Sök i Ratio Lex

om ett särskilt statsbidrag till kommuner ech landstingskommuner under år 1979

16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1978/79:26, om ett särskilt statsbidrag till kommuner ech landstingskommuner under år 1979

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 26 Regeringens proposition

1978/79: 26

om
ett särskilt statsbidrag till kommuner och landstingskommuner under år 1979;

beslutad
den 5 oktober 1978.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga det
förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar

THORBJÖRN
FÄLLDIN

INGEMAR
MUNDEBO

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I propositionen redovisas en överenskommelse mellan
regeringen å ena sidan och Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet å
andra sidan. I överenskommelsen behandlas dels den kommunala volymutvecklingen
åren 1979 och 1980, dels de finansiella fömtsättningarna för kommuner och
landstingskommuner år 1979.

För att begränsa den kommunala expansionen har
partema enats om att riktpunkten för den kommunala konsumtionens volymökning
bör vara 3 % per år under åren 1979 och 1980. Parterna är också ense om att
inom de angivna ramarna bör utbyggnaden av barnomsorg, äldrevård och
långtidssjukvård prioriteras. Utrymmet för utbyggnad av andra kommtmala
verksamheter är mycket begränsat.

Överenskommelsen innebär att staten tillskjuter ett
särskilt bidrag till kommuner och landstingskommuner för år 1979. Bidraget
utformas så att det får skatteutjämnande effekt och motsvarar en höjning av den
garanterade skattekraften med två procentenheter av medelskattekraften. Det
särskilda bidraget utgår med lägst 90 kr. per invånare till Gotlands, Malmö
och Göteborgs kommuner och med lägst 45 kr. per invånare fill övriga kommuner
och till samtliga landstingskommuner. Det sammanlagda bidragsbeloppet beräknas
till ca 980 milj. kr. Samfidigt har utrymmet för extra skatteutjämningsbidrag
för år 1979 vidgats med ca 20 milj. kr. jämfört med innevarande år.

Det nya bidraget ersätter det generella bidrag till
kommuner och landstingskommuner om 720 milj. kr. som utgår under år 1978. Dessutom
bortfaller det särskilda bidrag om 122 milj. kr. som har utgått årli gen sedan
år 1973.

1
Riksdagen 1978/79.1 saml. Nr 26

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 26 2

Styrelserna för Svenska
kommunförbundet och Landstingsförbundet åtar sig genom överenskommelsen att
rekommendera kommunerna resp. landstingskommunerna att inte höja skattesatserna
för år 1979.

I propositionen föreslås att ett
anslag av 490 milj. kr. anvisas på till-läggsbudget till statsbudgeten för
budgetåret 1978/79 för det särskilda statsbidraget till kommuner och
landstingskommuner under år 1979.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 26 3

Utdrag

BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1978-10-05

Närvarande:
statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ullsten, Romanus,
Turessan, Gustavsson, Antonsson, Mogård, Olsson, Dahlgren, Asling, Söder,
Troedsson, Mundebo, Krönmark, Burenstam Linder, Wikström, Johansson, Friggebo,
Wirtén

Föredragande:
statsrådet Mundebo

Proposition
om ett särskilt statsbidrag till kommuner och landstingskont-muner nnder år
1979

Vissa
tidigare överenskommelser mellan regeringen och konmiun-förbimden

Under 1970-talet har regeringen och kommunförbunden
Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet vid flera tUIfäUen träffat
överenskommelser om riktlinjer för den kommunalekonomiska utvecklingen i olika
avseenden.

Den första överenskommelsen, som redovisades för
riksdagen i prop. 1972: 95, träffades under våren 1972. Bakgrunden var att
dåvarande regeringen hade förklarat sig ämna lägga fram förslag om en skatteomläggning
från den 1 januari 1973, som bl. a. innebar att den statliga inkomstskatten
sänktes. För att undvika att effekten av denna sänloiing skulle elimineras
genom kommunala skattehöjningar åtog sig kommunförbunden att rekommendera sina
medlemmar att begränsa kommunalskatternas höjning under åren 1973 och 1974.
Endast i tvingande fall kunde höjningar av skattesatserna godtas. De skulle då
begränsas till en krona för den sammanlagda kommunal- och landstingsskatten under
de aktuella åren. En förutsättning för överenskommelsen var att kommunerna och
landstingskommunerna gavs ett ökat utrymme på kreditmarknaden.

Den totala kommunala utdebiteringen under åren
19731974 ökade med endast 24 öre per skattekrona. För år 1975 träffades ingen
liknande överenskommelse. Kommunerna och landstingskommunerna höjde då i
genomsnitt sina skattesatser med 1: 20 kr. per skattekrona.

I februari 1975 träffades en ny överenskommelse
mellan regeringen och kommunförbunden. Även denna som i likhet med den föregående
tog sikte på en tvåårsperiod syftade till att så långt som möjUgt

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 26 4

förhindra
att en planerad sänkning av inkomstskatten skulle motverkas av
kommunalskattehöjningar. Överenskommelsen, som redovisades för riksdagen i
prop. 1975: 51, innebar att de båda förbunden uppmanade sina medlemmar att
under åren 1976 och 1977 endast i tvingande fall höja skattesatserna. Skulle i
något fall en skattehöjning vara oundviklig borde den begränsas till sammanlagt
en krona för den totala utdebiteringen under tvåårsperioden. För att
möjliggöra för kommunerna och landstingskommunerna att dämpa skatteökningarna
sköt staten till ett belopp om 600 milj. kr., vilket beräknades motsvara en
utdebitering av ca 50 öre per skattekrona, under vart och ett av åren 1976 och
1977. Statsbidraget utgick med 60 % till kommunerna och med 40 % till
landstingskommunerna och fördelades i förhållande till antalet invånare. Även
i denna överenskorrunelse förutsattes att kommunerna och landstingskommunerna
gavs ett ökat utrymme på lånemarknaden. Under åren 1976 och 1977 steg likväl
den sammanlagda utdebiteringen för kommuner och landstingskommuner med totalt
1: 56 kr. per skattekrona.

Även inför år 1978 fördes överläggningar mellan
regeringen och kommunförbunden. Enighet nåddes om att en begränsning av såväl
privat som offentlig konsumtion måste ske för att övergripande samhällsekonomiska
mål inte skulle äventyras. Genom sin storlek har den kommunala sektorn en mycket
stor betydelse för möjligheterna att uppnå en sådan begränsning. Det ansågs
nödvändigt att kommunerna och landstingskommunerna främst såg över sin
långfidsplanering för att anpassa planerna till det tillgängliga
samhällsekonomiska utrymmet, eftersom möjUghe-terna att i avgörande grad
påverka det närmaste årets utgifter bedömdes vara begränsade.

Överenskommelsen, som träffades i juni 1977 (prop.
1977/78: 39, FiU 1977/78: 11, rskr 1977/78: 67), innebär att staten till
kommunerna och landstingskommunerna under år 1978 betalar ut ett generellt
bidrag om 720 milj. kr. för att begränsa behovet av höjningar av de kommunala
skattesatserna. Bidraget utgår med hälften vardera till kommunerna och
landstingskommunerna och fördelas i förhållande till antalet invånare. Å sin
sida åtog sig kommunförbunden att uppmana sina medlemmar att mycket restriktivt
pröva alla utgifter i budgetarbetet under hösten 1977 och att göra en översyn
av sina flerårsplaner. De utdebiteringsökningar som trots detta kunde bli
nödvändiga borde begränsas så långt som möjligt.

Partema
var också eniga om att barnomsorgen, äldrevården och långtidssjukvården måste
prioriteras inom ramen för den begränsade expansion som bedömdes vara möjlig
för den kommunala sektorn. Vidare åtog sig regeringen i överenskommelsen att
verka för att kommunerna och landsfingskommunerna, inom ramen för vad som är
samhällsekonomiskt försvarbart, skulle beredas rimligt utrymme på lånemarknaden
under åren 1977 och 1978. Den kommunala medelutdebiteringen, exkl. försam-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 26 5

lingsskatten,
höjdes emellertid år 1978 med 1: 83 kr. per skattekrona.

Det kan noteras att de överenskommelser som
träffades åren 1972 och 1975 i huvudsak behandlade kommunalskattens utveckling.
I överläggningarna under år 1977 avseende innevarande år breddades ämnesområdet
i och med att även den kommunala verksamhetens volymutveckling togs upp till
diskussion. Parterna var som jag tidigare nämnt ense om dels att de senaste
årens takt i den kommunala konsumtionsökningen inte kunde fortsätta, dels att
vissa verksamheter borde prioriteras inom det begränsade tillväxtutrymmet.

Erfarenheterna
av de hittills under 1970-talet träffade överenskommelserna är blandade. Av
min redovisning har framgått att de kommunala utdebiteringshöjningama under
åren 1973 och 1974 totalt uppgick till 24 öre per skattekrona, vilket får
bedömas vara en god efterlevnad av den träffade överenskommelsen för dessa år
Däremot har kommunalskatterna höjts kraftigt under de tre åren 1976,1977 och
1978. Höjningen uppgår till totalt 3: 39 kr. per skattekrona för kommuner och
landstingskommuner sammantagna. Det finns flera ohka skäl till de stora
kommunalskattehöjningarna under dessa år. En bidragande orsak är att den
kommunala verksamheten har byggts ut i mycket snabb takt under de senaste åren.
Aren 1976 och 1977 ökade den kommunala konsumtionen volymmässigt med drygt 5 %
per år. De nu aktuella bedömningarna för år 1978 utvisar en fortsatt snabb
expansionstakt om ca 4 % för den kommunala konsumtionen. Den stora höjningen av
kommunalskatterna under år 1978 har också lett till en mycket kraftig
förbättring av den kommunala sektorns finansiella sparande. För innevarande år
beräknas ett överskott i kommunernas och landstingskommunernas samlade finansiella
sparande av i storleksordningen 3 miljarder kr., vilket innebär en påtaglig
konsolidering av den kommunala ekonomin.

Som
jag har framhållit vid ett flertal tillfällen, senast i det reviderade
budgetförslaget 1978/79 (prop. 1977/78: 150 bil. 2), är en fortsatt kommunal
expansion i samma takt som under de senaste åren uppenbarligen inte förenlig
med samhällsekonomins krav. Även riksdagen har senast våren 1978 (FiU 1977/78:
40, rskr 1977/78: 366) uttalat att den kommunala konsumtionens ökningstakt
måste anpassas till det föreliggande samhällsekonomiska utrymmet. Detta är
också bakgmnden tUl utvidgningen av överenskommelsernas innehåll till att
utöver de rent finansiella frågorna även omfatta den kommunala
volymutvecklingen.

1976
års kommunalekonomis&a utrednings förslag

I överenskommelsen för år 1978 konstaterades att
arbetet inom företagsskatteberedningen, 1972 års skatteutredning och 1976 års
kommunalekonomiska utredning (KEU 76) var inne i sitt slutskede och att utredningarnas
förslag skulle framläggas i slutet av år 1977. Parterna var

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 26 6

ense
om det angelägna i att en mera varaktig reglering av de ekonomiska
relationerna mellan staten och kommunerna skulle kunna införas med början år
1979 och att en effektivare kommunal skatteutjämning snarast borde uppnås.

De tre skatteutredningarna lade enligt planerna
fram sina slutbetän-kanden i slutet av år 1977. KEU 76 har redovisat sina
ställningstaganden i två delbetänkanden. Kommunemas ekonomi 19751985 (SOU
1977: 20) och Översyn av de speciella statsbidragen till kommunerna (SOU 1977:
48) samt i slutbetänkandet Kommunerna. Utbyggnad, utjämning, finansiering (SOU
1977: 78). Betänkandena har varit på remiss tUl bl. a. samtliga kommuner och
landstingskommuner under våren 1978 och bereds f. n. i budgetdepartementet.

KEU:s delbetänkanden innehåller dels en analys av
den kommunal-ekonomiska utvecklingen fram till år 1985, dels förslag om att ett
antal specialdestinerade statsbidrag skall slopas och medlen överföras till
skatteutjämningssystemet. I slutbetänkandet behandlas i första hand tre
huvudfrågor. För det första diskuteras utrymmet för den kommunala sektorns
utbyggnad och medel för att begränsa den kommunala verksamhetens expansion. I
detta sanmianhang förordar KEU 76 att de senaste årens frivilliga
överläggningar mellan regeringen och kommunförbunden utvecklas och får en
fastare form. Däremot anser man inte att en lagstiftning om begränsning av det
kommunala skatteuttaget bör aktualiseras. För det andra föreslår KEU 76 ett
reformerat skatteutjämningssystem i syfte att öka utjämningen mellan
kommunerna och kraftigt förstärka det statliga stödet till de uikomstsvaga
kommunerna. För det tredje diskuterar KEU 76 finansieringen av den kommunala
verksamheten och kostnadsfördelningen mellan stat och kommun. Härvid föreslår
utredningen ett antal åtgärder som kan aktualiseras om man vill öka överförmgen
av stafiiga medel till kommunerna.

Bland de åtgärder som innebär ett ökat statligt
stöd till konununerna har KEU 76 prioriterat reformeringen av
skatteutjämningssystemet. Som jag har redovisat i det föregående har också
regeringen och kommunförbunden i överenskommelsen avseende år 1978 varit ense
om att en effektivare skatteutjämning snarast bör uppnås. En förändring av de
stadiga skatteutjämningsbidragen redan från och med år 1979 har emellertid
inte varit möjlig. Beslut skulle i så fall ha fattats av riksdagen under våren
1978, eftersom det i den nu gällande lagen (1973: 433) om skatteutjämningsbidrag
stadgas att länsstyrelserna senast den 10 september skall lämna uppgift till
kommuner och landstingskommuner om storleken av det skatteunderiag som staten
tillskjuter påföljande år. Med den omfattande remissomgång som KEU:s betänkanden
har varit föremål för, har det inte funnits förutsättningar för regeringen att
redan under våren 1978 ta ställning till KEU:s förslag. En reformering av
skatteutjämningssystemet kan således ske med verkan tidigast fr. o. m.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 26 7

år
1980. Jag räknar med att lägga fram en kommunalekonomisk proposition med
regeringens ställningstaganden till KEU:s förslag för behandling i riksdagen
våren 1979.

Denna tidsplan har också utgjort en av utgångspunkterna
för de nya överläggningar mellan regeringen och kommunförbunden som har ägt rum
under våren 1978. Vid diskussionerna om ett eventuellt särskilt statligt stöd
för år 1979 har parterna således utgått ifrån att ett sådant stöd måste ges en
provisorisk utformning i avvaktan på statsmakternas beslut med anledning av
förslagen från KEU 76.

Överenskommelse
mellan regeringen och kommunförbunden i juni 1978

Överläggningarna mellan representanter för
regeringen och kommunförbunden under våren 1978 har resulterat i en
överenskommelse den 30 juni 1978. Överenskommelsen, som för statens del gäller
under förutsättning att riksdagen beslutar att anslå erforderliga medel, bör
fogas som bilaga till regeringsprotokollet i detta ärende.

En huvudfråga i överläggningarna har varit hur en
anpassning av kommunernas resursanspråk till föreliggande samhällsekonomiska ramar
skall kunna åstadkommas. Parterna är ense om att det utrymme som finns för
privat och offentlig konsumtionsökning är ytterst begränsat. Det är helt klart
att de senaste årens expansionstakt om 45 % årligen för den kommunala
konsumtionen f. n. inte är samhällsekonomiskt möjlig.

En omprövning av de kommunala flerårsplanerna i
dämpande syfte är fömtsatt redan i föregående års överenskommelse. Det är
angeläget att denna dämpning fullföljs. Parterna är ense om att riktpunkten för
den kommunala konsumtionens volymökning bör vara 3 % per år under åren 1979 och
1980. Det påpekas i överenskommelsen att denna bedömning är att se som en
kompromiss meUan å ena sidan vad som vore Önskvärt från allmänt
samhällsekonomiska synpunkter och å andra sidan de angelägna önskemål som finns
om utbyggd kommunal verksamhet inom en rad områden.

Det angivna talet gäller den genomsnittliga
konsumtionsökningen i den kommunala sektorn. Talet bör också utgöra riktpunkt
för planeringen i de enskilda kommunerna och landstingskommunerna. I vissa
kommuner bör förutsättningar finnas för en lägre ökningstakt än 3 % per år
samtidigt som parterna är medvetna om att svårigheter kan föreligga för ett
begränsat antal kommuner och landstingskommuner att år 1979 anpassa
verksamheten till den angivna ramen. Den genomsnittliga kommunala
konsumtionsökningen år 1978 väntas, som jag har nämnt, bli ca 4 %. Det krävs
därför att de enskilda kommunerna och landstingskommunerna drar ner
ökningstakten år 1979 med ca en fjärdedel

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:26 8

för
att den överenskomna utvecklingen skall uppnås.

Parterna
är ense om att inom de angivna ramarna för konsumtionens volymökning bör
utbyggnaden av barnomsorg, äldrevård och långtidssjukvård prioriteras, dvs.
samma prioritering som i föregående års överenskommelse. Barnomsorgens
utbyggnad bör ske i enlighet med den överenskommelse som träffades mellan
regeringen och Svenska kommunförbundet under hösten 1975. Antalet platser i
familjedaghem och i långtidssjukvård bör byggas ut i den takt som anges i
gällande kommunala flerårsplaner. För olika former av äldrevård i övrigt krävs
en anpassning till förändringar i befolkningens storlek och åldersstruktur.

KEU
76 har beräknat att den angivna utbyggnaden inom dessa prioriterade områden
inkl. en anpassning av det kommunala tjänsteutbudet i övrigt till
befolkningsförändringar skulle leda till en ökning av den kommunala
konsumtionen med ca 2 % per år under perioden 1975 1980. Senare beräkningar,
som har tagits fram av regeringen och kommunförbunden gemensamt, ger liknande
resultat. För åren 1979 och 1980 innebär utbyggnaden inom de prioriterade
områdena samt anpassningen till befolkningsutvecklingen en konsumtionsökning
med något över 2 % per är. Ökningstakten är något snabbare för kommunerna än
för landstingskommunerna. Utöver detta intecknade utrymme återstår det således
inom de i överenskommelsen angivna ramarna för volymutvecklingen ett visst
utrymme för utbyggnad av olika kommunala verksamheter. Detta utrymme är
emellertid mycket begränsat. DärtOl bör naturligtvis möjligheterna tiU
omprioriteringar och rationaliseringsinsatser tas till vara.

I
detta sammanhang noteras i överenskommelsen att kommimerna och
landstingskommunema f. n. gör aktiva insatser inom sysselsättningspolitikens
område. Detta gäller inte minst insatserna för att motverka
ungdomsarbetslösheten. Det påpekas att fortsatta engagemang inom detta område
kan bli aktuella.

De
siffermässigt preciserade riktlinjerna i överenskommelsen avser den kommunala
konsumtionen. Även i fråga om transfereringsutgifter och investeringar uttalas
emellertid att kommunerna och landstingskommunerna måste iaktta stark
återhållsamhet. Inte minst investeringsutvecklingen måste uppmärksammas
eftersom investeringar i stor utsträckning leder till ökade driftkostnader när
de tas i bruk. Investeringarna bör i första hand inriktas mot den prioriterade
utbyggnaden av antalet platser i barnomsorg, äldrevård och långtidssjukvård.

Parterna är införstådda med att iimebörden av en
dämpning av den kommunala expansionen och en prioritering av den kvantitativa
utbyggnaden av barnomsorg, äldrevård och långtidssjukvård måste bli att
re-surskrävande reformer och förbättringar inom andra verksamhetsområden får
anstå eller genomföras endast i den utsträckning som är möjlig inom ramen för i
huvudsak redan befintliga resurser. En förutsättning

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 26 9

för
att uppnå en lägre kommunal expansionstakt är vidare att största återhållsamhet
iakttas även i fråga om stafiiga beslut som ställer anspråk på utökade
kommunala insatser.

I föregående års överenskommelse förklarade
regeringen att reglerna för statliga myndigheters normgivning m. m. skulle ses
över. Regeringen har därefter utfärdat en förordning (1977: 629) om ändring i
kungörelsen (1970: 641) om begränsning i myndighets rätt att meddela föreskrifter,
anvisningar eller råd. I årets överenskommelse erinrar parterna om förekomsten
av denna förordning.

KEU 76 pekar i sitt slutbetänkande på vikten av att
kommunernas företrädare kan tolka riksdagens riktlinjer och riktlinjerna i de
frivilliga överenskommelserna om den kommunala volymutvecklingen på avsett sätt
och överföra detta i praktisk handling i det kommunala budgetarbetet. Ett
stort problem är därvid hur volymutvecklingen skall mätas. I samband med
överläggningarna har regeringen och kommunförbunden gemensamt utarbetat
rekommendationer om hur man i kommunerna och landstingskommunerna skall kunna
beräkna volymutvecklingen i 1979 års budget på ett enhetligt sätt.

Vad gäller den kommunala volymutvecklingen avser
den senast träffade överenskommelsen åren 1979 och 1980. Den del av
överläggnmg-arna som har berört fiaansieringen av kommunal verksamhet har däremot
begränsats till år 1979. Detta sammanhänger, som jag tidigare nämnt, med att
statsmakternas ställningstaganden med anledning av KEU:s förslag kan komma att
påverka den kommunala ekonomin från och med år 1980.

De löneavtal som har slutits på arbetsmarknaden kan
förutses medföra en förhållandevis begränsad ökning av hushållens inkomster för
år 1979. De finansiella diskussionerna har haft som bakgrund att det i denna
situation är angeläget att köpkraftsutvecklingen inte urholkas genom kommunala
skattehöjningar.

Överenskommelsen innebär att staten tillskjuter ett
särskUt bidrag tiU kommuner och landstingskommuner för år 1979. Regeringen och
kommunförbunden har varit överens om att det är angeläget att förbättra
skatteutjämningen mellan kommunerna. I avvaktan på ett ställningstagande till
KEU:s förslag om ett reformerat skatteutjämningssystem har man därför enats om
att som ett provisorium för år 1979 utforma det särskilda bidraget så att det
får skatteutjämnande effekt. För de kommuner och landstingskommuner som uppbär
skatteutjämningsbidrag år 1979 skall det särskilda bidraget motsvara den
höjning av skatteutjämnings-bidraget som skulle följa av en uppräkning av den
garanterade skattekraften för kommunen i fråga enligt lagen (1973: 433) om
skatteutjämningsbidrag med två procentenheter av medelskattekraften.

Det finns dessutom ett antal kommuner och
landstingskommuner som år 1979 inte uppbär skatteutjämningsbidrag. För de
kommuner och

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 26 10

landstingskommuner
som har en egen skattekraft som med mindre än två procentenheter av
medelskattekraften överstiger den garanterade, skall det särskilda bidraget
motsvara det skatteutjämningsbidrag som skulle utgå om den garanterade
skattekraften för kommunen i fråga räknas upp med två procentenheter av
medelskattekraften. Det särskilda statsbidraget för år 1979 får således samma
effekt som om den garanterade skattekraften skulle ha höjts med två
procentenheter av medelskattekraften för samtliga kommuner och
landstingskommuner, dvs. från 95 till 97 %, från 100 till 102 % osv.

Det särskilda bidraget skall dock utgå med lägst 45
kr. per invånare till samtliga landstingskommuner och kommuner som ingår i
landstingskommun. För Gotlands, Malmö och Göteborgs kommuner är det lägsta
bidragsbeloppet 90 kr. per invånare. Det särskilda statsbidraget för år 1979
ersätter det generella bidrag om 720 milj. kr. som utgår under år 1978. Detta
senare bidrag, som i sin helhet fördelas i förhållande till antalet invånare,
uppgår till 43: 54 kr. per invånare för landstingskommuner och kommuner som
ingår i landstingskommun samt tUl 87: 08 kr. per invånare för de landstingsfria
kommunerna Gotland, Malmö och Göteborg. Det betyder att överenskommelsen för år
1979 inte för någon kommun eller landstingskommun iimebär en försämring, men
att den för ett stort antal kommuner och landstingskommuner inom skatteutjämningssystemet
leder till en betydande uppräkning av det statliga stödet jämfört med
innevarande år.

Det sammanlagda beloppet för det särskilda
statsbidraget tUl kommuner och landstingskommuner under år 1979 kan med de
bidragsregler jag nu har redovisat beräknas uppgå till ca 980 milj. kr. Därav
tillfaller ca 560 mUj. kr. kommunerna och ca 420 milj. kr. landstingskommunerna.
Det särskilda bidraget skall utbetalas med en sjättedel varaiman månad under
året.

Utöver det särskilda bidraget har regeringen
förklarat sig beredd att för år 1979 vidga utrymmet för extra
skatteutjämningsbidrag tUl kommuner med särskilda ekonomiska problem med ca 20
milj. kr. jämfört med innevarande år. Regeringen beslutar om de extra bidragen
sedan skatteutjämningsnämnden har yttrat sig över föreliggande ansökningar om
bidrag. Jag anmälde i årets budgetproposition (prop. 1977/78: 100 bil. 11 s.
102) att behovet av extra skatteutjämningsbidrag för år 1979 vid den tidpunkten
var svårt att överblicka och att jag därför vid min beräkning av anslagsbehovet
utgick från samma belopp som för år 1978, dvs. ca 96 milj. kr. Mot deima
bakgrund har regeringen den 14 september 1978 tilldelat 45 kommuner extra
skatteutjämningsbidrag för år 1979 med ett sammanlagt belopp av 115 milj. kr.

Om det särskilda bidraget och den vidgade ramen för
extra skatteutjämningsbidrag summeras uppgår statens nya åtaganden gentemot
kommuner och landstingskommimer för år 1979 enligt överenskommel-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 26 11

sen
till totalt ca 1 000 (980-[-20) milj. kr.

Även
borttagandet av återstående två procent av den allm.änna arbetsgivaravgiften
den 1 juli 1978 innebär en betydande lättnad för den kommunala ekonomin. För
kommuner och landstingskommuner sammantagna kan den slopade allmänna
arbetsgivaravgiften beräknas leda till en nettobesparing på ca 325 milj. kr.
för år 1978 samt ca 700 milj. kr. för år 1979.

Den
borttagna allmänna arbetsgivaravgiften har också aktualiserat ett slopande av
det särskilda bidrag om 122 milj. kr. per år som utgår sedan år 1973. Bidraget
fördelas med 82 milj. kr. till landstingskommunerna och 40 milj. kr. till
kommunerna. Detta bidrag avser att kompensera kommunerna och
landstingskommunerna för den skatteomläggning som trädde i kraft den 1 januari
1973.1 prop. 1972: 95 föreslogs en sänknmg av den statliga inkomstskatten,
vilken skulle finansieras huvudsakligen genom höjd mervärdeskatt. Detta förslag
utgjorde grunden för den inledningsvis nämnda överenskommelsen mellan
regermgen och kommun-förbunden om rekommendationer till kommunerna och
landstuigskom-munema att tmder åren 19731974 avstå från att höja kommunal-
resp. landstingsskatten. Finansieringen av inkomstskattens sänkning ändrades
emellertid under riksdagsbehandlingen från den föreslagna höjningen av
mervärdeskatten till en höjning av den allmänna arbetsgivaravgiften med två
procentenheter. Riksdagen uttalade härvid (SkU 1972: 32, rskr 1972: 238) att i
den mån en sådan höjning av arbetsgivaravgiften innebar en merkostnad för
kommuner och landstingskommuner i förhållande till den i propositionen
föreslagna höjningen av mervärdeskatten borde staten med hänsyn till
överenskommelsen rörande kommunal- och landstingsskatterna lämna kompensation
för detta.

Jag
konstaterade redan föregående år i prop. 1977/78: 39 att den före slagna
sänkningen av den allmänna arbetsgivaravgiften från fyra till två procent den 1
januari 1978 i och för sig motiverade att det särskilda bidraget om 122 milj.
kr. skulle upphöra. I avvaktan på KEU:s förslag tUl en mer varaktig reglering
av de ekonomiska mellanhavandena mellan staten samt kommuner och
landstingskommuner som då ännu ej förelåg, var jag emellertid inte beredd att
förorda att det särskilda bidraget omedelbart skulle upphöra. Jag föreslog att
bidragsgivningen skulle fortsätta tills vidare i avvaktan på prövningen av
KEU:s förslag. Detta föranledde ingen erinran från riksdagens sida (FiU
1977/78:11, rskr 1977/78: 67).

Med
hänsyn till dels att även återstående del av den allmänna arbetsgivaravgiften
har tagits bort den 1 juli 1978, dels att KEU 76 i sitt slutbetänkande har
föreslagit att det särskilda bidraget om 122 milj. kr. slopas, har regeringen
och kommunförbunden i överenskommelsen enats om att detta bidrag kan bortfalla
i och med utgången av år 1978. Medel för år 1978 har anvisats på statsbudgeten
för budgetåret 1978/79 och

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 26 12

utbetalats
i juli. Medel för detta ändamål behöver således ej anvisas fr. o. m. budgetåret
1979/80.

I
fråga om läget på kreditmarknaden konstaterar regeringen i överenskommelsen
att utrymmet för kommuner och landstingskommuner torde komma att vara begränsat
även år 1979. Kommunerna och landstingskommunerna bör därför inte räkna med
att få tillgång till en ökad andel av kreditmarknaden jämfört med åren 1977 och
1978.

Med
hänsyn till det särskilda statsbidraget för år 1979 och överenskommelsens
irmehåll beträffande den kommunala volymutvecklingen åtar sig styrelserna för
Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet genom överenskommelsen att rekommendera
kommunerna resp. landstingskommunema att inte höja skattesatserna för år 1979.
Sådana rekommendationer har därefter utfärdats av kommunförbunden under juli
månad. Parterna förklarar sig i överenskommelsen vara ense om att de
finansiella förutsättningarna för år 1979 bör vara sådana att oförändrade
skattesatser bör kunna hållas med undantag för ett begränsat antal kommuner och
landstingskommuner.

Kommunernas
och landstingskommunemas flerårsplaner redovisades under våren 1977 i
enkätundersökningarna KELP 7781 resp. LKELP 77. Kommunförbundens bearbetningar
av dessa planer visar en årlig genomsnittlig volymökning under planperioden
för den samlade kommunala konsumtionen om ca 3,6 %. Kommunernas konsumtion
beräknas därvid öka med 3,3 % och landstingskommunernas konsumtion med 4,2 %
per år. Det kan konstateras att de kommunala planerna erfarenhetsmässigt har
tenderat att underskatta den faktiska utbyggnaden.

Kommunerna
och landstingskommunerna har därefter genomfört yt-terfigare en planeringsomgång
som har redovisats under våren 1978. Kommunförbunden bearbetar f. n. dessa
planer. Som jag nämnt i det föregående är en omprövning av de kommunala
flerårsplanerna i dämpande syfte fömtsatt i 1977 års överenskommelse. Enligt
uppgifter från kommunförbunden tyder en preliminär bearbetning av
flerårsplanerna på att den planerade ökningstakten för den kommunala
konsumtionen har dragits ner något i förhållande till planerna ett år tidigare.
För landstingskommunernas del beräknas ökningstakten ha reducerats med drygt
0,5 % per år. För kommunerna är det ännu inte möjligt att göra en motsvarande
siffermässig precisering, men tendensen är densamma. Den dämpade ökningstakten
för den kommunala konsumtionen enligt de senaste flerårsplanerna tyder på att
goda förutsättningar bör finnas för kommuner och landstingskommuner att följa
överenskommelsens riktlinjer för den kom.munala volymutvecklingen åren 1979 och
1980.

Förutsättningama
för flertalet kommuner och landstingskommuner att hålla en oförändrad kommimal
utdebitering för år 1979 bör också vara goda. Flera faktorer samverkar till att
stärka den kommunala ekonomin. Avtalen för de kommunalanställda innebär
förhållandevis återhållsamma

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 26 13

löneökningar
åren 1978 och 1979. Borttagandet av återstående två procent av den allmänna
arbetsgivaravgiften den 1 juli 1978 medför, som jag i det föregående har
redovisat, en betydande ekonomisk lättnad för den kommunala sektorn. Vidare ger
årets överenskommelse mellan regeringen och kommunförbunden ett kraftigt
medelstillskott tUl den kommunala ekonomin. Slutligen blev utfallet av 1978 års
taxering för flertalet kommuner och landstingskommuner gynnsammare än prognostiserat.

Enligt preliminära bedömningar av kommunförbunden i
början av hösten 1978 bör inte den kommunala medelutdebiteringen komma att
stiga med mer än högst ca 30 öre per skattekrona för år 1979. Av denna höjning
svarar kommuner och landstingskommuner för cirka hälften vardera. Det stora
flertalet kommuner och landstingskommuner tycks vara inriktade på att hålla
skattesatsen oförändrad. Den väntade kommunala skattehöjningen år 1979 är
klart lägre än för de fyra närmast föregående åren. Detta skall dock ses mot
bakgrtmd av den mycket kraftiga kommunala skattehöjningen år 1978 och därmed
följande konsolidering av den kommunala ekonomin.

Jag vill i detta sammanhang betona vikten av att
överenskommelsens riktlinjer följs av den enskilda kommunen både i fråga om
volymutvecklingen och kommunalskatteutveckUngen. Detta bör bl. a. beaktas av
de kommuner och landstingskommuner som även med en oförändrad utdebitering år
1979 har finansiellt utrymme för en volymexpansion som går utöver den angivna
riktpunkten i överenskommelsen.

Jag förordar att den i det föregående redovisade
överenskommelsen läggs till grund för ett beslut av riksdagen om ett särskilt
statsbidrag till kommuner och landstingskommuner under år 1979. Behov av medel
för bidragsutbetalningar under första halvåret 1979 uppstår redan under
innevarande budgetår. Därför bör det härför erforderliga beloppet av ca 490
milj. kr. tas upp på ett särskilt anslag på tilläggsbudget I till statsbudgeten
för budgetåret 1978/79. När det gäller medelsbehovet för återstående del av år
1979 återkommer jag i samband med förslaget till statsbudget för budgetåret
1979/80.

Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Särskilt statsbidrag till kommuner och
landstingskommuner under år 1979 på tilläggsbudget I till statsbudgeten för
budgetåret 1978/79 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 490
000 000 kr.

Regeringen ansluter sig till föredragandens
överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga
det förslag som föredraganden har lagt fram.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 26 14

Bilaga

Överenskommelse
mellan regeringen och komrounförbunden

Regeringens aktuella samhällsekonomiska bedömningar
visar att det kommer att dröja åtskilliga år innan den svenska ekonomin uppnår
balans. För att balanstidpunkten inte skall förskjutas för långt framåt krävs
att konsumtionstillväxten hålls tillbaka under de närmaste åren och att
industriinvesteringarna prioriteras så att det svenska näringslivets
konkurrenskraft stärks. Parterna är ense om att det utrymme som finns för
privat och offentlig konsumtionsökning är ytterst begränsat.

Under 1977 och 1978 beräknas både privat och
statlig konsumtion ha hållits tillbaka kraftigt. Den kommunala konsumtionen har
emellertid under senare är ökat med 45 % årligen. Såvitt kan bedömas innebär
också de senast kända femårsplanerna en fortsatt expansion med omkring 4 % per
år. Det är helt klart att en sådan expansionstalct inte är samhällsekonomiskt
möjlig.

Mot
denna bakgrund har överläggningar hållits mellan å ena sidan regeringen och å
andra sidan Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet om hur en dämpning
av den kommunala expansionen nu skall åstadkommas. En omprövning av
flerårsplanerna i detta syfte är också förutsatt i 1977 års överenskommelse och
bör således ha kommit till uttryck i de flerårsplaner som nu framtagits i
primärkommuner och landsting. Det är angeläget att denna dämpning fullföljs och
att också den konkreta budgetprövningen varje enskilt år inriktas på att
begränsa den kommimala konsumtionsexpansionen. Parterna har mot denna bakgnmd
träffat följande överenskonunelse.

1
Kommunal volymutveckling

Parterna är ense om att riktpimkten för
volymökningen för primärkommunernas respektive landstingens konsumtion bör
vara 3 % per år 1979 och 1980. Denna bedömning är att se som en kompromiss
mellan å ena sidan vad som vore från allmänt samhällsekonomiska synpunkter
önskvärt och å andra sidan de angelägna önskemål som finns om utbyggd kommunal
verksamhet inom en rad områden.

Det
angivna talet, som gäller den genomsnitfiiga utvecklingen, bör i planeringen
utgöra riktpunkt för de enskilda korajnunema. Parterna är medvetna om att
svårigheter kan föreligga för ett begränsat antal primärkommuner och landsting
att 1979 anpassa verksamheten till den angivna ramen. Kommunerna bör emellertid
iaktta att det krävs en neddragning av konsumtionens ökningstakt med ca en
fjärdedel jämfört med utvecklingen innevarande år.

Parterna
är vidare ense om att inom de angivna ramarna för konsum-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 26 15

tionens
volymökning bör utbyggnaden av barnomsorg, äldrevård och långtidssjukvård
prioriteras. Barnomsorgens utbyggnad bör ske i enlighet med överenskommelsen
mellan regeringen och Svenska kommunförbundet under hösten 1975. Vidare bör
antalet platser i familjedaghem byggas ut i enlighet med kommunemas planer.
Bibehållen standard beträffande olika former av äldrevård kräver anpassning
till förändringar i befolkningens storlek och åldersstruktur. Antalet platser
i långtidssjukvården bör byggas ut i den takt som anges i gällande
flerårsplaner. Det kommunala tjänsteutbudet i övrigt påverkas också av
förändringar i befolkningens storlek och struktur.

Vid sidan av de prioriterade områdena och vad som
följer av befolkningsförändringar finns inom angivna ramar ett visst utrymme
för utbyggnad av olika kommunala verksamheter. Detta uti7nune är emellertid
mycket begränsat. Därtill bör naturligtvis möjligheterna till om-prioriteringar
och rationaliseringsinsatser tas till vara.

I detta sammanhang bör även noteras att kommiunerna
för närvarande gör aktiva insatser inom sysselsättningspolitikens område.
Detta gäller inte minst insatserna för att motverka ungdomsarbetslösheten.
Fortsatta engagemang inom detta område kan bli aktuella.

Vad avser transfereringsutgifter är parterna ense
om att primärkommunerna och landstingen måste iaktta stark återhållsamhet i
fråga om andra volymökningar än sådana som följer av ändrad befolkningsstruktur
och redan fattade riksdagsbeslut.

Den prioritering av en utbyggnad av antalet platser
i barnomsorg, äldrevård och långtidssjukvård som angivits ovan gäller
naturligtvis också i fråga om inriktningen av de kommunala investeringarna. 1
övrigt bör primärkommunema och landstingen iaktta stark återhållsamhet med nya
investeringar eftersom dessa i stor utsträckning leder tUl ökade driftkostnader
när de tas i bruk.

Parterna är införstådda med att innebörden av en
dämpning av den kommunala expansionen och en prioritering av den kvantitativa
utbyggnaden av barnomsorg, äldrevård och långtidssjukvård måste bli att
re-surskrävande reformer och förbättringar inom andra verksamhetsområden får
anstå eller genomföras endast i den utsträckning som är möjlig inom ramen för i
huvudsak redan befintliga resurser.

Regeringen och kommunförbunden är ense om att en
förutsättning för att uppnå en dämpning av den kommunala expansionen är att
största återhållsamhet iakttas även i fråga om statliga beslut som ställer anspråk
på utökade kommunala insatser.

Parterna vill också erinra om gällande förordning
om begränsning av myndighets rätt att meddela föreskrifter, anvisningar eller
råd samt om riksdagens beslut i denna fråga.

Kommunförbimden kommer i anslutning till
överenskommelsen att lämna rekommendationer om hur man i primärkommuner och
lands-

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 26 16

ting
på ett enhetligt sätt skall kunna beräkna den budgeterade volymutvecklingen
för konsumtionen i budgetförslagen för 1979.

2
Finansiella förutsättningar

De avtal som slutits på arbetsmarknaden kan
förutses medföra en förhållandevis begränsad ökning av hushållens inkomster för
år 1979. Det är i denna situation angeläget att köpkraftsutvecklingen inte
urholkas genom kommunala skattehöjningar.

Med hänsyn härtill tillskjuter staten ett särskilt
bidrag till primärkommuner och landsting för år 1979. Bidraget utformas så att
det får skatteutjämnande effekt. Det skall i första hand motsvara de ökade
eller nya skatteutjämningsbidrag för år 1979 som skulle följa av en höjning av
skattekraftsgarantin för alla kommuner med 2 % av medelskattekraften. Bidraget
skall dock till varje primär- och landstingskommun utgå med lägst 45 kr. per
invånare. För landstingsfria kommuner är det lägsta bidragsbeloppet 90 kr. per
invånare. Det sammanlagda bidragsbeloppet berälmas med dessa regler komma att
uppgå tUl ca 980 mUj. kr. som utbetalas med en sjättedel varannan månad under
året. Dämtöver har regeringen förklarat sig beredd att för år 1979 vidga
utrymmet för extra skatteutjämningsbidrag till konununer med särskilda
ekonomiska problem med ca 20 milj. kr. jämfört med innevarande års nivå. Samtidigt
bortfaller i och med utgången av år 1978 det särskilda bidrag om 122 milj. kr.
per år som utgått sedan år 1973.

Regeringen bedömer att utrymmet på kreditmarknaden
för kommunerna torde komma att vara begränsat även 1979. Kommunerna bör därför
inte räkna med att få tillgång till en ökad andel av kreditmarknaden jämfört
med åren 1977 och 1978.

Med hänsyn till det särskilda statsbidraget för år
1979 och överenskommelsens innehåll beträffande den kommunala
volymutvecklingen kommer styrelserna för Svenska kommunförbundet och
Landstingsförbundet att rekommendera primär- respektive landstingskommunerna
att inte höja utdebiteringen för år 1979. Partema är ense om att de finansiella
fömtsättniagarna för år 1979 bör vara sådana att en oförändrad utdebitering bör
kunna hållas med undantag för ett begränsat antal primärkommuner och
landsting.

Överenskommelsen
gäller för statens del under förutsättning att riksdagen på regeringens
förslag beslutar anslå erforderliga medel. Stockholm den 30 juni 1978

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1978

Doktrin (1)

  1. Hans-Heinrich Vogel, Om den kommunala beskattningsrätten, FT 1993 nr 1–2 s. 59, på s. 92, 103 · Hos förlaget (inloggning eller köp)

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

13 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (11)

11 kopplingar i 9 dokument.

  1. Bet. 1978/79:FiU35 om den kommunala ekonomin m. m. jämte motioner s. 50 i texten
  2. Bet. 1978/79:SoU27 med anledning av i propositionen 1978/79:100 gjorda framställningar inom socialdepartementets verksamhetsområde såvitt gäller hälso- och sjukvård m. m. jämte m… s. 38 i texten
  3. Bet. 1978/79:FiU10 om inriktningen av den ekonomiska politiken samt åtgärder för att stimulera konsumtion och investeringar s. 62 · s. 98 i texten
  4. Bet. 1978/79:FiU8 med anledning av propositionen 1978/79:26 om ett särskilt statsbidrag till kommuner och landstingskommuner under år 1979 jämte motion s. 1 · s. 3 i texten
  5. Rskr. 1978/79:67 i texten

Visa alla 9

Doktrin (2)

2 kopplingar i 1 dokument.

  1. FT 1993 s. 59 Hans-Heinrich Vogel, Om den kommunala beskattningsrätten s. 92 · s. 103 i texten