om vissa markförvärv för armén, m.m.;beslutad den 15 juni 1978.
42 sidor, varav 36 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 36 av 42 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1978/79:5, om vissa markförvärv för armén, m.m.;beslutad den 15 juni 1978.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1978/79: 5 Regeringens proposition
1978/79:5
om vissa markförvärv för armén, m. m.;
beslutad den 15 juni 1978.
Regeringen förelägger riksdagen vad som har upptagits i
bifogade utdrag av regeringsprotokoU för de åtgärder som framgår av föredragandens
hem-stäUan.
På regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN
ERIC KRÖNMARK
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen förelås anskaffning av ett nytt övnings-
och skjutfält för Värmlands regemente (1 2) och ett nytt skjutfält för Skövde garnison.
Vidare bereds riksdagen tillfälle att ta del av vad
föredragande departementschefen har anfört om konsekvensema av att godtagbara
övningsbetingelser inte kan skapas för pansarutbildningen vid Gotlands
regemente (P 18).
1 Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 5
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1978/79:5
Utdrag
FÖRSVARSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid
regeringssammanträde 1978-06-15
Närvarande:
statsministem Fälldin, ordförande, och statsråden Ullsten, Romanus, Turesson,
Gustavsson, Antonsson, Mogård, Olsson, Dahlgren, Åsling, Söder, Troedsson, Mundebo,
Krönmark, Wikström, Johansson, Friggebo
Föredragande:
statsrådet Krönmark
Proposition
om vissa markförvärv för armén, m. m. 1 Inledning
I
prop. 1977/78:100 (bU. 7 s. 288) anmälde jag att chefen för armén hade föreslagit
nya skjutfält för Värmlands regemente (12), Hallands regemente (1 16) och
Skövde gamison samt ett nytt övningsfält för Visby gamison och att de
föreslagna markanskaffningama på mitt uppdrag utreddes av försvarets
fastighetsnämnd. I den mån regeringen skulle flnna att markanskaffningama
borde genomföras förklarade jag mig räkna med att förslag skulle kunna läggas
fram under 1977/78 års riksmöte. I avvaktan på detta beräknade jag sammanlagt
7 milj. kr. för nästa budgetår för angivna ändamål.
Fastighetsnämnden
har numera slutfört sina utredningar om nytt övnings- och skjutfält för I 2,
nytt skjutfält för Skövde gamison och nytt övningsfält för Visby garnison. Jag
anhåller att nu få ta upp dessa frågor.
2
Nytt övnings- och skjutfält för Värmlands regemente (I 2)
2.1
Nuvarande förhållanden
Värmlands
regemente (I 2) disponerar f. n. ett övnings- och skjutfält vid Karlstad om ca
880 ha inberäknat kasemområde. Däratöver disponerar förbandet ett
förläggningsområde om ca 50 ha vid Trossnäs omkring 15 km väster om Karlstad
samt som skjutfält ett av domänverket upplåtet område om ca 350 ha vid Ömäs
omkring 25 km nordnordväst om Karlstad. Det övnings- och skjutfält som ligger
vid Karlstad medger förbandsutbildning
Prop.
1978/79:5 3
med
lös ammunition i kompani och i viss utsträckning i bataljon. Kompani kan i
begränsad utsträckning genomföra skjutning med skarp ammunition. Vid sådan
skjutning kan någon annan övning i förband inte genomföras. Trossnäsområdet
utnyttjas främst som föriäggningsplats vid krigsför-bandsutbildning.
Möjligheterna till övningar i förband på försvarets mark är mycket begränsade.
Skjutfältet vid Ömäs uppfyUer inte kraven på ett skjutfält för
infanteriregemente. Övningsfältet vid Karlstad måste därför i viss omfattning utnyttias
även som skjutfält tiU förfång för annan utbildning.
2.2
Chefen för armén
Chefen
för armén har i september 1976 föreslagit att ett nytt övnings-och skjutfält
för I 2 anordnas inom ett område omkring 15 km norr om Mol-kom och ca 50 km
norr om Karlstad. Området som kallas Horssjön är i huvudsak beläget inom
Karlstads kommun och till en mindre del i Filipstads kommun. Enligt förslaget skaU
ca 3 300 ha förvärvas med äganderätt för själva skjutfältet med lägerplats. Däratöver
föreslås ca 500 ha arrenderas för grupperingsövningar m. m. Det föreslagna
övnings- och skjutfältet skulle sålunda omfatta sammanlagt ca 3 800 ha. Chefen
för armén anser att anbefalld skjututbildning kommer att kunna genomföras helt
och annan utbUdning till övervägande del på försvarets egen mark, om detta
område anskaffas. Fältet vid Karistad kommer då att kunna fyUa behovet av näröv-ningsfålt
för nuvarande utbUdningsomfång.
Till grund för chefens för
armén förslag har legat de överväganden som har gjorts av en arbetsgrapp med
företrädare för länsstyrelsen i Värmlands län, militärbefälhavaren i Bergslagens
mUitärområde och 12 samt representanter för berörda kommuner. Arbetsgrappen
har haft att enligt ett av regeringen tUI länsstyrelsen lämnat uppdrag försöka
åstadkomma en sammanjämkning av de civila och militära intressena när det gäUer
skjutfältsmark för regementet. Arbetsgruppens utredning har omfattat olika altemativ
och har resulterat i att den enhäUigt har förordat att ett nytt övnings- och
skjutfält för regementet föriäggs till det område som chefen för armén nu har
föreslagit.
Det
område som arbetsgrappen har förordat omfattar en sammanlagd yta av ca 4000 ha.
Härav utgör ca 3 300 ha skjut-, mål- och riskområden. De har därför ansetts
böra förvärvas med äganderätt. Dämtöver ingår i det planerade fältet tre
delområden om resp. ca 370, 125 och 170 ha avsedda för grupperingsövningar, sprängplats
m. m. Dessa tre områden har bedömts kunna antingen arrenderas mot
långtidskontrakt eller förvärvas med äganderätt.
Av
utredningen framgår följande. Ca 3 300 ha av totalarealen utgör produktiv
skogsmark. Endast 2 ha är åker medan återstoden består av vattenområden och impediment.
Huvuddelen eUer ca 80% av marken inom om-
Prop.
1978/79: 5 4
rådet
ägs av Uddeholms Aktiebolag. Omkring 8 % är ecklesiastik jord och ca 12% jord i
enskild ägo, uppdelad på 35 markägare. Tre av dessa har hela sitt ägoinnehav
inom området.
Två
äldre personer är mantalsskrivna och bor inom området. Sju fritidshus av
varierande standard finns där. Fem av dessa ägs av Uddeholmsbolaget.
Skogsvårdsstyrelsen
i länet har i yttrande över förslaget angett bl. a. atl den tilltänkta skjutfältslerrängen
till stor del är myrimpediment med låg skogsproduktion. I den översiktliga
kartläggning av länets skogar som styrelsen har utfört för den fysiska
riksplaneringen har området förts till boni-tetsklass 3-6 m per ha och år. De
lokala variationerna inom området är stora men genomsnittiigt är boniteten
lägre än för angränsande skogsområden. Från denna synpunkt är området därför
väl vall för användning som skjutfält.
Lantbruksnämnden
har från sina utgångspunkter inte funnit anledning till invändning mot del
planerade skjutfältet.
Brandchefen
i Karlstads kommun har framhållit att området är väl försett med naturliga
vattendrag, vilket är en stor fördel för skogsbrandsläckning. Områdets
topografi medger även att branddammar med lätthet kan anordnas på lämpliga
platser. Viss komplettering av vägnätet bör ske.
Av
ett yttrande av luftfartsverket framgår att det inte finns något hinder från
luftfartssynpunkt att anordna skjutfält inom området.
BuUermätningar
har utförts för att få klarhet om störningar från skjutningar inom området kan
uppkomma för den bofasta befolkningen i närheten av Horssjöfältet.
Skjutningarna har arrangerats så att de så långt möjligt skuUe motsvara
verkliga förhåUanden. Enligt rapport över mätningarna bör bullret kunna anses
som relativt måttligt för större delen av näriig-gande bebyggelse, särskilt som
antalet skjutningar med tunga vapen enligt uppgift kommer att bli lågt. 1
rapporten konstateras vidare bl. a. att avståndet mellan befintlig bebyggelse
och planerade skjutplatser med några få undantag är minst 4 km.
Vissa
mindre delar av Brattforshedens naturreservat, som är klassat som geologiskt
undersökningsområde, kommer att ingå i det föreslagna skjutfältet. Skjutplatsema
skall dock väljas så att dessa delar endast behöver utnyttjas som riskområde.
Därigenom behöver reservatet inte utsättas för mekanisk åverkan genom t.ex.
militära transporter. Någon konflikt med den vetenskapliga naturvårdens
intressen har därför bedömts inte föreligga.
Prop.
1978/79:5 5
2.3
Försvarets fastighetsnämnd
Fastighetsnämnden har vid
sin utredning besiktigat det föreslagna skjut-fältsområdet. Nämnden har även
tagit kontakt med länsmyndigheterna och med Karlstads och Filipstads kommuner.
Vidare har nämnden vid offentligt möte i Molkom orienterat berörda markägare
och andra intresserade om förslaget och berett dem tillfälle att muntligen och
skriftligen framföra sina synpunkter.
Länsstyrelsen
och kommunerna har vid sammanträffande med nämnden biträtt det förslag till
nytt övnings- och skjutfält som har förordats av den tidigare nämnda
arbetsgruppen.
Vid
sammanträdet med markägarna har kommit fram att de ser med motvilja på det
ingrepp som anordnandet av ett skjutfält vid Horssjön skulle medföra för dem.
Flertalet av dem har dock verkat ha förståelse för behovet i och för sig av
ett nytt skjutfält för I 2. Man har framhåUit vikten av att mer mark inte tas i
anspråk än vad som oundgängligen är nödvändigt. Uddeholmsbolaget har
understrukit sitt beroende av egen skogsråvara men har förklarat sig berett att
medverka tUl att lösa skjutfältsfrågan under förutsättning att detta kan ske
genom markbyten. Därvid skulle även de enskilda markägarna kompenseras med
mark.
Fastighetsnämnden
framhåUer i detta sammanhang att ett flertal ortsbor i skrivelser till såväl
förutvarande statsministem som fastighetsnämnden har protesterat mot planerna
på att föriägga ett skjutfält till Horssjön. Man har främst åberopat områdets
värde som vildmarks- och strövområde samt det intrång på enskilda fastigheter
som skulle åstadkommas.
I
särskild skrivelse till fastighetsnämnden har Uddeholmsbolaget närmare
redogjort för sin syn på skjutfältsfrågan och hur markfrågorna skall lösas.
Bolaget är berett att ställa mark tiU förfogande för kompensation tiU de privata
markägama mot att bolaget i sin tur får kompensation både för den mark som
lämnas till enskilda och den mark som bolaget självt måste avstå. Likvärdig
kompensationsmark bör enligt bolagets mening sökas inom någon av domänverkets
kronoparker i Värmland. Bolaget anser vidare att arrende av mark inte bör komma
i fråga, eftersom detta torde komma att medföra ideliga krav på
intrångsersättningar.
Även
kyrkan har framstäUt krav på kompensationsmark.
På
fastighetsnämndens uppdrag har lantbmksnämnden i Värmlands län utrett
fastighets-, bruknings-, ägare- och boendeförhållanden inom det föreslagna
skjutfältet. Lantbruksnämnden har därvid bl. a. med Uddeholmsbolaget, en
representant för de privata markägama och länslantmätaren diskuterat
markfrågorna med utgångspunkt i bolagets förslag till markkompensation åt
enskilda markägare. Lantbruksnämnden har kommit till den uppfattningen att en
omfördelning av marken bör kunna göras så att en tillfredsställande
fastighetsindelning kommer till stånd sedan mark har av-ståtts till
skjutfältet.
Domänverket
har i skrivelse till fastighetsnämnden bestämt avvisat pla-
2t Riksdagen 1978179. I saml. Nr 5
Prop. 1978/79:5 6
nerna
på markbyte mellan Uddeholmsbolaget, övriga markägare och staten. Verket anser
att den lämpligaste marken bör väljas då skogsmark måste tas i anspråk för
annat ändamål både med hänsyn till den nya användningen och till att
bortfallet i skogsproduktion skall bli så litet som möjligt. Alla skogsägarkategorier
är enligt verkets mening i sådana lägen skyldiga att bära sin del av bördan.
Domänverket anser att det ankommer på lant-bruksnämndema att så långt möjligt
kompensera drabbade markägare.
Ägama
till två fastigheter inom området. Paradishyttan 1:54 och 1:55, har hos nämnden
yrkat att skjutfåltet förskjuts i nordvästlig riktning så att deras fastigheter
kommer att ligga utanför fältet. Chefen för armén har på begäran av
fastighetsnämnden låtit utreda denna fråga. I yttrande till fastighetsnämnden
har arméchefen meddelat att det med hänsyn tUl det planerade utnyttjandet av
fältet inte är möjligt att undanta fastighetema i fråga. Ägaren tiU brukningsenheten
Norra Höjden 1:44 och 1:45, som ligger utanför det föreslagna skjutfältet men
strax nordost därom, har i skrivelse till fastighetsnämnden framhåUit att hans
bostadshus ligger så att det skulle bli svåra bullerstömingar från
skjutningarna. Detta har bestyrkts av den ingenjörsbyrå som har utfört bullermätningama
i samband med utredningen.
Fastighetsnämnden
har vid sin utredning även besökt den f d. centrala verkstadsskolan i
Älvsbacka. Skolan ägs av landstinget. Den står i huvudsak tom sedan några år tUlbaka.
Anläggningen omfattar bl.a. undervisnings- och administrationslokaler, elevhem
och verkstadslokaler. Landstinget önskar sälja anläggningen och anser att den
skulle vara lämplig som läger för ett blivande skjutfält vid Horssjön.
Anläggningen ligger vid Ös-tanås ca 3 km väster om den tilltänkta skjutfältsgränsen.
När
det gäller behovet av mark för skjutfält för I 2 framhåUer fastighetsnämnden bl.a.
att försvarets fredsorganisationsutredning i sitt slutbetänkande del 1 och del
2 har konstaterat att I 2 saknar tillgång tiU mark för att medge
tillfredsställande utbildningsresultat och att därför ett nytt skjutfält måste
anskaffas för regementet.
Fastighetsnämnden
har samma uppfattning som chefen för armén och fredsorganisationsutredningen i
fråga om behovet av ett skjutfålt för regementet. Nämnden anser det därför
nödvändigt att ytterligare mark för stridsskjutning anskaffas. En utvidgning av
regementets nuvarande skjutfält vid Ömäs skulle enligt nämndens uppfattning
medföra sådan risk för konflikter med näriiggande tätorter och med det röriiga
friluftslivet att den bör undvikas. En annan plats på godtagbart avstånd från
förläggningsorten Karlstad måste därför sökas. Nämnden har funnit att det
område som chefen för armén har föreslagit är lämpligt för den mUitära
verksamhet som skall bedrivas där. Avståndet från Karlstad är visserligen
relativt långt men eftersom regementet är motoriserat anser nämnden att
avståndet kan godtas. När det gäUer berörda civila intressen konstaterar
nämnden att området endast innehåller obetydlig areal åkermark. Skogsmarkens
pro-
Prop. 1978/79:5 7
duktionsförmåga
synes vara lägre än genomsnittet. Endast två personer är fast bosatta inom
området. Bara ett fåtal fritidshus finns där. De närmaste omgivningama synes
vara föga känsliga för störningar. Den närmaste bebyggelsen av större
omfattning. Älvsbacka, ligger ca 2,5 km från fältet. Bullerstömingar av
betydelse för bostäder utanför fältet synes därför behöva uppkomma endast i
enstaka fall. Konflikter med naturvårdens intressen har kunnat undvikas genom
ändrad gränsdragning. Området ligger inte under luftled.
Fastighetsnämnden
delar chefens för armén uppfattning att huvuddelen av området, dvs. de ca 3 300
ha som avses som skjut-, mål- och riskområden, bör förvärvas med äganderätt.
Även det delområde om knappt 400 ha som är beläget omedelbart söder om själva skjutfältsområdet
synes ha sådan betydelse för övningama att det bör tillföras skjutfältet. Det
bör anskaffas med äganderätt om markbyte kan åstadkommas eller om ägarna själva
önskar sälja området. 1 annat fall bör denna mark arrenderas. De två övriga
delområdena om sammanlagt ca 300 ha skulle i första hand avses för en sprängplats
med riskområde. Fastighetsnämnden anser att denna verksamhet bör kunna
inrymmas inom annan del av fältet. Dessa delområden bör därför uteslutas från
skjutfältet. Fältets totala areal minskas därigenom till ca 3700 ha. Antalet
berörda enskilda markägare minskas med fem och blir totalt 30.
Det
av Uddeholmsbolaget och andra markägare framlagda förslaget att anskaffningen
av skjutfältet skall ske genom markbyte anser fastighetsnämnden ha sådana
fördelar att det bör prövas ingående när markanskaffningen skall genomföras.
Inte bara staten tillhörig mark bör komma i fråga som bytesmark. Även
lantbruksnämnden bör få i uppdrag att medverka till att skaffa bytesmark. I
första hand bör man se till att de som bor permanent inom området får andra
fastigheter.
Arbetet
med att försöka genomföra skjutfältsanskaffningen genom markbyten torde bli av
så speciell art att en särskild delegation bör inrättas för ändamålet. På denna
delegation bör också ankommma att pröva om något enstaka bostadshus utanför skjutfältsgränsen
behöver lösas in på grand av bullerstörningar.
Fastighetsnämnden
anser att det nuvarande skjutfältet vid Örnäs bör avvecklas och återställas
till domänverket så snart det nya skjutfältet har tagits i brak Det bör
ankomma på fortifikationsförvaltningen att i samråd med chefen för armén svara
för att så sker.
Med
hänsyn till avståndet från Karlstad till det föreslagna skjutfältet bör ett
läger anordnas i anslutning tiU fältet. Huravida detta bör ske genom förvärv
av den nedlagda verkstadsskolan vid Älvsbacka eller genom att bygga ett läger
inom eller i omedelbar anslutning till fältet är en fråga som fastighetsnämnden
inte ansett sig ha anledning att ta upp. Enligt nämnden torde det ankomma på
chefen för armén att i samarbete med fortifikationsförvaltningen utreda denna
fråga och lägga fram förslag till regeringen.
Prop. 1978/79:5 8
Kostnadema
för att genomföra anskaffningen av det föreslagna övnings-och skjutfältsområdet
har fortifikationsförvaltningen överslagsmässigt uppskattat till 18 milj. kr.
Det
av fastighetsnämnden förordade förslaget till markanskaffning framgår av
följande karta (intagen på s. 9).
2.4
Föredraganden
Chefen
för armén har i samråd med fortifikationsförvaltningen lagt fram förslag om
anskaffning av ett nytt övnings- och skjutfält för Värmlands regemente (I 2) i
Karlstad. Enligt förslaget skall det nya fältet läggas på ett skogsmarksområde
om ca 3 800 ha vid Horssjön omkring 50 km norr om Karlstad. Av detta område
föreslås ca 3 300 ha förvärvas med äganderätt, medan återstoden, ca 500 ha,
föreslås bli arrenderad mot långtidskontrakt. Av utredningen framgår att 1 2
för sina stridsskjutningar endast disponerar ett område om ca 350 ha som
domänverket har upplåtit. Detta område är helt otillräckligt som skjutfält.
Regementets övningsfält i Karlstad måste därför i viss utsträckning användas
även som skjutfält, vUket medför intrång i annan utbildning. Utom skjutfält
saknar regementet även ett övningsfält inom vilket övningar i bataljonsförband
utan skarp ammunition kan genomföras. Om regementet tUlförs ett nytt övnings-
och skjutfålt enligt förslaget kommer det att kunna genomföra föreskriven
skjututbildning helt och annan utbildning tUl övervägande del på mark som
tillhör försvaret.
Försvarets
fredsorganisationsutredning har i samband med sina utredningar om arméns
förband konstaterat att I 2 saknar tillgång tiU mark som medger ett
tillfredsställande utbUdningsresultat och att ett nytt skjutfålt därför måste
anskaffas för regementet.
En
särskild arbetsgrapp med företrädare för länsstyrelsen, militärbefälhavaren
och regementet samt representanter för berörda kommuner har utrett frågan om skjutfältsmark
för I 2. Arbetsgrappen har enhälligt förordat att skjutfältet förläggs till
det område som chefen för armén sedan har föreslagit.
Försvarets
fastighetsnämnd har yttrat sig över förslaget. Nämnden finner det nödvändigt
att ytteriigare mark anskaffas för stridsskjutningar vid 1 2. En utvidgning av
det nuvarande skjutfältet vid Ömäs skulle enligt nämndens mening medföra sådan
risk för konflikter med närliggande tätorter och med det rörliga friluftslivet
att den bör undvikas. Det är därför nödvändigt att förlägga skjutfältet till
någon annan plats på godtagbart avstånd från Karlstad. Nämnden anser att det
område som chefen för armén har föreslagit är lämpligt för den mUitära
verksamhet som skall bedrivas där. Det relativt långa avståndet från Karlstad
anser nämnden kunna godtas med hänsyn tUl att regementet är motoriserat.
Länsstyrelsen och de berörda kommunerna har vid sammanträffande med
fastighetsnämnden tUlstyrkt
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1978/79:5
Av
f ö rsvarets fastighetsn ä mnd f ö rordat f ö rslag till skjutf ä lt f ö r 12
\ \ \ \ \ Del av
omr å det som bed ö ms kunna arrenderas
opaginerad Kontrollera mot PDF
LiberKartor,
Stockholm 1978
831578
Prop. 1978/79: 5 10
att
ett nytt skjutfält förläggs till det föreslagna området. Vid sammanträde med markägama
har invändningar gjorts mot det föreslagna skjutfältet. Förslag har framförts
att anskaffningen av skjutfältet sker genom markbyte. Uddeholmsbolaget, som
äger ca 80% av marken inom skjutfältsområdet, har förklarat sig berett att
ställa mark till förfogande för att kompensera de enskUda markägama. Som viUkor
för detta begär bolaget att i sin tur få kompensation både för den mark som
lämnas till de enskilda markägarna och för den mark bolaget direkt måste
avstå.
Fastighetsnämnden
föreslår att ett nytt övnings- och skjutfålt för I 2 anskaffas inom det område
vid Horssjön som chefen för armén har föreslagit. Området bör dock enligt
nämndens mening kunna begränsas till 3700 ha. Härav bör 3 300 ha förvärvas med
äganderätt. Även återstoden, ca 400 ha, bör enligt nämnden förvärvas med
äganderätt genom markbyte eller om markägama själva önskar sälja. Denna del av
området kan dock även tillföras skjutfältet genom att marken arrenderas.
Nämnden anser att det bör prövas ingående om erforderliga markförvärv kan ske
genom markbyte. Det nuvarande skjutfältet vid Örnäs bör enligt nämndens mening
återlämnas tUl domänverket.
I likhet
med chefen för armén, fredsorganisationsutredningen och fastighetsnämnden
anser jag det nödvändigt att I 2 får bättre utbildningsbetingelser när det gäUer
stridsskjutning och övningar i större förband. Jag förordar att detta behov
tillgodoses genom att regementet tUlförs ett nytt övnings- och skjutfält inom
det område som chefen för armén har föreslagit med den begränsning som
fastighetsnämnden förordar.
Jag
bedömer att konsekvenserna från civil synpunkt av att förlägga ett övnings- och
skjutfålt till det föreslagna området blir relativt små. Endast två personer är
fast bosatta inom området. De måste givetvis flytta. Sju fritidshus inom
området måste flyttas eUer lösas in av försvaret. När det gäller jord- och
skogsbrukets intressen har området endast betydelse från skogsbmkssynpunkt. För
de berörda markägarna kan förlusten av skogsmark innebära ett betydande
intrång. I enlighet med vad jag har anfört i prop. 1977/78: 65 (s. 41) anser
jag att samhäUet så långt som det är möjligt måste medverka till att anskaffa
ersättningsmark åt markägare som mot sin vilja tvingas avstå mark och som vill
fortsätta sin verksamhet. Jag ansluter mig därför tUl fastighetsnämndens
uppfattning att det bör prövas ingående om anskaffningen av fältet i vart fall delvis
kan ske genom markbyte. Som bytesmark bör kunna komma i fråga både mark som
tillhör domänverket och mark som lantbruksnämnden kan ställa tUl förfogande.
Jag avser att föreslå regeringen att lantbruksnämnden får i uppdrag att aktivt
medverka när det gäUer frågor om ersättningsmark.
Vid
utredningen har även frågan om eventuella buUerstömingar från verksamheten på
skjutfältet tagits upp. BuUermätningar har gjorts. Av dessa framgår att
eventuella stömingar av icke godtagbar omfattning kan beräknas uppkomma bara i
enstaka fall. Detta beror bl.a på att den när-
Prop.
1978/79:5 11
måste
bebyggelsen av större omfattning, Älvsbacka, ligger ca 2,5 km från fältet och i
regel minst 4 km från planerade skjutplatser. I den mån icke godtagbara
störningar uppkommer måste försvaret vara berett att inlösa vederbörande
fastighet, om ägaren kräver det. Jag föratsätter att allvarliga ansträngningar
görs för att i möjligaste mån undvika bullerstörningar från den militära verksamheten
på skjutfältet.
Ett
antal ortsbor har i särskilda skrivelser protesterat mot planerna på att
förlägga ett skjutfält till det föreslagna området under åberopande av bl.a. dettas
värde som vildmarks- och strövområde. Jag vill i detta sammanhang understryka
att allmänheten i största möjliga utsträckning bör få tillträde till försvarets
markområden. På regeringens uppdrag har överbefälhavaren granskat gällande
bestämmelser i denna fråga. Mot bakgrand av vad som har kommit fram vid denna
granskning räknar jag med att allmänheten kommer att få tillträde tUI det nya
skjutfältet som frilufts- och strövområde i den utsträckning detta är möjligt
utan att utbUdningsverk-samheten störs eUer gäUande säkerhetsbestämmelser
överträds. Detta torde normalt innebära att allmänheten får tillträde tUl
fältet under lördagar och söndagar samt vid övningsuppehåU i övrigt.
Mindre
delar av naturreservatet Brattforsheden ligger inom det föreslagna
skjutfältets riskområden. Jag konstaterar att det framgår av utredningen att
man genom ändrad gränsdragning har kunnat lämna värdefulla delar av reservatet
utanför fältet och att några konflikter inte anses föreligga mellan den
vetenskapliga naturvårdens och försvarets intressen.
Jag
anser det viktigt att man i så stor utsträckning som möjligt tar tiU vara
skogens produktionsförmåga inom skjutfältsområdet.
Med
hänsyn bl. a. till vad jag har anfört i det föregående om att föratsätt-ningama
bör prövas att anskaffa den i skjutfältet ingående marken genom markbyte anser
jag att en särskild delegation bör tillsättas för att genomföra skjutfältsanskaffningen.
På denna delegation bör också ankomma att pröva om något enstaka bostadshus
utanför skjutfältsgränsen behöver lösas in på grand av bullerstörningar. Det
ankommer på regeringen att besluta i frågan.
Fortifikationsförvaltningen
har överslagsmässigt beräknat kostnadema för att genomföra erforderlig markanskaffning
m. m. tUl 18 milj. kr. Som jag har nämnt i det föregående har medel för att påböqa
markanskaffningen beräknats under anslaget Arméförband: Anskaffning av
anläggningar för budgetåret 1978/79.
Så
snart skjutverksamheten vid I 2 har kunnat flyttas till det nya fältet bör
regementets nuvarande skjutfålt vid Örnäs återlämnas tiU domänverket.
Prop. 1978/79:5 12
3
Nytt skjutfålt för Skövde garnison
3.1
Nuvarande förhållanden
Skövde
är en av landets största gamisonsorter. Garnisonen omfattar i dag, fömtom
militärbefälhavaren för Västra mUitärområdet och vissa andra regionala m. fl.
myndigheter, Skaraborgs regemente (P 4), Livregementets husarer (K 3), Göta trängregemente
(T 2), pansartrappskolan (PS) och arméns underhåUsskola (US). Enligt beslut av
riksdagen skaU ytterligare tre militära skolor flyttas tiU Skövde, nämligen
arméns kompaniofficers-skola (AKS), pansartrappemas kadett- och aspirantskola (PKAS)
och trängtrappemas kadett- och aspirantskola (TrängKAS). Vidare läggs utbildningen
vid K 3 om tiU utbildning av jägarbataljon, vilket innebär viss utökning av vämpliktskontingenten
m. m. Fullt utbyggd beräknas gamiso-nen ha 1600 anställda, 450 elever i olika
skolor, 2 000 vämpliktiga i grand-utbUdning och 5 000 vämpliktiga som årligen
genomgår repetitionsutbUd-ning.
Garnisonen
i Skövde förfogar f n. över kasem- och övningsområden om sammanlagt nära 3 200
ha (därav ca 240 ha i Axvall), inom vilka skjutning med skarp ammunition inte
förekommer annat än på skjutbanor. Däratöver finns intiU Skövde två
skjutplatser, Bjärsjö och Hene. Båda skjutplatsema ligger i anslutning tUl
Södra BUlingen. Bjärsjö omfattar ca 60 ha och kan användas för skjutning genom
att riskområdet vid skjutningama, ca 470 ha, arrenderas. Hene omfattar ca 240
ha. Inte något av områdena uppfyller de krav som stäHs på skjutfält för ett
arméförband. Gamisonen förfogar också över Kråks skjutfält söder om Karlsborg.
Detta fält, som omfattar ca 800 ha, är avsett för skjutning från stridsvagnar
och med vissa direktskjutande kanoner. Del används på heltid för dessa
ändamål.
3.2
Chefen för armén
På
uppdrag av chefen för armén har militärbefälhavaren för Västra militärområdet
utrett frågan om anskaffning av ett skjutfält för Skövde gamison. Syftet har
varit att ta fram ett fält som ger utrymme för en kompanian-fallsbana, två
plutonsbanor och en pansarvämsbana. Under utredningens gång har samråd
fortlöpande tagits med länsstyrelsen i Skaraborgs län samt med planmyndighetema
i Skövde kommun. Även övriga berörda kommuner, Falköping och Skara, samt de
förra kommunema Stentorp och Gudhem har håUits orienterade.
Vid
mUitärbefälhavarens utredning har det kommit fram att det inom en radie av
högst ca 5 mU från Skövde endast funnits fyra alternativ till skjutfålt som
har bedömts kunna komma i fråga med hänsyn tiU bl. a. det intrång som kunde
beräknas uppkomma för det civUa samhället. Dessa alternativ har undersökts
närmare. Ett område 23 km nordost om Skövde och 4
Prop. 1978/79:5 13
km
öster om Götlunda har ansetts inte kunna komma i fråga av främst sociala och
ekonomiska skäl. Inom området finns ca 30 bebodda och brukade gårdar. Ett
hundratal människor skulle bli direkt eller indirekt berörda. Ett annat område
55 km sydost om Skövde och 4 km norr om Sandhem har visat sig inte kunna
inrymma alla erforderliga skjutplatser. Området har bedömts vara olämpligt
också med hänsyn till att omfattande fritidsbebyggelse planeras i närheten.
Avståndet till Skövde har vidare ansetts vara för långt.
De
två alternativ som därefter har återstått har kallats Bjärsjö och Vre-ten. Bjärsjöalternativet
utgör en utvidgning av den nuvarande skjutplaisen Bjärsjö på Södra Billingen. Vretenalternativet
innebär en utvidgning av det nuvarande gamisonsövningsfältet i Skövde i sydlig
riktning.
Alternativet
Bjärsjö innebär att mark förvärvas i anslutning till den nuvarande
skjutplatsen som ligger 17 km sydväst om Skövde. Skjutplatsen som nu inrymmer
en plutonsbana, utökas med ytterligare en plutonsbana, en kompanianfallsbana
och en skjutplats för pansarvärns vapen. Totalt omfattar området ca 2450 ha,
varav I 700 ha skogsmark, 30 ha öppen åker, 700 ha impediment och 20 ha övrig
mark. När det gäller ägarförhållandena är området starkt splittrat och består
av ett stort antal långsmala skiften av varierande storlek. Dessa tillhör till
övervägande delen jordbraksfastighe-ter nedanför BiUingenmassivet. Sammanlagt
berörs ca 190 taxeringsenheter. Staten genom domänverket och AB Atomenergi
äger mark inom området. Elva personer är bosatta inom området. Inom detta
finns två helårshus, ett fritidshus och sju obebodda hus. Områdets läge inom
Södra BiUingenmassivet gör att det är av riksintresse från naturvårds- och friluftssyn-punkt.
Från naturvårdssynpunkt är det främst intresset att bevara en orörd natur som
berörs. Området består i sin centrala del av otiUgänglig mark, till stor del
täckt av mossar. Ett interimistiskt naturreservat har avsatts som till ungefär
halva sin yta sammanfaller med riskområdet för det ifrågasatta skjutfältet. En
samordning av intressena har bedömts vara möjlig. Terrängen inom skjut- och
riskområdena kan i huvudsak behålla nuvarande utseende. Någon nämnvärd
skogsavverkning utöver den som redan har genomförts förutses inte bli
nödvändig. Viss utdikning kan emellertid behövas. Anordningar för
skogsbrandsläckning måste finnas i anslutning tiU målområdena. Dessa
anordningar måste utföras i samråd med länsstyrelsens naturvårdsenhet på
sådant sätt att hänsyn tas till naturreservatet. Enligt utredning av
länsstyrelsen finns det inom området inte några fasta foralämningar eller
någon bebyggelse av kulturhistoriskt intresse.
Det
föreslagna skjutfältet berör inte det område som kan bli aktuellt för framtida
brytning av kalksten då Eurocs nuvarande fyndigheter i trakten av Rådene tar
slut. Enligt militärbefälhavarens bedömning kan en eventuell framtida
uranbrytning inom Billingenområdet samordnas med verksamheten på ett
skjutfält.
Alternativet
Vreten är beläget ca 10 km sydost om Skövde i direkt an-
3t Riksdagen 1978179. I saml. Nr 5
Prop. 1978/79: 5 14
slutning
till det befintliga gamisonsövningsfältet. Området ger liksom Bjärsjö utrymmen
för erforderliga skjutplatser. Enligt utredning av länsstyrelsen omfattar
området en areal av ca 2540 ha, varav I 800 ha skogsmark, 425 ha öppen åker,
100 ha impediment och 215 ha övrig mark. Huvuddelen av området eller nära I 400
ha tillhör Vretens egendom. I västra delen av området fmns långa, smala
skogsskiften. Totalt berörs ca 120 taxeringsenheter. Staten äger genom
domänverket ca 75 ha. Elva personer är bosatta inom området som inrymmer tre
helårshus, 16 fritidshus och fyra obebodda hus. För Vretenområdet har inte
redovisats några intressen vare sig för den kulturelit-vetenskapliga
naturvården eller det röriiga friluftslivet. Inom området finns sju fomlämningar,
ingen särskilt märklig, ett flertal husgrunder och norra delen av en hålväg. De
till Vretens gård hörande torpen är enhetliga och bör bli föremål för
dokumentation i den mån de inte kan bevaras.
Av
en av militärbefäUiavaren gjord jämförande bedömning av alternativen Bjärsjö
och Vreten framgår bl. a. följande. Nivåskillnaderna inom Bjärsjöområdet är
avsevärt större än inom Vretenområdet som har stora öppna områden och områden
med småbruten terräng. Bjärsjöområdet kan närmast betecknas som ett
otillgängligt ödemarksområde under det att Vretenområdet tUl en fjärdedel
består av odlad mark. Avståndet mellan kasernerna i Skövde och den närmaste
skjutplatsen inom Bjärsjöområdet är 13 km och tUl den längst bort belägna 17
km. Förflyttningarna tiU Bjärsjöområdet måste ske på allmän väg. Avståndet
mellan kasemerna och den närmaste skjutplatsen inom Vretenområdet är 6 km och
till den längst bort belägna 13 km. Förflyttningama till och från Vretenområdet
kan ske både på allmän väg och på vägar inom det nuvarande övningsfältet.Inom båda
områdena finns det möjligheter att bedriva andra övningar då skjutning inte
pågår. Vretenområdet kan därutöver samutnyttias med gamisonsövningsfältet. I
båda altemativen kan allmänheten få tillträde tUl skjutfåltet under tid då
skjutning inte pågår.
Militärbefälhavaren
framhåller att han inte har ansett sig ha möjlighet att göra en avvägning
mellan civUa och mUitära intressen beträffande de båda altemativen till
skjutfält. Med hänsyn till att Vretenaltemativet på grand av sitt läge i
anslutning till gamisonsövningsfältet har så många fördelar från militär
användningssynpunkt förordar militärbefälhavaren alternativet Vreten.
Chefen
för armén har i skrivelse till regeringen i april 1976 anfört bl. a. att det
länge har funnits ett trängande behov av att anskaffa ett skjutfält för Skövde
garnison. Arméchefen framhåller att försvarets fredsorganisationsutredning
redan i sitt delbetänkande nr 8 i december 1972 konstaterade att det är
oundgängligen nödvändigt att ett nytt skjutfält anskaffas för Skövde gamison
och att en sådan anskaffning är nödvändig oberoende av vilka beslut som kan
komma att fattas beträffande garnisonens framtida omfattning. Som ytteriigare
skäl till att ett nytt skjutfält nu måste anskaffas
Prop. 1978/79: 5 15
i
Skövde åberopar chefen för armén den förestående utökningen av garnisonen och
K 3:s övergång till utbildning av jägarbataljon. De två föreslagna områdena, Bjärsjö
och Vreten, är enligt chefen för armén de enda realistiska alternativen till
skjutfält inom ett avstånd från Skövde som är godtagbart från
utbildningssynpunkt. Båda områdena är användbara som skjutfält. Liksom mUitärbefälhavaren
förordar arméchefen alternativet Vreten med hänsyn till att detta skulle
innebära värdefulla möjligheter till samutnyttjande med det nuvarande
garnisonsövningsfältet. Inte heller arméchefen anser sig ha möjlighet att göra
någon avvägning mellan civila och mUitära intressen vid valet av skjutfältsaltemativ.
3.3
Försvarets fastighetsnämnd
Fastighetsnämnden
har vid sin utredning besökt Skövde för att få närmare kännedom om förhåUandena
på platsen. Nämnden har därvid besiktigat garnisonens nuvarande markinnehav
samt de markområden som berörs av de två föreslagna skjutfältsaltemativen.
Vidare har nämnden tagit kontakt med länsmyndighetema i länet och med Skövde,
Skara, Tidaholms och Falköpings kommuner för att få kännedom om deras
inställning till de föreslagna markanskaffningama. Nämnden har också vid ett
offentligt möte orienterat berörda markägare och andra intresserade om förslagen
och berett dem möjlighet att framföra sina synpunkter.
Vid
mötet med markägama m.fl. har markägama från båda de föreslagna skjutfåltsområdena
motsatt sig att föreslagen mark tas i anspråk. Representanter för Lantbrukamas
länsförbund i Skaraborg har uttalat ett bestämt nej till en lokalisering av
skjutfältet enligt alternativet Vreten. Man kan inte godta att bra åkerjord tas
ur produktionen. Vidare har framhållits vikten av att - om ett skjutfält kommer
tiU stånd enligt något av de två altemativen markkompensation utgår till de
markägare som tvingas avstå mark.
Fastighetsnämnden
har begärt skriftligt yttrande från länsstyrelsen i Skaraborgs län. Under
remisstiden har länsstyrelsen önskat få belyst möjligheterna av jämkningar i
de föreslagna skjutfältsaltemativen. Militärbefälhavaren har med anledning
härav utarbetat ytterligare ett altemativ som är en modifiering av altemativet Vreten.
Detta ytterligare altemativ, som har kallats Vreten mindre, innebär till skillnad
från det ursprungliga förslaget att skjutplatsen Bjärsjö behåUs i sin
nuvarande omfattning som plutons-anfallsbana. Det ursprangliga Vretenaltemativet
kan då minskas med den mark som erfordras för en sådan bana eller med ca 640
ha. Detta innebär att det nya Vretenalternativet får en omfattning av ca 1 900
ha, varav 1 450 ha skogsmark, 250 ha öppen åker, 25 ha impediment och 175 ha
övrig mark. Antalet berörda taxeringsenheter uppgår tUl 105. Sju personer är bosatta
inom området. Två helårshus, åtta fritidshus och fyra obebodda hus är belägna
inom området.
Prop. 1978/79:5 16
Under
remisstiden har vidare militärbefälhavaren på uppdrag av chefen för armén låtit
utföra buUermätningar beträffande såväl Bjärsjö- som Vretenalternativet.
Länsstyrelsen
har remitterat handlingama i skjutfåltsärendet tiU berörda kommuner, regionala statiiga
organ samt ett antal organisationer. Inom länsstyrelsen har gjorts en sammanstäUning
av de yttranden som har kommit in till styrelsen. Fastighetsnämnden har funnit
anledning att särskilt redovisa vad som har anförts i yttranden av Skövde,
Falköpings, Skara och Tidaholms kommuner, lantbruksnämnden och
skogsvårdsstyrelsen i länet, Lantbrakamas länsförbund i Skaraborg och
Skaraborgs läns naturskyddsförening.
Skövde
kommun framhåller att det råder stor politisk enighet inom kommunen om att
förstärka den militära verksamheten i Skövde. Kommunen anser att det är
synnerligen angeläget att de militära förbanden får tillgång till erforderlig
övningsmark och att det totala markbehovet för den militära verksamheten löses
på lång sikt. Detta behov bör därför ses i ett sammanhang och ställas i
relation tUl andra långsiktiga markanvändningsintressen samt inordnas i kommunens
totala planering. Altemativet Vreten mindre kan därför troligen inte utgöra en slutiig
lösning av markbehovet för den nuvarande och beslutade militära verksamheten.
Kommunens miljövårdsarbete inriktas på att bullerstörande verksamhet i
möjligaste mån koncentreras till ett enda område i kommunen. Från denna
synpunkt talar mycket för altemativet Vreten. Mot detta altemativ kan dock
anföras att ca 2500 ha i huvudsak produktiv jord- och skogsbruksmark tas i
anspråk. Detta intrång bör bedömas som allvarligt trots att den jordbruksmark
som berörs inte hör till den aUra högsta kvalitetsklassen. Bedömningen av
intrånget kan dock komma i ett annat läge om garantier kan lämnas för att det
militära intresseområdet öster om det nuvarande gamisonsövningsfältet inte behöver
tas i anspråk. Nämnda intresseområde innehåller stora arealer högvärdig
jordbruksmark. Mot Bjärsjöaltemativet talar enligt kommunens mening bl. a. att
skogsmark som utgör en nödvändig komplettering tUl jordbruket på Södra Billingen
tas i anspråk. Vidare har Södra Billingen med omnejd angetts ha riksintresse
för framför aUt vetenskaplig-kulturell naturvård. Från vägtrafiksynpunkt är altemativet
Vreten att föredra, eftersom de mUitära transporterna vid detta alternativ inte
behöver belasta det allmänna vägnätet. Någon slutiig ställning beträffande
lokaliseringen av det nya skjutfältet tar kommunen inte. Båda alternativen
medför intrång i markanvändningen och klarhet måste först vinnas rörande den mUitära
organisationen i Skövde och kommunens fysiska planering. Vid en tUlfredsställande
lösning för kommunen av vissa därmed sammanhängande frågor och om frågan om bullerstömingar
beaktas kommer kommunen inte att motsätta sig en lokalisering enligt vare sig altemativet
Bjärsjö eller alternativet Vreten. Mot kommunfullmäktiges beslut avgavs vissa
reservationer. Falköpings kommun anser att som militärt skjutfält torde kunna
godtas i
Prop. 1978/79:5 17
första
hand alternativet Bjärsjö och i andra hand alternativet Vreten mindre under
förutsättning att det inte blir aktuellt att utöka Vretendelen inom Falköpings
kommun. Utformningen av ett nytt skjutfält bör dock ske under följande
förutsättningar. Skjutfältsområdet avgränsas till minsta möjliga yta, skjutstationema
placeras så att bullerstörningarna för närboende blir så små som möjligt.
Inlösenskyldighet skall föreligga, eventuell skada på djur och djurhållning på
grund av buller ersätts, inlöst mark skall även fortsättningsvis kunna hävdas
för jord- och skogsbruk, naturvårdssynpunkter beaktas, allemansrätten och det röriiga
friluftslivets intressen tillgodoses i den utsträckning skjutningarna medger.
Skara
kommun, som berörs endast av alternativet Bjärsjö, har ingen erinran mot en
lokalisering enligt detta altemativ under förutsättning att det rörliga
friluftslivets och naturvårdens intressen beaktas och att skjutplatserna
lokaliseras så atl minsta möjliga bullerstörningar uppkommer för omgivningen.
Tidaholms
kommun berörs endast av alternativet Vreten. Kommunen blir på kort sikt endast
berörd genom mindre bullerstömingar. På längre sikt skulle en förläggning av
skjutfältet till Vreten kunna medföra krav på ytterligare mark söderat över
kommungränsen. Värdefull åker och skogsmark bör i möjligaste mån inte tas i
anspråk för militärt ändamål. Kommunen anser därför att skjutfältet inte bör
förläggas tUl Vreten.
Lantbruksnämnden
i Skaraborgs län har utrett jordbruksförutsättning-ama i de olika alternativen
med ledning av en av nämnden tidigare gjord uppdelning av jordbruksmarken i
länet i tre klasser. Klass A avser sammanhängande områden större än 100 ha och
med för länet goda produk-tionsförhåUanden. Klass B avser områden större än 25
ha med för länet relativt goda produktionsförhållanden. Klass C avser övriga
jordbruksområden. Bjärsjöområdet tar i anspråk två mindre jordbruk med en
sammanlagd åkerareal av 27 ha, klass C. 1 Vretenalternativet tas 425 ha åker i
anspråk, varav 310 ha är B-jord. Fem jordbruk berörs, varav tre är bra enheter
i god hävd. Den största egendomen, Vretens gård, omfattar totalt I 950 ha, varav
I 180 ha skog och 520 ha åker. Egendomen har god arrondering med efter bygdens
förhållanden mycket stora, regelbundna och plana åkerfält. Jordbruket
sysselsätter åtta personer och skogsbruket tre-fyra personer. Om altemativet Vreten
genomförs skulle gårdens totala markinnehav minskas med ca 1 400 ha, varav 1
000 ha skog och 360 ha åker. Alternativet Vreten mindre tar i anspråk 250 ha
åker, varav 180 ha B-jord. Den minskning av åkerarealen som sker i förhållande
till det större altemativet faller nästan helt på Vretens gård. Inom altemativet
Vreten mindre bor enligt uppgift sju personer. Om ett ytteriigare skjutfält
behövs för Skövde garnison anser lantbruksnämnden att Bjärsjöalternativet
klart är att föredra enligt de synpunkter som nämnden har att beakta.
Av
skogsvårdsstyrelsens i Skaraborgs län yttrande framgår bl. a. att 65 % av
skogsmarken inom Bjärsjöalternativet har lägre bonitetsklass än 5
Prop. 1978/79:5 18
m
per ha och år. Eftersatta skogsvårdsåtgärder medför att skogsbestånden inte
utnyttjar markens möjUga produktionsförmåga. Medelproduktionen inom hela
området är 3,5 m per ha och år. Virkesförrådet beräknas till ca 200000 m'. Av
skogsmarken inom Vretenalternativet har endast 26% lägre bonitetsklass än 5 m
per ha och år. Skogstillståndet är mycket gott inom området. Medelproduktionen
är 5,8 m per ha och år. Virkesförrådet uppgår till ca 250000 m. Inom altemativet
Vreten mindre har skogsmarken en medelproduktion av 6,2 m= per ha och år. 22%
av arealen har bo-nittsklass lägre än 5 m per ha och år. Virkesförrådet är ca
200000 m. Skogsvårdsstyrelsen påpekar att arronderingen i Bjärsjöaltemativet är
mycket dålig. Ca 60% av skogsmarksarealen upptas av skiften smalare än 100
meter. Marken är fördelad på ett stort antal markägare. Dessutom utgörs
skogsmarken till övervägande del av s. k. utskogar med stort avstånd (10-15 km)
mellan bostad och skogsskifte. I de båda Vretenalternativen är förhållandet det
motsatta. Större delen av skogsmarksarealen tillhör gårdarna Vreten och
Ljunghem. Endast den västra delen av områdena har oacceptabla arronderingsförhållanden
och ett stort antal markägare. Samhällsekonomiskt framstår alternativet Bjärsjö
som det minst dyrbara. Från skoglig synpunkt förordar skogsvårdsstyrelsen detta
alternativ.
Lantbrukarnas
länsförbund i Skaraborg motsätter sig att god åkermark tas i anspråk för
militära ändamål i den omfattning som altemativet Vreten medför.
Livsmedelssituationen i världen och behovet av produktionsunderlag i ett avspärrningsläge
för Sverige talar enligt förbundet entydigt mot detta. Dessutom har den
aktuella åkermarken på senare tid varit föremål för omfattande investeringar i
avsikt att höja produktionen. Förbundet protesterar mot att alternativet Bjärsjö
betecknas som otiUgänglig ödemark. Förbundet anser dock att de negativa effektema
i detta alternativ är mindre. Enskilda markägare berövas emellertid för sitt
företag nödvändigt sysselsättningsunderlag och bör därför erbjudas
ersättningsmark. Sammanfattningsvis motsätter sig länsförbundet förslaget att
lokalisera ett skjutfält till Skövderegionen. Skulle ett skjutfält ändå bli
aktuellt kräver förbundet att ersättningsmark anvisas.
Skaraborgs
läns naturskyddsförening vUI slå vakt om både natur- och kulturlandskapet,
särskilt områden med ovanliga mark- och/eUer vegetationstyper, av vetenskapligt
intresse eller med betydelse för rekreation och friluftsliv. Sydbillingen har
sådan natur. TiUfäUigt naturreservat har avsatts inom ett ca 1 800 ha stort
område. Vretenområdet berör produktiv skog och åker men endast obetydligt det
äldre kulturiandskapet. Föreningen förordar altemativet Vreten mindre, vUket
innebär sparsamhet med jordbruksmarken och att Sydbillingen får förbli i
nuvarande skick.
Länsstyrelsen
i Skaraborgs län framhåller i sitt yttrande tUl fastighets-nämnden den stora
betydelse som den militära verksamheten har för länet och Skövde kommun. Det är
av största vikt att verksamheten kan behåUas och utvecklas i enlighet med
riksdagens beslut åren 1973 och 1974 då
Prop. 1978/79:5 19
Skövde
garnisons sammansättning fastställdes. Den enda förutsättning som statsmakterna
ställde upp för lokaliseringen av ytterligare militära enheter till Skövde var
att ett nytt skjutfält anskaffades. I samband därmed uttalade både länsstyrelsen
och kommunen sin vilja att medverka till en lösning av markfrågorna.
Länsstyrelsen konstaterar att del föreligger tre olika förslag, vilka samtliga
tillgodoser de militära kraven på ett skjulfält. Eftersom samtliga tre altemativ
är godtagbara från militär synpunkt för den primära funktionen som skjutfält
kan övriga samhällsaspekter och konsekvenser få vara avgörande vid valet mellan
dem. Enligt länsstyrelsens uppfattning visar lämnade remissvar och företagna
utredningar atl Vreten och Bjärsjö är huvudalternativen och att Vreten mindre
sannolikt inte innebär någon långsiktig lösning av markbehovet för garnisonen. Länsstyrelsen
konstaterar att hänsyn till jord- och skogsbruksnäringarna talar för Bjärsjöaltemativet.
För Vretenalternativet talar naturvårdsintressen, önskvärdheten av atl
begränsa den militära trafiken på del allmänna vägnätet, möjligheterna att
utnyttja skjutfällsmarken även för andra militära övningar och strävandena att
samla störande militär verksamhet till så få områden som möjligt. Inom de
föreslagna arealerna inom de olika alternativen bor endast ett fåtal personer.
Någon omfattande permanent bebyggelse eller dylikt föreligger inte inom de
föreslagna skjutfaltsgränserna. Ett inte ringa antal boende utanför skjutfältsaltemativen
synes dock riskera att bli störda av verksamheten. Områdena är relativt
likartade i detta avseende. Med hänsyn till det förhåUandevis låga antalet
skott per dag och att skjutning vanligtvis är förlagd tiU dagtid synes emeUertid
dessa störningar inte utgöra något avgörande hinder för att etablera ett
skjutfält i något av de föreslagna områdena. Trots att det endast skiljer 90 ha
i den totala arealen för de två huvudalternativen föreligger väsentliga
skillnader i fråga om jordbruk och skogsbrak. 1 Vretenalternativet tas ca 425
ha åker i anspråk, varav huvuddelen medelgod, medan endast 30 ha C-åker berörs
i Bjärsjöaltemativet. Av Bjärsjöområdets skogsareal utgörs 65 % av skog i
lägsta produktionsklass eller impediment. I Vretenalternativet återfinns 75%
av skogsarealen i de två högsta produktionsklassema. Arronderingen är mycket
dålig i hela Bjärsjöaltemativet. Under en förvaltning, såsom fallet blir när
ett område förvärvas till skjutfält, torde skogsbruket kunna förbättras avsevärt.
För den västra delen av Vretenområdet gäller samma förhållanden. I
utredningsarbetet på Södra BUlingen har inom ramen för den fysiska riksplaneringen
naturvärdens intressen preciserats och avgränsats. Ett interimistiskt
naturreservat har därefter avsatts på platån. Reservatet sammanfaller till
ungefär halva sin areal med skjutfaltsaltemativets riskområde. Mellan
skjutområde och reservat är avståndet som minst 500 m. Eftersom
skyddsanordningar m.m. i normal omfattning inte kan komma till stånd inom
reservatet ärdet likväl inte möjligt att helt bortse från brandrisken om en
projektil av misstag briserar i den del av riskområdet som är naturreservat,
vilket är en nackdel med denna kombination. I övrigt visar all
Prop. 1978/79:5 20
erfarenhet
att flora och fauna normalt inte påverkas negativt inom riskområden till
skjutfält, snarare tvärtom. Från ren naturvårdssynpunkt är Vretenalternativet
att föredra eftersom inga som helst naturvårdsintressen föreligger där. Från
trafiksynpunkt är det främst Bjärsjöaltemativet som berör det allmänna vägnätet
genom ökade militärtransporter. Den ökning av trafikbelastningen som delta skjutfältsaltemativ
medför synes dock marginell räknat som medelvärde för dygnet. Vissa störningar
kan dock uppstå eftersom transporterna ofta sammanfaller i tid med de civUa
trafiktopparna. I Vretenaltemativet finns möjligheter att i stor utsträckning
utnyttja det intema vägnätet inom det befintliga övningsfältet.
Länsstyrelsen
konstaterar att chefen för armén och mUitärbefälhavaren förordar Vretenaltemativet
främst därför att området gränsar tiU det nuvarande gamisonsövningsfältet,
vilket ger möjligheter tiU dubbelutnyttjande. Länsstyrelsen har full förståelse
för fördelarna med detta. Länsstyrelsen anser dock att fördelama från militär
synpunkt inte kan vara avgörande, om valet av alternativ är av stor vikt för
andra samhällsintressen. Även alternativet Bjärsjö kan i någon mån dubbelutnyttjas
som övningsmark, om än i mindre utsträckning än vad som gäUer Vretenområdet.
Genom markbyten, utbyggnad av Lövsjötorps skjutbanor, avveckling av andra
skjutbanor och riksdagsbeslutet om uträtning av övningsfältsgränsema pågår en
koncentration av de militära verksamhetema tiU ett fåtal väl avgränsade områden.
I enlighet med strävandena att samla den störande verksamheten till så få
områden som möjligt skulle Vretenaltemativet vara att föredra. Slutsatsen kan
bli en annan om man beaktar också annan samhäUelig verksamhet. Vid vägning av
de olika intressena mot varandra anser länsstyrelsen att Bjärsjöalternativet
är att föredra. Härvid väger tyngst den betydande skillnad som finns främst i
fråga om jordbraket men även beträffande skogsbruket. Länsstyrelsen föreslår
att regeringen ger lantbruksnämnden i uppdrag att under medverkan av
domänverket och stiftsnämnden aktivt verka för att ersättningsmark i
möjligaste mån erbjuds brukare av rationella jordbruksföretag vilka tvingas att
frånträda sin mark. Ett särskilt samarbetsorgan bör inrättas med
representanter för berörda intressen. Dess uppgift skall vara atl medverka vid
utformning av skötselplaner för skjutfältet, reglering av allmänhetens
tillträde m.fl. frågor av aUmänt intresse. Den slutiiga utformningen av valt skjutfältsaltemativ
måste föregås av noggranna studier av anfallsbanomas placering i syfte att bl.a.
minska risken för buUerstömingar. Detta arbete bör ske i samråd med kommunen
och länsstyrelsen. En skyddszon bör fastställas kring skjutfältet. Inom denna
skall i princip pågående markanvändning säkerställas och den som anser sig
störd bör kunna påfordra inlösen utan bevisning. Inlöst mark i denna zon får
därmed inte tas i anspråk som övningsmark. Enligt länsstyrelsens uppfattning
bör Henefältet kunna frigöras för civil användning om pågående
generalplanering visar att området är lämpligt härför. Sammanfattningsvis
uttalar länsstyrelsen att behovet av ett nytt skjutfält
Prop.
1978/79:5 21
för
Skövde gamison är väl dokumenterat och står i överensstämmelse med tidigare
beslut. Med hänsyn till effektema för i första hand jord- och skogs-bruksnäringama
förordas altemativet Bjärsjö. Alternativet Vreten mindre innebär ingen
långsiktig lösning av markfrågorna och bör därför inte komma tUl stånd. Om
alternativet Bjärsjö inte kan läggas till grund för ett nytt skjutfält förordar
länsstyrelsen i andra hand alternativet Vreten.
Av
ett vid länsstyrelsens yttrande fogat protokoU framgår att beslutet i länsstyrelsens
styrelse att förorda Bjärsjöalternativet fatlats med åtta röster mot sju för Vretenalternativet.
Fastighetsnämnden
har under utredningen mottagit en skrivelse från "Aktionsgmppen - Rädda Vreten",
som bUdats i reaktion mot planerna att förlägga skjutfältet till Vretenområdet.
Gruppen vänder sig mot att ca 425 ha åker, tUl huvudsaklig del skyddsvärd, och
1 800 ha produktiv skogsmark används för skjutfältsändamål. Gruppen efterlyser
en riksinventering av den militära markanvändningen och hänvisar tUl en
deklaration av regeringen med uttalanden mot användning av jordbruksmark för
andra ändamål än livsmedelsproduktion och produktiv skogsmark för andra
ändamål än fiberproduktion. Man påpekar också att Vätternvattenledningen, som
förser Skövde, Skara och Falköping med färskvatten, går genom skjut-faltsalternativet
Vreten. I ett upprop riktat till fastighetsnämnden med ca 6000
namnunderskrifter protesteras mot planema på ett skjutfält vid Vreten.
Skrivelser med likartat innehåU har även tillstäUts jordbraksministem och
kommunstyrelsen i Skövde.
Kommunfullmäktige
i Skövde har i skrivelse tUI fastighetsnämnden i december 1977 meddelat att
fullmäktige i samma månad har behandlat en motion om slutligt ställningstagande
i skjutfältsfrågan för Skövde gamison. Fullmäktige beslöt att i yttrande till
fastighetsnämnden uttala att kommunen inte har något att anföra utöver vad som
har framförts i fullmäktiges yttrande i frågan till länsstyrelsen. Mot beslutet
anfördes ett flertal reservationer.
Fastighetsnämnden
konstaterar att behovet av ett nytt skjutfält för Skövde gamison är väl
dokumenterat. Det har också vid riksdagsbeslut åren 1973 och 1974 (prop. 1973:
135, FöU 1973:26, rskr 1973: 382 och prop. 1974: 135, FöU 1974: 34, rskr 1974:
392) förutsatts att ett sådant fält skall anskaffas. Nämnden framhåUer vidare
att försvarets fredsorganisationsutredning bl. a. i sitt slutbetänkande del 2,
Armén och del av Marinen kraftigt har understrukit behovet av att Skövde
garnison snarast får ett större skjutfält än f n. Såväl Skövde kommun som
länsstyrelsen har uttalat sin vilja att medverka tUl en lösning av denna fråga.
Fastighetsnämnden
fastslår vidare att det finns tre förslag till lokalisering av ett nytt skjutfäh
att bedöma. Samtiiga tre, Bjärsjö, Vreten och Vreten mindre är godtagbara från
mUitär synpunkt. Vreten mindre innebär att den nuvarande skjutplatsen vid Bjärsjö
behålls och används som plutons-anfallsbana samtidigt som mark motsvarande
behovet för en sådan bana
Prop.
1978/79:5 22
utgår
från alternativet Vreten. Detta minskas därigenom till ytan med ungefär en
fjärdedel.
Vid
sin bedömning har fastighetsnämnden ansett sig först böra göra en jämförelse
mellan alternativen Bjärsjö och Vreten. Enligt nämndens mening är det vissa förhåUanden
som är särskilt betydelsefulla vid en sådan jämförelse, nämligen militär
användbarhet, areella näringar, fysisk planering, naturvård, vägtrafik och
påverkan på omgivningen.
Vad
gäller den mUitära användbarheten konstaterar nämnden att utredningen visar
att det föreligger vissa skiljaktigheter mellan Bjärsjö och Vreten i fråga om
deras lämplighet för skjutningar. Dessa skiljaktigheter betraktar nämnden
emellertid som försumbara. Däremot föreligger del avsevärd skiUnad i fråga om
möjligheterna att utnyttja det nya skjutfältet även för andra övningar. Detta
gäller särskilt i det långa perspektiv som det är nämndens skyldighet att
anlägga. Det nuvarande gamisonsövningsfältet är ett bra övningsfält som synes
vara väl utnyttjat. Man kan emellertid inte bortse från vad som kommer att
hända när den av riksdagen beslutade överflyttningen av skolor till Skövde blir
genomförd. Det är uppenbart att trycket på fältet då kommer att öka. Riksdagen
har vidare beslutat att T 2 skall flyttas från sin nuvarande förläggning inne i
tätorten tUl området vid P 4. Detta innebär en ytterligare belastning på gamisonsövningsfältet.
För att i detta läge undvika krav på utvidgning av garnisonsövningsfältet utöver
en av riksdagen år 1972 (prop. 1972: 75, FöU 1972: 17, rskr 1972:231) medgiven
komplettering längs fältets östra gräns - blir det av stor betydelse i vilken
omfattning det nya skjutfältet kan utnyttjas även för andra övningar än
skarpskjutning. Både genom sitt läge och sin terrängbeskaffenhet medger Vreten
ett sådant samutnytljande i långt högre grad än Bjärsjö.
Fastighetsnämnden
finner det helt klart att intrånget i jord- och skogsbruksnäringarna blir
avgjort större i altemativet Vreten än i alternativet Bjärsjö. Vreten
innehåller ca 400 ha mer åker än Bjärsjö. Jorden tillhör visserligen inte den
högsta kvalitetsklassen i länet men ca tre fjärdedelar är av medelgod kvalitet (B-jord)
medan resten utgör C-jord. När det gäller skogsmarken uppges den genomsnittiiga
avkastningen till 3,5 m per ha och år för Bjärsjö mot 5,8 m per ha och år för Vreten.
Skogsområdena berörs dock endast tUl en del av själva skjutningama. Sålunda
torde åtminstone 50% av den skogsmark som ingår i riskområdena kunna brukas
enligt någorlunda normala skogsbruksprinciper. Detta gäller oavsett val av
plats för skjutfältet. För att i möjligaste mån försöka begränsa ianspråktagandet
av åkerjord har fastighetsnämnden under hand begärt att militärbefälhavaren
skulle detaljgranska gränsdragningen i sydost för alternativet Vreten. Därvid
har det visat sig att en viss minskning är möjlig. Man kan spara ca 150 ha,
varav ca 70 ha åker (B-jord), åt Vretens gård. Därutöver är det sannolikt
möjligt att resterande del av det stora öppna fältet i östra delen av området skuUe
kunna brukas på arrende. Denna mark är emellertid så betydelsefull som
riskområde att det krävs praktiska försök efter ett förvärv för att vinna full
klarhet i frågan.
Prop.
1978/79:5 23
Fastighetsnämnden
tar i detta sammanhang även upp frågan om det framtida utnyttjandet av ett
område beläget omedelbart öster om garnisonsövningsfältet. Detta område, som innehåller
stora arealer högvärdig jordbruksmark, har genom avtal mellan nämnden och
Skövde kommun lagts ut som s. k. militärt intresseområde. Nämnden anser att ett
nytt skjutfält i Vreten skulle utgöra en sådan komplettering av
garnisonsövningsfältet att intresseområdet kan utgå. Detta kan då utan
restriktioner avses för jord- och skogsbruk.
Fastighelsnämnden
delar Skövde kommuns uppfattning att det är av största vikt att det samlade
markbehovet för den militära verksamheten löses på lång sikt. Detta behov bör
ses i ett sammanhang och ställas i relation till andra långsiktiga
markanvändningsintressen. Som länsstyrelsen har framhållit pågår redan nu genom
olika åtgärder en koncentration av de militära verksamhetema till ett fåtal
väl avgränsade områden. Enligt fastighetsnämndens mening är det uppenbart att
det är till fördel för en rationell planering på längre sikt av kommunens mark
om man kan samla så mycket som möjligt av den militära verksamheten - särskilt
störande sådan - till en sektor. Den sektor där detta kan ske är den sydöstra
räknat från tätortens centrum. Det är här P 4:s och K 3:s kasern- och
motorområden ligger, hit skall de nya skoloma förläggas, här finns
garnisonsövningsfältet och hit skall all skjutbaneverksamhet inom kommunen -
både militär och civil -koncentreras. Inom denna sektor ligger Vretenområdet
som en direkt fortsättning på gamisonsövningsfältet. Att förlägga skjutfältet
enligt Vretenaltemativet skulle sålunda innebära ett fullföljande av en av de
huvudprinciper som sedan länge har varit vägledande för Skövde kommuns fysiska
översiktplanering. Att utvidga den nuvarande skjutplatsen vid Bjärsjö till ett
stort garnisonsskjutfält står däremot i strid med denna huvudprincip.
När
det gäller naturvården konstaterar fastighetsnämnden att det sedan december
1975 finns avsatt ett interimistiskt naturreservat på Sydbilling-ens platå.
Ungefär halva reservatets yta sammanfaller med riskområdet för skjutfältsalteraativet
Bjärsjö. Reservatet utgör en mosaik av skilda naturtyper: naturskogar,
myrskogar, kärr- och mossmarker. Det är till större delen opåverkat av modernt
skogsbruk. Området är det enda i sitt slag på de västgötska platåbergen och
bedöms ha ett mycket stort naturvärde. Mellan själva skjutområdet och reservatet
är avståndet som minst 500 meter. Inom denna zon kan vägar och branddammar
byggas men naturvårdsmyn-dighetema motsätter sig att sådana anordningar anläggs
inom reservatet. Fastighetsnämnden ser allvarligt på risken för brand inom
reservatet, eftersom erfarenhetsmässigt bränder uppkommer relativt ofta vid
skjutningar under den torra årstiden, bl. a. beroende på att
spårljusammunition används. Avsaknaden av vägar m. m. inom reservatet kan
innebära atl det blir svårt att ingripa tillräckligt snabbt i händelse av
brand. Allvarliga och i värsta fall oersättliga skador kan därvid uppstå.
Inom
alternativet Vreten finns inga kända naturvårdsintressen. Från na-
Prop. 1978/79:5 24
turvårdssynpunkt
är därför detta alternativ att föredra.
Fastighetsnämnden
konstaterar att det allmänna vägnätet är hårt belastat kring Skövde. För de mUitära
transportema i altemativet Bjärsjö är förbanden hänvisade tUl att använda
allmänna vägar. Ett val av detta altemativ skulle medföra en väsentiig ökning
av den mUitära trafiken mot Bjärsjö. Detta befaras medföra vissa störningar,
eftersom de mUitära transporterna ofta sammanfaller i tid med de civila trafiktoppama.
Vid Vretenalternativet kommer i stor utsträckning del intema vägnätet inom det
befintliga öv-ningsfäUet atl kunna utnyttjas för miUtära transporter. Från
trafiksynpunkt är därför Vretenaltemativet att föredra.
Bullerandersökningar
baserade på provskjutningar har genomförts vid de båda alternativa skjutfälten
för att ge en allmän uppfattning om bullrets utbredning. Genom länsstyrelsens
försorg har på basis av mätningarna tagits fram vissa uppgifter till ledning
för en bedömning av stömingsriskema. Fastighetsnämnden framhåller att det är
vanskligt att med utgångspunkt i mätresultaten dra några säkra slutsatser,
eftersom bullergränsema varierar kraftigt med vindriktning, temperatur,
luftfuktighet m. m. TUlgängliga undersökningar visar också att buller t. ex.
frän ett skjutfält upplevs mycket olika och att andra faktorer än ljudnivå
inverkar i hög grad när det gäller inställningen till buUerstömingar.
Mätresultaten synes dock peka mot att antalet bullerstörda utanför fälten blir
minst i altemativet Vreten.
Fastighetsnämnden
framhåller vidare att omgivningarna till ett skjutfält inte påverkas enbart av
buller. Olägenheter uppstår i andra avseenden, t. ex. när vägar över ett
skjutfält tidvis måste stängas av när skjutningar pågår. I detta avseende är Vreten
ett sämre alternativ än Bjärsjö som saknar genomgående vägar. Någon allmän väg
påverkas dock inte i Vretenalternativet. Ianspråktagande av mark för ett
skjutfält påverkar givetvis även människor som har sin bostad utanför området
men sin verksamhet helt eller delvis föriagd inom detta. I hur stor
utsträckning detta är fallet vid de två alternativen är svårt att få någon klar
uppfattning om. Hårdast synes dock de anställda på Vretens gård drabbas. Enligt
uppgift arbetar där åtta anställda i jordbruk och tre till fyra i skogsbruk. I
alternativet Vreten minskas gårdens totala areal med ca tre fjärdedelar och
åkerarealen med ca två tredjedelar. Viss arbetskraft krävs för att sköta
skjutfältet. Vissa av de anställda på Vretens gård torde dock bli nödsakade
att skaffa sig sin utkomst på annat håll. Detta talar mot alternativet Vreten.
Fastighetsnämnden
har gjort en sammanfattande avvägning mellan de olika faktorer som talar för
eller mot altemativen Bjärsjö och Vreten. Därvid har nämnden vägt fördelarna
från rent militär synpunkt av att ett skjutfält enligt Vretenalternativet
medger samutnyttjande för andra övningar på ett helt annat sätt än alternativet
Bjärsjö mot det avgjort större intrång för jord- och skogsbruket, inbegripet
sysselsättningsaspekter, som Vreten skulle medföra. Nämnden har kommit fram
till atl intrånget för jord- och skogsbruksnäringarna är så betydande att det
inte uppvägs av fördelarna
Prop. 1978/79:5 25
från
övningssynpunkt. Om enbart dessa förhållanden vore avgörande skulle nämden
förorda Bjärsjö. Nämnden konstaterar emellertid att även andra förhållanden
måste vägas in i jämförelsen. Dessa förhållanden avser främst andra civila
samhällsintressen än jord- och skogsbruket. Nämnden framhåller bl. a. att altemativet
Vreten innebär ökade möjligheter att genomföra en långsiktig rationell
samhällsplanering inom Skövderegionen. Fastighetsnämnden tillmäter detta
avsevärd vikt. En annan betydelsefull faktor som talar i samma riktning är
risken för att de mycket värdefulla naturområdena på Sydbillingen allvarligt
skadas genom brand om skjutfältsalierna-tivet Bjärsjö genomförs. För altemativet
Vreten talar också det förhållandet att de militära transportema till
skjutfältet i huvudsak kan ske på interna vägar medan de måste belasta det
allmänna vägnätet vid val av Bjärsjö. När det gäller bullerfrågoraa anser
nämnden att de är så svårbedömbara att de inte kan tillmätas någon större
betydelse vid val av alternativ. Om hänsyn tas till de här angivna faktorerna
anser fastighetsnämnden atl övervägande skäl talar för Vreten. För att i någon
mån begränsa intrånget från jord- och skogsbmkssynpunkt bör dock fältets areal
minskas med de ca 150 ha som militärbefälhavaren har funnit det möjligt att
avstå från.
Fastighetsnämnden
har efter sin jämförande bedömning av altemativen Bjärsjö och Vreten gjort en
särskild bedömning av det under utredningens gång framtagna altemativet Vreten
mindre. Nämnden har därvid inriktat sig på att undersöka om detta alternativ
skulle kunna avsevärt minska olä-genhetema med huvudalternativet Vreten utan
att i avgörande grad påverka de fördelar som är förenade med sistnämnda
alternativ. I sådant syfte har nämnden också införskaffat vissa kompletterande
uppgifter från militärbefälhavaren.
Fastighetsnämnden
konstaterar att altemativet Vreten mindre innebär att kravet på nyanskaffning
minskar från ca 2540 ha till 1900 ha. Av minskningen, som sålunda uppgår till
640 ha, utgör 175 ha öppen åker, i huvudsak B-jord, och 350 ha skogsmark.
Huvuddelen faller på Vretens gård. Av denna gård som totalt omfattar ca 1 950
ha skulle vid genomförande av huvudalternativet återstå endast 540 ha. 1 altemativet
Vreten mindre återstår av gården drygt 1 000 ha. Dessa siffror visar att de
minskade anspråk på mark som Vreten mindre medför måste bedömas som en betydelsefull
fördel för jord- och skogsbruket och för möjligheterna till fortsatt sysselsättning
på Vretens gård. Att den nuvarande skjutplatsen vid Bjärsjö behåUs vid
alternativet Vreten mindre synes å andra sidan vara till föga nackdel från
jord- och skogsbrakets synpunkt. Den av försvaret ägda marken omfattar endast
60 ha. Återstoden, ca 470 ha, arrenderas som avlyst riskområde med möjlighet
för ägama att bedriva skogsbruk. Den största nackdelen med alternativet Vreten
mindre anser nämnden vara alt den för kommunens planering önskvärda
koncentrationen av militär verksamhet till den sydöstra sektorn blir mindre än
i huvudalternativet Vreten. Även Vreten mindre medför dock en mycket betydande
koncentration. Enligt
Prop. 1978/79:5 26
upplysningar
från militärbefälhavaren beräknas tre fjärdedelar av skjutningama komma att
ligga inom Vretenområdet och en fjärdedel på Bjärsjö. Fastighetsnämnden
framhåller också den stora skiUnaden mellan att på Sydbillingen behålla den
nuvarande skjutplatsen om totaU 530 ha och att där tillskapa ett garnisonsskjutfält
om 2 450 ha. På motsvarande sätt förhåller det sig med vägtrafiken. Vid val av
altemativet Vreten mindre behålls nuvarande begränsade volym av militär trafik
på de allmänna vägarna mot Bjärsjö men tre fjärdedelar av militärtrafiken till
skjutfält kommer att gå mol Vreten, i huvudsak på intema vägar. När det gäller
naturvården har fastighetsnämnden inhämtat att endast en mindre del av
naturreservatet ligger inom riskområdet för den nuvarande skjutplatsen vid Bjärsjö.
Själva anfallsbanan ligger i motsats tUl vad som skulle bli fallet med övriga
anfallsbanor i ett utbyggt gamisonsskjutfält - i sluttningen nedanför den
egentliga bergsplatån. Dessutom är den nuvarande skjutplatsen försedd med
kulfång i form av uppbyggda vallar. Angivna förhållanden gör att risken för
brand i naturreservatet på grund av skjutningar inom den nuvarande
skjutplatsen vid Bjärsjö bedöms som mycket liten. Denna bedömning styrks av
erfarenheterna från den skjutverksamhet som sedan lång tid har bedrivits på
skjutplatsen.
En
nackdel med Vreten mindre är att i detta altemativ bullerstörningar för
omgivningen förekommer både vid Vreten och vid Bjärsjöskjutplatsen. Enligt vad
fastighetsnämnden har erfarit har dock några reaktioner mot buller inte märkts
från kringboende vid Bjärsjö. Skulle det i framliden visa sig önskvärt att
minska omgivningsbullret vid Bjärsjö synes detta kunna ske i avsevärd
omfattning genom att skjutningama med granatgevär med fullkalibrig ammunition
flyttas till fältet vid Vreten.
Fastighetsnämnden
slår fast att olägenheterna för jord- och skogsbraket med altemativet Vreten
skulle kunna minskas avsevärt genom att i stället alternativet Vreten mindre
väljs. Denna fördel för jord- och skogsbmket skulle kunna uppnås utan att i
avgörande grad minska de fördelar för andra samhällsintressen som altemativet Vreten
medför. Starka skäl synes därför tala för altemativet Vreten mindre.
Fastighetsnämnden delar inte de farhågor som länsstyrelsen och Skövde kommun
uttalat att Vreten mindre inte skulle innebära någon långsiktig lösning av
markbehovet för gamisonen. Ett nytt skjutfält enligt detta alternativ omfattar
ca I 900 ha. Det ligger i omedelbar anslutning till det nuvarande gamisonsövningsfältet
om drygt 2600 ha. Sistnämnda fält skall enligt riksdagsbeslut år 1972 (prop.
1972:75, FöU 1975: 17, rskr 1972: 231) kompletteras med ca 200 ha för uträtning
vid östra gränsen. Sedan detta förvärv har genomförts disponerar gamisonen ett
sammanhängande övnings- och skjutfält om ca 4700 ha. Det är fastighetsnämndens
bestämda uppfattning att ytteriigare mark av någon betydelse därefter inte
behöver tillföras garnisonen under den tid som nu kan överblickas.Det s. k.
intresseområdet öster om det nuvarande gamisonsövningsfältet kan utgå även vid
en skjutfältsanskaffning enligt alternativet Vreten mindre.
Prop. 1978/79: S 27
På
de grunder som här har redovisats har fastighetsnämnden funnit att det nya
skjutfältet för Skövde gamison bör anordnas enligt altemativet Vreten mindre.
Fastighetsnämnden
har vidare berört några särskilda frågor som bör tas upp till behandling i
samband med beslut om anskaffning av det nya skjutfältet. Vissa av dessa
frågor har länsstyrelsen tagit upp i sitt yttrande. Fastighetsnämnden ansluter
sig sålunda till länsstyrelsens förslag att regeringen bör ge lantbruksnämnden
i uppdrag att aktivt verka för att i möjligaste mån erbjuda ersättningsmark
till brukare av rationella jordbruksföretag som tvingas avträda mark till
skjutfältet. Likaså delar nämnden länsstyrelsens uppfattning om vikten av ett
samarbetsorgan som skall medverka vid utformning av skötselplaner för
skjutfältet, reglering av allmänhetens tillträde m. fl. frågor av allmänt
intresse. Nämnden vill dock erinra om att det redan finns ett rådgivande organ
med i huvudsak dessa uppgifter beträffande gamisonsövningsfältet. Uppgifterna
för detta rådgivande organ bör utsträckas att avse även skjutfältet. Rådets
sammansättning kan kanske då också behöva ses över. Det bör ankomma på
fortifikationsförvaltningen att i samråd med chefen för armén, länsstyrelsen
och kommunen svara för behövliga åtgärder i detta hänseende.
Fastighetsnämnden
anser i likhet med länsstyrelsen att iordningställandet av skjutfältet måste
föregås av noggranna studier av anfallsbanomas placering i syfte att bl.a.
minska risken för bullerstörningar. Det bör ankomma på
fortifikationsförvaltningen och chefen för armén att vidta erforderliga
åtgärder i nära samråd med kommun och länsstyrelse. Som länsstyrelsen har angett
bör frågan om skyddszon tas upp i den kommunala fysiska planeringen. Vad
beträffar frågan om eventuell inlösen av någon fastighet, vars ägare kan
befinnas särskild störd, anser fastighetsnämnden - i motsats till länsstyrelsen
- att sådan fråga bör bedömas enligt vanliga im-missionsrättsliga principer.
Enligt
fastighetsnämnden skall skjutningarna på Heneområdet upphöra så snart det nya
skjutfältet kan tas i brak. Heneområdet ligger väster om järnvägen men i nära
anslutning till gamisonsövningsfältet samt P 4:s och K 3:s kasernområde. När riksdagsbelutet
om flyttning av T 2 och vissa skolor blir genomfört ökar behovet av Hene som
närövningsområde för andra övningar än skjutning. Området bör därför enligt
nämndens mening behållas för försvarets behov. Däremot bör koncentrationen av
den militära verksamheten till sektom i sydöst fullföljas när T 2 förläggs
till området vid P 4 och K 3. Detta bör ske genom att inte bara T 2:s nuvarande
kasemområde utan även dess övningsfält ställs till förfogande för andra samhäUe-liga
behov. T 2:s övningsfält ligger enligt fastighetsnämndens mening inklämt
mellan viktiga utbyggnadsområden på ett mera besvärande sätt än Heneområdet.
Mot
fastighetsnämndens beslut att föreslå ett nytt skjutfält för Skövde gamison
enligt altemativet Vreten mindre har ledamötema Arne Anders-
Prop. 1978/79:5 28
son
och Gunnar Björk reserverat sig. Reservanterna anser att övervägande skäl talar
för alternativet Bjärsjö. De konstaterar att chefen för armén har uttalat att
både Vreten och Bjärsjö är realistiska alternativ och följaktligen väl
användbara som skjutfält. Av avgörande betydelse för reservanternas ställningstagande
är yttrandet från länsstyrelsen i Skaraborgs län där en majoritet förordar en
lokalisering till Bjärsjöområdet. Med hänsyn till detta och till vad berörda
kommuner har anfört i yttranden till länsstyrelsen konstaterar reservanterna
att fastighetsnämndens majoritetsförslag saknar såväl regionalt som uttalat
kommunalt stöd i Skaraborgs län. 1 reservationen slås vidare fast att
riksdagen under senare år vid flera tillfällen har betonat vikten av att
värdefull odlingsmark inte annat än i undantagsfall tas i anspråk för annan
verksamhet än jordbruksdrift. Eftersom förutsättningarna för framgångsrikt
jord- och skogsbruk är avsevärt bättre inom Vretenområdet än inom Bjärsjöområdet
är utifrån jord- och skogsbrakets intressen ett StäUningstagande annat än för Bjärsjöaltemativet
enligt reservanternas mening inte möjligt. Vidare påpekas att kostnaderna för
de olika alternativen torde skilja sig högst avsevärt med hänsyn tiU de två
markområdenas helt olika beskaffenhet. Kostnaderna för att förverkliga Bjärsjöaltemativet
bedöms ligga vid endast 60% i förhållande till altemativet Vreten mindre. Detta
talar enligt reservantemas mening starkt för Bjärsjöaltemativet. Slutligen framhåUer
reservanterna att frågan om eventuell ersättningsmark till de svårast drabbade
markägama synes vara lättare att lösa i Bjärsjöaltemativet, främst på gmnd av
den mindre jordbruksarealen inom detta område.
Kostnadema
för att genomföra anskaffningarna av ett skjutfält enligt det av
fastighetsnämnden förordade altemativet har fortifikationsförvalt-ningen överslagsmässigt
uppskattat tUl 25 milj. kr.
Försvarets
nuvarande markinnehav i Skövde samt de tre av fastighetsnämnden bedömda
alternativen till skjutfält framgår av följande karta (intagen på s. 29).
3.4
Föredraganden
Chefen
för armén har lagt fram förslag om anskaffning av ett skjutfält för Skövde
garnison. TiU grund för förslaget ligger en av militärbefälhavaren i västra
militärområdet gjord utredning om möjligheterna att ta fram ett skjutfält som
ger utrymme för en kompanianfallsbana, två plutonsbanor och en pansarvämsbana.
Utredningen har gjorts i fortlöpande samråd med länsstyrelsen i Skaraborgs län
och med planmyndigheterna i Skövde kommun. Övriga berörda kommuner har hållits
orienterade under utredningens gång. Utredningen har visat att endast två
områden, benämnda Bjärsjö och Vreten, kan komma i fråga som skjutfält för gamisonen.
Alternativet Bjärsjö innebär att mark förvärvas i anslutning till en av gamisonen
f. n. utnyttjad skjutplats som ligger 17 km sydväst om Skövde. Totalt omfattar
detta
opaginerad Kontrollera mot PDF
1. Garnisons ö vningsf ä ltet
2.
Hene skjutf ä lt
3.
Klasborgs skjutbanor
4.
T 2 Kasernomr å de
5.
T 2 ö vningsf ä lt
6.
Bj ä rsj ö
skjutplats
7.
Axvall
8.
Skjutf ä ltsalternativet
Bj ä rsj ö 9-10. " Vreten
10. " Vreten
mindre
opaginerad Kontrollera mot PDF
LiberKartor,
Stockholm 1978
831578
Prop. 1978/79:5 30
alternativ
ca 2450 ha, varav 30 ha utgör öppen åker, 1 700 ha skogsmark och återstoden impediment
och övrig mark. Altemativet Vreten är beläget ca 10 km sydost om Skövde i
direkt anslutning tiU det befintliga gamisonsövningsfältet. Detta område
omfattar ca 2 540 ha, varav 425 ha öppen åker, 1800 ha skogsmark och återstoden
impediment m. m.
Chefen
för armén framhåUer att det sedan länge har funnits ett trängande behov av ett
skjutfält för Skövde garnison. Den förestående utökningen av gamisonen och
övergången till utbUdning av jägarbataljon vid Livregementets husarer (K 3)
framhäver ytterligare behovet av ett skjutfält som medger att föreskriven
utbildning inom gamisonen kan genomföras på ett effektivt sätt. Chefen för
armén anser att de två områden som har redovisats av militärbefälhavaren är de
enda realistiska altemativen till skjutfålt inom ett avstånd från Skövde som är
godtagbart från utbUdningssynpunkt. Båda områdena är enligt arméchefen
användbara som skjutfält. Alternativet Vreten förordas med hänsyn tiU att det
gränsar till det nuvarande garnisonsövningsfältet. Detta innebär värdefuUa
möjligheter att samutnyttja fälten, när skjutning med skarp ammunition inte
pågår på skjutfältet. Chefen för armén framhåller att han har ansett sig inte
ha möjlighet att göra någon avvägning meUan civUa och mUitära intressen vid
valet av altemativ.
Försvarets
fredsorganisationsutredning har i samband med sina utredningar om arméns
förband tagit upp frågan om skjutfält för Skövde gamison. I sitt
slutbetänkande del 2 har utredningen kraftigt strakit under behovet av att gamisonen
snarast får ett större skjutfält.
Frågan
om skjutfält för Skövde gamison har på regeringens uppdrag närmare utretts av
försvarets fastighetsnämnd. I samband med utredningen har på initiativ av länsstyrelsen
i Skaraborgs län, som av fastighetsnämnden har beretts tillfälle att avge
yttrande i frågan, militärbefälhavaren utarbetat ytterligare ett alternativ
som utgör en modifiering av Vretenaltemativet. Det nya altemativet har kallats
Vreten mindre och innebär tiU skUlnad från det ursprungliga förslaget att
skjutplatsen Bjärsjö behåUs i sin nuvarande omfattning som plutonsanfallsbana.
Härigenom kan det ursprangliga Vretenområdet minskas med motsvarande yta och
får då en omfattning av ca I 900 ha, varav 250 ha öppen åker, 1450 ha skogsmark
och återstoden impediment och övrig mark. Militärbefälhavaren har anfört att
detta alternativ visserligen inte tillgodoser behovet av skjutfålt på samma
sätt som huvudalternativet Vreten men att det dock från övningssynpunkt skulle
innebära en avsevärd förbättring i förhållande till det nuvarande läget.
Fastighetsnämnden
konstaterar i sitt yttrande i skjutfältsfrågan att behovet av ett nytt
skjutfält för Skövde gamison är väl dokumenterat. Nämnden hänvisar därvid
särskilt till vad försvarets fredsorganisationsutredning har anfört i frågan.
Vidare slår nämnden fast att det finns tre olika altemativ till nytt skjutfålt,
vilka samtliga är godtagbara från militär synpunkt. Vid sin bedömning av dessa
har nämnden ansett sig först böra göra en jämförelse meUan Bjärsjö och
huvudalternativet Vreten. Nämnden har funnit
Prop. 1978/79: 5 31
att
vissa förhållanden är särskilt betydelsefulla vid en sådan jämförelse, nämligen
militär användbarhet, jord- och skogsbruksnäringarna, fysisk planering,
naturvård, vägtrafik och påverkan på omgivningen. Efter att ha gjort en
ingående bedömning av dessa förhållanden vid de båda altemativen gör nämnden
en sammanfattande avvägning mellan de olika faktorer som talar för eller mot
resp. alternativ. Nämnden börjar därvid med atl väga fördelama från rent
militär synpunkt av att ett skjutfält enligt Vretenaltemativet medger
samutnyttjande för andra övningar på ett helt annat sätt än alternativet Bjärsjö
mot det avgjort större intrång för jord- och skogsbraket inbegripet
sysselsättningseffekter - som Vreten skulle medföra. Nämnden gör den
bedömningen att intrånget för jord- och skogsbruksnä-ringama är så betydande
att det inte uppvägs av fördelama från övningssynpunkt. Om enbart dessa
förhållanden vore avgörande skulle nämnden förorda Bjärsjö. Andra förhållanden
måste dock enligt nämndens mening vägas in i jämförelsen. Dessa är främst andra
civila samhällsintressen än jord- och skogsbruket. Ett sådant förhåUande är de
fördelar som alternativet Vreten innebär för möjlighetema att genomföra en
långsiktig rationell samhäUsplanering inom Skövderegionen. Fastighetsnämnden
finner att dessa fördelar måste tillmätas avsevärd vikt. En annan betydelsefull
faktor som talar i samma riktning är enligt nämnden risken för att de mycket
värdefulla naturområdena på Sydbillingen kan komma att skadas allvarligt genom
brand om altemativet Bjärsjö genomförs. I samma riktning talar också det förhåUandet
att den militära trafiken i huvudsak kan ske på interna vägar till Vreten men
måste belasta det allmänna vägnätet vid val av Bjärsjö. När det gäUer
bullerfrågorna anser nämnden att de är så svårbedömbara att den inte vill tillmäta
dem något större inflytande vid valet av alternativ. När samtiiga nu angivna
faktorer förs in i bilden finner fastighetsnämnden att i valet mellan
alternativen Bjärsjö och Vreten övervägande skäl talar för Vreten.
Vid
sin bedömning av altemativet Vreten mindre konstaterar fastighetsnämnden att
de minskade anspråk på markanskaffning som detta alternativ innebär måste
bedömas som en betydelsefull fördel för jord- och skogs-braksnäringarna och för
möjlighetema till fortsatt sysselsättning på Vretens gård. Eftersom altemativet
förutsätter att skjutplatsen vid Bjärsjö skaU utnyttjas för skjutning även
sedan ett nytt skjutfält har tagits i anspråk medför det dock inte samma
fördelar för övriga berörda samhällsintressen som huvudalternativet Vreten.
Nämnden gör emellertid den bedömningen att den fördel för jord- och skogsbraksnäringama
som alternativet Vreten mindre medför skulle kunna uppnås utan att i avgörande
grad minska de fördelar för andra samhällsintressen som huvudaltemativet Vreten
innebär. Starka skäl synes därför enligt nämndens mening tala för alternativet Vreten
mindre. Fastighetsnämnden delar inte de av länsstyrelsen och Skövde kommun
uttalade farhågoma för att aUemativet inte innebär någon långsiktig lösning av
markbehovet för gamisonen. Nämnden
Prop. 1978/79:5 32
konstaterar
att gamisonen, efter förvärv av ett skjutfält enligt altemativet Vreten mindre
och sedan viss redan medgiven uträtning av gamisonsöv-ningsfältets östra gräns
har genomförts, kommer att disponera ett sammanhängande övnings- och skjutfält
om ca 4700 ha. Fastighetsnämnden har den bestämda uppfattningen att ytteriigare
mark av någon betydande omfattning därefter inte behöver tillföras gamisonen
under den tid som nu kan överblickas.
På
de grunder som har redovisats i fastighetsnämndens utredning finner nämndens
majoritet att det nya skjutfåltet för Skövde gamison bör anordnas enligt altemativet
Vreten mindre.
För
egen del anser jag det nödvändigt att gamisonen i Skövde får bättre övningsmöjligheter
när det gäller skjutning med skarp ammunition. Vid valet mellan de tre altemativ
som finns anser jag i likhet med fastighetsnämnden att ett skjutfält inom
området Vreten utifrån försvarets intressen vore att föredra framför ett
skjutfält enligt Bjärsjöaltemativet. Jag fäster vikt bl. a. vid
fastighetsnämndens uttalande att ett skjutfålt även enligt alternativet Vreten
mindre skulle innebära att ytterligare mark av någon betydande omfattning inte
behövde tillföras gamisonen under den tid som nu kan överblickas. Ett skjutfält
enligt Bjärsjöaltemativet kommer inte att innebära samma garanti mot framtida
markanspråk från försvarets sida, eftersom ett sådant skjutfält medför väsentiigt
mindre möjligheter än ett skjutfält vid Vreten till ett utnyttjande för andra
övningar än skjutningar. Mot ett skjutfält vid Vreten talar dock det betydande
intrång för jord- och skogsbraket som det skuUe innebära att anordna ett skjutfäh
där. Även om detta intrång i inte oväsentlig grad skulle begränsas om man
skulle välja det av fastighetsnämnden förordade mindre altemativet anser jag
mig inte utan stöd av länsstyrelsen och berörda kommuner och mot en stark lokal
opinion kunna förorda att ett skjutfält anskaffas enligt något av de två Vretenalternativen.
Altemativet Bjärsjö innebär enligt chefen för armén att frågan om skjutfält för
Skövde gamison får en godtagbar lösning. Intrånget för jord-och skogsbraket är väsentiigt
mindre i detta altemativ. Jag förordar därför att ett skjutfält för Skövde gamison
anskaffas enligt alternativet Bjärsjö.
Av
fastighetsnämndens utredning framgår att länets naturvårdsmyndigheter
motsätter sig att vägar och branddammar anläggs inom den del av Bjärsjöområdet
som ingår i det interimistiska naturreservatet på Södra Billingen. Med hänsyn
till den uppenbara risken för bränder i samband med skjutningarna kan jag inte
godta naturvårdsmyndighetemas ståndpunkt i denna fråga. Jag anser del
oundgängligen nödvändigt att vägar och branddammar anläggs inom hela det
blivande skjutfältet i den utsträckning som behövs för att håUa en god
brandberedskap.
Av
den utredning i skjutfältsfrågan som länsstyrelsen har gjort framgår att det
har bedömts möjligt att i viss utsträckning kombinera Bjärsjöområdets
utnyttjande som skjutfält med eventuell framtida brytning av de mine-raler m. m.
som förekommer inom Södra Billingen. Jag vill i denna fråga
Prop. 1978/79:5 33
understryka
att eventueU framtida mineralbrytning eUer annan Uknande verksamhet inte får
medföra sådant intrång att den militära övningsverksamheten försvåras.
Södra
BUlingen är ett attraktivt område från naturvårdssynpunkt och för det röriiga
friluftslivet. Jag räknar med att allmänheten skall kunna få tiUträde till
skjutfältet som frilufts- och strövområde i den utsträckning som det är möjligt
utan att utbildningsverksamheten störs eller gäUande säkerhetsbestämmelser
överträds. Detta innebär normalt att tiUträde kan medges lördagar och söndagar
och under övningsuppehåU i övrigt. Jag vill dock framhålla att jag inte anser
det möjligt att gå naturvårdens och friluftslivets intressen inom Bjärsjöområdet
tiU mötes i högre grad än vad som gäller för försvarets övnings- och skjutfålt
i allmänhet.
Som
jag har angett i det föregående innebär ett skjutfält vid Bjärsjö väsentiigt
mindre möjligheter tUl utnyttjande för andra övningar än ett skjutfält vid Vreten.
Ett samutnyttjande med garnisonsövningsfältet är av naturliga skäl omöjligt.
Den beslutade utökningen och koncentrationen av gamisonen kommer att medföra
att belastningen på gamisonsövningsfältet ökar och att krav i framtiden kan
komma att ställas på utvidgning av fältet. Mot bakgrand härav anser jag det
inte möjligt att - som fastighetsnämnden har räknat med i fråga om ett
skjutfält vid Vreten - låta det med Skövde kommun avtalade s. k. militära
intresseområdet öster och sydost om garnisonsövningsfältet utgå som sådant.
De
sociala konsekvensema av att anordna ett skjutfält inom Bjärsjöområdet synes
bli av begränsad omfattning. Elva personer är bosatta inom området och måste
flytta när skjutfältet tas i brak. Jag utgår från att den delegation för
anskaffning av skjutfältet, som jag förordar i det följande, i samråd med
vederbörande kommunala myndigheter närmare undersöker möjlighetema att erbjuda
dessa personer annan bostad. Ett antal jordbrukare kommer att tvingas avstå
hela eller delar av sitt skogsinnehav. Det är angeläget att ersättningsmark i
möjligaste mån erbjuds sådana markägare som för sin fortsatta verksamhet har
behov av markkompensation. Jag avser att föreslå regeringen att
lantbruksnämnden får uppdrag att aktivt medverka när det gäller frågor om
ersättningsmark. Lämpligt belägen domänmark bör även kunna komma i fråga som
utbytesmark.
För
att minska risken för bullerstömingar bör anfallsbanomas placering inom fältet
studeras noggrant. Det ankommer på fortifikaiionsförvalt-ningen och chefen för
armén att göra detta i nära samråd med länsstyrelsen och berörda kommuner. Om
det ändå visar sig att boende utanför fältet blir särskilt störda måste
försvaret vara berett att lösa in vederbörande fastighet om ägaren kräver
detta. Frågan om inlösen skall ske måste dock bedömas enligt vanliga immissionsrättsliga
principer.
Länsstyrelsen
har föreslagit att en skyddszon läggs ut kring skjutfältet och att inom denna
zon pågående markanvändning bör säkerstäUas. Jag biträder förslaget som bl. a.
innebär att eventuellt inlöst mark inom skydds-
Prop. 1978/79:5 34
zonen
inte bör få tas i anspråk som övningsmark. Frågan om skyddszon bör tas upp i
den kommunala fysiska planeringen.
Önskemål
har framställts om att inrätta ett särskilt samarbetsorgan som skall medverka
vid utformning av skötselplaner för skjutfältet, reglering av allmänhetens tiUträde
m.fl. frågor av allmänt intresse. Med hänsyn till bl. a. det föreslagna skjutfältsområdets
betydelse från naturvårdssynpunkt och för det rörliga friluftslivet anser jag
det nödvändigt att ett sådant samarbetsorgan inrättas. Det ankommer på
fortifikationsförvaltningen att efter samråd med chefen för armén,
länsstyrelsen och berörda kommuner föreslå sammansättning av och bestämmelser
för ett sådant organ. Regeringen äger besluta i frågan.
I
likhet med fastighetsnämnden anser jag att skjutningarna på Heneområdet skall
upphöra så snart det nya skjutfältet kan tas i bruk men att området skall behållas
av försvaret som närövningsområde för andra övningar mot bakgrand av den
beslutade utökningen och koncentrationen av gamisonen i Skövde. Sedan den
beslutade överflyttningen av T 2 tUl P 4-K 3:s område genomförts bör T 2:s
kasern- och övningsområde ställas till förfogande för andra samhälleliga
ändamål.
En
särskild delegation bör tillsättas för att genomföra skjutfältsanskaffningen.
Delegationen bör också ha till uppgift att pröva i vilken utsträckning
fastigheter utanför skjutfältet bör lösas in på grand av bullerstömingar. Det
ankommer på regeringen att besluta i frågan.
Fortifikationsförvaltningen
har överslagsmässigt beräknat kostnaderna för att anskaffa erforderlig mark m. m.
tUl 15 milj. kr. Som jag har nämnt i del föregående har medel för att påbörja
markanskaffningen beräknats under anslaget Arméförband: Anskaffning av
anläggningar för budgetåret 1978/79.
4
Nytt pansarövningsfält för Visby garnison
4.1
Nuvarande förhållanden
Gotiands
regementes (P 18) kasem- och motorområde är beläget på Visborgs slätt i södra
delen av tätorten Visby, där regementet i direkt anslutning till nämnda område
disponerar ett övningsfält om ca 540 ha. Regementet disponerar för övningar
även i viss utsträckning ca 640 ha närbelägen domänmark. Denna mark används
också av övriga i Visby föriagda förband, Gotiands artilleriregemente (A 7) och
Gotiands luftvämsbataljon (Lv 2). Vid Tingstäde 22 km nordöst om Visby
disponerar P 18 vidare ca 800 ha mark som är användbar för övningar. Slutiigen
används A 7:s ca 2300 ha stora skjutfält vid Tofta omkring 10 km sydväst om
Visby också av Lv 2 och P 18 i den utsträckning som det är möjligt med hänsyn
till fältets egentliga användning som artilleriskjutfält.
Prop,
1978/79:5 35
Övningsfältet i anslutning till P I8:s kasern- och
motorområde är sä trångt att när det gäller stridsvagnsulbildningen endast
enskild utbildning och utbildning i grupp kan genomföras där. Utbildning i
pluton måste ske helt utan fältmässighet. För huvuddelen av plutonsutbildningen
liksom för all utbildning i kompani och bataljon är förbandet hänvisat till Tingstäde-fältet
och Tofta skjutfålt. Med avkall pä fältmässigheten kan man på Ting-städefältet
öva i pluton och kompani och på Tofta skjutfält i kompani och reducerad
bataljon. 1 realiteten är det dock inte möjligt att utnyttja Ting-städefältet
för grundutbildningen därför att det ligger för långt bort och saknar
serviceanordningar för bandfordon. Tofta skjutfält ligger närmare men utnyttjas
redan nu i alltför stor utsträckning av P 18 för stridsövningar utan skarp
ammunition. Detta inkräktar på utbildningen vid A 7 och Lv 2.
Den ökade motoriseringen, bandfordonsutvecklingen, ombeväpningen
till tyngre stridvagnar (Centurion) och VU-systemets införande innebär att
bristen på övningsmark främst för P 18:s stridsfordonsförband är synnerligen
besvärande från utbildningssynpunkt.
Försvarets fredsorganisationsutredning har i sitt i maj
1977 avgivna slutbetänkande del 2 uttalat bl. a. att en utvidgning av
marktillgångarna för Visby gamison är nödvändig. Om en godtagbar lösning av
markfrågan inte kan åstadkommas bör enligt utredningen
utbildningsorganisationen i Visby minskas.
Överbefälhavaren har i skrivelse till regeringen anfört bl.a.
att det är ett riksintresse att försvaret av Gotiand har god beredskap och
avsevärd effekt. Det är därför oundgängligen nödvändigt att det övningsfält
som behövs för arméförbanden på Gotland kan anskaffas. Om inte godtagbara
förbättringar kommer till stånd får detta stor inverkan på utbildningsbe-tingelsema
inom Östra mUitärområdet med betydande operativa, ekonomiska och
organisatoriska konsekvenser. De operativa konsekvensema är att det kan bli
nödvändigt att finna andra och sämre alternativ för försvaret av Gotland,
anpassade för förband med den utbildning som de begränsade
utbildningsbetingelserna ger möjlighet till.
4.2 Chefen för armén
För att få tUI stånd bättre övningsmöjligheter för P 18:s
pansarfordons-förband har chefen för armén i skrivelse till regeringen i
september 1971 föreslagit att ett område om ca 700 ha vid MartUle omedelbart
öster om den nordligaste delen av Tofta skjutfålt anskaffas som
pansarövningsfält för regementet. Genom ett sådant förvärv skulle
utbildningssituationen vid regementet klart förbättras. Det föreslagna fältet
skulle medge övningar främst av formell karaktär, i såväl pluton som kompani.
Även tillämpade övningar skulle kunna utföras i begränsad omfattning. Med
utnyttjande också av Tofta skjutfålt skuUe vidare övningar med reducerad
bataljon, understödd av ..rtilleri och luftvärn, kunna genomföras. Ett nytt
pansarövningsfält en-
Prop. 1978/79:5 36
ligt
förslaget skulle dessutom klart förbättra utbildningsbetingelserna för övriga
förband inom Visby gamison genom att övningar med bandfordon, som nu måste
genomföras på Tofta skjutfålt, i stäUet skulle kunna genomföras på det nya fältet
och sålunda frilägga skjutfältet för skjutningar med skarp ammunition.
Chefens
för armén förslag remitterades i oktober 1971 till försvarets fastighetsnämnd
för utredning och yttrande.
4.3
Försvarets fastighetsnämnd
Fastighetsnämnden
har gjort en ingående utredning av möjlighetema att åstadkomma en förbättring
av övningsbetingelsema vid P 18. Vid denna utredning har nämnden haft upprepade
kontakter med länsstyrelsen i Gotlands län och Gotlands kommun. Vidare har
nämnden haft sammanträden med markägare och representanter för Lantbrukamas länsförbund
på Gotland. Nämnden har härvid kunnat konstatera att det från samtiiga parters
sida finns ett mycket starkt motstånd mot att anordna ett pansarövningsfält
inom det område som chefen för armén har föreslagit. Bl. a. har åberopats att
områdets utnyttjande för pansarövningar skuUe komma att medföra betydande
sociala olägenheter genom bortfall av utkomstmöjligheterna för lantbrukare,
att det är olämpligt från miljövårdssynpunkt att anordna ett pansarövningsfält
så nära Visby och att området är attraktivt för sommarstugebebyggelse. Det har
vidare från skilda håU hävdats att försvarets markbehov borde kunna tUlgodoses
på annat sätt än genom förvärv av mark.
På
begäran av fastighetsnämnden har chefen för armén gjort vissa kompletterande
utredningar. Arméchefen har undersökt möjlighetema att - i syfte att minska
eller helt avstå från anspråken på ny övningsmark - samordna P 18:s och A 7:s
övningsverksamhet inom försvarets nuvarande område vid Visby och på Tofta skjutfäh
i större utsträckning än vad som redan sker. Någon ytterligare samordning av
väsentlig betydelse för övningsverksamheten har emellertid inte befunnits
möjlig. Undersökning av möjlighetema till ett ökat utnyttjande av
övningsområdet vid Tingstäde har visat att detta fält skulle behöva utvidgas
med ca 2 300 ha för att regementet skulle kunna bedriva den aktuella
utbildningen där. En inventering har gjorts av möjligheterna att inom ca 2,5
mils radie från Visby anskaffa ett annat godtagbart pansarövningsfält.
Inventeringen har gett vid handen att det inte är möjligt att hitta ett område
som medför mindre intrång på andra samhälleliga och enskUda intressen än ett fäU
vid MartiUe. Möjligheterna att minska omfattningen av det föreslagna fältet
vid MartiUe har undersökts. Dessa undersökningar har lett tiU att chefen för
armén har funnit sig kunna godta att områden om sammanlagt ca 130 ha undantas
från förslaget. Fältet skulle därigenom få en areal av ca 570 ha.
En
av länsstyrelsen bildad arbetsgrupp, vari har ingått representanter
Prop. 1978/79:5 37
för
länsstyrelsen, kommunen, de mUitära myndigheterna och Lantbrukarnas
länsförbund på Gotland, har närmare studerat övningsfältsfrågan. Arbetsgruppen
har övervägt flera altemativ, däribland det föreslagna Martil-lefältet i
minskad omfattning, utvidgning av Tofta skjutfält väster om väg 140 (Toftavägen)
samt ett område ca 11 km söder om Visby, kallat Homa-området, bestående av mark
mellan Toftafältet och Toftavägen samt mark öster om samma väg och söder om Martilleområdet.Arbetsgruppen
har gjort den bedömningen att det enda realistiska altemativet till Martilleområdet
är Homaområdet, vUket anses medföra betydligt mindre intrång för bl. a. sysselsättningen
inom lantbruket än Martillealternativet. Represen-tantema för Lantbrakamas
länsförbund har reserverat sig mot denna bedömning och hävdat att intrånget
från sysselsättningssynpunkt inom lantbruket skulle bli i det närmaste lika
stort som i MartiUealternativet.
Samtiiga
regionala och lokala myndigheter, markägarna m.fl. har förklarat sig inte
kunna godta det av arbetsgruppen föreslagna Homaalternativet. Länsstyrelsen och
kommunen har uttalat att det borde vara möjligt atl uppnå erforderiig
förbättring av övningsförhållandena genom att utvidga Tofta skjutfält väster om
Toftavägen och disponera om aktivitetema på skjutfältet.
I
yttrande till fastighetsnämnden har chefen för armén hävdat att en utvidgning
av Tofta skjutfäh väster om Toftavägen inte innebär någon lösning av
övningsfältsfrågan. Den anvisade marken är inte lämplig för pansarutbildning.
Verksamheten på skjutfältet kan inte omdisponeras på ett sådant sätt att pansarutbUdningen
utan skarp ammunition kan tillgodoses. Chefen för armén har förklarat sig
beredd att godta det föreslagna Homaalternativet. Efter överläggningar med
fastighetsnämnden har arméchefen även godtagit att Homaområdets omfattning
minskas från föreslagna 850 ha tiU 760 ha.
På
förslag av en enskild person har ytteriigare ett altemativ tUI pansarövningsfält
tagits fram. Det gäller det s. k. Slättflisområdet om ca 670 ha beläget öster
om och endast någon kUometer från P I8:s kasem- och motorområde. Området
sammanfaller delvis med den av förbanden för övningar utnyttiade domänmarken.
Chefen för armén har beträffande detta alternativ uttalat att det inte är
möjligt att inom detta område genomföra den föreskrivna utbildningen av
pansarförband vid P 18. Länsstyrelsen och kommunen har anfört att området är av
mycket stort intresse för utbyggnad av Visby tätort. Lantbrakamas länsförbund
har avvisat även detta altemativ.
Fastighetsnämnden
konstaterar att det finns ett starkt behov av mark för att kunna bedriva en tillfredsstäUande
pansamtbildning vid P 18. Vid bedömningen av de fyra altemativ, MartiUe, Holma,
Väster Toftavägen och Slättflis, som har tagits fram, finner nämnden i likhet
med chefen för armén att varken altemativet Väster Toftavägen eller altemativet
Slättflis skulle utgöra en från övningssynpunkt godtagbar lösning. Enligt
nämndens
Prop. 1978/79:5 38
mening
bör därför inte något av dessa altemativ komma i fråga. Nämnden har därför haft
att välja mellan altemativen MartiUe och Homa. Härvid har nämnden utgått från
de arealminskningar som chefen för armén har ansett sig kunna godta och som
innebär en areal för MartUlealtemativet av 570 ha och för Homaaltemativet av
760 ha. Nämnden konstaterar att Martilleområdet med hänsyn till sin
beskaffenhet och till att det ligger närmare regementets kasem- och
motorområde från militär synpunkt klart skulle vara att föredra framför Homaområdet.
När det gäller det intrång som anordnandet av ett pansarövningsfält skulle
medföra för jordbraks- och skogsnäringarna, från sysselsättningssynpunkt och
från andra samhälleliga synpunkter gör fastighetsnämnden den bedömningen att
någon avgörande skillnad inte finns mellan de två altemativen. Nämnden pekar dock
på svårigheterna att på ett tillförlitligt sätt värdera det intrång i
jordbruksnäringen och de konsekvenser från sysselsättningssynpunkt som
uppkommer vid resp. altemativ.
Fastighetsnämnden
har funnit övervägande skäl tala för att Martilleområdet bör tas i anspråk som
pansarövningsfält.
Mot
fastighetsnämndens beslut har ledamöterna Gunnar Björk och Oskar Lindkvist
reserverat sig. Gunnar Björk föreslår att P 18:s behov av ett nytt
pansarövningsfält tillgodoses genom att anskaffa mark enligt alternativet
Väster Toftavägen samt att - om detta område inte skulle vara tUlräckligt - möjlighetema
att disponera delar av Slättflisområdet utreds ytterligare. Oskar Lindkvist,
som delar majoritetens uppfattning att altemativen Väster Toftavägen och Slättflis
inte innebär någon lösning av frågan om pansarövningsfält för P 18, anser att
vid ett val mellan MartiUe- och Homaområdena övervägande skäl talar för Homaområdet.
4.4
Föredraganden
Chefen
för armén har år 1971 lagt fram förslag att ett område om ca 700 ha vid MartiUe
söder om Gotlands regementes (P 18) kasem- och övningsområde på Gotland
anskaffas som pansarövningsfält för förbandet. Bakgrunden till förslaget är
att P 18 aUtsedan förbandet utrastades med stridsvagnar inte har haft tillgång
till övningsmark i tillräcklig omfattning för att kunna genomföra föreskriven utbUdning
i pansarförband. Behovet av sådan övningsmark har kraftigt understrakits av
både överbefälhavaren och försvarets fredsorganisationsutredning. Överbefälhavaren
har bl. a. uttalat att det kan bli nödvändigt att finna andra och mindre goda altemativ
för försvaret av Gotland som är anpassade för förband med den utbildning som de
begränsade utbildningsbetingelsema ger möjlighet tUl, om inte sådana förbättringar
av övningsbetingelsema kommer till stånd som kan godtas av försvarsmakten.
Försvarets
fastighetsnämnd har sedan oktober 1971 utrett frågan om möjlighetema att
åstadkomma en förbättring av utbildningsbetingelsema
Prop.
1978/79:5 39
för
P 18:s pansarförband. Nämnden har haft fortlöpande kontakter med de regionala
och kommunala myndighetema, berörda markägare, representanter för jordbrukets
organisation m.fl. Flera altemativ till chefens för armén förslag har tagits
fram under utredningens gång. Endast ett av dessa altemativ, benämnt Homaområdet,
har visat sig innebära en godtagbar lösning av frågan om pansarövningsfält för P
18. Vid valet mellan detta och chefens för armén förslag har fastighetsnämndens
majoritet förordat det sistnämnda. Det föreslagna områdets areal har därvid
kunnat minskas till ca 570 ha.
Av fastighetsnämndens
utredning framgår att länsstyrelsen och kommunen bestämt motsätter sig att ett
pansarövningsfält anordnas inom något av de två områden, MartiUe och Homa, inom
vilka behovet av ett pansarövningsfält skulle kunna lösas på ett godtagbart
sätt. Samtliga berörda organisationer och markägare m.fl. har riktat kraftiga
angrepp mot planerna att förlägga pansarövningsfältel till något av de två
områdena. Mot denna bakgrand anser jag mig inte kunna lägga fram förslag om
all anordna ett pan-sarövningsfålt som tillgodoser P 18:s behov. Detta
ställningstagande medför konsekvenser för fredsorganisationen på Gotiand och
på lång sikt även för krigsorganisationen. Jag vill erinra om vad jag anförde i
denna fråga vid anmälan av prop. 1977/78:65 (s. 46 och 47) om vissa
organisationsfrågor m.m. rörande försvaret. Jag uttalade bl.a. attjag tillmätte
försvaret av Gotland sådan vikt att jag inte kunde godta att den
värnpliktsutbildning som syftar till att sätta upp de slagkraftigaste
krigsförbanden inte kan bedrivas under former som tillförsäkrar de
värnpliktiga en utbildning som svarar mot de uppgifter som de en dag kan
ställas inför. Genom att flytta den grandläggande pansarutbildningen tUl
fastlandet som fredsorganisationsutredningen har föreslagit skulle man
visserligen uppnå att grundutbildningen kan bedrivas på ett bättre sätt men
man skulle föriora den miljökännedom som en utbildning på Gotland ger.
Miljökännedomen måste då tillförsäkras de vämpliktiga under repetilionsutbildningen.
Denna måste därför bedrivas på Gotland. Jag framhöU att det vid krigsförbandsövningar
med pansarförband krävs tillgång till mer övningsmark än vid grundutbUd-ning.
Resultatet skulle också i detta fall bli krigsförband med otillräcklig grandutbildning.
Mot bakgrand av vad jag sålunda hade anfört förklarade jag mig anse att det
torde bli nödvändigt atl finna en annan försvarssammansättning på Gotland om P
18 inte kunde få godtagbara övningsbetingelser.
Jag
vill vidare erinra om vad jag anförde vid anmälan av prop. 1977/78: 100 bil. 7 (s.
62) angående krigsorganisationen vid markstridsför-banden. Jag uttalade bl. a.
att en modernisering av ett antal centurion-stridsvagnar för fristående pansar-
och stridsvagnsförband var önskvärd men måste vänta på grund av det ekonomiska
lägel och den osäkerhet som råder om möjligheterna att skapa godtagbara
övningsbetingelser för pansarförbanden på Gotland.
Prop. 1978/79: 5 40
Jag
avser att i detta läge, då någon förbättring av utbildningsbetingelserna för
pansarförband på Gotland inte bedöms kunna genomföras, föreslå regeringen att
överbefälhavaren får i uppdrag att se över organisation m. m. för utbUdning av
stridsvagnsförband avsedda för Gotland och att komma in med härav föranledda
förslag. Härvid skall bl. a. belysas möjlighetema tiU resp. konsekvensema av
att arméregementet i Visby inte bU-das, att grandutbUdningen av
stridsvagnsförband på Gotland upphör, att repetitionsutbildning av
stridsvagnsförband bedrivs på Gotland så länge förbanden kvarstår i
krigsorganisationen samt att nuvarande stridsvagnsverkstad i Visby minskas.
5 Hemställan
Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemstäUer jag att regeringen
1. föreslår
riksdagen att medge att ett nytt övnings- och skjutfält för
Värmlands regemente (12) och ett nytt skjutfält för Skövde gami
son anskaffas i enlighet med vad jag har angett i det föregående,
2. bereder
riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört i det
föregående om konsekvensema av att godtagbara övningsbeting
elser inte kan skapas för pansaratbildningen vid P 18.
6 Beslut
Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för de åtgärder
som han har hemställt om.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
23 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (23)
23 kopplingar i 12 dokument.
- Skr. 1980/81:102 1980/81:102 s. 21 i texten
- Bet. 1980/81:FöU12 om försvarsmaktens organisation m.m. på Gotland (prop. 1980/81:27) s. 6 i texten
- Bet. 1979/80:FöU13 Med anledning av propositionen 1979/80:100 såvitt avser anslag m. m. inom försvarsdepartementets verksamhetsområde och propositionen 1979/80:117 om vissa ansla… s. 69 i texten
- Bet. 1978/79:FöU23 med anledning av propositionen 1978/79:100 såvitt avser anslag m. m. för budgetåret 1979/80 inom försvarsdepartementets verksamhetsområde och propositionen 197… s. 39 i texten
- Bet. 1978/79:FöU20 med anledning av propositionen 1978/79:70 om markförvärv för ett nytt övnings- och skjutfält för Hallands regemente jämte motioner s. 4 · s. 5 i texten