om inriktning av den regionala konsumentpolitiska verksamheten.
30 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 28 av 30 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1978/79:57, om inriktning av den regionala konsumentpolitiska verksamheten.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1978/79:57
Regeringens proposition
1978/79:57
om
inriktning av den regionala konsumentpolitiska verksamheten;
beslutat!
den 28 december 1978.
Regeringen
föreslår riksdagen att antaga det förslag som har upptagits i bifogade utdrag
av regeringsprotokoil.
På
regeringens viignar
OLA
ULLSTEN
HÄDAR
CARS
Propositionens
huvudsakliga innehåll
1
propositionen föreslås en ändrad inriktning av den statliga regionala konsumenlpoliiiska
verksamheten.
Riksdagen
beslutade år 1975 all kommunernas medverkan i konsumentpolitiken skulle byggas
ul. Kommunerna skulle bl. a. svara för vägledning till enskilda konsumenter och
för allmän information. Förslaget om ändrad inriktning av den regionala konsumenlpoliiiska
verksamheien skall ses mol denna bakgrund.
Förslaget
innebär alt tyngdpunkten i det regionala konsumenlpoliiiska arbetet skall ligga
inom områdena uiredning, bevakning och kunskapsförmedling. Även vissa inforniationsuppgifter
som samordning av allmän information i länel och anpassning av information till
förhållanden inom. länel skall utföras regionalt. Den regionala personalen
skall vidare ge stöd lill den kommunala konsumenlpoliiiska verksamheien och i
ökad utsträckning delta i arbetet inom länsstyrelsen med frågor som har konsumenipoliiisk
anknyining. Fram lill dess kommunerna byggt ul den konsumenlpoliiiska verksamheien
skall den regionala personalen även ge vägledning och information till
konsumenter som bor i kommunersom ännu inte har inrättat sådan verksamhei.
Den
personal som arbetar regionall med konsumentfrågor skall enligt förslaget även
i forlsällningen vara inordnad i länsstyrelsernas planeringsavdelningar.
Anvisningar för verksamheten skall utfärdas av konsumentverket.
I Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 57
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1978/79:57 :
Utdrag
HANDELSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid
regeringssammanträde 1978-12-28
Närvarande:
statsministern Ullsten, ordförande, och statsråden Sven Romanus, Mundebo,
Wikström, Friggebo, 'Wirtén, Huss, Rodhe, 'Wahlberg, Hansson, Enlund, Lindahl, Winther,
De Geer, Blix, Cars, Gabriel Romanus, Tham, Bondestam
Föredragande:
slalsrådet Cars
Proposition om inriktning av den regionala
konsumentpolitiska verksamheten
1 Inledning
Konsumentfrågorna
har under senare år ägnats ökad uppmärksamhet. Slaismakterna har inom ramen för
samhällets konsumentpolitik vidtagit ftera ålgärder som syftar lill all stärka
konsumenternas ställning. Den lokala och regionala konsumenlpoliiiska
organisationen har behandlats vid ftera lillfällen under 1970-lalel. 1 prop.
1975:40om kommunal konsumenipoliiisk verksamhei m. m. förordades en viisenilig uibyggnad
av kommunernas medverkan i konsumempoliiiken. Som liimpliga arbetsuppgifter för
den kommunala konsumenlpoliiiska verksamheien nämndes bl. a. vägledning till enskilda
konsumenter, allmän information i konsumentfrågor, rapportering lill centrala
myndigheter och slöd till konsumentpolitiska aktiviteter i kommunerna. Enligt proposilionen
skulle betydande delar av den diiiillsva-rande regionala konsumenlpoliiiska
verksamheten, dvs. de till läns.styrel-serna anknutna hemkonsulenternas
uppgifter, föras ut i kommunerna. Atl siödja kommunerna i deras konsunieniarbeie
skulle vidare främsi bli en uppgift för konsumentverket. Mot den bakgrunden
ansåg regeringen alt hcmkonsulenttjänsterna skulle dras in.
1
flera riksdagsmotioner riktades kritik mot förslaget om indragning av hemkonsulenitjänsterna.
Samtliga motionärer uttalade tvivel om att en kommunal konsumenipoliiisk
verksamhet skulle vara utbyggd inom en snar framlid, och många menade all hemkonsulenlljänslerna
borde bibehållas.
Riksdagen
underströk vikten av en utbyggnad av den kommunala konsumenlpoliiiska verksamheien
och anslöt sig till huvuddragen i propositionen (NU 1975:26, rskr 1975:170).
Däremot ansåg riksdagen att det inte
Prop. 1978/79:57 3
fanns underlag för eu beslul om indragning av hemkonsulenlljänslerna
i en nära framtid. Samtidigt uttalade sig riksdagen för en anpassning av den
regionala organisationen i laki med utvecklingen på det komniunala planei.
Riksdagen fann vidare au regeringen borde följa utvecklingen lokalt och regionalt
och lägga fram förslag lill sådana organisatoriska förändringar som föranleddes
därav.
Våren 1976 behandlade riksdagen fem motioner med förslag oiu
atl det regionala ledet i den konsumentpolitiska verksamheten borde beslå och
att hemkonsulentorganisationen åtminstone tills vidare borde bibehållas oförändrad.
Riksdagen biföll i huvudsak motionsyrkandena och uttalade alt det fanns goda skiil
för en konsumenipoliiisk funktion på det regionala planet iiven när den
kommunala verksamheten hade blivit fullt utbyggd (NU 1975/ 76:31, rskr
1975/76:178). Riksdagen ansåg också atl frågan om inriktningen av och
resurserna för en sådan regional verksamhei borde uiredas så all klarare
riktlinjer skapades för en anpassning av den regionala konsument-politiska
organisationen lill den kommunala verksamhetens uppbyggnad. Lippdiaget borde
anförtros åt en kommiilé med parlameniariski inslag.
Efter bemyndigande den 2 september 1976 lillkallade
dåvarande chefen för handelsdepartementet en kommitté' för all uireda frågan om
regional konsumenipoliiisk verksamhet (H 1976:04). Kommiiién som antog namnet RKV-utredningen
avlämnade i mars 1978 betänkandet (SOU 1978:16) Regional konsumenipoliiisk verksamhei.
Beträffande nuvarande förhållanden och utredningens närmare överväganden
hänvisas till betänkandet. En sammanfattning av betänkandet bör fogas lill proiokollei
i della iirende som bilaga I.
Efter remiss har yllranden över betänkandet avgetts av
socialstyrelsen, skolöverstyrelsen (SÖ), statens livsmedelsverk (SLV), statens
pris- och kartellnämnd (SPK), konsumentverket, samtliga länsstyrelser,
utredningen (Kn 1976:03) om organisationen av länsstyrelsernas
planeringsavdelningar och administrativa enheter m. m. (OPAL), Svenska
kommunförbundet. Landstingsförbundet, Botkyrka, Stockholms, Uppsala, Flens,
Kalmar, Ängelholms, Helsingborgs, Ystads, Kungsbacka, Göteborgs, Uddevalla,
Borås, Arvika, Örebro, Hallsiahammars, Västerås, Gävle, Sandvikens, Härnösands,
Örnsköldsviks, Östersunds, Umeå, Vilhelmina och Luleå kommuner. Kooperativa
förbundet (KF), Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges
industriförbund, Sveriges hemkonsulenters förening, Konsumentvägledarnas
förening, Husmodersförbundei Hem och samhälle. Arbetarnas bildningsförbund
(ABF), Studieförbundet vuxenskolan. Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhei (NBV),
Hushållningssällska-
' Generaldirektören Sven Heurgren, ordförande, riksdagsledamöterna
Margot Håkansson, Ingegärd Oskarsson, Hans Pettersson och Birgiiia Rydle,
ombudsmannen Klas Petersson, avdelningschefen Turid Ström, länsrådet Uno William.sson
samt direktören Lars Ägren.
Prop. 1978/79:57 4
pens
förbund, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens ceniral-organi.sation
(TCO), Centralorganisationen SACO/SR, Centerns kvinnoförbund. Folkpartiets
kvinnoförbund och Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund.
Flera
länsstyrelser och kommuner har i sin tur inhämtat och bifogat yuranden från
olika håll. Till följd härav föreligger yiiranden även från bl. a. Norrtälje,
Solna, Sirängnäs, Kinda, Norrköpings, Kalmar, Emmaboda, Torsås, Nybro,
Oskarshamns, Väslerviks, Gotlands, Karlskrona, Kristianstads, Hässleholms,
Ystads, Malmö, SialTansiorps, Trelleborgs, Halni.siads, Ulricehamns, Marks,
Trollhällans, Lidköpings, Hagfors, Karistads, Hallsbergs, Karlskoga, Kumla,
Nora,Söderhamns, Bräckc, Härjedalens, Krokoms, Ragunda, Strömsunds, Umeå,
Skellefteå, Vilhelmina, Arieplog, Bodens och Älvsbyns kommuner, Konimunförbundcis
länsavdelningar i Östergötlands, Jönköpings, Kalmar, Hallands, Göteborgs och Bohus,
Skaraborgs och Väsierboiicns län, LO-sekiioncn i Gävle, LO-disirikici i
mellersta Norrland, Skaraborgs läns TCO-förening, Gävleborgs läns TCO-distrikt,
Jämtlands länsTCO-förening,SACO/SR-avdclningen vid länsstyrelsen i
Östergötlands liin, Konsum Skaraborg, Storstockholms planeringsnämnd, länsskolnämn-den
i Gotlands län, Göteborgsegionens kommunalförbund, liinsbosiads-nämnden i
Norrbottens län, Jönköpings lokalavdelning av Hushållslärarnas riksförbund,
Gotlands läns hushållningssällskap och Gotlands länsförbund Hem och samhälle.
En
sammanfattning av remissyttrandena bör fogas lill protokollet i detta ärende
som bilaga 2.
Här
kan även näiiina. att en särskild utredare (Kn 1976:03) med uppdrag att se över
organisationen av länsstyrelsernas planeringsavdelningar och adminisiraiiva enheier
m. ni. (OP.-XL) i belänkandei (SOU 1978:58) Organisatoriska frågor inom länsstyrelsen
har lämnat förslag om bl. a. hemkonsulenternas inplacering vid
länsstyrelserna. Denna fråga kommer atl anmälas av chefen för komniundepariemeniei
i dennes anmälan lill budgeiproposi-lionen i dag (jfr prop. 1978/79:100 bil.
18).
2.
Föredragandens överväganden 2.1 Inledning
Konsumentpolitiken
syftar lill atl siödja konsumenterna och förbäiira deras siällning på
marknaden. Samhälleis konsumenlpoliiiska verksamhei har successivt byggts ut
under en följd av år. På regional nivå kom konsumentverksamheten igång myckel lidigi
genom lillskapandei av hemkonsulenikåren. Efter all ha varil underställda olika
huvudmän inlemmades hemkonsulenterna år 1970 i länsstyrelserna. F. n. linns
del 39 sådana hemkonsulenltjänster i landet.
Statsmakterna
har under 1970-ialei fållat flera beslul som rör riktlinjer för och organisaiion
av den konsumenlpoliiiska verksamheten. 1 olika samman-
Prop.
1978/79:57 5
häng
har vikten av att konsumentpolitiken ges en lokal förankring framhållits, senasi
år 1975 då riksdagen behandlade frågan om kommunal konsumenipoliiisk
verksamhet (prop. 1975:40, NU 1975:26. rskr 1975:170). Arbetsuppgifterna förden
kommunala konsumentverksamheten börenligt beslutet vara bl. a. vägledning till
enskilda konsumenter och allmän information, rapportering till centrala
myndigheter och stöd till konsumenlpoliiiska aktiviteter i kommunerna.
Verksamheten grundar sig på frivilliga åtaganden från kommunerna, niedan staten
främsi genom konsumeniverkei på olika säll bislår kommunema. Några direkta sialsbidrag
ulgår inte.
De
uppgifter som enligt riksdagen skulle läggas på kommunerna var vid tidpunkten
för beslutet huvuduppgifter för länsslyrelsernas hemkonsulenter. Mot den
bakgrunden hade regeringen föreslagit alt hemkonsulenlljänslerna skulle dras in.
Riksdagen delade inte denna mening utan ansåg all del inte fanns underiag för
beslut om indragning av hemkonsulenlljänslerna i en nära framtid. Samtidigt ullalade
sig riksdagen för en anpassning av den regionala organisationen i takt med
utvecklingen på det kommunala planet. Riksdagen fann vidare att regeringen
borde följa utvecklingen lokalt och regionalt och lägga fram förslag till
sådana organisatoriska förändringar som föranleddes därav.
Våren
1976 behandlades ånyo frågan om hemkonsulenterna i riksdagen. Riksdagen
uttalade därvid alt del fanns goda skäl för en konsumenipoliiisk funktion på
del regionala planet även när den komniunala verksaniheten hade blivit fullt
utbyggd (NU 1975/76:31, rskr 1975/76:178). Klarare riktlinjer borde enligt
riksdagen skapas fören anpassning av den regionala konsument-politiska
organisationen till den kommunala verksamhetens uibyggnad.
Med
anledning av riksdagsbeslutet tillkallades en kommitté med uppgift att lämna
förslag lill verksamhetsinriktning och arbetsuppgifter för en framtida regional
konsumenipoliiisk verksamhet. Av vad jag tidigare har anförl framgår alt komniitiéns
förslag skulle fogas in i ramen av 1975 års riksdagsbeslut om kommunal konsumenipoliiisk
verksamhei. Utredningen som antog namnet RKV-uiredningen, har lämnat sina
förslag i betänkandet (SOU 1978:16) Regional konsumentpolitisk verksamhet.
Betänkandet har remissbehandlats. Vidare kan här nämnas all år 1976
tillkallades en särskild utredare med uppgift att se över organisationen av
länsstyrelsernas planeringsavdelningar och administrativa enheter m. m.
Utredaren har lagt fram förslag om bl. a. hemkonsulenternas organisatoriska
placering inom länsstyrelserna.
Jag
ämnar nu anmäla frågan om inriktningen av den regionala konsument-politiska
verksamheten. I fråga om de förslag jag komnier atl lägga fram har jag samrått
med chefen för kommundepartemeniet.
Inriktningen
av den regionala konsumentverksamheten måste ses i relation lill uppgifter och
resurser hos den centrala och lokala konsumenlpoliiiska organisationen.
Uppgifterna för den centrala instansen dvs. konsumentverket formulerades senasi
år 1976. Till verkets huvuduppgifter hör
Prop. 1978/79:57 6
arbetet
med problem som rör konsumenternas köp och användning av varor och tjänster.
Viktigt är också arbetet med distributionsfrågor i vilket ingår utbildning i
konsumentfrågor samt slöd och uppföljning av den kommunala och regionala verksamheien.
Ett iredje huvudområde är verkets allmänna informationsinsatser. De nu nämnda
centrala uppgifterna ger en ram för den regionala konsumentverksamheten. Vidare
är taklen i utbyggnaden av den kommunala verksamheten av stor belydelse för de
framtida regionala arbetsuppgifterna, något som också varil uigångspunki förde
riksdagsbeslut som har fallats de senaste åren.
2.2
Utbyggnaden av den kommunala konsumentpolitiska verksamheten
Som
jag redan har redovisat är det numera en kommunal angelägenhet atl svara för
vägledning lill enskilda konsumenter, allmän information, rapportering av
förhållanden av iniresse till centrala myndigheter, remissyttranden och slöd lill
konsumenlpoliiiska aktiviteter i kommunema. Riksdagen har uttalat alt
kommunernas medverkan i konsumentpolitiken bör komma lill stånd genom frivilliga
åtaganden och all statsbidrag inte bör utgå för verksamheten. Del SKall således
ankomma på kommunerna själva att besluta om lokala konsumentaklivileier och alt
bygga upp verksamheien i den takt de själva finner lämplig.
En
uigångspunki för RKV-uiredningens arbete har varil riksdagens beslul år 1975 om
utbyggnaden av den kommunala konsumentverksamheten. Beslutet innebär alt
vägledningsfunktionen och de allmänna informationsinsatserna skall ftyttas
över från regional lill kommunal nivå i takt med att den kommunala verksamheien
byggs ut. Utredningen anser del angelägel alt den kommunala verksamheien inom
en femårsperiod är så utbyggd att vägledning till enskilda konsumenter samt
allmänna informationsinsatser i huvudsak har kunnat föras över från regional till
lokal nivå. Utredningen anser alt det ännu har gått för kort tid för au frågan
om obligatorisk kommunal konsumentverksamhet skall kunna övervägas. Skulle det
emellertid i början av 1980-lalel visa sig alt utbyggnaden inte har gått i den
takt som är önskvärd bör enligt en majoritet i utredningen frågan om obligatorisk
kommunal konsumentverksamhet prövas av statsmakterna. Tre av utredningens ledamöier
har reserverat sig mot della ställningstagande. De menar all kommunerna bör få
den lid som erfordras för atl inordna konsumentak-liviieterna i övrig verksamhei.
Diskussion om konsumeniverksamhei i ansluining till de åriiga överläggningarna
mellan regeringen och kommunförbundet om den kommunala ekonomin anvisas som en
väg atl påskynda utbyggnaden av kommunernas konsumentverksamhet.
Praktiskt
taget alla de remissinstanser som har yttrat sig om taklen i utbyggnaden av den
kommunala konsumenlpoliiiska verksamheien anser det angeläget atl konsumeniorgan
inrättas i kommunerna så snart della är möjligl. Omkring hälften av dessa
instanser anser det dock olämpligt alt
Prop.
1978/79:57 7
verksamheien
görs obligatorisk.
Omkring
en fjärdedel av de remissinstanser som har yttrat sig tar klart ställning för
utredningsmajoritetens förslag atl frågan om obligatorium bör prövas efter fem
år om utbyggnadstakten inie har varil tillfredsställande.
För egen del vill jag
inledningsvis betona vikten av att 1975 års riksdagsbeslut om kommunal och
regional konsumeniverksamhei fullföljs. Jag anser det angeläget att den
framtida konsumentpolitiken får sin tyngd nära de enskilda hushållen.
Allteftersom kommunerna bygger ut sin konsumentverksamhet frigörs resurser hos
den regionala instansen som därmed kan ta sig an andra arbetsuppgifter.
Riskerna för dubbelarbete och gränsdragningsproblem som kan följa med en
utdragen övergång kan minskas om utbyggnaden av den lokala verksamheien går
snabbi. Liksom utredningen och huvuddelen av remissinstanserna anserjag dock att
det inte nu finns skäl alt forcera utbyggnaden av kommunernas konsumentverksamhet
genom lagstiftning på området. Jag vill i detla sammanhang påminna om att
riksdagen år 1975 ifrågasatte behovet och lämplighelen av speciallagstiftning
om obligatorisk kommunal konsumentverksamhet.
Jag vill också erinra om
all riksdagen i beslutet år 1975 uttalade att regeringen fortlöpande skulle
följa utvecklingen på del lokala planet. Om regeringen vid denna uppföljning
finner utbyggnadstakten oacceptabel får erforderliga ålgärder övervägas vid den
då aktuella tidpunkten. Mot den bakgrund som jag nu har angivit är jag inte
heller beredd alt ta ställning till om ett obligatorium bör övervägas år 1980.
2.3
Den regionala instansens arbetsuppgifter
RKV-utredningen
anser atl den framlida regionala konsumentverksamheten bör inriktas på all
inom länsstyrelserna svara för konsumentfrågor med anknyining lill
konsumentverkets uppgifter. Verksamheien skall på sikl i huvudsak bestå av
utredande, bevakande och kunskapsförmedlande uppgifter. Ulredningen preciserar
arbetsuppgifterna enligt följande.
Ulredningen
anser all innan den kommunala konsumenlpoliiiska verksamheten är fullt utbyggd
måste hemkonsulenterna svara för vägledning och allmän information till
konsumenter som bor i kommuner som saknar sådan verksamhei. 1 framliden skall
dock vägledningen och den allmänna informationen enbart vara kommunala angelägenheler
i enlighet med 1975 års riksdagsbeslut. Men vissa informationsuppgifier måsle ftnnas
kvar regionalt, bl. a. samordning av allmän information i länet och anpassning
av informationsmaterial till förhållandena inom länet. Utredningen berör
särskilt kost-och hälsoupplysning och menar att det måsle ankomma på
landstingskommunerna all svara för sådan information. Vidare anser ulredningen
alt den regionala nivån främsi under uppbyggnadsskedet bör stödja den kommunala
verksamheien i olika avseenden.
Allt
efter som kommunerna inrättar konsumeniverksamhei kommer
Prop. 1978/79:57 8
resurser
att frigöras regionall. Ulredningen föreslår att tyngdpunkten i uppgiftema i
framliden skall ligga inom områdena utredning, bevakning och rapportering, dvs.
uppgifter som i dag till stor del ankommer på den centrala nivån. De regionala
handläggarna bör rapportera konsumentproblem till konsumentverket och bevaka
marknaden i länel frän konsumenisynpunki, delta i projektarbete som initieras
av konsumentverket sann utföra olika undersökningar inom länet. Ytterligare en
framtida prioriterad uppgift skall enligt Ulredningen vara au bisiå konsumeniverkei
i dess kontakter med regionalt verksamma utbildningsorganisationer.
Ulredningen
anser också atl hemkonsulenternas kunskaper bättre bör tas lill vara inom
länsstyrelsen vid behandling av frågor med konsumenipoliiisk anknyining.
En
massiv remissopinion stöder utredningens förslag till arbetsuppgifter för den
regionala nivån. Enigheten är således stor mellan centrala myndigheter,
länsstyrelser, kommuner, arbetstagarorganisationer, intresseorganisationer ni.
fl. om atl de resurser för konsumenlpoliiiska uppgifter som enligt riksdagsbeslut
skall finnas på regional nivå skall inriktas mol bevakande, utredande och kunskapsförmedlande
uppgifier.
1 likhet
med remissinstanserna ansluter jag mig i stort till utredningens förslag om
vilka arbetsuppgifter som bör handhas av den regionala instansen och förordar
att den regionala verksamheien inriktas i enlighet med della. Uppgifierna på
regional nivå kommer således all lill stor del beslå av uppgifter som f n.
ankommer på konsumeniverkei men som är väl lämpade all ulföras regionalt. På
några punkter vill jag emellertid bl. a. mot bakgrund av vad remissinstanserna
anför närmare kommentera utredningsförslaget.
Ett
stort antal remissinsianser har synpunkier på gränsdragningen mellan statlig och
kommunal verksamhet. Många framhåller atl del är utomordentligt viktigt atl de
två nivåernas ansvarsområden klart anges och finner utredningens förslag inte
helt entydiga i den delen. Man befarar att detta kan leda till kompeienskonftikter,
dubbelarbete och förvirring bland konsumenterna om vart man skall vända sig i
olika konsumenlpoliiiska frågor. Remissinstanserna medger dock att
gränsdragningsproblemen lill viss del har sin grund i den successiva
utbyggnaden av den kommunala verksamheten, vilken ju nödvändiggör au de
regionala handläggarna under uppbyggnadsskedet svarar för vissa uppgifter i
kommuner som saknar konsumentpolitisk verksamhet. Remissinstanserna anser
sålunda atl vissa oklarheter i gränsdragningen får accepteras under de
närmaste åren. Flera instanser är dock allmänt oroade för alt
gränsdragningsproblem komnier all finnas även på sikl. Bland sådana uppgifter
som man befarar inte kommer au bli klart avgränsade märks allmän information,
utbildningsfrågor och rapportering av konsumentproblem till ceniral instans.
Remissinstanserna har dock inte närmare preciserat hur problemen skall
undvikas.
Som
jag lidigare har nämnt är inrättande av kommunal konsumentverksamhet ett
frivilligt åtagande för kommunerna. Del är oundvikligt alt
Prop.
1978/79:57 9
utbyggnadstakten
kommer atl variera såväl inom som mellan regioner. Vid fastställandet av uppgifier
för den regionala nivån måsle därför hänsyn tas lill atl under ytterligare en tid
de regionala handläggarna lill viss del måste arbeta med frågorsom egentligen
är kommunala uppgifter. I delta ligger givetvis en risk för
gränsdragningsproblem i det korlare perspektivet. Jag vill framhålla alt den
regionala organisationen givetvis bara skall ge vägledning och information till
konsumenter i kommuner som ännu inte har inrättat konsumentverksamhet. För övrigi
är det hell naturligt att det också i framtiden kommer att finnas en rad
beröringspunkter mellan lokala och regionala uppgifier. 1 likhet med
utredningen anser jag dock alt de gränsdragningsproblem, som della förhållande
kan leda lill, bör lösas i samarbete mellan kommunerna och den regionala
instansen. Detta samarbete får byggas upp efter förutsättningarna i varje län.
Jag vill
i detta sammanhang peka på att i takt med att den regionala instansen tar sig
an de nya uppgifterna är det naturiigt att också överväga effekterna på den
centrala organisationen.
När
det gäller den inbördes prioriteringen av arbetsuppgifter har huvuddelen av
remissinstanserna inga erinringar mol utredningens förslag. Några få
remissinstanser, bland vilka märks länsstyrelser och intresseorganisationer,
uttalar dock en viss oro för att de regionala handläggarna kommer all åläggas
så många bevakningsuppgifter att information och utbildning kommer i andra
hand. Dessa remissinsianser anser alt de kunskapsförmedlande uppgifierna är viktiga
såväl samhällsekonomiskt som privalekonom-iskt och atl de bör prioriteras i
framliden.
Jag
delar uppfattningen atl information och utbildning är viktiga medel i det konsumenlpoliiiska
arbelei. En avvägning måsle ständigt göras av ansvariga myndigheter när det
gäller de åtgärder som riktas direkt mot produktion och distribution och kunskapsförmedlande
insatser. Var tyngdpunkten läggs kan givetvis variera över tiden, bl. a.
beroende på hur konsumeniproblemen ser ul vid en viss lidpunki. En annan
omständighet av betydelse i delta samnianhang är som jag redan har framhållit
alt del är angeläget med så klara gränsdragningar som möjligt mellan kommunal, regional
och central konsumentverksamhet. Viktiga informationsuppgifier ingår löpande i
konsumentverkets arbeie. Vidare är allmän information en av kommunernas
huvuduppgifter inom konsumentpolitiken. Delta minskar givetvis behovei av
regionala informationsinsatser. På informationssidan bör tyngdpunkten i det
regionala arbetet bli exempelvis kampanjer i länet saml atl anpassa material
till regionala förhållanden. Utbildningsinsatserna bör in riktas på planering
och samordning och inte ta formen av direkl medverkan i undervisning.
När
det gäller rapportering till konsumentverket bör den självfallet begränsas till
konsumentproblem som är av direkt intresse för verkets arbete.
Information
i hälsofrågor härav tradition varit en uppgift för hemkonsu-
1* Riksdagen 1978/79. I samt. Nr 57
Prop. 1978/79:57 10
letiierna. Liksom utredningen och de remissinstanser som
har yitrai sig i frågan an.ser jag alt dessa uppgifier primärt hör hemma hos landstingskom-munerna.
2.4 Or);anisation och resurser
Jag har tidigare behandlal relationerna mellan central och
regional konsumentpolitisk verksamhet. Den statliga konsunientverksamheien bör
liksom hittills regionalt ankomma på länsstyrelserna. Detta har varit en av
utgångspunkterna lor RKV-utredningen. Hemkonsulenterna är f n. inordnade i länsslyrelsernas
planeringsavdelningar. RKV-uiredningen har inte funnit skäl att frångå denna
inplacering. Även jag anser att denna placering av de regionala handläggarna är
lämplig.
Chefen förkonimundepartenientet kommer som jag tidigare
har redovisat att i dag anmäla vissa organisationsförändringar med anledning av
förslag från OP.AL. Jag har i stmiråd med chefen för kommundepartemeniet funnit
alt det inte nu finns skäl att ändra placeringen inom planeringsavdelningen av
den personal som arbetar med konsumentfrågor.
Jag kommer här att koncentrera mig i huvudsak på frågor
som rör styrning av den regionala verksamheien och konsumentfrågornas plats i
länsstyrelsernas arbele.
RKV-utredningen har föreslagil all del uttryckligen skall
anges i länsstyrelseinstruklionen all det åligger länsstyrelserna alt särskilt
la befattning med konsumenlpoliiiska frågor. Jag anser del rikligt att också
länsstyrelsernas uppgifter på konsumenlområdel klart anges i länsstyrelseinstruklionen
bl. a. därför att RKV-utredningens förslag innebär all konsumentfrågorna inom
länsstyrelserna betonas. Det ankommer på regeringen atl besluta i denna fråga.
En särskild fråga i detla sammanhang är den regionala konsumenlpoliiiska
instansens knytning tiil konsumeniverkei och verkets möjligheter att la inilialiv
lill regional verksamhei.
RKV-utredningen anser alt de uppgifier som kommittén har
föreslagit för den regionala instansen innebär en närmare anknyining lill konsumeniverkei
än den som f n. gäller. Konsumentverket har sedan år 1975 utfärdat anvisningar
för hemkonsulenternas verksamhei. Ulredningen föreslår att sådana anvisningar
också i framliden skall vara medel för inriktning och styrning av verksamheten
regionall. Remissinstanserna stödjer detta men påtalar vikten av atl olika förhållanden
i länen beakias.
För egen del villjag erinra om atl konsumentverket är ceniral
förvaltningsmyndighet för konsumentfrågor och enligt sin instruktion svarar
för den regionala verksamheten. Mot den bakgrunden finner jag del naturligt att
verket även i fortsättningen uifärdar anvisningar som skall tjäna till ledning
för den regionala verksamheten. En fördel med anvisningarna är också all gränsdragningsproblemen
till viss del torde kunna minskas genom alt fasta
Prop.
1978/79:57 II
rutiner
för bl. a. rapportering till central instans läggs fasl. Det bör också noteras all
anvisningarna är ett flexibelt instrument som ger möjligheler lill förändrad inrikining
av verksamheien regionall i laki med ändrade konsumenlpoliiiska
prioriteringar. Jag vill i sammanhanget betona att den regionala personalen
självfallet bör medverka när anvisningarna utarbetas. Det ankommer på
regeringen att besluta i de nu berörda frågorna.
RKV-utredningen har bedömt
att den regionala konsumentverksamheten på kort sikt kan bedrivas
tillfredsställande med oförändrade resurser men att en viss förstärkning är
önskvärd i det längre perspektivet. Bland remissinstanserna har främst
länsstyrelsen ställt sig bakom en förstärkning medan de som företräder
kommunernas intressen lill viss del varit tveksamma till om den regionala nivån
över huvud taget bör tillföras ytterligare resurser. Jag delar bedömningen att
arbetsuppgifter och resurser balanserar varandra på kort sikt.
3. Hemställan
Med
hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag all regeringen föreslår
riksdagen alt
godkänna
de riktlinjer för den regionala konsumenlpoliiiska verksamheien som jag har
förordat.
4. Beslut
Regeringen
ansluter sig lil) föredragandens överväganden och beslutar all genom
propositionen föreslå riksdagen alt anta det förslag som föredraganden har
lagt fram.
Prop.
1978/79:57 12
Bilaga I
Sammanfattning av RKV-utredningens betänkande (SOU
1978:16)
Regional konsumentpolitisk verksamhet
Bakgrund
Konsumentpolitisk
verksamhei i offentlig regi bedrivs i dag lokalt, regionalt och centralt.
Den
lokala verksamheien bygger på frivilliga åtaganden av landets kommuner. Vid årsskiftet
1977/78 fanns någon form av kommunal konsumentpolitisk verksamhet i drygt 160
kommuner. 1 62 kommuner leds verksamheten av en konsumeninämnd. I andra
kommuner är verksamheien knuten till kommunstyrelsen, sociala centralnämnden,
informationsnämnden eller annan nämnd. I 29 kommuner finns för det löpande
arbetet en eller ftera heltidsanställda konsumenisekreierare. I övriga kommuner
utom Stockholms kommun fullgörs konsumenlsekreterarens arbele av deltidsanställda
ijänslemän - ofta med även andra arbetsuppgifter än konsumentfrågor. 1 Siockholm
motsvaras konsumenisekreierarna av de kommunalt anställda hemkonsulenterna (ett
30-ial).
Den
regionala organisationen på konsumenlområdel utgörs av hemkonsulenterna, som
är knutna lill länsslyrelsernas planeringsavdelningar. Vid utgången av år 1977
fanns 39 hemkonsulenter vid landels länsstyrelser. Tio län har en hemkonsulent,
tretton län har två och ett län (Västerbottens) tre hemkonsulenter.
På ceniral
nivå har konsumeniverkei ett övergripande ansvar för konsumentfrågorna.
Konsumentverket svarar enligt sin instmklion för den regionala
konsumentverksamheten och för kontakter med företrädare för kommunal och annan
lokal konsumentverksamhet. Verkei uifärdar härvid anvisningar för inrikining
och planering av den regionala verksamheten. Hemkonsulenterna biträder
konsumentverket i bl. a. utredningsarbete och utbildningsfrågor. Konsumeniverkei
svarar för fortbildningen av konsumentsekreterare och hemkonsulenter.
I
maj 1974 tillsattes en arbetsgrupp inom handelsdepartementet med uppdrag all
utarbeta förslag i fråga om kommunernas medverkan i konsumentpolitiken. Arbetsgmppen
förordade i sill betänkande Kommunal konsumentpolitisk verksamhei - innehåll
och organisaiion (stencil H 1974:1) all kommunernas medverkan i
konsumentpolitiken skulle byggas ut väsentligt saml all hemkonsulenlljänslerna
vid länsstyrelserna skulle dras in. 1 proposition 1975:40 anslöt sig regeringen
till arbetsgruppens förslag.
Även
riksdagen fann utbyggnaden av den konsumenlpoliiiska verksam-
Prop.
1978/79:57 13
heten
inom kommunerna angelägen. Riksdagen ansåg emellertid au en regional
konsumentverksamhet behövdes och alt hemkonsulentljänsterna därför inte borde
dras in. Riksdagen framhöll alt den regionala organisationen borde anpassas lill
en utbyggd kommunal verksamhet.
I
samband med behandlingen av ett anial riksdagsmotioner våren 1976 uttalade
riksdagen att det fanns goda skäl för en konsumentpolitisk verksamhei på
regional nivå även när verksamheien på den kommunala nivån hade blivit fullt
utbyggd. Riksdagen ansåg atl frågan om inriktningen av och resurserna för en
sådan regional verksamhei borde uiredas så alt klarare riktlinjer skapades för
en anpassning av den regionala konsument-politiska organisationen lill den
kommunala verksamhetens utbyggnad. Uppdraget borde anförtros en kommitté med pariamentariski
inslag.
Det
är detta uppdrag som ulredningen angående regional konsumentpolitisk
verksamhet (RKV-utredningen) - enligt direktiv av regeringen i september 1976 -
nu fullgjort.
Utredningens
arbete har i enlighet med statsmakternas intentioner avsett inriktningen av och
resurserna för en framlida regional konsumentpolitisk verksamhet. Två viktiga förutsäliningar
i utredningens direktiv har varil alt 1975 års riksdagsbeslut om kommunal konsumentpolitisk
verksamhei skall beakias och all den regionala verksamheien för framliden bör
ges en renodlat konsumentpolitisk inriktning.
Ulredningen har bl. a.
genom en enkät lill hemkonsulenterna kartlagt deras verksamhet. En enkät beiräffande
kommunal konsumeniverksamhei har lillställis ett slorl antal kommuner. Ett
tiotal länsstyrelser har för Ulredningen redovisat i vilken omfattning
hemkonsulenterna för närvarande tas i anspråk för länsstyrelsernas verksamhei.
Enkäterna har givit nämnda instanser tillfälle atl framföra synpunkter på en
framtida konsumentpolitisk verksamhei på regional nivå.
Olika
myndigheters och organisationers syn på inriktningen av en framtida regional konsumeniverksamhei
har inhämialsgenom hearings. Ulredningen har tagit del av konsumentverkets
sammanställningar och material angående central, regional och kommunal
konsumentverksamhet.
Utredningens
överväganden och förslag
Utredningen
anser del angeläget att den kommunala konsumentverksamheten inom en 5-årsperiod
är så utbyggd alt vägledning lill enskilda konsumenter samt allmänna informationsin.satser
i huvudsak då har kunnat föras över från regional till lokal nivå. Skulle
emellertid i början av 1980-talel detla inte visa sig vara fallet bör enligt en
majoritet i ulredningen frågan om obligatorisk kommunal konsumentverksamhet bli
föremål för statsmakternas prövning.
Enligt statsmakternas ställningstagande
1975 skall en huvuduppgift för den kommunala konsumentverksamheten vara
rådgivning till konsumenter
Prop. 1978/79:57 14
i
enskilda fall. Verksamheten bör dessulom omfatta bl. a. allmän konsumentinformation
och rapportering av konsumeniproblem till centrala organ på konsumenlområdel.
Nu
angivna uppgifter för den kommunala verksamheien har emellertid hittills dominerat
också många hemkonsulenters arbele regionall.
Starka
praktiska skäl talar enligt utredningens mening för atl tyngdpunkten i
rådgivningen till enskilda konsumenter föriäggs till kommunerna. Även den
allmänna informationen lill konsumenter bör i försia hand förläggas till
kommunal nivå. Ulredningen anser därför att hemkonsulenternas nuvarande arbeie
med rådgivning lill enskilda konsumenter och allmän konsumentinformation bör
föras över från regional till kommunal nivå. Ett sådant överförande ligger väl
i linje med riksdagens ställningstaganden beträffande den komniunala verksamheten.
Alt hell föra över dessa uppgifter till kommunerna låter sig dock inte göras
förrän den kommunala verksamheien blivit fullt utbyggd. Under mellantiden måsle
man räkna med all hemkonsulenterna fär las i anspråk för enskild rådgivning och
för allmän konsumentinformation i de delar av länel som saknar kommunal konsumentverksamhet.
Vad gäller allmän information anser ulredningen lämpligt alt vissa samordnanae
uppgifter i fråga om konsumentinformationen inom länel även på längre sikt
förläggs lill den regionala nivån. Ulredningen uigår därvid från alt den
regionala och den kommunala konsumentverksamheten skall samverka på frivillig
bas.
Bland
hemkonsulenternas nuvarande arbetsuppgifter ingår också att siödja den
kommunala verksamheien, t. ex. vid uppläggningen av rådgivningsar-beiei. Ulredningen
finner all denna uppgift bör ligga kvar på den regionala nivån under
uppbyggnaden av den kommunala verksamheien.
Med
utredningens förslag alt rådgivningen lill enskilda konsumenter och
allmäninformationen i huvudsak skall föras över lill den kommunala nivån skapas
utrymme för annal arbete regionalt. Enligt utredningens mening bör den
kapacitet som frigörs utnyttjas bl. a. för bevakning och utredning av konsumentfrågor
på länsnivå.
Konsumeniverkei
har under senare lid fåll flera nya och omfattande arbetsuppgifter. De avser
bl. a. produktsäkerhet och produktutformning, informationsplikt i reklam och konsumenlkrediter.
I arbetet på dessa områden behövs medverkan av befattningshavare på olika håll
i landet. Det kan gälla all rapportera problem till konsumentverket eller all della
i projekt i verket - t. ex. arbete med riktlinjer för företagens
produktutformning eller marknadsföring - eller alt kontrollera atl sådana
riktlinjer efterlevs. På konsumenikrediiområdet har statsmakterna nyligen (se prop.
1976/77:123) framhållit all hemkonsulenterna bör kunna medverka i arbetet med
alt kontrollera atl konsumentverkets riktlinjer för kreditköp följs av förelagen.
Del
kunde invändas att också den kommunala konsumentverksamheten bör rapportera
konsumentproblem lill konsumentverket och alt rapportering både lokalt och
regionalt kan leda lill dubbelarbete. Ulredningen kan
Prop.
1978/79:57 15
emellertid
inte finna annal än alt både den kommunala och den regionala rapporteringen
behövs för alt arbetet skall bli så effektivt som möjligl.
Uppgifter
som avser kontroll av efterievnaden av verkets riktlinjer och motsvarande skall
enligt utredningens mening utföras på regional nivå.
Ell sedan länge använt
medel i konsumentpolitiken är utbildning. Flertalet hemkonsulenter har lång och
gedigen erfarenhet av undervisning i konsumentfrågor. Utredningen finner det naturiigt
att hemkonsulenterna - eller deras motsvarighet i framtiden - också i
fortsättningen verksamt bidrar till bälire kunskaper på konsumenlområdel.
Konsumentverket har eit omfattande ansvar för utbildningen i konsumentfrågor.
I detta arbele bör den regionala verksamheien utgöra en naturlig länk. Man kan
regionall bistå konsumeniverkei i dess kontakter med uibildningsorgan, t. ex.
när del gäller uppläggning och genomförande av lärares studiedagar eller av studieprogram
inom folkbildningsarbetet.
Hemkonsulenterna
medverkar i dag i viss utsträckning i arbetet på länsstyrelserna. På sina håll
är dock denna medverkan mycket blygsam. Enligt utredningens mening bör
hemkonsulenternas sakkunskap bätire tas till vara inom länsstyrelserna vid
behandling av frågor med konsumentpolitisk anknytning. Som exempel kan nämnas
bistånd vid prövning av ärenden angående stöd lill kommersiell service i
glesbygd eller angående tillfällig handel samt vid remissbehandling av frågor
inom del konsumenlpoliiiska området.
Utredningens förslag vad
gäller arbetsuppgifterna på regional nivå kan sammanfallas så atl verksamheten
i framtiden bör omfatta bevakande, utredande och kunskapsförmedlande uppgifter.
Ulredningen understryker i
olika sammanhang att det är viktigt atl de statliga och kommunala resurserna på
konsumenlområdel utnyttjas rationellt. Delta kräver fortlöpande samverkan
mellan konsumentverket saml de regionala och kommunala konsumeniorganen. Bl. a.
är det angelägel att de håller varandra underrättade om insatser av belydelse
för respektive verksamheter. Utredningen anser atl fasta rutiner för sådant
informationsutbyte bör utvecklas.
Del
bör ankomma på konsumentverket att från nu angivna utgångspunkter utarbeta
närmare anvisningar för den regionala verksamheten.
Med
det arbetsområde som utredningen föreslår för de regionala handläggarna på konsumenlområdel
är det tveksamt om beieckningen "hemkonsulent" bör användas i
fortsättningen. Befattningen synes kunna ges samma beteckning som övriga tjänstemän
med motsvarande handläggande uppgifier på länsstyrelserna, med tillägget "handläggare
av konsumentfrågor" som en arbetsbeskrivning.
Bland
de kvalifikationer som utredningen bedömer önskvärda för atl de regionala
handläggarna skall kunna genomföra de föreslagna arbetsuppgift terna märks
kunskaper i konsumentekonomi och konsumenträtl saml pedagogisk erfarenhet.
Utredningen förutsätter att konsumentverket även i
Prop.
1978/79:57 16
framtiden
svarar för vidareutbildningen av de regionala handläggarna.
Utredningen
har inte funnit anledning alt organisatoriskt placera de regionala handläggarna
på annat sätt än för närvarande, dvs. vid planeringsavdelningarna inom
länsstyrelserna. Vissa ändringar föreslås i länsstyrelseinstruktionen i syfte atl
betona konsumentfrågornas vikt inom länsslyrelse-arbelel.
Utredningen
förordar atl i de län där två hemkonsulenter är placerade på olika orter inom
länet eller där hemkonsulent finns på annan ort än länsstyrelsen tjänsterna
förs över lill länsstyrelseorten. Härigenom kan eu bättre samarbete etableras
både mellan de regionala handläggarna inbördes och mellan dessa handläggare och
länsstyrelsen.
Utredningen
anser att genomförandel av de framlida arbetsuppgifterna kommeratt ställa krav
på ökade resurser regionall och förordaratt personalen förstärks efter hand.
Behovet av större resurser kommer all bli särskilt märkbart i län med en tjänst
och ett ston antal kommuner och invånare. Ulredningen finner önskvärt att det
på sikt finns åtminstone två handläggare på alla länsstyrelser med undantag av
de minsta. Personalbehovet i framtiden bör enligt ulredningen bedömas av
konsumentverket i samverkan med länsstyrelserna.
Den
nuvarande kapaciteten på regional nivå skulle kunna ökas väsentligt genom
förstärkningar av bilrädespersonalen. Hemkonsulenternas möjligheler atl anlita
sådan personal är för närvarande mycket begränsade på många länsstyrelser.
Utredningen anser angelägel alt del finns minsl en heltidstjänst som biträde åt
hemkonsulenterna vid varje länsstyrelse.
Utredningen
föreslår atl länsstyrelserna i fortsättningen direkl lilldelas vissa medel för
regionala utbildnings- och informationsinsatser på del konsumenlpoliiiska
området. Storleken av dessa medel bör prövas i anslutning lill länsslyrelsernas
anslagsframställningar.
Prop. 1978/79:57 17
Bilaga 2
Sammanfattning av remissyttrandena
1. Utbyggnaden av den kommunala konsumentpoliliska verksamheten
En övervägande majoritet av de remissinstanser som har yitral
sig om takten i utbyggnaden av den kommunala konsumenlpoliiiska verksamheten är
ense om att del är angeläget att konsumentorgan inrättas i kommunerna så snart detla
är möjligt. Omkring hälften av dessa remissinstanser anser del dock olämpligt
alt den kommunala konsumentverksamheien görs obligatorisk nämligen länssiyrclserna
i Ösicrgöilands, Kalmar, Goilaiids. Blekinge. Skaraborgs. Värmlands och Örebro
lån. Svenska komnninförbundei. Botkyrka. Uppsala, Helsingborgs. Kungsbacka. Göieboigs.
Uddevalla. Borås. Hallsiahammars, Väsierds, Gävle, Härnösands. Örnsköldsviks
och Umeå kommuner. Sveriges grossistförbund. Husmodersförbundei hem och
samhälle. Sveriges indusiiiförhund saml Cenierns kvinnoförbund. Man menar alt
kommunerna själva måste prioritera sin verksamhei och avgöra om nya aktiviteter
som kommunal konsumentpolitisk verksamhet kan byggas upp inom de snäva
ekonomiska ramar som gäller. Diskussioner om konsumeniverksamhei i anslutning
till de årliga överiäggningarna om den kommunala ekonomin som förs mellan
regeringen och Kommunförbundet bedöms kunna påverka utbyggnaden gynnsamt. Några
remissinstanser pekar på atl utbyggnaden kan påskyndas om statliga medel skjuts
till.
Konsumeniverkei, länsstyrelserna i Uppsala, Jönköpings och
Kristianstads län, Flens, Örebro, Sandvikens, Ösiersunds och Lideå kommuner.
Kooperativa förbundel (KF). Konsumeniväglcdarnas förening, Landsorganisaiioncn
i Sverige (LO). Tjänsiemännens ceniralorganisation (TCO) samt centralorganisaiionen
SACO/SR tillstyrker utredningens förslag att frågan om obligatorisk konsumentpolitisk
verksamhei bör prövas av slaismakterna om fem år om verksamheten då inte har blivit
fullt utbyggd. Sveriges hemkonsulenicrs förening anser au prövningen bör ske
redan efter tre år. Folkpariicis kvinnoförbund uttalar all en
tillfredsställande konsumentvägledning skall ha etablerats i vae kommun om fem år.
Arbetarnas bildningsförbund (ABF) menar atl lämpliga åtgärder måste vidtas så
all en fullsiändig uibyggnad kommer lill siånd senasi år 1980. Huvudargumentel
för prövning av eli obligatorium är enligt flertalet av dessa instanser alt en
ändamålsenlig arbetsfördelning och samverkan mellan olika nivåer kan åstadkommas
först då kommunerna har övertagit direkirådgivningen och huvuddelen av informalionsuppgifterna.
Länssiyrclserna i Siockholms. Södermanlands och Göichurgs
och Bohus lan saml Vilhelmina kommun anser atl man nu inte kan ta ställning lill
om ett obligatorium bör övervägas om fem år ulan menar all utvecklingen måste
avvaktas.
Prop.
1978/79:57 18
2 Arbetsuppgifter för den regionala instansen 2.1 Allmänt
En massiv remissopinion stöder utredningens förslag lill
arbetsuppgifter för den regionala nivån. Enigheten är sålunda stor mellan
centrala myndigheter, länsstyrelser, kommuner, arbetstagarorganisationer,
intresseorganisationer m, fi. om att de resurser för konsumenlpoliiiska
uppgifter som enligt riksdagsbeslut skall finnas vid länsstyrelserna skall inriktas
mot bevakande, utredande och kunskapsförmedlande uppgifter.
ABF redovisar dock tveksamhet till behovet av en framlida
regional förankring av de konsumenlpoliiiska uppgifterna men kan med den ram slatsniakterna
fastställt acceptera den huvudsakliga inriktningen av verksamheten.
Några remissinstanser har synpunkter på prioriteringen av
de föreslagna uppgifterna. Lånssiyrelserna i Göieborgsoch Bohus. Ålvsborgs.
Värmlands saml Kopparbergs län framhåller utbildningen som en väsentlig
regional uppgifi. KF menar atl hemkonsulenternas arbeie med utbildning och
allmän konsumentinformation, särskilt i form av initiering, samordning och
medverkan vid arrangemang ordnade av institutioner, skolor och folkrörelseorganisationer
måste ges hög prioritet. Husmodersförbundei Hem och samhälle påpekar alt de
regionala handläggarna inte får åläggas så många bevakningsuppgifter all det
blir lill men för de nödvändiga och allt mer viktiga informations-, utbildnings-
och planeringsuppgifterna. Sveriges .soci-aldemokrailska kvinnoförbund anser atl
de samlade statliga och kommunala resurserna på konsumenlområdel utnyttjas
bäst, om man sätter de kunskapsförmedlande insatserna främsi på den regionala nivån.
Länssiyrelserna i Gävleborgs och Norrbanens län anser all möjlighelerna till
regional anpassning av verksamheien måsle sältas i centrum.
Länssiyrelserna
i Uppsala. Södermanlands, Kalmar, Blekinge, Malmöhus, Västmanlands,
Kopparbergs, Jämtlands, Västerbonens och Norrbottens län, Kommunförbundei, Landstingsförbundei,
Uppsala, Kalmar, Ångelholms, Helsingborgs, Göteborgs, Hallsiahammars, Västerås,
Örnsköldsviks, Ösiersunds och Umeå kommuner, Hemkonsuleniernas förening, Konsumenlvägledarnas
förening, Husmodersförbundei Hem och samhäUe och SACO/SR betonar viklen av en
klar arbetsfördelning mellan slallig och kommunal verksamhei. Flertalet av
dessa menar att gränserna mellan olika arbetsområden kommunalt och regionalt
inte är helt entydiga i utredningens förslag och befarar därför all detta kan
leda lill överlappningar och dubbelarbete. Klara ansvarsgränser anses vara en
förutsättning för att de resurser samhället satsar på konsumentpolitik skall
kunna utnyttjas rationellt och för atl konsumenterna skall veta vilken instansde
skall vända sig lill. Som exempel på områden som inte anses klart avgränsade
nämns utbildning och information. Huvuddelen av remissinstanserna som är kritiska
mot föreslagen ansvarsfördelning redovisar inte närmare hur
gränsdragningsproblemen bör lösas. Följande
Prop. 1978/79:57 19
synpunkier anförs. Kommunförbundei anser att problemet kan
lösas genom att myndighetsutövning och därmed sammanhängande verksamhet åläggs
den statliga regionala .sektorn medan rådgivnings- och informationsverksamheten
bör ligga på den kommunala. Konsumeniväglcdarnas förening anser att
oklarheterna i relationerna mellan den regionala och kommunala nivån är en
konsekvens av alltför snäva utredningsdirektiv. Föreningen anser del därför
angeläget all en översyn görs av den samlade konsumenlpoliiiska verksamheten
inom en snar framlid. Föreningen anser vidare alt en överflyttning av samtliga
informations- och utbildningsinsatser lill kommunerna ger en klarare
ansvarsfördelning. LO avvisar utredningens förslag angående de regionala
handläggarnas uppgifier inom områdena bevakning, rapportering och uiredning med
hänvisning lill riskerna för dubbelarbete. Konsumeniverkei framhåller att om
de regionala arbetsuppgifterna koncentreras till färre områden och samtidigt
fördjupas inom dessa kommer en klarare arbetsfördelning mellan ceniral,
regional och kommunal nivå alt skapas.
Risken för oklara ansvarsgränser lyfter enligt flera
remissinstanser fram kravet på ell utvecklat samarbete och samordning mellan
berörda myndigheter på ceniral, regional och lokal nivå. Detla betonas av bl.
a. länsstyrelserna i Jönköpings, Kronobergs, Blekinge, Skaraborgs, Värmlands
och Väslmanlands lån, Uppsala, Östersunds och Umeå kommuner, SACO/SR, Cenierns
kvinnoförbund saml Hemkonsulenternas förening. En samordning mellan konsumeniorgan
på olika nivåer anses ge förutsättningar för eit effektivt resursutnyttjande
och ett mera likartat och jämnare serviceutbud till de enskilda konsumenterna.
Konsumentverket menar alt den regionala
konsumentverksamheten måsle få betydande samordningsuppgifter i anslutning lill
verkets samarbete med kommunerna. En viss del av den statliga
konsumentverksamhetens service till och kontakter med kommunerna bör således
kunna överföras till regional nivå.
En aspekt på det nämnda samarbetet är det regionala
organets stöd och service ål den kommunala verksaniheten. Länsstyrelsen i
Jönköpings län anför all stödet lill kommunerna i konsumenlpoliiiska frågor
under senare har år varil en angelägen uppgift men att eti bestående samarbete
bör komma till stånd även sedan verksamheten har blivit fullt utbyggd. Denna
uppfattning delas av bl. a. länsstyrelserna i Malmöhus, Skaraborgs, Kopparbergs
och Västernorrlands län, Örebro, Arvika, Gävle. Sandvikens. Östersunds. Umeå
och Luleå kommuner. Hemkonsuleniernas förening, ABF och Hushållningssällskapens
förbund. Uppgifterna kan avse planläggning av kampanjer, anpassning av material
lill regionala förhållanden etc.
Länssiyrelsen i Skaraborgs län pekar på atl utredningen ej
behandlar en decentralisering av arbetsuppgifter från konsumentverket.
Länsstyrelsen anser atl decentraliseringsutredningen borde, utreda om inte
uppgifter med fördel skulle kunna ftytias från central till regional nivå i
syfte atl förslärka problemuppfångningen från lokal nivå och stärka
konsumentverkets möjlig-
Prop.
1978/79:57 20
heter
till problemorienierade insatser. Enligi länsstyrelsens mening är det angeläget
au den regionala konsumeniverksamheien i siörre ulsiräckning än lor närvarande
ges möjligheler au arbeta med samordningsuppgifter i anslutning lill
konsumentverkets samarbete med kommunerna.
Kommunförbundei
å sin sida anser all kommunerna i det längre perspektivet genom samverkan
själva skall kunna samordna gemensamma aktiviteter i en region. Så länge konsumentverksamheien
inte är fullt utbyggd bör dock den regionala statliga nivån svara för
samordningen av allmänna informationsinsatser i länei.
Länssiyrelsen
i Värmlandslän anser liksom ulredningen atl en viktig uppgift för den regionala
instansen bör vara alt samordna kontakterna med massmedia och spridning av
information i övrigi. Samordningsuppgifter i anslutning till information och
upplysning nämns också av Gävle kommun och Hemkonsuleniernas Jörening. Också
Umeå kommun finner det naturligt alt, som ulredningen föreslår hemkonsulenterna
och de kommunala konsu-mentvägledarna i fortsättningen skall samarbeta när del
gäller inforniaiion och rådgivning. Hemkonsulenternas uppgift bör då vara
samordnande på regional nivå samt stödjande och rådgivande lill de enskilda
kommunerna.
Länsstyrelsen
i Skaraborgs län anser att samordning angående bevakning, rapportering och uiredning
bör handhas regionalt. Även KF anser alt de föreslagna bevaknings- och
utredningsuppgifterna bör utföras i nära samverkan med den kommunala verksamheien,
vars närhei lill konsumen-lerna, lokala marknader och organisaiioner, torde
göra den väl ägnad för sådana uppgifter.
HushåUningssällskapens
förbund framhåller önskvärdheten av att det etableras ett aktivt samarbete
mellan samhällets konsumenlpoliiiska organ, främst på den regionala och
kommunala nivån, och hushållningssällskapens hemkonsulenter
(hushållskonsulenter) och hushållsnämnder. 1 hushållningssällskapen finns
samlad erfarenhet, kunnighet och administrativa resurser, när det gäller
landsbygdens speciella problem och förhållanden. Samarbetet ärenligt förbundet
synnerligen angeläget med hänsyn lill au de befattningshavare som har uppgiften
som "konsumenisekreierare" eller motsvarande i kommunerna i många
fall saknar praktisk erfarenhet från dessa verksamhetsfält.
Flertalet
av de remissinsianser som yttrat sig om samarbetet anser det vikligl alt del
sker på frivillig basis och atl samtliga berörda parter kan ta inilialiv till samverkan
samt att samarbetet utvecklas efter de speciella förutsäliningar som råder i
varje län.
Ulredningen har föreslagil
alt konsumeniverkei skall utfärda anvisningar för den regionala instansen. De
remissinstanser som yttrat sig i denna del stödjer utredningens förslag. Bl. a.
länsstyrelserna I Kalmar. Malmöhus samt Göieboigs och Bohus lön. Kalmar kommun
och Folkpartiets kvinnoförbund anser au anvisningarna torde få stor betydelse
för samordningen mellan olika
Prop. 1978/79:57 21
nivåer. Ösiersunds konimun anser atl det klart måsle framgå
av anvisningarna hur samordningsfrågor och informationsutbyte skall regleras
mellan olika nivåer. I remissvaren markeras dock att anvisningarna måste
utarbetas i nära samarbete med öcn regionala personalen så all bl. a.
länsspecifika förhållanden kan beakias. Länssiyrelsen i Jönköpings län menar
all den huvudinriktning som de konsumenlpoliiiska uppgifterna regionalt komnier
alt få föruisäiier en ingående samverkan där länsslyrelsernas roll som
regionalt sektorsorgan för konsumentverket blir betydligt mer uttalad än
tidigare. Länsstyrelsen anserdet därför mycket angeläget att verksamheten läggs
upp i .samråd mellan konsumentverket och länsstyrelserna. Liknande synpunkier
anförs av Uinsslvrclscrna i Södermanlands, Ösicrgöilands, Blekinge, Värmlands,
Örebro. Gävleborgs, Väsiernorrlands och Norrboiiciis län, Hemkonsuleniernas jörening
och SACO/SR. Husmodersförbundei Hem och samhälle ifrågasiilier om inte samtliga
berörda ämbetsverk bör medverka vid utarbe-landci av anvisningarna och om dessa
inte bör fastställas av komnuindepar-lemeniet.
Länssiyrelsen i Väsierboiicns lån betonar atl de centrala
verkens funktion endasl är rådgivande i förhållande till länsstyrelsen.
Länsstyrelsen biträder därför inte utredningens förslag, att den regionala konsumenlpoliiiska
verksamheten skall ledas av konsumentverket.
2.2 Bevakning, rapportering och utredning
Som lidigare har redovisats släller sig en stor majoritet
av remissinstanserna posiliva till alt bevakning, rapportering och utredning
blir viktiga framtida uppgifter för den regionala konsumentpolitiska instansen.
Sålunda har konsumeniverkei, SÖ. SLV, siaiens pris- och karicllnämnd (SPK). samiliga
länsslyrclser. 0P.4L. Kommunförbundet, landsiingsjörhundel. samtliga kommuner
blandremissinsianserna. KF. Hemkimsuleniernas förening. Konsumeniväglcdarnas lörening,
Husmodersförbundei Hem och samhälle, Siudicförbundei vuxenskolan. NBV.
Hushållningssällskapens förbund. TCO. SACO/SR. Cenierns k\'innoförbund och Folkpariieis
h-innoförbund inga erinringar mol förslaget till arbetsuppgifter.
LO har ställt sig tveksam lill förslaget med hänvisning till
de gränsdragningsproblem som kan uppstå. Socialdemokraiiska kvinnolörbundei ställer
sig inte avvisande lill denna lyp av uppgifter regionalt men menar alt utbildningsverksamheten
måste prioriteras. ,4BF anser atl bevakning och rapportering samt utredningar
är exempel på arbetsuppgifter som är tänkbara frivilliga samarbetsuppgifter
mellan konsumeniverkei och kommunerna i länet. Möjligen kan här den regionala verksamheien
fylla en samordningsfunktion.
En fråga som särskilt har nämnls av vissa remissinsianser
är den regionala organisationens arbete i anslutning lill konsumentverkets
riktlinjer. Flertalet som yttrar sig anser det rimligt att de regionala
handläggarna biiräder
Prop.
1978/79:57 22
konsumentverket.
Bl. a. länssirelsen i Väsierbonens län ifrågasälier dock om inte denna uppgift hell
bör ligga på konsumentverket. Vidare om inte rapportering av konsumentproblem till
centrala myndigheteri första hand bör ligga på det kommunala organei.
Härnösands komniun menar atl bevakning av att konsumentverkets riktlinjer
efterlevs måste smidigare kunna genomföras av den kommunala verksaniheten.
2.3 Utbildning
Remissinstanserna
anser i likhet med utredningen att utbildningsfrågorna är viktiga uppgifter
regionalt. Koiisumeniverkei framhåller behovet av intensifierade
utbildningsinsatser. Länsstyrelsen i Södermanlands län framhåller att ett sedan
länge använt medel i konsumentpolitiken är utbildning. Konsumentverket har
ansvar för utbildning i konsumentfrågor. Länsstyrelsen anser all utbildning
kommer au få en ökad belydelse i den fortsatta konsummentpoliiiska verksaniheten
och att det är väsentligt för konsumentverket all ha en regional bas för
spridning av information. Utbildningsinsatserna skall enligt länsstyrelsen i försia
hand riktas lill vidareförmedlare men även lill föreningar och organisationer
på regional nivå. Också länsstyrelserna i Jönköpings, Kalmar, Skaraborgs, Värmlands,
Örebro, Kopparbergs, Väsiernorrlands, Väsierbonens och Norrbollens län,
Uppsala, Ösiersunds och Umeå kommuner, Hemkonsuleniernas jörening saml SACOISR
anför liknande synpunkter.
Hemkonsulenternas
förening framhåller att den regionala verksamheten bör uigöra en effektiv länk
mellan konsumentverket och regionalt verksamma organ exempelvis länsskolnämnder,
studieförbund, folkhögskolor och högskolor. Inom den regionala verksamheien kan
därmed i samarbete med konsumentverket eller självständigt anordnas längre eller
kortare kurser för lärare och vidareförmedlare. Föreningen menar vidare alt det
bör vara väsentligt för konsunieniverket och andra centrala verk all det finns
en regional bas för spridning av information i olika konsumentfrågor. Del är också
angeläget all sprida kännedom om del informationsmaterial och om de läromedel
som dessa verk producerar. Utbildningsinsatserna bör också enligi hemkonsulentföreningen
kunna omfatta specialistmedverkan i konsument-ekonomiska frågor.
Konsunientutbildning
och fortbildning av lärare samt landstingens utbildningsverksamhet omkring kosl-,
närings- och hälsoupplysning är enligt ABF exempel på utbildningsbehov där hemkonsulenlrnas
kunskaper på området kan tillvaratas.
5()(7(7//«?;oAra/«AaAT/>7«o/ö//);wrt'p/anser
alt hemkonsulenterna bör kunna medverka i upplysningskampanjer, studieverksamhet,
lokala utställningar och vid fortbildning för lärare, vara resurspersoner även
för de lokala konsumenisekreierarna och olika organisationer. De bör alliså
jobba mer indirekt än de lidigare gjori. Hemkonsulenternas sakkunskap bör också
enligi
Prop. 1978/79:57 23
förbundet las lillvara av konsumentverket när man gör kunskapsförmedlande
maienal som syftar till lokal aktivitet och debatt.
Skolöverstyrelsen (SÖ) anser atl när handläggarna av den regionala
konsumentpoliliska verksaniheten får sina uppgifter fastlagda är det angeläget
att det ges tillräckligt utrymme för uppgifterna inom utbildningsområdei. Såväl
skolans soiu vuxenutbildningens behandling av konsumentfrågor måste
intensifieras i takt med att konsumenternas situation på dagens varumarknad
blir alltmer komplicerad. En angelägen uppgifi förde regionala handläggarna
blir därvid enligt SÖ atl sammanställa och sprida inforniaiion lii) lärare,
handledare inom studieförbund, organisationer och föreningar m. fl. om sin
verksamhet och den medverkan de kan lämna i olika utbildningssammanhang. SÖ
framhåller atl de flesta lärare för närvarande saknar konsumentkunskap i sin
grundutbildning. För atl de skall kunna behandla konsumentfrågor i sin
undervisning på ett sakligt och ändamålsenligt sätt krävs dels lämpliga
hjälpmedel, dels fortbildning. Hemkonsulenierna har hiuills uig)ort en viktig
resurs i denna verksamhet, dels som kontakt mellan del centrala organet
konsumentverket och de regionalt verksamma uibildningsorganen, t. ex. länsskolnämnder,
folkhögskolor och studieförbund, dels genom direkt medverkan i studiedagar för
lärare och vid utbildning av vidareinformatörer i studieförbunden.
NBV anser atl hemkonsulenternas erfarenhet också i
framtiden bör las till vara vid uppläggningen av vissa av organisationernas utbildningsaktiviieter.
För studieförbunden och deras medlemsorganisationer bör det enligt NBV vara möjligl
alt också i fortsättningen utnyttja hemkonsulenter vid undervisning på kurser.
Det kan till exempel gälla utbildning av handledare för studiecirklar inom konsumenlområdel.
Hittills har hemkonsulenterna också undantagsvis medverkat som fackmän vid
enskilda studiecirklar. Som sådana fackmän lorde de kommunala konsumentvägledarna
i fortsättningen böra få utnyiijas, men hemkonsulenterna bör enligt NBV inte
vara förhindrade att i mån av lid medverka i studiecirklar.
Hemkonsulenterna bör enligt Folkpariieis kvinnoförbund ha
ansvar för kontakterna med uibildningsorganen på länsnivå, såsom länsskolnämnd,
folkhögskolor och studieförbund. Kvinnoförbundet vill speciellt trycka på
samarbetet med länsskolnämnderna, som har ansvar för lärarnas fortbildning. På
del viset skulle man få garantier för att den allt mer livsnödvändiga
konsumentinformationen når morgondagens konsumenter - skolbarnen. Också
studieförbunden har enligt kvinnoförbundet en viktig funktion i saninianhanget,
då deras studieform innebär en uppsökande verksamhet, som är så viktig i det
här sammanhanget.
fhisniDdersförbiindei Hem och samhälle anser det viktigt alt
utbildningen i konsumentfrågor förbättras inom skolans alla stadier, varför
förbundet understryker atl hemkonsulenierna, som är vana pedagoger och
informatörer, handhar planering och genomförande av studiedagar för lärarna
och vid utbildning av studieförbunds och organisalioners vidareinformatörer.
Prop. 1978/79:57 24
Förbundel anser det rationellt att fortbildningen av
lärare i konsumentfrågor bedrivs på regionall plan.
Till skillnad från ulredningen föreslår konsumentvägledarnas
förening en överflyttning av aila utbildnings- och informationsinsalser lill
den lokala verksamheien. Ansvarsfördelningen blir därmed klarare. Om
information lill skolklasser skall ske lokalt bör övrig kontakt med skola och
lärare ske med den lokala verksamheten.
Kommunförbundei ifrågasätter om det inte är en
skolväsendets uppgifi att se till så atl konsumentfrågor kommer in i
undervisningen på olika stadier och all lärar- och ämneskonsuleniresurser
anskaffas.
Uppsala konimun anser all del bör stå den som anordnar
utbildningen friu all kontakta regional eller kommunal organisation.
Härnösands kommun pekar på atl den utbildning i konsumenlpoliiiska
frågor för lärare som i dag handhas av länsskolnämnderna, i många fall har
anordnats av konsuiuentverket direkl och anser all del ärönskväri atl så sker i
fortsättningen också. Utbildning av de kommunala viigledarna bör även i
fortsättningen handhas av konsumentverket.
Några remissinsianser lar upp utbildning av
förtroendevalda i kommunerna, sålunda säger Härnösands kommun att kommunförbundei
bör vara ansvarigt för utbildning av politiker i konsunieninämnder och utskott.
Utbildningen kan ske i samarbete med de olika bildningsförbunden.
ABF anser au konsumeniverkei bör svara för experthjälp
samt service vid uppbyggnaden av verksaniheten. ABF vill slå fasl att det bör
vara de politiska organisationerna och dess studieförbund som skall onihänderha
utbildningen för de förtroendevalda i konsumeniverksamhei.
Örnsköldsviks kommun anser atl i den lokala utbildningen
av konsumentvägledarna är medverkan av hemkonsulenter en lämplig uppgift,
liksom vid utbildning för förtroendevalda och genomförande av kurser i
studieförbundens regi.
Siudicförbundei vuxenskolan anger all förbundels distriktsorganisaiion
har hand om utbildningen av cirkelledare och andra funktionärer. Vid kurser i
konsumentfrågor har i de flesta fall hemkonsulenterna anlitats som sakkunniga
och som föreläsare. Studieförbundet framhåller att man i framliden vill
medverka vid utbildning av kommunala konsumentnämndsledamöier. Denna utbildning
kommer också att handhas av disiriktsorganisalionerna och i samarbete med
hemkonsulenterna.
TCO betonar vikten av all utbildning och introduktion av
konsument-sekreterare och andra grupper även i fortsättningen bedrivs på
regional nivå. Också Borås kommun poängterar vikten av all de regionala handläggarna
hjälper lill i utbildningen av konsumenisekreierare.
Hushållningssällskapens Jörbiind anser all fortbildningen
av de lokala konsumentvägledarna så långi möjligt bör handhas av de regionala hemkonsulenierna.
Förhållandena mellan olika län varierar ofta och del är därför värdefullt med
en stark lokal och regional förankring av denna fortbildning.
Prop. 1978/79:57 25
2.4 Vägledning till enskilda konsumenter och allmän
information
Ell stort antal remissinstanser ullalar sitt stöd för 1975
års riksdagsbeslut att vägledning till enskilda konsumenter och allmän
information i konsumentfrågor bör vara en kommunal angelägenhet. De
remissinstanser som yttrat sig om rådgivning lili enskilda konsumenter och information
är dock positiva till att den regionala instansen under uppbyggnadsskedet
stöder de kommuner som då ännu inte har inrättat konsumentpolitisk verksamhei.
Sålunda hör konsumeniverkei, länssiyrclserna i Kalmar, Malmöhus, Göieboigs och
Bohus. Skaraborgs och Värmlands län, Arvika, Uddevalla. Väsierds, Sandvikens. Ösiersunds
och Vilhelmina kommuner. Nykierhcisrörelscns lands-förbund och Konsumeniväglcdarnas
förening lill dem som uttalat sig för bistånd från den regionala instansen med
rådgivning under den tid kommunerna bygger upp sin konsumenlpoliiiska
verksamhet.
Länssiyrelsen i Gävleborgs lån påtalar dock i detta
sammanhang alt så länge direktrådgivning i någon omfattning finns kvar på
regional nivå kommer övriga arbetsuppgifter att drabbas både kvantitativt och kvalitativt.
Länsstyrelsen i Gollands län menarall de speciella
förhållandena i länet talar för atl det är mest praktiskt att den regionala
konsumentverksamheten också svarar för de konsumentuppgifter som är kommunala.
Indusiriförbundei menar all effekiiviietsvinsler kan
erhållas om huvudmannaskapet även för direktrådgivning i vissa fall ligger hos
länsstyrelserna.
Nykierheisrörelsens bildningsverksamhei (NBV) anser all ansvarei
för den allmänna informationens uppläggning också i fortsättningen skall ligga
på det regionala planet. Hemkonsulenterna kan ha hand om uppläggning, framställning
av material m. m., medan det kommunala organei kan medverka vid själva informationsakliviteten
inom sin kommun.
Länsstyrelsen i Norrbottens län anser del väsentligt att
konsumentverkets ambilionsnivå för hemkonsulenterna inte vidgas i den
omfattning all arbeissilualionen blir olidlig och missgynnar konsumenterna, efiersom
bevakningsuppgifterna kvarstår i sin helhet under uppbyggnadsskedet.
Ett problem som enligt Kommunförbundet kommer alt öka när
hemkonsulenternas direkia rådgivning lill konsumenter upphör är brislen på
samhällelig rådgivnings- och informationsverksamhet inom områdena kosl,
textilier, bostad och familjeekonomi. Förbundel anför följande. Konsumentpolitiken
i Sverige har under de senaste åren lätt en inrikining ål del konsumenijuridiska
hållet. Det har medfört en osäkerhet om vilken utbildning de kommunala konsumentvägledarna
bör ha. De personer som har anställts i kommunerna har i allmänhet en bakgrund
som allmänutredare och informatörer utan någon specialutbildning på de nämnda
områdena. Kommunförbundei anser därför atl man, i samband med alt arbetsfördelningen
mellan den kommunala och den regionala nivån klargörs, bör la ställning till hur
informationen lill konsumenterna skall ske inom de nämnda
Prop. 1978/79:57 26
områdena. I det sammanhanget måsle de kommunala konsumentvägledarnas
kvalifikationer och konsumentverkets möjligheter att lämna vägle-darna
experthjälp och utbildning uppmärksammas.
2.5 Uppgifter inom länsstyrelsen
Remissinstanserna är positiva till att den konsumenlpoliiiska
sakkunskapen vid länsstyrelserna i siörre utsträckning än för närvarande
engageras i frågor med konsumentpolitisk anknyining vid länsstyrelsen.
Konsumentverket, länssiyrelserna i Kronobergs, Kalmar. Blekinge. Krisliansiads.
Malmöhus, Ålvsborgs, Örebro, Väslmanlands, Kopparbergs, Väsiernorriands och Väsierbonens
lån, TCO samt Hemkonsuleniernas förening stöder sålunda uttryckligen att dessa
uppgifter i avseende på de konsumentpoliliska aspekterna betonas i länssiyrelsearbeiei.
Konsumeniverkei menar att delta kan ske på områden som länsplanering,
översiktlig bebyggelseplanering, irafikförsörj-ningsplanering, varuförsörjningsplanering
och slöd lill kommersiell service. Lånsslyrelsen i Malmöhus län anser alt detta
uttryckligen bör anges i arbetsordningen. Lånsslyrelsen i Blekinge län anser
alt den sakkunskap som de regionala konsumenthandläggarna besitter inom
informationsområdet bör utnyttjas inom hela planeringsavdelningens
verksamhetsområde. Länsstyrelsen menar all de t. ex. har kunskaper om och
erfarenheter av utställnings-verksamhet samt dessulom att de har väl etablerade
kanaler för atl nå ut med information.
2.6 Kostfrågor
Socialstyrelsens nämnd Jör hälsoupplysning (H-nämnden), SL
V, konsumeniverkei, Konsumenlvägledarnas jörening och landsiingsförbundei
anser liksom utredningen alt hälsoupplysning och därmed sammanhängande frågor
är en landstingskommunal angelägenhet. H-nämnden anser del vidare nödvändigi
med en kompletterande information angående kostens betydelse liksom frågor om
hushållning i allmänhet. SLV framhåller au vid den närmare utformningen av
konsumentverksamhetens bevakande, utredande och kunskapsförmedlande uppgifier
bör även livsmedelsverkels sektor beaktas.
3. Organisatoriska frågor m. m.
Länssiyrelserna i Uppsala, Ösicrgöilands, Jönköpings,
Kronobergs, Kalmar, Göieboigs och Bohus, Ålvsborgs. Värmlands. Örebro och
Norrbollens län vill avvakta förslaget från OPAL och lar därför inte ställning lill
den närmare inplaceringen inom länsstyrelsen.
Huvuddelen av de remissinsianser som har yttrat sig om
organisationen
Prop. 1978/79:57 27
regionalt anser att de konsumentpoliliska uppgifterna
liksom f n. bör vara inordnade i länsstyrelsens planeringsavdelning.
Bland de som yttrat sig går upplänningarna isär om
placeringen av den regionala personalen inom planeringsavdelningen.
Länsstyrelserna i Malmöhus. Väslmanlands. Kopparbergs och Gävleborgs län saml
Örnsköldsviks kommun anser atl hemkonsulenternas nuvarande placering direkt
under planeringskansliet är mest ändamålsenlig. Bl. a. länsstyrelserna i Väslmanlands
och Jämilands län anför att del finns ell nära saniband mellan priskonioren och
den regionala konsumentverksamheien. Man menar att det kan finnas skäl all låta
dessa funktioner ingå i någon befintlig enhet eller i en ny fristående enhet.
Andra uttalar sig föratt konsument verksamheten ensam bör organiseras i en egen
enhet. OPAL och några länsstyrelser förordar en inordning i den
regionalekonomiska enheten. Cenierns kvinnoförbund anser att huvudmannaskapet förden
regionala konsumentpoliliska verksamheien bör föras över lill landstingen.
Endast ett fatal remissinstanser har yttrat sig om den
geografiska placeringen av de regionala handläggarna. Bland dem som uttalat sig
för utredningens förslag atl personalen bör placeras i residensorten märks konsumeniverkei,
länsstyrelsen 1 Östergötlands län, Uddevalla komniun. Hemkonsulenternas
förening och SACO/SR. Länsstyrelserna i Stockholms, Kalmar, Göteborgs och Bohus
saml Ålvsborgs län, landsiingsförbundei och Hushållningssällskapens förbund
menar alt varje länsstyrelse själv bör få besluta om placeringen.
Utredningens förslag all del ullryckligen skall anges i länssiyrelseinsimk-lionen
alt länsstyrelsen har ett ansvar för regionala konsumentfrågor har moiiagils posilivi
av remissinstanserna. Bl. a. konsumentverket, länsstyrelserna I Uppsala, Östeigöilands,
Jönköpings, Kronobergs, Ålvsborgs, Skaraboigs, Väslmanlands, Kopparbergs, Väsiernorrlands,
Väsierbonens och Norrbollens län framhåller särskilt en sådan instruktions
ändring.
4 Resurser
En majoritet av de remissinsianser som har yttrat sig i
resursfrågan anser liksom ulredningen atl den regionala nivån bör förstärkas
personellt och tilldelas medel för information, resor m. m. Av dem som har behandlal
resurstilldelningen anser konsumeniverkei, i slorl seil samiliga länsstyrelser,
Hemkonsuleniernas jörening, Husmodersförbundei Hem och samhälle, TCO, SACO/SR
och Cenierns kvinnoförbund behovet av två handläggare och ytterligare biirädespersonal
vid varje länsstyrelse klart dokumenterat. Flera framhåller att en förstärkning
av bilrädespersonalen är särskilt angelägen.
Några instanser tar upp specifika förhållanden i del egna länel.
Bl. a. framhåller länssiyrelsen i Gollands lån au ytterligare en tjänst skulle
möjliggöra en effektivare arbetsfördelning gentemot kommunen.
Länsstyrelserna upplever vidare ingen konflikt i att den
regionala nivån
Prop. 1978/79:57 28
förstärks
i eti läge då den kommunala verksamheten förväntas bli utbyggd. Länssiyrelsen i
Väsierboiicns län som f n. har tre hemkonsulenter anser det mindre lämpligt au
minska antalet handläggare i länet. Länsstyrelsen anser att man i stallet borde
överväga atl placera en av tjänsterna i Västerbottens inland. Siockholms kommun
anser att förslaget om två handläggare av konsumentfrågor på regional nivå
synes vara en klar underdimensionering för Stockholms län. Om denna funktion
skall ligga på länsplanet bör den dimensioneras efter befolkningsunderlaget.
För att kunna uppnå samma statliga service för Stockholms konimun bör det
sålunda flnnas tillgång till betydligt fler handläggare på länsnivå.
Lånsstyrelsen i Göieboigs och Bohus län uppfattar resursförstärkningen som en
decentralisering från konsumentverket till länsstyrelserna och menar att
förändringen därför lorde kunna genomföras med begränsade koslnadsökningar
totalt för samhället.
När det gäller tidpunkten
för resursförstärkningen anser bl. a. länssiyrelserna i Jönköpings och
Kronobergs län och Hemkonsuleniernas förening atl förstärkningen bör göras
snarast möjligt. Bl. a. länssiyrelsen I Södermanlands län och LO anser å sin
sida au resursbehovet får bedömas årligen i anslutning till del löpande
budgetarbetet.
Kommunförbundei
och några kommuner anser alt en förstärkning av samhällsresurserna för konsumeniverksamhei
bör ske lokalt och man avstyrker på denna grund förslaget om en utökning av
resurserna regionalt.
1
fråga om särskilda medel regionalt för utbildning och information tillstyrker konsumenrverkci,
de länsstyrelser som yiirai sig och Hemkonsuleniernas Jörening all sådana ryms
under länsstyrelsernas egna anslag för expenser. Konsumentverket framhåller att
de medel verket tilldelar länsstyrelserna bör ha samband med speciella, oftast
centrala aktiviteter. Verket anser atl för atl dessa medel skall kunna
samordnas och användas rationellt bör de disponeras av konsumentverket.
5
Kompetensfrågor m. m.
De
remissinstanser som har yttrat sig om de regionala handläggarnas kvalifikationer,
nämligen socialsiyrelsen, SÖ, konsumentverket, länsstyrelserna i Stockholms,
Södermanlands, Kalmar, Krisilansiad, Värmlands, Väslmanlands, Gävleborgs och Väsierbonens
tån, TCO, SACO/SR och Cenierns kvinnoförbund tillstyrker i princip utredningens
förslag au den regionala personalen bör ha en bred kompetens och alt de
juridiska kunskaperna inte får överbetonas. Lånsstyrelsen 1 Siockholms län
anser alt samverkan mellan central och regional instans löper risk att bli
ensidig och uriunnad om den bara avser de juridiska aspekterna av
konsumentverksamheten. Flera remissinstanser bl. a. socialsiyrelsen, länssiyrelserna
i Siockholms och Gävleborgs län, Hemkonsuleniernas jörening och NBV anser alt
handläggarna bör ha god hushållsekonomisk utbildning. 5Ö framhåller kravel på
pedagogisk erfaren-
Prop. 1978/79:57 29
het. Några framhåller att man i län med två handläggare
med fördel kan välja olika utbildningsbakgrund.
Flera remissinsianser betonar vikten av att
hemkonsulenterna erbjuds såväl grund-som vidareutbildning föran kunna växa in i
de nya uppgifterna. Länsstyrelsernas organisaiionsnämnd och konsumentverket
nämns som tänkbara utbildningsansvariga. Konsiinicnrverkei anför att del är
naturligt atl verket också i framtiden svarar för utbildningen av såväl
handläggare som biträden som regionalt arbetar med konsumentfrågor. Flera
remissinstanser framhåller vidare vikten av au bitriidespersonalcn ges
möjligheter att lorkovra sig i konsumentfrågor.
Endast ett tiolal remissinstanser har yttrat sig angående bcniininingen
av hemkonsulenierna i framtiden. Deras åsikter går isär. Konsumeniverkei, länssiyrclserna
I Kronobergs, Kalmar, Krisilansiad och Kopparbergs lån, Ysiads, Hallsiahammars
och Västerås kommu ner samt S,4C0/SR anser det rimligt att beteckningen ändras eftersoni
uppgifterna har föriindrats radikalt sedan namnet myntades. Länssiyrclserna i
Stockholms, Ålvsborgs, Värmlands och Väsiernorrlands lån sami Hushållningssällskapens
förbund anser del ligga ett värde i att behålla ett väl inarbetat namn. Hemkonsuleniernas
jörening anser att man i nuvarande läge inte kan ta ställning i namnfrågan.
Några länsstyrelser har kommenterat förslagei om all
samråd bör ske med konsumentverket vid tjänsiettillsätiningar och därvid
framhållit alt tillsättning av tjänst måste betraktas som länsstyrelsens
angelägenhet. Konsumeniverkei å sin sida framhåller att det är angeläget att tillsättning
av tjänster sker i samråd med verket.
Prop.
1978/79:57 30
Innehåll
Propositionen.................................................... 1
Propositionens
huvudsakliga innehåll ..................... ..... 1
Utdrag
av protokoll vid regeringssammanträde den 28 december 2
1978
1
Inledning..................................................... 2
2
Föredragandens överväganden........................ ...... 4
2.1
Inledning.............................................. 4
2.2
Utbyggnaden av den kommunala konsumentpoliliska
verksamheten 6
2.3
Den regionala instansens
arbetsuppgifter.... 7
2.4
Organisation och resurser........................ 10
3
Hemställan................................................... 11
4
Beslut............................................................................... II
Bilagor
1
Sammanfattning av RKV-utredningens
betänkande 12
2
Samnianfatining av remissyttrandena................ .... [7
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
9 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (9)
9 kopplingar i 8 dokument.
- Bet. 1983/84:BoU26 om anslag till länsstyrelserna m.m. (prop. 1983/84:100 delvis) s. 32 i texten
- Bet. 1982/83:CU23 om anslag till länsstyrelserna m.m. (prop. 1982/83:100 bil. 15) s. 15 i texten
- Bet. 1981/82:CU3 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m., såvitt avser bostads- departementets verksamhetsområde (prop. 1981/82: 30 bilaga 8) s. 20 i texten
- Bet. 1980/81:NU50 över proposition 1980/81:100 i vad avser vissa anslag inom handelsdepartementets område (konsumentfrågor m.m.) jämte motioner s. 6 i texten
- Bet. 1979/80:NU54 Med anledning av propositionen 1979/80:100 i vad avser anslag till konsumentverket jämte motioner s. 23 i texten