Sök i Ratio Lex

om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt, m.m.

111 sidor, varav 78 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 78 av 111 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1978/79:62, om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt, m.m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Regeringens proposition

1978/79:62

om
ändring i lagen (1974: 203) om kriminalvård i anstalt, m.m.;

beslutad
den 2 november 1978.

Regeringen
föreslår riksdagen alt antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoil denna dag.

På
regeringens vägnar OLA ULLSTEN

SVEN
ROMANUS

Propositionens
huvudsakliga innehåll

1
propositionen föreslås vissa ändringar i bestämmelsema om regelbunden
permission (s. k. korttidspermission) från kriminalvårdens anstalter. Sålunda
markeras möjligheten all vägra permission när det föreligger påtaglig risk alt
den intagne gör sig skyldig till fortsatt brottslighet. F. n. gäller
inskränkningar i rätten till korttidspermission för sådana särskilt flyktbenägna
intagna som avses i 7 § tredje stycket kriminalvårdslagen. Kretsen av sådana
intagna föreslås bli något utvidgad till att omfatta även andra intagna än
brottslingar med intemalionell anknytning och narkotikabrottslingar som kan
befaras fortsätta en brottslig verksamhei av särskilt allvarlig karaktär. 1
motsatt riktning verkar förslaget i propositionen att flertalet intagna på lokalansialter
och öppna riksanstalter bör kunna erhålla regelbunden permission oftare än som
nu sker.

Med hänsyn till bl. a.
regeringsformens krav på lagform för begränsningar i skyddet för den
kroppsliga integriteten föreslås en reglering i kriminalvårdslagen av möjlighetema
att företa kroppsvisitaUon och kroppsbesiktning av de intagna i
kriminalvårdens anstalter. Motsvarande bestämmelser föreslås också i häkteslagen.

För
att kunna genomföra den differentiering efter narkotikaberoende av kriminalvårdsklientelei
som statsmakterna har beslutat föreslås bl.a. att intagen i
kriminalvårdsanstalt som kan misstänkas vara påverkad av narkotika får
föreläggas att lämna urinprov.

Riksdagen
1978179. I saml. Nr 62

Prop.
1978/79: 62

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 62

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i
anstalt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1974:203) om
kriminalvård i anstalt

dels alt 7 och 32 §!j skall ha nedan angivna lydelse,

dels all i
lagen skall införas fyra nya paragrafer, 52 a-52 d §§, av nedan angivna
lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vid fördelning av de iniagna mellan öppna och slutna
anstalter iakttages följande.

Intagen
bör placeras i öppen anstalt, om icke annan placering är påkallad med hänsyn
till föreliggande fara för alt han avviker eller eljest av säkerhetsskäl eller
med hänsyn till alt möjlighet bör beredas honom till sådant arbele eller sådan
undervisning, utbildning eller särskild behandling som icke lämpligen kan
anordnas i öppen anstalt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Den som
dömts till fängelse i lägst två år eller till internering med en minsta lid av
två år eller mer skall placeras i sluten anstalt, om det med hänsyn till atl
han saknar fasl anknytning lill rikel eller eljesl kan befaras atl han är
särskilt benägen att avvika och fortsätta en brottslig verksamhet, vilken på
grund av omjailning och inriktning är av särskilt allvarlig karaktär. Vad som
sagts nu gäller dock ej om annan placering kräves för en ändamålsenlig
förberedelse av förestående frigivning eller överföring lill vård utom anstalt
eller eljest synnerliga skäl föreligger för placering i öppen anstalt.

Den som
dömts till fängelse i lägst två år eller till internering med en minsta tid av
två år eller mer skall placeras i sluten anstalt, om det med hänsyn till att
han saknar fast anknytning till riket eller till arten av hans brottslighet
eller eljest kan befaras att han är särskilt benägen att avvika och fortsätta
en brottslig verksamhet av särskilt allvarlig karaktär. Vad som sagts nu
gäller dock ej om annan placering kräves för en ändamålsenlig förberedelse av
förestående frigivning eller överföring till vård utom anstalt eller eljest synneriiga
skäl föreligger för placering i öppen anstalt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

32 §

För att underiätta anpassningen i samhället kan intagen
beviljas tillstånd att lämna anstalten för viss kort tid (korttidspermission),
om ej avsevärd fara för missbruk föreligger, Kortlidspermission får också ges,
om annan särskild anledning föreligger därtill.

För att
underlätta anpassningen i samhället kan intagen beviljas tillstånd att lämna
anstalten för viss kort tid (korttidspermisson), om ej påtaglig fara för jörtsatt
brottslig verksamhet eUer avsevärd fara för annat missbruk föreligger. Korttidspermission
får också ges, om annan särskild anledning föreligger därtill.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:62 3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Intagen som avses i 7 § iredje stycket och på skäl som där
anges är placerad i sluten anstalt får beviljas korttidspermission endast om
synnerliga skäl föreligger därtill.

För
korttidspermission får ställas de villkor som kan anses erforderiiga
beträffande vistelseort, anmälningsskyldighet eller annat. Är noggrann tillsyn
behövlig, kan föreskrivas atl den intagne under permissionen skall vara ställd
under bevakning.

52 a §

Om det Inte är uppenbart obehövligt, skall den som
intages i kri-ininalvårdsanslalt vid ankomslen lill anstalten kroppsvisiieras
för eftersökande UV föremål som han enligt vad som följer av denna lag ej får
Inneha.

I övrigt får intagen kroppsvisiieras jör eftersökande av
föremål som nyss sagts endast når

1. anledning förekommer att så

dant föremål skall anträffas på ho

nom,

2.
det sker
i anslutning till större undersökning som or säkerhetsskäl görs av utrymmen
Inom anstalten och den intagne har eller har haft särskild anknytning till
utrymme som berörs av undersökningen,

3.
den
Intagne skall mottaga eller har haft obevakat besök, eller

4.
den
intagne efter vistelse utanför anstalten kominer åter till denna.

Vad som har sagls i andra stycket utgör ej hinder mol att
i annal fall företages sådan ytlig kroppsvi-siiation som bedömes nödvändig av
säkerhetsskäl och som endast avser eftersökande av vapen eller annat farligt
föremål.

52 b §

Intagen får kroppsbeslktigas när anledning förekommer att
föremål som han enligi vad .som följer av denna lag ej får inneha skall anträffas
på honom.

Den som är intagen 1 sluten anstalt får kroppsbeslktigas åven
ifall som avses i 52 a § andra stycket 24, om det är oundgängligen på-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:62

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

kallat av hånsyn till ordningen och säkerheten i unslulten.
Närmare föreskrifter härom meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer.

52 c §

Kroppsvisilation eller kroppshe-siktning jår inie görus
mer ingående än vad åndamålel med åtgärden kräver. AU den hänsyn som omständigheterna
medger skall iakttagas. Om möjligt skull vittne närvara.

Annan kroppsvisilation än som avses i 52 a § iredje siyckei
eller kroppsbesiktning får, när åtgärden gäller kvinna, ej verkställas eUer
bevittnas av annan än kvinna, läkare eller legitimerad .sjuksköterska.

Föremål, som anträffas vid kroppsvisilation eller kroppsbesikt-ning
och som inlagen enligt vad som följer av denna lag ej får inneha, skall
omhändertagas och förvaras för hans räkning, såvitt ej annat är sårskilt
föreskrivet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

52 d §

Intagen som kan misstänkas vara påverkad av narkotika får
föreläggas att lämna urinprov.

Den som är intagen i anslah, i vilken företrädesvis
placeras intagna som icke eller 1 endast ringa mån har tagit befattning med
narkotika, får föreläggas att lämna urinprov, även om han ej misstankes vara
påverkad av narkotika.

Denna lag träder i kraft den I januari 1979.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:62 5

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av
häktade och

anhållna m. fl.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1976:371) om
behandlingen av häktade och anhållna m. fl.

dels att 2 § skall ha nedan angivna lydelse.

dels alt i
lagen skall införas två nya paragrafer. 2 a och 2 b §§, av nedan angivna
lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Häktad skall senasi vid ankomslen lill förvaringslokalen
visiteras. Därvid skall iakttagas all den hånsyn som omständigheterna medger.
Om möjUgt skall vittne närvara.

Föremål
som häktad ej får inneha enligt denna lag eller bestämmelse som har meddelats
med stöd av lagen skall omhändertagas och förvaras för hans räkning.

§

Om det inte år uppenbart ohe-hövUgt. skall häktad senasi
vid ankomsten till förvaringslokalen kroppsvisiieras för eftersökande av
föremål som han enligt vad som följer av denna lag ej får inneha.

I övrigt får häktad kroppsvisiieras för eftersökande av
föremål som nyss sagts endast när

1. anledning förekommer atl så

dant jöremål skall anträffas på ho

nom,

2.
det sker
i anslutning till större undersökning som av säkerhetsskäl görs av utrymmen
inom förvaringslokalen och den häktade har eller har haft sårskild anknytning
till utrymme som berörs av uiider-.söknlngen,

3.
den
häktade skall mottaga eller har haft obevakat besök, eUer

4.
den
häktade efter vistelse utanför förvaringslokalen kommer åter till denna.

Vad som har sagts i andra stycket utgör ej hinder mol att
i annat fall företages sådan ytlig kroppsvisilation som bedömes nödvändig av
säkerhetsskål och som endast avser eftersökande av vapen eller annat farligt
föremål.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2a§

Häktad jår kroppsbeslktigas när anledning förekommer att
föremål som han enligt vad som följer av denna lag ej får inneha skall anträffas
på honom.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 62

Nuvarande lydelse

Föreslagen lyddse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Om det år oundgängligen påkallat av hånsyn till ordningen
och säkerheten inom förvaringslokalen, får häktad kroppsbeslktigas även i Jall
som avses i 2 § andra stycket 2-4.

2b

Kroppsvisilation eller kroppsbesiktning får inte göras
mer ingående än vad ändamålet med åtgärden kräver. All den hänsyn som omständigheterna
medger skaU iakttagas. Om möjligt skall vittne närvara.

Annan kroppsvisitalion än som avses i 2 § tredje stycket
eller kroppshesikining får, når åtgärden gäller kvinna, ej verkställas eller
bevittnas av annan än kvinna, läkare eller legitimerad sjuksköterska.

Föremål, som anträffas vid kroppsvisilation eller
kroppsbesiktning och som häktad enligt vad som följer av denna lag ej får inneha,
skall omhändertagas och förvaras för hans räkning, såvitt ej annat år
särskilt föreskrivet.

Denna lag träder i krafl den 1 januari 1979.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 62

Utdrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1978-09-28

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och
statsråden Bohman, Ullsten, Romanus, Turesson, Antonsson, Mogård, Olssan,
Dahlgren, Åsling, Mundebo, Krönmark, Wikström, Johansson, Friggebo, \yirtén

Föredragande: statsrådet Romanus

Lagrådsremiss om ändring i lagen (1974:203) om
kriminalvård i anstalt, m. m.

1 Inledning

Under sommaren 1976 inleddes en debatt i anledning av
vissa uppmärksammade rymningar och frilagningar från kriminalvårdsanstaller. 1
denna debatt gjordes bl, a, gällande att nuvarande permissionsbestämmelser är
alltför liberala och missbmkas i stor utsträckning. Det påstods också att den
vidgade användningen av permissioner inom kriminalvården kan vara en av
orsakerna till den stigande brottsligheten. Mot denna bakgrund tillsattes i
augusti 1976 inom justitiedepartementet en arbetsgrupp med representanter även
från kriminalvårdsstyrelsen och rikspolisstyrelsen'. Arbetsgmppen avlämnade i
december 1977 promemorian (Ds Ju 1977:13) Permissioner inom kriminalvården. I
promemorian föreslås bl.a. atl bestämmelsen om kortlidspermission i 32 § lagen
(1974:203) om kriminalvård i anstalt (KvaL) ändras så atl möjligheten atl
vägra permission i fall då påtaglig risk föreligger att den intagne gör sig
skyldig till fortsatt brottslighet särskilt markeras. Vidare föreslås en
mindre uividning av den grupp intagna som med hänsyn till risken för fortsatt
brottslighet av särskilt allvarlig karaktär enligt 7 § tredje stycket KvaL
skall placeras i sluten anstalt. Slutligen framläggs vissa förslag för att få
till stånd en bättre ordning i den praktiska tillämpningen av
permissionsbestämmelserna och ett vidgat samarbete mellan kriminalvården och
polisen. Promemorian bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av
riksåklagaren (RÅ), Svea hovrätt, kammarrätten i Jönköping, rikspolisstyrelsen,
krimi-

' Rättschefen Per Jermsten, ordförande, avdelningschefen
Clas Amilon, byrådirektören Gunnar Andersson, byråchefen Esbjörn Esbjömson,
departementsrådet Johan Leche samt överdirektören Lennart Printz.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:62 8

nalvårdsstyrelsen,
kriminalvårdsnämnden, interneringsnämnden, ungdomsfängelsenämnden,
övervakningsnämnden i Örebro, första avdelningen, övervakningsnämnden i
Norrköping, övervakningsnämnden i Skövde, postverket, bankinspektionen,
utredningen (Ju 1976:07) om isolering inom kriminalvården. Landsorganisationen
i Sverige (LO), Centralorganisationen SACO/SR, Tjänsiemännens
centralorganisation (TCO), Sveriges advokatsamfund. Föreningen Sveriges
statsåklagare. Föreningen Sveriges åklagare. Föreningen styresmän och
assistenter m.fl, vid kriminalvårds-anstalterna (SAK), Övervakarnas
riksförbund. Föreningen Sveriges polischefer samt Riksförbundet narkotikafritl
samhälle (RNS).

RÅ
har överlämnat yttranden från överåklagarna i Stockholms och Göteborgs åklagardistrikt
samt från länsåklagarna i Hallands, Örebro samt Västernorrlands län och
Jämtlands län, LO har bifogat yttrande av Statsanställdas förbund.

Jag
avser atl nu behandla förslagen i promemorian. Samtidigt villjag ta upp vissa
frågor om kroppsvisilation och kroppsbesiktning av intagna på kriminalvårdens
anstalter liksom av häktade och anhållna m. fl. Dessa frågor har aktualiserats
av regeringsformens bestämmelser om att påtvingat kroppsligt ingrepp och kroppsvisilation
fär företas endast med stöd av lag.

1 detla
sammanhang villjag också ta upp frågan om urinkontroll av intagna

på kriminalvårdens anstalter för atl fastställa eventuell narkotikapåverkan.

Frågan har aktualiserats i prop. 1977/78:105 (s.54) i samband med önske

målen om en differentiering efter narkotikaberoende av de intagna på kri

minalvårdens anstalter,

2 Permissioner

2.1 Gällande
rätt m. m.

1
promemorian redovisas gällande bestämmelser om permission. Vidare lämnas vissa
statistiska uppgifter. Jag hänvisar i dessa delar till bilaga 1 (avsnitt 2 och
3),

2.2 Arbetsgruppens
överväganden och förslag

Arbetsgruppen
menar att permissionsinstitutet kan utgöra ett värdefullt medel i behandlingen
av dem som är intagna i anstalt. De undersökningar arbetsgruppen låtit utföra
ger inte belägg för att permissioner missbrukas i sådan omfattning eller på
sådant sätt aU en allmän skärpning av permissionsbestämmelserna är motiverad.
Av undersökningarna framgår emellertid att en mindre grupp intagna, omfaitande
tvåhundra-trehundra personer som är tidigare starkt kriminellt belastade, i
mycket stor utsträckning begår nya brott under permissioner.
Undersökningsmaterialet antyder också att denna grupp erhåller permission i
större omfattning än övriga in-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:62 9

tagna. Att en intagen som tillhör denna grupp regelbundet
och ofta erhåller permission som utnyttjas för brottslig verksamhet är enligt
arbetsgruppens mening otillfredsställande. Arbetsgruppen anser därför att
permissionsbestämmelsen i 32 § första stycket KvaL bör ändras så att möjligheten
att vägra permission vid risk för fortsatt brottslig verksamhet särskilt
markeras. Bestämmelsen bör enligt arbetsgruppen utformas så att korttidspermission
kan beviljas, om inte påtaglig fara för fortsatt brottslig verksamhet eller
avsevärd fara för annat missbruk föreligger. Avgörandet om en intagen skall
vägras permission på gmnd av risken för fortsatt brottslig verksamhet
förutsätts ske efter en noggrann prövning i det enskilda fallet. Vid
bedömningen av missbmksfaran får en rad fakiorer vägas mot varandra såsom
arten och omfattningen av tidigare kriminalitet, verkställighetens längd,
återstående strafftid, pågående narkotikamissbruk etc. Den väsentligaste
faktorn vid bedömningen av faran för fortsatt brottslig verksamhet måste
emellertid enligt arbetsgruppen vara utfallet av tidigare permissioner.

Enligt 7 § Iredje stycket KvaL skall intagen som dömts
till fängelse i lägst två år eller till internering med en minsta tid av två
år placeras på sluten anstalt, om det med hänsyn till att den intagne saknar
fast anknytning till riket eller av andra skäl kan befaras att han är särskilt
benägen att avvika och fortsätta en brottslig verksamhet, vilken på gmnd av
omfattning och inriktning är av särskilt allvarlig karaktär. Intagen som avses
i 7 § tredje stycket och på skäl som anges där är placerad i sluten anstalt får
under vissa förutsättningar hållas avskild från andra intagna (20 § andra stycket
KvaL) och får beviljas korttidspermission endast om synnerliga skäl föreligger
därtill (32 § andra stycket KvaL).

Arbetsgmppen konstaterar att den brottslighet som begås i
samband med permissioner och rymningar har mycket liten betydelse för den
totala brottsnivån. För en del brott är betydelsen dock större. Detta gäller
särskilt väpnade rån mot post- och bankkontor. Andelen sådana brott som begicks
av permittenter och rymlingar från kriminalvårdens anstalter under år 1976 har
beräknats till 16-20%.

Arbetsgruppen
menar att bestämmelsen i 7 § tredje stycket KvaL i praxis har erhållit ett
alltför snävt tillämpningsområde. Det torde enligt gruppens mening inte ha
varit avsett att bestämmelsen enbart skulle gälla brottslingar med
internationell anknytning och narkotikabrottslingar. Arbetsgruppen anser aU
bestämmelsen i 7 § tredje stycket KvaL bör utvidgas till att kunna omfatta även
intagna som ägnat sig åt organiserad eller systematisk kriminell verksamhet av
särskilt samhällsfariig art och detta även om deras brottslighet saknar
internationell anknytning. Arbetsgruppen föreslår att den åsyftade ändringen
kommer till stånd genom att orden "med hänsyn till att han saknar fast
anknytning till riket eller eljest" utgår ur 7 § tredje stycket KvaL. I
sin nya lydelse bör bestämmelsen omfatta inte endast personer som begått grova
narkotikabrott eller brott med interna-

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:62 10

tionell anknytning ulan även lagöverträdare som ägnat sig
åt annan brottslighet av särskilt allvarlig karaktär och därigenom visat
likgiltighet för annans liv eller hälsa eller särskild hänsynslöshet. Såsom
exempel på avsedd brottslighet nämner arbetsgruppen väpnade bank- eller postrån
samt annan förmögenhetsbrotlslighel vid vilken gärningsmannen visat hänsynslöshet
genom att t.ex. använda sprängmedel. Arbetsgruppen framhåller atl prövningen
huruvida en intagen skall hänföras lill den kategori brottslingar som avses i 7
§ tredje stycket KvaL liksom hittills förutsätter en noggrann individuell
bedömning av samtliga de faktorer som enligt bestämmelsen inverkar på frågan.

De undersökningar arbetsgruppen haft som gmnd för sina
ställningstaganden har pekat på vissa brister i den praktiska tillämpningen av
permissionsbestämmelserna. I syfte all få en bälire ordning till stånd föreslår
arbetsgruppen bl.a. följande. Kvalifikationstiderna för regelbunden permission
bör iakttas mera strikt. Samtidigt menar arbelsgruppen att
kvalifikationstiderna i vissa fall är onödigt långa. Del stora flertalet
intagna i lokalanstall och öppen riksanslall borde kunna beviljas regelbunden
permission redan efter tre månader (i stället för fyra) och sådana intagna
borde också kunna beviljas regelbunden permission en gång per månad (i stället
för varannan månad). Särskilda permissioner bör inte beviljas slentrianmässigt
och arbetsgruppen föreslår att närmare anvisningar meddelas beträffande
förutsättningarna för sådana permissioner. Praktiska anvisningar behövs också
beträffande förberedelse av permissioner i allmänhet liksom mer detaljerade
anvisningar om hur bevakade och beledsagade permissioner skall planeras och
genomföras. 1 fråga om beslutanderätten beträffande permissioner anser
arbetsgruppen att det skulle innebära vissa fördelar om bemyndigande av
regionchef till styresman för anstalt att fatta beslut om korttidspermission
beträffande intagen i lokalanstalt automatiskt återgår, om den intagne gör sig
skyldig till permissionsmissbruk som inte är ringa eller till rymning.

Till arbetsgruppen har såväl från kriminalvårdens sida som
från polisens sida framhållits att samarbetet dem emellan i vissa avseenden
inte fungerar helt tillfredsställande. Från kriminalvården har således pekats
på att man ofta inte erhållit besked om brott som intagna gjort sig skyldiga
till under permission. Det anges vidare att polisen i regel inte utreder sådan
brottslighet utan enbart sänder den intagne åter till anstalten. Polisen har
anfört atl den många gånger inte, och i vart fall nästan regelmässigt för sent,
får besked om när permission beviljats intagna som gjort sig skyldiga till
grov brottslighet.

Arbetsgruppen menar att samarbetet mellan kriminalvården och
polisen bör väsentligt utökas. Denna fråga torde få närmare övervägas vid överiäggningar
mellan kriminalvårdsstyrelsen och rikspolisstyrelsen. Arbetsgruppen riktar dock
uppmärksamheten på vissa åtgärder som snarast bör kunna vidtas och som har
direkt samband med permis-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:62 11

sionsinstituiet. Bl.a. föreslår arbelsgruppen all en
kontaktman utses vid varje polismyndighet och kriminalvårdsansialt.
Kontaktmannen skall handha den rapportering som är föreskriven och i övrigi
lämna erforderlig information av belydelse för beslut om eller genomförande av
permission. För att kriminalvårdsmyndighelen skall kunna göra en riklig och
från rättssäkerhetssynpunkt godtagbar bedömning av faran för fortsatt
brottslig verksamhet enligt 32 S KvaL i dess föreslagna lydelse är den i behov
av så fullständig information som möjligt beiräffande brott begångna under permissioner.
Arbelsgruppen vill därför starkt betona önskvärdheten av all brott begångna
under permissioner blir föremål för polisutredning i större omfallning än f. n.
är fallet.

2.3 Remissyttrandena

Piomemorieförslagen har under remissbehandlingen fåll ett
övervägande gynnsamt mottagande.

De i promemorian föreslagna ändringarna av 7 och 32 §§ KvaL
har av flertalet remissinstanser tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Endast
en remissinstans. Övervakarnas riksförbund, har helt avstyrkt förslaget i dessa
delar.

RÅ ansluter sig i huvudsak lill vad arbetsgruppen anför
och anser det värdefullt inte minst för anstaltsklienielets del atl fastare
normer införs för reglering av permissioninstiiulet. RÅ påpekar dock att de
överväganden som gjorts möjligen bör ges ett tydligare utiryck i
författningstexten, å ena sidan till vägledning för de iniagna och å andra
sidan för att motverka en alltför liberal praxis från
kriminalvårdsmyndigheternas sida, vilken hittills kanske varit alltför
slentrianmässig. Lagstiftningen bör alltså inte i alltför stor mån vila på
motivuttalanden. Exempelvis nämner RÅ att borttagandet av uttrycket "med
hänsyn till atl han saknar fast anknytning till riket" i 7 § trejde
stycket KvaL inte utan vidare ger anvisning om att man nu vill understryka
viklen av att särskild restriktivitet bör iakttas beträffande en annan grupp
av lagöverträdare. RÅ biträder förslaget om en skärpning av praxis när det
gäller korttidspermission och förutsätter då att detla kommer till uttryck i
lagtexten och författningsanvisningar beiräffande samarbetet mellan
kriminalvårds- och polismyndigheter.

Enligt överklagaren i Göteborgs åklagardistrikt måste vid
sidan av utfallet av tidigare permissioner arlen och omfattningen av tidigare
brottslighet tillmätas avgörande belydelse vid bedömningen av faran för
fortsatt brottslig verksamhet under permissioner. Vid t.ex. grov
narkotikabrottslighet finns det anledning att tro att en person som ägnar sig
åt en sådan sorts organiserad och mestadels väl genomtänkt brottslighet på
grund av etablerade kontakter med säljare av narkotika, den förhållandevis
lilla risken att bli upptäckt samt möjligheten atl snabbi förtjäna stora pengar
utsätts för kraftiga frestelser och dessutom många gånger påtryckningar atl
fortsätta sin

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:62 12

brottslighet. Sådana brott kan dessutom mycket väl begås
under permissioner utan att dessa därvid missköts i övrigi. Det är
överåklagarens uppfattning att man över huvud taget när det gäller personer
som är väl etablerade inom ett vissl brottsområde måste vara särskilt vaken
för riskerna av fortsatt brottslig verksamhet i samband med permission.

Länsåklagaren i HaUands län påpekar att om lagstiftaren
finner skäl att begränsa permissionerna för det starkt brottsbenägna anstaltsklienlelet
så kan del kanske vara lämpligt att lagstiftaren samtidigt också uttrycker sitt
gillande av en utveckling mot en liberalare tillämpning av permissionsbestämmelserna
för övriga iniagna. Därigenom understryks samhällets vilja att motverka
nackdelarna för de intagna av frihelsberövandet samtidigt som man mycket starkt
framhäver avståndstagandet till den form av permissionsmissbruk som består i
ny brottslighet under verkställighetstiden. Svea hovrätt instämmer i allt
väsentligt i de sakliga överväganden som redovisas i promemorian. Inte minst
vad i promemorian anförs rörande lillämpningen av permissionbestämmelserna m. m.
(avsnitt 4.3) synes vara av stor betydelse för att komma till rätta med vissa
påvisade brister i systemet. Över huvud taget ger den i promemorian redovisade
analysen anledning till den bedömningen att en omdömesgill praktisk
tillämpning av gällande regler är det i sammanhanget f. n. mest väsentliga.
Vid tillämpningen av permissionsbestämmelserna bör, enligt hovrätten, i
enlighet med vad som föreslås i promemorian ökad uppmärksamhet ägnas åt risken
för fortsatt brottslig verksamhet. Det är därvid uppenbart att särskild restriktivitet
är påkallad i fråga om personer med benägenhet att begå allvarliga brott. Vad
angår utformningen av de föreslagna lagändringarna har hovrätten inte någon
erinran såvitt avser 7 § KvaL. 1 fråga om 32 § KvaL anser hovrätten det
tveksamt om det föreslagna tillägget rörande "påtaglig fara för fortsatt
brottslig verksamhet" är nödvändigt. Det synes stå utom allt tvivel att
vad som åsyftas täcks av den nuvarande lydelsen och alltså kan tillämpas utan
någon formell ändring av bestämmelsen. Tillägget gör dessutom ett något
klumpigt intryck från redaktionell synpunkt. Om en särskild markering av
risken för fortsatt brottslig verksamhet likväl anses påkallad vid sidan av rekvisitet
missbruk förordar hovrätten i vart fall att ordet "påtaglig" utgår.
Det innebär enligt hovrättens mening en alltför stark begränsning av
möjligheten att vägra permission i fall av fara för fortsatt brottslig verksamhei
och är ägnat att försvåra tillämpningen av detta rekvisit. Det torde i
sammanhanget ändå framstå som uppenbart att en sådan tillämpning inte får gmndas
på lösa misstankar utan skall ha täckning i den intagnes tidigare beteende
eller andra konkreta omständigheter,

Övervakningsnämnden i Norrköping ifrågasätter beträffande
ändringen i 7 § KvaL om det inte vore lämpligare att redan i författningstexten
direkt ange vilken typ av brott som åsyftas än atl markera skärpningen genom
att låta den angivna exemplifieringen utgå och hänvisa tillämpningen till motivuttalanden.
Den på föreslagna sätt åstadkomna ändringen ger intryck av att vara av mer
redaktionell än saklig natur.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:62 13

Övervakningsnämnden i Skövde reagerar mol uttalandel all
utfallet av tidigare permissioner måste vara den väsentligaste faktorn vid
bedömningen av faran för fortsalt brollsig verksamhet. Nämnden anser atl man
vid denna bedömning lika myckel skall ta hänsyn lill den intagnes sinnesändring
och beleende under pågående anstaltsvistelse. Den föreslagna ändringen av 7 § KvaL
finner nämnden onödig eftersom lagrummet redan nu är tillämpligt på de intagna
som ändringen avser.

Utredningen
om isolering inom kriminalvården ställer sig tveksam till den föreslagna
ändringen av 32 § KvaL. Även intagna som regelmässigt utnyttjar permissioner
för ny brottslighet bör ges möjlighet till att regelbundet komma utanför
anstalten. Detta önskemål kan tillgodoses genom atl de beviljas bevakade
permissioner. Om en permission görs bevakad kan nämligen fara för fortsatt
brottslig verksamhet sällan föreligga. Att en liten grupp iniagna ges tillfälle
att under läla permissioner begå omfaitande brottslighet kan emellertid också i
stor ulsiräckning förhindras genom alt gällande bestämmelser och kvalifikationstider
iakttas och genom att inte ringa permissionsmissbruk beivras på så säll alt
kommande permission se-nareläggs. Utredningen ställer sig bakom förslaget om en
förkortning av kvalifikationstiderna för vissa grupper iniagna. Om en sådan
förkortning genomförs och om kvalifikationstiderna strikt iakttas torde behovet
av en skärpning av permissionsbestämmelserna bli väsentligt mindre. För att
kvalifikationstiden skall kunna förkortas och beviljade permissioner förberedas
bättre lorde emellertid krävas ett tillskott av assistenter till kriminalvården.
Ulredningen släller sig tveksam även lill den föreslagna ändringen av 7 § KvaL.
Enligt utredningen har arbetsgruppen inte särskilt beaktat atl en intagen som
hänförs till 7 § tredje slyckel KvaL kan hållas avskild från andra intagna
enligt 20 § andra stycket KvaL. Mot samhällets behov av skydd skall vägas inte
blott den s. k. behandlingen av den intagne såsom gjorts i promemorian utan
även de krav humanitära hänsyn ställer. Med hänsyn härtill ifrågasätter utredningen
om inte den brottslighet som skall omfattas av bestämmelsen i 7 § tredje
stycket KvaL fått alltför vid omfattning. Förutom narkotikabrottslighet och
brott med internationell anknytning kan brott som utförts med vapen eller vid
vilka gärningsmannen visat särskild hänsynslöshet omfattas. Däremot bör inte
blott det faktum att den intagne visat sig oemottaglig för påverkan att upphöra
med sin brottslighet i och för sig utgöra tillräcklig grund för att hänföra
honom till bestämmelsen. Den utvidgning av möjligheterna atl hålla intagen
avskild från andra intagna som förslaget till ändring av 7 § tredje stycket KvaL
innebär bör närmare övervägas. På samma sätt som kriminalvårdsnämndens praxis i
ärenden om villkorlig frigivning inte avses påverkas av den föreslagna ändringen
av 7 § tredje stycket KvaL bör också avskildhetsbeslämmelsen i 20 § andra
stycket Kval nu lämnas oförändrad. Utredningen kommer att i samband med en
total översyn av avskildhelsbeslämmelserna i KvaL pröva också omfattningen av
detta stadgande.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:62 14

Bankinspektionen understryker behovei av alt ändringar i
permissions-bestämmelserna i enlighet med promemorian genomförs när det gäller
sådana intagna som gjort sig skyldiga lill väpnade rån mot bank- och postkontor.
Med sådana brott bör jämställas rån mot värdetransporter samt sprängningar av serviceboxar.
Inspekiionen ifrågasätter dock om bestämmelsen i 7 § tredje stycket KvaL efter
den föreslagna ändringen verkligen kommer atl lillämpas på hela den avsedda
kategorin. Enligt promemorieförslaget skall det alltjämt krävas atl den
befarande brottsliga verksamheten skall vara ""av särskilt allvarlig
karaktär". Ordet "särskilt" bör enligt inspektionen utgå. Vidare
ifrågasätter inspektionen om inte stadgandet i 32 § andra slyckel KvaL, som
anger alt permission för ifrågavarande kategori skall vara en
undantagsföreteelse, bör skärpas genom att man tillfogar det ytterligare
villkoret att permissionen kan anordnas på sådant sätt att risken för missbruk
är obetydlig.

Advokatsamfundet anser all det föreslagna tillägget i 32 §
KvaL snarast ger intryck av alt en skärpning av möjligheten för iniagna i
allmänhet att få permission är åsyftad. Detta eftersom den lilla grupp som
ändringen i 32 § KvaL främst tar sikte på i allmänhet också kommer alt omfattas
av 7 § tredje stycket KvaL i dess i promemorian föreslagna lydelse. Samfundet
framhåller dock att det i och för sig ställer sig bakom tanken att permission
skall kunna vägras då påtaglig fara för fortsalt brottslig verksamhet föreligger.

SAK anser att den totala missbruksfrekvensen av
permissioner är avsevärt högre än vad statistiken visar. Det finns anledning
att förmoda att per-miitenters delaktighet vid ouppklarade brott är inte
oväsentlig. Insmuggling och langning av narkotika vid återkomst från
permission kan med sannolikhet bedömas som mycket vanligt förekommande. SAK
anser att kriterierna på missbrukad eller misskött permission är vagt
formulerade i permissionsbestämmelserna. Därför varierar praxis vid
bedömningen från anstalt till anstalt. SAK påtalar särskilt den stora oreda
som skapades i samband med introduktionen av KvaL. Begreppet "höjd
toleransnivå" innebärande bl. a. atl man på anstalterna inte skulle fästa
så stor vikt vid om per-mittenten var full eller på annal sätt påverkad vid
återkomst från permission har skapat stor osäkerhet hos ansialspersonalen.
Personalen upplever mycket påtagligt att den hamnat i ett normkaos. Man är över
huvud glad för varje intagen som återkommer efter permission. Detla har också
medfört högst olika praxis i vilka fall styresmän anser sig böra hos kriminalvårdsstyrelsen
begära prövning enligt 35 § KvaL. SAK förmodar att ell okänt antal misskötta
permissioner (för sen ankomst, sprit- och narkotika-berusning) inte
rapporteras. SAK tillstyrker de föreslagna lagändringarna men ifrågasätter om
inte den intagnes skötsamhet i anstalt bör vägas in vid prövningen av
permissionsärende.

Övervakarnas riksförbund anser att de föreslagna
ändringarna av 7 och 32 §§ KvaL inte bör genomföras. Förslagen medför att de
skadliga verk-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:62 15

ningarna av ett frihetsstraff ytterligare ökar. Ändringen
av 32 § KvaL skulle få lill följd att ell flertal iniagna vägras ett från
behandlingssynpunkt nödvändigt avbrott i fängelsevistelsen. Om man vid
bedömningen av faran för fortsall brottslig verksamhei går tillbaka och ser
efter hur den intagne tidigare skött sina permissioner kommer della alt få lill
följd atl en intagen som lidigare misslyckats med permissioner kommer atl löpa
en ännu siörre risk alt misslyckas i framtiden, dä fängelsestraffet kommer atl
drabba honom ännu hårdare på grund av uteblivna permissioner. Den föreslagna
ändringen av 7 § KvaL kan komma atl leda till atl gruppen ""broltsfixera-de'"
växer saml lill att den s, k, återanpassningen av de intagna som tillhör denna
grupp avsevärt försvåras.

Föreningen Sverige polischefer tillstyrker de föreslagna
lagändringarna. Föreningen framhåller särskilt att den uppfattat innebörden av
ändringen i 32 § KvaL bl, a, vara den att prövningen av permissionsansökningar
skall ske med särskild noggrannhet i de fall den intagne dömts för svåra våldsbrott,
grova narkotikabrott och liknande grövre brott. Permissioner åt intagna
tillhörande denna gmpp har förorsakat avsevärda problem inte bara för polisen
ulan vad värre är även för allmänheten, I begreppei permissioner inbegriper
föreningen även dellagande i sådana särskilt svårövervaka-de aktiviteter som idrollslävlingar
utanför inhägnat område etc. Visserligen föreligger för den avsedda gruppen av
intagna de starkaste skälen för en aktiv återanpassningsinriktad vård men allmänhelens
skyddsinlresse bör dock inte tvingas i bakgrunden av den anledningen. Särskilt
påfallande blir problematiken då fråga är om dömda med långa frihetsstraff som
inte skall återanpassas till det svenska samhället utan förpassas ur rikel,

RNS förordar alt 7 § tredje stycket KvaL får en sådan
lydelse att bestämmelsen kan tillämpas på alla som dömts för grovt
narkotikabrott, dvs, även på intagna som ådömts ett frihetsstraff på mellan ett
och två år. Vidare bör enligt RNS möjligheten att vägra permission kunna
utnyttjas i högre grad än vad som föreslagits i promemorian. Permission bör
sålunda kunna förvägras även andra än dem som bevisligen regelmässigt utnyttjat
permissionerna till atl begå brott. Följden blir annars atl bevissvårigheler
vid per-mfssionsmissbruk leder till att den dömde beviljas ny permission trots atl
han ofta eller kanske t, o, m, vanligen missbrukar sina permissioner. Vid
bedömningen av om fara för fortsatt brottslig verksamhei föreligger eller inte
förtjänar ett aktuellt narkotikamissbruk myckel stor uppmärksamhet. Stor
kriminell belastning är mycket ofta nära förknippad med narkotikamissbruk. Då
en permittenl med aktuellt missbruk synes ha påtagligt svårt att undvika
återfall i såväl missbruk som brott ifrågasätter RNS om sådana interner över
huvud tagel skall beviljas permission på egen hand. Vidare bör insmuggling av
narkotika till anstalterna betraktas som ett mycket allvarligt
permissionsmissbruk vilket på ett mera uttryckligt sätt bör framgå av själva
lagen.

Beträffande de frågor som i promemorian tas upp rörande tillämp-

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:62 16

ningen av permissionsbestämmelserna m.m. samt samarbetet
mellan kriminalvården och polisen har ett övervägande antal remissinstanser, i
den mån de yttrat sig över dem, tillstyrkt förslagen eller lämnat dem utan
erinran,

RÅ avstyrker förslaget till tätare permissioner vid
lokalanstalter och öppna riksanstalter, RÅ menar atl förslaget i denna del
saknar tillräckligt underlag i utredningen beiräffande avvägningen mellan
fördelarna för de iniagna och kostnaderna för dessa och för del allmänna. RÅ
hänvisar till vad som om della anförts i betänkandet Kriminalvård i anstalt (SOU
1971:74) sid. 154 f RÅ anför vidare.

Beträffande samarbetet mellan kriminalvården och polisen
är det som arbetsgruppen påpekat uppenbart att delta f. n. inte är helt
tillfredsställande, vilkel synes ha sin grund i dels alt uttryckliga föreskrifter
saknas för polisens vidkommande, dels att de anvisningar som gäller för
kriminalvården inte iakttas fullt ut. Jag vill understryka de synpunkter som
lämnats om frågans snara lösning. Jag ställer mig dock tveksam till
antydningen atl ofullständiga brottsutredningar skulle få utgöra
beslutsunderlag för kriminalvårdsmyndighet i permissionsfrågor på annat sätt
än att fortsatt permission bör kunna vägras i avbidan på atl utredningen görs
fullständig. Från rättssäkerhetssynpunkt kan hävdas att endast klart utredda
och erkända brott borde fä beaktas. Jag är mol denna bakgrund inte främmande
för att polisen åläggs att tidsmässigt söka prioritera utredningar av brott
begångna under permission. Vidare kan ifrågasättas om inte åklagarinträde alltid
bör ske före underrättelse till kriminalvårdsmyndighet. Härigenom skulle man få
vissa garanti för all meddelandel är tillräckligt välgrundat från rättssäkerhetssynpunkt.
Praktiskt sett syfterjag exempelvis på att man bör undvika den konfliktsituationen
att en polisrapport om brottsmisstanke, som föranleder permissionsindragning,
senare inte leder till beslut om åtal eller Underlätelse härav på grund av att
brott ej kan anses styrkt. En viss fara ligger nämligen erfarenhetsmässigt i
att det hårt belastade klientel som det här är fråga om - låt vara inte
oberättigat - i regel å priori utsätts för misstanke om brott på
permissionsorten, i synnerhet när polisen på förhand fått underrättelse om
deras vistelse.

Lånsåklagaren 1 Örebro län anför atl det självfallet
endast ankommer på åklagare atl avgöra om brott begångna under rymning kan
medföra ytterligare påföljd. Förslaget att polisen i vissa fall skall göra
utredningar med lägre ambitionsgrad att användas enbart av
kriminalvårdsmyndighet som beslutsunderlag avvisas.

Kriminalvårdsstyrelsen upplyser att en omarbetning av
gällande anvisningar för permission f. n. pågår inom styrelsen. Omarbetningen,
som sker enligt de riktlinjer som anges i promemorian, beräknas vara slutförd i
samband med alt lagändringarna träder i kraft. Vid samma tidpunkt bör riktlinjer
ha dragits upp för hur ett närmare samarbete mellan polis och kriminalvård i
permissionsärenden skall utformas. Kriminalvårdsstyrelsen betonar att det inte
minst vid bedömning av om ny permission skall beviljas vid misstanke om att
brott begåtts under tidigare permission är angeläget att

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:62 17

samarbetet med polisen fungerar tillfredsställande. Vid en
sådan bedömning skall en avvägning göras mellan å ena sidan risken för
fortsatt brottslig verksamhet och å andra sidan den enskilde intagnes rältssäkerhetsin-tresse.
Det är därvid av största vikt att kriminalvårdsmyndigheterna har tillgång till
fullständigast möjliga information från polisen rörande grunden för misstanken.
Kriminalvårdsstyrelsen anför vidare atl det beträffande de särskilda
permissionerna är angeläget atl man för visst fall inte hårdrar resonemanget
om atl permissionen kan tillgodoses på annat sätt. Särskilda permissioner
fyller en inte oväsentlig funktion inför många intagnas frigivning. Främst för
lokalanstalternas del bör det även fortsättningsvis finnas utrymme för
särskilda permissioner inför frigivningen.

Z,0 ansluter sig i och för sig till förslagen om ett
förbättrat informationsutbyte mellan kriminalvård och polis och bätire
utredning av brott begångna under permission, men konstaterar att del i
promemorian inte gjorts några beräkningar av vilka resurser det kräver att
genomföra förslaget. Lö anser också all rättssäkerhetsaspekterna behandlas
alltför knapphändigt. Tillfredsställande rättssäkerhetsgarantier för den
enskilde intagne måste skapas innan förslaget genomförs. LO är vidare tveksam
till tanken på att vid lokalanstalter permissionsmissbruk skall leda till att
beslutanderätten beträffande permissioner återgår till regionchefen. Förslaget
rymmer risk för byråkrati och fördröjning av besluten. Man bör inte minska
kraven på anstaltscheferna utan se till att dessa verkligen tar på sig det fulla
ansvaret.

Statsanställdas förbund menarall en minskning av
kvalifikationstiderna för erhållande av regelbunden permission medför behov av
mer personal inom kriminalvården.

SACOISR betonar all vad som saknas inom kriminalvården är
möjligheter atl inbegripa permissionsinslitutet i ett psykosocialt
behandlingssammanhang. SACO/SR stöder förslaget att frivårdsorganisationen bör
bistå en intagen redan under anstaltstiden under förutsättning atl psykologorganisationen
inom frivården får mera resurser för att kunna hinna med arbetet också på
lokalanstalterna. Även flera riksanstalter har behov av egna psykologtjänsler.
Enligt SACO/SR är vidare förslaget om alt beslutanderätten vid misskött
permission vid lokalanstall skall återgå till regionchefen inte hell invändningsfrilt.
Risk föreligger för en omfattande byråkratisering.

7"CO understryker att det förslag som läggs fram om
att även misstanke om brott skall ligga som grund för beslut om permission inte
får användas på sådant sätl atl rättssäkerheten kan ifrågasättas. Vidare bör
samarbetet mellan polis och kriminalvård kunna ske på sådana villkor atl
exempelvis polisens uppfattning om den intagnes förhållanden under den tid han
varit avviken från anstalt las med i bedömningen då ny permission skall beviljas.

Föreningen Sveriges statsåklagare finner del vanskligt
från rättssäkerhetssynpunkt att polisen i fall då skuldfrågan inte är klarlagd
lill kriminal-

2 Riksdagen 1978179. I saml. Nr 62

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:62 18

vården rapporterar misstankar mot en intagen om brottsligt
förfarande och atl sådant material läggs till grund för en skärpning i
behandlingen av den intagne. Såsom underlag för kriminalvårdsmyndighets
bedömning av faran för fortsau brottslig verksamhet bör tjäna åtalsbeslut och åtalsunderlåtelse
som på sedvanligt sätt kan fås genom personbladsrutinen inom Rl-syste-met.

Föreningen Sveriges åklagare ifrågasätter om inte åklagare
alltid bör inträda som fömndersökningsledare innan underrättelse om brott som
intagen misslänks ha begått under permission avges till kriminalvårdsmyndighet.
Härigenom skulle viss garanti erhållas för att meddelande endast lämnas i
sådana fall då misstanken är från rättssäkerhetssynpunkt tillräckligt välgmndad.

SAK ställer sig i princip positiv till förslaget att
förkorta kvalifikationstiderna för erhållande av regelbunden permission. En
sådan utvidgning av permissionsinstitutet innebär dock ökade kostnader för
statsverket dels för mer personal på anstaltssidan, dels för täckning av de
intagnas ulgifter i samband med permission, SAK är vidare allmänt positiv till
vad som anförs i promemorian om beslutanderätten beträffande permissioner, men
vill inte oförbehållsamt instämma i förslaget att bemyndigande om att besluta
i permissionsärende vid lokalanstall skall återgå efter missbruk. Omgången med
att begära prövning av permissionsärenden hos högre instanser underlättar på
intet sätt styresmännens resp, assistenternas arbetsuppgifter. Vad beträffar
inte endast riksansialterna utan också lokalanstaller-na anser SAK det viktigt
att de inspekteras av personal från kriminalvårdsstyrelsen, SAK anser
slutligen att det efter ändringen år 1976 av 47 § KvaL, som medförde att
permissionsmissbruk inte längre kan disciplinärt bestraffas, blivit svårare för
intagna att återkomma i rätt tid efter permission. Många intagna ser det nu
närmast som en rättighet alt ta "semester" på lämplig tidpunkt.

2.4 Överväganden

1973 års kriminalvårdsreform innebar bl. a. att man i ökad
utsträckning satsade på öppna vårdformer och andra åtgärder såsom generösa
permissionsbestämmelser i syfte att underlätta de intagnas anpassning i samhället.
Därmed ökades också möjligheterna för de intagna att avvika från anstalterna
genom rymningar eller genom att inte återvända efter permission. Mot bakgrund
av en stigande brottslighet och i ljuset av vissa uppmärksammade rymningar och
frilagningar har man i den allmänna debatten ibland gjort gällande atl de nya
reglerna inte tillgodoser samhällets behov av skydd mot det mest brottsakliva
klientelet. Man har även ifrågasaU om inte 1973 års kriminalvårdsreform med
dess mera liberala permissionsbestämmelser är en av orsakerna till den ökande
brottsligheten.

Mol denna bakgrund tillsattes hösten 1976 inom
justitiedepartementet

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 62 19

en arbetsgrupp med representanter även för
kriminalvårdsstyrelsen och rikspolisstyrelsen. Gruppen fick i uppdrag atl kartlägga
permissionsbe-slämmelsernas lillämpning och effeki och pröva behovet av ålgärder
för all begränsa eventuellt permissionsmissbruk. Gruppen har i december 1977
presenterat sina överväganden i en departementspromemoria, Permissioner inom
kriminalvården.

I promemorian läggs fram förslag rörande permissionssystemel.
Förslagen syftar till all minska riskerna för alt permissioner missbrukas. Arbetsgruppen
har därvid koncentrerat sig pä det missbruk som består i att den intagne begår
nya brott. I promemorian förslås ändringar i 7 och 32 §§ KvaL. Vidare framläggs
förslag rörande tillämpningen av permissionsbe-slämmelserna saml samarbetet
mellan kriminalvården och polisen.

Promemorian har remissbehandlats. Den har därvid fåll ett
övervägande positivt mottagande. Även jag anser promemorieförslaget vara väl
ägnat atl läggas lill grund för lagstiftning.

I promemorian konstateras att den brottslighet som begås i
samband med permissioner och rymningar betyder mycket litet för den totala
brottsnivån. Arbetsgruppens undersökningar visar också att det vidgade per-missionsinstitulet
som infördes genom KvaL för de flesta intagna har visat sig fungera väl.
Omkring 90% av permissionerna sköts. Med hänsyn härtill kanjag ansluta mig lill
arbetsgruppens uppfattning atl det inte är påkallat med en sådan skärpning av
permissionsbestämmelserna som skulle leda till en allmän minskning av antalet
beviljade permissioner. Permissionsinslitutet kan uigöra ett värdefullt medel
i behandlingen av dem som är intagna i anstalt. Arbetsgruppens undersökningar
ger snarast stöd för uppfattningen atl det bör vara möjligl alt ytterligare liberalisera
permissionsbestämmelserna för vissa grupper intagna. Till denna fråga
återkommer jag i del följande.

Även om
således permissionerna i allmänhet utnyttjas av de intagna på avsett sätt visar
arbetsgruppens material att en mindre grupp intagna, uppskattningsvis
omfattande tvåhundra - trehundra personer som är tidigare starkt kriminellt
belastade, i mycket stor utsträckning begår nya brott under permissioner.
Undersökningsmaterialet antyder också att denna grupp tycks erhålla permission
i större omfattning än övriga intagna. En sådan ordning är självklart inte
tillfredsställande. Jag biträder därför arbetsgruppens förslag om en skärpning
av permissionsbestämmelsen i 32 § första stycket K v a L så att möjligheten att
vägra permission vid risk för fortsatt brottslighet särskilt markeras.

Förslaget innebär att korttidspermission skall kunna
beviljas, om inte påtaglig fara för fortsatt brottslig verksamhet eller
avsevärd fara för annat missbruk föreligger.

Under remissbehandlingen har det föreslagna tillägget
"påtaglig fara för fortsatt brottslig verksamhet" fått viss kritik
dels för att det inte skulle vara tillräckligt klargörande, dels för att
tillägget inte skulle vara nödvändigt.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:62 20

En
remissinstans har vidare förordat atl ordet påtaglig skall utgå efiersom del
innebär en alltför stark begränsning av möjligheten alt vägra permission i
fall av fara för forisatt brottslig verksamhet och dessutom är ägnat att
försvåra tillämpningen av detta rekvisit. För egen del godtar jag arbetsgruppens
lagtekniska lösning. Genom kravel på atl faran för fortsalt brottslig
verksamhet skall vara påtaglig klargörs att tillägget tar sikte främst på den
begränsade grupp av kriminellt aktiva intagna som mera regelmässigt utnyttjar
permission för ny brottslighet. Någon allmän skärpning av möjligheten för de
intagna att erhålla permission är, somjag nyss nämnt, inte avsedd. Den valda
formuleringen är enligt min mening nödvändig för att förebygga missförstånd pä
denna punkl.

Arbetsgruppen
menar att man vid prövningen av missbruksfaran får väga en rad fakiorer mol
varandra såsom arlen och omfattningen av tidigare kriminalitet,
verkställighetens längd, återstående strafftid, pågående narkotikamissbruk
etc. Den väsentligaste faktorn måste dock enligt arbetsgruppen vara utfallet
av tidigare permissioner. Dessa uttalanden har föranlett vissa remissinstanser
att framhålla andra faktorer som mera avgörande för bedömningen. För egen del
vill jag understryka att del av hänsyn till rättssäkerheten givetvis är nödvändigi
alt kriminalvårdsmyndigheierna gör en så noggrann prövning av del individuella fallel
som är möjlig varvid samtliga relevanta fakiorer får vägas mot varandra. Del
ligger därvid i sakens natur alt man lar särskild hänsyn lill vad som har
förekommit i samband med tidigare permissioner, Mol bakgrund av den ökade risk
för brottslighet som ofta hänger samman med ett pågående, intensivt narkotikamissbruk
bör den aktuella situationen i delta hänseende också noga beaktas. Jag
ansluter mig i allt väsentligt till arbetsgruppens överväganden på denna punkl.

För
att kriminalvårdsmyndigheterna skall kunna göra en från olika synpunkter
tillfredsställande bedömning av faran för fortsalt brottslig verksamhet behövs
ökade insatser av polisen för atl uireda brott begångna under permissioner.
Vidare behövs ett bättre och utvidgat informationsutbyte mellan polis och
kriminalvård. Till dessa frågor återkommer jag i det följande.

Den
nyssnämnda minst sagt förvånande uppgiften att del särskilt brottsintensiva
klientelet synes ha fått permission i större omfattning än andra intagna kan
bl. a. bero på att de i större utsträckning än normalklienielet ansöker om
särskild permission enligt 32 § första stycket andra punkten KvaL. Som
arbetsgruppen påpekar bör särskild permission inte beviljas med mindre den
verkligen fyller en väsentlig funktion som inte kan tillgodoses på annat sätt.
Framför allt när det föreligger fara för missbruk av permission bör man enligt
min mening noga undersöka om inte ändamålet med permissionen kan tillgodoses på
annal sätt. Och om man finner atl särskild permission bör ges - som
kriminalvårdsstyrelsen påpekar fyller särskilda permissioner en inte oväsentlig
funktion inför många intagnas fri-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 62 21

givning - måte denna förberedas och planeras så noggrant
och detaljerat som möjligl. Ullalade risker för missbruk bör vidare kunna
uppvägas av att den intagne under permissionen ställs under bevakning.

Arbetsgruppen konstaterar att en större andel brott begås
under frigiv-ningspermissioner än under andra former av vistelse utanför
anstalt och efter rymningar. Med hänsyn bl.a. lill syftei med institutet frigivningspermission
delar jag emellertid gruppens mening att det inte finns anledning föreskriva atl
man vid prövningen av fråga om sådan permission skall la hänsyn till faran för
missbruk. Det finns dock anledning atl poängtera atl i fall då risken för
missbruk under frigivningspermission bedöms vara särskilt framträdande ökad
omsorg bör läggas ned på att förbereda permissionen.

Som jag tidigare har nämnt tyder arbetsgruppens material
på atl den brottslighet som begås i samband med permissioner och rymningar har
en mycket liten betydelse för den totala brottsnivån. För en speciell brottstyp
är förhållandet dock helt annorlunda, nämligen väpnade rån mot post- och
bankkontor. Andelen sådana brott i hela landet som begicks av permittenter och
rymlingar från kriminalvårdens anstalter under år 1976 har beräknats utgöra
16-20%, Av arbetsgruppens material framgår att intagna som dömts till
långvariga frihetsberövanden inte sällan har missbmkat förmånen av permission
genom atl avvika och begå allvarliga brott.

Enligt 7 §
tredje stycket KvaL skall intagen som har dömts till fängelse lägst två år
eller till internering med en minsta tid av två år placeras på sluten anstalt,
om det med hänsyn till atl han saknar fast anknytning till riket eller av andra
skäl kan befaras att han är särskilt benägen atl avvika och fortsätta en
brottslig verksamhet, vilken på grund av omfattning och inriktning är av
särskilt allvariig karaktär. Intagen som avses i 7 § tredje stycket kan enligt
vissa bestämmelser i KvaL särbehandlas på olika sätt. Således kan han under
vissa omständigheter hållas avskild från andra intagna, om det kan befaras atl
han planlägger rymning eller all annan planlägger fritagningsförsök och
avskildheten är nödvändig för atl hindra alt sådan plan sätts i verket (20 §
andra stycket KvaL). Vidare får, som tidigare har nämnls, sädan intagen
beviljas kortlidspermission endast om synnerliga skäl föreligger (32 § andra
stycket KvaL). Intagen som omfattas av 7 § iredje stycket hör också som regel
till del klientel som enligt kriminalvårdsnämndens praxis inte kan påräkna villkorlig
frigivning efter halva strafftiden ulan friges villkorligt först när han har
avtjänat två tredjedelar av denna.

Enligt förarbetena lill KvaL utgörs del klientel som avses
med 7 § tredje stycket av lagöverträdare som har ägnat sig åt organiserad eller
systematisk kriminell verksamhei av särskilt samhällsfarlig natur, inte sällan
med internationell anknytning. Främst avses personer som har ägnat sig ål grov
narkotikabrottslighet.

Arbetsgruppen menar atl bestämmelsen i 7 § tredje stycket KvaL
i

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 62 22

praxis har erhållit ett något för snävt
tillämpningsområde. Det har inte varit avsett alt bestämmelsen enbart skulle
avse brottslingar med internationell anknyining och narkolikabrollslingar.
Arbetsgruppen anser att bestämmelsen i 7 § tredje stycket KvaL bör utvidgas
till atl kunna omfatta även intagna som har ägnat sig åt organiserad eller
systematisk kriminell verksamhei av särskilt samhällsfarlig art och detta även
om deras brottslighet saknar internationell anknytning eller avser annat än
grova narkotikabrott. Arbetsgruppen föreslår att det sker genom att orden
"med hänsyn lill all han saknar fasl anknytning till riket eller
eljest" utgår ur 7 § tredje stycket KvaL. Med denna lydelse bör
bestämmelsen omfatta inte endast personer som begått grova narkotikabrott eller
brott med internationell anknyining ulan även lagöverträdare som har ägnat sig
ål annan brottslig-hel av särskilt allvarlig karaktär och därigenom visal likgiltighet
för annans liv eller hälsa eller särskild hänsynslöshet. Såsom exempel på
avsedd brottslighet nämner arbetsgruppen väpnade bank- eiler postrån samt annan
förmögenhetsbrottslighet vid vilken gärningsmannen visat hänsynslöshet t.ex.
genom att använda sprängmedel. Arbetsgruppen framhåller att prövningen huruvida
en intagen skall hänföras till den kategori brottslingar som avses i 7 § tredje
stycket liksom hittills förutsätter en noggrann individuell bedömning av
samtliga de faktorer som enligt bestämmelsen inverkar på frågan.

Arbetsgruppens förslag har mottagils positivt av
remissinstanserna. Endast en remissinstans avstyrker hell. För egen del
ansluter jag mig till uppfattningen all bestämmelsen har fått ett väl snävt
tillämpningsområde. 7 § tredje stycket KvaL bör därför ändras.

Arbetsgruppens förslag att orden "med hänsyn till att
han saknar fast anknytning till riket eller eljest" skall utgå ur
bestämmelsen har mött viss kritik under remissbehandlingen.

Övervakningsnämnden i Norrköping förordar att man i
författningstexten direkt anger vilken typ av brott som åsyftas. Liknande
synpunkter framförs av RÅ. För egen del godtar jag arbetsgruppens lagiekniska
lösning. Det är enligt min mening inte lämpligt att uttryckligen låsa bestämmelsen
tiil vissa brott. Därmed skulle man riskera en automatik i tillämpningen
knuten till brottstypen i stället för en noggrann individuell prövning av
rymnings- och återfallsrisk. Bestämmelsen tar liksom hittills främst sikte på
personer som har ägnat sig åt grov narkotikabrottslighet eller brott med
internationell anknytning. Trots alt lagrummet även i fortsättningen bör
tillämpas med stor försiktighet bör emellertid även lagöverträdare som har
ägnat sig åt annan brottslighet av särskilt allvarlig karaktär och därigenom
visat likgiltighet för annans liv eller hälsa eller särskild hänsynslöshet
kunna omfattas av bestämmelsen. Som exempel på avsedd brottslighet kan nämnas
väpnade bank- eller postrån samt annan förmögenhetsbrottslighet vid vilken
gärningsmannen visat särskild hänsynslöshet genom att t. ex. använda sprängmedel.
Som arbetsgmppen framhåller kan hänsyns-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 62 23

lösheten
även manifesteras i en långvarig och mycket frekvent kriminalitet av allvariig
beskaffenhet genom vilken den intagne har visat sig oemottaglig för påverkan
all upphöra med sin brottslighet. Prövningen humvida en intagen skall hänföras till
den nu angivna kategorin brottslingar fömtsätter liksom hittills en noggrann
individuell bedömning av samtliga relevanta faktorer. Det skall således
föreligga en klart uttalad risk för all den intagne skall avvika och dessutom
för att han skall fortsätta en brottslighet av särskilt allvarlig karaktär.

Den
nu förordade ändringen får betydelse för möjligheterna såväl alt avskilja en
intagen från övriga intagna enligt 20 § andra stycket KvaL som atl meddela
korttidspermission enligt 32 § andra stycket KvaL. Däremot bör som
arbetsgruppen påpekar kriminalvårdsnämndens praxis i ärenden om villkorlig frigivning
inte påverkas av lagändringen.

Jag
har i det föregående antytt vikten av att särskilda permissioner och frigivningspermissioner
noga förbereds i syfte att förebygga återfall i brott. Arbetsgruppen föreslår
också att närmare anvisningar meddelas beträffande särskilda permissioner
liksom i fråga om permissioner i allmänhet. Särskilt anges att
kvalifikationstiderna för regelbunden permission bör iakttas mera strikt än som
synes ske f. n. Mera detaljerade anvisningar anses också behövas om hur
bevakade och beledsagade permissioner skall planeras och genomföras.
Beträffande den närmare innebörden av arbets-gmppens förslag i dessa delar
hänvisar jag till bilaga I (avsnitt 4.3.1-4.3.4). Förslagen har lämnats utan
erinran av remissinstanserna. Åven jag finner dem välbetänkta. Det ankommer på
kriminalvårdsstyrelsen att meddela sådana anvisningar. Av styrelsens
remissyttrande framgår att arbetet med att omarbeta gällande anvisningar för
permission redan har påbörjats. Omarbetningen sker enligt de riktlinjer som har
angivits i promemorian och beräknas vara slutförd i samband med att de
föreslagna lagändringarna kan träda i kraft.

Arbetsgruppens
undersökningar ger som nämnts visst stöd för uppfattningen att det bör vara möjligt
att ytterligare liberalisera permissionsbestämmelserna för vissa grupper av
intagna. Arbetsgruppen menar sålunda att del stora flertalet intagna vid
lokalanstalt och öppen riksanslall borde kunna beviljas regelbunden permission
efter tre månader i stället för som nu efter fyra månader. Vidare kan enligt
arbetsgruppen övervägas om inte vid lokalanstalt och öppen riksanstalt
regelbunden permission borde kunna beviljas en gång per månad. 1 dag beviljas
sådan permission en gång varannan månad. Dessa förslag har under
remissbehandlingen i stort sett lämnats utan erinran. RÅ avstyrker dock att de
intagna vid lokalanstalter och öppna riksanstalter skulle erhålla regelbunden
permission med kortare mellanrum än f. n. RÅ menar att förslaget i denna del
saknar tillräckligt underlag i utredningen beträffande avvägningen mellan
fördelarna för de intagna och kostnaderna för dessa och för det allmänna.
Några ytterligare remissinstanser har också betonat att en minskning av
kvalifikationstiderna

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:62 24

för
erhållande av regelbunden permission kommer alt medföra ökade kostnader för
statsverket. För egen del villjag ånyo understryka permissionernas värde för
de intagnas anpassning i samhället. Åven humanitära skäl talar för en liberal
syn i dessa frågor. De merkostnader som ett genomförande av förslaget kan
medföra är svåra att beräkna men torde knappast vara av en sådan storlek atl
man av kostnadsskäl bör avstå från den föreslagna ändringen. Jag biträder
därför arbetsgruppens förslag. Det ankommer på kriminalvårdsstyrelsen att
meddela föreskrifter om permissionsfrekvens m. m.

Arbetsgmppen
tar också upp frågan om beslutanderätten beträffande permissioner. Gruppen
förordar en föreskrifi som innebär att ett bemyndigande av regionchefen till
styresman för lokal anstalt att falla beslul om korttidspermission automatiskt
återgår, om den intagne gör sig skyldig till permissionsmissbruk som inte är
ringa eller till rymning. Detta förslag innefattar enligt LO och SACO/SR
risker för ökad byråkrati m. m. För egen del menar jag att riskerna härför inte
bör överbetonas. 1 en del regioner går redan i dag beslutanderätten i dessa
fall åter till regionchefen. Som arbelsgruppen betonar är det viktigt att
permissionsmissbruk beivras, om man skall kunna upprätthålla ett
permissionssystem med ofta återkommande permissioner. De intagna torde komma
att uppfatta en återgång av beslutanderätten som en sanktion i sig. En
återgångsregel skulle också skapa förutsättningar för en enhetligare
permissionspraxis inom regionen och bättre garantier för att
kvalifikationstiderna för erhållande av ny permission efter missbruk iakttas.
Jag biträder därför arbetsgruppens förslag. Det ankommer på kriminalvårdsstyrelsen
alt meddela erforderliga föreskrifter.

Beiräffande
riksansialterna överväger arbetsgruppen en ordning som motsvarar vad som nyss
har förordats beträffande lokalanstalterna nämligen all beslul om kortlidspermission
efter missbruk överflyttas från styresmannen till kriminalvårdsstyrelsen.
Tanken avvisas emellertid av gruppen. Jag har samma uppfattning. Ett sådant
förfarande skulle bli för administrativt tungrott för atl i praktiken fungera
väl. Som arbelsgruppen framhåller är det emellertid angeläget atl
kriminalvårdsstyrelsen genom inspektioner och på annat sätt fortlöpande
kontrollerar att de gällande reglerna för permission efterlevs och detta på
såväl anstalts- som regionnivå.

Den
ändring i 32 § andra stycket KvaL somjag har förordat i det föregående
förutsätter ett förbättrat samarbete mellan kriminalvården och polisen bl.a. för
att säkra ett gotl beslutsunderlag åt kriminalvårdens myndigheter vid prövning
av fråga humvida påtaglig fara för fortsatt brottslig verksamhet utgör hinder
för bifall till permissionsansökan. Arbetsgruppen menar att frågan om ett
närmare samarbete mellan kriminalvården och polisen får övervägas vid
överläggningar mellan kriminalvårdsstyrelsen och rikspolisstyrelsen. Enligt
vad jag har erfarit pågår sådana överläggningar f. n. Arbetsgruppen riktar
vidare uppmärksamheten på vissa åtgärder som snarast bör kunna vidtas och som
har direkl samband med

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:62 25

permissionsinslitutet. Bl. a. föreslår arbetsgruppen atl
en kontaktman utses vid varje polismyndighet och kriminalvårdsanstalt.
Kontaktmannen skall handha den rapportering som är föreskriven och i övrigi
lämna erforderlig information av belydelse för beslut om eller genomförandet av
permission. Frågan om sådana kontaktmän samt omfattningen av den rapportering
som bör ske övervägs vid överläggningarna mellan kriminalvårdsstyrelsen och
rikspolisstyrelsen.

Arbetsgruppen tar särskilt upp frågan i vilken omfattning
polisen skall utreda brott begångna av permittenter. 1 dag är förhållandet det atl
sådana brott ofta inte blir föremål för utredning, om ej permitienien har
tagils på bar gärning eller erkänner brottet. Anledningen härtill är följande.
Polisen har inte resurser att utreda alla brott. En prioritering måste därför
göras. Inom polisen har man den uppfattningen att brott begångna under permission
många gånger inte medför någon ytterligare påföljd för permitienien. Av denna
anledning underlåter man i tveksamma fall atl starta en vidlyftig utredning.
Arbetsgruppen understryker att del naluriigtvis är önskvärt att brott begångna
under permissioner utreds på ett sådant sätt att skuldfrågan blir klarlagd. Men
även om brottsutredningen inte görs fullständig torde det dock vara av stort
värde för kriminalvårdsmyndigheten att den som underiag för sitt agerande får
ett så fylligt utredningsmaterial som möjligt. Flera rätt väl grundade
misstankar om brottslig verksamhei under permission bör kunna vara
tillräckligt för att kriminalvårdsmyndigheten skall kunna fatta ett från
rättssäkerhetssynpunkt godtagbart beslut om avslag på en permissionsansökan.

Arbetsgruppens sistnämnda uttalande har föranlett viss
remisskritik. RÅ har ställt sig tveksam till antydningen alt ofullständiga brottsutredningar
skulle få utgöra beslutsunderlag för kriminalvårdsmyndighet i permissionsfrågor
på annat sätt än att fortsatt permission bör kunna vägras i avbidan på atl
utredningen görs fullständig. Från rättssäkerhetssynpunkt kan hävdas att endast
klart utredda och erkända brott borde få beaktas. RÅ är mot denna bakgrund inte
främmande för att polisen åläggs att tidsmässigt söka prioritera utredningar av
brott begångna under permission. Vidare kan enligt RÅ ifrågasättas om inte åklagarinträde
alltid bör ske före underrättelse till kriminalvårdsmyndighet. Härigenom
skulle man få viss garanti för atl meddelandel är tillräckligt välgrundat ur
rättssäkerhetssynpunkt. Länsåklagaren i Örebro län. Föreningen Sveriges
statsåklagare samt Föreningen Sveriges åklagare har anfört liknande
synpunkter. TCO har understrukit att det förslag som läggs fram om att även
misstanke om brott skall kunna läggas som grund för beslut om vägrad permission
inte får användas på sådant sätt att rättssäkerheten kan ifrågasättas. Även LO
har tryckt på rättssäkerhetsaspekten.

För egen del vill jag erinra om att en väsentlig faktor
vid bedömningen av faran för fortsatt brottslig verksamhet bör vara utfallet av
tidigare permissioner. Har den intagne missbrukat dessa genom att begå nya
brott är

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:62 26

faran
för fortsatt brottslig verksamhet mera påtaglig. Vad som har sagts nu måste
dock vägas mot rättssäkerhetsaspekterna. Det är naluriigtvis önskvärt av
rättssäkerhetsskäl att skuldfrågan är klarlagd. Rättsväsendets resurser är
emellertid begränsade och det är inte realistiskt atl räkna med att alla
misstankar om brott blir föremål för en grundlig polisutredning och åklagarprövning.
Med hänsyn till att arbetsgruppens förslag synes ha blivit föremål för olika
tolkningar vid remissbehandlingen vill jag understryka att den som prövar
permissionsfrågan måste ha mer än vaga misstankar om att brott har begåtts all
lägga till grund för ett beslut om avslag på permissionsansökan. Däremot kan
rättssäkerhetsskälen inte motivera en ordning som innebär att permissioner
beviljas personer som på mycket goda grunder kan antas ha begått brott under
tidigare permissioner men där full bevisning därom inte stått att uppbringa.
Flera välgrundade misstankar om brottslig verksamhet under permission bör
enligt min mening vara tillräckligt för att kriminalvårdsmyndigheten skall
kunna fatta ett från rättssäkerhetssynpunkt godtagbart beslut om avslag på en
permissionsansökan. Jag vill emellertid i likhel med arbetsgruppen starkt
betona önskvärdheten av att brott begångna under permission blir föremål för
polisutredning i större omfattning än som f. n. är fallet. Kriminalvårdsstyrelsens
och rikspolisstyrelsens nyss nämnda överläggningar avser bl. a. den frågan.

3
KroppsvisitaUon m. m.

3.1
Inledning

Enligt
2 kap. 6 § regeringsformen i den lydelse som trädde i kraft den 1 januari 1977
är varje medborgare gentemot det allmänna skyddad mot bl. a. påtvingat
kroppsligt ingrepp, kroppsvisilation och husrannsakan. Inskränkning i dessa
grundläggande fri- och rättigheter får enligt 12 § första stycket samma kap.
göras endast genom lag. Enligt övergångsbestämmelserna till regeringsformen
äger emellertid äldre författning eller föreskrift fortsatt giltighet utan
hinder av att den inte har kommit till i den ordning som skulle ha iakttagils
vid tillämpning av regeringsformen i dess nya lydelse. En sådan äldre
författning eller föreskrift får däremot inte längre ändras i samma ordning som
den har tillkommit. Nya bestämmelser i ämnet får meddelas endast med
iakttagande av regeringsformen i dess nya lydelse. Det innebär att om en
myndighet vill ha en ändring till stånd beträffande bestämmelser som
myndigheten före utgången av år 1976 har ulfärdal om rätt att företa t. ex. kroppsvisilation
eller kroppsbesiktning så kan ändringen ske endast genom lag.

Bestämmelserna
i 2 kap. 6 § regeringsformen gäller i princip också i förhållande ull intagna
i kriminalvårdsanstalt, häktade, anhållna m.fl. utan hinder av atl de har
berövats friheten. Redan tillkomsten av de nyssnämn-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:62 27

da bestämmelserna i regeringsformen motiverar enligt min
mening alt man prövar frågan om en reglering i lag av husrannsakan, kroppsvisilation
och kroppsbesiktning på kriminalvårdsanstalter, häkten och liknande institutioner.
En sådan prövning aktualiseras dessutom av kriminalvårdsverkets önskemål om att
ersätta det s.k. vårdcirkulärel [Kriminalvårdsstyrelsens cirkulär nr 1/1974
Föreskrifter i anslutning till lagen om kriminalvård i anstalt (KvaL) och Kungl.
Maj:ts kungörelse med vissa föreskrifter rörande tillämpningen av lagen om
kriminalvård i anstalt (KvaLK)] med ett nytt. Vårdcirkuläret innehåller sådana betämmelser
om kroppsbesiktning och kroppsvisilation som numera kräver lagform.

3.2 Nuvarande ordning

Bestämmelsema om husrannsakan hos samt kroppsvisilation
och kroppshesikining av intagna i kriminalvårdsanstalt återfinns i 7 och
130-132 §§ vårdcirkuläret. I 7 § första stycket föreskrivs sålunda atl i
samband med intagningen skall visitenng ske av kläder och annan egendom som
skall föras in i anstalten. Vidare föreskrivs i 130 § första stycket att de
intagnas bostadsrum och där befintlig egendom skall visiteras för att
förebygga, uppdaga eller uireda rymningsförberedelser, innehav av otillåten
egendom eller andra förhållanden som kan äventyra säkerheten inom anstalten.
För nyss angivna ändamål får enligt 130 § andra stycket även kroppsvisitalion
och kroppsbesiktning ske av intagen. 113) och 132 §§ ges slutligen vissa
bestämmelser om tillvägagångssättet vid kontrollerna samt om beslutsordningen m.
m.

Motsvarande bestämmelser gäller för dem som har häktats,
anhållits eller på liknande sätt berövats friheten. Enligt 2 § första stycket
första meningen häkleslagen skall sålunda häktad visiteras senast vid
ankomsten till förvaringslokalen. I 83 § första och andra styckena i det s. k. häktescirku-lärel
I (Kriminalvårdsverkets författningssamling 1977:1) finns dessutom föreskrifter
som motsvarar dem i 130 § första och andra styckena vårdcirkulärel.
Ytterligare föreskrifter rörande tillvägagångssättet och beslutsordningen m. m.
återfinns i 2 § häkteslagen, 4 § förordningen (1976:376) om behandlingen av
häktade och anhållna m. fl. (häktesförordningen) samt 84 och 85 §§
häktescirkuläret I.

3.3 Överväganden

Det är uppenbart all sådana kontrollåtgärder som
husrannsakan hos samt kroppsvisitalion och kroppsbesiktning av dem som har
berövats friheten måste kunna vidtas för att uppdaga innehav av otillåten
egendom eller andra förhållanden som kan äventyra säkerheten inom förvaringslokalen.
Som framgår av det föregående är dessa krav också tillgodosedda inom ramen för
den nuvarande författningsregleringen, och det är i princip

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 62 28

endasl föreskrifterna i regeringsformen i dess lydelse fr.
o. m. den I januari 1977 som föranleder mig alt nu ta upp dessa frågor. När så
sker, villjag emellertid passa på atl föreslå en del smärre ändringar.

Till en början skall jag något beröra begreppsbildningen
när det gäller kontrollåtgärder. Begreppet "visitering"" används
exempelvis i häktescirkuläret I som samlingsmbrik för å ena sidan undersökning
av de intagnas bostadsrum m. m. och å den andra kroppsvisilation eller
kroppsbesiktning. I 7 § vårdcirkuläret används begreppei så att det närmasi
utesluter i varje fall kroppshesikining. Vidare brukas i 4 § häktesförordningen
begreppet "visitaiion"' på ett sätt som i första hand för tankarna
till kroppsvisitalion samtidigt som det måste anses åtminstone delvis innesluta
kroppsbesiktning och utesluta husrannsakan. Jämsides med begreppen visitering
och visilation förekommer alltsä dessutom de mera preciserade begreppen "kroppsvisitalion"
och ""kroppsbesiktning". Begreppet "husrannsakan"
förekommer däremot inte i detla sammanhang.

Det är mol bakgrund av vad jag nu har sagt klart att man
vid författningsregleringen av kontrollåtgärderna i samband med frihetsberövanden
till en del har avvikit från terminologin i t. ex. rättegångsbalkens
bestämmelser om tvångsmedel med anledning av misstanke om brott. När det gäller
begreppet "husrannsakan" har jag - somjag strax skall utveckla -
förståelse för avvikelserna från den gängse terminologin. Vad angår begreppen "kroppsvisitalion"
och "kroppsbesiktning" är dessa emellertid mycket väl lämpade som
beteckning på sådana kontrollåtgärder som avses här, inte minst emedan de
genom auktoritativa uttalanden i skilda sammanhang måste betraktas som
förhållandevis noggrant definierade. Jag anser därför att en lagreglering av de
kontrollåtgärder som direkl rör den kroppsliga integriteten helt bör bygga på
begreppen "kroppsvisitalion"" och "kroppsbesiktning'".

Somjag har nämnt tidigare gäller skyddet enligt 2 kap. 6 §
regeringsformen i princip även dem som i laga ordning har berövats friheten.
Såvitt angår skyddet för den kroppsliga integriteten vållar kravet på en uttömmande
reglering av kontrollåtgärderna inte heller några särskilda problem. När det
gäller husrannsakan och liknande intrång ställer sig saken något annorlunda.
Själva frihelsberövandet får således anses innebära en rättighetsinskränkning
av så övergripande och vittgående slag att undersökningar av förvaringslokalen
eller av egendom inom denna som de intagna inte bär på eller med sig i
jämförelse därmed framstår som helt underordnade åtgärder. De intagna kan i
förhållande till myndigheterna självfallet inte heller tillerkännas någon
egentlig besittningsrätt eller ens dispositionsrätt över förvaringslokalen.

Följaktligen ligger det enligt min mening i sakens natur
att undersökningar av lokaler som nyttjas för förvaring av dem som har
berövats friheten får företas utan särskilt författningsstöd i den
utsträckning som behövs för ett effektivt vidmakthållande av
frihetsinskränkningen. Detsamma gäl-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 62 29

ler i fråga om all den egendom som finns inom förvaringslokalen
så länge den kan undersökas utan att de inlagnäs kroppsliga integritet
samtidigt träds för när. Någon skillnad härvidlag behöver inte heller göras
mellan egendom som finns i gemensamma utrymmen inom förvaringslokalen och
egendom som de intagna har hos sig i bostadsrummen. Jag ämnar således inte
lägga fram något förslag till lagreglering av dessa kontrollåtgärder, utan jag
förutsätter atl kriminalvårdsstyrelsen också i fortsättningen kommer att
meddela erforderliga föreskrifter i detta hänseende.

Vad härefter angår kroppsvisitalion och kroppsbesiktning
av intagna i kriminalvårdsanstalt bör reglerna härom tas upp i KvaL,

Kroppsvisitalion skall i princip alltid ske vid ankomsten
till anstalten.

Efter ankomsten bör intagen fä kroppsvisiieras för
eftersökande av förbjudna föremål endast under vissa särskilt angivna
förutsättningar. Ett första typfall bör vara när det finns anledning till
misstanke om att han bär sådant föremål på sig. Del måste alltså föreligga en
konkret misstanke härom. Styrkan i misstanken behöver dock inte vara särskilt
stor.

Ett andra
typfall då kroppsvisitalion bör få ske under pågående anstalts-vistelse är i
anslutning till sådana större undersökningar som av säkerhetsskäl ibland görs
av t.ex. de särskilda visitationspatruller som finns inom kriminalvården. De
fortlöpande kontroller som mer eller mindre dagligdags görs av t.ex. de
intagnas bostadsrum bör däremot inte kunna läggas till grund för en rutinmässig
kroppsvisitalion av inlagen. I lagtexten bör uttrycket "större
undersökning" användas för att markera att undersökningen skall avse hela
avdelningar eller i varje fall grupper av iniagna. Men ytterligare en
begränsning bör göras. En större undersökning av exempelvis den för alla
intagna gemensamma matsalen bör inte grunda rätt alt rutinmässigt företa kroppsvisitalion
av samtliga intagna. Endast om den intagne har eller har haft särskild
anknytning till utrymme som berörs av en sådan större undersökning bör han få
underkastas kroppsvisitalion ulan särskild anledning till misstanke om atl han
innehar förbjudet föremål.

En
förutsättning för en liberal tillämpning av besöks- och permissionsbestämmelserna
är att besöken och permissionerna inte utnyttjas för smuggling av narkotika,
vapen och andra otillåtna ämnen eller föremål. Ytteriigare typfall då kroppsvisitalion
av den intagne rutinmässigt bör få ske är därför när den intagne skall mottaga
eller har haft ett obevakat besök liksom då den intagne återkommer till
anstalten efter vistelse utanför denna.

Jag har hittills uppehållit mig vid kroppsvisitalion i
egentlig mening, dvs. undersökning av en persons kläder eller något denne bär
med sig t. ex. en handväska. En lindrigare variant av kroppsvisitalion sker
genom s.k. skyddsvisitation. Den består i att kriminalvårdspersonalen genom all
känna utanpå kläderna övertygar sig om alt den intagne inte bär pä t. ex. föremål
som kan användas som tillhygge mot andra intagna eller vårdpersonalen. En så
jämförelsevis lite ingripande visilation bör kunna företas slump-

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:62 30

vis eller rutinmässigt t. ex. i samband med transporter av
de intagna inom eller utom anstalten. Jag förordar därför en särskild regel om atl
vårdpersonalen även när inte något av de typfall för vilka jag har redogjort i
det föregående är för handen får företa sådan ytlig kroppsvisitalion som bedöms
nödvändig av säkerhetsskäl och som endast avser kontroU av eventuellt innehav
av vapen eller annat farligt föremål.

De bestämmelser som jag nu har förordat om kroppsvisitalion
bör tas upp i KvaL i en särskild paragraf, 9 a §.

Kroppshesikining är en åtgärd som innebär avsevärt större
risk för integritetskränkning än kroppsvisitalion. Självklart måste man därför
vara mycket restriktiv när del gäller möjligheterna till kroppsbesiktning. Helt
kan man emellertid inte avstå från sådana åtgärder.

Kroppsbesiktning måste sålunda kunna företas när anledning
förekommer atl den intagne i t.ex. någon kroppshålighet förvarar en
förpackning narkotika eller annat förbjudet föremål. Liksom vid kroppsvisitalion
bör del alltså föreligga en konkret misstanke om otillåtet innehav innan kroppshesikining
företas.

Man kan emellertid inte stanna vid detta. På vissa
säkerhetsavdelningar finns i dag särskilt rymningsbenägna intagna av del slag
som avses i 7 § tredje stycket KvaL. Somjag kommer att utveckla i del följande
(avsnitt 4) har statsmakterna vidare våren 1978 beslutat om en differentiering
efter narkotikaberoende av vissa intagna. De som på grund av sitt narkotikamissbruk
är starkt störande för övriga intagna eller som deltar i narkotikahantering
inom anstalterna skall skiljas från övriga intagna och placeras på avdelningar
med större säkerhetsgrad och slutenhet. Uppenbarligen kan förhållandena på en
anstalt eller avdelning av anstalt - kanske tillfälligt beroende på den
aktuella sammansättningen av de intagna - vara sådana att man måste kunna
rutinmässigt eller stickprovsvis företa även så ingripande åtgärder som
kroppsbesiktning. I enlighel härmed förordarjag att, om del är oundgängligen
påkallat med hänsyn till ordningen och säkerheten på anstalten, kroppshesikining
får ske på sluten anstalt även i följande fall, nämligen när

-
det sker i
anslutning till större undersökning som av säkerhetsskäl görs av utrymmen inom
anstalten och den intagne har eller har haft särskild anknytning till utrymme
som berörs av undersökningen

-
den intagne
skall mottaga eller har haft obevakat besök

-
den intagne
efter vistelse utanför anstalten återkommer till denna.

De bestämmelser om kroppsbesiktning somjag nu har förordat
bör tas upp i en särskild paragraf, 9 b §.

Att det är kriminalvårdsstyrelsen som har beslutanderätten
i fråga om kroppsvisitalion och kroppsbesiktning följer av 58 § KvaL,
Regeringen kan emellertid enligt 60 § KvaL förordna om överflyttning av
kriminalvårdsstyrelsens befogenhet till tjänsteman inom kriminalvården. 1
fråga om kroppsvisitalion bör sålunda beslutanderätten utan vidare kunna dele-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:62 31

geras till styresmannen på anstalten eller den han
förordnar. Kroppsbesiktning återigen rymmer stor risk för
integritetskränkning. Beslut om kroppsbesiktning på grund av misstanke om
förbjudet innehav bör därför fattas av styresmannen på anstalten utan möjlighet
till delegering för annat fall än då fara är i dröjsmål. När det gäller
beslutanderätten i frågor om m-finmässig eller stickprovsvis kroppsbesiktning
bör det dock alltid ligga på kriminalvårdsstyrelsen att efter en noggrann
avvägning av integritetshänsyn och säkerhetsskäl bestämma på vilken anstalt
eller avdelning sådan kroppshesikining skall ske och hur omfattande kontrollen
skall vara. Däremot bör det ankomma på styresmannen för anstalten att bestämma
den närmare ordningen för genomförandet av beslutad sUckprovskonlroll. Jag
avser att i annat sammanhang föreslå att bestämmelser rörande beslutsordningen
skall föras in i KvaLK.

Kroppsvisitalion
och kroppsbesiktning är som nyss nämnts åtgärder som lätt uppfattas som integritetskränkande
av dem som blir föremål för åtgärden. Självfallet bör kroppsvisitalion eller
kroppsbesiktning inte få göras mer ingående än vad som är nödvändigt med
hänsyn till ändamålet med åtgärden. All den hänsyn som omständigheterna medger
skall iakttas. Om möjligt skall vittne närvara. Jag förordar att bestämmelser
härom tas in i KvaL. Jag vill i anslutning till dessa bestämmelser anmärka att
kroppsbesiktning bör utföras av sjukvårdsutbildad personat, om sådan finns
tillgänglig. Kroppsvisilation eller kroppsbesiktning av intagen kvinna bör
inte heller få verkställas eller bevittnas av annan än kvinna, läkare eller
legitimerad sjuksköterska. Också i dessa hänseenden avser jag att i annat sammanhang
föreslå bestämmelser i KvaLK, Vidare bör i KvaL föreskrivas att föremål som
inlagen inte får inneha skall tas om hand och förvaras för hans räkning. Jag
vill erinra om atl i 63 § KvaL finns bestämmelser om att omhändertagna bemsningsmedel
m.m. skall förverkas. De nu förordade bestämmelserna bör tas upp i en särskild
paragraf, 9 c §.

Huvudregeln är all vittne alltid skall närvara vid kroppsvisilation
och kroppsbesiktning. Vittne ger den undersökte ett skydd mot atl visitationen
eller besiktningen utförs på ett otillböriigt sätt. Lika viktigt är atl vittnet
kan skydda den undersökande personalen mol anklagelser för övergrepp eller annal
missbruk. Från arbetarskyddssynpunkl kan det också vara angeläget att
förrättningsmannen har en kollega närvarande vid kroppsvisitalion eller
kroppsbesiktning.

Det finns emellertid undanlagsfall där det idag inte är
möjligt atl upprätthålla principen atl vittne alltid skall vara närvarande.
Den i del föregående förordade regeln all kroppsvisilation eller
kroppsbesiktning av kvinna får verkställas eller bevittnas endast av kvinna,
läkare eller legitimerad sjuksköterska innebär exempelvis med den nuvarande
könsfördelningen bland personalen på kriminalvårdens anstalter - liksom på
institutioner där häkteslagen är lillämplig - att man måste räkna med att det
ibland inte går att fä lag i ell kvinnligt vittne till en undersökning som av
säkerhetsskäl måste

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 62 32

företas omedelbart. 1 sådani fall bör - i likhet med vad
som gäller idag -åtgärden få vidtas ulan vittne. Man kan heller inte utesluta
situationer där det över huvud laget inte är möjligl all uppbringa ett vittne.

Häktade, anhållnam.fl. på vilka häkteslagen är tillämplig
befinner sig i en situation som företer många likheter med kriminalvårdsklienielets.
Vissa skillnader finns dock. Även om det bland häklesklientelet ingår dömda som
tillfälligt har placerats på häkte är det övervägande flertalet inte
övertygade om brott och många. t. ex. de som har omhändertagits enligt lagen (1976:511)
om omhändertagande av berusade personer m.m., sätts inte ens i samband med
brott. Förvaringen i häkte sker också under strängare avskildhet än vad som är
regel i kriminalvårdens anstalter. De korta omhändertagandetiderna för häktesklientelet
medger ofta inte heller tillfälle att förbereda och genomföra smuggling. Även
om man således kan peka på skillnader i villkor mellan häktes- och kriminalvårdsklientelei
som i viss mån talar för att del bör vara möjligt all begränsa utrymmet för kroppsvisitalion
och kroppshesikining av häklesklientelet jämfört med vad som måste gälla på
kriminalvårdens anstalter överväger enligt min mening likheterna och jag
förordar atl man i häkleslagen upptar bestämmelser som motsvarar vad jag har
föreslagit beträffande KvaL.

I enlighet härmed föreslårjag alt i 2 och 2 a §§
häkteslagen upptas direkta motsvarigheter till vad jag har förordat
beträffande 9 a och 9 b §§ KvaL. Jag hänvisar till vad jag anförde i det
sammanhanget.

Bestämmelserna i 9 c S KvaL bör på samma sätt få sin
motsvarighet i 2 b § häkteslagen. I sammanhanget förtjänar att påpekas atl
innehållet i den föreslagna paragrafen lill stora delar överensstämmer med
nuvarande 2 § häkleslagen. Jag vill vidare förutskicka att tillämpningsföreskrifterna
i 4 § häktesförordningen kommer atl behöva justeras bl. a. med anledning av den
ändrade terminologin i fråga om kroppsvisitalion m. m. Dessa föreskrifter bör
sålunda utformas i överensstämmelse med vad jag lidigare har förordat skall
föras in i KvaLK.

4 Urinprov

4.1 Nuvarande ordning

Gällande lag medger inte att inlagen föreläggs lämna
urinprov för att t. ex. utröna eventuell påverkan av narkotika. Däremot
förekommer frivillig urinkontroll i dag på vissa anstalter som eu led i
narkotikabekämpningen. Intagna som vill undvika kontakt med narkotika under
straffverkställigheten har således fått förbinda sig au frivilligt lämna
urinprov. Förbindelsen utgör förutsäitning för de intagnas placering på viss
avdelning saml för deltagande i särskilda behandlingskedjor. Konstaterat
missbruk eller vägran att lämna prov kan leda till omplacering. Verksamheten
bedrivs f.n. inom särskilda avdelningar vid kriminalvårdsanstalterna Österåker,
Hall, Malmö och Hinseberg.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:62 33

4.2 Överväganden

Frågan om kontroll av narkotikamissbruk genom urinprov på
intagna i kriminalvårdens anstalter aktualiseras av den synnerligen svåra
narkotika-situationen på vissa anstalter. Jag skall inte här lämna en
redogörelse för det aktuella tillståndet utan hänvisar till vad regeringens
ledningsgrupp för narkotikafrågor anfört härom i promemorian (Ds S 1978: 2)
Åtgärder mot narkotikamissbruk (prop. 1977/78:105 bilaga s. 96 ff). För att få
till stånd en bätire ordning förordade chefen för socialdepartementet i samråd
med mig en försöksverksamhet som innebär alt de intagna i kriminalvårdens
anstalter i ökad ulsiräckning differentieras med hänsyn till narkotikaberoende.
Förslaget innebär bl. a. atl grava missbrukare vid upprepad narkotikapåverkan
skall kunna skiljas från övriga iniagna och placeras på avdelningar med större
säkerhetsgrad och slutenhet. Åtgärder som syftar lill ökad säkerhet och
slutenhet skall endast avse dem som på grund av sitt narkotikamissbruk är
starkt störande för övriga intagna eller som deltar i narkotikahantering inom
anstalterna. På de nu ifrågavarande säkra och slutna avdelningarna skall
erbjudas olika former av åtgärdsprogram t.ex. social färdighetsträning med bl.
a. användning av särskilda videoprogram.

En förutsättning för en verklig differentiering efter
narkotikaberoende är atl del objektivt kan fastsläs om den intagne är påverkad
av narkotika. Del medel som i della hänseende står till buds är urinanalys. 1
nyssnämnda prop. 1977/78:105 (s. 54) erinrade departementschefen om atl
ledningsgruppen tillstyrkt ett förslag från kriminalvårdsstyrelsen att man
genom lagstiftning skapar möjlighel alt vid misstanke om narkoiikapåverkan avkräva
intagen urinprov för narkotikaanalys. Jag förordar atl kriminalvårdsstyrelsens
förslag nu genomförs.

I enlighet härmed föreslårjag atl i 9 d § första stycket KvaL
upptas en regel om atl inlagen som kan misslänkas vara narkotikapåverkad får
föreläggas att lämna urinprov. Endasl när omständigheterna i det särskilda fallet
ger anledning lill misstanke om narkotikapåverkan får föreläggande ges. Något
slumpmässigt urval av intagna som föreläggs lämna urinprov får således inte ske
med stöd av denna bestämmelse.

Den nu föreslagna bestämmelsen är avsedd atl lillämpas på
intagna i allmänhet. Inom kriminalvården pågår somjag lidigare har nämnt redan
s. k. kontraktsvård inom särskilda avdelningar vid kriminalvårdsanslalterna
Österåker, Hall, Malmö och Hinseberg. De intagna på dessa avdelningar har
förbundit sig alt frivilligt lämna urinprov. Den föreslagna bestämmelsen
begränsar självfallet inte möjlighelerna atl avkräva dessa intagna urinprov enligi
förbindelsen.

Utöver den s.k. kontraktsvården och den lidigare nämnda
differentieringen av de iniagna avses emellertid liknande ålgärder bli
genomförda från ytterligare en utgångspunkt. Kriminalvårdsstyrelsen planerar
sålunda alt på vissa ännu inte bestämda anstalter placera intagna som kan antas
ha

7, Rik.sdagen 1978179. I saml. Nr 62

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:62 34

ingen eller ringa narkolikaerfarenhet i syfte atl hindra
att de blir narkotikaberoende under anstallsvistelsen. För att säkerställa att
dessa anstalter verkligen hålls helt fria från narkotika fordras det att de som
är intagna där kan föreläggas att lämna urinprov utan hinder av det eljest
gällande kravet på konkret misstanke i varje särskilt fall. I enlighel härmed förordar
jag all det görs undanlag från kravel på konkret misstanke i fråga om de
anstalter som kriminalvårdsstyrelsen i nyssnämnd ordning avser att förbehålla ell
narkotikafritl klientel. Bestämmelsen bör placeras som ett andra stycke i 9d §.

Beslut om föreläggande att lämna urinprov bör vare sig det
sker med anledning av konkret misstanke eller i annal fall fattas av
styresmannen på anstalten utan möjlighet till delegering. Jag kommer vid ett annal
tillfälle alt föreslå att bestämmelser härom skall las in i KvaLK.

Bestämmelserna om lämnande av urinprov är inte
sanktionerade. Vägrar intagen att efterkomma föreläggande atl lämna urinprov
får urinprovet självfallet inte tas med våld. Inte heller kan vägran som sådan
föranleda disciplinär bestraffning, senareläggning av permission eller annan
åtgärd som av den intagne kan uppfattas som repressalier. Eftersom hela syftet
med möjligheten till kontroll genom urinanalys är att ge ett tillförlitligt underlag
för den önskvärda differentieringen måste en vägran däremot tillmätas
betydelse i samband med överväganden rörande behovet av en förflyttning av den
intagne.

5 Hemställan

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom
justitiedepartementet upprättats förslag lill

1, lag om ändring i lagen (1974: 203) om kriminalvård i
anstalt,

2, lag om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av
häktade och

anhållna m, fl.

Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som
bilaga 2, Jag hemställer atl lagrådels yttrande inhämtas över de upprättade lagförslagen.

6 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens
hemställan.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Bilaga I

Justitiedepartementet

Permissioner inom kriminalvården

Ds Ju 1977:13

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:62 36

Innehåll

Sid.

Förord................................................................................ ... 37

Förslag till lag om ändring i lagen (1974: 203) om
kriminalvård i anstalt 39

1
INLEDNING .................................................................... ... 41

2
NUVARANDE
ORDNING..................................................... 43

2.1 Allmänt...................................................................... 43

2.2 Permissionsbestämmelser ....................................... .. 44

2.2.1 Korttidspermission ............................................ .. 44

2.2.2 Frigivningspermission......................................... 48

2.3 Beräkning av verkställighelstid.................................. 49

2.4 Beslut........................................................................ .. 49

2.4.1 Beslut om kortlidspermission ............................ .. 49

2.4.2 Beslut om frigivningspermission......................... .. 50

2.5 Anvisningar för personal vid permission..................... 51

3 STATISTISKA UPPGIFTER M.M........................................... 51

3.1 Sambandet mellan samhällelig broltsnivå och
permissioner och

rymningar från kriminalvårdens anstalter ................ .. 52

3.2 Tillämpningen av gällande
permissionsregler............ .. 54

3.3 Vissa övriga statistiska uppgifter............................... 56

4 ÖVERVÄGANDEN ÖCH FÖRSLAG ..................................... .. 60

4.1 Förutsättningar för beviljande av
permission............ 60

4.2 Bestämmelsen i 7 § iredje slyckel KvaL...................... 66

4.3 Tillämpningen av
permissionsbestämmelserna m.m.. .. 70

4.3.1 Kvalifikationstider för regelbunden
permission 71

4.3.2 Särskilda permissioner...................................... .. 72

4.3.3 Förberedelse av permissioner........................... 72

4.3.4 Bevakade och beledsagade
permissioner......... . 73

4.3.5 Beslutanderätten beträffande
permissioner...... . 73

4.4 Samarbetet inellan kriminalvärden och polisen.......... . 74

Bilaga I. Klippkori
på kriminalen-problemet med de ständigt återkommande lagöverträdarna. En
studie av sambandet mellan samhällelig brottsnivå samt permissioner och
rymningar från kriminalvårdens anstalter.

Bilaga 2. Promemoria om permissioner, uteblivanden m. m.'

' Bilagorna uteslutna här.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 62 37

FÖRORD

Denna
promemoria har upprättats av en inom justitiedepartementet tillsatt
arbetsgrupp. I gruppen har ingått representanter för kriminalvårdsstyrelsen
och rikspolisstyrelsen. Ledamöier i arbelsgruppen har varit rättschefen Per Jermsten,
ordförande, avdelningschefen Clas Amilon, byrådirektören Gunnar Andersson,
byråchefen Esbjörn Esbjörnson, departementsrådet Johan Leche saml
överdirektören Lennart Printz. Såsom experter har byråchefen Norman Bishop,
polisintendenten Oskar Heiman samt kriminologen Leif Persson deltagit.
Sekreterare har varit hovrättsassessorn Axel Lundqvisl.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i
anstalt

Härigenom
föreskrives alt 7 och 32 §S lagen (1974: 203) om kriminalvård i anstalt skall
ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vid fördelning av de iniagna mellan öppna och slutna
anstalter iakttages följande.

Inlagen
bör placeras i öppen anstalt, om icke annan placering är påkallad med hänsyn
till föreliggande fara för atl han avviker eller eljest av säkerhetsskäl eller
med hänsyn lill atl möjlighet bör beredas honom lill sådant arbete eller sådan
undervisning, utbildning eller särskild behandling som icke lämpligen kan
anordnas i öppen anstalt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Den som
dömts till fängelse i lägst två år eller lill internering med en minsta tid av
två år eller mer skall placeras i sluten anstalt, om del med hånsyn till att
han saknar fast anknytning till riket eller eljest kan befaras alt han är
särskilt benägen att avvika och fortsätta en brottslig verksamhei, vilken på
grund av omfattning och inriktning är av särskilt allvariig karaktär. Vad som sagls
nu gäller dock ej om annan placering kräves för en ändamålsenlig förberedelse
av förestående frigivning eller överföring till vård utom anstalt eller eljest
synnerliga skäl föreligger för placering i öppen anstalt.

Den som
dömts lill fängelse i lägst två år eller lill internering med en minsta tid av
två år eller mer skall placeras i sluten anstalt, om del kan befaras att han är
särskilt benägen all avvika och fortsätta en brottslig verksamhet, vilken på gmnd
av omfattning och inriktning är av särskilt allvarlig karaklär. Vad som sagts
nu gäller dock ej om annan placering kräves för en ändamålsenlig förberedelse
av förestående frigivning eller överföring till vård utom anstalt eller eljest
synnerliga skäl föreligger för placering i öppen anstalt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

32 S

För att
underlätta anpassningen i samhället kan inlagen beviljas tillstånd atl lämna
anstalten för viss kort tid (korttidspermission) om ej avsevärd fara för
missbruk föreligger. Korttidspermission får också ges. om annan särskild
anledning föreligger därtill.

För all underiätta
anpassningen i samhällel kan inlagen beviljas tillstånd att lämna anstalten
för viss kort tid (kortlidspermission) om ej påtaglig fara för fortsatt
brottslig verksamhei eller avsevärd fara för annat missbruk föreligger. Kortlidspermission
får också ges. om annan särskild anledning föreligger därtill.

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 62 40

Inlagen som avses i 7 § iredje stycket och på skäl som där
anges är placerad i sluten anstalt får beviljas kortlidspermission endasl om
synnerliga skäl föreligger därtill.

För kortlidspermission får ställas de villkor som kan
anses erforderliga beträffande vistelseort, anmälningsskyldighet eller annal.
Är noggrann tillsyn behövlig, kan föreskrivas atl den intagne under
permissionen skall vara ställd under bevakning.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:62 41

1 Inledning

Den 1 juli 1976 befann sig 447 personer som var inskrivna
vid våra kriminalvårdsanstalter på fri fot efter att ha rymt eller uteblivit
efter permission. Av dessa personer hade 83 varil frånvarande i mer än sex
månader. Del totala antalet inskrivna på anstalterna var vid samma tid 3075.
Drygt \4%av de inskrivna hade således avvikit och var på fri fot vid
halvårsskiftet.

Enligt lagen (1974: 203) om kriminalvård i anstalt (KvaL)
kan en kriminalvårdsansialt vara antingen riksanslall eller lokalanstall.
Såväl riks- som lokalanstalt liksom avdelning av anstalt kan vara öppen eller
sluten. Vid val mellan placering i öppen och sluten anstalt gäller som huvudregel
all inlagen skall placeras i öppen anstalt, om inte annan placering är påkallad
med hänsyn lill flyklfara, säkerhets- eller behandlingskkäl,

I den delvis ganska livliga debatt som fördes under
sommaren 1976 i anledning av vissa uppmärksammade rymningar och frilagningar
från kriminalvårdsanstalter ifrågasattes bl. a. om det mest belastade
klientelet verkligen förvaras på ett sådant sätl atl samhällets behov av skydd
tillgodoses. Man gjorde i det sammanhanget också gällande att nuvarande
permissionsbestämmelser är alltför liberala och missbrukas i alltför stor
utsträckning. En viss oklarhet förelåg samtidigt angående omfattningen av
missbruket.

Debatten har främst gällt del kriminalvårdsklientelei som
normalt förvaras på de slutna riksansialterna. Av de inledningsvis nämnda 447
intagna som olovligen befann sig på fri fot vid halvårsskiftet hade 142 rymt
eller uteblivit från slutna riksanstalter under första halvåret 1976. Nära 12%
av dem som vid halvårsskiftet var inskrivna på slutna riksanstalter befann sig olovligen
på fri fot. Härtill kommer några som avvikit redan under år 1975.

Av dem som sålunda avvikit från slutna riksanstalter har
endast en mindre del rymt i egentlig mening. Av dem som rymmer från sådana anstalter
är det mindre än hälften som genomför en flykt direkl från anstalten medan
resten avviker medan de i andra sammanhang befinner sig utanför
anstaltsområdet. Under första halvåret 1976 ägde sålunda sammanlagt 110
rymningar rum från slutna riksanstalter varav endast 46 skedde direkt frän
anstalten. Övriga skedde i samband med vistelse i utelag, under transport eller
från sjukhus (43), under frigång jämlikt 11 § KvaL (I) eller vid vistelse utom anstalt enligt 14 eller 34 §
KvaL (20).

Även om del inte föreligger några uppgifier om hur de
ovannämnda 142 personerna avvikil från de slutna riksanstalterna kan man utgå
från att det övervägande flertalet inte har återvänt efter permission. Under
det första halvåret 1976 påbörjades sammanlagt 5023 permissioner från de slutna
riksanstalterna varav 4587 var kortlidspermissioner. I 625 fall, motsvarande
drygt 12% av samtliga permissioner, uteblev den intagne vid permissionens
slut. Lägger man till detta all i 127 fall permissionen missköttes på annat
sätt kan man säga att permissionerna under det första halvåret 1976

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 62 42

från de slutna riksanstalterna misslyckades till 15%.

I detta sammanhang bör ocksä nämnas den kritik som kriminologen
Leif Persson i en studie av inbrottstjuvar i Stockholm' riklat mot 1973 års kriminalvårdsreform.
Enligt Persson svarade 1467 personer för omkring 70% av samtliga inbrott som
klarades upp i Stockholms polisdistrikt under år 1975. Uppskattningsvis en
tredjedel av alla fordonslillgrepp och omkring 90% av alla grövre inbrott i
bostäder, affärer och kontor inom Stockholms polisdistrikt under år 1975 har
enligt Persson begåtts av medlemmar i denna grupp. Dessa 1467 personer har i
regel en omfattande och lång lidigare brottsbelastning, 1 genomsnitt har varje
person meddelats domar eller åtalsunderlåtelser för ett våldsbrott, 20 förmögenhetsbroit
och fyra brott mot allmänheten under den senaste tioårsperioden. Till detta
skall läggas dom eller ålalsunderiåtelse på i genomsniii ett narkotikabrott och
sex kvalificerade trafikbrott.

Trots att denna grupp genomgående är så högt brottsbelastad
är del ändå möjligt atl urskilja en "brollsclit"" inom den. 10%
av gruppen, 144 personer, svarar nämligen för lika många grövre förmögenhetsbrott
under åren 1974-75 som de övriga 90% tillsammans. Denna grupp har också en
tidigare genomsnittlig registrerad kriminalitet som dels är ungefär dubbeU så
hög som för hela materialet, dels är starkt koncentrerad under den senaste
femårsperioden, I genomsnitt har varje person av de 144 dömts eller meddelats ålalsunderiåtelse
för ett våldsbrott, 48 förmögenhetsbrott och tre brott mot allmänheten. Mer än
90% av dessa brott hänför sig till den senaste femårsperioden. Till denna
brottslighet skall läggas dom på i genomsnitt ett narkotikabrott och dom. åtalsunderlåtelse
eller godkänt strafföreläggande på åtta grova trafikbrott under samma tid.

Persson pekade på att 1973 års kriminalvårdsreform fått
till resultat alt bl. a. permissionsbestämmelserna blivit mer liberala än
tidigare. Det är enligt Persson troligt att detla som en av flera samverkande
orsaker fått som konsekvens atl de faktiska brollsmöjlighelerna kraftigt ökat
för den lilla, ofta hårt institutionsbelastade grupp som enligt hans
undersökning ligger bakom en majoritet av inbrotten, Della skulle förklara
varför del just är de grövre inbrotten i storstäderna, och speciellt Stockholm,
som visat en närmast explosionsartad ökning under senhösten 1974 och under år
1975.

Mot bakgrund av de här i korthet redovisade förhållandena
tillsattes i augusti 1976 inom justiliedepartenientel en arbetsgrupp med
representanter även från kriminalvårdsstyrelsen och rikspolisstyrelsen.
Gruppen fick i uppdrag att göra en kartläggning av gällande permissionsreglers
tillämpning och effekt saml all med utgångspunkt i detla material pröva om särskilda
åtgärder var påkallade för atl begränsa permissionsmissbrukel inom
kriminalvården.

' Inbrottstjuvar i Stockholm - en studie av individuell
brottsbelastning, samhällelig brottsnivå och brotlsutveckling. Svensk
Juristtidning 1976 sid, 527 ff.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:62 43

2 Nuvarande ordning

2.1 Allmänt

Gällande regler för kriminalvård i anstalt finns i KvaL
och i kungörelsen (1974:248) med vissa föreskrifter rörande lillämpningen av KvaL
(KvaLK). Den praktiska tillämpningen av reglerna framgår framför allt av
kriminalvårdsstyrelsens vårdcirkulär (C 1/1974) med föreskrifter i anslutning
till KvaL och KvaLK samt av kriminalvårdsstyrelsens anvisningscirkulär (C
2/1974) med anvisningar och föreskrifter i anslutning till vårdcirkulärets
bestämmelser för personal inom kriminalvårdsverkel. Tillämpningsföreskrifter
för permissioner återfinns vidare i kriminalvårdsstyrelsens rundskrivelse nr
95/1974 angående intagning, förflyttning, permission och frigäng i vissa fall saml
i rundskrivelsen 75/1976 angående bevakade och beledsagade permissioner.

KvaL bygger på grundtanken atl ansiallsvården redan från
början skall inriktas på konkreta åtgärder som förbereder den intagne för
tillvaron utanför anstalten, allt i den utsträckning det kan ske utan atl kravel
på samhällets skydd blir eftersatt. Lagen syftar också lill en ökad integrering
mellan anstaltsvård och frivård. Vidare betonas vikten av samverkan mellan
kriminalvård och andra samhälleliga organ (4,5§§).

Anstaltssystemet består som inledningsvis har nämnts av
riksanstalter och lokalanstalter av sluten eller öppen lyp. Meningen är atl den
som ådömts fängelse i högst ett år skall placeras i lokalanstalt som skall
erbjuda vidgade möjligheter för de intagna alt under arbetstid utföra arbete
eller della i annan särskilt anordnad verksamhei utanför anstalten (s. k.
frigång) och ökad kontakt med samhällets stöd- och hjälporgan (6,11 §§). Den
som ådömts fängelse i mer än ett år, ungdomsfängelse eller internering skall företrädesvis
placeras i riksanstalt.

Även intagna med länga strafftider, som frän början placerats
i riksan-sialier skall emellertid kunna föras över till lokalansialter när det
behövs för en ändamålsenlig förberedelse av frigivning eller övergång till vård
utom anstalt (6S).

Vid fördelningen av de intagna mellan öppen och sluten
anstalt gäller att intagen bör placeras i öppen anställ, om inte annan
placering är påkallad med hänsyn till rymningsfara eller andra säkerhetsskäl
eller med hänsyn till atl möjlighel bör beredas honom lill sådani arbele eller
sådan undervisning, utbildning eller särskild behandling som inte lämpligen
kan anordnas i öppen anstalt (7S).

Skärpta regler gäller för en speciell kategori intagna som
dömts till långa straff Det gäller brottslingar vilka dömts till fängelse i
lägst två år eller internering med minsta tid av två år eller mer. En
brottsling med sådan strafftid skall placeras på sluten anstalt, om det med
hänsyn lill att han saknar fast anknyining lill Sverige eller av andra
omständigheter kan befaras

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 62 44

att han är särskilt benägen att rymma och fortsätta en
brottslig verksamhet, vilken på grund av omfattning och inrikining är av
särskilt allvarlig karaklär (7 § iredje stycket), Avgränsningen av denna
kategori intagna har skett med ledning av de riktlinjer som dragits upp i prop,
1972: 67 med förslag till vissa åtgärder mot narkotikamissbruket m, m. Del är
fråga om lagöverträdare som ägnat sig åt organiserad eller systematisk
kriminell verksamhet av särskilt samhällsfariig natur, inte sällan med
internationell anknytning. Främst avses personer som ägnat sig ål grov
narkotikabrottslighet. I många fall saknar lagöverträdarna i denna kategori
annan anknytning till Sverige än den som betingas av deras brottsliga
verksamhet. Fömlsältningarna för en positiv påverkan genom skilda
kriminalvårdande åtgärder är i dessa eller liknande fall ytterst begränsade.
Allmänt gäller därför att vård i öppen anstalt inte skall förekomma annal än i
myckel begränsad utsträckning för denna kategori brottslingar. Prövningen
huruvida vissa intagna skall hänföras till den kategori brottslingar som 7 §
tredje stycket direkt tar sikte på förutsätter givetvis en individuell
bedömning av samtliga de faktorer som enligt bestämmelsen inverkar på frågan.

KvaL innebar vidare ökade möjligheler till permissioner av
olika slag jämfört med tidigare. Samtidigt infördes emellertid särskilda
bestämmelser om att en strängare praxis skall iakttas när del gäller alt bereda
korttidspermissioner för dem som avses i 7 § tredje stycket (32 §).

2.2 Permissionsbestämmelser

Bestämmelserna om permission finns införda i 32 och 33 §§ KvaL.
Man skiljer mellan två slag av permissioner: korttidspermission (32 §) och frigivningspermission
(33 §).

2.2.1 Kortlidspermission

För att underlätta anpassningen i samhällel kan intagen
beviljas tillstånd atl lämna anstalten för viss kort lid. om inte avsevärd fara
för missbruk föreligger. Korttidspermission får också ges, om annan särskild
anledning föreligger därtill. Intagen som omfattas av bestämmelsen i 7§ tredje
stycket KvaL och som därför är placerad i sluten anstalt får emellertid
beviljas korttidspermission endasl om synneriiga skäl föreligger därtill. För
korttidspermission får ställas de villkor som kan behövas beträffande vistelseort,
anmälningsskyldighet eller annal. Är noggrann tillsyn behövlig kan föreskrivas
att den intagne under permissionen skall vara ställd under bevakning.

Närmare föreskrifier angående korttidspermission finns i
108-117 §§ vårdcirkuläret. Återkommande korttidspermissioner skall vid längre
anstaltstid regelmässigt ingå såsom ett led i behandlingen (regelbunden permission).
Oavsett anslaltstidens längd kan dock korttidspermission förekomma om särskild
anledning till permission föreligger (särskild permis-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:62 45

sion). Regelbunden permission får inte beviljas, om den
intagnes bostadsförhållanden under permissionen inte är ordnade.
Permissionstiden skall, när permission försia gången beviljas, omfatia högst 48
timmar jämte restid saml, när permission därefter beviljas, högsl 72 timmar
jämte restid (I08§).

För den som vistas i anstalt för att undergå fängelse
eller internering gäller i fråga om regelbunden permission följande
kvalifikationslider. Vid lokalanstalt och öppen riksanslall beviljas
permission efter fyra månader, om inte synnerliga skäl föreligger däremot. Vid
sluten riksanstalt bör permission beviljas tidigast efter sex månader. Ny
permission bör beviljas efter två månader från den senaste permissionens
början (109S), För den som vistas i anstalt för atl undergå ungdomsfängelse
gäller att permission bör beviljas försia gången efter tre månader. Ny permission
bör beviljas efter två månader från den senaste permissionens början (I I0§).

I kvalifikationslid för regelbunden permission skall
inräknas häktnings-tid i anslutning lill den aktuella domen. Inlagen bör dock
inte beviljas regelbunden permission förrän verkställigheten av påföljden
pågått under en sammanhängande tid av två månader, räknat från
verkställighetens början enligt strafftidsresolutionen (111 §),

Enbart på grund av rymning eller permissionsmissbruk får
intagen inte förvägras ny permission under längre lid från återkomsten till
anstalt eller från det verkställigheten annars återupptagits än som motsvarar
kvalifikationstiden för första permissionen (112 §),

Särskild permissio'n
får ges, om särskild anledning föreligger. Så som exempel på sådan anledning
anger cirkuläret inställelse inför domstol enligt kallelse, vistelse utom
anstalt under kortare tid av dagen i samband med besök eller besök hos
närstående som är svårt sjuk. En annan form av särskild permission är s, k, lokalanstallspermission.
Intagen i lokalanstall skall i den mån del är påkallat med hänsyn lill hans
personliga förhållanden beviljas permission för att besöka skyddskonsulent
eller assistent inom frivården, sociala myndigheter, sjukvårdsinrättningar,
övervakare, tilltänkta arbetsgivare eller andra som kan medverka lill
förberedelser inför frigivningen eller överförandet till vård utom anstalt
(113 §).

Kortlidspermission kan äga rum som bevakad permission
eller beledsagad permission. Innan föreskrift meddelas om alt den intagne
under permissionen skall vara ställd under bevakning skall noga övervägas om
inte ändamålet med permissionen kan tillgodoses på annat säll (114 §).

Särskilda bestämmelser om korttidspermission för intagen
som dömts till fängelse i lägst två år eller internering med minsta lid av två
år eller mer har meddelats av kriminalvårdsstyrelsen i rundskrivelse 95/1974.
Speciella bestämmelser, som medger tätare permissioner än vad som följer av
vårdcirkuläret, gäller för kriminalvårdsanstalterna Tillberga och Skogome,

I den nyssnämnda rundskrivelsen 95/1974 ges närmare
anvisningar betr, behandlingen i vissa hänseenden av intagna som dömts lill
fängelse i lägst

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:62 46

två år eller internering med en minsta lid av två år eller
mer. Med formuleringen "'dömts till"" avses atl den dom eller
någon av de domar som föreligger för verkställighet är av lägst två års
varaktighet. Någon sammanläggning av flera kortare påföljder eller
förverkanden för atl uppnå tvåårsgränsen har inte avsetls. Beträffande den
särskilda kategori av intagna som avses i 7 § tredje stycket KvaL sägs all för
bedömningen om en inlagen skall hänföras under bestämmelsen skall särskilt
uppmärksammas rymningsfaran och risken för fortsatt brottslighet av speciellt
farlig natur. Bestämmelsen i 7 S tredje stycket KvaL avser inte enbart
utländska medborgare. Principiellt skall likställighet råda mellan alla
intagna oberoende av nationalitet. Bestämmelsen syftar främst på sådana som
saknar annan anknytning till Sverige än som följer av atl de begått brott här
och vars brottslighet även i övrigt är av mer eller mindre intemalionell karaklär.
Omständigheterna kring en förvisningsdom och dess verkställighet har också belydelse.
Avgöranden beiräffande denna kategori intagna har förutsatts inte komma atl ske
efter schematiska grunder. 1 del särskilda fallet kan hänsyn tas till speciella
förhållanden.

I rundskrivelsen finns ett särskilt avsnitt om permission.
Där anges bl. a. För samtliga kategorier iniagna gäller att permission inte får
beviljas, om avsevärd fara för missbruk föreligger. Vid bedömning av
missbruksfaran får en rad olika faktorer vägas mot varandra såsom arten och
omfattningen av kriminaliteten, verkställighelslidens längd, återstående
strafftid, anknytning lill rikel, förvisningsdom, ulfall av tidigare
permissioner, den intagnes personlighelsutveckling, beteenden i olika
situationer på och utom anstalten, alkohol- och narkotikavanor, ligalillhörighel,
familjeband och andra relationer till omgivningen etc. För den kategori som
avses i 7 § tredje stycket KvaL gäller därutöver att permission får beviljas
endast om synnerliga skäl föreligger. Det ankommer på den som ansöker om permission
och den som tillstyrker densamma atl visa alt synnerliga skäl för permission
föreligger och atl faran för missbruk inte är avsevärd. De minsta
kvalifikationstider som anges i 109 och II2§§ vårdcirkuläret är inte tilllämpliga
på denna kategori. De kan således inte åberopas som synnerliga skäl för
permission. Intagens mentalhygieniska behov av någon form av avbrott i en
myckel långvarig vistelse på sluten anstalt kan i vissa fall utgöra synnerligt
skäl av nyss angiven art (s. k. lufthålspermission). Behovet av permission för s.
k. ulslussningsträning i slutskedet av verkställigheten eller för en
ändamålsenlig förberedelse av föreslående frigivning eller överföring till vård
utom anstalt kan också godtas som synnerliga skäl. När del gäller synnerligen samhällsfariiga
narkolikabrollslingar eller eljest internationellt yrkesverksamma
lagöverträdare kan permission över huvud taget inte komma i fråga annat än
undantagsvis och i samband med speciella förhållanden.

Vidare anges i rundskrivelsen atl för kortlidspermission
får ställas de villkor som kan anses erforderliga beträffande vistelseort, anmälningsskyl-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:62 47

dighet eller annal. Bevakad eller beledsagad permission
kan komma i fråga. Skrivelsen hänvisar vidare till uttalanden i förarbetena
till KvaL i vilka understryks att man bör göra stora ansträngningar för att fä
till stånd permissioner i lämpliga former så att en tillfredsställande
avvägning sker mellan intresset av alt de iniagna bevarar kontakten med samhällel
och intresset av atl de allmänna säkerhets- och skyddssynpunktema blir
tillgodosedda.

Även om permissionsmöjligheterna för det grövsta
klientelet således är begränsade, är avsikten inte att i praktiken helt avskära
dem frän möjlighet all få permission. Avsikten är i stället främst alt skapa
garantier för att frågan om permission i dessa fall alltid blir föremål för en
myckel noggrann och allsidig prövning. Bevakad permission kan sålunda ifrågakomma
för de kategorier lagöverträdare som är underkastade särskilda restriktioner i
fråga om korttidspermission.

Kriminalvårdsstyrelsens rundskrivelse 75/1976 innehåller
direktiv för beviljande och genomförande av bevakade och beledsagade
permissioner. Under hänvisning lill 114 § vårdcirkulärel anförs all en gradering
av tillsynsbehovet i samband med permission skall göras. Den striktare formen

- bevakad
permission - är främsi avsedd att tillämpas när den intagne

kan bedömas vara rymningsbenägen men permission ändå måste tillgripas

på grund av brådskande angelägenhet som oundgängligen kräver den in

tagnes personliga närvaro. Stor restriktivitet skall därför iakttas vid bevil

jande av bevakad permission. Innan bevakad permission beviljas skall sty

resmannen noga pröva om syftei med permissionen inte kan tillgodoses på

annal sätt. Del åligger härvid fri vårdspersonal att lämna erforderlig hjälp

när så lämpligen kan ske. Bistånd kan också sökas hos t. ex. socialvården

eller polisen. I en del fall torde även hjälp kunna påkallas från anhöriga till

den intagne. Vid bevakad permission skall den intagne åtföljas av minst

två Ijänslemän ur tillsynspersonalen.

Beiräffande den ringare grad av lillsyn som åsyftas i 114§
vårdcirkulärel

- beledsagad
permission - sägs att den är tänkt att tillämpas när rym

ningsrisken i sig själv bedöms som ringa men risk föreligger alt den intagne

genom alkoholförläring eller liknande kan missbruka permissionen eller då

permitienien eljesl för vissa ändamål är i behov av det stöd som beledsaga-

ren kan lämna. Vid företrädesvis lokalanslallema kan dessutom beledsa

gade permissioner förekomma i stor utsträckning som ett normalt led i be

handlingsarbetet. Vid beledsagad permission skall den intagne åtföljas av

tjänsteman inom kriminalvårdsverkel. Även övervakare eller annan lämp

lig person bör emellertid kunna komma i fråga som beledsagare. - För in

lagen som av säkerhetsskäl under lång lid inte kunnat medges regelbunden

permission men som i ett senare skede av verkställigheten bedöms böra

ifrågakomma för sådan permission kan som en förberedelse härför beviljas

en eller flera dagspermissioner under tillsyn. 1 sådant fall är beledsagad

permission vanligen att föredra framför bevakad.

Det poängeras i rundskrivelsen atl permission alltid skall
föregås av en

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 62 48

noggrann planering. Om permission skall ske till privat boslad
är särskild försiktighet erfarenhetsmässigt påkallad. Permission för sådani
ändamål bör därför beviljas med yttersta restriktivitet. Innan sådan permission
beviljas, skall styresmannen låta kontrollera bostadens karaklär, förslagsvis
genom den lokala polismyndigheten, om detla inte uppenbarligen är obehövligt.
År det fråga om lufthålspermission eller permission som förberedelse för
regelbunden permission eller permission som annars inte beviljas för särskilt
ändamål, skall permissionsplan upprättas i samråd med den intagne med
angivande av vart permissionen skall gå, de aktiviteter som planeras och de
villkor som i övrigt skall iakttas. Av säkerhetsskäl kan del dock i vissa fall
finnas anledning att den intagne inte informeras om detaljplaneringen. Del
framhålls att permissioner vars huvudändamål är restaurangbesök inte får
beviljas. Om permission förläggs lill lid som gör det omöjligt för den intagne atl
få mat i anstalten skall han få lillfälle alt äta på lämpligt näringsställe, Alkoholhaltiga
drycker får inte förtäras. Tiden för permission skall inte sträckas utöver vad
som är nödvändigi för alt tillgodose syfiet. Det åligger styresmannen alt i
god tid före bevakad eller beledsagad permission noggrant informera åtföljande
bevakningspersonal eller beledsagare om ändamålet med permissionen samt om de
villkor som skall gälla. Också den intagne skall informeras härom,

2.2.2 Frigivningspermission

Till förberedande av frigivning eller överförande till
vård utom anstalt kan inlagen som undergår fängelse eller dömts till ungdomsfiingelse
eller internering beviljas permission under viss längre tid. Den som undergår
fängelse på högsl fyra månader och för vilken villkorlig frigivning därför inte
kan komma i fråga får beviljas frigivningspermission endast om synnerliga skäl
föreligger. Annan som undergår fängelse och den som dömts till internering får
inte beviljas frigivningspermission före den dag då villkorlig frigivning
eller överförande lill vård utom anstalt tidigast kan ske. För frigivningspermission
får ställas de villkor som kan anses erforderliga beträffande vistelseort,
anmälningsskyldighet eller annal (33 § KvaL),

Frigivningspermission ulgör ett led i förberedelserna för
den intagnes frigivning eller övergång lill vård utom anstalt. Genom sådan
permission bereds den intagne möjlighet atl själv medverka aktivt i delta
förberedelsearbete. Närmast gäller det här att ordna arbete och andra
praktiska angelägenheter som ingår bland förutsättningarna för beviljande av villkorlig
frigivning eller övergång till vård utom anstalt. Eftersom frigivningspermission
normalt bör kunna övergå direkt lill vård i frihet bör i princip sådan
permission inte beviljas förrän övriga förutsättningar för övergång till
frivård föreligger. Som nämnts krävs synnerliga skäl för atl den som ådömts
fängelse i högst fyra månader skall kunna beviljas frigivningspermission.
Sådana skäl kan enligt förarbetena föreligga om den intagne genom sådan
permission kan få en arbetsanställning. undervisning, ulbild-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:62 49

ning e. d. som är alldeles särskild lämpad för honom och
som han skulle gå miste om i fall permissionen inte beviljades. Ingen
tidsbegränsning finns för frigivningspermission men i förarbetena framhälls atl
permissionen alllid skall beviljas för viss bestämd lid. som kan förlängas, om
förhållandena påkallar det,

2.3 Beräkning av verkställighetstid

Enligt 35 § KvaL skall lid för vistelse utanför anstalt
enligt 32 och 33 §§ KvaL inräknas i verkställighetstiden, om inte särskilda
skäl talar däremot. Sådana särskilda skäl kan vara återfall i brott eller
rymning i samband med permissionen. Del har ansetts vara rimligt atl den som pä
detla eller liknande sätl missbrukar den lättnad i verkställigheten som
permission ulgör, skall fä vidkännas den konsekvensen all liden utom anstalten
helt eller delvis inte inräknas i verkslällighetstiden.

2.4 Beslut

Beslutsfunktionerna rörande permission regleras i KvaL och
KvaLK.

2.4.1 Beslut om kortlidspermission

Enligt 58 § KvaL beslutas kortlidspermission av kriminalvårdsstyrelsen.
Regeringen kan dock förordna om delegering av kriminalvårdsstyrelsens
beslutsbefogenhet (60§ KvaL). Så har skell genom 33§ KvaLK. Sålunda meddelas beslul
i fråga om korttidspermission beträffande intagen i lokal-anstalt av regionchef
eller, efter hans bemyndigande, styresmannen och beiräffande intagen i riksanslall
av styresmannen. Kriminalvårdsstyrelsen beslutar dock i fråga om korltidspermission
beträffande i sluten anstalt intagen som dömts lill fängelse i lägst två år
eller lill internering med en minsta tid av två år eller mer. I de fall
kriminalvårdsstyrelsen finner lämpligt kan dock beslut i fråga om korltidspermission
beträffande intagen som nu sagts meddelas i den ordning som gäller för vanliga iniagna.
Enligt 42 § KvaLK kan regionchef ändra vad tjänsteman vid lokalanstalt har
beslutat och kriminalvårdsstyrelsen ändra vad tjänsteman inom kriminalvården beslutat.
Kriminalvårdsstyrelsens beslut i särskilt fall kan överklagas i kammarrätt (59S
KvaL).

I rundskrivelsen 95/1974 ges närmare anvisningar om
beslutsfunktionen. Inledningsvis anförs all kriminalvårdsstyrelsen beslutar bl.
a. om intagning i eller förflyttning lill öppen anstalt och permission från
sluten anstalt för den som dömts lill fängelse i lägst två år eller till
internering med en minsta lid av två år eller mer. Beslutanderätten kan i de
fall kriminalvårdsstyrelsen finner lämpligt delegeras till regionchef/styresman
för riksanslall. I ell särskilt avsnitt om delegation sägs alt kriminalvårdsstyrelsen,
efter individuell prövning i varje särskilt fall, kommer att delegera
beslutanderätten be-

4 Riksdagen 1978179. I saml. Nr 62

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:62 50

träffande sådana långiidsdömda som inte tillhör den
kategori som avses i 7 S iredje stycket KvaL. Har beslutanderätten delegerats,
gäller vad som föreskrivs i 108-113 SS vårdcirkulärel, Delegationsbeslul upphör
och beslutanderätten återgår automatiskt till kriminalvårdsstyrelsen, om den
intagne gör sig skyldig till permissionsmissbruk som inte är ringa eller rymmer
från anstalt, I alla de fall kriminalvårdsstyrelsen skall besluta skall ärendet
överlämnas till slyrelsen så snart placeringen eller permissionen aktualiserats
av den intagne eller på annat sätt och erforderlig utredning hunnit
verkställas,

2.4.2 Beslut om frigivningspermission

Enlig 54 S KvaL och kungörelsen (1965: 625) om
inskränkning i övervakningsnämnds befogenhei alt pröva fråga om villkorlig frigivning
beslutas frigivningspermission av

1.
kriminalvårdsnämnden
beträffande den som undergår fängelse i mer än ett år.

2.
den
övervakningsnämnd till vars verksamhetsområde anstalten hör beträffande den som
undergår fängelse i högst ett år,

3.
ungdomsfängelsenämnden
beträffande intagen som undergår ungdomsfängelse,

4. interneringsnämnden beträffande intagen som undergår
internering.

Regeringen kan dock förordna om delegering av beslutsfunktionen (55 S

KvaL). Så har skell genom bestämmelser i KvaLK. Dessa bestämmelser
innehåller i huvudsak följande.

1 fråga om frigivningspermission kan

1.
kriminalvårdsnämnden
delegera sin beslutsfunktion till övervakningsnämnd, som i sin lur kan
delegera beslutsfunktionen lill styresmannen vid anstalt i brådskande fall eller
när det annars finns särskild anledning lill del (34S).

2.
övervakningsnämnd
delegera sin beslutsfunktion till styresmannen vid anstalt i brådskande fall
eller när del annars finns särskild anledning till del(35§),

3.
ungdomsfängelsenämnden
och interneringsnämnden delegera sina beslutsfunktioner lill övervakningsnämnd,
som i sin lur kan delegera beslutsfunktionen lill styresmannen vid anstalt i
brådskande fall eller när det annars finns särskild anledning till del (36§),

Enligt 37 S KvaLK skall styresman som meddelar beslut med
stöd av bemyndigande enligt 34-36 §§ snarast underrätta övervakningsnämnden
därom. Övervakningsnämnd skall snarast underrätta vederbörande centrala nämnd
om beslul som övervakningsnämnd eller styresman meddelat med stöd av
bemyndigande enligt 34 eller 36 S. Enligt 40 § KvaLK kan övervakningsnämnden
ändra vad styresman beslutat i fall som avses i 34-36§§. Enligt 55 S KvaL kan
den intagne påkalla prövning av beslut som övervakningsnämnden meddelat efter
bemyndigande av kriminalvårdsnämnden.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:62 51

ungdomsfängelsenämnden eller interneringsnämnden hos resp.
centrala nämnd. Prövning av övervakningsnämnds beslut i övrigt kan av den intagne
påkallas hos kriminalvårdsnämnden. Mol ungdosmfängelsenämndens, inlerneringsnämndens
och kriminalvårdsnänindens beslul fär talan inte föras (57 S KvaL),

2.5 Anvisningar för personal vid permission

Anvisningar för personal vid permission finns i 35-37 SS anvisningscir-kuläret.
När permission beviljas skall styresmannen ombesörja atl permissionssedel
utfärdas. Om del behövs skall genom styresmannens försorg underrättelse om
permissionen lämnas till polismyndigheten på den ort där den permitlerade
huvudsakligen skall vislas under permissionen. Sådan underrättelse skall alllid
lämnas vid frigivningspermission förden som vislas i anstalt för alt undergå undomstängelse
eller internering samt vid kortlidspermission för den som vislas i anstalt för
all undergå internering och är dömd för brott mol annans personliga säkerhet.

Finner styresmannen atl lid för vistelse utanför anstalt
med anledning av kortlidspermission och - såvitt avser inlagen som undergår
fängelse - frigivningspermission inte bör inräknas i verkslällighetstiden
eller att det är tveksamt om sådan inräkning bör ske, skall han ofördröjligen
göra anmälan härom till kriminalvårdsstyrelsen. Sådan anmälan skall
styresmannen göra såvitt avser frigivningspermission för intagen som undergår undgoms-fängelse
eller internering till undomsfängelsenämnden resp. interneringsnämnden, I
samtliga nu avsedda fall skall såvitt avser frigivningspermission anmälan även
göras lill vederbörande övervakningsnämnd.

Har permitlerad uteblivit efter permission eller har
intagen avvikit, skall slyresmannnen ombesörja att närmaste lokala
polismyndighet omedelbart underrättas per telefon. Därefter skall efterlysning
begäras skriftligen hos kriminalvårdsstyrelsen.

3 Statistiska uppgifter m.m.

För alt undersöka hur brollslighelen i samband med
permissioner och rymningar påverkar den loiala broilsnivån i samhället samt för
alt belysa tillämpningen av gällande reglerom permission har arbetsgruppen initierat
vissa undersökningar. Kriminologen Leif Persson har sålunda studerat permillenters
och rymlingars inverkan på den totala broilsnivån. Inom kri-minalvårsstyrelsen
har lillämpningen av gällande peimissionsreglcr undersökts. Beträffande den
fullständiga redovisningen av imdersökningsnieto-derna och resultaten hänvisas
till bilagorna I och 2'. Här skall endast lämnas en sammanfattning.

' Bilagorna uleslutna hiir.

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:62 52

3.1 Sambandet mellan samhällelig brottsnivå och
permissioner och rymningar från kriminalvårdens anstalter (bilaga 1)

Syftei med studien har varil all undersöka hur
brottslighet i samband med permissioner och rymningar påverkar den totala brottsnivån
i samhällel. Med permissioner avses såväl kortlidspermissioner som frigivningspermissioner.

Undersökningens material utgörs av de mest belastade
lagöverträdarna i Siockholm under år 1976. sammanlagt 966 personer. Av dessa
utgjordes 860 av män (89 %). Den åldersmässiga tyngdpunkten i materialet ligger
mellan 18-35 är. Sammanlagt 70 % av samtliga återfinns i detta åldersin-lervall.
Mer än en tredjedel är mellan 18 och 26 år.

Inslaget av missbrukare i materialet är mycket högt. De
skattningar som gjorts visar atl andelen som har ett pågående missbruk av
narkotika överstiger 50 %. Andelen alkoholmissbmkare ligger kring 25 %.

Personernas tidigare brottsbelastning är utomordentligt
hög. Den totala regisirerade brottsmängden för hela materialet kan skattas till
mer än 90000 brott mol brottsbalken (BrB) (huvudsakligen stölder), c:a 15 000
brott mot trafikbroltslagen och c:a 3 000 narkotikabrott, Detla ger en genomsnittlig
känd belastning på mer än 100 brott per individ. Den mest belastade personen i
undersökningsmaterialet finns antecknad i det centrala person- och belastningsregistrel
för bl, a, c:a 900 brott mot BrB,

De rättsliga åtgärder som samhället satt in mot dessa
personer är av mycket stor omfattning. Fram t,o,m, maj 1977 hårde meddelats c:a
8000 domar i anledning av sin brottslighet. Antalet åtalsunderlåtelser,
godkända strafförelägganden och kvarstående skäliga misstankar uppgår vid samma
tidpunkt lill närmare 5 000. Skattningar visar atl de dessutom berövats friheten
genom gripanden, anhållanden och häktningar vid 30000 - 40000 tillfällen samt atl
de tvångsvis omhändertagits med slöd av socialrältslig lagstiftning (exempelvis
barnavårdslagen och nykterhetsvårdslagen) vid i vart fall några lusen lillfällen.

Den mest belastade personen har dömts till frihetsberövande
påföljd inom kriminalvården (fängelse, ungdomsfängelse, internering, skyddstillsyn
med behandling i ansiall) vid 33 tillfällen, I materialet finns personer som
dömts till fängelse eller annan frihetsberövande påföljd vid fyra tillfällen
eller mer under ell och samma år.

Drygt hälften av hela materialet (54 %) ulgörs av personer
som avtjänat frihetsberövande påföljd inom krinimalvården någon gång under år
1976, Genonisnittligi är deras kända brottslighet ungefär tre gånger så hög som
för resten av materialet. Andelarna missbrukare är också avsevärt högre, C:a 75
9? i denna grupp beräknas således ha ett pågående narkotikamissbruk.

Hela det undersökta materialet svarar för väsentliga
andelar av den totala brottsligheten i Stor-Slockholmsomrädel när del gäller
vissa traditionel-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 62 53

la brott som inbrottsslölder, enklare bedrägerier,
våldsamt motstånd och liknande. Mellan 5 och 57 % av den totala uppklarade brollslighelen
för olika brottstyper i området under 1976 kan hänföras lill de undersökta personema.
Relativt sett har de mindre betydelse för våldsbrotlslighelen. större betydelse
för inbroilsstölder och bilslölder och siörst belydelse för de brott som beslår
i olika konfrontationer med företrädare för polisen, ordningsvakter o. d.

Det visar sig också att de personer som avtjänat frihetsberövande
påföljd inom kriminalvården någon gång under år 1976 har en registrerad
brottslighet under de perioder som de vistats i frihet som är tre gånger så hög
som för de som inte varit berövade friheten under samma år.

Trots materialets höga brottslighet och dess betydelse för
den totala broilsnivån för vissa speciella brott visar ulredningen all den
brottslighet som begås i samband med permissioner och rymningar i mycket liten
utsträckning påverkar den totala broilsnivån i Stockholms län och Stockholms
polisdistrikt. Resultaten visar således all:

(a)
högsl 7 %, av
den totala uppklarade brottsligheten mol 3-7 kap BrB i Slor-Stockholmsområdet
under år 1976 har begåtts av rymlingar eller permittenter från krinimalvårdens
anstalter

(b)
högst 3 % av
den totala uppklarade brottsligheten mot 8-12 kap BrB under samma tid och i
samma område har begåtts av denna grupp

(c)
högst 3 % av
den totala brottsligheten mot 3- 17 kap, BrB som klarats upp i området under år
1976 har begåtts i samband med permissioner eller rymningar från kriminalvårdens
anstalter.

För fyra speciella brottsgrupper har dock rymlingama och permitlenter-na
större belydelse än så. nämligen för väpnade rån mot post och banker, inbrott i
bosläder, affärer, kontor etc, tillgrepp av fordon samt vissa enklare
bedrägerier (uttag av pengar på stulna och förfalskade checker och posllöneblanketter
etc).

Vad
beträffar väpnade rån mot post och banker torde andelen sådana brott i hela
landet som begicks av permittenter och rymlingar från kriminalvårdens
anstalter utgöra c:a 16-20% under det aktuella året. För inbrotten utgör
andelen högst 8%,

Trots den ringa betydelse som permittenter och rymlingar
enligt undersökningen har för den totala brottsnivån antyder dock resultaten
att en mindre grupp (c:a 200-300 i hela landet) av de som är intagna på
kriminalvårdens anstalter kontinuerligt gör sig skyldiga lill brottslighet i
samband med permissioner eller rymningar. Materialet antyder även alt denna
grupp har väsentligt fler permissioner än grupper av intagna med lägre missbruk
och kriminalitet.

En slutsats av undersökningen är att den ökade
användningen av permissioner samt det faktum atl även antalet rymningar ökat
under 70-talel förklarar förhållandevis litet av den totala brottsutvecklingen.
Under perioden 1970-76 kan således permissions- och rymningsfaktorerna
maximall

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 62 54

förklara c:a 10 % av ökningen av inbroitsstölderna i Slor-Stockholmsområdet.

3.2 Tillämpningen av gällande permissionsregler (bilaga
2)

Syftet med undersökningen har varit att kartlägga hur
utevistelser och avvikanden (från anstalt eller i samband med utevistelser)
varierar bland de intagna saml att beskriva resultatet av tillämpningen av KvaL:s
regler beträffande vistelser utom anstalt. Däremot har inte frågan om brottslig
verksamhei under olika former av utevistelser eller under den tid den intagne
varit avviken behandlats. Undersökningen baseras på ett urval av peisoner som
avgick från anstalt under liden maj-juli 1976. Totalt avgick under dessa
månader 2 722 personer från kriminalvärdsanstalerna. I undersökningen har
dessa med hänsyn lill påföljd och strafflid grupperats i sex grupper. Grupperna
är

skyddstillsyn med behandling i anstalt

fängelse upp till fyra månader

fängelse fyra lill tolv månader

fängelse mer än tolv månader

ungdomsfängelse

internering.

Från varje grupp gjordes ett systematiskt urval.
Sammanlagt undersöktes 307 personer. Genomgången av dessa personers
behandlingsjournaler har tidsmässigt begränsats lill alt omfatia perioden
mellan frihelsberövandet i samband med senaste domen och avgången från
anstalt.

Med "avvikande" avses i undersökningen samtliga
former av otillåten frånvaro, således även rymning direkl från anstalt. Med
""uteblivande"" avses all den intagne inte inställt sig
inom föreskriven lid efter någon form alt beviljad utevistelse enligt KvaL på
egen hand. Försen ankomst har inte räknats som avvikande eller uteblivande om
inte efterlysning hunnit utfärdas.

57 av de undersökta personerna hade inie vid något lillfälle
under den tid undersökningen avsåg tillåtits att vistas utom anstalt.

Det totala antalet avvikanden för de undersökta personerna
är 396. Den procentuella andelen iniagna som någon gång avvikil är för de olika
grupperna följande

skyddstiUsyn med behandling i anstalt 46 %

fängelse upp till fyra månader 7 %

fängelse fyra till tolv månader 58 %

fängelse över tolv månader 60 %

ungdomsfängelse 84 %

internering 74 %.

Det genomsnittliga antalet avvikanden per person är
följande:

skyddstillsyn med behandling i anställ 0,63

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 62 55

fängelse upp lill fyra månader 0,11

fängelse fyra lill tolv månader 1,39

fängelse över tolv månader 1,23

ungdomsfängelse 3,13

internering 1,74,

Beträffande de som ådömts fyra till lolv månaders fängelse
har 78 % av avvikandena skett under utevistelse på egen hand och 22 % genom rymning
eller i samband med bevakad eller beledsagad utevistelse. Avvikandena har i
nästan 60 % av fallen skett i samband med särskild permission enligt 32 § KvaL.
Över huvud taget är avvikande för samtliga grupper vanligast i samband med
särskilda permissioner.

Enligt en skattning som gjorts i undersökningen svarar gruppen
fängelse fyra lill tolv mänader för 47 % av samtliga avvikanden inom krinimalvården
under ett år. Grupperna ungdomsfängelse och internering, som har höga
avvikandefrekvenser, svarar, genom atl de är antalsmässigt så små, för endast
14 % av avvikandena. Den antalsmässigt dominerande gmppen, dömda till högst
fyra månaders fängelse, svarar för 13 % av avvikandena.

Av undersökningens 307 personer har 237 haft någon
utevistelse på egen hand under observationsperioden. Av dessa 237 har 60 %
uteblivit någon gång.

I betydligt mindre än hälfien av fallen har utevistelse på
egen hand förekommit före avvikandet. Lägsta frekvensen utevistelser på egen
hand före avvikandet uppvisar grupperna med kortaste strafftiden. Den avtjänade
liden lill försia utevistelsen på egen hand efter dom eller lill försia
utevistelsen på egen hand efter avvikande är i många fall mycket kort och
underskrider ofta de enligt vårdcirkuläret gällande kvalifikationstiderna.
Även med hänsyn laget lill alt exempelvis föregående avvikande kan ha varit
kortvarigt och följts av egen inställelse eller till atl särskilt skäl kan ha
funnits för att bevilja permission synes del dock som om i stor utsträckning vårdcirkulärels
bestämmelser om kvalifikationslider inte efterievs.

Den genomsnittliga avbrotlsliden i straffverkställigheten
på gmnd av avvikande är förhållandevis kort. Med undanlag för gruppen fängelse
mer än tolv månader är avbrotten korlare än sju dagar i mer än hälften av de undersökta
fallen. Med samma undantag överstiger tiden i mindre än 10 % av fallen 30
dagar.

I omkring en tredjedel av de undersökta fallen har den
intagne efter avvikandel själv inställt sig för fortsatt verkställighet. Högsia
frekvensen egna inställelser. 40 %, redovisar gruppen fängelse fyra till tolv
månader. I övriga fall har inställelsen skett efter gripande av polis. Resullalei
av undersökningen lyder på all i hela Iandel 3 500-4000 personer på ett år,
eller 10 - 11 personer om dagen, grips av polisen och återförs till anstalt.

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:62 56

3.3
Vissa övriga statistiska uppgifter

Inom
kriminalvårdsstyrelsens utvecklingsenhet har ulförts en undersökning i syfte atl
beskriva brotlsbilden (antal brott och typer av brott) för kriminalvårdsklienter
vilka gripits av polisen i Stockholm och som vid tidpunkten för gripandet
undergick frihetsberövande påföljd (kriminalvårdsstyrelsens Rapport nr 23
1977. Gripna i Stockholm). Alla personer registrerade som gripna under april,
maj och juni 1976 hos Stockholmspolisen undersöktes för alt utröna vilka som
hade en pågående kriminalvårdspåföljd.

Av ulredningen
framgår bl.a. följande. Polisen i Stockholms kommun gjorde under den undersökta
perioden totalt 2 835 gripanden. Kriminal-vårdsklienier, såväl personer inom
frivården som personer med frihetsberövande påföljd, svarade för totalt 1050
av dessa gripanden (37 %). An-slallsklienlerna svarade för 8 % (228) av
samtliga polisingripanden under perioden och frivårdsklienter för 29 %. 192 anslaltsklienter
greps på grund av efterlysning för rymning, uteblivande efter permission, på annal
sätt misskött vistelse utanför anstalten eller på gmnd av att de var misstänkta
för brott. 47 % av anslaltsklienterna hade missbrukat särskild permission, II %
frigivningspermission och 17 % hade rymt. 62 av de 192 anstalts-klienterna
greps för brott eller misstanke om brott vid 69 tillfällen av totalt 2835. C:aen
tredjedel av anstaltsgruppen svarade således för brott vid 2 % av samtliga
polisingripanden under perioden. Av dessa 62 personer svarade 56 för 158
brott. Sex personer svarade för 100 brott, samtliga i samband med
bedrägeribrott. De vanligast förekommande brotten var, förutom be-drägeribrollen,
slöld och olovlig körning. En förhållandevis belydligt större andel brott
begicks under frigivningspermissioner än under andra former av vistelser
utanför anstalt och efter rymningar. Vad beträffar permillenters och
rymlingars betydelse för den totala brottsligheten föreligger således hög
överensstämmelse mellan resultaten av denna och den lidigare under 3.1
redovisade undersökningen.

Inom
kriminalvårdsstyrelsen har för arbetsgruppens räkning gjorts vissa ytteriigare
undersökningar av permissioner. En undersökning avsåg intagna i anstalt vid
årsskiftet 1976/77 som avtjänade straff på sammanlagt minsl två års fängelse
eller internering med en minsta tid av två år. Undersökningsmaterialet
omfattade ursprungligen 262 personer. 15 personer bortföll då de avtjänat
mindre än sex månader av de ådömda straffen, varför observationstiden ansågs
för kort. Av de återstående 247 personerna avtjänade 123 straff på sammanlagt
fyra år (härmed och i fortsättningen avses såväl fängelse i fyra år som intemering
med en minsta tid av fyra år) eller mer. För 36 av dessa fanns
förvisningsbeslut i domen. Av övriga 124 personer som avtjänade straff på
mellan två och fyra år hade 35 förvis-ningsbeslul i domen.

Den
lid undersökningen av de olika personerna avsåg fördelar sig enligt följande.
För 7 % omfattade den en verkställighelstid mellan sex och nio

s. 2 Kontrollera mot PDF

mänader, för 17 % nio till tolv månader, för 14 % tolv
till femton månader, för 11 % femton till aderton månader, för 14 % aderton
till tjugofyra månader saml för 37 % mer än tjugofyra månader,

I undersökningen används ""uteblivande""
för de fall då permittenl efter särskild permission pä egen hand eller
regelbunden permission ej återkommit vid permissionstidens utgång. Med
""avvikande"" avses de fall då permittenl efter bevakad
eller beledsagad permission ej återkommit vid per-missionslidens utgång.
""Rymning"" avser övriga fall av illegal frånvaro.

Av de undersökta personerna hade fram till den 1 januari
1977 38 (15 %) ännu inte beviljats någon permission. 45 personer (18 %) hade
beviljats endast bevakad eller beledsagad permission.

Av de 38 personer som inte beviljats någon permission hade
10 stycken rymt någon gång.

Rymnings- och avvikandefrekvensen bland de 45 personer som
enbarl beviljats bevakad eller beledsagad permission framgår av följande uppställning.

Kategori

Personer

Personer

%

Personer

Summa

Missbruks-

totalt

som av-

som en-

miss-

tillfällen

vikit

bart

rymt

brukare

%

Förvisade

4 år
eller mer

14

4

29

-

29

4

Ej
förvisade

4 år
eller mer

9

6

6/

-

67

6

Förvisade

mindre
än 4 är

15

2

13

1

20

3

Ej
förvisade

mindre
än 4 år

7

2

29

-

29

Summa

45

14

31

1

33

15

Missbmksfrekvensen (rymning, avvikande eller uteblivande)
i gruppen som beviljats någon permission på egen hand. 164 personer, är 39 %,
Fördelningen efter kategori m, m, är följande.

Kategori

Personer

Personer

%

Personer

Missbruka-

Missbruks-

totalt

som ute-

som

rymt

re lolalt

tillfallen

blivit

eller

av-

%

(även i

vikit

kombina-

tion med

rymn el

avv)

Förvisade

4 år
eller mer

13

4

31

_

31

7

Ej
förvisade

4 år
eller mer

63

25

40

4

46

65

Förvisade

mindre
än 4 år

10

3

30

_

30

3

Ej
förvisade

mindre
än 4 år

78

26

33

2

36

38

Summa

164

58

35

6

39

113

s. 3 Kontrollera mot PDF

164 personer hade således haft någon permission på egen
hand. För 48 av dessa var första permissionen på egen hand särskild permission
och för 116 regelbunden permission. Av nedanstående tabeller framgår liden till
första permission pä egen hand. Tiden är mätt från häktningsdatum lill beslutsdatum,
I båda grupperna har omkring 30 % beviljats permission mindre än sex månader
efter häklningsdatum. De personer som undersökningen omfattar tillhör det
klientel som så gott som undantagslöst placeras på slutna riksanslalier.
Anmärkas bör dock all undersökningen hänför sig till heslutsdaium för
permission och inte lill datum då permission påbörjats.

Särskild permission som försia permission på egen hand.
Tid mellan häktning och heslutsdaium för permissionen.

Tidi

i månader

> 6

>12

>I8

Kategori

«6

«I2

s:|8

=s24

>24

Summa

Förvisade

4 år
eller

mer

-

1

4

2

3

10

Ej
förvisa-

de 4 är
el-

ler mer

2(1)

5

4

4

>

17

Förvisade

mindre än

4 år

KO)

5

1

_

_

7

Ej
förvisa-

de
mindre

än 4 år

11(6)

2

1

-

-

14

Summa

14(7)

13

10

6

5

48

%

29(15)

27

21

13

10

100

Uppgift inom parentes anger personer för vilka liden är
mindre än fem månader.

Regelbunden permission som försia permission på egen hand.
Tid mellan häktning och beslutsdatum för permissionen

Tid

i månadi

er

> 6

>12

>18

Kategori

s;6

s;12

sl8

«24

>24

Summa

Förvisade

4 år
eller

mer

-

-

-

2

1

3

Ej
förvisa-

de 4 år
el-

ler mer

4(1)

20

11

8

3

46

Förvisade

mindre
än

4 år

-

2

1

-

-

3

EJ
förvisa-

de
mindre

än 4 år

33(14)

29

T

-

-

64

Summa

37(15)

51

14

10

4

116

%

32(13)

44

12

9

3

100

Uppgift inom parentes anger personer för vilka tiden är
mindre än fem månader.

opaginerad Kontrollera mot PDF

För den grupp personer som beviljats någon permission och
i samband med denna eller därefter uteblivit, avvikil eller rymt framgår tiden
från gripande eller från egen inställelse lill heslutsdaium för försia
permission pä egen hand därefier och liden mellan beslutsdatum och två
tredjedelsdatum av verkslällighetstiden (återstående lid) av nedanstående labell.
Sammanlagt har 37 personer som haft nägon permission beviljats permission pä
egen hand efter missbrtik. Missbruket är i 25 fall uteblivande, i tre fall avvikande
och i nio fall rymning.

Tid till permission pä egen hand

>2 mån >4 mån > 6 mån >1 år 5S2
mån «4 mån s:6män =sl2måb 2 är Summa

Åter-

s; 6 mån

_

1

2

2

_

5

stå-

> 6 mån

ende

=sl2mån

-

4

2

-

-

6

lid

> 12
mån

SS 18
mån

5

1

0

3

-

11

> 18
mån

«24 män

-

I

2

1

-

4

> 2år

s 3 år

1

-

3

1

2

7

> 3
år

-

-

1

-

3

4

Summa

6

7

12

7

5

37

Sammanlagt
12 personer som haft regelbunden permission och i samband med denna uteblivit
eller därefier avvikit eller rymt har beviljats ny regelbunden permission.
Tiden mellan gripande eller egen inställelse och heslutsdaium för den nya
regelbundna permissionen och liden mellan heslutsdaium och ivå tredjedelsdalum
av verkställighetstiden (återstående lid) framgår av följande uppställning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

«2 mån

Tid till
permission >2 mån >4 mån >6 mån s:4 mån sö mån «12
mån >lår Summa

opaginerad Kontrollera mot PDF

Aler-

äS 6 mån

stå-

> 6
mån

ende

=sl2mån

lid

> 12
mån

s 18 mån

> 18
män

«24 mån

> 2år

Summa

_ , _ I

1 2 -
- 3

- 1 - 2

1
1 - - 2
1 12 4

2
4 3
2 12

opaginerad Kontrollera mot PDF

I den nu sisl redovisade undersökningen ingick 87 personer
vilka avljä-nade frihetsstraff på sammanlagt minsl fyra års fängelse eller
internering med en minsta lid av fyra år eller mer och beiräffande vilka ej
meddelats beslut om förvisning. Beiräffande dessa 87 personer har inom kriminalvårdsstyrelsen
företagils en ytterligare undersökning inriktad på brottsligheten i samband
med rymningar och permissioner. Av de 87 personerna

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:62 60

hade enligt uppgifi från rikspolisstyrelsen 41 inie begått
brott eller misstänkts för brott under den aktuella verkslällighelsperioden.
De feslerande 46 personerna var misstänkta för brott i olika omfattning. Av
dessa 46 bortföll 8 personer på grund av vissa ofullständigheler i materialet.
Av de återstående 38 personema hade 16 gjort sig skyldiga lill brott vid ett
brottstillfälle (detla kan omfatta flera brott vilka dock begåtts under en och
samma frånvaroperiod), 17 vid två, tre vid tre och två vid fyra
brottstillfällen. Tiden räknat från häktningsdatum till den första permissionen
de i undersökningen ingående personerna beviljats varierar mycket. Längsta lid
är 29 månader och 21 dagar (påföljd internering minsta tid sex år). Bland de
kortare tiderna förekommer även en del under sex månader.

15 personer hade inte beviljats någon permission före försia
brottstillfället. Tvä personer hade en permission före första brottstillfället,
åtta personer hade två permissioner, tvä personer tre till fem permissioner
och tio personer mer än fem permissioner före försia brottstillfället.

Av brotten vid första brotlstillfället begicks tre av
intagna under tid för obevakad permission, 21 intagna gjorde sig skyldiga lill
brott i samband med uteblivande efter permission, sju efter rymning och sju på
anstalten. Motsvarande siffror vid andra brottstillfällen var en intagen under
obevakad persmission, elva vid uteblivande efter permission, fyra efter
rymning samt fem på anstalt.

Beträffande de uppgifier som vidare redovisas i
undersökningen rörande avtjänad tid mellan häktningsdatum och första brollstidpunkt
och lid till permission efter de olika brotlstidpunkterna saml den redovisning
som ges av de olika brott som begåtts eller brottsmisstankar som förelegat
spänner dessa över ett vill fäll för de olika personerna. Eftersom någon
redovisning ej sker av anledningen till att permission beviljats är del svårt atl
av materialet dra nägra generella slutsatser. I ell par fall har misstankar om
brott funnits, som senare resulterat i dom eller åtalsunderlåtelse, ulan atl anteckning
om misstankarna finns i behandlingsjournalerna. I dessa fall har det tydligen
brustit i kontakten mellan polis och kriminalvård. I några fall finns
anteckningar i behandlingsjournalerna om brott rubricerade som narkotikabrott,
olaga narkotikainnehav eller narkotikaförseelser vilka sedermera resulterat i ålalsunderiåtelse.
En del av dessa brott har begåtts på anstalt. Regelmässigt har i dessa fall
obevakad permission beviljats efter mycket kort tid, högst en dryg månad och
lägst elva dagar.

4 Överväganden och förslag

4.1 Förutsättningar för beviljande av permission

Systemet med korttidspermission infördes i vårt land i slulel
av 1930-lalet. Olika regler gällde därvid för dem som dömts till
ungdomsfängelse

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:62 61

och övriga iniagna. Den förra kategorin kunde få tillstånd
atl för kortare tid vistas utanför anslallen, om del prövades vara lill gagn.
Övriga iniagna kunde enbart få permission för atl besöka närslående som var
svårt sjuk eller föratt bevista närståendes begravning. Tillstånd lill .sädan
särskild permission fick inte ges i annat fall än dä siarka skäl förelåg och
fara för missbruk ansågs utesluten.

I förarbetena till 1945 års verkställighetslag hänvisade
strafflagberedningen till atl permissionsinstitutet fungerat
tillfredsställande sedan flera år tillbaka. Beredningen föreslog därför all
permissionsgrunderna skulle vidgas till att omfatta även andra fall än de nyss
nämnda. De nya permissionsskäl som därvid kunde komma i fräga exemplifierades
pä följande sätl. En intagen kunde behöva bevaka sina intressen vid t.ex. en
civil rättegäng eller behöva delta i undervisning eller studiecirkel som hölls
utanför anslallen. Vidare kunde del ur efiervårdssynpunkl vara önskvärt all en
inlagen någon lid före frigivningen eller ulskrivningen genom personlig hänvändelse
lill arbetsgivare fick möjlighet all söka anslällning. Beredningen ansåg vidare
alt permission skulle kunna beviljas av mer privata skäl såsom för alt undvika
risken för en inveriering av sexuallivet. Permissioner ansågs likväl inte kunna
komma i fråga för alla iniagna. Farliga eller rymningsbenägna fångar skulle
inte fä möjlighet till permission. Varje enskilt fall borde noga prövas och
permission ges endast då fara för missbmk inte kunde anses föreligga.

Permissionsbestämmelsen i verkställighetslagen gavs den
utformningen all inlagen kunde meddelas lillständ att besöka närslående som var
svårt sjuk eller bevista närståendes begravning samt också i annal fall, då med
hänsyn till strafftidens längd eller eljest starka skäl var därtill, lämna
an-stallen för viss kort lid. En allmän förutsättning för permissionen var dock
att fara för missbruk inte kunde anses föreligga.

Permissionsbestämmelserna i verkställighetslagen
överfördes med endast vissa redaktionella jämkningar lill 1964 ärs behandlingslag.

Oaktat den lagtext som reglerade möjligheterna lill kortlidspermission
således var i sak oförändrad fr.o.m. den I juli 1946 och lill dess KvaL trädde
i kraft den I juli 1974 ökade antalet kortlidspermissioner under denna
tidsperiod i avsevärd grad. Ökningen berodde på atl kriminalvårdsstyrelsens
praxis fortlöpande liberaliserades när det gällde alt bedöma vad som skulle
anses vara '"starka skäl'" för att en intagen skulle få lämna anstalten
för viss kort lid. Under förarbetena lill verkställighetslagen hade denna fräga
väckt slorl iniresse. Frän olika håll betonades atl permission skulle beviljas
med återhållsamhet. Utvecklingen blev dock en annan. Redan år 1949 skedde en
uppdelning av korttidspermissionerna i särskilda permissioner och regelbundna
permissioner. Under år 1960 beviljades lo-tall 5082 permissioner. Motsvarande
siffra var under år 1965 8 729, är 1970 14281 samt år 1973 21784. Samiidigi
sjönk del genomsnittliga antalet intagna från 4480 år 1960 lill 4218 år 1973.

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 62 62

Enligt KvaL (32 S) kan man för all underlätta intagens
anpassning i samhället bevilja honom tillstånd att lämna anstalten för viss
kort lid (korltidspermission), om ej avsevärd fara för missbmk föreligger. Korltidspermission
får också ges, om annan särskild anledning föreligger därtill. Sedan KvaL:s
tillkomst har antalet permissioner fortsalt att öka kraftigt. Sålunda
beviljades år 1974 26 377 permissioner, år 1975 36 864 samt år 197642663, I
uppgifterna ingår även frigivningspermissioner. Antalet sådana var 1906 under
år 1976, Del genomsnittliga antalet intagna var år 1974 3 600 och år 1976 3
362,

Det procentuella antalet misskötta permissioner har sedan
år 1960 varit tämligen konstant och pendlat mellan 11 och 9 %, Procentandelen
permissioner som misskötts genom alt den intagne uteblivit vid permissionens
slut har under samma lid varierat mellan 6 och 9 %,

Det under år 1976 totala antalet beviljade permissioner
fördelar sig mellan olika anstaltslyper och mellan kortlidspermissioner och frigivningspermissioner
enligt följande. Från slutna lokalanslalier beviljades 10 123 kortlidspermissioner
samt 690 frigivningspermissioner. Av dessa missköttes genom uteblivande 999.
dvs, 9,2 % av det totala antalet permissioner. Från öppna lokalanstalter
beviljades 17 534 korttidspermissioner samt 279 frigivningspermissioner. Av
dessa missköttes genom uteblivande 946 (5,3 %). Från slulna riksanslalier beviljades
8486 korttidspermissioner samt 825 frigivningspermissioner. Genom uteblivande
missköttes 1207 (13,0%), Från öppna riksanslalier slutligen beviljades 4614 kortlidspermissioner
samt 112 frigivningspermissioner. Antalet misskötta permissioner genom
uteblivande var här 250 (5,3 %),

I flera av de utredningar som föregick 1973 års kriminalvärdsreform
betonades slarkl värdel av koritidspermissionerna. Sålunda framhöll kommittén
för anstaltsbehandling inom kriminalvården (KAIK; SOU 1971: 74) all det stora
antalet permissioner i och för sig medför risker för missbruk men atl frägan
huruvida permissionsinslitutet ytterligare borde utvidgas fick bedömas enbart
med hänsyn till de fördelar från behandlingssynpunkt som ell ökat antal
permissioner kunde föra med sig, Beiräffande de regelbundna
korttidspermissionerna framhöll KAIK atl dessa i synnerhet för iniagna med
längre anstallstider utgjorde ett positivt inslag i behandlingen. Genom att den
intagne kunnai förutse när han kunde påräkna sådan permission minskade den
psykiska pressen som anstaltsvistelsen innebär. De intagna fick genom dessa
permissioner också möjlighet att upprätthålla en direkl och personlig koniaki
med sina anhöriga och med yttervärlden i övrigt.

Liksom KAIK ansåg kriminalvårdsberedningen (SOU 1972: 64)
alt kortlidspermission utgjorde ell värdefullt medel all både förhindra
skadliga verkningar av anslaltsisoleringen och att hjälpa de iniagna alt
behålla kontakten med anhöriga och andra som kan bidra till deras resocialisering.

I propositionen (prop. 1974:20) till KvaL betonade
dåvarande departe-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:62 63

mentschefen de regelbundna kortlidspermissionernas värde
såsom ett vikligl led i kriminalvårdens åtgärder för att underlätta den
intagnes anpassning i samhället. Kortlidspermissionernas värde var från denna synpunki
enligt depariemenischefen så betydande all avgörande hinder inte borde
föreligga mot en ordning som innebäratt en inlagen skulle kunna fä komma i
åtnjutande uv sådana permissioner även om del föreligger en viss risk för
missbruk. Permission borde däiför i regel vägras endasl om faran för missbruk
var avsevärd. Vad gällde kortlidspermission av annan särskild anledning, t.
ex. för alt den intagne skulle kunna besöka närstående som är svårt sjuk, borde
beakias atl det kunde föreligga speciellt starka skäl för permission i sådani
fall vaiför mera påtagliga risker för missbruk i regel borde kunna
neutraliseras genom all den intagne ställdes under bevakning. Departementschefen
menade däiför att frånvaro av risk för missbruk inte borde uppställas som en
uttrycklig förutsättning för sädan korltidspermission som kan ges av särskild
anledning.

Enligt
arbetsgruppens mening kan permissionsinslitutet utgöra ett värdefullt medel i
behandlingen av dem som är intagna i anstalt. De regelbundna koritidspermissionerna
ärden del av permissionsinslitutet som utifrån denna synpunki har slörsi belydelse.
Bortsett från intagna med mycket korla strafftider och från iniagna som avses
i 7 S iredje stycket KvaL ingår regelbundna korttidspermissioner som ett
normalt led i ansiallsvården. Möjligheten att på grund av avsevärd fara för
missbruk vägra korltidspermission lillämpas i prakiiken sä gott som
uteslutande beträffande det klientel med lägst två års strafftid beiräffande
vilket beslutanderätten ligger hos kriminalvårdsstyrelsen.

Det
vidgade permissionsinslitut som infördes genom KvaL har för de flesta intagna visal
sig fungera väl. Omkring 90 % av permissionerna sköts. En skärpning av
permissionsbestämmelserna som leder till en allmän minskning av antalet
beviljade permissioner skulle enligt arbetsgruppen innebära betydande
nackdelar. De negativa effekierna av fängelsevis-lelser är väl dokumenterade.
De intagnas anknytning till icke kriminella normer, som ofta är mycket svag,
riskerar att minskas ytterligare om de i högre grad än nu är fallel avskärmas
från samhällel i övrigi. Under sådana förhållanden innebär anslallsvislelsen
att de intagnas anpassning i samhällel inte främjas ulan försämras. En annan
följd av en allmän minskning av antalet permissioner skulle med all sannolikhet
bli en försämring av klimatet i anstalterna, vilkel i sin tur försämrar
personalens möjligheter att påverka de intagna i positiv riktning. En ytteriigare
allvarlig effekt av en minskning av permissionerna kan bli att de disciplinära
problemen ökar, kanske med ökade inslag av våld mol personal och medintagna.
Med en minskning av antalet permissioner följer också risken för att
rymningarna direkt från anstalterna skulle öka.

Vid
utformningen av ett lämpligt permissionsinslitut gällerdet ytterst atl göra en
rimlig avvägning mellan å ena sidan permissionernas belydelse för

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:62 64

de intagnas hälsa och anpassning i samhällel och å andra
sidan samhällets krav på skydd. De statistiska och andra undersökningar som arbelsgruppen
låtit utföra ger vid en sådan bedömning inte belägg för atl permissioner
missbrukas i en sådan omfattning eller på sådant sätl att en allmän skärpning
av permissionsbestämmelserna är motiverad.

En permission kan betecknas som misskött av flera olika
anledningar. Missköisamhelen kan beslå i all den intagne återkommer berusad
till an-stallen, alt han återkommer någon timme upp till något dygn för sent,
att han är borta en längre tid men dock inställer sig frivilligt, att han
definitivt försöker undandra sig straffverkställigheten, all han utnyttjar en
särskild permission för annat ändamål än för vilkel den beviljats, all han vid
återkomsten lill anstalten försöker smuggla in otillåtna föremål eller
narkotika, all han begår nya brott under permission, Missköisamhelen spänner
således över ell vill fäll från lindriga ordningsförseelser lill allvarlig broilslig-hel.

Del missbruk som från samhällets synpunkt är allvarligast
är atl den intagne begår nya brott. En inlagen bör dock inte kunna fråntas
möjligheten till permission endasl på den grund atl viss risk för fortsatt
brottslig verksamhet föreligger. Av de undersökningar arbelsgruppen låtit
utföra framgår emellertid alt en mindre grupp intagna, omfattande
tvåhundra-trehundra personer som är lidigare slarkl kriminellt belastade, i
mycket stor utsträckning begår nya brott under permissioner.
Undersökningsmaterialet antyder ocksä all denna gmpp tycks erhålla permission i
större omfattning än övriga iniagna. Alt en intagen som tillhör denna gmpp regelbundet
och ofta erhåller permission som utnyttjas för brottslig verksamhet är enligt
arbetsgruppens mening otillfredsställande. Samhällets krav på skydd mol
fortsall brottslig verksamhei av den som dömts lill frihetsberövande påföljd
kan beiräffande denna grupp inte anses tillgodosett i rimlig utsträckning. Permissionsinslitutet
fyller i dessa fall inte heller sin funktion som ett led i de intagnas
anpassning i samhällel utan bidrar fastmer lill att antslalts-vistelserna
ständigt förlängs genom nya domar för brott begångna under pemiission eller
under avvikande i samband med permission.

Arbelsgruppen anser alt permissionsbeslämmelsen i 32 S
första stycket KvaL bör ändras så att möjligheten att vägra permission vid risk
för fortsatt brottslig verksamhet särskilt markeras. Arbelsgruppen föreslår atl
bestämmelsen utformas så all kortlidspermission kan beviljas, om inte påtaglig
fara för fortsall brottslig verksamhei eller avsevärd fara för annat missbruk
föreligger. Det föreslagna tillägget om fara för fortsatt brottslig verksamhet
lar främst sikle pä den lilla grupp av iniagna som regelmässigt utnyttjar
permissioner för ny brottslighet. Någon allmän skärpning av möjligheten för de
iniagna att erhålla permission är inte avsedd. Atl viss risk för fortsall
brottslig verksamhet föreligger skall, liksom hittills, inte medföra atl
permission inte beviljas. Det är i de fall då risken mot bakgrund av den
intagnes tidigare brottslighet och misskötsamhet framstår som särskilt

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:62 65

påtaglig
som den föreslagna bestämmelsen blir tillämplig. Avgörandet av om en inlagen
skall vägras permission på gmnd av risken för fortsatt brottslig verksamhet
förutsätts ske efter en noggrann prövning av det individuella fallel. Vid
bedömningen av missbmksfaran fåren rad olika faktorer vägas mot varandra såsom
arten och omfattningen av tidigare kriminalitet, verkställighetens längd,
återstående strafflid, pågående narkotikamissbruk etc. Mol bakgmnd av den
stora svårighet som alltid föreligger när det gäller att ställa prognoser beiräffande
en persons framtida agerande måste emellertid den väsentligaste faktorn vid
bedömningen av faran för fortsatt brottslig verksamhet vara utfallet av
tidigare permissioner. I detta sammanhang bör inte endasl erfarenheterna från
tidigare permissioner under den pågående verkslällighelsperioden vägas in ulan
även utfallet av permissioner under tidigare, i tiden näraliggande verkställighetsperioder.

För
att kriminalvårdsmyndigheterna skall kunna göra en från olika synpunkter
tillfredsställande bedömning av faran för fortsaU brottslig verksamhet behövs
ökade insatser av polisen för att utreda brott begångna under permissioner.
Vidare behövs ell bättre och vidgat informationsutbyte mellan polis och
kriminalvård. Arbetsgmppen återkommer till dessa frågor under avsnitt 4.4.

En avsevärd del av de
permissioner som f.n. beviljas den begränsade gmpp av brottsaktiva intagna som
den föreslagna bestämmelsen tar sikte på är särskilda permissioner enligt 32 §
första stycket andra punkten KvaL. Beträffande sådana permissioner gäller f. n.
att en avvägning får göras mellan syftet med den särskilda permissionen och
faran för missbmk. Något missbmksrekvisit har inte upptagils i lagtexten. Med
hänsyn till att det skall föreligga speciella skäl för atl erhålla särskild
permission har arbetsgmppen inte funnil anledning föreslå någon ändring i förhållande
till nu gällande ordning beträffande denna permissionslyp.

Arbetsgruppen
vill dock beträffande de särskilda permissionerna framhålla följande. 1 113§
vårdcirkuläret ges en uppräkning av anledningar som kan motivera särskild
permission. Uppräkningen är inte avsedd alt vara uttömmande men ger en
uppfattning om styrkan av de skäl som skall finnas föratt särskild permission
skall kunna beviljas. Särskild permission bör således inte beviljas med mindre
den verkligen fyller en väsentlig funktion för den intagne som inte kan
tillgodoses på annat sätt. Framför allt när del föreligger fara för missbmk av
permissionen skall noga undersökas om inte ändamålet med permissionen kan
tillgodoses på annat säll, eventuellt genom biträde av kriminalvårdens tjänstemän
vid anstalter eller inom frivården, övervakare, polis, sociala myndigheter
eller andra samhällsorgan. Om man finner alt särskild permission bör ges måste
denna förberedas och planeras så noggrant och detaljerat som möjligt. Uttalade
risker för missbmk bör vidare kunna uppvägas av alt den intagne under
permissionen ställs under bevakning.

Frigivningspermission
enligt 33§.KvaL utgör ett led i förberedelserna

5
Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 62

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 62 66

för den intagnes frigivning eller överförande lill vård
utom anstalt. Avsikten är atl bereda den intagne möjlighet atl själv aktivt
delta i strävandena att ordna arbete och bostad eller liknande och härigenom
medverka lill atl föruisätiningarna inför frigivningen blir sådana alt risken
för återfall i brottslighet minskar. Frågan om frigivningspermission prövas av
kriminalvårds-, ungdomsfängelse- eller interneringsnämnden eller av övervakningsnämnd.
Såsom konstaterats under 3.3 begås relativt sett en större andel brott under frigivningspermissioner
än under andra former av vistelser utanför anstalt och efter rymningar. Av
under år 1976 totalt beviljade 42663 permissioner var 1906 frigivningspermissioner.
Med hänsyn till syftet med institutet frigivningspermission och lill att sådan
inte får beviljas före den dag då villkorlig frigivning eller överförande till
vård utom ansiall lidigast får ske, anser arbetsgmppen del inie vara lämpligt
alt föreskriva atl vid prövningen av fråga om sådan permission hänsyn skall las
lill faran för missbruk. Arbetsgruppen vill dock poängtera att i fall då risken
för missbruk under frigivningspermission bedömes vara särskilt påtaglig bör
detta leda till att ökad omsorg läggs ned på att förbereda permissionen. Frivårdsorganisationen,
som efter den villkorliga frigivningen eller överförandet till vård utom
anstalt skall bistå den intagne, bör underrättas och hjälpa honom redan under
permissionen. Om intagen under frigivningspermission gör sig skyldig till nya
brott, bör della vägas in vid bedömningen av om kortlidspermission skall
beviljas under en därpå följande verkslällig-hetsperiod.

4.2 Bestämmelsen i 7 § tredje stycket KvaL

Enligt 7 S tredje stycket KvaL skall intagen som dömts
till fängelse i lägst två år eller till internering med en minsta tid av två år
placeras på sluten anstalt, om del med hänsyn lill atl den intagne saknar fast
anknyining till riket eller av andra skäl kan befaras att han är särskilt
benägen att avvika och fortsätta en brottslig verksamhet, vilken på gmnd av
omfattning och inriktning är av särskilt allvarlig karaktär. Detta gäller dock
inte om annan placering krävs för en ändamålsenlig förberedelse av förestående frigivning
eller överföring till vård utom anstalt eller eljest synnerliga skäl föreligger
för placering i öppen anstalt.

Inlagen som avses i 7 § tredje stycket KvaL och på skäl
som där anges är placerad i sluten anstalt får hållas avskild från andra
intagna, om det kan befaras att han planlägger rymning eller att man planlägger
fritagningsförsök och avskildheten är nödvändig för alt hindra alt sådan plan
sätts i verket (20 § andra stycket KvaL). Sådan intagen får beviljas kortlidspermission
endast om synnerliga skäl föreligger därtill (32 § andra stycket KvaL). Intagna
som avses i 7 § tredje stycket hör vidare som regel till det klientel som
enligt kriminalvårdsnämndens praxis inte kan påräkna villkorlig fri-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 62 67

givning efter halva strafftiden ulan friges villkorligt
först när de avtjänat två tredjedelar av denna.

Enligt förarbetena lill KvaL utgörs det klientel som avses
med 7 S tredje stycket av lagöverträdare som ägnat sig åt organiserad eller
systematisk kriminell verksamhei av särskilt samhällsfariig natur, inte sällan
med internationell anknyining. Främsi avses personer som ägnat sig åt grov
narkotikabrottslighet.

I domstolspraxis har 7 S iredje stycket kommit atl tolkas
jämförelsevis restriktivt. I en uppmärksammad dom den 2 mars 1977 har
regeringsrätten tagit upp lill prövning huruvida en intagen kunde anses hänföriig
till den kategori intagna som avses i 7 S tredje stycket. Regeringsrätten
konstaterade atl den intagne var starkt belastad i kriminellt hänseende. Efter
domar på ungdomsfängelse och fängelse under 1960-talel hade han dömts till internering
första gången år 1969. Under verkställigheten av interneringen hade han avvikit
vid fem olika tillfällen. Han hade därvid begått nya brott och den ådömda inlerneringspåföljden
hade genom olika domar förklarats skola avse även de nya brotten. Den
brottslighet som den intagne gjort sig skyldig till avsåg bl. a. urkundsförfalskning,
tillgrepp av fortskaffningsmedel och grova stölder, i några fall medelst
inbrott i bank. Brotten som ofta avsett betydande värde hade i allmänhet
förövats tillsammans med två eller flera andra personer. Regeringsrätten
anförde atl faslän det måste befaras att den intagne var särskilt benägen atl
avvika och fortsätta en brottslig verksamhei, som är av omfattande och
svårartad karaktär, så kunde dock med hänsyn till innehållet i förarbetena lill
KvaL hans brottslighet inte bedömas vara av den särskilda beskaffenhet som
åsyftas i 7 § tredje stycket. Regeringsrätten torde därmed ha åsyftat all hans
brottslighet som saknade internationell anknyining och inte heller avsåg
narkotika inte kunde betecknas som varande av '"särskilt allvarlig karaktär".

De nuvarande bestämmelserna om placering i sluten anstalt,
avskildhet och permission beträffande intagen som avses med 7 § tredje stycket
grundar sig pä vissa riktlinjer som drogs upp i en år 1972 framlagd och av
riksdagen godkänd proposition med förslag till vissa åtgärder mot narkotikamissbruket
m. m. (prop. 1972:67). Propositionen innebar att lagöverträdare med
strafftider på lägst två år som ägnat sig åt organiserad eller systematisk
kriminell verksamhet och beträffande vilka samhälleliga stödåtgärder kan
förväntas sakna effekt inte skulle beviljas permission eller få förmånen av
vård i öppen anstalt i samma omfattning som dittills. Bakgmnden till förslaget
var det stigande antalet rymningar under pågående verkställighet i eller utan
samband med permissioner som företagits av personer -ofta ulan fasl anknyining lill
Sverige - vilka dömts till långvariga frihetsstraff, i många fall för grova
narkotikabrott. Som grund för särbehandlingen av denna grupp intagna anfördes
i propositionen bl. a. följande.

Det gäller en gmpp av brottslingar som i många avseenden
skiljer sig från majoriteten av dem som vi återfinner på våra
fångvårdsanstalter. Det

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:62 68

är personer som vid planeringen av sin brottsliga verksamhei
noga kalkylerar med såväl riskerna för upptäckt som möjligheterna att genom
avvikande undandra sig verkställigheten av det frihetsberövande som väntar om
de blir upptäckta. Många är till skillnad från det övriga brottslingsklientelet
inte åtkomliga för en aktiv kriminalvård, baserad på sociala stödåtgärder m.m.
Med hänsyn till deras bestämda attityd till fortsatt brottslig verksamhet är förutsättningama
för en positiv påverkan genom skilda kriminalvårdsåtgärder i dessa fall över
huvud taget ytterst begränsade. Del är därför från kriminalpolitiska
synpunkter i allmänhet av mindre betydelse om de kommer i åtnjutande av vård i
öppen anstalt, permissioner och tidig villkorlig frigivning i samma
utsträckning som anses bör vara normalt. Ett väsentligt syfte med att döma
dessa personer till långvariga frihetsberövanden måste därför vara - förutom
att tillgodose allmänpreventiva hänsyn -all för avsevärd lid hindra dem att fortsätla
sin brottsliga verksamhet. Frihelsberövandet måsle med andra ord i första hand
få karaktären av en skyddsåtgärd.

Som konstaterats ovan under 3.1 betyder den brottslighet
som begås i samband med permissioner och rymningar myckel litet för den totala broilsnivån.
För en speciell brottstyp är betydelsen dock större, nämligen väpnade rån mot
post- och bankkontor. Andelen sådana brott i hela landet som begicks av permittenter
och rymlingar från kriminalvårdens anstalter under år 1976 torde utgöra 16-20%.
Av de staustiska undersökningar som ulförts inom kriminalvårdsstyrelsen framgår
att intagna som dömts tili långvariga frihetsberövanden inte sällan missbmkat
förmånen av permission genom att avvika och begå nya allvarliga brott.

Enligt arbetsgruppens mening har bestämmelsen i 7 § tredje
stycket i praxis erhållil ett väl snävt tillämpningsområde. Avsikten torde inte
i 1972 års proposition och inte heller vid KvaL: s tillkomst ha varil att
bestämmelsen enbart skulle avse brottslingar med internationell anknytning och
narkolikabrottslingar. Del finns inom kriminalvården en mindre gmpp intagna
som i samband med rymningar och avvikanden under permissioner i mycket stor
omfattning gör sig skyldiga till allvarlig brottslighet, som inte avser
narkotika och som saknar internationell anknytning. Det rör sig oftast om
intagna som i princip kontinueriigt är föremål för anstaltsvård. Delta
speciella brottsfixerade klientel kan inte bedömas vara åtkomligt för en aktiv
kriminalvård eller för sociala stödåtgärder. Beträffande åtskilliga i den nu
nämnda gmppen är förhållandena sådana att det enligt arbetsgruppens mening är
nödvändigt atl möjligheter tillskapas för att i möjligaste mån effektivt
hindra dem från atl under den tid de avtjänar frihetsstraff begå nya brott.
Behandlingen av den intagne måste i dessa fall vika för samhällets behov av
skydd. Dessa uttalanden kan inte anses strida mot tankegångarna bakom 1973 års
kriminalvårdsreform,

Arbelsgruppen anser att bestämmelsen i 7 § tredje stycket
bör utvidgas till att kunna omfatta även intagna som ägnat sig åt organiserad
eller systematisk kriminell verksamhet av särskilt samhällsfarlig art och
detta även om deras brottslighet saknar intemalionell anknytning. Arbetsgruppen

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:62 69

föreslår
att bestämmelsen i 7 § tredje stycket första punkten ändras så atl intagen som
dömts till fängelse i lägst två år eller till internering med en minsta lid av
två år eller mer skall placeras i sluten anstalt, om det kan befaras att han
är särskilt benägen att avvika och fortsätta en brottslig verksamhet, vilken
på grund av omfattning och inriktning är av särskilt allvarlig karaktär. Främst
avses, såsom hittills, personer som ägnat sig åt grov narkotikabrottslighet
eller brott med internationell anknytning. Trots att lagrummet även i
fortsättningen bör lillämpas med stor försiktighet bör emellertid även
lagöverträdare som ägnat sig åt annan brottslighet av särskilt allvariig karaklär
och därigenom visat likgiltighet för annans liv eller hälsa eller särskild
hänsynslöshet kunna omfattas av bestämmelsen. Såsom exempel på avsedd
brottslighet kan nämnas väpnade bank- eller postrån saml annan förmögenhetsbrottslighel
vid vilken gärningsmannen visal hänsynslöshet genom att t.ex. använda sprängmedel.
Hänsynslösheten kan även manifesteras i en långvarig och mycket frekvent
kriminalitet av allvarlig beskaffenhet genom vilken den intagne visal sig
oemottaglig för påverkan att upphöra med sin brottslighet.

Det
bör framhållas att prövningen huruvida en intagen skall hänföras till den
kategori brottslingar som avses i 7 § tredje stycket liksom hittills förutsätter
en noggrann individuell bedömning av samtliga de faktorer som enligt
bestämmelsen inverkar på frågan. Det skall således föreligga en klart uttalad
risk för atl den intagne skall avvika och dessutom för all han skall fortsätta
en brottslig verksamhet av särskilt allvarlig karaktär. Denna bedömning får
främst göras utifrån tidigare erfarenheter av den intagnes uppförande inom
kriminalvården. Åven för intagna som undergår sitt försia frihetsstraff kan
dock situationen, med hänsyn lill straffets längd och den intagnes särskilda förhällanden,
vara sådan att bestämmelsen undantagsvis kan bli tillämplig.

Såsom
ovan nämnls hör intagna som avses i 7 § tredje stycket i dess nuvarande
lydelse som regel lill det klientel som enligt kriminalvårdsnämndens praxis
inte kan påräkna villkorlig frigivning efter atl ha avtjänat halva strafftiden.
Denna praxis gmndar sig på ett uttalande i propositionen 1972:67 där
föredragande statsrådet fann det angelägel att möjligheterna till frigivning
efter halva verkställighetsuden tillämpas med största återhållsamhet i fråga
om lagöverträdare som undergår långvariga fängelsestraff för grov
narkotikabrottslighet eller i övrigi för grova brott som ulgör led i en
yrkesmässig eller på annal sätt i organiserade former bedriven kriminell
verksamhet. Det poängterades att detla särskilt gällde lagöverträdare som
saknar fast anknytning till Sverige.

Arbetsgmppen
har i det föregående givit uttryck för en vårdpessimism beiräffande det
brottsintensiva klientel som ägnar sig ål brottslighet av särskilt allvarlig
natur och förordat att samhällsskyddet här skall komma i första rummet. Risken
för fortsalt brottslig verksamhet är för detla klientel särskilt stor. Det
ligger nära till hands att som en konsekvens av denna in-

6 Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 62

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:62 70

ställning förorda alt detta klientel inte heller skall
komma i åtnjutande av förmånen av halvtidsfrigivning.

Genom atl knyta kriminalvårdsnämndens praxis i ärenden om
villkorlig frigivning så nära som möjligt till bestämmelsen i 7 § tredje
stycket KvaL når man också en i och för sig önskvärd klarhet i påföljdssyslemet.
Det förtjänar emellertid att påpekas att fullständig överensstämmelse inte är
möjlig att nå. Bl. a. saknar rymningsrisken all betydelse vid prövning av
fråga om villkorlig frigivning men spelar en avgörande roll vid
klassificeringen enligt 7 § tredje stycket KvaL.

Frågan om frigivningsinstitutets utformning är f.n. under
diskussion. Brottsförebyggande rådets kriminalpolitiska arbetsgmpp har i
november 1977 publicerat en rapport om vårt påföljdssystems framtida utformning
(Nytt straffsystem - idéer och förslag. Brottsförebyggande rådets rapport
1977:7). Frigivningsinstitulet behandlas också inom nordiska
straffrätts-kommittén med sikte på att söka få till stånd enhetliga regler i de
nordiska länderna beträffande villkorlig frigivning. Arbetet är långt
framskridet och ett betänkande kan väntas under år 1979.

Med hänsyn lill del arbete som sålunda pågår och som
syftar till att öka tillämpningen av halvtidsfrigivning stannar arbetsgmppen
för att förorda att kriminalvårdsnämndens praxis inte nu skall påverkas av den
föreslagna utvidgningen av tillämpningsområdet för 7 § tredje stycket KvaL. När
ställning tas lill brottsförebyggande rådels och nordiska straffrättskom-mitléns
förslag beträffande villkorlig frigivning finns det anledning att på nytt ta
upp frågan om en samordning av kriminalvårdsnämndens praxis och 7 § tredje
stycket KvaL och därvid överväga om den nuvarande särbehandlingen hos
kriminalvårdsnämnden av vissa intagna skall läggas fast i lag.

4.3 Tillämpningen av permissionsbestämmelserna m.m.

Kriminalvårdens permissionssystem har kritiserats mer
eller mindre häftigt alltsedan 1973 års kriminalvårdsreform trädde i kraft. För
att permissionerna skall fylla sin funktion i strävandena att anpassa de
intagna till samhället och atl molverka allvarliga skadeverkningar av frihetsberövanden
kan man visserligen inte inskränka dem till enbart fall där risken för missbruk
är obefintlig. Det ligger i sakens natur att man för att nå resultat även i
svåra fall måsle la en viss risk för bakslag i samband med permission. Många
av de intagna har exempelvis alkoholproblem och det är inte ägnat alt förvåna
alt några av dem återvänder alkoholpåverkade efter permission. Det förtjänar
att understrykas att många av de registrerade permissionsmissbruken är av
denna eller liknande jämförelsevis lindrig natur. Men del måsle samtidigt
konstateras alt det förhållandet att permissioner i inte obetydlig omfattning
direkt används för kriminell verksamhet inte kan

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:62 71

anses tillfredsställande frän samhällets synpunkt. Det mäste
således enligt arbetsgruppens mening konstateras aU den inledningsvis nämnda kriuken
mol permissionssystemel har vissl fog för sig.

Arbelsgruppen har i det föregående föreslagit en justering
av 32 S KvaL. Därigenom skapas enligt arbelsgmppens mening bätire möjligheter
än f. n. till en lämplig avvägning mellan önskemålen att anpassa de intagna
till samhället och samhällets behov av skydd mol broUslighel. Därutöver fordras
emellertid vissa ytteriigare åtgärder. Det arbetsmaterial som arbetsgmppen
haft som grund för sitt arbete har pekat på vissa brister i den praktiska
tillämpningen av permissionsbestämmelserna. Arbelsgruppen kommer i det följande
att lägga fram vissa förslag för atl få en bättre ordning till stånd.

4.3.1 Kvalifikationstider för regelbunden permission

De närmare bestämmelserna om kvalifikationstider för
regelbunden permission finns i 109-112 §§ vårdcirkulärel. Kvalifikationstiden
för erhållande av permission är vid lokalanstall och öppen riksanstalt fyra
månader och vid sluten riksanstalt sex månader. För den som dömts till ungdomsfängelse
gäller en kvalifikationstid på tre månader. Ny permission bör beviljas efter
två månader från den senaste permissionens början. Enbart på gmnd av rymning
eller permissionsmissbmk får intagen inte vägras ny permission under längre
lid från återkomsten till anstalt än som motsvarar kvalifikationstiden för
första permission.

Dessa
regler tillämpas i prakiiken högsl varierande. Arbelsgruppen anser att
kvalifikationstiderna striktare bör iakttas. Regelbunden permission bör i princip
inte beviljas förrän kvalifikationstiden gått ut. Det kan emellertid övervägas
om inte tiderna i vissa fall är onödigt långa. Det stora flertalet intagna vid
lokalanstalt och öppen riksanslall borde kunna beviljas regelbunden permission
efter tre månader. För de slutna riksanstallemas del synes skäl inte föreligga
för någon ändring av gällande kvalifikationstider. Vidare kan övervägas om inte
vid lokalanstall och öppen riksanstalt regelbunden permission borde kunna
beviljas en gång per månad. Den väsentligaste bristen i efterlevnaden av reglema
om kvalifikationslid är att efter missbruk av permission ny permission i många
fall erhålls mycket snabbt. En misskött permission synes ofta inte innebära
någon som helst konsekvens för den intagne. Enligt arbelsgmppens åsikt är det
av stor betydelse för upprätthållandet av ett permissionssystem med ofta
återkommande permissioner atl misskötsamhet beivras. Risk föreligger annars för
åtgärder som går ut över de intagna som är skötsamma och som utnyttjar sina
permissioner på avsetl vis. Om en permission missbrukats i icke ringa grad bör
detta få till följd att kommande permissioner senareläggs. Detta gäller om inte
missbruket är av så allvariig art att regelbunden permission enligt 32 § KvaL
helt bör förvägras den intagne. Om så inte är fallet bör besked lämnas den
intagne att han under viss tid, normalf ej understigande kvalifi-

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:62 72

kalionstiden för första permission, inte kan påräkna
regelbunden korltidspermission. Beträffande det klientel med en verkställighetstid
av två år eller mer som kriminalvårdsstyrelsen beslutar om kortlidspermission
för, bör de nu nämnda kvalifikationstiderna för erhållande av permission - om
än efter en individuell prövning i varje enskilt fall - ställas i lämplig relation
lill verkställighetens längd. Ringa missbruk, såsom för sen ankomst med någon
limmes lid, bör inte föranleda någon mera ingripande åtgärd med mindre del
upprepas.

4.3.2 Särskilda permissioner

Såsom berörts ovan under 4.1 beviljas särskilda
permissioner i stor omfattning. Arbetsgruppen har fått intrycket atl särskilda
permissioner ofta beviljas slentrianmässigt och utan närmare undersökning av
syftet med dem eller möjligheten atl i stället avvakta nästa regelbundna
permission. Arbetsgmppen finner det angeläget all närmare anvisningar för
särskilda permissioner utfärdas. I anvisningarna bör mer detaljerat anges under
vilka förhållanden särskilda permissioner får beviljas samt råd ges för hur
onödiga särskilda permissioner kan undvikas genom att ändamålet med
permissionerna tillgodoses på annat sätt. Många av de angelägenheter för vilka
särskild permission nu beviljas torde kunna klaras upp genom kontakter per
telefon, hjälp av anhöriga eller sociala myndigheter eller i samband med
regelbundna permissioner.

4.3.3 Förberedelse ar permissioner

Genom all permissioner ordentligt förbereds minskar risken
för missbmk. Att i detalj förbereda samtliga permissioner är dock varken nödvändigt
eller möjligt. Ju svårare personlig och social situation den intagne har desto
väsentligare är dock förberedelsearbetet. Della gäller främsi då en intagen
första gången erhåller permission samt vid särskild permission för den som ej
erhåller regelbunden sådan. Den intagne måsle ha såväl lämplig bostad atl
vistas i under permissionen som tillräckliga medel för sill uppehälle. Kontakt
bör vid förberedelsearbetet tas med frivårdsorganisationen och även med, vid
behov, sociala myndigheter. Även i denna fråga fordras närmare praktiska
anvisningar. Arbetsgruppen vill som sin mening uttala att det synes lämpligt atl
ålägga regionchefen att i samband med fastställande av behandlingsplanen - av
vilken permissionerna ulgör en viktig del - också ta ställning till tidpunkten
och sätiet för genomförandet av den första permissionen beträffande intagna som
tillhör del s. k. normalklienielet, dvs. iniagna som undergår fängelse i mer
än fyra månader men högsl ett år. Planeringen bör därvid ske i nära samarbete
med vederbörande frivårdstjänstemän och eventuell övervakare liksom med den
intagnes anhöriga. Regionchefen bör vidare genom kontinueriig
inspektionsverksamhet eller på annat lämpligt sätt förvissa sig om att följande
permissioner ges i

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:62 73

överensstämmelse med gällande regler och i enlighet med
upprättad behandlingsplan.

4.3.4 Bevakade och beledsagade
permissioner Kriminalvårdsstyrelsens nuvarande anvisningar för bevakade och beledsagade
permissioner återfinns i mndskrivelse 75/1976. I rundskrivelsen ges vissa
knapphändiga direktiv för beviljande och genomförande av sådana permissioner
(se ovan under 2.2.1). Av rundsknvelsen framgår att detaljerade anvisningar
rörande bevakade och beledsagade permissioner är under utarbetande inom
kriminalvårdsstyrelsen. Justitieombudsmannen har i senaste ämbetsberältelsen
(Justitieombudsmännens ämbetsberättelse 1977/78 s. 172 ff och 182 fO riktat
kritik mot planeringen och genomförandel av bevakade permissioner.
Otvivelaktigt är de anvisningar som nu finns otillräckliga såväl vad gäller
förberedelsen av permissioner av detta slag som genomförandet av dem.
Arbetsgruppen finner angeläget all mer detaljerade anvisningar snarast utfärdas.

4.3.5 Beslutanderätten beträffande
permissioner

Beslul i fråga om korltidspermission beträffande intagen i
lokalanstalt meddelas av regionchef eller efter hans bemyndigande av styresman
för anstalt. Sådant bemyndigande lill styresman lämnas vanligtvis. Om den intagne
gjort sig skyldig lill permissionsmissbmk, kvarligger beslutanderätten hos
styresmannen i en del regioner under det att i andra beslutanderätten återgår
till regionchefen. Beträffande den som dömts till fängelse i lägst två år eller
lill internering med en minsta tid av två år och är intagen i sluten anstalt
beslutar kriminalvårdsstyrelsen om kortlidspermission. I de fall
kriminalvårdsstyrelsen finner lämpligt kan dock beslul som nu sagts delegeras lill
regionchef eller styresman för riksanstalt. Delegationsbeslutet upphör dock och
beslutanderätten återgår automatiskt till styrelsen, om den intagne gör sig
skyldig till permissionsmissbruk som inte är ringa eller rymmer från anstalt (mndskrivelse
95/1974). Ett motsvarande förfarande beiräffande beslut om kortlidspermissioner
vid lokalansialter skulle innebära vissa fördelar. De intagna skulle troligen
uppfatta en återgång av beslutanderätten som en sanktion i sig. Styresmännens
arbete skulle underlättas, om de kunde hänvisa iniagna som missbrukat
permission till att beslut om ny permission fattas av regionchefen.
Regionchefen skulle kunna verka för att en enhetligare praxis kommer till stånd
inom regionen och för all kvalifikationstiderna för erhållande av ny permission
efter missbruk iakttas. Regionchefen skulle också få en bättre information om
vilka anstalter inom regionen som har speciella problem med permissionsmissbruk.
Arbetsgmppen anser alt en föreskrift, som innebär atl ell bemyndigande av
regionchefen till styresman att fatta beslut om korttidspermission automatiskt
återgår, om den intagne gör sig skyldig till permissionsmiss-

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:62 74

bmk
som inte är ringa eller till rymning, bör övervägas av kriminalvårdsstyrelsen.

Beslut
om korttidspermission för intagen i riksanslall meddelas, med det undantag som
ovan nämnts, av styresmannen. En bestämmelse som innebär atl sådant beslut
efter missbmk överflyttas på kriminalvårdsstyrelsen anser arbetsgruppen i och
för sig kunna innebära fördelar av det slag som nyss anförts beträffande
förhållandena vid lokalanslallema. Ett sådant förfarande skulle dock bli för
administrativt lungroit för atl i prakiiken kunna fungera väl. Arbelsgruppen
vill dock mol bakgmnd av sina iakttagelser beträffande tillämpningen av nu
gällande bestämmelser framhålla del angelägna i att kriminalvårdsstyrelsen
genom inspektioner och på annat sätt fortlöpande kontrollerar atl de gällande
reglerna för permission efterlevs och detta på såväl anstalts- som regionnivå. Arbetsgmppen
fömtsätter att frågor om resurser och organisation för kriminalvårdsstyrelsens
inspektionsverksamhet blir föremål för övervägande inom utredningen (Ju 1976:06)
om kriminalvårdsstyrelsens organisation, m. m.

4.4
Samarbetet mellan kriminalvården och polisen

Till
arbetsgruppen har såväl från kriminalvårdens sida som från polisens sida
framhållits att samarbetet dem emellan i vissa avseenden inte fungerar helt
tillfredsställande. Från kriminalvården har således pekats på att man ofta inte
erhållil besked om brott som intagna gjort sig skyldiga till under permission.
Det anges vidare att polisen i regel inte utreder sådan brottslighet utan
enbart sänder den intagne åter till anstalten. Polisen har anförl att den många
gånger inte, och i vart fall nästan regelmässigt för sent, får besked om när
permission beviljas intagna som gjort sig skyldiga till grov brottslighet.

1
författning fmns, med undantag för allmänna uttalanden i 4 § allmänna verksstadgan
(1965:600) och 3 § polisinstmktionen (1972:511), inte några föreskrifter om
samarbetet mellan kriminalvården och polisen. Däremot finns i
kriminalvårdsstyrelsens anvisningscirkulär en skyldighet för styresman vid kriminalvårdsansialt
all i begränsad omfattning underrätta polismyndighet om intagens permission
(35 § anvisningscirkuläret). Således skall genom styresmannens försorg
underrättelse om permissionen lämnas till polismyndigheten på den ort där den permitlerade
huvudsakligen skall vistas under permissionen. Sådan underrättelse skall alltid
lämnas vid frigivningspermission för den som vistas i anstalt för att undergå
ungdomsfängelse eller internering samt vid kortlidspermission för den som
vistas i anstalt för atl undergå internering och är dömd för brott mot annans
personliga säkerhet, I 37 § anvisningscirkuläret föreskrivs dessutom att styresmannen,
om permittenl uteblivit efter permission, skall ombesörja att närmaste lokala
polismyndighet omedelbart underrättas per telefon.

Det
kan vidare nämnas att en rekommendation om visst samarbete med

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 62 75

polismyndighet vid bevakade och beledsagade permissioner
finns i kriminalvårdsstyrelsens rundskrivelse 75/1976, Samarbetet syfiar till atl
onödig-göra särskild permission genom all permissionsändamålet tillgodoses på
annat sätl. Kriminalvårdsmyndigheterna kan exempelvis påkalla polisens hjälp
för kontroll av om ett påstått inbrott i en intagens lägenhet verkligen har ägt
rum. Ett annal syfte med samarbetet är atl kriminalvårdsmyndigheterna med
polisens hjälp skall få upplysningar rörande den tänkta permissionsplatsen för
att därigenom undvika att permissionen sker till en s. k. knarkarkvart eller
annan plats som för polisen är känd som tillhåll för ell kriminellt klientel.

Frågan om rutiner för och omfattningen av en rapportering
av permissioner till polismyndighet inom ramen för Rl-systemet är föremål för
överläggningar mellan kriminalvårdsstyrelsen och rikspolisstyrelsen. Enligt
ett förslag som föreligger skall uppgifter om samtliga permissioner databehandlas.
Sedanden 11 januari 1977 sker databehandling av frigivningspermissioner, iransportpermissioner,
uteblivanden efter permission saml av-bmtna frigivningspermissioner. F. n. sker
således ingen maskinell bearbetning av uppgifter om korttidspermissioner. När
systemet är utbyggt avses den lokala polismyndigheten i vissa fall, beroende på
vilken typ av brottslighet den intagne gjort sig skyldig till, få direkt
rapport om permissioner.

Rikspolisstyrelsen
har i en enkät till landets samtliga polisstyrelser ställt vissa frågor
angående samarbetet mellan kriminalvården och polisen i samband med
permissioner. Svar på enkäten har inkommit från landets samtliga 118
polisdistrikt. Av svaren framgår bl, a, följande, I 9 polisdistrikt har det
under år 1976 förekommii att kriminalvårdsmyndighet inhämtat yttrande från
polisen innan permission har beviljats intagen. Frågan hur många meddelanden
enligt 35 § anvisningscirkuläret som under november månad 1976 inkom till
distriktet lämnades obesvarad av 92 distrikt. Delta troligtvis beroende på att
meddelandena i de flesta distrikt inte arkiveras för sig utan läggs i
personakterna och således är svåra att få fram. 24 distrikt uppgav atl
meddelanden inkommit. Stockholms polisdistrikt hade erhållit 20 meddelanden
och de övriga ett varierande antal under 10 stycken. 36 meddelanden (för
Stockholms distrikt 10) hade inkommit före permissionens början. En tendens
synes vara att meddelandena inkommer först samma dag permissionen skall
påbörjas eller efter permissionens början. 57 distrikt uppgav alt utredning
inte sker om avvikna permillenters förehavanden under den tid de hållit sig
undan. I 8 distrikt sker sådan utredning alltid, medan 51 distrikt uppgav att
utredning verkställs endast i vissa fall, och då främsi när misstanke om brott
föreligger. 84 distrikt meddelar alltid vederbörande kriminalvårdsmyndighet
när misstanke föreligger atl permittenl gjort sig skyldig till brott. 8
distrikt gör det aldrig medan 23 distrikt gör det i vissa fall, enligt svaren
vid "anhållande" eller "gmndad misstanke om brott". På
fråga vilken åtgärd som vidtas när en påträffad permittenl brutit mot en med
permissionen förknippad före-

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:62 76

skrift
(exempelvis angående vistelseort) uppgav 83 distrikt att kriminalvårdsanstalten
underrättas. 7 distrikt vidtar ingen åtgärd medan 23 distrikt uppgav atl
problemet inte varit aktuellt. 21 distrikt anser atl samarbetet mellan
kriminalvårdsmyndighet och polismyndighet fungerar mycket bra. 68 distrikt atl
del är bra/tillfredsställande. 12 anser det vara dåligt och 3 mycket dåligt. 10
disiriki har uppgivit atl samarbete ej förekommer.

Avsikten
med underrättelse enligt 35 § anvisningscirkuläret är atl polisen skall vara
förberedd på att något kan komma att inträffa. Vid en förfrågan från
kriminalvårdsstyrelsen till ett antal kriminalvårdsanstalter om hur 35 S
anvisningscirkuläret lillämpas har betydande brister framkommit. På flera
anstalter förefaller det som man närmast helt underlåter den rapportering som
är föreskriven. Även i de fall rapportering sker i viss utsträckning, händer
del inie sällan atl sådan underlåts, om de första permissionerna utfaller väl.
De anställer som har del mest brollsbelastade klientelet är å andra sidan de
som i störst ulsiräckning fullgör sin rapporteringsskyldighet. Från anstaltshåll
har framförts alt det ofta verkar som om polismyndigheten inte har något
intresse av den rapportering som sker.

Del
är enligt arbetsgruppens mening uppenbart att samarbetet mellan kriminalvården
och polisen inte är helt tillfredsställande. Samarbetet bör väsentligt utökas
och fasta mliner för det tillskapas. Samarbetet synes brista inte enbarl i de
delar del berör permissioner från kriminalvårdsanslalterna utan även på andra
områden. Frågan i sin helhet torde närmare få övervägas vid överläggningar
mellan kriminalvårdsstyrelsen och rikspolisstyrelsen. Vid dessa överläggningar
får man undersöka vilken information som behövs och hur denna skall förmedlas
för att effektivt kunna användas. Härvid bör även polisens funktion vjd
bevakade och beledsagade permissioner övervägas.

Arbelsgruppen
vill i det följande rikta uppmärksamheten på vissa åtgärder som snarast bör
kunna vidlas och som har direkt samband med permissionsinstitutet.

Från
kriminalvårdens sida bör man, i avvaktan på att ett maskinellt rapporteringssystem
inom ramen för Rl-systemet kan tas i bmk, se Ull att 35 S anvisningscirkuläret
iakttas. Det är därvid angeläget att meddelande lämnas i god tid innan
permission påbörjas. Om liden är knapp bör utöver skriftligt meddelande även ett
muntligt besked lämnas. Den obligatoriska rapportskyldigheten bör utvidgas till
att omfatta permissioner för intagna som ådömts frihetsberövande påföljd och
som gjort sig skyldiga till grov narkotikabrottslighet eller grov
våldsbrottslighet eller förmögenhetsbrottslighel av särskilt allvariigt slag,
såsom organiserad seriebrotlslighet, bank-eller postrån eller bankboxsprängningar.
Det är dock väsentligt att rapportskyldigheten inte blir för omfattande utan
läggs på en nivå som är praktiskt hanterlig.

Från
polisens sida bör rapportering alltid ske till vederbörande kriminalvårdsanstalt
i de fall då en permittenl misstänks för nya brott. Rapporte-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:62 77

ringen som kan ske muntligen bör snarast följas av den
skriftliga dokumentation som polismyndigheten anser sig kunna överlämna.

Vid varje polismyndighet och kriminalvårdsansialt bör
kontaktman utses för att handha den rapportering som är föreskriven och för
att i övrigt lämna erforderlig information av betydelse för beslut om eller
genomförande av permission. Även när den maskinella rapporteringen via data är
utbyggd, kvarstår ett behov av munflig rapportering av permissioner i alla de
fall permissionsbeslut meddelas i ett sent skede.

Ett
problem som får särskild aktualitet genom den av arbetsgruppen föreslagna
ändringen i 32 § KvaL är i vilken omfattning polisen skall utreda brott
begångna av permittenter. I dag är förhållandet det atl sådana brott ofta inte
blir föremål för utredning, om ej permitienien tagils på bar gärning eller
erkänner brottet. Anledningen härtill är följande. Polisen har inte resurser
alt utreda alla brott. En prioritering måsle därför göras. Inom polisen har
man den uppfattningen atl brott begångna under permission många gånger inte
medför någon ytterligare påföljd för permittenten. Av denna anledning underiåter
man i tveksamma fall att starta en vidlyftig utredning. Brottets svårhetsgrad
har naturligtvis betydelse vid denna bedömning. Den angivna ordningen är
otillfredsställande av flera anledningar. Arbetsgruppen vill endast betona den
som har betydelse för 32 § KvaL i den föreslagna lydelsen. För att
kriminalvårdsmyndigheten skall kunna göra en riktig och från
rättssäkerhetssynpunkt godtagbar bedömning av faran för fortsatt brottslig
verksamhet är den i behov av så fullständig information som möjligt beiräffande
brott begångna under permissioner. Såsom anförts ovan under 4.1 blir den
väsentligaste faktorn vid bedömningen av faran för fortsatt brottslig
verksamhet utfallet av tidigare permissioner som den intagne beviljats. Har han
missbmkat dessa genom att begå nya brott medför del att faran för att han skall
göra sig skyldig till fortsalt brottslig-hel under permissioner framstår som
mer påtaglig. Den som prövar permissionsfrågan måste dock ha något mer än vaga
misstankar om att brott har begåtts att grunda ett beslut om att vägra
permission på. Önskvärt är naluriigtvis att brott begångna under permissioner
utreds på ett sådant sätt au skuldfrågan blir helt klarlagd. Men även om
brottsutredningen inte görs fullständig torde det dock vara av stort värde för
kriminalvårdsmyndigheten atl den som underlag för sitt agerande får ett så
fylligt utredningsmaterial som möjligt. Flera rätt väl gmndade misstankar om
brottslig verksamhet under permission bör kunna vara tillräckligt för att
kriminalvårdsmyndigheten skall kunna fatta ett från rättssäkerhetssynpunkt
godtagbart beslut om avslag på en permissionsansökan. Kontakt bör i tveksamma
fall tas mellan polis och kriminalvård innan en brottsutredning läggs ner. öm
ett brott begånget under permission utreds på ett sådant sätt att kriminalvårdsmyndigheten
erhåller ett godtagbart beslutsunderiag, torde detta också innebära en viss arbetslättnad
i framtiden för polisen genom att den intagne under viss tid inte erhåller
permission. Arbetsgmppen vill med

7 Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 62

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:62 78

hänsyn
till del anförda starkt betona önskvärdheten av alt brott begångna under
permissioner blir föremål för polisutredning i större omfattning än som f. n.
är fallet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 62 9

Bilaga 2

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1974: 203) om
kriminalvård i anstalt

dels au 7 och 32 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels all i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 9 a, 9
b, 9 c och 9 d S§, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

7 §

Vid fördelning av de intagna mellan öppna och slutna
anstalter iakttages följande.

Inlagen bör placeras i öppen anstalt, om icke annan
placering är påkallad med hänsyn till föreliggande fara för aU han avviker
eller eljest av säkerhetsskäl eller med hänsyn till att möjlighet bör beredas
honom till sådant arbete eller sådan undervisning, utbildning eller särskild
behandling som icke lämpligen kan anordnas i öppen anstalt.

Den som dömts till fängelse i Den som dömts till fängelse i

lägst två år eller till internering med lägst
två år eller till internering med

en minsta tid av två år eller mer en
minsta lid av två år eller mer

skall placeras i sluten anstalt, om skall
placeras i sluten anstalt, om

del med hänsyn till att han saknar det
kan befaras att han är särskilt

fast anknytning till riket eller eljest benägen
att avvika och fortsätta en

kan befaras att han är särskilt bena- brottslig
verksamhei, vilken på

gen att avvika och fortsätla en grund av
omfattning och inriktning

brottslig verksamhet, vilken på är av
särskilt allvariig karaktär,

grund av omfattning och inriktning Vad
som sagls nu gäller dock ej om

är av särskilt allvarlig karaktär. annan
placering kräves för en ända-

Vad som sagts nu gäller dock ej om målsenlig
förberedelse av föreslå-

annan placering kräves fören ända- ende
frigivning eller överföring till

målsenlig förberedelse av förestå- vård
utom anstalt eller eljest syn-

ende frigivning eller överföring till nerliga
skäl föreligger för placering

vård utom anstalt eller eljest syn- i öppen anstalt,

neriiga skäl föreligger för placering

i öppen anstalt.

9 a §

Om det inte är uppenbart obehövligt, skaU den som intages
1 kriminalvårdsanstalt vid ankomsten till anstalten kroppsvisiieras för eftersökande
av föremål som han ej får inneha enUgt denna lag eller bestämmelse som har
meddelats med stöd av lagen. Efter ankomsten får

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:62 80

Nuvarande lydelse Föreslagen lyddse

intagen kroppsvisiieras för eftersökande av föremål som
nyss sagts endast när

1.
anledning
förekommer att sådant föremål skaU anträffas på honom,

2.
det sker
i anslutning till större undersökning som av säkerhetsskäl görs av utrymmen
inom anstaUen och den intagne har eller har haft särskild anknytning till
utrymme som berörs av undersökningen,

3.
den
intagne skall mottaga eller har haft obevakat besök, eller

4.
den
intagne efter vistelse utanför anstalten kommer åter till denna.

Vad som har sagts i första stycket utgör ej hinder mot
att i annat faU företaga sådan ytlig kroppsvisilation som bedöms nödvändig av
säkerhetsskäl och som endasl avser kontroll av eventuellt innehav av vapen
eller annat farUgt föremål.

9 b §

Intagen får kroppsbeslktigas när anledning förekommer att
föremål som han ej får inneha enUgt denna lag eller bestämmelse som har
meddelats med stöd av lagen skall anträffas på honom.

Om det år oundgängligen påkallat med hänsyn tiU ordningen
och säkerheten i anstalten, kan föreskrivas all intagen i sluten anstalt får kroppsbeslktigas
även ifall som anges 19 a § första stycket 2 -4.

9 c §

Kroppsvisitalion eller kroppsbesiktning får inte göras
mer ingående än vad som är nödvändigt med hånsyn till ändamålet med åtgärden.
AU den hånsyn som omständigheterna medger skaU iakttagas. Om möjUgt skaU
vittne närvara.

Föremål som intagen ej får inneha enUgt denna lag eller
bestäm-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen lydelse

melse som har meddelats med stöd av lagen skaU
omhändertagas och förvaras för hans räkning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

9 d §

Intagen som kan misslänkas vara påverkad av narkotika får
föreläggas att lämna urinprov.

Ifråga
om anslaU på vilken företrädesvis har placerats intagna med ingen eUer ringa erfarenhel
av narkotika kan föreskrivas att intagen får föreläggas att lämna urinprov
även i annat faU ån som avses i första stycket.

opaginerad Kontrollera mot PDF

32 §

För att
underlätta anpassningen i samhället kan intagen beviljas tillstånd atl lämna
anstalten för viss kort tid (korttidspermission), om ej avsevärd fara för missbmk
föreligger. Kortlidspermission får också ges, om annan särskild anledning
föreligger därtill.

För all
underlätta anpassningen i samhället kan intagen beviljas tillstånd att lämna
anstalten för viss kort tid (korttidspermission), om ej påtagUg fara för
fortsatt brottsUg verksamhet eller avsevärd fara för annat missbruk föreligger.
Korttidspermission får också ges, om annan särskild anledning föreligger
därtill.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Intagen som avses i 7 § tredje stycket och på skäl som där
anges är placerad i sluten anstalt får beviljas korttidspermission endast om
synnerliga skäl föreligger därtill.

För kortlidspermission får ställas de villkor som kan
anses erforderliga beträffande vistelseort, anmälningsskyldighet eller annat.
Är noggrann lillsyn behövlig, kan föreskrivas att den intagne under
permissionen skall vara ställd under bevakning.

Denna lag iräder i kraft den I januari 1979.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av
häktade och

anhållna m. fl.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1976:371) om
behandlingen av häktade och anhållna m. fl.

dels att 2 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 2 a och
2 b §S, av nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Häktad skall senasi vid ankomslen lill förvaringslokalen
visiteras. Därvid skall iakttagas all den hänsyn som omständigheterna medger.
Om möjligt skall vittne närvara.

Föremål
som häktad ej får inneha enligt denna lag eller bestämmelse som har meddelats
med stöd av lagen skall omhändertagas och förvaras för hans räkning.

Om del inte är uppenbart ohe-hövUgt. skall häktad senasi
vid ankomslen till förvaringslokalen kroppsvisiieras för eftersökande av
föremål som han ej får Inneha enligt denna lag eller bestämmelse som har
meddelats med stöd av lagen. Efter ankomsten får häktad kroppsvisiieras jör
eftersökande av föremål som nyss sagts endast når

1.
anledning
förekommer att sådant jöremål skall anträffas på honom,

2.
det sker
1 anslutning till större undersökning som av säkerhetsskäl görs av utrymmen
inom förvaringslokalen och den intagne har eUer har haft sårskild anknytning
till utrymme som berörs av undersökningen,

3.
den
intagne skaU mottaga eller har haft obevakat besök, eller

4.
den
intagne efter vistelse utanför förvaringslokalen kommer åter lill denna.

Vad som har sagts i första stycket utgör ej hinder mot
alt i annat fall företaga sådan ytlig kroppsvisitalion som bedöms nödvändig av
säkerhetsskäl och som endasl avser kontroll av eventuellt innehav av vapen
eller annat farligt föremål.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Häktad får kroppsbeslktigas når anledning förekommer att
föremål som han ej får inneha enligt denna lag eller bestämmelse som har
meddelats med stöd av lagen skall anträffas på honom.

Om det är oundgängligen påkallat med hånsyn lill
ordningen och säkerheten inom förvaringslokalen, får häktad kroppsbeslktigas åven
1 fall som avses i 2 § första stycket 2-4.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

bS

Kroppsvisitalion eller kroppshesikining får inte göras
mer ingående än vad som är nödvändigt med hånsyn till ändamålet med åtgärden.
All den hånsyn som omständigheterna medger skall iakttagas. Om möjligt skall
vittne närvara.

Föremål som häktad ej får inneha enligt denna lag eller beslämmelse
som har meddelats med stöd av lagen skall omhändertagas och förvaras för hans
räkning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1979.

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:62 84

Utdrag

LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1978-10-31

Närvarande: justitierådet Hesser, regeringsrådet Hamdahl, justitierådet
Höglund, justitierådet Hessler.

Enligt utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 28
september 1978 har regeringen på hemställan av statsrådet Romanus beslutat
inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1.
lag om ändring
i lagen (1974: 203) om kriminalvård i anstalt,

2.
lag om ändring
i lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m. fl.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av
hovrättsassessorn Axel Lundqvisl och kammaråklagaren Jan Danielsson. Förslagen
föranleder följande yttrande av lagrådet.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:203) om
kriminalvård i anstalt

7 §

Enligt
nuvarande lydelse av tredje slyckel i förevarande paragraf skall, med vissa
angivna undantag, den som dömts till fängelse i lägst två år eller till
internering med en minsta tid av två år eller mer placeras i sluten anstalt om
det "med hänsyn till att han saknar fasl anknytning lill rikel eller
eljest kan befaras atl han är särskilt benägen atl avvika och fortsätta en
brottslig verksamhet, vilken på grund av omfattning och inriktning är av
särskilt allvarlig karaktär". Enligt lagens förarbeten avses med
bestämmelsen lagöverträdare som har ägnat sig åt organiserad eller systematisk
kriminell verksamhei av särskilt samhällsfarlig natur, inte sällan med
internationell anknytning. Främst har avsetls personer som har ägnat sig åt
grov narkoti-kabrollslighet. Enligt vad som anförs i remissprolokollel och den
därtill fogade departementspromemorian har bestämmelsen i praxis fått ett väl
snävt tillämpningsområde. Behov föreligger därför av en utvidgning av till-lämpningsområdet,
så att bestämmelsen kommer att omfatta även intagna, som har ägnat sig ål
organiserad eller systematisk kriminell verksamhet av särskilt samhällsfarlig
art utan att brottsligheten har internationell anknytning eller avser grova
narkotikabrott. 1 detla syfte föreslås, att orden "med hänsyn till atl han
saknar fasl anknyining lill rikel eller eljest" får utgå ur lagtexten.
Därmed avses bestämmelsen kunna omfatta inte bara personer som begått grova
narkotikabrott eller brott med internationell anknyining utan också
lagöverträdare som har ägnat sig åt annan brottslighet av sär-

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 62 85

skilt
allvarlig karaktär och därigenom visat likgiltighet för annans liv eller hälsa
eller särskild hänsynslöshet. Som exempel nämns väpnade bank- eller postrån saml
annan förmögenhetsbrotlslighet vid vilken gärningsmannen visal hänsynslöshet,
t. ex. genom att använda sprängmedel.

Den föreslagna ändringen
kan visserligen tänkas medföra en utvidgning av tillämpningsområdet såtillvida,
att uppmärksamheten inte längre inriktas just på intagna med anknytning till
främmande land. Den utformning lagtexten fått enligt förslaget ger emellertid
närmast intryck av alt bestämmelsen avser intagna som genom sitt beteende
ådagalagt rymningsbenä-genhei, t.ex. genom tidigare rymningar eller
rymningsförsök. Syftet lorde dock vara alt bestämmelsen fortfarande skall ta
sikte även på t. ex. sådana intagna som med hänsyn till den typ av brottslighet
som ligger dem till last kan antas ha sådana förbindelser att fara föreligger
för frilagning eller annan medhjälp lill avvikande. För att bestämmelsen skall
genom sin lydelse bättre behålla ett sådant vidare tillämpningsområde förordar
lagrådet, alt de uteslutna orden får kvarstå och att till dessa görs ett
tillägg som anger den åsyftade utvidgningen av bestämmelsens
tillämpningsområde. Ett sådant tillägg lorde böra få ett innehåll som antyder
rymningsbenägenhet med hänsyn till arten av den intagnes brottslighet. 1
samband med alt ett sådant tillägg görs synes lämpligt att den i det senare
ledet av bestämmelsen gjorda hänvisningen till den fortsatta brottslighetens
omfattning och inriktning får utgå såsom obehövlig.

I
enlighet med det anförda föreslår lagrådet, att bestämmelsen i tredje stycket
första meningen får det innehållet att den som dömts till någon av där angivna
påföljder skall placeras i sluten anstalt, om det med hänsyn till att han
saknar fast anknytning till riket eller till arten av hans brottslighet eller eljesl
kan befaras alt han är särskilt benägen att avvika och fortsätta en brottslig
verksamhet av särskilt allvarlig karaktär.

9
a-9 d§S

1
dessa paragrafer föreslås en lagreglering av kroppsvisitalion och kroppsbesiktning
saml bestämmelser om föreläggande att lämna urinprov. Placeringen av de nya paragrafema
närmast efter 9 §, som inleder 2 kap. med närmare bestämmelser om
kriminalvården i anstalt och som följs av flera andra paragrafer med allmänna
riktlinjer för vården, synes mindre lämplig. Lagrådet föreslår att
bestämmelserna får sin plats i slutet av 2 kap., närmasi efter 52 §, och
betecknas 52 a-52 d §§.

9a
§

1 de
föreslagna 9 a - 9 c §§ meddelas bestämmelser om eftersökande av föremål, som
den intagne ej får inneha enligt förevarande lag eller bestämmelse som har
meddelats med stöd av lagen, samt om omhändertagande och förvaring av sådana
föremål. Lagen innehåller inte någon uttrycklig regel om förbud aU inneha viss
egendom. Hänvisningarna i 9 a -

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:62 86

9
c SS torde emellertid avse bestämmelserna i 24 §, i vilka det får anses underförstått
atl den intagne inte får inneha egendom i vidare mån än som där anges. Då något
direkt förbud inte är uttalat i 24 S, synes den redaktionellajämkningen böra
vidtagas att bestämmelserna i 9 a - 9 c SS får avse föremål, som den intagne
enligt vad som följer av lagen ej får inneha. Första meningen i 9 a S första
stycket bör ändras i enlighel härmed.

Andra
meningen synes lämpligen böra bilda ett nytt andra stycke. Andra stycket i det
remitterade förslaget får, med därav föranledd jämkning, bilda ell tredje
stycke.

9
bS

Försia
stycket bör ändras på molsvarande sätt som 9 a § försia stycket försia
meningen.

Andra
stycket synes böra direkt innehålla den åsyftade materiella regeln, att den
som är inlagen i sluten anstalt får kroppsbesiktigas även i de fall som avses i
9 a S första slyckel 2-4 i del remitterade förslaget, om det är oundgängligen
påkallat av hänsyn till ordningen och säkerheten i anstalten. Närmare
föreskrifter om kroppsbesiktning med stöd av bestämmelsen kan meddelas av
regeringen enligt 8 kap. 13 S första stycket I regeringsformen eller av
myndighet, till vilken regeringen delegerat sin beslutanderätt enligt tredje
stycket i samma paragraf

9 c S

I 28
kap. 13 § rättegångsbalken, som gäller kroppsvisitalion och kroppsbesiktning,
finns en särskild regel om förfarandet då åtgärden avser kvinna. En
motsvarande bestämmelse finns i 4 § förordningen (1976: 376) om behandlingen av
häktade och anhållna m.fl. Lagrådet föreslår, att föreskrift i ämnet las in i
förevarande lag och sålunda inte, såsom avsetts, i lill-lämpningskungörelsen.
Bestämmelsen, som bör få sin plats i ett andrastycke av förevarande paragraf,
kan ges del innehållet att annan kroppsvisilation än som avses i 9 a S andra
stycket i det remitterade förslaget eller kroppsbesiktning ej får, när åtgärden
gäller kvinna, verkställas eller bevittnas av annan än kvinna, läkare eller
legitimerad sjuksköterska.

Iakttas
vad lagrådet nu föreslagit, får andra stycket enligt del remitterade förslaget
bilda ett tredje stycke. Beträffande räckvidden av bestämmelsen i detla stycke
synes viss tveksamhet kunna råda, 1 detta sammanhang torde det inte vara
lämpligt att reglera förfarandet i fråga om andra föremål än sådana som
anträffats vid kroppsvisilation eller kroppsbesiktning. Ett särskilt förfarande
skall iakttas beträffande alkoholhaltiga drycker och andra berusningsmedel
enligt 63 §, Även i övrigt kan av särskilda regler följa all del i förevarande
bestämmelse angivna förfarandet inte skall till-lämpas. En erinran härom bör
göras. Vidare bör göras den jämkning som angivits vid 9 a §, Lagrådet föreslår
att bestämmelsen får det innehållet, att föremål, som anträffas vid kroppsvisitalion
eller kroppsbesiktning och

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:62 87

som
den intagne enligt vad som följer av förevarande lag ej får inneha, skall
omhändertagas och förvaras för hans räkning, såvitt ej annat är särskilt
föreskrivet.

9 d S

Andra
stycket synes böra direkl innehålla den åsyftade maleriella regeln. Med viss redaklionell
jämkning synes böra föreskrivas all den som är inlagen i anstalt, i vilken
företrädesvis placeras iniagna som icke eller i endast ringa mån har tagit
befattning med narkotika, får föreläggas att lämna urinprov, även om han ej
misstankes vara påverkad av narkotika. Beträffande verkstäUighetsföreskrifter
erinras om vad som anförts vid 9 b S.

Förslaget
till lag om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.
fl.

1
2 S, 2 a S första slyckel och 2 b S bör göras ändringar molsvarande dem som
föreslagils beträffande 9 a S, 9 b S första stycket och 9 c S i det remitterade
förslaget till lag om ändring i lagen om kriminalvård i anstalt.

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:62 88

Utdrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1978-11-02

Närvarande: statsministem Ullsten, ordförande, och
statsråden Sven Romanus, Mundebo, Wikström, Friggebo, Wirtén, Huss, Rodhe, Wahlberg,
Hansson, Enlund, Lindahl, Winther, De Geer, Blix, Cars, Gabriel Romanus, Tham,
Bondestam

Föredragande: statsrådet Sven Romanus

Proposition om ändring i lagen (1974; 203) om kriminalvård
i anstalt, m. m.

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande ' över förslag
till

1. lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i
anstalt,

2, lag om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av
häktade och

anhållna m, fl.

Föredraganden redogör för lagrådels yttrande och anför.
Vad lagrådet förordat beträffande 7 S lagen (1974: 203) om kriminalvård i
anstalt (KvaL) bör godtas. Att hänvisningen till den fortsatta brottslighetens
omfattning och inrikining utgår betingas av rent redaktionella skäl. Vid den
noggranna individuella prövning som skall ske för att i samband med beslutet om
anslallsplacering avgöra huruvida en inlagen skall hänföras till den nu
diskuterade kategorin brottslingar måste självfallet dessa fakiorer tillmätas
oförändrat stor betydelse.

Beträffande 9 b S KvaL har lagrådet förordat att den maleriella
regeln i andra stycket ges det innehållet, atl den som är intagen i sluten
anstalt får kroppsbesiktigas även i de fall som avses i 9 a § första stycket
2-4 i det remitterade förslaget (efter besök m. m.), om det är oundgängligen
påkallat av hänsyn till ordningen och säkerheten i anstalten. Som lagrådet
anger är det emellertid möjligt för regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer att - på sätt förutsatts i remissprotokollet - närmare ange på vilka
slutna anstalter och under vilka förutsättningar i övrigt stickprovskontroller
etc. av nu avsett slag skall få företas. En erinran härom bör för tydlighetens
skull göras i lagtexten.

' Beslul om lagrådsremiss fallat vid regeringssammanträde
den 28 september 1978.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:62 89

Vad lagrådet i övrigt förordat beträffande KvaL och lagen
(1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m. fl. bör godtas. Delta
innebär bl.a. aU de nya 9 a-9 d SS KvaL i stället skall betecknas 52 a-52 d SS.
Dessutom bör vissa redaktionella jämkningar företas i de remitterade lagtexterna.

Med hänvisning Ull vad jag nu har anfört hemställer jag aU
regeringen föreslår riksdagen

att antaga de av lagrådet granskade lagförslagen med
vidtagna ändringar.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som
föredraganden har lagt fram.

s. 90 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:62 90

Innehåll ..

Sid.

Propositionen.....................................................................
1

Propositionens huvudsakliga innehåll................................
I

Lagförslag ........................................................................ 2

Utdrag av prolokoll vid regeringssammanträde den 28
september 1978 7

1
Inledning.........................................................................
7

2
Permissioner .................................................................. 8

2.1 Gällande rätt m.m......................................................
8

2.2 Arbelsgmppens överväganden och
förslag............... 8

2.3 Remissyttrandena .................................................... .. 11

2.4 Överväganden ........................................................ .. 18

3 Kroppsvisitalion m.m....................................................... .. 26

3.1 Inledning................................................................... .. 26

3.2 Nuvarande ordning.................................................... 27

3.3 Överväganden ......................................................... 27

4 Urinprov.......................................................................... 32

4.1 Nuvarande ordning................................................... 32

4.2 Överväganden ......................................................... .. 33

5
Hemställan...................................................................... .. 34

6
Beslut ............................................................................. .. 34

Bilaga 1 Departementspromemorian (Ds Ju 1977:13)
Permissioner

inom kriminalvården ......................................................... 35

Bilaga 2 De remitterade lagförslagen................................. 79

Utdrag av lagrådets protokoll den 31 oktober 1978 ........ 84

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 2
november 1978 88

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1978

Doktrin (1)

  1. Anneli Svensson, Från JO. Oktober–november 2020, FT 2021 nr 2 s. 239, på s. 246 · Hos förlaget (inloggning eller köp)

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

68 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (47)

47 kopplingar i 32 dokument.

  1. Ds 2024:26 Ökad trygghet och säkerhet på särskilda ungdomshem och LVM-hem s. 252 om s. 28 i texten
  2. SOU 2024:48 Ett ändamålsenligt samhällsskydd Volym 1 s. 684 i texten
  3. Prop. 2009/10:135 En ny fängelse- och häkteslagstiftning s. 73 · s. 87 om s. 28 i texten
  4. SOU 2006:85 Drogtestning av totalförsvarspliktiga s. 106 om s. 33 i texten
  5. SOU 2005:54 Framtidens kriminalvård s. 537 om s. 29 · s. 546 om s. 34 · s. 551 om s. 28 · s. 552 om s. 28 · och 2 till i texten

Visa alla 32

Myndighetsavgöranden (7)

7 kopplingar.

  1. JO 2023-11-14 dnr 4731-2022 i texten
  2. JO 2020-11-23 dnr 2463-2019 i texten
  3. JO 2018-03-16 dnr 1692-2016 i texten
  4. JO 2009-04-17 dnr 4986-2007 i texten
  5. JO 2006-06-08 dnr 2745-2005 i texten

Visa alla 7

Doktrin (14)

14 kopplingar i 4 dokument.

  1. Gustafsson, Missbrukare i rättsstaten, 2001 s. 566 om s. 29 · s. 575 · s. 579 om s. 27 · s. 579 om s. 28 · och 4 till i texten · dokumentnivå
  2. Gustafsson, Psykiatrisk tvångsvård och rättssäkerhet, 2010 s. 455 om s. 26 · s. 455 om s. 28 · s. 478 i texten
  3. Helmius, Polisens rättsliga befogenheter vid spaning, 2000 s. 91 om s. 31 · s. 304 i texten
  4. FT 2021 s. 239 Anneli Svensson, Från JO. Oktober–november 2020 s. 246 i texten