Sök i Ratio Lex

om ändring i lagen (1698:430) om merväerdeskatt, m.m.

192 sidor, varav 143 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 143 av 192 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1978/79:33, om ändring i lagen (1698:430) om merväerdeskatt, m.m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 33 Regeringens
proposition

1978/79: 33

om
ändring i lagen (1968: 430) om mervärdeskatt, m. m.;

beslutad
den 26 oktober 1978.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag
som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar

OLA
ULLSTEN

INGEMAR
MUNDEBO

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås bl. a. ändringar i lagen
(1968: 430) om mervärdeskatt. Dessa förslag innebär i huvudsak följande.

Skattskyldighet skall inträda när vara levereras
eller tjänst tillhanda-håUs. De vid den tidpunkten gällande bestämmelserna om
skatteplikt, skattesats m. m. avgör om och med vilket belopp mervärdeskatt skall
redovisas. Redovisning av mervärdeskatt, som nu kan ske enligt kon-tantmetoden
eller faktureringsmetoden, skall enligt förslaget ske när affärshändelse
bokförs, dvs. enligt faktureringsmetoden. Detta innebär bl. a. att uppkomna
fordringar och skulder skall beaktas vid skatteredovisningen. Den som har en
förenklad bokföring och bokför enligt pärmmetoden får rätt att tillämpa
kontantmetoden under löpande år och atl beakta fordringar och skulder vid årets
utgång. Skattskyldig med årsomsättning om högst 200 000 kr. föreslås få
redovisa mervärdeskatt endast en gång om året och att lämna den redovisningen
den 5 april året därpå i stället för den 5 februari. Härigenom faller ca 25 %
av antalet deklarationer bort.

Ävbetalningshandeln föreslås få redovisa skatt i
takt med avbetalningarna. Köparens avdragsrätl inträder på samma sätt när
betalning sker.

För vissa skattskyldiga, t. ex. grossistföretag och
postorderföretag, kan övergången leda till större likviditetspåfrestningar. I
sådana fall anvisas i propositionen möjlighet att få anstånd i upp till ca 25
dagar med redovisning av skatt.

Förskott och a conto-betalningar föreslås bli
beskattade när de tas emot utom när det gäller byggnads- eller
anläggningsarbeten.

Tjänster som tas ut ur verksamhet för den
skattskyldiges eller annans räkning föreslås bli beskattade.

1
Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 33

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 33 2

Den nuvarande beskattningen av
byggnader i vissa fall skall ersättas av beskattning av tjänst på fast egendom.
Är det fråga om yrkesmässig byggnadsverksamhet i egen regi kommer beskattningen
att avse uttag av tjänst.

Uthyrning av fastighet eller
lokaler för användning i verksamhet som medför skattskyldighet skall, om
fastighetsägaren vill det, kunna medföra skattskyldighet. Rätt till avdrag för
ingående skatt som hänför sig till förvärv m. m. av sådan fastighet eller lokal
blir avdragsgill och skyldighet föreligger att redovisa skatt på hyrorna.
Motsvarande föreslås gälla vid upplåtelse av rörelselokaler med bostadsrätt.

Den som yrkesmässigt omsätter
skattepliktiga varor skall, om han förvärvar vara från någon som inte är
skattskyldig, få tillgodoföra sig avdrag för ingående mervärdeskatt med belopp
som skulle ha utgjort mervärdeskatt om säljaren hade varit skattskyldig.
Härigenom kommer endast det mervärde som skapas hos den skattskyldige att
beskattas. Reglerna skaU omfatta även de nu skattefria begagnade personbilarna
och begagnade motorcyklarna. Åtgärden kompletteras på detta område med förslag
om viss sänkning av den s. k. bilaccisen på personbilarna. Genom ett särskilt
s. k. lagerskatteavdrag undanröjs en dubbelbeskattningseffekt på fordon som
finns i lager vid ikraftträdandet.

Ränta skall inte längre räknas in i
beskattningsvärdet vid kredittransaktioner.

1 övrigt föreslås ändringar som
berör avdragsrätten bl. a. i koncerner och när det gäller hyra av personbil,
beskattningsvärdets bestämmande när det gäller viss kopiering,
beslutsförfarandet, anstånd och återbetalning av överskjutande ingående
mervärdeskatt.

Bestämmelserna om bl. a.
tidpunkten för redovisningsskyldighetens, inträde och beslutsförfarandet skall
enligt förslaget träda i kraft den 1 januari 1980. Övriga bestämmelser föreslås
i princip träda i kraft den 1 januari 1979.

I propositionen föreslås vidare att
utjämningsskatten på vissa varor höjs så att den kommer i nivå med
utjämningsbidragen.

Slutligen föreslås att Svenska
sällskapet för räddning av skeppsbrutne befrias från arvsskatt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 33

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1968: 430) om mervärdeskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1968: 430) om
mervärdeskau dels att 9 och 31 §§ samt anvisningarna till 9 § skaU upphöra att
gälla, dels att 24, 6, 8, 10, 1418, 22, 24, 25, 27, 3236, 3840, 46,

49, 51, 55 och 64 g §§, punkterna 1 och 2 av anvisningarna
till 2 § samt

anvisningarna till 5, 6, 8, 10, 11, 14, 15, 17 och 19 §§
skaU ha nedan

angivna lydelse, dels att rubriken
närmast före 65 § skall lyda "Tystnadsplikt m. m.", dels att i lagen
skall införas två nya paragrafer, 5 a och 5 b §§, och

nya anvisningar, anvisningar till 4, 5 a och 22 §§, av
nedan angivna

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 § Skattskyldig är den som inom
landet i yrkesmässig verksamhet omsätter

1)
skattepliktig
vara, byggnad 1) skattepliktig vara eller tjänst,
eller tjänst,

2)
vara som anges
i 8 § 15, tjänst som anges i 10 § första stycket och avser vara som nu nämnts
eller tjänst som anges i 11 § 1, 3, 4 eUer 5 i vad sistnämnda punkt avser
annonsering eller annan reklam för utländsk uppdragsgivares räkning eller
tjänst som anges i 11 § 10.

Skattskyldig är vidare den som i yrkesmässig verksamhet
omsätter

sådan vara eller tjänst som anges i första
stycket genom utförsel

(export).

Regeringen kan efter ansökan förordna om skattskyldighet
tills vidare

för omsättning av annan tiänst än sådan som anges i 10 §
första stycket

eUer 11 §.

Länsstyrelsen kan efter ansökan av
fastighetsägare besluta att denne tills vidare skall vara skattskyldig för
uthyrning helt eller delvis av sådan byggnad eller annan anläggning som utgör
fastighet enligt denna lag för användning i verksamhet som medför skattskyldighet.
Vad nu har sagts tillämpas även i fråga om upplåtelse av bo-

stadsrätt.

1 Lagen omtrycki 1969: 237.

Senaste lydelse av

lagens rubrik 1974: 885

39 § 1973: 928

anvisningarna till 9 § 1970: 183. -
Senaste lydelse 1976: 928.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 33 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

När särskilda skäl föreligger, kan
länsstyrelsen besluta att den som påbörjat verksamhet tiUs vidare skall vara
skattskyldig redan innan skattskyldighet enligt första eller andra stycket
föreligger.

Om skatt vid införsel föreskrive;s i 58 och 59 §§.

(Se vidare
anvisningarna.)

3 §"

Delägare i enkelt bolag, s. k.
giruvbolag eUer partrederi är skattskyldig i förhållande till sin andel i
bolaget eller rederiet. Efter ansökan av samtliga delägare kan länsstyrelsen
besluta att den av delägarna som dessa föreslår tills vidare skall anses som
skattskyldig för bolagets eller rederiets hela skattepliktiga verksamhet.

I fråga om kommanditbolag och annat
handelsbolag är bolaget skatt-skyldigt. Har skaltskyldig avlidit är dödsboet
skattskyldigt. Har skattskyldig försatts i konkurs är konkursboet
skattskyldigt.

Den som övertager skattskyldigs
verksamhet eller del av sådan verksamhet är skattskyldig för affärshändelser
som inträffar efter övertagandet, i den mån skattskyldighet ej inträtt för
den tidigare ägaren.

4 §

Skattskyldighet inträder när ve- Skattskyldighet inträder när vara

derlag inflyter kontant eller i form levereras, tjänst tillhandahålls eller

av varor eller på annat sätt kom- uttag sker. Erhålls dessförinnan ve-

mer den skattskyldige till godo och derlag helt eller delvis för be-

när uttag sker. ställd vara eller tjänst
inträder

skattskyldighet för vederlaget när

det inflyter kontant eller på annat

sätt kommer den skattskyldige till

godo. Vid upplåtelse av avverk

ningsrätt till skog inträder skatt

skyldighet, i de fall som avses i

punkt 1 fjortonde stycket av an

visningarna till 41 § kommunal

skattelagen (1928: 370), när betal

ning tas emot.

Länsstyrelsen kan efter ansökan

besluta att skattskyldig vid redo

visning för mervärdeskatt skall in

räkna uppkomna fordringar i om

sättningen. (Se vidare anvisningarna.)

5a §

Redovisningsskyldighet inträder när
affärshändelse, genom vilken skattskyldighet har inträtt, enligt

3 Senaste lydelse 1973: 928.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 33

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

god redovisningssed bokförs eller borde ha bokförts, om ej
annat följer av andra-fjärde styckena eller av 5 b §. Är den skattskyldige ej
bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1976:125) eller enligt
jordbruksbokföringslagen (1951: 793) inträder dock redovisningsskyldighet när
skattskyldighet inträder enligt 4 §.

Vid kreditförsäljning med förbehåll
om återtaganderätl inträder redovisningsskyldighet först när betalning inflyter
från köparen. Om fordringen diskonteras eller överlåts utan samband med överlåtelse
av verksamheten eller del därav inträder dock redovisningsskyldighet vid
diskonteringen eller överlåtelsen.

I fråga om annat tillhandahållande
mot kredit kan länsstyrelsen medge att redovisningsskyldigheten får inträda när
betalning inflyter eller fordringen diskonteras eller överlåts, dock senast vid
beskattningsårets utgång.

Föriätts skattskyldig i konkurs
inträder redovisningsskyldighet för konkursgäldenären för alla affärshändelser
för vilka skattskyldighet men ej redovisningsskyldighet har inträtt före
konkursutbrottet.

(Se vidare anvisningarna.)

5b§

Vid uttag av tjänst som sträcker
sig över mer än en redovisningsperiod skall, om ej annat framgår av andra
eller tredje stycket, till varje redovisningsperiod hänföras den del av
tjänsten som har utförts under perioden.

Utför den som bedriver yrkesmässig
byggnadsverksamhet som till större delen avser ny-, till- eller ombyggnad av
fastighet i egen regi inträder redovisningsskyldighet för skatt som hänför sig
till uttag av tjänst senast två månader efter del att den fastighet eller
del därav

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

som uttaget avser har kunnat las i bruk.

Har den som utför byggnads-eller anläggningsentreprenad
upp-uppburit betalning i förskott eller a conto inträder redovisningsskyldighet
för skatt som belöper på sådan betalning senast två månader efter
slutbesiktning eller därmed jämförlig åtgärd. Motsvarande gäller i fråga om
betalning i förskott eller a conto för vad som enligt denna lag räknas som leverans
av vara och som tillhandahålls enligt avtal som avser byggnads- eller
anläggningsentreprenad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

6r

Redovisningsskyldighet föreligger icke för kalenderår
under vilket den skattepliktiga omsättningen ej överstigit 10 000 kronor eller,
i fråga om kalenderår under vilket skattepliktig verksamhet påbörjats eller
upphört, ett häremot svarande belopp för den tid verksamheten bedrivits. För
verksamhet som upphört under samma kalenderår som den påbörjats eller
nästföljande kalenderår föreligger icke redovisningsskyldighet o.m den
skattepliktiga omsättningen ej överstiger 10 000 kronor under den tid
verksamheten bedrivits.

När särskilda skäl föreligger kan länsstyrelsen medge att
skatt-skylldig tills vidare skall vara redovisningsskyldig, trots att den
skattepliktiga omsättningen är av den mindre omfattning som sägs i första
stycket. Sådant medgivande gäller tills vidare, dock minst till utgången av
kalenderåret närmast efter det då redovisningsskyldighet intrett.

Redovisningsskyldighet föreligger om den skattepliktiga
omsättningen för beskattningsåret överstiger 10 000 kronor. När särskilda
skäl föreligger kan dock länsstyrelsen medge att skattskyldig skall vara
redovisningsskyldig även i annat fall.

Sedan redovisningsskyldighet har
inträtt kvarstår den till dess länsstyrelsen beslutar att den skall upphöra.
Har redovisningsskyldigheten inträtt på grund av att omsättningen har
överstigit 10 000 kronor för beskattningsår, skall sådant beslut meddelas när
det kan antas att den skattepliktiga omsättningen varaktigt kommer att uppgå
till högst 10 000 kronor.

(Se vidare anvisningarna.)

opaginerad Kontrollera mot PDF

8§-' Från skattepUkt undantages

1) skepp för yrkesmässig sjöfart, fartyg för yrkesmässigt
fiske eller för bogsering, bärgning eller livräddning, luftfartyg för
yrkesmässig per-

4 Senaste lydelse 1973: 928.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 33 7

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

son- eller godsbefordran samt del, tillbehör och
utrustning till sådant fartyg eller luftfartyg, när varan säljes eller uthyres
till den som äger fartyget eller luftfartyget eller den som varaktigt nyttjar
detta enligt avtal med ägaren eller när varan införes till landet för ägarens
eller nyttjanderättshavarens räkning,

2)
krigsmateriel
som är underkastad utförselförbud och del till sådan krigsmateriel, när varan
säljes till staten för militärt bruk eller för detta ändamål införes till
landet för statens räkning,

3)
läkemedel som
utlämnas enligt recept eller säljes till sjukhus eller införes till landet i
anslutning tUl sådan utlämning eller försäljning,

4)
elektrisk
kraft, värme samt gas och annal bränsle för uppvärmning eller energialstring,
dock icke ved, torv, T-sprit eUer annan fotogen än flygfotogen och fotogen för
drift av snabbgående dieselmotor,

5)
allmän
nyhetstidning,

6)
periodiskt
medlemsblad eller periodisk personaltidning, när varan tillhandahålles utan
vederlag eller till utgivaren, medlem eller anställd eUer införes till landet
under motsvarande förutsättningar, annan periodisk publikation som väsentligen
framstår som organ för sammanslutning med huvudsakligt syfte att verka för
religiöst, nykterhetsfrämjande, politiskt, mUjövårdande, idrottsligt eller
försvarsfrämjande ändamål eller att företräda handikappade eller arbetshindrade
medlemmar samt utländsk periodisk pubUkation av annat slag när prenumeration på
sådan publikation förmedlas mellan prenumerant och utländsk utgivare eller när
sådan publikation inkommer direkt till prenumerant,

8)
konstverk, som
är hänförligt tiU tuUtaxenummer 99.01-99.03 och som äges av upphovsmannen eller
dennes dödsbo,

9)
vatten från
vattenverk,

10) varulager, inventarium och annan
tillgång som tillhör verksamhet, när överlåtelse sker i samband med överlåtelse
av verksamheten eller del därav, fusion eller liknande förfarande,

11) begagnad personbil och begagnad
motorcykel, när sådant fordon omsattes inom landet,

12) tullfri
trycksak och fram- 12) trycksak som är tullfri en-

kallad eller enbart exponerad mik- ligt
tulltaxan (1977:975) och

rofilm, när varan införes till lan- framkallad
eller enbart exponerad

det som gåva eller annars utan ve- mikrofilm,
när varan införes till

derlag, samt rusdryck, tobaksvara, landet
som gåva eller annars utan

cigarrettpapper och cigarretthyl- vederlag,
samt spritdryck, vin,

sa vid införsel till landet i den ord- starköl,
tobaksvara, cigarrettpap-

ning som avses i 12 § 4 mom. h) per och
cigarretthylsa vid införsel

rusdrycksförsäljningsförordningen till
landet i den ordning som av-

(1954: 521) eller 1 § andra styc- ses
i 18 § 4 lagen (1977: 293) om

ket förordningen (1961: 394) om handel med
drycker eller i 1 §

tobaksskatt, andra stycket lagen (1961:
394)

om tobaksskatt,

13) frimärke, dock icke vid omsättning
eller införsel i särskild för butiksförsäljning avsedd förpackning,

14) dentalteknisk produkt, när den
tiUhandahålles tandläkare, denlal-tekniker eller den för vilken produkten är
avsedd.

(Se vidare anvisningarna.) "' Senaste lydelse 1974: 888
jfr 1975: 923.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 33 8

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 §« Tjänst är skattepliktig, om
ej annat följer av 11 §, när tjänsten avser

1)
skattepliktig
vara och innefattar tillverkning på beställning, uthyr-nmg, servering,
formgivning, förmedling, lagring, montering, reparation, kontroll, analys,
underhåll, ändring, rengöring eller omhändertagande och förstöring,

2)
mark och
innefattar undersökning, planering, jordbearbetning, jordförbättring, schaktning,
sprängning, borrning, dränering, utfyllning eller ytbeläggning,

3)
växande skog,
odling eUer annan växtlighet och innefattar röjnhig, sådd, plantering,
uppskattning, märkning, gödsling, beskärning, gallring, skörd, avverkning eller
växtskydd,

4)
byggnad, annan
anläggning som utgör fastighet enligt denna lag, stängsel eller dylikt och
innefattar uppförande, anläggande, rivning, reparation, ändring eller
underhåll,

5)
projektering,
ritning, konstruktion eller därmed jämförlig tjänst beträffande mark, byggnad
eller annan anläggning som utgör fastighet enligt denna lag,

6)
transport som
ej utgör personbefordran eller förmedling av sådan transport,

7)
mmsuthyrning i
hotellrörelse eller liknande verksamhet,

8)
automatisk
databehandling,

9)
reklam eller
annonsering,

10) upplåtelse av rättighet som avses i 7 § fjärde
stycket.

Skatteplikt föreUgger också, i den mån regeringen förordnar därom,

för tjänst som omfattas av förordnande enligt 2 § tredje
stycket.

Har länsstyrelsen enligt 2 § fjärde
stycket beslutat om skattskyldighet för uthyrning eller upplåtelse som där
avses är tjänsten skattepliktig.

(Se vidare
anvisningarna.)

14 §

Beskattningsvärdet utgör Beskattningsvärdet utgör

1) vid omsättiung av byggnad 1) vid omsättning av monte-

eller monteringsfärdigt hus samt ringsfärdigl
hus samt vid servering,

vid servering eller rumsuthyrning rumsuthyrning
eller sådan uthyr-

60 procent av vederlaget inräknat ning
eller upplåtelse som avses i

skatt och, vid uttag, 60 procent av 10
§ tredje stycket 60 procent av

saluvärdet inräknat skatt, vederlaget och, vid uttag, 60 pro

cent av saluvärdet,

2) vid omsättnmg av byggnads- 2) vid omsättning av byggnads-

eller anläggningsentreprenad eller eller
anläggningsentreprenad eller

annan tjänst som avser fastighet annan tjänst
som avser fastighet

60 procent av vederlaget inräknat 60
procent av vederlaget och, vid

skatt, om ej annat följer av andra uttag,
60 procent av saluvärdet,

stycket, om ej annat följer av andra styc-

ket.

6 Senaste lydelse 1974: 885. ? Senaste lydelse 1974: 885.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

3) vid annan omsättning vederlaget
inräknat skatt och, vid uttag, saluvärdet inräknat skatt.

Beskattningsvärdet utgör 20 procent av vederlaget vid
omsättning av tjänst som avses i 10 § 5 och för tjänst som avser

Föreslagen
lydelse

3) vid annan omsättning vederlaget
och, vid uttag, saluvärdet.

Vid omsättning av tjänst som avses
i 10 § första stycket 5 utgör beskattningsvärdet 20 procent av vederlaget och,
vid uttag, 20 procent av saluvärdet. Motsvarande gäller vid omsättning av
tjänst som avser

opaginerad Kontrollera mot PDF

1)
yttre ledning
för vatten, avlopp, fjärrvärme, gas, olja, elektricitet, teleförbindelse, ånga
eller liknande,

2)
väg, gata, bro,
parkeringsplats,

3)
spåranläggning,
flygfält, hamn, kanal eller annan farled,

4)
mark för
idrottsplan, skolgård, lekplats eller liknande anläggning.

Vid omsättning av kopior av
ritningar eller motsvarande handlingar, vilka upprättats genom tjänst enligt
10 § första stycket 5 i samband med planerat eller pågående byggnadsarbete
utgör beskattningsvärdet 20 procent av vederlaget och, vid uttag, 20 procent
av saluvärdet.

(Se vidare
anvisningarna.)

15 §«

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vederlag hänföres till den redovisningsperiod då
vederlaget erhållits. Har beslut enligt 4 § andra stycket meddelats, hänföres
till redovisningsperiod kontant vederlag som erhålles under perioden och
fordran som uppkommer under perioden.

Värde av uttag hänföres till den
redovisningsperiod då uttaget sker. Uttag av byggnad eller del av byggnad
hänföres till den period då den i huvudsak tages i bruk.

Uppkommer förlust på fordran, för
vilken den skattskyldige redovisat utgående skatt, får ett mot denna skatt
svarande belopp avdragas i redovisningen för den period då förlusten
uppkommer. Inflyter därefter betalning för sådan fordran skall beloppet åter
upptagas i redovisningen.

« Senaste lydelse 1970: 166.

Redovisning av skatt för viss redovisningsperiod skall
omfatta affärshändelser genom vilka redovisningsskyldighet har inträtt enligt
5a§.

Uppkommer förlust på fordran, för
vilken utgående skatt har redovisats, får ett mot denna skatt svarande belopp
avdragas i redovisningen för den period då förlusten uppkommer. Inflyter
därefter betalning för sådan fordran skall beloppet åter upptagas i redovisningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Lämnas återbäring, bonus eller
annan rabatt, som icke utgör s. k. villkorlig rabatt, i efterhand och avser
förmånen skattepliktig omsättning, för vilken utgående skatt redovisats, får
belopp motsvarande den del av den tidigare redovisade skatten som belöpt på den
utgivna förmånen avdragas i den ordning som gäller för den skattskyldiges
redovisning av utgående skatt. Utges förmånen till skattskyldig skall avdraget
grundas på kreditnota eller motsvarande handling. Av handlingen skall framgå
minskningen av både vederlag och skatt.

Handling som avses i fjärde Handling som avses i tredje

stycket skall ligga till grund även stycket skall ligga
till grund även

för avdrag för annan kundkredi- för avdrag för annan kundkredi-

tering som avser skattepliktig om- tering som avser skattepliktig om

sättning, sättnmg.

Uthyr eller upplåter den som är
skattskyldig enligt 2 § fjärde stycket, inom tre år från utgången av det
kalenderår under vilket beslut om skattskyldighet har meddelats, fastigheten
eller del därav till någon som ej bedriver verksamhet som medför
skattskyldighet enligt denna lag, skall beloppet av åtnjutna avdrag för
ingående skatt för ifrågavarande fastighet eller del därav återföras. Sker
sådan uthyrning eller upplåtelse sedan tre men ej sex år har förflutit från utgången
av det kalenderår under vilket beslut om skattskyldighet har meddelats skall
återföring göras med hälften av det belopp som nu sagts.

Vad som sägs i femte stycket
tillämpas även när fastighetsägaren tar uthyrd eller upplåten fastighet eller
del därav i anspråk för användning i verksamhet som ej medför skattskyldighet
samt när uthyrd eller upplåten fastighet säljs.

Återföring skall ske i deklarationen för den
redovisningsperiod under vilken den skattepliktiga uthyrningen eller
upplåtelsen har upphört eller fastigheten har sålts. (Se vidare anvisningarna.)

16 Skattskyldig skall, om ej annat följer av andra
stycket, utfärda faktura eller därmed jämförlig

§

Skattskyldig skall, om ej annat
följer av andra stycket, utfärda faktura eller därmed jämförlig

opaginerad Kontrollera mot PDF

Föreslagen lydelse

handling för varje omsättning för vilken skatt utgår. Av
handlingen skall framgå vederlaget, skattens belopp och övrigt som har betydelse
för skattskyldighet och avdragsrätt enligt 17 §.

Nuvarande lydelse

handling för varje omsättning för vilken skatt utgår. Av
handUngen skall framgå vederlaget, skattens belopp och övrigt som har betydelse
för skattskyldighet och avdragsrätt enligt 17 §. Bestämmelserna i detta
stycke gäller även den som enligt 6 § första stycket är undantagen från
redovisningsskyldighet.

Första stycket gäller icke för
detaljhandel eller därmed jämförlig verksamhet och ej heller omsättning, för
vilken avräkning mellan köpare och säljare sker enligt avräkningsnota som
upprättas av köparen.

På frankeringsmärke eller liknande
kvitto behöver skattens belopp icke anges.

Faktura skall, om köparen begär
det, utfärdas vid försäljning till skattskyldig köpare av fastighet, som utgör
lagertillgång i byggnadsverksamhet och däri har tillförts skattepliktig
tjänst utan att därefter ha tagits i bruk av säljaren. Av fakturan skall
framgå utgående skatt som säljaren redovisat eller har att redovisa för gjorda
uttag av skattepliktiga tjänster för fastigheten.

Säljer den som är skattskyldig
enligt 2 § fjärde stycket fastighet skall han, om köparen begär det, utfärda
intyg om storleken av den ingående skatt som han enligt 15 § femte stycket
återfört på grund av fastighetsförsäljningen.

(Se vidare
anvisningarna.)

17 §"

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skattskyldig får med de begränsningar som anges i 18 §
vid redovisning av skatt avdraga ingående skatt som hänför sig till förvärv
eller införsel för verksamhet som medför skattskyldighet. Avdrag får göras även
för ingående skatt som hänför sig till framstäUning för utgivares räkning av
tryckt upplaga av sådan publikation som är undantagen från skatteplikt enligt
8 § 6. Rätt till avdrag före-

« Senaste lydelse 1973: 928.

Skattskyldig sotn är redovisningsskyldig får med de
begränsningar som anges i 18 § vid redovisning av skatt avdraga ingående
skatt som hänför sig tUl förvärv eller införsel för verksamhet som medför
skattskyldighet. Avdrag får göras även för ingående skatt som hänför sig till
framställning för utgivares räkning av tryckt upplaga av sådan publikation som
är undantagen från skatteplikt en-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

ligger för den redovisningsperiod då betalning eriagts.
Har medgivande enligt 4 § andra stycket lämnats föreligger avdragsrätt för
period då betalning eriagts eller skuld dessförinnan uppkommit.

Bedrives verksamhet, som medför
skattskyldighet, i fastighet som helt eller delvis äges direkt av den
skattskyldige eller av ett av honom helägt fastighetsförvaltande företag eller
av den som direkt eller indirekt helt äger det företag som bedriver
verksamheten, får den skattskyldige avdraga ingående skatt som belöper på
förvärv för fastigheten som han själv eller det fastighetsförvaltande företaget
gör med så stor del av skatten som faller på fastighetens användning för den
verksamhet som medför skattskyldighet. Motsvarande gäller delägare i
samfällighet för vattenreglering, väghållning eller liknande ändamål.

Skattskyldig som bedriver handel med bilar eller
motorcyklar får avdraga ingående skatt på förvärv och införsel för verksamheten
med undantag dock för ingående skatt på vara till eller tjänst på

Föreslagen
lydelse

ligt 8 § 6. Rätt till avdrag föreligger för den
redovisningsperiod då förvärvet eller införseln enligt god redovisningssed har
bokförts eller borde ha bokförts. Avdrag för ingående skatt som hänför sig till
förskotts- eller a conto-likvid får göras under den redovisningsperiod då
betalning har eriagts eller, i fråga om byggnads- eller anläggningsentreprenad,
när faktura med uppgift om skattens belopp har mottagits. Har skattskyldig
försatts i konkurs inträder avdragsrätt senast vid konkursutbrottet i fråga om
ingående skatt, som hänför sig till förvärv, införsel eller förskotts- eller a
conto-likvid före konkursutbrottet.

Vid kreditköp med förbehåll om återtaganderätl får avdrag
för ingående skatt göras endast för skatt som belöper på vad som har betalats
under redovisningsperioden. Motsvarande gäller vid förvärv av avverkningsrätt
till skog.

Delägare i samfällighet för vattenreglering, väghållning
eller liknande ändamål får avdraga ingående skatt som hänför sig till
sam-fällighetens förvärv med vad som belöper på hans andel i samfälligheten.
Vad som nu har sagts gäller endast i den mån i samfälligheten deltagande
fastighet används i verksamhet som medför skattskyldighet.

Tillhandahåller koncernföretag som
avses i 43 § 3 mom. kommunalskattelagen (1928: 370) annat företag inom samma
koncern tjänst som icke är skattepliktig får det andra företaget göra avdrag
för

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

sådan begagnad personbU eller begagnad motorcykel som
utgör omsättningsvara i verksamheten.

Överstiger den ingående skatten för
viss redovisningsperiod den utgående skatten för samma period, får det
överskjutande beloppet avdragas i redovisningen för närmast följande
redovisningsperiod eller perioder. Redovisar skattskyldig olika verksamheter
var för sig får överskjutande ingående skatt i en verksamhet kvittas mot
utgående skatt i annan verksamhet.

Om återbetalning av överskjutande
ingående skatt som ej kunnat avdragas eller kvittas föreskrives i 49 §.

Föreslagen
lydelse

den skatt som belöper på det förstnämnda företagets
förvärv eller införsel för tillhandahållande av tjänsten, i den mån
avdragsrätt hade förelegat om förvärvet eller införseln hade gjorts av del
skattskyldiga företaget.

Skattskyldig, som mot vederlag
förvärvar skattepliktig vara för yrkesmässig omsättning från den som ej är
skattskyldig för omsättning av varan, får tillgodoföra sig avdrag för ingående
skatt med belopp som skulle ha utgjort mervärdeskatt om skattskyldighet för
säljaren hade förelegat. Vad nu har sagts gäller även den som är skattskyldig
för förmedling som avses i punkt 3 första stycket av anvisningarna till 2 §.

Skattskyldig, som i annan verksamhet
än serveringsrörelse tillhandahåller kost åt personal, äger rätt till avdrag
för ingående skatt som hänför sig till andra förvärv för detta
tillhandahållande än sådana som avser livsmedel eller andra förbrukningsvaror,
i den mån ej annat följer av andra stycket av anvisningarna.

Redovisar skattskyldig olika
verksamheter var för sig får överskjutande ingående skatt i en verksamhet
kvittas mot utgående skatt i annan verksamhet.

Om återbetalning av överskjutande
ingående skatt som ej kunnat kvittas föreskrivs i 49 §.

(Se vidare anvisningarna.)

opaginerad Kontrollera mot PDF

18 §'" Skattskyldig som är
undantagen från redovisningsskyldighet enligt

IQ Senaste lydelse 1974; 885.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

6 § första stycket har icke rätt att avdraga ingående
skatt.

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Avdragsrätt
föreligger icke för ingående skatt som belöper på

opaginerad Kontrollera mot PDF

Medför verksamhet skattskyldighet
i endast ringa omfattning, har den skattskyldige rätt att avdraga dels
ingående skatt som hänför sig till förvärv eller införsel som helt avser den
del av verksamheten som medför skattskyldighet, dels skälig andel av ingående
skatt som belöper på mera kostnadskrävande anskaffningar som huvudsakligen
avser den verksamhet som medför skattskyldighet. I fråga om verksamhet som i
endast ringa omfattning icke medför skattskyldighet får avdrag göras för
ingående skatt utan uppdelning av denna efter skälig gmnd.

Regeringen kan förordna om
undantag från avdragsrätt för ingående skatt som belöper på utförsel för
vilken skatt skall erläggas enligt förordnande som avses i 1 §.

1) stadigvarande bostad,

2) byggnad som förvärvas för

annat ändamål än för stadigva

rande bruk i skattepliktig verk

samhet,

3) anskaffning av personbil el

ler motorcykel från säljare som

innehaft fordonet för yrkesmässig

uthyrning och annan anskaffning

av sådant fordon för ändamål som

ej avser yrkesmässig återförsälj-

ning eller uthyrning.

1) stadigvarande bostad,

2) anskaffning av personbil eller
motorcykel för annan verksamhet än sådan som avser yrkesmässig
återförsäljning eller uthyrning.

3) hyra av personbil eller motorcykel
för annat ändamål än yrkesmässig återuthyrning, om ej annat framgår av andra
stycket.

Innefattar sådan hyra som avses i första stycket 3
underhåll och reparation av fordonet under hyrestiden får, om fordonet brukas
i verksamhet som medför skattskyldighet, avdrag för ingående skatt göras med
högst 50 procent av den skatt som belöper på hyran.

Medför verksamhet endast delvis skattskyldighet, får
ingående skatt vilken hänför sig till förvärv eller införsel som till mer än 95
procent avser den del av verksamheten som medför skattskyldighet avdragas utan
uppdelning efter skälig grund. Föreligger skattskyldighet för mer än 95
procent av omsättningen, får ingående skatt som ej överstiger 1 000 kronor för
visst förvärv eller viss införsel avdragas utan uppdelning efter skä-Ug grund.

opaginerad Kontrollera mot PDF

22 § 1

Nuvarande
Ivdelse

Skattskyldig som icke är undantagen
från redovisningsskyldighet enligt 6 § första stycket skaU utan anmaning lämna
uppgift (deklaration) för mervärdeskatt för varje verksamhet för vilken
särskild registrering skall ske enligt 19 §. Deklaration lämnas för varje redovisningsperiod
under vilken verksamheten bedrives. Redovisningsperiod omfattar två kalendermånader.
Redovisningsperioder är januari och februari, mars och april, maj och juni,
juli och augusti, september och oktober samt november och december.

Kan del antagas att ingående skatt för viss skattskyldig
regelmässigt kommer att överstiga utgående skatt med minst 1 000 kronor
varje månad kan länsstyrelsen besluta att redovisningsperiod tills vidare skall
vara en kalendermånad. När särskilda skäl föreligger kan länsstyrelsen för
viss skattskyldig besluta att redovisningsperioderna tills vidare skall vara
perioderna januariapril, majaugusti och septemberdecember eller att
redovisningsperiod tills vidare skall utgöra halvt eller helt kalenderår.

Deklaration skall lämnas till länsstyrelsen i det län, där
den skattskyldige registrerats, senast den 5 i andra månaden efter utgången av
den redovisningsperiod som deklarationen avser. Sker inbetalning av skatt
enligt 42 § andra stycket i behörig ordning, anses deklarationen ha lämnats
tiU länsstyrelsen den dag inbetalningskort eller försändelse som innehåller
girermgshandling kommit in till postanstalt. Om synnerliga skäl föreligger kan
regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer medge att skattskyldig
eller

Föreslagen lydelse

Den som är redovisningsskyldig
skall utan anmaning lämna uppgift (deklaration) för mervärdeskatt för varje
verksamhet för vilken särskild registrering skall ske enligt 19 §. Deklaration
lämnas för varje redovisningsperiod så länge redovisningsskyldighet föreligger.
Redovisningsperiod omfattar två kalendermånader. Redovisningsperioder är
januari och februari, mars och april, maj och juni, juli och augusti,
september och oktober samt november och december.

Kan det antas att ingående skatt
för viss skattskyldig regelmässigt kommer att överstiga utgående skatt med
minst 1 000 kronor varje månad kan länsstyrelsen besluta att redovisningsperiod
tills vidare skall vara en kalendermånad. När särskilda skäl föreligger kan
länsstyrelsen för viss skattskyldig besluta att redovisningsperiod tills
vidare skall vara helt beskattningsår.

Deklaration skall lämnas till
länsstyrelsen i det län, där den skattskyldige registrerats, senast den 5 i
andra månaden efter utgången av den redovisningsperiod som deklarationen
avser, om ej annat följer av anvisningarna. Sker inbetalning av skatt enligt 42
§ andra stycket i behörig ordning, anses deklarationen ha lämnats till
länsstyrelsen den dag inbetalningskort eller försändelse som innehåller
gireringshandling kommit in till postanstalt. Om synnerliga skäl föreligger kan
regeringen eUer myndighet som regeringen bestäm-

opaginerad Kontrollera mot PDF

11 Senaste lydelse 1974: 885.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 33 16

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

grupp av skattskyldiga får lämna mer medge att
skaltskyldig eller

deklaration senare än som nu grupp av skattskyldiga får lämna

nämnts. deklaration senare än som
nu

nämnts.

Deklaration skall avges på heder
och samvete samt avfattas på blankett enligt fastställt formulär.

Efter anmaning skall deklaration lämnas även av den som icke enligt
första stycket är deklarationsskyldig.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bestämmelserna i 47 § taxeringslagen den 23 november 1956
(nr 623) gäller i tUlämpliga delar i fråga om deklaration för mervärdeskatt.

Bestämmelserna i 47 § taxeringslagen (1956: 623) gäUer i
till-lämpliga delar i fråga om deklaration för mervärdeskatt.

(Se vidare anvisningarna.)

opaginerad Kontrollera mot PDF

24 §12 Deklarationsskyldig skaU i skiilig
omfattning genom räkenskaper, anteckningar eller på annat lämpligt sätt sörja
för att underlag finns för fullgörande av deklarationsskyldigheten, för
kontroll av deklaration och för fastställelse av skatt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Underlaget skall bevaras under sju år efter utgången av
det kalenderår som underlaget avser.

Underlaget skall bevaras under sju
år efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret gått till
ända.

Om skyldighet i vissa fall att föra
räkenskaper gäller särskilda bestämmelser.

25 §1'' Den
som granskar deklaration eller annan handling som avser mervärdeskatt får taga
del även av självdeklaration eller annan handling som upprättats till ledning
för inkomsttaxeringen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bestämmelserna i 50 § tajce-ringslagen (1956: 623) äger
motsvarande tillämpning i fråga om rätt att taga del av deklaration eller
annan handling som avser mervärdeskatt. Deklarationen skall förvaras hos
länsstyrelsen till utgången av sjunde året efter utgången av det kalenderår
under vilket redovisningsperioden gått lill ända, då deklarationerna, om icke
regeringen föreskriver annat, skall förstöras. Vad nu sagts gäUer även
beträffande andra uppgifter sora avlämnats till ledning för

Bestämmelserna i 50 § taxeringslagen (1956: 623) äger motsvarande
tillämpning i fråga om rätt att taga del av deklaration eller annan handling
som avser mervärdeskatt. Deklarationen skall förvaras hos länsstyrelsen under
sju år efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret gått
till ända, då deklarationerna, om icke regeringen föreskriver annat, skall
förstöras. Vad nu sagts gäller även beträffande andra uppgifter som avlämnats
till ledning för fastställelse av skatt samt av

opaginerad Kontrollera mot PDF

12 Senaste lydelse 1974: 885.

13 Senaste lydelse 1974: 885.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

fastställelse av skatt samt av myndighet vid skattekontroll
upprättade handlingar.

Föreslagen
lydelse

myndighet vid skattekontroll upprättade handlingar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Efter anmaning skall näringsidkare lärana uppgift om
skattepliktig vara eller tjänst som han förvärvat av, sålt till eller
tillhandahållit annan näringsidkare. Bestämmelserna i 39 § 4 mom. taxeringslagen
(1956: 623) om befrielse från uppgiftsskyldighet gäller i tilllämpliga
delar.

tiUämpliga delar i fråga

27 Efter anmaning skall näringsidkare
lämna uppgift om skattepliktig vara, byggnad eUer tjänst som han förvärvat av,
sålt till eller tillhandahållit annan näringsidkare. Bestämmelsema i 39 § 4
mom. taxeringslagen om befrielse från uppgiftsskyldighet gäller i tillämpliga
delar.

Bestämmelserna i 46 § taxeringslagen
gäller om kontroll av mervärdeskatt.

32
§

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har den skattskyldige lämnat deklaration anses skatten
faststäUd i enlighet med deklarationen genom preliminärt beslut.

Har den skattskyldige lämnat deklaration enligt 22 § anses
skatten fastställd i enlighet med deklarationen. Har deklaration icke lämnats
anses .skatten fastställd till noll kronor.

Skatt anses fastställd enligt
första stycket utan att beslut meddelas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nytt preliminärt beslut om fastställelse av skatt
meddelas när framkomna omständigheter föranleder ändring av tidigare preliminärt
beslut.

Föranleder framkomna omständigheter ändring av fastställd
skatt meddelar länsstyrelsen beslut om fastställelse av skatten
(fastställel-sebeslut). Av beslutet skall framgå att den skattskyldige kan
erhålla särskilt beslut enligt 36 §.

opaginerad Kontrollera mot PDF

I annat fall än som avses i 32 § skall preliminärt beslut
tillställas den skattskyldige. Beslutet skall innehålla uppgift om den skatt
som skall betalas, avräknas eller återbetalas och skälen för beslutet. Av
beslutet skall vidare framgå att skattskyldig kan erhålla slutligt beslut om
fastställelse av skatt.

Efter utgången av den tid inom vilken deklaration för den
sista redovisningsperioden under beskattningsåret skall lämnas enligt 22 § får
sådan ändring av fastställd skatt som berör mer än en redovisningsperiod under
beskattningsåret hänföras till den sista redovisningsperioden under beskattningsåret.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1* Senaste lydelse 1974: 773 (övergångsbest.). 18 Senaste
lydelse 1971: 400.

2 Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 33

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande Ivdelse

35 §

Fråga om preliminärt beslut får
icke väckas efter den 30 november tredje året efter utgången av det kalenderår
under vilket redovisningsperioden gått till ända.

Preliminärt beslut får icke meddelas
senare än tre år efter utgången av kalenderår som anges i första stycket.

Föreslagen lydelse

Fråga om fastsiällelsebeslul får
icke väckas efter den 30 november tredje året efter utgången av det kalenderår
under vilket beskattningsåret gått till ända.

Har särskilt beslut meddelats får fråga om nytt
fastställelsebe-slut icke prövas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Slutligt beslut om fastställelse av skatt skall meddelas,
om den skattskyldige begär sådant beslut inom två månader från den dag då han
fått del av preliminärt beslut. Föreligger särskilda skäl får slutligt beslut
meddelas även om den skattskyldige ej begärt det.

Slutligt beslut skall innehålla
uppgift om den skatt som skall betalas, avräknas eller återbetalas.

Har slutligt beslut enligt första
stycket varken begärts eller meddelats och har tre år förflutit efter utgången
av det kalenderår under vilket redovisningsperioden gått till ända, anses
skatten fastställd genom slutligt beslut i enlighet med senaste meddelade preliminära
beslut eller, om preliminärt beslut icke meddelats, i enlighet med deklaration.
Motsvarande gäller när varken deklaration lämnats eller preliminärt beslut meddelats,
varvid skatten anses fastställd till noll kronor. Slutligt be-

Särskilt beslut om fastställelse av
skatt skaU meddelas, om den skattskyldige begär sådant beslut inom tre år från
utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret gått till ända. Har
fast-ställelsebeslut enligt 33 § meddelats skall dock särskilt beslut meddelas,
om den skattskyldige begär sådant beslut inom två månader från den dag då han
fått del av fastställelsebeslutet. Föreligger särskilda skäl får särskilt
beslut om fastställelse av skatt meddelas även om den skattskyldige ej begärt
det.

Har .särskilt beslut meddelats får fråga om nytt sådant
beslut icke prövas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

i'i Senaste lydelse 1973: 928. '"Senaste lydelse
1974: 885.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

slut enligt detta stycke anses dock icke föreligga
tidigare än två månader efter det att den skattskyldige fått del av nytt
preliminärt beslut-

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

38 Har skaltskyldig i deklaration eller på annat sätt
lämnat oriktig uppgift till ledning för fastställelse av skatt eUer underlåtit
att lämna deklaration eller infordrad uppgift samt har detta föranlett att
skatt icke fastställts eller fastställts till för lågt belopp eller medfört att
skatt återbetalats med för högt belopp, sker efterbeskattning. Detsamma
gäller när skattskyldig har lämnat oriktig uppgift i mål om skatt.

Har skattskyldig i deklaration
eller på annat sätt lämnat oriktig uppgift till ledning för fastställelse av
skatt eller underlåtit atl lämna deklaration eller infordrad uppgift samt har
detta föranlett att skatt fastställts till för lågt belopp eller medfört att
skatt återbetalats med för högt belopp, sker efterbeskattning. Detsamma gäller
när skattskyldig har lämnat oriktig uppgift i mål om skatt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Efterbeskattning får icke ske om
det belopp som den skaltskyldige skulle ha att erlägga är att anse som ringa
eller det med hänsyn till omständigheterna framstår som uppenbart oskäligt att
efterbeskattning sker.

Kan uppgift som den skattskyldige
lämnat icke läggas till grund för en tillförlitlig beräkning får
efterbeskattning ske efter skälig grund.

Bestämmelserna i 34 § gäller i
tillämpliga delar vid efterbeskattning.

39 §
"'

opaginerad Kontrollera mot PDF

Beslut om efterbeskattning skall innehålla uppgift om den
skati som skall betalas.

Utan hinder av bestämmelsema i 5557 §§ äger länsstyrelsen
från skatt som skall betalas enligt första stycket för viss redovisningsperiod
avräkna skatt som den skattskyldige kan återfå för annan redovisningsperiod
under samma kalenderår. Som förutsättning härför gäller att det belopp som den
skattskyldige kan återfå understiger det belopp som han skall betala och att
allmänna ombudet tillstyrkt att avräkning får ske.

Utan hinder av bestämmelserna i
5557 §§ äger länsstyrelsen från skatt som skall betalas enligt beslut om
efterbeskattning för viss redovisningsperiod avräkna skatt som den
skattskyldige kan återfå för annan redovisningsperiod under samma
beskattningsår.

opaginerad Kontrollera mot PDF

18 Senaste lydelse 1978: 197. 1" Senaste lydelse
1973: 928.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 33 20

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

40 § "

Efterbeskattning får ske först Efterbeskattning
får ske först

sedan slutligt beslut om faststäl- sedan särskilt beslut
om fastställel-

lelse meddelats eller sådant be- se av skatt meddelats eller när

slut föreligger enligt 36 § tredje fråga om fastställelsebeslut enligt

stycket och endast om fråga om 35 § icke längre får väckas. Efter-

efterbeskattning prövats senast un- beskattning får icke ske med

der sjätte året efter utgången av mindre fråga därom prövats se

del kalenderår under vilket redo- nast under sjätte året efter ut-

visningsperioden gått tUl ända. Ef- gången av det kalenderår under

terbeskattning på grund av oriktig vilket beskattningsåret gått tiU än-

uppgift i mål om skatt får dock da. Efterbeskattning på grund av

ske inom ett år efter utgången av oriktig uppgift i mål om skatt

den månad då dom eller slutligt får dock ske inom ett år efter

beslut i målet vunnit laga kraft. utgången
av den månad då dom

eller
särskilt beslut i målet vunnit

laga kraft.

Har den skattskyldige avlidit,
påföres efterbeskattning hans dödsbo. Sådan efterbeskattning får ske endast om
fråga därom prövats senast under andra året efter utgången av det kalenderår
under vilket bouppteckning efter den skattskyldige lämnats in för
registrering.

Har skattskyldig åtalats för skattebrott som avser
mervärdeskatt för honom får, även efter utgången av den i första eller andra
stycket angivna tiden, efterbeskattning ske för det år som brottet avser.
Detsamma gäller, om efterbeskattning medför att den skattskyldige enligt 12 §
skattebrottslagen (1971: 69) är fri från ansvar för sådant brott. Efterbeskattning
som har sagts nu får dock ske endast om fråga därom prövats före utgången av
kalenderåret efter del under vilket åtalet väcktes eller åtgärd som avses i 12
§ skattebrottslagen vidtogs. Har den skattskyldige avlidit, skall fråga om
efterbeskattning av dödsboet prövas inom sex månader från dödsfallet.
Efterbeskattning som har åsatts efter åtal mot den skattskyldige skall
undanröjas av länsstyrelsen, om åtalet ej bifalls till någon del. Detta gäller
dock ej, om åtalet ogillas med stöd av 12 § skattebrottslagen.

Tredje stycket skall tillämpas
också i fall då den som har företrätt juridisk person åtalats för skattebrott
som avser mervärdeskatt för den juridiske personen eller är fri från ansvar för
sådant brott på grund av 12 § skattebrottslagen.

46 §21

Har besvär anförts över slutligt Har besvär
anförts över särskilt

beslut om fastställelse av skatt el- beslut
om fastställelse av skatt el

ler beslut om efterbeskattning eller ler
beslut om efterbeskattning eller

beslut av länsskatterätl eller karn- beslut
av länsskatterätt eller kam

marrätt, kan den skattskyldige av marrätt,
kan den skattskyldige av

länsstyrelsen få anstånd med betal- länsstyrelsen
få anstånd med betal

ning av skatt. Bestämmelserna i ning av
skatt. Bestämmelserna i

49 § i mom. uppbördslagen (1953: 49 § 13
mom. uppbördslagen

20 Senaste lydelse 1978: 197.

21 Senaste lydelse 1974: 771 (övergångsbest.).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

272) om anstånd vid besvär över beslut rörande taxering
äger motsvarande tillämpning.

Har avräkning enligt 39 § andra
stycket icke skett enbart på den grunden att belopp som den skaltskyldige kan
återfå överstiger vad han har att betala, får länsstyrelsen, om besvär anförts
enligt 55 §, medge anstånd med betalningen.

Föreslagen
lydelse

(1953: 272) om anstånd vid besvär över beslut rörande
taxering äger motsvarande tillämpning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Överstiger ingående avdragsgill skatt enligt deklaration
den utgående skatten, återbetalar länsstyrelsen det överskjutande beloppet
( den mån kvittning icke skett enligt 17 § sjunde stycket.

Överstiger ingående avdragsgill
skatt enligt deklaration den utgående skatten med minst 1 000 kronor,
återbetalar länsstyrelsen det överskjutande beloppet.

Understiger skillnaden mellan
ingående skatt och utgående skatt 1 000 kronor, återbetalar länsstyrelsen
skillnadsbeloppet när det icke kan avdragas eller kvittas enligt 17 § fjärde
stycket. Föreligger särskilda skäl, kan länsstyrelsen även i annat fall besluta
om återbetalning av belopp under 1 000 kronor.

Skattskyldig som är undantagen från
redovisningsskyldighet enligt 6 § första stycket har icke rätt till
återbetalning av ingående skatt.

Överstiger skatt som skattskyl- Överstiger skatt som skattskyl-

dig
betalat för viss redovisnings- dig betalat för viss redovisnings

period skatten enligt beslut om period skatt som fastställts eller

fastställelse, återbetalar länsstyrel- anses fastställd, återbetalar läns-

sen det överskjutande beloppet. styrelsen
det överskjutande belop

pet.

Den sora i annat fall får nedsättning i eller befrielse från skatt som
avkrävts honom, återfår av länsstyrelsen vad han betalat för mycket.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vid återbetalning av överskjutande ingående skatt som den
skattskyldige är berättigad att återfå enligt första eller andra stycket får endast
restförd mervärdeskatt och därå belöpande restavgift avräknas.

Vid återbetalning av överskjutande ingående skatt som den
skattskyldige är berättigad att återfå enligt första stycket får endast
restförd mervärdeskatt och därå belöpande restavgift avräknas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

22 Senaste lydelse 1974: 771 (övergångsbest.).

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 33 22

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Fordran på överskjutande ingående
skatt får ej särskilt överlåtas eller utmätas.

I övrigt gäller uppbördslagens I övrigt gäller uppbördslagens

bestämmelser om restitution av (1953: 272) bestämmelser om
resti-skatt i tUlämpliga delar beträffan- lution av skatt i lUlämpliga delar de
återbetalning av raervärdeskatt. beträffande återbetalning av raer-

värdeskatt.

51 §2:

Talan mot meddelat slutligt be- Talan mot
meddelat särskilt be

slut eller mot beslut att icke med- slut
eller mot beslut att icke med

dela slutligt beslut eller mot beslut dela
fastställelsebeslut eller särskilt

om efterbeskattning, skattskyldig- beslut
eller mot beslut om efter-

hel, redovisningsskyldighet eller beskattning,
skattskyldighet, redo-

restavgift förs hos länsskatterätten visningsskyldighel
eller restavgift

genom besvär. förs hos länsskatterätten
genom

besvär.

Mot beslut om skatterevision Mot fastställelsebeslut eller mot

eller mot
länsstyrelses beslut i fri- beslut om
skaiterevision eller mot

ga om registrering eller förelag- länsstyrelses beslut i fråga om re-

gande av
vite får talan ej föras. gistrering eller föreläggande
av

vite får talan ej föras.

Talan mot länsstyrelses beslut i
övrigt enligt denna lag föres hos riksskatteverket genom besvär. Mot
riksskatteverkets beslut får talan ej föras.

55 §2-» Skattskyldig får anföra
besvär i särskild ordning om

1)
skatt
fastställts i strid med bestämmelserna om vem som är skattskyldig eller om vad
som är skattepliktigt,

2)
skatt
fastställts mer än en gång för samma omsättning,

3)
beskattningen
blivit oriktig på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart
förbiseende,

4)
någon till
följd av underlåtenhet att lämna deklaration eller infordrad uppgift,
felaktighet i deklaration eller annan uppgift som han lämnat eller i uppgift
eller handling som legat till grund för sådan deklaration eller uppgift fått
skatten för viss redovisningsperiod fastställd till belopp som väsentligt
avviker från vad som rätteligen bort fastställas för perioden,

5)
någon i annat
fall kan åberopa omständighet eller bevis som bort föranleda att skatten
fastställts till belopp som väsentligt avviker från vad som fastställts.

Besvär enligt första stycket 4 och
5 får upptagas till prövning endast om besvären kan grundas på omständighet
eller bevis, varom kännedom saknats när skatten fastställts, och det framstår
som ursäktligt att den som söker rättelse icke i annan ordning åberopat
omständigheterna eller beviset för att få rättelse.

* Senaste lydelse 1978: 197. - Senaste lydelse 1971: 400.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Föreslagen lydelse

Besvär som avses i första stycket
får anföras senast under sjätte året efter utgången av det kalenderår under
vilket beskattningsåret gått till ända.

och tredje styckena anföra besvär i fall som avses i
första stycket 3

Bestämmelserna i 34 § gäller i
tillämpliga delar vid prövning av besvär i särskild ordning.

§ 2. ö

Fråga om särskild avgift prövas
av länsstyrelsen. Fråga om skattetillägg på grund av oriktig uppgift i mål
om skatt prövas dock av skatterätten på talan av allmänt ombud. Sådan talan
får föras, om den oriktiga uppgiften ej har godtagits efter prövning i sak
eller ej har prövats i målet, och skall väckas inom ett år från utgången av
den månad då dom eller särskih beslut i målet vunnit laga kraft.

Nuvarande lydelse

Besvär som avses i första stycket
får anföras senast under sjätte året efter utgången av det kalenderår under
vilket redovisningsperioden gått till ända.

Allmänl ombud får enligt första tUl
den skattskyldiges förmån och även till den skattskyldiges nackdel.

64 g Fråga om särskild avgift
prövas av länsstyrelsen. Fråga om skattetillägg på grund av oriktig uppgift i
mål om skatt prövas dock av skatterätten på talan av allmänt ombud. Sådan talan
får föras, om den oriktiga uppgiften ej har godtagits efter prövning i sak
eller ej har prövats i målet, och skall väckas inom ett år från utgången av
den månad då dom eller slutligt beslut i målet vunnit laga kraft.

Har skattskyldig hemställt om
eftergift av beslutad avgift, meddelas nytt beslut i avgiftsfrågan även om
hemställan icke bifallits.

Utan hinder av vad som eljest
föreskrivs om besvär, skall skattskyldigs yrkande i fråga om särskild avgift
prövas, om beslut om skatten för den redovisningsperiod som avgiften avser icke
har vunnit laga kraft. Det-samraa gäller sådant yrkande av allmänt ombud tiU
förmån för skaltskyldig. Om yrkande som har sagts nu framställs först i
regeringsrätten eller kammarrätt, kan domstolen förordna att målet om särskild
avgift skall upptagas och vidare handläggas av skatterätt.

Anvisningar

till 2 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 26 Verksamhet anses som yrkesmässig när inkomsten därav
utgör skattepliktig intäkt av jordbruksfastighet, av annan fastighet eller av
rörelse enligt kommunalskattelagen (1928: 370). Som yrkesmässig verksamhet
räknas även realisation av levande och döda inventarier i
jordbruksfastighet.

1. Verksamhet anses som yrkesmässig när inkomsten därav
utgör skattepliktig intäkt av jordbruksfastighet, av annan fastighet eller av
rörelse enligt kommunalskatlelagen (1928: 370). Som yrkesmässig verksamhet
räknas även realisation av levande och döda inventarier i jordbruksfastighet,
även

opaginerad Kontrollera mot PDF

25 Senaste lydelse 1978: 197. « Senaste lydelse 1974: 885.

opaginerad Kontrollera mot PDF

sker i serveringsrörelse.

Utgivning av program eller
katalog för verksamhet som ej medför skattskyldighet anses icke som
yrkesmässig.

Utländsk företagare anses bedriva yrkesmässig verksamhet
här i landet även när han omsätter varor som han lagt i lager eller förvärvat
inom eUer infört tiU landet för leverans efter montering, installation

Nuvarande lydelse

även om intäkten därav icke är skattepliktig enligt
kommunalskattelagen. Som yrkesmässig räknas även annan verksamhet i vilken
varor eller tjänster omsattes under rörelseliknande former.

Försäljning av inventarier, material,
avfallsprodukter eller liknande varor i verksamhet som icke medför
skattskyldighet anses som yrkesmässig endast om den sker under butiksmässiga
former. Utan hinder härav anses alltid som yrkesmässig försäkringsföretags
omsättning av vara som övertagits i samband med skadereglering,
finansiermgsföretags omsättning av vara som enligt köpeavtal återtagits av
företaget samt omsättning av fartyg eller luftfartyg som utgör
anläggningstillgång och varit undantaget från skatteplikt vid förvärvet eller
införseln.

Föreslagen
lydelse

om intäkten därav icke är skattepliktig enligt
kommunalskattelagen. Som yrkesmässig räknas även omsättning av produkter från
eller uthyrning enligt 2 § fjärde stycket av fastighet som avses i 24 § 2 eller
3 mom. kommunalskattelagen och annan verksamhet i vilken varor eller tjänster
omsätts under rörelseliknande former.

Den som yrkesmässigt omsätter
tjänst som avses i 10 § första stycket 2 eller 4 anses
bedriva yrkesmässig byggnadsverksamhet. Sådan verksamhet omfattar även tjänst
som den skattskyldige utför eller låter utföra på fastighet som för honom
utgör lagertillgång i förvärvskällan rörelse enligt kommunalskattelagen. Som
lagertillgång i byggnadsverksamhet skall dock enligt denna lag ej räknas
fastighet som avses i 24 § 2 mom. kommunalskattelagen och som av den
skattskyldige stadigvarande brukas som bostad eller för fritidsändamål.

Försäljning av inventarier, material,
avfallsprodukter eller Uk-nande varor i verksamhet som icke medför
skattskyldighet anses ej som yrkesmässig. Sora yrkesmässig anses dock
försäkringsföretags omsättning av vara som övertagits i samband med
skadereglering, finansieringsföretags omsättning av vara som enligt köpeavtal
återtagits av företaget. Som yrkesmässig anses alltid omsättning av vara som
vid förvärvet eller införseln har varit undantagen från skatteplikt enligt 8 §
1. Tillhandahållande av kost åt personal anses som yrkesmässig verksamhet
endast när det

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 33 25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

eller annan tjänst eller inom landet tillhandahåUer
byggnadsentreprenad eller annan tjänst.

Föreligger skattskylldighet för
utländsk företagare, som icke är bosatt eUer icke stadigvarande vistas här i
landet eller, om fråga är om juridisk person, icke har fast driftställe här i
landet, skall företagaren företrädas av en av länsstyrelsen godkänd
representant. Sådan representant skall enligt fullmakt av den utländske
företagaren som ombud för företagaren svara för redovisningen av skatt för den
verksamhet som skattskyldigheten omfattar och i övrigt företräda den utländske
företagaren i frågor som gäller skatt enligt denna lag. Länsstyrelsen kan
kräva, att säkerhet skall ställas för skattens betalning. Underlag för kontroll
av skatteredovisningen skall finnas tillgängligt hos representanten.

Verksamhet som staten eller kommun
bedriver för att uteslutande tillgodose eget behov räknas som yrkesmässig
endast när den drives i bolagsform eller liknande. Detta gäller även vid
ekonomiskt samgående mellan staten och kommun eller mellan kommuner för
verksamhet som avser visst gemensarat ändamål. Med kommun förstås även
landstingskommun.

Bedriver staten, kommun eller
kommuner var för sig eller gemensamt verksamhet som icke uteslutande
tillgodoser egna behov, räknas verksamheten, när den ej drives i bolagsform
eller Uknande, som yrkesmässig till den del den avser annat än egna behov. Som
yrkesmässig verksamhet anses alltid statens järnvägars befordran av varor, postverkets
befordran av varor i dilligensrörelsen saml postverkets befordran av postpaket
och gruppkorsband. Som yrkesmässig verksamhet anses vidare aUtid koramuns
omsättning av vara som avses i 8 § 4, transport i samband med renhållning eller
omhändertagande och förstöring av vara.

Om särskUda skäl föreligger Om särskilda skäl föreUgger
kan

kan regeringen förordna att stat- regeringen förordna att statiig

lig verksamhet, som avser eget be- verksamhet, som avser eget behov

hov och som ej enUgt andra eller och som ej enligt sjunde eller

tredje stycket är att anse som yr- åttonde stycket är att anse som

kesmässig, tills vidare skall anses yrkesmässig, tills vidare skall an-

utgöra yrkesmässig verksamhet. ses utgöra yrkesmässig verksamhet.

2.2 Med omsättning av vara, 2. Med omsättning förstås en-

byggnad eller tjänst förstås enUgt ligt denna lag att vara levereras i

denna lag att vara eller byggnad samband med försäljning, att

säljes och att tjänst utföres eller tjänst utförs eller förmedlas (till-

förraedlas (tillhandahålles) mot handahålls) mot vederlag, att be-

vederlag. Med försäljning likställes talning uppbärs i förskott eller a

byte. conto för beställd
vara eller tjänst

samt att vara eller tjänst uttas. Med försäljning eller
tillhandahållande likställs byte. Med uttag förstås att

a) vara tas i anspråk av den
skattskyldige eller överlåts utan vederlag eller mot vederlag som 27
Senaste lydelse 1978: 73.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Med omsättning förstås vidare uttag
av vara ur verksamhet för annat ändamål än för försäljning, när rätt till
avdrag för ingående skatt föreligger enligt 17 §. Som omsättning anses i
enlighet härmed uttag av vara för den skattskyldiges eller hans anställdas
personliga bruk. Utför den som bedriver byggnadsrörelse reparations-, underhålls-
eller förbättringsarbete på egen fastighet, som icke användes i rörelsen och ej
heller utgör lager-

Föreslagen
lydelse

understiger det allmänna saluvärdet, när rätt till avdrag
för ingående skatt som hänför sig till den skattskyldiges förvärv av varan har
förelegal,

b)
vara
överförs från verksamhetsgren som medför skattskyldighet till verksamhetsgren
som ej medför skattskyldighet,

c)
skepp,
fartyg eller luftfartyg eller del, tillbehör eller utrustning därtill, som vid
förvärvet eller införseln har undantagits från skatteplikt enligt 8 § 1, tas
i anspråk för ändamål som ej berättigar till sådant undantag,

d) tjänst, som även på annat

sätt yrkesmässigt omsätts i verk

samhet, utförs av den skattskyldige

för egen eller annans räkning utan

vederlag eller mot vederlag som

understiger det allmänna saluvär

det, om ej annal följer av andra

stycket,

e) tjänst i yrkesmässig bygg

nadsverksamhet av annan än den

skattskyldige tillförs fastighet som

innehas eller nyttjas av den skatt

skyldige för annat ändamål än sta

digvarande bruk i byggnadsverk

samheten,

f) vara, som utgör omsättnings

tillgång i skattskyldigs verksamhet,

utnyttjas av den skattskyldige eller

annan för privat bruk, när värdet

av det privata utnyttjandet är mer

än ringa.

Omsättning enligt första stycket d)
anses ej föreligga, om tjänst som uttas avser nyttjande av förhyrt fordon och
rätt till avdrag för ingående skatt som belöper på hyran inte alls eller
endast delvis föreligger enligt 18 § första stycket 3 eller 18 § andra
stycket. Utför skattskyldig själv tjänst för egen räkning anses omsättning
enligt första stycket d) föreligga endast om han i samband med tjänsten tar ut
vara av mer än ringa värde.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 33 27

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

tillgång i denna, anses uttag av byggnadsmaterial och
annat material för arbetet som omsättning. Omsättning föreligger även när den
som bedriver handel med begagnade personbilar eller begagnade motorcyklar i
förening med verkstadsrörelse uttager vara ur verkstadsrörelsen för att
tillföras begagnad personbil eller begagnad motorcykel som utgör omsättningsvara
i handeln med begagnade sådana fordon.

Uttag av byggnad anses som
omsättning när uttaget sker ur byggnad.srörelse. Andra stycket äger därvid
motsvarande tillämpning. Byggnad anses som uttagen även om den behålles av den
som driver byggnadsrörelsen utan att användas för stadigvarande bruk i denna.

Som omsättning anses icke uttag av
maskin eller annan skattepliktig vara med undantag av skattepliktig personbil
eller motorcykel från lager av omsättningsvaror för användning som
anläggningstillgång eller material i den skattskyldiges skattepliktiga
verksamhet.

Som omsättning anses icke heller
skadevållandes avhjälpande av skada. Ersättning som erhålles för annat
omhändertagande än sådant som avses i 11 § 3 anses icke som omsättning för
mottagaren.

Med personbil förstås enligt denna
lag även lastbil med skåpkarosseri och buss, om fordonets totalvikt är högst 3
000 kilogram.

till 4 §

Med leverans av vara förstås att
varan avlämnas eller avsänds till köparen.

till 5 §

Med verksamhet förstås för- Med
verksamhet förstås för-

värvskälla enligt komraunalskatte- värvskälla enligt
kommunalskatle

lagen. lagen (1928: 370).

Med ingående skatt avses även skatt
som enligt 16 § fjärde eller femte stycket har upptagits i faktura eller
intyg.

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 33 28

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

till 5a §

Beskattningsår enligt denna lag utgörs
av beskattningsåret enligt kommunalskattelagen (1928: 370). Om den verksamhet
redovisningen avser inte medför skattskyldighet enligt den lagen, utgörs
beskattningsåret av kalenderåret. Förs i verksamheten räkenskaper som avslutas
med årsbokslut, får dock räkenskapsåret utgöra beskattningsår om det
sammanfaller med räkenskapsår som är tillåtet enligt bokföringslagen
(1976:125).

till 6 §2« Redovisningsskyldighet
för delägare i enkelt bolag, s. k. gruvbolag eller partrederi bestämmes av
bolagets eller rederiets hela skattepliktiga omsättning. Motsvarande gäller vid
samäganderätt.

Avvecklas verksamhet, för vilken
redovisningsskyldighet föreligger, skall redovisning av skatt fullgöras till
och med den redovisningsperiod under vilken avvecklingen slutförts.

till 8 §29

Som yrkesmässig sjöfart anses även
transport med skepp av eget gods. Undantaget för skepp gäller icke sådan
farkost, för vilken förflyttningen är av underordnad betydelse i förhållande
till huvuduppgiften. Flodspruta, pontonkran, flytdocka och annan till
tulltaxenummer 89.03 hänförlig farkost än bärgningsfartyg utgör skattepliktig
vara.

Undantaget för fartyg för
yrkesmässigt fiske galler alla fartyg, som säljes eller införes för att
användas vid sådant fiske, oavsett ora fartyget är särskilt anordnat för detta
ändaraål.

Undantaget för fartyg för
Uvräddning, gäller endast sådant fartyg som ställes till förfogande för Svenska
sällskapet för räddning af skepps-bmtne.

Undantaget för gas och annat
bränsle gäller icke vara, som med hänsyn till försäljningsforra, kvantitet
eller förpackning har karaktär av butiksvara.

Undantaget för allmän nyhetstidning
gäller sådan publikation av dagspresskaraktär som normalt utkommer med minst
ett nummer varje vecka.

Undantaget för periodisk publi- Undantaget för periodisk publi

kation under 6 gäUer svenskt och kation under
6 gäller svenskt och

utländskt alster av angivet slag, utländskt
alster av angivet slag,

som enligt utgivningsplan utkom- som enligt
utgivningsplan utkom-

2» Senaste lydelse 1973: 928.

29 Senaste lydelse 1974: 888 jfr 1975: 923.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

mer med normalt minst fyra nummer om året. Till
samraanslutning med huvudsakligt syfte atl verka för idrottsligt ändamål
hänföres endast sammanslutning som är ansluten till Sveriges riksidrottsförbund
eller Svenska korporations-idrottsförbundet eller är representerad inom
Sveriges olyrapiska kommitté. Sora försvarsfrärajande sammanslutning räknas
endast sammanslutning som anges i 1 § punkt 1 kungörelsen den 11 december 1953
(nr 737) angående frivillig försvarsverksamhet eller som har till uppgift att
stödja hemvärnets verksamhet.

Fordon under 11 anses som begagnat endast om det tidigare
för annat ändamål än yrkesmässig återförsäljning sålts eller uttagits inom
landet eller införts till landet. Har ny personbil eller ny motorcykel
anskaffats för yrkesmässig uthyrning anses fordonet icke som begagnat när det
säljes eller uttages av uthyraren.

Föreslagen lydelse

mer med normalt minst fyra num-raer ora året. TUl
sararaanslutning med huvudsakligt syfte att verka för idrottsligt ändamål
hänföres endast sammanslutning som är ansluten tUl Sveriges riksidrottsförbund
eller Svenska korporations-idrottsförbundet eller är representerad inom
Sveriges olympiska koraraitté. Som försvarsfrämjande sammanslutning räknas
endast sammanslutning som anges i 1 § kungörelsen (1970:301) om frivillig
försvarsverksamhet eller som har till uppgift att stödja hemvärnets
verksamhet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skatteplikt föreligger icke för lagring av vara åt annan
än skattskyldig eller för tvätt av utrustning till icke skattepliktigt
fartyg eller luftfartyg. Tjänst under 1 som avser sådan krigsmateriel, som
anges i 8 § under 2 och som äges av staten, är skattefri.

Tjänst under 1 är icke skattepliktig
om den avser annan sådan vara som är undantagen från skatteplikt enligt 8 § än
begagnad personbil eller begagnad motorcykel. Skatteplikt föreligger ej heller
för lagring av vara åt annan än skattskyldig eller för tvätt av utrustning
tUl icke skattepliktigt fartyg eller luftfartyg. Tjänst som avser sådan
krigsmateriel, som anges i 8 § under 2 och som äges av staten, är skattefri.

Med tillverkning på beställning
avses förfärdigande av vara av material som huvudsakligen tillhandahåUes av
beställaren.

Som skattepliktig uthyrning anses
icke tillhandahållande av mätare, apparat eller dylikt vid abonnemang på gas,
vatten, värme, elektrisk kraft, teletjänst eller liknande.

Med servering förstås tillhandahållandet av mat, dryck
eller annan

:i» Senaste lydelse 1973; 928.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 33 30

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

serveringsvara för förtäring på stället inom därför
iordningställd lokal

eller
plats.

Förmedling under 1 är skattepliktig
endast när den sker av den som är handelsagent enligt lagen (1914: 45) om
kommission, handelsagentur och handelsresande.

Som skattepliktig anses icke
rengöring av möbler och annan lös egendom i samband med rengöring av bostäder
och andra lokaler.

Med omhändertagande och förstöring
avses även omhändertagande av sopor och avfall.

TiU skattepliktig tjänst under 5
hänföres även tjänst som avser inredning av byggnad eller anläggning.

Tjänst som innebär bärgning räknas som transporttjänst.

Med annonsering avses ackvisition
och utformning av annons samt införande av annons, dvs. upplåtelse av
annonsutrymme i tidning eller annan publikation eller i s. k. ljustidning.

tiU 11 §»1

Med resgodsbefordran avses även
transport av personbil eller motorcykel med fartyg i inrikes trafik, när
transporten utföres i samband med befordran av fordonets förare med samraa transportmedel.

Undantaget under 3 för transporter
till eller från utlandet gäller direkta sådana transporter. Sker särskild
transport av export- eller import-gods helt inom landet, föreligger
skattepliktig transporttjänst.

Med transport i samband med renhållning
förstås även bortforsling av sopor, avfall eller liknande från fastighet enligt
avtal som icke endast gäller tillfäUigt transportuppdrag.

Undantaget under 3 för tjänst för
utländsk uppdragsgivares räkning gäller endast när tjänsten har aivseende på verksamhet
som uppdragsgivaren bedriver och sora skulle ha medfört skattskyldighet tUl
mervärdeskatt, om den bedrivits här i landet.

Undantaget under 9 gäller
ej när fråga är om djursjukvård.

till 14 §32

I beskattningsvärdet ingår i fö- I vederlaget eller saluvärdet in

rekommande fall även annan stat- räknas mervärdeskatt och annan

lig skatt eller avgift än mervärde- statlig skatt eller avgift.

skatt.

Med vederlag avses vid omsätt- Med vederlag avses vid omsätt

nmg mot kontant betalning den ning mot
kontant betalning den

erhåUna likviden minskad med ra- erhållna
likviden minskad med ra

batt som direkt avgår från likvi- balt
som direkt avgår från likvi

den och vid annan omsättning det den och vid
annan omsättning det

pris som överenskommits vid av- pris som
överenskommits vid av

talets ingående enligt då utfärdad talets
ingående enligt utfärdad

faktura eller annan handling. I faktura
eller annan handling. I

vedertaget skall inräknas avbetal- vedertaget
skall inräknas avbetal

ningstillägg, finansieringstillägg, ningstillägg
och varje annat pris-

si Senaste lydelse 1973: 928.

S2 Senaste lydelse 1974:885.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 33 31

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ränta och annat pristillägg som tillägg som skall erläggas
av köpaskall erläggas av köparen enligt ren enligt avtalet utom ränta.
avtalet. Utställes i samband med avtalet växel eller annat skuldebrev för
betalningen, utgöres det avtalade priset av belopp enligt sådan handling med
tillägg av kontant likvid som därutöver er-lagts. Detta gäller även om lägre
pris anges i faktura eller liknande handling.

Vid beräkning av beskattningsvärde
eller skattepliktig omsättning får avdrag icke göras för s. k. villkorlig
rabatt som utgår vid betalning inom viss tid. Ej heller får avdrag göras för
diskonto vid diskontering av kundväxel.

Vid omsättning som innebär att ny
eller renoverad bilmotor lämnas till bestämt pris mot att en renoveringsbar
bilmotor av samma slag tages i byte utan särskild värdering, skall i
beskattningsvärdet icke inräknas något värde för den inbytta motorn. Vad nu
sagts gäller även vid annan jämförlig omsättning.

Varas saluvärde bestämmes enligt
ortens pris enligt samraa grunder som föreskrives i kommunalskattelagen.

Vid sådan försäljning av vara i
förening med varans inmontering i fastighet som ej utgör byggnads- eller
anläggningsentreprenad och ej ingår såsom ett led i sådan entreprenad,
exempelvis försäljning i förening med inmontering av enbart spis eUer kylskåp,
utgöres beskattningsvärdet av hela vederlaget. Uttages särskild ersättning för
inmonteringen, bestämmes beskattningsvärdet för denna del av vederlaget enligt
vad som gäller för tjänst som avser fastighet.

Vid skattepliktig omsättning av
inventarium eller annan tillgång som tillhör verksamhet utgöres
beskattningsvärdet alltid av vederlaget eller saluvärdet eller, i fråga om
monteringsfärdigt hus, 60 procent av vederlaget eller saluvärdet.

Utgår gemensamt vederlag för Utgår gemensamt vederlag vid

såväl skattepliktig som icke skatte- omsättning av varor
eller tjänster,

pliktig omsättning bestämmes be- för vilka olika regler för beskatt-

skattningsvärdet genom uppdel- ningsvärdets bestämmande gäller

ning av vederlaget efter skälig eller av vilka en del icke är skatte-

grund. pliktiga, bestäms beskattningsvär-

det genom uppdelning av veder

laget efter skälig grund. Motsva

rande gäller saluvärde vid uttag.

Vid omsättning av byggnad an- Vid uttag av tjänst som avser

ses särskild ersättning för tjänst fastighet anses
saluvärdet motsva-

som avses i 10 § 5 som vederlag ra summan av nedlagda kostnader

för sådan tfänst. jämte ränta på eget kapital och

värdet
av den skattskyldiges eget

arbete.

Vid försäljning av byggnad och
mark bestämmes det på hyggna-

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 33 32

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

den belöpande vederlaget till skillnaden mellan hela
vederlaget minskat med särskild ersättning för tjänst som avses i 10 § 5 och
saluvärdet av marken vid försäljningstillfället. Ingår i saluvärdet av marken
värde som enligt anvisningarna till 9 § skall anses som omsättning av
skattepliktig tjänst, bestämmes beskattningsvärdet härför enligt 14 § andra
stycket. Motsvarande gäller vid annan omsättning av byggnad eller mark som
utgör lagertillgång i byggnadsrörelse. Uttages del av byggnad bestämmes
beskattningsvärdet till skälig del av beräknat saluvärde för hela byggnaden.
Vad nu sagts gäller även ifråga om sådant värde som avses i anvisningarna till
9 §, när mark uttages för att delvis användas för annat ändamål än för
stadigvarande bruk i byggnadsrörelsen.

Med monteringsfärdigt hus förstås
hus avsett för stadigvarande bruk, som för uppförande på fast grund levereras
antingen i form av färdigställda byggnadselement, innefattande fullständig
sats av bjälklags-, vägg- och takkonstruktioner, även med tUIhörande
beklädnads- och isoleringsmaterial, samt byggnadssnickerier, eller på
motsvarande sätt färdigraonterat.

tiU 15 §33

Kreditnota som avses i fjärde Kreditnota som avses i tredje

och femte styckena och som med- och fjärde styckena och
som med

för rätt till minskning av utgående för rätt tUl minskning av utgående

skatt för säljaren, medför motsva- skatt för säljaren, medför motsva

rande minskning av ingående skatt rande minskning av ingående skatt

för köparen. för köparen eller, om denne har

överlåtit verksamheten, för den som tar emot
förmånen.

till 17 §3* Avdrag för ingående
skatt skall styrkas av skattedebitering på inköps-faktura, avräkningsnota eUer
motsvarande handling om icke säljaren enligt 16 § tredje stycket är undantagen
från skyldighet att på sådan handling ange skattens belopp.

Bestämmelserna i 17 § andra
stycket gäller oberoende av till

33 Senaste lydelse 1970: 166. 3* Senaste lydelse 1973:
928.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 33 33

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

vilken förvärvskälla enligt kommunalskattelagen (1928:
370) den fastighetsförvaltande verksamheten är att hänföra.

Avdragsrätten för ingående skatt Avdragsrätten för ingående skatt

på driftkostnader för personbil el- på
driftkostnader för personbil el

ler motorcykel som utgör inventa- ler
motorcykel som utgör inventa

rium i skattskyldigs verksamhet rium i
skattskyldigs verksamhet

omfattar alla sådana kostnader eller som
förhyrs för bruk i sådan

oavsett om fordonet helt eller en- verksamhet
omfattar alla sådana

dast delvis användes i verksarahe- kostnader
oavsett om fordonet helt

ten. Avser ingående skatt i annat eller
endast delvis används i verk

fall endast delvis sådant förvärv samheten.
Avser ingående skatt i

som omfattas av avdragsrätten el- annal
fall endast delvis sådant för-

ler endast delvis verksamhet som värv som
omfattas av avdragsrät-

omfattas av skyldighet att erlägga len
eller endast delvis verksamhet

mervärdeskatt, skall beloppet av som medför
skattskyldighet el

den avdragsgilla ingående skallen ler
verksamhet som endast delvis

bestämmas genom uppdelning ef- medför
skattskyldighet, skall be

ter skälig grund när annat ej föl- loppet
av den avdragsgilla ingåen-

jer av 18 § tredje stycket. de skatten
bestämmas genom upp

delning efter skälig grund när an

nat ej följer av 18 § tredje stycket.

Kan det styrkas att vid leverans av
vara tUl skattskyldig här i landet skatt eriagts för utiändsk ej skattskyldig
leverantörs räkning vid varans införsel, föreligger avdragsrätt för köparen med
belopp motsvarande den av tullmyndigheten uttagna skatten, om avdragsrätt
förelegat om köparen själv erlagt skatten.

Avdragsrätten för ingående skatt på
jordbruksarrende omfattar hela skatten, även om i arrendet ingår värdet av
bostad.

Finansieringsföretag äger rätt tUl
avdrag för ingående skatt som hänför sig till värdet av vara som enligt
köpeavtal återtagits av företaget.

Skattskyldigs avdragsrätt omfattar
även ingående skatt som hänför sig till avhjälpande av skada som han vållat i
sin verksamhet.

Förvärv eller införsel för
verksamhet föreligger även när skatlskyldigs kostnad härför bestrides av
skadevållande eller försäkringsgivare.

Har fastighetsägare inom tre år
från utgången av det kalenderår under vilket utförts ny-, till- eller ombyggnad
av fastighet medgivits skattskyldighet för uthyrning eller upplåtelse av
fastigheten eller del därav enligt 2 § fjärde stycket får han vid redovisningen
av skatt för den första redovisningsperiod för vilken skattskyldighet
föreligger avdraga ingående skatt som hänför sig till byggnadsarbetena till
den del de avser lokaler, som upplåts för verksamhet som medför skattskyldighet
enligt denna lag. 3 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 33

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 33 34

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

till 19 §-° Skallskyldig anses
driva verksamhet i det län, där verksamhetens styrelse har sitt säte eller,
om säte för verksamheten ej bestämts eller styrelse ej finnes, där verksamheten
drives från fast driftställe eller, om sådant driftställe ej finnes, där den
skattskyldige är bosatt.

Utländsk företagare, som enligt Utiändsk företagare, sora enligt

punkt 1 femte stycket av anvis- punkt 1
sjätte stycket av anvis

ningarna till 2 § skall företrädas ningarna
tiU 2 § skall företrädas

av representant, anses driva verk- av
representant, anses driva verk

samhet i det län, där representan- samhet
i del län, där representan

tens verksamhet anses bedriven en- tens
verksamhet anses bedriven en

ligt första stycket. ligt första stycket.

till 22 §

Om skattskyldig regelmässigt
upprättar kortperiodiska bokslut kan länsstyrelsen medge att redovisningsperiod
om en eller två månader får förkortas eller förlängas med ett mindre antal
dagar. Deklaration skall dock även i sådant fall lämnas inom den för perioden
föreskrivna ordinarie tiden.

Deklaration som avser helt kalenderår
får lämnas senast den 5 april året därpå.

Deklaration för redovisningsperiod
som går till ända den 30 juni får lämnas senast den 20 augusti.

Denna lag träder i kraft den 1
januari 1979 såvitt avser 2, 8, 10, 14, 16 och 18 §§, punkt 1 av anvisningarna
tiU 2 § samt anvisningarna till 5, 8, 10, 11, 14, 17, 19 och 22 §§ och i övrigt
den 1 januari 1980. 1 samband med ikraftträdandet skall följande iakttas.

1.
Om ej annat
följer av 216 gäller de äldre bestämraelserna fortfarande i fråga om
förhållande som hänför sig till tiden före ikraftträdandet och i fråga om
tillhandahållande före ikraftträdandet.

2.
Har skriftligt
avtal om leverans av vara eller byggnad eller tillhandahållande av tjänst
träffals före den 1 januari 1980 gäller de äldre bestämraelserna i fråga ora
tidpunkten för inträde av skattskyldighet, redovisningsskyldighet och rätt tUl
avdrag för ingående skatt.

3.
De äldre
bestäramelsema i 18 § andra stycket 2 tillämpas till utgången av år 1979.

4.
De nya bestämmelserna
i 2 § första stycket, i 14 § om uttag av tjänst, i 16 § fjärde stycket, i punkt
1 andra stycket av anvisningarna till 2 §, i punkt 1 tredje stycket av
anvisningarna till 2 § om kost åt personal, i anvisningarna tUl 5 § om skatt
som har upptagits i faktura enligt 16 § fjärde stycket samt i första stycket av
anvisningarna till 22 § tillämpas först efter utgången av år 1979.

3'' Senaste lydelse 1973: 928.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 33 35

5.
De äldre bestämmelserna i punkt
2 av anvisningarna till 2 § om uttag av vara ur verkstadsrörelse och i 17 §
tredje stycket tillämpas ej efter utgången av år 1978.

6.
De nya bestämmelserna i
anvisningarna tiU 14 § om att ränta ej skall inräknas i beskattningsvärdet tillämpas
i fråga om ränta som avtalas efter utgången av år 1978.

7.
De nya bestämmelserna i åttonde
stycket av anvisningarna till 17 § gäller endast om slutbesiktning eller
motsvarande åtgärd har vidtagits efter utgången av oktober månad 1978.

8.
De äldre bestäramelsema gäller
fortfarande vid omsättning av byggnad, som vid utgången av år 1979 utgör
lagertillgång i byggnadsrörelse, samt värde enligt anvisningarna till 9 § som
har tillförts mark som vid denna tidpunkt utgör lagertillgång i sådan rörelse.
Motsvarande gäller för vad som därefter tillförs sådan byggnad eller mark som
ett led i färdigställande av vid utgången av år 1979 pågående arbeten.

9.
De nya bestämmelserna i 15 §
femtesjunde styckena, i 17 § fjärde och femte styckena och i 46 § om anstånd
tUlämpas från ingången av år 1979.

10.
Skattskyldig sora efter
utgången av år 1979 skall lärana redovisning enligt 22 § för helt
beskattningsår får, om beskattningsåret ej sammanfaller med kalenderår, lämna
en deklaration för tiden från ingången av år 1980 till ingången av närmast
följande beskattningsår.

11.
De nya bestämraelserna i 24, 25
och 34 §§, 38 § fjärde stycket och 55 § tillämpas i fråga om beskattningsår
sora börjar efter utgången av år 1979. De äldre bestämraelserna i 24 och 25 §§
tillämpas i fråga om underlag eller deklaration som avser tid dessförinnan.

12.
De nya bestäramelsema i 33, 35,
36, 40, 51 och 64 g §§ tillämpas på beslut sora meddelas efter ikraftträdandet.
Preliminärt beslut och slutligt beslut enligt de äldre bestämmelserna anses som
fastställelsebeslut resp. särskUt beslut enligt de nya bestämmelserna.

13.
De nya bestämmelserna i 5 a §
tillämpas även före ikraftträdandet vid beräkning av tid enligt 24, 25, 35, 36,
39, 40 eller 55 §.

14.
Skaltskyldig som bedriver
yrkesmässig återförsäljning av personbilar eller motorcyklar får, beträffande
sådant fordon som vid ingången av år 1979 finns i lager och som har varit
undantaget från skatteplikt enligt 8 § 11 vid förvärvet, tillgodoföra sig
avdrag för ingående skatt med belopp som skuUe ha utgjort ingående skatt om
förvärvet skett den 1 januari 1979 eller senare. Motsvarande gäller i fråga om
förvärv för sådana fordon i den mån uttag har skett och beskattats eller rätt
till avdrag för ingående skatt ej förelegat. Avdrag som avser visst fordon får
göras när skatt redovisas för omsättning av fordonet. Har omsättning ej skett
vid utgången av april månad 1979 får avdraget ändå åtnjutas i den deklaration
som skall lämnas närmast därefter.

15.
Skattskyldig får vid
redovisning av skatt för den första redovisningsperioden efter utgången av år
1979 redovisa utgående skatt som belöper på gjorda tillhandahåUanden före den 1
januari 1980 och samtidigt göra avdrag för ingående skatt som hänför sig tUl
förvärv eller införsel före sistnämnda tidpunkt, under förutsättning att
redovisningsskyldighet eller avdragsrätt ej har inträtt dessförinnan.

16. Länsstyrelsen får i fråga om
redovisningsperioder som infaller

under år 1980 eller 1981 för viss skattskyldig medge anstånd med redo

visning av skatt längst till utgången av andra månaden efter redovis

ningsperiodens slut. Sådant anstånd får medges skattskyldig för vilken

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 33 36

de
nya bestämmelserna i 5 a § innebär väsentlig likviditetspåfrestning. 1 fråga om
länsstyrelsens beslut i sådan fråga gäller bestämmelserna i 51 § tredje
stycket.

2
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1978: 69) om försäljningsskatt på motorfordon

Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (1978: 69) om
försäljningsskatt på motorfordon skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

8 §

Skatten utgår för personbil, buss Skatten utgår för personbil, buss

och lastbil med 2 kronor och 30 och lastbil med 1 krona och 90

öre per kilogram tjänstevikt. Över- öre per kilogram tjänstevikt. Över

stiger tjänstevikten 1 600 kilogram, stiger tjänstevikten 1 600 kilogram,

utgår ytterligare skatt med 290 utgår ytterligare skatt raed 250

kronor för varje fullt feratiotal kronor för varje fullt feratiotal

kilograra varraed tjänstevikten kilogram varmed tjänstevikten

överstiger 1 600 kilogram. Skatten överstiger 1 600 kilogram. Skatten

beräknas till helt tiotal kronor så beräknas till helt tiotal kronor så

att överskjutande krontal bort- att överskjutande krontal bort

faller, faller.

Skatten utgår för motorcykel med 420 kronor om
tjänstevikten ej överstiger 75 kilograra, med 550 kronor om tjänstevikten är
högre men ej överstiger 160 kilogram, med 840 kronor om tjänstevikten är högre
än 160 kilogram men ej överstiger 210 kilogram, samt i annat fall raed 1 400
kronor.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1979.

3
Förslag tiU

Lag
om ändring i lagen (1960: 258) om utjämningsskatt på vissa varor

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1960: 258) om
utjämningsskatt på vissa varor skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

4 §2

För
choklad- och konfektyrva- För choklad- och konfektyrva-

ror
som avses i 2 § a samt för ror sora avses i 2 § a särat för

1 Senaste
lydelse av lagens rubrik 1974: 918.

2 Senaste
lydelse 1977: 138.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 33 37

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

biscuits
och vafers utgår skatten biscuits och wafers utgår skatten

med 90 öre för kilogram. I varans med 1 krona 10 öre för kilogram,

vikt inräknas sådant förefintiigt I varans vikt inräknas sådant före

emballage raed vUket varor av fintligt eraballage med vilket varor

ifrågavarande slag försäljes i de- av ifrågavarande slag försäljes i

taljhandeln. detaljhandeln.

För
starköl utgår skatten med För starköl utgår skatten med

5
öre för liter. 8 öre för liter.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1979.

4
Förslag till

Lag
om befrielse från arvsskatt och gåvoskatt i vissa fall

Härigenom
föreskrivs följande.

Stiftelsen Dag Hamraarskjölds Minnesfond och
Svenska sällskapet för räddning af skeppsbrutne skall vara befriade från
skattskyldighet enligt lagen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1979 då
förordningen (1962: 162) om befrielse för stiftelsen Dag Hammarskjölds
Minnesfond från arvsskatt och gåvoskatt skall upphöra att gälla.

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 33 38

Utdrag

BUDGETDEPÄRTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssararaanträde 1978-10-26

Närvarande:
statsministern Ullsten, ordförande, och statsråden Sven Romanus, Mundebo,
Wikström, Friggebo, Wirtén, Huss, Rodhe, Wahlberg, Hansson, Enlund, Lindahl,
Winther, De Geer, Cars, Gabriel Romanus, Tham, Bondestam

Föredragande:
statsrådet Mundebo

Proposition
om ändring i lagen (1968: 430) om mervärdeskatt, m. m.

I Inledning

Mervärdeskatteutrednmgen (Fi 1971: 05) avlämnade i
augusti 1977 sitt tredje delbetänkande (Ds B 1977: 6) Översyn av mervärdeskatten
Del III Redovisningsskyldighet m. m.i. I betänkandet tar utredningen upp några
för mervärdeskatten jndläggande regler, nämUgen bestämmelsema om
skattskyldighetens inträde och skatteredovisningen, samt vidare frågor som
gäUer skattens utformning i fråga om uttag av varor och tjänster, viss
byggnadsverksamhet, uthyrning av rörelselokaler, beskattningen av begagnade
varor, beskattningsvärdets bestämmande och vissa delar av beslutsförfarandet
hos beskattningsmyndigheterna.

Efter
remiss har yttranden över betänkandet avgetts av kammarrätten i Göteborg,
bokföringsnämnden, statens vägverk, luftfartsverket, byggnadsstyrelsen,
riksskatteverket (RSV), kommerskollegium, general-tuUstyrelsen, förenade
fabriksverken, samtliga länsstyrelser. Centralorganisationen SACO/SR,
Elektriska instaUatörsorganisationen EIO, Finansieringsföretagens förening.
Föreningen auktoriserade revisorer FAR, HSB:s riksförbund ek. för..
Husvagnsbranschens riksförbimd. Kooperativa förbundet (KF), Landsorganisationen
i Sverige (LO), Landstingsförbundet, Lantbrukarnas riksförbund (LRF),
Motorbranschens riksförbund (MRF), Målaremästirnas riksförening i Sverige,
Svensk industriförening. Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska byggnadsentreprenörföreningen
(SBEF), Sweboat Svenska båtindustri-föreningen. Svenska företagares
riksförbund. Svenska haranförbundet. Svenska kommunförbundet. Svenska
numisraatiska föreningen. Svenska

II utredningen
ingick då som utredningsman departementsrådet Hans R. Fri

dolin och som experter bitr. skattedirektören Greger B:son Allström, direk

tören Sven Crabo, professorn Dag Helmers, kammarrättsassessorn Leif Lind

stam och byråchefen Lennart Mellbin.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 33 39

revisorsamfundet
SRS, Svenska riksbyggen förening u. p. a.. Svenska travsportens centralförbund,
Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO), Sveriges bokförings- och
revisionsbyråers förbund SBRF, Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges
grossistförbund, Sveriges handelsagenters förbund, Sveriges industriförbund,
Sveriges konst- och antik-handlareförening, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges
numisraatiska riksförbund, Sveriges radiohandlares riksförbund, Sveriges
redareförening, Sveriges redovisningskonsulters förbund, Sveriges skogsägareföreningars
riksförbund och Tjänstemännens centralorganisation (TCO). Gemensamt
remissyttrande har avgetts av Sveriges hantverks- och industriorganisation
(SHIO) och Familjeföretagens förening. LRF har som eget remissyttrande
åberopat ett utlåtande av Lantbrukarnas skattedelegation. SAF och Sveriges
industriförbund har såsom eget yttrande åberopat ett av Näringslivets
skattedelegation utarbetat yttrande. Koramerskollegium och länsstyrelsen i
Malmöhus län har bifogat ett av Skånes handelskammare avgivet yttrande. RSV
har bifogat ett yttrande av riksskatteverkets nämnd för rättsärenden
avdelningen för indirekt skatt (RN). Länsstyrelsen i Södermanlands län har
bifogat yttranden av kronofogdemyndigheterna i Nyköping och Eskilstuna.
Härutöver har yttranden i anledning av betänkandet inkommit från delegationen
för företagens upp-giftslämnande (DEFU), konsumentverket. Motorcykelbranschens
riksförbund. Motormännens riksförbund. Svenska försäkringsbolags riksförbund.
Svenska postorderföreningen, Sveriges bilindustri- och bUgros-sistförening och
Sveriges juvelerare- och guldsraedsförbund.

Någon aUmän redogörelse för beskattningsformen
raervärdeskatt och för den svenska skattens utformning läranas inte i detta
saramanhang. I det följande lämnas redogörelse för gällande bestämmelser i
anslutning till behandlingen av utredmngens överväganden och förslag. Jag
följer därvid den av utredningen valda dispositionen.

Hänvisningar till paragrafer avser lagen (1968:
430) om mervärdeskatt, ML, ora inte annat särskilt anges.

Jag avser att i detta samraanhang också ta upp två
andra frågor, nämligen en anpassning av skatten enligt lagen (1960: 258) om
utjämningsskatt på vissa varor till kostnadsutvecklingen och frågan om
befrielse från arvsskatt och gåvoskatt för Svenska sällskapet för räddning af
skeppsbrutne.

2
Utredningens överväganden och förslag

2.1
Skattskyldighetens inträde, m. m.

Enligt 2 § föreligger skattskyldighet för
yrkesmässig omsättning inom landet av skattepliktig vara, byggnad eller tjänst
samt vissa från skatteplikt särskilt undantagna varor och tjänster. Även den
som i yrkesmäs-

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 33 40

sig
verksamhet omsätter motsvarande varor och tjänster genom export är
skattskyldig.

Skattskyldighet inträder enligt huvudregehi i 4 §
första stycket när vederlag mflyter kontant eller i form av varor eller på
annat sätt kommer den skattskyldige till godo eller när uttag sker. Enligt
andra stycket av samma paragraf kan länsstyrelsen efter ansökan besluta att
skattskyldig vid redovisning för mervärdeskatt skall räkna in uppkomna fordringar
i omsättningen. Huvudregeln kallas kontantmetoden och supplementärregeln
faktureringsmetoden.

Enligt 6 § föreligger mte redovisningsskyldighet
för kalenderår under vilket den skattepUktiga omsättningen inte överstiger 10
000 kr. När särskilda skäl föreligger kan länsstyrelsen dock medge att
skattskyldig t. v. skall vara redovisningsskyldig, trots att den skattepUktiga
omsättningen är mindre än 10 000 kr.

Vid redovisning av skatt skall enUgt 15 § vederlag
hänföras till den redovisningsperiod under vilken vederlaget har erhållits. Har
beslut enligt 4 § andra stycket meddelats hänförs till redovisningsperiod
kontanta vederlag som erhållits under perioden och fordringar som uppkommit men
ej betalats under perioden.

Enligt 17 § får skattskyldig med vissa
begränsningar vid redovisningen av skatt dra av ingående skatt som belöper på
förvärv eller införsel för verksamhet som medför skattskyldighet. Rätt till
avdrag föreligger för den redovisningsperiod under vUken betalning har
eriagts. Har länsstyrelsen efter ansökan beslutat att skattskyldig skall
inräkna uppkomna fordringar i den skattepUktiga omsättningen uppkonuner
avdragsrätt för ingående skatt när betalning har eriagts eller när skuld
dess-föriiman uppkommit.

De angivna bestämmelsema innebär bl. a. att
skattskyldighet och redovisningsskyldighet inträder under en och samraa
redovisningsperiod.

Av de f. n. ca 390 000 registrerade skattskyldiga
tiUämpar ca 90 % kontantraetoden och 10 % faktureringsraetoden. Sistnäranda
metod tUl-lämpas i första hand av de större företagen.

Dåvarande riksskattenämnden (RSN) har utfärdat
anvisningar om skattskyldighetens inträde vid de båda redovisningsmetoderna
(RSN II 1970: 49.7). RSN har därvid uttalat att
skattskyldig som tillämpar kontantmetoden skaU tUl beskattning ta upp
kontantbelopp eller i förekommande fall varor (motsvarande), som eriäggs eller
lämnas i förskott eller a conto för beställd skattepliktig vara, byggnad eller
tjänst, när de tas emot av honom eller på annat sätt kommer honom till godo.
Vid tillämpning av faktureringsmetoden skall skattskyldig utöver vad sora
influtit vid kontantförsäljning mräkna uppkomna, utestående fordringar i den
skattepliktiga omsättningen. Fordran bör enligt RSN anses ha uppkorarait när
vara har levererats eller tiänst tillhandahållits. Fordran verifieras normalt
med faktura eller motsvarande handling och

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 33 41

redovisas
ofta i räkenskaperna per den dag den uppkommit. Har faktura skrivits ul vid en
senare lidpunkt än den då leverans skett men i räkenskaperna redovisats under
den redovisningsperiod leveransen skett, bör enligt anvisningarna
fakturabeloppet inräknas i den skattepliktiga omsättningen för denna period
och skatt redovisas enligt den för perioden gällande skattesatsen.

RSN betonar också att anvisningarna bör särskUt
beaktas vid ändringar i ML, exempelvis vid skattesatsändring. Vidare framhålls
att mottagande av förskott eller a conto-belopp inte medför att
skattskyldighet inträder vid redovisning enligt faktureringsmetoden.

Härutöver har RSN eller RSV meddelat ett flertal
anvisningar om tidpunkten för skattskyldighetens inträde vid tillämpning av
kontantmetoden. Utredningen redovisar bl. a. anvisningar angående växeltransaktioner
(RSN II 1969: 21.5), överiåtelse av varufordran ra. m. (RSN
II 1969: 135.19), revers som köpeskilling vid
försäljning av skattepliktig byggnad (RSV II 1971:
7.1) och betalning via postanvisning, post- eller bankgiro (RSV II 1971:
2.2).

Vidare
har RSV i anvisningar behandlat tillämpningen av faktureringsmetoden i fråga
om tjänsteprestationer med utsträckning i tiden och för vilka betalning ofta
sker genom förskott eUer a conto-Iikvider. Hänmder faller bl. a. byggnads- och
anläggningsentreprenader med ofta långa upparbetningstider. Som allmän princip
beträffande sådana arbeten har RSN uttalat (RSN II 1970:
56.8) att skattskyldighet får anses inträda då fordran för utförda och
slutbesiktigade entreprenadarbeten preciseras i utställd slutfaktura.
Utredningen återger dessutom den förtydligande anvisning sora RSN har meddelat
inför vidtagen skattesatshöjning den 1 januari 1971 (RSN H 1970: 100.7). Av
detta uttalande framgår att vid större entreprenader som omfattar exempelvis
flera bostadshus skattskyldighet skall anses inträda när färdigställd byggnad
har slutbesiktigats.

Utredningen återger gällande bestämmelser i vissa
andra länder samt de förslag som lämnades i förarbetena tUl det numera antagna
sjätte direktivet för harmonisering av mervärdeskattelagstiftningen inom den
europeiska gemenskapen (EG). Jag hänvisar i denna del tUl utredmngens
betänkande (s. 11 ff). Jag vill här endast sammanfattningsvis framhålla att
EG-direktiven går ut på att skattskyldighet i princip skall anses inträda när
leverans sker. Om betalning helt eller delvis sker före avslutad leverans eller
innan faktura har ställts ut inträder skattskyldigheten vid
betalningstillfället.

Utredningen anför att förekomsten av två
redovisningsmetoder ger upphov tiU vissa kompUkationer och
tiUämpningssvårigheter och därtill diskutabla beskattuingseffekter. Vissa
olägenheter har uppkonmiit bl. a. vid ändring av skattesatsen, vid överlåtelse
av verksamhet och vid konkurs.

Skattskyldig
som tiUämpar kontantmetoden skall vid ändring av

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 33 42

skattesatsen
i princip redovisa skatt enUgt den nya skattesatsen även för tillhandahållanden
av skattepliktiga varor och tjänster sora har gjorts före skattesatsändringen,
om betalning erhålls eller varufordran diskonteras efter ändringen.
Förhållandet omöjliggör, konstaterar utredningen, att det slutliga priset för
varan, byggnaden eUer tjänsten kan faststäUas innan full betalning har eriagts.
Denna retroaktiva effekt av en skattesatsändring kan dock undanröjas genom
särskilda övergångsbestämmelser.

Det är vanUgt inom jordbruket och skogsbruket samt
inom t. ex. åkeribranschen att leveranser och andra prestationer regleras genom
avräkning i efterhand. Avräkningsbesked eller motsvarande handlingar upprättas
därvid av köparen i efterhand. Vid skattesatsändring måste därför köparen
infordra en annars överflödig uppgift om varje leverantörs redovisningsmetod.
Det är, framhåUer utredningen, föga tUI-fredsstäUande att avräkningsförfarandet
skattskyldiga emeUan i detta fall kompliceras och belastas med extra kostnader
särskilt sora leverantörens utgående skatt så gott sorn undantagslöst utgör
avdragsgUl ingående skatt för köparen.

Skattskyldig som tillämpar kontantmetoden och
säljer varor mot postförskott eller efterkrav skaU redovisa skatt efter den
skattesats som gäller den dag då köparen löser :försändelsen. Inträffar en
skattehöjning mellan den dag då försändelsen har avsänts och den dag då den
löses torde säljaren endast i undantagsfall kunna få kostnadstäckning för den
höjda skatt som han har att redovisa. I den motsatta situationen, dvs. vid
skattesänkning, föreligger risk för att kimderna inte gottskrivs skattesänkningen.

För skattskyldig, som har ett stort antal
utestående varufordringar tUl förhåUandevis små belopp, kan efterfakturering på
grund av en skattesatshöj ning dra med sig större kostnader än den
tUlkomraande skatt som skaU utkrävas och redovisas.

Förekomsten av två redovisningsmetoder har i många
fall skapat konfUkt meUan säljare och köpare, särskUt om köparen inte är skattskyldig.
Avbetalningskontrakt iimehåUer regelmässigt en klausul ora rätt för säljaren
att ta ut kostnadstäckning för eventueU skattehöjning. En sådan åtgärd kan vara
berättigad endast om säljaren tUlärapar kontantraetoden och då endast om han
inte har diskonterat eller överlåtit avbetalningskontraktet före
skattehöjningen och därigenom erhållit kontant Ukvid.

Vid höjningen av skatten den 1 juni 1977 från 15 %
tiU 17,1 % föreskrevs att den höjda skattesatsen i princip skulle gälla för
leveranser och motsvarande fr. o. m. den 1 juni 1977. Därmed undanröjdes retroaktiva
verkningar av höjningen. Vidare föreskrevs i fråga om försäljning mot
efterkrav, att skatt skuUe utgå enligt den skattesats sora gällde när varan
avsändes.

I
fråga om överlåtelse av verksamhet gäller enligt 3 § tredje stycket

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 33 43

att
den som övertar skattskyldigs verksamhet eller del därav är skattskyldig för
affärshändelser som inträffar efter övertagandet, i den mån skattskyldighet ej
inträtt för den tidigare ägaren.

På
grund av denna bestänrunelse är den som övertar rörelse skattskyldig för bl.
a. inkassering av övertagna varufordringar om överlåtaren tiUämpat
kontantraetoden. Den som har för avsikt att överta verksamhet måste därför
undersöka inte bara värdet av utestående fordringar utan även kvaUteten på
gjorda skatteberäkningar om fordringen avser ett skattepliktigt
tillhandahållande.

Det
finns vissa fall där även faktureringsmetoden ger mindre önskvärda
beskattningseffekter vid överlåtelse av rörelse. Problemet hänger samman med
tolknuigen av begreppet fordran i 4 § andra stycket. Enligt RSV:s anvisningar
avses därmed fordran enligt räkenskapsenUga gmnder. Detta innebär att någon
fordran i ML:s mening inte anses föreligga förrän vara har levererats eller
avtalad tjänst utförts. Uppburna förskott och betalningar a conto skall därför
inte inräknas i omsättningen. Om skattesatsen höjs efter överlåtelsen skall
den nye innehavaren av rörelsen redovisa höjd mervärdeskatt på hela det
fakturerade vederlaget även om del därav har uppburits i förskott av den
föregående ägaren.

Vid konkurs hos skattskyldig, sora tiUämpar
faktureringsmetoden och som vid konkursutbrottet har pågående arbeten eller
bestäUd vara under tillverkning, inträder enligt 3 § tredje stycket
skattskyldighet för konkursboet i och med att boet preciserar sin fordran för
arbete sora gäldenären har utfört. Gäldenären kan ha uppburit betalning i
förskott, helt eller delvis, för vad han har utfört. Konkursboets skyldighet
att erlägga skatt begränsas inte av att gäldenären har uppburit betalningen i
förskott eller a conto. Av vad som inflyter till konkursboet och av dess övriga
tillgångar skall hela skatten på prestationen erläggas. Detta kan komma att
kränka övriga borgenärers rätt tUl betalning för fordringar i boet. Regeringen
har för sådana fall, med stöd av dispensregeln i 76 §, medgivit nedsättning av
skatten i sådan utsträckning att den skall motsvara vad staten skulle ha fått i
utdelning i konkursen om konkursgäldenären hade varit skyldig att betala skatt
på förskotten men inte fullgjort denna skyldighet.

Inom byggnads- eUer anläggningsbranschen har,
framhåller utredningen, större företag i regel valt faktureringsmetoden. Denna
erbjuder omedelbart avdrag för ingående skatt på aUa förvärv som entreprenören
gör. Skatt behöver dock inte tas ut av beställaren och redovisas förrän i
samband med den slutliga ekonomiska uppgörelsen, dvs. då entreprenören efter
slutbesiktning preciserar sin fordran i slutfakturan.

Vid större entreprenader kompliceras
beskattningssituationen av att arbetena ofta färdigställs och tas i bruk av
beställaren i etapper. Om och i vad mån sådana etapper ger upphov till
räkenskapsenlig fordran

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 33 44

på
beställaren kan många gånger vara svårt att avgöra. Någon fordran bokförs
vanligen inle förrän i samband med resultatsberäkningen.

Vid totalentreprenad svarar entreprenören för hela
produktionen från projekteringen fram till dess objektet är fullt färdigstäUt
och inflyttningsklart. Entreprenör som tUIämpar faktureringsmetoden har omedelbar
avdragsrätt för skatt sora belöper på förvärv för objektet. Kostnadstäckning
för mervärdeskatt behöver han dock inte ta ut av beställaren förrän i samband
med slutfaktureringen. Först då inträder skyldigheten för entreprenören att
redovisa utgående skatt.

Vid delad upphandling är förhållandet etl annat.
Anlitade delentreprenörer slutfakturerar sina arbeten vartefter de
färdigstäUs. I motsats tiU totalentreprenaden beskattas alltså den delade
upphandUngen successivt under hela produktionstiden.

Samma effekter uppkommer om någon som inle är
skattskyldig, exempelvis kommun, står i valet mellan att utföra ett arbete i
egen regi eUer genom entreprenadupphandling. Egenregiproduktionen beskattas successivt
genom den avskurna avdragsrätten för gjorda förvärv medan däremot
entreprenadupphandlade arbeten beskattas först när de har färdigställts.

Rätten tUl avdrag för ingående skatt på förvärv för
skattskyldigs verksamhet undanröjer kumulativa skatteeffekter och möjUggör
full skattefrihet för exporten. Bestämmelserna om avdragsrätt fiims intagna i
17 och 18 §§ med tiUhörande anvisningar. Avdragsrätten är i princip generell
och omedelbar utan uppdelning i tiden.

Tidpunkten för avdragsrätt i skatteredovisningen
bestäms av och följer den redovisningsmetod som den skattskyldige har att
tillämpa. Detta innebär att skattskyldig som tillämpar kontantmetoden får göra
avdrag i redovisningen för den period under vUken betalningen har er-lagts. För
skattskyldig som tUlämpar faktureringsraetoden får avdrag ske i redovisningen
för den period, då betalning har eriagts eller skuld dessförinnan uppkorarait,
dvs. i praktiken redan när inköpsfakturan raottagits.

Vid kontantförsäljningar föreligger i princip
samstämmighet mellan säljarens redovisningsskyldighet för utgående skatt och
köparens avdragsrätt för ingående skatt oavsett redovisningsmetod. Här bortses
från att det kan bli viss förskjutning i tiden, om olika långa redovisningsperioder
tiUärapas av de båda parterna.

Även vid kreditförsäljningar föreligger sådan
samstämmighet om båda parter tiUämpar faktureringsmetoden för sin
skatteredovisning. Annorlunda ställer det sig emellertid vid
kreditförsäljningar mellan parter som tiUämpar olika redovisningsmetoder.
TUlämpar säljaren faktureringsmetoden och köparen kontantmetoden inträder i
normalfallet avdragsrätt för köparen vid senare tidpunkt än skattskyldigheten
för säljaren.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 33 45

Faktureringsmetoden erbjuder därmed i vad avser
avdragsrätten likvidi-tetsmässiga fördelar för de skattskyldiga.

När säljaren tUlämpar
kontantmetoden och köparen faktureringsmetoden åtnjuter köparen avdragsrätt
innan säljaren är skyldig att redovisa skatt till staten.

Även då båda parter tUlämpar
kontantmetoden kan bristande samstämmighet föreligga mellan
redovisningsskyldighet och avdragsrätt. Om nämligen säljaren diskonterar
vamväxel eller överlåter varufordringar inträder skattskyldighet omedelbart
för honom. Köparen får dock avdragsrätt först när betalning eriäggs av honom.

För att komma tUl rätta med de
påtalade problemen anser utredningen att det absoluta sambandet meUan
skattskyldighetens inträde och redovisningsskyldighetens inträde bör brytas.
Tidpunkten för skattskyldighetens inträde bör bestämmas så att en likformig beskattning
av den slutiiga konsumtionen uppnås. Därför föreslår utredningen att skattskyldighetens
inträde direkt knyts till tUIhandahåUandet av skattepliktigt objekt. Med
tiUhandahåUande av vara bör i första hand avses att varan civilrättsligt har
levererats tUl köpare. Av praktiska skäl bör man dock kuima anse vara som
levererad t. ex. om den har avsänts till köparen, även om den inte därigenom
civUrättsligt har levererats.

Denna princip bör enligt
utredningen kompletteras med att skattskyldighet skall inträda i fråga ora
uppburen förskottsbetalning för beställd vara eller tjänst. Är parterna överens
ora att i förskott ta de ekonomiska konsekvenserna av ett träffat avtal om en
senare leverans finns det inte anledning att helt uppskjuta beskattningen till
leveranstillfället. För-skottsUkvid eller utställd faktura raed krav på sådan
likvid bör därför utlösa en i princip omedelbar skattskyldighet.

I fråga om tjänst med utsträckning
i tiden framhåller utredningen att skattskyldigheten redan enligt gällande bestämmelser
inträder successivt vartefter tjänsten tillhandahålls.

Förslaget beträffande tidpunkten
för skattskyldighetens inträde ger likformighet i beskattningen rent
beloppsmässigt. I detta hänseende tUl-godoser förslaget kravet på neutralitet i
beskattningen i såväl konsumtions- som konkurrenshänseende. Kvar står
emellertid den väsentliga frågan om tidpunkten för redovisningsskyldighetens
inträde.

Utredningen anser att reglerna för
skatteredovisningen i princip bör vara så utformade att redovisningsskyldighet
skall föreligga för alla affärshändelser för vUka skattskyldigheten inträtt
under redovisningsperioden. Förslaget om tidpunkten för skattskyldighetens
inträde innebär att den skattepUktiga omsättningen utgörs av värdet av gjorda
leveranser och tillhandahållanden under en period. Detta förslag är i princip
inte förenligt med en skatteredovisning enligt nuvarande konlantmetod, som
bestämmer den skattepliktiga omsättningen till summan av vederlag för

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 33 46

kredit-
och kontantförsäljningar samt rena förskottsbetalningar under perioden.
Redovisningen bör ske enligt en metod som fångar upp alla transaktioner för
vilka skattskyldighet och avdragsrätt har inträtt under perioden. Avsteg
härifrån bör medges endast av särskilda praktiska skäl.

Vid transaktioner meUan skattskyldiga bör i princip
gälla att säljarens redovisningsskyldighet och köparens avdragsrätt är
samtidiga inom ramen för det gäUande deklaratioiisförfarandet. Detta resultat
uppnås f. n. inte alltid när säljare och köpare tUlämpar olika
redovisningsmetoder. Utredningen anser det otilKredsstäUande att utnyttjad
avdragsrätt för ingående skatt först långt senare motsvaras av redovisad
utgående skatt för samma transaktion och att, i motsatt fall,
redovisningsskyldighet inträder för säljare innan köparen kan utnyttja sin
rätt tiU avdrag för ingående skatt.

Utredningen anser därför att nuvarande ordning med
två redovisningsmetoder bör utmönstras ur raervärdeskattesystemet och ersättas
med en redovisningsmetod. Deima bör obligatoriskt gälla för samtliga
skattskyldiga. Den bör knyta an tUl bokföringen av skattepUktiga tillhandahållanden
i överensstämmelse med den nu tillämpade fakturerings-metoden. Utredningen har
närmare undersökt konsekvenserna av en sådan ändring av redovisningsförfarandet
med särskild uppmärksamhet på de likviditetsmässiga och de redovisningstekniska
förhållandena.

En allmän uppfattning synes vara att
kontantraetoden inte negativt påverkar de skattskyldigas Ukviditet.
Faktureringsraetoden medför däremot en likviditetspåfrestning, om kunderna
läranas längre kredit än vad den skattskyldige själv erhåller på sina inköp för
verksamheten.

Skatt skall f. n. redovisas inom 35 dagar från utgången
av den redovisningsperiod som skatten avser. Alla skattskyldiga har därför,
efter det att skattskyldighet har inträtt, betalningsanstånd om i genomsnitt 35
dagar + halva redovisningsperioden, dvs. 65 dagar vid redovisningsperiod om
två månader. ÄUmänt sett innebär detta att någon egentlig likviditetspåfrestning
för skattskyldig, som redovisar skatt enligt faktureringsmetoden, inte
uppkommer raed mindre kunderna lämnas kredit som överstiger i genomsnitt 65
dagar.

Övergång från konlantmetod tiU faktureringsmetod
medför en ökad likviditetspåfrestning till den del fordran uppkommer under en
redovisningsperiod och likvid för fordringen inflyter först under en följande
redovisningsperiod och en minskad likviditetspåfrestning i den mån skuld
uppkommer under en ticUgare redovisningsperiod än den under vUken betalning
eriäggs.

Huvudparten av de skattskyldiga detaljisterna
tiUämpar nu kontantmetoden. Vid övergång tUl faktureringsmetoden erbjuds dessa
en omedelbar avdragsrätt. Detta leder enUgt utredningen i sig självt till en
Uk-viditetsförbättring för dessa skattskyldiga. Denna effekt förstärks om
försäljningen dessutom i huvudsak sker mot kontant betalning.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 33 47

Utredningen framhåller vidare att öppen kredit från
säljare till privatpersoner numera inte är särskilt vanlig. Inom
dagligvaruhandeln dominerar kontantförsäljningama helt. Kapitalvaruhandeln
sker numera till stor del i form av avbetalningshandel och i allt större
omfattning genom medverkan av finansieringsinstitut, sora beviljar köparen lån
eller kredit. Dessa transaktioner blir då för säljaren att järaställa raed
kontanta transaktioner. Enligt utredningen kan därför en övergång från
kontanlraetod till faktureringsraetod knappast få någon betydelse vad gäller
skatteeffekten för de slutliga konsuraenterna annat än vid avbetalningsköp.
Utredningen framför emellertid även ett förslag som innebär viss skatte-Undring
i dessa fall. Jag återkommer härtUl i det följande.

Utländska
raervärdeskattesystera bygger genomgående på faktureringsmetoden som
redovisningsform. I några länder ges det möjlighet för de mindre företagen att
i vissa fall redovisa utgående skatt enUgt kontanlraetod. Detta är dock inte
fallet med den danska mervärdeskatten, som är konstruerad utifrån en strikt
tiUärapad faktureringsraetod. Ett förslag som väcktes i Danmark om att man
efter svensk förebild borde tillåta en skatteredovisning enligt kontantmässiga
principer har inte genomförts.

Vid
försäljningar enligt lagen om avbetalningsköp har säljaren ägar-förbehåll i den
sålda varan. Vid bristande betalning kan han återta denna från köparen. Har
skatt redovisats för den ursprungliga försäljningen har säljaren rätt att
minska sin utgående skatt raed belopp som belöper på den återtagna varans
värde. Skattskyldig köpare skall då återföra tidigare åtnjutet avdrag för
ingående skatt med motsvarande belopp. EnUgt utredningen kan det aUmänna i
dessa fall förorsakas avsevärda förluster. Bestämmelserna har också inbjudit
till missbruk.

Utredningen
behandlar avbetalningsköpen i samband med leasing och annan uthyrning. Sådan
uthyrning står i många fall avbetalningsköp nära, särskilt i de fall
hyresmannen vid viss tidpunkt kan, autoraatiskt eller efter eget val, överta
äganderätten till varan. Det är enligt utredningen i dessa fall knappast
möjligt att i praktiken upprätthålla en klar distinktion mellan vad som skall
räknas som köpeavtal och vad som utgör en skattepliktig uthymingsprestation med
utsträckning i tiden.

Enligt
det senaste EG-direktivet betraktas hyres- och avbetalningsköpen som
varuleveranser för vilka redovisningsskyldigheten omedelbart skall inträda vid
leveranstillfället. En principiellt viktig skillnad föreligger dock i fråga om
avdragsrätten i det svenska och det beslutade EG-systerael. Ora köparen
tiUämpar faktureringsmetoden inträder i det svenska systemet en full och
omedelbar avdragsrätt så snart skuld har uppkommh för ett gjort förvärv även
ora detta avser anläggningstillgångar. I EG-systeraet skall avdrag för skatt
sora utgått vid förvärv av sådana tillgångar i vissa fall periodiseras med
hänsyn till tillgångens

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 33 48

ekonomiska
livslängd. En sådan syn på avdragsrätten skulle, enligt utredningens
uppfattning, i hög grad komplicera det svenska systemet.

Utredningen föreslår därför i syfte att undvika
förluster för staten och samtidigt förhindra missbruk att säljarens
redovisningsskyldighet skall inträda i takt med avbetalningarna. Redovisningsskyldigheten
kom-raer då att omfatta de betalningar som uppbärs under varje redovisningsperiod
eller för vUka rätt till betalning uppkommit under perioden. Köparens
avdragsrätt kommer att omfatta belopp för vilka redovisningsskyldighet inträtt
för säljaren under varje redovisningsperiod.

1 fråga om tjänst med utsträckning i tiden bör,
enligt utredningen, redovisningsskyldighet inträda när affärshändelsen enligt
god redovisningssed bokförs eller borde ha bokförts.

Förslaget beträffande avbetalningshandeln innebär
enUgt utredningen en oförändrad likviditetssituation för skattskyldig som nu
tillämpar kontantmetoden och en likviditetsmässig förbättring om
faktureringsmetoden tillämpas.

I utländska mervärdeskattesystem förekommer att
kontanlraetod får tUlämpas för den utgående skatten vid transaktioner med ej
skaltskyldig kund, dvs. raed konsument. En dominerande del av konsumentköpen
sker dock kontant eller på sätt som i skattehänseende ger motsvarande effekt.
Med hänsyn härtUI och till förslaget beträffande avbetalningshandeln anser
utredningen att någon motsvarande bestämmelse inte behövs i det svenska
mervärdeskattesystemet.

Ett av utredningens förslag, som behandlas i det
följande, innebär att skattskyldiga med en skattepliktig årsomsättning upp till
200 000 kr. skall kunna medges skatteredovisning för helt räkenskapsår.
Förslaget innebär vissa likviditetsmässiga fördelar för de ca 260 000
skattskyldiga som berörs av förslaget.

Utredningen konstaterar dock att en övergång från
kontanlraetod till faktureringsmetod under i övrigt oförändrade bestämraelser
för skatteredovisningen medför en likviditetsåtslramning för vissa
skattskyldiga. Denna omständighet har dock enligt utredningen inte sådan tyngd
att den utgör något avgörande hinder för en i princip generell tillämpning av
faktureringsmetoden för mervärdeskatteredovisningen. Utredningen koraraer
därför till slutsatsen att en generell regel om redovisning enligt
faktureringsraetoden bör införas. En sådan ändring av gällande system bör dock
förenas med åtgärder som i möjlig mån undanröjer likviditetsmässiga
åtstramningseffekter. Detta kan enligt utredningen åstadkommas genom en
förlängning av inbetalningsfristen. Utredningen föreslår att länsstyrelsen
bemyndigas att i här avsedda fall medge anstånd med skatteredovisningen lill
den 25 i andra månaden efter utgången av den redovisningsperiod som
deklarationen avser. Sådant anstånd bör, enligt utredningen, gäUa tills vidare
och omprövas vid utgången av räkenskapsåret.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 33 49

Utredningen övergår därefter till att behandla de
redovisningstekniska aspekterna på en i princip obligatorisk faktureringsmetod.
Utredningen påpekar därvid inledningsvis att kontantmetoden allmänt tillämpas
inom den enskilda detaljhandeln och att det har frarahålUts att
fakturerings-metoden skulle kunna orsaka bokföringstekniska svårigheter.

Genom tillkomsten av den nya bokföringslagen (1976:
125), BFL, föreligger numera bokföringsskyldighet för praktiskt taget all
verksamhet som medför skattskyldighet till mervärdeskatt utom sådan som hör
till inkomstiaget jordbruk enhgt kommunalskattelagen (1928: 370), KL.

För
inkomst av jordbruksfastighet föreligger skyldighet att föra räkenskaper
enligt jordbruksbokföringslagen (1951:793). Inkomst av denna förvärvskälla
skall numera i princip till skiUnad mot vad som tidigare har gäUt taxeras
enligt bokföringsmässiga grunder. Endast de allra minsta jordbruken med en
årsomsättning understigande f. n. 35 000 kr. är undantagna härifrån. Genom den
utvidgade skyldigheten att föra räkenskaper har det, enUgt utredningen,
skapats helt andra förutsättningar för en allmän tillämpning av
räkenskapsenlig redovisning av mervärdeskatt.

Vid
tillkomsten av den nya BFL ägnades stor uppmärksamhet åt det i förarbetena
ställda generella kravet på en löpande bokföring av uppkomna fordringar och
skulder. Det framhölls att de raindre företagen i regel inte bokförde dessa
löpande. Obetalda fakturor förvarades i pärmar. Bokföring skedde först vid
betalningstiUfället och de obetalda fakturorna togs in i räkenskaperna först
vid bokslutet. Det uppgavs vidare att den bokföringsskyldige mycket ofta
uppdrog åt bokföringsbyrå eUer annan att sköta bokföringen. Man kunde då inte
gärna avhända sig de obetalda fakturorna. Vid den slutUga utformningen av BFL
beaktade man dessa förhållanden och godtog dock med klar begränsning den s. k.
renodlade pärmmetoden.

Bokföringsnämnden
har meddelat anvisningar av innebörd att den renodlade pärmmetoden är genereUt
tiUämpUg för alla näringsidkare med en årsomsättning inte överstigande 200 000
kr. Härutöver får enligt nämnden den renodlade pärmmetoden begagnas även i
andra verksamheter där beloppen enligt obetalda fakturor inte uppgår till avsevärda
belopp och där antalet fakturor är begränsat. Detta uttalande tar närmast sikte
på bokföringen av omsättningstillgångar. Växeltransaktioner, avbetalningsköp
och stora fordringar och skulder bör bokföras omedelbart även om pärmmetoden i
övrigt tiUämpas.

Utredningen
anser att man även i mervärdeskattehänseende inom ramen för en räkenskapsenlig
redovisning kan ge avkall på skatteredovisning för transaktioner beträffande
vUka fakturorna ej bokförs under löpande år. Man bör för dessa mindre företag
och även, i den mån bokföringsnämndens anvisningar tillåter det, för andra
företag med ett

4
Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 33

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 33 50

mindre
antal fakturor kunna godta den i princip kontantmässiga bokföringen under
löpande år.

TiUämpningen av den renodlade pärmmetoden innebär
att uppkomna fordringar och skulder inte bokförs löpande. I stället bokförs
betalning då den eriäggs. Vid räkenskapsårets utgång skall dock då utestående
fordringar och skulder bokföras. En strikt anpassning av
raervärdeskalte-redovisningen till bokföringen innebär att skatteredovisningen
för den sista redovisningsperioden för året skall omfatta även utgående skatt
på utestående fordringar och ingående skatt på utestående skulder.

Utredningen anför att värdet av en anknytning av
mervärdeskatleredovisningen tiU bokföringen måste tUlmätas avgörande betydelse
och föreslår att bestämmelserna utformas i enUghet härmed. Av väsentlig
betydelse för en sådan ordning är att deklarationsförfarandet för mervärdeskatten
även samordnas med deklarationsskyldigheten för inkomsttaxeringen. Utredningen
föreslår därför att redovisningsperioderna anpassas till räkenskapsåret och
vidare alt skattskyldiga med en skattepliktig årsomsättning upp till 200 000
kr. får redovisa mervärdeskatten för helt räkenskapsår inom samma tid som
gäller för självdeklarationens avlämnande. Dessa förslag behandlas närmare i
det följande.

Utredningen har även övervägt frågan om att avstå
från kravet på en redovisning av utgående skatt på fordringar och av
avdragsgill ingående skatt på skulder vid räkenskapsårets utgång för
skattskyldiga med rätt att tUlämpa den renodlade pärrametoden för sin
bokföring. Detta skulle betyda, att dessa skattskyldiga även i fortsättningen
skulle medges redovisning enligt nuvarande konlantmetod.

Ett sådant avsteg från en strikt tiUämpning av en
räkenskapsenlig skatteredovisning inger enligt utredningen knappast några
större betänkligheter, om det begränsas lill skattskyldiga med en
årsomsättning upp till 200 000 kr. och med rätt tiU årsredovisning. Den
renodlade pärmmetoden kan emellertid tillämpas även för skattskyldiga med
betydligt större omsättning och det finns f. n., framhåller utredningen, inga
entydiga regler sora ger klart besked ora vUka företag som har rätt till denna
enklare bokföringsmetod. En strikt räkenskapsenlig redovisning av
mervärdeskatt, sora omfattar även fordringar och skulder vid räkenskapsårets
utgång, ställer dessutom inte några krav på bokföringen utöver vad som måste
iakttas för fullgörandet av deklarationsskyldigheten för inkomsttaxeringen. Det
bör inte heller vara förenat med några större svårigheter att i den löpande
kontanlbokföringen hålla reda på det fåtal fakturor som hänför sig till ett
tidigare räkenskapsår och som redan har skalteredovisats i samband raed ett
tidigare bokslut.

Vidare gäller att ett sådant asteg från
räkenskapsenlig skatteredovisning, i motsats till vad sora följer av en strikt
sådan redovisning, innebär alt man inte undanröjer tidigare berörda problem som
nu kan upp-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 33 51

komma
vid överlåtelse av rörelse. Vidare kvarstår det besvärande problemet med
skattskyldighet i samband med inträffad konkurs.

Utredningen
framhåller också alt skattskyldig som tillämpar den renodlade pärmmetoden i
sin bokföring och som skall redovisa skatt för kortare period än räkenskapsår,
exempelvis den vanliga tvåmånadersperioden, inte kan ur räkenskaperna direkt
ta fram den skatt som skall redovisas enbart genom att summera kontona för ut-
och ingående mervärdeskatt. Dessa konton kan nämligen innehålla skatt som
finns upptagen på faktura från ett tidigare räkenskapsår, men för vilken
betalning har influtit eller eriagts under perioden. Det har gjorts gällande
att de för skatleredovisningen nödvändiga justeringarna skulle kunna vålla
tillämpningssvårigheter för vissa skattskyldiga.

Utredningen
anser sig inte kunna helt avfärda de invändningar som har gjorts, men anser
farhågorna överdrivna. Utredningen framhåller att dess förslag endast kräver
att skattskyldig, som använder den renodlade pärrametoden, i sin
skatteredovisning skaU beakta utestående kundfordringar och leverantörsskulder
per räkenskapsårets sista dag och därefter tillse att dessa fakturor inte på
nytt tas raed i skalteredovisningen när betalningen bokförs. I det fall
antalet ej bokförda fakturor är så stort att fordringarna och skulderna blir
svåröverskådliga skall enligt bokföringsnämndens anvisningar upprättas och
föras särskilda förteckningar över fordringarna och skulderna. När så är erforderligt
bör förteckningarna också huvudbokföras. Den renodlade pärmmetoden får dock
tillämpas generellt av alla näringsidkare vars årsomsättning uppgår till högst
200 000 kr.

Utredningen förordar därför en strikt
räkenskapsenlig mervärdeskatteredovisning för samtliga skattskyldiga. En av
experterna i utredningen anser dock att en kontantmässig redovisning utan
någon årlig avstämning bör kunna tillämpas för skattskyldiga som har rätt att
bokföra enligt pärmmetoden.

Utredningens förslag kräver en författningsmässig
reglering av redovisningsskyldighetens inträde. Utredningen föreslår att
bestämmelser härom tas in i en ny 5 a §. Däri anges att redovisningsskyldighet
inträder när skattskyldighet inträder enhgt 4 §. Är den skattskyldige
bokförings-skyldig enligt BFL eller jordbruksbokföringslagen bör dock
redovisningsskyldigheten inträda när affärshändelse, som medför
skattskyldighet, bokförs eller borde ha bokförts enligt god redovisningssed.
Härigenom uppnås en anpassning till bokföringsbestämraelserna. Detta är av
stort praktiskt värde. Den som inte är skyldig enligt BFL att bokföra en affärshändelse,
t. ex. en kundfordran, förrän vid räkenskapsårets utgång har rätt att vänta med
redovisningen av mervärdeskatt till dess fordringen bokförs. Det bör dock
anmärkas att fordringens betalande alltid är en

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 33 52

affärshändelse som skall bokföras. Även förslaget
beträffande avbetalningsköpen bör regleras i 5 a §. Vidare blir bestämmelserna
i 3 § tredje stycket överflödiga om berörda förslag genomförs och bör slopas.

Enligt utredningen bör dessutom i
17 § anges att rätt till avdrag för ingående skatt föreligger för den
redovisningsperiod då förvärvet eller införseln enligt god redovisningssed har
bokförts eller borde ha bokförts. Avdrag för skatt på förskotts- eller a
conto-likvid får göras under den redovisningsperiod då faktura eller
motsvarande handling med uppgift ora skattens belopp har mottagits.

2.2 Redovisningsperioderna, m. in.

Enligt 22 § skaU skattskyldig som
inte är undantagen från redovisningsskyldighet lämna deklaration för
mervärdeskatt för varje redovisningsperiod under vilken skattepliktig
verksamhet har bedrivits. Redovisningsperioderna omfattar två kalendermånader
och utgör januari och februari, mars och aprU, maj och juni, juli och augusti,
september och oktober samt november och december.

Kan det antas att ingående skatt
för viss skattskyldig regelmässigt kommer att överstiga utgående skatt med
minst 1 000 kr. varje månad kan länsstyrelsen besluta atl
redovisningsperioderna skall utgöra kalendermånad. När särskilda skäl
föreligger kan länsstyrelsen dessutom besluta alt redovisningsperioderna skall
vara januariapril, majaugusti och septemberdecember eller all
redovisningsperioden skall utgöra halvt eller helt kalenderår.

Deklaration skall lämnas till
länsstyrelsen i det län, där den skattskyldige är registrerad, senast den 5 i
andra månaden efter utgången av den redovisningsperiod som deklarationen avser.

Av förarbetena framgår att redovisningsperioden en
kalendermånad tillkorarait i syfte att erbjuda snabb avlyftning av
överskjutande ingående skatt för t. ex. företag raed en dominerande skattefri
export och att längre redovisningsperioder än två månader skall kunna tillämpas
för skattskyldiga med relativt låg skattepliktig omsättning.

RSV har i anvisningar uttalat att tilldelningen av
redovisningperiod bör bestämmas efter den skattepliktiga årsomsättningen enligt
följande.

Skattepliktig årsomsättning Redovisningsperiod

upp til] 30 000 kr. Helt
kalenderår

30 000 " " 60 000 " Halvt kalenderår

60 000 " " 100 000 " Fyra kalendermånader

100 000
kr. Och däröver Två kalendermånader

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 33 53

Fördelningen av de skattskyldiga på de olika
redovisningsperioderna och antalet deklarationer per år sora denna fördelning
medför framgår av följande saramanstäUning (avrundade tal, avser år 1976).

Redovisningsperiod

Antal skattskyldiga

Antal deklarationer

Helt kalenderår Halvt kalenderår Fyra kalendermånader
Två kalendermånader En kalendermånad

111 000 49 000 33 000

189 000 900

111 000

98 000

99 000

1 134 000

11000

382 900

1 453 000

Med viss reservation för uppgifternas exakthet
redovisar utredningen en beräkning av hur 1975 års mervärdeskatteuppbörd
fördelar sig på skattskyldiga med årsomsättning upp tUl 200 000 kr.

Skattepliktig

Antal skattskyldiga

Summa inbe-

årsomsättning.

tald skatt för

1000 kr.

Totalt

Därav med

1975, 1 000 kr..

inkomst av

ca

jordbr.fastighet

59

160 000

94 000

294 600

60 99

44 600

23 400

273 200

100-149

36 500

17 400

330 600

150199

28 500

10 200

278 100

269 600

145 000

1 176 500

Det genomsnittiiga skattebeloppet per skattskyldig
utgjorde avrundat 1 800 kr. i intervallet upp tUl 59 000 kr. i årsomsättning, 6
000 kr. i m-tervallet 60 00099 000 kr., 9 000 kr. i intervallet 100 000149
000 kr. och 9 800 kr. i intervallet 150 000199 000 kr. Utredningen antar att
huvudparten av de skattskyldiga med en skattepUktig årsomsättning under 200
000 kr. också har en total årsomsättning som understiger 200 000 kr. Dessa ca
270 000 skattskyldiga (ca 70 % av samtiiga) kan därför enligt utredningen
beräknas svara för endast ca 7 % av den totala tUl länsstyrelserna inbetalda
skatten för år 1975. Vidare framgår att av dessa skattskyldiga inte raindre än
ca 145 000 bedrev jordbruk eller skogsbruk. Enligt utredningen är många av
dessa småföretag inte fuUständiga jordbruk i vanlig mening. Det kan vara fråga
om ramdre skogsfastigheter, utarrenderade jordbruksfastigheter o. d. I andra
fall kan det gälla verksamhet sora endast bedrivs säsongmässigt, exempelvis
under några somraarmånader. Man torde raed säkerhet kunna utgå från att de
sraå-företag det här är fråga om säUan har sina intäkter jämnt fördelade över
året. Vad angår jord- och skogsbruk torde det ofta vara så att intäkterna
flyter in under hösten i samband med skörd och försäljningar av skog. Skattskyldig
som bedriver kiosk- eller serveringsrörelse endast sommartid torde ha merparten
av intäkterna under månaderna juli och

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 33 54

augusti
med skalteredovisning först den 5 oktober samma år även i de faU vederbörande
har tilldelats redovisningsperiod om två månader.

Utifrån dessa förhållanden anser utredningen att
ett mycket stort antal skattskyldiga utan något egentiigt men för
uppbördsresultatet bör kunna medges längre redovisningsperiod än vad sora nu
gäller. Vid utformningen av den nya BFL har man särskilt beaktat de
redovisningstekniska svårigheterna för de mindre företagen och medgett
betydande lättnader i bokföringsskyldigheten. Dessa svårigheter föreligger i
allt väsentligt också när det gäUer redovisningen av mervärdeskatt enligt
räkenskapsenUga grunder. Utredningen anser därför att skaltskyldig som så
önskar skall kunna medges årsredovisning ora den skattepliktiga årsomsättningen
i verksamheten regelmässigt uppgår till högst 200 000 kr. Redovisningsperioden
bör då omfatta helt beskattningsår och inte som nu helt kalenderår.

Utredningen menar att åtskilliga fördelar kan
vinnas med en sådan gränsdragning. De avräkningsbesked som t. ex. företagen
inom producentkooperationen lämnar sina skattskyldiga medlemraar till ledning
för bokföring och inkomstdeklaration kan direkt tjäna sora underlag för en
korrekt raervärdeskatteredovisning. Många skattskyldiga raed låg ora-sättning
anlitar sakkunnig medhjälpare för upprättande av inkomstdeklarationen. Det bör
vara en klar fördel om den skattskyldige samtidigt kan erhålla hjälp raed
mervärdeskatteredovisningen för samraa år.

Vidare
gäUer numera att skattskyldiga med årsomsättning över 35 000 kr. skall redovisa
inkomst av jordbruksfastighet efter bokföringsmässiga grunder. På grund härav
har sådan skattskyldig anstånd med att lämna självdeklarationen till den 31
mars. Utredningen anser det vara av stor betydelse från både redovisnings- och
kontrollsynpunkl att båda deklarationerna kan upprättas samtidigt.
Skattskyldig som har medgivits årsredovisning bör därför få lämna sin
deklaration för mervärdeskatt inom samma tid som gäller för
inkomstdeklarationen. Detta bör av praktiska skäl gälla inte endast för
jordbrukare utan för aUa skattskyldiga som medges årsredovisning.

Ytterligare
ett skäl för en sådan ordning anförs av utredningen. Enligt 6 § föreligger
inte redovisningsskyldighet för kalenderår under vilket den skattepliktiga
omsättnmgen ej överstiger 10 000 kr. Dessa bestämmelser har vållat tiUämpningssvårigheter.
För skattskyldig som inte är redovisnmgsskyldig utgör utgående skatt intäkt och
ingående skatt kostnad i rörelsen. Skattskyldig kan vid skatteredovisnmg som
sker innan räkenskaperna har avslutats och innan självdeklarationen upprättas
ha raissbedörat situationen. Mervärdeskatt kan ha redovisats trots atl redovisningsskyldighet
inte förelegat eUer också kan det först i saraband raed upprättandet av
mkomstdeklarationen upptäckas att redovisningsskyldighet för mervärdeskatt har
förelegat.

Utredningen
anser därför att även rent redovisnmgstekniska skäl talar

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 33 55

för att skattskyldig med låg årsomsättning bör medges
redovisningsperiod som omfattar helt räkenskapsår och att deklaration för både
mervärdeskatt och inkomsttaxering får avlämnas samtidigt. Har den skattskyldige
medgivits anstånd med avlämnandet av självdeklarationen bör anståndet gälla
även mervärdeskattedeklarationen.

En sådan ordning bör i princip undanröja
alla redovisningstekniska svårigheter av betydelse för skattskyldiga som får
årsredovisning. Den största vinsten både för skattskyldiga och myndigheter
ligger dock däri all antalet avgivna mervärdeskattedeklarationer, som år 1976
uppgick tiU 1 453 000, minskar med ca 400 000.

Utredningen är medveten om att
förslaget medför en betydligt förlängd skattekredit för många skattskyldiga.
Det kan dessutom i fråga om sådana verksamheter där den ingående skatten är
obetydlig men där den utgående skatten hänför sig tUl en skattepliktig
orasättning ora inemot 200 000 kr. vara fråga om belopp som inte är obetydUga.
Bl. a. raed hänsyn härtill anser utredningen atl skattskyldig sora raisskölt
sin skat-leredovisning eller brustit i sin skattebetalning inte bör få redovisa
skatten endast en gång ora året. Detsamma bör gälla om det av andra skäl finns
uppenbar risk för att betalningsskyldigheten inte kommer att fullgöras. I
sådana fall bör den skaltskyldige åläggas skatteredovisning enligt
huvudregeln, dvs. redovisning skall ske för perioder om två månader.

Utredningen betonar att förslaget
om tillämpning av redovisningsperiod som omfattar helt räkenskapsår är att se
som ett medgivande om undantag från huvudregeln om redovisning för period om
två månader även om detta medgivande kommer att gälla ett mycket stort antal
skattskyldiga. Det kan bland dessa finnas skattskyldiga som regelmässigt gör
betydande förvärv i början av året och de skattepliktiga försäljningarna under
senare delen. Enligt förslaget skall därför skattskyldig sora vill begagna sig
av sin avdragsrätt så tidigt sora möjligt vara berättigad att enligt
huvudregeln tillämpa redovisningsperioder om två månader.

Enligt nuvarande bestämmelser kan
skattskyldig medges redovisningsperiod som omfattar halvt kalenderår eller
fyra kalendermånader. Dessa perioder har tiUämpats för skattskyldig med så låg
årsomsättning som 60 000 resp. 100 000 kr. Eftersom sådana skattskyldiga enligt
förslaget skulle få tillärapa helårsredovisning kan dessa redovisningsperioder slopas.

För skattskyldig vars årsomsättning
överstiger 200 000 kr. men sora likväl får tUlämpa den renodlade pärmraetoden
kan, uttalar utredningen, anföras samma invändningar som har gjorts mot den
räkenskapsenUga redovisningen för småföretagen. Här gäller dock invändningarna
främst svårigheterna att få raed alla fordringar och skulder vid den skatteredovisning
som skall ske senast 35 dagar efter utgången av räkenskapsåret. Om
räkenskapsåret går till ända den 31 december skall skatteredovis-

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 33 56

ning
för perioden novemberdecember ske redan den 5 februari efterföljande år. I
flertalet faU är dock inte bokslutet upprättat förrän i nära anslutning till
sista dag för avlämnandet av deklaration för inkomsttaxeringen, dvs. den 31
mars. Skäl skulle därför kunna åberopas för att medge anstånd med
mervärdeskatteredovisningen till sista dag för inkomstdeklarationen.

Deklarationsförfarandet inrymmer en samtidig
skyldighet att både redovisa och inbetala skatt för perioden. I många fall rör
sig betalningen om avsevärda belopp. Någon förlängning av respittiden för skatteredovisningen
bör därför enligt utredningen inte komma i fråga.

De felaktigheter i mervärdeskatteredovisningen som
kan upptäckas i samband med årsbokslutet skall enligt nu gällande bestämmelser
hänföras till rätt redovisningsperiod och föranleda ändring av skatten för de
perioder som berörs. Detta har medfört praktiska problem. Utredningen föreslår
därför, som behandlas närmare i det följande, ett förenklat förfarande för
rättelse av tidigare redovisning, vUket i sak öppnar möjlighet för den
skattskyldige att i en ny deklaration för den sista redovisningsperioden under
ett beskattningsår göra ändringar av skatten för samtliga perioder under samma
år. Härigenom minskas de eventuella olägenheter som följer av att
raervärdeskatledeklarationen för den sista perioden under ett beskattningsår
skall lämnas innan inkomstdeklarationen läranas.

Enligt 49 § första stycket återbetalas skatt om den
ingående skatten överstiger den utgående med minst 1 000 kr. Den föreslagna
väsentUgt utvidgade helårsredovisnmgen skulle få tUl följd att åtskilliga
skattskyldiga skulle få vänta i ett år på återbetalning av skatt när beloppet
är raindre än 1 000 kr. Detta anser utredningen inte rimligt, utan i dessa fall
bör återbetalning alltid göras. Genom denna åtgärd kommer flertalet
skattskyldiga att omfattas av de nya bestämmelsema om återbetalning. Praktiska
skäl talar för att samma bestämmelser skall gälla även i de fall då genom ny
deklaration för den sista redovisningsperioden skatt rättas för andra perioder
under samma år. Återbetalning bör därför ske oavsett beloppets storlek. Detta
kräver att nuvarande fjärde och femte styckena i 17 § ändras.

Utredningen tar även upp en fråga om utformnmgen av
redovisningsperiod för de företag som upprättar kortperiodiska bokslut.
Avstäm-ningama i periodbokslutet görs ofta per sista veckodag. I de faU då denna
dag inte samraanfaller raed den sista dagen i redovisningsperioden krävs nu
enbart för raervärdeskattered o visningen en ny avstäraning. Utredningen
föreslår att länsstyrelsen i sådana fall bör kunna medge jämkning i periodens
längd så att direkt avstämning kan ske mot närmaste periodbokslut. Medgivande bör
kunna avse antingen förkortning eUer förlängning av viss period med ett mindre
antal dagar. Även sådan

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 33 57

deklaration
för redovisningsperioden bör dock lämnas senast vid den tidpunkt som gäller
för den ordinarie redovisningsperioden.

Bestämmelsema om redovisningsperiod och tidpunkt
för skatteredovisning finns intagna i 22 §. Utredningen föreslår att förslagen
genomförs genom ändringar av detta författningsrum.

2.3
Uttag av vara och tjiinst

EnUgt de grundläggande bestämmelserna om
skattskyldighet tiU mervärdeskatt är den skattskyldig som i yrkesmässig
verksamhet omsätter skattepliktig vara, byggnad eUer tjänst. Med omsättnmg
förstås enligt anvisningarna tUl 2 § att vara eUer byggnad säljs och att tjänst
utförs eller förmedlas (tUlhandahåUs) mot vederlag. Byte likställs med försäljning.

Sora omsättning anses vidare uttag av vara ur
skattskyldigs verksara-het för annat ändamål än försäljning. I fråga om uttag
av byggnad eller byggnadsmaterial ur byggnadsrörelse gäller särskilda bestämmelser.

Som omsättning anses dock inte uttag av maskin
eller annan vara från skattskyldigs lager av omsättningsvaror för användning
som an-läggningstUIgång eller material i den skattskyldiges skattepUktiga verksamhet.
Skälet härför är att en sådan beskattning skuUe medföra rätt tUl avdrag för
ingående skatt för den skattskyldige och därför framstå som onödig.

Även i fråga om personbilar och motorcyklar gäller
i vissa avseenden särskilda bestämraelser, vUka särskilt har uppraärksaramats
av utredningen. Jag återkommer härtUI i det följande.

Bortsett från vissa bestämmelser i fråga om
byggnadsverksamhet, som bedrivs i egen regi, innehåller ML inga bestämmelser om
beskattning av uttag av tjänst. Sådant uttag räknas därför inte som omsättning
och omfattas inte av skattskyldighet. Avdragsrätt föreligger inte för ingående
skatt på förvärv sora är att hänföra tiU uttag av en i och för sig
skattepliktig tjänst. Den beskattning som härigenom sker är normalt lägre än
en beskattning grundad på saluvärdet av tjänsten i fråga.

EnUgt 5 § och anvisningarna till 5 § skall
skattskyldig, som har flera förvärvskällor, i princip redovisa skatt för varje
förvärvskälla för sig. En förvärvskälla kan bestå av flera verksamhetsgrenar. Avdragsrätt
för ingående skatt föreUgger då för förvärv som är direkt hänförliga till
verksamhetsgren som medför skattskyldighet enUgt ML, medan förvärv för andra
verksamhetsgrenar inte grundar någon avdragsrätt. Vid gemensararaa förvärv för
de oUka verksamhetsgrenarna får avdrag enligt anvisningarna till 17 § göras för
skälig del av den ingående skatten.

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 33 58

Det förekommer att varor förs över från
verksamhetsgren i vilken obeskuren avdragsrätt för ingående skatt förelegat vid
förvärvet till annan verksamhetsgren i vilken sådan avdragsrätt inte
föreligger. Utredningen anför att viss tvekan har uppstått om detta är ett
uttag enligt ML. Utredningen redovisar ett uttalande av RSV (RSV Im 1974: 12)
enligt vilket skattepliktigt uttag föreligger när en hästägare för över hästar
från verksamhetsgren, som avser uppfödning och handel raed hästar, till
tävlingsverksamhet.

Enligt 8 § 1 gäller undantag från skatteplikt bl.
a. för skepp för yrkesmässig sjöfart, fartyg för yrkesmässigt fiske och
luftfartyg för yrkesmässig person- eller godsbefordran. Skatteplikt föreligger
i de flesta fall inte heller för del, tUIbehör och utrustning tiU sådant fartyg
eller luftfartyg. Omsättning av fartyg eller luftfartyg, som har anskaffats
skattefritt med stöd av 8 § 1 anses enligt punkt 1 av anvisningarna tiU 2 §
alltid som yrkesmässig. Någon motsvarande bestämmelse om skattskyldighet för
försäljning eUer uttag av skattefritt förvärvad utrustning eUer motsvarande
till fartyg eller luftfartyg finns inte.

I fråga om ML:s tillämpning på kost åt personal har
RSN (RSN II 1969: 106.5) uttalat att arbetsgivare som är
skattskyldig enligt ML har rätt till avdrag för ingående skatt som hänför sig
till förvärv av råvaror, inventarier för serveringsverksamheten m. m. oavsett
om denna bedrivs i egen regi eller genom entreprenör. Detsanmia gäller i fråga
om förvärv av måltidskuponger för anställda och ersättningar till entreprenör
eUer restaurangföretag som tUlhandahåller kosten.

Har personalen att betala för kosten utgör detta
enligt RSN skattepliktig omsättning. Äger personalen rätt tUl fri kost bör
värdet därav beskattas hos arbetsgivaren. Den för bl. a. serveringstjänster
gällande 60-procentsregeln bör, enligt RSN, gälla vid beskattningen i båda de
nämnda fallen.

I det fall arbetsgivarens verksamhet inte medför
skattskyldighet enligt ML föreUgger enligt RSN inte rätt till avdrag för
ingående skatt på arbetsgivarens förvärv för tillhandahållandet av kost åt
personalen. Denna serveringsverksamhet bör i regel inte heUer anses som yrkesmässig
för arbetsgivaren.

Uttagsbeskattning sker inte i fråga om
arbetsgivares tUlhandahållande i det egna hushållet av fri kost åt personal,
vilket får ses mot bakgrund av alt använda varor är beskattade.

I anvisningar sora RSV har meddelat i fråga ora
rätt tiU avdrag för ingående skatt vid leasing av personbU för skattepliktig
verksamhet (RSV Im 1976: 20) uttalas, att rätt till avdrag för ingående skatt
inte föreligger för vad som belöper på privat användning av sådan bil. Om
anställd betalar ersättning för privat bruk av den av arbetsgivaren förhyrda
bilen med högre belopp än vad denne betalar till uthyrningsföretaget bör
yrkesmässig uthyrning anses föreUgga för arbetsgivaren. I

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 33 59

sådant
fall bör arbetsgivaren enligt RSV ha full avdragsrätt för ingående skatt på
hyran till uthyrningsföretaget men också skyldighet att redovisa skatt för
raottagen ersättning från den anställde.

Enligt utredningen är det tveksamt om del finns
någon grund för beskattning när en skattskyldig, sora åtnjutit avdrag för
ingående skatt vid förvärv av vara, tar denna i anspråk för användning i
verksamhetsgren som inte omfattas av skattskyldighet eller avdragsrätt enligt
ML. En beskattning är i dessa fall, menar utredningen, sakligt motiverad.
Utredningen föreslår därför att i punkt 2 av anvisningarna till 2 § införs
uttryckliga bestämmelser om att överföring av vara till verksamhetsgren som
inte medför skattskyldighet anses sora omsättning. Även överföringar av
skattefritt förvärvade fartyg och luftfartyg till verksamhetsgren i vilken
skattefrihet vid förvärv av sådana farkoster inte gäller bör enligt utredningen
anses som orasättning och detta oberoende av om verksamheten i övrigt medför
skattskyldighet eller ej. Utredningen föreslår att en särskild bestämraelse
härom tas in i nämnda anvisningspunkt.

Då även delar och tillbehör till fartyg eller
luftfartyg kan representera betydande värden anser utredningen det riktigt att
samma bestämraelser bör gälla i fråga om överföringar av sådana objekt.
Utredningen föreslår att bestämmelser härom tas in i punkt 1 andra stycket av
anvisningarna till 2 §.

Avsaknaden av bestämmelser om uttag av tjänst har
enligt utredningen vållat svårigheter vid tillärapningen. Dessutom uppkommer,
framhåller utredningen, en i vart fall partiell skattefrihet för viss
privatkonsumtion. Utredningen föreslår därför alt skattepliktiga tjänster som
skattskyldig tillgodogör sig själv eller tillhandahåller anställd eller annan
utan vederlag eller tUl underpris skall beskattas på samma sätt som uttag av
vara. Denna skattskyldighet för uttag av tjänst bör inträda när förmånen utges
och värderas till det allmänna saluvärdet. När det gäller tjänst med
utsträckning i tiden bör beskattningen ske fortlöpande. En särskild
be-stäramelse härora bör tas in i 15 §.

Utredningens förslag tar sikte på sådana förmåner
som tillhandahålls ägare eller anställda. Därför bör ingen omsättning anses
föreligga när i en s. k. blandad verksamhet en tjänsteprestation i
verksamhetsgren som medför skattskyldighet utförs för annan verksamhetsgren.
Gällande bestämmelser om uppdelning av ingående skatt för gemensamma förvärv
för sådan verksamhet efter skälig grund torde, menar utredningen, i de flesta
fall på ett enklare sätt ge avsedd beskattningseffekt. Utredningen påpekar
också att förslaget inte avser att åstadkomma någon ändring vad gäller förvärv
sora har karaktär av rena personalorakost-nader. I sådana fall skaU någon
uttagsbeskattning inte korama i fråga.

Utredningen anför att dess förslag på denna punkt
innebär bl. a., att skattskyldig, som köper in måltidskuponger för att
vederlagsfritt eller

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 33 60

mot
vederlag tillhandahållas personalen, inte får rätt till avdrag för ingående
skatt på inköpen av kupongerna. Ä andra sidan anses tiUhanda-hållandet av
kupongerna åt personalen inte sora yrkesmässig orasättning och någon utgående
skatt på vederlag eller saluvärde skall inte redovisas.

I fråga om skattskyldig som tiUhandahåller
personalen måltider i egen personalservering innebär förslaget, att
serveringsverksamheten i allmänhet inte blir att anse som yrkesraässig. Någon
utgående skatt skall inte redovisas. Mot detta står en avskuren avdragsrätt. Av
praktiska skäl föreslår dock utredningen att den avskuma avdragsrätten bör begränsas
till att gälla enbart förvärven av livsraedel för verksaraheten. Ora
serveringsverksamheten i sig själv är yrkesmässig bör dock enligt utredningen
gälla att uttagsbeskattning skall ske. Detta innebär att tUlhandahållande av
kost åt personal i restauranger och andra serverings-rörelser för allmänheten
bör liksom hittills medföra skattskyldighet, oavsett om kosten tillhandahålls
gratis eller mot vederlag.

Genom bestämmelsema i 18 § 3 och i tredje stycket
av anvisningarna tiU 17 § har avdragsrätten för förvärv av personbil och
motorcykel reglerats i särskUd ordning. Av praktiska skäl föreligger normalt
inte avdragsrätt för ingående skatt som belöper på anskaffning av personbU
eller motorcykel. I stället får skattskyldig göra avdrag för aU ingående skatt
på driftkostnader för personbil eller motorcykel sora utgör inven-tariura i
hans verksamhet. Med dessa bestämmelser har man åstadkommit en schablonmässig
beskattning av privat nyttjande av fordon som utgör inventarium i skattskyldigs
verksamhet. Någon ytterligare beskattning skall enligt utredningen därför inte
komma i fråga.

Utredningen har också tagit upp frågan om
avdragsrätt för ingående skatt som belöper på hyra för s. k. leasingbilar. Jag
återkommer härtUI i del följande, men vUl redan här nämna, att utredningen
föreslår att den spärregel som gäller för avdragsrätt vid anskaffning av
personbU skaU utsträckas tUl att omfatta även förhyrrung av sådan bil. Med
sådana bestämmelser blir, framhåller utredningen, någon uttagsbeskattning av
bilförmån tUl anställda inte aktuell.

I de fall skattskyldig förvärvar tjänster enbart i
syfte att tillhandahålla dem som förmån åt anställd eUer annan bör enligt
utredningen någon avdragsrätt för ingående skatt inte föreligga. Någon
uttagsbeskattning bör då mte heUer ske. Den föreslagna beskattningen av uttag
av tjänst bör därför, menar utredningen, omfatta endast tjänster som den
skattskyldige yrkesmässigt omsätter i sin verksamhet. Enligt utrednmgens mening
bör motsvarande synsätt anläggas på förvärv av varor enbart för överlåtelse tiU
anstäUda.

Utredningens förslag föranleder vissa
följdändringar i punkt 2 av anvisningarna till 2 §.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 33 61

2.4
Uttag av byggnad och tjänst på fastighet, m. m.

Övergången från allmän varuskatt till mervärdeskatt
innebar bl. a. att byggnadsverksamhet och annan verksamhet med avseende på
fastighet inrymdes under beskattningen. Härigenom skapades förutsättningar för
att undanröja en skattebelastning på näringslivets investeringar i fast
egendom. Dessutom konstruerades mervärdeskatten så att den inte skulle medföra
en skärpt beskattning av bostadskonsumtionen.

Skatteplikten inom fastighetsorarådet omfattar dels
byggnad som utgör lagertillgång i byggnadsrörelse (9 §), dels vissa tjänster
som avser mark, växtUghet, byggnad eUer annan anläggning samt projektering,
ritning, konstruktion eller liknande som avser fast egendom (10 § första
stycket 25). Under skatteplikten för varor faller dessutom monteringsfärdiga
hus.

Enligt anvisningarna tiU 9 § är omsättningen av
mark skattefri. Vid omsättning av mark, som utgör lagertillgång i
byggnadsrörelse och sora i sådan rörelse har tiUförts värde genom skattepliktig
tiänst, anses dock det värde som därigenom tiUförts marken som omsättning av
skattepliktig tjänst.

Av de allmänna reglerna i 2 § följer att
skattskyldighet föreligger för den som yrkesmässigt säljer skattepliktig
byggnad eUer tiUhandahåller skattepliktig tjänst med avseende på fastighet.
Enligt punkt 2 av anvisningarna tUl 2 § gäller vidare att uttag av byggnad ur
byggnadsrörelse anses som omsättning och detta även när byggnaden behålls av
den som driver byggnadsrörelsen ulan alt användas för stadigvarande bruk i
denna. Som omsättning anses uttag ur byggnadsrörelse av byggnadsmaterial och
annat material för reparations-, underhålls- och förbättringsarbeten på egen
fastighet, som inte används i rörelsen och ej heller utgör lagertUlgång i
denna.

Enligt nu nämnda bestämmelser regleras
beskattningen för byggnadsrörelsernas skattskyldighet i fråga ora
entreprenader och s. k. egenregi-arbeten. Mervärdeskatten utgår enligt en
enhetUg skattesats, f. n. 17,1 % på det för omsättningen gällande
beskattningsvärdet. Enligt 14 § gäller som huvudregel att beskattningsvärdet
utgörs av vederlaget inkl. skatt eller, i fråga om uttag, saluvärdet inkl.
skatt. Beskattningsvärdet utgör dock endast 20 % av vederlaget eller saluvärdet
inkl. skatt bl. a. i fråga om arkitekttjänster och tjänster som avser yttre
ledning för vatten, avlopp m. m. eller avser bl. a. väg, gata, spåranläggning,
flygplats, baran eller mark för idrottsplats, skolgård eUer liknande (den s. k.
20-procents-regeln). Beskattningsvärdet utgör endast 60 % av fullt
beskattningsvärde (den s. k. 60-procentsregeln) vid omsättning av bl. a.
byggnad, monteringsfärdigt hus, byggnads- eUer anläggningsentreprenad och
annan tjänst med avseende på fastighet som inte omfattas av 20-procents-regeln.

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 33 62

Vid omsättning av byggnad anses enligt
anvisningarna till 14 § särskild ersättning för tiänst enligt 10 § första
stycket 5 som vederlag för sådan tjänst. Vid försäljning av byggnad och mark
bestäras det på byggnaden belöpande vederlaget tUl skillnad raellan hela
vederlaget minskat med särskUd ersättning för tjänst soim nyss har nämnts och
saluvärdet för marken vid försäljningstUlfället. Ingår i markens saluvärde sådant
värde, som enligt anvisningarna till 9 § skall anses som omsättning av tiänst,
bestäms beskattningsvärdet härför enligt 20-procentsregeln. Motsvarande gäller
vid annan omsättning av byggnad och mark som utgör lager-tiUgång i
byggnadsrörelse.

Som tidigare har nämnts bestäms tidpunkten för
skattskyldigheten av den skattskyldiges redovisningsmetod. TUlämpas
kontantmetoden inträder skattskyldigheten när vedertag inflyter kontant eller
på annat sätt kommer den skattskyldige tiU godo. Tillämpas faklureringsmetoden
inträder skattskyldigheten när kontantlikvid inflyter eller fordran dessförinnan
uppkommer. I fråga om uttag gäller att skattskyldigheten oavsett
redovisningsmetod inträder när uttaget sker.

Skattskyldigheten
för byggnadsverksamhet i egen regi är, framhåller utredningen, begränsad till
nyproduktion av byggnad och arbeten som i saraband därmed utförs på mark som
utgör lagertillgång i byggnadsrörelse. Andra uttag av tjänster ur
byggnadsrörelse medför inte skattskyldighet. Detta förhållande har skapat
tillämpningssvårigheter när det gäller den i egen regi bedrivna
byggnadsverksamheten. Denna svarar för ca 30 % av den totala
byggnadsverksamheten.

Utredningen
pekar på några situationer där de nuvarande bestämmelserna har gett upphov
till svårigheter vid tillämpningen. En sådan situation är när ett
byggnadsföretag enligt avtal med en kommun i egen regi för försäljning uppför
småhus på mark sora ägs av kommunen och som upplåts med tomträtt till
småhusköparna. Byggnadsföretagets verksamhet kan omfatta även markarbeten inom
området, t. ex. yttre vatten-och avloppsledningar, gator, vägar, lekplatser och
parkeringsplatser. Kostnadstäckning för dessa arbeten tas ut i priserna för de
byggda småhusen.

En
annan situation, som utredningen beskriver, är alt ett byggföretag har
förvärvat etl markoraråde för exploatering och bebyggelse i egen regi för
försäljning och dessutom har åtagit sig att svara för yttre gemensamma
anläggningar. Mark som har avsatts för gemensamhetsan-läggningar med därå
utförda arbeten måste företaget avstå till kommunen, ofta mot ett närmast
symboliskt vederlag. Kostnadstäckning tas ut i priset på försålda fastigheter.

Det
är enligt utredningen i båda fallen tveksamt om skattskyldighet kan anses
föreligga för markarbetena. 1 det första fallet har marken aldrig utgjort
lagertillgång i byggnadsrörelsen. I del andra fallet utgår ingen adekvat
ersättning. Om skattskyldighet inte föreligger saknar bygg-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 33 63

nadsföretaget
rätt till avdrag för ingående skatt på förvärv som direkt avser den verksamhet
som inte medför skattskyldighet, t. ex. material, och har endast partiell
avdragsrätt för förvärv som är geraensarama för denna verksamhet och den
verksamhet som medför skattskyldighet, t. ex. maskiner, andra inventarier och
anläggningstiUgångar.

Motsvarande begränsning av avdragsrätten gäller för
byggnadsföretag som utför ombyggnad, reparation eller underhåll av egna
fastigheter, som inte används i byggnadsverksamheten och inte heller utgör
lagertillgång i denna.

Utredningen
anser att de tiUämpningssvårigheter, sora nämnda förhål landen för med sig,
kan undanröjas genom att uttag av tjänster från yrkesmässig byggnadsverksamhet
betraktas som omsättning och beskattas, En sådan ordning kräver en definition
av begreppet yrkesmässig byggnadsverksamhet. Någon sådan definition finns inte
i ML eller annan skattelagstiftning. I flertalet fall är dock förhållandena
sådana att någon tvekan knappast behöver uppkoraraa. Det är t. ex. uppenbart,
atl den som förvärvar mark och på denna raed egna anställda, egna raaskiner och
eget material uppför byggnader för avsalu bedriver byggnadsrörelse i såväl ML:s
sora KL:s mening. Däremot kan ett fastighetsförvaltande företag som uppför
byggnader uteslutande för egen framtida förvaltning och utan sikte på
försäljning enUgt ett uttalande av RSN (RSN II 1969:
117.1) inte anses bedriva byggnadsrörelse. Utredningen erinrar i detta
samraanhang även om ett uttalande av RSV enligt vilket byggnadsrörelse anses föreligga
först om i verksaraheten utförs någon av de tiänster som anges i 10 § första
stycket 4, dvs. uppförande, anläggande, reparation m. m. av byggnad eller annan
anläggning som utgör fastighet.

Definitionen
av yrkesmässig byggnadsverksamhet byggnadsrörelse skulle, menar
utredningen, i och för sig kunna göras så vid att den innefattar verksamhet i
vilken någon yrkesmässigt uppför eller låter uppföra byggnad för avsalu.
Härigenom skulle dock skattskyldigheten komma att omfatta företagare som inte med
fog kan anses bedriva byggnadsrörelse. Det kan gälla företagare som förvärvar
mark för avsalu och enbart genom upphandling av tjänster låter bebygga
fastigheterna före försäljning. I sådan verksamhet skapas inget egentligt
skattepliktigt mervärde. Det kan även förekomma att företag i egen regi utför
endast projekteringen eller del därav. Med hänsyn till att 20-procentsregeln
gäller för sådana prestationer skulle i dessa fall det beskattningsbara
mervärdet bli beloppsmässigt obetydligt. Inte heller om den som förvärvar mark
för avsalu tillför marken sådan tjänst sora anges i 10 § första stycket 3 kan
verksamheten enligt utredningens uppfattning betecknas som byggnadsrörelse. I
lagrummet angivna tjänster som avser växande skog, odling och annan växtlighet
syftar närmast till att bestämraa skatteplikten och därmed skattskyldigheten
för tjänster som tillhandahålls inom jord-

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 33 64

bruket,
skogsbruket och trädgårdsnäringen och berör den yrkesmässiga
byggnadsverksamheten endast marginellt.

Utredningen föreslår därför att endast den sora
utför tjänst enligt 10 § första stycket 2 eller 4 på fastighet som utgör
lagertillgång i förvärvskällan rörelse bör anses bedriva yrkesmässig
byggnadsverksamhet i ML:s mening. En sådan bestämmelse mnebär, påpekar
utrednmgen, att den som bedriver byggnads- eller anläggningsarbeten på egen
fastighet blir skattskyldig för verksamheten endast om intäkten vid senare
försäljning eller uttag av fastigheten är hänförlig till inkomstslaget rörelse
enligt KL. Utredningen föreslår att bestämmelser av nu nämnd innebörd tas in i
punkt 1 av anvisningarna till 2 §.

För den som driver byggnadsrörelse bör, enligt
utredningen, uttag av tiänst anses föreligga även när tjänsten tillförs
fastighet som den skattskyldige disponerar med nyttianderätt. Utredningen
anser vidare att skattskyldigheten, av praktiska skäl och i syfte att göra
avdragsrätten genereU, bör för den som anses bedriva byggnadsrörelse omfatta
även de i 10 § första stycket 3 och 5 angivna tjänsterna.

I det fall den som bedriver byggnadsrörelse anlitar
underentreprenörer, exempelvis för målningsarbeten eller el- och
WS-installationer, anser utredningen att skattskyldigheten bör omfatta även
sådana upphandlade arbeten. Därigenom uppnås obeskuren avdragsrätt för aUa
förvärv. Uttagsbeskattning skall sedan ske för allt som tillförs fastighet
både i form av egna och upphandlade tjänster.

I enUghet härmed föreslår utredningen att
bestämraelser tas in i punkt 2 av anvisningama tUl 2 § ora att uttag av tjänst
ur byggnadsverksamhet utgör omsättning. Som en följd av nu behandlade förslag
kan de särskilda bestämmelserna i ML ora byggnad, t. ex. i 9 §, 18 § andra
stycket 2 och 27 § slopas.

I detta sammanhang framhåller utredningen att
frågan om skattskyldighet för den byggnads- och anläggningsverksarahet sora
bedrivs av staten och kommunerna är föremål för ytterligare utredning i samråd
med Svenska kommunförbundet.

Utredningen erinrar om att beskattningsvärdet för
byggnad som har uppförts i egen regi utgörs vid försäljning av vederlaget för
byggnaden och vid uttag av det allmänna saluvärdet. Utredningen framhåller att
det i praktiken har visat sig svårt att finna ett allmänl saluvärde utom för
viss småhusproduktion. Därför beräknas saluvärdet i stället med utgångspunkt i
de nedlagda kostnaderna, såväl direkta som indirekta, inkl. ränta på eget och
främmande kapital. Räntor på upptaget byggnadskreditiv räknas dock in i
beskattningsunderlaget för i egen regi uppförd byggnad och andra utförda
skattepUktiga arbeten, medan i entreprenadfaUet sådana räntor faller utanför
beskattningen, när beställaren själv tar upp byggnadskreditivet.

Förslaget
om en uttagsbeskattning av tjänst som utförs i yrkesmässig

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 33 65

byggnadsverksamhet
medför enligt utredningen att det inte behövs några särskilda bestämraelser om
beskattningsvärdets bestämmande. Samma regler skall gälla som vid annan
omsättning av sådana tjänster. Vid uttag skall alltså det allmänna saluvärdet
ligga till grund för beskattningen. Med allmänl saluvärde förstås enligt KL
närmast vad en utomstående, oberoende beställare vid motsvarande upphandling på
motsvarande plats skulle få betala. Det allmänna saluvärdet inrymmer därmed
täckning för samtliga nedlagda kostnader, såväl direkta sora indirekta, järate
vinst. Utredningen anser dock att det bör vara möjligt att bortse från vinst,
utöver ränta på nedlagt eget kapital och, i fråga om verksamhet, som inte
bedrivs av juridisk person, värdet av den skattskyldiges eget arbete. Är det
fråga om etl enlreprenadprojekt av någon storlek är vinsten uttryckt i procent
av omsättningen så låg som en eller annan procent, varför beloppet enligt
utredningen är försumbart.

Enligt anvisningar, som har meddelats av RSN (RSN II 1969:
121.3) har den sora utför byggnads- eller anläggningsentreprenad rätt att dela
upp beskattningsvärdet (entreprenadsuraman) på tjänster som faller under
60-procentsregeln och tiänster som faller under 20-procentsregeln. Skatt får
beräknas på vardera slaget av tjänster för sig. Ingår i åtagandet även åtgärder
som inte är skattepliktiga, t. ex. utlägg för markanskaffning, har
entreprenören rätt att reducera beskattningsunderlaget med belopp, som svarar
mot värdet av sådana åtgärder.

Utredningen föreslår att denna rätt till uppdelning
av vederlag bör tas in i anvisningarna till 14 §. Där bör också anges att
motsvarande rätt till uppdelning föreligger vid uttag av tjänst. Därmed kan
bestämmelserna i tionde stycket av anvisningarna till 14 § om uppdelning av
vederlag vid försäljning av mark och byggnad, ra. m. utgå.

Utredningens förslag till ändrade bestämmelser om
tidpunkten för inträde av skattskyldighet och redovisningsskyldighet berör även
byggnads- och anläggningsentreprenaderna. Det innebär att skattskyldigheten
och redovisningsskyldigheten inträder när sådan entreprenad tillhandahålls
eller när betalning dessförinnan krävs eller eriäggs i form av a conto- eller
förskottslikvid.

Byggnads- och anläggningsentreprenader av någon
betydelse finansieras i regel av beställaren genom ett av honom taget
byggnadskreditiv. Entreprenadföretaget får regelmässigt betalning under
arbetets gång i enUghet med upprättad betalningsplan. Utredningsförslaget
medför därför en successiv beskattning av byggnads- och
anläggningsentreprenaderna.

Även egenregiproduktionen kan avse stora
anläggningar med långa upparbetningstider och utredningen anser därför att
kravet på likformighet i beskattningen motiverar en successiv beskattning av
egenregipro-

5
Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 33

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 33 66

duktionen
i takt med att arbetena fortiöper. En bestämmelse härom bör enligt utredningen
las in i 15 §.

I fråga om byggföretagens produktion av småhus
gäller, menar utredningen, särskilda förhållanden som bör beaktas. Arbetena
bedrivs ofta i egen regi men så gott som undantagslöst för försäljning.
Gränsdragningen mellan vad sora kan betecknas som byggnadsentreprenad och försäljning
av bebyggda fastigheter eller färdigställda byggnader är flytande. Gemensamt
för sådana verksamheter är dock att produktionen finansieras av
byggnadsföretaget. Betalningen, bortsett från en relativt obetydlig
handpenning, uppbärs till stora delar genom att köparen i samband raed
inflyttningen övertar betalningsansvaret för byggnadskredi-tiven. En löpande
avskattning av den rena egenregiverksaraheten skulle, anser utredningen, skapa
koraplikationer och missgynna sådan verksamhet i förhållande till annan
produktion som sker i form av byggnads-eller anläggningsentreprenad.

Utredningen föreslår därför att beskattningen av
sådan byggnads- och anläggningsverksamhet som avser nybyggnad av en- och
tvåfamiljs-fastigheter och därmed jämförUg produktion som uppenbarligen är avsedd
för avsalu, får bero tUl dess försäljningen sker. Utredningen föreslår att
bestämmelser härom tas in i 15 §.

Den föreslagna successiva beskattningen av
entreprenader och egenre-giproduktion kan enligt utredningen skapa vissa komplikationer.
Den löpande beskattningen bör därför kunna grundas på nedlagda direkta kostnader
i form av material och arbetslöner och beskattningsmyndigheterna måste
acceptera justeringar av skatteberäkningarna i samband raed slutavskattningen.
Någon uttrycklig bestämraelse härom anser utredningen inte nödvändig utan det
får ankomma på RSV att i samråd med berörda branschorganisationer meddela
anvisningar i ämnet.

Utredningen tar därefter upp ett par fall för vilka
särskUda åtgärder krävs för att skattskyldig, som förvärvar en fastighet, skaU
kunna tUl-godoföra sig avdrag för ingående skatt som hänför sig till
fastigheten.

Det ena fallet är när ett byggnadsföretag säljer en
i egen regi uppförd byggnad innan den tas i bruk. Skatt för utfört arbete kan
då enligt utredningens förslag om redovisningsskyldighetens inträde ha
redovisats för uttag av tjänster på fastigheten.

Del
andra fallel är del att ett byggnadsföretag förvärvar en fastighet för
försäljning efter ombyggnad och modernisering. Försäljningen kan ske med
tillträde innan fastigheten har tagits i bruk av byggföretaget. Sådan
verksamhet medför enligt gällande bestämmelser inte skattskyldighet. Om köparen
ämnar hyra ul fastigheten till skattskyldiga hyresgäster saknar han f. n. rätt
lUl avdrag för ingående skatt. Utredningens förslag om skattskyldighet för
skattepliktig tiänst som tiUförs fastighet i byggnadsrörelse erbjuder en
lösning av problemet på så sätt att den skatt som

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 33 67

byggnadsföretaget
redovisat för gjorda uttag av skattepliktig tjänst hänförs till avdragsgill
ingående skatt för köparen. Utredningen anser att företagels hela
egenregiverksamhel skall beskattas som uttag av tjänst. 1 och för sig skulle
man kunna låta nu behandlade försäljningar av byggnader vara skattepliktiga
raed skyldighet för säljaren att redovisa utgående skatt raen med rätt tUl
avdrag för tidigare redovisad skatt som ingående skatt. Detta skulle
emellertid innebära en onödig omgång med dubbla skatteredovisningar för
byggnadsföretagens egenregiproduktion i den mån den sker för avsalu.
Utredningen förordar därför en uttagsbeskattning i förening raed att sådan
köpare av fastigheten, som är skattskyldig enligt ML, skall ha rätt alt kräva
att säljaren i fakturan särskilt anger hur myckel av köpeskillingen sora utgör
mervärdeskatt som säljaren har redovisat eller har atl redovisa. Den i sådan
faktura angivna mervärdeskatten utgör ingående mervärdeskatt för köparen.

Det bör enligt utredningen ankomraa på köparen att
bestärama om han önskar sådan uppgift eller ej och säljaren bör vara skyldig
att tillgodose köparens önskemål.

Utredningen föreslår att bestämmelser om
uppgiftsskyldigheten i nu nänmda fall tas in i 16 § fjärde stycket och atl i
anvisningarna till 5 § anges att med ingående skatt avses även skatt som har
upptagits i sådan faktura.

2.5
Uthyrning av fastighet, m. m.

Uthyrning av skattepliktig vara utgör enligt 10 §
första stycket 1 skattepliktig tjänst och därmed föreligger skattskyldighet för
den som yrkesmässigt hyr ut sådana varor. Uthyrning av fastighet är däremot
normalt inte en skattepliktig tiänst. Enligt 7 § likställs dock rätt till bl.
a. jordbruksarrende, jakt, fiske eller bete med vara och enligt 10 § första
stycket 10 utgör upplåtelse av sådan rätt skattepliktig tjänst. Till följd
härav föreligger skattskyldighet för bl. a. utarrendering av jordbruksfastighet.
Enligt 10 § första stycket 7 föreligger skatteplikt för ramsuthyrning i
hoteUrörelse eUer liknande verksamhet. Nämnas bör också att lagring av vara
utgör skattepliktig tiänst.

Enligt förordningen (1968: 616) om skattskyldighet
till mervärdeskatt för hamn- och flygplatsverksamhel (ändrad senast 1976: 674)
gäller vidare att skattskyldighet enligt ML föreligger för den som driver
handelshamn för bl. a. upplåtelse åt fartyg av hamnen raed tUIhörande anordningar
saml för den sora upplåter hamnen med tillhörande anordningar åt annan som
driver handelshamnen. Motsvarande gäller för luftfartsverket och komraun i
fråga ora drift av flygplats.

Av denna utforraning av ML följer bl. a., atl skatt
sora utgått vid uppförande och senare vid reparation, underhåll m. m. av
hyresfastighet blir en faktisk kostnad för fastighetsägaren. Någon möjlighet
att lyfta av

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 33 68

skatten
som avdragsgill ingående skall föreligger inte, eftersom uthyrningen av
fastigheten eller lokaler i denna inte utgör verksamhet som medför
skattskyldighet för mervärdeskatt. Detta innebär i sin tur att rörelseidkare,
som bedriver skattepliktig verksamhet i förhyrda fastigheter eller lokaler,
inte har någon avdragsrätt i fråga om den del av hyran sora utgör ersättning
för mervärdeskatten på de förhyrda lokalerna. Häri ligger en skillnad i
jämförelse med skattskyldiga som bedriver verksamheten i egna lokaler. Den
mervärdeskatt som sådan skattskyldig påförs för uppförande ra. ra. av lokaler
för verksaraheten utgör avdragsgill ingående skatt.

I ett avseende har dessa skiljaktigheter beaktats.
Enligt 17 § andra stycket gäller nämligen, alt skaltskyldig, som driver
verksamhet i faslighet som helt eller delvis ägs av ett av honom helägt
fastighetsförvaltande företag, får dra av skatt som belöper på det
fastighetsförvaltande företagels förvärv för fastigheten till sådan del som
svarar mot faslighetens användning för den verksamhet som medför
skattskyldighet. Motsvarande gäller delägare i samfälligheter för
vattenreglering, väghållning och liknande. Genom dessa bestämraelser undanröjs
en skattebelastning för koncernbildningar och motsvarande, där den
rörelsedrivande och den fastighetsförvaltande verksamheten har delats upp på
skilda företag. Syftet med bestämmelserna är att i dessa fall åstadkomma samma
fulla avdragsrätt som tillkommer andra skattskyldiga med verksamhet i egna
lokaler.

Allmänna skatteberedningen konstaterade i
betänkandet Nytt skattesystem (SOU 1964: 25) att man genom en generell
skatteplikt för uthyrning av fastigheter, bostäder och andra lokaler skulle
uppnå likställighet och därmed neutralitet i beskattningen mellan olika
skattskyldiga. Skatteberedningen avvisade dock en genereU hyresbeskattning av
såväl tekniska sora materiella skäl.

Skatteberedningen diskuterade även andra lösningar
för att eliminera en skattebelastning på hyrorna på rörelselokaler. Ett
schablonmässigt avdrag på den faktiska hyran avvisades under åberopande av
svårigheterna att fastställa någon generellt giltig schablon med hänsyn till
att hyrorna varierar även raed det ändamål byggnaden eller lokalen är avsedd
för, med lokalernas läge och med andra faktorer. Även tanken på individuella
avdrag, anpassade efter den faktiska mervärdeskatt som belastar viss lokal
avvisades med hänsyn bl. a. lill praktiska svårigheter.

Även översynsutredningen fann i betänkandet
Mervärdeskatt (StencU Fi 1967: 10 s. 95) att en hyresbeskattning inom
mervärdeskattens rara skulle raedföra väsentliga praktiska problem och
olägenheter, både om den gjordes generell och om den skuUe begränsas till
uthyrning av rörelselokaler.

Mervärdeskatteutredningen behandlade frågan om
beskattning av uthyrning av fast egendom i sitt första delbetänkande Översyn av
mer-

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 33 69

värdeskatt
Del I Materiella regler (Stencil Ds Fi 1973: 3 s. 94 ff) och konstaterade att
de tekniska skäl som tidigare har anförts mot en generell hyresbeskattning
fortfarande ägde giltighet. Utredningen fann emellertid också att andra
lösningar av frågan var förenade med stora olägenheter och lade därför inte
fram något förslag.

I prop. 1974: 169 uttalade dåvarande
departementschefen atl det fanns starka skäl för att undanröja de kumulativa
skatteeffekter sora uppköra vid uthyrning av lokaler. De ytterligare
undersökningar som behövdes för ett ställningstagande borde, enligt
departementschefen, utföras av utredningen i dess fortsatta arbete.

Utredningen erinrar ora att en grundprincip i
raervärdeskattesystemet är att kumulativa beskattningseffekter så långt möjligt
skaU undvikas. Etl uttryck för detta är den obeskurna avdragsrätten för
näringslivets investeringar i egna fasta anläggningstillgångar. Nuvarande
bestämmelser medger inte avdragsrätt för motsvarande investeringar, när
verksaraheten bedrivs i förhyrd fastighet. Utredningen fumer dock i likhet
me'd vad som varit fallet tidigare att en generell skattskyldighet för uthyrning
av fastighet inte bör införas.

Enligt gäUande bestämraelser i ML föreligger redan
nu avdragsrätt beträffande koncernägda rörelsefastigheter. Intressegemenskap
kan dock råda utanför de egentliga koncernbildningarna. Utredningen anger som
exempel härpå de s. k. köpraannavamhusen där flera detaljhandelsföretag driver
verksarahet var för sig i gemensamt ägd fastighet. Någon annan form för ägande
och förvaltning av fastigheten än ett av intressenterna bildat
fastighetsförvaltande aktiebolag eller en ekonomisk förening raed samma
uppgift är, menar utredningen, i praktiken knappast möjlig. De skattskyldiga
företagen saknar då rätt till avdrag för ingående skatt på förvärv för
fastigheten.

Utredningen
framhåller också att en komraun vid sanering av äldre bebyggelse kan tvingas
att erbjuda småindustri, hantverkare och andra småföretagare
ersättningslokaler. Kommunen kan då uppföra ett s. k. industrihotell i vilket
flera företagare erbjuds lokaler. Den skatt som har utgått vid byggproduktionen
utgör då en del av anskaffningskostnaden, trots att fastigheterna kan vara
specialkonstruerade för användning i verksarahet som medför skattskyldighet.

En inte ovanlig situation är, fortsätter
utredningen, att ett företag anskaffar nya byggnader med sikte på en
expanderande utveckling. Vid inflyttningstUlfället finns därför vissa
reservutrymmen, som hyrs ut, ofta mot korttidskontrakt. Utredningen påpekar att
avdragsrätt då inte föreUgger för skatt som utgått vid förvärvet till den del
fastigheten hyrs ut.

Mervärdeskatten kan ha betydelse även i fråga om
underhåll och ombyggnad av uthyrd rörelsefastighet. Om skattskyldig hyresgäst
direkt tar på sig kostnader för sådana åtgärder, föreligger avdragsrätt för

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 33 70

honom
i både inkomst- och mervärdeskaltehänseende. I den mån hyresgästens åtgärder
är värdehöjande räknas detta i princip som skattepliktig intäkt för
fastighetsägaren. I inkorasttaxeringshänseende är det därför teoretiskt sett
likgiltigt om fastighetskostnaderna bärs av fastighetsägaren eller hyresgästen.
I mervärdeskaltehänseende är situationen en annan. Anskaffningar som skattskyldig
hyresgäst gör är avdragsgrundande medan däremot fastighetsägarens egna förvärv
är avskurna från avdragsrätt. Del kan enligt utredningen inte uteslutas att
beskattningsreglerna drivit fram en överflyttning av fastighetskostnaderna till
skattskyldiga hyresgäster mot att fastighetsägaren avstår från en hyreshöjning.

Mervärdeskatten har sedan den infördes den 1
januari 1969 höjts två gånger och därmed har, uttalar utredningen, de
kumulativa effekterna förstärkts. På grund härav anser utredningen att möjlighet
till av-lyftning av skatt på förvärv för uthyrda rörelsefastigheter måste tillskapas.

Utredningen diskuterar olika tekniska metoder atl
åstadkomma en sådan avlyftning. Överflyttning av ingående skatt från
fastighetsägare till skattskyldig hyresgäst anses inte lämplig eftersom
fastighetsägaren skulle vara skyldig att öppet redovisa sina kostnader för
hyresgästen. Inte heller anser utredningen det möjligt atl göra
byggnadsföretagen tekniskt skattskyldiga för tjänster som avser fastighet som
hyrs ut till skattskyldig, dvs. låta dem få avdrag för ingående skatt utan
skyldighet att betala skatt på tjänsterna. Även ett system med restitution till
fastighetsägare av skatt sora belöper på förvärv för uthyrd rörelsefastighet
avvisas. Ett sådant systera skiUle enligt utredningen få bygga på schabloner
som antingen blir alltför grova eller alltför många.

Utredningen har stannat för en lösning av frågan
som innebär att skattskyldighet införs för fastighetsägare för uthyrning av
fastigheter och lokaler till skattskyldiga enligt ML. Fastighetsägaren skall
därvid redovisa skatt för uppburna hyror för sådana fastigheter och lokaler och
får en motsvarande rätt tUl avdrag för ingående skatt. Den sålunda uttagna
skatten bUr avdragsgUl för hyresgästen och på så sätt undanröjs kumulativa
skatteeffekter.

Utredningen ifrågasätter om en sådan beskattning i
fråga om redan färdigställda och lanspråktagna fastigheter är av intresse för
faslig-hetsägare eller hyresgäster eftersom den framtida mervärdeskattebelastningen
i sådana fall normalt torde vara försumbar. Hyrorna i äldre fastigheter är
dessutom knappast relaterade tUl den ursprungliga byggkostnaden. Det är först
när en sådan fastighet undergår en mera genomgripande ombyggnad sora
skattskyldighet för uthyrningen kan vara av betydelse för den skattskyldige
hyresgästen. Mot denna bakgrund föreslår utredningen att skattskyldighet för
uthyrning av rörelsefastigheter och rörelselokaler bör vara frivUlig och gälla
först efter ansökan av fastighetsägaren. En sådan ordning kommer enligt
utredningen san-

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 33 7,

nolikt
att väsentiigt begränsa antalet nytillkommande skattskyldiga även om något
hinder inte bör möta mot skattskyldighet även i fall då den ingående skatten är
obetydlig.

Utredningen pekar i detta sammanhang på att man i
Danmark övergett ett system för kompensation för mervärdeskatt på
byggkostnader för rörelsefastigheter till förmån för ett system med frivillig
skattskyldighet för uthyrning av rörelsefastighel. Detta system överensstämmer
med EG:s sjätte direktiv för harmonisering av medlemsstaternas mervärdeskattelagstiftning.

Utredningen anser att den föreslagna frivUliga
skattskyldigheten bör vara generell. Begränsningar till vissa typer av
rörelsefastigheler eller till fastigheter som till viss minsta del används för
sådant ändamål skulle med säkerhet skapa gränsdragningsproblem. Några
fördelnings-svårigheter beträffande den ingående skatten när fastighet används
för olika ändamål befarar inte utredningen, eftersom en öppen kostnadsredovisning
av sådana förvärv för uthyrd rörelsefastighet, för vilken anskaffningskostnaden
får skrivas av genom särskilda årliga värdeminskningsavdrag enligt upprättad
plan, drivs fram av bestämraelserna i 25 § 3 raom. KL. En direkt koppling
mellan inkomstskattedeklaration och mervärdeskatteredovisning kan därför ske i
många fall.

Utredningen
tar därefter upp frågan om en periodisering eller motsvarande av avdragsrätten
för uthyrningsfastigheter. Rätten till avdrag för ingående mervärdeskatt
inträder i princip omedelbart och omfattar hela mervärdeskatten utan någon
periodisering. En uthyrningsfastighet kan emellertid efter kort tid tas i
anspråk för icke skattepliktigt ändamål. Den vid anskaffningstillfällel
medgivna totala skatteavlyftningen framstår då, menar utredningen, som
omotiverad.

Utredningen avvisar av tekniska skäl tanken på att
komma till rätta med detta problem genom att avdragsrätten för ingående skatt
fördelas på ett visst antal år. En sådan fördelning skulle också få göras vid
förvärv av fastighet för användning i verksamhet som enligt redan nu gällande
bestämraelser medför skattskyldighet.

Utredningen anser i stäUet att den omedelbara
avdragsrätten skall bestå men kompletteras med en skyldighet att i vissa fall återföra
åtnjutna avdrag. Av praktiska skäl bör en sådan återföringsskyldighet
begränsas till en tidrymd, som förhindrar rena skentransaktioner, även om den
ekonomiska livslängden för en fastighet skulle motivera längre tid. I fråga ora
industri-, lager- och butikslokaler är byggnaden vanligen särskilt inrättad
för sådan användning. Man torde därför kunna räkna med att även nytiUträdande
hyresgäster i allmänhet kommer att använda lokalerna för verksarahet sora
medför skattskyldighet enligt ML. VäxUng mellan verksamheter som medför och
inte medför skattskyldighet borde mera allmänt förekomma främst när det gäller
kon-

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 33 72

torslokaler.
Av praktiska skäl bör man, menar utredningen, avstå från särregler beträffande
olika slags fastigheter och lokaler.

Mot denna bakgrund förordar utredningen en i
princip generell åter-föringsregel av innebörd, att åtnjutet avdrag för
ingående skatt skall återföras till beskattning endast när byggnad eller lokal
tas i anspråk för ändamål sora inte längre medför skattskyldighet enligt ML
inom tre år från utgången av det kalenderår under vilket första uthyrning sora
medför skattskyldighet har påbörjats. Återföring skall göras med belopp, som
svarar mot så stor del av tidigare åtnjutet avdrag, sora faller på lokalerna
för den ändrade användningen och verkställas i redovisningen för den period
under vilken ändringen av dispositionen ägde rum. Även i det fall fastighet
säljs före utgången av treårsperioden bör återföring ske av åtnjutna avdrag för
ingående skall.

Återföring bör enligt utredningen alltid göras i
dessa faU. För atl underlätta kontroll och redovisning bör dock, som en
schablon, gälla att återföringsskyldighelen begränsas till sådana förvärv för
vilka anskaffningskostnaden överstiger 10 000 kr. Säljare bör vara skyldig att
i samband med försäljningen uppge beloppet av den skatt som skall återföras.
Har köparen medgetts inträde som skattskyldig, bör detta belopp anses som
avdragsgill ingående skatt för honom. Motsvarande bör gälla om fastigheten på
nytt säljs inom treårsperioden. Bestämmelser om återföring av ingående skatt
bör enligt utredningen tas in i 15 § och ett tillägg bör göras i anvisningarna
tiU 5 § om att skatt som sålunda anges av säljaren utgör ingående skatt för
köparen.

Vid återföring av avdrag för uigående skatt bör
redovisad utgående skatt på influtna hyror i princip inte avräknas eftersom
hyresgästen i sin skatteredovisning har fått dra av motsvarande belopp som
ingående skatt.

Enligt utredningens i det föregående redovisade
förslag skall skatt redovisas redan när förskott eller a conto-betalningar tas
emot. I den raån det, t. ex. genom redan tecknade hyresavtal, är uppenbart atl
en byggnad helt eller delvis skaU hyras ut för verksamhet som medför
skattskyldighet enligt ML bör fastighetsägaren (beställaren) kunna anses som
skaltskyldig redan innan uthyrningsverksamheten har påbörjats och därmed vara
berättigad tUl omedelbar avdragsrätt för ingående skatt på förskottslikvider
till den del de avser lokaler för uthyrning för verksamhet som medför
skattskyldighet. Utredningen föreslår att en särskild bestämraelse härom tas in
i 2 § fjärde stycket.

I vissa fall kan en fastighet som är avsedd för bmk
i verksarahet som inte medför skattskyldighet efter kort tid stadigvarande tas
i anspråk för yrkesmässig uthyming som berättigar tUl skattskyldighet. Sker
uthyrning senast tredje året efter utgången av de kalenderår under vUket byggnaden
har färdigställts till någon som är skattskyldig, föreslår utredningen att
fastighetsägaren på ansökan bör kunna förklaras skattskyldig för

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 33 73

den
yrkesmässiga uthyrningen. Han bör då kunna tiUerkännas avdrag för skatt som
utgått vid förvärv av nybyggnadsarbeten i denna del. Vad nu har sagts bör äga
motsvarande tillämpning när fastighetsägaren förvärvat byggnad från
skaltskyldig byggnadsföretagare och erlagt skatt vid förvärvet. Det bör dock,
framhåller utredningen, även i detta fall vara tidpunkten för byggnadens
färdigställande som utgör utgångspunkt för tidsberäkningen.

Den föreslagna rätten tiU frivilligt inträde i
mervärdeskattesystemet raed viss retroaktiv verkan bör, raenar utredningen,
vara begränsad tUl vad som enligt KL är att anse som ny-, till- eller
ombyggnad. I likhet med vad som föreslås i fråga om återföringsskyldighelen bör
avdragsrätl föreligga endast för enskilda förvärv som enligt utställd faktura
har uppgått tiU minst 10 000 kr.

Bestämmelser om frivillig skattskyldighet för
uthyming av byggnad eller annan anläggning för användning i verksamhet sora
medför skattskyldighet enligt de allmänna reglerna bör enligt utredningen tas
in i 2 §. Sådan tjänst bör genom ett nytt tredje stycke i 10 § göras
skattepliktig. Beskattningsvärdet för sådan skattepliktig uthyrning bör genom
tUlägg i 14 § bestämmas tUl 60 % av vederlaget i överensstämmelse med vad som
gäller för flertalet andra skattepliktiga tjänster med avseende på fastighet.
I 2 § bör vidare tas in bestämmelser om att länsstyrelsen efter ansökan kan
besluta ora skattskyldighet tUls vidare för uthyrning enligt 10 § tredje
stycket redan innan uthyrningsverksamheten har påbörjats. Bestämraelse om en
häremot svarande retroaktiv avdragsrätt bör tas in i anvisningarna tUl 17 §.

De särskilda bestämraelserna i 17 § andra stycket
sora raedger överflyttning av ingående skatt i vissa faU från ett
fastighetsförvaltande tiU ett rörelsedrivande företag inora samma koncern kan
enUgt utredningen utgå. Nuvarande bestämmelser i nämnda lagrum som avser
delägarnas avdragsrätt för förvärv som görs av samfällighet för
vattenreglering, väghållning och liknande ändaraål berörs dock inte och bör
därför med viss omredigering stå kvar. Även i anvisningarna till 17 § intagna
bestämmelser om avdragsrätt vid t. ex. koncernförhållanden blir onödiga och
kan utgå.

Slutligen bör enligt utredningen i punkt 1 första
stycket av anvisningarna till 2 § för undvikande av tveksamhet anges att
omsättning av produkter från eUer uthyrning enUgt 2 § fjärde stycket av
schablon-taxerad fastighet anses som yrkesmässig.

2.6
Begagnade varor, m. m.

Skatteplikten för varor är i princip generell och
omfattar såväl nya sora begagnade varor. Undantagna från skatteplikt är dock
begagnade personbilar och begagnade motorcyklar. Undantaget för begagnad per-

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 33 74

sonbil
infördes redan i mervärdeskattens föregångare, den allmänna varuskatten, och
motiverades då med befarade svårigheter för den reguljära handeln atl vid en
beskattning hävda sig i konkurrensen med den irreguljära bUhandeln.

Beskattningen av begagnade varor, och undantaget
från skatteplikt för begagnade personbilar har tidigare behandlats vid etl
flertal tillfällen. Utredningen har på s. 99102 i belänkandet lämnat en
närmare redogörelse för frågans tidigare behandling. Jag får hänvisa till
denna redogörelse men jag vill ändå här nämna att skatteutskottet vid ett
flertal tillfällen under senare år framfört krav på atl frågan om
beskattningen av de begagnade varorna får en bättre lösning än de nuvarande
(SkU 1973: 62, SkU 1974: 62 och SkU 1975/76: 4).

Undantaget för begagnad personbil och begagnad
motorcykel gäller när sådant fordon omsätts inom landet (8 § 11). EnUgt
anvisningarna lUl nämnda paragraf anses fordon som begagnat endast om det
tidigare för annat ändamål än yrkesmässig återförsäljning har sålts eller
uttagits inom landet. Har ny personbil eller ny motorcykel anskaffats för yrkesmässig
uthyrning anses fordonet inte som begagnat när det säljs eller tas ul av
uthyraren. Enligt punkt 2 av anvisningarna till 2 § förstås med personbil även
sådan lastbil som har skåp-, stalionsvagns- eller person-bilskarosseri och en
tjänstevikl som ej överstiger 1 800 kg. Undantaget omfattar därmed samraa
motorfordon som i nytt skick omfattas av den s. k. bilaccisen. Genom en
författningsändring som träder i kraft den 1 april 1978 (SFS 1978: 69) har det
skattepliktiga området för bUaccisen utvidgats. Motsvarande ändring har gjorts
i ML (SFS 1978: 73). Därigenom gäller de särskilda bestämmelserna om
personbilar även för sådana fordon med en totalvikt av högst 3 000 kg, vUka
antingen är lastbilar med skåpkarosseri eller bussar.

Enligt anvisningarna till 10 § föreligger
skatteplikt för reparation och annan skattepliktig tjänst på begagnad personbil
och begagnad motorcykel. Den som handlar enbart med sådana fordon är inte
skattskyldig enUgt ML och har heller inle någon rätt till avdrag för ingående
skatt för verksaraheten. Bedrivs sådan handel i förening med verkstadsrörelse
föreUgger skattepliktig omsättning när skattepliktig vara las ut ur
verk-stadsrörelsen för att tiUföras begagnad personbU eller begagnad motorcykel
som utgör omsältningsvara i handelsrörelsen.

Skattskyldig sora driver handel med bilar och
motorcyklar får enligt 17 § göra avdrag för aU ragående skatt på förvärv och
införsel för verksamheten med undantag dock för skatt på varor till eller
tiänster på begagnad personbil eller motorcykel som utgör omsältningsvara i
verksamheten.

Enligt
punkt 3 av anvisningama tUl 2 § är den skaltskyldig sora i egenskap av orabud
i eget namn förmedlar försäljning av skattepliktig eller kvalificerat skattefri
vara om han uppbär likviden från köparen. Vid

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 33 75

försäljning
på auktion av vara som utgör orasättningstUlgång i yrkesmässig verksamhet är
den skattskyldig för vars räkning auktionsförsäljningen sker. Skattskyldighet
för auktionsförrättare föreligger endast i vissa särskilda fall. Enligt 10 §
första stycket 1 och anvisningarna lill 10 § är förmedling av vara
skattepliktig när den sker av handelsagent. Härav följer alt skatt utgår på
provision som uppbärs av sådan agent och atl rätt till avdrag för ingående skatt
föreligger för handelsagents verksamhet.

Tillämpningen
av ML i fråga om det nu aktueUa beskattningsområdet har behandlats i ett
flertal anvisningar och förhandsbesked. Utredningen har på s. 104108 i
betänkandet lämnat en kortfattad redogörelse för dessa. Vidare redogör
utredningen för ett förhandsbesked om skatteberäkning vid återgång av s. k.
öppet köp. Utredningen har också på s. 108109 i betänkandet kortfattat
redogjort för vissa utländska bestämmelser. Jag hänvisar tiU betänkandet i
dessa delar.

Utredningen
tar inledningsvis upp de problem som uppkommit när varor, som har förvärvats
för slutlig konsumtion och då beskattats, åter bUr föremål för yrkesmässig
omsättning. En skattskyldig återförsäljare, som tar en skattepUktig vara i
inbyte, kan inte betala samma pris för varan som en icke skattskyldig köpare,
eftersom skatt skall utgå när den begagnade varan på nytt säljs. Kunden kan
därför få etl högre pris ora han själv kan fiiraa en köpare till sin begagnade
vara. Beskattningen av begagnade varor har härigenora haft vissa ogynnsamma
verkningar för handeln. Höjningarna av mervärdeskatten har ytterligare påverkat
formerna för handeln raed begagnade varor, främst husvagnar och båtar. Den
yrkesmässige återförsäljaren uppträder ofta inte längre som köpare av
inbytesvaror utan erbjuder sig i stället alt förraedla en försäljning i kundens
namn. Vidare har i vissa fall konstaterats, att kundvaror som har inlämnats för
försäljning i realiteten varit lagervaror i en yrkesmässig handel med
begagnade varor. Utredningen framhåller att de nämnda förhållandena av den
seriösa handeln har uppfattats sora mycket besvärande och vidare att det
föreligger uppenbara kontrollsvårigheter på detta område.

Erfarenheterna
från vissa granskningsaktioner inom bilhandeln visar enligt utredningen att
också undantaget från skatteplikt på begagnade personbilar skapat kontroll- och
redovisningsproblem och andra ej önskvärda konkurrenseffekter. Vid
bytestransaktioner är köparen endast intresserad av skiUnadsbeloppet och
säljaren av att priset på den nya bilen sätts så lågt som möjligt.
Mervärdeskatt utgår i dag endast på det avtalade priset för den nya bUen. Det
har i många fall visat sig att sådan prissättning förekommit som inte kunnat
godtas av beskatt-ningsmyndigheterna. Omfattande utredningar har fått göras för
att komma fram till vad som skall anses sora skäligt. Under sådana
förhållanden

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 33 76

anser
utredningen det uteslutet att utvidga skattefriheten för begagnade varor.

Situationer sora liknar de hittills berörda kan
enligt utredningen även uppkorama vid avyttring av tillgångar i en verksamhet
som visserligen är yrkesmässig men som inte medför skattskyldighet. Det
före-koraraer t. ex. ofta all bussar som har använts i yrkesmässig trafik har
ett avsevärt restvärde när de byts ut mot nya. Skattekonsekvenserna försvårar
en ren inbytestransaktion och man får söka andra former för avyttring och
förvärv av begagnade bussar.

En annan fråga som utredningen berör i detta sammanhang
gäller skattefriheten för försäljning av privat egendom på auktion och
speciellt på de s. k. kvalitetsauklionerna, där privatpersoner låter sälja
konst, antikviteler m. ra., dvs. varor sora ofta inte rainskar utan tvärlora
stiger i värde. Förvärven sker många gånger i rent kapitalplaceringssyfte. Nuvarande
bestämmelser, som medger skattefrihet för auktionsförsäljningar men kräver
skatt vid yrkesmässig försäljning, är enligt utredningen tUl nackdel för konst-
och antikvitetshandeln och även för den yrkesmässiga handeln raed sedlar och
mynt.

Även om man med visst fog kan anta att direkta
försäljningar av varor mellan privatpersoner är vanligast beträffande vissa
särskUda kapitalvaror är det enligt utredningens uppfattning svårt att göra en
rättvis avgränsning av detta område. Utredningen anser därför att man måste
finna en lösnmg som är generell i den meningen att den skall avse yrkesmässig
handel med ;iUa slags begagnade varor. Vad man därefter kan ifrågasätta är ora
man också måste beakta handeln med varor med måttliga priser där
mervärdeskatten knappast kan ha någon avgörande betydelse för kundens val av
inköpsställe.

Utredningen har vid sina överväganden inte funnit
någon bättre teknisk lösning än den som tidigare presenterats i fråga om
handeln med begagnade motorfordon. Lösningen innebär att yrkesmässig återförsäljare
medges en i princip generell avdragsrätt i sin skatteredovisning för en
beräknad ingående skatt på inköp från ej skattskyldiga personer av
skattepliktiga varor för yrkesmässig omsättning. Denna s. k. fiktiva
avdragsrätt får beräknas till belopp som svarar mot gäUande skattesats
tillämpad på uibytesvarans pris eller värde. Vid vidareförsäljning av varan
skall skatt utgå i vanlig ordning. Vad som slutiigt beskattas blir det mervärde
sora har skapats hos återförsäljaren och sora tar sig uttryck i skillnaden
raellan försäljningspriset och inbytesvärdet. Utredningen föreslår att etl
sådant systera införs i ML.

Avdragsrätten bör enligt utredningen inte vara
begränsad tiU varor med ett visst lägsta värde eftersom detta skulle skapa
tröskeleffekter och kontroUproblem. Avdraget skall styrkas av avräkningsnota
som utstäUs av den skattskyldige och skall itmehålla samtliga de uppgifter som
anges i anvisningarna till 16 § i fråga om faktura.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 33 77

Utredningen anger att en omläggning av
beskattningen av begagnade varor enligt nu angivna riktlinjer kan leda tUI ett
skattebortfall av begränsad omfattning. Detta får dock vägas mot de praktiska
fördelar som förslaget erbjuder.

Utredningen anser att även den yrkesmässiga
bilhandeln skall kunna arbeta på lika villkor som annan handel med kapitalvaror
t. ex. handeln med begagnade båtar och husvagnar. Nu gällande bestämmelser om
rätt till avdrag för ingående skatt ger dessutom bilbranschen favörer som
knappast är motiverade. Bestämmelserna innebär atl den som driver handel med
bilar eUer motorcyklar har en generell rätt till avdrag för all skatt som
belöper på förvärv för verksamheten med undanlag av vara till eller tjänst på
sådan begagnad personbil eller begagnad motorcykel som utgör omsättningsvara i
verksaraheten. Den som bedriver en stor och omfattande handel med begagnade
bilar behöver, konstaterar utredningen, endast omsätta skattepliktiga fordon
för belopp som överstiger 10 000 kr. för helt kalenderår för att full och
oinskränkt avdragsrätt skall föreligga för all ingående skatt som belöper på
sådana förvärv sora anskaffning av rörelsefastighet, verktyg och inventarier,
reklara och annonsering. Konsekvensema av bestämmelserna har, raenar
utredningen, blivit helt andra än de avsedda. Utredningen föreslår därför att
alla särbestämmelser som nu finns intagna i ML och som speciellt gäller handeln
med begagnade bilar och begagnade motorcyklar slopas.

Utredningens förslag innebär att den som driver
handel med begagnade bilar och begagnade motorcyklar blir oinskränkt
skattskyldig för sin verksarahet raed obeskuren avdragsrätt för alla förvärv
för verksamheten. Drivs verksamheten i förening med verkstadsrörelse skall någon
uttagsbeskattning följaktiigen inte ske för varor som tas ut för att tillföras
begagnad bil eller begagnad motorcykel som utgör omsättnings-eller
anläggningstillgång i verksamheten.

2.7
Avdragsrätt i vissa fall

2.7.1
Koncernförvärv

ML innehåller inga särskilda bestämraelser om
koncernbolagens skalteredovisning. Varje bolag inom koncernen är därför i
förekommande fall fullt ut skattskyldigt för sina transaktioner oavsett om
dessa avser annal bolag inom samma koncern eller utanför stående person.

I 17 § andra stycket finns dock som tidigare har
anförts bestämmelser enligt vilka rörelsedrivande koncernbolag har ratt att
vid sin skatteredovisning dra av ingående skatt som hänför sig till förvärv
som ett fastighetsförvaltande koncernbolag gör för fastighetens användning i
rörelsen.

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 33 78

Utredningen har från rent tekniska bedömningar inle
ansett sig böra förorda någon ändring i fråga om nu gällande i princip
individuella skattskyldighet för företag inom koncernbildningar. Det kan
emellertid enligt utredningen hävdas att skattepliktsområdel för tjänster
enligt nuvarande bestämraelser i vissa fall är för snävt. Skatteplikt
föreligger inte för administrativa tjänster, forsknings- och utvecklingsarbeten
eller konstruktion av vara. Detta förhållande har i vissa fall skapat kumulativa
effekter och ölägenheter vid den praktiska tillämpningen. Två eller flera bolag
kan av olika anledningar finna det lämpligt att gå samman om en forsknings-
eller utvecklingsuppgift. Den lämpligaste formen för ett sådant arbete kan vara
att bUda ett av intressenterna ägt aktiebolag. Den verksamhet sora det
gemensarat ägda bolaget bedriver medför inle skattskyldighet och bolaget saknar
därför avdragsrätt för ingående skatt på förvärv för verksaraheten. Om
motsvarande verksamhet har utförts av intressenterna var för sig och i de egna
verksamheterna skulle full och oinskränkt avdragsrätt ha förelegal.

För att komma tUl rätta med hithörande problem
skulle, enligt utredningen, krävas att det skattepliktiga tjänsteområdet
vidgades högst väsentligt. Vidare skulle i skattesystemet behöva införas
skatteplikt för åtskilliga imraaleriella rättigheter såsom patenträtt, rätt
till royalty m. m. Utredningen har inte tagit ställnmg i denna fråga i detta
sararaanhang.

Det förekommer emellertid enligt utredningen atl
man inom koncernen har lagt viss verksamhet sorn avser hela koncernen eller
delar därav hos ett enda företag inom koncernen, 1. ex. för administration,
forsknings- och utveckUngsarbete eller annat som inte medför skattskyldighet.
Vid en sådan organisation avskärs koncernen enligt gällande bestämmelser från
avdragsrätten för ingående skatt på förvärv som i sak hänför sig tUl koncernens
skattepliktiga verksamhet.

Utredningen anser det rimligt att koncerner bör
tUlerkännas oinskränkt avdragsrätt för alla förvärv som i sak avser en
verksamhet som medför skattskyldighet och föreslår att frågan regleras i 17 §.
Därvid bör föreskrivas att koncernföretag enligt 43 § 3 mom. KL, som för
verksarahet sora medför skattskyldighet mottar icke skattepliktig tjänst av
atmat företag i samma koncern, vid sin redovisning av skatt får som egen
uigående skatt räkna skatt sora belöper på det andra bolagets förvärv eller
införsel för tillhandahållande av tjänsten. Uppgift ora skattens storlek får
enligt förslaget länmas av det ej skattskyldiga företaget t. ex. i faktura
eller motsvarande handling som avser tiänsten i fråga.

2.7.2
Hyra av personbil

Enligt 18 § 3 föreligger inte avdragsrätt för
ingående skatt som belöper på anskaffning av personbU eller motorcykel för
ändamål sora ej avser yrkesmässig återförsäljning eller uthyming. Har fordonet
anskaffats från säljare som innehaft fordonet för yrkesmässig uthyrning före-

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 33 79

ligger aldrig avdragsrätt. A andra sidan omfattar
avdragsrätten all ingående skatt på driftkostnader för personbil eller
motorcykel som utgör inventarium i skattskyldigs verksamhet, även om fordonet
endast delvis används i verksamheten.

Dessa bestämmelser har, enligt
utredningen, tillkommit i avsikt att schablonmässigt belasta privat nyttjande
av personbil som utgör anläggningstillgång i skatlskyldigs verksamhet med
skatt. Någon sådan schablonregel finns inte i det fall skattskyldig väljer att
hyra bU i stället för att anskaffa bil för verksamheten. RSV har i meddelad
anvisning uttalat att nu gällande bestämmelser skall ges den innebörden att
den ingående skatten skaU delas upp efter skälig grund när förhyrd personbil
används privat av den skattskyldige eller hans anställda. Ingående skatt som
belöper på privat användning är inte avdragsgUl.

Utredningens förslag om en
begränsad skattskyldighet för uttag av tiänst kmebär inle att uttag av privat
bilförmån kommer att beskattas. Kvar står dock atl avdragsrätt saknas för
ingående skatt som belöper på privat nyttjande av förhyrd personbil.

Sådana bestämmelser ger i princip
en materiellt riktig lösning. Uppenbart är dock att svårigheter föreligger att
göra en korrekt uppdelning av den ingående skatten. Detta förhållande inger
enligt utredningen betänkligheter inte minst med hänsyn till den stora
omfattning leasingverksamheten har fått.

Utredningen anser att
administrativa och kontrolltekniska skäl talar för en annan lösning. Ett rent
förbud mot avdrag för ingående skatt på leasing av personbil förordas inte.
Under hänvisning till vad som gäller i fråga om avdragsrätten för personbilar
som har anskaffats raed äganderätt förordar utredningen i stället alt den
skattskyldiges avdragsrätt bör bestämmas enligt en klar och entydig schablon.

Utredningen åberopar en av
leasingutredningen (K 1972: 06) gjord kalkyl som visar att 6575 % av hyran
utgör ersättning för kapitalkostnader inkl. vinst. Med utgångspunkt häri och
med beaktande att förslag framförs om att ränta inte längre skall inräknas i
beskattningsvärdet anser utredningen att 60 % av leasingavgiften bör kunna
anses motsvara anskaffningskostnaden för personbil vid likvärdig användning.
Utredningen föreslår därför alt i 18 § tas in en bestämmelse om att avdragsrätt
föreligger för 40 % av ingående skatt sora belöper på hyra av personbil eller
raotorcykel, som skattskyldig förhyr för annat ändamål än yrkesmässig
återuthyrning.

2.7.3 Partiell skattskyldighet

Skattskyldig får enligt 17 § första
stycket vid redovisningen av mervärdeskatt dra av ingående skatt på förvärv
eller införsel för verksamhet som medför skattskyldighet. Enligt 18 § andra
stycket skall den avdragsgilla ingående skatten bestämmas genom uppdelning
enligt skälig

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 33 80

grund,
när skatten endast delvis avser förvärv som omfattas av avdragsrätten eller
verksamhet som medför skattskyldighet.

Medför verksamhet skattskyldighet i endast ringa
omfattning, har den skaltskyldige rätt att avdra dels ingående skatt som hänför
sig tiU förvärv eller införsel som helt avser den del av verksamheten som medför
skattskyldighet, dels skälig andel av ingående skatt som belöper på mera
kostnadskrävande anskaffningar som huvudsakligen avser den verksamhet som
medför skattskyldighet. I fråga om verksamhet som i endast ringa omfattning
inte medför skattskyldighet får enligt 18 § tredje stycket avdrag göras för
ingående skatt utan uppdelning av denna efter skälig grund.

De nuvarande bestäramelsema har enligt utredningen
medfört vissa tiUämpningssvårigheter. Bl. a. har ifrågasatts i vad mån
bestämmelsema gäller även de mycket stora företagen där en sidoordnad
verksamhetsgren som medför skattskyldighet visserligen är ringa sedd i
förhållande till företagets totala omsättning men ändå i sig själv betydande.
Att i sådana fall beskära avdragsrätten vid geraensarama förvärv som inte helt
avser den del av verksamheten som medför skattskyldighet anser utredningen inte
vara tUltalande. Det kan i andra faU vara fråga om verksamhetsgren som i
endast obetydlig del inte medför skattskyldighet raen där mycket betydande
anskaffningar endast tUl någon del avser den verksamhet som medför
skattskyldighet. Att då medge oinskränkt avdragsrätt för ingående skatt är
lika Ulel tilltalande.

Utredningen anser att skaltskyldig alltid skall ha
rätt att fördela ingående skatt efter skälig grund när den endast delvis avser
förvärv eller införsel för verksamhet som medför skattskyldighet.

Vidare anser utredningen att det inte är rationellt
att skattskyldig, vars verksamhet tUl någon del inte medför skattskyldighet,
skall tvingas att post för post undersöka ora förvärv är helt eUer endast
delvis avdragsgrundande. Utredningen föreslår därför att förvärv som till mer
än 95 % avser verksamhet som medför skattskyldighet alltid skall vara
avdrags-grundande utan inskränkning. Medför verksamheten till mer än 95 % av
omsättningen skattskyldighet bör ingående skatt sora ej överstiger 1 000 kronor
för visst förvärv få avdragas utan uppdelning efter skälig grund.

2.8
Beskattningsvärdets bestämmande

Enligt 14 § med tillhörande anvisningar utgör
beskattningsvärdet vid omsättning mot kontant betalning den erhåUna likviden
(vederlaget) minskad med rabatt sora direkt avgår från likviden och vid annan
orasättning det pris som har överenskommits vid avtalets ingående enligt då
utfärdad faktura eller annan handling, i båda fallen med skattens belopp
inräknat. I vedertaget skall inräknas avbetalningstillägg, finansieringstill-

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 33 81

lägg,
ränta och annal pristillägg som skall erläggas av köparen enligt avtalet.
Utställs i samband med avtalet växel eller annat skuldebrev för betalningen,
utgörs det avtalade priset av belopp enligt sådan handling med tillägg av
kontant likvid som därutöver har eriagts. Detta gäller även om lägre pris anges
i faktura eller liknande handling.

Vid beräkning av beskattningsvärde eller
skattepliktig omsättning får avdrag inte göras för s. k. villkorlig rabatt som
utgår vid betalning inom viss tid. Ej heller får avdrag göras vid diskontering
av kundväxel.

Enligt utredningen har bestämmelserna om räntas
inräknande i beskattningsvärdet vållat påtagliga tiUämpningssvårigheter.
Kreditförsäljningen till privata konsumenter har också organiserats på ett
sådant sätt att den i beskattningshänseende framstår sora en kontanthandel
genora införande av köpkorls- och konteringsförsäljningar och genora
raedver-kan från finansieringsföretag raed köp- och handlån.

Utredningen anser atl övervägande skäl talar för
att räntor på beviljade kundkrediter i mervärdeskattehänseende bör håUas
utanför den skattepliktiga omsättningen, inte minst raed beaktande av att
identitet då uppnås med vad som i inkomsttaxeringshänseende och enligt allmänt
vedertagna företagsekonomiska principer räknas som försäljningsintäkt. Det
skattebortfall som får förutsättas uppkomma vid en sådan ändring av gällande
bestämraelser torde enligt utredningen bli av relativt begränsad omfattning.

Det har i debatten ibland gjorts gäUande att om
räntorna hålls utanför beskattningen skulle detta kunna leda tiU
skentransaktioner. Formkraven på kredithandeln i vad den gäUer försäljningen
till enskilda konsumenter har dock skärpts genom bl. a. konsumentköplagen, och
utredningen anser därför att någon detaljreglering på denna punkt inte behövs.
Det bör, enligt utredningen, ankomma på RSV att ge erforderlig vägledning i
fråga om vad som bör inrymmas under begreppet ränta.

Det har enligt utredningen riktats anmärkningar mot
bestänmielserna i ML när det gäller bestämmandet av beskattningsvärdet vid
tUlhandahållande av kopior av byggnadsritningar och liknande handlingar i samband
med sådana konsult- och arkitekttiänster som avses i 10 § första stycket 5. De
renodlade kopieringsföretagen måste alltid ta ul full skatt på sina kopior.
BestäUs kopieringen via konsulten utgår i många fall skatt enligt den för
konsultuppdraget i övrigt gällande 20-procentsregeln. Kopieringsarbetena för
större projekt är enligt uppgifter som utredningen inhämtat klart
objektsbundna.

Utredningen tar fasta på de gjorda anmärkningarna
om bristande neutralitet och anser det också vara förenat med avsevärda
praktiska svårigheter för konsulterna att på ett fullt betryggande sätt göra
åtskillnad i skatteberäkningarna beträffande kopieringstiänsterna. Utrednuigen
föreslår därför alt 20-procentsregeln genom ett tUlägg tUl 14 § görs tiU-

6
Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 33

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 33 82

lämplig
på omsättning av kopior av sådana handlingar som har framställts genom tiänst
enligt 10 § första stycket 5 och som avser planerad eller under uppförande
varande byggnad eller annan anläggning som utgör fastighet.

2.9
Fastställelse av skatt, m. m.

Enligt ML skall skall för varje redovisningsperiod
fastställas av beskattningsmyndigheten (länsstyrelsen). FaststäUelse av skatt
sker genom preliminära och slutiiga beslut enligt bestämmelserna i 3036 §§.
Fastställelse av skatt sker med ledning av deklaration och övriga handlingar.
Kan skatten inte beräknas tillförlitligt raed ledning av sådana handlingar
fastställs skatten efter skäUg grund. Beslut om fastställelse av skatt är
preliminärt intill dess slutligt beslut härora har raeddelats eUer när sådant
beslut anses föreligga. Har deklaration lämnats anses skatten fastställd genom
preliminärt beslut (32 §). Nytt fastställelsebeslut meddelas när framkomna omständigheter
föranleder ändring av tidigare prelirainärt beslut (33 §).

Fråga ora preliminärt beslut får inte väckas efter
den 30 november tredje året efter utgången av det kalenderår under vUket
redovisningsperioden gått till ända och preluninärt beslut får inte meddelas
senare än tre år efter utgången av nämnda kalenderår (35 §).

Slutligt beslut om fastställelse av skatt skall
enligt 36 § meddelas, om den skaltskyldige begär sådant beslut inom två månader
från den dag han fått del av prelirainärt beslut. Föreligger särskilda skäl får
slutligt beslut meddelas även om den skattskyldige inte begärt det.

Har
slutligt beslut varken begärts eUer meddelats och har tre år förflutit efter
utgången av det kalenderår under vilket redovisningsperioden gått till ända,
anses skatten fastställd genora slutligt beslut i enlighet med senast meddelade
preliminära beslut. Om preliminärt beslut inte har meddelats anses skatten
fastställd genom slutligt beslut i enlighet med deklarationen. Har varken
deklaration lämnats eller preUminärt beslut meddelats anses skatten fastställd
till noll kronor.

Enligt
38 § sker efterbeskattning om skaltskyldig i deklaration eller på annat sätt
lämnat oriklig uppgift eller underlåtit att lämna deklaration eller infordrad
uppgift. Efterbeskattning får mte ske i fråga om ringa skattebelopp eller när
åtgärden med hänsyn till omständigheterna framstår som uppenbart oskälig.

Från
skatt som skattskyldig skaU betala på grund av efterbeskattning för viss
redovisnmgsperiod får enUgt 39 § avräknas belopp som den skattskyldige kan
återfå för annan period under samma kalenderår. Som förutsättning härför gäller
bl. a. att allmänna ombudet tiUstyrkt sådan avräkning.

Efterbeskattning
får ske först sedan slutligt beslut har meddelats eller

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 33 83

föreligger
och endast om fråga prövats senast under sjätte året efter utgången av det
kalenderår under vilket redovisningsperioden gått till ända. Vissa särskilda
regler gäller för efterbeskattning i de fall skatt-skyldig avlider eller har
åtalats för skattebrott (40 §). Beslut om efterbeskattning meddelas av
länsstyrelsen.

Genom
slutligt beslut om fastställelse av skatt öppnas möjlighet för den
skattskyldige att få sin sak prövad i högre instans. Enligt 51 § förs talan mot
sådant beslut hos länsskatlerälten genom besvär. Besvären skall ha inkommit dit
inom två månader från det klaganden fått del av beslutet (52 §).

Enligt
55 § har skaltskyldig dessutom möjlighet all anföra besvär i särskild ordning.
Sådana besvär får anföras om skatt har fastställts i strid mot bestämraelserna
om vem som är skattskyldig eller om vad som är skattepliktigt, om skatt
fastställts mer än en gång för samma omsättning eller om beskattningen bUvil
oriklig på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende.
Med vissa begränsningar får skattskyldig vidare anföra besvär om han till följd
av underlåtenhet att lärana deklaration eller infordrad uppgift, felaktighet i
deklaration eller annan uppgift eller handling som har legat till grund för
deklarationen eller annan uppgift han lämnat fått skatten fastställd till
belopp som väsentligt avviker från vad som rätteligen bort fastställas för
perioden. Besvär får dessutom anföras om någon i annat fall kan åberopa
omständighet eller bevis som bort föranleda att skatten fastställs till belopp
som väsentligt avviker från den skatt sora har fastställts.

Besvär
i särskild ordning får anföras senast under sjätte året efter utgången av det
kalenderår under vilket redovisningsperioden gått till ända. Allmänna ombudet
får inom samma tid och under samma förutsättningar anföra besvär till den
skattskyldiges förmån och även, om beskattningen blivit oriktig på grund av
felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende, till den
skattskyldiges nackdel.

Den ordning sora gäller för fastställelse av
mervärdeskatt är, enligt utredningen, i princip välgrundad och lämplig.
Erfarenheterna visar dock att bestämmelsen i 30 § ora atl skatt skall
fastställas för varje redovisningsperiod kan diskuteras.

Enligt utredningen är det ofrånkomligt att skatten
fortlöpande måste fastställas för varje redovisningsperiod. Utredningen har
emellertid funnit atl det inte föreligger etl egentiigt behov av att
upprätthålla kravet på periodspecifikation i fall då åtgärd skall vidtas i
fråga om skatteredovisningen för redan tilländalupet beskattningsår. Förutom
praktiska svårigheter med en periodisering bör beaktas, att i princip varje
ändring i mervärdeskatteredovisningen för en rörelseidkare har betydelse även
för inkomsttaxeringen och tvärtom.

Med hänsyn till de stora belopp
mervärdeskatteredovisningen ofta avser är det enligt utredningen nödvändigt att
ställa stora krav på kor-

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 33 84

rekt
skatteredovisning för varje redovisningsperiod och på atl skatt omedelbart kan
fastställas för perioden. Del är emellertid lättförståeligt atl fel kan
uppkomma i en löpande periodisk skatteredovisning, som för flertalet omfattar
en stor mängd transaktioner. Det kan också ofta vara fråga om fel som upptäcks
först i samband med siffergranskning, revision eller bokslut. Mot denna
bakgrund bör, menar utredningen, möjligheterna för de skattskyldiga att rätta
felaktigheter i skatleredovisningen underlättas.

Förslaget att redovisningsperioderna i
fortsättningen skall anknytas tUl räkenskapsåret i stället för som hittills tUl
kalenderåret och att skattskyldiga med en skattepliktig årsomsättning upp tUl
200 000 kr. skall få deklarera raervärdeskatt för helt räkenskapsår inom samma
tid som gäller för självdeklarationens avlämnande erbjuder enligt utredningen
förutsättningar för dessa skattskyldiga att undvika felaktigheter i redovisningen
av mervärdeskatt. I fråga om övriga skattskyldiga, för vUka nuvarande
redovisningsperioder ora två raånader avses bli tillärapliga även i
fortsättningen, kan det enligt utredningens raening knappast innebära några
olägenheter att öppna raöjlighet för rättelse av mervärdeskatteredovisningen
för hela det förflutna räkenskapsåret i en ny deklaration, som formellt avser
den sista redovisningsperioden för året. Utredningen föreslår därför att
möjlighet att efter räkenskapsårets utgång få inkomma med en
rättelsedeklaration för sista redovisningsperioden under räkenskapsåret införs
i ML. Eftersom fråga är om deklaration följer automatiskt att även
betalningsskyldighet inträder i det fall rättelsen innebär atl ytterligare
skatt skall betalas. Även länsstyrelsen bör kunna meddela beslut om
fastställelse av skatt för tilländalupet räkenskapsår utan att hänföra
konstaterade felaktigheter till de olika redovisningsperioderna.

Den nu förordade lösningen får enligt utredningen
inte ges den innebörden att skattskyldig tillåts att uppskjuta rättelse av ett
upptäckt fel i den löpande skatteredovisningen till en rätlelsedeklaration i
anslutning till bokslutet. Bestämmelserna om skattetiUägg och förseningsavgift
gäller för varje periodredovisning av skatt liksom bestämmelsema ora restavgift
vid för sen skattebetalning. Har skattskyldig utkommit raed rättelsedeklaration
innan länsstyrelsen vidtagit åtgärd kan skattetUlägg inte komma i fråga.
Restavgift bör dock utgå, bl. a. med hänsyn tUI att den skattskyldige
disponerat över oredovisade skattemedel. Sker ändring av skatleredovisningen
för helt räkenskapsår genom fastställelsebeslut av länsstyrelsen, t. ex. efter
skatterevision, blir givetvis de allmänna reglerna om skattetillägg och
restavgift tUlämpliga.

Begreppet preliminärt beslut har enligt utredningen
missuppfattats på sina håll. Det borde inte råda någon tvekan ora atl sådana
beslut har full rättskraft. Nytt beslut kan meddelas endast när nya
oraständigheter motiverar detta. Preliminärt beslut kan inte överklagas. Härför
krävs

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 33 85

att
den skattskyldige inom två månader begär och erhåller ett slutligt beslut. Med
hänsyn till angelägenheten av att varje tvivel om beslutets karaktär undanröjs
föreslår utredningen att uttrycket prelirainärt beslut utgår och atl 32 §
ulforraas så atl skatten anses fastställd enligt läranad deklaration och att
skatten anses fastställd till noll kronor om deklaration inte har lämnats.

Om skattskyldig upptäckt fel i lämnad deklaration
och därför lämnar ny, rättad deklaration bör enligt utredningen skatten
autoraatiskt kunna anses som faststäUd enligt den nya deklarationen.
Utredningen anser det därför onödigt att länsstyrelsen enligt 33 § skall behöva
meddela ett faslstäUelsebeslul. I det fall den nya deklarationen upptar
ytterligare skatt att betala sker inbetalning av det tUlkomraande beloppet
samtidigt med deklarationens avlämnande. Den skattskyldige får därvid, menar
utredningen, redan genom postkvittol bekräftelse på att skatten har fastställts
och betalts. 1 del motsatta fallet bör det räcka med att fastslällel-sen
bekräftas genora återbetalning från länsstyrelsen. Utredningen föreslår därför
en ändrmg av 32 § av innebörd att skatt alltid skall anses fastställd enligt
lämnad deklaration såvida skatten inte har fastställts tidigare av
länsstyrelsen genom beslut enligt 33 §.

Utredningen föreslår vidare att de nuvarande
bestämraelserna i 33 § om nytt preliminärt beslut ersätts med bestämraelser ora
att länsstyrelsen kan meddela fastställelsebeslut raed ändring av tidigare
fastställd skatt när nya omständigheter har kommit fram.

Enligt 36 § skall slutligt beslut meddelas om
skattskyldig begär sådant beslut inora två månader från den dag då han fått del
av preliminärt beslut. En förutsättning för att den skattskyldige skall kunna
överklaga beslut om fastställelse av skatt enligt 32 eller 33 § är att slutligt
beslut har meddelats. Det kan, menar utredningen, många gånger vara svårt att
avgöra om de skäl som den skaltskyldige har anfört mot ett preliminärt beslut
om fastställelse av skatt innefattar sådana nya omständigheter som kan
föranleda nytt preliminärt beslut. Samma problem kommer att kvarstå även ora
terraen prelirainärt beslut utgår och ersätts raed fastställelsebeslut.
Utredningen kan inte finna att det skulle innebära några olägenheter ora
skattskyldig, oavsett ora fastställelsebeslut har meddelats eller inte, inora
hela den tid under vilken sådant beslut får raed-delas har rätt att begära
slutligt beslut.

Utredningen har också övervägt att låta
besvärsrätten omfatta alla meddelade faslstäUelsebeslul. Detta skuUe emellertid
kunna föranleda skattskyldig att anföra besvär hos länsskatterätten under
åberopande av sådana nya omständigheter, som i och för sig motiverar nytt
fastställelsebeslut av länsstyrelsen. En sådan utveckling bör undvikas och
utredningen föreslår därför att vad som nu i sak gäller i fråga om slutliga
beslut bibehålls oförändrat. Med hänsyn tUl att begreppet slutiigt beslut kan
verka missvisande när begreppet preliminärt beslut bortfaller, före-

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 33 86

slår
utredningen atl sådant beslut som öppnar besvärsrätt i stället för slutligt
benämns särskilt beslut om fastställelse av skatt.

Om slutiigt beslut varken har begärts eller har
meddelats och tre år förflutit efter utgången av det kalenderår under vilket
redovisningsperioden gått till ända gäller nu enligt 36 § tredje stycket, att
skatten anses fastställd genom slutligt beslut i enlighet med senast meddelat
preliminärt beslut eller, ora sådant beslut inte har meddelats, i enlighet med
deklarationen. Ändring av sålunda fastställd skatt kan ske endast genom efterbeskattning
eller genom besvär i särskild ordning. Vid etl slopande av begreppet slutiigt
beslut bör bestämmelserna i 36 § tredje stycket utgå. 1 stället föreslår
utredningen att det i 35 § anges att fråga om fastställelsebeslut inte får
väckas efter den 30 november tredje året efter utgången av det kalenderår under
vilket beskattningsåret gått till ända. Sådant beslut får inte meddelas efter
utgången av det kalenderår under vilket fråga ora beslutet senast har fått
väckas. Till skillnad mot de tidsfrister som nu gäller för meddelande av
preliminärt beslut beräknas fristen med utgångspunkt i beskattningsåret. Detta
är en ren anpassning till del föreslagna tillägget till 32 § som har behandlats
tidigare. Oavsett denna tidsgräns bör dock skaltskyldig, om fastställelsebeslut
har meddelats, tillerkännas rätt att begära särskilt beslut inom två raånader
från del han fått del av det meddelade fastställelsebeslutet. Nu föreslagna
ändringar av 35 och 36 §§ kräver en följdändring av 51 §.

Efterbeskattning får ske först sedan särskilt
beslut om fastställelse av skatt har meddelats eller när faslstäUelsebeslul
enUgt 35 § inte längre får meddelas. För att uppnå full överensstämmelse
tidsmässigt med bestämmelserna om eflertaxering i taxeringslagen (1956: 623),
TL, föreslår utredningen alt tidsfristen för efterbeskattning enligt 40 §
ändras till atl gälla sjätte året efter utgången av del kalenderår under vilket
beskattningsåret och alltså inte redovisningsperioden gått till ända.
Motsvarande ändring föreslås i fråga om tidsfristen för besvär i särskild
ordning i 55 §. Utredningen föreslår dessutom vissa rent redaktionella
följdändringar. Vissa nu intagna bestämmelser i de paragrafer som berör
fastställelse av skatt, efterbeskattning och besvär i särskUd ordning kan utgå
efter tillkomsten av den nya förvaltningslagen.

2.10
Anstånd med betalning av sltt

Länsstyrelse kan enligt 45 § efter ansökan av den
skattskyldige medge denne anstånd med inbetalning av mervärdeskatt om den
skattskyldiges betalningsförmåga blivit nedsatt på grund av sjukdom eller
annan oförvållad oraständighet och synnerligen ömmande omständigheter föreligger.
Enligt 46 § första stycket kan länsstyrelsen också medge anstånd med
skattebetalningen ora besvär har anförts över slutligt beslut om fastställelse
av skatt eller beslut om efterbeskattning eller beslut av

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 33 87

länsskatterätt
eller kammarrätt. Genom atl ML på denna punkt hänvisar tiU 49 § 1 mom.
uppbördslagen (1953: 272), UL, kan skattskyldig erhålla anstånd endast när
aUmänt ombud har anfört besvär tUl den skattskyldiges förmån eller helt eller
delvis tillstyrkt den skatlskyldiges besvär. Anstånd kan vidare medges i
avaktan på rättelse av uppenbara fel.

ML har ingen hänvisning till 49 § 2 mom. 1 UL
enligt vilket lagrum skattskyldig kan få anstånd också när erläggandet av den
skatt som besvären avser skulle raedföra betydande skadeverkningar för den
skattskyldige eller eljest frarastå sora obilligt. Enligt bestämmelserna i UL
skall den skattskyldige i princip ställa nöjaktig säkerhet. Anstånd kan dock
under vissa speciella förutsättningar medges även utan att säkerhet ställs.

Avsaknaden av denna anståndsmöjlighet har enligt
utredningen allmänt uppfattats som otillfredsställande. Detta gäller enligt
utredningen särskilt i de fall skattskyldig anfört samtidiga besvär över såväl
inkomsttaxeringen som beslut om fastställelse av raervärdeskatt för redovisningsperiod
under det beskattningsår som inkomsttaxeringen avser. Besvären kan i sak gälla
samma fråga.

Utredningen föreslår därför att länsstyrelsen ges
befogenhet att meddela anstånd även i fall som avses i 49 § 2 raom. 1 UL och
att de villkor sora i övrigt är förbundna med anstånd enligt detta lagrum i
tilllämpliga delar också skall gälla vid anstånd med betalning av mervärdeskatt.
En sådan ordning skulle innebära att skattskyldig kan medges anstånd längst
intill dess två månader har förflutit från dagen för beslutet i
skatteprocessen. Meddelat anstånd kan omedelbart återkallas, när skäl
föreligger. Vidare skall ränta (anståndsränta) erläggas enligt samma regler som
gäller för anstånd raed betalning av direkt skatt, dvs. räntan skall erläggas
efter samraa grunder sora respitränta på tillkommande skatt (32 § UL).

2.11
Övergångsbestämmelser

Utredningens förslag innebär ganska genomgripande
ändringar i fråga om inträde av skattskyldighet och redovisningsskyldighet samt
utformningen av redovisningsmetod. Del innebär också betydande ändringar i
fastställelse- och beslutsförfarandet. Det är enligt utredningen angeläget att,
om förslagen leder till lagändring, ikraftträdandet får anstå så länge att
skattskyldiga och berörda rayndigheter ges skälig tid för omläggning.
Utredningen förordar i dessa delar en knappt ettårig övergångstid som för
flertalet skattskyldiga skulle innebära att de nya bestämmelserna blir
tillämpliga fr. o. m. ingången av ett nytt räkenskapsår.

Utredningens förslag innehåller dock även
betydelsefulla ändringar av materiell natur. Förslagen beträffande handeln med
begagnade va-

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 33 88

ror,
räntans uteslutande från beskattningsvärdet samt den friviUiga
skallskyldigheten för uthyrning av rörelsefastighel bör, menar utredningen,
träda i kraft så snart som möjligt. I annal fall kan besvärande störningar
uppkorama för berörda skattskyldiga.

För undanröjande av kumulativa beskattningseffekter
för handeln med begagnade personbilar och motorcyklar föreslår utredningen dessutom
ett avdrag från ingående skatt för inneliggande lager av sådana fordon vid
ikraftträdandet.

3
Remissyttrandena

3.1
Skattskyldighetens inträde, m. m.

Utredningens förslag att skilja mellan tidpunkten
för skattskyldighetens inträde och tidpunkten för redovisningsskyldighetens
inträde har allmänt godtagits av remissinstanserna.

Inga invändningar har heUer gjorts mot den
föreslagna huvudregeln ora atl skattskyldigheten skall inträda när vara
levereras eller när tjänst tillhandahålls. Man biträder också med något
undantag förslaget om atl skallskyldighet skall inträda för förskott.

Flertalet remissinstanser godtar den av utredningen
föreslagna huvudregeln enligt vilken redovisnimgsskyldighet skaU inträda när
affärshändelse som medför skattskyldighet bokförs eller borde ha bokförts
enligt god redovisningssed. Mot förslaget riktas dock flera invändningar under
åberopande främst av redovisningstekniska och likviditetsmässiga nackdelar.

Det har även anförts farhågor för att
helårsredovisning för skattskyldiga raed så stor skattepliktig årsorasättning
som 200 000 kronor medför stora skattekrediter raed betydande förlustrisker för
det allraänna.

RSV tUlstyrker det föreslagna
redovisningsförfarandet med den modifieringen att skattskyldiga som enligt
bokföringsnämndens anvisningar får tUlämpa den renodlade pärmmetoden bör kunna
få rätt att redovisa skatten på fordringar och skulder endast i den sjätte och
sista redovisningsperioden, även i de faU fordringar och skulder grundbokförs
på förteckning. RSV vUl emellertid inte utesluta möjligheten att vissa andra
skattskyldiga, med hänsyn tUl redovisningstekniska förutsättningar eller
specieUa förhållanden inom viss bransch eller för viss kategori skattskyldiga,
tillåts använda den förenklade redovisningsmetoden.

Den närmare utformningen av de avsteg från den
räkenskapsenUga redovisningsprmcipen sora kan erfordras för att uppnå ett
enkelt och rä-kenskapsförankrat redovisningssystem bör kunna göras av RSV efter
hörande av bokföringsnämnden och berörda branschorganisationer.

Kommerskollegium har i huvudsak inget att erinra
mot att samtiiga skattskyldiga skall redovisa enligt faktureringsmetoden.
Kollegiet befarar

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 33 89

dock
att förslaget kan innebära problem för vissa skattskyldiga som använder den
renodlade pärrametoden och har en årsomsättning över 200 000 kronor. Kollegiet
anser därför att man för denna grupp bör undersöka möjligheten av att tillåta
årsredovisning. I andra hand kan kollegiet tänka sig att den redovisning som
sker för de fem första perioderna betraktas som a conto-betalningar.

Länsstyrelserna i Östergötlands, Kronobergs,
Kalmar, Örebro och Västmanlands län anser att skattskyldiga som enligt BL
tillåts tillämpa en löpande kontantbokföring bör medges rätt atl fortlöpande
tillärapa renodlad konlantmetod för sin raervärdeskatteredovisning. För övriga
skattskyldiga bör dock skatteredovisningen i enlighet med förslaget ske efter
räkenskapsenUga grunder.

Länsstyrelsen i Kristianstads län. Föreningen
auktoriserade revisorer FAR, SHIO och Familjeföretagens förening förordar att
den nuvarande kontantmetoden bibehålls som huvudprincip för skatteredovisning.
Som skäl härför åberopas bl. a. farhågor för atl skattetillägg kan komraa atl
påföras vid fel i redovisningen under löpande beskattningsår. I andra hand
förordar länsstyrelsen att skattskyldiga raed årsorasättning understigande 400
000 kronor får tillämpa kontantmetoden medan övriga åläggs redovisning enligt
de principer som gäller i den nuvarande faktureringsmetoden.

Bokföringsnämnden ansluter sig till utredningens
förslag och ställningstaganden men anser dock att årsredovisning av
mervärdeskatt bör kunna tiUåtas också för bokföringsskyldiga med en
årsomsättning överstigande 200 000 kronor som tillämpar renodlad pärmmetod.
Enligt nämndens uppfattning bör nämligen växling mellan kontantprincip underåret
(fem perioder) och bokföringsmässiga grunder vid bokslutet (sjätte perioden)
inte lagfästas. Ett alternativ härtill skulle enligt nämnden vara att denna
grupp av skattskyldiga skulle redovisa skatt helt enhgt kontantmetoden. Denna
tanke avvisas dock av nämnden eftersom den skulle innebära att man gick ifrån
en för aUa redovisningsskyldiga enhetlig redovisning enligt räkenskapsenUga
grunder.

Nämnden anser vidare att för bokföringsskyldiga som
tillämpar pärmmetod raed förteckning bör enbart den sjätte redovisningen under
året betraktas sora den definitiva redovisrungen. Redovisningen för de fem
första perioderna bör sålunda ses som prelirainärbetalningar, på vilka
skattetilläggsbestämmelserna ej skall tiUämpas.

DEFU tillstyrker förslaget om att
faktureringsraetoden obligatoriskt skall tUlärapas av skattskyldiga raed
årsomsättning över 200 000 kronor och utan rätt att enligt BFL tillämpa den
renodlade pärmmetoden. För skattskyldiga raed årsomsättning under 200 000
kronor innebär förslaget enligt delegationen sannoUkt en förenkling. I fråga om
skattskyldiga med omsättning över 200 000 kronor som enligt BFL har rätt att
tUlämpa den renodlade pärmraetoden anser delegationen att de före-

s. 90 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 33 90

slagna
reglerna ställer betydligt större krav än vad BFL kräver. Delegationen
tillstyrker därför inle förslaget i denna del utan föreslår i stället att
skattskyldig som äger tillämpa den renodlade pärmmetoden antingen får rätt att
redovisa skatt enligt kontantmetoden eller också medges helårsredovisning enhgt
kontantmetoden.

Sveriges köpmannaförbund avstyrker utredningens
förslag till redovisning enligt faktureringsmetoden. Förbundet säger sig
representera den största gruppen mervärdeskattskyldiga förelag. Av
detaljhandelns totalt 60 000 företag har 55 000 eller drygt 91 % mindre än tio
anställda. I övriga branscher har nio av tio företag O9 anställda. Dessa
företag till-lärapar regelmässigt kontantraetoden för sin affärsredovisning.

Redovisningen av mervärdeskatt kommer enligt
förbundet att stäUa långt större krav på de skattskyldiga företagens
affärsredovisning än vad som gäller enligt BFL. Detta skulle med all säkerhet
komma att i mycket stor utsträckning medföra felaktiga redovisningar av mervärdeskatt
och därmed också en stor mängd skattetillägg för felaktiga deklarationer.

Vidare påpekar förbundet atl den föreslagna
redovisningsmeloden i ett stort antal fall innebär atl den skattskyldige utöver
det oavlönade uppdraget att inkassera skatten också tvingas till en starkt
likviditetskrä-vande kreditgivning till statsmakterna för ännu inte erlagd
mervärdeskatt. Mervärdeskatten skall betalas av konsumenten och inle drabba de
uppbördsskyldiga företagen med konkurrenssnedvridande effekter.

Enligt förbundet måsle reglerna för redovisning av
mervärdeskatt helt anpassas till BFL:s regler. Förbundet anser att
kontantmetoden i dess nuvarande form skall bibehållas i första hand för företag
som tillämpar kontantmetoden i sin affärsredovisning. Kontantmetoden bör
kompletteras med faklureringsmetoden att tillämpas av större företag med
tUl-räcklig redovisningsteknisk kompetens i de fall det av företaget
tillärapa-de redovisningssystemet för affärsbokföringen skulle medföra administrativa
svårigheter att tillämpa kontantmetoden.

SHIO och Familjeföretagens förening föreslår atl
skattskyldiga som vid sin bokföring får använda pärmraetoden skall ha rätt att
använda kontantraetoden vid mervärdeskatteredovisningen. Enligt organisationerna
är frekvensen av felaktigheter vid mervärdeskatteredovisnmgar betydligt större
vid faklureringsmetoden än vid kontantmetoden, vilket också talar för etl
bibehållande av total konlantmetod för de företag som har sin bokföring ordnad
i enlighet med ett sådant systera. Organisationerna ifrågasätter om inte
faktureringsmetoden kunde göras till huvudregel och kontantraetoden tiU
alternativregel.

Beträffande skattskyldiga sora ges raöjUghet till
årsredovisning av mervärdeskatten eller har utbyggd bokföring med löpande
reskonlra eller journalföring av fakturor fhmer organisationerna ej anledning
motsätta sig utredningens förslag.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 33 91

Organisationerna finner det angeläget att möjlighet
ges att betrakta de ingivna 2-månadersredovisningarna av mervärdeskatten som
preliminära under löpande räkenskapsår. Det har många gånger inträffat atl
skaltskyldig erhållit förfrågningar på enstaka mervärdeskattedeklarationer och
därvid har framkommit att någon felaktighet begåtts, vilket i sin tur
förorsakat skattetillägg och merarbete. I åtminstone många fall skulle dessa
felaktigheter ha upptäckts vid upprättandet av det ordinarie bokslutet och
rättelse därvid kunnat göras, eventuellt i samband med självdeklarationens
avgivande.

För att undvika eventuellt missbruk med inbetalning
av för låga preliminära avgifter skulle ett avgiftssystem liknande det som
gäller för vanlig skatt kunna nyttjas.

Sveriges industriförbund och SAF framhåller att
skattereglerna inte skall tillåtas ställa hårdare krav på bokföring och
redovisning än BFL. Samtidigt bör staten kunna ha anspråk på alt
skatteinbetalningarna inte fördröjs alltför mycket.

Dessa organisationer godtar faktureringsmetoden för
de företag som kan tillämpa den renodlade pärmraetoden ulan särskild
förteckning över fordringar och skulder, och som har en årsorasättning under
200 000 kronor om redovisningstiden utsträcks till den tidpunkt, då företaget
skall avge allmän självdeklaration. Om företag med större omsättning, som äger
tillämpa den renodlade pärmmetoden, ges samma rätt skulle även dessa utan
nämnvärda komplikationer kunna tUlämpa faktureringsmetoden.

Företag som äger tillärapa pärrametoden med
förteckning skulle vid övergång lill faktureringsmetoden få redovisa mervärdeskatt
på fordringar och skulder varje redovisningsperiod. De skulle därmed tvingas
göra avstämningar mellan kontantströmmarna och in- och utgående fakturering
tätare än vad sora eljest är nödvändigt och göra avstäm-ningarna vid tidpunkter
som kanske saknar intresse för företagets interna behov.
Redovisningskostnaderna stiger därmed. Vidare skulle riskerna för företagen
att ådra sig sanktioner (skattetillägg, restavgift etc.) öka väsentligt. Om
inte sistnämnda risker kan undanröjas i ML vid felaktiga avstämningar o. dyl.,
bör faktureringsmetoden inte göras obligatorisk.

LRF understryker att den nuvarande bristen på
regler rörande redovisningsskyldighetens inträde vållat
tillämpningssvårigheter, särskilt vid tillämpning av faktureringsraetoden.
Frågan om rätt redovisningsperiod har enligt förbundet mera styrts av den
skattskyldiges faklureringsmti-ner än av bestämmelserna i ML.

Förbundet tillstyrker att frågan om
redovisningsskyldighetens inträde direkt regleras i ML. De motiv för ett
enhetligt redovisningssystem som utredningen redovisar är övertygande. Det ter
sig som en självklar ord-

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 33 92

ning
atl mervärdeskatteredovisningen skall följa samma grundprincip som den
egentliga bokföringen.

Förbundet understryker atl pärmraetoden är svår
dock inte oraöj-Ug att förena med raervärdeskatteredovisning.

I praktiken innebär metoden att varuskulder och
varufordringar resultatmässigt beaktas endast vid en tidpunkt, nämligen
bokslutsdagen. Detta gäller även om pärmraetoden förenas raed sådan
förteckning, sora enligt bokföringsnäranden är att anse som grundbokföring. Förbundet
finner del riktigt att faktureringsmetoden görs till huvudmetod men vill
ifrågasätta om inle skattskyldig, som tillämpar pärrametoden, borde kunna efter
ansökan medges rätt att använda konlantmetod.

Om
kontantmetoden helt anses böra utmönstras föreslår förbundet atl
faktureringsmetoden ytterligare modifieras enligt följande. Den som tillämpar
pärmmetod bör äga räll att under de fem första perioderna av räkenskapsåret
redovisa mervärdeskatt endast för sådana affärshändelser, sora noteras eller
bort noteras på kassarapport. Först vid den sjätte redovisningsperioden, som
motsvarar räkenskapsårets två sista månader, skall den skattskyldige vara
skyldig att redovisa raervärdeskatt, sora belöper på utestående vamfordringar
och varuskulder. Av praktiska skäl vore det en fördel ora även fortlöpande
uttag av skattepliktiga varor finge redovisas först under den sjätte perioden.
LRF framhåller atl möjlighet bör skapas att fullgöra mervärdeskatteredovisningen
för den sjätte perioden i anslutning till det ordinarie bokslutsarbetet.
Uppskov bör därför medges med deklaration och skatteinbetalning i två månader.
Som ett alternativ anger LRF att låta även den sjätte
mervärdeskatteredovisningen följa kassarapportema och tUlåta slutjustering i en
sjunde deklaration. LRF påpekar att båda altemativen ger en extra kontroll av
att framför aUt mervärdeskatteredovisningen blivit korrekt.

LRF framhåller vidare att en ytterligare
förutsättning för det av förbundet förordade systeraet är att skattetUlägg
inte får ifrågakorama under löpande beskattningsår.

LRF ifrågasätter slutiigen om inte beskattningsåret
skall utgöra be-skatlningsperiod, vilket skulle innebära en återgång till den
ordning som gällde under den allmänna varuskattens tid. Inte minst del administrativa
sanktionssystemet kan nu enligt LRF få förödande effekter vid korta
beskattningsperioder.

Svenska revisorsamfundet SRS tUlstyrker utredningens
förslag. Samfundet ifrågasätter dock ora inte skattskyldiga sora har rätt atl
tillämpa den renodlade pärmmetoden borde kunna medges helårsredovisning eUer få
lämna preliminära deklarationer för de första fem perioderna. Krav på exakt
överensstänunelse bör i sistnämnda fall föreligga först vid den
redovisningsperiod som omfattar bokslutet. Samfundet framhåller att det under
alla förhållanden är otillfredsställande om skatte-

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 33 93

tUlägg
skall utgå vid fel av angiven art i de fem första redovisningsperioderna under
året.

Samfundet anser vidare att även sådana
skattskyldiga som tillämpar pärmmetoden med förteckning som inte grundbokförs
bör tillåtas att tillämpa kontantbokföring under löpande år och redovisa
skulder och fordringar endast i den deklaration sora orafattar bokslutet.

Sveriges redovisningskonsulters förbund uppger atl
förbundets medlemraar planerar och genomför redovisningsarbetet åt minst 40
000 mindre och medelstora företag. Förbundet anser att alla bokföringsskyldiga,
som anlitar redovisningsbyrå för sin bokföring, skall använda sig av
bokföringsmässig redovisning raed förteckning av kundfordringar och
leverantörskulder i enlighet raed bokföringsnämndens anvisningar, sammanställa
huvudboken i tvåmånadersperioder samt upprätta ett fullständigt årsbokslut
genom redovisningsbyråns försorg.

Förbundet tUlstyrker därför utredningens förslag om
att faktureringsmetoden skall vara obligatorisk. Förbundet framhåller dock att
de mindre förelagen kommer att få stora svårigheter att redovisa mervärdeskatt
enligt kontantmetoden under löpande år och enligt faktureringsmetoden vid
årets utgång. Svårigheterna består enligt förbundet i att i den löpande
kontanlbokföringen hålla reda på de fakturor, som hänför sig till ett tidigare
räkenskapsår och som redan har skatleredovisats i samband med ett tidigare
bokslut.

Förbundet föreslår därför atl kontantraetoden i sin
nuvarande utformning får användas för skattskyldiga med en årsomsättning understigande
200 000 kronor, om de så önskar.

Sveriges bokförings- och revisionsbyråers förbund
SBRF förordar den nuvarande kontantmetoden. Förbundet anser utifrån sina
erfarenheter att skattskyldiga som enligt bokföringsnämndens anvisningar får
tillämpa pärmmetoden skulle få mycket svårt atl redovisa skatt enligt
faktureringsmetoden. Vid en obligatorisk faktureringsraetod är det enligt
förbundet ett absolut krav att fristen för skatteredovisningen förlängs.

RSV och några länsstyrelser frarahåller att
redovisningsskyldighet alltid bör inträda när verksamhet överlåts och när
skattskyldig försätts i konkurs.

Endast ett fåtal remissinstanser har behandlat de
likviditetsmässiga effekterna av förslaget för vissa skattskyldiga som nu
tillämpar kontantraetoden.

Sveriges grossistförbund anser utredningens motiv
och ståndpunkter i och för sig relevanta. Förslagets effekter på likviditets-
och konkurrensneutraliteten har dock inte beaktats tillräckligt. Förbundet
framhåller att grosshandelns betydelsefulla roll som finansiär av varor och

s. 94 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 33 94

tiänster
i produktions- och distributionsleden otvivelaktigt har ökat under senare tid.

Under de senaste åren har särskilt
varudistributionen framför allt inom vissa för samhället väsentliga
försörjningssektorer präglats av påtaglig blockbildning. Vid nyetablering och
marknadsföring har tillhandahållandet av krediter blivit allt väsentligare. En
finansiellt stark leverantör har därför stora fördelar jämfört med en finansiellt
svagare konkurrent. Den självständiga grosshandeln kan inte neutralisera de
likviditetsmässiga nackdelarna med motsvarande fördelar för detaljhandeln om
all redovisning skall ske efter bokföringsmässiga grunder. Förbundet förordar
att skalteredovisning som en huvudregel bör ske enligt bokföringsmässiga
grunder och att kontantmetoden bör få tillämpas efter länsstyrelsens tillstånd.
Förbundet förutsätter därvid en generös tUI-slåndsgivning för företag som t.
ex. tUl följd av sin kreditgivning skulle drabbas av en påtaglig
likviditetsanspänning med därav följande ränteförluster och risk för
konkurrenssnedvridning.

Svenska
postorderföreningen uppger att dess medlemraar bedriver en omfattande
kreditförsäljning av varor, utan ägarförbehåll. Dessa försäljningar faller
alltså inle under lagen om avbelalningsköp. Föreningens raedleramar skulle
därför inle kunna tUlämpa de särregler som har föreslagits för
avbetalningshandeln.

Postorderföretag
med kredilförsäljning tillämpar nu kontantmetoden för sin skatteredovisniag.
Man självfinansierar i hög grad kreditförsäljningen. Diskontering av fakturor
eller kontrakt är enligt föreningen inte praktiskt tillämplig i denna typ av
handel.

Kreditvolymen för postorderhandeln uppges ligga i
storleksordningen 300 miljoner kronor. En omläggning av skatteredovisningen
skulle innebära en likviditetspåfrestning i storleksordningen 50 mUjoner
kronor. Föreningen anser att denna typ av kreditförsäljning bör undantas vid en
övergång till räkenskapsenlig redovisning eller att den bör falla under de
föreslagna reglema för avbetalningshandeln.

Även KF, Sveriges industriförbund, SAF, LRF och
Finansieringsföretagens förbund anser att de likviditetspåfrestningar som den
räkenskapsenUga skatteredovisningen skulle ge upphov till bör beaktas för
skattskyldiga som arbetar med långfristiga varufordringar till betydande belopp.

Flertalet remissinstanser tillstyrker i princip
utredningens förslag om att skattskyldighet och redovisningsskyldighet skall
inträda för vederlag som uppbärs i förskott. Man anser dock allmänt att
skattskyldigheten och redovisningsskyldigheten skall inträda först då
förskottslikvid erhålls och inte, som utredningen föreslagit, redan då faktura
raed krav på sådan betalning utfärdas.

Länsstyrelsen
i Gävleborgs län framhåUer alt utredningens förslag sy-

s. 95 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 33 95

nes
inbjuda till missbruk. En säljare skulle kunna utfärda förskottsfaktura, innan
leverans skett, till skattskyldig köpare. Fakturan skulle ge köparen en
omedelbar avdragsrätt och återbetalning av överskjutande skatt. Därefter skuUe
köparen kunna avbeställa leveransen och säljaren minska sin utgående skatt.
Köparen, som kanske aldrig påbörjat verksarahet eller som under tiden nedlagt
bedriven verksamhet, vidtar emellertid ingen åtgärd. Saknar han utmätningsbara
tillgångar, saknar också staten möjlighet att få skattebeloppet åter.
Länsstyrelsen i Södermanlands län anser alt förslaget ora att redan utställd
förskottsfaktura skall medföra skattskyldighet kan få oacceptabla effekter vid
skattesatshöjningar.

Föreningen auktoriserade revisorer FAR framhåller
atl till grund för redovisningsmetoden bör även i framtiden läggas det inom
redovisningen vedertagna inkomstbegreppet. Föreningen ställer sig därför
avvisande till vad som har föreslagits beträffande förskott. Svenska
företagares riksförbund liksom Sveriges industriförbund och SAF anför
likartade synpunkter.

Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet
uttalar tveksamhet inför förslagens innebörd i fråga om a conto-betalningar av
större byggnads- och anläggningsentreprenader.

SABO avstyrker förslaget mot bakgrund av de
konsekvenser och likviditetsmässiga påfrestnragar som blir följden för
beställare av byggnads-och anläggningsentreprenader. Den tidigareläggning av
utbetalningen av mervärdeskatten som förslaget innebär ger dels ökade
räntekostnader för byggnadskrediliven, dels ökade krav på likvida medel. SABO
anger alt förslaget innebär en höjning av byggnadskostnaderna med 1,5 procent.

Svenska
riksbyggen förening har inga invändningar mot utredningens allmänna resonemang
från skatteteknisk synpunkt. I andra avseenden har dock förslaget konsekvenser
som inte är godtagbara. Det skulle medföra högre räntekostnader för byggherrar
som anlitar entreprenörer för genomförandet av byggnadsprojekt i stället för
atl bygga i egen regi.

SBEF
anser alt mervärdeskaltereglerna för byggnadsföretagen numera i stort fungerar
väl. Utredningen har anfört att man tycker att det är principiellt rikligt raed
rullande avskattning och att motsvarande gäUer i utländska
mervärdeskattesyslem. Principiella skäl får emellertid inte föranleda en
ändring om ändruvgen blir kostsam och administrativt betungande. Den rullande
avskattning sora tillämpas i utlandet har mförts samtidigt med mervärdeskattens
införande och har sålunda inte förorsakat några egna övergångsproblem. Enligt
SBEF kommer utredningens förslag att leda till hyreshöjningar raed raellan 3
och 5 kronor per m2 om inte låneunderlagsreglerna ändras. Risken ökar för att
rullande avskattning missbrukas i konkurrenssyfte till följd av de olika
beskattningsvärden som gäller för fastigheter. Re-

s. 96 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 33 96

duceringsreglerna blir svåra att tillämpa på a conto-belopp.
Byggnadsföretag koraraer att få ökade kostnader för administration och skattemyndigheternas
kostnader för kontroll ökar. Kommuner och andra icke skattskyldiga beställare
kommer atl belastas hårt likviditetsmässigt. Utan ytterligare utredning som tar
hänsyn till hur kommuner och bostadskonsumenter skall kompenseras saknas
enligt SBEF förutsättningar för atl införa en rullande avskattning. Mot
bakgrund av det anförda avstyrks förslaget.

Elektriska
installatörsorganisationen EIO anser att den föreslagna redovisningsmetoden
kan få vissa positiva effekter genom atl företagen får ytterligare en anledning
atl höja standarden på sina redovisningssystem. Av samma skäl anser EIO inte
att införandet av skattskyldighet för förskottslikvider enbart medför negativa
effekter för de skattskyldiga. Viss förbättring av rutinerna i fråga om
reskontranoteringarna kan bli följden, vilket skulle vara en fördel.

Svenska företagares riksförbimd
uttalar atl likvidilelspåkänningar vid en övergång lill faktureringsmetoden skulle
bli särskilt stor för företag med relativt sett liten ingående mervärdeskatt,
som t. ex. agenturföretag.

Flertalet remissinstanser
tillstyrker i princip förslaget om att redovisningsskyldighet vid försäljning
av vara enligt lagen om avbetalningsköp skall mlräda i takt med
avbetalningarna. Man är dock allmänl av den uppfattningen att
redovisningsskyldigheten enbart skall bestämraas enligt rent kontantmässiga
principer.

Finansieringsföretagens förening
framhåller att avdragsrätten för skattskyldig köpare bestäras i en för alla
gemensam ordning. Det finns enligt föreningen inget att invända mot att
redovisningsskyldighet och avdragsrätl inträder i takt med avbetalningen. Det
måste dock vara själva betalningen som skall vara den utlösande faktorn. En koppling
till förfallotiderna, som utredningen föreslagit, torde stöta på praktiska
svårigheter utan att medföra några särskilda fördelar. Föreningen förutsätter
vidare att föreslagna bestämmelser ora avbetalningshandeln blir tillämpliga
även på sådan försäljning som sker enligt den nyligen antagna
konsumentkreditlagen (1977: 981).

Länsstyrelsen i Gotlands län
föreslår alt skattskyldigheten vid försäljning mot avbetalning skall inträda
enligt huvudregeln, dvs. vid leveranstillfället, men anser det med hänsyn tUl
de missförhållanden som förekommit och de därav följande förlustriskerna för
det allmänna befogal att skaltskyldig köpares rätt till avdrag för ingående
skatt begränsas till alt omfatta endast skatt som belöper på fullgjord
avbetalning.

Länsstyrelsen i Kronobergs län, som
förordar att kontantmetoden behålls för alla skattskyldiga som ej huvudbokför
fordringar och skulder inför skatteredovisningen, anser att
redovisningsskyldighet och avdragsrätt vid avbetalningshandel inte bör
särregleras.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 33 97

Länsstyrelserna i Värmlands,
Kopparbergs och Gävleborgs län, LRF ooh Sveriges skogsägareföreningars
riksförbund tar upp fågan om behandlingen av ersättning för avverkningsrätt
till skog. LRF framhåller att i del fall avverkningsrätt tiU skog har upplåtits
mot betalning, som skall erläggas under flera år, får som intäkt för varje år
tas upp den del av köpeskillingen, som influtit under samraa år. Etl sådant
avsteg från den bokföringsmässiga redovisningsprincipen måste göras även vid
mervärdeskatteredovisningen. Redovisningsskyldigheten bör således inträda
först när de olika delbeloppen inflyter, förutsatt givelvis alt den skattskyldige
utnyttiar sin rätt att uppskjuta inkomstbeskattningen. Det bör i sammanhanget
beaktas att avverkningsuppdrag enligt fast gmndad praxis jämställs med
upplåtelse av avverkningsrätt.

3.2 Redovisningsperioderna, m. m.

Utredningens förslag beträffande
redovisningsperioderna biträds av de flesta remissinstanserna. Länsstyrelsen i
Uppsala län anser emellertid att årsomsättningens storlek i och för sig inte
utgör skäl för längre perioder än enligt huvudregeln. Generellt medgivande att
få redovisa en gång per år bör dock av praktiska skäl lämnas den som har en
årsomsättning som regelmässigt understiger 60 000 kronor. 1 övrigt bör möjlighet
finnas atl medge redovisning i perioder omfattande fyra kalendermånader eller
helt beskattningsår när särskUda skäl föreligger. Årsomsättningen skall därvid
endast utgöra en övre gräns för skattskyldiga som över huvud taget skaU kunna
komraa i fråga.

RSV delar i och för sig
utredningens uppfattning att en samordning av upprättandel av deklarationerna
för såväl inkomst- sora raervärdeskatt är önskvärd. Med hänsyn till det
räntebortfall som redan den förlängda redovisningsperioden åsamkar statsverket
ifrågasätter RSV ora ytterligare två månaders förlängning av respittiden för
skattskyldiga med helårsredovisning kan motiveras av de anförda skälen. RSV
vill dock inte motsätta sig att deklarationstidpunkten skjuts till den 15
februari, vilket hittills gällt för helårsredovisande lantbrukare.

Länsstyrelserna i Östergötlands,
Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Skaraborgs, Värmlands, Örebro och Västmanlands län
avstyrker förslaget vad gäller redovisningsperiod, främst av det skälet att
helårsredovisning för skattskyldiga med så hög skattepliktig årsomsättning som
200 000 kronor skulle innbära ej motiverade skattekrediter med uppenbara förlustrisker
för det allmänna.

Länsstyrelsen i Södermanlands län,
som i princip tillstyrker förslaget, har mfordrat yttrande i frågan från
kronofogdemyndigheiema i Nyköping och EskUstuna. Kronofogdemyndigheten i
Nyköping ser flera fördelar med förslaget tUl utvidgad helårsredovisning, men
anser att helårsredovisningen dock bör begränsas tUl skattskyldiga med årsomsättning
om högst 100 000 kronor. Kronofogdemyndigheten i EskUstuna

7 Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 33

s. 98 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 33 98

framhåller
att deklarationerna blir färre och förmodligen bättre genom den fastare
kopplingen till inkomsttaxeringen. Antalet skönstaxeringar nedbringas liksom
antalet framställningar om rättelse, särskilt de som aktualiseras när
inkomstdeklarationen upprättas. Genom arbetskrafts-besparingen kan andra
insatser inom området intensifieras, t. ex. registreringar av nya
skattskyldiga, dvs. av sådana som påbörjar skattepliktig verksamhet. Vidare
torde utredningarna, som föregår skönstaxering ra. ra., kunna göras raera
ingående och samarbetet med t. ex. kronofogdemyndighet än mera förbättras.

Från indrivningssynpunkt är del dock en nackdel alt
kronofogdemyndighet inte får kännedom om den skattskyldiges betalningssvårigheter
lika tidigt sora f. n. Ett restfört belopp kan bli ganska stort och det kan i
sin tur medföra att vederbörande utsätts för så kännbara indrivningsåigärder,
alt hans fortsatta verksamhet kan slå i fara.

Beloppsgränsen framstår dock enligt myndighetens
mening som väl avvägd. Om mervärdeskatteenheten hör kronofogdemyndighet innan
medgivandet lämnas annan än den som idkar jordbruk eller skogsbruk kan de
antydda fallen beräknas bli få.

Utredningsförslaget om atl skattskyldig som
tUldelats redovisningsperiod som omfattar helt kalenderår också skall erhålla
automatiskt anstånd med sin redovisning under förutsättning att anstånd har
medgivits med avgivandet av självdeklaration avstyrks av RSV och flertalet
länsstyrelser. Man framhåller atl anstånd med självdeklaration för inkomsttaxeringen
medges av helt andra skäl och i betydligt större omfattning än vad som kan
vara motiverat i fråga om mervärdeskatteredovisningen. Anstånd bör därför
prövas av länsstyrelsen i särskild ordning.

Utredningens förslag ora att återbetalning av
överskjutande ingående skatt även skaU göras om beloppet understiger 1 000 kr.
har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna. Några
länsstyrelser befarar dock atl arbetsbelastningen hos länsstyrelserna skulle
öka om förslaget genomfördes och avstyrker därför ett genomförande.

Förslaget om att redovisningsperioden kan förkortas
eller förlängas med ett mindre antal dagar i de fall kortperiodiska beslut
upprättas har inte mött några invändningar. För atl vinna i precision föreslår
kammarrätten i Göteborg atl tidsangivelsen "ett mindre antal dagar"
byts ut mot "högst fyra dagar".

3.3
Uttag av vara och tjänst

Utredningens förslag i fråga om beskattning av
uttag av vara och tiänst har i allmänhet mottagits positivt av
remissinstanserna.

Länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Kalmar
och Gävleborgs län tillstyrker förslagen, i några faU med smärre justeringar.
KF till-

s. 99 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 33 99

styrker
de förslag som avser att råda bot på den opåkallade skattefriheten för viss
privatkonsumtion.

Övriga remissinstanser, som uttalat sig i frågan,
godtar i stort sett utredningens förslag tUl ändrade regler om beskattning av
uttag av vara. RSV förordar att den i punkt 2 första stycket a) av
anvisningarna lill 2 § intagna beslämraelsen om beskattning av uttag av vara
bör utformas så att skall skall redovisas endast om rätt till avdrag för
ingående skatt förelegat vid förvärvet av varan. Länsstyrelsen i Stockholms län
framför liknande uppfattning.

Den föreslagna bestämmelsen om beskattning vid
överföring av skattepliktig vara från verksamhetsgren som medför
skattskyldighet liU annan verksamhetsgren godtas av RSV, RN, LRF och
Travsportens centralförbund och lämnas utan erinran av övriga remissinstanser.
Några remissinstanser efterlyser en definition av begreppet verksamhetsgren.

Utredningens förslag om beskattning vid överföring
av skattefritt förvärvat fartyg eUer luftfartyg tiU verksamhetsgren till vUken
sådana varor inte kan förvärvas skattefritt godtas eller lämnas utan erinran av
remissinstanserna. Delsamraa gäller förslaget om atl omsättning av skattefria
delar m. ra. till fartyg eller luftfartyg alltid skall anses som yrkesmässig.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller dock att förslaget kan
medföra kontrollproblem, särskilt när del gäller fartyg för yrkesmässigt fiske.

Flertalet remissinstanser godtar eller lämnar utan
erinran utredningens förslag i fråga om kost åt personal.

Kammarrätten i Göteborg anser del följdriktigt att
fri eller subventionerad kost, som arbetsgivare tillhandahåller anställda,
beskattas genom att avdragsrätten avskärs. Kammarrätten finner det också önskvärt
att beskattningsfrågan uttryckligen regleras i ML. KF och LRF avstyrker
däremot utredningens förslag på denna punkt. KF framhåller att kost åt personal
mer är att betrakta som personalomkostnad än som privatkonsumtion. Nuvarande
ordning anses av KF vara praktisk och neutral. Utredningens förslag medför
dessutom att ett undantag införs, från vilket dessutom görs undantag. LRF
ifrågasätter ora personalkostnader bör särskUjas från verksamheten i övrigt
och frarahåller dessutom att personalvård i andra sammanhang ges skattemässig
uppmuntran.

RSV, som tillstyrker utredningens förslag på denna
punkt, anser att den av utredningen föreslagna lagtexten inte medför avsett
resultat när kost tillhandahålls helt utan vederiag. De förvärv sora görs kan
hänföras endast till den bedrivna verksamheten och avdragsrätt föreligger då
för skaltskyldig arbetsgivare. Verket föreslår att ett uttryckligt stadgande
om den,avskurna avdragsrätten införs i 18 §. Därvid bör anges att avdragsrätt
ej föreligger för förvärv av annat än anläggningstillgångar. Vidare bör enligt
RSV övervägas om inte den föreslagna be-

s. 100 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 33 loo

stämmeisen
i punkt 2 fjärde stycket av anvisningarna till 2 § bör utgå och ersättas med en
bestämmelse som anger att tillhandahållande av kost åt personal inte medför
skattskyldighet.

Remissinstanserna är allmänt sett positiva till
tanken på en beskattning av uttag av tjänst. Flera remissmstanser framhåller
särskilt att det är principiellt riktigt att beskatta privat konsumtion av
tiänster även i de fall tiänsterna utförs utan vederlag eller till underpris.
Länsstyrelsen i Hallands län framhåller att förslaget kan bidra till atl
förbättra beskattningssituationen när det gäller t. ex. båtuthyrning och byte
av tiänst mot tiänst eller vara.

RSV
ifrågasätter om inte sambandet och samordningen med inkomstbeskattningen bör
utredas närmare innan beslut fattas om förslaget. Verket pekar bl. a. på
skillnader i beskattningseffekt för enskilda företagare och anställda.
Anställdas förmånsvärde iiraefattar även raervärdeskatt och uttaget av
förmånen hos arbetsgivaren beskattas hos denne vilket leder till viss
dubbelbeskattning. RSV liksom etl flertal länsstyrelser uttrycker även
farhågor för den praktiska tUlämpningen av bestämraelserna. Länsstyrelsen i
Kalmar län anför att besvärliga problera kan uppstå när del gäller att avgöra
vad som är skattepliktigt, t. ex. i det fall en person utnyttjar sina
fackkunskaper privat. Denna länsstyrelse och länsstyrelsen i Malmöhus län
förordar atl uttagsbeskattningen begränsas tUl tjänster med väsentligt värde.
Länsstyrelsen i Kalmar län avstyrker förslaget med hänsyn till befarade
kontrollsvårigheler.

Länsstyrelserna i Kristianstads, Göteborgs och
Bohus samt Örebro län efterlyser en bestämning av begreppet "del allmänna
saluvärdet", särskilt raed hänsyn till förekorasten av rabatter av olika
slag. Länsstyrelserna i Stockholms, Göteborgs och Bohus saral Gävleborgs län
förordar en anknytning av uttagsbeskattningen tiU vad som beskattas enligt KL
antingen sora förmån eller i form av avskuren avdragsrätt.

Länsstyrelsen i Värmlands län anser att någon
uttagsbeskattning inte skall ske när en person själv utför arbete för egen
räkning.

Utredningens förslag ora att avdragsrätt inte skall
föreligga vid förvärv av tjänst endast i syfte att tiänsten skall
tillhandahållas anstäUd sora en förmån tas upp av länsstyrelsen i Ålvsborgs
län. Länsstyrelsen befarar att svårigheter kommer att uppstå när det gäUer att
skilja sådana tjänster från tjänster sora tillhandahåUs i verksamheten.

RSV anför att utredningsförslaget knappast ger stöd
för en enligt verket befogad beskattning i det fall ett företag som endast
säljer varor låter anställd eller annan disponera en vara mot låg hyra eller
vederiagsfritt. Verket föreslår att beskattning av uttag av tiänst skall ske
endast när tillgångar i verksamheten i väsentlig omfattning har tagits i
anspråk för utförande av tiänsten. Härigenom skulle inte heller

s. 101 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 33 JOI

någon
beskattning kunna korama i fråga när en skattskyldig fysisk person på sin
fritid utför tiänster ål sig själv eller sin familj.

I fråga om tiänst med utsträckning i tiden
framhåller verket att beskattningen bör ske fortlöpande inte endast vid uttag
utan även vid annan omsättning. I den föreslagna 15 § bör därför ordet
"uttag" bytas ut mot "omsättning".

Slutligen tar RSV upp utredningens förslag om
beskattning vid tiUhandahåUande av tjänst tUI underpris. Verket anser att
sådan beskattning bör ske endast när skattepliktigt tiUhandahåUande skett utan
vederlag eller mot vederlag, som väsentligt avviker från det allmänna
saluvärdet och till någon som har ekonomiskt intresse eller inflytande i den
skatlskyldiges verksamhet. Bestämmelsen bör enligt verkets mening bilda en ny
15 a §.

3.4
Uttag av byggnad och tjänst på fastighet, m. m.

Mot utredningens grundtanke att en utvidgning av
det skattepliktiga området är önskvärd vid egenregiverksaraheten i
byggbranschen har principiella invändningar inte anförts. Likaså har
reraissinstansema funnit utredningens lösning att med en definition fastlägga
begreppet yrkesmässig byggnadsverksamhet i lagens mening och knyta an det beskattningsbara
området till sådan verksamhet i princip godtagbar. RN rekommenderar dock en
översyn för att göra författningstexten mera lättfattiig. Utförliga anvisningar
av RSV blir enligt nämndens raening nödvändiga om förslaget genomförs.

Även
länsstyrelsen i Stockholms län förutsätter atl RSV meddelar erforderliga
anvisningar angående uttag av byggnad och tjänst på fastighet och att därvid
uppkommande kontrollproblem kommer att beaktas. Inte heller SABO motsätter sig
förslaget som sådant, men förklarar sig vilja peka på de gränsdragningsproblem
som kan uppstå mellan vad som får anses vara reparation och vad sora är att
hänföra till fastighetsskötsel. SBEF finner de nuvarande principerna för
uttagsbeskattning av reparations- och saneringsarbeten, enligt vilka endast
materialkostnader beskattas, betydligt enklare än förslaget att ultagsbeskatta
även tjänstedelen, varför förslaget i denna del avstyrks.

Utredningens definition av begreppet yrkesmässig
byggnadsverksam-hel tillstyrks eller lämnas utan erinran av RN, länsstyrelserna
i Stockholms, Östergötlands och Kalmar län, LRF och SBEF. SBEF framhåller dock
att gränsdragningsproblem även i framtiden kan uppkomma eftersom det inkomstskatterättsliga
problemet med i vilka fall en fastighet utgör lagertillgång i rörelse inte är
helt löst.

En del remissinstanser anser att den föreslagna
definitionen har gjorts alltför snäv. Länsstyrelsen i Kronobergs län anser att,
för att fullstän-

s. 102 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 33 102

dig
neutralitet mellan företagen skall skapas, även den som genom enbart
upphandling av tjänster låter bebygga en fastighet före försäljning skall
anses vara skaltskyldig. Liknande tankar uttrycker länsstyrelsen i
Södermanlands län, som anser att detta är specieUt viktigt i
småhusproduktionen. Länsstyrelsen i Örebro län menar att även den sora utför
tiänst enligt 10 § första stycket 5 (arkitekter ra. fl.) bör hänföras tUl den
kategori sora skall anses bedriva yrkesmässig byggnadsverksamhet.

Andra
remissinstanser åter ifrågasätter om inte den föreslagna definitionen kommer
att omfatta en aUtför vid krets av företag. RSV, som i och för sig tillstyrker
förslaget raed viss modifiering, påpekar alt den som driver
loratslyckningsrörelse och i den verksamheten utför vissa markarbeten skuUe bli
skattskyldig för uttag, trots atl verksamheten i övrigt är skattefri enligt ML.
Enligt SABO:s uppfattning bör allmännyttiga egenregibyggande företag, sora
ägnar sig i huvudsak åt bygg-nadsverksarahet för egen förvaltning, inte i detta
sararaanhang anses bedriva en i egentlig raening yrkesmässig byggnadsverksamhet
och således inte omfatias av utredningens förslag. Länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län finner del mind:re lämpligt att hos företag som bankrörelse och
försäkringsrörelse ultagsbeskatta de tjänster de förvärvar med avseende på
fastigheter som är lagertillgång i sådana rörelser.

Utredningens förslag om hur beskattningsvärdet skaU
bestämmas vid uttag av tiänst som avser faslighet har tillstyrkts eller lämnats
utan erinran av länsstyrelserna i Kalmar och Hallands län. Även länsstyrelsen
i Östergötlands län finner förslaget i denna del rationellt och praktiskt men
understryker behovet av att RSV i samråd med branschorganisationerna
fastställer enkla och enhetliga regler och anvisningar. Nödvändigheten av
sådana anvisningar framhålls också av länsstyrelsen i Värmlands län, som
dessutom anser att, när det gäller nyproduktion för försäljning, utgångspunkten
för skatteredovisningen bör vara försäljningspriset. Även länsstyrelsen i
Kristianstads län, som i och för sig inte ställer sig avvisande till
utredningens förslag, efterlyser närmare regler om hur värdet av berörda
tjänster skall beräknas.

Enligt
SBEF:s mening bör lagen ges den utformningen att den skattskyldige eUer
vederbörande länsstyrelse bereds möjlighet att utreda annat uttagsvärde än
nedlagda kostnader.

RSV
finner det principieUt felaktigt att undanta vinsten från beskattning vid all
egenregiverksamhel. Verket anser att någon form av schablonmässig beräkning av
vinsten bör kunna användas vid beräkning av det allmänna saluvärdet på uttagna
byggnader. Med det förbehållet tillstyrker verket utredningsförslaget i denna
del. Inte heller länsstyrelserna i Kronobergs och Örebro län anser att någon
del av vinsten bör undantas från beskattning. Enligt länsstyrelsen i Söder-

s. 103 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 33 103

manlands
län bör marknadsvärdet, vid försäljning i nära anslutning till färdigställandet
av byggnad, läggas till grund för beräkning av mervärdeskatt med avdrag för
vad som under byggnationen redan avskattats. SABO å andra sidan anser, under
anförande att det föreligger bristande konkurrensneutralitet mellan
egenregibyggande och entreprenadbyggande, atl räntor skall vara skattefria
även vid egenregibyggande.

Utredningens förslag beträffande skattskyldighetens
inträde och löpande avskattning saml förslaget om lagstadgad rätt till
uppdelning av beskattningsvärdet har mottagits positivt av länsstyrelserna i
Hallands samt Göteborgs och Bohus län. Den sistnämnda länsstyrelsen påtalar
dock alt problera kan uppkoraraa ora en i egen regi uppförd byggnad säljs innan
avskallningen är avslutad. Därför bör en bestäraraelse införas ora att
beskattning skall ske i sådana fall, varvid avräkning skall göras för tidigare
avskattade belopp.

Länsstyrelserna
i Ålvsborgs och Skaraborgs län anför betänkligheter inför de komplikationer,
kontrollproblem och tillämpningssvårigheter de föreslagna reglerna skulle komma
att medföra. Med hänsyn till bl. a. kontrollsvårigheter föreslår länsstyrelsen
i Västmanlands län att avlyftningsrätten för ingående skatt som belöper på
egenregiarbeten uppskjuts lill avskattningstillfället vid uttag eUer
försäljning. Länsstyrelsen i Malmöhus län föreslår i förenklingssyfte, atl
mervärdeskatt skaU tas ut på delbeskattningen efter en enhelUg procentsats, förslagsvis
med tillämpning av 60-procentsregeln, och atl slutiig justering skall ske i
samband raed slutredovisningen. Länsstyrelsen i Kristianstads län anser att
reduceringsreglerna vid en successiv beskattning av entreprenadarbeten och
egenregiproduktion lägger så stora hinder i vägen att etl någorlunda
rättvisande beskattningsresultat synes svårt att uppnå.

HSB uttalar att utredningens förslag, ora det
genoraförs, skulle raedföra ytterligare räntekostnader för byggnadema och
dessutom en kraftig likviditetspåfrestning. Enligt vad förbundet befarar skulle
byggnadskost-nadema komraa totalt att öka med räntan på det ytterligare
kapital, som finansieringen av skattebetalningarna under byggnadstiden skulle
kräva, ora det är möjligt att anskaffa sådant kapital när det behövs. Med det
föreslagna undantaget för en- och tvåfamiljsfastigheler blir, enligt förbundets
raening, raervärdeskatten på nybyggnader inle konkurrensneutral inora
bostadsbyggandet. Mot bakgrund av det anförda hemställer förbundet all i fråga
om byggnads- och anläggningsentreprenader nuvarande bestämraelser bibehåUs så
att skattskyldighet inträder i samband med slutfakturering av en entreprenad
och inom bostadsproduktionen lika för flerfamiljshus samt en- och
tvåfamiljshus.

Utredningens förslag om successiv avskattning
avstyrks av SABO, Sveriges industriförbund, SAF och SBEF.

s. 104 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 33 104

3.5 Uthyrning av fastighet, m. m.,

Utredningens förslag ora en
frivillig skattskyldighet för uthyrning av fastigheter och lokaler till
hyresgäster som är skattskyldiga enligt ML har i sina huvuddrag tillstyrkts av
flertalet remissinstanser. Några avstyrker dock förslaget och anvisar andra
möjUgheter att lösa problemet raed de kuraulativa och konkurrenssnedvridande
effekter sora utredningen pekat på. Kritik har också framförts från flera håll
mot utredningens förslag alt den s. k 60-procentsregehi skall tillämpas och
att återförings-liden satts till 3 år.

Förslaget om frivUlig
skattskyldighet tillstyrks av kammarrätten i Göteborg, länsstyrelserna i
Stockholms, Uppsala, Kalmar, Blekinge, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus,
Värmlands och Västerbottens län, KF, LRF, SBEF, Svenska försäkringsbolags
riksförbund. Svenska kommunförbundet, Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges
industriförbund samt Sveriges konst- och antikhandlareförening. Länsstyrelsen
i Östergötlands län och Sveriges bokförings- och revisionsbyråers förbund SBRF
motsätter sig inte förslaget raen hävdar att det medför kontroUproblem och att
fördelningsproblemet när det gäller fastighet som används för såväl
skattepliktig som icke skattepliktig verksamhet kan bli svårbemästrat.

Länsstyrelserna i Södermanlands,
Kronobergs, Gotlands, Kristianstads, Skaraborgs, Jämtlands och Norrbottens län
samt Svenska riksbyggen förening avstyrker förslaget. Man pekar härvidlag
främst på kontroll-och fördelningsproblem och hävdar därutöver att antalet
skattskyldiga kommer att öka avsevärt och att systemet blir administrativt
betungande. Länsstyrelserna i Gotlands, Jämtlands och Norrbottens län förordar
i stället det av utrednmgen diskuterade alternativa förslaget med överflyttning
av ingående skatt från fastighetsägare tUI skaltskyldig hyresgäst medan
länsstyrelsen i Kronobergs län anser alternativet att göra byggnadsföretagen
tekniskt skattskyldiga för tjänster som avser fastighet sora hyrs ut till
skattskyldig är atl föredra. RSV delar utredningens uppfattning att
bestämmelserna bör ändras så att avdragsrätt konstitueras även för skattskyldiga
som driver verksamhet i förhyrda lokaler. RSV (majoriteten) anser dock att den
föreslagna möjligheten till frivilligt inträde bör begränsas och ha som
förutsättning att ny-, tUl- eller ombyggnad av fastighet har ägt rum. De
kumulativa effekter sora kan uppkomma på grund av enbart underhåUs-,
reparations- och liknande kostnader torde enligt RSV vara försumbara. RSV anser
också atl frågan om alt införa s. k. teknisk skattskyldighet för
fastighetsägaren bör övervägas. Med utredmngens förslag att undanröja
kumulativa effekter på begagnade varor genom avdrag för beräknad ingående
skatt har emellertid enligt RSV:s menmg även skapats utrymme för att pröva en
likartad lösning för förhyrda verksamhetslokaler.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:
33 105

Förslaget att beskattningsvärdet
skall beräknas enUgt den s. k. 60-procentsregeln avstyrks av länsstyrelserna i
Uppsala, Kalmar, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Örebro och
Västmanlands län. De anser i stället att uthyrning av rörelsefastighet skall
bedömas på samma sätt som jordbruksarrende och att skall skall utgå på
oredu-cerat beskallningsvärde.

Viss kritik har även framförts mot del föreslagna
ålerföringsinstitutel. Aterföringsförfarandet kommer, enhgt DEFU, att medföra
åtskUliga problem av administrativ och kontrollleknisk natur, varför förslaget
avstyrkts. Enligt länsstyrelsen i Malmöhus län bör reglema ora återföring
ulforraas så all skattskyldig som en gång har medgivits inträde i mervärdeskattesystemet
skall kvarstå i detta så länge uthyrningen av rörelselokaler pågår.
Länsstyrelsen anser också alt återföringsregler bör gälla även vid användning
för verksamhet som medför skattskyldighet i skattskyldigs egen fastighet.

Kammarrätten i Göteborg, länsstyrelserna i Stockholms,
Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Kalmar, Örebro och Västmanlands län anser
att den föreslagna tidsfristen för återföring av åtnjutna avdrag, 3 år, är
alltför kort och föreslår att den sätts till 6 år. RN anser att tiden bör
sättas till 5 år. Sveriges fastighetsägareförbund finner den föreslagna tiden
väl avvägd. RSV och SBEF anser att återföringen bör kunna ske avtrappningsvis
under 5 resp. 3 år.

Flera remissinstanser finner utredningens förslag att
återföring skall ske endast i det fall kostnaden för enskilt förvärv enligt
faktura uppgår till 10 000 kr. oklart. Länsstyrelsen i Örebro län vill införa
begreppet totalkostnad medan länsstyrelsen i Östergötlands län vill knyta
återföringen till den sammanlagda kostnaden. Länsstyrelsen i Kalmar län vill
begränsa återföringsskyldighelen tUl att gälla avdragen ingående mervärdeskatt
som överstiger ett visst belopp, förslagsvis 2 000 kr., per år. Länsstyrelsen i
Malmöhus län vill att begränsningen i avdragsrätt skall utgå.

HSB:s riksförbund och KF avstyrker
av främst praktiska skäl förslaget att upphäva nuvarande regler om avdragsrätt
för mervärdeskatt på fastighetskostnader inom koncern.

Länsstyrelserna i Värmlands och
Kopparbergs län anser inte att tillräckliga skäl finns för att genomföra
utredningens förslag atl omsättning av produkter från eller uthyrning av s. k.
schablonfastighet skaU anses som uthyrning.

3.6 Begagnade varor, m. m.

Flertalet remissinstanser pekar på
behovet av ändrade skatteregler för handeln med begagnade varor. Många
remissinstanser hälsar utrednmgens förslag med tillfredsställelse.
Principförslaget om införande av fiktiv avdragsrätt har med ett undantag
tillstyrkts av samtliga remissinstan-

s. 106 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 33 106

ser
som behandlat den principiella utformningen. Några remissinstanser har
föreslagit vissa begränsningar i vad som skall omfattas av den fiktiva
avdragsrälten och ytterligare andra har föreslagit utökningar. Den del av
utredningens förslag som har kritiserats är förslaget om att slopa undantaget
för begagnade personbilar. Kritiken har här främst kommit från branschhåll.

Den av utredningen föreslagna lösningen för handeln
med begagnade varor tillstyrks i sin helhet av kammarrätten i Göteborg, RN,
länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Östergötlands, Jönköpings, Kalmar, Blekinge,
Kristianstads, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Värmlands, Örebro,
Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län, LO, Svenska företagares riksförbund,
Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund och TCO. KF ser förslaget
som en i alla avseenden riktig åtgärd för atl återstäUa förhåUandena inom
berörda branscher till vad sora bör vara reguljärt och uppnå konkurrensneutralitet.
KF anser även atl sådana regler raed fördel skaU kunna gälla även den
yrkesraässiga bilhandeln. LRF betonar att, raed den föreslagna lösningen,
handeln med begagnade varor inte längre behöver söka sina egna kanaler vid
sidan av den reguljära handeln. Lösningen gör även nu använda konstruktioner
med han-delsagenturer och förmedling såsom mäklare ointressanta. LRF tUlstyrker
förslaget och understryker del angelägna i atl det genomförs över hela linjen.
Husvagnsbranschens riksförbund anser att det föreslagna systemet kommer att
lösa en mängd problem inom branschen och också verksamt bidra tiU en
ytterligare sanering av verksamheten. Den enskilde konsumentens rätt kommer
också att bättre kunna hävdas när den nuvarande tillämpningen av s. k. förmedlingsuppdrag
görs överflödig. Utredningens förslag är enligt Sweboat-Svenska
båtindustriföreningen välkomrael och det är väsentligt att den seriösa
båthandeln ges raöjlighet att konkurrera på lika viUkor raed den privathandel
och den ibland tveksamma mäklarverksamhel som förekommer i dag. Föreningen
finner ingen anledning att behandla kapitalvaror som t. ex. båtar och bilar på
olika sätt utan samraa regler bör gälla. Sveriges juvelerare- och guldsmedsförbund
hälsar utredningens förslag med tillfredsstäUelse bl. a. mot bakgrund av den av
utrednmgen beskrivna företeelsen med s. k. kedjeköp. Sveriges konst- och
antikhandlareförening anser alt förslaget innebär en enkel och praktisk
lösning på ett problera som f. n. är mycket allvarligt inom branschen. RSV
tillstyrker också förslaget i principiellt hänseende men viU med hänsyn tiU
befarade kontrollproblem och risker för missbruk begränsa omfattningen tiU
vissa dyrare kapitalvaror. Likartade synpunkter framförs av länsstyrelsen i
Kronobergs län, som dessutom föreslår att skatt enbart skall utgå på
raellanskUlnaden vid byten av vissa varor. Länsstyrelsen i Malmöhus län
tUlstyrker principen raen föreslår en till vissa branscher begränsad
orafattning. SAF och Sve-

s. 107 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 33 107

riges
industriförbund saml förenade fabriksverken tillstyrker också den principiella
utformningen raen har vissa erinringar raot förslaget ora atl samtidigt slopa
undantaget från skatteplikt för personbilar och motorcyklar.

Svenska travsportens centralförbund konstaterar all
förslaget inte bara gäller begagnade varor utan skattepliktiga varor över huvud
taget. Förslaget undanröjer vissa dubbelbeskattningseffekler vid försäljning
av travprogram och förbundet finner det angeläget att del genomförs utan
begränsningar. Finansieringsföretagens förening förordar atl förslaget utvidgas
till atl omfatta alla förvärv av varor för verksamhet som medför
skattskyldighet eftersom avdragsrätten inte onödigtvis bör kompliceras raed
åtföljande risker för oavsiktiiga fel. Vidare förordar föreningen, förenade
fabriksverken och Sveriges juvelerare- och guldsmedsförbund att även
kommissionärer för icke skattskyldiga säljare skall på motsvarande sätt kunna
få tillgodoräkna sig avdrag för ingående skatt. Svenska numismatiska föreningen
och Sveriges numismatiska riksförbund är positivt inställda till förslaget men
hemställer i första hand att numisraatiska och fUatelistiska objekt likställs
skattemässigt genom att mynt och sedlar införlivas med undantaget i 8 § 13 ML
för frimärken. Skälet härför är att likartade företeelser bör behandlas lika
och att vissa problem i fråga ora importen av sedlar och mynt alltjämt skulle
kvarstå även efter genomförandet av den av utredningen föreslagna ändringen.

Den del av utredningens förslag som vållat viss
tveksamhet och som har kritiserats av några remissinstanser är sora tidigare
näranls förslaget ora att slopa personbilsundantaget. RSV och flera andra
reraissinstanser har eraellertid betonat vikten av att också
personbilsundantagel slopas. RSV anser del bl. a. inte förenligt med
mervärdeskattens generella karaktär att en så betydelsefull del av
privatkonsumtionen ligger utanför be-skatlningsområdet. Problemet med den
irreguljära handeln är dessutom inte begränsat till mervärdeskattens område
utan säkerligen i lika hög grad aktuellt vid inkomstbeskattningen. För en
inordning av handeln med begagnade bilar i mervärdeskattesystemet talar också
enligt RSV:s uppfattning de allmänna strävandena från konsumentskydds- och
tra-fiksäkerhetssynpunkl att få till stånd en sanering av branschen. Detta
skulle underlättas genom att länsstyrelserna i deras egenskap av
beskatl-nmgsmyndighet för mervärdeskatten får anledning att utöva kontroll över
handeln raed begagnade bilar.

Förenade fabriksverken anför att detta skulle leda
tUl en högre prisnivå på begagnade bilar och detta i sin tur tUI ytterligare
lagerökning. Förslaget kan enligt verket i sista hand innebära ytterligare
kapitalförstöring på innevarande lager av bilar. SAF och Sveriges
industriförbund anser sig inte, trots de fördelar som skuUe stå att vinna med
utredningens förslag, raot raotorbranschens bedömning kunna tillstyrka ett
slopande av personbilsundantaget nu. Om så ändå sker bör den s. k. bilaccisen

s. 108 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 33 108

nedsättas.
Kommerskollegium anser att det från principiella utgångspunkter inte finns
anledning att undanta de begagnade bilarna från mervärdeskattesystemet men
kollegiet vill understryka risken för att sådana varor i ökande grad finner
vägar via mindre seriösa bilhandlare eller helt utanför den reguljära handeln.
Kollegiet är tveksamt tiU förslaget och anser att en förutsättning måste vara
alt en effektiv kontroll av bilhandeln införs för att förhindra alt reglerna
inte följs. Sveriges bokförings- och revisionsbyråers förbund SBRF befarar att
vid skatteplikt de redan nu skeva konkurrensförhållandena får än större
omfattning. Vad som enligt förbundet talar för skatteplikt är alt det har
konstaterats att en del mindre bilverkstäder, som samtidigt bedriver handel med
begagnade bilar, uttagit beskattade resers'delar ur rörelsen utan att reglera
uttaget mervärdeskattemässigl. Konsumentverket anser att en följd av att införa
mervärdeskatt på begagnade bilar kan väntas bli atl bilhandlare oftare än f. n.
kommer atl uppträda som förmedlare av bilöverlåtelser mellan privatpersoner och
atl detta i sin tur kan leda till en försvagning av konsumentens/köparens
rättsliga ställning om fordonet är behäftat med fel eller vid kontraktsbrott
från säljarens sida. Svenska försäkringsbolags riksförbund befarar, om
undantaget slopas, atl problem kan uppstå för försäkringsbolagen att göra sig
av raed fordon som bolagen har övertagit vid skadereglering, om bilbranschen
blir mer obenägen att lösa in skadade fordon. MRF, Motorcykelbranschens
riksförbund, Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening och Motormännens
riksförbund avstyrker förslaget om slopat undantag för begagnade personbilar
och motorcyklar. Organisationerna åberopar som motiv härför bl. a. att de skäl
som föranlett undantaget i allt väsentligt torde gälla även i dag och att
förslaget om del genomförs leder till ett ökat antal uppdrags- ooh privatförsäljningar.
Den irreguljära handeln skulle, menar man, få konkurrensfördelar och motverka
bUhandehis och samhällets saneringssträvanden. Den prisökning på begagnade
bilar som förslaget skulle medföra drabbar främst den ekonomiskt svagare delen
av befolkningen. Konsumentskyddet skulle vidare kraftigt försvagas samtidigt
som förslaget om det genoraförs också är negativt ur trafiksäkerhetssynpunkt.
Det skattebortfall som undantaget lett till har dessutom kompenserats genora
bilaccisen. MRF menar dessutom att det genom utredningen inte har framkorarait
några nya argument som gett anledning lUl en ändrad inställning i den
övergripande frågan om skaderiskema för marknadsstrukturen. En ovillkorlig
förutsättning för att förslaget skaU genomföras är enligt MRF att ett
obligatoriskt branschspecialiserat registreringssystem för all
bilhan-delskapacitet införs kopplat tUl en bilhandlargaranti. Endast genora en
sådan genomgripande kartläggning och kontroll av bilhandeln kan, menar MRF,
stalsraaktemas beskattaingsintentioner tränga ut i de irreguljära
försäljningskanalerna.

Den
enda reraissinstans som helt avstyrker utredningens förslag om

s. 109 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 33 109

generellt
ändrade regler för handeln med begagnade varor är länsstyrelsen i Skaraborgs
län. Länsstyrelsen konstaterar bl. a. alt olägenheterna av gällande
bestämmelser ej är så allvarUga som utredningen gör gällande och alt
föreslagna ändringar skulle medföra stora omställningsproblem och svårlösta
kontrollproblem. Alternativt föreslår länsstyrelsen att begagnade bilar och
eventuellt vissa andra begagnade varor beskattas efter den s. k.
20-procenlsregeln.

3.7
Avdragsrätt i vissa fall

3.7.1
Koncernförvärv

Förslaget om alt bestämmelser införs som ger
möjlighet lill överföring av vissa avdrag inom en koncern tillstyrks eller
lämnas utan erinran av remissinstanserna. Finansieringsföretagens förening
tillstyrker förslaget, förutsatt att bestämraelserna även omfattar sådana
tjänster som inkassering och factoring. LRF och RSV vill utvidga förslaget
till att också omfatta förvärv som görs av personalstiftelse och länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län vUl utsträcka regeln tUl att omfatta även andra
associationsformer där motsvarande intressegemenskap föreligger, fömtsatt att
avdragsrätt förelegat om det rörelsedrivande företaget gjort förvärvet.
Svenska kommunförbundet anser att ingående skatt för icke skattepliktiga
tiänster, som kommun utför åt helkommunala företag med verksarahet som omfattas
av skattskyldighet, borde få överföras tUl och avdras av företaget. KF
tillstyrker förslaget men skulle gärna se att reglerna ges en sådan utformning
att de kan tillämpas vid forskning o. d. som bedrivs i företag med flera
skattskyldiga ägare, exempelvis genom att införa sådan frivillig
skattskyldighet som föreslås för uthyming av fastighet. Kammarrätten i
Göteborg, Sveriges industriförbund och SAF framför liknande önskemål.
Industriförbundet och SAF anser vidare att frågan om att vid affärer meUan
koncernföretag kunna underlåta att ta ut raervärdeskatt ånyo bör prövas.
Länsstyrelsen i Stockholms län föreslår att i anvisning skall föreskrivas att
skatten skall vara debiterad raellan koncernföretagen i faktura eller
motsvarande handling eftersom avdragsrätl inte samtidigt kan föreligga för
skattebeloppet som kostnad hos det icke skattskyldiga företaget och som
ingående skatt hos det skattskyldiga företaget. RSV ifrågasätter om inte
avdraget hos det skattskyldiga företaget bör styrkas av kopia av den
primärdokuraenta-tion i form av skattebärande faktura som konstituerar
avdragsrätten. Detta skulle, enligt RSV, underlätta kontrollen både internt för
det skattskyldiga företaget och för skattemyndigheten. Länsstyrelsen i Kalmar
län förordar att hänvisningen till KL utgår och alt definitionen på koncernföretag
regleras i ML.

s. 110 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79; 33 ,,0

3.7.2 Hyra av personbil

Flertalet remissinstanser instämmer
i utredningens principieUa ställningstagande att det inte bör föreligga någon
skillnad i skattehänseende mellan köp och leasing av personbil och tillstyrker
också utredningens förslag. MRF och Sveriges bilindustri- och
bilgrossistförening avstyrker däremot förslaget. Sora skäl härför åberopas bl.
a. att del för många företag är värdefullt att inte behöva binda kapital i
personbilar och att detta kapital i stäUel används för sådana investeringar som
är mer angelägna. Leasingverksaraheten anses också ur samhällsekonomisk synpunkt
som lämpligare speciellt i tider raed kapitalbrist. Förslaget skulle leda till
ökade leasingkostnader för företagen. Finansieringsföretagens förening
avstyrker också förslaget och pekar på att strävan efter lik-forraighet inte är
skäl nog alt öka den kumulativa effekten och införa en ytterligare komplikation
på avdragssidan. Ora förslaget ändå genomförs bör, enligt föreningen,
procenttalet baseras på del verkliga sannolika tjänstebruket och sättas högre.
Svenska företagares riksförbund, SAF och Sveriges industriförbund ifrågasätter
ora schablonen ger ett rättvisande utslag eftersom procenttalet synes vara väl
lågt. SAF och industriförbundet anser också att under alla omständigheter en
möjlighet bör finnas att genombryta schablonen och att avdragsrätt medges
efter de verkliga förhållandena. KF, som tUlstyrker förslaget, ifrågasätter
samtidigt om inte den avskurna avdragsrätten för accispUktiga fordon bör bättre
anpassas tiU faktiska förhållanden. Förbundet anser del otillfredsställande att
t. ex. detaljhandeln för sina varutransportbilar inte kan påräkna avdrag för
ingående skatt ens i de fall dessa uppenbart används endast i den
skattskyldiges verksamhet eUer är så special-inredda att privatbruk är
uteslutet. Finansieringsföretagens förening anser att privatbruk av tjänstebil
helt och hållet bör beskattas som personalförmån och inte vara föremål för
mervärdeskatt. Vidare har länsstyrelsen i Stockholms län och RSV pekat på de
faU där hyresmannen själv svarar för-vissa driftkostnader utöver drivmedel.
Länsstyrelsen anser att hyresmannens avdragsrätt för sådana kostnader också
bör begänsas tiU 40 %. RSV anser att förslaget leder till att dubbla avdrag
kan erhållas eftersom avdragsrätt också föreligger enligt huvudregeln i 17 §.
För sådan leasing bör avdrag enligt RSV endast medges för faktiska driftkostnader.

3.7.3 Partiell skattskyldighet

Utredningens förslag har av
flertalet remissinstanser lämnats utan erinran. Några länsstyrelser har
emeUertid påpekat att de föreslagna bestämmelserna i vart fall för de
skattskyldiga torde vara svårtUIgäng-liga. Länsstyrelsen i Stockholms län och
kammarrätten i Göteborg förordar i syfte att vinna större klarhet all reglerna
om avdragsrätt i 17 och 18 §§ sammanförs. Den föreslagna regeln om lättnad för
förvärv som

s. 111 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 33 111

till
mer än 95 % avser den del av verksamheten som medför skattskyldighet anser RSV
svårtillämpad. Endast i undantagsfall kan det, enligt RSV, vara möjligt att
fastställa den exakta andelen av en tillgångs användning i olika
verksamhetsgrenar. Redan med nuvarande bestämmelser kan avdrag av en skälig
andel av den ingående skallen medges enligt bestämraelserna och RSV avstyrker
förslaget i denna del.

3.8 Beskattningsvärdets
bestämmande

Förslaget om att räntan skall håUas utanför
beskattningsvärdet har lämnats utan erinran eller tillstyrkts av samtliga
remissinstanser. Finansieringsföretagens förening yrkar att med ränta även
likstäUs kredit-kostnad och avbetalningstillägg, detta med hänvisning lill
befarade tolkningssvårigheter av vad som skall anses vara ränta. Några
länsstyrelser och KF pekar på atl eventuella gränsdragningsproblem bör kunna
lösas genora anvisningar från RSV. SAF och Sveriges industriförbund anser att
avdrag bör medges för villkorUg rabatt eftersom mervärdeskatt i princip endast
skall uttas på priset till konsument och på det belopp han betalar.

SamtUga reraissinstanser har godtagit utredningens
förslag att 20-procenlsregeln skall bli tillämplig på omsättning av vissa
kopior. Svenska kommunförbundet har tagit upp frågan om den skattebelagda
kopiering av ritningar m. ra. som en del byggnadsnämndsexpeditioner utför som
en service åt allmänheten i samband raed sökande av byggnadslov. Även denna
kopiering synes enligt förbundet kunna omfattas av förslaget om ritningen eller
motsvarande handling är utförd av arkitekt eller konsult.

3.9 Fastställelse
av skatt, m. m.

Utredningens förslag att fel som berör
skatteredovisningen för visst beskattningsår i efterhand skall få hänföras till
den sista redovisningsperioden under året har av flertalet remissinstanser
tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Några länsstyrelser befarar dock att
förslaget luckrar upp respekten för att varje redovisningsperiod utgör en
sluten enhet och att förslaget kan medföra en medvetet uppskjuten skatteredovisning.
Besvärsinstansordningen kan också, raenar man, i vissa fall påverkas. En
rättelse av beskattningsårets sista period påverkar dessutom bestämmandet av
bl. a. restavgift. RSV menar dessutora att tolkningen av begreppet frivillig
rättelse försvåras och att förslaget lägger hinder i vägen för en framtida
revidering av restavgiftsbestämmelserna enligt ML. Lätisstyrelserna i Malmöhus,
Värmlands och Örebro län avstyrker helt förslaget medan RSV liksom
länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala och Kronobergs län förordar atl enbart
länsstyrelsen skall få

s. 112 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 33 ,12

denna
möjlighet. Länsstyrelserna i Östergötlands och Kalmar län anser att rättelse om
möjligt skall hänföras till rätt redovisningsperiod men alt
beskattningsmyndigheten på ansökan eller på eget initiativ av praktiska skäl
bör kunna besluta att rättelse hänförs till den sista redovisningsperioden för
räkenskapsåret.

Utredningens förslag att ersätta begreppet preliminärt
beslut med begreppet fastställelsebeslut har med något undanlag godtagits av
remissinstanserna. Däremot är antalet kritiska röster något större när det
gäller förslaget att ersätta begreppet slutligt beslut raed begreppet särskilt
beslut ora fastställelse av raervärdeskatt.

Kammarrätten i Göteborg befarar atl en oraläggning
av terminologin kan skapa förvirring och därmed störningar i
skatteredovisningen. RSV anser alt det inte är uttrycket preliminärt beslut som
sådant som vållat missförstånd utan kravet att slutligt beslut först måste
begäras. En ändrad terminologi skulle, menar RSV, med all sannolikhet öka
antalet felaktiga besvär. De länsstyrelser som förordar att begreppet slutligt
beslut bibehålls anför som skäl härför atl några olägenheter med detta begrepp
inte förekommit. Några länsstyrelser har föreslagit benämningen slutligt
fastställelsebeslut och en länsstyrelse besvärsbeslut.

Om
skattskyldig har upptäckt fel i lämnad deklaration och rättar detta genora att
lämna ny deklaration bör enligt utredningens förslag skatten anses automatiskt
fastställd i enlighet med den nya deklarationen. RSV och en minoritet av
länsstyrelserna avstyrker förslaget och menar att den skattskyldige vanligtvis
inte betalar skatten enligt rättad deklaration utan avvaktar
betalningsföreläggande från länsstyrelsen. Dessutom skall i många fall
restavgift påföras. Det kan enligt RSV i praktiken bli endast ett ringa antal
ärenden som berörs av bestämmelsen. Övriga remissinstanser tillstyrker
förslaget eller lämnar det utan erinringar.

Förslaget om att den skaltskyldige får möjlighet
att begära slutligt beslut så länge preUminärt beslut kan meddelas och övriga
följdändringar till utredningens förslag under detta avsnitt har med något enstaka
undanlag biträtts av remissinstanserna. Därutöver har några remissinstanser
förordat att bestänmielsema i 39 § om avräkning i visst fall bibehålls och
utsträcks till alt omfatta även avräkning mellan oUka kalenderår. Länsstyrelsen
i Blekinge län förordar all 55 § andra stycket utgår eftersom besvär i
särskild ordning bör få prövas ulan den i andra stycket upptagna
inskränkningen. Länsstyrelsen i Kronobergs län föreslår att bestämmelserna om
efterbeskattning och besvär i särskild ordning skall utmönstras ur ML. Fastställelsebeslut
borde i stället få meddelas under hela sexårsperioden. RSV föreslår att
länsstyrelserna ges en utvidgad rätt att besluta om nedsättning av skatt även
efter treårsperiodens utgång genora att tiden för raeddelande av fastställelsebeslut,
som innebär att tidigare fastställd skatt sänks, utsträcks tUl att omfatta även
efterbeskattningstid. Härigenom skulle skatterätterna

s. 113 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 33 113

och
allmänna ombuden avlastas ett inte obetydligt antal ärenden samtidigt som de
skattskyldiga skulle få fördelarna av enhetliga och samtidiga beslut.

3.10
Anstånd med betalning av skatt

Reraissinstansema är i allmänhet positiva till
utredningens förslag att utvidga anståndsmöjUgbeterna. RSV har särskilt framhållit
att de nuvarande bestämraelserna kan bidra tiU att allraänna orabudel i mål
som rör besvärliga men angelägna tolkningsfrågor avstår från att anföra besvär
i högre instans med tanke på de ekonomiska konsekvenserna för den
skattskyldige.

Utredningens
förslag om att ränta skaU utgå enligt UL:s regler när anstånd medgetts har
däremot kritiserats av några remissinstanser. RSV ifrågasätter lämpligheten av
atl införa sådana bestämmelser enbart för detta fall. ML saknar nämligen i
övrigt bestämmelser om ränta. Utredningen bör enligt RSV i sitt fortsatta
arbete överväga ränteregler som är direkt anpassade efter ML:s beskattnings-
och uppbördsförfarande. Ett räntesystem bör vidare enligt RSV omfatta såväl
respit-, restitutions-som anståndsränla för att ge önskade och rimliga
effekter. Länsstyrelsen i Stockholms län konstaterar att då restavgift skall
utgå på obetald mervärdeskatt även i de faU anstånd medges och då några regler
om atl ränta skall utgå i de fall skatt skall återbetalas efter det besvär avgjorts
inte tillskapats synes UL:s regler om anståndsränta inte böra till-lämpas vad
gäller mervärdeskatt.

Några länsstyrelser har förordat att frågan om
anstånd och anstånds-ränta skjuts upp tiU den slutliga översynsomgången och att
reglema inarbetas i sin helhet i ML.

3.11
Övergångsbestämmelser

Remissinstanserna har i aUmänhet tillstyrkt eller
länmat ulan erinran utredningens förslag tiU övergångsbestämraelser. Den av
utredningen föreslagna tekniska lösningen tUl lagerskatteavdrag har dock
kritiserats av RSV och flertalet länsstyrelser, som menar att avdrag inte bör
få göras förrän de bilar som finns i lager vid ikraftträdandet ånyo säljs.
Vidare har man från myndighetshåll efterlyst bestämraelser ora att de fordon
för vilka lagerskatteavdrag begärs skall finnas dokumenterade på en särskUd
förteckning som vid ikraftträdandet överlämnas till be-skattningsmyndigheten.

8
Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 33

s. 114 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 33 114

4
Föredragandens överväganden och förslag 4.1 Mervärdeskatt

Mervärdeskatten intar en särställning bland de
indirekta skatterna. Den är den enda indirekta skatt som har generell räckvidd
och den ger statsverket avsevärda intäkter, ca 30 raUjarder kr. budgetåret
1978/ 79. Mervärdeskatten hanteras praktiskt av orakring 390 000 skattskyldiga
och belastar samtUga konsumenters privata budget. Dessa omständigheter gör att
stora krav måsle ställas på beskattningsreglernas utforraning. De skall så
långt möjligt skapa fömtsättningar för konkurrens-och konsumlionsneutralitet.
Vidare bör de ge möjlighet tiU effektiv kontroll och inle försvåra en
tillförUllig bokföring och redovisning.

Mervärdeskatleutredningens arbete har visat alt
beskattningsreglerna har en utformning som i mycket stor utsträckning uppfyUer
de angivna kraven. Trots detta finns det, som utredningen har visat, möjlighet
att uppnå förbättringar av beskattningssysleraet.

Utredningen har inte haft i uppdrag all lämna
förslag sora syftar till någon förändring av skatteinläktema. I stället har
strävan varit att uppnå ökad neutralitet i beskattningen och förenklingar för
de skattskyldiga och beskattningsmyndighetema.

Jag
viU i delta sammanhang, efter alt ha samråll med chefen för
kom-raundeparteraentel, något beröra de personella resurserna vid länsstyrelsemas
raervärdeskatteenheter. I anledning av väckta raotioner konstaterade
skatteutskottet under föregående riksmöte (SkU 1977/78: 3) atl
mer-värdeskattekonlrollen var bristfällig och atl en förstärkning av denna
kontroll framstod som angelägen. Utskottet förutsatte att mervärdeskatteutredningen
skuUe ta upp och belysa personalbehovet vid mervärde-skalteenhetema och
förväntade atl regeringen och de närraasl berörda myndigheterna ägnade detta
problem och därmed sammanhängande organisationsfrågor tillbörlig
uppmärksarahet.

Mervärdeskatteulredningen tog upp frågan i en
skrivelse den 1 raars 1978 och på grundval härav fick RSV regeringens uppdrag
att skynd-saral kartlägga arbetssituationen vid mervärdeskatteenheterna och
föreslå de snara åtgärder som krävdes. Med skrivelse den 14 september 1978 har
RSV överlämnat en rapport med förslag till vissa omedelbara åtgärder i
avvaktan på alt en raera allsidig organisationsutredning kan genomföras.

Verkels rapport visar enligt min raening att
organisationen och be-raanningen av länsstyrelsernas raervärdeskatteenheter bör
ses över. Chefen för koraraundeparteraentet delar denna uppfattning.
Arbetssituationen vid enheterna är eraellertid sådan att åtgärder inte kan
anstå tUl dess atl resultatet av denna översyn föreligger. HärtUI kommer att
ett genomförande av de förslag som jag förordar i det följande medför ökade
arbetsuppgifter för mervärdeskatteenheterna. Chefen för kora-

s. 115 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 33 115

mundepartementet avser mot bakgrund härav atl i den
kommande budgetpropositionen ta upp frågan om viss förstärkning av dessa
enheter.

4.1.1 Skattskyldighetens inträde, m. rn.

Som en huvudregel gäller nu enligt
4 § första stycket all skattskyldighet inträder när vederlag inflyter kontant
eller i form av varor eller på annat sätt kommer den skaltskyldige till godo
(kontantmetoden). Enligt andra stycket av samma paragraf kan länsstyrelsen
efter ansökan besluta att skaltskyldig vid redovisning av mervärdeskatt skall
räkna in uppkomna fordringar i omsättningen (faktureringsmetoden). Rätten till
avdrag för ingående mervärdeskatt uppkommer, beroende på till-lämpad
redovisningsmetod, antingen när betalning eriäggs eller när skuld dessförinnan
uppkommer.

Mervärdeskatt redovisas för
bestämda redovisningsperioder genom att deklaration lämnas. I deklarationen
skall, om kontantmetoden till-lämpas, tas upp skatt på vederlag som har
mottagits eller utgetts eller, ora faktureringsraetoden tillämpas, på vederlag
som har mottagils eller utgetts för kontantaffärer samt på fordringar och
skulder sora har uppkommit under perioden.

Utredningen har pekat på atl
förekomsten av två redovisningsmetoder har haft vissa nackdelar i samband med
skaltesatsförändringar. Vid kreditaffärer kan det sararaanlagda
raervärdeskattebeloppel för identiska transaktioner bli olika beroende på
säljarens redovisningsmetod. Skattskyldig säljare som tillämpar kontantmetoden
är skyldig att redovisa skatt efter den nya skattesatsen på den del av utestående
fordringar som betalas efter skaltesatsändringen. Vid skatlesatshöjningen den 1
juni 1977 beslöts, i syfte atl eliminera sådana effekter, att äldre bestämmelser
skulle tillämpas för alla varor som hade levererats före höjningen och för
förskott eller motsvarande som hade uppburits före höjningen, oberoende av
säljarens redovisningsmetod. Utredningen har föreslagit att denna lösning görs
permanent. Detta innebär bl. a. all de regler om skatteplikt, skattesats ra. m.
som gäller vid leveranstidpunkten blir avgörande för om skatt skall utgå och
med vilket belopp.

Utredningen har föreslagit att
frågan om tidpunkten för skattskyldighetens inträde regleras särskilt i 4 §.

Remissinstanserna har genomgående
godtagit förslaget eller lämnat det utan erinran.

Jag delar utredningens uppfattning
på denna punkt. Den lösning som utredningen har föreslagit ger etl för
konsumentema rättvisare beskattningsresultat samtidigt som det generellt sett
ger enklare mtiner för de skattskyldiga.

I likhet med utredningen anser jag
atl med leverans av vara bör avses att vara civUrättsligt har avlämnats till
köparen. Jag delar även utredningens uppfattning att man av praktiska skäl bör
betrakta av-

s. 116 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 33 116

sändandet
av en vara lill köparen som leverans även om varan inle därigenom har
avlärrmats till köparen.

Vissa remissinstanser har tagit upp frågan om
skattskyldighetens inträde i det fall ersättning för avverkningsrätt till skog
uppbärs under mer än ett år. Jag biträder remissinstansernas uppfattning att
skattskyldigheten i dessa fall skall inträda när betalning las emot, dvs.
enligt kontantraetoden. På motsvarande sätt bör köparens avdragsrätt inträda
när betalning eriäggs.

En särskild fråga, som har behandlats av
utredningen, är hur betalning som görs innan en vara eller tiänst har
tillhandahållits skall behandlas. Utredningen har föreslagit atl
skattskyldighet för sådan betalning skall inträda när betalningen tas emot
eller när faktura med krav på betalning ställs ut, under fö:rutsältning att det
är fråga om beställd vara eller tjänst.

Några remissinstanser har uttalat atl leveransen
alltid skall utlösa skattskyldighet oavsett om betalning sker helt eUer delvis
före leverans. Ändra remissinstanser har förordat att endast faktisk betalning
före leverans skall uUösa skattskyldighet.

För egen del kan jag ansluta mig till utredningens
uppfattning att det är principiellt riktigt att betalning i förskott eller a
conto bör utlösa skattskyldighet för den som tar emot betalningen.
Utredningens förslag på denna punkt bör alltså genoraföras. Jag anser däremot
att utredningens förslag om atl beskattningen skall ske redan när faktura med
krav på betalning i förskott eller a conto utfärdas inger betänkligheter från
kontrollsynpunkt. Risk föreligger för att mindre nogräknade skattskyldiga
utfärdar skenfakturor med skattskyldig mottagare. Jag föreslår därför att
skattskyldigheten skall inträda först när betalning i förskott eller a conto
tas emot. Jag återkommer i det följande till behandlingen av
förskollslikviderna i skatteredovisningen.

De
föreslagna bestämmelserna kan leda tUl vissa konsekvenser, sora jag vill beröra
i korthet. Bestämmelsema om skattskyldighet, skatteplikt eller skattesats kan
i framtiden komma att ändras sedan betalning har uppburits men innan
tillhandahållande har skett. Leveranstidpunktens bestämraelser kommer inte att
gälla fullt ul i dessa fall. -Om skattesatsen höjs eller om skatteplikt införs
för en tidigare skattefri vara eller tjänst kommer den lägre skatten resp.
ingen skatt att utgå på vad som har betalats före tillhandahållandet. På
motsvarande sätt kommer de föreslagna bestämmelserna att leda tiU hårdare
beskattning än om skattskylldighet helt skulle inträda vid tUIhandahåUandet i
det fall skattesatsen sänks eller skatteplikt för viss vara eller tiänst
slopas.

Dessa konsekvenser kan enUgt min mening inte anses
som olämpliga. Den som beställer en vara eller en tjänst måste självfallet vara
beredd atl betala även den skatt som belöper på varan eller tjänsten vid avtalstidpunkten.
Han måste också räkna med att drabbas av eller dra

s. 117 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 33 117

nytta
av eventuella förändringar av beskattningen raellan avtalsdagen och leveransdagen.
1 dessa fall kan visserligen den totala skatten för viss vara eller tjänst som
lUlhandahålls vid viss tidpunkt bli olika beroende på om betalning har skett i
förskott eller ej. Inle heller delta anser jag dock vara någon avgörande
nackdel.

I 4 § bör anges att skattskyldighet inträder när
vara levereras, tiänst tillhandahålls eller uttag sker. Vidare bör anges atl
skattskyldighet för förskotts- eller a conto-betalningar inträder när
betalningen las emot. I punkt 2 av anvisningarna till 2 § bör tas in en
bestämraelse sora innebor att raottagandel av betalning i förskott eller a
conto anses som omsättning. Vidare bör begreppet leverans av vara definieras i
nya anvisningar till 4 §.

Enligt nu gällande bestämraelser sammanfaller
tidpunkten för skattskyldighetens inträde med tidpunkten för
redovisningsskyldighetens inträde. Tidpimkten bestäms i princip av den raetod
för redovisning av mervärdeskatt som den skattskyldige tillämpar. Omkring 90 %
av de skattskyldiga tillämpar kontantmetoden. Övriga skattskyldiga tillämpar
efter beslut av beskattningsmyndigheten i varje enskilt fall den s. k, faktureringsmetoden.

Utredningen
har framhållit alt förekorasten av två olika redovisnings-metoder ger upphov
till vissa nackdelar. Tillämpar skaltskyldig säljare eller skattskyldig köpare
olika redovisningsmetoder inträder redovisningsskyldighet och avdragsrätt för
kredittransaktioner vid olika tidpunkter. Detta ger en temporär negativ eller
positiv effekt för de skattskyldiga och motsatt effekt för statsverket. Utredningen
anser av detta och tidigare anförda skäl atl i princip endast en
redovisningsmetod bör tUlämpas.

Utredningen
har funnit att faktureringsraetoden är alt föredra framför kontantmetoden som
enda redovisningsmetod. Till stöd för denna uppfattning har utredningen
åberopat bl. a. atl faktureringsraetoden i raotsats tUl kontantmetoden kan ge
en direkt anknytning mellan bokföringen och redovisningen av raervärdeskatt
och att faktureringsraetoden är överlägsen kontantmetoden vid överlåtelse av
verksarahet.

Utredningen
har därför föreslagit att tillämpningen av fakturerings-metoden skall göras
obligatorisk. Faktureringsmetoden kan dock enligt utredningen inte tillämpas i
renodlad form av samtliga skattskyldiga.

Enligt
bokföringslagen (1976: 125, BFL, och jordbruksbokföringslagen (1951:793)
föreligger numera bokföringsskyldighet för praktiskt taget all
näringsverksamhet. Vid bokföringen skall i princip fordringar och skulder
noteras i bokföringen när de uppkomraer. Av hänsyn tUl de mindre företagens
svårigheter att fullgöra denna skyldighet har godtagits att bokföringsskyldig,
som har endast ett raindre antal fakturor eller andra handlingar som dessutom
ej avser avsevärda belopp, får

s. 118 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 33 118

dröja
med bokföringen av dessa till dess betalning sker. Denna redovisning kallas
den renodlade pärmmetoden. I vissa fall krävs vid tillämpning av pärmmetoden
alt särskild förteckning upprättas över in- och utgående fakturor och att dessa
förteckningar, när så erfordras, också huvudbokförs.

Utredningen har föreslagit att skattskyldig som
tillämpar den renodlade pärmmetoden skall få redovisa mervärdeskatt under
löpande år på grundval av betalningarna, dvs. enligt kontantmetoden, och att
faktureringsmetoden skall tillämpas först vid redovisningen för årets sista
redovisningsperiod. Vidare har utredningen föreslagit att skattskyldiga med en
årsomsättning om högst 200 000 kr., som enligt bokföringsnämndens anvisningar
generellt får tillämpa den renodlade pärrametoden, skall få redovisa
raervärdeskatt endast en gång per år och vid en tidpunkt då bokföringen för
året är avslutad. Redovisningen skall då göras enligt faktureringsraetoden.

Övriga skattskyldiga skaU enligt utredningen
tillämpa faktureringsmetoden även vid redovisning under löpande år.

Utredningen har i fråga om förskotts- och a
contolikvider föreslagit att redovisningsskyldighet skall inträda redan då
likviden tas emot eller då faktura med krav på förskottslikvid bokförs.

I fråga om avbetalningsköp har utredningen
föreslagit en avvikelse från faktureringsmetoden i syfte att förhindra missbruk
och motverka all skatteförlusler uppstår för statsverket.
Redovisningsskyldighet bör enligt utredningen inträda när betalning uppbärs
eller när rätt till betalning dessförinnan uppkommer.

Förslaget om ändrade redovisningsregler leder
enligt utredningen till ökad likviditetspåfrestning i det fall en skattskyldig,
som nu tillämpar kontantmetoden lämnar mer omfattande kredit än han själv
utnyttjar. Detsamma gäUer i det fall en skattskyldig, som tillämpar
faktureringsmetoden, uppbär betalning helt eller delvis före avslutad
leverans.

I det förstnämnda fallel har utredningen tänkt sig
atl möjligheten tUl anstånd enligt 22 § med att lärana deklaration skall under
en övergångslid kunna användas i det fall en skattskyldig, sora nu tUlämpar
kontantmetoden, regelmässigt arbetar med mycket betydande långfristiga varufordringar
och i förhållande härtUI små långfristiga leverantörsskulder.

Remissinstanserna har, med något undantag, godtagit
att faktureringsmetoden skall ersätta kontantmetoden som huvudregel för
redovisning av mervärdeskatt. Däremot har åtskiUiga remissinstanser påkallat
olika avsteg från en renodlad faktureringsraetod. Från något håll har uttalals
atl fakturermgsmetoden ställer alltför stora krav på särskUt de små företagen
med deras begränsade möjligheter att sköta en mer avancerad bokföring än den
som kontantmetoden kräver. Några remissinstanser har förordat att även de som
få:r tillämpa pärmmeloden med förteckning vid sin bokföring får rätt att
redovisa fordringar och skulder endast i den sista deklarationen för året.

s. 119 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 33 119

Flera remissinstanser har framhållit att den
föreslagna faktureringsmetoden bör tillåta preliminär redovisning av skatt
under löpande år så alt skattetillägg inte skall utgå vid fel som har uppkommit
i ej avslutade räkenskaper.

Några remissinstanser har påtalat de
likviditelsförsämringar som utredningens förslag skulle leda lill. Sveriges
grossistförbund har för alt motverka dessa olägenheter förordat atl
kontantmetoden bör få tillämpas efter länsstyrelsens tillstånd av företag med
omfattande kreditgivning. Svenska postorderföreningen framhåller atl utredningens
förslag skulle leda liU en likvidiletsförsämring för postorderföretagen och menar
att företagens kreditförsäljning bör likställas med avbetalningshandeln. I
postorderbranschen förekomraer en orafattande kreditgivning som inte faller
under lagen om avbelalningsköp. Postorderföretag raed kreditgivning tillämpar
nu kontantmetoden och självfinansierar i hög grad kreditgivningen.

Utredningens förslag om redovisningsskyldighetens
inträde vid betalning före leverans kommer enligt de remissinstanser som företräder
intressen inora bostads- eller byggnadsbranschen att leda till högre
bygg-nadskoslnader och därmed till högre hyror t. ex. i bostadshus. Vidare har
framhållits att ej skattskyldiga beställare, t. ex. komrauner, kommer atl få
vidkännas en kraftig likviditetspåfrestning, särskilt under övergångsåret.

Utredningens förslag om att skattskyldiga med en
årsomsättning om högst 200 000 kr. skall få tUlämpa helårsredovisning har
kritiserats av några remissinstanser. Dessa har uttalat bl. a. att det skulle
vara fråga om ej motiverade skattekrediter med uppenbara förlustrisker för
statsverket.

Andra remissinstanser har funnit att årsredovisning
oberoende av årsomsättningens storlek bör medges alla skattskyldiga som
använder den renodlade pärmmetoden.

För egen del vUl jag anföra följande. Frågan om
principerna för redovisning av mervärdeskatt är av stort intresse både för de
skattskyldiga och för beskattningsmyndigheterna. Något förenklat kan sägas atl
valet enligt nu gällande regler står mellan att redovisa skatt när betalning
las emot för en skattepliktig prestation och när fordran på sådan betalning
uppkommer. Det bör dock framhållas att valet av metod har betydelse endast när
det gäller betalningar före eller efter leverans. Tillhandahållanden mot kontantbetalning
behandlas lika vid båda metoderna.

Utredningen och remissinstanserna har behandlat
frågan om redovisningsmetod från två utgångspunkter, nämligen de
skattskyldigas möjligheter all korrekt lärana en redovisning enligt den ena
eller andra metoden och metodernas inverkan på de skattskyldigas och i vissa
fall deras kunders likviditet. Även enligt min uppfattning är dessa två bedömningsgrunder
mycket väsentliga. Dämtöver vill jag framhålla följande.

s. 120 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 33 120

De skattskyldiga har ett starkt intresse av att
redovisningen av mervärdeskatt kräver så litet merarbete som möjligt utöver
vad som följer av kraven på bokföring och deras eget intresse av överblick över
verksamhetens ekonomiska ställning ra. ra. De skattskyldiga bör också kunna
kräva atl redovisningsmetoden inte ger upphov till störningar av konsumtions-
eller konkurrensneutraliteten.

Statens krav på redovisningsmetoden sammanfaller
till stor del med de skattskyldigas krav. Så t. ex. har en metod som ger litet
merarbete för de skattskyldiga stora fömtsättningar att ge korrekta
redovisningar av skatt samtidigt som den underlättar skattekontrollen.

Från dessa utgångspunkter är det enligt min
uppfattning självklart att en metod för redovisning av mervärdeskatt bör så
nära sora möjligt knyta an till de skattskyldigas affärsbokföring. Dessutom bör
redovisningen ske i nära anslutning till tidpunkten för skattskyldighetens inträde
vilken enligt vad jag har förordat i det föregående bör utgöras av
leveranstidpunkten eller motsvarande.

Den grundläggande principen för affärsbokföringen,
både när det gäller rörelseidkare och jordbrukare, är att affärshändelser skall
bokföras när de inträffar. Detta innebär att fordringar och skulder skall
bokföras när faktura har utfärdats eller mottagits eUer sådan handling bort
föreligga enligt god affärssed. För vissa bokföringsskyldiga har dock avsteg
gjorts från denna princip och en enklare, mindre fullständig bokföring har
kunnat godtas.

Skattskyldig som tillämpar fullständig bokföring
med löpande notering av fordringar och skulder kan mycket enkelt redovisa
mervärdeskatt enligt faktureringsmetoden. För sådan skattskyldig kräver
däremot kontantmetoden en mer kompUcerad bokföring samtidigt som den försvårar
för den skattskyldige att själv kontrollera atl skatteredovisningen är riktig.
Vidare minskar möjligheterna till en effektiv kontroll från beskattningsmyndigheterna
och en avstämning mellan mervärdeskattedeklaration och
inkomstskatledeklaration försvåras.

Från redovisningsteknisk synpunkt är därför
faktureringsmetoden överlägsen kontantmetoden i dessa faU.

Skattskyldiga med relativt okomplicerade
affärshändelser av måttlig orafattnmg kan enligt BFL få tillärapa en något
förenklad bokförmg. In- och utgående fakturor sätts in i pärmar och bokförs
först när betalning sker. Vid räkenskapsårels utgång skall dock alltid då
obetalda fakturor bokföras. I vissa fall kan denna s. k. pärraraetod behöva
kompletteras med en förteckning över fakturorna. I sådana fall sker redovisningen
enligt bokföringsmässiga grunder.

För den som tUlämpar den renodlade pärmraetoden,
dvs. utan fakturaförteckning, koraraer affärsbokföringen att bygga på
kontantprinci-pen under löpande år. I enlighet raed vad jag tidigare har anfört
bör redovisningen av mervärdeskatt så långt det är möjligt följa affärsbok-

s. 121 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 33 121

föringen.
Redovisningsskyldigheten enligt ML bör därför, i enlighet med utredningens
förslag, inträda vid belalningstillfäUet, dvs. i anslutning tUl när
bokföringsskyldigheten uppkommer. En sådan lösning innebär minsta möjliga
merarbete för de skattskyldiga och ger god möjlighet till kontroll av
skatteredovisningen hos de skattskyldiga under löpande beskattningsår.

Skattskyldiga sora tiUämpar pärmraetoden med
förteckning över fordringar och skulder har, vid rätt skött bokföring, ett
underlag i denna för redovisning av mervärdeskatt enligt faktureringsmetoden.
Enligt utredningens förslag skall de därför tUlämpa denna metod för sin redovisning
av mervärdeskatt under löpande beskattningsår. För att den förteckning som
upprättas skall kunna tjäna sora underlag för redovisning av mervärdeskatt
krävs dock att de ingående fakturorna, leverantörsfakturorna, har konterats,
vilket bl. a. innebär att den skallskyldige har bedömt i vilken utsträckning
den ingående mervärdeskatten är avdragsgUl för honom. En sådan bedömning
behöver visserligen inte göras i flertalet fall, nämligen där mervärdeskatten i
sin helhet är avdragsgill. Sådana bedömningar måste dock göras förhållandevis
ofta av skattskyldiga vars verksamhet endast delvis medför skattskyldighet.
Jag anser därför i motsats tiU utredningen att även skattskyldiga, som
tillämpar pärmmetoden med fakturaförteckning i sin bokföring, bör kunna få
tUlämpa kontantmässig redovisning av mervärdeskall under löpande
beskattningsår.

I fråga om skattskyldiga med en årsomsättning om
högst 200 000 kr. delar jag utredningens uppfattning att de bör redovisa
mervärdeskatt endast en gång ora året. Detta undanröjer i allt väsentligt de
redovisnings-tekniska svårigheter sora annars kunde uppkorama för dessa
företagare att fullgöra sin redovisningsskyldighet och ger betydande lättnader
i fråga om bestyret med skatten för såväl de skattskyldiga som beskatlningsmyndigheterna.
Jag vill erinra om att antalet deklarationer därmed beräknas minska med drygt
400 000 per år eller raed ca 25 % och att inte raindre än ca 40 % av det totala
antalet skattskyldiga orafåttas av denna lättnad.

Jag har alltså funnit att redovisningstekniska skäl
talar för att skattskyldiga raed fullständig bokföring, dvs. ingen form av
pärraraetod tUl-lämpas, fullt ut skall tillämpa faktureringsraetoden vid sin
redovisning av mervärdeskatt, att skattskyldiga med mer begränsad bokföring får
tiUämpa kontantmetoden under löpande beskattningsår och att skattskyldiga med
årsorasättning ora högst 200 000 kr. får redovisa mervärdeskatt endast en gång
per år.

En fråga som återstår att behandla i detta
sammanhang är den hur redovisningen av mervärdeskatt skall ske vid
beskattningsårets utgång av skattskyldiga som tiUämpar kontantmetoden under
löpande år eller helårsredovisning. Dessa skattskyldiga skall vid årets utgång
i sin bokföring ta upp alla då föreliggande fakturor som ännu inte har
betalats.

s. 122 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 33 122

I
självdeklarationen skall de redovisa även uigående skulder och fordringar som
hänför sig tiU verksamheten. Det krävs alltså inte någon ytterligare arbetsinsats
för dem att redovisa också mervärdeskatten på utestående fordringar och skulder
i den sista deklarationen tUl mervärdeskatt för beskattningsåret eller i
årsdeklarationen. En sådan redovisning skulle dessutom i någon mån underlätta
en skrivbordsgranskning av mervärdeskattedeklarationen. Mot denna tanke talar
atl de skattskyldiga skulle vara tvungna all under del närmast följande
beskattningsåret, då kontantmetoden på nytt skaU tiUärapas för de nya
transaktionerna, hålla isär betalningar som inflyter eller görs för fakturor
som hänför sig tiU ett föregående beskattningsår och sådana som hänför sig till
det löpande beskattningsåret.

Jag är väl medveten om atl etl stort antal
skattskyldiga har rätt att tillämpa den renodlade pärmraetoden eller pärraraetoden
korapletterad med förteckningar över obetalda fakturor. BFL raedger dock inte
att en skattskyldig dröjer med bokföringen av fakturor till dess betalning
sker, när antalet fakturor är betydande. I sådana fall skall den
bokförings-skyldige huvudbokföra förteckningarna när det behövs, t. ex. för en
skatteredovisning. Det kan därför enligt min mening inte vara förenat med några
större svårigheter för en skattskyldig att i den löpande kon-tantbokföringen
antingen bokföra skatt som hänför sig till faktura från tidigare år på särskilt
konto eller atl med hjälp av en enkel blankett hålla isär skatt sora hänför sig
tUl föregående års fakturor. Del kan antas att behovet av särbehandling
koraraer atl vara störst under den första redovisningsperioden på det nya året.
I detta sammanhang vUl jag också framhålla atl avbetalningsköpen enligt vad jag
föreslår i det följande skall redovisas enligt rent kontantmässiga principer.
Detsamma gäller förskott och a conto-betalningar, till vUka jag också
återkommer.

Ora en övergång sker till en i princip obligatorisk
redovisning av raervärdeskatt enUgt faktureringsmetoden bör, som jag nyss har
anfört, den sora tillämpar pärraraetod i sin bokföring få redovisa skatt enligt
kontantmetoden under löpande beskattningsår. Delta kräver att länsstyrelserna
får kännedom ora vilken bokföringsraetod en skattskyldig tillämpar. De
skattskyldiga bör därför anmäla tillämpad metod lill länsstyrelsen som sedan
bör ta ställning till hur redovisningen av mervärdeskatt skall ske.
Länsstyrelsen bör i lagtexten få rätt atl medge att skatt på
kreditförsäljningar får redovisas när betalning tas emot, dock senast vid
beskattningsårets utgång.

För att ytterligare förenkla skatleredovisningen
för de minsta företagen anser jag i likhet med utredningen att praktiska skäl
talar för att skattskyldiga med årsomsättning om högst 200 000 kr. skall få
redovisa mervärdeskatt för helt kalenderår senast den 5 aprU året efter
kalenderåret. Vid den tidpunkten har räkenskaperna avslutats och självdeklarationen
upprättas, vUket bör väse:ntiigt underlätta redovisningen av mervärdeskatt.

s. 123 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 33 123

Jag är inte beredd att förorda en högre gräns för
årsredovisning än den som utredningen har föreslagit.

I detta sammanhang vUl jag erinra om att
bestämmelserna om skattetillägg numera har ändrats (prop. 1977/78: 136, SkU
1977/78: 50, rskr 1977/78: 263, SFS 1978: 197). Enligt 64 f § andra stycket får
skattetillägg helt efterges om det avser oriktig uppgift som beror på felräkning,
misskrivning eller annal uppenbart förbiseende i ej avslutad bokföring och om
det framstår som uppenbart obilligl all påföra tillägget.

Utredningens förslag innebär att inle bara
skattskyldighet utan även redovisningsskyldighet skaU inträda omedelbart när
betalning sker i förskott eller a conto. Jag har tidigare anfört atl jag
biträder utredningens förslag på denna punkt när det gäller skattskyldighetens
inträde. Däremot avvisade jag utredningens förslag om att skattskyldighet skulle
inträda redan när faktura raed krav på betalning i förskott eller a conto
utfärdas. Självfallet skall inte heller redovisningsskyldighet inträda i dessa
fall.

Betalningar före leverans förekommer regelmässigt
vid större byggnads- och anläggningsentreprenader, stora maskinleveranser och
vissa beställningsarbelen som avser dyrare varor, t. ex. större fritidsbåtar.
Vid tillämpningen av den nuvarande faktureringsmetoden anses skattskyldigheten
för entreprenadarbeten som avser fastighet inträda först när den skattskyldige
efter slutbesiktning preciserar sin fordran i utställd slutfaktura. Detta
förhållande har vållat tillämpningssvårighetet och har också i vissa fall lett
till avsevärda skatteförluster för det allmänna. Tillämpningssvårigheterna har
främst bestått i atl vid större arbeten avskilja vad sora avlämnats till
beställaren och sora bör kräva slutbesiktning och avskattning från vad som får
anslå tiU den slutliga ekonomiska uppgörelsen.

Beskattningstekniken är inte helt neutral vid en
jämförelse mellan de stora total- ooh generalentreprenaderna och en långt
driven delad upphandling eller sådan egenregiverksamhel som inte medför
skattskyldighet. Om upphandlingen görs som total- eller generalentreprenad
behöver beställaren betala mervärdeskatt först efter slutfaktureringen. Denna
kan enligt normalavtal anstå i åtta raånader efter slutbesiktningen. Vid delad
upphandling får beställaren i princip betala mervärdeskatt vartefter de olika
delentreprenaderna färdigställs och slutbesiktigas. Vid sådan egenregiverksamhel
som ej medför skattskyldighet uppkomraer skattebelastningen fortlöpande vid
förvärv av byggnadsmaterial m. m.

Förlustriskerna för det allmänna har sin grund i
tillämpad redovisningsteknik. Entreprenören lyfter regelmässigt betalning a
conto under tiden arbetet pågår. Fleråriga arbeten kan förekomma.
Redovisnings-mässigt bokförs dessa betalningar som skuld till beställaren.
Fordran för vilken skattskyldighet inträder uppkomraer först i och med
slutfaktureringen. Vid en inträffad konkurs före slutfaktureringen åvilar
skattskyldigheten konkursboet när detta preciserar fordringen på beställaren.

s. 124 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 33 124

Eftersom gäldenären har lyft betalning i stort sett
för vad han ulfört får boel sällan någon fordran som överstiger vad beställaren
förskottsvis har utgett till gäldenären. Konkursboet har därför åsamkats en
raas-sagäld som avser mervärdeskatt. Ofta saknas dock tillgångar till betalning
av denna skuld. Regeringen har genom särskUda beslut medgett nedsättning av
mervärdeskatten i dessa fall så att den i princip motsvarar vad staten skulle
ha fått in om redovisningsskyldighet hade inträtt omedelbart för förskott och
a conto-likvider under förutsättning att skallen inte hade betalats men bevakats
i konkursen.

De risker och nackdelar som jag nu har berört i
fråga om de stora enlreprenadarbetena föreligger i fråga om alla
beställningsarbeten med långa upparbetningstider och fö:r vilka betalningen
till större delen er-läggs före slutleverans eUer motsvarande. Dessa
omständigheter talar i och för sig för atl betalningar före leverans bör utlösa
inte bara skattskyldighet utan även redovisningsskyldighet.

Från redovisningsteknisk synpunkt kan omedelbar
beskattning av förskottsbetalningar och motsvarande i någon mån leda tUl ökade
svårigheter för skattskyldiga, som har att tillämpa reduceringsreglerna. Detta
är fallet för företagen inom byggnads- och anläggningsbranschen. Dessa får i
saraband med atl förskott eller a conto-betalning avkrävs beställaren beräkna
mervärdesk:itt på beloppet. Innan en omfattande entreprenad är slutförd kan den
exakta fördelningen på de två reduceringsreglerna inte göras. Liknande
svårigheter föreligger i den raån entreprenaden även omfattar prestationer på
vilka reduceringsreglerna inte är tillämpliga.

Vidare har det gjorts gällande att den föreslagna
beskattningen av förskott och a conto-betalningar skulle kunna missbrukas i
konkurrenssyfte vid anbudsgivningen. Deima sker regelmässigt i priser exkl.
mervärdeskatt. Om anbud skulle avges inkl. raervärdeskatt kunde någon
skattskyldig frestas att övervärdera de lågbeskattade delarna av entreprenaden
och därigenom förmå en ej skattskyldig beställare att anta ett anbud som är
högre än konbjrrenternas, exkl. skatt, men sora framstår som förmånligare
efter tillägg för skatt.

Enligt min uppfattning är farhågorna för en
besvärlig tUlämpiung eUer för missbruk överdrivna. Jag är dock medveten om att
vissa svårigheter kommer att föreligga, vilket bör inverka på totalbedöraningen
av förskottsbeskattningen.

En samlad bedömning av de redovisningstekniska och
andra synpunkter på redovisningsmetoden som jag nu har anfört visar att en
övergång till faktureringsmetoden är önskvärd och möjlig att genomföra med
vissa inskränkningar och jämkningar. Det slutiiga ställningstagandet till dessa
frågor måste dock innefatta en bedömning också av effekterna på de
skattskyldigas och deras kunders likviditet.

Företag
som redan nu tillämp.ar faktureringsmetoden berörs i princip

s. 125 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 33 125

inte
av att denna metod blir obligatorisk. Övergången från konlantmetod till
faktureringsmetod innebär inle heller någon skillnad i likvidi-telshänseende
när det gäUer tillhandahållanden mot kontant betalning eller sådana
tillhandahållanden på kredit som finansieras genom t. ex. diskontering av
växlar eller kontrakt eUer genom överlåtelse av varufordringar. I dessa fall
anses redan enligt nu gällande konlantmetod redovisningsskyldigheten inträda
när betalningen tas emot. Slutligen påverkas inte heller en skatlskyldigs
likviditet när betalning sker under den redovisningsperiod då faktura har
ställts ut eller mottagits. Likviditetsförändringar kan därmed tänkas inträda
i huvudsak för skattskyldiga som f. n. tillämpar kontantmetoden och som medger
förhållandevis lång kredit utan atl finansiera krediten på nyss nämnt sätt.

Skattskyldig som övergår till redovisning enligt
faktureringsmetoden får åtnjuta avdrag för ingående skatt sora hänför sig lill
kreditinköp tidigare än sora nu är fallet. Detta innebär självfallet en
förbättring i likvidiletshänseende.

Det
nuvarande redovisningssysteraet är inte neutralt i kostnadshänseende. En
skattskyldig säljare sora tillämpar kontantmetoden skall betala mervärdeskatt
på sin skattepliktiga omsättning först när han tar emot betalning från köparen
eller i vissa fall från finansieringsinstitut. Tillämpar köparen
faktureringsraetoden inträder rätt till avdrag för ingående .raervärdeskatt för
honora när hans skuld till säljaren upp-koraraer. Statsverket betalar alltså
t!'ibaka mervärdeskatt till köparen innan motsvarande skatt har betalas in till
länsstyrelsen av säljaren. Även den omvända situationen till statsverkets
fördel förekommer. Jag anser att mervärdeskatten bör ha en utformning som i
möjlig raån undanröjer sådana effekter. I de fall dessa föreligger vid
transaktioner mellan företag i intressegemenskap kan visserligen sägas att en
tUlräck-1ig åtgärd skulle vara att föreskriva samraa redovisningsmetod för företagen.
En sådan föreskrift skulle dock vara svår om inte omöjlig alt tillärapa.
Dessutora uppkommer samma effekt även ora företagen inte är i
intressegemenskap. Den enligt min mening enda metoden alt komraa tiU rätta
raed delta principiella problera är att saratliga förelag ges sarnma
redovisningsmetod.

Jag
har tidigare uttalat alt faklureringsmetoden är att föredra framför
kontantmetoden när det gäller de redovisningstekniska aspekterna på
beskattningen. Övergång tUl denna redovisningsmetod medför sora jag redan har
berört likviditetspåfrestningar för vissa skattskyldiga. För skattskyldiga som
av redovisningstekniska skäl kan raedges rätt att redovisa raervärdeskatt
enligt kontantraetoden under löpande beskattningsår eller som kan få redovisa
skatt en gång om året kommer dessa likviditetspåfrestningar att inskränka sig
till vad sora följer av att skatt skall redovisas på fordringarna vid årets
utgång. För övriga skattskyldiga kan däremot effektema på företagens likviditet
och kapitalanskaffnings-

s. 126 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 33 126

kostnader
bli större. Även om faklureringsmetoden av redovisningstekniska,
kontrolllekniska och principiella skäl bör göras obligatorisk för i princip
alla skattskyldiga anser jag inte att dessa likviditetseffekter ra. m. kan
negligeras. Utredningen har föreslagit atl länsstyrelsen efter särskild
prövning skall kunna medge anstånd i upp till 20 dagar utöver nu gällande 35
dagar raed betalning av raervärdeskatt när fråga är om skaltskyldig med mycket
betydande långfristiga varufordringar och i förhållande härtill små
långfristiga leverantörsskulder. Jag anser i likhet med utredningen att detta
är en framkomlig väg. Jag anser dock att tiden för anstånd lämpligen bör
bestämmas till utgången av den kalendermånad under vilken deklarationen
norraalt skuUe lämnas. Den bör i enlighet med utredningens förslag stå öppen
endast under en övergångstid, för all ge berörda företag möjlighet alt anpassa
sig till de nya bestämmelserna. Jag har den uppfattningen att en lämpligt
avpassad tid kan vara omkring 2 år efter ikiaftlrädandel av bestämmelser om
obligatorisk tillämpning av faktureringsraetoden. Enligt min uppfattning är
det lämpligt att prövningen av frågor av detta slag anförtros åt länsstyrelserna.

Utredningen
har med sill förslag i första hand tänkt på förelag i grossistledet. Av
remissbehandlingen av utredningens betänkande har framgått att det finns andra
fall, för vilka liknande oraständigheter föreligger. Jag tänker då framför
allt på postorderföretagen. Dessa lämnar en omfattande kredit tUl sina kunder
utan ägarförbehåll. Jag anser atl även sådana företag bör kunna få anstånd med
redovisning av mervärdeskatt, under förutsättning att övergången till faktureringsraetoden
medför en påtaglig likviditetspåfrestning för dem. Jag räknar med alt ett
sådant generellt anstånd bör lösa likviditelsproblemen för postorderföretagen
i allmänhet. Skulle så inte vara fallet är jag beredd att ta upp frågan för
ytterligare överväganden.

Jag
har i det föregående redovisat min uppfattning i fråga om redovisningsmetoderna
i stort. Några frågor på delta område återstår dock att behandla. Utredningens
förslag ora att betalning helt eller delvis före tiUhandahåUande av beställd
vara eller tiänst skall utiösa redo-visnmgsskyldighet innebär att dessa
betalningar till skillnad raot vad som nu gäller skall täcka även
uppdragstagarens uigående skatt.

Min
principiella uppfattning är atl beskattnmgen av skatteobjekt med långa upparbetrungstider
f. n. inle är tillfredsstäUande. Regelmässigt betalas dessa objekt genom
förskott eller a conto-likvider och en slutbetalning. Genom den avdragsrätt
som i mervärdeskattesyslemet till-koraraer uppdragstagaren är objektet i
realiteten inte belastat raed raervärdeskatt förrän det anses ha
"levererats" i skatterättslig mening. Detta kan, som jag tidigare har
framhållit, i fråga om t. ex. byggnadsenlrepre-nader i vissa fall dröja ett
eller flera år. Det kan också när det gäller arbeten på fast egendom noteras
att vad som tillförs fastigheten av

s. 127 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 33 127

uppdragstagaren
civilrättsligt blir uppdragsgivarens egendom utan rätt för den förstnämnde att
förfoga däröver. Det kan därför med fog hävdas att byggnads- eller
anläggningsentreprenad tillhandahålls fortlöpande i den takt arbete utförs på
fastigheten.

Mot dessa synpunkter får ställas att en
tidigarelagd beskattning i samband med övergången till faktureringsmetoden
ställer ökade krav på kapilalraarknaden. De projekt som pågår vid övergången
skall av-skatlas samtidigt som förskott, vilka hänför sig till nya projekt, beskattas.
Vidare leder den tidigarelagda beskattningen lill ökade kapitalanskaffningskostnader
för beställaren.

Jag anser att övervägande skäl talar för alt
utredningens förslag om beskattning av förskott i princip bör genomföras. På
etl oraråde gör sig dock särskilda skäl gällande. De ökade kostnaderna för
kapitalanskaffning koraraer att leda till högre kostnader för bostadsproduktionen
och för investeringar i byggnader och andra anläggningar. De
bostads-förvaltande företagen och koramunerna kommer därför atl få bära en ökad
kostnad i dessa delar. Med hänsyn lill nu rådande förhållanden på
bostadsmarknaden och till koraraunemas ekonomiska situation är jag inle beredd
att f. n. genomföra utredningens förslag om att redovisningsskyldighet skall
inträda när förskott eller a conto-betalning som hänför sig till byggnads-
eller anläggningsenlreprenad uppbärs. I princip bör skatteredovisningen i
likhet med vad sora nu tillämpas anslå till dess entreprenaden är avslutad och
entreprenörens fordran preciseras i utställd slutfaktura. Sådan faktura synes
i de flesta fall utfärdas eller kunna utfärdas inom två månader efter
slutbesiktningen. För att i någon mån anpassa beskattningen till vad som i
övrigt föreslås gälla och dessutom motverka att den fördröjs i onödan bör dock
förskott eller a conto-likvider alltid beskattas inom nämnda tid, således även
om slutfaklura inte har utfärdats. Redovisningen av skatt på förskott m. m.
koraraer alltså att ingå i deklarationen för den redovisningsperiod under
vilken tvåmånaderstiden går till ända. Av praktiska skäl bör samma regel gälla
beträffande redovisning av skatt som hänför sig till utmstning eller inredning
av byggnad, under förutsättning att byggnadsentreprenaden omfattar även sådana
prestationer.

Min nu redovisade uppfattning i fråga om tidpunkten
för redovisningen av skatt som hänför sig till förskott och delbetalningar av
byggnads- och anläggningsentreprenader gör det nödvändigt atl ta upp även
frågan om beskattningen av stora projekt, som kan färdigställas i självständiga
delar, vilka beställaren kan ta i anspråk successivt. Utredningen har
framhållit att det enligt nuvarande bestämmelser i viss mån är oklart när
skattskyldigheten skall inträda för sådana delbara entreprenader. Jag anser
att denna fråga bör lösas på det sättet att redovisningsskyldighet skall
inträda när en färdigställd del kan las i bruk av beställaren efter slutbesiktning
eller motsvarande åtgärd. Skyldigheten att

s. 128 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 33 128

redovisa
skatt bör omfatta den del av uppburna förskott eller a conto-betalningar som
kan anses belöpa på den färdigställda delen. Den slutiiga skatteredovisningen
får anslå lill slutfaktureringen.

I princip bör samma redovisningsteknik kunna
tillämpas när den som bedriver byggnadsverksamhet i egen regi utför ny-, till-
eUer ombyggnad av fastighet. Jag återkommer i det följande till beskattnmgen av
denna verksamhetsform och viU här endast framhåUa att mitt förslag syftar till
atl redovisningsskyldigheten även för sådan byggnadsverksamhet skall inträda
senast två månader efter det att fastigheten efter slutförda arbeten kunnat tas
i bruk för a'sell ändamål. Vad som enligt mitt förslag skall gälla i fråga om
entreprenader som avlämnas i delar bör också tillämpas när skattskyldig i egen
regi utför stora projekt som han färdigställer och tar i bruk allteftersom
utförda delar av projektet färdigställs.

Jag har i det föregående behandlat frågan om
redovisningsskyldighetens inträde. Regler härom bör, som utredningen har
föreslagit, tas in i en ny paragraf, nämligen 5 a §. Bestämmelserna om
avdragsrätten i 17 § bör också ändras så att de stäraraer överens med
bestämraelserna om redovisningsskyldighetens inträde.

Utredningen och remissinstanserna har tagit upp
vissa andra frågor, som rör redovisningsskyldighetens inträde.

Jag delar utredningens uppfattning att
avbelalningsköpen kräver särbehandling. Om säljare återtar avbetalningsgods
från skattskyldig köpare enligt lagen (1978: 599) om avbetalningsköp raellan
näringsidkare ra. fl. är köparen skyldig att i sin raervärdeskatteredovisning
tUl länsstyrelsen återföra redan avdragen ingående mervärdeskatt sora hänför
sig till avbelalningsköpet. Någon möjlighet att fullgöra denna återbetalningsskyldighet
torde mera sällan föreligga. Jag anser därför att utred-ringens förslag om
successiv beskattning och avdragsrätt i dessa fall bör genoraföras. I likhet
raed vad vissa remissinstanser har anfört förordar jag dock att den avgörande
tidpunkten bör vara den faktiska betalningen och inte förfallodagen för
betalningen.

Vid kreditköp raellan näringsidkare och konsument
enligt konsumentkreditlagen (1977: 981) är förhållandena inle desamma som vid
avbelalningsköp mellan näringsidkare. Köparen saknar rätt lUl avdrag för ingående
mervärdeskatt. Någon särskild förlustrisk för statsverket torde därför knappast
föreligga. Jag anser ändå att praktiska skäl talar för att kreditköp med
återtaganderätl enligt konsumentkreditlagen bör behandlas på samma sätt som
avbetalningsköp mellan närmgsidkare. Det förekommer nämligen i viss
utsträclming att samma förelag tiUhandahåUer kredit åt såväl konsumenter som
näringsidkare. I lagtexten bör uttrycket kreditförsäljning med förbehåll ora
återtaganderätl användas. Detta läcker även försäljning på avbetalning med
äganderättsförbehåll.

Mina
förslag i det föregående innebär att faktureringsmetoden inte

s. 129 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 33 129

genomförs
fullt ut. Vissa skattskyldiga koraraer att få redovisa skatt enligt
kontantmässiga grunder under löpande beskattningsår. Detta gör det nödvändigt
all särskilt överväga när redovisningsskyldigheten skall inträda vid
överlåtelse av verksamhet eller del därav eller vid fusion eller liknande
förfarande och vid konkurs.

En
överlåtelse av verksamhet innebär att räkenskaperna måste avslutas. Fordringar
och skulder skall därför bokföras och konteras i vederbörlig ordning. Härav
följer enligt 5 a § första stycket att redovisningsskyldighet inträder för
överlåtaren för den redovisningsperiod då överlåtelsen sker. Det kan dock
förekomma att överlåtaren har avbetalningsfordringar för vilka redovisningsskyldigheten
enligt 5 a § andra stycket inte skall inträda förrän betalning sker. Vanligen
torde vid överlåtelse av rörelse den nye innehavaren också överta
inkasseringen av övertagna avbetalningsfordringar. Det är därför naturligt atl
redovisningsskyldigheten för skatt som belöper på sådana avbetalningsfordringar
som övertas i saraband med övertagandet av den verksamhet i vilken fordringen
uppkommit bör åvila den nye innehavaren av verksamheten. Motsvarande bör gäUa
i fråga om avdragsrätten enligt 17 § andra stycket för skatt som avser
övertagna avbetalningsskulder.

Om
skattskyldig har försatts i konkurs bör redovisningsskyldighet och avdragsrätt
inträda vid konkursutbrottet för då obetalda kundfordringar och
leverantörsskulder. Detta innebär alt statsverkets fordran på skatt kommer att
kunna bevakas i konkursen som en vanlig skattefordran. I den mån betalning för
kundfordringar inflyter tUl konkursboet kommer boet inte att behöva redovisa
skatt härför. Konkursboet koraraer inte heller att få göra avdrag för ingående
skatt som belöper på leverantörsskulder som boet helt eller delvis betalar.
Denna uteblivna avdragsrätt kan dock kompenseras av att
redovisningsskyldighetens inträde för konkursgäldenären i vissa faU kan leda
tUI en återbetalning av skatt tUl konkursboet, nämUgen i de fall obetalda
leverantörsskulder uppgår tiU högre belopp än utestående kundfordringar. Detta
belopp kan användas för utdelning i konkursen. Även konkursfallen regleras i 5
a och 17 §§.

Vid
överlåtelse av verksarahet kan den nye innehavaren överta inte bara fordringar
och skulder utan även rätt till bonus och andra liknande efterhandsrabatter
liksora motsvarande skyldigheter. Redovisningsskyldighet för övertagna
fordringar har såsom framgår av vad jag tidigare sagt inträtt för överlåtaren
vid överlåtelsen. Bestämmelserna i 15 § tredje stycket om rätt till avdrag för
skatt som hänför sig tUl uppkomna kundförluster bör utsträckas till att
omfatta även den sora övertar fordringar i samband med övertagande av
verksamhet. Någon ändring av bestämmelserna i 15 § fjärde stycket om rätt tUl
avdrag för skatt som hänför sig tUI utgiven bonus m. m. synes inte nödvändig
eftersom redan nuvarande ordalydelse ger övertagaren denna rätt. Anvisningama
till 15 § bör däremot kompletteras så att köparen eller den som efter en över-

9
Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 33

s. 130 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 33 130

låtelse
mottar bonus m. m. blir skyldig att minska sin ingående skatt med den skatt
sora hänför sig till vad som mottagits.

Utredningen har föreslagit att vissa bestämmelser
om uttag av tiänst skall tas in i 15 §. Jag anser alt motsvarande bestämmelser
i stället bör placeras i 5 b §.

Flera remissinstanser har avstyrkt utredningens
förslag om att skaltskyldig skall automatiskt få anstånd med redovisning av
mervärdeskatt för helt år när anstånd har medgetts raed att lämna
självdeklaration. Man har i stället pekat på möjligheten att ge anstånd efter
prövning i varje enskilt fall. Jag är f. n. inte beredd alt godta utredningens
förslag på denna punkt.

Utredningen har vidare föreslagit atl
redovisningsskyldighet skall föreligga när den skattepliktiga omsättningen för
beskattningsår uppgår till minst 10 000 kr., oavsett beskattningsårets längd.
Redovisningsskyldighet skall föreligga så länge länsstyrelsen inte beslutar
annat. Vidare föreslås att begreppet beskattningsår definieras i anvisningarna
till 5 a § som beskattningsår enligt KL eller, om verksamheten inte medför
skattskyldighet enligt KL, kalenderår eller i vissa faU räkenskapsår. Begreppet
beskattningsår föreslås bli infört i 22, 24, 25, 3436, 40 och 55 §§ samtidigt
som vissa närmast redaktionella ändringar bör göras i 16 § första stycket, 18 §
första stycket, 22 § första stycket och 49 §.

Förslagen har raed något undantag godtagits eller
lämnats utan erinran av remissinstanserna. Även jag godtar förslagen och
föreslår att de genomförs.

4.1.2
Redovisningsperioderna, m. m.

Utredningen har föreslagit att de nuvarande
redovisningsperioderna om 4 eller 6 kalendermånader slopas. Därmed skulle
redovisningsperiod kunna omfatta en kalendermånad, två kalendermånader eller
helt beskattningsår. Vidare har utredningen föreslagit att länsstyrelsen skall
kunna medge jämkning av redovisningsperiods längd med ett raindre antal dagar
för att raöjliggöra en anpassning av redovisningsperioderna till kortperiodiska
bokslut.

Jag har tidigare uttalat att jag biträder
utrednmgens förslag ora helårsredovisning för skattskyldiga raed årsomsättning
om högst 200 000 kr. Reraissinstansema har med något undantag godtagit
förslaget i övrigt ora redovisningsperioderna.

Jag förordar atl utredningens förslag i dessa
avseenden genomförs. Årsomsättningen bör i detta sammanhang utgöras av
omsättningen exkl. mervärdeskatt, vilket överensstämmer med den av
bokföringsnämnden satta gränsen för tillämpning av pärmmetoden. Jag vill också
framhålla atl en anpassning av redovisningsperiods längd till kortperiodiska
bokslut i praktiken i så gott sora alla fall torde kräva en förlängning eller

s. 131 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 33 131

förkortning
med högst fem dagar. Någon anledning att medge större avsteg från den ordinarie
periodlängden torde därför knappast finnas.

I enlighet med förslagen bör ändringar göras i 22 §
och anvisningar införas till 22 §.

Jag delar utredningens uppfattning att
återbetalning av överskjutande ingående skatt alllid skall göras, således även
om skattebeloppet understiger 1 000 kr. Detta kräver ändring av 49 §.

4.1.3
Uttag av vara och tjänst

Den helt övervägande delen av
konsumlionsbeskattningen enligt ML avser det yrkesmässiga tillhandahållandet av
skattepliktiga varor, byggnader eller tjänster. Som en viktig komplettering
härtill beskattas även uttag av varor eller byggnader för den skattskyldiges,
anstäUdas eller annans personliga bruk. Om man bortser från förhållandena på
fastighetsområdet, till vilka jag återkomraer senare, beskattas inle uttag av
tjänst.

Utredningen har frarahållit att en sakligt sett
motiverad beskattning av uttag f. n. inte sker i vissa fall. Vid överföring av
skattepliktig vara från en verksamhetsgren, som medför skattskyldighet, till
annan verksamhetsgren, som inte medför skattskyldighet, föreligger enligt
utredningen troligen ingen beskallningsgmnd. Ett fartyg eller luftfartyg, som
kunnat förvärvas skattefritt, beskattas inte om det förs över lill verksamhetsgren,
i vilken skattefrihet vid förvärv av sådana fartyg inte gäller. I punkt 2 av
anvisningarna lill 2 § bör, menar utredningen, införas bestämmelser om
beskattning i nu nämnda fall. Utredningen har också föreslagit ett tUlägg lill
punkt 1 av nämnda anvisningar av innebörd atl även omsättning av delar ra. m.
till skattefria fartyg eller luftfartyg i princip alltid skall anses som
yrkesmässig.

Vidare har utredningen föreslagit att beskattning
bör ske även när tjänst tillhandahålls utan vederlag eller till underpris.
Omsättningen bör dock träffa endast tiänster som den skattskyldige även annars
omsätter i sin verksarahet. Någon beskattning bör inte ske när en
tjänstepresla-lion utförs för en verksamhetsgren, som inte medför
skattskyldighet.

I likhet med flertalet remissinstanser anser jag
att överföring av en vara från en verksamhetsgren till en annan bör beskattas
när varan i realiteten är skattefri i den första verksamhetsgrenen men skulle
ha varit belastad med mervärdeskatt om den direkt hade anskaffats för den andra
verksamhetsgrenen. Jag anser även att förslaget beträffande delar ra. m. till
skattefria fartyg eller luftfartyg bör genomföras.

I enlighet med vad sora har frarahålUts av ett par
remissinstanser bör skyldigheten atl redovisa mervärdeskatt vid uttag av vara
föreligga när rätt till avdrag för ingående skatt har förelegat vid förvärvet
av varan. Den nuvarande bestämmelsen i punkt 2 andra stycket av anvisningama
till 2 § bör ändras i enlighet härmed.

Några
remissinstanser har efterlyst en definition av begreppet verk-

s. 132 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 33 132

samhetsgren.
I ML måste göras skUlnad mellan sådan del av en näringsidkares verksamhet som
medför skattskyldighet enligt ML och andra delar av verksamheten. Dessa delar
kan i övrigt frarastå sora en enhetlig verksamhet. Som exempel kan nämnas
transportförelag som utför transporter av både passagerare och gods. Som en
verksamhetsgren bör i dessa och andra fall avses den del av verksamheten som
medför skattskyldighet enligt ML och som en annan verksamhetsgren övriga delar
av verksamheten. Någon författningsmässig reglering härav torde inte vara nödvändig.

Remissinstanserna har i allmänhet anslutit sig till
förslaget om beskattning av uttag av tjänst eller lämnat det utan erinran.

Enligt nu gällande bestämmelser blir en inte
oväsentlig del av de skattepliktiga tjänstema i praktiken obeskattade till den
del de tillhandahålls ulan vederlag ooh för lågt beskattade när de
tillhandahålls tUl underpris. Detta förhållande är enligt min mening inte
tillfredställande. Jag anser därför i likhet med utredningen och flertalet
reraissinstanser all en beskattning bör ske av tjänster som tas ul ur
verksamhet eUer som tillhandahålls till underpris.

Jag anser att den teknik för beskattningen som
utredningen har föreslagit är lämplig. Däremot anser jag i likhet raed några
reraissinstanser att beskattningen delvis bör utformas på ett annat sätt än
utredningen har föreslagit. Som en gmndläggande regel bör visserligen gälla att
beskattningen skall omfatta uttag av sådan tiänst som den skattskyldige annars
yrkesmässigt omsätter i verksamheten. Därutöver bör dock beskattning ske av
privat utnyttjande av vara sora utgör omsättningstillgång i skattskyldigs
verksamhet. Som exempel kan nämnas att någon sora handlar med fritidsbåtar
utnyttjar en båt ur lagret för privat bruk.

En fömtsättning för att privat utnyttiande av
orasättningstUlgång skaU beskattas bör vara att värdet av utnyttjandet inte är
ringa. Som ringa bör enligt min mening kunna anses ett värde ora högst några
hundratal kr. Den närraare bestäraningen härav får ankomma på
rättstUlämpning-en. Jag utgår från att beskattning i praktiken kommer atl bli
aktuell endast när den ulnyttiade tUlgången har etl relativt stort värde.

Vidare bör en begränsning göras av beskattningen av
uttag av tjänst. I det fall den skaltskyldige själv utför en tjänst för egen
räkning bör beskattning ske endast ora tjänsteo utförs i samband med uttag av
vara ur verksamheten. Härigenom uppnås framför allt att någon ökning av antalet
beskattningstUlfäUen inle sker eftersom uttaget av varan enligt gällande
bestämraelser skall beskattas.

Bestämmelser ora uttag av tiänst bör tas m i punkt
2 första stycket av anvisningarna tUl 2 §.

Jag anser inte att det i praktiken bör vara förenat
med särskilda svårigheter att avgöra om fråga är om tiänst som annars
tillhandahålls yr-kesraässigt eller har förvärvats av den skaltskyldige endast
för att till-

s. 133 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 33 I33

handahållas
t. ex. anställd utan vederlag. Det är enligt min mening inte befogal med en
begränsning av beskattningen av uttag av tiänst till fall där mottagaren av
tjänsten har ekonomiskt intresse eller inflytande i den skatlskyldiges
verksamhet. En sådan bestämmelse skulle onödigtvis komplicera tillämpningen.
Jag är därför inle beredd att tUlraötesgå de önskemål ora ändringar av
utredningens förslag på dessa punkter som framförts vid remissbehandlingen.
Jag delar den av utredningen uttryckta uppfattningen att förvärv av vara eller
tjänst endast för tillhandahållande ål t. ex. anställd inle berättigar till
avdrag för ingående skatt. Mot denna bakgrund anser jag inte att någon särskild
reglering av denna situation behövs.

Mitt ställningstagande till frågan ora
uttagsbeskattning av tiänst innebär bl. a. en principieUt ändrad syn på
tillhandahållande av kost åt personal i verksarahet sora medför skattskyldighet.
Sådant tUlhandahållande anses utgöra skattepliktig omsättning oavsett ora den
anställde er-lägger ersättning eller ej. Beskattningsvärdet anses i princip
utgöra det värde som enligt källskaltetabellerna skall gälla för fri eller
subventionerad kost. Personalservering i verksamhet som i övrigt inte medför
skattskyldighet betraktas inte som yrkesmässig.

TUlhandahåUande av kost ål personal har visserligen
ett inslag av personalvård. I allt väsentligt är det dock inte fråga om annal
än tillhandahållande för privatkonsumtion. Denna skall självfallet när det
inte är fråga om s. k. trivselförmåner av mindre värde beskatias även när den
tillhandahåUs av arbetsgivaren. Jag anser i likhet med utredningen all
serveringsverksaraheten skall räknas sora yrkesmässig när arbetsgivarens
utåtriktade verksamhet avser servering. I övriga fall däremot bör
personalserveringen inte medföra skattskyldighet och därmed inte berättiga den
skattskyldige till avdrag för skatt som belöper på förvärv för
serveringsverksamheten.

I åtskUliga fall används dock lokaler och
inventarier inte endast för personalserveruigen. Utredningen har föreslagit att
avdrag medges för skatt som inte avser inköpta matvaror. Jag anser dock att
avdrag inte bör raedges för några förbrukningsvaror för
serveringsverksaraheten. Därraed skulle en arbetsgivare få avdrag för ingående
skatt sora hänför sig tUl inventarier i serveringen i den mån avdragsrätt över
huvud föreligger. Jag föreslår att bestämmelser av detta innehåll tas in i 17
§.

Någon reraissinstans har efterlyst en samordning
mellan den nu aktuella uttagsbeskattningen och inkomstbeskattningen. En sådan
samordning, som behövs främst när det gäller att likställa den sammanlagda
beskattningseffekten för enskild företagare och anställd, bör enligt min menmg
eftersträvas. Detta är dock möjligt enligt gällande bestämmelser om
uttagsbeskattning i ML och KL. Det bör därför ankomma på RSV att genom
anvisningar åstadkomma sådan samordning.

Jag
vUl också ta upp några frågor om bestämmelsernas utformning.

s. 134 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 33 134

Någon remissinstans har efterlyst en definition av
begreppet allmänna saluvärdet. Med hänsyn tUl att det har använts under mycket
lång lid inte endast i fråga om mervärdeskatten utan också när det gäller inkomstbeskattningen
anser jag att tiUräcklig ledning vid tolkningen av begreppet bor kunna hämtas
från den nuvarande tillämpningen. Någon definition i ML bör därför inte vara
nödvändig.

I punkt 2 första stycket f) av anvisningarna lill 2
§ har utredningen föreslagit en bestämmelse av innebörd att uttag skall anses
föreligga till den del vederlaget för vara eller tiänst understiger det
allmänna saluvärdet. Jag anser atl bestämmelsen i stället bör utformas så att
uttag alltid skall anses föreligga när vara eller tjänst tillhandahålls utan
vederlag eller mot vederlag som understiger det allmänna saluvärdet. Detta bör
komraa till uttryck i punkt 2 första stycket a) och d) av anvisningarna tUl 2
§. Av 14 § första stycket 3 framgår att beskattningsvärdet vid uttag utgör
saluvärdet inräknat skatt.

Den
av utredningen i 15 § första stycket föreslagna bestämmelsen om beskattning av
tjänst som sträcker sig över mer än en redovisningsperiod bör av systematiska
skäl flyttas till 5 b §.

4.1.4
Uttag av byggnad och tjänst på fastighet, m. m.

Enligt gällande bestämmelser föreligger
skattskyldighet för den sora i yrkesraässig verksamhet utför byggnads- eller
anläggningsentreprenad eller som i sådan verksamhet tUlhandahåller annan
skattepliktig tiänst som avser fastighet. Härutöver är den skattskyldig som
omsätter skattepliktig byggnad, dvs. byggnad som utgör lagerliUgång i
byggnadsrörelse. Orasättning av byggnad anses föreligga när byggnaden säljs
eller dessförinnan tas i bruk för annat ändamål än stadigvarande bruk i byggnadsrörelse.

Vid
bestämmandet av beskallningsvärde för tjänst som avser fastighet eller vid
omsättning av skattepliktig byggnad tillämpas de i 14 § intagna
reduceringsreglerna.

Utredningen
konstaterar, att en betydande del av den byggnads- och anläggningsverksamhet
som bedrivs inom landet inle medför skattskyldighet. Detta gäller bl. a. den
av staten och kommunerna för eget behov bedrivna egenregiverksaraheten på
fastighetsområdet. Inte heller föreligger skattskyldighet för arbeten som de
för sin utåtriktade verksamhet skattskyldiga byggnadsföretagen utför på egna
förvaltningsfastigheler eller på sådana fastigheter sora förvärvas i bebyggt
skick för atl efter orabyggnad och uppmstning säljas eller behållas för egen
förvaltning. Dessa arbeten träffas dock av skall genom att avdragsrätl inte
föreligger för ingående skatt som belöper j)å förvärv för den skattefria
verksamheten. Reduceringsreglema är avsedda att rent beloppsmässigt ge sam-

s. 135 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 33 135

ma
effekt som den avskurna avdragsrätten i den skattefria egenregiverksaraheten.

Utredningen
har funnit att den begränsning i fråga ora skattskyldighet för stora delar av
den egenregiverksamhel som faktiskt bedrivs på fastighetsorarådet skapat
tiUämpningssvårigheter. Gällande regler är inle heller neutrala vid jämförelse
mellan egenregi- och entreprenadverksamhet. Utredningen föreslår med' hänsyn
härtill att skattskyldighet införs för byggnads- och anläggningsverksamhet som
bedrivs i egen regi.

Förslaget
går ut på att den som utför tjänst som anges i 10 § första stycket 2 eller 4 på
egen fastighet som enligt KL utgör lagertillgång i förvärvskäUan rörelse skall
anses 'bedriva yrkesmässig byggnadsverksam-hel enligt ML. Till sådan verksamhet
skall enligt förslaget även hänföras skattepliktig tiänst som utförs av den
skaltskyldige eUer för hans räkning på fastighet som innehas eller nyttjas av
honom. Vid en sådan i princip generell skattskyldighet för egenregiarbeten
bortfaller behovet av nuvarande skattskyldighet för omsättning av byggnad.

Skattskyldighet
skall enligt förslaget inträda när tiänst las ut ur byggnadsverksamheten.
Redovisningsskyldighet skall inträda för skatt som hänför sig tUl vad som har
ulförts under redovisningsperioden. Från denna huvudregel görs dock det
undantaget att redovisningsskyldighet för sådant uttag av tjänst sora är att
hänföra lUl uppförande i egen regi av småhus för avsalu skall föreligga under
den redovisningsperiod då köparen tillträder fasligheten.

Förslagen har med några undantag tillstyrkts eller
lämnats utan erinran av remissinstanserna.

Vad
angår den föreslagna definitionen av vad som skall förstås med yrkesmässig
byggnadsverksamhet har någon remissinstans ansett att sådan verksamhet skall
föreligga inte bara när den skallskyldige utför skattepliktig tjänst på egen
rörelsefastighet utan även när han genom ren upphandling av tjänster låter
bebygga sådan faslighet för försäljning. Några remissinstanser har å andra
sidan funnit att utredningens förslag kan föra för långt. Som yrkesraässig
byggnadsverksarahet skulle nämligen komma att betraktas även sådana underhålls-
och reparationsarbeten som exempelvis banker eller försäkringsbolag utför med
egna anställda på fastigheter sora utgör omsättningstillgångar i bank- eller
försäkringsrörelse.

SBEF
avstyrker förslaget i denna del med motivering alt nu gällande bestämraelser om
avskuren avdragsrätt för verksamhet som ej medför skattskyldighet är enklare
atl tillämpa än de föreslagna reglerna.

För
egen del vill jag i denna fråga uttala följande. Utredningen har visat att nu
gällande bestämmelser skapat tillämpningssvårigheter i fråga om
egenregiverksamhel på fastighetsområdet och atl skattens utformning dessutom
brister i neutralitet mellan de olika verksamhetsformer som förekommer.
Utredningens förslag innebär lösningar som väsentligen

s. 136 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 33 136

undanröjer
dessa problem. Del hade varit av värde om ett ställningslagande nu kunde
omfatta i princip all egenregiverksamhel, således även den verksamhet som
bedrivs inom den offentliga sektorn. I denna del har dock utredningen inte
slutfört sitt arbete. Frågan behandlas av utredningen i nära samarbete med bl.
a. Svenska kommunförbundet med sikte på alt förslag sora liUgodoser
konkurrensneutralitet i beskattningen skall kunna presenteras i vad
utredningen betecknar sora sitt slutbetänkande. Jag finner emellertid alt
övervägande skäl talar för atl den föreslagna utvidgningen i fråga om
egenregiarbeten utanför den offentliga sektorn genomförs. Det kan enligt min
mening inte anföras några bärande skäl raot atl den som redan är skattskyldig
för utåtriktad byggnads- eller anläggningsverksamhet blir skattskyldig även för
vad han med anlitande av förelagets personal, maskiner ra. m. utför på egna
fastigheter, särskilt sora man därmed också når bättre neutralitet i beskattningen.
Förslaget överensstämmer också i princip med det av mig tidigare förordade
utredningsföislaget om generell skattskyldighet för uttag av tjänst.

Det är vanUgt att större företag raed betydande
entreprenadverksamhet också innehar förvaltningsfastigheler eller
ombyggnadsfastigheter som är avsedda för försäljning. Fastigheterna utgör
enligt KL lagertillgång i förvärvskällan rörelse men de är inte skattepliktiga
enligt ML. De arbeten som i egen regi utförs på dem medför inte skattskyldighet
enligt gäUande bestämmelser. Anlitas annan entreprenör för sådant arbete
föreligger skattskyldighet för denne. Jag delar utredningens uppfattning att
byggnadsentreprenör med egen fastighetsförvaltning bör vara skattskyldig inle
bara för egenregiarbetena utan även för sådana arbeten som upphandlas för att
tUlföras det egna byggnadsprojektet.

Jag anser i likhet med utredni:ngen det vara av
värde att sådan verksamhet som omfattas av nu behandlade förslag definieras i
ML. Den föreslagna beteckningen yrkesmässig beyggnadsverksarahet finner jag
också lämplig. Med anledning av att vissa remissinstanser har ansett att
begreppet yrkesmässig byggnadsverksamhet, sådant det definierats av
utredningen, är väl långt gående, viU jag anföra följande. Den sora inte
bedriver annan egenregiverksamhel än arbete på egen vUlafastighet eller eget
fritidshus kan inte rimligen anses bedriva byggnadsverksamhet i egen regi, även
om fastigheterna enligt KL räknas som lagertiUgång. Endast om arbete utförs av
sådant slag, som tUlhandahålls i utåtriktad verksamhet, kan skattskyldighet
uppkorama och då enligt de förordade reglema om uttag av tjänst. Jag anser
vidare atl upphandlade arbeten för nu avsedda fastigheter med fördel kan hållas
utanför skattskyldigheten och detta även i de faU den skattskyldige bedriver
yrkesmässig byggnadsverksamhet i egen regi på andra fastigheter. Upphandlade arbeten
blir därraed beskattade genora avskuren avdragsrätt.

Sammanfattningsvis
anser jag sålunda att en första förutsättning för

s. 137 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 33 137

att
yrkesmässig byggnadsverksamhet skall anses föreligga är att den skattskyldige i
utåtriktad verksamhet yrkesmässigt tillhandahåller tjänst enUgt 10 § första
stycket 2 eller 4. Vidare bör i verksamheten ingå fastighet som enligt KL
utgör lagertillgång i rörelse, dock med bortseende från sådan fastighet som
avses i 24 § 2 raom. KL (schablonlaxerad en-eller tvåfarailjsfaslighel) och som
av den skaltskyldige stadigvarande nyttias som bostad eller för fritidsändamål.
Yrkesmässig byggnadsverksamhet skall anses föreUgga även när den som bedriver
sådan verksamhet låter annan utföra tjänst på faslighet som ingår i
verksaraheten.

Utredningen föreslår att beskattningsvärdet i fråga
om uttag av tjänst skall beräknas med ledning av det allraänna saluvärdet. För
atl underlätta tiUämpningen föreslås dessutom, att detta värde i fråga om byggnads-
och anläggningsarbeten skall motsvara suraraan av nedlagda kostnader jämte
ränta på eget kapital och värdet av den skattskyldiges eget arbete.

Några
remissinstanser har riktal anmärkningar raot de av utredningen föreslagna
bestämmelserna om hur det allmänna saluvärdet vid uttag av tjänst bör beräknas.
RSV och några länsstyrelser anser att i beräkningsunderlaget bör ingå även
vinst på utförda arbeten. RSV menar att någon form av schablon bör kunna
tUlgripas för vinstberäkning vid uttag av byggnad. SBEF anser att såväl den
skattskyldige som länsstyrelsen bör beredas möjlighet att utreda annat värde än
nedlagda kostnader. SABO pekar på den bristande neutraUtet som föreligger vid
jämförelse mellan entreprenad- och egenregibyggande och anser att räntor under
produktionstiden inte skall inräknas i beskattningsunderlag. Flera remissinstanser
anser att tiUämpningen av de föreslagna bestänunelsema kan vålla vissa
svårigheter eftersom uttagna tjänster hänför sig tiU prestationer för vilka
olika reduceringsregler kan vara tUlämpliga. Man förutsätter dock att RSV bör
kunna meddela anvisningar i ämnet.

För egen del anser jag i likhet med utredningen atl
det vid beskatt-ningstillfäUet kan vara svårt att finna ett efter gängse kriterier
beräknat aUmänt saluvärde. Man måste beakta de särskUda förhållanden under
vilka egenregiverksaraheten på fastighetsorarådet bedrivs. Ofta är det fråga
ora arbeten på stora unika projekt med långa upparbetningstider. Uppförda
byggnader och andra anläggningar kan vara avsedda för mångårig egen
förvaltning. Att då söka finna ett tänkt aUmänt saluvärde kan inte vara
meningsfullt.

Jag
vUl också erinra om att den föreslagna uttagsbeskattningen tekniskt sett
kommer att avse uttagna tjänsteprestationer. Det är således inte det värde en
utförd anläggning kan anses ha i ägarens hand som skall bestämmas ulan vad en
fastighetsägare skuUe få betala för att få motsvarande arbeten utförda under
likartade förhållanden. Sådan ersättning skaU i princip täcka byggnadsföretagets
nedlagda kostnader jämte vinst. Byggnadsverksamhet av någon omfattning bedrivs
vanligen i aktie-

s. 138 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 33 138

bolagsform.
GenereUt gäller atl vinsten i sådan entreprenadverksamhet uttryckt i procent av
omsättningen är låg. Tillgänglig statistik för de senare åren visar vinster på
en eller annan procent. I åtskilliga fall ger också entreprenaderna föriust. De
vinster eller föriuster det här kan vara fråga ora rör sig om så små marginella
belopp att man bör kunna bortse från dem vid skatteberäkningen av energiarbelen
på fastighet.

Vid remissbehandlingen har också anmärkts all
förslaget om atl pro-duktionsräntorna skall inräknas i beskattningsunderlaget
vid egenregiproduktion kommer atl resultera i för hög beskattning av denna i
förhållande till entreprenadverksamheten. Jag återkomraer i det följande tUl
frågan om en successiv uttagsbeskattning av tiänst på fastighet. Räntor som
avser finansieringen av sådana delar av ett pågående arbete för vUka
skattskyldighet har inträtt under en redovisningsperiod skall givetvis inte
ingå i beskattningsunderlaget för därefter ullagna tjänster. Förslaget är
därför ägnat att skapa större likformighel än vad som nu gäller i beskattningen
av egenregiverksamhel och sådan entreprenadverksamhet som regelmässigt
finansieras genom a conto-likvider från beställaren. Jag förordar därför att
förslaget i denna del genoraförs.

Vidare ansluter jag mig tUl utredningens förslag
att anvisningarna till 14 § bör innehålla uttryckliga bestämraelser ora att de
vid omsättning av tjänst gäUande reducermgsregleraa skall gälla på samma sätt
för egenregiverksamhel och för utåtriktad entreprenadverksamhet.

Utredningsförslaget innebär alt skattskyldigheten
och redovisningsskyldigheten skall omfatta vad som har utförts under resp.
redovisningsperiod. Jag har förståelse för de skäl som har föranlett
utredningen att lärana detta förslag. Jag anser dock av andra skäl att det inte
bör genoraföras. Egenregiverksamheten på fastighetsorarådet bör i beskattningshänseende
så långt möjUgt behandlas på samraa sätt som entreprenadverksamheten. EnUgt
gäUande bestämmelser inträder skattskyldighet och redovisningsskyldighet vid
egenregiverksamhel när uppförd byggnad tas i anspråk för annat än stadigvarande
bruk i byggnadsrörelsen eller dessförinnan säljs. Detta innebär att
redovisningsskyldighet inte inträder förrän nybyggnadsarbetena har avslutats.
Med hänvisning till vad jag tidigare har anfört om tidpunkten för
redovisningsskyldighetens inträde när det gäller förskott eUer a
conto-betalningar i entreprenadverksamhet anser jag atl
redovisningsskyldigheten för skatt sora avser uttag av tjänst ur
byggnadsverksamhet som till större delen avser ny-, till- eller ombyggnad bör
anstå tUl dess fastigheten kan tas i bruk för avsett ändamål.

Beskattningsunderlaget skall enUgt vad jag har
förordat bestämmas med ledning av de nedlagda kostnaderna.
Redovisningsskyldigheten bör därför inträda först två månader efter det att
fastigheten har kunnat tas i bruk. Skatt skall alltså redovisas i deklarationen
för den redovisningsperiod under vUken tvåmånaderstiden går till ända.
Härigenom läranas den skattskyldige tillfälle atl få fram ett tillförlitiigt
underlag för skatteberäkningen. På det sättet uppnås också i sak
överensstämmelse med

s. 139 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 33 139

entreprenadverksamheten i fråga om tidpunkten för
redovisningen av den utgående skatten.

Även när det gäller större
egenregiprojekt som färdigställs i delar, vilka successivt kan las i bruk för
avsett ändamål, anser jag atl redovisningsskyldigheten skall inträda för de
tjänster som har uttagits för fär-digstäUd del. Detta innebär en anpassning till
vad jag tidigare har föreslagit om redovisningsskyldighet för uppburna
förskott och a conto-likvider vid entreprenadarbelen sora färdigställts i
etapper. Vad gäller raindre omfattande underhållsarbeten och liknande bör
liksom vid fortlöpande arbeten åt beställare skattskyldigheten inträda
successivt för vad sora har utförts under perioden.

I fråga om stora egenregiprojekt
med lång upparbetningstid kan vissa svårigheter uppkomma vid en avskattning
etappvis. 1 likhet med vad som gäUer i fråga om skatleredovisningen vid
entreprenadverksamhet måste den löpande beskattningen under produktionstiden
kunna grundas på förhandskalkyl med efterföljande justering efter
färdigställandel. Jag kan inte heller se några hinder mot att en skattskyldig
som har en tUlräck-ligt långt gående projektorienterad kostnadsbokföring skuUe
kunna lägga den löpande bokföringen till gmnd för skatteredovisningen och att
de indirekta kostnaderna räknas in i underlaget för den sista redovisningen av
projektet. Det bör även vara möjligt att redovisa skatten på de indirekta
kostnaderna årsvis i samband med bokslut. Det är angeläget att RSV meddelar
anvisningar av sådant innehåll atl skatteredovisningen så långt möjligt
underlättas. De indirekta kostnaderna är också små i järaförelse med de
direkta, varför man från uppbördssynpunkt bör kunna avstå från kravet på en
fullständig successiv avskattning. Någon detaljreglering i lag om principerna
för den successiva avskallningen anser jag inte vara nödvändig.

Slutligen vill jag ta upp en detaljfråga
om faktureringsskyldigheten vid försäljning av i egen regi uppförda eller
ombyggda byggnader och andra anläggningar som utgör fastighet. Eftersom de av
säljaren utförda arbetena på fastighet redan har ultagsbeskattats före
försäljningen medför denna inte någon ny skattskyldighet. Jag delar
utredningens uppfattning att köpare som avser att använda fastigheten i
verksamhet som medför skattskyldighet skall få behandla den av säljaren
redovisade skatten på utförda arbeten som ingående skatt. Jag förordar att
bestämraelser härom tas in i anvisningarna lill 5 §. Vidare bör utredningens
förslag om skyldighet för säljaren att på köparens begäran utfärda faktura med
uppgift om redovisad skatt genomföras. Detta bör ske genom ett tUlägg tUI 16
§.

4.1.5 Uthyrning av fastighet, m. m.

Uthyming av fastighet medför enligt
gällande bestämmelser inte skattskyldighet. Skatt som utgår vid uppförande,
reparation, underhåll m. m. av hyresfastighet blir en faktisk kostnad hos
fastighetsägaren.

s. 140 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 33 140

Detta
innebär att rörelseidkare som bedriver mervärdeskattepliktig verksamhet i
förhyrda fastigheter eller lokaler inte har någon avdragsrätt för den
mervärdeskatt som ingår i lokalkostnaden och därmed i hyran. Häri föreUgger en
skillnad i järaförelse med skaltskyldig som bedriver verksamheten i egna
lokaler. Den mervärdeskatt som sådan skattskyldig påförs för uppförande m. m.
av lokaler för verksamheten utgör avdragsgill ingående skatt. Denna bristande
neutralitet i beskattningen mellan skattskyldiga som. bedriver verksamhet i
egna eller förhyrda lokaler har uppmärksammats tidigare och riksdagsuttalanden
i frågan har föranlett utredningen att på nytt ta upp frågan.

Utredningens uppfattning är att de rådande skiUnadema
i beskattningen bör undanröjas. Efter en genomgång av olika tänkbara lösningar
föreslår utredningen att frivillig skattskyldighet för uthyrning av rörelsefastigheter
och rörelselokaler iinförs. Fastighetsägaren får då rätt tUI avdrag för
ingående skatt på sådana lokaler sora hyrs ul till den som är skattskyldig
enligt ML. Fastighetsägaren bUr också skyldig att redovisa skatt för uppburna
hyror. Denna skatt blir i sin tur avdragsgill ingående skatt hos den
skattskyldige hyresgästen. Härigenom undanröjs de kumulativa skatteeffektema.
För att förhindra rena skentransaktioner och för att inte raedge omotiverade
avdrag föreslår utredningen att åtnjutet avdrag för ingående skatt skaU
återföras till beskattning i fråga om byggnad eller lokal som inom tre år från
uthyrningens på-början tas i anspråk för ändaraål sora inte längre medför
skattskyldighet enligt ML. Motsvarande föreslås gälla i de faU fastigheten mom
samma tidsperiod Övergår tUl ny ägaie. Vidare föreslås att
återföringsskyldig-heten begränsas tiU sådana förvärv för vUka
anskaffningskostnaden överstiger 10 000 kr. Utredningen föreslår också att
fastighetsägare, som först hyr ut lokaler till ej skattskyldiga och därefter,
inora treårsperioden, tiU skattskyldig hyresgäst förklaras retroaktivt skattskyldig
med rätt tUl avdrag för den ingående skatt som belöper på de lokaler som
omfattas av den ändrade uthyrningen. Beskattningen föreslås ske enligt
60-procentsregeln. Nu gäUande särbestämmelser beträffande koncernägda
fastigheter föreslås samtidigt slopade.

Utredningens grundtankar om att de
mervärdeskatteeffekter som drabbar skattskyldig sora driver verksamhet i
förhyrda lokaler bör undanröjas har biträtts eller lämnats utan erinran av
samtliga remissinstanser. Flertalet remissinstanser har också tiUstyrkt den av
utredningen föreslagna lösningen. Några remissinstanser, främst länsstyrelser,
avstyrker dock förslaget, som man befårar leder tiU ett avsevärt ökat antal
skattskyldiga och tUI kontroll- och fördelningsproblem i de fall viss fastighet
används för såväl skattepliktig som ej skattepUktig verksamhet. Vidare befaras
problem i samband raed all viss lokal övergår från skattskyldig hyresgäst tUl
ej skallskyldig hyresgäst. Den föreslagna tidsfristen har av några
remissinstanser också bedömts som aUtför kort. Här har

s. 141 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 33 141

föreslagils
5 eller 6 år. Några remissinstanser har också föreslagit en återföring
avtrappningsvis.

För
egen del får jag anföra följande. Remissinstanserna har under-stmkit behovet av
ändrade regler på detta oraråde. De invändningar som riktals mot förslaget har
gällt den tekniska lösningen och därav uppkomraande kontroll- och
fördelningsproblera. Jag anser i likhet med utredningen och remissinstanserna
atl de kuraulativa skatteeffektema bör undanröjas. Detta bör ske på del sätt
utredningen har föreslagit. De problem som kan komraa att uppstå torde inle bli
större än atl de med hjälp av anvisningar från RSV bör kunna bemästras. Nämnas
bör alt Danmark redan har infört motsvarande regelsystem och alt EG:s sjätte
direktiv för en harmonisering av medlemsländernas mervärde-skattelagstiftning
också förordar denna lösning. Det föreslagna systemet bör dock göras
tillämpligt även på rörelselokaler som innehas med bostadsrätt. Jag vill också
framhålla att den frivilliga skattskyldigheten för fastighetsägare omfattar
endast de fastigheter eller lokaler som den skattskyldige själv väljer.

I del föregående har jag föreslagit atl förskott
ra. ra. inte skall beskattas när de uppbärs utan först senare. Med hänsyn
härtill bör det av utredningen föreslagna tillägget till 2 § femte stycket om
frivUligl inträde i förväg inte göras.

I Ukhet raed vissa reraissinstanser har jag funnit
alt den av utredningen föreslagna treårsregeln är alltför kort. Genom att
förlänga tidsfristen till 6 år, vilket har föreslagits av några
remissinstanser, torde också en del av de förväntade problemen bortfalla. En
sexårsregel kan dock leda tiU aUtför stora tröskeleffekter. Jag förordar därför
att utredningens förslag kompletteras på så sätt att endast hälften av de avdrag
som har åtnjutits skall återföras till beskattning om användningen ändras efter
tre år men inom sex år.

Möjligheten till retroaktivt inträde bör i likhet
med vad utredningen föreslagit stå öppen i tre år. Mervärdeskatten bör vidare
beräknas på hyran exkl, kostnader för el, värme etc. Den av utredningen
föreslagna beloppsgränsen vid retroaktivt inträde torde få mycket liten
betydelse. Då författningsförslagel dessutora har kritiserats för atl vara
oklart förordar jag att denna del av förslaget utgår. Avsikten med
utredningens förslag har varit att underlätta tiUämpningen och att undvika
vidlyftiga utredningar för att varje liten post skall kunna återföras. Jag
utgår dock från att RSV genom lämpligt utformade anvisningar kan åstadkomma ett
förfarande som underlättar tUlämpningen för alla parter.

I anledning av vad som har kommit fram vid
remissbehandlmgen vill jag också framhålla följande.

Avsikten med de föreslagna bestämmelsema är all
undanröja kumulativa skatteeffekter. Kravet på återföring av åtnjutna avdrag
skall motverka missbmk. De tidsfrister ora tre och sex år som jag har för-

s. 142 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 33 142

ordat
bör för varje fastighet eller lokal gälla från den dag då faslighets-ägaren har
medgetts inträde som skattskyldig enligt ML för den fastigheten eller lokalen.
Den skattskyldige bör inte ha möjlighet alt frivilligt gå ur systemet men är
skyldig att göra det tUl den del fasligheten hyrs ut tiU annan än skattskyldig.
Detta följer enligt min mening i flertalet fall av den föreslagna lydelsen av 6
§ andra stycket.

Överlåter skaltskyldig fastighetsägare sin
fastighet lill annan som avser atl bli skattskyldig har denne, om anvisad
möjlighet härtill utnyttjas, räll att göra avdrag för den skatt som säljaren
skall återbetala.

Del
kan självfallet inträffa att byggnad skadas eller förstörs, t. ex. genom brand.
Enligt gällande bestämraelser har skattskyldig rätt till avdrag för ingående
skatt sora hänför sig till skadans avhjälpande, oavsett om den skadevållande
eller försäkringsgivare ersätter skadan. Under fömtsättning att byggnaden efter
reparation eller återuppförande används för uthyrning till skattskyldiga
hyresgäster bör någon återföring av avdragen ingående mervärdeskatt inte göras
och ny tidsfrist inle beräknas. I den mån byggnaden efter skadans avhjälpande
övergår från skaltskyldig till ej skattskyldig hyresgäst bör däremot återföring
göras. En tillämpning i enlighet raed vad jag nu har förordat är enligt rain
uppfattning förenUg raed den fiireslagna författningstexten och kräver därför
ingen särskild reglering.

Om
en lokal, som har varit uthyrd till skattskyldig hyresgäst, inte på nytt blir
uthyrd kan ifrågasättas om inte åtnjutna avdrag borde återbetalas. Med hänsyn
till atl del i de allra flesta fall torde vara fråga om fastigheter eller
lokaler som är avsedda särskilt för viss form av verksamhet bör man av
praktiska skäl inte kräva någon återbetalning enbart av detta skäl. Frågan om
återbetalning får i stället prövas när fastigheten eller lokalen på nytt hyrs
ut.

Med
de justeringar som föranleds av vad jag nu har anfört biträder jag utredningens
förslag till teknisk lösning. Ändringarna bör således göras i 2, 10, 14, 15 och
17 §§ samt anvisningarna tUl 2 och 17 §§.

4.1.6
Begagnade varor, m. m.

Varor som omsätts i yrkesmässig handel är i princip
belagda med mervärdeskatt. Det enda undantaget av någon betydelse från denna beskattning
gäller begagnade personbilar och begagnade motorcyklar.

Beskaltningsbestämraelserna innebär att hela
försäljningspriset beskattas varje gång en skattepliktig vara omsätts
yrkesmässigt. Varor som omsätts många gånger, vilket ofta gäller t. ex. båtar,
husvagnar, antikviteter och konst, beskattas därför liera gånger om.

Vid försäljning av varor genom den yrkesraässiga
handeln utgår alltså alllid raervärdeskatt. Skatt utgår däreraot inte vid
transaktioner raellan privatpersoner och inte heller när privatperson säljer
egendora på auktion. Därmed sker det en betydande skattefri omsättning av
begagnade

s. 143 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 33 143

varor
och skattereglerna kan också ha bidragit till att denna handel ökar. Detta är
till nackdel för den yrkesmässiga handeln. Det kan också vara lill nackdel för
konsumenterna, även om del direkta inköpspriset blir lägre. Yrkeshandlaren kan
ofta erbjuda en bättre köplrygghet, bättre kreditmöjligheter och etl bredare
urval av varor.

De effekter mervärdeskatten har på den yrkesmässiga
handeln med begagnade varor har man försökt undgå på olika sätt. Ett sätt har
varit att handlaren formellt inle köper eller byter in begagnade varor från
konsumenter utan åtar sig att förmedla försäljning för kundens räkning och i
dennes namn. I de fall det är kapitalkrävande varor, t. ex. båtar eller
husvagnar, har raan också försökt ordna kreditfrågan på olika sätt. Den andra
huvudsakliga raetod man har använt är att man håller hela eller delar av
försäljningen av begagnade varor helt utanför bokföring och skatteredovisning.

Riksdagen har uppmärksammat frågan i olika
sammanhang, bl. a. 1974. Skatteutskottet (SkU 1974: 62) uttalade då att det
uppenbarligen inte var tillfredsställande att de nuvarande reglerna medförde
att en stor del av försäljningen av begagnade varor till allmänheten skedde vid
sidan av redovisning och bokföring. Utskottet förutsatte atl
mervärde-skalteutredningen skulle komraa raed en lösning på problemet.

Utredningen har nu lämnat ett förslag som berör
försäljningen av alla slags begagnade varor. Förslaget innebär att den som
yrkesmässigt handlar med varor får göra avdrag motsvarande en beräknad skatt
enligt gällande skattesats, f. n. 17,1 % av inköpspriset, för varor som han köper
eller byter in från någon som inte är skattskyldig. Handlarens inköpskostnad
minskar alltså med 17,1 %. Vid efterföljande försäljning skall mervärdeskatt
tas ut på hela försäljningspriset. Resultatet av detta system blir en
beskattning av det mervärde som uppstår hos handlaren, dvs. skillnaden mellan
hans inköps- och försäljningspris.

Förslaget innebär att skattereglerna i sig inte
motiverar konsumenter och handlare att fortsätta med agentförsäljningar och
liknande. Vidare minskas skiUnaderna mellan rena privalförsäljningar och
auktionsförsäljningar å ena sidan och den yrkesmässiga handelns försäljningar
å andra sidan.

Den föreslagna lösningen bör därför vara till
fördel för konsumenterna och för den yrkesmässiga handeln med begagnade varor.
Del visar sig också alt förslaget tillstyrkts av i stort sett samtliga remissinstanser.
Förslaget ligger också i linje raed vad riksdagen tidigare uttalat och raed vad
sora tillämpas i flera andra länders mervärdeskattesystem. Jag finner därför
alt övervägande skäl talar för atl förslaget genomförs. Jag anser att praktiska
skäl talar för att förslaget inte begränsas tiU varor av vissa slag.
Behandlingen av de begagnade bilarna och de begagnade motorcyklarna återkommer
jag tUl i del följande.

Jag
vill i detta sammanhang påpeka atl förslaget avser inte endast

s. 144 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 33 144

varor,
som i fysisk mening är begagnade. Det omfattar samtliga varor som skattskyldig
förvärvar från ej skattskyldig sätiare för återförsäljning. Härigenom undanröjs
vissa dubbelbeskattningseffekter som f. n. uppkommer vid försäljning genom
återförsäljare av program och kataloger för en verksamhet som inte medför
skattskyldighet.

Utredningens förslag omfattar endast skattskyldigs
förvärv av varor. Enligt punkt 3 första stycket av anvisnmgama tUl 2 §
föreligger skattskyldighet även för den som i egenskap av ombud i eget namn
förmedlar bl. a. vara och uppbär likviden för varan exempelvis som
konunis-sionär vid försäljning i kommission. 1 sådana fall bör enligt min mening
avdragsrätt tillkomraa kommissionären på samraa sätt som om han hade förvärvat
varan. Detta bör komma tUl uttryck i 17 §.

I nuvarande andra stycket av punkt 1 av
anvisningarna lUl 2 § anges att försätining av inventarier, material ra. m. i
verksamhet som inte medför skattskyldighet anses som yrkesmässig endast ora
den sker i butiksmässiga former. Enligt vad jag har förordat i det föregående
skall den som yrkesmässigt säljer begagnade varor få göra avdrag för beräknad
skatt som belöper på förvärven för verksamheten. I konsekvens med detta förslag
borde motsvarande avdragsrätl tillkomma den som säljer inventarier ra. m. i
verksamhet som annars inte medför skattskyldighet. Det torde dock i åtskiUiga
fall vara svårt att vid försäljningstUlfället utreda beloppet av den ingående
skatten. Jag anser därför att försäljning av utrangerade varor eUer annan
överskottsmaterial i verksamhet som inte medför skattskyldighet skaU anses som
ej yrkesmässig.

Omsättning av begagnade bUar och begagnade
motorcyklar är som tidigare har nämnts undantagen från mervärdeskatt. Dessa
fordon beskattas endast en gång och det är när de säljs som nya. Utredningen
har emellertid föreslagit att de begagnade fordonen skall behandlas på samma
sätt som begagnade varor i övrigt. Endast det mervärde som tUl-skapas i
verksamheten skall beskattas.

Förslaget har rönt starka invändnuigar från
bilhandelns branschorganisationer och bUägarnas intressegrupper. Kritiken
gäUer dock inte den föreslagna beskattningstekniken som sådan. Branschorganisationerna
befarar att förslaget skuUe leda tiU en som man uttrycker det
"utglidning" av handeln med begagnade bUar tUl oregistrerade och
svårkontrollerade verksamheter som undandrar sig skyldigheten att redovisa
såväl mervärdeskatt som källskatt, sociala avgifter och egen inkomstskatt.
Först om samhället genom annan lagstiftning beslutar om registrering i särskild
ordning av bilhandeln är man beredd att godta lagförslaget i denna del.
Bilägamas intressegrupper befarar att förslaget leder tUl en kraftig ökning av
bUprisema.

I annat sararaanhang har berörda organisationer och
intressegrupper samfällt hävdat att bilismen i det nuvarande ekononaiska läget
inte kan tåla ytterligare pålagor.

s. 145 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 33 145

Utredningen framhåller, att vidtagna
kontrollaktioner klart har visat att nuvarande bestämmelser i ML beträffande
bilhandeln skapat avsevärda kontrollproblem och förorsakat snedvridande
konkurrenseffekter. Det förekommer bl. a. att skattefriheten för begagnade
personbilar utnyttjas för alt minska skatteuttagei på nya bilar.

Gällande regler skapar enligt utredningen även
andra skevheter i beskattningen. Enligt 17 § tredje stycket får skattskyldig
som driver handel raed personbilar och motorcyklar dra av ingående skatt som
belöper på förvärv och införsel för verksamheten med undantag endast för ingående
skatt på vara till eller tjänst på sådan begagnad personbil eller begagnad
motorcykel som utgör omsättningsvara i verksamheten. Detta innebär att reparationer
av begagnade omsättningsfordon som bilhandlare utför i egen verkstadsrörelse
beskattas endast genom avskuren avdragsrätt för ingående skatt på
ianspråktaget material, raedan den bilhandlare som låter utföra samma arbeten
genom att anlita skaltskyldig reparatör måste erlägga skatt fullt ut för hela
den utgivna ersättningen.

Den beskattade ersättning som reparatören uppbär
innehåller fömtom kostnadsläckning för ianspråktaget material även täckning för
löner, indirekta kostnader och vinst. Sådana olikformigheler i beskattningen
bör enligt utredningen undanröjas.

Även
om gällande undantag från skatteplikt vid omsättning av begagnade bilar
bibehålls berörs handeln med begagnade bilar av föreslagna ändringar av ML.
Utredningen har sålunda föreslagit att uttag av tiänst som eljest yrkesmässigt
omsätts i verksarahet som medför skattskyldighet, till skillnad raot vad som nu
gäller, skall likställas raed omsättning och också beskattas. Detta innebär att
skattskyldighet som bedriver handel med begagnade bilar i förening med
verkstadsrörelse skall beskattas fullt ul för det värde som han tillför sitt
lager av begagnade bilar genom skattepliktig tjänst. Förslagl har på den
punkten inte rönt några invändningar från berörda branschorganisationer.

Materiellt sett skiljer sig ett bibehållet undantag
från skatteplikt vid omsättning inom landet av begagnade personbilar och
begagnade motorcyklar från den av utredningen föreslagna skatteplikten i
kombination med rätt till avdrag, för s. k. fikliv skatt vid förvärv av
omsättningsfordon endast därigenom att den uppkomna renodlade handelsvinsten i
det förra fallet inte beskattas. Uttagsbeskattningen av bilföretagens egna
re-paralionsljänsler på lagerbilarna innebär givetvis en skärpning för de
förelag sora regelmässigt utför betydande reparationstjänsler i egen regi.
Detta torde dock vara den enda till buds stående möjligheten att med bibehållet
undantag från skatteplikt vid omsättning av begagnade fordon upprätthålla en
tUlräcklig neutralitet inom bilhandeln. Det torde emellertid vara uppenbart
att ett bibehållet undantag från skatteplikt vid försäljning kommer att kräva
mycket stora kontroUinsatser samtidigt som den ställer betydligt ökade krav på
redovisningen hos berörda skatt-

10
Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 33

s. 146 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 33 146

skyldiga.
Det måsle också beaktas att redan konstaterade kontrollsvårigheter vad gäller
inbytestransaktioner kommer att kvarstå.

Prissättningen vid inbytestransaktioner kan ofta leda
till skiljaktiga meningar meUan skattskyldig och beskattningsmyndighet med
därav följande långdragna processer. Det är något för mervärdeskatleprincipen
helt främmande att rena värderingsfrågor skaU ha ell avgörande inflytande på
beskattningen. Det stäUer krav på en orimligt stor kontroll-och
administrationsapparat för att åstadkomma en någorlunda korrekt beskattning.

Hela bilhandeln skulle korama att kräva en
omfattande kontrollinsats. Varje inbytestransaktion och varje uttag av
reparalionstjänst skulle kräva uppmärksamhet. Med det stora antal transaktioner
det här gäUer och som också berör ett stort antal företagare måste en sådan
ordning inge betänkligheter. Man kan inte utesluta att de felaktigheter som kan
uppkomma hos de redan registrerade företagen skulle kunna ge upphov tUI större
konkurrenssnedvridningar än vad som kan uppkorama genom försäljningar på den
"svarta" marknaden.

En
generell skattskyldighet för den yrkesmässiga bilhandeln med rätt tUI avdrag
för fiktiv skatt vid förvärv av begagnade fordon för yrkesmässig
återförsäljning undanröjer alla särskilda kontrollproblem som nuvarande
tmdantag från skattepUkt har skapat och kommer att skapa. Samtidigt skulle
härigenom skapas fuUständig neutralitet raeUan de oUka verksamhetsformema inora
bilhandeln. Skatteredovisningen hos förelagen skulle också förenklas högst
väsentligt. Någon uttagsbeskattning av tjänst bUr aldrig aktuell och
prissättningen vid inbytestransaktioner blir från skattesynpunkt ointressant
och utan betydelse för skatteutfaUel.

En generell beskattning av bilhandeln bör kunna
frigöra betydande kontrollresurser för uppspårning och effektiv beskattning av
den "svarta" bUhandeln. Detta är angeläget. Sådana kontroUinsatser
får effekt inte bara vad gäller mervärdeskatteredovisningen utan också ifråga
om redovisningen av innehåUna källskatter för anställda, arbetsgivaravgifter
och det skattskyldiga företagets egen inkomstskatt. Dessa skatter och avgifter
kan många gånger uppgå tiU betydUgt större belopp än mervärdeskatten. Det kan
inte heller vara rimligt att samhället skaU avstå från i och för sig
principiellt riktiga beskattningsåtgärder beträffande betydande
verksamhetsområden bara därför att de kan rymma företagare som inte frivilligt
fullgör sina skyldigheter.

Förutsättningama för alt korama tUl rätta med den
"svarta" bilhandeln är nu helt andra än tidigare. En väsentUg
skillnad är liUkomsten av det centrala bilregistret och den årliga
kontrollbesiktningen. Det bör inte vara möjligt för en oregistrerad bilhandlare
atl förvärva något större antal bilar för återförsäljning utan att
beskattningsmyndighetema upp märksammar förhållandet. Redan nu lämnas
information till dessa myndigheter om gjorda bilregislreringar. Den utbyggnad
av taxeringen som

s. 147 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 33 I47

nu
sker i första instans bör också skapa garantier för alt någon
"svart-handel" av sådan omfattning alt den kan anses utgöra ett
konkurrenshot av avsevärd betydelse för den reguljära handeln inte skail vara
möjlig i fortsättningen. Det ligger givetvis ett starkt samhällsintresse i att
tillräckliga kontrollresurser sätts in för att komraa lill rätta raed rådande
raissförhållande. Sora tidigare har framhållits finns här ett gemensarat
intresse hos de myndigheter som har ansvar för inkomsttaxering, sociala
avgifter och mervärdeskatt. Det kan inte vara rationellt att mervärdeskatten
konstrueras med särskUda undantag från skatteplikt som skapar kontroll- och
redovisningsproblem av stor räckvidd beträffande skatteredovisningar för
omsättningar som årligen uppgår till mångrailjardbe-lopp och berör många
skattskyldiga.

Undantag
för begagnade personbilar tUlkom år 1960 på den allraänna varuskattens tid och
bibehölls vid övergången till raervärdeskatt. Det förutsattes att åtgärden inte
skuUe raedföra något inkomstbortfall för staten. Detta löstes på det sättet att
den s. k. bilaccisen samtidigt höjdes för atl kompensera det inkomstbortfall
som undantaget från varuskatt beräknades medföra vid då gällande skattesals 4
%. Höjningen av bilaccisen innebar att skattesatsen på personbilar höjdes från
0: 90 till 1: 10 kr. per kg och att tUlägget för de tyngre fordonen höjdes från
120 tUI 145 kr. för varje fullt 50-lal kg över 1 600 kg. Accisen på motorcyklar
ändrades inte. Höjningen motsvarade en uppräkning av bilaccisen med ca 2 % av
priset för ny bil eller med drygt 20 % av då gällande skattesatser för
personbilar.

Efter
den nu nämnda åtgärden har bUaccisen för såväl personbilar som motorcyklar
höjts vid tre tillfällen. EnUgt nuvarande skattesatser, som gällt sedan
februari 1973, utgör skatten för personbilar 2: 30 kr per kg och
tUläggsavgiften 290 kr. för varje fuUl 50-tal kg över 1 600 kg. Under samma
period har den generella konsumtionsskatten höjts från 4 till 17,1 % eller i
pålägg från 4,2 till 20,63 %.

Med hänsyn till de förtjänster som
utredningsförslaget har i olika hänseenden bör det enligt min mening
genomföras. Det bör dock ske inom ramen för en totalt sett oförändrad
beskattning av fordonsförsälj-ningarna. Detta kan åstadkomraas genom en
sänkning av bilaccisen för personbilama, vilka omfattades av skattehöjningen
1960.

Någon exakt beräkning av de mervärdeskatleintäkter
sora utredningsförslaget skulle tillföra staten kan knappast göras. Enligt min
raening skulle en lämpligt avvägd åtgärd vara att sänka grundavgiften för personbilarna
från nuvarande 2: 30 tUl 1: 90 kr. per kg och tilläggsavgiften från 290 kr.
till 250 kr. En sådan åtgärd motsvarar ett skattebortfall för bilaccisens del
om drygt 90 raUj. kr. räknat på uppbörden av bilaccis för budgetåret 1977/78.

Jag förordar alt ett slopande av undantaget från
mervärdeskatt för begagnade personbilar och begagnade motorcyklar med rätt till
avdrag

s. 148 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 33 148

för
s. k. fiktiv skatt kombineras med en samtidig sänkning av bilaccisen i enlighet
med vad jag nu har anfört.

För att undvika en dubbelbeskattningseffekt bör
avdragsrätt medges för bilhandelns förvärv av demonstrationsbilar och
ijänstebilar. Dessa bilar beskattas när de senare säljs.

Bestämmelser om rätt till avdrag för s. k. fiktiv
skatt bör tas in i 17 §. Bestämmelserna ora bilar och motorcyklar i 8 § 11 och
17 § tredje stycket särat i punkt 2 andra stycket av anvisningarna till 2 §,
sjunde stycket av anvisningarna till 8 § och första stycket första ledet av anvisningarna
till 10 § bör utgå. Ändring får göras även i nuvarande 18 § andra stycket 2 och
nuvarande fjärde stycket i punkt 2 av anvisningarna till 2 §. Bestäraraelserna
ora skattesatser i 8 § första stycket lagen (1978: 69) om försäljningsskatt på
motorfordon får ändras.

4.1.7
Avdragsrätt i vissa fall

4.1.7.1
Koncernförvärv

Den som är skaltskyldig och redovisningsskyldig
enligt ML har rätt till avdrag för all ingående skatt som belastar den skattepliktiga
verksamheten. Genom att avdragsrätten är generell uppstår normalt inga kumulativa
skatteeffekter. Sådana effekter kan emellertid uppkomma när en eUer flera
intressenter går saraman om exempelvis ett forskningsbolag. Detsamma gäller när
ett koncemföretag förelägger exempelvis admini-stralionstiänsterna i ett
särskilt bolag. De kuraulativa effektema uppslår därför att skatteplikt inte
föreligger för bl. a. dessa tiänster. Utredningen har pekat på möjligheterna
atl eliminera de kumulativa effekterna i sådana fall genom en utvidgning av
det skattepliktiga tjänsteområdet. Utredningen har dock äimu inte varit beredd
alt ta ställning till en sådan lösning.

Med utgångspunkt i de nu gällande bestämmelsema som
ger rörelsedrivande moder- eller dotterföretag inora en koncern rätt tUl
avdrag för ingående skatt som har påförts fastighetsförvaltande bolag inom koncernen
diskuterar utredningen möjigheterna till atl på motsvarande sätt skapa
avdragsrätt även för andra gemensararaa funktioner inom koncernbildningar.
Utredningen har funnit det rimligt att koncerner bör tillerkännas oinskränkt
avdragsrätt för alla förvärv som i sak avser en verksarahet som medför
skallskyldighet, dvs. förvärv, sorii skulle ha omfattats av avdragsrälten om de
hade gjorts av det koncernbolag sora är redovisningsskyldigt enligt ML.
Förslaget har vid reraissbehandling-en fått ett positivt mottagande. Jag
biträder förslaget.

Några remissinstanser har förordat atl förslaget
utvidgas tUl att omfatta även andra associationsformer med motsvarande
intressegemenskap. Även utredningen har berört frågan raen inte låtit
förslaget omfatta annat än koncerner. Jag förutsätter att utrednmgen i sitt
fortsatta arbete närraare överväger vilka möjligheter som finns att undanröja
de

s. 149 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 33 149

kumulativa
skatteeffekterna även i andra associationsformer och jag är därför inte nu
beredd atl gå längre än vad utredningen har föreslagit.

I enlighet med det anförda föreslår jag således att
i 17 § tas in bestämmelser om att koncernföretag enligt 43 § 3 mom. KL som för
verksamhet som medför skattskyldighet enUgl ML mottar ej skattepliktig tjänst
av annat företag i samma koncern, vid sin redovisning av skatt får som ingående
skatt räkna skall som belöper på del andra bolagets förvärv eller införsel för
tillhandahållande av tjänsten. Avdragsrätl föreligger dock endast för del som
hade grundat avdragsrätt om del hade köpts av det skattskyldiga förelaget. I
likhet raed vad som gäller enligt de allmänna reglerna skall avdragsrätten
styrkas av skattedebitering på inköpsfaktura, avräkningsnota eller motsvarande
handling. I de fall inlemfakturering av tjänsterna inte förekomraer bör i
stället för faktura eUer liknande handling kunna godtas handUng som visar hur
stor del av den ingående skatten som hänför sig till det skattskyldiga
koncern-företagel. Självfallet skall den ingående skatten som avdras hos del
skattskyldiga bolaget inle heller betraktas som kostnad hos del ej
skall-skyldiga bolaget. Det får emellertid ankorama på RSV alt utfärda kompletterande
anvisningar på denna punkt som tillgodoser såväl praktiska som kontrollmässiga
aspekter.

4.1.7.2
Hyra av personbil m. m.

För atl schablonmässigt beskatta privat nyttjande
av personbil som utgör anläggningstUlgång i skatlskyldigs verksamhet föreligger
ingen avdragsrätl för ingående skatt på anskaffning av personbil. Däremot
föreligger full avdragsrätt för all ingående skatt på driftkostnaderna. Någon
sådan schablonregel finns inte i de fall skattskyldig hyr bil. Används bilen
av den skattskyldige eller hans anställda även för privat bruk skall enligt ett
av RSV gjort uttalande skatten delas upp efter skälig gmnd. Den del som belöper
på privat användning är inte av-dragsgiU.

Denna ordning är enligt utredningen materiellt
riktig men svårigheter föreligger att på ett otvistigt sätt göra en korrekt
uppdelning. Med hänsyn till den stora omfattning som leasingverksamheten har
fått inger detta förhållande enligt utredningen betänkligheter. Av såväl administrativa
sora kontrolltekniska skäl förordar utredningen därför atl den skattskyldiges
avdragsrätl bestäms enligt en klar och entydig schablon. Under åberopande av en
av leasingutredningen (K 1972: 06) gjord kalkyl anser
mervärdeskatteutredningen att 60 % av leasingavgiften bör kunna anses motsvara
anskaffningskostnaderna för personbil vid likvärdig användning. Utredningen
föreslår därför att avdragsrätt skall föreligga generellt för 40 % av ingående
skatt på hyra. av personbil eller motorcykel som förhyrs för annat ändamål än
yrkesmässig återuthyrning. IJ Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 33

s. 150 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 33 I50

Förslaget har i allmänhet biträtts eller lämnats
utan erinran av remissinstanserna. Motorbranschens organisationer har dock
avstyrkt förslaget och ytterligare några instanser har förordat att
procenttalet höjs eller alt schablonen bör kunna genombrytas och avdrag
erhållas efter de verkliga förhållandena.

Det principiellt riktiga är enligt min mening att
det i mervärdeskaltehänseende inte skall föreligga någon skillnad meUan köp
och hyra av personbil eUer motorcykel. Även med beaktande av kravet på konkurrensneutralitet
bör dock visst avkall på en absolut exakthet kunna göras ora raan härigenora
får ett enklare och sraidigare systera. Jag delar raot denna bakgrund
utredningens uppfattning ora fördelarna raed att införa en schablonregel som
begränsar avdragsrätten även i hyresfallen. Nyare beräkningar visar emellertid
att kapitalkostnadernas andel i leasingav-giften är något lägre än vad
utredningen räknat med. Dessutora kommer från och med årsskiftet skatt och
försäkring enligt nya regler att debileras direkt på hyresmannen. Jag förordar
därför att schablonavdraget höjs något och att högst 50 % av den ingående
skallen på leasingavgiften blir avdragsgUl.

I de fall leasingavgifien enbart eller nästan
enbart består av kapitalkostnader, s. k. finansiell leasing, bör avdrag
överhuvud inte medges för ingående skatt på sådan avgift.

Den föreslagna spärregeln torde i flertalet fall
vara väl ägnad att på ett schablonmässigt sätt bestämma rätten till avdrag för
ingående skatt som hänför sig tUl hyra av personbU för bmk i verksamhet som
medför skattskyldighet. Om däremot ett företag "leasar" bilar enbart
i syfte att tUlhandahålla dem för ägarens eller anställdas privata bruk
föreligger givetvis ingen avdragsrätt aUs. Någon spärregel är därför inte
aktuell för dessa fall. Ä andra sidan anser jag atl om ett företag hyr in personbUar
för bruk i verksamheten eller för användning som tjänstebil av anställda bör
det schablonmässiga avdraget i sin helhet kunna godtas om fordonet i mer än
ringa omfattning används för tjänstebmk. Avsikten med schablonen är att
undanröja fördelningsproblem och kontrollsvårigheter.

Bestämmelser av nu förordat slag bör tas in i 18 §
i anslutning tUl de bestämraelser som förbjuder avdrag för anskaffning av
personbU eller raotorcykel.

4.1.7.3
Partiell skattskyldighet

Utredningens förslag om ytterligare förenklingar av
bestämmelserna som reglerar rätten till avdrag vid blandad verksamhet har inte
mött några egentiiga invändningar vid remissbehandlingen. Förslagen innebär
förenklmgar för både skattskyldiga och beskattningsmyndigheter och jag förordar
därför att de genoraförs. Ändringarna bör som utredningen har föreslagit göras
i 18 § och anvisningama till 17 §.

s. 151 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 33 151

4.1.8 Beskattningsvärdets
bestämmande

De nuvarande bestämmelserna om att ränta skall
inräknas i beskattningsvärdet har som utredningen framhåUit vållat
tiUämpningssvårigheter. Utredningens förslag om atl räntan skall hållas
utanför beskattningsvärdet har allmänt biträtts av remissinstanserna. Detsamma
gäller förslaget om alt 20-procentsregeln görs tillämplig på omsättning av
vissa fotografiska kopior. Jag finner också att utredningens förslag är välgrundade
och förordar att ändringar i enlighet med förslagen görs i 14 § och
anvisningarna till 14 §.

4.1.9 Fastställelse
av skatt, m. m.

Nuvarande bestämmelser om fastställelse av
mervärdeskatt synes allmänt betraktas som ett smidigt och praktiskt led i
beskattningsförfarandet. Utredningen pekar dock på vissa förhållanden som
ytterligare kan förbättras. Hit hör bl. a. den ovUlkorliga skyldigheten att
alltid hänföra upptäckta felaktigheter i redovisningen till rätt
redovisningsperiod. Vidare har utredningen framhållit atl termen preliminärt
beslut vållat missförstånd och att vissa tidsfrister lett till att skattskyldig
bl. a. försuttit besvärsraöjlighetema.

Utredningen konstaterar atl det även i
fortsättningen är of rånkoral igl att skatten fortlöpande fastställs för varje
redovisningsperiod och att varje redovisningsperiod i princip är okränkbar. Fel
kan dock lätt uppkorama i en löpande periodisk skalleredovisning som för
flertalet skattskyldiga omfattar en stor mängd transaktioner. Det kan också
enligt utredningen vara fråga om fel som upptäcks först i samband med siffergranskning,
revision eller bokslut. Utredningen har vid sin bedömning också funnit att det
inte föreligger något behov av sådan periodspecifikation i de fall då åtgärd
vidtas i fråga om räkenskapsår som redan gått till ända. Åtgärder bör i sådana
fall kunna göras för helt år utan uppdelning på de olika redovisningsperioderna.
För en sådan ändring talar även del samband som finns raellan mervärdeskatten
och den årliga inkomsttaxermgen. Mervärdeskatten kan påverkas av en vid inkomsttaxeringen
initierad åtgärd och tvärtom.

Av nämnda skäl förordar utredningen att i ML införs
raöjlighet för skattskyldig att efter räkenskapsårets utgång inkomma med en
rättelsedeklaration som omspänner hela året. Denna rätlelsedeklaration bör utgöras
av en ny deklaration för den sista redovisningsperioden under räkenskapsåret.
Genora att fråga är ora deklaration gäller automatiskt bestämmelserna ora
betalningsskyldighet, skattetillägg, restavgift m. m. Vidare föreslås att
länsstyrelsen i fråga om åtgärd som berör redan avslutat räkenskapsår skall
kunna vidta åtgärden utan periodisering.

Några reraissinstanser, sora befarar alt
raöjUgheten skall missbrukas och beskattningen medvetet uppskjutas, förordar
att sådan rättelse skall

s. 152 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 33 152

få
göras endast av beskattningsmyndighelen. Det övervägande antalet
remissinstanser har dock inle framfört några invändningar mot utredningens
förslag.

Enligt min uppfattning bör utredningens förslag
leda till förenklingar för både skattskyldiga och berörda myndigheter. Mot
bakgrund härav tillstyrker jag förslaget raed viss inskränkning. Möjligheten
alt rätta skatt för visst år genom en ny deklaration för den sjätte perioden
under året bör stå öppen endast om rilttelsen avser mer än en period. Är det
fråga om fel som kan hänföras tUl en bestämd period bör ny deklaration lämnas
för den perioden. Med hänsyn härtUl bör bestämmelserna i 39 § andra stycket och
i 46 § andra stycket kvarstå i princip oförändrade.

I likhet med utredningen viU jag betona att den
föreslagna lösningen inte får ges den innebörden att skaltskyldig tillåts att
uppskjuta rättelse av upptäckta fel i den löpande skatteredovisningen till en
rätlelsedeklaration i anslutning tUl bokslutet.

Utredningen har vidare för att undanröja vissa
missuppfattningar föreslagit att begreppen preliminärt beslut och slutligt
beslut ändras till fastställelsebeslut och särskilt beslut om fastställelse av
skatt. Vidare föreslås all 32 § utformas så att skatten anses fastställd i
enlighet med lämnad deklaration eller, om deklaration ej lämnas, till noll kronor.
Enligt utredningen skall skatten automatiskt anses fastställd också i del fall
när skattskyldig lämnar ny deldaralion. Härutöver skall länsstyrelsen kunna
meddela fastställelsebeslut med ändring av tidigare fastställd skatt när nya
omständigheter har kommit fram. Utredningen föreslår dessutora viss
förlängning av de nu gällande tidsfristerna.

Förslagen i denna del har i allraänhet lämnats utan
erinran. Några remissinstanser anser dock att en ändring av begreppen
preliminärt och slutligt beslut inte innebär någon förbättring. I stället
befaras en ökning av antalet felaktiga besvär. Några remissinstanser avstyrker
också förslaget om övergång tiU automatiskt fastställd skatt. Enligt dessa
skulle förslaget endast leda till en maiginell arbetsbesparing hos länsstyrelserna
eftersom deklarationen i många fall inte åtföljs av någon betalning. Även om
betalnmg sker skall dock restavgift i raånga faU dessutora påföras.

Jag anser att övervägande skäl talar för atl
utrednmgens nu nämnda förslag genomförs, dock med undantag för förslaget om att
fastställd skatt skaU ändras automatiskt i vissa fall när deklaration läranas
tUl länsstyrelsen. Det är i dessa fall av värde att länsstyrelsen genora ett
beslut bekräftar mottagandet av deklarationen samtidigt som ev. avgifter också
påförs. Utredningens förslag tUl 33 § täcker, med en mindre redaktionell
ändring, även detta fall. Den av utredningen föreslagna bestämmelsen i 32 §
andra stycket är därför onödig. Vidare bör de nuvarande bestäm-

s. 153 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 33 153

raelserna
i 39 § gälla även i fortsättningen med hänsyn till att jag har förordat alt
rättelse för helt år skall göras endast när rättelsen avser mer än en
redovisningsperiod. Jag anser dock alt de särskilda förutsättningarna för
avräkning av skatt kan slopas. Även bestämmelsen i 46 § andra stycket bör utgå.

Vad jag nu har förordat kräver atl 31 § upphävs och
att 3236, 38, 40, 46 och 55 §§ ändras.

4.1.10
Anstånd med betalning av skatt, m. m.

Utredningen pekar på alt avsaknaden av
anståndsmöjlighelen i ML i fall som avses i 49 § 2 mom. uppbördslagen allmänt
har uppfattats som otUlfredsställande. I likhet raed vad utredningen ora
förelagens uppgiftsplikt tidigare har föreslagit i belänkandet (SOU 1973: 33)
Ränta och restavgift på skatt ra. ra. föreslår utredningen all sådan
anslåndsmöjlig-het införs också i ML. De villkor som enligt uppbördslagen är
förbundna med anståndet föreslås också gälla mervärdeskatt. Förslaget biträds
aUmänt av remissinstanserna. Några förordar dock att frågan ora ränta skjuts
upp raed hänsyn till att uppbördslagens räntebestämmelser är utformade på ett
laxerings- och uppbördsförfarande som avsevärt skiljer sig från motsvarande
förfarande enligt ML.

Enligt rain uppfattning bör möjUgheterna lill
anstånd med betalning av skatt utökas på del sätt utredningen har föreslagit.
Jag anser dock atl ränta t. v. inte skall utgå vid anstånd enligt 49 §
uppbördslagen. Restavgift utgår enligt 47 § ML. Detta bör vara tillräckligt
hinder mot atl anståndsbestämmelserna utnyttjas obehörigt, särskilt som anstånd
kräver beslut av länsstyrelsen i varje enskilt fall. Frågan ora ränta i dessa
fall bör övervägas i samband med den översyn av restavgift ra. ra. på
mervärdeskatteområdet som tidigare har aviserats i bl. a. prop. 1974: 159.

I detta saramanhang vill jag ta upp en annan fråga
som rör redovisningen av mervärdeskatt. Deklaration skall lämnas senast den 5
i andra månaden efter utgången av redovisningsperioden. Delta innebär i fråga
om redovisningsperioden majjuni all deklarationen skall lämnas och skatten
betalas senast den 5 augusti. För många företag föreligger svårigheter atl
fullgöra deklarationsskyldigheten i lid, vilket kan bero på den egna
personalens semester eller på svårigheter hos anlitade redo-visningsförelag att
under semestertid hjälpa till med underlag för deklarationen. Jag anser att
dessa svårigheter, som kan antas ha förstorats genom tillkomsten av den nya
semesterlagen, bör beaktas på det sättet att den redovisning som skall avges
senast den 5 augusti får anstå till den 20 augusti. Del finns enligt min mening
inte anledning atl tillgripa motsvarande åtgärd när det gäller andra
redovisningstider. Det nu berörda anståndet bör regleras i anvisningarna till
22 §.

s. 154 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 33 154

4.1.11 Viss skattepliktsfråga

Enligt 11 § 9 föreligger inte
skatteplikt för kontroll eller analys av prov som har tagits som ett led i
läkarundersökning eller sjukvård. Avsikten med denna bestämmelse har varit att
likställa verksamhet som bedrivs av fristående laboratorier med sjukhus och
läkare som utför kontroll eller analys i egen regi.

I den praktiska tillämpningen har
även kontroll eller analys av prov som har tagits som ett led i djursjukvård
ansetts undantagen från skatteplikt.

Aktiebolaget Svensk
Laboratorietjänst har framhållit atl den angivna tillämpningen innebär en
kostnadsfördyring för den yrkesmässiga uppfödningen och handeln raed djur.
Denna fördyring bör undanröjas genora att skatteplikt infors för de nämnda
tjänsterna när de avser djur.

För egen del kan jag ansluta mig
tiU den uppfattning som bolaget har gett uttryck för. Skatteplikt bör föreligga
för avsedda tjänster. Detta bör komma till uttryck i anvisningama tUl 8 §.

4.1.12 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

Utredningen har föreslagit att dess
förslag skall träda i kraft vid två olika tidpunkter. Dessutora bör
ikraftträdandet förenas raed särskilda övergångsbestänmielser på flera punkter.

De materiella ändringama bör i
huvudsak träda i kraft så snart som möjligt. Detta gäller enligt utredningen
bestämmelserna ora rätt tUl avdrag för fiktiv skatt vid förvärv av vara från
den som inte är skatt-skyldig enligt ML. Det gäller också förslaget att ränta
inte längre skaU inräknas i beskattningsvärdet och förslaget om frivillig
skattskyldighet för uthyrning av rörelsefastighet.

De nya bestämmelserna om tidpunkten
för inträde av skattskyldighet, redovisningsskyldighet och avdragsrätt liksora
bestämmelserna om uttag av vara, tiänst på fastighet och annan tiänst bör
enligt utredningen träda i kraft tidigast sex månader efter det att riksdagens
beslut föreligger. Sä lång tid anses nödvändig för att bereda länsstyrelserna
och skattskyldiga tid för anpassning till de nya bestämmelsema.

Jag delar utredningens uppfattning
i denna del. Jag förordar därför att i huvudsak de materiella ändringama i ML
bör träda i kraft den 1 januari 1979. Återstående bestämmelser bör träda i
kraft den 1 januari 1980.

Bestämmelserna i 2, 8, 10, 14, 16
och 18 §§, punkt 1 av anvisningarna tiU 2 § samt anvisningarna tUl 5, 8, 10,
11, 14, 17, 19 och 22 §§ bör träda i kraft den 1 januari 1979 och övriga
bestämmelser den 1 januari 1980.

Av de bestämmelser som träder i
kraft den 1 januari 1979 bör vissa tillämpas först från en senare tidpunkt.
Bestämmelserna om byggnad i 2 § första stycket 1 och 18 § andra stycket 2 bör i
likhet med övriga be-

s. 155 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 33 155

stämmelser
om byggnad gälla till dess övergång sker till de nya bestämmelserna om uttag
av tjänst på fastighet, dvs. i princip till utgången av år 1979.

Vidare bör de nya bestämraelserna i 14 § ora uttag
av tjänst tillämpas först efter utgången av år 1979. Delsamma gäller
bestämmelserna i 16 § fjärde stycket, i punkt 1 av anvisningarna till 2 § i vad
de avser tiänst på egen faslighet eller kost åt personal, i anvisningama till 5
§ i vad de avser ingående skatt som har upptagits i faktura samt i anvisningama
till 22 § i vad de avser kortperiodiska bokslut.

Den 1 januari 1980 bör bestämmelserna om bl. a.
redovisningsskyldighetens inträde träda i kraft. Detta innebär alt
skattskyldiga som berörs av förslaget har ca ett år på sig att förbereda
övergången till del nya systemet. De fordringar och skulder sora föreligger den
1 januari 1980 bör få redovisas enligt äldre bestämmelser i syfte att minska
eventuella likviditelsproblem. För den sora så vill bör dock möjlighet finnas
att i den första redovisningen efter den 1 januari 1980 redovisa utgående skatt
på de fordringar och dra av ingående skatt på de skulder som förelåg den 1
januari 1980.

Av de bestämmelser i övrigt som träder i kraft den
1 januari 1980 bör de i punkt 2 av anvisningama till 2 § som avser uttag av
vara ur verkstadsrörelse och de i 17 § tredje stycket ora bilhandelns avdragsrätt
inte tillämpas efter utgången av år 1978. Detta hänger samman med att övriga
ändringar som avser begagnade fordon ra. m. bör träda i kraft den 1 januari
1979.

Bestämmelserna i 15 § femtesjunde styckena om
skyldighet i vissa fall att återföra skatt som har dragits av för uthyrd
faslighet bör tillämpas redan från ingången av år 1979. Detsamma bör gälla
bestämmelsema i 17 § fjärde och femte styckena om koncernförvärv och rätt till
avdrag för s. k. fiktiv skatt samt bestämmelsema i 46 § om anstånd.

De nya bestäramelsema om beskattnmgsvärdets
bestämmande när det gäller ränta bör tillämpas på ränta sora avtalas efter
utgången av år 1978.

I en särskUd punkt i övergångsbestäramelserna bör
anges att de äldre bestämmelserna fortfarande gäller i fråga om förhållande som
hänför sig till tiden före ikraftträdandet. Härigenom koraraer de äldre bestämmelserna
i 6 § om redovisningsskyldigheten att även i fortsättningen anknytas till den
skattepliktiga omsättningen under kalenderåret 1979 och tidigare kalenderår. De
äldre bestämmelsema i 27 § första stycket och i 49 § kommer att gälla även
efter utgången av år 1979 när del gäller år 1979 eUer tidigare.

Det nya förfarandet för fastställelse av skatt ra.
m. bör i princip till-lärapas på beslut som meddelas den 1 januari 1980 eller
senare. Begreppen preliminärt beslut och slutligt beslut föreslås ersättas av
begreppen fastställelsebeslut och särskilt beslut. Besluten som sådana har dock
samma

s. 156 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 33 156

mnebörd.
Har ett förfarande inletts enligt de äldre bestämmelserna bör det kunna
fullföljas enligt de nya bestämmelserna. Har exempelvis preliminärt beslut
meddelats i slutet av år 1979 kan den skallskyldige efter utgången av år 1979
enligt 36 § begära särskilt beslut med iakttagande av den nya tidsfrist som där
anges.

I de nya bestämmelserna används på flera ställen
uttrycket beskattningsår. Detta är definierat i a:iivisningarna lill 5 a §. I
huvudsak är beskattningsåret detsamma sora beskatlnmgsåret enligt KL.
Visserligen har detta begrepp tidigare saknat betydelse vid tUlämpningen av ML.
Det är dock av praktiska skäl lämpligt atl beskattningsåret kan ligga till
grund för beräkning av tid i olika avseenden även när det gäUer tid före
ikraftträdandet. Därvid får undersökas vilken tid som skulle ha utgjort
beskattningsår om de nya bestämmelsema hade gällt redan då. I övergångsbestämmelserna
bör anges att de nya bestämmelsema i anvisningarna till 5 a § skall tillämpas
redan före ikraftträdandet när det gäller att beräkna tid enligt 24, 25, 35,
36, 39, 40 eUer 55 §.

I likhet med vad som föreskrevs i samband med
höjningen av mervärdeskatten den 1 juni 1977 bör äldre bestämraelser generellt
fortfarande gälla i fråga om tUlhandahållande sora har skett före ikraftträdandet.

SärskUda övergångsbestämmelser krävs också på vissa
punkter. Utredningen har föreslagit att den som yrkesmässigt handlar med
begagnade personbUar eller begagnade motorcyklar skall få göra avdrag med 17,1
% av anskaffningsvärdet för samtliga sådana fordon som finns i lager den 1
januari 1979. Avdraget skall enligt utredningen få göras i den första
redovisningen som avser tid efter utgången av år 1978.

RSV och flertalet länsstyrelser har framhåUit att
avdrag som hänför sig tUl visst fordon inte bör få göras förrän fordonet har
sålts.

För egen del anser jag det nödvändigt att undanröja
möjUghetema tUl dubbelbeskattning av vissa fordon. Detta bör av praktiska skäl
inte ske på det sättet, att de fordon som finns i lager den 1 januari 1979 får
säljas skattefritt. I stället bör som utredningen har föreslagit avdrag medges
för beräknad skatt på lagerfordonen. I fråga om ett sådant lagerskatteavdrag
delar jag bl. a. RSV:s uppfattning och förordar därför atl det avdrag som
hänför sig tUl visst fordon skaU få åtnjutas först när fordonet omsätts. Av
praktiska skäl bör dock avdraget alllid få åtnjutas i deklaration som omfattar
april 1979, även om fordonet vid utgången av den månaden ännu inte är omsatt.

I utredningens förslag till punkt 10 av
övergångsbestämmelserna stadgas en rätt för regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om tUlämpningen av bestämmelser
om lagerskatteavdrag. Denna raöjlighet bör finnas kvar även raed det av mig
förordade lagerskatteavdraget. Enligt min uppfattning är det lämpligt att sär-

s. 157 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 33 157

skUd
förteckning upprättas över lagerfordonen vid årsskiftet. Krav på sådan
förteckning ligger inom ramen för föreskriftsrälten.

De särskUda likviditetspåfrestningar som för vissa
företag, t. ex. inom grossiströrelsen, kan bli följden av att
faklureringsmetoden görs obligatorisk, bör enligt utredningen lindras eller
undanröjas genom att tiden för redovisning av mervärdeskatt förlängs efter
särskild prövning.

Jag
delar utredningens uppfattning på denna punkt. EnUgt min mening bör anstånd
komma i fråga för företag som f. n. tUlämpar kontantmetoden och som
regelmässigt har betydande långfristiga varufordringar ulan återtaganderätl
och i förhållande härtill små långfristiga le-verantörsskulder. Såvitt har
framgått av reraissbehandlingen torde vissa grossistföretag och vissa
postorderförelag kunna uppfylla kraven på anstånd. Bestämmelserna bör dock ges
generell utformning och inte begränsas till vissa branscher. Länsstyrelserna
bör fatta beslut i frågor om anstånd i dessa fall.

På
en punkt har jag funnit skäl att avvika från utredningens förslag. Den av
utredningen anvisade anståndstiden skulle som längst kunna omfatta 20 dagar,
dvs. skatten skulle betalas senast den 25 i en månad i stället för den 5. Jag
anser att tiden bör förlängas så alt anstånd kan raedges till utgången av andra
raånaden efter redovisningsperiodens slut.

Även
när det gäller byggnads- och anläggningsentreprenader samt egenregiarbeten har
utredningen föreslagit särskilda övergångsbestämraelser. Dessa tar i första
hand sikte på den beskattning av förskott eUer a conto-likvider som utredningen
också har föreslagit. Även om jag inte har godtagit detta beskattningsförslag
bör den av utredningen förordade principen för beskattningen av byggnadsarbeten
godtas. Har skriftiigt avtal om försäljning av byggnad eller tillhandahållande
av tiänst träffats före den 1 januari 1980 bör äldre bestämmelser om
redovisningsskyldig-helens inträde ra. ra. gäUa. Skallskyldig sora vUl tUlärapa
de nya bestämraelserna på pågående arbeten bör dock ges raöjlighet till det.

För att undvika koraplikationer och för alt uppnå
likforraighel raed beskattningen av entreprenader bör äldre bestäramelser om
skattskyldighet ra. m. för orasättning av byggnad och raark gälla för alla
egenregiarbeten som pågår den 1 januari 1980.

Slutligen vill jag ta upp en särskUd fråga som
gäller uthyming av fastighet för rörelseändamål. Utredningen har föreslagit
atl den avdragsrätt som är förbunden med den frivUliga skattskyldigheten för
sådan uthyrning skall omfatta sådana förvärv för den uthyrda fastigheten sora
har gjorts efter det att bestämmelserna har trätt i kraft. Jag anser atl
bestämmelsen vinner i tydlighet ora den i stället anknyter tUl tidpunkten för
slutbesiktning eller motsvarande åtgärd. För atl undvika störningar i
produktionen och administrationen bör den avgörande tidpunkten bestämmas tiU
den 1 november 1978.

s. 158 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 33 158

4.2
Övriga frågor

4.2.1
Utjämningsskatt

EnUgl lagen (1960: 258) om utiämningsskalt på vissa
varor (ändrad senast 1978: 124) utgår skatt för vissa choklad- och
konfektyrvaror, för biscuits och wafers samt för starköl. Skattskyldig är den
som yrkesmässigt tillverkar skattepliktig vara eller inför sådan vara till
landet.

Syftet med utiämningsskatten är att täcka viss del
av kostnaderna för den interna prisuljämning som görs för vissa
livsmedelsprodukler. Genom prisutiämningen ges de mhemska producenterna
tillgång till råvaror för sin tillverkning till världsraarknadspris utan
hinder av den högre prisnivån i Sverige lill följd av jordbmksprisregleruigen.
Producenterna korapenseras genora prisutjämningsbidrag för skillnaden mellan
den svenska prisnivån och världsmarknadspriserna. Prisutiämningen avser mjölk,
ägg, mjöl av spannmål, havregryn, vissa fettvaror, socker, sirap och
sockerkulör, druv- och stärkelsesocker samt slärkelsesirap.

Uljäraningsskatt utgår sedan den 1 januari 1977 med
90 öre per kg för choklad- och konfektyrvaror, biscuits och wafers och sedan
den 1 januari 1976 med 5 öre per liter för starköl.

Den interna prisutiämningen orafattar även senap,
såser, soppor, frukostflingor och fiskkonserver. För dessa varor tas dock inte
ut någon utjämningsskatt. Vidare förekommer extern prisutjämning i form av
rörliga avgifter vid gränsen för vissa livsmedelsindustriprodukter. Inte heller
denna prisutjänming är anlmuten till utjämningsskatten.

Från riksskatteverket har uppgifter inhämtats som
visar att inkomsterna från uljämningsskatten understiger kostnadema för
prisutjämningen på de utjämningsskattepUktiga varorna. Underskottet blev för
budgetåret 1977/78 ca 25 milj. kr. Underskottet motsvarar 21 öre per kg för
choklad- och konfektyrvaror, biscuits och wafers samt 3,7 öre per liter för
starköl.

Det är inte möjligt att med säkerhet förutsäga hur
stora kostnaderna för prisutiämningen kan komma att bli. Statens jordbruksnämnd
har dock i anslagsframställning för budgetåret 1979/80 vid beräkningen av den
interna prisutiämningen utgått från en i stort sett oförändrad produktionsvolym
och någon höjning av prisutiämningsbeloppen. Som framgår av vad jag tidigare
har anfört läcks kostnadema för prisutjära-nmgen inte genom nu gällande
skattesatser. Det är dock angeläget att skatten anpassas så att varken
överskott eller underskott uppkommer. Med utgångspunkt i de
världsmarknadspriser och de kostnader för prisuljämning sora nu kan föratses
anser jag att en skattesats om 1 krona 10 öre för choklad- och konfektyrvaror
samt biscuits och wafers samt en skattesats ora 8 öre för starköl är lämpligt
avvägd. Jag förordar atl dessa skattesatser skall tiUämpas :fr. o. ra. den 1
januari 1979.

s. 159 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 33 159

4.2.2
Arvsskatt

Svenska sällskapet för räddning af skeppsbrutne
(Sjöräddningssäll-skapel) har i skrivelse den 9 november 1976 hemställt att
åtgärder vidtas för att bereda sällskapet skattefrihet i fråga om arvsskatt.

EnUgt 3 § lagen (1941: 416) om arvsskatt och
gåvoskatt (AGL) är staten befriad från skyldighet all erlägga sådan skatt.
Undantagna från skattskyldighet är vidare dels stiftelse eller samraanslutning
med huvud-sakUgt ändamål alt under samverkan raed railitär eller annan
rayndighet stärka rikets försvar, dels stiftelse eller sararaanslutning, sora
har till huvudsakligt ändaraål att främja barns eller ungdoms vård och fostran
eller utbildning eller all främja vård av behövande ålderstigna, sjuka eller
lytla, dock icke där ändamålet är atl sålunda tillgodose medlemraar av viss
eller vissa släkter, dels ock akaderai och sådan stiftelse eller
sararaanslutning, sora har till huvudsakligt ändamål att främja vetenskaplig
undervisning eller forskning.

EnUgt förordningen (1962: 162) om befrielse från
stiftelsen Dag Hammarskjölds Minnesfond från arvsskatt och gåvoskatt är vidare
stiftelsen Dag Hammarskjölds Minnesfond befriad från skattskyldighet enligt
AGL.

Av ett beslut den 28 november 1974 av högsta
domstolen framgår att Sjöräddningssällskapet ansetts icke vara befriat från
skattskyldighet enligt 3 § AGL eller grunderna för detta lagmm. Genora beslutet
undanröjdes den oklarhet som tidigare rådde i vad mån sällskapet omfattades av
undantagen från skattskyldighet eller icke.

Sjöräddningssällskapets ändaraål är enligt dess
stadgar att i riket söka vidmakthålla uitresset för sjöräddningstjänsten, att
föreslå åtgärder i syfte att effektivisera denna tjänst och atl handha den
enskilda verksamheten för räddning av skeppsbrutna vid rikets kuster och i
vatten däromkring så ock övrig humanitär eller allmännyttig hjälpverksamhet
till sjöss och vid kusten i den mån styrelsen finner, att densamma kan utövas
ulan atl sällskapets huvudsyften därigenom äventyras.

Enligt ett sedan den 1 juli 1957 gällande avtal
mellan dåvarande sjöfartsstyrelsen och sällskapet skall sällskapet bedriva
sjöräddning främst i yttre svenska farvatten och i Vänern samt i raån av
raöjlighet biträda vid sjöräddning i inre svenska farvatten.

I sin skrivelse den 9 noveraber 1976 framhåller
sällskapet bl. a. att dess ekonomi är uppbyggd på medlemsavgifter, frivilliga
bidrag och donationer samt att sällskapet driver sin verksamhet utan statsbidrag.
Sällskapet framhåller också att verksamheten är av sådan allmännyttig karaktär
att den kan jämställas med den verksamhet som de stiftelsei och
sammanslutningar som omnämns i 3 § AGL bedriver.

Sjöräddningsverksamheten i vårt land fullgörs i
samverkan mellan statliga och enskilda organ. Sjöräddningssällskapel ingår som
en viktig part i denna verksamhet. Sällskapets ändamål och uppgifter är, enligt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 33 ,6o

min
mening, av sådan allmännyttig karaktär, att testamenterade medel till
sällskapet ej bör belastas med arvsskatt. Gåvor till sällskapet är redan enligt
gällande bestämmelser befriade från gåvoskatt. Jag föreslår således atl
säUskapet befrias från skattskyldighet for arvsskatt. Av främst praktiska skäl
föreslår jag alt en bestämmelse härom intas i en särskild lag till vUken även
bestämmelsen om befrielse från arvs- och gåvoskatt för Dag Hamraarskjölds
Minnesfond bör föras.

5
Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört
heraställer jag att regeringen föreslår riksdagen

alt
antaga inom budgetdepartementet upprättade förslag till

1.
lag om ändring i lagen (1968:
430) om mervärdeskatt,

2.
lag om ändring i lagen (1978:
69) ora försäljningsskatt på raotor-fordon,

3.
lag ora ändring i lagen (1960:
258) ora uljäraningsskatt på vissa varor,

4.
lag om befrielse från arvsskatt
och gåvoskatt i vissa fall.

6 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens
överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen atl antaga de
förslag som föredraganden har lagt fram.

s. 161 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 33 161

Innehåll

Propositionens
huvudsakliga innehåll ...................... .... 1

Lagförslag........................................................... .... 3

1
Inledning ....................................................... 38

2
Utredningens överväganden och
förslag ............... 39

2.1
Skattskyldighetens inträde, ra.
ra................... 39

2.2
Redovisningsperiodema, ra. ra........................ 52

2.3
Uttag av vara och tjänst ............................ 57

2.4
Uttag av byggnad och tiänst på
fastighet, ra. ra 61

2.5
Uthyrning av fastighet, m. m......................... .. 67

2.6
Begagnade varor, m. ra................................ .. 73

2.7
Avdragsrätt i vissa fall ................................. 77

2.8
Beskattningsvärdets bestämmande................. 80

2.9
Fastställelse av skatt, ra. m.......................... 82

2.10
Anstånd med betalning av skatt .................... .. 86

2.11
Övergångsbestäramelser. ......................... .. 87

3 Remissyttrandena.............................................. .. 88

3.1
Skattskyldighetens inträde, ra.
ra................... 88

3.2
Redovisningsperiodema, ra. m........................ .. 97

3.3
Uttag av vara och tjänst.............................. .. 98

3.4
Uttag av byggnad och tjänst på
fastighet, ra. m..... 101

3.5
Uthyrning av fastighet, m. m......................... . 104

3.6
Begagnade varor, m. m................................. 105

3.7
Avdragsrätt i vissa fall ................................. 109

3.8
Beskattningsvärdets
bestämraande................. . 111

3.9
Fastställelse av skatt, m. ra.......................... . 111

3.10
Anstånd med betalning av skatt .................... . 113

3.11
Övergångsbestämmelser............................... . 113

4 Föredraganden.................................................. . 114

4.1 Mervärdeskatt............................................ . 114

4.1.1
Skattskyldighetens inträde, ra.
ra........... . 115

4.1.2
Redovisningsperioderna, m. m................. . 130

4.1.3
Uttag av vara och tiänst ...................... . 131

4.1.4
Uttag av byggnad och tiänst på
fastighet, m. ra. .. 134

4.1.5
Uthyrning av fastighet, m. m.................. . 139

4.1.6
Begagnade varor, m. m......................... . 142

4.1.7
Avdragsrätl i vissa fall........................... . 148

4.1.8
Beskattningsvärdets
bestämraande......... . 151

4.1.9
FaststäUelse av skatt, m. m.................. 151

4.1.10
Anstånd med betalning av skatt,
ra. ra.... 153

4.1.11
Viss skattepliktsfråga ......................... 154

4.1.12
Ikraftträdande och
övergångsbestämraelser 154

4.2 Övriga
frågor ............................................. 158

4.2.1
mjämningsskatt .................................. . 158

4.2.2
Arvsskatt........................................... . 159

5
HemstäUan....................................................... 160

6
Beslut............................................................. . 160

NORSTEDTS TRYCKEM STOCKHOLM 1 « 8 7 » l)511

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

18 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (11)

11 kopplingar i 6 dokument.

  1. SOU 2016:76 Skatt på finansiell verksamhet s. 481 i texten
  2. Prop. 1983/84:75 om konkurrensneutral redovisning av mervärdeskatt, m.m s. 10 i texten
  3. Rskr. 1978/79:112 i texten
  4. Bet. 1978/79:SkU14 med anledning av propositionen 1978/79:33 om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt, m. m. jämte motioner s. 1 · s. 38 · s. 45 · s. 48 i texten
  5. Prop. 1978/79:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1979/80. i texten

Visa alla 6

Rättsfall (2)

2 kopplingar.

  1. HFD 2015 ref. 62 om s. 140 i texten
  2. RÅ 1999 ref. 37 om s. 100 i texten

Doktrin (5)

5 kopplingar i 1 dokument.

  1. Melz, Mervärdeskatten, 1990 s. 124 om s. 111 · s. 124 om s. 151 · s. 195 om s. 99 · s. 251 om s. 94 · och 1 till i texten