Sök i Ratio Lex

med förslag till jordförvärvslag, m.m.

148 sidor, varav 133 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 133 av 148 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1978/79:85, med förslag till jordförvärvslag, m.m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:85 Regeringens proposition 1978/79;85

med förslag till jordförvärvslag, m. m.;

beslutad den 28 december 1978.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som
har upptagils i bifogade uldrag av regeringsprotokoil denna dag.

På regeringens vägnar OLA ULLSTEN

ERIC ENLUND

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en ny jordförvärvslag som skall
ersätta den nu gällande jordförvärvslagen (1965: 290).
Jordförvärvslagsiifiningen är ett av medlen i jordbrukspolitiken och den nya
lagstiftningen syftar till alt tillgodose de nya rikUinjer för denna politik
som antogs i december 1977. Förslaget innebär bl. a. att släktingars rätt att
genom köp, byte eller gåva fritt förvärva jordbruks- och skogsfastigheter
begränsas till att avse endasl Överlåtarens make och avkomlingar. Lagen
föreslås till skillnad från den nuvarande gälla även vissa markför\'ärv som
görs av staten, kommun och kyrkan. Priskontrollen föreslås bli skärpt och
tillstånd till förvärv skall vägras, om köpeskillingen inte endast obetydligt
överstiger egendomens värde med hänsyn tiil dess avkastning och övriga
omständigheter. Förvärvstillstånd skall också vägras om förvärvet sker
huvudsakligen för kapitalplacering. Juridiska personers möjligheter att
förvärva fastigheter föreslås bli begränsade, bl. a. på så sätt alt förvärvaren
måsle avstå likvärdig mark. Förvärv skall vidare kunna hindras, om det kan
antas medföra all lantbruksförelag, som bör förbli självständiga, förs samman
till ett företag. Även olämplig uppdelning av lantbruksföretag skall
förhindras. Förvärv av mindre lantbruksföretag skall kunna vägras av
rcgionalpoliliska skäl, om företagel behövs för att stärka annat mindre företag
eller om det behövs för att främja sysselsättningen för någon som är bosatt på
orten. I vissa fall skall som villkor för förvärvstillstånd kunna ställas att
förvärvaren yrkesmässigt brukar egendomen och även bosätter sig där.

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1979. 1 Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr
85

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:85

1 Förslag till Jordförvärvslag

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § För förvärv av fast egendom som är laxerad som
jordbruksfaslighet

krävs tillstånd enligt denna lag, när förvärvet sker genom

1.
köp, byte eller
gåva,

2.
tillskott till
bolag eller förening,

3.
utdelning eller
skifte frän bolag eller förening,

4.
fusion enligt
14 kap. 1 eller 2 § aktiebolagslagen (1975:1385).

2 § Förvärvstillstånd enligt 1 § behövs inte,

1. om egendomen förvärvas från staten genom överlåtelse
av lantbruks

nämnd eller lantbruksstyrelsen,

2.
om egendomen
förvärvas av staten genom annan myndighet än statens affärsdrivande verk,

3.
om kommun
förvärvar egendomen från staten eller utövar förköps-rätt enligt förköpslagen
(1967: 868),

4.
om egendomen
förvärvas av kreditinrättning som enligt lag eller enligt reglemente eller
bolagsordning, som regeringen har fastställt, är skyldig att åter avyttra
egendomen,

5.
om förvärvaren
är gift med överlåtaren och inte heller om förvärvaren eller, när makar
förvärvar gemensamt, någon av dem är överlåtarens avkomling, allt under
förutsättning att överlålaren inte är skyldig atl avyttra egendomen enligt 16
§ eller enligt 7 § lagen (1916: 156) om vissa inskränkningar i rätten atl
förvärva fast egendom m. m.,

6.
om förvärvet
skall prövas enligt 1, 2 eller 4 § lagen om vissa inskränkningar i rätten att
förvärva fast egendom m. m.,

7.
om egendomen
ingår i stadsplan eller är avsedd för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk
enligt byggnadsplan, fastställd efter den 1 januari

1948,

8.
om förvärvet
omfattar område som är avsell för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk
eller sädan fastighet som har nybildats för annat ändamål än jordbruk eller
skogsbruk och som därefter inte har undergått taxering,

9.
om andel i
fastighet förvärvas av någon som redan äger till samma taxeringsenhet hörande
andel i fastigheten och som inte är skyldig att avyttra sisinämnda andel
enligt 16 §,

10. om förvärvet sker genom inrop på exekutiv auktion.

Förvärvstillstånd

3 § Vid prövning av fråga om förvärvstillstånd skall
beakias all upp

komsten och utvecklingen av rationella företag inom jordbruket, skogsbru

ket och trädgårdsnäringen (lantbruksförelag) främjas.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:85 3

4 §
Förvärvslillstånd skall vägras,

1.
om köpeskillingen eller annan
ersättning inte endast obetydligt överstiger egendomens värde med hänsyn till
dess avkastning och övriga omständigheter,

2.
om det kan antas att förvärvel
sker huvudsakligen för kapitalplacering,

3.
om egendomen behövs för
jordbrukets eller skogsbrukets rationalisering,

4.
om förvärvet kan antas medföra
att tvä eller flera utvecklade eller utvecklingsbara lantbruksföretag, som bör
förbli självständiga, förs samman till eit företag,

5.
om förvärvet kan antas medföra
att utvecklat eller utvecklingsbart lantbruksföretag, som bedrivs på mer än en
fastighet, delas upp och uppdelningen medför olägenhet av någon betydelse för
företaget.

Första
stycket 1 gäller inte i fräga om tillstånd att förvärva egendom pä offentlig
auktion enligt 17 § eller enligt 8 § lagen (1916: 156) om vissa inskränkningar
i rätlen atl förvärva fasl egendom m. m.

Utöver
vad som följer av andra stycket fär förvärvstillstånd lämnas ulan hinder av
första stycket, om särskilda skäl föreligger.

5 §
Juridisk person får utöver vad som följer av 4 § lämnas förvärvslill

stånd endast om

1.
förvärvaren avstår eller kan
antas komma att avstå egendom som är av betydelse för jordbrukets eller
skogsbrukets rationalisering och i storlek eller värde ungefär motsvarar den
egendom som avses med förvärvet,

2.
förvärvet medför att egendom som
redan tillhör förvärvaren blir mer ändamålsenlig,

3.
egendomen är avsedd för annat
ändamål än jordbruk eller skogsbruk,

4.
annat särskilt skäl föreligger.

Avser
förvärvel huvudsakligen skogsmark och är förvärvaren juridisk person som
bedriver skogsindustrieli verksamhet i vilken egendomens virkesavkastning
behövs, får utan hinder av första stycket tillstånd lämnas, om inte egendomen
med hänsyn till ortsförhållandena bör ägas och brukas av någon som är bosatt på
orten.

Fysisk
person som bedriver industriell verksamhet som avses i andra stycket får, om
förvärvet avser huvudsakligen skogsmark och sker för verksamheten, lämnas
förvärvstillstånd endasl på de i första och andra styckena angivna gmndema.

6 §
Fysisk person får utöver vad som följer av 4 och 5 §§ vägras tillstånd

till förvärv av egendom på vilken drivs ett utvecklat eller utvecklingsbart

lantbmksföretag,

1. om
det kan antas att förvärvaren inte kommer att bosätta sig på egen

domen eller att yrkesmässigt bruka denna,

2. om
det kan antas att förvärvaren inte har sådana yrkeskunskaper som

behövs för att driva lantbruksföretaget.

7 §
Om det är av särskild betydelse från regionalpolitisk synpunkt, får

utöver vad som följer av 4 och 5 §§ tillstånd vägras till förvärv av egendom

på vilken inte drivs ett utvecklat eller utvecklingsbart lantbruksföretag,

I.
om egendomen behövs för att stärka annat sådant lantbruksföretag på orten,

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:85 4

2. om egendomen behövs för alt främja sysselsättningen för
någon som är bosatt på orten.

8 § Kommun får inte vägras tillstånd till förvärv av sådan
fast egendom som med hänsyn till den framtida utvecklingen krävs för
tätbebyggelse eller därmed sammanhängande anordning.

Övriga bestämmelser

9 § Fräga om tillstånd enligt denna lag prövas av
lantbruksnämnden, om

inte regeringen föreskriver all prövningen skall göras av lanihrukssiyrel

sen eller regeringen.

10 § I beslut om tillstånd att förvärva egendom, på vilken
drivs eller skall

drivas utvecklat eller utvecklingsbart lantbruksföretag, eller egendom,

som av regionalpolitiska skäl behövs för att främja sysselsättningen på or

ten, får tillståndsmyndigheten efter åtagande av förvärvaren föreskriva att

denne skall under en tid av högsl fem år yrkesmässigt bruka egendomen

och, om del fmns särskilda skäl lill det, även att han skall vara bosatt pä

den.

Iakttar förvärvaren inte föreskrifi meddelad enligt första
slyckel eller överlåter han egendomen före den föreskrivna tidens utgång, får
staten lösa egendomen, om det inte är oskäligt.

11 § Tillståndsmyndigheten kan i beslut om
förvärvstillstånd ålägga för

värvaren alt inom viss tid ansöka om viss fastighetsbildning som berör den

egendom som avses med förvärvel eller att vidta åtgärd som behövs för att

förbättra egendomen.

Fullgör inte förvärvaren vad som åligger honom enligt
första stycket, kan lantbruksnämnden förelägga honom vite.

Har föreläggande meddelats enligt första siycket och
övergår egendomen till ny ägare, gäller åläggandet i stället denne. Vile som
har förelagts gäller inte mot den nye ägaren, men lantbruksnämnden får sätta ut
vile för denne.

Tillståndsmyndighet som meddelar åläggande enligt första
stycket skall genast sända sitt beslut till inskrivningsmyndigheten för
anteckning i fas-lighetsboken.

12 § Förvärvslillstånd skall sökas inom tre månader från
det förvärvel

skedde, om inte frågan om förvärvstillstånd enligt 10 kap. 3 § andra styc

ket fastigheisbildningslagen (1970:988) skall underställas tillståndsmyndig

heten av fastighetsbildningsmyndigheten.

Fråga om förvärvstillstånd får ej prövas förrän förvärvel
skett utom i fall som avses i 1 § 2-4. Prövning beiräffande förvärv som skett
genom köp eller byte får ej heller göras innan det avgjorts huruvida förköp
enligt förköpslagen (1967: 868) äger rum, om det inte är uppenbart att
förköpsrätt inte kommer att utövas. Tillstånd att förvärva egendom på offenUig
auktion enligt 17 § eller enligt 8 § lagen (1916: 156) om vissa inskränkningar
i rätten att förvärva fast egendom m. m. lämnas före auktionen.

13 § Görs inte ansökan om förvärvslillstånd inom
föreskriven tid och på

föreskrivet sätt eller vägras förvärvslillstånd, är förvärvet ogiltigt.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:85 5

Har lagfart meddelats i strid mot 20 kap. 6 § 8 eller 7 §
11 jordabalken, gäller inte första siycket.

14 § Blir köp ogiltigt till följd av atl förvärvslillstånd
vägras enligt 4 §

första stycket 3 eller 7 § I, är staten skyldig an lösa egendomen till det pris

som har avtalats, om säljaren begär del. Sådan skyldighet föreligger dock

inte, om köpeskillingen eller annan ersättning inte endast obetydligt över

stiger egendomens värde med hänsyn till dess avkastning och övriga om

ständigheter eller om avtalsvillkoren i övrigi är oskäliga.

Begäran om inlösen skall framställas hos lantbruksnämnden
inom tre månader efter det att avslagsbeslutet vunnit laga kraft. Talan om
inlösen skall väckas vid den fastighetsdomstol inom vars område egendomen är
belägen inom sex mänader från nämnda tidpunkt. Har säljaren fått del av
beslutet först sedan detta vunnit laga kraft, räknas dock tidsfristerna frän
dagen för delfåendet. Iakttar inte säljaren vad som har sagts nu, föriorar han
sin talan.

15
§ Talan om
inlösen enligt 10 § andra slyckel skall väckas vid fastighetsdomstolen före
utgången av den lid som har föreskrivits med slöd av 10 § första stycket. I
fråga om sådan inlösen gäller i övrigi expropriationslagen (1972: 719) i
tillämpliga delar. Bestämmelsema i 4 kap. 3 § expropriationslagen skall
tillämpas i fråga om värdeökning som har ägt rum under liden från dagen tio år
före det talan väcktes vid domstol.

16
§ Egendom som har
förvärvals genom inrop på exekutiv auktion under sådana förhållanden att
förvärvstillstånd skulle ha krävts vid vanligt köp skall åter avyttras inom två
år efter det atl auktionen vunnit laga krafl, om inte dessförinnan nämnda
förhållanden har upphört eller inroparen har fält lillständ alt behålla
egendomen. Har inropet skett för att skydda fordran, för vilken inroparen har
panträtt i egendomen, eller nägon hans rättighet som är inskriven i den, får
länsstyrelsen på ansökan medge skäligt anstånd med avyttrandet, om det är
sannolikt alt föriust annars skulle uppkomma för inroparen. Avyttras inte
egendomen inom föreskriven tid, skall länsstyrelsen på framställning av
lantbruksnämnden förordna att egendomen skall säljas på offentlig auktion
enligt 17 §.

Anteckning om bestämmelsema i första stycket skall göras i
det köpebrev som utfärdas med anledning av den exekutiva auktionen och, när
lagfart söks, införas i fastighetsboken, om inte sökanden visar atl
avyttrings-skyldigheten har upphört.

I fräga om tillstånd atl behålla egendom gäller i
tillämpliga delar bestämmelsema om förvärvstillstånd i 3-8 §§ med undantag av
4 § första stycket 1 samt i 10 och II §§.

17 § Har länsstyrelsen förordnat om auktion enligt 16 §
och har inropa

ren dessförinnan eller senare avyttrat egendomen, skall förordnandet trots

detta gå i verkställighet, om inte lantbruksnämnden återkallar sin fram

ställning i ärendet.

I övrigt skall så anses och med ärendet i tillämpliga
delar så förfaras som om egendomen hade blivit utmätt för fordran med bästa
förmånsrätt efter sådana rättigheter som besvärade egendomen redan vid den
exekutiva auktionen och som har företräde framför alla befinUiga fordringar.
Även om det i enlighet härmed bestämda skyddsbeloppet täcks, får försäljning

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:85 6

inte
ske, om ej den bjudna köpeskillingen täcker även det värde som i ärendet har
åsatts egendomen enligt lagen (1971:494) om exekutiv försäljning av fast
egendom eller, om ägaren eller innehavare av fordran som är förenad med
panträtt i egendomen i god tid före auktionen har påkallat särskild värdering,
det värde vartill egendomen kan uppskattas av värderingsmän som överexekutor
utser. Egendomen får säljas endast till den som har fått förvärvstillstånd
eller enligt 2 § I, 2, 4 eller 9 fär förvärva egendomen utan sådant tillstånd.
Avges vid auktionen bud som sålunda får antas, skall försäljning ske, även om
innehavare av fordran bestrider det. Vad utsökningslagen (1877: 31 s. 1) i
fråga om fördelning av köpeskilling föreskriver beträffande gäldenären skall i
ärende som avses här tillämpas på ägaren.

Kommer försäljning inte
till stånd vid auktionen får lantbruksnämnden inom två år efter det att
auktionen har vunnit laga kraft hos länsstyrelsen påkalla förordnande om ny
auktion. Framställs inte sådan begäran inom föreskriven tid eller avges inte
heller vid den senare auktionen bud som får antas, är frågan om försäljning av
egendomen förfallen.

Kostnad
i samband med auktion som inte har lett till försäljning betalas av statsmedel.

18
§ Talan mot lantbruksnämndens beslut enligt denna lag förs hos lantbruksstyrelsen
genom besvär. Mot lantbruksstyrelsens beslut förs talan hos regeringen genom
besvär.

1.
Denna lag träder i kraft den 1
juli 1979 då jordförvärvslagen (1965:290) skall upphöra att gälla.

2.
Äldre bestämmelser skall
tillämpas på förvärv som har skett före den Ijuh 1979.

3.
Förekommer i lag eller annan
författning hänvisning Ull föreskrift som har ersatts genom bestämmelse i denna
lag, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

4.
Lagen skall inte tillämpas på
egendom som utgör fideikommiss eller ingår i fideikommissbo under avveckling,
om förvärvet sker genom tillskott i samband med teckning av aktier.

5.
Bestämmelsen i 15 § om
tillämpning av 4 kap. 3 § expropriationslagen (1972:719) gäller inte i fråga om
värdeökning som har ägt rum före utgången av juni 1971.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:85 7

2 Förslag till

Lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988)

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 20 § och 10 kap. 3 §
fastighetsbildnings-Icen (1970:988)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap. 20 §

Om fastighets graderingsvärde Om fastighets
graderingsvärde ökas med tUlämpning av 18 § första ökas med tillämpning av
18 § första stycket 3, skall i lag eller annan för- stycket 3, skall i lag
eller annan författning föreskrivna inskränkningar fattning föreskrivna
inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom i rätten att förvärva
fasl egendom äga motsvarande tillämpning. Skul- äga molsvarande tillämpning.
Skulle tillstånd eller annan prövning av le tillstånd eller annan prövning
av myndighet fordras vid förvärv ge- myndighet fordras vid förvärv genom
köp, skall frågan om tillstånd nom köp, skall frågan om tillstånd till
ökningen underställas myndig- till ökningen underställas myndigheten.
Underställning med hänsyn heten. till jordförvärvslagen den 14 maj 1965
{nr 290) behövs dock endast om den fastighet som ökas är avsedd för jordbruk
eller skogsbruk och det finns anledning antaga att egendomen kan med större
fördel låggas tiU annan fastighet eller att tillstånd kan vägras enUgt4 § jordförvärvslagen.

10 kap.

3 §

Avslyckning från fastighei som besväras av tomträtt får
ske endast om fastighetsägaren och tomträltshavaren slutit avtal om
inskränkning av området för tomträtten till att avse en av styckningsdelarna
och ansökan om inskrivning av avtalet förklarats vilande enbart i avvaktan på
fastighetsbildning.

Avser avslyckning område för jordbruk elter skogsbruk och
har området kommit i sårskild ägares hand genomfång, som skulle kräva
förvärvstillstånd enUgt jordförvärvslagen (1979:000), får avslyckning ej ske
utan att frågan om för-vårvstlllstånd har understäUts tillståndsmyndigheten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979.

Äldre bestämmelser skall tillämpas på förvärv som har
skett före den 1 juli 1979.

' Lagen omtryckt 1971:1035.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:85

Uldrag

JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1978-09-07

Närvarande: statsministem Fälldin, ordförande, och statsråden
Ullsten, Turesson, Gustavsson, Olsson, Dahlgren, Åsling, Söder, Troedsson,
Krönmark, Burenstam Linder, Wikström, Johansson, Friggebo

Föredragande: statsrådet Dahlgren

Lagrådsremiss med förslag till Jordfiirvärvslag, m. m.

1 Inledning

Jordförvärvslagen (1965:290) trädde i kraft den 1 juli
1965.

Med stöd av regeringens bemyndigande den 28 juni 1974
tillkallade dåvarande chefen för jordbruksdepartementet sakkunniga' för att se
över bl.a. jordförvärvslagen. De sakkunniga, som antog namnet jordförvärvsutredningen
(Jo 1974:07), avlämnade i december 1977 delbetänkandet (SOU 1977: 93) Ny
jordförvärvslag. Till protokollet i detta ärende bör fogas utredningens
redogörelse för gällande ordning som bilaga I, en sammanfattning av
betänkandet som bilaga 2 och de lagförslag som läggs fram i betänkandet som
bilaga 3. Beträffande utredningens närmare överväganden hänvisas till
betänkandet.

Efter remiss har yttranden över belänkandet avgetts av
hovrätten för Övre Norrland, bankinspektionen, kammarkollegiet, lanlbruksstyrelsen,
statens jordbruksnämnd, skogsstyrelsen, fiskeristyrelsen, kommerskollegium,
näringsfrihetsombudsmannen (NO), statens lantmäteriverk, domänverket,
affärsverksdelegaUonen, samtliga länsstyrelser, Familjejordbrukarnas
riksförbund, Hushållningssällskapens förbund. Kooperativa förbundel (KF),
Landsorganisationen i Sverige (LO), Landstingsförbundet, Lantbrukarnas
riksförbund (LRF), Skogsindustriernas samarbetsuiskolt (SISU),
Centralorganisationen SACO/SR, Samarbetsorganet i jordbruksfrågor, Svenska
kommunförbundei. Svenska lanlarbelareförbundet,

' Generaldirektören Ingvar Widén, ordförande,
riksdagsledmölerna Filip Johansson, Gunnar Johansson, John Johnsson, Einar
Larsson, Sven Lindberg, Ingrid Ludvigsson och landstingsmannen Henry Stjerna.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:85 9

Svenska
skogsarbetareförbundet, Sveriges allmänna hypoleksbank. Sågverkens
rävamförening, Tjänsiemännens centralorganisation (TCO) och Trädgårdsnäringens
riksförbund.

Flera
av remissinstanserna har överlämnat av dem inhämtade yttranden.

En
sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i della ärende
som bilaga 4.

2
Allmän motivering

2.1
Allmänna utgångspunkter

I
den jordpolitiska lagstiftningen har sedan länge uppställts hinder mot vissa
förvärv av jordbruks- och skogsfastigheter i syfte att begränsa jordinnehavet
till vissa ägarkategorier och att underlätta rationaliseringen av fastigheterna.
Lagstiftningen ger ocksä föreskrifter för skötseln av jordbruk och skogsbruk. I
arrendelagstiftningen finns sedan länge bestämmelser med syfte att stärka de
aktiva jordbrukamas ställning.

I
den jordförvärvslag som tillkom år 1945 och som senare ersattes av omarbetade
lagar åren 1948 och 1955 var huvudmålsättningen att bevara jord och skog i den
jordbrukande befolkningens ägo. Nu gällande jordförvärvslag, som trädde i
kraft den I juli 1965 och ersatte 1955 års jordförvärvslag och 1925 års s. k.
bolagsförbudslag, har i vissa avseenden getts en ändrad inriktning. Lagen
syftar till att hindra förvärv som motverkar statens insatser till stöd för
jordbrukels och skogsbrukets rationalisering. Lagen syftar vidare till att
underlätta för aktiva jordbrukare att etablera sig och att vidareutveckla sina
företag. Samtidigt markerar lagen en jordpoli-tisk vändpunkt såtillvida att den
ger ett visst företräde åt bl. a. förädlings-och distributionsföretag som
åsyftar att tillgodogöra sig jordbruks- och skogsprodukter från egendomen i sin
rörelse.

En
anledning till lagens ändrade inriktning var den starka omdaningsprocess som
pågick inom jordbruket och skogsbruket vid tiden för lagens tillkomst. Mänga
jordbruk lades ned och man räknade med att nedläggningarna skulle fortsätta i
allt snabbare takt och att utbudet av fastigheter därmed skulle öka väsentligt.
Samtidigt hade en omfattande mekanisering inletts inom skogsbruket, vilken
motverkades av att fastighetema ofta var små och illa arronderade. Det ansågs
därför nödvändigt att ge bl. a. storskogsbruket tillfälle att ta hand om mark
som frigjordes i samband med jordbrukets tillbakagång.

Enligt
de undersökningar som har gjorts av jordförvärvsulredningen har utvecklingen
inom jord- och skogsbmket emellertid i vissa avseenden gått helt andra vägar än
vad man räknade med vid Ullkomsten av 1965 års jordförvärvslag. Utbudet av
jordbmks- och skogsbruksfasligheter har således inte ökal. I stället har på
senare tid allt färre fastigheter bjudits ut på den

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:85 10

öppna
marknaden, vilket bl. a. framgår av atl antalet ansökningar om förvärvstillstånd
enligt jordförvärvslagen successivt har minskat. Samtidigt har bl. a.
släktförvärven, som ligger utanför lagens kontroll, ökal markant. Betydande
arealer mark ägs numera av dödsbon. Enligt den allmänna fastighetstaxeringen
år 1975 innehade dödsbon omkring 1,5 milj. ha mark som är laxerad som
jordbmksfastighei.

Utredningen
konstaterar vidare all prisnivån på lanlbmksförelag har stigit kraftigt under
senare år. Detta kan enligt utredningen endast delvis förklaras av
penningvärdets förändring. Inte sällan betalas överpriser för mark i
spekulation i kommande prisstegringar och av andra skäl som inte har med
markens användning för jord- och skogsbruk att göra. Detta har lell till alt
prisstegringen på lanlbmksförelag har varit starkare än den allmänna
prisutvecklingen.

Utredningen
bedömer att den nuvarande utvecklingen på fastighetsmarknaden kommer alt
fortsätta om inga åtgärder vidtas. Det innebär alt en allt störte del av
marköverlålelserna kommer alt falla utanför jordförvärvslagens kontroll,
vilket i sin lur leder lill att allt mer mark kommer att ägas av personer med
annan yrkesverksamhet än jordbmk och skogsbruk. Därigenom försvåras en
angelägen stmkturrationalisering. Färte utbud av jordbruks- och
skogsfastigheter på den öppna marknaden leder också till fortsatta prisstegringar.
Höga priser på sädana fastigheter är till olägenhet för jordbmks- och
skogsnäringen och för konsumentema och gör det ocksä svårt för dem som vill
etablera sig som jordbrukare att förvärva eller arrendera mark.

Jordförvärvslagen
ärenligt utredningen ett viktigt styrmedel i jordbruks-och skogspolitiken och
lagen måste därför bättre anpassas till den jordbmks- och skogspoliUska
utvecklingen och utformas så atl den blir ett mer effekUvt medel än f. n. att
genomföra den beslutade politiken.

Ett
av huvudsyftena med lagen bör enligt utredningen vara att tillgodose behovet av
rationella företag inom jordbmket, skogsbmket och trädgårdsnäringen och av
rationella skärgårdsföretag. Utredningen anför atl enligt direktiven för
utredningen skall jordförvärvslagstiftningen liksom jord-bmkspolitiken i övrigt
inriktas på atl familjelantbruket skall vara den dominerande företagsformen.
Yrkeskunniga förvärvare som har för avsikt att bosätta sig på och själv bmka
förvärvsegendomen bör därför enligt utredningen ges företräde vid förvärv av
familjelantbruk. Vidare bör som villkor för förvärvsUllstånd kunna ställas
vissa krav på yrkeskunnande och på att förvärvaren bosätter sig på och bmkar
egendomen.

Ett
andra huvudsyfte med lagstiftningen bör enligt utredningen vara alt främja
anpassningen och utvecklingen av företagen. Behovet av stmkturrationalisering
är fortfarande stort inom såväl jordbruket som skogsbruket och det är angeläget
att företagens stmklur blir sådan att produktionen kan bedrivas effektivt. Även
i fortsättningen bör därför förvärvstillstånd kunna vägras, om egendomen behövs
för lantbmkets raUonalisering.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:85 11

För
atl tillgodose angivna syften lägger utredningen fram förslag som i förhållande
till gällande lag i huvudsak innebär att släktingars rätl atl fritt förvärva
jordbruksfastigheter skall begränsas, att lagen i vissa fall skall gälla även
statens, kommuns och kyrkans markförvärv, att priskontrollen vid förvärv av
lantbruksförelag skall skärpas, att bolags och andra juridiska personers möjligheter
att förvärva lantbruksföretag skall begränsas, att förvärvare i vissa fall
skall kunna åläggas att bosätta sig på och yrkesmässigt bruka egendomen, att
förvärv skall hindras, om det kan antas medföra att lantbruksföretag som bör
beslå som självständiga enheter förs samman till en enhet och att förvärv av
mindre lantbruksföretag skall kunna vägras av regionalpolitiska skäl, om
företaget behövs som tillskott till annat mindre företag eller som komplement
till annan sysselsättning i glesbygd.

För att motverka de
senaste årens utveckling pä marknaden för jordbruksfastigheter är det enligt
utredningen dessutom angeläget att utredningens arbete kompletteras såvitt
avser vissa frågor som har legat utanför utredningens uppdrag. Utredningen
föreslår således att en särskild kommitté tillsätts med uppgift att närmare
utreda dels frågan om en begränsning av dödsbons rätt att under en längre tid
inneha jordbruksfastigheter, dels frågan om de rättsliga konsekvensema av att
göra jordförvärvslagen tillämplig pä vissa förvärv av jordbruksfastigheter
genom arv. Enligt utredningen är det vidare angeläget att skattelagstiftningen
utformas på sådant sätl att den inte gynnar ägare av jordbruksfastigheter som
inte själva är verksamma inom jordbruket.

Utredningens förslag har
på det hela taget fått ett gynnsamt mottagande under remissbehandlingen.
Resultatet av utredningens undersökningar om utvecklingen på
fastighetsmarknaden bekräftas av de erfarenheter som många remissinstanser
redovisar. Från de allra flesta håll betonas behovet av en skärpt lagstiftning
på området. Några remissinstanser anser emellertid atl förslagen inte är
tillräckligt långtgående och förordar bl. a. att lagens tillämpningsområde
vidgas ytterligare såvitt avser släktförvärven. Förslaget om en skärpt
priskontroU vid förvärvsprövningen anses värdefullt. Några remissinstanser
pekar dock på de problem som är förenade med en sådan kontroll. Vissa
remissinstanser kritiserar förslaget att begränsa skogsindustrins och andra
juridiska personers möjligheter att förvärva skogsmark. Från flera håll
framförs kritik mot att låta kommunemas förvärv av jordbruksfastigheter i
vissa fall omfattas av tillståndsprövning enligt lagen.

Remissinstansema anser
allmänt att det är angeläget att utredningsarbetet fullföljs på sätt
utredningen föreslagit och att således frägan om dödsbons innehav av
jordbmksfasligheter och möjlighelen att utvidga jordförvärvslagen till atl
omfatta även förvärv genom arv utreds ytteriigare. Många remissinstanser delar
också utredningens uppfattning att det är angelägel atl skattelagstiftningen
utformas på sådant sätt att överföringen av jordbmksfastigheier till passiva
bmkare via släktförvärven motverkas.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:85 12

Jag
vill lill en början slå fast atl jordförvärvslagen är ell vikligl styrmedel i
jordbruks- och skogspolitiken. Genom beslut av riksdagen i december 1977 (prop.
1977/78:19, JoU 1977/78:10, rskr 1977/78:103) antogs nya riktlinjer för
jordbmkspolitiken, m.m. Inom regeringskansliet förbereds f. n. förslag till nya
riktlinjer för skogspolitiken. Enligt förstnämnda beslul bör den framtida
jordbmkspolitiken främja ett rationellt utnyttjande av de naturliga resurserna
för jordbmksproduktion. Ralionaliseringspoliliken bör i första hand främja
uppbyggandet och vidmaklhållandel av effektiva familjeföretag. På så sätt
skapas förutsättningar att framställa jordbruksprodukter till en acceptabel
kostnad och alt uppnå inkomstmålet för dem som är verksamma i jordbmket. En
fortsatt strukturrationalisering inom jordbruket och skogsbruket är också en
nödvändig del i raUonaliseringsarbetel. Dessutom bör samhällets insaiser inom
jordbruksseklorn enligt riksdagsbeslutet samordnas med och ingå som ett led i
en aktiv regionalpoliUk.

I
likhet med utredningen och de allra flesta remissinsianserna anserjag all den
nuvarande jordförvärvslagen inie längre fyller sin uppgift på ett tillfredsställande
sätl. Somjag nyss har redogjort för har utvecklingen i flera avseenden gåtl i
en annan riktning än vad som antogs vid lagens tillkomst. Därmed har också
vissa syften med lagen, bl. a. syftet att genom ökad konkurrens hålla
prisnivån på fasUgheter uppe, fått en icke önskvärd effekt. Lagen behöver
alltsä omarbetas så att den bättre anpassas till målsättningarna för jordbmks-
och skogspolitiken.

Eftersom
jordförvärvslagen är ett av medlen i jordbmks- och skogspolitiken bör lagens
syften givetvis slå i överensstämmelse med målsällningen för jordbmks- och
skogspolitiken. Som framgår av de beslutade nya riktlinjerna för
jordbmkspolitiken skall alltså syftet med lagstiftningen i huvudsak vara atl
uppnå följande tre huvudmål. Lagstiftningen skall främja uppbyggandet och
vidmakthållandet av effektiva familjeförelag och därmed stärka sambandet
mellan bmkande och ägande. Lagstiftningen skall vidare främja en fortsalt
stmkturrationalisering inom jordbruket och skogsbruket. För det tredje skall
lagen stå i överensstämmelse med de rcgionalpoliliska strävandena. Enligt min
mening är utredningens förslag till ny lag väl ägnat att främja dessa syften.

De förslag
som utredningen har lagt fram har som nyss nämnts i allmänhet godtagits av
remissinstansema. Några av dem har emellertid gjort gällande att förslagen
inte är tillräckligt långtgående. Jag vill i det sammanhanget erinra om att en
lag som reglerar rätten alt förvärva jordbruksfasUg-heter inte direkt kan
påverka utbudet av fasligheter. Prövningen enhgt jordförvärvslagen sker först
när ägaren är beredd all självmant avhända sig fastigheten.

För
att syftet med jordbruks- och skogspolitiken skall uppnås behöver som
utredningen och många remissinstanser framhåUer även andra åtgärder vidtas än
sådana som har ett direkt samband med jordförvärvslagen.

Vissa
åtgärder av detta slag är redan föremål för övervägande i annat

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:85 13

sammanhang. Jag kan som exempel nämna all del betänkande
(Ds Jo 1978:6) Lag om skötsel av jordbruksmark som jordförvärvsutredningen har
lagt fram innehåller förslag som syftar till att motverka ett passivt ägande av
jordbruksfastigheter. Den översyn av skogspolitiken som f. n. bereds i
regeringskansliet är givetvis också av betydelse härvidlag. Vidare bör nämnas
att arrendelagskommitién i maj 1978 i betänkandet (SOU 1978:36) Arrenderätt 1
har lagt fram förslag som syftar lill alt underlätta uppbyggandet och
vidmakthållandet av ändamålsenliga arrendeställen.

Jag
ansluter mig till utredningens och många remissinstansers uppfattning att det
är angeläget att närmare utreda frågan om dödsbons rätt att under obegränsad
tid behålla jordbruksfastigheter. Jag vill också redan nu niimna att frågan om
de rättsliga konsekvensema av atl göra lagen tillämplig på vissa förvärv genom
testamente enligt min mening behöver utredas ytteriigare. Jag har i dessa
frågor samrätt med chefen för justitiedepartementet och jag vill anmäla att
denne har för avsikt att inom kort lägga fram förslag om att frågorna blir
föremål för utredning.

Som utredningen anfört vore det givetvis önskvärt att
beskanningsreg-lerna kunde utformas så att de inte gynnar ett passivt ägande av
jordbruksfastigheter. Denna fråga kan emellertid inte tas upp i detta
sammanhang.

Vad jag nu har anfört innebär sammanfattningsvis attjag
anser att jordförvärvsutredningens förslag i allt väsentligt kan läggas lill
grund för en revidering av jordförvärvslagstiftningen. Jag kommer i det
följande att närmare behandla utredningens olika förslag.

2,2 Lagens tillämpningsområde

2.2.1 Förvärv genom köp, byte och gåva, m. m.

Den nuvarande jordförvärvslagen gäller förvärv av fast
egendom som är taxerad som jordbmksfastighei, när förvärvet sker genom köp,
byte eller gåva. Lagen gäller ocksä vissa associalionsrältsliga förvärv,
nämligen tillskott till bolag eller förening, utdelning eller skifte frän
bolag eller förening och fusion enligt aktiebolagslagen. Lagen gäller däremot
inte familjerätlsliga (successionsrättsliga) förvärv genom arv eller
testamente.

Enligt ulredningen fmns inte anledning att från
jordförvärvslagens till-iämpningsområde undanta vare sig köp, byte eller gåva
eller något av de associalionsrältsliga förvärv som lagen f. n. omfaiiar.

Ulredningen framhåller all del i och för sig vore bra, om
lillslåndsplikten utvidgades lill att avse även vissa förvärv genom arv. Detla
skulle emellertid innebära betydande ingrepp i arvslagslifiningen, som enligi
utredningen inte kan ske utan särskild utredning av konsekvenserna för andra
rättsområden och behovet av följdlagstiftning. Som lidigare nämnls anser utredningen
att en sådan utredning bör ske. I avvaktan härpå avstår utredningen från all
föreslå någon ändring i fråga om lagens lillämpning på förvärv genom arv.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:85 14

Tillståndsfriheten för teslamentariska förvärv har enligt
utredningen ibland utnyttjats för all kringgå lagen. Det förekommer således
enligt vad utredningen erfarit att man för att kunna genomföra förvärvel har
valt att upprätta ett testamente, i vilkel köparen är insatl som förmånstagare
lill den egendom som avses med försäljningen. Under teslalors livslid innehar
köparen egendomen som "arrendator". Vid teslalors död övergår egendomen
till förmånstagaren utan att förvärvet prövas enligt jordförvärvslagen. Det har
hävdats all den nu angivna ordningen med tillståndsfrihet för teslamentariska
förvärv är en lucka i lagen som bör täppas till. Mot en sådan lösning kan dock
enligt utredningen invändas att den skulle innebära ett sådant ingrepp i
testamentsrätten som inte bör ske annal än i samband med en översyn av
arvslagsliftningen. Enligi utredningen är det emellertid angeläget att del
påtalade missförhållandet rättas till och vissa teslamentariska förvärv bör
därför läggas under lagen. Tillståndsplikten bör emellertid inte avse alla
teslamentariska förvärv utan bör begränsas till att omfatta personer som inte
är nära släkt med testalor eller arvsberättigade efter honom. 1 enlighet
härmed föreslår utredningen att lagen utvidgas till att omfatta även förvärv
genom testamente, varvid dock undantag bör göras för sådana fall då förvärvaren
är gift med testator eller är hans avkomling eller är arvsberältigad efter
testator enligt lag.

Utredningen har även behandlat frågan om inte förvärv av
aktier och andelar i aktiebolag, handelsbolag och kommanditbolag som äger
jordbmksfastighei i fortsättningen bör falla under lagens tillämpningsområde.
Utredningen anser emellertid, bl. a. med hänsyn till de stora svårigheter som
skulle uppkomma för handeln med aktier, att det inte är möjligt atl införa ett
prövningsförfarande som berör de börsnoterade bolagen eller andra bolag med
större antal aktieägare. Även om det med hänsyn till jordförvärvslagens syfte
är angeläget att kunna pröva sädana akUeöverlätelser som i realiteten innebär
överlåtelse av jordbruksfastighet är de praktiska svårigheterna enligt
utredningen alltför stora. Vidare är antalet en- och fåmansbolag som äger
jordbruksfastigheter förhåUandevis litet och antalet överlåtelser av aktier i
sädana bolag också av ringa omfattning. Överlåtelser av jordbruksfastighet
mellan enskild person och bolag är redan föremål för prövning enligt
jordförvärvslagen liksom bolagsbildning där jordbruksfastighet tillskjuts som
apportegendom. Utredningen stannar därför för att inte föreslå någon
inskränkning i rätlen att förvärva aktier eller andelar i bolag som äger
jordbruksfastighet.

Utredningen har vidare övervägt frägan om det finns behov
att genom en uttrycklig bestämmelse i jordförvärvslagen hindra att lagen
kringgås genom vissa transaktioner som har samband med överlåtelse av andel i
dödsbo. Utredningen konstaterar att vid överlåtelse av jordbruksfastighet från
dödsbo till någon som inte är delägare i boet behövs förvärvstillstånd enligt
huvudregeln i jordförvärvslagen. Överlåtelse från delägare i dödsbo, som äger
jordbruksfastighet, av ideell andel i boet till utomstående är emellertid

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:85 15

tillåten utan förvärvslillstånd. Enligt utredningen har
frän en del håll uttryckts farhågor för att lagen kringgås genom atl lott i
boet först överlåts till en utomstående, vilken därefter vid efterföljande
arvskifte tillskiftas fastigheten. Utredningen konstaterar emellertid att i den
mån syftet med en sådan transaktion är att kringgå tillståndsplikten enligt
jordförvärvslagen skall den enligt rättspraxis inte godtas. Det finns därför
enligt utredningens mening inte nägot behov av en särskild bestämmelse för att
förhindra befarat missbruk.

Nägra invändningar mot utredningens förslag att
jordförvärvslagen liksom f. n. i första hand skall vara tillämplig pä förvärv
av fast egendom som är taxerad som jordbruksfastighet, när förvärvet sker genom
köp, byte eller gåva eller genom angivna associalionsrältsliga förvärv, har
inte gjorts vid remissbehandlingen. Inte heller jag finner anledning till annan
bedömning.

Mot
utredningens förslag att göra jordförvärvslagen tillämplig pä sädana
teslamentariska förvärv där förmånstagaren inte är arvsberältigad efter testalor
har riktats kriUk från många håll. Kritiken går ut pä att förslaget från
rättslig synpunkt är oklart på åtskilliga punkter. SärskiU framhålls att frågan
om de rättsliga konsekvenserna av att ett sådant förvärv vägras måsle
klarläggas ytterligare. Inte heller jag anser all de rättsliga konsekvenserna
av förslaget i denna del är tillräckligt utredda. Förslaget innebär ett
väsentligt ingrepp i testamentslagstiftningen och inrymmer en hel del rättsliga
problem som inte kan lösas utan ytterligare överväganden. Som jag redan har
antytt i avsnitt 2.1 bör frägan således bli föremål för särskild utredning.

Om man i
enlighet med utredningens förslag begränsar jordförvärvslagens tillämplighet
beträffande teslamentariska förvärv till att avse förvärv av personer som inte
är arvsberättigade, saknas det anledning att göra jordförvärvslagen tillämplig
på förvärv genom arv. Det blir alltså inte aktuellt all, som utredningen har
föreslagit, utreda frägan om de rättsliga förutsättningama för en sådan
utsträckt tillämplighet.

När det gäller den av utredningen diskuterade frågan om en
eventuell tillståndsprövning vid aktieförvärv anserjag i likhet med utredningen
och remissinstansema, främst med hänsyn tUl olägenhetema för aktiehandeln, att
någon inskränkning i rätten att förvärva aktier eller andelar i bolag som äger
jordbruksfastighet f.n. inte kan göras. Skulle det emellertid visa sig att
tillständsfriheten i framtiden utnyttjas för att kringgå jordförvärvslagen, bör
som några remissinstanser har påpekat frågan om en eventuell till-sländsplikt
för vissa sådana förvärv tas upp på nytt.

1 likhet med utredningen anser jag det heller inte vara
nödvändigt att i den nya lagen införa regler för att motverka sådana
transaktioner i syfte att kringgå lagen som innebär att utomstående, som
förvärvat andel i dödsbo, Ullskiftas dödsboet tillkommande jordbmksfastighei.
Enligt rättspraxis (NJA 1966 s. 66) godtas inte sådana fingerade arvskiften av
domstolama

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:85 16

som ett från jordförvärvslagens tillämpning undantaget successionsrätts-ligt
fång. Jag utgår vidare från atl frågan kommer att uppmärksammas av den
utredning om dödsbon somjag tidigare har förordat.

2.2.2 Statens förvärv och överlåtelser

Statens förvärv och överiålelser av jordbruksfaslighet är
f. n. undantagna från prövning enligt jordförvärvslagen.

De mer betydelsefulla statliga förvärven av jordbruks- och
skogsmark görs av de affärsdrivande verken, dvs. domänverket, förenade
fabriksverken, statens valtenfallsverk, luftfartsverket, postverket, statens
järnvägar och televerket. Domänverkei har den mest omfattande inköpsverksamheten.
Dess förvärv regleras i förordningen (1975:1021) med instruktion för
domänverket. Enligt förordningen skall förvärv eller byte av fast egendom som
är taxerad som jordbruksfastighet ha tillstyrkts av lantbruksnämnden eller
lantbruksstyrelsen. Härvid bedöms förvärven på samma sätt som om
jordförvärvslagen varit tillämplig. Om egendomens värde överstiger 500000 kr.,
skall förvärvet godkännas av regeringen. I instruktionerna för övriga affärsdrivande
verk saknas däremot föreskrifter om atl förvärv av jordbruksfastighet skall
prövas från jordpolitisk synpunkt.

Överlåtelser från staten regleras i förordningen
(1971:727) om försäljning av staten tillhörig fast egendom m.m. Bestämmelserna
är inte tillämpliga på överlåtelser från lantbmksnämnden. Enligt förordningen
fär domänverket besluta om försäljning av statens fasta egendom när
laxerings-eller saluvärdet inte överstiger 1 milj. kr. Bemyndigandet gäller
även byte av fasl egendom. För andra statliga myndigheter gäller andra
värdegränser. Förfarandet innebär alt den säljande myndigheten vid försäljning
av jordbruksfastighet skall inhämta yttrande från lantbmksnämnden. Kan
myndigheien därvid inte godta lanlbmksnämndens förslag, skall ärendet
hänskjutas till regeringen.

Utredningen anför all den enligt sina direktiv bör
eftersiräva atl statens förvärv blir föremål för prövning enligt samma grunder
som gäller för andra förvärvare. En sådan prövning kan enligt utredningen
åstadkommas på i huvudsak två skilda vägar. Ett sätl är att den nuvarande
ordningen behålls i princip oförändrad. En annan lösning är atl
jordförvärvslagen görs tilllämplig på förvärv som görs av statens
affärsdrivande verk. Utredningen har stannat för sistnämnda lösning. Härigenom
nås enligt ulredningen en bättre samordning av den jordpolitiska prövningen av
förvärv som görs av staten och av enskilda. En sådan samordning är enligt
ulredningen särskilt betydelsefull på så sätt att lantbmksnämnden får bättre
kontroll över den mark som även i fortsättningen skall användas för jordbruks-
eller skogs-bmksändamål.

Enligt utredningen talar nu angivna skäl också för att
samtliga överlåtelser från staten av jordbruksfastigheter blir föremål för
prövning enligt lagen. Om egendomen förvärvas från staten genom överlåtelse av
lantbruks-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:85 17

nämnden, bör dock överlåtelsen liksom nu vara undantagen
från prövning. Detsamma bör gälla överiålelser av lanlbruksstyrelsen, eftersoni
det förekommer all lantbmksstyrelsen av bl. a. samordningsskäl ombesörjer sådana
överiålelser. Inte heller bör stålens överlåtelser till kommun vara föremål
för sådan prövning. 1 detla fall bör del enligi ulredningen vara lillräckligi
om de jordpoliiiska inlressena lillvaraias genom all den myndighei som säljer
inhämlar yllrande från lanlbmksnämnden före försäljningen.

Utredningens förslag om införande av lillslåndslväng för
vissa statliga förvärv och överlåtelser tillstyrks eller lämnas utan erinran av
flertalet remissinstanser. Även jag ansluter mig lill förslaget och förordar
således all lagens tillämpningsområde vidgas lill atl avse dels förvärv som
görs av siaiens affärsdrivande verk, dels överiålelser av slalen lillhörig
egendom med undanlag för de fall då egendomen överlåls av lanlbmksnämnden eller
lanihrukssiyrelsen eller förvärvas av kommun. De föreslagna ändringarna kan
sägas vara av i huvudsak formell karaklär men medför samiidigi en enhetligare
prövning för olika slag av förvärvare. Genom samråd mellan berörda slailiga
myndigheter och lantbmksnämndema i samband med planerade förvärv eller
överlåtelser bör enligt min mening en tillståndsprövning inte behöva bli mer
komplicerad än del nuvarande administrativa förfarandet.

2.2.3 Kommunala förvärv

Enligt nuvarande jordförvärvslag är kommun,
landstingskommun och kommunalförbund undantagna från skyldighet att söka
förvärvstillstånd.

Enligt förarbetena till nuvarande jordförvärvslag
förutsattes att kommun inte skulle utnyttja sin rätt att fritt få förvärva
jordbruksfastigheter utan att försl samråda med lantbruksnämnden eller efteråt
så långt möjligt tillmötesgå nämndens eventuella önskemål angående egendomens
användning.

För att fä en uppfattning om omfattningen av och ändamälet
med kommunernas förvärv av jordbruksfastigheter har utredningen under medverkan
av kommunförbundet genomfört en enkät avseende perioden 1970-1975 hos
kommunerna. Enligt vad som framgår av enkäten har huvuddelen av förvärven
skett för samhällsändamål (bebyggelse, vägar, gemensamma anläggningar,
rekreationsområden m. m.) men inte obetydliga arealer mark uppges ha förvärvats
för annat ändamål.

Utredningen anför all den enligt sina tilläggsdirektiv bör
eftersiräva all kommunernas förvärv av jordbmksfasligheter blir föremål för
prövning enligt samma grunder som gäller för andra förvärvare. En jordpolitisk
prövning av de kommunala förvärven kan enligt ulredningen komma lill stånd
antingen genom att samrådsförfarandet mellan kommun och lanl-bmksnämnd görs
obligaioriskl eller genom all en verklig prövning görs enligi jordförvärvslagen.
I del senare fallel bör dock enligt ulredningen undanlag alllid göras för
sådana fall då kommun utövar förköpsrält enligt förköpslagen. Del kan nämligen
enligt utredningen inte gärna komma i fråga 2 Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr
85

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:85 18

att
kräva tillstånd för sådana förvärv som kommunema enligt annan förvärvslagstiftning
genomför tvångsvis.

Vid
valet mellan dessa båda alternativ anser ulredningen övervägande skäl tala för
att välja den lösning som går ut på en tillståndsprövning enligt
jordförvärvslagen. Endast härigenom kan en bättre samordning ske av den
jordpolitiska prövningen av olika kaiegorier förvärvares köp av jordbmks-och
skogsbruksfasligheter. En sådan lösning ligger också enligt utredningen i
linje med riktlinjerna förden fysiska riksplaneringen. Utredningen understryker
emellertid att tillståndsprövningen givetvis måste ske med beaktande av all
kommunerna för sina uppgifier enligt kommunallagen och annan lagsiiftning måste
kunna förvärva mark i väsentligen samma utsträckning som hittills. När
ändamålet med förvärvel är sådani som anges i förköpslagen, bör prövningen bli
av mer formell art och förvärvslillstånd skall regelmässigt lämnas. En särskild
lagbestämmelse bör därför införas i den nya lagen enligt vilken kommun skall
lämnas förvärvslillstånd till förvärv för ändamål som avses i förköpslagen.
Kommunala förvärv för annat ändamål bör däremot prövas i vanlig ordning.

Landstingskommuner
och kommunalförbund bör enligt utredningens mening alllid vara skyldiga alt
söka förvärvstillstånd.

Bland
remissinsianserna råder delade meningar om huruvida en jordpolitisk prövning
av de kommunala förvärven bör komma till stånd genom ett samrådsförfarande
eller genom atl en verklig prövning görs enligt jordförvärvslagen. Bl.a.
kommunförbundet och flera länsstyrelser anser emellertid att övervägande skäl
lalar för att kommunernas förvärv av jordbruksfastigheter prövas enligt
jordförvärvslagen i enlighel med utredningens förslag. Även jag förordar att
utredningens förslag genomförs. Utredningens enkät visar all kommunerna har
gjort relalivi omfattande markförvärv för andra ändamål än som avses i 1 §
förköpslagen, dvs. främst för förvärv av fast egendom som med hänsyn till den
framtida utvecklingen krävs för tätbebyggelse eller därmed sammanhängande
anordningar. Därigenom har kommunernas undantagsställning i vissa fall verkat
hindrande för stmktur-ralionaliseringen i jord- och skogsbruket. Del bör också
framhållas att enkäten inte avser de omfaitande förvärv som kommunerna gjorde
före 1968 ärs utgång då realisationsvinstbeskattningen ändrades. I likhet med
ulredningen vill jag emellertid underslryka atl lillslåndsprövningen inie får
in-kräkla på kommunernas möjligheler att fullgöra sina uppgifier enligt kommunallagen
och annan lagsiiftning. I den nya lagen bör därför ullryckligen anges all
kommun inte får vägras tillstånd Ull förvärv av sådan fast egendom som med
hänsyn lill den framtida utvecklingen krävs för tätbebyggelse eller därmed
sammanhängande anordning. Genom den fysiska riksplaneringen och upprätlandel
av kommunöversikleroch markdispositionspla-ner har under senare år tagits fram
ett omfatlande material som belyser bl.a. lokaliseringen av den mark som är av
intresse för samhällsändamål. Delta material kan enligt min mening bli ell
värdefulli hjälpmedel vid den förordade prövningen av kommunernas förvärv.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:85 19

2.2.4 Kyrkans f ö rv ä rv

Kyrkans förvärv av jordbruksfasligheler liksom försäljning
av sädan kyrklig jord är undaniagna från lillsiåndsprövning enligi
jordförvärvsla-gen. Sädana ärenden prövas i siällei enligi lagen (1970: 939) om
förvaltning av kyrklig jord och i anslutning lill lagen utfärdad förordning
(1971:860) om förvaltning av kyrklig jord där del har föreskrivits ett
samrådsförfarande. 1 alla förvärvsärenden rörande fastigheter skall
sliftsnämnden således samråda med lantbmksnämnden. Om sliftsnämnden och
lantbruksnämnden ärav olika mening i frågan om förvärvet bör godkännas enligi
grunderna för jordförvärvslagen, får sliftsnämnden inlc avgöra ärendet utan
har atl överlämna det till kammarkollegiet. Motsvarande skyldighet föreligger
för kammarkollegiel all samråda med lanlbruksstyrelsen och atl vid oenighet
överiämna avgörandet till regeringen.

Ulredningen har genom en enkät hos sliftsnämnderna
inhämlai uppgifier om kyrkans köp och försäljningar. Enligt vad som framgår av
enkälen har kyrkan under perioden 1970-1975 förvärvai ca 39000 ha och säll ca
16000 ha jordbmks- och skogsbruksmark. Kyrkan har således ökal sill markinnehav
med i runt tal 23 000 ha. Del är i försia hand den produktiva skogsmarken som
har ökat, under del all åkerarealen har minskat.

Enligt
ulredningen bör den jordpolitiska prövningen av köp och försäljningar som görs
av kyrkan ske på samma sätl som för övriga markägarka-legorier. Det finns
enligt utredningen inte någon anledning all låta kyrkan inta en särställning i
förhållande till slal och kommun som enligt utredningens förslag i viss
ulsiräckning bör vara underkastade lillslåndspliki enligt jordförvärvslagen.
Utredningen föreslår därför alt nuvarande undanlag i jordförvärvslagen för
kyrkans förvärv och överlåtelser av jordbruksfasligheler upphävs.

Det alldeles övervägande flertalet remissinstanser
tillstyrker utredningens förslag. Kammarkollegiel förordar emellertid atl del
nuvarande sam-rådsförfarandel behålls och anför alt della enligi kollegieis
mening har fun-geral väl. För egen del ansluler jag mig lill utredningens
förslag och förordar således, främst av samordningsskäl, all kyrkans förvärv
och överlåtelser av fastigheter som är laxerade som jordbruksfastigheter i
forlsällningen blir föremål för prövning enligt jordförvärvslagen. Därigenom
ökar föruisätiningarna för en aktiv medverkan från kyrkans sida i strävandena
all förbättra fastighetsstrukluren.

2.2.5 Släktförvärv

Enligt nu gällande lag görs vidsträckta undanlag från
skyldigheten all söka förvärvslillstånd för förvärv av släktingar.
FörvärvsUllstånd behöver således inte sökas

1. om förvärvaren är gift med överiålaren,

2. om förvärvaren är avkomling (barn, barnbarn osv.)
till överiålaren el

ler dennes make.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:85 20

3.
om förvärvaren
är syskon lill överlålaren eller dennes make.

4.
om förvärvaren
är avkomling (barn, barnbarn osv.) lill syskon lill överiålaren eller dennes
make,

5.
om makar
förvärvar gemensamt och någon av dem slår i sådani släktskap lill överlålaren
eller dennes make som anges i punklerna 1-4.

Del är all märka all förvärv som sker bakåt i en
släktkedja inie är undaniagna från lillslåndsplikten. Om en person förvärvar
en jordbruksfastighet från t.ex. sin son elleretl syskonbarn, fordras sålunda
tillstånd.

Enligt en undersökning som utredningen har låtit göra
uppgick antalet släktförvärv genom köp, byle och gåva under perioden 1970- 1974
till omkring 18300 eller 3700 om året. Eftersom undersökningen endasl avsåg
förvärv som omfaltade mer än 5 ha åker eller 5 ha skog, är antalet i själva
verkei siörre och kan enligt ulredningen totalt beräknas uppgå lill omkring 5
000 om året. Enligt undersökningen var förvärvaren besläktad med överlålaren
enligt följande: make 3%, barn 77%, barnbarn 2%, syskon 10% och syskonbarn 8%.

Ulredningen konstalerar på gmndval av den gjorda
undersökningen atl släklskapsundanlagel har myckel sior räckvidd. Stalisliska
uppgifier visar också enligi ulredningen att antalet överiålelser till
släktingar ökar. Släktskapsundantaget har således medfört all
jordförvärvslagens reella räckvidd har blivit alltmer begränsad. Resultatet av
de gjorda undersökningarna skulle enligt utredningens majoritet i och för sig
närmasi leda lill slutsatsen all släklskapsundantagen borde hell avskaffas, om
hänsyn enbarl togs lill jordförvärvslagens syften. Enligi ulredningsmajoritelen
skulle del dock bl. a. med hänsyn lill gällande familjerätlsliga lagstiftning
leda för långt atl föra in förvärv som görs av make eller barn under lagen. Med
hänsyn till angelägenheten av all lagens lillämpningsområde utvidgas har
utredningens majoritet stannat för atl avskaffa lillsiåndsfrihelen för syskon,
syskons avkomling och makes avkomling. Endast förvärv av make och avkomlingar
bör således i forlsällningen vara undaniagna frän kravel pä förvärvslillstånd.
Enligt utredningsmajoritetens mening är dock det mer avlägsna släktskapet en
omständighet som bör kunna beakias vid tillståndsprövning. Är omsländighelerna
sådana alt del framgår att syskon, syskons avkomling eller makes avkomling
avser att bosätta sig på och bruka egendomen bör förvärvslillstånd inte vägras
utan särskilda skäl. Detta innebär att om man överväger avslag på gmnd av rationaliseringsskäl
förutsätts att siarka sådana skäl föreligger. På molsvarande sätt bör
sammanboendes ställning kunna beakias vid tillståndsprövningen. Förslagei
beräknas få till följd all de från lagen undaniagna släklförvärven genom köp,
byte, gåva kommer all minska med nära 20%.

En ledamot av ulredningen reserverar sig mot
utredningsmajoritetens förslag och anser all syskon även i fortsättningen bör
fritt kunna förvärva jordbruksfastighet och vill dessutom utvidga
släklskapsundanlagel utöver vad som gäller f. n. lill atl omfatia även förvärv
som görs av föräldrar.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:85 21

För
egen del villjag framhålla atl utredningens undersökningar visar alt allt färre
fastigheter pä senare tid har bjudils ut på den öppna marknaden. Samtidigt har
främst släklförvärven, som ligger utanför lagens kontroll, ökat markant bäde
till antal och areal. Dessa förvärv har många gånger medfört svårigheter när
det gäller att med hjälp av jordförvärvslagen underiätta jordbrukets och
skogsbrukels rationalisering. Rationaliseringsfastigheter behålls ofta av
släktingar och av delägare i dödsbon även om dessa inte längre har någon som
helst anknytning vare sig till orten eller till jordbruket eller skogsbruket
som näring. Jag anser i likhel med de flesta remissinstanserna att
utredningens förslag till begränsning av det nuvarande släktskapsundantaget
innebär en rimlig och godtagbar avvägning mellan ä ena sidan det jordpolitiska
intresset att minska det passiva ägandet, som huvudsakligen orsakas av
släktförvärven, och ä andra sidan de närmaste släktingamas intresse av att
fritt få förvärva släktegendomen. Jag förordar således att släktskapsundantaget
inskränks till att gälla dem som är närmast arvsberättigade, dvs. avkomlingar
och make. Släktskapsundantaget bör således i fortsättningen inte omfatia
syskon, syskons avkomling och makes avkomling. I likhet med utredningen anser
jag emellertid att sistnämnda, mer avlägsna släktskap liksom sammanboende bör
kunna anses som ett särskilt skäl för bifall till förvärvslillstånd även om
andra skäl skulle tala emot förvärvet. Det är också givel att släktingars
önskemål att efter avslyckning få förvärva bostad och gärdstomt för
fritidsändamål sä långt möjligt bör tillgodoses.

Att
som reservanten föreslagit utvidga släktskapsundantaget tUl att omfatta även
föräldrar kan jag inte biträda. Antalet sådana överlåtelser torde också vara
mycket begränsat.

2.2.6
Exekutiva auktioner och andra frågor om undantag från jordför-vårvstagen

Enligt
nuvarande jordförvärvslag görs undanlag för förvärv av jordbmksfastighei genom
inrop på exekuUv auktion. Undantaget kombineras emellertid med regler om
skyldighet för förvärvaren alt efter viss tid avyttra egendomen under
förutsättning att förvärvel har skett under sädana förhållanden att tillstånd
skulle ha krävts vid vanligt köp och förhållandena inte har upphört inom en tid
av tvä år eller tillstånd lämnats att behålla egendomen.

Förvärvstillstånd
enligt nuvarande jordförvärvslag behövs inte heller

1.
om egendomen förvärvas av
kreditinrättning som enligt lag eller enligt reglemente eller bolagsordning,
som regeringen har fastställt, är skyldig alt åter avyitra egendomen,

2.
om fånget skall prövas enligt
I, 2 eller 4§ lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva
fast egendom m. m.,

3.
om egendomen ingår i stadsplan
eller enligt byggnadsplan, fastställd efter den I januari 1948, är avsedd för
annal ändamål än jordbruk eller skogsbmk.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:85 22

4.
om egendomen
utgör faslighet som genom avslyckning har bildals för annal ändamål än jordbruk
eller skogsbruk och därefier inie har undergåll laxering,

5.
om andel i
fasiighel förvärvas av nägon som redan äger lill samma laxeringsenhel hörande
andel i fasligheten och inte enligi 12 § jordförvärvslagen är skyldig all
avyitra andelen,

6.
om egendomen
utgör fideikommiss eller ingår i fideikommissbo under avveckling och förvärvet
sker genom tillskott i samband med teckning av aktier.

Till dessa frågor som rör undanlag från lillslåndsplikten
enligt jordförvärvslagen återkommer jag i specialmoliveringen. Jag vill
emellertid redan nu fömlskicka alt jag i likhet med ulredningen anser alt man
inie längre bör göra undanlag för förvärv genom inrop på exekutiv auktion,
under del alt övriga, nyss angivna undantag bör behållas i princip oförändrade.

2.3 Förutsättningar för förvärvstillstånd

2.3.1 AUmänna riktlinjer

Utredningen anser det vara lämpligt atl, till ledning för
tolkningen av de bestämmelser som närmare anger de särskilda förutsättningar
som bör gälla vid prövningen av förvärvslillstånd, i en inledande paragraf
ange den grundprincip efter vilken prövningen skall ske. Enligi ulredningen bör
vid lillslåndsprövningen gälla som gmndprincip all behovei av ralionella lanlbmksförelag
särskili beaktas. Förvärv som motverkar tillkomsten av ändamålsenliga
lanlbmksförelag som utnyttjar markens produktionsförmåga rationellt skall
förhindras genom atl förvärvslillstånd vägras. Ulredningen erinrar om att
regeringen i prop. 1977/78:19 om nya riktlinjer för jord-bmkspoliUken, m.m.,
vilken numera har antagils av riksdagen (JoU 1977/78:10, rskr 1977/78:103),
särskilt har framhållit alt den ställiga ralionaliseringspoliliken bör ha som
utgångspunkt atl familjelantbrukel skall vara den dominerande företagsformen
och atl ett huvudsyfte med denna politik därför bör vara att främja
uppbyggandet och vidmakthållandet av rationella familjeföretag.

Förutsättningarna för jord- och skogsbmkets produktion
varierar i olika landsändar och tillämpningen av bestämmelsen måste därför
enligt utredningen anpassas till de skilda förhållandena. Därvid bör hänsyn
las lill den målsättning för jord- och skogsbmket som finns i olika områden.
Härav följer å andra sidan atl förvärvstillstånd skall lämnas, när
förvärvsegendomen saknar väsentlig betydelse för lantbmkets rationalisering.
Vad som skall anses vara av väsentlig betydelse bör enligt ulredningen ses mot
bakgmnd av nyssnämnda målsättning och förhållandena i övrigt.

Begreppet lantbmksföretag omfattar enligt utredningen
företag inom jordbruket, skogsbmket och trädgårdsnäringen. I sådana förelag kan
också ingå fiske som har sådan omfattning atl det utgör ett komplement lill
an-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:85 23

nan sysselsättning. Lantbruksföretagen indelas enligt de
nya riktlinjerna för jordbmkspolitiken i tre olika kaiegorier, nämligen
ulvecklade och ul-vecklingsbara. begränsal ulvecklingsbara och ej
utvecklingsbara lantbmksföretag. Till ulvecklade och ulvecklingsbara företag
räknas företag som har eller förväntas få en sådan kombination av resurser, att
de vid en fortlöpande tillämpning av känd teknik kan producera
jordbruksprodukter till lägsta möjliga kostnad, samtidigt som inkomsimålet för
i jordbruket sysselsatta kan uppnås. Begränsat utvecklingsbara företag har
definierats som företag som har fömtsättningar alt bli bestående under viss
tid, men som har sä begränsade utvecklingsmöjligheter att de inte ens efter
lämplig investering kan anses vara utvecklingsbara. Övriga företag, som inte är
ulvecklingsbara, har beskrivits som företag som inte har eller efter lämplig
investering inte kan anses få en sådan omfattning och kombination av.produktiva
resurser, att de kan hänföras varken till gruppen ulvecklade och
Ulvecklingsbara förelag eller lill gmppen begränsal utvecklingsbara företag.

I likhet med remissinsianserna ansluter jag mig till
förslaget atl det bör uppställas som gmndprincip att behovet av rationella
företag inom jordbruket, skogsbmket och trädgårdsnäringen (lantbruksföretag)
särskilt beaktas vid prövning av fråga om förvärvstillstånd. Jag avser att i
det följande behandla de särskilda fömtsättningar som bör gälla i övrigi.

2.3.2 Priskontroll och kapitalplacering

Ulredningen konstalerar som tidigare nämnts all
prisstegringen på lantbmksföretag under senare år har skett snabbare än den
allmänna prisstegringen. För sådana förelag betalas ofta priser som betydligt
överstiger det värde företaget har i förhållande till dess avkastning. Detta
försvårar för lantbrukare ulan tillgång på betydande eget kapital att etablera
sig som egna företagare. Vidare kan utvecklingen medföra krav på att priserna
pä jordbruksprodukter höjs för att medge förräntning av fastighetskapitalet.
Även om prisstegringen på skogsmark lill en betydande del har sin orsak i
väridsmarknadsutvecklingen på skogsprodukter tenderar också priserna på
skogsmark enligt ulredningen all överstiga avkastningsvärdet.

Vid tillämpningen av den nuvarande jordförvärvslagen sker
i praxis viss kontroll av priset vid förvärvet. Del förekommer således alt
ansökan om förvärvstillstånd avslås med slöd av 4§ lagen när köpeskillingen är
så hög an den översliger från jord- och skogsbmkssynpunkt skäligt värde och kan
bedömas ha prisdrivande effekt. För en sådan tillämpning av bestämmelsen finns
slöd i förarbetena till lagen och vad som där sägs om markspekulation.
Möjligheterna till en sådan tillämpning är dock begränsade, eftersom
bestämmelsen inte är lillämplig på alla förvärv.

Utredningen anser atl lUlståndsmyndigheten alllid skall ha
möjlighet att pröva köpeskillingens eller annat vederiags skälighet.
Utredningen föreslår därför alt i lagen införs en uttrycklig bestämmelse som
innebär atl för-

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:85 24

värvstillslånd
skall vägras, om köpeskillingen eller annat vederlag inie endasl obetydligt
översliger egendomens värde med hänsyn särskilt till dess avkastning.
Bestämmelsen bör gälla alla förvärv.

Enligt
utredningen bör det i försia hand vara avkaslningsvärdel som ulgör grunden för
prövning av köpeskillingens skälighet, eftersom det från samhällssynpunkt är
angeläget atl priserna på lanlbmksförelag inte överstiger den avkastning marken
ger vid användning för jordbruks- och skogs-bmksändamål. Prövningen av
köpeskillingens skälighet bör således i första hand utgå från egendomens
avkastningsvärde vid en för orten normal driftsinriktning. På många
lantbmksföretag finns dock värden som inte har samband med jord- och
skogsbmket. Exempel härpå är vissa byggnader, grustag, jakträtt m, m. Värdet
pä sädana nyttigheter bör enligt utredningen sättas med ledning av
marknadsvärdet.

Vid
prövning av fräga om köpeskillingen överstiger egendomens värde med hänsyn till
dess avkastning torde det enligt utredningen normalt vara tillräckligt med
överslagsmässiga värdeberäkningar. Utredningen bedömer atl det endast i ett
begränsal antal fall blir nödvändigi alt göra mer noggranna kalkyler om
avkastningen av jordbruksmarken och värdet av den växande skogen. Vid
beräkningarna bör de metoder användas som lantbmksnämndema nu tillämpar när
det gäller att faslställa värdet pä lanlbmksförelag vid prövning av frågan om
statligt stöd skall lämnas. Eftersom all värdering är behäftad med osäkerhet
anser utredningen atl köpeskillingar som något överstiger värderingsresultalet
kan godtas. Hur stor avvikelse som bör accepteras får bero på omständigheterna
i det enskilda fallet.

Utredningen
framhåller alt ett av huvudsyftena med jordförvärvslagen bör vara att
utvecklade och utvecklingsbara företag i första hand skall förbehållas
personer som avser all aktivt ägna sig ät lantbmk. Det är därför angeläget atl
kunna förhindra förvärv i spekulaUons- eller kapitalplaceringssyfte av
personer som inte avser atl aktivt bruka företagen. Utredningen föreslår
därför alt förvärvstillslånd skall vägras om det kan antas alt förvärvet sker
huvudsakligen för kapitalplacering. Några generella regler kan svårligen
uppställas för vad som skall anses som kapitalplacering. Enligt utredningen får
bedömningen av omständigheterna i del enskilda fallet tillmätas avgörande
betydelse. Förvärv som görs av sUftelser och fonder, av andra juridiska
personer utan anknytning till jord- eller skogsbmk och av fysiska personer,
sopi inte avser att bli yrkesverksamma jord-och skogsbmkare, är regelmässigt
att hänföra till kapitalplacering. I vissa fall kan särskilda skäl föreligga
för atl ändå tillåta förvärv som huvudsakligen sker för kapitalplacering. Ett
sådant skäl är atl egendomen saknar intresse för jordbmks- och
skogsbmksändamål. Ett annat skäl kan vara att lantbruksföretaget är ovanligt
stort och kapilalkrävande eller att förvärvaren förbinder sig att vidta vissa
produktionsbefrämjande åtgärder på egendomen.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:85 25

Remissinstanserna
släller sig allmänt positiva till förslaget atl i lagen införa en bestämmelse
som möjliggör en prövning av prisels skälighet. Från flera håll påpekas att
syftet med en lagbestämmelse av ifrågavarande slag i första hand bör vara att
komma till rätta med de fall dä ell påtagligt överpris föreligger. Någon
remissinstans uttalar emellertid farhågor för all en sådan priskontroll i
enskilda fall kan innebära fara för kreditgivarna.

Utredningens
förslag att i försia hand avkaslningsvärdel bör ligga lill gmnd för
köpeskillingens skälighet har föranlett delade meningar bland remissinstanserna.
Många remissinsianser påpekar alt den föreslagna pris-kontrollbeslämmelsen
inrymmer en rad tillämpningsproblem som kan bli svårbemästrade. Som exempel på
sädana problem pekas på svärigheten atl bestämma den driftsinriktning som skall
läggas till gmnd för avkastnings-värderingen särskilt med hänsyn tjlll de stora
skillnaderna pä jordarnas kvalitet såväl mellan olika bmkningsenheter på samma
ort som mellan olika ägoskiften inom samma fastighet. Vidare påverkas värdel
av många faktorer som är beroende av köparens fömtsättningar, intressen och förväntningar.
Vissa remissinstanser förordar därför atl regeln i nuvarande lag, skäligt
marknadsvärde, bör bibehållas men med en striktare tillämpning.

Utredningens
förslag att förvärvstillstånd skall kunna vägras om det kan antas att förvärvel
sker huvudsakligen för kapitalplacering godtas av alla remissinstanser utom en,
som ifrågasätter om inte bestämmelsen kan undvaras.

Jag
anser för min del att det är angeläget alt jordförvärvslagen ges en sädan
uiformning att den i samspel med andra åtgärder från samhällets sida mer
effektivt än f. n. motverkar omotiverade prisstegringar på jordbmks-och
skogsmark och spekulation i sädan mark. Särskilt under perioder dä
inflationstakten är hög och det finns förväntningar om fortsatt inflation söker
sig kapitalet till realvärden. Eftersom tillgången på mark är begränsad uppstår
ett efterfrågetryck pä prisnivån. Erfarenheten har visat att denna prisnivå
även vid en optimistisk framtidsbedömning många gånger ligger betydligt över
vad som betingas av inflaiionen och lönsamhetsutvecklingen inom näringen.
Detta innebär att aktiva lantbrukare, som i huvudsak måste värdera fasUghelerna
efter deras avkaslningsvärde och således inte kan lägga skattemässiga och andra
värderingar ovanpå detla värde, inte kan konkurtera på lika villkor.
Utredningen anför att utvecklingen ocksä kan komma att innebära krav på höjda
priser på jordbruksprodukter. Jag förordar således att i lagen tas in
bestämmelser som gör del möjligl för lUlståndsmyndigheten att pröva
köpeskillingens eller annat vederiags skälighet.

När det sedan gäller
frågan vilkel värde som bör tjäna som norm för bedömningen om köpeskillingen
eller annat vederlag skall anses skälig anser jag i likhet med utredningen och
flertalet remissinstanser att det i princip bör vara egendomens
avkastningsvärde som bör utgöra riktpunkt för be-

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:85 26

dömningen.
Jordbmkspoliiikens mål är ju bl. a. all Ullförsäkra dem som är sysselsatta inom
jordbmket i alla delar av landet en ekonomisk och social standard, som är
likvärdig med den som andra grupper uppnår samtidigt som konsumenternas
berättigade krav på säker tillgång till livsmedel av god kvalitet till rimliga
priser tillgodoses. Delta innebär all del är angeläget alt prisel på
jordbmksmarken inte översliger det värde som motsvarar en skälig avkastning av
marken. Jag vill samtidigt framhålla atl avsikten med den föreslagna
prisprövningen inte är att snabbt åstadkomma en radikal förändring av prisnivån
på jordbmksfasUgheter. Syftet är i stället atl i första hand bryta de senare
årens onormala prisutveckling och nå en bättre anpassning av fastighetsprisernas
utveckling till förändringarna i den allmänna prisnivån. Syftei är också atl
få ell hjälpmedel att styra stmkturra-lionaliseringen så atl lillgänglig mark
kan tillföras enheter som bäst behöver förstärkas.

Som
utredningen framhåller måste emellertid vissa nyttigheter värderas med ledning
av marknadsvärdet. På många lantbruksföretag finns nämligen värden som inte
har samband med egendomens användning för jordbmk eller skogsbmk. Exempel
härpå är vissa byggnader, grustag, jakträtt m. m. Vid prövningen bör givetvis
värdel på sådana nyttigheter sättas med ledning av marknadsvärdet.

Vissa
remissinstanser har uttryckt farhågor för all en regel om priskonlroll som
gmndar sig på avkastningsvärdet kommer all innebära svårbemästrade problem vid
tillämpningen. Jag anser för min del all farhågorna är överdrivna även om jag
är medveten om att metoderna att beräkna avkastningsvärdet är relativt osäkra.
Lantbruksnämnderna besitter nämligen stor erfarenhet av värdering av
jordbmksfasligheter, varvid värdet av skogsdelen redan i dag grundas på
avkastningsvärdet. Den förelagsekonomiska lönsamhetskalkyl som i stor
omfattning används av nämnderna vid prövning av ansökningar om stadigt
investeringsstöd bör kunna vara vägledande även då det gäller att vid
tillämpningen av jordförvärvslagen bedöma prisels skälighet med hänsyn till
egendomens avkastning.

Jag
delar utredningens uppfattning an det normalt bör vara tillräckligt med
överslagsmässiga värdeberäkningar av avkaslningsvärdel. Fördel fall
lantbruksnämnden på gmndval av sådana beräkningar preliminärt kommer till det
resultatet att priset är så högt atl tillstånd bör vägras bör dock krävas atl
lanlbmksnämnden gör mer noggranna kalkyler om avkastningen av jordbruksjorden
och värdel av den växande skogen innan definitiv ställning tas i
tillståndsfrågan. Eftersom all värdering är behäftad med osäkerhet anserjag
alt köpeskillingar eller annat vederlag som endast obetydligt överstiger
värderingsresultatet kan godtas. Hur stor avvikelse som bör accepteras får
bero pä omständigheterna i det enskilda fallet.

Utredningen
har utformat regeln om priskontroll som en obligatorisk regel enligt vilken
tillstånd alltid skall vägras, när köpeskillingen eller annat vederlag för
egendomen bedöms vara för hög och skillnaden inte endast är

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:85 27

obetydlig. Efiersom det kan förekomma fall då del kan vara
motiverat all ge tillstånd trots att priset är högt, bör del finnas möjlighet
alt medge undanlag från huvudregeln, om särskilda skäl föreligger. Ett sådant
särskilt skäl kan vara all fasligheten endasl har ringa belydelse från
jordbruks- eller skogsbmkssynpunkt och andra värden är starkt dominerande.

Mol utredningens förslag till priskontrollregel har
invänts att den kan medföra risker för kredilgivama och sänka värdena på vissa
fastigheter. Det är svårt att bedöma i vilken utsträckning det verkligen
förhåller sig så. Klart är emellertid att de marknadsvärden som i dag
förekommer pä vissa håll har en spekulativ karaktär, vilkel har visat sig ge
resultat som inte är godtagbara från jordbrukspolitisk synpunkt. Ett konsekvent
fullföljande av kritiken mot utredningens förslag på denna punkt skulle leda
till att man av hänsyn till markägare och kreditgivare över huvud taget inte
skulle kunna bringa lagstiftningen i bättre överensstämmelse med den
jordbrukspoli-liska målsättningen. Sådana hänsynstaganden till angivna
intressen kanjag inte biträda.

På gmnd av det nu anförda förordarjag atl i den nya
jordförvärvslagen las in en regel all förvärvstillslånd skall vägras, om
köpeskillingen eller annan ersättning inte endasl obetydligt överstiger
egendomens värde med hänsyn lill dess avkastning och övriga omständigheter.
Regeln bör kompletteras med en undanlagsregel enligi vilken tillstånd ändå får
lämnas, om det finns särskilda skäl lill del.

I likhel med remissinstansema ansluler jag mig lill
utredningens förslag att förvärvstillstånd skall vägras om del kan antas att
förvärvel sker huvudsakligen för kapitalplacering. En bestämmelse av
motsvarande innebörd fanns i 1955 ärs jordförvärvslag och en sådan bestämmelse
står väl i överensstämmelse med syftei med den nu föreslagna lagen. Om sådana
särskilda skäl som utredningen ger exempel på föreligger, bör undantag från
bestämmelsen kunna medges. Andra sådana skäl kan vara att egendomen är av
särskild belydelse för naturvården eller kulturminnesvården eller att
förvärvaren avstår delar av egendomen som är av betydelse för
fa-miljelantbmket.

2.3.3 Sammanförande och uppdelning av lantbruksföretag

Bestämmelserna i nuvarande jordförvärvslag är utformade så
att ägare av utvecklade och utvecklingsbara lanlbmksförelag i regel inte kan
vägras all förvärva närbeläget företag av samma slag i syfte att föra samman
företagen till en enhet, s.k. addilionsförvärv. Sådan sammanläggning kan sägas
uigöra ett av lagens syften. Utredningen anför att detta i många fall har
försvårat för andra jordbrukare att konkurtera om salubjudna familjeföretag,
efiersom etablerade jordbmkare med bättre ekonomiska fömtsättningar har haft
möjlighet att förvärva dessa företag som tillskott till företag som de redan
äger. Genom denna konkurrens har även prisema påverkats uppåt. Även om
sammanförande av familjelantbruk ur den enskildes syn-

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:85 28

vinkel
kan vara företagsekonomiskt motiverat är det enligt ulredningen från regional-
och befolkningspoliliska synpunkter ett allmänt intresse all del finns
möjlighet alt förhindra ell sammanförande, när delta är påkallat. Förelag som
var för sig har fömtsättningar all uppfylla målel för rationaliseringspolitiken
bör således inte få föras samman till en enhet. Utredningen framhåller
samtidigt att detta givetvis inte innebär att man bör hindra en naturiig
utveckling av ett familjeföretag i takt med exempelvis familjens förändring
eller den tekniska och ekonomiska utvecklingen.

Utredningen
föreslår mot bakgmnd av det anförda all förvärvstillstånd skall vägras, om
förvärvet kan antas medföra atl två eller flera utvecklade eller
ulvecklingsbara lanlbmksförelag, som bör bestå som självständiga enheier, förs
samman lill en enhet. Om särskilda skäl föreligger bör dock förvärvslillstånd
få lämnas.

Vid
prövning av fräga om särskilda skäl skall anses föreligga för all medge
förvärv som innebär att två ulvecklade eller utvecklingsbara företag förs
samman mäsle enligt utredningen hänsyn tas till de möjligheler som föreligger
för de båda företagen att bestå och utvecklas var för sig. Vidare bör hänsyn
tas till förhållandena i olika delar av landet och i olika bygder. I vissa väl
utvecklade bygder är nämligen de befolknings- och regionalpolitiska skälen mot
ett sammanförande mindre lungt vägande.

Enligt
utredningen bör i likhel med vad som gäller nu även den nya lagen innehålla en
särskild bestämmelse som innebär atl en olämplig uppdelning av lanlbmksförelag
kan förhindras. Den nu gällande bestämmelsen har fått betydelse främst vid
uppdelning av lantbmksföretag som består av flera registerfastigheter,
eftersom uppdelning genom försäljning av område av fas-Ughet regleras genom
fasUghetsbildningslagen. Utredningen anser atl bestämmelsen bör avse all
överlåtelse av egendom som är taxerad som jordbmksfastighei och således gälla
vare sig det är fråga om förvärv av hel registerfasiighei eller endast del
därav. En uppdelning bör emellertid enligt utredningen medges, om den inte
medför olägenhet av någon belydelse för företaget. Utan hinder av bestämmelsen
bör dock tillstånd kunna ges, om särskilda skäl föreligger.

Remissinstanserna
godtar i allmänhet utredningens förslag att införa en bestämmelse som ger
möjlighet alt förhindra additionsförvärv. Även jag förordar atl en sådan
bestämmelse införs. Flera starka skäl talar härför. Utredningen åberopar främsi
regional- och befolkningspolitiska skäl. Jag vill dämtöver framhålla att en
utgångspunkt för den statliga rationaliseringspolitiken enligt 1977 ärs beslut
är att familjelantbruket skall vara den dominerande företagsformen. En
bestämmelse som hindrar additionsförvärv är en konsekvent följd härav. En
sädan regel är också ägnad att motverka prisstegringar på jordbmksfasligheter
och kapitalplaceringsköp, att hindra uppkomsten av bmkningsenheter med myckel
utspritt ägoinnehav och att underlätta kommande generationsskiften.

Jag
vill dock framhålla att bestämmelsen inte är avsedd all utgöra ett

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:85 29

hinder för utvecklade och ulvecklingsbara förelag all
genom lillköp av lämpligt belägen mark anpassa sig lill förändringar av
produktionsteknik m. m. Ell av huvudsyftena med jordförvärvslagen är ju all
främja jordbrukels raUonalisering. Men samtidigt villjag underslryka alt ökning
av bmkningsenheternas storlek är rationell endast till en viss gräns. En sädan
uppbyggnad och utveckling av siörre företag som frän allmän synpunkt kan anses
värdefull bör inte ske genom all var för sig utvecklade eller ulvecklingsbara
förelag förs samman.

Jag ansluter mig till förslaget alt i den nya
jordförvärvslagen ta in en motsvarighel till den bestämmelse i nu gällande lag
som gör det möjligl all förhindra förvärv som kan antas medföra atl utvecklat
eller utvecklingsbart företag delas upp och detla medför olägenhet av någon
belydelse för företagel. Som nägra remissinstanser, bland dem lantmäteriverket,
föreslår bör bestämmelsen begränsas till all omfatia fall där uppdelningen avser
lantbruksföretag som består av flera registerfasligheter och någon eller några
av dem avses bli skilda från de andra. Bestämmelser som ger möjlighel alt
förhindra olämplig uppdelning av en och samma faslighet finns redan i 3 kap.
6§ försia slyckel fastigheisbildningslagen och något behov av ytteriigare
bestämmelser för dessa fall lorde inte finnas. Dessa bestämmelser bör
självfallet tillämpas så att de hindrar uppdelning av lantbruksförelag som
utgör lämplig brukningsenhet. Jag vill i della sammanhang nämna alt jag kommer
atl föreslå vissa ändringar i fastigheisbildningslagen som innebär alt
underställning till lanlbmksnämnden skall ske i siörre utsträckning än som
hittills skett. Avslyckning av område för jordbruk eller skogsbruk som
överlåtits kommer således enligt förslaget i regel inte an få ske utan
underställning av frågan om förvärvstillslånd.

2.3.4 Juridiska personers förvärv

Enligt 4§ andra stycket 1 nuvarande jordförvärvslag intar
företag för förädling av jordbmks- och skogsprodukter eller för distribution av
jordbruksprodukter en prioriterad ställning vid förvärv av mark vars alster
skall användas i rörelsen. I praktiken har bestämmelsen fått belydelse främsi
för skogsbolag och sågverksföretag vid förvärv av skogsfastigheter. Fram lill
år 1965 reglerades de juridiska personernas förvärv genom lagen (1925: 219)
angående förbud i vissa fall för bolag, förening och stiftelse att förvärva
fast egendom (bolagsförbudslagen). Lagen innehöll ett principiellt förbud för
bolag och andra juridiska personer att förvärva mark. Endast genom
enklavförvärv gavs möjlighet till arealökning. Övriga förvärv skulle i princip
motsvaras av en lika stor försäljning av mark. Härvid togs hänsyn inte bara
lill arealen utan även till markens produktionsförmåga. För sågverksägare, som
inte drev verksamheten i bolagsform, gällde 1955 års jordförvärvslag. I
lillämpningen ansågs förvärvstillstånd för sådan förvärvare kunna meddelas
endasl om förvärvet var lill övervägande nytta för näringslivet i orien eller
om särskilda skäl förelåg.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:85 30

Utredningen
påpekar att det under de senaste åren har förts en livlig debatt om de
skogsförädlande företagens förvärv av mark bl. a. i syfte att utöka
råvarubasen för sina industrier. Härvid har anförts alt företagen har medverkat
till att avsevärt höja priserna på skogsfasiigheter och att en del förvärv i
själva verkei har varil ell slags rolpostköp, där avsikten endast har varil att
avverka skogen på fastigheten. De höga priserna i kombination med köparens
prioriterade ställning enligt jordförvärvslagen uppges ha försvårat för enskilda
lantbmkare atl kunna konkurtera om förvärv av skogsmark som behövs för
komplettering av lantbruksföretaget. Det är ocksä uppenbart all ell
skogsförelag numera knappasl har möjlighet atl genom köp av skogsmark i
nämnvärd utsträckning säkra sill rävambehov. Areal- och därmed kapilalbehovel
härför är för slorl.

Den
produktiva skogsmarksarealen uppgår sammanlagt till ca 23,5 milj. ha. Sedan
länge ägs omkring 50% av skogsmarken av enskilda, 25% av juridiska personer
och 25 % av staten m. fl.

Enligt
en undersökning som ulredningen har gjort av de juridiska personemas förvärv
för åren 1971-1975 har en nettoöverföring av sammanlagt 1 100 ha åker och 36000
ha skog skett från fysiska personer lill skogsföre-tag."NSedan
jordförvärvslagen trädde i kraft den 1 juli 1965 och fram till årsskiftet
1975/76 har skogsförädlande företags nettoförvärv av skogsmark uppgått till
sammanlagt 117 400 ha.

I
fräga om den skogsmark som ägs av enskilda har den förändringen skett att en
betydande del av marken numera ägs av personer som inte är bosalla på orten.

Utredningen
pekar på att 1972 års jordbmksutredning i betänkandet (SOU 1977:17) Översyn av
jordbmkspolitiken har funnil alt kombinationen jordbmk/skogsbmk medför
betydande fördelar från flera synpunkter och alt det är angeläget att de
kombinationseffekter som dessa företag kan erbjuda tas till vara i
ralionaliseringsverksamheien. Många av dessa förelag finns i områden där det
är svårt att utveckla företagens jordbruksdel och där
sysselsättningsmöjligheterna utanför jordbmket är begränsade. Kombinationen
jordbmk/skogsbmk ger enligt jordbmksutredningen i sådana områden möjlighet att
bygga upp företag där brukaren kan få sin huvudsakliga sysselsättning och
inkomst. Jordförvärvsulredningen åberopar vidare atl det i prop. 1977/78:19 om
nya riktlinjer för jordbrukspolitiken, m. m., vilken somjag tidigare har nämnt
numera har antagits av riksdagen, uttalas atl det kombinerade företaget innebär
fördelar från jordbrukels synpunkt.

Utredningen
föreslår mot bakgmnd av det anförda att den nya lagen skall utformas så att de
kombinerade jord- och skogsbmksföretagen skall kunna utöka sina innehav av
skogsmark, där detta är önskvärt frän jord-bmkspolitisk eller regionalpolitisk
synpunkt. Sädana tillskottsförvärv bör alltså i princip få företräde framför de
skogsförädlande företagen.

1
vissa bygder i landet är det vidare av regionalpolitiska och befolknings-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:85 31

politiska skäl angeläget all även främja lillkomslen av
sädana skogsbruks-förelag som bmkas av på orten bosalla personer. Även sådana
förvärvare bör därför enligi uiredningcns mening ges förelräde framför de
skogsförädlande förelagen. Del finns dock enligi ulredningen områden där inie
all le-digbliven skogsmark behövs för atl tillgodose de nu angivna ägarkalego-riernas
behov. I sådana fall bör skogsförädlande förelag Ullålas förvärva skogsmark.
Även om dessa förelag i fortsättningen således inte bör ha samma prioriterade
ställning som f. n., bör de enligt ulredningen bl. a. från
sysselsättningssynpunkt även i fortsättningen under vissa förutsäliningar kunna
lämnas lillsiånd all förvärva skogsmark.

Ulredningen föreslår därför all lagen inie skall innehålla
någoi ovillkoriigl förbud för juridiska personer all förvärva mark. Lagen bör
i stället utformas så all förvärvsUllstånd fär ges om vissa, särskilt angivna
förutsäliningar är uppfyllda.

En sädan
fömtsättning bör enligt ulredningen vara alt den juridiska personen avslår
egendom som är av belydelse för lanlbmkels raUonalisering och är av väsenlligen
samma storlek eller värde. Atl forisaii bylesverk-samhet kommer lill stånd
anser utredningen vara ett allmänt intresse, eftersom en rationell
fastighetsindelning kan främjas härigenom. Enligt utredningen bör i viss
utsträckning sådan bytesverksamhet vid lillämpningen av bestämmelsen kunna
betraktas som en fortlöpande verksamhei. Varje enskilt byte behöver därför inte
innebära alt egendom vid ell och samma lillfälle byts mot annan egendom med
samma areal eller värde. Vid bytesverksamheten bör vidare beaktas atl den inte
motverkar rcgionalpoliliska syften.

En annal fall när juridisk person föreslås få möjlighel
all få lillsiånd lill förvärv är atl förvärvet medför all lantbmksföretag, som
redan tillhör förvärvaren, blir mer ändamålsenligt. Detta kan gälla förvärv av
enklaver och arronderingsförvärv av mindre omfattning.

Ett iredje
fall bör enligi ulredningen vara alt förvärvel huvudsakligen avser skogsmark
som med hänsyn lill förhållandena på orten inte bör ägas och brukas av personer
som är bosalla där. Förvärvaren förutsätts i detta fall driva industriell
verksamhet för förädling av skogsprodukter och skall kunna antas komma att
varaktigt använda egendomens produkter i rörelsen. Hänsyn bör därvid tas,
föruiom till lantbruksföretagens behov av skogsmark, även till befolkningspoliliska
skäl och lill utvecklingen i näringslivet i orten. A andra sidan bör också de
skogsförädlande företagens belydelse för sysselsättningen i orten beaktas.
Enligt uiredningcns mening bör det i princip inte förutsättas att förvärvaren i
detla fall avslår skogsmark i samband med förvärv. Tillslåndsmyndigheten bör
dock efter en prövning av omständigheterna i det enskilda fallet ha möjlighet
alt ställa som villkor att annan skogsmark skall avstås, om den behöver las i
anspråk för rationaliseringsändamäl. I fråga om förvärv av fysisk person som
driver industriell verksamhei för förädling av skogsprodukier bör enligt ut-

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:85 32

redningen i princip gälla samma fömtsättningar för
förvärvstillslånd som för juridisk person med sädan verksamhet.

Ett fjärde fall dä juridisk person bör få förvärva egendom
är enligt utredningen då egendomen behövs för annat ändamål än jordbruk eller
skogsbmk, exempelvis för industriellt ändamål eller för exploatering. Sådana
förvärv förekommer enligt utredningen inte sällan och bör tillåtas även i
fortsättningen under förutsäitning att det är klarlagt att egendomen får användas
för avsetl ändamål.

Lagen börenligt utredningen ocksä medge att juridiska
personer ges förvärvslillstånd, om särskilda skäl föreligger, exempelvis om
gemensam-hetsskog behöver utöka sitt skogsinnehav, om egendom är mycket stor
och kapilalkrävande eller om förvärvel sker mellan juridiska personer.

I nuvarande lag intar även förelag för förädling eller
distribution av jord-bmksprodukler en prioriterad ställning vid förvärv av mark
där egendomens alster skall användas i rörelsen. Antalet sådana förvärv
harenligi ulredningen varil ytterligt få. Utredningen anser att tillstånd lill
förvärv av lanlbmksförelag, som i huvudsak avses för jordbruk, i princip endast
bör lämnas fysisk person. I fråga om angivna förelag bör således gälla s?mma
regler som för andra juridiska personer.

Flertalet remissinstanser tillslryker utredningens
förslag. Några remissinstanser, bland dem skogsstyrelsen och domänverket,
framhåller skogsindustriföretagens belydelse från i;egionalpolilisk och
befolkningspolitisk synpunkt och anser atl gällande regler bör behållas för de
skogsförädlande företagens del. Vissa remissinsianser uttalar farhågor för att
den av utredningen förordade bytesprincipen skall komma att motverka
rationaliseringssträvandena inom skogsbmket.

När bolagsförbudslagen upphävdes år 1965 och
lillslåndsprövningen i fräga om bolagsförvärv liberaliserades, utgick man från
att rätl betydande förskjutningar skulle ske i balansen mellan olika
ägarkategorier i fråga om innehavet av jordbmksfasligheter. I första hand
räknade man med betydande utvidgningar av skogsbolagens innehav främst i
avfolkningsbygder. Utredningens undersökningar visar atl en viss sådan
förskjutning ocksä har ägl rum.

Jag delar utredningens och flertalet remissinstansers
uppfattning att den nuvarande ordningen enligt vilken vissa juridiska personer
ges företräde till förvärv av jordbmksfastigheier bör inskränkas. Från bl. a.
rcgionalpoliliska synpunkter bör balansen mellan olika ägarkategorier behållas
i stort sett oförändrad. Något absolut förbud mot juridiska personers förvärv
bör emellertid inte ställas upp. 1 stället bör som utredningen föreslär i lagen
närmare anges vilka riktlinjer som bör gälla för tillståndsprövningen. Jag kan
i allt väsentligt ansluta mig till utredningens förslag till sådana riktlinjer.

När det gäller förvärv av mark i bygder med enbarl
jordbruksföretag eller med kombinerade jordbmks- och skogsbmksföretag bör
bolagens för-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:85 33

värv i princip tillåtas endasl under förulsäiining all
förvärven har byteskaraktär och marken inte är mer lämpad all användas för ait
bygga upp eller förslärka enskilda jord- och skogsbmk. Fördetia talar bäde
jordbrukspolitiska och regionalpolitiska skäl. Tvärtemot vad vissa
remissinsianser anför anser jag att bytesprincipen bör främja
strukturrationaliseringen i skogsbmket. Därtill kommer att mark som tillhör
juridiska personer som regel inte kan förväntas bli disponibel annal än genom
byten. När del gäller kompensationskravet, dvs. kravel pä all juridisk person
skall avslå egendom av belydelse för jordbmkeis raUonalisering, bör emellertid
som ulredningen och flera remissinstanser framhåller kravet på överensstämmelse
i fråga om storlek eller värde i varje enskild transaktion inte ställas för
högt. I så fall kan del finnas risk för atl strukturrationaliseringen
försvåras. Det kan dock vara lämpligt alt upprätta en långsiktig plan för
bytesverksamheten, varvid lantbmksnämnden kan redovisa sina önskemål. Därmed
bör bytesverksamheten kunna ske fortlöpande.

Jag
ansluter mig också till förslaget atl juridiska personer bör kunna få
förvärvstillslånd, om förvärvel medför all egendom som redan tillhör förvärvaren
blir mer ändamålsenlig. Härmed avses främst sådana fall då förvärvaren inte
har någon mark av betydelse för lantbmkets rationalisering all avstå, men
förvärvet ändå är lämpligt med hänsyn lill att det avser enklaver i skogsmark
eller annal mindre markområde varigenom arronderingen förbättras. Juridiska
personer bör även få lämnas förvärvstillstånd om egendomen är avsedd för annat
ändamål än jordbmk eller skogsbruk eller om sådana särskilda skäl föreligger
som utredningen ger exempel på.

Utredningen har vidare föreslagit en regel som enbart
avser juridiska personer som driver industriell verksamhet för förädling av
skogsprodukter, dvs. sågverk, massafabriker, pappersbmk och fabriker för
tillverkning av fiberskivor, spånskivor eller plywood, i fortsättningen kallade
skogsindustrier. Utredningens förslag innebär att skogsindustrierna bör ges utrymme
all förvärva skogsmark inom sådana områden där skogsmarken med hänsyn till
förhållandena på orten inte bör ägas eller brukas av personer som är bosatta
på orten.

Jag kan i huvudsak ansluta mig till utredningens förslag.
Skogsindustrin bör i vissa fall kunna medverka till en positiv utveckling i en
bygd genom atl göra insatser för skogsbmkets utveckling och ge tryggad
anställning åt skogsarbetarna. Samtidigt är det emellertid nödvändigi all klart
skilja mellan å ena sidan sådana bygder som med hänsyn till belägenhet,
kommunikationer, samhällsservice och andra omständigheter saknar förutsättningar
för enskilt skogsbmk eller för kombinerat jord- och skogsbruk och å andra sidan
övriga bygder där det finns efterfrågan på mark från enskilda,
förvärvsberätligade köpares sida. Ett tillskoltsförvärv kan i nyssnämnda bygder
för den enskilde jordbmkaren ha avgörande betydelse för hans försörjning och
sysselsättning och därmed för möjligheterna att bo kvar i området. Efiersom
tillgången på odlad jord är begränsad, ärdet i regel endasl 3 Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr
85

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:85 34

genom utökning av skogsarealen som företaget kan
utvecklas. Ofta har samma förvärv ingen eller ringa belydelse för bolagets
möjligheter till ett rationellt utnyttjande av tidigare innehav. Som en allmän
riktlinje bör således gälla all skogsindustrins förvärv inte får läggas lill
andra områden än som klart hör till förstnämnda områden utan alt ett
bytesförfarande av nyss nämnd innebörd kommer lill stånd. En marköverföring
till skogsindustrin får alltså inte motverka de regionalpolitiska strävandena.

2.3.5 Bosättning och brukning m. m.

Enligt 4§ första slyckel nu gällande jordförvärvslag får
förvärvstillslånd vägras om det finns anledning ania all förvärvarens
huvudsakliga syfte med fånget inte är alt själv yrkesmässigt och varaktigt ägna
sig åt jordbruk på förvärvsegendomen eller driva skogsbruk där som slöd ål
förvärvaren lillhörigi jordbmk.

1 praxis har bestämmelsen enligt utredningen kommit att
lillämpas på förvärv av mindre och medelstora brukningsenheter, dvs. bondebruk
av typ en- och tvåfamiljsjordbmk. Som förutsättning för förvärvslillstånd har
gälll all förvärvaren kan bedömas komma alt bosätta sig pä förvärvsegendomen
och även ha sin huvudsakliga sysselsättning på egendomen och ta väsentlig del i
arbelel där. Bedömningen av sökandens avsikl med förvärvel är enligt
utredningen ofta en grannlaga uppgifi för tillslåndsmyndigheten. Framför allt
gäller della vid prövning av förvärv som görs av personer med annan
yrkesinriktning, men som i sin förvärvsansökan uppger att de avser all byta
yrke och bli aktiva jordbrukare på förvärvsegendomen.

Enligt utredningen medför del passiva ägandel i många fall
en sämre skötsel av egendomen eftersom en ägare, som inte bor pä egendomen och
ägnar sig ät dess brukning, har svårt att utöva samma tillsyn som en aktiv
jord- och skogsbmkare. Även om åkerjorden arrenderas ut, blir investeringarna
ofta eflersalla efiersom en arrendalor, genom den osäkerhei som alllid finns i
ett arrendeförhållande, är mindre angelägen all salsa arbete och pengar på
investeringar som kanske någon annan får nytta av. Med hänsyn härtill bör
enligt utredningen den yrkeskunnige förvärvaren som har för avsikt atl bosätta
sig på och själv bruka förvärvsegendomen ges företräde vid förvärv av egendom
med utvecklingsbart eller utvecklat lantbmksföretag.

Utredningen förordar vidare som närmare kommer att framgå
av avsnitt

2.3.6 atl - om del är av särskild betydelse från
regionalpolitisk synpunkt

- tillstånd får vägras till förvärv av egendom med ej utvecklingsbart eller

begränsat utvecklingsbart lanlbmksförelag eller sådani förelag med fiske

bl.a. om företaget behövs som komplement till annan sysselsättning för

brukare som är bosatt på orten. Utredningen anför att det vid tillämpning

en av de nu förordade bestämmelserna kommer att uppstå i slorl selt sam

ma svårigheter att bedöma sökandens avsikt med förvärvet som vid till-

lämpningen av gällande lag.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:85 35

Ulredningen
föreslår all en beslämmelse som i huvudsak molsvarar bestämmelsen i 4S försia
slyckel nuvarande jordförvärvslag las in i den nya jordförvärvslagen. Fysisk
person bör sålunda fä vägras lillsiånd lill förvärv av egendom med utvecklat
eller utvecklingsbart lantbruksföretag, om det kan antas all han inte kommer
atl bosätta sig på egendomen och yrkesmässigt bruka den.

För
att sä långt möjligt komma ifrån de anlaganden som måste göras i fråga om
förvärvarens avsikl med förvärvet föreslår ulredningen vidare alt i den nya
jordförvärvslagen skall las in en bestämmelse som gör del möjligl för
lillslåndsmyndighelen all uppslälla som villkor för lillsiånd all förvärvaren
bosätter sig på egendomen och själv brukar den. Bestämmelsen föreslås bli
tillämplig i första hand vid förvärv av utvecklade och utvecklingsbara
lantbruksförelag, men bör enligt ulredningen även gälla vid lillämpningen av
den förordade regionalpolitiska bestämmelsen som avser ej ulvecklingsbara eller
begränsal ulvecklingsbara företag.

Ulredningen
föreslåralt tillslåndsmyndigheten skall kunna uppställa sådant villkor efter
prövning av omständigheterna i del enskilda fallel. Villkoret behöver således
inte ställas när det framstår som sannolikt atl köparens avsikt med förvärvet
är atl bebo och bruka egendomen. Som exempel åberopar utredningen ansökan från
en arrendator atl få friköpa den egendom som han brukar. Råder emellertid
tveksamhet om en sökandes avsikt med förvärvet verkligen är atl bosätta sig på
förvärvsegendomen och själv bruka den börenligt utredningen tillståndet göras
beroende av all villkoret uppfylls. Är sökandens verkliga avsikl att ägna sig
åt jordbruket på förvärvsegendomen blir åläggandel inte betungande. Del
motsvarar ju bara vad han själv önskar. Är avsikten med förvärvet däremot en
annan, exempelvis kapitalplacering, kan bestämmelsen antas ha viss avhällande
verkan. Bestämmelsen bör ge prövningsmyndighelen frihet att, beroende på
omsländighelerna i del enskilda fallel, ålägga köparen att anUngen bosätta sig
på förvärvsegendomen, alt enbart bmka den eller bådadera samtidigt. Åläggandel
bör avse en tid av fem är.

För all bosällning skall
föreligga bör förvärvaren vara sladigvarande bosalt på egendomen. Med brukning
avser utredningen i fråga om de utvecklade och ulvecklingsbara förelagen alt
förvärvaren slutar en eventuell tidigare anställning och lar väsentlig del i
arbetet i det företag förvärvel avser. Kravel på bmkning kan enligt ulredningen
däremot inte anses uppfyllt om jordbruket eiler huvuddelen av detla helt sköts
av anställd arbetskraft eller anlitande av maskinstation.

Om
förvärvaren inte fullgör sina skyldigheter enligt åläggandet föreslås staten få
möjlighel att lösa egendomen, såvida det inte är oskäligt.

Utredningen
anför vidare att det som villkor för statligt stöd i samband med nyetablering
enligt de nya riktlinjerna för jordbmkspolitiken, m.m. krävs atl sökanden har
lämplig teoretisk och praktisk yrkesutbildning, när stödet avser större
garantilån eller lån med uppskjuten ränta. I övriga fall

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:85 36

ställs inga formella krav på yrkesutbildning. Sökanden
förutsätts dock i siällei ha erforderlig yrkesskicklighel, förvärvad genom
teoretisk utbildning och praktik eller genom enbarl praklisk erfarenhet.
Enligt ulredningen bör del allmänt vara en förutsättning vid förvärv av
utvecklade eller utvecklingsbara förelag alt förvärvaren kan visa lämplighet
för yrket, varmed avses teoretisk yrkesutbildning och/eller praktisk
erfarenhet. Saknas sådan utbildning eller erfarenhet, är den ofullständig eller
ligger den mycket långt tillbaka i tiden, bör detla vara ett skäl för att
förvärvslillstånd får vägras. Utredningen föreslär mol bakgmnd härav all en
bestämmelse med denna innebörd införs i den nya jordförvärvslagen. Vid förvärv
av makar gemensamt bör det enligt ulredningen vara tillräckligt att en av
makarna har erforderlig utbildning eller erfarenhet. Kravet på yrkeskunskaper
bör anpassas efter företagets art. Ärdet frågaom tillskottsförvärv bör dock inie
ställas samma krav på yrkesuibildning som vid nyelablering.

Flertalet remissinstanser godtar utredningens förslag i
dessa delar eller lämnar dem ulan erinran. 1 fråga om förslaget att
lantbmksnämnd skall ges befogenhei atl i beslul om förvärvstillslånd ålägga
förvärvaren alt vara bosall på eller yrkesmässigl bmka egendom framhålls dock
atl del är bruk-ningspliklen som är det centrala i sammanhanget medan kravet pä
bosättning har mindre betydelse. Några remissinstanser avstyrker förslaget såvitt
avser bosällningskravel. Andra remissinsianser anser all kravet bör avse
bosättning på orten i stället för på egendomen, åtminstone när det gäller
skogsdominerade företag.

Utredningens förslag att utvecklade och ulvecklingsbara
lantbruksförelag i första hand skall förbehållas aktiva jordbrukare som har
för avsikt att bosätta sig pä egendomen och yrkesmässigl bruka den slår somjag
lidigare har anfört hell i överenssiämmelse med målsätlningarna för jordbruks-
och skogspoliliken och därmed också med syfiet för jordförvärvslagstiftningen,
nämligen syftei all främja uppbyggandel och vidmakthållandet av effektiva
familjeföretag. Jag ansluler mig till förslaget och förordar således att i
lagen las in en bestämmelse som gör det möjligt att vägra förvärv som stär i
strid med della syfte.

När det gäller förslaget alt ge lillslåndsmyndighelen rän
all i beslul om förvärvslillstånd ålägga förvärvaren viss bosättnings- och
bmkningsplikl ärdet otvivelaktigt så atl prövningsmyndighelen ibland har svårt
alt bedöma förvärvarens motiv och avsikter med förvärvet. Det gäller särskilt
i fråga om förvärvare som vid tiden för förvärvel ägnar sig åt annan verksamhet
än jordbmk eller skogsbmk men ändå har sådana yrkeskunskaper som behövs för att
driva lantbruksföretaget. Det förhållandet att två makar allt oftare är
verksamma inom olika yrken har utan tvivel ökat svårigheterna att göra
bedömningarna. Jag ansluter mig till utredningens förslag i denna del men jag
vill samtidigt framhålla atl sädana förelägganden främst bör reserveras för
sädana fall dä avslag på förvärvsansökningen närmast skulle komma i fråga men
tvekan ändå råder. Del kan vidare antas att möjlighe-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:85 37

len att meddela förelägganden om bosättning och brukning
kommer all molverka förvärv där förvärvaren har andra avsikter än att bosätta
sig på och yrkesmässigt bmka egendomen. Jag delar vissa remissinstansers uppfattning
all det är bmkningspliklen som är del väsenlliga i della sammanhang även om
del samtidigt oftast innebär atl en förvärvare måste vara bosatl pä egendomen
för att yrkesmässigt och effektivt kunna bruka den. Om förvärvaren redan är
bosatt pä orten eller bosällning på egendomen inte är lämplig, blir
föreläggande om bosätlningsplikt inie akluelll. Jag förordar således alt en
beslämmelse om bruknings- och bosättningsplikl införs i lagen. I fråga om den
närmare utformningen av bestämmelsen villjag hänvisa till specialmoliveringen.

Jag
tillstyrker på de skäl som utredningen har anfört förslaget alt tillstånd bör
kunna vägras till förvärv av egendom med utvecklat eller utvecklingsbart
lantbruksföretag, om det kan antas all förvärvaren inte har sådana
yrkeskunskaper som behövs för atl driva lanlbmksförelagel. Kravel mäsle
givelvis anpassas efter förelagels art. Stor vikt bör läggas vid förvärvarens
praktiska erfarenheter.

2.3.6 Regionalpolitiska överväganden

Utredningen framhåller viklen av att jordförvärvslagen
utformas så atl den slår i överensstämmelse såväl med de allmänna
regionalpolitiska målen som med speciella mål för de areella näringarna.
Utredningen anför att det som regel inte finns möjlighel att i utpräglade
glesbygder bygga upp hellidsförelag av typen utvecklade eller ulvecklingsbara
lanlbmksförelag. Sysselsättning i lantbmk är i stället ofta basen för eller
komplement lill annan verksamhei. Det är därför enligt utredningens mening
angeläget atl kunna förbehålla begränsal utvecklingsbara och ej ulvecklingsbara
förelag som komplement till annan sysselsättning för brukare som är bosatta på
orten. Utredningen föreslår atl i lagen tas in en bestämmelse som gör del
möjligl alt av regionalpolitiska skäl prioritera ortsbefolkningens förvärv av
lämpliga lantbmksföretag inom vissa regioner i landet. Bestämmelsen bör
tillämpas även pä lantbmksföretag med fiske under föruisättning all fiskel har
sådan omfattning att det kan uigöra ett komplement till annan sysselsättning
för den bofasta befolkningen. Om del är av särskild belydelse från
regionalpolilisk synpunkt, bör tillstånd således få vägras till förvärv av
egendom med ej utvecklingsbart eller begränsat utvecklingsbart lantbruksföretag
eller sådana företag med fiske, om förelagel behövs som lillskotl ull annat
sådant företag eller om företaget behövs som komplement lill annan
sysselsättning för bmkare som är bosatt på orten.

Enligt utredningen bör de föreslagna bestämmelserna
tillämpas inom områden som är av särskild betydelse från regionalpolitisk
synpunkt. Utredningen anför att 1972 års jordbmksutredning har föreslagil att
särskilt regionalpoliliskl jordbmksstöd skall kunna utgå i vissa områden.
Vidare anförs att särskilt stöd utgår till företag i skärgårdarna på öar utan
fast

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:85 38

landförbindelse och i områden med likartade förhållanden.
Enligt jordförvärvsutredningens mening är det i försia hand i nyss angivna
områden som de särskilda rcgionalpoliliska bestämmelserna skall kunna användas.

Utredningens förslag till särskilda regionalpolitiska
bestämmelser tillstyrks eller lämnas ulan erinran av remissinsianserna. Flera
remissinstanser framhåller all de områden, inom vilka de särskilda
rcgionalpoliliska bestämmelserna skall lillämpas, behöver preciseras. Med
hänsyn till atl jordförvärvslagens allmänna bestämmelser skall tillämpas med
beakiande av förhållandena i olika områden av landet anser några
remissinsianser, bland dem lantbruksstyrelsen, del vara mest konsekvent alt de
särskilda regio-nalpoliUska bestämmelserna tillämpas endast i områden där andra
rcgionalpoliliska samhällsinsatser görs pä lantbrukets område. Därför förordas
att ifrågavarande bestämmelser tills vidare bör gälla endast inom områden som
kommer att omfattas av bestämmelserna om särskilt stöd lill lantbmksföretag m.
m. i vissa glesbygder samt områden som omfattas av bestämmelserna om
skärgårdsslöd. Andra remissinstanser anser att de särskilda regionalpolitiska
bestämmelserna inte får snävt avgränsas till ett visst stödområde i landet, i
huvudsak delar av inre stödområdet, utan måsle kunna användas varhelsl de
rcgionalpoliliska problemen är särskilt påtagliga.

Innan jag närmare behandlar utredningens förslag vill jag
erinra om de regionalpolitiska ställningstaganden som gjorts i samband med
besluten om nya riktlinjer för jordbmkspolitiken och om särskilt stöd till
lantbmksföretag m. m. i vissa glesbygder.

1977 års beslut om nya riktlinjer för jordbrukspolitiken
innebär att jordbmkspolitiken skall ha en sådan inriktning atl jordbruket och
därtill knutna verksamheter kan medverka i en aktiv regionalpolitik. Vad gäller
ralionaliseringspoliliken skall denna kunna fungera som ett regionalpoliliskl insirumeni.
Detta skall bl. a. kunna ske genom att uppbyggnaden av kombinerade företag som
omfattar jordbmk, skogsbmk och eventuell ytterligare verksamhei såsom fiske ges
stöd i områden med svagare förutsättningar för jordbruket. Jag vill också
erinra om att särskilt prisstöd utgår till jordbmk i norra Sverige. Detta
prisstöd medverkar lill atl upprätthålla produktionen i området och har en
betydande regionalpolitisk effekt. Vidare utgår som ett komplement till det
allmänna rationaliseringsstödet ell regionalt slöd i norta Sverige. Även detta
stöd kan ses som ett led i aktiv regionalpolitik. 1977 års beslut fullföljdes
våren 1978 genom beslutet om särskilt stöd till lantbmksföretag m. m. i vissa
glesbygder. Syftei med detta slöd är att främja sysselsättningen i de delar av
landet där förutsättningarna för ett livskraftigt näringsliv är mindre goda och
där som följd därav befolkningen i aktiv ålder minskar starkt.

Som villkor för stödet gäUer att det frän allmän synpunkt
är angeläget att området är befolkat och att tillräckliga
sysselsättningsmöjligheter saknas inom rimligt avstånd. Stödet, som ulgår i
form av statsbidrag och/eUer kre-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:85 39

ditgarantier, lämnas till investeringar i lantbruksföretag
och verksamheter som kan bedrivas i kombination med sådani företag. Slöd lämnas
även till förvärv av mark exempelvis i samband med nyetablering.

Stödverksamheten omfattar områden av utpräglad
glesbygdskaraktär av det slag som främst förekommer inom inre stödområdet. Men
även områden med likartade förhällanden och problem inom landet i övrigt
omfattas av siödet. Efter beredning och förslag av lantbruksnämnden och efter
samräd med resp. kommun beslutar länsstyrelsen om omrädesavgränsningen inom
inre stödområdet. I fråga om område utanför inre stödområdet beslutar
regeringen om avgränsningen efter förslag från länsstyrelsen.

För egen del villjag anföra följande. Somjag inledningsvis
har nämnt bör samhällets ålgärder på jordbrukets omräde samordnas med och ingå
som ett led i en aktiv regionalpolitik. Sädana åtgärder har, somjag tidigare
har redovisat, vidtagits inom såväl pris- som rationaliseringspolitiken. Därav
följer att även jordförvärvslagstiftningen bör slå i överensstämmelse med de
regionalpolitiska strävandena. I den nuvarande lagstiftningen saknas sådana
hänsynstaganden, vilket har bidragit tiU den negativa befolkningsutveckling
som kännetecknat delar av vårt land. Jag ansluter mig till utredningens
uppfattning att man vid tillämpningen av jordförvärvslagens allmänna regler
mäste ta större hänsyn än hittills till de regionalpolitiska
förutsättningarna. Jordbrukets betydelse för det samlade näringslivet och
sysselsättningen varierar mellan olika delar av vårt land. I vissa regioner är
övrigt näringsliv svagt utvecklat och många skäl talar för att en väl
differentierad jordbruksproduktion upprätthålls inom dessa områden. Prövningen
bör således alltid göras mot bakgrund av ortens förhållanden och
förutsättningar för lantbruk.

Som utredningen har anfört räcker emellertid inte dessa
generella hänsynstaganden för att främja tillkomsten av lantbruksförelag inom
områden där detta är särskilt angeläget från regionalpolitisk synpunkt. De
allmänna bestämmelsema i lagen tar nämligen främst sikte på utvecklade och utvecklingsbara
företag. Lagen bör därför utformas så att i sädana områden etablering och
utveckling främjas även av sådana lantbruksföretag som är begränsat
utvecklingsbara eUer som ej är utvecklingsbara.

I likhet med utredningen och remissinsianserna anserjag
därför att i lagen bör tas in en bestämmelse som gör del möjligl alt av
regionalpoliUska skäl förbehålla begränsal utvecklingsbara och ej
utvecklingsbara företag åt bmkare som är bosatta på orten, om företagen behövs
som komplement till annan sysselsättning. Vidare bör det vara möjligt atl vägra
förvärvstillstånd om egendomen behövs som tillskott till ett begränsat
utvecklingsbart eller ej utvecklingsbart företag. Vid prövning av förvärv som
avser nyetablering på ej utvecklingsbara eller begränsat utvecklingsbara
jordbruk måste givetvis de regionalpoliUska synpunkterna vägas mot behovei av
marktillskott till inom området redan etablerade jordbmkare.

Som några remissinstanser framhåller bör de särskilda
regionalpolitiska

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:85 40

bestämmelserna
kunna användas inom alla områden som har särskilt påtagliga regionalpolitiska
problem. Frågan om avgränsning av sådana områden har behandlats i samband med
beslulen om slöd till skärgärdsförelag och särskilt slöd lill lantbmksföretag
m. m. i vissa glesbygder. Givetvis bör jordförvärvslagens regionalpolitiska
bestämmelser samordnas med dessa beslut. Någon remissinstans framhåller dock
atl bestämmelserna inte får ges för snäv avgränsning tiU vissa stödområden så
att de huvudsakligen kommer alt omfatta delar av inre stödområdet.

Föregen
del anserjag att det vid lillämpningen av jordförvärvslagens regionalpolitiska
bestämmelser inte är nödvändigi att arbeta med i förväg klart angivna gränser.
Dessutom är det knappasl möjligl att på ett rättvist sätl fastställa gränser
för bestämda områden inom vilka särskild hänsyn skall tas lill regionalpoliUska
skäl vid förvärvsprövningen. Tillståndsmyndigheten bör här kunna ges viss
handlingsfrihet. Syftet bör vara alt främja Ullkomsten av företag som är av
särskild belydelse från regionalpolitisk synpunkt. Befintliga länsplaner och
kommunala planer bör ingå bland det material som läggs till gmnd för
bedömningen.

Inom
vissa områden finns det speciell anledning att lillämpa de särskilda
regionalpolitiska bestämmelserna i jordförvärvslagen. Jag avser då de områden
som kommer att omfattas av särskilt stöd till lantbmksföretag m. m. i vissa
glesbygder. Del gäller både de områden som ligger inom det inre stödområdet och
vars gränser skall fastställas av länsstyrelserna och de delar av landet
utanför inre stödområdet, vilkas avgränsning efter erforderlig beredning och
förslag frän resp. länsstyrelse skall fastställas av regeringen. Inom här
angivna områden bör de särskilda regionalpolitiska bestämmelsema i
jordförvärvslagen alltid vara tillämpliga.

När det
gäller stöd till skärgårdsföretag kan sådant lämnas på öar med eller utan fast
landförbindelse eller i kustnära områden. Villkor för att slöd skall utgå är
dock att förhållandena pä öar med fast landförbindelse och inom de kustnära
områdena är jämförbara med dem som råder på öar utan fast landförbindelse. Även
inom sådana områden bör de regionalpolitiska bestämmelserna i jordförvärvslagen
alltid kunna tillämpas.

3
Upprättade lagförslag

I
enlighet med vad jag nu har anfört har inom jordbruksdepartementet upprättats
förslag till

1.
jordförvärvslag,

2.
lag om ändring i
fastigheisbildningslagen (1970: 988).

Det
under 2 angivna förslaget har upprättats i samråd med statsrådet Olsson, som i
chefens för jusUtiedepartementets ställe föredrar lagstiftningsärenden som rör
fastighetsbildning.

Förslagen
bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 5.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:85 41

4
Specialmotivering

4.1
Förslaget till jordförvärvslag

1 §

Paragrafen,
som motsvarar 1 § i utredningens förslag och 1 § första stycket i nuvarande
lag, anger vilken egendom som faller inom lagens lillämpningsområde och de
förvärv som är tillståndsplikliga.

En fömtsättning för att
förvärv av fast egendom skall falla inom lagens tillämpningsområde är atl
egendomen är taxerad som jordbmksfasUghet. I begreppei fast egendom ligger att
det inte behöver vara fråga om sådan enhet som skall redovisas som fasUghet i
faslighetsregistret. Även dei av och ideell andel i fastighet innefattas i
begreppei. Enligt 7§ kommunalskatielagen (1928: 370) är det användningssättet
som är avgörande för om en fastighet skall taxeras som jordbmksfastighei eller
som annan fastighet. Används fasUghelen för jordbmk eller skogsbruk, skall den
laxeras som jordbmksfasUghet. Detsamma gäller för fastighei som ligger oanvänd,
såvida del inte är påtagligt atl den är avsedd alt användas för annat ändamål.
Med jordbruk avses även binäringar till jordbmk.

Som
jag har anförl i den allmänna motiveringen bör lagen liksom f.n. omfatta
förvärven köp, byle, gåva, tillskott till bolag eller förening, utdelning
eller skifie från bolag eller förening och fusion. Bestämmelsen om förvärv
genom fusion har anpassats lill den nya aktiebolagslagen (1975:1385) som trädde
i kraft den 1 januari 1977. I 1 § 4 anges sålunda atl lagen är Ull-lämplig på
fusion enligt 14 kap. 1§ nya aktiebolagslagen. Denna fusionsform molsvarar
fusion enligt 175 § lagen (1944:75) om aktiebolag. Lagen har också gjorts
tillämplig på den nya fusionsformen kombination enligt 14 kap. 2 § nya
aktiebolagslagen. Denna form av fusion kan sägas ha karaktären av
bolagsbildning med rätt att teckna akUer mot apport.

2 §

Paragrafen,
som motsvarar 2 § i utredningens förslag och 1 § andra stycket i nuvarande
lag, tar upp vissa generella undantag från lagens tillämpningsområde.

Enligt
punkterna I och 2 som delvis motsvarar I § andra stycket 1-2 nuvarande lag
fordras inte tillstånd när egendomen förvärvas frän staten genom överlåtelse
av lantbmksnämnden eller lantbruksstyrelsen eller när annan statlig myndighet
än statens affärsdrivande verk är förvärvare. Eftersom egendom som tillhör
staten i vissa fall, bl. a. då överlåtelsen omfattar egendom i mer än ett län,
av samordningsskäl sker genom överlåtelse av lanlbruksstyrelsen, har punkt 1 i
utredningens förslag kompletterats med en undantagsbestämmelse för överiålelser
genom lantbmksstyrelsen. I fråga om motiveringen i övrigt till bestämmelserna
hänvisas till vad jag tidigare har anfört (avsnitt 2.2.2). Statens
affärsdrivande verk är f. n. domänver-

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:85 42

ket,
förenade fabriksverken, statens vattenfallsverk, luftfartsverket, postverket,
statens järnvägar och televerket.

I
punkt 3, som är likalydande med punkt 3 i utredningens förslag, anges i vad mån
kommunala förvärv är undantagna från lagens tillämpning. Även rörande denna
punkl hänvisas lill den allmänna motiveringen. Det kan anmärkas atl undanlag
inte längre görs för förvärv av landsUngskommun eller kommunalförbund.

I
punkt 4, som är likalydande med punkt 4 i utredningens förslag och 1 § andra
stycket 4 i nuvarande lag, görs undantag för vissa kreditinrättningars förvärv.
Skälet härtill är att dessa förvärv kontrolleras på betryggande sätl bl. a.
genom annan lagstiftning.

Punkt
5, som överensstämmer med punkt 5 i utredningens förslag, innehåller det i prakiiken
mest betydelsefulla undanlaget, släktskapsundantaget. Frågan har behandlats i
den aUmänna motiveringen (avsnitt 2.2.5) tiU vilken jag hänvisar. Det bör
anmärkas atl barn utom äktenskap och adop-Uvbarn jämställs med avkomlingar i
övrigt. Tillståndsfrihet för make fömtsätter att äktenskapet består.

Punkt
6, som är likalydande med punkt 6 i utredningens förslag och som överenssiämmer
med I § andra slyckel 6 i nuvarande lag, undantar förvärv som skall prövas
enligt 1916 års lag. Vid den prövning som sker enligt 1916 års lag skall enligt
förarbetena till lagen förvärvet prövas även enligt i princip samma grunder
som gäller för förvärv enligt jordförvärvslagen. I likhet med ulredningen utgår
jag från all motsvarande prövning i fortsättningen kommer atl ske enligt
grundema för den nya jordförvärvslagen.

Enligt
punkt 7, som är likalydande med punkt 7 i utredningens förslag och punkt 8 i I
§ andra slyckel i nuvarande lag, fordras inte förvärvstillstånd, om egendomen
ingår i stadsplan eller enligt byggnadsplan, fastställd efter den I januari
1948, är avsedd för annal ändamål än jordbruk eller skogsbruk. Sädan mark kan
utan olägenhet lämnas uianför förvärvskontrollen. Enligt uppgift finns
fortfarande byggnadsplaner som har fastställts före den 1 januari 1948.

Enligt
punkt 8 görs undantag för förvärv av dels område som är avsett för annat
ändamål än jordbmk eller skogsbmk, dels fastighet som har nybildats för annal
ändamål än jordbmk eller skogsbruk och som därefier inte har blivit taxerat.
Bestämmelsen motsvarar punkt 8 i utredningens förslag. I nuvarande lag finns i
1 § andra stycket punkl 9 motsvarighet Ull undanlaget såvitt avser fastighet
som avstyckats för angivna ändamål men därefter inte har undergått taxering.
Däremot saknas motsvarighet till undantaget för områdesförvärv som är avsett
för angivna ändamål. Undantag bör av naturliga skäl göras även i fortsättningen
för fastigheter som har nybildals för annat ändamål än jordbmk eller skogsbmk
men som ännu inte har hunnit bli taxerade som annan fastighet. Sådana
fastigheter kan utan olägenhet lämnas utanför förvärvskontrollen. I begreppet
"nybildats" ligger att bestämmelsen är tillämplig inte bara i fråga
om fasUghet som har av-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:85 43

styckats
utan även fastighet som har bildats exempelvis genom klyvning. Inte heller
områden som ännu inte har varil föremål för fåsligheisbildning, men som är
avsedda all användas för annal ändamål än jordbruk eller skogsbruk, behöver
omfattas av lagen.

Enligt
punkt 9, som motsvarar punkl 9 i utredningens förslag, fordras inte lillständ,
om andel i fastighet förvärvas av nägon som redan äger andel i fastigheten.
Punkten molsvarar I § andra slyckel 10 i nuvarande lag, där dock som villkor
gäller att förvärvaren inte är skyldig all avyttra den sistnämnda andelen
enligt 12 §, dvs. enligt bestämmelsema om vidareöverlätelse av egendom som
förvärvats genom inrop på exekutiv auktion. Som jag strax skall komma till bör
i enlighet med utredningens förslag undantag inte längre gälla för förvärv
genom inrop på exekutiv auktion och aiigivet villkor bör därför utgå.

Nuvarande
lag undantar vidare i I § andra siycket 11 egendom som utgör fideikommiss eller
ingår i fideikommissbo under avveckling, om förvärvet sker genom tillskott i
samband med teckning av aktier. Såsom utredningen föreslagit har bestämmelsen
överförts till lagens övergångsbestämmelser.

Jag
vill i anslutning till denna paragraf erinra om att i I § andra stycket 7
nuvarande jordförvärvslag görs undantag för förvärv som sker genom inrop på
exekutiv auktion. Undantaget har motiverats med att prövningen enligt
jordförvärvslagen inte kan genomföras vid en exekuUv auktion, eftersom
auktionsförrättaren måste omedelbart anta eller förkasta det bud vid vilkel
utropet stannat och atl olägenheter lätt kan uppkomma för fordringsägare, om
försäljningen sedermera blir ogiltig. Vidare har hänsynen till kreditgivarna
ansetts kräva att panlrällshavare och andra rätUghetsha-vare inte utesluts från
möjligheten atl ropa in egendomen för att skydda sin rält även om sådana omständigheter
föreligger som enligt lagen utgör hinder mot förvärvstillstånd. Har egendomen
förvärvats genom inrop på exekutiv auktion under sådana förhållanden att
Ullständ skulle ha krävts vid vanligt köp skall egendomen emellertid åter
avyttras inom två år, om inte förhållandena inom denna tid upphört eller
tillstånd lämnals atl behålla egendomen. Enligt utredningen är denna ordning
otillfredsställande, eftersom förvärvaren under denna lid kan vidta sådana
dispositioner på egendomen som förändrar fömtsättningama för den kommande
jordpolitiska bedömningen vid Ullståndsprövningen. Det har således inträffat
att skog kalhuggs eller att hus byggs, repareras eller bortförs.

Enligt
en av utredningen gjord enkät hos länsstyrelsema skedde i hela landet år 1975 totalt
23 försäljningar av jordbmksfasligheter på exekutiv auktion. Tio av de
Ullfrågade länsstyrelserna uppger att någon exekutiv försäljning över huvud
taget inte skett det angivna året, nio redovisar en försäljning vardera, medan
övriga fem uppger sig ha haft två till fyra försäljningar.

Med
hänsyn till det ringa antalet förvärv som numera sker genom inrop på exekutiv
auktion och de påtalade ölägenheterna anser utredningen att

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:85 44

undanlagd bör avskaffas. Utredningen redovisar samtidigt
att förslaget kan medföra vissa olägenheier. Eftersom förvärvstillstånd måste
sökas på vanligt sätt efter auktionen kan fördelningssammanlräde inte hållas
förrän tillstånd har lämnals. Avslås inroparens förvärvsansökan kan, om besvär
anförs, relalivi lång lid förflyla innan frågan slutligen avgörs. Vid avslag på
förvärvsansökan måste ny auktion hållas. Dessa olägenheier bör emellertid
enligt utredningen inte överskattas. Utredningen utgår från all det i de flesta
fall kommer att vara mer ändamålsenligt att i stället välja utvägen att sälja
egendomen under hand enligt bestämmelserna i 57-61 §§ lagen (1971:494) om
exekutiv försäljning av fast egendom. Det kan också antas att lantbruksnämnden
i många fall är intresserad av att förvärva egendomen.

Enligt min mening fårde skäl som talar mot all förvärv
genom inrop pä exekutiv auktion blir tillståndspliktigt vägas mot de nackdelar
som kan uppstå om ett sådant förvärv undantas från lagstiftningens
tillämpningsområde. Som framgåti av den allmänna motiveringen förordar jag all
en skärpt priskonlroll införs vid förvärv av lantbruksföretag. Främst med
hänsyn härtiU är del angeläget att även förvärv på exekutiv aukUon blir
till-ståndsplikUga. Annars finns risk för alt den åsyftade priskontrollen kringgås
genom artangerade exekutiva auktioner.

Antalet inrop på exekutiv auktion av jordbruksfastigheter
är som utredningen påpekat också litet. Frågan om undantag från
tillsiåndspliki för förvärv på exekutiv auktion synes således sakna större
praktisk betydelse. Om en jordbmksfastighei ändå skulle komma att utbjudas
exekutivt, får en eventuell spekulant före auktionen under hand inhämta
ullståndsmyndig-hetens besked om tillstånd kan komma alt lämnas eller inte. På
så sätt bör eventuella olägenheter kunna begränsas. Jag vill också erinra om
att de flesta kreditinrättningars förvärv enligt punkt 4 är undantagna från
lagens tillämpningsområde liksom f. n. På gmnd av del nu anförda förordarjag
att det angivna undantaget i nuvarande jordförvärvslag inte tas upp i förslaget
till ny jordförvärvslag.

3 §

Paragrafen, som motsvarar 3 § i utredningens förslag, ger
uttryck för den gmndprincip som skall gälla vid prövning av fråga om
förvärvsUllstånd enligt lagen. Frågan har behandlats i den allmänna
motiveringen (avsnitt 2.3.1) till vilken jag hänvisar. Där anges ocksä
innebörden av begreppet lantbruksföretag och av den uppdelning i olika
kategorier lantbmksföretag som ligger lill grund för vissa bestämmelser i
lagen.

4 §

Paragrafen, som motsvarar 4 och 5§§ i utredningens
förslag, anger olika fall när förvärvslillstånd i princip skall vägras. Som
framgår av paragrafens andra stycke kan dock tillstånd ges, om särskilda skäl
föreligger.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:85 45

Bestämmelserna i första slyckel punklerna I och 2, som
anger köpeskillingens storlek och kapitalplacering som gmnd för all vägra
förvärvslillstånd, saknardirekt motsvarighel i nuvarande lag. Bestämmelserna
är tilllämpliga på alla förvärv som faller under lagen ulom sädana kommunala
förvärv som avses i 8§. Enligt punkt 1 skall i överensstämmelse med vad jag har
förordat i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3.2) förvärvstillslånd vägras
när köpeskillingen eller annan ersättning inte endasl obetydligt översliger
egendomens värde med hänsyn till dess avkastning och övriga omständigheter.
Frågan om beräkningen av avkaslningsvärdel och övriga därmed sammanhängande
frågor har också behandlats i den allmänna motiveringen lill vilken jag
hänvisar. Enligi punkt 2 skall förvärvstillslånd vägras, om del kan antas atl
förvärvel sker huvudsakligen för kapitalplacering. Även denna punkl har
behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3.2).

Bestämmelsen i första stycket punkl 3 har motsvarighet i 5
§ första stycket nuvarande lag. Tillstånd till förvärv skall liksom f. n. i
princip alllid vägras, om förvärvsegendomen behövs för rationaliseringsändamål.
Hithörande frågor har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3.1).

Bestämmelsen i första slyckel punkl 4 har ingen
motsvarighel i nuvarande lag. Somjag har framhållit i den allmänna
motiveringen (avsnitt 2.3.3) skall förvärvslillstånd i allmänhet vägras om tvä
eller flera ulvecklade eller ulvecklingsbara lanlbmksförelag, som bör bestå som
självständiga enheter, förs samman till en enhel. Bestämmelsen är som
utredningen anför ocksä lillämplig när förhållandena är sädana alt det framstår
som sannolikt all avsiklen med förvärvel är atl inom en och samma familj
sammanföra två företag lill en bmkningsenhel. Innebörden av begreppen
utvecklade och ulvecklingsbara lanlbmksförelag anges i avsnilt 2.3.1.

Bestämmelsen i första stycket punkl 5 har motsvarighet i
6§ nuvarande lag. Den utgör ett skydd mot att de ulvecklade och utvecklingsbara
företagen försämras genom att en eller flera fastigheter som ingår i enheten
överlåts. Avser överlåtelsen endast del av fastighei, i vilket fall fastighetsbildning
krävs, blir villkoren i fastighetsbildningslagen tillämpliga.

5 §

Paragrafen,
som motsvarar 6§ i utredningens förslag, anger vissa ytterligare
förutsättningar, ulöver de som anges i 4§, som skall gälla för juridiska
personers förvärv och i visst fall även för fysiska personers förvärv. Som jag
har anförl i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3.4) innebär bestämmelserna
bl. a. all den prioriterade ställning som de s. k. förädlingsförela-gen intar
enligt 4§ andra stycket 1 nuvarande lag inskränks.

Bestämmelserna gäller för alla slags juridiska personer.
Fömtom förvärv som görs av bolag, förening, stiftelse, samfällighel eller
dödsbo regleras således även statens och kommuns förvärv, i den mån sädana
förvärv skall tillsländprövas, samt kyrkans förvärv i paragrafen. Kommuns
förvärv för

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:85 46

sådant
ändamål som avses i 1§ förköpslagen (1967:868) omfattas dock, som framgår av
8§, inte av bestämmelserna. Det bör anmärkas all juridiska personers förvärv i
vissa fall enligt 2 S punkt 6 inte faller under jordförvärvslagen.

I
försia stycket punkt 1 ges föreskrifter om det kompensationskrav som enligt vad
jag har anfört i den allmänna motiveringen i allmänhet bör gälla för att
juridisk person skall lämnas förvärvslillstånd. För förvärvstillstånd krävs
således alt förvärvaren avslår egendom som är av belydelse för lantbmkets
raUonalisering och som i storlek eller värde ungefär motsvarar den egendom som
förvärvet avser. Med värde avses i fråga om skogsmark markens
produktionsförmåga. Somjag har anförl i den allmänna motiveringen behöver
delta krav inte fullgöras i omedelbar anslutning lill förvärvet utan kan få
ställas på framtiden. Del krävs alltså inte all likvärdig egendom skall avslås
vid varje särskild iransaklion. Delta har markerats i lagtexten där det sägs
alt det för Ullstånd krävs att förvärvaren avstår eller kan antas komma att
avstå likvärdig egendom.

Enligt
punkt 2 får förvärvstillslånd lämnas om förvärvel medför all egendom som redan
tillhör förvärvaren blir mer ändamålsenlig. Bestämmelsen avser som framgår av
den allmänna motiveringen i försia hand sådana fall då förvärvaren inte har
någon mark för lanlbmkels rationalisering atl avslå, men förvärvet ändå är
lämpligt med hänsyn till alt del avser enklaver och arronderingsförvärv av
mindre omfattning. Även andra från rationaliseringssynpunkt lämpliga förvärv
bör kunna tillåtas med stöd av denna bestämmelse.

I
punkt 3 ges alla kategorier av juridiska personer möjlighet alt förvärva
fastighet som är avsedd för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk, exempelvis
industriområden, mark för bostadsbebyggelse eller gmstag m. m. Som utredningen
anför skall del på ett eller annal sätt vara klariagi att marken kommer atl fä
användas för det uppgivna ändamålet.

Enligt
punkt 4 skall förvärvsUllstånd kunna meddelas om andra i lagtexten inte
närmare angivna särskilda skäl föreligger. Som exempel på sådana skäl kan
nämnas förvärv mellan olika juridiska personer eller förvärv av mycket stora
och kapilalkrävande förelag. Andra särskilda skäl kan vara att gemensamhetsskog
önskar utöka sitt innehav eller alt ett livsmedels-producerande företag vill
förvärva mark för försöksodling.

I
andra stycket ges företag som bedriver skogsindustrieli verksamhet möjlighet
all kompensalionsfritl förvärva skogsmark som med hänsyn till ortsförhållandena
inte bör ägas och bmkas av fysisk person som är bosatt på orten, om företaget
behöver egendomens virkesavkastning i sin verksamhet. De förelag som avses är
sågverk, massafabriker, pappersbruk och fabriker för tillverkning av
fiberskivor, spånskivor eller plywood.

Tredje
stycket jämställer fysisk person som driver skogsindustrien verksamhet som
nyss nämnts med de juridiska personerna som driver sådan verksamhet. Härmed
avses bl.a. sägverksföretag som inte drivs i bolagsform.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:85 47

6 §

Paragrafen,
som molsvarar 7§ i utredningens förslag, har viss motsvarighel i 4 § försia
stycket nuvarande lag. Paragrafen är tillämplig på förvärv av egendom med
utvecklat eller utvecklingsbart lantbmksföretag som görs av fysisk person. Även
förvärv av rena skogsfasiigheter omfattas av bestämmelserna. Det ligger
emellertid i sakens natur atl bestämmelserna fär betydelse främst för
kombinerade jordbruks- och skogsförelag eller enbart för jordbmksföretag.
Förvärvstillslånd får vägras, om det kan antas atl förvärvaren inte kommer att
bosätta sig på eller yrkesmässigt bruka egendomen eller inte har nödvändiga
yrkeskunskaper.

Den
närmare innebörden av de krav pä bmkning, bosällning och yrkeskunskaper som
uppslälls har behandlals i avsnitt 2.3.5. Vid bedömningen av om kraven är
uppfyllda bör som någon remissinstans har framhållit beaktas om förvärvaren
lidigare genom vanvård eller misskölsel av lantbmksföretag visat sig vara
olämplig att inneha sådant förelag. Kravet pä yrkeskunskaper måste anpassas
efter förelagets ari. Pågående utbildning som bedöms bli fullföljd inom rimlig
tid skall kunna belraklas som genomförd. Stor vikt bör läggas vid förvärvarens
praktiska erfarenheter.

7 §

Paragrafen, som motsvarar 8§ i utredningens förslag, har
inte nägon motsvarighel i nuvarande lag.

Bestämmelsen, som har behandlals i avsnitt 2.3.6,gördet
möjligt att, om det är påkallat av regionalpolitiska skäl av särskild
betydelse, vägra tillstånd lill förvärv av egendom med lanlbmksförelag som
inte är utvecklingsbart eller som är begränsal utvecklingsbart.
Förutsättningen härför är atl förelagel behövs anlingen som lillskotl lill
annal sådani företag eller som komplement lill annan sysselsättning för brukare
som är bosatt på orten.

Det bör anmärkas att med lantbmksföretag av nu nämnda slag
avses även sädana förelag med fiske. En förutsättning är dock all fiskel har sådan
omfattning att det kan utgöra ett komplement till annan sysselsättning för den
bofasta befolkningen.

8 §

Enligt denna paragraf, som molsvarar 9§ i utredningens
förslag, får kommun inte vägras förvärvstillslånd lill förvärv av sådan fasl
egendom som med hänsyn lill den framlida utvecklingen krävs för tätbebyggelse eller
därmed sammanhängande anordning. Detla innebär alt de avslagsgrunder som anges
i 4, 5 och 7 §§ inte blir tillämpliga pä sådana förvärv. Förvärvar kommun
egendom för annat ändamål, blir emellertid dessa bestämmelser tillämpliga i
vanlig ordning. Är den förvärvade egendomen endast till viss del avsedd för
sådant ändamål som avses i förköpslagen, bör enligt min mening frägan i regel
kunna lösas på så sätt alt den del som inte be-

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:85 48

hövs
för ändamål enligt förköpslagen avslås till lantbruksnämnden eller all
lantbruksnämndens önskemål angående egendomens användning tillgodoses på annat
sätt.

Som
utredningen har anfört bör den omsländigheten all kommunalbesvär kan ha
anförts över kommunens beslut inte utgöra hinder mot att frågan om tillstånd
enligt jordförvärvslagen avgörs dessförinnan, eftersom delta inte innebär nägot
ställningstagande till lagligheien av det kommunala beslutet.

9 §

Enligt
paragrafen, som molsvarar 10§ i utredningens förslag, skall fråga om
förvärvstillstånd prövas av lantbmksnämnden, om inte regeringen föreskriver
annal. Till skillnad från utredningsförslaget framgår det således redan av
lagen atl lantbruksnämnden i allmänhet är tillståndsmyndighet. Jag avser att
senare föreslå regeringen all ulfärda en särskild förordning med
lillämpningsföreskrifier lill lagen. Jag kan redan nu fömlskicka atl jag kommer
bl. a. att föreslå alt regeringen liksom f. n. skall pröva tillstånd lill
större förvärv som görs av vissa juridiska personer.

10 §

Paragrafen,
som motsvarar II § i utredningens förslag, innehåller bestämmelser
om tillståndsmyndighets möjlighet att i beslut om förvärvstillslånd ålägga
förvärvaren bruknings- och bosättningsplikt.

Enligt
första stycket kan tillståndsmyndigheten i beslul om förvärvstillstånd ålägga
förvärvaren att yrkesmässigt bruka egendomen och, om det finns särskilda skäl
Ull det, även att vara bosatt där. Som framgår av den allmänna motiveringen
(avsnitt 2.3.5) är bestämmelsen avsedd att i första hand tillämpas i de fall då
det är tveksamt om förvärvaren verkligen kommer att yrkesmässigt bruka
egendomen men den skall även kunna tillgripas bl. a. när det finns goda
förutsättningar att vara bosatl pä egendomen och förvärvaren inte redan är
bosatt så nära egendomen att det inte kan antas inverka menligt på kravel om
yrkesmässig brukning. I beslutet skall bestämmas en viss sammanhängande tid,
högst fem är, som föreläggandet skall avse.

Bestämmelsen
är i första hand tillämplig vid förvärv av utvecklade och utvecklingsbara
lantbruksföretag men avser även förvärv av ej utvecklingsbara eller begränsat
utvecklingsbara företag i de fall förvärvet står i överensstämmelse med de
regionalpolitiska strävandena.

Beträffande
innebörden av begreppet bosatt och yrkesmässig brukning hänvisas tiU
specialmotiveringen tiU 6§.

Andra
stycket innehåller bestämmelser för det fall förvärvaren inte efterkommer
åläggande eller överlåter egendomen innan den föreskrivna tiden gått tiU ända.
1 likhet med utredningen och remissinstanserna föreslår jag att staten i sådana
fall får möjlighet att påkalla inlösen av egendomen.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:85 49

om det inte är oskäligt. Har förvärvaren godlagbar ursäkt
för att inte ställa sig åläggandet till efterrättelse, bör inlösen inte ske.
Detta kan tänkas vara fallet vid offentligt uppdrag, långvarig sjukdom, makes
frånfälle och andra liknande omständigheter. Föreligger sådana omständigheter
kan tillståndsmyndigheten också befria fastighetsägaren från älagd
bosättnings- eller brukningsplikt. Bestämmelser om förfarandet vid inlösen finns
i 15 §.

11 §

Paragrafen motsvarar 12 § i utredningens förslag.
Bestämmelsema i första stycket har viss motsvarighel i 7 och 8 §§ nuvarande lag
och ger tillståndsmyndigheten möjlighet att förena förvärvslillstånd med
villkor om att ansökan om viss fastighetsbildning som berör förvärvsegendomen
skall göras. Åläggandet kan avse antingen enbart förvärvsegendomen eller förvärvsegendomen
och annan egendom som redan tillhör förvärvaren. Avsikten med bestämmelsema är
atl tillslåndsmyndigheten skall ha möjlighet att förhindra att en
strukturförbättring som uppnås genom förvärvet senare omintetgörs t. ex. genom
att en brukningsenhet som består av flera registerfastigheter delas upp mellan
arvingar. Sedan fastighetsbildning skett, skyddas den nybildade fastighetens
fortsatta bestånd genom de villkor för fastighetsbildning som finns i 3 kap.
fastighetsbildningslagen (1970:988).

Första stycket ger också möjlighet att ålägga förvärvaren
att inom viss tid vidta åtgärd som behövs för att förbättra
produktionsfömtsättningama för jordbruket eller skogsbmket på egendomen. Som
exempel på åtgärder som avses kan nämnas dikning och täckdikning av åkerjord,
förbäitring av byggnad som används i lantbruket, upprättande av skogsbruksplan,
utförande av skogsförbättringsåtgärder m. m.

Enligt andra stycket kan förvärvare föreläggas vite, om
han inte fullgör skyldighet som har ålagts honom med stöd av första stycket.
Vitesbeloppet får bestämmas med hänsyn till omständigheterna i varje särskilt
fall. Försuttet vite döms ut av domstol.

Enligt tredje stycket blir beslul med åläggande om
åtgärder gällande mot ny ägare av egendomen. Härigenom förhindras att
åläggandet görs verkningslöst genom överlåtelse till t.ex. någon som inte
behöver förvärvsUllstånd. Med hänsyn till vitets karaktär av sanktion vid
tredska bör emellertid beslut om vite inte gälla mot ny ägare. Nytt vite får,
om det behövs, sättas ut för den nye ägaren.

12 §

Paragrafen motsvarar 2 § första stycket och 3 § nuvarande
lag och 13 § i utredningens förslag.

Ansökan om förvärvstillstånd skall enligt paragrafen göras
inom tre månader frän det fånget skedde. De ytterligare föreskrifter som kan
behövas i fråga om t. ex. innehåUet i ansökan kan meddelas av regeringen. 4 Riksdagen 1978179. I saml. Nr
85

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:85 50

Utredningen
föreslår alt den möjlighet som f. n. finns atl avgöra frågan om
förvärvstillstånd innan det tillämnade förvärvet har ägt rum, s. k. förhandstillstånd,
inte längre bör finnas. Enligt utredningen gär en sädan ordning inte att
förena med de bestämmelser om priskontroU som utredningen föreslår.
Priskontrollen förutsätter att förvärvshandlingen företes. 1 likhet med
utredningen och de allra flesta remissinstansema anser jag av skäl som
ulredningen har anfört det inte vara möjligt att behälla den nuvarande
ordningen med förhandstillständ. De eventuella olägenheter som detta medför bör
dock kunna begränsas genom att lantbruksnämnderna i större utsträckning än f.
n. under hand lämnar besked, som dock inte blir bindande, om lillständ kan
påräknas eller inte.

Från
den nu angivna huvudregeln om att ansökan om förvärvslillstånd skall göras och
atl viss tidsfrist gäller görs dock undantag för det fall frågan om
förvärvstillstånd enligt 10 kap. 3 § andra stycket fastighetsbUdningsla-gen
(1970:988) skall underställas tillständsmyndigheten av fasiighelsbildningsmyndigheten.
Somjag strax ämnar återkomma till föreslårjag vissa ändringar i
fastighetsbildningslagen som innebär bl.a. att vid avslyckning för jordbruk
eller skogsbruk sådan underställning alltid skall ske, om av-styckningen avser
område som har kommit i särskUd ägares hand genom fång som skulle kräva
förvärvstillslånd enligt jordförvärvslagen. Frägan om tillstånd enligt
jordförvärvslagen kommer därför i dessa fall att utan särskild ansökan
anhängiggöras hos tillståndsmyndigheten sedan ansökan om avslyckning gjorts.
Sådan ansökan skall enligt 4 kap. 7 § jordabalken göras inom sex månader efter
förvärvet. Sker det inte blir förvärvet ogU-tigt. Även om denna tidsfrist är
längre än den som gäller enligt jordförvärvslagen bör till undvikande av
misstag och därmed risk för rättsförluster några särskilda regler om
ansökningsförfarandet inte stäUas upp när underställning skall ske.
Ogiltighetspåföljden enligt 13 § första stycket gäller således inte för det fall
underställning skall ske.

13
§

I
första stycket anges alt förvärvel blir ogilligt, om ansökan inte görs inom
rält tid eller på föreskrivet sätl. Molsvarande besiämmelser finns i 9§ andra
siycket nuvarande lag och i 14 § första stycket utredningsförslaget.

En
fråga som berörts av någon remissinstans är samordningen mellan prövningen
enligt jordförvärvslagen och prövningen enligt förköpslagen (l%7:868). Sådana
bestämmelser finns i 2§ andra stycket nuvarande lag och innebär atl fråga om
förvärvstillstånd i allmänhet inte får prövas innan det har blivit avgjort om
förköp med stöd av förköpslagen kommer att ske och all förköpsrätlen går
förlorad, om förvärvstillstånd meddelas innan förköpsfrågan avgjorts.
Motsvarande bestämmelser har tagils in som ett andra stycke i paragrafen.

Tredje
siycket molsvarar 9 § andra stycket nuvarande lag och 14 § andra slyckel
utredningsförslaget.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:85 51

14 §

Bestämmelsen
molsvarar 15 § i utredningens förslag. Bestämmelser med motsvarande innehåll
finns i 10 § nuvarande lag. Statens skyldighet att lösa egendom har dock
utvidgats lill att omfatta även fall då tillstånd vägras med slöd av 7 § I. Som
förutsättning gäller enligt paragrafen att säljaren yrkar inlösen inom tre
mänader efter det avslagsbeslutel har vunnit laga kraft. Liksom enligi
nuvarande lag skall inlösen ske till det pris som köparen har ulfäst.

Enligt
andra stycket föreligger inte inlösenskyldighel om avtalsvillkoren är oskäliga.
Som exempel på sådant skäl kan nämnas all egendomens värde har minskal belydligt
eller besväras av inteckningar till högre belopp än priset.

15 S

Paragrafen,
som molsvarar 16 § i utredningens förslag, innehåller närmare bestämmelser om
förfarandet vid inlösen i fall som avses i 10§.

I
likhel med utredningen och remissinstanserna föreslårjag att bestämmelserna i
expropriationslagen bör gälla i tillämpliga delar. Den av utredningen
föreslagna bestämmelsen har kompletterats med en bestämmelse enligt vilken
talan om inlösen inte får väckas efter utgången av den tid som har föreskrivits
i föreläggandet.

I
paragrafen har vidare tagils in en bestämmelse om all den s. k.
presum-tionsregeln i 4 kap. 3 § expropriationslagen skall avse värdeökning som
har ägl rum under tiden frän dagen tio år före det talan väcktes vid domstol.
Övergångsvis gäller dock viss begränsning enligt punkt 5 i övergångsbestämmelserna.

16 §

I
paragrafen, som saknar motsvarighet i utredningens förslag, har tagits in
besvärsbestämmelser som molsvarar 15 § i nuvarande lag.

Ikraftträdande
m. m.

Lagen
bör träda i kraft den 1 januari 1979. Den bör givelvis inte gälla förvärv som
har skett före ikraftträdandet.

Punkt
4 i övergångsbestämmelserna har berörts i specialmotiveringen U112§.

1
överensstämmelse med vad som föreskrivs i punkl 13 i övergångsbestämmelserna
till expropriationslagen (1972:719) föreskrivs i punkt 5 alt bestämmelserna i
I5§ om tillämpning av presumtionsregeln inte skall gälla värdeökning som har
inträffat före utgången av juni 1971.

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:85 52

4.2
Förslaget till ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988)

Enligt
5 kap. 20 § fastighetsbildningslagen skall vid fastighetsreglering
underställning med hänsyn till jordförvärvslagen ske, om den fastighei som ökar
är avsedd för jordbmk eller skogsbruk och det finns anledning anta alt
egendomen med större fördel kan läggas till annan fastighet eller atl tillstånd
kan vägras med stöd av 4 § jordförvärvslagen.

I
överensstämmelse med utredningens förslag har angivna begränsningar i fråga om
underställningsskyldigheten med hänsyn lill jordförvärvslagen enligt 5 kap.
20§ fastigheisbildningslagen tagits bort. Underställning skall alltså i det
angivna fallet alltid ske om den fastighet som ökar är avsedd för jordbruk
eller skogsbruk.

På förslag av utredningen
har i 10 kap. 3S andra stycket fastighetsbildningslagen föreskrivits att
avslyckning av område för jordbruk eller skogsbmk inte får ske utan all frågan
om förvärvslillstånd har underställts tillslåndsmyndigheten, om området har
kommit i särskild ägares hand genom fång, som skulle kräva förvärvslillstånd
enligt jordförvärvslagen. Bestämmelsen, som innebär en ulvidgning av
undersiällningsskyldigheien vid avslyckning för angivel ändamål, moliveras bl.
a. av atl den medför en bälire överblick från jordbmkspolitisk synpunki över
markrörelserna vid områdesförvärv.

5
Hemställan

Jag
hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen til

1.
jordförvärvslag,

2.
lag om ändring i
fastighetsbildningslagen (1970: 988).

6
Beslut

Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:85 53

Bilaga I

Gällande ordning Jordförvärvslagen (1965:290)

Jordförvärvslagen irädde i krafl den I juli 1965 (prop.
1965:41, 3LU 1965: 22, rskr 1965: 211). Lagen ersätter 1955 års jordförvärvslag
och 1925 års bolagsförbudslag. Lagens syfte är främsi atl hindra markförvärv
som motverkar statens insatser till slöd för jordbrukets och skogsbrukels raUonalisering.
Den skall vidare skydda etablering och vidareutveckling av sådana jordbruks-
och skogsbruksförelag vilkas tillkomst staten enligt gällande jordpolitiska
riktlinjer stöder ekonomiskt. Lagen syftar dessutom till all ge vissl förelräde
till förvärv av jord och skog ål företagare som pä ett från samhällelig
synpunkt rationellt sätl kan tillgodogöra sig jordbruks-och
skogsbruksprodukler.

Enligt huvudregeln får jordbruks- och skogsfasiigheter
inte förvärvas av fysisk eller juridisk person ulan tillstånd av
lantbruksnämnden. Lagen gäller förvärv genom köp, byte eller gåva och vissa
associalionsrältsliga förvärv, nämligen lillskotl lill bolag eller förening,
utdelning eller skifte frän bolag eller förening och fusion enligt
aktiebolagslagen. Andra fång är däremot fria, bl. a. arv, testamente och
bodelning. Även förvärv pä exekutiv auktion är fria men förvärvaren är skyldig
att inom tvä år åler avyitra egendomen.

Staten, kommuner och kyrkan är undantagna från kravet på
förvärvstillslånd. Inte heller förvärv från staten eller kyrkan är
underkastade Ull-slåndslvång. Vidare är vissa nära anförvanter till överlåtaren
undantagna, nämligen hans make och hans eller hans makes avkomling, syskon och
syskons avkomling. Utomäklenskapligt bam och adoptivbarn är jämställt med
avkomling. Vidare är den som redan äger andel i förvärvsegendomen i allmänhet
undantagen. Tillstånd behövs inte om egendomen ingår i stadsplan eller enligt
byggnadsplan, fastställd efter år 1948, är avsedd för annat ändamål än jordbruk
eller skogsbruk. Detsamma gäller i fråga om fastighei som har avstyckats för
annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk.

Jordförvärvslagen innehåller inte något absolut
förvärvshinder. I stället anges olika fall när förvärvstillstånd får vägras. I
princip finns möjlighet att vägra eller bevilja förvärvstillslånd efter
prövning av omständigheterna i det särskilda fallet. Enligt 4 § första stycket
får förvärvstillstånd vägras, om det finns anledning till antagande att
förvärvarens huvudsakliga syfte med fånget inte äralt själv yrkesmässigt och
varaktigt ägna sig åt jordbruk pä egendomen eller driva skogsbruk där som stöd
åt förvärvaren tillhörigt jordbruk. Tillstånd fär emellertid inte vägras med
stöd av 4 § första stycket i följande fyra fall, nämligen

1.
om förvärvaren
här i landet driver industriell eller kommersiell verksamhet för förädling av
jordbruks- eller skogsprodukter eller för distribution av jordbruksprodukter
och får antagas med fånget huvudsakligen åsyfta atl varaktigt tillgodogöra sig
egendomens alster i rörelsen,

2.
om fånget avser
en för rationellt skogsbmk lämpad brukningsenhet och förvärvaren får antagas
med fånget huvudsakligen åsyfta att bereda sig sladigvarande inkomst genom eget
skogsarbete på egendomen,

3.
om fånget avser
jordbruk som uppenbarligen varken i befintligt skick eller efter tekniskt och
ekonomiskt rimliga rationaliseringsåtgärder kan ge sin innehavare
tillfredsställande försörjning,

4.
om fånget medför
att brukningsenhet som redan tillhör förvärvaren vinner i ändamålsenlighet.

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:85 54

Bestämmelserna enligt de nu nämnda punkterna 1-4 gäller
inte när fånget avser skogsmark av någon betydenhet och inte är ägnat atl
tillgodose kraven på rationellt skogsbruk och ändamålsenligt utnyttjande av avkastningen
och inte heller när andra särskilda skäl föreligger mot atl godta fånget.

Förvärvstillstånd kan alltid vägras med stöd av 5 §, om
egendomen behöver tas i anspråk för atl underlätta bildandet av
brukningsenheter med ändamålsenlig storlek och ägoanordning. Om ett köp blir
ogiltigt till följd av att förvärvstillstånd vägras enligt 5 §, är staten på
yrkande av säljaren skyldig att lösa egendomen till det pris köparen har
ulfäst. Sädan skyldighet föreligger dock inte, om prisel uppenbart översliger
egendomens värde eller egendomen häftar för intecknad gäld lill högre belopp än
priset. Inlösenfrågan prövas av fastighetsdomstol. Förvärvstillstånd kan också
vägras med stöd av 6 § för atl förhindra skadlig uppdelning av lämplig
brukningsenhet som består av flera fastigheter eller sämjelotler.

Ansökan om förvärvstillstånd skall göras hos
lantbruksnämnden inom tre månader från det fånget skedde. Har köpekontrakt
utfärdats räknas i allmänhet tremänadersfristen från dagen fördess upprättande.
Försummas ansökningstiden eller avslås ansökningen, är förvärvet ogiltigt.

Jordförvärvskungörelsen (1965:292) innehåller bestämmelser
om förfarandet vid tillståndsprövningen.

Fastighetsbildningslagen (1970:988)

Bestämmelser om fastighetsbildning finns i
fastighetsbildningslagen, som trädde i kraft den 1 januari 1972.

Med fastighetsbildning avses åtgärder som syftar till att
åstadkomma ändring av fastighetsindelningen. Häri inbegrips säväl ny- som
ombildning av fastigheter.

Fastigheter kan nybildas genom avslyckning, klyvning eller
sammanläggning. Avslyckning innebär alt ett område avskiljs från en fastighet.
Genom sammanläggning sammanförs tvä eller flera fastigheter till en fastighet.
Klyvning går ul på att dela en fastighet mellan olika delägare.

För ombildning av fastigheter finns institutet
fastighetsreglering. Fastighetsreglering syftar till förbättring av
fastighetsbeståndet. Genom fastighetsreglering kan mark överföras frän en
fastighet lill annan sädan enhel mot vederlag i mark eller pengar. Sädan
marköverföring kan innebära antingen omarrondering eller storleksförändring.
Ett särskilt fall av fastighetsreglering i storleksrationaliserande syfte är
inlösen. Fastighetsreglering kan också innefatta bildande av samfällighet, t.
ex. gemensamhetsskog, och bildande av servitut.

För varje fastighet som nybildas eller ombildas mäste
vissa villkor med hänsyn till allmänna intressen vara uppfyllda. 1 första hand
gäUer ett krav all fastighetsbildning skall ske så att varje fastighet som
nybildas eller ombildas blir varaktigt lämpad för sitt ändamål (3 kap. I §).
Jordbmksfastighei skaU för att anses lämpad för sitt ändamål ha sådan storlek,
sammansättning och utformning att den medger tillfredsställande lönsamhet hos
det företag som skall bedrivas pä fastigheten (3 kap. 5 § första stycket).
Skogsbruksfastighet skall för att anses lämplig ha sådan storlek och utformning
att den medger ekonomiskt tillfredsställande skogsdrift (3 kap. 5 § andra
stycket). Fastighetsbildning får äga rum utan hinder av de nu berörda
lämplighetskraven om åtgärden innebär att fasUghetsindelningen förbättras och
en mer ändamålsenlig indelning inte motverkas (3 kap. 9 §).

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:85 55

Bland övriga villkor med hänsyn till allmänna inlressen
kan nämnas vissa särskilda regler lill skydd för jordbruksnäringen och
skogsbmkel. Fastig-helsbildning som berör jordbruksfastighet får således äga
rum bara om åtgärden är till övervägande nytta för jordbruksnäringen. Åsyftas
med fastighetsbildningen att nybilda eller förbättra fastighei avsedd för annat
ändamål än jordbruk, får åtgärden ske om den inte medför olägenhet av någon
betydelse för jordbruksnäringen (3 kap. 6 §). Mark som är avsedd för skogsbruk
får inte indelas på sådant sätt atl möjligheten alt ekonomiskt utnyttja skogen
undergår försämring av någon betydelse (3 kap. 7 §).

De nämnda lämplighets- och skyddsreglerna skall vid
tillämpningen ges en innebörd som står i överensstämmelse med den gällande
jordbrukspolitiken. I della syfte skall samråd ske i behövlig utsträckning med
lantbruksnämnden.

Fastighetsbildningslagen
innehåller bestämmelser om prövning vid fastighetsreglering med hänsyn till
jordförvärvslagstiftning (5 kap. 20 §). Om faslighets graderingsvärde ökas i
vissa fall, skall gällande inskränkningar i rälten atl förvärva fast egendom
äga motsvarande tillämpning. Bestämmelsen innebär att om förvärvstillstånd
skulle fordras vid förvärv genom köp, skall frägan om tillstånd till ökningen
underställas lantbruksnämnden. Underställning behövs dock bara om den
faslighet som ökas är avsedd för jordbmk eller skogsbruk och det finns
anledning anta alt egendomen kan med större fördel läggas till annan fastighet
eller att tillstånd kan vägras enligt 4 § jordförvärvslagen.

Genom avslyckning avskiljs viss ägovidd från fastighei.
Bestämmelser härom finns i 10 kap. fastigheisbildningslagen. Av betydelse i
sammanhanget är också 3 § jordförvärvslagen som i huvudsak innebär följande.

Konstateras området vara avsett för jordbruk eller
skogsbruk fär avslyckning inte Ullålas utan att förrättningsmannen har
underställt lantbruksnämnden frågan om förvärvslillstånd. Sådan underställning
får emellertid underlåtas om området skall sammanläggas med fastighet som förvärvaren
redan äger och anledning inte finns till antagande atl området kan med större
fördel läggas till annan fastighet eller att förvärvslillstånd skulle kunna
vägras enligt 4 § jordförvärvslagen. Bestämmelsen innebär således att alla
förvärv av områden som avstyckas för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk
faller utanför jordförvärvslagen och att dessutom vissa förvärv för jordbruk
eller skogsbruk också faller utanför kravet pä prövning enligt
jordförvärvslagen.

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:85 .56

Bilaga 2

Sammanfattning av utredningens förslag

Förvärv av jordbruksfastigheter har under hela
efterkrigstiden reglerats genom särskild lagstiftning. Nu gällande lag irädde i
kraft den 1 juli 1965. Den syfiar främst till all hindra förvärv som motverkar
statens insatser till stöd för jordbrukets och skogsbrukets rationalisering.
Lagen skall vidare skydda etablering och vidareutveckling av sådana jordbruks-
och skogsbruksföretag vilkas tillkomst staten enligt gällande jordpoliiiska
riktlinjer stöder ekonomiski. Den syfiar också till att ge visst förelräde till
förvärv av jord och skog åt företagare som pä ett från samhällelig synpunkt
rationellt sätl kan tillgodogöra sig jordbruks- och skogsprodukter.

Under senare år har utvecklingen inneburit alt allt färre
lantbruksföretag bjudits ut på den öppna marknaden och antalet ansökningar om
förvärvslillstånd har minskat. Samtidigt har släktförvärven, som ligger
uianför lagens kontroll, ökat.

Om inga åtgärder vidtas kommer enligt utredningens
bedömning den nuvarande utvecklingen pä fastighetsmarknaden att fortsätla och
allt mer mark kommer att ägas av personer med annan yrkesverksamhet än jordbruk
och skogsbruk. Angelägen strukturrationalisering kommer härigenom också att
försvåras eller rent av förhindras.

I prop. 1977/78:19 om nya riktlinjer för jordbrukspolitiken,
m. m. framhålls bl.a. atl den statliga rationaliseringspolitiken bör ha som
utgångspunkt atl familjelantbruket skall vara den dominerande företagsformen
och att ett huvudsyfte med den statliga ralionaliseringspoliliken därför bör
vara att främja uppbyggandet och vidmakthållandet av rationella familjeföretag.
Samma utgångspunkt återfinns i utredningsdirektiven. Enligt dessa skall
jordförvärvslagstiftningen inriktas på att familjelantbruket skall vara den
dominerande företagsformen.

Enligt utredningens mening bör jordförvärvslagen utformas
så att vid prövning av frågor om förvärvstillslånd behovet av rationella
företag inom jordbruket, skogsbruket och trädgårdsnäringen (lantbruksföretag)
skall särskilt beaktas.

För alt tillgängen pä mark för aktiva lantbrukare skall
tryggas behöver lagens tillämpningsområde vidgas. Utredningen föreslår därför
att släktskapsundantaget inskränkes till alt gälla de som är närmast
arvsberättigade, dvs. make och avkomling. Härigenom avskaffas den nuvarande
tillståndsfriheten för syskon, syskons avkomling och makes avkomling.

Statens och kyrkans förvärv och överlåtelser samt kommuns
förvärv är i nu gällande jordförvärvslag undantagna från prövning enligt
jordförvärvslagen. För att fä en bättre samordning och kontroll över den mark
som även i fortsättningen skall användas för jordbruks- och skogsbmksändamål
föreslår utredningen att lagens tillämpningsområde vidgas till att omfatta
förvärv som görs av statens affärsdrivande verk, kyrkan och kommun. Utredningen
föreslår vidare att kommun skall lämnas tillstånd till förvärv för ändamål som
avses i förköpslagen. Beträffande kommun görs det undantaget att
förvärvstillstånd ej behövs om kommun utövar förköpsrätt enligt förköpslagen
(1967:868) och ej heller när kommun förvärvar mark av staten.

Av samordningsskäl föreslås också att statens och kyrkans
överlåtelser

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:85 57

av jordbruksfastighet blir föremål för prövning enligt
jordförvärvslagen. Självfallet bör dock överlåtelser genom lantbruksnämnderna
vara undantagna sådan prövning.

I nuvarande lag görs undantag från förvärvsplikten för
förvärv som sker genom inrop på exekutiv auktion. Då antalet exekutiva
försäljningar är få föreslår utredningen att undantaget avskaffas.

Priserna på lantbruksföretag har stigit kraftigt under
senare år. Prisstegringen har varit starkare än den allmänna prisutvecklingen
och köpeskillingarna överstiger inte sällan avkastningsvärdet. Detta försvårar
för personer som vill ägna sig åt lantbruk alt etablera sig som egna
företagare.

Vid tillämpningen av den nuvarande jordförvärvslagen sker
i praxis viss kontroll av priset vid förvärven. Möjligheterna är dock
begränsade bl. a. pä grund av att bestämmelserna härom ej är tillämpliga på
alla förvärv. Ulredningen föreslår att tillståndsmyndigheten alltid skall pröva
köpeskillingens skälighet. Förvärvstillslånd skall därför vägras om
köpeskillingen eller annat vederlag inte endast obetydligt överstiger
egendomens värde med hänsyn särskilt till dess avkastning.

Då de utvecklade och utvecklingsbara lantbruksföretagen i
första hand bör förbehållas personer som avser att aktivt ägna sig ät lantbruk
föreslår utredningen att tillstånd skall vägras i fråga om förvärv som
huvudsakligen sker för kapitalplacering. Föreligger särskilda skäl skall sådana
förvärv i vissa fall kunna tillålas.

I jordbrukspolitiken läggs vikt vid atl staten skall
främja lantbmkets rationalisering och 1972 års jordbruksutredning understryker
behovet av fortsatt medverkan från statens sida. Jordförvärvsulredningen finner
det därför uppenbart att jordförvärvslagen även i fortsättningen bör innehålla
en beslämmelse som direkl främjar storleksrationalisering och
arron-deringsförbättring av lantbruksföretagen. Utredningen anser att bestämmelsen
bör utformas så att förvärvstillstånd skall vägras, om egendomen behövs för
lantbrukets rationalisering. Bestämmelsen skall medverka till atl förbättra
produktionsförhållandena genom atl förhindra olämpliga förvärv. Tillämpningen
av bestämmelsen mäste anpassas efter utvecklingen inom jord- och skogsbruket.
Vid ett konkurrensförhållande bör de utvecklingsbara lantbruksföretagen ges
företräde framför de redan utvecklade.

Bestämmelserna i nuvarande jordförvärvslag utgör inte
hinder för ägare lill utvecklade och utvecklingsbara lantbmksföretag aU få tillstånd
till förvärv av närbelägna företag av samma kategori. Detta har enligt utredningens
mening i många fall försvårat för andra jordbrukare atl konkurrera om
salubjudna familjeföretag genom att etablerade jordbrukare med bättre
ekonomiska förutsättningar har haft möjlighet att förvärva företag som
lillskotl till redan ägda företag.

Då del från bl. a. regional- och befolkningspolitiska
synpunkter kan vara ett allmänt intresse att kunna förhindra detta föreslår
utredningen att förvärvstillstånd skall vägras om förvärvet kan antagas medföra
att två eller flera utvecklade eller utvecklingsbara lantbruksföretag, som bör
bestå som självständiga enheter, förs samman lill en enhet. Om särskilda skäl
föreligger bör dock förvärvstillstånd få lämnas.

Utredningen föreslår vidare en bestämmelse som innebär att
uppdelning av utvecklade och utvecklingsbara företag i regel skall kunna
förhindras vare sig det gäller hel registerfastighet eller del av fastighei.

KombinaUonen jordbruk-skogsbruk medför betydande fördelar
och utredningen anser det angeläget att de kombinationseffekter dessa företag
kan erbjuda tas till vara i rationaliseringsverksamheten. Mol bakgmnden

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:85 58

bl.
a. härav finner utredningen att jordförvärvslagen bör utformas så att de kombinerade
jord- och skogsbruksföretagen kan utöka sina innehav av skogsmark där detta är
önskvärt från jordbrukspolitisk eller regionalpoli-'tisk synpunki. Sådana
tillskottsförvärv fär alltsä förelräde framför de skogsförädlande företagens
behov. I vissa bygder är det vidare av regionalpolitiska och
befolkningspolitiska skäl angeläget atl vid förvärv av skogsbruksföretag ge
företräde ät brukare, bosatta på orten, framför de skogsförädlande företagen.
Några bärande invändningar finns dock enligt utredningens mening inte mot att
låta de skogsförädlande företagen förvärva skogsmark som inte erfordras för de
enskilda brukarnas behov.

Utredningen
föreslår inte något ovillkorligt förbud för juridiska personer att förvärva
mark. Lagen föreslås i stället bli utformad så atl juridiska personer får ges
förvärvstillstånd om vissa skäl föreligger.

Ett
sådant skäl är att den juridiska personen avstår redan ägd egendom som är av
betydelse för lantbrukets rationalisering. Att fortsalt bytesverksamhet främst
i fråga om skogsmark kommer till stånd anser utredningen vara ett allmänt
intresse, eftersom härigenom en rationell fastighetsindelning av skogsmark
mellan olika ägarkategorier kan främjas. Förvärv av enklaver och mindre
arronderingsförvärv är ett annal skäl för att ge för-värvstillstånd. Ett tredje
skäl är det ovan omnämnda förhällandet att förvärvet huvudsakligen avser
skogsmark som med hänsyn till förhållandena på orten inte bör ägas och brukas
av brukare som är bosatta på orten. 1 övrigt föreslås att juridisk person får
förvärva mark när förvärvet avser fastighet som är avsedd för annat ändamål än
jordbruk eller skogsbruk eller när andra särskilda skäl föreligger.

En
förutsättning för att lämna enskild person förvärvslillstånd i fråga om
utvecklat eller utvecklingsbart lantbruksförelag bör enligt utredningens mening
vara att vederbörande dels kommer att bosätta sig på egendomen eller
yrkesmässigt bmka den och dels alt vederbörande har teoretisk utbildning
och/eller prakUsk erfarenhet av ett lantbruks skötsel. Om så inte är fallet kan
detta vara skäl för att förvärvstillslånd vägras.

Det
finns som regel inte möjligheter atl i de utpräglade glesbygderna bygga upp
heltidsföretag av typ utvecklade eller utvecklingsbara lantbmksföretag.
Sysselsättningen inom lantbruket utgör i stället ofta basen för eller ett
komplement till annan verksamhet. Det är enligt utredningens mening angeläget
att i dessa bygder kunna förbehålla begränsat utvecklingsbara och icke
utvecklingsbara företag ät de i orten bosatta brukarna. Det behövs därför en
regionalpolitisk bestämmelse av angiven innebörd.

Utredningen
föreslår även en regionalpolitisk bestämmelse som gör det möjligt att vägra
tillstånd till förvärv av företag om detta behövs som tillskott till ett ej
utvecklingsbart eller begränsat utvecklingsbart lantbruksföretag.

Nu
gällande jordförvärvslag innehåller inte nägon bestämmelse som gör det möjligt
för tillståndsmyndigheten att uppställa som villkor för tillstånd att
förvärvaren bosätter sig på egendomen och själv bmkar den. För all i möjligaste
mån komma ifrån de antaganden som därför måste göras i fråga om förvärvarens
avsikt med förvärvel bör krav kunna uppställas på atl bosättning och brukning
skall ske under viss lid framöver. Ulredningen föreslår därför att
Ullståndsmyndigheten ges möjlighet att uppställa villkor om bosättning
och/eller brukning efter prövning av omständigheterna i det enskilda fallet.
Åläggandet bör omfatta en tid av fem är.

Om
förvärvaren inte fullgör sina skyldigheter enligt åläggandet, föreslår
utredningen att staten skall få möjlighet alt lösa egendomen, såvida detta inte
är obilligt.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:85 59

Vidare finner utredningen att nuvarande bestämmelser, som
ger tillståndsmyndigheten möjlighet att ålägga förvärvaren att förbättra
produktionsförhållandena på förvärvsegendomen, har ell värde och därför bör
behållas även i fortsättningen.

Blir köp ogiltigi på grund av att förvärvstillstånd har
vägrats därför att egendomen behövs för rationaliseringsändamäl, är slalen
enligi nuvarande lag skyldig atl fösa egendomen om säljaren begär del. Enligt
utredningens mening bör lösenskyldigheten för stålen behållas när
förvärvstillstånd vägras i fråga om egendom som behövs för lantbrukels
rationalisering. Lösenskyldigheten bör vidare vidgas till att gälla även vid
den föreslagna särskilda bestämmelsen av ralionaliseringskaraktär med
regionalpoliliskl syfte.

Mol uiredningcns förslag har i fråga om
släktskapsundanlagels räckvidd reservation avgetls av ledamoten Gunnar
Johansson som ansett alt även syskon och föräldrar bort undantagas från
tillståndsplikten.

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:85 60

Bilaga 3 Utredningens lagförslag

1 Förslag till Jordförvärvslag

Härigenom föreskrives följande.

Inledande bestämmelser

1 § Förvärv genom köp, byte eller gåva av fast egendom,
som är taxerad

som jordbruksfastighet, får ej ske utan särskilt tillstånd enligt denna lag.

Vad som sagts nu gäller även förvärv genom

1. tillskott till bolag eller förening,

2.
utdelning eller
skifie från bolag eller förening,

3.
fusion enligt
14 kap. 1 eller 2 § aktiebolagslagen (1975: 1385),

4.
testamente.

2 § Förvärvstillstånd enligt 1 § behövs ej

1.
om egendomen
överlåtes genom lantbruksnämnden,

2.
om annan
statlig myndighet än statens affärsdrivande verk är förvärvare,

3.
om kommun
förvärvar egendomen från staten eller utövar förköpsrätt enligt förköpslagen
(1967:868),

4.
om egendomen
förvärvas av kreditinrättning vilken enligt lag eller enligt reglemente eller
bolagsordning, som regeringen har fastställt, är skyldig alt åter avyttra
egendomen,

5.
i fall som
avses i I § försia stycket, om förvärvaren är gift med överlåtaren och ej
heller om förvärvaren eller, när makar förvärvar gemensamt, en av dem är
överlåtarens avkomling, allt under förutsättning atl överlåtaren ej är skyldig
alt avyttra egendomen enligt 7 § lagen (1916: 156) om vissa inskränkningar i
rätten att förvärva fast egendom m. m.,

6.
om förvärvel
skall prövas enligt 1, 2 eller 4 § lagen om vissa inskränkningar i rätten att
förvärva fast egendom m. m.,

7.
om egendomen
ingår i stadsplan eller enligt byggnadsplan, fastställd efter den 1 januari
1948, är avsedd för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk,

8.
om förvärvet
omfattar sådant område som är avsett för annat ändamål än jordbruk eller
skogsbruk, eller egendomen utgör sådan fastighet som har nybildats för annat
ändamål än jordbmk eller skogsbruk och som därefter ej har undergått taxering,

9.
om andel i
fastighet förvärvas av någon som redan äger till samma taxeringsenhet hörande
andel i fastigheten,

10. i fall som avses i I § andra stycket 4, om
förvärvaren är gift med

testator eller är hans avkomling eller är arvsberältigad efter testator enligt

lag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:85

Forvärvstillstånd

3
§ Vid prövning
av fråga om förvärvstillslånd skall behovei av ralionella förelag inom
jordbruket, skogsbruket och trädgårdsnäringen (lantbruksförelag) särskilt
beakias.

4
§
Förvärvslillstånd skall vägras,

1. om
köpeskillingen eller annat vederlag ej endasl obetydligt översliger

egendomens värde med hänsyn särskilt till dess avkastning,

2. om
det kan antagas att förvärvet sker huvudsakligen för kapitalpla

cering.

Om särskilda skäl föreligger, får förvärvstillstånd lämnas
utan hinder av första siycket 2.

5 § Förvärvstillstånd skall vägras,

1.
om egendomen
behövs för lantbmkets rationalisering,

2.
om förvärvet
kan antagas medföra atl tvä eller flera utvecklade eller ulvecklingsbara
lantbruksföretag som bör bestå som självständiga enheter föres samman till en
enhet,

3.
om förvärvet
kan antagas medföra att utvecklat eller utvecklingsbart lantbruksföretag delas
upp och uppdelningen medför olägenhet av nägon betydelse för förelagel.

Om särskilda skäl föreligger, får förvärvstillstånd lämnas
utan hinder av försia stycket.

6 § Juridisk person får lämnas förvärvslillstånd endast
om

1.
förvärvaren
avstår egendom som är av belydelse för lantbmkets rationalisering av
väsentligen samma storlek eller värde,

2.
förvärvet
medför att egendom som redan tillhör förvärvaren blir mer ändamålsenlig,

3.
förvärvet
huvudsakligen avser skogsmark som med hänsyn till förhållandena i orten ej bör
ägas och brukas av brukare som är bosatl på orten och förvärvaren driver
industriell verksamhet för förädling av skogsprodukter och kan antagas komma
att varaktigt använda egendomens produkter i rörelsen,

4.
egendomen är
avsedd för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk,

5.
andra särskilda
skäl föreligger.

Första
stycket gäller i tillämpliga delar i fråga om fysisk person som driver
industriell verksamhet för förädling av skogsprodukter och kan antagas komma
att varaktigt använda egendomens produkter i rörelsen.

7 § Fysisk person får vägras tillstånd till förvärv av
egendom med ut

vecklat eller utvecklingsbart lantbruksföretag,

1.
om det kan
antagas att förvärvaren ej kommer att bosätta sig på egendomen eller
yrkesmässigt bruka denna,

2.
om förvärvaren
ej gör sannolikt att han har sådana yrkeskunskaper som behövs för att driva
lantbruksföretaget.

8 § Om det är av särskild betydelse från regionalpolitisk
synpunkt, får

tillstånd vägras till förvärv av egendom med ej utvecklingsbart eller be

gränsat utvecklingsbart lantbruksföretag eller sådana företag med fiske,

1.
om företaget
behövs som tillskott till annat sådant företag,

2.
om företaget
behövs som komplement till annan sysselsättning för bmkare som är bosatt på
orten.

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:85 62

9 § Kommun skall utan hinder av 4-6 och 8§§ lämnas
tillstånd till förvärv för ändamål som avses i 1 § förköpslagen (1967: 868).

Övriga bestämmelser

10
§ Fråga om
tillstånd enligt denna lag prövas av regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer.

11
§
Tillständsmyndigheten kan i beslut om förvärvstillslånd ålägga förvärvaren att
vara bosatt på eller yrkesmässigt bruka egendomen under en tid av fem år.

Fullgör förvärvaren ej sin skyldighet enligt första
stycket eller överlåter han egendomen innan den tid som föreskrivits har gäll
till ända, får staten lösa egendomen, om det ej är obilligt.

12 § Tillslåndsmyndigheten kan i beslut om
förvärvstillstånd ålägga för

värvaren atl ansöka om sammanläggning av den egendom som avses med

förvärvet med annan egendom eller att vid vite vidtaga åtgärd för förbätt

ring av egendomen.

Sökes ej sammanläggning i fall som avses i första stycket,
får tillständsmyndigheten förelägga förvärvaren vite.

Har åläggande enligt första stycket givits och övergår
egendomen lill ny ägare, gäller åläggandet i stället denne. Vite som har
förelagts med stöd av första eller andra stycket gäller ej mot den nye ägaren,
men tillståndsmyndigheten får sätta ut vite för denne.

13
§
Förvärvstillstånd skall sökas inom tre mänader från det fånget skedde. Vad som
sagts nu gäller ej, om frågan om förvärvstillstånd enligt 10 kap. 3§ andra
stycket fasUghetsbildningslagen (1970:988) skall underställas
tillståndsmyndigheten av fastighetsbildningsmyndigheten.

14
§ Göres ej
ansökan om förvärvstillstånd inom föreskriven Ud och pä föreskrivet sätl eller
vägras förvärvstillstånd, är fånget ogilUgt.

Har lagfart meddelats i strid mot 20 kap. 6§ 8 eller 7§ II jordabalken, äger första stycket ej
tillämpning på fånget.

15 § Blir köp ogiltigt Ull följd av alt förvärvslillstånd
vägras enligt 5 § 1

eller 8 § I är staten skyldig lösa egendomen till det pris köparen har utfäst,

om säljaren yrkar det. Yrkande om inlösen skall framställas inom tre

månader efter det avslagsbeslutet har vunnit laga kraft.

Skyldighet att lösa egendomen enligt första stycket
föreligger ej om egendomens värde har minskat eller andra särskilda skäl
föreligger.

16 § Talan om inlösen enligt 11 § skall väckas vid
fastighetsdomstolen. I

fråga om sådan inlösen gäller i övrigt expropriationslagen (1972:719) i

tillämpliga delar. Bestämmelsema i 4 kap. 3 § expropriationslagen äger

lillämpning i fråga om värdeökning som har ägt rum under tiden från dagen

tio är före del talan väcktes vid domstol.

1. Denna lag träder i kraft den I januari 1979 då
jordförvärvslagen (1965:290) skall upphöra att gälla.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2.
Lagen äger ej
tillämpning på förvärv eller ansökan om förvärvstillstånd som har skett före
den 1 januari 1979.

3.
Lagen äger ej
tillämpning, om egendomen utgör fideikommiss eller ingår i fideikommissbo under
avveckling och förvärvet sker genom tillskott i samband med teckning av aktier.

4.
Bestämmelsen i
16 § om tillämpningen av 4 kap. 3 § expropriationslagen (1972:719) gäller ej i
fräga om värdeökning som har ägt rum före utgången av juni 1971.

2 Förslag till

Lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988)

Härigenom
föreskrives att 5 kap. 20 § och 10 kap. 3 § fastighetsbildningslagen
(1970:988)' Kil)ia nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Om
faslighets graderingsvärde ökas med tillämpning av 18 § första stycket 3, skall
i lag eller annan författning föreskrivna inskränkningar i rätten att förvärva
fast egendom äga motsvarande tillämpning. Skulle tillstånd eller annan
prövning av myndighet fordras vid förvärv genom köp, skall frågan om tillstånd
till ökningen underställas myndigheten. Underställning med hånsyn till
jordförvärvslagen den 14 maj 1965 (nr 290) behövs dock endast om den fastighet
som ökas är avsedd för jordbruk eller skogsbruk och det finns anledning antaga
att egendomen kan med större fördel läggas till annan fastighet eller att
tiUstånd kan vågras enligt 4 § jordförvärvslagen.

Om
fastighets graderingsvärde ökas med tillämpning av 18 § första siycket 3, skall
i lag eller annan författning föreskrivna inskränkningar i rätten att förvärva
fast egendom äga motsvarande tillämpning. Skulle Ullständ eller annan prövning
av myndighet fordras vid förvärv genom köp, skall frägan om tillstånd till
ökningen underställas myndigheten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Avslyckning
från fastighet som besväras av tomträtt får ske endast om fastighetsägaren och
tomträltshavaren sluUt avtal om inskränkning av området för tomträtten till

Avslyckning
från fastighet som besväras av tomträtt får ske endast om fastighetsägaren och
tomträtts-havaren slutit avtal om inskränkning av området för tomträtten Ull

opaginerad Kontrollera mot PDF

' Lagen omtryckt 1971: 1035.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:85

Nuvarande lydelse

alt avse en av slyckningsdelarna och ansökan om
inskrivning av avtalet förklarats vilande enbart i avvaktan på
fastighetsbildning.

64

Föreslagen lydelse

atl avse en av slyckningsdelarna och ansökan om
inskrivning av avtalet förklarats vilande enbart i avvaktan på
fåsligheisbildning.

Avser avslyckning område för jordbruk etter skogsbruk och
har området kommit i sårskild ägares hand genom jång. som skutte kräva
förvärvstillstånd enligt jordförvärvslagen (1978:000). får av-styckning ej ske
utan all frågan om förvårvstiUstånd har understäUts tltlslånåsmynålghelen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den I januari 1979.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:85 65

Bilaga 4

Sammanställning
av remissyttrandena, upprättad inom Jordbruksdepartementet

Allmänt

De flesta remissinstanserna godtar huvudprinciperna i
förslaget. Till dessa remissinstanser hör lanlbruksstyrelsen, flertalet
länsstyrelser, Familjejordbrukarnas riksförbund. Hushållningssällskapens förbund,
Landsiingsförbundei och LRF. Flera av remissinstanserna föreslår dock förtydliganden
och modifieringar av förslagen i vissa enskilda frågor.

Lantbruksstyrelsen anför alt marknadsfömtsältningarna för
handeln med jordbruksfasligheler i vissa avseenden har blivit väsentligt
annorlunda än vad som antogs vid tillkomsten av 1965 års jordförvärvslag. De
mest karakteristiska dragen i utvecklingen är ett minskande utbud av jordbruksfasligheler
på den öppna marknaden och en kraftigt stigande prisnivå. Utvecklingen har
också medfört atl en allt mindre andel av överlåtelserna blir föremål för
prövning enligt jordförvärvslagen beroende främst pä släklskapsundanlagel i
nuvarande lag. Som en följd av denna uiveckling har möjlighelerna att uppnå
lagens syfte, vilkel främst är atl hindra markförvärv som motverkar statens
insaiser lill slöd för jordbrukets och skogsbmkets rationalisering, blivit
allt mindre. Möjlighelerna alt med nuvarande jordförvärvslag motverka en för
såväl lantbruksnäringen som konsumenterna skadlig prisstegring på
lantbruksföretag är vidare enligt lanlbruksstyrelsens mening alltför smä.
Behovei av en översyn av jordförvärvslagen är med hänsyn lill della påtagligt.
Lantbruksstyrelsen understryker vidare behovet av en fortsatt areell
strukturralionalisering. Jordförvärvslagen bör därför, liksom hiltills, i
försia hand syfta till alt främja uppbyggnaden av rationella företag inom jord-
och skogsbruket samt vidmakthålla sädana företag. Därigenom skapas
förutsättningar atl framställa jordbruksprodukter till rimliga koslnader och
samtidigt uppnå inkomsimålet för de i jordbruket yrkesverksamma. I enlighet med
riksdagens beslut bör utgångspunkten därvid vara att familjelantbruket skall
vara den dominerande företagsformen, anför styrelsen.

LRF delar utredningens uppfattning, atl den yrkeskunnige
förvärvaren, som har för avsikl att bosätta sig på och själv bruka
förvärvsegendomen, bör ges företräde vid förvärv av familjelantbruk.
Familjelantbruken finns lill sior del i gruppen ulvecklade och utvecklingsbara
lantbruksföretag, där huvuddelen utgörs av de utvecklingsbara. Ett av
huvudsyftena med jordförvärvslagsiifiningen blir således all dessa förelag i
försia hand skall förbehållas personer som avser att ägna sig ät aktivt
lantbruk. Som förulsäiining för förvärvslillslånd bör därvid kunna ställas
vissa krav på yrkeskunnande och på bosällning och brukning. LRF delar vidare
utredningens uppfattning atl ett andra huvudsyfte med lagstiftningen bör vara
alt främja anpassningen och utvecklingen av förelagen. Därför skall även
fortsättningsvis förvärvstillslånd kunna vägras om egendomen behövs för
lantbrukets rationalisering. LRF delar också utredningens uppfattning, att
lagens lillämpningsområde bör vidgas för att tillgängen på mark för personer
som aktivt ägnar sig åt lantbruk skall tryggas. Utredningens uppfattning, att
prisets skälighet skall prövas i jordförvärvsärenden delas av LRF. Förbundet
välkomnar vidare, all ulredningen föreslår ändring av vissa förädlings-5
Riksdagen 1978179.1 saml. Nr 85

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:85 66

och distributionsföretags prioriterade ställning och atl
särskilda bestämmelser i regionalpoliliskl syfte föreslås. LRF uttalar vidare
sin positiva syn i huvudsak på utredningens förslag.

Länsstyrelsen 1 Ålvsborgs län erinrarom att nu gällande
jordförvärvslag, som Irädde i kraft den 1 juli 1965, har tre huvudsyften. Den
skall hindra förvärv som motverkar jord- och skogsbrukels rationalisering, den
skall skydda etablering och vidareutveckling av ulvecklade och utvecklingsbara
familjeföretag, den skall också ge ett visst företräde till förvärv av jord och
skog ät företagare som rationellt kan tillgodogöra sig jordbruks- och skogsprodukter.
1 det nu reviderade förslaget lill lagstiftning kvarstår de båda försia
huvudsyftena med den skillnaden att skyddet av familjeföretagen förslärkts.
Däremot har förädlingsföretagens (t.ex. skogsbolagens) prioriterade ställning
tagits bort. Denna nya inriktning står i överensstämmelse med riktlinjerna för
den nya jordbrukspolitiken att familjelantbruket skall vara den dominerande
förelagsformen och förbehållas personer som avser alt ägna sig åt aktivt
lantbruk. Länsstyrelsen anser alt den långsiktiga målsättningen för en
jordförvärvslagsliftning bör vara all främja utvecklingen av rationella jord-
och skogsbruksföretag och att prioritera förvärvare som har förutsättningar
att pä bästa sätl tillvarata markens produktionsförmåga. Utredningens förslag
tillgodoser denna målsättning.

Liknande synpunkter framförs av andra remissinstanser.

Kritiska eller negativa till förslaget är domänverket,
länsstyrelsen i Väslmanlands län, KF och SISU som anser alt den nuvarande lagen
behöver ändras endasl på några punkter men i övrigt kan behällas oförändrad.
Till stöd för denna ståndpunkt anförs i huvudsak att den nya lagen enligt
utredningens förslag kommer atl få ett tillämpningsområde som endast är
obetydligt större än den nuvarande lagens och atl förslaget, särskilt
bestämmelserna i fräga om juridiska personers förvärv, snarasi innebär en
försämring i förhållande till vad som gäller i dag.

Även de remissinstanser som är i huvudsak positiva till
förslaget betonar ganska allmänt att jordförvärvslagen även i fortsättningen
kommer att ha en begränsad räckvidd. Man delar därför utredningens uppfattning
att ytterligare utredningar bör företas, bl.a. av konsekvenserna av en tillståndsprövning
av vissa arv. Från nägra häll föreslås att en sådan undersökning bör avse
möjligheterna att lillslåndspröva samtliga släktförvärv, oavsett om de sker
genom arv eller ej. Remissinstanserna förordar också utredning av möjligheterna
atl begränsa dödsbons möjligheter att inneha lantbruksföretag under längre tid
och av ändring av skattelagstiftningen, så att denna inte gynnar ägandet av
sädana lantbruksföretag som saknar betydelse för ägarens försörjning. Det
framhålls vidare att dessa undersökningar är angelägna och atl del är av vikt
atl de utförs skyndsamt.

Förvärv genom köp, byte och gåva m. m.

Förslaget att lagen enligt huvudregeln även i
fortsättningen skall vara tillämplig på förvärv av fast egendom, som är taxerad
som jordbruksfastighet, när förvärvet sker genom köp, byte, gåva, tillskott
till bolag eller förening, utdelning eller skifte frän bolag eller förening och
fusion enligt aktiebolagslagen lämnas utan erinran av remissinstanserna.

Med hänsyn till behovet av att vidga jordförvärvslagens
tillämpningsområde och angelägenheten av att ge lagen en sädan utformning att
den inte kan kringgås, borde förvärv av aktie i en- och fåmansbolag enligt
lant-bruksstyretsen i och för sig vara tillståndsplikUgt på samma sätl som
gäller

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:85 67

för förvärv av aktie i bolag som äger hyresfastighet
enligi lagen (1975: 1132) om förvärv av hyresfaslighel m. m. Med hänsyn till de
praktiska svårigheterna och de övriga skäl utredningen anfört kan slyrelsen
dock tillstyrka atl sådan tillsiåndspliki inte införs nu. Vid en eventuell ökad
tendens atl ulnyllja denna möjlighel all kringgå jordförvärvslagen bör
emellertid en komplettering av lagstiftningen ske, varvid de praktiska frågor
som sammanhänger med prövning av aklieöverlålelse i en- och fåmansbolag först
bör uiredas, anför styrelsen. Liknande synpunkter framförs av LRF. Lånsstyrelsen
I Västmanlands tån föreslår dock atl sådana förvärv skall vara
lillslåndspliktiga.

Utredningens uppfattning att det inte är nödvändigi att
förvärv av andel i dödsbo, som äger jordbruksfastighet underkastas
tillsiåndspliki enligt den nya lagen kritiseras av vissa remissinstanser.

Lantbruksstyrelsen förordar således att tillständsplikt
för sådant förvärv införs och anför atl utredningens ställningslagande synes
innebära att det skall ankomma på inskrivningsmyndigheten att vid prövning av
ansökan om lagfart bedöma om fånget kan godias. Styrelsen erinrar om alt fall
har förekommit under senare tid då lagfart har beviljats på grund av arvskifteshandling,
trots atl ansökan om förvärvstillstånd avslagits. Nära hälften av
lantbruksnämnderna har enligt styrelsen förordat atl tillsiåndspliki införs för
ifrågavarande förvärv. Lantbmksstyrelsen anser det olämpligt att ansvaret för
denna tillåtlighelsprövning skall åvila annan myndighei än den ordinarie
tillslåndsmyndigheten. Enligt styrelsens mening bör därför förvärv av
jordbruksfastighet genom arvskifte, varvid ej arvsberältigad an-delsförvärvare
tillskiftas fastigheten, prövas enligt jordförvärvslagen. Styrelsen framhåller
samtidigt alt även om lillslåndspliki införs i enlighet med vad nyss
föreslagits, kvarstår möjligheten för ej arvsberältigad person att genom
förvärv av samtliga andelar i dödsbo som äger jordbruksfastighet få
dispositionsrätt över fastigheten utan förvärvstillslånd.

LRF intar samma ståndpunkt som lanlbruksstyrelsen och
ifrågasätter starkt om den av utredningen angivna allmänna principen om
arvskiftens ogiltighet utgör ett tillräckligt skydd mot metoden att genom
förvärv av andel i dödsbo med efterföljande arvskifte förvärva
jordbruksfastighet. I sådana fall där dödsbo innehar också annan egendom än
jordbruksfastighet lorde inskrivningsdomaren i praktiken ha mycket små
möjligheter att vägra lagfart. LRF framhåller vidare att, även om vissa förvärv
genom arvskifte läggs under jordförvärvslagens tillståndsplikt, sä har
problemet med förvärv av jordbruksfastighet genom förvärv av samtliga andelar i
dödsbo ändå inte undanröjts. LRF fömtsätter atl förvärv av jordbruksfastighet
genom förvärv av andelar i dödsbon eller arvskifte skall prövas enligt
jordförvärvslagen.

Länsstyrelserna i Gotlands, Hatlands, Jämttands,
Södermantands och Västerbottens tån framför liknande synpunkier och förordar
lillslåndspliki för ifrågavarande förvärv.

Lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, LRF, flera
länsstyrelser, Hushållningssällskapens förbund och Landstingsförbundet är i
princip positiva också till förslaget att vissa förvärv genom testamente skall
tillståndsprö-vas.

Lantbruksstyrelsen och nägra andra remissinstanser anser
dock att del är nödvändigi med en precisering av tidpunkten när ansökan om
tillstånd skall göras och av följderna av underlåtenhet att söka tillstånd inom
föreskriven Ud och av avslag på ansökan. Enligt styrelsens mening bör vidare
reglerna utformas så att förmånstagaren tillförsäkras ett legat motsvarande den
testamenterade fastighetens värde, om förvärvslillstånd vägras.

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:85 68

Även LRF föreslår viss modifiering av utredningens
förslag. Om den blivande jordförvärvslagen kommer atl innefatta en inskränkning
i lillsiåndsfrihelen, kan delta förhällande komma atl medföra atl en testamentstagare
inte får den jordbruksfastighet som testamentet tillerkänner honom. LRF
förutsätter atl delta förhållande inie får lill följd a» teslamenlsiagaren i
något fall går miste om del ekonomiska värdel av fastigheten. Möjligen kan
frågan lösas genom all staten inlöser fastigheten om förvärvstillstånd vägras.
LRF förutsätter atl frågan får sin lösning i del fortsatia
lagstiftningsarbetet. LRF delar vidare utredningens uppfattning all
omfattningen av lillsiåndsfrihelen skall vara lika vid arv och vid lesta-mente.
Ett motsatt förhällande skulle kunna komma atl medföra problem i
rällslillämpningen. En lestamenlslagare kan således även vara närmaste
arvtagare till testalor, vilket väcker frägan om han vid tillämpningen av
jordförvärvslagen skall anses ha förvärvai fasligheten genom arv eller
testamente.

Länsstyrelsen i Malmöhus län vill gä längre än utredningen
och ifrågasätter om inte alla förvärv genom testamente bör tillståndsprövas.

Kammarkollegiel avstyrker förslaget all förvärv genom
testamenten i vissa fall skall prövas enligt lagen och anser alt del från
civilrältslig synpunkt finns åtskilligt att invända mot de föreslagna reglerna
och betonar viklen av atl dessa övervägs ytterligare. Även bankinspektionen avstyrker
förslaget. Nägon undersökning av omfattningen av dylika förvärv synes inte ha
gjorts, anför inspektionen. Till försvar för ett sådant ingrepp i teslamenlsfriheten
hänvisar utredningen endasl till 12 kap. 12 § ärvdabalken enligi vilken
förvärv genom legal som innebär atl vissl område kommer i särskild ägares hand
är gilligl bara om fåsligheisbildning sker i överensstämmelse med legatel i
viss angiven ordning. Bestämmelsen är avsedd all förhindra irreguljär
fastighetsbildning i ett specialfall och har inte samma övergripande räckvidd
som ell allmänt krav på atl teslamentariska förvärv skall vara underkastade
förvärvsUllstånd enligt jordförvärvslagen. För de situationer då tillstånd
lill förvärv genom testamente har vägrats hänvisar ulredningen lill de allmänna
reglerna på arvslagstiftningens område som blir tillämpliga när testamente
inte kan verkställas. Dessa regler innebäratt del leslamentariska förordnandet
blir utan verkan, om inte med hänsyn till förordnandets syfte och övriga
omständigheter annal får anses följa av förordnandet. Inspektionen finner atl
förslaget i denna del innebär ett så väsentligt ingrepp i
lestamentslagstiftningen att del inte bör genomföras utan ytteriigare
överväganden med särskilt beaktande av de leslamenlsrältsliga konsekvenserna.
Förslaget avstyrks alltså i denna del.

Statens förvärv och överlåtelser

Utredningens förslag om införandet av lillslåndspliki för
vissa statliga förvärv och överlåtelser tillstyrks eller lämnas utan erinran av
flertalet av de remissinstanser som tar upp frågan. Till dessa remissinstanser
hör lunthruksstyretsen, skogsstyrelsen, domänverket. länsstyrelserna i Blekinge,
Gotlands, Jönköpings. Kalmar, Kopparbergs, Malmöhus, Södermanlands,
Västerbottens, Ålvsborgs, Örebro och Östergötlands tån, Fa-miljejordbrukarnas
riksförbund. Hushållningssällskapens förbund, LO, Landstingsförbundet, LRF,
SISU, kommunförbundet, lantarbetareförbundet och Sågverkens råvaruförening.

Luntbruksstyretsen har ingenting atl erinra mot att
tillständsplikt införs

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:85 69

för statens affärsdrivande verk enligt utredningens
förslag. Ändringen fär anses vara av i huvudsak formell karaktär med syfte atl
medföra en enhetlig prövning för olika slag av förvärvare. Genom samråd mellan
berörda statliga verk och lantbruksnämnden i samband med planerade förvärv bör
enligt slyrelsen en tillståndsprövning inte bli mer komplicerad än del
nuvarande administrativa förfarandet. Övriga statliga förvärv av
jordbruksfastighet för t.ex. skjutfålt, naturvärdsändamål, motorvägar m.m.
kommer enligt utredningens förslag atl liksom hittills falla utanför
jordförvärvslagens tillämpningsområde. Sådana förvärv, vilka ofta omfattar
betydande arealer, kommer dock liksom f. n. all prövas i annan ordning, varvid
olika samhällsintressen - bl. a. jord- och skogsbrukets inlressen - vägs
samman. Länsstyrelsen i Kalmar tån framhåller atl förslaget har vissa fördelar
ur mera strikt handläggningssynpunkt och länsstyrelsen har därför ingen erinran
mol del. 1 fråga om de undanlag som föreslås för förvärv av annan statlig
myndighei än affärsdrivande verk kan man däremot enligt länsstyrelsen ställa
sig tveksam. Utredningen har inte anfört några andra skäl för sitt förslag på
denna punkt än att dessa förvärv har liten omfattning. Dessa skäl har
emellertid inte hindrat utredningen atl föreslå ändringar i
fastighetsbildningslagen för att uppnå en mera strikt och enhetlig prövning. Pä
samma sätt kunde man nu enligt länsstyrelsen tycka atl förvärv av annan slallig
myndighei än siaiens affärsdrivande verk skulle prövas i vanlig ordning. Även
länsstyrelsen i Södermanlands lån underslryker att förslagei har fördelar från
såväl bedömnings- som handläggningssynpunkt. Även om man på administrativ väg
kan nå i huvudsak samma resultat finns det enligt länsstyrelsens mening inga
skäl som här skulle motivera avsteg från tillståndsprövning enligt samma
grunder som gäller för andra förvärvare. Landstingsförbundet konstaterar atl
den utvidgade lillslåndspliki som utredningen föreslär ligger helt i linje med
de övergripande motiven för en ändring av jordförvärvslagen. Bärande skäl att
molsäila sig förslagei saknas därför enligt förbundet. LRF tillstyrker förslaget.
Införs lillslåndspliki för förvärv som görs av de affärsdrivande verken uppnäs
å ena sidan att de från jordbrukspolitisk synpunkt betydelsefulla förvärven
kommer att prövas och å andra sidan att förvärven från övriga statliga verk
faller utanför lagens räckvidd. Vidare delar LRF utredningens uppfattning atl
samtliga överlåtelser från staten inkl. allmänna arvsfonden blir föremål för
prövning. Särskilt värdefullt anser LRF det vara att försäljning av
arvsfondsfastigheter härigenom kommer i samma läge som övriga förvärv. LRF
finner det vidare självklart att överlåtelser genom lantbruksnämnderna undantas
från lagstiftningen.

Kammarkollegiet, lånsstyrelserna i Norrbottens, Stockholms
och Uppsala län samt KF avstyrker förslaget.

Länsstyrelsen i Norrbottens län finner förslaget
betänkligt frän principiell synpunki. Jordbrukets intressen bör enligt
länsstyrelsens mening i erforderlig utsträckning beaktas genom samråd med
lantbruksnämnden och formerna härför regleras i verksinstruktioner. Vid dessa
samräd kan naturligtvis delade meningar uppkomma om lämpligheten att ta i
anspråk viss jordbruksmark för de verksamheter som de statliga affärsdrivande
verken skall ombesörja. Om denna intressekonflikt inte kan biläggas vid
samrådet bör frägan hänskjutas till länsstyrelsen som bör göra intresseavvägningen
utifrån en samlad regionalpolitisk bedömning. Den samordning som skulle uppnås
om utredningens förslag genomförs torde knappast ha nägon positiv elTekt pä
struklurralionaliseringen.

Lånsstyrelsen i Stockholms län anför att lantbmksnämnden i
länet föror-

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:85 70

dar ell administrativt förfarande - liknande del som nu
gäller - varigenom pä enklasi möjliga sätt skall kunna göras en prövning av
förvärvels förenlighet med de jordbrukspolitiska reglerna. Länsstyrelsen delar
lantbruksnämndens uppfattning. Länsstyrelsen i Uppsala län anser atl den av
ulredningen eftersträvade samordningen kan ske utan alt staten åläggs att
ansöka om förvärvstillstånd. Länsstyrelsen avstyrker därför utredningens
förslag i denna del och föreslår all del nuvarande undantaget för statens
förvärv behälls.

KF
konstaterar att man genom de föreslagna reglerna vinner en viss enhetlighet i
bedömningen och atl del är positivt atl statens affärsdrivande verk jämställs
med andra företag. Förslaget medför dock ett ökat administrativt förfarande.
Enligt KF:s mening har utredningen inte styrkt att fördelarna överväger
nackdelarna. KF vill därför inte tillstyrka förslaget i denna del.

Kammarkollegiet ställer sig kritiskt till förslaget och
pekar pä konsekvenserna vid försäljning av egendom som tillfallit allmänna
arvsfonden. Ett förfarande enligt förslaget där en köpare, som genom beslut av
länsstyrelsen eller regeringen har förvärvai en arvsfondsfastighet, skall vara
ivungen att ansöka om förvärvslillstånd hos lantbruksnämnd leder till två olika
förvaltningsförfaranden - det ena enligt förordningen om försäljning av staten
tillhörig fasl egendom m. m. och det andra enligt jordförvärvslagen. Ett
sådant handläggningsförfarande är enligt kollegiet olämpligt och kan även
beträffande arvsfondsfastighet leda till att regeringen kan fatta olika beslut
rörande samma försäljning. Om man trots det ovan sagda inför bestämmelser om
tillståndsprövning för förvärv av arvsfondsfastighet, bör ett sådant beslul
föregås av förslag lill ändringar av den nuvarande försäljningsordningen. Det
torde dock enligi kollegiet vara svårt att finna ett annat förfarande som
fyller samma förvaliningsrättsliga krav som del nuvarande. I detta förfarande
är arvsfondens och jordbrukels inlressen förelrädda av jämställda myndigheter
på så säll, atl konflikter dem emellan som de inte kan lösa själva skall
underställas regeringens prövning.

Kommunala förvärv

Utredningens förslag att vissa kommunala förvärv skall
vara underkastade prövning enligt jordförvärvslagen har föranlett delade
meningar bland remissinstanserna. Till dem som ställer sig posiliva till
förslaget hör lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, länsstyrelserna I Gotlands,
Jönköpings, Kalmar, Kristianstads, Stockholms, Södermanlands, Västerbottens och
Ålvsborgs län. Familjelantbrukarnas riksförbund. Hushållningssällskapens
förbund, LRF, kommunförbundet, SISU och Sågverkens råvaruförening.

Lantbruksstyrelsen uppger atl flera av lantbruksnämnderna
har framhållil att kommunerna har gjort relativt omfaitande markförvärv för
annan användning än samhällsändamål. Flertalet av lantbruksnämnderna tillstyrker
därför utredningens förslag. Även lanlbruksstyrelsen tillstyrker förslaget av
de skäl utredningen anförl. Styrelsen framhåller vidare att det inte synes vara
avsikten atl kräva mera ingående utredningar och detaljplaner som underlag för
lantbruksnämndernas prövning. Genom den fysiska riksplaneringen och
upprätlandel av kommunöversikler och markdisposi-tionsplaner har under senare år
framtagits ett omfattande material som belyser bl. a. lokaliseringen av den
mark som är av intresse för samhällsändamål. Della material kan enligt
styrelsen utgöra ett lämpligt hjälpmedel vid nämndernas prövning.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:85 71

Länssiyrelsen i Gotlands lån säger sig ha övervägt om inte
jordbruksintresset skulle kunna tillgodoses på ett adminisirativi enkelt men
ändå effektivt säll genom all kommun vid förvärv av jordbmksfaslighel gjordes
obligatoriskt skyldig att samräda med lantbruksnämnden, varvid nämndens
representant skulle ha rätt att kräva formell tillståndsprövning av förvärvet
hos lantbruksnämnden. Länsstyrelsen pekar på atl en liknande lösning har valts
i 23 § anläggningslagen i fråga om fastighetsbildningsmyndighets samråd med
byggnadsnämnd. Vid övervägande av olika alternativa lösningar har länsstyrelsen
emellertid inte funnit tillräckliga skäl atl frångå utredningens förslag.
Lånsstyrelsen i Kristianstads lån delar utredningens uppfattning att del av
hänsyn till bl. a. behovei av en bättre samordning av den jordpolitiska
prövningen av olika kategorier förvärvares köp av mark är rimligt att kommunala
förvärv av jordbruksfastigheter i princip skall prövas enligt
jordförvärvslagen. Länsstyrelsen understryker emellertid atl kommunerna är beroende
av all kunna föra en aktiv markpolitik i sam-hällsutbyggnaden och alt på ett
tidigt stadium kunna förvärva den mark som behövs. Den överblick som fordras
för alt kunna bedöma frågor om kommunernas behov av markförvärv kan enligt
länsstyrelsen inte alltid förulsällas finnas hos lantbruksnämnderna. I sådana
frågor bör lantbruksnämnden därför regelmässigt inhämta yttrande från
länsstyrelsen, som är högsia planmyndighet i länet. Den ståndpunkt som
länsstyrelsen därvid intar bör lantbruksnämnden följa. Om länsstyrelsen och
lantbruksnämnden inte har samma uppfattning bör ärendet avgöras av regeringen.
Även länsstyrelsen i Södermanlands lån förordar att lantbruksnämnden skall
samråda med länsstyrelsen vid kommunala förvärv.

Behovet av en likartad jordpolitisk prövning av alla de
offentliga förvärven understryks även av länsstyrelsen I Ålvsborgs tån.

LRF
erinrar om alt kommun vid frivilliga förvärv för att tillgodose sådana ändamål
som avses i I § förköpslagen skall meddelas förvärvstillstånd enligt förslaget.
LRF förutsätter alt kommunen endast får möjlighet att förvärva markområde som i
sin helhet omgående erfordras för sådant ändamål. Enligt LRF synes
utredningsförslaget innebära atl lantbruksnämnderna inte utan prövning skall
godta kommunens uppgift om alt ändamålet med det förvärvet är det av kommunen
angivna. Det kan med hänsyn lill den möjlighel som föreligger för
kommuninnevånare atl anföra kommunalbesvär över kommunens förvärvsbeslut
förefalla tveksamt, om lantbruksnämnderna verkligen bör kunna pröva riktigheten
av kommunens uppgifi om ändamålet med förvärvel närmare. Resultatet av en sådan
prövning kan enligt LRF bli att frågan om ändamålet med kommunens förvärv
(lälbebyggelseändamål) blir föremål för slutlig prövning i två instanser,
nämligen hos regeringsrätten, då fråga är om kommunalbesvär, och hos
regeringen, då fråga är om tillstånd enligt jordförvärvslagen. En sådan
"kompetenstvist" måste undvikas. Förutsättningarna synes numera vara
goda genom att lantbruksnämnderna skall medverka vid upprättandet av kommunala
markanvändningsplaner. Vid markförvärvsärendets behandling i kommunfullmäktige
bör undantagslöst lantbruksnämndens yttrande över tänkt förvärv föreligga. LRF
tillstyrker med dessa förtydliganden utredningens förslag.

Kommunförbundet erinrar om alt i de kommunala uppgifterna
bl.a. ingår att föra en aktiv markpolitik för att tillgodose samhällsbyggandets
behov. Förbundet finner dock att övervägande skäl talar för att kommunala
förvärv underställs tillståndsprövning i enlighet med utredningens förslag.
Detta är helt i linje med de övergripande motiven för en ändrad

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:85 72

jordförvärvslagsliftning och som även avser att gagna
jordbruket som näringsgren inom kommunerna. Det kan dock enligt förbundel
ifrågasättas om inte frågor om kommunala markförvärv bör underställas
länsstyrelsen om lantbruksnämnden inte har biträtt kommunens framställning.

Lånsstyrelsen i Kalmar län, som finner det följdriktigt
att kommunala förvärv prövas, ifrågasätter om inte ocksä kommuns förvärv frän
staten borde tillståndsprövas.

Hovrätten för Övre Norrland ställer sig tveksam till
förslaget och anför atl den föreslagna ordningen är principielll mindre
lämplig. Antingen bör man kräva tillstånd för alla kommunala förvärv eller
också hälla de kommunala förvärven utanför förvärvslagens tillämpningsområde.
Hovrätten kan inte finna några avgörande principiella invändningar mot
någotdera alternalivet.

Länsstyrelsen i Stockholms län pekar på att
utredningsförslaget inte innehåller någon beslämmelse om all prövningen av
förvärvsUllstånd skall vila lill dess frågan om kommunens förköpsrält avgjorts.
Enligt länsstyrelsen är del lämpligt alt den nya lagen förses med en
bestämmelse av denna innebörd. Samordningen kan lämpligen lösas på samma sätt
som gäller i fråga om den nuvarande jordförvärvslagen och förköpslagen.

Länsstyrelserna 1 Blekinge, Gävleborgs, Göteborgs och
Bohus, Hallands, Kopparbergs, Kronobergs, Norrbottens, Skaraborgs, Uppsala,
Värmlands, Västernorrlands, Västmanlands, Örebro och Östergötlands tån, KF, LO,
tantarbetareförbundet och Landstingsförbundet är negativa till förslaget.

Lånsstyrelsen i Uppsala tån avstyrker förslaget och
föreslär att del nuvarande undantaget för bl.a. kommunala förvärv behålls.
Enligt län.sstyrelsen i Värmlands län skulle en tillständsplikt för kommunala
förvärv innefatta ett intrång i den kommunala självstyrelserätten.
Länsstyrelsen framhåller också atl kommunerna hittills i allmänhet inte
förvärvat annan mark än som behövs för tätbebyggelseändamäl. Länsstyrelsen i Örebro
lån framhåller att det föreslagna prövningsförfarandet innefattar bedömningar
om kommunernas behov av mark för samhällsutbyggnaden. Lantbruksnämnderna torde
som regel sakna kompelens för alt gå in på sådan prövning och blir därför
hänvisade till alt godta kommunernas uppgifier. Prövningen fyller under sådana
omsländigheier ingen funktion men medför administrativt krångel för bl.a.
kommunerna. Länsstyrelsen anser därför atl primärkommunala förvärv bör hållas
utanför jordförvärvslagen. Länsstyrelsen utgår härvid ifrån att kommunernas
markpolitik kommer att följa översiktliga markanvändningsplaner vilka
upprättats i samråd bl.a. med lantbruksnämnden.

Länsstyrelserna i Blekinge, Gävleborgs, Göteborgs och
Bohus och Hallands lån framhåller att en tillståndsprövning enligt förslaget
kommer att medföra ökal administrativt arbete för kommunerna. Enligt
länsstyrelserna är det tillräckligt alt de jordpolitiska intressena
tillgodoses genom ett obligatoriskt samrådsförfarande mellan kommun och
lantbmksnämnd. Ett sådant samrådsförfarande förordas därför i stället för den
föreslagna Ull-ståndsplikten. Enligt länsstyrelsen I Gävleborgs lån bör
lantbmksnämnden få möjlighet att få ärendet prövat av regeringen om kommunen
inte följer den jordpoliiiska bedömningen. Länsstyrelsen i Västernorrlandsriän
erinrar om att man vid tillkomsten av den nuvarande lagen fömtsatte att samråd
skulle komma till stånd mellan kommun och lantbmksnämnd vilket var orsaken till
att man avstod från att då införa tillständsplikt vid kommunala förvärv.
Enligt uppgift från lantbmksnämnden har sådana samråd

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:85 73

dock inte förekommit i länet. Länsstyrelsen har mot denna
bakgrund i och för sig förståelse för atl lantbmksnämndema vill införa
lillslåndspliki för kommunerna. Länssiyrelsen har dock efter atl ha övervägt
olika alternativ stannat för all ell samrådsförfarande är all föredra. I den
män en kommun upprättar markförsörjningsprogram bör samrådet kunna ske
beiräffande detta program och därmed anses fullgjort för alla förvärv som
överensstämmer med programmet. Av särskild betydelse från länsstyrelsens synpunkt
är atl restmarker, som inte behövs för samhällsbyggandet, kan slå till
slmkturtationaliseringens förfogande.

Enligt tånsstyretsens 1 Norrbottens tån uppfattning är det
principielll olämpligt att lantbruksnämnden som seklorsorgan inom
jordbruksområdel skall vara den myndighet som avgör om mark skall anses vara
behövlig för tätbebyggelse eller därmed sammanhängande ändamål. Länsstyrelsen
utgår ifrån all kommun inte motverkar jordbruksralionaliseringen genom att
förvärva mark med mindre ett sammanväg! samhällsintresse gör sig gällande med
siörre styrka än rationaliseringsintressel. Sammanvägningen av
jordbruksintresset och övriga samhällsbyggnadsintressen sker i samband med den
kommunala översikts- och detaljplaneringen och i de fall samförsiåndslösningar
ej kan uppnås ankommer det pä länsstyrelsen resp. regeringen att fatta de
avgörande besluten.

Länsstyrelsen 1 Malmöhus län anför att kommunernas
framtida markförvärv i huvudsak lorde komma all ske inom områden som i
översiktliga markanvändningsplaner är avsedda för lälortsutbyggnader och därmed
sammanhängande anordningar, dvs. förvärven kommer att omfatta egendom som
avses i förköpslagen. Markanvändningsplanerna torde i vissa fall komma att
behandlas som generalplaner enligt byggnadslagstiftningen. Länsstyrelsen
anseratt kommuns markförvärv inom bebyggelseområden i markanvändningsplan som
fastställts som generalplan bör undanlas från lagens lillämpningsområde. Vidare
bör övervägas möjligheterna att finna former för att medge undantag för kommuns
förvärv inom bebyggelseområden i markanvändningsplan som tillkommit i samråd
med länsstyrelsen efter hörande av lantbruksnämnd och skogsvärdsstyrelse.

Till de remissinsianser som avstyrker förslaget hör LO och
lantarbetare-förbundet som i stället förordar ett samrådsförfarande. Även
Landstingsförbundet avstyrker förslaget och framhåller att kommunernas behov
av mark nästan helt och hållet är betingat av deras ansvar som huvudmän för den
fysiska riksplaneringen. Kommunala markförvärv är därför närmasi att betrakta
som led i en process där fortlöpande planering av t.ex. tätortsutvecklingen
inte bör få hindras av särskilda prövningsförfaranden vars motiv inte
förefaller ha tillräcklig bärkraft. Övervägande skäl talar enligt förbundet för
att kommunernas markförvärv även fortsättningsvis undanlas frän prövning enligt
jordförvärvslagen.

Kyrkans förvärv och överlåtelser

Flertalet av de remissinsianser som har yitral sig i
frägan ställer sig positiva till förslaget att kyrkans förvärv och överlåtelser
skall vara underkastade tillståndsplikten i den nya jordförvärvslagen. Till
dessa remissinstanser hör lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, länsstyrelserna
i Blekinge, Gotlands, Jönköpings, Kalmar, Kopparbergs, Malmöhus, Södermanlands,
Västerbottens, Ålvsborgs, Örebro och Östergötlands lån. Familjejordbrukarnas
riksförbund. Hushållningssällskapens förbund, LO, Landstingsförbundet, LRF,
SISU, lanlarbelareförbundet och Sågverkens råva-

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop, 1978/79:85 74

ruförening. Dessa remissinstanser ansluter sig i huvudsak
till de skäl som utredningen här åberopat för sitt ställningstagande.

Kammarkollegiel och KF avstyrker förslaget.
Kammarkollegiet förordar att det nuvarande samrådsförfarandel behälls och
anför att della enligi kollegiets mening har fungerat väl. Det är därför
iveksaml om bälire ordning uppnås genom den av ulredningen föreslagna
lillslåndsprövningen. Ulredningen anför som moiiv lill förslagei endasl all,
även om man kan nå i huvudsak samma resultat på administrativ väg, en prövning
enligt joidförvärvslagen möjliggör en bättre samordning av markrörelserna än
vad som nu är fallet. Del är enligt kollegiet svårt all förslå varför en
prövning enligi jordförvärvslagen skulle möjliggöra en bälire samordning av
markrörelserna än del nuvarande samrådsförfarandel, efiersom detta i praktiken
är bindande för den myndighet som skall avgöra ärendet. Om samrådsförfarandel
ersätts med tillståndsprövning, leder detta vidare till att samma ärende skall
handläggas både enligt reglerna i jordförvärvslagen och i den kyrkliga
förvaltningslagen. Det är då tänkbart att samma ärende vid olika tidpunkter kan
provas av regeringen både i jordbruks- som kommundepartementei. Inte minsl från
den enskildes synpunki mäste det te sig egendomligt att ett och samma ärende
fordrar tillstånd från två olika myndigheter, framför allt om den ena
myndigheten är regeringen. Vid avgörande av försäljnings- och förvärvsärenden
bör enligt kollegiets mening i stället en och samma myndighet fatta det
formella beslutet rörande ärendet i sin helhet. Kollegiet förordar därför atl
kyrkliga försäljnings- och förvärvsärenden även i framtiden prövas enligt
grundema för jordförvärvslagen med det samrådsförfarande som föreskrivs i den
kyrkliga förvaltningsförordningen. Kammarkollegiel pekar vidare på att om
samrådsförfarandet ändå avskaffas mäste förvaltningsförordningen omarbetas och
bestämmelser meddelas om vilken instans - sliflsnämnd, pastoral eller
församling - som i besvärsärende enligt jordförvärvslagen skall företräda den
kyrkliga jorden.

KF anser att förslaget kommer att medföra ett ökat
administrativt förfarande och anser inte att utredningen har styrkt att
fördelarna med den föreslagna ändringen överväger nackdelarna.

Släktförvärv

Utredningens förslag att begränsa släktskapsundantagen
till atl avse endasl make och avkomlingar tillstyrks av de allra flesta
remissinstanserna. Till de remissinstanser som uttryckligen tillstyrker eller
lämnar förslaget i huvudsak utan erinran hör lantbruksstyrelsen,
skogsstyrelsen, lånsstyrelserna i Gotlands, Gävleborgs, Kronobergs,
Skaraborgs, Södermanlands, Värmlands och Ålvsborgs lån.
Hushållningssällskapens förbund, KF, LO, Landstingsförbundet, LRF,
lantarbetareförbundet och TCO. Från flera håll understryks samtidigt att
förslaget kommer att innebära en endast marginell ulvidgning av lagens
tillämpningsområde och man ställer sig därför i allmänhet positiv till de
ytterligare utredningar angående förvärv genom arv och dödsbons innehav av
jordbruksfastigheter som jordförvärvsutredningen har föreslagit. Några
remissinstanser vill gå längre än utredningen medan några är tveksamma till en
begränsning av undantagen.

Enligt lantbruksstyrelsen medför det ökande passiva
ägandet, som i huvudsak orsakas av släktförvärven, betydande negativa
konsekvenser från såväl samhällsekonomisk som regionalpolitisk synpunkt.
Styrelsen delar därför utredningens uppfattning atl en begränsning av
släktskapsun-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:85 75

dantaget bör ske. Styrelsen är ä andra sidan medveten om
atl en sådan begränsning berör grundläggande familjerättsliga förhållanden och
innebär ingrepp i den fria dispositionsrätten för en begränsad kategori av
samhällsmedborgare. Flertalet av lantbruksnämnderna delar enligi
lanlbruksstyrelsen utredningens bedömning och tillstyrker förslaget, i vissa
fall med reservation frän enstaka ledamöier. Ett fåtal nämnder anser all
släktskapsundantaget bör avskaffas helt. Enligt styrelsen är del uppenbart all
släklskapsundanlagel i jordförvärvslagen utgör ett hinder mot att uppnå målen
för jordbrukspolitiken enligt de av statsmakterna nyligen beslutade riktlinjerna
och all därför siarka skäl i och för sig kan anföras för att detta undanlag
avskaffas. Efter ingående prövning har dock lantbruksstyrelsen med hänsyn till
den gällande familjerättsliga lagstiftningen inte funnit det möjligt att nu
föreslå en sädan uiformning av jordförvärvslagen. Styrelsen tillstyrker därför
utredningens förslag till ny utformning av släklskapsundanlagel.

Flera andra remissinsianser som tillstyrker förslaget
anför i huvudsak samma skäl som lantbruksstyrelsen.

LRF anför att när det gäller den konkrela utformningen av
en ny jordförvärvslag har utredningen inte gått så långt i fräga om
släktförvärven som de analyserade problemen i och för sig skulle kunna
motivera. Utredningen har dock enligt LRF:s uppfattning funnit en väl avvägd
linje mellan olika intressen, även om den inte hell överensstämmer med kraven
från unga etableringsintresserade jordbrukare. Den föreslagna inskränkningen
fär dock enligt LRF:s mening inte innebära något hinder för sådana anförvanter
som enligt gällande lag inte behöver förvärvstillslånd att erhålla
förvärvstillslånd, om de avser atl bosätta sig på en släktgård och bruka den.
Genom att tillämpa lagen på det sätt som ulredningen föreslår bör det nämligen
vara möjligt att ta de hänsyn som ett släktskapsförhållande eller likartal
förhållande innebär när frågan om förvärvstillslånd prövas. Utredningen har
anfört att förvärvslillstånd inte bör vägras utan särskilda skäl om sådan
förvärvare avser atl bosätta sig på och bruka egendomen. LRF förutsätier alt
det här bör vara fräga om mycket starka skäl. Sä bör t. ex. i de fall, då
förvärvaren lidigare under en längre period har varit bosatt på gården och deltagit
i brukningen särskilda skäl få anses föreligga för att förvärvstillslånd skall
kunna lämnas till annan än släkting (syskon eller syskonbarn) lill ägaren.
Regler härom bör införas i en särskild paragraf i lagen.

Familjejordbrukarnas riksförbund ställer sig tveksamt till
en begränsning av släktskapsundantaget och anser att utredningsförslaget i
denna del är diskutabelt. Även Trädgårdsnäringens riksförbund uttalar
tveksamhet i fråga om del rikliga i att inskränka tillståndsfriheten vid
släktförvärv. Avskaffas tillståndsfrihelen för makes avkomling, syskon och
syskons avkomling skulle detta enligt förbundet nämligen kunna bli ett hinder i
rationaliseringsverksamheten genom att man i så fall inväntar arv. Medvetenheten
om att egendomen får drivas vidare av en nära anhörig är ofta för äldre brukare
en sporre till ytterligare förbättringar av egendomen. Samarbetsorganet för
jordbruksfrågor är negativt och anför atl de motiv utredningen har anfört för
en begränsning av undantaget till att gälla de som är närmast arvsberättigade
inte är så entydiga att de bör tas till intäkt fördetta ingripande i gällande
arvslagstiftning.

Bankinspektionen kritiserar förslaget att avskaffa
tillståndsfriheten för förvärv av syskon. Den nuvarande undantagsbestämmelsen
beträffande syskonförvärv baserar sig på den samhörighet som finns mellan
syskon

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:85 76

och det förhållandel alt syskon kan ha växt upp på
fastigheten eller brukat den tillsammans. Att dä ell sädanl syskon enligi
förslaget skall vara skyldigt söka tillstånd till förvärv av fasiighelen kan
enligt inspektionen te sig slötande. Enligt utredningens beräkningar skulle de
från lagen undaniagna släktförvärven härigenom komma att minska med ca 10%.
Enligt inspektionens mening är detta inte ell tillräckligt skäl för atl kräva
tillstånd för förvärv av syskon. Inspekiionen avstyrker därför förslaget i
denna del. Däremot vill inspekiionen inte motsätta sig att tillstånd skall
krävas då syskons avkomling är förvärvare.

Länsstyrelsen i Gollands län anmärker att ett avskaffande
av tillstånds-friheten för makes barn i allmänhet kommer atl få mindre
belydelse, eftersom en successionsöverlåtelse via maken i regel kan ske utan
tillståndsprövning. Endasl om maken avlidil kommer barn, som inte är barn till
överlåtaren, atl behöva förvärvslillstånd, anför länsstyrelsen. Liknande
synpunkier framförs av länsstyrelsen i Östergötlands län.

Några av remissinsianserna vill gä längre än ulredningen
föreslår. Lånsstyrelsen i Kopparbergs län anser alt det bör övervägas, om inte
även makes eller bröstarvingars förvärv av jordbruksfastighet skall underkastas
särskild tillståndsprövning. Det får dock enligt länsstyrelsen anses ligga i
sakens natur att vid en sådan prövning tillstånd till förvärv skall ges om inte
särskilda skäl talar mot detla.

För alt det jordbrukspolitiska målet skall kunna uppnås
inom överskådlig tid när det gäller markfrågan anser länsstyrelsen i
Norrbottens län alt en lillsiåndsprövning bör vara obligalorisk när det gäller
alla enskilda förvärvare, detta även vid förvärv genom arv. Länsstyrelsen
uttalar dock förståelse för att de villkor som gäller för förvärvslillstånd
bör utformas i viss utsträckning annorlunda då det är fråga om förvärv av make
eller avkomling. Det vore nämligen enligt länsstyrelsens mening olämpligt om
förvärvstillstånd skulle kunna vägras make eller avkomling på den grunden alt
fasligheten behövs för rationalisering i sådana fall då maken resp. avkomlingen
har för avsikl att fortsätta fastighetens drift om än denna sker på en icke
utvecklingsbar fastighei. Å andra sidan finner länsstyrelsen del stötande att
förvärv som sker enbart i spekulationssyfte skall accepteras enbart på den
grunden att del sker av make eller avkomling. En sådan konstruktion motverkar
den strävan efter likhet inför lagen som kännetecknar modern lagsiiftning.
Även länsstyrelsen i Västmanlands län anför att släktskapsundantaget bör
avskaffas helt.

Sågverkens råvaruförening anför att del är mindre viktigt
vem som äger skogen än hur den brukas. Därför bör samhället, när man valt att
gå in och reglera fastighetsmarknaden, styra jordförvärvaren så alt köpare utan
kompetens och avsikt atl driva korrekt skogsbruk vägras förvärvstillslånd.
Råvaruföreningen anser därför alt alla förvärv skall prövas mot ett övergripande
kompetenskrav, såväl släktförvärv, fysiska personers som juridiska personers
förvärv, där köparens förutsättningar och avsikter alt driva kortekt skogsbruk
bedöms.

Exekutiva auktioner och andra frågor om undantag för
jordförvärvslagen

Utredningens förslag att införa lillslåndspliki för
förvärv vid exekuUva auktioner tillstyrks bl. a. av lantbruksstyrelsen och
skogsstyrelsen.

Om del ur samhällsekonomisk synpunkt är angeläget med en
kontroll av priserna på jordbruksfastigheter är det å andra sidan enligt
länsstyrelsen i Gävleborgs län omotiverat atl godta överpris uppnådda vid
exekutiva

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:85 77

auktioner. Det bör därför vara möjligl för
exekuiionsmyndighelen alt försälja utmätt egendom under hand sedan särskild
värdering företagits efter samma grund som tillämpas vid tillståndsprövning. I
sådant sammanhang bör uppträdande spekulant kunna utverka förhandstillstånd
från lantbruksnämnden i fråga om den prövning ulöver prisel som skall företas.
Innan underhandsförsäljning företas bör ha klarlagts att fastigheten enligt
lantbruksnämnden inte behövs för rationaliseringsändamål eller att kommun inte
har för avsikt att utöva förköpsrätlen beiräffande densamma.

Länsstyrelsen i Malmöhus lån konstaterar atl försäljning
av jordbruksfasligheler på exekuiiv auktion inte är sä ofta förekommande.
Länsstyrelsen vill därför inie motsätta sig atl den särställning som
förvärvare genom sådan auktion nu har avskaffas, även om vissa olägenheter kan
uppstå i sammanhanget som i.ex. alt fördelningssammanträde måsle invänta förvärvslillstånd.
Länsstyrelsen i Östergötlands lån har i princip ingenting atl erinra mol
utredningens förslag. Den av ulredningen förordade ordningen som medför atl
lidpunkten för tillträde av fastigheten kan komma att hållas svävande skapar
emellertid osäkerhet hos fordringsägare och andra och slår enligi länssiyrelsen
också i strid med ett antal bestämmelser som reglerar del exekutiva
förfarandet.

Länsstyrelserna i Blekinge och Hallands län förordar all
konsekvenserna av utredningens förslag blir föremål för ytterligare utredning.

Förslaget inger enligt LRF:s uppfattning betänkligheter.
LRF finner atl utredningen inte har framlagt tillräckligt starka skäl för sill
förslag om att avskaffa nuvarande regler om undantag för förvärv genom inrop på
exekutiv auktion. Alt de exekutiva auktionerna haft låg frekvens under senare
år är enligt LRF inget motiv för att nu ändra gällande regler. Del kan förutsättas
all utredningens förslag på denna punkt kommer alt inverka menligt beiräffande
viss kreditgivning lill lantbruket. För atl förhindra atl olämpliga
dispositioner företas på egendomen, bör i siällei sådana regler införas i
jordförvärvslagsiifiningen atl inte gagnvirkesuttag ulan endast skogsvårdande
åtgärder får ske på en fasiighel under tiden till dess förvärvslillstånd har
beviljats. Det vore en fördel om denna regel kunde införas att gälla vid all
förvärvsprövning. LRF föreslär därför all nuvarande regler blir gällande även
i den nya jordförvärvslagen samtidigt som en regel införs om avverkningsförbud
på den faslighet som är föremål för förvärvsprövning.

Bankinspektionen finner inte klarlagt att nackdelarna
uppvägs av de fördelar som kan ligga i att förvärven prövas enligt
jordförvärvslagen och anser för sin del att det nuvarande undanlaget för
exekutiva försäljningar bör behållas. Även länsstyrelserna i Örebro och Uppsala
län avstyrker förslaget. Enligt länsstyrelsen i Uppsala län kommer stora
olägenheter att uppslå för överexekutor och allmänhet om utredningens förslag
genomförs pä säll föreslagits. Fördelningssammanträde kan dä inte hållas förrän
efter det förvärvslillslånd har lämnals. Om inroparens förvärvsansökan avslås
kan lång lid förflyta innan frågan slutligt avgörs, om besvär anförs. Vid
avslag på förvärvsansökan måste ny auktion hållas. Det kan dröja lång tid innan
ett ärende avslutas och lagakraftvunnen försäljning har skett, eftersom flera
köpare kan vägras förvärvstillstånd. Under tiden måste överexekutor se till
att fastigheten förvaltas pä nöjaktigt sätt. Kosinaderna för förvaltningen
mäste sedan tas ur köpeskillingen och påverka försäljningspriset och
utdelningen till borgenärerna. Även andra olägenheter uppkommer. Vidare skulle
såviti länsstyrelsen kan bedöma införande av lillslåndspliki kunna skada
jordbruksfastigheters kreditvärde.

Remissinstanserna godtar allmänt utredningens förslag att
behålla nuva-

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:85 78

rande undantag för vissa kreditinrättningars förvärv, för
förvärv som skall tillståndsprövas enligt 1916 års lag, för förvärv av egendom
som ingår i stadsplan eller byggnadsplan eller av fastighet som nybildats för
annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk, för vissa andelsförvärv och för
förvärv av egendom som ulgör fideikommiss eller ingår i fideikommissbo under
avveckling.

Allmänna förutsättningar för förvärvstillstånd

Remissinsianserna godtar i allmänhet den grundprincip som
enligt ulredningen bör gälla vid prövning av fråga om förvärvstillstånd,
nämligen att behovet av raUonella lantbruksföretag inom jordbruket, skogsbruket
och trädgårdsnäringen särskilt skall beaktas.

Lantbruksstyrelsen underslryker belydelsen av forisatt
areell strukturrationalisering och anför alt jordförvärvslagen, liksom
hittills, i första hand bör syfta till att främja uppbyggnaden av rationella
företag inom jord- och skogsbruket samt att vidmakthålla sådana företag.
Därigenom skapas förutsättningar atl framställa jordbruksprodukter till
rimliga koslnader och samtidigt uppnå inkomstmålet förde i jordbruket
yrkesverksamma. I enlighet med riksdagens beslut bör utgångspunkten därvid
vara att familjelantbruket skall vara den dominerande företagsformen.

LRF hävdar atl jord och skog i slörsla möjliga
utsträckning skall ägas av den lanlbrukande befolkningen.
Jordförvärvslagsiifiningen bör därför ul-formas så och ges en sådan lillämpning
att denna målsättning befrämjas. Enligt LRF:s mening utgör ett
familjeföretagsbaseral lantbruk en förutsättning för bevarandet av en levande
landsbygd. Förvärvslagstiflningen bör främja tillskapandet av rationella
enheter inom det enskilda jord- och skogsbruket. Lagstiftningen bör vidare
utformas så att den blir ett hinder för sammanläggning av var för sig
bärkraftiga och utvecklingsbara fastigheter.

Länsstyrelsen i Jönköpings lån anför att det med hänsyn
till det antal större lantbruksföretag (större än familjejordbruk) som redan
finns och som är lämpligt ur bl.a. priskonkurrenssynpunkt inom jordbruket inte
synes vara något alt erinra mot atl förvärvslagstiftningen grundas på målsättningen
om familjelanlbruk. Ur bl.a. regional- och befolkningspolitisk synpunkt torde
denna målsättning ha stor betydelse. Länsstyrelsen understryker samtidigt att
det är önskvärt all samarbetsformer mellan olika familjelantbruk exempelvis vid
inköp av större kapilalkrävande maskiner utvecklas för att priserna på
jordbrukets produkter i möjligaste mån skall hållas nere.

Länsstyrelsen i Uppsala län finner det angeläget att
ansträngningarna fortsätter för att skapa rationella brukningsenheter. Förvärv
och byten som syftar till förbättrad arrondering är mycket viktiga.
Länsstyrelsen ifrågasätter i sammanhanget om inte lantbruksnämnden i samband
med tillståndsprövningen även borde ges rätt att ställa krav pä förvärvarens
medverkan för att undanröja påtagliga arronderingsmässiga oformligheter, t.ex.
att vid tillskottsförvärv avstå från ett omräde som med hänsyn till belägenhet
uppenbart borde tillföras annat lantbruksföretag. Härigenom skulle
handläggningen förenklas och behovet att vägra förvärvstillslånd på grund av
rationaliseringsbehov minska.

Länssiyrelsen i Norrbottens län erinrar om att jordförvärvslagsUfining-en
enligt direktiven till utredningen skall, liksom-jordbmkspolitiken i övrigt,
inriktas på att familjejordbmket skall vara den dominerande företags-

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:85 79

formen. I förslaget lill lagtext hardock detla inte kommii
till klart uitryck. I 3§ anges endast atl vid prövning av frågan om
förvärvslillstånd skall särskilt beakias behovet av rationella företag inom
jordbruket, skogsbruket och trädgårdsnäringen. Enligt länsstyrelsens mening
bör denna paragraf kompletteras så atl det klart framgår all när del gäller
del enskilda lanlbruksförelaget skall del raUonella familjeföretaget
prioriteras. Det torde ocksä vara önskvärt atl familjeförelaget definieras som
förelag där huvuddelen av arbetet utförs av den egna familjen.

Enligt lånsstyrelsen i Värmlands lån är en starkare
betoning av rationalisering önskvärd i lagen. I annat fall finns del enligi
länssiyrelsen risk all del svenska jordbrukets allmänt erkända höga
rationalitet försämras och konkurrenskraften gentemot utlandet minskar.

Domänverket är kritiskt till de allmänna förutsättningar
som ligger till grund för förslaget. Jordbruks- och skogsbmkspoliliken måsle
enligt domänverkels mening ha ett vidare perspektiv och baseras på en totalsyn
på utnyltjandel av landets markresurser. De ursprungliga direktiven gav en
enligt domänverkels mening riklig anvisning om utredningsarbetets inriktning
mot en jordförvärvslag ägnad alt "stödja en sådan hushållning med våra
marktillgångar, att ett effektivt jord- och skogsbruk kan bedrivas i vårt
land". Genom tilläggsdirektivens anvisning att utgångspunkten för det
fortsatta arbelel borde vara atl familjelantbruket skall vara den dominerande
företagsformen förenklades utredningens arbete men försämrade förmodligen
resultatet. Enligt domänverkets mening ger en jordbruks- och skogsbruksnäring
med skiftande förelagsstoriekar och företagsformer den stimulans lill
effektivisering och förnyelse som måste krävas inom alla näringar. En sådan
sammanställning på förelagen inom näringen medför därjämte ett variationsrikt
utbud pä arbetstillfällen.

Även lantmäteriverket kritiserar förslaget. Den föreslagna
lagen innehåller en portalparagraf som allmänt anger atl behovei av rationella
förelag särskilt skall beaktas vid förvärvsprövningen. Denna lanke följs upp i
lagens materiella prövningsvillkor bl. a. genom regler som skall underlätta
lantbruksföretagens komplettering med skog och regler som speciellt tar sikte
på skogsförvärv som görs av skogsinduslriella förelag och i övrigt av juridiska
personer. Däremot ställer lagen inte upp några riktlinjer för prövningen av
enskilda personers skogsförvärv i fall då skogen inte behövs som stöd för
jordbruket. Detta är en brist i lagstiftningen som bör avhjälpas. Det skulle
alltså från slrukturralionaliseringssynpunkl ha varit önskvärt att
utredningsarbetet och lagförslaget hade inriktats i högre grad på sådana
aspekter. Ser man saken enbarl från rationaliseringssynpunkl synes den
föreslagna jordförvärvslagen inte innebära något väsentligt nytt jämfört med
den nuvarande, bortsett från de föreslagna nya bestämmelserna om
regionalpolitiska hänsynstaganden, vilka lantmäteriverket ser positivt på.

Priskontroll och kapitalplacering

Remissinstanserna ställer sig ganska allmänt positiva till
förslaget att i lagen införa en bestämmelse som möjliggör en prövning av
prisels skälighet. Lantbruksstyrelsen anför således att lantbruksnämnderna i
sina yttranden till slyrelsen har understrukit de svårigheter som
prisutvecklingen pä jordbruksfastigheter medför för säväl etablering som
rationalisering inom lantbruket och har framhållit behovei av bestämmelser som
ger bättre möjligheter än de som finns i nuvarande jordförvärvslag att mot ver-

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:85 80

ka en fortsatt samhällsskadlig prisutveckling. 1 likhet
med lantbruksnämnderna anser lanlbruksstyrelsen atl behov föreligger av en
uttrycklig lagbestämmelse som medför möjlighet att vägra förvärvstillslånd med
hänvisning lill köpeskillingens storlek.

LRF uttalar sin tillfredsslällelse över möjlighelen lill
priskontroll och tillstyrker införandet av en sådan bestämmelse i
jordförvärvslagen.

Några av remissinstanserna är emellertid tveksamma eller
negativa lill en bestämmelse om priskonlroll. Förslaget kritiseras av
bankinspektionen som anser att en sådan kontroll i enskilda fall kan innebära
fara för kreditgivaren. I all synnerhet gäller della om en kredit har lämnals
av bank eller annan och därvid baserats på de försäljningsmöjligheler som
ansetts föreligga med nu gällande lagstiftning. Dessa försäljningsmöjligheter kan
komma att minska väsentligt genom den nya lagstiftningen. Utredningen ger dock
enligt inspektionen inte tillräckligt material för atl bedöma i vad mån
farhågor av det här angivna slaget är berättigade. Redan ovissheten härom ger
anledning till stark tveksamhet inför förslaget. Inspektionen anser sig inte
kunna la ställning till frågan innan en sådan bestämmelses inverkan på redan
lämnade krediter närmare har undersökts.

Enligt lantmäteriverket synes behovet av prisregeln vara
ganska begränsat efiersom det i de fall där lillämpningen av regeln kan bli
aktuell oftast torde vara så all också annan avslagsgrund är tillämplig, t.ex.
regeln om kapitalplacering. Tillsammantagna ger detta anledning till viss
Iveksamhel när del gäller frågan om prisregeln skall införas.

Domänverket pekar pä atl utredningen föreslär ändringar i
jordförvärvslagen som avses leda till ett ökat utbud och minskad efterfrägan
pä lanlbmksförelag - ulbudsökning genom inskränkt förvärvsfrihet och
efterfrå-geminskning genom restriktivare bedömning av vissa förvärv. I motsats
till utredningen anser domänverket all dessa förslag är tillräckliga för alt
dämpa prisstegringen på lantbmksföretag. Domänverkei anser vidare all den
föreslagna bestämmelsen om priskontroll kan leda till minskat utbud av
lantbruksföretag.

NO förutsätter alt bestämmelsen endast kommer alt
tillämpas i undantagsfall. Härför talar även alt prisreglering kan kringgås
genom skenarrangemang och den negativa effekt på underhåll och investeringar
som erfarenhetsmässigt följer av samhällelig reglering av denna art.

Uiredningcns förslag all avkaslningsvärdel i första hand
bör utgöra grunden för prövning av köpeskillingens skälighet har föranlett
delade meningar. Till dem som tillstyrker eller lämnar förslaget i princip utan
erinran hör lantbruksstyretsen, jordbruksnämnden, länsstyrelserna i Blekinge,
Gävleborgs, Jämtlands, Kalmar, Kopparbergs, Kronobergs, Skaraborgs,
Södermanlands, Värmlands och Västmanlands län. Familjejordbrukarnas
riksförbund, Hushållnlngssållskapens förbund, KF, LO, LRF och
lantarbetareförbundet.

Enligt lanlbruksstyrelsens mening bör syftei med en
lagbeslämmelse av ifrågavarande slag vara att i första hand komma till rätta
med de fall då ett påtagligt överpris föreligger. Del kan nämligen på grund av
den osäkerhei som föreligger i fråga om värdering av jordbruksfastigheter inte
anses rimligt atl ställa krav på en mera exakt prövning av priset. Styrelsen
har inget all erinra mot utredningens principiella syn atl ett avkastningsvärde
bör uigöra grunden för prövningen av köpeskillingens skälighet. Under normala
samhällsekonomiska förhållanden och med en tillståndsprövning i övrigt som i
huvudsak utestänger köpare som inte har för avsikt att bosätta sig pä eller
bruka lanlbmksförelagel bör marknadsvärdena också ha god

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:85 81

anknytning till avkaslningsvärdel. En fastighets värde för
en viss köpare påverkas emellertid av mänga faktorer som är beroende av
köparens förulsältningar, inlressen och förvänlningar. Lantbruksnämnderna besitter
omfattande erfarenhet av värdering av jordbruksfastigheter, varvid värdel av
skogsdelen grundas på avkastningsvärdet, medan jordbruksdelen och övriga
nyiligheier värderas med ledning av erfarenhets- eller marknadsvärden. Enligt
lantbruksstyrelsens mening bör en prövning av köpeskillingens skälighet även i
fortsättningen kunna ske i huvudsak enligt hittills tillämpade
värderingsmetoder. Den företagsekonomiska lönsamhetskalkylen, som i stor
omfanning används av nämnderna vid prövning av ansökningar om statligt investeringsstöd,
bör även kunna vara till vägledning då det gäller att bedöma prisets skälighet
med hänsyn lill egendomens avkastning. Vid en prövning av köpeskillingens
skälighet med del syfte styrelsen tidigare anfört, nämligen all i första hand
komma till rätta med de mer påtagliga överpriserna, bör överslagsmässiga
värdeberäkningar vara tillräckliga i flertalet fall. Endasl i de fall avslag
övervägs med hänvisning till köpeskillingens storlek, krävs mera ingående värdering.
Enligt styrelsens uppfattning är avsikten med den föreslagna pris-prövningen
inie att snabbt åstadkomma en radikal förändring av prisnivån på
jordbruksfastigheter. Syftet bör i stället i första hand vara att bryta de
senare årens onormala prisutveckling och nå en bättre anpassning av faslighelsprisernas
utveckling lill förändringarna i den allmänna prisnivån. Lantbruksstyrelsen
tillstyrker utredningens förslag.

Liknande synpunkter framförs av LRF som erinrar om atl det
mot bakgrunden av LRF:s markpolitiska program är förbundets principiella
uppfattning alt för fastighetsförvärv inte bör accepteras högre priser än ett
beräknal avkastningsvärde. Som utredningen anger torde det vara svärl atl vid
prövning exakt fastställa var övre gränsen ligger för en godtagbar
köpeskilling. Frägan får avgöras från fall till fall. Detta förhållande medför
alt lagen måste tillämpas på ett förnuftsmässigl sätt i enlighet med lagstiftarens
intentioner. Det är enligt LRF inte alltid möjligt alt ta begreppei
avkastningsvärde bokstavligt, eftersom del erfarenhetsmässigt är mycket svårt
atl fastställa ell sådant värde. Det väsentliga är att prislopparna kapas så
att det blir möjligt för enskilda personer, som ämnar bedriva jordbruk eller
skogsbruk och ha detta som huvudsaklig inkomstkälla, att konkurrera med kapitalstarka
förvärvare. vilkas syfte är ett passivt ägande i värdebeständig tillgång. Med
de kalkylmetoder som i dag förekommer i samband med prövningav kreditslöd lill
jordbrukets rationalisering liksom med de uppskattningsmetoder man använder
inom skogsbruket torde det enligt LRF:s mening vara möjligt för
lantbruksnämnderna atl ange rimligheten av en avtalad köpeskilling.

En obligatorisk prövning av köpeskillingens skälighet så
som utredningen förordat bör enligt jordbruksnämndens uppfattning kunna
medverka till all dämpa prisuppgängen på jordbmksfasligheter. Den föreslagna
lagens utvidgade lillämpningsområde kan också vänlas medföra att kretsen av
köpare minskas. Detla kan på sikt också verka dämpande på fastighelspri-serna.
Nämnden understryker dock atl effekterna av de av utredningen föreslagna
åtgärderna för att dämpa fastigheisprisstegringarna lorde få verkan på
jordbmkspriserna först på längre sikt.

Länsstyrelsen i Blekinge tån anser att den föreslagna
lagtexten behöver mjukas upp sä att i vissa fall förvärvstillslånd kan lämnas,
även om värderingen lyder på ett för högt pris. Eftersom en fastighets
avkastningsvärde är beroende av en hel mängd faktorer, såsom ägarens duglighet,
produk- 6
Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 85

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:85 82

tionsinriklning, jordmån, nederbörd m.m., är del angeläget
all en grund läggs för ett värderingsförfarande som ger ett så likformigt och
rättvisande resultat som möjligt. I tillämpningsanvisningarna till den nya
lagstiftningen måste därför värderingsfrågorna noga penetreras, framhåller
länsstyrelsen. Länsstyrelsen i Gävleborgs tån finner det nödvändigt all
lillämpa en viss schablonering vid värderingen. Som exempel anger länsstyrelsen
den värderingsmetodik som har utarbetats inom lantbruksorganisationen beträffande
skogsfastigheter och som har vunnit vidsträckt tillämpning inom skogsbruket.
Behovet av anvisningar och riktlinjer för värderingen understryks av
ytterligare remissinsianser, bl.a. länsstyrelserna i Kronobergs, Skaraborgs och
Södermanlands län saml Hushållningssällskapens förhund.

Lånsstyrelsen i Västerbottens lån ifrågasätter om inte
samtliga fall där avslag övervägs på grund av för hög köpeskilling måste
föregås av en noggrann värdering. Då varje värdering kommer att ha en viss
osäkerhet blir det svårt att avgöra huruvida del avialade prisel "ej
endast obetydligt" översliger avkaslningsvärdel. Lagen bör därför utformas
sä att endast förvärv till uppenbara överpriser skall förhindras.

Flera av remissinsianserna uttalar tveksamhet i fråga om
utformningen av den föreslagna bestämmelsen. Till dessa hör NO,
lantmäteriverket, skogsstyrelsen, domänverket, affärsverksddegationen,
lånsstyrelserna i Gollands, Göleborgs och Bohus, Jönköpings, Kristianstads,
Malmöhus, Stockholms, Örebro och Östergötlands län.

Enligt lantmäteriverket inrymmer den föreslagna
priskontrollbestäm-melsen en rad tillämpningsproblem som kan bli svårbemästrade
och som inte närmare berörts av jordförvärvsutredningen. Svårigheterna hänger
till stor del samman med atl det enligt förslaget är ett avkastningsvärde som
skall bestämmas. När del gäller sådani värde är del större svårigheter än vid
marknadsvärdering att finna stöd i prisstatistik och liknande. Som exempel på
problemen kan pekas på svårigheler i många fall, bl.a. vid förvärv av mindre fasligheter,
att bestämma den driftsinriktning som skall läggas till grund för
avkastningsvärderingen. Ett annal exempel är värdering av fastigheter där
bostadsbyggnaden tillmäts särskild betydelse.

Skogsstyrelsen stöder i princip utredningens synpunkt all
en köpeskilling, som betydligt överstiger avkastningsvärdet för egendomen
ävensom förvärv i huvudsak i kapitalplaceringssyfte, bör utgöra förvärvshinder.
Del är från såväl samhälls- som konsumentsynpunkt önskvärt all priserna pä
lantbruksförelag inte överstiger avkaslningsvärdel. De praktiska möjligheterna
att utnyttja avkastningsvärdet som prövningsgrund måsle dock enligt styrelsen
anses såsom mycket begränsade. Prövning av köpeskillingens skälighet skulle
komma alt inrymma många grannlaga värderingsproblem inte minst då det gäller
skogsbruket. En tänkbar möjlighet är att införa nägon form av normvärdering med
på vissl sätt definierat avkastningsvärde som grund. En sådan lösning torde
dock motivera ändrade värderingsregler även i näslkommande fastighetstaxering.
Värderingsfrågor om möjligheterna att utforma praktiskt tillämpbara regler bör
försl uiredas innan ställning kan tas till lagstiftning om prövning av
köpeskillingens skälighet.

En priskontroll av lantbruksföretag på det sätl
utredningen föreslår kommer enligt domänverkets mening att fä vissa negativa
effekter som borde ha analyserats och beaktats. Således föreligger enligt
verket en uppenbar risk att olika prisnivåer kommer att utbildas för
lantbruksföretagen. En prisnivå för företag som inte prövas enligt
jordförvärvslagen, en

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:85 83

officiell prisnivå för förelag som prövas enligt
jordförvärvslagen och en inofficiell prisnivå för samma företag (köpeskilling
enligt avtal jämte "pengar under bordet" eller annat oredovisat
vederlag). Värdering av fast egendom med utgång från dess avkastning kan vidare
ge vitt skilda resultat beroende pä valet av driftsinriklning, uppfallningen om
de framlida av-kaslningarnas nettovärden, räntekravel (kalkylräntan) m. m.
Utredningens uppfattning är visseriigen att del för prövningen om
köpeskillingen översliger egendomens värde med hänsyn till dess avkastning
normall lorde vara lillräckligi med överslagsmässiga värdeberäkningar. Ell
avslag pä en förvärvsframställning därför atl köpeskillingen anses överstiga
egendomens värde kommer emellertid med hänsyn till följderna för köpare och
säljare atl i många fall anses alltför bristfälligt underbyggt om del vilar
endasl på en överslagsvärdering. Ändlösa diskussioner om värderingsprinciper
och värdebestämmande fakiorer samt överklagande blir oundvikliga. Den ovan
berörda svårigheten alt uppnå ett enhetligt och någorlunda rättvisande
värderingsunderlag för skogs- och jordbruksegendomar kommer dessutom att
medföra en betydande rättsosäkerhet för parterna och ge utrymme för godtycke
från myndigheterna. Delta anser verket vara den allvarligaste konsekvensen av
utredningens förslag. Del sagda innebär inie all domänverkei hell avvisar
länken på en priskontroll vid förvärv av lantbruksföretag. En kontroll ungefärligen
av den omfattning som till-lämpas f.n. ulgör en rimlig avvägning med hänsyn
till behov och konsekvenser.

Länsstyrelsen i Gotlands län anför all lanlbmksnämnden i
länet i sill yttrande har pekat på osäkerheten i de företagsekonomiska
lönsamhetskalkylerna och svårigheterna på Golland alt faslställa "en för
orten normal driftsinriktning" särskilt med hänsyn till de stora
skillnaderna på jordarnas kvalitet säväl mellan olika brukningsenheter pä samma
orl som mellan olika ägoskiften inom samma fastighet. Skogsvårdssiyrelsen har
för sin del pekat på skogsmarkernas svårberäknade avkastningsvärde.
Länsstyrelsen vill dock inte motsätta sig den föreslagna
"skälighelsprövningen" av köpeskilling eller annat vederlag,
eftersom del är angelägel atl molverka en "onormal" prisutveckling på
lantbruksförelag.

Enligt länsstyrelsens 1 Göteborgs och Bohus län
uppfattning är del i tveksamma fall inte möjligt för de beslutande
myndigheterna att upprälla övertygande kalkyler som visar atl köpeskillingen ej
endasl obetydligt översliger det beräknade avkaslningsvärdel. Om
förvärvstillstånd nekas pä denna grund finns del därför anledning förmoda alt
besvär anförs i många fall, dä tvivel uppstår om tillföriitlighelen av den
använda beräkningsmetoden och det rättvisa i därpå grundat avslag. För
tillämpning av denna regel fordras därför atl vissa i beräkningsmetoden
ingående faktorer anges i detaljerade anvisningar, såsom kapitaliseringsprocenl
m.m. Även om detta sker, kommer regelns praktiska lillämpning enligt
länsstyrelsen all ställa mycket stora krav på tillslåndsmyndighelerna.
Toleransgränserna mäsle av naturliga skäl bli ganska vida och länsstyrelsen
anser att risk föreligger atl regeln inte får den avsedda prisreglerande
effekten. Enligt länsstyrelsen kan det dessutom ifrågasättas om inte regeln
borde omformuleras så alt den får en positiv innebörd t.ex. på följande sätt:
"Om köpeskillingen eller annal vederlag belydligt överstiger egendomens
värde - - ".

Länsstyrelsen 1 Malmöhus tån pekar på att om I.ex.
kapitaliseringspro-centen sätts lill sex eller älta procent blir skillnaden i
avkastningsvärde 33 proceni. Visserligen kan slaismakterna bestämma
kapitaliseringsprocen-

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:85 84

ten och andra ingångsvärden för beräkningarna, men
osäkerheten i dessa lorde ändå kunna variera inom vida gränser. Del bör därför
övervägas om inte uitrycket "endasl obetydligt" bör utbytas mol
"väsentligt".

Lånsstyrelsen 1 Jönköpings län ser med oro på
prisutvecklingen på jordbruksfasligheler under främsi 1970-talet även om en
viss dämpning har skett under de senaste åren, men är samtidigt av principiella
skäl betänksam över vad den skärpta priskontrollen kommer att innebära. Ell
avkastningsvärde kan, om exempelvis marknadsmässig lön till brukaren skall
gälla, komma att leda till mycket låga värden på i synnerhet de bebyggda mindre
jordbruksfastigheterna. Dessa fasligheter har bl.a. ett väsentligt värde genom
den boslad som ingår i jordbruksfastigheten och då bostadsfastigheter icke är
underkastade någon priskontroll kan det komma atl leda till väsentligt olika
prisnivåer på de olika slagen av fastigheter. Tveksamt är även om
avkastningsvärdet skall beräknas efter objektiv grund och inte i stället
subjektiva faktorer skall medräknas exempelvis annan planerad driftsinriktning
som köparen avser, egendomens läge i förhällande till tätort och i allmänhet
egendomens trivselvärde för köparen. Ett speciellt problem är
avkastningsvärdet för skogsbruksfastighel och vem som skall tillgodoräknas
värdel av avverkningsbar skog vid försäljningstillfället, då denna skog kan
försäljas till marknadsvärde. Ett avkastningsvärde är även ett lägre värde än
del som gäller vid inlösen enligt 16 § förslaget. Siarka invändningar kan resas
mol en sirikl lill-lämpning av avkaslningsvärdel som prisnorm. Stor hänsyn måste
också tas till marknadsvärdet. Skäl talar därför för all regeln i nuvarande lag
-marknadsvärde enligi vad som kan anses skäligt - borde bibehållas, men med en
striktare tillämpning.

Länsstyrelsen 1 Stockholms län anför atl lantbruksnämnden
har föreslagit att bedömningen av köpeskillingens skälighet bör avse en
kontroll av normal marknadsvärdenivå. Förvärvshinder bör enligt nämnden
föreligga om det är uppenbart att köpeskillingen överstiger det normala
marknadsvärdet och det samtidigt är troligt atl förvärvet sker i
kapitalplacerings-syfte.

Förslaget avstyrks av SISU med hänvisning till de problem
och komplikationer som detta för med sig. För det första är egendomens
avkastning och värde i praktiken olika för olika köpare alltefter dessas
speciella fömtsättningar (olika byggnadsbestånd, olikheter i driftsinriktning,
nyetablering eller tillskottsförvärv etc). Lantbmksnämndema mäste däremot vid
beräkningen av avkastningsvärdet arbeta med schablonerade metoder, som inte kan
ta hänsyn Ull dylika olikheler. Meloderna att beräkna avkaslningsvärdel är
relativt osäkra och felmarginalerna ganska stora, särskilt när det gäller
skogsmark. Beräkningsarbetet är tidskrävande och kommer därför all häri belasla
lanlbmksnämndernas resurser. Utredningens antaganden om att det normalt skulle
vara lillräckligi med överslagsmässiga värdeberäkningar måsle ifrågasättas.
Lantbruksnämnderna kommer all ställas inför besvärliga avvägningsproblem när
det gäller hänsynstagandet lill köparens och säljarens intressen. En priskonlroll
torde fordra atl möjlighet finns att pröva prisets skälighet vid
fastighetsdomstol och att skyldighet föreligger för staten att inlösa
fastigheten när domstolen fastställer ett högre pns. Vid bristande balans
mellan köpar- och säljarsidans intressen kan utbudssiluationen komma all
påverkas negativi. Risken atl olika metoder utnyttjas för atl kringgå lagen får
anses betydande. Risk finns också att en marknad med dubbla prisnivåer kommer
att utvecklas. Även andra komplikationer än de här angivna kan väntas uppträda.
Liknande synpunkter framförs av länsstyrelsen i Väsiernorriands län.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:85 85

Utredningens förslag i fråga om förvärv som sker för
kapilalplacering kommenteras endasl i lilen ulsiräckning av remissinstanserna
och har i allmänhet lämnals ulan erinran. Länsstyrelsen i Östergötlands län
ifrågasätter dock om inie den föreslagna bestämmelsen skulle kunna undvaras
hell. Beiräffande utredningens förslag rörande förvärv i
kapitalplacerings-syfte kan nämligen ifrågasättas om inte förvärvstillstånd i
sädana fall kan nekas på annan grund, anför länsstyrelsen. Vid bedömningen av
om fysisk persons förvärv sker i kapitalplaceringssyfte skall enligt
utredningens förslag hänsyn las lill om förvärvaren avser alt bli yrkesverksam
jord- eller skogsbrukare. Sådan prövning skall emellertid ske även enligt 7§ i
förslaget. Krav på bruknings- och bosätlningsplikt kan dessutom åläggas enligt
11 S i förslaget. I förslaget till utformning av 4S bör därför punkl 2 utgå.

Sammanförande och uppdelning av lantbruksföretag

Utredningens förslag att sammanförande av utvecklade eller
utvecklingsbara lantbruksförelag lill en enhet i vissa fall skall kunna
förhindras tillslyrks eller lämnas utan erinran bl. a. av lantbruksstyrelsen,
länsstyrelserna i Jönköpings, Stockholms, Västmanlands och Östergötlands län.
Familjejordbrukarnas riksförbund, Lundsiingsförbundet och"LRF.

Lantbruksstyrelsen understryker alt bestämmelsen
självlällel inie får uigöra hinder mol de ulvecklade eller ulvecklingsbara
förelagens nödvändiga anpassning till förändringen av produklionsleknik m.m.
Slyrelsen framhåller också att bestämmelsen inte är avsedd all hindra
uppbyggnad och utveckling av företag med siörre arbetskraftsresurser än
enfamiljsföre-lagen i de fall förutsättningarna härför är lämpliga.

LRF framhåller att påtaglig brist i gällande lag har varil
all inga hinder uppställls för s.k. additionsförvärv. Förbundet tillstyrker
därför utredningens förslag om förbud mot sådana förvärv. Ägare av utvecklat
företag bör alliså inte få förvärva fasiighel av annal slag, om den senare
fastigheten behövs för uppbyggande av annat utvecklat eller utvecklingsbart
företag. Bristsituationen i fråga om åkermark är påtaglig på många håll och
addilionsförvärven bidrar ytterligare till att skärpa denna situation till
förfång för unga jordbrukare. Företrädesvis i skogs- och mellanbygderna, där
förulsältningar för bildandel av utvecklade enheter är små och de
regionalpolitiska skälen väger tungt, bör även sammanslagning av begränsat
ulvecklingsbara enheter i allmänhet inte få ske. Vid bedömningen bör beaktas
enheternas byggnadsbestånd, framhåller LRF.

Skogsstyrelsen anser att utredningens förslag i vissa fall
kan vara mindre lämpligt när förvärven avser skogsdominerade förelag. Enligt
skogsstyrelsens mening bör i första hand bmkningsmässiga förhållanden beaktas
i dessa fall. Omständigheter som skogsskiftens lägen i förhållande lill naturliga
drivningsområden och befintligt vägnät samt virkesförrådets ålder och
sammansättning bör i dessa fall väga lungl. En sådan lillämpning för rena
skogsförelag och skogsdominerade förelag kan knappasl ha några negativa
konsekvenser ur regional- och sysselsältningspoliliska synpunkier.

Länsstyrelsen i Stockholms län tillslyrker i princip
utredningens förslag men anser att del genom tillämpningsföreskrifter lill
lagen närmare bör exemplifieras när särskilda skäl kan föreligga för
sammanföring av nämnt slag. Enligt länsstyrelsens mening bör möjligheter öppnas
alt tillåta sam-manköp t.ex. för atl kunna bereda befintlig arbetskraft
sysselsättning. Länsstyrelsen i Blekinge lån förutsätter att bestämmelsen inte
skall behöva tolkas snävt vid tillämpningen utan atl framålsyftande och
utvecklings-

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:85 86

främjande ställningstaganden skall vara möjliga.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus lån delar i princip utredningens
uppfattning men vill ändå framhålla svårigheterna atl praktiskt tillämpa
bestämmelsen i olika delar av landet. Den innebär nämligen alt
rationaliseringsintressena i vissa bygder kan komma att hållas tillbaka, anser
länsstyrelsen. Delta kan särskilt bli fallet i sådana landsdelar där
fastighetsbeståndet storleksmässigt sett är mindre väl utvecklat. All bedöma
om en frislående enhel skall behållas eller om den bör sammanföras med en annan
sådan till en mer rationell brukningsenhet, blir en svär och grannlaga uppgift
för lantbruksnämnderna. Det gäller att i det enskilda fallel inlc bara la
ställning lill vilken driftsinriktning som skall tillämpas med erforderligt
arealunderlag ulan även att göra överväganden av i viss män regionalpolilisk
natur. Härtill kommeratt den tekniska och ekonomiska utvecklingen på jordbrukels
område i dag går myckel snabbi med bl. a. ändrad driftsinriklning som följd.
Länssiyrelsen anser del väseniligi atl de särskilda skäl, som kan medföra
avsteg från bestämmelsen, närmare anges och att tillämpningsföreskrifterna
görs detaljerade lill ledning för nämndernas verksamhei. Behovet av
tillämpningsföreskrifter understryks också av länsstyrelsen i Skaraborgs lån,
som anser att den föreslagna bestämmelsen är alltför kalegoriskl avfattad.

TCO släller sig tveksam till den föreslagna bestämmelsen
som enligt TCO: s mening endast bör lillämpas i undantagsfall.

LO framhåller atl den progressive brukaren med lejd
arbetskraft inte bör förvägras en arealförstärkning, om detta ur allmänna
samhällssynpunkter bedöms som värdefullt. Luntarbetareförbundet anför all
utredningens förslag visserligen inte innebär ell absolul förbud mot
sammanförande av utvecklade enheter. Del är emellerUd ytterst angelägel att vid
prövning av dylika ärenden hela den rcgionalpoliliska delen bedöms. Därvid
måste den anställda arbetskraftens situation bedömas lika med
familjeföretagarens. Betydelsen av ett rationellt företags önskan om att
ytterligare utveckla sitt markinnehav måsle också ges en positiv tolkning vid
prövningen av förvärvslillstånd. Förbundet pekar också pä angelägenheten av
främjande av sambruksföretag. Där en rationell enhel kan bildas genom
sammanförande av redan utvecklade företag och där intresse förefinns för
startande av samjordbruk, bör dessa inlressen priorileras.

KF kriliserar förslaget och anför alt motivet till
huvudregeln anges vara regional- och befolkningspolitiska synpunkter.
Emellertid synes detta enligi KF medföra en snedvridning av jordbrukspolitiken
genom att man kan komma atl upprätthålla brukandel av enheter, som med hänsyn
till de lokala förutsättningarna inte är rationella. Det leder också till att
ägor, som med hänsyn till belägenhet och beskaffenhet borde brukas extensivl,
bibehålls i en intensiv brukning. Enligt förbundets mening hårde regionalpolitiska
skälen överbetonats i ulredningen. Om man genom sammanslagning av enheter av
ifrågavarande slag kan skapa rationella enheter, bör sådan sammanslagning
medges. Vägran bör komma i fräga endasl då särskilda regionalpolitiska skäl
föreligger och då företrädesvis i glesbygd. Även om familjejordbruket alltjämt
kommer att vara den dominerande företagsformen, vill KF framhålla att målel
bör vara att åstadkomma effektiva jordbruksföretag, där inte bara
markresurserna blir ändamålsenligt utnyttjade utan ocksä arbetskraft och
kapital. Detta kan uppnås både inom familjejordbruk och i siörre
driftsenheter. Även befolkningspolitiska skäl talar för andra former än
familjejordbruk, då det finns människor som vill finna sysselsättning inom
jordbruket utan atl för den skull vara egna företagare.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 85 87

Förslaget atl en uppdelning av utvecklat eller
utvecklingsbart lantbruksförelag skall förhindras tillstyrks eller lämnas utan
erinran bl.a. av lantbruksstyretsen, lånsstyrelserna i Blekinge, Jönköpings,
Stockholms, Värmlands, Västmanlands och Östergötlands län.

Lantmäteriverket
och lånsstyrelserna i Skaraborgs och Värmlands lån anser det angelägel att det
sker en bättre samordning av jordförvärvslagen och fastigheisbildningslagen.
Enligt 5 § 3 förslaget får förvärvslillslånd vägras om del kan antas all
förvärvel medför all uivecklal eller ulveck-lingsbarl lantbruksföretag delas
upp och uppdelningen medför olägenhet av någon belydelse för förelagel.
Molsvarande regler för fåsligheisbildning finns i 3 kap. 6§
fåsligheisbildnlngslagen. Enligi 3 kap. 6§ försia slyckel denna lag får
emellertid fåsligheisbildning som berör jordbruksfaslighet ske endast om det är
lill övervägande nytta för jordbruksnäringen. I 3 kap. 6§ andra stycket samma
lag föreskrivs vidare atl fastighetsbildning för annal ändamål än jordbmk får
ske om den inte medför olägenhet av nägon belydelse för jordbmksnäringen.
Faslighelsbildningslagens krav är således strängare än den föreslagna
bestämmelsen i jordförvärvslagen. Det krävs nämligen en positiv netloeffekl för
jordbmksnäringen för att fasUghelsbild-ningen skall kunna ske. Delta krav
gäller även för ofullständiga fasiigheier. Motsvarande krav finns inte i
utredningsförslaget. Förvärvslillslånd skulle alliså kunna beviljas för ell köp
som vid fastighetsbildningen inte bedöms vara till övervägande nytta för
jordbruksnäringen. Fastighetsbildningen kan därför inte genomföras.

Juridiska personers förvärv

Utredningens förslag tillstyrks eller lämnas i huvudsak
utan erinran av lanlbruksstyrelsen, länsstyrelserna i Blekinge, Göteborgs och
Bohus, Jönköpings, Kronobergs, Malmöhus, Stockholms, Uppsala, Värmlands, Väsiernorrlands
och Östergötlands lån. Familjejordbrukarnas riksförbund.
Hushållningssällskapens förbund, LRF och lantarbetareförbundet.

Lantbruksstyrelsen har i huvudsak ingenting alt erinra mot
utredningens förslag till regler för juridiska personers möjlighet att erhälla
förvärvslillstånd. Vad gäller kravet på att juridisk person som villkor för
tillstånd skall avstå egendom av betydelse för jordbrukets rationalisering (6§
försia stycket 1 lagförslaget), anser styrelsen väsentligt atl kravet på
överensstämmelse i varje enskild transaktion inte drivs för långt. Som framhållits
av flera lantbruksnämnder har bytesverksamhet mellan juridiska personer och
nämnderna under en följd av år medfört att betydande rationaliseringseffekter
har kunnat uppnäs. Det fär anses angeläget atl sädan bytesverksamhet kan
bedrivas även i fortsättningen, varvid det finns skäl att se verksamheten i ett
längre perspektiv. Vid jämförelse mellan bytesobjekten bör vidare, utöver
storlek och värde, tas hänsyn till den rationaliseringseffekt som kan uppnås.
I fråga om förvärv som medför att egendom som redan tillhör förvärvaren blir
mer ändamålsenlig (6 § första stycket 2 lagförslaget) avses härmed i första
hand juridiska personers innehav och förvärv av skogsmark som utgör enklaver
och arronderingsförvärv av mindre omfattning. Då det gäller utvecklade och
utvecklingsbara jordbruksföretag som ägs av juridiska personer bör det enligt
styrelsens mening vara möjligt atl godta även andra från
raUonaliseringssynpunkl lämpliga förvärv. Dessa företags möjligheter till
anpassning med hänsyn till teknisk och ekonomisk utveckling skulle annars komma
alt försvåras eller förhindras, vilket inte kan anses önskvärt från
samhällsekonomisk synpunkt. Det tredje fallet då

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:85 88

förvärvstillslånd enligt utredningens förslag får lämnas
juridisk person ulgörs av förvärv som huvudsakligen avser skogsmark som med
hänsyn lill förhållandena på orlen inte bör ägas och brukas av brukare som är
bosatt på orlen (6S försia slyckel 3 lagförslagci). Denna punkl i lagförslaget
har berörts av vissa lantbruksnämnder som särskilt framhållit de mindre,
skogsförädlande företagens betydelse från regionalpolitisk synpunki.
Lantbruksstyrelsen anser att även om den yrkeskunnige förvärvaren som har för
avsikl att bosätta sig på och själv bruka förvärvsegendomen i princip skall prioriteras
så måste, som även utredningen anfört, de regionala sysselsättningsaspekterna
väga tungt i många områden med ett svagt utvecklat näringsliv. De mindre,
skogsförädlande företagen utgör ofta ett betydelsefullt komplement till jord-
och skogsbruket som bas för ett tillräckligt befolkningsunderlag i dessa
bygder. Enligt lanlbruksstyrelsens mening bör således en regionalpolitisk
helhetssyn anläggas vid lillämpningen av här ifrågavarande bestämmelse.

LRF anför att i betänkandet refereras den diskussion som
under senare år förekommit om bolags rätt att förvärva jordbruksfasligheler.
LRF har för sin del funnit atl bolagsförvärven skett på ett sådani sätt att en
långsiktig strukturrationalisering försvåras. Del har därför länge från LRF:s
sida hävdals att åtminstone inom bygder med permanent bosättning bolagens
prioriterande förvärvsrätt av befolknings- och sysselsältningspoliliska skäl
måsle upphöra helt. Såväl kortsiktigt som långsiktigt kan ett tillskottsförvärv
av skogsmark för den enskilde ha avgörande betydelse för hans försörjning och
sysselsättning och därmed för möjligheterna atl bo kvar i området. Oftast har
samma förvärv kortsiktigt ringa eller ingen betydelse för bolagets möjligheter
till ett rationellt utnyttjande av tidigare innehav. LRF har vidare hävdat all
i likhel med vad som gäller för lämpliga kombinerade jord- och
skogsbmksläsligheler även för sitt ändamål lämpliga rena skogsbruksfasligheter
endast borde fä förvärvas av enskilda personer, som har för avsikt att bosätta
sig på fastigheten och aktivt ägna sig åt driften av densamma.

Utredningens förslag synes i huvudsak tillgodose de krav
och önskemål som LRF framfört i fråga om bolagsförvärven och tillslyrks därför.
Genlemoi 6§ 1 i uiredningcns lagförslag har LRF inga erinringar att göra. LRF
kan även godta de skäl till förmån för tillstånd för skogsförädlande förelag
som avses i punkterna 2 och 3. Förutsättningen härför är emellertid att en
omsorgsfull slruklurprövning sker, vilken visar atl marken inte lämpligen kan
disponeras för alt bygga upp eller struklurförbättra enskilda jord- och
skogsbruk i bygden.

Länsstyrelsen i Jönköpings län anser att de
undanlagsregler som uppslälls i 6§ förslaget synes kunna ge bolag och övriga
juridiska personer tillräckliga möjligheter till förvärv av skogsmark när det
gäller överiopps-skogsmark, vid arronderingsskäl, för stärkande av en orts
näringsliv m.m. Visst närhetssamband när det gäller ett förädlingsförelag för
skogsprodukter mellan förädlingsplatsen och den förvärvade skogsmarken synes
dock alltid böra föreligga.

Länsstyrelsen i Uppsala län anser del mycket angeläget att
de posiliva effekierna av kombinationen jordbruk-skogsbruk föreslås bli
beaktade i tillståndsgivningen. Speciellt i den norra länsdelen fyller de
kombinerade företagen en viktig funktion. Företräde vid Ullståndsgivningen
föreslås ges ål jordbrukare bosatta på orten framför skogsförädlande
företag/juridiska personer. Länsstyrelsen anser att förslaget är bra, men vill
framhålla atl del är viktigt atl virkesleveranser tryggas till skogsförädlande
företag som

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop, 1978/79:85 89

är etablerade i orlen. Della bör dock inte ske genom köp
av skogsfastigheter där dessa behövs för atl ge utkomstmöjlighet ät brukare pä
orten. Enligt lantarbetareförhundel torde det vara ostridigt att kombinationen
jordbruk-skogsbruk i många sammanhang medför belydande fördelar för det
enskilda förelaget. Del torde emellertid vara lika klart alt de skogsförädlande
företagen i mänga trakter, främst i sådana med relativt svagt utvecklat
näringsliv, har en stor och samhällsviktig betydelse. Del är därför av stor
vikt alt dessa förelag även fortsättningsvis ges möjlighet att förvärva mark
för upprätthållande av sin verksamhet, vilket kan ha stor betydelse för bygdens
utveckling. Utredningen avser heller inte med sitt förslag förhindra
möjlighelen till förvärv, men väl inskränka den nuvarande prioriteten. Det är
angeläget att tillämpningsföreskrifterna i detta sammanhang ger möjlighet till
en generös tolkning till förädlingsföretagens förmån, anser förbundet. Länsstyrelsen
i Norrbottens län understryker betydelsen av all storskogsbruket ges möjlighet
atl förvärva sådan skog som inte behövs för att komplettera lantbruksförelag av
familjeföretags sioriek. Särskilt i fråga om Norrbotten där s. k.
överskottsskog kommer att finnas i myckel stor omfattning är det angeläget att
denna skog överförs till sådana ägare- och förvaltningsformer som gagnar den
regionalpolitiska målsättningen och tryggar en jämn råvaruförsörjning till
industrierna.

Juridiska personers förvärv synes inom vissa områden av
landet ha haft en stark prishöjande effekt framhåller länsstyrelsen i Värmlands
län. Inköp av roiposter inkl. mark lill höga priser har också förekommii inom
länet men varil av liten omfattning. Det är främst de rena sågverksförela-gen
som varil inlresserade av dessa inköp. De siörre markägarna har under hela den
nuvarande lagens giltighetstid varit återhållsamma beträffande markinköp och
försökt att anpassa sina inköp så att fastighetsstrukluren förbättrats.
Länsstyrelsen har i sak inte något att invända mot de föreslagna
bestämmelserna.

Enligt länsstyrelsen 1 Västemorrlands län ägs skogsmarken
i Väsiernorriands län till 45% av aktiebolag. Dessa har till helt övervägande
del också skogsindustrien verksamhet. Innehaven är spridda i siörre delen av
länel, dock med klar övervikt för de inre och mer höglänta delarna. Bolagen
driver ett kvalificerat och intensivt skogsbruk. Bolagsskogarna har därför stor
belydelse både för sysselsättningen i skogsbruket och för näringens utveckling
i vetenskapligt och tekniskt avseende. Också för den kontinuerliga tillgången
på råvaror för industrierna är givelvis bolagsinnehaven betydelsefulla.
Speciella restriktioner mot skogsmarksförvärv från skogsbolagens sida ter sig
mol denna bakgrund inte särskilt angelägna. Härtill bidrar också att några
strävanden frän storskogsbrukets sida att utvidga sitt totala innehav inte kan
förmärkas. Däremot sker kontinuerligt förvärv, försäljningar och byten för att
nä bättre arrondering. Denna verksamhet bör på allt sätt främjas. De av
jordförvärvsutredningen föreslagna reglerna om villkor för att juridiska
personer skall ges förvärvstillstånd synes emellertid i stort sett möjliggöra
de förvärv som skogs- och sågverksföretagen gör i vårt län, framhåller
länsstyrelsen. Liksom lantbruksnämnden vill länsstyrelsen dock framhålla atl
kompensationskravet i 6§ första stycket 1 inte får utformas sä rigoröst att en
i liden fortgående bytesverksamhet försvåras. Regeln bör vidare utformas sä atl
det kan ankomma pä lantbruksnämnden att avgöra om kompensation skall krävas i
det enskilda fallet. Länsstyrelsen I Stockholms län understryker att det är
nödvändigt all kompensationsregeln i 6§ 1 i lagförslaget får verka även längre
lidsperioder, eftersom krav på omedelbar markkompensation vid förvärv kan leda
till atl strukturrationaliseringen försvåras.

s. 90 Kontrollera mot PDF

Prop, 1978/79:85 90

Kammarkollegiet, skogsstyrelsen, NO, domänverket,
affärsverksdelegationen, lånsstyrelserna i Gävleborgs och Västmanlands lån,
KF, LO, SISU, Samarbetsorganet i jordbruksfrågor och skogsarbelareförbundet är
kritiska mot förslaget och avstyrker detta eller föreslår atl det modifieras.

Skogsstyrelsen anför atl juridiska personers nettoförvärv
av skogsmark har varit av ringa omfattning och har även minskat under senare
år. Ur skogsbrukets synpunki är det angelägel alt skogsmarken brukas så effektivt
som möjligl - oavsett ägarkategori. Skogsstyrelsen är av den uppfattningen atl
sambruk jord/skog i regel är till fördel för båda verksamhetsgrenarna. Denna
brukandeform förenad med boende på brukningsenheten är i många fall även ur
skogsbrukels synpunki den lämpligaste formen. Många jordbruksfastigheter beslår
dock av enbart skogsmark och är dessutom i vissa fall belägna inom områden där
inte all ledigbliven skogsmark behövs för att tillgodose de kombinerade
företagen. I sådana fall borde skogsförädlande förelag vara jämställda med
andra köparkategorier. Även om kombinationen jord/skog är en ändamålsenlig
brukningsform i många fall bör även det naluriiga sambandet skog/skogsindustri
beaktas. Om en prövning av köpeskillingens skälighet genomförs föreligger inte
heller risk för att kapitalstarka företag skall konkurrera ut andra
köparkategorier. Skogsindustnföretagen har ofta stor betydelse för
sysselsättningen i skogsbygderna. Med hänsyn lill de belydande variationer i
varuutbud som förekommer kan det med hänsyn lill bl.a. sysselsättningsaspekten
vara önskvärt att dessa företag har viss egen råvarubas. Skogsstyrelsen anser
därför att 6 8 i lagförslaget inte borde avse juridisk eller fysisk person som
driver industriell verksamhet för förädling av skogsprodukier. Paragrafen kunde
lämpligen kompletteras med en beslämmelse av den innebörden att om ett förvärv
av ett skogsförädlande förelag avser fasiighel, som pä grund av en ändamålsenlig
kombinalion av jord och skog är specielll lämpad för bestående bondebruk kan
förvärvstillstånd vägras.

NO anser att det begränsade antal förvärv som sker med
stöd av 4 § andra stycket punkt 1 nuvarande lag inte kan ha någon avgörande
betydelse på den allmänna prisbildningen för jord- och skogsbruksfastigheter.
NO anser därför att det finns anledning att hävda att en häremot svarande
föreskrift bör tas in även i en ny jordförvärvslag. Det är angeläget atl man
inte genom en särreglering inom jordförvärvslagstiftningens ram åstadkommer
konkurtensbegränsningar som på sikt kan få menligt inflytande på effektiviteten
inom jord- och skogsbruket, anför NO vidare.

Enligt domänverkets mening finns del en tendens all
överbetona fördelarna med kombinaUonen jordbruk - skogsbruk. De båda
näringarna har sedan ett par decennier utvecklats var för sig mot
specialisering i fråga om teknik, maskinell utrustning, arbetskraft m. m. Det
är även tveksamt om nägra säsongmässiga fördelar när det gäller arbetskraften kan
påvisas för de kombinerade företagen. Utredningens förslag alt de
skogsförädlande företagen allUd skall slå tillbaka för de kombinerade
företagens tillskoltsförvärv av skogsmark är oroande. Även skogsförädlande
företags förvärv kan ge fördelar ur regional- och befolkningspolitisk synpunkt.
Förslagets bestämmelser om förvärvstillstånd för juridiska personer är
utformade efter mönsier från 1925 års bolagsförbudslag. Domänverket beklagar
att utredningen föreslår ett återinförande av bytesprincipen. Detta kan komma
atl förstöra klimatet i det samarbete i rationaliseringssträvandena som har
etablerats mellan företagen inom slorskogsbruket och lantbruksnämnderna.
Utredningens mening tycks vara alt juridisk person för förvärvstillslånd i
vissa situationer (6: 1) skall avstå likvärdig egendom. För andra

s. 91 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:85 i 91

situationer (6: 2-3) förutsätts atl förvärvare i princip
inte skall avstå skogsmark, dock med möjlighet för tillståndsmyndigheten all
ställa villkor med sådant innehåll. För en tredje situation (6:4-5) tycks
avsikten vara atl lillslåndsmyndighelen inie skall kunna slälla krav på
kompensationsmark, dvs. vid förvärv av mycket stora och kapilalkrävande
skogsbruksföretag ävensom vid förvärv mellan juridiska personer. Detla borde ha
kommit till klarare utiryck i betänkandet. Affärsverksddegationen instämmer i
allt väsentligt i de synpunkter domänverket framfört. Delegationen vill
särskilt stryka under risken för att den nya lagen kan komma att försvåra
skogsbrukels storleksraiionalisering i de former del bedrivits med tillämpning
av nuvarande lag.

Enligt länsstyrelsens i Gävleborgs lån mening har man både
i utredningen och i direktiven överbetonal effekten av skogsbolagens förvärv
under senare är. Utredningen visar att bolagens nelloförvärv under liden
1971-1975 i hela riket utgjorde 36000 ha skogsmark, vilkel molsvarar ca 1 1/2
promille av loiala skogsiillgången i landet. Del skulle således ta ca 30 år
innan skogsbolagens andel av den loiala skogsmarken i Iandel ökade med en
proceni. Under de senaste fem åren avyttrade del kombinerade jord-och
skogsbruket 550000 ha enligt lanlbmksräkningarna 1971 och 1976, vilken areal
huvudsakligen överförts till fysiska markägare som inte är yrkesutövare inom
jordbruk eller skogsbruk. Det förefaller som om skogsbolagen fått bära skulden
för denna senare för de kombinerade företagen mer alarmerande utveckling. Inom
Gävleborgs län har sedan 1960-talel med skogsbolagens medverkan genomförls
intressearronderingar som innebär atl de egentliga jordbruksbygderna och till
dessa hörande skogsområden numera i många socknar saknar inslag av
bolagsskiften. Samtidigt har storskogsbrukets innehav koncentrerats. Det är
rimligt att de av olika ägarkategorier accepterade gränserna för såväl enskilda
innehav som storskogsbrukets i huvudsak uppehålls. Vid andra uppkommande
intressekonflikter bör ocksä uppmärksammas aktiviteten inom det enskilda
jord-och skogsbruket. Enligt länsstyrelsens mening synes nägon skärpning av
kraven för juridisk person att få förvärva jordbruksfastighet f. n. inte vara
påkallad.

Länsstyrelsen i Västmanlands län avstyrker de föreslagna
reglerna för juridiska personers markförvärv. Prövning av juridiska personers
förvärv enligt lagens allmänna regler är samtidigt till fördel för handeln med
lantbruksfastigheter och därmed för jord- och skogsbrukets rationalisering
samt anknyter till de ställda kraven på att utnyttja produktionsförmåga och alt
priserna konlrolleras. Därutöver torde t.ex. kommuners förvärv av juridiska
personers mark för annal samhällsändamål än jord- och skogsbmk underlättas om
man avstår från de föreslagna särskilda förvärvsreglerna, framhåller
länsstyrelsen.

SISU finner förslagens innebörd nägot oklar på en del
punkter. Huvudintrycket är emellertid att förslagen kommer alt medföra avsevärt
försämrade förvärvsmöjligheter för skogsföretagen. Bl.a. med hänsyn till att
några nämnvärda neltoöverföringar av skogsmark från enskilda till skogsföretagen
inte har kunnat påvisas och med tanke på de förändringar som ägl rum inom den
privata skogssektorn framstår utredningens förslag att inskränka
skogsföretagens förvärvsmöjligheter såsom svagt underbyggda ur saklig synpunkt.
En viktig konsekvens kan väntas bli att arbetet med att förbättra
arronderingsförhållanden i skogsbruket bromsas upp högst avsevärt.
Erfarenheterna från den före är 1965 gällande lagstiftningen visar att ett
framgångsrikt arbete på struktur- och arronderingssidan förutsätter att

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:85 92

olika parter kan delta på någorlunda lika villkor. Mark
mäsle kunna förvärvas utan omedelbara krav på kompensation och respekten för
olika pariers intressen vara sådan att varje enskild part kan lita på att
balans i markutbytet kommer atl åstadkommas över längre perioder.

Även Sågverkens råvaruförening kritiserar den föreslagna
regeln att juridiska personer kan komma i fråga för köp, endast om man någon
annanstans säljer av en motsvarande areal skogsmark. Härigenom skulle en mycket
stor del av den medelstora sågverksindustrin uteslängas från
fastighetsmarknaden och därmed låsas till en oerhört känslig utbudsberoende
verksamhet. Sågverk med kompetent skogsavdelning bör av flera skäl kunna få
köpa skogsfasiigheter inom sitt naluriiga råvarufångstom-råde, anför
föreningen. Dels minskar en viss andel egen råvara det nyckfulla beroendet av
ojämnt virkesutbud, särskilt under tidig hösl, dels kan man jämna ut sin
skogsavdelnings sysselsättning över året med skogsvård o. d., dels önskar man
för speciella trävaruförsäljningar löpande ha tillgång till egen skog för
snabba specialapteringar. Ett träförädlingsförelag med vissa
skogsmarkstillgängar behandlas f. ö. mer positivt av bankerna än ett företag
utan egen råvara, allt annat lika. I takt med den växande virkesbristen har de
induslriägande skogsägargrupperingarna valt atl i första hand förse sin egen
industri med råvara. Samhället har mycket atl vinna på att den
skogsbygdslokaliserade sågverksindustrin råvaruförsörjs, jämfört med
alternativet virkestransport och förädling i kustläge. Varje ansats till bätire
råvaruförsörjning för köpsägverken ligger således i samhällets intresse, hävdar
föreningen.

Enligt KF har utvecklingen efter tillkomsten av 1965 års
jordförvärvslag inte inneburit någon väsentlig överföring av mark frän enskilda
till juridiska personer. Den från visst håll påtalade effekten på
prisbildningen, som den liberalare inställningen skulle ha inneburil,
fömlsäiier KF kunna bemästras med den föreslagna prövningen av köpeskillingars
skälighel i samband med förvärvsprövningen. Kravet på ett effektivare skogsbruk
med stark inriktning pä skogsvärd har blivit allt mer framträdande. Samtidigt
vet man att fastighetsstrukluren inom skogsbruket med en stark parcellering
utgör ett stort hinder för ett rationellt skogsbruk. Därför måste varje åtgärd
som innebär ett förbättrande av skogsbrukets produktionsförutsättningar
tillvaratas. Hittillsvarande regler beträffande juridiska personers förvärv
har verkat i denna riktning. KF anser sålunda att gällande regler i fråga om
juridiska personers förvärv företrädesvis i avseende på skogsmark skapar bättre
förutsättningar för ett rationellt Ullvaratagande av markresurserna än de av
utredningen framlagda.

Enligt LO:s mening bör en målsättning för
jordförvärvslagstiftningen vara atl ge företräde åt förvärvare som har
förulsältningar atl på bästa sätt tillvarata markens produktionsförmåga. Det
förslag som utredningen nu presenterar ligger enligt LO knappasl i linje med
denna målsättning. Tvärtom kan utredningens förslag visa sig bli besvärande
hinder för ett rationellt och lönsamt skogsbruk, genom att bl. a.
flexibiliteten i arronderingsarbetet kan befaras komma att minska. LO vill
därför direkl avvisa utredningens förslag att juridiska personer får lämnas
förvärvstillstånd endast om exempelvis förvärvaren avstår egendom som är av
väsenlligen samma storlek eller värde. LO vill ocksä i övrigt, i likhel med
flera av utredningens experter, betona nödvändigheten av att
jordförvärvslagstiftningen i fräga om förvärv av skogsmark står i samklang med
riktlinjerna för skogspoliliken. Innan dessa riktlinjer fastslagits, efter
förslag av 1973 års skogsutredning, anser LO det felaktigt att prioritera
någon speciell ägarkategori.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:85 ' 93

Enligi kammarkollegiet kan den skärpning av möjlighelerna
alt förvärva jord som 6§3 innehåller medföra atl församlingar och pastorat i
framliden blir obenägna all avyttra orationella fastigheter om de inte samiidigi
får möjlighet alt återplacera köpeskillingsmedlen i jord. Detta kan enligt
kollegiet komma atl i vart fall försvära en från allmän synpunkt önskvärd
rationalisering.

Bosättning och brukning m. m.

Förslaget atl införa en bosättnings- och brukningsplikt tillslyrks
i princip av lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, länsstyrelserna i Gotlands,
Gävleborgs, Jönköpings, Kopparbergs, Malmöhus, Södermanlands, Uppsala och
Värmlands län. Hushållningssällskapens jörbund, KF, Landstingsförbundet, lantarbetarejörbundet,
LRF och SISU.

Enligt LRF är del ett nytt inslag i den svenska
jordförvärvslagstiftningen atl lantbruksnämnd som villkor i tillsländsbeslul
skall kunna föreskriva en bosättnings- och brukningsplikt för förvärvaren under
viss lid. Atl så lidigare inte har kunnat ske har enligt LRF:s uppfattning
utgjort en brist. Bestämmelserna om bosättnings- och brukningsplikt tillslyrks
därför. LRF anser alt dessa villkor bör göra det möjligt att komma till rätta
med en förvärvare som döljer sina verkliga avsikter vid förvärvsprövningen. Viktigt
är också all myndighelerna inie tvekar att lillämpa lagens sanktioner, om det
visar sig att förvärvaren inte uppfyller villkoren.

Från flera häll framhälls att förslaget är angeläget och atl
det kommer att motverka del passiva ägandel. Lånsstyrelserna i Södermanlands
och Värmlands lån finner emellertid tiden på fem år för kort och förordar att
den utsträcks till tio år. Då åläggandet inte innebär några negativa konsekvenser
för köpare vars verkliga avsikt med förvärvet är att bebo och bruka egendomen
belönar länssiyrelsen i Södermanlands län att det inte föreligger några skäl
för en restriktiv tillämpning av bestämmelsen.

KF anför atl den föreslagna regeln om bosättnings- och brukningsplikt
har betydelse närmast i de fall där kapitalplaceringsförvärv inte uppenbarligen
föreligger, men tveksamhet finns, om förvärvaren blir en seriös brukare.
Bestämmelsen synes nödvändig för ett konsekvent uppföljande av ett uppställt
mål.

Enligt skogsstyrelsen bör för skogsdominerade företag
villkor om yrkesmässig brukning i de flesta fall vara tillräckligt medan
kravet på bosättning i dessa fall borde avse bosättning på orten i stället för
bosättning på egendomen.

Länsstyrelsen i Jönköpings län anser att de föreslagna
reglerna om bosättnings- och brukningsplikt är ändamålsenliga. Möjligen kan det
anmärkas alt då de lantbruksförelag som avses enligt 7 § oftast är av större omfallning
och därför måsle brukas med hjälp av anställda och främmande arbetskraft en
viss generositet bör föreligga när det gäller tillämpningen av regeln.

Lantbruksstyrelsen anför atl frågan om vilken sanktion som
bör tillgripas mot förvärvare som inte fullgör sina skyldigheter enligt
föreskrivet villkor har övervägts av styrelsen. Styrelsen anser, liksom flera
lantbruksnämnder, utredningens förslag på denna punkt mindre lämpligt. Lantbruksstyrelsen
föreslär i stället i likhet med dessa nämnder att förvärvare som inte uppfyller
villkoret skall kunna föreläggas alt vid vite inom viss lid avyttra egendomen.
Sker överlåtelse till förvärvare som inte behöver förvärvslillstånd, bör
föreläggandet kunna överföras på denne. Enligt sly-

s. 94 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:85 94

relsens mening bör vidare anges en lidsgräns inom vilken
sanktionen får tillgripas. Länsstyrelserna i Södermanlands och Värmlands lån
framför samma synpunkter.

Kravet pä yrkesmässig brukning av förvärvsegendomen bör
vid fysiska personers förvärv enligt länsstyrelsens 1 Kronobergs län mening
även kopplas till regeln att förvärvstillstånd skall vägras om egendomen behövs
för lantbrukets rationalisering. Della bör ske så all förvärvslillsländel
avseende lillskollsförvärv bör kunna vägras person som äger utvecklingsbart
företag till förmån för ägare av utvecklingsbart företag som är bosatt pä detta
och dessulom yrkesmässigl brukar förelagel, anser länsstyrelsen.

Länsstyrelsen i Kristianstads län godtar ulredningsförslagel
vad gäller införande av skyldighet för förvärvaren atl bruka egendomen.
Förslaget om bosältningslvång har emellertid principiella aspekter.
Länsstyrelsen anser inte att det föreligger tillräckliga skäl alt ge
myndigheter rätl att föreskriva var människor skall bo. Länsstyrelsen avstyrker
därför förslaget i denna del.

Inte heller länsstyrelsen i Örebro län finner det särskilt
tilltalande med ell bosällningskrav. Ett sådani krav är dessulom onödigt långtgående.
Enligt länsstyrelsens bedömning kommer nämligen kravet på yrkesmässigl brukande
att i det stora flertalet fall leda till att förvärvaren bosätter sig på
egendomen. Är förhållandena sädana att förvärvaren kan uppfylla kravel pä yrkesmässigl
brukande ulan atl vara bosalt pä egendomen, bör ett sådant arrangemang inte
hindras. Från samhällets synpunki är kravet på brukande primärt och länsstyrelsen
anser liksom utredningen bestämmelser härom som ett nödvändigi inslag i
jordförvärvslagen. Då del däremot gäller bosättningen bör denna liksom hittills
överlämnas lill den enskilde att förfoga över.

Länsstyrelsen i Norrbottens län ställer sig tveksam till
att det läng tid efter det alt fastigheten förvärvals skall vara möjligl atl
aktualisera en inlösen om villkor om bosättning eller brukning inte har
uppfyllts. Enligt länsstyrelsens mening bör det räcka med atl lantbruksnämnden
vid sin prövning av förvärvstillständet lägger särskild vikt vid all undersöka
all en allvarlig avsikl föreligger alt slå sig ner och bruka fasligheten. Det
bör dock därvid även för förvärvstillstånd förutsättas att avsikten med hög
grad av sannolikhet kan antas bli förverkligad.

Länsstyrelsen i Ålvsborgs län anför atl bestämmelsen
knappast torde bli aktuell atl lillämpa i fråga om förvärv av utvecklade eller
utvecklingsbara familjeföretag. I sådana fall avser köparen som regel atl
bosätta sig på gården och bruka denna. Om köparen inte är jordbrukare, kan
ansökan avslås med stöd av bestämmelserna i förslagels 7 §2 (yrkeskunskaper
saknas). Vid förvärv av mindre företag (ej utvecklingsbara eller begränsat
utvecklingsbara) kan ett bosättnings- och/eller brukningsvillkor vara påkallat
frän regionalpolilisk synpunki. Bestämmelsen kan därför få en viss betydelse i sysselsätlningssvaga
bygder. Den blir emellertid svår att tillämpa och kräver kontrollåtgärder och ivångsingripande
om köparen inie uppfylll villkoret.

Enligt länsstyrelsens i Östergöilanås lån mening brister
förslaget i vissa avseenden. Det bör således närmare preciseras i
tillämpningsföreskrifter i vilka fall villkor bör föreskrivas. En sådan
precisering är önskvärd med hänsyn till dels atl bedömningen av förvärvarens
avsikter att yrkesmässigl driva jordbruket på ett helt annat sätt än tidigare
kan medföra avslag på förvärvsansökan och dels med hänsyn till att åläggande enligi
11 § är försett med sanktion. Krav pä bosällning och brukning kommer oavsett

s. 95 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:85 95

om det utformas generellt eller selektivt alt medföra
kontroll. Enligt länsstyrelsens mening är det en brist att utredningen inte
närmare övervägt hur denna skall utformas.

Enligt LO:s uppfattning är bmkningspliklen del centrala i
detta sammanhang medan bosätlningsplikten spelar en underordnad roll. Ell krav
på bosättning torde dessutom i prakiiken bli svårt att upprätthålla. Med den
stora flexibilitet i prövningen av de enskilda fallen som ulredningen föreslår
uppkommer också en betydande rättsosäkerhet. LO vill därför förorda att
utredningens förslag i dessa delar övervägs ytterligare i samband med den
översyn av jordhävdslagen som f. n. pågår.

Sågverkens råvarujörenlng ifrågasätter om inte alla
skogsmarksförvärv bör ges villkorligt under en tid av åtminstone fem är under
vilken tid köparen äger visa sin kompetens och avsikt all sköta skogen kortekt.
Skogsvårdssiyrelserna, som naturligen skulle få uppdraget atl följa förvärvaren
under "kvalificeringstiden", skulle tillsammans med köparen upprätta
skogsbruksplan för fastigheten om sådan saknas. Skogsbruksplanen skulle följas
under femårsperioden, varefter köparen definitivt ges förvärvstillstånd.
Fastigheter under prövning skulle automatiskt åläggas avverkningsförbud intill
dess skogsbruksplaner upprättats och "preliminärt" förvärvstillslånd
givits.

Trädgårdsnäringens riksförbund vänder sig mot alt bostadsplikl
skall av lillständsbeviljande myndighet kunna kopplas till förvärvstillslånd.
Ofta är brukarens bostad, då det gäller irädgårdsförelag, belägen på annan
plats än egendomen i övrigt. Denna trädgårdsnäringens speciella karaktär bör beaktas.

Förslaget att krav på yrkeskunskaper skall uppställas har
inte föranlett några invändningar.

LRF framhåller atl krav om yrkeskunskaper har funnits med
i tidigare lagsiiftning men har i det nya lagförslaget skärpts. LRF bedömer det
vara lill nylta för lagens tillämpning all en sådan uppstramning genomförs.
Många väl utbildade yngre lantbrukare konkurrerar i dag om salubjudna
fastigheter. Det bör då vara självklart att dessa skall priorileras före
personer som inte skaffat sig tillfredsställande yrkeskunskaper inom jord-och
skogsbruk. Kraven bör naluriigtvis stå i relation till lantbruksföretagets
storlek och produktionsförutsättningar. Väl vitsordad praktisk erfarenhet bör
väga tungt vid förvärvsprövningen.

Skogsstyrelsen framhåller att kravet på yrkeskunnighet
även skall gälla skogsbruket i de fall detta har betydelse för förelaget. En
erinran härom bör enligt styrelsens mening lämpligen tas in i specialmoliveringen
till den aktuella paragrafen. Vidare bör det anges atl bestämmelserna är användbara
mol förvärvare som genom lidigare vanvård eller misskölsel av lanlbmksförelag
har dokumenterat sin olämplighet all inneha sådani företag.

Även lantbruksstyretsen, LO och Hushållningssällskapens
förbund är posiliva lill förslaget i denna del.

Regionalpolitiska synpunkter

Utredningens förslag till bestämmelser med regionalpolitisk
karaklär tillslyrks eller hälsas med tillfredsställelse av lanlbruksstyrelsen,
skogsstyrelsen, fiskeristyrelsen, länsstyrelserna i Blekinge, Gotlands, Gävleborgs,
Göteborgs och Bohus, HaUands, Jönköpings, Kalmar, Kronobergs, Norrbottens,
Södermanlands, Väsiernorrlands och Östergötlands län. Hushållningssällskapens jörbund
samt LRF.

s. 96 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:85 96

Lanlbruksstyrelsen finner mot bakgrund av statsmakternas
beslut om nya riktlinjer för jordbrukspolitiken och om särskilt slöd till
lantbruksföretag i vissa glesbygder naturligt att även jordförvärvslagen
utformas så att den kan utgöra ett verksamt instrument i samhällets strävanden
att nå de regionalpolitiska målen. Styrelsen tillstyrker därför utredningens
förslag till särskilda bestämmelser med detta syfte och underslryker
utredningens uttalande att de allmänna bestämmelserna i lagen bör tillämpas med
beaktande av förhållandena i olika områden.

Liknande synpunkter
framförs av LRF som betonar atl del i dag finns en starkare politisk vilja alt
vidta åtgärder som stärker glesbygderna och underlättar dessa bygders
utveckling. En målmedveten och konsekvent satsning på dessa regioner i landet
måste enligt LRF också prägla utformningen av de jordbrukspolitiska
instrument, som nu görs tillgängliga efter hand som riksdagen fattar beslut.
Det är sålunda nödvändigt att jordförvärvslagen i sin utformning och
tillämpning anpassas till de nya riktlinjer förden framtida jordbrukspolitiken,
som antogs av riksdagen hösten 1977, samt till det riksdagsbeslut som fattas om
särskilt stöd till lantbruksföretag m. m. i vissa glesbygder.

Skogsstyrelsen
pekar på att bestämmelserna i icke oväsentlig grad kan bidra till struklurralionaliseringen
i skogsbruket. Skogsfasiigheter med ringa areal kan, ulan alt de ligger inom
räckhåll för ulvecklingsbara företag, successivt inlemmas i större enheter.
Inte minst små fastigheter av kategorin "icke utvecklingsbara" är i
dag eftersökta fritidsobjekl. Antalet enheter av den här typen är av en sådan
storleksordning att de tillsammans har stor belydelse för råvaruförsörjningen
och därför bör inlemmas i ett aktivt och rationellt skogsbruk.

Fiskeristyrelsen
finner det värdefullt att fisket vägs in vid de rcgionalpoliliska överväganden
som lagförslagets 8§ ger uttryck för. Frågan om förvärvstillstånd mäste enligt
styrelsens mening i dessa fall avgöras i nära samarbete med länens
fiskenämnder.

Enligt
lantbruksstyrelsen är det nödvändigt för tillämpningen atl en närmare
precisering sker av de områden inom vilka jordförvärvslagens regionalpolitiska
bestämmelser skall kunna tillämpas. Detta har även framhållits av vissa lantbmksnämnder.
Med hänsyn till all jordförvärvslagens allmänna besiämmelser skall lillämpas
med beaktande av förhållandena i olika områden av landet, får det enligt
lantbruksstyrelsens uppfattning anses mest konsekvent atl de särskilda regionalpoliUska
bestämmelserna endast äger tillämpning i områden som blir föremål även för
andra regionalpolitiska samhäUsinsatser på lanlbmkels område. Styrelsen
förordar således alt ifrågavarande bestämmelser tills vidare endast bör gälla
inom områden som kommeratt omfattas av bestämmelserna om särskilt stöd lill
lantbruksförelag m. m. i vissa glesbygder samt områden som omfattas av
bestämmelserna om skärgårdsstöd. När statsmaklerna tagit ställning till frågan
om särskilda regionalpolitiska stödåtgärder bör här berörda bestämmelser lillämpas
i samma områden som kommer atl omfattas av dessa stödåtgärder.

LRF
understryker att 8 § i jordförvärvslagen inte får ges en snäv avgränsning till
visst stödområde i landet (i huvudsak delar av inre stödområdet) utan måste
kunna komma till användning varhelst de regionalpoliUska problemen är särskilt
påtagliga.

Behovet av
en precisering av de områden inom vilka de regionalpolitiska bestämmelserna
skall tillämpas understryks av flera länsstyrelser.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:85 : 97

Bilaga 5

De remitterade lagförslagen

1 Förslag till Jordförvärvslag

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § För förvärv av fast egendom som är taxerad som
jordbruksfastighet krävs tillstånd enligt denna lag, när förvärvet sker genom

1. köp, byte eller gåva,

2.
tillskott till
bolag eller förening,

3.
utdelning eller
skifte från bolag eller förening,

4.
fusion enligt
14 kap. 1 eller 2 § aktiebolagslagen (1975:1385).

2§ Förvärvstillstånd enligt 1 § behövs inte,

1.
om egendomen
förvärvas från staten genom överlåtelse av lantbruksnämnd eller lantbruksstyrelsen,

2.
om egendomen
förvärvas av staten genom annan myndighet än stålens affärsdrivande verk,

3.
om kommun
förvärvar egendomen från staten eller utövar förköpsrätt enligt förköpslagen
(1967:868),

4.
om egendomen
förvärvas av kreditinrättning som enligt lag eller enligt reglemente eller
bolagsordning, som regeringen har fastställt, är skyldig att äter avyttra
egendomen,

5.
om förvärvaren
är gift med överlålaren och inte heller om förvärvaren eller, när makar
förvärvar gemensamt, någon av dem är överlätarens avkomling, allt under
förutsättning alt överlåtaren inte är skyldig att avyttra egendomen enligt 7§
lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten atl förvärva fast egendom m. m.,

6.
om förvärvet
skall prövas enligt 1, 2 eller 4§ lagen om vissa inskränkningar i rätten att
förvärva fasl egendom m. m.,

7.
om egendomen
ingår i stadsplan eller är avsedd för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk
enligt byggnadsplan, fastställd efter den 1 januari 1948,

8.
om förvärvet
omfattar omräde som är avsetl för annal ändamål än jordbruk eller skogsbruk
eller sådan fastighet som har nybildals för annat ändamål än jordbruk eller
skogsbruk och som därefter inte har undergått taxering,

9.
om andel i
fastighet förvärvas av någon som redan äger till samma taxeringsenhet hörande
andel i fastigheten.

Förvärvstillstånd

3§ Vid prövning av fråga om förvärvstillstånd skall behovei
av ralionella företag inom jordbruket, skogsbruket och trädgårdsnäringen
(lantbruksföretag) särskilt beaktas.

7 Riksdagen 1978179. I saml. Nr 85

s. 98 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:85 98

4§ Förvärvstillstånd skall vägras,

1.
om
köpeskillingen eller annan ersättning inte endasl obetydligt överstiger
egendomens värde med hänsyn till dess avkastning och övriga omständigheter,

2.
om det kan
antas alt förvärvet sker huvudsakligen för kapilalplacering,

3.
om egendomen
behövs för lantbrukets rationalisering,

4.
om förvärvet
kan antas medföra atl två eller flera utvecklade eller utvecklingsbara
lantbruksföretag, som bör beslå som självständiga enheter, förs samman lill en
enhet,

5.
om förvärvet
kan antas medföra att utvecklat eller utvecklingsbart lantbruksföretag som
består av mer än en fastighei delas upp och uppdelningen medför olägenhet av nägon
belydelse för företagel.

Om särskilda skäl föreligger, får förvärvslillslånd lämnas
ulan hinder av första stycket.

5§ Juridisk person får utöver vad som följer av 4 § lämnas
förvärvstillslånd endast om

1.
förvärvaren
avstår eller kan antas komma att avstå egendom som är av betydelse för
lantbrukets rationalisering och i storlek eller värde ungefär molsvarar den
egendom som avses med förvärvet,

2.
förvärvet
medför att egendom som redan tillhör förvärvaren blir mer ändamålsenlig,

3.
egendomen är
avsedd för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk,

4.
annal särskilt
skäl föreligger.

Avser förvärvet huvudsakligen skogsmark och är förvärvaren
juridisk person som bedriver skogsindustrien verksamhet i vilken egendomens
virkesavkastning behövs, fär utan hinder av första stycket tillstånd lämnas om
inte egendomen med hänsyn till ortsförhållandena bör ägas och brukas av någon
som är bosatt på orten.

Första och andra styckena skall även tillämpas, om
förvärvaren är fysisk person som bedriver industriell verksamhet som avses i
andra stycket.

6 § Fysisk person får utöver vad som följer av 4 och 5 §§
vägras tillstånd till förvärv av egendom med utvecklat eller utvecklingsbart lantbmksföretag,

1. om det kan antas atl förvärvaren inte kommer att
bosätta sig pä egendo

men eller att yrkesmässigt bruka denna,

2. om det kan antas att förvärvaren inte har sådana
yrkeskunskaper som

behövs för att driva lantbruksföretaget.

7§ Om det är av särskild betydelse från regionalpolitisk synpunki,
fär utöver vad som följer av 4 och 5 §§ tillstånd vägras till förvärv av
egendom med lantbruksföretag som inte är utvecklingsbart eller som är begränsat
utvecklingsbart,

1.
om företagel
behövs som tillskott till annat sådant företag,

2.
om företagel
behövs som komplement till annan sysselsättning för någon som är bosatt på
orten.

8§ Kommun får inte vägras tillstånd till förvärv av sådan fasl
egendom som med hänsyn till den framlida utvecklingen krävs för tätbebyggelse
eller därmed sammanhängande anordning.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:85 99

Övriga bestämmelser

9§ Fråga om tillstånd enligt denna lag prövas av
lantbruksnämnden, om inte regeringen föreskriver annat.

10 § Tillståndsmyndigheten kan i beslut om
förvärvstillstånd ålägga för

värvaren att under en lid av högst fem år yrkesmässigt bruka egendomen

och, om det finns särskilda skäl till del, även all vara bosatt där.

Bryter förvärvaren mot åläggande som han meddelats med slöd
av första stycket eller överlåter han egendomen före den föreskrivna tidens
utgång, får stålen lösa egendomen, om del inte är oskäligt.

11 § Tillslåndsmyndigheten kan i beslul om förvärvslillslånd
ålägga för

värvaren all inom viss lid ansöka om viss fåsligheisbildning som berör den

egendom som avses med förvärvel eller all vidla ålgärd som behövs för all

förbättra egendomen.

Fullgör inte förvärvaren vad som åligger honom enligt
första stycket, kan tillståndsmyndigheten förelägga honom vite.

Har föreläggande meddelats enligt första stycket och
övergår egendomen lill ny ägare, gäller åläggandet i stället denne. Vile som
har förelagts gäller inte mol den nye ägaren, men tillständsmyndigheten får sälta
ut vite för denne.

12
§
Förvärvstillstånd skall sökas inom tre månader från del förvärvet skedde, om
inte frågan om förvärvstillstånd enligt 10 kap. 3 § andra stycket
fastighetsbildningslagen (1970:988) skall underställas tillständsmyndigheten
av fasiighelsbildningsmyndigheten.

13
§ Görs inte
ansökan om förvärvstillstånd inom föreskriven tid och på föreskrivet sätt eller
vägras förvärvstillstånd, är förvärvet ogiltigt.

Fråga om tillstånd till förvärv genom köp eller byte får
inte prövas innan det har avgjorts, huruvida förköp enligt förköpslagen (1967:
868) äger rum, om det inte är uppenbart atl förköpsrält inte kommer atl ulövas.

Har lagfart meddelats i strid mot 20 kap. 6§ 8 eller 7§ 11
jordabalken, gäller inte första stycket.

14§ Blir köp ogiltigt till följd av att förvärvstillstånd
vägras enligt 4§ 3 eller 7§ 1, är staten skyldig atl lösa egendomen till det
pris som har avialals, om säljaren yrkar del. Yrkande om inlösen skall framslällas
inom tre månader efter det avslagsbeslutel har vunnit laga kraft.

Skyldighet att lösa egendomen enligt försia stycket
föreligger inte, om avtalsvillkoren är oskäliga.

15
§ Talan om
inlösen enligt 10 § andra stycket skall väckas vid fastighetsdomstolen före
utgången av den lid som har föreskrivits med slöd av 10 § första stycket. I
fråga om sädan inlösen gäller i övrigt expropriationslagen (1972:719) i
tillämpliga delar. Bestämmelserna i 4 kap. 3§ expropriationslagen skall
tillämpas i fråga om värdeökning som har ägt rum under tiden från dagen tio år
före del lalan väckles vid domsiol.

16
§ Talan mol lanlbmksnämndens
beslul enligi denna lag förs hos lanlbruksstyrelsen genom besvär. Mot lantbmksstyrelsens
beslut förs lalan hos regeringen genom besvär.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1.
Denna lag
träder i kraft den 1 januari 1979 då jordförvärvslagen (1965: 290) skall
upphöra att gälla.

2.
Äldre
bestämmelser skall tillämpas på förvärv som har skett före den 1 januari 1979.

3.
Förekommer i
lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som har ersatts genom
bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

4.
Lagen skall
inte lillämpas på egendom som utgör fideikommiss eller ingår i fideikommissbo
under avveckling, om förvärvel sker genom tillskott i samband med teckning av
aktier.

5.
Bestämmelsen i
15 § om tillämpningen av 4 kap. 3 § expropriationslagen (1972:719) gäller inte
i fråga om värdeökning som har ägt rum före utgången av juni 1971.

2 Förslag till

Lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988)

Härigenom
föreskrives att 5 kap. 20 § och 10 kap. 3 § fastighetsbildningslagen
(1970:988)' skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Om
fastighets graderingsvärde ökas med tillämpning av 18 § försia stycket 3, skall
i lag eller annan författning föreskrivna inskränkningar i rätten atl förvärva
fast egendom äga motsvarande tillämpning. Skulle tillstånd eller annan
prövning av myndighet fordras vid förvärv genom köp, skall frågan om tillstånd
lill ökningen underställas myndigheten. Underställning med hånsyn till
jordförvärvslagen den 14 maj 1965 (nr 290) behövs dock endast om den fastighet
som ökas år avsedd för jordbruk eller skogsbruk och det finns anledning antaga
att egendomen kan med större fördel läggas till annan fastighet eller att tiUstånd
kan vägras enligt 4 § jordförvärvslagen.

Om
fastighets graderingsvärde ökas med tillämpning av 18 § första stycket 3, skall
i lag eller annan författning föreskrivna inskränkningar i rätten att förvärva
fasl egendom äga motsvarande tillämpning. Skulle tillstånd eller annan
prövning av myndighet fordras vid förvärv genom köp, skall frägan om tillstånd
till ökningen underställas myndigheten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagen omtryckt 1971:1035.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:85 101

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 kap.

3§ Avslyckning från fasUghet som besväras av tomträtt får
ske endast om fasUghetsägaren och tomträltshavaren slutit avtal om inskränkning
av området för tomträtten till alt avse en av styckningsdelama och ansökan om
inskrivning av avtalet förklarats vilande enbart i avvaktan på fasUghets-bildning.

Avser avslyckning område för jordbruk eller skogsbruk och
har området kommit i särskild ägares hand genom förvärv, som skulle kräva förvårvstiUstånd
enligt jordförvärvslagen (1978:000), får avslyckning ej ske utan att frågan
om förvårvstiUstånd har underställts lUlståndsmyndigheten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1979.

Äldre
bestämmelser skall tillämpas på förvärv som har skett före den 1 januari 1979.

s. 102 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:85 102

Utdrag

LAGRÅDET PROTOKOLL

vid
sammanträde 1978-10-23

Närvarande:
f. d. regeringsrådet Martenius, regeringsrådet Petrén, justitierådet Sven
Nyman, justitierådet Knutsson.

Enligt
protokoll vid regeringssammanträde den 7 september 1978 har regeringen på
hemställan av dåvarande chefen för jordbmksdepartemenlet, statsrådet Dahlgren,
beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1.
jordförvärvslag,

2.
lag om ändring i
fastighetsbildningslagen (1970:988).

Förslagen
har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Gunnar Holmgren.

Förslagen
föranleder följande yttranden.

Förslaget
till jordforvärvslag

Lagrådet:

Enligt
förslagets 1 § bestäms lagstiftningens tillämpningsområde till att gälla
förvärv av vissa slag beträffande fast egendom som är taxerad som jordbmksfastighei.
Enligt 7 § kommunalskattelagen skall som jordbmksfastighei taxeras fastighet
som används för jordbmk eller skogsbmk. Under jordbmk inbegripes binäring till
jordbmk. Även oanvänd fastighet skall taxeras som jordbmksfastighei, såframl
det inte är påtagligt all den är avsedd att användas för annat ändamål än jordbmk
eller skogsbmk. Såsom binäring till jordbmk räknas enligt anvisningarna till
21 § kommunalskattelagen bl.a. jakt, fiske och biskötsel. Trädgårdsskötsel
räknas enligt samma anvisningar Ull jordbmk, då den drives Ullsammans med annat
jordbmk.

Enligt
riksskatteverkets "Handledning för allmän fastighetstaxering 1975"
gäller såvitt fråga är om gränsdragningen i förhållande till småhusfastighet bl.a.
följande. Fastighet med bostadshus, vars produktiva mark understiger 5 hektar
och vars åkerareal understiger 2 hektar, taxeras som annan fastighet. Uppgår
den produktiva marken till minst 5 hektar taxeras fastigheten normalt som
jordbruksfastighet, likaså om åkerarealen överstiger 2 hektar.

Vad
angår gränsdragningen mellan jordbmksfastighei och industrifastighet vid irädgårdsbmk
gäller nyssnämnda arealregel (5 hektargränsen) beträffande fastighet pä vilken
bedrives fmktodling, plantskola eller fähmäs-sig grönsaksodling. Vid
växthusodling blir frägan om taxeringen beroende

s. 103 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:85 103

av bl. a, växthusens yta. Innehåller fasligheten mindre än
5 hektar produktiv mark, taxeras den i regel som industrifastighet.
Fastigheter med Irädgårdsbmk kan sålunda vara taxerade endera som jordbmksfastighei
eller som annan fastighet.

Uppmärksammas bör vidare atl registerfasiighei normalt ulgör
taxeringsenhet. Registerfastigheten kan dock uppdelas så att en del kommeratt
laxeras som jordbmksfastighei, medan en annan del av fastigheten, vilken tas i
anspråk för annat ändamål än jordbmk eller skogsbmk, jämte tillhörande
byggnader taxeras som annan fastighei.

Även sammanförande av registerfastigheter till en
taxeringsenhet förekommer. Vid bildande av s. k. skogliga taxeringsenheter
utgår man från brukningsenheten. Skogsmark som ligger inom samma kommun och har
samma ägare anses regelmässigt vara en bmkningsenhel och bildar också en
taxeringsenhet.

Som underlag vid ställningstagandet till olika i
lagrådsremissen föreslagna regler är vissa uppgifter om de fastigheter, vilka
taxeras som jordbmksfastighei, av intresse. Enligt tillgänglig statistik från
1975 års fastighetstaxering fanns då 328000 taxeringsenheter taxerade som jordbmksfastighei.
Av dessa enheter hade 80000 ingen åker och 48000 ingen skog. Minst 200000
taxeringsenheter kan således antagas vara fastigheter med bäde åkermark och
skogsmark. Antalet rena skogsfasiigheter torde enligt uppgift frän riksskatteverket
utgöra omkring 85 000. Av de 328000 taxeringsenheterna var omkring 250000
försedda med byggnader. Med tanke på de utvecklade och utvecklingsbara
företagens betydelse kan nämnas att vid 1975 ärs fastighetstaxering hade 77000
taxeringsenheter mer än 10 hektar äker och 195 000 enheter mer än 10 hektar
skog. Av det anförda framgår att gmppen taxeringsenheter med bara åker, gmppen
med bara skog och gmppen som har bäde åker och skog alla är av betydande
storlek.

Av statistiska centralbyråns statistik avseende lagfarna
fång framgår att i cirka 30000 fall fastigheter, taxerade som jordbmksfastighei,
bytt ägare under år 1975. Fånget var i cirka 10000 fall köp. Om man bortser
från släktköp (cirka 5000) och vissa andra köp t. ex. mellan stat och kommun,
återstår under detta år cirka 4400 köp som omfattades av jordförvärvslagsiifiningen.
Av dessa köp var endast något mer än 1 000 sådana som ingått i centralbyråns prisstaUstik,
vilken avser förvärv av normala självständiga jordbmksfasligheter med ett
taxeringsvärde över 5000 kronor. Antalet av lantbmksnämndema förvärvsprövade
ärenden uppgick för åren 1970-74 tUl cirka 5 000 per år.

Sammanfattningsvis kan sägas att de förvärv, på vilka den
föreslagna lagstiftningen i själva verket kommer att tillämpas, utgör ett
tämligen begränsat antal sett mol bakgmnd av det totala antalet fastigheter
vilka omfattas av lagstiftningen och av hela antalet fång.

Det remitterade förslaget till ny jordförvärv slag bygger
på ett antal begrepp som det är av vikt att innehållsmässigt bestämma och
närmare av-

s. 104 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:85 104

gränsa
i förhållande till varandra. Det gäller dels lagstiftningens föremål dels de
olika slagen av näringsverksamhet som berörs.

1
1 § anges såsom inledningsvis anförts som ram för lagstiftningen fast egendom
taxerad som jordbmksfastighei. Vid taxering bildar registerfas-Ugheterna
utgångspunkten. 1 3 § införes begreppet förelag som det för lagstiftningen
egentligen intressanta begreppet. Hämtöver begagnas i 2 § 9 taxeringsenheten
som utgångspunkt för en viss regels tillämplighet och i 4 § första stycket 4
förekommer uttrycket enhet. Allmänt kan om dessa begrepp anmärkas följande.

Då
lagstiftningen sysslar med förvärv av fastighei och förvärv normalt sett mäste
avse registerfastighet eller markområde som är avsett att bilda eller ingå i
registerfastighet, utgör en eller flera registerfastigheter regelmässigt
beslutsföremålet i vaije ärende enligt lagen. Om ärendets objekt brukas dock i
lagförslaget genomgående icke ordet fastighet utan termen egendom. Denna term
betecknar sålunda den eller de registerfasligheter eller det område, som
omfattas av det förvärv för vilket tillstånd söks. Terminologin torde icke ge
anledning till vanskligheter i rättstillämpningen.

Icke
heller finns anledning att uppehålla sig vid uttrycket taxeringsenhet. Detta
begrepp är - liksom vad gäller om registerfastighet - klart avgränsat, i detta
fall i skattelagstiftningen. VUka taxeringsenheterna är framgår omedelbart av
den av fastighetstaxeringsnämnden iordningstäUda fasUghetsIängden.

Ordet
enhet torde i 4 § första stycket 4 bmkas synonymt med företag. Det kan
ifrågasättas om termen enhet erfordras i lagen vid sidan av det i övrigt bmkade
uttrycket företag. Enklast synes vara att utbyta "enhet" mot
"företag".

I
lagförslaget spelar företagsbegreppet en dominerande roll. Fastighetens
allmänna funktion och förvärvets behandling bedömes enligt lagen utifrån det
företag som fömtsätts drivas på fastigheten.

Del
synes som om lagförslaget bygger på det betraktelsesättet atl det på varje registerfastighet
- oavsett hur den är beskaffad - finns ett företag. Detta synsätt skulle
möjligen kunna hämta visst stöd i reglerna om beskattning av inkomst av jordbmksfastighei
i 21-23 §§ kommunalskattelagen. 1 nämnda 21 § stadgas att till intäkt av jordbmksfastighei
hänförs allt vad som av fastighet som taxerats såsom jordbmksfastighei kommit
ägaren eller bmkaren till godo, såsom värde av bostad, intäkt av jordbmk med
binäringar, intäkt av skogsbruk eller intäkt av annat slag. Härifrän får
enligt 22 § ifrågavarande lag avdras driftkostnadema, varefter nettointäkten av
fastigheten framkommer enligt påföljande 23 §. Med någon tUIspetsning skulle
dessa skatteregler kunna sägas skissera ramen för ett på varje tcixe-ringsenhet
drivet "företag". Det finns emellertid fastigheter som icke lämnar
några intäkter och icke heller föranleder några driftkostnader. Det går ej att
göra gällande att det existerar något företag på dylika fasUgheter. Det skulle
strida mot normalt språkbmk att tala om ett företag, då någon verk-

s. 105 Kontrollera mot PDF

Prop,
1978/79:85 105

samhet
som ger intäkter eller föranleder utgifter ej förekommer. Flertalet
fastigheter, som taxeras som jordbmksfastighei därför att de ligger oanvända,
kan förmodas sakna företag.

Det
kan anmärkas att på samma fastighei kan förekomma flera jordbmksföretag. Om
fastighetsägaren utartenderat jordbmket driver, som framgår av de ovan
återgivna reglerna ur kommunalskattelagen, ägaren och bmkaren eller, om bmkarna
är flera, dessa var och en sitt eget företag.

Företagsbegreppet
får ocksä belysning i reglema i fastighetsbildningslagen om tillkomsten av nya
fastigheter. För fastighetsbildning gäller enligt huvudregeln i 3 kap. 1 §
nämnda lag att fastighet som nybildas eller ombildas skall vara varaktigt lämpad
för sitt ändamål. Om jordbmksfastighei -därmed förstås fastighet avsedd för jordbmk
- stadgas i 3 kap. 5 § samma lag särskilt att fastigheten skall utformas så atl
den medger tillfredsställande lönsamhet för det företag som skall bedrivas på
den. Om skogsbmksfas-tighet sägs i samma paragraf i motsvarande del att den
skall medge ekonomiskt tillfredsställande skogsdrift. I den mån
fastighetsbildningen icke har till syfte att åstadkomma en jordbmksfastighei
eller en skogsbmksfastig-het, blir givetvis dessa regler om viss verksamhet ej
tillämpliga.

Av
motiven till stadgandena i 3 kap. fastighetsbildningslagen framgår atl, när i kapiUet
termen jordbmksfastighei bmkas, därmed avses inte endast fasligheter med
enbart jordbmk utan även fastigheter med kombinerat jordbmk och skogsbmk. För
att en skogsbmksfastighet skall anses föreligga mäste skogen vara dominerande
och förekommande jordbmk vara icke utvecklingsbart.

Det
är tänkbart att fastighet taxerad som jordbmksfastighei utgörs väsentligen av
vattenområde; särskilt fiskeföretag kan då drivas på fastigheten. Samma kan
förhällandet vara om betydande fiskerätUgheter UUhör jordbmksfastighei. Det
vanliga torde dock vara att fisket utgör en binäring till jordbmket och därmed
ingår i jordbmksföretaget och ej bildar ett självständigt fiskeföretag. I
fastighetsregistret upptaget särskilt fiskeri skall enligt 7 §
kommunalskattelagen ej taxeras som jordbmksfastighei utan som annan fastighet.

Trädgårdsodling
förekommer ofta som binäring till jordbmk och tUIhör då jordbmksföretaget.
Härjämte förekommer i betydande omfattning fristående företag för Irädgårdsbmk.
Om trädgårdsföretaget består av plantskola eller fmktodling eUer annan frilandsodUng,
torde det i allmänhet drivas på fastighet som är taxerad som jordbmksfastighei;
den bmkade arealen kan förmodas oftast överstiga 2 hektar. De 1975 existerande
5600 företagen med frilandsodling hade en medelareal av 2,5 hektar. För
växthusodling gäller liknande arealgränser, och även bland dessa
trädgårdsföretag kan ett betydande antal förmodas drivas på fastigheter som är
taxerade som jordbmksfastighei. Övriga självständiga Irädgårdsförelag som
utnyttjar mindre arealer verkar i huvudsak på annan fastighei och torde regelmässigt
taxeras som rörelse.

s. 106 Kontrollera mot PDF

Prop,
1978/79:85 106

Vid
bestämmande av om tillstånd all förvärva viss fastighet skall lämnas eller ej
blir ofta avgörande hur det företag som avses skola drivas på fastigheten är
beskaffat. Därvid mäste observeras, att ett företag utgör en ekonomisk enhet
med mänga komponenter. Den mark med byggnader som bildar taxeringsenheten är
bara en produktionsfaktor bland andra, som samverkar i företaget, t. ex.
maskiner och övriga döda inventarier, djurbesättningar m. m. Företaget
betungas av kostnader för annat kapital som behövs i verksamheten än marken
och byggnaderna, liksom för arbetskraften.

1 detla sammanhang måste
observeras att jordbmksföretag kan drivas utan att företagaren över huvud
förvärvat någon fastighet. 1 hela gmppen jordbmksföretag med en åkerareal över
2 hektar utgjorde andelen företag som ägde hela den bmkade marken 53%, artendeföretagen
15% och företag med både ägd och arrenderad mark 32%. Antalet jordbmksföretag
med mer än 10 hektar åker utgjorde 1975 cirka 75000, vilket antal ganska nära
ansluter till antalet taxeringsenheter av samma storleksordning (77000). Det är
att märka att det enligt lagförslaget är förvärvets konsekvenser för olika
företag och icke för fastigheten som sådan som skall beaktas i förvärvsärendet.
Företagsstmkturen skall via lagens tillämpning påverkas i den av lagstiftaren
avsedda riktningen.

Lagrådet
har med det nu anförda velat mera allmänt belysa företagsbegreppets betydelse
för lagstiftningen. Nästa fråga gäller beteckningen av de olika slagen av
företag.

1
lagförslagets inledande 3 § införes begreppet lantbmksföretag. Det användes
där som en samlande beteckning för företag inom jordbmket, skogsbmket och
trädgårdsnäringen. "Lantbmk" ges i denna sammansättning en vid
innebörd liksom när ordet eljest bmkas i lagförslaget.

Redan
från början möter en svårighet däri att lagförslaget i I § utgår från begreppet
"jordbmksfastighei" i 7 § kommunalskattelagen. Det täcker där, som
redan nämnts, fastigheter av mycket skiftande natur. Kommunalskattelagen
skiljer vidare, såvitt gäller använda fastigheter, mellan de fastigheter som
används för jordbmk och dem som används för skogsbmk. Jordbmk innefattar i
detta sammanhang även jordbmkets binäringar men också t. ex. Irädgårdsbmk. Ordet
jordbmk har sålunda i kommunal skattelagen en betydelse i sammansättningen jordbmksfastighei
och en annan då eljest talas om jordbmk.

I
förslaget vUl man som sammanfattande benämning för en fastighets bmkande för
odlingsändamål använda ordet lantbmk. Det täcker dä såväl jordbmk, inklusive Irädgårdsbmk,
som skogsbmk. Denna terminologi har på sistone böljat komma Ull användning även
i författningar men torde knappast ännu vara godtagen i allmänt språkbmk.
Lagrådet kan se ett praktiskt behov finnas av en terminologi som har ett
sammanfattande ord för all näringsverksamhet som innebär odling av mark, t. ex.
lantbmk.

s. 107 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:85 107

Denna term har förordats av tekniska nomenklaturcentralen.
' Skall den brukas i denna betydelse, bör emellertid användningen vara
konsekvent såväl i lagstiftning som i administrativa sammanhang.

Skulle man godta "lantbmk" som det
sammanfattande ordet, vore ett första steg att ändra terminologin i
kommunalskattelagen, sä alt man där inför "lantbmksfastighet" som del
övergripande begreppet i 7§. Termen jordbmk kan då förbehållas odlingsverksamhel
i vilken åkermark är huvudsaklig produktionsfaktor och termen skogsbmk odling
inom vilken skogsmark är den produkUva faktorn. Trädgårdsbmket kan, om man så
vill, skiljas ut som ett särskilt slag av lantbmk.

En annan konsekvens av en ny terminologi är att
benämningen pä de olika myndigheter, i vilka ordet lantbmk ingår som del, får
omprövas. I 2 § instruktionen för lantbmksstyrelsen och lantbmksnämndema (1967:425)
heter del all lantbmksstyrelsen är ceniral förvaltningsmyndighet för ärenden
om lantbmket och lantbmkets rationalisering. Enligt 22 § samma instmklion har lantbmksnämndema
att följa lantbmkets tillstånd och utveckling. Samtidigt stadgas i instruktionen
för skogsstyrelsen (1965 :796) att den är central förvaltningsmyndighet för
ärenden om skogsbmket på viss närmare angiven mark. Om lantbmk skall vara en
övergripande benämning innefattande även skogsbmket, måste lantbmksstyrelsens
och skogsstyrelsens kompetensangivande författningar ses över. Med all sannolikhet
har en ny terminologi med "lantbmk" som övergripande begrepp
konsekvenser på en rad andra författningsområden vilka lagrådel nu ej kan
överblicka.

Lagrådet kan för sin del icke tillstyrka att man i
nuvarande skede i en ny jordförvärv slag inför en terminologi, där "lantbmk"
begagnas som sammanfattande uitryck. Ett sådant språkbmk synes icke heller i
detta ärende medföra några egentliga fördelar ur lagleknisk synpunkt. Sålunda
kan i förslagets 4 och 5 §§, där del talas om lantbmkets rationalisering, i
stället sägas jordbmkets eller skogsbmkets rationalisering. Därtill finns så
mycket större anledning som man på andra ställen i lagförslaget (2 § 7 och 8
samt 5 § första stycket 3) just bmkar uttrycket jordbmk eller skogsbmk, tydligen
synonymt med lantbmk.

Slutsatsen blir atl man i jordförvärvslagen bör godta kommunalskatlelagens
uppdelning av alla använda fastigheter taxerade som jordbmksfastighei i sådana
som används för jordbmk och sådana som används för skogsbmk. Trädgårdsnäringen
behöver dä - som ingående i jordbmk - ej särskilt nämnas. Man bör då icke
heller använda "lantbmk" som övergripande beteckning i
sammansättningen lantbmksföretag. Dessa får uppdelas i jordbmksföretag och skogsbmksföretag.

Lagförslaget utgår frän en uppdelning av lantbmksföretagen
i tre katego-

'Se Tekniska nomenklaturcentralen, Skogsordlista, andra uppl.,
Stockholm 1978, s. 382.

s. 108 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:85 108

rier.
1 4 § första stycket 4 och 5 talas om utvecklade eller utvecklingsbara lantbmksföretag.
Förslagets 6 § gäller likaså endasl beiräffande utvecklat eller utvecklingsbart
lantbmksföretag, medan 7 § är tillämplig beträffande lantbmksföretag tillhörigt
nägon av de andra tvä kategoriema, dvs. företag som inte är utvecklingsbart
eller som är begränsat utvecklingsbart. Såvitt lagrådel känner till är det försia
gången denna indelning av företag avses skola lagfästas. Det fömtsätts att myndighelerna
i tillämpningen skall kunna från varandra klart avgränsa olika kategorier
företag.

I
fråga om indelningen i nämnda tre gmpper hänvisas i motiven till lagförslaget
till de vid 1977/78 års riksmöte antagna riklUnjema för jordbmkspolitiken.
Indelningen har begagnats av 1972 års jordbruksutredning (se SOU 1977:17 s.
331-332). Denna utredning säger uttryckligen att indelningen endast avser bmkningsenheter
inom jordbmket. Den har med andra ord icke avseende på sådana som jordbmksfastighei
taxerade registerfastigheter, som icke utgör underlag för bmkningsenheter inom
jordbmket. Indelningen utgår nämligen från målet att producera livsmedel tUl
lägsta möjliga kostnad samtidigt som i jordbmket sysselsatta får del av den
allmänna standardstegringen. Med hänsyn härtill uppdelar utredningen de
ifrågavarande bmkningsenheterna i tre gmpper, utvecklade och utvecklingsbara
företag, begränsat ulvecklingsbara företag och företag som inte är
utvecklingsbara. I riksdagsbeslutet (se prop. 1977/78:19 s. 206 och JoU 1977/78:10
s. 30-31) godtogs denna indelning, dock endast som ett hjälpmedel för atl
underlätta bedömningen vid rationaliseringspolitikens genomförande.
Departementschefen anförde härom följande:

Jag
delar remissinstansernas uppfattning att det inte kan dras klara gränser mellan
de tre företagsgmppema. Fömtsättningama varierar mellan olika områden och
förändras även från tid till annan. Uppdelningen av företagen i tre gmpper bör
dock enligt min mening underlätta bedömningen av vilka företag som har
förutsättningar att uppfyUa målet för ralionaliseringspoliliken på kort resp.
lång sikt.

1
det remitterade lagförslaget vidgas indelningens användningsområde från atl
gälla bmkningsenheter inom det livsmedelsproducerande jordbmket till att avse alla
slag av företag som kan förekomma på fastigheter som omfattas av lagen; se SOU
1977:93 s. 107 jämte härUU anslutande uttalanden i lagrådsremissen. Medan de livsmedelsproducerande
jordbmksföretagen med stöd av allmänna uttalanden kan ungefärligen uppdelas på
de tre kategoriema, finns icke hos jordförvärvsutredningen eller annorstädes någon
vägledning för hur exempelvis skogsbmksföretag och företag inom
trädgårdsnäringen skall fördelas på de tre gmppema. Förarbetena (SOU 1977:93 s.
60) innehåller i denna del inte annat än hänvisningar lUl pågående utredningar
och några allmänna uttalanden om behovet av artondering av vissa
skogsfastigheter.

Kategoriindelningen
har utformats endasl med hänsyn Ull livsmedels-

s. 109 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:85 : 109

producerande bmkningsenheter. 1 detta lagstiftningsärende
har icke med en tillfylleslgörande tydlighet angivits kriterier för uppdelning
av andra fastigheter, på vilka finns vad som kallas lantbmksföretag, på de tre före-tagslyperna.
Uppdelningen kan enligt lagrådets mening i ifrågavarande
lagstiftningssammanhang blott ifrågakomma beträffande jordbmksföretag, däremot
ej beträffande företag inom skogsbruket.

Viss tvekan gör sig gäUande om indelningens användbarhet
även på jordbmksområdei. Det har, när indelningen gjordes, uttryckligen sagts
ifrån att den icke är avsedd att vara någon nyckel för strikt fördelning av
förekommande företag, utan att den endast skall tjäna som riktpunkt i rationaliseringsarbetet.
Trots att del i nuläget ej finns några i offentlig ordning fasUagda kriterier
som kan läggas till gmnd för en rättstUlämpning, lorde det emellertid vara
möjligt för beslutsmyndigheterna att använda den ifrågavarande indelningen. I
själva verket är det nämligen vid tillämpningen av den föreslagna lagen endast
fräga om att skilja mellan å ena sidan utvecklade och utvecklingsbara förelag
och å andra sidan övriga företag. Lagrådel har därför ingen erinran mot att
indelningen bmkas i lagen beträffande jordbmksföretag.

Av vad lagrådet Udigare anfört framgår att jordbmksföretag
kommer att omfatia ocksä trädgårdsföretag. Även om de angivna kriteriema
närmast har avseende på jordbmk i egentlig mening, förutsätter lagrådet att indel-ningsgmnden
kan användas också beträffande trädgårdsföretag vid lagens tillämpning.

Lagrådet återkommer under de särskilda paragraferna till
vad här inledningsvis berörts dä fråga blir om de olika paragrafemas avfattning.

1 §

Lagrådet:

Ett förvärv av fast egendom avser i allmänhet en eller
flera registerfastigheter. Enligt 7 § andra stycket och 8 § 2 mom. tredje
stycket kommunalskatielagen kan en och samma registerfasiighei komma att
uppdelas i två eller flera taxeringsenheter, av vilka en taxeras som jordbmksfastighei
och den eller de andra som annan fastighet.

Enligt lagförslaget behövs icke förvärvstillstånd för den
del av fastigheten som är taxerad som annan fastighet men väl i övrigt. Då
köpeskillingen normaU avser hela fastigheten och icke är delad på de olika
taxeringsenheterna, kan svårigheter uppstå i tillslåndsärendel vid prövning av
priset enligt 4 § första stycket 1. Det fär i dylikt fall ankomma på
tillståndsmyndigheten att till ledning för sin bedömning fördela
köpeskillingen och annan ersättning på de olika taxeringsenheterna.

2 §

Lagrådet:

Enligt gällande jordförvärvslag fordras inte
förvärvstillstånd när staten överlåter eller förvärvar jordbmksfastighei. Det
remitterade förslaget in-

s. 110 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:85 110

nebär
en ändring härvidlag såtillvida att förvärvstillslånd skall krävas dels om jordbmksfastighei
överiåts av annan statlig myndighet än lantbmksnämnd eller lantbmksstyrelsen
dels om sådan fastighet förvärvas av statens affärsdrivande verk.

Om
överiålelser från slalen finns bestämmelser i förordningen (1971:727) om
försäljning av staten tillhörig fast egendom m. m. Enligt förordningen kan
regeringen och vissa statliga myndigheter under angivna fömtsättningar sälja
staten tillhörig fast egendom. Därvid gäller som huvudregel att ceniral
förvaltningsmyndighet får sälja sådan egendom - som förvaltas av myndigheten -
om värdet av egendomen inte överstiger en viss gräns. Är värdet högre
tillkommer det regeringen att med viss högre värdemässig begränsning besluta om
försäljning. Vad angår försäljning av sådan staten liksom aUmänna arvsfonden
tillhörig fast egendom, som är taxerad som jordbmksfastighei, stadgas i
förordningen (18 §) att den säljande myndigheten skall inhämta yttrande från
den lantbmksnämnd, inom vars verksamhetsområde egendomen är belägen, angående
sättet för den ifrågasatta försäljningen. Om myndigheten inte kan godta lanlbmksnämndens
förslag, skaU ärendet hänskjutas Ull regeringen.

Den
nu beskrivna försäljningsordningen innebär alt alla på försäljningen inverkande
omständigheter prövas i samma förvaltningsförfarande. Sålunda prövas även
omständigheter av jordpolitisk natur av försäljningsmyndigheten, varvid denna
hämtar ledning från bestämmelserna i jordförvärvslagen. En enhetlig prövning
av delta slag skall ej ske enligt det remitterade förslaget. Den jordpolitiska
prövningen av den statliga försäljningen av jordbmksfasligheter avses i stället
skola göras inom ramen för ett hell annat förvaltningsförfarande, nämligen det
som anvisas av jordförvärv slagen.

Det
sagda äger motsvarande tillämpning pä försäljning av kyrkliga jordbmksfasligheter,
vilken nu äger mm enligt lagen (1970:939) om förvaltning av kyrklig jord och i
anslutning därUll utfärdad förordning (1971:860) om förvaltning av kyrklig
jord.

Avgörandet
om försäljning av statliga eller kyrkliga jordbmksfasligheter skall komma till
stånd fattas i inte ringa omfattning av regeringen, i vissa fall - avseende
statens fastigheter - sedan riksdagens samtycke inhämtats. Det remitterade
förslaget fömtsätter för att tillståndsprövning skall komma lill stånd att ett
förvärv har skett. Regeringen mäste således fatta ett försäljningsbeslut enligt
någon av de författningar som reglerar försäljning av jord varom här är fråga.
Eventuellt måsle dessförinnan riksdagens samtycke inhämtas. Del får antagas alt
regeringen i en sådan situation för sin egen bedömning av försäljningsärendet
gör sig undertättad om till-ständsmyndighetens uppfattning om försäljningens
lämplighet från jordpolitisk synpunkt. Denna aspekt kommer sålunda att vägas
in i regeringens beslul redan i delta skede. En efterföljande
tillståndsprövning enligt jordförvärvslagen blir då endast av formell natur.
Regeringen avgör också så-

s. 111 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:85 . 111

som besvärsmyndighet i sista hand frågor om
förvärvstillstånd och skulle alltså komma att få pröva besvär av köparen om
denne förvägrats sådant tillstånd.

Även när försäljningen skall beslutas av annan myndighet
än regeringen får del antagas att myndigheten, liksom för närvarande, kommer
att skaffa sig kännedom om tillståndsmyndighetens inställning Ull förvärvel och
ta hänsyn till denna vid avgörandet av försäljningsfrågan. Också i detta fall
skulle en efterföljande tillståndsprövning framstå som en formalitet.

Enligt lagrådets mening talar vad nu sagts för att den
nuvarande ordningen beträffande den jordpolitiska prövningen av statens
försäljningar av fast egendom samt kyrkliga försäljningar enligt förordningen
om förvallning av kyrklig jord bibehålls. Den jordpolitiska prövningen bör
sålunda även i fortsättningen ske i försäljningsärendet.

Vad angår
statens affärsdrivande verks förvärv av jordbmksfastigheier är det genom
bestämmelser i instruktionerna för de verk som gör förvärv av någon betydelse
sörjt för att dessa i viktigare fall prövas av regeringen ur allmän och jordpoliUsk
synpunkt. Kyrkliga förvärv av jordbruksfastighet är underkastade säväl allmän
som jordpolitisk prövning enligt förordningen om förvallning av kyrklig jord.
Även denna prövning kan i sisla hand ankomma på regeringen. Enahanda skäl som
ovan anförts till stöd för bibehållandet av nuvarande försäljningsordning
beträffande statliga och kyrkliga jordbmksfasligheter får anses tala för all
gällande ordning för jordpolitisk prövning av förvärv av sådana fastigheter behälls.

Vad 1 § andra stycket 3 nuvarande lag innehåller om att
förvärvstillstånd ej fordras "om egendom enligt medgivande av regeringen
förvärvas för kyrkligt ändamål" torde efter lillkomslen av 1971 års
förordning om förvaltning av kyrklig jord vara överflödigt. Lokutionen bör
därför inte medtagas i en ny bestämmelse avseende frihet från förvärvslillstånd
om förvärvet prövats enligt lagen om förvaltning av kyrklig jord.

Beaktas vad lagrådet anförl bör paragrafens tre första punkler
erhälla följande lydelse:

"Förvärvstillslånd enligt I § behövs inte,

1. om egendomen förvärvas från staten eller staten är förvärvare,

2. om förvärvet har prövats enligt lagen (1970:939) om
förvaltning av

kyrklig jord,

3. om kommun utövar förköpsräll enligt förköpslagen
(1967:868),"

För den händelse punkl 3 i denna paragraf skulle bibehållas i den i remis

sen föreslagna lydelsen bör påpekas atl tvekan kan uppstå om innebörden

av ordet kommun i detta sammanhang. Denna term förekommer nämligen

i tvä olika betydelser i svensk lagstiftning. I 1 kap. 7 § och 8 kap. 5 § rege

ringsformen förstås med kommun säväl primärkommuner som landstings

kommuner. I kommunallagen användes kommun enbart i betydelsen pri

märkommun och ställs mot landstingskommun. I förta fallel utgör sålunda

termen en sammanfattande beteckning för såväl primärkommun som

s. 112 Kontrollera mot PDF

Prop, 1978/79:85 112

landstingskommun,
i senare fallel avserden endast primärkommun.

I
förevarande paragraf kunde det ligga nära till hands att anta att termen kommun
bmkades i den vidare betydelsen, då det förefaller naturligt atl primärkommun
och landsUngskommun behandlas på enahanda sätt vid markförvärv. Av motiven
framgår emellertid att endast primärkommuns förvärv är avsedda alt undanlas
från lillslåndsplikten. Då man kan utgå från att det kommer att stå klart för
landstingskommunerna, att de enligt den nya lagen är pliktiga söka
förvärvstillstånd vid förvärv av jordbmksfastighei, lorde termens tvetydighet
i detla fall inte vålla egentlig olägenhet.

Alltsedan
Ullkomsten av lagstiftningen om jordförvärvstillstånd 1945 har gällt att
förvärv på exekutiv auktion varit undantagna liilståndstvångel. I
lagrådsremissen föreslås att detta undanlag slopas. Den som förvärvai fasUghet
på exekutiv auktion skall sålunda därefter söka och erhålla förvärvslillstånd
för att fånget skall bli bestående.

1
det svenska fastighetskreditsystemet ingår möjligheten att på exekutiv aukUon
försälja iniecknad fasUghet som ett vikUgi elemeni. Även om sådan auktion, som
framgår av lagrädsremissen, mera sällan äger rum beträffande som jordbmksfastighei
taxerad fastighei, ger möjligheten därtiU kredilgivama som erhållit panträtt
för sina fordringar i fasligheten en yttersta garanti. De kan i sista hand på exekuiiv
aukUon förvärva fasUghelen, om de vill förhindra att panträtten i fastigheten
för deras fordringar helt gär förlorad. Skall fastigheten tas i anspråk föratt
täcka en annan fordran som har företrädesrätt, har den som har fordran med
sämre rätt tillfälle att vid försäljningen på exekutiv auktion själv ropa in
fastigheten. SkuUe fastigheten pä aukUonen försäljas till ett pris som ej
täcker denna fordran, förloras panträtten för den i fastigheten.

Lagförslaget
borttager visserligen icke möjligheten till exekutiv auktion av jordbmksfastighei,
men institutets roll i fastighetskreditsyslemet förändras på ett avgörande
sätt. Den högstbjudande mister sin ovillkorliga rätt alt efter förvärvel
behålla fasligheten, om hans bud enligt tillständsmyndigheten ligger för högt
eller annat hinder för förvärvet föreligger. Konsekvenserna av en sådan
förändring kan inte överblickas på det föreliggande materialet. Förslaget har
uppenbara vådor för fastighelskredilen.

Om
den på auktionen högstbjudande vägras tillstånd, blir enligt förslaget hans
förvärv ogiltigt (13 § första stycket). Som framhålles i lagrådsremissen kan
det komma atl ta avsevärd lid innan det blir slutligt avgjort att förvärvet
vid auktionen blivit ogiltigt. I detta fall måste en ny auktion anordnas.
Förslaget synes i och för sig öppna möjlighet til! en ändlös serie av exekutiva
auktioner.

För
exekutiv auktion finns detaljerade regler i lagen (1971:494) om exekuUv
försäljning av fast egendom. Vissa av dessa berörs av att förvärv på

s. 113 Kontrollera mot PDF

Prop, 1978/79:85 113

exekutiv auktion underkastas en efterföljande
tillståndsprövning.

1 samband med att exekutiv auktion kungörs skall också
tillkännages när sammanträde för fördelning av köpeskillingen skall äga mm (20
§ första siycket nyssnämnda lag). Dagen för detta sammanträde har betydelse i
olika hänseenden. Den skall räknas som tillträdesdag för inroparen (36 § försia
stycket). 1 den sakägarförteckning som skall upprältas inför auktionen skall
fordringarna tas upp med de belopp lill vilka de beräknas uppgå på
tillträdesdagen (27 § första stycket). Senast vid fördelningssammanträdet
skall inroparen betala den del av den kontanta köpeskillingen som överstiger eriagd
handpenning (35 § fjärde stycket). Om han inte gör del är inropet ogiltigt (41
§ iredje siycket). Fullgör köparen sin betalningsskyldighet får han tillträda
fastigheten på tillträdesdagen, och därefter svarar han för de skyldigheter som
åligger faslighetens ägare (46 §). Även om auktionen överklagas skall
inroparen fullgöra sin betalningsskyldighet. Han får också tillträda
fastigheten, såvida inte inhibition har beslutats före tillträdesdagen (48 §).
När auktionen har vunnit laga kraft utfärdas köpebrev pä fastigheten (44 §).

Vissa regler i utsökningslagen måste också observeras. Vid
fördelningssammanträdet skall i princip influtna medel fördelas och utbetalas
(145 § nämnda lag). Fördelningen sker i första hand enligt sakägarförteckningen
(143 § 1 mom.). Innan auktionen har vunnit laga kraft får dock utbetalning ske endasl
efter köparens medgivande eller mot ställande av säkerhet (156 §). 1 avvaktan
på ulbetalning skall influtna medel göras räntebärande i bank (160 §).

Som nämnts kan frågan om förvärvstillslånd skall meddelas
komma alt slå öppen under ganska läng tid. I lagrådsremissen fömtsätts att
fördelningssammanträdet inte skall hållas förtän tillstånd har lämnats.
Däremot redovisas inte hur det skall gå till härvid. Det kan inte gärna komma i
fråga atl vid varje auktion på jordbmksfastighei frän början sätta ut fördelnings-sammanträdet
och därmed också tillträdesdagen så långt fram i tiden att utrymme ges för en
prövning i sista instans av frågan om förvärvstillstånd. Den
exekutionsrättsliga lagstiftningen ger för närvarande inte någon möjlighel att
skjuta fram tidpunkten för fördelningssammanträdet. En sådan möjlighet är också
svär att passa in i systemet. Däremot finns vissa regler om hur man skall
förfara då auktionen överklagas. En möjlighet kunde vara all anknyta till
dessa regler. Härigenom skulle bland annat vinnas den fördelen från
borgenärernas synpunkt att den kontanta delen av köpeskillingen betalades senasi
vid det urspmngligen utsatta fördelningssammanträdet. Delta torde emellertid
kräva ändringar i den exekutionsrällsliga lagstiftningen. Härvid aktualiseras
också frågan om del behöver öppnas någon möjlighet alt hindra inroparen från
att tillträda fastigheten innan tillståndsfrågan är avgjord.

En annan fråga blir hur det skall förfaras med eriagd
handpenning, om köpet blir ogiltigt på gmnd av atl förvärvstillslånd inte
meddelas. Om inrop 8 Riksdagen 1978179. I saml. Nr 85

s. 114 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:85 114

blir ogilligt på gmnd av atl inroparen inte fullgör sin
betalningsskyldighet senast vid fördelningssammanträdet, skall handpenningen
tas i anspråk för atl läcka kostnader och annan förlust som orsakas av att köpel
inte blir bestående (43 § försäljningslagen). En motsvarande ordning för fall
då förvärvstillslånd vägras kan i vissa fall te sig oskälig mol inroparen och
kan minska benägenheten att ropa in jordbmksfasligheter på exekutiv auktion. Om
å andra sidan inroparen vid vägrat lillständ alltid berättigas att få tillbaka
handpenningen, kan detla gå ul över borgenärerna. Man kan inte heller helt
bortse från risken att exekutionen saboteras genom aft nägon som saknar fömtsättningar
att få förvärvslillslånd ropar in fastigheten till ett pris som ligger över vad
en seriös köpare är beredd att betala. Det är att märka att överexekutor inte
kan vägra att godta ett inrop på den gmnden att inroparen inte kan väntas få
förvärvstillstånd.

Det är enligt lagrådets mening uppenbart alt en ordning
innebärande att förvärvstillstånd fordras för köp på exekutiv auktion kräver en
omfattande översyn av de berörda exekutionsrättsliga reglerna. Bestämmelsema i
bl. a. lagen om exekuUv försäljning av fasl egendom och utsökningslagen mäste
anpassas till det nya rättsläge som en jordförvärvslag utformad enligt
lagrådsremissen skuUe skapa.

Åtskilliga remissinstanser har varnat för de praktiska
svårigheterna beträffande en exekutivt försåld fastighets förvaltning och
dagliga tillsyn under hela den tid då oklarhet råder om förvärvet kommer att
bestå.

Avgörande för departementschefens förslag atl låta
tillståndsplikten omfatta förvärv på exekutiv auktion synes vara farhågor för
att den i lagen införda priskontrollen skulle kunna kringgås genom artangerade
exekutiva auktioner. Lagrådet har svårt att bedöma hur stor faran är för en
sådan utveckling. Försök att illojalt utnyttja reglema om exekutiva auktioner
är dock inte ulan risker. Bland annal kan pekas på de möjligheler som öppnas
för iitomstående att fräda in vid budgivningen. Det förefaller vidare inte
troligt att ett undantag från priskontrollen vid exekutiva auktioner skulle i någqn
märkbar grad motverka huvudsyftet med denna kontroll, som är att hälla nere den
allmänna prisnivån pä jordbmksfasligheter.

Med hänsyn till de vittgående och icke överblickbara
konsekvenserna av lagrädsremissens förslag om att föra in förvärven på exekutiv
aukUon under lillståndstvänget ser lagrådet sig nödsakal att avstyrka detta och
förorda att nuvarande ordning bibehålls. Skulle erfarenheterna ge vid handen
att möjligheten lill försäljning på exekutiv auktion missbmkas på ell sätt som
kräver lagstiftarens ingripande, får en närmare utredning göras av vilka
möjligheter som finns atl genom ändrade regler motverka sådant missbmk utan
alt allvarligt skada andra behöriga inlressen och hur sådana regler skall
inpassas i den exekutionsrättsliga lagstiftningen.

Gällande lag innehåller i 12 och 13 §§ utförliga regler om
hur det skall förfaras när egendom har ropals in på exekuiiv auktion och
förhållandena är sådana alt förvärvstillstånd skulle ha krävts vid vanligt köp.
Förvärva-

s. 115 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:85 115

ren ges då viss tid, i princip två är. för alt åter
avyttra egendomen om han inte fär tillstånd att behälla den. Tillstånd ges av lantbmksnämnden
enligt samma grunder som gäller i fräga om förvärvslillstånd. Iakttar
förvärvaren inte sin skyldighet alt avyttra egendomen kan denna säljas på
offentlig auktion. Härvid får egendomen ropas in endast av köpare som har fått
förvärvstillstånd eller inte behöver sådant tillstånd.

En tänkbar möjlighel att vid ett bibehållande av gällande
ordning minska de olägenheter som departemenischefen berör skulle vara att
förkorta den tväärstid som förvärvaren har lill förfogande för alt åler avyttra
fastigheten. Lagrådet har inte underiag för att lägga fram något förslag i
detta hänseende.

Beträffande den närmare utformningen av reglerna om
förvärv på exekutiv auktion vill lagrådet i della sammanhang anföra följande.
Med hänsyn till syftet med en försäljning på exekutiv auktion bör priskontroliregeln
i 4 § första stycket 1 inte tillämpas vid prövningen av frägan om förvärvaren
skall få behälla egendomen efter inropet. Tillstånd härtill bör med andra ord
vägras endast om något annal hinder för förvärvstillstånd föreligger enligt
lagen. Vid den auktion som skall hällas om förvärvaren vid uteblivet lillständ inte
fullgör sin skyldighet att åter avyttra egendomen får som nämnts inrop göras
endast av den som har fått förvärvstillstånd eller som inte behöver sådant
tillstånd. Eventuellt förvärvstillslånd måste alltså meddelas före auktionen.
Eftersom ett förhandstillstånd till förvärv pä auktion inte rimligen kan
förenas med föreskrift om visst högsta pris som inte fär överskridas, bör
undantag även här göras från priskontroliregeln i 4 § första stycket 1.

Om jordbmksfastighei har inropals på exekutiv auktion av uUändsk
medborgare eller uUändsk juridisk person eller sådan svensk juridisk person
som avses i 2 § lagen (1916: 156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva
fast egendom m. m., blir inte jordförvärvslagens regler om avytt-ringsskyldighel
tillämpliga. Sådan persons förvärv skall nämligen inte tillståndsprövas enligt
denna lag. 1 stället gäller motsvarande regler i 7-9 §§ 1916 års lag. Vid
auktion som skall äga rum om förvärvaren inie frivilligt avyttrar egendomen
eller får förvärvstillslånd skall enligt 8 § nämnda lag egendomen kunna ropas
in bl. a. av den som har fått förvärvstillstånd enligt jordförvärvslagen. De
här förordade särreglerna om tillstånd till inköp på offentlig auktion enligt
jordförvärvslagen bör därför avse också sådan auktion som äger rum enligt 1916
års lag.

Lagrådet föreslår alltså att till uppräkningen i 2 § fogas
följande punkt:

"10. om förvärvet sker genom inrop på exekutiv
auktion".

Motsvarigheter lill 12 och 13 §§ i gällande lag bör tas
upp i lagförslaget närmasi före besvärsregeln i 16 §.

1 2 § punkten 5, som innehåller bestämmelser om släktköp.
bör göras en hänvisning till den regel om avyttringsskyldighet efter förvärv på
exekutiv auktion som föreslås införd i lagen. Detla kan ske genom atl senare
delen

s. 116 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:85 116

av punkten får följande lydelse: "allt under förutsäitning
alt överlåtaren inte är skyldig att avyttra egendomen enligt 16 § eller enligt
7 § lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten atl förvärva fast egendom
m. m."

Till den närmare utformningen av de regler som föranleds
av vad som har anförts här återkommer lagrådel vid 4, 12 och 16 §§.

3 §

Lagrådet:

Vid prövning av tillståndsfråga skall enligt den
föreslagna lagtexten behovet av rationella företag inom jordbmket, skogsbmkel
och trädgårdsnäringen särskilt beaktas. Den princip vilken man härmed velat
uttrycka torde emellertid böra anges klarare.

Vad som skall förstås med begreppet rationellt förelag är
icke en gång för alla fastslaget. Svaret blir beroende av de riktlinjer för
rationaliserings-verksamheten inom de berörda områdena som statsmakiema angivit
skola gälla vid varje särskild tidpunkt.

Av skäl som redan anförts avråder lagrådet från bmkel av
termen lantbmksföretag i denna lag. I begreppet företag inom jordbmket ingår
redan de Irädgårdsförelag som etablerats pä fastigheter vilka taxeras som jordbruksfastighet.
Därför skulle nämnandet här av företag inom trädgårdsnäringen framför allt
innebära att tillslåndsmyndigheten skall beakta hur förvärvet av den
jordbruksfastighet, varom är fråga, inverkar ocksä pä trädgårdsföretag som
drivs på som annan fastighei taxerad fastighet. Dä en sådan verkan icke torde
vara avsedd bör ordel trädgårdsnäringen utgå.

Innebörden av lagförslaget fär anses vara att förvärvaren
har en rätt att erhälla tillstånd, om inte något i lagen angivet skäl för
vägran föreligger. Det är av vikt atl fastslå att förvärvare har denna rätt. Gmndsatsen
bör därför komma till direkl utiryck i lagtexten.

Under hänvisning till det anförda föresläs att paragrafen
erhåller följande lydelse:

"Vid prövning av fråga om förvärvstillstånd skall
beaktas att uppkomsten och utvecklingen av rationella företag inom jordbruket
och skogsbmket främjas.

Föreligger i tillslåndsärendel ej sådani skäl till vägran
som anges i 4-7 §§, skall förvärvslillstånd lämnas."

4 §

Lagrådet:

Enligt 4 § första stycket 1 och 2 skall förvärvslUlstånd
vägras, om köpeskillingen eller annan ersättning inte endast obetydligt översliger
egendomens värde med hänsyn till dess avkastning och övriga omständigheter
resp. om det kan antas atl förvärvet sker huvudsakligen för kapitalplacering.
Vid behandlingen av dessa regler har säväl utredningen och remissin-

s. 117 Kontrollera mot PDF

Prop,
1978/79:85 117

stanserna
som departementschefen naturligt nog varit inriktade på förvärv av mark som är
av intresse för jordbmket eller skogsbmkel. Syftet med reglerna är
uppenbarligen att motverka kraftiga prisstegringar på sädan mark och hindra att
den utnyttjas som objekl för kapitalplacering. Bland de fastigheter som är
laxerade som jordbmksfastighei och därmed faller inom lagens tillämpningsområde
finns emellertid åtskilliga som saknar betydelse för jordbmket eller,skogsbmket.
Det är inte klart i vilken mån priskonlrollen och förbudet mot
kapitalplacering är avsedda att tillämpas även vid förvärv av sådana
fastigheter.

Enligt utredningens
förslag fanns inte nägot utrymme för undanlag frän priskontroliregeln. I sitt
belänkande anförde utredningen endast att bestämmelsen borde gälla alla
förvärv (SOU 1977:93 s. 81). Beträffande förbudel mot förvärv för
kapitalplacering ansågs det däremot motiverat att medge undantag om det förelåg
särskilda skäl. Som exempel pä ett sådant särskilt skäl anförde utredningen att
egendomen saknar intresse för jordbmks- och skogsbmksändamål (s. 82). 1
lagrådsremissen har undantaget för fall då särskilda skäl föreligger utvidgats
att omfatta också priskontroliregeln. Departementschefen anför härom, atl del
kan förekomma fall då del kan vara motiverat att ge tillstånd trots att priset
är högt. Som exempel på vad som kan utgöra ett särskilt skäl för undantag från
huvudregeln nämner han, att fastigheten endast har ringa betydelse frän jordbmks-
eller skogsbmkssynpunkt och andra värden är starkt dominerande.

De återgivna molivultalandena
kan synas tyda på att det inte är avsett att priskontroll- och
kapitalplaceringsreglerna skall lillämpas pä fastigheter som saknar betydelse
från jordbmks- eller skogsbmkssynpunkt. Om så är fallet, kan ifrågasättas om
inte detta borde komma lill tydligt uttryck i lagen.

Av skäl som har anförts
vid 2 § bör priskontroliregeln i 4 § försia stycket 1 inte gälla i fråga om
tillstånd att förvärva egendom genom inrop på offentlig auktion som äger mm
med anledning av att den som har ropat in egendomen på exekutiv auktion inte
har rätt att behälla den. Motsvarande skall enligt den av lagrådet föreslagna
16 § gälla beträffande tillstånd att behälla egendom som inropats på exekutiv aukUon.

Beträffande
priskonlrollregelns lagtekniska utformning vill lagrådet anmärka, att den
föreslagna regeln bygger på atl egendomens värde med hänsyn till dess
avkastning och övriga omständigheter kan beräknas tämligen exakt. Eljest kan
nämligen inte anges vad som "endast obetydligt översliger" detta
värde. Emellertid är uppenbart att varje värdeberäkning är beroende på ell
flertal faktorer som var och en för sig är ganska ovissa, t. ex. kapitaliseringsfaktorn.
Det måste därför i själva verket lämnas störte utrymme för en skönsmässig
värdering än vad lagtexten tillsynes medger.

I
enlighet med vad lagrådet inledningsvis har anfört bör uttrycket "lantbmkets
rationalisering" i punkten 3 bytas ut mot "jordbmkets eller skogsbmkets
raUonalisering" samt ordet "lantbmksföretag" i punktema 4 och

s. 118 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:85 118

5
ersättas med "jordbmksföretag" och ordet "enhet" i punkten
4 med "företag".

Vidare
bör punkten 3 ges sådan formulering att det framgår atl den syftar på annan
rationalisering än den som förvärvel kan medföra.

Lagrådet
föreslåratt i paragrafen försia stycket punktema 3-5 med nägra redaktionella
ändringar ges följande lydelse:

"3.
om egendomen behövs för annan jordbmkets eller skogsbmkets rationalisering än
sådan som förvärvet kan medföra,

4. om förvärvet kan antas medföra alt två eller flera ulvecklade
eller utvecklingsbara jordbmksföretag, som bör förbli självständiga, förs
samman till ett företag,

5. om förvärvet kan antas medföra att utvecklat eller
utvecklingsbart jordbmksföretag, som bedrivs på mer än en fastighet, delas upp
och uppdelningen medför olägenhet av någon betydelse för förelaget."

Lagrådet
föreslår vidare att förslagets andra siycke ersätts av följande tvä stycken:

"Första
stycket 1 och 2 skall inte tillämpas om egendomen saknar betydelse för jordbmket
eller skogsbmkel. Första stycket 1 gäller ej heller i fråga om tillstånd att
förvärva egendom pä offentlig auktion enligt 17 § eller enligt 8 § lagen
(1916:156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m.m.

Utöver
vad som följer av andra stycket får förvärvslillstånd lämnas utan hinder av
första stycket, om särskilda skäl föreligger."

Petrén:

Vår
samhällsekonomi bygger i princip på marknadshushållningen. Gällande
rättsordning bildar gmnden för delta ekonomiska syslem, låt vara att
marknadshushållningen i praktiken är underkastad åtskUliga modifikaUo-ner.
Införande av en offentligrättslig priskontroll vid förvärv av fast egendom som
är taxerad som jordbmksfastighei utgör ett betydelsefullt avsteg från sålunda
rådande ekonomiska ordning. Prisstopp och liknande prisreglerande ingrepp har
hos oss i allmänhet varil av övergående natur och vanligen tidsbegränsade. Den
nu föreslagna regleringen avses däremot skola vara permanent.

Skälen
för ingreppet är de vid all priskontroll vanliga, nämligen att hålla tUlbaka
prisstegringar på den förnödenhet varom är fråga, i detta fall viss fast
egendom, lill hjälp för berörda konsumenter, i detta fall köpare av produktiv
mark. Om delta mål nås med lagstiftningen är ovisst. Den allmänna erfarenheten
av permanent priskontroll är icke särskilt gynnsam. Vanligen slår
marknadskrafterna genom på ett eller annat sätt. Vidare bmkar utbudet av varor
minska på den priskonlrollerade marknaden.

Av
motiven framgår att priskontrollen främsi har jordbmksmarken och skogsmarken
till föremål. Vad först gäller jordbmkets produkter är huvuddelen av dessa
inordnade i ett statligt system för prissättning omfattande

s. 119 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:85 119

flertalet baslivsmedel. I det är inbyggt en konstant
prisreglering. Det ligger därför en viss logik i att även den viktigaste
inhemska produktionsfaktom vid livsmedelsframställningen, åkeijorden och vad
därtill hörer, också läggs under en permanent priskontroll, låt vara att man
med förslaget icke når mycket mer än 20% av de fång genom vilka mark omsattes.
Även om det synes vara åkeijorden som lagstiftaren vill nä med prisregleringen
i 4 § första stycket 1, är bestämmelsen sä utformad att även all skogsmark inbegripes.
För denna gäller dock en hell annan prisbildningsmekanism än för jordbmksmark. Rävamprodukterna
från skogen ulgör basen för svensk trävaru-och skogsindustri, vars
slutprodukter ej priskontrolleras. Prisbildningen på dessa är framför allt
beroende av internationella marknadsförhållanden.

Motiven för ett så genomgripande avsteg från rådande
rättsordning som att lägga all mark i Sverige ulom den som är taxerad som annan
fastighet under priskontroll kan sägas vara ganska sparsamt angivna i lagrädsremissen.
Huvudskälet är att den som vill etablera sig som familjejordbmkare skall kunna
köpa en brukningsenhet till ett rimligt pris. Skälen för den föreslagna
priskontrollen beträffande skogsmarken är mera oklara. Kontrollen kan också,
som påpekats i lagstiftningsärendet, i många fall lätt kringgås genom att i
stället för marken skogen säljs i roiposter. Inga skäl för priskonlroll på
sådan mark som ej kommer i fråga för jordbmk eller skogsbmk har anförts i
ärendet.

Allvariigt är att det - såvitt handlingarna ger vid handen
- icke utförts nägon riktig analys av hur detla ingrepp i en avtalsfrihet som
rått i sekler verkar på ett både ekonomiski och lagsttftningsmässigt så
centralt område som den berörda delen av fastighetsmarknaden. En följd härav är
att lagrådet i det föregående måste ingående uppehålla sig vid svårigheterna,
för att inte säga omöjligheten att förena ett administrativt priskontrollsystem
med vår sinnrikt utformade ordning för fastighetskredit. Denna ordning som är fmkten
av långa tiders utveckling bygger på att den högstbjudande i sisla hand har en
rätt att på exekutiv auktion överta berörd fastighet. I detta system finns ej
plats för myndigheter som administrativt lägger tak på fas-tighetsprisema och
därmed sätter exekutionsordningen ur spel.

Lagrådet har icke haft praktisk möjlighet att själv göra
den efterfrågade analysen av den marklagstiftning som kan tänkas bli berörd av
den föreslagna priskontrollen. Slumpvis kanjag peka på regeln i 24 § andra
stycket lagen (1970:939) om förvallning av kyrklig jord. Där stadgas att
Ullstånd till avhändelse av kyrklig jord får lämnas endast om avhändelsen kan
ske mot vederlag som motsvarar fastighetens värde med hänsyn särskilt till ortens
pns och fastighetens avkastning. Läget i ett sådant försäljningssammanhang kan
uppenbarligen vara att ortens pris pä fasUghelen ligger avsevärt över det
värde, mätt efter avkastningen, varifrån priskontroUen enligt 4 § första
stycket I lagförslaget har att utgä. Resultatet vid konflikt mellan dessa båda
lagregler blir att, om ortens pris avsevärt översliger det jordför-

s. 120 Kontrollera mot PDF

Prop, 1978/79:85 120

värvskontrollerade
priset, en försäljning av kyrklig jord som i och för sig bort ske ej kan komma
till stånd.

Det
är icke möjligt för lagrådel att i detta ärende bilda sig en klar uppfattning
om i vad män konfliktsituationer av denna art mellan olika lagar kan uppkomma.
Tekniskt sett kan givetvis alltid hänvisas lill att 4 § andra stycket
lagförslaget innehåller en regel av innebörd all tillslåndsmyndigheten vid särskilda
skäl alltid kan bortse frän att den avtalade köpeskillingen ligger över det
högst tUlåtna prisel. En lagstiftningsteknik av denna art där man förlitar sig
på att särskilda-skäl-klausuler skall klara överraskande svårigheter som bort
kunna fömtses är knappast rekommendabel.

En
priskontroll mäste alltid utgå frän ett normalpris. Ibland kan detta va

ra det faktiska prisel en viss angiven dag. Vanligen tillämpas något slag av

generella normer. Enligt lagförslaget skall emellertid förvärvspriset vägas

mot ett värde som myndigheien bestämmer individuellt beiräffande vaije

egendom som förekommer i ett förvärvstillståndsärende. Detla värde skall

gmnda sig på egendomens avkastning och övriga omständigheter. Av mo

tiven framgår att avkastningen skall beräknas i varje särskilt fall utifrån en

genomsnittlig driftsinriktning pä fastigheten. "Övriga
omständigheter"

åsyftar enligt motiven det förhållandet all marknadsvärdet behöver kunna

användas vid uppskattningen av vissa nyttigheter, som inte har samband

med egendomens användning för jordbmk eller skogsbmk, såsom vissa

byggnader, gmstag eUer jakträtt. 1 råga om dessa nyttigheter uträknas

marknadsvärdei. I

Del
förefaller ha bort ligga nära till hands all, i stället för alt beiräffande
varje fastighet räkna fram ett individuellt värde, utnyttja del värde som redan
finns bestämt beträffande varje taxeringsenhet, nämligen taxerings-' värdet.
Det skall enligt 9 § kommunalskatielagen sättas tUl del belopp som motsvarar
75% av taxeringsenhetens marknadsvärde. Marknadsvärdei bestäms av det allmänna
prisläget vid viss tidpunkt. Taxeringsvärdena har den fördelen i sammanhanget
all de är noggrant underbyggda och fastställs genom en rättslig procedur i
vilken förvallningsdomstol har avgörandet. Det är sålunda omgärdat med helt
andra rättssäkerhetsgarantier än bedömningar in casu av ett rent
administrativt organ. I lagrådsremissen anges ej varför man icke vill för
priskontrollen utnyttja de redan befinUiga i rättslig ordning bestämda taxeringsvärdena.
Av tillgänglig statistik framgår alt de genomsnitUiga prisema på sådana jordbmksfasligheter
varom nu är fräga bmkar ligga ganska nära ett värde tvä gånger taxeringsvärdet,
än någon tiondel över än någon tiondel under denna gräns. Taxeringsvärdet
förefaller därför vara ett värde som i och för sig väl skulle kunna bmkas som
utgångspunkt för en priskontroll. Köpeskillingar högre än två gånger taxeringsvärdet
skulle t. ex. normall icke medges. Ett sådani högsta pris skulle också ha den
fördelen att det alllid vore för parterna känt. Särskilda förhandsbesked
skulle ej behövas.

Taxeringsvärdet
är självfaUet även det behäftat med svagheter. Framför

s. 121 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:85 121

allt
blir del - om icke fastighetstaxering, allmän eller särskild, just ägt mm - en
indikator, som speglar ett förflutet värde. Ett aktuellt värde skulle dock
tämligen enkelt kunna framräknas med hjälp av ett fastighetsprisindex.

Taxeringsvärdet
bygger på marknadsvärdet. Detta underkänns emellertid i lagrädsremissen, där
avkastningsvärdet skjuts i förgmnden. Ell sådant värde kan självfallet bara
fås fram beträffande fastighet som ger någon avkastning. Saknas avkastning,
blir lillslåndsmyndighelen på gmnd av lagförslagets brist på regler för denna
situation hänvisad lill godtyckliga uppskattningar. Rimligt vore om ätminstone
för dessa fall funnits en lagstadgad regel om skyldighet att bmka
marknadsvärdet.

Marknadsvärdet
inrymmer normalt också eventuellt förekommande förväntningsvärden. Dä
lagstiftaren vill utesluta dessa, har han nödgats i stället lagfästa regler
som öppnar möjlighet till mycken godtycklighet. Det är att märka alt de
tillämpande myndigheterna är rent administrativa. De skall i sin verksamhet
ledas av den för stunden rådande uppfattningen om vad som är rationellt. Yllersl
bestämmer regeringens mening härom, till-lämpad på det särskilda fallet.

Avkaslningsvärdel
som gmnd för värdeberäkningen rymmer i sig många osäkerhetsfaktorer. I denna
del kan hänvisas Ull vad experten Olle Mill-gård anfört i
jordförvärvsutredningen (se SOU 1977:93 s. 129 - 131). Ett värde gmndat pä
avkastningen framgår närmast som resultatet av en kapitalisering av
avkastningen dels efter de vid förvärvstillståndstiden gällande priserna på de
dä frambragta produktema dels ock efter de priser som kan förväntas för
framtida produkter under den tidsperiod som kapitalisering-en gäller. All
företa en sådan räkneoperation på gmndval av jordbmks-vampriser, vilka är resuhatet
av åriiga förhandlingar, förefaller ej lätt. Än vanskligare syns reglernas tUlämpning
bli med avseende på skogsfasiigheter. I denna del blir värdet av den växande
skogen bestämmande faktor. Avkastningsvärdet är här formellt sett endast värdel
på skogsmarken som produktionsfaktor. Skogsmarkvärdet är emellertid blott en
ganska ringa del av det totala värdet på en skogsfastighet, där normalt den
växande skogen utgör den stora värdefaktorn. Med hänsyn lill återplanleringsskyldig-hel
kan skogsmarksvärdet rent av vara negativt. Det är skogen som är den egentliga
avkastningen, och värdet av den måsle då frånräknas priset för att man skall få
fram själva fastighetens avkastningsvärde. Skogsuttagen görs icke årligen pä en
fastighet utan vid enstaka tillfällen med kanske flera decenniers mellanmm.
Värdet blir beroende av priset vid en sådan framtida avverkning och
engångsförsäljning av virke. För varje någotsånär relevant beräkning av priset
på en skogsfastighet fordras en noggrann kännedom om skogsbeståndet på
fastigheten.

Andra
osäkerhetsfaktorer vid värdeberäkning enligt avkastning är längden av den tid
som kapitaliseringen skall avse och den räntefot efter vilken kapitaliseringen
görs. VanaUoner härvidlag leder till högst olika värden.

s. 122 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:85 122

1 de fall då fastighetens avkastning icke består av jordbmks-
eller skogs-bmksvaror blir det än vanskligare alt tillämpa regeln om
avkastningen som värderingsgmnd. 1 den icke ovanliga situationen dä en köpare
förvärvar en icke utvecklingsbar jordbmksfastighei för fritidsändamål har
fastigheten givetvis ett mycket lågt avkastningsvärde, om jordbmksavkastningen
skall vara normerande, och ett helt annat, om man beaktar den mindre substan-Uella
avkastning fastigheten ger då den används för fritidsbmk. Det synes i dessa
icke sällsynta fall ovisst huruvida marknadsvärdet skall få tas ut eller
allenast ett pris beräknat med hänsyn till jordbmkets ringa avkastning.

Vidare bör anmärkas att i de fall, då den aktuella
fasligheten är helt bevuxen med avverkningsmogen skog, priskontrollen i
realiteten gäller icke fastigheten utan skogen. Verkningarna av alt pä detta
sätt en del av utbudet av skog prisregleras på en i övrigt fri marknad, har ej
blivit klarlagda i lagrådsremissen.

Enligt min mening vore från rättssäkerhetssynpunkt en analys
av helt annan bredd behövlig för att klarlägga de för priskontrollen gmndläggande
faktorerna. Utrymmet för administrativ godtycklighet måste i ett rättssamhälle
på ett så viktigt område som det förevarande göras så litet som möjligt.

Genom lagstiftningen återinföres som gmnd för vägran att
lämna förvärvslUlstånd att förvärvet sker huvudsakligen för kapitalplacering.
Även denna gmnd kan befaras i tUlämpningen föranleda osäkerhet i betänklig
grad. Jordförvärvsulredningen (SOU 1977:93 s. 82) anger som vägledande vid
bedömningen om ett förvärv skall vägras av detta skäl omständigheterna i det
särskilda fallet. Departementschefen ansluter sig allmänt tUI utredningens
förslag.

Ett inköp av en skogsfastighet med växande skog får i de
flesta fall anses vara en form av kapitalplacering. Någon avverkning kan ju
icke komma att ske på kanske många år. Inköps ett markområde, t. ex. ett
fjällområde utan avkastning, för framtida exploatering innefattar köpel
givetvis en placering av kapital. Då varje förvärv av ett markområde i regel
har ett moment av placering av kapital, lorde vägransgmnden få tUlämpas så att
vid regelns tolkning avgörande vikt fästes vid ordet huvudsakligen. Däri får då
inläggas ett krav på att förvärvaren ej får ha för avsikt atl begagna eUer
utveckla fastigheten på något sätt, t. ex. genom att själv bebo den eller bmka
den, att exploatera den eller att annorledes låta den bli led i någon av honom
bedriven verksamhet. Även beträffande denna vägransgmnd saknas klargörande
analys. Lösa exempel kan ej ersätta en sådan.

De under första stycket 1 och 2 upptagna vägransgmndema
fordrar en mer inträngande behandling, innan reglema görs tiU lag.

5 § Lagrådet:

1 försia stycket I hör orden "lantbmkets raUonalisering",
på skäl som

s. 123 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:85 123

förut
anförts, ersättas med "jordbmkets eller skogsbmkets rationalisering".

Fysisk
person, som bedriver i andra siycket angiven verksamhet, bör icke utanför denna
verksamhet behandlas annorlunda än annan fysisk person, när han skall söka
förvärvstillstånd. Tredje stycket bör därför omformuleras, förslagsvis på
följande sätt.

"Fysisk
person som bedriver industriell verksamhet som avses i andra stycket fär, om förvärvel
avser huvudsakligen skogsmark och sker för verksamheten, lämnas förvärvslillstånd
endast på de i första och andra styckena angivna gmndema."

6
§ Lagrådet:

Enligt
paragrafen får fysisk person, utöver vad som följer av 4 §, vägras tillstånd
till förvärv av egendom med utvecklat eller utvecklingsbart lantbmksföretag,
om det kan antagas att förvärvaren inte kommer att bosätta sig pä eller
yrkesmässigt bmka egendomen eller inte har sädana yrkeskunskaper som behövs
för att driva lanlbmksförelagel. I specialmotiveringen anföres att även förvärv
av rena skogsfasiigheter omfattas av bestämmelserna, men alt det ligger i
sakens natur att de får betydelse främst för kombinerade jordbmks- och
skogsföretag eller enbart för jordbmksföretag. Genom alt de föreslagna
bestämmelserna har gjorts tillämpliga också på förvärv av rena skogsfastigheter
synes de komma att få ett vidare tillämpningsområde än som betingas av det
allmänna syftet med den nya jordförvärvslagen sådant som detla anges i den
allmänna motiveringen (2.3.1). Det synes också svårt att finna en rimlig Ullämpning
av paragrafens bestämmelser beträffande förvärv av rena skogsfastigheter. Pä gmnd
härav och då inskränkningarna i rätten att förvärva fast egendom ej bör ges
större omfattning än som är strängt nödvändigt, förefaller det naturligt att
begränsa stadgandet till alt avse endast förvärv av jordbruksfasUghet, såväl
sådan med kombinerat jordbmks- och skogsföretag som med rent jordbruksföretag,
men ej förvärv av rena skogsfastigheter. Denna begränsning av stadgandets
omfattning synes kunna ske genom atl "lantbmksföretag" ersätts med "jordbmksföretag"
och "lanlbmksförelagel" med "jordbruksföretaget".

Skulle
oavsett vad sålunda anförts det befinnas oundgängligen erforderligt med
bestämmelser av förevarande slag beiräffande förvärv av rena skogsfasiigheter,
möter avsevärda svårigheter vid utformandet av sådana bestämmelser.
Uppenbarligen kan lokuUonen "utvecklat eller utvecklingsbart
företag" ej komma Ull användning, eftersom på sätt i det föregående
anförts dessa kriterier utformats uteslutande med sikte på jordbmksföretag och
därför ej är användbara ifråga om rena skogsfastigheter. Vidare är som nämnts
de i paragrafen upptagna gmndema för tillständsvägran svåra att Ullämpa på
sådana fastigheter. Del är icke av lagrådsremissen

s. 124 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:85 124

klart
vilka yrkeskunskaper som behövs för att driva skogsbruk. Icke heller framgår
det av remissen vad som krävs för att man skall anses yrkesmässigt bmka en
skogsfastighet. Med hänsyn till moderna metoder i skogsbruket kan knappast
vara fråga om att fordra fortlöpande personliga arbetsinsatser av yrkesmässig
art i skogen, t. ex. för skogsplantering, skogsvård eller avverkning. Lagrådel
har icke varit i stånd att på föreliggande material utforma någon regel om
tillståndsvägran avseende rena skogsfastigheter pä de grunder som behandlas i
denna paragraf.

7
§ Lagrådet:

Ur
regionalpolilisk synpunki kan anledning finnas all vägra tiUstånd till förvärv
av viss fastighei oavsett om del finns nägot förelag på fastigheten eller ej.
Redan på gmnd härav och då termen lantbmksföretag av skäl som fömt anförts inte
bör komma till användning krävs en omformulering av paragrafen. Indelningen i ulvecklade
m. fl. förelag kan ej heller bmkas för andra än jordbmksföretag. Ordet "lantbmksföretag"
bör därför bytas ut mol "jordbmksföretag".

Syftet
med bestämmelsen torde vara att främja sysselsättningen på orter där detla av
regionalpolitiska skäl är särskilt påkallat. Delta syfte avses kunna
tillgodoses genom att egendomen utnyttjas för jordbmks- eller skogsdrift i sambmk
med ett redan befintligt företag av samma slag och därigenom förstärker detla
företag (punkt I). Ett annat alternativ är att egendomen skall kunna bmkas
självständigt av någon som i övrigt sysslar med annan verksamhet och som genom detla
tillskott får ett ökat försörjningsunderlag (punkt 2). Eftersom i fråga om skogsfasiigheter
någon gmnd för uppdelning i störte eller mindre fastigheter ej anges i remissen
kommer, när paragrafen avses skola gäUa även skogsfastigheter, alla sädana
fastigheter att formellt omfattas av paragrafen. Det torde emellertid vara
uppenbart att med hänsyn till det rcgionalpoliliska syftet vägran på de i
paragrafen angivna gmndema i fräga om skogsfasiigheter blott kan ifrågakomma
beträffande mindre fastigheter. Likaså torde det med hänsyn till det regionalpolitiska
syftet inte kunna ifrågakomma att vid tillståndsprövningen beakta annat än
mindre skogsföretags behov.

Lagrådet
föreslår med hänvisning till vad sålunda anförts atl paragrafen ges följande avfattning.

"Om
det är av särskild belydelse från regionalpolitisk synpunki, får utöver vad
som följer av 4 och 5 §§ tillstånd vägras tiU förvärv av egendom, på vilken ej
drivs ett utvecklat eller utvecklingsbart jordbmksföretag,

1. om
egendomen behövs för att stärka företag på orten inom jordbmket

eller skogsbmket,

2. om
egendomen behövs för att främja sysselsättningen för någon som

är bosatt på orten."

s. 125 Kontrollera mot PDF

Prop,
1978/79:85 125

9 §

Lagrådet:

I
nuvarande lag anges i 1 och 16 §§ vilka myndigheter som är Ullständs-myndigheler.
Tillräckliga skäl alt frångå ordningen att i själva lagen bestämma dessa
myndigheter har ej framkommit. Om den föreslagna fullmaktsregeln likväl antages,
måste besvärsreglema i förslagets 16 § anpassas härtill. Lagrådet föreslår atl
paragrafen ges följande lydelse.

"Fråga
om tillstånd enligt denna lag prövas av lantbmksnämnden, om regeringen inte
förskriver all prövningen skall göras av lantbmksstyrelsen eller
regeringen."

10 §

Lagrådet:

Enligt
2 kap. 8 § regeringsformen gäller atl varje medborgare är Ullför-säkrad frihet
att förflytta sig inom riket och att lämna detta. Ett åläggande av myndighet
att under viss tid upp till fem år vara bosatt på viss fastighet strider mot
delta gmndlagsstadgande, även om åläggandet kan ses som en följd av en
frivillig ansökan om att få förvärva fastigheten. Begränsning i rörelsefriheten
blir dock tillåUig enligt 2 kap. 12 § regeringsformen, om den görs endast för
att tillgodose ett ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle. Ett
åläggande av föreslagen art torde rymmas inom denna gräns, men det får dä
enligt samma gmndlagsbud icke gä utöver vad som är nödvändigt med hänsyn Ull
det avsedda ändamålet. Då syftet får anses vara inskränkt till att säkerställa
alt ett utvecklat eller utvecklingsbart jordbmk kommer att bmkas och i vissa
fall bebos av ägaren själv, måsle tvångsstadgandets räckvidd begränsas och
avpassas till syftet.

Bestämmelsen
kan lämpligen anknytas till reglerna i 6§. Den bör emellertid utformas så, att
den kan tillämpas även vid förvärv av fastighet på vilken visseriigen icke
drives ett utvecklat eller utvecklingsbart jordbmksföretag men som i
förvärvarens hand är avsedd att tillsammans med annan fastighet utgöra underlag
för sådant företag.

Lagrådet
utgår från alt beslut om ivångsbmkande resp. tvångsbosättning blott får
meddelas på gmndval av den berördes eget åtagande. Paragrafen bör omformuleras
så att myndighets beslut om tvång för förvärvaren att bmka och bebo viss fastighei
förutsätter alt denne i förväg åtagit sig förpliktelser i förevarande
hänseende.

Med hänvisning till det
anförda föreslår lagrådet att paragrafen får följande lydelse.

"I
beslut om tillstånd att förvärva egendom, pä vilken dnvs eller skall drivas
utvecklat eller utvecklingsbart jordbmksföretag, får Ullståndsmyndigheten
efter åtagande av förvärvaren föreskriva att denne skall under en tid av högst
fem år yrkesmässigl bmka egendomen och, om det finns särskilda skäl till det,
även att han skall vara bosatt pä den.

Iakttar
förvärvaren inte föreskrifi meddelad enligt försia stycket eller

s. 126 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:85 126

överlåter han egendomen före den föreskrivna tidens
utgång, får slalen lösa egendomen, om det inte är oskäligt."

11 § Lagrådet:

1 paragrafens andra stycke sägs atl om förvärvaren inte
fullgör vad som äligger honom enligt första stycket kan tillståndsmyndigheten
förelägga honom vite.

Tillståndsmyndighet kan fömtsältas bli regeringen, lantbmksstyrelsen
eller lantbmksnämnd. Med hänsyn till att förstnämnda Ivå Ullslåndsmyn-digheter
får antas i regel ha skilt sig från Ullslåndsärende som här avses när fråga om
vitesföreläggande uppkommer, synes det alltid böra ankomma på lantbmksnämnden
att förelägga vite. Ordet lUlståndsmyndigheten bör således utbytas mot lantbmksnämnden.

Om tillståndsmyndigheten i beslut om förvärvslUlstånd
ålagt förvärvaren att inom viss tid ansöka om viss fastighetsbildning som
berör den egendom som avses med förvärvet eller att vidta åtgärd som behövs
för att förbättra egendomen och egendomen därefier övergår till ny ägare,
gäller enligt tredje stycket åläggandet i stället denne.

Den belastning som sålunda i praktiken kommer att åvila
fastigheten kan vara betungande och det måste vara av intresse för såväl
kreditgivare som ny ägare att få kännedom om denna. Nödig publicitet om
förhållandet bör därför komma till stånd genom anteckning i fastighetsboken.
Ett stadgande därom, som bör intas i själva lagen som ett Qärde stycke till
denna paragraf, kan få följande lydelse.

"TiUståndsmyndighet som meddelar åläggande enligt
första stycket skall genast sända sitt beslut till inskrivningsmyndigheten för
anteckning i fastighetsboken."

Beträffande utformningen av tillämpningsföreskrifter till
det föreslagna stycket hänvisas till lagen (1976:666) om påföljder och
ingripanden vid olovHgt byggande m. m. Lagrådet erinrar vidare om atl i 19 kap.
22 § jordabalken fmns regler om avförande av anteckning i fasiighetsboken.

12 och 13 §§ Lagrådet:

Enligt förslaget avses den möjlighet som nu finns att få
tillståndsfrågan prövad före förvärvel skola upphävas. Ansökan om förvärvstillslånd
förutsätts inte kunna göras förtän förvärvet har ägt mm. Om tillstånd vägras
är förvärvet ogiltigt.

Förslaget sammanhänger i denna del med den priskontroll
som skall ingå som ett viktigt led i tiUståndsprövningen. För att kunna bedöma
prisets skälighet behöver lUlståndsmyndigheten ha kännedom om samtliga avtalsvillkor,
och detta förutsätter att förvärvshandlingen kan företes. För avtalsparterna måsle
borttagandet av möjlighelen UU förhandsUllständ fram-

s. 127 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:85 127

stå som en nackdel. De kan dä inte dröja med att sluta ett
bindande avtal till dess tillståndsfrågan är avgjord. Olägenheterna därav kan
dock begränsas genom att parterna i avtalet tar in villkor, som innebär att
överlåtelsens fullbordan görs beroende av att förvärvstillslånd ges.

När det gäller de associationsrättsliga förvärv som avses
i 1 § 2-4 medför emellertid förslaget särskilda komplikationer som inte har
berörts i lagrädsremissen.

Vid
bildande av aktiebolag kan aktieteckning ske mot tillskott av annan egendom än
pengar (apport). Detta skall anges i slLftelseurkunden, som ocksä skall
innehålla redogörelse för de omständigheter som kan vara av vikt för alt bedöma
apportegendomens värde. Härvid skall bland annat uppges till vilket värde
egendomen beräknas komma att tas upp i balansräkningen (2 kap. 3 §
aktiebolagslagen). Sedan aktieteckning har skett och beslut fattats om bolagets
bildande skall detta anmälas för registrering. Sådan anmälan skall göras
senast sex månader efter stiftelseurkundens undertecknande. Annars är frågan
om bolagets bildande förfallen. Som villkor för att bolaget skall fä
registreras gäller bland annat att all apportegendom har tillförts bolaget och
att revisor intygar att egendomen inte i sliflel-seurkunden har värderats högre
än dess verkliga värde för bolaget. Genom registreringen fastställs
aktiekapitalets storlek (2 kap. 9§). Registreringen medför vidare att bolaget
får rättskapacitet.

Apport kan
också förekomma i samband med nyemission av aktier. Redogörelse för
apportegendomens värde skall då tas in i beslutet om nyemission och åtföljas
av yttrande från bolagets revisorer (4 kap. 6 §). Beslutet om nyemission skall
anmälas för registrering inom sex månader. För registrering krävs bland annat
att all apportegendom har tillförts bolaget. Aktiekapitalet är ökat när regislrering
har skett (4 kap. 12 §).

I många
fall lorde ett väsentligt syfte med en bolagsbildning eller en nyemission vara
just att tillföra bolaget viss egendom genom apport. Med den i lagrådsremissen
föreslagna ordningen kan ansökan om förvärvstillstånd beträffande
apportegendomen inte göras förrän denna har tillförts bolaget. Av formella och
praktiska skäl kan bolaget inte vänta med att anmäla bolagsbildningen eller
nyemissionen för registrering lill dess beslut i till-ständsfrågan föreligger,
om prövningen drar ut på Uden. Registrering kan alltså komma atl ske innan tillständsfrägan
är slutligt avgjord. Om sedermera tillstånd vägras försätts bolaget i en
situation för vilken aktiebolagslagen inte anvisar någon lösning.

Fusion enligt 14 kap. 1 och 2§§ aktiebolagslagen innebär
att ett bolag upplöses utan likvidation och ett annal bolag övertar samtliga
dess tillgångar och skulder resp. atl två eller flera bolag förenas genom alt
bilda ett nytt bolag som övertar deras tillgångar och skulder. Fusion sker
genom avtal mellan bolagen. För att avtalet skall fä verkställas krävs rättens
lillständ. När sådant tillstånd har lämnals och blivit registrerat övergår
överlåtande bolags tillgångar och skulder till det övertagande bolaget (14
kap. 5

s. 128 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:85 128

§). Först då föreligger alltså ett förvärv och därmed fömtsättning
för ansökan om förvärvstillstånd enligt den nu föreslagna lagen. Skulle i
denna situation tillstånd vägras uppkommer liksom i apportfallet
utomordentligt svårlösta problem.

Även när det gäller förvärv genom utdelning eller skifte
av bolags tillgångar är den föreslagna ordningen ägnad atl vålla svårigheler.
Särskilt gäller detla vid utskiftning efter likvidation.

Problem molsvarande dem som här har berörts i fråga om
aktiebolag kan uppkomma beiräffande handelsbolag och ekonomiska föreningar.

1 lagrädsremissen anförs att de eventuella olägenheter som
slopandet av reglerna om förhandstUlständ kan medföra bör kunna begränsas genom
all lantbmksnämndema under hand lämnar oförbindande förhandsbesked. Detta är
dock knappast någon tillfredsställande ordning. För de associationsrättsliga
förvärv som avses i 1 § 2-4 synes del finnas goda skäl alt behälla möjligheten
till förhandstUlständ. För de fall där en priskontroll över huvud laget kan
tänkas komma i fråga, såsom vid apport och åtminstone vissa fusionsfall, torde
för övrigi möjligheterna härtill inte bli större genom att tillståndsprövningen
äger rum efter del formella förvärvet.

Huvudregeln om atl fråga om förvärvstillstånd inte får
prövas förtän förvärvet skett bör komma till utiryck i lagtexten. På de skäl
som ovan anförts bör undanlag dock göras för förvärv som avses i 1 § 2-4.
Bestämmelser härom kan fogas såsom ett andra stycke till 12 §. Hit bör då ocksä
överföras reglerna i 13 § andra siycket i förslaget. Som anförts vid 2 §
ligger del i sakens natur atl förvärvstillslånd för inrop pä offentlig auktion,
som skall hållas när den som har ropat in jordbmksfastighei på exekutiv auktion
inte har rätt atl behålla egendomen, måste lämnas före den offentliga auktionen.

Mot bakgmnd av det nu anförda föreslås att till 12 § fogas
ett andra stycke av följande innehåll.

"Fråga om förvärvstillstånd fär ej prövas förrän förvärvel
skell utom i fall som avses i I § 2-4. Prövning beträffande förvärv som skett
genom köp eller byle får ej heller göras innan det avgjorts huruvida förköp
enligt förköpslagen (1967:868) äger rum, om det inte är uppenbart atl
förköpsrätt inte kommer alt utövas. Tillstånd att förvärva egendom på offentlig
auktion enligt 17 § eller enligt 8§ lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i
rätten att förvärva fast egendom m. m. lämnas före auktionen."

Härav följer att 13 § andra slyckel skall utgå.

14 § Lagrådet:

Om köp blir ogiltigt till följd av alt förvärvslillstånd
vägras enligt 4 § första siycket eller 7 § I, är staten skyldig atl lösa
egendomen till del pris som har avtalats, om säljaren yrkar det.

Grunden liU lösningsskyldigheten torde vara atl kretsen av
spekulanter

s. 129 Kontrollera mot PDF

Prop,
1978/79:85 129

på egendom som avses i 4 § första stycket 3 (egendom
behövlig för lantbmkets rationalisering) och i 7 § 1 (ej utvecklingsbart eller
begränsat utvecklingsbart lantbmksföretag, som behövs som tUlskott lill annal
sådant företag) starkt begränsas genom lagens föreskrifter och att man därför velal
bereda ägaren möjlighet att avyttra egendomen till skäligt pris.

Väsenlligen samma skäl för lösningsskyldighet lorde
emellertid ofta föreligga beträffande egendom som avses i 7 § 2 (ej
utvecklingsbart eller begränsat utvecklingsbart företag om företaget behövs som
komplement till annan sysselsättning för bmkare som är bosalt på orten) och i 5
§ andra stycket (skogsmark som med hänsyn tUl ortsförhållandena bör ägas och bmkas
av person som är bosatl på orten). I båda dessa fall föranledes vägran av önskemål
att främja sysselsättningen på orten. Det kan synas mindre skäligt atl en
markägare skall åsamkas olägenhet härav.

Lagrådet vill med hänsyn lUl det anförda ifrågasätta om
inte lösningsskyldigheten bör utvidgas till att omfatta även fall då tillstånd
vägras på gmnd av bestämmelsema i 7 § 2 och 5 § andra slyckel.

Inlösen enligt denna paragraf skall ske till det pris som
parterna har avtalat. Enligt motsvarande regel i gällande lag (10 §)
föreligger inte lösningsskyldighet om priset uppenbarligen överstiger
egendomens värde. Nägon direkt motsvarighet till detta undantag finns inte i
den nya bestämmelsen. Som skäl härför har anförts, att föreskrifien om avslag
på ansökan om förvärvsUllstånd på gmnd av att priset är för högt (4 § första
stycket 1 i det remitterade förslaget) skall tillämpas, även om avslag i och
för sig hade kunnat meddelas enligt någon av de gmnder som inlösenregeln
hänvisar UU (SOU 1977 :93 s. 99). Tanken synes alltså vara, att frågan om
avslag enligt priskontroliregeln skall prövas först, och att avslag pä någon gmnd
som anges senare i samma paragraf eller i någon av de följande paragrafema
skall komma i fråga bara om priskontroliregeln inte ger anledning alt vägra
förvärvstillstånd. Lagförslaget är emellertid så utformat att tillslåndsmyndigheten
fär avslå ansökningen på vilken som helst av de i 4 § angivna grunderna.

Avses att myndigheten i tillståndsärende alltid i första
hand skall ta ställning till prisfrågan, erfordras en uttrycklig regel härom i
lagen. Det kan emellertid ifrågasättas om en sådan regel är påkallad. Om del stär
klart att en viss avslagsgrund, som inte kan medföra lösningsplikt för staten,
är Ull-lämplig, förefaller det knappast motiverat att tillståndsmyndigheten
skulle vara förhindrad atl avslå ansökningen på denna grund utan att först ha
förvissat sig om att priset är godtagbart enligt 4 § första siycket 1.
Önskemålet atl staten inte skall bli skyldig all inlösa egendom enligt 14 §, om
priset överstiger vad som kan godtas vid en prövning enligt nyssnämnda regel,
kan tillgodoses genom ett tillägg lill 14§. Della bör lämpligen innehålla samma
kriterier som gäller beträffande priskontrollen enligt 4 § första stycket 1.

Rörande förfarandet vid inlösen i fall motsvarande dem som
förslaget 9 Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 85

s. 130 Kontrollera mot PDF

Prop, 1978/79:85 130

reglerar i 14 § finns närmare föreskrifter i 11 § första
stycket gällande lag. Där sägs att yrkande om inlösen skall delges lantbmksnämnden
inom två månader efter det att avslagsbeslutet vann laga kraft och alt talan
skall väckas vid vederbörande domstol inom sex månader från samma tidpunkt. Har
säljaren fått del av avslagsbeslutel först sedan delta vunnit laga kraft,
räknas tidsfristerna från dagen för delfåendet. Om säljaren inte iakttar föreskrivna
lider har han föriorat sin talan.

I den nu förslagna paragrafen sägs endast att yrkande om
inlösen skall framställas inom tre månader efter det avslagsbeslutel har vunnit
laga kraft. Avsikten torde vara alt sådant yrkande skall framställas hos lantbmksnämnden.
Säljaren bör emellertid även i fortsättningen ha rätt all vända sig till
domstol, om nämnden motsätter sig hans begäran om inlösen.

På gmnd av del nu anförda föreslås alt 14 § ges följande uiformning:

"Blir köp ogiltigt till följd av att förvärvslillstånd
vägras enligt 4§ första stycket 3 (, 5 § andra stycket) eller 7 § 1 (eller 2),
är staten skyldig atl lösa egendomen till det pris som har avtalats, om
säljaren begär det. Sådan skyldighet föreligger dock inte, om köpeskillingen
eller annan ersättning inte endasl obetydligt överstiger egendomens värde med
hänsyn till dess avkastning och övriga omständigheter eller om avtalsvillkoren
i övrigt är oskäliga.

Begäran om inlösen skall framställas hos lantbmksnämnden
inom tre månader efter det att avslagsbeslutel vunnit laga krafl. Talan om
inlösen skall väckas vid den fastighetsdomstol inom vars område egendomen är
belägen inom sex månader från nämnda tidpunkt. Har säljaren fäll del av
beslutet först sedan detta vunnit laga kraft, räknas dock tidsfristerna från
dagen för delfåendet. Iakttar inte säljaren vad som har sagls nu, förlorar han
sin lalan."

16 § Lagrådet:

Innan lagrådet behandlar de i 16 § i det remitterade
förslaget upptagna besvärsbestämmelserna vill lagrådel i enlighet med vad som
har anförts vid 2 § föreslå att före dessa bestämmelser införs Ivå nya
paragrafer av nedanstående lydelse. De har utformats med beakiande av de
ändringsförslag som lagrådet framlagt i detta yttrande.

"16 §

Egendom som har förvärvats genom inrop på exekutiv auktion
under sådana förhållanden att förvärvstillstånd skulle ha krävts vid vanligt
köp skall äter avyttras inom två år efter det att auktionen vunnit laga kraft,
om inte dessförinnan nämnda förhållanden har upphört eller inroparen har fått
tillstånd alt behålla egendomen. Har inropet skett för att skydda fordran, för
vilken inroparen har panträtt i egendomen, eller någon hans rättighet som är
inskriven i den, fär länsstyrelsen på ansökan medge skäligt anstånd

s. 131 Kontrollera mot PDF

Prop, 1978/79:85 131

med avyttrandet, om det är sannolikt att föriust annars
skulle uppkomma för inroparen. Avyttras inte egendomen inom föreskriven tid,
skall länsstyrelsen pä framställning av lantbruksnämnden förordna atl
egendomen skall säljas på offentlig auktion enligt 17 §.

Anteckning om bestämmelserna i försia siycket skall göras
i del köpebrev som utfärdas med anledning av den exekutiva auktionen och, när
lagfart söks, införas i fastighetsboken, om inte sökanden visar atl avylirings-skyldigheten
har upphört.

I fråga om tillstånd alt behälla egendom gäller i
tillämpliga delar bestämmelserna om förvärvstillslånd i 3-8 §§ med undantag av
4§ försia stycket 1 samt i 10 och 11§§.

17 §

Har länsstyrelsen förordnat om auktion enligt 16 § och har
inroparen dessförinnan eiler senare avyttrat egendomen, skall förordnandet
trots delta gå i verkställighet, om inte lantbruksnämnden återkallar sin framställning
i ärendet.

I övrigt skall sä anses och med ärendet i tillämpliga
delar sä förfaras som om egendomen hade blivit utmätt för fordran med bästa
förmånsrätt efter sädana rättigheter som besvärade egendomen redan vid den
exekutiva auktionen och som har företräde framför alla befinUiga fordringar.
Även om det i enlighet härmed bestämda skyddsbeloppet täcks, får försäljning
inte ske, om ej den bjudna köpeskillingen täcker även det värde som i ärendet
har åsatts egendomen enligt lagen (1971:494) om exekutiv försäljning av fast
egendom eller, om ägaren eller innehavare av fordran som är förenad med
panträtt i egendomen i god tid före auktionen har påkallat särskild värdering,
det värde vartill egendomen kan uppskattas av värderingsmän som överexekutor
utser. Egendomen får säljas endast till den som har fält förvärvslillstånd
eller enligt 2§ 1, 2, 4 eller 9 får förvärva egendomen Ulan sådani tillstånd.
Avges vid auktionen bud som sålunda får antas, skall försäljning ske, även om
innehavare av fordran bestrider det. Vad utsökningslagen (1877:31 s. 1) i fräga
om fördelning av köpeskilling föreskriver beträffande gäldenären skall i ärende
som avses här tillämpas på ägaren.

Kommer försäljning inte till stånd vid auktionen får
lantbruksnämnden inom två år efter det att auktionen har vunnit laga krafl hos
länsstyrelsen påkalla förordnande om ny auktion. Framställs inte sådan begäran
inom föreskriven tid eller avges inte heller vid den senare auktionen bud som
får antas, är frågan om försäljning av egendomen förfallen.

Kosinad i samband med auktion som inte har lett till
försäljning betalas av statsmedel."

Den i remissen som 16 § upptagna bestämmelsen bör härefter
betecknas 18§.

s. 132 Kontrollera mot PDF

Prop, 1978/79:85 132

I
11 § andra och tredje styckena lagförslaget meddelas bestämmelser om
föreläggande av vite. Inom förvaltningsrätten anses såsom huvudregel böra gäUa,
atl besvär ifråga om föreläggande av vite prövas av förvaltningsdomstol.
Anledning att i förevarande lag frångå denna regel torde inte finnas, så
mycket mindre som föreläggande enligt 11 § andra stycket har som fömtsättning underiålenhet
alt fullgöra viss förpliktelse. Lagrådet förordar därför att paragrafen får
följande lydelse:

"Talan
mot lantbmksnämnds beslut om vitesföreläggande enligt II § andra
eller tredje stycket förs hos kammarrätten genom besvär. Mot annat beslut av
lantbruksnämnd enligt denna lag förs lalan hos lanlbruksstyrelsen genom
besvär. Mot lantbmksstyrelsens beslut förs talan hos regeringen genom
besvär."

Övergångsbestämmelserna
Lagrådet:

Fastighetsförvärv
har hiltills skett under den fömlsättningen att ett marknadsmässigt pris alltid
kan erhållas vid en framlida försäljning av fastigheten. Den genom den nya
lagen införda priskontroUen undanröjer denna fömtsättning. Detta kan leda till
oskäliga konsekvenser för den enskilde markägaren. Om denne före lagens
ikraftträdande har köpt fastigheten tiU ett marknadsmässigt pris som överstiger
vad som skulle ha godtagits enligt den nya priskontroliregeln, kan han riskera
förlust vid en senare försäljning beroende på att en tillämpning av denna
regel leder till att det högsia pris som kan godtas ligger under inköpspriset.
Sådana förluster skulle kunna undvikas genom en särskUd övergångsbestämmelse
av innebörd att ett pris som inte överstiger inköpspriset skall godtas vid
försäljning under nu angivna förhållanden. En sådan övergångsbestämmelse måste
emellertid kompletteras med reglerom hänsynstagande till de förändringar som
skett på fastigheten under liden mellan de båda försäljningarna. Fastigheten
kan t.ex. ha förändrats på ett sätt som minskar dess värde. Med hänsyn tiU dessa
svårigheter har lagrådet avstått från atl föreslå en övergångsbestämmelse. Del
fömtsattes all de intressen varom här är fråga kan tillgodoses genom
tillämpning av den allmänna undantagsregeln i 4 § för fall dä särskilda skäl
föreligger.

Övergängsbestämmelserna
punkt 2 ger anledning till följande påpekande. Avfattningen av 1 § i förslaget
medför att, även om tillstånd meddelats beträffande visst förvärv före den 1
januari 1979 enligt hittills gällande lag, detta tillstånd saknar verkan efter
nämnda lidpunkt, om ej förvärvet hunnit ske före denna dag.

Förslaget
till lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988)

Lagrådel
lämnar förslaget utan erinran.

s. 133 Kontrollera mot PDF

Prop,
1978/79:85 133

Utdrag

JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1978-12-28

Närvarande: statsministern Ullsten, ordförande, och
statsråden Sven Romanus, Mundebo. Wikström, Friggebo, Wirtén, Huss, Rodhe,
Wahlberg, Hansson, Enlund, Lindahl, Winther, De Geer, Blix, Cars, Gabriel Romanus,
Tham, Bondestam

Föredragande: statsrådet Enlund

Proposition med förslag Ull jordförvärvslag, m. m.

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag
till

1.
jordförvärvslag,

2.
lag om ändring
i fastighetsbildningslagen (1970: 988). Föredraganden redogör för lagrådets
yttrande och anför.

Lagrådel
diskuterar inledningsvis vissa begrepp som används i lagförslaget. Som
lagrådet anför är förelagsbegreppet av grundläggande betydelse för förslaget.
Lagförslaget bygger på tanken att det är förvärvets konsekvenser för de olika
företag inom jordbruket, trädgårdsnäringen och skogsbruket som bedrivs på jordbmksfasligheter,
som skall beaktas i förvärvsärendet och alltså inte dess konsekvenser för fastighetema
som sådana. 1 förslaget görs av skäl som framgår av lagrådsremissen skillnad
mellan ä ena sidan ulvecklade och utvecklingsbara företag inom jordbruket,
träd-gärdsnäringen och skogsbruket och ä andra sidan begränsat utvecklingsbara
och icke utvecklingsbara sådana företag. Kategoriindelningen överensstämmer
med den indelning i olika företag inom jordbruket som används i prop.
1977/78:19 om nya riktlinjer för jordbrukspolitiken, m. m. Efter riksdagens beslul
om dessa rikUinjer (JoU 1977/78:10, rskr 1977/78:103) har indelningen också
legat till grund för bestämmelsema om statligt slöd till jordbrukels
rationalisering. Lagrådet har ingen erinran mot att indelningen används i lagen
beträffande jordbruksförelag och fömtsätter alt indel-ningsgmnden kan användas
också beträffande Irädgårdsförelag. Däremot kan uppdelningen enligt lagrådet
inte komma i fräga beträffande företag inom skogsbruket. Som skäl åberopas att
kategoriindelningen har utformats endast med hänsyn till livsmedelsproducerande
brukningsenheter.

' Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde
den 7 september 1978.

s. 134 Kontrollera mot PDF

Prop, 1978/79:85 134

Enligt
min mening är det ingenting som hindrar att indelningen används även
beträffande skogsbruksföretag. Avgörande är nämligen inte om företagel är livsmedelsproducerande
eller inte. Grunden för uppdelningen är i stället ett förelags förutsättningar atl
ge sin innehavare en tillfredsställande försöijning med hänsyn till företagets
samlade resurser i form av åker, betesmark, skog, byggnader m. m. Jag vill i
detta sammanhang nämna att departementschefen i nyss nämnda proposiiion har
uttalat att villkoren för statligt stöd till nyetablering på utvecklade och
utvecklingsbara jordbruksförelag i tillämpliga delar bör gälla även för
skogsbruksförelag i vissa områden av landet. Det innebär att sådani statligt
stöd skall kunna utgä även till rena skogsbruksföretag som har förutsättningar
att ge innehavaren en tillfredsställande försörjning.

Därtill
kommer atl det som ocksä lagrådet påpekar vid tillämpningen av den föreslagna
lagen i själva verket endast är fråga om att skilja mellan å ena sidan
utvecklade och utvecklingsbara företag och å andra sidan övriga företag.
Skiljelinjen går med andra ord mellan sådana företag som redan ger eller väntas
kunna ge sin innehavare en tillfredsställande försörjning och sädana företag
som saknar dessa förutsättningar. Den ytterligare indelning som har gjorts
beträffande jordbruksföretagen har sin gmnd i atl det beträffande dessa företag
finns ett behov av att vid bedömningen av frågor om statligt stöd dessutom la
hänsyn till om företagen har förutsättningar att uppfylla effeklivitetsmälet
på lång eller kort sikt.

Pä
grund av det anförda förordarjag alt man även för skogsföretagens vidkommande
anknyter till den för jordbruksföretagen gängse indelningen i stället för att
beträffande skogsbruksföretagen använda andra beskrivningar för att ange
nämnda skiljelinje.

Lagrådet
riktar vidare invändningar mot användningen av begreppet lantbruk. Av
lagtekniska skäl är det enligt min mening lämpligt atl i enlighel med vad som
föreslås i 3 § som en sammanfattande benämning på företag inom jordbruket,
trädgårdsnäringen och skogsbruket använda ordet lantbruksföretag. Ordel
lantbruk bör dock inte begagnas annat än i sammansättningen lantbruksföretag.
I 4 och 5 §§ bör som lagrådet förordar orden "lantbrukets
rationalisering" bytas ut mot jordbrukets eller skogsbrukets
rationalisering.

1
§ Jag instämmer i det uttalande
i en tillämpningsfråga som lagrådel har gjort under denna paragraf.

2
§ Lagrådel anseratt den nuvarande
ordningen beträffande den jordpolitiska prövningen av säväl statens
försäljningar av fast egendom som kyrkliga försäljningar enligt förordningen om
förvaltning av kyrklig jord bör behällas. Enligt lagrådet bör även den gäUande
ordningen för jordpolitisk prövning av statens affärsdrivande verks förvärv av
jordbruksfastigheter och av kyrkliga förvärv av sådana fasligheter behällas.

s. 135 Kontrollera mot PDF

Prop, 1978/79:85 135

Jag
är inte beredd atl frångå förslaget i denna del. I lagrädsremissen anges de
skäl som enligt min mening talar för att den jordpolitiska prövningen i angivna
fall bör ske enligt jordförvärvslagen. De administrativa olägenheter som
enligt lagrådet uppkommer i de fall då del ankommer på regeringen all beslula
om försäljning enligt förordningen om försäljning av staten tillhörig fast
egendom eller enligt lagen om förvaltning av kyrklig jord och i anslutning
därtill utfärdad förordning kan enligt min mening undanröjas, om regeringen i
sådana fall med stöd av 9 § i det remitterade förslaget förbehåller sig även
den jordpoliiiska prövningen. Jag delar inte heller lagrådets uppfattning att
en efterföljande tillståndsprövning enligt jordförvärvslagen kommer att
framstå som en formalitet i de fall dä försäljningen skall beslutas av andra
myndigheter än regeringen. Lagrådet synes utgä från att myndighetema kan skaffa
sig säkra förhandsbesked av lantbruksnämnden om dess bedömning av alla de
omständigheter som påverkar den jordpolitiska prövningen. Enligt min mening
kan sådana besked i mänga fall inte lämnas.

Lagrådet avstyrker lagrädsremissens
förslag att slopa det undantag från tillståndstvång som enligt nuvarande lag
gäller i fräga om förvärv genom inrop på exekutiv auktion. Lagrådet anför på
angivna skäl atl förslaget får vittgående och icke överblickbara konsekvenser
och kräver en omfattande översyn av bl. a. lagen om exekuiiv försäljning av
fast egendom. Jag frångår därför förslaget i denna del. Jag är emellertid
angelägen att framhålla att, om erfarenhetema skulle ge vid handen att möjligheten
till försäljning pä exekuiiv auktion missbrukas, får en närmare utredning göras
av vilka möjligheler som finns att genom ändrade regler motverka sådant
missbruk.

Nuvarande ordning
beträffande förvärv pä exekutiv auktion bör alltså behållas och jag kan i
huvudsak ansluta mig till lagrådets förslag till utformning av de regler som
föranleds härav. TUI uppräkningen i 2 § bör således fogas ytterligare en punkt
med den av lagrådet föreslagna lydelsen och närmast före besvärsregeln i 16 S
bör motsvarigheter till 12 och 13 §§ i gällande lag tas upp. Vidare bör
undantag göras frän priskontroliregeln i 4 § första siycket i enlighet med
lagrådets förslag. I 2 § punkt 5 bör på sätt lagrådet föreslår göras en
hänvisning till den regel om avyttringsskyldighet efter förvärv på exekutiv aukUon
som föreslås införd i lagen. Motsvarande hänvisning bör också införas i 2 § punkl
9. Slutligen bör i 12 § tas in en regel som slår fast att förvärvslillstånd
för inrop på offenUig auktion, som skall hällas när den som ropat in faslighet
på exekuiiv auktion inte har rätt alt behålla egendom, måste lämnas före den offenUiga
aukUonen.

3
§ Av skäl som redan anförts bör termen lantbruksförelag enligt min mening behåUas
som en sammanfattande benämning på företag inom jordbruket, trädgårdsnäringen
och skogsbruket. Lagrådets förslag lill redaktionell jämkning av texten
biträder jag. I 4-7 §§ anges under vilka fömtsättningar som förvärvstillstånd
skall el-

s. 136 Kontrollera mot PDF

Prop,
1978/79:85 136

ler
får vägras. Därav följer moisättningsvis och med tillräcklig tydlighet atl
förvärvaren har rätt all erhälla tillstånd, om inte något i paragrafema angivet
skäl till vägran föreligger. Jag anser det därför inte vara nödvändigt att som
lagrådet föreslår i lagen också skriva in atl förvärvstillstånd skall lämnas,
om inte något angivet skäl till vägran föreligger.

4
§ Lagrådet anför att del inte är klart i vilken mån regeln om en skärpt priskonlroll
på jordbruksfastigheter och regeln om förbud att förvärva sådana fastigheter
för kapitalplacering är avsedda att lillämpas vid förvärv av jordbrukrfastigheter
som saknar betydelse för jordbruket eller skogsbruket.

I
lagrådsremissen anförs i anslutning till den regel som medger undantag från
nämnda huvudregler att det kan förekomma fall då det kan vara motiverat att ge
tillstånd trots att priset är högt. Som exempel på sådana fall anförs att
fasligheten endast har ringa betydelse från jordbruks- eller skogs-brukssynpunkt
och andra värden är starkt dominerande.

För
tydlighetens skull vill jag uttala alt denna regel om undantag frän
priskontroll- och kapitalplaceringsreglema är avsedd att tillämpas även pä
fastigheter som helt saknar betydelse från jordbruks- och skogsbrukssynpunkt.
Jag anser emellertid inte atl delta som lagrådet ifrågasätter behöver komma
till närmare uitryck i lagen.

Lagrådet
har beiräffande priskonlrollregelns lagtekniska uiformning anmärkt att det för
tillämpningen av regeln krävs att större utrymme lämnas för en skönsmässig
värdering än vad lagtexten tillsynes medger.

Som
framhålls i lagrädsremissen är syftet med regeln i första hand atl bryta de
senaste årens onormala prisutveckling och nå en bättre anpassning av
fastighetsprisemas utveckling till förändringama i den allmänna prisnivån.
Enligt min mening är det en fördel alt regeln ges en förhållandevis snäv
utformning. Om man som lagrådel förordar inför en regel som ger siörre utrymme
för skönsmässiga värderingar, visar erfarenheten att del finns risk för atl i
praxis sä småningom kommer att godtas priser som väsenUigt överstiger det
beräknade avkastningsvärdet. Jag kan därför inte biträda lagrådels förslag.

Som
lidigare nämnts bör som lagrådet förordat priskontroUregeln i 4 § försia
stycket I inte gälla i fråga om tillstånd att förvärva egendom genom inrop på
offentlig auktion som äger rum med anledning av all den som har ropat in
egendomen på exekutiv auktion inte har rält all behålla den. Motsvarande bör
gälla beträffande tillstånd att behålla egendom som inropats på exekutiv auktion
enligt den av lagrådet föreslagna 16 §. Som lagrådet anför bör priskontroliregeln
inte heller avse sådan auktion som äger rum enligt 8 § 1916 års lag.

Jag
föreslår vidare vissa språkliga ändringar av paragrafen.

En
ledamot i lagrådet riktar invändningar mot förslagen om en skärpt priskonlroll
och om förbud mot kapitalplacering. Enligt min mening är lag-

s. 137 Kontrollera mot PDF

Prop, 1978/79:85 137

rädsremissens
förslag i dessa delar av stor betydelse från jordpolitisk synpunkt och de är
också väl underbyggda. Jag är alltså inte beredd att frångå dem.

5
§ Jag biträder lagrådets
ändringsförslag.

6
§ Enligt lagrådets mening bör
paragrafens bestämmelser inte göras tilllämpliga på rena skogsfastigheter. 1
lagrådsremissen anförs atl bestämmelsema i och för sig är tillämpliga även pä
rena skogsfastigheter men att de enligt sakens natur fär betydelse främst för
jordbruksföretag. Detta uttalande får emellerUd inte las som intäkt för alt bestämmelsema
saknar betydelse för skogsbruksföretag. Ett av huvudsyftena med den föreslagna
lagstiftningen är att stärka sambandet mellan ägande och brukande av jordbruksfastigheter
och det gäller även rena skogsfasiigheter. Jag kan därför inte godta lagrådets
förslag till begränsning av paragrafens tillämplighet. Kraven pä yrkeskunskaper
och pä yrkesmässig brukning kommer enligt min mening inte att välla nägra
svårigheter i tillämpningen. Givetvis måste kraven som anförs i lagrädsremissen
anpassas efter företagens art. Somjag tidigare har anfört bör begreppet
lantbruksföretag behällas.

7
§ Indelningen i ulvecklade m.fl.
företag bör somjag tidigare har anfört användas även i fråga om företag inom skogsbmket.
Ordet "lantbmksföretag" bör behållas. Jag biträder lagrådets förslag
till språkliga ändringar av paragrafen.

9 §
Jag har ingen erinran mot förslaget atl i paragrafen ange vilka myn

digheter som är tillståndsmyndigheter.

10 §
Enligt lagrådet fär syftet med de ålägganden som avses i paragrafen

anses vara inskränkt UU alt säkerslälla att ett utvecklat eller utvecklings

bart jordbruk kommer all brukas och i vissa fall bebos av ägaren själv.

Lagrådet föreslär därför att bestämmelsens räckvidd begränsas och anpas

sas till delta syfte.

I
lagrådsremissen framhålls att bestämmelsen i försia hand är avsedd alt lillämpas
vid förvärv av ulvecklade och utvecklingsbara lantbruksföretag men att den även
skall kunna tillämpas vid förvärv av ej utvecklingsbara eller begränsat
utvecklingsbara företag i sådana fall då förvärvet slår i överensstämmelse med
de regionalpolitiska strävandena. Avsikten är således att tillslåndsmyndigheten
skall ha möjlighel att meddela föreskrifter av föreslagen art för att säkerslälla
alt egendom, som inom vissa områden i landet av regionalpolitiska skäl behövs
för att stärka icke utvecklingsbara lantbruksförelag eller för all annars
främja sysselsättningen, kommer UU användning för avsett ändamål. Enligt min
mening är bestämmelsen av värde bl. a. från regionalpolilisk synpunkt och jag
är därför inte beredd atl

s. 138 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:85 138

inskränka
dess tillämplighet på sätt lagrådel förordar. Däremot bör som lagrådet föreslår
paragrafen omformuleras så att del klart framgår att ett åläggande fömtsätter
all förvärvaren i förväg har åtagit sig förpliktelserna i fräga.

11-13
§§ Jag biiräder lagrådets förslag till ändringar.

14
§ Som lagrådet anför är grunden för statens inlösningsskyldighet enligt
paragrafen den att lagens föreskrifter i vissa fall medför atl kretsen av
spekulanter blir starkt begränsad och alt det därför är rimligt att ägaren
också i dessa fall har möjlighet att avyitra egendomen till skäligt pris. Till
dessa fall hör emellertid enligt min mening inte de fall som avses i 7 § 2 och
5 § andra stycket. Jag är därför inte beredd att förorda atl lösningsskyldigheten
i enlighet med lagrådets förslag utvidgas till att omfatta även dessa båda faU.

Jag
anser liksom lagrådet atl del är befogat med ett klarläggande av frågan om myndigheien
i ett tillslåndsärende alltid i försia hand skall ta ställning lill prisfrågan
eller inte. Jag delar lagrådets uppfattning alt, om det står klart atl en viss avslagsgmnd,
som inte kan medföra lösningsplikl för staten, är tillämplig, bör lUlståndsmyndigheten
inte var förhindrad atl avslå ansökningen på denna grund utan alt först ha
förvissat sig om all priset är godtagbart enligt 4 § första stycket 1.
Önskemålet att staten inte skall bli skyldig att inlösa egendomen enligt 14 §,
om priset överstiger vad som kan godtas vid en prövning enligt nyssnämnda
regel, bör tillgodoses genom ett tillägg till 14 § i enlighet med lagrådels
förslag.

Rörande
förfarandet vid inlösen är avsikten den att ett yrkande om inlösen skall framslällas
hos lantbruksnämnden och att säljaren liksom enligt gällande lag skall ha rält
att vända sig Ull domstol, om nämnden motsätter sig hans begäran om inlösen.
Jag biträder därför lagrådets ändringsförslag i denna del.

16
§ Som anförts vid 2 § bör före de i 16 § i det remitterade förslaget upptagna besvärsbeslämmelsema
tas in tvä nya paragrafer, 16 och 17 §§. De är föranledda av atl undantaget för
förvärv genom inrop pä exekutiv auktion behåUs.

1
fråga om besvärsbeslämmelsema föreslår lagrådet att talan mol lantbruksnämnds
beslut om vite enligt 11 § andra eller tredje siycket skall prövas hos
förvaltningsdomstol.

Enligt
7 § gällande jordförvärvslag skall i vissa fall i tillståndsbeslul sällas ut
vite för underlåtenhet av förvärvaren att infria gjord utfästelse. Sådana vilesbeslut
har ansetts ha sä nära samband med tillståndsfrågan att besvär rörande vitesbeslutet
bör prövas i samma ordning som tillståndsfrågan. Detsamma gäller enligt min
mening nu ifrågavarande vitesbeslut. Jag är därför inte beredd alt godta ändringsförslcet.

s. 139 Kontrollera mot PDF

Prop, 1978/79:85 139

Övergångsbestämmelserna.
Jag instämmer i de uttalanden som lagrådet har gjort.

Den
föreslagna lagen bör träda i kraft den 1 juli 1979.

Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen alt

antaga
de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna ändringar.

Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt
fram.

s. 140 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:85 140

Innehåll

Propositionens huvudsakliga innehåll................................ 1

Propositionens
lagförslag................................................... 2

Utdrag av prolokoll vid regeringssammanträde den 7
september 1978 8

1
Inledning......................................................................... 8

2
Allmän
motivering ........................................................... 9

2.1 Allmänna utgångspunkter ........................................ ..... 9

2.2 Lagens tillämpningsområde....................................... 13

2.2.1 Förvärv genom köp, byte och gåva, m.m........... ... 13

2.2.2 Statens förvärv och överlåtelser ....................... ... 16

2.2.3 Kommunala förvärv............................................ ... 17

2.2.4 Kyrkans förvärv.................................................. ... 19

2.2.5 Släktförvärv....................................................... ... 19

2.2.6 Exekutiva auktioner och andra
frågor om undantag frän jordförvärvslagen 21

2.3 Förutsättningar för förvärvstillslånd........................... 22

2.3.1 Allmänna rikUinjer.............................................. ... 22

2.3.2 Priskontroll och kapitalplacering......................... ... 23

2.3.3 Sammanförande oCh uppdelning av
lantbruksföretag.... 27

2.3.4 Juridiska personers förvärv................................ 29

2.3.5 Bosättning och brukning m.m............................. 34

2.3.6 Regionalpolitiska överväganden........................ 37

3
Upprättade
lagförslag..................................................... 40

4
Specialmotivering............................................................ ... 41

4.1 Förslaget till jordförvärvslag...................................... ... 41

4.2 Förslaget Ull ändring i
fastighetsbildningslagen (1970: 988) 52

5
Hemställan...................................................................... ... 52

6
Beslut ............................................................................. ... 52

Bilaga 1. Gällande ordning ................................................ ... 53

BUaga 2. Sammanfattning av utredningens förslag........... ... 56

Bilaga 3. Utredningens lagförslag...................................... ... 60

Bilaga 4. Sammanställning av remissyttrandena,
upprättad inom

jordbruksdepartementet...................................... ... 65

Bilaga 5.
De remitterade lagförslagen................................ ... 97

Utdrag av lagrådets protokoll den 23 okiober 1978 ......... 102

Utdrag av prolokoll vid regeringssammanträde den 28
december 1978 133

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1979

Doktrin (1)

  1. Ann Numhauser-Henning, Förvärvslagarna—ett hinder för s k dold samäganderätt i äktenskap och samboförhållanden, JT 1990/91 nr 2 s. 199, på s. 217, 230

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

113 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (88)

88 kopplingar i 45 dokument.

  1. Prop. 2025/26:131 Sysselsättning och boende på landsbygden s. 7 om s. 138 · s. 9 om s. 19 · s. 10 om s. 21 i texten
  2. Prop. 2025/26:38 Juridiska personers förvärv av lantbruksegendom genom testamente s. 21 om s. 13 · s. 39 om s. 13 i texten
  3. SOU 2025:82 Sysselsättning och boende på landsbygden s. 139 om s. 12 · s. 296 · s. 298 om s. 21 · s. 299 om s. 19 · och 8 till i texten
  4. SOU 2024:84 Skärpt kontroll av utländska fastighetsförvärv s. 231 om s. 128 i texten
  5. SOU 2024:73 Juridiska personers förvärv av lantbruksegendom genom testamente s. 6 · s. 11 om s. 13 · s. 70 · s. 72 · och 3 till i texten

Visa alla 45

Rättsfall (7)

7 kopplingar i 3 dokument.

  1. HFD 2018 ref. 64 om s. 12 · om s. 33 · om s. 46 i texten
  2. NJA 2011 s. 893 om s. 25 · om s. 26 · om s. 138 i texten
  3. NJA 2010 s. 214 om s. 41 i texten

Doktrin (18)

18 kopplingar i 8 dokument.

  1. JT 2024/25 s. 266 s. 279 om s. 3 · s. 279 om s. 12 · s. 279 om s. 32 · s. 279 om s. 39 · och 1 till i texten
  2. Nergelius, Konstitutionellt rättighetsskydd, 1996 s. 662 om s. 125 · s. 726 om s. 125 · s. 774 om s. 125 i texten
  3. Agell, Samboende utan äktenskap, 1985 s. 62 om s. 20 · s. 63 · s. 142 i texten
  4. JT 1990/91 s. 199 Ann Numhauser-Henning, Förvärvslagarna—ett hinder för s k dold samäganderätt i äktenskap och samboförhållanden s. 217 om s. 20 · s. 230 i texten
  5. Michanek, Energirätt, 1990 s. 208 om s. 22 · s. 640 i texten

Visa alla 8