. Också reglerna om förverkande av villkorlig frigivning

s. 91 Kontrollera mot PDF

SOU 1978:34 Ell särskilt lagsliflniiigsförjärande ... 91

bör
unses omfuUade av nämnda förfarande. Det bör dock anmärkas all man ansells vid
tillämpningen av 2 kap. 9S regeringsformen böru inlaga en slåndpunkl som kan
synas avvikande. Della grundlagssiudgande föreskriver räll lill
domstolsprövning (molsvarande) av frihetsberövande. Därvid skulle en
återinlagning i ansiall efter frivård på försök inie grundu rutt lill
domslolsprövning enligi 2 kap. 9 S regeringsformen. Återiniagningen belraklas
nämligen inle som ett nyll frihelsberövande utan bara som ett led i
verksiällandel av del ursprungliga frihelsberövandet (se propositionerna
1974:l55s. I4och 1975/76:209s. 150 n.). Atl man tillämpar nämnda 2 kap. 9 S så,
strider dock inte mot ovan intagna ståndpunkt i fråga om del särskilda
beslulsförfarandels räckvidd.

Ell
annal problem som också är gemensamt för den ifrågavarande siruffräitsliga
resp. administrativa lagstiftningen är, hur man från rörelsefri-hetssynpunklbörse
på sådana föreleelser som övervakning av den som 1. ex. frigivits villkoriigt,
särskilda föreskrifier som han har alt rälla sig efter samt beslul om varning
lill den som inle sköler sig. Både i fråga om övervakning och särskilda
föreskrifier lorde genomgående gälla, all dessa institut inle kan direkl
genomdrivas med tvång. Den sanktion som finns är atl vederbörande kan
(åter)inlagas i anstalt om han inte sköter sig.

Tydligl
är all varning i sig inie är rättighetsbegränsande. Ä andra sidan synes del
ganska klarl all del finns särskilda föreskrifter som bör anses som
rörelsefrihelsinskränkande i regeringsformens mening, oaktat vad nyss sades om
sanktionsmöjlighelerna. Exempel på sådana föreskrifter är de som avser
vistelseort, boslad,arbetsanställningoch sluten sjukvård. Besiämmelsersom
medger, all sådana föreskrifter åläggs, omfaiias alllså av det särskilda
lagsliftningsförfarandel.

Mera
diskutabelt är övpn'flA7;/>/,t;jinslilulet. Rättighetsskyddsutredningen
anser alt enbarl övervakning inte bör anses ingripa i den övervakades
rörelsefrihet i regeringsformens mening. Della ställningstagande avser
brottsbalkens nuvarande övervakningsinsiitul (och motsvarande regler i
barnavårdslagen och övriga lagarom administrativt frihelsberövande). Skulle
emellerlid föreskrifierna om övervakning skärpas, kan de komma alt bli
rörelsefrihelsbegränsande och därmed omfattade av del särskilda lagsliftningsförfarandel.
Delta vore t. ex. fallel om i övervakningen byggs in skyldighet alt regelbundel
anmäla sig hos polisen på viss orl.

4.10.6
Processlag

Det
redan sagda visar riktlinjerna för behandlingen av rättegångsbalken och annan
förfarandelag. I princip anses regler om organisation och förfarande inle som
räliighetsbegränsande. Processlag är alltså i sig inte av denna karaklär. Vissa
inslag i sådan lagsliflning är emellerlid rättighetsbegränsande.

Till
en början må göras några anmärkningar om förhållandel mellan regler om
tvångsmedel i brottmål och föreskrifterom slraff för ytirandefrihetsbrolt och
liknande brott. Härom blir molsvarande resonemang lillämpligl som förls under
4.10.5 B. Om en föreskrifi som ger stöd för tvångsmedel avser speciellt ett
ytirandefrihetsbrolt kommer alllså föreskriften på denna grund atl omfattas av
del särskilda förfarandet. Motsatsen är, såviii nu är ifråga.

s. 92 Kontrollera mot PDF

?2 Ett särskilt
lagslifiningsföifäraiide . . . SOU 1978:34

fallet
om ivångsmedelsregeln gäller alla broll eller den visserligen gäller bara vissa
men urvulsgrunderna är så all säga fri- och räiligheisneutrala. Vad nu sagls
gäller också ell sådani ivångsmedel som husrunnsakan.

En
annan sak är all regler som ger slöd för ivångsmedel mot person blir omfallade
av del särskilda förfurandet på annan grund, nämligen därför all de begränsar
rörelsefrihelen (anhållande, häklning, reseförbud, hämlning) eller den
kroppsliga integritelen (kroppsvisilation, kroppshesikining).

Till
det särskilda lugstiftningsförfurandels område hör också regler om
telefonavlyssning saml beslag av brev och dylikl under posibefordran (skyddel
för förtrolig meddelelse). Regler som avser enbart husrannsakan eller liknande
inirång skall däremoi vara undantagna från del särskilda förfarandel.

Vidare
innehåller processlagsliftningen ensiaka andra bestämmelser som är
räUighetsbegränsande och därför omfattas av del särskilda lagsliftningsförfarandel.
Det guller reglerna om förhandling inom stängda dörrar samt vissa bestämmelser
om lyslnadsplikl som går ulöver ramen för del undanlag härom som
rällighetsskyddsutredningen föreslår. Del guller också reglerna om förbud mol
otillbörliga yllranden.

Följande
närmare anmärkningar må göras i della sammanhang. Skyldighet all infinna sig
personligen till rättegångsförhandling föreskrivs på åtskilliga ställen i
rällegångsbalken. Sådan skyldighet bör inle uppfällas som begränsning av rörelsefriheten
i regeringsformens mening. Delsamma gäller då också reglerom atl någon skull
kullas alt komma tillstädes vid vite eller annal sådani äventyr, t. ex. att
lalan förfaller. Försl när hämtningsmöjlighet öppnas blir del särskilda
lagsliftningsförfarandel tillämpligt och då på regeln härom.

I
5 kap. 9 S försia siycket rällegångsbalken föreskrivs, all rällens ordförande
får uivisa den som stör förhandlingen eller eljesl upplräder otillbörligt. I
den mån en sådan beslämmelse måsie anses i sig ge del allmännas förelrädare
befogenhet atl bruka våld mol person, så omfattas besiämmelsen av det särskilda
lagsliftningsförfarandel (i detla fall såsom ingripande i regeringsformens
skydd för den kroppsliga integriteten).

Även
när det gäller ell sådant processuelll institut som häklning avses man i fråga
om del särskilda lagsiiftningsförfarandeis tillämplighet skola skilja mellan de
"materiella" och "processuella" delarna av reglerna. Till
de materiella delarna hör i första hand de sakliga förutsättningarna för häklning.
Reglerna härom omfattas av del särskilda förfarandel. Till de processuella
delarna hör reglerna om vem som beslutar och om förfarandel i mål om häktning.
1 princip avses reglerna härom inte falla under den särskilda beslutsordningen
för rättighetsbegränsande lag. I rättegångsbalken finns emellerlid på flera
ställen regler om tidsfrister som skall garanlera att handläggningen går snabbt
i fråga om den som berövats frihelen. 1 vissa fall är dessa regler av den
absolula nalur att frislens överskridande medför vederbörandes omedelbara
frigivande. 1 så fall måste beslämmelserna i fråga anses i så hög grad besiämma
frihetsberövandets materiella innebörd, au de bör anses omfallade av del
särskilda förfarandet.

I
specialmoliveringen ålerkommer rättighetsskyddsutredningen närmare lill vilka
bestämmelser i rättegångsbalken som mol bakgrund av vad nu anföris kommer all
omfaiias av det särskilda lagsliftningsförfarandel.

s. 93 Kontrollera mot PDF

SOU
1978:34 Ell säiskili
lagstlfiniiigsföifärande ... 93

4.10.7 Exekutiv lag

Exekutiv lug blir i princip inte heller omfallad av del
särskildu lugstiftnings-förfurundel. .Som regel hundlur del ju hur om exekution
enbarl mol sak, inle mol person. Men i den mån reglernu ger slöd för alt del
allmännas verkslällande organ ulövar våld mol person blir beslämmelserna
omfallade av del särskilda förfarandel. För verkslällighel av dom i mål om
vårdnad m. m. kun burn överflyltus, i sisla hand ivångsvis. De regler, som
ulgör slödel för eu sådunl fysiskl ivång från del ullmännas sidu, kommer ull
omfattas av del särskilda beslulsförfarandet.

För särskildu fall finns för övrigi speciella regler, l.
ex. om reseförbud för konkursgäldenär samt om häkle som påtryckningsmedel för
alt ivinga fram edgång. Dessa regler blir omfallade av del särskilda
förfarandel.

I della sammanhung har inle åsyftals reglerna om
verkslällighel uv straff eller av administrativt frihelsberövande. Härom har
talats i del föregående.

Emellerlid bör särskilda besiämmelser om polishandräckning
också beröras på ell meru generellt och principielll plan. Sådana regler finns
i många olika sammanhang. 1 den mån de ger slöd för tvång mot person bör de,
såsom ingripande i den kroppsligu integriteten, anses omfattade uv del
särskildu lagsliftningsförfarandel. Men när de uppenbart ulgör bara ett osjälvständigt
bihang lill andra bestämmelser om tvång mol person bör enbarl de sisinämnda
anses omfattade av del särskilda förfarandel.

4.10.8 Vissa bestämmelser är odelbara

I vissa fall kun någon uppdelning inle göras på en del som
omfaiias av del särskilda lagstiftningsförfarandet och återstoden som faller
under del vanliga lagsliftningsförfarandel Så är fallel t. ex. då del allmännas
verkslällande organ genom en och samma regel får dels befogenhet atl ingripa i
någon av den enskildes fri- och räiligheter och dels andra befogenheter. Ell
exempel härpå ulgör 24 kap. 2 S brottsbalken om polismans allmänna befogenhet
under vissa förulsältningar all "bruka del våld som med hänsyn lill
omsländighelerna kan anses försvariigl". Efiersom därav kan följa befogenhet
lill rällighetsingrepp blir siadgandel omfattat av del särskilda
beslutsförfarandet. Del blir också l. ex. 18 kap. 1 S broilsbalken om uppror,
oaktat detta broll kan begås också på annal säll än genom yttranden.

4.10.9 Ett prakliskl förbehåll

Gränserna mellan de olika regel kategorier varom talats i
det föregående är naturligtvis inle alllid hell klaru. Genom en lämligen
ingående redovisning i specialmotiveringen söker rätiighetsskyddsutredningen
minska ölägenheterna härav.

1 detla sammanhang bör till vad som sagls i del föregående
under 4.10 fogas följande prakliska förbehåll. Del kommer naturligtvis atl
inlräffa all en lagändring berör både sladgande som omfattas av det särskilda
förfarandel och annal sladgande, varvid alla ändringarna hänger samman med varandra.
Om då yrkande om del särskilda förfarandel förs fram i riksdagen får del i

s. 94 Kontrollera mot PDF

)4 En särskilt
lagstiflningsföifarande . . . SOU 1978:34

prakiiken
den effekien, au också de andra stadgandena kommer atl omfaiias av del
särskildu förfurandet. Del blir ju ingen mening med all beslula om dem för sig,
efiersom beslutet då måsle förses med del villkorel alt också de övriga
beslämmelserna sedermera antas. Med de gränsdragningsprinciper som skisserals i
del föregående kommer emellertid många ändringar i räiligheisbegränsande lagar
atl kunna ske med lillämpning av vanligt lagsliftningsför-furunde.

4.11 Närmare om undantagen från det särskilda
lagstiftningsförfarandets tillämpningsområde

4.11.1 Vissa lyslnadsplikter

Tystnadsplikt
aren inskränkning i yttrandefriheien. Men som framgårav del föregående är del
meningen all lag om tystnadsplikt i fråga om sådani, som någon har erfarit i
allmän tjänst eller under utövande av tjänsteplikt, skall undanlas från del
särskilda beslulsförfarandet med avseende på uppgifter, som får hållas hemliga
med slöd av tryckfrihetsförordningen. Skälen lill all dessa lyslnadsplikler
ansetts böra hållas utanför del särskilda lagsliftningsförfarandel har angells
i del föregående. Den ledande synpunklen är all man bör undvika, alt del nya
förfarandeskyddel för fri- och rällighelerna i prakiiken griper in på andra
lagsiiftningsområden.

En
lång rad tystnadspliktsbestämmelser fördel allmännas administrerande eller
tillämpande personal (och avgångna personal) faller på detla sätl utanför del
särskilda förfarandel. Del finns dock en del lysinadsplikisregler som kommer
all omfattas av della förfarande. Så är fallel när lyslnadspliklen avser andra
än offenlliga befallningshavare och ijänsteplikliga eller ålminsione avser
också andra än dessa två kaiegorier. Vidare blir en regel om tystnadsplikt
omfattad av del särskilda förfarandet också om den visserligen avser bara
offenlliga befallningshavare eller ijänsleplikliga men siräcker sig ulöver
ramen för vad som får hållas hemligl enligt tryckfrihetsförordningen. Nalurligl
nog är dessa sisinämnda fall fåtaliga. Som exempel kan pekas på tystnadsplikt
för domare angående yllranden vid enskild överiäggning och innehållet i ännu ej
meddelal beslul.

Någon
uppräkning av de olika lyslnadspliklsfallen kan inle göras här. I siällei må
hänvisas lill den invenlering som gjordes av tysinadspliklskom-miiién och sorn
redovisades i bil. 1 idessbetänkande(SOU 1975:102). Här kan i stället bara ges
vissa exempel i belysande syfte.

Eu
lypiskl exempel på en sådan lyslnadspliklsbesiämmelse som enligi
rällighelsskyddsuiredningens förslag skulle falla uianför del särskilda
lagsiiftningsförfarandeis ram är 64 S andra slyckel lagen (1954:579) om
nykterhelsvård. Där föreskrivs alt den som är eller varil verksam inom samhällets
nykterhelsvård inle får obehörigen yppa vad han därvid fåll vela rörande
enskilds personliga förhållanden. Denna lyslnadsplikl avser enbarl sådant som
någon fåll veta i allmän ijänsl och gäller således bara offenlliga
befallningshavare. Del kan anmärkas all begreppei "allmän ijänsl" här
och i 8 kap. 7 S försia slyckel 7 regeringsformen innefallar både arbetslagar-
och uppdragsiagarförhållanden. Vidare avser tystnadsplikten enligt nämnda

s. 95 Kontrollera mot PDF

SOU
1978:34 Ett s ä rskilt iagstiftningsf ö if ä rande ... 95

sladgande i nykterhetsv å rdslagen
enbart s å dant som f å r h å llas hemligl
med st ö d av tryckfrihetsf ö rordningen.

Begr ä nsningen av undantaget fr å n del s ä rskilda
f ö rfarandet till vad som f å r h å llas hemligl
med sl ö d av tryckfrihetsf ö rordningen syftar p å 2 kap. 2 S n ä mnda f ö rordning. D ä r
anges de ä ndam å l f ö r vilka allm ä n handling (enligt n ä rmare best ä mmelser i lag) f å r h å llas hemlig.
Dessa ä ndam å l ä r 1) rikels s ä kerhet eller dess f ö rh å llande till annan slal eller
mellanfolklig organisation, 2) rikels cenlrala finanspolitik, penningpolilik
eller valulapolitik, 3) myndighets verksamhet f ö r inspektion, kontroll eller annan lillsyn, 4) iniressei alt f ö rebygga eller beivra broll, 5) det allm ä nnas ekonomiska inlressen, 6) skyddet f ö renskilds personligaellerekonomiska f ö rh å llanden och
7) intresset atl bevara djur- eller v ä xtan.

Del har redan sagls all det i framtiden torde komma alt
finnas en gemensam lag f ö rdels tystnadsplikt f ö r offenlliga befallningshavare och dels
handlingssekreless. (Med sisin ä mnda begrepp
å syftas alt allm ä n handling h å lls
hemlig.) En s å dan lag skall inle vara omfallad av
det nu f ö reslagna s ä rskilda lagsliftningsf ö rfarandel. i den m å n
tystnadsplikten h å ller sig inom tryckfrihetsf ö rordningens ram.

F ö r atl å lerg å lill
exemplifieringen m å anm ä rkas all kreditupplysnings-lagen inneh å ller b å de en lyslnadspliklsbesi ä mmelse som blir omfallad av det s ä rskilda f ö rfarandel
och en som inle blir det. Den f ö rstn ä mnda å terfinns i
14 § och lyder: "Den som ä r eller varil verksam i kreditupplysningsverk-samhel
f å r ej obeh ö rigen yppa vad han till f ö ljd d ä rav f å ll veta om enskilds personliga f ö rh å llanden
eller om yrkes- eller aff ä rshemlighet". Denna besl ä mmelse g ä ller
i huvudsak f ö r befattningshavare utanf ö r den allm ä nna
seklorn. Den besl ä mmelse å ler som skulle falla uianf ö r det s ä rskilda
lagsliftningsf ö rfarandel finns i 18 § krediiupplysningslagen. Best ä mmelsen lyder: "Den som hos datainspektionen
tagil befallning med tillst å nds- eller
tillsyns ä rende enligt denna lag f å r icke obeh ö rigen
yppa vad han d ä rvid f å tt veta om enskilds personliga f ö rh å llanden
eller om yrkes- eller aff ä rshemlighet". Denna
lyslnadspliklsbesi ä mmelse avser uppenbariigen bara
offenlliga befallningshavare, och den faller tydligl inom ramen f ö r de ä ndam å l som lagits upp i 2 kap. 2 § tryckfrihetsf ö rordningen.

Eu annal exempel p å
en lyslnadspliklsbesi ä mmelse som skulle omfattas av det s ä rskilda lagsliftningsf ö rfarandel ä r 7 kap. 13 S arbeismilj ö lagen (1977:1160), vilken ir ä der i kraft den 1 juli 1978. H ä r ä r del i
paragrafens f ö rsta stycke fr å ga om en best ä mmelse
som - odelbart - omfattar b å de
offenlliga befallningshavare och andra. Stadgandel lyder: "Den som har
lagit befattning med lillsyn enligt denna lag eller utsetts till skyddsombud
eller ledamot i skyddskommitt é f å r ej obeh ö rigen
yppa eller utnyttja vad han under uppdragei eller i ij ä nslen har erfaril om yrkeshemlighet, arbetsf ö rfarande, aff ä rsf ö rh å llande,
enskilds personliga f ö rh å llande eller f ö rh å llande av belydelse f ö r landels f ö rsvar". Vidare blir tydligtvis ocks å paragrafens andra stycke omfattat av del s ä rskilda f ö rfarandel.
D ä r f ö reskrivs: "Vad nu sagls skall till ä mpas p å molsvarande s ä tt i fr å ga
om ledamot i styrelsen f ö r lokal facklig organisation med
avseende p å vad denne har erfaril av
skyddsombud eller ledamol i skyddskommitt é
som har utsetts av organisationen".

1 den l å nga raden av
exisierande tystnadspliklsbest ä mmelser
finns del s ä kerligen ocks å s å dana beir ä ffande vilka tvekan kan r å da om r ä ckvidden.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96 Ett särskUt
lagsiiftningsförfarande . . . SOU 1978:34

1.
ex. om de omfattar också andra kutegorier än offenlliga befattningshavare. Om
del föreslagna särskilda lagsliftningsförfarandel införs skulle man få
anledning all precisera sådana besiämmelsers räckvidd.

För
belysnings skull må vidare pekas på följande speciella beslämmelse. Enligt 340
a S lagen (1948:433) om jörsäkringsrördsc får personuppgift i dataregister om
förmånsiagarförordnunde inle lämnas ul till förmånstagaren före
försäkringsfallei. Denna speciella lyslnadspliklsbesiämmelse omfattas av del
särskilda förfarandel.

Här
har nu visseriigen angells fiera exempel på lysinadsplikisregler som skulle
falla inom ramen för del särskildu lagsliftningsförfarandel. Detta bör dock
inie skymma blicken för all del stora flertalet av befintliga
lysinads-pliktsbestämmelser .säkeriigen är såduna att de kommer all omfattas av
det vanliga lagsliftningsförfarandel.

En
annan lyp av lysinadsplikisregler ulgör 21 ocb 22 SS lagen (1976:580) om
medbeslämmande i arbelslivel. Enligt 21 S har part som är skyldig alt lämna
information räll lill förhandling med motparten om lyslnadsplikl rörande den
informalionen. Nås ej enighel kan parlen inom viss lid väcka lalan vid
arbelsdomstolen om tystnadsplikt. Arbelsdomslolen skall förordna om
tystnadsplikt, i den mån del kan antas alt del annars skulle föreligga risk för
väsentlig skada för part ellerannan. Innan arbelsdomslolen lagit ställning
gäller som regel den lyslnadsplikl som parten kräver. Här är atl beakla all
skyddel för yttrandefriheten enligt 2 kap. regeringsformen gäller enbart
gentemot det allmänna, ej gentemot enskild. T. ex. berörs en klausul om
lyslnadsplikl i ell anslällningskonlrakl inle av 2 kap. regeringsformen. På
samma sätt lorde del förhålla sig med 21 och 22 SS medbeslämmandelagen Gämför
vad lagrådel yltrade i proposilionen 1975/76:105 bilaga I s. 508). Dessa
lyslnadspliklsbeslämmelser fär alltsä anses gälla bara förhållandet enskilda
emellan och faller således uianför ramen för 2 kap. regeringsformen. De skulle
redan därför inle omfattas av del särskilda lagsliftningsförfarandel. -
Parentetiskt må anmärkas all 53 S medbeslämmandelagen om tystnadsplikt för
förlikningsman däremoi faller inom ramen för grundlagsskyddel enligt 2 kap.
regeringsformen. Samiidigi synes emellertid 53 S vara sådan all den omfattas av
undanlaget från del särskilda beslulsförfarandel. - Del må anmärkas all 21 och
22 SS medbeslämmandelagen enligt 2 kap. 4§ lagen (1976:600) om offentlig
anslällning inte gäller i anställningsförhållande som omfattas av sisinämnda
lag.

4.11.2
Husrannsakan och liknande intrång

Enligt
rällighelsskyddsuiredningens förslag skall del särskilda
lagstiftnings-förfarandet inte vara lillämpligl på lag som avser endast skyddel
mol husrannsakan eller liknande inirång. Härigenom förs helu den ifrågavarande
fri- och rättigheten som sådan utanför del särskilda förfarandel. Skälen för
denna av vägning har ängens i det föregående (4.5.3). Där har emellertid också
framhållits all nu förevarande undanlag inle inbegriper det fall, atl husrannsakan
används som ell medel att ingripa i l. ex. yttrandefriheten eller mötesfriheten.
En lag som medger något sådant kan inte sägas avse "endast" skyddel
mot husrannsakan.

Det senast diskuierade
fallel är emellerlid teoretiskt. Någon lag av åsyftat

s. 97 Kontrollera mot PDF

SOU
1978:34 Ett Särskilt lagstiftningsförfarande ... 97

slag
finns inte nu. Vud särskilt gäller mötesfriheten må erinras om atl inle bara
allmänna ulan också enskildu mölen omfaiias uv regeringsformens skydd för denna
fri- och rättighet. 1 proposilionen 1975/76:209 (s. 143) framhölls all della
förhållande inle påverkar del allmännas möjligheler all göra husrannsakan och
dylikl. "Sådunu ingrepp får ses uteslutande som ingrepp i de enskilda
individernas hemfrid, kroppsliga iniegriiel elc." Della ullalande ärjusl
ell ullryck förull de lugreglerom husrannsakan och liknande inirång som nu
finns inle inriklar sig jusl på mölessilualionen och alllså inie ger slöd för
ingrepp i mötesfriheten. Men skulle man lill äventyrs aklualisera regler om
husrannsakan som riklar sig mol enskild möiesverksamhel skulle sådana regler
omfattas av del särskilda lagsliftningsförfarandel.

Till
vad nu sagts kan fogas en erinran om vad som anföris under 4.10.6 om
förhållandel mellan de siraffprocessuella tvångsmedlen och - främst
-ytirandefriheisbroiien. Bland nämnda tvångsmedel ingårhusrannsakan. Om en
föreskrifi som ger slöd för husrannsakan avser specielll något av de nu avsedda
brotten blir föreskriften omfattad av det särskilda lagsliftningsförfarandel.
Då avser föreskriften inte enbarl husrannsakan i den mening som avses med
förevarande undantag. Moisalsen gällerom föreskrifien avser alla broll eller om
den visserligen avser bara vissa brott men urvalsgrunderna är "fri- och
räiligheisneutrala".

Del
nyss ciierade uttalandet i propositionen 1975/76:209 aklualiserar frågan om
gränsen mellan husrannsakan elc. och ingrepp i den kroppsliga integritelen.
Denna gräns kan vara något oklar. I anslutning lill vad som anfördes i fri-och
rältigheisutredningens bil. II
(SOU 1975:75 s. 362) lorde till
"kroppsvisilation" och därmed lill ingrepp i sisinämnda fri- och
räiiighet böra hänföras undersökning av någons kläder eller av det som någon
bär med sig, l. ex. väska. Övrigi inirång i "slutet
förvaringsutrymme" är att hänföra lill husrannsakan och dylikt.

Skyddel
mol husrannsakan elc. omfaiias således inle i och för sig av del särskilda
förfarandel. Så är däremoi fallel beiräffande skyddel för den kroppsliga
iniegrilelen. Denna skillnad ger inte upphov till något problem, så länge en
befogenhei all få tillträde lill en lokal inle kan genomdrivas fysiskl ulan är
sanktionerad bara med vile eller lill äventyrs slraff Men i åtskilliga fall kan
befogenhelen - och måsle den uppenbarligen kunna - genomdrivas genom fysiskt
tvång. Della kan länkas få formen av våld inle bara mol sak (t. ex. ett
dörriås) utan också mot person (t. ex. någon som försöker hindra lilllrädet).
Ett sådani fysiskl genomdrivande sker genom polishandräckning. Regler om
handräckning har berörts i del föregående (4.10.7). Här må vidare erinras om
del slöd för polisens våldsbefogenhet som finns i 24 kap. 2 § brottsbalken.
Detta sladgande omfattas, som lidigare påpekats, av del särskilda
beslulsförfarandet.

4.11.3
''Rena'' frihetsstraff

Del
nu ifrågavarande undantaget från del särskilda lagstiftningsförfarandets
lillämpningsområde åsyftar i försia hand bestämmelser varigenom gärningar
strafföeläggs och i straffskalan tas in fängelse. Vidare förutsätts all själva
slraffrekvisilen inte i sig är rättighetsbegränsande. Disciplinstraff ingår
enligt brottsbalken i straffskalan för vissa brott, främst

13 Riksdagen 1978/79. / saml. Nr 195

s. 98 Kontrollera mot PDF

98 Ett särskilt
lagstiftningsförfarande . . . SOU 1978:34

av
krigsmän. Ell slags disciplinslraff är fritidssiraff Detla är av rörelsefrihelsbegränsande
karaktär. Frilidsslraffel avses falla inom ramen för förevarande undanlag från
del särskilda lagsliftningsförfarandel. Enbarl del förhållandel all
slraffskalorna i vissa slrafföeslämmelser i 21 och 22 kap. broilsbalken
innefallar disciplinslraff medför alllså inle. ull dessa slrafföeslämmelser
omfaiias av del särskilda förfarandel.

Begreppei
"friheissiraff i förevarande grundlagssammanhang skall över huvud inle
fallas snävt. F. n. förekommer visserligen såsom slraff av här akluell nalur -
alllså där själva straffet är rättighetsbegränsande - bara fängelse och
disciplinslraff (friiidsstrafO i slraffskalorna. Men skulle man i framliden
sätla in en ny variant i slraffskalorna. som inle kan sägas vara
frihelsberövande men väl i mindre mån rörelsefrihelsbegränsande, så blir
självklarl nu förevarande undanlag lillämpligl på en sådan slrafföestäm-melse.
Alt ullryckligen markera della i grundlagsiexten kun inle anses erforderligl.
Ingen invändning synes kunna riklas mol all begreppei friheissiraff i nu
förevarande sammanhang ges en sådan, något mera vidsträckt innebörd än nämnda
begrepp i allmänhet har.

4.11.4 Föriängning av lags gilligheistid. En särskild
underställningssituation

Enligt
rällighelsskyddsuiredningens förslag omfaltar del särskilda lagsliftningsförfarandel
inle lag som avser endasl förlängning med högst två år av lags gillighelslid.

Såsom
exempel på tidsbegränsad lag må anföras lagen (1952:98) med särskilda
bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål. Flerialel besiämmelser iden
lagen (bl. a. 1 S)omfailas i och för sig av del särskilda förfarandel. Nyligen
(SFS 1977:1026) har i fråga om denna lag föreskriviis dels alt den skall äga
fortsalt giltighet lill utgången av år 1978 och dels atl 1 S i lagen från och
med 1.1.1978 skall ha viss angiven,ändrad lydelse. Den andra men inleden försia
dels-satsen skulle vara omfallad av del särskilda lagsliftningsförfarandel.

I
delta sammanhang bör uppmärksammas en särskild understäUningssitua-tion som en
del beredskapslagar kan ge upphov lill. Det är därmed inie sagl alt jusl dessa
beredskapslagar f n. är räiligheisbegränsande. Men själva den lagiekniska
siluaiionen bör uppmärksammas ändå, eftersom riksdagen i vissa fall för
delegera befogenhet att besluta räiligheisbegränsande normer.

Genom
sådan lag som nu åsyftas bemyndigas regeringen atl i vissa situationer genom
förordning sätla vissa regler i lagen i lillämpning. Del kan då föreskrivas all
regeringens beslul härom inom viss lid skull undersiällas riksdagens prövning.
Del kan vidare vara föreskrivel all regeringens beslul skall förfalla, om inle
riksdagen inom t. ex. två månader från underställningen godkänner det. Ett
exempel på denna konstruktion innehåller förslaget lill ny ransoneringslag
(prop. 1977/78:75).

Om
man antar alt fråga vore om en rättighetsbegränsande förordning kan man lill en
början slå fasl, all sisinämnda tvåmånadersfrisl för riksdagen att godkänna
regeringens beslul är lekniskl oförenlig med alt del särskilda
lagsliftningsförfarandel skulle vara tillämpligt på riksdagens
godkännande-beslui. Även materiellt sett synes det obefogat au
undersiällningsförfarandel

s. 99 Kontrollera mot PDF

SOU 1978:34 Ell
s ä rskilt lagsiifiningsf ö rfarande .. . 99

i
riksdagen skulle kunna underkaslas del nu föreslagna uppskovel.

Riksdagens
beslul i underslällningsfrågan behöver dock ej fallas i lagform. Härav bör
anses följa all ell sådani undersiällningsförfarunde som nu avsetls alltid
faller uianför ramen fördel särskilda lagsliftningsförfarandel.

4.11.5 Krig och omedelbar krigsfara

Den
avvägning som ligger bakom undantaget för krig och omedelbar krigsfara har
redovisals i del föregående.

Med
omedelbar krigsfara menar rällighetsskyddsutredningen i försia hand en
situation, då riket är utsatt för ett konkret angreppshoi vars sällande i
verket synes överhängande. Del kan vara fråga om ull del mol rikel hur riktats
ell uliimalum som måsle bedömas på nämnda säll.

Vad
begreppei krig belräffar må hänvisas lill bilagan 4 i grundlagberedningens
slulbelänkande, SOU 1972:15 s. 349.

4.12 Riksdagsförfarandet i lagstiftningsärenden om
rättighetsbegränsningar

Del
föreslagna uppskovsförfarandel är så konstruerat all eu lagförslag skall vila
endasl om del yrkas av lägsl lio ledamöier (4.6.1). Sker icke della, behandlas
lagförslagci enligi allmänna regler. Vinner förslaget då med enkel majorilel
(eller vinner del, vid lika rösler, genom louning), är del alllså antaget, och
del kan inte göras gällande atl den antagna lagen skulle vara tillkommen i
grundlagsstridig ordning av den anledningen all förslaget inle har vilal.

Väckes
i behörig ordning yrkande alt förslaget skall vila, finns i fråga om den
omedelbara behandlingen ire möjligheler. Förslagei kan förkaslas, något som kan
göras genom beslul med enkel majorilel enligi allmänna regler (alllså, vid lika
rösler, genom lottning), förslaget kan antagas, vilket förutsätter fem
sjättedels majoritet, och förslaget kan vila, vilkel skall ske om del varken
förkaslas eller antages.

Del
sagda förutsätter all förslaget verkligen angår begränsning av någon av de
ifrågavarande fri- och rällighelerna. Huruvida så är fallel, skall för
riksdagens vidkommande prövas av konstilulionsuiskoiiel (se 4.6.1).

Man
kan då slälla frågan, om laglbrslagel skall hänvisas lill
konsliiutions-utskoltel för sådan prövning, så snarl yrkande om uppskov har
väckts, eller om riksdagen försl skall pröva, huruvida förslaget skall
förkaslas eller del finns fem sjättedels majorilel för omedelbarl antagande.

Förfarandel
hos konslituiionsulskollel, vilkel eveniuelli skall omfaila remiss till
lagrådet, kan bli relativt lidsödande. Skulle del vara majoritet mol förslaget
eller fem sjättedels majoritet för del, är remissen lill konstiiutionsutskollet
inle nödvändig. Med lanke härpå och då i de ålersiående fallen lidsförlusten
med en försia prövning i kammaren är lämligen obelydlig, föreslår
rällighetsskyddsutredningen au ulskotisbeiänkandel i ärendei efter yrkande om
uppskov upplages lill omedelbar prövning i kammaren.

Gången
av ärendet blir följande. Ulskoltsbelänkandet bordlägges på vanligt säll.
Utskoitet behöver i della skede inle ha haft anledning all befatta

s. 100 Kontrollera mot PDF

00 Ett särskilt
lagstiftrimgsfÖrfärande . . . SOU 1978 34

sig
med frågan, huruvida förslaget angår begränsning uv ifråguvurande slag. När
beiänkundei har bordlagis en gång, lages del upp på kummurcns
föredrugningslisia. Ledamölerna får härmed officiell underrättelse om
uiskoileis förslag. Del bör föreskrivas all yrkande all förslagei skull vilu
skull framsiullus skriftligen. Della kun görus genom all yrkandei lämnus in
lill kammurkunsliel eller överlämnas lill lalmannen vid kammarsammanirude.
Yrkundet bör om möjligt bringas lill övriga ledamöters kännedom, och della kan
lämpligen ske genom au del antecknas på föredragningslisian vid del
kammarsamrnanträde, då förslaget skall prövas. Något hinder all väcka yrkandet
så senl som vid del sammanträde då ärendet företages till avgörande bör
emellertid inte finnas. Della har belydelse bl. a. i de fall då ulskollei har
begäri all ärendet skall avgöras efter endast en bordläggning.

Hur
utskollsförslagel skall behandlas i kammaren, när yrkande om uppskov har
väckis, beror på vilka yrkanden som framsiälles under handläggningen där.

Väckes
inle något yllerligure yrkande, behövs bara en omröslning; alt ärendet i detla
skede måste företagas lill omröslning och inle kan avgöras genom acklamation
följer av 5 kap. 3 S andra slyckel riksdagsordningen. Om förslaget vid denna
omröslning fär slöd av lägsi fem själtedelar av de röstande, är del omedelbarl
antaget. Får del icke sådani stöd, skall del hänvisas lill
konsiiiulionsuiskollel för prövning av frågan huruvida del avser
rällighetsbegränsning.

Väckes
därutöver yrkande all förslagei skall förkaslas, bör lämpligen frågan härom
prövas försl. Del vore visserligen leoreiiski möjligl all pröva frågorna om
omedelbarl anlagande, om remiss lill konsiiiulionsuiskollel och om förkastande
i en enda omröstning; i sä fall finge gälla atl förslaget skulle vara förkaslal
om majoriielen enligt allmänna regler vore emoi del. En sådan omröstning rned
tre lemala vore emellertid lämligen komplicerad och del kunde finnas en viss
risk för missförsiånd.

Om
behandlingen i kammaren resullerar i atl förslaget skall prövas av
konsiilutionsutskottet i det hänseende varom nu är fråga, skall lalmannen
överlämna ärendei dil. Den tid som åtgår för prövningen i konsiiiulionsuiskollel
påverkar inte uppskovstiden; denna räknas enligt den föreslagna bestämmelsen i
regeringsformen från del alt del beredande utskoltels första belänkande
anmäldes i kammaren (all liden löper från del all del första betänkandet
anmäldes får praktisk belydelse bl. a. vid ålerremiss enligt 4 kap. 9 Seller 5
kap. 6 eller 7 S riksdagsordningen). Inte desto mindre är det giveivis önskvärl
au behandlingen i regel göres skyndsamt.

Enligt
vad som har sagts lidigare (4.6.1) skall konstilulionsuiskoiiel ulan remiss
till lagrådet kunna förklara all lagförslaget angår begränsning av
ifrågavarande slag. För en förklaring av motsatt innebörd skall däremoi krävas
alt lagrådel försl yttrar sig i saken; en bestämmelse härom föreslås bli införd
i 4 kap. 10 S riksdagsordningen. Del kan länkas all lagrådel under ärendets
lidigare behandling har yitral sig i denna fråga, och då behövs ingen
ytterligare remiss. Förslaget är så uppbyggt att konstilulionsuiskoiiel,
leoreiiski sell, i strid mot lagrådets yllrande kan förklara au förslaget inte
angår rällighetsbegränsning (se 4.6.1).

Förklarar
konstilulionsuiskoiiel all förslaget inle angår rällighetsbegränsning av
ifrågavarande slag, skall förslaget behandlas i kammaren enligt de

s. 101 Kontrollera mot PDF

SOU
1978:34 Ett särskilt
lagsii/lningsförfärande ... 101

regler som guller för lagförslag i uilmiinhei.

Även i molsull fall bör förslugel omedelbarl behandlas på
nyll i kammuren med möjlighel lill uvgörunde. Även i delta läge skall förslugel
kunna förkastas. Del skull också vara möjligl all fö förslagei omedelbarl
anlaget; majoriteten kan länkus bu vuxii så all den nu uppgår lill fem
sjulledeiar. Blir ärendei emellertid inle avgjorl vid della lillfälle, skall
del vila. Del synes lämpligi all förslagei i della fall ålerförvisas lill det
utskott som har bereii ärendei. Della utskoll skall, sedan uppskovsiiden hur
gåll till ända, på nyll anmäla ärendei i kammuren. Della bör görus genom ett
nyll betänkunde. Ulskollei kan här redovisa synpunkier, som kan ha framkommil i
den offenlliga deballen i frågan, och unnan nytillkommen uiredning som
ulskollei anser vara uv belydelse. Ulskollei kan också, exempelvis med
anledning uv förslug som har vuckis under mellanliden, föreslå sådana ändringar
i del vilande förslugel som ligger inom ärendels ram. En beslämmelse om denna
forlsalia beredning bör införas i 4 kap. 8 S riksdagsordningen.

Enligt vud som nyss nämndes prövas frågan, huruvida
rutlighetsbegräns-ning föreligger, för riksdagens vidkommande uv
konslituiionsulskollel. Dellu innebur bl.a. all lalmannen inle är behörig all
jämlikl 2 kap. 9S riksdagsordningen vägru proposiiion, om han skulle ha annan
mening än konsliluiionsutskoitel. Dennu beslämmelse bör kompletteras med en
föreskrift härom.

Om lagförslaget är uv sådun urt ull del enligi gällunde
fördelningsregler beredes UV konslituiionsulskollel, kan deltu utskott som ett
led i beredningen prövu uven frågan, huruvida förslaget angår
rällighetsbegränsning av ifrågavarande slag. Beredes förslagei av någoi uv de
andra utskotten, kan del vara ändamålsenligt atl della utskott under
beredningen inhämlar konsliluiions-uiskoueis yllrande i frågan. Har
konsiitutionsutskottet sålunda redan yttrat sig i frågan, behövs givetvis ingen
ny remiss dil. Någon uttrycklig föreskrift därom synes inle behövlig. Ell i
vederbörlig ordning framslällt yrkande atl förslaget skall vila fär, om
konsiiiulionsuiskollel redan har förklaral all förslaget angår
rällighetsbegränsning, självfallel den konsekvensen all förslaget kan aniagas
omedelbarl endasi med fem sjättedels majorilel. Har å andra sidan
konslituiionsulskollel vid sin prövning kommii fram lill all förslaget inte
angår begränsning uv ifråguvarande slag. något som förutsätter au lagrådel har
yttrat sig i frågan, skall uppskovsyrkandel inte föranleda någon ålgärd, utan
lalmannen skall omedelbarl föredraga förslaget för avgörande enligt allmänna
regler.

Del kan inlräffa att del i fråga om mer än ett förslag
till utformning av en viss reglering väcks uppskovsyrkande enligt 2 kap. 12 S
iredje stycket regeringsformen. Man bör då slälla frågan, om endasl ell av
förslagen skall kunnu bli vilande eller om alla de förslug, som inle blir uttryckligen
förkastade, skall vila och alltså komma under prövning efter viloperiodens
slul. Även om ett av förslagen blir anlaget enligt 5/6-regeln, kan man länka
sig ull de av de återstående förslagen, som inte blir förkastade, blir vilande
och alllså slulprövas efter uppskovslidens slul.

Som belysning kan nämnas några exempel:

I Eu förslag går ul pä all kränkande av främmande siats
rikssymbol på nyll skall kriminaliseras, ell annal vill begränsa straffbarhelen
lill kränkande av annal nordiskl

s. 102 Kontrollera mot PDF

02 Ett
s ä rskilt lagstiftningsf ö rfarande . . . SOU
1978:34

lands rikssymhol;

2
Ell förslag går
ut på atl innehav av videobandspelare skall beläggas med tillslåndskrav. i ett
annal föreslås alt de som innehar sådan apparal när lagen träder i kraft skall
vara befriade IVån lillslåndskravei;

3
Ett lorslag går
ut pä au uppmaning lill hyrcssirejk skall kriminaliseras såsom uppvigling, ett
annat går ut på alt sädan uppmaning skall vara straffbar bara när den riklar
sig lill hyresgäster i allmännyttiga bosuidslörclag;

4
Ell lörslag går
ul på all del skall bli lillålel för polisen all rutinmässigt genomföra
kroppsvisitalion på alla besökare av offenlliga danslillslällningar, ell annal
förslag innebär den modifikationen i delta alt kroppsvisitalion skall kunna
förelagas endast om nägon av de närvarande har stört ordningen.

Praktiskt sell är del sannolikt inle särdeles viktigt, om
man väljer den ena eller den andra lösningen. Å ena sidan kan man hävda att del
är tillfredsställande, om den som har väckl ett förslag och inle fåll så slarkl
slöd för del som eu annal förslag har fått, ändå skall ha kvar möjlighelen atl
få förslaget pröval igen efter uppskovsiiden. Det kan exempelvis förhålla sig
så all det utslagna förslagei i verkligheien har stöd av majoriteten (men inie
av 5/6 majorilel) men all majoriieten har hjälpt fram ett annat, kanske mindre
långl gående, förslag för alt del akluella problemel ändå skall få någon
omedelbar lösning. Å andra sidan finns det goda möjligheter alt komma tillbaka
med ell utslaget förslug, särskilt om en majoritet slår bakom del. Det lorde
finnas en viss möjlighel ull åierkommu med ell sådani förslag så senl som under
kammardebauen efter uppskovsiiden (se härom SOU 1972:15 s. 263). Så länge
förslagen håller sig inom det ursprungliga ärendels ram fordras inle något nylt
uppskovsförfarande.

Proceduren i riksdagen skulle kunna bli lämligen
komplicerad om man valde meloden all låla alla förslag, som blir föremål för
uppskovsyrkandc och som inte uttryckligen förkastas, vila i avbidan på
slutprövning efter viloperioden (under förutsäitning att konsiilutionsutskottet
finner all de angår rällighelsbegränsningar). Rättighelsskyddsulredningen
föreslår för sin del all endasl ell förslag skall slå kvar lill slulprövningen.
Gallringen bland förslagen böt göras redan när förslagen försia gången kommer
upp lill sakbehandling i kammaren efter del all uppskovsyrkande har väckis.
Blir del segrande förslaget inte antaget genasl (och inte heller förkastat),
skall endast del förslaget hänvisas lill konsiiiulionsuiskollel. Efter prövningen
där skall vidare endasl detla förslag behandlas i kammaren och, om del inle
heller då bliravgjort,ålerförvisas till det beredande utskottet föralt vila
där. Den därpå följande kammarbehandlingen skall bygga på ett nyll belänkande
av detta utskott; här kan behandlas inte bara del vilande förslaget ulan också
andra sedermera framkomna förslag (propositioner, motioner, utskollsiniiiativ)
som ligger inom del vilande ärendels ram.

s. 103 Kontrollera mot PDF

SOU 1978:.34 103

5 Lagprövningen

Vid
ularbetandel av grundlagsregler lill skydd för de grundläggande fri- och
rällighelerna måste blund unnat del problemel lösas, hur man skall kontrollera
all grundlugsreglernu efterievs i den vanliga lagsiiftningen. Olika system för
denna koniroll kan länkas. I olika länder finns också exempel på skilda
lösningur.

En
modell är atl ha enbart politisk kontroll. Del poliiiska iryckel på
lagsliftaren all följa grundlagen förutsätts vara tillräckligt.

I
många länder har man emellertid härulöver en rälislig (efter)konlroll. En form
härför är den s. k. absirakiu normkonirollen. Den innebär att en viss myndighei
kan, ulan anknyining lill något konkrei lillämpningsfall, pröva huruvida en lag
är grundlagsenlig eller ej. Vid nekande svar ogilligförklaras lagen. Del är
regelmässigl något särskilt organ, någon form av förfaiiningsdomslol, som
inrättas för denna uppgifi.

En
annan form för rälislig kontroll är den, som ulövas bara på grundval av
konkreta lillämpningsfall, den s. k. konkrela normkonirollen. Detta system
innebär att man i ell ärende, där lillämpningen av en lag aktualiseras, prövar
om dennu ur grundlugsenlig. Vid nekande svar är sanklionen som regel all den
handläggande myndigheten låler bli utt tillämpa lagen i del ärendet. Del kan
ocksä tänkas all sanklionen är all den grundlagssiridiga lagen förklaras
ogillig. Del kun vara fallel främst när den slulliga kontrollbefogenheten inte
tillkommer alla laglillämpande myndigheler ulan bara domslolarna eller viss
domstol.

Konkrei
och abslrakl normkoniroll kan kombineras. Ell exempel ulgör grundlagsskydds-
och förfaitningsdomsiolssystemei i Förbundsrepubliken Tyskland. Normkonirollen
kan vidare ulövas mer eller mindre ålerhållsamt. Förenta staterna ger exempel
på en konkrei normkoniroll som utövats relalivi aklivi av domslolarna och fåll
en förhållandevis politisk karaklär. Danmark och Sverige ger exempel på det
motsatta. En befogenhei till konkrei normkontroll anses föreligga men anses
böra lillämpas mycket ålerhållsamt.

I
Sveiige härav rättsliga kontrollmöjligheter bara den konkreta normkontrollen
haft någon praklisk aktualitet.

Spörsmålet
huruvida lagprövningsräti - som den svenska termen traditionellt lyder - fanns
eller ej var inte uttryckligen besvarat i 1809 års regeringsform. Delade
meningar uppstod också. Under 1800-lalel synes den uppfattningen ha övervägt
alt någon lagprövningsräti inle existerade. Men under innevarande sekels första
decennier förefaller opinionen ålminsione

s. 104 Kontrollera mot PDF

104 Lagprövningen SOU 1978:34

bland
jurislerna ha börjat svänga. Vidare inleddes en rällspraxis enligi vilken
domslolarna ansåg sig behöriga ull pröva en förfaiinings förenlighet med
föreskrifter av högre konsiilutionell valör. Länge uvsåg dessa rällsfall bara
undra förfaiiningar än samfälld lag. Ännu i början av 1960-lalel var också
lagprövningsrällens existens omstridd, ålminsione när del gällde samfiilld lag.

1
sill slulbelänkande med förslag lill bl. a. en ny regeringsform hävdade
emeWerUdförfaiiniiigsutrednmgen (SOU 1963:17) all del enligi gällande räll
fanns lagprövningsräti och all denna omfallade även samfälld lag. Befogenhelen
ansågs emellertid böra ulövas med sior försiklighel. Förfaltningsulredningen
anförde alt den i sill förslag förulsalle aU della rällsläge skulle beslå.
Under remissbehandlingen (se SOU 1965:2) instämde högsia domslolens ledamöier
i förfaliningsulredningens uppfattning om innebörden av gällande räll i nu
förevarande avseende. Och vid ungefär samma lid avgjordes ell rällsfall i
högsia domstolen där domsmoliveringen ulvisar, au domslolarna ansells behöriga
alt pröva samfälld lags förenlighet med grundlag (NJA 1964 s. 471).

I
sitl betänkande med förslag till ny regeringsform (SOU 1972:15) utgick
grundlagberedningen från all rällslillämpande myndigheler var behöriga all
pröva, om en författning hade lillkommil i föreskriven ordning och om den lill
sitl innehåll stod i överensstämmelse med grundlag eller annan överordnad
norm. Beredningen föreslog inte någon ändring i della rättsläge. I
proposilionen 1973:90 förutsatte också departementschefen, dåvarande justitieministern
Geijer, all den lagprövningsräti som utvecklats i rättspraxis skulle beslå även
efter antagandet av den nya regeringsformen. Denna befogenhei torde, anförde
han, få anses tillkomma samtliga organ som lillämpar rätlsregler under utövande
av räliskipning eller offenilig förvallning. Lagprövningsrälien kunde, korl
ultryckl, sägas innebära all en myndighei har räu - och skyldighet - atl i sin
rältslillämpande verksamhei sälla ål sidan en föreskrift som slrider mol en
beslämmelse i en författning av högre konstitutionell valör. Vanlig lag får
vika om den slår i uppenbar strid med en grundlagsbestämmelse. Del var
emellerlid enligt departementschefen lydligl att lagprövningsrälien liksom
dillills skulle få ringa eller ingen praklisk betydelse. Alt grova formfel
eller andra uppenbara åsidosättanden av grundlagsregler skulle förekomma vid
normgivningen framslår som i hög grad osannolikt, framhöll han (proposilionen
s. 200-201). Vad sälunda anföris om lagprövningsrälien föranledde ingen erinran
från riksdagens sida när den nya regeringsformen anlogs (KU 1973:26, rskr 265,
KU 1974:8, rskr 19).

Vid
arbetel med alt förslärka regeringsformens skydd förde grundläggande fri- och
rällighelerna fann 1973 års fri- och räiiigheisuiredning (SOU 1975:75) ingen
anledning alt utgå från annat än all rättsläget i fråga om lagprövningsrälien
i alli väsentligt var del som departementschefen angeti i proposilionen
1973:90. Emellerlid innefattade 1974 års regeringsform få - och 1809 års
regeringsform ännu färre - upphängningspunkler för en utövning i praktiken av
denna lagprövningsräti. Denna situation skulle kunna förändras om
rättighetsskyddel i regeringsformen förstärktes. Fri- och räiiighetsuiredningen
måsle därför särskilt pröva, med vilkel konirollsysiem de rättighets-regler i
regeringsformen som utredningen ville föreslå skulle förenas. Ulredningen fann
all del maleriella grundlagsskyddel inle skulle bli tillräck-

s. 105 Kontrollera mot PDF

SOU 1978:34 Lagprövningen 105

ligt
starkt, om del inte förbands med något slag uv rällsligl verkande garunlier som
var oberoende av de politiska organen. Vid valel av rällsligl
konlrollin-sirumeni fann ulredningen all den lagprövningsräli som gestullats i
vårt land var del lämpliga. Ulredningen föreslog ull dennu skulle behållas i
princip olbrändrud. Emellerlid innebar förslagei lill maleriell
rätligheisreglering all områdel för lagprövning utvidgades betydligt i
jämförelse med vud som dillills gälll. Med hänsyn lill lagprövningens roll i
skyddssyslemel och för atl någon Ivekan om insiilulets innebörd inle skulle
föreligga föreslog fri- och räilighelsuiredningen all uUryckliga besiämmelser i
ämnel skulle införas i regeringsformen. Ulredningen föreslog en 20 § i 8 kap.
regeringsformen som skulle lyda så:

Finner
domsiol eller annan myndighei all vid tillkomsten av en föreskrift har förekommit
grovt fel i del förfarande som skulle iakttagas, får myndigheien ej tillämpa
föreskriften. Ej heller får myndighei lillämpa föreskrift som i något annat
hänseende slår i Slrid med beslämmelse i grundlag eller annan överordnad
fdrfaiining. 1 fråga om föreskrift i lag eller förordning skall deua dock gälla
endasl om motstridigheien är uppenbar.

Av
fri- och rältigheisutredningens specialmotivering framgick atl med "grovt
fel" i lillkomstförfarandet avsågs dels atl det skulle vara en
betydelsefull formföreskrift som försummats och dels att denna försummelse
skulle vara uppenbur.

Vid
remissbehandlingen av fri- och rälligheisulredningens belänkande tilldrog sig
lagprövningsfrågan en stor uppmärksamhei (se proposilionen 1975/76:209 s.
200-213). Med enstaka undantag ansåg de remissinsianser som log upp detta
problem atl den exisierande lagprövningsrälien åtminstone i sak borde finnas
kvar även vid en sådan utbyggnad av 2 kap. regeringsformen som fri- och
rättighelsuiredningen föreslog. Ett mindre antal remissinsianser ansåg del dock
lämpligasl au inle uttryckligen kodifiera lagprövningsrälien i regeringsformen
ulan alltjämt ha den såsom en oskriven, statsrätislig rättsgrundsats. Ett skäl
härtill var all sistnämnda ordning skulle medge en smidigare lillämpning. Med
andra ord skulle man då lällare kunna lu vederböriig hänsyn till alla olika
förhållanden i del särskilda fallel, vilka kunde böra lillmälas relevans. Della
ansågs bli svårare all göra om man hade all lillämpa en uttrycklig
grundlagsregel, som med nödvändighet skulle få bli förhållandevis siel.

Särskilt
må anmärkas all fri- och rältigheisutredningens uppfattning om
lagprövningsrällens existens och innebörd i allt väsentligt vitsordades av
landels båda högsia domslolar. En annan sak är all del samiidigi framhölls att
lagprövningsrällens räckvidd inle i alla hänseenden var fulll klar. Vidare
pekade högsta domstolen på en leknisk inadvertens i ulredningens förslag lill
grundlagsiexi. Texten hade fått den lydelsen all även en författning som
beslulals av förvaltningsmyndighet eller kommun kunde åsidosällas på grund av
fel i beslulsförfarandet bara om felet varit grovt. Enligt gällande räll ansågs
sådani åsidosättande kunna ske även vid förfarandefel som icke kunde belecknas
som grovt, yltrade högsia domstolen. Domstolen lämnade vidare öppet, huru vida
den föreslagna regleringen i alla lägen skulle medge en så differenlierad
lillämpning som var möjlig all uppnå ulan uttryckliga bestämmelser i ämnet.

s. 106 Kontrollera mot PDF

106 Lagprövningen SOU 1978:34

Från
remissbehandlingen av fri- och rätiighelsulredningens betänkande må yUeriigare
anmärkas, all man bl. a. från domslolshåll kraftigl instämde i utredningens
uppfuilning, att lagprövningsrälien inle fick utformas så, all poliiisk makl
fiyllades över på icke poliiiska organ eller atl lagprövningen blev ell
reguljärt inslag i rultsiillämpningen.

1
proposilionen 1975/76:209 föreslogs eu försiärki skydd i regeringsformen för de
grundläggande fri- och rällighelerna. Förslagei överensstämde i det väsenlliga
med vad fri- och räiiighetsuiredningen hade förordal. Dock hade något
uiiryckligl stadgande om lagprövningsrälien inle lagils med. Någon ändring i
sak avsågs emellerlid inte. Lagprövningsrälien skulle allljäml finnas men
alllså forlfarande enbarl såsom en oskriven konsiilutionell rällsgrundsuls.

Depurtemenlschefen,
jusiilieminisiern Geijer, uppehöll sig emellerlid ingående vid frågan om
kontrollen av de materiella rältighelsreglernus efterlevnad (se proposilionen
s. 90 f). Till en början förkastade han ell syslem med författningsdomstol. Ett
skäl var all ell sådani sysiem är svårl all förenu med kravel, all en
räiiighelsreglering inle får innebära au politisk makl förs över lill icke
politiska organ. Den enda form av judiciell kontroll som kunde övervägas var
enligt departementschefens mening ell syslem som uinyttjade redan befinlliga
organ. Han avsåg därvid något slag av lagprövningsräti inom ramen för
myndigheiernas vanliga rällslillämpningsverksamhet.

En
viss form av lagprövningsräli var i själva verkei ofrånkomlig, anförde departemenischefen.
Myndighelerna måsle ha räll all åsidosälia en föreskrift på den grund ull dennu
över huvud laget inte härrör från något offentligt organ eller all dess
tillkomst är förbunden med ell myckel grovt formfel. Den siluaiionen kan vidare
länkas, all ivå regler på olika konsiilutionell nivå slrider mol varandra men
båda vänder sig direkl lill de rällslillämpande organen. Dessa kommer då inte
ifrån all välja vilken regel som skall lillämpas. Del är knappasl länkbart all
ålägga myndighelerna all då ge förelräde åt den lägre regeln.

Lagprövningen
kan däremoi inte, fortsatte departemenischefen, sägas vara ofrånkomlig i de
fall då det bara är den lägre - prövade - föreskriften som vänder sig direkt
till rälislillämparen. Här avses alllså fall där den högre norm med vilken
jämförelsen görs är rikiad enbart lill normgivaren. Denna högre norm kan avse
normgivarens beslulsförfarande eller behörighel eller del tillåtna innehållet i
dennes beslul. Föreligger lagprövningsräli i dessa siiuaiioner kan det sägas innebära
all myndighelerna kontrollerar all normgivaren räll har lillämpal de regler som
gäller för denne.

Lagprövningsräti
skulle enligt departemenischefen inle slrida mol folksuveränitetens princip
sådan denna kommer lill ullryck i 1 kap. 1 S försia slyckel regeringsformen. Av
samma paragrafs iredje siycke framgår nämligen att riksdagen lika väl som alla
andra offentliga organ är bunden av gällande rätl. Också denna grundsals är
självklar för en rällsslat.

Atl
oskrivna rättsregler om lagprövningsräli föreligger i svensk rätt är hell
klart, faslslog departementschefen. Om dessa reglers innebörd anförde han i
huvudsak följande. Lagprövningsrätten avser såväl formerna för en författnings
tillkomst som dess materiella överensstämmelse med högre författning och frågan
om den har beslulals av ell kompeleni organ. En föreskrift som beslutats av
riksdagen eller regeringen får emellerlid sällas ål sidan bara om

s. 107 Kontrollera mot PDF

SOU 1978:34 Lagiuövniitgcn 107

ell
formfel vid dess lillkomsi är grovi eller föreskriften i någoi annat hänseende
uppenban slrider mol högre författning. Föreskrifter som hur beslululs av en
förvultningsmyndighei eller en kommun kun däremoi sällas ål sidan också vid
mindre uttalade konfiikier med högre föreskrifier. -Lagprövningsrälien ulövas i
princip ex officio. Delta innebär emellertid inle, påpekade departementschefen,
alt prövning av eveniuell molslridighel mellan förfaiiningar på olika nivåer
ingår som ell meru normall led i myndigheternas rättslillämpning. Lagprövning
kan bli akluell endasl om en påstådd normkonfiikl uttryckligen åberopas som
grund forell yrkande eller om en myndighet i ett visst fall har särskild
anledning ull förmoda ull en normkonflikt föreligger.

Departementschefen
uttryckte stor förslåelse för dc argument av meru politisk url som brukar
åberopas mol lagprövningsrälien. Hun fann del också självklart all en judiciell
överprövning av riksdagens beslul inie fick bli någon reguljär föreleelse. Men
samiidigi fann han all man svårligen kunde undvara en från riksdagen frislående
konirollapparal, om grundlagens räiiighetsskydd skulle ha någon verklig effeki.
Han underslrök också den vikliga preventiva effekt som följer av ell
lagprövningsinsiilut.

Sammanfattningsvis
fann departemenischefen all fri- och rätiighelsulredningens förslag all behålla
lagprövningsrälien med del innehåll, som denna f n. ansågs ha i svensk räll,
innebar en lämplig avvägning mellan de olika inlressen som här stod mol
varandra. Å ena sidan kunde mun vara säker pä att domstolarna inle skulle komma
all få någon ställning som politiska maktfaktorer. Å den andra skulle de ha
möjlighel all utnyitja ett oförbrukal förtroendekapital, när ell ingripande
lill fri- och rättigheternas skydd undanlagsvis måsle anses befogal.

Däremot
var frågan, huruvida den nuvarande lagprövningsrälien borde komma lill direkl
uttryck i grundlagsiexten,enligt departementschefen ännu inte mogen för
avgörande. En grundlagsregel skulle kunna inge den oriktiga föreställningen all
lagprövningen skall uigöra ell normall inslag i rällsiill-lämpningen. Han fann
det också svårl all formulera en grundlagsregel så, all den lill fullo passade
för alla förfallningsnivåer. Men särskilt hänvisade han lill all han förordal
alt möjligheterna all införa särskilda uppskovsregler i fråga om
rättighetsbegränsande lagstiftning skulle utredas ytterligare. Det var
uppenbart all lillkomslen av sådana regler skulle få belydelse för lagprövningsrällens
innehåll. Dessa två frågor borde alltså inte behandlas fristående från
varandra, sade departementschefen.

I
konsiiiulionsuiskollel (1915/16.56) behandlades i samband med propositionen
1975/76:209 några motioner om kontrollsystemet. Enligt motionen 1975/76:2553
(m) borde beslut nu fattas om all införa ell stadgande om lagprövningsrätt med
den lydelse som fri- och räilighelsuiredningen föreslagit. I moiionen
1975/76:2554 (c) anfördes all frågan huruvida lagprövningsrälien skulle
kodifieras i regeringsformen eller ej närmasi var av leknisk art. Båda
alternativen var godtagbara förulsatt atl en lagprövningsräli av nuvarande
innehåll beslår. 1 moiionen 1975/76:897 av Ulla Jacobsson (m) begärdes
uiredning och förslag om inrällande av en förfaiiningsdomslol. Moiionen
1975/76:2555 (vpk) fullföljde en vpk-reservaiion i fri- och rättighelsuiredningen.
I motionen föreslogs all lillumpande myndighet visserligen skulle vara skyldig
alt verkställa en prövning av en lags grundlagsenlighet.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108 Lagprövningen sou 197834

Men
skulle myndigheten finna all lagen slår i slrid med grundlagen, skulle frågan
om föreskriftens lillämpning underställas riksdagens konsiiiulionsutskoti för
avgörande.

Utskottet
fastslog inledningsvis au del i gällande räll visserligen saknades uttryckliga
regler om domstolars och förvaliningsmyndigheiers lagprövningsräli men all en
sädan räll fick anses ha utbildats i praxis och befästs genom molivullalanden,
senusi i sumband med tillkomslen av 1974 års regeringsform. - Bl. a. moi
bakgrund av de skilda uppfallningar om lagprövningsinslilulel, som framförts
under diskussionen om fri- och rätiighelsulredningens förslag, funn uiskotiei
del välbelänkl all följa proposilionens förslag atl l. v. behålla en oreglerad
lagprövningsräli med den uiformning som den fått i praxis och genom
molivullalanden, samiidigi som frågan skulle utredas vidare. Eu införande av
särskilda uppskovsrcgler för räiligheisbegränsande lagsiiftning skulle påverka
lagprövningsrällens innehåll. Molsvarande kunde enligt ulskollei sugas i fråga
om lagrådets framtida ställning, som också hade föreslagils bli föremål för
uiredning. I avvaklan på resultatet av della ulredningsarbele borde alllså
ingen ändring göras i lagprövningsinslilulel. Utskottet avstyrkle därför
moiionerna 1975/76:2553 och 2555. I fråga om moiionen 1975/76:897 anförde
ulskollei all den däri väckta tanken på en specialdomsiol för lagprövningsfrågor,
en förfaiiningsdomslol, f n. saknade all aktualitet i vårt land. Ulskollei
avstyrkte motionen. Moiionerna 2553 och 2555 i nu förevarande del fullföljdes
genom reservationer lill uiskoileis betänkande. Riksdagen följde emellertid
ulskollei (rskr 414, KU 1976/77:1, rskr 2).

Uppdragei
alt utreda frågorna om eit särskili förfarande vid rättighetsbegränsande
lagsiiftning, lagprövningsrälien och lagrådels ställning har anförtrotts äl
rällighetsskyddsutredningen. 1 direkliven anför jusiilieminisiern, slalsrådet
Romanus, i nu förevarande del enbarl alt en av ulredningens huvuduppgifter
skall, i enlighel med vad riksdagen har förordal, vara alt la ställning lill
lagprövningsrällens roll i räilighetsskyddel och hur denna räll bör vara
ulformad i framliden.

Del
nu förevarande kontrollproblemet har således under de senasle åren blivit
ingående belysl i vårt land. Della gäller särskili frågan om lagprövningsrälien.
Inle minsl har denna belysning kommii lill stånd genom remissbehandlingen av
fri- och rälligheisulredningens betänkande. Del sålunda föreliggande malerialel
geren klar bild av del principiella problemel -med dess ofrånkomliga,
inneboende dilemma. Vad beträffar denna problembelysning har
rällighetsskyddsutredningen i och för sig inte myckel au tillägga. Ulredningen
vill i detla sammanhang bara nämna att dess förslag i övrigi inle kan sägas
bringa lagprövningsfrågan i något förändrat läge. De föreslagna reglerna om ell
specielll förfarande för rättighetsbegränsande lagsiiftning lorde i prakiiken
knappasl behöva ge upphov lill några lagprövningssituatio-ner. Särskilt rnå
anmärkas au det särskilda lagsliftningsförfarandel skall vara lillämpligl bara
om så yrkas inom riksdagen.

Lagprövningsrällens
exislens och huvudsakliga innebörd har - föruiom genom den rällspraxis som
förekommii - upprepade gånger klargjorts genom uttalanden såväl av ledamöterna
av de båda högsta domslolarna som av stalsmaklerna. Den fråga som föreligger nu
är, om rättsläget bör ändras på något sätl. 1 rällighelsskyddsuiredningens direktiv
lalas främsi om lagpröv-

s. 109 Kontrollera mot PDF

SOU
1978:34 Lagpr ö vningen 109

ningsr ä liens roll i
grundlugens fri- och r ä liighelsskydd. Emellertid kan
normkonirollen akluuliserus ocks å i f ö rh å llunde lill
andra grundlugsregler. Della g ä ller fr ä msi reglerna om f ö rdelningen
av normgivningskompeiensen i 8 kap. regeringsformen och vissa best ä mmelser i iryekfrihelsf ö rordningen.

R ä iiigheisskyddsulredningen delar den
g ä ngse uppfallningen, all ell system
med f ö rfattningsdomstol eller dylikt inte
ä r ukiuelll hos oss. Inte heller b ö r mun la fasta p å
uppslaget att bara de b å da h ö gsiu domslolurnu skull f å
besluiu all lag skull s ä llas å sido s å som grundlugssiridig. En s å dun ordning skulle sannolikt f ö rl ä na lagpr ö vningen en politisk dimension. Vad d ä refter belr ä ffar
f ö rslagei i moiionen 1975/76:2555 om
konstilutionsutskollel som avg ö rande insl å ns i della sammanhang delur r ä iiigheisskyddsulredningen den uppfattning som d å vurunde depurtemenlschefen guv uttryck f ö r i proposilionen 1975/76:209. Mun kun sv å rligen undvura en fr å n riksdagen frist å ende konirollapparal, om
grundlagens r ä iiighetsskydd skull bli lillr ä ckligi effeklivi. S å myckel mindre kan f ö . en ö verg å ng lill ell
syslem med enbarl politisk normkoniroll vara ukluell.

Ulan all nu vidare upprepa de argument som anf ö ris senasi av departementschefen i proposilionen
1975/76:209 kommer allls å ä ven r ä llighetsskyddsutredningen fram
till all mun b ö r byggu p å del nuvurande lagpr ö vningsinslilulel ocks å i
framliden. Vidare unser ulredningen all del saknas anledning all g ö ra n å gra sakliga ä ndringar i lagpr ö vningsr ä tten.

Della belyder bl. a. all del alllj ä mt skall kr ä vas
ett uppenban fel f ö r all en lag eller en regeringsf ö rordning skall f å
å sidos ä ttas. S å som fri- och r ä ttighelsuiredningen p å pekade (SOU 1975:75 s. 211) inneb ä r
uppenbarhelskravel atl m ö jlighelerna lill en reell lagpr ö vning minskur, ju mindre precist den ifr å guvurunde grundlagsregeln eller eljesl ö verordnade best ä mmelsen
ä r ulformud. Man kun h ä rvidlag finna exempel i 2 kap. 12 S andra slyckel
och 13 S f ö rsia Slyckel regeringsformen.

D å å lersi å r bara fr å gan om del i regeringsformen b ö r inf ö ras en best ä mmelse i ä mnet
eller ej. Ell problem ar h ä r sv å righelen all formulera en laglexl som f ö renar efierslr ä vad klarhel med ö nskv ä rd smidighet
i till ä mpningen. 1 del sistn ä mndu h ä nseendel
g ä ller del bl. a. m ö jlighelen all i prakiiken ta vederb ö rlig h ä nsyn
lill om den pr ö vade f ö reskriften ä r
en lag, en f ö rordning eller en f ö rfaliningslbreskrift p å l ä gre niv å . 1 della sammanhang aklualiseras h ö gsia domslolens leknisku krilik uv den grundlagsiexi
som fri- och r ä iiighetsuiredningen f ö reslog.

R ä iiigheisskyddsulredningen unser
ullts å all man i sak b ö r beh å lla lagpr ö vningsr ä lien
s å dan den nu ä r. Ulredningen f ö resl å r alt r å dande
r ä llsl ä ge kommer lill ullryck i ell grundlagssiadgande. Della stadgande b ö r tas in i en ny sista parugruf (14 S) i II kap. regeringsformen saml uts ä ga f ö ljunde. Om
en domstol eller annat offeniligi organ flnner all en f ö reskrift Sl å r
i strid med en besl ä mmelse i grundlag ellerannan ö verordnad f ö rfullning
f å r organei inle lill ä mpa f ö reskriften.
Detsamma g ä ller om sladgad ordning befinnes ha
i n å got v ä seniligi h å nseende blivit å sidosatt vid f ö reskriftens
tillkomst. Men om del ä r riksdagen eller regeringen som
beslulul f ö reskriften skall lill ä mpning dock underi å ias bara om del f ö religgande - maleriella eller
formellu - felet ä r uppenbart. S å som fierst ä des
undersirukils avses h ä rmed enburl all kodifiera vad som
redun nu g ä ller.

opaginerad Kontrollera mot PDF

SOU I978:.M IL

6 Lagrådet

6.1 Bakgrunden

Sedun
gammall har i Sverige vissa lagförslag underkaslais en granskning i särskild
ordning innan de läggs fram för riksdagen. Granskningen fick i 1809 års
regeringsform fuslure former och lades på högsia domsiolen. Granskningen
fiyllades i sambund med ull regeringsrullen inrullades 1909 lill ell särskilt
organ, lagrådet, som beslod av ledamöier av högsia domsiolen och
regeringsrällen. Lagrådet skulle höras över lagförslag på vissa cenlrala
rättsområden. Den obligaloriska lagrådsgranskningen avskaffades 1971 och
ersalies med cn fukulluiiv granskning.

Lagrådsgranskningen
torde utomlands ha direkt motsvarighel endasl i Finlund. Där finns sedan år
1960 ett laggranskningsråd för granskning av lagar och andra
förfaltningsförslag. I gällande förordning om laggransknings-rådei föreskrivs
ull granskningen skall avse en saklig, lagleknisk och språklig granskning av
lag- och andra förfaltningsförslag.

De
grundläggande reglerna om lagrådel ålerfinns enligt gällande räll i 8 kap. 18 S
i 1974 års RF. För all avge yllrande lill regeringen över lagförslag skall
finnas ell lagråd, vari skall ingå domare i högsia domstolen och
regeringsrätten. Även riksdagsulskoli kan enligi RF inhämla yllrande från
lagrådel. Närmare bestämmelser om lagrådet finns i särskild lag, lagen
(1965:186, ändrad senast 1974:578) om lagrådel. Den anlogs i anslutning lill
nya grundlagsbestämmelser om lagrådel i 21 S 1809 års RF, enligi vilka lagrådel
skulle kunna arbela på avdelningar. Ändringarna gjordes mol bakgrund av alt
lagsliftningsverksamheien hade blivit så omfattande all lagrådets arbetsbörda
hade ökal kraftigl. Enligi lagen om lagrådel skulle lagrådel utgöras av en
ordinarie och en extra avdelning. Efter lagändringar på våren 1968 inrällades
ytterligare en exlra avdelning. Enligt nu gällande regler om lagrådels
organisation kan således lagrådel ulgöras av högsl ire avdelningar, varav en
ordinarie och två exlra. I varje avdelning skall ijänslgöra Ire jusiilieråd och
ell regeringsråd. Regeringen äger dock förordna annan lagfaren person all
ijänslgöra i avdelning av lagrådel i stället för ett av jusiitieråden. Om det
finnes erforderligl, äger regeringen ulse yiierligare en person all dellaga i
behandlingen av vissl ärende, vars bedömande kräver särskild fackkunskap.
Högsia domsiolen utser de jusiilieråd och regeringsrätten de regeringsråd, som
skall vara ledamöier av lagrådel, och besiämmer vilken avdelning de skall
tillhöru.

Inrikiningen
av lagrådels granskningsverksamhel är inle reglerad i grundlagen eller i lagen
om lagrådel.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112 Lagrådet SOU 1978:34

Några
bestämmelser om lagrådets arbetsformer finns inle meddelade. Ärenden handläggs
på så säll au anlingen en särskild föredragande från vederbörande departement,
i allmänhet den som i egenskap av sakkunnig handlagt ärendet, föredrar ärendei
i dess helhet eller lagrådets ledamöier själva i förväg läser in förslaget och
föredraganden biiräder vid den fortsalla gemensamma granskningen av förslagei
(se vidare lagrådsulredningens belänkande, bil. 1, s. 276).

Några
bestämmelser om i vilken form lagrådels yllranden skall avges finns inte heller
mixldeladc. Lagrådets yllranden redovisas sedan gammall skriftligen i form uv
protokoll som trycks. Yttranden på begäran av riksdagsulskoli avges likaledes
skriftligen i form av protokoll och åierges i riksdagstrycket. Om någon ledamol
av lagrådel anmäler avvikande mening i något avseende redovisas deolika
meningarna i ledamöternas namn. Della hänger samman med all någon omröslning
inle äger rum och all någon majorilelsregel inie lillämpas (jämför
lagrådsulredningens betänkande, s. 277 f).

6.2 Lagrådsgranskningen före 1971

6.2.1 Granskningsområdet

Fram
lill år 1971 gällde all regeringen var skyldig alt inhämla lagrådels yllrande
över förslag lill lag enligt 87 S i 1809 års RF och lill annan lag som enligt
särskilda bestäm melser däri skulle stiftas i den ordning som föreskrevs i 87
S. Lagstiftningen enligt 87 S omfallade allmän civil- och kriminallag,
kriminallag för krigsmakten saml kyrkolag.

En
viss oklarhel får anses ha råll beiräffande omfailningen av delta obligaloriska
granskningsområde, beroende på svårigheler au lolka innebörden av uliryckel
"allmän civil- och kriminallag" i 87 §. Vid RF:s tillkomst synes man
med uttrycket ha åsyftat allmänna lagen, dvs. 1734 års lag, och menal all 87 S
RF skulle reglera lagstiftningen på alla för medborgarnas inbördes förhållanden
cenlrala frågor. Utvecklingen medförde emellertid atl nya ämnesområden blev
föremål för av Kungl. Maj:i och riksdag gemensami beslutad lagsiiftning.

Även
i de fall där Kungl. Maj:t med slöd av 89 S sista punklen RF överiämnade
ekonomisk eller administrativ lag till samfälld lagsiiftning skulle den i 87 S
föreskrivna ordningen användas. I praxis ansågs skyldighet dock inte föreligga
all inhämla lagrådets yllrande i dessa fall (se l. ex. prop. 1955:177 med
förslag lill lag om socialhjälp, prop. 1959:19 med förslag lill sjukhuslag och
prop. 1962:122 med förslag till sjukvårdslag). Förslag lill lagar på della
om.råde remitterades dock i många fall lill lagrådel, så t. ex. förslag lill
arbelarskyddslag, prop. 1948:298, förslag till utlänningslag, prop. 1954:41,
förslag till lag om nykterhelsvård, prop. 1954:159, förslag lill barnavårdslag,
prop. 1960:10, och förslag lill förvaltningslag, prop. 1971:30. Vid remissen
lill lagrådel av förslaget lill barnavårdslag yttrade föredragande statsrådet
(prop. 1960:10 s. 396) att förslaget i siora delar inle lorde vara av den
beskaffenhei att del jämlikl 87 S regeringsformen behövde underställas
lagrådels granskning men alt dylik granskning lorde vara påkallad beträffande
andra stadganden. Lagrådet yttrade (s.419,421) atl förslaget till väsenilig del
rörde ålgärder som

s. 113 Kontrollera mot PDF

SOU
197S:,34 Lagr å det 113

ingrep djupl i enskildas r ä tt och frihel och dessulom hade sior belydelse f ö r samh ä llsskyddet
samt d ä rf ö r borde regleras genom lagsliflning enligi 87 S regeringsformen. Efter
all ha anlagt vissa allm ä nna synpunkier p å barnav å rdsn ä mndernas och deras ledam ö iers kvalifikationer yltrade lagr å del all endasl sm ä rre
partier av f ö rslaget hade befunnits vara av renl
kommunalr ä ltslig inneb ö rd eller eljesl av s å dan beskaffenhet all de inle f ö rtj ä nade vidare uppm ä rksamhei
fr å n lagr å dels sida.

Den lagsiiftning som i ö vrigt
skulle behandlas enligt 87 S RF g ä llde
vissa s ä rskilda fr å gor och kom efter hand all avse bland annal lagar om
h ö gsia domslolens och regeringsr ä liens sammans ä itning
och tj ä nstg ö ring m. m.(17, 18 och 22 SS RF), om lagr å det (21 S), om pr ä st val och om kvinnas beh ö righel till pr ä steriig
ij ä nsl (28 och 30 SS), om svenskl
medborgarskap (33 S), om slalslj ä nsiem ä nnens r ä ilssl ä llning (36 § )
och om monopol (60 S).

Lagr å dets uppgifi var enligt 21 § RF all avge utl å tande
ö ver de f ö rslag lill siiftande, upph ä vande, ä ndring
eller f ö rklaring av lagar eller f ö rfattningar, som regeringen f ö r detta ä ndam å l ö verl ä mnade till lagr å det.
Lagr å dets funktion har alllid varil
enbarl r å dgivande. Regeringen kunde beg ä ra lagr å dels
granskning av vilkel f ö rfaltningsf ö rslag som helst. I vissa fall var s å dan granskning, som framg å u av del lidigare sagda, obligalorisk.

Ulanf ö rdelobligaloriskagranskningsomr å del f ö ll flera
cenlrala och vikliga lagar. Bland dessa kan n ä mnas s ä rskili grundlag (som stiftades
enligt 81 S RF), kommunallag (57 S andra siycket RF), vallag (49 S 1 mom. RF),
lag om r å dgivande folkomr ö stning (49 S 2 mom. RF), sekreiesslag (2 kap. IS
tryckfrihetsf ö rordningen) samt skatlef ö rfailningarna.

Del ä r sv å rt atl n ä rmare ange var gr ä nserna f ö r
del obligaloriska granskningsomr å dei gick
enligi RF:s best ä mmelser och enligt den praxis som
utvecklades. F ö rfaltningsulredningen g ö r i sill bel ä nkande
"Sveriges statsskick Del 2." ett f ö rs ö k atl beskriva utvecklingen i fr å ga om vad som f ö ll
under 87 § RF och d ä rmed inom del obligaloriska granskningsomr å dei. Ulredningen uUalade f ö ljande (SOU 1963:17 s. 328):

Betr ä ffande den praxis, som f ö r n ä rvarande
lill ä mpas, m å anf ö ras f ö ljande. Den gamla definilionen p å allm ä n civillag ä ger i belydande ulsir ä ckning alllj ä ml giltighet, men lill denna
kalegori r ä knas ö ver huvud lagar, som inneb ä r
v ä senlliga ingrepp i medborgarnas
frihel och egendom. Della har medf ö rt,
au å tskilligt av vad som vid
1800-lalels b ö rian klart uppfattades som
ekonomisk lag numera anses vara allm ä n
civillag. Till allmiin kriminallag h ä nf ö res i a II m ä nhet straffr ä ttsliga best ä mmelser,
som avser brott av s å allvarlig nalur, all straffet ä r eit ej alltf ö r
kon f ä ngelsestraff. Straffr ä ttsliga best ä mmelser
av s å dan an erfordrar med andra ord samf ä lld lagsiiftning. Denna regel ä r emellertid icke undantagsl ö s. Enligt passkung ö relsen, som ä r utf ä rdad i administrativ ordning, kan s å lunda f ä ngelse utd ö mas upp lill tv å
å r.

6.2.2 Granskningens inrikining

Om lagr å dsgranskningens
syfte och karakt ä r inneh ö ll varken regeringsformen eller 1909 å rs lag om lagr å del
n å gra best ä mmelser.

I proposilionen r ö rande
lagr å dels inr ä llande anf ö rde
departementschefen au h ö gsta domslolens
granskningsverksamhet var all betrakta som den s ä kraste borgen inle bara f ö r
lagarnas praktiska till ä mplighet utan ä ven f ö r uppr ä tth å llandet av
enhel och konsekvens i lagsiiftningen, "f ö r bevarande av

14 Riksdagen 1978/79. / saml. Nr 195

s. 114 Kontrollera mot PDF

114 Lagrådet SOU 1978:34

vad
i den svensku rälien är egenartul och värdefullt" (prop. 1908:37, s. 40).

Vid
1926 års riksdag väckles motioner i syfte all slå fasl ull lugrådeis granskning
skulle vuru av formell och lagleknisk nalur. Dessu uvslogs i enlighel med
konslilulionsulskoltets hemslullun. 1 utlåtandet anförde konstilulionsuiskoiiel
(KU 1926:16) all del lorde vara olvivelakligl all del vid lagrådets inrättande
hade förulsalls atl granskningen skulle vara inle buru uv formelll juridisk
nalur ulan även innefalta materiell rätlsprövning. Della fann utskoitet framgå
bland annal av bestämmelsen 121 S RF all regeringen för visst ärende kunde
förordna ytterligare en ledamol, en sakkunnig. Utskottet anförde vidare au del
knappasl lät sig göra atl dru upp en beslämd gräns mellan formell och maleriell
laggranskning. En juridisk granskning måsle enligi ulskollei innefalta även ell
bedömande av räiisinnehållet.

Vid
1949 års riksdag väckles en molion om ulvidgning uv lagrådets
granskningsverksamhet. I ullalande över moiionen konstaterade konsiiiulionsuiskollel
(KU 1949:8) all enighel numera rådde om all lagrådels granskning inle borde
omfatta lagförslagens allmänna politiska grunder ulan ulesluiande ägnas deras
juridiska sida. Konsiilutionsutskottet anförde vidare all lagrådsgranskningens
belydelse låg i all de remitterade lagförslagen fick en från juridisk synpunki
lillfredssiällande utformning. Dennu granskning hade enligt ulskollei bidragil
till all i ullmänhel vidmuklhålla del inre sammanhanget i lagstiftningen.

Konsiitutionsutskottet
uttalade sig i samma riktningar 1954och 1962(KU 1954:9 och 1962:8).

Förfaltningsulredningen
(SOU 1963:17 s. 358) anslöl sig uttryckligen lill konstiluiionsulskoileis
uttalande från år 1949 angående lagrådsgranskningens syfte och karaklär.

6.2.3 Lagrådels sammansättning och arbetsformer

Vid
lagrådels inrättande år 1909 bestämdes atl lagrådel skulle beslå av tre
justitieråd och ett regeringsråd. Regeringen fick möjlighel atl för vissl
ärende förordna till ytterligare ledamol av lagrådel en särskild sakkunnig,
"en för insikt, erfarenhel och redlighel känd man". De grundläggande
reglerna om lagrådels sammansäitning togs in i 21 S RF.

Förfaltningsulredningen
(SOU 1963:17 s. 359) föreslog att sammansättningen av lagrådet inle skulle
anges på annai säll i grundlag, än alt del i RF fastslogs, all i lagrådet
skulle ijänslgöra ledumöler av högsia domstolen och av högsia
förvaltningsdomstolen.

Frågan
om lagrådels organisation togs upp i en inom jusiiliedeparlemenlel 1963
upprällad promemoria, där del framhölls all arbetsläget i lagrådet hade blivii
sådant all den då föreslående ökningen av lagsiiftningsakliviieien skulle
medföru slockning i luggranskningsarbelel. 1 promemorian förordades att
lagrådet skulle bestå av en ordinarie och en extra avdelning med vardera två
justitieråd och ett regeringsråd.

Den
kraftiga ökningen av lagrådels arbetsbörda tvingade fram grundlagsändringar
vid 1964 och 1965 års riksdagar. Dessa öppnade möjlighel all läla lagrådel
arbeta på fiera avdelningar. I proposition lill 1964 års riksdag föreslogs alt
i 21 S RF skulle införas sådana ändringar atl lagrådets arbele

s. 115 Kontrollera mot PDF

SOU
1978:34 Lagrådet 115

skulle kunna uppdelas på två avdelningar, vuruv en exlra.
Lugrådei eller, om lagrådel vardelui i uvdelningur, vue avdelning skulle beslå
av tre jusiilieråd och ell regeringsråd. Regeringen skulle emellerlid ha
möjlighel all i siällei för ett UV jusiitieråden förordna annan lagfaren,
skicklig och oväldig person alt Ijänslgöra i lagrådel. Möjligheten atl för
vissl ärende förordna en exlra ledamol skulle behållus. Riksdagen beslöl i enlighel
med förslugel. Vid 1965 års riksdag, då del vilande förslugel lill ändring i RF
anlogs slulligl, anlogs en ny lug om lagrådel, enligi vilken lagrådel skulle
ulgöras av en ordinarie avdelning och en exlra avdelning. Redan på våren 1968
måsle, lill följd av den ökande lagsiiftningsakliviieien, ytterligare en exlra
lagrådsavdelning inrättas. Exlra avdelning skulle iräda i ijänsi endasi när
regeringen förordnade därom. Ledamölerna i lagrådel skulle ulses för en period
om två år, räknai från börian av högsia domslolens hösisession. 1 fråga om
behörighelen och skyldigheten all ijänslgöra i lugrådei stadgades i lagen om
lagrådel.

6.3 1971 års reform

Den obliguloriska lagrådsgranskningen avskaffades genom
grundlagsändringar som beslulades 1970-71. Ålgärden all på våren 1968 inrälla
ytterligare en lagrådsavdelning belrakiadesendasl som ell provisorium i
avvaklan påen mer långsiklig lösning av frågan om lagrådsgranskning. Förslag
lill en sådan lösning framlades i prop. 1970:24, som bland annal innehöll förslag
om övergång lill cn fakultativ lagrådsgranskning. Till grund härför låg en inom
jusiiliedeparlemenlel upprällad promemoria (slencil Ju 1969:14).

I 1970 års proposiiion gjorde depurtemenlschefen
uttalanden om lagrådsgranskningens inrikining. Departemenischefen uttalade
bland annal följande (prop. 1970:24 s. 35):

Synen på lagrådels granskningsuppgift har också successivi
förändrais. Lagrådsgranskningen har kommii atl uppfattas som ett
remissförfarande som används för alt fä fram juridiskt fullgoda lagstiflningsprodukier.
Del är naturiigi att lagrådel undersöker sådani som au den lekniska metod som
har valls för all realisera ell lagförslags syften är ändamålsenlig, att olika
regler i förslaget slår i överensstämmelse med varandra och au förslaget passar
väl in i rättsordningen i övrigt. Del ligger också nära lill hands för lagrådet
alt uppmärksamma svårigheler som kan uppkomma vid lillämpningen av en ny
lagsliflning och göra klarläggande uttalanden om hur dessa skall bemäslras.
Frän andra remissinsianser skiljer sig lagrådel därigenom att det inle yilrar
sig över utredningsförslag ulan över förslag som utarbetats i departementen och
som regeringen redan i huvudsak ställt sig bakom. Pä del siadium då lagrädeis
granskning kommer in är del sålunda inte längre fråga om att få underlag för
regeringens ställningstaganden i betydelsefulla och politiskt kontroversiella
sakfrågor ulan om alt få råd beträffande lagförslagens juridiska och lekniska
utformning.

Längre fram i propositionen (s. 38) uttalade
departementschefen sammanfattningsvis all han "lidigare framhållil all
lagrådels uppgift bör vara all yttra sig över del ändamålsenliga i den valda
lagstiftningsmelodiken och de föreslagna reglernas överensstämmelse med
varandra samt vid behov uttala sig i lillämpningsfrågor." "Lagrådels
granskning bör begränsas lill dessa uppgifier", anförde departementschefen
härefter. Inga särskilda besiämmelserom lagrådsgranskningens inrikining
föreslogs

s. 116 Kontrollera mot PDF

116
Lagrådet SOU 1978:34

bli införda i grundlagen. Inrikiningen av lagrådets
granskningsverksamhel förblev oreglerud.

I enlighel med vad som föreslogs i promemoriun förordades
i fråga om graiiskniiigsområdvis omfallning all 87 S RF skulle ändras på så
säll all del överlämnades ål Kungl. Maj:t all fritt besiämma om lagrådels yllrande
skulle inhämias över ett lagförslag eller inte.

Föredragande departementschefen anförde (prop. 1970:24 s.
35):

Systemet med obligatorisk granskning av lagförslag från
den högsia domarmakiens sida leder sill ursprung frän lider då maktfördelningen
mellan en monark med personliga maktbefogenheter och Iblkrepresentationen var
den centrala konsiilulionella frägan. flF:s bestämmelser om obligalorisk
laggranskning synes i första hand ha tillkommit för all begränsa utrymmet för
konungens personliga maktutövning i lagsliflningssam manhang.

Med parlamentarismens införande har följt en överflyllning
av konungens maktbefogenheter till statsrådets ledamöier. Därmed har också
förutsällningarna för den obligatoriska lagrådsgranskningen väsentligt ändrais.
Principielll måsle del i ett parlamentariskt system ankomma på regeringen all
avgöra vilka åtgärder som bör vidlas för all förbereda och ulforma förslag lill
riksdagen.

Departemenischefen yltrade i fortsättningen all del under
1969 hade inlräffai en viss nedgång i lagrådets arbetsbörda och all den iredje
avdelningen på grund härav hade kunnai dras in. Lagrådel arbetade således på
två avdelningar. Lagsliftningsverksamheien låg alltjämt, yltrade departementschefen,
på en sådan nivå all del inte var osannolikt au inom någon tid ånyo en Iredje
avdelning kunde behöva inrättas.

Departementschefen fortsaiie:

1 det lagstiftningsärende, som ledde lill atl den tredje
lagrådsavdelningen kunde inrälias, värdet en enhällig uppfattning såväl hos
stalsmaklerna som hos lagrådel självt alten sådan ulvidgning i och försig inle
var godlagbar och alt den därför endasl fick bli ell provisorium i avbidan på
en långsiklig lösning av laggranskningsfrågan. Framföralll framhölls de menliga
verkningarna för högsia domstolen och regeringsrätten av all alltför många
jusiilieråd och regeringsråd drogs från sin egentliga uppgi fl, den dömande
verksamheten.

Departementschefen redogjorde härefter förden inom
departementet upprättade promemorian och remissbehandlingen av denna och
yttrade:

Undersökningarna i promemorian ulgår från all
lagrädsinslitutionen lills vidare skall beslå. Vidare är det en uigångspunki
för övervägandena i promemorian an nya regler om lagrådsgranskningen skall vara
så ulformade, att granskningen inle får bromsa reformtakten i samhällel.
Slulligen slås del i promemorian fast, atl lagrådsgranskningen inle skall få
engagera lika många jusiilieråd och regeringsråd som enligt nuvarande regler
behövs för tre lagrådsavdelningar.

Utifrån dessa utgångspunkter har i promemorian undersökis
möjlighelerna all genom organisaioriska förändringar eller genom ändrade regler
beiräffande lagrådels arbetsuppgifter äsladkomma den behövliga flexibiliteten i
lagrådets verksamhet. Enligt promemorian är möjlighelerna au nå ökad
flexibilitet genom organisatoriska förändringar snävi begränsade. Lösningen
måste därför sökas i en ändring av lagrådels arbetsuppgifter. Övervägandena i
promemorian leder fram till att del inte är möjligt all härvid gå fram genom en
ändrad avgränsning av del obligaloriska granskningsområdei. Promemorian
utmynnar i förslag att granskningen skall göras fakultativ över hela fallet.
Del skall enligt promemorian tillkomma regeringen all fritt bestämma vilka

s. 117 Kontrollera mot PDF

SOU 1978:34 Lagrådel 117

förslag som skall granskas av lagrådel.

Förslaget har vid remissbehandlingen gell upphov lill
delade meningar bland de juridiskl sakkunniga remissinsianserna.
Grundlagberedningen,som vid sill ställningstagande har haft tillgäng lill
övriga remissyllranden, har enhälligt godtagit promemorieförslaget.

Från de kriliskl inställda remissinstanserna har i
huvudsak anförts två invändningar, dels all del inle skulle föreligga någoi
behov f. n. av ändrade regler beträffande lagrådsgranskningen, dels all
förslaget skulle vara betänkligt från rättssäkerhetssynpunkt.

Därefter
anförde departementschefen:

För min del kan jag inle bilräda upplänningen all ett
ställningslagande i frågan om lagrådsgranskningen bör anstä. Det är visserligen
rikligl atl belastningen på lagrådet jusl nu är något mindre än lidigare. Som
jag redan har antytt kan del emellertid inom ganska kort tid visa sig behövligt
alt åter la en tredje lagrädsavdelning i anspräk. Jag delar den uppfattning som
kom till uitryck när möjlighel öppnades att inrätta en tredje lagrådsavdelning
all omfattningen av lagrådsverksamheien har en sådan menlig inverkan på högsta
domslolens och regeringsrättens arbete au ulvidgningen inle är godtagbar annai
än som ett provisorium. Ett fakultativt sysiem är den enda lösning som kan
garanlera en önskvärd flexibilitet i lagrådets verksamhei utan all högsia
domslolens och regeringsrättens uppgifier som domstol lider men. Jag vill för
övrigt framhålla att redan del förhållandel att lagrådel måsle arbela pä två
avdelningar innebär en olägenhet såtillvida alt lagsiiftningsarbeiei i alllför
stor utsträckning inkräktar pä högsta domstolens och regeringsrättens dömande
verksamhei.

Den andra invändningen mol förslaget bygger på tanken all
den obligatoriska lagrådsgranskningen skulle uigöra en garanti för all
rälissäkerhelsinlressei saml kravel på enhetlighet, konsekvens och klarhet i
rällssyslemel iaktlas i lagstiftningen pä vissa områden. Med denna uppfattning
skulle del innebära eu från principiella synpunkier belänkligl sleg all
överlämna lill regeringen alt fritt besiämma i vilka fall sådan granskning
skall äga rum.

Redan av vad jag anfört inledningsvis framgår all jag
haren annan principiell syn pä systemet med lagrådsgranskning än kritikerna.
Denna syn ansluler nära till grundlagberedningens resonemang i ämnet. Enligt
min mening ärdet inte förenligt med en fulll konsekvent parlamentarism atl
lillförsäkra ett organ som saknar parlamenlarisk förankring en ovillkorlig räll
atl yttra sig i vissa lagstiftningsärenden. Lagrådels verksamhei är
otvivelaktigt ofta värdefull som eit led i arbetet pä att få fram fullgoda
lagslifiningsprodukter. Del bör dock ankomma på regeringen all ensam avgöra hur
dess förslag lämpligen bör förberedas och ulformas. Regeringen har ansvar inför
riksdagen men enbarl inför riksdagen. En övergång till ett fakullaiivi syslem
över hela lagstifiningsfallel är därför enligt min mening eit från principiella
synpunkier riktigt steg.

Jag kommer alllså till slutsatsen au man nu bör gå över
lill en ordning med fakultativ lagrådsgranskning. Jag tror inle alt detla
kommer all leda till några myckel stora skillnader i fråga om urvalel av
lagförslag som remitteras lill lagrådet. Med hänsyn till lagrådets
sammansäuning har man anledning all räkna med all del även i fortsättningen
skall bedömas som värdefullt all lagrådet yttrar sig över juridiskl
komplicerade lagslifiningsprodukter på civil-, slraff och processrättens
områden. Även uianför dessa ämnesområden kommer del sannolikt ibland all anses
angeläget all höra lagrådet, l. ex. i en del fall när ett kommiliéförslag efter
remissbehandling blivit grundligt omarbetat Frän de utgångspunkter för
lagrådsgranskningen somjag lidigare har angell har man emellerlid all räkna med
all åtskilliga lagförslag över huvud tagel inle behöver remitteras till
lagrådel. Ofta kan del vara tillräckligt all lagrådet får yttra sig

s. 118 Kontrollera mot PDF

118
Lagrådet SOU 1978:34

överen lag elleretl lagkomplex bara i vissa delar. Det är
vidare givel atl vissa fall kan förekomma där lagrådsgranskning bör underlåtas
av det skälet alt granskningen skulle försena gcnomlörandel av en angelägen
reform. En fakultativ granskning gör det möjligl alt väga olika inlressen mol
varandra.

Propositionsförslaget uniogs av riksdugen. Beslutet vur
dock inte enhälligt. Konstiluiionsulskoileis majoritet unförde med uniedning av
proposilionen (KU 1970:20 s. 3):

Den uiredning som framlagls i ärendet visar enligt
uiskoileis mening klart, all del inle föreligger möjligheler all genom
organisaioriska förändringar få cn behövlig nexibiliiet i lagrådets verksamhei.
Del framstår inlc heller som möjligt ati nä detta syfte genom en ändrad
avgränsning av det obligatoriska granskningsområdei. 1 likhel med departemenischefen
anser därför utskottet att en övergång lill ett fakultativt sysiem över hela
fältet är den enda lösning som kan garanlera den önskvärda flexibiliteten i
lagrådels arbele utan au högsta domslolens och regeringsrättens uppgifter som
domstol lider men.

Till förmån lor ell fakultativt syslem kan även åberopas
vissa andra, lungt vägande skäl.

1 skilda sammanhang, bl. a. av förfaltningsulredningen och
i remissyttranden över ulredningens lörslag, har framhållits au dei skulle vara
värdefullt med en lagrådsgranskning inom ytterligare kaiegorier av lagförslag
än de som nu ingär i den obligaloriska seklorn. Utskottei kan ansluta sig till
en sådan bedömning. Av belydelse i della samnianhang är inle minsl den
omständigheten, att lagstiftningen visar cn lendens atl ulvidgas lill nya,
förul oprövade områden.

1 praktiken hardei emellerlid visat sig all del med
gällande ordning inle finns något utrymme fören mera omfatlande granskning inom
del nuvarande fakultativa området. Detla måsle belecknas som en stor brisl,
inle minsl med lanke på att en lagrådsgranskning av ell lagförslag inom della
omräde i älskilliga fall allmänt sett torde framslå som en angelägnare uppgifi
än granskningen av vissa förslag inom den nuvarande obligaloriska sektorn. Vid
en övergång lill eu fakullaiivi syslem blir del möjligl au väga hilhörande
intressen mot varandra och all därvid göra den prioritering som vid en
helhetsbedömning framstår som rikligast. Della möjliggör otvivelaktigt eu
bälire utnyttjande av lagrådsgranskningens fördelar.

Tio reservanter i ulskollei (c, fp, m) avstyrkte
förslaget. De ansåg (KU 1970:20 s. 6) atl utskottet borde ha yttrat bl. a.
följande:

Förslagei all nu slopa den obligaloriska
lagrådsgranskningen har kraftigl kritiserats under remissbehandlingen, bl. a. i
yllranden av högsia domstolens och regeringsrättens ledamöter. En återkommande
synpunki hardärvid varit alt bestämmelserna om den obligaloriska lagrådsgranskningen
ulgör en garanti för all rälissäkerhelsinlressei saml kravel på enhetlighet,
konsekvens och klarhel i rällssyslemel iakttas vid lagstifining på de i
allmänhet cenlrala samhällsområden som dessa bestämmelser rör. Utskouet
ansluler sig till denna uppfattning. En ändring i den gällande ordningen bör
därförenligl utskottets mening i vart fall inte ske utan lungt vägande skäl.

Som moiiv fören övergång lill ell hell fakultativt system
för lagrådsgranskningen anförs i proposilionen i huvudsak två olika skäl. ell
principielll och eil prakliskl. Del första bygger på au del i eu
parlamentariskt syslem i princip bör ankomma pä regeringen all avgöra vilka
ålgärder som bör vidlas för au förbereda och ulforma förslag till riksdagen.
Departemenischefen anser del inle vara förenligl med della synsäll au eu organ
som saknar parlamenlarisk förankring lillförsäkras en ovillkorlig rätt au yllra
sig i vissa lagstiftningsärenden. Del andra huvudskälet tillstod för reformen
tarsikle på lagrådels arbetsbörda. Under hänvisning till erfarenhelerna de
senasle åren gör sålunda departementschefen gällande, au
lagsliftningsverksamheien inom någon lid kan

s. 119 Kontrollera mot PDF

SOU
1978:34 Lagrådet 119

komma alt ligga på sådan nivå att lagrådet Ibrati
behörigen fullgöra sina uppgifter inom det nuvarande systemet måste arbeta på
tre avdelningar. Detta skulle enligt sialsmakiernas uttalanden 1968 i alllför
stor utsträckning inkräkla på högsia domslolens och regeringsrättens dömande
verksamhet.

Vad gäller frägan om den nuvarande regleringen av
lagrådets yttranderätt strider mot en konsekvent parlamentarism och därför bör
ändras finner utskottet särskilt Ibljande omsländigheier böra beaktas.
Lagrådets yttranderätt inskränker inte på något säll regeringens rätl all
självsiändigi besiämma om innehållet i dc laglörslag regeringen framlägger för
riksdagen. Del ankommer sålunda hell på regeringen all avgöra om den vill
beakla påpekanden av lagrådel. Vidare gäller enligi nuvarande sladgad praxis au
lagrådels granskning endasl omfattar lagförslagens juridiska sida. Prövningen
av förslagens allmänna politiska grunder uiförs sålunda uteslutande av regering
och riksdag. Mot denna bakgrund kan utskottet inle ansluta sig till
depariemenlschefens uppfattning att det ur principiell synpunkt inte är godiagbarl
all lagrådets hörande i vissa fall är obligatoriskt.

I ärendet har inle förebragts någon uiredning som ger stöd
för anlagande alt lagrådets arbeisbelaslning kommer au öka under de närmasle
åren i sådan utsträckning all det lill undvikande av olägliga förseningar i
lagstiftningsarbetet skall bli erforderligt atl åler inrälla en iredje
lagrådsavdelning. Del redovisade malerialel lyder snarare på motsatsen. Inte
hellerarbctsiekniska synpunkter ulgör därför enligt utskottets mening något
vägande skäl för att nu genomföra en ändrad ordning med avseende pä
lagrådsgranskningen.

Mol bakgrund uv del anförda ansåg reservanlerna atl
övervägande skäl lalade för all rådande ordning för lagrådsgranskningen förblev
oförändrad i avbidan på resultatet av grundlagberedningens slulliga
överväganden i frågan.

6.4 1974 års regeringsform

I del förslag lill ny regeringsform, som
grundlagberedningen (GLB) lade fram 1972, höll beredningen fasl vid 1970 och
1971 års beslul all lagrådsgranskningen inte skulle vara obligalorisk. Två
ledamöier reserverade sig dock för en återgång lill den lidigare obligatoriska
ordningen. Som en nyhet föreslog beredningen emellerlid räll för
riksdagsutskott all inhämla yttrande frän lagrådel. Beslui härom skulle kunna
fallas endasl av uiskoileis majorilel, inte - såsom beredningen föreslog i
fråga om remisser till andra statliga myndigheler - av en minoritet beslående
av en iredjedel av ledamöterna. Som skäl för all den ordning som beslöts åren
1970-71 borde beslå anförde GLB (SOU 1972:15 s. 165):

Beredningen har inte funnil del praktiskt möjligl alt
på nyu föreslå en obligalorisk

granskning. Älskilliga vikliga grupper av lagar, såsom
grundlagar, skalleförfatlningar och kommunallagar, föll uianför den
obligaloriska granskningen. Inom det område där granskning var obligalorisk
måste däremoi även okomplicerade förslag och sädana förslag där lagrådets
yllrande eljesl inte var sakligt behövligt remitteras till lagrådel, något som
kunde få lill följd atl lagrådels arbetskraft utnyttjades mindre väl och som dessulom
kunde leda lill lidsförlust. Lagrådel bör enligi beredningens mening om möjligt
inle arbeta på mer än två avdelningar. Del är knappasl möjligl all finna
ändamålsenliga regler alt avgränsade förslag där en lagrådsgranskning är
påkallad. Då del är angeläget att lagrådel får yttra sig jusl ide fall då dess
yllrande är mest behövligt,

s. 120 Kontrollera mot PDF

20
Lagrådet SOU 1978:34

fmns del knappast någon annan möjlighet än att frågan om
remiss lill lagrådel fär prövas i varje .särskilt lagärende.

1 moliven lill förslugel alt utskott skulle kunna inhämla
yllrande av lagrådel nämnde GLB atl del förekom au utskott informellt anhöll om
lagrådets bistånd med granskning av lagförslag saml all, särskilt med lanke på
all riksdagen enligt förslaget skulle bli ensam lagstiftare, del lämpligen
borde bli möjligl för utskott att inle bara under hand ulan också genom
formligt beslul begära yllrande av lagrådel.

1 proposilionen med förslag lill ny regeringsform och ny
riksdagsordning (RO) (prop. 1973:90) bibehölls den år 1971 införda ordningen
med fakultativ lagrådsgranskning,och reglernaom lagrådel föreslogs bli införda
i 8 kap. 18 S RF. Enligt 4 kap. 10 S i förslaget lill RO skulle statlig
myndighei i princip lämna upplysningar och avge yllrande när utskott begär del.
Redan en Iredjedel av utskottets ledamöier skulle kunna få lill stånd en sådan
begäran. Utskotlsmajoriteten skulle emellertid kunna förhindra au yttrande
inhämtades om den fann atl därmed förenal dröjsmål med ärendels behandling
skulle leda lill avsevärl men. Regeln om remiss lill statlig myndighet innehöll
inle något undanlag i fråga om lagrådel.

Förslagen i proposilionen beiräffande lagrådel
lillslyrkies av konslitulionsutskollet (KU 1973:26 s. 55 f).

Sex borgerliga ledamöier reserverade sig och föreslog atl
någon form av obligalorisk lagrådsgranskning återinfördes.

De anförde (KU 1973:26 s. 125):

Enligt vår mening ulgör granskningen i lagrådet ett vidgai
skydd för rälissäkerhelsinlressei och för enhetlighet, konsekvens och klarhel
i rällssyslemel. Genom all lagrådsgranskningen enligt sladgad praxis är
begränsad lill lagförslagens juridiska sida medan deras allmänna politiska
grunder är en sak uteslutande för regering och riksdag kan några principiella
invändningar utifrån parlamenlarisk synpunki inle riklas mot ell system med
obligalorisk lagrådsgranskning.

Reservanterna föreslog all obligalorisk lagrådsgranskning
i princip skulle föreskrivas för del cenlrala lagområdel sådani della beslämls
i 8 kap. 2 och 3 S§ RF, del vill säga föreskrifier om enskildas personliga
ställning och om deras personliga och ekonomiska förhållanden inbördes saml om
förhållandet mellan enskilda och del allmänna, som gäller åligganden för
enskilda eller i övrigi avser ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska
förhållanden. Undantag föreslogs dock för lagförslag av mindre ingripande art,
i första hand lagändringsförslag av mindre vikt men även förslag lill ny
lagstiftning, som var sådani alt lagrådets yllrande framslod som obehövligt. Av
praktiska skäl fann reservaniernu del vidare nödvändigi all lämna skaltelagarna
utanför det obligaloriska områdel.

Riksdagen biföll utskollsförslagel.

I propositionen lill 1974 års RF hade departementschefen
framhållil alt lagrådet liksom hittills huvudsakligen borde beslå av domare
från de två högsta inslanserna men all det saknades anledning atl
grundlagsfästa de närmare reglerna om lagrådels sammansäuning. 1 enlighel
härmed föreskrivs i 8 kap. 18 S RF alt i lagrådet ingår domare i högsia
domstolen och regeringsrätten och att närmare bestämmelser om lagrådel meddelas
i lag.

Enligt förslag i prop. 1974:35 (s. 54) skulle de
bestämmelser om lagrådets sammansättning, som fanns i 21 S 1809 års RF, las in
i lagen om lagrådel.

s. 121 Kontrollera mot PDF

SOU
1978:34 Lagrådet 121

Regeln i 21 S 1809 års RF behölls alltså i sak oförändrad
och fördes över lill lugrådslugen. Denna regel är den nu gällunde.

Den fakultativa lagrådsgranskningen behölls således,
vilket också belyder ull regler rörande omfailningen av lagrådels
granskningsområde inte finns. Ej heller finns nägonling siadgal i lag om
inriktningen av lugrådsgrunsk-ningen.

6.5 Senare förslag samt konstitutionsutskottets granskning

6.5.1 .Ändringsförslag efter 1974

Inom 1973 års fri- och rällighetsulredning väcktes förslug
om en föreskrift i RF enligt vilken lugrådei alllid skulle höras över förslag
lill lag som begränsar i RF upptagen fri- och räiiighel. Lagrådel skulle därvid
särskilt yllra sig över förslagels grundlagsenlighet. Enligi fri- och
rälligheisulredningens mening vore del dock lämpligt all vidga en bedömning av
väckta förslag om lagrådsgranskningen till en förulsältningslös uiredning om
lagrådsinstiiulei, gjord mol bakgrund av erfarenhelerna av den fakultativa
lugrådsgrunsk-ningen. Givelvis skulle, enligt ulredningen, då också frågun om
lagråds-grunskning av lagförslag som rör de medborgerliga fri- och
rättigheterna komma in i ulredningsbilden. 1 avvaklan på resultatet av den
förordade utredningen om lagrådsinstiiulei ansåg utredningen atl man då inte
borde la siällning lill frågan huruvida föreskrift borde införas i RF om lagrådsgranskning
av förslag som gäller rällighelsbegränsningar (SOU 1975:75 s. 109 f).

De tre borgerliga ledamölerna (c, fp och m) i utredningen
yrkade i reservationer all förslag lill lag som inskränker någon av fri- och
rättigheterna obligatoriskt skulle granskas av lagrådet.

I prop. 1975/76:209 angående försiärkning och ulvidgning
av grundlagsskyddel för de medborgerliga fri- och rättigheterna behandlades
frågan om lagrådets granskning av räiligheisbegränsande lagförslag.
Departementschefen anförde (prop. 1975/76:209 s. 95 f):

För egen del anser jag all det ofta kan vara lämpligt alt
räiligheisbegränsande lagsiiftning granskas av lagrådel. En sådan granskning är
bl. a. ägnad att ytterligare minska farhågorna för att riksdagens lagbeslui
skall komma alt underkännas i rättstillämpningen. En ordning med obligatorisk
lagrådsgranskning av all rättighetsbegränsande lagsiiftning äremellerlid
förbunden med belydande nackdelar. Eu sådani system skulle bl. a. få till följd
att alla förfaiiningar innehållande straffbestämmelser med frihetsstraff i
skalan måsle remitteras till lagrådel. Det är här i myckel stor utsträckning
fråga om författningar som i övrigi saknar varie samband med fri- och
rällighelerna -1. ex. författningar om näringsverksamhet, miljöskydd, hälsovård
elc. -och som inie heller i övrigi är av sådan art all del skulle fylla någon
rimlig funklion all låla dem granskas av lagrådet. Resultatet skulle i stället
bli ell avsevärt mindre Ulrymme förgranskning i. ex. av komplicerad
civilrällslig lagsiiftning. En ordning med obligalorisk lagrådsgranskning av
all rättighetsbegränsande lagsiiftning kan vidare, som framhälls av högsia
domstolen, ge upphov till meningsskiljakligheter huruvida grundlagen i ett
vissl fall kräver lagrådsremiss eller inte. Man möter ocksä problemet hur man i
lagprövningshänseende skall bedöma lagar som borde ha remitterats lill lagrådet
men där remiss, kanske lill följd av ett rent förbiseende, inie har ägt rum. En
särskild komplikation, som har påpekais av kammarrätten i Göleborg. är all
lagrådet knappasl kan begränsa sina uiialanden om grundlagsstridighet lill all
avse uppenbara fall utan atl det måsle reagera också närden vanliga lagen
endasl framstårsom tveksam

s. 122 Kontrollera mot PDF

122
Lagr å det SOU
1978:34

i f ö rh å llande till grundlagens bud. I sj ä lva
verket kommer lagr å det, om all r ä ttighetsbegr ä nsande
lagsliflning remitteras dit. alt f å
en st ä llning som i h ö g grad liknar en f ö rfattningsdoinsiols. Deua inneb ä r
i sin tur au lagr å det och d ä rmed ocks å
de organ varifr å n del rekryteras-h ö gsia domstolen och regeringsr ä tten-oundvikligen kommer all dras in i det politiska
krafllallel p å ett s ä tl som ä r
hell fr ä mmande f ö r svensk r ä ttstradition.

Jag anser av dessa sk ä l
atl det nu varken ä r l ä mpligt eller m ö jligl att f ö resl å all r ä ttighetsbegr ä nsande
lagar obligatoriskt skall granskas av lagr å det.
Jag har d ä remoi inle n å got alt inv ä nda
mol f ö rslaget atl lagr å dets st ä llning
blir f ö rem å l f ö r en f ö ruts ä ttningsl ö s utredning som inle begr ä nsas lill atl avse endast fr å gan om granskning av r ä liighetsbegr ä nsande lagsiiftning utan som g ä ller lagr å dets
uppgifter inom hela lagstiftningsomr å del.
Ell s å dani utredningsuppdrag b ö r anf ö rtros å t en parlamentariskt sammansatt kommitt é och f ö renas
med uppgiftema att uireda fr å gorna om s ä rskilda uppskovsregler i fr å ga om r ä ttighetsbegr ä nsande lagsiiftning och om grundlagsreglering av
lagpr ö vningsr ä lien.

Del b ö r underslrykas att milt st ä llningstagande i den nu behandlade fr å gan givelvis inle skall tolkas s å att jag mols ä ller
mig all r ä ttighetsbegr ä nsande lagstiftning granskas av lagr å del. Jag delar i denna fr å ga den uppfattning som har uttryckts av bl. a. h ö gsta domstolen all s å dan granskning i prakiiken b ö r
ske i belydande utstr ä ckning.

Propositionen behandlades av konstilutionsutskollel (KU
1975/76:56), som ocks å hade all yllra sig ö ver ell anial borgerliga motioner ang å ende lagr å dsgranskning,
alla i syfte all f ö rsl ä rka och uividga denna (moiionerna 1975:94, 994 och 999 saml moiionerna
1975/76:2551, 2553 och 2554).

1 moiionen 1975:94 (c och fp) hemsi ä lldes om ä ndring
av 8 kap. 18 S regeringsformen av inneb ö rd
dels atl lagr å dets yttrande skulle inh ä mtas r ö rande
lagf ö rslag i ä mne som avses i 2 och 3 SS summu kapilel med
undanlag f ö r skattelagstiftning och lagf ö rslag av ringa vikt, dels all ledam ö ier i lagr å det
skulle utses enbarl av h ö gsia domstolen och regeringsr ä llen.

Moiionen 1975:999 (m) hade samma hemst ä llan som den f ö reg å ende samt innefattade d ä rj ä mle yrkande
om skyndsam uiredning och regeringsf ö rslag
om inr ä ttande av ell skallelagr å d.

I moiionen 1975:994 (m) hemst ä lldes som alternativ till yrkandena i de b å da f ö reg å ende moiionerna och under f ö ruls ä iining all
dessa yrkanden inle vann bifall i riksdagen, all riksdagen beslulade atl lill 8
kap. 18 S RF fogades meningen "Om en lag skulle komma alt verka
relroaklivi i n å got avseende skall f ö rslugel d ä rom
s ä ndas lill lagr å del f ö r
granskning".

I moiionen 1975/76:2551 (fp) f ö reslogs all lag som begr ä nsar de fri- och r ä ttigheter som behandlades i proposilionens f ö rslag till 2 kap. 1 S 1-5 och i 6 och 8 SS och 11 S
andra slyckel RF skulle granskas av lagr å del,
som skulle yttra sig om lagens f ö renlighet
med RF. Fann lagr å del all ell lagf ö rslag inneb ä r
begr ä nsning av yttrandefriheten,
informatiorsfriheien, m ö tesfriheten,
demonsiralionsfrihelen, f ö reningsfriheten ..ller skyddet f ö r f ö rtrolig meddelelse,
skulle en s ä rskild f ö reslagen beslutsordning lill ä mpas.

Moiionen 1975/76:2553(m) inneh ö ll samma yrkande som moiionen 2551 i f ö revarande fr å ga,
dock atl lagr å dets granskning och formernu f ö r beslul om r ä itighelsinskr ä nkningar f ö reslogs
g ä lla ä ven vissa momenl i f ö r ä ldrar ä lten, som
enligt motionen skulle upplagas i regeringsformen.

I moiionen 1975/76:2554 (c) f ö reslogs all lagr å dels
yllrande alllid skulle inh ä mtas i fr å ga om lagf ö rslag
av r ä liighetsbegr ä nsande inneb ö rd.
Yttrandet skulle d ä rvid kunna begr ä nsas till fr å gan
om lagf ö rslaget var grundlagsen-ligt.

s. 123 Kontrollera mot PDF

sou 1978:34 Lagrådet 123

Ulskollei,
som avstyrkte motionsyrkandena, framhöll all del var förenal med svårigheter av
olika slag all införa en ordning med obligalorisk lagrådsgranskning uv ullu
ruilighelsbegränsande lagförslag eller inom generellt angivnu sloru
lagsiiftningsområden över huvud lugel (KU 1975/76:56 s. 15). Ulskollei
förordade i stället en förulsällningslös uiredning om lagrådels siällning och
uppgifter. Som ell led i utredningsarbetet borde enligi ulskollei kunnu prövas
de förslag i denna del som framkommit i motionerna. Flera ledumöler (c, fp och
m) i utskottet reserverude sig häremot och föreslog i tre oliku reservaiioner
all förslag lill lag som begränsude i proposilionen behundlude fri- och
rälligheler alllid skulle granskas av lagrådel, som särskili skulle yllra sig
om förslagels förenlighel med RF(s. 66 ff). Vidare föreslogs all lagrådel
obligaioriskl skulle yltra sig över lagförslag i ämne som anges i 8 kup. 2 och
3 S§ RF, med undanlag för lugförslug med föreskrifterom skull och lugförslag av
ringa vikt (s. 83 f och 124). Två ledamöter (m) ansåg vidare alt ell särskilt
skultelugråd borde inräitus (s. 85).

Riksdagen
beslöt i enlighet med utskoltels förslag.

6.5.2
Konsl itu lionsiiiskol tets granskningsbeiänkanden

KonstitulionsutskoUel
(KU) har ägnal särskild uppmärksamhei ål omfattningen och inriktningen av
lagrådsremisserna för tiden efter 17.2.1971 (dagen för grundlagsändringen) till
och med år 1976. Inom utskoltels kansli har utarbetats promemorior, intagna som
bilagor till KU:s granskningsbeiänkanden (KU 1972:26, 1973:20,
1974:22,1975:12,1975/76:50 och 1976/77:44), utvisande dels vilka lagförslag som
remitterats till lagrådet, dels vilka som inte remitterats till lagrådet men
som enligt de lidigare gällande reglerna lorde ha hörl lill del obligaloriska
granskningsområdei.

Under
den obligaloriska lagrådsgranskningens sisla två år, 1969 och 1970, uppgick
antalet lagrådsremisser lill omkring 50 respeklive drygl 60. Enligi konstiluiionsulskoileis
undersökningar remitterades under tiden 17.2-31.12.1971 21 lagförslag lill
lagrådet samiidigi som 12 lagförslag som enligt förul gällande regler lorde ha
hörl lill del obligaloriska granskningsområdei, lämnades till riksdagen utan
au hu remitterats lill lagrådel (KU 1972:26 s. 29 f).

År
1972 lade regeringen fram 15 proposilioner med lagförslag som hade granskals av
lagrådel (av dessa omfattas fyra också av den nyss angivna siffran för
lagrådsremisser under år 1971) och 18 propositioner med förslag inom del
lidigare obligaloriska områdel som inle hade granskats av lagrådet (KU 1973:20
s. 10 och 151 ff).

Molsvarande
siffror för år 1973 var 13 respeklive 26 (KU 1974:22 s. 28 och 235 ff), för år
1974 10 respeklive 32 (KU 1975:12 s. 21 och 151 ff) och för år

1975
20respeklive21(KU1975/76:5Os.
20och217ff). Avdeunderårl976 lill riksdagen avgivna lagförslagen hade åtla
granskats av lagrådel. Under

1976
hade vidare riksdagsulskoli i
tre fall begärt lagrådets yttrande över proposilioner (KU 1976/77:44 s. 17 och
B 66). Ulskollei redovisar för år 1976 inle vilka proposilioner med förslag
inom det tidigare obligaloriska områdel som inle har blivit föremål för
lagrådsgranskning.

Konstitutionsulskottet
uttalade beiräffande år 1971 all erfarenheterna av slopandel av den
obligaloriska lagrådsgranskningen ännu inle var lillräckliga

s. 124 Kontrollera mot PDF

124
Lagr å det SOU
1978:34

fören säker bedömning UV Kungl. Maj:is praxis på detla
område (KU 1972:26 s. 7).

Då ulskollei inte ville föregripa riksdagsbehandlingen av
förslugel lill ny förfutlning (prop. 1973:90) förunledde grunskningen uv
lagrådsremisserna under år /'>72 inte någoi uiskoileis ullalande i
förevarunde sammanhunglKU 1973:20 s. II).

I särskili vinande lill uiskoileis betänkande uvseende år
1972 anförde sju borgerliga ledamöier av utskoitet blund unnul (KU 1973:20 s.
23):

Den redovisning som utskottet lämnarav lagrådsremisserna
under 1972 visarenligt vår uppfattning belydelsen av lagrädsgranskning.
Lagrådets synpunkier har sålunda föranlett ändringar i 14 av 15 remitterade lagförslag.
Antalet lagrådsremis.ser hardock sjunkil väsentligt från 1971 lill 1972.

I övrigi hänvisade de sju ledamölerna lill den föreslående
riksdagsbehandlingen av förslaget till ny författning.

Beiräffande år 1973 fann utskoitet, enär ulskollei inte ville
föregripa behandlingen av två motioner (1974:99 och 1974:593), båda med syfte
atl ulvidgu lagrådsgrunskningen, inte skul lålu granskningen uv lagrådsremisserna
föranleda något utskoltels uttalande (KU 1974:22 s. 29).

I särskili yllrande lill utskoltels betänkande avseende år
1973 anförde sju borgeriiga ulskollsledamöler bland annal (KU 1974:22 s. 58):

Den redovisning som utskottet lämnar angående
lagrådsremisserna visar en kontinuerlig nedgång av del antal lagförslag som
årligen blir föremål för lagrådels granskning. Della måsle anses betänkligt med
hänsyn till del skydd för rätlssäkerhelsintresset. enhelligheien, konsekvensen
och klarheten i rättssystemet som lagrådsgranskningen enligt vår mening utgör.

I övrigi hänvisade ledamölerna lill den borgeriiga
reservationen till uiskoileis betänkande rörande förfaiiningsreformen (KU
1973:26 s. 55 och 125)saml llll uiskoileis föreslående behandling av ovannämnda
motioner rörande lagråds-granskningen.

I fråga om år 1974 fann utskottet, med hänvisning lill tre
lidigare (s. 122) nämnda motioner (1975:94, 1975:994 och 1975:999), alla med
syfte all uividga lagrådsgranskningen ulöver gällande författning, ej skäl atl
föregripa moiionsbehandlingen genom något siirskill ullalande rörande
granskningen av de till riksdagen avgivna lagproposilionernu (KU 1975:12 s. 21
f).

I särskilt yl nande lill utskottets belänkande unförde sju
borgerligu utskotts-ledamöter bland annal (KU 1975:12 s. 39):

Uiskoileis redovisning av lagrådsgranskningens omfallning
visar en ytterligare nedgång under 1974 i förhållande lill lidigare år. Som vi
vid olika lillfällen framhållil anser vi lagrädsgranskningen uigöra ett skydd
för rällssäkerhelen och en garanti för enhetligheten, konsekvensen och
klarheten i rällssyslemel. Mol denna bakgrund är den kontinuerliga minskningen
av antalet lagrådsremisser betänklig. Den verkställda granskningen visar ocksä,
all man inom regeringen varken följer några enhelliga principer eller företar
nägon samlad bedömning rörande vilka lagförslag som skall remitteras lill
lagrådel.

Granskningen av de underår 1975 lill riksdagen avgivna
lagproposilionerna föranledde inte något särskilt ullalande från utskoltels
sida. Utskottei hänvisade till den föreslående proposilionen 1975/76:209
rörande fri- och

s. 125 Kontrollera mot PDF

SOU 1978:34 Lagrådet 125

rälligheler i grundlag jämte de ovunnämndu moiionerna (KU
1975/76:50 s. 19 f).

1 särskilt ynrande lill grunskningsbeinnkandel anförde
sju borgerligu ulskollsledamöler bland annut (KU 1975/76:50 s. 65):

Som vi vid olika lilirällcn framhållil lillmäler vi
lagrådel en utomordentlig vikt som ell

juridiskl
granskningsorgan i lagstiftningsprocessen. De undersökningar av

lagrådsremissernas omfallning som uiskouet förelagil
alllsedan 1972 visar au de 1971 ändrade reglerna för lagrådsgranskningen inle
lett lill atl lagrådet kommit all ulnylljas på eu ändamålsenligi säll.

Belräffunde år 1976 fann ulskollei - med hänvisning lill
då pågående utredningsarbele (lagrådsutredningen saml
rällighetsskyddsutredningen) -inle anledning göra något särskilt uttalande om
utnytijandet av lagrådsinstiiulei under året (KU 1976/77:44 s. 17).

6.6 Lagrådsutredningens förslag

Enligt direkliven för lagrådsuiredningen skulle
lagrådsuiredningen överväga dels lagrådels sammansättning och arbelsformer,
dels olika alternativ i fråga om inrikiningen av granskningsverksamheien saml
avgränsningen av ell obligaioriskl granskningsområde.

Lagrådsutredningens direkliv framgår uv vad chefen för
jusliliedeparlemenlet, slalsrådel Romanus, anförde vid regeringssammanirädel
den 20 januari 1977 (Dir 1977:2). I direkliven redogjorde departemenischefen
bland unnat för nu gällande och lidigare bestämmelser på områdel. Vad depurtemenlschefen
i övrigi ullalade har införts i lagrådsulredningens betänkande, s. 245.

Lagrådsuiredningen har ullalat atl del inte ankommer på
utredningen all la ställning till frågan om lämplighelen i och för sig av atl
återinföra obligalorisk granskning. Mol bakgrund av vissa överväganden rörande
obligalorisk lagrådsgranskning på olika lagsiiftningsområden har lagrådsutredningen
utarbetat tre alternaiiv som innebär all endasl en del av alla lagförslag skall
obligatoriskt granskas av lagrådet. Alla de olika alternativen innehåller tre
generella undanlag från kravet på lagrådsgranskning, nämligen för lagförslag
som inte är av mera ingripande betydelse för enskilda, för lagförslag som är
bråd.skande saml för lagförslag av sådan art all del med hänsyn till
gran.skningens ändamål är uppenbarl obehövligi all höra lagrådel. 1 sisinämnda
hänseende åsyftas l. ex. föreskrifter som har sin belydelse i fråga om de
allmänna poliiiska grunderna och som inle innefallar lagtekniska svårigheter.

Beiräffande den närmare ulformningen av aliernaliven
hänvisas till bilaga 1 (s. 240 f och 306 ff).

1 fråga om avgränsningen UV områdel fören obligalorisk
lagrådsgranskning har lagrådsuiredningen ansell lämpligt all anknyta till
regeringsformens och tryckfrihetsförordningens besiämmelserom krav på lagform
på vissa ämnesområden. Lagrådsuiredningen har anseti all en obligalorisk
lagrådsgranskning bör avse endasl lagförslag, enär den normgivning som sker i
lagform är av sådan omfallning atl del inle skulle vara möjligl alt utöver
denna ta upp

s. 126 Kontrollera mot PDF

126
Lagr å det SOU
1978:34

även regeringsförordningar. Hur eu obligaioriskl
granskningsområde än avgränsas fur man, menur ulredningen, räknu med au del
finns lagförslag som idel särskilda fallel lämpligen bör granskas av lagrådel,
trots all de faller uianför ell sådani område. Lagrådsutredningen har därför
anseit all del bör vara möjligl all inhämta yllrande från lagrådel även i fråga
om sådana lagförslag.

När del gäller meloden atl avgränsa ell obligatoriskt
granskningsområde har lagrådsuiredningen påpekal all del inte är en framkomlig
väg all räkna upp de lagar som bör omfattas av den obligatoriska granskningen.
Om de olika lösningar som härvid kan länkas anför lagrådsuiredningen (s. 284
f):

En sådan är all granskningsområdei bestäms genom en
allmänt hållen regel, som förenas med möjlighel all under vissa, likaså allmänt
hållna förulsäliningar avslå från alt inhämla lagrådets yllrande. En sådan
regel skulle 1. ex. kanna innehålla all yttrande från lagrådel skall inhämtas
över principiellt eller prakliskl vikliga lagförslag, om inte särskilda skäl
häremol föreligger. Någon klar gräns mellan vad som måsle resp. inle behövde
granskas skulle emellertid då inle finnas. Della skulle knappasl innebära en
obligalorisk granskning i den mening som förutsattes i ulredningens direkliv.
Ett alternativ som i huvudsak bygger pä cn allmäni hällen beslämmelse synes
också alltför lösligl, även om bestämmelsen kombinerades med en uppräkning av
några lyper av lagsiiftning som den under alla förhållanden skulle omfatta (jfr
laglekniken i 8 kap. 2 och 3 SS RF). En ytterligare möjlighel all besiämma
granskningsområdei skulle vara all ange de lagsiiftningsområden, som
böromfaiias, genom all anknyta lill sådana begrepp som civillag, strafflag,
skallelag elc. Dessa begrepp har emellerlid inte någon fixerad innebörd och
metoden skulle med all sannolikhet vålla åtskilliga problem i prakiiken.

Lagrådsuiredningen har funnil del ofrånkomligt all välja
en annan lösning, varigenom gränsen för vad som ingår i del obligaloriska
granskningsområdei bestäms mera konkrei.

I del förslag (alternativ I), som lagrådsutredningen
försin del förordal, har en begränsning skett lill sådan lagsliflning som lill
sin lyp har ansells mera väsenilig från granskningssynpunkl. Del föreslås
omfatta bl. a. grundlagsbestämmelser om iryckfrihelen. föreskrifier vilka
begränsar de grundläggande fri- och rättigheterna som behandlas i 2 kap.
regeringsformen och civilrältslig lagstiftning. Av offentligrällslig
lagsiiftning föreslås ingå föreskrifter som gäller broll eller rättsverkan av
broll, uiredning om brott, tvångsmedel eller ullämning eller annan ålgärd med
anledning av brott eller misslanke om brott, ivångsmedel av annan anledning,
rekvisition eller annal sådani förfogande, inskränkningar i rälien alt förvärva
eller inneha fasl egendom eller lomlräu, fastighetsbildning, konsumentskydd,
nalur- och miljövård, utsökning och konkurs samt föreskrifter som gäller skall
på inkomsi, förmögenhel. arv eller gåva. Av annan lagstiftning som föreslås
ingå i det obligaloriska granskningsområdei kan särskilt nämnas föreskrifter om
domstolar och rättegång saml sekretesslagstiftning.

Alternativ II aren
uibyggnad av alternativ I. Skillnaden mellan dessa båda alternativ och
alternativ III hänför sig till beskrivningen av vilka föreskrifter inom områdel
för 8 kap. 3 S RF som skulle höra lill del obligaloriska granskningsområdei. I
slället för en uppräkning av ämnesområden skulle som rekvisil för
granskningsobligalorium kunna anges i 3 § t. ex. "före-

s. 127 Kontrollera mot PDF

SOU 1978:34 Lagr å det 127

skrifter som av.ses i 3 S, om f ö reskrifterna m å sle
anses vara principielll vikligu".

Fr å n kruvel p å en obligalorisk lagr å d.sgranskning har lagr å dsuiredningen
i samiliga allernaiiv f ö reslagil dels det undanlaget all
siraffbesi ä mmelser i speciaistraffr ä ilen inle skall beh ö va granskas av lagr å del om inle
str ä ngare siruff ä n f ä ngelse i ell
å r stadgas, dels, som n ä mnts lidigare, generella undanlag f ö r f ö reskrifter
som inle ä r av mera ingripande belydelse f ö r enskilda och inie heller ä r av invecklad beskaffenhet, f ö r s ä rskilt br å dskande lagsiiftning saml f ö r f ö reskrifter
av s å dani slag all del med h ä nsyn lill lagr å dsgranskningens
ä ndum å l ä r uppenbart obeh ö vligt all h ö ra
lagr å del.

Experten hos lagr å dsuiredningen,
departementsr å det Gunnar Bj ö rne, f ö rordade
i ell s ä rskilt yttrande att sk å nelagarna skulle falla uianf ö r del obligaloriska granskningsomr å dei med undantagav f ö reskrifterom arvs-och g å voskall saml
f ö reskrifterom grundernu f ö r tuxerings- och uppb ö rdsf ö rfa-randel vid den direkia
beskauningen och d ä rmed sammanh ä ngande processuell lagsiiftning. Bj ö rne yttrade bl. a. all skallelagsliflningen ofta r ö r fr å gor som ä r poliiiski kontroversiella, all bed ö mningen, hur lagsiiftningen b ö r ulformas, ä r
slarkl beroende av poliiiska v ä rderingar
saml att denna lagsliflning d ä rf ö r vore mindre v ä l
l ä mpad f ö r obligalorisk lagr å dsgranskning. Erfarenhelen visade vidare enligi Bj ö rne au skattelagstiftningen av de politiskt
ansvariga vanligtvis ans å gs vura av myckel br å dskande natur. Bj ö rne
erinrude om den av majoriteten f ö reslagna
regeln att lagr å dels h ö rande kunde underi å ias, om d ä rav f ö ljande dr ö jsm å l skulle leda lill avsev ä rl
men, och fann del sannolikt all denna regel skulle f å å beropas ofta
i fr å ga om skallelagstiftningen och
snarare f å karakt ä ren av huvudregel ä n av undantag.

Lagr å dsuiredningen har ocks å aktualiserat fr å gan
om lagpr ö vningsr ä lien. H ä rom
yttrar ulredningen (s. 284):

Ä ven
om best ä mmelserna om vad som obligatoriskt
skall granskas av lagr å del

ulformas s å klart och enlydigl som m ö jligl, m å ste
fr å ga ibland kunna uppkomma om

inle en av riksdagen anlagen lag, som inle har granskals av lagr å del, r ä tteligen
borde ha

underkastats s å dan granskning. Della leder i sin
lur lill fr å gan om underl å tenhet all

h ö ra lagr å del n ä r del skulle
ha skett inverkar p å lagens giltighet. Lagpr ö vnings

r ä lien. som hitintills har f ö rblivit oreglerad, ä r f n. f ö rem å l f ö r pr ö vning av

r ä iiigheisskyddsulredningen.
Anledning saknas d ä rf ö r all i nu f ö revarande samman

hang la sl å ndpunkl lill n ä mnda fr å ga.
Ulredningen vill emellenid framh å lla f ö ljande

synpunkier. Lagr å del har inle n å gon beslutande funklion ulan har endasl att avge

beg ä rt yllrande. vilkel inle ä r bindande f ö r
regeringen och riksdagen. Del kan d ä rf ö r

m å h ä nda s ä gas vara mindre f ö ljdrikligl, om underl å tenheten alt h ö ra lagr å del skulle

f ö ranleda en lags ogiliighei. Ä andra sidan kan inle bortses fr å n atl lagr å dels
h ö rande

ofta f ö ranleder ä ndringar av remitterade f ö rslag. Vidare skulle en ordning, som inneb ä r

au underl å tenhet atl inh ä mla lagr å dels
yllrande n ä rs å hade bort ske inle inverkar p å
en

lags giltighet, kunna l ä nkas f ö ranleda all minskad uppm ä rksamhei ä gnas
fr å gan om

lagr å dsremiss beh ö vs. Om ogiliighei skall kunna ifr å gakomma, bordel inle vara i andra

fall ä n d å del ä r uppenbarl all lagr å dels yttrande borde ha inh ä mtats. 1 prakiiken torde

man knappasl ha anledning r ä kna med all
lagr å dsremiss skall underl å tas n ä r del av

besl ä mmelserna klarl framg ä r alt lagr ä deis
h ö rande skall vara obligatoriskt.

Lagr å dsuiredningen ulg å r fr å n atl
laggranskningen ä ven i forts ä ltningen skall ankomma p å en s ä rskild
institution, ben ä mnd lagr å del.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128 Lagrådel SOU 1978.34

Oavsett
hureli obligatoriskt granskningsområde närmare besläms måsle man, enligt
ulredningen (s. 262), räkna med all flera lagförslag skall kunna granskas
samtidigt. Utredningen förordar därvid all lagrådel behålls som en enhellig
institution som vid behov kan arbeiu på avdelningar. Man får då en avsevärt
smidigare organisaiion och därmed bätire möjlighel all utnyttja lagrådets
arbetskapacitet.

Beiräffande
lagrådets sammansättning ftamhåller lagrådsuiredningen au lagrådels karaklär av
i princip en represenlalion av högsia domsiolen och regeringsrällen bör
bibehållas. Som skäl för all laggranskningen skall ulföras av ledamöier i
högsia domstolen och regeringsrätten har, framhåller ulredningen (s. 265),
brukai anföras främsi värdel av all den erfarenhel av den dömande verksamheien
i högsia instans som dessa domare har förvärvai lillförs lagsiiftningsarbeiei,
liksom den belydelse för rällslillämpningen som deltagandet i granskningen av
lagförslag anses ha. Angivel skäl för au laggranskningen bör unkommu på domare
i högsta domstolen och regeringsrällen är enligt lagrådsulredningens mening
fortfarande i huvudsak bärande. Ulredningen pekar även på andra omständigheter,
som kan åberopas, lill exempel att verksamhei i någon av de båda högsia
inslanserna är ägnad ull ge sior förirogenhel med rällssyslemel och överblick
över della, atl dessa instansers ledamöier i allmänhet har betydande erfarenhel
av lagsiiftnings-arbele samt alt del förhållandel all laggranskningen åvilar
ledamöier i dessa båda inslanser dessulom ansetls uigöra en garanii för det
granskande organets självsländighel gentemot regeringen och riksdagen.

Enligt
lagrådsulredningens direkliv skall lagrådsgranskningen i princip inte få ta i
anspråk fler domare från högsia domstolen och regeringsrällen än som molsvarar
ivå lagrådsavdelningar i nuvarande sammansättning, eller högsl älta domare med
fri fördelning mellan antalet jusiilieråd och regeringsråd.

För
all lagrådels granskningskapaciiet skall kunna ökas har lagrådsuiredningen
föreslagil alt antalet ledamöier på lagrådsavdelning minskas. Frågan om lagrådsavdelnings
sammansättning har, framhåller utredningen, också samband med antalet
avdelningar som krävs för atl lagrådel skall kunna bemästra den arbetsbörda som
kan vänlas. Med de alternativ i fråga om del obligaloriska granskningsområdei
som ulredningen lägger fram måsle möjlighet finnas för lagrådet all arbeta på
tre avdelningar. Inte heller kan ell behov av fyra avdelningar uteslutas.
Ulredningen menar all så många avdelningar inte bör finnas annal än renl
lillfälligl.

Lagrådsuiredningen
föreslår (s. 268) alt lagrådsgranskningen skall kunna utföras av avdelning med
tre ledamöier. Vid en sammansäuning med tre ledamöier kan man därvid - med
sammanlagl nio ledamöier från högsia domstolen och regeringsrätten-alltid räkna
med tre avdelningar och, om tre av ledamöterna rekryteras uianför kretsen av i
tjänst varande justitieråd och regeringsråd, även fyra avdelningar. Av de tre
ledamölerna på en avdelning bör nämligen enligt utredningen en ledamot kunna
rekryteras uianför kretsen av akliva jusiilieråd och regeringsråd.

Mol
bakgrund av atl del obligatoriska granskningsområde som ulredningen föreslår
omfaiiar lagförslag inom olika lagstiftningsområden fallande inte endasl inom
högsta domstolens verksamhelsområde förordar ulredningen atl lagrådets
avdelningar skall kunna ha sinsemellan olika samman-

s. 129 Kontrollera mot PDF

SOU 1978:34 Lagrådet 129

sanning
i frågu om proportionen mellan unialei jusiilieråd och anialet regeringsråd.
Avdelning föreslås (s. 270) således kunna bestå såväl av två justitieråd och
ell regeringsråd som av ell jusiilieråd och två regeringsråd, beroende på inom
vilken domstols verksamhetsområde .som eu remitterat lagförslag i försia hand
faller.

Möjligheten
atl anlita fackman bör enligt lagrådsulredningens mening kunna bibehållas.
Sådan fackman bör förordnas all bilräda som särskild sakkunnig och inle som för
närvarande ha ställning som ledamol.

Lagrådsutredningen
anser (s. 271) alt den nuvarande tjänslgöringsliden om ivå år är väl avvägd.
Redan med hänsyn lill atl tjänslgöringsliden inte bör vara längre än ivå år är
del, enligi ulredningens mening, inte lämpligt au organisera lagrådet som en
ordinär myndighet med fasl inrältade Ijänsler; man skulle då bland annul behövu
laborera med tjänslledighei för de berörda domarna. Med bibehållande av den
fakiiska anknylningen lill de två högsta domstolarna underlällas möjlighelen
all la i anspråk juslititeråden och regeringsråden för dömande verksamhei när
deras deltagande i laggranskningen inle påkallas.

Med
ell obligaioriskl granskningsområde enligi någoi av de alternativ som
lagrådsuiredningen lägger fram kan laggranskningen enligi lagrådsuiredningen
(s. 271) anias normall la i anspråk minsl två avdelningar. Avdelningarna bör
enligt förslaget likställas formelll, sålunda bör den nuvarande ordningen med
ordinarie och extra avdelningar överges.

Belräflande
frågor om tjänstgöringsskyldighet, ijänsigöringslidens längd och utseende av
ledamöter i lagrådel hänvisas till lagrådsulredningens förslag (s. 271 fO.

Beträffande
lagrådets arbelsformer anför och föreslår lagrådsutredningen bland annal
följande.

Lagrådets
yttrande skall även fortsättningsvis inhämias av regeringen och avse ell av
regeringen godtaget lagförslag (s. 274). Della utesluter i och för sig inle atl
lagrådel kan påbörja granskningen dessförinnan. Departement bör under
beredningen av ell lagstiftningsärende kunna begära atl under hand få höra
lagrådets synpunkier beiräffande viss fråga. Sisinämnda förhållanden lorde inle
kräva någon uttrycklig reglering. Del bör i fortsältningen liksom hittills
ankomma på lagrådets ledamöier alt själva avgöra vilket arbetssätt som är
lämpligasl. Lagrådel skall, enligt förslaget, vidare ha frihel all avgöra vad i
ett remitterat lagförslag som är i behov av en närmare granskning. Det
departement i vilkel förslaget har utarbetats bör vara skyldigt all tillhandahålla
lämplig föredragande, även om lagrådets yttrande har begärts av riksdagsutskott
(s. 277). Om remiss från riksdagsutskott skulle avse ett lagförslag som har
väckts inom riksdagen, bör del ankomma på utskouet atl slälla föredragande lill
lagrådets förfogande. Bestämmelser om detla föreslås bli iniagna i lagen om
lagrådet. Lagrådets yttrande skall avges skriftligen, men liksom för närvarande
bör redaktionella och liknande anmärkningar kunna göras under hand. I fråga om utformandet
av yttrandena skall del ankomma på lugrådeis ledamöier all själva bedöma hur
man lämpligen bör förfara.

Lagrådsutredningen
har funnit atl det - med hänsyn lill att lagrådel enligt nya RF inte
principiellt lorde skilja sig från andra myndigheler - framstår som naturiigi
att lagrådel, när del avger begärt yllrande över ett lagförslag, alllid
redovisar myndighetens mening. Mot bakgrund härav föreslås regler om

15 Riksdagen 1978/79. / saml. Nr 195

s. 130 Kontrollera mot PDF

130 Lagrådel SOU 1978:34

omröstning
när skiljaktiga meningar förekommer och om vem som skall varu ordförande på
avdelning. Se vidare härom i förslaget, s. 277 f

6.7 Antalet lagrådsremisser efter 1971

Vid
sin egen bedömning av hur regeringen utnylljal lagrådsgranskningen efter 1971
har rällighetsskyddsutredningen hämtat malerial från såväl lagrådsulredningens
betänkande som konsiituiionsutskoiiels granskningsbeiänkanden (jämför ovan
avsnitt 6.5.2). Utredningen har däruiöver inhämtat vissa uppgifter.

Efter
övergången till del fakultativa systemet minskade antalet lagrådsremisser
kraftigt. Efter grundlagsändringen i februari remitterades under 1971 27
lagförslag lill lagrådel. Under samma tid förelades riksdagen 12 lagförslag som
inle remitterats och som enligt tidigare gällande regler lorde ha hört till del
obligatoriska området, sådant della hade kommii all tillämpas. Molsvarande
siffror förde följande åren var för 1972 15(18), förår 1973 13(26), förår 1974
11 (31)och förår 1975 20(21). Under 1976 remitterades av regeringen 8
lagförslag. Molsvarande siffror för 1977 var 26 (19).

Som
exempel på lagförslag som inte lagrådsgranskades kan nämnas förslag till
sjömanslag (prop. 1973:40), till lag om tillfälligt omhändertagande (prop.
1973:115), lill ledningsrältslag (prop. 1973:157), lill lag om rättegången i arbetstvister
(prop. 1974:77), till lag om ändring i föräldrabalken (prop. 1974:142, gällande
bl.a. grunderna för omyndighetsförklaring och dess hävande, förmyndares
uppgifter och vissa ändrade processuella regler) saml till lag om
bosladsdomslol (prop. 1974:151).

Propositionerna
i lagärenden under åren 1971-1977 uigjorde omkring 60 procent av samtliga
proposilioner. Till lagrådel remitterade lagförslag under samma tid uppgick år
I97I lill 36 proceni av lagproposilionerna, 1972 till 20, 1973 till 11, 1974
lill 10, 1975 till 16,. 1976 lill 6 samt 1977 till 30 proceni.

Siffrorna
visar all antalet lagrådsremisser sjönk kraftigt under åren 197I-I974 och all
de under 1975 åler sleg. Under år 1976 remiiierade regeringen endasl alla
lagförslag lill lagrådet. Under 1977 remitterades 26 lagförslag, medan 19
tillhörande det gamla obligatoriska områdel inte remitterades. Antalet sådana
lagförslag, som enligt tidigare gällande regler torde ha hörl lill del
obligaloriska granskningsområdet och som inle remitterades lill lagrådel, ökade
under åren 1971-1974. Förår 1975 var antalet sådana förslag lägre än 1974 men
högre än 1971.

Samtliga
de förslag, som efter övergången till en fakultativ ordning och fram till och
med 1977 har remitterats lill lagrådel, kan, med något ensiaka undanlag under
1977, hänföras till det tidigare obligaloriska granskningsområdet.

Mol
bakgrund av den gemensamma borgerliga reservationen lill konstitutionsutskottets
yttrande över prop. 1970:24 och flertalet borgeriiga motioner under de följande
åren, alla i syfte alt utvidga lagrådsgranskningen utöver gällande författning,
har utredningen funnit det vara av intresse alt närmare undersöka hur lagrådet
utnyttjats efter regeringsskiftet 1976.

Att
bygga en sådan bedömning på andra halvåret 1976 är på grund av regeringsskiftet
knappasl rättvisande och denna lid lorde kunna lämnas

s. 131 Kontrollera mot PDF

SOU 1978:34 Lagrådet 131

uianför
vidare jämförel ser Underår 1977 rem illerades, som framgår ovan, 26 lagförslag
lill lagrådel. Näslan alla lorde kunna hänföras lill del lidigare obligaloriska
granskningsområdei. Under samma lid förelades riksdagen 19 lagförslag, som inle
granskals av lugrådei och som lorde likuledes kunna hänföras lill del lidigare
obligaloriska områdel.

Gällande
regler, enligt vilku del överlämnas lill regeringen all friu besiämma över
vilka lagförslag lagrådets yllrande skall inhämias, har lillämpals på ell
relalivi likarlut säll av regeringen, oavsett vilka partier den representerat.
Det förefaller möjligen som om en viss förändring har skell under del senasle
året. Emellerlid finns ännu inte tillräckligt lång erfarenhet för alt
gmndläggaeli slutgiltigt omdöme.

Av
iniresse vid bedömningen av lagrådels roll i lagstiftningsarbetet efter
övergången lill fakultativ granskning är i detla sammanhang vidare uppgifter om
lagrådels tjänstgöring. Lagrådel arbetade på två avdelningar, en ordinarie och
en exlra, under hela år 1971 och fyra och en halv månad, fr. o. m. den 14
augusli lill årels slul, år 1972. En exlra avdelning var också i tjänst under
hela år 1973. Under år 1974 var en exlra avdelning förordnad sammanlagt sju
månader, den 1 januari-den 11 april och den 16 september-den 31 december, och
underår 1975 nio och en halv månad,den 1 januari-den 30 juni och den 15
september-den 31 december. Underår 1976 var en extra lagrådsavdelning förordnad
från årels början t. o. m.den 31 mars och fr. o. m.den 29 november lill årels
slul. En exlra avdelning var förordnad under hela år 1977. Däruiöver var
ytierligare en exlra avdelning i tjänst under drygl sex månader, den 7 februari-den
23 maj och den 29 augusli-20 november.

6.8 överväganden

6.8.1
Allmänna utgångspunkter

I
direktiven för rättighetsskyddsutredningen har departemenischefen anfört all
starka skäl enligt hans mening talar föreit återinförande av en obligatorisk
medverkan av lagrådel i lagsiiftningsarbeiei (Dir 1977:1 s. 5). Ulredningen har
enligt direkliven att mot bakgrund av det av lagrådsuiredningen redovisade
materialet ta ställning till hur man skall avgränsa området för den
obligaloriska lagrådsgranskningen, hur lagrådel skall vara sammansatt och hur
dess granskning av rättighetsbegränsande lagar skall föras in som en särskild
del av rättighetsskyddel.

Direkliven
för rällighetsskyddsutredningen är således i fråga om lagrådels ställning och
uppgifter närmasi inriklade på ett system med obligalorisk granskning av
förslag till lagar på bestämda områden. Ell sådant syslem medför vissa krav på
lagrådet i kvantitativt hänseende. Dessa krav måsle ställas i relalion lill del
antal personersom skall tjänstgöra i lagrådet. En given utgångspunkt är alt
lagrådet åtminstone till väsenilig del skall beslå av justitieråd och
regeringsråd. Detta ger garanti inte bara för hög kompelens i allmänhet utan
också för au aktuell erfarenhet av rättskipning på skilda områden kommer att stå
lill lagrådets förfogande.

Många
skäl talar för att de två högsia domslolarna inte bör bli siörre än de är nu.
Enligt direktiven för lagrådsuiredningen bör lagrådsgranskningen i princip inte
få ta i anspråk fler domare från de två högsia domslolarna än som

s. 132 Kontrollera mot PDF

132 Lagrådet SOU 1978:34

molsvarar
två lagrådsavdelningar i nuvarande sammansäitning. Lagrådsulredningens förslag
innebär alt högsl nio justitie- eller regeringsråd skall tjänstgöra samtidigt.
Della bör vara den yiiersla gränsen.

Del
råder allmän enighel om all lagrådels verksamhei är värdefull såsom ett led i
arbelel på att få fram fullgoda lagförslag. Granskningen i lagrådel aren
garanii för atl rätlssäkerhelsintresset saml kravel på enhellighei, konsekvens
och klarhel i rällssyslemel iakttages.

De
reglerom obligatorisk granskning som gällde fram lill 1971 gav säkerhei för atl
alla förslag lill lagar på vissa centrala områden remitterades till lagrådel.
Della systern var dock behäftat med vissa svagheter. Del fanns ingen möjlighel
att göra undantag för obelydliga lagändringar så länge de föll inom
obligatoriet. Lagrådets arbeislid kom alltså all lagas i anspråk för vissa föga
angelägna uppgifier. Man kom i praxis inle heller atl i nämnvärd omfallning
uinyttja möjligheterna atl begära lagrådets yttrande över författningar som låg
uianför del obligaloriska området. Skatteförfatlningarna hänvisades t. ex. -
med något undantag - inle till lagrådel.

Detta
är bakgrunden till den ändring i fråga om lagrådets hörande som gjordes åren
1970 och I97I. Majoriteten inom konstitutionsulskottet yltrade atl en övergång
till ett fakultativt syslem över hela fältet var den enda lösning som kunde
garanlera den önskvärda flexibiliteten i lagrådets arbele ulan alt högsta
domslolens och regeringsrättens uppgifter som domstolar skulle lida men.
Uiskollsmajoriieien belecknade det som en brisl att del med då gällande ordning
inle fanns ulrymme för en mera omfattande granskning inom del fakultativa
områdel; en lagrådsgranskning av lagförslag inom detla område framslod, menade
uiskollsmajoriieien, i åtskilliga fall som en angelägnare uppgift än
granskningen av vissa förslag inom den obligatoriska seklorn. Vid övergång lill
ell fakultativt syslem skulle del bli möjligt alt väga hithörande inlressen mol
varandra och all därvid göra den prioriiering som vid en helhelsbedömning
framslode som riktigast.

De
förhoppningar som knöls lill 1971 års reform har inte infrials. En förklaring
härtill kan vara atl arbelel med ett lagförslag ofta från i varje fall någon
synpunkt framslår som brådskande. Endasl ett par enstaka lagförslag utanför del
gamla obligaloriska områdel har remitterats till lagrådet.

Ell
självklarl mål vid utformningen av de nya reglerna om lagrådsgranskningen bör
vara all del lolala värdet av granskningen blir så ston som möjligt; lagrådel
skall granska alla de lagförslag som behöver dess granskning och inga andra.

När
lagrådsgranskningen gjordes frivillig, åberopades inte bara praktiska skäl utan
även principiella. Härvid framhölls alt det inle var förenligl med en fulll konsekveni
pariamenlarism all lillförsäkra ell organ som saknar parlamentarisk förankring
en ovillkorlig räll atl yttra sig i vissa lagstiftningsärenden. Deit borde,
yttrades vidare, ankomma på regeringen att ensam avgöra hur dess förslag
lämpligen borde förberedas och utformas.

Föredragande
departemenischefen yltrade i 1970 års proposiiion all det lidigare förekom att
lagrådel gjorde uttalanden med politisk innebörd. Sådana yttranden lorde ha
varit sällsynta under senare år. Riksdagen har vid olika tillfällen under
efterkrigstiden utlalal att lagrådets granskning inte borde omfatta
lagförslagens allmänna politiska grunder ulan uteslutande ägnas deras juridiska
sida.

s. 133 Kontrollera mot PDF

SOU 1978:34 Lagrådet 133

Om
mun nu på nytl vill införu regler om ull vissa lagar skall remitteras lill
lagrådel, är det angeläget all man samiidigi skapar säkerhei för all lagrådel
inle fårslällningen av eti politiskt organ. Del torde numera råda full enighel
om all lagrådets granskning bör omfatta endasl lagförslagens juridiska sida och
att prövningen av förslagens allmänna politiska grunder ankommer uteslutande på
riksdagen och regeringen. Ulredningen anser att denna sida av problemet är så
vikiig all regeringsformen bör innehålla en uttrycklig bestämmelse i ämnet.

Då
man med principielll betonade resonemang har tagil avstånd från ell syslem med
obligatorisk remiss lill lagrådet i vissa fall, kan gällande grundsatserom
lagprövning ha haft viss betydelse. Man kan ha hyst farhågor för alt regler om
obligalorisk remiss skulle kunna fö den konsekvensen att rällslillämpande organ
i efterhand skulle belrakia en av riksdagen beslutad lag, vilken inle hade
granskals av lagrådel, såsom ogillig därför all organei för sin del fann all
lagen i själva verket föll inom del obligaloriska området. En sådan konsekvens
av regelsyslemel kan självfallet vara synnerligen allvarlig. Utredningen anser
atl man bör utforma reglerna om lagrådsgranskning så alt risken för en
rättstillämpning av nu skildrat slag bortföller.

6.8.2
Inriktningen av lagrådsgranskningen

Vad
som utmärker lagrådsgranskningen i jämförelse med den granskning som
remissinsianser i allmänhet utför är all lagförslagen remitteras till lagrådel
försl efterdet alt regeringen har faltal principbeslul om att förslagen skall
läggas fram för riksdagen. Syftet med lagrådsremissen är endast alt regeringen
skall få råd i rällsliga och lagiekniska frågor.

Det
lorde vara ofrånkomligt all del i många fall råder skilda meningarom vad
lagrådel bör befalla sig med. Vad som i ell läge ler sig som ett val mellan
skilda tekniska metoder all nå ell mål kan senare, när de politiska pariierna
har börjal ulforma sina ståndpunkter i frågan, vara ell politiskt omstritt
problem. Självfallet Hr del inte komma i fråga alt lagrådet exempelvis avstår
från all hävda en mening i fråga om lolkning av en viss grundlagsbestämmelse
därför alt något av de politiska partierna har en känd ståndpunkt i frågan;
detta skulle kunna öka risken för en senare konflikt mellan riksdagen och
rätistillämpande organ.

1
departementschefens yttrande till 1970 års regeringsförslag angående lagrådet
nämndes fyra moment i den granskning som skulle ankomma på lagrådel, nämligen

1
all undersöka om den lekniska
metod som har valts för atl realisera ett lagförslags syften är ändamålsenlig,

2
all undersöka om olika regler i
förslaget står i överensstämmelse med varandra,

3
alt undersöka om förslaget
passar väl in i rättsordningen i övrigi,

4
all uppmärksamma svårigheter
som kan uppkomma vid tillämpningen av den nya lagstiftningen och göra
klarläggande uttalanden om hur svårighelerna skall bemästras.

Något
förslag om alt de skilda momenten i lagrådsgranskningen skulle komma till
ullryck i grundlagens text framlades icke.

s. 134 Kontrollera mot PDF

134 Lagrådet SOU 1978:34

Inte
heller lagrådsuiredningen har funnil del behövligt all föreslå någon
grundlagsregel om granskningens inrikining. Principen all lagrådel inte bör gå
in på de allmänna politiska överväganden som ligger lill grund för lagförslagen
iakttages, framhåller ulredningen, sedan länge i lagrådels verksamhei.
Ulredningen ansluler sig i sin framställning nära lill vad som sades i 1970 års
proposiiion om de fyra momenten i granskningen. Utredningen tillfogar härvid
del närmast självklara atl lagrådel även bör kontrollera atl del sakliga
innehållet i ell granskal lagförslag har kommii till uttryck i lagtexien på ell
adekval sätl. Lagrådsuiredningen yttrar vidare att bedömandei, huruvida ell
lagförslag är förenligt med annan lag, i. ex. grundlag, kan leda in lagrådel på
politiskt kontroversiella frågor; ulredningen hänvisar här lill 2 kap. 12 §
andra siycket regeringsformen. Under hänvisning lill direkliven framhåller
ulredningen vidare atl lagrådet också bör bevaka rälissäkerhelsinlressei.
Eftersom det vidare i praktiken inte ulltid är möjligt all dra en beslämd gräns
mellan en renl formell juridisk-ieknisk granskning och en granskning av
förslagens sakliga innehåll, måsle lagrådel ibland även av andra skäl i sina
yttranden ge sig in på förslagens maleriella innehåll. Lagrådsutredningen
erinrar emellerlid om atl lagrådel yttrar sig över ell förslag försl sedan
regeringen har ställt sig bakom det och all delta föranleder atl lagrådel bör
iaktla återhållsamhet när del ullalar sig i malerielll hänseende. Ulredningen
säger slulligen atl lagrådet givetvis inte har atl yttra sig i andra hänseenden
än som omfattas av den sakkunskap och erfarenhet som representeras i lagrådel.

Rättighelsskyddsulredningen
vill framhålla alt del under senare lid knappasl har förekommit några nämnvärda
meningsskiljakligheter i fråga om lagrådsgranskningens inriktning i sak. Den
uppräkning av ändamålen med granskningen som gjordes i moliven lill 1970 års
förslag kan rällighetsskyddsutredningen för sin del ansluta sig lill. Inte
heller de uttalanden som lagrådsutredningen har gjort i anslutning lill denna
uppräkning ger anledning till gensaga. Vad lagrådsutredningen anför torde i
själva verkei rymmas inom momenten i uppräkningen. Alt bevaka atl ett granskat
lagförslag inte slrider mol rättssäkerhetens krav måste sålunda omfattas bl. a.
av uppgiften all undersöka, om förslaget passar väl in i rättsordningen i
övrigt. Delsamma gäller uppenbariigen bedömandet huruvida lagförslaget är
förenligt med grundlag. En sak för sig är alt den nya regeringsformen och
alldeles särskilt senare tillkomna mera preciserade besiämmelserom grundläggande
fri- och rättigheter får lill följd all lagrådet härvidlag får mera vidsiräckta
uppgifter än lidigare.

Vid
1970-71 års reform fann man del inle nödvändigi alt i förfallningstexi
precisera inrikiningen av lagrådets granskning. I och med atl granskningen inle
längre skulle vara obligalorisk, fanns inte något behov av en sådan
precisering.

Om
man emellertid nu skall låta grundlagen föreskriva atl lagförslag av vissa
lyper skall eller bör granskas av lagrådel, kommer saken i ell annal läge. Det
blir då belydelsefulll, inte minsi med lanke på lagrådets möjligheler att slå
vakt om sill oberoende, all grundlagen så långt möjligt gör del klarl i vilka
hänseenden lagrådet skall yltra sig. Lagrådet skall inte behöva riskera all bli
utsatt för krilik vare sig för atl dess granskning är politiskt inriklad eller
för atl del inte i den omfallning som hade varit påkallad ger sin syn på
exempelvis

s. 135 Kontrollera mot PDF

SOU 1978:34 Lagrådel 135

frågor
om lolkning av grundlag eller frågor av rättssäkerhetskaraktär.

Från
riksdagens och regeringens synpunki kan del inte gärna råda någon tvekan om all
del är en fördel all förfoga över ell högt kvalificeral frislående organ sådani
som lagrådet för granskning av rällsliga frågor, inle minsl de frågor om
förenlighet med grundlag som med en forigående uibyggnad av beslämmelserna om
grundläggande fri- och rättigheter tenderat all bli allt vikligare.
Förutsällningarna för all lagrådel skall fylla sin uppgifi som rådgivare i
rällsliga och lagtekniska frågor förbättras, om man genom all besiämma
inriktningen av dess granskning lyckas åsiadkomma alt lagrådet inle på något
håll uppfattas som ell politiskt organ. Ett väsentligt värde hos
lagrådsgranskningen ligger i att den i hög grad minskar riskerna för konflikler
i rättstillämpningen mellan riksdagen och regeringen å ena sidan och
domstolarna å den andra.

1
samband med de nu behandlade problemen nämnde lagrådsuiredningen alt del hade
inlräffai all riksdagsutskott i beslut om remiss till lagrådet hade angivit all
lagrådel skulle yllra sig över motioner som hade väckts med anledning av
proposiiion. Sådana motioner hade ibland, nämnde utredningen, innehållit
yrkanden som hade avsett proposilionens allmänna politiska grunder, t. ex. all
propositionen till följd av renl politiska överväganden skulle avslås. Del
var, yltrade utredningen, önskvärl all remissen till lagrådet inte kom atl avse
sådana motionsyrkanden.

Problem
av detta slag torde få en naturlig lösning, om regeringsformen kommer atl
innehålla en föreskrift av här ifrågavarande slag angående inrikiningen av
lagrådets granskning. En sådan föreskrift måste få lill följd att del vid
remiss till lagrådel inte blir nödvändigi atl i varje enskilt fall begränsa
remissen till de i den här avsedda meningen rättsliga frågor som önskas
belysla. Oavsett hur remissen formuleras skall lagrådet hålla sig inom den ram
som föreskriften om granskningens inriktning drar upp.

Remitteras
till lagrådet förslag som faller utanför ett obligatoriskt område, kan
granskningsuppgiften självfallet begränsas lill något eller några av de i
föreskriften angivna momenten. Av praklisk belydelse kan exempelvis vara all få
en belysning av frågan, om ett förslag är grundlagsenligi.

6.8.3 Omr å det f ö r lagr ä dsgranskningen

Rättighelsskyddsulredningen
har i del föregående angivit de allmänna utgångspunkterna för sina förslag om
lagrådel. Ulredningen hardärvid ställt upp för sig det lämligen självklara
målel att del tolala värdel av granskningen blir så slorl som möjligl; lagrådel
skall granska alla de förslag som behöver dess granskning och inga andra.

Förarbeiena
lill 1971 års ändring i grundlagen i fråga om lagrådel låter aniaga att syflel
med denna ändring var delsamma. Man sade sig vilja få ul av granskningen så
mycket som möjligt av värde. Givetvis har lagrådsutredningen sökl lillgodose
ell liknande syfte. Erfarenheten av tillämpningen visar all 1971 års regler
inle helt motsvarade del angivna syftei. Mycket talar föratt man hellre bör
välja en metod i stil med den som lagrådsutredningen har förordal.

I
lagrådsulredningens huvudalternativ bestäms det obligatoriska granskningsområdet
genom en uppräkning av skilda typer av föreskrifter, de fiesta

s. 136 Kontrollera mot PDF

136 Lagrådet SOU 1978:34

lyperna
preciserade genom hänvisningar lill olika besiämmelser i grundlag. Uppräkningen
omfaltar föreskrifter i grundlag om iryckfrihelen, föreskrifter som innebär
begränsning av någon av de fri-och rättigheter som anges i 2 kap.
regeringsformen, föreskrifter som avses i 8 kap. 2 S regeringsformen (i
huvudsak hela civilrätten), vissa vikliga typer av offentligrällslig lag enligt
8 kap. 3 S regeringsformen, föreskrifter som avses i 8 kap. 5 S regeringsformen
såvitt gäller den kommunala beskattningen, föreskrifter om lagrådels
sammansäitning eller tjänstgöring, vissa av de föreskrifter som enligt skilda
bestämmelser i 11 kap. regeringsformen skall ha form av lag saml föreskrifier
om begränsning av rälien au ta del av allmänna handlingar. EU generellt
undanlag skulle gälla för sådana specialslraffrättsliga föreskrifier enligt
vilka maximistraffet var högsl fängelse ell år, delta givelvis under
förutsättning all föreskrifterna inte på annan grund tillhörde det
obligaloriska gransknings-området. Vidare skulle undanlag från den
obligaloriska granskningen gälla om en av tre uppräknade förutsättningar var
för handen, nämligen

1
alt föreskriften ej var av mera
ingripande betydelse för enskilda och ej heller var av invecklad beskaffenhet,

2
alt föreskrifien var av sådani
slag atl det med hänsyn lill lagrådsgranskningens ändamål var uppenbarl
obehövligt all höra lagrådel,

3
atl lagrådels hörande skulle
fördröja lagstiftningsfrågans behandling så all avsevärl men skulle uppkomma.

Lagrådsulredningens
förslag har avsevärda företräden i jämförelse med de regler som gällde intill
1971 års ändring. Medan det principielll obligaloriska områdel skulle omfatta
de cenlrala lagar som föll inom det gamla obligaioriei (allmän civil- och
kriminallag), skulle del däremot bli möjligl alt lämna ål sidan sådana
lagändringar som har lilen belydelse för enskilda och andra författningar som
av en eller annan anledning saknar eller har endast ringa principiellt
intresse. Förslaget skulle härigenom ge utrymme för granskning av lagarav
väsentlig belydelse uianfördet tidigare obligatoriska områdel. Del skulle också
göra det möjligt alt underiåta remiss lill lagrådel i fall av extrem brådska.

Av
belydelse för bedömningen av lagrådsutredningens förslag är vad del rättsligt
selt innebär all granskningen i angivna fal lär obligalorisk. Härom har
utredningen, med hänvisning lill de resonemang som under senare år har förls om
rällslillämpande myndighelers lagprövning, yttrat (s. 284) atl lagrådel inte
har någon beslutande funktion utan endast har all avge yttranden, som inte är
bindande, och att det därför måhända vore mindre följdrikligl, om underlåtenhet
all höra lagrådel skulle föranleda en lags ogiltighet. Å andra sidan, fortsatte
ulredningen, kan del inle bortses från atl lagrådels hörande ofta föranleder
ändringar i remitterade förslag och alt en ordning, enligt vilken
underlåtenheten inle inverkade på en lags giltighet, kunde tänkas föranleda all
man ägnade minskad uppmärksamhei åt frågan, om remiss till lagrådel behövs. Om
ogiliighei skulle kunna komma i fråga, borde del, yltrade ulredningen, inte
vara i andra fall än då det var uppenbart all lagrådels yttrande borde ha
inhämtats.

Som
tidigare anförts bör man utforma reglerna om lagrådsgranskning så alt man
avlägsnar risken för en rättslillämpning som innebär atl lagar, som inle har
granskats av lagrådel, belraklas som ogiltiga därför atl rätistillämpande

s. 137 Kontrollera mot PDF

SOU 1978:34 Lagrådet 137

organ
för sin del finner all lagen i själva verkei faller inom del obligaloriska
området. Det finns goda skäl att aniuga alt det, om lagrådsutredningens förslag
genomfördes, i praktiken inle alls eller i vart fall ytlersl sällan skulle bli
akluelll för rällslillämpande organ all ens allvariigt överväga all vägra
lillämpa en lag på den grund atl förslaget inle hade granskats av lagrådel.
Enligt rätlighetsskyddsutredningens mening är emellertid lagrådsulredningens
förslag från denna synpunki inte helt tillfredsställande. Del är exempelvis
knappast någon naiurlig uppgift för ett rältslillämpande organ atl i efterhand
pröva, om del vid lagstiftningsärendets behandling förelåg sådan brådska atl
avsevärl men skulle ha uppkommil säsom följd av lagrådels hörande. Något
liknande gäller bedömandei, huruvida en föreskrift är av mera ingripande
belydelse för enskilda. Del kan vidare sägas atl hänvisningen i punklen 2 till
lagrådsgranskningens ändamål måste framstå som oklar när grundlagsiexten inte
anger detta ändamål. Del senasi sagda kommer i annan dager, om regeringsformen
i enlighet med vad som har förordals här kommeratt reglera inrikiningen av
lagrådsgranskningen. Som helhet vill emellertid rättighelsskyddsulredningen
hävda alt del yttersta bedömandei av undantag sådana som de nämnda bör ligga i
händerna på riksdagen.

Med
ett obligatoriskt granskningsområde, utformat enligt principerna i
lagrådsutredningens huvudförslag, blir det i varje fall nödvändigi all
modifiera förslaget så att del blir en uppgift för enbarl riksdagen atl
slutligt lillämpa de skönsmässigt utformade undantagsreglerna.

Atl
man på detta sätt minskar riskerna för konflikter mellan å ena sidan riksdagen
och regeringen och å andra sidan de rältslillämpande organen kan i prakiiken fö
lill följd att regler sådana som de av lagrådsuiredningen föreslagna uppfattas
som mindre stela. Även med en sådan uppmjukning kan emellerlid dessa regler
siundom tänkas bli lillämpade på ett sätt som synes mindre lilifredsställande.
Tidigare har nämnls alt uppräkningen av föreskrifter som skulle tillhöra det
obligaloriska områdel omfattade bl. a. vissa viktiga lyper av offentligrällslig
lag enligt 8 kap. 3 S regeringsformen, dvs. sådana föreskrifier om förhållandel
mellan enskilda och del allmänna, som gäller åligganden för enskilda eller i
övrigt avser ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden.
Enligt lagrådsulredningens förslag skulle sådana föreskrifter höra till del
obligatoriska området, om de gäller broll eller rättsverkan av brott, utredning
om broll, tvångsmedel eller ullämning eller annan ålgärd med anledning av
brott, tvångsmedel av annan anledning, rekvisition eller annat sådant
förfogande, inskränkning i rälien alt förvärva eller inneha fasl egendom eller
tomträtt, fastighetsbildning, konsumentskydd, natur- eller miljövård,
utsökning, konkurs eller skatt på inkomst, förmögenhel, arv eller gåva.

En
uppräkning av vissa ämnen inom del mycket vidsträckia område över vilkel 8 kap.
3 S regeringsformen spänner måste, som lagrådsutredningen har framhållil (s.
293), bli i viss mån godlycklig. Såvitt rättighetsskyddsutredningen kan finna,
är de lyper av föreskrifter som enligi lagrådsutredningens förslag skall föras
till del obligatoriska områdel väl valda; del kan utan tvivel hävdas atl
granskning i lagrådet här som regel är angelägen. Del finns emellertid många
andra slag av föreskrifter där en granskning också ofta vore lill stor nylla,
såsom föreskrifter om socialförsäkringar, vilka delvis faller in

s. 138 Kontrollera mot PDF

38 Lagrådet SOU 1978:34

under
8 kap. 3 S, och vidare föreskrifterom personskydd på dalaområdet eller
kreditupplysning. Lagrädsgranskning kan också vara i hög grad påkallad i fråga
om byggnadslagstiftningen, som enligt ulredningsförslagel delvis skulle falla
utanför obliguloriet.

Lugrådsutreidningen
hur understrukit (s. 285) all del inte är möjligt att avgränsa ell
obligatoriskt granskningsområde på sådant sätt all all lagstiftning som
lämpligen bör granskas av lagrådet innefallas och all annan lagsiiftning
fiiller uianför. I fråga om lagförslag som faller uianför det obligaloriska
områdel men likväl kan behöva granskas har ulredningen hänvisat till den
fakultativa möjlighelen alt begära lagrådets yllrande.

Man
befinner sig här i ell dilemma, i någon mån likt det som förelåg när man 1970
och 1971 beslöl alt avskaffa det lidigare obligatoriet. Skall man ha någon
utsikt att förverkliga det av rättighetsskyddsutredningen uppställda målel -
all grundlagsregeln skall leda lill atl lagrådel granskar alla de förslag som
behöver dess granskning och inga andra - har man anledning att pröva andra
utvägar än den som lagrådsulredningens huvudförslag innebär.

En
utväg vore då att något minska den grupp av föreskrifter enligt 8 kap. 3 §
regeringsformen som skall föras lill del obligaloriska granskningsområdei och
komplettera bestämmelsen härom med en annan grupp av föreskrifter, där remiss
till lagrådet skulle rekommenderas men inte vara obligatorisk. Den förra
gruppen skulle då givetvis omfatta de lyper av föreskrifter där man räknar med
alt lagrådels synpunkier vanligen skulle behövas. Hil finge rimligen höra
föreskrifter om brott eller rättsverkan av brotl, om Ivångsmedel eller annan
åtgärd med anledning av brott eller misslanke om brott, om ivångsmedel av annan
anledning, om skatt på inkomsi, förmögenhel, arv eller gåva - däribland även
lag om kommunal inkomstskatt - om utsökning eller om konkurs. Den grupp av
föreskrifier där remiss lill lagrådet skulle rekommenderas i grundlagsiexten
men inte vara obligalorisk kunde omfatta lag enligt 8 kap. 3 S om rekvisition
eller annat sådant förfogande, om rätten atl förvärva, inneha eller utnyttja
fast egendom eller tomträtt eller om konsumentskydd. Hil skulle också kunna
föras lag om socialförsäkring, om personskydd på dataområdet eller om
kreditupplysning samt sådana lagföreskrifter om byggande som inle hör lill del
obligatoriska granskningsområdet.

Givetvis
skulle, liksom enligt lagrådsulredningens förslag, undantag i fråga om de
obligatoriska fallen göras för specialslraffrättsliga regler med lindrigare
straffpåföljder. Likaledes skulle de tre allmänna undantagsreglerna för mindre
betydelsefulla och mindre invecklade fall, fall där lagrådets hörande är
obehövligt och brådskande fall göras tillämpliga, och det skulle vara enbart
riksdagens sak att pröva, om någon av dessa undantagsregler kunde göra del
försvariigl atl underlåta remiss lill lagrådet.

De
slörsla svårigheterna när det gäller att dra en gräns mellan de obligaloriska
fallen och de fall där lagrådsgranskning blott rekommenderas vållar just
föreskrifterna enligt 8 kap. 3 § regeringsformen. Väljer man meloden med en
delning i två sådana grupper, kan det finnas skäl atl överväga, om man inte
borde kunna föra vissa andra lyper av föreskrifier från del i princip
obligaloriska områdel till det där lagrådsgranskning blott rekommenderas. Här
kunde komma i fråga föreskrifter om resning i avgjort ärende, om återställande
av försutten lid, om befogenhet för annan

s. 139 Kontrollera mot PDF

SOU 1978:34 Lagrådet 139

myndighei
än domstol all avgöra rättslvist mellun enskildu eller om slalsljänsiemännens
räilsslällning.

Del
nu skildrade sätlel att beslämmu lagrådels granskningområde har vunnil
sympalier inom rällighetsskyddsutredningen. Del obligaloriska området minskar
något, och samiidigi ger man, till Ibljd av atl man i
"rekommendaiionsområdel" kan la upp vissa typer av föreskrifter som
inle rymdes inom lagrådsulredningens obligalorium, eti incilamenl för regeringen
alt göru urvulei mellan föreskrifterna enligt 8 kap. 3 S regeringsformen i
högre grad efter rationella krilerier.

Lagrådsuiredningen
har varil inne på tanken alt mjuka upp gränsen kring del obligutorisku
granskningsområdei ytterligure. Med avseende på föreskrifter enligt 8 kap. 3 S
regeringsformen har nämligen utredningen (s. 309) diskuierai en grundlugsregel
all förutsättningen för atl dessa föreskrifter skulle fulla inom del
obligaloriska området skulle vara ull de "måsie unses vara principielll
vikliga". Ett sådani grepp har ulredningen beiecknai som från vissu
synpunkier överiägsel skilda uppräkningsmeioder. Utredningen har emellertid
anseti atl ett allmänt hållet rekvisil ger en vag gräns för lillämpningsområdel
och alt det är vanskligt att förulse hur en bestämmelse av angiven innebörd
kommer all tillämpas.

Med
lagrådsulredningens utgångspunkt - att reglerna om obligalorisk granskning i
lagrådet skall vara underkasiade kontroll genom lagprövning -är del nalurligl
all man lar avstånd från allmänt hållna rekvisit av lypen "principielll
viktig". Frågan kommer i ett annat läge, om kontrollen även i dessa full.
såsom här förutsattes, förbehålles riksdagen. Man förlorar emellerlid i så
fall, kan det hävdas, åtskilligt av regleringens bindande karaklär, och del kan
göras gällande att man skulle komma i ungefär samma läge som efter 1971 års
reform.

Inom
räiiigheisskyddsulredningen har del dock hävdals all del skulle vara möjligl
alt komma nära del uppslällda målet genom en reglering med karaklär av
principlösning. En sådan lösning kan i viss mån uppfällas som motsatsen till en
enumeralion. Del avgörande blir inie, om lagförslaget hör lill en viss lyp av
föreskrifter, beslämd lill sin konstitutionella karaktär, utan i stället om
förslaget fyller vissa på principiella grunder formulerade krav på exempelvis
innebörd, räckvidd eller verkningar.

Med
en sådan konstruktion finns del inle samma anledning atl vid formuleringen av
grundlagsregeln väga skilda typer u v föreskrifier på guldvåg som vid en
enumeraiionsmeiod. Av praklisk betydelse är särskilt den stora och viktiga
gruppen av föreskrifter enligt 8 kap. 3 S regeringsformen. Man kommer ifrån den
tidigare angivna nackdelen med ett enumeraiionssyslem, alt man inle kan undgå
atl få med vissa mindre angelägna ling och å andra sidan kan lappa bort förslag
som, bedömda för sig, är av stor belydelse. En mindre bunden avvägning kan
göras över ell större område. Del bör då inte föreligga något hinder atl bland
de författningar som normall skall granskas av lagrådel nämna alla lagar enligi
8 kap. 3 S regeringsformen. På liknande sätt kan man undgå all välja ul vissa
av föreskrifterna enligt 11 kap. regeringsformen; alla dessa föreskrifter bör
nämnas bland dem som normall skall granskas av lagrådel. I övrigi bör hil föras
de föreskrifter som enligt lagrådsulredningens förslag skulle höra till del
obligaloriska granskningsområdet, nämligen grundlag om iryckfrihelen, lag om
begränsning av rälien all

s. 140 Kontrollera mot PDF

140 Lagrådet SOU 1978:34

la
del av allmänna handlingar, annan lag som angår begränsning av någon av de
grundläggande fri- och rällighelerna, lag om kommunal beskaUning, lag som avses
i 8 kap. 2 S och lag om lagrådets sammansättning och tjänstgöring. De problem
som är förenade med all föreskrifter om skall på inkomst och förmögenhel föres
till granskningsområdei (se del särskilda yttrandet av lagrådsulredningens
expert Gunnar Björne) blir mindre kännbara med en konstruktion av den här
skildrade typen.

Som
ett generellt villkor för all författning av del angivna slagel skall föras
lill den grupp där remiss till lagrådel skall vara regel bör kunna föreskrivas
alt lagen är vikiig för enskilda eller från allmän synpunkt. Grundlagsregeln
bör vidare innehälla motsvarigheter lill de två undantagsregler i lagrådsulredningens
förslag som lar sikle på frågans beskaffenhei - lagrådels hörande anses sakna
betydelse på grund av frågans beskaffenhet - och på behovei av snabb behandling
- lagrådets hörande anses fördröja lagstiftningsfrågans behandling så, atl
avsevärl men skulle uppkomma.

Den
senasi presenterade metoden all besiämma lagrådels granskningsområde ger
säkerligen, leoreiiski sell, bälire möjlighet än någon annan av de diskuierade
metoderna all nå det uppslällda målel att lagrådel granskar just de förslag
sorn bäst behöver dess granskning och inga andra. Frågan är om man kan
konstruera meloden så all den erbjuder tillräcklig säkerhei för all urvalel av
lagförslag som skall hänvisas till lagrådel bestäms av en slrävan av all nå
della mål.

Ett
sätt all färsöka ge sladga ål denna metod skulle vara att grundlagsregeln finge
föreskriva, all regeringen alllid är skyldig all skriftligen redovisa skälen
lill all ell lagförslag som tillhör någon av de uppräknade typerna inte
hänvisas lill lugrådei, nur förslaget läggs fram för riksdagen.
Moiiveringspliklen skulle gälla varie lagförslag som lillhör någon av dessa
lyper, oavsell om lagen anses vara vikiig och oavsell om någon av
undanlagssituationerna anses vara för handen. Regeringen skulle alllså i varie
lagproposilion, som innehåller ett lagförslag av någon av de lyper som anges i
grundlagsbestämmelsen men som inle hänvisas till lagrådet, förklara varför jusl
delta förslag förelägges riksdagen ulan föregående lagrådsgranskning. Anser
regeringen all den föreslagna föreskriften inle är vikiig för enskilda eller
från allmän synpunki, bör delta klargöras och grunderna för uppfallningen
redovisas. Om regeringen menar all lagrådets hörande skulle sakna betydelse på
grund av frågans beskaffenhet, skall regeringen molivera denna bedömning. På
molsvarande säu skall regeringen, om den anser förslaget vara så brådskande all
remiss till lagrådet därför skulle vara till avsevärt men, ange vad del är som
gör förslaget så brådskande och vari del befarade menet skulle beslå.

I
ett annal sammanhang har en liknande moiiveringsplikt visal sig ha gynnsamma
verkningar. Ulredningen syfiar på skyldigheten för slaisråd enligt nya
riksdagsordningen (6 kap. 1 S) all inom viss angiven tid antingen besvara
interpellation eller förklara varför svar dröjer eller uteblir. Föreskriften
härom anses ha fåll till följd all inlerpellalioner generellt setl besvaras
avsevärt tidigare än underden gamla riksdagsordningens lid. Tanken med atl här
införa en motsvarande motiveringsplikt skulle vara atl riksdagsopposi-lionen
och nyhetsmedierna finge ökad anledning alt följa regeringens sätl att lillämpa
beslämmelserna om remiss till lagrådet och all diskutabla fall därför skulle
bli belysta i den offentliga debatten.

s. 141 Kontrollera mot PDF

SOU 1978:34 Lagrådet 141

Härtill
kommer atl regeringen finge räkna med all underiålenhet all inhämla lagrådels
yllrande oftu nog kom ull följas av all del beredande Ulskollei i stället
föranstaltade härom. Så skall enligt nu gällande regel ske, redan när en
iredjedel av ledamölerna begär del, såvida inte ulskollei finner all därmed
förenal dröjsmål skulle leda lill avsevärt men (4 kap. 10 S RO). Den senast
återgivna undantagsmöjligheien, som närmasi syftar lill atl förebygga ren
obstruktion, finge givetvis tillämpas yllersl sparsami i fråga om remisser lill
lagrådel. En sådan remiss lorde vanligen vara avsevärl mindre lidsödande än en
mera allmän remiss lill grupper av statliga myndigheter. Ofta bör del vara
möjligl alt genom konlakler med det departement som har berett ärendet och med
lagrådel få en väl grundad uppfattning om den tid som kan åtgå för
granskningen.

Rättighetsskyddsutredningen
anser all motiveringsplikten och möjligheten för ulskoltsminoriiet alt få lill
stånd remiss till lagrådel i förening ger lillräcklig säkerhet för alt en
bestämmelse med karaklär av principlösning kommer att tillämpas lojall.
Övervägande skäl talar därför enligt ulredningens mening för atl bestämmelsen
i regeringsformen om lagrådets granskningsområde skall avfallas enligt den
senasi skisserade modellen.

Före
en närmare diskussion om den nu förordade regelns räckvidd och dess lillämpning
på skilda lyper av författningar vill ulredningen här anlägga några allmänna
synpunkter på regelns innebörd.

Utredningen
har i del föregående (6.8.1) yttrat all fier än nio justitie- eller
regeringsråd inte under några förhållanden skall tjänstgöra samiidigi i
lagrådel. Om man samlidigt utgår från atl lagrådsavdelning normalt skall ha tre
ledamöter och atl endast en av dessa skall kunna hämias ur kretsen av jurisler
som inle lillhör någon av de ivå högsta domstolarna - utredningen ålerkommer
lill dessa frågor i näsla avsnitt (6.8.4) - kommer lagrådel att kunna arbela på
högsl fyra avdelningar. Del är givelvis en fördel, om antalet kan hållas vid
två eller ire.

Rättighelsskyddsulredningen
har inle haft några möjligheter atl själv skaffa in ett fullständigt malerial
för all bedöma effekterna på lagrådets arbetsbörda av all granskningsområdei
bestäms på det ena eller del andra sältel. Därvidlag har utredningen i allt
väsentligt måsl bygga på lagrådsulredningens malerial. En bedömning av den
framlida utvecklingen är emellerlid under alla förhållanden förenad med osäkerhet.
Man måste alltid räkna med variationer beroende på skilda värderingar av
behovei atl driva en snabb reformpolitik eller på andra omständigheter. Ulan
tvivel kan vårt nuvarande syslem med ireåriga valperioder få lill följd att
lagsiiftningsappa-ralen tidvis blir utsatt för ett starkt tryck. Troligen
kommer antalet lagförslag som sakligt sett borde granskas av lagrådel ibland
all vara så slorl alt lagrådet, även när det undantagsvis arbetar på fyra
avdelningar, kommer atl ha svårl all hinna med en ingående granskning av alla.

Man
måsle alltså räkna med atl det under vissa tider kommer att bli nödvändigt atl
gallra bland de lagförslag som noga taget borde hänvisas lill lagrådel för
granskning. Delta måsle beaktas när man utformar de regler som skall göra del
möjligl atl underlåla lagrådsremiss. Som räiiigheisskyddsulredningen redan har
framhållil, måsle del ytterst ligga i riksdagens hand att pröva, om ell förslag
skall remitteras lill lagrådel. Reglerna bör göra det fulll klart alt en
rällslillämpande myndighet aldrig får underiåta atl lillämpa en

s. 142 Kontrollera mot PDF

i 42 Lagrådet SOU 1978:34

föreskrift
därför ull den inle har blivit granskad av lagrådel. Förutsäuning för
tillämpningen av en undantagsregel bör med andra ord vara all riksdagen finner
all den beskrivna undantagssituationen är för handen.

Vid
behandlingen av lagrådsgranskningens inrikining (6.8.2) har rällighetsskyddsutredningen
framhållil all en grundlagsregel om inrikiningen får lill följd all del vid
remiss lill lagrådel inte blir nödvändigi alt i varje särskilt fall begränsa
remissen lill lagrådel lill de frågor som önskas belysla. Möjligheten all på
della säll begränsa remisserna kan likväl ulnylljas, när man av något skäl
anser det lämpligt, exempelvis när lagrådel är myckel arbeisbelasiai.

Principen
bukom del förslag om lagrådets granskningsområde som rättighetsskyddsutredningen
lägger fram sammanfaller lill stor del med de skäl som åberopades i samband med
1970-71 års reform: lagrådels kapacilel skall ulnylljas så väl som möjligl, man
skall så långl möjligl söka åsiadkomma au lagrådel ägnar sig ål de förslag som
behöver dess granskning och inie ivingas all arbela med mindre betydelsefulla
ting. Del är nalurligl atl uppräkningen av skilda typer av lagar inle får lika
stor betydelse som i ett enumeraiionssyslem. 1 stället kommer siörre viki aU
ligga dels på inriklningsbeslämmel-sen, dels på avfailningen av
undanlagsreglerna, dels på den beslämmelse som avser all avgränsa de vikliga
lagförslagen, som framför andra bör granskas av lagrådet. Betydelsen i atl
grundlagsbestämmelsen får innehålla en uppräkning av vissa lyper av lagförslag
ligger främsi i all här ges en ram för regeringens skyldighet alt redovisa
skälen i de fall då förslag läggs fram för riksdagen ulan föregående remiss
till lagrådel.

Under
ulredningens arbete har ansetts all bland de lagar som i försia hand bör
granskas av lagrådel bör nämnas bl.a. motsvarigheterna till vad som förut
benämndes allmän civillag och kriminallag. Den förra gruppen av författningar
sammanfaller i del väsenlliga med dem som faller under 8 kap. 2 S i den nya
regeringsformen, den senare hänföres under 3 S i samma kapitel. Vissa andra
grupper av föreskrifier som enligt lagrådsutredningens förslag skulle höra lill
del obligaloriska granskningsområdei har inte heller orsakat nämnvärda
diskussioner under rätlighetsskyddsutredningens arbeie, nämligen grundlag om
iryckfrihelen, lag om begränsning av rätlen all laga del av allmänna handlingar
och annan lag som angår begränsning av någon av de grundläggande fri- och
rättigheterna. Detsamma gäller rällegångsbalken, förvaltningsprocesslagen,
grundläggande föreskrifter om statstjänstemannens rättsställning och övriga
föreskrifter som enligi 11 kap. regeringsformen skall ha formen av lag. 1 fråga
om alla dessa lyper av föreskrifter skall enligt den föreslagna bestämmelsen
göras en prövning av frågan om remiss lill lagrådel. Mynnar prövningen av ett
vissl förslag ut i all den föreslagna föreskrifien är viktig för enskilda eller
från allmän synpunkt, skall förslaget primärt föras lill granskningsområdei.
Remiss lill lagrådel bör i så fall göras, om inte någon av de två
undaniagssiiuaiionerna är för handen, dvs. atl lagrådels hörande skulle sakna
belydelse på grund av frågans beskaffenhei eller au remissen skulle fördröja
lagstiftningsfrågans behandling så alt avsevärl men skulle uppkomma. Förslag
som inte anses viktiga i något av angivna hänseenden bör. vid lider när
lagrådel är hårt pressat, generellt slå tillbaka för de viktiga förslagen.

De mest betydande
svårighelerna lorde de återstående lagförslagen bereda.

s. 143 Kontrollera mot PDF

SOU
1978:34 Lagrådet 143

nämligen
skattelagarna och annan offentligrällslig lag som gäller åligganden för
enskilda eller i övrigi avser ingrepp i enskildas personliga ellerekonomiska
förhållanden, dock borisett från "allmän kriminallag", som har
diskulerals redan i del föregående. Svårighelerna beror bl. a. på all del här
lill myckel stor del gäller lagar som hittills ofta inte har granskats av
lagrådel. Den genomgång av skilda typer av föreskrifter som lagrådsutredningen
har redovisal i sitl belänkande torde här kunna tjäna till belysning. Avgörande
skall här, liksom i fråga om de nyss behandlade föreskrifterna, vara i försia
hand hur viktigt ett lagförslag i det särskilda fallet är, inle om del hör lill
den ena eller den andra kategorien. Vad särskilt gäller specialslraffrälisliga
föreskrifter lorde förslagets uiformning ge underlag för en gränsdragning av
ungefär samma slag som lagrådsutredningen har föreslagit: om ett lagförslag
inle av annan anledning bör remitteras till lagrådet, bör den omständighelen
att siraffmaximum inle översliger fängelse ell år kunna leda lill all förslaget
anses i grundlagsregelns mening inle vara "viktigt" för enskilda.

Särskilda
överväganden synes vara påkallade i fråga om skaltelagarna. Härom vill
utredningen anföra följande.

Som
lagrådsuiredningen har påpekat (s. 295) är del lika angelägel all skattelag
tillgodoser rimliga krav på rättssäkerhet, konsekvens och klarhel som all annan
lag gör del. Skattelagarna upplevs av många som djupt ingripande i deras
personliga och ekonomiska förhållanden. De innefattar ofta komplicerade frågor,
inte minst av lagleknisk natur.

Förslaget
innebäratt skaltelag bör granskas av lagrådet, om den är viktig för enskilda
eller från allmän synpunki. Remiss till lagrådet kan emellerlid underlåtas dels
om dess hörande anses sakna belydelse på grund av frågans beskaffenhei, dels om
del anses fördröja lagstiftningsfrågans behandling så, atl avsevärl men skulle
uppkomma.

Tekniskt
föres skattelagarna till granskningsområdei genom en hänvisning lill 8 kap. 3 S
regeringsformen och genom att lag om kommunal beskattning nämns särskilt; sådan
lag regleras för grundlagens vidkommande i 1 kap. 7 S och 8 kap. 5 S. Under 8
kap. 3 S faller inte bara lag om skall ulan också lag om "belungande"
avgifter, dvs. sådan avgifisföreskrift som "gäller åligganden för enskilda
eller i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga ellerekonomiska
förhållanden". Del blir då i delta sammanhang inte nödvändigt atl närmare
uppehålla sig vid gränsen mellan skatt och belungande avgift, inle heller
mellan direkl skall och indirekt skatt. Det är vidare fulll klart alt tullar i
regeringsformens mening är skaller. Uianför 8 kap. 3 S faller däremoi sådana
avgifier som inte är betungande i nyss angiven mening. Om exempelvis en avgift
lill slalen erläggs frivilligt som ersättning för en vara eller en prestation
och avser atl bidra lill eller helt läcka statens kostnader på området, faller
avgiften under regeringens kompetensområde och alltså uianför 8 kap. 3 S (se
prop. I973:90s. 218 f). Gränsen mot sådana avgifter lorde dock i förevarande
hänseende inle orsaka siörre problem. Är del tveksamt, om en avgifi faller
under lagkravet, lär det mera sällan finnas skäl atl inhämta lagrådets
yttrande.

Vad
som gör lagrådsgranskning påkallad på delta område är inte främsi
bestämmelsernas konjunklurpoliliska eller samhällsekonomiska konsekvenser utan
deras betydelse i andra hänseenden.

Med
tanke på lagrådels roll såsom bevakare av rättssäkerhetens krav finns

s. 144 Kontrollera mot PDF

144 Lagrådet SOU 1978:34

det
anledning alt här försl peka på skallereglernas belydelse för fördelningen
mellan enskilda av skattebördan. Självfallel åsyftas då inle fördelningen i
siort mellan personer i skilda inkomst- eller förmögenhetslägen, såsom
fördelningen av siatsskaiien mellan direkl och indirekl skatt, skatteskalornas
uppbyggnad med avseende på progressivitei eller grunddragen av reglerna om
avdrag vid den direkia beskattningen - sådani måste hell vara en fråga för de
politiska organen - utan de meioder, med vilka kravel på likformighet vid
beskattningen skall säkras. Beslämmelserna i laxerings- och uppbördslagarna om
förfarandel eller om skilda lyper av ivångsmedel bör givelvis från denna
synpunkt som regel granskas av lagrådel. Del kan påpekas all dessa lagar
innehåller vissa principiellt betydelsefulla regler av civilrältslig art och
andra sådana regler av närmast straffrätlslig eller repressiv art. I del
förslnämnda hänseendel åsyftar ulredningen bl. a. regler om del subsidiära
betalningsansvar för innehållen preliminärskatl som enligt 77 a S
uppbördslagen åligger ställföreträdare för juridisk person. I det senare
hänseendel vill ulredningen fästa uppmärksamhelen på de bestämmelser om
förseningsavgifi och om skaltelillägg som har införts i laxeringslagen (116 a-j
SS)- Man kan erinra om alt den lagrådsgranskning som hillills har förekommit på
skatieområdet i huvudsak har avsell jusl förfaranderegler (t. ex.
bevissäkringslagen, 1975:1027).

En
annan synpunkt av iniresse är skattelagens samband med andra rällsregler,såsom
konstitutionella grundsalser, civilrältsliga regler eller andra
offenlligrällsliga regler. Den överblick över räiisordningen i dess helhet som
ledamöterna på en lagrådsavdelning besitter måste vara av särskilt värde när
del gäller all ta ställning i sådana hänseenden. I likhet med lagrådsutredningen
föreslår rättighetsskyddsutredningen atl en lagrådsavdelning skall kunna vara
sammansatt antingen av två justitieråd och ell regeringsråd eller av ett
justitieråd och två regeringsråd (se närmare 6.8.4).

De
verkningar som en indirekt skatt - mervärdeskatt, reklamskatt - kan ha för
möjligheterna all sprida tryckta skrifter eller eljest för vidsträckt
opinionsfrihel är exempel på sambandet mellan skattelag och konstitutionella
grundsatser. Ett annat exempel är förhållandel mellan en regel om
uppgiftsskyldighei inom taxeringsförfarandet och bestämmelser på yttrandefrihetens
område om skydd för meddelare eller om rätt till anonymitet.

Lagrådsutredningen
har påpekat (s. 295) alt skaltelagar i många fall har anknytning lill
civilrältslig lag och att de i viss utsträckning bygger på begrepp hämtade från
civilrätten. En granskning i lagrådel kan helt säkert främja en utveckling mol
en fast och enhellig terminologi och i sin mån medverka lill att reformer på skatteområdet
inte utan sakliga skäl får olika verkningar för olika människor.

Skatteregler
om aktiebolag eller liknande sammanslutningar har ett självklarl samband med
associalionsrältsliga regler, och här lorde en granskning i lagrådel därför
ofta vara moiiverad. Bestämmelser om kupongskall och utskiftningsskatt samt
kommunalskatlelagens föreskrifier om beskattning av s. k. vinstbolag och av
parirederier kan nämnas som exempel. Siundom har problem med skilda former av
s. k. skalteflykt skapal behov atl ingripa mol förfaranden på bolagsrältens
område eller inom försäkringsområdet. Lagbestämmelser om
realisationsvinstbeskattning måste i regel anknyta

s. 145 Kontrollera mot PDF

SOU
1978:34 Lagr å del 145

till
civilrättens regler om äganderält, det må sedan vara fråga om aklier, andelar i
föreningar, lösöre eller fasligheter. Här är del av belydelse atl de
skatierultsliga reglerna anpassas efter innehållet i de civilrältsliga eller
all del i varie full lillses alt brisl på samstämmighet inte uppkommer utan
vägande skäl. Något liknande gäller åtskilliga ändringar inom arvs- och
gåvobeskail-ningen.

En
iredje synpunki av belydelse är hur invecklad och lekniskl komplicerad en
skallelag är. Del har ofta framhållits att 1928 års kommunalskaltelag med
anvisningar och med anknytande skattelagar som helhet är synnerligen
svåröverskådlig. Ändringar i dessa lagar innefattar ofta juridiskt-tekniska
problem, som kan molivera en granskning i lagrådel.

Den
nu gjorda genomgången kan ge anledning all förmoda all granskning i lagrådel är
påkallad oftare i fråga om direkia skatter än i fråga om indirekta. Såviii
Ulredningen kan överblicka är della också fallel. Grunderna för uttag av en
indirekl skall är generelli sell mera schemaliska och ger mindre anledning lill
diskussion från likformigheissynpunkl. En övergång lill ett nytt syslem för
indirekl beskattning i stil med övergången från den allmänna varuskatten till
mervärdeskallen elleren mera genomgripande reform av en indirekl skall lorde
emellerlid kunna gripa in i lagstiftningen i så många hänseenden och på sådant
sätl att granskning i lagrådet allmänt sell måsle vara högsl befogad. Något
liknande gäller andra fal 1 när en indirekl skall las ul på föml icke lillämpal
sätt, med ny leknik eller dylikl, exempelvis kilometerskatlen enligt 17-21 SS
vägtrafikskatlelagen (1973:601).

Att
en skullelag hänvisas lill lagrådet skall naturligtvis inte utan vidare leda
lill all lagrådel anser sig behöva granska alla föreskrifter i lagen lika
ingående. Del kan emellerlid, inle bara med lanke på lagrådels arbelsbörda utan
också av hänsyn lill önskemålel om en klar rågång kring lagrådets
ansvarsområde, ofta vara motiverat att remissen klart anger varpå lagrådet
främsi skall inrikla sin granskning.

De
här förda resonemangen har lagil sikle närmast på frågorna, huruvida skallelag
är vikiig för enskilda eller från allmän synpunki och huruvida remiss lill
lagrådel kan anses sakna belydelse på grund av frågans beskaffenhet. Den här
diskuierade bestämmelsen innehåller ännu en begränsning av den principiella
skyldigheten alt hänvisa lagförslag till lagrådel, nämligen för fall då
lagrådets hörande anses fördröja lagstiftningsfrågans behandling så, all
avsevärt men skulle uppkomma.

Del
är nalurligl all del ofta framslår som angeläget att få en skaltelag anlagen
snabbi. Moliven för skyndsam behandling lorde ofta vara av konjunkturpolitisk
nalur. Då uppkommer i regel inga problem: ändringen beslår kanske i jusiering
av en skallesals, eller lägel är eljesl sådant att inga starka moiiv för remiss
lill lagrådet är för handen. Gällerdet alt snabbt ingripa mol tendenser lill
skatienykt, kan däremot en lagrådsgranskning ofta vara sakligt sell slarkl
påkallad. Del är inle möjligl alt förutse i vilka typer av fall man kommer all
känna behov av särskilt snabb behandling av ett förslag lill skallelag. Det
blir stalsmaklemas sak all väga behovei av lagrådsgranskning mol kravel på
snabbhet.

16 Riksdagen 197HI79. / saml. Nr 195

s. 146 Kontrollera mot PDF

146 Lagrådet SOU 1978:34

6.8.4 Lagrådels sammansäitning och arbetsformer

Lagrådsutredningen
har lagl fram ell antal allernaliva förslag lill grundlagsföreskrifter, genom
vilka lagrådels obligaloriska granskningsområde skulle beslämmas. Utredningen
har försökt beräkna vilken arbelsbörda de olika förslagen skulle medföra för
lagrådel men funnil en belydande osäkerhei vidlåda varje försök i denna
riklning. Ulredningen har ullalal all, om del obligatoriska granskningsområdei
besläms enligt något av de framlagda alternativen, granskningen kan antas
normall la i anspråk minsl två avdelningar. Tre avdelningar antas bli del vanliga,
tidvis kan fyra avdelningar behövas.

Varje
avdelning av lagrådel skall enligt lagrådsuiredningen bestå av i regel tre
ledamöier. I varje avdelning skall ingå minsl ell jusiilieråd och ell
regeringsråd. Sammanlagt högst nio jusiilieråd och regeringsråd skall samtidigt
få ijänslgöra i lagrådel.

Rällighetsskyddsutredningen
har byggt upp sill förslag angående områdel för lagrådelsgranskning på annal
säll än lagrådsuiredningen och vill här göra ell försök all belysa förslagets
effekier på lagrådels arbetsvolym.

Något
i sirikl mening obligatoriskt granskningsområde skall enligi förslaget inle
finnas. I slället anges vissa lyper av lagar, och del sägs all lagrådets
yllrande över förslag lill sådan lag bör inhämias, innan riksdagen fattar
beslut, under förutsättning dock all riksdagen finner lagen vara vikiig för
enskilda eller från allmän synpunki. Ell par generellt angivna undantagsregler
skall gälla, syftande dels på fall där lagrådets yttrande är obehövligi med
tanke på frågans beskaffenhei, dels på särskilt brådskande fall. Effekien av
"bör"-regeln förstärks genom atl det ålägges regeringen att motivera
uraktlåtenhet all till lagrådet remittera förslag lill lag av något av de
uppräknade slagen.

Om
regeringen finner all ett lagförslag är vikligl för enskilda eller från allmän
synpunki och vidare all ingen av de två undantagssituationema är för handen, är
regeringen således principielll skyldig all inhämla lagrådets yllrande över
förslaget, innan regeringen lägger fram del för riksdagen.

Rällighelsskyddsuiredningens
förslag är uiformat så all lillämpningen visseriigen i slörsla utsträckning
ytterst är lagd i riksdagens hand men all del likväl lar sikte på de
ifrågavarande förslagens beskaffenhei. 1 försia omgången skall övervägas, om
lagen är "vikiig" i sladgandeis mening. Anses della vara fallel,
skall man la ställning lill om det på grund av "frågans beskaffenhei"
skulle sakna belydelse all höra lagrådel eller om lagrådsylirandel skulle
fördröja lagstiftningsfrågans behandling så, atl avsevärt men skulle uppkomma.

Regler
sådana som dessa är tänkta all lillämpas på samma sätt under skilda lider. Man
måsle dock räkna med atl strömmen av lagförslag ibland kan vara så slrid alt
undantagsregeln om brådska får vidgad tillämpning.

Rätlighetsskyddsutredningens
förslag angående ell särskilt kvalificeral förfarande för lagärenden som angår
rällighelsbegränsningar innebär alt en ny arbelsuppgift läggs på lagrådel. Om
del i behörig ordning yrkas all della förfarande skall lillämpas, skall, om
förslaget inle blir vare sig antaget med 5/6 majoritet eller förkastat,
konstilulionsulskoltel för riksdagens vidkommande pröva, huruvida förslaget
verkligen angår en rällighetsbegränsning.

s. 147 Kontrollera mot PDF

SOU 1978:34 Lagrådet 147

Uiskotiei
skal! inte kunna besvara cn sådan frågan nekande ulan all lagrådel har avgivii
yttrande i frågan. Utredningen vill emellertid hållu före ull denna
arbetsuppgift inte kommer all i högre grud påverku lagrådels arbelsbörda.

Del
sagda leder fram lill slutsatsen au del knappast är möjligl ull mera exakl
beräkna effekierna på lagrådels urbelsvolym av de förslag som
räiiigheisskyddsulredningen lägger fram. Del finns siarka skäl all organisera
lagrådel så att antalet avdelningar och därmed lagrådels kvuntilaiivu kapacitet
kan anpassas efter variationer i lillslrömningen av grunskningsupp-gifter.

Räiiigheisskyddsulredningen
har som en uigångspunki (6.8.1) angivii all lagrådel åtminstone lill väsentlig
del skall bestå av justitieråd och regeringsråd. Ulredningen har därvid
åberopal bl. u. att della ger garanii för all aktuell erfarenhel av
rättskipning på skilda områden kommer alt stå till lagrådets förfogande. En
annan utgångspunkt sades vara all högsl nio juslilie- eller regeringsråd skall
tjänstgöra samlidigt i lagrådel.

Lagrådsulredningens
förslag all minska del normala antalet ledamöier i en lagrådsavdelning från
fyra lill tre får lill följd att del blir möjligt all organisera tre
lagrådsavdelningar utan all anlila någon ulomsiående. Räiiigheisskyddsulredningen
ser della som en sior fördel. Även från andra synpunkter har
rättighelsskyddsulredningen funnil förslaget i denna del godtagbart.

Enligi
rällighelsskyddsuiredningens mening bör möjlighelen atl anlila pensionerat
justitie- eller regeringsråd eller annan utomstående jurisl såsom ledamot av
lagrådet ulnylljas främsi när mun undanlagsvis behöver en fiärde avdelning
eller en fjärde ledamol på någon av avdelningarna.

Den
nu gjorda genomgången av de organisaioriska frågorna visar all
räiiigheisskyddsulredningen härvidlag i huvudsak anslutersig till lagrådsulredningens
förslag.

Lagrådsuiredningen
har föreslagil att lagrådel vid behandlingen av visst ärende skall som
sakkunnig kunna anlila person med särskilda fackkunskaper. Sådan sakkunnig
tankes bli förordnad av regeringen på begäran av lagrådsavdelningen. Förslaget
innebär den ändringen i förhällande till gällande ordning all den särskilt
tillkallade sakkunnige inte som nu skall vara ledamol av lagrådel ulan biträda
della. En föreskrifi i ämnel skall enligt förslaget las in i lagen om lagrådel
(10 S).

Rällighetsskyddsutredningen
har självfallet ingen erinran mot atl lagrådet skall kunna förskaffa sig
biträde av utomstående sakkunnig. Del äremellerlid svårt atl se något skäl till
au en sådan sakkunnig skulle behöva förordnas av regeringen. Därmed lorde del
huvudsakliga molivet lill alt reglera frågan om sakkunnig i lag falla bort. I
lagrådslagen behöver ingeniing annat sägas i ämnet än alt lagrådet på allmän
bekostnad äger anlita de sakkunniga och biiräden i övrigi som det anser sig
behöva. Självfallel skall vae avdelning kunna beslula därom för sin egen del.

I
övrigi kan rällighetsskyddsutredningen i alli väseniligi ansluta sig lill
lagrådsulredningens förslag om lagrådels organisaiion och arbelsformer.
Räiiigheisskyddsulredningen återkommer lill vissa särskilda frågor i specialmotiveringen.

s. 149 Kontrollera mot PDF

SOU 1978:34 149

7 Förfarandet vid grundlagsstiftning

7.1 Bakgrunden

Vårt
nuvarande syslem för ändring av grundlag går tillbaka lill regler som tillkom i
sumband med att vår första tryckfrihetsförordning infördes 1766. De gällande
reglerna (8 kap. 15 S regeringsformen) innebär all en grundlagsändring
förutsäUer två likalydande riksdagsbeslut och att det mellan dessa beslul skall
ha hållits val lill riksdagen i hela rikel.

Frågan
om en möjlighel att genomföra ändring av grundlag snabbare än genom proceduren
med två riksdagsbeslut med mellanliggande val övervägdes i samband med
tillkomsten av 1949 års tryckfrihetsförordning. En sådan möjlighet avvisades då
(prop. 1948:230 s. 79,101) därför alt den rådande proceduren ansågs ge säkerhet
mol förhastade ändringar under oroliga tider; grundlagarnas kanhända främsla
belydelse ansågs ligga i att de utgjorde en "garanti mol rubbning av
landeis konstitution saml dess grundläggande rätts- och förvallningsprinciper
under stämningslägen, som framkallats av utomordentliga inre eller yttre
förhållanden".

Förfaltningsulredningen
föreslog (SOU 1963:16 och 17; 7 kap. 4 S förslaget till regeringsform) atl ell
vilande beslul i ett grundlagsärende skulle underställas folkomrösining i
samband med närmasi följande riksdagsval, om mipsl en iredjedel av riksdagens
ledamöier gjorde framställning om det inom viss lid efter beslutet eller
regeringen beslutade om del inom samma lid. Det vilande grundlagsbeslutei
skulle förfalla, om majoriteten av de dellagande i folkomröslningen röstade
mot del och denna majorilel svarade mot mer än hälfien av antalet godkända
rösler vid del samtidigt förrättade riksdagsvalel. En sammanslällning över de
remissyttranden som avgavs över förfaliningsulredningens förslag i denna del
ålerfinns i SOU 1965:34 s. 24 ff

Gmndlagberedningen
log i sitl förslag lill regeringsform (SOU 1972:15) inle in några regler om
beslutande folkomröstning i grundlagssiiftningsfrågor. Tre av beredningens
ledamöter förde emellertid i en gemensam reservalion fram ell förslag i frågan
som i sak anslöl sig myckel nära lill vad förfaiiningsulredningen hade
förordal.

Under
remissbehandlingen av grundlagberedningens förslag uppehöll sig endasl ell
fötal remissinstanser vid folkomröslningsfrågorna. En sammanslällning över
yttrandena i denna del finns inlagen i propositionen 1973:90 (bil. 3s. 112 f).

Frägan
om beslutande folkomröstning i grundlagsfrågor har vidare

s. 150 Kontrollera mot PDF

50 Förfarandet vid
grundlagssiifining SOU 1978-34

behandlals
av riksdagen i samband med besluiel om 1974 års regeringsform (KU 1973:26) och
besluiel om dc nya regleri regeringsformen till skydd förde medborgerliga
fri-och rällighelerna som trädde i kraft den Ijanuari 1977 (KU 1975/76:56).
Riksdagen avslog vid dessa lillfällen yrkanden om införande av ell
folkomröslningsinsiilui uv del slug som hade förordals av reservanlerna i
grundtagberedningen.

Regler
med undumål all ge säkerhei för längre bciänkeiid vid grundlagsändring
över/ägdes i samband med 1976 års beslul angående grundläggunde fri- och
räuigheler (SOU 1975:75 s. 94, 219 f, prop. 1975/76:209 s. 90, KU 1975/76:56 s.
16, 75 f). I reservalion till utskottsbetänkandel i urendel föreslogs all det
försia riksdagsbeslutet skulle fallas minst sex månuder före nuslu ordinarie
val lill riksdagen och alt del undra beslutet inle skulle fö fallas förrän två
månader efter valet.

7.2 Överväganden

7.2.1 Tidsfrist vid grundlagsändring

Del
ligger eu belydande värde i all proceduren för grundlagsändring ger säkerhet
för att förslag lill ändringar blir noga övervägda. Enligt rällighelsskyddsuiredningens
mening bör man hålla fasl vid kravel på två likalydande riksdagsbeslul med
mellanliggande val.

Tanken
atl genom en särskild lidsfrist förlänga den nödvändiga betänketiden har skäl
för sig. Det är också angelägel all gmndlagsändringar med stor principiell och
praklisk räckvidd inle behandlas i riksdagen mot slutet av riksdagssessionen
närmasi före valel, något som under senare decennier har varit regel snarare är
undantag. Däremoi är del svårt all se någon siörre fördel med en tidsfrist
efter riksdagsvalel. Har de flesla medborgarna vid valel givit förlroende åi
förelrädare för meningsrikiningar som slöder det vilande förslaget, kan oftasl
inle någonting vara atl vinna på ytterligare anslånd.

En
lidsfrisi före valel kan ulformas på skilda säll. Del förslag som övervägdes
1976 innebarall en viss tid -sex månader-skulle förflyta mellan del första
beslutet och valet. En sådan ordning kunde få lill följd all riksdagsarbetel
med en grundlagsändring forcerades. De gynnsamma effekier man strävar efter
genom en föreskrift om lidsfrisi lorde kunna nås bälire genom en regel om atl
en viss minsla lid skall förfiytu mellun ärendels väckande och valet. Härmed
kan man fö större säkerhei både för en grundlig behandling i riksdagen och för
en omfattande offenilig deball.

Någon
anledning all hindra all grundlagsändring genomföres i anslutning lill extra
val lill riksdagen finns inle. Ett sådani val lorde snarasi ge bätire ulrymme
än ett ordinarie val för noggrann belysning av det vilande grundlagsförslaget.
Inte desto mindre kan man utgå från att fiertalet grundlagsändringar kommer all
genomföras i anslutning lill ordinarie val. Om dessa, som hittills, skall äga
rum den iredje söndagen i seplember månad, bör man bestämma tidsfristen för
förslag om grundlagsändring så atl riksdagen normall kan slutföra behandlingen
senast relalivi lidigt under vårsessionen. Della bör man kunna uppnå genom all
besiämma alt förslag lill ändring av grundlag skall föreläggas riksdagen
(anmälas i kammaren) minsl

s. 151 Kontrollera mot PDF

SOU 1978:34 Förfärandet vid giundlagsstiftniiig 151

lio
månader före valet eller alllså, i förhållande lill ordinarie val, senasi
omkring den 15-20 november årei före vulei.

Huvudsyftet
med en lidsfrisi sådan som den här förordade är alt säkra lid fören omsorgsfull
beredning uv vikligu grundlugsförslug. Unduntugsvis kan del visu sig angeläget
all få en grundlagsändring genomförd i samband med ell instundande val, ehuru
frågan kommer upp först när mindre än lio månader återstår till valel. Rättighetsskyddsutredningen
anser del olyckligl all genom en undantagslös regel hindra något sådani. En
möjlighet alt slulföra ett senare väckt grundlagsärcnde bör finnas.
Undanlagsregeln bör emellerlid ulformas så att man inle träder iniressei av en
omsorgsfull ulskollsberedning för när. Del bör ligga i konslitutionsuiskollets
hand all pröva frågor om undanlag från liomånadersregeln, och en förutsättning
för atl undanlag skall medges bör vara all en stor majoritet av ledumölerna i
uiskotiei förenar sig därom. Utredningen anser all gränsen bör dras vid fem
sjulledeiar av ledumölerna, vilkel vid nuviirande sammansäuning- femlon
ledamöier - innebär all irelion ledamöier måsle siödja tanken på undanlag.

I
prukiiken kan den föreslagna undantagsmöjligheien länkas få till följd alt, vad
gäller de fall då grundlagsfrågan väcks av regeringen, del ansvariga Slalsrådet
i god lid under arbetel med beredningen av frågan under hand begär
konsiilulionsuiskotlels medgivande atl få avlämna förslag i ärendet. Del bör
emellerlid inte flnnas något hinder mol all ulskollei, vare sig framslällningen
görs på nu angivel säll eller först senare, lar sluilig ställning i frågan om
undanlag försl i samband med beredningen av ärendei. En föreskrift om
lidsfrislen bör inflyta i 8 kap. 15 S regeringsformen.

Del
saknas anledning alt i regeringsformen införa någon särskild regel om
behandlingen av förslag till grundlagsändring som väcks i riksdagen mindre än
lio månader före ett ordinarie val ulan atl konsiilulionsuiskotlet har medgivit
eller senare medger undantag. Del bör inle finnas något hinder för riksdageh
alt fatta sill försia beslul. Del andra och avgörande beslutet för emellertid i
sådani fall inle fattas redan efterdet bär nämnda ordinarie valel, ulan frågan
för vila över näsla val,ordinarie eller extra. Del kan också inlräffa att ell
exlra val hålles efter del första beslutet i grundlagsfrågan men innan lio
månader har förfluiii från det atl förslaget väckles. Även i della fall för
förslaget vila över det därpå följande valet. De senasi antydda komplikationerna
påkallar en jämkning av 5 kap. 12 S riksdagsordningen.

7.2.2
Folkomröstning om vUande grundlagsförslag

Det
svenska statsskicket kan karakleriseras som en representativ, parlamenlarisk
demokraii. Detta innebär bland annat all den politiska verksamheten främsi
försiggår genom partier. De enskilda medborgarnas grundläggande
konstitutionella uppgift är atl vid regelbundel åierkommande allmänna val utse
de partipolitiskt engagerade personer som skall företräda dem i de olika beslutande
församlingarna: riksdagen, kommunfullmäklige och landsting. Del är lydligl alt
ell styrelseskick som är uppbyggt på delta sätl skulle kunna utsättas för
allvariiga slörningar om folkomröstningar kom att uigöra ett mera normull
ålerkommunde inslag i det politiska beslulsfallandel. I svensk rält förekommer
för närvarande inle heller någon annan form av folkomröstning

s. 152 Kontrollera mot PDF

152 Förfarandet vid
grundlagsstiftning SOU 197834

än
den rådgivande. För atl en folkomröstning skull komma lill stånd kruvsatt
riksdagen genom vanligt majoriieisbeslui sliftar en lag i frågan.

Vad
som nu har sagts utesluter emellertid inte all ett folkomröslningsinsiilui
särskili avseit för grundlagsfrågor kan vara av värde. Det har också vid skilda
lillfällen föreslagits atl en möjlighel lill beslutande folkomrösining skulle
öppnas såviu gäller siiftande av grundlag. Enligi regeringsformens inledande
stadgande ulgår all offenilig makl i Sverige från folket. Vissa principiella
skäl talar därför för au folkel får möjlighel atl la direkt del i den
beslutsprocess som syftar lill all ställa upp de grundläggande reglerna om
vilka organ som skall utöva denna makl, om hur dessa organ skall utses, om hur
makten skall fördelas mellan dem och om vilka gränser som skall sällas förden
offentliga maktutövningen. De principiella skälen för folkomrösining som ett
led i grundlagsstiftningsförfarandel har ytterligare ökal i siyrka i och med au
det i regeringsformen har förts in ett omfatlande regelsyslem med uppgift atl
skydda de medborgerliga fri- och rättigheterna mol angrepp från del allmännas
sida.

Man
kan erinra om att två av de tyngsta skälen mol att använda sig av
folkomröstningar - svårigheterna att formulera frågorna och svårighelerna all
tolka omröslningsresullaten - kommer alt sakna bärkraft i fråga om
grundlagsorhröslningar som för den formen atl folkel endasl har all säga ja
eler nej lill ell förslag som dessförinnan har antagits som vilande av
riksdagen.

Ulredningen
förordar mol bakgrund av del anförda all vårt nuvarande grundlagsstiftningsförfarande
kompletteras med ell folkomröslningsinsiilui som innebär att beslutande
folkomröstning i en grundlagsfråga kan förrättas efter det första men före det
andra av de två riksdagsbesluten. Om ell sådani institut skall kunna fylla sin
funklion kan man lydligen inle, som i fråga om den vanliga rådgivande
folkomröslningen, överiämna åt riksdagsmajorileten alt avgöra orn det skall
komma till användning eller inte. Man för i stället antingen låla
folkomrösining uigöra ett obligatoriskt inslag i grundlagssliftningsproceduren
eller ge en riksdagsminoriiet av viss storiek rätt atl fö lill stånd en
folkomrösining.

Av
dessa alternativ kan del försia från renl principiella ulgångspunkier le sig
mest tilltalande. Man måste emellerlid beakla all många grundlagsändringar är
av ganska detaljbetonad, leknisk karaklär och ulan siörre betydelse för
folksiyrelsen som sådan. De betydelsefulla grundlagsändringar som har gjorts
under de senasle åren är undanlagsföreteelser snarare än normalfall.
Grundsatsen all folkel bör ha möjlighet alt delta i beslul som är av
grundläggande betydelse för del demokraiiska styrelseskicket eller för
medborgarnas fri- och rättigheter kräver således inte atl folkomröstning äger
rum i samband med varje grundlagsändring. Man kan tvärtom befara alt institutet
skulle förlora i värde om del kom lill användning alltför ofta.

Slutsatsen
av del sagda blir således au folkomrösining av del slag som del här är fråga om
bör komma lill stånd först efter särskilt beslut men all ett sådant beslul
skall kunna fattas redan av en minoritet av riksdagens ledamöier. Ett beslut om
folkomröstning bör emellerlid å andra sidan fordra anslutning av en så stor
andel av riksdagen alt man inte behöver befara alt omröstningsmöjligheien
kommer att missbrukas. Det antal som genomgå-

s. 153 Kontrollera mot PDF

SOU 1978:34 Förfarandel vid grundlagssiifining 153

ende
har föreslagils i sammanhangei -en iredjedel av riksdagens ledamöter-synes
innebära en lämplig avvägning i frågan. Som ytterligare en gurunli mol illojal
användning av Iblkomrösiningsinsiilulei bör. efter mönsier av vad som gäller i
fråga om misstroendeförklaring, föreskrivits alt yrkande om folkomrösining får
las upp till prövning bara om minsl en tiondel av riksdagens ledamöier slår
bakom det. Vidare bör gällu att ett sådani yrkande skall få framslällas endasl
under en ganska korl tidsperiod efter beslutet atl anta ell grundlagsförslag
som vilande.

I
fråga om lidpunkien för folkomrösining i en grundlagssliftningsfråga hur inom
utredningen hävdats å ena sidun att en fristående folkomrösining skulle kunna
länkas locka så fö rösiande all dess resullai inle blev represenialivi för
folkmeningen och, å andra sidan, all folkomrösining i sådan fråga är en så
betydelsefull sak att den inle bör kommu i skymundun uv ell riksdugsvul samt
att folkomröstning inte bör unordnus i undra frågor än sådana dur mun verkligen
kan påräkna ell stort intresse. Utredningen föreslår atl folkomröstning i
grundlagssliftningsfråga skall anordnas samlidigt med del riksdagsval som
enligt gällande ordning skall föregå del andra riksdagsbeslutet.

Den
fråga som skull ställas till folket börgälla godiugande eller förkaslande av
ell vissl vilande grundlagsförslag. Svuret skull ulliså vuru ju eller nej. Med
hänsyn lill all folkomrösiningsinsiiiulels syfte inle är ull försvåra önskvärda
moderniseringar av grundlagarna bör för ull grundlagsändring skall kunna komma
lill stånd inle krävas aklivi slöd av huvuddelen av de rösiande. Instituieis
syfte uppnås redan genom en reglering som i stället innebär all ett förslag är
förkastat om merän hälften av de rösiande hur röstat mol del och nej-rösterna
också motsvarar mer än hälften uv de godkända rösler som har avgivils i del
samlidigt förrättade riksdagsvalel. Också på denna punkt ansluter sig
utredningen lill de förslag i frågan som lidigare har framförls.

Möjlighet
lill beslutande folkomröstning bör föreligga också i fråga om beslul som lill
följd av särskilda regler i regeringsformen fallas i grundlagssliflningsform.
Undanlag bör emellerlid göras tor riksdagsordningen. Beslämmelserna i denna
gäller uteslutande riksdagens arbelsformer och inre organisaiion och de har
därför inle samma grundläggande belydelse för folksiyrelsen som reglerna i
grundlagarna. Det bör därför även i forlsällningen ankomma på riksdagen ensam
alt beslula i de frågor som regleras i riksdagsordningen.

Förde
rådgivande folkomröstningarnas del gällerali beslulen om de frågor som skall
ställas lill medborgarna och om lidpunkien för omröslning skall ha formen av
lag. Skälet härtill är atl dessa beslul ofta innefattar besvärliga
ställningstaganden av stor politisk betydelse. Som ulredningen har nämnl i del
föregående föreligger inte några sådana svårigheler såviii gäller folkomröstningar
i grundlagssiiftningsfrågor. Både frågeställningen och tidpunklen är här på
förhand givna. Det finns därför inle någon anledning vare sig all ge beslutet
om en sådan folkomröstning lagform elieratt bereda frågan i utskott.
Beslulsförfarandel bör i stället ulformas efter mönsier av vad som gäller för
beslul om misstroendeförklaring mol statsråd. Den enda punkl i sammanhangei
som skulle kunna ge upphov lill svårigheiergäller vad som skall anses vara eu
vilande grundlagsförslag i molsals lill två eller flera. Av 2 kap. 9 S
riksdagsordningen följer au denna fråga i försia hund skall avgöras av

s. 154 Kontrollera mot PDF

154 Förfarandel vid
gnindlagssliflning SOU 1978:34

lalmannen
i samband med kammarbehandlingen. Om kammaren inte skulle dela lulmunnens
mening får frågan på vanligt sått avgöras av konslituiionsulskollel.

Förslugel
om Iblkomrbsining i grundlugsfrågor kun sammanfuiius på följande säll. Ell som
vilande anlaget grundlagsförslag skall föras ul lill folkomröstning samiidigi
med riksdagsval, om delta krävs av minsl en iredjedel av riksdagens ledamöier.
Yrkande om folkomrösining skall inom viss kortare lid efter del första
grundlagsbeslutei framslällas av minsl en tiondel av ledamölerna och
riksdagsbehandlingen av frågan skall i övrigi följa samma regler som för
närvarande gäller för missiroendeförklaring mol Slaisråd. Folkomröslningen
skull varu ell ställningslagande för eller emot det vilande förslaget. Detla
skall vara förkaslal om majoriteten av de rösiande lar siällning mol del och
anialet nej-rösier även molsvarar merän hälften av de godkända röster som har
avgells i det samtidigt förrättade riksdagsvalet. 1 annat fall skall det
vilande förslaget behandlas på vanligt säll, del vill säga las upp lill
definitivt avgörande av den nyvalda riksdagen.

s. 155 Kontrollera mot PDF

SOU
1978:.34 155

Förstärkningar av särskilda fri-ocli rättigheter

8.1 Förstärkt skydd mot retroaktiv lagstiftning

Efter förslag av grundlagbeiedniiigen infördes i 1974 års
regeringsform ell förbud mol relroakliv lagsiiftning på ett rättsområde -
siraffrällens. I samband med 1976 års reform omformulerades förbudel så all del
riktades direkl lil I de rällslillämpande myndigheterna och fördes över lil I
del särskilda räilighelskapiilel (2 kap. 10 S regeringsformen). Enligt
bestämmelsen i nu gällande lydelse får slraff eller unnan brottspåföljd inlc
åläggas för gärning som inle vur belagd med påföljd, när den förövades. Ej
heller får svårare brottspåföljd åläggas för gärning än den som var föreskriven
då. Vad nu sagls gäller även förverkande och annan särskild rättsverkan av
brott.

Som ett förbud mol relroakliv lagstiftning kan man även
beteckna den regel, som urspmngligen föreslogs av grundlagberedningen och som
ålerfinns i 2 kap. 11 S försia slyckel regeringsformen. Enligi denna får inte
domstol inrättas fören redan begången gärning och inte heller för viss tvist
eller i övrigt för visst mål.

1973 års fri- och rällighetsulredning (SOU 1975:75 s. 157
ff) övervägde all utvidga retroaktiviletsförbudet. Utredningen, som lill en
början fann att tillämpningsområdet för det gällande förbudel mol relroakliv
siraffiag inle kunde uiökas, orde i samband härmed eu ullalande om lolkningen
av delta, som departemenischefen i propositionen 1975/76:209 (s. 125) senare
anslöt sig lill. Ulredningen påpekade alt relroaktiviletsförbudel - ålminsione
genom analogisk lagtillämpning - iräffar även straffiiknande administrativa
påföljder såsom skatieiillägg, överiasiavgift elc.

Fri- och rättighelsuiredningen övervägde vidare all införa
ell förbud mol relroakliv skattelag och mol annan relroakliv lagstifining
enligt 8 kap. 3 S regeringsformen, dvs. föreskrifier om förhållandel mellan
enskilda och del allmänna, som avser ingrepp i enskildas personliga eller
ekonomiska förhållanden. Av två skäl fann ulredningen all del inte var möjligl
all föreslå ell sådani förbud. För del försia konstaterades all något
undantagslöst förbud mol retroaktiv lagsiiftning inte uppräiihålls på de
angivna rättsområdena. Och alt i lagtext med någon grad av precision ange
förutsällningarna för när avsieg från huvudregeln får medges fann utredningen
inte vara möjligt. Till del sagda kom problemet all avgöra vad som skall
förslås med atl en lag är lillbakaverkande eller har relroakliv verkan. Uianför
siraffrällens område, menade ulredningen, är del ofta oklart och föremål för
delade meningar vad som skall anses vara en retroaktiv verkan av en lag.

s. 156 Kontrollera mot PDF

156
Försiärkningar av särskilda fri- och rälligheler SOU 1978:34

1 en reservalion lill fri- och rälligheisulredningens
belänkande (s. 248 f) föreslog Per Ahlmark, fp, och Allan Hernelius, m, ell
relroakiiviietsförbud av samma lydelse som del som redovisas nedan under reservalionen
i konstilu-lionsutskoitel.

Depariemenischefen, slal.srådcl Geijer, delude i
proposilionen 1975176:209 (s. 125 f) fri- och rälligheisulredningens bedömning,
liksom konsiiiulionsuiskollel (KU 1975/76:56 s. 35 ff). Riksdugen följde
konsliluiion.sulskollel.

I en reservalion till konstitutionsutskottets betänkande
(Björn Molin, fp, sumt Anders Björck och Allun Hernelius, m,s. 58 f )ludcs fram
förslag till ell utvidgat relroakiiviietsförbud. Enligt den föreslagna
lagtexten, vilken lånkles vara placerad i 2 kap. 10 S regeringsformen, skulle
ny eller förhöjd skall, avgift eller annan pålaga inte få införus genom
föreskrift som ges lillbakaverkande kraft, försåvitt del inle föranleddes av
särskilda skäl i sumband med svår ekonomisk kris, krig eller med krig
jämförliga förhållanden. Föreskrifter om annat än slraff respeklive skatter
och andra pålagor och som har en för den enskilde belungande effekt skulle inte
få ges lillbakaverkande kraft med mindre än all synnerliga skäl föranledde
del.

Till konsliiuiionsutskottels betänkande var i samma fråga
fogat även ell särskiU ynrande (s. 92 f) där Kari Boo, Bertil Fiskesjö,Gusiaf
Jonnergård och Sven-Erik Nordin, alla c, angav all de godiog proposilionen på
denna punkl men alt de ansåg alt hela frågan om en vidgning av förbudel mol
retroaktiv lagsiiftning borde bli föremål för en förnyad uiredning.

Räiiigheisskyddsulredningen har funnil det vara en
angelägen uppgift atl fortsälla överväga om del är möjligt alt föra in eu
vidgai skydd mol relroakliv lagsiiftning i regeringsformen. Som de lidigare
övervägandena har visal uppsläller sig emellertid några ganska svårlösta
problem när man undersöker möjlighelerna all vidga förbudel mol relroakliv
lagsliflning. Ell beslär i all man inle hiltills helt har kunnai undvika relroaklivitel
i lagsiiftningsarbeiei på något rättsområde uianför siraffrällens. I siörre
eller mindre ulsiräckning, beroende på rättsområdet, kan det alltså finnas ell
behov av all komplellera ell grundlagsförbud med undanlag. Ell annat
huvudproblem är att avgöra vad som skall förslås med all en lag är
tillbakaverkande eller har relroakliv verkan. Utanför straffrätten finns inga
allmänt godtagna principer för att avgöra della.

Del har inte varil möjligt all överväga hela frågan om en
vidgning av förbudel mot relroakliv lagsiiftning. Ulredningen har begränsal sig
till föreskrifter om skall. Även avgifter lill del allmänna omfaiias av ulredningens
överväganden. Vad i del följande sägs om skatter avser, där ej annai framgår av
sammanhangei. också avgifter.

Huvudskälet mol retroaktiv lagsiiftning är alt en sådan
lagstiftning bryier mol grundsaisen att man i förväg skall kunna bedöma de
rällsliga konsekvenserna av sill handlande. En medborgare som handlar med
uigångspunki i gällande räll riskerar all hans handling kommer all bedömas
enligt regler som har lillkommil i efterhand, när han inie kan göra gjort
ogjort. Om retroaktiviteten innebär skärpning av skattelag kan han t. ex. i
efterhand bli vägrad avdrag för ulgifter som var avdragsgilla när de bestreds.
Ell annal exempel är all en gåva blir högre beskallad än givaren och mollagaren
har räknai med. Ell resultat av retroaktiviteten kan alllså vara alt annan
skall ulgår. Ett indirekl resultat är ofta atl den enskilde finner atl han har
gjort en

s. 157 Kontrollera mot PDF

SOU
1978:34 Förstärkningar av särskilda fil- och rätiigheier
157

civilrällslig
handling .som han inie skulle hu gjort - eller skulle ha gjort på annal säu -
om hun hade velal hur den skulle bli bedömd skuueruiisligi.

Del
ur ett räiissäkerheisiniresse uv viki alt skallelagar inle ulan siurka skul ges
lillbukaverkande kruft. I en lid då en sior och växande andel av medborgarnas
inkomsler ullas i skall för gemensamma ändamål skärps kraven på ull
skaiieullagels fördelning på olika grupper uppfullus som rältvis. Självklurt innebär
deltu bland annal all lagstiftaren successivi måste .se över skaiiesysiemei och
ingripa mol skullefusk och skullefiykl. Men samtidigt måsle krävus ull
ändringurna sker på ett för de enskilda medborgarna godtagbart säll.

Ulredningen
övergår härefter till frågun hur ell grundlagsförbud skulle kunna ulformas.

Fri-
och räilighelsuiredningen fann del vara omöjligl ull i en kort grundlagsregel
klurgöra vad som skall menas med en retrouktiv verkan av en lag på områden
uianför straffrättens. Räiiigheisskyddsulredningen har som ovan nämnls lugil
upp lill övervägande ell mera begränsal område, skalte-och
avgiftslagslifiningen. Visseriigen är del på dessa områden inle lika enkell och
enlydigl all avgöra om en lug är reiroukiiv som inom straffrätten.där man bara behöver
jämföru lidpunkien för lagens ikrafllrädande med tidpunklen för den brollsliga
gärningen. För all skattskyldighet skall utlösas krävs nämligen all fieru
fukiorer föreligger samtidigt, t. ex. all den del gäller är bosall i rikel. ull
en rättshandling sker yrkesmässigl eller all en viss relalion finns mellan två
parier (l. ex. unsiällningsförhållande, äklenskap). Men härulöver krävs
regelmässigl all en transaktion av något slag sker, t. ex. all konlanl
belalning las emot eller ges ut. au fakturor utfärdas eller las emot eller all
en gåva ges bort. Ulredningen har efter en genomgång av olika typfall funnil
atl del är en framkomlig väg atl låla en grundlagsregel bygga på alt lidpunkien
fören transaktion (rättshandling)av nu nämnl slag-jämförd med tidpunklen för
lagens ikrafllrädande - i regel blir avgörande för om lagen är relroakliv eller
inle. I andra fall, där någon rättshandling av angivel slag inle äger rum, kan
man ulan siörre svårighet ändå peka ut den omsländighel. som direkl utlöser
skallskyldigheien.

Innebörden
av del nyss sagda kan sägas vara atl man beiräffande exisierande skalleformer
knyter an till reglerna om skattskyldighetens inlräde.

För
inkomstskallens del är del främsi fråga om reglerna i 41 S kommunalskatielagen
(1928:370). dvs. principen om beräkning av inkomsi enligt bokföringsmässiga
grunder respeklive den s. k. kontantprincipen.

Vid
inkomst av ijänsl. som alllid beräknas enligt koniantprincipen. är alllså den
utlösande faktorn del förhållandet att lön. pension ellerannan ersältning uppbärs,
blir lillgänglig för lyftning eller på annal sätl kommer den skaitskyldige lill
godo. Della gäller även om inkomsten har tjänats in långl lidigare. En följd av
en sådan regel om relroakiiviietsförbud är atl lagsliftaren är förhindrad all
under löpande beskattningsår skärpa gällande skatteskala med giltighet för hela
beskattningsåret. Däremoi är del inie otillåtet atl skattesatsen höjs under
beskattningsåret med verkan för lön eller ersättning som utbetalas under
återstående del därav, något som för inkomstskattens del dock lorde vara
oprakliskl. På motsvarande sätl förhållerdeisigmed l. ex. reglerna om räll lill
avdrag vid inkomstberäkningen. Avdragsregler kan alllså

s. 158 Kontrollera mot PDF

158
Förstärkningar av särskilda Jli- och rälligheler SOU 1978:34

ändras i skärpande riklning endasl såviu de berör ulgifter
som har besiritis efter de nya reglernas ikrafiträdande.

I motsats lill övriga slag av inkomsi enligi
kommunaiskattelagen skall inkomsi av rörelse och av jordbruksfaslighel beräknas
inle enligt kontantprincipen utan enligt bokföringsmässiga grunder. Vid dessa
inkomstslag får nya skatteregler inte iräffa inkomsi som enligt allmänt
vederlagen köpmannased eller enligt vad som beträffande jordbruk är allmänt
brukligt hur uppförts i räkenskupernu såsom inläklspost före de nya reglernas
ikraftträdande. Motsvarunde guller för uvdragsposler i allmänhet. Beiräffande
bokföringsålgärder som skall vidlas vid beskattningsårets utgång, t. ex.
värdering av varulager, kan dock ändring i skallereglerna härom inte sägas vara
retroaktiva, om de har trätt i kraft före beskallningsårels uigång. En annan
sak är atl de skäl som moiiverar eil relroakiiviietsförbud i grundlag också med
kraft lalar för att lagstiftaren bör undvika alt ändra regler av delta slag
alllför nära den lidpunki lill vilken värderingen anknyier.

Avgörande belydelse vid beskattning av realisationsvinst
har avyttringen eller, mera exakl. lidpunkien då (den försia delen av)
köpeskillingen lyfts av säljaren. Här bortses alllså från del förhållandet atl
viss. eventuellt belydande del av den skattepliktiga värdestegringen kan ha
uppkommil under tid, då andra regler om realisationsvinstbeskattning eller inga
sådana regler gällde. Del är vidare all märka all. eftersom
realisationsvinstbeskattningen är en skall på inkomsi (av lillfällig
förvärvsverksamhet) och kontantprincipen i detla sammanhang ges en särskild
lolkning, en säljare inte kan vara säker på all försäljningen kommer all bli
bedömd enligt de vid avtalsslutet gällande skallereglerna, om han inle
samlidigt får uppbära åtminstone någon del av köpeskillingen.

1 lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt finns
detaljerade regler om när skattskyldighet för arvs- och gåvoskall inträder. Vid
arvsskatt är del i regel arvlålarens död som utlöser skattskyldigheten.
Gåvoskatleskyldighel inlräder som huvudregel, då gåvan har fullbordats eller
när en skriftlig gåvoulfäslelse har överiämnats till mollagaren. I fråga om
både arv och gåva kan skattskyldigheten undantagsvis, vid s. k. framskjutna
förvärv, utlösas av en händelse som inträffar senare än nu har sagts.

Enligt lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt skall
sådan skall beräknas på vissl sätl med hänsyn lill förhållandena vid utgången
av beskaiiningsårei. Förmögenhetsbeskaltning kan därför inte sägas vara
retroaktiv så snarl den lidpunki, per vilken förmögenhetsställningen beräknas,
ligger efter lagens ikraftträdande.

Vad här har sagls om när den utlösande omständigheten
inträffar vid de vikligare formerna av den nuvarande direkia beskattningen
torde ge ledning också vid molsvarande bedömning i fråga om övriga direkta
skatter. Något bör beröras även förhållandena vid annan beskattning.

Skattskyldighet för mervärdeskall enligt lagen därom
(1968:430) kan beräknas antingen enligt kontantprincipen eller enligt den s. k.
faktureringsmetoden, som närmasi motsvararbokföringsmässiga grunder inom
inkomstbeskattningen. Enligt lagens huvudregel inträder skallskyldigheien, när
vederlag infiyler kontant eller i form av varoreller på annal sätt kommer den
skatlskyldige till godo och när uttag för egen räkning sker. Efter ansökan kan
dock länsstyrelsen besluta alt skallskyldig vid redovisning för mervärdeskatt

s. 159 Kontrollera mot PDF

SOU
1978:34 Förstärkningar CIV särskilda fri- och
rättigheter 159

skall
inräkna uppkomna fordringur i omsäliningen. En höjning uv mervur-deskuiien kun
därför sägas iräffa de skallskyldiga någoi olika beroende på
redovisningsmeloden. När leverans har skell och faktura har ulslällis men
belalning ännu inle har infiulil på ikraftlrädandedagen, iräffar höjningen
endasl den som redovisar enligt kontantprincipen. Denna konsekvens är en
ofrånkomlig följd av behovet att ha en enkel grundlagsregel, som i princip
anknyier lill gällande skallelagars regler om skatlskyldigheiens inlräde. 1
della sammanhang förijänar vidare påpekas all de skallskyldiga ju också har
möjlighel all i sina leveransavial la in en klausul om räll alt vid
skallehöjning höja prisel med molsvarande belopp.

All
en grundlagsregel låler lidpunkien då en vara belalas respeklive då en faktura
sänds ul varu avgörande för reiroaktivitelsprövningen. innebär självfallel inie
atl man vid en framtida höjning av mervärdeskallen ulllid måsle knyla an lill
dessa tidpunkter. Grundlagsregeln säger bara all höjningen inte får iräffa en
omsällning. där belalning respektive faklurering redan har skett vid höjningens
ikraftträdande. Däremoi skulle grundlagsregeln givetvis inte hindra-tväriom
skulle del ligga i linje med dess syften-alt lagstiftaren vid en momshöjning
låter den äldre skattesatsen gälla för vissa avtalade leveranser eller
ijänsler, som ännu ej har betalats eller fakturerats, då höjningen iräder i
kraft. Här kan erinras om atl vid den senasle höjningen av mervärdeskatten, som
irädde i kraft den Ijuni 1977 (prop. 1976/77:144, SkU 48, rskr 302), beslöts
all skallesalsen under övergångsliden i princip skulle beslämmas med
uigångspunki i lidpunkten för leverans av vara eller lillhandahållande av
tjänst.

Inle
heller beiräffande de olika formerna av punktskatter lorde det vara svårt att -
med hjälp av ifrågavarande lags regler om skattskyldighetens inträde -
faslställa vilken omsländighel som utlöser skallskyldigheten.

Tull,
som staisrällsligt är alt betrakta som en skall, ulgår enligt lullagen
(1973:670) under angivnu förutsättningar på vara som införs till Sverige. Den
utlösande faktorn är här alllså införandel av en vara lill landet.

.Avgifterna
lorde inle vålla nägra särskilda problem. Vad gäller t.ex.
socialförsäkringsavgifier - den ekonomiski mest betydelsefulla formen av
avgifl-ärdel förhållandet au en arbelsgivare belalar ul lön lill en
arbetstagare eller att en uppdragsgivare ger ut ersättning till en
uppdrugsiugure den utlösande faktorn. En ändrad uiiagsprocenl för någon av dc
olika arbetsgivaravgifterna fär alltså om relroakiiviietsförbud råder inle
lillämpas på lön eller ersättning som redun har utbetalats.

I
del föregående har belysis med hänsyn lill olika former av skall och avgift
vilken som ärden utlösande faktorn och när denna inlräffar. Del hur sugis ull
skaltelagarnas nu gällande regler om skattskyldighetens inlräde blir avgörande
i dessa hänseenden. Men vad händer om reglerna angående skatlskyldigheiens
inlräde ändras, vilket naturligtvis måsle vara möjligl?

Svaret
på den ställda frågan är, alt en regel för skattskyldighetens inlräde vad avser
en exisierande skalleform vid ell relroakiiviietsförbud inle får lillämpas så
all skallskyldigheten utlöses av en omsländighel som har inträffat redan när
den nya regeln irädde i kraft.

Ett
exempel kan belysa del nyss sagda. Enligt 6 S lagen om arvsskatt och gåvoskatt
inlräder, om en person genom testamente har tillerkänts nyttjanderäu lill viss
egendom och en annan person har fått äganderätten lill samma

s. 160 Kontrollera mot PDF

160 Förstärkningar av
särskilda fri- och rättigheter SOU 1978:34

egendom,
skattskyldighet för förvärvet av äganderätten först när nyitjande-rällen har
upphört. Den angivna regeln gäller dock bara under vissa yUeriigare
förutsäliningar, bland annal au nyltjanderätlen har viss varaktighet, minsl
fem år. Låt oss anta all en person i testamente har förordnai all viss egendom
med äganderäii skull lillfalla en anhörig men all nylijanderätien till
egendomen under fem år skall lillkomma en annun person. Lål oss vidare anta all
kravel i 6 S arvsskatlelagen på nytljanderäliens varakiighei skärps lill all
gällu minsl lio år. I så fall innebär den nya regeln all skattskyldighet för
förvärvel av äganderälten inlräder omedelbart vid teslalors död enligt
huvudregeln vid urvsbeskatining. Denna nya regel får dock inte lillämpas på
sådana fall där teslalors död -den nya utlösande faktorn - redan har inträffat
vid den nya regelns ikraftträdande.

1
exemplet fordras alllså i lydlighelens iniresse alt man genom en
övergångsbestämmelse gör klart att den nya regeln inte får tillämpas på de
fall, där teslalors död redan har inlräffai vid den nya regelns ikraftlrädande.
Jusl i de fall då man ändrar på reglerna för skaltskyldighetens inträde lorde
del inle sällan erfordras övergångsbestämmelser av hänsyn till relroaktiviletsförbudel.
Som jämförelse kan nämnas atl samma behov i regel inte finns vid andra
ändringar i befinlliga skallelagar. Om i det ovan nämnda exemplet i slället
inom fem år från testators död hade skett den ändringen i lagen om arvsskall
och gåvoskatt att skattesatsen hade höjts, hade ju den nya skallesalsen också
gällt för beskattning av förvärvel av äganderällen, eftersom denna beskaiining
uilöses av atl nyltjanderätlen upphör.

I
detla sammanhang återstår att slälla frågan vad ett reiroaktivitelsförbud
skulle belyda, om en hell ny skatt införs. Å ena sidan måsle riksdagen givetvis
ha frihel all konstruera skallen så som befinnes lämpligast 1. ex. när del
gäller den utlösande faktorn. Å andra sidan får denna fakior inle ligga i
förfiuten lid, när den nya skalleformen träder i kraft. Om en skall införs på
t. ex. innehavet av viss egendom måste den lidpunki som är avgörande för frågan
om skatt skall utgå ligga efter den nya lagens ikrafllrädande.
Reiroaklivitelsförbudet skulle hindra en beskattning av den typ som skedde
genom 1939 års förordning om värnskatt. Enligt denna förordning utgick skall
med hälfien av den statliga inkomsi- och förmögenhetsskatt som hade påförts år
1939, varför skallen kom atl utgå på 1938 års inkomster och förmögenheier.
Förbudel innebär naturligtvis all del aldrig blir lillålel atl i ny skalleform
använda en beräkningsnorm, som redan har lagls till grund för beskattning en
gång. (Här avses vad som följer av huvudregeln. Angående undanlag från denna,
se i del följande.)

Föreskrifterom
förfarandet i skalle- och avgiftslagsiiftningen, till exempel om de beslutande
organens sammansäitning och arbetsformer, träffas inte av
reiroukiiviteisförbudei. Undanlagsvis kan dock vissa föreskrifier som kan sägas
höra lill förfarandel, lill exempel bevisbörderegler, falla under förbudet.

Såsom
har framgått fiera gånger av det lidigare är det en självklar följd av del här
förordade sättet atl definiera begreppei retroaktivitet i fråga om skatleoch
avgiftslag alt definilionen inte läcker alla fall av sådan lag, som i någon
mening medför retroaktiva'effekter. För att lill exempel anknyta lill
förmögenhetsbeskattningen skulle del inte anses vara en relroakliv skallelag om
man år 1 beslutar all frimärken som innehas 31.12 år 2 skall tas upp lill

s. 161 Kontrollera mot PDF

SOU I978:.'i4 Försiärkningar av särskilda jfl- och rättigheter
161

förmögcnhelsbeskalining,
således inle heller lill den del lagändringen avser frimärken som innehas då
ändringen iräder i kruft. Lagändringar av della slug måsle uppenbarligen vura
lillålna.

Ulredningen
har ovan funnil både ull del ur önskvärl med ell grundlags-förbud mol
reiroakiiva skaller och avgifter och all begreppet reiroaklivilel på dessu
rullsområden kun definieras lillfredssiällande. Kvar slår då en fråga, nämligen
om en länkl gmndlagsregel måsle ha undanlag.

Till
en början kan slås fasl atl ell förbud mol retroaktivitet i grundlag bara
behöver iräffa sådana ändringar i skalle- och avgiftslagsiiftningen, som är
lill nuckdel förde skall- respektive avgiftsskyldiga. Visserligen kun
olägenheier upp.slå även som en följd av en lindring i skatt- eller
uvgiftsskyldighel, men dessa är knappasl av den valören atl något skydd i
grundlag häremol är påkallal.

Den
diskussion om relroakliv skattelag som har förls under senure år har huft sin
uigångspunki i ull riksdagen i flera lugsiiftningsärenden haranseiten viss
relroakliv lillämpning av nya skatteregler erforderiig. Del har i dessa ärenden
regelmässigl varit fråga om all sälla stopp för förfaranden som regeringen och
riksdagen har ansell innebära kringgående av gällande skaltelag. För atl fö ell
snabbt slul på dessu förfaranden och för all inle de gumlu reglernu i
slutskedet uv sin giltighetstid skulle utnyttjas i stegrad omfultning haren
viss retroaktiv lillämpning beslulals. 1 allmänhet, men inte alllid, har den
retroaktiva periodens början beslämls med uigångspunki i den dag, då någon form
av förvarning om den kommande lagsiiftningen har givits, lill exempel dagen då
ell utredningsbetänkande offentliggjordes eller då proposilionen i ärendei
lades på riksdagens bord.

Man
slår i situationer av denna lyp inför ell besväriigi avvågningsproblem. Å ena
sidan är del ell samhällsintresse av viki all lagstiftaren skall kunna handla
snabbi, sedan han väl har fått ögonen på eit oförulsell och inte önskvärt sätl
ull ulnyllja gällande skalteregler och i princip har beslulal sig för all ändra
dessa. Direkl slötande skulle det vara om jusl en sådan omsländighel som au
regeringen lägger fram en proposiiion med förslag lill lag som hindrar ell
vissl slag av kringgåendeiransaklioner lill följd av ell undaniagslösl
relroakiiviietsförbud skulle leda lill en ökning av sådana transaktioner fram
lill dess all lagen har trall i krafl. En sådan ordning skulle kunna åsamka del
allmänna ett skaitcbortfall, som inle sällan kunde uppgå lill avsevärda belopp.
Men frumför allt vore del förödande för skallemoralen hos alla lojala
medborgare atl åse hur förslaget i prakiiken fungerar närmasi som en uppmaning
lill kringgåendeiransaklioner.

Å
andru sidan kan den skallskyldige som vill förulse skallekonsekvenserna av
sill handlande känna sig osäker om lagstiftarens planer på all ändra
skallereglerna. Dels kan han ime alltid förulse vilka förfaranden riksdagen
kommer au bedöma som skatteflykt eller kringgående av skallelag och där de nya
beslämmelserna därför kan komma all få relroakliv lillämpning. Dels har den
vanlige skaitskyldige svårt all följa med i alla uttalanden om regeringens och
riksdugens avsikler i fråga om skallereformer.

Ulredningen
har funnil all rimlig hänsyn lill de angivna molslående inlressena las om ett
förbud mol relroakliv skalielagsiiftning kompleiieras med ell undanlag för
sådana situationer, där de skallskyldiga i förväg har fåll ell aukiorilaiivt
besked om att en kommande skalleregel avses få relroakliv

17 Riksdagen I97S/79, I saml. Nr 195

s. 162 Kontrollera mot PDF

162
Försiärkningar av särskilda Jri- och räiligheter SOU 1978 34

tillämpning. Den naluriiga lidpunkien för en sådan
aukloriluiiv förhunds-varning är - med hänsyn lill den arbetsfördelning som i
normala fall råder mellan regeringen och riksdagen-den dag då regeringen för
riksdagen lägger frum en proposiiion med förslag lill ny skalleregel, vilken
föreslås bli lillämpad från den dagen. Visseriigen är del ju ingalunda säkerl
all ell sådani förslag av regeringen, ens om den är en mujorilelsregering,
kommer all anias UV riksdagen. 1 så mållo garanierus de skallskyldiga
naluriigivis ime full föruisebarhet. Men det ärenligt ulredningen godiagbarl
alt de skallskyldiga efteren sådan enlydig viljeförklaring av regeringen så all
sägu får hundiu på egen risk, om de allljäml inrällar sill handlande efter de
regler som har föreslagils bli ändrade med relroakliv verkan.

I detta sammanhang måsle belönas all ulredningen givelvis
föruisätter all regeringen vidlar särskilda åtgärder, lill exempel håller en
presskonferens, samiidigi med all proposilionen läggs fram för all snabbi
spridu kännedom om innehållet i denna. Del senasi sagda är i själva verket del
primära från förulsebarheissynpunki.

Emellertid har utredningen funnil alt det inle alllid är
lillräckligi alt en ny skulleregel skall kunna lillämpas från den dag, då en
proposiiion med lörslag lill lagen förelades riksdagen. Siluaiionen kan ibland
tänkas vara sådan ull retrouktiv lillämpning behövs redan från en lidigare
lidpunki under förberedelsearbetet inför en lagändring. Del kan lill exempel
vara så au en viss form av kringgåendeförfarande har blivit alli vanligare i
samband med all del har blivit allmänt känl alt lagstifining häremol
förberedes. Om relroakliv lillämpning av en kommande skalleregel skall kunna
tillåtas från en dag som ligger lidigare än propositionens framläggande mäsle å
andra sidan från förulsebarheissynpunki även här krävas, all de skattskyldiga
får någon form av auktoritativ förvarning. Vad som liggernärmasl lill hands
ärali regeringen på ell otvetydigt sätl tillkännager sin avsikl all föreslå riksdagen
en sådan lagändring. En lämplig form härför är alt regeringen avger en
skrivelse till riksdagen i saken. Ulredningen förordar därför alt relroakliv
lillämpning av skallelag skull vara tillåten också om regeringen i skrivelse
har meddelal riksdagen au den avser alt föreslå viss ändring i gällande
skallelag och all lagen i ändrad lydelse avses bli lillämplig från dagen för
meddelandel. Även i delta fall förutsattes givelvis all regeringen eller
vederbörande departement gör särskilda ansirängningar för all snabbi informera
allmänheien om den planerade lagsiiftningen.

Inom ulredningen har övervägts om i grundlagsregeln borde
föreskrivas en viss längsta lillålna tid från meddelandel lill dess all
proposilionen i ämnel föreläggs riksdagen.

Del är uppenbart all det kommer atl råda ell
osäkerhelsiillslånd från de skattskyldigas utgångspunkt, och för övrigt också
från myndigheiernas, innan riksdagen har beslulal i del ärende som har
aviserais genom meddelandel. Ulredningen har trots delta slannal för au inle
föreslå en sådan preciserad regel. Skälen härför är dels all den erforderliga
beredningstiden kan variera, dels all ulredningen föruisäiier all regeringen
efter ell förhandsmeddelande mol den angivna bakgrunden alllid ser lill att
den fortsatta beredningen sker med stor skyndsamhel. Utredningen föruisäiier
vidare all regeringen i meddelandel till riksdagen anger ålminsione en
ungefärlig lidpunkt, när propositionen kommer all bli avlämnad.

s. 163 Kontrollera mot PDF

SOU
1978:34 Förstärkningar av särskilda fri- och rälligheler
163

Ulredningen
har i del föregående knulil an förvarningslidpunklernu lill regeringens
handlande, inle lill riksdugens, tröts ull del ju ur riksdagen som ensam ur
lugsliftare. Anledningen hänill är naturligtvis all del har gälll ull finna
tidpunkter i del normala lagsiiftningsförfarundet som på en gång ligger
lillräckligi lidigt och som å andra sidan är så beslämda all den aviserade
lagstiftningen kun förmodas komma lill stånd. All lill exempel lillåla
relroakliv liliumpning uv en skulleregel, som har föreslugiis i en molion i
riksdagen, från den dag då moiionen väcktes är uppenbariigen orimligl från
förulsebarheissynpunki. Om däremoi skalieuiskoilei i riksdagen på eget
inilialiv eller med anledning av en proposiiion eller molion avger ell
betänkande med förslag lill nya skatleregler, bör reiroaklivilel - om
skalieuiskoilei föreslår del - vara lilläten från den dag då betänkandet
avlämnas i kammaren. I detla fall ankommer del på utskoitet atl vidta särskilda
publicilelsåigärder.

Ell
undantag från reiroakliviielsförbudei för de fall, då de skattskyldiga på någoi
av de nyss angivna sätten har förvarnats, bör alltså görus. Det vikliga är hår
alt en förvarning har givils. För alt en skatteregel skall fö lillämpas
relroaklivi bör härulöver krävas endusi, all riksdugen finner della påkallal av
särskildu skäl. Att härmed avses främst lagstiftningsingripanden mol skatienykt
och kringgående av skallelag har framgått av det lidigare.

Ytterligare
ell undanlag från retroakliviietsförbudel behövs. Det torde allmänt anses all
relroakliv beskattning är ell tillåtiigt medel, när samhällel befinner sig i en
allvariig krissiiuaiion. I samband med både försia och andra världskriget
lillgreps retroaktiv beskattning, utan atl kraftigare invändningar restes mot
della. Ell exempel härpå är den lidigare nämnda förordningen om värnskall, som
utfärdades år 1939. Även vid allvariig ekonomisk kris kan siaten bli tvingad
atl tillgripa retroaktiv skatlelagsliftning. En sådan åtgärd får dock inle
begagnas annal än om del råder svår ekonomisk kris, något som enligt
ulredningens uppfattning inte kan sägas ha råll i Sverige någon gång under
tiden efter andra väridskriget. Ett grundlagsförbud mol retroaktiv lagstiftning
bör därför ha en särregel även för sådana undaniagssituaiioner som nu har nämnls.

Mol
bakgrund av de överväganden som här har redovisals föreslår utredningen ell
förbud i regeringsformen mot reiroakiiva skaller och avgifter. Förslaget kan
sammanfallas på följande säll. Skall eller avgift får inie ullas i vidare mån
än som följer av föreskrift, som gällde när den skalle- eller avgiftsullösande
omständigheten iniräffade. Med den utlösande omständigheten förslås del
förhållande som enligt den akluella skalle- eller avgiftslagen avgör nar
skattskyldigheten inträder. Två undanlag finns. Retroaktivitet får förekomma
från en tidpunkt då regeringen i proposition eller riksdagsutskott i belänkande
har framlagl förslag lill retroaktiv föreskrift. Detsamma gäller, om regeringen
i särskild skrivelse har meddelal riksdagen sin avsikl all senare framlägga
förslag lill relroakliv föreskrifi, från dagen för meddelandel. I de nu nämnda
fallen krävs vidare all riksdagen finner relroakliv lillämpning påkallad av
särskilda skäl, varmed främst avses all olika former av skatteflykt och
kringgående av skaltelag behöver hejdas snabbi. Enligt den andra
undantagsregeln fär riksdagen beslula om relroakliv lillämpning av skatie-eller
avgiftslag, om riksdagen finner del påkallat av särskilda skäl i samband med
krig, krigsfara eller svår ekonomisk kris.

s. 164 Kontrollera mot PDF

164 Förstärkningar av
särskilda fri- och räiligheter SOU 1978:34

8.2
Förstärkt skydd vid expropriation och dylikt

8.2.1 Grundlagsfrågans hiuillsvarande behandling

1
1809 års regeringsform innehöll den bekanlu 16 S vissa ordalag som berörde
egendomsrällen. Innebörden härav var emellertid omivislad. I SOU 1941:20 (den
lingslenska ulredningen) föreslogs all 1809 års regeringsform skulle lillföras
ell sladgande om all "svensk medborgares egendom är iryggad". Vidare
skulle föreskrivas au slalen endasl mol skälig ersättning fick förfoga över och
expropriera egendom. Härom skulle stadgas i (samfälld) lag.
Förfaiiningsulredningen byggde lill stor del på della (SOU 1963:16-17) och
föreslog följande grundlagssiadgande: "Svensk medborgares egendom är
iryggad. Expropriation och annat dylikl förfogande över egendom må ske allenasi
under förutsättningar som angivas i lag". Till skillnad från den
lingslenska ulredningen ville förfatiningsutredningen inte skriva in någon
uttrycklig eriäliningsnorm i grundlagsiexien. Varken ell krav på
"skälig" eller eu krav på "full" ersäuning skulle enligt
förfullningsuiredningen ge ett hell rällvisande uttryck för gällande
ersällningsgrundsatser. Dessa grundsatser avsågs i stället komma lill ullryck
genom den föreslagna grundlagsregeln om egendomens irygghei (SOU 1963:17 s.
193). Varken den lingslenska utredningens eller förfaliningsulredningens
förevarande förslag ledde till lagsiiftning.

Grundlagheiedningen
{SOU 1972:15) föreslog en regel i regeringsformen av följande lydelse: "Om
egendom som någon har förvärvai lages från honom genom exproprialion eller
annal sådani förfogande, skall ersättning utgå enligt grunder som beslämmes i
lag". Med hänsyn tili den mångfald av olika situationer som kunde komma
all omfaiias av eu sladgande av denna innebörd ansåg grundlagberedningen atl
del varken var möjligt eller önskvärl alt i grundlag slå fast efter vilka
grunder ersättningen skulle beslämmas (s. 199).

I
proposilionen 1973:90 med förslag till bl.a. ny regeringsform hade bestämmelsen
givils rekommendalionsform. Som skäl hänvisades lill all gällande lag i vissa
fall medgav ianspråktagande av mark ulan konlanl ersäuning. Del hänvisades lill
70 och 113 SS byggnadslagen (1947:385) och reglerna om delexpropriaiion i 4
kap. 1 S första siyckei expropriationslagen (1972:719). Grundlagsregeln borde
inle få en uiformning som gjorde all den uteslöt bestämmelser av nämnda slag
och därmed kom i konflikt med gällande lag (s. 236).

Konsiiiulionsuiskollel
(1973:26 s. 52) föreslog all grundlagsregeln skulle göras tvingande. Della
skulle inte innebära atl ersältning alltid skulle behöva utgå i konlanl form.
Däremoi skulle ersättning i någon form ulliid förekommu vid sådana ingrepp som
avsågs med bestämmelsen. Även i sitl ändrade skick skulle alltså bestämmelsen
inte utgöra hinder för eller krävu ändring i t.ex. 70 och 113 SS byggnadslagen
eller 4 kap. 1 S förslu slyckel expropriationslagen. Riksdagen följde utskoitet
(rskr 1973:265, KU 1974:8, rskr 1974:19).

I
1974 års regeringsform föreskrevs härefter i 8 kap. 1 S Oärde stycket:
"Enskild skall vara tillförsäkrad ersättning enligt grunder som beslämmes
i lag för del fall au hans egendom lages i anspråk genom exproprialion eller
annal sådant förfogande".

s. 165 Kontrollera mot PDF

SOU 1978:34 Förstärkningar av Särskilda fil- och räiligheter
165

1973 års jri- och räiiiglicisiiiivdiiiiig (SOU 1975:75)
föreslog endusi reduk-tionellu förändringar i frågu om grundlugsiexien i nu
förevurande del. 1 moliven anfördes alt det vursjälvkluriult lugsom
ungerersuiiningsgrunderna inle ges den innebörden ull expropriulion får ske mol
symbolisk ersättning (s. 155). I ivå skildu reservaiioner yrkades ull
grundlagsiexien skulle innehålla uliryckel "skälig ersättning" i
siällei för bara "ersättning" (s. 249, 251-252).

1 proposilionen 1975/76:209 konslaterade depariemenischefen,
dåvurunde jusiilieminisiern Geijer, ull lunken ull grundlugen även i
fortsällningen skulle innehålla en regel lill skydd för den enskildes
egendomsräll inle kritiserats under remissbehundlingen. Också hun funn del
lämpligt alt grundlugen ger ullryck för principen all ersäiining skall ulges
vid exproprialion eller annal sådani förfogunde. Däremoi ville han inle följa
de remissinstanser som förordat alt grundlagen skulle slälla upp krav på
"skälig" eller "full" ersältning. Han sade sig dela den
uppfattning som grundlagberedningen Ullryckl på denna punkt. Del fick
emellerlid anses självklarl all en ersäuning som är endasl symbolisk inle
uppfyllde grundlagens krav (s. 124).

Konsiiiulionsuiskollel {1915/16.56) fann del värdefulli
all regeringsformen i rullighetskapillei innehåller en regel om skydd för den
enskildes egendomsräll. Del beiecknudes som självklurt utt ordel ersältning i
grundlagsregeln har en materiell innebörd. Härmed utesluts möjlighelen lill uu
ersättning utges med enbarl symboliska belopp, någoi som - framhöll ulskollei -
ej heller kommer i fråga enligt gällande räll (s. 35).

I två skilda reservaiioner lill uiskoileis belänkande
(Anders Björck och Allun Hernelius, m, resp. Björn Molin, fp) underslröks del
ungelägna i att grundlagens regler om de medborgerliga fri- och rällighelerna
ulformas så klarl som möjligl. Den rällsliga innebörden av den dåvarande
egendomsskyddsparagrafen var oviss. Oklarhelen efter ett eventuellt bifall
lill proposilionen skulle bli än siörre. Reservanlerna anförde att del genom
proposilionen inte föreslogs någon ändring av egendomsskyddsparagrafen. Samlidigt
gjordes i proposilionen uttalanden om innebörden av del skydd som ges. Del
sades vara svårl atl bedöma vilken vikt som skall fästas vid motivuitalanden
som gjorls ulan samband med ändring av ell sladgande. De föreslog atl
grundlagsregeln skulle kräva "skälig ersältning". En föreskrifi härom
innebär, sade reservanterna, att den som drabbas av ell exproprialivi
förfogande skall ges ersättning för den förlust som uppkommer (s. 62-64).

Riksdagen följde ulskollei (rskr 1975/76:414, KU
1976/77:1, rskr 2).

Härefter lyder den ifrågavarande grundlagsbestämmelsen
(numeru 2 kup. 18 S regeringsformen) sålunda: "Varje medborgare skall vara
lillförsäkrad ersättning enligt grunder som beslämmes i lag för del fall au
hans egendom lages i anspråk genom exproprialion eller annat sådani
förfogande".

8.2.2 Gällande ersättningsregler i vanlig lag

Reglerna i vanlig lag om ersältning vid exproprialion
ålerfinns i 4 kap. expropriationslagen (avser fasiighel). Huvudregeln är enligt
1 S försia slyckel atl löseskilling skall belalas med belopp som molsvarar
faslighetens marknadsvärde. Med marknadsvärde förstås del pris som fastigheten
sannolikt

s. 166 Kontrollera mot PDF

166 Försiärkningar av
särskilda,fri- och räuigheler SOU 1978:34

skulle
ha belingai vid en frivillig försäljning på den allmänna marknaden.

Exproprieras
bara en del uv fusiighelen, ulges ersältning med belopp som molsvarar den
minskning av faslighelens marknadsvärde, som uppkommer genom cxpropriationen.
Om exproprialionen också medför fördelar för fasiighelen kun del händu ull
någon sådun minskning ime uppslår. Då förekommer alltså ingen - konlanl -
ersättning.

Emellertid
kan löseskillingen i vissu full uvviku från marknadsvärdet eller minskningen
därav. Della framgår av beslämmelserna i 4 kap. 1 S andra och iredje slyckena
och 2-5 SS expropriationslagen. Här bör särskilt uppmärksammas den s. k.
presumtionsregeln i 3 S. Den innebär alt ersättning för värdestegring efter
prcsumlionstidpunkien skall utgå endasi i den mån del blir uireti, all den
beror på annal än förväntningar om ändring i markens lillålna användningssätt.
Ersättning skall alllså inlc utgå för värdestegring på råmark som beror på all
marken kan väntas bli planlagd och bebyggd och inle heller för värdestegring på
bebyggd mark som beror på förväntningar alt marken får siörre byggnadsrätt
enligt en ny plan. Presumtionsregeln lar sikle på värdeuivecklingen efter en
lidpunki i förfluten lid, som lagls så långl tillbaka att någru
fdrvänlningsvärden som har samband med en ändrad markanvändning normall sell
ännu inte har uppstått inom del akluella områdel. Presumtionsregeln gäller den
värdestegring som har ägl rum under liden från dagen tio år före ansökningen om
exproprialion, dock högsl femton år före lalans väckande vid domstol. Enligt en
särskild övergångsbestämmelse för presumiionsiidpunklen aldrig vara lidigare
dag än den I juli 1971. Ell syfte med att sålunda begränsa rätlen lill
ersättning för förväntnings-värden var all dämpa markvärdesstegringen.

Expropriaiiva
ingrepp med avseende på fastighet kan ske också enligt annan lagstifining än
expropriationslagen. 1 fråga om ersättningen för sådana ingrepp innehåller
dessa andra lagar regler som hänvisar till eller eljesl nära ansluler sig lill
expropriationslagens ersättningsbestämmelser. Som exempel på sådana lagar kan
nämnas byggnadslagen (1947:385), naturvårdslagen (1964:822), väglagen(
1971:948), vattenlagen (1918:523),gruvlagen (1974:342), lagen (1974:890) om
vissa mineralfyndigheier, bosiadssaneringslagen (1973:531),
bostadsförvallningslagen (1977:792), fastigheisbildningslagen (1970:988),
anläggningslagen (1973:1149) och ledningsrättslagen (1973:1144).

Vissa
bestämmelser (ulöver den ovannämnda om s. k. delexpropriaiion) som medger
exproprialivi ingrepp utan konlanl ersältning bör dock påpekas. Del gäller
fördel försia vissa regler i byggnadslagen, nämligen 19, 20,42,43, 70, 112 och
113 SS. De fyra förslnämnda paragraferna gäller vägmark, som enligt plan
alltjämt skall användas för delta ändamål eller dylikl. I 70 och 113 SS avses
den siluaiionen all stadsplan resp. byggnadsplan läggs över område i en ägares
hand. Då kan förordnas all mark som behövs för gata och dylikl skall avstås
ulan ersättning "i den mån del med hänsyn lill den nylla ägaren kan
förvänlas fö av planens genomförande och övriga omständigheter prövas
skäligl". Enligt 112 S för mark som enligi byggnadsplan äravsedd lill väg
eller dylikl i den mån marken lill följd av nybyggnad behövs för samfärdseln
inom området utan ersättning tas i anspräk och nyttjas för del avsedda
ändamålet, om marken är obebyggd och vid planens fastställande tillhörde
antingen den fastighet, på vilken nybyggnaden företagits, eller

s. 167 Kontrollera mot PDF

SOU
1978.34 Förstärkningar av särskildu fri- och rälligheler
167

annun
fastighet med sumrnu iigare. Hur bör också nämnus 75 S lugen (1939:608) om
enskilda vägar. Denna lag hardock föreslagils skola ersälias av ny lagsliflning
(SOU 1977:12). Enligt de föreslugnu reglernu skulle mun i förekommunde fall
kunna kompensera markägare genom det sall, vurpå man faslsiäller skyldigheien
ull beiula avgift lill väghållningen, i siällei för genom kontant ersäiining
(se t. ex. s. 122-124).

Ovun
nämnd lugsliftning avser expropriaiiva ingrepp med avseende på fasiighel. När del
gäller lösa saker kun sådana ingrepp ske främsi enligt förfogandelagstiftningen
och annan för vissa extraordinära situationer avsedd lagsiiftning Här avses
allmänna förfogandelagcn (1954:279), allmänna runsoneringslagen (1954:280),
rekvisilionslagen (1942:583) och beredskapslbrfogundelagen (1942:584). Dessa
lugar är avsedda alt ersälias med ny lugsiiftninglproposiiionernu 1977/78:72och
75). Ersäliningsreglernu skull emellertid enligt dessa förslag vara väsenlligen
desamma som lidigare. Del innebärall ersäuning föravslådd egendom enligi
huvudregeln ulgår med belopp som befinnes skäligl med hänsyn lill nödvändiga
koslnader vid produklion eller åleranskaffning. Upplåls fasl egendom eller
dylikl ulges skälig ersättning för förlorad avkaslning eller nylta och för
skada på egendomen. I nödvändiga koslnader ingår bl. a. ersättning för
förelagarens egen arbetsinsats och för förräntning av egel kapilal. Gollgörelse
utgår däremoi inte för indirekia skador eller förlusler. Skulle t. ex. en
förfogandeåtgärd medföru uu en fabriksägare måsie inskränka driften, kan han
inic i denna ordning få ersättning för den föriust som därigenom kan tillfogas
honom. Till indirekia koslnader ar också all hänföra ulgifter som beror på att
ingångna avtul inte kun uppfyllus. Del ur förutsatt all sumordning skull ske
mellun prissällning enligi nu avsedd lagstiftning och prissällning enligt
prisregleringslagsiiftningen. Samordningen innebär alt den ersättning som ulges
enligt förfogandelagstiftningen kommer all sammanfalla med del pris som kunde
ha erhållits vid en frivillig försäljning. "Med den utgångspunkten kan man
säga au ersäiiningsreglerna innebär atl full ersättning ulgår vid förfoganden
enligt" förfogandelagstiftningen (se llll det nu sagda proposilionen
1977/78:75 s. 80-81). Här kan också nämnas ersäiiningsreglerna i 19 S andra
stycket brandlagen (1974:80). Enligt den lagen får iransportmedel, redskap
eller annan uiruslning las i anspråk för räddningstjänst. Nar så skell skall
kommunen ulge ersältning för skada på uirustningen och för förlorad avkaslning
eller nylla och för kosinad med anledning av au utrustningen har
tillhandahållits.

8.2.3
Ö\'en'äganden

Som
framgått under 8.2.1 anses alllså ersättningskravet i 2 kap. 18 S
regeringsformen ha en materiell innebörd. Del är däremoi oklart angivel vilken
ersällningssiandard som grundlagsregeln kräver.

Rällighetsskyddsutredningen
föreslår atl 2 kap. 18 S regeringsformen ges en innebörd som i fråga om
ersättningens kvalitet mera bestämt än nu knyter an lill vad som enligt del
föregående är föreskrivel i vanlig lag. I della syfte föreslår utredningen all
grundlagssiadgandel för följande lydelse: "Varie medborgare vilkens
egendom lages i anspråk genom exproprialion eller annat sädanl förfogande skall
vara lillförsäkrad ersättning för förlusten enligt

s. 168 Kontrollera mot PDF

168 Förstärkningar av
särskilda fri- och räitiglieicr SOU 1978:34

grunder
som bestummes i lag."

Della
grundlugssiudgunde skull .ses som en bekriiftelse av den ersättningsnivå som
nuvarunde regler om er.sälining vid expropriuiiva ingrepp lell lill. Siadgandel
hindrar inle sådana föreskrifter som t. ex. 4 kap. 3 S expropriationslagen.
Ersättning får begränsius lill del varde som grundas på lillålen användning av
den egendom del gäller. Grundlagssiadgandel innebar därvid ingen bindning vad avser
bevi.sbördans placering. Över huvud taget skall grundlagssiadgandel inte hindra
prisreglering. Därvid ar del givelvis del prisreglerade värdel och inle ell
eventuellt svarlabörsvärde som skall liggu lill grund förbesiummundci av
ersättningen enligt 2 kap. 18 S regeringsformen. Slulligen framgår av del sagda
atl, om cu exproprialivi ingripande medför också reella fördelur jusl för den
drubbude och om durför ingen förmögenheisminskning uppkommer för denne, så
behöver lagen inle föreskrivu någon (konlunt) ersäuning.

1
övrigi innebär rätlighetsskyddsutredningens förslag inle någon ändring i suk i
fråga orn 2 kap. 18 S regeringsformen. Vad lillämpningsområdel för stadgandet
belräffur uvses ulliså ullijumt full där medborgarens "egendom lages i
anspråk genom exproprialion eller annal sådani förfogunde".

8.3 Förstärkt skydd för medborgarskapet

Regeringsformen
2 kap. 7 S har följande lydelse:

Ingen
medborgare får landsförvisas eller hindras alt resa in i rikel.

Ingen
medborgare som äreller har varit bosall i riket får berövas sill medborgarskap
i annal fall än då han är eller samiidigi blir medborgare i annan slal.

Besiämmelsen
ålergår på 8 kap. 1 S i 1974 års regeringsform. Dar grundlags-skyddades
medborgarskapel dock endast för sådana svenska medborgare som forlfarande var
bosatta i rikel. Orden "eller har varit" tillades 1976 med
uigångspunki från förslag av 1973 års fri- och rällighetsulredning.

1809
års regeringsform innehöll inga regler om förlusl av svenskl medborgarskap.
Bestämmelsen i dess 16 § att "Konungen bör. . . ingen från orl lill annan
förvisa" hindrade heller inle alt landsförvisning som straff för avfall
från den rena evangeliska läran fanns kvar ända till 1860.

1
den lingslenska ulredningen (SOU 1941:20) behandlades inle hilhörande
frågor,och förfaltningsulredningen (SOU 1963:16och 17) föreslog endasl ell
sladgande au besiämmelser om svenskt medborgarskap skulle ges i lag. Svea
hovräll föreslog emellerlid i sitl remissyttrande, atl grundläggande bestämmelser
om medborgarskap skulle införas i räliighelskaialogen. Där borde sålunda
sladgas all infödd, i riket bosall svensk medborgare icke ulan medgivande
skulle kunna fråntas sill svenska medborgarskap med mindre han samiidigi av fri
vilja blev medborgare i annan stat.

Grundlagberedningens
förslag innefattade en bestämmelse om skydd för medborgarskapel. Enligt denna
skulle i riket bosatl svensk medborgare icke kunna fråntas siu medborgarskap,
såvida han icke var eller samiidigi av fri vilja blev medborgare i annan stat.
Moiiveringen var all del eljest i princip kunde bli möjligiatt kringgå förbudel
mol förvisninggenom alt beröva någon hans svenska medborgarskap. Beredningen
uttalade vidare, all reglerna om

s. 169 Kontrollera mot PDF

SOU
1978:34 Försiärkningar av särskilila fri-
och rälligheler 169

förvärv och förlust uv svenskl medborgurskup uven i övrigi
ur uv sior betydelse för den enskildes räilsslällning (SOU 1972:15 s. 29 och
199).

En rad remissorgan gick in på frågan. Några uv dem unsuguU
förbudet mol bcrövunde av svenskt medborgarskap borde ulslräckas lill all omfullu
uven i Ullundei bosaiiu medborgare. Slutens invandrarverk påpekade, ull mun
inle borde lillåla ull svensk medborgure,som därjämle ur medborgare i unnun
slul, skulle kunnu fråntas sill svenska medborgarskap ulan uiirycklig
viljeförkla-ringouvseilom han varbosatt i rikel ellcrcj. Grundlagsrcgeln borde
därvidlag Utformas i överenssiämmelse med gällande räll, dvs. lagen (1950:382)
om svenskl medborgarskap.

1973 års proposition uvvisade lunken all skyddel för
svenskl medborgarskap skulle uisiriickas även lill ulomlands bosalla personer.
Departementschefen uttalade vidare, att del i bestämmelsen unvända ordel
"beröva" markerade ull fråga var om all förklaras förlustig
medborgarskapel ulan egel uuryckligt samlycke. Riksdagen följde del i
proposilionen innefuliude förslaget i dessu hänseenden.

Fri- och rutligheisutredningen föreslog som numni ull
grundlugsskyddel för svenskl medborgurskup borde ulslräckas även till dem som
lidigare varit bosallu i rikel. 1 moiiveringen uUuludes följunde (SOU 1975:75
s. 142):

Rälten all vistas här i landet följer med del svenska
medborgarskapet. Sambandet mellan rörelsefriheten och skvihlci nioi herdvandc
av medhorgarskapei har därför föranlell atl i RF lagits in ett absolut skydd
mot all här i landet bosall svensk nnedborgare berövas sitt niedborgarskap i
annat fall än då han är eller samiidigi blir medborgare i annan stat.

Den stora belydelse. som medborgarskapel alllså har, gör
att ulredningen anser alt det är angelägel alt förstärka skyddet också Ibr
detla. Samtidigt n-iåste dock utgångspunkten vara att principerna för gällande
medborgarskapslagsiifining inte rubbas. En sådan princip, som också ligger lill
grund för de konventioner i medborgarskapsfrågor som Sverige anslutit sig till.
är strävan att undvika dubbell niedborgarskap, vilkel medför att något
undantagslöst skydd för medborgarskapet inte kan införas.

Avcn med utgångspunkt i gällande
niedborgarskapslagsiiftning har emellerlid utredningen funnil alt skyddet för
medborgarskapet kan utsträckas i ett viktigt hänseende, nämligen lill all
omfatta också svensk medborgare som någon gång har vuru bosatl här i landet.
Härigenom blir även den som - kanske av poliiiska skäl - har lämnai landet
skyddad. Från utlandet saknas inte exempel på au politiskt inle önskvärda
personer förmås att lämna sitl hemland och därefter berövas sill medborgarskap.
En annan vmst äralt frågan,om bosättning här allljämt föreligger, inte längre
fär någon betydelse och au besiämmelsen därlor blir mera läuillämpad och ger
även här bosalla ett bätire sk>dd.

Ulredningen vill i della sammanhang klargöra en punkl när
det gäller skyddet mot förlusl av svenskl medborgarskap. Del avser skyddel for
främst tlykiiiig som blivii svensk medborgare. Av förarbetena lill
grundlagsbestämmelsen i fråga fran-|går att denna utformats i nära anslutning
lill lagen (1950:382) om svenskl medborgarskap (se bilaga 10, avsnilt I). Denna lag föreskriver all svensk
medborgare över 18 år förlorar sitt svenska medborgarskap endasi om han genom
eget inilialiv förvärvar ulländskt medborgarskap. Det enda undanlaget från
denna regel gäller den som är född ulomlands och aldrig har varit bosatt i
Sverige eller uppehållit sig här under förhållanden som tyder på san-ihörighei
nied Sverige. Medborgarskapel Ibr barn under 18 år följer i princip föräldra
mas (se bilaga I O, avsniu 3.7). Gällande n-iedborgarskapsrätt medger alllså
inte att cn( vuxen) person, som äreller har varil bosalt i Sverige, ulan egel

s. 170 Kontrollera mot PDF

170
Förstärkningar av särskilda fii- och rättigheter SOU 1978.34

initiativ förlorar svenskl medborgarskap. Donna princip
kan dock inte uttryckas i RF. eftersom del skulle kräva alllför stor
utförlighet i grundlagsiexien. Ulredningen vill emellertid framhålla att
bestämmelsen i RF oni skydd mot förlust av svenskt medborgarskap bör ses mot
bakgrund av mcdborgarskapslagstiftningens utformning. Della innebär enligt
utredningens mening all del skulle strida mot grunderna för nu berörda
bestämmelse om en person,som har län-mal sitt hemland-kanske av poliiiska skäl
-och som har kommit lill Sverige och blivit svensk medborgare san-ilidigt som
han har kvar siu ursprungliga niedborgarskap, berövas sitl svenska
medborgarskap.

Av de remissorgun, som yltrade sig över fri- och
rälligheisulredningens betänkunde, vur det endusi hovrätten för Väsira Sverige
som berörde frågan om medborgarskapel. 1 dess yllrande föreslogs all skyddel
mol förlusl av svenskt medborgarskap skulle ytterligare förslärkas. Bland annal
borde i regeringsformen klart utsägas, all medborgare som ar eller varil bosall
i rikel inie kunde förlora del svenska medborgarskapel ulan eget inilialiv.

1976 års proposiiion i ämnet anslöt sig hell lill fri- och
rälligheisulredningens förslag. Härvid ullalade departementschefen bland annal
(prop. 1975/76:209 s. 122):

Jag vill i sammanhanget framhålla att jag delar
utredningens uppfattning atl det skulle strida mol grunderna för den föreslagna
bestämmelsen om skydd för del svenska medborgarskapel om en person, som har
lämnat sitt hemland - kanske av politiska skäl -och som har kommit lill Sverige
och blivii svensk medborgare samiidigi som han har kvar sitl medborgarskap 1
hemlandet, berövas sill svenska medborgarskap.

Riksdagen biföll i denna del proposilionen ulan några
ändringar.

Lagen (1950:382) om svenskl medborgarskap reglerar frågan
om förlusl av medborgarskapel i 7, 8 och 9 SS. Dessa purugrafer har följande
lydelse:

7 § Svenskt medborgarskap förloras av

1.
den som
förvärvar ulländskl medborgarskap efter ansökan eller uiiryckligl samlycke;

2.
den som
förvärvar ulländskl medborgarskap genom an inlräda i allmän ijänsl i annan
slal;

3.
ogift barn
under aderion år, som blir uiländsk medborgare genom all utländskt
medborgarskap, på säll avses ovan i paragrafen, förvärvas av föräldrarna, om de
hava vårdnaden om barnet, eller av endera, om han antingen ensam har vårdnaden
eller har vårdnaden lillsammans med den andre och denne icke är svensk
medborgare;

4.
ogift barn
under aderion år, som blir utländsk medborgare genom atl föräldrarna ingå
äklenskap med varandra; har barnel hemvist här i riket, inlräder dock förlusl
av svenskl medborgarskap endasi om barnel innan det fylll aderton år flyllar ur
riket och då har ulländskl medborgarskap.

8 § Svensk medborgare, som är född utom riket
samt aldrig här haft hemvisl och ej

heller uppehållit sig här under förhällanden som lyda på samhörighet med
Sverige,

förlorar sill svenska medborgarskap, när han fyller tjugotvå år. Pä
dessförinnan gjord

ansökan må dock den centrala utlänningsmyndigheien medgiva alt medborgarskapel

bibehålles.

När nägon enligt första slyckel förlorar svenskt medborgarskap,
medför detla förlusl av sädanl medborgarskap även för hans barn, som förvärvat
medborgarskapel till följd av all han varil svensk medborgare, om icke
förlusten skulle leda lill alt barnel kommer all sakna medborgarskap.

9 § Den cenlrala utlänningsmyndigheien må på
ansökan befria den som är eller

önskar bliva utländsk medborgare från hans svenska medborgarskap. Är sökanden
ej

s. 171 Kontrollera mot PDF

sou 1978:34 Förstärkningar av särskilda fri- och räiligheter
171

redan uiländsk medborgare, skall som villkor för befrielsen
stadgas, atl han inom viss tid förvärvar medborgarskap i annan stat.

Dubbelt
eller fierdubbell medborgarskap är sålundu icke uleslulel för såviii del
ulländska medborgurskupet förvärvats på annal sall än efteregci initiativ.
Härvidlag innebär lagen eti belydligi siarkure skydd för medborgurskupet un del
som garanleras i regeringsformen.

1
dellu sarnmanhung bör även nämnus Europurådskonveniionen uv den 6 maj 1963 om
begränsning uv full uv flerfuldigl medborgurskup och om miliiära förplikielser
i fall av flerfaldigt medborgurskup. Dennu konvenlion ratificerades av Sverige
1968. I ingressen uttalar signalärmaklerna, all de "anser all fall UV
fierfuldigt medborgarskap är en källa till svårigheler och all en gemensam
siruvan all så långl som möjligl begränsa aniulei full uv flerfuldigl
medborgarskap medlemsslalerna emellun summunfuller med Europarådels
syfte". Konventionens besiämmelser går i frågaom förlusl av medborgarskap
dock inle längre än nu gällunde svensk lugsliftning.

Europarådets
minislcrkommiilé anlog i maj 1977 en resolulion om utt inom äktenskapet föddu
barn borde ges lika rätl ull förvärvu såväl moderns som fuderns medborgarskap.
I samband härmed uttalades, all medlemsslaler som så önskade borde kunna införa
bestämmelser om all de av deras medborgare som även hade annal medborgarskap
uvfordrudes en förklaring om vilketdera medborgarskapel de önskade behålla.
Någon skyldighet ull införa sådana bestämmelser salles aldrig ifråga, och ingen
medlemssiul har ännu gjort det.

Räiiigheisskyddsulredningen
finner del angeläget, all skyddel mol förlusl av svenskl medborgarskap även i
regeringsformen och icke bloll i medborgarskapslagen så långl del är möjligl
kommer atl gälla även sådana medborgare, som ulan eget initiativ eller egen
önskan innehar medborgarskap också i annan slal. De närmusi akluellu exemplen
på flerfuldigl medborgarskap av delta slag lorde falla inom någon av följande
kategorier:

1.
Personer, som kommit till
Sverige som fly klingar eller a v annan orsak, och som därefier blivit svenska
medborgare men icke befriats från sitl föregående medborgarskap i annun slut.

2.
Svenska kvinnor, som äreller
varil gifta med medborgare i sådana stater, där hustrun - liksom fallel var i
Sverige fram lill 1950 - auiomaliskl får mannens medborgarskap.

3.
Barn, vilka enligi svensk lag
blivit svenska medborgare genom födelsen, därför all föräldrarna eller enderu
av dem har svenskl medborgarskap, men som är födda i länder där medborgarskapel
bestäms av födelseorten (lus soli) eller är hell beroende av faderns medborgarskap.

Särskilt
när del gällerden försia kalegorin kan man inte ulesluta möjligheten av ull
vårt lund i ell skärpt utrikespolitiskt läge kunde utsullas för pålryckningar i
syfte alt framlvinga sådana lagändringar, all de berörda personerna berövades
sill svenska medborgarskap. En uttrycklig grundlagsregel skulle i så fall ge
avsevärl bäure skydd än en beslämmelse i vanlig lag, även i belraklande av del
ovan citerade molivultalandet i 1976 års proposition. I avseende på dem som
lillhör de båda andra kaiegorierna ler sig sådana

opaginerad Kontrollera mot PDF

72
Förstärkningar av särskilda fri- och räiligheter SOU 1978:34

pålryckningar kanske mindre sannolika. Men del bör
underslrykas, ull möjlighelernu ull från svensk sidu ge skydd och hjälp ål
ulomlands boende personer med anknyining lill Sverige över huvud tagel är
avsevärt siörre un eljesl i de full. då dessu hur svenskl medborgarskap och
innehar eller kan få svenskl pa.ss.

I princip bör därför grundlagsskyddel ulvidgas så, all
ingen medborgare som är eller har vuril bosall i rikel skall få berövas sitl
medborgarskap i annal fall än då han samtidigt, efter uttryckligt samlycke
eller genom alt inträda i allmän ijänsl, blir medborgare i annun slal. Hänsyn
bör icke kunna las lill all personen i fråga kunske innehar eller utun egel inilialiv
eller samlycke förvärvar medborgarskap även i annan slal.

Från denna regel böremellertid göras vissa undanlag. Del
finns sålunda icke lillräckliga skäl ull frångå de i medborgurskapslagen 7 S
punkl 3 och 4 sumt 8 S andru slyckel givnu bestämmelserna om all barn under
aderion års ålder i fråga om föriust av svenskl medborgarskap i vissa fall
skall följa föräldrarna eller endera av dem.

Vidare har ulredningen inhämlai, ull på grundvul uv
nordiskl sumråd förberedes en sådun ändring av medborgarskapslagen, all
överenskommelse skall kunna iräffas med annan stat om au den som sedan födelsen
är medborgare även i den andra staien och sedan minsl fem årär varakiigt bosall
där skall förlora sill svenska medborgarskap vid viss i avtalet ungiven ålder,
som ej får undersliga nillon och ej översliga ljugotvå år. Förslag uv
motsvarunde innehåll hur i Dunmark redan antagits av folkeiingel och lorde
komma au framläggas även i Norge. Eftersom del ar av betydande värde all
medborgarskapslagsiiftningen förblir likformig i de nordiska länderna, bör
regeringsformens föreskrifter icke utformas på sådant säll all de lägger hinder
i vägen för all även värt land ingär överenskommelser av angivel slag. Härvid
förutsältes, all dessa överenskommelser alllid anses vara av sådan vikt all de
jämlikl regeringsformen 10 kap. 2 S tredje slyckel underställs riksdagen för
godkännande.

De två undaniug som här nämnts bör kunna göras ulan all
grundlagsskyddel mot förlust av svenskl medborgarskap uttunnas alltför myckel.
Del av rällighetsskyddsutredningen föreslagna stadgandel i regeringsformen 2
kap. 7 S utesluter däremoi möjlighelen av all ytteriigare undanlag kommer lill
stånd ulan grundlagsändring. Skyddel för de förul nämnda ire kategorierna av
personer med fierfaldigi medborgarskap bör därigenom bli tillfredsställande.

8.4 Förstärkning av de processuella garantierna vid
frihetsberövande

I 2 kap 9 S regeringsformen föreskrives:

Har annan myndighei än domstol berövat någon medborgare
friheten med anledning av brou eller misslanke om brou, skall denne kunna få
saken prövad av domstol utan oskäligt dröjsmål. Vad nu sagls gäller dock icke
när ftåga är om alt lill rikel överflytta verkslällighel av frihetsberövande
påföljd sorii har ådömis i annan stat

Har
medborgare av annan anledning än som angivits i försia slyckel blivit

opaginerad Kontrollera mot PDF

SOU 1978:34 Förstärkningar av särskilda Jri- och rälligheler
173

omhändertagen
tvångsvis, skall han likaså kunna få saken prövad av domsiol ulan oskäligl
dröjsmål. Med prövningav domstol likställes i sådant fall prövningav nämnd, om
nänindens sammansättning är beslämd i lag och ordföranden i nämnden skall vara
eller ha varit ordinarie domare.

Den
återgivna paragrafen torde i första hand varu avsedd alt slyra lugstiftningen
och ulliså innebära ell krav uu del ulllid skull finnus såduna domsiolur eller
domstolsliknande nämnder inrältade som ur behörigu au på begärun av enskild
pröva frågorom frihelsberövande. Det är däremot i viss mån osäkert, om
besiämmelsen geren riiu förden enskilde atl tu iniiiativei lill en prövning, om
del skulle saknus ell behörigl organ som har fåii sig uppgiften anförtrodd.
Skulle del finnas en sådan räu, är del vidare oklart, lill vilket organ han i
så fall skall vända sig. Enligt en undersökning, "Särskilda
rälissäkerheisgaraniier", vilken ur fogud såsom bilaga 17 lill 1973 års
fri- och raiiighelsulrednings belänkande (SOU 1975:75 s. 441) är del sålunda
inle hell klart i vad mån bestämmelsen riklar sig enbarl lill lagstiftaren
eller kan tillämpas direkl av domstol, utan slöd av vanlig lag eller annan
förfultningsbcslämmelse. Nämnda uiredning har för egen del (anf arb. s. 103)
uiiulai alt regeringsformens regler om räll lill domslolsprövning av vissa
friheisberövunden knuppasi kan lillämpas direkl av domslolarna ulan måsle, för
all få verkan för de enskilda medborgarna, komplelierus med besiämmelser i den
vanliga lagsiiftningen.

Frågan
lorde för närvarande ha ringa praklisk belydelse. Del kan emellerlid uppkomma
vissa full, där del är tveksumt, om gällande bestämmelser i lug eller unnan
författning fyller grundlagens krav (se den nyss anförda undersökningen i SOU
1975:75 s. 441 f). Det är här fråga om en fundumental rätt för den enskilde,
och det är därför angelägel alt del klargöres all grundlagsbeslummelsen gör del
möjligl för den enskilde all få till siånd en rälislig prövning av
frihelsberövandel, även om i någoi fall ingen prövnings-befogenhel skulle vara
uppdragen ål en behörig myndighei.

Då
del gäller all välja organ som skall kunna ulföra den här avsedda prövningen av
friheisberövunden i de sällsynta fall då behörigt organ eljesl saknas, kan man
knappasl tänka sig någon unnan möjlighel än atl läggu uppgifien på allman
domsiol, dvs. i försia hund lingsräii.

1
brisl på förfallningsbestämmelser torde den enskilde kunna vändu sig lill den
lingsrält inom vars domkreis han hålles omhändertagen. Så länge inle
bestämmelserna om domstolarnas sammansäuning och förfurande har anpassats efter
denna typ av mål torde domslolarna få lillämpa de regler i rättegångsbalken
eller annan lag, som gäller likartade siraffprocessuella frågor. I vart fall
saknus anledning all belasla grundlagsiexten med dessu eller liknunde frågor.
Där behöver inte sägus annul än au, om inte den prövning som föreskrives i
paragrafen har uppdragits åt behörig myndighei, prövningen skall ulföras av
allmän domstol.

s. 175 Kontrollera mot PDF

SOU 1978:34 175

9 Specialmotivering

9.1 Regeringsformen

2
kap. 7 ,sV

Huvudgrundernu
för rätlighetsskyddsutredningens förslag i dettu hänseende framgår av den
allmänna motiveringen (8.3).

De
föreslagna förändringarna hänför sig lill paragrafens andra siycke. Deltas
försia mening innefattar huvudregeln beiräffande förlusl av svenskt
medborgarskap. Med uiiryckligl samlycke lill förvärv av ulländskt medborgarskap
likställes här liksom i 7 S lagen om svenskl medborgarskap inlräde i allmän
tjänst i unnan slal, nar deltu medför all ulländskl medborgurskup för\'urvas.
Där så icke sker hur inlrudei i uiländsk allmän tjänst däremot ingen
rällsverkan i avseende på del svenska medborgarskapel.

Del
undanlag från huvudregeln som sladgas i andra meningen molsvarar beslämmelserna
i medborgarskapslagen 7 S punkl 3 och 4 saml 8 S andra Slyckel. De där och i
lagens 9 a S gjorda förbehåll, enligt vilka del svenska medborgarskapet under
vissa omständigheter kan fö kvarslå, behöver icke anges i regeringsformen.

Vad
beträffar del yiierligare undanlag som gjorls i den iredje meningen hänvisas
lill den allmanna moiiveringen. Såsom där framhållits skall överenskommelser uv
della slag ulllid unses vuru av sådan vikt ull de jämlikl 10 kup. 2 S tredje
slyckel regeringsformen skull underställas riksdagen för godkännande.

2
kap. 9 §

Innebörden
av del tillagda iredje slyckel i denna paragraf framgår av den allmanna
motiveringen (8.4).

2
kap. 10 ,sV

1
andra siycket av denna puragraf hur lugils in förbudel mol retroaktiva skaller
och avgifter.

Skall
respeklive avgift är begrepp som redan finns i regeringsformen. Vad särskilt
gäller avgift ar atl märka ull härmed avses inle bara sådan
"belungunde" avgift, som enligt 8 kap. 3 S regeringsformen i princip
skall beslutas av riksdagen. Även en avgift,som erläggs frivilligt som
ersättning för en vara eller en prestation och avser ull bidru lill eller hell
läcka statens

s. 176 Kontrollera mot PDF

176
Spccialnioiiyering SOU 1978.34

koslnader inom ifrågavurunde verksumhelsområde, är en
avgift i regeringsformens - och därmed också i dennu paragrafs - mening.
Exempel på denna sist numndu typ av avgift ur taxorna för de affärsdrivande
verken.

Frågan, vilken omständighet som utlöser skull- respeklive
avgiftsskyldig-hcl, har behandlals i den allmänna moiiveringen (8.1).

Reiroaklivilel ärenligt undantagsregeln i andru meningen
under ungivnu förulsuitningar lillålen. om den utlösande omsländigheien
inträffude sedan ell UV regeringen eller riksdagsulskoli framlagl förslag liil
relroakliv föreskrift hude lämnuls till riksdugen eller sedun regeringen hade
lämnal riksdagen meddelande i saken genom skrivelse. Den avgörunde lidpunkien
är den dug då proposiiion, uiskoiisbeiänkande respeklive skrivelse med
meddelande blir allmän handling hos riksdagen. Enligi nuvarande regler härom
blir avgörande lidpunki för en proposition och ell meddelande från regeringen
den dag då proposilionen eller skrivelsen kommer in till kammarkansliet. För
ell uiskoiisbeiänkande blir den avgörande dagen i regel nur beiänkundei förslu
gången anmäls i kammaren. Reiroukiiviiei ur i förvarningsfullen lillålen från -
inie från och med - den dug då förvurningen gavs.

Med förslag som har lugis frum uv riksdugsuiskoli förslås
enbarl uiskolls-mujoriielens förslug, således ej förslug som hur frumförls
reservaiionsvis i ulskollei.

Som framgårav laglexten skall meddelande lill riksdagen
från regeringen all denna avser all föreslå en relroakliv skalleregel ske genom
skrivelse (se 3 kap. 6 S riksdagsordningen); vurken munlligl meddelande eller
meddelande exempelvis i budgelproposilionen är alllså lillräckligi för au ell
beslul om relroakliv tillämpning senare skall kunna fattas. Vad skrivelsen
skall innehålla diskulerus i den ullmänna moiiveringen och i del följande. Av 4
kup. 1 S försia stycket andra meningen riksdagsordningen framgår indirekl all
en sådan skrivelse från regeringen inle skull hänvisas lill utskoll för
beredning.

Del förhållandel all relroakliv lillämpning uv en ny
skatteregel är tillålen från i. ex. dagen då regeringen i proposiiion lude frum
förslag lill denna innebär giveivis inle atl den reiroukiivu tillämpningen
måsie ske jusl från den dagen. Grundlagsregeln säger bara au reiroakliviteten
inle får gå längre bakåt i liden än så.

För all en skulleregel skall fö lillämpus relroukiivi från
dugen då proposilionen i ärendet kom in lill kummarkunsliei krävs inte all del
råder fullständig överensstämmelse mellun förslugel lill föreskrift i
proposilionen och den sedermera unlugna lagen. Vid riksdagsbehandlingen kan
alllså vissa jämkningar göras ulan all man går misle om möjlighelen lill
relroakliv lillämpning.

Vad vidare gäller del fallel all regeringen meddelar
riksdagen all den avser att föreslå en retroaktiv skalleregel är lydligl, all
meddelandel inie kan innehålla någon detaljerad beskrivning av kommande
förslag. Del väsenlliga är all del genom meddelandel görs klarl vilken lyp av
transaktion, inläkl, avdrag elc. liom förslaget avses ingripa mol sumt från
vilken lidpunki relroukliviieien skull gälla. Däremoi kan inte generellt krävas
alt del säll, på vilkel ingripandel skall ske, preciserus. Som har frumhållils
i den allmänna moiiveringen måsle i dessu siiuaiioner görus en uvvägning mellan
olika inlressen. varför de skutlskyldigu inte kan garanierus full
förulsebarhei.

s. 177 Kontrollera mot PDF

SOU
1978:34 Spedalmotlvering 177

2
kap. 12 s

Föreskrifterna
i regeringsformen om del föreslugna särskilda förfarandel för beslul rörande
räliighetsbegränsande lag har lagils in såsom nya iredje och
fiurdesiyckeni2kap. 12 S.såsom ell nyll iredje stycke i 2 kap. 20 Soch såsom en
ny 13 kap. 7 S. Huvudbestämmelserna finns i 2 kap. 12 S.

Sistnämnda
parugruf unger nu i shi,försia stycke vilku uv de i 2 kup. I-l 1 SS upplugnu
rällighelerna som är begrunsningsbura. Vidare slås fasl all begränsning måsle
göras genom lag,ulom ietl parangivna fall. Slulligen förutskickas all del flnns
vissa materiella ramar för begränsningsmöjligheterna. I paragrafens andra
sjycke anges vissa generella sådana ramar. Där föreskrivs alt
rättigheisbegränsning får göras bara för alt lillgodose ändamål som är
godtagbart i ell demokraliskl samhälle. Begränsningen får aldrig gå ulöver vad
som är nödvändigt med hänsyn lill del ändamål som har föranlell den. Den får
inle heller sträcka sig så långl all den ulgör ett hol mol den friu
åsiktsbildningen såsom en av folkslyrelsens grundvalar. Slulligen slås fast atl
begränsning inte förgöras enbarl på grund av politisk, religiös, kullurell
eller annan sådan åskådning.

I
iredje stycket i 2 kap. 12 S har för del försia angetts det särskilda
lagsiiftningsförfarandeis primäru lillämpningsområde. Det har skell genom en
hänvisning lill försia stycket. Förfarandel omfaltarsåledes lagar som angår
begränsning uv yttrandefriheten, informationsfriheten, mötesfriheten,
demonsiralionsfrihelen och föreningsfrihelen, den kroppsliga integriteten i
allmänhet, skyddel för förtrolig meddelelse, rörelsefrihelen i allmänhet och
rälten lill offentlighet vid domslolsförhandling. Formuleringen omfattar
visserligen också skyddel mol husrannsakan och liknande inirång, men lagar som ingriper
enbarl i denna fri- och rättighet undantas från del särskilda förfarandels
lillämpningsområde genom en föreskrifi i fjärde siycket. Skälen härtill har
redovisals i den allmänna moiiveringen.

Vidare
anges i iredje slyckel grundelementen i del särskilda beslulsförfarandel.
Förfarandel innebäraii lagförslagel i fråga skall vila i riksdagen i minsl lolv
månader innan del för antas. Tiden räknas från del all det försia
ulskoilsyllrandel över förslaget anmäldes i kammaren. Förslaget skall dock
alllid kunna förkaslas omedelbarl. Vidare skall en kvalificerad majoritet kunna
anta förslaget ulan dröjsmål. Härför skall krävas insiämmande av minsl fem
sjättedelar av de rösiande.

Ell
viktigt moment är atl del särskilda förfarandet skall vara tillämpligt bara på
yrkande. Bakom ell sådani yrkande skall slå minsl lio riksdagsledamöler. De
närmare bestämmelser om del särskilda förfarandet som behövs föreslås bli
iniagna i riksdagsordningen.

Ullrycket
i iredje slyckel "förslag till lag angående begränsning av" någon av
de ifrågavarande fri- och rällighelerna belyder inle, all det konkrela
lagförslagel nödvändigtvis skall ytteriigare inskränka den berörda rättigheten.
Innebörden är att lagförslagel skall angå föreskrift som är rättighetsbegränsande.

I
fjärde stycket ålerfinns undantagen från del särskilda beslutsförfarandets
lillämpningsområde enligt iredje stycket. Lagar som avser enbart skyddel mol
husrannsakan och dylikl har redan nämnts. De andra undantagen är vissu lagar om
tystnadsplikt, lagar om "rena" frihetsstraff och om viss

18 Riksdagen 1978/79, I saml. Nr 195

s. 178 Kontrollera mot PDF

178 Specialmotivering SOU 1978:34

förlängning
av lidsbegränsud lags giltighetstid.

Ett
femle undantag framgår av den nya 13 kap. 7 f regeringsformen. Där sägs all del
särskilda beslutsförfarandet inte skall lillämpas då rikel är i krig eller
omedelbar krigsfara.

Bakgrunden
lill och innebörden av de nämnda undantagen har redovisals i den allmänna
moiiveringen (4.5.2-4.5.4, 4.7.5, 4.7.6 och 4.1 1).

Del
särskilda beslulsförfarandet enligt 2 kap. 12 S iredje siycket saml undantaget
därifrån för föriängning av tidsbegränsad lags giltighetstid skall vara
tillämpliga också på sådan särskild lag som avses i 2 kap. 20 S undru stycket
regeringsformen. Detta grundlagssiadgande handlar om fri- och räilighetsskyddel
för ullänning här i landet. Beslämmelse om förfarandets tillämplighel har
tagits in som ell nylt iredje siycke i nämnda 20 S. Bakgrunden härtill har
angivits i den allmänna moiiveringen under 4.7.3. Se vidare specialmoliveringen
lill 2 kap. 20 S.

Del
särskilda lagstiftningsförfarandet kommer lill ulöver del redun infördu
maleriella räilighetsskyddel i 2 kap. regeringsformen. För ell beslul om
räUighetsbegränsande lag krävs således både all - i förekommande fall - del
särskilda förfarandel lillämpas och atl regeringsformens maleriella villkor är
uppfyllda, t. ex. alt - där så krävs - ell lillålel inskrunkningsändumål
föreligger.

Ordel
"lag" kan vara dubbeliydigi. Del kan belyda förfalining som beslutals
av riksdagen. Del kan också avse särskild föreskrifi i sådan författning. I
grundlagsiexi använder rättighelsskyddsulredningen ordet i den sisinämnda
bemärkelsen. I moliviexten använder ulredningen ordel i bägge betydelserna.

Såsom
en rättighetsbegränsning eller såsom räliighetsbegränsande belecknas ofta den
lagregel som ger slöd för ifrågavarande ingripande i del särskilda fallel. Även
della ingripande i sig ulgör en rällighetsbegränsning. Man säger alllså all
rättigheten "begränsas genom lag". Den begränsas också genom del
konkrela ingripande som sker med stöd av lagen. Denna terminologiska
fiexibilitet torde inte föranleda missförsiånd. Man måsle dock uttrycka sig
lydligl när man åsyftar del fallel - där del får föreligga - alt räiiighet med
slöd av bemyndigande i lag ("delegeringslag") begränsas genom annan
författning än lag.

Vissa
mera generella spörsmål i fråga om det särskilda lagsiiftningsförfö-randels
tillämpningsområde har behandlats i den allmänna moiiveringen. Här skall nu mol
den bakgrunden göras en mera detaljerad genomgång för varje fri- och rättighet
för sig. Det sker genom en ulföriig exemplifiering av befinlliga
lagbeslämmelser som blir omfallade av detla särskilda förfarande. Såsom
belysning anges ibland bestämmelser som faller utanför detla område.

/ Ynrandefriheten

Massmedierätlen

Yttrandefriheien
i tryckt skrift regleras i en särskild grundlag, tryckfrihetsförordningen.
Yttrandefriheten i radio, TV och film är däremot inte reglerad på
grundlagsnivå. Yiirandefrihelsutredningens arbeie kan emellertid leda lill

s. 179 Kontrollera mot PDF

SOU 1978:34 Spedalmotlvering 179

all
så blir fallet. I samma mån kommer det nu förevarunde lugstiftningsför-furundei
all bli inakiuelll.

F.
n. fuller dock radio- och filmrälten inom regeringsformens rum. Dessa
rättsområden innehållerätskilliga yiirundefrihelsbegrunsunde besiämmelser. Från
radiolagen (1966:755) kan nämnas tillsiåndskravet för användning av
radiosändare (2 S), radiomonopolei (5 S), regeln au monopolet skall ulövas
opartiskt och sakligt (6 S) samt möjlighelen enligt 8 S undra slyckel till
förhandsgranskning i vissa fall. Hithörande regler omfattas i. v. av del nu
föreslagna särskildu lugsliflningsförfarandei. (Ändringar i radiolagen har
föreslagits i propositionen 1977/78:91.) Del särskilda förfarandel omfaltar
också - bortsett från föreskrifierna om rällegången - flertalet regler i
radioansvarigheislagen (1966:756). Sistnämnda lags sakinnehåll har tryckfrihetsförordningen
som mönsier. (1 proposilionen 1977/78:144 hur föreslugiis särskild
ansvarighetslag för den s. k. närradion.) Även filmcensuren är givelvis en
ytlrandefrihelsbegränsning. De maleriella bestämmelserna därom i förordningen
(1959:348) med särskilda besiämmelser om biografföreställningar m. m. omfattas
av det särskilda förfarandel. Rällighetsskyddsutredningen förutsätter atl
regleringen av yttrandefriheten i radio och film kommer all behandlas av
yltrandefriheisulredningen.

BroUsbalken
m. m.

Principerna
för gränsdragningen mellan s. k. yllrandefrihelsbroli och andra broll har
angells i förarbeiena lill 1976 års reform, vartill hänvisats i den allmänna moiiveringen
under 4.6.1 A. Man går efter syflel atl skydda den fria opinionsbildningen och
den allsidiga upplysningen.

Fönal
ochförolämpning (broilsbalken 5 kap.) är yllrandefrihelsbroli. Dessa
slrafföeslämmelser skall alllså omfaiias av del särskilda beslulsförfarandel.
Delsamma skulle gälla för s. k. ekonomiski förtal, om sådani skulle
sirafföeläggas. Det må emellerlid erinras om atl förmögenhelsbroiien faller
utanför omrädel. Därmed avsedda gärningar får liksom hiuills anses som
brollsliga i annal avseende än som missbruk av den grundlagsskyddade
ytirandefriheien. Del må vidare erinras om all beslämmelserna i 15 kap.
brottsbalken om mened m. m. inle berör den grundlagsskyddade yttrandefriheten.
För belysning av gränsdragningen må särskilt pekas på 15 kap. 7 S om falsk
resp. vårdslös tillvitelse. All dessa brotl lill skillnad från förtals-brottet
inle är att anse som ytirandefrihetsbrolt beror uppenbariigen på alt det för
sirafföarhei för falsk eller vårdslös tillvitelse krävs, att ytlrandel gjorts
lill en myndighet som har atl uppta anmälan i den sak det gäller.

Vidare
är här all redovisa del av 6 kap. 6 S brottsbalken om oiukiigi beteende. Del
gäller andra stycket som avser bl. a. del fall all någon genom ord som
uppenbart sårar tukt och sedlighet upplräder ansiölligl mot annan. Denna del av
strafföestämmelsen måste anses som ytlrandefriheisbegrän-sande i
regeringsformens mening och omfattas av del särskilda förfarandel.

I
16 kap. brottsbalken finns vidare vissa besiämmelsersom omfattas av del
särskilda beslulsförfarandel. Del gäller uppvigling (5 S), hets mot folkgrupp
(8 S), otillåtet förfarande med pornografisk bild (11 S) ochförledande av
ungdom (12 S). Detsamma skulle ha gällt för beslämmelserna om de s. k.
rykiessprid-

s. 180 Kontrollera mot PDF

180
Specialmoiivering SOU 1978:34

ningsbrotten, som fanns fram till årsskiftet 1977-78 (16
kap. 6 S, 17 kap. 6 S och 19 kap. 8 S brottsbalken). Brolisbeieckningarna var
samhällsfarlig ryktesspridning, beljugande av myndighei och ryktesspridning
till fara för rikels säkerhei. Den sisinämnda sirafföestämmelsen har dock
behållits som s. k. krigsarlikel (22 kap. 2 a S brottsbalken). Frågan om i vad
mån spridandel av osanna rykten skall varu slrufföelagi är emellertid föremål
för uiredning (Dir 1977:5). En förnyad kriminalisering pä della område skulle
omfattas av det särskilda förfarandel.

Strafföestämmelsen om uppror i 18 kap. 1 S brottsbalken är
omfallad av del särskilda beslulsförfarandet. Gärningar som avses där kan vara
yllrandefrihelsbroli. Också straffskärpningsregeln i 18 kap. 2 S broilsbalken
hör hil, i vad den hänvisar lill 5 kap. nämnda balk.

1 19 kup. brottsbalken strafföeläggs
ytlrandefrihelsbroiten högförräderi (1 S), krigsansiijian (2 S), spioneri (5
och 6 SS), obehörig hejåttning med hemlig uppgifi (7 och 8 SS) och vårdslöshei
med hemlig uppgifi (9 S). Del må anmärkas all också 10 S om olovlig
underrättelseverksamhet omfattas av del särskilda beslulsförfarandel, efiersom
denna kriminalisering i vart fall ulgör en inskränkning i informalionsfriheten.
- Reglerna om spioneribrollel är f n. föremål för översyn. Denna har uppdragils
åt samma kommitté som skall pröva frågan om lagsliflning mot falsk
ryktesspridning.

Ytterligare följande bestämmelser i brollsbulken är
akluella i della sammanhang. 20 kap. 3 S om bron moi lystnadsplikt omfattas av
del särskilda lagsliftningsförfarandel. Detsamma gäller f ö. de bestämmelser i
skilda lagar som statuerar själva tystnadsplikten, dock inie när del gäller
tystnadsplikl endast för offentliga befattningshavare och ijänsleplikliga i
fråga om sädanl som för hållas hemligl med stöd av tryckfrihetsförordningen.

Också 21 kap. 8 S broilsbalken om missfirmdse mot krigsman
och 10 S om uppvigling av krigsmän omfattas av det särskilda förfarandel.
Detsamma gäller den ovannämnda bestämmelsen om ryktesspridning Ull färaför
rikeis säkerhei (22 kap. 2 a S) saml stadgandena om landsförräderi, landssvek,
landsskadlig vårdslöshet, samröre med fienden, undergrävande av siridsviljan
och försvars-skadlig ryklesspridning (1. 2, 4, 5 och 6 SS i 22 kap. brottsbalken).

Ulöver de regler i 22 kap. brottsbalken, som direkt riklar
sig lill rälislillämparen, finns del en ddegeringsbesiämmdse i 16 S Genom denna
bemyndigas regeringen all sälla vissa bestämmelser i lillämpning i vissa
angivna situationer. Bland dessa bestämmelser ingår de ovannämnda paragraferna
i 22 kap Delegeringsbesiämmelsen i 16 S omfattas därför av det särskilda
förfarandet.

Bestämmelser som särskilt sirafföelägger försök,
förberedelse eller stämpling till ett yttrandefrihetsbrotl omfattas av del
särskilda beslulsförfarandel. Detsamma gäller t.ex. 19 kap. 15 S broilsbalken.

I detla sammanhang bör den numera upphävda
sirafföestämmelsen i 19 kap. 13 S broUsbalken om lagande av utländskt understöd
beröras. Den torde vid 1976 års fri- och rätlighetsreform knappasl ha
betraktats som en ytlrandefrihetskriminalisering. Den brottsliga gärningen
bestod nämligen i all man mottager egendom (av främmande makl). Men
sirafföarhelen förutsatte att della görs i syfte alt genom skrifter eller på
annal sätt påverka den allmänna opinionen i cenlrala politiska ämnen. Skulle
man i stället ha gärningen konsiruerad såsom förberedelse till ett
ytirandefrihetsbrolt, skulle

s. 181 Kontrollera mot PDF

SOU 1978:34 Spedalmotlvering 181

struflbeluggningen av dellu förberedelsefull vuru omfutlud
uv det särskildu beslulsförfarandel. Del må anmärkas alt den ovannämnda
kommitté, som skall se över bl. a. spioneribrollel, också skall la upp frågan
om behovei av lagsiiftning mol propaganda, som finunsierus från ullundei och
som kun medföru fura för den fria meningsbildningen i landet.

Lagen (1949:165) ang. beslagå vissa skrifter (ändrad
senasi 1977:1019)uvser uppviglunde skrifter som uniräfläs vid avdelning av
krigsmakten. (För skrifter som mångfuldiguts på del säu som uvses i
iryekfrihelsförordningen finns cn motsvarunde bcsiummelse dar.) Av vud som
sagls i den ullmänna moiiveringen om ivångsmedel (4.10.6) framgår,ull lagen
1949:165 skall anses omfallad av det särskilda förfarandet.

Däremoi bör allmänna regler om beslag i brottmål (se 27
kap. rättegångsbalken) inle anses begränsa ytirandefriheien durför, ull beslug
i princip för läggus också på skriftlig handling. (En annan sak är all
möjlighelen atl la brev eller telegram eller dylikl i beslag, medan del är
under befordran hos post-resp. televerket, ulgör en begränsning av skyddel för
förtrolig meddelelse.)

Också förbudet mol otillbörliga yllranden i 9 kap. 5
rättegångsbalken skall unses omfutlal av del särskilda
lagstiftningsförfarandet.

Vidare omfattas lagen (1947:164) om,förbud mol poliiiska
uniformer av del särskilda förfarandel. Delsammu gäller lagen (1975:370) om
förbud moi spridning och utförsel av vissa kartor och lagen (1975:371) om
förbud mol spridning och utförsel av flygbilder och vissa fölografiska bilder.

Upphovsruli och dylikl

Till skillnud från vad som uUalais i bil. 6 lill fri- och
rältigheisutredningens belänkande (s. 289-290) anser
rättighelsskyddsulredningen, att den ekonomiska sidan av upphovsrätten inte
bör uppfattas som en begränsning av yttrandefriheten i grundlagens mening. Del
är här fråga om upphovsmannens principiella ensamrätt all mångfaldiga verkei
och eljest utnyttja della ekonomiski. Däremoi måsle upphovsmannens s. k.
ideella rätl anses som en sådan begränsning. Härmed avses de
siraffsankiionerude beslämmelserna i 3 S andra och iredje slyckena lagen
(1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnäriiga verk. Där föreskrivs
all ell verk inle får ändras så, all upphovsmannens litterära eller
konslnärliga anseende eller egenart kränks. Vidare sägs atl verkei inlc heller
får göras lillgängligl för allmänheten i sådan form eller i sådant sammanhang
som är på angivel sätt kränkande för upphovsmannen. Såsom en inskränkning i den
grundlagsskyddade yttrandefriheten bör vidare uppfanas viiesbeslämmelsen i 51
S mot all ell verk åierges offentligt på ett sätt som kränker den andliga
odlingens inlressen. Vid denna lolkning synes del främst bli följande
bestämmelser i upphovsrätts-lagen som blir omfallade av del särskilda
beslulsförfarandel: 3 S andra och tredje Slyckena, 51-53, 59 och 60 SS. -Och
vad gäWerlagen(1960:730)om räll ulffotografisk bild skulle detsamma gälla för 2
S andra slyckel, 16, 21 och 22 SS.

I detla sammanhang må såsom belysning pekas på 15 S
firmalagen (1974:156). Denna bestämmelse avser del fall att firma eller annat
näringskännetecken eller dess användning strider mot goda seder eller allmän

s. 182 Kontrollera mot PDF

182 Specialmotivering SOU 1978:34

ordning
eller är vilseledande. Då kan domstol vid viie förbjuda innehavaren av
kännetecknet atl använda della. Det skulle möjligen kunna sällas i fråga, all
ell sådani sladgande begränsar yitrandefriheten i regeringsformens mening. Så
bör dock inle anses vara fallel.

Reklam

Den
kommersiella reklamen ar ell område, där regeringsformens yiirandefriheisbegrepp
är någoi mera vidsträckt än tryckfrihetsförordningens. Regeringsformens
yttrundefrihelsbegrepp omfattar helu reklamomrädet, medan
tryckfrihetsförordningens omfaiiar bara en del av della område. Sålunda lorde
avsiklen vara all marknadsföringslagen (1975:1418) skall fullu hell vid sidan
av tryckfrihetsförordningen, medan cenlrala bestämmelser i den däremoi utgör
inskränkning i yttrandefriheten i regeringsformens mening. Å andra sidan är ell
förbud mol reklum för viss vuru någoi som unseils kunna gripa in också i
tryckfrihetsförordningens yllrandefrihelsområde. 1 1 kap. 9 S nämnda förordning
har undaniug gjorls från vissu delar av del iryckfrihels-rallsliga skyddel
såviii gäller kommersiell annons för alkohol eller lobak (jfr propositionen
1973:123 s. 48).

Vad
gäller marknadsföringslagen så omfattas vissa av dess materiella bestämmelser
av del särskilda förfarandel. Det gäller i varje fall 2 S (och 5 S) om
olillböriig marknadsföring och 6 S (och 9 S) om vilseledande marknadsföring.
(I del försia fallel är sanklionen förbud, normall vid vite, och i det andra
fallel slraff Också sunktionsbesiämmelsen i 18 S omfattas av det särskilda
förfarandet.) Däremot kan beslämmelserna i 4 S om produktsäkerhet och i 7 och
8 SS om vissa otillåtna erbjudanden till konsumenl inle unses beröra den
grundlagsskyddade yttrandefriheten.

De
maleriella beslämmelserna i en lag om förbud mol eller andra begränsningar i
fråga om alkohol- eller lobaksreklam skulle omfattas av del särskilda
förfarandet. Della gäller oavsett om del är fråga om reklam i iryckl skrift
eller i annal medium.

Yrkesmässig
kreditupplysning m. m.

Samlidigt
som man i 1 kap. 9 S tryckfrihetsförordningen öppnade möjlighet lill
lagingripanden mot tobaks- och alkoholreklam öppnade man i samma beslämmelse
vissa möjligheler lill reglering i vanlig lag i fråga om kreditupplysning.
Della gäller närmare besläml i fråga om offenlliggörande i yrkesmässig
kredilupplysningsverksamhel av kreditupplysning, som innebär otillböriigl
inirång i enskilds personliga integritet eller som innehåller oriklig eller
missvisande uppgift. Av proposilionen (1973:123 s. 49 ö) framgår alt man ansell
del klart, alt den önskade regleringen krävde ändring i
tryckfrihetsförordningen och alllså i och för sig var ell ingrepp i
tryckfrihetsförordningens yllrandefrihetsskydd.

Åsyftade
bestämmelser i vanlig lag har uifärdals genom kreditupplysningslagen
(1973:1173). Dess inledande bestämmelser (1-2 SS) anger lagens
lillämpningsområde och ger vissa begreppsdefinitioner. Dessa regler är tekniskt
så direkl kopplade till de följande beslämmelserna, att I och 2 SS bör anses
omfallade av det särskilda lagsliftningsförfarandel.

s. 183 Kontrollera mot PDF

SOU
1978:34 Specialmotivering 183

3
och 4 SS handiur om lillsiånd m. m. Kredilupplysningsverksamhel får enligt
huvudregeln bedrivas enburt efter lillsiånd av dalainspektionen. Dessa
paragrafer omfutlus uv del särskildu förfarandel.

5-14
SS bär rubriken "Verksamheiens bedrivande m. m.". Verksamheien skull
bedrivas så all den ej leder lill olillböriigi inirång i personlig integriiet
(5 S). Uppgift om någons poliiiska eller religiösa uppfattning, ras eller
hudfärg får inte samlas in, lagras eller vidarebefordras i
kredilupplysningsverksamhel. Delsamma gäller som regel uppgift om brott eller
straff eller adminisirativi omhändertagande eller hälsolillslånd (6 S)- Vissa
yiierligare föreskrifter ges om vad kredilupplysning inte får innehålla och när
den inle för lämnas ul (7-9 SS)- 5-9 SS omfattas av del särskilda
lagsliftningsförfarandel.

Vidare
ges föreskrifterom konlrolloch rätielseav regisler(I0-12 SS)- Dessa
bestämmelser bör inte anses omfallade av del särskilda förfarandet, ej heller
13 S om överlåtelse av regisier m. m.

I
14 S föreskrivs ull den som ur eller varil verksam i kredilupplysningsverksamhel
inle för obehörigen yppa vad han lill följd därav föll vela om enskilds personliga
förhållanden eller om yrkes- eller affärshemlighet. Här föreligger ell exempel
på en tystnadsplikl som gäller för enskilda och som alltså faller uianför
undantaget i fjärde slyckel andra meningen 1. Tyslnads-pliklsbestämmelsen i 14
S omfattas således av det särskilda förfarandet.

Datainspektionen
ulövar tillsyn över lagens efterlevnad (15 S). Bestämmelsen omfattas inte av
del särskilda förfarandel. 17 S öppnar möjlighet för duluinspeklionen ull
återkalla givet tillstånd. Denna föreskrift måste anses omfallad av del
särskilda förfarandel.

1
18 S föreskrivs alt den som hos dalainspektionen tagit befallning med
tillstånds- eller tillsynsärende enligt lagen inte får obehörigen yppa vad han
därvid föll vela om enskilds personliga förhållanden eller om yrkes- eller
affärshemlighet. Della är ell exempel på en lyslnadspliklsbesiämmelse som
enligt fiärde stycket andra meningen 1 i förevarande grundlagssiadgande faller
uianför det särskilda lagsiiftningsförfarandeis ram.

Strafföestämmelsen
i 19 S och förverkandebestämmelsen i 20 S omfattas av det särskilda
förfarandet. Motsatsen gäller för skadeståndsbeslämmelsen i 21 S. Del beror på
alt skadesiånd av systematiska skäl måst föras utanför ramen för de
ingripandeformer som rättighetsskyddel i 2 kap. regeringsformen gäller mol. -
Ej heller de avslulande 22 och 23 SS i krediiupplysningslagen omfaiias av del
särskilda lagsliftningsförfarandel.

Från
inkassolagen (1974:182) må för belysnings skull anmärkas 4 S- Där föreskrivs
alt inkassoverksamhei skall bedrivas enligt god inkassosed. Siadgandel
förbjuder bl. a. all gäldenär utsätts för otillbörlig påtryckning. Föreskriften
kan ej anses beröra grundlagens yllrandefrihetsskydd. Däremoi finns en
lyslnadspliklsbesiämmelse i 11 S som motsvarar 14 S krediiupplysningslagen. Denna
II S omfattas av del särskilda förfarandet. Ingen annan bestämmelse i
inkassolagen kan anses göra detta.

Datalagen

Datalagens
(1973:289) cenlrala innehåll är vissa restriktioner när del gäller all inrätta
och föra vissa ADB-register. Del rör sådana register som innehåller
personuppgifter som kan hänföras till den som avses med uppgiften.

s. 184 Kontrollera mot PDF

184 Specialmotivering SOU 1978:34

Dessa
begränsningar i möjligheterna lill informalionshanlering lorde fö anses
inskränka i försia hand informationsfriheten. Bestämmelserna i datalagen om
tillslåndskrav m. m. (1-7 SS) omfattas därför av del särskilda förfarandel.
Delsamma gäller 11 S,som föreskriverait uppgift i vissa fall inle får lämnas ut
och vilken paragraf därför måsle anses yilrandefriheisbegrän-sande. 20 S faller
under del särskilda förfarandel i vad den slraffsanklionerar nyssnämnda
bestämmelser.

Vidare
omfattas den tystnadsplikt för regisieransvarig m. fi., som före-skrivsi 13
S,uv del särskilda beslulsförfarandel. Deigör däremot ime 19 Som tystnadsplikt
för datainspektionens befattningshavare. Bestämmelsen i 21 S om straff för den,
som olovligen bereder sig lillgång lill uppiagning för automatisk
databehandling (begår "dalaintrång"), bör anses väsenlligen avse ett
slags förmögenhetsbroit och bör därför inle anses omfallad av del särskilda
förfarandet.

Vård-
eller behandlingslagsiiftning och dylikl

I
detla sammanhang åsyftas en rad bestämmelser om rätt all granska och kvarhålla
brev och dylikl lill eller från den som är berövad frihelen.

Del
är givet atl själva frihelsberövandet medför en rad fakiiska begränsningar i
den intagnes möjlighel lill utövning av opinionsfrihel. Dessa begränsningar är
inte i grundlagens mening all se som ingrepp i opinionsfrihel.

Emellerlid
har reglerna om granskning och kvarhållande av brev och dylikl samt om
avlyssning av telefonsamtal betraktats som självsländiga ingrepp i förtrolig
meddelelse resp. informationsfriheten resp. - vad gäller regeringsformen -
yttrandefriheten. På nu förevarande grund omfattas nedan nämnda lagbestämmelser
av det särskilda lagstiftningsförfarandet. (De ifrågavarande lagama kan också
innehålla bestämmelser vilka på annan grund omfattas av del särskilda
förfarandel. Härtill ålerkommer rällighetsskyddsutredningen i resp.
sammanhang.)

I
lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt omfattas sålunda 25-28, 30 och 31 SS
av del särskilda lagsliftningsförfarandel. Detsamma gäller 9, 10 och 12 SS
lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl, 15 S lagen
(1966:293) om beredande av sluien psykialrisk vård i vissa fall samt 9 a S
lagen (1966:301) om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål.

Här
bör också nämnas 27 S siadgan (1956:551) for aUmänna vårdanstalter for
alkoholmissbrukare (27 S ändrad 1968:86) och 44 S stadgan (1960:728),för
ungdomsvåråsskotorna (44 S ändrad 1965:771). Dessa bestämmelser har emellertid
f n. inte lagform, ulan i vad de är räliighetsbegränsande grundar de sin
giltighet på övergångsbestämmelserna till 1974 års regeringsform.
Rätlighetsskyddsutredningens förslag medför i och försig ingen ändring i sak
härvidlag.

Tystnadsplikl

Flertalet
lagbestämmelser om tystnadsplikl faller under undantaget i Oärde stycket andra
meningen 1 från del särskilda lagsiiftningsförfarandeis tillämpningsområde. Del
finns dock också regler härom som omfattas av

s. 185 Kontrollera mot PDF

SOU
1978:34 Sjiedalmotivcring 185

della förfurunde. Här må hanvisas lill framslällningen
under 4.11.1 i den ullmännu moiiveringen. Också ovan i specialmoliveringen hur
lämnats ensluku exempel på lyslnadspliklsbeslämmelser av de båda numndu kategorierna.

Övrigi

Enligi bestämmelser som numera ar upplagna i lag (1975:87)
kan redare i svenskl furtyg förbjudas vid vite atl lill uiländsk myndighei
lämnu ul hundling som kun avsevärt skada svensk sjöfurtsnäring. Dennu lug för
unses begränsu ylirundefriheien i regeringsformens mening (jämför proposilionen
1975:8 s. 77). Lugen omfuUus av del särskilda beslulsförfarandet.

1 7 S 1 mom. lelegrafreglemeniet (1959:582) föreskrivs ull
privuUelegram bör lillbukuvisus eller kvurhållus, om dess innehåll synes furligl
för slutens säkerhei eller slrider mot lag, ullmän ordning eller sedlighet.
Dessu föreskrifter grundur sig på inlernaiionella konvenlioner. De får
givelvis allljäml gullu övergångsvis. Förs de över lili lag omfattas denna uv
del särskilda förfarandel.

I 17 S undra siycket iiaiurvårdslagen (1964:822)
föreskrivs all skyll varigenom allmänheien avvisas från vissl område ej får
finnas uppsali ulan lillsiånd. Bestämmelsen är sanktionerad med bl. a. siruff
(37 S). Dellu skyltförbud ur inle a v sådan url alt del ulgör bara en
ordningsföreskrift enligt 2 kap. 13 S tredje slyckel regeringsformen. En sådan
skyll kan ses som eu-om än felaktigt - påslående om rättsläget. Därifrån till
en affisch eller dylikt behöver inte siegel vara långl. Del lorde därför vara riktigast
all betrakta förevarunde skyltförbud såsom en begränsning uv yttrandefriheten
och alllså såsom omfattat av det särskilda lagsliftningsförfarandel.

2 Informalionsfriheten

Vissa inskränkningar i informationsfriheten har anmärkls i
del föregående, bl. a. vissa bestämmelser i datalagen. Här må anföras följande
exempel på lagbeslämmelser som omfattas av det särskilda beslutsförfarandet
därför alt de begränsar denna fri- och rättighet.

Del gäller i 4 kap. brottsbalken 8S om slraff för brytande
av post- eller lelehemlighel. 9 a S om slraff for olovlig avlyssning och 9 b S
om ell särskili fall av förberedelse lill brytande av lelehemlighel. Vidare
gäller del 17 kap. 9 S brou.sbalkenom slraff för broll inoi rösthemlighei och
19 kap. 10 S samma balk om slraff för o/ov/f',? underräiidseverksamhei. Hil
skulle vidare vara all hänföra ell sådant straffsladgande mol olovlig
foiografering som inlegrileisskyddskommilién föreslagil (SOU 1974:85).

Som begränsning av informationsfriheten för vidare
uppfattas de materiella beslämmelserna i lagen (1977:20) om TV-övervakning.
Dessa bestämmelser (1-4, 6-8 och 10 SS) omfattas därför av det särskilda
lagsliftningsförfarandel.

s. 186 Kontrollera mot PDF

186
Specialmoiivering SOU 1978:34

.? Mötesfriheten och demonsiralionsfrihelen

Den cenlrala förfaiiningen på områdel är lagen (1956:618)
om aUmänna sammankomster. I S anger vilku sammankomster som lugen är lillämplig
på. 1 2 S ges vissa möjligheler all i exiruordinuru siiuaiioner förbjudu allmän
sammankomst i vissl län ellerdel därav. För sammankomst på ullmun pluis krävs
förhandsiillsiånd (3 S). I vissa andra fall kravs isiällei förhandsanmälan (4
S). Bestämmelser ges i fråga om ansökan om tillstånd, anmälan, ordningshållning
(5-9 SS). Under vissa förutsättningar för polismyndigheten inslälla eller
upplösa ullmän sammankomst eller förbjuda dess förnyande (10-11 SS). Slulligen
ges bl. a. regler om överklagande (13 S) och om siralT(l5 S).

Reglerna om förbud,om krav på förhandsiillsiånd resp.
förhundsunmälan, om inställande och upplösning ulgör begränsningur uv
mötesfriheten och demonsiralionsfrihelen. Dessu regler omfutlus av del
särskilda lagsliftningsförfarandel. Detsamma gäller 1 S. I själva verkei blir
del bara mindre delarav denna lag, närmusi rena procedurregler, som inle
omfutlus uv det särskilda förfarandel (5 S försia slyckel, 6 och 13 SS).

Strafföestämmelsen om olovlig sammankomst i brottsbalkens
krigsariiklur (22 kap. 7 S)ären begränsning av mötesfriheten och omfutlus uv
del särskilda förfarandet.

4 Föieningsfnheten

Föreningsrättsspörsmål mellun stulen såsom arbelsgivare
och dess arbetstagare faller vid sidan av föreningsfriheisskyddet i 2 kap.
regeringsformen. Ej heller berörs della föreningsfriheisskydd t. ex. av
lagstiftningsåtgärder för all avbryla pågående fackliga slridsålgärder. vare
sig lagen ulformas som en tjänsieplikislag eller som en lag som förnyar
giftigheten av eu uilupei kollekiivavial. Ej heller den lagstiftning, som
förlänar vissa organisationer en viss förmånsställning, berör regeringsformens
föreningsfriheisskydd (för andra, konkurrerande organisaiioner). Exempel på
sådan lagsliflning förekommer på arbelsmarknaden och hyresmarknaden. Sådana
bestämmelser som nu nämnts omfattas alllså inle av del särskilda
beslutsförfurundel. Den fackliga konflikträlien omfattas över huvud taget inte
uv dellu. Den enda reservalion som behöver göras avser tjänsieplikislag. En
sådan kan vara au anse som cll ingrepp i regeringsformens skydd för
rörelsefrihelen. På sisinämnda grund ar den då omfattad av del särskilda
lagsliftningsförfarandel. Hänill återkommer rällighetsskyddsutredningen i del
följande.

Strafföestämmelsen i 18 kap. 4 S brottsbalken mol olovlig
kårwrksamhei omfattas av del särskilda förfarandel. Något annal
"föreningsfriheisbroti" torde inle finnas f n. Del må erinras om all
de n.aleriella möjlighelerna atl inskränka regeringsformens
föreningsfriheisskydd år små (2 kap. 14 S andra Slyckel regeringsformen).

5 Religionsfriheten

I vad religionsutövning innefattar utövning av annan
opinionsfrihet omfaiias den av samma grundlagsregler som denna. I prakiiken är
del närmasi reglerna i regeringsformen för yttrandefriheten, mötesfriheten och
förenings-

s. 187 Kontrollera mot PDF

SOU 1978:34 Specialmotivering 187

frihelen som sålunda gäller också Ibr molsvarande
religiösa verksumhels-form. Lagregler härom omfutlus av del särskilda
lagsliftningsförfarandel. I vad begreppei religionsuiövninggår ulöver vad nu
sagls ur grundlugsskyddel för religionsfriheicn inom sin definilionsmussigu rum
absolul. Någon fråga om särskilt lugsiiftningsförfarande uppstår inte då. Rättighetsskyddsutredningen
behandlar därför inie vidure religionsfriheten.

6 Skyddet för förtrolig meddelelse

1 del Ibljande redovisar ulredningen en ulföriig
exemplifiering av den befiniligu räiiighcisinskränkundc lugstiftningen i fråga
om ratten till förtrolig kommunikalion. Åsyftade paragrafer omfattas-åt
minstone i princip-av det särskilda bcsluisförfiirandel. Genomgången görs mol
bakgrund av den indelning av inskränkningar i skyddel försådan kommunikulion
som 1973 års fri-och rällighetsulredning uigåll från i sill betänkande (se SOU
1975:75. bilaga 13. s. 382) nämligen dels förtroliga försändelser, t.ex. brev
och telegram, dels sådanu förlroligu meddelunden, som kan avlyssnas med
lekniska hjälpmedel, i. ex. lelefonsamial och rudiosiindningur. Indelningen är
gjord med hänsyn lill den form del förlroligu meddelandel har.

a) Inskränkningar i skyddel mol undersökning av förtroliga
försändelser

1 27 kup. rättegångsbalken finns bestämmelserom beslug.
Föremål som kan antas ha betydelse för uiredning om brotl eller vara fråniugnu
någon genom broll eller vara förverkade får las ibeslagd S). Om skriftliga
handlingar gäller vissa särskilda regler. Enligi 2 S får beslag inte läggus
påskriftlig handling, om innehållet kan anias vara sådani all befallningshavare
eller annan inle får höras som viline om del och handlingen innehas av honom
eller den, lill vars förmån tystnadsplikten gäller. 1 3 S sägs au brev.
telegram eller annan försändelse som finns i post- eller televerkets vård får
las i beslag om brottet kan medföra fängelse i minsl ell år och försändelsen
skulle få las i beslag hos moliagaren. Förekommer anledning au försändelse, som
får las i beslag, skall anlända lill posl-. telegraf-, järnvägs- eller annan
befordringsanslall. får domsiol förordna att försändelsen närden inkommer skall
kvarhållas lill dess ftågan om beslug blivit uvgjord (9 S). Enligi 12 S får
posl- eller lelegrafförsändelse som lus i beslag inle närmare undersökas av
annan än allmän domstol, undersökningsledaren eller åklagaren. Sakkunnig eller
annan som anlilas för uiredning angående broiiei eller eljesl hörs i
ulredningen får dock efter anvisning av nämnda myndigheler granska hundlingen.
Bestämmelser som medger atl brev eller lelegrum eller dylikl lus i beslag,
medun del är under befordran hos posl- eller leleverkel. ulgör en begränsning
av skyddel för förtrolig meddelelse och skall således omfattas av del särskilda
förfurundel.

Beslämmelserna i rällegångsbalken om ivångsmedel i
brottmål är tillämpligu i ärende om ullämning enligt föreskrift i 16 S lagen
(1957:668) om ullämning för bron och 12 S lagen (1959:254) om inlämning jör
brotl lill Danmark. Finland. Island och Norge. Skriftlig hundling får dessulom
las i beslag enligt I och 2 lagen (1975:295 )om användniiigav vissa
ivångsmedel på begäran avjrämmandesiai. Bestämmelsen i 27 kap. 3 S
rättegångsbalken äger

s. 188 Kontrollera mot PDF

Specialmotivering SOU 1978:34

därvid
mot:varande lillämpning.

1
della sammanhang bör pekas på konirollbesiämmelsernu i 14 S lagen (1960:418) om
slraff jör varusmuggling. Diir sladgas all lullljänsteman, tjänsteman vid lots-
och fyrsiaien,posiljänsiemun och tjänsteman vid statens järnvägar har
befogenhei atl vid lillsyn av ull broll mot lugen inte äger rum förunsialiu om
undersökning av posipukei, som inlämnals för befordran till ullandel eller
ankommer lill riket.

Beslämmelserna
om ivångsmedel i lugen om slraff för varusmuggling och i 27 kap.
rällegångsbalken äger motsvarande lillämpning i ftill som avses i lagen
(1973:431) om utredning angående brott mot utländsk lullag.

Beslämmelserna
i lagen om slraff för varusmuggling äger enligt 14 S valutalagen (1939:350)
molsvarande lillämpning i fråga om utförsel- och införselförbud beiräffande
beialningsmedel, fordringar och värdepapper. Enligi 5 S äger regeringen medge
räu för polismyndighet, riksbanken eller tjänsteman, som riksbanken därlill
förordnar, all öppna och granska brev och undra försändelser till eller från
ullandel, som finns i posiverkeis vård.

Del
särskilda beslulsförfarandet skall vara tillämpligt också på sådan särskild lag
.som avses i 2 kap. 20 S andra slyckel regeringsformen. Enligt della stadgande
är ullänning här i landet skyddad bl. u. mol ingrepp i förtrolig meddelelse.
Ulredningen ålerkommer härtill i speciulmoiiveringen lill 2 kup. 20 S
regeringsformen.

1
deltu summunhang skall dock nämnas "lerrorisilagsiiftningen" i lagen
(1975:1360) om ivångsåigärder I spanin,i;ssyjic i vissa fall. Den innehåller
vissa bestämmelser som tillåler ingrepp i den förtroliga kommunikationen. För
alt ulröna huruvida organisation eller grupp som avses i 20 S undra siycket
utlänningslagen (1954:193) planlägger eller förbereder gärning som innebär
våld, hol eller tvång för politiska syften kan enligi 3 S rälien, om synnerliga
skäl föreligger, meddela polismyndighet tillstånd all närmare undersöka, öppna
eller granska posl- eller lelegrafförsändelse, brev, annan sluien handling
eller paket som finns hos posl-, telegraf, järnvägs- eller annan
befordringsanslall och som har ställts lill eller avsänts från ullänning som
har drabbats av ell beslul om avvisning eller ulvisning eller annal avlägsnande
enligt ullänningslagen. Della innebär all lagen kan gälla även svensk
medborgare i hans egenskap av avsändare eller mottagare. Lagen är i princip
sådan atl del särskilda förfarandel är lillämpligl.

Lagen
är emellerlid ell exempel på tidsbegränsad lag. Ell beslut om förlängning av
lagens gillighelslid på beslämd lid, högsl två år, skall inte omfattas av det
särskilda förfarandel. Ell beslut atl lagen skall gällu tills vidare och därmed
få permanenl karaklär skulle däremoi omfattas av det särskilda förfarandel.
Delsamma gäller om riksdagen beslutar all lagen skall erhålla fortsatt
giltighei under begränsad lid som översliger två år.

Som
lidigare anförts skall regler i vård- och behandlingslagstiftningen, som berör
skyddel för förtrolig meddelelse, belraklas som självsländiga ingrepp i detta
skydd. Sådana bestämmelser omfattas av det särskilda förfarandet.

Här
åsyftas följande bestämmelser: lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt.
25-28 SS, om rälien atl granska (och kvarhålla) brev och annat skriftligt
meddelande till eller från inlagen och tagen (1966:293)om beredande av sluien
psykialrisk vård i vissa fall, 15 S,om räll för överläkare, om särskilda skäl
föreligger, atl läsa brev eller annan handling som ankommer lill patient

s. 189 Kontrollera mot PDF

SOU 1978:34 SiKxialmotlveilng 189

eller som pulieni vill avsända. Vidare bör här nämnus
siadgan (1956:551),jör aUmänna vårdaiisialler jör alkoholmissbrakare, 27 S, om
räll för föresiåndure all i syfte ull övervaka inlagens brevväxling öppna och
läsu försändelser som kommer lill iniugen eller som skall sändtis uv honom och
siadgan (1960:728) Jör ungdomsvårdsskolorna, 44 S, om rull för reklor alt
övervaka elevs brevväxling när del föreligger särskildu skäl. Nämnda sladgor
har inle lagform. De räiligheisbegränsande besiämmelsernu gmndar sin giliighei
på övergångsbesiämmelser lill 1974 års regeringsform.

b) Inskränkningar i skyddel mol hemlig avlyssning eller
uppiagning av förtroliga meddelanden

Skyddel för förtrolig meddelelse begränsas i denna del
främsi av bestämmelser om lelefonavlyssning. Sådana i del följande upplagna
besiämmelser skall omfaiias av del särskilda beslulsförfarandel.

Räiiegåiigsbalkcns 27 kup. guller vissu siraffprocessuella
ivångsmedel. Enligi 16 S kan allmän domsiol meddela tillstånd till atl samlal
lill och från telefonapparat avlyssnas. Förutsättningen för detla är all någon
skäligen kan misslänkas för broll, som medför fängelse i minsl två år. och all
ålgärden är av synnerlig viki för ulredningen. Om undersökning och grunskning
uv uppteckning uv telefonsamtal gäller vad som sladgas i 12 S (se ovan under
a).

Lagen (1952:98) med särskilda besiämmelser om ivångsmedel
i vissa broumål är lillämplig vid förundersökning angående vissa brotl. bl. a.
sabotage, uppror, högförräderi och spioneri. I 5 S sladgas att allmän domstol
för meddela tillstånd enligt 27 kap. 16 S rättegångsbalken lill
lelefonavlyssning även om del för brottet sladgas fängelse understigande två
år. Denna bestämmelse i lagen 1952:98 skall omfattas av del särskilda
beslulsförfarandel. Det bör dock erinras om all nämnda lag är lidsbegrånsad.
Senasi har den föriängls lill utgången av år 1978. Beslul om förlängning med
högsl ivå år uv tidsbegränsad lags gillighelslid omfattas inte av det särskilda
förfarandel.

Regeln i 27 kap. 16 S rällegångsbalken gäller enligi lagen
(1969:36) om idejönavlyssniiig vid jörundeisökning ang. grovi narkolikabroii m.
m. också vid förundersökning som avser grovi narkiikabroii eller grov
varusmuggling avseende narkoiika, även om för broilei är siadgal lindrigare
siruffun fängelse i två år. Lugen 1969:36 omfutlus därför i princip uv del
särskildu förfarandel. Den är emellerlid tidsbegränsad - f n. galler den lill
uigången av år 1978.

Den under u) nämnda "lerrorisilagsiiftningen" i
lagen (1975:1360) om ivångsåtgärder i spaningssyfle i vissa Jall medger enligt
3 S all telefonapparat, som innehus eller eljest kan antas komma all begagnas
av ullänning, får avlyssnas av polismyndighet enligt tillstånd av allmän
domstol. Förulsäliningarnu för tillstånd är desumma som gäller beträffande
posiförsändelser. Lagen hur erhållil fortsau giliighei lill uigången uv år
1978. Del särskilda beslulsförfarandel är lillämpligl i den omfallning som
närmare anges under a). Se vidare specialmoliveringen lill 2 kap. 20 S
regeringsformen.

Beslämmelserna i rättegångsbalken om ivångsmedel i
brottmål är tillämpliga i ullämmngsärende enligt föreskrift i 16 S lagen
(l957:668)om ullämning för brou och 12 S lagen (1959:254) om ullämning, jör
broll lill Danmark. Finland. Island och Norge. Enligt dessa regler kan -
ålminsione leoreiiski - lelefonavlyssning äga rum. Reglerna omfaiias av det
särskilda beslulsförfarandet.

s. 190 Kontrollera mot PDF

190 Specialmoiivering SOU 197834

7 Rördsejrihcien

Inskränkning
i rörelsefriheten beslår uniingen av frihelsberövande eller av mindre
ingripande inskränkning, i.cx. reseförbud. Dennu distinktion hur emellertid i
princip inle någon betydelse, när del gäller del särskilda
lagsiiftningsförfarandeis tillämplighel på iag som gäller svenska medborgare
(och som-vilkel är del normala-då gäller på samma säll för ullänningarhar i
rikel). Annoriunda förhåller del sig i fråga om särskilda lagregler för
uilånningar. Sådun lug som avses i 2 kap. 20 S andra siyckei regeringsformen
skall enligt utredningens förslug visserligen omfutlus uv del särskilda
förfarandel. Men regeringsformens räliighelsskydd för utlänning gäller, såviii
uvser rörelsefriheten, baru mot frihelsberövande och inle mol lindrigare
ingripanden. Se härom narmurc i speciulmoiiveringen lill 2 kap. 20 S regeringsformen.
(Om begreppei frihetsberövande, se SOU 1975:75 s. 139. 333.)

Brollsbulken
och viss anknyiande lagstiftning

1
kap. broilsbalken har inle f n. sådani innehåll all del lill någon del omfattas
av del särskilda beslutsförfurundel.

2
kap. broilsbalken om tillämpligheten av svensk lag handlar väsenlligen om de
fall då för broll som begåiis utom rikel kan dömas efter svensk lag och vid
svensk domstol. Kapitlet har inte f n. sådant innehåll all del särskilda
förfarandet är lillämpligl någonslans. Skulle en specialreglering i dessa
hänseenden görus för en strufföesiämmel.se. som omfattas av del särskilda
förfarandel, är della förfarande emellerlid i princip lillämpligl också på
nämnda specialreglering.

1
della sammanhang kan nämnas logen (1976:19) om imcrnationdlt samarbele rörande
lagföring för bron. Den innehåller vissa särskilda besiämmelser om unbållunde
och häklning (15 och 16 SS). Dessa stadganden omfattas av del särskilda
förfarandel. däremot ej lugen i övrigt.

Den
allmännu uilumningslugen. dvs. lagen (1957:668) om ullämning för broll, gäller
inle för svensk medborgare och redovLsas därför inle i della sammanhang (se
specialmoliveringen lill 2 kup. 20 S regeringsformen). Däremoi kan under
särskilda förulsäliningar också svensk medborgare ullämnas enligt lagen
(1959:254)om utlämning jör broll lill Danmark, Finland, Island och Norge.
Ullämning må.sle i sig anses vara ell ingrepp i den drabbudes rörelsefrihet.
Lugens besiämmelser om villkor för ullämning (1-8 SS) omfaiias därför av del
särskilda lagsliftningsförfarandel. Övriga föreskrifter i lagen, vilka främst
gäller proceduren i sådunu ärenden, faller däremot uianför del särskilda
förfarandels ram ulom 12. 16 och 17 SS, som handlar om Ivångsmedel, sami 13 S
om förhandling inför slängda dörrar.

Beslämmelserna
om de särskilda brotten i 3-22 kap. broilsbalken omfattas inte av del särskilda
förfarandet enburl på den grund, ull deras slraffskala inbegriper fängelse (se
undanlaget i fjärde slyckel andra meningen 3). Härför krävs atl självu
rekvisilen är räiligheisbegränsande (och då räcker del f ö. med böier i
skalan). Vilka siraffsiadganden som omfattas av det särskilda förfarandel såsom
begränsande någon av opinionsfriheierna har angells i del föregående. Någon
sirafföesiämmelse i broilsbalken med i regeringsformens

s. 191 Kontrollera mot PDF

SOU 1978
34 Specialmotivering 191

mening klurl rörelsefrihelsinskränkande rekvisil
förekommer knappasl. Hil kan dock böru hänförus 21 kup. 11-13 SS om
undunhållundc, rymning och övergivunde uv post - och därmed också 19 S. Dessa
besiämmelser omfalius då uv det särskildu lagsliftningsförfarandel. Della
ligger i linje med all åtminstone "tyngre" ijunsieplikier måsie unses
innefutlu ell element av rörelsefrihelsbegrunsning i regeringsformens mening.
Och hil hör nulurliglvis vurnplikicn. Såsom belysning må tillfogas, ull å
undru sidun 4 kup. 6 S om hemfridsbroii och 16 kap. 3 S om ohörsamhet mol
ordningsmaklen klarl fuller ulunför del särskilda förfurundcis ram. Alt man
förbjuds ull olovligen irunga in i annans bostad eller på område, som blivii för
ordningens uppräilhållande fridlyst eller avspärrat, innebär inle någon sådan
rörelsefri-heisbegransning som regeringsformen skyddar mol.

De generella beslämmelserna i 2.? kap. brottsbalken om bl.
a. försök, förberedelse och medverkan lill broll bör inle unses omfallade av
del särskilda förfarandel, inle heller besiämmelsen om nödvärn i 24 kap. I '
brottsbalken. Som lidigare sagls är däremot motsatsen fallet beiräffande 24
kup. 2 S. Också 24 kap. 3 och 4 SS omfutlus av del särskilda beslulsförfarandel.

Broilsbalkens iredje avdelning innehåller generellu
besiämmelser om broiispåföljdernu. 25 kap. brottsbalken hundlur om böier (och
vilen). Dessu bestämmelser är inie omfattade av det särskilda
beslutsförfurundel, efiersom de gäller buru en ekonomisk påföljd. Emellertid
föreskrivs i 7 S andra siycket all böier som inle belalas i princip skall
förvandlas till fängelse (lägst 10 och högsl 90 dagur). Enligt 8 S gäller
deisummu för vite. Sistnämndu båda bestämmelser sunii i lagen (1964:168) om
verkslällighel av böiesstraff fråmsl 9-11 och 15-19 SS omfaiias av del
särskildu lugsiiftningsförfarandet.

Del må anmärkas all förslag lagls fram om ull
förvandlingsslraffel skall uvskuffus (proposilionen 1976/77:104). Men samiidigi
hur föreslagits en surskild möjlighet ull i vissu fall dömu lill fängelse,
fuslän bara böier ingår i straffskalan för broltel. En generell beslämmelse av
della slag skulle omfattas av del särskilda förfarandel. (Angäende den senaste
uivecklingen i dellu lugsiiftningsärende mu hanvisas till riksdagens
jusliiiieuiskotls belänkande 1977/78:25).

26 kap. broilsbalken handlar om brottspåföljden fängelse.
De föreskrifter i kupillei som bestämmer fängelsestraffets innebörd omfattas i
princip av det särskilda förfarandel. Enbarl organisaioriska föreskrifier, t.
ex. om övervak-ningsnämndernu, omfutuis däremoi inte.

I 5 S föreskrivs all den som dömis lill fängelse skull för
verkslällighel uv straffet lagas in i kriminalvårdsansialt. Denna paragraf
omfattas av det särskilda förfarandel. De närmare reglerna om verkslälligheien
ges i lagarna om kriminalvård i unsialt och om beräkning av strafftid m. m.
Dessa lagar bör. såsom varande enbarl av konsekvenskaraklär, i princip inle
anses omfattade av del särskilda förfarandel. Moisalsen gäller bara för de
-nuvurande resp. frumtida - föreskrifter i lagamu som ger befogenhet lill
räiiigheisinskränkning ulöver vad som måsle anses vara enbarl en faktisk effeki
av frihelsberövandet.

Mot bakgrund av vad som anföris i del föregående kan
konstateras all följande paragrafer i 26 kap. broilsbalken omfattas av del
särskilda beslulsförfarandet: 1-8,15, 19 och 22-24 SS-22 Sias med eftersom dur
ges en särskild

s. 192 Kontrollera mot PDF

192
Specialmoiivering SOU 1978:34

befogenhei lill provisoriskt frihelsberövande.

Lagen (1974:202)oni beräkning av siraffiidm. m. innehåller
regler om doms befordran lill verkslällighel saml om hur slutdagen för siraffei
skall fasislällas. Denna lag synes inte behöva lill någon del berörus uv del
siirskilda lagsiiftningsförfarundet. Föreskrifiernu i 10 S andra slyckel och 11
S bör dock anmärkas. Den förstnämnda föreskriver polishandräckning om del
behövs för den dömdes förpussunde lill anslallen. Sisinämnda beslämmelse medger
au den. som skall förpassas, i anslutning därtill får lillfälligl förvaras i
allmänt häkle eller polisarresi i avvaklan på beslul om anslallsplacering eller
om del behövs med hänsyn till transportförhållandena. Dessu ivångsmöjligheter
fuller klurl inom själva fängelsestraffets ram. Enligt 19 S löper strafftiden i
dessu full. - Del bör dock påpekas ull beslämmelserna om siraffiidsberäk-ningen
måsie hållas inom ramen för vad som rimligen följer direkl av den ifrågavarande
fängelsedomen. Skulle en regel härom undrus så, all mun öppnurmöjlighel lill
frihelsberövande däruiöver,omfaliasdenna ändring och i forlsällningen helu
regeln av del särskilda beslulsförfarandel (jämför i. ex. den nedannämnda 47 S
lagen om kriminalvård i unstull).

Också lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt är i
princip av sådan konsekvenskaraklär all den ime omfaiias av del särskilda förfarandet.
Exempel på undanlag från denna huvudregel ulgör beslämmelserna i 479 SS i vad
de ger möjlighel atl såsom disciplinär bestraffning förlänga fängelsetiden.
Ytterligare exempel nämns nedan under 8 Skyddet för den kroppsliga
integriteten. Vidare kan erinras om 25-28, 30 och 31 SS, vilka behandlals i del
föregående. Dessa regler berör yttrandefriheten, när del gäller befogenheten au
stoppa brev och dylikt som en intagen vill avsända. Informationsfriheten berörs
när det gäller att stoppa ankommande brev och dylikt. Ocb skyddet för förtrolig
meddelelse blir berört när brev eller dylikl öppnas och dess innehåll granskas
eller telefonsamtal avlyssnas. Dessa paragrafer omfattas av del särskilda
lagstiftningsförfarandet.

Om villkorligdom handlar27 A-o/;, brottsbalken. Kapitlet
är isin nuvarande uiformning inte lill någon del omfallal av del särskilda
lagsliftningsförfarandel.

Beslämmelserna i 28 kap. brottsbalken reglerar påföljden
skyddstillsyn. Detta är en frivårdspåföljd som lill skillnad från villkorlig
dom innefallar övervakning Så långl föranleder dessa besiämmelser, såsom
broilsbalkens övervakningsinsiiiui f n. är utformat, inte tillämpning av det
särskilda förfarandet. Emellertid kan i skyddsiillsyn ingå 1-2 månaders
behandling i anställ. Bestämmelsernu härom (3 S) omfattas av det särskilda
förfurandet. Delsamma gäller 6 S i vud den hänvisur lill bestämmelserna i 26
kap. 15 S om särskilda föreskrifter. Också reglerna om undanröjande av
frivårdspåföljden och ådömande i stället uv frihelsberövande påföljd omfaiias
av det särskilda förfurundel. 28 kap. 11 S slulligen ger möjlighet lill
lillfälligl omhändertagande. Regeln omfattas uv det särskildu förfarandet.

Påföljden ungdomsfängelse regleras i 29 kap. brottsbalken.
Förslag har väckts ull denna påföljd skall avskaffas (SOU 1977:83). Vid
tillämpning av samma riktlinjer som följis i det föregående omfattas följande
paragrafer i kapitlet av del särskildu förfärandet: 1-4, 7, 9 och 11 SS.

Av 30 kap. brottsbalken om internering omfattas på
motsvarande säu 1-5, 8. 10, 12 och 14 SS av del särskilda
lagsliftningsförfarandel.

s. 193 Kontrollera mot PDF

SOU 1978.34 Spedalmotlvering 193

31
kap.
broilsbalken handlar om överlämnande lill särskild vård. Del kan vuru vård
enligi barnavårdslugen (1 S), vård enligi lagen om nykterhelsvård (2 Sk sluien
psykiatrisk vård eller vård i spcciulsjukhus för psykiski utveck-lingssiördu (3
S) eller, slutligen, öppen psykiuirisk vård (4 S). Härav bör 1 S förslu
Slyckel, 2 och 3 SS unses omfallade av del särskilda förfarandel.

32
kap.
broilsbalken hundlur om disciplinstraff för krigsmän. Sådani strafl' är
friiidsslraff och disciplinboi. Sisinämnda slraff är av ekonomisk ari och
saknur iniresse i nu förevurande sammanhang. Fritidssiraff uigörs av förbud - i
huvudsak - all under vissl antal (8-15) dagar på frilid vislas utanför
förläggningsområde resp. fartyg (6 S). Av 7 S framgår bl. a. all
disciplinslraff i vissu full kan ådömas i siällei för böier. Härom och i vissa
andra hänseenden ges närmure bestämmelser genom en särskild lag, den nedan
nämnda lugen om disciplinslraff för krigsman.

Frilidsslraffel är lydligivis uv rörelsefrihelsbegränsande
kuraklär. Bestämmelserna i 32 kap. brottsbalken faller därför härutinnan inom
ramen för del särskilda lagsliftningsförfarandel.

Frilidsslraffel omfaiias emellertid samiidigi av
undantaget i Gärde slyckel andru meningen 3 i nu förevarande
grundlagssiadgande. Enbarl del förhållandel all straffskalorna i vissa
straffbestämmelser i 21 och 22 kap. brottsbalken innefallar disciplinslraff
medför alliså inie, all dessa slrafföeslämmelser blir omfallade av del
särskilda förfarandel.

Beslämmelserna i lagen (1973:18) om disciplinslraff för
krigsmän synes vara av sådan konsekvensnaiur, all de bör anses falla uianför
del särskilda lagsliftningsförfarandel. Ett undantag synes dock 17 S i lagen
utgöra. Enligt denna paragraf skall för förseelse, som kan besiraffas i
disciplinmål, lillrällavisning unvändus i siullel för disciplinslraff om del är
lämpligare. Såsom lillrällavisning används - föruiom varning - vissl åläggande
av exiratjänsi resp. en korlare varianl av frilidsslraffel
("utegångsförbud" resp. "landgångsförbud").

33 kap. broilsbalken innehåller vissa reglerom
nedsättning och uteslutning

uv påföljd. Här anges bl. a. sirafföarhetsäldern och påföljderna för brotl som

begåits under inflytande av vissa psykiska slörningar. Vidare ges regler om

lillgodoraknandeav häkiningslid m. m. Reglerna i detta kapilel börinieanses

omfallade av del särskilda lagsliftningsförfarandel. Bl. a. kan påpekas all

ingen av dessa regler specielll avser något av ytirandefrihelsbrotien eller

motsvarande brotl.

134 kap. broilsbalken ges vissa bestämmelser om
sammanträffande av brou och förändring av påföljd. Här regleras de problem som
uppslår om den dömde finnes ha begåll annal broll före domen eller han begår nylt
broll efter domen men innan påföljden till fullo verkställts eller eljesl
upphört. Del särskildu lagstiftningsförfurandel omfattar sådana bestämmelser i
34 kap. som medger au villkorlig frigivning förverkas eller frivårdspåföljd
eljesl byts ut mol frihelsberövande påföljd (se i.ex. 4S förslå slyckel och 9S
försia slyckel). Vidare omfaiiar förfarandel föreskrifter om beslämmande uv ny
längsiu eller minsla lid för ansiallsvården (se 8 S första slyckel och 9 S
försia Slyckel).

35 kap. broilsbalken innehåller regler om åtals- resp.
påföljdspreskripiion. Reglerna omfattas inte av det särskilda
lagsliftningsförfarandel.

Ej heller 36 kap. broilsbalken om förverkande av egendom
och om annan

19 Riksdmien l97

s. 194 Kontrollera mot PDF

194
Specialmoiivering SOU 197S:.34

särskild riillsverkan uv brotl ur omfallal av del
särskildu förfarandel. Däremot skulle cn beslämmelse om en särskild rällsverkan
uvjusi eu yiirundefriheis-broii eller dylikt omfutlus uv del särskildu
förfurundel. Dellu vore ock.så tillämpligt, om man skulle införa en ny särskild
rällsverkan vilken i sig begränsude någon av de nu ifrågavurunde fri- och
rättigheterna.

Beslämmelserna i dc bådu sisla kupillen i broilsbalken.
37mh 38 kap.. ar av organisaiorisk och processuell natur. 37 kap. handiur om de
olika nämndernu, dvs. övervukningsnämnderna. kriminalvårdsnämndcn,
ungdomsfungclsc-nämnden och intemeringsnämnden. 38 kap. har rubriken
"Räliegångsbe-stummclser m. m.". Nu förevarande föreskrifter omfutlus
inte uv del särskilda lagsliftningsförfarandel, borisen från 38 kup. 12 S om
polishund-rackning.

Slulligen må i sumbund med genomgången av brottsbalken
uppmärksammas nedannämnda lagar. Enligt lagen (1963:193) om samarbete med
Danmark. Finland. Island och Norge angående vciksiälliglici av slraff m. m. får
bl. a. frihetsstraff som ådömts i något av dessa länder verkställas här (5 S).
Bestämmelser som medger något sådani är, om inlc omprövning av svensk domsiol
förulsalls, från vårt lands synpunki av så självsiändig karakiiir, all de bör
anses omfallade av del särskilda lagsliftningsförfarandel.

Genom 8 S möjliggörs all svensk fdngelsedom verkställs i
någoi av nämndu länder, även i vissu fall beiräffande svensk medborgare. Också
denna besiämmel.se bör anses omfallad av del särskildu
lagsliftningsförfarandel. Annal slällningslagande synes inle böra föranledas
därav, atl regler om vur i Sverige en svensk fängelsedom skall verkställas inte
skulle varuomfuuadeav del särskildu förfurundel. även om de vore upplagna i
lag.

Lagen (1972:260) om imeriiaiiondtl samarbele rörande
verkslällighel av hroiimålsdom innehåller bestämmelser om dels verkställighet i
Sverige av vissa utländska brotlmålsdomuroch dels verkslällighel ulomlunds uv
svensk brotlmålsdom. Verkslällighel ulomlands uv svensk dom på frihetsberövundc
påföljd kan dock inte lillämpas i fråga om svensk medborgare mol dennes vilja
(26 S). Borisen från vad som framgår av vad som sagls om nyssnämnda lag
1963:193 vill del därför synas, som om den enda beslämmelse i lagen 1972:260 -
såviii avser svensk medborgare - som omfattas av del särskilda
lagsliftningsförfarandel är 17 S om tvångsålgärder när frågu uppkommit om
verkställighet i Sverige uv europeisk brotlmålsdom.

Ouklal
den inle gäller broll må i deltu summunhang nämnas lagen (1970:375) om
ullämning lill Danmark. Finland. Island eller Norge jör verkslällighel av
beslui om vård dier behandling. Under särskilda förutsäliningar kan också
svensk medborgare ullämnas enligi denna lag. På molsvarande säu som när det
gäller lagen 1959:254 (se ovan under 2 kap. brottsbalken) omfattas följande
delar av lagen 1970:375 av del särskildu

opaginerad Kontrollera mot PDF

lugsiiftningsförfurandel:
1-3 SS saml 6. 8 och 9

SS.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Rällegångsbalken och viss anknylande lagsiiftning m. m.

Mol bakgrund uv vad som anförts i den allmänna
moiiveringen (4.10.6) bör såsom begränsande rördsejrlheien följande
besiämmelser i rällegångsbalken anses omfaltade av del särskilda
lagsliftningsförfarandel:

s. 195 Kontrollera mot PDF

SOU
1978:34 Specialmotivering 195

/ Irågu om häklning och dylikt: 5 kap. 9S andru slyckel,
15 kup. 2S undra Slyckci. 24 kap. 1-3SS,5S,7S,10S,II Slörslu meningen, 12 S
förslu siycket, 18-22 SS, 25 kup. 9 S sann 36 kup. 21 och 22 SS;

/ //-Jitj om reseförbud: 15 kap. 2 S och 25 kap. 1-2 SS,
6-7 SS (och 9 S);

i fråga om hämlning (Inkl. mediagandc ull och
k-varhållande for förhör): 23 kap. 7-9 SS, 36 kup. 20 S undru styckei och 22 S,
44 kup. 3 S undru styckei,4 S förslu slyckci och 5 S. 45 kap. 15 S undra
styckei iredje meningen, 46 kap. 14 S och 15 S första slyckel, 47 kup. 14 S
andra slyckel, 15 S och 23 S andru slyckel undru meningen, 50 kap. 19 S undru
och iredje slyckenu sumt 51 kap. 14 S undru slyckel iredje meningen och 19 S
andra-fjärde styckena.

Av den gjorda uppräkningen framgår all det av resp.
paragrafer i rällegångsbalken bara är (de maleriellu) beslämmelserna om
häklning och dylikl, reseförbud eller hämlning och dylikl som omfattas av del
särskilda lagsliftningsförfarandel. Många av de nämnda paragraferna innehåller
föreskrifter också om annal. Som regel är de båda olika kaiegorierna av
föreskrifter klarl avgränsade från varandra i lagiexien. Dessa paragrafer
kommer alllså i ålskilligu hänseenden ali kunna ändras, ulan all del särskilda
beslulsförfarandel blir lillämpligl.

Del kan länkas all någon ensiaka beslämmelse i
rällegångsbalken förbiselts som hänvisar lill någon av de nyss uppräknade
föreskrifierna. Sådana hänvisningsbesiämmelser omfaiias av del särskildu
förfarandel. En förulsäiining härför är dock all dc har självsiändig belydelse
och ime bara Ulgör en erinran om vud som ändå skulle gälla.

På motsvarunde säll omfullar det särskilda
lagsliftningsförfarandel bestämmelser i andra lagar, som hänvisar till någon av
de nyss uppräknade reglerna i rällegångsbalken. Ibland hänvisas mera generellt
lill bestämmelser i rällegångsbalken. Ibland är hänvisningen mera specificerad.
1 båda fallen är del särskilda beslulsförfarandel lillämpligl, föruisali all
hänvisningen inbegriper någon föreskrifi i rällegångsbalken som omfaiias av
nämnda lagstiftningsförfarande. Följande exempel på sådana
hänvisningsbesiämmelser må anföras: 9 S tredje slyckel och 16 S lagen
(1961:262) om föisäkringsdomslol, 5 kap. 3 S lagen (1974:371) om rällegången i
arbetstvister. 16 och 25 SS jörvaliningsprocesslageu (1971:291). 19 a S och 27
S lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder och 2 S lagen (1974:l()82)om
bostadsdom-stol. Del må dock ånyo erinras om all en förutsättning för all
hänvisningsbeslämmelsen skall omfattas av del särskilda förfarandel är, all
den kan anses ha självsiändig belydelse.

Eu särskilt problem blir i vad mån sådana hänvisningsbesiämmelser
som nyss sagls "drar med sig" andra föreskrifier i den ifrågavarande
lagen, vilka alltså också blir omfallade av del särskilda förfarandel. Del
skulle t. ex. kunna gälla inledande bestämmelser i lagen vilka anger dennas
lillämpningsområde. Ulvidgas sisinämnda bestämmelser blir ju också räckvidden
av en räUighetsbegränsande "bihangsbeslämmelse" i lagen siörre. En
sådan konsekvens i fråga om lagsliftningsförfarandel bör dock aniagas bara när
den lekniska kopplingen mellan respeklive bestämmelser i lagen i fråga är så
direkt, atl annan slåndpunkl svårligen kan inlagas.

Del förekommer också all annan lag än rättegångsbalken
innehåller egna.

s. 196 Kontrollera mot PDF

196 Specialmotivering SOU 1978:.34

mer
eller mindre självständiga jöreskrifter om anhållande och häklning och dylikl
eller hämlning och dylikl. Vissa exempel har geits lidigare. 1 frågu om den
cenlrala lagsiiftningen om administrativa friheisberövanden ålerkommer
räiiigheisskyddsulredningen lill della i del följunde. Här må ullenusi pekas på
konkurslagen (1921:225){94-95 SS; också t. ex. 88 S omfattas av del särskilda
förfarandet), lagen om åtgärder vid samhällsfarlig asocialitet (6 S) och
miliiära läiicgångslagen (29-32, 34, 36 och 85 SS). Ytterligare exempel finns i
SOU 1975:75 s. 338-339. Sådana bestämmelser ar givelvis också omfallade av del
särskilda förfarandel. Moi bakgrund av den detaljerade redovisning, som i del
föregående givils i fråga om rällegångsbalken. bör det inle vara svårl att
identifiera de bestämmelser i annan förfarandelagsliftning vilka omfattas av
del särskildu lagsliftningsförfarandel.

I
della sammanhang må yiierligare endasl omnämnas följande lagar. Lagen (1%4:167)
med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare föreskriver i 7 S, all den
som är under 18 år inle får häkias med mindre synnerliga skäl är därtill.
Bestämmelsen omfattas av del särskilda lagsliftningsförfarandel. Lagen
(1952:98) med särskilda bestämmdser om tvångsmedel i vi.ssa brottmål ger i 2 S
vissa möjligheler för justitiekanslern all medge förlängning av liden för avlåiande
av häktningsframsiällning. Bl. a. denna paragraf i lagen omfalius av del
särskilda förfarandel. Det må anmärkas all i förevarande fall lagens 1 S. som
anger vilka broumål lagen är lillämplig på. uppenbarligen måsle omfattas av del
särskilda förfarandel. Uppmärksammas bör dock atl lagen ar tidsbegränsad. En
lag som enbarl föriänger giltighetstiden (på högst två år) omfattas enligt
fiärde slyckel i förevarande grundlagsparagraf inle av det särskilda
förfarandet. En molsvarighel lill lagen om kriminalvård i anstalt är lagen
(1976:371) om behandlingen av häkiadc och anhållna m. JI. Med lillämpning av
samma riktlinjer som använis i fråga om lagen om kriminalvård i anstalt blir i
vart fall följande bestämmelser i lagen 1976:371 atl anse som omfaltade av del
särskilda förfarandet: 9 S, 11 S tredje slyckel, 12.17 och 18 SS Härtill kommer
2 S, se nedan under 8 Skyddel för den kroppsliga integriteten.

Slulligen
rnå i della sammanhang erinras om all förslag nyligen lagts fram till
åtskilliga ändringar i beslämmelserna om häklning och anhållande m. m. (SOU
1977:50). Med hjälp av rätlighetsskyddsutredningens föregående framställning är
del lätt att slula sig lill vilka av paragraftexterna i SOU 1977:50 som skulle
vara omfattade av del särskilda lagsliftningsförfarandel.

Särskilt
må anmärkas all del i SOU 1977:50 också föreslås all tingsräu vid avgörande av
häktningsfråga inte längre skall varu domför med enbart en lagfaren domare utan
au också två nämndemän skall medverka. Dessa organisaioriska regler omfattas över
huvud inle av del särskilda förfarandel. Om man så ville skulle man i
riksdagen, om fråga vore om proposiiion. ulan vidare kunna bryla ul della
elemeni för omedelbarl beslul. däresi yrkande om särskili förfarande
framfördes.

Barnavårdslagen

Principerna
för fördelningen av förfaliningssloffel på särskilt resp. vanligt
lagsiiftningsförfarande har angivits i den allmänna moiiveringen (4.10.3).

s. 197 Kontrollera mot PDF

SOU 1978:34 Specialmoiivering 197

Kon
sagl omfaiiar del särskilda förfarandel baru de muleriella beslämmelserna om
ivångsingripande mol den enskilde samt ensluku specifiki räiligheisbegränsande
förfaranderegler. Mol bakgrund härav och vad som eljesl sagls för liknande full
i del föregående bör fördelningen göras på följande sätl i frågu om
barnavårdslugen (1960:97).

1
kap. unger de unsvuriga organen och beskriver i huvudsak deras åligganden.
Kapitlet faller ulanfördel särskilda förfarandel. Delsamma gäller 2 kap., som
innehåller organisatoriska, delvis rent kommunulrätisliga bestämmelser om
burnavårdsnämndernu.

3
kap. hundlarom förfarandet i
ärenden hos burnuvårdsnämnd. Endasl 17 S vilken främst handlar om hämlning lill
förhandling resp. läkarundersökning (och hiiremoi svarande föreskrifter i 16 S)
omfattas av del särskilda förfarandel. Vud surskili belräffur besiämmelsen i
18 S om rält all vinna lilliräde lill den unges hem må anmärkas, all denna
föreskrift faller inom ramen för unduniugel för husrunnsakan och dylikl i
fjärde slyckel andra meningen 2 i förevarunde grundlugssladgande.

4
kap. innehåller de centrala reglerna
om ivångsingripanden. Här möter återigen frågan, hur man från
rörelsefrihelssynpunkl bör se på inslilulel övervakning.
Rällighetsskyddsutredningen anser au övervakning i sig inie bör unses ingripu i
rörelsefriheten i regeringsformens mening. Delsamma gäller undru förebyggande
ålgärder enligt 26 S ulom föreskrifier. Detla leder lill all 25 S, 26 S första
slyckel 3), 27, 29-31 och 33 SS bör anses omfallade av det särskilda
förfarandet. 25 S innehåller de grundläggande maleriella ingripandelbruisäiiningarna.
26 S försia slyckel 3) och 27 S handlar om föreskrifter, l. ex. föreskrifter om
sjukvård, arbelsansiällning eller vistelseort. 29 S föreskriver som yttersta
åtgärd omhänderlagande för samhällsvård. 30 S handiur om omhänderiugande för
uiredning, högsl fyra veckor. 31 S anger övrigu fall uv omhänderlagande för
samhällsvård. Dessa fall grundas ibland men ej alltid på de berördas samlycke.
Slulligen ger 33 S polisen vissa möjligheler all lillfälligt ta den unge i
förvar.

5
kap. handlar om de
omhändertagnas behandling. Härav börden centrala placeringsbestämmelsen i 36 S
anses omfattad av del särskilda förfarandel, likaså bestämmelsen om tillfälligt
förvar i 37 S. Detsamma gäller 40 S andra styckei om viss befogenhei för
barnavårdsnämnd i visielsekommunen alt beslula omplacering. 41 S försia siyckei
innehåller eljesl de grundläggande bestämmelserna om burnavårdsnamndens
befogenhei med avseende på den unges person. Här sägs ullryckligen all den
omhändertagne får underkastas den begränsning i rörelsefrihelen som beiingas av
syftet med omhändertagandel. 41 S första siyckei omfattas av det särskilda
förfarandel.

Också
de cenlrala beslämmelserna i 6 kap. om samhällsvårdens upphörande bör unses
omfallade av det särskilda lagsliftningsförfarandel. Del gäller 42 och 43 SS.

Beslämmelserna
i 7 kap. om fosterbarnsvård m. m. saknar iniresse i nu förevarande sammanhang.
Inte heller någon beslämmelse i 8 kap. omfattas av det särskilda förfarandel.
Della kapitel handlar om barnavårdsanstalter.

Däremoi
bör 66 S anses omfattad av det särskilda lagsliftningsförfarandel. Dennu
purugraf finns i 9 kap. som har rubriken "Ungdomsvårdsskolor".
Paragrafen reglerar placeringsmöjligheterna. Också uiskrivningsbesiämmel-serna
(67-68 SS) omfattas av nämnda förfarande.

s. 198 Kontrollera mot PDF

198 Specialmotivering SOU 1978 34

10
kap. om kommuns räu lill ersiilining för vissu vårdkostnader kan förbigås här.

I
// kap. om förfarandet hos länsräll i undersiällningsmål är del buru
häminingsförcskrifterna i 75 S lorsia slyckel som omfaiias uv del siirskilda
lagsliftningsförfarandel.

Beslämmelserna
i 12 kap. om besvär omfuilas inte av del siirskildu förfurundel.

Vad
beiräftar 13 kap. om unsvarsbesiämmelser ni. m. synes lystnadsplikis-regeln i
91 S i sin helhei falla inom rumen för unduniugel i Ijärde slyckel andra meningen
1 i nu förevarunde grundlagssiadgande. Bestämmelserna om polishandräckning i 94
S bör däremoi unses omfallade av del särskilda lagstift ningsförfurundci.

Nykterhelsvårdslugen

I
lagen (1954:579) om iiykierheisvåid bör de inledunde bestämmelsernu (1-2 SS)
unses omfuiiade uv del särskildu lugsliftningslbrfurundei. Beslämmelserna
innehåller nämligen vissa legaldefiniiioncr(av begreppen "alkoholmissbruk"
och "ulkoholhalliga drycker") och bl. u. på grund duruv siyr dessu
föreskrifter lillämpningsområdel för lagens ivångsbesiänmielser.

I
övrigi bör, på molsvarande sätt som belräffunde barnavårdslugen. följunde
bestämmelser i nykterhelsvårdslugen unses omfuiiade uv del särskilda
beslulsförfarandel: 13 S 2 mom. undru slyckel förslu meningen och iredje
siycket, 18 S försia slyckel och på grund därav även 15 S, 21 S, 22 S fjärde
siycket andru och iredje meningurnu, 25 S,27 S iredje styckei, 35 S,36 S undra
Slyckel (b, c och d), 37 S,38 S, 44-46 SS, 49 S1 mom. första slyckel, 51 S
andra slyckel, 52 S, 54 S, 55 S och 58 S-

Vad
särskili beträffar 49 S så innehåller den i I mom. föreskrifter om
"försökspermission". Sådun innebär all den intagne får på försök
vislas ulom anstalten under ålersloden av vårdtiden eller under viss del därav.
Samma puragraf har i 2 mom. en beslämmelse om "lillfällig permission"
(högsl sju dagar i följd). I vud bestämmelsen om möjlighel lill
försökspermission uvser ålersloden av vårdtiden synes den motsvara vad som i
andru summanhung brukar kallas uiskrivning på försök eller- för fängelsestraffets
del - villkorlig frigivning. Dessa regler bör anses omfuliude av del särskilda
lagsliftningsförfarandel. Motsatsen bör däremot unses gälla för regler om
tidsbegränsad permission. 49 S 2 mom. omfattas inle av del särskilda
förfarandel.

I
övrigi torde endasl 58 S larva särskild kommentur. Den handlar visserligen bara
om del fall atl någon som är hemfallen åt alkoholmissbruk vill frivilligt ingå
på allmän vårdanstalt för ulkoholmissbrukare. Då får han enligi siadgandel tas
in där. Ett villkor härför är emellertid all han skriftligen förbundit sig atl
stanna kvar på anstalten under viss tid, högst sex månader. "Den, som är
sålundu inlagen å allmän vårdanstalt, må kvarhållas under den tid, som angives
i den skriftliga förbindelsen, men må, när omsländighelerna därtill föranleda,
utskrivas lidigure". På grund av kvarhållningsrälten måsle också 58 S
anses omfattad av del särskildu förfarandel.

s. 199 Kontrollera mot PDF

SOU
1'»78:34 Sjwcialmoiiycrlng 199

Lagen om beredande av sluten psykiuirisk vård i vissa läll
sann anknytande lagstifining

1 /(.',i,'(7; (1966:293) om beredande av sluien
psykialrisk vård i vis.sa Jall är lill en början den cenlrulu materiella
tvångsbestämmelsen, 1 S, omfallad av del särskilda lugsliflningsförfarandei.
Delsammu gäller 3 S-

Flerialel regler i lugens uvsnili om inlugning för vård
(3-12 SS) iir av förfarundckarukiär. Dc präghis av en slrävan all slärka
rällssäkerhelen så myckel som möjligl. 4 S hundlur om vem som får unsöku om
någons inlugning. 5 S föreskriver ull vårdinlyg skull bifogus och anger vud
vårdinlyg skull innehålla. 6 S reglerar vem .som är behörig all utfärda
vårdinlyg. Dessu regler bör inle anses omfuliude uv del siirskilda
lagsliftningsförfarandel.

I 7 S omluiius förslu, undru och fiärde slyckenu av del
siirskildu förftirundci (femle slyckel synes varu av ren konsekvenskaraklär).
Här ges polismyndigheten befogenhei all i brådskande fall omhiinderiu någon,
som sunnolikl ur psykiskt sjuk och furlig för annans personligu säkerhei eller
egel liv.

Om handling;irnu är i ordning och sunnolika skäl
föreligger för ull vård kun beredus med slöd av lagen, får den unsökningen
uvser lus in på sjukhus (8 S). Därefier skall överiäkaren efter undersökning av
patienten snarasi möjligl prövu, om vård kan beredas denne med slöd av lagen.
Prövningen skall som regel görus senusi lionde dugen efter inlugningen. Finner
överläkuren ull lugens Ibruisuiiningur ur uppfylldu skull han beslula, all
puiienien även i forlsällningen skall vuru iniugen på sjukhusel. 1 annat full
skull han omedelbart skrivu ut denne (9 S). Dessu bestämmelser omfutlus uv del
siirskildu lagsliftningsförfirandei.

13 S om kvurhållningsräiien och möjlighelerna i allmänhei
all ulöva ivång mol palieniens person omfaiias av det särskilda förfarandel.
Delsammu gäller, som lidigure anföris, 15 Som granskning och kvarhållande av
brev och dylikl. 14 S handlar om lillsiånd för patienten all vislas på egen
hand ulom sjukhusområdei under viss del av dygnet eller lillfälligl under vissl
anlul dygn. Dettu sladgunde bör, såsom avseende verkställigheismodaliteier,
inte unses omfutlal av del särskilda beslulsförfarandel.

Beslämmelserna om sluilig uiskrivning i 16 S omfattas
däremoi uv del siirskilda förfarandel. Deisummu giiller föreskrifiernu rörande
uiskrivning på försök i 19 S och 20 S förslu slyckel.

Avsniliei om besvär m. m. (21-27 SSlsynes inte innehålla
någon föreskrifi .som omfuuus uv del särskilda förfurundel. Del gör ime heller
uvsnitlel om nämndernu (uiskrivningsnämndernu och psykialriska nämnden, 28-34
SS).

Handriickningspuragrafen (35 S) synes omfallad uv det
särskildu förfurundel.

1 unslulning lill lugen om beredande av sluien psykiatrisk
vård i vissa fall bör nämnas lagen (1966:301) om rättspsykiatrisk undersökning
i brottmål. 1 8 S i sisinämnda lag föreskrivs att den som är på fri fot och
skall undergå rätispsykialrisk undersökning är skyldig ull inslälla sig för
undersökning på lid och plals som undersökningsläkaren besiämmer. Enligi 10 S
skull polismyndighet på begäran uv undersökningsläkaren lämna handräckning om
misslänkl, som ar på fri foi, inie släller sig lill förfogande
för

s. 200 Kontrollera mot PDF

200 Specialmoiivering SOU 1978:34

undersökningen.
Dessa besiämmelser är omläiiade uv del särskilda förfarandel. Vidare kan
enligt 9 S domsiolen under vissa föruisänningar besluta au misslänkl, som är på
fri foi, skull lus in på viss rätispsykialrisk klinik för undersökningens
genomförunde. I regel får inlagningsliden då vuru högsl ire veckor.
Kvurhållningsrall föreligger. Föreskrifterna härom i 9 S första och undru
slyckena omfattas av del särskilda förfarandet. Av del föregående har framgått
ull deisummu guller 9 u S om rull uu kvurhållu brev. Se vidure under 8 Skyddel
för den kroppsligu iniegrilelen.

Omsorgslugen

Lagen
(1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt uivecklingsslörda (omsorgslagen)
innehåller dels bestämmelser om rätt lill omsorger (och vissa därlill
anknytande organisaioriska regler) och dels bestämmelser om skyldighet all
underkasta sig omsorger (och vissa väsenlligen därtill anknylande
organisaioriska regleroch förfaranderegler). Reglernaom rälien lill omsorger
kan förbigås här. Och av ivångsreglernuurdei i princip baru de maleriellu soin
omfattus UV del särskilda förfarandet.

Omsorgslagen
är såtillvida speciell som den omfattar både föreskrifter om vårdlvång och
föreskrifter om skolplikl (särskolplikl). Som slagits fast i det föregående
omfattas "tyngre tjänsteplikter" av del särskilda lagsiiftningsförfarundet,
enär det ingår ell elemeni av rörelsefriheisinskrankning i dem. Skolplikl lar
anses höra hil. 1 själva verkei kansärskolplikien leda lill mera av ingrepp i
regeringsformens skydd för rörelsefrihelen än den vanliga skolplikten. Enligi
omsorgslagen kun mun nämligen i vissu full besluiu (28 S)-och i vissl full
tvångsvis genomdriva (54 S)-all en särskolelev bor annorstädes än i del egna
hemmel.

Mol
bakgrund av det sagda bör följande bestämmelser i omsorgslugen anses omfaltade
uv det särskilda förfarandel: 24-26, 28 och 30 SS. 31 S försia Slyckel, 34, 35,
38, 39 och 40 SS saml 54 S.

Vad
särskilt belräffar 34 S om vård i vårdhem eller spcciulsjukhus för psykiski
ulvecklingssiördu så avser denna paragraf visserligen huvudsakligen fall då de
berörda samtyckt lill vården. Men eftersom ime enbarl såduna fall avses bör 34
S (och inle bara 35 S) tas med här.

Smiliskyddslagen

Smiliskyddslagen
(1968:231) bör lill följande delar anses omfallad av del särskilda
lagsliftningsförfarandel: 4S som styr lagens lillämpningsområde, 6S, 7S
försia-tredje slyckena och 8S om skyldighet all underkasta sig undersökning och
vård för allmänfariig sjukdom, 11 S om isolering av befolkningen inom vissl
område, 12 S, 14 S försia och andra styckena, 15 S iredje slyckel och 16 S om
skyldighet alt underkasta sig undersökning och vård för venerisk sjukdom, 25 S
om polishandräckning, 27 S om böiesstraff förden som bryier mot
isoleringsföreskrift och 30 S om befogenhei i vissa fall för regeringen alt
förordna om avspärrning av vissl område för alt hindru att smittsam sjukdom
sprids.

s. 201 Kontrollera mot PDF

SOU
1978:34 Siwdalntoliveriiig 201

Vissu besiämmelser i övrigi

Syflel med den nu gjordu genomgången uv cll unuil cenlrulu
rörelsefrihelsbegränsande lagar har vuril ull ge cn bild uv hur gränsen skall
dras mellan lillämpningsområdena fördel särskilda och del vunligu
lagsliftningsförfarandel. Ulöver de lagar som sålunda nämnls finns del
emellerlid åtskilliga andra bestämmelser som begränsar rörelsefrihelen och
därför skall omfattas uv det särskildu lugsiiftningsförfurandel. All här räkna
upp ullu dessu besiiimmelser kan inle unses behövligi och ur f ö. knuppusi
heller möjligl. Här må hänvisus lill den systemuliska framslällningen i bil. 10
i 1973 års fri- och raiiighelsulrednings betänkande SOU 1975:75. Endasl
följunde må lilläggas.

I lagen (1973:558) om lillfälligl omhänderlagande omfattas
1-3 och 8-10 SS UV del särskilda förfarandet. 1 fråga om lagen (1976:51 l)oin
omhändertagande av berusade personer m. m. gäller detsamma för frumsi 1, 3 och
4 SS sumt 7 S iredje slyckel. Av lagen (1975:89) om ordning och säkerhei inom
järnvägsområde omfattas 1 S och 2 S försia och andra slyckena av del särskilda
förfarandel.

Hur må också pekas på 54 S sjömanslagen (1973:282) som ger
befulhuvaren befogenhei all hållu brottslig sjömun kvurombord lills denne kan
överlämnas lill svensk myndighei. Denna beslämmelse omfaiias av del särskilda
lagsliftningsförfarandel. Detsamma gäller en moisvurunde regel i 5 kup. 5 S
lulijanslagen (1957:297. se 1967:71).

Grundläggunde lugregler rörande pass omfutlus uv del
särskildu lagsliftningsförfarandel. Härmed avses främst en regel om atl man
inte får lämna rikel uiun uti hu pass. Vidure avses därmed summunhängunde
regler som anger de muieriellu förulsällningurnu för ull få puss resp. drubbas
uv pussels åierkullande. (Förslag till pusslug hur lagls frum i proposilionen
1977/ 78:156).

En beslämmelse i 14 S iredje slyckel naturvårdslagen
(1964:822) bör omnämnus. Behövs särskili skydd för djurlivei inom vissl område
får enligt dellu studgunde regeringen eller myndighei som regeringen besiämmer
meddela bl. a. föreskrifter som inskränker allmänhetens eller markägarens räu ull
uppehålla sig inom området. Frågun, om en avspärrning av ell markområde berör
regeringsformens rörelsefriheisskydd, beror i försia hand av hur stort det
område ärsom del gäller. (Även andra fakiorer lorde spelu in, i. ex. hur länge
avspärrningen avses varu sumi dess iniensilel.) Emellerlid innebur
iagstadgandet.som trätt i kraft den I januari 1975, alt normgivningsbefogenhei
delegeras. Slöd i 8 kup. regeringsformen lorde suknus för au i denna delegering
inkluderus befogenhet ull besluiu rörelsefrihelsbegränsande normer. Man torde
därför få utgå från all siudgundel inle avser ull leda lill begränsning av
rörelsefrihelen i regeringsformens mening. Del omfattas då inle av del
särskilda lagstiftningsförfurandel.

Har må slulligen pekas på reglerna i 34, 35, 37 och 38 SS
(saml 81 S försia slyckel p. 4) civiljörsvarslagen (1960:74. omirycki 1975:712)
om uirymning, omfiytining, borinytlningsförbud och infiyilningsförbud.
Föreskrifterna härom är tillämpliga baru vid krig eller krigsfuru. De berör
emellerlid rörelsefrihelen. En sådan beredskapslagsliftning som dessu
besiämmelser ulgör omfalius därför av del särskildu lagsiiftningsförfarundet.

s. 202 Kontrollera mot PDF

102 Spcdalinoilvering SOU 1978:34

Vissu
Ijunsieplikier

Del
särskilda lugsiiftningsförfarandet omfuttur regler om sådun tjänsteplikt som
måste anses begränsa rörelsefriheten. Hil hört. ex. värnplikt, skyldighet all
fullgöra vapenfri ijunsi saml skolplikl. Hil hör däremoi inle så begränsade
uliggunden som i. ex. skyldigheten ull åiugu sig kommunala förtroendeuppdrag.
Meru preciserut har i det föregående berörts reglerna i omsorgslagen om
surskolplikt. De bestämmelser i skoUagen (1962:319, omirycki 1970:1026) som
sålundu omfuilas uv del särskildu förfurundel är 30, 31 och 33 SS, 34 S första
och andra slyckena, 35 och 36 SS, 39 S undru slyckel och 39 u S försia styckei.
Också 25 a S skollagen om läkarundersökning bör uppmärksummus (SFS 1975:159).
De besiämmelser i värnpUkislagen (1941:967. omirycki 1969:378)som omfulius uv
del särskilda förfarandel är i försia hand följande: 1-5 SS som innehåller
grundläggande bestämmelser om värnplikt, bl. u. om värnpliklsåldern och
frikallande på grund uv sjukdom och dylikl, 27 S om ulbildningsliden,
beredskapsövningar m. m., 28 S om mobilisering sumi 40 S om hämlning genom
polisens försorg. Också civilförsvarsplikien lorde få unses böru hil. Följunde
bestämmelser i civiljöisvaislagen bör på den grunden anses omfattade av del
särskilda förfarandel: 11 S, 12 S 1 mom., 19 och 77 SS, 79 S 3 mom. och 81 S
försia siycket I).

8 Skyddet jör den kroppsliga integriteten

Enligt
ulredningens förslag skall förslag till lag som angår begränsning av skyddel
för kroppslig inlegritel omfattas av det särskilda lagsliftningsförfarandel
enligt 2 kap. 12 S tredje slyckel regeringsformen.

I
del följande redovisar ulredningen en ulföriig exemplifiering av befinlliga
rätligheisinskränkande besiämmelser i nu gällande lagsiiftning i frågu om del
skydd mol kroppsvisiiaiion eller annal pålvingal kroppsligt ingrepp som
regeringsformen ger varje medborgare.

I
denna exemplifiering förekommer bestämmelser som redan gåtts igenom i lidigare
avsnitt, främsi i fråga om rörelsefriheten (avsniu 7). Sådana bestämmelser
skall även på grund av all de ulgör ingrepp i skyddel för den kroppsliga
iniegrilelen omfattas av del särskilda förfarandel.

Uilänningslagsiiftningen
behandlas inle i della sammanhang. Ulredningen ålerkommer lill den i
specialmoliveringen lill 2 kap. 20 S iredje styckei regeringsformen.

Den
gällande rätligheisinskränkande lagsiiftningen delas i del följande in i fyra
grupper, nämligen

u)
pålvingal kroppsligt ingrepp, som innebär våld mol människokroppen,

b)
påtvingat kroppsligt ingrepp i
annal fall, dvs. kroppshesikining, främsi läkarundersökning, sumi smärre
ingrepp uv lyp vuccinuiion, lagande av blodprov eller fingeravtryck,

c)
kroppsvisilation eller således
undersökning uv någons kläder eller av del som någon bär med sig, samt

d) samhällets
räll all i andra fall ulöva våld mol enskildu personer, dvs. en

meru generell räu fördel allmännas verkställande organ lill våldsuiövning

för genomförande av vissa förvaliningsuppgifter.

s. 203 Kontrollera mot PDF

SOU 1978:34 Spcdalniollvcring 203

Eftersom gränsdrugningen mellun de fyru gruppernu inlc är
enlydig. blir indelningen i viss mån godlycklig. Så t. ex. lorde en
kroppsvisiluiion, som innebur uti inle endasl kläderna hos en person undersöks
ulan även kroppens huligheier (vid narkolikabroii exempelvis), niirmasi vara
ull unse som kroppshesikining. Skyddel i regeringsformen äremellerlid delsamma
förde fyrti grupperna, vurförgodiycklighcten i gränsdrugningen inle ärav
iniresse i nu förevarunde sammanhung.

a) Pålvingui kroppsligt ingrepp, som innebur våld mol
människokroppen

De nu medgivna pålvingude kroppsligu ingrepp som
innefuliur våld är betingade av främst medicinska skäl.

Den som rned skäl kun untas kommu atl på grund av sin
könsdrift begå broll som medför ullvurlig fara eller skada för annun eller på
grund uv könsdriftens ubnormu inrikining eller styrka åsamkas svårl själsligt
lidunde eller unnun ullvurlig olägenhel får kasireras enligi lagen (1944:133)
om kasircriiig. Suknur någon på grund av rubbad själsverksumhel förmågu utt
lämna gilligl .samlycke lill kastrering, får hun enligi 2 S kuslrerus, även om
sådunl samlycke inle föreligger. Vederbörandes vårdnadshavare. förmyndare,
make eller, i fråga om den som är inlagen på ullmän vårdunsiull, unsluliens
läkure eller föresiåndure skull beredus lillfälle all yllru sig och
sociulslyrelsen skall ge siu lillsiånd.

Transplantationslagen (1975:190) äger lillämpning på
sådunu ingrepp som innebär all organ eller annul biologiskt muieriul lus från
levunde eller uvliden person för behandling av sjukdom eller kroppsskada hos
unnan person (1 S). Ingrepp enligt denna lag på levande person får i regel
förelus endusi om denne skriftligen sumiyckl lill ingreppet (4 S försia
siycket). På den som inle fylll aderton år el ler som på grund av psykisk
abnormitet saknur förmåga ull lämnu sådunl sumiycke för dock ingrepp ske om
medicinska skäl påkullur uu biologiski muterial för transplantation las frän
denne. Vederbörundes vårdnadshavare, förmyndare eller god man skall beredas
lilKulle all yllra sig och socialstyrelsen skull ge sill tillstånd. Ingrepp fär
inle företas mol givarens vilju (4 S undru siyckei). Beslämmelse i dennu lug,
som utgör slöd för alt ingrepp i vissu full kan görus uiun all uiiryckligl
samlycke föreligger, kommer all omfuUus av del särskilda beslulsförfarandel.

I deiiu summanhung berörs ime nu gällande abortlag
(1974:595). enligi vilken havundeskup får avbryias endasl på begäran av den
havande kvinnun. Enligt lidigare bestämmelser, vilka upphävdes 1.1.1975, fick
havandeskap uvbrylas under vissu villkor utun den havande kvinnans begäran
därom. Enligt nu gällunde steriliseringslug (1975:580) får sterilisering
ulföras endusi på begärun uv den som skull steriliseras. Del kan således inle
vuru fråga om ell pålvingal kroppsligl ingrepp, varför även dennu lag fuller
uianför del särskilda beslulsförfarandels lillämpningsområde. Skulle emellerlid
dessa bådu lugur ändras så, ull uborl eller sierilisering kunde aga rum utan
medgivande,skulle dellu självfullei medföru alt del särskildu förfarandel blev
lillämpligl.

s. 204 Kontrollera mot PDF

:04
Spcdalinoilvering SOU 1978:34

b) Pålvingal kroppsligl ingrepp i annat läll

Idel följande berörs sådanu besiämmelsersom medger
påtvingade kroppsligu ingrepp i undra full än som redovisats undera).
Frarnslullningen uvser sådunu ingrepp, som innebär besiklning av
människokroppen, dvs. kroppshesikining. Främsi avses därmed lukurundersökning,
smärre ingrepp av lyp vaccination saml lagande av blodprov och fingeravtryck.

1 28 kap. rällegångsbalken finns besiämmelserom bl. a.
kroppsbesiktning. Belräffunde den som skäligen kun missiiinkus för brou, som
kun medföru fängelse, lår, för eftersökande av föremål som är underkusiul
beslag eller eljesl för all ulröna omsländighel, som kan äga belydelse för
utredning om brottet, kroppshesikining företas (12 S). Om del erfordrus för
blodprov tas, liksom, om det kan ske utan nämnvärt men, unnun undersökning
ulförus. Della stadgande omfötias av del särskildu förfurundel. Enligi 28 kap.
14 S rällegångsbalken får av den som är anhållen eller häklud lus fotografi och
ftngcruviryck. Dettu gäller även annan, om del erfordras för uiredning av
broll, som kan medföra fängelse. Tagande av fingeruviryck är ett ingrepp i den
kroppsligu iniegrilelen och besiämmelsen i 14 S skull på grund härav falla inom
del särskilda förfarandels tillämpningsområde. Däremot kun, enligt ulredningens
mening, tagande av fotografi inle unses vuru ell kroppsligl ingrepp i sådan
mening alt del innebär en inskränkning i skyddel för den kroppsliga
integritelen.

Beslämmelserna i rättegångsbalken om ivängsmedel i
brottmål, bl. a. om kvoppsbesikvning,äv liUdrnpUga i -iirende om uvliimning
enligt föreskrifi i 16 S lagen (1957:668)om utlämningJÖr bron och 12 S lagen (1959:254)om
ullämning för broll lill Danmark. Finland. Island och Norge.

Enligt 37 S mUitära råiiegåiigslagen (1948:472) får
besirulTningsberäiligud befallningshavare med anledning av broll, som
underlydande är misslänkl för, förordna om kroppshesikining. Även dennu
beslämmelse omfattas av det särskilda förfarandet.

Enligi lagen (1976:1090) om alkoholuiandningsprov har
polisman rätt alt företaalkoholuiandningsprovdels pådensomärskäligen misslänkl
förbrott, främsi trafiknykierhelsbrott, om frågan om den misstänktes alkoholpåverkan
kan få belydelse för uiredning om broilei, dels ruiinmässigi på motorfordons
förare i vissa situationer ulan all misstanke om irafiknykier-heisbroii
föreligger. Tidigare skedde uiundningsprov i huvudsuklig överensstämmelse med
de ovannämnda reglernu om kroppshesikining i 28 kap. 12 S rättegångsbalken. Den
som vägrar medverku vid alkoholuiandningsprov får underkaslas blodprov och
läkarundersökning (4 S). Det särskilda förfarandet är lillämpligl på sisinämnda
stadgande.

Deisummu gäller 3S lagen (1976:511) om omhänderlagande av
berusade personer m. m. Där studgus ull om del behövs med hänsyn till den
omhändertagnes tillstånd, skall han så snarl del kan ske underkastas
läkarundersökning.

1 broumål kan allmän domsiol beslula om läkarundersökning
om sådun anins få belydelse för bl. u. besiämmunde uv påföljd. I det följunde
upplugnu bestämmelser, som ivingar en misslänkl person all underkasta sig
läkarundersökning, faller inom del särskilda förfarandels lillämpningsområde.

Enligt 7 S
lagen (1964:542) om personundersökning i brottmål k'dn rälien, om

s. 205 Kontrollera mot PDF

SOU
1978:34 Specialmotivering 205

skäl diirtill föreligger, förordnu läkare all avge
läkariniyg ungående misslänkl. Innan någon döms lill internering eller
överlämnas lill öppen psykiuirisk vård eller någon som ej fylll aderion år döms
lill ungdomsfängelse, skall sådunl kikurinlyg uvges uv psykiuier.om
rälispsykiulrisk undersökning inle redan verkställts. Den som ej är häktad är
pliklig alt inställa sig för läkarundersökning. Om han uteblir, får
polismyndigheten genom handräckning hämla honom till undersökningen.

Enligt 1 S lagen (1966:301) om läiispsykiairisk
undersökning i broiimål kun rullen besluiu om undersökning uv den misstänktes
sinnesbeskuffenhei (rälispsykiulrisk undersökning). Sådunl beslul får meddelus
om den miss-liinkie erkänt gärningen el ler överiygunde bevisning förebruglsull
han begåll gämingen. Den som ej är häktad är pliklig ull inslällu sig för
undersökning. Om hun inle frivilligl medverkur, kun han tvångsinias på rälispsykiulrisk
klinik. Polismyndigheten skall pu begärun liimnu hundrackning.

Enligi lagen (1966:293) om beredande av sluien psykialrisk
vård i vissa fall får inlugning på sjukhus med stöd av lugen ske efter ansökan
eller efter domstols förordnande. Till unsökan skull fogus vårdinlyg. Sådunt
inlyg får enligt 6 S undru Slyckel ulfärdas endast i omedelbaranslulning lill
personlig undersökning av den som ansökningen uvser. Den som får göru unsökun
om inlugning äger förunsiulia om sådun undersökning. Bestämmelser om
polishundräck-ning finns i 35 S. Dennu beslämmelse ger slöd för alt ivång får
lillgripas mol person som inte frivilligl släller sig lill förfogande för
undersökning och skall unses omfutlud av det särskilda förfurandet.

I dellu sammanhang skall också nämnas bestämmelser om
blodundersökning eller annan undersökning rörande ärftliga egenskaper, s. k.
rälisanlro-pologisk undersökning, i mål om faderskap enligi 3 kap.
föräldrabalken, iniagna i 1 S lagen (1958:642) om blodundersökning m. m. vid
uiredning av jaderskap. Som ivångsmedel unvänds vile (2 S). Reglerna omfattas
av del särskilda beslulsförfarandel.

Enligi regler i smittskyddslagen (1968:231)år den som
lider av allmänfarlig sjukdom eller ar smiuoförande av sädan sjukdom skyldig
all låla undersöka sig av läkare (6 S). Exempel på andru bestämmelser i denna
lag som skall omfutlus uv del särskildu förfurundel är 8, 12, 15 och 25 SS.
Sisinämnda bestämmelse ger slöd för polishandräckning.

Har må också omnämnus 5 S lagen (1960:408) om behörighel
an utöva läkaryrket. 6 S lagen (1963:251) om behörighel all utöva
landläkaryrkei och 5 S lagen (1965:61) om behörighel atl utöva veierinäryrkei
m. m. Dessu besiämmelser. enligt vilka läkare, tandläkare resp. veierinär i
vissl fall är skyldig all undergå läkarundersökning, omfattas av del särskildu
lagsliftningsförfarandel.

Besiämmelsersom innebärskyldigheiuu underkusia sig
kroppshesikining, främst läkarundersökning, för den som exempelvis är
sysselsatt med livsmedelshantering bör anses omfuliude uv del särskilda beslulsförfarandel.
Som exempel kan nämnas 21 S livsmedelslagen (1971:511).

1 lagen (1976:600) om offenUig ansiäUning har lugils in
föreskrifter om vissa tvångsåtgärder bl.a. läkarundersökning (13 kap. 2 S).
Denna beslämmelse skall omfalius uv det särskildu beslulsförfarandel.

Lagen (1974:203) om kriminalvård i ansiall innehåller i
princip bestämmelser av konsekvenskaraklär, dvs. dessa ulgör inte
självständiga ingrepp i

s. 206 Kontrollera mot PDF

206
Spccialnioiivcring SOU 1978:34

fri- och räilighetsskyddel och omfaiias inle uv del särskildu
förfurundel. Ell unduniug lorde dock ulgörus uv 10 S, som siudgur all inlagen
som eu led i behandlingsplaneringen hur att vid behov genomgå
medicinsk-psykologisk eller annan särskild behandling.

1 lagen (1954:579) om nykterhelsvård omfattas vissa delur
uv 13 S uv del särskilda förfarandet. Deisummu gäller 16 och 17 SS
bamavårdslagen (1960:97). 5 S lagen (1964:450) om åtgärder viil samhällsfariig
asodaliiei och 21 kup. \0 jöräldrabalken. Med slöd uv dessa siadganden kan
läkarundersökning beslutas.

Slulligen rnå har pekas på regler i brottsbalken, enligt
vilka föreskrifi au underkasta sig läkarvård kan meddelas den som blir eller
hur blivit villkorligi frigiven från fängelse (26 kup. 15 S),dömd lill
skyddstillsyn (28 kup. 6 S) eller överförd till vård utom unstall vid
ungdomsfängelse (29 kap. 7 S) eller internering (30 kap. 10 S). Sådana regler
omfaiias av det särskilda lagsliftningsförfarandel.

c) Kroppsvisiiaiion

Besiämmelser som medger undersökning av någons kläder
eller av del som någon bär med sig, t. ex. en väska, ingriper i skyddel för den
kroppsliga integrileten och faller inom del särskildu lugsiiftningsförfarandels
tillämpningsområde. Följunde exempel må nämnus.

I 28 kup. 11 S rättegångsbalken sägs all om anledning
förekommer all brott begåtts, för vilket sladgas fängelse, för kroppsvisiiaiion
företas för eftersökande av föremål, som är underkastat beslug eller eljest
lill ulrönande av omsländighel, som kan äga belydelse för uiredning om broilei.
På unnan än den som skäligen kan misslänkas för broltel fär kroppsvisitalion
ocksä företas under vissa förutsäliningar.

Till rätlegängsbalkens regler om tvångsmedel, bl. a. om
kroppsvisitalion, hänvisur, sorn nämnls i del föregående under b), 16 S lagen
(1957:668) om utlämning Jör brott och 12 S lagen (1959:254) om ullämning för
broll lill Danmark, Finland, Island och Norge. I 37 S miliiära råiiegåiigslagen
(1948:472) finns beslämmelse om kroppsvisiluiion.

Om rutt för lullijansieman all kroppsvisitera resande från
utlandet sladgas i 19 S lagen (1960:418) om slraff för varusmuggling, som även
innehåller vissa undra föreskrifter om rätl ull företa kroppsvisiiaiion. Till
dessu beslämm:ls. r hänvisar 14 S valulalagen (1939:350) och 2 S lagen
(1973:431) om utredning angående broll mol uiländsk lullag.

Enligi tagen (1970:926) om särskild koniroll på flygplais
får kroppsvisiluiion ske UV pussugerure eller annan som uppehåller sig inom
fiygplalsområde. Väska eller annal slutet förvaringsställe inom områdel får
också undersökas. Bestämmelser i denna lag vilka medger undersökning av någons
kläder eller av del som någon bur med sig omfaiias av del särskildu
lagsiiftningsförfa-rundei.

Här må även nämnus vissu bestämmelser i tagen (1974:203)
om kriminalvård i ansiall. som medger kroppsvisilation av besökande och 2 S
tagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m. fl. enligt vilkel
Sladgunde häktad senusi vid unkomslen lill förvaringslokalen skall visiteras.
Moisvurunde gäller beträffande den som hur unhållits eller gripiis på grund av
broll.

s. 207 Kontrollera mot PDF

SOU 1978:34 Spedalmotlvering 207

d)
Sumhiillels räll all i undru fall ulöva våld mol enskild person

Om
begreppei våld och exempel på våldsunvändning, se 1973 års fri- och
raiiighelsulrednings belunkunde, bilugu 11 (SOU 1975:75 s. 363 f). Där nämns,
ulöver vud som i brollsbulken sägs ulgöru misshundel (llllfogundc uv
kroppsskudu, sjukdom eller smärta eller försäiiunde i vanmakt eller annul
sådunl tillstånd), undru fysisku angrepp som innebär berörande, 1. ex.
fasthållande eller knuffande. Som exempel på hjälpmedel som kun kommu lill
unvändning vid ulövunde av våld mol person nämns där vidare bulong, fungsel och
skjulvupen.

Besiämmelser
som medger ull våld får uiövus från det allmännas sida gentemol enskild person
ulgör en begränsning av skyddel mol ingrepp i den kroppsliga integriteten och
skall omfattas av del särskilda lagsliftningsförfarandel. Som berörts idet
föregående(4.11.2) finns sådana reglerbi. a. i 24 kap. 2 S broilsbalken. vilkel
sladgande ulgör slöd för polismans våld.sbefogenhei genlemoi enskild.

5
S lagen (1977:67) om iill(igv,savgUt i kollektiv persontrafik ger tjänsteman,
som utför avgiftskonlroll, rätt all från färdmedlel avvisa reseniir som vagrar
lösa biljeli eller tilläggsavgift. Eftersom stadgandet ger tjänstemannen (eller
annan förelrädare för det allmänna) rält att använda våld för alt verkställa
uvvisningen, innebär detla ell ingrepp i skyddel för den kroppsliga integriteten
och siadgandel skall omfuilas av del siirskildu förfurundel. Moisvurunde
giiller belräffunde 28 S andru slyckel kommunaUagen (1977:179) om befogenhei
för ordförande vid fullmukiigesummaniräde all uivisa den som upplräder siörande
och ej rattar sig efter tillsägelse.

Del
må erinras om atl frågun om gränsdrugningen mellan ingrepp i kroppslig
integritet å enu sidun och husrunnsakan å undru sidun berörts i den allmänna
moiiveringen (4.11.2).

9
Rälien titt offenilig förhandling vid domstol

Den
cenlrulu regeln om domsiolsförhandlings offenllighel är 2 kup. 11 S andru
slyckel regeringsformen. Principen all förhandling vid domstol skall vuru
offentlig kun begränsus med hänsyn lill molslående intressen uv oliku slag.
Bestämmelser enligt vilka domslolsförhandling kan hållas inom Slängda dörrar
fuller inom det särskilda lagsliftningsförfurandets lillämpningsområde.

Räiiegåiigsbalkcns
huvudregel i dellu summunhung, 5 kap. 1 S försia Slyckel, siadgar all
förhandling vid domstol skall vara offentlig. Från dennu huvudregel finns en
rad undantag, som ger domstol rätl alt förordna om all förhandling skall hållas
inom stängda dörrar. Fleru anges i dennu paragraf medan åtskilliga finns i
andra förfaiiningar.

1
5 kap. 1 S andra-ljurde slyckenu räilegångsbulken sugs bl. u. uu hänsyn lill
sedligheten, rikels säkerhet och yrkeshemlighet kun medföru uvsieg från
principen om domstolsförhandlings offenllighel. Vidure skull i vissu lyper av
mål. bl. a. i mål om ansvar för utpressning och olovlig avlyssning, förhandling
hållas inom slängda dörrar om ratten finner alt offentligheten skulle vara lill
men för enskild. Förhandling under förundersökning i broumål, t.ex.
häklningsförhandling, kun i vissu full hållus inom stängda dörrar. I broumål

s. 208 Kontrollera mot PDF

208
Spccialnioiivcring SOU 1978:34

lur förhundling som ungar uiredning rörunde den åtalades
personligu förhällunden ägu rum inom siungdu dörrur. Delsumma gäller förhör med
den som ur under femton år och med den som lider uv rubbning uv
själsverk-samhelen. Föreskrifterna skall omfattas uv del .särskilda
förfarandel.

Av de undantag som finns i andru lagar skull hur nämnas
följunde. 92 S miliiära läiicgångslagen (1948:472) föreskriver siungdu dörrar
under bered-skupsiillsiånd och då lundei är i krig, föruisuli ull
offeniligheien kan unlas vara lill skada för krigsföretag eller menlig för
försvarsmakiens siikerhel. Enligt 15 kap. 6 gijiermålsbalken kan rätten förordna
all äktenskapsmål skall handläggas inom slängda dörrar om part begär del.
Förhandling i mål eller ärende enWgi jöiåldiabatkeii kan, om rälien finner del
lämpligi, hållas inom Slängda dörrar (20 kap. 10 S). I brottmål där den åtalade
är under 21 år kan, med hänsyn lill hans ungdom, rälien förordna all målel
skall handliiggas inom Slängda dörrar enligi 8 S andra slyckel tagen (1964:167)
med särskilda bestämmdser om unga lagövenrädarc. 1 mål om obehörigl användande
eller yppande UV yrkeshemlighet eller om missbrukande av förebild får, enligi
12 S lagen (1931:152) med vissa bestämmdser mot illojal konkurrens, på begäran
av den, vurs riiu unses kränkl genom den ålulude gärningen, unduniug göriis
från offeniligheisprincipen. Enligt 16 S lagen (1970:417) om marknadsdomsiot m.
m. kun domstolen förordnu atl sammantriide för handläggning av
konkurrensbegransningsärende skall hållas inom slängda dönrar.

Förhundling i högsiu domstolen i ärende om ullämning skall
hållus inom siungdu dörrar, om del begärs uv den vurs utlämnande del gäller
eller om del krävs av hänsyn lill främmande stal. Bestämmelser om detta finns i
19 S lagen (1957:668) om ullämning Jör bron och 13 S tagen (1959:254) om
ullämning jör brou litl Danmark. Finland, Island och Norge.

Även hänvisningsbesiämmelser omfaiias - under förutsäuning
all de kan anses hu självständig belydelse -av det särskilda förfarandel.
Närmure härom se under uvsnili 7 (angående rällegångsbalken och viss unknyiunde
lugsliftning).

Följunde är exempel på sådana hänvisningsbesiämmelser: 9 S
tredje Slyckel lagen (1961:262) om jörsäkringsdomsiol (del må dock anmärkas att
della sladgande även ger försäkringsdomsiolen räu all. även i annul fall än som
avses i 5 kap. 1 S rällegångsbalken. förordna ull hundläggning skall ske inom
Slängda dörrar); 5 kap. 3 S lagen(1974:37l)om rällegången i arbelstvisier; 2 S
lagen (1974:1082) om bosladsdomslol (del erinras om all 17 S dennu lag
föreskriver ull bosladsdomstolen ulöver vad som följer av 5 kap. 1 S
rällegångsbalken kan förordna att handläggning av vissa ärenden enligt lagen
(1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m. m. skall hållas inom slängda
dörrar, om del behövs med hänsyn lill privatlivets helgd eller enskilds
behöriga ekonomiska intresse); saml 16 S förvaltningsprocesslagen (1971:291).

Slulligen skall i deua summunhang beröras ivå stadganden i
lagen (1976:580) om medbeslämmande i arbelslivel, MBL. Enligt 70 S föreskrivs
att, utöver vad som i övrigi gäller, arbelsdomslolen i mål om lillämpningen av
MBL eller om kollektivavtal kan förordna all förhandling skull hållas inom
stängda dörrur under vissa angivna förutsättningar. Denna regel begränsar
rälien lill offentlig förhandling vid domstol. Därigenom ulvidgas de eljesl
gällande möjlighelerna all hålla förhandling vid arbelsdomslolen inom

s. 209 Kontrollera mot PDF

SOU 1978:34 Specialmotivering 209

slängda
dörrar. Bestämmelsen skall omfattas av det särskilda förfarandel. Genom 63 S
MBL hänvisas indirekl lill bl. a. beslämmelserna i 5 kap. rällegångsbalken om
offentlighet och icke-offentlighei vid domstolsförhandlingar. I denna regel
utsägs inle annat än som skulle gälla den regeln förulan, nämligen atl
arbetstvister i princip skall handläggas enligt lagen (1974:371) om rällegången
i arbetslvisler och all åtal skall väckas vid allmän domstol. Hänvisningsregeln
i 63 S är således inle självständig och skall inle omfaiias av del särskilda
lagsliftningsförfarandel.

Det
må anmärkas all vissa följdändringar i bl. a. rättegångsbalkens bestämmelser om
möjlighel för domstol atl hålla förhandling inom slängda dörrar föreslås i en
inom justitiedepartementet utarbetad promemoria (Ds Ju 1977:11) med förslag
lill ny sekretesslagstiftning.

10 Riksdagsf ö rfarandel

Tiden
och sätiet alt framslälla yrkande om alt lagförslag skall vila enligt tredje
styckei regleras i riksdagsordningen (5 kap. 1 S st. 2 och tilläggsbestämmelse
5.1.3). Väcks inte bara yrkande om uppskov utan också yrkande att förslaget
skall förkaslas, skall sistnämnda yrkande prövas först; se 5 kap. 3 S tredje
slyckel riksdagsordningen. Prövning av fråga om omedelbart antagande enligt
regeln om fem sjättedels majoritet förutsätter omröstning och kan alltså inle
göras med acklamation; se andra stycket i samma paragraf Närmare föreskrifter
om konstilutionsutskottels prövning finns i 4 kap. 10 S iredje slyckel och
tilläggsbestämmelse 5.3.1 i riksdagsordningen. Att tolv-månadersliden skall
löpa från det att det första utskolisyttrandel i ärendei anmäldes i kammaren
får till följd att återremiss enligt någon av föreskrif lerna härom (4 kap. 9 S
st. I samt 5 kap. 6 och 7 SS riksdagsordningen) eller hänvisning till nytl
utskott (4 kap. 9 S st. 2 riksdagsordningen) inte behöver fördröja
handläggningen. 1 fråga om förfarandel i fall då det har väckis mer än eu
förslag om begränsning i samma hänseende av en viss rättighet och del yrkas all
något av dem eller alla skall vila hänvisas till 5 kap. 8 S första stycket
riksdagsordningen.

2
kap. 18 J

1 denna
paragraf återfinns bestämmelsen om rätl lill ersäuning vid exprop

rialion och annal sådant förfogande. Innebörden av stadgandel i den

avfattning som rätiighetsskyddsutredningen föreslår har angetts i den

allmänna motiveringen (8.2). Grunderna för beräkningen av föriuslen och

ersättningen fastställs i vanlig lag. Här må bara erinras om att på grund av 2

kap. 20 S första stycket 8 i regeringsformen så gäller egendomsskyddet i 2 kap.

18 S ulan undantag i lika mån för ullänning här i riket som för svensk

medborgare.

2 kap.
20 ,sV

1
denna paragraf regleras fri- och rättighetsskyddel för utlänningar här i rikel.
I första Slyckel räknas upp de rättigheter beträffande vilka utlänning utan
undanlag är likställd med svensk. 1 andra slyckel räknas upp de rättigheter

20 Riksdawn 1978/79. 1 saml. Nr 195

s. 210 Kontrollera mot PDF

210 Specialmotivering SOU 1978:34

beiräffande
vilka utlänning är likställd med svensk, om unnul ime följer uv särskilda
föreskrifter i lag. Till de rälligheler som lagils upp i andru siyckei hör
opinionsfriheierna, skyddel för kroppslig integritet, skyddet mol husrannsakan
och skydd mot frihelsberövande. Något skydd enligt 2 kup. regeringsformen mol
lindrigare ingripanden i rörelsefrihelen än frihelsberövande har däremot inle
utlänning.

Enligt
rätlighetsskyddsutredningens förslag skall sådan särskild lug, som avses i 2
kap. 20 S andra slyckel regeringsformen, omfattas av del särskilda
lagsliftningsförfarandel för rättighetsbegränsande lag. Föreskrift härom tas in
som ett nytl iredje siycke i förevarande grundlagssiadgande. Där\'id görs
undanlaget i 2 kap. 12 S fjärde siycket för förlängning av tidsbegränsad lag
tillämpligt för nu ifrågavarande särlagstiftning för ullänning. Moisalsen
gäller för undaniagen i övrigi i 2 kap. 12 S Gärde siyckei. alltså undaniagen
för vissa lyslnadsplikler, husrannsakan och "rena" friheis.siruff T.
ex. en besiiim-melse som för vissa fall öppnar möjlighel lill husrannsakan enbarl
gentemot utlänning skulle således omfattas av del särskilda beslulsförfarandel.

Utlänning
har ingen grundlagsskyddad rätl all vislas i rikei, vare sig alt resa in hil
eller stanna kvar här. Inte heller har ullänning någon grundlagsskyddad rätl
all vislas var som helsl i riket. Mol frihelsberövande är dock ullänning som
sagt grundlagsskyddad enligt 2 kap. 20 S andra styckei regeringsformen. (Om
gränsdragningen mellan frihetsberövande och lindrigare ingrepp i
rörelsefrihelen. se SOU 1975:75 s. 139.) Av del sagda följer utt cn lagregel,
som ger Slöd enbarl för all en ullänning hindras au resa in i rikel eller
åliigges all lämna riket, inle blir omfallad av del särskilda förfarandel. Del
blir inle heller en lagregel som ger slöd enbarl för att ullänning ålägges att
vistas bara i viss del av rikel, t. ex. en kommun, eller förbjuds au vislas i
viss del av rikel, i. ex. ett mililärl skyddsområde. Däremoi omfaiiar del
särskilda förfarandel l. ex. lagregler som medger att ullänning las i förvar
eller hämias lill förhör.

Sådan
lag .som nu är akluell är i första hand ullänningslagen (1954:193). Mol
bakgrund av det sagda må nämnas följande exempel på bestämmelser i
ullänningslagen som blir omfattade av del särskilda lagsliftningsförfarandel:
35 och 37 SS om tagande i förvar, 42 S första slyckel och 43 S andra slyckel om
hämlning lill förhör saml 43 S tredje slyckel om förhör inom slängda dörrar.
Vidare blir besiämmelsen i 34 S försia slyckel om s. k. poliiisk ulvisning
omfallad av del särskilda förfarandel. Delsamma gäller t. ex. de materiella
delarna av beslämmelserna i 53 S och följande om verkslällighel saml 62,65, 66
och 70 SS.

En
annan särlag för uilånningar är lagen (1975:1360) om ivångsåigärder i
spaningssyfle i vissa falt. Spaningslagen avser de "lerrorislsilualioner"
då ell beslul om att skicka utlänningen i fråga ut ur landet inte har kunnai
verkställas. Lagen medger atl sådan ullänning under vissa förulsältningar
underkaslas husrannsakan, kroppsvisitalion eller kroppshesikining eller utsätts
för telefonavlyssning m. m. De maleriella reglerna härom omfaiias av det
särskilda lagstiftningsförfarandet. Anmärkas må dock all spaningslagen är
tidsbegränsad. Senasi har den förlängts all gällu under år 1978 (propositionen
1977/78:46. justilieulskoltets betänkande 14). Själva föriängnings-lagen skulle
inle ha omfattats av det särskilda förfarandel.

Vidare
är au nämna tagen (f957:668) om ullämning,för bron. Denna lag gäller inte
svensk medborgare. I själva utlämningsinsliiutei synes ligga

s. 211 Kontrollera mot PDF

-SOU 1978:34 Spedalmotlvering 211

befogenhei
till fysiskl ivång så, all de maleriella reglerna i lagen 1957:668 (1-13 SS)
blir omfaltade av del särskilda förfarandel. Däremot blir uilämningslagens
förfaranderegler inle omfallade av delta beslulsförfarande annat än nar de
särskilt ger befogenhei till ingrepp i räiiighel som skyddas av 2 kap. 20 S
andra siycket regeringsformen. Exempel på det sisinämnda är de maleriella
föreskrifterna om bl. a. frihelsberövande tvångsmedel i 16, 20 och 23 SS.

Här
må också erinras om tagen (1972:260) om inieriiaiioiidli samarbele rörande
verkslällighel av brotlmålsdom., se specialmotiveringen lill 2 kap. 12 S
regeringsformen under 7 Rörelsefrihelen (angående broilsbalken och viss
anknylande lagsiiftning).

8
kap. 1 i;

Denna
paragraf har justerats med hänsyn lill de ändringar som ulredningen har
föreslagil i 2 kap. 12 S.

8
kap. 4 .sV

Denna
paragraf ställer för närvarande för de rådgivande folkomröstningarnas del upp
ett lagkrav såväl beträffande utformningen av den fråga som skall ställas lill
medborgarna och lidpunkien för en viss folkomrösining som beiräffande
förfaranderegler av mera generell nalur. Det föreslagna tillägget till
paragrafen innebär alt kravel på lagform för de regler som gäller själva
omröslningsförfarandet kommer alt omfatta också bestämmelser om folkomröstning
i grundlagsfrågor. Som närmare har uivecklais i den allmänna moiiveringen skall
däremot ett beslul alt sådan folkomröstning skall äga rum inie fallas i form av
lag.

Med
uttryckel "föreskrifter om förfarandet vid folkomröstning" avses här
regler om alla de ålgärder som gäller genomförandet av en folkomrösining. Hil
hör således såväl bestämmelser om förberedelserna inför en omröslning som
föreskrifier om rösiningsproceduren, sammanräkningsförfarandel och
besvärsförfarandei.

Ullrycket
"grundlagsfråga" syfiar såväl på frågor om siiftande, ändring eller
upphävande av grundlag som på frågor där beslul enligt särskilda regler i
regeringsformen skall fattas i grundlagssliftningsform.

Rättighelsskyddsulredningen
ulgår från alt ell förslag lill lag om förfarandel vid folkomrösining i hela
rikel kommer all utarbeias inom justitiedepartementet såsom eu led i det
fortsatta lagstiftningsarbetet.

8
kap. 15

Denna
paragraf innehåller de cenlrala reglerna om grundlagsstiftningsförfarandel.
Regeln om tidsfrist tas in i första styckei. I den allmänna motiveringen har
sagls atl föreskriften inle hindrar atl ett förslag till grundlagsändring
läggs fram senare och läggs till grund för ett vilande beslut. Om inte
konstilutionsutskollel senast vid beredningen av ärendet medger undantag från
lidsfristen, kan emellertid förslaget inte slutbehandlas under den närmasle
valperioden ulan måsle vila lill den därpå följande, alltså över två

s. 212 Kontrollera mot PDF

212 Specialmotivering SOU 1978:34

riksdags
vul.

Om
del, exempelvis före eu extru vul, skulle visa sig nödvändigi ull få frum lill
avgörande ell vilande grundlagsförslag, viicki så senl all del inte kan
behandlas i samband med nämnda val, finns leoreiiski den möjlighelen all
riksdagen föikasiur del vilunde förslugel och, pu förslug uv regeringen eller
konstilulionsulskoltel och med nämnda ulskous medgivande enligi nu förevarunde
bestiimmelse. antager ell likalydande förslag såsom vilande för sluilig
prövning efterdet nämndu vulel.

Med
den lidpunki då ärendei första gången anmäldes i riksdagens kammare syftas på
dagen då förslagei bordlades där. Om en proposiiion eller ell utskollsförslag
anhängiggöres genom au liimnas lill kammarkansliet under riksdagens ferier,
räknas således lidsfrislen från del kammarplenum efter ferierna, då förslagei
anmäldes lill bordläggning.

Några
särskildu föreskrifter ungående förfarandel hos konslilutionsul-skoitel lorde
inie behövas. Önskar någon ledumol uv regeringen inför ulskollei motiveru en
hemsiällun orn unduniug från lidsfrislen. kan utskottei bevilja det (4 kap. 12
S riksdagsordningen). Ulredningen erinrar om ell Ullalande uv
konstitulionsutskoUel (KU 1970:27 s. 9). enligt vilkel siulsråd inie skall
deltaga i uiskoileis överiiiggning. Kammaren skall underrättas om undanlag från
lidsfrislen; se vid 3 kap. 16 S riksdagsordningen.

Reglerna
om folkomrösining i grundlagsfrågor bildar enligt utredningens förslag
paragrafens tredje och tjärde stycken. Tredje slyckel innehåller den
grundläggande förutsättningen för all folkomrösining skall anordnas - all minsl
en iredjedel av riksdagens ledamöier (alllså inte baru en iredjedel uv dem som
delluger i omröstningen) röstar för bifall lill yrkande om omröstningen - sumt
de därtill knuinu procedurreglernu. Tidsfristen för all framslälla yrkande om
folkomrösining har efter mönsier av 3 kap. 10 och 11 SS riksdagsordningen
beslämls lill femton dagur. I likhel med yrkande om misstroendeförklaring skall
enligt förslaget ell yrkande om folkomrösining inie beredas i ulskou.

De
föreslagna nya beslämmelserna föruisäiier all riksdagen, närden fattar eu
vilande beslul i en grundlagsfråga, gör della i så god lid under riksmölel au
den i iredje siyckei angivna femtondagarsfristen kan löpa ut och beslul fallas
med anledning av ell eventuellt yrkande om folkomrösining. Utredningen
ålerkommer lill dennu fråga under 1 kap. 4 S riksdagsordningen.

8 kap. 16

Av
den föreslagna ändringen i denna paragraf följer all folkomrösining inte kan
ingå som ell led i siiftande av riksdagsordningen även om därvid metoden med
två riksdugsbeslul åtskilda av eu riksdagsval skulle komma lill användning.

8 kap. 18

Lagrådsuiredningen
föreslog au grundlagsbestämmelserna om lagrådel skulle delas upp på två
pufugrufer. Den förra, 18 S, skulle lill innehållet huvudsakligen svara mol
nuvarande 18 S. I 19 S skulle granskningsområdet beslämmas. Paragrafen innehöll
bl. a. en detaljerad uppräkning av de lyperav

s. 213 Kontrollera mot PDF

SOU 1978:34 Specialmotivering 213

föreskrifter
.som skulle ingå diiri. Någon grundlagsregel om inrikiningen av granskningen
ansågs inie behövlig. Den föreslagna 18 S vur uppdelad på tre stycken. 1 del
första tinguvs utt del lor ull avge yttrunde över förslag lill lag eller annan
förfullning skulle finnus ell lugråd sumi ull däri skulle ingå domare i högsia
domstolen och regeringsrällen. 1 del andra sades all yllrande från lagrådel
kunde inhämias av regeringen eller, enligi vud som närmare angavs i
riksdagsordningen, av riksdagsulskoli. 1 del irctlje slyckel sades ull närmare
besiämmelser om lugrådeis summunsällning och ijänslgöring skulle meddelus i
lug.

Den
leknik som räiiigheisskyddsulredningen har vall, med en högre grud av
"principlösning", gör ull paragrafen inie behöver innehållu lika
många delaljlbrcskriftcr ungående lagrådels grunskningsområde som 19 S i
lagrådsulredningens förslag gjorde. Föreskrifierna härom kan då sammanföras
lill eu siycke. Bestämmelsen om granskningens inrikining kan införas i
paragrafen som ell därpå följande siycke. De ivå försia slyckenu i lagrådsulredningens
förslag lill 18 S kan lillsammans bilda ell inledande siycke. Sisl i paragrafen
kan komma ell siycke motsvarande iredje slyckci i lagrådsulredningens förslag
lill 18 S. Tolalt kommer puragrafen all innehålla fyra siycken. Genom all sumla
beslämmelserna om lugrådei i en paragraf vinner man alt kapitlets sislu
paragraf 19 S, kan slå kvur med oförändral nummer.

Lagrådsuiredningen
har föreslagit ull den inledunde bestämmelsen skall innehållu au lugrådeis
ändamål är ull uvge yilrunde inle bura över lagförslag ulan även över förslag
lill unnun förfalining. 1 likhet med lugrådsuiredningen anser
rällighetsskyddsutredningen ull del skull finnus möjlighet alt lill lagrådel
hänskjula uven förslug lill unnun förfullning än lug. Så är emellertid fullel
redan nu. Del synes inle vura nödvändigi all lålu della komma lill Ullryck i
grundlagsiexten. I övrigt stämmer del nu föreslagna försia styckei överens med
de två försia slyckena i lagrådsulredningens förslag.

En
av de uppräknude typerna av lagar är lag som angår begränsning av någon av de
grundliiggande fri- och rättigheterna. Ullrycket syftar på alla de i 2 kap.,
även 17-19 SS. reglerade fri- och rättigheterna och lar ulliså sikle inle
enburt på de fri- och räuigheler som guller "genlemoi del ullmanna".

Ålskilligu
Ibrfuliningar lillhör mer an en uv de uppräknade typerna. De lagar som
begränsar någon av fri- och rällighelerna laller till slörsla delen under 8
kup. 3 S, som hundlur om "belungunde" offenlligrällsliga föreskrif
ler. Övriga rättighetsbegränsande lagar torde fullu under 8 kap. 2 S. som
huvudsukligen handlar om civilrällslig lag; här syftas på de lugur som anges i
2 kap. 17-19 SS- Under 8 kap. 2 S fuller också lugen om svenskl medborgarskap.

Då
del lulus om lug som "ungar" begränsning uv någon av fri- och
rällighelerna. syftas inle enbart på lug som innebär en förul icke föreliggande
begränsning ulan även .sådana som avskaffar en begränsning eller som kan sägas
vara i della hänseende neulrala. Härvidlag hanvisas lill vad som anfördes i
moliven lill 2 kup. 12 S regeringsformen, där samma uitryck förekommer.

Även
lag som avses i 11 kap. regeringsformen hör lill de lagar som bör granskas av
lagrådel. om riksdagen finner lagen vara viktig för enskilda eller från allmän
synpunki. Av de i 11 kap. avsedda lagarna kun åiskilliga ha stor principiell
betydelse för siora grupper av enskilda. Så är fallel med de lagar

s. 214 Kontrollera mot PDF

214 Specialmotivering SOU 1978:34

som
anknyier lill kapitlets bestämmelser om domslolar i 1. 3 och 4 SS sumi med lag
om överlämnande av myndighetsutövning till enskilt organ (6 S iredje styckei)
och lag angående resningsinsliluiei (11 S). Stor betydelse för offentliga
tjänstemän och indirekt för den statliga verksamheten kan de lagar ha som
åsyftas i 5 S första slyckel p. 1 och 10 S-De övriga lyper av lagar som är
nämnda i 11 kap. lorde merendels ha mindre belydelse från de här akluella
synpunkterna och torde ofta kunna lämnas uianför lagrådets granskning. Vad som
åsyftas är lag enligt vilken siailig förvaltningsmyndighet underordnas
riksdagen och inle regeringen (6 S), lag som innehåller krav på svenskl medborgarskap
för statlig eller kommunal tjänst (9 § tredje slyckel) och lag med begränsning
av regeringens dispensbefogenhet (12 S).

Den
undanlagsregel som syftar på "frågans beskaffenhei" - lagrådets
yUrande behöver inle inhämtas, om riksdagen finner att dess hörande skulle
sakna betydelse på grund av frågans beskaffenhet - får sin innebörd beslämd
främst genom regeln i det följande slyckel om inrikiningen av lagrådels
granskning.

Innebörden
av den andra undanlagsregeln - au lagrådets yllrande inte behöver inhämias, om
riksdagen finner alt dess hörande skulle fördröja lagstiftningsfrågans
behandling så, atl avsevärt men skulle uppkomma -kommer i viss mån all variera
med omsländighelerna. Är lagrådets arbetsprogram ansträngt, kan det bli
nödvändigi att fördenskull avslå från remiss dil. Del kan dock stundom vara
möjligt för en lagrådsavdelning att avbryta ell mera omfattande
granskningsarbele och låta ett mindre men brådskande lagförslag få företräde. I
andra fall kan det finnas en möjlighel alt inrälla en lagrådsavdelning för
granskning av eu visst förslag elleren samling av förslag, om det eljesl skulle
vara svårl att bereda plats på programmel. Givelvis kan del också finnas
förslag som är så brådskande att yllrande av lagrådel inte kan avvaktas ens om
plats på programmel bereds omedelbart.

Angående
innebörden av skyldigheten atl motivera uraktlåtenhet atl sända lagförslag lill
lagrådet för granskning hänvisas lill vad som har sagts i den allmänna
moiiveringen (6.8.3).

Rättighelsskyddsulredningen
vill hänvisa lill den allmänna motiveringen (6.8.2) även i fråga om innebörden
av bestämmelsen i iredje styckei om inrikiningen av lagrådets granskning.

Vissa
frågor med anknytning lill paragrafens Qärde stycke, enligt vilkel närmare
bestämmelser om lagrådets sammansättning och tjänstgöring meddelas i lag, har
behandlats i den allmänna motiveringen (6.8.4). Till andra frågor ålerkommer
ulredningen i specialmotiveringen lill lagen om lagrådet.

10
kap. 5 ,sV

Som
rättighetsskyddsutredningen haranförl isinallmännamotivering(7.2.2) skall
möjlighet till beslutande folkomrösining föreligga inte bara i fråga om
stiftande av grundlag utan även i fråga om beslul som lill följd av särskilda
regler i regeringsformen fatias i grundlagsform. Till sådana beslul hör
besluten med stöd av första eller andra slyckel i 10 kap. 5 Som överlåtelse av
offentligrällslig befogenhet lill icke svenskl organ. På grund av det anförda

s. 215 Kontrollera mot PDF

SOU 1978:34 Specialmotivering 215

bör
dessa styckens lydelse jusieras.

Enligt
2 S andra slyckel i samma kapilel förulsalls grundlagsform även för godkännande
av konvenlion som Sverige inte kan bitriida ulan grundlags-iindring. Även i ell
sådani fall kun folkomröstning begärus. Detta följer utan särskild ändring uv
bestämmelsens formulering, enligt vilken i det hur uvseddu fallet den för
grundslagsändring föreskrivna ordningen skall iakllugus vid godkännandet

//
kap. 14

1
dennu beslämmelse regleras lagprövningsrälien. Såsom framgåu av den ullmännu
moiiveringen (kapilel 5) avses stadgandet enbart kodifiera gällande rält.

13
kap. 7

Dennu
parugruf är ny. Den utsäger ull det särskilda lagsliftningsförfarandel för
räiligheisbegränsande lag inie ur lillämpligl, när rikei är i krig eller i
omedelbar krigsfara. Bestämmelsen har kommenlerals i den allmänna moiiveringen.
Paragrafens tillkomst föranleder atl nuvarande 7-11 SS i 13 kup. blir 8-12 SS.

Övergångsbestämmelser

Ändringurnu
i regeringsformen bör lämpligen träda i kraft vid årsskiftet närmast efter del
atl riksdagen slulligt har antagit dem. Enligt utredningens direktiv bör del
försia riksdagsbeslutet om ett försiärki räliighelsskydd i regeringsformen
kunna fatias före 1979 års val. Del slulliga beslutet kan fallas lidigast på
höslen 1979, efter det allmänna valel i seplember. Sker detia skulle de nyu
bestämmelserna alltså enligt förslaget träda i kraft den 1 januari 1980.

Ulredningens
förslag lill försiärki räliighelsskydd i regeringsformen innebär väsenlligen
all nya procedurregler införs för regeringens och riksdagens handlande.
Lagrådets yttrande bör inhämias, förslag lill grundlagsändring skall läggas
fram viss lid före nästa val, förslag till rättighetsbegränsande lag skall
under vissa förutsättningar vila i tolv månader etc. Att dessa procedurregler
inte har iakttagils vid lillkomslen av nuvarande föreskrifter på fri- och
rällighelsområdel medför självfallel inle atl dessa blir ogiltiga, då de här
föreslagna förfarandereglerna träder i krafl. Någon uttrycklig beslämmelse
härom behövs inle.

Del
föreslagna förbudet mot retroaktiva skaller och avgifier (2 kap. 10 S andra siycket)
bör inriklas på föreskrifter, som beslutas efter del all ändringarna i
regeringsformen har trätt i kraft. En motsatt ordning, dvs. att retroaktiv
lillämpning av existerande lagsiiftning på skalle- och avgiftsområdet förbjuds
i och med att ändringarna i regeringsformen har iräll i kraft, skulle
uppenbarligen kunna leda lill olillfredsställande resultat. Som p. 2 i
övergångsbestämmelserna har därför förts in den regeln att äldre föreskrift om
skall eller avgift skall tillämpas utan hinder pv 2 k; "- ndra sivckei.

s. 216 Kontrollera mot PDF

216 Specialmotivering SOU 1978:34

9.2 Riksdagsordningen

/ kap. 4

Som
har nämnls i specialmotiveringen lill 8 kap. 15 S regeringsformen förutsätier
de föreslagna reglerna ell vissl lidsmellanrum mellun del försia beslutet i ett
grundlagsärende och riksmötets avslulande. Delta innebär alt riksdagen vid sin
arbetsplanering beiräffande sådana ärenden får se lill au beslul fallas i
lillräckligi god lid före den lidpunki för riksmötets avslulande som följer av
reglerna i förevarande parugrufs försia siycke. Det kan emellerlid inle hell
uteslutas atl ell beslut i en grundlagsfråga någon gång måsle fallas så senl
under ell riksmöie all del uppkommer viss konfiikt mellan dessa regleroch vad
som förutsiilis i 8 kap. 15 S regeringsformen. Av denna anledning föreslås atl
förevarande paragraf kompletteras med en beslämmelse som innebär all ell
riksmöie, ulan hinder av reglerna i försia styckets tre försia meningar, skall
pågå lill dess ett föreliggande ärende om beslutande folkomröstning har
avgjorts.

Tilläggsbestämmelse 2.7.1

Bestämmelsen
upptar regler om innehållet i föredragningslistan för kammar-sammanträde. Del
bör föreskrivas all yrkande om folkomrösining i grundlagsfråga bör uppföras på
lislan före alla andra ärenden.

Tilläggsbestämmelse 2.7.3

1
bestämmelsen införes en erinran
om föreskriften i tilläggsbestämmelsen 5.1.3. enligt vilken yrkande atl
lagförslag skall vila enligt 2 kap. 12 S tredje slyckel regeringsformen om
möjligl skall upplagas på kammarens föredragningslista.

2
kap. 9 ,sV

Genom
föreskrifien i andra siycket klargöres alt det inle blir en uppgift för
lalmannen all vid ulformningen av besluisproposilion ta ställning till huruvida
ell lagförslag angår begränsning av någon av de fri- och rälligheler som avses
i 2 kap. 12 S försia stycket regeringsformen; frågan härom prövas för
riksdagens vidkommande av konsiiiulionsulskoiiel enligt tredje slyckel i nämnda
paragraf

3 kap. 16 it

Konslilulionsulskoltets
beslut om undantag från den i 8 kap. 15 S regeringsformen föreskrivna
lidsfrislen för viickande av grundlagsändringsförslag skall bringas till allmän
kännedom, lämpligen genom en anmälan till kammaren. En föreskrift härom bör
införas som ett andra stycke i förevarande paragraf

s. 217 Kontrollera mot PDF

SOU 1978:34 Specialmoiivering 217

3
kap. 17s

De
ändringar .som föreslås i denna paragraf sumt i 5 kap. 2 S och 8 S andra
Slyckel innebär all ärende om folkomrösining i grundlagsfråga skali behandlas
på samma säll i riksdagen som ärende om missiroendeförklaring. Den föreslugna
besiämmelsen i 5 kup. 8 S undra slyckci innebär bl. a. ull omrösiningen skull
gullu endasl själva yrkandei, inle den evenluella motiveringen.

3 kap.
I9s

Förslug
som vilur enligt 2 kup. 12 S tredje slyckel regeringsformen skall beredas i
utskoll två gånger. Del beredunde ulskollei skull uvge beiänkunde ime buru före
utan också efter uppskovel (se härom 4 kap. 8 S st. 4). Givelvis skull
förslagssiiilluren kunna åierkalla sill förslag iiven under viloperioden. Efter
mönsier av vad som gäller i normalfallen bör denna möjlighel upphöra i och med
all del beredunde ulskollei uvger sill andra belänkande.

4 kap.
8

Det
viisentliga syftet med uppskovsinsiituiei är alt riksdagen skall få möjlighet
ull lillgodogöru sig synpunkier och erfarenheler som kommer fram under
viloperioden. Förslaget är under denna period anhängigl hos del beredande
utskouet Uilliiggsbesiiimmelse 5.3.1). Del unkommer på dellu Ulskou alt samla
nylillkommet malerial i ärendei och all redovisa della för kammaren. Enligt vad
som föreslås i denna parugruf skull della göras i ell nyll belänkande. Tanken
är all utskottei här också skall la siällning till senare viickia förslag som
ligger inom samma ärendes ram.

4 kap.
10 >

1
paragrafen behandlas nu skyldighet för ställiga myndigheler all på ulskous
begäran lämna upplysningar och avgiva yllranden samt ulskoilsminoriiels
möjlighel att ivinga fram sådana upplysningar eller yllranden mol majoritetens
önskan. Som ell iredje siycke införes regeln om skyldighei för
konslituiionsulskollel all lill lagrådel remiiieru lagförslag som enligt
yrkande skall vila enligt 2 kap. 12 S iredje styckei regeringsformen.
Skyldigheten är inte ovillkorlig. Ulskollei kan avge förklaring all
lagförslagel angår räliig-heisbegränsning ulan remiss lill lagrådet. Däremoi
får utskoitet inte avge förklaring uv molsall innebörd ulan ull lagrådel har
yttrat sig i frågun. Giveivis behövs ingen siirskild remiss lill lugrådei, om
dellu har yttrat sig i suken redun lidigare, t. ex. i sumbund med grunskning av
förslaget efter remiss av regeringen.

5 kap.
1 och tilläggsbestämmelse 5.1.3

I
paragrafen föreskrivs nu att uiskoiisbeiiinkande före ärendets avgörande som
regel skall bordliiggas vid två sammaniriiden med kammaren; riksdagen kan på
utskottets förslag beslula atl ärendei skall avgöras efter endasl en

s. 218 Kontrollera mot PDF

218 Specialmotiyering SOU 1978:.M

bordliiggning.
Enligt cll nu föreslaget andra siycke får yrkande enligt 2 kup. 12 S iredje
slyckel regeringsformen ull ärende skall vila framslällas när utskotiels
beiiinkande över förslagei hur unmälis i kummuren. Någon särskild sisla lidpunki
Ibr sådunl yrkunde föreskrivs ime. Hiirvidlag giiller den ullmännu princip som
indirekl kommer lill uuryck i 5 kup. 3 och 4 SS riksdugsordningen, nämligen ull
yrkunde kun framsiiillus ändu till dess ull kummuren på lulmunnens förslug
finner överläggningen uvslulud. Emellertid skull yrkundet enligi den föreslagna
lilläggsbesiämmclsen 5.1.3 om möjligt uppiugus på kummurens föredragningslislu.
Yrkandet bör därför helst frumställus senust vid undru bordliiggningen eller,
om ärendet skall avgöras efter endusi en bordliiggning, vid förstu
bordliiggningen eller i varje fall så lång lid före del kammarsammuniriide då
ärendei försl kan avgöras all lalmannen hinner föru upp yrkundet på listan (se
2 kup. 7 S riksdugsordningen).

Yrkunde
ull lugförslug skull vilu enligt den nämnda bestämmelsen i regeringsformen
skall framsiiillas skriftligen. Yrkandei i skriftlig avfallning kan inlumnus
vid kammarsammuniriide. Del kan också lämnas in lill kammarkunsliei.

5 kap. 2 i(

1
frågu om ändringen i denna paragraf hänvisas lill vad som har sagls under 3
kap. 17S.

5 kap. 3 och tilläggsbestämmelse 5.3.1

Bestämmelsen
i andra meningen av andra slyckel om atl iirende skall avgöras genom omröslning
och inle med acklamation, om del för beslul fordras anslutning från särskilt
fiertal, blir tillämplig vid prövning av fråga om omedelbarl anlagande av
förslag som har blivii föremål för uppskovsyrkande enligt 2 kap. 12 S tredje
slyckel regeringsformen. Yrkas dessulom all förslaget skall förkaslas. skall
frågan därom, såsom närmare har utvecklats i den allmänna motiveringen (4.12),
avgöras försl. Besluiar riksdagen därvid enligi allmänna regler om enkel
majoritet all förkasia förslaget, fordras ingen ytterligare åtgärd. I motsatt
fall skall undersökas, om fem sjättedelar av de rösiande vill bifalla
förslugel. Visar sig della vara ftillel, är förslaget antaget. Samlar förslaget
inte så stor majoritet, skall förslaget hänvisas till konslituiionsulskollel
för dess prövning enligi 2 kap. 12 S iredje slyckel regeringsformen, såvida
inie utskottet redan har gjort sådan prövning. - Resulterar
konstiluiionsulskoileis prövning i all förslagei inle angår
räiiighelsbegräns-ning, företages iirendet lill avgörande enligt allmänna
regler. I molsall fall upprepas proceduren med omröslning enligt 5/6-regeln. Hur
nägon yrkal utt förslaget skull förkasius. skall även i denna omgång frågan
härom prövus försl. Blir iirendet inle heller nu avgjort, skull förslaget
ålerförvisas lill del beredande ulskollei för ull vilu där.

5 kap. 8 )f

Som
en iredje mening i försia siyckei införes en bestämmelse om det i den allmänna
moiiveringen (4.12) diskuierade fallel all del föreligger flera

s. 219 Kontrollera mot PDF

SOU 1978:34 Specialmotivering 219

inbördes
oförenliga yrkanden om ulformningen uv en viss föreskrift, och uppskovsyrkandc
enligt 2 kap. 12 S tredje slyckci regeringsformen harviickls i fråga om ett
eller flera av yrkandena. Bestämmelsen innebär au rik.sdagen försi med
lillämpning av allmänna regler skall utvälja cll av förslagen, dvs. eveniuelli
med eliminaiionsmetoden. Därefter skall det segrande förslaget ställas under
omröslning enligt 5/6-regeln (5 kap. 3 S undru slyckel; således inte med
ucklumaiion).

Beträffande
ändringen i andra styckei hänvisas lill vad .som har sagts under 3 kup. 17S.

5
kap. 10 s

I
tredje siycket finns nu en principielll betydelsefull föreskrift, som fuslslår
riksdugens behandlingsplikl (prop. 1973:90 s. 563). Ärende skull som regel
avgöras senusi under året efter del då del väcktes. Dennu regel bör inle få
tillämpning på förslag som vilar enligi lolvmänadsregeln. Här bör i stället
gälla atl ärendet i regel skall avgöriis före utgången av kalenderåret närmasi
efter del att lolvmånadsfrislen har gåll ut. Den undanlagsregel för full av
extru vul som gäller nu bör få lillämpning även på de nu ifråguvarande räiligheisbegränsande
förslagen.

5
kap. 12 s

I
den allmänna moiiveringen har nämnts all bestämmelsen i 8 kup. 15 S
regeringsformen om tidsfrist för väckande av grundlagsändringsförslag inle
hindrar all ett sådani förslag läggs fram senare och liiggs till grund för vilunde
beslul. Vidare har sagts atl det andra och avgörande beslutet i ell sådani fall
inle kan fallas redan efter del närmaste valet, såvida inte konsliluiionsutskoitel
medger undanlag från lidsfristen. Frågan får således vila över ännu ett val.

Enligt
gällande lydelse av 5 kap. 12 S riksdagsordningen kan ell förslag lill
grundlagsändring inte vila över mer än ett ordinarie val; här sägs nämligen all
grundlagsärende som har vilal över ett val skall avgöras slutligt före nästa
ordinarie val lill riksdagen. Enklasi kan besiämmelsen ändras så all som
huvudregel siigs all ärendei skall avgöras vid försia riksmölel i den valperiod
då slulligl beslul i ärendei enligt den grundliiggande bestämmelsen i
regeringsformen försl får fatias.

Bestämmelsen
bör vidare förses med förbehåll för dei fall all grundlags-ändringsförslaget
dessförinnan förkaslas. Härmed syftas främsi på fall då förslag lill
grundlagsändring förkiistas vid folkomrösining.

Genom
ett nytt andra siycke bör del åliiggas konstilulionsuiskoiiel ull göra anmälan
lill kammaren om vilande grundlagsändringsförslag som har blivit förkaslal vid
folkomrösining. Ett sådant förslag är slutgiltigt pröval genom
folkomröslningen. Kammaren skall inle vidtaga annan åtgärd än atl liigga
anmälan lill handlingarna. Något förbud för ledamöter eller statsråd au yllra
sig med anledning av anmälan 0 2 kap. 10 S riksdagsordningen) bör icke
föreskrivas. - Uppgiften atl göra anmälan till kammaren ankommer i fråga om
ärende, som inte rör grundlagsändring men handliigges i summu ordning som
grundlugsändring. givetvis på del beredande ulskollei; della kan länkas

s. 220 Kontrollera mot PDF

220 Specialmotivering SOU I978:.34

vuraeil
unnal uiskoll än konsiiiuiionsutskotlel. Avfailningen bcuklur även della fall.

Ikraf It lädandebestämmelse

Ändringarna
i riksdagsordningen har samband med de iindringar i regeringsformen som avser
del siirskilda förfarandel vid riiiiigheisbegränsande lagsiiftning och
förfarandet vid grundlagsstiftning. Ändringarna i riksdagsordningen bör
naluriigivis iriida i kraft samlidigt med ändringarna i regeringsformen.

Enligt
8 kap. 16 S regeringsformen kan riksdagsordningens huvudbestiim-melser besluius
på enderu uv ivå säll: uniingen på samma säll som grundlug eller genom endusi
ell beslul, om minsl tre fjärdedeluruv de röslundeoch mer än hälften av
riksdagens ledamöter förenar sig om besluiel. Tilliiggsbesiiim-melse i
riksdagsordningen besluUis dock i sanmia ordning som lag i allmänhei. Del får
ankomma på rik.sdagen all la siällning lill hur de nu föreslagna ändringarna i
riksdagsordningen bör besluias. I detla sammanhang får
ikraftirädandebesiämmelsens exakia lydelse ulformas.

9.3 Förslaget lill lag om lagrådet

Riiuigheisskyddsulredningen
ansluler sig i allt väseniligi lill lagrådsulredningens förslag lill lag om
lagrådel (se bilugu 1). Endasl på en punkl avviker räitigheisskyJdsuiredningens
förslag från della. Såsom har anförts redan i den allmännu moiiveringen (6.8.4)
föreslår riiuigheisskyddsulredningen ull möjlighelen ull såsom sakkunnig anlila
person med särskilda fackkunskaper inie skall anges ullryckligen i lagen. Detla
får till följd all 10 S utgår, all 11 S omformuleras och får beieckningen 10 S
samt all 12-18 SS får ändrad numrering. Vidure föreslås vissa smärre
jusleringar av övergångsbeslämmelsema.

I
övrigi har läliighetsskyddsuircdningen funnil anledning endiisi lill vissu
siröddu unmärkningur.

1,6 och 16 §if

Enligi
1 S undra slyckel i lagrådsulredningens förslag lill lag om lagrådel bestämmer
regeringen med hänsyn lill arbetsbördan i lagrådel, om della skall bestå av mer
än en avdelning. Enligt moliven (under 1 S) ger denna beslämmelse befogenhei ål
regeringen inte bara atl beslula om inrällande av avdelning utan även alt vid
behov dra in avdelning. I ett senare sammanhang (under 6 S) ytlrar ulredningen
all, om en avdelning inrullas under pågående lagrådsperiod om två år,
ledamölerna bör ulses endasi för liden lill periodens uigång. Härtill vill
riiuigheisskyddsulredningen foga alt 1 och 6 SS i förening givetvis gördel
möjligt för regeringen atl bestämma tjänstgöringstiden för avdelning av
lagrådel till en viss begränsad del av en lagrådsperiod.
Rättighelsskyddsulredningen vill vidare erinra om 17 S i lagrådsulredningens
förslag (16 S i det nu framlagda förslaget), enligt vilken, om regeringen har
meddelal lagrådel all della ej har all vänla någoi ärende under

s. 221 Kontrollera mot PDF

sou 1978:34 Specialmotivering 221

viss
lid, jusiilieråd och regeringsråd, som iir i ijänsl i lagrådel, under nämnda
lid skall ijänslgöra i den domstol som de lillhör, såvida ej annal föranledes
av brådskunde ärenden.

Beträffande
justeringen av en hänvisning i 6 S, se vud som sägs under 11-17 SS.

10 sV

I
den ullmännu motiveringen (6.8.4) har räiiigheisskyddsulredningen yttrat au
lagrådets befogenhei alt såsom sakkunnig anlila person med särskildu
fuckkunskuper ime behöver hu uttryckligt stöd i lugrådslugen. Vud som behöver
sägas där är, enligt vad utredningen vidare anförde, endasl all lagrådel äger
pä ullmän bekoslnad unliiu de sukkunniga och biiräden i övrigi som lagrådel
anser sig behöva. En beslämmelse härom bör införas i slulel av

11 S
(10 S enligt det nu framlagda förslaget).

11-17
s

De
förevurande bestämmelserna moisvurur 12-18 SS i lugrådsulredningens förslug och
hur inle ändrats på annal säll än all numreringen är förskjulen. Även
ordningsföljden är oförändrad.

Öyergångsbesiämmelser

Den
nya lagen om lagrådet bör tr-äda i kraft samiidigi med den nya lydelsen av 8
kap. 18 S regeringsformen. Delta föranleder vissa jämkningar av de av
lagrådsuiredningen föreslagna övergångsbestämmelserna. Den slulliga
avfattningen får beslämmas under riksdagsbehundlingen. (Jämför i dessu
hänseenden vad som sägs i moliven lill ikruftlriidundebesuimmelsen till
ändringurnu av riksdagsordningen.)

s. 223 Kontrollera mot PDF

SOU 1978:34 223

Reservation

Av Kenneth Kvisl (vpk)

Föreliggande uiredning är en kompromiss mellan fyra
parlier. Della har sall sin priigel på en stor del av ulredningens arbeie. Dess
diskussioner utvecklades efterhand alltmer lill öpi-)en köpslagan med
slåndpunkier mellan de kompromissande pariierna. De hur hundlal efter maximen
uu efterslrävu Slörslu möjligu enighel i grundlagsfrågor.

På ell allmänt plan finns enighel mellan samtliga i
ulredningen representerude purlier i några av de grundliiggande frågorsom har
med demokraiin all göra och som speglas i grundlagen. Alla parlier förelräder
programmuliski yllrande-, organisalions-, demonsirulions- och undru
opinionsfriheier.

Men enigheien ligger på en ullmänl plan. De demokraiiska
fri- och rällighelerna är inte abstrakta utan ulövas i ell konkrei socialt
sammanhang. Olika samhällsklasser harolika möjligheler all i prakiiken få nyiia
av formelll liku rälligheler. Olika samhällsklasser hur därför oliku inlressen
uv rätlighelernas utformning och inrikining. De politiska partierna exisierar
inte uianför klassamhällets sociala realiteter och klassmol.sätiningar. Tvärtom
representerar de olika klasser och sociala skikl.

Della präglar ocksä deras inslällning i grundlagsfrågor.
De borgerliga har t. ex. länge drivit tesen all procedurregler med
minoriieisspärrar kan utgöra ell skydd för fri- och räuigheler.
Arbeiurrörelsens puriier var - ålminsione före dellu belänkande - eniga om au
del var betänkligt ur folksuveränitetens och parlamentarismens synvinkel, då
del skulle lägga alllför stor makt i händerna på en parlamentarisk minoritet.
De borgerliga har stridit för domslolamas lagprövningsräli och obligalorisk
lagrådsgranskning medan arbetarrörelsen bekämpat atl domslolar får politisk
makt. De borgerliga -främst moderaiernu - hur drivii lesen ull äganderällen är
en grundliiggande fri- och räiiighet och har försökt ge den ell så siarki
grundlagsskydd som möjligl. Del har varil eu moderai krav ull få förbud mol
relroakliv skuiielug-siiftning.

De borgerligu hur i dennu utredning i alli viisenlligl
fåll med sig socialdemokraternas representanter på sina huvudkrav, inklusive
förstärkt skydd av den kapitalistiska aganderiiiien. Däremoi har ulredningens
majorilel ime velal grundlagsfusiu demokruiiska fri- och rättigheter för de
urbeiande på arbelsplaiserna.

Grundlagsfrågornas klasskaraktär kan inle kompromissas
borl. Inte heller kan deras påstådda svårtillgänglighet och brist på
"bredd" bli ell argument för

s. 224 Kontrollera mot PDF

224 Reseiyalion SOU 197834

ell
accepterande av borgerliga slåndpunkier för all debatten i grundlagsfrågor
skall lyslna. Del handiur om ling som i princip och pruklik iir alllför
väsenlliga.

Jug
har inlc kunnai ena mig med ulredningens majorilel av bl. a. följande lio skäl:

A. Ulredningsförslagel
ulgår från den orikliga principen all rällighelerna

buru är ell förhållande mellan enskilda och slal. Denna princip innebär en

begränsning av områdel för fri- och riiiiighelerna främsi genom all:

B. de
arbetande inie får några grundlagsskyddade fri- och rättigheter på sinu

urbelsplulser.

C. Förslaget
- liksom gällande grundlug - jämsläller formelll fakiiski

oliksiällda - tydligast uttryckt i jämställande av strejk och lockout.

D. Ulredningen
har i huvudsak handlat efter regeln all grundlagen icke bör

föranleda ändringar i exisierande lagsiiftning.

E. Ulredningen
föreslår ell kvalificeral förfarande vid viss lagstifining som

slrider mot parlamentarismens principer och inte ger rällighelerna någoi

egeniligl skydd. Rälligheler skall skyddas innehållsligt "materiellt"
och inte

genom procedurregler vars skyddseffekt kan ifrågasättas.

F. Del
nya grundlagsstiftningsförfarandel har mera negaliva effekter an dess

påstådda vinster och del förbällras inte av demagogi om folkomrösining.

G. Den
lagprövning som nu skrivs in ger domslolarna ett otillbörligt politiskt

instrument och utgörett dåligt grundlagsskydd.

H.
Kompromissen innebär en siärki siällning för lagrådel - vilkel ger domarna i de
högsia inslanserna ökad makl.

I.
Förslagei innebär försiärki skydd för kapiialisiisk egendomsräll - kapitalistisk
egendom bör ej ha grundlagsskydd.

J.
Grundlagsskyddel mol relroakliv beskattning är främsi eit skydd för
spekulalion.

Jag
moiiverur dessu punkter enligt följande:

A. Ulredningens
förslag innebär ell fortsatt slöd för principen atl grundlagen

endasl skall definiera rälligheler genlemoi statsmakten, gentemol "del

allmänna". Della gör rättigheterna ofullständiga. Ime minsl gäller della i
ett

samhiille som baseras på prival ägande lill produktionsmedlen och som

innefallar privul iigunde lill olTeniliga plaiser.

Många
privala köpcentra och liknande är ju lill sin karaklär allmänna plaiser men
likväl finns många fall som visar all opinionsfriheierna där begränsiis med
hänvisning lill all del är "prival" område. Eu grundlagsskydd som
bara riklar sig mol den s. k. offenlliga maklen visar sig här ofullsländigl.
Många privaiiigda allmänna samlingsplatser hamnar utanför räilighetsskyddel.

B. Främsi
gäller denna insnävning av rältigheiernas giltighet arbetsplat

serna.

s. 225 Kontrollera mot PDF

SOU 1978:34 Reservation 225

Eu
övervägande flertal av medborgarna tillbringar en mycket stor del av sill vakna
liv som anslällda på olika arbetsplatser. Men i egenskap av anslällda mister de
vikliga demokraiiska rättigheter så fort de kommer in på sin arbelsplals.
Politiska fri- och rälligheler som yttrande-, informaiions- och mötesfrihet
gäller inte på arbelsplaiserna. Förelagsledningarna har där maklen att
förhindra de anslällda att ordna politiska möten på arbetsplatserna - även om
del skulle ske under arbeispauser eller efter arbetsdagens slul.
Företagsledningar kan förhindra spridande av politiskt informations- eller agitationsmalerial.
De kan ta sig rätten lill åsiktsregistrering av anställda. De använder
svartlistning som en metod alt bekämpa anställda som genom politisk eller
facklig aktivitet vill verka för sina arbetskamraters intressen.

Nu
kan man invända atl riksdagen i samband med antagandet av MBL uttalade atl
avtal kan slulas om all poliiisk verksamhet kan tillåtas på arbetsplatserna.
Men varför skall de poliiiska rällighelerna vara en förhandlingsfråga för de
anställda på arbetsplatserna när de inte är det i andra sammanhang? De
politiska rättigheterna är inget förhandlingsobjekt. De arbetande skall inie ha
färre rälligheler därför atl de befinner sig på en arbetsplats.

Della
visar hur principen alt rikta grundlagsskyddet enbart mol "del
allmänna" bliren klassprincip. Den medför att vissa genom sitt ägande får
makl över andras möjligheler atl informera och informeras, påverka och
påverkas.

Regeringsformen
borde därför ge skydd för yttrande-, informations- och mötesfrihet, facklig och
politisk organisationsrätt på arbetsplatserna samt skydd mot åsiktsregistrering
och svartlistning.

C.
En annan princip som ligger i den borgerliga rättighetssynen är att samhällets
olika klasser behandlas som om de vore jämbördiga och likställda. Huvudmetoden
all uttrycka detta är att inte uitrycka det alls, dvs. överhuvudtaget inte
låtsas om att del finns olika klasser med olika ställning i samhällel. Då blir
likheten inför lagen en oantastlig princip. Men när de priviligierade har samma
rält som de svaga finns orättvisorna kvar. 1 klassamhällets verklighet
existerar därtill inte ens den principiella likheten inför lagen. Domar och
straffsatser slår hårdare mol de socialt svaga.

Regeringsformen
blundar för denna realitet. "Varje medborgare" skall tillförsäkras
ersättning vid expropriering heter det i 2 kap. 18 S regeringsformen.
Härigenom döljs all denna paragraf främst ar ett skydd för egendomar som har
samhällelig belydelse, dvs. kapitalistisk egendom i företag, fasligheter och
mark.

Regeringsformen
likställer i enlighet med denna princip strejk och lockout. I 2 kap. 17 S heter
det att "Förening av arbetstagare saml arbelsgivare och förening av
arbelsgivare äger rält atl vidtaga fackliga stridsåtgärder, om ej annat följer
av lag eller avtal".

Lockouten
har i denna paragraf snarasi en starkare ställning än strejken enär rätt till
slridsåtgärd lillkommer enskild arbelsgivare men tillkommer
"arbetstagarna" endasi "i förening".

Stadgandel
vilar på föreställningen att det skulle finnas jämställda parter
"arbetsgivare och arbetstagare" på arbetsmarknaden. Denna
föreställning är felakiig. Parternas ställning och situation är i grunden
olika. "Arbetsgivarna"

21
Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 195

s. 226 Kontrollera mot PDF

226
Reservation SOU 197834

förfogar över betydligt fler maktmedel än de anställda. Om
"arbelsgivare" anser all hans vinsl av de anslälldas arbele inle blir
tillriicklig kan hun permilieru och slå igen och siällu de unsiällda ulan
arbete. De anslällda har inlc samma möjlighel gentemot arbetsgivaren om de
tycker han betalar dcn-i för lite.

Såviil sirejk som lockout är förfogande över arbelskrafl.
"Arbetsgivaren" förfogar över andrus arbeiskrafi. Lockouten innebär
att han hindrar undru från alt arbela. Strejken innebär ell förfogande över den
egna arbetskraften. Den innebär all den arbeiande under vissa villkor inie vill
siälla sin egen arbelskraft lill "arbeisgivarens" förfogande. Även de
ekonomiska konsekvenserna av fackliga slridsålgärder drabbar olika. Oavsell om
konfiikien belecknas som lockoul eller sirejk drabbar den - så länge den pågår
- hårdiisl de anslällda. En lockoul kan i vissa lägen t. o. m. vara lönsam för
förelagen. Inom den s. k. offenlliga seklorn är dessulom
"arbelsgivaren" ekonomiski oåtkomlig.

En inlernationell jämförelse visar att den svenska
regeringsformen är extremt lockouivänlig. I länder som England och USA har
lockoulen en med sirejken icke jämställd ställning i lagstiftningen. I Italien
och Frankrike är den som konsekvens av tillämpningen av den konstilulionellt
garanterade strejkrätten i många fall förbjuden.

Lockouträiien bör ej ges grundlagsskydd i den svenska
regeringsformen. Däremot bör slrejkrätien skyddas ulan inskränkning. Sirejken
är de arbetandes enda effekiiva slridsmedel. Del gäller deras rätt atl förfoga
över sin egen arbelskrafl. Förhållanden som gällt vid ingången av ett
arbetsavtal kan förändras genom arbeisgivarens aktivitet eller genom del
kapitalistiska samhällets uiveckling. 1 sådana fall måsle arbelare och
ijänslemän ha lillgång lill sill slridsmedel, sirejken, för au försvara sina
inlressen.

Ulredningen borde med anledning av vad som här anföris
beslulal au föreslå all 2 kap. 17 S regeringsformen skall få följande lydelse:

De arbetande har gentemot privala och offentliga förelag
och myndigheter följande

rättigheter:

rält atl organisera sig fackligt och politiskt;

räll all på sina arbetsplatser bedriva agitation,
propaganda och möiesverksamhel;

rätt atl
genom sina fackliga organisaiioner förhandla i alla frågor rörande arbels- och

anställningsvillkor,
arbeislid, arbetsledning och arbetsfördelning, lön och löneformer.

anslällning, avskedanden och permitteringar;

räll alt tillgrip;! sirejk.

Avtal eller föreskrifter som inskränker dessa rättigheter
förbjuds i lag.

D. Rättighelsskyddsulredningen har liksom fri- och
räiiighetsuiredningen utgått från principen all grundlagen skall anpassas till
den exisierande lagsiiftningen. Ulredningen har "inle sett som sin
uppgift" au föreslå några ändringar i vanlig lag. "Vad som kommer
ifråga är grundlagsregler som lillförsäkrar gällande räll på områdel särskild
stadga och fasthet."

Denna princip har fåll tjäna som molivering i flera
sammanhang. Den användes sorn argument mol grundlagsskydd för fri- och
rättigheter för de anslällda på arbelsplaiserna. Den användes som argument moi
au förbiiura skyddel för ullänningars rättigheter och bl. a. förbjuda
åsiktsregistrering av utlänningar. Den har också spelal en roll som
argumeniaiion mol eu verkligi

s. 227 Kontrollera mot PDF

SOU 1978:34 Reservation 227

grundlagsskydd
för demokraiiska fri- och rättigheter, den s. k. maleriella meloden (se kap.
4.3).

Denna
princip är felaktig. Tillvägagångssättet måsle vara det omvända. Försl bör man
besiämma vilka rättigheter som är vikliga alt skydda. Skulle den exisierande
lagstiftningen stå i motsättning lill en sådan rättighet, måste lagen anpassas
efter grundlagen. Grundlagar är överordnade författningar.

E.
Ulredningen har inte - med något undanlag - närmare preciserat de frioch
rättigheter som anges i regeringsformens andra kapitel. Den har istället valt
att göra så, att lagstiftning som begränsar rättigheterna kan bli mer
tidskrävande än annan lagsiiftning. Om ett räiligheisbegränsande förslag inle
förkastas för det antas först efter tolv månader om tio riksdagsledamöler begär
det och om mer än 116 av de rösiande är motståndare till lagen. Om minsl 5/6 av
de röstande är för förslaget är det antaget.

Utredningsmajorilelen
föredrog au -drbeia fram enighet om delta förslag framför alt gå in för all få
fram ett innehållsligt, "materiellt", skydd för rättigheterna. Del
förelåg dock ett utkast lill ett sådant grundlagsskydd i egentlig mening. En
"materiell" metod innebär att klart preciserade räuigheler icke får
inskränkas med mindre än atl grundlagen ändras, dvs. icke utan att folket i val
fått säga sin mening.

1
utredningstexten framhålls att utredningen varit enig om att denna metod är
bäsl. Men likväl ansåg utredningsmajoriteten det inte vara möjligl aU förbättra
regeringsformens "maleriella" skydd. Skälen härtill angavs vara av
leknisk natur. Det viktigaste argumentet var att det skulle kunna medföra stora
ändringar i befintlig lagstiftning. Ett annat skäl var utredningens tidspress.
Jag har icke övertygats av dessa skäl. Frågan om del "maleriella"
skyddet kunde ha givits samma utrymme som förhandlingarna för alt nå godtagbara
kompromisser i frågor av mindre vikt, bara viljan funnits.

Det
"kvalificerade förfarande" som utredningsmajorilelen stannat för
innebär inte mycket till skydd för fri- och rällighelerna. Det torde vara av
föga tröst för den som ser en rättighet försvinna alt den inskränkts med 5/6
majoritet eller alt del lagit 12 månader alt inskränka den. Den är likväl
inskränkt. Förslagets matematik är dessulom godlycklig. Varför är del jusl en
sjättedel som skall kunna åstadkomma ett uppskov? Man anar här en fixering vid
rådande parlamentariska styrkeförhållanden. Uppskovet ulgör inget egentligt
skydd för rättigheterna ulan innebär att de får inskränkas, fastän långsamt.

I
ett pariamentariski system väljer folkel en folkrepresentation i vilken
folkviljan kommer lill uttryck genom en majoritet. Folket skall ha rätl alt
slälla en vald majoritet i riksdagen till ansvar för dess politik. Majoriteten
skall inte kunna krypa undan ansvar genom hänvisningar till att en minoritet
kunnat blockera dess handlingsmöjligheter. Inte heller skall folkviljans
politik, såsom den återspeglas av den valda majoriieten, förhindras att komma
till uttryck genom regler som geren minoritet makt att styra politiska beslut.

Denna
åskådning kom klart till uttryck hos fri- och rätlighetsutredningen,
rältighetsskyddsutredningens föregångare. Denna (FRU) slöt att: "en
ordntng med kvalificerad majoritet för fri- och räitighelsinskränkningar slår
(alltså) i dålig överensstämmelse med grundläggande demokraiiska princi-

s. 228 Kontrollera mot PDF

228 Reseiyation SOU 1978:34

per".
Ulredningen ansåg all dessa principiella invändningar med "ungefar samma
siyrka" gällde i fråga om "i.ex. cn ordning som innebär all cn
riksdagsminoriiel kan framlvinga längre uppskov med en .sådant beslul".

Också
den dåvarande socialdemokraiiska regeringen anslöt sig lill ulredningens
upplänning: "Majoriieisprincipensgrundläggande belydelse förden

poliiiska
demokraiin har- undersirukils genom del riksproportionella

valsystemet
och avspeglas också på andra sätl i den nya författningen .som konsekveni är
byggd på folksuveränitetens och parlamentarismens principer". Del sisla
är visserligen något förskönande, men vidare: "En rätligheisreglering
måsle utformas så att inte politisk makl förs över från riksdagsmajorileten
lili olika riksdagsminorileler".

Även
om det kvalificerade förfarande som rällighelsskyddsuiredningens majorilel
förordar ulgör en modifiering av de ursprungliga propåerna från borgeriigi håll
anser jag all FRU:s och den förra regeringens urgumeni på denna punkt
fortfarande är giltiga.

Ett
malerielll skydd, dvs. ell grundlagsfästande uv fri- och riiiligheier, kun inte
bytas mot en procedurregel, som ger en minoritet möjlighet atl åsiadkomma
uppskov. Det materiella skyddel och kvalificeral förfarande uttrycker
molslridiga principer. Del materiella skyddel innebär ell grundlagsskydd. Kvalificeral
förfarande innebär inget egentligt skydd. Del innebär i föreliggande förslag en
uppskovsmöjlighel. Grundlagsskydd slår i överenssiämmelse med
parlameniarismens principer. Del kvalificerade förfarandet innebäratt ell
lillfälligt minoritetsveto införs.

Meloderna
Slår på della säll för olika principer. Dei kvalificerade förfarandels
procedurregler ijänar möjligen som en brasklapp för luddigi formulerade
rälligheler därför all man inte vill ge sig i kast med au åsiadkomma eu
materiellt skydd.

F.
Utredningsmajorilelen föreslår all grundlagsstiftningsförfarandel skall ändras
så atl en grundlagsändring skall anmälas i riksdagens kammare senasi lio
månader före del val som skall kommu emellun de två erforderliga
riksdagsbesluten. Undanlag från denna regel skall dock, enligi förslagei,
konstilulionsuiskoiiel med 5/6 majorilel kunna bevilja. Vinsten skall vara ökad
tid för diskussion av förslaget.

Denna
förmodade vinsl kan emellertid liku gärnu vändus lill sin moisuis så all en
opinion hinner lugnas eller all förslagei mister sill
"aklualilelsviirde" i den politiska debatten. Förslaget öppnar för
onödig formalism, kan innebära all förslag pressas fram ulan tillriicklig
beredning sami innefallar en ny varianl av lillfälligt minoriteisveto. Dennu gång
skall tre av riksdagens ledamöier - dvs. flera än 1/6 av konstitulionsuiskouets
15 ledumöler - få mukl atl skjuia ett lagförslag på framtiden. I detta fall i
tre år eftersom grundlagar antas i två beslul med mellanliggande val. Deltu ger
ett icke godtagbart minoriteisinflytande.

Utredningsmajorilelen
föreslår vidare införande av beslutande folkomröstning i grundlugsfrågor. Om
minsl en liondel uv riksdugens ledamöier begär folkomrösining och en tredjedel
av ledamölerna röstar för bifall lill yrkande! skall folkomrösining anordnas
samiidigi med dei riksdugsvul som skall komma mellan de ivå erforderliga
grundlagsbesluten. Folkomröstningen skall vara beslutande endasl i negaliv
riktning.

s. 229 Kontrollera mot PDF

SOU
1978:34 Reservation 229

Genom delta förslag införs ell dubbell beslulssystem. En
minoritet av riksdagen skulle med förslaget få möjlighet all ominielgöra
riksdugens beslulskompetens. Också deltu strider mol parlameniarismens
principer, vilkel också framhölls av konslituiionsulskollel så sent som 1975/76
då motioner med yrkanden med i huvudsak samma innehåll som ulredningsmajoriieiens
förslag avslogs av riksdugen.

Dessulom visur erfurenheierna från kupilalisiisku länder
med besluiande folkomrösining hur penningsiarka grupper genom koniroll över
massmedia i många fall kan dupera en opinion atl hålla fasl vid en fördomsfull
inslällning. Sammu möjligheter har överklassen i Sverige. Slulligen bör nämnas
all i ulredningens diskussioner har folkomrösiningsinsiituiel främsi motiverats
med atl det skall utgöra ell memento - ell varnande pekfinger - för politikerna
för all de skull eftersträva enighel i grundlagsfrågor. Den här gången dock
inte 5/6 utan 2/3 enighel. Jag ser ingen uniedning till en sådan
"kompromisspress".

Av dessa skäl har jag inte heller i denna del kunnai
ställa mig bakom ulredningen.

G. Ulredningsmajoritelen vill i regeringsformen ha infört
en lagprövnings-paragraf av följande lydel.se:

Finner domstol eller annal offeniligi organ, all en
föreskrift slår i slrid med beslämmelse i grundlag eller annan överordnad
författning, eller att stadgad ordning i något väsentligt hänseende har
åsidosatts vid dess tillkomst, får föreskriften icke lillämpas. Har riksdagen
eller regeringen beslulal föreskriften, skall lillämpning dock underlåtas
endasl om felet är uppenbart.

Genom denna puragraf får domslolarna en poliiisk makl som
icke kan accepleras. Domslolarna skall enligi förslaget inle enbart lolka
grundlag och lagars och förordningurs överensstämmelse med denna. De skall
dessutom lolka huruvidu ell fel i en lug elter i dess lillkomsi är uppenbarl.
Därigenom ger paragrufen inle ens ulifrån en judiciell överprövningsprincip
något skydd, utan öppnar för godlycke. Domstolen skall alllså kunna säga lill
en som dömis enligi en felakiig lag: "Visserligen slrider del lagrum
enligt vilkel ni är dömd mot grundlagen, men felet är inle uppenbarl". Den
rent domstolsmässiga (judiciella) lagprövningen för över politisk makl lill
icke politiska organ. Del s. k. uppenbarheisrekvisilel gör saken eller värre.
Det inbjuder domslolarna lill opportuna lolkningar, vilket innebär en
uppluckring av grundlagsskyddel. Molslånd moi en judiciell lagprövning har
lidigare hysts inom hela arbeiarrörelsen. Jag finner forlfarande all ell sådani
molslånd är berättigat.

En lagprövningsräli bör dock finnas. Var och en skall ha
rätt atl få prövat huruvida den lag som åberopas mol honom/henne är förenlig
med grundlag. Men överprövningen måsle ligga hos eu folkvalt politiskt organ.
En domstol skall vuru skyldig all pröva huruvida en lag är förenlig med
grundlag, men skulle domstolen finna alt så inte är fallel, skall frågan prövas
av ett parlamentariskt organ - t.ex. riksdagens konstilulionsulskoii - som
anlingen medger lagens åsidosättande eller genom redovisad lagtolkning upphäver
motstridigheten. Härigenom ligger skyddel för de demokratiska frioch
rällighelerna kvar hos folkviljan, efiersom denna kan påverka riksdagens

s. 230 Kontrollera mot PDF

230 Reservation SOU 1978:34

sammansättning
men inte domstolarnas. Del innebär vidare att politisk ansvarighel kan utkrävas
för rättstillämpningens utveckling.

H.
Utredningsmajoriteten föreslår att lagrådet, dvs. domare ur de högsia dömande
instanserna, bör yttra sig om lagförslag inom en rad väsentliga områden
(förslag lill RF 8 kap. 18 §). Om regeringen skulle lägga fram ell förslag inom
dessa områden utan alt dessförinnan ha hörl lagrådet måste den redovisa skälen
för detta. Enligt nuvarande ordning är det frivilligl för regeringen att höra
lagrådet. Också riksdagen kan begära yttrande från lagrådel.

Lagrådet
skall granska huruvida lagförslag slår i överensstämmelse med grundlagarna och
rättsordningen i övrigt. Det skall också verkslälla en leknisk prövning och
belysa problem som kan uppstå vid lillämpningen.

Den
tekniska betydelsen av lagrådsgranskning kan ifrågasättas. Regering och riksdag
har till sitt förfogande juridisk expertis och kan i alla fall anlita sådan
expertis för lagars lekniska uiformning. Här kan ju även det kunnande som finns
såväl inom högsta domstolen som inom regeringsrätten anlitas. Men som
fastställd institution utgör lagrådel en maktinstans, som icke är folkvald, men
som likväl kan påverka lagarnas utformning också i deras sakliga innehåll.
Såsom statssystemet fungerar kommer lagrådet atl vara en konservativ kraft. Den
hisloriska erfarenheten bekräftar detta. Lagrådet gick emot både 8-timmarsdagen
och den första semesleriagen.

Det
måste vara principiellt betänkligt att domarna i de högsta dömande instanserna,
som i sisla hand skall med prejudicerande verkan tillämpa lagarna, också är med
och skriver dem. Detta ger de högsia domstolarna en otillböriig maktställning i
det rättsliga systemet. Jag har därför yrkal pä avslag på den försiärkning av
lagrådels ställning som utredningsförslaget innebär.

I.
Utredningsmajorilelen föreslår ett förstärkt egendomsskydd. Detla sker genom
att ersättningsgrunden vid expropriation kvalificeras i själva lagtexten.
Enligt förslaget skall den vars egendom exproprieras ersraxias Jör förlusten
enligt grunder som fastställs i lag. Nu gällande lag har icke denna
kvalificering, men det heter i motivtexten att ersättningen inle för vara
"symbolisk".

Atl
räkna rätten till privategendom som en grundläggande fri- och rättighet aren
borgerlig ståndpunkt. Steg för steg har de borgerliga lyckats få in denna i
regeringsformen. Länge behandlades frågan under kapitel som behandlade
rättskipning och förvaltning. När paragrafen av fri-och rättighetsutredningen
placerades bland "fri- och rättigheter som är grundläggande för fri
åsiktsbildning och för personlig frihel och säkerhet" kunde detta av
vpk:s representant med rätta betecknas som "en fullständig kapitulation
inför konservativt borgerlig ideologi på fri- och rättighetsområdet". Men
del skulle visa sig att denna fullständighet kunde fullkomnas.

Grundlagsskyddet
gäller formellt all egendom. Men det är skillnad på egendom och egendom. För de
flesta av oss betyder egendomen personliga tillhörigheter. Men föreit fålal är
egendomen grundval för makl i samhället, makl över andra. För de flesta av oss
bygger egendomen på eget arbete. Där finns berättigade krav på ersäuning vid
expropriation. Men för det mäktiga fölalei har egendomen skapats genom atl det
kunnat tillägna sig frukterna av

s. 231 Kontrollera mot PDF

SOU
1978:34 Reservation 231

andrus
urbeie. Den kupiiulistisku privuiegendomen lill produktionsmedel och
nulurrikedomur hur byggls upp genom expropriering av såviil undrus urbete som
egendomar utun all de exproprierade hur kunnai åberopa någon rätt lill
ersiilining. Den privata iiganderälien lill produklionsmedlen är grundvalen för
.samhiillels uppdelning i klasser. Denna iigandcriin bygger på utsugning och
spekulalion. Den medför sociala orällvisor och iir ell allvarligl hinder för cn
ulvecklad och fördjupad demokraii. Den kapitalistiska iigundcrätien står i
molsäiining lill all grundläggande fri- och rättigheter blir en realitet. Den
kupiiulisiisku iigunderulien skull inie hu någoi grundlagsskydd. Därför har jug
yrkui ull del generella egendomsskyddet bör utgå ur grundlagen. Utredningens
borgerliga och socialdemokratiska ledamöier valde all förslärka
egendomsskyddet.

J.
Utredningsmajorilelen föreslår ell principiellt förbud mot retrouktiv
skullelagsliftning. Undantag skall dock kunna gälla för liden från del ull ett
förslug lill en föreskrift unmälis till riksdugen, vidare skall undantug gälla
i händelse uv krig, krigsfara eller svår ekonomisk kris.

Förslaget
hur placerals som andra siycke i den paragraf som säger all slraff och annan
brolispåföljd icke får åläggas för gärning som icke var belagd med
brottspåföljd nar den förövades. Paragrufen kommer nu att handla om slraff
eller unnun brottspåföljd och skaller till del allmänna, en disposiiion som ger
ell någoi märkligl inlryck.

Mol
oruiimätigu reiroakiiva skaller flnns en effekliv spärr: den allmänna
rösträtten. Den regering och riksdag som ålägger allmänheten en retroaktiv
skull som inle slår i överensstämmelse med ett allmänt insett behov blir inte
gammal.

I
majoriletsförslagel finns undanlag för krig, krigsfara och svår ekonomisk kris,
dvs. de situationer i vilka retroaktiv beskattning av allmän omfattning skulle
kunna komma ifråga. I övrigi lorde relroakliv beskaiining endasl vara akluell
när del gäller all komma ål olika former av spekulalionsvinster. Del föreslagna
grundlagsskyddet är således främsi ell skydd för spekulalion. Jag kan inle se
all della har någonting med grundliiggande fri- och rättigheter att göra.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga
1 som omfattar s. 235-322 i betänkandet, är här utesluten.

s. 323 Kontrollera mot PDF

SOU 1978:.34 323

Bilaga 2 Rättighetsskytddsutredningens frei

A. Undersökningens uppläggning

Undersökningen
omfattar tiden från och med år 1971, som var enkammarriksdagens försia år. Den
siräcker sig lill och med riksmötet 1976/77. Undersökningen galler de
propositioner som avlämnats under nämnda lid. I vad mån det förekommii motioner
med förslag till fri- och rättighetsbegränsande lag-ulltså inte bura med
begäran om utredning härom-härav tidsskäl inte undersökis. Man lorde kunna utgå
från all sådana motioner varil fåtaliga. Inte heller har undersökis i vad mån
några ulskoitsinitialiv av ifrågavarande art förekommii.

I
princip är del bara proposilioner med lagförslag som beaktats. Proposilioner
med enbarl principuttalanden, t. ex. organisatoriska riktlinjer, eller
anslagsförslag eller dylikl har lämnats åsido. Propositioner med förslag till
godkännande av internationell överenskommelse är dock redovisade, om
överenskommelsen förulsatle rättighetsbegränsande lagstiftningsåtgärd (jämför
10 kap. 2 S regeringsformen).

I
första hand har undersökts, vilka lagförslag som innehållit rällighelsbegränsningar
och vilka rättigheter som då berörts. De rättigheter som omfattas av
undersökningen är yttrandefriheten, informalionsfriheten, mötesfriheten,
demonsiralionsfrihelen, föreningsfrihelen, skyddel mol pålvingal kroppsligl
ingrepp och mot kroppsvisitalion, skyddet mol husrannsakan och liknande
inirång, skyddel för förtrolig meddelelse, rörelsefriheten, rälien lill
offenilig domslolsförhandling och den fackliga konflikträtten. Också
utlänningslagstiftningen har beaktats (men ej särredovisats). Ändringar i den
s. k. sekretesslagen, dvs. lagen (1937:249) om inskränkningar i rätlen alt utbekomma
allmänna handlingar (omtryckt 1977:1029), redovisas inte. Informalionsfriheten
enligt regeringsformen inbegriper nämligen inte den räll atl la del av allmänna
handlingar som finns föreskriven i tryckfrihetsförordningen (se propositionen
1975/76:209 s. 144-145).

Undersökningen
har bara tagil sikle på räitighelsinskränkningar. Lagförslag som berörl någon
av fri- och rällighelerna men enbarl på ell räiiighelsuividgande eller ett
neutralt säll är således ej medräknade. Vidare har undersökningen inle kunnai
göras så noggranl, all man säkert fåll med alla fall som bort tas med och inga
andra. Dessa båda reservaiioner torde dock knappasl påverka möjlighelerna all
dra slutsatser av materialet.

Undersökningen
har också syftat till au ge en bild av i vad mån de propositioner, som
innehållit förslag lill rällighelsbegränsningar, varil

s. 324 Kontrollera mot PDF

324
Bilaga 2 SOU
1978:34

omstridda.
Svaret har sökls genom notering av hur lagbeslutel filials i riksdagen - genom
acklamation eller genom rösträkning. Omröslning enbarl genom uppresning har
förls lill acklamationsfallen. 1 frågaom rösträknings-gruppen har i försia hand
noterats, om jusl räiligheisbegränsande paragraf vurit föremål för rösträkning.
Del kun hu vuril fallel beiräffande den paragrafen ensam. Del kan också ha
varil fallel beiräffande ell antal paragrafer, bland vilka den
räliighetsbegränsande ingåll. Eu exempel härpå är all man röstat om bifall lill
eller avslag på proposilionen i dess helhet. Men i andra hand har också
uppmärksammats, om andra paragrafer iin rättighetsbegränsande varit föremål
för rösträkning i ärendet.

B. Unidersökningens resultat

Av
alla proposilioner som avgavs under nu avsedda tidsperiod innehöll 14 procent
förslag lill någon form av rällighetsbegränsning. Motsvarande andel av
lagpropositionerna var 27 proceni. I övrigi hänvisas i frågaom frekvensen och
arlen av rällighelsbegränsningar lill nedan intagna tabeller.

Ar/riksmöie

Hela antalet

Därav rättighets-

proposilioner

begränsande

1971

181

25

1972

147

24

1973

207

29

1974

189

27

1975(1.1-30.6)

110

16

1975/76

217

31

1976/77

157

23

Summa

1 208

175

Rälligheisbegränsningarna
under perioden fördelade sig mellan de olika frioch rällighelerna enligt
nedanstående labell. För varie proposiiion har en markering gjorts för varje
rättighet som begränsats. Däremoi har inle flera markeringar jyorts om ell
lagförslag till exempel innehållit flera paragrafer med fängelsestraff Inom
yttrandefriheten har gruppen lyslnadsplikl särredovisats och inom
rörelsefrihelen har gruppen fängelseslraff särredovisats.

s. 325 Kontrollera mot PDF

SOU
1978.34

Bilaga

2 325

Är/riksmöle

1971

1972

1973

1974

1975 Ijan-junil

1975/76

1976/77

Summa

Yttrandcftihet
(ulom

tystnadsplikt)

1

2

4

5

4

4

2

22

Tystnadsplikl

9

5

10

9

6

12

10

61

Informationsfrihet

0

1

3

4

1

3

2

14

Mötesfrihet

0

0

1

1

1

0

0

3

nemonstrationsfrihet

0

0

1

1

1

0

0

3

Föreningsfrihet

0

0

1

1

1

1

1

5

Skvdd
lör kroppslig

integritet

3

1

3

3

4

4

4

22

Skydd
mol husrannsakan

o.d.

10

8

12

7

5

7

8

57

Skydd
för förtrolig

meddelelse

1

2

2

4

2

2

2

15

Rörelsefrihet
(utom

fängelsesirafft

1

3

6

5

3

6

4

28

Fängelseslraff

15

18

20

17

10

10

9

99

Räll
till offentlig

domstolsförhandling

3

1

I

2

I

2

1

11

Facklig
konflikiräil

1

0

1

0

0

1

0

3

Summa

44

41

65

59

39

52

43

343

Av
dc 61 lyslnadspliklsfallen avsåg 41 tystnadsplikt som gäller bara offentliga
befallningshavare eller ijänsteplikliga och som avser enbarl sådani som får
hållas hemligl med slöd av iryekfrihelsförordningen.

Fierlalel
av rätiighetsbegränsningarna rörde bara en eller annan paragraf i ell siörre
lagkomplex. De i särklass vanligaste gällde sirafföeläggning med fängelse,
ingrepp i skyddel mol husrannsakan eller liknande inirång saml bestämmelse om
tystnadsplikt. Till övervägande del värdet här fråga om fall, där
rällighelsbegränsningen framstårsom ett "bihang" till en reform på
annal område.

Vad
gäller bl. a. yttrandefriheten i övrigt, informationsfriheten och -särskilt -
skyddet för förtrolig meddelelse bör påpekas, alt siffrorna påverkas (uppåt) av
atl del här finns vissa tidsbegränsade lagar som föriängls flera gånger under
perioden.

Vad
gäller omstriddheien fördelade sig fallen mellan acklamation, rösträkning
beträffande rällighetsbegränsning och rösträkning enbart i annat avseende
sålunda:

1971

1972

1973

1974

1975 (jan-iuni)

1975/76

1976/77

Summa

Acklamation
(hela ut-

skollsbei ä nkandeO

15

15

13

14

7

19

14

97

R ö slr ä kn. beir.
r ä tlig-

helsbegr ä nsn.

4

5

10

II

6

5

6

47

R ö str ä kning enbart
i

annal
avseende

6

4

6

2

3

7

3

31

Summa

25

24

29

27

16

31

23

175

s. 326 Kontrollera mot PDF

326
Bilaga 2 SOU 1978:34

Vad giiller de fall där rällighcisbegrunsning vur föremål
för rösiriikning kun uniecknus ull, om en mujoriiei av fem sjiiuedelar uv de
rösiundc hude krävts för omalelbari beslul, så hude mun i }} uv 47 fill fån
sådun ansluining. Om man krävt en majoritet av tre fiärdedclar hade 34 fall
vunnil erforderlig ;inslulning. Hade del i stället krävts bifill av tre
fjiirdalclar av riksdagens ledamöier hade della krav vuril uppfylll i 25 full.
Dei ligger dock i öppen dag all man får vara försiklig med all dra slulsaiser
av sådana riikneoperalio-ner.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga 2

Sammanställning
av remissyttranden över rättighetsskyddsutred-ningens betänkande (SOU 1978:34)
Förstärkt skydd för fri- och rättigheter

1
Remissinstanser

Över
rätlighetsskyddsutredningens belänkande (SOU 1978:34) Förstärkt skydd för fri-
och rättigheter har remissyttranden avgivits av högsta domstolen,
regeringsrätten, justitiekanslern (JK), Svea hovrätt, hovrätten för Övre
Norriand, kammarrätten i Göteborg, kammarrätten i Sundsvall, domstolsverket,
ytlrandefrihelsutredningen (Ju 1977:10), överbefälhavaren (ÖB),
riksförsäkringsverkel, riksskatteverket, de juridiska fakultetsnämnderna vid
Uppsala, Lunds och Stockholms universitet, samhällsvetenskapliga
fakullelsnämnden vid Lunds universitet, statens invandrarverk, länsstyrelserna
i Siockholms, Uppsala, Kronobergs och Hallands län, justitieombudsmannen
Lundvik (JO), Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, Sveriges
industriförbund och Svenska arbetsgivareföreningen gemensamt.
Landsorganisationen i Sverige (LO), Centralorganisationen SACO/SR (SACO/SR),
Sveriges domareförbund, Sveriges advokaisamfund. Svenska företagares
riksförbund. Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Sveriges Radio AB, Pressens
samarbetsnämnd. Svenska avdelningen av Internationella juristkommissionen,
Medborgarräitsrörelsen samt Sveriges författarförbund.

Några
remissinstanser har uttryckligen angivit att de har begränsat sina yttranden
till vissa frågor.

Sålunda
har högsta domstolens yttrande huvudsakligen begränsats till frågorna om ett
särskilt lagstiftningsförfarande för fri- och räliighetsbegränsande lag, om
domstolars och andra myndigheters lagprövning och om lagrådet, dess sammansättning
och verksamhet.

Sveriges industriförbund
och Svenska arbetsgivareföreningen har begränsal sitt yllrande till de frågor
som enligt organisationemas uppfattning har väsenilig betydelse för
näringslivet, nämligen lagprövningen, lagrådsgranskningen, förbudel mot
retroaktiv skattelag och grundlagsskyddet för egendomsrätten. LO har-mot
bakgrund av att organisationen år 1975 utvecklade sin syn på fri- och
rättighetema i grundlagen och av att LO inte ser någon anledning att ändra på
de principiella ståndpunkter som då redovisades - nu stannat för att bara
kommentera förslaget att grundlagsfästa lagprövningsrätten. Sveriges
domareförbund har inskränkt siu yttrande till vad som berör domstolarnas
verksamhet, främst lagprövningsrätten. LRF har begränsat sitt yttrande till de
frågor som bedöms vara av stor belydelse för de intressen förbundet har att
bevaka, nämligen frågorna om ett särskilt lagstiftningsförfarande för fri- och
rättighetsbegränsande lag, lagprövningen, lagrådsgransk-

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

ningen,
förbudel mol retroaktiv skattelag och förstärkt skydd vid exproprialion e. d.

Sveriges
Radio har begränsal sitl yttrande lill frågor som rör yttrandefrihet och
informationsfrihet samt därmed sammanhängande frågor i den del av belänkandet
som rör det särskilda förfarandel för räUighetsbegränsande lag. Sveriges
författarförbund har avstått från att yltra sig i fråga om förbudel mot
retroaktiv skattelag och gmndlagsskyddel för svenskl medborgarskap.

2
Allmänna omdömen om rältighetsskyddsutredningens arbete

Eu
flertal bland de remissinstanser som lämnar allmänna omdömen om
rätlighetsskyddsutredningens arbete anser all betänkandet är förtjänstfullt.
Svea hovräu är däremoi krilisk lill utredningsresultatet, medan några inslanser
intar en mellanställning.

Kammarrätten
i Göleborg, som hör till den förstnämnda gruppen, konslalerar all huvudfrågan
i föreliggande betänkande, au förslärka skyddel för grundläggande fri- och
rättigheter, under senare år har varil föremål inle bara för intensiv politisk
debati utan även för omfatlande uirednings- och lagstiftningsverksamhel.
Slutsatsen ligger därför nära lill hands att ämnet numera skulle vara uttömt.
Att så inle är förhållandel framgår med önskvärd tydlighet av betänkandet. Dess
omsorgsfulla probleminventering och skarpsinniga analyser innebär all ett
myckel svåröverskådligt problemkomplex har blivit ytteriigare genomlyst och
retls upp pä ett synneriigen värdefullt sätt. Därmed är emellerlid inte sagt
att kammarrätten kan i allo tillstyrka utredningens förslag. I mer än ett hänseende
förefaller detta snarare vara ett resultat av politiska kompromisser än ett
fullföljande av utredningens egna resonemang.

Kammarrätten
i Sundsvall anför all skyddet för fri- och rättigheterna under de senasle
decenniernas grundlagsarbete av naturliga skäl har tillmätts stor vikt och
tilldragit sig betydande iniresse. Del nu föreliggande betänkandet och de
förslag som har lagls fram i delta bör ses som ytteriigare led i sirävandena
alt bygga ut och slärka det skydd som fri- och rättigheterna har i vår nya
regeringsform. Allmänt sell gäller alt kammarrätten finner att förslagen är väl
underbyggda och har givits en god lagteknisk utformning.

Domstolsverket
anser att utredningens förslag om ändringar i regeringsformen (RF) och
riksdagsordningen (RO) är väl avvägda och har i huvudsak inte något atl erinra
mot atl förslagen genomförs. Yttrandefrihetsutredningen anser atl de i
betänkandet framlagda förslagen i slorl ulgör en värdefull och ändamålsenlig
vidareutveckling av det konstitutionella skyddel för fri- och rättigheterna.

Som
sammanfattande omdöme uualar juridiska fakultetsnämnden i Uppsala som sin
uppfattning att rältighetsskyddsutredningens förslag, efter vissa ändringar och
jämkningar, är ägnade att läggas till grund för lagstiftning.

Juridiska
Jäkultetsnämnden i Lund avger följande omdöme:

opaginerad Kontrollera mot PDF

3

De av ulredningen framlagda förslagen lill ändringar i RF
och RO innebär all luglcxien blir uvseviiri meru vidlyfiig och komplicerad än
lidigure. Ålminsione såviu gäller vår friimsiu grundlug, RF, frumsiår del som
ett viisenlligl cinskcmul all lagiexien skall vara korl, enkel ocb klar. Ur
dennu s\ npunki musie de frumlugda förslagen viicka vissu beiänkligheier.

Till Slörslu delen synes dock lugiexilbrslugcns uiformning
vuru en ofrånkomlig följd av uircdningsuppdrageis innebörd. Från de givna
uigångs-piinkierna måsie ulredningen sägus hu gjort en goll urbeie. Problemen
ur oinsorgsfulll uireddu och belysiu, och de lugteknisku lösningurnu är i
allmänhei viil genomlunkia. Del måsle dock beklagas all direkliven och den
begränsade liden inle har gjort del möjligl för ulredningen ull mera ullsidigi
överviigu oliku meioder ull förstärka skyddel för de grundliiggande fri- och
riinigheierna. Del hade sålunda varil önskvärl all de maleriellu melodernu för
räiiigheisskyddei och dessas förhållande till lagprövningsrälien hade blivii
Ibreniål för merti djupgående överviigunden än som skell.

Då uiredningsmujoriieicns förslag lorde varu resultatet av
en politisk kompromiss, kan del synas lönlöst all kriiisera förslagels
huvudgrunder. Fukulietsnumndcn kommer dock i del följunde an i ell pur
avseenden uilulu tvivel om lämplighelen uv de valdu principlösningurnu. På
några enstaka punkler kommer också den lagiekniska ulformningen uv förslugel
all kritiserus.

Samhällsveieitskapliga fakullelsnämnden i Lund anser all
del nu framlagda förslugel Ulgör en värdefull och ändamålsenlig
vidareulveckling av skyddel för de medborgerliga fri- och rällighelerna och
tillstyrker förslaget.

Lånsslyrelsen i Siockholms län uttalar:

Den parlamentariskt sammansatta
rällighetsskyddsutredningen har på kort lid lyckats nå en bred enighet i flera
svåra principiella frågor, där del under del pågående förfallningsarbelel i
vårt land råll stora motsättningar tidigare. Ulredningen har analyseral och
diskuterat de problem som är förknippade med skyddel av fri- och rällighelerna
på ett myckel förtjänslfulll säll, och de olika förslagen synes vara väl
underbyggda av de resonemang ulredningen fört. Man har dessulom på ett
omsorgsfullt sätt gåll igenom och trängt in i evenluella
lillämpningssvårigheter som kan uppslå vid en skärpning av förfarandereglerna
vid lagsiiftning om räiiigheisinskränkning. Såviii länsstyrelsen kan bedöma bör
därigenom ha lagls en god grund för lagsiiftning i dessa delar.

Länsstyretsen i Uppsala län har uppfallningen alt
rättighelsskyddsulredningen trots Slark lidspress har kunnat lägga fram ett
välmotiverat och genomtänkt förslag som länsstyrelsen i slort ansluter sig
till. I della sammanhang framhåller länsstyrelsen i likhel med ulredningen särskilt
alt räilighetsskyddel bör utformas på ett sådani sätl alt majorilelens beslutanderätt
bevaras oförkränkl, samiidigi som behovet av omsorgsfulla överväganden och
möjlighelen lill allmän debati lillgodoses.

Svenska kommunförbundet finner de av ulredningen framlagda
förslagen väl avvägda och tillstyrker därför i huvudsak dessa.

Enligt SACOlSR:s mening får det av
räiiigheisskyddsulredningen framlagda förslaget bedömas mot bakgrund av de
svårigheler som tidigare har råll an nå politisk enighel i vissa grundlagsfrågor.
En sådan enighel är en

22 Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 195

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ibrutsiitining lör all grundlagen skull slå sig över en
liingre tidsperiod. Värdet UV oliku önskemål om grundlagens utformning får
därför hela liden viigas mot inlresset av koniinuilet och sladga. I den
kompromiss som har iriilTats hiir lorde del finnas ell myckel begränsat utrymme
för iiiidringtir, om inic hela pukciei skull fullu. SACO/SR finner uti del
frumlugda fiirslagel i sin helhei iir goiliagbari. Som myckel förijänsifullu
lösningur nämner SACO/SR siirskill reglernu om folkomrösining vid förslug lill
ändring ;iv grundlug, kruvel ull grundlugsfrågor skall väckas i god lid före
riksdagsval saml omfatiningen av lagrådels prövning och direkliven för dennu
prövnings inriktning.

Rällighelsskyddsuiredningens förslag är enligi LRF:s
upplänning väl gcnomiunki. LRF finner uu de uv ulredningen föreslugnu
ålgärderna för förstärkning av räilighetsskyddel är väl moiivcrude. Del skydd
för de medborgerligu fri- och rätligheiernu som i dug finns i RF är enligi
förbundets uppfuilning delvis ulformui på ell sådani allmänt sätt au
skyddsenbkien får bedömas som olillräcklig.

Till den förul ungivnu mellangruppen hör hovrätten Jör
Övre Norriand. Hovrällen säger sig självfallet varu medveien om ull redun del
fukium un del står cn bciryggunde poliiisk mujoriiei bakom förslagen i
betänkandet begränsar utrymmet för sakliga ändringur och förmodligen också för
mer omfullunde redaklioneUa jusleringar. Mol den bakgrunden vill hovrällen som
ell allmani omdöme ultalu all del inte finns några avgörande invändningar mol
förslugen om man ser dem ulifrån den förutsättning som styrt Ulredningens
arbeie, dvs. kravel all på olika säll förslärka skyddel för i RF inskrivna fri-
och rättigheter. Den iveksamhel, på någon punkl kriiiska inställning, till
förslugen som hovrällen redovisur beror således snurare på au hovrätten
ifrågasätter lämplighelen och/eller behovei av au nu göra någonting alls än på
de lösningar i sak som ulredningen redovisar.

Svenska,föreiagaivs riksförbund finner all ulredningen på
flera delområden föreslår försiärkningar av den enskildes rättssäkerhet som är
av slorl värde. Enligt förbundets mening fullföljs dock inte alltid de goda
intentionerna utan de föreslagna förstärkningarna urholkas genom unduniug från
de föreslagna huvudreglerna.

Svenska avdelningen av Inlernaiionella jurisikommisslonen
förklarar all riilligheisskyddsutredningens betänkande rymmer, inom de ramar
som ulredningen har uppslälll för sig på grundval av givna direkliv, en grundlig
redovisning av tidigare diskussion, vilkel skapar en välgörande
överblick-burhelöverde frågeslällningar sorn ulredningen behandlar. Det
äremellerlid beklagligt au ulredningen inle har funnil del möjligl atl behandla
en vidare krels av rättigheter än som har skell. Avdelningen pekar här särskili
på sådana områden som den närmare innebörden av egendomsrätten, del personliga
iniegritetsskyddel och föräldrarälten. Avdelningen erinrar också om sill
lidigare förslag all gällande regler skall kompleiieras med beslämmelse all
Slalen skall lillförsäkra medborgarna skydd för de grundläggande

opaginerad Kontrollera mot PDF

poliiiska riiiiighelerna
också i förhållande lill enskilda. Avdelningen erinrar även om iinskvärdhelen
av en i grundlagen inskriven generell räll för mcclborgarna an få anspräk i
anledning av grundlagskriinkning domsiolsprö-vade i Iandel. Även om del kan
ifrågasällas om en sådan regel överenssiämmer med principerna för svensk
förvallningsräli (jfr departementschefens ullalande i prop. 1975/76:209 s.
127), anser avdelningen atl denna fråga ar förtjänt atl övervägas. Liknande
synpunkter anförs av Medborgarräitsrörelsen. Organisalionen hemsläller atl en
ny uiredning tillkallas för atl ta itu med allu de problem som har lämnals
olösta på rällighelsområdel, t. ex. rörande en ulökning av räliighelskaialogen
i 2 kap. RF, införande av skydd mot ratlighetskränkningar utförda även av
enskilda, t. ex. en organisaiion, sumt införunde av en effekliv möjlighel för
enskild all få rältighetskränkning beivrad och lillrältad av domstol.

Sveriges
jörfai tarjörbund konsvaierar all förbundel enligt sina siadgar har all
Sländigi försvuru ytirandefriheien och därmed säkerslälla en fri deball. Del
ligger emellertid i sukens nutur un ell förbund med författarförbundets
inriktning har atl bevuku ulla de fri- och rättigheter som berör opinionsbildningen.
Del reformförslag som år 1975 framlades av 1973 års fri- och
rällighetsulredning fick därför kraftigt stöd av förbundel. Del förslag lill
ändring i RF som framlades genom prop. 1975/76:209 utsattes emellertid från
flera håll för krilik. Denna koncentrerade sig framför allt på bestämmelserna
om begränsning uv de grundlugslryggade fri- och rällighelerna genom vanlig lug.
Förfutiurlbrbundei unmärker atl den enda friheten som är kringgärdad med ett så
goii soni komplett grundlagsskydd är iryckfrihelen. Eftersom ytirandefriheien i
radio och TV unknyier till TF får det emellertid anses all dennu yitrundefrihet
har samma styrka som iryckfrihelen. I övrigt unkommer del på siuismakierna au
genom lag närmare ange innehållet i frioch rällighelerna. Den senasle reformen
innebär dock vikliga förbäuringar i dei all grundlagen föreskriver för vilkei
syfte sådana lagfästa inskränkningar fur ske. Emellertid är även dessa
bestämmelser försedda med en del generalklausuler av relativt obestämt
innehåll. Del hävdades därför i diskussionen att lagsliflning av denna art
måsle kringgärdas av spärregler som förhindrar au lillfälliga politiska
situationer eller opinioner får påverka gränsdragningen. Det föreslogs sålunda
an dylik lagstiftning skall antas i samma ordning som grundlag eller au ell
lagsliftningsförslag i varje fall skall bordläggas och vara vilande en viss tid
innan den slulligen antas. Mol dylika förslag hävdades det alt spärregler
skulle kunna komma atl hindra den sociala och politiska utvecklingen och hämma
angelägna reformer i samhället. Det är enligt förfaiiarförbundel mol bakgrund
av denna diskussion del nu föreliggande belänkandei skall bedömas. En facklig
organisaiion med författarför-bundeis inrikining hälsar välkommen varje reform,
som slärker de grundlagsskyddade fri- och ruiiigheierna. Emellerlid härden
diskussion som förls i denna suk en mera övergripande karaklär än den som ledde
fram till den senasle grundlagsreformen. Den gången gällde del alt i enlighel
med

opaginerad Kontrollera mot PDF

inlernaiionella
konvenlioner och den pågående uivecklingen i vårt land principielll säkerslälla
fri- och rällighelerna. De frågor som nu är akluellu är svårure all entydigt
bedömu ulifrån angivna principer, eftersom dessa kan komma i kollision med
principer uv belydelse för andru områden uv sumhällslivel. Vid reformen 1975/76
kunde förfuiiurförbundei tu enlydig ställning, eftersom de då berörda frågorna
avsåg grundliiggande förulsäiiningur för helu förfaliarkårens verksamhei. När
del gäller den reglering som nu ur i fråga måsle förbundel beakla all förbundet
rymmer medlemmar uv ullu poliiisku schuueringar. Del ar således inie möjligl au
hävda ull vurje begränsning i sialsmakiernas lagsiiftningsfrihet är acceplabel,
om dennu begränsning sumiidigi kun konima all störa unnul reformurbete. Svea
hovräll anför:

Arbelel
med reformering av grundlagarna och med all ge grundlagsskydd ål medborgerliga
fri- och rälligheler har pågått under lång tid. Arbeiei har emellerlid delvis
ulförls under brådska, och valda lösningar hur ej sällun vuril resultatet av
politiska kompromisser. Hiltills aniagna lugar hur durför inte alltid kommii
all grundas på så allsidiga och noggranna överväganden som ämnenas belydelse
påkallat. Grundlagarna, främsi regeringsformen, frumsiår inie som den fullödiga
lagstifiningsprodukt som bör ha varil arbetets mål.

Del
torde råda allmän enighet om atl det är en angelägenhet uv vikt all skyddet
förde medborgerliga fri-och rättigheterna görs så slarkl som möjligt. Däremot
kan det knappasl hävdas att behovei av försiärkningar är särskilt trängande
jusl nu. Hovrätten kan inte finna några sakliga skäl att driva
lagsiiftningsarbeiei med sådan skyndsamhel som angelts i direkliven lill
Ulredningen. Trots att utredningen förtjänar erkännande för en ambiliösl arbele
är del också uppenbarl atl lidsnöden bar påverkal betänkandets uiformning.
Förslagen till lagtext iir- satta i relalion lill de höga krav som i olika
hänseenden måsle ställas på grundlagsiexi - ofta mindre lyckade. Och för många
förslag och ställningstaganden lämnas i betänkandet - som är grundal på en
politisk kompromiss - ingen eller ytterst knapphändig molivering. Delta
försvårar en saklig diskussion om förslagen.

Såsom
kommeratt framgå nedan avstyrker hovrätten utredningens förslag om ell särskilt
lagsiiftningsförfarande för fri- och rättighetsbegränsande lag. Enligi
hovrällens mening är livlig debait idessa frågoroch fortsatt arbele med ull
uividga del maleriella skyddel all föredra; sådani arbeie pågår för övrigi
redan på vissa områden. Del bör på många områden visa sig möjligl atl förstärka
del maleriella skyddel, och siluaiionen i Sverige måsle sägas vara sådan au
lagstiftningsarbetet kan få ta den tid i anspråk som visar sig nödvändig. Under
fortsatt arbete kan den lidigare diskuierade möjlighelen med en särskild
grundlag om medborgerliga fri- och räuigheler få ny aktualitet.

Utredningen
har funnil sig inle kunna gå in på frågorna om grundlagsskydd för fri- och
rättigheter i förhållanden mellan enskilda. Inle heller berör ulredningen frägorna
om medborgarnas loiala fri- och rättighetssituaiion i ett alltmer genomregleral
samhälle. Hovrätten har full förslåelse för all ulredningen inte kunnat - och
kanske inte heller ansell sig böra - gå in på dessa omfattande och
svåröverskådliga områden. Frågorna är emellertid av växande betydelse, och det
är av vikt all de i den fortsatta debatten ime skyms borl av diskussioner om
mera tekniska ling. Såviii gäller förhållanden mellan enskilda vill hovrällen
erinra om vad hovrällen i sitl yllrande över fri- och

opaginerad Kontrollera mot PDF

rälligheisulredningens
belänkande anförde om organisalionsväsendeis ulll Slurkure siällning i
sumhället och den betydelse della i oliku hänseenden kun hu förden enskilde
medborguren. Diskussionen om des. k. löntagarfonderna visur frägornus prakliska
belydelse.

Utredningen
har också gåll förbi frågun om betydelsen uv att Sverige är bundel av främst
Europarådskonvenlionen om de mänskliga rättigheterna. Särskilt mot bakgrund av
att vårt land har underkastat sig den europeiska domslolens jurisdiklion kunde
en erinran i regeringsformens rättighetska-pitel om vår bundenhet förtjäna au
övervägas. Hovrätten har berörl ämnel i sina yttranden över gmndlagberedningens
förslag till ny regeringsform och fri- och rältigheisutredningens betänkande.

3 Det särskilda lagstiftningsförfarandet

Förslaget
all e 11 särskilt lagstiftningsförfarandeskall införas för lag som angår
begränsning av fri- och rätiigheterna tillstyrks eller lämnas uttryckligen ulan
erinran av flertalet av remissinstanserna. Till den gmpp av instanser som
sålunda i huvudsak är positiva till förslaget hör högsia domstolen,
kammarrätten i SundsvaU, domstolsverket, yttrandefrihetsutredningen, ÖB,
riksförsäkringsverket, riksskatteverket, de juridiska fakultetsnämnderna i
Uppsala och Siockholm, samhällsvetenskapUga fakuttetsnämnden i Lund, statens
invandrarverk, de fyra länsstyrelserna. Svenska kommunförbundei.
Landstingsförbundet, SACO/SR, Svenska företagares riksförbund, LRF, Sveriges
Radio, Pressens samarbetsnämnd saml Sveriges författarförbund. I flera av dessa
remissinstansers yttranden framhålls dock risken för problem i lillämpningen.

Några
inslanser lar inle någon uttrycklig ställning till förslagei eller förklarar
all de inie vill motsätta sig förslaget. Dessa inslanser är/-pw/Wgi-räiien. JK.
liovräilen för Övre Norriand, kammarräiien i Göleborg, juridiska
Jakulieisnänmden i Lund, Svenska avdelningen av Inlernaiionella jurisikommisslonen
och Medborgarrälisrördsen. Också dessa inslanser framhåller risken för problem
i lillämpningen.

En
negativ inställning till förslaget har Svea hovräll och JO.

Blandderemissinslansersom
haren posi liv i ns läl I n i nglill förslaget är högsia domsiolen. En ordning,
som innebär au förslag lill räliighetsbegränsande lag kan slulligl antas av
riksdagen försl efter förioppel av viss tid från del förslaget framlagls,
betraktar högsta domstolen ulan tvekan som en inte obetydlig förstärkning av
skyddel för dessa rättigheter. Ell uppskovsförfarande av antydd beskaffenhei
kan å andra sidan ulformas och brukas på ett sådani sätt all det blir en
komplicerande och hämmande fakior i det praktiska lagstiftningsarbetet. De i 2
kap. RF stadgade fri- och rättigheterna har stor räckvidd och i fråga om de
flesta av rällighelerna gäller atl de är myckel allmänt beskrivna. Del har
ansells nödvändigt alt de skall kunna begränsas och närmare beslämmas genom
föreskrifter i lag. En mängd gällande lagar innehållerockså besiämmelsersom
innebärväseniliga inskränkningar i dessa rälligheler. Med hänsyn lill det säu
på vilkel rättigheterna har beskrivits i

opaginerad Kontrollera mot PDF

regeringsformen kan del
antas all ell generellt gällande uppskovsförfarande vid rättighetsbegränsande
lagsliflning skulle komma all lillämpas i belydande omfattning. Avsevärda
svårigheter kan vidare vänlas uppslå när del gällerali avgöra, om en viss
beslämmelse i ett lagförslag angår begränsning av någon av de skyddade
rättigheterna eller om så icke är fallel. Högsiu domstolen framhåller
emellerlid alt, med den utformning som del särskilda förfarandel har givits, de
svårigheter som sammanhänger med rätlighelernas stora räckvidd och svårbestämda
gränser har blivit i betydlig mån reducerade. Även om förslaget måsle anses
innebära att med det särskilda förfarandel en komplicerande fakior införes i
lagstiftningsarbetet och det inte kan uteslutas att förfarandet nägon gång kan
komma alt missbrukas, synes de olägenheier som kan förutses inte vara av så
allvarlig art all de kan bedömas innefalta avgörande hinder mot all förslaget i
huvudsak genomföres i förevarande del.

Den
cenlrala uppgiften för yiirandefriheisuirednlngen år, som framhålls i
ulredningens yttrande, atl söka åsiadkomma en omfattande grundlagsreglering av
yttrandefriheten efter mönster av tryckfrihetsförordningen (TF). I den mån del
blir möjligt all i detaljerad grundlag reglera sådana opinionsfriheier som i
dag ligger uianför TF och nu föreslås kunna bli underkastade det särskilda
förfarandel kommer det konsiilulionella skyddel för deras del an förslärkas
ytterligare. Della förringar självfallel inte värdel i den försiärkning som nu
föreslås.

Kammarräiien
i Sundsvall erinrar om atl del mol lidigare framlagda förslag all genom ett
särskilt lagstiftningsförfarande slärka skyddel för rällighelerna har riktats
allvariig kritik av såväl principiell som praklisk nalur. Rällighelsskyddsuiredningens
förslag har ularbelals med starkt hänsynstagande lill denna krilik. Härigenom
har förslaget fåll en uiformning som gör all olägenheierna som oundvikligen är
förenade med en särskild beslutsordning blivit om inle hell eliminerade så i
varje fall slarkl reducerade. Några avgörande skäl mol atl förslaget genomförs
finner kammarrätten därför ime föreligga.

ÖB,
som anser sig inte i alla delar ha möjlighel all bedöma konsekvenserna av de
gränsdragningsproblem som kan uppslå lill följd av förslagei, utesluter inle
atl problem kan uppslå. Hur allvarliga dessa kan tänkas bli är emellerlid svårl
au förulse. Syflel med ell försiärki fri- och räiiighetsskydd synes dock ha fog
för sig.

Från
de synpunkter riksskalteverkei förelräder framhålls försl att del särskilda
lagstiftningsförfarandet bör skapa goda förutsättningar för att ny
lagstiftnings förhållande till de begränsningsbara fri- och rättigheterna blir
föremål för offentlig debatt. Detta bör medföra atl fri- och rättigheternas
innehåll kan konkreiiseras och att tillämpande myndigheler kan få ökad klarhel
om t. ex. gränserna för myndighetsutövning i olika hänseenden. Verket har,
främst i fråga om taxeringskonlrollen, kunnat konstatera behovet av sådana
klarlägganden. A andra sidan konstaterar verket atl ett uppskovs-

opaginerad Kontrollera mot PDF

förfarande i fråga om den hiir ukluellu lugsiiftningen kun
niedföru un vikligu lagändringar son-i är av sior belydelse för effeklivitelen
i myndigheiernas arbele kun bli fördröjda. Med den avgränsning av
lillämpningsområdel som har föreslagits blir dennu synpunki emellertid av
gunsku underordnud belydelse för vcrkels del under förutsäuning all
lillämpningsområdel inte görs mer omfaiiande än ulredningen föreslagil. Verkei
hur ulltså ingu erinringur mol förslugel i siori. Frugun om dellu bör genomförus
eller inte och vilka spärregler i Ibrm uv rösieial elc. som bör gälla är en
politisk fråga som verket inle går in på.

Juridiska fakullelsnämnden i Uppsala finner från sinu
ulgångspunkier i likhel med räiiigheisskyddsulredningen all yiierligare ålgärder
för försiärkning av räilighetsskyddel är motiverade. Del maleriella skyddel i
2 kap. RF är delvis så ullmänl ulformui ull dess skydd.seffeki måste bedömus
som Olillräcklig. Enligi fakulietsnämndens mening slår förslagei om eu särskili
förfurunde vid räiligheisbegränsande lagbeslui inle i slrid med den poliiiska
demokraiin och dess majoriieisprincip.

Juridiska
fakullelsnämnden i Siockholm anför allmäni om förslaget atl den hyser den
slörsla sympali för målsättningen bukom förslugel all komplellera de maleriellu
skyddsreglerna med formella garaniier av della slag. Nämnden ärockså uv den
uppfallningen all ell genomförande av förslagei skulle främja del uppslällda
syftei. Ell posilivi ställningsiagunde lill förslugel föruisäiier emellerlid au
inle andra viirden av belydelse samiidigi går förlorade. Ime minsl måsie
beakias viklen av all riksdagens arbele inie orimligt hindras genom
komplicerade och svårtillämpade formföreskrifter. I deiiu uvseende hyser
fakullelsnämnden starka betänkligheter mol förslaget. Räiiigheisskyddsulredningen
har varil medveien om dessa svårigheler och i systemet byggt in vissa spärrar,
avsedda alt eliminera hinder mol riksdagsarbeieis behöriga gäng. Ulredningen
har enligt fakulietsnämndens mening givil en öppen och klar redovisning av de
olika komplikationer som dess förslag kan förorsaka och påen förtjänslfulll sän
försöki anvisa medel au bemästra dessa. Vud gäller de uppslällda
begränsningarna i uppskovsinsiiiuieis lillämpningsområde kan val sägas all
konsekvensen har blivit au man valt en lösning, där de praktiska synpunkierna
fött väga lyngre än de sirikl sakliga. Även om del kan förefalla belänkligl och
sakligt omoliveral att vissa undanlag görs från det särskilda förfarandels
lillämpningsområde lorde en sådan begränsning vara nödvändig, om inle
riksdagsarbetel allvarligl skall hindras. Emellerlid är inie heller
lillämpningen av undantagsreglerna helt okomplicerad, vad gäller de där unvändu
begreppen. Sakligt moiiverade lösningar har således i viss mån fån Slå lillbaka
för en slrävan au göra sysiemel prakliskl hanleriigl. Återstående
tillämpningsproblem äremellerlid allvarliga nog. Komplikationerna illuslreras
väl av ulredningens genomgång av olika författningar, innefåiiande föreskrifter
av skilda slag. 1 allmänhet synes slällningslagandena lill frågan, huruvida
del särskilda beslulsförfarandel är lillämpligl, rimliga, men inte sällan
inställer sig ivekan, särskilt då olika föreskrifier av

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

skilda
typer slår i ell mer eller mindre direkl sumband med varandru. Redovisningen ar
givetvis inie fullständig, vurför ytterligure lilliimpningspro-blem kun vänlus
uppkonmiu.

Länssiyrelsen i Stockholms
län finner del angelägel all mun inie slupper länken på all ge ålminsione de
för våri samhällsskick särskilt bciydelsefullu begrunsningsbaru fri- och
räliigheiernu en grundlugsskydd av samma siyrka som 1. ex. iryckfrihelen hur i
dag - en s. k. maleriell räiiighelsreglering. En inskränkning av räliighelen i
fråga skulle då kräva mellanliggande val. Men un ulforma en sådun reglering är,
som räiiigheisskyddsulredningen har franihåilii,en vansklig och lidskrävande
uppgifi. Länssiyrelsen har förståelse för alt det på den tid som siåii lill
förfogande inie varil möjligl ull göru en mer ingående unulys uv dc problem som
ur förenude med en sådun meiod. Länssiyrelsen ser del emellertid som värdefulli
all en försiärkning av skyddel kommer lill stånd så lidigt som möjligl genom en
skärpning av formerna för förfarandel vid begränsning av rällighelerna. Renl
allmänt frågar sig länsstyrelsen om del verkligen behövs ell .så slarkl
formellt legalt skydd kring fri- och rällighelerna om de är fasl förankrade hos
medborgarna i en så siabil demokraii som Sverige. Med detla resonemang skulle
del emellertid över huvud taget inte behövas några regler för all molverka
snabba och förhastade ändringar ens i grundlag. Men del finns situationer då
den demokraiiska ordningen holas av uniidemokruiisku rörelser inom rikel eller
då den uisäiis för särskili hårl tryck ulifrån. Vår lid saknar inie exempel på
siiuaiioner då opinionerna undergår kraftiga svungningur och vår jämvikt sälls
i gungning, i. ex. vid en lerrorukiion, ockupation eller en svår ekonomisk
krissiluation. I sådunu slunder kun man oftu anföra så goda skäl för all
begränsa en fri- eller räiiighet au de mer långsikliga konsekvenserna skyms.
Del är då del behövs en exira garanii för all de demokraiiska institutionerna
inle sviktar. Ett i grundlagen inskrivet uppskovsförfarande anser länsstyrelsen
ge ultrymme för debatt och efteriunke och därmed en ökad möjlighel au slå vakl
om frioch rättigheterna. Länsslyrelsens intryck av förslagels närmure
uiformning är alt ulredningen har funnil en lösning där den i ston sell har
lyckuls bemäslru de principiella invändningar och undviku de nackdelar som
under lidigare Slrider i förfallningsarbelel framhålliis som förknippade med
särskilda procedurregler. Genom alt skyddet uiformais som endust eu
uppskovsför-furande får majorilelens beslutanderäu anses ha lämnals okränki.
Skyddel leder inle lill någon förskjulning i de politiska maktförhållandena,
sådana dessa på grundval av majorilelsprincipen har utkristalliserat sig genom
allmänt val. Genom undantagsbestämmelserna bör uppskovsreglerna inle bli något
hinder i den allmänna reformverksamhelen, ett argument som ofta framhölls i lidigare
debatt. Med hänsyn till vad som har framhållits har länsstyrelsen inte något
atl erinra mol förslaget om uppskovsförfirande vid fri- och
räliighetsbegränsande lagsiiftning.

Länsstyrelsen
i Uppsala län finner i likhel med räiiigheisskyddsulredningen all siarka skäl
föreligger för au de lagförslag som berör fri- och räuigheler blir

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

föremål
Ibr efteriunke och allmiin debatt vilket skulle bli möjligt genom uiredningcns
förslag. Av ulredningens exemplifiering av vilka lugar soni uniingen hell eller
delvis skulle bli berördu uv del särskilda lugsiiftningsför-farandei finner
länssiyrelsen ull, irols de föreslagna undaniagen, ell mycket siort antal lagar
skulle beröras av della förfarande. Följaklligen skulle en själiedel plusen av
riksdagens ledamöier under de sislu tolv månaderna av en mandalperiod effektivt
kunna hindra majoriielen av riksdagen atl fatta beslut i ell Slort antal
ärenden, vilkel skulle slrida mot den lidigure ullalade principen all
majorilelens beslulanderält bör bevaras oförkränkl. Enligt länsslyrelsens
uppfaiining bör diskuteras om del inle är praktiskt möjligt atl nå åsyftade
resultat ulan all samlidigt erhålla en sådan negativ verkan. Kanske skulle man
genom en försiärkning av del maleriella innehållet beiräffande de ifrågavarande
rättigheterna kunna avvara eller begränsa procedurregler vilka snarare ökar än
minskar byråkratin.

Lånssiyielsen
i Kronobergs tån delur uppfuttningen ull inskränkningur i frioch räuigheler i
mångu fall är ofrånkomliga. Del är emellertid rimligi all lugsliftningsförfarundei
i såduna full omfuuus av procedurregler som om möjligt förhindrar fbrhustude
beslul under intryck uv tillfälliga opinionsbildningar, som inle är grundade
på sakliga överväganden. Länsstyrelsen uttalar an del sän som
räiiigheisskyddsulredningen föreslår för an avgränsa lillämpningen av del
särskilda förfarandel vid en försia anblick kun förefulla onödigi komplicerul.
Del lorde dock varu ofrånkomligt all göru noggranna uvvägningar för au
lillförsäkra riksdagen ell avgörande inflylande på lillämpningen av del
särskildu lugsiiftningsförfurundei. Länsstyrelsen unser ull ulredningens
förslag i denna del, som yllersl lägger avgörandel hos riksdagen, lillgodoser
detla kruv. Länsstyrelsen tillstyrker därför i princip förslaget.

Länsstyretsen
i Hatlands län har inga principiella invändningar mol förslaget. All frågan om
begränsning uv fri- och rälligheler siundom aklualiseras är ofrånkomligt. Del
ur dock vikligl au lagsliftningsförfarandel i dessa full omgärdas av rigorösa
besiämmelser för an uppnå genomtänkta beslul. Ell uppskov ger tid lill
eftertanke och deball saml kan dessutom fungera som eu skydd mot lillfälliga
stamningar inom landet och mot pålryckningar frän främmande länder.

SACO/SR
anser all de invecklade lösningar som har föreslagits uv räiiigheisskyddsulredningen
kan accepteras. Ulredningen menar uti mun genom detta uppskovsförfarande får
biiiire möjligheler lill övervägande av föreslagna rällighelsbegränsningar och
möjligheler lill offenilig deball. Mol dellu har S.ACO/SR ingel all invändu.

Svenska
JÖreiagares riksförbund finner del föreslugna uppskovsförfarandel viisenlligl,
eftersom del ger goda möjligheler lill allmän debau om räliighetsbegränsande
förslug. Summa uppfuilning har LRF. Enligt förbundel kan del visserligen hävdas
au den lösning som föreslås uv räiiigheisskyddsulredningen begränsar den
parlamentariska principen au majoriteten skall ha

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

möjlighel
ull vid vurje lillfälle genomdriva sin vilja. Ulredningen har emellertid enligi
LRF:s mening väl vägl berörda inlre.sscn moi varandru, och enligi förbundeis
besiumdu upplänning ulgör förslagei om en .särskili förftirande vid
riiiiigheisbegränsande lagbeslui inic något broll mol grundlanken bakom den
poliiiska demokraiin och dess majoriieisprincip.

Sveriges
Radio kan på det hela taget slälla sig posiliv: uppskovsförfarandel (som inte
kan komma i fråga genom alltför begränsade opinioner) ger möjligheler lill
noggrant övervägande och tid för en allmän deball, bl. a. i massmedierna,
rättighetsskyddel gär inle utöver det område det skall gälla och man inför en
prövning i lagsliflningsärenden, där del undersöks i vilken mån
rällighelsbegränsningar är möjliga. Sveriges Radio anmärker all rättighetsskyddsutredningen
inte behandlar sådana inskränkningar i yllrande- och informalionsfriheten i
rundradion som statsmakterna och radionämnden kan beslula om eller medverka
till genom eller med stöd av de avtal regeringen ingår med förelaget och dess
dotterbolag. Företaget uigår emellertid ifrån au dessa frågor behandlas i
yiirandefrihelsutredningens arbeie och alt Sveriges Radio lar tillfälle att i
del sammanhangei framföra synpunkier. Sveriges Radio finner all
rätlighetsskyddsutredningens grundläggande synpunkt, att ell beslul om
räitighelsinskränkningar måste föregås av ell omsorgsfullt övervägande och atl
del inte är tillräckligt all enbart politiker och experier engagerar sig, är
riktigt. Delskall finnas lid för allmänheten atl fl kännedom om och tillfälle
att debattera ett förslag lill räiiigheisinskränkning. Del är i denna
hjärtpunkt i ulformningen av fri- och rätlighelersom Sveriges Radios
-etermediernas - roller och uppgifter har en särskild betydelse.

Sveriges
författarförbund framhåller atl det primärt är av slörsla inrikespolitiska
belydelse alt grundlagen står fasl och alt lillfälliga förändringar i
majoritetsförhållandena i riksdagen eller i innehavet av regeringsmakt icke kan
rubba grundlagarna för fri- och rätiigheterna. Del måsle emellertid samiidigi
underslrykas hur vikligl del är all en regering kan hänvisa lill grundlagen, när
del kommer propåer ulifrån om ingripande mol företeelser som för en främmande
makl ler sig misshagliga. Behovei av speciella regler för den lagstiftning, som
begränsar fri- och rättigheterna, skall enligt förbundel ses ur båda dessa
aspekier. Såviu förbundel kan se har rättighetsskyddsutredningen lyckals
konstruera en lagstiftningsmekanism som tar hänsyn till på en gång behovet av
spärregler och respekten för den represenlaiiva demokratiens sätl all fungera.
Någon absolul förseningsme-kanism föreslås således inle. Om en slark majoritet
i riksdagen är ense om lagförslagel, kan detla genomföras omedelbart. Är
däremot meningarna delade, ges en minoritet möjlighel atl framlvinga vad man
skulle kunna kalla betänketid. Frågan om vilken lagstifining som skall underkastas
dessa regler ar naluriigtvis myckel svåratl avgöra. Del ärantagligl all andra
metoderände ulredningen föreslagil också skulle kunna vara användbara, men
såviii förfaiiarförbundel kan se har man åstadkommit så många garaniier alt
övergrepp icke bör kunna komma i fråga. Förbundet förordar, såviti del gäller

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

dc
inlressen del hur uu bevuka, lagsliflning i enlighel med ulredningens förslag.

Regeringsrätten,
som hör lill de inslunser som inlc lur någon uttrycklig ställning lill
förslugel, frumhåller uu förslugel medför beiydunde gränsdragningsproblem
frumför allt i fråga om tolkningen av om ell lagförslag innebar begränsning i
någon fri- och räiiighet. Särskilt invecklat kan del bli i frågu om siörre
lagförslag, i.ex. ny burnavårdslag, vilka innehåller en mängd besiämmelser uv
oliku slug som kun beröra någon frioch räiiighel. Det kan därför bli svårt ull
hunieru sysiemel renl prakliskl irols ull Ulredningen på en förljänsifulll sän
gåu igenom den vikligure lugsiiftningen och närmure angivii i vilka hänseenden
del särskilda lagstiftningsförfurandel enligt förslaget skall lillämpas.
Regeringsrådel Peircn hur för sin del lillagl ull del föreslagna särskilda
förfarandel i del prakliska arbeiei i och ulom riksdugen måste ledu lill många
svårigheler och medföru myckel krångel och ofta även osäkerhei om rättsläget.
Hun anser det därför angelägel ull Slulsmukternu noga Överväger, huruvida
verkligen fördelarna med den tilliänktu ordningen är så påiugligu atl de kun
unlas komma all uppväga de ovedersägliga nackdelar som del särskilda
förfarandel medför.

Från rent principiella
synpunkter anser JK metoden med ett uppskovsförfarande, som ger möjlighel lill
noggranna överväganden och debatter innan begränsningar vidtages i rälligheler,
lilllalande. När JK söker klargöra vad metoden i praktiken innebär, inte minsl
för lagstiftningsarbetet, träder emellertid tydliga nackdelar i förgmnden. En
av de nackdelar JK syftar på är att del föreslagna förfarandel kommer alt
omfatta ett mycket vidsträckt lagstiftningsområde. JK anser atl förslaget om
ett särskilt beslutsförfarande vid sin tillämpning kan leda lill problem av
olika slag. Gränserna för tillämpningsområdet kan bli särskilt vanskliga alt
dra och över huvud taget kan lagsiiftningsarbeiei komma atl tyngas av tidsödande
och svårlösta problem. Inle minsl kan sysiemel medföra belaslning för lagrådel
lill men för deltas egenlliga och åtminstone ofta viktigare arbelsuppgifter.
Ett frekveni tillämpande av del länkla förfarandel kan leda till en fördröjning
i lagsiiftningsarbeiei som knappasl kan anses slå i rimlig proporiion lill del
iniresse som förfarandet avser alt tjäna. Vidare kan del inte vara prakliskl un
oliku delar av en och samma lag skall beslutas genom skilda förfaranden, hur
ulredningen nu än har tänkt sig systemet uiformat. De nu nämnda
problemen och svårighelerna kan också få den effekien au yrkande om del
särskilda förfarandel framställs alltmer sällan och an syftei att på detla sän
förslärka fri- och rällighelerna därigenom mer eller mindre förfelus. Enligt
jK:s mening bör del särskildu förfurundel varu en undanlagsföreieelse. Liksom
begreppei grundlag har ansetts böra förbehållas ett fålal lagar bör del
kvalificerade förfarandel för lagsiiftning som begränsar fri- och rätligheiernu
förbehållas ell fålul lagar och räiisområden. Tiden har inte medgivil JK några
närmare överväganden i frågan hur en begränsning bör ske. Frågan är dessulom så
poliiisk alt han inte har uniedning au gå in på några detaljer. Del

s. 14 Kontrollera mot PDF

Ibrefuller
JK emellertid som om untalel generella unduniug borde kunnu utökas viisenlligl.
De invändningar som enligt JK:s mening kun riklus mol förslugel diimpas i
praktiken naturligtvis därigenom all del särskilda lörftirandeis unvändning
görs beroende uv yrkunde och genom uu lugförslagei i fråga med viss
kvalificerad majorilel kan antas ulan uppskovsförfu-rundc. Men JK kun ändå inte
hell borlse från de nämndu invändningarna. Enligt hans mening synes en viss
skepsis i och för sig befogad redan mol kruvel på yrkande. Av oliku skiil synes
ingalundu säkerl ull uppskovsyrkunde kommer ull frumsiällas i avsedd eller
önskvärd omfallning. Pariipoliliska nioliv kan ha denna effeki men också leda
lill moisaii effeki, dvs. ell alllför frekveni frumsiullande av yrkanden om
uppskov. Om dessulom riksdagens pariipoliliska sammansäuning är sådan all den
nödvändiga kvalificerade majoriielen inie kan uppnås, kan ell fiiligl
begugnunde av uppskovsförfarandel innebära allvarliga nackdelar för ungelägen
lagsiiftning.

Hovrällen
för Övre Norriand ifrågasätter om räilighetsskyddel bör försiärkas men har inga
avgörande invändningar mol den lösning i sak som räiiigheisskyddsulredningen
har föreslagil. Hovränen unser all RF:s regler om lagsliftningsförfarandel
redan i dag ar krångliga och i flera hänseenden opraktiska och svårtillämpade.
Del fanns redan före de nu ifrågasatta ändringarna skäl all se över
regelsystemet för all göra detta mera funktionellt. Dessa skäl ökar i tyngd om
det särskilda förfarande som nu föreslås också införs. Ell stort antal lagar
och ett myckel slort antal enskilda bestämmelser i existerande lagar kommer alt
falla in under förfarandel. Den praktiska konsekvensen av detla skall
självfallet inte överdrivas men nog hade del varit en avgjord fördel, om man
hade kunnat begränsa förfarandels tillämplighet anlingen lill sådana fri-och
rätlighelersom framstårsom mer cenlrala eller på något annal säll. Den valda
lösningen har visseriigen den fördelen alt antalet gränsdragningsproblem
minskar. Men samtidigt leder den lill resultat som för den vanlige medborgaren
måsle framslå som säregna. Den omfattning som förfarandet har fäll gör också
all man i siörre ulsiräckning än vanligt måste gå lill moliven för au begripa
grundlagsregelns fakiiska innebörd. Avslutningsvis pekar hovrätten på
konsekvenserna förarbetet såväl i regeringskansliet som i riksdagen av ett
särskilt förfarande av föreslagen typ.

Kammarräiien
i Göteborg anför att del i förstone kan te sig invändningsfrilt all införa ell
särskilt lagsiiftningsförfarande vid rättighetsbegränsande lagsiiftning och
därigenom förstärka skyddet för rättigheterna. Del är dock knappasl möjligl all
borlse från de prakliska svårigheler som med nödvändighet är förknippude med
ell invecklal beslutsförfarande. Men även ur principiell synvinkel ler sig vid
närmare eftertanke den valda metoden för skydd mol övertramp från lagsliftarens
sida iveksam. Meloden innehåller två allernaiiv för all ge den eftersirävade
skyddseffekten, kvalificerad majorilel och förlängd beiunkeiid. Del förslnämnda
alternativei betyder i realileien ökul inflylande for en minoritet, medan del
andra kan medföra handlings-föriamning. Konstruktionen med dessa
skyddsmekanismer torde vara

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

framsprungen uren niLssiro mot den lagsiifuindc
församlingens förmåga ull ulltid veiu sill eget och landels bäsia. Den kun
muhändu iigu en vissl beriinigunde för exceplionellu siiuaiioner av yttre eller
inre kris men knappasl för normulu förhållanden. Anledningen till ull det görs
unduniug frun det särskildu lugsiiftningsförftirundel är frumför ullt un de är
så vanligt förekom-niantle. Enligt kummurräiiens uppfuttning urholkus
hiirigenom lill stor del det skydd mun säger sig vilju ge. Del föreslugnu
lagsiiftningsförfarundet innebiir uti en minoriiei uv riksdugen får möjlighel
all fördröja en reform. Även om minoriicten därmed inlc får någoi ubsolul veto,
rör del sig iindå om ell uvsieg från mujoriletsprincipen.som utredningen
anslutersig lill. Sålunda skallen reform som majoriteten av medborgurnu finner
ungeliigen inte kunnu genomförus su snubbt som önskvärt. Enligi kammarraiiens
mening innebär della en diskuiabel uvvikelse från den
demokraiisk-parlameniariska grundidén all folkels i val ullalade vilja skall
hu så direkl gcnomslugskruft på politiken som möjligt. Den föreslagna ordningen
kun få beiydunde riickvidd. Vid en stor lugsiifiningsreform lorde del ganska
ofta förekonmiu någon eller några räliighetsbegränsande föreskrifier som inie
omfalius uv de unduniug som riiuigheisskyddsulredningen föreslår. Oftusi suknur
de sunnolikl uvgörunde belydelse för reformen men bör ändå finnus med. T. ex.
kun del finnas en beslämmelse som lillåler alt förhandling inför domstol hålls
inom slängda dörrar. Såvitt kammurruiien har kunnai finna skall del särskildu
lagsliftningsförfarandel i omrösiningshänseende tillämpas endasi på de
räliighetsbegränsande föreskrifterna. Effekien av en yrkande au det särskilda
förfarandel skall tillämpas på dessa föreskrifter lorde ändå bli atl helu
lugsiiftningspro-jektei måste vila, om inte tillräcklig majoritet uppnås
angående de räliighetsbegränsande föreskrifterna. Della innebär ull en
poliiiski omsiridd reform kan stoppas uv en riksdagsminoriiet genom yrkande uu
del särskilda lagsliftningsförfarandel skall lillämpas på de
räiligheisbegränsande föreskrifierna, även om del i sjiilva verkei inle är
dessa föreskrifter som är omstridda. Vis.seriigen kan hävdas all en viss form
av särskilt lagstiftningsförfarande finns redun nu, nämligen vid
grundlagsändringar. Del finns emellertid principiella skillnader. De särskilda
reglersom gäller för grundlagsändring ger garantier för an ändringen står i
överensstämmelse med en akluell folkopinion (regeln om mellanliggande val).
Del nu föreslagna lagsliftningsförfarandel motiveras emellerlid endasi med all
del skall ge lid för eftertanke, något som inle är rikligl samma sak.

Juridiska fakullelsnämnden i Lund invänder mot del
särskildu lagsliftningsförfarandel Ull del inte erbjuder något fulll säkerl
skydd mot alltför långlgående rällighelsbegränsningar i kriiiska siiuaiioner.
Fakullelsnämnden ifrågusälter om del inte skulle vura möjligt all nå en
effeklivare riUligheisskydd på andru vägar. Om yltrandefriheisulredningen
lyckas med uppgifien all utarbeta en förslag lill allmän
yiirandefrihetsgrundlag, kommer problemet un få sin lösning beiräffande en
mycket väsenilig kategori av de grundläggunde fri- och rällighelerna. Del är
dock ovisst hur lång lid denna

s. 16 Kontrollera mot PDF

uiredning
komnier ull lu och vilku resuluii den kommer all ge. En unnun frumkomlig viig
skulle vura att söka bygga ut och preciseru de maleriellu skyddsregler, som
1976 infördes i 2 kup. 12-14 SS RF. En nulurlig utgångspunkt borde härvid vara
uu del i själva verkei är ganska läii ull ideniifieru de furor, som del i
friimsiu rummel gäller ull molverku. En blick på förhållandena i ålskilligu
främmunde länder visur ull denangeUignusle uppgiften är ull Ibrhindra såduna
riiliighetsbegränsningur som syftur till all undertrycka den poliiiska
opposiiionen och kriiiken mol de makthavande. Även om del förmodligen inle ar
någon lan uppgift all omsätta denna grundtanke i laglexl, borde del inlc vara
omöjligl ull ge de nyssnämnda skyddsreglernu en mera genomtänkt och precis
uiformning än de har för närvarande. Om en sådan förbättring av de maleriellu
skyddsreglernu förenades med en aklivare lagprövning, skulle mun enligt
fukulieisnämndens mening vinna cn väsenilig försiärkning uv skyddel för de
grundläggande fri- och rällighelerna. En förstärkning av räilighetsskyddel med
en n-ialeriell metod skulle dock krävu en ny och tidsödunde utredning. Då en
försiärkning av grundlagsskyddel för fri- och rällighelerna frumsiår som ell
ungelägel önskemål, vill fukultetsnämnden inte motsätta sig all del
föreliggande förslaget genomförs.

Svenska avdelningen av
Imeriiationdtajurisikommisslonen framhåller all del är angelägel au slärka grundlagsskyddel
för flerialel av de fri- och rättigheter som omfattas av 2 kap. RF. Del
framlagda förslaget kan ses som ett alternativ lill direkt krav på kvulificerud
mujoriiei för beslul om begränsning, en väg som i sig vore naturlig. Med lanke
på de särskilda svårigheter- bl. a. dess möjliga inverkan på domstolarnas
lagprövningsskyldighet - som ell sysiem med direkia föreskrifier om
kvalificerad majorilel kan innebära, har den av Ulredningen nu förordade
lekniken onekligen vissu fördelar. Resullalei har dock blivit en inte särdeles
lättillgänglig lagstifiningsprodukt, något som likväl tyvärr torde vuru
ofrånkomligt. Avdelningen ifrågasätter om den föreslagna ordningen komnier all
ge så siarki skydd för de grundläggande frioch rätligheiernu som är påkullut.

Medboigarräitsrördsen
unser sig från sina synpunkter inle ha anledning molsallu sig förslugel men
bedömer att dennu ordning får ell ganska begränsal värde utom i särskilda fall.
Om i. ex. under sisia årei i en valperiod uppskov begärs, innebär deltu uu
saken skjuls över valel. Riksdagens majoriielsförhållanden kan då ha ändrats,
när frågan efter ell år upplages till fortsatt och sluilig behundling. Enligt
medborgarräiisrörelsens mening är det långl mer angeliigel all infbra regler i
grundlagen, som föreskriver all lagförslag som möjliggör mer långtgående
ingrepp i grundlagsskyddade räiislbrhållanden skall fatias med kvalificerad
majorilel, t. ex. med två tredjedels majoritet. Har grundlagen fastställt vissa
rälligheler som skall skydda de enskilda, bör inte lilllalliga parlamentariska
majoriteter, som kanske ime ens moisvaras av någon majoritet bland väljarna, få
med någon rösts övervikl beslula långlgående inirång i dessa rättigheter.
Medborgar-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

räilsrörclscn frumhåller särskili vikicn av all sådani
skydd åsladkommes på iigundcriiiiens område. En knapp majorilel bön. ex. inlc
hu möjlighel ull uniu lugur som berövur en sumhiillsgrupp, vilken mujoritcten
inle räknur lill siu valjurundcrlug, dess ekonomisku existens. Del bör råda en
långlgående puriumenlurisk enighet rörunde sådunu ingrei)p i oliku individers
ställning som är uv så genomgripande slug an grunden Ibr deras tillvaro sans på
spel. McdborgarriUisrörelsen anser ull frågan om kvulificerud majorilel nråslc
utredas vidare. Om den ordning som räiiigheisskyddsulredningen nu hur
föreslagit för riilligheisinskränkunde lugurs uniugunde för.söksvis prövas, kun
vissa erfurenheier vinnus. På grundval uv dessu kun mun därpå gå vidure och
ulformu näsla etapp.

Svea
hovräll a vst y r ker hell förs lugel om en särskilt lagsiiftningsför-faninde.
Hovräuen har ime blivit övertygad av rällighelsskyddsuiredningens argumemering
för ell särskili lugsiiftningsförfurunde fbr fri- och räliighetsbegränsande
lag. Del är hovriiuens uppfaiining an del skull visu sig möjligl ull på mångu
områden uppnå en godlagbar skyddsnivå med den materiella metoden. Inte heller
för de områden som därefter skulle kunna kvarslå är hovrällen övertygad om all
ett förfarandeskydd är lämpligt. Mol tidigare förslug om ett siirskill
förfurunde hur invänts ull del skulle siridu mol den purlumcnlurisku
demokrulins mujorilelsprincip uu lålu olika minoriteter diktera riksdagens
beslut. Häremol unibr ulredningen atl minoriteten enligi förslaget endusi skull
kunnu ulverku beslul om uppskov, sålunda ett beslut om förfarandel. Även om
dellu i de flesiu fall skulle vara ett riktigt belraktelsesäii, skulle enligt
hovrällens mening beslutet ändock i åtskilliga full kommu alt framslå som
materidti. Särskili kunde så vara fallel om den föreslagna lagen hade sin
främsla belydelse för ell omedelbarl föreliggande förhållunde eller om
förslaget under vilundeiiden ändrades i någon viisenilig del eller renl av
återkallades. Den berörda invändningen måsle alllså sägas ha vissl fog för sig.
Ulredningen har sökl all i hög grad begränsa tillämpningsområdet för del
särskilda förfarandet. Härjämte gör utredningen del allmänna uttalandel all den
normulu löpunde reformverksumheten under inga omständigheter får förhindras.
Hovrällen måsle - på samma säu som skedde i hovrättens yttrande över fri- och
rältigheisutredningens beiänkunde - vända sig mol uiialanden av deua slag.
Självfallel är del angeläget all vikliga reformer inle i onödan bromsas upp av
procedurfrågor eller liknande. Men del är samiidigi minsl lika angeliigel all
fri- och rältighelsfrågorna hålls sländigi aktuella jusl i det löpande
reformurbetel. Deltu gäller inle bara, och kanske inle ens främsi, frågor om
begränsning av viss särskild fri- eller rättighet ulan i väl så hög grad vud
som ovan kulluis medborgarnas loiala fri- och rätiigheissiluulion. Sådana
aspekter måsie beakias på ell lidigi siadium, och de måsie få avsevärd lyngd
när olika inlressen skall viigas mol varandra. Uiialanden som del åiergivnu
skulle kunna varu ägnade all minska tilltron lill de bukom ulredningen slående
riksdagspartiernas vilja all på allvur underkasta sig någru begränsningar i
sin handlingsfrihet. För hovräuen är del

s. 18 Kontrollera mot PDF

uppenbarl
all dc föreslagna reglerna skulle medföra mångu pruklisku problem, både i
lagsiiftningsarbeiei och senure. Förslagei krånglur ylleriigure lill ell redun
invccklui sysiem. Hovräuen lur också upp frågun om dc föreslagna reglernu
skulle innebäru någon påtaglig försiiirkning av skyddel för fri- och
riiiligheiernu. Hovrällen kun ime finna ull så skulle vuru ftillel. Normall
finns del redun nu lillriickigl ulrymme för diskussion i -illu vikligu frågor,
och i de fall där enighel inle kan nås trois allmun deball och överiiiggningar
inom ulskou och i kammaren saknas det anledning ull räkna med ull cn
fördröjning med tolv månuder särskilt oftu skulle ledu lill ull del sluiligu
beslutet blev ell unnal un vid omedelburt uvgörunde. Och regler som gör
förfarandel omsiiindligi och försenar beslulen hur inlc något värde, om mun
inle kun påräknu ull de sumiidigi får belydelse för beslutens innehåll. Vidure
finns del enligi hovrättens mening uniedning all befara all de föreslagna
reglerna skulle visu sig olillräckliga från skyddssynpunkt, om vårt lund råkade
i ell meru onormalt läge. Mun kun inle lila på au reglerna skulle fungeru
lillfredssiiillunde i sådana trängda och upphetsade lägen, där risken för
felukiigu beslul och därmed behovet uv skydd ur slörsi. Trots all de föreslagna
reglernu om ett särskilt förfurunde nulurliglvis inte kun frånkännas allt
skyddsvärde, anser hovräuen all dc framförda invändningarna har sådan lyngd au
förslaget inle bör leda lill lagsiiftning. JO unför:

Räiiigheisskyddsulredningen
lämnur en utförlig redovisning uv vilku lugur som dess förslug kun länkus
beröra. Redovisningen ur närmusi agnad au förskräcka. Trots ull redovisningen
anges inte vura fullständig är antalet berörda lagar mycket Slorl. Del visar
sig också all i fiera fall ulrymme kommer all finnas för ivekan om en lag skall
anses röra en begränsning av någon av de ungivnu räliigheiernu eller inle.
Ulredningen har inte alltid kunnai laga beslämd siällning i frågun och på undru
punkler ar riktigheien uv dess ställningstaganden inte höjd över diskussion.

Ulredningen
ur medveien om ull dess förslug skulle medföra atl ell komplicerande elemeni
införs i lugsiiftningsverksumheien. Jag fruktar all komplikationerna blir
belydande och all nackdelarna av förslagei kommerail väga över fördelarna.
Frågu om riiiiigheisbegränsning föreligger eller ej kun kommu upp i snurt sugt
vilkel lugurende som helst och vålla strid och omgång. Mun får inie heller
förbise utt yrkunden om uppskov kan komma att frunisiullus i mer eller mindre
illojalt syfte och all 5/6-regeln inie säller spärr häremol om lillräckligi
många rösiar emoi omedelbart uniagande. Jag kan med hänsyn lill del anförda
inte tillstyrka förslagets genomförande.

Förslaget
un ett lugförslag som angår begränsning av fri- och rälligheler skull vila
under förulsäiining av yrkunde uv lägsi lio riksdagsledamöter har förunleii
unulanden i olika rikiningar i några remissyttranden.

Domsiol.svprkci
unser all del inte kan uteslutas all den föreslagna ordningen för eu
uppskovsförfarande kan innebäru en viss fura för del parlamenturiska
förfarandel. Befbgenhelen un få eu lagförslag vilandeförklarat har uv
riiuigheisskyddsulredningen tillerkänts en så liten grupp som lio riksdagsle-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

duniöier.
Ell purii som på grund av sina åsikier hell suknur slöd hos övrigu
riksdugspurlier och därigenom slår ulan egentligt politiskt infiytande kan
frcsius all använda uppskovsyrkanden i obsirukiionssyftc. I3et finns i vår
omvärld exempel på exiremisipariier som försöker nå sinu syften genom att
sabotera del politiska maskineriet. Del kan väl inle heh uteslutas all sådana
partier kommerail dyka upp även i Sverige. Enligi domstolsverkets mening skulle
del vara värdefullt om någon garanii kunde skapas mot an uppskovs-förfarandet
kommeratt användas påen illojalt sätl. En länkbar lösning är all lålu självu
yrkundet om vilandeförklaring av lagförslagel bli föremål för omröslning i
riksdagen, varvid en majorilel om minsl fem sjättedelar av de röstande skall
kunnu förkasta yrkandei. Riksdagen får på så säll en möjlighel atl reageru mot
ett illojalt "filibusier"-förfarande från en grupp ledamöier ulan all
riksdagen för den skull - vilkel ulredningen föreslår - måsle med kvalificerad
majorilel anta själva förslaget.

Juridiska,fakulteisnämnden
i Stockholm har uppfallningen all ett säll all reducera riskerna för alt
riksdagens arbele allvarligl hindras är au skärpa kraven för all ell
uppskovsyrkande skall få framslällas. Nämnden kan inle finna all fördelarna med
en reform av föreslagen an allvarligl skulle ävenlyras, om del i stället
föreskrevs alt yrkande om uppskov skall väckas av minsl en liondel av
riksdagens ledamöier. En sådan skärpning skulle fungera som en garanii mot atl
uppskovsinslilulel aktualiseras i renl obslmklions-syfte. Sammu åsikt har
juridiska fakulteisnämnden i Lund.

Sveriges
Radio anser alt förslaget, atl del särskilda förfarandel skall vara lillämpligl
endasl om yrkande därom görs under riksdagsbehandlingen, verkar rimligt. Del
gäller i delta sammanhang också atl finna en lämplig avvägning mellan kravel på
alt en minoritet inle får avgöra den ev. rättighetsbegränsande effekten av ett
lagförslag och kravet på all riksdagsmajoriteten ime fårsuveränt besiämma i
denna typ av frågor. Idet första fallel skulle man frångå demokraiins
grundläggande flerlalsprincip, i det andra skulle man förlora skyddseffekten av
en särskild lagsiifiningsprocedur. Utredningens avvägning på denna punkt förefaller
Sveriges Radio vara en lämplig lösning. En nackdel med förslaget är dock alt,
om inget yrkande framförs om prövning av huruvida ett lagförslag faller utanför
eller innanför del särskilda lagsliftningsförfarandel, lagförslag om
inskränkningar kan antas omedelbart enligt vanliga allmänna regler i riksdagen.
Det är svårt atl bedöma om risken härför är stor eller liten. Sveriges Radio
kan inte flnna alt ulredningen berörl den problematiken. Emellertid är det
svårt att finna ell hell säkert syslem ulan att det blir arbetsmässigt
tungrott. En lösning vore atl den instans som framlägger ett lagförslag alllid
moiiverar huruvida förslaget enligt dess mening innebär en
räiiigheisinskränkning eller ej, om inte annal för all ett sådant påpekande
skulle kunna vara en påminnelse för riksdagsledamöterna om problematiken men
även en vikiig upplysning för massmedierna. Sveriges Radio anser vidare alt
procedurreglerna för lagsliftningsförfarandel kan diskuleras, t. ex. om jusl
lio ledamöier är det rälla antalet för

23 Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 195

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

au
ell yrkande om särskilt förfarande skall bifallas.

Enligt
Landsiing.sförbundets uppfattning förefaller rällighelsskyddsuiredningens
förslag på denna punkl hu blivit onödigi omständligt. Del synes sälunda inte
egenlligen finnas anledning alt slälla upp krav på an en minoriiei på jusl lio
riksdagsledamöter skull yrku vilandeförklaring uv lugförslag på detiu område
för utt en sådan också skall äga rum. Om fem sjättedelar av de röstande ändå
kan drivu igenom ull lagförslagel antas omedelbart är ju inte ens en minoriiei
på 58 ledamöier lillräcklig (om alla 349 ledamöier deliar i omrösiningen)
gurunli för atl minorilclskravei också skall bli riksdagens beslul.
Landstingsförbundet finner det därför vara en prakliskl enklure lösning om
lugförslag inom ifrågavarande rättsområde alltid - sålunda även utan all
särskilt yrkande därom blivit framställt över huvud laget - förklaras vilande i
lolv månader, om inle riksdagen med fem sjättedels majoritet beslutar an dei
skall antas genast.

Frågun
om hur länge ett lagförslag skall vila las upp av en par remissinsianser, som
förordar en uppmjukning av förslaget i denna del.

Domslolsverkel konslalerar
all ell lagförslag kan innehålla både sådana siadganden som kräver ändring i
grundlag och sådana som blir underkasiade del föreslagna särskilda
lagstiftningsförfarandet vid begränsning av fri- och rällighelerna. Som exempel
nämns ell lagförslag med förbud mol vissl slags pornografi. Ell sådant förslag
kan innehålla siadganden som inskränker tryckfriheten och kräver ändring i TF
och siadganden som berör yttrandefriheten lill exempel förbud mol försäljning
av film och videogram med visst innehåll. - Tidsfaktorn är enligt
rätlighetsskyddsutredningens förslag beslämd på olika sätt vid grundlagsändring
och vid begränsning av fri- och rällighelerna. Del gäller utgångspunkten för
beräkning av tiden, tidsrymden och möjlighelen till undanlag i vissa fall.
Dessa olikheler kan vid en lagstiftning av angivel innehåll medföra alt
ändringen i grundlagen kan genomföras snabbare än begränsningarna i
yttrandefriheten. Eu sådani förhållande vore ologiskl. Det behövs ju inte
längre betänkelid för atl begränsa yttrandefriheten än iryckfrihelen.
Domstolsverket föreslår därför atl de föreslagna beslämmelserna om tidsfrister
samordnas. Den minst ingripande förändringen av förslaget synes vara att man
ger konsiitutionsutskottet befogenhei au besluta atl eu lagförslag, som angår
begränsning av fri- och räuigheler och som har förklarats vilande, skall las
upp lill behandling lidigare än efter lolv månader. Denna befogenhet skulle
gälla i de fall då ett val ägl rum mellan det atl lagförslaget försia gången
anmäldes i riksdagen och frågan väcks om att ta uppdel vilande ärendei.
Invändningar mot lagförslaget har i sådani fall kunnat föras fram i valet och
det finns därigenom särskilda garaniier för all frågan kunnat uppmärksammas och
bli föremål för debati. En ytterligare garanii mol missbruk kan skapas genom au
föreskriva all beslutet av konstiiutionsutskollet måste fattas med kvalificerad
majoritet, fem sjättedelar av ledamölerna.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Uinsslyrdsen
i Kronobergs tån anser all det är iveksaml om uppskovels längd bör beslämmas
lill så lång lid som tolv månader. Om ett lagförslag inte genasl antas eller
förkastas med föreslagna rösimajoriieier skall yrkandet om uppskov prövas av
konstilutionsutskollel. Ulskollei får inle avslå yrkandet ulan all höra
lagrådel. Ett sådani förfarande kan dra ut på liden och molivera en uppskovslid
om lolv månader. Om ulskollei emellerlid bifaller yrkandei kan den föreslagna
uppskovstiden framslå som onödigi lång. Riksdagens beslul bör i sådana fall
kunna fattas efteren kortare uppskov utan atl äventyra syflel med det särskilda
lagsliftningsförfarandel. Länsstyrelsen vill ifrågasälla om inte i sådana fall
en korlare uppskovslid bör kunna föreskrivas. Lagförslagel kan ju avse en fri-
eller rällighetsbegränsning som, ulan all förslaget omedelbarl anias med fem
sjättedels majorilel, av riksdagsmajori-leien anses som moiiverad och angelägen
att genomföra. En liknande inslällning har länsstyrelsen i HaUands län som
ifrågasälier om inle lolvmånadersfristen är onödigt lång med lanke på syfiet
med del särskilda lagsliftningsförfarandel.

1
några remissyttranden uppmärksammas förslagei att del skall vara möjligt all
föreslå sådana jämkningar i ett vilande lagförslag som ligger inom ärendels
ram.

Högsta
domstolen framhäller att den gränsdragning som ligger i uttrycket "inom
ärendels ram" i förevarande sammanhang är särskilt betydeLsefull. Går
ändringsförslagel ulöver ärendels ram, föreligger nämligen ell nylt förslag,
som på yrkande av erforderligt antal riksdagsledamöter kan bli underkastat
förnyat uppskov. J rältighetsskyddsutredningens betänkande anges inle i vilken
ordning beslul skall fattas när det har gjorts gällande alt föreslagna
rättighetsbegränsande ändringar i ett vilande lagförslag går utanför ärendets
ram. En uttrycklig regel i RO av innebörd att sådan fråga skall hänskjutas lill
konstilulionsulskoltel för avgörande skulle enligt högsta domslolens mening
sannolikt avsevärl minska risken att spörsmålet sedermera kom under bedömande
lagprövningsvis.

Kriiiska
till förslaget i denna del år Svea hovrätt och JO. Hovrätten anser all det
ligger en påtaglig minskning av förslagets skyddsvärde däri att ett vilande
förslag skall kunna ändras även i enlydigl skärpande riktning. Det skulle
alltså, tillspetsat uttryckt, vara möjligl för förslagsställaren att spara de
mest ingripande rälligheisbegränsningarna lill sisla omgången, när något
uppskov inle längre kan utverkas. En sådan ordning framstår för hovrätten som
under alla omsländigheier oacceptabel; de gränsdragningsproblem utredningen
anlyder kan inte vara olösliga. JO anmärker att det i efterhand kan göras
gällande atl riksdagen i andra omgången gick utom ärendels ram och att därmed
stadgad ordning har åsidosatts vid en lags tillkomst. Samma problem kan
uppkomma även när ärende inte har vilal men del synes antagligt att problemel
får större räckvidd efter uppskov. Meningen är ju au tid skall vinnas för eftertanke
och debatt och mänskligt au döma borde detta leda till atl flera jämkningar och
ändringar blir förelagna än eljesl.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Förslaget
allkonsiiiulionsuiskoiiei skall pröva huruvida ett lugförslag angår begränsning
av fri- och riiiligheier och att lag rådel skall yllru sigi saken för an
ulskollei skull få besvara frågan nekande behandlas i åtskilliga yllranden.
Högsia domstolen och regeringsrätten godiar förslagei, niedan övriga inslunser
som hur yilrul sig i denna del har invändningar som går i olika riktningar.

Högsia
domstolen unser all den föreslagna ordningen medför den fördelen au frågan,
huruvida ett lagförslag ungar rällighetsbegränsning eller inie, blir prövad
redan i samband med lagens tillkomst. Del ter sig under sådana förhållanden
mindre sannolikt alt gränsdragningsfrågorna kommer all ge upphov till
besvärande lagprövningssiluaiioner. Högsta domstolen lar också upp frågan om
lagrådel vid granskning av varje lagförslag, som har remitterats för yllrande,
skall undersöka huruvida förslaget har sådun innebörd atl reglerna om det
särskilda lagsliftningsförfarandel blir tillämpliga. Högsia domstolen anlar
all del visserligen kan vara till fördel för riksdagsledamöterna atl ha
lillgång till lagrådets yttrande i denna fråga när del gäller för dem att
avgöra huruvida yrkande om vilandeförklaring skall framslällas. Såviii framgår
av vad som anförs i belänkandet torde det emellerlid inte vara avsell all
lagrådel i detta hänseende skulle ha en sådan generell granskningsplikl.
Troligi är att de fall där uppskovsförfarandel påyrkas kommer atl bli
förhållandevis sällsynla. Om delta antagande är rikligl, skulle ell krav på
lagrådsgranskning i angiven omfattning innebära en ytteriigare belaslning för
lagrådel utan motsvarande nytla. Anledning för lagrådel all i anslutning till
remiss från regeringen pröva frågan kan föreligga när spörsmålet särskilt
behandlas i remissen, och i övrigi torde lagrådel i detla skede komma alt yttra
sig i frågan, om det vid sin granskning av hur förslaget förhåller sig lill grundlagarna
finner särskilda skäl föreligga alt rikta uppmärksamhet på spörsmålet.

Regeringsrätten
biiräder förslaget om lagrådets medverkan i det föreslagna förfarandel för
räliighetsbegränsande lagsiiftning.

Kammarräiien
i Göteborg befarar all den fakiiska beslutanderätten, huruvida en
rätiighelskränkande beslämmelse skall få ingå i vår rättsordning eller inle,
kommer all ligga hos lagrådel och de rätistillämpande organen. Kammarrätten har
i siu remissyttrande över fri- och rätiighelsulredningens belänkande uttalat
sig mol en sådan ordning. Kammarrätten vidhåller denna uppfattning och anför
att i linje med principen om riksdagsmajoriteiens beslutanderätt ligger tanken
atl ingen verklig politisk makt bör tillkomma domstolar och andra
rätistillämpande organ. Rällighetsskyddsutredningen ansluter sig också till den
tanken. Fråga är emellerlid om inte utredningens förslag avviker från den
angivna utgångspunkten.

Domstolsverket
anser sig ha anledning all peka på atl skyddel för fri- och rättigheterna inte
blir så siarkt som del förefaller vid en första anblick, efiersom
konslituiionsulskollel tillerkänns befogenhei all med enkel majoritet avgöra
huruvida ell lagförslag angår rällighetsbegränsning. Det före-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

ligger
en viss risk för all i extrema situationer, då ju kanske skyddet bäst behövs,
konstilulionsulskoltel kun kommu uu mol bäure vetande tolku ell lagförslug som
atl del inte ingriper i rällighelerna och därför inle kan bli föremål fördel
kvalificerade lugsiiftningsförfurundei. Del aren näruliggunde tunke ull
överfiytlu beslutanderätten i dessa frågor lill lagrådel eller unnul organ
uianför riksdagen. En sådan lösning skulle emellerlid innebära all man
lillerkände eti opoliiiski organ en poliiisk makibefogenhei. Dei skulle slrida
mot grundläggande demokratiska värderingar i vårt land och en sådun lösning är
enligi domsiolsverkels mening hell oaccepiabel. Verket framför därför inle
något yrkande om ändring i det framlagda förslaget i dennu del utan vill bara
erinru om att del enda egenlliga skyddet för fri- och rällighelerna i framliden
liksom hittills ligger i alt riksdagens majoritet respekterar dem.

Två
remissinstanser lar upp frågan, om konsliluiionsutskoitel skall failu sill
beslul med enkel eller kvalificerad majoritet. Sveriges advokaisatnftmd har
svårl att inse varför en bestämmanderätt som man inle vill anförtro ål
riksdagens majorilel i stället skall få ulövas av konslitulionsuiskoileis
majoritet. Del är riksdagen, dvs. i realiteten riksdagsmajorileten, som väljer
medlemmarna i utskotten, däribland konslitulionsutskollet. Majoriteten av
konslilulionsulskoltets ledamöier måsle därför antas vid varje särskild
lidpunki lillhöra del parti eller den koalition av partier som vid samma
tidpunkt innehar majoritet i riksdagen. Rättighetsskyddsutredningen redovisar
inte något skäl varför den av riksdagsmajorileten valda majoriteten av
konstitulionsuiskouets ledamöier skulle vara mera kompetent och kvalificerad
än riksdagsmajorileten själv alt fatta beslul i en sådan fråga. Samfundel delar
i och för sig ulredningens ståndpunkt att avgörandet, huruvida ett vissl
lagförslag är räliighetsbegränsande eller inte, skall avgöras i konstiiutionsutskollet.
Likaså är samfundet av samma åsikt som ulredningen när det gäller lagrådels
roll i delta sammanhang. Lagrådet skall vara en i förhållande till riksdagen
enbart rådgivande instans. Del kan inle komma i fråga att tilldela lagrådet
befogenhet att med bindande verkan för riksdagen föreskriva all den
exiruordinäru ordningen skall gälla vid behandlingen av en viss lagfråga. Skall
emellerlid den beslämmelse som lägger avgörandet i konsliiuiionsutskottels
händer i de lagstiftningsärenden som det nu är fråga om ha någon mening, bör
den innehålla aU ett avgörande varigenom utskottet förklarar ell lagförslag
inte vara rättighetsbegränsande skall inom utskottei fattas med viss kvalificerad
majorilel. Samfundel erinrar om au kravet på kvalificerad majoritet i
konsiilulionsuiskotlet har godtagits av ulredningen såvitt gäller undanlag från
den föreslagna lidsfrislen i grundlagsiiflningsärende. Svenska avdelningen av
IniernaiioneUa Jurisikommisslonen anser all en svag länk i
lagslifl-ningsproceduren är au konslilulionsulskoltets bindande beslul i
samtliga fall kan fattas med enkel majoritet och atl en ändring härutinnan bör
övervägas.

Juridiska
fakulteisnämnden i Stockholm befarar alt uppgiften all avgöra.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

huruvida
lagförslag angår sådan begränsning av fri- och rättighet som möjliggör uppskov,
kommer all bli synneriigen belungande för konstituiionsuiskotlel. Del finns
anledning alt ifrågasälla, om ulskollei har resurser alt på ell rimligt säll
bemästra dessa problem. Konsekvensen kan ockå bli all problemel i vid
ulsiräckning skjuies över till lagrådet, med allvarliga följder för rådets
möjligheler ull utföra sin huvuduppgift. Då konstilutionsutskollel inle får
avge nekande svar ulan atl lagrådel yttrat sig i frågan, kan resultatet bli all
lagrådels medverkan blir vanligen förekommande.

yO
erinrar om alt enligt motivuttalanden (s. 100,101 och 218 i betänkandet) någon
remiss till konsiilulionsuiskotlet eller lagrådel inte behöver ske, om
utskottei eller lagrådel tidigare har yttrat sig i frågan om en rättigheisbegränsning
föreligger. Ullalandet väcker vissa farhågor hos JO. Del är tänkbart atl den
praxis ulvecklar sig att lagrådel vid behandling av lagförslag alltid kommer
atl uttala sig i frågan om rällighetsbegränsning föreligger eller inle. Innan
något yrkande all ett lagförslag skall vila har framslällls, är del mer än
tänkbart att frågan inte har uppmärksammals i den offenlliga deballen. Lagrådel
får då falla sin ståndpunkt på ett material som kanske är otillräckligt. Om
lagrådet och kanske också konslituiionsulskollel på förhand har sagl all en
rällighetsbegränsning inle är i fråga, blir situationen ganska egendomlig för
de riksdagsmän som lill äventyrs har en annan åsikt. Ett yrkande om uppskov kan
i del uppkomna läget inte vinna bifall. Det är enligt JO:s uppfaUning likväl
för den skull inte helt meningslöst all framställa ell sådani yrkande, ly
endasl om ett yrkande har framställts och ogillals kan lagprövningsrälien
utlösas.

Några
remissinstanser tar upp frågan angående lagprövningi samband med det särskilda
lagsliftningsförfarandel.

Högsta domstolen
konstalerar all del torde innebära atl ell sådani uppenbart fel har begåtts vid
en lags tillkomst all lagen inle skall lillämpas, om konstitutionsutskollel -
ulan all lagrådet har bli vit hört i frågan - har förklaral all ett lagförslag
inte angår begränsning av någon fri- eller räiiighel, och riksdagen därefter
med enkel majoritet har antagit förslaget. Har däremot konstitutionsutskottet
efter lagrådets hörande lämnal förklaring av del innehåll som nyss har sagts,
har någon avvikelse från den sladgade ordningen inle skett, även om utskoitet
inte har följl lagrådel. KonstitulionsutskoUel är ju inie bundel av vad
lagrådel yttrat. Enligt uttalande i betänkandet kan emellerlid i del läget
frågan om lagens grundlagsenlighet efteråt eventuellt komma all bli akluell
lagprövningsvis. En sådan prövning lorde dock kunna leda lill underkännande av
lagbeslämmelsen endasi under förutsäitning atl konstitutionsutskottets
förklaring har berott på uppenbart misstag eller har varil grundal på en
uppenbar feltolkning av gällande lag eller av del framlagda förslaget.

Regeringsrätten
framhåller att del med hänsyn till de svåra gränsdragningar som kan bli
aktuella förefaller välbelänkl att frågan om det särskilda
lagsliftningsförfarandel i det enskilda fallet har blivit rätt tillämpat inte
kan bli

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

föremål
för lugprövning, eftersoni förfurundel blir tillämpligt buru i den mån yrkande
därom frumslälls under riksdagsbehandlingen. Däremot kan frågun om cn
lugsgrundlugsenlighet bli akluell lagprövningsvis, om konsiiiulionsuiskollel
hur avslagil yrkande om lillämpning av del särskilda förfarandel mot lugrådeis
inrådan.

Enligi
Svea hovräu måste man räkna med all del i riksdagen då och då skulle komma all
framslällas yrkanden om tillämpning av det särskilda förfarandet, som inle
vinner konsiilulionsuiskotlels stöd. Vidare måste man räkna med all därefter
parier vid domslolar eller andra myndigheler kan göru gällande all del
särskilda förfarandel ändock har borl lillämpas och att lagen har lillkommil i
grundlagsstridig ordning. Hovrätten framhåller all de tillämpande myndigheterna
inte kan underiåta atl pröva sådana påståenden ens i de fall när lagrådet har
varil av samma uppfaiining som konstilulionsulskoltel. En annan sak är all del
lorde bli sällsynl all någon myndighei kommer lill annan slutsats är lagrådel
har gjort, i vart fall om lagrådel har varil enigt i sin bedömning. Nu
skisserade siiuaiioner skulle kunna bli så vanliga att del är påkallat all i
författningssamlingar ange om lagarna tillkommit efter särskilt förfarande
eller om, i annal fall, yrkande härom framslällls men avslagits. Hovrätten
anser alt det för domstolarna inte är något önskvärt au aniaiei
lagprövningssiluaiioner ökar. 1 själva verkei var den synpunklen ell av
huvudskälen lill att hovrätten redan i sill yttrande över fri- och
rälligheisulredningens belänkande avvisade tanken på ett särskilt förfarande.
Hovrätten anser all lagprövningsmöjiighelen är ett både nödvändigt och nyttigt
insiilul men atl del samlidigt är ell institut som mår bäsl av alt användas
sparsami. Hovräuen hänvisar i denna del lill vad departementschefen uttalade i
prop. 1975/76:209 om domstolarnas möjlighet all uinyttja ett oförbrukal
förtroendekapital när eu ingripande undantagsvis måste anses befogat. Enligt
hovrällen skulle del kunna hävdas all man - för alt undvika nyss angivna
lagprövningssituationer-bör ändra sysiemel så alt del särskilda förfarandel är
lillämpligl bara när konsiilulionsuiskotlet har funnil så vara fallel. En sådan
ordning är emellertid enligt hovrällens mening olycklig.
Lagprövningsmöjiighelen har ansetls ha en vikiig preventiv effeki och judiciell
överprövning kan vara den enda framkomliga väen att rälla lill ett oriktigt
beslul.

JO
anser an införandet av en särskild ordning för behandling av lagförslag som
angår begränsning av medborgerliga rätiigheier drar med sig problem i vad angår
lagprövningsrälien. Om den särskilda ordningen inle har iakttagits därför au
man har ansell lagförslagel inte röra begränsning av någon räiiighel, skulle
del kunna inlräffa att domstol eller annan myndighei intog motsatt slåndpunkl
och vägrade tillämpa lagen. Utredningen har sökt förebygga detta vid
ulformningen av sill förslag. Under förutsättning all konsiiiulionsuiskollel
inle frångår lagrådets uppfattning får förslaget nog anses som en god lösning
av detta speciella problem. Hell vattentät är lösningen dock inle. Varken
lagrådets eller konsliiuiionsutskottels uppfäll-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

ning
ar bindande för domslolar och andra myndigheler. Del är myckel väl länkbart un
diskussionen vid lagförslagets antagande har varit begränsad och Ull v i kt iga
skäl, som lular för all en rällighetsbegränsning verkligen var i frågu, kommer
fram försl senare. 1 sådani fall kan del lidigare siällningslagandel inie få
varu sukrosanki. En yllerligure synpunki, som talar i samma riklning, är enligi
JO:s mening följande. De organ som har all lillämpa Europarådets konvenlion om
de mänskliga rällighelerna - kommissionen och domstolen -har inte låst fasl sig
vid en statisk lolkning av konventionen. En utveckling har kunnai spåras i den
riklningen atl organen lägger in mer och mer i konventionens bestämmelser. Del
är fulll tänkbart all en molsvarande utveckling kommer all äga rum i Sverige:
alt domstolar och andra myndigheler kommer all läsa in mer och mer i
regeringsformens regler om de grundläggande fri- och rällighelerna. Om deua
blir fallet, kan man inle räkna med alt uttalanden av lagråd och
konstilulionsulskoii kommer all respek-leras när år har gåll och den ullmänna
uppfallningen har ändrai sig.

Rältighetsskyddsutredningens
uttalanden om vilka bestämmelser som omfattas av del särskilda lagsliftningsförfarandel
tas upp i fiera remissyttranden.

Högsia domsiolen anser au
åtskilliga gränsdragningsproblem kan komma all yppas. Svårighelerna med
gränsdragningen framträder klart i den redovisning som ulredningen lämnarav ett
stort antal gällande lagar som har bestämmelser av r-äuighetsbegränsande
karaklär. I denna redovisning söker ulredningen klariägga vilka regler i de
särskilda lagarna som bör anses vara räliighetsbegränsande och vilka regler som
inle bör anses ha sådan innebörd. Högsia domstolen har inle funnil anledning
all i delta sammanhang granska redovisningen i dess enskildheter och la
ställning lill utredningens bedömning i fråga om var och en av de siirskilda
lagbestämmelserna. De allmänna grundsalser som ulredningen har lillämpal när
del gälll au hänföra de olika beslämmelserna lill den ena eller den andra
kalegorin synes emellerlid böra i huvudsak godias. Enligt uttalande av
ulredningen skall i princip bara de malerielll räliighetsbegränsande
föreskrifterna i en hilhörande lag bli omfallade av del särskilda förfarandel,
under det atl lagens regler om beslutande organ och om förfarandet hos organei
i fråga skall falla uianför lillämpningsområdel för del särskilda
lagsliftningsförfarandel. Enligt högsia domstolens mening ulgör emellerlid ofta
reglerna rörande del organ som bemyndigas au vidlaga viss åtgärd av
rättighetsbegränsande natur och angående del förfarande som därvid skall
tillämpas skyddel moi atl bemyndigandet kommer all missbrukas. Skäl måste
därför anses föreligga atl i högre grad än Ulredningen har gjort hänföra regler
av angiven art till den kalegori bestämmelser som är underkastade det särskilda
lagsliftningsförfarandel.

Kammarräiien
i Göleborg betecknar utredningens systematiska genomgång av ett stort antal
lagar vilka kan tänkas innehålla rättighetsbegränsande föreskrifter som
berömvärd. Kammarrätten delar i stort setl ulredningens uppfattning i denna
del. Genomgången visar all del är ett myckel stort antal

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

lugar
som berörs uv del särskildu lugsiiftningsförfarandet och ull en mängd
besvärligu gränsdrugningsproblem kan kommu alt uppslå.

ÖB
finner inie atl någru vägande skäl talar moi an de lugregler som ulredningen
unser omfuilas uv det särskilda lagsliftningsförfurundel faller under dellu.
Del lorde inte heller innebära några pålagliga nuckdelur ull del särskilda
förfarandel används vid beslul som i fredstid fatias rörande beredskapslagsiift
ningen.

Landsiingsförbundei
konslalerar all del inom den landslingskommunala seklorn är lagsiiftningen
avseende den psykialriska sjukvården, ivångei inom sociulvården och omsorgerna
om psykiski utvecklingsstörda som är de områden där föreslående reformer
eventuellt kan komma au påverkas av rällighelsskyddsuiredningens förslag.

En
mera krilisk hållning intar några remissinstanser.

JK
hänvisar lill den ingående redogörelse som ulredningen har lämnal och anser ull
det där förekommer åtskilliga exempel, inför vilka man måste slälla frågan om
den omständliga lagstiftningsprocedur som föreslås verkligen ärav behovei
påkallad. Gränsdragningen kring tillämpningsområdet framslår siundom även som
ganska godlycklig. - Av ulredningens närmare utläggningar om förslagets
innebörd och räckvidd framgår vidare att vanskliga tolknings- eller
tillämpningsproblem kan uppstå, t. ex. såviii gäller vad ulredningen kallar
"bihangs"-, "konsekvens"- eller "hänvisningsbesiämmelser".
Ulredningen ger inte heller entydiga besked om vilka bestämmelser i en
räliighetsbegränsande lag som avses skola omfuilas uv del särskilda
beslulsförfarandel. Uigängspunkien anges dock skola vara all del särskilda
förfarandel skall skydda fri- och rälligheler men inle siräcka sin verkan
däruiöver. Förfarandels räckvidd för en rättighetsbegränsande lag bör med andru
ord inie vara siörre än nödvändigi. Från denna utgångspunkt avser Ulredningen alt
olika delar av en och samma lag skall kunna beslutas genom skildu förfarunden.
Till resonemungen knyls vidare ell "prakliskl förbehåll". Ulredningen
erinrar all del naluriigtvis kan inlräffa alt en lagändring berör både
sladgande som omfattas av del särskilda förfarandet och annal stadgande, vurvid
ändringarna hänger samman med varandru. Om då yrkande framslälls om det
särskilda förfarandel, får del i prakiiken den effekten ull också de andra
stadgandena kommer att omfattas av del särskilda förfarandet. Det blir ju ingen
mening med au beslula om dem för sig, efiersom besluiel måste förses med del
villkoret atl också de övrigu bestämmelserna sedermera antages.

Svea
hovräll anser atl gränsdragningen mellan lagförslag på vilka del särskilda
förfarandet är resp. inle är lillämpligl ofta kan komma alt vålla bekymmer.
Utredningen uttalar all gränserna mellan olika regelkaiegorier inle alltid är
hell klara men all ulredningen söker minska olägenheierna häruv genom en
lämligen ingående redovisning i specialmoliveringen. Hovrällen anmärker härtill
atl lagstifining genom motiv alllid bör undvikas i del längsta, och della
naturligtvis särskilt när, som i förevarande fall.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

knuppusi
någoi slöd ulls för moiivutiulandena kan hämias i självu lagtexten. Denna lämnar
fällel öppel för belydligi mer viiigående lolkningar än dem ulredningen gör
gällande. Och möjlighelerna för ulredningen all vinna gehör för sina
slåndpunkier minskas naiurliglvis ytteriigare av atl förslaget i dessa delar är
så magert moliverai. Så framslår det l. ex. som uppseendeväckande knapphändigt
när ulredningen (s. 87), efter atl ha konsiateral all vissa lagars regler om
organisation och förfarande "inte saknar betydelse för
rättighets-begränsningens intensitet", hell kort uttalar all dessa regler "av
flera skäl" likväl i princip inle bör unses omfallade av del särskilda
förfarandel. För hovrällen är del vidare tydligt all t. ex. den på fiera
ställen dragna gränsen mellan maleriella regler och förfaranderegler och även
frågan i vilken ulsiräckning hänvisningsbesiämmelser "drar med sig"
andra föreskrifter i samma lug oftu måste kunna vålla diskussion. Och del är
inle givel att utredningens slåndpunkier av alla skulle las för goda ens i de
fall där de objektivt framstår som välgrundade. De föreslagna reglerna skulle
därför kunna leda lill olyckliga procedurstrider i riksdagen och en icke
önskvärd ökning av de tillämpande myndigheiernas lagprövningsverksamhet.

Domslolsverkel
hyser farhågor för atl del kan uppstå vissa svårigheter alt avgöra om ell
lagförslag är sådani all det angår begränsning av någon av frioch
rätiigheterna. Verket har svårt all följa ulredningens resonemang om
rälligheler som bryier sig mot varandra (s. 78 O-

Juridiska
fakullelsnämnden i Uppsala anser all förslaget att endasl de malerielll
räliighetsbegränsande beslämmelserna men ej organisalions- och förfaranderegler
skall omfattas av det särskilda lagsliftningsförfarandel framstårsom
diskutabelt,eftersomjusiorganisations-och förfarandebestämmelser ofta
innehåller moment som är betydelsefulla ur rättssäkerhetssynpunkt.
Ulredningens resonemang härvidlag leder enligi fakulietsnämndens mening lill
vanskliga gränsdragningsproblem. Alt t. ex., väsenlliga förfaranderegler i
lagen (1954:579) om nykterhelsvård och vissa molsvarande regler i lagen
(1966:293) om beredande av sluten psykialrisk vård inle skall omfattas av del
särskilda förfarandel (s. 198 f i belänkandet) inger betänkligheter.
Fakullelsnämnden uttalar all ulredningen gör sig skyldig lill ell misstag då
RF:s förbud mol könsdiskriminering (2 kap. 16 §) inrangeras bland de
undantagslösa rällighelsregler, som saknar aktualitet i delta sammanhang.
Förbudel är inte absolul och de avvikelser som kan komma att beslutas med slöd
av 2 kap. 16 S RF måsle omfaiias av del särskilda förfarandet.

Också
yiirandefriheisuirednlngen lar upp frågan om inle del särskilda
lagsliftningsförfarandel bör omfatta också andra lagar än dem rättighelsskyddsulredningen
har föreslagit. TF ger i dag del tryckta ordet eu detaljerat skydd - en skydd
som i viss ulsiräckning bildar ett värn också för andra medier och
uttrycksformer. Men TF överlämnar vissa sidor av yttrandefriheten ål reglering
genom vunlig lug Ylirandefrihelsuiredningen konslulerar all
rällighelsskyddsuiredningens förslag i belydande omfallning medför all sådan
lag kan bli föremål för del särskilda förfarandel (della lorde gälla

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

flerialel
uv de lugurtill vilku hänvisus i 1,6 och 7 kup. TF och möjligen 5 kup. TF).
Andru uv dc i TF åsyfiude lagurnu gäller förfurundel under förundersökning
eller rällegång, och dessu anses i betänkandet inle "angå" begränsning
av ylirundefriheien. Yttrandefrihetsutredningen anmärker all en principielll
och prukliskt vikiig lyp av lug-lug enligi 7 kap. 3 S förslå siyckei 3TF vilken
unger de lysinudsplikier vilku bryter meddelurskyddet - inte synes vara
behandlad i belänkandei. Yltrandefriheisulredningen hävdar uu sådun lag angår
begränsning av ylirundefriheien i RF:s mening och så lill vidu skulle omfattas
av reglerna om del särskilda förfurandet. Den föreslagna undanlagsregeln
beiräffande lyslnadsplikler lorde emellertid ledu lill all lugen lill
övervägande del faller uianför. Med lanke på lagens betydelse från
ytirun-defrihetssynpunkl krävs ett klargörande. Yltrandefriheisulredningen kommer
under ulla förhållanden alt - såsom också förulsalls i direktiven - prövu
frågan under sill fortsatta arbeie.

Frågan,
om inte bara lagförslag som går i skärpande riklning skall omfaiias av del
särskilda förfarandet, diskuleras av tre remissinsianser som anser atl
riilligheisskyddsutredningens förslag här går för långt.

y/T
ställer frågan varför ell lagförslag som innebär rätlighelsutvidgning eller är
"neutralt" skall omfattas av det särskilda förfarandel. Visseriigen
kan en ulvidgning av en rättighet moisvaras av en (ytteriigare) inskränkning i
en annan och i ell sådani fall bör nalurligen det särskilda förfarandet vara
tillämpligt också på den utvidgande delen. Men är del alldeles klarl all en
räiiigheisinskränkning inle föreligger, finns enligt JK:s mening inte något
skäl att tillämpa förfarandel i fråga. Utredningens motiv för sin ståndpunkt
synes vara all del ibland kan vara svårt att avgöra vilken innebörd förslaget
har. Detta är troligen riktigt men ett sådant avgörande synes ändå inte svårare
än många andra avgöranden med anknyining lill det föreslagna särskilda
förfarandet. - I detta sammanhang berör JK en närliggande fråga. Enligt
ulredningen skall den formella lagkraftens princip inle gälla beträffande del
särskilda lagsliftningsförfarandel. Närmare utvecklas detla uttalande så att
det förhållandet atl en viss lagbeslämmelse beslutas med användning av del
särskilda förfarandet för rättighetsbegränsande lag inte automaliskl bör
medföra att framtida ändringar beiräffande denna lagbeslämmelse måste beslutas
med anlilande av del särskilda förfarandel - ens om sådant förfarande påyrkas.
JK delar denna uppfattning. Eftersom 8 kap. 17 S RF, där den formella
lagkraften behandlas, enligt JK:s mening inle utsäger något om proceduren vid
beslutsfattandet ulom såvitt gäller ändring eller upphävande av grundlag eller
RO anser JK atl någon ändring i lagrummei inte behövs.

Juridiska
fakullelsnämnden i Uppsala anför all förslaget om all varje lagsiiftning
angående begränsning uv fri- och räiiighel - även sådan lagstiftning som inle
innebär någon skärpning - skall vara underkastad det särskilda förfarandet inte
synes lillräckligi väl underbyggl. De avgränsnings-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

svårigheter
som ulredningen hänvisur lill (s. 70) synes ej varu siörre än all
konslitulionsutskollet i enskildu full skull kommu till rätta med dessa.
Fukultetsnämnden föreslårdärföratt dei särskilda förfurundel skull unvändas
endasi vid skärpunde lugsliftning. Juridiska fakuttetsnämnden i Siockholm
ullulur ull ulredningen hur ulvidgal uppskovsregelns lillämpningsområde Ulöver
vad som sakligi kan anses motiverat.

Rlksskaiieverkei
lar upp frågan om ekonomiska ingrepps former. I belänkandei anförs au skatt -
till skillnad från bidrag - kan vara rättighetsbegränsande ingrepp dock endasl
under myckel speciella förhållanden. Framställningen i della kortfattade
avsnitt anser verket vara myckel allmänt hållen och inle redovisa den deball
som har förls i dessa frågor. Verket nämner att bl. a. skatteutskottet (SkU
1973:62) har tagil upp frågan om tryckfrihelsrällsliga aspekier på regeln om
undanlag från skalleplikl till mervärdeskatt avseende vissa lidskrifter. Verkei
har vidare i sitt yttrande över belänkandet (Ds B 1977:2) Avdrag för gåvor
tagil upp en principiell fråga av vissl iniresse i sammanhangei. Förslaget
innehöll en regel om avdrag vid givarens beskattning för gåvor till religiösa
föreningar elc. som innebar all den skallskyldige för att få avdraget blev
skyldig atl till sin deklaration foga kvitto från samfundel eller föreningen på
beloppet. Verket ifrågasatte mot bakgrund av bestämmelsen i 2 kap. 2 S RF om
del var lämpligt att lagslifta så all de skattskyldiga som var beredda all ange
sina sympalier för viss organisation på della säll borde erhålla fördelar
framför andra. Problem av motsvarande typ kan länkas komma upp även i fråga om
de begränsningsbara fri- och rällighelerna (jfr även JO:s ämbetsberättelse
1977/78 s. 386). Vidare tar riksskatteverket upp frågan om olikbehandlingen
mellan bidrag och skatter i del akluella avseendel. Den skillnad som görs
häremellan i betänkandet och i andra sammanhang därför atl bidrag är gynnande
och skaller betungande är enligt verkets mening konsllad. En pålaglig lendens i
lagsiiftningen är nu atl parallellslälla bidragsregler med regler om avdrag vid
beskattningen (jfr investeringsbidrag/invesleringsavdragoch
exportkreditbidrag/exporikredii-avdrag). Rörelseresultatet avgör om slöd kan
utgå i form av bidrag eller avdrag. Vidare utgör många skalleregler - lål vara
indirekl - rena slödformer för olika verksamheier. Verkei efieriyser en fördjupad
behandling av de nu berörda problemen.

Statens
invandraiyerk finner förslaget all del särskilda lagsliftningsförfarandel
skall omfatta sådan särskild lag varigenom ullänning särbehandlas i
rältighelshänseende både nalurligt och angelägel.

Fleru
remissinsianser går in på de u ndanlag från lillämpningsområdel för det
särskilda lagstiflningslbrfarandel som föreslås.

Regeringsrällen
framhåller all man bör göra klarl all de föreslagna generella undaniagen från
del särskilda förfarandel föreslavas av prakliska hänsyn och

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

inle
låler sig försvurus uv principiellu skul såsom ull riiiissäkerhcien skulle vura
bälire lillgodosedd vid allmännu domsiolur än vid andra domslolar o.d.

Del
undanlag som föreslås i fråga om tystnadsplikter fö r o f fe n i -Iigu funklionärer
uppmärksammas i någru yllrunden. Fränisi berörs därvid den koppling lill TF som
föreslås.

Regeringsrällen
anser alt lolkningssvårigheter kan uppslå vid lillämpningen UV del generellu
unduniugel beiräffande tystnadsplikter. Ulredningen anför exempelvis all
föreskrifien om domares lystnadsplikt rörande beslutad men ej offenilig dom
eller rörande vad som har sagls vid enskild överläggning medför lillämpning av
del särskilda lagsliftningsförfarandel därför all föreskriften inle omfalius uv
del föreslagna generella unduniugel for lyslnadspliklen. Dellu avser nämligen
blott sådani som får hållas hemligl med stöd av TF.

Också
JK lur upp ull enligi förslugel del särskilda förfurandet inle skall tillämpas
enburt därför all ell lagförslag angår förbud atl röja sådani som någon har
erfaril i allmän ijänsl eller under uiövande av tjänsteplikt och som får hållas
hemligl med siöd av TF. JK anför;

Den
nämnda paragrafen i TFangeren ram för hemlighållande av allmänna handlingar och
inte för lyslnadsplikler. TF reglerar över huvud tagel inte sådanu plikter. Den
föreslagna anknylningen lill TF förefaller därför knappasl konsekvent. En ram
för lyslnadsplikter uppställs däremoi i 2 kap. RF, främst i 13 S- Del framstår
därför som nalurligasl att i stället anknyta till nämnda regler i RF. Frågan
kan kommu i ett annat läge om en generell lugsliftning införs som reglerar
såväl lyslnadsplikter som handlingssekreless. Avgörandet synes därvid bli om
och i vad mån lyslnadsplikl föreskrivs beiräffande innehållet i hemliga
handlingur. Del förslag lill en generell sekreiesslag som f n. är förmål för
regeringens överväganden upptager dock inte någon allmän regel om tystnadsplikt
ungående innehållet i hemliga handlingar. På nuvarande siadium är det på grund
av det anförda inie möjligl an ange hur undantaget för bestämmelser om
tystnadsplikter närmare bör ulformas.

Om en lyslnadsplikl gäller
såväl offentliga ijänslemän som privatpersoner skall undantaget inte gälla. Del
är enligt min mening svårt all finna någoi bärande skäl för denna åtskillnad.
En uppenbar nackdel är de olikheler som kan uppslå beiräffande lagsiiftning om
lyslnadsplikter för personalkategorier med både offeniligi och prival
anslällda. Som exempel kan nämnas advokaler och läkare. Del föreslås vidare i 2
kap. 20 S andra slyckel an undanlaget för lyslnadsplikler ime skall gällu
särskilda lagföreskrifter rörande uilånningar (jfr specialmoliveringen s.
209-211). Vilka särskilda föreskrifter som här åsyftas är oklart. Nurmusi torde
emellertid uvses föreskrifter som angår ullänningars verksamhei i allmän ijänsl
eller vid uiövande av tjänsteplikt. 1 den mån sådana särskilda föreskrifter
finns, kan jag inte se något skäl lill au ge uilånningar bätire räliighelsskydd
än svenskar. Molsvarande gäller undantagen i 2 kap. 12 S beträffande
husrannsakan och "rena" frihetsstraff I den mån utlänningar har summu
ratt som svenska medborgare au träda i allmän ijänsl - dvs. särskilda
föreskrifier i lag saknas - skall däremoi undanlaget för lyslnadsplikl gälla.
Även denna åtskillnad kan ifrågasällas.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kammarräiien i Göleborg har delvis samma uppfattning. Även
om man nu endasl vill unduniu tystnadsplikter för offeniligu befuiiningshuvure,
finns del enligt kammurraitcns uppfinning ingen anledning un fulla lillbaka på
TF i della samniunhung. Del torde, som ulredningen också hur funnil (s. 94),
finnus endasi cu fålal lyslnadspliklsbeslämmelser för offenlliga befuiiningshuvure
som siriicker sig ulöver rumen för vud som får hållus hemligl enligi TF.
Kummarrälien ser ingen anledning till varför inie också nu åsyftade
besiämmelser skulle omfuuus uv unduniugel. Till della kommer ull arbele pågår
på en generell lag som reglerar både offenlliga funkiioniirers tystnadsplikt
och handlingssekrelessen. Om dellu projeki går ull genomlbru, lorde de i RF angivna
lillålna ändamålen förinskränkningur i yitrandefriheten bringas i
överensstämmelse med de i TF tillåtna ändamålen för begränsning av
hundlingsoffenilighelen.

Juridiska fakullelsnämnden I Uppsala godlur del unduniag
som uvser lug som innehåller förbud alt röja sådani som någon har erfaril i
allmän ijänsl eller under uiövande av tjänsteplikt och som får hållas hemligl
med slöd av iryekfrihelsförordningen. I della full fär regleringen i TF anses
ge lillräckliga garunlier mol icke acceptabla begränsningar av
yttrandefriheien.

Ylirandefrihelsuiredningen an för:

Rälien au ta del av allmän handling ligger vid sidan av de
i RF reglerade frioch rätiigheterna. Handlingssekrelessen är reglerad i lag
under TF. Rällighetsskyddsutredningen hänvisar härom lill yttrandefrihetsutredningen.
De lyslnadsplikler som kan sägas molsvara handlingssekrelessen har i förslagei
unduniugiis från del särskilda förfarandels lillämpningsområde.

Inom jusiiiiedepartementel pägär f n. arbele med förslag
lill ny sekreiesslag med uigångspunki i promemorian (Ds Ju 1977:11) Handlingssekreless
och lyslnadsplikl. Arbelet syftur bl. a. lill au skapa en enhellig reglering av
handlingssekreless och lystnadsplikt i allmän verksamhei. Om
promemorieförslagel godias, komnner den nya sekretesslagen all innehålla
bestämmelser som gäller både handlingssekreless och tystnadsplikt.

Den nya sekretesslagen, som ersäller den nuvarande
sekretesslagen och samlidigt tankes omfatta de lidigare berörda
tystnadsplikterna, kommer att vara inordnad under TF. Den av rällighelsskydsutredningen
föreslagna lösningen beträffande dessa tystnadsplikter - med en undantagsregel
i RF -korresponderar med denna konstmktion men kan alliså inle belraklas som
slutgiltig. Yttrandefrihetsutredningen får under siu fortsatta arbete anledning
all pröva, humvida hela eller delar av den nya sekretesslagen med lillhörande
reglering av tystnadsplikter skall underkastas ell särskilt förfarande enligt
de av rättighetsskyddsutredningen uppdragna riktlinjerna. En molsvarande
prövning kan då behöva göras beträffande andra "TF-lagar", som enligt
rätlighetsskyddsutredningens förslag faller utanför det föreslagna särskilda
förfarandet.

Sveriges Radio anmärker att rättighelsskyddsulredningen
erinringar om alt lysinudsplikisområdet kan vara känsligt från informations-
och yiirandefri-hetssynpunki. Sveriges Radio inslämmer i all del här rör sig om
ett svårt avvägningsproblem, å ena sidan måsle man så långl som möjligl
eftersiräva ull informuiionsfriheien omges med en särskild
"säkerhelsprocedur" i

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

sumbund
med möjligu Ibrändringur, å undru sidan kan del Ibrckomma fall, där del är
rimligt ull en lyslnadsplikl föreskrivs och all en reform inlc Ibrsenus därför
ull lyslnudspliklen ingår som ell i och för sig ucceplubell "bihung"
till reformen. Sveriges Radio anser all man dock bör kunnu ucceplera utredningens
bedömningur på dennu punkl: dels vänlus en lugsliftning som reglerur både
lyslnadspliklen och den näruliggunde handlingssekrelessen, dels begränsas
unduniugel från del särskilda lagsliftningsförfarandel lill all gällu buru
lysinudsplikl rörande sådunl som får hållus hemligl med slöd uv TF.

Pressens
samarbelsiiämitd godiar inle all man från del särskildu lagsliftningsförfurundel
undunlar regler om lyslnadsplikl för offenlliga befallningshavare. Har rör man
sig på ell område som kun varu känsligt från informaiions- och
yllrandefrihetssynpunki.

Också
unduniugel i frågaom föresk ri fter om h u s ru n n su ka n har föranlell cll
unlul uttalanden uv remissinslunser. Huvudsukligen går dessu utlulunden emot
förslagei i dennu del. I högsia domstolens yllrande anförs:

Högsia
domsiolen delar ulredningens bedömning att en kalegoriklyvning, som innebär alt
lagsliflning rörande husrannsakan eller liknande inirång i vissa lyper av
lokuler såsom privatbostäder och möteslokaler föres in under del särskilda
förfarandel medan andra lämnas uianför, lämpligen inle låler sig göra. Därmed
äremellerlid inle sagl alt övervägande skäl lulur för alt skyddet mot
husrunnsakan eller liknande inirång, som sladgas i 2 kap. 6 S regeringsformen,
skall undantas från del särskilda förfarandel i siällei för ull såsom undru i
summu lugrum skyddude fri- och räiligheter omfattas av delsamma. I vud gäller
del föreslagna undantaget för friheisslruff såsom påföljd för viss gärning, är
verkningarna av lagsliflning härom begränsade lill den som döms för brottet. Då
del däremot gäller husrannsakan eller liknande inirång är siluaiionen en annan.
Så lill exempel kan enligt bestämmelserna i 28 kap. rättegångsbalken
husrunnsakan företas inte bara hos den som skäligen kan misslänkas för brottet
ulan även hos annan under i lagen angivna förutsäuningar. Såsom ell annal
exempel kan anföras 6 S bevissäkringslagen för skulle- och uvgifisprocessen
(1975:1027), enligt vilken eftersökning kan beslutas inte bara i utrymme, som
användes av den granskade, ulan även under vissa förulsältningar i utrymme som
användes av annan, som har uppdrag för den granskade i deras verksamhei. Beslul
om eftersökning i ytterligare andra utrymmen kan fattas i vissa andra fall.
Lagsiiftning om ulvidgning av den personkrets, hos vilken lill exempel enligt
28 kap. rällegångsbalken husrannsakan och enligi bevissäkringslagen
eftersökning får ske, kan väl länkas innebära sådan begränsning av skyddel mot
husrunnsakan eller liknande intrång att lagsiiftningen borde vara underkastad
del särskilda förfarandel. Tillämpning av della förfarande framslår också som
moiiverad, om lill exempel lagförslag skulle framläggas om Ulvidgning av
föruisätiningarna enligt 28 kap. 1 S rällegångsbalken för husrunnsukan lill att
omfatta utredning om broll varå inle kan följa strängare siruff än böter. I de
nu anförda exemplen får begränsningen i grundlagsskyddet anses vara väl så
allvarlig som i många av de fall, där del särskilda förfurundel enligt utredningens
förslug är uvseil ull kunna lillämpas. Har må erinras om all enligi förslaget -
ehuru lagstiftning som enban angår frihetsstraff såsom påföljd för viss gärning
är generellt undantagen - del särskilda förfurandet är tillämpligt på de
grundläggande reglernu om fangel-sesiruffels innebörd och vurukiighel liksom
även på muieriellu regler om

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

villkorlig!
unslund och villkorlig frigivning sumt Ibrverkunde däruv.

Hbgsiu
domstolen finner på anförda skäl all i del forisutta lagsiiftningsarbeiei biir
övervägas att - då någon kalegoriklyvning inie lämpligen låler sig göra - låla
iiven lagsiiftning om husrannsakan eller liknunde inirång i sin helhei omfutlus
uv del särskildu förfarandet. Även om begränsning av skyddel n-ioi husrannsakan
eller liknande inirång förekommer i mångu olika lagar lorde inte slopandet av
dellu uv ulredningen föreslugnu unduniug medlbru siörre pruklisku olägenheter,
eftersom del kun förvänlas all yrkande om lillämpning av del särskilda
förfarandel kommerail väckas endusi i fall då ullvurlig begränsning uv skyddel
är föreslagen.

Svea
hovråii unser ull undanlaget för lag om husrannsakan inte är välbelänkl.

Sveriges
advokatsamfund finner de skäl som rällighetsskyddsutredningen frumför lill stöd
för unduniugel i frågu om föreskrifter av husrannsakan inte vuru överiygunde.
Mun kan inte beirukiu fbrslug om ytterligare ingrepp i den egentliga hemfriden
eller i skyddel för lokaler där opinionsbildande verksamhei som bedrivs som
mindre betydelsefulla ur skyddssynpunkt. Med samma riiu kan man göra gällunde
un nuvarande regler om skydd för exempelvis advokaters kontorslokaler är så
betydelsefulla ur räiissäkerhelssynpunkl, särskilt i oroslider, all de inte
bör undanlas från del särskilda lagsliftningsförfarandel. I sådana lokaler
förvaras åtskilliga handlingar, innehållande uppgifter som uv klienier
anförirolls advokaten och som på grund av dennes lyslnadsplikl normall inte får
röjas för utomstående. En Ulvidgad möjlighel lill husrunnsakan i dylika lokaler
bör inie komma lill stånd Ulan un dennu lugsiiftningsfrågu behandlals enligt de
nu föreslagna surreglernu. Sumfundei unser därfö>r uu undanlaget bör utgå.

Pressens
samarbetsnämnd accepterar inte au man från del särskilda förfarandel undantar
ingrepp i skyddel för lokaler där opinionsbildande verksamhet bedrivs, t.ex.
lidningsredakiioner.

Riksskalteverkei
hur en annan uigångspunki. Verket anmärker all rättighelsskyddsulredningen (s.
93 och 97) enbarl har behandlal den befogenhei som lillkommer polismyndighel an
använda fysiskl våld men inte alls har beaktat un kronofogdemyndighet kun utöva
vissl fysiskl tvång mol gäldenär och all dena kan ha konsekvenser för
avgränsningen av del särskilda lagsiiftningsförfarandeis lillämpningsområde.
Skatte- och avgiftslagsiiftningen hänvisar beträffande indrivning av medlen
vanligen till uppbördslagens regelsyslem. Genom vidarehänvisning i
uppbördslagen görs utsökningslagens regler i huvudsak tillämpliga vid
indrivningen. Riksskatieverkei unser ull med ulredningens synsäll i fråga om
avgränsningen av det särskilda lugsiiftningsförfurundei den nu redovisade
lekniken för all sammankoppla skalle- och uvgiftslugstiftning med
uisökningsräiien kun leda till all bestämmelser som reglerur verkslälligheien
hänförs till del särskilt reglerade områdel. Enligt verkels mening sker en mer
rimlig avvägning om enbarl den grundläggande exekutionsrällsliga lagsiiftningen
om exekutivt tvång - som reglerna i en ulsökningsbalk-saml lagsiiftning med
speciella regler,som 14 S

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

bevissäkringslugen,
omfuilas uv det särskildu förfarandel. Enbarl en hänvisning i senure
förfalining lill en ramlug uv uisökningsbulkens iy|) bör inte niedföra ull
hänvisningen anses räiiighctsbcgriinsunde.

Juridiska fakullelsnämnden
i Uppsala lar upp undantagen i fråga om både husrunnsukun och fri het ssi ru
ff. De två undantagen ger enligt fakultets-nämndens mening anledning lill
invändningar. Personlig frihel, rörelsefrihet, hemfrid, individens och
fumiljens iniegriiel är så grundläggande och vikliga rälligheler all möjlighet
au göru inskränkningar i dessa bör begränsas genom särskilt skydd. Alt
lagreglering i många fall måste innehålla sanklionsbeslämmelser av en viss
skärpa ändrar inte deua förhållande. Inle heller den omsländigheien an
friheisslruff beslutas av domstol med de särskilda garaniier som domslolsförfarande
innebär eliminerar behovei av ell räliighelsskydd i delta hänseende. De
kroppsliga friheterna är så viisentliga au de bör åtnjuta ett förstärkt skydd i
form av möjlighel till ett särskild besluisför-furunde oavsett sammanhanget.
Del demokratiska siatsskickel kan inte grunda en högre dignitet för
opinionsfriheier sådana som yttrandefrihet och mötesfrihet än för de kroppsliga
friheterna som sådana (jfr betänkandet s. 66). Utredningens argumentering för
alt regler som avser enbarl husrannsakan och liknande inirång skall vara
undantagna från del särskilda förfarandet medan däremot regler om
telefonavlyssning saml beslag av brev under posibefordran skall omfaiias av del
är enligi fakultetsnämndens mening inte övertygande.

Regeringsrällen
anför:

En
myckel stor del av vår lagstiftning innebär i vidsträckt mening någon
inskränkning i grundlagens fri- och rälligheler, framföralll i fråga om rälien
lill rörelsefrihet. Många lagar innehåller nämligen en eller fiera slrafföeslämmelser
med frihetsstraff i straffskalan. Del är därför säkerligen från praklisk
synpunki välbetänkt au göra undanlag för främsi "rena" frihetsstraff
Renl principielll och systematiskt finns dock inte något rikligl bärandeskäl
att göra undanlag från den vanligast förekommande räiiigheisinskränkning som
broltsbeskrivning, vilken kan medföra frihetsstraff ulgör. Det kan från
rättighelssynpunkt knappasl vara någon skillnad mellan all bli berövad frihelen
enbart på grund av brottslig gärning och all bli bli berövad frihelen därför all
brottslig gärning av samma art anses vara ett uttryck för sådan missanpassning
atl administrativt frihetsberövande är motiverat. Ulredningens Slåndpunkl är
alt undantaget för frihetsstraff kan försvaras därför all sådana i molsals lill
adminisiraiiva friheisberövanden beslutas av domstol med de särskilda garaniier
ett sådani förfarande innebär. Del bör då påpekas att alla administrativa
friheisberövanden antingen beslutas av domstol eller att prövning därav kan
påkallas hos domstol (eller nämnd som avses i 2 kap. 9S RF). Utredningen anför
också au en viktig aspekl är att i princip all kriminalisering av en fri- och
rättighelsutövning kommer alt omfattas av det särskilda beslulsförfarandet.
Härmed åsyftas icke, sägs det t. ex. i fråga om broilsbalken, sådana
straffbestämmelser som är räliighetsbegränsande enbart därför all de har
fängelse i straffskalan. Sådana bestämmelser skall enligt förslaget undantagas
från del särskilda lagsliflningsförfarandels lillämpningsområde. Vid jämförelse
med vad som sägs i specialmoliveringen

24 Riksdafien 1978/79. I saml. Nr 195

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

vid
ulredningens genomgång av brollsbulken blir ulredningens resultat all
friheissiraff för exempelvis förmögenhelsbroll inle är riiiiigheisbegränsande
men väl frihetsstraff för brotl mol rikets säkerhet såsom landsförriideri och
spioneri eftersom brotlsbeskrivningen innefallar en inskränkning av
infor-malionsfrihelen. Della exempel illuslrerar de svårigheler som blir
förenude med lolkningen av unduniugel för friheisslruff

Juridiska
Jåkuticisnämnden i Uppsala godlur det unduniug som uvser föriiingning med högsl
två år av redan gällande tidsbegränsad lags gillighelslid.

Det
undanlag som föreslås i fall av krig eller omedelbar krigsfara anser ÖB vara
rikligt. För försvarsmaktens del är del av slörsla viki all del särskilda
lagsliftningsförfarandel inte lillämpas om rikel ar i krig eller omedelbar
krigsfara. Vid dessa lillfällen måsle även en lag som begränsar medborgarnas
fri- och rättigheter kunna beslutas snabbi.

1
molsall riklning uttalar sig kammarräiien i Göleborg och statens invandrarverk.
Kammarrätten finner det förvånansvärt all del föreslagna särskilda
lagsliftningsförfarandel inle skall tillämpas i lider av krig eller omedelbar
krigsfara. Invandrarverket framhåller atl samlida erfarenheler från andra
länder visar all angripare, inifrån eller ulifrån, av ett lands
samhalls-ordning ofta söker slöd för sin maktutövning i den gällande
rättsordningen. All då generellt undania del särskilda lagsliftningsförfarandel
vid krig eller omedelbar krigsfara är en svaghei i förslagei. Det kan vara i
just sådana situationer, som behovei av ell särskilt lugsiiftningsförfurunde är
som störst.

4
Lagprövningen

Åtskilliga
remissinsianser behandlar förslaget atl i RF skall införas en föreskrift som
lagfäster nu gällande grundsalser i fräga om lagprövningen.

Förslaget
tillstyrks eller lämnas ullryckligen ulan erinran av flertalet av de
remissinsianser som har yUral sig i denna del. En posiliv hållning inläs
sålunda av högsia domstolen, regeringsrällen, kammarräiierna i Göleborg och
SundsvaU, domstolsverket, yttiaiidefrilieisutiednliigcn, ÖB, riksförsäkringsverket,
de ftiridlska faktilteisitämiiderita i Uppsala och Stockholm, samhällsvelenskapllga,faktdtelsnämnden
i Lund, de fyra länsstyrelserna, SACO/SR, Sveriges industriförbund och Svenska
arbetsgivareföreningen, Sveriges domareförbund. Svenska företagares
riksförbund, LRF, Pressens samarbetsnämnd. Svenska avddiiiiigen av
Inlernaiionella jurisikommisslonen, Medborgarrälisrördsen sami Sveriges
JÖrfaliarfÖrbund.

Några
remissinstanser ställer sig tveksamma till förslaget, nämligen hovrällen för
Övre Norrtand, juridiska fakullelsnämnden i Lund, Svenska kommunförbundei,
Landsiingsförbundet och Lö.

En
avvisande hållning intar Svea hovrätt, riksskatteverket och JO.

Bland
de inslanser som har en posiliv inslällning är högsta

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

domstolen,
som konsiaterar all förslaget lill grundlagssiadgande om lagprövningsrälien
bygger på all den rättsliga kontrollen liksom hiltills skall utövas endusi på
grundval av konkreta lillämpningsfall. Högsia domsiolen delar denna
uppfaiining. Förslaget innefallar inle några sakliga ändringar i den
lagprövningsräli som nu gäller ulan endast ell lugfaslande i grundlag uv denna
räll. Högsiu domstolen finner ett sådant lagfästande värdefullt på de skäl, som
unfördes i dess yttrande över fri- och rätiighelsulredningens belänkande (se
prop. 1975/76:209 s. 201 ff). Regeringsrällen yttrar:

Som
räiiigheisskyddsulredningen påpekar har lagprövningsfrågan icke lillförts
myckel nyll, sedan den senast behandlals av riksdagen vid riksmölel 1975/76.
Del principiella problemel inrymmer, som ulredningen uttrycker del, ell
ofrånkomligt inneboende dilemma. A ena sidan kan man inle undvara en från
riksdagen frislående konirollapparal, om grundlagens räliighelsskydd skall bli
tillräckligt effektivt. Å andra sidan får denna konirollapparal icke inkräkla
på de politiska instansernas suveränilel. På det hela laget syns man vara
överens om alt man i den ordning för lagprövning som utbildat sig i svensk
konsiilutionell praxis funnil en balanspunki i det angivna
spänningsförhållandet och all rådande rättsläge är godtagbart. Det finns därför
en långtgående enighet om atl nuvarande rällsiillsiånd bör bevaras, vilkel
också är ulredningens slåndpunkl. Regeringsrällen har icke anledning all hysa
någon annan mening, något som framgår redan av del yttrande som domstolen avgav
den 16 december 1975 över fri- och rältigheisutredningens dä till granskning
föreliggande förslag.

Vud
saken i dag gäller är om rådande konsiilulionella praxis på området skall
kodifieras eller förbli sedvaneräii och, om en kodifikaiion skall ske, hur en
regel i ämnet skall avfallas. Vad försl angår frågan om kodifikaiion må erinras
om all regeringsrällen i sill förenämnda yllrande över fri- och
rättighetsutredningens förslag lillslyrkle alt lagprövningsrätten skulle
inskrivas i regeringsformen. Särskili för krissilualioner, när den demokratiska
ordningen var hotad eller renl av sall ur spel, vore del belydelsefulll all de
tillämpande myndighelerna hade en direkl grundlagsbestämmelse om
lagprövningsrälien att stödja sig på. Regeringsrällen hyser forlfarande denna
uppfattning och tillstyrker således atl lagprövningsrälien kommer lill direkl
uttryck i regeringsformen.

Del
föreslagna stadgandet föranleder icke erinran från regeringsrättens sida.
Ulformningen synes slå i god överensstämmelse med vad som kan anses uigöra
gällande rält.

JK
delar utredningens uppfattning all en uttrycklig grundlagsregel om
lagprövningsräli bör införas. Del är av vikt att lagprövningsrällens innehåll
och omfattning preciseras i lagtext, särskilt som rätten i fråga skall tjäna
som en rällsligl verkande - av de politiska organen oberoende - garanti för och
kontroll över atl grundlagsskyddet för fri- och rättigheter efterlevs.

Kammarrätten
i Sundsvall erinrar om att domstolen i sill remissyttrande över fri- och
rältigheisutredningens betänkande tillstyrkte atl lagprövningsrälien skulle
komma till direkt uUryck i grundlagstexten. Kammarrätten finner inle nu
anledning alt frångå denna inslällning. Kammarrätten anser

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

sulundu liksom riiuigheisskyddsulredningen all del i RF
bör införas bestämmelser som klarlägger lugprövningens existens och innebörd.
Som utredningen framhåller bör lagprövningsrälien därvid i sak behållas sådan
den nu är. Utredningsförslaget synes uppfylla de krav som bör ställas och bör
därför enligt kammarraiiens mening kunna godias.

Juridiska fakuhetsnämnden i Stockholm delar uppfallningen
all den i praxis ulvecklade lagprövningsrälien bör lagfuslas i RF. Det kan inte
anses konsekveni att lagprövningsrälien åberopas som en garanti för bl. a.
iakiia-gundet av RF:s regler om fri- och rälligheler samiidigi som grundlagen
inle ens ullryckligen erkänner dess exislens.

Länsstyrelsen i Stockholms län konstaterar att
lagprövningsrälien lidigare hur haft ringa eller ingen praklisk belydelse.
Allteftersom fri- och räilighetsskyddel i RF byggs ul skapas det emellertid
fier "upphängningssynpunkier" förulövningen av lagprövning. Med
hänsyn härtill ärdet enligt länsstyrelsens mening inle en betydelselös reform
ulredningen föreslår. Del är inle som ulredningen anför (s. 215) fråga om all
"enbart" kodifiera gällande räll. En kodifiering av
lagprövningsrälien kun komma au uppfattas som en uttrycklig sanktion av något
man i dömandet eller handliiggningen tidigare varit ganska obenägen all ulöva.
Länsstyrelsen ansluter sig ändock till utredningens lörslag om alt lagfästa
lagprövningsrälien. Länsstyrelsen förutsätter därvid ull överinstanser ser lill
all lagrummei får en återhållsam användning så all lagprövningen inte blir eu
reguljärt inslag i rättstillämpningen.

Länsstyrelsen i Uppsala län finner inie skäl föreligga all
ge lagprövningsrälien ell annal innehåll än vad den hitintills genom sedvänja
får anses ha haft. Länsstyrelsen tillstyrker utredarnas förslag i denna del och
framhåller del värdefulla i att del i grundlagen förs in en beslämmelse som
kodifierar lagprövningsrätten.

Länsstyrelsen i Kronobergs län förklarar atl enligt dess
uppfattning några invändningar inte kan resas mol all rådande rällsläge blir
lagfäsl i ett grundlagssiadgande. Länsstyrelsen tillstyrker förslaget. Samma
uppfattning hur länsstyrelsen i Haltands län, som delar ulredningens
uppfattning alt gällande rättsläge bör beslå och alt lagprövningsrätten bör
inskrivas i grundlagen.

Sveriges industriförbund och Svenska
arbetsgivareföreningen nämner all i industriförbundets remissvar över fri- och
rälligheisulredningens belänkande välkomnades del ifrågavarande förslaget atl
i grundlagen kodifiera lagprövningsrälien. Organisalionerna delar
rältighetsskyddsutredningens uppfattning atl lagprövningsrälien skrivs in i
grundlagen.

Sveriges domareförbund hänvisar ulföriigl lill sill
yllrande över fri- och rätiighelsulredningens förslag. Förbundel konstalerar
att de synpunkier det anförde i sill yttrande 1976 ungående lagprövningsrällens
uiformning har blivit i allt väsentligt tillgodosedda i del föreliggande
förslaget. Emellerlid noierar förbundel också att utredningen inle i
betänkandet har berörl de

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

processuella fr å gor
som kan f ö ranledas av en lagsiadgad lagpr ö vningsr ä li
eller g å ll in p å sp ö rsm å let om en vid lagpr ö vningen konslulcrud ogiliighei uv viss deialjbesl ä mmelse drar med sig ogiliighei uven uv undru
siadganden varmed denna ä ger samband. S å som i 1976 å rs
yttrande vill f ö rbundel framh å lla som ö nskv ä rl all dessa fr å gor
uppm ä rksammas under del forlsalia
lagsiiftningsarbeiei.

Svenska f ö reta.gares
riksf ö rbund tillstyrker den av
utredningen f ö reslugna l ö sningen au l å la
r å dande r ä llsl ä ge ocks å komma lill uuryck i ell grundlagssiadgande. LRF
finner inte sk ä l f ö religga all ge lagpr ö vningsr ä lien annal inneh å ll
ä n den anses ha f n. och tillstyrker
i denna del ulredningens f ö rslag. Att lagpr ö vningen kodifieras och f å r sin st ä llning
reglerad i grundlag ä r v ä rdefullt.

Pressens samarbetsn ä mnd
erinrar om atl n ä mnden i sill yttrande ö ver frioch r ä lligheisulredningens
bet ä nkande ans å g del vuru vikligl all del slogs fasl alt regler,
som strider mol grundlagarna, skall s ä llas
å sido av domslolar och myndigheler
och s å lunda inle till ä mpas. N ä mnden
belruklur del nu liksom f ö r tre å r sedan som en framsieg att eu stadgande h ä rom inf ö rs
i RF. N ä mnden f ö ruts ä tter dock
all del inle blir fr å gu om en lugpr ö vningsr ä ll
av v ä sttysk eller amerikansk modell.

Medborgarr ä lisr ö rdsen finner i och f ö r sig ö nskv ä rl all regler om lagpr ö vning intas
i grundlag. 1 och f ö r sig g ä ller lagpr ö vningen
blott det enligt svensk r ä ttsordning sj ä lvklara att, vid kollision i r ä ltstill ä mpningen
mellan tv å normer, den som ä r av l ä gre
kvaliiel skall vika f ö r den som ä rav h ö gre. I sisla
hand skall alltid grundlagen f ö ljas.
Utredningens f ö rslag lill regler h ä rom godtas i stort setl.

Sveriges f ö rfattarf ö rbund tillstyrker f ö rslagei i denna del.

Kammarr ä tten i G ö teborg, domslolsverkel och Svenska avdelningen av
Iniernaliondlafurisikommissionen f ö rklarar
alt de inte har n ä gon erinran mol f ö rslaget s å viii
ang å r lagpr ö vningen.

Till de iveksamma h ö r
juridiska fakulteisn ä mnden i Lund. N ä mnden anf ö r
att utredningens f ö rslag lill grundlagsf ä stande av domstolars och andra myndigheters lagpr ö vningsr ä ti
synes ge ett adekval uitryck f ö r det
hittillsvarande r ä ttsl ä get. Man torde ocks å kunna anta
alt lagpr ö vningen i forts ä ttningen liksom hittills kommer alt spela en
obelydlig roll i prakiiken. Insikten h ä rom
torde vara en f ö ruts ä ttning f ö r utredningsmajoritetens enighel i
denna fr å ga. Fakullelsn ä mnden fr å gar
sig dock om den myckel å terh å llsamma ut ö vning av lagpr ö vningsr ä lien
som ä r att v ä nta verkligen fyller den avsedda funktionen att utg ö ra ett v ä rn
f ö rde grundl ä ggande fri- och r ä ttigheterna
i tr ä ngda l ä gen. Utredningen framh å ller (s. 109) atl m ö jligheterna
till reell lagpr ö vning minskar ju mindre precist den
ifr å gavarande grundlagsregeln ä r ulformad och n ä mner
som exempel p å vaga gmndlags-regler 2 kap. 12 § andra stycket och 13 S f ö rsta siycket RF. I det f ö rstn ä mnda
stadgandet f ö reskrivs bl. a. alt en r ä ttighetsbegr ä nsning
aldrig f å r str ä cka sig s ä l å ngt att den utg ö r ett hot mot den fria å siktsbildningen s å som
en av

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

folkslyrelsens
grundvalar. Om lagprövningsrälien inle får ulnylljas förrän del är alldeles
uppenbarl all den fria åsiktsbildningen är i fara, är del sior risk all
domslolamas reaklion kommer för senl. För all denna yllersl väsenlliga
grundlagsregel skall kunna upprällhållas, måsle lagprövningen iriida in på ell
siadium, då del är möjligl all stoppa en hotfull utveckling. Lagprövningsrälien
måsle med andra ord ulövas med en viss akliviiei och oräddhel. Något sådani kan
knappasl förväntas av våra vanliga domstolar.

Hovrättenför
Övre Norriand lycker sig i ulredningens argumentering för atl i RF skriva in
lagprövningsrälien kunna ulläsa en belydande tveksamhet om såväl behovei som
lämpligheten av en sådan åtgärd. Är della rikligl har hovrällen full förståelse
för den iveksamhelen. För domstolarnas del är del knappasl nödvändigi med en särskild
beslämmelse.

Svenska
kommunförbundet erinrar om all det i sitt remissyttrande över frioch
rätiighelsulredningens belänkande hävdade att principen om domstolarnas
lagprövningsräti inte borde lagfästas utan all gränsfrågorna mellan
rättstillämpning och politiska avgöranden hade närmare analyserals. Förbundet
anser det kan ifrågasällas, om del nu framlagda förslagei skapar önskvärd
klarhel i dessa avseenden.

Enligt
Landstingsförbundeis mening medför del uppslällda kravet all del skulle kunna
ifrågasättas om ett grundlagsstadgande enligi förslaget har någon egentlig
funklion all fylla. En närmare precisering av vad som skall vara uppenbart är
sålunda av allt att döma omöjlig och om endasi tveksamhet föreligger är del
inle fråga om ell så uppenbart fel alt åsidosättande är tillåtet. Ell inte
oväsentligt kommunall lillämpningsområde kan dock ligga i möjlighelen att pröva
om kravel i 8 kap. 5 S RF - att föreskrifier om t. ex. kommunens åligganden
skall meddelas i lag - är uppfylll.

LO:s
tveksamhet all i grundlagen kodifiera den lagprövningsräti domstolarna har
tillgripit kvarslår. Om förslaget leder lill grundlagsändring på denna punkl,
fömtsälter LO att del i lagens förarbeten myckel klart kommer att framgå att en
judiciell överprövning av riksdagens beslul får ske endasl i yttersta
undantagsfall. Vidare bör uttrycket "uppenbarl" väl definieras.
Riksdagen bör, enligt LO, noga följa en sådan lagändrings prakliska
lillämpning. Svea hovrätt avslyrker förslaget i denna del. Hovrätten anför:

Lagprövning
- med den innebörd begreppei fått i vårt land - ingår i rällssyslemel, och
prövningen är principiellt inte inskränki till atl avse fel av viss
beskaffenhet. En annan sak är atl domslolar och andra myndigheler hillills
varil och säkerligen också i fortsältningen kommer all vara försikliga med all
åsidosätta bestämmelser i lagar eller förordningar såsom siridande mol andra
förfallningsbestämmelser av högre valör. Del har oflasl varil möjligt all med
beaktande t. ex. av vad som förekommit under lagstiftningsarbetet åstadkomma
en s. k. sammanlolkning, som upphäver den befarade normkonflikten (jfr senasi
rällsfallel NJA 1977 s. 288).

Det
har i olika sammanhang hävdats all lagprövning skulle innebära all politisk
makl förs över lill domslolarna. I viss bemärkelse är delta naluriigtvis

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

rikligt,
men del vikliga i lagprövningen är konirollen av ull den poliiisku mukien
uiövus av de orgun som fått den sig unlorirodd och uv ull den uiövus på ell
korrekl säll, "under lagarna" som del hcier i 1 kap. 1 S iredje
slyckel RF. Del prakliska fallel är atl regeringen eller någon underordnad
myndighet hur råkul ulfärda en föreskrift som strider mot vanlig lag. 1 sådunl
full kun lugprövningen sägus ulgöru ell skydd för riksdagens lagsliftningsmakl.
Om det i siällei är fråga om konfliki mellun vanlig lag och grundlag, utgör
lagprövningen ell skydd för den i I kap. I S försia slyckel RF fastslagna
folksuveräniteten.

Som
redan aniytis behövs inte någoi uiiryckligl lagslöd för all lagprövningen
skall komma lill stånd. I frågan om man ändock skall införa ell
grundlagsstadgande i iimnet anför ulredningen på s. 109 all del möler
svårigheter atl formulera en laglexl som förenar eftersträvad klarhel med
önskvärd smidighel i lillämpningen. Hovrullen delur den uppfallningen och anser
all ulredningens förslag lill lydelse av 11 kap. 14 S RF inte uppfyller de
angivna önskemålen; hovrättens invändningar gäller främst andra meningen i
par-agrafen. Såsom anföris ovan kan lagprövningsrälien principielll inle anses
vara inskränki lill all avse endasl uppenbara fel. Och inle ens med bortseende
från den aspekten är paragrafens andra mening någoi bra underiag för en smidig
praxis. Enligi hovrällens mening föder siadgandel fler problem än del löser.

Däremot
kan någon saklig invändning inle resas mol ett sladgande som omfattar endasl
första meningen i den föreslagna puragrafen. En så formulerad bestämmelse
skulle emellerlid - sedd mot bakgrund av hittillsvarande praxis - kunna ge det
felaktiga intrycket all lagprövning var avsedd aii i forlsällningen vara en reguljär
föreleelse.

Riksskatteverket
säger sig ingel ha all tillföra frågan om den närmare innebörden av gällande
praxis om domstolarnas och övriga myndigheters lagprövningsräli. De
föreskrifier och molsvarande som verkei uifärdar efter bemyndigande faller
naluriigtvis också under denna form av normkoniroll. Verkei inslämmer i
ulredningens uppfattning atl del saknas anledning all göra några sakliga
ändringar i lagprövningsrälien. Därmed kvarslär endasl frågan om rådande
rällsläge bör bestå oreglerat eller om det bör kodifieras. En kodifiering är
enligt verkets mening fbrenad med vissa risker. En uttrycklig grundlagsregel
kan i sig få den effekien all lagprövning - trots alt den skall utövas med
restrikliviiel - för de enskilda medborgarna och myndigheiernas Ijänslemän
kommer att framslå som ett mer normall led i myndigheiernas verksamhet.
Förekomsten av ett grundlagssiadgande om lagprövningsrälien skulle därmed också
kunna leda lill att enskilda parier etc. hos domslolar och andra myndigheler
oftare än nu begär au det i ärendei skall företas lagprövning, om inte bifall
kan vinnas i saken redan på maleriell grund. Myndighelerna skulle bl. a. i
sådana fall ivingas att sälla av resurser för undersökning av
lagprövningsfrågan trots atl lagprövning avsetts bli utnyttjad med
restrikliviiel. Den regel om lagprövningsräli som nu föreslagils styrs bl. a.
av utiryck som "något väsentligt hänseende" och "felet är
uppenbarl". Dessa uttryck är enligt verkels mening vaga och svåra alt
motivera så all lolkningen regelmässigl blir den avsedda. Rekvisilen skall
sedan i sin tur appliceras på bl. a. allmänt hållna grundlagsregler som t. ex.
2

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

kap.
12 S andra siycket och 13 S försia siyckei RF - och även en så lill innehållet
vug regel som den föreslagna regeln med förbud mol relroakliv skallelag. Dei
sagda innebär en fara för all innebörden av lagprövningsrälien kun komma alt i
lillämpningen hos under- och mellaninstanser förskjutas i inskränkande eller
utvidgande riklning. Därmed skulle också de högsia domsiolsinstanserna ställas
inför arbetsuppgifter med svåröverblickbara konsekvenser för dessu domsiolurs
roll. Verket framhåller i summunhanget ull högsiu domstolen (beiänkundei s.
105) har ullryckl ivekun i frågun om en tidigare föreslagen lagreglering av
saken skulle medge en tillräckligt differentierad lillämpning. Verkei anser
all även del nu föreliggande förslaget ger anledning till sådan Ivekan. Verkei
framhåller vidare atl den föreslagna lagregeln knappasl ger uttryck för den av
högsta domstolen lidigare understrukna principen au av förvaliningsmyndighel
utfärdade föreskrifier lorde kunna underkännas även om ell formfel som har
begåtts vid föreskrifternas tillkomst inle kan belecknas som grovt. Den
föreslagna föreskriften förutsätter nämligen ett "väsentligt" formfel
vid en föreskrifts tillkomst för all denna skall kunna åsidosällas. Verkei
anser all vad därefter uttalas om atl felet beiräffande lag eller förordning
mäsle vara "uppenbarl" inle synes ha någon entydig innebörd såvitt
rör av förvaltningsmyndigheter uifärdade föreskrifter. I allt fall kan inte den
av högsia domstolen hävdade principen anses ha kommii till ullryck i
paragrafen. Det försia ledel av paragrafen har ansetts som en regel snarare om
lagtolkning än om lagprövning (jfr prop. 1975/76:209 s.92 och 211).
Ulredningen synes inte närmare ha övervägl vilken betydelse kodifiering i
grundlag av denna laglolkningsregel ev. kan fä för andra laglolkningsproblem
och lagstiftarens ställning lill dessa renl generellt. Verkei anser alt del kan
ifrågasättas om denna i och för sig självklara regel om hur lag skall lolkas i
ell avseende bör göras till föremål för lagstiftning utan närmare övervägande
av berörda effekier. Sammanfattningsvis anser verket atl övervägande skäl
lalar mol atl en kodifiering av lagprövningsrälien nu genomförs. Enligt verkets
mening bör man avvakia de yUeriigare erfarenheter av den konstitutionella
praxis och den rättspraxis som kan utvecklas i anslutning lill 1974 års RF
särskilt i fråga om dess reglering av de medborgerliga rällighelerna innan en
kodifiering av lagprövningsrälien på nyu aktualiseras. JO anför:

1
yttrande över 1973 års fri- och raiiighelsulrednings betänkande "Medborgeriiga
fri- och rättigheter; regeringsformen" harjag lagit ställning emoi eu där
framlagl förslag au lagfästa en rätt för domstolar och andra myndigheler atl
ingå i prövning om föreskrifts överensstämmelse med grundlag eller annan
överordnad författning.

Jag
har alltjämt samma åsikt och kan därför inle tillstyrka rällighelsskyddsuiredningens
förslag. Jag vill ytterligare säga följande.

Ulredningen
hävdar all dess förslag enbart kodifierar gällande rält. Den lagprövningsräti
som f n. antages exisiera haremellertid inte något preciserat

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

innehåll.
Rällspruxis, om med dellu skull förslås uvgörunden uv högsiu domsiolen och
regeringsrällen, är myckel spursum i ulll full i vud rör grundlugsenlighelcn uv
lug. Ålskilligu spörsmål slår därför hell olöslu, inic minsi gäller dellu
frågun hur man skall se på giliighelen uv äldre lugregler. Ulredningen har på
inlel sätt försökt ge sig i kast med dessa problem.

En
punkl i förslaget som särskili kräver närmure belysning ur domsiols eller annan
myndighets behörighel all vägra lillämpa kommunal föreskrift på grund UV fel i
mulerielli hänseende eller vid föreskriftens tillkomst. Kommunala beslul, även
normbeslui, kan ju överklagas i därför sludgad ordning. Om besvär inte unföris
inom lugu lid eller unförda besvär ogillats, måste i varje fall huvudregeln
varu atl beslulels giltighei inle längre kun ifrågasättas. Räiiigheisskyddsulredningen
avser förmodligen inle uu derus förslug skall innefalla något nyll, förul inie
existerande unduniag från huvudregeln, men förslagei är ägnal all viicka
huvudbry och bör i varje läll inie lagfästas ulan ytteriigare undersökning.

Länsstyrelsen
i Stockholms län delur ulredningens uppfattning atl ell syslem med särskilda
för fa 11 n i ngsdo m s to I a rellerdylikl inle är lämpligt hos oss. En sådun
ordning skulle sannolikt politisera lagprövningen. Också läiisstvretsen i
Kronobergs län delar ulredningens uppfattning all ell syslem med
författningsdomstol inle bör införas.

Av
annan åsikt är juridiska fakullelsnämnden i Lund som finner det förvånande alt
ulredningen ulan egenilig molivering avvisar lunken på inrällande av en
förfaiiningsdomslol. En sådan domstol, sammansatt av både yrkesdomare och
ledamöter valda av riksdagen, skulle kunna få erforderlig auktoritet för all
ulöva lagprövningsrälien på ett självständigt säll och därigenom värna om de
grundläggande fri- och rällighelerna även i sådana kriiiska siiuaiioner, då
räilighetsskyddel verkligen behövs. Fakultets-nämnden vill sålunda med kraft
underslryka all frågan om inrällande av en författningsdomstol inte som
hillills bör avfärdas med alt den "inte är akluell" ulan i slället
bör bli föremål för allvarliga sakliga överväganden.

Medborgarrälisrördsen
anser att den enskilde har mycket begränsade möjligheler all på ett effektivt
sätl åberopa del skydd gmndlagen i ett särskilt fall ger honom. Del behövs
enligt organisationen domsiolarsom kan pröva en skedd rältighetskränkning.
Frågan om ett förfatlningsdomsiolssyslem av någon art avvisas av
rättighetsskyddsutredningen. Huvudmotivet är atl de rältslillämpande organen
inle får ha vad ulredningen kallar politisk makl. Medborgarräitsrörelsen
nolerarail ulredningen upprepardel i olika sammanhang åberopade argumenlet mot
alla slag av författningsdomstolar, nämligen au risk föreligger för en
polilisering av domstolarna. Givet sägs vara atl, vid en domsiolskontroll av
atl myndigheler på olika nivåer inte har överträtt grundlagens regler, det inte
kan undvikas att domstolarna då och då slälls inför spörsmål med politisk
aktualitet och även spörsmål som kan vara politiskt infekterade. Domslolens
beslut kan i dylika fall få politisk belydelse. Så är emellertid redan nu
förhållandel i många lägen och riskerna för en ökad poliiisk belaslning av
domslolarna skall enligt organisationen ime överdrivas. Enligt
Medborgarräiisrörelsens mening måsle man på denna punkl la några

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

risker.
Vilkel iniresse hur medborgarna uv un domslolarna aldrig utsätts fbr någon
politisk belaslning, om prisel därför är ull medborgurnu icke ges någon
prukiisk möjlighel ull få skydd hos domsiol? Medborguren kan nu ej få
rältsligen prövat om myndigheien gjort inirång i huns grundlagsskyddade rälligheler.
Vud är grundlugsskyddel värt, när det ej kan åberopas av den enskilde lill
vinnande uv rällelse. Sverige är nu i ell märkligl liige. Allu invånare i
Sverige kan hos Europarådels kommission för de mänskliga rällighelerna åberopa
Europarådels människorälligheiskonveniion och där begära ålgärder mol Sverige
därför all svensk myndighei överträtt konventionen genom att göra inirång i
vederbörandes enligt konventionen skyddade rättigheter. Däremoi saknar samme
person möjlighel all i ärendei vända sig lill svenskl organ och där åberopa den
svenska regeringsformens rälligheler för all få rällelse.
Medborgarräitsrörelsen anser ull dennu situation i längden är ohållbar för
Sverige som rällsslat.

Flera
remissinsianser har lagil upp kravel all föreskrift som har beslulals av
riksdagen eller regeringen skall sättas åt sidan bara om fe let är uppenbarl.

SACO/SR
uttalar atl det är värdefullt all författningar stiftade av riksdag eller
regering måste vara uppenbart lagstridiga för all kunna åsidosällas. En mer
långtgående lagprövningsräti skulle innebära risker för en politisering av
domaruinämningarna.

Uppenbarhelskravel
kriliseras i några yllranden. Regeringsråden Pelrén och Wennergren anmärker alt
kravel innebär alt de två högsta statsorganen vid sin normgivning skulle
åtnjuta en siörre felmarginal än andra organ med normgivningsmakt. En sädan
olikbehandling synes icke förenlig med den grundläggande bestämmelsen i RF:s
portalparagraf En regel om lagprövning måste nämligen ses som ell uifiöde av
principsiadgandei i 1 kap. 1 S RF om alt den offentliga makten ulövas under
lagarna. Del kan därvidlag icke gälla olika regler för olika normgivare. Alla
som fattar normativa beslut måste vara i lika mån förpliktade alt hålla sig
inom den i nyssnämnda grundlagsbud anvisade ramen. Mol denna bakgrund är det
ofrånkomligt att andra meningen i den föreslagna paragrafen utgår. Skall krav
på all felet hos den prövade normen är uppenbart uppställas som förutsäuning
för att normen ej skall tillämpas, måste della villkor gälla lika vid alla
normprövningar. Del måsle emellertid förutsättas som självklarl alt domstol
eller annan myndighet icke lar ell så allvarligl sleg som atl underlåla all
lillämpa en norm ulan all den har blivit övertygad om alt ell fel förelupil.
Ett särskilt uppenbarkriterium blir därför överflödigt.

Juridiska
fakullelsnämnden i Siockholm noterar att rättighetsskyddsutredningen med
åberopande av skilda uttalanden - bl. a. av de båda högsta domstolarna - i
tidigare lagsliftningssammanhang emfatiskt fastslår all dess förslag utgör en
kodifiering av gällande rätl. Fakultetsnämnden erinrarom att bl. a. juridiska
fakulteten i Stockholm var av annan mening vad gäller det s. k.
uppenbarhetsrekvisitet i 1975 års snariika förslag. Fakulteten anförde därvid

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

också
sakliga skäl mol uppslällundei uv ell sådani rekvisil. Rällighelsskyddsuiredningens
förslag lill besiämmelserom lagprövning är lydligivis resullalei av en politisk
kompromiss, vilkel begränsar möjlighelerna all åsiadkomma förändringar i
förslagei. Fakulteisnämnden anser del i della läge föga meningsfullt alt åler
argumentera i denna fråga, som har blivit allsidigl belysl i samband med
behandlingen av 1975 års förslag. Även om nämnden sålunda förordar atl
uppenbarheisrekvisilel ulgår, vill nämnden inle motsätta sig en lagstiftning
enligt förslaget, om alternativet är ull frågun om grundlagsfästande av
lagprövningsrälien hell får falla.

Sveriges
industriförbund och Svenska orhctsgivareföreningen anmärker all förslaget
innebär att de två högsia statsorganen riksdag och regering skall ges en större
felmarginal än andra organ som beslutar normativa föreskrifter. Medborgurnu har
emellerlid uppenbarligen anspråk på un ullu myndigheler håller sig inom den ram
som är dem anvisade i grundlag och annorslädes vid normgivning, även riksdag
och regering. Del finns icke någon anledning all härvidlag göra någon skillnad
mellan olika organ. Ärdet klariagi all fbreskrift är till form eller innehåll
olaglig, skull den inle lillämpus, oavsell vilkel organ som är upphovei lill föreskriften.
Organisaiionernu föreslår durför ull sisla meningen i den föreslagna
föreskriften får uigå. Del ärav viki ull RF:s regler om lagprövning är lydliga
och inle ger ulrymme för politiska värderingar då den rältslillämpande
myndigheten skall la ställning lill om något fel förelupil. Uttryckel "i
något väsentligt hänseende" kan ur dennu synpunkt kritiserus såsom alltför
vagl. Organisaiionernu unser det önskvärt med en meru precis formulering.

Också
Medborgarräitsrörelsen förklarar all förslaget innebär all man vid lagprövning
skall slälla lägre krav på riksdag och regering än på undra organ som besluiar
generella föreskrifter. Enligi organisulionens mening ur dennu Slåndpunkl
ohållbar. Tväriom måsle man kunna slälla de slörsla krav på riksdag och regering
då del gäller alt noggranl fblja de föreskrifter som bl. a. grundlagarna
innehåller, t. ex. rörande dessa organs medverkan i lagstiftandet.
Organisalionen måsie sålunda besläml molsäila sig regeln i den föreslagna
paragrafens andra mening all förekomslen uv "uppenburi" fel skull
vara en förulsäiining för au vid prövning av lagenligheten av norm beslutad av
riksdagen eller regeringen denna icke skall lillämpas. Är riksdags-eller
regeringsföreskriften felaktig, skall den inte lillämpas.

JKharen
närmasi molsall uppfaiining. Enligt hans mening kan skillnaden mellan en
föreskrift som har beslutals av riksdagen eller regeringen och en föreskrift av
lägre dignitet diskuteras. Med den föreslagna regeln finns det en risk för att
tillämpande myndigheter och organ underlåter all tillämpa föreskrifter av lägre
dignitet i en ulsiräckning som inle kan vara avsedd. Eftersom det många gånger
kan vara svårt all avgöra eller vara yllersl diskutabell huruvida ell fel är
för handen, lämnas fallel öppel för bedömningar och värderingar som kan vara
subjektivt färgade eller osakliga, ja de kan I.o.m. vara politiska. Man kan
exempelvis tänka på föreskrifier.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

uilurdude
uv sociulslyrelsen, rikspolisstyrelsen, riksskatieverkei, kommuner osv. Enligi
JK tulur dessa synpunkier för ell krav på "uppenbarhel" över hela
linjen. Sumiidigi ur det emellertid givet ull den tröskel som bör varu pusserud
innun en fbreskrift fåråsidosällus inie kan undgå all påverkas uv frågun vem
som beslulal föreskriften. Med hänsyn till au frågan om eu åsidosuiiunde uv
föreskriften normalt kan förutsättas t sisia hand komma alt prövas av domstol
eller unnal kvalificeral orgun unser JK ulredningens förslag kunnu godius.
Domstolsverket lur upp en frågu om hur föreskriften om lagprövning skull
lillämpas i prakiiken. Närdelgälleren föreskrift som har beslulals uv
regeringen eller riksdagen skall lillämpning uv föreskriften underiåtas endusi
om felet ar uppenbart. Atl ell sådani fel skulle förekomma utan all det har
upptäckts och rällals är i prakiiken i del närmasle olänkbart. Det finns durför
inle någon anledning för en domstol eller myndighei all självmani efterforska
hur en sådan föreskrift har kommii lill. Om en part framställer yrkunde i della
hänseende bör del få ankomma på honom au framlägga del material som tyder på
att föreskriften inle skall tillämpas. När föreskriften har beslulals av en
förvaltningsmyndighet eller kommun är risken enligt verkei siörre för all fel
har förekommii än när det gäller en föreskrift som har beslutats av regeringen
eller riksdagen. Domstolen eller myndigheten är skyldig all åsidosälia
föreskrifien, även om felel inie kan betecknas som uppenbart. Dessa
förhållanden bör emellertid enligt domstolsverkels mening inie föra med sig alt
domslolar eller myndigheler avsätter lid lill au självmani efterforska ev. fel.
En part, som framställer ell yrkande om au föreskriften inle skall lillämpas,
bör även i dessa fall vara skyldig alt lillhanduhållu utredning om de
förhållanden han åberopar.

5
Lagrådsgranskningen

Rältighetsskyddsutredningens
förslag har i denna del fåll ell övervägande posilivi mottagande av
remissinstanserna. Della gäller alla de huvudfrågor ulredningen har lagil upp,
nämligen frågan om en återgång från en fakultativ lill en obligalorisk
lagrådsgranskning, frågan om vilka författningar som lagrådsgranskningen bör
omfatia, frågan om lagrådsgranskningens inriktning och om denna bör anges i RF
samt frågan om lagrådets sammansättning och arbetsformer.

Frågun
om en återgång från den nuvarande fakultativa lagrådsgranskningen lill en
obligatorisk behandlas i mnga yllranden. En majorilel bland remissinsianserna
ansluter sig därvid till rätlighetsskyddsutredningens förslag. Några inslanser
förordar en ordning som ligger närmare del tidigare obligatoriet. Eu par
remissinsianser intar en mellanställning, medan en instans ifrågasätter
lagrådsgranskningen över huvud laget.

De
lill rältighetsskyddsutredningens förslag posiliva instanserna år högsia
domsiolen, regeringsrällen, kammarräiierna i Göleborg och Sundsvall, dom-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

siolsverkel, ÖB, rik.sförsäkring.sveikei,
riksskaiieverkei. juridiska fåkiitieis-iiänuiden i Uppsala,
samhätlsvelciiskapliga fakullelsnämnden i Lund, länsstyrelserna i Siockholms,
Kronobergs och Hallands län. Svenska kommunförbundei. SACÖ/SR.
Svenska,föreiagares riksförbund. Pressens samarbeisnämiid saml Sveriges
förjåliaiförbund.

JK förordar en lösning med inslag från båda
utredningsförslagen. Juridiska Jakulieisnänmden I Lund uttalar sig närmast för
lagrådsutredningens förslag men vill inle motsiillu sig rältighetsskyddsutredningens.

Till lösningen med cu obligulorium unsluier sig Svea
hovräu, länssiyrelsen i Uppsala län, Sveriges industriförbund och Svenska
arbetsgivareföreningen, LRF, Svenska avdelningen av tnieinaiioiidta
jurisikommisslonen sumt Medhor-garrätisrörelsen.

Blund de inslanser som tillstyrker eller godiar rällighelsskyddsuiredningens
lösning ar som framgåti högsta domsiolen. Domstolen anseratt den metod förull
besiämma granskningsverksumheiens omfultning som utredningen hur vall enligt
domstolens uppfattning har avgörande fördelar jiimfört med övriga berörda
alternativ. Den föranleder därför inle någon erinran från domslolens sida. Med
den valdu metoden bör också det område inom vilkel lugrådeis hörunde skall
förekomma lämpligen beslämmas enligi de principer som ulredningen har angivii.

Regeringsrällen framhåller ull en vikiig fråga, lill
vilken ställning måsle las, arom föreskriften om lagrådsgrunskningsområdel
skall skrivas som en skall-eller som en bör-regel. Rätiighetsskyddsutredningen
har stannat för del senare alternalivet och dellu då främst för uti en lag som
ej har lagrådsgran-skals inle skall kunna underkännas på grund härav vid en
lagprövning i samband med dess lillämpning. Regeringsrätten anser atl
ulredningens grundsyn på frågan har fog för sig och kan därför lillsiyrka en
bör-regel och delta sä myckel hellre som en bör-regel lorde komma alt
lillgodose syflel med regleringen lika bra som en skall-regel, i all synnerhet
som det åligger riksdugen ull pröva om en lag kun antas ulan lagrådsgranskning.
Utredningen anför om sill förslag (s. 139) alt del innebär en reglering med
karaklär av principlösning. Avgörande för om ett lugförslag skall
lagrådsgrunskas eller ej blir inte om det hör till en viss lyp av föreskrifter,
bestämd lill sin konstitutionella karaklär, ulan i stället om förslaget fyller
vissa på principiella grunder formulerade krav på t. ex. innebörd, räckvidd
eller verkningar. Regeringsrällen kan ansluta sig till förslaget och gör del så
myckel hellre som del innebär alt alla lagar enligt 8 kap. 3 S och 11 kap. RF i
princip kommer att omfattas. Regeringsrällen delar rätlighetsskyddsutredningens
uppfattning alt det sätl att bestämma lagrådets granskningsområde som
ulredningen föreslår säkerligen ger, teoretiskt sell, bätire möjlighel än någon
annan av de diskuterade metoderna all nå del uppslällda målel all lagrådel
granskar jusl de förslag som bäst behöver dess granskning och inga undra.

Kammarräiien i Göteborg unför:

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Den
nuvurunde ordningen med fukulluiiv lugrådsgrunskning moiiverudcs bl.u. med
principiellu urgumeni. Som redovisas i beiänkundei (s. 132) framhölls i prop.
1970:24 angående övergång lill fukulluiiv lagrådsgranskning all del inic var
förenligl med en fullt konsekveni purlumenlurism ull lilllbrsiikru cll organ, soni
suknur puriumenlurisk förtinkring, en ovillkorlig räll all yllru sig i vissu
lugslifining.ssammannang. Ulredningen synes emellertid inle ha hull lill
uppgift ull prövu denna grundliiggande frågu, utun dess uppdrug har vuril
begränsal lill frågan om hur områdel för en obligalorisk lagrådsgranskning
lämpligen skall uvgränsus. Med hänsyn härtill avslår också kammarrätten frän
ull gå närmare in på den grundläggande frågun.

Trois
de ulgångspunkier som utredningen sålundu hur huft innebär dess förslug
knuppusi någon ålergång lill obliguiorisk lugrådsgrunskning i sirikl mening.
Något preciserut område, inom vilkel grunskning ulllid skall ske, finns inte.
Härtill kommer ull lugregeln genom unvändandel uv ordel "bör" har
fåll karakiuren uv cn rekommendution. Ändå lorde man kunnu utgå ifrån ull
lugrådsgrunskning kommer ull ske i slorl scll i den omfuilning som förulsalls.
1 dennu riklning verkur dels den moiiveringsskyldighei som skall föreligga för
regeringen i fall då lagrådsremiss underlåts, dels möjligheler för cn
uiskollsminoritci uu genomdrivu lugrådsgrunskning. En fördel med den valda
lösningen är an del aldrig lagprövningsvis kan göras gällande all lagen är
ogiltig därför ull den inle hur grunskuis uv lugrådei. Vud sålundu föreslås
föranleder i och for sig ingen erinrun från kummurräiiens sida.

Kainmarräiieii
i Sundsvall anser alt den av rättighelsskyddsulredningen valda lösningen ur
förenad med fördelar. Del finns uniedning räkna med alt den kommer an medföra
atl de lagförslag som avses bli föremål för grunskning också blir granskade. De
garantier härför som finns inbyggda i förslaget torde varu lillriickliga för
att åsludkommu della.

Riksskatieverkei
tillstyrker rätlighetsskyddsutredningens förslag om en fakultativ
lagrådsgranskning över ell omfattande lagområde. Förslaget atl
lagrådsgranskningen skall kunna avse bl. a. all den lagsiiftning som grundas på
8 kap. 3 S RF avspeglar den allt vikligare roll som denna form av
offentligrätlslig lagsiiftning numera har fåll. En juridisk granskning av sådan
lagsiiftning bör generellt sell ha en positiv inverkan på lagsliftningens
tekniska kvalitet. Från de synpunkier riksskalteverkei har all förelräda finns
givetvis ingel alt erinra mot detla.

Lånsslyrelsen
i Siockholms län anför:

De
principiella belänkligheiema beträffande en obligalorisk lagrädsgranskning
iigde giliighei då lugrådeis ställning var oklar. De bör enligt länsstyrelsens
mening förlora sin siyrka om man i laglexl på ett klan och adekval säll ger
Ullryck föratt lagrådel skall ge råd endusi i rättsiigu och lagiekniska frågor.
Lagrådels legaltekniska granskningsverksamhet upplånas som synnerligen
betydelsefull bland de flesta av dem som är såna au tillämpa lagarna.
Genomgången lagrådsgranskning borgar i vida kretsar för en fullgod juridisk
lagstifiningsprodukt och ulgör i mångas ögon en gurunli för all
rälissäker-heiens kruv iukiiugiis vid lagens lillkomsi. Länsstyrelsen är
emellertid, trots sin upplänning om del stora värdel hos lagrådsgranskningen,
inie beredd atl för dagen yrku på ett återinförande av obligaioriei.
Visserligen har enligt ulredningen de förhoppningar om en mer välrikiad
lagrådsgranskning som

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

knutits
till 1971 års reform inte rikligl infrials. Endust ell parensiaka vikliga
förslag utanför del gamla onyunserude obliguiorisku områdel hur remillerats
lill lagrådel, och betydelsefull lagstiftning inom del lidigare granskningsområdei
hur lillkommil uiun lagrådets medverkan. Men det lorde enligt länssiyrel.sens
mening ännu varu för lidigi ull bedömu de prakliska konsekvenserna UV atl
grunskningen gjorts fakuliaiiv. Med hänsyn härtill och till del mer långsikligu
perspekliv som bör unluggas när del gäller grundlagsändringar kan del vara
klokt all låla frågan om ell eventuellt ålerinförunde uv en obligalorisk
lagrädsgranskning anstå till dess man vunnil yllerligure erfurenhet UV del mer
fiexibla fakulialiva sysiemel.

Länsstyrelsen
i Kronobergs län anser alt del nuvarande sysiemel med fukulluiiv
lagrådsgranskning uppenbarligen har medförl alt lagförslag, som sakligt sett
hade bort remiueras lill lagrådet, inlc har kommii under dess granskning.
Efiersom syflel med en lagrådsremiss är all regeringen skall få råd i rällsliga
och lagleknisku frågor, är del enligt länsstyrelsens mening värdefullt med ett
syslem med lugrådsgrunskning i den omfallning som ulredningen föreslagil.
Länsstyrelsen i Hallands län tillslyrker riilligheisskyddsutredningens förslag
i dennu del.

Svenska
föreiagares riksförbund noterar med lillfredsslällelse rältighetsskyddsutredningens
förslag, som sägs i många siycken innebära en ålergång lill obligatorisk
lugrådsgrunskning.

Pressens
samarbetsnämnd tillstyrker rättighelsulredningens förslag all yllrande uv
lagrådel bör inhämias, innan riksdagen beslutar grundlag om iryckfrihelen, lag
om begränsning av rälien atl la del av ullmännu hundlingar och annun lag som
angår begränsning av någon av de grundläggunde fri- och rällighelerna.

Också
Sveriges författarförbund tillstyrker förslaget. För de lagstiftnings-områden
som förbundel har au bevaka har nuvarande ordning i fråga om lagrådsgranskningen
i prakiiken visal sig synnerligen olycklig. Lagskriv-ningsskickligheten i
landet har knappasl ökal underde senusle decennierna. Den oerhörda
ansvällningen uv lagstiftningen har medfört all åiskilliga författningar las
fram under lidspress och handläggs av ijänslemän med begränsud erfarenhel av så
väl del berörda ämnesomrädei som av lagsiiftningsarbeiei som sådani. Den
förenkling uv lagspråkel som på goda grunder har eftersträvats har samiidigi
inneburil en fara efiersom språklig enkelhel inte alllid leder lill klarhel
beiräffande innehåll och syfte. Förfaiiarförbundel vill som enda exempel peka
på konsekvenserna av den nuvarande ordningen för den senaste ändringen av
upphovsrätlslagen.

En
av de inslanser som intar en mellanställning är y/T som anför:

Som
rällighetsskyddsutredningen framhåller bör lagrådsgranskningen självfallel
omfatta endasl sådana lagförslug som verkligen är i behov därav medun övriga
förslag undanlages. Hur man lämpligast skall uppnå della mål är en svår och
vansklig fråga. Valel slår i princip mellan någon form av obligalorium och en
"principlösning" av rätlighetsskyddsutredningens

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

modell.

Eu
system med obliguloriskl grunskningsområde hur giveivis siora fördelur. Del
riskerar dock län all bli ulllför bundel och slelbeni. Å ena sidun kan -
exempelvis - nya ämnesområden lillkomma i lagslifiningen belräffunde vilka
lagrådels hörande framslår som lika väl moliverai som belräffunde lagförslag,
vilka omfuuus av obligaioriei. Visserligen kun lagrådel ändå höras (fakullaiivi),
men den ökade rättssäkerhet och slabililel i sysiemel .som följer av ell
obligulorium suknus. Ell införlivande med del obliguloriska områdel skulle
vidare kravu grundlagsändring. Å andru sidan kan lugförslag inom del
obliguloriska områdel, l. e:

Även
en principlösning av det slug som räiiigheisskyddsulredningen förordar har både
fördelar och nackdelar. Till fördelarna hör främsi atl sysiemel är mer
elastiskt så uu anpassning lällare kan ske lill rådande förhållanden och behov.
Den störsla nackdelen är all lagrådels hörande blir beroende av överväganden
och värderingar i varje särskilt fall, vilkel kan leda lill Ull man lager lör
läll på frågan om lagrådsremiss och av ovidkommande skäl underlåter sådan i
alllför stor utsträckning. Detla galler ålminsione i viss niån även om mun
godiuger ulredningens förslag om moiiveringsplikt för regeringen och irois den
redan befinlliga möjligheten för ulskoltsminoriiet i riksdagen att få lill
stånd en remiss lill lagrådel. I förevarande avseende villjag erinra all redan
lillämpningen av den i 8 kap. 18 S undra slyckel i förslagei upplagna
huvudregeln kräver överviiganden, i det all förutsäuning är atl lagen befinnes
vara "viktig för enskilda eller från allmän synpunki". Denna
bedömning lämnar friu ulrymme för avgöranden på ovidkommande grunder. Men
dessulom skull i vurje särskilt fall prövas om en undaniagssiluution
föreligger. Della ur fallel om lagrådels hörande "skulle sakna betydelse
på grund av frågans beskaffenhei eller fördröja lagstiftningsfrågans behandling
så, all avsevärl men skulle uppkomma". Också della avgörande kan komma all
beslämmas uv mindre relevania skäl. Sammanlaget kan man sägu alt förslugel
knappast utgör en lillräcklig garanti for all lagrådets yllrande alltid
inhämtas när så bör ske. Man löper risk att förr eller senare åter befinna sig
i dagens läge, som är en följd av del fakultativa systemet.

Såväl
lagrådsutredningens som rällighelsskyddsuiredningens förslag innehåller
värdefulla inslag men valet behöver naturligtvis inte stå mellan dessa två
alternativ. En lösning som innehåller inslag från båda alternativen kan vara
överlägsen. Min principiella uigångspunki innebär siarka sympalier för
lagrådsutredningens förslag. Skälet härtill är främsi atl endast ett i grundlag
inskrivet och ålminsione lill någon del klart definierat obligatoriskt lagrådsområde
fullt ul uppfyller de syften som ligger bakom grundlagsregleringen på della
område. Samiidigi är del hell uppenbart att ett obligatoriskt granskningsområde
inie kan beskrivas genom en uppräkning eller annan exakl beskrivning. Områdel
måste i siällei - ålminsione delvis - beskrivas genom regler som innebär all
granskningen är obligalorisk om lagförslagel uppfyller

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

vissa
krav på exempelvis innebörd, räckvidd eller verkningar. 1 denna siluulion är en
uv rällighelsskyddsuiredningens grundliiggande lunkur viisenilig, nämligen den
atl underiålenhet alt höra lugrådei aldrig får innebära all en rällslillämpande
myndighei kan betrakta lagen som ogillig. Del slulliga avgörandel av frågan om
lagrådel skall höras läggs hos riksdagen. Som ell led i samma tanke får ses atl
regeringen enligt ulredningens förslag skall vara skyldig att i vissa fall
redovisa skalen lill all ell lagförslag inie remitterats lill lagrådel.

Juridiska,fakullelsnämnden
I Siockholm anser atl svårigheten atl avgränsa områdel för en obligatorisk
lagrådsgranskning på ett adekval sätt har resuileral i au rättighetsskyddsutredningen
har vall atl föreslå en i princip fakultativ granskning men med en
rekommendalion att lagrådets yttrande inhämias innan riksdagen beslutar lag,
som tillhör någon av eu antal uppräknade typer. Fakuhetsnämnden beklagar atl
ulredningen inte lyckals finna någon formel fbr att garanlera alt lagrådel hörs
i sådana lagsiiftnings-frågor där detla mera generellt är befogat. Ett sysiem
med en grupp av föreskrifter, som skulle omfaiias av en obligatorisk
lagrådsgranskning, kompletterad med en annan grupp av föreskrifier, där remiss
lill lagrådet skulle rekommenderas, anges ha vunnil sympalier inom
rättighelsskyddsulredningen men dock ha övergivits. Fakultetsnämnden anser alt
en sådan lösning principielll hade varil att föredraga och beklagar att utredningen
-med visst frångående av direkliven - inte har ansell sig kunna presentera
något förslag i denna riklning. Eftersom den föreslagna ordningen dock är
överiägsen nuvarande system, vill fakulteisnämnden inte motsätta sig atl den
valda principlösningen, som lorde vara resultatet av en politisk kompromiss,
genomförs.

Svea
hovräll hör lill de instanser som förordar en obligatorisk lagrådsgranskning.
Hovrätten delar inte rältighetsskyddsutredningens betänkligheter mol
införandel av en sirikl obligalorisk granskning. Det finns ingen anledning atl
anta all regeringen underlåter remiss lill lagrådet när lagen uttryckligen
föreskriver sådan. Risken atl lag skall befinnas ogiltig på grund av atl
lagrådel inte hörts behöver med andra ord inle tillmätas praklisk vikt.
tfövräiten förordar en uttrycklig föreskrift om skyldighet för regeringen all i
vissa fall höra lagrådet.

Länssiyrelsen
i Uppsala län konslalerar atl rällighetsskyddsutredningen inte har förordat att
den tidigare obligatoriska lagrådsgranskningen ålerinförs, trots alt
departementschefen i direktiven angav atl siarka skäl talade för ett
återinförande av en obligatorisk medverkan av lagrådel i lagstiftningsarbetet.
Lagrådsutredningen, vars yttrande ligger till grund för rätlighetsskyddsutredningens
ställningstagande, har i sitt yttrande utgått från all en obligalorisk
lagrådsgranskning skulle införas på vissa lagsiiftningsområden och på grund
härav i denna del inriktat sig på hur en avgränsning av del obligatoriska
granskningsområdet skulle ske. Länsstyrelsen finner i likhet med departementschefen
att starka skäl föreligger fbr ett återinförande av den obligaloriska
lagrådsgranskningen. Länsstyrelsen tillslyrker att avgränsningen av 25 Riksdagen 1978/79. I saml. Nr
195

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

områdel
för en obligalorisk lagrådsgranskning sker enligi del alternativ som
lagrådsuiredningen förordar.

Sveriges
Indusiriförbund och Svenska arbeisgivareföreningen menar all det efter del au
den obligatoriska lagrådsgranskningen avskaffades år 1971 alli oftare kunde
förmärkas lekniska brisler i lagsliftningsprodukierna. Vid sidan om den höga
lagsliftningslaklen orsukude den näslan fullständiga frånvaron av lagrådets
granskningsverksamhel denna utveckling. Organisutionerna känner följaktligen
stor lillfredsslällelse när det nu föreslås regler som skall ha lill effeki au
öka lagrådets deltagande i lagstiftningens utformning. Organisalionerna
tillstyrker rätlighetsskyddsutredningens förslag med följande reservaiioner.
Såviii angår områdel för lagrådets granskning förordar organisalionerna
lagrådsutredningens förslag sådant det är ulformui i 8 kup. 19 S RF framför
rältighetsskyddsutredningens och della av ivå skäl. Lagrådsulredningens
förslag garanterar i högre grad en "obligalorisk" lagrådsgranskning
lill följd av att lagrådets yttrande "skall" inhämias vid vissu
bestämda lagstiftningsfrågor. Rältighetsskyddsutredningens förslag med
"bör"-regler och förklaringsskyldighet för regeringen i vissa
situationer riskerar all utvecklas mol det fakultativa sysiem som råder i dag
när i. ex. lagsliftningslaklen av olika anledningar blir hög. Vidare är
bedömningen huruvida en lag är "vikiig för enskilda eller för allmän
synpunki" ägnad atl inrymma väl stor skönsmässighet för att utgöra
undantagsgrund i ett grundlagsstadgande.

LRF
anser att den obligaloriska lagrådsgranskningen bör ålerinföras.
Lagsliftningslaklen har efter år 1971 varil hög. Lagar har utformats på ett
sådani säll all de fåll karaklär av "ramlag" eller all de innehåller
generalklausuler som lämnar slorl ulrymme for de rältslillämpande organen,
vilkel har väckt farhågor för rättssäkerheten. 1 direkliven för
rättighetsskyddsutredningen framhåller departementschefen att starka skäl
finns för ell återinförande av en obligalorisk lagrådsgranskning. Ulredningens
förslag innebär inte ett sådant återinförande. LRF anser i likhet med
departementschefen alt skäl föreligger för att återinföra en obligalorisk
lagrådsgranskning. Lagrådsutredningen har förutsatt all obligalorisk
lagrådsgranskning skulle införas på vissa områden och dess arbete har varit
inställt på avgränsningsproblem sammanhängande härmed.

Svenska
avdelningen av IniernaiioneUa jurisikommisslonen understryker vad
rättighelsskyddsulredningen anför om atl lagrådets verksamhet är värdefull som
ett led i arbelet på att få fram fullgoda lagförslag saml att granskningen i
lagrådel är en garanii för alt rällssäkerhetsiniresset samt kravel på enhetlighet,
konsekvens och klarhet i rällssyslemel iakttas. Avdelningen anser emellertid
att ulredningens argumentering i fråga om nackdelarna med obligatorisk
lagrådsgranskning inle är övertygande. Risken för att det skulle förekomma fall
där domslolarna skulle frånkänna en lag verkan, därför atl den inte granskats
av lagrådet, måste bedömas som minimal. Även om utredningen bemödat sig att finna
ell fullgott alternativ till obligalorisk granskning är dock del framlagda
förslaget inle sådani alt avdelningen finner del godtagbart. Avdelningen anser
all obligalorisk lagrådsremiss bör före-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

komma
inom de lugområden som anges i ulredningens lörslag.

Medboigarräitsrördsen
anser all lagrådels hörande i princip bör vara obligatoriskt. Prakliska
svårigheler kan vållas därav all lagrådets kapacilel kun kommu all inte ulllid
räcka lill för grunskning av alla de lagförslag som ifrågakommer för grunskning.
Enligi orgunisalionens mening bör det överlåtas lill lagrådet ull, fbr den
händelse dess arbetskapacitet skulle överansträngas, självi tu ställning lill
vilka förslag som skall behandlas mera ingående. Ell sådani urval uv lugrådei
är atl föredra framför ett urval företaget av en renl politisk instans som
regeringen. Denna måste antas komma atl av och till bedöma behovei av
lagrådsgranskning från polilisk-takliskaoch andra liknande synpunkier i stället
för all ta hänsyn lill del renl rällsliga behovei av lagrådsgranskning.

Tveksam
lill lagrådsgranskningen över huvud taget är hovrätten för Övre Norrland.
Hovrällen anför:

Ulredningen
har slannal för en lösning när del gäller omfattningen av lagrådsgrunskningen
som lill formen är fakultativ men som faktiskt slår obligatoriet myckel nära.
Denna har valls främsi av det skälet all man velal undvika att hamna i den
siluaiionen att en lag kommer att betraktas som ogillig därför all den
myndighei som har all tillämpa den för sin del finner att den skulle hu behandlals
av lagrådel.

Man
kan i della läge fråga sig om de skäl som anförs för alt skärpa den nu gällande
fakultativa ordningen verkligen har den tyngd som ulredningen hävdar. Hovrätten
kan för sin del inte finna delta. Den möjlighet för en minoritet inom ell riksdagsutskott
all få ett ärende under lagrådets prövning måste rimligen utgöra ett
tillräckligt effektivt medel mot tendenser hos regeringen ull vilju "gå
runt" lagrådel. 1 detta sammanhang vill hovrätten ifrågasälla den del av
"bevisföringen" mol en fakultativ lagrådsgranskning som jämförelsen
mellan antalet remisser före och efter 1971 ulgör. De uppgifter om lagrådets
ijänslgöring som ulredningen redogör för på s. 131 är avgjort betydligt
intressantare i sammanhangei. Med dem som bakgmnd kan man konstatera atl om man
år 1970 hyste förhoppningen atl lagrådels arbelsbörda skulle minska så har den
i slort selt inle infrials.

Man
kan om ulredningens lösning vidare säga del alt den bär tydliga spår av det
dilemma som ligger inbyggt i ett system där domare i de två högsta instanserna
las i anspråk för andra än dömande uppgifter. Å ena sidan har man önskemålel
atl få en så bred granskning som möjligl, å andra sidan finns ambiiionen all
inte minska de högsta domstolarnas kapacitet genom atl "beröva" dem
deras domare. Delta dilemma bör man inle ta sig ur genom alt öka antalet domare
i berörda domstolar, om del råder allmän enighel. Redan del förhållandel att
dilemmat finns där, gör alt det kan ifrågasättas om den i och för sig önskvärda
lekniska granskningen av vissa lagslifiningsprodukter bör ligga på eu lagråd av
del slag som vi nu har. Rem principiellt kan det hävdas all granskningen av
regeringens "produkter" bör göras i regeringskansliel (jfr ordningen
före 1975 då ju lagrådel formellt våren del av Kungl. Maj:ts kansli).

Frågan
om vilka lagar som lagrådsgranskningen bör avse har föranlell ell par
kommenlarer. Högsta domstolen anser alt den lagstiftning som
rätlighetsskyddsutred-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

ningen
har medtagit får anses innefalla en lämplig avgränsning av områdel för
lagrådets granskningsverksamhel. Samma åsikl har länsstyretsen i Stockholms
län.

Juridiska
fakullelsnämnden i Lund kriliserar däremoi förslagei i denna del.
Fakullelsnämnden ullalar all den i vissa avseenden vaga avgränsningen av
områdel för lagrådsgranskningen av prakliska skäl synes vara ofrånkomlig.
Förslaget är dock behäftat med oklarheter på ett par punkler. Försl och främsi
kan del vara diskulabell, om ell lagförslag hör lill någon av de uppräknade
kaiegorierna, l. ex. om det angår begränsning av någon grundliiggande frioch
räiiighel eller om det gäller lag .som avses i 8 kap. 3 S- Förslaget ger inget
svar på frågan, vilkel statsorgan som i ell sådant gränsfall skall avgöra, om
siadgandel i RF om lagrådels hörunde över huvud tagel är lillämpligl eller ej.
Nämnden hänvisar lill konsiiluiionsuiskoiieis föreslagna prövningsrätt enligt 2
kap. 12 § RF.

JK
och Svea hovräll tar upp frågan utifrån sina uppfattningar angående frågan om
obligatorisk eller fakultativ lagrådsgranskning. JK förklarar att hans resonemang
i fråga om fakultativ visavi obligalorisk lagrådsgranskning leder lill
slutsatsen alt lagrådsutredningens förslag i punkterna 1-8 i ulredningens
förslag lill 8 kap. 19 S bör bilda utgångspunkt för grundlagsregleringen på
della område. Svårighelerna är - som båda utredningarna har varil medvelna om -
främsi koncentrerade lill föreskrifter som avses i 8 kap. 3 § RF (punkl 4 i del
nyss angivna förslaget). Enligt JK:s mening finns del goda skäl för att
bibehålla den uppräkning som lagrådsutredningen har gjort men JK utesluter inte
möjlighelen au begränsa uppräkningen. Oavsett om någon ändring görs i denna del
bör uppräkningen kompletteras med en sista punkl i vilken utsägs att lagrådet
skall höras även beiräffande annan lag om lagen är viktig för enskilda eller
från allmän synpunkt, dvs. en regel utformad på grund av
rältighetsskyddsutredningens förslag. Svea hovräll förordar, i likhel med
lagrådsutredningen, all del obligaloriska granskningsområdet bestäms genom en
uppräkning. Frågan vilka under 8 kap. 3 § RF hänföriiga föreskrifter som skall
höra till granskningsområdei bör ytterligare övervägas, men i huvudsak finner
hovrätten de av lagrådsuiredningen angivna föreskrifterna vara väl valda.

Frågan
om också skattelag skall om fa tias av lagrådsgranskningen diskuleras i några
yttranden.

Högsia
domstolen förklarar atl den iveksamhel som kan föreligga i frågan om vilka
lagar som bör omfattas av lagrådsgranskning hänför sig till au också
skattelagstiftning tas med. Det anförda innebär självfallel inte att domstolen
anser alt skattelagarna skulle vara i mindre behov av granskning än annan
lagsiiftning. Tveksamheten sammanhänger bl. a. med osäkerhet om den
volymmässiga ökning av granskningsverksamheten som skattelagarna kan vänlas ge
upphov lill. Om ökningen blir alllför stor, kan della medföra att
undantagsreglerna måsle utnyttjas i en utsträckning som inte har varil avsedd.
Därmed kan också det förhållande mellan huvudregel och undantag.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

som
förslaget synes utgå ifrån, komma all förändras. Den unförda tveksamheten
utgör dock inle lillräcklig anledning all förorda ändring av förslaget.
Regeringsrällen anför:

Med
del innehåll föreskrifterna om lagrådsgranskningsområdet föreslås få kommer
inom delsamma all falla också förslag till skattelag. Givetvis skall
beträffande sådan lag, alldeles som beiräffande övriga lagiyper, gälla att den
skall lagrådsgranskas endasl under förutsättning all den är viktig för enskilda
eiler från allmän synpunkt, atl lagrådsgranskning behövs och atl lagstiftningsfrågan
inte är alltför brådskande. Ulredningen harts. 143-145) anfört övertygande skäl
för all skånelagarna inle bör särbehandlas i granskningshänseende ulan liksom
andra lagiyper som faller under 8 kap. 3 § RF i princip bli föremål för
lagrådsgranskning. Regeringsrätten kan därför ansluta sig till förslaget också
i denna del. Del bör dock inle fördöljas all en sådan överföring av
skattelagarna lill granskningsområdei som del blir frågu om kommer alt innebära
en väsentlig arbetsökning för lagrådel och della inle minsl med lanke på alt
myckel komplicerade rällsliga frågor kan uppkomma på detla lagsliftningsområde.
Jusi sisinämnda förhållande ulgör emellerlid ett särskilt skäl atl inie göra
något undanlag för skattelag.

Ulredningen anför(s. 145)
all den omständigheten all en skallelag hänvisas lill lagrådel naiurliglvis
inie ulan vidare skall leda till atl lagrådel anser sig behöva granska alla
föreskrifter i lagen lika ingående. Ulredningen menar emellerlid all del inte
bara med lanke på lagrådels arbetsbörda ulan också av hänsyn lill önskemålel om
en klar rågång kring lagrådets ansvarsområde ofta kan vara motiverat att
remissen klarl anger på vad lagrådel främsi skall inrikta sin granskning. Della
ullalande slrider mol vad utredningen lidigare anfört om att del direkl av grundlagen
bör följa varpå lagrådels granskning skall vara inriklad. Del kan rimligen inte
godlagas all förslag lill skattelag särbehandlas på så sätt atl lagrådel hörs
endast beträffande vissa utvalda delar. Del bör här liksom eljesl ankomma på
lagrådel självt alt med uigångspunki i vad grundlagen föreskriver om
granskningens ändamål avgöra hur granskningen i del enskilda fallel skall
läggas upp.

Kammarräiien
I Göleborg släller sig posiliv lill all skattelagarna hänförs till de lagar som
bör granskas av lagrådel. Skallelagstiftningen skulle ulan ivivel må väl av en
sådan granskning, inle minsl från systematisk synpunki. Lagrådsgranskning kan
därför sannolikt vara lill stor nytta på della område. Kammarräiien i Sundsvall
anser alt en lagrådsgranskning av skattelagar kan fylla en vikiig funklion när
del gäller att öka överskådligheten, klarheten och konsekvensen. Kammarrätten
hälsar därför med lillfredsslällelse att skattelagarna enligt förslaget faller
inom områdel för lagrådsgranskningen.

Riksskaiieverkei
(RSV) anför:

En
lagrådsgranskning av skattelagstiftningen och de förfaranderegler som har
anknyining lill denna lagsliflning bör, särskilt om granskningen i regeringens
remisser slyrs lill lagiekniska väsentligheter och svårigheter i förslagen,
enligt RSV:s mening kunna medverka lill all skattelagarna blir goda produkler
lagtekniskt sett. För RSV som ceniral förvaltningsmyndighet i fråga om
beskattning ärdet angeläget atl den lagstiftning verkei skall föra ut i
tillämpning är av så god leknisk kvalité som möjligl. Delta är särskilt

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

angeläget
för RSV:s uppgift all efter bemyndigande ulfärda föreskrifter och anvisningar
som lill sitl innehåll skall fylla ut lagsiiftningen med ell konkrei innehåll
ulan alt därmed någoi egentligt nytl i fråga om skaileplikiens omfång elc. får
lillföras. Lagsliftningens lekniska uiformning är även av stor betydelse för
RSV:s uppgift all utfärda deklarationsblanketter. Dessa blanketter skall till
sill innehåll avspegla lagsiiftningen. Blankellerna får inte innehålla
uppgiftskrav som saknar slöd i lagsiiftningen. Samiidigi skall blanketlerna bl.
a. av rättssäkerhetsskäl vara så utförliga alt den skattskyldige med dess hjälp
skall kunna lämna de uppgifier som leder lill en varken för hög eller för låg
beskattning. RSV anser all lagstiftningens betydelse i dessa sammanhang är så
uppenbar all några exempel på detta inle behöver anföras.

Ulredningens
förslag till undantagsregler - atl lagrådels yttrande inte behöver inhämias när
det skulle sakna betydelse eller menligt fördröja lagstiftningen -ärenligt
RSV:s mening allmänt sell lämpligt utformade. RSV vill dock underslryka att det
politiska inslaget i skattelagstiftningen är starkt och atl lagstiftningen på
detta område av olika skäl ofta brådskar. Man har anledning all räkna med atl undantagsreglerna
myckel ofta blir tillämpliga på skalleområdet. Della förhållande bör kanske
avspeglas klarare i siadgandel i 8 kap. 18 § RF.

I
sammanhangei bör dock framhållas att det kan vara önskvärt atl också
skalteflyktsregler, även om de snabbt behöver genomföras, blir föremål för
lagrådsgranskning. Utrymmet försådan granskning i sådanaoch liknande fall blir,
som utredningen också menat, i sisla hand en politisk fråga. Saken bör
emellerlid också ses i samband med förslagen till ell varningsinslilul beträffande
retroaktiva effekter av ny skatlelagsliftning och till en generalklausul mot
skatteflykt.

Ulredningens
uppfattning alt granskning i lagrådet oftare kan bli påkallad i fråga om direkt
skall än i fråga orn indirekl skatt är kanske riklig. RSV vill emellerlid
bestämt framhålla vikten av att man inle förringar värdel av en kvalificerad
lagleknisk granskning av indirekl beskattning. RSV anför följande om della.

Till
grund för bl. a. mervärdebeskaitningen ligger - uiiryckligl eller underförstått
- i stor utsträckning civilrättsliga eller i kommunalskattelagen definierade
och praxisbundna begrepp, som reglerar beskaitningsområde, beskattningsvärden,
tidpunkt för skattskyldighetens inträde etc. En forllöpande anpassning till
befintlig eller ändrad lagstiftning på andra rättsområden är därför av
avgörande belydelse för rältstillämpningen.

Lagstiftningen
på såväl mervärdeskattens område som i fråga om annan indirekt beskattning,
särskilt energiskatt och reklamskatt, är enligt RSV:s uppfattning långl ifrån
okomplicerad.

RSV
vill därför betona angelägenheten av att mera omfattande förslag till ändringar
angående mervärdeskatten och övrig indirekl beskattning blir föremål för
lagrådsgranskning i samma utsträckning som på det direkia skatteområdet.

Också
Sveriges indusirijörbund och Svenska arbeisgivareföreningen tillstyrker att
skattelag granskas av lagrådel. Organisationerna yttrar:

Redan
under författningsdiskussionen på 1950-talet framfördes från näringslivet krav
på lagrådsgranskning av skattelag. De allmänna skälen härför har
lagrådsutredningen och rällighetsskyddsutredningen väl sammanfattat.
Organisationerna delar i stort den anförda motiveringen. Vi vill

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

emellertid
komplettera med några synpunkter.

Del har ibland hävdals all
skattelagstiftningen är av sådan utpräglad politisk karaklär all en
lagrådsgranskning inle vore lämplig. Med det diffusa ullrycket "politisk
karaklär" torde avses an ell förslag lill skaltelag tillkommit som en
innovation ulan djupare sammanhang med gällande lagsiiftning eller på annal
sätt bryter mot gängse uppfattning om samhällssystemet. Om della skulle vara
rikligl finns enligt vår mening ännu siarkare skäl ull krävu en god
lagstiftningsteknik i syfte att formulera den politiska viljeyttringen i
tillämpliga termer. Vi kan alltså inte finna au skånelagens specifika poliiiska
molivering-om en sådan finns- i sig föranleder ett annat belraktelsesäii än del
som bör anläggas på övrig lagsiiftning som berör enskilda i väsentlig mån.

En
skallelag är nästan undantagslöst en lag som skall tillämpas av enskilda och en
stor mängd offentliga tjänstemän med varierande utbildningsbakgrund. Vad
särskilt angår den nya, under uppbyggnad varande taxeringsorganisaiionen
framslår behovet av en tekniskt fullgod lagstiftning också som Slarkl moliverai.

För all trygga en
likformig lagtillämpning tillämpas i Sverige och även i andra länder ell system
av föreskrifter och anvisningar uifärdade av en central myndighet. Denna
uppgift har tidigare handhafts av riksskatteverket. Erfarenheterna från 25 års
anvisningsverksamhet visar flera exempel på att myndigheien varil tvingad all
ulfärda anvisningar vars fullständiga överensstämmelse med skattelagen kan
ifrågasällas. Anledningen lill denna brisiande kongruens har varil
lagstiftningens tekniska brisler. Myndigheien har då lagil på sill ansvar all,
för all den givna skattelagen skall kunna lillämpas, utfärda anvisningar ulan
slöd i lag. Della är ett yllersl otillfredsställande tillstånd. Tyvärr har
exislensen av en anvisande myndighei också i vissa fall negaiivi påverkat
lagstiftarens ambilion all prestera en fullgod lagsiiftningsprodukl. Bristen på
precision i lagstiftningen kan alltså leda till staisrällsligt inle önskvärda
konsekvenser.

Organisationerna hävdar
sålunda atl en granskning av skallelag från rällsliga och lagiekniska
synpunkier inte bara tillgodoser allmänna rättssäkerhelskrav som den enskilde
medborgaren uppställer utan skänker eu fasiare underlag för den stora kadern
anslällda inom skatteförvaliningen i deras verksamhei saml för domstolarnas
utveckling av rättspraxis ävensom Ulgör en grundläggande förutsättning föreit
system med centrala föreskrifter och anvisningar.

Vi
vill underslryka atl del är lika vitalt alt den indirekta beskattningen
granskas. Denna beskaltningsform är i dagens komplicerade samhälle väl så
betydelsefull som den direkia. Särskilt vill vi framhålla det mycket belydande
uppbördsansvar som åvilar skallskyldiga i fråga om avgifier och
konsum-lionsskaiier. Delta rällsliga ansvar minskas inte av del förhållandet
att avgiften eller skallen är avsedd atl bäras av någon annan än uppbördsmannen.
Man kan i dag konstatera all del allmänna krav på förelagare av alla kategorier
alt uppträda som uppbördsmän fåll en mycket betydande omfattning. Del finns
knappasl något exempel på en grupp företagare som inte har ett sådani
åläggande.

Under
hänvisning till vad ovan framhållits och vad vi anfört under många års
diskussioner tillstyrker vi det framlagda förslaget till lagrådsgranskning av
skattelag.

Svenska
föreiagares riksförbund anser del vara av utomordentlig betydelse all skaltelag
granskas av lagrådel, om den är vikiig för enskilda eller från

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

allmän
synpunkt.

LRF
anser all många skäl talar för atl även skallelag skall omfattas av
lagrådsgranskningen. Förbundel pekar på del förhållandet atl denna lagstiftning
berör direkl eller indirekl samtliga medborgare och av dem upplevs som eit
djupl ingripande i deras personliga och ekonomiska förhållanden. Det är enligi
LRF:s uppfattning av största vikt au just en lagsiiftning av denna karaklär på
alla säll lillgodoser rättssäkerhetens krav. Skallelagstiftningen bör med
hänsyn till del berättigade kravel på likformig rällstillämpning bli föremål
för lagrådets granskning. LRF tillstyrker således det framlagda förslaget om
lagrådsgranskning av skattelag.

Medborgarräitsrörelsen
anser det viktigt att alla förslag lill skattelag blir underkasiade granskning
i lagrådel.

En annan uppfattning i
frågan har regeringsråden Reuierswärd och Wahlgren, som efter en utförlig
argumentation sammanfattningsvis framhåller att de släller sig mycket iveksamma
till den föreslagna regeln om ett generellt krav på lagrådsgranskning av
skallelag. Enligt de två regeringsrådens mening har rättighetsskyddsutredningen
inle i tillräcklig grad klar&jort de problem som kan uppslå i och med all
all skattelagstiftning förs in under områdel för lagrådsgranskning. De pekar på
atl lagrådets granskning kan komma atl uppfattas som politisk, att
skattelagstiftning ofta är brådskande och alt tekniskt-administrativa
överväganden har stor belydelse.

I
några yttranden ifrågasätts om inte också andra lagar än de
rättighetsskyddsutredningen har föreslagit bör granskas av lagrådel.

Regeringsrätten
anför:

Grundlagberedningen
framhöll vid sina överväganden om återinförande av obligalorisk granskning i
lagrådet av vissa lagförslag (SOU 1972:15 s. 165) all åtskilliga vikliga
grupper av lagar, såsom grundlagar, skalteförfallningar och kommunallagar, föll
uianför området för den lidigare gällande obligaloriska granskningen.
Grundlagberedningen synes med della vilja ha sagl all, om en obligalorisk
granskning ånyo skulle införas, också sådana författningar borde inbegripas. Av
de nämnda lagkaiegorierna föreslås emellertid endast grundlag om iryckfrihelen
och skatteförfaitning bli tillförda det område som skulle kunna kallas det
primära granskningsområdei. Intel hinder lorde i och för sig möta atl remittera
också ett förslag om ändring av regeringsformen eller om en kommunallag lill
lagrådel för granskning. När det gäller grundlag kan som särskilt skäl anföras
att det synes vara mera rationellt atl högsta domslolens och regeringsrättens
ledamöter yttrar sig via lagrådel än via envar domstol i plenum. Utredningen
har emellerlid inle alls berörl de i och för sig viktiga frågorna om inte också
RF och lag som avses i 8 kap. 5 § RF borde lillhöra det primära
granskningsområdet (se dock lagrådsutredningens uttalanden om grundlag s. 286
och om kommunallag s. 297). Enligt regeringsrättens mening bör dessa frågor
inie förbigås med tystnad utan göras till föremål för särskilda överväganden.
Framhållas kan all, om det primära granskningsområdei bestäms på föreslaget
säll, de skäl som brukar anföras mol lagrådsgranskning av grundlag och
kommunallag förlorar sin udd. Remisskriterierna bör utesluta alt någon
skyldighet uppkommer att remittera förslag lill sådana lagar för vilka en
lagrådsgranskning inie lämpar sig.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Svenska
avdelningen av Internationella juristkommissionen anser all del bör övervägas
om inle lagrådel skall höras också i fråga om ändringar i RF.

Enligt
Medborgarrätlsrördsens uppfattning är del vikligl ull alla förslag till
grundlag och kommunallag blir underkasiade granskning i lagrådel.

Länsstyrelsen
i Stockholms län konstalerar all lagsiiftning om begränsning av fri- och
rättigheter genom grundlag faller uianför det särskilt rekommenderade området
för granskning. De flesta av grundlagarnas bestämmelser gäller frågor av
utpräglad politisk natur, t. ex. bestämmelserna om statsskickets grunder, om
finansmaklen eller om förhållandet lill främmande makter. Beiräffande dessa är
lagrådsgranskning säkert inie särskilt väl ägnad. Länsstyrelsen vill emellerlid
ifrågasälla om inte ändringar i 2 kap. regeringsformen, som behandlar de
grundläggande fri- och rättigheterna, bör föras lill del område där lagrådsgranskning
normall bör ske. Den lill grund för utredningens ställningstaganden liggande
lagrådsuiredningen anförde endasl (s. 287) alt del "knappast är
tillfredsställande" om vissa avsniii av regeringsformen skulle kräva
lagrådsgranskning medun övriga delar inte skulle göra del.
Rällighetsskyddsutredningen har inle uttalat sig närmare i denna fråga. Enligt
länsslyrelsens mening måsle rällssäkerhelsaspeklerna och de juridiskt-tekniska
bedömningarna principielll anses vara minsl lika betydelsefulla vid inskränkning
av fri- och rälligheler genom grundlag som genom annan lagsiiftning.

Å
andra sidan säger sig Landsiingsförbundei inle ha någon invändning mot all
rältighetsskyddsutredningens förslag inte kommeratt gälla t. ex. kommunallagen
med undanlag för 6 kap. om skall lill kommun och landstingskommun.

Frågan
om lagrådsgransk n ing av förslag lill förordning las upp i två yttranden.

Regeringsrällen
ullalar:

När
del gäller områdel för lagrådsgranskningen slår del klart atl lill ett
obligatoriskt granskningsområde kan hänföras endasl förslag lill författning
som har karaktär av lag. Della behöver dock inle utesluta alt remiss, när
särskilda skäl lalar för del, görs till lagrådet även av förslag till
förordning. Lagrådsutredningen ansåg (s. 283) atl, även om det kan förutsättas
att anledning sällan finns atl begära lagrådets yttrande över förordningar, det
var lämpligast att inle utesluta sådana författningar från en fakultativ
granskning. Lagrådsuiredningen föreslog därför den ändringen i 8 kap. 18 S
försia styckei RF all lagrådet skall finnas för atl avge yttrande över
"förslag lill lag eller annan författning". Regeringsrällen finner
det välbelänkl all dörren på della sätt hålls öppen för den händelse det någon
gång skulle finnas påkallal t. ex. atl inhämta yttrande från lagrådet inle bara
över ett förslag till lag ulan också över ell härtill anslutande förslag om
tillämpningsföreskrifter.

Samma
inslällning har Svea hovrätt som anserdet lämpligt ull del genom en uttrycklig
beslämmelse klargörs au förslag till förordning inle är utesluten från
fakultativ granskning.

Förslaget
att remiss till lagrådel skall ske i fråga om lag som är v i k t i g för

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

enskildu
eller från ull män synpunki har föranlell invändningar från tre instanser. R
egeriiig.sräilen a n för;

Väl
synes del rikligl alt teckna en allmän ram för granskningsområdei genom en
uppräkning av de lyper av lagar som slår i fokus för all sedan göra en
åtslrumning genom atl tillfoga ell kvalifikationskrav. Om kravet skall få någon
effeki och granskningsområdei få rimlig omfanning, lorde dock ett siarkare krav
ån "vikiig för enskilda eller från allmän synpunki" böra väljas.
Knappasl någon lag kan påstås inle vara vikiig för enskilda eller från allmän
synpunki. Tänkbart är all slärka kvalifikalionskravel genom atl föreskriva all
lagen skall finnas vara av siörre eller mera betydande vikt.

Juridiska
fåkiilicisnänuiden i Uppsala anser all de i förslaget uppräknade lagområdena
måsle alla anses vikliga, varför tillägget "om riksdagen finner lagen vara
vikiig för enskilda eller från allmän synpunkt" onödigivis kan föranleda
tillämpningsproblem. Samma uppfattning har LRF. Enligt förbundets mening bör
därför vid det fortsalla lagstiftningsarbetet övervägas, om tillägget "om
riksdagen finner lagen vara viktig för enskilda eller från allmän
synpunkt" bör utgå. All i alla siiuaiioner överiåla ål en
riksdagsmajorilel alt bedöma om ett lagförslag skall remitteras till lagrådel
eller ej beroende på om förslaget bedöms vara t. ex. viktigt för enskilda eller
ej är inte tillfredsställande. I åtskilliga fall har, med nuvarande regler på
områdel, lagrådsgranskning underlåtits trots atl lagförslagen på ell
ingripande säll berört rättsområde där granskning borde ha kommit lill stånd.
Granskningskravet ter sig i hög grad motiverat mol bakgrund av all en alltmer
komplicerad lagsliflning i mänga fall är svår all överblicka.

De
undanlag från huvudregeln om lagrådsgranskning som föreslås behandlas i bl. a.
högsta domstolens yttrande. Där anförs all man enligt kommiuén måsie räkna med
all strömmen av lagförslag ibland kan vara så slrid all undantagsregeln om
brådska får vidgad tillämpning. Regeln får således belydelse även i andra
situationer än dem som den närmast för tanken lill. Även när del gäller
undantag under hänvisning till viss frågas beskaffenhei förutsätts att
lillämpningen skall kunna variera från lid lill annan. Del anförda innebär alt
undanlagsreglerna som redan berörts får stor belydelse för reglering av
granskningsverksamhelens omfattning. Särskilt blir dellu fallet om antalet lagstiftningsärenden
inom granskningsområdei genomgående blir större än utredningen förulsalt.
Hinder mol all undantagsreglerna lillämpas så som ulredningen förulskickal
föreligger inle. Domstolen anser all ulredningens förslag därför bör godias
även i denna del. Också regeringsrätten och länsstyrelsen i Kronobergs län
godtar de föreslagna undaniagen.

Ett
par remissinsianser har invändningar mot något av undaniagen men godiar det
undru.

Svea
hovräll anför:

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Vad
angår undanlag från del obligatoriska granskningsområdei är del uppenbarligen
angelägel all lagrådet inte i onödun belusius med mindre väsentliga lagförslag.
En begränsning som går ut på all remiss lill lugrådei kan underiåias
beiräffande förslag som inie är av mera ingripande belydelse för enskilda och
inte heller är av invecklad beskaffenhei kun durför godias. Hovrällen vill
vidare ansluta sig lill lagrådsulredningens förslag att undantag kan gälla
föreskrifter av sådani slag alt del med hänsyn till lagrådsgransk-ningens
ändamål är uppenbart obehövligt all höra lagrådel. Innehållet av undantaget
besläms av den inrikining för granskningen som lidigare angivits.

Däremoi
vill hovrällen vända sig mol förslagei atl göra unduniag från
lagrådsgranskning, om lagrådels hörande skulle fördröja lagsliftningsfrågans
behandling så att avsevärl men skulle uppkomma. Den enskildes iniresse av au
ett lagförslag inom del obligaloriska granskningsområdei är väl genomarbetat
och väl genomtänkt måsle i flertalet fall antas väga över önskemål om ett
snabbt genomförande av lagstiftningen. Även om ett lagförslag är tekniskt
okomplicerat kan det slrida mol grundlag eller annan lag och i sådant fall bör
inte enbart brådska kunna åberopas som skäl för all inle höra lagrådel. Än
mindre bör del kunna ifrågakomma all brådska - som räiiigheisskyddsulredningen
menar - skall kunna användas som skäl för undanlag från lagrådsgranskning
endast därför att strömmen av lagförslag lill lagrådel lillfälligl är slrid (s.
146). Vid en slark tillströmning av förslag till lagrådel bör regeringen i
slället begära att lagrådel prioriterar de mesi brådskande förslagen.

Också
juridiska fakulteisnämnden i Lund vänder sig mol undantaget för brådskande
lagstiftningsärenden. Au en lagrådsremiss skulle allvarligt fördröja
lagstiftningsfrågans behandling kan bero på lagrådets akluella
arbetsbelastning, och denna kan i sin lur bero på regeringens underiålenhet att
vid behov inrätta fler lagrådsavdelningar. Det öppnas sålunda en möjlighet för
regeringen att på en omväg slyra frekvensen av lagrådsremisser.

En hell annan uppfattning
har juridiska fakuUetsnämnden i Uppsala, som förordar au undantag från
huvudregeln om hörande av lagrådet görs bara för brådskande ärenden.

Förslaget
all regeringen skall vara skyldig att redovisa sina motiv, om den lägger fram förslag
till lag inom något av de uppräknade områdena ulan all ha hörl lagrådet berörs
av bl. a. regeringsrällen. Domstolen uttalar att del möjligen kan lyckas
onödigi att regeringen också i fullständigt uppenbara fall tvingas motivera
frånvaron av lagrådsgranskning men det kostar å andra sidan ringa möda au
lämna sådana förklaringar. Den föreslagna ordningen bör enligt regeringsrättens
mening accepteras med hänsyn till betydelsen av att reglerna om lagrådsgranskningen
förstärkts med en generell föreskrifi om moiiveringsskyldighei vid underlåten
lagrådsremiss. Också JK, Svea hovräll, länssiyrelsen i Kronobergs län och
Medborgarrälisrördsen ansluler sig till förslaget om införande av bestämmelser
om moiiveringsplikt för regeringen vid underiåtei hörande av lagrådet.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Svenska
Jordägares riksförbund lar upp en angränsande fråga, nämligen
ulskollsminoritelens möjligheter atl påkalla lagrådsgranskning. Förbundet
anser all dessa möjligheler behöver stärkas ytteriigare. Med utredningens
förslag ges enligt de parlamentariska spelreglerna en regering baserad påen
lojal riksdagsmajorilel möjligheteralt kringgå lagrådsprövning av lagförslag
med hänvisning till alt ett dröjsmål skulle leda till avsevärt men. För uu
garantera ulskollsminoritelens möjligheter all påkalla lagrådsprövning skall
därför sådan aUtid ske då en iredjedel av ledamölerna så begär. Naluriigtvis
kan detla i vissa fall leda till en viss försening. Men som ulredningen själv
framhåller lorde en remiss från beredande ulskotl lill lagrådet vara avsevärt
mindre lidsödande än en mer allmän remiss lill grupper av statliga myndigheler.
Därtill bör en viss försening accepteras om utskoltsminorilelen anser en
lagrådsprövning vara moiiverad med hänsyn till ett vidgat skydd för
rällssäkerhetsiniresset och för enhetlighet, konsekvens och klarhel i
rällssyslemel.

Lagrådsgranskningens
inrikining behandlas närmare i några yllranden.

Regeringsrällen
framhåller all domstolen delar utredningens mening om all lagrådel inte skall
gå in på ett lagförslags allmänna politiska grunder men all del inle går all
dra någon skarp skiljelinje mellan politik och juridik vid lagsiiftning. En
granskning i sak av ett lagförslag är visserligen i princip något annat än en
lagteknisk och juridisk granskning, men sakfrågorna kan inte undgå atl ibland
komma in i bilden också vid en granskning av det senare slagel, t. ex. via
överväganden av frågorom enskilds rältssäkerhel och om ett förslags förenlighet
med landeis rällsliga iradilioner. Särskilt påtagligt blir sambandet mellan
politik och juridik när lagrådel, som ulredningen föreslår och som hell stämmer
med den trationella synen på lagrådets uppgifier, skall granska om ett
lagförslag är så utformat all lagen kan antas lillgodose angivna syften, dvs.
de politiska målsättningarna. Del ler sig under sådana förhållanden som en
omöjlig uppgifi all i lagtext fånga grundsatsen all lagrådel inte skall gå in
på politiska frågor vid sin befattning med ell lagförslag. Den lösning som
utredningen vall, nämligen att i stället posilivi beskriva lagrådets uppgifi,
synes därför vara den rätta.

Svea
hovrän påpekar an - om ell särskili lagstiftningsförfarande i fråga om fri- och
rättighetsbegränsande lag införs - en medverkan av lagrådel på dei sätt
rättighetsskyddsutredningen har tänkt sig skulle medföra åtskilliga
komplikationer, bl. a. i form av större risker för au lagrådel ivingas lill
jusl sådana politiska ställningstaganden som man vill undvika.

Förslaget
att i RF skall införas en föreskrift som anger lagrådsgranskningens inrikining
har föranlell en del uttalanden i remissyttrandena.

JK
delar principiellt rätlighetsskyddsutredningens uppfattning att grundlagen så
långt möjligl bör klargöra i vilka hänseenden lagrådel skall yllra sig.
Huvudskälet för en beslämmelse i ämnel är au den skulle undanröja varje

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

misslanke
au lagrådel anliigger politiska synpunkier vid sin laggrunskning. UUryckliga
bestämmelser har också en viss belydelse med hänsyn lill lugprövningsräliens
lillämpning. Svea hovrätt ifrågasälier visserligen nödvändigheten av en uttrycklig
beslämmelse, eftersom del numera synes råda allmän enighel om
lagrådsgrunskningens inrikining. Med hänsyn bl. a. lill att en sådun
bestämmelse kun underliittu bedömningen av undanlag från den obligatoriska
granskningen tillstyrker hovrätten dock utredningens förslag i denna del.
Kammarräiien i Göleborg har i huvudsak inle något all erinra mot alt
inriktningen av lagrådsgranskningen regleras i RF. Också kanimanäiten i
Sundsvall ansluler sig lill förslaget. Riksskatteverket anser all ulvidgningen
av lagrådels granskningsområde till belungande offeniligrälislig lagsiiftning,
där rent politiska värderingar kan spela stor roll, gör del angeläget all
granskningens lagiekniska inrikining klargörs i ell sladgande i RF.

Enligt regeringsrättens
uppfattning har utredningens lanke varil att, om en föreskrifi ges om
lagrådsgranskning av vissa typer av lagförslag, en föreskrift naiuriigen också
bör ges om vad granskningen skall gå ut på och all härför lalar såväl
principiella skäl (politiskt inriktad granskning skall avstyras) som prakliska
skäl (någon ram för granskningen skall inte behöva anges i remissbeslulen). Del
är emellerlid myckel svårl all dra några helt klara gränser mellan politik och
juridik. Hur en regel om inriktningen av lagrådsgranskningen än skrivs och hur
lagrådet än anstränger sig all efterleva regeln lill anda och bokstav, lär
lagrådel ändå inle kunna undgå atl i enskilda fall från något håll bli utsatt
för krilik för alt dess granskning varit politiskt inriklad.

Vissa
momenl i lagrådsgranskningens inrikining las upp av några remissinsianser.

Regeringsrätten framhäller
all del har brukai nämnas som en självklar uppgifi för lagrådel atl granska om
ett förslag är förenligl med grundlagen men att denna granskningsuppgift i del
förflutna näslan aldrig har fåll aktualitet. Denna uppgift har emellerlid
numera trätt i förgrunden med den forigående utbyggnaden av bestämmelserna om
grundläggande fri- och rättigheter. Granskningen av lagförslags grundlagsenlighet
framslår nu som en myckel vikiig uppgift för lagrådet och tillika en uppgift
som i viss mån ger lagrådel en ny ställning i statsskicket. Vad lagrådel
uttalar t. ex. i frågan om ett förslag lill rättighetsbegränsande lag är
förenligl med 2 kap. 12 S RF kan antas få mycket stor belydelse både vid riksdagens
behandling av lagförslagel och vid prövning av lagen efter dess antagande.

Kammarrätten i Göteborg är
iveksam beiräffande inrikiningen av lagrådsgranskningen och erinrar om att
lagrådsutredningen framhåller (s. 263) atl lagrådel i sin granskningsverksamhel
också måste bevaka rättssäkerhelsintressel varav följer atl uppmärksamhei
också måsie ägnas åt den maleriella sidan av ett lagförslag. I kammarrättens
yllrande ullalas vidare atl

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

räiiigheisskyddsulredningen
inte finner (s. 134) atl dessa uttalanden ger anledning lill gensaga. All
bevaka all ett granskat lagförslag inle slrider mot railssäkerhelens krav måsle
sålunda enligi kommiuén omfaiias bl. a. av uppgiften all undersöka om förslaget
passar val in i rättsordningen i övrigi. Kammarräiien förklarar alt del i
förstone kan verka vara en naiurlig uppgift för lagrådsgranskningen au bevaka
all ell lagförslag inle slrider mol railssäkerhelens krav. Kammarrätten är
likväl tveksam lill om gransknings-uppgiften bör preciseras på detta sätt. Rältssäkerhetsbegreppet
har en oklar belydelse och olika personer liigger in skilda värderingar i
begreppei, ofta beroende på politisk uppfattning. Rättssäkerheten används inle
sällan som slagirä i den politiska debatten på de mest skiftande säll. Som
exempel nämner kammarrätten den debult som har förts om alt införa en generalklausul
mol skatteflykt. All dra in lagrådel i sådana stridsfrågor kan äventyra dess
anseende för opartiskhet. Kammarrätten förordar därför all bestämmelsen om atl
lagrådet skall undersöka hur ett förslag förhåller sig till rättssäkerhetens
krav utgår.

Länssiyrelsen
i Uppsala län framhåller i della sammanhang särskilt den del av lagrådets
granskning som departementschefen i yllrande lill 1970 års regeringsförslag
angående lagrådet uttryckte på följande sätl "att uppmärksamma svårigheter
som kan uppkomma vid lillämpningen av den nya lagstiftningen och göra
klarläggande uttalande om hur svårighelerna skall bemäslras". Lagar som
utformas på ett sådani sätt atl de genom generalklausuler lämnar slort ulrymme
för de rällslillämpande myndigheiernas bedömning måste för den enskilde
medborgaren inge farhågor för rättssäkerheten, samiidigi som svårtolkade
paragrafer i prakiiken kan komma all innebära all olika domslolar eller
myndigheler vid lillämpningen kan komma lill olika resultat vid sin bedömning.
I alla dessa fall har lagrådel en myckel vikiig funktion all fylla dels genom
all peka på lolkningssvårighelerna, dels genom vägledande ullalande angående
lolkningen för att möjliggöra en enhellig bedömning vid rällslillämpningen. Man
måsle alllid hai minnel all generalklausulerav olika slag, vilka lagstiftarna
gärna tillgriper för att kunna läcka upp alla nu tänkta och i framtiden
uppkomna siiuaiitoner, i sig kan innebära en stor rättsosäkerhet för den
enskilde. Den enskilde blir många gånger i dessa fall beroende av den
rätistillämpande myndigheien och med begränsade möjligheler att kunna förutse
hur ett vissl handlande kommer alt bedömas. Länsstyrelsen vill här liksom
lidigare påpeka vikten av all skapa maleriella regler för all öka skyddel för
medborgarnas fri- och rättigheter i stället för atl skydda dessa regler genom
mer eller mindre invecklade procedurregler. Länsstyrelsen betonar
avslutningsvis starkt det värdefulla i lagrådets juridisk-lekniska granskning.
Samrna uppfattning har LRF.

Landsiingsförbundei
konslalerar all rättighelsskyddsulredningen av allt all döma inte har fäsi
avseende vid förhållandel mellan den på senare år allt mer betydelsefulla
granskningen av språket i lagar och förordningar och lagrådets

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

mer juridiskl inriktade granskning. Vid omarbetning av en
lexi lill siörre klarhel från renl språkliga utgångspunkter kan sålunda
uipriiglai juridiskt betingade preciseringar få en ändrud innebörd som inle
vuril avsedd. Karuktären hos den genomgång som görs sisl innun en lugtexi
slulgiliigl unses färdig är därför ime ulan belydelse. Detiu unsvar åvilar
emellerlid normall vederbörunde riksdagsulskoli och därmed egentligen vurken
lugrådei eller siuisrådsberedningens språkgrunskure.

Rällighelsskyddsuiredningens förslag beträffande lagrådets
sammansättning och arbetsformer hariullt väseniligi fåll en posilivi
moiiagande blund remissinsianserna.

Högsia domstolen underslryker viklen av all högsta
domstolen och regeringsrällen inte bör bli större än nu och att för
lagrådsgranskningen i princip inte skall få las i anspråk fier domare från
dessa domslolar än som svarar mot två lagrådsavdelningar i nuvarande
sammansäuning. Regeringsrätten ansluler sig lill ulredningens förslag all
lagrådel liksom nu skall beslå av domare från högsia domsiolen och
regeringsrätten men att liksom nu också andra kvalificerade jurister skall
kunna förordnas som ledamöter. Svea /;oiv-(7» godtar förslaget men anser atl
det med tanke på lagrådsgranskningens syfte alt säkerställa konsekvens och
enhetlighet i rättsreglerna kan te sig mindre lämpligt all lagrådet arbetar på
flera avdelningar och alten minskning av antalet ledamöter innebär en viss
försvagning av granskningen. Kammarräiien i Göleborg tillstyrker de föreslagna
reglerna om lagrådels sammansättning och arbelsformer i deras helhet. Klart
positivt är enligt kammarrättens mening förslaget att den hittillsvarande
principen med övervikt i lagrådet av ledamöter från högsia domstolen skall
ersättas med en i princip lika rekrytering från högsia domstolen och
regeringsrätten. Därigenom kommer lagrådets sammansättning alt bälte än
hittills avspegla del förhållandet atl tyngdpunkten i lagstiftningsakliviteten
alltmer förskjuts lill del offenlligrällsliga området. Värdefullt ärockså alt
lagrådsavdelningarna skall kunna ha sinsemellan olika sammansättning av
justitieråd och regeringsråd. Varken kammarräiien i SundsvaU eller tänssivrdsen
i Kronobergs län har något all invända mol ulredningens förslag till
organisation och arbetsformer för lagrådet.

Svenska kommunförbundet förutsätter atl möjlighelen atl en
lagrådsavdelning skall vara sammansatt av ett justitieråd och två regeringsråd
kommeratt utnyttjas när lagrådel har all granska lagsliflning med
offenUigrättslig anknyining. Enligt riksskatieverkets mening bordet framhållas
all skatlelagsliftning - möjligen borlselt från arvs- och gåvoskatt -
regelmässigt bör granskas på lagrådsavdelning sammansatl med ell justitieråd
och två regeringsråd.

Svenska företagares riksförbund inslämmer i ulredningens
lankegångar vad gäller avdelningarnas sammansättning men anser all del borde
komma klarare till uttryck att de av lagrådets ledamöier vilka inte är domare i
högsia domstolen eller regeringsrätten främst skall vara pensionerade justitieråd

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

eller
regeringsråd.

Förslaget
atl del normala antalet ledamöier på avdelning skall sänkas från fyra lill tre
behandlas närmare i yllranden från högsia domsiolen och regeringsrällen.

Högsia
domsiolen anför:

Nuvarande
ordning, som bestått sedan lagrådels tillkomst, har visat sig vara
ändamålsenlig och effektiv. (Dm ledamölerna gäller atl de har olika
erfarenheter och speciella kunskaper på olika områden. Detta medför all med
lanke på granskningens allsidighel en avdelning med fyra ledamöier uppenbarligen
allmänt sell bör vara all föredra framför en avdelning med tre ledamöier. Del
avgörande skälet för alt övergå till den föreslagna ordningen blir under dessa
förhållanden atl den kan antas ge möjlighel lill handläggning av ett ökal antal
granskningsärenden. Olika omständigheter torde dock medverka till att vinslen i
fråga om handlagda ärenden inle blir så stor som vid försia påseende kan
förväntas. Del siörre erfarenhetsunderiagel hos en avdelning med fyra ledamöier
torde inle sällan kunna medföra en tidsvinst vid behandlingen av vissa frågor.
Även arbelel med alt författa lagrådets yttrande ger en lidsvinst om del
fördelas på fyra. Det torde inte heller kunna undvikas alt arbetet för
ledamölerna blir mer betungande i en avdelning på tre än i en avdelning på
fyra.

Vad
sålunda anförts talar visseriigen siarkt för bibehållande av nuvarande ordning
med fyra ledamöter i en lagrådsavdelning. Emellerlid kan utredningens förslag
beträffande laggranskningens omfattning förvänlas leda till sådan ökning av lagrådels
arbelsuppgifter atl förslaget med tre ledamöter får godlagas som huvudregel för
all arbetel skall kunna fördelas på fyra lagrådsavdelningar utan ogynnsam
återverkan på den dömande verksamheten i högsta domstolen och regeringsrätten.
Fördelarna med en sammansättning av fyra ledamöter vid granskning av mera
omfaitande eller särskilt vikliga lagförslag framhäver emellertid belydelsen av
undantagsregeln som medger sådan sammansäitning, orn särskilda skäl föreligger.

Regeringsrällen
anser all del i och för sig framstår som önskvärl atl behålla nuvarande ordning
med normall fyra ledamöter. Domstolen delar emellerlid uppfattningen atl della
skulle leda till krav på ett större antal domare från högsia domstolen och
regeringsrätten än som lämpligen bör komma i fråga. Regeringsrätten anser
därför förslaget om alt lagrådets avdelningar normall skall ha tre ledamöter,
med möjlighet alt öka antalet till fyra när särskilda skäl påkallar del, bör
godias.

6
Grundlagsstiftning

Förslaget
om att förslag till ändring i grundlag skall väckas minsl tio månader före det
riksdagsval, efter vilket riksdagen skall besluta slutligt, och förslaget atl
grundlagsfråga skall bli föremål för folkomröstning, om minst en iredjedel av
riksdagens ledamöier begär det, mottas nästan genomgående posilivi av
remissinstanserna. De remissinstanser som tillstyrker båda förslagen eller
uttryckligen lämnar dem ulan erinran är Svea hovrätt, hovrällen for Övre
Norriand. kammarräiierna I Göleborg och Sundsvalt.

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

domstolsverket. (JB. riksförsäkringsverket, de juridiska
fakulieisnämnderna i Lund och Stocktiolm. samhåltsvcieiiskaptigu
JåkuUetsnämnden I Lund. de fvra länssiyrclserna. Svenska knmnninförhiindei.
SACO/SR sumt Svenska avdelningen av liiienialiondlajiin.sikommissioncn. Någru
remissinslunser sliillersig emellertid tveksamma lill ell av förslagen eller
båda.

Blund de remissinslunser som lillsiyrker fö rslugel om
lids fr is l eller uttryckligen lämnardet utun erinran ärsom nämnls Svea
hovrän. Hovrätten ifrågasälier dock om det inle vore i konsekvens med förslugel
i övrigi alt för del fall all grundlagsförslaget med konslitulionsutskoliels
medgivande har lugis frum kunske kort före valel införa en tidsfrist också
efier valel. För atl säkerställa önskvärd belänketid kunde man för sådani fall
föreskriva t. ex. alt del slulliga besluiel inte får fultus förrän tidigast tio
månader efter det alt förslaget ludes fram.

Kammarräiien i Sundsvall noierar att bakom förslagen
ligger tanken atl grundlagsändringar bör omgärdas av siurkare garantier än dem
som ligger i reglernu om två riksdugsbeslul med enkel majorilel och
mellanliggande vul. Under de senure decenniernus grundlagsarbete har frågan om
sådana ytterligare garaniier tilldragit sig belydande uppmärksamhet och också
vållat motsättningar. Enligt kammarraiiens mening är de nu föreliggande
förslagen väl ägnude all ligga lill grund för en lösning av den omdiskuterade
frågun.

Juridiska fakullelsnämnden i Siockholm uttalar alt de
föreslagna reglerna om lidsfrist enligt fakulietsnämndens uppfattning är val
ägnade atl lillgodose det uppslällda syftei alt garanlera all förslag lill
konstitutionella reformer blir föremål för en grundlig behandling i riksdagen,
samiidigi som ulrymme ges fören omfattande offenilig debatt. Förslagets närmare
utformning föranleder ingen erinran från nämndens sida.

Länssiyrelsen
i Stockholms län finner atl den särskilda lidsfristen förefaller välgrundad.
Den ökade möjligheten för allmänheten atl sätla sig in i förslagen före del
slulliga avgörandel börenligt länsstyrelsens mening kunna resultera i en
betydande viialisering av debatten kring viktiga grundlagsfrågor och därigenom
bidra till en fördjupning av demokraiin. Länssiyrelsen i Uppsala län anser all
förslaget är ägnal alt öka säkerheten för all grundlagsförslag blir noga övervägda
innan slulligt beslut skall fattas.

Länssiyrelsen i Hattands tån anser det vara av slort värde
alt grundlagsändringar blir så noga övervägda och penetrerade som möjligt. F.
n. har del snarare varil regel än undantag all grundlagsändringar skett genom två
beslut som legal endasi kort lid före resp. efter ell riksdagsval. Den av
utredningen föreslagna lidsfristregeln ger således tid till deball i ämnel. Av
ulredningen föreslagen tidsfrist jämte undantagsregeln från lidsfrislen grundad
på fem sjättedels majoritet i konsiilutionsutskottet har länsstyrelsen inte
funnit några bärande invändningar mot. Inte heller Pressens samarbeisnämnd har
någon erinran mol förslaget.

26 Riksdaiien ]7H/79. I saml. Nr 195

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Sveriges
förjåiiaijöihiind anser all förslaget all ett grundlugsförslug skall framläggas
i god lid före del val, som skall komma mellun de båda riksdagsbcslulen, är
synnerligen välmoliveral. De senasle årens erfarenheter ger belägg fbr dennu
slåndpunkl. Den siora grundlagsreformen genomfördes år 1973 trois ull siarka
opinioner menade ull 2 kap. RF inle hade fåll en lillfredssiällande uiformning.
Detta ledde lill lillsältundet av 1973 års fri-och räiiigheisuiredning. När
massmedieulredningen år 1975 lade frum sill huvudbeiänkande, hude man begränsul
skyddsområdet med motivering ull lugförslug i ämnet första gången måsle
behandlas före valel år 1976. I självu verket blev resultatet i stället - sedan
remissopinionen i väsenlliga hänseenden ställi sig negaliv - all hela frägan
sköls yUeriigare på frumiiden. Mot bukgrund bl. a. av nämnda erfarenheter
tillstyrker förfaiiarförbundel för sin del förslaget all grundlagsförslag skall
föreläggas riksdagen minst lio månader före del riksdagsval efter vilkel del
andra och avgörande riksdagsbeslutet skall fallas.

Några
remissinsianser är iveksamma till förslaget eller detaljer i del. Juridiska
jåkuticisnämnden i Uppsala ifrågasätter om den föreslugna lidsfrislen kun
bedömus som särskili angelägen, om del samlidigt framlagda förslaget om
fakultativ folkomrösining i grundlagsfrågor genomförs. Skall emellerlid en
ordning med viss lidsfrist införas, föreslår fakullelsnämnden alt frislen - pä
sätl sker t. ex. i norsk konstitutionell rätt - räknas med utgångspunkt från
senure val (t. ex. senasi inom två år från della).

JK
ifrågasätter lämpligheten all bemyndiga konslituiionsulskotiel att falla ell
uvgörunde uv della slag. Del förefaller JK riktigare all här avsell beslul
fanas av kammaren själv med på vissl säll kvalificerad majorilel.

Lamlsiingsjörbiindei
anser all de förslag som avser grundlagsändringsför-ftirandei hur blivit
alllför omständligt. Del förefaller i dellu hänseende myckel angeliigel all
förfarandel inte blir så krångligt all själva krångligheten minskar
beniigenheten ull över huvud laget aklualisera en grundlagsändring. Förbundel
förordar därför att man i den fortsatta beredningen av förslaget strävar efier
an göra förfarandel enklare utan att likväl göra alllför myckel avkall på de
syften som legal bakom ulredningens överväganden.

Förslugel
om folkomrösining i grundlagsfråga lillslyrksi huvudsuk UV Svea hovräll. Vad
ulredningen i denna del uttalar slår i överenssiämmelse med den uppfattning
hovrätten i lidigare sammanhang hur gell uitryck för. Däremot kan hovrällen
inte finna några vägande sakliga skäl för all omgärda institutet med dubbla
spärrar genom an kräva medverkan av först en liondel och sedan en iredjedel av
riksdagens ledamöier.

Juridiska
Jakutietsnämnden i Siockholm inslämmer helhjärtat i ulredningens uppfaiining
atl folkel- från vilket "all offentlig makt i Sverige" enligt 1 kap.
I S RF utgår - får möjlighet atl "ta direkt del i den beslutsprocess som
syftar lill alt siälla upp de grundläggande reglerna om vilka organ som skall
ulövu dennu mukl, om hur dessa organ skall ulses, om hur maklen skall

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Ibrdelus
mellun dem och om vilku gränser som skull sätius för den offeniligu
maklulövningen" (s. 152). Förslugels närmare uiformning föranleder ingen
anmiirkning. Länssiyrelsen i Siockholms län anför:

Som
ulredningen framhåller kun del svensku siutsskickel i korthet karakleriseras
som en represcniaiiv parlamentarisk demokraii. Så bör del enligi länsslyrelsens
åsikl också förbli. Oftu åierkommande beslutande Iblkomrösiningur skulle
ullvurligi kunnu storu ell representativt styrelseskick. Länsstyrelsen delar
också ulredningens uppfattning om att del emellertid finns starka principiella
skäl som lalar för uu medborgarna får siörre möjligheler ull direkt la del i
beslutsprocessen i frågor om vilka organ som skall representera dem och hur
makten skall fördelas mellan dem, dvs. vissu fundumeniala grundlagsfrågor.
Bortsett från dessa principiella aspekier vill länsstyrelsen framhålla
följande. Grundlagsfrågorna skulle genom den föreslagnu folkomröstningen kunnu
bli föremål för ett betydligt ökat allmänt intresse och engagemang hos
medborgarna. Dessa skulle ges en ytterligare möjlighet all slå vakt om
demokraiin och varna om hela del omfaiiande regelkomplex om medborgerliga fri-
och rälligheler som på senare år tillförts grundlagarna. Della medborgerliga
direkia infiytande måsie vara ägnat alt befiista förtroendet till statsskicket
och grundlagarna.

Liinsstyrelsen,
som funnit det föreslagna användningsområdet för beslutande folkomrösining väl
avvägl, harej någoi atl erinra mot ulredningens här berörda förslag.

Länssiyrelsen
i Uppsala län tillstyrker ulredningens förslag i denna del. Del är iignai utt
öka säkerheten för ail förslagen blir noga övervägda innan slulligl beslul
skall fallas. Man bör dock inte underskatta de problem som kan uppslå för såväl
den enskilde medborgaren, de politiska partierna och del allmänna när fyru
olika val skall ske samtidigt. De skäl som ulredningen anför för all en
folkomrösining skall ske i anslutning till riksdagsvalel är dock övertygande

Länsstyrelsen
i Kronobergs län anser all del med vissl fog kan göras gällande un ell institut
med beslutande folkomrösining slrider mol den representativa demokraiins
principer. Även om ulredningens förslag inle hell undanröjer de principiella
invändningarna mol ell sådani insiitui har likväl förslaget motiverats på cll
sådani sätt atl invändningarna inte längre framstårsom helt bärande.
Länsstyrelsen vill därför inte motsätta sig förslaget. Länsstyrelsen påpekar
ull vissa prakliska problem kan komma all uppslå vid genomförandet av en
beslutande folkomrösining. Sålunda kan del upplevas som belungande av både
väljare och valförräiiare att genomföra fyra olika val vid summa lillfälle.
Ökade risker för sammanblandning av olika valsedlar vid t. ex. anordnande av
valsedelsförsändelser kan inte uteslutas. En viss fördröjning av den slulliga
sammanräkningen av övriga val kan uppslå såvida inie valsedlarna i
folkomröslningen räknas sist.

Medborgarrälisrördsen
ser med tillfredsställelse atl organisationens krav beiräffande folkomröstning
rörande grundlagsförslag, som har antagits en gång av riksdagen, nu synes komma
au realiseras. Enligi organisationens

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

mening
iir förslaget i huvudsak väl utformat.

En
viss selektiviiei är nödvändig. Folkomrösining är inle behövlig belräffunde
vurje smärre grundlugiändring, 1. ex. av renl teknisk natur. Däremoi bör varje
grundlagsändring uv belydelse underställas folkels prövning. Denna sållning
skall företas av riksdagen. Medborgarräitsrörelsen föreslår alt kravet på
anslutning i riksdagen till folkomröstningsbegäran sänks lill all en fjärdedel
av riksdagens ledamöter röstar för all folkomröstning skall hållas. När del
gäller alt underställa folkel en fråga av grundlagskaraktär och lämna det
avgörandet, bör man visa generositet och inle uppslälla andra resiriktioner än
sådana som kan behövas för atl hindra renl missbruk av bestämmelsen.

En
par inslanser är iveksamma i denna del.

Som
framgått anser Landsiingsförbundet atl grundlagsstiftningsförfarandel hur
gjorts ulllför omständligt. När del gäller förslagei om folkomrösining kun
ungefur summu invändning görus som förbundet riklal mol den föreslugnu
proceduren vid rätiighetsinskränkunde lugsliftning: del borde sålundu inte vuru
nödvändigt all kriiva atl jusl en liondel av riksdagsledamöterna yrkar
folkomröstning innan en iredjedel uv ledamölerna beslutar atl en sådan skall
företas. Förbundel släller sig vidare tveksam till den roll som utfallei av
folkomröstningen i ett grundlagssiifiningsärende har avsetls komma au spela.
Ett förslag skall sålunda vara förkastat, om en på vissl säll beräknad
majorilel vid folkomröslningen går emot del. I annat fall begränsas
folkomröstningens betydelse till ren rådgivning inför riksdagens beslut i
ärendet, som därefter skall fatias i vanlig ordning. Riksdagen kan därigenom i
varje fall teoretiskt gå emot folkets vilja, om denna vid folkomröstningen
tagit sig uttryck i bifall lill det akluella förslaget. I en representativ
demokraii ler del sig enligt förbundeis mening principielll egendomligt au i
grundlagen föra in en rätt för folkel atl avvisa men inte all anta ett
lagändringsförslag som annars skulle lillhöra endasl riksdagens prövning.
Slulligen anmäler förbundel iveksamhel också lill utredningens förslag atl
folkomröstning obligatoriskt skall hållas samma dag som riksdagsvalet. I det nu
gällande sysiemel med gemensam valdag för riksdags-, landstings- och kommunalvalen
har de kommunala frågorna redan förul kommii i skymundan och all nu föra in
också ev. folkomrösiningsförfaranden är knappasl ägnal att öka väljarkårens
motivation för engagemang i kommunala angelägenheter. 1 sammanhanget erinrar
förbundel om kommunaldemokraiiska kommitténs uppdrag att bl. a. pröva
möjligheten atl åstadkomma en lämplig utveckling av folkomröslningsinstiluiet
som ett led i en fördjupad kommunal demokrati.

Sveriges,förfaiiarförbund
finner all förslaget om folkomrösining är kontroversiellt och atl del inte
ankommer på förbundel atl ha någon bestämd mening i frågan.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

7 Särskilda rättigheter

Rältighetsskyddsutredningens förslag till försiärkningar
av särskilda frioch rälligheler - skyddel mol relroakliv lagsliflning, skyddel
vid expropriation e. d., skyddel för svenskt medborgarskap saml de
processuella garantierna vid frihetsberövande - har fåll ell övervägande
posilivi moiiagande under remissbehandlingen. Den krilik som förekommer går i
del stora hela ul på alt skyddel bör förslärkas yUeriigare.

Förslagei om förbud mol relroakliv skallelag lillsiyrks
eller godias uuryckligen i huvudsak av regeringsrätten. Svea hovrätt, kammarräiierna
i Göleborg och Sundsvall. ÖB. riksförsäkringsverket, de lie juridiska
fakultelsnämnderna. länsstyrelserna i Uppsala. Kronobergs och Hatlands län.
Sveriges indusiriförbund och Svenska arbetsgivareföreningen, SACÖ/SR, Svenska
företagares riksförbund, LRF, Svenska avdelningen av IniernaiioneUa
jiirislkoinmissionen saml Medborgarräitsrörelsen.

Förslaget avstyrks av fyra regeringsråd och av
riksskatteverket.

Regeringsrätten anför:

Det förbud mol relroakliv skaitelagsliftning som
ulredningen föreslår har i lagiexien kommit till uttryck genom ett förbud mot
relroaklivi uliagande av skall elleravgift. Anledningen härtill är redaklionell
och sammanhänger med all bestämmelsen inpassats i 2 kap., där redan förbudel
mol relroakliv strafflagstiftning funnil sin plals och formulerats som ett förbud
mol relroaklivi åläggande av slraff eller annan brottspåföljd. Del faller sig
visserligen inle lika nalurligl all uttrycka eu förbud mot relroakliv skattelag
på detta sätt som au ge uitryck för ett förbud mot retroaktiv strafflag men del
börenligl regeringsrättens mening ändå kunna godlagas. Regeringsrätten har
därvid fasl särskilt uvseende vid atl del av de föreslagna
undaniagsföreskrif-terna kan utläsas atl föreskrifi ej får meddelas om
retroaktivt uttagande av skatt eller avgift annal än i de angivna
undantagsfallen.

När i del föreslagna förbudel mol relroaklivi uliagande av
skatt eller avgift sägs all skall eller avgift ej får ullagas i vidare mån än
som följer av föreskrift som galide nar den omsländighel iniräffade som utlöste
skall- eller avgiftsskyldighelen, har därmed eit specielll lill skatlerätten
anpassat reiroakliviieisbegrepp skapats. Mol detsamma kan visseriigen invändas
all del inte läcker allt del som kan uppfattas som retroaktivt i skallesammanhang.
Regeringsrällen anseremellertid all del knappasl är möjligl all, så länge någon
allmän formel för förbud mol relroakliv lag inte blivit fastslagen, konima
längre än vad ulredningen gjort. Förbudet läcker under alla förhållanden de
cenlrala fullen och kommer säkerligen alt ulöva en betydande psykologisk effekt
och påverka ställningstaganden också utanför sill tillämpningsområde.
Regeringsrällen, som anseratt man här står inför en fråga av sior vikt för den
enskildes rättssäkerhet, tillstyrker därför förslaget om ell
relroakiiviietsförbud och har inlel au erinra mot de undanlag som föreslås från
detsamma.

Inte heller Svea hovrätt har något all erinra moi
förslaget lill förbud mot relroakliv skallelag. Kammarräiien i Göteborg hälsar
med sior tillfredsslällelse förslaget i denna del och lillsiyrker del.

Kammarrätten i Sundsvall erinrar om all domstolen i
samband med

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

remissbehandlingen
av fri- och rälligheisulredningens förslag anslöl sig lill uppfallningen all
del inle är möjligl uu införu ell allmänt förbud mol relroakliv lugsliftning.
Kummurräiien underslrök emellertid det ungelägnu i ull den princip som
retrouktivitetslbrbudei inom siruffriilien ger ullryck för bli vägledande också
när del gäller annan lagsiiftning som avser ingrepp i den enskildes personliga
och ekonomiska förhållanden. Kammarräiien är forlfarande av uppfallningen all
ett generellt relroakiiviietsförbud inte kun genomföras. Mol den bakgrunden ar
del enligt kummurräiiens mening av Slorl vurde alt ulredningen vid sin
behandling uv frågan om försiärkning av grundlagsskydei mot relroaklivitel har
vall an begränsu sig lill skulle- och uvgifisområdel. Genom en sådan
begränsning hur skupais godu förutsättningar all finna en för ett i sammanhangei
särskili akluelll område väl anpassad lösning. Vid genomgången av dei av ulredningen
föreslagna regelsystemet har kammarrätten funnit del väl ägnal all läggas till
grund för lagsliflning.

ÖB
konsiaterar all ulredningen föreslår ett undantag från reiroakiiviieien, om
riksdagen finner del påkallal av särskilda skäl i samband med bl. a. krig eller
krigsfara. Försvarets inlressen anser ÖB därmed vara väl lillgodosedda.

Juridiska
fakullelsnämnden i Uppsala har uppfattningen alt del hade varil önskvärl, om ulredningen
hade kunnai göra en vidare analys av problemel retroaktiv lagstiftning över
huvud tagel. Del finns skäl för fortsatt övervägande huruvida inte reiroakliviielsskyddei
bör ulvidgas lill yiierligare räiisområden, varvid särskilt borde uppmärksammas
områdel för s. k. belungande eller förpliktande förvaliningsakter. Del mest akluella
behovei tillgodoses dock genom det framlagda förslaget. Juridiska Jakutietsnämnden
i Lund anser förslaget lill skydd mol relroakliv skaitelagsliftning väl avvägt
och tillslyrker del därför. Juridiska Jakutietsnämnden i Stockholm ullalar all
förslaget enligt fakulietsnämndens uppfattning innefallar en väsenilig försiärkning
av rällssäkerhelen och också i övrigi har fått en tillfredsställande uiformning.
De undantagsregler som föreslås leder visserligen lill minskad förulsebarhei i
vissa situationer, men de av ulredningen anförda skälen för reservationerna får
anses vägande.

Länsstyrelsen
i Uppsala tån anser i likhel med ulredningen angelägel att medborgarna lillförsäkras
eti ökul skydd mot relroakliv lagsiiftning och alt detta bör komma till ullryck
i RF. De siora ingrepp i den personliga och ekonomiska frihelen, som
medborgarna anser att skattelagstiftningen är, gör att del måste anses som
myckel väsentligt alt nu i grundlagen slå fast förbud mol relroakliv
skattelagstiftning. Om riksdagen skulle besluta om införunde av föreslagna
förbud, bör man dock enligt länsstyrelsens mening diskulera, om den skalienykislagsiiftning
som förbereds är förenlig härmed.

För
länsstyrelsen I Hatlands län fbrefaller del närmast vara en självklurhei all en
medborgare vid bedömande av de rällsliga konsekvenserna av sill handlande skall
kunna uigå från gällande rätl utan risk för au en sedermera

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

gcnoniförd lugsliftning leder till ull hundlingcn bedöms
efter undru regler. Likväl har mun hiuills infört förbud mol reiroukiiv lugsliftning
endusi pä cu riittsområdc, niimligen siruftriitlens. På undra rättsområden hur
något unduniugslöst förbud mol reiroukiiv lugsliftning inle uppruilhålliis. Dellu
hur till en del beroit på ull del inte hur unsciis vuru möjligt all med någon
grad av precision unge föruisiiliningurnu för när uvsieg från huvudregeln får
medges. Härtill kom svårighelen all uvgöru vud som skulle förslås med ull cn
lag hur reiroukiiv verkun. Efter hund som skulielryckel skärpis hardei
emellertid för den enskilde medborgaren blivii ulll vikligure ull kunnu bedömu
konsekvenserna UV planerade ekonomiska iransaklioner med uigångspunki från giillunde
riiu. En reiroukiiv lagsiiftning på skutleområdel kan därför enligt länsslyrelsens
mening inle ulan myckel siarka skäl uccepierus. Ulredningens förslug om ell grundlugsfbrbud
mol reiroukiivu skaller och uvgifter lillgodoser således en säkerheisiniresse
av siörsia viki.

Sveriges indusiriförbund och Svenska
arbetsgivareföreningen tillslyrker förslugel om förbud mol reiroukiiv skaitelagsliftning.
Förslaget överensstämmer med organisationernas principiella syn ocb ulredningen
har väl sammunfnUai skälen för ett sådani förbud. Det förhållandet all begreppei
relroaklivitel inle är enlydigl för hela beskattningsområdel utgör inte motiv
för all begränsa förbudel i vidare mån än som har föreslagils. De undanlag från
förbudel som har uppsiällis i del framlagda förslaget godkänns av organisalionerna.

SACO/SR tillstyrker i huvudsak förbudet mot retroaktiv
skattelagstiftning men ifrågasälier om ulredningen lillräckligi ingående har
övervägt aktivi-leisproblemei i siiuaiioner, där en serie räiishandlingar
ligger till grund för skuiieplikien. Kanske kunde del diskuleras om alla raiisfakia
för skaiie-plikien måsie hu inlräll efter skallelagens lillkomsi eller om det
borde vara möjligl ull begränsa de framlida avkasiningseffeklerna av sådana iransaklioner.
Sannolikt är värdel av grundlagsskydd i hilhörande fall begränsal av all
skalleplikten ofta torde kunna ulformas så au omständigheter som i liden ligger
efter skånelagens tillkomsi får avgörande belydelse, när dessa regelmässigl
sammanhänger med vissa tidigare disposilioner, vilka egenlligen är de som
skattelagen vill kommu åt.

Enligt LRF:s uppfuilning hade del varil önskvärl med en
vidare uiredning UV problemet relroakliv lagsiiftning. Skydd mol relroakliv lagsiiftning
är, som förbundet ser problemel, en angelägen fråga. Medborgarna bör lillförsäkras
eu ökul skydd och dciiu bör konima lill ullryck i regeringsformen. Del finns
skäl ull uireda huruvida reiroukiiviieisskyddei bör utvidgas även lill undru
områden än sirufflag och som nu föreslås skattelag. LRF konstalerar au skatlelagstiftningen
är a v sådan omfultning och ari alt alla medborgare berörs UV den. Förbundel lillsiyrker
del föreslagnu förbudel mol relroakliv lagsiiftning. De unduniag från förbudel
som föreslås kan i och fbr sig accepleras av förbundel. Dock bör de prakliska
frågorna kring utfärdande av undanlag bli föremål för ytterligare överväganden.
Vid ell eveniuelli genomförande av

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

uiredningcns förslag i dennu del måsle ses lill ull lillkommande
lagsiiftning-enligi vad förbundel harerfaril pågår arbele med skaiiefiykislagsiiftning-blir
förenlig med del föreslagna förbudel.

Svenska avdelningen av Inlernaiionella jurisikommissioncn
anser all en beslämmelse om förbud mol retroaktiva pålagor bör införas. Del är
angelägel all inle benämningen på respektive pålaga kommer alt avgöra huruvidu
den skall falla under förbudel mol relroaklivitel eller ej. Avdelningen finner
därför den lidigure föreslagna lexlen "skall, avgifi eller annan
pålaga" (KU 1975/76:56 s. 58 f) vara alt föredra framför den nu
föreslagna. Också avdelningen erinrar om den s. k. generalklausulen på skalleräliens
område.

Juridiska fakullelsnämnden i Uppsala. Svenska föreiagares
riksförbund och Medborgarrälisrördsen tillstyrker förslaget men är kriiiska mol
undanlags-möjligheiernu.

Juridiska fakullelsnämnden i Uppsala har invändningur mol
de unduniug från huvudregeln som föreslås i syfte all förebygga möjligheler lill
"skaiie-flyki" efter del au del har blivii känt au lagändring
förbereds. Förslaget innehåller all riksdagen skall kunnu besluiu an
föreskriften skall gälla även om den omsländighel som utlöser skalle- eller avgiftsskyldighelen
inlräffar medan en av regeringen eller riksdagsutskott framlagl förslag lill
föreskrift var under prövning i riksdagen eller efter det au regeringen hur lämnui
riksdagen meddelande i saken genom skrivelse. Del ungivna unduniugel från reiroukiiviieisskyddei
synes fakullelsnämnden alllför obesuimi och nämnden befarar all del kun skapa
en besvarande oklarhet och osäkerhei, som väsentligt kun urholku huvudregelns
värde för den enskilde. Därtill kommer uu en av regering eller riksdagsulskoli
framlagt förslag eller eu förslag, som föruiskickas i eu lill riksdagen avgivet
regeringsmeddelande, ju myckel väl kan förkastas av riksdagen. En konsekvens av
del föreslagna undanlagd blir då an enskilda personer kan se sig ivungna au
avslå från hundlingur, som är fullt legala vid den lidpunki då de aklualiseras
och därlill kommer au varu fulll legula även i framliden. Atl delta är ägnal
all skapa rättsosäkerhet ligger i öppen dag. Fukulieisnämnden föreslår därför atl
de nu behundlude undun-lugen från huvudregeln utgår.

Svenska,föreiagares riksförbund betraktar del som en räilssäkerheiskrav
all medborgarna vid varje lillfälle skall kunnu överblicku de rällsliga konsekvenscrnu
av sill handlande. Della gäller inle minsl på skalleräliens område. Därför noierar
förbundel med glädje förslagei au nu införa en grundlagsskydd mol relroakliv skatlelagsliftning.
Tyvärr urholkas dock effekien av del föreslagna grundlagsskyddel på ell allvarligl
säll genom de undantag från den huvudregel som föreslås. Förbundet anseratt endasl
om riksdagen finnerdet påkallal av särskilda skäl i samband med krig, krigsfara
eller ekonomisk kris skall relroakliv tillämpning av skalle- eller avgiftslag varu
tillållig. Annars riskerar del föreslagna förbudel mol relroakliv
skattelagstiftning atl urholkas på eit för rällssäkerhelen icke önskvärt säll.
Risken för skaileflyki och

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

kringgående
uv skuiielug finns ulllid så länge del finns personer som iir villigu all begå brollsliga
handlingar, men dessa personer lordc enligt Ibrbundcis niening inieavskriickusuv
en reiroukiiv skullelagsliftning. Däremot torde en retroaktiv tillämpning uv
skutte- eller uvgiftslug uv luglydigu skattebetalare uppfullus som ell hol mot rällssäkerhelen.
Risken för ull medborgurnu luppur föriroendel för skalle- och avgiftslagslifiningen
är uppenbur. om rik.sdugcn unvänder sig av reiroukiiv skullelagsliftning.

.MedboigarräiisriirdsenförkVarariMideiäreiipriman
räussukerheisiniresse ull medborgurnu vel vilku skuuclugar som gäller för oliku
dispositioner i del ögonblick när de träftur sinu förunsiullningur uv ekonomisk
url. Orgunisalionen unser ull del inle finns behov uv unduniug från dennu
huvudregel. Särskilt måsle orgunisalionen vända sig mol au regeringen, genom
all lill riksdagen avsända eu allmänt meddelande om en ny skalleregel, skall
kunna få göra dennu småningom kommunde skallelag relroakliv från den dag då
riksdagen fick meddelandel. Rimligen kommer ime meddclundei ull innehålla den exakia
lydelsen uv den skulleregel som förebudus. De skutlskyldigu kan därför icke veiu
vud den skuiielug som kommer senure men som skall giilla redan från dagen för
meddelandets länmande lill riksdagen egenlligen innehåller. En undanlag av dennu
urt uvsiyrks uv orgunisutionen. Om något unduniag från reiroukiiviteisförbudei
skall lillåias, bör del enligt Medborgarräiisrörelsens mening få gälla endast
vid särskilda omsländigheier när Sverige är i krig eller krigsfuru råder.

Förslaget
avslyrks av regeringsråden Wieslander. Reuterswärd, Hilding och Wahlgren. De
anför:

Till
en början bör kanske påpekas all relroakliv lagsiiftning av den lyp

rättighelsskyddsulredningen avser med sin förbudsregel lorde höra lill

undantagen. Detta belyder m. a. o. alt lagsliftaren hillills även ulan ett

grundlagsförbud iakttar grundsatsen all skatlelagsliftning inle skall ha

lillbakaverkande krafl, i synnerhei om del gäller regler som ärav betungande

art. När del i senare lider ändå skell, lorde skälei härför främsi ha varil all

förhindra ell illojalt utnyttjande av kryphål i skattelagstiftningen. Det är

olillfredsslällande all, sedan möjligheler lill skaileflyki uppdagats t. ex.

genom offentliggörandet av dom i skallemål, låla någon längre lid löpa under

vilken sådan skaileflyki kan pågå opåtalt. För delta speciella fall har dock

ulredningen föreslagil en regel som innebär undanlag från relroaktiviletsför

budel. - Härjämle kan emellertid anmärkas all ulredningens förslag om

undanlag
från relroaktiviletsförbudel ger ell vältaligl vittnesbörd om den grundläggande
olikhet som flnns och måste finnas mellan de två områdena straffrätt och skailerätl,
vilka dock båda ansetts böra i likarlat avseende omfattas av ett förbud mol
retroaktiv lagstiftning. Det skulle nämligen vara otänkbart all låla ett strafföud
gälla fr. o. m. dagen för offenlliggörandel av länkla reakiioner mot del
ogillade förfaringssättet eller eljesl relroaklivi vid fall av krig, krigsfuru
eller svår ekonomisk kris.

Del
finns uniedning an dröju någoi yiierligare vid den jämförelse mellan siralTriinen
och skaiicrätien som nioiiverusuv ull jusi dessu och endust dessu områden
kommer an omftiiias av grundlagsmässigi skydd mot retroaktiv lillämpning. Slrufflugsiiftning
riklur sig i de flesla fall uv belydelse mol

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

ensluku personers hundlunde, som då noga beskrivs och
beläggs med strulfsunkiion. Huiullandci är diirmed oftast klan dcfinierai. Dessulom
är ändamålei nied lagsiiftningen att molverku sådant handlande. Detta uiesluier
giveivis inie problem i ensluku full vid iillänii-)ningen uv reiroakliviielsförbudei.
Svårighelerna måsie emellerlid belecknas som Ibrsumburu. Niir del giiller skuiielug
är lägel eu hell annui. Knuppusi någon person som visius i dettu lund undgår
ull i någoi avseende omfaiias uv beskaiiningsregler i sill dugligu liv. Del
finns givelvis uven skulleregler uv prohibitiv eller repressiv un, men dessu ulgör
unduniug. Dei lorde förhållu sig så un få förläitningtir utanför skuiielugsiiftningen
hur så mångu direkiu "adressuier" som denna.

Det är mol den nu skisserade bukgrunden som någru uv de
frågor som förefuller dunklu i rällighelsskyddsuiredningens fbrslug skull diskulerus.

Som vi redan nämnl anser räiiigheisskyddsulredningen all
retroaktiv lagsiiftning bryier mot principen un mun i förviig skull kunnu bedömu
de rättsiigu konsekvensernu uv sitt handlande. En grundlagsskydd för nyssnämnda
princip i hela dess vidd på någoi område skulle emellerlid i prakiiken
omöjliggöra lagsiiftning på delta område. För an la några exempel: on-i någon besiämmer
prisel på en fastighet med lanke på all del föreligger avdragsräll för räniu på
lånul kupiiul, eller om någon väljer livförsäkringsform och premiebetalningssäll
mol bakgrund av ävdragsrällen för premier, kan givelvis sägas all framlida
inskränkningar i ävdragsrällen får retroaktiv effeki i den meningen atl hade
skärpningarna i skallelagsliflningen kunnai förulses, så hude kunske prisel för
fastigheten eller livsförsäkringsavialei bestämts annorlunda.

Nu haremellertid ulredningen av naluriiga skäl inle föreslagil
ett så långl gående relroakiiviietsförbud. Därav följer emellerlid också atl relroaktivi-letsförbudels
avgränsning och uiformning måste baseras på något annat än grundsatsen all
medborgarna skall beredas möjlighel all i förväg kunna bedöma de rättsliga
konsekvenserna av sitt handlande. Vad som blivit den praktiska utgångspunkten
för ulredningen är förhållandena under löpande beskatlningsperiod, dvs. i del vanligasle
fallel beskattningsåret. Retroaklivi-telseffeklen är i förslaget knuien lill
omständighet som inträffar under beskaltningsperioden och som s. a. s.
konstituerar tidpunklen för skattskyldighetens inlräde. Della faslslläggande
för skalleräliens vidkommande av retroaktiviieisbegreppels innebörd är
emellertid inle utan komplikationer.

Utredningen har sålunda t. ex. inte uppehållit sig vid s.
k. bokslulsdisposilioner i vidare mån än all del framhålls alt skatleregler
härom som trätt i kraft före beskallningsårels uigång inte kan sägas vara
retroaktiva. Bortsett från del ingalunda opraktiska fallel atl ell räkenskapsår
kan i efterhand föriängas eller förkortas, saknas en närmare analys av de
speciella förhållanden som kan uppslå vid bokslulsdisposilioner. Inga
uttalanden har gjorts som kan tjäna till ledning vid bedömningen av skatteregler
innefattande skyldighet att insätta medel, för vilka avdrag vid beskattningen medge.",
på investeringskonto. Ingel sägs i rättighetsskyddsbetänkandei om de övergångsproblem
som kan uppslå vid övergång från en redovisningsmetod lill en annan.

Vidare synes ingen uppmärksamhet ha ägnats del ingripande
och ofta mycket komplicerade sumband som finns såväl beskattningsregler sinse-mcllun
som mellun bcskattningsrculcr och uppbördsregler eller t.o.m. mellun skuiielagstifiningen
och unnun lugsliftning, i. ex. sociullugsiiftningen. De hur uvsedda sumbunden
kan avse cu och summu skaiiesubjeki - i. ex. ell

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

vagrui
luxcrmgsuvdrug kan crsuitus med s. k. skuiieredukiion, dvs. cn avdrag p;i
skallen-eller niira lierudc skunesubjeki, i. ex. olika bolug i en och summu
koncern. Dei nu sugdu bör ses i Ijusci uv rällighelsskyddsuiredningens uiiulunde
(s. 161) ull förbudet mol reiroukiiviiei buru behöver iruffu såduna ändringur i
sktilie- och uvgiftslugsiiftningen som är till nuckdel för de skuii-respckiive
avgiftsskyldiga. Vidare bör här nänmda brisler i genomgången av umneson-irådci
ses mol bukgrunden av uu skatlelagsliftning ofta ingår i sioru s. k. pukel - t.
ex. konjunkiurpakci eller sociala reformpakei. Del kan därvid siällu sig myckel
svurl uu få en rulionelll och för den pruklisku politiken unvändbari grepp på reiroakiiviielsproblemuiiken,
om vurje lugregel måste ses isolerud för sig.

Som lidigure nämnls har hiltills
stora ansirängningar gjoris-och såviii kan bedömas med framgång - un undviku skuiielugsiiftning
uv retroaktiv karaklär. All nu införa en formligt förbud i grundlag, med de svårigheler
vid analysen av förbudels omfallning som aniydningsvis frumgår av den här gjordu
redovisningen, förefuller mindre välbelänkl.

Med
hänsyn lill de synpunkier som ovan anföris avslyrker vi ulredningens förslug i
denna del.

Riksskatieverkei
behandlar i siu ynrande ulföriigl förbudel moi reiroukiiv skuiielug. Verkei unser
all frågorna om en sådani förbud och om lagsiiftning mol skaileflyki bör
övervägas i ell samnianhang och all della bör ske innun ell förbud mol reiroukiiv
skuiielug förs i RF. Vidure anser verkei all frågun om vud som är reiroukiiviiei
på skallerätiens område behöver uiredus grundligure än som hur skell. Enligi verkei
är dei förenal nied svårigheler ull enlydigl besiämma innebörden uv begreppei "omsländighel
som uilöser skuilskyldighei" på inkomsi- och förmögenhelsbeskaiinings
område. Verket ger bl. a. fleru exempel som skull belysu svårigheiernu. Enligi
verkets uppfuilning bör ett reiroakiiviieisförbud inie generelli unses varu unulogivis
lillämpligl i frågaom verkels föreskrifier och anvisningar. Verkei anser också
all föruisebara, icke onormala skaiiesaisförändringar ime bör omfaiias uv ell reiroakiiviieisförbud.
Som förbudel nu har definieruis av ulredningen kun del på ell olyckligl san
låsa lagsliftaren när del gäller valel uv uppbördsick-niska sysiem. Verkei
hävdar att ulredningen har gåtl förbi problemet med bruiet räkenskapsår.
Däremot har verkei inte någoi au erinra mol en reiroakiiviieisförbud
beträffande indirekia skaller. Verkei påpekar dock au Ulredningen inte hur belysl
förbudets inverkan i fråga om olika lyper uv avgifter som expeditionsavgift, lagfartssiämpel
etc. Enligt verkets uppfattning har frågun, om förfaranderegler träffas uv ell
reiroukiiviieisförbud, behundluis ulllför kortfatiai. Verkei godiar i alli väseniligi
de föreslagna unduniugen från förbudel moi reiroukiiv skattelag. Avslutningsvis
uttalar riksskaiieverkei au mun bör Ibrsöku un i grundlug formuleru en regel
med förbud mol relroakliv skallelag försedd med lämpligt ulformade undanlag. En
sådun lagreglering skulle kunnu undanröja diskussion uv frågun om en lugsliftning
harotillbörliga reiroukiivu verkningar eller inle. En lagstiftning uv dellu
slug måsle dock föregås uv närmure utredning föruu kon.sekvenserna UV regeln
allsidigt skall kunnu bedömus. Verkei anser inie uu riiliighcis-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

sk>ddsuiredningcn har behandlal saken lillräckligi
ingående Rir un del skall kunnu tillsiyrkuali det frumlugdu förslugel nu läggs lill
grund Ibr lugsliftning. Saken bör uiredus yllerligure försl i en uiredning med
rent skuiieiekniska uppgifter och därefter i sill slaisrällsliga samniunhung.

JO. Svenska kommunförhundel och Landsiingsförbundei lar
upp frågan om förbud mol relroakiivu kornmunula a vg i fl e r. 70 konsiaterar
alt moliven inle nämner något om t. ex. daghemslaxor. Om meningen är att siadgandel
inte skall få tillämpning på annul än statliga avgifier, bordel sägas klarl ul.
Skall däremoi kommunala uvgifter las med, uppkommer speciella problem. JO
hänvisar till vad han anför om lagprövningen och dess förhållande lill del
kommunala besvärsinsiiluiel.

Kommunförbundet erinrar om alt det i rällspraxis på del
kommunala områdel har utvecklats en princip innebärande all förbud gäller mot relroaklivi
verkunde beslul, som innebär pålagor för kommunmedlemmarna. Principen är främst
akluell när det gäller taxebeslul. I rättspraxis har dock godtagits viss relroaklivitel
närdel gäller kommunala avgifterlRÅ 19561 166, RÅ 1961 I 90 och RegR 20 januari
1975). I sisinämnda fall synes reiroakiiviieien ha godlagils därför atl annat
än ett relroaklivi beslul har varil prakliskl ogenomförbart. Kommunförbundei
nämner alt de i 2 kap. RF angivna rättigheterna gäller gentemot det allmänna.
Med ullrycket del ullmännu förslås "dels del allmännas verkslällande orgun,
dels de normgivande orgunen, när dessu beslulur for enskildu belungande. offenlligrällsliga
föreskrifter, däremot inte när de beslulur civilrältsliga normer" (prop.
1975/ 76:209 s. 86). Förbudet mol au falla beslul om relroaklivi verkande avgifier
lorde därför gällu uven för kommunulu beslutande organ. Ulredningen har dock inle
berörl denna fråga. 1 specialmoliveringen lill nämnda paragraf anges särskilt
alt med avgifter avses inte bara "belungande" avgifier enligt 8 kap.
3 S RF Ulan an även avgifter, :5oni eriäggs frivilligl som ersäuning för en varu
eller en presiuiion och uvser ull bidru lill eller hell täcka statens koslnader
inom ifrågavurunde verksamhelsområde, är avgifter i RF:s mening (s. 175 fO. För
avgifternu inom del slailiga områdel finns i paragrafen möjlighel au föreskriva
undanlag från förbudel. Del bör klargöras om även de kommunala avgifterna omfutlus
uv förbudel. Om så är fallel kommer möjlighelen an föreskriva unduniug från
huvudregeln an saknas för de kommunala besluiande orgunens del. Kommunförbundei
finner del ungelägel ull rådunde praxis kun bibehållas för kommunernas del. Om
relroaktiviletsförbudel omfattar även de kommunala avgifterna anser fbrbundei durför
au del i RF även för kommunernas del bör skrivas in en möjlighel all göru undaniug
från huvudregeln.

Landsiingsjörbiindet noierar alt utredningens förslag om
förstärkt skydd mol skattelagstiftning med retroaktiv verkan också avser t. ex.
kommunala avgifter och har ingen invändning mol detla.

Förslaget all grundlagsregeln om räll till ersättning vid exproprialion
eller annal sådani förfogande skall omformuleras tillstyrks eller

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

l ä mnus ullryckligen
utun erinran uv kammarr ä iierna
i G ö leborg och Sundsvall, dc ne
juridiska jakiilielsn ä mndenia.
de lyra l ä iissiyrdsema sumt Svenska avdelningen
av InWinaliondla Jurisikommisslonen.

Andra inslanser ä r
kriiiska mol f ö rslaget. H ö gsia domsiolen. JK och Svea hovr ä ll Ivivlar p å
ull f ö rslaget inneb ä r n å got sl ä rki skydd. Sveriges indusirij ö rbund och Svenska arbeisgivarej ö reningen. Svenska J Ö reiagares riksj ö rbund, LRF. Medborgarr ä lisr ö rdsen samt
Sveriges j ö r j ä l larj ö rbimd kr ä ver ytterligare f ö rsi ä rkningar av skyddet.

Till de inslanser
som godiar f ö rslaget h ö r som n ä mnts
kammarr ä iien i G ö teborg. Domstolen menar dock all f ö rslagei inle inneb ä r n å gon si ö rre ä ndring i sak.
Juridiska J å kuticisn ä mnden i Stockholm anser att den nya lydelsen ä r en v ä lkommen
precisering som p å ett l ä mpligt s ä ll
ger uttryck f ö r den ers ä llningssiandard grundlagsregeln kr ä ver. L ä iissiyrdseii
i Stockholms l ä n uttalar som sin mening all del ä r av v ä rde
alt det klart framg å r av grundlagen all en enbarl
symbolisk ers ä ttning inle ä r lillr ä cklig.
Svenska avdelningen av Inlernationella juristkommissionen finner del framlagda f ö rslagei vara en f ö rb ä llring i f ö rh å llunde lill nuvurunde lydelse uv lagrummet.
Avdelningen har ingen erinran mol laglexlens utformning men ifr å gas ä tter om inle
ulredningen ullalar sig v ä l kategoriskt, n ä r utredningen (s. 168) s ä ger all siadgandel inle hindrar s å dana best ä mmelser
som 1. ex. 4 kap. 3 S expropriationslagen.

Krilisk ä r d ä remot h ö gsta
domstolen. Domstolen anser atl uttrycket "f ö rlusten" inle ä r tillr ä ckligt entydigt f ö r
atl ge lagtexten den klarhel som ell gmndlagsstadgande kr ä ver, varf ö r
f ö rslaget i denna del b ö r ytteriigare ö verv ä gas. Enligt Svea hovr ä lls mening kr ä vs ett myckel skarpt ö ga f ö r alt uppl ä cka den f ö rsi ä rkning av egendomsskyddet som skall ligga i orden
"f ö r f ö rlusten". Ä ndringen framst å r f ö r hovr ä llen som n ä rmasi
meningsl ö s. F ö rslaget b ö r inle leda lill lagsliflning. JK
uttrycker siarka tvivel om f ö rslaget i
realiteten inneb ä r n å gon f ö rst ä rkning av egendomsskyddet. Ers ä ttningen
skall ju alllj ä ml uig å enligt grunder som besl ä ms i lag och ingel hindrar all i vanlig lag f ö reskrivs 1. ex. atl endast en mindre del av f ö rlusten skall ers ä ttas.

Sveriges indusirU ö rhuiid
och Svenska aibetsglvarej ö reniiigen h ö r till de instanser som kr ä ver yiierligare f ö rsi ä rkningar av skyddel. Organisationerna anser all en
regel som syftar till f ö rluslers ä llning i och f ö r
sig ä r v ä rdefull. Skyddel blir dock enligi organisalionernas mening ofullst ä ndigt. En av de fr å gor som tas upp i remissyttrandet ä r
er.s ä iniiiigsniv å n. Organisalionerna finner det tillfredsst ä llande atl del nu f ö resl å s viss form av kvaliletsbest ä m-ning. Genom den f ö reslagna konstruktionen botas den lidigare bristen i fr å ga om ers ä ttningsniv å . Garantin f ö r
f ö rluslers ä llning kan klarg ö ras
ytterligare f ö rslagsvis s å , alt siadgandel fylls ut med ett ullryck som klarg ö r detla syfte, t. ex. all ers ä uning skall uig å
som "l ä cker" eller
"motsvarar" f ö rlusten e. d. Enligt organisalionernas
mening b ö r ett s å dani f ö rtydligande
ske direkt lill lagtexien, som d å f ä r s å dan pregnans
all del lorde vara ö verfi ö digt atl

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

ytterligare hänvisa lill "grunder som beslämmes i
lag". Grundlunken om cn ekonomisk ekvivalent är nämligen därmed så klar
all några ytterligare förtydliganden i civillag knappasl ler sig erforderligu. Inle
heller behöver man i dettu summunhang särskilt ge utiryck för alt exproprialionsregler
skall ges genom uv riksdagen anlagen lag, eftersoni della .självfallet redan
följer av andra grundläggande regler i RF. Organisalionerna anser en lydlig
bestämmelse om förlustgaranti vid expropriulion och liknande förfaranden
särskilt vikiig, eftersoni ivångsregler med slöd av lagsiiftning också enskilda
emellan är relutivt vunliga i svensk räll, t. ex. vid fastighetsreglering, inom
vallenlagen, byggnudslagen, anläggningslagen, lagen om enskilda vägar, ledningsrättslagen,
aktiebolagslagens reglerom inlösen av minoritetsaktier, patentlagens regler om
ivångslicens osv. Självfallel bör enligt organisalionernas mening en beslämmelse
om exproprialion och liknande förfaranden i grundlugen la sikle också på dessa
förhållanden enskilda emellun, där del givetvis inle får ifrågakomma alt samhällel
genom ivångsregler berikar vissa enskilda på andra enskilda medborgares eller medborgargruppers
bekoslnad.

Också Svenska Jörelagarcs riksjörbund godiar förslaget såviii
gäller ersättningsnivån och noterar med lillfredsslällelse den föreslagna omformuleringen.

Medborgarrälisrördsen acceplerar i och för sig förslärkningen
av skyddel men karakläriserar den som obelydlig. Organisationen anser all den inle
får uppfattas som något slulgiliigl.

Enligi LRF:s mening är förslaget i och för sig
tillfredsställande men den föreslugnu ändringen är alllför oklar och
motsägelsefull. Skyddel för den enskilde blir, enligt förbundels upplältlning
om hur ell egendomsskydd bör vara utformat, alllför ofullständigt för alt kunna
accepleras. 1 sin verksamhet har förbundel sländigi konlakler med lanlbrukare,
som ofta upplever uivecklingen i den moderna lagstiftningen på sådani sätt all
man hyser farhågor för alt rällssyslemel i framliden inle på ell lillfredsställnde
säll kommer att skydda deras äganderätt och iniresse alt ulveckla sin verksamhei
och egendom. Känslan av alt egendom kan frånhändas dem eller atl äganderätten
urholkas genom lagsliflning, som inskränker förfoganderätten, kan påverka deras
iniresse av all på bästa säll och i alla situationer vårda och ulveckla sina
lantbruksföretag. LRF anser all samma synpunkier kan göras gällunde även på
andra områden av näringslivet. Egendomsskyddet måste vara uiformal på ett sådani
säu alt del stimulerar den ekonomiska utvecklingen på alla nivåer i
samhällslivet. Den beslämning av ersättningens kvalitetsnivå som föreslås av
utredningen accepleras inle av förbundel. Besiämningen "för föriuslen"
är alltför oklar och lorde inle heller på ell tillfredsställande sätl
överensstämma med de principer som i dag lillämpas vid vissa former av ivångsianspråklagande
av fast egendom (jfr fördelning av rationaliseringsvinster vid faslighelsreglering).
LRF säger sig inse svårigheterna i atl finna en lämplig avfattning för
grundlagsbestämmelsen i denna del.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Problemel
måsle bli föremål för yiierligare överväganden, varvid särskilt bör undersökas
om inie ersällningens kvaliiel kan bestämmas som "egendomens fulla
värde". En sådan beslämning förordas uv förbundel.

.S'i'r'/-/;i,'('.v/f>/(7/w/-/w-/'i//;(-/ifråga.sällerom
begreppei förlusl ulltid är tiickunde för de ingrepp som kan ske vid faslighelsexpropriering.
Expropriaiiva ingrepp kan uv.se
nyltjande, som inle leder till omedelbur
förlusl för äguren men som dock innefallar en begränsning av hans egen fria förfbganderält
eller eljesl ell ekonomiskt nyllogörande av fastigheten. Ersänning för sädan exproprialiv
upplälelse kan knappast belecknas som ersältning för förlust. Annan förfogandelagsliftning
som t. ex. kan tillgripas i krigslid lorde ofta avse ell lillfälligl nyltjande
av lös eller fasl egendom, i vilka fall man ej heller kan tala om förlusl i egenilig
mening. Redan av denna anledning synes ullrycket förlusl vara mindre väl vall.
Författarförbundet erinrar vidare om all ifrågavarande grundlagsbestämmelse
avser också sådana inskränkningar i den enskildes upphovsrätt som föreskrivs
till förmån fördel allmänna eller för allmänheten. I dessa fall är del regelmässigl
inle fråga om all beröva upphovsmannen en lotal upphovsräll ulan alt i vissa
hänseenden inskränka huns ensamrätt, dvs. ett förfogande eller ell nyltjande uv
upphovsrällsligl malerial för vissa ändamål. Tvivelsulan kan del ofta hävdas
från upphovsmännens sida all dylika inskränkningar leder lill föriust. Del grundliiggande
yrkandei om ersänning baserar sig emellerlid på själva nyttjandet av de upphovsrätlsliga
verken. Rätlighetsskyddsutredningens förslag all endast förlusler skall ersältas
riskerar därför att leda bort tanken från den princip som numera har
fastslagits: all utnyttjande av upphovsrätlsliga verk genom inskränkningar i upphovsrätlslagen
också skall ersälias. Författarförbundet säger sig vara ense med rätlighetsskyddsutredningens
lankegång all någon form av ersättningsnivå bör anges i grundlagen. Ordel
förlust måsle emellerlid då kombineras med yiierligare en term som läcker de fall
all ifrågavarande objekl - malerielll eller immateriellt - icke berövas
rättighets-innehavaren ulan endast förses med någon form av inskränkning. Ett
sammanfallande uttryck fbr denna situation kunde vara ordel inirång.

Frågan
om ersättning vid andra inskränkningar i förfoganderätt än expropriation och
liknande tas upp i ell par yllranden.

Sveriges indusirijörbund
och Svenska arbeisgivarejöreningen konsiaterar ull de ulredningar som har
arbetat med egendomsskyddet i RF genomgående synes hu haft i försia hand
angrepp mot äganderälten lill fast egendom för ögonen. För organisationerna är
del självklart atl del grundlagsrällsliga egendomsskyddet även omfaltar fall då
någon frånhändes lös egendom, sålunda även immateriella rättigheter, aklierätl m.
m. För all della skall vara ställt ulom allt tvivel bör dock göras molivullalanden
härom. Organisalionerna påpekar all del vid sidun uv tvångsvisa äganderällsöverföringar
finns ett rällsligl oklart fält - befogenhetsreglerande lagsiiftning, som kan
bli lika värdenedsättande för den enskilde som formlig exproprialion. Som
exempel nämns permanenl byggnadsförbud på en bebyggd fastighet. Enligt
organisa-

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

lionernu
är dennu oklurhei olillfredsslällande. Del måsle klargöras an grundlugsskyddel omluiiurockså
vissu lyper UV befogenheisrcgleringur,som i prukiiken kun jiimsiällas med exproprialion.
Organisuiionernu nämner an man för ägtinderäiisinskränkningar av så långtgående
slug un dc viisenlligl urholkur iiganderäliens innehåll i iniernuiionella
sammanhang unvänder uliryckel "crecping expropriulion". Förden
enskilde iir behovei uv rätisord-ningens skydd mol långtgående förfogundeinskränkningur
liku slorl som mot direktu avhändelser. Däriör bör även sådunu inskränkningar omfattus
av grundlagsskydd i form av ersiiliningsreglcr. Orgunisuiionernu säger sig vara
medvelna om uu del är svårt au dru en klur gräns som anger när en föribgandeinskränkningärsu
långlgående un den bör förunleda ersältning lill den enskilde. Frågan bör uiredas
ytterligare. Redan i nu förevarande lugsiiftningsärende bör dock klargöras all
ersättning skall uigå lill den enskilde då han bcrövus den väsenlliga siyrningsrällen
över sin egendom.

Svenska
Jörelagarcs riksförbund noierar atl uttryckel "eller annal sådant
förfogande" torde ta sikle på bara ingripanden som exempelvis exproprialion
eller rekvisition men inle bestämmelser i planlagsliftning eller naturvårds-eller
miljöskyddslagsliftning. Men jusl i samband med ersättningsbestämmelser för exproprialion
bör även utvecklingen på behovsregleringarnas område diskuleras, eftersom ersättningsskyddel
vid exproprialion eljesl mycket läll kan görus illusoriski genom ersätlningsfria
regleringar. Förbundel anser au mun för befogenheisregleringurnas vidkommande
som huvudregel skall slä fasl all, om en användningskoniroll måste ske, medborgurnu
skall ha likvärdiga möjligheter all ulnyllja befogenhelerna inom den reglerade seklorns
ram. TiUslåndsgivningen får inle vara en mer eller mindre frill gynnande och
missgynnande från samhällets sida vid tillståndsgivningen. Den befogenhetsreglerande
lagsiiftningen skulle därmed normall sell inle kunna inskränkas lill ell formelll
förbud, som eliminerar medborgarnas frihel och där den formella likheten i förbudel
las som ursäkt för en selekliv tillståndsgivning, ålminsione inle för
sedvanliga befogenheler all ulnyllja egendom.

LRF an.ser
au eu särskili problem som bör uppmärksammas är de inskränkningar i förfoganderälien
över fasl egendom som inle faller under 2 kap. 18 S RF men som kan uttunna
äganderättens innehåll på ell för den enskilde avgörande säll. Som exempel unger
LRF naturvårdslagens bestämmelser om naiurvårdsområden. För den enskilde är
behovet av grundlugsskydd mol långlgående förfogundeinskränkningur lika slorl
som mot direkia avhändelser. Enligt LRF:s uppfaiining bör 2 kap. 18 S RF
kompletteras på sådani sätt alt inskränkningar i förfoganderätten över fast
egendom i sådan omfattning all de kun jämställas med "tages i
anspråk" inbegrips i paragrafen.

LRF
ifrågasätter om ime i grundlag bör införas beslämmelse som anger en allmän
övergripande expropriaiionsgrund. Av denna bör framgå au' expropriation endasl
får ske i del allmännas iniresse. Deua som en

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

kompleilering och ett fullsiändigande av egendomsskyddet.

Också Sveriges
indusirijörbund och Svenska arbeisgivarejöreningen lar upp denna fråga. Organisalionerna
anser all del - efter i huvudsak modell av Europakonventionens
tilläggsprotokoll - bör föreskrivas att exproprialion och annal sådani
förfogande skall få ske endasl i del allmännas iniresse under de förulsältningar
som anges i lag. Exproprialionsgrunder måsle alllså slödjas på ell allmäni
intresse av tillräcklig siyrka för all molivera särskild lagsiiftning. Kravel
på bundenhet av lag med viss kvaliiel vid exproprialion iir ell värn mol godlycke
(jfr SOU 1941:20 s. 99). Kravet all exproprialion endasl skall få ske i del
allmännas iniresse kan för exempelvis en modern jurisl som blivit tillvand vid
svepande generalklausuler framstå som av föga innehåll. Ett sådunt stadgande
bör dock enligt organisalionernas mening föranleda lagsliftaren atl noggranl
pröva och redovisa den allmänna karaktären UV del iniresse som skall lillgodoses
genom införandet av en expropriaiionsgrund. 1 fall av sådan exproprialion som
delvis grundas på "enskilt iniresse" (i. ex. ralionell ägodelning
avseende grannfastigheier och som även har allmänt iniresse) måsle skälen
motiveras så pass precist att varje misslanke om slyrd förmögenhelsöverföring
från vissa enskilda till andra enskilda eller grupper av enskildas inlressen
ulan molsvarande "vinning" för del allmänna elimineras.

Sveriges industriförbund och Svenska arbeisgivareföreningen
går dessulom in på frågan om ett mera allmänt av fa Hal egendomsskydd och
föreslår all den av rättighelsskyddsulredningen föreslagna ersättningsregeln
kompletteras med ell stadgande om alt svensk medborgares egendom är iryggad. Organisalionerna
anfbr:

Samhällets och den enskildes iniresse av egendomsskydd kan
inte sammanfallas som enbarl ett behov av ekonomisk kompensation vid
fränhändelse. Det är uppenbarl all då exempelvis någons hem eller en släktgård
exproprieras den enskilde ofta upplever en förlust som är siörre än vad som kan
gottgöras i ekonomiska lermer. Likaså representerar för en förelagare förelaget
djupare värden än som kan mätas genom en utomståendes bedömning av företagets
resultat och ställning. Det är synneriigen ofta fråga om livsinnehåll och
självförverkligande. Organisalionerna har under senare år i allt högre grad erfaril
hur de människor som har ägaransvarel för företagens utveckling upplevt
utvecklingen så atl rättsordningen i framliden inle kommer au skydda deras iniresse
av alt vårda och förkovra sina företag. Upplevelsen av hol all deras egendom
kommer alt frånhändas dem eller äganderättens innehåll göras illusoriskt har i
många familjeförelag påverkat viljan lill invesleringar och utveckling. Därför
är siarka grundlagsfäsia regler om egendomsskydd inle bara ett ullryck för del
allmänna rällsmedveiandel ulan en vikiig fakior för landels ekonomiska
utveckling.

Bl.a. den s.k. Tingslenska ulredningen (SOU 1941:20)
föreslog all i grundlagen skulle skrivas in alt "Svensk medborgares
egendom är iryggad". Efter alt denna princip slagils fasl skulle - enligt
Tingstens förslag - i nästa mening följa regeln om skälig ersättning vid exproprialion.
På en likarlad konstruktion bygger del av Sverige ratificerade
tilläggsprotokollet till Europakonventionen angående skydd för de mänskliga rällighelerna
och de

27 Riksdaiien 1978/79. I saml. Nr 195

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

grundläggunde
frihelcrnu. 1 lilläggsprolokolleis försia ariikel sägs atl ingen "må bcrövus
sin egendom unnal än i del allmännas iniresse" samt vidare "och under
de förutsättningar som angivas i lag och av folkrättens allmänna grundsalser".
Av belydelse för egendomsskyddet i detla sammanhang är också likubchandlingsregein
i huvudkonveniionens artikel 14 som innehåller ell diskrimineringsskydd av
innebörd alt konventionens och lilläggsprolo-kollens fri- och rälligheler skall
lillförsäkras utan åtskillnad av något slag. Artikeln innehåller därlill en
exemplifierande uppräkning av grunder på vilka åtskillnad icke får görus. Blund
dessa grunder märks "förmögenhel" och "ställning i övrigi".

Medborgarrälisrördsen
anser alt det saknas skydd för ägandet av lös egendom. Skyddel för immateriella
rälligheler i 2 kap. 19 § RF är bristfälligt. Den enskilde måste i vår grundlag
liksom i flertalet andra västerländska grundlugur få en i grundlagen inskriven garanii
för sin egendom så all han kan kännu irygghei. I den svenska rätligheisdebaiien
anfördes länge som ett skäl mol grundlagsfästa egendomsrättigheter atl, så
länge de enskilda inte var tillförsäkrade en viss maleriell minimistandard, de
var föga intresserade av en mängd olika rättigheter. Yttrande- och
åsiktsfriheterna blir lätt likgiltiga för alla dem som inte har livets
nödtorft. Sverige har passerat delta stadium, men även i ell ekonomiskt mera
utvecklat samhälle är irygghelen beiräffande den materiella tillvaron en
förutsättning för det reella utövande av en stor del av de rälligheler som gmndlagen
vill skydda. Lagsliftaren måste enligt organisationens mening övervinna sin
motvilja mol all ge medborgarna ett elementärt egendomsskydd i grundlagen. Medborgarräitsrörelsen
konstalerar dock att det i detta sammanhang uppkommer många problem och riktar
uppmärksamheten bl. a. på behovei av skydd mol en konfiskalorisk skaitelagsliftning.
Organisationen säger sig vara medveten om de svårigheter som möter på delta
område. Uppenbarl är emellertid att en riksdagsmajorilel inle kan få bruka sin
maktställning lill alt pålägga vissa medborgargmpper sådana skatter eller andra
avgifter som har konfiskalorisk karaklär. Närmare utredning erfordras om hur
skyddande gmndlagsregler på detta område kan ulformas.

Förslaget
om förstärkt grundlagsskydd för svenskl medborgarskap godias nästan
genomgående av de remissinstanser som har uttalat sig i frågan. En posiliv
hållning intar sålunda Svea hovrän, kammarrätterna i Göleborg och Sundsvall,
juridiska fakuttetsnämnden I Stockholm, statens invandrarverk samt de fyra
länsstyrelserna.

Någru
instanser är dock kriiiska mol den närmare ulformningen av lagtexten. Svea
hovrätt pekar på atl del framstår som en inkonsekvens au den föreslagna
lydelsen ger möjlighel au beröva någon hans medborgarskap, om han på grund av
tvång av något slag inlräder i allmän tjänst, t. ex. krigstjänst, och därigenom
blir medborgare i annan stal. Också det föreslagna undantaget för barn under aderton
år anser hovrällen ha blivit mer omfaitande än som varil nödvändigi för all lillgodose
syftei med undanlaget.

Kammarrätten
i Sundsvall framhåller del olämpliga i att göra grundlagen

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

alltför
detaljerad och anser all ulredningen i detla fall har tvingats föreslå ett par
myckel deiuljriku undaniug. Ell av dessa undanlag synes ha föranletis av atl ulredningen
har inhämlai all del på grundval av nordiskl samräd förbereds en ändring i
lagen om svenskl medborgarskap (medborgarskapsia' gen). Om ulredningen inte
hade fält kännedom om denna ändring eller frågan om ändringen hude blivit
aktuell försl efter det att ulredningens förslag hade genomförls, skulle
sannolikt undantaget inie ha kommii med vid den nu akluella ändringen i RF. I
sådant fall hade ändringen i medborgarskapslagen fått anstå i avbidan på en ny
grundlagsändring, trots all iindringen i medborgurskupslagen inle på något sätl
anses som eu övergrepp mot rätligheiernu. Liknunde situationer kan säkerligen
uppslå även i framliden. Del frumsiår för kammurrällen som betänkligt an man
kan komma att ivingus lill grundlagsändringar som en följd bara av en kanske välmoiiverad
ändring i vunlig lag.

y///-/(:fcA-«/jAi//('/s/;ö/?;/;(/«;/L///7rf
finner alt förslaget ger anledning tiil vissa betänkligheter. I sin strävan all
vinna starkast möjliga skydd mot expatriering - eu ändumål som i och för sig är
högsl lovvärt - har ulredningen i grundlagsiexten inarbetat vissa bestämmelser
ur medborgarskapslagen i dess gällande eller väntade lydelse. Fakultetsnämnden
frågar sig om det är lämpligt all belasla grundlagstexten med delaljregler, som
måhända måste omarbelas i en inle alltför avlägsen framtid. Intresset av
förstärkt skydd för medborgarskapet bör här vägas mol vikten av alt
grundlagstexten är klar och enkel och kan vänlas beslå en längre tid framål.

Juridiska
fakulteisnämnden i Stockholm anser att mot förslaget lill Ökat ikydd mol föriust
av svenskl medborgarskap kan anföras atl grundlagen belastas med tämligen
detaljerade bestämmelser, som snarasi hör hemma i medborgarskapslagen. Vad
utredningen har anfört om behovet av grundlagsskydd särskilt för personer, som
har kommii lill Sverige som flyktingar och som har blivit svenska medborgare
men inte har befriats från sitt medborgarskap i annan stal, har emellertid
övertygat fakultetsnämnden om att förslaget bör genomföras.

Länsstyielsen
i Uppsala län ifrågasätter om skyddel mot förlusl av svenskt medborgarskap inle
borde utsträckas atl avse även de som vid födelsen förvärvat svenskl
medborgarskap men inte varit i riket bosatia. Enligt nu gällande
medborgarskapslag föriorar den som aldrig varil bosatl i rikel det svenska
medborgarskapet, som han förvärvat vid födelsen, när harl fylll tjugotvå år.
Den centrala utlänningsmyndigheten kan på dessförinnan gjord ansökan medgiva uu
del svenska medborgarskapel får bibehållas. Länssty relsen föreslår att man
efter utredning i samband med vilken en frekvensundersökning bör göras
överväger om inte denna, som man kan förmoda, relalivi lilla grupp av svenska
medborgare genom beslämmelse i grundlagen kan lillförsäkras samma skydd som
övriga svenska medborgare.

RäiiigheisskyddEuiredningens
förslag till förstärkning av de processuella garaniierna vid fri hetsbe röva nde
beståraveillilläggtillde

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

besiämmelsersom
ger en svensk medborgare som är berövad friheten räu all få frihelsberövandet pröval
av domstol eller därmed jämställd nämnd. Tilläggel ulgörs av en föreskrift om
att prövningen skall utföras av allmän domstol, om den inte har uppdragits ål
domstol eller därmed jämställd nämnd.

Förslagei
lillsiyrks eller lämnas uttryckligen ulan erinran av Svea hovrän. kammarrätten
i Sundsvall, domslolsverkel. de juridiska fakulieisnämnderna i Lund och Siockholm,
Svenska avdelningen av IniernaiioneUa jurisikommisslonen saml Medborgarrälisrördsen.
I några av dessa remissinstansers yllranden förordas vissa komplelleringar av skyddel.

Domstolsverket
föreslår en molsvarande förstärkning av skyddel för utlänningar.

Juridiska
fakullelsnämnden i Lund anser atl ell förtydligande av de nuvarande
bestämmelserna är på sin plats. Fakullelsnämnden nämner som typexempel på lagar
som saknar bestämmelser om domstolsprövning av frihetsberövande lagen
(1973:511) om lillfälligl omhändertagande och lagen (1976:511) om omhänderlagandeav
bemsade personer m. m. Del föreslagna lilläggei skulle 'all kunna uppfattas som
avseende bl. a. dessa lagar. Atl de nuvarande beslämmelserna inle avser myckel
kortvariga friheisberövanden framgår inle med önskvärd tydlighet av lagtexten.
Det diffusa uttrycket "få saken prövad" upplyser inle om vad
prövningen kan ulmynna i. En domstolsprövning av ett olagligt frihetsberövande
kan länkas leda lill frigivning, lill skadesiånd eller till moralisk upprältelse.
Atl endasl det förstnämnda avses borde enligt fakultetsnämndens mening på något
säll framgå av lagtexten tjfr art. 5:4 i den europeiska konventionen angående
skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna).

Juridiska
Jakutietsnämnden I Siockholm ifrågasätter om inte ytteriigare en precisering
borde göras. I de nuvarande bestämmelserna talas om situationer, där någon
medborgare "berövats friheten" eller blivit "omhändertagen Ivångsvis"
ulan all några reservaiioner görs för myckel kortvariga friheisberövanden.
Ordalydelsen ger inte annat vid handen än all den som omhändertagits t.ex.
enligt lagen om tillfälligt omhänderlagande eller lagen om omhänderlagande av
berusade personer har rält att påkalla domstolsprövning. Inlryckel av all så
skulle vara fallet kan förstärkas av det förhållandet aU den närmast föregående
paragrafen avser också dylika kortfristiga frihetsberövanden. Del framgår inle
om avsiklen är alt möjliggöra domstolsprövning i dylika fall. Om så är fallet,
skulle detta fömtsäUa inrättande av någon form av jourdomstolar, som i princip
kunde arbeta dygnet runt. I detta hänseende borde i vart fall lagtexten
förtydligas.

Medboigarräitsrördsen
erinrar om alt del i många länders konslitulioner finns en generell regel av
innehåll all den som har blivit berövad friheten skall inom viss korlare lid,
t. ex. ett dygn, ställas inför domstol. Organisationen ifrägasätter om inle
tidsangivelsen "utan oskäligl dröjsmål" borde preciseras lill t. ex.
tre eller fyra dagar; I vart fall bör i det föreslagna tilläggel en exakt
lidsregel införas. Enligt organisationens mening måsle vidare i vanlig lag intas
regler som anger hur det skall lillgå när någon som har blivii berövad

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

friheten
eller omhändertagits vill åberopa del nya stadgandet. Bl. a. måsle anges vilken
domsiol som är behörig all uppta cn sådan lalan och förordna om lösgivande. Organisalionen
konstalerur att del f n. inic finns någon domsiol som haren sådun kompelens.

Senasi
behandlade fråga las upp också i yttrandena från rcgcriiigsräiteii och Sveriges
domarcjörhiuid. Regcriiigsiäiieii anser att den föreslugnu regeln bör
kompletteras med processuella regler som unger hur den föreslagnu prövningen
skull komma lill siånd. Domstolen ifrågusälter vidure om inle prövningen i
vissa fall bör ankomma på förvaltningsdomstol. Domareförbundel frumhåller ull
grundlagen måsle komplelterus med särskilda lugregler om prövningen, t. ex. i
övergångsbestämmelserna lill räilegångsbulken.

I
några remissyttranden behundlus frågan om försiärkning av rättighetsskyddel på
andra punkler.

Den
s. k. fö rä I d ra rä 11 e n las upp uv bl. a. juridiska Jakutieisnämiidcn i Siockholm.
Nämnden förklurur alt Sverige genom undertecknande av internationella konvenlioner
har förbundit sig all respektera denna räll. I kommitténs direkliv gavs möjlighel
fördenna alt överviiga om föräldrarälten borde skrivas in i 2 kap. RF eller inle.
Kommiuén har emellertid inle redovisal något slällningslagande till denna
fråga. Fakullelsnämnden finner det beklagligt all kommittén inte har behandlat
frågan om grundlagsskydd för föräldrarälten. Nämnden menar att om så skell hade
kommittén inte kunnat undgå all behandla svårighelerna alt förena föräldrarälten
med de underårigas rätt lill egel grundlagsskydd. Detla kunde i sin tur ha fäst
uppmärksamhelen på behovei av all genomarbeta och särskilt utforma det
grundlagsskydd den underårige enligt lidigare molivulialande anses ha men som
på väsenlliga punkler dåligi slammer med den underåriges siiuaiion i övrigt. I
detta sammanhang hade del även fallil sig nalurligt för kommittén all överväga
riktigheten av alt låla föräldrars värdnadsansvar bryta igenom och göra den underåriges
grundlagsskydd verkningslöst i flera avseenden. Fakullelsnämnden konslalerar
att del genom Sveriges godkännande av föräldraräuen i inlernationella
konventioner redan nu exisierar en konfliktsituation mellan denna och den underåriges
räll alt åtnjuta samma skydd för fri- och rälligheler som den vuxne enligt 2
kap. RF. Även denna fråga kunde ha behandlals av kommittén som en fråga
hemmahörande under föräldrarälten.

Medborgarrälisrördsen
berör föräldrarälten och den därmed sammanhängande skol- och ulbildningsfrihelen.
Organisalionen underslryker all varje skolmonopol är oförenligt med en grundlagsskyddad
informationsfrihet. En parlamenlsmajoritel kan inte ha rält all påtvinga alla
barn, och för övrigi så småningom också alla vuxna som befinner sig i en
utbildningssituation, exakl samma åsikter och värderingar. En sådan ordning slrider
mot huvudprincipen i 1 kap. 1 § RF om atl den svenska folksiyrelsen bygger på
en fri åsikisbitdning. En sådan är enligi organisationens mening inte möjlig
inom ramen för ell system där alla är skyldiga all underkasta sig ett av
majoriteten

28 Riksdawn 1978/79. / saml. Nr IQ5

s. 88 Kontrollera mot PDF

uiformal undervisningsmonopol.

Medborgarrällsrörelsen
anser vidare alt privatlivets och personlighetens okränkbarhel är brislfälligl
skyddad i svensk grundlug. Slulligen anmärker organisalionen all n ä r i n gs f
r i h el e n och rä t le n lill yrkesulövning inle är grundlagsskyddade. Envar
bör hu grundlagsskyddad räll all, föruisuli all han eller hon fyller nödiga behörigheiskrav,
få ägna sig ål den yrkesverksumhel som han eller hon önskar.

Näringsfriheten
uppmärksammas också i yttrandet från Svenska föreiagares riksförbund.
Förbundet finner del beklagligt atl inle någon av företrädarna för de fyra demokraiiska
pariierna sell det angelägel alt i utredningen granska den väsentliga frågan om
den grundlagsskyddade näringsfriheten. Eu resullai härav hur blivii att något
förslag lill grundlagsskyddad näringsfrihet inle komnier uti presenieras
1978/79 års riksmöte. Följaktligen kommer grundlagsskyddad näringsfrihet inle
all kunna införas före 1982. Della unser förbundel djupt olyckligt, inle minsl mol
bakgrund av de diskussioner som förs angående lönlagarfonder och krav från
olika håll på elableringskonlroll. Förbundet anser all viljan alt starta egel
är inle endasl beroende av korlsikliga ekonomiska förutsäliningar ulan också av
del allmännas insiiillning till enskilt företagande i ell längre perspekliv.
Det är ett rättssäkerhelskrav all näringsfriheten skyddas i grundlag. Förbundet
föreslår därför atl regeringen omgående tillsätter en uiredning med uppdrag all
komma med förslag lill grundlagsskyddad näringsfrihet. Ulredningen måsle vara
klar i så god tid all ett regeringens förslag kan presenteras riksdagen under vären
1979.

Sveriges
advokaisamfund erinrar om all samfundet i sitl yllrande över betänkandet
"Medborgerliga fri- och rättigheter. Regeringsformen" framförde
förslag om grundlagfästande av en regel om räll för misslänkl alt biträdas av
of fen ilig försvarare, ulsedd av den misstänkte själv eller av domstol, saml
av principen om frihel förenvarall själv välja del politiska parti lill vilkel
han önskar ansluta sig. Då de för utredningen meddelade direkliven synes ha lämnal
ulredningen fria händer att avge förslag även såviii gäller de sålunda av samfundel
aktualiserade frågorna, konsiaterar samfundet med besvikelse all ulredningens
belänkande inte innehåller någoi förslag i denna riklning. Samfundel räknar emellerlid
med all dessa frågor tas upp till nylt övervägande vid del fortsatta arbelel
med lagsiiftning rörande räilighetsskyddel.

Sveriges
Indusiriförbund och Svenska arbetsgivareföreningen anmärker atl
industriförbundet i 1976 års yttrande efterlyste ett uitryck för den s. k.
likabehandlingsprincipen. De nuvarande reglerna i 2 kap. 15 och 16 SS RF
skyddar blott i begränsad omfattning mot diskriminerande lagsliflning i
speciella fall mol sådan olika behandling av enskilda och ger således inte utiryck
för en genomgående likabehandlingsprincip som grundval för lagsiiftningen. Della
är en så fundamental utgångspunkt för ell rättssamhälles sirävanden alt
likabehandlingsprincipen bör slås fast som ett

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

kruv p å lugsiifiuren
ull uppr ä ilh å llu lugsiiftningens kvulilel p å
fr å n r ä iiss ä kerhelssynpunkl lillfredssi ä llande s ä ll.
Den principen finns ju inskriven i art. 14 i Europakonveniionen ung å ende skydd f ö rde
munskligu r ä llighelerna och dc grundl ä ggande frihciernu. Organisalionerna f ö rordar alt Sveriges å lagande enligt dennu konvention irunslbrmerus lill svensk r ä u genom eu uttryckligt studgunde i RF.

Statens invaiidraivcrk
f ö rordar en f ö rst ä rkning av grundlagsskyddel
f ö r uil å nningar. D ä rvid avses fr ä mst skyddet f ö r
invandrare, som alllj ä ml ä r ull ä ndska medborgare. M å nga invandrare dr ö jer
av olika sk ä l alt ans ö ka om svenskl medborgarskap, ä ven om de uppfyller de villkor f ö r f ö rv ä rv av svenskt medborgarskap som medborgarskapslagen
f ö reskriver. Dessa invandrare b ö r d å inle f å ell s ä mre
grundlagsskydd ä n svenska medborgare. Delsamma g ä ller ä ven andra h ä r i landet fast bosalla invandrare. Ull ä nning som ä r
fasl bosalt h ä r i landet f å r beviljas permanenl uppeh å llstillst å nd.
Huruvida det f ö religger fasl bos ä llning eller inle skulle s å ledes kunna anknytas lill reglerna om permanenl
uppeh å llstillst å nd. F ö r nordiska
medborgare, som inte beh ö ver uppeh å llslillsl å nd,
f å r i st ä llet kyrkobokf ö ringen
tas som utg å ngspunkt. Invandrarverket anser atl
grundlagsskyddet f ö r fri- och r ä ttigheterna har sin sl ö rsla belydelse n ä r den demokratiska samh ä llsordningen hotas. S ä rskilt utl ä nningar riskerar d å all bli utsatta f ö r r ä ttighetsinskr ä nkningar. RF b ö r
d ä rf ö r likst ä lla utl ä nningar med svenska medborgare i st ö rre ulsir ä ckning
ä n f ö r n ä rvarande. De inskr ä nkningar som trots allt kan visa sig vara n ö dv ä ndiga b ö r anges i konkrei detalj. Atl behovei av inskr ä nkningar ä r
f å och m å nga g å nger r ö r en minoriiei av de utl ä nningar som vislas h ä r i landet framgick av fri- och r ä tiighelsulredningens
bet ä nkande. Mol bakgrund av alt ulredningen
inle har haft lill uppgift all g ö ra en maleriell
ö versyn av fri- och r ä tiigheterna begr ä nsar
sig invandrarverket till all ge n å gra
exempel, d ä r bristerna ä r s ä rskilt p å tagliga. Gemensami ä ralt del r ö r r ä lligheler som normall sett uppfattas som gmndl ä ggande f ö r
ett demokratiskt samh ä lle. Verkei kan i fr å ga om skyddet f ö r
opinionsfriheierna inte se all del f ö religger
n å got avg ö rande hinder i nu g ä llande lagsiiftning all liksl ä lla
ull ä nning med svensk medborgare.
Tidigare har bl. a. å beropals besi ä mmelsen om s. k. poliiisk ulvisning i 34 S utl ä nningslagen. Siadgandel i dess lydelse fr. o. m. den
1 januari 1976 kan rimligen inle l ä gga
n å got hinder i v ä gen. Verket n ä mner
ocks ä all avl ä gsnandeinstituten i ull ä nningslagen f n. ä r
f ö rem å l f ö r ö versyn av ull ä nningslagskommitl é n. Likst ä lldhet
i fr å ga om opinionsfriheierna b ö r d ä rf ö r ulan vidare kunna skrivas in i grundlagen med m ö jligen n å got
undanlag. Betr ä ffande skyddet mot tv å ng atl giva lill k ä nna sin å sk å dning har som sk ä l mol likst ä lldhet å beropals
att ull ä nning i en ä rende om poliiisk asyl m å sle kunna tillfr å gas
om sin politiska uppfattning. R ä tten lill
politisk asyl h ä r i landet regleras i 2 S utl ä nningslagen och grundas p å Gen é vekonvenlionen
av å r 1951. Denna r ä ll ä r i och f ö r sig inie f ö renad
med n å gon skyldighet alt uppge politisk å sk å dning.
Invandrarverket anseratt del under alla f ö rh å llanden inte ä r
rimligt atl utl ä nningar inte kan liksl ä llas

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

med
svenska medborgure när del gäller dellu skydd enbart uv den anledningen ull poliiisku
flyktingar ger tillkänna politiska uppfattningar i utlänningsärenden. Verkei konstalerur
vidare ull utlänning hur saknur hell grundlugsskydd mol åsikisregisirering. Del
hur lidigure uppgivits ull dellu skulle förunledus uv möjlighelerna all regislrera
medlemmar av ulländsku lerrorislorganisalioner. fen s. k. lerrorisilagen är
sedan den I januari 1976 inarbelud i ullänningslugen. 1 sumbund härmed förelogs
också vissu sakliga ändringar. Enligt invandrarverkels uppfaiining är den regislrering
av terrorister som förekommer inte någon åsiktsregistrering i egenilig
bemärkelse. Som jämförelse nämns all personulkonirollkungörelsen (1969:446)
medger regislrering av enskildu personer utan ull dciia belecknas som åsikisregisirering.
Oberoende uv om den regislrering som kan ske av terrorister är åsikisregisirering
eller inle, anser verkei atl della inle får medföra alt utlänningar här i landci
helt ställs ulan della grundlagsskydd, bara för atl del finns behov uv utt regislreru
ett fålal personer, som kan befaras medverka lill lerrorislhandlingar.

8
De särskilda paragraferna

8.1 Förslaget till lag
om ändring i regeringsformen

2 kap.

7S

Uliryckel
i försia meningen i andru slyckel "sin uUryckliga samlycke"
kommenteras i två yllrunden. Riksskatieverkei konsluterur all rätlighetsskyddsutredningens
förslag synes ge barn en siarkare skydd än vad 7 S 1 punklen lagen om svenskl medborgurskup
(medborgurskupslagen) f n. gör. Uliryckel "sill uliryckligu samlycke"
synes uieslulu förlusl av svenskl medborgarskap för burn under 18 år där
ansökningen har gjoris av föräldrarna ulan all barnel självi uuryckligen har
samtyckt lill fbrvärvel. Om rättighelsskyddsulredningen har åsyftat ell sådunl
starkare skydd, bör i 7S 1 medborgarskapslagen sladgas all svenskl
medborgarskap förloras av den som förvärvar ulländskl medborgurskati efter sin unsökan
eller sitt uUryckliga sumiycke. Statens invandrarverk unser ull uttrycket
"sill uliryckligu sumiycke" möjligen kun medföra tveksamhet huruvidu
en underårig kun berövus sitt medborgurskup vid självsiändig naturalisalion på
ansökan av förmyndare. Om en underårig uppläs till medborgare i annan stat på
ansökan UV föräldrarna ulan all dessu själva söker eller lidigare har förvärvai
della lands medborgarskap, kan den underårige inle heller berövas sill medborgurskup
enligt föreskrift med slöd uv andra siyckei andra meningen. Della Sladgunde uvser
nämligen endasl fall då barn i fråga om sitt medborgarskap följer föräldrarna elleren
av dem. Invandrarverkel förutsätter all någon saklig skillnad mellan RF och
medborgarskapslagen inte ar åsyftad. Uttrycket "sitl

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

uttryckliga
samtycke" bör således i likhel med 7 § 1 medborgarskapslagen omfaila även
sådana fall där samlyckel har lämnals av förmyndare ulan alt della anges ullryckligen
i laglexten (jfr prop. 1950:217 s. 47). Föratt klargöra della bör ordel "sitl"
utgå. Grundlagstexten skulle härigenom stå i större överensstämmelse med 7 § 1 medborgarskapslagen.
- Invandrarverket påpekar vidare all svensk medborgare kan berövas siu
medborgarskap på gmnd av alt han vis.seriigen genom formellt samlycke blir
medborgare i annan siat men skälen till förvärvel av del utländska
medborgarskapet är av mer eller mindre Ivingande karaklär. Enligt faslslälld
praxis har del inle ansells föreligga skäl för sådana personer att åierfå sitt
svenska medborgarskap genom naturalisalion så länge de har kvar sitt
medborgarskap i den utländska slalen och alltjämt är bosatta där.
-Invandrarverket tar upp också undanlagsregeln i sisla meningen i andra siycket.
Verket delar ulredningens uppfattning att gmndlagsskyddel för medborgarskapet i
princip bör utformas i överensstämmelse med del skydd som medborgarskapslagen
ger. Praktiska skäl kan dock tala fören avvikelse. Som en av förutsättningarna
för förlust av medborgarskapet anges minsl fem års varakiig bosättning i den
andra fördragsslulande staien. En överenskommelse med annan siat om kortare lids
bosällning förutsäUer alllså grundlagsändring med allt vad detta innebär.
Enligt invandrarverkets mening bör det övervägas om inle orden "sedan minsl
fem år" kan utgå ur grundlagsiexten. Enligt verkets uppfattning innebär della
inte någon allvarligare uttunning av skyddet för medborgarskapel. Forlfarande
gäller alt del skall vara fråga om varakiig bosättning i det andra landet. Den
närmare innebörden härav regleras då i medborgarskapslagen. Förslaget lill
ändring av medborgarskapslagen innebär dessutom atl den som föriorat sitt
svenska medborgarskap på angivna sätt skall kunna återvinna detta genom
anmälan, sedan han ånyo har tagit hemvisl här i rikel.

Lånsslyrelsen
i Uppsala län berör samma undantag. Länsstyrelsen är myckel tveksam till
lämpligheten av atl införa del föreslagna undantaget bara för alt främja en enhellig
nordisk lagsliflning. Den föreslagna inskränkningen all överenskommelse försl måsle
Iräffas med annan stal utgör inte garanti mol missbruk i en krissituation. Angivna
olägenhel skulle kunna elimineras genom att man i grundlagsiexten skriver
"i enlighel med överenskommelse med annal nordiskl land".

lOS

Regeringsrällen
konsiaterar atl ulredningen i specialmoliveringen anför(s. 176) alt med förslag
som har lagts fram av riksdagsutskott förslås enbart ulskollsmajoriielens
förslag och således inte förslag som har framförts reservaiionsvis i utskoitet.
Härav följer alt, om varken regeringen eller ulskollsmujorileien har föreslagil
relroakliv lillämpning av lagsiiftningen men ett sådant förslag har framförls i
en reservation lill utskotiels betan-

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

kände,
talmunnen enligt bestämmelserna i 2 kap. 9 S RO är förhindrad all i kammaren
ställa proposition på förslaget i reservalionen. En sådan ordning finner regeringsrällen
inle lillfredssiällande. Med av "riksdagsulskoli framlagl förslag" i
del av ulredningen föreslagna andra slyckel bör därför förslås såväl ulskollsmajoriielens
förslag som ell i en reservalion lill uiskoileis beiänkunde framförl förslag.

Kammarräiien
i Göleborg uppfattar förslaget så all relroaklivitel skall kunna inlräda också
från den dag ell utredningsbetänkande om viss skallelag blir offentligt under förutsäitning
atl regeringen skickar meddelande lill riksdugen om detta.

Sveriges
indusiriförbund och Svenska arbeisgivareföreningen förklarar all en kommitté,
som finner all en skaltelag med retroaktiv verkan på ell vissl område bör
genomföras, skall underrälta vederbörande statsråd som har all pröva om ett
meddelande skall lämnas lill riksdagen eller inte. Organisationerna anser del
lämpligt all delta klargörs i moliven.

Svenska
avdelningen av Internationella juristkommissionen har uppfallningen all
uttrycket att regeringen "lämnat riksdagen meddelande i saken genom
skrivelse" inle är nog precist, varken vad avser innehållet eller vad
avser tidsbestämning. Vad som har meddelats skall enligt motiven innebära "någon
form av auktoritativ förvarning" (s. 162). Moliven anför vidare atl del
skall vara fråga om en redovisad "avsikl att senare framlägga förslag lill
relroakliv föreskrifi". Detla bör komma till tydligare utiryck i själva
författningstexten. Avdelningen anser vidare att det, med hänsyn lill de
ekonomiska konsekvenserna under en tid av ovisshet, bör övervägas en
sluttidpunkt för giltigheten av meddelanden av ifrågavarande slag. Del är
angeläget all ett meddelande från regeringen inle ensidigi kan komma att
ersätta förutskickad lagstiftning. Enligt avdelningens mening är den förulsäiining
föreit genombrott av reiroakliviielsskyddei som av ulredningen har angivils som
"svår ekonomisk kris" knappasl tillräckligt restriktiv för all molverka
missbruk. Det bör i lagtexten markeras atl relroaklivitel kan få förekomma
endast om just sådan åtgärd är av synnerliga skäl påkallad vid svår ekonomisk
kris.

12
§

Högsia
domstolen anmärker all de föreslagna bestämmelserna har lagils in i 2 kap. RF,
där de grundläggande fri- och rällighelerna definieras och vissa bestämmelser
meddelas om deras innehåll och gränser. De nu föreslagna reglerna gäller
emellertid uteslutande förfarandet vid siiftande av lag av vissl innehåll, och
de synes närmast ha anknytning till de bestämmelser om lagstiftning och om
stiftande gmndlag m. m. som återfinns i 8 kap. RF. Det föreslagna huvudstadgandel
i 2 kap. 12 § tredje och fjärde styckena saml den föreslagna
tilläggsbestämmelsen rörande utlänningar i 20 § iredje styckei samma kapitel
synes därför ha sin naluriiga plats i 8 kap. RF, lämpligen

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

n ä rmasi efter 17 S. Om sladgandena fiyttas
i enlighet h ä rmed, b ö r enligt h ö gsia
domslolens mening i 2 kap. 12 S inlagas en h ä nvisning
lill att i 8 kap. finns s ä rskilda regler ang å ende f ö rfarandet
vid siiftande av lag, som ang å r begr ä nsning uv n å gon
av de r ä uigheler som anges i f ö rsia siycket.

H ö gsta domstolen tar upp ett annat sp ö rsm å l av redaklionell
karakt ä r. Enligt Iredje siycket sista
meningen skall fr å gan, huruvida lagf ö rslag ang å r
begr ä nsning av n å gon av de fri- och r ä ttigheter som anges i paragrafens f ö rsta
siycke pr ö vas av konsiilulionsuiskotlet. Del m å sle uppenbariigen vara avsell ull ulskollei skull pr ö va ä ven fr å gan om lill ä mplighelen
i ett givel fall av undunlugsbest ä mmelserna
i fj ä rde stycket. Ovisshet kan
exempelvis r å da om en f ö reslagen lag "enbart" ang å r "frihetsstraff s å som p å f ö ljd f ö r viss g ä rning" ellerom den ocks å har annan r ä iligheisbegr ä nsande inneb ö rd.
Ä ven i fr å ga om de ö vriga
punklerna kan tveksamhet uppsl å om lill ä mplighelen. All konstilulionsulskoltel har all avg ö ra ä ven dessa fr å gor skulle framg å
klarare, om i siadgandel angavs att utskottet har all pr ö va, huruvida lagf ö rslag
ang å r r ä llighetsbegr ä nsning som f ö rut sagls och om f ö mls ä ltningarna i ö vrigi enligt tredje och fj ä rde styckena f ö r
till ä mpning av del s ä rskilda lagsliftningsf ö rfarandel ä r f ö r handen. Enligt h ö gsta
domstolens mening b ö r stadgandet bryias ul ur Iredje siycket
och upptagas i ett s ä rskilt sista stycke. Om de nu f ö reslagna ä ndringarna
genomf ö res, b ö r h ä rav f ö ranledda ä ndringar
ske ä ven i de f ö rslagna till ä ggen
till 2 kap. 9 § och 4 kap. 10 § RO samt i till ä ggsbest ä mmelsen 5.3.1 till RO. Samma uppfattning har 70.

N å gra instanser kritiserar uitrycket "lag ang å ende begr ä nsning
av". JK anm ä rker all del av uttrycket inte framg å r att inte bara sk ä rpande lag å syftas. Kammarr ä iien i G ö leborg
f ö rordar fr å n samma utg å ngspunkt
atl ordel "begr ä nsning" ulg å r. Samma anm ä rkning
har juridiska fakullelsn ä mnden i Stockholm som ifr å gas ä tter om inte
f ö rsta meningen i andra styckei borde
omformuleras. Formuleringen av slyckel kan ge ett inle å syftat intryck av atl lagf ö rslaget m å sle
å syfta en begr ä nsning och kanske dessulom alt det m å ste avse en hel lag i belydelsen f ö rfattning. Meningen ä r ju atl ä ven f ö rslag lill ulvidgning av r ä ttighet
genom borttagande av exisierande begr ä nsningar
skall omfattas av best ä mmelsen och all f ö rslaget givetvis ocks å kan avse en enskild f ö reskrifi i
en f ö rfattning. Fakulteisn ä mnden f ö rordar
den redaktionella ä ndringen all objektet f ö r uppskovsyrkandet best ä ms som "f ö rslag
till lag ang å ende f ö reskrift, som innefattar begr ä nsning av ..." Ordet "ang å ende" kommer d ä rvid all syfta p å "f ö reskrifi" och inte p å "begr ä nsning"
och denna "f ö reskrift", men inte n ö dv ä ndiglvis
"f ö rslaget lill lag" skall - som å syftats - innefatta en begr ä nsning av en fri- eller r ä ttighet. Inte heller juridiska fakulteisn ä mnden i Lund anser att uitrycket "f ö rslag lill lag ang å ende begr ä nsning" ä r hell lyckat, efiersom det i regel endast torde
vara n å gon eller n å gra speciella f ö reskrifter
i en lag som ang å r r ä llighelsbegr ä nsningar.

Regeringsr ä llen lar upp
en annan fr å ga, n ä mligen hur regeln om all fem sj ä ttedelar
av de r ö stande riksdagsledam ö terna skall f ö rena
sig om lagf ö rslagel, b ö r lill ä mpas.
Inneb ä r regeln att f ö rslaget m å ste
anlags i helt of ö r ä ndrat

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

skick?
Eller har majoriteten, om den är beredd atl anta förslaget i huvudsak, frihel
all ändra i detaljer, även om ändringen rör någon fri- och rättighet? Det är
vidare oklart vad som skall förstås med "lagförslagel". Avses vid en
mera omfattande lagstiftningsfråga hela lagförslaget eller endast de delar uv
delta som rör någon fri- och rättighet? Dessa frågor bör enligt regeringsräliens
mening i del fortsalla arbelel med den föreslagna ordningen närmare analyseras.
Svea hovräll anmärker all möjlighelen atl ändra ett vilande förslag inte har
kommit till något tydligt ullryck i den föreslagna lagtexien. Det är möjligl atl
utredningen har länkl sig att ordel "förslag" i della sammanhang
skall belyda ungefär detsamma som "ärende"; frågan är inle diskuterad
i betänkandet.

Högsia
domsiolen anmärker all innebörden av undanlagsreglerna under punklerna 1-3 i
fjärde styckei knappasl kan anses med erforderlig tydlighet framgå av lagtexien.
Den särskilda betydelse, som här skall tilläggas ordel "enbart",
framgår endast i belysning av molivullalanden. Enligt dessa uttalanden kan
lagförslag, som angår i del särskilda undanlaget berörda frioch räuigheler,
inte i och för sig göras lill föremål fördel särskilda förfarandet. Så kan ske
endast i den mån annan av det särskilda förfarandel generellt skyddad fri- och rälligheisuiövning
samlidigt berörs av lagsiiftningen. Ett tillägg, som klargör den avsedda
innebörden, bör fogas lill fjärde stycket.

Kammarräiien
i Göieborganserallffårdestyckel I har fått en mindre lyckad utformning. Där
sägs det alt särskilda lagstiftningsförfarandet inte skall tillämpas på förbud
att röja sådant som "far hållas hemligt med stöd av
tryckfrihetsförordningen". Kammarrätten konslalerar all med stöd av TF endasl
allmänna handlingar fär hållas hemliga och alt TF över huvud tagel inte berör
tystnadsplikter.

18§

I
enlighet med vad Svenska företagares riksförbund och Sveriges färjåltar-fbibund
förordar som kompletteringar av skyddel föreslår organisationerna lillägg till lagtexien.
Riksförbundei föreslår två nya meningar av följande lydelse: "Då sedvanlig
befogenhet att använda egendom begränsas, skall detta ske genom lag som
förutsätter lillämpning utan gynnande eller missgynnande. Befogenhei atl
använda viss egendom får på samma sätt ytterligare inskränkas, om detta är
befogal av dess läge, beskaffenhet eller dylikt sakligt skäl."

Förfaiiarförbundel
föreslår all paragrafens slutord får följande lydelse: "ersäuning för föriuslen
eller intrånget enligt grunder som bestäms i lag".

8
kap.

1§

Sveriges,författarförbund
förklarar att förslaget är en konsekvens av de nya reglerna om särskild
behandling av lagar som inskränker fri- och rällighe-

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

lerna.
Förbundel ifrågasätter om tilläggel är nödvändigt, eftersom hela bestämmelsen endasl
utgör en hänvisning till vad som föreskrivs i 2 kap; den har förmodligen
tillkommit hell enkelt för atl utfylla ett tomrum som eljesl skulle uppstå i
den så nyligen antagna grundlagen. Om emellertid ett tillägg av sådan karaktär
bör förekomma, anser förbundel del inle lämpligt alt man generellt hänvisar lill
att förslag till lag i vissa fall skall behandlas i särskild ordning. Del är
dock endasl fråga om vissa lyperav lagar. Författarförbundet föreslår därför atl
tillägget får följande lydelse: "saml alt förslag till dylik lag i vissa
fall skall behandlas i särskild ordning".

15 §

Svea
hovräll anser atl beslämmelserna i första styckei bör utformas så att redan av
dem tydligt framgår konsekvensen av att ett gmndlagsförslag läggs fram för senl.
Hovrällen ullalar vidare att den har svårt atl inse varför rätlen alt begära folkomrösining
skall vara inskränki till 15 dagar efter det försia beslutet att anta lagförslaget;
utredningen har inte angeti något skäl för siu förslag härom. Möjligheten att
framställa sådan begäran synes böra stå öppen i vart fall fram lill någon
rimlig tidpunkt före valel.

Kammarrätten
i Göteborg erinrar om atl utredningen redogör (s. 212) för del säkeriigen
mycket sällsynta fallel att det inför ett extra val skulle visa sig nödvändigi
alt få fram till avgörande ett vilande gmndlagsförslag, väckl så senl att del inle
kan behandlas i samband med nämnda val. Utredningen menar att man i sådant fall
kan låta riksdagen förkasia det vilande förslaget och med
konstitutionsutskottets medgivande anta ett likalydande förslag såsom vilande
för sluilig prövning efter det nämnda valel. Enligt kammarrättens uppfattning
kan man undgå dessa komplikationer, om det i lagtexien anges alt konslitutionsuiskollets
medgivande om undantag från den stadgade lidsfristen skall lämnas senast före
valet i slället för senast vid ärendets beredning.

18 §

Regeringsrätten
anför:

Rättighetsskyddsutredningen
påstår (s. 129) att lagrådsutredningen föreslagil att ett departement under
beredningen av ett lagstiftningsärende bör kunna begära atl under hand få höra
lagrådets synpunkter beträffande viss fråga och att detta inle torde kräva
någon uttrycklig reglering. Lagrådsutredningen har emellertid, såvitt
regeringsrätten kunnai finna, inte framfört något sådant förslag utan lalar
endast om det praktiska förfarandet sedan regeringen väl beslutat remiss till
lagrådet. Men hänsyn till den ställning som självständig och oberoende
myndighet vilken lagrådet bör inta lorde det inte böra komma i fråga att
lagrådets yttrande inhämtas annoriedes än genom formlig remiss. Del bör därför
enligt regeringsrättens mening vara uteslutet att ett departement får anlila
lagrådet till hjälp i sitt arbete innan remiss till

29 Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 195

s. 96 Kontrollera mot PDF

% 96

lagrådet
beslutats av regeringen. Dessförinnan är det ju för övrigt inte avgjort om
lagrådels granskning behövs och lagrådel kan därför bli belasial med arbele i
onödan. I övrigi bör såsom lagrådsuiredningen ullalat i fortsältningen lik.som hillills
ankomma på lagriidets ledamöter atl själva avgöra vilkel arbetssätt som är
lämpligast.

Riksskatteverket
anser att man i förarbetena bör behandla frågan om sekretess under
lagrådsgranskningens gång och tillse atl lagsiiftningen kommer alt medge
sekretesskydd för handlingar i ärendet inklusive lagrådets yttrande fram till
den tidpunkt då proposition i ärendet avlämnas. Frågan, som har behandlats av
lagrådsutredningen, ärsärskilt vikiig på skalielagslift-ningens område. Den bör
ses i vissl samband med del framlagda förslagei om förbud mot relroakliv
skaltelag.

Andra
slyckel behandlas i många yttranden.

Svea
hovrätt anser att granskningsområdei bör intas i en särskild paragraf på sätl lagrådsuiredningen
föreslagil.

Juridiska
fakuhetsnämnden i Stockholm förordar att uitrycket "lag som angår
begränsning av någon av de gmndläggande fri- och rättigheterna" ändras
till "lag angående föreskrift, som innefattar begränsning av någon av de
grundläggande fri- och rättigheterna".

JK
noterar atl utredningen skiljer mellan, å ena sidan, lag som angår begränsning
av de grundläggande fri- och rätiigheterna och, å andra sidan, lag som avses i
8 kap. 2 och 3 §§. Förstnämnda lagtyp faller emellertid in under nämnda 2 och 3
§§, främsi 3 §. Indelningen är därför enligt JK:s mening inle helt
särskiljande.

Kammarrätten
i SundsvaU ifrågasätter huruvida inte karaktären av principlösning har betonats
alllför starkt och uttryckts på ett språkligt mindre tillfredsställande sätt
genom att det angivits atl yttrande av lagrådel bör inhämtas över lagförslag av
särskilt angivna typerom vissa förutsättningar är uppfyllda. Det bör enligt
kammarrättens mening övervägas att ersätta ordet "bör" med ordet
"skall". Härigenom torde regleringen få större pregnans utan att
innebörden ändras. Några konsekvenser i lagprövningshänseende lorde en sådan
förändring i varje fall inte medföra, enligt kammarrättens mening, eftersom det
fortfarande ligger i riksdagens hand alt avgöra i vad mån de förutsättningar
föreligger som skall utlösa lagrådsgranskning.

JK
anmärker vidare att lagrådets yttrande "bör" inhämias. Ordel
"bör" bör om möjligt undvikas i grundlag. Sådan lag bör innehålla
absoluta och koncisa regler. Ordet i fråga torde f ö. inte heller förekomma i
någon av våra gmndlagar f n. Samma kritik kan riktas mot ordel
"behöver" i andra meningen av samma stycke. Dessutom anser JK att
orden "bör" och "behöver" korresponderar illa med varandra
i sammanhanget. Svea hovrätt påpekaratt sammanställningen "lagrådet bör
höras" med "lagrådets yttrande behöver dock icke inhämtas"
framstår som svårförståelig. Länsstyrelsen i Stockholms län anför atl
undantaget om att yUrande i vissa situationer inte "behöver"
inhämtas synes vara utformat mot bakgrund av en tänkl

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

obligalorisk
huvudregel. Sådan är huvudregeln inle enligt förslaget, som endast anger att
yttrande "bör" inhämtas.

Svenska avdelningen av InternationeUa
jurisikommisslonen anser att det i lagtexien angivna kvalifikalionskravel
"om riksdagen finner lagen vara vikiig för enskilda eller från allmän
synpunkt" öppnar en onödigi vid möjlighel för kringgående av syftet med
lagrådsgranskningen. Det bör räcka med alt ange undantagsfallet. Om det med lanke
på lagrådets arbetsbörda är nödvändigt med yUeriigare begränsningar, bör del
enligt avdelningens mening övervägas, om inle lagrådel självi skall kunna
anpassa omfatiningen av arbetel med en remiss.

Uttrycket
"om riksdagen finner" kritiseras också i ett fiertal andra yttranden.
Regeringsrätten framhåller alt det inte gärna låler sig göra atl formulera laglexten
med utgångspunkt i att riksdagen skall finna en lag meriterad för lagrådsgranskning.
Lagtexien bör i stället ges en mera allmängiltig uiformning. Regeringen skall
ju normall fatta beslut i frågan om lagrådsremiss innan ett lagförslag har
kommit under riksdagens ögon. Ytterst måste det visserligen ankomma på
riksdagen all avgöra om en lag skall antas utan föregående lagrådsgranskning
eller inte men atl så skall vara fallet behöver inte komma lill direkl utiryck
i laglexten. Del följer enligt regeringsrätten av stadgandel i 1 kap. 3 § RF
att det är riksdagen som stiftar lag.

JK
finner att del uUryckliga understrykandet av riksdagen såsom den som ytterst
har att lillämpa reglerna om lagrådets hörande knappasl är nödvändigt. JK lillägger
att man av paragrafens avfattning på denna punkt kan få den uppfattningen att
regeringen före en propositions avlåtande till riksdagen skulle inhämta
riksdagens mening om huruvida lagrådet skall höras eller inte. Delta är dock
uppenbarligen inte utredningens avsikt.

Enligt
Svea hovrälls mening skulle den av ulredningen föreslagna lydelsen av andra slyckel,
läsl ordagrant, kunna tolkas så att regeringen, innan den lägger fram vissa
lagförslag, skall ta reda på riksdagens inställning till frågan om lagrådet
behöver höras eller ej. Sä är dock inte avsikten. Enligt utredningen skall
regeringen bedöma frågans beskaffenhei och kan på grund av sin bedömning vara
primärt skyldig att höra lagrådet, innan den lägger fram förslaget för
riksdagen (s. 146). Regeringen förutsätts alltså göra en förhandsbedömning av
riksdagens inslällning. Enligt hovrättens mening är detta en krångligare och
sämre konstruktion än en uttrycklig föreskrift att regeringen skall höra
lagrådet i vissa fall. Den synes också kunna medföra att regeringen kan komma
att i onödan höra lagrådel för att inte riskera att fördröja ärendets
behandling i riksdagen. Hovrätten ullalar vidare att Ulredningen inte har
beaktat den motsägelse som ligger i bestämmelsen, om regeringen har hörl
lagrådet i fall då riksdagen för sin del anser alt lagrådets yttrande inte hade
behövt inhämtas. Riksdagens uppfattning blir ju i detta fall hell utan
betydelse. Det är vidare oklart hur utredningen har tänkt sig förhållandet
mellan utskott och riksdagen i de fall då regeringen inte har hört

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

lagrådet.

Hovrätten
för Övre Norrland anser alt del, med den utformning andra stycket har fåll -
vid en hastig blick utformad som en "handlingsregel" för riksdagen -
är del svårl all bildu sig en klar uppfaiining om hur samspelel "regering
- lagråd - riksdag" skall fungera. Del bör väl normall vara regeringen som
remitterar förslagen till lagrådet innan de föreläggs riksdagen. Hovrätten släller
frågan om vad undantagsregeln i andra meningen fakiiski innebär och om
regeringen skall göra en förhandsbedömning av hur riksdagen kommer alt bedöma
behovet eller en formell förfrågan.

Kammarrätten
i Göieborg'ifråg'ås'åller om inle "ömsatserna" i de båda försia
meningarna i andra slyckel borde formuleras utan riksdagen som subjekt, t. ex.
med lydelsen "om lagen är viktig för enskilda eller från allmän synpunki"
resp. "om lagrådels hörande skulle sakna betydelse .. .". Atl det
ändå ytterst blir riksdagens sak att konstalera dessa förhållanden sägs följa
av reglerna om normgivningsmakten.

Juridiska
fakuhetsnämnden i Lund anmärker att förslaget innebär att "riksdagen"
skall bedöma, om lagrådsremiss av särskilda skäl kan underlåtas. Avsikten med
den valda formuleringen tycks vara atl markera atl denna fråga inle skall kunna
komma under omprövning av de rältslillämpande organen. Formuleringen kan emellertid
ge det intrycket alt riksdagen genom ell motiverat ullalande (på vilkel
stadium?) uttryckligen skulle la ställning lill frågan om lagrådsremiss kan
underlåtas. Gällande föreskrifterom formerna för fattande av riksdagsbeslul i
lagstiftningsfrågor lär emellertid inte ge ulrymme ål något sådani uttalande. I
prakiiken måste del ju i försia hand bli regeringens sak alt bedöma om lagrådet
skall höras och att för riksdagen redovisa skälen lill ev. underlåten
lagrådsremiss. I andra hand kan vederbörande utskott göra bedömningen och ev.
på egen hand inhämla lagrådels yttrande. Om varken regeringen eller utskottet
har inhämtat lagrådels yttrande, kan kammaren antingen ålerförvisa ärendet till
utskottet för yUeriigare beredning (underförstått genom hörande av lagrådet)
eller helt enkell godta underlåtenheten atl höra lagrådel. Fakultetsnämnden
anser att del föreslagna siadgandel bör omformuleras så atl det inte ger
anledning till missuppfattningar om den ordning i vilken behovet av
lagrådsremiss skall prövas.

Juridiska
fakultetsnåmnden i Stockholm förklarar atl uppgiften att avgöra, huruvida ett
lagförslag omfattas av rekommendationen om lagrådsremiss, av naluriiga skäl
primärt måste åvila regeringen. Finner regeringen atl dess förslag avser sådan
lag som anges i paragrafen, skall förslaget remitteras till lagrådet, och anses
någon av undaniagssiiuaiionerna föreligga, skall motivering lämnas. I
lagtexten anges emellertid som förutsättning för att lagrådet skall höras i de
uppräknade fallen all riksdagen finner lagen vara viktig för enskilda eller
från allmän synpunki, och frågan om något av undantagsfallen är tillämpligt
sägs likaså vara beroende av riksdagens uppfaUning. Hur denna riksdagens
bedömning skall komma in i beslutsprocessen anges emellertid

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

vurken i lugtexi eller motiv. Enligt f ö rsta slyckel kan yllrande fr ä n lagr å del
inh ä mias av regeringen eller riksdagsulskoli
men inle av riksdagen som s å dun. Enligi fukulieisn ä mnden har riksdagen all v ä lja mellun iv å
uiiernuiiv, om ell frumlugt lugf ö rslag inte
hur underkasiuls lagr å dsgranskning i clt fall, d ä r della enligi riksdagens mening borde ha skell. Anlingen
kan man avsl å proposilionen och l å la regeringen å ierkomma
med nyll f ö rslag, sedan lagr å del har h ö rts,
eller ocks å kan man å lerf ö rvisa ä rendet lill vederb ö rande ulskotl f ö r ytterligare beredning,
innefattande remiss lill lagr å del. Siadgandel
m å sle enligi fakulieisn ä mndens uppfaUning omformuleras s å atl del klarl framg å r hur fr å gan om lagr å dsremissens erforderlighei skall pr ö vas.

Undantagsreglerna behandlas i annal h ä nseende av V Ä ',
som anser alt-om hans f ö rslag lill beskrivning av del obligaloriska
laggranskningsomr å del godtas- undaniagen b ö r anges p å
del s ä tl lagr å dsutredningen har f ö reslagil, varvid dock ordalagen i punkt 1 bland undaniagen b ö r anpassas till den komplettering av huvudregeln som
JK har f ö rordat.

Juridiska fakuUeisn ä innden
i Siockholm tar upp undantaget f ö r fall, d å lagr å dels h ö rande skulle "f ö rdr ö ja lagsliftningsfr å gans behandling s å
alt avsev ä rl men skulle uppkomma".
Fakultetsn ä mnden reagerar mot den i
specialmotiveringen (s. 214) framf ö rda
tanken att detta kan aktualiseras, d å "lagr å dels arbetsprogram" ä r anstr ä ngt.
Ett s å dant syns ä tt ö ppnar enligt
n ä mndens mening oroande perspektiv.
Genom alt strypa lagr å dets resurser skulle man ju d å teoretiskt kunna minimera utrymmet f ö r lagr å dsgranskning.
Enligt fakulietsn ä mndens uppfattning b ö r undantagsstadgandet f ö rst å s s å alt lagr å dsremiss
f å r underi å tas, om lagf ö rslagets
genomf ö rande i sig ä r s å br å dskande alt en f ö rdr ö jning skulle f ö rorsaka
avsev ä rt men. Som exempel n ä mns behovet av att vissa situationer snabbi flr till
st å nd regler mot skatteflykt (jfr
utredningen s. 145). Fakultetsn ä mnden anseratt
man kan g ö ra en j ä mf ö relse med de
i 15 och 17 §§ f ö rvallningslagen sladgade undaniagen fr å n kommunikations- resp. moliveringsskyldigheten - "om ä rendets avg ö rande
ej kan uppskjulas" resp. "om ä rendet
ä r s å br å dskande atl del ej finns tid atl
utforma sk ä len". N ä mnden erinrar om all myndighels arbetsb ö rda som s å dan
inte f å r las lill int ä kt f ö r att underl å ta kommunikation eller utel ä mna motivering. Motsvarande markering synes angel ä gen i detta sammanhang.

JK tar ocks å upp en fr å ga som r ö r
sista meningen i andra siyckei. Om moiiveringspliklen har fullgjorts och
riksdagen f ö r egen del ö ver huvud tagel inte har ytirai sig i fr å gan, lorde i enlighet med vad som hittills g ä lll riksdagen f å
anses ha pr ö val remissfr å gan och inst ä mt
i regeringens uppfaUning. D ä rmed lorde
ocks å vara uppenbarl all r ä tistill ä mpande
myndigheler inle kan f ö rklara lagen i fr å ga ogillig p å
grund av utebliven remiss lill lagr å det.
D ä rlill kommer all ulskoltsminoriiet
har m ö jlighel atl f å lill st å nd
en remiss lill lagr å det. Vad betr ä ffar lagf ö rslag
som v ä cks inom riksdagen genom motioner
torde f å f ö ruisiittas att fr å gan om remiss lill lagr å det observeras av vederb ö rande ulskotl. JK kan m ö jligen l ä nka
sig en f ö reskrift i riksdagsord-

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

ningen
som ålägger ulskotl alt i förekommande fall redogöra för skälen för underlåten
remiss lill lagrådet. Del torde emellertid vara så sällsynl all hithörande
typer av lagförslag aklualiseras genom motioner all JK ifrågasätter behovei av
en uttrycklig regel i ämnet. JK har hiuills utgått från atl regeringen har
fullgjort sin informationsskyldighet genom att ge riksdagen en redovisning för
de skäl som föranlett att lagrådet inte hörts i ärendet. En situation som
enligt JK inte helt kan uteslutas är den motsatta, dvs. atl regeringen inte har
anförl några motiv för underiåtenheten att höra lagrådel och att frågan inte
heller har tagits upp i riksdagen. Den fråga som då kan uppkomma är om t. ex.
en domstol - under åberopande av sin lagprövningsrätt och att felet, dvs. att
lagrådet inle har hörts är uppenban - kan underlåta att tillämpa lagen. JK ulgår
från all rättighetsskyddsutredningen har velat hindra även en sådan lagprövning
och möjligen ger avfattningen av 18 § ullryck ål detta. Om man, såsom ulredningen
och även JK, anser all det bör finnas ett obligatoriskt område för
laggranskningen och inskrivna regler därom i grundlag, kan del emellertid
enligt JK:s mening ifrågasättas om inte en underiålenhet alt höra lagrådel
måste betraktas som ett fet av så allvarlig beskaffenhet att lagen i fråga
måste anses ogiltig. JK är visseriigen - liksom rättighetsskyddsutredningen -
av motsatt uppfattning, men resonemangel föranleder honom alt ifrågasätta om
inte en uttrycklig regel i ärendet skulle vara på sin plats. Den borde då placeras
i 11 kap. 14 § och utformas som en inskränkning i lagprövningsrätten.
Innebörden skulle vara att den omsländigheten att lagrådets hörande underiåtits
aldrig skulle få åberopas som skäl för atl inte tillämpa en lag som beslutats
av riksdagen.

Kammarrätten
i Göleborg anser att den språkliga utformningen skulle vinna på att ordet
"något" logs borl ur andra styckets sista mening.

Den
föreslagna lydelsen av iredje stycket har föranlett några uttalanden.

Regeringsrätten
förklarar att man vid utformningen av en lag inte sällan ställs inför uppgiften
att göra en avvägning mellan effektivitet och rättssäkerhet. Denna avvägning
kan bli mycket grannlaga och framstå som den svåraste frågan vid lagsliftningsuppgiftens
lösande. I den föreslagna grundlagstexten har rättssäkerhetskavet behandlats
tillsammans med kravet på förenlighet med rättsordningen och inte tillsammans
med effektivitetskravet. Texten bör enligt regeringsrättens mening
omformuleras så att först och för sig anges att lagrådet skall granska hur
lagförslaget förhåller sig till gmndlagarna och till rättsordningen i övrigt
samt hur förslagets föreskrifter förhåller sig till varandra. Därefter och för
sig kan anges att lagrådet också skall granska om förslaget är så utformat att
lagen kan antas tillgodose angivna syften och göra det under tillböriigl
beaktande av rättssäkerhetens krav. Tillägget "i övrigt söka belysa
problem som kan uppstå vid tillämpningen" synes överflödigt.

JK
anser att det är svårl alt ulforma en konkrei regel om lagrådsgranskningens
inriktning. Enligt hans mening utgör emellertid de fyra punkterna i

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

1970
års förslag en god beskrivning, särskilt om beskrivningen kompleiieras i enlighel
med lugrådsulredningens synpunkter, dvs. med ell betonande av att lagrådel bör
bevaka rätlssäkerhelsintresset och kontrollera all del sakliga innehållet i ett
granskal lagförslag kommit till uitryck i lagtexten på ell adekval säu. JK
ifrågasätter om man i lagtexien har helt lyckals all ge uttryck för vad som är avsell.
Dels anser han dispositionen - den ordning i vilken uppgifterna angivits -
mindre lyckad, dels har "översäuningen" av punkt 1 i 1970 års
beskrivning fått en uiformning som synes JK klart underlägsen ursprunget. Vad
som bör markeras är särskilt i detla sammanhang den lekniska karaktären av
granskningen.

Svenska
avdelningen av Internationella juristkommissionen och Medborgarrättsrörelsen tillslyrker
förslaget.

Svea
hovrätt har inte något all erinra mot den föreslagna lydelsen av försia meningen.
Såvitt avser andra meningen framhåller hovrällen alt frågan vad som avses med
"lagens angivna syften" kan föranleda intrikata gränsdragningsproblem,
inle minst när det gäller fri- och rättighetsbegränsande lag. I denna del bör
en mera preciserad lydelse eftersträvas. JK anser alt ordet "angivna"
bör bytas ul mot "avsedda". Hovrätten för Övre Norrland finner en
besvärande oklarhel i lokutionen "angivna syften" och frågar om den
gäller vad som sägs i siycket om rättssäkerhetens krav etc. eller om den tar
sikte på ändamålen i den lag som granskas.

Länsstyretsen
i Stockholms län förklarar atl om avsikten med iredje siycket äratt i
grundlagen definitivt fastställa principen atl lagrådets granskning skall avse
den renl juridiska sidan av de remitterade lagförslagen och inle de allmänna
politiska överväganden som ligger till grund för förslagen bör detta uttryckas
på ett mera direkl sätt. Om detaljerade anvisningar anses böra ges för granskningsarbeiet,
bör dessa enligt länsstyrelsens mening, om de skall skrivas in i grundlagen,
uttryckas i stramare ordalag och inle i så lösliga som t. ex. "söka belysa
problem som kan uppslå vid lillämpningen".

Högsia
domsiolen har uppfattningen att det bör komma lill bättre utiryck i lagtexten i
vilken utsträckning lagrådel har anledning att pröva frågan huruvida ett
lagförslag har sådan innebörd att de föreslagna reglerna om det skilda
lagstiftningsförfarandet blir tillämpliga.

10
kap.

5§

Svenska
avdelningen av IniernaiioneUa juristkommissionen påpekar att ulredningen ulan molivering
har framhållit alt möjlighel till beslutande folkomrösining bör föreligga också
i fråga om beslut, som lill följd av särskilda regler i RF fattas i grundlagssliftningsform
(med undanlag för RO). Till dessa beslul hör enligt 10 kap. 5 § överförande av.beslutanderäti
till internationella organ. Avdelningen anser att beslut av denna natur är av
så speciell art i

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

förhållande
lill vanliga grundlagsändringar all frågan om beslutande folkomröstning i
dessa fall bör närmare övervägas före en lagsiiftning därom.

//
kap. 14§

Högsta
domstolen konsiaterar atl i paragrafen lagprövningsrätt har förklarats
tillkomma domstol eller annal "offentligt organ". I fri- och
rättighets-utredningens förslag till 8 kap. 20 § RF talades i stället om
domstol eller annari "myndighet". Av utredningens motiv framgår inte,
varför "myndighet" har bytts ul mot det ovanliga uttrycket
"offentligt organ" och vilken saklig förändring som därmed kan ha åsyftats.
Högsta domstolen noterar vidare atl del i sista meningen föreskrivs att
tillämpning av föreskrifi, som har beslutats av riksdagen eller regeringen
endast flr underiåtas, om "felet" är uppenbart. Härmed åsyftas såväl
alt föreskrift står i slrid med beslämmelse i grundlag eller annan överordnad
författning som alt stadgad ordning i något väsentligt hänseende har åsidosatts
vid dess tillkomst. Emellertid kan enligt domstolens mening lagtexten läsas så
att med "felet" endast åsyftas sistnämnda typ av fel. Risken för
sådant missförstånd torde undanröjas, om orden "om felel är
uppenbart" ersattes med "i uppenbara fall".

Liknande
synpunkier framförs av juridiska fakuhetsnämnden I Stockholm. Nämnden
ifrågasätter om man inte i båda utredningsförslagen har avsett all konkrei normkontroll
skall utövas av varje organ, som fullgör en "offenilig
förvaltningsuppgift" oavsett deltas karaklär av offentligrättsligt eller privaträttsligt
subjekt. Den adekvata besiämningen vore i så fall snarast "domstol eller
annan som fullgör offentlig förvaltningsuppgift". Fakultetsnämnden erinrar
vidare om del i 1975 års förslag stadgade kravet, att förfarandefel måste vara
grovt för att en bestämmelse skall åsidosättas, i föreliggande förslag i linje
med högsia domstolens remisskritik har modifierats. Det skall i stället krävas atl
stadgad ordning i något väsentligt hänseende åsidosatts vid föreskriftens
tillkomst. För all en förfaUning, som beslutats av riksdagen eller regeringen,
inte skall tillämpas krävdes enligt 1975 års förslag, att "motstridigheten"
är uppenbar. Föreliggande förslag anger i stället, alt "felet" är uppenbarl.
Huruvida någon saklig avvikelse åsyftats framgår inte, enligt fakultetsnämndens
mening.

Länsstyrelsen
i Siockliotms län anser att lagtexten har fått en i vissa detaljer mindre
lyckad utformning. Det är svårt atl föreställa sig en situation där ell
offentligt organ åsidosatts i något "väsentligt" hänseende vid en
föreskrifts tillkomst och därefter konstaterar alt felet inte är
"uppenbart". Utredningen synes vid användningen av uttrycket
"uppenbart" mer ha haft i åtanke en bristande överensstämmelse med
överordnad författning hos föreskriften än det tidigare nämnda
"felet". Lagrummet bör enligt länsstyrelsens uppfattning utformas på
ett stramare sätt.

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

8.2 Förslaget
till lag om ändring i riksdagsordningen

Tilläggsbestämmelse
2.7.1

Kammarräiien
i Göleborg förklarar atl det i princip bör unkommu på lulmunnen ull besiämma
vad som skall föras upp som försia punkl på föredragningslisian och all del
förefaller myckel egendomligt atl yrkande om folkomröstningen i grundlagsfråga
skall prövas före förslag lill ny slatsminisler. Vikligasl torde vara all
landet får en statsminister och därmed en regering.

8.3 Förslaget
till lag om lagrådet

Svea
hovräll har i allt väsentligt inga invändningar mot förslaget.

Medborgarräitsrörelsen
uttalar att lagrådet har tillkommit för all ersätta den laggranskning som
tidigare utfördes av hela högsta domstolen. Mot denna bakgrund ter det sig konslituiionelli
oriktigt att enligt del föreliggande förslaget regeringen har tillerkänts en
rad organisaioriska och administrativa befogenheter rörande lagrådet. Sålunda
bör högsia domstolen och regeringsrällen, gemensami eller var för sig, fatta
de administrativa beslul som erfordras rörande lagrådet, t. ex. förordna om
antalet lagråd, besiämma vilka som skall vara lagrådsledamöter, även sådana
ledamöter som ej är akluella medlemmar av de båda högsta domstolarna. Lagrådet
bör självt fördela sina medlemmar på avdelningar. Organisalionen tinser alt del
för lagrådets fria ställning är av viki atl det inie administrativt leds av
regeringen.

3 §

Svenska
avdelningen av Inlernaiionella jurisikommisslonen föreslår all försia slyckel
får följande lydelse: "Avdelning består av tre ledamöter. Om särskilda
skäl föreligger, får regeringen efter framställning av lagrådel besiämma all
avdelning skall beslå av fyra ledamöier vid behandlingen av vissl ärende."

6S

Regeringsrällen
anseratt börjedagen fören lagrådsperiod bör anges, inte till början av högsia domslolens
hösisession, ulan lill eu besiämi dalum, i. ex. den I okiober.

Sveriges
författarförbund påpekar all i andra slyckel har insmugit sig ell tryckfel: "sammanfälll".
Ej heller ordel samfälll anser förbundet vara adekvat för den avsedda siluaiionen.
Del lorde vara lämpligt atl använda

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

sammu
ullryck som för högsiu domstolen 3 kap. 5 S rällegångsbalken, nämligen "i
dess helhet".

11
S

Högsta
domstolen har inle funnil anledning till erinran mot omröstningsregeln. Regeln
har enligt domstolen fåll en allmän utformning och del förutsätts alt lagrådet
även i fortsättningen skall kunna ge sina yllranden en sådan form att olika
nyanser och enskilda ledamöters uppfattning i särskilda frågor kan komma till utiryck.

Regeringsrätten
ställer sig däremoi myckel tveksam till omrösiningsregeln. Någon omröstning i
vedertagen mening har hittills inle tillämpats i lagrådet i granskningsärenden.
Lagrådsuiredningen har (s. 277) redogjort för gällande ordning och de skäl som
bär upp densamma. Lagrådsutredningen finner emellertid atl, eftersom lagrådet,
ehuru det inte har beslutande funktioner, principiellt inle skiljer sig från
andra myndigheter, del framstår som naturiigi att lagrådet, när del avger
begärt yttrande över ett lagförslag alltid redovisar myndighetens mening. Del
kan emellertid enligt regeringsrättens mening diskuteras om inte lagrådet
skiljer sig från övriga myndigheter jusl däri att vanliga beslutsregler inle
lämpligen bör tillämpas när lagrådet avger yttrande. Det kan inte vara önskvärt
atl lagrådets ledamöter på samma sätt som t. ex. ledamöier av en verkssiyrelse
skriver sig samman för alt erforderlig röslmajoritet skall erhållas om vad
yttrandet skall innehålla i en viss fråga. Det är ju tvärtom, som
lagrådsutredningen i andra sammanhang framhåller, angeläget att vars och ens erfarenhel
och kunskaper utnyttjas så effeklivi som möjligl. En omröslningsregel kan visseriigen
inte undvaras för lagrådet men denna lorde endast böra gälla i administrativa
ärenden och inle i granskningsärenden. I granskningsärenden lorde liksom hiltills
ledamölerna ha att uttala sina meningar oberoende av varandra och av krav på
majoritet för ställningstaganden i olika frågor.

Sveriges
förfaiiarförbund avstyrker förslaget om en omröstningsregel. Förbundel
konstaterar att det i lagrådel inte förekommer majoritetsbeslut. Lagrådets yllrande
har ju inle någon konstitutiv betydelse ulan utgör en rådgivning lill den
instans, som har påkallat yttrandet. Del är därför enligt förbundets uppfaUning
alldeles meningslöst att söka konstruera någon sorts "lagrådets
mening" - avgörandel ligger ändå hos den lagstiftande instansen.

Högsia
domstolen anser atl del med hänsyn lill arbetsbelastningen i denna domstol och
i regeringsrällen är önskvärl att ledamoi som ingår i lagrådsavdelning vid
avbrott i avdelningens arbele kan las i anspråk för tjänstgöring i domstolen.
Denna möjlighel är enligi ulredningens förslag begränsad till det

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

fall
all regeringen har meddelal lagrådel all del under viss lid ime hur någoi
ärende ull förvänla. Möjlighelen böremellertid stå öppen även i andra fall, dur
lagrådel finner sådan ijänslgöring möjlig och lämplig. Högsia domstolen
förordar därför atl förslaget ändrus i enlighel härmed.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga 3

Lagrådsutredningens förslag

Förslag till

Lag om ändring i regeringsformen

Härigenom föreskrives i fråga om regeringsformen' dels atl
nuvarande 8 kap. 19 § skall belecknas 8 kap. 20 S, dels att 8 kap. 18 S skall
ha nedan angivna lydelse, dels atl i 8 kap. skall införas en ny paragraf 19 §,
av nedan angivna lydelse.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

8 kap. 18§ För all avge yllrande till regeringen För all
avge yttrande över förslag över/fl,i,'/o/-sto.c'skall finnasetl lagråd, ////
lag eller annan förfalining skall variingårdomarei högsia domstolen flnnas eit
lagråd, vari ingår domare i och regeringsrällen./i ifrt//A:s(7o.?s(/f- högsia
domstolen och regeringsrät-skoli får inhämla yfirande från lagra- len.

del enligi vad som närmare angives i Yllrande från lagrådet kan inhäm-

riksdagsordningen. Närmare bestäm- las av regeringen elter,
enligi vad som melser om lagrådel meddelas i tag. närmare anges i
riksdagsordningen, av

riksdagsulskoli.

Närmare besiämmelser om lagrädeis sammansäuning och ijänslgöring
meddelas i lag.

Innan lag besluias skall yllrandefrån lagrådet inhämtas i ärendei.
när fråga är om

1.
föreskrifier
i grundlag om Iryckfrihelen,

2.
föreskrifier
som innebär begränsning av de,fri- och rälligheler som anges i 2 kap.,

3.
föreskrifter
som avses i 2 § i della kapilel,

4.
föreskrifier
som avses i 3 §, om föreskrifierna gäller broll etter rättsverkan av brott,
utredning om broll. ivångsmedel etter ullämning eller annan ålgärd med
anledning av broll eUer misstanke om brott, tvångsmedel av annan anledning,

' Regeringsformen omirycki 1976:871.

Av prakliska skäl har 19 S i föreslagen lydelse ej
begränsats lill högerspallen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

rekvisition etter annal sädanl förfogande, inskränkningar
i räiien an förvärva dier inneha fasl egendom dier lomlräu, fåsligheisbildning,
konsiimenlskydd, nalur- och miljövård, uisökning. konkurs eller skall på inkomsi.
förmögenhel, arv etter gåva,

5.
föreskrifier
som av.ses i 5 s'' såviil gäller den kommunala beskauningen,

6.
föreskrifier
som avses i 18 .'Ji iredje stycket.

7.
föreskrifiersom
avses i 11 kap. I Jörsia slyckel andra meningen. 3 forsla meningen. 4 '. 5 förslå
siycket 2. 10 eller 11 andra meningen etter

8.
föreskrifter
som avses i 2 kap. 2 § andra stycket iiyckfriheisföiord-n i ngen.

Lagrådets
yttrande behöver dock ej inhämias beiräffande föreskrift, som nämnls i försia siyckei
2 eller 4. endasl därför all straffansvar föreskrives, om ej strängare straff
än fängelse i en år .stadgas,for brottet. Vad nu har sagls gäller ef föreskrifier
i allmän siraffiag.

Ulan hinder av vad som sägs i försia siyckei behöver
lagrådels yttrande ej inhämtas

1. i fiåga om föreskrifier som ej är av mera ingripande
belydelse,for enskilda

och ej heUer är av invecklad beskaffenhet.

2.
ifråga
om föreskrifier av sådant slag an det med hänsyn lill tagrådsgransk-ningens
ändamål är uppenbarl obehövligi atl höra lagrådel,

3.
om lagrädeis
hörande skutte fördröja lagsliftningsfrågans behandUng sä, all avsevärt men
skutte uppkomma.

Ändringarna i regeringsformen Iräder i krafl den 1 januari
1980.

Beslämmelserna i 8 kap. 19 § i dess nya lydelse gäller
dock ej i fall då lag skall beslutas på grund av proposiiion, som har avlämnats
till riksdagen före ikraftträdandet, eller på grund av förslag som dessförinnan
har väckis inom riksdagen.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till
eller avses där eljesl föreskrift som har ersatts genom bestämmelse i denna
lag, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Innehållsförteckning

Propositionen.................................................................. ........ 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ............................ ........ I

Författningsförslag.......................................................... 3

Utdrug av protokoll vid regeringssammanlräde den 22 mars
1979 .. 27

1
Inledning................................................................... 27

2
Allmän molivering...................................................... 28

2.1
Grundläggande synpunkier............................... 28

2.2
Eu särskilt lagsiiftningsförfarande
för räliighetsbegränsande lagsiiftning 32

2.3
Lagprövningen.................................................. 39

2.4
Lagrådsgranskningen....................................... 43

2.5
Förfarandet vid
grundlagsliftning m.m.............. 49

2.6
Försiärkningar
av särskilda fri- och rälligheler... 53

3
Upprättade
lagförslag............................................... 58

4
Specialmotivering...................................................... 59

4.1 Förslaget till lag om ändring i regeringsformen 59

2 kap. 7 S ................................................................. 59

2 kap. 9 § ................................................................ 59

2 kap. 10 § .............................................................. 59

2 kap. 12 S ............................................................... 60

2 kap. 18 § ............................................................... 61

2 kap. 20 § .............................................................. ..... 61

8 kap. 1 § ................................................................ ..... 62

8 kap. 4 § ................................................................ 62

8 kap. 7 § ................................................................ ..... 62

8 kap. 15 § ............................................................... 63

8 kap. 16 § .............................................................. ..... 64

8 kap. 18 S .............................................................. ..... 64

10
kap. 5 § ................................................................ ..... 65

11
kap. 14 § .............................................................. 65

13 kap. 7 S .............................................................. 66

Punkl 9 övergångsbestämmelserna.......................... ..... 66

Ikraftlrädande m. m.................................................. ..... 66

4.2
Förslaget lill
lag om ändring i riksdagsordningen 66

4.3
Förslaget lill
lag om lagrådel............................. ..... 66

1
§............................................................................. 67

2 S............................................................................. 67

3 S............................................................................. 67

4 S ............................................................................ 68

5
S ............................................................................ ..... 69

6 S ............................................................................ 69
'

opaginerad Kontrollera mot PDF

1
S ............................................................ 70

2
S ............................................................ 70

3
S ............................................................ 70

lOS
........................................................... .... 71

11 S ........................................................... .... 71

12 S ........................................................... 71

13 S ........................................................... 72

14 S ........................................................... 72

15 S ........................................................... .... 73

16 S ........................................................... 73

17 S ........................................................... 74

Ikrafiträdande
m. m....................................... .... 74

4.4
Förslaget till folkomröslningslag.............. 74

IS ............................................................................. 75

2
§ ............................................................ 75

3
S ............................................................................ 75

4
§ ............................................................................ 75

5
S ............................................................................ 75

6
§ .................................................................................. 76

7-9 SS ....................................................................... 77

10
S............................................................ .... 78

11
och 12 §S................................................ .... 79

13
§ .......................................................... .... 80

14 § ........................................................................... 81

15
S............................................................ 81

16
S ........................................................... .... 81

17
S ........................................................... .... 82

18
§ ........................................................... .... 83

Ikraftträdande.............................................. .... 83

5
Hemställan................................................... .... 84

6
Beslut......................................................... .... 84

Bilaga I Rätlighetsskyddsutredningens
betänkande (SOU 1978:34)

Förstärkt
skydd för fri- och rättigheter

Bilaga
2 Sammanställning av remissyttranden över rätlighetsskyddsutredningens
betänkande (SOU 1978:34) Försiärki skydd för fri- och rättigheter

Bilaga
3 Lagrådsulredningens förslag till lag om ändring i regeringsformen

GOTAB Stockholm 1979 60113

Doktrin (40)

  1. Maria Nääv, Lagrådsgranskningen i reformernas tid, FT 2026 nr 3 s. 445, på s. 452 · Fritt tillgänglig
  2. Oscar Söderlund, Regeringsformens proportionalitetskrav som grund för lagprövning och grundlagskonform tolkning i domstol efter 2010 års reform (del III)*, SvJT 2018 s. 579, på s. 581 · Fritt tillgänglig
  3. Oscar Söderlund, Regeringsformens proportionalitetskrav som grund för lagprövning och grundlagskonform tolkning i domstol efter 2010 års reform (del I), SvJT 2018 s. 375, på s. 379, 383 · Fritt tillgänglig
  4. Henrik Wenander, Förvaltningens lagprövning, FT 2015 nr 3 s. 421, på s. 436, 440, 450 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  5. Petter Asp, Håller den Victorska tesen? — om blankettstraffbud, normgivningsmakt och krav på uppsåtstäckning, SvJT 2015 s. 370, på s. 374 · Fritt tillgänglig
  6. Carl Lebeck, Den förvaltningsrättsliga legalitetsprincipen i svensk rätt I: teoretisk och konstitutionell bakgrund, FT 2015 nr 1 s. 91, på s. 115 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  7. Carl Lebeck, En ny konstitutionell reglering av internationella relationer? Något om förändringarna i RF 10, FT 2010 nr 3 s. 221, på s. 223 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  8. Elisabet Reimers, Integritetsskyddet i regeringsformen, SvJT 2009 s. 435, på s. 437 · Fritt tillgänglig
  9. Karin Almgren, Kan eller bör Lagrådet och lagrådsgranskningen förändras?, SvJT 2009 s. 282, på s. 283, 284 · Fritt tillgänglig
  10. Anders Eka, Lagrådet och rättstillämpningen, SvJT 2009 s. 261, på s. 262 · Fritt tillgänglig
  11. Departementen och Lagrådet, SvJT 2009 s. 216, på s. 220 · Fritt tillgänglig
  12. Rune Lavin, Hur uppfattas Lagrådets roll av Lagrådet självt?, SvJT 2009 s. 200, på s. 203 · Fritt tillgänglig
  13. Ola Zetterquist, Lagrådet i går, i dag och i morgon — Häringesymposiet 2008, SvJT 2009 s. 137, på s. 139 · Fritt tillgänglig
  14. Clarence Crafoord, Normprövning och Europakonventionen, SvJT 2007 s. 862, på s. 867, 868 · Fritt tillgänglig
  15. Lotta Lerwall, En utökad lagprövningsrätt — en kostym eller tumme?, SvJT 2007 s. 827, på s. 829, 830, 831, 837 · Fritt tillgänglig
  16. Regeringsformen ses över, SvJT 2006 s. 187, på s. 189 · Fritt tillgänglig
  17. Dan Hanqvist, Kanonisk förvaltningsrätt IV - Förvaltningsproceduren och rättsmedlen, FT 2004 nr 4 s. 373, på s. 389 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  18. Per Henrik Lindblom, Domstolarnas växande samhällsroll och processens förändrade funktioner — floskler eller fakta?1, SvJT 2004 s. 229, på s. 259 · Fritt tillgänglig
  19. Rolf H. Lindholm, Bristande respekt för grundlagarna, FT 2002 nr 1 s. 43, på s. 48 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  20. Olle Lundin, Om nullitet i förvaltningsrätten - en ovanlig historia, FT 2000 nr 5–6 s. 145, på s. 160 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  21. Till frågan om 2 kap. 18 § andra stycket regeringsformen, SvJT 1996 s. 892, på s. 896 · Fritt tillgänglig
  22. Joakim Nergelius, Om grundlagstolkning, grundlagsvänlig lagtolkning och åsidosättande av grundlagsstridig lag, SvJT 1996 s. 835, på s. 851 · Fritt tillgänglig
  23. JOAKIM NERGELIUS, Konstitutionellt rättighetsskydd. Svensk rätt i ett komparativt perspektiv, SvJT 1996 s. 448, på s. 450 · Fritt tillgänglig
  24. En problematisk grundlagsändring, SvJT 1994 s. 920, på s. 931 · Fritt tillgänglig
  25. Wiweka Warnling-Nerep, Grundlagen och "extra fiskeavgift". Några reflektioner i anledning av ett JO-beslut, FT 1994 nr 1–2 s. 83, på s. 88 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
och 15 till
  1. Stig Hofverberg, Begreppet "desertion" - Några förvaltningsprocessuella anmärkningar, FT 1992 nr 1–3 s. 67, på s. 79 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  2. Bertil Bengtsson, Om lagprövning från domstolssynpunkt, SvJT 1989 s. 671, på s. 674 · Fritt tillgänglig
  3. Håkan Strömberg, Kommunarresten inför HD, JT 1989/90 nr 2-3 s. 324, på s. 325
  4. Michael Bogdan, Grundlagsskyddet för äganderätten, FT 1988 nr 3 s. 73, på s. 90, 94 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  5. Göran Regner, Mänskliga rättigheter — räcker andra kapitlet regeringsformen?, SvJT 1987 s. 677, på s. 678 · Fritt tillgänglig
  6. Erik Holmberg, På spaning efter rättigheterna, SvJT 1987 s. 653, på s. 656, 657, 661, 665 · Fritt tillgänglig
  7. Bertil Bengtsson, Om domstolarnas lagprövning, SvJT 1987 s. 229, på s. 230, 232, 233 · Fritt tillgänglig
  8. Bertil Bengtsson, Allemansrättsliga komplikationer, SvJT 1985 s. 425, på s. 444, 448, 449, 450 · Fritt tillgänglig
  9. Bertil Bengtsson, Om lagrådsgranskningens gränser, FT 1984 nr 4–6 s. 188, på s. 190, 193 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  10. Egendomsskyddet och löntagarfondsfrågan, SvJT 1983 s. 295, på s. 296 · Fritt tillgänglig
  11. Göran Lysén, Något om lagprövning och skadestånd, FT 1983 nr 4 s. 129, på s. 130, 134 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  12. Altadomen ur svenskt perspektiv, SvJT 1983 s. 51, på s. 55 · Fritt tillgänglig
  13. Ole Westerberg, Skatter och avgifter, FT 1982 nr 1–2 s. 1, på s. 43 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  14. Polisens befogenheter, SvJT 1981 s. 554, på s. 557 · Fritt tillgänglig
  15. Grundlagsskyddet för den kroppsliga integriteten — en replik, SvJT 1981 s. 462 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

416 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (241)

241 kopplingar i 148 dokument.

  1. SOU 2026:54 Stärkt egendomsskydd i regeringsformen s. 37 · s. 38 · s. 44 i texten · dokumentnivå
  2. Bet. 2025/26:KU30 Författningsfrågor i texten · dokumentnivå
  3. SOU 2026:13 Straffansvar för deltagande i och samröre med kriminella sammanslutningar s. 42 i texten · dokumentnivå
  4. Bet. 2025/26:KU10 Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning s. 59 · s. 60 i texten · dokumentnivå
  5. Bet. 2025/26:KU0 bet 2025/26 KU0 s. 59 · s. 60 i texten · dokumentnivå

Visa alla 148

Rättsfall (13)

13 kopplingar.

  1. MIG 2018:18 ur registret · dokumentnivå
  2. RÅ 1999 ref. 10 ur registret
  3. RÅ 1993 ref. 79 ur registret
  4. RÅ 1993 ref. 10 ur registret
  5. RH 2000:64 ur registret · dokumentnivå

Visa alla 13

Doktrin (162)

162 kopplingar i 72 dokument.

  1. Nergelius, Konstitutionellt rättighetsskydd, 1996 s. 560 · s. 585 · s. 588 · s. 612 · och 17 till i texten · dokumentnivå
  2. Bengtsson, 14 uppsatser 1983-1991, 1992 s. 80 · s. 258 · s. 262 · s. 263 · och 12 till i texten · dokumentnivå
  3. Bengtsson, Ersättning vid offentliga ingrepp 1, 1986 s. 33 · s. 69 · s. 70 · s. 73 · och 6 till i texten · dokumentnivå
  4. Sunnqvist, Konstitutionellt kritiskt dömande, vol. 2, 2014 s. 71 om s. 12 · s. 72 · s. 73 om s. 12 · s. 75 · och 2 till i texten · dokumentnivå
  5. Bull, Mötes- och demonstrationsfriheten, 1997 s. 245 · s. 258 · s. 259 · s. 424 · och 1 till i texten · dokumentnivå

Visa alla 72