Sök i Ratio Lex

om bildande av nationalparker i Skuleskogen och Tiveden

16 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 13 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1978/79:217, om bildande av nationalparker i Skuleskogen och Tiveden

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:217

Regeringens proposition

1978/79:217

om
bildande av nationalparker i Skuleskogen och Tiveden;

beslutad
den 20 april 1979.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga det
förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar OLA ULLSTEN

ERIC
ENLUND

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att riksdagen fattar
principbeslut om alt vissa centrala delar av Skuleskogen och Tiveden avsätts
till nationalparker.

1
Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 217

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 217

Utdrag

JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1979-04-20

Närvarande:
statsministern Ullslen, ordförande, och statsråden Sven Romanus, Wikström,
Friggebo, Wirtén, Rodhe, Wahlberg, Hansson, Enlund, Lindahl, De Geer, Blix,
Cars, Gabriel Romanus, Tham, Bondestam

Föredragande:
statsrådet Enlund

Proposition
om bildande av nationalparker i Skuleskogen och Tiveden

Inledning

I skrivelser den 16 maj 1978 har statens
naturvårdsverk hemställt att regeringen föreslår riksdagen alt dels fatta
principbeslut om bildande av nationalparker i Skuleskogen och Tiveden, dels
anvisa medel för överföring av marken i statens ägo.

Efter
remiss har yttranden över skrivelsen om nationalpark i Skuleskogen avgetts av
lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, Sveriges lantbmksuniversitet, domänverket,
länsslyrelsen i Västernorrlands län, Kramfors och Örnsköldsviks kommuner.
Lantbrukarnas riksförbund. Svenska naturskyddsföreningen och Norrlands
Skogsägares Cellulosaaktiebolag (Ncb). Lanlbruksslyrelsen har bifogat yttrande
från lantbruksnämnden i Väslernorrlands län. Skogsstyrelsen har bifogat yttrande
från skogsvårdsstyrelsen i Västernorrlands län. Svenska naturskyddsföreningen
har åberopat synpunkter från Västernorrlands naturvårdsförbund och de lokala
kretsarna i Kramfors och Örnsköldsvik.

Likaledes
efter remiss har yttranden över skrivelsen om nationalpark i Tiveden avgelts av
lanlbruksslyrelsen, skogsstyrelsen, Sveriges lantbruksuniversitet,
domänverket, länsstyrelserna i Skaraborgs och Örebro län. Karlsborgs, Laxå och
Askersunds kommuner. Svenska naturskyddsföreningen och Munksjö AB. Lanlbruksslyrelsen
har bifogat yttranden från lantbruksnämnderna i Skaraborgs och Örebro län.
Skogsstyrelsen har bifogat yttranden från skogsvårdsslyrelserna i Skaraborgs
och Örebro län. Svenska naturskyddsföreningen har bifogat yttrande från Skaraborgs
läns naturskyddsförening.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 217 3

Naturvårdsverkets framställningar

Angående Skuleskogen anför
naturvårdsverket bl. a. föQande. Skuleskogen är elt milsvitt, höglänt,
bygdeskiljande skogs- och bergsområde beläget mellan väg E 4 och havet nordost
om Skulebergets naturreservat. Alt för framtiden bevara en representativ del
av detla område har under lång lid varit etl stort inlresse för naturvården.
Ett flertal inventeringar av området har genomförts. I en rapport från
skogshögskolan år 1977 har etl kärnområde om ca 2 600 ha föreslagils bli
nationalpark. För större delen av detla centrala område har länsstyrelsen år
1969 meddelat förordnande om skydd för landskapsbilden enligt 19 §
naturvårdslagen. Ar 1974 kompletterades detta med ell förordnande om
interimistiskt naturreservat enligt 11 § naturvårdslagen. Detta har förlängts
och gäller nu t. o. m. utgången av år 1979.

Det redovisade förslaget lill
avgränsning av en blivande nationalpark omfattar en landareal av 2 460 ha,
varav 900 ha är produktiv skogsmark och återstoden huvudsakligen
bergimpedimenl. Virkesförrådet på den produktiva marken uppgår lill 129 000
skogskubikmeter (m sk) vilket motsvarar 144 m'' sk per ha produktiv skogsmark.
Den största markägaren inom området är Ncb med ca 1 700 ha, molsvarande 69 % av
arealen. I övrigt äger enskilda ca 410 ha eller 17 %, uppdelat på 12
brukningsenheter. Ingen av dessa har mer än 10 % av sin produktiva skogsmark
inom området. Återstoden, ca 350 ha, är numera i statens ägo genom förvärv av
lantbruksnämnden och nalurvårdsverket. Områdets marknadsvärde uppskattas av
länsstyrelsen till ca 10 milj. kr.

Inom den aktuella delen av
Skuleskogen finns vissa urskogsrester med över 500 år gamla träd. Skogen i
övrigt består till ca 80 % av träd som är mellan 60 och 120 år gamla. Den
domineras av gran och har uppkommit genom självföryngring efter 1800-talets
dimensionshuggningar och har nu nått etl nalurskogsstadium, vars motsvarighet
saknas i länet. Enligt naturvårdsverket skulle inom överblickbar framlid elt urskogsstadium
kunna uppnås inom huvuddelen av det utvalda området.

Naturvårdsverket redovisar också
värden av geologisk, botanisk, zoologisk och kulturhistorisk art. För
friluftslivet erbjuder området såväl sommar som vinter ovanligt goda
möjligheter lill rika upplevelser. Enligt naturvårdsverket finns det en
sällsynt koncentration av naturvårdsvärden inom detta ändock förhållandevis
begränsade område.

Vad angår Tiveden anför
nalurvårdsverket bl. a. följande. Tiveden var länge en slor vildmark i
gränslandet mellan Göta och Svea riken. Den omfattade 100 000 ha mellan
sjöarna Skagern och Vättern. Senare bröts bygd i området och det uppstod en
omfattande järnhantering baserad på den rikliga tillgången på skog. Kolning,
svedjning och bete ledde emellertid till skövling av skogarna utom i de mesl
otillgängliga delarna. En övergång till ordnat skogsbruk skedde i mitten av
1800-

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 217 4

talet.
Järnbruken ersattes då av skogsindustrierna vilka var inriktade på grova träd
för timmerproduktion. En del av dessa skogar är ännu orörda av vår tids
slulavverkningar och har utvecklats till nalurskogar som tillsammans med
urskogsrester nu bildar ett för södra Sverige till sin storlek unikt
vildmarksområde om ca 1 500 ha. Detta kärnområde brukar kallas Görtiven. I dag
ägs marken i området av staten, ca 950 ha i Örebro län, och Munksjö AB, ca 550
ha i Skaraborgs län. I den fysiska riksplaneringen är området upptaget som riksintresse
dels för den vetenskapliga och kulturella naturvården, dels för friluftslivet.
Görtiven ingår i det primära rekreationsområdet Tiveden.

Ell
större område inom Tiveden har under liden 19691974 varit föremål för en
mycket omfattande utredningsverksamhet genom den s. k. Tivedskommittén,
sammansatt av bl. a. representanter för berörda länsstyrelser och kommuner. I
kommitténs slutrapport år 1974 presenterades en idéskiss till utnytQandet av
centrala Tiveden med bl. a. förslag till ålgärder för naturvård och
friluftsliv. Bl. a. föreslogs att Görtiven skulle avsättas som naturreservat
eller nationalpark. I samband med anmälan från Munksjö AB om byggande av
skogsbilvägar förordnade länsslyrelsen i Skaraborgs län hösten 1977 om
interimistiskt skydd enligt 11 § naturvårdslagen för bolagets del av området.
Det i Örebro län belägna delområdet, som i sin helhet förvaltas av domänverket,
har alltsedan Tivedskommitténs arbete påbörjades varit undantaget från skogliga
ålgärder.

Under
år 1975 bildades en samrådsgrupp för planering av Tiveden med representanter
för Askersunds, Karlsborgs och Laxå kommuner för att fortsätta och fullföQa
Tivedskommitténs arbete. Denna grupp skall genom generalplanering klarlägga
markanvändningen i Tiveden. Gruppen har framhållit alt Görtivenområdet alll
tydligare framstått som elt delområde av alldeles speciellt intresse. Del är
ett unikt område med för såväl den vetenskapliga naturvården som för det
rörliga friluftslivet enastående värden, som del är helt nödvändigl alt bevara
för framtiden. Eftersom markägarna under de senaste åren ställt alll mer
skärpta krav på alt få avverka skog i Görtiven är det enligt gruppen nödvändigt
alt snarast säkerställa området för naturvårdsändamål.

Naturvårdsverket
framhåller att Görtiven ovillkorligen måste skyddas eftersom den saknar sin
like i landet. Med en riklig planering är det enligt verkets mening möjhgt att
inom området förena de starka bevarandeinlressena med etl ökat utnyttjande för
rörligt friluftsliv. Området uppfyller väl det i 4 § naturvårdslagen angivna
syftet att bevara ett större sammanhängande område av viss landskapstyp i dess
naturliga tillstånd eller i väsentligen oförändrat skick. Naturvårdsverket
anser därför att det bör avsättas som nationalpark.

Den
av Munksjö AB ägda delen av området omfattar 320,5 ha pro-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 217 5

duktiv skogsmark med ett virkesförråd om närmare 60 000 m
sk. Inte mindre än 97 % av den produktiva arealen är bevuxen med mycket gammal
skog. Inom det av domänverket förvaltade området finns ca 615 ha produktiv
skogsmark med ett virkesförråd om ca 80 000 m-' sk. Av virkesförrådet ligger ca
17 000 m' sk inom domänreserval och är därigenom undanlaget från modernt skogsbruk.
Sammantaget är del enligt nalurvårdsverket ett virkesförråd om ca 121 000 m-
sk som är aktuellt. Munksjö AB har preliminärt kalkylerat med elt pris mellan
100 och 150 kr. per m- sk. Vid ett pris av 100 kr. per m' sk blir totalvärdet
ca 12,1 milj. kr. och vid etl pris av 150 kr. per m' sk ca 18,2 miQ. kr.

Remissyttrandena

Samtiiga remissinstanser
tillstyrker att kärnområdet av Skuleskogen avsätts till nationalpark. Svenska
naturskyddsföreningen och 5ve-riges lantbruksuniversitet framhåller atl endasl
myckel begränsade arealer med en någorlunda ursprunglig skogslyp finns kvar i
Sverige. Det är därför mycket angeläget att av genbanks-, forsknings- och
rekreationsskäl spara de rester av urskogar och urskogsliknande bestånd som
finns kvar och atl lägga grunden för framtida urskogar genom atl avstå från
modernt skogsbruk i skogar som är på väg att bli urskogsliknande. Domänverket
och skogsstyrelsen anser att den samlade dokumentation som finns visar att
Skuleskogen är ett naturvårdsobjekt av högsta rang. Området är av sådant värde
att visst bortfall av virkesråvara och sysselsättning bör kunna accepteras.
Riklig förekomst av bronsåldersgravar gör dessutom skogen kulturhistoriskt
intressant. Skuleskogen har enligt skogsstyrelsen goda förutsättningar all på
lång sikl ulvecklas mol urskog. En sådan utveckling kräver en omsorgsfull
planering, där de samlade kultur- och naturvetenskapliga värdena prioriteras
framför de rekreativa vilka måsle hänvisas till starkt begränsade arealer.
Även Sveriges lantbruksuniversitet finner det angeläget påpeka atl de
vetenskap-ligt-kulturella värdena måste ges företräde vid en avvägning mot friluftslivets
intressen i de fall de strider mol varandra.

Ncb förklarar sig villigt att
under förutsättning att skälig prisöverenskommelse kan träffas försälja
samtliga sina inom den tilltänkta nationalparken befintliga marker samt
därutöver sådana marker inom Näske m. fl. byar som anses lämpliga för byte med
enskilda skogsägare. Trots stora ansträngningar från lantbruksnämndens sida har
enligt länsstyrelsen i Väslernorrlands län stora svårigheter hittills förelegal
att kunna tillmötesgå markägarnas önskemål om kompensation i form av
ersättningsmark. Eftersom Ncb äger närmare 70 % av kärnområdet och övriga
berörda markägare lill största delen torde kunna tillgodoses med Ncb tillhörig
mark utanför kärnområdet är läget nu enligt länsstyrelsen gynnsamt. Frågan
om avsättande av nationalparken framstår därför

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 217 6

f. n. som ett renodlat ekonomiskt problem. De praktiska
förutsättningarna för genomförandet kan knappast bli bättre. En skyndsam
behandling av ärendet är därför enligt länsstyrelsen önskvärd.

Vad gäller Tiveden tillstyrker samtliga remissinslanser
alt ett sammanhängande område av centrala Tiveden får någon form av skydd.
Flera remissinstanser, däribland skogsstyrelsen, domänverket och Munksjö AB
anser dock att den föreslagna arealen är alltför stor. Munksjö AB, vars
yttrande endast avser inom Skaraborgs län belägen del av Tiveden, framhåller
att någon form av fridlysning omfattande halva den föreslagna arealen skulle
tillgodose de flesta av de uppställda önskemålen. Domänverket har lämnat ett
eget förslag vad avser området inom Örebro län. Förslaget innebär att 140 ha
mark i den södra delen av området och en smal remsa i norr lämnas utanför
skyddsområdet. Arealen i Örebro län, inkl. valtenareal, skulle dock komma atl
uppgå till sammanlagt 1 030 ha på grund av atl Ösjönäsområdet och västra stranden
av Trehörningen skulle las med. Det avsedda området bör enligt skogsstyrelsen
ej göras stöire än vad som är behövligt för att tillfredsställa
naturvårdsintressena.

Svenska naturskyddsföreningen och
Sveriges lantbruksuniversitet framhåller å andra sidan vikten av atl området
blir tillräckligt stort för att kunna tillgodose både de
velenskapligt-kulturella önskemålen och friluflsintressena. Små objekt kan
enligt lantbruksuniversitetet inte väntas ha samma grad av ekologisk
stabilitet på grund av kanteffekter från omgivningarna. Länsstyrelsen i
Skaraborgs län framhåller atl de vetenskapliga värdena lätt kommer i konflikt
med de rekreativa särskilt i hälhnarksskogar där slitage ofta uppkommer. Den
enda lösningen på detta problem är alt området ges en sådan storiek atl både
del naturvetenskapliga intresset och besöksintresset kan tillgodoses. Svenska
naturskyddsföreningen är av samma uppfattning och framhåller atl arealen
urskog i relation till annan, av människan påverkad skog, endast uppgår till
0,05 % av den totala skogsarealen söder om Dalälven. Det är mycket ovanligt alt
urskogar, urskogsliknande bestånd och skogar på väg atl bli urskogsliknande
förekommer så koncentrerat inom ett begränsat område som i Tiveden. Atl stycka
sönder området vore enligt föreningen alt förstöra den "urskogsenhel"
vars areal utgör mer än 10 % av landets hela urskogsbestånd söder om Dalälven.

Lantbruksstyrehen, länsstyrelserna
i Skaraborgs och Örebro län, Laxå, Karhborgs och Askersunds kommuner. Svenska
natiirskyddsförerungen och Sveriges lantbruksuniversitet uttalar sig till
förmån för inrättandet av en nationalpark. Området uppfyller enligt Laxå kommun
väl det i 4 § naturvårdslagen angivna syftet att bevara ett större
sammanhängande område av viss landskapstyp i dess naturliga tillstånd eller i
väsentligen oförändrat skick. Askersunds kommun framhåller att Görtiven får anses
ulgöra kärnan i det primära rekreationsområdet. Skulle områdets

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 217 7

unika uiskogskaraklär komma lill skada genoin det moderna
skogsbrukets ingrepp, kan del ifrågasättas om skäl föreligger all fullfölja
den av de tre beröida kommunerna framtagna planen för området. Svenska
naturskyddsföreningen tillstyrker atl hela del aktuella området på grund av
sina kvaliteter bevaras i så ursprungligt skick som möjligt för all framtid. De
växt- och djurarter som är beroende av en tämligen orörd skog har enligt
föreningen trängts tillbaka i samma takt som skogama odlats upp eller tagits i
anspråk för virkesproducerande skogsbruk. Vissa djurarter är redan utdöda och
elt hundratal utrotningshotade. Möjligheterna att studera en opåverkad skogs
sammansättning och funktion, vilket kan ha stor betydelse bl. a. för
förståelsen av moderna skogsbruksåtgärder, har minskat starkt. Sveriges
lantbruksuniversitet förklarar att representativa skogsreservat måste avsättas
om vi inte snarl skall förlora värdefulla delar av fauna och flora. De
nationalparker som finns är inte tillräckliga vare sig med avseende på total
areal, objektens storlek eller geografiska spridning. För alt vi i framtiden
skall kunna bedöma effeklen av nu använda eller senare införda
skogsbruksmetoder fordras enligt lantbruksuniversitetet omsorgsfullt utvalda
referensområden där skogsbestånd vårdas så att mer eller mindre naturliga
tillstånd bevaras för framtiden. Dessa referensområden bör helst beslå av
större skogslandskap, innehållande olika skogliga vegelationstyper, våtmarker,
berg och sjöar. Det föreligger enligt lantbruksuniversitetet f. n. ett stort
behov av att skydda slörre arealer relativt orörd granskog, slutstadiet i den
naturliga successionen på merparten av vårt lands skogsmarker.

Viss tveksamhet angående det lämpliga i att avsätta hela
det skyddade området som nationalpark anförs av skogsstyrelsen som anser att
skogsbruk bör kunna bedrivas inom vissa delar under del att särskilt attraktiva
partier med säregen geologi bör lämnas hell orörda. Risken för insektsskador
och skogsbränder talar även för att viss modifierad skogsskötsel bör få äga rum
inom vissa områden. Även domänverket är kritiskt till nationalparksianken och
påpekar atl hela det aktuella området ingalunda är urskogsbetonat. Inte ens de
tre nu befintliga domänreservaten om sammanlagt knappt 100 ha är bevuxna
enbart med urskog. Då skyddsinsatsen bör fylla två funktioner, nämligen art
främja det rörliga friluftslivet och att bevara viss natur i huvudsak orörd,
bör ett lämpligt stort område beläggas med mer viltgående inskränkningar och
området runt detta utgöra ett restriklionsområde där skogstillgångarna
tillvaratas ekonomiskt. I första hand tillstyrker domänverket bildandet av ett
naturreservat. Inte minst den väntade starka ökningen av besökare talar för
detla alternativ. Restriktionsområdel kan antingen ingå som en yttre zon i
reservatet eller läggas helt utanför och ges formen av samrådsområde enligt 20
§ naturvårdslagen. Verket vill dock inte motsätta sig att en nationalpark
inrättas. Även Laxå kommun anser all

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 217 8

skyddsområdet,
oavsett storleken, bör omges av en randzon utgörande etl naturvårdsområde där
särskild försiktighet iakttas. Munksjö AB anser alt Tivedens atlraktionsvärde
och växande belydelse som turistområde har övervärderats av såväl
Tivedskommittén som samrådsgruppen. Detsamma gäller områdets belydelse från
vetenskaplig synpunkt. Det är svårl att kombinera det vetenskapliga intresset
med det rörliga friluftslivet som i och för sig knappast är i behov av en nationalpark.
Bolaget vill emellertid inte ta ställning till frågan om naturreservat eller
nationalpark.

Beträffande kostnaderna för projektet anser
lanlbruksslyrelsen att ett förvärv till uppgivna värdenivåer (100150 kr. per m
sk) är högre än vad som är skäligt från skogsbrukssynpunkt.

Domänverket
önskar atl nationalparksfrågan kopplas samman med den fortsatta existensen av
Garphyttans nationalpark. Denna består av ett odlingslandskap och en skogsdel.
Skogsdelen kom med mera slumpartal vid nationalparksbildandel och dess
naturvärde har ifrågasatts. Om skogsdelen undantogs från Garphyttans
nationalpark skulle ell betydande bidrag erhållas till kostnaderna i Tiveden.
Enligt domänverket bör detta övervägas. Utredningen om Tiveden har framhåller
verket under många år förhindrat angelägna skogsbruksåtgärder och långsiktiga
naturvårdsinsalser. Det är därför myckel angeläget alt beslut i frågan fattas
snabbt.

Föredragandens
överväganden

Modernt skogsbruk leder till att skogslandskapet
fortlöpande förändras. De senaste decenniernas skogsbruk har bl. a. inneburit
aktivare återväxtåtgärder efter avverkning. En allt större del av skogsmarken
planteras numera i stället för alt sås eller självföryngras. Därigenom skapas
enhetliga kulturbestånd i stället för som tidigare blandade na-lurbeslånd.
Denna förändring är nödvändig i strävan att stärka skogsnäringen men den har
samtidigt negativa effekter från naturvårds- och rekreationssynpunkl. Växt- och
djurlivet utarmas. Många arter är för sin existens beroende av en mera
ursprunglig och opåverkad skogsmiQö. För alt inte värdefulla delar av floran
och faunan i Sverige skall gå förlorade är det nödvändigl alt representativa
naturskogsområden innehållande olika naturtyper skyddas med särskilda
ålgärder. Härtill kommer att skoglig och annan ekologisk forskning och
undervisning är i stort behov av lämpliga referensområden för alt kunna studera
struktur och funktion hos mer opåverkade ekosystem. En sådan forskning är
nödvändig för att vi skall få kunskap om de långsiktiga effekterna av olika åtgärder
i skogsbrukel och för atl ställning skall kunna tas till nya brukningsmetoder.
Den är därför i ett längre perspektiv av stort värde inte minst för
skogsnäringen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 217 9

Nalurskogsområden av det slag jag nu har beskrivit
har också etl mycket slorl värde för allmänhetens friluftsliv. Behovet av atl
bevara vissa sådana områden ökar eftersom en allt större del av befolkningen
växer upp i tätorter utan den nära kontakt med naturen som lidigare
generationer haft. Urskogsliknande områden har en speciell karaktär som
påtagligt avviker från den som kännetecknar dagens kulturskogar.
Naturskogsreservat har därför mycket av intresse atl erbjuda från rekreationssynpunkt
och bör kunna bli allt mer uppskattade utflyktsmål, r synnerhet i södra och
mellersta Sverige är emellertid tillgången på sådana områden inom rimligt
avstånd från tätorterna redan starkt begränsad. Det är därför angeläget att
lämpliga naturskogsområden bevaras såsom rester av en naturtyp som tidigare
förekom i stora delar av vårt land men som nu snabbt håller på att försvinna.

Både
Tiveden och Skuleskogen består av större sammanhängande naturskogsområden med
imponerande terrängformationer. De är praktiskt tagel oberörda av senare liders
kulturpåverkan. Skuleskogen tillhör den del av Ångermanlands kustområde som
särskilt uppmärksammats i den fysiska riksplaneringen. Den ingår i ett slörre
primärt rekreationsområde benämnt Höga Kusten och är av riksintresse för både naturvård
och friluftsliv. Skuleskogen ingår även i ett större område av intresse för
kulturminnesvården. Orörda vildmarksområden, mäktiga bergsformationer,
omfattande klapperstensfält, svårframkomliga raviner och lundartade bäckfåror
är några naturtyper som återfinns i detla från landskapsbildssynpunkt mycket
värdefulla område. Blandningen av sydliga, västliga och fjällbetonade element i
floran är betecknande för området. Speciella biotoper har utbildats i de
trånga dalgångama, på bergens hällmarker, i de djupa ravinerna och på
kalottbergen. Trots orördheten är Skuleskogen lätt alt nå genom att väg E 4
går omedelbart väster om området.

Samtliga
remissinstanser är eniga om att det i Skuleskogen bör bildas en nationalpark av
ungefär den storlek som naturvårdsverket har föreslagit. Jag ansluter mig till
denna uppfattning. Jag förordar därför att det märkliga bergs- och
barrskogsområde med inslag av urskog som Skuleskogen utgör bevaras i etl
naturligt tillstånd för framtiden genom att avsättas till nationalpark.

Vad
angår Tiveden är vissa remissinstanser i första hand skogsstyrelsen,
domänverket och Munksjö AB tveksamma både vad angår formerna för skyddet och
föreslagen storlek av det skyddade området. Flertalet remissinslanser ansluter
sig emellertid till naturvärdsverkets förslag alt en nationalpark med en areal
av omkring 1 500 ha skall bildas. Som jag tidigare anfört är centrala Tiveden
elt av de få kvarvarande relativt orörda skogsområdena i södra och mellersta
Sverige. Nuvarande nationalparker skyddar inget större naturskogsområde söder
om Dalälven. Den föreslagna nationalparken ingår även i ett större pri-

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 217 10

märt
rekreationsområde och är av riksintresse för såväl naturvården som friluftslivet.
Tiveden har under de senaste decennierna blivit alltmer ianspråktaget för det
rörliga friluftslivet vilkel visat sig genom en kraftigt ökad besöksfrekvens.
Jag vill också erinra om att frågan om skyddet av cenlrala Tiveden behandlades
av riksdagen under höslen 1978 med anledning av en motion om naturreservat
eller i>ationalpark i Tiveden. Jordbruksutskottet uttalade därvid i sitt
betänkande JoU 1978/ 79: 10 alt uiskottet mot bakgrund av det intresse som
föreligger all för framtiden i någon form bevara de skyddsvärda delarna av
ifrågavarande vildmarksområde förutsatte att det skulle visa sig möjligt att
inom en nära framtid bringa frågan till en ändamålsenlig lösning. Med
hänvisning till vad jag nu har anfört förordar jag att elt barrskogsområde
delvis av urskogskaraktär och med märkliga geologiska formationer i de
centrala delarna av Tiveden avsätts till nationalpark och bevaras i ett
naturligt tillstånd för framtiden.

Frågan om den föreslagna nationalparkens storlek
tas upp av ett flertal remissinstanser. Jag vill med anledning härav framhålla
att en förutsättning för att en nationalpark av nu avsett slag skall kunna
fylla sin uppgift är atl den omfattar ett tämligen stort område. Samtidigt som
den fyller uppgiften att bevara svensk natur bör den erbjuda vidsträckta
strövområden dit människor från alla delar av landet kan söka sig för vila och
rekreation. Det kan i vissa fall vara svårt att kombinera det vetenskapliga
intresset av att ett område förblir så opåverkat som möjligt med ett intensivt
utnytQande av samma område för friluftsliv. I likhet med länsstyrelsen i
Skaraborgs län anser jag emellertid inte atl detta behöver bli något problem i
det aktuella fallet om nationalparken ges tillräcklig storlek. Härigenom kan en
begränsning av allmänhetens rörelsefrihet till vissa delar av området eller
till vissa leder undvikas. Med hänsyn till de synpunkter som framförts frän bl.
a. domänverket har jag emellertid prövat möjligheterna atl något minska den
föreslagna arealen utan att syftet med nationalparksbildandet äventyras. Jag
har därvid ansett det möjligt att' minska det område som avsätts till
nationalpark med ca 120 ha jämfört med naturvårdsverkets förslag.

De remissinstanser som är kritiska mot
naturvårdsverkets förslag beträffande Tiveden ifrågasätter också behovet av
ett så långtgående skydd som inrättande av en nationalpark innebär. Jag vill
med anledning härav framhålla att de omväxlande vegetationstyper, alla med en
unik naturskogskaraktär, som är av så betydande värde för den som vistas i
området och som ger en stor del av innehållet i naturupplevelsen skulle gå
förlorade om ett, låt vara modifierat, skogsbruk får bedrivas inom delar av det
skyddade området. Det starka vetenskapliga intresset av referensområden som jag
tidigare berört skulle också äventyras därför att påverkan från
omgivningarna, de s. k. kanteffekterna, skulle

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 217 11

riskera alt bli för slora. Ett av skälen till atl skydda
kärnområdet av Tiveden skulle därvid falla. Områdets värde som reservat för
utrotningshotade växter och djur skulle självfallet också minska om det
lo-talskyddade området görs mindre. Som skogsstyrelsen anfört måste emellertid
sådana frågor som risken för inseklsskador och skogsbränder uppmärksammas.
Särskilda åtgärder kan därvid visa sig nödvändiga. Jag förutsälter all berörda
länsstyrelser noggrant följer utvecklingen i de till nationalparken gränsande
skogsområdena och vid behov utfärdar erforderliga förordnanden med slöd av
naturvårdslagen för atl åstadkomma den modifiering av skogsbruket som hänsynen
till nationalparken påkallar.

Ett av motiven för
nationalparkernas tillkomst anser jag vara alt områdenas karaktär av vildmark
skall kunna upplevas av envar intresserad. För alt delta skall möjliggöras bör
inte några särskilda anläggningar uppföras eller kommersiell exploatering för
turiständamål äga rum inom nationalparksområdena. För friluftslivet nödvändiga
slörre anläggningar bör i stället förläggas inom de mer omfattande primära
rekreationsområden som omger de föreslagna nationalparkerna. Vissa smärre
anordningar som kan öka tillgängligheten till området t. ex. strövstigar och
enklare rastplatser bör dock komma till stånd. Jag vill i sammanhanget också
påminna om att regeringen i sina beslut för Skaraborgs, Örebro och
Västernorrlands län med anledning av planeringsskedet i den fysiska
riksplaneiingen har angett närmare utgångspunkter avseende det fortsatta
planeringsarbetet för Tiveden och Höga Kusten.

I 4 § naturvårdslagen förutsätts
alt staten äger den mark som skall avsättas till nationalpark. Inom de aktuella
områdena ägs emellertid marken f. n. delvis av enskilda. Del är därför
nödvändigt all staten förvärvar viss mark inom de berörda områdena innan slutliga
beslut om att områdena skall avsättas till nationalpark kan fattas. För
säkerställande av värdefulla naturområden står två anslag till
naturvårdsverkets förfogande nämligen anslaget Ersättningar vid bildande av
naturreservat m. m. och anslaget Markförvärv för naturvåidsändamål, m. m. I
årets budgetproposition föreslås alt dessa anslag höjs från f. n. sammanlagt
13 milj. kr. till sammanlagt 25 milj. kr. för nästa budgetår. Vidare har
föreslagits att 8 milj. kr. anvisas på tilläggsbudget för innevarande budgetår
för dessa ändamål. Riksdagen har nyligen beslutat i enlighet med dessa förslag
(prop. 1978/79: 100 bil. 13, JoU 1978/79:20, rskr 1978/79:253 och prop.
1978/79:101, JoU 1978/79:17, rskr 1978/ 79: 166). Anslagen avseende bl. a.
markförvärv för naturvårdsändamål kommer således att bli kraftigt höjda. Dessa
anslag är i första hand avsedda för alt bevara sådana områden som är av
riksintresse för naturvård och friluftsliv, dvs. områden av det slag som det
här är fråga om. Jag förutsätter därför att de markförvärv från enskilda som
erfordras

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 217 12

för de föreslagna nationalparkerna i Skuleskogen och
Tiveden skall kunna ske genom anlitande av angivna anslag.

Även om de slutliga formella besluten att bilda de nya
nationalparkerna således ännu inte kan fattas, anser jag dock att frågan nu
bör underställas riksdagen. Jag förordar därför att regeringen inhämtar riksdagens
medgivande att till nationalpark avsätta den mark som staten äger eller
förvärvar inom de angivna områdena i Skuleskogen och Tiveden. Områdenas
avgränsning framgår av de till statsrådsprotokollet som bUaga fogade kartorna.
Jag vill framhålla att det kan bli nödvändigt atl vidta smärre gränsjusteringar
för den händelse del inte skulle visa sig möjligt att förvärva vissa mindre
områden. Det bör ankomma på regeringen att med hänsyn till vad jag nyss har
anfört i detaQ fastställa de slutgiltiga gränserna för de föreslagna
nationalparkerna samt alt i enlighet med bestämmelserna i
naturvårdsförordningen (1976: 484) meddela de närmare föreskrifter som kan visa
sig erforderliga för områdena. Jag avser atl uppdra åt naturvårdsverket all
vidta de förberedande åtgärder som fordras för atl ell beslul av riksdagen om
bildande av de två nya nationalparkerna skall kunna fullföQas.

I Skuleskogen äger staten f. n. endasl omkring 350 ha av
de totalt 2 460 ha som ingår i den föreslagna nationalparken. Ncb som äger
närmare 70 % av marken inom området har förklarat sig villigt atl sälja denna
mark samt därutöver områden i närheten som vid behov kan användas för
kompensation till andra markägare inom den föreslagna nationalparken.
Förutsättningarna att kunna förvärva erforderlig mark synes därför f. n. vara
goda. Värdet av den mark som skall köpas in har av länsstyrelsen i
Västernorrlands län uppskattals till ca 10 miQ. kr. Med hänsyn till atl
interimistiska förordnanden enligt 11 § naturvårdslagen har gällt för området
sedan år 1974 är det angeläget atl marken snarast förvärvas så att området kan
ges etl bestående skydd.

Vad angår Tiveden äger staten redan omkring 830 ha av de
totalt ca 1 380 ha som ingår i den föreslagna nationalparken. Dessa 830 ha förvaltas
av domänverket. Resterande del av området omkring 550 ha ägs av Munksjö AB
och skulle enligt de av bolaget beräknade priserna på 100150 kr. per m sk
vara värt mellan 6 och 9 miQ. kr. Jag vill i sammanhanget dock erinra om
lantbruksstyrelsens uppfattning att. dessa värden är för höga. Länsstyrelsen i
Skaraborgs län har höslen 1977 beslutat om interimistiskt skydd enligt 11 §
naturvårdslagen för den av Munksjö AB ägda marken. Under den tid sådant skydd
gäller bör förutsättningar föreligga för naturvårdsverket att förvärva även
denna mark.

Den mark inom den föreslagna nationalparken i Tiveden som
ägs av staten och av vilken omkring 100 ha är avsatt som domänreservat, måste

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 217 13

betraktas
som en obetydlig del av statens totala skogsmarksinnehav. Till detta kommer att
den forskning om skogsbruket och dess effekter som nu möjliggörs genom
skyddandet av lämpliga referensområden sannolikt kommer alt bli av stort värde
för skogsnäringen i framtiden. De ekonomiska konsekvenserna av att en
begränsad del av statens markinnehav på delta sätt tas i anspråk för
naturvårdsändamål i stället för atl användas för skogsproduktion bör därför
enligt min mening kunna accepteras. Tekniskt bör transaktionen ske genom
fondöverföring med upp- och nedskrivning av naturvårds- resp. domänfonderna, i
delta fall utan att någon särskild ersättning tillerkänns domänverket.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört
hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen all

i enlighet med de riktlinjer som jag har angett
medge all den mark staten äger eller framdeles förvärvar inom angivna områden
av Skuleskogen och Tiveden får avsättas lill nationalparker.

Beslut

Regeringen ansluter sig lill föredragandens
överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga
det förslag som föredraganden har lagt fram.

opaginerad Kontrollera mot PDF

\

/

y

/

\

/

I

E
N

K O ] G J

r

/

Mossaberget

\

\

\

\

L

:iyai

jMHilaK tili natioiialpSii

i SkiilesKfmen.

Ska la lr:S( » ,iOOO,toW'Je(=wri7e ' ,, .

Särtryck ur Topografiska kartan från .Statens
Lantmäteriverk. Publiccringslill-

ständ nr 1979, LiberKartor, Stockholm.

Godkänd ur
sekretessynpunkt för spridning. Statens lantmäteriverk 1979-02-19.

\

r

\

\

;->,:ml.hoi-.:

\

--- 1

-T ä fh ä Uh'mrf) å

\

7

>

r'
:--:iaiJen

;

/

"" "k}

opaginerad Kontrollera mot PDF

sp å n-lyfen-.

» J

:

I \\\

V

Ä ' Ä f å 'i

opaginerad Kontrollera mot PDF

NORSTEDTS
TRYCKERI STOCKHOLM 197 »

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

7 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (7)

7 kopplingar.

  1. Prop. 1997/98:91 Färnebofjärdens nationalpark i texten
  2. Skr. 1984/85:75 1984/85:75 s. 114 i texten
  3. Skr. 1983/84:80 1983/84:80 s. 135 i texten
  4. Skr. 1982/83:75 med redogörelse för behandlingen av riksdagens skrivelser till regeringen s. 145 i texten
  5. Skr. 1981/82:75 med redogörelse för behandlingen av riksdagens skrivelser till regeringen s. 124 i texten

Visa alla 7