om tandläkarnas utbildning m.m.
71 sidor, varav 70 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 70 av 71 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1978/79:41, om tandläkarnas utbildning m.m.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1978/79:41 Regeringens proposition
1978/79:41
om tandläkarnas utbildning m. m.
beslutad den 30 november 1978.
Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har
upptagils i bifogade utdrag av regeringsprotokoil.
På regeringens vägnar OLA ULLSTEN
JAN-ERIK WIKSTRÖM
Propositionens huvudsakliga innehåll
1 propositionen föreslås att den allmänna
utbildningslinjen för utbildning av tandläkare moderniseras och förkortas från
tio till nio terminer fr. o. m. den 1 juli 1979. Vidare föresläs atl en ettårig
allmänijänstgöring för tandläkare införs den 1 januari 1984.
Allmäntjänstgöringen förläggs till folktandvården och blir ett krav för
legitimation som tandläkare.
1 propositionen föresläs även att riksdagen fattar
principbeslut om att den landvård som staten bedriver i anslutning till odontologisk
utbildning och forskning skall föras över till landslingskommunalt, i
förekommande fall kommunalt huvudmannaskap. 1 anslutning därtill föreslås att
principbeslutet från 1970 om att avveckla de statliga tandsköterske- och
tandteknikerskolorna genomförs. Överföringen av huvudmannaskap förutsätter
förhandlingar mellan staten och berörda folktandvårdshuvudmän.
En ny specialistutbildning för tandläkare föreslås. Den
innebär dels tiänstgöring, dels systematisk kursundervisning.
Specialistutbildningen föreslås komma atl införas när huvudmannaskapet för
tandvärden i anslutning till odontologisk utbildning och forskning förs över lill
folktandvårds-huvudmännen.
1 Riksdagen 1978179:1 sand. Nr 41
Prop.
1978/79:41 2
Utdrag
PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1978-11-30
Närvarande: statsministern Ullslen, ordförande, och
statsråden Sven Romanus, Wikström, Friggebo, Wirtén, Huss, Rodhe, Wahlberg,
Hansson, Enlund, Lindahl, Winther, De Geer. Cars, Gabriel Romanus, Bondestam
Föredragande: statsråden Wikström och Lindahl
Proposition om tandläkarnas utbildning m. m.
Statsråden Wikström och Lindahl anmäler sina förslag om
tandläkarnas utbildning m. m.
Anförandena redovisas i underprolokollen för utbildnings-
resp. socialdepartementet.
Statsrådet Wikström hemställer atl regeringen i en
gemensam proposition föreslår riksdagen att antaga de förslag han och
statsrådet Lindahl har lagt fram.
Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden
och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som
föredragandena har lagt fram.
Regeringen beslutar att de anföranden och förslag som
redovisas i underprotokollen skall bifogas propositionen som bilagorna 1 och
2.
Prop.
1978/79:41 3
Bilaga 1
Utdrag
UTBILDNINGSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde 1978-11-30
Föredragande: statsrådet Wikström
Anmälan till proposition om tandläkarnas utbildning m. m.
I Inledning
Den yttre ramen för en reformering av den grundläggande
landläkarutbildningen ges i besluten om reformering av högskoleutbildningen (prop.
1975:9, UbU 1975: 17, rskr 1975: 179; prop. 1976/77:59, UbU 1976/77:20, rskr
1976/77: 246). Ett av syftena bakom reformen är att skapa gynnsamma
förutsättningar för att utveckla utbildningens innehåll. När förslag nu läggs fram
om en ändrad tandläkarutbildning är syftet detsamma. Nägon genomgripande
översyn av tandläkarutbildningen har inte vidtagits under en lång period. De
förändringar som nu föreslås har föregåtts av ett omfattande utredningsarbete.
Reformen är därför särskilt väl förberedd.
Enligt
nyssnämnda beslut om högskolereformen skall riksdagen i fråga om en allmän
utbildningslinje bl a ange dess längd. Jag kommer all förorda att regeringen
förelägger riksdagen förslag härvidlag.
Förslagen
om en ändrad tandläkarutbildning måste ses i samband med den utveckling som har
ägt rum inom tandvårdsområdet. En förskjutning mot förebyggande vård sker
samtidigt som de yttre förutsättningarna påverkas av den år 1974 utvidgade folklandvårdslagen
och av den allmänna tandvårdsförsäkringen.
Inom
tandvårdsområdet måste ett nära samband finnas mellan utbildningsplanering och
värdplanering. Planeringen av tandläkarutbildningen står för närvarande i
centrum. Frågor som rör utbildningen för annan tandvårdspersonal ses över och prövas
senare i annat sammanhang.
Den ökade
förebyggande vården och förskjutningen från tandsjukvård lill tandhälsovård får
efter hand betydelse både för dimensioneringen av landvårdsutbildningar och för
bl a tandläkarutbildningens innehåll. Det är väsentligt att landläkarnas
utbildning utformas pä sådant sätt alt de får möjligheter alt tillämpa och
förnya sina kunskaper och färdigheter i den efter hand förändrade tandvårdssituationen.
Ulbildningsmyndigheterna och huvudmännen för folktandvården har ett gemensamt
intresse av att
Prop.
1978/79:41 4
utbildningsorganisationen fungerar väl.
Utvecklingen inom tandvårdsontrådet påverkar förutsättningama
för odontologisk utbildning och forskning även pä andra sätl. Högskolan bedriver
tandvåld för att skapa ett kliniskt underlag för den odontologiska utbildnings-
och forskningsverksamheten. Samhällets cikade satsningar- pä tandvården genom
den nya tandvårdslagen och genom tandvårdsförsäkringen leder till
organisatoriska samordningsproblem samtidigt som utbildningens och
forskningens patientunderlag kan förväntas svikta bl a till följd av
konkurrenssituationen i förhållande till övrig tandvård. Denna omständighet i
förening med nödvändigheten att allmänheten får tandvård som är bättre planerad
leder till att den odontologiskt kliniska organisationen i sin helhet måste ses
över.
Utöver den grundläggande tandläkarutbildningen tarjag i
det följande främst upp frågor som rör huvudmannaskapet för tandvården i
anslutning till odontologisk utbildning och forskning och vissa därmed sanunanhäng-ande
ijänsteorganisatoriska frågor. För sammanhangets skull och som en bakgrund lill
mina förslag berör jag även frågor i vilka det ankommer på regeringen eller
myndighet alt besluta. Statsrådet Lindahl tar upp frågor rörande
allmäntjänstgöring för tandläkare och specialistutbildning för tandläkare. Jag
har samrått med henne liksom med statsrådet Rodhe.
Överläggningar har ägt rum med representanter för
Landstingsförbundet innan statsrådet Rodhe och jag har beslutat att lägga fram
våra överväganden och förslag för regeringen.
Genom beslut den 14 maj 1970 uppdrog Kungl. Maj:t åt
socialstyrelsen och dåvarande universitetskanslersämbetet (UKÄ) att utreda
tandläkarnas specialistutbildning och därmed sammanhängande frågor. Nämnda myndigheter
tillsatte 1971 en ledningsgrupp att genomföra utredningsuppdraget. Den I
december 1975 avlämnade ledningsgruppen belänkandet (Ds S 1975: 14) Tandläkarnas
utbildning. I betänkandet läggs fram förslag om en reformerad
tandläkarutbildning, uppdelad i grundutbildning, vidareutbildning och efterutbildning.
Den nuvarande utbildningen och utredningens närmare överväganden framgår av
betänkandet. Statsrådet Lindahl avser att föreslå att en sammanfattning av
betänkandet och en sammanställning av remissyttranden över detsamma fogas till
protokollet i detta ärende som bilagor (bilagorna 2.1 och 2.2).
Genom beslut den 5 maj 1977 uppdrog regeringen åt
universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) att genom ett förslag till
utbildningsplan ytterligare konkretisera del förslag beiräffande den
grundläggande tandläkarutbildningen som 1971 års specialistutredning lagt
fram. Med utgångspunkt i förslaget till utbildningsplan skulle ämbetet närmare
ange konsekvenserna av den avkortade tandläkarutbildningen för berörda anslag
under den nionde huvudtiteln. För att fullgöra regeringsuppdraget tillsatte UHÄ
en arbetsgrupp med representanter' för berörda högskoleenheter, socialstyrelsen.
Landstingsförbundet, Tjänstemännens centralorganisation. Central-
Prop. 1978/79:41 5
organisationen SACO/SR och Sveriges förenade studentkårer.
UHÄ överlämnade med skrivelse till regeringen den 1. oktober 1977 rapporten (UHÄ-rapport
1977: 12) Grundutbildning för tandläkare. En sammanfattning av rapporten bör
fogas till protokollet i detta ärende som bilaga (bilaga 1.1).
Med stöd av regeringens beslut den 20 december 1974 tillkallade
dåvarande chefen för utbildningsdepartementet den 13 januari 1975 sakkunniga
med uppdrag att utreda organisationen av den kliniska verksamhet som bedrivs i
anslutning till odontologisk utbildning och forskning. De sakkunniga antog
benämningen utredningen rörande viss klinisk odontologisk verksamhet (UKO).
Utredningen överliimnade i september 1977 betänkandet (DsU 1977: 18) Tandvård
med odontologisk utbildning och forskning till regeringen. Efter remiss har
yttranden avgivils av riksförsäkringsverket, socialstyrelsen,
riksrevisionsverket, statskontoret, skolöverstyrelsen, UHÄ efter hörande av
berörda organ vid universiteten i Lund, Göteborg och Umeå samt vid karolinska institutet,
samarbetsnämnden för lokal- och utrustningsprogramkommittéerna,
utrustningsnämnden för universitet och högskolor. Landstingsförbundet,
landslingen i Stockholms, Jönköpings och Västerbottens län. Svenska
kommunförbundet, kommunstyrelserna i Malmö och Göteborg, Tjänstemännens
centralorganisation. Centralorganisationen SACO/SR saml Sveriges
tandläkarförbund. En sammanfattning av betänkandet och av yttrandena bör fogas
till protokollet i detla ärende som bilagor (bilagorna 1.2 och 1.3).
2 Föredragandens överväganden
2.1 Grundläggande utbildning för landläkare
Det förslag till reformerad tandläkarutbildning somjag
lägger fram utgår ursprungligen från förslag från 1971 ärs specialistutredning.
I fräga om utbildningens innehåll innebär dess förslag en ökad samverkan mellan
grundvetenskapliga, prekliniska och kliniska ämnen, förbättrade möjligheter
för de studerande att tillgodose patienternas totala värdbehov, tidig introduktion
i klinisk metodik och kliniska problem samt ökad undervisning inom samhälls-
och beteendevetenskapliga ämnen. Utredningen föreslår vidare all
grundutbildningen vad gäller såväl den teoretiska undervisningen som den
grundläggande kliniska träningen inom olika ämnen samlas i större block efter
de stora huvudområdena i tandläkarutbildningen, dvs. grundvetenskap,
patologi/diagnostik, profylaktik och terapi. Enligt förslaget bör
högskoleenheterna ges stor frihet att själva utforma undervisningen inom de
olika blocken. Den grundläggande utbildningen föreslås bli avkortad från
nuvarande tio terminer (200 poäng) till nio terminer (180 poäng) i anslutning
till införande av en obligatorisk allmäntjänstgöring om ett år. Därefter
erhåller tandläkaren legitimation.
Prop.
1978/79: 41 6
Specialistutredningens förslag ati den grundläggande
utbildningen förkortas till nio terminer finner i allmänhet stöd i
remissopinionen. 1 flera yttranden betonas vikten av att den teoretiska
grundutbildningen kvalitativt inte försämras. Socialstyrelsen och dåvarande UKÄ
anser att en samordnad undervisning mellan olika ämnesområden bör kunna medföra
tidsvinster. Enligt flera remissinstanser är det vidare viktigt att resurserna
för handledning utökas varigenom nran ytterligare skulle kunna effektivera
utbildningen.
Den av UHÄ år 1977 tillsatta arbetsgruppen delar specialistutredningens
och remissinslansemas bedömningar på de flesta punkter. Arbetsgruppen har haft
i uppgift att konkretisera de förslag som specialisluiredningen lagt fram.
Beträffande de biologiskt-medicinska grundvetenskaperna anser arbetsgruppen
att en viss ökning av utbildningen i kemi och fysiologi bör kunna ske i
förhällande till specialistutredningens förslag. Arbetsgruppen betonar vikten
av att undervisningen på tandläkarlinjen i de medicinskt-biologiska
grundvetenskaperna ges en odontologisk inriktning och i tilllämpliga delar
samordnas med den kliniska utbildningen. De studerandes kliniska verksamhet bör
frän början inriktas mot förebyggande vård. En kurs i landhälsovård bör enligt
förslaget ges i slutet av utbildningen för att den studerande skall få en
sammanfattande bild av det förebyggande tandvårdsarbelet. Vidare anser
arbetsgruppen del angelägel atl den studerande sä tidigt som möjligt får
utföra en fullständig behandling av varje patient. Arbetsgruppen förutsätter
att verksamheten under året för- allmänijänstgöring kommer att medge
totalbehandling av patienten. Arbetsgruppen anför skäl för att ytterligare
stärka undervisningen i socialodontologi. När- en ny utbildningsplan utformas
anser gruppen att följande moment bör vaia med eller i förekommande fall
utökas: introduktionskurs, genetik, akutsjukvård, hygien, cellbiologi,
ergonomi, näringslära, geriatrik, inlär-ningsleknologi, patientkommunikation,
statistisk epidemiologi, utrust-ningsvård och praktikadministration. Slutligen
anser arbetsgruppen att perioder av valfria kurser bör införas.
.arbetsgruppen har beräknat effekterna av att studietiden
förkortas med en termin samtidigt som n-ian inför en obligatorisk
allmäntjänstgöring i folktandvården omfattande ett år. För att de uppsatta
utbildningsmålen skall nås trots en minskning av utbildningstiden föreslår
arbetsgruppen att undervisningsperiodens längd ändras frän 16 till 18 veckor
per termin. Arbetsgruppen har slutligen kostnadsberäknat sina förslag och
därvid utgått från en viss ökning av handledartälheten.
UHÄ har i oktober 1977 överlämnat arbetsgruppens förslag.
UHÄ anser att det är nödvändigt att öka handledartätheten i den odonlologiska
utbildningen om intentionerna i förslaget till den nya utbildningen skall kunna
förverkligas. Ämbetet förordar i första hand att en avkortad utbildning inte
skall leda till att lärarresurserna minskas i motsvarande mån. En kostnadsminskning
kan förutses på bl. a. materialsidan. De nya kurser som föreslås
Prop.
1978/79: 41 7
innebär vissa ökade kostnader. Mot bakgrund av att
tandläkarutbildningen inte har setts över på läng lid ser UHÄ det som naturligt
att det nu föreligger önskemål om en rad nya moment som har en naturlig plats i
en modern tandläkarutbildning. UHÄ anser vidare alt arbetsgruppens förslag om
inrättande av tjänster som studierektor för blockplanering av utbildningen vid
varje berörd högskoleenhet måste genomföras för att utbildningen skall bli mer
integrerad och bättre i pedagogiskt hänseende.
För egen del fär jag anföra följande.
Specialisluiredningen har som övergripande mäl för den
grundläggande utbildningen av tandläkare angett att den skall ge den blivande
landläkaren de kunskaper och färdigheter samt den kritiska skolning som fordras
för yrkesverksamhet och fortsatt utbildning. Jag har ingen erinran mot denna
målformulering, som nära ansluter till de mäl som enligt högskolelagen gäller
fur all högskoleutbildning. Innebörden härav är bl. a. att den grundläggande
tandläkarutbildningen måste utformas under ständig påverkan av utvecklingen
inom det arbetsfält den förbereder för och med hänsyn till de
utbildningsinsatser som kan följa efter grundutbildningen.
Frågan om
målet för utbildningen är nära förbunden med hur läng denna bör vara.
Föreliggande förslag innebär en förkortning av den grundläggande utbildningen
med en termin. Flertalet remissinstanser, bl.a. Landstingsförbundet, stöder
detta förslag. Landstingsförbundet hävdar att de nyexaminerade tandläkarnas
teoretiska kunskaper måste ligga på minst nuvarande nivå samt att deras
kliniska färdigheter bör vara är sådana att de kan utföra flertalet av de
åtgärder som en allmäntandläkare normalt utför.
En
omläggning av grundutbildningen bör enligt flera remissinstanser kunna medföra
rationaliseringar och tidsvinster. Vidare har UHÄ:s arbetsgrupp genom olika
exempel på förändringar visat hur utbildningen kan förkortas med en termin utan
att gällande utbildningsmål behöver eftersäl-las. Arbetsgruppen har också, på
grundval av enkäter till de lokala högskolemyndigheterna, föreslagit att man i
den nya utbildningen för in nya moment och i vissa fall utökar redan befintliga
moment. Genom sädana åtgärder liksom genom ett effektivare utnyttjande av
terminstiden skulle utbildningen kunna förbättras trots en avkortad studietid.
Enligt min
mening bör undervisningen nu kunna moderniseras och rationaliseras på ett
sådant sätl all del blir möjligt att inom ramen för en utbildning avkortad med
en termin skapa utrymme för de av UHÄ föreslagna förändringarna. Jag förordar
således att den grundläggande tandläkarutbildningen begränsas till nio
terminer eller 180 poäng. En sådan reformering av tandläkarnas grundutbildning
bör enligt min bedömning medföra atl standarden på tandläkarna blir minst lika
god som för närvarande vad gäller teoretiska kunskaper och kliniska
färdigheter. Utbildningen bör liksom nu avslutas med tandläkarexamen.
Legitimation som tandläkare bör dock erhållas först efter den allmäntjänstgöring
som statsrådet Lindahl avser att ta upp.
Prop. 1978/79:41 8
Det ankommer på UHÄ att fastställa utbildningsplan för
tandläkarlinjen. 1 den anges bl.a. riktiinjer för utformningen av utbildningens
innehall. Inom ramen för utbildningsplanen fastställs sedan vid
högskoleenheterna den närmare utformningen i lokala planer. Enligt min mening
utgör de konkretiseringar av specialistutredningens förslag som UHÄ:s
arbetsgrupp har redovisat en god grund för ett fortsatt utvecklingsarbete. 1
enlighet med högskoleiefoimens syften bör detta utvecklingsarbete i stor
utsträckning bedrivas lokalt. Enligt vad jag har inhämtat finns hos de lokala
utbildningsmyndigheterna en god handlingsberedskap inför det nu aktuella
arbetet. Den nya utbildningsphmen bör enligt min mening därför börja tillämpas
höstterminen 1979.
Jag har nyss berört de förslag sorn har lämnats ifråga om
en förbättrad klinisk handledning inom tandläkarutbildningen. Jag anser det
angelägel all förstärka handledningsresurserna pä det sätt UHÄ har föreslagit.
Jag anser alt kostnadema härför bör täckas genom att nuvarande resurser för
tandläkarnas grundutbildning i allt väsentligt behålls trots att utbildningen
kortas av med en termin. Omläggningen av grundutbildningen kommer vidare att
medföra övergångskostnader. Jag avser att återkomma lill kostnadsfrågorna i
samband med det sedvanliga budgetarbetet.
2.2 Huvudmunnaskapsfrågan
En stor del av utbildningen på tandläkarlinjen beslår av klinisk
verksamhet. De studerande utför därvid under lärares inseende tandvård på
patienter. Också lärarna utför landväid nämligen sådan soi-n de studerande
inte kan utföra.
Den kliniskt odontologiska verksamheten bedrivs, utom vid
karolinska institutets enhet vid Holländargatan i Stockholm, inom ramen för
statliga tandvårdscentraler som är förlagda i anslutning till
undervisningssjukhusen i Huddinge, Malmö, Göteborg och Umeå. Vid dessa enheter
förekommer allmäntandvärd för barn och vuxna, speeialisttandvärd samt sjukhustandvård.
Centralerna skall vara sammanhållna utbildnings- och värdenheter, där
utbildningsmomenten integreras i tandvärden med patienternas vårdbehov i
centrum för verksamheten. Lärarna är tillika tandläkare. Den statliga landvården
vid dessa enheter är genom avtal mellan staten och berörda
folktandvårdshuvudmän samordnad med dessas tandvård.
Den nuvarande organisationen med statliga
tandvårdscentraler bygger på odontologiska förhandlingssakkunnigas betänkande (SOU
1961:36) Tandsjukvärden vid de odontologi:;ka läroanstalterna. De sakkunnigas
förslag innebar att den kliniska tandläkarutbildningen skulle organiseras efter
i stort sett liknande principer som gäller för den kliniska läkarutbildningen.
För den tandvårdande verksamheten räknade de sakkunniga med kommunalt
huvudmannaskap. 1 prop. 1962: 104 angående ökad utbildning av läkare,
tandläkare m. m. anslöt sig dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet
till förslaget om principer för organisationen. Främst med
Prop. 1978/79:41 9
hänsyn till vad som hade framkommit vjd remissbehandlingen
föreslogs den befintliga organisationsformen med staten som huvudman behållas
tills vidare. Riksdagen beslutade i enlighet med detta (SU 144, rskr 322).
Sedan
beslutet om de statliga tandvftrdscentralerna fattades har väsentliga
förändringar skett inom tandvärdsområdet. Bl.a. regleras folktand-värden fr. o.m.
den 1 juli 1974 i en särskild lag, folklandvårdslagen (1973:457). Lagen ålägger
landstingskommun och kommun utanför landstingskommun ett tandvårdsansvar för
alla barn och ungdomar upp till och med 19 års ålder samt ansvar för
specialisttandvården. Huvudmännen skall i övrigt tillhandahålla tandvård för
vuxna i lämplig omfattning. Samtidigt med folktandvårdslagen infördes den
allmänna tandvårdsförsäkringen.
Genom
utvecklingen har således förutsättningarna för att bedriva tand-vårdsverksamhet
i anslutning till odontologisk utbildning och forskning i nuvarande organisatoriska
former ändrats.
Mot denna
bakgrund tillkallades utredningen (U 1975:01) rörande viss klinisk odontologisk
verksamhet. Utredningen fick lill uppgift att undersöka olika organisatoriska
modeller under dels statligt, dels kommunalt huvudmannaskap och på grundval
härav föreslå den organisatoriska lösning som skapar de bästa förutsättningarna
för såväl klinisk utbildning och forskning som tandvårdande verksamhet.
Utredningen överlämnade i september 1977 betänkandet (Ds U 1977: 18) Tandvård
med. odontologisk utbildning och forskning. Utredningens förslag har remissbehandlats.
För sammanhangets skull och som en bakgrund till mina
förslag redovisar jag i del följande utredningens förslag relativt utförligt.
I betänkandet
redovisar utredningen med utgångspunkt i de olika krav som ställs på
organisationen en principmodell för hur den kliniska verksamheten bör
organiseras. Utredningen visar därefier hur modellen kan tillämpas under dels
statligt, dels landstingskommunalt/kommunall huvudmannaskap för den kliniska
verksamheten.
Utredningen
har visat atl den nuvarande organisationen i vissa avseenden inte fungerar
tillfredsställande. Ett grundläggande problem är att underlaget för den
kliniska verksamheten i form av tillgång på patienter lämpliga för
utbildningens behov i viss utsträckning blir otillräckligt. Detla beror på att landvårdscentralerna
inte har tillräckliga möjligheter att la emot och behandla patienter. Vidare är
tandvårdscentralernas kapacitet i många delar svår alt effektivt utnyttja inom
ramen för den totala tandvården på resp. ort. Vårdplaneringen försvåras bl. a.
av att centralerna för att tillgodose utbildningens behov har delats upp i
avdelningar eller andra enheter med hänsyn till utbildningens olika ämnen och
dessas olika omfattning i utbildningen. Detta leder till nackdelar också för
patienterna genom atl de får långa väntetider och genom att de måste söka vård
även på annat håll för att få sill vårdbehov tillgodosett. 1 fräga om vuxna som
själva söker tandvård konkurrerar de odonlologiska en/ieterna med folktandvård
och
Prop. 1978/79:41 10
privaltandläkare. Utredningen söker bedöma utvecklingen pä
fem till tio års sikt och räknar med att tandväidssituationen under denna
period kan bli avsevärt förändrad. 1 detta perspektiv, menar utredningen, är
den nuvarande organisationen alltför litet samordnad med den övriga
tand-värdsorganisationen och för mycket organiserad efter inbildningens och
forskningens intema förhällanden rned för liten allmän värdinriktning och väidanknytning.
Utredningens grundläggande ståndpunkt är att det är
nödvändigt att i framtiden nä en organisation för den kliniska verksamheten som
i sin helhet är mer patienlanpassad och därmed mer vårdinriktad än den nuvarande.
Utredningen anser att en sådan organisation utgör den bästa grunden för
rekrytering av patienter till utbildning och forskning.
Utredningens åsikt att den kliniska verksamheten i första
hand skall organiseras utifrån patient- och tandvårdsaspekter accepteras av
flera remissinstanser, bland dem socialstyrelsen. Berörda fakultets- och linjenämnder
hävdar att vården inte får vara styrande för den organisation vars huvuduppgift
är utbildning och forskning.
För egen del vill jag först erinra om att principen att
den kliniska verksamheten skall organiseras med patienten i centrum låg till
grund lör det nyss nämnda riksdagsbeslutet år 1962 om inrättande av de
nuvarande landvårdscentralerna. Utvecklingen har enligt min mening visat, att
denna ståndpunkt var riktig. Det gäller nu att ytterligare befästa denna princip
och att i anslutning lill den konkret arbeta fram en organisation av den
kliniska verksamheten som i sin helhet är mer patienlanpassad och därmed mer vårdinriktad
än den nuvarande. Jag anser således att utredningens principiella utgångspunkt
är den riktiga. Jag vill i sammanhanget erinra om, i likhet med vad
socialstyrelsen gör i sitt remissyttrande, att motsvarande principiella
resonemang helt har godtagits i fräga om medicinskt klinisk utbildning och
forskning.
Jag gär nu över till frågan om hur den kliniska
organisationen i princip
bör konstrueras. ,
Utredningen preciserar för sin del vissa krav som måste
ställas pä organisationen. Den måsle kunna ge ett patientunderlag som är
tillräckligt stort och varierat för grundutbildnirtgens,
specialistutbildningens, forskarutbildningens och forskningens behov. Den
måste kunna anpassas till framtida förändringar av vårdbehov och uppläggning av
utbildning och forskning. Patienlrekrytering och patienladministralion måste
samordnas för alla berörda verksamhetsgrenar. Del måste vidare vara möjligt alt
planera, styra och följa de skilda verksamhetsgienarna.
Från patientsynpunkt är det enligt utredningen angeläget
att organisationen medger att den som söker vård skall få sådan, även om vårdbehovet
inte är intressant från utbildnings- eller forskningssynpunkt. Patienten skall
inte behöva söka vård pä olika ställen och bör normalt få fullständig behandling
vid en tandvårdsenhel och skall ha en ansvarig tandläkare.
Prop. 1978/79: 41 11
Med ulgångspirnkt i dessa krav har utredningen konstrrrerat
en princip-modell för organisationen. Inom ramen för den totala tandvärdsoiganisa-lionen
inom resp. folkiandväidshuvudmans ansvarsområde finns ett antal landvärdsenheter,
som organiseras och dimensioneras så att flaskhalsar i patientflödet undviks.
Utbildningsvärden kopplas till en eller flera av dessa enheter. Även de enheter
som har utbildningsvärd organiseras internt i första hand med utgångspunkt i de
krav som tandvårdsfunktionen ställer. För samtliga berörda vårdenheter skapas
en gemensam organisation för diagnostik och patientadministration. Vidare finns
en sammanhållen ledning för planeringen av tandvärdsenheternas ver ksamhet och
för organisationen för diagnostik och patientadministration. Den kliniska
verksamheten inom en tandvårdsenhel leds av en chef eller ett organ med
motsvarande uppgifter.
Berörda högskoleenheter m.fl. remissinstanser förordar i
första hand lösningar som innebär att staten förblir huvudman för tandvård i
direkt anslutning till utbildning och forskning. Tandvård i övrigt som utförs
på patienter som behandlats i samband med utbildningen och forskningen hänförs
till s. k. stödkliniker som är landstingskommunala/kommunala. Huvudmannaskapet
för tandvården blir delat.
SACO/SR hänvisar till Sveriges landläkarTörbunds yttrande
i vilket förordas att alternativet med statliga utbildningskliniker samt stödklinik
(folktandvårdsklinik) får utgöra utgångspunkt i nya utredningsdirektiv. Det
innebär att staten förblir huvudman för den värd som meddelas i anslutning till
grundutbildning och forskning. De patienter som behövs för undervisningen
hänvisas till de statliga ittbildningsenheterna vad avser allmäntandvård.
Patienter som inte behövs för undervisningen hänvisas sålunda till stödkliniker
eller till specialistvården. Slödklinikerna och specialistvården skulle dä ställas
under landstingskommunal/kommunal huvudman. En sådan lösning skulle enligt
Sveriges tandläkarförbund och SACO/SR innebära en väsentligt förbättrad
organisation baserad på i huvudsak dagens situation med statligt huvudmannaskap
för allmäntandvärden. Ett fördjupat samarbete mellan staten och folktandvårdens
huvudmän är nödvändigt för att den utökade vården och den förbättrade
patientgenomströmningen skall uppnås.
Jag har tidigare tagit ställning för principen att den
kliniska verksamheten skall bedrivas inom ramen för en organisation som i
första hand organiseras utifrån patient- och tandvårdsaspekter. Jag ansluter
mig också till ståndpunkten att det för en sådan organisation fordras en
enhetlig planering och ledning. Detta fordrar i sin tur ett enhetiigt
huvudmannaskap.
Jag kan inte ansluta mig till den typ av lösning med delat
huvudmannaskap som förespråkas av bl.a. SACO/SR. Jag vill erinra om att just
specialisttandvård är en form av tandvård som är särskilt lämplig för de
kliniker som har utbildning och forskning efiersom där finns mycket kvalificerade
tandläkare.
Prop.
1978/79: 41 12
Hur den kliniska organisationen närmare utformas bör
enligt min mening beslutas i huvudsak lokalt och dä med hänsyn till de
förutsättningar som kan gälla på var och en av orterna. Härvid bör utredningens
överväganden och exemplifieringar kunna utgöra en god grund.
Jag gär nu över till frägan om hur huvudmannaskapet för
den kliniska verksamheten bör lösas. Somjag har nämnt har utredningen prövat
dels ett statligt, dels ett kommunalt huvudmannaskap.
Altemativet
med statligt huvudmannaskap innebär enligt utredningen att staten måste ta på
sig en mer omfattande tandvård än f. n. Även patienter som inte är av intresse
för utbildning och forskning måste tas om hand och ges erforderlig vård av
staten. Därigenom kommer efter hand allt större statliga
"tandvårdsenklaver" att uppstå och staten fär ett allt större ansvar
för tandvård. Avgränsningsfiägorna gentemot övrig tandvård inom huvudmannaområdet
blir svåra. Vid dimensioneringsförändringar kommer personalproblem atl uppstå
eftersom verksamhei mäste skiftas mellan lands-tingskommunala/kommunala och
statliga kliniker. Personalen måste i sädana situationerökas resp. minskas.
En fördel med alternativet är enligt utredningen att
utbildning och forskning santt vård kan samplaneras inom ett enhetligt ansvar.
Inom organisationen är utbildningshuvudman och vårdhuvudman densamma. De styrproblem
inom organisationen som har all göra med ekonomiska ansvarsförhållanden kan
därför i någon mån minskas.
Enligt utredningens alternativ med
landstingskommunall/kommunalt huvudmannaskap svarar folktandväidshuvudmannen
för all tandvårdande verksamhet. Därigenom kan enligt utredningen det enhetliga
systemet för tandvården genomföras utan att sädana avgränsnings- och dimensioneringsproblem
mellan statlig och landstingskommunal/kommunal tandvård uppstår som vid
statligt huvudmannaskap.
Utbildning och forskning sker vid de
landstingskommunala/kommunala klinikerna mot att folktandvärdshuvudmannen
uppbär ersättning frän staten för de merkostnader detta medför. Förhällandet
mellan staten och folktandvärdshuvudmannen regleras genom avtal.
Alternativet med landstingskommunalt/kommunalt
huvudmannaskap är enligt utredningen förenat med särskilda problem i fråga om
styrfunktionerna. En gräns måste dras mellan statlig utbildning och
landstingskommunal/kommunal vård. Hur styrfrågorna löses får en direkt
betydelse för statens ersättning till folktandvärdshuvudmannen.
Utredningen finner att de svårigheter som är förknippade
med statligt huvudmannaskap är sä betydande, främst i fräga om den statliga
organisationens ingrepp i folktandvärdsorganisationen, att utredningen inte
vill förorda en sådan lösning.
Alternativet med landstingskommunalt/kommunalt
huvudmannaskap innebär enligt utredningen den bästa lösningen. Det förutsätter atl
berörda parter förhandlingsvägen kommer fram till en sådan lösning i fräga om
de
Prop.
1978/79:41 13
ekonomrska mellanhavandena som tilllVedsställer huviidmiinnens
berättigade krav på ersättning för de kostnader som huvudmannaälag;mdet medför
och statens lika berättigade krav att inte betala ut ersättningar, vilkas
storlek blir beroende av huvudmannens sätl all organisera och leda verksamheten
i fråga.
Socialstyrelsen och UHÄ tillstyrker landstingskommimalt/kommimalt
huvudmannaskap som den på sikt bästa lösningen. Även Landstingsförbundet och
Stockholms läns landstingskommun är av denna irppfattning, under förutsättning
att landstingskomn-runerna fär ersättning för kostnadsökningen.
Föregen
del villjag först erinra on-r mitt nyss redovisade ställningslagan de att utbildning
och forskning skall bedrivas inom en organisation son-r ä klart vårdinriktad.
Jag har vidare anslutit mig till den principiella lösnini. som innebär ett
enhetligt huvudmannaskap förden tandvårdande verksamheten. När det sedan
gäller valet mellan eti enhetligt statligt och ett enhetligt landslingskommunall/kommunali
huvudmannaskap har ulredningen påvisat de nackdelar- som, inom en sådan
organisation, är förknippade med ett statligt huvudmannaskap för tandvården.
Jag tänker då främst pä de krav som mäste uppfyllas för atl utbildningen och
forskningen skall tillförsäkras en tillräcklig tillströmning av patienter. Det
vore enligt min bestämda mening en inte godtagbar lösning all staten tvingades
öka sitt ansvar för denna del av den offentliga värden. Tvärtom är strävan och
bör vara att så långt som möjligt samla allt vårdansvar hos de landstingskommunala/kommunala
huvudmännen. Jag vill pä denna punkt också hänvisa lill att ett landstingskon-rmunalt/kommunalt
huvudmannaskap gäller för merparten av undervisningssjukhusen. 1 fråga om de
två undervisningssjukhus som har staten som huvudman pågår arbete med att föra
över huvudmannaskapet till resp. landstingskommun. Dessa överväganden leder
till all jag förordar ett samlat landstingskommunall/kommunall huvudmannaskap
för tandvården.
Innan jag
sammanfattar min ståndpunkt villjag redovisa min förståelse för den oro som de
lokala högskolen-ryndigheterna och berörda personalorganisationer gett uttryck
för. Det finns enligt dessa remissinstanser en risk för intressekonflikt,
grundad på högskoleenheternas ansvar för utbildning och forskning och folklandvärdshuvudmännens
krav pä en utifrån deras utgångspunkter effektivt bedriven tandvård. Jag vill
inte utesluta att sädana motsättningar mellan de tvä huvudintressenterna kan
uppstå. Del finns å andra sidan enligt min bedömning goda möjligheter att
förebygga uppkomsten av eventuella konflikter. Principerna för och den närmare
organisatoriska och ekonomiska regleringen av verksamheten mäsle bli föremål
för förhandlingar mellan staten och resp. folktandvärdshuvudman. En av utgångspunkterna
för förhandlingarna bör vara att parterna skall finna lösningar som främjar ett
gott samarbete. En väg somjag anser bör prövas härvidlag är att parterna
avtalar om att det skall finnas samrädsor-
Prop.
1978/79:41 14
gan, som har att biträda vid den löpande ledningen av
verksamheten. De överenskommelser som blir resultatet av förhandlingarna bör
också så långt möjligt bygga pä lokalt betingade förutsättningar. Detla kan
ytterligare bidra till alt förankra planering och drift av tandvård,
utbildning och forskning hos dem som bär det direkta ansvaret för de olika
verksamhetsgrenarna.
Vad jag nu har anfört leder- mig sammanfattningsvis till
följande slutsal-ser. Del föreligger nu underlag för att fatta ett
principbeslut i fräga om huvudmannaskapet. Jag anser- del irrte, till skillnad
från nägra av remissinstanserna, försvarbart atl skjuta pä ett
ställningstagande. När det sedan gäller valet mellan statligt och
landstingskommunalt/kommunall huvudmannaskap överväger enligt min mening
fördelarna n-ied ett landstingskommunalt/kommunalt sådant. Med hänvisning till
vad jag har anfört förordarjag därför att regeringen föreslår riksdagen att
fatta principbeslut om landstingskommunall/kommunalt huvudmannaskap för den
aktuella verksamheten. Det bör- uppdras ät statens förhandlingsnämnd att. under
förutsäitning av att godtagbara ekonomiska villkor kan uppnäs, träffa
erforderliga överenskommelser med berörda landstingskommuner och kommuner. Jag
återkommer härtill när jag redogör för hur förslagen bör genomföras.
Karolinska institutels enhet vid Holländargatan i
Stockholm är inte organiserad som tandvårdscentral utan har en äldre
organisation. Somjag tar upp i det följande anserjag att tandvården vid denna
enhet bör kvarstå under statligt huvudmannaskap.
2.3 Tjänsieurganisiilion m. m.
UKO har lagt fram ett förslag till tjänsteorganisation,
som grundas dels pä utredningens egna ställningstaganden i fräga om
klinikorganisation m. m., dels på specialistutredningens förslag.
UKO föreslår alt nuvarande statliga tjänster som överlandläkare
och biträdande övertandläkare - vilka normall är förenade med tjänst som
professor, biträdande professor eller lärare - överförs lill kommunalt
huvudmannaskap. Detsamma föreslås för tandsköterske- och tandtek-nikertjänster.
Vidare föreslär UKO alt de nuvarande assistenttandläkar-tjänsterna ersätts med
två nya kommunala eller landslingskommunala tjänstetyper. Den ena typen utgörs
av en särskild tandläkarljänst för specialistutbildning. Den andra typen
benämner utredningen avdelningstandläkare.
Tjänster som avdelningstandläkare avser tandvård och klinisk
handledning. De inrättas av folkiandväidshuvudniannen efter samråd med högskoleenheten.
Varje enskild tjänst avser både tandvård och handledning av studerande.
Tjänsteinnehavaren blir en landstingskommunal/kommunal tandläkare med
handledningsskyldighet av viss angiven omfattning. Staten köper enligt
förslaget klinisk handledning av folktandvärdshuvudmannen.
Prop. 1978/79:41 15
För tjänsten fordras väldokumenterad klinisk tjänstgöring.
I vissa fall kan specialistkompetens behövas. Del börenligt UKO i de enskilda
fall där det äi- motiverat kunna skapas möjligheter för innehavaren av en sådan
tjänst alt della i vetenskaplig verksamhet. Detla kan ske inom ramen för ifrågavarande
tjänst genom ett samarbete mellan högskoleenheten och folktandvärdshuvudmannen.
Tjänsteinnehavaren kan fä delta i vetenskaplig verksamhet under viss tid mot
all de kliniska resursema förstärks i motsvarande omfattning. Resurser för
delta ändamål finns bl.a. genom att en del av de nuvarande resurserna för assistenltandläkartjänster
beräknas under anslaget till de odonlologiska fakirlteterna och föreslås komma
att behållas under detta anslag.
Jag har tidigare redovisat mitt siällningstagande i
huvudmannaskapsfrågan. Därav följer också att jag biträder- förslaget att
landläkartjänsterna och övriga tjänster lör tandvården i den nya kliniska
organisationen skall vara landstingskommirnala eller kommunala.
Frågan om tjänster för specialistutbildning tas upp av
statsrådet Lindahl.
I fråga om den föreslagna tjänsten för tandvård och
klinisk handledning som UKO benämner avdelningstandläkare är remissopinionen
delad. För egen del villjag anföra följande. Skillnaden mellan denna tjänst och
den nuvarande assistenttandläkartjänsten är främst att den nya tjänsten avses
bli mer kvalificerad och kunna användas för tandvård inom ett bredare omlade än
inom enskilda kliniska ämnen. Därigenom får tandläkaren större möjligheter alt
ansvara för en patients hela tandvårdsbehov. Med den nya tjänstetypen blir det
enligt min bedömning lättare att rekrytera och behälla erfarna tandläkare vid
de enheter där utbildning och forskning bedrivs.
Utbildningens
uppläggning och behovet av handledning bestäms i stor utsträckning genom de
centralt fastställda utbildningsplanerna och de i anslutning till dem lokalt
upprättade planerna. Jag vill stryka under att behovet av tjänster- liksom frägan
om arbetsuppgifternas fördelning på tjänsteinnehavare mäste bedömas utifrån
såväl handledningsbehovet som tandvårdsbehovet och tandvärdsplaneringen. Del är
också enligt min mening väsentligt att del genom sådana anordningar som UKO
har pekat pä kommer att finnas möjligheter alt låta enskilda tjänsteinnehavare
alltefter behörighet och kompelens delta i andra verksamheter än de rent
kliniska. Därigenom bör man enligt min bedömning kunna åstadkomma lösningar som
blir fruktbära.nde för säväl landvård som utbildning och forskning. Jag vill
ånyo peka pä att organisationen är samordnad sä att säväl utbildning och
forskning som tandvård kan bedrivas. Det förhållandet att tandläkartjänsterna
i sin helhet blir kliniskt inriktade innebär ingen begränsning av de Ijänsteorganisatoriska
möjligheterna alt låta enskilda tjänsteinnehavare i sin verksamhet förena
tandvård med forskning eller forskarutbildning.
Med hänvisning lill vad jag nu har anfört biträder jag
förslaget om nya tandläkarljänster, med arbetsnamnet avdelningstandläkare, för
tandvård
Prop.
1978/79:41 16
och klinisk handledning. Tjänstern;) bör bli föremål för
förhandlingar mellan staten och folktandvårdshuvudmännen. Självfallet är även
förhandlingar med personalorganisationerna nödvändiga.
Jag utgår frän alt det blir möjligt atl i samband med atl tandvärdstjänsler
överförs till landstingskommunalt/kommunalt huvudmannaskap vid behov finna
lämpliga lösningar för den statliga personalen såvitt avser anställningstrygghet
och anställningsvillkor.
Lärartjänslutredningen (U 1977:04) väntas avlämna sitt
betänkande under första halvåret 1979. 1 den män denna utrednings förslag
leder till beslut som blir- av betydelse för den här- aktuella
tjänsteorganisationen bör det kunna beaktas under förhandlingsarbetet.
2.4 Dimensioneringsjrågor iii. m.
En kraftig utbyggnad av landvärdsresurserna är en
förutsättning för atl samhället skall kunna uppnå de mål som ställdes upp i
samband med att tandvårdsförsäkringen infördes. Inom socialstyrelsen utreds
sedan år 1975 pä regeringens uppdrag den långsiktiga efieifrågan pä
tandvårdspersonal. Arbetet beräknas vara avslutat till sommaren 1979. De
prognoser som utredningen har tagit fram visar art med nuvarande
utbildningskapacitet antalet tandläkare, sorn år 1977 uppgick till 9250, kommer
atl ha stigit till 14000 år 1990 och lill 17500 år 2000. Dessa prognoser ger
mig anledning alt beröra frågan om dimensioneringen av tandläkarutbildningen. Attjag
begränsar mig till landläkarutbildningen beror på att det är denna som framför
andra är styrande för det totala tandvårdsulbudet. Den är dessutom den längsta
och dyrbaraste av utbildningarna pä tandvärdsområdet.
Långvariga satsningar pä organiserad barn- och
ungdomstandvård och på olika typer av förebyggande värd kommer att successivt
minska behovet av reparaliv tandvård. Erfarenheterna visar att främst
tandhygienisterna kan utföra ett utomordentligt effektivt arbete i den
förebyggande tandvården. En mångdubblad kår av tandhygienister kan pä längre
sikt väntas komma alt minska tandläkarnas traditionella patientunderlag. Behovet
av tandläkare måste därför bedömas bl.a. mot bakgrund av tillgång på övriga
personalkategorier. Utveeklmgen kommer inte att påverka behovet av tandvård de
allra närmaste åren. På kort sikt är tvärtom fortsatt utbyggnad av tand värden
en viktig uppgift. Att jag likväl har berört det långsikliga perspektivet
hänger samman med att, de beslut som fattas i dag får effekt först under senare
hälften av 1980-lalet.
År 1970 beslöt statsmakterna atl inrätta enheten i
Huddinge med 120 antagningsplatser per år för tandläkarutbildning. Samtidigt
beslöts att enheten vid Holländargatan i Stockholm med sina 100
antagningsplatser per år skulle finnas kvar under en övergångstid. Denna avsägs
omfatta minst fem antagningsärgängar från hösten 1972, dvs. l.o. m. antagningen
våren 1977. Dimensioneringsfrägan borde enligt riksdagens beslut prövas mol
bakgrund av bl.a. del framtida behovet av tandläkare och de tekniska
Prop. 1978/79:41 17
möjligheterna att på längre sikt bedriva
tandläkarutbildning i de aktuella lokalerna (prop. 1970: 122, SU 135. rskr
309). UHÄ har i sina förslag till anslagsframställning för budgetåret 1979/80
föreslagit att tandläkarutbildningen vid Holländargatan avvecklas stegvis med
en sisla antagning väien 1979. Härigenom uppnår också ämbetet en besparing i
överensstämmelse med det s.k. besparingsalternaliv som varit påbjudet i
myndigheternas petilaarbele.
Mot bakgrund av bl.a. den radande lokalsituationen vid Holländargatan
och de krav som den nya tandläkarutbildningen kommer att ställa anser jag, all
utbildningen där bör avvecklas i den takt förutsättningarna medger. Med hänsyn
till bl. a. atl socialstyrelsen ännu inte har redovisat resultaten av sin
utredning om den långsikliga efterfrågan på tandvårdspersonal är jag dock inte
nu beredd att ta ställning till UHÄ:s förslag utan avser alt äterkomma till frägan
i 1980 ärs budgetproposition.
De överväganden som jag nu har redovisat leder mig tiil
slutsatsen att tandvärden vid karolinska institutets enhet vid Holländargatan i
Stockholm inte bör föras över till landslingskommunalt huvudmannaskap.
Innevarande budgetår har utbildningen av tandhygienister
ökat kraftigt. En fortsalt ökning är enligt min mening nödvändig. Jag räknar
med att ett nytt steg i utbyggnaden kan tas den 1 juli 1979 och avser att
återkomma lill denna fråga i 1979 års budgetproposition.
Jag vill slutligen erinra om all den av regeringen tillsatta
kommittén för översyn av tandvårdsförsäkringen bl.a. har i uppdrag all bedöma
tandvårdsresurserna ur regionala aspekter. Ett delbetänkande vänlas i början
av år 1979.
2.5 De statliga tandtekniker- och tandsköterskeskolorna m.
m.
Vid de nuvarande statliga tandvårdscenlralerna i Malmö,
Göteborg och Umeå finns statliga tandtekniker- och landsköterskeskolor.
Skolornas verksamhet bedrivs i anslutning lill den statliga tandvården. 1
Stockholm finns motsvarande statliga skolor vid enheten vid Holländargatan.
Enligt vad dåvarande chefen för utbildningsdepartementet anförde i prop. 1970:
122 angående utbyggnad av organisationen för lakar- och tandäkarut-bildning i
Stockholm m. m. skulle de statliga tandtekniker- och tandsköterskeskolorna
avvecklas. Samtidigt borde motsvarande landstingskommunala/kommunala
utbildning komma lill stånd. För delta kunde förhandlingar mellan staten och
berörda landslingskommunala/kommunala huvudmän bli aktuella. Riksdagen
beslutade i enlighet härmed (SU 135, rskr 309).
De statliga tandtekniker- och tandsköterskeskolorna har-
dock inte avvecklats ännu. Detta beror bl. a. på att elevernas arbete har stor
betydelse förden statliga tandvården och på all tandsköterskeutbildningen har
setts över i olika omgångar.
Det är enligt min mening naturligt atl i samband med ett
ändrat huvudmannaskap för tandvården i anslutning lill odontologisk utbildning
och 2 Riksdagen 1978179:1 saml. Nr 41
Prop. 1978/79:41 18
forskning genomföra 1970 ärs beslirt om avveckling av
ifrågavarande statliga skolor. Det förhandlingsuppdrag till statens
förhandlingsnämnd, som jag tidigare har berört, bör därför även innefatta frägan
om hur de statliga tandtekniker- och tandsköterskeulbildningarna skall föras
över lill berörda landstingskommuner och kommuner.
Jag vill i delta sammanhang också nämna frågan om behovet
av en förbättrad tandsköterskeutbildning. Som jag nyss har berört har denna fräga
varit föremål för överväganden och utredningar under en längre tid. Tandsköterskeutbildningen
måsle enligt min mening betraktas som en omodern utbildning. Riksdagen har
också uttalat all en förändring av utbildningen är angelägen (jfr prop.
1977/78: 100 bil. 12, UbU 1977/78: 20, rskr 1977/78:224). 1 skrivelse den 29
juni 1978 har skolöverstyrelsen lagt fram ett förslag om förbättrad landskölerskeutbildning
som är anpassad lill riksdagens önskemål. Denna fråga bereds f. n. inom
regeringskansliet med sikte på att förslag skall läggas franr i 1979 års
budgetproposition.
2.6 Genomförande
Jag räknar med all den nya grundutbildningen av tandläkare-skall
kunna påbörjas höstterminen 1979. De kostnadsmässiga konsekvenserna härför
avser jag att återkomma till i budgetpropostionen 1979. Allmänijänstgöring för
tandläkare blir aktuell först vårterminen 1984.
Vid riksdagens bifall lill här framlagda förslag avser jag
att efter samråd med statsrådet Lindahl föreslå regeringen att uppdra åt
statens förhandlingsnämnd atl - under förutsättning av atl godtagbara
ekonomiska villkor kan uppnås - träffa erforderliga överenskommelser med
berörda kommuner och landstingskommuner. Förhandlingsuppdraget bör avse den
nya klinikorganisationen med landslingskommunall/kommunali huvudmannaskap och
avvecklingen av de statliga tandtekniker- och tandsköterskeskolorna samt vissa
frågor rörande den allmäntjänstgöring och den specialistutbildning som tas upp
av slatsiädet Lindahl.
När en ny klinisk organisation under
landstingskommunalt/kommunall huvudmannaskap - inbegripet den nya
tjänsteorganisationen - och den nya specialistutbildningen kan införas beror på
utgången av förhandlingsarbetet. Jag avser atl återkomma till regeringen med
de förslag som kan behöva föreläggas riksdagen med aitledning av
förhandlingsresultatet.
3 Hemställan
Med hänvisning lill vad jag har anfört hemställer jag att
regeringen föreslår riksdagen att
1.
besluta all
tandläkarlinjen fr. o.m. den 1 juli 1979 skall omfatta 180 poäng,
2.
godkänna vad
jag har förordat om överförande av viss tandvård till
landstingskommunall/kommunalt huvudmannaskap
Prop 1978/79:41 19
Bilagii
1.1
Sammanfattning av UHÄ-rapport 1977:12 Grundutbildning för
tandläkare
Utbildningens omfattning och innehåll
Den nuvarande utbildningen vid de odontologiska
fakulteterna omfattar tio terminer. Enligt utbildningsplanen skall den
studerande inhämta kunskaper och färdigheter i följande ämnen: allmän kirurgi,
anatomi, cariologi, endodonti, ergonomi, farmakologi, fysiologi, histologi,
kemi, medicinsk mikrobiologi, odontologisk röntgendiagnoslik. odontologisk
teknologi, oral diagnoslik, oral histologi, oral kirurgi, oral mikrobiologi, oral
patologi, ortodonti, oto-rhino-laryngologi, parodontologi, patologi, pediatrik,
pedo-donti, propedeutisk betlfysiologi, proletik, psykologi/psykiatri, räitsodon-tologi,
socialodonlologi och landanatomi. Utvecklingen av undervisningsutbudet vid de
olika fakulteterna har medfört att vissa skillnader uppstått. Arbetsgruppen
redovisar den genomsnittliga undervisningsvolymen i landet för de i
utbildningen ingående ämnena.
Arbetsgruppens
förslag grundar sig dels på de tankegångar som liggerbakom högskolelagen, dels
på nu gällande utbildningsplan för tandläkarlinjen, dels pä den nuvarande kursgivningen
vid fakulteterna och specialistutredningens förslag med yttranden över dessa
samt dels på synpunkter som arbetsgruppen inhämtat.
Den vidgade behörigheten i den nya högskolan innebär att
nya grupper studerande söker sig till landläkarlinjen. En förändrad rekrytering
som de nya behörighetsbestämmelserna möjliggör kan få vissa konsekvenser för
uppläggningen av i. ex. den inledande studieperioden. Arbetsgruppen föreslår
mot denna bakgrund all en kunskapsaklualiserande kurs hålls vid början av
studietiden.
Enligt
utbildningsplanen för tandläkarlinjen skall utbildningen bl. a. syfta till atl
de studerande förvärvar kunskaper, färdigheter och förmåga lill kritisk analys
och värdering liksom till skapande och förnyelse. Den syftar också till att ge
yrkesförberedelse och personlig utveckling saml förmåga till förnyelse av den
egna kunskapen och färdigheten i yrkesverksamheten. Arbetsgruppen anför skäl atl
något bryta den härda styrningen och yrkesinriktningen av studierna och
föreslår atl perioder för valfria kurser eller studier införs.
Arbetsgruppen
delar på de flesta punkter specialistutredningens och remissinstansernas
bedömningar. Man instämmer i utredningens påpekande atl del finns brister i
dagens tandläkarutbildning såsom exempelvis att den nuvarande utbildningen inte
ger de studerande en tillfredsställande biologisk grundsyn pä odonlologiska
problem och på sin framtida roll inom tandvården. Beiräffande de biologiskt
medicinska grundvetenskaperna anser arbetsgruppen alt en viss ökning i kemi
och fysiologi är befogad i förhållande lill utredningens förslag. Arbetsgruppen
vill dessutom understryka vikten av att undervisningen på tandläkarlinjen i de
medicinskt-biologiska grundvetenskaperna ges en odontologisk inriktning och i
tillämpliga delar integreras med den kliniska utbildningen.
Förebyggande tandvård upptar idag en stor del av
undervisningen i ämnen såsom cariologi, parodontologi och pedodonii.
Arbetsgruppen anser det vara av värde att de studerandes kliniska verksamhet
redan från början fär en profylaktisk inriktning och atl den första patientkontaklen
Prop
1978/79:41 20
utformas på ett härför lämpligt sätt. Dessutom boren
sammanfattande bild av det förebyggande landvär dsarbetei ges genom en kurs i landhälsovärd
i slutet av utbildningen.
Beiräffande förbättrade möjligheter för den studerande att
tillgodose patientens totala vårdbehov konstaterar arbetsgruppen atl patienter
som idag ges vård vid odontologisk fakultet oftast får en fullständig
behandling utförd. Det är dock vanligt all patienten genom remiss till olika
institutioner kommer att behandlas av flera studerande. Arbetsgruppen ser det
angelägel alt den studerande sä tidigt som möjligt får utföra fullständig
behandling av varje patient. Det är dock ytterst en fråga om patienltillgång.
Är patienttillgången stor- kan man finna patienter med ett vårdbehov av en
omfattning och svårighetsgrad som är lämplig för varje utbildningsnivå. Kan
detta inte erhållas bör den studerande i början av den kliniska utbildningen
ha möjlighet alt utföra enstaka fyllningar eller annan behandling och
läraren/tandläkaren är ansvarig för patientens fortsatta - totala -tandvård.
Under den senare delen av utbildningen vid fakultet bör verksamheten om
möjligt vara sä organiserad att den studerande får utföra totalbehandling. För
att ytterligare förbättra helhetssynen på patienten föreslår arbetsgruppen att
terapikonferenser organiseras i form av integrerad kursgivning under slutet av
utbildningen. Det måste dessutom förutsättas atl verksamheten under en ettårig
allmäntjänstgöring (AT) kommer alt medge totalbehandling av patienten.
Arbetet inom odontologien kräver ett ökat hänsynstagande
till sociala faktorer. Specialistutredningen ansåg att undervisningen i socialodonlologi
kunde täckas inom de nuvarande ämnen och kurser som ges. Arbetsgruppen anser
dock att del finns skäl att ytterligare markera detta viktiga område. 1
nuvarande studiegång ges en kurs i socialodontologi omfattande ca 10 timmar.
Det är arbetsgruppens mening alt denna samlade kursgivning bör öka.
Undervisningen i socialodontologi skall bl.a. omfatta odontologiens ekonomiska
aspekter, produktivitet, samhälls- och beteendevetenskapernas utnyttjande inom
tandvärden samt den enskildes och tandläkarens del i det totala hälsovårdsarbetel.
Arbetsgruppen har via enkäter lill fakulteterna, vissa
klinikchefer och landvårdschefer samt till vissa studerandegrupper efterfrågat
synpunkter på ämnesinnehållet i en helt ny utbildningsplan. Sålunda önskades
att följande moment skulle införas eller i förekommande fall utökas i en ny
utbildningsplan.
Introduktionskurs (finns i den nu gällande
utbildningsplanen)
Genetik (ges i viss mån vid kurs i ortodonti)
Akutsjukvård (ges i viss mån vid kurs i oral kirurgi)
Hygien (ingår delvis i medicinsk- och oral mikrobiologi)
Cellbiologi
Ergonomi (finns i utbildningsplanen)
Näringslära (ges i vissa kurser bl.a. i kemi, cariologi, pedodonti
och proletik)
Geriatrik inkl. gerodonii (ges i viss mån av proletik)
Inlärningsteknologi
Prop
1978/79:41 21
Palientkommunikation
Statistik
Epidemiologi
Ulruslningsvård
Praktikadministralion
Arbetsgruppen finner de framförda önskemålen berättigade
och anser all de bör beaktas vid utformningen av den nya utbildningsplanen.
I direktiven för arbetsgruppen ingår all beräkna
effekterna av en förkortning av studietiden vid fakultet med en termin
samtidigt som man inför en obligatorisk allmäntjänstgöring i folktandvården omfattande
ett år. Denna nedskärning kan antingen göras procentuell (20 procent) om man
räknar med att hälften (5 terminer) av nuvarande studietid är klinisk
utbildning, eller genom en mera selekliv reduktion av undervisningen i vissa
ämnen. Undervisningens omfattning skall givelvis bestämmas av de undervisningsmål
man har för varje enskild kurs. 1 de målformuleringar som finns ularbetade i
olika ämnen finns ingen beräkning av den tid som krävs för enskilda moment. Atl
ulföra dessa beräkningar torde vara en angelägen arbetsuppgift för
institutioner och linjenämnder.
För att nå de uppsatta utbildningsmålen trots en reduktion
av utbildningstidens längd föreslär arbetsgruppen alt undervisningsperiodens
längd ändras frän 16 till 18 veckor (effektiv tid av del akademiska årets 20-veckorsterminer)
och att eventuell kompletteringslid förläggs utanför denna
undervisningsperiod.
Utbildningens organisation
Nuvarande utbildning är i princip uppdelad i Ire
huvudavsnitt. Det första avser studier i grundläggande teoretiska ämnen av
allmän biologisk/medicinsk karaktär. Dessa ämnen utgöres av anatomi,
histologi, fysiologi, kemi och bakteriologi. Dessutom ingår i detta avsnitt nägra
mindre omfattande odontologiskt betonade ämnen nämligen oral histologi,
tandanatomi och propedeutisk betlfysiologi. Detla avsnitt inleder utbildningen
och omfattar ett ärs studier.
Det andra huvudavsnittet, som kan benämnas den propedeutiska
delen av utbildningen, avser atl ge de kunskaper och den förberedande träning
som krävs för det kliniska arbetet. Dessa studier omfattar odontologisk
teknologi (med omfattande manuell träning pä modeller "fantomer"), oral
diagnostik (med tjänstgöring vid fakulteternas allmänna patientmottagning),
patologi, farmakologi och allmän kirurgi. Även detta avsnitt omfattar ett års
studier.
Del tredje huvudavsnittet, som kan benämnas den kliniska
delen, inleds med kurser i oral kirurgi, oral patologi, medicin och
psykologi/psykiatri. Prekliniska kurser ges i odontologisk röntgendiagnostik, ortodonti,
klinisk betlfysiologi och endodonti. Den kliniska undervisningen i dessa ämnen
sker under senare terminer varunder undervisningen även ges i cariologi,
parodontologi, proletik, pedodonti, oral mikrobiologi, pediatrik, oto-rhino-laryngologi,
klinisk tumördiagnostik, rältsodontologi och socialodontologi. Detta
huvudavsnitt omfattar tre års studier och avslutas med landläkarexamen.
Prop
1978/79:41 22
Undervisningen i de ?.'' ämnena är organiserad i ett 6()-tal
kurser av varierande längd.
Arbetsgruppen instämmer i de förslag lill förändringar som
framförts av specialisluiredningen beträffande utbildningens organisation
nämligen att den möjliggör en ökad integrering mellan grundvelenskapliga, prekliniska
och kliniska ämnen, att den förbättrar möjligheterna att tillgodose patienternas
totala vårdbehov samt alt den ger tidig introduktion i klinisk metodik och kliniska
problem.
En utgängsprinkt för utbildningsplaneringen inom den nya
högskolan är alt främja återkommande utbildning. Den återkommande utbildningen
kan ses ur flera olika aspekter. Man kan i enlighet med specialistutredningen
betona tandläkarutbildningen i sin helhet som ett sammanhängande system av
grundutbildning, specialistutbildning och efterutbildning. Grundutbildningen
skall leda fram till en yrkeskompetens och dessutom vara ett underlag för
forskarutbildning och specialistutbildning. 1 delta sammanhang bör man också
understryka all utbildningen till tandläkare inte är avslutad i och med
tandläkarexamen. Ny kunskap, nya metoder och nya material tillförs ständigt och
landläkaren bör genom egen efterutbildning hälla sina kunskaper i takt med
odontologiens utveckling. Planen för grundutbildning till tandläkare bör
således organiseras så att den främjar och underlättar en följande vidare- och efterutbildning.
Återkommande utbildning kan emellertid också innebära atl
man får en så långtgående samordning som möjligt av yrkesstruktur och
utbildningsstruktur inom ett brett arbetsfält. En sådan samordning kan t.ex.
ske genom att kortare utbildningar förs som etapper inom längre utbildningar
eller sä atl man i varje fall i stor utsträckning fär tillgodoräkna kortare
utbildningar inom ramen för längre. Man ger då större möjligheter för den
enskilde alt utvecklas inom sitt yrkesområde. 1 ett sådant system för
återkommande utbildning inom tandvårdsområdet skulle tandsköterske-,
tandhygienist- och tandläkarutbildning kunna utgöra olika etapper på en och
samma utbildningsväg.
Specialistutredningen anser att det första studieåret i en
ny utbildningsplan "utan svårighet bör kunna planeras som gemensamt för
utbildning av tandläkare och en eventuellt kommande tvåårig postgymnasial
tandhygienistutbildning".
Arbetsgruppen anser atl man bör sträva efter att de olika
yrkeskategorierna inom tandvärdsområdet i största möjliga utsträckning kan
tillgodoräkna sig en redan genomgången kortare utbildning inom ramen för en
längre utbildningslinje. I anslutning till gruppens arbete har del närmast
gällt alt beakta samordningsmöjligheterna mellan landläkar- och tandhygienislul-bildningen.
Arbetsgruppen har inte haft möjlighet atl närmare la
ställning lill den studielid som en tandhygienist bör kunna få tillgodoräkna
inom ramen för en ny tandläkarutbildning. En sådan analys kan göras först sedan
en mer detaljerad utbildningsplan har kunnat utarbetas. Gruppen utgår dock
ifrån att man i del fortsatta arbetet noga prövar samordningsmöjligheterna. En
utgångspunkt bör därvid vara ett tillgodoräknande som motsvarar en studietid
om högst en termin.
Arbetsgruppen anser dessutom att en ny utbildningsplan bör
underlätta en samlad och förbättrad diagnostik av sjukliga förändringar i
munhålan, underlätta samordnigen av undervisningen i varandra närstående ämnen,
vara så flexibel atl den möjliggör förnyelse utan omfattande revisioner, lokala
variationer och särskild studiegång för enskilda studerande.
Prop 1978/79:41 23
För att i viss mån minska avståndet mellan teori och praktik
och för att bättre utnyttja tillgängliga undervisningsutrymmen förslär gruppen
att ai--betsdagen under klinikperioder delas in i fyra pass om vardera två
timmar. Dessa pass kan beslå av klinisk tjänstgöring, föreläsning, seminarium,
demonstration eller laboratoriearbete.
Vidare bör undervisningstiden per vecka för varje enskild
studerande inte översliga 25 timmar föreläsningar eller 30 limmar klinisk
tjänstgöring (med tillhörande föreläsningar, seminarier, demonstrationer och
laboratoriearbete).
Tvä ramförslag lill ny utbildning har utarbetats ;iv
arbetsgruppen. Bada dessa ramförslag innebär atl introduktionen i kliniskt arbele
kommer tidigt under utbildningen, alt profylaktik introduceras tidigt och att
perioder för valfria kurser- förekommer.
Det första alternativet syftar till en integrering mellan
undervisningen i olika ämnen/discipliner. Undervisningen är indelad i fem
områden -grundläggande profylaktik, grundvetenskap, diagnostik, terapi och sam-hällsorienterad
odontologi. Avsikten är alt underlätta en problemorien-lerad undervisning och
att möjliggöra en stor lokal frihet att utforma undervisningen inom de angivna
ämnesområdena.
1 det andra alternativet har huvudvikten lagts vid att
placera kurserna i en logisk följd. Kurserna är till större delen
disciplinbundna men integrerade (icke disciplinbundna) kurser förekommer. Även
i detta förslag är undervisningen indelad i områden. Undervisningen i dessa
områden är dock inte begränsad lill viss tid i utbildningen såsom i del första
alternativet.
Vad gäller utbildningens ledning och administration delar
arbetsgruppen specialistulredningens uppfattning atl det är önskvärt alt
undervisningen sammanförs i block under ledning av blockutbildningskommittéer.
Dessa administrativa enheter - block - kan vara uppbyggda på olika sätl.
Utbildningen inom de olika blocken avsågs att löpa
parallellt genom hela utbildningen med en övervägande del av liden i början av
utbildningen ägnad ät de grundvetenskapliga och profylakliska blocken. Under
utbildningens senare del skulle undervisningen inom de patologiskt-diagnosliska
och terapeutiska blocken överväga.
Ett annal sätt att indela undervisnigen är att göra en
indelning i block, vars undervisning är termins- eller tidsrelalerad. Detla
innebär i princip all endast ett block svarar för undervisnigen under en viss
tid. För all underlätta övergångar mellan blocken och för atl t.ex.
upprätthålla en klinisk tjänstgöring under en i huvudsak teoretisk
undervisningsperiod kan mindre tid tas i anspråk av andra block under samma
tid. Delta anknyter till alternativ ett av de Ivå ramförslag till ny utbildning
som föreslagits.
En tredje möjlighel lill blockindelning är att ämnena
grupperas med avseende pä ämnesinnehåll till siörre ämnesområden pä ett sådant
sätt atl varje ämne förekommer i princip endast i ett block. En sådan indelning
anknyter till alternativ tvä i de framlagda ramförslagen.
Oavsett vilket blocksyslem man väljer förefaller en
uppdelning i 4-5 block vara lämplig. Varje sådani block bör under linjenämnden
ledas av en blockutbildningskommillé. Denna kan antingen bestå av
representanter för samtliga ämnen som ingår i blocket och representanter för de
studerande. Alternativt kan man ha en mindre kommitté i vilken ingår några
ämnesrepresentanter från blocket och dessutom en representant frän något eller
några av de andra blocken. Exempelvis kan en representant för de kliniskt
odontologiska ämnena ingå i blockutbildningskommillén för del
Prop
1978/79:41 24
grundvetenskapliga blocket och på motsvarande sätt kan en
representant för de medicinska/biologiska grundvetenskaperna ingå i blockutbildnings-kommiltéerna
för de kliniskt odontologiska blocken.
Beiräffande resurser för denna nya administration av
utbildningen anser arbetsgruppen atl varje blockutbildningskommiité bör få en
studierektorsresurs motsvarande I 000 assislenttimmar. Denna resurs är
nödvändig underdel inledande skedet av tillämpningen av ny utbildningsplan. Det
är möjligt att de administrativa och organisatoriska arbetsuppgifterna kan
reduceras något efter ett inledningsskede.
Beträffande kostnader för förvaltning och för sekreterarresurser
anser arbetsgruppen att en ny utbildning inte föranleder någon förändring.
Till grund för arbetsgruppens förslag till
kostnadsberäkningar ligger dels förslag lill fördelning av olika
lärarkategoriers tjänstgöringstid, dels beräkningar av undervisningsvolymen i
enskilda ämnen i en ny utbildning omfattande nio terminer med 18 veckor per
termin och dels beräkning av nuvarande handledartäthel i kliniska ämnen
uttryckt som en relation mellan studerandelimmar och lärartimmar.
Arbetsgruppen har beräknat kostnaderna för de kliniska
ämnena i en ny utbildning dels med utgångspunkt från den handledartäthel som
idag finns vid umeåfakulteten och som anses fungera tillfredsställande, dels
utifrån en något lägre handledartäthel. Kosinaderna för odontologisk teknologi
har beräknats separat eftersom delta ämne på vissa punkter skiljer sig från
övriga kliniska ämnen.
Vidare har resurser beräknats för de nya kurser som
tillkommer samt för den administrativa ledningen av utbildningen.
Arbetsgruppen har även karllagt hur mänga ytterligare
tjänster för tandsköterskor och övrig assisterande personal som skulle behövas
vid fakulteterna för att uppnå den standard man nu har inom folktandvården.
Slutligen har en uppskattning gjorts av
övergångskostnaderna för den nya utbildningen under de tre första terminerna.
Prop
1978/79:41 25
Bilaga 1.2
Sammanfattning av betänkandet (DsL 1977:18) Tandvård med odontologisk
utbildning och forskning
Bakgrund
Den kliniska verksamhet som bedrivs i anslutning till odontologisk
utbildning och forskning sker vid statliga tandvårdscentraler vid universiteten
i Lund, Göteborg och Umeå samt vid karolinska institutets enhet i Huddinge.
Därutöver har karolinska inslilulel en enhet som är or-ganiserad på ett äldre
sätt vid Holländargatan i Stockholm. Vid tandvårdscentralerna ges
allmäntandvård för barn och vuxna saml specialisttandvård. Ett samarbete sker
med respektive folktandvårdshuvudman vilkel bl.a. innebär alt de odonlologiska
klinikernas barn- och ungdomstandvård samt specialisttandvård skall ingå i
folktandvårdshuvudmannens landvärdsplan. För övrig landvård som klinikerna
utför medverkar folktandvärdshuvudmannen vid rekryteringen av patienter. Vid
folktandvårdens utbyggnad av allmänlandvård för vuxna skall landvårdsproduktionen
vid de odontologiska klinikerna beaktas.
Omfattningen av tandvården vid de statliga klinikerna
bestäms av den tilldelning av medel för tandvård som beslutas av staten med
utgångspunkt främst i en bedömning av hur mycket landvård som behövs för
utbildningen och forskningen. Inkomsterna från landvårdsproduktionen, dvs. patientavgifter
samt ersättningar från folktandvärdshuvudman och försäkringskassa, disponeras
ej av läroanstalterna. En viss ökning av tandvården vid de odonlologiska
klinikerna har kunnat ske genom att folktandvårdshuvudmännen placerat ett
mindre antal egna tandläkare vid klinikerna.
Enligt utredningens direktiv har i och med den allmänna
tandvårdsförsäkringens genomförande och det i samband därmed införda
vårdansvaret för folktandvårdshuvudmännen förutsättningarna för tidigare beslut
i frågor som rör organisationen av landvårdsverksamheten vid högskoleenheter
med odontologisk utbildning och forskning delvis ändrats. Utredningens
huvuduppgift är att undersöka olika organisatoriska modeller under dels
statligt, dels kommunall huvudmannaskap och föreslå den organisatoriska
lösning som skapar de bästa förutsättningarna för såväl klinisk utbildning och
forskning som tandvårdande verksamhei.
Utredningens arbete påverkas även av de förslag som
framlagts av 1971 års utredning om tandläkarnas specialistulbilning m.m. (Ds S
1975: 14). Specialistulredningen har bl. a. föreslagit att en systematiskt
planerad specialistutbildning skall införas för all tillgodose del behov av specialisltand-läkare
som kommer alt uppslå. Utbildningen föreslås i första hand ske vid de
odontologiska klinikerna efiersom dessa har stor bredd i fråga om
specialisttandvård och handledningsmöjligheler. Föratt så skall kunna ske måste
specialisttandvården vid dessa kliniker byggas ul. För utbildningen föreslås
att särskilda kommunala tandläkartjänster inrättas med tidsbegränsade
förordnanden.
Nuvarande organisation
Utredningen har bl.a. genom överläggningar med
representanter för berörda högskoleenheter, personal och studerande samt
Stockholms och
Prop
1978/79:41 26
Västerbottens läns landstingskommuner och Göteborgs och
Malmö kommuner sökt kartlägga vilka krav som idag och i framtiden ställs på
den kliniska organisationen. Den nuvarande organisationens funktion med avseende
på dessa krav har studerats. Mol denna bakgr-und har ulredningen sedan utarbetat
en principiell organisation som diskuterats med de nämnda parterna. I enlighet
med sina direktiv lägger ulredningen i anslutning därtill fram olika alternativ
med dels kommttnall, dels statligt huvudmannaskap. I anslutning till de
organisatoriska modellerna behandlas personalorganisatoriska frågor. Därvid
belyses också konsekvenser vid olika dimensionering av verksamheten.
Erfarenheter från berörda högskoleenheter
LiindlMalmö
Den odonlologiska fakulteten vid universitetet i Lund är
landets näst äldsta odonlologiska fakultet. Lokalerna är belägna i Malmö i en
byggnad som uppfördes för dåvarande landläkarhögskolan i Malmö 1946-1949.
Byggnaden ligger i anslutning till Malmö allmänna sjukhus men skiljs från
detsamma genom en mellanliggande gata. Antalet inlagningsplatser för
tandläkarutbildningen är 100 per år.
Med stöd av avtal äger samarbete rum mellan de
odontologiska klinikerna och folktandvården i Malmö kommun.
Folktandvårdsorganisationen i Malmö kommun är bland de mest utbyggda i landet.
Särskilt är barntand-vården väl tillgodosedd. Av allmäntandvärden för vuxna
sker ca 4% vid de odonlologiska klinikerna (folktandvård 12% och privaltandläkare
84%) och av allmäntandvärden för barn ext par procent. Sina relativt störsla uppgifier
har de odonlologiska klinikerna inom specialisttandvården bl. a. som
remissinstans. Å andra sidan karaktäriseras situationen pä specialistsidan i
Malmö av en viss parallellitet mellan å ena sidan odontologiska klinikerna och å
andra sidan folktandvården. Inom folktandvården ges sålunda omfattande specialisllandvåid
inom pedodonii, ortodonti, endodonti och oral kirurgi. Sjukhustandvården sker
helt inom folktandvården. Folktandvårdshuvudmannen har ansett del vara
nödvändigt atl bygga upp en egen specialislvårdsorganisation för alt klara
vårduppgifterna. Odontologiska klinikerna svarar dock för all kvalificerad
röntgendiagnostik.
Den kanske mest aktuella frågan beiräffande den kliniska
organisationen vid de odonlologiska klinikerna i Malmö är frågan hur
patientrekryteringen lill utbildningen skall säkerställas. Ännu är tillgången
på sponlansökande vuxna relativt god.
Rekryteringen försvåras dock av att det finns relativt god
tillgång på landläkare samtidigt som tandvårdsförsäkringen medfört all kosinaderna
för tandvården minskal för den enskilde varigenom del blir svårare alt motivera
patienter atl söka sig till de odonlologiska klinikerna med deras längre
behandlingslider. Rekryteringen av skolbarn har blivit allt svårare beroende på
all antalet barn i Malmös centrala delar minskal.
Ifråga om patienttillgång för specialiteterna spelar den
befintliga dubbelorganisationen en roll vilkel framgår av följande
sammanställning av vård-tillgängen inom Malmö kommun och patienltillgången inom
specialiteterna.
Specialitel
V å rdtillg å ng
Specia
listtandv å rd vid
Patienttillg å ng
Folk-
Odonl.
tandv.
kl.
pedodonti
(ijlr ä ckiig
Ja
jy
otillr ä cklig
ortocionti
otillr ä cklig
ja
ja
tillr ä cklig
endodonti
tillr ä cklig
ja
Ja
otillr ä cklig
parodonlologi
otillr ä cklig
nej
ja
tillr ä cklig
oral
kirurgi
tillr ä cklig
ja
ja
otillr ä cklig
Sammanställningen pekar i den riktningen atl inom de
områden där värdtillgången inom kommunen kan betraktas som tillräcklig och där
folk-tandvärden har egen specialisllandvårdskapacilel är rekryteringen av patienter
till de odontologiska klinikerna förenad med problem. Utredningen vill dock
också framhålla att man i Malmö pä båda sidor f. n. lägger ned ett omfattande
arbete för alt förbättra samarbetet och för att motverka problemen med dubbelorganisalionen.
Uppenbart är dock all folktandvårds-huvudmannens ansvar för
specialisttandvården måste leda till att frågan om specialisttandvåidsorganisationens
utformning accentueras. En ytterligare väsentlig utbyggnad av speciaiistiandvärden
inom folklandvårdsor-ganisationen vid sidan av de odonlologiska klinikerna
skulle med all säkerhet få svåra konsekvenser för patientrekryteringen till de
odonlologiska klinikerna.
En annan faktor som är av störsla belydelse för de odonlologiska
klinikernas möjligheter all rekrytera patienter och all medverka inom den totala
tandvårdsorganisationen är vilken omfattning den tandvård har som är
organisatoriskt kopplad till utbildningen. Förde odontologiska klinikerna i
Malmö har hittills lärarklinikerna varit del viktigaste instrumentet.
Lä-rarklinikerna har dock framstått som en alltför liten och otillräcklig
organisation för den tandvårdsbas utbildningen och forskningen behöver.
Sammanfattningsvis kan man konstatera all de största
frågorna beträffande de odonlologiska klinikerna i Malmö är vilken roll de
skall spela inom den totala organisationen särskilt på specialistsidan och hur
den kliniska organisationen i anslutning lill utbildningen skal! utformas och
dimensioneras för alt tillräckligt patientundeHag skall skapas. Dessa båda
frågor är nära sammankopplade med varandra.
Umeå
Tandläkarutbildning har bedrivits i Umeå sedan
höstterminen 1956. Utbildningen i Umeå var den första som organiserades på del
nya sättet kiing en tandvårdscentral med heltidsanställda lärare/tandläkare, vilkel
skedde budgetåret 1963/64. Antalet inlagningsplatser är 60 per är.
Tandvården i Umeå kommun är väl tillgodosedd. Samtliga
barn och ungdomar t. o. m. 18 är kan erbjudas kostnadsfri tandvård och ingen
större kösituation finns för vuxna hos privallandläkarna. Tandvårdscenlralen
fungerar som specialisttandpoliklinik.
Del kanske mest påträngande problemet i Umeå är hur palienlrekryie-ringen
skall ordnas med hänsyn lill landvårdssitutionen. De patienter som bäst lämpar
sig för de studerandes träning är vuxenpatienter som söker för fullständig
behandling. Beträffande dessa föreligger en konkurrenssituation med privattandläkarna.
En mycket stor del av de patienter som tas emot faller efter hand bort beroende
på väntelider m.m. Vidare innebär det förhållandet att revisionslandvården
efter hand ökar relativt i förhållande
Prop
1978/79:41 28
lill saneringstandvärden och att ett allt större antal
patienter måsle passera för att tillräckligt med ulbildningsurrderlag skall
skapas. Möjligheter saknas f.n. atl expandera den till utbildningen knutna
diagnostiken och värden på sådant sätt att underlaget klaras i denna
situation.
För atl öka värdkapacileten inom landvårdscenlralen har
landstinget placerat sammanlagt fem tandläkarljänster inom olika avdelningar.
Göleborg
Tandläkarutbildningen i Göteborg påbörjades vårterminen
1967 i en byggnad som särskilt uppförts för ändamälet i anslutning till
Sahlgrenska sjukhuset. Antalet intagningsplatser för landläkarutbildning är
numera 120 per är.
Den kliniska verksamheten är som tidigare nämnts uppbyggd
enligt systemet med en tandvårdscentral och heltidsanställda lärare/tandläkare.
Problem med patienttillgången finns f.n. ej även om
tandvårdsförsäkringen även i Göteborg lett lill en viss minskning av antalet
spontansökande. Vissa problem föreligger dock när det gäller alt rekrytera ett
allsidigt patientunderlag lill utbildningen i pedodonii.
Tandvårdssitutationen i Göteborg karaktäriseras allmänt av
ett starkt tryck på resurserna. Detta gäller även tandvärden vid de
odontologiska klinikerna. När de odonlologiska klinikerna vid landvårdcentralen
togs i bruk lades den tidigare befintliga cenlrallandpolikliniken vid
Sahlgrenska sjukhuset ned och funktionen som cenlraltandpoliklinik för lasarellsland-vård
och remisstandvård övertogs av landvårdscenlralen. Efter hand har
vårduppgifterna lagit en allt större del av verksamheten i anspråk. Av ca 5000
remissfall används endast ca 1000 inom utbildningen. En påtaglig kösituation
föreligger och det är vidare svårt att hinna med all färdigbe-handla alla
patienter. För alt öka vårdkapaciteten har folktandvärdshuvudmannen placerat
fyra egna tandläkare inom de odontologiska klinikerna.
De uppgifter som landvårdscenlralen i Göleborg efter hand
kommit att få är av vida större omfattning än ursprungligen avsetls.
Förhållandena i Göteborg framstår som ell exempel på svårigheter som kan uppstå
i den nuvarande organisationen när å ena sidan utbildningsbehov och å andra
sidan rena tandvårdsbehov skall klaras inom en gemensam klinisk organisation
för vilken resurstilldelningen bestäms främst med hänsyn lill utbildningens
och forskningens behov.
Stock holm I Huddin ge
Tandläkarutbildningen vid karolinska institutet sker f. n.
vid de odonlologiska klinikerna i Huddinge saml övergångsvis vid lokalerna på Holländargatan.
Vid Holländargatan tillämpas den äldre modellen för den kliniska
organisationen medan det i Huddinge finns en tandvårdscentral i anslutning
till Huddinge sjukhus. Antalet intagningsplatser är 120 i Huddinge och 100 vid Holländargatan.
Verksamheten vid Holländargatan skall enligt föreliggande beslul
avvecklas. Utredningen anser därför för sin del att det inte finns anledning
all närmare behandla Holländargatan. Utredningen fömtsätter atl fortsatta avtal
träffas om verksamheten.
De mest centrala frågorna beiräffande landvårdscenlralen i
Huddinge är vilken roll den skall spela inom tandvårdsorganisationen i
landstingsområdet för att man skall kunna få tillräckligt med lämpliga
patienter lill utbildningen och hur den kliniska organisationen i anslutning
till utbildningen skall utformas och dimensioneras. Likheter finns således i
första hand med
Prop 1978/79:41 , .,, 29
problemen i Malmö. Folktandvården i Stockholms läns
landstingsområde har en omfattande verksamhet även pä specialistsidan och de
resurser som finns vid de odontologiska klinikerna är små i förhållande lill
folktandvårdens. Inom avgränsade geografiska områden spelar dock Huddingeklinikerna
en roll. För atl Huddingeklinikerna skall kunna få tillräckligt med patienter
måste utbyggnaden av folktandvårdsorganisationen inom dessa områden ske under
hänsynstagande till Huddingeklinikerna.
För att underlätta patienttillgången inom pedodontin har
överenskommelse träffats om att folktandvården skall ha en egen barnklinik i
anslutning till de odontologiska klinikerna. Via denna klinik kan lämpliga
utbildningsfall utväljas och ett samarbete kan ske i fråga om färdigbehandling
av patienter. Landstinget räknar även med att tandläkartjänsterna vid denna folktandvårdsklinik
skall bli av värde från utbildningssynpunkt.
Denna barnklinik är således en egen enhet under en av folktandvården
utsedd övertandläkare. Denna metod att öka den kliniska kapaciteten är således
något annorlunda än den man prövat i Göteborg.
Utredningens synpunkter på den nuvarande organisationen
Utredningen anser att den nuvarande organisationen inte
ger tillräckligt underlag för den kliniskt odontologiska verksamheten. Främst
utgör pa-lienlreklryleringsfrågan ett problem. Negativa tendenser i fråga om
patientunderlaget kan märkas och utvecklingen på sikt inger farhågor. I fråga
om spontansökande vuxna befinner sig de odontologiska klinikerna i en
konkurrenssituation gentemot folktandvård och privaltandläkare.
Tandvårdsreformen som innebär att alla vuxna patienter numera omfattas av
försäkringssystemet har medfört all tandvårdskostnaderna minskat för den
enskilde i privatiandvården. Vid en tidpunkt när vårdsituationen blir bättre
som helhet kan man förutse avsevärda svårigheter alt rekrytera patienter.
Vidare leder en förbättrad tandhälsa tiil att ett allt större antal patienter
måste rekryteras för alt tillräckligt med kliniskt underlag skall skapas. En
utbyggd folktandvård bl.a. på specialistsidan kommer att accentuera problemen.
Den patientström inom vilken lämpliga vårdfall skall
utväljas är- för liten. Möjligheterna att la hand om lämpliga vårdfall är
vidare otillräckliga. Del sistnämnda beror till väsentlig del pä att
tandvårdsresurserna inte räcker till för all i tillräcklig omfattning ta emot
patienter med ett vårdbehov som endast delvis korresponderar med utbildningens
behov av övningsfall. Möjligheter att delvis basera verksamheten på en utbyggd
revisionstandvård finns inte heller.
Det finns flera faktorer som talar för alt intentionerna atl
göra landvårdscentralerna till sammanhållna vårdenheter inte till alla
väsentliga delar har förverkligats. De nackdelar som är förknippade med en
klinisk verksamhei som på ett påtagligt sätt är uppdelad mellan avdelningar gör
sig gällande. Genom alt avdelningar ofta fungerar som självständiga enheter
blir deras varierande kapacitet och personalens varierande intressen till
hinder för den totala tandvården, vilken kräver en integration över
avdelningsgränserna.
De
väntetider som kan förekomma i samband med byte av avdelning är också en
nackdel för patienterna. Vidare förekommer omfattande väntelider i samband med
själva behandlingen. Varje arbetsmoment som utförs av en studerande måste
godkännas av handledaren innan arbetet fär fortsätta.
Prop 1978/79:41 30
Inom en period pä 5- 10 år kan den totala tandvåidssilualionen
väntas bli avsevärt förändrad. Den nuvarande organisationen av den kliniska
verksamheten måste betraktas som klart otillräcklig i ett sådant perspektiv.
En ny organisation
En ny organisation bör konstrueras med sikle pä att
säkerställa en tillräcklig patient- och tandvärdsbas för utbildningen och
forskningen under de ändrade förhällanden som efter hand kan väntas komma att
råda. Vidare bör de odontologiska klinikernas landvård utgöra en effektiv del
av den totala tandvården.
För att klara målsättningarna framstår det som nödvändigt
all ha en organisation för den kliniska verksamheten som i sin helhet är mer
patient-anpassad än den nuvarande. Man bör bygga upp en mer omfattande och
bättre organiserad klinisk verksamhei inom vilken utbildning och forskning
kommer in i bilden pä vissa ställen. Kravet all organisationen skall vara värd-
och palientinriklad är i och för sig inte nytt. Utvecklingen medför emellertid
alt detla krav måsle tillgodoses på ett annal sätt än hittills. De krav på
organisationen som bör vara styrande kan i huvudsak anges i följande punkter:
1.
Patientunderlaget
måsle vara tillräckligt stort och varierat för grundutbildningens,
specialistutbildningens och forskarutbildningens saml forskningens behov.
2.
Patientunderlaget
skall kunna anpassas vid framtida ändringar av vårdbehov och uppläggning av
utbildning och forskning. Del skall bl.a. vara möjligt att nedbringa
behandlingstiden för varje enskild patient vilkel vid oförändrat antal
utbildningsåtgärder bl.a. kan ske genom alt den enskilda patienten i siörre
utsträckning får tandvård av tandläkare. Detla kräver en ökning av antalet
patienter.
3.
Patienlrekrytering
och patientadministration måste vara samordnad för alla berörda
verksamhetsgrenar (allmäntandvård, specialisttandvård, grundläggande
utbildning, forskning och forskarutbildning samt specialistutbildning).
4.
Ulbildningstandvärden
måste vara en väl samordnad del av den totala landvården så all dubbelorganisalion
undviks.
5.
Det skall vara
möjligt att planera, styra och följa upp de skilda verksamhetsgrenarna.
6.
Patienter som
söker vård skall inom ramen för de totala möjligheterna ges vård även om deras
vårdbehov är ointressant ur utbildnings- eller forskningssynvinkel.
7.
Patienten skall
normall få fullständig behandling vid en tandvårdsenhet och ej heller behöva flytta
mellan avdelningar.
8.
Patienten skall
ha en ansvarig landläkare på samma sätt som nu tillämpas inom folktandvård och privaltandvård.
9. Patientflödet skall kunna löpa naturligt trots
utbildningsåtgärderna.
Den kliniska verksamheten i anslutning lill odontologisk utbildning och
forskning bör organiseras som en integrerad del av
tandvårdsorganisationen inom respektive folklandvärdshuvudmans ansvarsområde.
Inom ramen för den totala tandvårdsorganisationen konstruerar man
landvårds-enheter som organiseras och dimensioneras så alt flaskhalsar i
patientflödet undviks och så atl patienternii så långt som möjligt får
fullständig behandling utan alt behöva besöka olika enheter. Utredningen räknar
med
Prop 1978/79:41 31
att utbildning och forskning under överskådlig lid bör
knytas till en av enheterna.
För att på
effektivast möjliga sätt fördela patienter mellan vårdenheter med utgångspunkt
i patienternas behov och önskemål saml enheternas möjligheter och under
hänsynslagande lill utbildningens behov konstrueras en för samtliga berörda
vårdenheter gemensam organisation för diagnoslik och patientadministration.
Genom denna organisation får utbildning och forskning tillgång lill uppgifier
om hela patientströmmen inom det område och de enheter som berörs. Goda
möjligheter skapas därigenom atl variera urvalet av patienter med hänsyn lill
skiftande behov.
För planeringen av landvårdsenheternas verksamhei och för
organisationen för diagnostik och patienladministralion finns en sammanhållen
ledning.
Den
kliniska verksamheten inom en tandvårdsenhet leds av en chef eller motsvarande
organ.
När patienten söker vård sker detla inom organisationen
för diagnoslik och patientadministration. Remisser sker också dit. Patienter
som har ett vårdbehov som bör och kan tillgodoses men som inte behöver tas i
anspråk för utbildning och forskning tilldelas plats vid lämplig vårdenhet.
Patienter som har vårdbehov som kan användas för utbildning och forskning
tilldelas plats vid en värdenhet som även har utbildning och forskning. Inom
denna skall normalt fullständig behandling kunna ske. Därigenom ställs stora
krav framför allt pä bredd och kapacitet hos de enheter som har utbildning och
forskning.
För atl åstadkomma en förbättrad tandvårdsorganisation bör
ändringar av tjänsteorganisationen företas. De nuvarande assistentlandläkarljän-slerna
i kliniska ämnen bör utgå ur organisationen. I stället bör tandläkarljänster
med handledningsskyldighet avsedda för kvalificerade allmänland-läkare
inrättas. I vissa fall kan specialistkompetens behöva krävas av innehavarna av
de nya tjänsterna. De av specialistutredningen föreslagna ulbildningstiänslerna
för specialistutbildningen bör tillkomma samtidigt.
Behandlingstiderna i samband med utbildningen kan
nedkortas genom en ökad handledarinsats. Erfarenhetsmässigt kan den nuvarande handledartätheten
i Umeå tas som norm. Ett genomförande av densamma fordrar atl ytterligare
sammanlagt 9 tandläkartjänster inrättas.
Organisationen
bör vidare utformas så atl det går att efter hand genomföra en ökning av
tandvården som gör del möjligt att nedkorta behandlingstiderna för varje
enskild patient genom att i genomsnitt endasl en fjärdedel av behandlingen
utförs av de studerande och resten av tandläkare. För områdena cariologi och proletik
skulle en sådan utbyggnad av tandvårdsresurserna kräva insats av ytterligare
sammanlagt 40 tandläkare. En sådan ökning av den tandvård som är knuten lill
utbildningen kan ske genom en ökning av den totala tandvården eller genom omdisposilioner
inom den nuvarande tandvårdens ram. Ulredningen förutsätter atl om en utbyggnad
av den offentliga landvården sker på ifrågavarande orter på grund av
utbildningens och forskningens intressen så beaktas detla vid planeringen av
den totala tandvården på orterna.
Alternativ med olika huvudmannaskap
Ulredningen har undersökt den tänkta organisationen med
avseende på dels statligt, dels kommunall huvudmannaskap för den tandvårdande
verksamheten. Alternativet med statligt huvudmannaskap kräver en väsentlig
Prop 1978/79:41 32
ökning av den statliga tandvården. Della leder lill sådana
problem i fråga om gränsdragningen mellan den statliga tandvården och folklandvärdshuvudmännens
verksamhet atl alternativet inte kan förordas. Vid det kommunala alternativet
blir huvudmannaskapet enhetligt för all offentlig tandvård varför sådana
problem då inte irppslår. Ett kommunalt huvudmannaskap för tandvärden utgör
därför en av förutsättningarna för ett genomförande av den tänkta
organisationen.
En annan förutsättning är att siyrfrågorna inom
organisationen kan lösas, dvs. all resursinsatserna för utbildning och
forskning respektive tandvård resulterar i en fiiktisk verksamhet som svarar
mot resurserna. Om styrproblemen inte löses blir organisationen så störd atl
syftena med densamma inte uppnäs. Uliedningeri hardärför ansett sig behöva
studera även ett alternativ inom vilket en så långt möjligt begränsad statlig
tandvårdsorganisation, som innehåller rjtbildning och forskning, anknyts till folklandvärdshuvudmännens
verksamhet.
Det alternativ med kommunalt huvudmannaskap utredningen
lägger fiam innebär att all tandvåidande verksamhet inom den tänkta organisationen
sker under kommunalt huvudmannaskap. All tandvårdspersonal blir kommunalt anslälld.
Folktandvärdshuvudmannen svarar för utgifterna för verksamheten men uppbär
inkomsterna och får efter förhandlingar med staten ersättning för de
merkostnader som följer av all utbildning och forskning bedrivs. Principerna
för organisationens utbyggnad regleras även genom avtal.
Alternativet med statligt huvudmannaskap för en begränsad
tandvårdsorganisation (alternativ med statliga utbildningskliniker) innebär,
alt de nuvarande tandvårdscenlralerna behålls med en i allt väsentligt
oförändrad omfattning av tandvården. Dimensioneringsförändringar av den rena
vården sker inom folktandvården. Organisationen för diagnostik och patientadministration
slår under kommunalt huvudmannaskap. Serviceavdelningarna inom densamma
(röntgendiagnostik, oral patologi, oral mikrobiologi, oral biokemi) är dock
statliga. Det nuvarande tandvårdsanslaget slopas och medlen läggs över på
anslaget lill vårdyrken och anslaget till de odonlologiska fakulteterna.
Läroanstalterna får rätt att disponera inkomsterna från verksamheten.
Alternativet med kommunalt huvudmannaskap innebär den
bästa lösningen men medför alt folktandvärdshuvudmannen får ta på sig ansvaret
för en organisation som är mångdubbelt större än den de skulle behöva om de i
hittillsvarande arbetsformer skulle ge den tandvård som produceras inom
organisationen. Alternativet förutsätter att berörda parter förhandlingsvägen
kommer fram till en sådan lösning på de ekonomiska mellanhavandena som
tillfredsställer huvudmännens berättigade krav på ersättning för de kostnader
som huvudmannaåtagandet medför och statens lika berättigade krav att icke
utbetala ersättningar vilkas storlek blir beroende av huvudmannens sätt atl
organisera och leda verksamheten i fråga.
De överläggningar utredningen haft med representanter för
läroanstalter, personal och studerande och för berörda folktandvårdshuvudmän
har visat alt det för närvarande föreligger betydande svårigheter att åstadkomma
en organisation med kommunall huvudmannaskap.
Kan en organisation med kommunalt huvudmannaskap inte
åstadkommas bör enligt utredningens mening alternativet med statliga
utbildningskliniker genomföras.
Prop 1978/79:41 33
BUuga 1.3
Sammanställning av remissyttranden över betänkandet (DsU
1977:18) Tandvård med odontologisk utbildning och forskning
1 Organisation
Flertalet remissinstanser delar utredningens bedömning att
den nuvarande organisationen inte ger tillräckligt underlag för den kliniska
odontologiska verksamheten. Det främsta problemet är alt rekrytera ett tillräckligt
antal patienter för undervisnings- och forskningsändamål. Socialstyrelsen
framhåller alt huvuddelen av framlidens tandvård liksom nu kommer att utföras
av allmän-tandläkaren. Utbildningen av dessa kräver ett patientunderlag som
möjliggör ett brett urval av patienter. Enligt specialistulredningen måste
fakulteterna i betydligt större utsträckning än för närvarande engageras i
specialistutbildningen. Sådan utbildning förutsätter ett stort
upptagningsområde så all en för specialistutbildningen nödviindig selekte-ring
av patienter kan äga rum. Mänga patienter kommer- att ha ett vårdbehov som
endast delvis är av intresse för specialistutbildningen. Det är därför
nödvändigt att skapa en organisation som kan tillgodose såväl det mer
specialiserade som det allmänna behovet av tandvård. Om fakultets-tandvården
integreras i den offentliga tandvården kommer delta enligt styrelsens mening
att medverka till att tillräckliga vårdresurser skapas vid eller i anslutning lill
fakulteternas verksamhei. Patienterna kan då i regel tillförsäkras vård med en
ansvarig tandläkare. Med tanke pä allsidigheten i fakultetens väidresurser kan
en sådan organisation av patienten upplevas som särskilt tillfredsställande.
Styrelsen vill särskilt framhålla alt en med folktandvårdsorganisalionen gemensam
diagnostik- och patientadministration är en avgörande förutsäitning för ett
tillfredsställande patientunderlag för utbildning och forskning.
Tandvårdsverksamheten vid fakulteten kräver således en övergripande
administrativ planering och samordning. Den föreslagna organisationen med ett
övergripande ledningsorgan med en chefslandläkare synes därför riktig, liksom
förslagen om enhetschefer respektive klinikchefer.
Riksförsäkringsverket framhåller alt del vid genomförandel
av utredningens förslag till organisation kan bli nödvändigt med en utbyggnad
av den offentliga tandvården på respektive orter. En sådan utbyggnad kan enligt
utredningens mening komma att förslärka den regionala obalans som för
närvarande råder i fråga om landvårdsmöjligheter och som bl. a. innebär alt
orter med odontologisk utbildning och forskning är relativt väl tillgodosedda.
I detta sammanhang vill riksförsäkringsverket påpeka alt dess statistik visar
att antalet tandläkartimmar per försäkrad (den s.k. tandläkartätheten) varierar
kraftigt mellan de olika försäkringskasseomrä-dena. Göteborg, Malmö och
Stockholm uppvisaren avsevärt högre tandlä-kartälhet än riket i sin helhet. De
åtgärder som erfordras för en regional utjämning måste uppenbarligen förstärkas
i samma mån som obalansen ökar.
När del gäller patientrekryteringsfrägan påpekar
riksförsäkringsverket alt tandvårdsförsäkringen medfört atl tandvårdskoslnaderna
minskat för den enskilde i privatiandvården och att patienter därför inte i
samma omfattning som lidigare söker vård vid en landläkarhögskola med dess
traditionellt mycket låga taxor. Om den totala tandvårdssituationen för-3
Riksdagen 1978179:1 saml. Nr 41
Prop 1978/79: 41 34
bättras kan patienlrekryteringen försväras ytterligare.
Enligt riksförsäkringsverkets mening torde - vid sidan av utredningens förslag
om en mer patienlanpassad klinisk verksamhet - taxepolitiken även i framtiden
vara ett användbart instrument i samband med patienlrekryteringen.
I
yttranden från de lokala högskolemyndigheterna hävdas att utredningen har en
inverterad definition som utgångspunkt för sina organisationsförslag. Enligt
dessa instanser får värden inte vara styrande för den organisation vars
huvuduppgift är utbildning och forskning. Det betonas att värdeffektivilet och vårdkvantilet
är viktiga faktorer men atl man inte får försumma det arbete med utveckling av
nya material och metoder som är en viktig del av utbildnings- och
forskningsklinikernas verksamhet och som på sikt kommer samhällets tandvård
till godo. Universitets- och h g-skoleämhetet stödjer sig på den
bedömning som gjorts inom planeringsberedningen för sektorn för utbildning för
vårdyrken som framhåller att frågorna om tandvårdens förhållande lill
utbildning och forskning inte bör ses isolerade utan måsle betraktas mot
bakgrund av utvecklingen inom hela hälso- och sjukvårdsområdet. När del t.ex.
gäller den medicinska utbildningens och forskningens relation till sjukvården
har det i flera olika sammanhang slagits fast alt dessa verksamheter måste
anpassas till vårdorganisationen. Detta har lett till ett successivt
överflyttande av ansvaret för den utbildnings- och forskningsanknutna vården lill
de kommunala huvudmännen, senast manifesterat i utredningsuppdragen rörande kom-munalisering
av de statliga undervisningssjukhusen.
Odontologiska
fakulteten vid Lunds universitet anser att den av utredningen skisserade
principmodellen iir riklig på de flesta punkter och framhåller att det avgörande
för organisationen är att säkerställa en tillräcklig patient- och tandvårdsbas
för utbildning och forskning samt att patienter inom utbildningskliniken
garanteras fullständig vård. Dessa frågor kan lösas ulan ändrat huvudmannaskap.
Den samverkan, som under senare är har utvecklats mellan landläkarhögskolan och
Malmö kommun är en god grund för alt uppnå de uppsatta målen. Utbyggnad av den
diagnostiska patientadministrativa enheten är dock en förutsättning härför.
Odontologiska fakulteten vid karolinska in:;tituiel påpekar atl den
diagnostiska kliniken bör förstärkas för att möjliggöra mottagandet av fler
vårdsökande. Den diagnostiska kliniken skall tillgodose behovet av vårdfall som
dels är primärt inställda på utbildningsvärd, dels svarar mol utbildningens och
forskningens behov. Tandläkarutbildningens innehåll kommer att ständigt
förändras dels på grund av de riktlinjer som motiveras av forskningens
resultat, dels för atl stämma överens med de krav nya vårduppgifter ställer på
tandläkarna. För alt den diagnostiska kliniken skall kunna fullgöra sina
uppgifter i rekryteringen av patienter för undervisningen är det sålunda nödvändigi
alt den leds av en persot med hög vetenskaplig kompetens och som är en av
lärarna vid fakulteten. För atl upprätthålla en god samverkan med
folktandvården när del gäller patienlrekryteringen bör en palientad-ministrativ
enhet skapas inom den diagnostiska kliniken och som samtidigt är en del av folktandvårdsorganisalionen.
Konkurrensförhållande med folktandvården elimineras och de odonlologiska
klinikernas vårdorganisation blir integrerad med folktandvårdens. Vårdsökande
som helt eller delvis ej kan behandlas vid utbildningskliniken kan på ett
naturligt sätt erbjudas vård vid en speciell tandvårdsenhel i nära anslutning
till utbildningskliniken eller vid annan folktandvårdsklinik. Vid denna
speciella tandvårdsenhet kan även del av revisionslandvården bedrivas. Beiräffande
barn- och ungdomstandvården sker - särskilt avseende tandregleringsvår-
den vid de odontologiska klinikerna i Huddinge - ett gott
samarbete mellan dessa och specialiteter inom folktandvården vad avser patienlrekryteringen
och vid pedodontiavdelningen ger landstingskommunalt anställda tandläkare den
ökning av vårdkapaciteten som är betingad av den stora patientgenomströmningen.
Odonlologiska fakulteten vid Göteborgs universitet delar"
med tillförsikt utredningens uppfattning att tandhälsosituationen i landet
efterhand kommer atl förbättras. Resultaten från odontologisk forskning har
anvisat riktlinjer för hur en sådan förbättring skall kunna åstadkommas. Det är
också klart att tandläkarutbildningens innehåll ständigt förändras för atl hela
tiden kunna harmonisera med de krav nya vårduppgifter- ställer- pä tandläkarna.
Det är sannolikt all utredningens bedömning är riktig vad gäller att patienlgenomströmningen
vid de odontologiska läroanstalterna mäsle öka för att säväl antalet värdingrepp
som antalet typer av åtgärder skall vara tillfyllest. Fakulteten instämmer i uliedningens
påpekande att samtliga patienter som söker tandvård vid odontologisk
utbildningsklinik måste kunna erbjudas den vård de diagnosticerade
tandsjukdomarna kräver. För att kunna acceptera ett sådani vårdåtagande krävs
emellertid att antalet tandläkarljänster vid kliniken kraftigt ökas.
Fakulteten har svärl alt dela utredningens uppfattning all
en avslutande allmäntjänstgöring förlagd lill uibildningsklinik skulle kunna
utgöra en risk för att den interna organisationen av de odonlologiska
klinikerna inte skulle bli tillräckligt patient- och vårdinriktade. Åtgärdsträning,
direkta tekniska anvisningar och hjälp från handledarens sida är viktiga
ingresser i patientvärden. När det sedan gäller principer för den kliniska
organisationen pekar fakulteten på de svårigheter som varit och är, nämligen
alt ge lotalvärd vid de odonlologiska fakulteterna, alt behandla patienter som
ej svarar mot utbildningens och forskningens krav samt att värda om ett revisionsklienlel.
Otvivelaktigt verkar de nuvaiande patienturvalsprinciperna hämmande pä patienlrekryteringen.
För atl stimulera denna är det därför uppenbart att ett totalt omhändertagande
av den värdsökande terapimässigt såväl som recidivprofylaktiskl aren
nödvändighet.
Odontologiska fakulteten vid Umeå universitet delar i
vissa avseenden utredningens krav på organisation. När det gäller kravet att
utbildnings-tandvården mäste vara en väl samordnad del av den totala tandvården
sä att dubbelorganisation undviks anser fakulteten alt ulredningen varit så
fixerad vid sin grundidé om kommunalt huvudmannaskap för tandvården även vid
universitetsklinikerna all man förbisett att en sådan lösning för fakulteterna
skapar en dubbelorganisalion på annal sätt nämligen en organisation för
forskning och utbildning och en för landvård. Kravet att patienten inte skall
behöva flytta mellan avdelningar anser vidare fakulteten vara orealistiskt
frän säväl värd- som utbildningssynpunkt. Fakulteten instämmer i kravet att
patienten normalt skall ha en ansvarig tandläkare. Denne tandläkare skall vara
ansvarig rent administrativt för samordningen av behandlingen. Den utförda
behandlingen skall emellertid varje avdelning ansvara för. Realiserandet av
intentionerna i utredningens principmodell eller enligt en modifierad modell
är enligt fakultetens bedömning inte beroende av vilkel huvudmannaskap man har.
Huvudmannaskapsfiägan kan därför diskuteras med målsättningen god samordning
mellan forskning, utbildning och landvård. Landsilng.sförhundei finner för sin
del all principmodellen ligger väl i linje med huvudmännens uppfattning och
tillstyrker således den. Centralorganisationen SACOISR hänvisar rned
instämmande till yttrande frän medlemsorganisationen Sveriges landlä-
Prop
1978/79:41 36
karförhund i vilket inledningsvis påpekas atl
grundutbildning, forskning och forskarutbildning är de primära uppgifterna samt
alt patientvärden är ell nödvändigt led i dessa uppgifter. En välorganiserad sädan
vård är ett krav från både fakulteterna och patienterna. 1 utredningen synes
dock organisationen av värden ha betonats väl kraftigt, medan utbildning och
forskning inte fält det utrymme som vore önskvärt. 1 allt väsentligt delar
förbundet de tankar som kommer till uttryck i utredningen avseende förbättrad patienlgenomströmning.
De som söker skall fä vård av hög kvalitet. Vården skall enligt förbundets
uppfattning sökas ftivilligt av patienterna. För att klara behandlingen inom
rimlig lid krävs ökade tandläkarinsatser. Förbundet anser del rikligt att
folktandvården också är huvudman för all tandvård som erfordras för
utbildningen av blivande specialister. Ett bättre omhändertagande av patienten
och tillgodoseendet av såväl grundutbildningens som forskningens och
specialistutbildningens behov kräver-med nödvändighet en mer effektiv palientadministralion
än den nuvarande. Gränser mellan skilda avdelningar som hittills i vissa fall
varit ett hinder för en välorganiserad patientvärd bör tagas bort. Den i en ny
studieplan föreslagna blockundervisningen är ett steg i denna riktning.
Förbundet inslämmer således i allt väsentligt i den av ulredningen föreslagna
principmodellen för en ny organisation. Förbundet finner del emellertid
olyckligt om utredningens överväganden läggs till grund för slutliga beslut.
Förbundet förordar alt fortsatt utredning under medverkan av företrädare för
berörda fackliga och sludetandeorganisalioner kommer lill stånd.
Förbundet understryker- att ett utomordentiigt viktigt led
för alt en ny organisationsform skall få effekt är utvidgningen av den
diagnostiska kliniken och en förbättrad patientadministration. Det är från
denna som patientströmmarna skall ledas rätl till utbildningen, lill
specialistvården eller till den allmänlandvård som ej är förenad med
utbildning. Förbundet tillstyrker atl en sädan diagnostisk avdelning oiganiseras
men vill påtala nödvändigheten av alt chefen för denna avdelning också ingår i
eller har nära anknytning till linjenämnden. Detla blir särskilt viktigt om den
diagnostiska avdelningen ställs under kommunal huvudman.
2 Tjänsteorganisation
Det förslag som ulredningen lägger fram innebär bl.a. att
den övervj gande delen av vården alltid skall utföras av tandläkare medan de
studerandes relativa andel totalt sett skall minska. Utredningen förutser
vidare atl det i den nya organisationen kommer att ställas större krav pä
tandläkaren/läraren än i den nuvarande. Tandläkaren mäste vara beredd atl
själv behandla patienten inom ett bredare vårdområde än tidigare. Mot denna
bakgrund föreslår utredningen en ny typ av landläkartjänst benämnd avdelningstandläkare.
Dessa tjänster avses vara heltidstjänster- för klinisk tjänstgöring. Utöver
landvård skall klinisk handledning av de studerande ingå i arbetsuppgifierna.
De nuvarande assistenltandläkarljänster-na föreslås utgå ur organisationen. I
vissa fall kan specialistkompetens behöva krävas av innehavarna av de nya
tjänsterna. De av specialistutredningen föreslagna utbildningstjänsterna för
specialistutbildning bör tillkomma samtidigt.
Socialstyrelsen finner det rikligt atl utredningen vid sin
bedömning av behövlig handledningskapacilet för den tandvård som utförs av
studenter
a-
Prop 1978/79:41 37
utgår från de resurser som finns i Umeå för
handledningsuppgifter. Förslaget all man skall eftersträva att omkring hälften
av vården skall meddelas av den handledande tandläkaren synes i princip riktigt.
Detta förutsätier en kraftig förstärkning av värdresurserna vid eller i
anslutning till fakulteterna. Enligt styrelsens mening kan delta genomföras
endast i anslutning till den totala planeringen av värdresurserna pä faktrfietsorlen.
Det bör nämligen framhållas atl fakulleisorterna redan har förhållandevis stora
vårdresurser jämfört med de flesta andra orter i landet. Styrelsens uppgift är bl.a.
alt bevaka att tillgängliga landvåidsresurser fördelas sä rättvist som möjligt
över landet. En ytterligare utbyggnad av värdresurserntr vid fakultetsorterna
måste därför avvägas mot denna målsättning. Föreslagen Ijänstekonstruktion med heltidstjänstgörande
väl kvalificerade "allmän-praktiker" som handledare synes styrelsen
ändamålsenlig och ligga i linje med den målsättning för tandläkarnas
grundutbildning, som föreslagils av specialistutredningen. Styrelsen vill
emellertid understryka nödvändigheten av att de föreslagna handledartjänslerna
av rekryteringsskäl utformas sä att de kan besättas med befattningshavare med
erforderlig reell kompetens. Assistentlandläkartjänsterna kan således utgå ur
tjänsteorganisationen. Övriga tjänster behälls oförändrade. Styrelsen utgår
från alt särskilda utbildningstjänster inrättas inom specialistutbildningen
enligt specialistulredningens förslag. Unlversilets- och högskoleämbetet kan
inte helt dela utredningens syn pä fördelningen av vårdinsatserna. 1 förslag
rörande grundutbildningen för tandläkare (UHÄ-rapport 1977: 13) betonas i
stället alt de studerande bör ges förbättrade möjligheter atl tillgodose
patienternas totala värdbehov. Denna synpunkt har också framförts i de lokala
högskoleorganens yttranden.
Karolinska institutet påpekar all om man föreslår att den
studerande inte skall utföra hela paiienlbehandlingen utan i stället få sin
kliniska träning i form av punktinsatser, utbildar man en tandläkare som är
sämre rustad att ge patienten den bäst samordnade vården, vilkel också pä sikt
motarbetar patientens intresse. En tjänstetyp liknande assistenttandläkarljänsi
bör enligt inslilulel finnas kvar. Dessutom bör den av ulredningen föreslagna
tjänstetypen med ren klinisk inriktning inrättas. Härigenom skapas sannolikt
bättre förutsättningar för den totala vården. Institutet anser atl specia-listbehörighel
eller motsvarande skall utgöra kompetenskrav för den nya typen av tjänst och
framhåller med skärpa all för de nya handledartiäns-terna skall det odonlologiska
ledningsansvaret ligga hos den övertandläkare som samtidigt är ansvarig för
utbildningens innehall. Vidare framhålls atl en så stor andel handledning som ulredningen
föreslår försvårar Ijäns-teinnehavarnas kontinuerliga förnyelse och hindrar den
önskade ökningen av värdinsatserna och föreslär atl handledaraktiviielen inte
bör översliga hälften av arbetstiden.
Odontologiska
fakulteten vid Umeå universliei tar med tillfredsställelse del av förslaget om
en ny tjänstekategori benämnd avdelningstandläkare, som i vissa avseenden
överensstämmer med yrkanden fakulteten i Umeå tidigare framfört. Sktljaktigheler
finns dock vad avser tjänstekonstruklion och kompetensnivå. Fakulteten finner
det vara väsentligt atl en tjänst av denna typ med staten som huvudman inrättas
för- all skapa ett brett rekryteringsunderlag till högre tjänster inom
fakulteten. En specificerad del av avdelningstandläkarens tjänstetid bör
reserveras för forskning för att vederbörande skall kunna fungera som
universitetslärare. När det gäller kompetensnivå har fakulteten högre och mer
preciserade krav än utredningen och föreslår i stället specialistkompetens
eller motsvarande för alt inbegripa även de discipliner som saknar formell
specialitet. Även
Prop
1978/79:41 38
viss vetenskaplig meritering bör krävas anser fakulteten. Odonlologiska
fukulwtcn vid Lunds iiniversiwi anser alt de föreslagna tjänsterna som
avdelningstandläkare mäste konstrueras sä atl viss lid avsälls för egen vidareirtbildning
och/eller vetenskaplig verksamhei. Det måste dock vara lämpligt alt ett antal assistenltandläkartjänster
kvarstår i organisationen för alt möjliggöra ett bredare rekryteringsunderlag
för högre tjänster inom fakulteten. Lönen för- avdelningstandläkare som har
specialistkompetens eller därmed jämställbar kompetens bör ligga i nivå med
nuvarande tjänster som lärare/biträdande övertandläkare. För att
specialistutbildning skall kunna ske vid lakulieten måste lärartjänster avsällas
för della ändamål, vilket det inte tas hänsyn till i betänkandet enligt
fakulteten. Odontologiska fakulteten vid universitetet 1 Göleborg finner att
de nuvarande tjän-stekonstrirktionerna beiräffande professurer och lärare vid
fakultet av Göteborgs typ har- en i stort sett tillfredsställande utformning.
Förslaget alt utnyttja i regionen befintliga specialister och övertandläkare
för speciella insatser inom utbildningen är bra. Del finns enligt fakulteten
även skäl att ånyo understödjii det påtalade behovet av särskilda
utbildningstjänster i specialistutbildningen. Utredningens beskrivning av den
nya formen av handledartjänsler- är däremot högst bristfällig. För de flesta
kliniska avdelningar föreligger ett klart behov av två kategorier landläkare
av detta slag. Dels fordras en högre nivå där specialislbehörighet,
undervisningsvana samt insikt i enkla forskningsprinciper bör vara ett
kompetenskrav. Denna kategori kommer atl utgöra den "stöttepelare"
inom den kliniska undervisningen, som delvis saknas i den nuvarande
organisationen. Givetvis kan denne befattningshavare göra insatser inom flera
ämnesområden på grundutbildningsnivå vid en kommande integrering i
studieplanen. Utredningen synes hysa en obefogad misstro mot specialisternas
kliniska bredd, parad med övertro på allmänpraktikeins arrvändbarhet i
undervisningen. Därtill behövs handledare pä en lägre nivå. som väl inte
fordrar specialislbehörighet, med kvalifikationer som överstiger de
kompetenskrav som nu ställs vid anlagande lill assistenttandläkartjänst.
Tjänsten bör knytas till bestämd avdelning. Utredningens visionära uppfattning
om allmänpraklikern som undervisar pä alla avdelningar är arbetsmarknadsmässigl
orealistisk. Fakulteten anser- vidare atl handledarsituationen vid fakulteten i
Umeå inte kan vara vägledande. En förbättring och effektivisering av den kliniska
undervisningen kräver ett siörre tillskott av handledare än utredningens
uppskattning. Det är också anmärkningsvärt atl ulredningen inte nämner del
uppenbara behovet av handledare i specialistutbildningen. Fakulteten har ställt
sig positiv lill imällande av särskilda tandläkartjänster med inriktning enbart
på vård men finner utredningens bedömning av vårdinsatsernas storlek löst
fotade. Det är också svårt att inse varför en begränsning görs lill cariologi
och proletik. En ökad patienlgenomströmning ger ökad belastning även pä andra
avdelningar framhåller fakulteten. I likhet med de lokala nämnderna ser UHÄ
utredningens förslag om en ny tjänstekategori som ändamålsenlig. Åtskilliga
frågor kvarstår dock all lösa när det gäller Ijänstekonstruktion, kompetens-
och lönenivå för dessa tiänster. Bl.a. finns del risk för att en plattform för
rekrytering av forskarstuderande försvinner om man helt ersätter assisienttandläkarna
med den nya tiänsle-kategorin. Tjänsterna som assistenttandläkare fungerar
nämligen idag som rekryteringsbas för de studerande sorn har intresse för
klinisk verksamhet, pedagogik och forskning. I de lokala yttrandena påpekas att
en viss del av avdelningstandläkarnas tjänstetid mäste avsättas för forskning.
UHÄ anser atl dessa frågor, med utgångspunkt i de lokala nämndernas yttrande.
Prop
1978/79:41 39
ytterligare bör övervägas i det fortsatta utredningsarbete
som är nödvändigt också på denna punkl.
Sveriges tandläkarjörbund anser alt ulredningen uttalat
sig kontradik-loriskl när det gäller den nya tjänstekategorin. Dels bör den
vara mer kvalificerad än assistenttandläkarljänster och dels borde
assistenttandläkare i många fall ha möjligheter all konkurrera om de nya
tjänsterna. Utredningen borde enligt förbundet ha redovisat gällande
bestämmelser i fräga om krav på anställningsskydd som kan ställas för assisienttandläkarna.
Tandläkarförbundel anser vidare att det är riktigt atl folktandvården blir
huvudman för utbildningen av specialister men hade önskat en mer preciserad
beskrivning av handledarnas och tandläkarnas inom specialistvården
arbetsuppgifter och kompetenskrav. En sådan analys var väntad och förutsattes
redan av den tidigare specialistutredningen.
3 Alternativ med olika huvudmannaskap
Socialstyrelsen pekar pä fördelen att utbildning,
forskning och patientvård kan samplaneras under ett statligt huvudmannaskap
men erinrar samtidigt om all utbildning och forskning i framtiden beräknas
behöva en betydligt större vårdbas än hittills. Därav skulle följa alt staten
skulle bli tvungen att utöka sin tandvårdsverksamhet och samordningsproblem
skulle uppstå mellan den statliga vårdapparatens ansvarsområde och
folkland-vårdens. Styrelsen anser därför alt ett genomförande av
principmodellen under statligt huvudmannaskap inte kan vara den mest
ändamålsenliga lösningen. Den huvudsakliga nackdelen med det kommunala
alternativet är de styrproblem som kan uppstå främst vid gränsdragningen mellan
utbildningsverksamhet och tandvårdsverksamhel. Styrelsen anser dock inte alt
svårigheter som exempelvis atl finna en riktig kostnadsfördelning mellan staten
och den kommunala huvudmannen är större än att de torde kunna bemästras. I
vilket fall som helst mäste man komma lill rätta med gränsdragningsfrågorna i
anslutning till genomförandet av den nya specialistutbildningen.
Om det trots allt inte skulle gå atl finna en samlad
lösning kring ett helt kommunalt huvudmannaskap för tandvärden är enligt
styrelsens mening alternativet med statliga ulbildningskliniker dock bättre än
nuvarande organisation.
Universitets- och högskoleämhetet framhåller att ämbetet i
flera olika sammanhang aktualiserat frägan om huvudmannaskap förden utbildnings-och
forskningsanknulna tandvården och då närmast pekat pä fördelarna med en
enhetlig planering och ledning av tandvården under kommunal huvudman. UHÄ ser
inget skäl atl frångå detta principiella ställningslagande och kan i det
avseendet stödja sig pä den bedömning som gjorts inom planeringsberedningen.
Del innebär alt UHÄ tillstyrker utredningens förslag om ett kommunall
huvudmannaskap.
UHÄ anser emellertid alt det är svårt all närmare la
ställning till enskilda organisatoriska konsekvenser av principerna eftersom
man frän högskoleenheternas sida inte närmare kommenterat enskildheter i
utredningens huvudförslag och eftersom ulredningen är ganska översiktlig i sin
framställning av de olika alternativen. UHÄ förutsätier dock att ett kompletterande
utredningsarbete kan ge ett bättre beslutsunderiag när del gäller den konkreta
utformningen av en ny organisation. I ell sådant arbele
Prop
1978/79:41 40
mäste det ges utrymme för en bred representation för dem
som är direkt engagerade i den odontologiska utbildningen och forskningen. UHÄ ulgär
frän att regeringen fattar ett principbeslut i huvudfrågan och att detla beslut
sedan kan ligga till grund för direktiven lill en central organisalions-kommiité.
som fär- i uppdrag att närmare konkretiseia en ny organisation. Med tanke pä de
skilda förutsättningar fördel rent praktiska genomförandet som råder pä de olika
orterna bör denna centrala kommitté samverka med fyra samtidigt tillkallade
lokala or-ganisationskommitléer, vilkas sammansättning kan bygga pä de redtm
existerande tandvårdsnämnderna. UHÄ understryker följande frågor som kräver
fortsatt uppmärksamhet: ledningsfunktionerna, tjänsteorganisationen,
kostnaderna - särskilt med hänsyn lill behovet av assisterande personal -
konsekvenserna av en eventuellt ändrad tandsköterske- och landteknikerutbildning,
organisationen i Stockholm med särskild hänsyn till enheten vid Holländargatan.
Odonlologiska fakulteten vid unlversiiewi i Umeå förordar
ett for-tsatt statligt huvudmannaskap, vilket ger stora fördelar när det gäller
den integrerade planering som krävs för forskning, värd och utbildning.
Arbetsfördelning mellan olika tjänstekategorier underlättas och problem med
arbetsfördelning mellan två arbetsgivare undvikes. Genom atl verksamheten vid
statligt huvudmannaskap kan bedrivas flexibelt och därigenom är både tationellt
och effektivt menar fakulteten all delta alternativ tolaleko-nomiskt sannolikt
är överlägset ett kommunalt bl.a. med hänsyn till de administrativa
kostnaderna.
Odonlologiska
fakulteten vid universitetet i Lund kan inte någonstans i betänkandet finna
klara bevis för att kommunall huvudmannaskap är överlägset statligt, när det
gäller universitetsklinikernas totala funktion. Det är snaiaie så att den
flexibilitet vad gäller samordning av utbildning, forskning och värd, som är
sä viktig föi- anpassning lill varierande belastning pä de olika
delverksamheterna, kan gä förlorad. Å andra sidan kan fakulie-terna fä
svårighet att tillfredställa knrven på ökad patientgenomstiömning som följd av
kontinuerligt ändrad vårdstruktur, om inte fördjupad samverkan med
folktandvården etabler-as.
Odoniologiskiifdkulietcn vid universitetet i Göteborg
framhåller atl den föreslagna organisatoriska modellen under kommunalt
huvudmannaskap helt klart ger- fördelar- vad gäller planering och samordning av
regionernas tillgängliga vårdresurser. Fakulteten vill med bestämdhet dock peka
på faran att skapa en tungrodd koloss rned uppenbara administrativa svårigheter.
Den nuvarande organisationen kompletterad med en slödklinik skulle utgöra ett bättre
alternativ. Dessutom kan ett genomförande av kommunalt huvudmannaskap vid de odonlologiska
utbildningsanstallerna aldrig bli fullständigt, efiersom utbildning av
tandläkare också framgent kommer att vara en statlig uppgift. Ett delat hrrvudmannaskap
torde därför ej kunna undvikas.
Odonlologiska fukulteien vid karolinska Institutet framför
liknande synpunkter och förordiir ett fördjupat samarbete med folktandvårdsorganisalionen.
Fakultetsnämnder-, linjenämnder- och tandvårdsnämnder vid
de fyra berörda högskoleenheterna förordar således ett foitsatl statligt
huvudmannaskap för ulbildningsklinikerna. Som en komplettering till nuvarande
organisation och för att högskolan skall kunna svara för en ökad lotalvärd
föreslås i flera yttranden inrättande av en s.k. stödklinik eller parallellklinik
i nära anslutning lill utbildningskliniken. En sådan stödklinik skulle medge atl
den totala behandlingstiden för undervisningspatienter kan ned-
Prop 1978/79:41 41
bringas, att även de patienter som inte passar
utbildningsbehoven kan behandlas och slutligen all revisionstandvåid kan
bedrivas. Enligt de lokala nänmdernas bedömningar skulle stödklinikprincipen
väl stämma överens med de tankegångar som utredningen har när det gäller ett "mel-lanalternativ".
avseende en begränsad statlig tandvårdsorganisation knuten till
folktandvårdens enheter.
UHÄ: s
ställningstagande för det kommunala alternativet innebär också atl UHÄ som en öveigångslösning
kan tillstyrka förslaget om en begränsad statlig tandvåidsorganisalion med
särskilda kliniker för utbildning och forskning. Också detla alternativ har
avvisats frän högskoleenheternas sida men UHÄ har svårt alt se någon avgörande
principiell skillnad mellan delta förslag och de tankegångar om statliga
kliniker i förening med kommunala stödkliniker som man föri fram från de
lokala nämnderna. Skillnaden förefaller närmast ligga i ledningsfunktionen för
den diagnostiska kliniken. UHÄ anser dock att utredningens förslag här
förefaller rikligast eftersom det enligt organisationen för diagnostik och
patientadministration slår under ledning av den kommunala tandvårdshuvudmannen.
Endast därigenom kan garantier skapas för en nödvändig samordning med folktandvården
också i detla alternativ.
Rik.\försäkringsverket framhåller atl särskilda rutiner
tillämpas för de odontologiska fakulteternas fakturering m. m. efter
tandvårdsförsäkringens genomförande. Vid ett gemensamt huvudmannaskap för
folktandvården och tandvården vid de odonlologiska fakulteterna skulle en
förenkling av dessa adminsirativa rutiner kunna genomföras.
Riksförsäkringsverket vill från denna synpunkt tillstyrka det av utredningen
föreslagna kommunala huvudmannaskapet.
Även liksrevisionsverket ansluter sig till utredningens
förslag lill principlösning för- klinisk verksamhet i kombination med odontologisk
utbildning och forskning. Förhandlingar bör således tas upp mellan staten och
de berörda folktandvärdshuvudmannen i syfte all föra över tandläkarutbildningens
kliniska del lill en organisation med kommunall huvudmannaskap. Därvid bör
rutinerna för planering och styrning av verksamheten särskilt uppmärksammas
liksom de andra problemområden som nämns i samband med denna lösning.
Statskontoret biträder förslaget till principorganisalion under kommunalt
huvudmannaskap och pekar på utformningen av den kliniska
tandvårdsorganisationen särskilt i dimensioneringshänseende.
Landstingsfarhundet
pekar på de gränsdragningsproblem som vid ell landslingskommunalt huvudmannaskap
kan förväntas minska och på sikt upphöra och tillstyrker av denna anledning att
en organisation för klinisk utbildning och forskning samt tandvårdande verksamhei
skapas enligt principmodellens riktlinjer under kommunalt huvudmannaskap.
Samtidigt som alternativet med kommunalt huvudmannaskap innebär den bästa lösningen
medför det emellertid att folktandvärdshuvudmannen fär ta på sig ansvaret för
en organisation som är mångdubbelt större än den de skulle behöva om de i
hittillsvarande arbetsformer skulle ge den landvård som produceras inom
organisationen. Alternativet med kommunall huvudmannaskap förutsätter att
berörda parter föihandlingsvägen kommer fram till en lösning pä de ekonomiska mellanhvandena
som lillfredsläller huvudmännens berättigade krav pä ersättning för de
kostnader som huvudmannaåtagandet medför. Jönköpings läns landsting
konstaterar alt erfarenheterna från fem ärs klinisk specialislverksamhet med
därtill integrerad undervisning och forskning inom ramen för odontologiska institutionen
i Jönköping varit goda. Denna organisation av verksamheten sammanfaller
Prop 1978/79:41 42
nära med det av utredningen framförda förslaget till
organisation under kommunalt huvudmannaskap för tandvård med utbildning och
forskning vid de odonlologiska fakulteterna. Med stöd av vunna erfarenheter
framhålls all specialistutbildning inom tandvårdssektorn med fördel kan förläggas
lill landsting med av socialstyrelsen godkända specialistutbildningskliniker.
En organisation med kommunal huvudman tillstyrks också av Stockholms läns
landsting, medan Göteborgs kommun anser alt man tills vidare bör bibehålla nu
rådande organisation. Västerbottens läns landsting förordar alternativet med
statliga utbildningskliniker. Malmö kommun understryker att del föreslagna
kommunala alternativet skulle medföra ytterligare kostnader. Detla är ett
svårkontrollerat syslem och risk finns för alt kommunen ej får ut tillräcklig vårdproduklion
i förhållande lill insatta medel.
Tjänstemännens centralorganisation vill förorda ett
bibehållet statligt huvudmannaskap. Ell skäl för denna ståndpunkt är att
utbildning, forskning och värd under denna förutsättning kan samplaneras inom
ett enhetligt ansvar genom att utbildningshuvudmannen och värdhuvudmannen blir
identiska. De styrproblem inom den aktuella organisationen som beror pä
ekonomiska ansvarsförhållanden kan vidare härigenom minskas. Ett annat skäl är atl
patienterna vid ett bibehållet statligt huvudmannaskap fritt kan välja vårdform
och inte riskerar att "tvingas" bli utbildnings- eller forsk-ningspatienler
för atl läcka patientbehov. Den personliga kontakt och den tid som kan ägnas
vid de nuvarande tandvårdscenlralerna är ytterligare ett skäl som anförs.
Härtill läggs skäl alt berörd s. k. övrig personal också av en rad
personalpolitiska skäl förordat bibehållet statligt huvudmannaskap.
Centralorganisationen SACOISR hänvisar, med instämmande till yttrande frän
medlemsorganisationen Sveriges tandläkarförhund i vilket förordas en fortsatt
utredning med direktiv som utgår från statliga utbildningskliniker samt slödklinik
(folktandvårdsklinik).
Detla förslag innebär att utbildningen och forskningen -
som otvivelaktigt är fakultetens huvuduppgift - kvarstår under statligt
huvudmannaskap. Staten förblir också huvudman för den vård som meddelas i
anslutning till grundutbildning och forskning. Målet är ökad patienlgenomströmning
och ett fullständigt omhändertagande av patienten. De patienter sorn behövs för
undervisningen hänföies lill de statliga ulbildningsklinikerna vad avser
allmänvård. Patienter som ej behövs för undervisningen hänvisas sålunda lill slödkliniker
eller till specialistvården. Slödklinikerna och specialistvården skulle då ställas
under kommunal huvudman. En .sådan lösning skulle enligt förbundet innebära en
väsentligt förbättrad organisation baserad på i huvudsak dagens situation med
statligt huvudmannaskap för allmäntandvården. Ett fördjupat samarbete mellan
staten och folktandvårdens huvudmän är nödvändigi för alt den utökade vården
och den förbättrade patienlgenoms'irömningen skall uppnås. Denna lösning
anpassar sig väl till dagens situation och kräver del minsta ingreppet.
Prop
1978/79:41 . 43
Bilaga 2
Utdrag
SOCIALDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde 1978-11-30
Föredragande: statsrådet Lindahl
Anmälan till proposition om tandläkarnas utbildning m. m.
1 Inledning
Genom beslut den 14 maj 1970 uppdrog Kungl. Maj:t ät
socialstyrelsen och dåvarande universitelskanslersämbetei all utreda
tandläkarnas specialistutbildning och därmed sammanhängande frågor. Nämnda
myndigheter tillsatte en ledningsgrupp att genomföra utredningsuppdraget (1971 ärs
specialistulredning). Den I december 1975 avlämnade ledningsgruppen betänkandet
(Ds S 1975: 14) Tandläkarnas utbildning. 1 betänkandet läggs fram förslag om en
reformerad tandläkarutbildning, uppdelad i grundutbildning, vidareutbildning
och efterutbildning. Beiräffande den nuvarande utbildningen och utredningens
närmare överväganden hänvisas till betänkandet. En sammanfattning av
belänkandet bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.1.
Efter
remiss har yttranden över betänkandet avgeits av socialstyrelsen, nämnden för
undervisningssjukhusens utbyggande (NUU), dåvarande universitelskanslersämbetei
(UKÄ), som har överlämnat yttranden frän fakultetsberedningen för medicin,
odontologi och farmaci samt frän vederbörande odontologiska fakulteter och deras
utbildningsnämnder, direktionen för karolinska sjukhuset (KS), utredningen (U
1975:01) rörande viss klinisk odontologisk verksamhei (UKO),
Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet, Stockholms, Östergötlands,
Jönköpings, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Örebro, Gävleborgs, Västerbottens
samt Norrbot-lens läns landstingskommuner, Malmö och Göteborgs kommuner. Tjänstemännens
centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR, Sveriges
landläkarförbund. Svenska tandläkare-sällskapet. Riksföreningen för tandhälsa (Tandvärnel),
Sveriges förenade studentkårer (SFS), Svensk sjukhustandläkareförening och
Handikappförbundens centralkommitté (HCK).
En sammanställning av remissyttrandena bör fogas till
protokollet i detta ärende som bilaga 2.2.
Den 9 oktober 1975 uppdrog regeringen ät socialstyrelsen
och UKÄ att
Prop
1978/79:41 44
utföra det utrednings- och planeringsarbete som behövdes
för att snarast möjligt genomföra ett system med allmäntjänstgöring inom
folktandvården. Socialstyrelsen har- den 10 maj 1976 redovisat uppdraget genom
alt överlämna Rapport tivseende uliedning om förutsättningarna för- att snarast
möjligt införa allmäntjänstgöringen inom folktandvården (stencil).
2 Allmän motivering
För att samhället skall kunna uppnå de mål som angavs vid
införandel av landvårdförsäkringen (prop. 1973:45, SfU 1973:20, rskr 1973: 212)
behövs en utbyggnad av landvårdsiesurserna. Del är angeläget alt utbildningen
av tandvårdspersonal av olika kategorier förbättras. Genom tandvårdsförsäkringen,
som trädde i kraft är 1974, blev tandvården en samhällsuppgift i högre grad än lidigare.
Reformen innebar alt ett uibyggnadsprogram för folktandvården lades fast,
samtidigt som landstingskommunerna fick ett lagfäst värdansvar för barn- och
ungdomstandvården och för all specialisttandvård. Ett viktigt syfte med
försäkringen var att betalningsförmågan hos den enskilde inte längre skulle
bestämma möjligheterna all få landvård. Försäkringen medförde bl.a. att
efterfrågan på landvården kom alt öka kraftigt.
På vissa orter har del varit svårt att komma till
tandläkare inom rimlig lid. Mol denna bakgrund och andra erfarenheter av
tandvårdsförsäkringen haren kommitté (S 1978: 01) tillsatts av den dåvarande
regeringen för all se över den allmänna tandvårdsförsäkringen m. m.
Under de senaste årtiondena har de förebyggande åtgärderna
ägnats allt större uppmärksamhet. Inom barn- och ungdomstandvården har redan
betydande framsteg gjorts när det gäller att minska utbredningen av karies.
Kunskaperna om möjligheterna atl förebygga tandsjukdomar kan nu anses vara så
goda atl det finns anledning att räkna med atl förebyggande åtgärder kan minska
förekomsten av såväl karies som parodonlil (tandlossning). Enligt min mening
slår det därför helt klart atl den förebyggande landhälsovården måste
prioriteras.
Utformningen av utbildningen för tandläkare och annan
tandvårdspersonal är självfallet viktig när det gäller att få till stånd en
ändamålsenlig tandvårdsorganisation. Jag vill i detta sammanhang nämna att en
särskild landvärdspersonalutredning arbetar inom socialstyrelsen sedan år 1975
med atl utreda dels lämplig fördelning av arbetsuppgifter mellan olika slag av
tandvårdspersonal, dels behovet av tandvårdspersonal på längre sikt.
Utredningen har i oktober 1978 redovisat ell delbetänkande (Ds S 1978: 19) Den
framtida arbetsfördelningen mellan olika personalkategorier inom landvården.
Betänkandet remissbehandlas för närvarande. Utredningen vänlas avsluta sitt
arbete sommaren 1979.
De förslag om tandläkarnas utbildning m. m. som jag och
chefen för
Prop
1978/79:41 45
utbildningsdepartementet lägger fram avser alt ytterligare
förbättra tandläkarnas utbildning och tandvärden för den enskilde. Till grund
för mina överväganden och förslag ligger det inom socialstyrelsen och UKÄ
utarbetade betänkandet (Ds S 1975: 14) om landläkarnas utbildning m.m. samt
remissyttrandena över betänkandet. Frågor som rör tandläkarnas specialistutbildning
har, som framgått av chefens för utbildningsdepartementet anförande också
behandlats i betänkandet (Ds U 1977: 18) Tandvård med odontologisk utbildning
och forskning.
Innan jag
går närmare in pä de förslag av specialisluiredningen, som del ankommer på mig atl
pröva, vill jag beröra vissa allmänna principer för den framlida
tandläkarutbildningen. Jag ansluter mig till det synsätt som har kommit till
uttryck i specialistulredningens förslag och som också delas av remissinstanserna,
nämligen atl landläkarutbildningen skall ses som en Utbildningsgång,
systematiskt uppdelad i grundutbildning, vidareutbildning och efterutbildning.
Bättre förutsättningar skapas därmed för tandläkarnas yrkesverksamhet och
fortsatta studier. Med en sädan uppläggning av utbildningen kan nya metoder och
rön inom tandvården på ett smidigt sätt föras ul i praktisk verksamhet i takt
med odontologins utveckling.
En annan
allmän princip i utredningen som jag ansluter mig till är att tandläkarutbildningen
i sin helhet bör vara ett instrument för den långsiktiga tandvårdsplaneringen,
framför allt inom folktandvården. Den relativt starka ökningen av antalet
tandläkare i vårt land och den ökade efterfrågan på tandvård gör del angeläget
att landläkarutbildningen - på samma sätt som läkarutbildningen - inordnas i
den allmänna sjukvårdsplaneringen. Detta kan bidra till en balanserad expansion
av landvården. Del finns därför från samhällets synpunkt siarka skäl att
vidareutbildningen av de nyexaminerade landläkarna systematiseras.
Jag
ansluter mig också till utredningens mening att merparten av den framtida
tandvården bör utföras av allmäntandläkare, dvs. tandläkare utan
specialistbehörighet. Enligt tillgänglig statistik uppgår antalet yrkesverksamma
landläkare med specialistkompetens till mindre än en tiondel av del totala
antalet yrkesverksamma tandläkare. Även remissinstansema, bl.a. Sveriges
tandläkarförbund, anser atl väl grund- och eflerutbildade allmänpraktiker bör
vara grundvalen i tandläkarkåren.
Del ankommer på regeringen eller ulbildningsmyndighel alt
besluta om åtskilliga av de frågor som rör landläkarutbildningen. Riksdagens
godkännande bör dock vad avser mitt ansvarsområde inhämtas i fråga om införande
av systematisk undervisning under vidareutbildningen saml om handle-damlbildning
för vissa landläkare. Med hänsyn lill ärendets vikt vill jag vidare för
riksdagen redovisa hur jag ser på vissa frågor som rör vidareutbildningen.
Prop 1978/79:41 46
2.1 Allmäntjänstgöring för tandläkare
Chefen för utbildningsdepartementet har lidigare redogjort
för förslaget till ny grundutbildning för tandläkare. Jag vill särskilt erinra
om att utbildningen föreslås bli sädarr atl undervisning inom olika ämnen
samlas i siörre block med introduktion pä ett tidigt stadium i klinisk metod
och kliniska problem. Även förebyggande åtgärder ägnas ökad uppmärksamhet.
I tandläkarnas nuvarande grundutbildning ingår viss
praktisk klinisk verksamhet. Specialistutredningen föreslår att
vidareutbildningen för alla landläkare inleds med en ettårig praktisk klinisk tjänsgöring
(allmänijänstgöring, AT). Vidare föreslär utredningen att legitimation som
tandläkare meddelas när tandläkaren har fullgjort allmäntjänstgöringen. Della
förslag tillstyrks i huvudsak av remissinstansema.
Syftet med allmäntjänslgöringen är att ge landläkarna
sådana praktiskt-kliniska ertärenheter sorn alla tandläkare behöver utöver de
kunskaper och färdigheter som de har fått under grundutbildningen. Den
reformerade grundutbildningen och allmäntjänstgöringen ger enligt min mening de
blivande tandläkarna en god grund för deras verksamhei och bör leda till all
standarden på tandläkarna ytterligare höjs. Motsvarande syslem finns redan inom
sjukvården där läkarna före legitimation fullgör allmäntjänstgöring inom vissa
medicinska verksamhetsområden. Om ett sådani syslem införs även för tandläkarna
kan utbildningen pä ett naturligt sätt också knytas till vårdplaneringen.
Utredningen har föreslagit alt allmäntjänslgöringen
förläggs lill folkland-vården. De flesta remissinstanserna har i princip
tillstyrkt förslaget. De dåvarande odontologiska fakulteterna har dock
framhållit, att allmäntjänstgöring bör kunna fullgöras även vid odontologiska
enheter med hänsyn till forskarutbildning och nödvändig återkoppling av allmäntjänslgöringen
till undervisningen. Jag delar uppfattningen all allmäntjänslgöringen för
landläkare bör förläggas lill folktandvården och spridas över landet. Med
hänsyn till att allmäntjänstgörir-rgen avses ge tandläkaren möjlighet alt
komplettera under grundutbildningen inhämtade teoretiska och kliniska
färdigheter med erfarenheter av de dagliga problem som möter en i allmän praxis
verksam landläkare behövs ett allsidigt patientmaterial. Della krav tillgodoses
bäst inom folktandvården. Den relativt stora kapaciteten för utbildning av
landläkare kräver också att folktandvårdens samlade resurser kan stå till
förfogande för allmäntiänstgöringen. När del gäller frågan om
allmäntjänstgöring vid odonlologiska enheter anserjag all denna kan få en naturiig
lösning om huvudmannaskapet för dessa förs över till landslingen och de iandstingsfria
kommunerna. Enheterna kommer dä alt inordnas i folktandvården och ges en nära
anknytning lill dess övriga verksamhei. Därigenom kan i undanlagsfall AT-tjänster
inrättas i nära anslutning till utbildning och forskning.
Som ulredningen har föreslagit bör det ankomma på
socialstyrelsen all efter samråd med tandvärdshuvudrnännen godkänna
tandpolikliniker för
Prop 1978/79:41 47
allmäntjänstgöring. Jag vill i della sammanhang framhålla
att del bör vara möjligt för landläkarna att även fä en viss orientering om
verksamheten hos privatpraktiserande tandläkare.
Ulredningen förutsätter att allmäntjänslgöringen för
tandläkare skall fullgöras pä tjänster i underordnad ställning. Frågan om ijänstekonstruktion
och lönesällning får lösas genom förhandlingar mellan folktandvårdens huvudmän
och berörda arbetstagarorganisationer. Som framgått av vad chefen för ulbildningsdepariementei
har anfört kommer tandläkarexamen enligt den nya studieordningen atl avläggas
första gängen vid årsskiftet 1983/84. Allmäntjänslgöringen för de studerande,
som har följt den nya studieordningen, påbörjas under första halvåret 1984.
Behovet av tjänster i underordnad ställning för allmänijänstgöring kommer i
början av är 1984 att uppgå till mellan 225 och 240. Ell halvt år senare kommer
behovet atl vara ungefär det dubbla. Det är därvid av särskild betydelse, att
ett tillräckligt antal tjänster finns för de tandläkare som skall genomgå allmänijänstgöring.
Med hänsyn till sjukvårdshuvudmännens positiva inställning till förslaget om
allmäntjänstgöring och efter de kontakter jag har haft med Landstingsförbundet anserjag
mig kunna utgå från atl alla tandläkare som följer den nya studieordningen
skall fä möjlighet atl fullgöra sådan tjänstgöring. Allmäntjänstgöringen bör
fullgöras i direkt anslutning till tandläkarexamen.
Utredningen föreslår alt allmäntjänslgöringen avslutas med
en centralt utformad kunskapskontroll. Godkänt prov bör enligt utredningen
utgöra villkor för att landläkaren skall få sin legitimation. Även jag finner
det naturligt att kunskapsprov skall avläggas efter avslutad allmänijänstgöring.
Därigenom kan resullalei av den praktiska tjänstgöringen konstateras.
Centralprov bör också vara ell gott hjälpmedel i strävandena alt ge AT-landläkarna
en sä långt möjlig likvärdig utbildning oberoende av tjänstgöringsort.
Remissinstanserna har i allmänhet inte haft något att invända mol förslaget i
denna del.
Jag delar utredningens uppfattning all legitimation som
tandläkare bör erhållas först efter fullgjord allmäntiänstgöring. Förslaget
föranleder vissa ändringar i lagen (1963:251) om behörighet atl utöva tandläkaryrket.
Dä landläkarexamen enligt den nya ulbildningsordningen inte kommer all avläggas
förrän vid årsskiftet 1983/84, avser jag att återkomma senare med förslag till
lagändringar.
Dåvarande chafen för socialdepartementet anförde i prop.
1975/76:44 med förslag lill vissa bestämmelser om den allmänna
tandvårdsförsäkringen atl han avsäg alt lägga fram förslag lill en
övergångsordning inom nuvarande landläkarutbildning innebärande ett års allmänijänstgöring
i förening med en omläggning av grundutbildningen fr. o. m. femte terminen till
sammanlagt fyra och ett halvt års grundutbildning. Avsikten var att snarast
möjligt genomföra ett system med allmäntiänstgöring för landläkare.
Departementschefen utgick därvid från att socialstyrelsen och UKÄ
Prop
1978/79:41 48
skulle ta fram erforderligt underlag för ett beslul i
frågan.
Vid sin behandling av propositionen framhöll socialförsäkringsulskoltet
(SfU 1975/76: 15) atl det var angeläget atl kvalitén i utbildningen inte
försämrades i samband med övergången lill en ny studieordning. En provisorisk
omläggning av den nuvarande utbildningen frän femte terminen har avstyrkts av
socialstyrelsen, UKÄ och Sveriges tandläkarförbund. Jag är inte heller för min
del beredd alt medverka till en sådan provisorisk ändring av
tandläkarutbildningen.
2.2 Handledarutbildning
För all de nyexaminerade tandläkarna skall få erforderlig
handledning under allmäntjänslgöringen har specialistulredningen lagt fram
förslag om en organiserad efterutbildning för klinikchefer inom folktandvården.
Ett förslag lill vissa modifieringar av utredningens
förslag har redovisats av socialstyrelsen i samband med remissbehandlingen.
Förslaget innebär all en systematisk undervisning organiseras i form av dels
planlagda självstudier och dels ett antal kortare heltidskurser, som förläggs
främst lill de odontologiska enhetema. Utredningen räknar med att inledningsvis
ca 300 klinikchefer behöver gå igenom handledarulbildning för au behovet av
handledning skall kunna tillgodoses när allmäntjänslgöringen införs.
Jag delar utredningens uppfattning atl en grundläggande
förutsättning föratt allmäntjänslgöringen skall kunna fylla sin uppgift är, alt
handledarna besitter såväl god erfarenhet av allmänlandvård som goda
teoretiska kunskaper. Jag förordar därför att en sådan utbildning anordnas av
staten för klinikchefer eller andra lämpliga handledare inom folktandvården.
Jag anser, efter överläggningar med Landstingsförbundet, all utbildningen bör
omfatta 14 veckor och innehålla bl.a. sådana ämnen som socialodonlologi.
parodontologi, proletik och röntgendiagnostik. Förebyggande ärgärder bör ägnas
stort utrymme. Då intresse och fallenhet för handledning bör vara del främsta
kriteriet för urval av handledare bör det finnas möjlighel även för andra än
klinikchefer all genomgå utbildningen. Del ankommer pä regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer all besluta om den närmare utformningen m. m.
av utbildningen.
2.3 Specialistutbildning
Specialistutbildning sker i dag vid odontologiska enheter
samt vid vissa godkända specialistkliniker i landslingens regi.
Ulredningen föreslår all en enhetlig specialistutbildning
av tandläkare kommer till stånd inom samtliga specialiteter. Utöver nuvarande
specialiteter inom tandvården föreslår utredningen att oral proletik och odontologisk
röntgendiagnoslik blir specialiteter. Följande specialiteter inom tandvården
skulle därefier finnas: barnlandvård eller pedodonti, landreglering
Prop
1978/79:41 49
eller ortodonti, tandlossning eller parodonlologi,
tandkirurgi eller oral kirurgi, rotbehandling eller endodonti, oral proletik
samt odontologisk röntgendiagnoslik.
För ämnesområdena tandhälsovård, cariologi och betlfysiologi
anser utredningen att efterfrågan pä vidareutbildade landläkare är sä stor alt
särskilda behörighetsvillkor bör införas.
Huvuddelen av specialistutbildningen sker f. n. vid
odontologiska enheter. Det finns inom ämnena pedodonti, ortodonti, paiodontologi,
oral kirurgi, endodonti och oral röntgendiagnostik ca 110 utbildningsplatser,
medan del inom landstingskommunerna finns ca 40. Inom ämnesområdena endodonti. oral
röntgendiagnostik, bettfysiologi, proletik och cariologi finns ingen utbildning
utanför högskoleorganisationen.
Den nuvarande specialistutbildningen har vissa brister
från såväl samhällets som de enskilda tandläkarnas utgångspunkter. Genom de
nuvarande specialistbehörighetsbestämmelserna har samhället föreskrivit de
krav som skall gälla för alt fä specialistkompetens utan att samtidigt på annat
sätt ta ansvar för att sädan utbildning kommer till stånd. I dessa bestämmelser
anges inte några preciserade mål för utbildningen och likaså saknas
obligatorisk kunskapskontroll under de föreskrivna Ijänslgöringarna. Jag delar
därför utredningens uppfattning, alt den nuvarande specialistutbildningen inte
tillgodoser de kvantitativa och kvalitativa krav, som måste ställas på en
fullgod specialisttandvård. Jag vill erinra om att folktandvårdslagen
(1973:457) ålägger landstingskommunerna att ombesörja specialisttandvård för
både barn och vuxna.
Utredningen föreslår att specialistutbildningen skall
omfatta fyra år inom alla specialiteter utom tandkirurgi, där det anses
motiverat med fem är. Utbildningen skall innehålla såväl klinisk tjänstgöring
som teoretisk undervisning och kunskapsprov. Specialistutbildningen föreslås
bli förlagd till särskilda enheter med odontologisk utbildning och forskning
samt till vissa kliniker inom folktandvården. Särskilda underordnade tandläkartjänster
bör enligt utredningen inrättas vid dessa kliniker för dem som genomgår
specialistutbildning.
Enligt lagen (1963: 251) om behörighet att utöva tandläkaryrket
ankommer det pä regeringen eller - efter regeringens bemyndigande - socialstyrelsen
att faslställa villkoren för tandläkares rätt att för allmänheten tillkännage
att han är specialist eller äger särskild kunnighet inom viss gren av tandläkaryrket.
Det ankommer således på regeringen alt besluta om den närmare utformningen och
omfattningen av specialistutbildningen och atl uppdra ål vederbörande
myndigheter att vidta erforderliga åtgärder för att genomföra förslagen. Jag
vill emellertid framhålla alt jag finner föreliggande förslag om tandläkarnas
specialistutbildning i allt väsentligt väl avvägt. Jag är dock inte beredd att
nu ta ställning till frågan om särskilda behörighetsvillkor för vissa
ämnesområden.
Efterfrågan
på specialister hänger enligt utredningen samman med mål- 4 Riksdagen 1978179:1 saml. Nr 41
Prop 1978/79:41 so
sättningen för grirndutbildningen. p;itienternas ökade
krav pä värdens kvalitet, ändringar i patientstruktirien och specialistens
roll i eflerutbildningen av tandvårdspersonal. Föi- de iimnesomräden som enligt
utredningens förslag skall bli specialiteter har den IVamlida efterfrågan på
antal specialister beräknats för dels år 1985 dels år 2000. Efterfrågan h;u-
beräknats antingen i förhållande till antalet invånare i vissa äldersgrtrppei eller
utifrån allmäntandläkaiens eftei-frägan på specialisthjiilp. Åi- 1985 ber-;iknas
behovet av antalet specialister inom folktandvården uppgå lill sammanlagt ca
790, vilkel kan jämföras med att antalet specialister- inom fulktandväi-den är
1977 uppgick till ca 550. Behovet av specialister år 2000 anges till ca I 075.
Som jag tidigare har fiamhällit delar jag utredningens
uppfattning att merparten av landväiden skall meddelas av allmäntandläkarc. I
första hand är del däiför viktigt att trygga tillgången på sådana tandläkare. Utbyggnaden
av specialisttandvården mäste därför anpassas i förhållande till behovet av allmänlandliikare.
Med hänsyn till rådande rörhållanden, bl.a. ekonomiska, vill jag förorda att specialistutbildningen
successivt byggs ut i en takt som i stort stämmer överens med huvudmännens
bedömningar och planer för- tandvärden.
Landstingsförbundet har- ifrågasatt om vårdansvaret som nu
är fallet skall vara knutet till de erkända specialitelerna och har föreslagit
att frägan om omfattningen av landstingskommunernas ansvar för
specialisttandvården utreds i särskild ordning. Jag vill här erinra om att den
av mig tidigare nämnda kommittén för översyn av tandvårdsförsäkringen m. m. har
r uppdrag atl särskilt undersöka situationen inom specialisttandvåiden. Enligt
sina direktiv har kommittén bl. a. att pröva del särskilda ansvar för specialisttandvård
som ålagts folktandvårdens huvudmän med hänsyn till de resurser- som finns inom
den offentliga och privata sektorn.
Utredningen föreslåralt tvä års allmän tandläkaipraktik
skall krävas för tillträde lill specialistutbildningen, varav AT-tjänstgöringen
skall få räknas som ett år. Flera remissinstanser, bl. a. Sveriges tandläkarförhund.
anser att sådan avräkning för AT-tjänslgöring inte bör ske. För egen del villjag
framhålla attjag anser del viktigt atl blivande specialister har en tämligen
bred erfarenhet av verksamheten incm allmän praktik. Jag är därför inie beredd atl
tillstyrka alt den ettåriga allmäntjänstgöringen räknas in i kravet på två års
allmän praktik för tillträde till specialslulbildningen.
Chefen för utbildningsdepartemenlet har tidigare
föreslagit att huvudmannaskapet för de odontologiska enheterna förs över till
landstingen och de Iandstingsfria kommunerna under förutsättning att godtagbara
ekonomiska villkor kan träffas. Av ett ändrat huvudmannaskap följer att tjänsteorganisationen
för specialisttrtbildningen blir landsiingskommirnal och kommunal.
Den nya specialistutbildningen kan genomföras först sedan
överenskommelser har träffats med berörda huvudmän. Såsom chefen för inbildnings-
Prop 1978/79:41 51
departementet har- anfört avser h:ui däiföi- all i samräd
med mig föreslå regeringen att uppdra ät statens förhandlingsnämnd att. under fiiririsätt-ning
av godtagbara ekonomiska villkor- ernäs. träffa erforderliga överenskommelser-
i frågor soni rör specialisiLrtbildningen.
Enligt
utredningens förslag skall tjänstgöringen under specialistutbildningen vara
kombinerad med systematisk undervisning. Utredningen föreslår alt en
systematisk undervisning i form av kurser med kunskapsprov bör ingå i specialisltandläkarnas
huvud- och sidoutbildning. Undervisningen föreslås ske dels fortkipande och parallellt
med tjänstgöring vid utbildningsklinikerna och dels som koncentrerade kurser.
Varje blivande specialist föreslås under huvudutbildningen gä igenom ca sex
veckor- systematisk teoretisk undervisning och under sidoirlbildningen ca åtta
veckor. Utredningen räknar med atl ca 50 kurser eller r-notsvarande behöver
anordnas årligen vid fullt utbyggd verksamhet. För de tvä första
uppbyggnadsåren beräknas föreligga ett behov av ca 15 resp. 35 kurser-.
Utredningen har utgått fi-ån atl staten skall slå för kostnaderna för
undervisningen.
Även jag
finner det angeläget att systematiserad undervisning, på liknande sätt som för
läkarna, genomförs inom landläkarnas specialistutbildning. Jag delar också
utredningens uppfattning alt det bör vara ett krav för specialistkompetens atl
tandläkarna deltagit i systematisk undervisning. Undervisningen bör avslutas
med kunskapspr-ov. Jag förordar att staten svarar för kostnaderna för
undervisningen. Verksamheten bör byggas upp successivt i den takt som ulredningen
föreslagit.
Det bör ankomma pä regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer att besluta om den närmare utformningen m. m. av den systematiska
undervisningen. Dimensioneringen av utbildningen är, liksom frågan om
tjänstetyper m.m., beroende av överenskommelser med tandvårdshuvudmännen. Jag
avser återkomma lill riksdagen om dimensioneringen av utbildningen och om
medelsanvisning lör ifrågavarande utbildning.
2.4 Nämnd för tandläkares vidareutbildning
Specialistulredningen föreslåralt en särskild nämnd,
kallad nämnden för tandläkares vidareutbildning, inrättas med uppgift att
handlägga frågor angående allmäntjänstgöringen för landläkare,
specialistutbildningen och klinikchefsutbildningen.
Remissinstanserna har ställt sig positiva lill förslaget.
För egen del vill jag framhålla atl den föreslagna nämnden har stora likheter
med den nämnd som redan finns för läkarutbildningen - nämnden för läkares
vidareutbildning (NLV). Frågan om NLV: s arbetsuppgifter och organisation
övervägs i samband med den pågående översynen av socialstyrelsens verksamhei.
Jag är därför inte beredd att nu la ställning till frägan om vilka
arbetsuppgifter som en nämnd för tandläkares vidareutbildning bör ha. En nämnd
behövs emellertid i vart fall för atl organisera kunskapsprov. Del bör ankomma
pä regeringen att inrätta en sådan nämnd.
Prop
1978/79:41 52
2.5 Kostnaderna för vidareutbildning av tandläkare m.m.
Folktandvårdens huvudmän har i sina yttranden över
specialistutredningens förslag framhållit att utredningens förslag innebär
kostnader för dem och alt staten bör svara för en större del av dessa.
Landstingsförbundet har yrkat pä förhandlingar mellan staten och förbundet om
de merkostnader som enligt huvudmännen blir följden, om utredningens olika
förslag förverkligas. Överläggningar i hithörande frågor har därefter ägt rum
med representanter för Landstingsförbundet. När det gäller vidareutbildning av
läkare gäller att staten svarar för kosinaderna för anordnande av kurser och
kunskapsprov. Samma ordning bör gälla för vidareutbildning av land-liikare. Frägan
om eventuella ersättningsanspråk från huvudmännen för allmäntjänslgöringen fär
las upp i samband med de allmänna överläggningar om den kommunala ekonomin i
stort som förutsätts ske mellan staten och företrädare för huvudmännen när
verksamheten närmare kan överblickas.
Allmäntjänslgöringen för tandläkare skiljer sig frän
läkarnas allmäntjänstgöring pä så sätt att den förutsätter särskild utbildning
för klinikchefer eller andra handledare. Staten bör svara för anordnande av
sådan utbildning. Efter förhandlingar med Landstingsförbundet bör eu statligt
bidrag om 9 milj. kr. utgå lill tandvårdshuvudmännen för all underlätta ett
genomförande av utbildningen. Bidraget avser huvudmännens engångsin-satser.
Tandvårdshuvudmännen svarar för övriga kostnader såsom lön under
tjänstledighet, resekostnader och traktamenten i samband med utbildningen. Jag
avser att senare återkomma med förslag om medelsanvisning för ändamålet.
3. Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen föreslär riksdagen atl
godkänna vad jag i det förgående har förordat om
systematisk undervisning under vidareutlbildning av tandläkare och om klinikchefsutbildning.
Prop
1978/79:41 53
Bilaga 2.1 Sammanfattning av betänkandet (Ds S 1975:14)
Tandläkarnas utbildning 1 Inledning
1971 ärs utredning om tandläkarnas specialistutbildning
har haft i uppdrag att i första hand utreda frågor- kring tandläkarnas
specialistutbildning. 1 uppdraget har även ingått att beakta de förändringar i
tandläkarutbildningen som en ändrad specialistutbildning kan föranleda.
Utredningen anser, att tandläkarutbildningen i sin helhet
- omfattande den grundläggande utbildningen lill tandläkare,
specialistutbildning och efterutbildning - utgör ett sammanhängande utbildningssystem.
Innehållet i och utformningen av endera av dessa utbildningar påverkar de bada
andra. Genom förstärkning av de olika delarna i utbildningssystemet har också
samhället möjlighelei att på kort och läng sikt förbättra tandvården.
Ulredningen föreslår att den utbildning, som varje
tandläkare skall genomgå för att fä behörighet att självständigt utöva tandläkaryrket,
delas upp i en grundutbildning och en vidareutbildning. Med grundutbildning
avser utiedningen sådan utbildning vid odontologisk fakultet, som leder fram
till tandläkarexamen och som syftar till all ge tandläkaren de kunskaper- och
färdigheter samt den kritiska skolning, som fordras för yrkesverksamhet och
fortsatt utbildning. Med vidareutbildning avses sådan utbildning, som följer
efter grundutbildning och som är avsedd atl - under utövande av tandläkaryrket -
leda lill en högre kompetens - eller behörighetsnivå och göra vederbörande
skickad för dennes slutliga verksamhet pä skilda odontologiska områden. Allmänijänstgöring
och specialistutbildning är exempel på vidareutbildning.
Utredningen framhåller att tandläkarnas roll inom
landvården har blivit alltmer breddad samtidigt som en utveckling mot ökad
specialisering skell. Dessa tendenser vänlas bli ännu mer markerade i
framtiden.
För både allmänlandläkare och specialister kommer det
framlida arbetet inom alla odontologiska verksamhetsområden mera än hittills atl
inriktas på tidig diagnostik, ökat hänsynstagande till sociala faktorers roll
och till hälsovardande profylakliska åtgärder. Utbildningen av allmänlandläkare
måste enligt utredningen inriktas på att göra denne till en god diagnostiker
och terapeut saml att även ge vederbörande en inblick i de möjligheter som
specialisterna kan erbjuda. Specialisternas arbete avses i stor utsträckning
beslå i att genom konsultatroner ät allmäniandläkarna ange riktlinjer för
vården inom verksamhetsområdet.
2 Grundutbildning
Det övergripande målet för grundutbildningen är enligt
utredningen atl ge tandläkaren de kunskaper och färdigheter saml den kritiska
skolning, som fordras för yrkesverksamhet och forisatt utbildning. Enbart landlä-karexamen
bör emellertid i framtiden inte ge behörighet till självständigt utövande av tandläkaryrket.
Tandläkarexamen avses i stället ge behörig-hel för landläkare all i underordnad
ställning och under handledning meddela tandvård vid vissa
folktandvårdspolikliniker. Som mera detaljerade
Prop
1978/79: 41 54
mål anger utredningen alt tandläktiren efter avslutad
grundutbildning skall kunna:
1. Medverka vid vidareutveckling av
tandvården mot en förebyggande, för samhället och individen optimal tandvård.
2. Diagnostisera sjukdomar i mirnhåla,
länder, käkar och omgivande vävnader.
?
4.
Leda och
samarbeta med assisterande personal.
5. Medverka vid genomförandet av landhälsovärd
för olika befolkningsgrupper.
6. Bedöma de administrativa, tekniska
och ekonomiska förutsättningarna för att bedriva tandvård.
7. Genom efterutbildning anpassa och förnya sin
yrkesverksamhet i takt
med vetenskapens fiamsteg och samhällets utveckling.
Om målet för- tandläkarnas grundutbildning preciseras på
sätt som utredningen föreslår. säkerställs enligt utredningen vikliga moment,
som i och för sig innefattas i del övergripande målet, också medlas i
undervisningen. Utredningen räknar med atl en totalhöjning av de nyexaminerades
teoretiska kirnskapsnivå skall ske ft-ämst genom all socialodontologiska
aspekter ges en mera ftamträdande plats i undervisningen.
De förändringar i grundutbildningen, som främst bör vidtas
enligt utredningen är dels en ökad integration mellan grundvetenskapliga, prekliniska
och kliniska ämnen, dels all förbättra möjligheterna för de studerande all
tillgodose patienternas totala vårdbehov och dels en tidigare introduktion i klinisk
metodik och kliniska problem med ökad undervisning inom samhälls- och beieendevetenskapliga
änmen.
Ulredningen föreslår att grundutbildningen för tandläkare
såväl vad gäller den teoretiska undervisningen som den grundläggande kliniska
träningen också indelas i olika block efter huvudområdena i landläkarutbildningen.
Avsikten med en sådan indelning är att i princip all
undervisning, som hänför sig till ett vissl block, skall samlas och samordnas
inom delta, oavsett till vilkel ämnesområde den speciella undervisningen hör.
Utredningen finner det lämpligt att uppdela undervisningen i fyra block
nämligen grundvetenskapligt block, patologiskl-diagnosliskl block, profylaktiskt
block och terapeutiskt block.
En samorning av undervisningen inom olika ämnesområden i
undervisningsblock syftar- dels till atl få en logisk uppbyggnad av
kunskapsinlärningen och färdighetsträningen, dels undvika oavsiktlig
dubbelundervisning.
En ändring av landläkar utbildningen frän att ha varit
strikt ämnesinrik-lad till att bli mera problemorienlerad och uppbyggd enligt
block-principen innebär i princip inie någon förändring när- del gäller innehållet
i undervisningen. De i tandläkarexamen ingående examensämnena och de andra liiioämnena
förutsätts vara kvar även efter en omorganisation av utbildningen.
Lärartjänsterna, som inrättats i de olika ämnena, påverkas inte heller-.
För att en genomgripande samordning av undervisningen
mellan de olika ämnena pä detta sätl skall kunna ske förutsätts att målet för
utbildningen inom varje block noggrant definieras i avseende på de kunskaper, färdighe-
Prop 1978/79:41 55
ter och attityder, som den studerande skall besitta efter-
genomgången utbildning. Mot bakgrund härav bör sedan den erforderliga
undervisningen bestämmas.
Utredningen anser att det är av stort värde för
utbildningen och därmed för odontologiens utveckling om de olika lärosätena ges
ftihel alt sjiilva utforma undervisningen inom de olika blocken.
Utbildningen inom de olika blocken förutsätts omfatta
flera block under varje studieår. Under första delen av utbildningen upptas
dock huvuddelen av tiden för utbildning inom de grundvetenskapliga och profylakliska
blocken. Del första studieåret bör därvid också utan svårighet kunna planeras
som gemensamt för utbildning av tandläkare och en eventuellt kommantle tväärig postgymnasial
tandhygienistulbildning. Under utbildningens senare del skall utbildning inom
de patologiskt-diagnosliska och terapeutiska blocken överväga.
Som en föriilsåttning för att organiserad stimirndervisning
skall kirnna genomföras anser utredningen atl flera särskilda ledningsorgan trndei
en nämnd blir ansvariga för undervisningen inom väl definierade områden av den
totala utbildningen. För vart och ett av de fyra undervisningsblocken föreslås
därför, att en särskild blockutbildningskommillé inr-iittas. Ansva-let
förutbildningen i dess helhet bör åvila den nya högskolans linjenämnd.
Den föreslagna omorganisationen av utbildningen med
samordning -av undervisningen inom fyra större block bör enligt utredningens
mening leda till sådana rationaliseringsvinster, att en viss avkortning av den totala
utbildningstiden kan ske. De ämnesområden, inom vilka praktisk tjänstgöring
inom folktandvården i viss utsträckning bör kunnti ersätta tjänstgöring vid
fakultetsklinik, är främst de större kliniska ämnena cariologi. endodonti, oral
kirurgi, parodontologi och proletik.
Utredningen bedömer del möjligt att avkorta studietiden
fram till tandlii-karexamen med ett halvt är till fyra och ett halvt år-. Genom
den rationalisering i utbildningen, som den nya slirdieorganisationen innebär,
torde det även vara möjligt, att inom den angivna tiden inrymma viss utökad
undervisning i bl.a. fysiologi, oral biokemi, medicin och samhällsodonlologi.
Odonlologie kandidatexamen avläggs normall efter Ivä terminers
studier. Denna examen saknar praktisk betydelse och utredningen föreslår däiför
att denna examen avskaffas. Eftersom den nya utbildningsordningen är avsedd
att ge samma teoretiska kunskaper som nir ingår i tandläkai-examen saml sådana kliniska
färdigheter att ell professionellt tandläkar-ansvar skall kunna lämnas,
föreslår utredningen atl grundutbildningen även i fortsättningen avslutas med tandläkaiexamen
efter normall fyra och ett halvt års studier.
3 Vidareutbildning
Utredningen föreslår alt vidareutbildningen inleds med en
för alla tandläkare gemensam ettårig praktisk tjänstgöring/allmäntjänslgöring
och därefter följs av en för ett begränsat antal landläkare avsedd specialisiutbild-ning.
Prop
1978/79:41 56
3.1 Allmäntjänstgöring
Innan den nyexaminerade landläkaren ges rätt att
självständigt utöva tandläkaryrket bör denne genomgå en ettårig praktiskt klinisk
inbildning -allmänijänstgöring (AT). Syftet miid allmänljänstgöiingen skall
vara att inskola tandläkaren i arbetslivet och alt ge denne, utöver
grundutbildningen, sådana ytterligare praktiskt kliniska erfarenheter som bör
krävas av alla tandläkare oavsett vilken framtida yrkesinriktning de väljer. .AT
bör utgöra grund för legitimation som tandläkare. AT förutsätts bli så allsidig
som möjligt och inriktas pä aktiviteter, som ansluter sig till vardagstandvårdens
problem för en i allmän praxis ver ksam tandläkare.
Ett allsidigt sammansatt patientmaterial såväl vad gäller
ålder som vårdbehov krävs sålunda för atl AT-landläkaren skall få träning i
att samordna tidigare inhämtade teoretiska kunskaper och kliniska färdigheter
för att tillgodose patienternas totala behandlingsbehov.
Utredningen anser det med hänsyn till målet föi- .AT inte
motiverat eller ertorderligt med en systematisk teoretisk undervisning. Det
förutsätts emellertid atl handledning meddelas av överordnade landläkare och av
annan berörd tandvårdspersonal.
Ett piogiam för AT bör emellertid finnas fastslaget.
Härigenom kan garantier skapas för all landläkaren under sin AT får erfarenhet
av behandling av sådana typer av fall, som av olika skäl är betydelsefulla.
För att ,AT skall kunna ge det utbildningsvärde, som ovan angetts, bör den
vidare följas upp med någon form av kunskapskontroll.
Ulredningen föreslår, alt AT endast skall få fullgöras vid
särskilda av socialstyrelsen godkända distriklstandpolikliniker inom
folktandvården. Inrättande av tjänster för- AT förutsätts ske pä landvårdsmässiga
grunder och med hänsyn lill förutsättningaina alt ge utbildning vid de olika
klinikerna.
Ulredningen framhåller att tjänstgöring inom
folktandvården efter genomgången grundutbildning vid odontologisk fakultet i
och för sig inte är något principiellt nytt. Under de senaste åren även innan
tandvårdsförsäkringen och den s. k. etableringskontrollen i anslutning lill
denna infördes - har så gott som alla nyexaminerade tandläkare startat sin
yrkesverksamhet inom folktandvården och därvid i regel tjänstgjort vid s. k. fler-manskliniker.
Det nya i förslaget om AT är, all AT inom folktandvården dels får ett
preciserat mål. dels blir systematiskt utformad med en klar relation till
grundutbildningen och till en eventuell efterföljande annan vidareutbildning
såsom exempelvis specialistutbildning och dels blir en förutsättning för
erhållande av allmän behörighet som tandläkare (legitimation).
En grundläggande förutsättning för all AT skall kunna
genomföras pä avsett sätt är att tillräckligt antal distriklstandpolikliniker,
som uppfyller fordringarna på AT-kliniker, finns all tillgå liksom atl
erforderligt antal AT-ljänsler kan inrättas vid dessa. För alt klinikerna skall
kunna fungera för ifrågavarande utbildningsändamål bör de enligt utredningen ha
en viss minimistorlek. Ulredningen vill därför sälta en undre gräns för
storleken på de kliniker, som skall kunna auktoriseras för AT. Såsom lämplig
gräns anser ulredningen vara klinik som är avsedd för fyra landläkare. Undanlagsvis
bör kliniker för tre landläkare kunna komma ifråga. Vid en fyra-mansklinik
skulle då finnas tre legitimerade tandläkare och en AT-tandlä-kare med
begränsad behörighet att ulöva yrket.
Ansvaret för handledningen av AT-tandläkare bör normall
åvila chefen
Prop 1978/79:41 57
för ifrågavarande klinik. Chefens odonlologiska
ledningsansvar bör omfatta såväl den underordnade landläkaiens direkta
patientvärd som den verksamhet i form av terapidiskussioner och förberedelser lill
sådana som förutsätts förekomma vid AT-kliniker. Den som har det odontologiska
ledningsansvaret bör också utfärda det intyg om godkänd tjänstgöring, som
föresläs bli ett krav för behörighet all i självsiändig ställning utöva tandläkaryrket.
För att säkerställa att nyexaminerade tandläkare bereds
plats för allmänijänstgöring bör överenskommelse träffas mellan staten och
sjukvårdshuvudmännen om erforderligt antal landläkartjänster för AT.
3.2 Specialistutbildning
Utredningen föreslår att en organiserad
specialistutbildning inrättas. Enligt utredningen bör den framlida specialislförteckningen
innehålla följande verksamhetsområden: barntandvård (pedodonti). landreglering
(ortodonti), tandlossning (parodonlologi). tandkirurgi (oral kirurgi), rotbe-handling
(endodonti). oral proletik och odontologisk röntgendiagnoslik.
För de olika specialiteterna bör fastställas studieplaner,
i vilka det för' resp. specialitet specifika målet för utbildningen anges. Det
bör ankomma på den i avsnitt 3.3 föreslagna nämnden för tandläkares
vidareutbildning (NTV) att med bistånd av olika expertgrupper utarbeta och
fastställa studieplanerna.
Specialistutbildningen förulsetls väsentligen ske under
yrkesutövning som tandläkare. Denna skall inledas med en tvåårig allmäntandläkarprak-lik
och därefier i första hand föriäggas inom det verksamhetsområde, för vilket
specialistutbildningen är avsedd (huvudulbildning), men även till vissa andra
verksamhetsområden av betydelse för specialiteten (sidoutbildning). Den
obligatoriska ettåriga allmäntjänslgöringen som utredningen föreslagit, bör få
tillgodoräknas som ell års allmän tandläkarpraktik.
Tjänstgöringen inom såväl huvud- som sidoutbildningen
skall ske under handledning av överordnad och - för specialistämnen - en specialislkom-petenl
tandläkare. I både huvud- och sidoutbildningen bör ingå teoretisk undervisning.
Målet för denna bör vara all ge de kunskaper, som krävs inom ifrågavarande specialitel
fören verksamhet med självständigt ansvar. Den teoretiska undervisningen bör
vara systematiserad och beslå av kurser och kunskapsprov. Tillsammans med
föreskrivna prakliskt-kliniska tjänslgöringar utgör denna grund för erhållande
av specialistkompetens.
Ulredningen anser, all huvud- och sidoutbildningarna inom
specialiteterna bör organiseras så, atl utbildningsmålet i flertalet fall
uppnås efter ca fyra år efter fullgjord allmän tandläkarpraktik.
Fördelningen av huvud- och sidoutbildning inom denna tidsram
bör kunna fä variera något mellan olika specialiteter. I princip räknar dock
utredningen med att huvudutbildningen inom alla specialiteter utom oral kirurgi
och ortodonti skall omfatta ca tre år och sidoutbildningen ca ell år. För oral
kirurgi bör huvudutbildningen vara ca fyra är och för ortodonti tre och ett
halvt år.
Huvudutbildningen skall beslå av dels teoretisk
undervisning och dels klinisk tjänstgöring inom området för specialiteten. För
den teoretiska undervisningen föreslår utredningen inom samtliga specialiteter,
atl tandläkarna skall ha möjlighet atl under ca 150 limmar della i teoretisk
undervisning i form av föreläsningar, demonstrationer och seminarier. Detta
motsvarar ca sex veckors heltidsstudier vid koncentrerad kursgivning. För 5
Riksdagen 1978179:1 saml. Nr 41
Prop
1978/79:41 58
oral kirurgi bör dock undervisningen vara något längre med
hänsyn lill del speciella utbildningsbehovet inom de medicinska gränsområdena.
Sidoutbildningen skall bestå av klinisk tjänstgöring
och/eller teoretisk undervisning pä i princip samma sätt som huvudutbildningen.
Specialisttandvåidspolikrrniker, till vilka grundläggande
specialistutbildning förläggs, mäste enligt utredningen uppfylla bestämda
krav, vad gäller vårdens karaktär, handledningsmöjligheter m. m. Ulredningen
föreslår alt kliniker, som godkänns för specialistutbildning, indelas i två
kategorier med hänsyn till förutsättningarna alt meddela utbildning. Till
kategori I bör hänföras sådana kliniker där de bästa förutsättningarna finns
för en allsidig specialistutbildning. Kliniker vid fakulteterna och
specialisttandvårdskliniker inom folktandvården bör härvid främst kunna komma
ifråga.
Till kategori II bör hänföras andra specialisttandvåidsklinker,
där förutsättningarna atl fullgöra den kliniska tjänstgöringen är goda. Minsl
två år av huvudutbildningen skall förläggas till klinik av kategori I. Sidoutbildning bör kunna förläggas
både till klinik av kategori I och II.
Ulredningen anser del vara naturligt all de odonlologiska
fakulteternas kliniker i första hand blir de som skall utnyttjas för utbildning
av specialister. Inom flertalet specialiteter är utbildningsbehovet inte
större än att det bör kunna tillgodoses vid fakulteterna, om
specialisttandvården vid dessa byggs ut i erforderlig omfattning. Inom vissa speciliteler
- främst ortodonti, där utbildningsbehovet är störst - är det emellertid nödvändigi
att utnyttja även specialisllandpolikliniker inom folktandvården.
Efterfrågan på specialister kommer enligt ulredningen all
vara avhängig av oförändrad målsättning för grundutbildningen, patienternas
ökade krav på vårdens kvalitet, ändringar i patientslmkturen och specialistens
roll i eflerutbildningen av tandvårdspersonal. För de ämnesområden som enligt ulredningen
föreslås bli specialiteter inom landvården har den framlida efterfrågan på
antal specialiteter beräknats. Utredningen utgår härvid vad gäller vuxenspecialileterna
från de remitterande landläkarnas efterfrågan på specialisthjälp. Efterfrågan
inom barnspecialiletema pedodonti och ortodonti beräknar utiedningen därer-nol
med ledning av antalet barn.
3.3 Vidareutbildningens administration
Utredningens förslag innebär en omfattande och väsentligt
utökad vidareutbildning för landläkare. För att administrera denna föreslår ulredningen
att en särskild fristående nämnd inrättas, kallad nämnden för landläkares
vidareutbildning (NTV). Nämnden bör knytas till socialstyrelsen.
Enligt utredningen bör nämnden handlägga frågor i
anslutning till den föreslagna allmäntjänslgöringen för tandläkare, däribland
godkännande av genomgången allmänijänstgöring ocb anordnande av till denna
kopplade kunskapsprov. Vidare bör nämnden anordna kurser med kunskapsprov inom
ramen för landläkares specialistutbildning, kiinikchefsutbildning, utfärda
bevis om specialistkompetens och genomgången klinikchefsutbildning samt svara
för informations- och upplysningsverksamhet inom området.
Med hänsyn till de omfattande arbetsuppgifterna anser
utredningen atl nämnden skall beslå av en ordförande och nio övriga ledamöter.
Ordföranden och ledamöterna föreslås utses av regeringen. Äv de nio
ledamöterna föreslås två utses på förslag av socialstyrelsen, två av universitelskanslersämbetei,
en av vardera Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet, Sveriges
tandläkarförbund. Svenska landläkare-sällskapet och Sveriges förenade
studentkårer.
Prop 1978/79:41 59
För atl nämnden skall kunna fullgöra de uppgifter som
föreslås åvila den, erfordras att nämnden har tillgång lill ett väl fungerande
kansli. Kansliet bör ledas av en avdelningsdirektör, och i övrigt beslå av en byrådireklör/byråsekrelerare,
en assistent och en kontorsskrivare. Till nämnden förutsätts också ett antal
expertgrupper bli knutna.
De arbetsuppgifter som nu ankommer pä socialstyrelsens
nämnd för tandläkares specialislbehörighet bör enligt utredningens mening
flyttas över till den nya nämnden NTV.
Utredningens förslag medför inga förändringar för nämnden
för utländsk medicinalpersonal, tandläkarseklionen (NUMT).
3. Klinikchefsutbildning
Utredningen anser det av flera skäl vara betydelsefullt,
alt en mera systematiserad utbildning av klinikchefer kommer till stånd.
En efterutbildning för klinikcheferna inom folktandvårdens
distriktstandvård bör enligt utredningens uppfattning syfta lill att förbättra
deras möjligheter alt planera klinikens arbete, så att tillgängliga
vårdresurser utnyttjas på bästa möjliga sätt. Vidare bör utbildningen ge
klinikcheferna de teoretiska kunskaper som erfordras för att handleda
nyexaminerade tandläkare under allmäntjänslgöringen.
Ulredningen har vid sin bedömning av vilket innehåll
klinikchefsutbildningen bör ha utgått från folktandvårdsulredningens lidigare
framlagda förslag med prioritering av ämnena parodontologi, pedodonti och proletik.
Som underlag för utbildningen i dessa ämnen anser ulredningen all klinikcheferna
även bör ha utbildning i odontologisk röntgendiagnostik, oral patologi, oral
mikrobiologi, klinisk betlfysiologi och odontologisk teknologi (materiallära).
Viss utbildning bör även förekomma i endodonti och oral kirurgi. Del kan vidare
vara ändamålsenligt all samla utbildningen om de förebyggande åtgärderna till
ett ämne - landsjukdomarnas profylax - och även ge viss utbildning i
tandvårdsadministration.
Mot bakrund av de redan nu vunna erfarenheterna från bl.
a. socialstyrelsens kurser har utredningen funnit, atl klinikchefsutbildningen
bör organiseras så atl minsta möjliga produktionsbortfall uppkommer. Den bör
koncentreras till ett fåtal sammanhängande ämnesområden, vilka under-visningsmässigt
bör samordnas. Utbildningen bör vidare omfatta både teori och praktik saml
varvas med träningsperioder vid resp. kliniker. Utbildningen och
träningsperioderna bör följas av kunskapskontroll och utvärdering.
Såsom lämpligt omfång på klinikchefsulbildningen föreslår ulredningen
totalt ca 625 timmars undervisning motsvarande ca 25 veckors helstidsslu-dier
vid koncentrerad kursgivning. Till detta kommer litteraturstudier och klinisk
träning vid resp. hemmakliniker. Ulredningen bör organiseras i block av
varierande omfattning. Utredningen har lämnat förslag hur klinikchefsulbildningen
bör organiseras saml förslag lill omfattning av de olika blocken och de däri
ingående kurserna. Förslaget innebär att genomgång av en fullständig kiinikchefsutbildning
lar fem och ett halvt år.
Utredningens förslag till klinikchefsutbildning anknyter lill
folktandvårdsulredningens tanke atl uibildningskraven inom de enskilda ämnesområdena
skall ställas på en nivå, som närmast motsvarar tandutbildning för vinnande av
specialistkompetens.
Mellan 250 och 300 distriklstandpolikliniker kommer enligt
ulredningen
Prop
1978/79:41 60
alt beröras av AT.
Såsom riktmärke för klinikchefsutbildningen bör därför
gälla en dimensionering som möjliggör all ca 300 tandläkare kan genomgå den.
På sikt anser utredningen det vara naturligt, atl den
föreslagna nämnden för landläkares vidareutbildning (NTV) fär ansvaret även för
klinikchefsutbildningen. Det förhållandel, alt denna utbildning definierats
som efterutbildning bör enligt utredningens mening inte hindra ett sådant
arrangemang. Det bör ankomma på NTV att fastställa program för de olika
kurserna, att anordna utbildningen och alt ombesörja kontakterna mellan
kursgivare och landsting.
3.5 Behörighetsfrågor
De gällande föreskrifterna för behörighet alt utöva tandläkaryrket
finns angivna i lagen (1963:251) om behörighet att ulöva tandläkaryrket. Enligt
lagen finns tre behörighetsgrunder dels legitimation, dels förordnande atl
uppehålla slallig eller kommunal tandläkarljänst saml dels behörighet i viss
begränsad utsträckning.
Avlagd tandläkarexamen inom landet berättigar till
legitimation, om inte sådana omständigheter föreligger, som kan föranleda all
legitimation återkallas. Tandläkare, som avlagt examen utomlands, erhåller i
regel legitimation efter genomgången särskild utbildning.
För erhållande av behörighet att självständigt utöva tandläkaryrket
- legtimation - anser utredningen att det förutom avlagd landläkarexamen bör
krävas dels fullgjord AT, dels godkända kunskapsprov. Legitimation föreslås
som lidigare bli meddelad av socialstyrelsen.
Ulredningen diskuterar en kategoriindelning av tandläkartjänsierna
inom den offentliga sektorn, främst folktandvården. Till kategori 1 hänför ulredningen
tjänster i underordnad ställning för tandläkare under vidareutbildning.
Kategori 11 avser tjänster i underordnad ställning för tandläkare med fullgjord
vidareutbildning och kategori III är tjänster i överordnad ställning.
Enligt denna indelning kommer i kategori I atl återfinnas
dels de tjänster inom distriktstandvården för AT-tandläkare, dels tjänster inom
specialist-landvården för tandläkare som genomgår specialistutbildning.
Karaktäristiskt för innehavarna av sådana yänster är alt vid sidan av basfunklionen
landvård förekommer egen utbildning. När- det gäller landvårdsansvaret inom
denna kategori är alla tandläkare inom kategorin likställda - ansvaret är
begränsat lill det allmänt yrkesmässiga (odontologiskl-professionel-la).
Behörighetsnivåerna är däremot olika. AT-landläkaren är endasl behörig att ulöva
tandläkaryrket i underordnad ställning, medan landläkarna vid specialistlandpoliklinikerna
förutsätts vara legitimerade.
AT-ljänsterna skall motiveras av och inrättas för
landvårdens behov. Antalet sådana tjänster måste emellertid anpassas med hänsyn
till examinationen från de odonlologiska fakulteterna. Genom atl AT-ljänsterna
ingår i huvudmännens totala tandvårdsorganisation, som byggs upp för att svara mol
målsättningen för folktandvården, bör tjänsterna sökas och tillsättas som andra
landläkartiänsler inom folktandvården. Ulredningen föreslår, att
tillsättningarna av AT-ljänsterna skall ske på arbelsmarknadsmässiga grunder
med hänsynslagande lill de sökandes meriter. Det bör ankomma på socialstyrelsen
alt besluta hur många sådana tjänster som skall finnas inom vaije
sjukvårdsområde och vid varje poliklinik. Innan
Prop 1978/79:41 61
sådani beslul meddelas, skall socialstyrelsen höra
sjukvårdsstyrelserna i landstingskommunerna (motsvarande). Samråd förutsätts
också äga rum med bl.a. Landstingsförbundet.
3.6 Övergången till den nya utbildningen
Utredningen anser atl de olika förslagen beträffande
grundutbildning, AT, specialistutbildning och kiinikchefsutbildning inte kan
genomföras oberoende av varandra. Delta synsätt bör enligt utredningen inte
hindra, att delar av förslagen, som för tandvärden bedöms medföra väsentliga
förbättringar gentemot den nuvarande situationen, genomförs snabbare än andra,
dvs. atl förslagen genomförs successivt.
Frågan om hur tjänster för specialistutbildning vid de
odontologiska fakulteterna skall konstrueras är avhängig ställningstaganden
inom ulredningen rörande klinisk odontologisk verksamhei (UKO).
Ett omfattande planeringsarbete måsle ulföras innan de
olika utbildningarna kan påbörjas. Den av utredningen föreslagna nämnden för
landläkares utbildning bör därför inrättas snarast möjligt.
3.7 Kostnadsberäkningar
Ett genomförande av utredningens förslag beiräffande gmndutbildningen
beräknas medföra en minskning av kosinaderna med drygt 2 milj. kr./år, fr. o.m.
del år då ingen tionde termin finns vid de odonlologiska fakulteterna.
AT skall
enligt utredningen helt räknas som tandvårdande verksamhei. Tandläkare, som
fullgör AT skall vara anställda av sjukvårdshuvudmannen och uppbära lön. Avtal
om denna bör träffas på sedvanligt sätt mellan parterna. Ulredningen utgår från
all överenskommelse om lönevillkoren skall kunna träffas på grundval av AT-landläkarnas
landvårdsinsalser. Ulredningen räknar inte med all några särskilda kostnader
skall behöva uppkomma i samband med AT-tandläkarnas praktiska landvårdsulövning.
Den handledning, som AT-landläkarna skall ha och för vilken ansvaret skall
åvila resp. klinikchef, bör enligt ulredningen inte heller medföra särskilda
kostnader för huvudmannen. Kunskapskontrollen är däremot förenad med kostnader
när det gäller såväl anordnandet som AT-tandläkarnas deltagande. Med
utgångspunkt i att ca 500 åriiga prov skall anordnas beräknas den totala kosinaden
lill ca 75 000 kr. i 1974 års penningvärde. Kosinaderna för ÄT-landläkarnas
dellagande i kunskapskontrollen utgörs främst av rese- och iraklamentskostnader.
Utredningen föreslär, all NTV skall svara för dessa kostnader.
Den
praktiska tiänslgöringen under specialistutbildningen bör enligt utredningen
helt räknas som tandvärdande verksamhet. Tandläkarna som genomgår
specialistutbildning bör vara anställda av huvudmannen och uppbära lön. Den
systematiska teoretiska undervisning, som utredningen föreslagit skall ske
under specialistutbildningen, kommer däremot alt medföra kostnader som
beräknas till ca 1,7 milj. kr. per är vid fullt utbyggd verksamhei.
Kostnaderna
för nämnden för landläkarnas vidareutbildning beräknas uppgå till ca 700000 kr.
per budgetår. 1 detla belopp ingår kostnader för arvoden till nämndens
ledamöter och experter, lönekostnader för nämndens personal (en
avdelningsdirektör, en byrådireklör/byråsekrelerare, en assistent och en
kansliskrivare) samt viss informationsverksamhet.
Prop
1978/79:41 62
Ulredningen har föreslagit, atl ca 300 tandläkare skall
genomgå klinik-chefsutbildning omfattande fyra tolvrnånaderskurser och tre
sexmånaders-kurser. Särskilda kostnader beräknas endast uppkomma för den
teoretiska undervisningen. Ulredningen förulsiilter all
arbetsgivarna/huvudmännen skall svara för löne-, rese- och Iraklamentskostnader
för tandläkarnas deltagande i denna efterutbildning medan staten föreslås svara
för de direkta kostnaderna för undervisningen. De sammanlagda kostnaderna för
hela klinikchefsutbildningen beräknas till ca 8 milj. kr.
Prop 1978/79:41 63
Bilaga 2.2
Sammanställning av remissyttranden över betänkandet (Ds S
1975:14) Tandläkarnas utbildning
Utredningens förslag om ett sammanhängande system med
grund-, vidare- och efterutbildning av tandläkare vinner remissinstansernas
gillande. Beträffande utredningens förslag till specialistförteckning, tidsplan
för specialistutbildningen, klinikchefsutbildning samt de ekonomiska förutsättningarna
för att genomföra utredningens förslag stöds de också i allmänhet av
remissinstanserna.
Sveriges tandläkarjörbund stöder således utredningens
utgångspunkt all en väl grund- och efterutbildad allmänprakliker skall vara
grundvalen i tandläkarkåren. Förbundet anseratt framtidens tandläkare kommeratt
få en god utbildning om utredningens förslag genomförs. Tandhälsovården har
enligt Tandvärnet på ett tillfredsställande sätl integrerats i de av
utredningen framlagda förslagen.
Socialstyrelsen ansluter sig lill utredningens bedömning
att en omläggning av tandvärdens inriktning mot en större andel landhälsovärd
på tandsjukvårdens bekostnad är nödvändig. En starkare inriktning pä landhälsovård
kräver enligt SACOISR en kraftig utbyggnad av bäde landsköterske-och landhygienistutbildningarna.
Lundsiingsförbundet, m.fl. remissinstanser framhåller att socialstyrelsens
utredning om del långsiktiga behovet av tandvårdspersonal är angelägen
beträffande behovet av assisterande personal. Resultatet av denna utredning bör
enligt TCO leda till att landläkarutbildning och dess samband med andra
utbildningar blir föremål för nya överväganden.
Socialstyrelsen,
Landstingsjörhundet, Sveriges tandläkarförhund. Malmöhus läns landsting m.jl,
delar utredningens uppfattning atl merparten av den kliniska landvården skall
omhändertas av allmänpraktiserande landläkare. Landstingsförbundet understryker
särskilt att antalet specialister även i framliden bör hållas pä en låg nivå
och att deras uppgifter främst skall vara konsultens samt alt medverka i eflerutbildningen
av tandvårdspersonal.
Remissinstanserna
ansluter sig i huvudsak till de av utredningen redovisade målen för
tandläkarnas grundutbildning. Förslaget atl undervisningen sammanförs till
större block under ledning av blockutbildningskommittéer tillstyrks eller
lämnas ulan erinran av remissinstanserna. De odontologiska fakulteterna delar
således utredningens uppfattning att en integrering i form av blockundervisning
kan förbättra tandläkarutbildningen. Det framhålls dock atl genomförandel av
denna nya studieordning kräver ett omfattande planeringsarbete och resurser.
Frän fakulteterna betonas också att undervisningen måsle vara likvärdig vid
alla odontologiska fakulteter. En central samordning förordas därför av
fakulteterna. Fakulteten i Göteborg anser att UKÄ bör få denna uppgifi, rt\eii,arjäkulteten i Umeå anser atl en för fakulteterna gemensam grupp tillsätts för
ändamålet.
Sveriges tandläkarjörbund
anser atl det är bra all de skilda ämnena i utbildningen grupperas i block.
Förbundet ställer sig dock avvisande till den detaljplanering som förordas. För
atl blockprincipen skall fungera fordras enligt förbundet alt besluten om
planeringen fallas av studenterna och lärarna i samarbete med övrig personal.
Enligt SFS synes blockindelningen vara logisk och bör ge
möjlighet för en problemorienlerad och en mellan olika discipliner väl
integrerad under-
Prop
1978/79:41 64
visning. SFS lämnar också förslag på ett alternativt
blocksystem. I fräga om blockkonstruklionen framhåller socialstyrelsen atl i
del grundvelenskapliga blocket den unga individens anatomi, fysiologi och
fysiska utveckling självfallet måste ingå i undervisningen och att i del profylakliska
blocket ämnet proletik bör ingå för atl den landlösa och partiellt landlösa
patientens problem härvidlag skall uppmärksammas.
Sveriges tandläkarförhund ser mycket positivt på
utredningens förslag om en samhällsodonlologisk "strimma" som skall
beröra alla ämnen genom hela tandläkarutbildningen. Socialstyrelsen och
odontologiska fakul-leien i Göteborg anser i motsats till utredningens förslag
all samhällsodon-tologien bör ges ett klart och entydigt kursinnehåll.
Sveriges tandläkarförhund och odontologiska fakulteten i
Lund anser också att undervisning bör ges i akut sjukvård och ergonomi. Den
försöksverksamhet som redan bedrivits vid odontologiska fakulteten i Malmö i
ämnet har givits goda erfarenheter. Vidare bör studierna vid odontologisk
fakultet inledas med en introduktionskurs i odontologi.
I frågan om blockutbildningskomrnittéerna anser SFS alt de
snart skall tillsättas samt ges centrala direktiv för studieplansarbetet.
Systemet med blockutbildningskommittéer garanterar enligt socialstyrelsen
effektivitet och minskar riskerna för dubbelundervisning samt att den ändrade
utbildningen leder fram till angivna målsättningar. Svenska tandläkare-sällskapet
framhåller också alt organisationsformen med linjenämnd och blockutbildningskommittéer
torde bättre än nuvarande organisation tillgodose kraven pä kontinuerlig
förnyelse och samordning av undervisningen inom olika ämnesområden.
Förslaget alt den grundläggande utbildningen förkortas
från nuvarande tio till nio terminer stöds i allmänhet av remissinstanserna.
Socialstyrelsen och dåvarande UKÄ accepterar att utbildningen förkortas. I
flera yttranden betonas att den teoretiska grundutbildningen kvalitativt inte
får förändras. Landstingsförbundet understryker vikten av atl de nyexaminerade
tandläkarnas teoretiska kunskaper bibehålls på minsl nuvarande nivå saml att
deras kliniska färdigheter är sädana att de kan ulföra flertalet av de åtgärder
som en allmäntandläkare normall utför. Förbundet förutsätter all den studieplan
som skall gälla för tandläkarnas grundutbildning kommer att diskuteras i sådana
former att folktandvårdens intressen beaktas.
Odontologiska jhkulteien i Stockholm anser all en
samordnad undervisning mellan olika ämnesområden utan tvekan kan medföra
tidsvinster. Dessa skulle kunna göras ännu mer omfattande genom utökning av
handlednings- och assislenlpersonalen. De studerande anger att en tredjedel av
den kliniska tjänstgöringstiden ofta går ål för väntan på lärare och tandsköterska.
En maximal lidsvinst börenligt fakulteten göras dels genom omorganisation av
undervisningen, dels genom en absolut nödvändig effektivisering genom utökande
handledare- och assislansresurser.
Odontologiska fakulteten 1 Umeå framhåller atl den
förkortade nya grundutbildningen med bibehållen teoretisk kunskapsnivå kommer
att bli betungande för studenten. Fakulteten har därför allvarliga erinringar mol
en förkortning av studiegången till 4.5 år.
Alt omläggningen av grundutbildningen bör medföra vissa
rationaliseringsvinster delas inte helt av remissinstanserna. Odonlologiska
fakulteten 1 Lund och SFS tillhör de som anser att grundutbildningen kan
förkortas genom rationaliseringar där samordning av undervisning inom odontologisk
teknologi, preklinisk cariologi och preklinisk protelik samt materiallära sker
med klinisk cariologi och klinisk proletik. 5FS och odontologiska
Prop 1978/79:41 65
fukuheten i Göleborg protesterar emellertid mol
utredningens beräkning atl en avkortning av studietiden skulle tilläla en
minskning av handledartjänsler.
Odonlologiska fakulteten i Umeå är i motsats lill
utredningen ej övertygad om att några siörre tidsvinster inom odontologisk
teknologi kan göras. De rationaliseringsvinster man räknar med i samplanering
av odontologisk teknologi och vissa kliniska ämnen har redan delvis utnyttiats
till förmån för i nuvarande studieplan tidigare insatta ämnen.
Förslaget att vissa tidskrävande tandlekniska övningsmomenl
i teknologiundervisningen skulle kunna utgå och ersättas med demonstrationer
av tandtekniker i samband med den kliniska undervisningen fmner fakulteten i
Lund och SFS tilltalande. SFS anser emellertid atl en sådan omläggning av
undervisningen bör föregås av en detaljerad analys av vilka moment som kan
ersättas med demonstration av landtekniker. Svenska kommunförbundet och
Malmöhus läns landsting ställer sig avvisande lill utredningens förslag i detla
avseende och framhåller alt den nyblivne tandläkaren skall ha lärt sig olika
kliniska arbetsmoment genom fantom- och laboralorieträning innan den föreslagna
allmäntjänslgöringen. Kommunförbundet anser också atl studenterna på ell
tidigt stadium av undervisningen bör få genomgå noggranna psykotekniska
anlagstester. Bl. a. fakulteten 1 Lund framhåller all en direkt procentuell
minskning med ca 20 procent av undervisningen inom de kliniska ämnena cariologi,
endodonti, oral kirurgi, parodonlologi och proletik får ogynnsamma
konsekvenser. En minskning av studietiden i nämnda ämnen bör främst baseras på
att vissa av de mäl som nu ingår i den grundläggande utbildningen flyttas över
till att bli mål inom den föreslagna allmäntiänstgöringen.
Utredningens förslag att grundutbildningens första studieår
också skall kunna utgöra inledningen lill en tvåårig eftergymnasial landhygienisk
utbildning stöds av remissinstanserna. Det stryks bl.a. under av UKÄ.
Fakulteten 1 Stockholm är dock tveksam till möjligheten atl i någon större
omfattning genomföra en sådan. Däremot ser fakulteten med tillfredsställelse atl
en ny utbildningsplan utformas så all tandläkarstuderande på ett relativt
tidigt stadium i utbildningen kan tiänslgöra som tandhygienister exempelvis
under ferietid. Pä så sätt skulle tandvården tillföras ett värdefullt
personaltillskott och tandläkarstuderandena få värdefulla erfarenheter av
kontakterna med patienterna. Sveriges randläkarförbund framför liknande
synpunkter. Gävleborgs läns landsting föreslår att kandidater vid en lämplig lidpunkt
i grundutbildningen borde få tjänstgöra vid någon distriktslandpoliklinik -
gärna vid den klinik där han/hon senare skall förlägga sin allmänijänstgöring -
som tandhälsosköterska eller tandhygienist och därigenom redan under den
förberedande grundutbildningen få en uppfattning om hur tandhälsovården
fungerar i ett landstingsområde. Detta arbete skulle också kunna bli en god
introduktion inför den kommande allmäntjänslgöringen.
Förslaget all odontologie kandidatexamen avskaffas och att
tandläkarexamen avläggs efter 4,5 års studier stöds eller lämnas utan erinran
av remissinstanserna.
Förslaget om en avslutande allmäntjänstgöring innan
tandläkaren får sin legitimation tillstyrks i huvudsak av remissinstanserna. UKÄ
anser således att den föreslagna grundläggande utbildningen jämte ett års handledd
allmänijänstgöring bör bättre än dagens utbildning kunna ligga lill grund för
den legitimerade tandläkarens arbetsuppgifter. UKÄ betonar det angelägna i att
AT-landläkaren kommer i kontakt med ell så allsidigt sammansatt
Prop
1978/79:41 66
patientunderlag som möjligt.
Socialstyrelsen finner förslaget om allmäntiänstgöring väl
motiverat med hänsyn lill kravet på klinisk färdighet hos den självständigt
arbetande landläkaren. Styrelsen lägger särskilt vikt vid att AT föreslås bli
inledd med en planerad och allsidig introduktion om såväl klinikens plats i
lands-lingets vårdorganisation som verksamhetens uppläggning vid kliniken.
Landstingsförbundet tillstyrker också den av ulredningen föreslagna principmodellen
för allmäntiänstgöringens mål och innehåll men ifrågasätter i viss utsträckning
utredningens förslag beträffande allmäntjänstgöringens organisation. Svenska
kommunförbundet finner den föreslagna AT-tjänstgöringen för kostsam. Förbundet
anser därför atl andra alternativ lill den föreslagna AT-tiänstgöringen bör
prövas. Tandvärnet framhåller all man bör föreskriva alt landläkaren under AT-liden
skall delta i arbetet vid barnavårds- och mödravårdscentraler, delta i
informationsverksamheten vid olika skolor och vårdinstitutioner etc. På della
sätt skapas garantier för all tandläkarna aktivt gör insatser inom
landhälsovården.
Förslaget att allmäntjänslgöringen skall fullgöras inom
folktandvården tillstyrks i princip av remissinstanserna. UKÄ framhåller att
folktandvården i framliden kommer alt spela en allt viktigare roll inom
tandvården. Del är därför naturligt atl alla landläkare får erfarenhet av
tjänstgöring inom den offentliga vården. UKÄ anser mol bakgrund bl.a. härav all
allmäntjänslgöringen skall fullgöras vid särskilda distriklstandpolikliniker
inom folktandvården, som av socialstyrelsen godkänts för ändamålet.
Odontologiska fakulteterna i Stockholm och Lund anser alt en AT-klinik bör
finnas vid varje fakultet med tanke på det pedagogiska utvecklingsarbete som
är nödvändigi för en effektiv AT och för nödvändig återkoppling av AT lill fakulletsundervisningen
saml för forskarutbildningen. KS anser också atl det bör finnas möjlighel alt föriägga
AT i lokal anslutning lill sjukhus för vissa tandläkare som påbörjat sin
forskarutbildning.
Enligt Sveriges tandläkarförbund ärdet nödvändigi atl dispensmöjlighel
fmns för forskarstuderande alt fullgöra AT vid fakulteten. Annars kan man
riskera en olycklig nedgång av antalet unga forskare. NTV bör besluta om sådan
dispens. Förbundet föreslår också atl de tekniska förutsättningarna för att AT-tandläkarna
under en 2-3 veckors period kommer i kontakt med den privata vårdsektorn
utreds.
Flera remissinstanser framhåller nödvändigheten av all
kompetenta handledare finns i tillräckligt antal för att AT-verksamheten skall
fungera. Enligt socialstyrelsen kommer först vid årsskiftet 1980/81 atl finnas
ett tillräckligt antal utbildade handledare. Styrelsen ställer sig därför avvisande
till ett provisoriskt införande av allmäntiänstgöring före denna lidpunkt.
Landstingsförbundet anseratt antalet AT-tandläkare vid de största klinikerna
måste begränsas i förhållande lill utredningens förslag och atl möjligheten av
fler än en handledare vid dessa kliniker ytteriigare övervägs. Enligt Sveriges
tandläkarförbunds uppfattning bör det långsikliga målet vara atl det finns minsl
två handledare på varje AT-klinik. Bl.a. Stockholms, Örebro och Västerbottens
läns landsting finner att handledningen av AT-landläkarna kommer all la
avsevärd tid från klinikchefens sida och minska vårdproduklionen.
Socialstvrelsen, UKÄ och Sveriges tandläkarförbund har
inget alt erinra mol utredningens förslag om en centralt utformad
kunskapskontroll efter AT. Östergötlands läns landsting framhåller att de
föreslagna kunskapsproven kan vara ett gott hjälpmedel för atl AT-landläkaren
skall fä en så långt möjligt likvärdig utbildning oberoende av
tjänstgöringsort.
Prop 1978/79:41 67
Utredningens förslag till principmodell för landläkarnas speciallsiulhild-ning
stöds i huvudsak av remissinstansema. Socialslyrelscn ansluter sig således tili
utredningens målsättning för specialistutbildningen. Utbildningens uppdelning
på huvudulbildning och sidoutbildning tillförsäkrar enligt styrelsens mening
den specialistutbildade landläkaren inte blott kunskaper inom sitt eget
ämnesområde utan också behövliga kunskaper inom angränsande områden.
Landstingsförbundet har inga principiella invändningar mol
den föreslagna principmodellen. Med hänsyn till att specialisterna skall
fungera som utbildare, handledare och konsulter förutsätter- förbundet atl
utbildning fördetta ändamål införs i studieplanerntr. Svenska
landläkare-sällskapet hälsar med tillfredsställelse utredningens förslag att specialisttrtbildningen
skall vara systematiserad såväl beträffande teoretisk som praktisk/ klinisk
undervisning och all den huvudsakligen skall ske under yrkesutövning som
tandläkare.
Utredningens förslag till studieplaner för
specialistutbildningen bör- enligt odonlologiska fakulteten i Stockholm
ytterligare diskuteras inom olika organisationer och med företrädare för resp.
specialiteter före definitiv utformning.
För tillträde till specialistutbildningen föreslår
utredningen atl tvä års allmän tandläkarpraktik skall krävas, varav AT-tjänstgöringen
får räknas som ett är. Men bl.a. Kommunförhundel, Östergötlands, Malmöhus och-Gölehorgs
och Bohus läns landsting, Sveriges tandläkarjörbund saml Svenska
tandläkare-sällskapet anser alt AT-tjänstgöringen inte skall fä räknas in i
dessa två år. Med tanke på AT-landläkarnas laga produktion bör man enligt
kommunförbundet kräva minsl tvä års sammanhängande allmänpraktik efter erhållen
legitimation. Även när del gäller alt kombinera forskarutbildning och
specialistutbildning måste kravet på gedigen insyn i allmänpraktikerns problem
upprätthällas.
1 fråga om förslaget lill organisationen av huvud- och
sidoutbildningen framhåller Sveriges tandläkarförbund att man biiräder
utredningens förslag samt understryker viklen av atl huvudmännens
specialistkliniker byggs ut i därför erforderlig omfattning.
Sidoutbildningen skall enligt ulredningen bestå av klinisk
tjänstgöring och/eller teoretisk undervisning uppdelad på olika avsnitt eller
kurser. Fakulteten i Lund framhåller alt i sidoutbildningen också ingår patienlbe-handling.
Fakulteten föreslår att en samordning av huvud- och sidoutbildning görs
obligatorisk och alt undervisningsblock införs för de olika specialitelerna.
Tandläkarnas specialistutbildning bör planeras pä samma sätt som läkarnas
vidareutbildning.
Utredningens förslag atl fakulteternas kliniker i första
hand skall utnyttjas för utbildning av specialister stöds av
remissinstanserna. Enligt UKÄ:s uppfattning bör således specialistutbildningen
i första hand förläggas till läroanstalterna, vilkel bl.a. innebär att resurser
härför måste ställas lill läroanstalternas förfogande.
Socialstyrelsen framhåller att de odonlologiska
fakulteterna uppfyller de krav som ulredningen ställer pä kliniker för
specialistutbildning, om fakulteterna genom samarbete med folktandvården kan
tillförsäkras för utbildningen behövliga patienter. Även bl.a. de
odontologiska fakulteterna understryker vikten av att denna fråga löses.
Sveriges tandläkarförhund inslämmer i de krav som utredningen
ställer på utbildningsklinikerna. Förbundet anser att en kontinueriig
tjänstgöring under specialistutbildningen bör eftersträvas. Hela
huvudutbildningen bör
Prop
1978/79:41 68
kunna ske vid en och samma klinik och patienltillgången ge
den variation som utredarna efterlyser. Undantag är dock LKG-vården, som bör
skötas vid de nuvarande regionala klinikerna. Som en konsekvens bör därför
tjänstgöringsskyldighet krävas vid dessa kliniker.
Enligt Nämnden för undcrvisningssjukhusens utbyggande (NUU):s
mening kan del vara naturligt alt räkna med en utveckling av landvården vid
utbildningsenheterna som för landväidens del leder lill en motsvarighet till
kombinationen region-/undervisningssjukhus inom sjukvården. Bl.a. mot denna bakgrund
delar NUU utredningens uppfattning, att det är naturligt alt de odontologiska
fakulteternas kliniker i förslå hand blir de som skall utnyttjas för utbildning
av specialister.
Landstingsförbundet ansluter sig lill utredningens förslag
om klinik-typer, men betonar värdet av att specialistutbildning kan erbjudas
inom folktandvårdsorganisalionen. Förbundet utgår därför från önskemål från de
enskilda huvudmännen att inom folklandvåidsorganisaiionen meddela specialistutbildning
beaktas.
Enligt utredningen angående viss klinisk odontologisk
verksamhet torde specialistutbildningen kräva ett långtgående engagemang från
fakulteternas sida. En utökning och i vissa fall en breddning av tandvården
vid fakulteterna och en samordning av deras specialisttandvård med folktandvårdens
är erforderlig. Inför beslul om sädana anordningar bör klarhet råda om hur den
framtida kliniska organisationen skall gestallas. Della gäller även om det är
möjligt atl provisoriskt inrätta tjänster och vidta andra arrangemang som i
viss mån kan vara oberoende av t.ex. huvudmannafrågan.
Remissinstanserna anser i allmänhet att de av ulredningen
gjorda beräkningarna är alltför osäkra eller för lågt beräknade.
Socialstyrelsen understryker all såväl utbyggnaden av folktandvårdens
specialistvård som dimensioneringen av specialistutbildningen måste bli
föremål för rullande planering. De av ulredningen framlagda uppskattningarna av
efterfrågan inom olika specialiteter bör omprövas allt eftersom ytterligare
erfarenheter vinns. Liknande synpunkter har bl.a. Landstingsjörbundei, som
förutsätter all utredningens beräkningar inte kommer atl fastställas som
riktvärden. Varje enskild huvudman bör få avgöra dimensioneringen av sin specialisttandvård.
Den av utredningen föreslagna dimensioneringen för
specialistutbildning medför enligt Landstingsförbundet ell betydande bortfall
av tandläkare från distriktstandvården. Utbildningen av specialistlandläkare -
vilken i och för sig är angelägen - bör av denna anledning begränsas och
avvägas noga i förhållande lill vårdansvaret för barn och ungdom avseende allmänlandvård.
Möjligheter bör finnas atl prioritera någon eller några specialiteter. Den
slutliga dimensioneringen måste även bedömas i relation lill folktandvårdens
möjligheter att iniälta och besätta specialisilandläkar-Ijänsler.
Sveriges tandläkarförbund anser atl man bör sträva efter
alt genom en god grund- och efterutbildning av allmäntandläkaren hålla antalet
specialister på rimlig nivå. Man bör också förutsättningslöst undersöka
möjligheten atl låta den assisterande personalen utnyttjas mer effektivt även
i specialisiarbelet.
Utredningens förslag lill specialiteter delas eller lämnas
utan erinran av flertalet remissinstanser. Således instämmer bl.a.
socialstyrelsen, UKÄ, Stockholms-, Östergötlands-, Jönköpings- och Gävleborgs
läns landsting samt Malmö kommun i utredningens förslag. Utöver dessa
specialiteter
Prop 1978/79:41 69
anser de odonlologiska fakulteterna i Stockholm, Lund, Göteborg
och Umeå, Sveriges tandläkarförhund. Svenska tandläkare-sällskapet, samt SACOISR
att sådana behov föreligger alt även cariologi och betlfysiologi skall erkännas
som specialiteter.
Socialstyrelsen och odonlologiska fukulteien i Göteborg
delar utredningens uppfattning atl en specialitet inom landvärden bör vara ett
väl avgränsat odontologiskt verksamhetsområde, där tandläkare med fastställd
särskild utbildning krävs för all svara för vissa vårdåtgärder. Styrelsen
ansluter sig vidare till alt behörighetskrav införs för tjänster inom
verksamhetsområden där efterfrågan på specialutbildade landläkare bedöms som läg
eller är svårbedömbar. Sveriges uindläkarförhiind ställer sig tveksam till
införande av tandläkare med speciell behörighet. Införandet av ett sådant
begrepp bör enligt förbundet i varje fall syfta lill alt ämnet pä sikt blir
specialitet. Förbundet anser del också nödvändigt atl den specialistvård som omhänderhas
av landslingen kompletteras med privalverk-samma specialister.
1 fråga om vidareutbildningens administration är samtliga
remissinstanser klart positiva till inrättandet av nämnden för tandläkares
vidareutbildning (NTV). Socialstyrelsen finner det ändamålsenligt alt nämnden
kanslimässigt förläggs lill socialstyrelsen. Härigenom skapas också
möjligheten lill samverkan med motsvarande vidareutbildning för läkare.
Landstingsförbundet anser att folktandvårdens huvudmän skall ha ett belydligt siörre
inflytande på vidareutbildningen än vad utredningen föreslår. Sveriges tandläkarförhund
föreslår bl.a. atl lill NTV knyts sju regionala kommittéer, elva expertgrupper
samt tre delegationer (delegation för allmäntjänstgöring, delegation för
systematisk undervisning och delegationen för behörighetsfrågor).
Remissinstanserna är överlag positiva lill alt en klinikchefsiithlldning
kommer till stånd. Flera av de remissinstanser som här yttrat sig ifrågasätter
dock längden och omfattningen av den föreslagna utbildningen. Frän vissa
remissinstanser, bl.a. SFS har ifrågasatts om inte handledarutbildning vore en
bättre benämning pä den föreslagna utbildningen.
Socialstyrelsen anser, att utredningens motiveringar för
en klinikchefsutbildning är väl underbyggda. Styrelsen anser emellertid att
utbildningen kan genomföras på Ire och ett halvt år. Det innebär en
komprimering av utbildningen jämfört med utredningens ursprungliga förslag.
Styrelsen anser vidare alt planeringen av klinikchefsulbildningen måste komma
i gäng snarast saml att fler klinikchefer bör utbildas än de 300 som
föreslagits. UKÄ anser förslaget till kiinikchefsutbildning väl anpassat till
de krav som kan ställas pä en sådan utbildning saml stryker under behovet av
all klinikchefen får en tillräckligt omfattande utbildning och träning i
handledningens pedagogik.
Även om klinikchefsulbildningen kan genomföras på Ire och
ett halvt år mäste enligt Landstingsförbundet en ytterligare begränsning ske
såväl tidsmässigt som innehållsmässigt. Utbildningen motiveras i första hand av
införandet av AT för tandläkare. Denna utbildning bör ske centralt och är en
angelägenhet för staten. Sveriges tandläkarjörbund delar också uppfattningen atl
en omfattande handledarutbildning är klart nödvändig för att AT-tandläkarnas
kliniska utbildning skall kunna genomföras i enlighet med utredningens förslag.
Förslaget atl genomföra utbildningen i en teoretisk del och en klinisk del
anser Svenska tandläkare-sällskapet vara riklig, men den teoretiska delen bör
icke minskas. För alt utbildningsmålen skall kunna uppnås är det väsentligt alt
kunskapskontroll utförs samt alt handle-
Prop
1978/79:41 70
dårens kliniska träning dokumenteras. Sällskapet saknar
vidare oral diagnostik och cariologi i handledarutbildningen, vilka bör ingå i
utbildningsplanen.
Siockholms läns landsting ifrågasätter om del finns
ekonomiska och vårdmässiga förutsäliningar tillgängliga för den
klinikchefsutbildning som Ulredningen föreslår samt om det ej är möjligt atl
lösa viss utbildning lokalt. Landstinget har möjligheter att i egen regi
genomföra kiinikchefsutbildning i ortodonti och pedodonii.
Socialstyrelsen har intet alt erinra mot de synpunkter och
förslag som utredningen lägger fram beträffande tandiäkarhehörighet. Styrelsen
anser sig dock inte kunna t;i slutlig ställning lill de långsikliga
förändringarna i fråga om konstruktionen av tandläkarljänster. Styrelsen
förutsätter att denna fråga ytterligare övervägs i samband med utredningen om
den kliniska verksamheten vid de odontologiska fakulteterna. Härvid bör erforderlig
samordning med pågående forskarutbildningsuiredning även ske.
Sveriges tandläkarförbund har intet att invända mot
begränsad behörighet för AT-tandläkare och delar- uppfattningen att full
behörighet (legitimation) skall erhållas efter fullgjord AT-tjänslgöring.
Odonlologiska fukulteternu 1 Lund och Stockholm saml SFS
framhåller all hela det professionella ansvaret under allmäntjänslgöringen inte
bör vila på AT-tandläkaren. Fakulteten i Lund och SFS anser all ansvaret för
den tandvård som AT-tandläkaren ger skall ligga på handledaren. Enligt bl.a.
fakulteten i Stockholm måste en uppdelning av ansvarsförhållandet ske mellan
klinikchef/handledare och AT-tandläkare. Fakulteten anser all dessa frågor bör
särskilt utredas. Odontologiska fakulteten 1 Umeå anser att det juridiska
ansvar som ligger pä klinikcheferna bör utgöra en garanti för atl AT-tandläkaren
verkligen fär meningsfylld handledning.
UKÄ avstyrker i likhet med socialstyrelsen, Sveriges
tandläkarförbund, och Svenska tandläkare-sällskapet, ett genomförande av det s.
k. femleter-minsallernativel. Det inom UKÄ genomförda utrednings- och
planeringsarbetet har visat alt det är en både dyrbar och besvärlig uppgift
alt genomföra en allmäntjänstgöring för tandläkare genom en omläggning av den
nuvarande grundläggande utbildningen fr. o. m. femte sludielerminen.
Utredningens koslnadsberäkningar vad avser statens del godkänns
i princip eller lämnas utan erinran av remissinstanserna. UKÄ betonar endast,
att om utbildningen förläggs lill läroanstalterna motsvarande resurser måste
ställas till derad förfogande.
Tandvårdshuvudmanncn är i sina yttranden ense om atl
utredningens förslag innebär kostnader för dem i samband med AT, specialist-
och kiinikchefsutbildning saml atl staten bör stå för en siörre del av dessa
kostnader. Landstingsförbundet fiamhåller bl.a. att de handledningsuppgifter
som kommer atl åläggas klinikcheferna vid AT-tiänslgöring kommer att medföra
ökade kostnader eller minskade intäkter för huvudmännen. Förslaget till kiinikchefsutbildning
innebär ock.så betydande kostnader för huvudmännen i form av rese- och iraklamentskostnader
samt minskade intäkter för produktionsbortfall. Ett genomförande av reformen
förutsätter enligt förbundet atl överläggningar tas upp mellan staten och
Landstingsförbundet om de merkostnader som blir följden om utredningens olika
förslag skall förverkligas. Del gäller bl. a. också antalet tjänster för AT.
Prop. 1978/79:41 71
Innehållsförteckning
Propositionens huvudsakliga innehåll m.m.......................... .. 1
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde .................. .. 2
Bilaga 1 (Utbildningsdepartementet) ................................ .. 3
1
Inledning........................................................................ .. 3
2
Föredragandens
överväganden..................................... 5
2.1
Grundläggande
utbildning för landläkare ............... 5
2.2
Huvudmannaskapsfrågan
........................................ 8
2.3
Tjänsteorganisation
m.m.......................................... 14
2.4
Dimensioneringsfrägor
m.m...................................... 16
2.5
De statliga
tandtekniker-och tandskölerskeskolorna m. m. .. 17
2.6
Genomförande ....................................................... 18
3 Hemställan ................................................................... 18
Bilaga 1.1
Sammanfattning av UHÄ-rapporl 1977: 12 Grundutbildning
för tandläkare ................................................................ 19
Bilaga 1.2
Sammanfattning av belänkandet (Ds U 1977: 18) Tandvård
med odontologisk utbildning och forskning ..................... 25
Bilaga
1.3 Sammanställning av remissyttranden över betänkandet
(Ds U 1977: 18) Tandvård med odontologisk utbildning och
forskning 33
Bilaga 2 (Socialdepartementet) .......................................... 43
1
Inledning....................................................................... 43
2
Allmän
motivering ....................................................... 44
2.1
Allmänijänstgöring
för tandläkare .......................... 46
2.2
Handledarutbildning
.............................................. 48
2.3
Specialistutbildning
.................................................. 48
2.4
Nämnd för
landläkares vidareutbildning .................. 51
2.5
Kostnaderna för
vidareutbildning av tandläkare m.m 52
3 Hemställan .................................................................... 52
Bilaga 2.1 Sammanfattning av betänkandet (Ds S 1975:14)
Tandläkar
nas utbildning ................................................................ 53
Bilaga
2.2 Sammanställning av remissyttranden över betänkandet
(Ds S 1975: 14) Tandläkarnas utbildning ........................... 63
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
45 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (45)
45 kopplingar i 31 dokument.
- Prop. 1992/93:169 om högre utbildning för ökad kompetens s. 51 i texten
- Prop. 1991/92:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1992/93 i texten
- Prop. 1990/91:138 om vissa tandvårdsfrågor s. 13 · s. 26 · s. 30 i texten
- Prop. 1988/89:100 med förslag till statsbudgeten för budåret 1989/90 i texten
- Bet. 1987/88:UbU39 om ändrat huvudmannaskap för tandvården vid universitetet i Göteborg (prop. 1987/88:170) s. 1 i texten