om kontroll av hybrid-DNA-teknikens användning
195 sidor, varav 187 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 187 av 195 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1979/80:10, om kontroll av hybrid-DNA-teknikens användning
Dokumentets text
Prop.
1979/80:10
Regeringens proposition
1979/80:10
om
kontroll av hybrid-DNA-teknikens användning
Beslutad
den 13 seplember 1979.
Regeringen
föreslår riksdagen alt anta de förslag som har upplagils i bifogade uldrag av
regeringsprolokoll ovannämnda dag.
På
regeringens vägnar
OLA
ULLSTEN
ROLF
WIRTÉN
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I
propositionen föreslås alt samhällets kontroll av hybrid-DNA-leknikens
användning stärks genom alt en delegation för hybrid-DNA-frågor inrällas.
Delegationen skall yttra sig lill berörda tillsynsmyndigheter i frågor rörande
riskklassificering och övriga säkerhets- och skyddsfrågor. Den skall också göra
myndighelerna uppmärksamma på sådana förhållanden inom hybrid-DNA området som
kan vara av värde för deras tillsynsverksamhei. Delegationen skall vidare yttra
sig lill slalliga institutioner samt till institutioner, företag m.fi. utanför
den offentliga sektorn i frågor om riskklassificering samt i andra frågor än
de som är föremål för tillståndslvång eller offentlig tillsyn. Delegationen
skall även följa utvecklingen med avseende på de etiska villkoren för
användningen av hybrid-DNA-tekniken och anmäla lill regeringen om någon
planerad användning av tekniken kan ifrågasällas från etiska och humanitära
ulgångspunkter. Slutligen skall delegationen ha lill uppgifl atl informera
allmänhelen om ulvecklingen inom delegationens ansvarsområde på ett sådant säu
att iniressel för frågorna upprällhålls och den allmänna debatten stimuleras.
Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 10
Prop.
1979/80:10 2
Uldrag ARBLTSMARKNADSDEPARTEMENTET
PROTOKOLL
vid
regeringssammanträde 1979-09-13
Närvarande:
statsminister Ullsten, stalsråden Sven Romanus, Mundebo, Wikström, Friggebo,
Wirtén, Huss, Rodhe, Wahlberg, Hansson, Enlund, Lindahl, Winther, De Geer, Blix,
Cars, Gabriel Romanus, Tham, Bondeslam
Föredragande:
statsrådet Wirtén
Proposition
om kontroll av hybrid-DNA-teknikens användning.
1
Inledning
Utredningen
om skyddslagstiftning rörande forskning om hybrid-DNA (deoxiribonukleinsyra)(U
1978:20)har avlämnat betänkandel (Ds U 1978:11) Hybrid-DNA-tekniken under
konlroll. Belänkandel bör-med undantag för dess bilagor - fogas till
prolokollel i detla ärende som bilaga I,
Efter remiss har yllranden
över belänkandel avgetis av följande myndigheler och organisationer, nämligen
försvarets forskningsansiall (FOA), socialslyrelsen, statens bakteriologiska
laboratorium (SBL), stalskonlorel, byggnadsslyrelsen, statens arbeismiljönämnd,
universilets- och högskoleämbetet (UHÄ), samarbetsnämnden för
LUP-kommitiéerna, lantbruksstyrelsen, statens livsmedelsverk, statens
naturvårdsverk (SNV) och produktkontrollnämnden (PKN) gemensamt,
koncessionsnämnden för miljöskydd, statens stråiskyddsinstitut,
arbelarskyddsstyrelsen, slyrelsen för arbelarskyddsfonden, styrelsen för teknisk
utveckling (STU), kammarrätten i Sundsvall, direktionerna för Karolinska
sjukhusel resp Akademiska sjuk-hu.set i Uppsala, forskningsrådsnämnden,
medicinska forskningsrådet (MFR), naiurvetenskapliga forskningsrådet (NFR),
Sveriges lantbruksuni-versitei, statens veterinärmedicinska anslall, slalens
råd för skogs- och jordbruksforskning, ingenjörsvetenskapsakademien (IVA),
Vetenskapsakademien (KVA), Riksföreningen mot cancer. Svenska kommunförbundel,
Landslingsförbundel, Lantbrukarnas riksförbund. Tjänstemännens centralorganisation
(TCO), Centralorganisationen SACO/SR, Landsorganisationen i Sverige (LO),
Sveriges förenade studentkårer. Svenska läkaresällskapets delegalion för
medicinsk etik och Sveriges medicinsk-juridiska förening, ulredningen om översyn
av miljöskyddslagslifiningen (miljöskyddsulredningen) (Jo 1976:05).
Prop. 1979/80:10 3
Socialslyrelsen
har överlämnat yttranden från SBL, omgivningshygieniska avdelningen vid SNV,
länsläkarorganisationen i Uppsala län, hälsovårdsnämnden i Uppsala kommun.
Svenska läkaresällskapets sektion för medicinsk mikrobiologi samt vissa
medlemmar i socialslyrelsens vetenskapliga råd.
2
Bakgrund
Under
senare år har inom molekylärbiologin utvecklats metoder som gör del möjligi atl
biokemiskt förena gener från hell olika organismer. Genom au segment av
deoxiribonukleinsyra (DNA) utanför en levande cell kopplas samman med varandra
bildas en DNA-molekyl vilken benämns hybrid-DNA. Molsvarande gäller för
ribonukleinsyra (RNA). Hybrid-DNA-tekniken går ut på att med hjälp av ett
virus, en baklerieplasmid eller en annan bärare föra in denna konstgjorda
molekyl i en levande cell och få den att fungera där, bl.a. då alt föröka sig
och föra sina anlag vidare lill nya cellgeneralioner. Tekniken innebär
förbällrade möjligheter att sludera DN A-molekylernas och genernas uppbyggnad.
Tekniken förutses också inom en nära framlid komma all användas för industriell
tillverkning av hormoner, lex, insulin. I belänkandet (Ds U 1978:11)
Hybrid-DNA-iekniken under konlroll beskrivs tekniken närmare.
Forskningen med hybrid-DNA
har diskulerals livligt under senare år främst belräffande risker och ev.
etiska och humanitära konsekvenser som den kan medföra. Riktlinjer för
hybrid-DNA-verksamheien har också utarbetats i vissa länder, bl.a. Storbritannien
och USA. I belänkandet Hybrid-DNA-iekniken under konlroll redogörs dels för
poieniiella risker förknippade med hybrid-DNA-verksamheien och dels för hur en
ur säker-heissynpunkl tillfredsställande kontroll av dess användning skall
kunna åsladkommas. Vidare t)ehandlar ulredaren den internalionella utvecklingen
på området.
Är
1975 lillsalles i Sverige kommilién för frågor rörande forskning med
hybrid-DNA. Kommittén lillsalles av MFR och NFR. Av instruktionen framgår au
kommittén "skall informera sig om och befrämja svensk forskning rörande
hybrid-DNA och också genom lämpliga åtgärder övervaka alt den bedrivs under,
för både laboratoriepersonal och allmänhelen, riskfria förhållanden."
I kommittén finns
företrädare för berörda forskningsråd - MFR, NFR, och
samhällsvetenskapligt-juridiska forskningsrådet - Riksföreningen mot cancer,
socialstyrelsen, FOA, STU, IVA, KVA, läkemedelsindustriföreningen och TCO-S.
NFR ulser dessulom två lekmannarepresenlanler. Sammanlagl beslår kommittén av
elva ledamöter. FOA och STU delar på en plals, likaså IVA och KVA, NFR är
huvudman för kommittén och svarar för dess sekretariat.
Efter
önskemål bl.a. från den ovannämnda kommilién tillsattes i februari
Prop.
1979/80:10 4
1978
utredningen om skycklslagsliflning riirandc forskning om hybrid-DNA med uppgifl
au ulreda siikcrhcislriigorna kring sådan forskning, Ulgångspunklen förarbetet
skulle vara atl cu tilirrctlssiiillanclc skydd skall finnas mot hygieniska och
ekologiska risker som kan uppstå i samband med forskning rörande hybrid-DNA,
Enligl sina direktiv borde uirctlaren bl,a, pröva om nuvarande lagstiftning för
friimst miljö- och hälsoskydd utgjorde en tillräcklig grund för att åstadkomma
en från säkcrhcissynpunkt tillfredsställande konlroll av forskningen med hybrid-DNA
eller om särskilda lagbestämmelser eller kompletleringar av gällande lag
krävdes. Utredaren skulle också i övrigt ange ev. erforderliga föreskrifter,
bl.a, i fråga om konlroll och ansvarig myndighet. 1 detta sammanhang skulle
också prövas vilken slällning forskningsrådens kommillé för frågor rörande
forskning med hybrid-DNA borde ha. Utredningsdirektiven återfinns i sin helhel
i belänkandet Hybrid-DNA-iekniken under konlroll.
3
F ö redragandens ö verv ä ganden
3.1 Utredningen
om skyddslagstiftning rörande forskning om hybrid-
DNA
I
belänkandet Hybrid-DNA-tekniken under kontroll föreslås au hybrid-DNA lekniken
skall slällas underdel allmännas kontroll genom författnings-föreskrifter som
innebär dels att lagen om hälso- och miljöfarliga varor görs tillämplig på
hybrid-DN A-molekyler, dels all krav på lillslånd enligt arbetsmiljölagen
ställs på verksamhet i vilken hybrid-DNA-leknik används och krav på godkännande
enligt arbetsmiljölagen slälls på användning av hybrid-DNA-molekyler, Som
kontrollorgan föreslås en nämnd hos arbelarskyddsstyrelsen med namnet
bioteknisk nämnd. Denn? skall inie bara handlägga ärenden angående tillstånd
till verksamhel med hybrid-DNA-leknik, det må vara forskning eller industriell
verksamhet, och angående godkännande av hybrid-DNA-molekyler uian också meddela
säkerhetsföreskrifter av samma typ som de amerikanska och engelska
riktlinjerna. Den biotekniska nämnden skall också enligt förslagel ges i
uppgift atl meddela säkerhetsföreskrifter för verksamhel med allmänfarliga
paiogener.
Chefen
för utbildningsdepartementet har efter samråd med cheferna för social-,
jordbruks- och arbetsmarknadsdepartementen överlämnat ulredningen saml
remissyllrandena lill chefen för arbelsmarknadsdeparlementel för handläggning.
Ulredningen (exkl. dess bilagor) utgör bilaga I lill denna proposition,
3.2 Offentlig
kontroll av hybrid-DNA
I
belänkandel Hybrid-DNA-tekniken under kontroll finns en översikl över
utvecklingsmöjligheter som är förknippade med användning av
hybrid-DNA-tekniken,
Prop.
1979/80:10 5
Med
anledning härav anför socialstyrelsen i sill remissvar alt en framgångsrik
lilliimpning av hybrid-DNA-iekniken kan komma alt innebära au hälso-och
sjukvården tillförs produkter och procedurer som på etl avgörande säll kan öka
möjligheterna atl förebygga, bota och lindra en väsentlig del av förekommande
sjukdomar, LO menar au hybrid-DNA-tekniken innebär i första hand mycket stora
möjligheter inom medicin och växtförädling, läkemedelstillverkning och
livsmedelsproduktion.
Flera andra
remissinsianser lar också upp de utvecklingsmöjligheter som är förknippade med
tekniken, Sveriges medicinsk-juridiska förening menar all de kunskaper som
vunnits med den nya tekniken är utomordentligt viktiga för förståelsen av hur
cellkärnan slyr olika processer. Man kan enligt föreningen vänta atl dessa
kunskaper fär slor betydelse inom medicinen, Samma uppfattning anförs av
statens livsmedelsverk som nämner som ell exempel alt nya behandlingsmetoder
för cancer kan komma all utvecklas. När del gäller läkemedelsforskningen öppnas
enligt livsmedelsverket nya vägar för att producera en lång rad läkemedel. Som
exempel på andra områden där hybrid-DNA-forskningen kan väntas ge resullal av
stort värde nämner verket framställandet av nya växtsorier. Inom delta område
är hybrid-DNA-forskningen en utvidgning eller utveckling av den sedan årtionden
pågående växtförädlingen. En viklig följdproduki av den moderna
molekylärbiologiska forskningen är uivecklandet av den s.k, Ames test och andra
liknande testmetoder. Där används modifierade bakieriestammar för att upptäcka
1,ex, kemikaliers cancerframkallande och mutagena egenskaper. Sådana tester är
av stort värde för miljökonirollarbetet och används regelmässigt inom
livsmedelsloxikologin.
Hybrid-DNA-tekniken
är även förknippad med risker. Dessa behandlas i elt särskill avsnill i
betänkandel. Dels finns direkt påvisbara risker - som enligt Ulredaren dock
inte är allvarligare än de som finns vid t.ex. annan virologisk eller
bakteriologisk teknik - dels också vissa hypotetiska risker som måsle las på
allvar innan man visal all de inle exisierar.
Riskerna
är således svårbedömbara. Jag delar därför utredarens uppfattning att den
omständigheten all hittills iniei vådligt inlräffal vid användningen av
hybrid-DNA-leknik iniefårias till intäkt för au lekniken är ofarlig. Den ger
bara belägg för att tekniken är ofariig när den används under iakttagande av
betydande försiktighetsåtgärder,
I
likhel med remissinstanserna delar jag därför utredarens uppfattning all
hybrid-DNA inte bör få användas fritt utan måste stå under kontroll.
Totalförbud mot användning av hybrid-DNA bör inte komma lill stånd och har
heller inte förordals vare sig av ulredaren eller någon av remissinslanserna.
Prop. 1979/80:10 6
3.3
Risker med hybrid-DNA
Innan
jag gårnärmare in på omfaiiningen och ulformningen av konlrollen vill jag
uppehålla mig något ytteriigare vid riskerna med bl,a, hybrid-DNA-leknik. Några
av remissinslanserna har gjorl jämförelser med risker förknippade med andra
lekniker. Dessa jämförelser är så inlressania all jag i korihei vill redovisa
några av lankegångarna här.
SNV
och PKN konstaterar i ett gemensamt remissyllrande att även om
utredningsdirektiven endast lar fasia på de evenluella risker som är
förknippade med hybrid-DNA-teknik måste del med skärpa framhållas atl man nu i
snarl tre decennier i myckel slor skala har använi olika kemiska agens och
joniserande strålning för all framkalla muiationer av alla upplänk-liga slag
hos såväl lägre som högre organismer. Sådana meloder har bl.a, med framgång
använls inom växtförädlingen, SNV och PKN menar all det måsie beiraktas som en
brisl au denna aspekt inle alls har belysts av ulredningen. 1 princip
föreligger nämligen samma lyp av risker vid tillämpningen av alla de metoder
som i dag används för alt artificiellt förändra arvsanlagen hos levande
organismer. Del är dessulom enligt SNV och PKN möjligt atl sannolikheten är
slörre för all nya riskabla former av mikroorganismer skall uppslå i naturen än
för atl de skall skapas på konstlad väg genom användning av hybrid-DNA-teknik i
laboratorier. Dessa remissinstanser delar därför hell utredarens uppfaUning all
hybrid-DNA-leknikens risker inte är allvariigare än de som är förknippade med
annan virologisk eller bakteriologisk leknik.
SBL anför all riskerna för
au organismer av nytt slag, framställda genom hybrid-DNA-leknik, skulle kunna
spridas i laboratorierna och ge upphov till sjukdomar eller förorsaka
ekologiska rubbningar är hypotetiska. De är därför svåra alt värdera i konkrela
lermer. Del är också svårt au inordna kontrollåtgärder mot hypotetiska risker i
den befintliga skyddslagstiftningen som ju i allmänhet avser mätbara risker.
T.o.m. riskerna för reaklorolyckor och lagring av radioaktivt avfall är lättare
all bearbeia därför all man vel all radioakliv strålning existerar och vilken
skadlig effekl sådan strålning har, enligt SBL. När det gäller
hybrid-DNA-leknik har man inte visal alt smittfarligare organismer kan
framställas än de som förekommer nalurligl. Man har inte heller kunnal påvisa
atl organismer framställda med hybrid-DNA leknik har förmåga att överieva och
spridas under nalurliga förhållanden, skriver SBL i remissvaret, SBL anser
därför au del inte finns några konkrela påvisade risker som' kan ulgöra
lillräckligl moliv för alt reglera hybrid-DNA-iekniken genom tillståndsgivning,
vilkel ulredaren föreslagit-
MFR
gör också en jämförelse mellan riskerna förknippade med användning av
hybrid-DNA-teknik och andra tekniker med liknande inriklning, MFR konslalerar
au när lekniken infördes åren 1973-74 diskuterades riskmomenien intensivt och
menar alt del nu står klart atl de ursprungliga
Prop. 1979/80:10 7
farh å gorna var kraftigl ö verdrivna. Vidare lorde enligt r å det de risker som debaiierats i massmedia kunna
belraklas som h ö gsi osannolika, Deiia beror enligl
r å del p å all uppbyggnaden av arvsmassa hos h ö gre celler (inkl, m ä nniskoceller)
skiljer sig sirukiurelli fr å n bakieriers
arvsmassa l å ngt mer ä n vad som var k ä nl
f ö r n å gra å r sedan, Dessulom f ö rekommer ö verf ö ring av DNA-segmenl inom bakterier och mellan besl ä ktade bakterier i belydligl st ö rre ulslr ä ckning
ä n man tidigare anat Inst ä llningen lill arbete med hybrid-DNA har d ä rf ö r ä ndrals b å de
i USA och i de fiesta europeiska l ä nder
under de senaste å ren. Som exempel n ä mner r å del
all arbele med arvsmassa fr å n virus med
hybrid-DNA-iekniken nu av en ö verv ä ldigande majorilel av fackm ä n belraklas som betydligl mindre riskabelt ä n klassiskt virologiskt arbete. Liknande synpunkler
framf ö rs av forskningsn ä mnden hos Riksf ö reningen
mol cancer.
Sveriges lantbruksuniversitet diskuterar i sill remissvar
ocks å riskema och konstaterar bl.a. att
hybrid-DNA-iekniken i princip p å skyndar och
riktar nalurliga biologiska processer och f ö rlopp.
Lantbruksuniversitetet menar au del inom del moderna jordbruket finns m å nga ingrepp i naturens ekologiska balans som ter sig
l å ngl mer drastiska och oroande ä n de risker som f ö rknippats
med hybrid-DNA i den inlernalioneHa deballen.
Som jag redan tidigare anf ö rt anser jag all hybrid-DNA ä r
f ö rknippad med s å dana risker atl en offenllig konlroll av anv ä ndningen b ö r
komma lill st å nd. Jag har nyss redovisat n ä gra remissinsiansens j ä mf ö relser med risker f ö rknippade med andra tekniker. Dessa j ä mf ö relser ulg ö r en del av bakgrunden lill mina sl ä llningslaganden med avseende p å omfaiiningen och ulformningen av konlrollen.
3.4 Omfattningen av kontrollen
Samlliga remissinsianser ä r eniga om au hybrid-DNA inte b ö r
f å anv ä ndas fritl utan b ö r sl å under samh ä llets konlroll. N ä r det g ä ller
omfaiiningen av konlrollen finns del dock olika meningar f ö retr ä dda bland
remissinstanserna.
Svenska l ä kares ä llskapets delegalion f ö r medicinsk etik tar upp elt principielll resonemang om det ansvar som
velenskapsm ä nnen och deras organisationer k ä ni och lagil n ä r
det g ä ller all f ö rebygga risker och andra ogynnsamma f ö ljdverkningar av den forskning som bedrivils.
Delegationen finner ingen anledning all f ö rmoda
atl denna ansvarsk ä nsla skulle uttunnas i framliden. N ä r det g ä ller
all undvika olyckor i samband med ulvecklingsarbete ä r forskarnas allilyd och omd ö me av avg ö rande
belydelse. Del skulle enligl delegationen kunna lala f ö r alt man h)orde avh å lla sig fr å n lagreglering p å della omr å de.
Å andra sidan anser man del f ö rsl å eligi au
i.ex. denna lyp av forskningsprojekl - dar f ö ljdverkningarna
kan vara sv å ra au ö verblicka - kan skapa farh å gor och ä ngslan.
I del l ä gel kan en konirollreglering vara v ä lbel ä nkl.
Silualionen kan ocks å enligl delegationen bli en annan
om
Prop. 1979/80:10 8
tekniken
förs ut på del industriella planet. Av dessa skäl understöder delegationen
tanken på en reglering men menar atl den sannolikt endasi kommer all behövas
under ett övergångs- och uppbyggnadsskede.
Centralorganisationen
SACO/SR anser atl den fråga som man i della sammanhang bör slälla sig är
huruvida del är prakliskl möjligt uu genom ett ensidigt svenskt beslut
kontrollera, påverka eller sioppa arbelel inom elt visst forskningsområde.
Effekten av eu sådanl beslul kan enligl SACO/SR:s uppfattning bli atl Sverige
frånhänder sig kunskaper .som är nödvändiga och önskvärda för alt påverka
utvecklingen i önskvärd riktning,
LO
menar alt konlrollen inle bara får begränsas till en reglering av
forskningslaboratoriernas arbetsmiljö. Man måste enligt LO redan på elt tidigt
stadium skapa kontrollmöjligheter av den induslriella tillämpningen av
lekniken.
Utredaren
menar au frågan om konlroll av hybrid-DN A-tekniken bör lösas genom en
förordning med föreskrifter om all arbetsmetod som innefaltar lilliimpning av
hybrid-DNA-leknik endasi får användas efter lillslånd, Hybrid-DNA-molekyler bör
vidare endasi få användas efter godkännande. Vad som sägs i lagen om hälso- och
miljöfariiga varor bör också gälla i fråga om hybrid-DNA-molekyler,
Flera
remissinsianser, bl.a, SBL, SNV och PKN saml direktionerna för Akademiska
sjukhuset i Uppsala resp Karolinska sjukhuset lar i anslutning lill detla
förslag upp definitionsfrågan i sina remissyttranden. SBL vill ha en mer
specificerad definition av begreppet hybrid-DNA-teknik och föreslår
- alt sådan teknik skall undantas, där
hybrid-DNA-molekylen i sin helhet beslår av DNA som naturligt förekommer i
vardcellen
- all föreskriftema skall gälla i fråga om
hybrid-DN.A-molekyl som finns i levande cell eller viruspartikel
- alt hybrid-DNA-molekyl får i yrkesmässig verksamhet
införas i levande cell eller viruspartikel endasi efter godkännande,
SNV
och PKN menar all hybrid-DNA-iekniken inbegriper ett fiertal mer eller mindre
kompletta biologiska system (givare, mottagare, vektorer) vilka hittills i de
fiesta fall helt ellerdelvis utgjorts av bakierieroch virus. Dessutom används
ett flertal komplexa, mer eller mindre renframslällda. biologiska substanser
som enzymer (resiriktionsenzymer, ligascr) etc, SNV och PKN anser därför att
den i belänkandel föreslagna tillämpningen av lagen om hälso- och miljöfariiga
varor på enbart hybrid-DNA-molekylen är tveksam. Dessa remissinstanser menar
atl det är svårl all se den principiella skillnaden, vad avser lillampbarheten
av lagen om hälso- och miljöfariiga varor, mellan å ena sidan en produkt av
typen enzym, bakterieplasmider, virus (eller fragment därav) och å andra sidan
hybrid-DNA, Hybrid-DNA är inie någol kemiskt ämne ulan en sammanfallande
beteckning för artificiellt sammanfogade delar från virus, bakteriekromosomer
o,d, med starkt varierande ursprung och storlek, anför SNV och PKN, De
understryker vidare ull del
Prop.
1979/80:10 9
inte iir hybrid-DNA i sig som kan vara farlig för människa
och miljö. I suillct är det så alt de potentiella riskema är knuina lill de
muicraclc organismer som kun uppstå genom användning av hybrid-DN A-icknikcn
som arbetsmetod och diir hybrid-DNA ingår som segment.
Direktionen för Akademisk;i sjukhuset i Uppsala menar alt
den av utredaren föreslagna definitionen är alltför vidlyftig och omfattande
och kan äga tillämpning på hybrid-DNA-molekyler som i sin helhet beslår av DN.A
och som naturligt förekommer i viirdcellen. Det finns goda bevis för mi
hybridiseringar sker i betydande omf;ittning i naturen ocli avsiklen kan
rimligtvis inie vara all definitionen skall omlaiia även dessa, anför
sjukhus-dirckiionen. Den anser vidare att de definiiioncr som skall ingå i
förraii-ningen lämpligen bör utarbetas av del kontrollorgan som skapas. Samma
uppfaUning har STU,
Jag har
förslåelse för denna uppfattning. Med hänsyn till uilbrmningen av och
uppgifterna tör konirollorganci somjag senare kommeratt (orörda anser jag dock
att resp tillsynsmyndighet bör behandla dcfinilionsfrågan i samband med sin
verksamhet rörande hybrid-DNA. Jag återkommer lill frågan när jag
behandlarskyddslagsiiftningen. Med hänsyn lill den snabba utvecklingen av hybrid-DNA-tekniken
och dess vidgude tillämpning förefaller det lämpligt atl hu ell regelsystem för
utnyitjundct uv tekniken som fungerar smidigt och som anknyts till
inlernutionell pruxis inom området. Därigenom kommer vi att kunnu lillgodogöru
oss erfurenheier från de länder dur de storu frumstegen med hybrid-DNA hittills
hur gjorts, Jug inslämmer härvid i de uppfuitningur som frumförts uv bl,u. MFR
och STU, I dettu summunhung kun dei v;iru viirt att notera utt NFR:s kommitté
för frågor rörande forskning med hybrid-DNA - som jag inledningsvis behandlui -
så sent som i januari i år beslulal uu följa de amerikunsku rikilinjernu
(Federal Regisler 1978 purt VII. Guidelines for Reseurch Involving Recombinuni
DNA Molecules) vid klassificering uv försök med hybrid-DNA. Av intresse ur
också alt studeru de umerikunsku definilionemu på hybrid-DNA-molekyler (Federul
Regisler sid 60108 -60109),
I unslutning till diskussionen om konirollens omfuiining
tur Heru remiss-insiunser upp uiredarens förslug om lillslåndslvång för
unvundning uv hybrid-DNA-leknik. STU hur i princip ingen invändning mol
förslagel om lillslåndslvång men unser alt det ur viktigt ull lillslåndslvångel
formulerus su all det enburt uvser de riskfylldu momenten. UHÄ och NFR unför
liknundc synpunkler och nienuruitdeiurungelägeluti från kontrollen
unduntusdcslug uv experiment som enligt ull erfurenhet suknur riskmoment. Jug
återkommer senure till denna frågu i sumbund med utt jug beliundlur
sk\ddslugstiri-ningcn.
Prop.
1979/80:10 10
3.5
Genomförande
Det
system för kontroll uv hybrid-DNA-tekniken som jug iimnur föreslå bör
genomförus snabbt. Det galler givelvis utt tillgodose sukerhelskruven men också
utt inte lördröju forsknings- och utvecklingsurbctci på områdel. Eftersom
frågan om konirollreglering kommil upp kun mun unlu uti vissu projekl dur mun
uvser alt använda hybrid-DNA-teknik inte påbörjus eftersom osäkerhei råder om
huruvidu en offentlig kontroll skull kommu till slånd och hur den i så fall
skall ulformas.
Många
remissinstanser, bl,a. FOA, Sveriges lunlbruksuniversitet, Slutens
veterinurmcdicinsku unstall, KVA, STU, IVA och NFR, betonar också att del ur
viktigt att kontrollen uv hybrid-DNA-teknik kommer till slånd ulun dröjsmål,
Mol
denna bukgrund unser jug ull det kontrollorgun som jug senure kommer au
förorda, bör tillskapas fr.o.m, den I januari 1980,
3.6
Allmänfarliga patogener
Enligl
utredurens förslag skall konirollorganei för hybrid-DNA-teknik ansvuru för
föreskrifter och anvisningar i fråga om laboraloriesäkerhelen vid användningen
av allmunfurliga paiogener (sjukdomsulstrande orgunismer).
Ulredarenkonsiutcrurbl,a, aulagenom hälso-och miljöfariiga vurorinieur
tillämplig på de virus och bukleriersom används vid hybrid-DNA-leknik och att
den inle heller bör göras tillämplig på dem. Skyddsregler i frågu om
allmunfurliga paiogener hör inle hemma i den lugen utan haren naiurligure pluis
i annun skyddslagstiftning. När det gäller växter finns säduna regler i
vuxtskyddslugen. Däremot saknas bestämmelser som tur sikte på sjulvu
smiitumnenu i smitlskyddslagen och epizooiilugen, dur skyddsreglernu ur
individinriklade, Detla är enligl ulredaren en ullvurlig brisl, Hun anser ull
dessu säkerhetsfrågor ligger nära molsvarande frågor vid användningen uv
hybrid-DNA-leknik. Del skulle därför inte vuru rutioncllt utt låtu dessu frågr
liggu på olika beslutsorgan.
Förslagel
har kritiserats av ell stort antul remissinstunser bl.a, SBL, sociulstyrelsen,
luntbruksstyrelsen, direktionen för Akudemisku sjukhuset i Uppsula, KVA,
Riksföreningen mot cuncer, Centrulorgunisutionen SACO/ SR,
urbelurskyddsslyrelsen och Sveriges medicinsk-juridisku förening, I kritiken
unIÖr mun frumför ullt utt problem uv .sumordningskurukuir skulle kunnu uppstå
vid en sådun lösning eftersom större delen uv urbetet med ullmunfuriigu
putogener inte innefuttur unvundunde uv hybnd-DNA-teknik, Den nuvurunde
unsvursfördelningen mellun oliku myndigheter bör därför kvurstå.
Prop. 1979/80:10 11
SBL
avstyrker.lörslogci uv foljundc skäl
1. I frågu om ullmunfuriigu
paiogener finns direkta, mutburu risker för
sjukdomsfall och epidemiuibrolt enligl dokumentation uv enskildu händelser
och siutislisku summunsiällningur, Konlrollålgärdcr kun buserus på erfaren
hel och mätningar uv faktiska förhållanden.
När
del gäller hybrid-DNA-leknik däremol ur riskerna enligt SBL. enbun hypotetisku,
2. Slörre delen uv
arbetet med ullmänfarligu patogener hos munniskun
avser enligt SBL diugnostik av inträffade sjukdomsfull. Smittspridning från
putienier kun uigöru en slörre risk an arbetet på luborutoriel. Risken för
anhörigu, urbelskumruier, medresenärer, sjukvårdspersonul etc, ur därför
enligl SBL etl större och mer svårkontrollerburt problem.
Åtgärder
lill sumhällets skydd reglerus bl.a, av smiltskyddslugsiiftningen.
Socialstyrelsen är tillsynsmyndighet för det mesl omfuliunde avsnittet när det
galler skydd mot allmanfarligapulogener hos människan, Lantbruksslyrelsen har
motsvarande roll nar det gäller djur och växter, Arbeiarskyddet bevukus av
arbelarskyddsstyrelsen. Tillkomsten av hybrid-DNA-tekniken ger enligt SBL inte anledning
till ändring av denna principiella ansvarsfördelning,
3. Arbelet
med allmänfarliga paiogener är enligl SBL i allmänhet en
löpunde rutinuppgift oftu reluterud till epidemilägel och därmed också
underkastat snubbu förändringar,
Hybrid-DNA-teknik
avser däremot ännu så länge forsknings- och utvecklingsprojekt.
Det gäller således enligt
SBL i enu fallet (allmänfariigu patogener) ärenden som oftast inte behöver
bedömas projeklvis, eftersom en riskklassificering bunden till smittämne kan
fastställas och generella anvisningar kun tillämpas, 1 del andra fullet (vid
användningen av hybrid-DNA) galler det forskning där riskerna måste t)edömas
för varie projekl för sig av personer som hur kompelens alt följa en myckel
snabb forskningsutveckling, I det sistnumndu fallet är det fråga om att
åstadkomma en balanserad summunvägning uv fysiska barriärer för spridning
(lokaler, luftslussar, skyddsurbetsboxar, uuto-klaveretc) med biologiska
barriärer(försvagninguv värdorganismen/vektorn för DNA-molekylen, så atl den inte
kan överleva utunför luborutoriel). Del finns, enligt SBL, unledning ull tro,
att en sammankoppling uv de bådu områdena kommer atl bli ett hinder för
utveckling och praktisk verksumhet utan au några pålagliga fördelur står alt
vinna.
4. Motivet för samhällelig
konlroll ar enligt SBL helt olika för hybrid-
DNA-teknik och för ullmunfuriigu putogener. Nar det giiller hybrid-DNA-
leknik rör det sig om oro inför en ny leknik vars konsekvenser ännu inte kun
överblickus, Niir det gäller pulogenernu rör del sig om välkundu risker i en
fortlöpande verksumhet,
SBL
föreslår ull suillningsiugunde lill behovel uv ylterligure. särskildu
riktlinjer förurbeie med för munniskun ullmunfuriigu puiogener. luinskjuis till
Prop.
1979/80:10 12
s()ciulsi\Tclsen. som bör bcuklu en utredning, som hur
lillkommil på iniliuliv ;iv Svensku liikuresiillskupcis sektion för medicinsk
mikrobiologi, och som har Ullons i samurbcie mellan oliku medicinska och
vclcrinärmcdiclnsUu luboraioricr i lundei. SBL hur vuril reprcscnlcrai i utredningen.
Mccl liiins.\n friimsi lill de skiil som SBL unföri kun
jug inte tillslyrku utredurens förslug i dennu del.
Som uireclurcn pupckut suknus bestiimmelser som tur sikte
pu ,siulva smiuämncnu i smiuskyddslugcn ocli epizooiilugen. där skyddsreglernu
ur individinrikiudc. Dettu. menur utredurcn. iir en ullvurlig brist som skulle
a\'hjälpus om föreskrifter och unvisningur i frågu om luborutoriesiikcrheten
vid unviindning uv ullmiinfurligu puiogener fick unkommu på del förcslugnu
kontrollorgunet. Även om jug ulliså inic delur huns uppfuttning ull kontrollen
UV allmänfariigu puiogener bör liggu inom del förordude kontrollorgunet unser
jug dock ull frågan om ytterligure föreskrifter om skydd mol ullmiinfurligu
puiogener bör uiredus. Jug vill i dettu summunhung unmulu ull chefen för
sociuldcpuriemcniel uvser uu senure föreslå regeringen ull uppdru åt
sociul-siyrelscn utt i sumråd med undru myndigheteroch instituiionergenomföru
en sådun ulredning.
Som jug nyss numnt menur även en rad undra remissinstunser
all sociulstyrelsen bör behålla unsvurei för ullmiinfurligu puiogener eftersom
del föreligger mycket viisentligu skillnuder mellun dem och hybrid-DNA,
Sociulsi\Telscn hur i dug redun huvudunsvurei nur det galler smittskyddsfrå-gor
och humunpuiogener, Lunibrukssiyrelsen skriver i siu remissvar ull man avser
utt i sumråd med ,sociulstyrclsen tu upp problemen med införseln uv puiogener
så snurt beslul fuiiuts i frågu om li\brid-DNA-iekniken, FOA finner det uv
värde uu även verksumhet med ullmiinrurligu putogener uppmurksummuts i
utredningen och frumhåller vikten uv utt dessu frågor följs upp. Del Ibrdrus
dock enligt FOA yllerligare ulredning med uigångspunkl i utredurens påpekunden
om bristcrnu i snuttskyddslugstiftningen,
Jug vill i dettu summunhung erinru om ull regeringen
nyligen i en proposition (1979/80:6) om sociulstyrefsens omorgunisuiion lugt
frum förslug som syftur bl,u. lill uu skupu eu klurt och enlydigt
unsvursförhållunde på cenlral nivå när del gäller smiuskyddei. Del sumlude
unsvurei för sumhalleis .smitisk\ddsverksumhet bör enligt propositionen luggus
på sociulstyrelsen, I propositionen (Öreslås som en följd hiiruv ull den
epidemiologisku uvdel-ningen vid statens bukieriologisku luborutorium i sinu
huvudsukligu delar orgunisuioriski knyts till sociulsi\relsen. Den niirmure
utformningen uv den föreslugnu omorganisuiionen bör enligl förslagel göras av
en organisaiions-kommitic.
Genom dennu lösning bör mun - lörutom etl klurt och
entydigt unsvurs-lörliållunde - också få lill stund en bättre samordning av
verksamhelen. Diiriill lai" sociulsiyrclsen buiuc föruisiitiningur utt
fullgöru de m> luliulicts-uppglftcr som skull liggu pu siNTClscn,
Sociulsi\Tclsen har fn, betriirfundc smitiskvdtlsfLinkiioncn liuvudsukligcn
endusl kompetens i rormell mening
Prop. 1979/80:10 13
och
litci UV clcn sukliguocli vctcnskupligu kompcicnssom iir uvgörunde fören
cITekliv m>ncliglictsuiövning. Genom.en övernyltning uv den
cpitlcmiolo-gisku uvtlclningcn frun slutens bukieriologisku luborutorium fur
sociulsurcl-,sen en direkt tillgång till ilen cxpcrikunskup som ur en ubsokii
röriiisiilining för styrelsens myncliglicisrunktion inom smiitsk.\'tklsomrudci,
3.7
Skyddslagstiftning
Som
jug tidigure frumhullil torde elc risker som, suviii mun f.n, vel, iir
lörknippuclc med nylljundet uv hybricl-DNA-tckniken i och för sig inte vuru
ullvarligurc un vud som ur fullci med i.cx. de virologisku och de bukieriologisku
teknikemu vilku iir viil etublcruclc i skiklu summunhung, Dci som frun
risksynpunkl skiljer hybrid-DNA-ickniken frun undru vctcnskupligu metoder ur
snurusl uu tekniken öppnul möjligheter ull på ett mcru direkt siitt påverka
urvsanlugen hos levande orgunismer sumt uu gränserna för teknikens
ulvecklingsmöjligheterännu så länge inie aröverblickburu. Med hänsyn lill
teknikens allmänna inriklning måsie redun dettu förhållande förtjäna särskild
uppmärksamhet, särskilt som del ur svårt atl ha någon föreställning om vilka
typer av risker som det i en framlid kan bli frågu om ull bemästra, I likhel
med utredaren anser jag uti della är lillräckligl skäl för alt skapa en
effektiv kontroll av användningen uv hybrid-DNA,
Eftersom
det föreligger problem vid försöken ull definieru hybrid-DNA-ieknikcn och i än
högre grud uu beskrivu de risker som moliverur den särskildu kontrollen,
uppstår naturligtvis frågun vilku rörfuitningsenligu och orgunisuiorisku
ullryck en sådun konlroll skull ges. Del ligger i sukens nutur utt det i förslu
hund måste bli frågu om utt byggu upp en god beredskap, såviii nur det gäller
kunskuper som orgunisution, lör ull vurje uppenburud risk snubbi skull kunnu
mötas med effektivu kontroll- och skyddsuigiirder, Dei iir då naturiigt utt så
långl som möjligt uin\tiju och evenluelll kompletieru de konlroUmöjligheler som
redun slår sumhällei till buds. Att orguniseru cu särskilt kontrollsystem för
risker som ännu inle ur kundu ur enligl min uppfuuning en olämplig lösning.
Deitu skulle bl,u. medföru risk för utt konlrollorgunisutionen, då den vul
skull tus i bruk, visur sig olämplig.
För
all klarlägga i vilken mån del t>ehövs speciallagstiftning för atl
åstadkomma en effektiv konlroll av uinyttiandd av hybrid-DNA görs i betänkandet
en genomgång av existerande förfallningar med sådan inriktning att de skulle
kunna utnyttjas för ändamålet. Genomgången skulle enligt ulredningsdirektiven
ge svar på frågan om nuvarande skyddslagstiftning ger tillräcklig grund för
meddelande av föreskrifter om lillslåndslvång och villkor för forskning och
övrig användning av hybrid-DNA samt tillsyn över sådan verksamhet.
Genomgången
visarutt en hög beredskap för kundu risker kun upprutthål-lus med stöd uv
nuvurunde skyddslugstiltning, Jug kan lör min del insuiiumu i
Prop. 1979/80:10 14
utredurens
bedömning men hur på vissu punkter en något uvvikunde uppfuuning,
Llircduren
konstuterur till en början utt del inom miljöskyddsområdet finns lleru
lörrutiningur vilkus tilliimpningsomrude omfuttar såväl den yttre miljön som
urbctsmiljön. Det är därför nuiurligi ull först undersöku om den erforderliga
kontrollen kun åstudkommus inom rumcn för dessu förfuttningur. Utreduren
förordur utt lugen (1973:329) om hiilso- och miljöfurligu vuror genom ett
siirskilt beslut uv regeringen görs tillämplig på hybrid-DNA-tekniken,
Mujorilelen
uv remissinstunscrnu hur däremot stulit sig Iveksamma lill en lösning som
innebär att lugen om hälso-och miljöfurligu vuror görs tillämplig på
hybrid-DNA. Del frumslu skälet ur utt hybrid-DNA-molekylen i sig inte kun
belraklas som en hulso- eller miljöfurlig vara på vilken lagen omedelbarl ur
lillämplig, Jug hur redun tidigure berört dennu frågu i samband med au jag
behundlude definitionen uv begreppet hybrid-DNA-teknik, Jug redovisude dur
uppfuttningar från flera remissinstanser, däribland SNV och PKN, De frumhåller
således utt det torde vura klart atl lagstiftningen inle är avsedd atl lillämpus
på en produkt uv typ hybrid-DNA, som ju egentligen kan jämställas med
modifierade viruspariiklur. De underslryker också all det inte är hybrid-DNA i
sig som kun vuru farligt för människa eller miljö. De potentiella riskerna ur
knuina lill de mulerude organismer som kun uppstå genom användning uv
hybrid-DNA-tekniken som arbetsmetod, dur hybrid-DNA ingår som en komponent. För
egen del vill jag inte helt utesluta möjlighelen alt låtu lagen om hälso- och
miljöfurligu vuror bli tillämplig i fråga om hybrid-DNA. Men bl.a. med hänsyn
till den nyss redovisude remisskritiken kun jug inle finnu utt det i dug
föreligger tillräckligu skäl utt reglera hanteringen uv hybrid-DNA-molekylen
med slöd uv lugen om hälso- och miljöfurligu vuror.
Nar
del galler urbeismiljölugen (1977:1160) konslalerar utredaren ull den ger
utrymme för tillräckligu kontrollåtgärder uvseende hybrid-DNA-tekniken.
Utreduren faster surskild uppmärksamhel på 3 kup 12 S urbeismiljölugen, Dennu
purugruf ger regeringen eller, efter regeringens beslämmande
arbeiurskyddssiyrelsen, möjlighel utt föreskrivu ull urbetsprocess, arbetsmetod
eller unluggning uvsedd för verksamhet uv visst slug får användas endasi efter
lillslånd. Sådant tillsiånd får också förenas med villkor för användningen.
Utreduren konstuterur uu hybrid-DNA-tekniken ulan ivekan kun hunlörus lill
urbetsmeiod i urbetsmiljölagens mening. Även behovet av deiuljerude regler om
förutsäitningar och villkor för tillstånd och/eller godkännundc saml om
säkerhet och konlroll kun tillgodoses med slöd av lugen. När del gäller uu
ulfärda sådanu föreskrifter hur urbelurskyddsslyrelsen givits eu ullmänl
bemyndigunde i urbetsmiljöförordningen, Dettu hur tillsammuns med bemyndigundet
ull förenu tillstånd eller godkunnunde med villkor lör brukundet uv utreduren
bedömls vul tucku det behov uv föreskrifter som kun göru sig gällunde.
Prop. 1979/80:10 15
Utredaren
hur frumhullil utt de risker, som hybrid-DNA-tekniken kun innebäru, främst gör
sig gällunde i urbctsmiljön, Hun konstuterur vidare utt eu i ullu delur
gcnomUinkt skyddssyslem enligt urbeismiljölugen givelvis iiven kommer deu yitre
miljön lill godo. Å undru sidan hur enligt utreduren urbeismiljölugen begränsud
unviindburhei när del t,ex, gäller behovet uv föreskrifter rörunde trunsporter
uv hybrid-DNA mellun skildu institutioner,
Jug delur uircdurens
uppfuuning ull det i lörsiu hund är de människor som i sin yrkcsverksumhet
kommer i kontakt med hybrid-DNA-tekniken som kun drubbus uv dess risker. Del
fuller sig därför nuiurligi uti utnyllju urbeismiljölugen för oliku
skyddsåtgärder. Såvitt gäller urbeismiljön torde det därför enligt min
uppfattning inte finnus behov uv ytterligure lugsiiftning. Det unkommer pu
urbelurskyddsslyrelsen ull prövu enligt urbeismiljölugen frågun om evenluellt
tillståndstvång och övrigu föreskrifter för hunteringen uv hybrid-DNA, Jug
delur likuledes utredurens åsikt uU skyddsålgärder som vidlus med slöd uv
urbeismiljölugen oftu gagnar den yltre miljön. Min uppfuuning ur emellertid
något uvvikande när det gäller omfuiiningen uv den verksumhet som faller
utunför urbeismiljölugen, Ell såduni område skulle enligl utreduren vuru
trunsporter uv hybrid-DNA mellan oliku institutioner, Sådunu trunsporter torde
normull ulförus som eu led i urbeiet vure sig transporten ulförs uv någon som
ur verksum inom någon uv de berörda institutionernu eller utav elt
självsländigl iransporlföreiug. Transporterna skulle därmed fullu inom
arbelsmiljölagens tillämpningsområde. Föreskrifter som ges med stöd uv
urbeismiljölugen för uti skydda den arbeisiugure som ulför irunsporten lorde
vura lillriickliga uven för skyddet uv den omgivande miljön. Del bör i deiiu
summunhung emellertid frumhållus uu frågun om transport av farligt gods fn, är
föremål för ulredning inom kommunikulions-departemenlet (Dir 1979:1), Det
ankommer på ulredningen utt inom rumen för silt uppdrug beukta de särskildu
problem som kun förunledus uv irunspori uv hybrid-DNA.
Även
den förprövning som kan kommu ifråga enligt miljöskyddslagen (1969:387) finner
ulredaren möjlig all lillumpu på laboruioriebyggnader och fabriksbyggnuder där
hybrid-DNA används. Med hänsyn lill de positiva effekler för skyddel av den
yllre miljön som kun följu uv skyddsåtgärder med stöd uv arbelsmiljölagen torde
det enligl utreduren för närvurunde inte vuru aktuellt alt utnyttja
miljöskyddslagen i samband med hybrid-DNA-teknikens nyttjande.
När
del gäller frågan om miljöskyddslagsiiftningens tillämplighet har åtskilliga
remissinstanser funnil det moliveral utt preciscru sinu uppfuttningar i
förhållunde till utredurens. Således frumhåller SNV. PKN och
miljöskyddsulredningen ull utsUippunde uv bl.u, bakterier ocli virus ulgör
miljöfarlig verksamhel enligt miljöskyddslagen, Konlrollen uv den yllre miljön
bör bl,u. därför ske med hjälp uv dennu lag och tillståndstvång inlörus genom
komplettering uv 2 >; miljöskyddskungörelsen (1969:388), Även
Prop.
1979/80:10 16
miljöskvcklsLiircclningcn rrumhullcr lugcns tillämplighet
på sudun murkun-viiiuliiing som kun mccllöru störning för omgivningen genom
spridning uv bakterier och virus. Utövunclc uv verksumhet i vilken
DNA-hybrid-tcknik ingur ulgör miljöfurlig verksumhet och fuller således redun
idug inom milj()skydilslugens tilliimpningsomrude.
Även jug ur uv den uppfuttningcn utt verksumhet med
hybrid-DNA nuUirligcn lullcr inom miljöskyddslugcns tillämpningsområde, Jug kun
heller inic finnu nugru burunde skul som lulur för utt hybrid-DNA skulle, som
utreduren untydcr, fn, undunius från lugcns lillumpning, Jug finner del
ungcliiget atl tillslund enligt miljöskyddslugstiftningen skull kruvus innan
mun uppför eller iindrur en inriittning för ull bedriva verksumhet som
inneluttur humcring uv hybrid-DNA, Genom en sådun åtgärd skulle inriitiningens
unviindburhcl tuslställus för den verksumhet som unsökningen giiller och någon irövning
enligt miljöskyddslagstiftningen av varje enskill projekl skulle ime fordras.
Efter samråd med chefen för jordbruksdeparie-mentet förordur jug således att
regeringen genom tillägg i 2 S miljöskydds-kungörelsen inför förprövningsplikt
för inrättning där hybrid-DNA-leknik skall ulnylljas. Förprövningen skall
därvid omfalta inte bara forskningslaboratorier utan också inrättningar där
hybrid-DNA-leknik skall utnytljas industriellt.
Även hälsovårdsstadgan har av ulredaren bedömts vara av
inlresse i detla summunhung, Bl.u, får dennu unses ge hulsovårdsniimndernu de
befogenheter de behöver för ull effektivt kunnu bekiimpa risker p,g,u, olyckor
i sumbund med n>ujundet uv hybrid-DNA-teknik, Sludgun ger även
hälsovårdsnämn-clernu möjlighet utt verku på det förebyggande planet nur det
gäller sådun verksumhet, Jug delur utredurens bedömning i dettu hänseende,
3.8 Sekretessfrågor
Mol bukgrund uv ull utreduren töreslugit ull kontrollen i
huvudsuk skull genomförus genom tillämpningen uv urbeismiljölugen och lugen om
hulso-och miljöfurligu vuror hur inte något behov av särskild lugsiiftning på
sekretesskyddets område unseits förcliggu, Inle heller med en ökud betydelse UV
miljöskyddslugstiftningen i sumbund med kontrollen av hybrid-DNA, i enlighet
med vud jug förordar, torde sekreiessfrågun erbjuda någru problem, Niir del
guller den siirskildu delegution som jug föreslår i det följunde kommer dess
korrespondens med berörda myndig)ieler uu vuru bunden uv de sekrelessregler som
guller för dessu myndigheter, Nur del sedun gäller delegutionens ullmunnu
inrormutionsskyldighei lorde någru särskildu sekre-lessreizlcr ime vuru
motiverade.
Prop.
1979/80:10 17
3.9
Delegationen för hybrid-DNA-frågor ,
Jug
hur tidigure i oliku summunhung behundlut den iniernulionellu ulvecklingen
rörunde hybrid-DNA-tekniken och uven redogjort för kommitténs för frågor
rörande forskning med hybrid-DNA-uppgiftcr m.m, Vidure hur jag konstaicrul att
grunsernu för teknikens utvecklingsmöjligheter ännu inte kun överblickus. Med
hänsyn till teknikens ullmunnu inriktning måsie redun detla förhållande
förtjäna slor uppmärksumhei, surskill som del är svårl ull ha någon
föresuillning om vilku typer av risker del kan bli frågu om ull bemiistru i
frumtiden.
Att det hiuills inte. som
jug tidigure anfört, iniräffut någol vådligi vid användning uv
hybrid-DNA-leknik kun inte tus lill intäkt för ull tekniken ur ofurlig, I
stället lulur dettu för ull tekniken är ofuriig när den unvänds under
iukiiugunde uv betydunde försikiighetsåigärder,
Jug
har tidigure också konstuterut ull del inom rumen för gällunde lugsiiftning
finns utrymme för alla de kontroll- och skyddsåtgärder som kan kommu i frågu,
såväl belräffande förprövning som belräffande tillsyn uv verksumhet dur
hybrid-DNA-teknik unvänds. Arbeiurskyddssiyrelsen och yrkesinspektionen hur
lillsynsansvarel över arbeismiljölagsliftningen. Naturvårdsverket och
länsstyrelserna ulövar lillsynen enligl miljöskyddslagstiftningen. De centrala
myndigheterna har också till uppgift utt meddela närmare föreskrifter inom sina
ansvarsområden. Vad jag nu har redovisat om myndighetsansvaret på detta område
bör gälla även i fortsättningen.
Gränserna för
hybrid-DNA-teknikens utvecklingsmöjligheter kan - som jag lidigare konstaterat
- ännu inie överblickas. De risker som kan vara förknippade med användningen uv
hybrid-DNA kan därför inte heller bedömus f n. med någon slörre grad av
säkerhet,
Hybrid-DNA-tekniken
erbjuder i vissu avseenden speciella problem när del gäller lillsynen. Ulöver
vad jag nyss nämnl om svårighelen alt överblicka teknikens
uivecklingsmöjligheler och risker gäller alt flera vetenskapsgrenar berörs. En
tillräcklig vetenskaplig kompetens finns i dag inte hos berörda tillstånds- och
tillsynsmyndigheter. Det är vidare väsentligt atl andra samhällsintressen än
sådana som är knuina lill den inre eller yttre miljön får möjlighel att påverka
utvecklingen inom detla område.
Vissa
remissinstanser har lagil upp frågor om etiska och humanitära synpunkler på
hybrid-DNA-tekniken. Landslingsförbundel anser all en ulredning om de etiska
och humaniiära villkoren för lekniken är helt nödvändig för att debatten i
dessa frågor skall kunna föras vidare. Statens råd för skogs- och
jordbruksforskning menar all allmänhelens oro inför en ny melodik, vars gränser
och omfattning ännu inie kan överblickas ålminslone i elt lidigl skede för med
sig krav på politiskt ansvar och insyn från samhällels sida med behov av regler
för "eliska" hänsyn. För egen del anser jag att kontrollorganet bör
ha en sådan sammansällning all eliska frågor får en
2
Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 10
Prop. 1979/80:10 18
allsidig
och ingående belysning. Jag älerkommer inom kort till denna fråga.
Ulredaren
har föreslagit att skyddsfrågor i anslulning till hybrid-DNA-frågor ytterst
skall ligga hos en bioleknisk nämnd hos arbetarskyddsstyrelsen. Enligt
förslagel skall den biotekniska nämnden inte endasi fatta beslut i enskilda
tillslåndsärenden utan även utfärda skyddsföreskrifter bl.a. när det gäller
hybrid-DNA-ieknik,
Arbelarskyddsstyrelsen
har i siu remissvar anfört aU risker vid användningen av hybrid-DNA-leknik på
laboratorier och andra arbelsplalser måsle beaklas parallelll med andra
hälsorisker i arbelsmiljön. Mot denna bakgrund lorde en inlegrering av
hybrid-DNA-frågornas arbelsmiljösida i arbelarskyddsslyrelsens ordinarie
verksamhel vara all föredra framför en handläggning hos en särskild bioleknisk
nämnd. Föruiom de svårigheier av samord-ningskaraklär som uppslår med alt ha
två självständiga föreskrivande organ inom arb>etsmiljöområdel, varav del
ena är inrymt i del andra, kan svårigheier också förutses i fråga om ledning av
yrkesinspektionens verksamhel, anför arbetarskyddsstyrelsen.
Statens
naturvårdsverk och produktkontrollnämnden anför i sitt gemensamma remissvar
att det synes nalurligt att låla kontrollen av den yltre miljön ske med hjälp
av miljöskyddslagen även vad gäller hybrid-DNA-verksam-helen. 1 enlighet härmed
bör tillståndstvång för denna utföras genom komplettering av 2 §
miljöskyddskungörelsen. Härigenom skapas garantier för att miljöskyddsintressena
blir väl lillgodosedda. Den lillslåndsgivande myndighelen - koncessionsnämnden
för miljöskydd - kan genom att förordna sakkunnig tillföras den kunskap som
fordras för au bedöma de speciella risker som det här är fråga om. Något
särskill expertorgan skulle därför inle behöva tillskapas.
Jag
har förslåelse för arbelarskyddsslyrelsens, naturvårdsverkets och
produktkonirollnämndens farhågor när del gäller alt inrälla elt särskilt organ
med myndighetsfunktioner rörande en specifik fråga och därigenom splittra ansvarel
för arbelsmiljön resp. den yttre miljön. Däremol anser jag atl en särskild
delegafion för hybrid-DNA-frågor bör inrättas som genom sin samlade kompetens
bör bli ell vikligl stöd för tillsynsmyndigheterna i deras verksamhel.
Delegationen
bör enligt min mening ha till uppgift alt följa ulvecklingen inom
hybrid-DNA-områdel och särskilt beakta nya förhållanden som har eller kan lä
betydelse för samhällels tillsyn över användningen av hybrid-DNA, Delegationen
skall vidare ta initiativ samt ytira sig till berörda tillsynsmyndigheter i
frågor rörande riskklassificering och övriga säkerhelsoch skyddsfrågor.
Delegationen bör också göra myndigheterna uppmärksamma på sådana förhållanden
inom hybrid-DNA-området som kan vara av värde för deras tillsynsverksamhet.
Ställningstaganden av en sådan delegation bör givetvis tillmätas stor
betydelse av tillsynsmyndigheterna i deras verksamhel.
Prop. 1979/80:10 19
Genom
dessa uppgifler för delegationen vill jag belöna viklen av konlakler mellun
delegationen och de myndigheler som har ansvar för lillslåndsgivning och
lillsyn inom varje område där hybrid-DNA-frågor kan bli aktuella. Redan
härigenom torde de väsentligaste riskområdena omfattas av delegationens ansvar.
Men som jag flera gånger tidigare har framhållil befinner sig
hybrid-DNA-tekniken alltjämt i etl tidigt utvecklingsskede och framtida risker
behöver inle befinna sig inom områden som i dag är föremål för särskild
uppmärksamhet från samhällels sida. Jag anser därför all delegationen bör ha en
allmän skyldighet att yttra sig till och informera såväl slalliga institutioner
som institutioner, företag mm. uianför den offenlliga sektorn i fråga om
riskklassificering samt om andra risker i samband med hanleringen av
hybrid-DNA-tekniken än de som i dag är föremål för lillslåndslvång eller
offenllig kontroll. Syftet är att delegationen skall bidra med de kunskaper som
behövs för att risker p.g.a. hantering av hybrid-DNA skall kunna förekom-mas
oavselt var dessa uppträder. Delegationen bör därvid anmäla lill regeringen om
den anser au en reglering behövs av andra frågor än de som i dag är föremål för
tillståndslvång eller offentlig konlroll.
Även
allmänhetens behov av information bör tillgodoses. Någon oinskränkt skyldighet
för delegationen atl genom yttranden och annan information lillgodose
allmänhelens informationsbehov i hithörande frågor kan av praktiska skäl inte
genomföras. När det gäller verksamheter uianför den offentliga seklorn bör
därför delegationens skyldighet att ge information begränsas till fall där den
är av betydelse från allmän synpunkt.
Delegationen
bör till följd av den snabba utvecklingen inrättas redan fr.o.m. den I januari
1980. Jag kommer senare att lämna förslag om delegationens sammansättning.
Med tanke på att del som
regel är de som i sin yrkesverksamhet kommer i kontakt med hybrid-DNA-tekniken
som i första hand drabbas av de risker som tekniken kan medföra kommer frågor
om hybrid-DNA-leknikens användning naturiigen att i första hand handläggas inom
arbetarskyddsverkets kompetensområde. Till följd därav bör delegationen för
hybrid-DNA-frågor lämpligen knytas till arbelarskyddsstyrelsen i administrativt
hänseende.
Jag vill erinra om atl
delegationen enligl det förslag somjag lägger fram här skall följa utvecklingen
och de nya förhållanden inom hybrid-DNA-området som har eller kan vänlas lä
belydelse för samhällets bevakning och kontroll av teknikens användning. Denna
uppgift för delegationen omfattar givelvis alla de aspekier som kan läggas på
användningen av hybrid-DNA inom nya områden, inte minst etiska. Delegationen
bör - som jag redan tidigare förordat - ha en sådan differentierad
sammansättning att etiska frågor får en allsidig och ingående belysning. Om
delegationen vid någon lidpunkt bedömer atl de etiska villkoren för
användningen av hybrid-DN A bör Ulredas närmare har delegationen all anmäla
delta till regeringen.
När
man diskuterar de etiska och humanitära villkor som bör gälla vid den
Prop.
1979/80:10 20
frumtidu unviindningcn uv hybrid-DNA och den oro och
osäkerhei som ullmänlicten kun kunnu kommer mun osökt in på vikten uv en bred
informution kring dessu frågor. Jag delur därför luntbruksunivcrsileicis
uppfaUning ull en bred, suklig och konlinueriig information lill ullmänhcten om
hybrid-DNA-tekniken är mycket väsentlig på såväl kort som lång sikt,
Luntbruksuniversiletel skriver i sitt remissyurande all detla förutom
inrull-undei uv ett kontrollorgun också kräver suklig informution från
biologiskt skolud expertis direkt lill massmedia och ullmänheten.
Delegulionen bör därför hu till uppgift utt informera
ullmänheten om utvecklingen inom delegutionens ansvarsområde på eu såduni säll
utt iniressel för frågorna upprällhålls och den ullmännu debuiten stimulerus,
Informutionsverksumhden blir en viktig uppgift såväl för delegulionen som för
det sekretariui som kommer ull knyius lill dennu.
Enligt min uppfattning bör den bredu summunsättning uv
delegationen som jag i del följande kommer au redovisa leda lill au oliku
intressegrupper får en skälig insyn i och möjlighel alt påverka ulformningen av
sådana informationsinsatser. Informutionsinsalserna bör i och för sig ingå som
en ordinarie del i främst arbelarskyddsslyrelsens informulionsverksumhel men
kommer på grund av delegutionens övergripande uppgifter när det guller
hybrid-DNA-frågor också att omfalla hilhörande frågor som faller inom rumen för
undru myndigheters tillsynsområden. 1 sådunu full är del givelvis väsentligt
att informationen ulformas i samråd med berörda tillsynsmyndigheter och med
ulnyltjande uv deras informutionsresurser. I sumbund med utt jag i
tilläggsbudget 1 lill slatsbudgelen för budgeiårel 1979/80 beräknur medel för
delegafionen avser jug att beräkna vissa medel specielll för information om
hybrid-DNA,
3.10 Sammansättning och sekretariat
Som jag redun tidigare framhållit är del ungeläget att
delegulionen får en så bred summunsättning som möjligi med representunier för
olika intressent-grupper, Dettu är viktigt ime minst för alt den skall kunna
vinnu allmänl förtroende. Således bör, förutom represenlanler för de berörda lillsynsmyn-digheierna,
ingå vetenskapsman med särskilda kunskuper om hybrid-DNA och personer som kan
tillvarata de anställdas och allmänhetens intressen.
Arbetarskyddsstyrelsens generaldirektör bör vuru
ordförunde i delegulionen. 1 delegationen bör riksdagsledamöter ingå. Blund
delegationens ledumöter bör vidare finnas fördrädure för såväl grundforskning
som lillumpud forskning inom de vetenskapsgrenar som nurmust berörs uv
användningen av hybrid-DNA, nämligen genetik, mikrobiologi, biokemi och
vuxtförudling, Vidure bör del ingå förelrädare för socialstyrelsen, SNV sumt
berörda forskningsråd. Ytterligare ledamöter bör förordnas efter förslug uv de
fuckliga huvudorganisationerna samt efter gemensaml förslag från Svensku
arbetsgi-vureföreningen och Sveriges industriförbund. Det ankommer på
regeringen
Prop.
1979/80:10 21
utt
beslutu om delegutionens slulligu summunsättning,
Utreduren
hur föreslugii ull delegulionen skull hu en kvulificerud sekretc-rurc och
hundläggurc till sitl förfogunde. Mot bukgrund uv den senure tidens snubbu
utveckling inom området ser jug det emellertid som nödvändigt med etl sturkure
sekrcluriut. Två handläggare bör därför knytus till delegulionen, Dessu skull
hu sådun nulurvelenskuplig kompelens utt de behärskur ämnesområdet, Vidure behöver
delegulionen personulresurser för kunsliuppgif-ler.
Jag
avser all återkomma lill frågan om medel för den föreslagna organisationen i
samband med förslag lill tilläggsbudget 1 lill statsbudgeten förbudgdåret
1979/80,
Som
jug inledningsvis numnt finns i Sverige sedun år 1975 kommilién för frågor
rörunde forskning med hybrid-DNA, Initiuiivet lill lillskupundei uv den svensku
kommittén togs uv den för MFR, NFR och Riksföreningen mol cuncer gemensummu
kommittén för molekylär biologi.
Jag
ser dettu iniliuliv som ulomordenlligl värdefullt och konstuterur ull kommittén
tillskapudes mycket snubbi efter Asilomurkonferensen, Som jug redun tidigure
numnl skull kommilién enligt sin instruktion '"informeru sig om och
befrämja svensk forskning rörande hybrid-DNA och också genom lumpligu ålgärder
övervuku ull den bedrivs under för både laboraloriepersonul och ullmänheien
riskfriu förhållunden," Kommittén biträder råden och övrigu Slulligu orgun
vid bedömning uv säkerhetsfrågor för projekl som stöds uv dem. Instruktionen
ulgår från alt kommittén också skull hu dennu funktion för projekt inom den
privuiu sektorn. Kommittén kun också ge råd ocli unvisningur direkl till
forskurnu när del gäller riskklassificering uv försök och därmed summunhungunde
säkerhetsåtgärder. Den lämnar också biträde till myndigheter vid utarbetande uv
officiella bestämmelser. Kommittén hur på begärun erhållil försäkringur från
ledande anslagsbeviljande organ sumi slutliga och privutu luboruiorier om ull
projekl rörande sådan forskning skull underslällas kommilién för bedömning.
De
unsvursområden för delegationen som jag föreslagil i del föregående innebär ull
dennu kommer utt övertu vissu av de uppgifler som handlagts av den inom
forskningsrådsorganisationen lillsattu hybrid-DNA-kommittcn. Giveivis medför
denna förändring inget hinder för forskningsråden eller andru instanser ull
inruiiu de orgun för beredning uv hybrid-DNA-frågor som bedöms erforderligu.
4
Hemställan
Med
hänvisning till vud jug nu hur unföu hernsläller jug all regeringen föreslår riksdugen
utt
godkännu de uv mig förordude rikilinjernu för kontroll uv hybrid-DNA-leknikens
un vändning.
Prop. 1979/80:10 22
5
Beslut
Regeringen
ansluler sig lill föredragandens överväganden och beslular att genom
proposition föreslå riksdagen au anta de förslag som föredraganden har lagt
fram.
23 Bilaga 1
UTBILDNINGSDEPARTEMENTET
HYBRID-DNA TEKNIKEN UNDER KONTROLL
Ds U 1978:11
Prop. 1979/80:10 24
Till Statsr å det och
chefen f ö r utbildningsdepartementet
Den 16 februari 1978 bemyndigade regeringen chefen f ö r utbildningsdepartementet att tillkalla en s ä rskild utredare med uppdrag att utreda om och i vad
m å n nuvarande lagstiftning ä r en tillr ä cklig
grund f ö r att kontrollera forskning med
hybrid-DNA. Med st ö d av detta bemyndigande
tillkallade departementschefen den 3 mars 1978 regeringsr å det Bertil Wennergren s å som utredare. S å som
sekreterare f ö rordnades samma dag byr å chefen hos naturvetenskapliga forskningsr å det Bengt Samuelsson.
Jag har i Scunband med utredningen samr å tt med f ö retr ä dare f ö r
arbetarskyddsstyrelsen, lantbruksstyrelsen, naturv å rdsverket, socialstyrelsen, statens bakteriologiska
laboratorium, statskontoret, 1976 å rs
milj ö skyddsutredning, LO, SACO/SR och
TCO samt med kommitt é n f ö r fr å gor r ö rande forskning med hybrid-DNA.
Bitr ä de har l ä mnats mig av medicinska forskningsr å det, naturvetenskapliga forskningsr å det, Sveriges uts ä desf ö rening Sval ö f,
vetenskapsattach é erna vid svenska ambassaderna i
Bonn, Moskva, Tokyo och Washington, docent Alf Lindberg, professor Jan
Lindsten, docent Roland M ö liby, professor Claes Kamel och
direkt ö r Bertil Å berg.
Jag f å r h ä rmed ö verl ä mna bet ä nkandet "Hybrid-DNA-tekniken
under kontroll" med f ö rfattningsf ö rslag. Utredningsuppdraget ä r d ä rmed slutf ö rt.
Stockholm den 1 december 1978
Bertil Wennergren
/Bengt Samuelsson
Prop.
1979/80:10 25
INNEHALL
Sammanfattning 27
Författningsförslag 28
1.
Utredningsdirektiven 31
2.
Hybrid-DNA-tekniken 35
2.1 DNA 35
2.2
Kromosomer och celldelning 40
2.3
DNA och proteinsyntesen 43
2.4
Ö verf ö ring av DNA hos bakterier och virus '
2.5
Hybrid-DNA-tekniken ' ''
2.6
Till ä mpningsomr å den
f ö r hybrid-DNA-tekniken
2.7
Motiv f ö r
forskningen "°
Risker med hybrid-DNA-tekniken 70
3.1
Allm ä nt 70
3.2
Risker f ö r m ä nniskor
som arbetar med tekniken 71
3.3
Risker f ö r ö vriga m ä nniskor 75
3.4
Risker f ö r djur 75
3.5
Risker f ö r v ä xter 75
3.6
Allm ä nna
ekologiska risker
76
opaginerad Kontrollera mot PDF
ö versikt ö ver utvecklingen 78
4.1 Olika
länder 78
4.1.1
USA
4.1.2
Canada
4.1.3
Japan
4.1.4
Storbritannien
4.1.5
Sovjetunionen
4.1.6
F ö rbundsrepubliken Tyskland
4.1.7
Frankrike
4.1.8
Nederl ä nderna
4.1.9
Danmark
4.1.10
Finland
4.1.11
Norge
4.1.12
Sverige
78
103 104 105 113 114 121 124 127 128 129 131
4.2 Internationellt 138
4.2.1
ESF 138
4.2.2
ICSU 142
4.2.3
EMBO 145
4.2.4
EMBC och EMBL 147
Prop. 1979/80:10 26
Skyddslagstiftning 148
5.1
Arbetsmilj ö lagen 149
5.2
Byggnadsstadgan 153
5.3
Lagen om h ä lso- och milj ö farliga
varor 154
5.4
Transport av
farligt gods 160
5.5
Smittskydds-,
epizooti- och v ä xtskyddslagarna 161
5.6
L ä kemedelskontrollen 163
5.7
Milj ö skyddslagen och naturv å rdslagen 165
5.8
H ä lsov å rdsstadgan 167
ö verv ä ganden och f ö rslag 169
6.1
Inledning 169
6.2
Lagstiftning
till skydd f ö r b å de den yttre 172 milj ö n och arbetsmilj ö n.
6.3
Allm ä nfarliga patogener 175
6.4
Skyddet av
arbetsmilj ö n 176
6.5
Tillst å nds- och godk ä nnandetv å ng 178
6.6
S ä kerhetsf ö reskrifter 180
6.7
Arbetsmilj ö versus yttre milj ö 182
6.8
Kontrollorgan 184
6.9
Sekretessfr å gor 189
Teckningar: Lennart Dahl
Prop. 1979/80:10 27
SAMMANFATTNING
Med liybtrid-DNA menas segment av deoxiribonukleinsyra
(DNA) som utanf ö r en levande cell kopplats sominan
med vaL-andra och bildat en DNA-molekyl. Motsvarande g ä ller ribonukleinsyra (RNA). Hybrid-DNA tekniken q å r ut p å
att med hj ä lp av ett virus, en bakterieplasmid
eiler annan b ä irare H ö ra in denna konstgjorda molekyl i en levande cell
och f å don att fungera d ä r, bl a d å
att f ö r ö ka sig och f ö ra sina anlag vidare till nya
cellgenerationer. Tekniken har vrsat sig mycket fruktbar f ö r forskning r ö rande
DNA-molekyiernas och deras geners uppbyggnad. Tekniken f ö rutses ocks ä
inom en n ä ra framtid komma i till ä mpning f ö r
industriell tillverkning av proteiner, t ex insulin.
Alltsedan amerikanska forskare 1973 f ö r f ö rsta g å ngen lyckades framst ä lla hybrid-DNA har en livlig
diskussion p å g å tt framf ö r allt i USA men ä ven i Europa om riskerna med tekniken
och behovet av kontroll ö ver
densamma. Riktlinjer har ocks å utarbetats f ö r
hybrid-DNA verksamheten. Ä nnu s å l ä nge ä r det dock endast i Storbritannien
som fr å gan blivit f ö rfattningsreglerad ä ven om i USA en rad lagf ö rslag framlagts f ö r kongressen. Den engelska f ö rfattningen heter The Health and
Safety (Genetic Manipulation) Regulations 1978 och tr ä dde i kraft den 1 augusti 1978.
Genom beslut av medicinska och naturvetenskapliga
forskningsr å den inr ä ttades 1975 en kommitt é f ö r fr ä gor r ö rande forskning med hybrid-DNA.
Kommitt é n gavs till uppgift att "informera
sig om och befr ä mja svensk forskning r ö rande hybrid-DNA och ocks å genom l ä mpliga å tg ä rder ö vervaka att den bedrivs under b å de f ö r laboratoriepersonal och allm ä nheten riskfria f ö rh å llanden". Genom frivilliga ö verenskommelser har uppn å tts att intet forskningsprojekt ang å ende hybrid-DNA ig å ngs ä tts utan att ha f å tt kommitt é ns sanktion. Kommitt é n f ö ljer i princip de riktlinjer f ö r bed ö mningen som till ä mpas i Storbritannien.
I bet ä nkandet f ö resl å s nu att hybrid-DNA tekniken st ä lls under det allm ä nnas kontroll genom f ö rfattningsf ö reskrifter som inneb ä r dels att lagen om h ä lso- och milj ö farliga varor g ö rs till ä mplig p å hybrid-DNA molekyler, dels att
krav p å tillst å nd enligt arbetsmilj ö lagen st ä lls p å verksamhet i vilken hybrid-DNA
teknik anv ä nds och krav p å godk ä nnande enligt arbetsmilj ö lagen st ä lls p å anv ä ndning av hybrid-DNA molekyler. Som
kontrollorgan f ö resl å s en n ä mnd hos arbetarskyddsstyrelsen med
namnet biotckniska n ä mnden.
Denna ä r d å t ä nkt att inte bara handl ä gga ä renden ang å ende tillst å nd till verksamhet med hybrid-DNA
teknik, det m å vara forskning- eller industriell
verksamhet, och ang å ende godk ä nnande av hybrid-DNA molekyler utan
ocks å meddela s ä kerhetsf ö reskrifter av samma typ som de
amerikanska och engelska riktlinjerna. Det f ö resl å s att biotekniska n ä mnden ocks å skall ges uppgiften att meddela s ä kerhetsf ö reskrifter f ö r verksamhet med allm ä nfarliga patogener.
Prop. 1979/80:10 28
F Ö RSLAG
TILL F Ö RORDNING OM HYBRID-DNA
Regeringen
f ö reskriver med st ö d av 1 § lagen (1973:329) om h ä lso- och
milj ö farliga varor och 3 kap 12 § arbetsmilj ö lagen (1977:1160) f ö ljande.
1 § Med
hybrid-DNA molekyl avses i denna f ö rordning en
molekyl
av deoxiribonukleinsyra (DNA) som utg ö rs av utanf ö r en levande cell sammankopplade naturliga eller
konstgjorda DNA-segment.
Med
hybrid-DNA teknik avses i denna f ö rordning teknik varigenom en hybrid-DNA-molekyl
medelst ett virus, en bakterieplasmid eller annan b ä rare f ö rs in i
en levande cell f ö r att fungera d ä r.
Vad
1 f ö rsta och andra styckena s ä gs om DNA g ä ller ä ven ifr å ga om ribonukleinsyra (RNA).
2 § Vad i
lagen (1973:329) om h ä lso- och milj ö farliga varor
s ä gs om h ä lso- och
milj ö farlig vara skall g ä lla ifr å ga om hybrid-DNA molekyl.
3 §
Hybrid-DNA molekyl f å r anv ä ndas i yrkesm ä ssig verksam-
het
endast efter godk ä nnande av arbetarskyddsstyrelsen.
4 §
Hybrid-DNA teknik f å r anv ä ndas i verksamhet p å vilken
arbetsmilj ö lagen
(1977:1160) ä r till ä mplig endast efter tillst å nd av
arbetarskyddsstyrelsen.
Prop. 1979/80:10 29
F Ö RSLAG TILL Ä NDRING IF Ö RORDNINGEN
(1972:16-1) MKD INSTRUKTION F Ö R
ARBETARSKYDDSSTYRELSEN
Regeringen f ö reskriver
ifr å ga om f ö rordn Lng:n mec! instruktion f ö r arbetarskyddsstyrelsen de]: att 8 och 8 a §§ skall ha nedan angivna lydelse dels att i f ö rordningen skall inf ö ras sju nya paragrafer, 8 b, 8 c, 27 a, : 7 b, 2'! 27 d och 27 e §§ , av nedan angivna lydelse.
8 § Som r å dgivande organ har styrelsen ett vetenskapligt r å d.
F ö r handJ ä ggning av vissa ä renden
finns on arbets-tidsn ä mnd och en bioteknisk n ä mnd.
8 a § Ledam ö terna av vetenskapliga r å det utses av regeringen efter anm ä lan av generaldirekt ö ren.
Ledamot ----- arbete.
Vid--------- å ligganden.
8 b § Arbetstidsn ä mnden ------- (partsrepresentanter).
Av ---- kommunf ö rbundet.
F ö r ---- suppleanter.
N ä r ---- ordf ö rande.
8 c § Biotekniska n ä mnden best å r
av tio s ä rskilt utsedda ledam ö ter och chefen f ö r
tillsynsavdelningen. De s ä rskilt utsedda ledam ö terna f ö rordnas
av regeringen f ö r h ö gst tre å r och f ö r envar av dem f ö rordnar
regeringen en personlig suppleant.
Regeringen f ö rordnar
ordf ö rande och vice ordf ö rande i n ä mnden.
Av de s ä rskilt utsedda ledam ö terna f ö rordnas
tre efter f ö rslag av rikssammar,.-; 1 ; tningar av arbetstagare.
Inom n ä mnden finns
ett utskott f ö r riskklassificering av biokemisk
teknik.
27 a § Biotekniska n ä mnden handl ä gger
ä renden om tillst å nd till anv ä ndning
av hybrid-DNA teknik och ä renden om godk ä nnande av hybrid-DNA molekyl f ö r anv ä ndning samt ä renden om villkor och f ö reskrifter f ö r
brukandet. Styrelsen och generaldirekt ö ren
far ä ven ö verl ä mna å t n ä mnden att avg ö ra andra grupper av ä renden.
27 b § Ä rende som handl ä gges av biotekniska n ä mnden, av,gcres
Prop.
1979/80:10 30
efter f ö redragning,
som ankommer p å s ä rskilt f ö rordnad f ö redragande.
27 c § Biotekniska n ä mnden ä r
beslutf ö r n ä r ordf ö randen eller vice ordf ö randen och minst fem andra ledam ö ter ä r n ä rvarande, d ä rav
minst en av de p å f ö rslag av rikssamraanslutningar av arbetstagare utsedda ledam ö terna.
Som n ä mndens beslut g ä ller den mening, om vilken de flesta f ö renar sig, eller, vid lika r ö stetal, den mening som ordf ö randen bitr ä der.
27 d § Generaldirekt ö ren och ö verdirekt ö ren f å r n ä rvara vid sammantr ä den med biotekniska n ä mnden.
27 e § Biotekniska n ä mnden f å r
vid behov kalla ledamot av vetenskapliga r å det
att tillhandag å med r å d i ä rende som
ber ö r den vetenskapsgren eller det
verksamhetsomr å de han f ö retr ä der.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1979/80:10 3!
1, UTREDNINGSDIREKTIVEN
Utredning om skyddslagstiftning r ö rande forskning om hybrid-DNA (deoxyribonukleinsyra)
Dir 1978:20
Beslut vid regeringssammantr ä de 1978-02-16
Departementscliefen, statsr å det Wikstr ö m, anf ö r.
Under senare å r
har inom molekyl ä rbiologin utvecklats tekniker som g ö r det m ö jligt
att biokemiskt f ö rena gener fr å n helt olika organismer. H ä rigenom skapas en hybrid-DNA med nya koiubinationer
av gener, som kan inf ö ras i levande celler och d ä r f ö r ö kas.
Forskningen med hybrid-DNA kan v ä ntas leda till en ö kad insikt om orsaken till vissa sjukdomar hos m ä nniskor, djur och v ä xter. Den teknologi som kan komma att utvecklas som en f ö ljd av forskningen kan f å mycket stor praktisk betydelse inom medicin, v ä xtf ö r ä dling och omr å den
av till ä mpad mikrobiologi. Forskningen med
hybrid-DNA kan emellertid ocks å inneb ä ra risker f ö r
m ä nniskan och milj ö n. En s å dan
potentiell risk ä r att organismer av nytt slag
sprids utanf ö r laboratorierna och ger upphov
till sjukdomar eller f ö rorsakar ekologiska rubbningar.
En omfattande debatt, initierad av forskarna sj ä lva, har uppst å tt
kring forskningen med hybrid-DNA. Denna debatt har ber ö rt s å v ä l de potentiella risker som ä r f ö renade med
sj ä lva forskningsarbetet som de etiska
och humanit ä ra konsekvenser som kan f ö lja av forskningens resultat och dess till ä mpningar. Debatten har fr ä mst f ö rts i USA
och Storbritannien. Den har i dessa l ä nder
bl a lett fram till att skydds å tg ä rder har vidtagits mot potentiella risker f ö r labora-torieanst ä llda och allm ä nhet vid experimentell forskning
med hybrid-DNA. I den amerikanska kongressen har framf ö rts f ö rslag till
en lagstiftning och i Storbritannien kommer den g ä llande arbetarskyddslagen att f ö rses med till ä mpningsf ö reskrifter i syfte att kontrollera forskningen. Ä ven i Frankrike, f ö rbundsrepu-bliken Tyskland och Nederl ä nderna p å g å r arbete med att å stadkomma samh ä llskontroll ö ver
forskningen med hybrid-DNA. Fr å gan har ä ven varit f ö rem å l f ö r omfattande
diskussioner i europeiska organisationer s å som
Europeiska Gemenskapen (EG) och European Science Foundation (ESF). ESF har inr ä ttat en s ä rskild
konmiitt é f ö r hybrid-DNA-forskning.
Prop. 1979/80:10 32
I Sverige finns on uv f orskn ings r.Vlen inr ä ttad kommitt é
t ö r fr å gor r ö rande forskning med hybrid-DNA.
Konunittcn, i viikJn irig å r b å de forskare och lokin ä n, har till
huvuduppgift att fr ä .nja svensk forskning om hybrid-DNA
ocli samtidigt ö vervaka att forskningsarbetet
bedrivs under riskfria f ö rh å llanden. De riktlinjer f ö r
r i:jk!.ied ö mning som har utarbetats av nationella
och internationella organ inom omr å det
skall vara / ä gledande f ö r kom/nittiSns verksamhet. Forskningsr å den har best ä mt
att inte st ö dja n å got f (5rskn ingspro jek t med hybrid-DNA utan att kommittfn har
uttalat sig om s ä kerhets.itg ä rderna i varje enskilt fall. Kommitt é n har ä ven
ansett det n ö dv ä ndigt att den industriella forskningen med hybrid-DNA underst ä lls kom,mitt é ns
bed ö mnirig. Betr ä ffande det sist n ä mnda
omr å det ä r emellertid kommitt é ns kontrollm ö jligheter helt beroende av frivillig medverkan av
forskarna och ber ö rda f ö retag.
Som tidigare har n ä mnts,
utreds i flera stora industril ä nder alltj ä mt m ö jligheterna
att kontrollera de potentiella riskerna med forskningen med hybrid-DHA. N å gra motsvarande å tg ä rder har hittills inte vidtagits i Sverige. Den
senaste tidens utveckling har emellertid givit ö kad aktualitet ä t fr å gan hur forskningen med hybrid-DNA i Sverige kan och b ö r kontrolleras.
Ett ö nskem å l, som har framf ö rts av forskningsr å dens kommitt é
f ö r fr å gor r ö rande forskning med hybrid-DNA, ä r att f å
unders ö kt om man med nuvarande
lagstiftning kan å stadkomma offentlig kontroll av
experiment med hybrid-DNA eller om detta fordrar en komplettering av denna. De
regler som b ö r finnas f ö r att tillgodse rimliga krav p å ö vervakning
och kontroll har varit f ö rem å l f ö r diskussion bl a i ESF:s kommitt é f ö r
hybrid-DNA-forskning.
Enligt denna kommitt é
b ö r en reglering syfta till att
forskning med hybrid-DNA inte skall kunna bedrivas utan att ha blivit f ö rem å l f ö r granskning och godk ä nnande och att experimenten fortl ö pande
granskas och ö vervakas.
Jag anser att det ä r
angel ä get att ocks å i Sverige utreda s ä kerhetsfr å gorna kring forskningen r ö rande hybrid-DNA. Arbetet b ö r i en f ö rsta
etapp utf ö ras av en s ä rskilt tillkallad utredare. Utg å ngspunkten f ö r
arbetet b ö r vara att ett tillfredsst ä llande skydd skall finnas mot hygieniska och
ekologiska riskor som kan uppst å i samband
med forskning r ö rande hybrid-DNA. Utredaren
Prop.
1979/80:10 33
b ö r mot
denna bakgrund pr ö va om nuvarande lagstiftning om fr ä mst milj ö - och h ä lsoskydd
utg ö r en tillr ä cklig grund f ö r att å stadkomma en fr å n s ä kerhetssynpunkt
tillfredsst ä llande kontroll av forskningen med hybrid-DNA eller
om s ä rskilda lagbest ä mmelser kr ä vs. N ö dv ä ndiga best å ndsdelar i ett regelsystem f ö r en s å dan
kontroll torde vara best ä mmelser om
1.
skyldighet f ö r den som
avser att forska med hybrid-DNA att g ö ra anm ä lan om detta till ett kontrollorgan,
2.
krav p å tillst å nd f ö r att f å s ä tta ig å ng
forskningsprojekt och att anv ä nda laboratorier n ä r forskningen avser f ö rs ö k med
hybrid-DNA,
3.
skyldighet f ö r den som
bedriver forskning med hybrid-DNA att registrera och f ö r
kontrollorganet h å lla tillg ä ngliga alla de uppgifter om experimenten som kan
vara av betydelse f ö r att bed ö ma s ä kerhetsfr å gor,
4.
skyldighet att underr ä tta
kommunens h ä lsov å rdsn ä mnd eller annat ber ö rt organ om verksamheten,
5.
fortl ö pande ö vervakning
och kontroll av forskning med hybrid-DNA.
Enligt
min mening skall s ä dana best ä mmelser bygga p ä att alla fr å gor om
tillst å nd och kontroll skall bed ö mas enbart fr å n s ä kerhetssynpunkt. N å gon pr ö vning av
ett forskningsprojelvt eller experiment fr å n andra synpunkter skall f ö r
kontrollorganets del inte komma i fr å ga, syftet med kontrollen b ö r s ä ledes
endast vara att forskningen skall bedrivas under f ö rh å llanden
som ä r riskfria f ö r allm ä nheten och de anst ä llda vid laboratorierna.
Utredaren
b ö r l ä mna f ö rslag om de kompletteringar av g ä llande
lag som kan beh ö vas samt i ö vrigt ange erforderliga f ö reskrifter.
Utredaren b ö r l ä mna f ö rslag om hur och av vilken myndighet den angivna
kontrollen skall ut ö vas. I detta sammanhang b ö r ocks å pr ö vas vilken
roll forskningsr å dens kommitt é f ö r fr å gor r ö rande forskning med hybrid-DNA b ö r ha.
Utredaren
b ö r om m ö jligt vid utarbetandet av sina f ö rslag
beakta och g ö ra j ä mf ö relser med de å tg ä rder som redan har vidtagits i andra l ä nder,
framf ö r allt i USA och Storbritannien.
3 Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 10
Prop. 1979/80:10 34
Det material som utredaren f å r fram genom granskning av bl a den svenska arbetarskydds- och milj ö skyddslagstiftningen samt j ä mf ö relsen med
lagstiftningen i andra l ä nder b ö r kunna utg ö ra
ett gott underlag f ö r att bed ö ma behovet av att utreda de humanit ä ra och etiska-villkor sora b ö r g ä lla
forskning r ö rande hybrid-DNA.
Utredaren b ö r h å lla kontakt med kommitt é n f ö r fr å gor om forskning med hybrid-DNA samt ber ö rda myndigheter, forskningsinstitutioner och
personalorganisationer. Vidare b ö r utredaren
i vanlig ordning erh å lla experthj ä lp .
Utredningsuppdraget b ö r
bedrivas skyndsamt. F ö rslag b ö r avl ä mnas i s å dan tid att eventuella lagf ö rslag kan f ö rel ä ggas riksdagen vid 1978/79 å rs riksm ö te.
Med h ä nvisning till vad jag nu har anf ö rt hemst ä ller
jag att regeringen bemyndigar chefen f ö r
utbildningsdepartementet
att tillkalla en s ä rskild
utredare med uppdrag att utreda om i vad m ä n
nuvarande lagstiftning ä r en tillr ä cklig grund f ö r
att kontrollera forskning med hybrid-DNA,
att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat
bitr ä de ä t utredaren.
Vidare hemst ä ller
jag att regeringen f ö reskriver
att ers ä ttning till
utredare, sakkunnig, expert och sekreterare skall utg ä i form av dagarvode enligt kommitt é kung ö relsen
(1946:394) om ej annat f ö reskrives ,
att kostnaderna skall belasta nionde huvudtitelns kommitt é anslag.
Regeringen ansluter sig till f ö redragandens ö verv ä ganden och bifaller hans hemst ä llan.
(Utbildningsdepartementet)
Prop.
1979/80:10 35
2 HYBRID-DNA-TEKNIKEN
2 .1 DNA
Alla levande organismer ä r uppbyggda av celler. En del organismer - exempelvis bakterier och
urdjur (protozoer) - best å r av en enda cell, andra ä r fler-celliga. Antalet celler hos de senare skiftar
men ä r hos en v ä xt, ett djur eller en m ä nniska enormt stort.
Gemensamt f ö r de levande
organismerna ä r att de inneh å ller nukleinsyror, s ä ben ä mnda eftersom de f ö rst p å tr ä ffades i cellk ä rnan
(nucleus). Nuklein-syrorna ä r av tv å slag, deoxyribonukleinsyra (DNA) och ribonukleinsyra
(RNA). S å v ä l DNA-molekylen som .'yj.A-molekylen ä r f ö rh å llandevis stora och betecknas som makromolekyler. De ä r sammansatta av nukleotider.
En nukleotid har tre best å ndsdelar, n ä mligen ett socker (deoxyribos hos
DNA och ribos hos RNA), ett fosfat och en kv ä vebas.
Socker och fosfat bildar en kedja med fosfaten som bindemedel. DNA-molekylen
best å r av tv å s å dana kedjor.
RNA-molekylen vanligen av en enda.
Kv ä vebaserna ä r anslutna till resp socker. Baserna ä r av fyra slag, tv å puriner och tv å pyrimidiner. Purinbaserna ä r desamma hos DNA och RNA n ä mligen adenin (A) och guanin (G). Pyrimidinbaserna ä r ocks å
tv ä men DNA har tymin (T) och cytosin
(C) medan RNA har uracil (U) och cytosin (C) .
En DNA-molekyl best å r
av tv å nukleotidkedjor i spiral runt
varandra. Svaga elektriska bindningar s k v ä tebryggor
fungerar mellan kedjornas in å triktade
baser och h å ller p å det s ä ttet
ihop kedjorna som h ä rigenom bildar en sammanh ä ngande dubbelspiral. Man s ä ger att DNA ä r
dubbelstr ä ngat (fi3_l). En bas i den ena kedjan
binds till en bas i den andra enligt best ä mda
regler, de s k basparningsreglerna. A kopplas alltid till T och G till C. I
fi3_2 å sk å dligg ö rs detta med passformen hos fyra
pusselbitar. Reglernaf ö r basparning g ö r att DNA-molekylens tv å nukleotidkedjor inte ä r identiska. Baserna har inte samma ordningsf ö ljd, men k ä nner
man ordningsf ö ljden i den ena kedjan ger sig
ordningsf ö ljden i den andra. En
nukleotidkedja kan å terges med anv ä ndning av bas-
Fig. I Modell av DNA-molckyIcn. I A(ngsiröin) = 10 m m =
en tiomiljondels mm
Fig. 2.
Delalj av segmcnl av DNA-molc-kvlcn. S = socker (deoxiritios) octi H = fosfai
Pi varje socker silter en (kvävc)-bas (Tvmin. Guanin, Adenin eller Cytosin).
Socker, fosfat och tias bildåren nukleotid och de efter varandra kopplade
nukleotidcrna en kedja Varje DNA-molekyl består av ivi sådana kedjor Dessa
hälls samman av baserna men endasi T och A samt C och G kan kombineras med
varandra Basernas ordningsföljd i DNA-molekylen, som kan består av miljontals
baspar bildar en kod som innehåller den genetiska inforniiitiontn. De tvä
kcdjoi-na ar i verkligheten lagda i spiral (fig I).
Prop.
1979/80:10 37
bokst ä verna t ex A-T-C-G-T osv.
Bakterier och vissa andra organismer saknar cellk ä rna och har sitt DNA liggande fritt i cellplasman
(cytoplasman). S å dana organismer kallas prokaryoter
till skillnad tr ä n eukaryoterna, d v s de som har en
ä kta (eu) k ä rna (karyon).
I cellk ä rnan hos
eukaryoter finns f ö rutom DNA, en mindre kropp. Den
kallas nukleol och inneh å ller bl a RNA. RNA finns ocks å i cytoplasman och d ä r befintliga organeller,bl a i ribosomerna som svarar f ö r framst ä llning
av cellens ä ggvite ä mnen (proteinsyntesen) .
Det DNA som finns i en bakteriecell, en v ä xtcell, en djurcell eller en m ä nniskocell ä r
uppbyggt enligt samma princip. Det finns d ä remot
inte lika mycket DNA t ex i en bakteriecell som i en m ä nniskocell. F ö r
att å terge basbokst ä verna i den f ö rras
DNA-molekyl r ä knar man med att det skulle kr ä vas ca 2 000 A4-sidor, medan det skulle g å å t ett par
miljoner A4-sidor f ö r att skriva av basbokst ä verna i m ä nniskans
DNA.
Antalet baser i detta ber ä knas n ä mligen vara i storleksordningen 7
miljarder. P å titelbladet ä r Bror Marklunds DNA-inspirerade skulptur vid
Biomedicinskt centrum i Uppsala avbildad. Den inneh å ller 5 varv och ä r
13 m h ö g. Varje varv inneh å ller i verkligheten 10 baser. I samma skala som
skulpturen skulle m ä nniskans DNA f å en l ä ngd som ä r ungef ä r
5 g å nger avst å ndet till m å nen.
Virus ä r prokaryota
organismer som inte kan fortplanta sig p å
egen hand utan endast med utnyttjande av en levande organisms cell, en
bakteriecell f ö r ett bakterievirus, en djurcell f ö r ett djurvirus osv. Virus inneh å ller nukleinsyra, antingen DNA eller RNA. Men
molekylen ifr å ga inneh å ller inte fler baser ä n att deras bokst ä ver ryms p å en A4-sida,
I stort sett varje cell i en organism har full upps ä ttning av DNA i den sammans ä ttning som ä r
specifik f ö r organismen. Detta DNA ä r nyckeln till organismens liv. Nukleotidbaserna
bildar en minnesbank med alla de data som beh ö vs dels f ö r att bygga upp organismen ifr ä ga - g ö ra
en bl å sippa, en ekorre eller en m ä nniska - dels f ö r
att under organismens levnadslopp kontinuerligt ers ä tta f ö rbrukade celler
med nya, dels f ö r att s ö rja f ö r framst ä llning av de proteiner som organismen beh ö ver f ö r sin funktion,
bl a de livsviktiga hormonerna, och dels f ö r
Prop.
1979/80:10 38
att f ö ra minnesbanken vidare till n ä sta cellgeneration. Minnesbanken inneh å ller allts å
konstruktionsunderh å lls- service- och
fortlevnadsprogram. Ett antal baser i viss ordningsf ö ljd bildar tillsamirians ett program, t ex
programmet f ö r bildningen eller syntesen av ett
visst protein. Man s ä ger d å att baserna utg ö r en gen och kallar genen f ö r strukturgen eftersom den best ä mmer proteinets struktur.
Ett protein best å r
av aminosyror kopplade till varandra som l ä nkarna
i en kedja och med kedjan formad p å
ett s ä rskilt s ä tt s ä att en
tredimensionell struktur erh å lls (fi9_3) Tjugo olika slag av aminosyror anv ä nds. Ett medelstort protein inneh å ller 300 -500 aminosyremolekyler. Dessa kommer till
cellen med n ä rings ä mnen utifr å n eller bildas i cellen genom dess
egna kemiska processer. Proteinerna kan indelas i tv å huvudgrupper, en omfattande de proteiner som anv ä nds som byggnadsmaterial i cellen och en omfattande
de proteiner vilka fungerar som kemiska katalysatorer i organisrrimaskineriet
och kallas enzymer. Mot varje aminosyremolekyl i ett protein svarar en basf ö ljd om tre baser i vederb ö rande strukturgen. Denna basf ö ljd kallas kodord eller kodon. Om ett protein inneh å ller ett hundra aminosyremolekyler finns det allts å ett hundra kodoner eller tre hundra baser i
strukturgenen.
F ö rutom strukturgener finns gener
vilka kallas regulatorgener och operatorgener och som styr strukturgenernas
aktivitet sa att organismen byggs upp p å
r ä tt s ä tt och fungerar planenligt. En operatorgen med tillh ö rande en eller flera strukturgener bildar en
funktionell enhet som kallas operon.
Baserna och deras ordningsf ö ljd utg ö r det som brukar kallas den
genetiska koden. Antalet baser i en gen blir givetvis st ö rre ju mer komplicerad genens uppgift ä r. Regulator- och operatorgenerna kan ha upp till 10
000 baser. P ä samma s ä tt blir antalet gener allt st ö rre ju mer komplicerad organism det ä r fr å ga om. En m ä nniskas DNA antas ha 40 000 -50 000 gener medan en
bakteries bara har n å got tusental. Hela det genbatteri
som en organism f ö rfogar ö ver betecknas som dess genom. Olika gener i genomet
tas i anspr å k beroende p å vilken typ av cell, en hudcell, en muskelcell, en
blodcell, en nervcell etc. som genomet verkar i. De gener i on cell som inte
skall tas i an::;.r å k f ö r just den c-;U-lens uppgifter s ä tts
ur funkt;on av h ä rf ö r avsedaa regulatorgener med hj ä lp
av enzymer, s k represtor-enzymer. . ä
detta s ä tt selekteras och specialiseras
genomet i en cell under dess funktionsfas till
AcNH
1 ig. 3. F,n/ymct karb(iaiih;.dra frän människa,
schematiskt återgivet. Detta en/ym katalyserar koldioxidens förening med välten
till kolsyra och omvänt (f"O,-fH..0.: H.CO,). Varje molekyl karboan hydras
katalyserar ea I milj sådana reaktioner per sekund. Pilarna \ isar
aminosyrornas sträckning. Cylindrarna anger att aminosyrorna där går i spiral.
Enzymetsaktiva centrum innehåller en /inkatom och ar markerat med ett klot.
(Bild, Wallcnberglaboraloriet, Uppsala Universitet).
Prop.
1979/80:10 40
just de funktioner som cellen ifr å ga har att svara f ö r.
Hos prokaryoter och l ä gre
eukaryoter anv ä nds st ö rre delen av DNA f ö r kodning av proteiner. Men hos exempelvis bananflugan ä r det endast 5 procent av det totala DNA som har
denna funktion och hos m ä nniskan f ö rmodligen ä nnu
mindre. Den stora m ä ngden av fr ä n proteinsynpunkt tyst DNA hos eukaryoterna kan f ö refalla f ö rbryllande.
Det st å r dock klart att dessa organismer
med deras v ä l utvecklade arbetsf ö rdelning hos cellerna m ä ste ha koder f ö r
regleringsmekanismer av mycket invecklade slag i sitt DNA vilka t ex best ä mmer n ä r
m å ngfalden av olika gener med vitt
skilda funktioner skall avge sin information s ä att exempelvis det komplicerade f ö rlopp
som fosterutvecklingen utg ö r sker
harmoniskt. De olika celltyperna, nervceller, muskelceller, synceller etc, m å ste utvecklas p å
r ä tt st ä lle, vid r ä tt tidpunkt och i r ä tt m ä ngd. H ä rf ö r kr ä vs invecklade programsystem som det beh ö vs m ä ngder av
gener f ö r att bygga upp.
2.2 KROMOSOMER OCH CELLDELNING
Det DNA, som finns i en eukaryot cell och som utg ö r organismens genom, ä r f ö rdelat p ä en eller flera dubbelspiraler. Under cellens
funktionsfas ä r dessa utspridda i cellk ä rnan och sv å ra
att iaktta ä ven i elektronmikroskop. Inf ö r cellens delning f ö rt ä tas DNA-materialet genom
kontraktion och veckning och bildar tillsammans med proteiner de strukturer som
kallas kromosomer. Antalet kromosomer skiftar fr å n art till art, merendels ligger det mellan 20 och 40. M ä nniskan har 46.
Eukaryoterna har i sina kroppsceller en dubbel upps ä ttning av genom. Man s ä ger d ä rf ö r hellre att m ä n-.niskan har 2 x 23 kromosomer -
en upps ä ttning om 23 kromosomer fr å n varje f ö r ä lder. Celler med s å dan kromosomupps ä ttning s ä gs vara diploida. Kromosomer-na fr å n de b å da
f ö r ä ldrarna ä r parvis lika (homologa) Ibland ä r det m ö jligt
att direkt identifiera olika kromosompar hos en art. Hos m ä nniskan ä r
det exempelvis relativt l ä tt att s ä r?.kilja det kromosompar (XX el XY) som best ä mmer
k ö roi. Eukaryoternas k ö nsceller (gamcterna) har d ä remot enkel kromosomupps ä ttning. De ä r
haploida. Eukaryoternas k ö nliga fortplantning sker genom att
tv ä gameter fr å n olika
Prop. 1979/80:10
k ö n f ö renas och sammansm ä lter till en
cell som kallas zygot. Norraalt ä r
zygoten identisk med den befruktade ä ggcellen.
Hos m ä nniskan finns i ä ggceller och spermier vardera 23 kromosomer. I
zygoten å terst ä lls det diploida talet (46).
Hos prokaryoterna f ö rh ä ller det sig annorlunda. Bakterier och virus har en
enda kromosom- DNA-molekyl. De ä r haploida.
Hos flertalet bakteriearter, bl a hos stammar av den vanliga tarmbakterien,
Escheri-chia coli (E.coli), kan emellertid dessutom finnas en eller flera sm å slingor av cirkul ä ra DNA-moleky-ler, vilka kallas plasmider. De representerar dock
mindre ä n 1 % av cellens totala DNA.
Bakterierna bildar inga gameter men har ansatser till k ö nlig fortplantning.
Celldelning inneb ä r
bl a att den uppgift som genomet haft under cellens funktionsfas, n ä mligen att styra proteinsyntesen, tillf ä lligt tonas ner. I st ä llet genomf ö r genomet nu sin andra huvuduppgift
n ä mligen att f ö ra minnesbanken vidare till n ä sta cellgeneration.
Kroppscellernas delning (mitos) inneb ä r att cellk ä rnan
delar sig och att varje kromosom delar sig p å
l ä ngden (replikation) i tv å dotterkromoscmer (kromatider). Dessa skils fr å n varandra och g å r
till var sin dotterk ä rna. Samtidigt har hela cellen
delat sig i tv å dotterceller som nu f å r var sin av dessa k ä rnor. Kromosomerna ö verger nu
sin sammanpackade form f ö r att under dottercellernas
funktionstid fullg ö ra sina syntetiserande o a uppgifter.
Dessa har p ä detta s ä tt g å tt i arv.
Mitosen inneb ä r att varje dottercell blir en
exakt kopia av modercellen. Den f ö rsta
mitosen hos en individ intr ä ffar n ä r zygoten delar sig.
Vid bildning av gameterna skall antalet kromosomer i de
diploida modercellerna reduceras till h ä lften.
Denna delning kallas d ä rf ö r reduktionsdelning (meios) Varje kromosomslag i de diploida cellerna ä r representerat av tv å homologa kromosomer. Vid meiosen l ä gger
sig dessa cv ä och tv ä vid varandra s å
att man f å r ett antal par med homologa
kromosomer-. I varje s å dant par h ä rstammar den ena kromosomen fr å n modern, den andra fr å n fadern. Kromosomerna skiljs sedan fr å n varandra och g å r till var sin dotterk ä rna och dottercell. Resultatet blir celler som endast
inneh å ller en representant f ö r varje kromosompar. Fr ä n dessa celler bildas sedan gameterna som allts å ä r haploida.
Prop. 1979/80:10 42
Den halvering av den dubbla kromosoraupps ä ttningen som sker under meiosen tillg å r s å att
kromosomerna i varje par f ö rdelas slumpm ä ssigt till dottercellerna. Kromosomerna fr å n f ö r ä ldrarna kommer d ä rf ö r att omkombineras till n ä sta generation.
Vid meiosen byter vanligtvis homologa kromosomer som parat
sig ocks å segment med varandra. Detta kallas
ö verkorsning eller crossing ö ver och r ä knas
ocks å in under begreppet omkombination.
Det ä r i allm ä nhet p å
dylikt utbyte av genmaterial vid meiosen som man syftar n ä r man anv ä nder
denna term.
En pl ö tslig kemisk eller strukturell f ö r ä ndring av generna
eller kromosomerna som ej beror p å
omkombination av gener kan intr ä ffa. S ä dana f ö r ä ndringar eller mutationer utg ö r materialet f ö r
evolutionen i de fall dessa f ö r ä ndringar n ä r
k ö nscellerna och d ä rmed kan f ö ras
vidare till n ä sta generation. Mutationer kan ä ven framkallas med fysiska (exempelvis str å lning) och kemiska medel.
Flertalet mutationer ä r
menliga eller v ä rdel ö sa f ö r individen och arten. De
elimineras genom vad som brukar kallas det naturliga urvalet. Detta s ö rjer ocks å
f ö r att de f ö r individen och grupper av individer positiva eller
ä ndam å lsenligt mutationerna beh å lls
och bef ä sts, varigenom artens utveckling
befordras. Mutation, omkombination och det naturliga urvalet ä r de mekanismer som ligger bakom den biologiska
variationen och artrikedomen.
Mutationer och omkombinationer tr ä ffar ytterst generna, dvs segment i DNA-molekylen,
och ä rvs. D å man s ä ger
att DNA ä r en ä rftlighetsmolekyl och kallar generna f ö r arvsanlag undanskyms emellertid det viktiga f ö rh å llandet att
DNA-molekylen och dess gener visserligen representerar artens minnesbank men
att uppgifterna inte stannar vid att f ö ra
dess data vidare fr å n generation till generation utan
att generna ocks å har till uppgift att av en zygot
bygga upp en ny individ och att s ä tta
alla ö vriga handlingsprogram i verket.
Ord som ä rftlighetsmolekyl och arvsanlag f ö rmedlar en alltf ö r
ensidig bild av DNA-molekylen och dess gener.
Prop.
1979/80:10 43
2.3 DNA OCH PROTEINSYNTESEN
I syntesen eller framst ä llningen
av ett visst protein deltar en best ä md
gen i cellk ä rnans DNA samt ribosomerna, vilka ä r RNA-rika korn som finns i cytoplasman. Genen ifr ä ga styr inte proteinsyntesen i ribosomerna direkt. I
st ä llet ä r det en speciell RNA som tj ä nstg ö r som budb ä rare
mellan DNA och ribosomerna .
Det program som finns kodat i den aktuella genen omskrivs
(transkriberas) i RNA-form. Endast den ena nukleotidked]an i DNA deltar i denna
process. Valet av kedja ä r utomordentligt viktigt eftersom
basernas ordningsf ö ljd ju inte ä r densamma i de b å da
kedjorna. Felaktigt val av DNA-kedja skulle ge RNA felaktiga instruktioner
att ö verf ö ra till ribosomerna d ä r
protcinframst ä llningen sker och d ä rmed ge cellen fel proteiner. Mekanismen bakom
kedjevalet ä r ok ä nd. Den DNA-kedja som inte deltar i transkriptionen antas n ä rmast ha till uppgift att finnas till hands f ö r replikation av DNA och reparation av brott och
skador.
Transkriptionen omfattar endast den del av DNA-ked-jan som
inneh å ller det program som beh ö vs f ö r ä ndam å let. Vilka
aminosyror som skall infogas i ett protein och i vilken ordning det skall ske
best ä ms av-genens kodoner. Till
programmet f ö r framst ä llning av ett protein h ö r inte bara kodonerna f ö r valet och ordningsf ö ljden av aminosyrorna utan ä ven
informationssekvenser som anger n ä r
framst ä llningen skall b ö rja och sluta och f ö r vad som i ö vrigt beh ö vs f ö r att genomf ö ra syntesen.
RNA upptr ä der i olika
former. Det RNA som f ö rmedlar ett proteinprogram fr å n DNA till ribosomerna kallas budb ä rar-RNA (eng messenger RNA eller mRNA). Det RNA som
h ä mtar upp de aminosyror som finns
prefabricerade i cellens cytoplasma och f ö r
dem till ribosomerna f ö r proteinsyntesen kallas
transport-RNA (eng transfer RNA, tRNA). I syntesarbetet medverkar ocks å ett flertal enzymer. Det ä r t ex ett enzym och inte tRNA som s ö ker upp och k ä nner
igen de r ä tta aminosyrorna och kopplar dem
till tRNA f ö r vidare transport till
ribosomerna. Hastigheten och noggrannheten i proteinsyntesen beror d ä rf ö r till stor
del p å hur effektivt detta enzym verkar.
Prop. 1979/80:10 44
Om ett bastecken ä ndras
i en av en gens kodoner eller basernas ordningsf ö ljd ä ndras genom mutationer fortplantas
ä ndringen via mRNA till proteinbildningen
och leder till att en annan aminosyra eller ingen aminosyra alls kommer in p å viss plats i den fabricerade proteinmolekylen.
Detta i sin tur yttrar sig i regel i att proteinet inte fungerar som f ö rut och i en ä ndrad
egenskap hos cellen. M å nga g å nger inneb ä r s å dana mutationer att den nya programtexten blir om ö jlig f ö r
ribosomerna att s ä tta i verket med sv å ra st ö rningar i cellens
aktiviteter och stundom d ö dlighet som f ö ljd. Bildningen av protein betecknar slutfasen n ä r det g ä ller
att s ä tta DNA:s proteinprogram i verket.
Eftersom proteinsammans ä ttningen ä r avg ö rande f ö r den levande organismens egenskaper,struktur och
funktioner ä r kunskaper om f ö rloppet DNA-RNA-Protein av grundl ä ggande biologisk betydelse.
2.4 Ö VERF Ö RING AV DNA HOS BAKTERIER OCH VIRUS
Bakterier och virus ä r
s ä rskilt v ä l l ä mpade f ö r unders ö kningar
av geners byggnad och egenskaper. De ä r
l ä ttare att hantera i laboratoriet ä n v ä xter och
djur. De f ö r ö kar sig mycket hastigt vilket g ö r
att f ö r ä ndringar i generna snabbt kommer till uttryck och att stora m ä ngder unders ö kningsmaterial
l ä tt blir tillg ä ngligt. Det f ö rh å llandet att de har en enda kromosom (och inte en
dubbel upps ä ttning som hos flercelliga
organismer) g ö r att f ö r ä ndring i
generna direkt å terverkar p å cellens egenskaper och inte d ö ljs av den andra kromosomen. H ä rtill kommer att bakterier och virus anv ä nder sig av speciella metoder f ö r ö verf ö ring av DNA, vilka kan utnyttjas inom
hybrid-DNA-tekniken.
Inom klassen bakterier (Bacterias) finns ett flertal
ordningar och inom dem olika familjer. En familj (Bacillaceae) rymmer de
stavformiga "bacillerna". En del av dessa, t ex Bacillus subtilis, ä r talrika i jord, d ä r de medverkar i nedbrytningen av organiskt material,en del ä r patogena t ex stel-krampsbaciilen. Till en annan
familj (Enterobacte-riaceae) h ö r den
vanliga tarmbakterien, E.coli.
Bakterier kan ha gener som b ä r p å motst å ndskraft mot antibiotika. Plasmider inneh å ller delar av den informationen.
Prop.
1979/80:10 45
r.e kan vidare ha igenskapon att ö verf ö ras fr å n en bakterie till en annan, om bakterierna koiamer
i kontakt med varandra. Det sker genom ett f ö rlopp
som kan liknas vid en dockning. En enzym tar h å l p å cellv ä ggarna vid kontaktst ä llet och de tv å bakterierna f ö rbinds med varandra genom en tunnel. Plasmiden
klipps av sa att den bildar en tr å d
vilken d ä refter via tunneln f ö rflyttar sig ö ver
till den andra bakterien, d ä r den å tertar sin ursprungliga cirkul ä ra form. F ö rbindelsen
mellan de tv å cellerna bryts sedan. Den
mottagande bak torioceIlen inneh å ller nu sitt
ursprungliga DNA plus det fr ä mmande DNA
som tagit sig in. Om detta DNA accepteras av cellen, s å har den f å tt
n ä gon eller n å gra nya egenskaper som den tidigare saknade och
dessa g å r sedan i arv. Inneh ö ll plasmiden e.xempolvis gener som ger resistens mot
ett visst antibiotikum visar det sig genom att den mottagande bakteriens
avkomma kan v ä xa p ä substrat som inneh å ller detta
antibiotikum.
Vissa plasmider kan dra med sig en bit av den egna
bakteriocellens kromosom-DNA till den andra bakterien. Den ö verf ö rda biten
kromosom-DNA kan d å byggas in i mottagarens
kromosom-DNA. Ocks å plasmidens DNA kan l.iycigas in i
mottagarens kromosom-DNA. Ö verf ö ringen av kromosom-DNA har vissa likheter med befruktning och
bakterierna kallas i detta saramanhang f ö r
han- och hon-celler.
N ä r DNA ö verf ö rs fr ä n en bakterie till en annan s ä gs bakterierna konjugera. Plasmider som kan f ö rflytta sig ö ver
till en annan bakterie kallas kon-jugativa. En plasmid kan f ö rlora denna egenskap genom mutation och bli
nonkonjugativ.
Vilken roll plasmid ö verf ö ringen har spelat i bakteriernas utveckling ä r ok ä nt. De
vanliga bakterierna har emellertid f ö rblivit
s å intakta ö ver det enorma antal bakteriegenerationer som
existerat sedan man b ö rjade studera dem vetenskapligt att
det lett till antagandet att denna f ö reteelse
knappast kan ha spelat n å gon avg ö rande roll i deras utveckling.
D å en bakterie uppl ö ses och d ö r
frig ö rs fragment [r å n dess DNA till don omgivande milj ö n. Under vissa betingelser kan dessa DNA-fragment
och d ä rmed germiaterial tas om hand av en
annan bakterie och byggas in i dess DNA. N ä r
detta sedan replikeras, bildas celler som inneh å ller den fr ä mmande genen. Ä ven gener fr å n
andra organismer ä n bakterier kan n.'> detta s ä tt inkorporeras i bakterie-DNA. Detta
Prop. 1979/80:10 46
kallas transformation.
Ett virus best å r
av en DNA-molekyl eller en RNA-molekyl inslagen i ett proteinh ö lje (kapsid). H ö ljet
skiftar i utseende med virustypen. Virus ä r
parasiter p å bakterier och andra organismers
celler. I dot f ö rra fallet kallas de baktcriof ä ger eller bara fager. P å E.coli kan flera olika fager parasitera. En av dem
heter lambda. Proteinh ö ljet hrjs denna har b å de till formen och funktionen p å tagliga likheter med en injektionsspruta men en s å dan av storleken ett par tiotusendels mm.
Nukleinsyran hos lambda ä r DNA.
Virus m å ste ta sig
in i en levande cell f ö r att kunna f ö r ö ka sig. Det
saknar n ä mligen egna ribosomer och kan d ä rf ö r inte sj ä lv tillverka sitt proteinh ö lje och sina enzymer. En bakteriofag av lambda-typ g ö r med hj ä lp
av ett enzym h å l i bakteriev ä ggen och injicerar genom detta sitt DNA. Detta st ä nger av bakteriens eget syntesmaskineri, som nu ut7
nyttjas f ö r syntes av nya viruspartiklar.
Virus-DNA replikeras snabbt i ett stort antal kopior. mRNA tillverkas och ger
bakteriens ribosomer instruktion om tillverkning av de proteiner som skall ing å i kapsiden och av det celIv ä ggsnedbryt ä nde
enzym som fagen beh ö ver. Proteinerna sarrmanfogas till
kap-sider och dessa laddas med kopior av virus-DNA. N ä r ett stort antal nya lambda-fager ligger f ä rdiga i bakteriekroppen spricker cellv ä ggen upp och fagerna frig ö rs f ö r infektion
av nya colibakterier (lysis) .
Sj ä lva infektionsf ö rloppet ger inte bara upphov till nya fager.
Virus-DNA-molekylerna kan innan de kapslas in byta gener med varandra
(omkombineras). D ä rf ö r ä r de fager som l ä mnar bakteriecellen inte alltid identiska med den
eller dem som infekterade cellen. Virus-DNA kan ocks å f ö r ä ndras genom mutationer. Ibland h ä nder det- med en frekvens mindre ä n 1 p å miljonen -
att gener fr å n bakteriens kromosom-DNA kommer in
i kapsiden ist ä llet f ö r eller tillsammans med virus-DNA. En fag med s å dan DNA-laddning fungerar d å ligt men lyckas ibland injicera sina bakteriegener
i en annan bakterie. Genmaterialet inlemmas d ä i mottagarens kromosom-DNA. En s å dan
ö verf ö ring av bakteriegener kallas transduktion.
Virus-DNA kan i likhet med plasmid-DNA inkorporeras i
bakteriekromosom-DNA och ä rvas av de bakterieceller som
uppkommer genom delning av bakeriecellen i fr ä ga. Detta inbyggda virus-DNA kallas £ rofag och
Prop.
1979/80:10 47
bakterierna som b ä r
det s ä gs vara lysogena. Profa-gen kan f ö rh å lla sig
pas;jiv och l ä nge vara ofarlig f ö r att pl ö tsligt
- om de yttre betingelserna ä ndras - frig ö ra sig fr ä n
bakterie-kromosom-DNA, ta ö ver styrningen av cellen, f ö r ö ka sig och
slvitligen spr ä nga (lysera) bakterien. Inte utan
sk ä l har pro-fagen liknats vid en
helvetesmaskin inplacerad i bakteriekroppen. Profagen kan dock uttrycka ä ven annan information i bakteriecellen. Exempelvis
sker bildningen av difteritoxin p ä
grundval av information fr ä n en
bakteriofag, som infekterat difteri-bakterien.
2.5 HYBRID-DNA-TEKNIKEN
Bakterier, bland dem E.coli, har utvecklat ett speciellt
f ö rsvar mot virusangrepp. De framst ä ller helt enkelt ett enzym som s ö nderdelar (klipper) virus-DNA i bitar som sedan kan
oskadligg ö ras. Uppt ä ckten av dessa enzymer gav f ö rklaringen till varf ö r fager som s ö kte sig till vissa stammar av
E.coli blev h ä mmade (eng restricted) i sin tillv ä xt. Enzymerna fick beteckningen
restriktionsenzymer. Ett hundratal ä r
numera k ä nda och isolerade. Ett restriktionsenzym
kan k ä nna igen och upps ö ka en viss f ö r
enzymet specifik sekvens om 4 - 10 baser i en nukleotidkedja. D ä r g ö rs sedan
klippet. Ett restriktionsenzym skulle kunna bli f ö r ö dande f ö r den egna DNA-molekylen. Denna har emellertid
utvecklat en metod att skydda sig. Den blockerar de st ä llen p å sig
sj ä lv som ligger i farozonen.
Ett av restriktionsenzymerna (ECo Rl) upps ö ker en sekvens om fyra nukleotider i DNA-molekylen,
vilken å terkonmier med oj ä mna mellanrum och å terges i fi3_4. Kedjorna klipps d å
inte rakt av utan den ena blir n å got l ä ngre ä n den andra.
Det uppst å r s k komplement ä ra ä ndstycken.
Dessa har stor ben ä genhet att till sig binda nya
nukleotider enligt reglerna f ö r
basparning. Man talar om "sticky ends", klibbiga ä ndar, kardborreband o d f ö r att å sk å dligg ö ra detta f ö rh å llande.
Komplement ä rmodellen anv ä nds i hybrid-DNA-tekniken f ö r att foga in ett fr ä mmande DNA-segment i en befintlig DNA-molekyl. En s å dan infog-ning kr ä ver
dock medverkan av ytterligare ett enzym ben ä mnt
ligas. Dess naturliga uppgift ä r att laga
brott som uppkommer i DNA-molekylen. Ligas verkar p å sj ä lva
skelettet i DNA-molekylen, dvs kemiskt p å
bindningarna mellan fosfat och socker.
O A 6
Behandling med restriktionsenzym (ECO Rl)
ger
'\ ö
och
" © ""
Fig. 4. Restriklionsen/ymen k ä nner igen vissa l ä gen
p å DN.A-molekylen och klipper d ä rav den. Etl enzym t ECORI) identifierar den
symmetri s(im å sk å dligg ö rs i figuren om man utg å r fr å n mitten.
Klippen g ö rs mellan G och A vilket resullerar
i sk komplcmcniara andslycken som » .edan
kan anv ä ndas vid infogning av fr ä mmande DNA-segment.
Prop.
1979/80:10 49
Vid
till ä mpning av hybrid-DNA-tekniken beh ö vs tre medverkande, n ä mligen en givare, en b ä rare
(vektor) och en v ä rd (mottagare). Det som ges, b ä rs och
mottas ä r DNA-segment. Givare kan i princip vilken organism
som helst vara. Som b ä rare (vektorer) kan anv ä ndas
plasmid-DNA eller virus-DNA. I det senare fallet anv ä nds ofta
beteckningen vektor f ö r hela viruspartikeln dvs f ö r kapsid
-t DNA. Vektorbegreppet ä r d ä rf ö r inte alltid entydigt.
N ä r
plasmid-DNA och bakteriofag-DNA anv ä nds som vektorer ä r en bakteriecell v ä rd.
Oftast anv ä nds en f ö rsvagad stam av E.coli ben ä mnd K 12.
Anv ä nds celler i cellkultur som mottagare ä r virus-DNA den enda m ö jliga
vektorn.
Hybrid-DNA-tekniken
inneb ä r i korthet f ö ljande (|i3_5).
1.
DNA isoleras fr ä n givarorganismen
och s ö nderdelas (klipps) med hj ä lp av ett eller flera restriktionsenzymer. En
bakteries plasmid-DNA eller ett virus-DNA isoleras och klipps med samma enzym
eller delas p ä fysikalisk v ä g, exempelvis med ultraljud.
2.
Segment som erh å llits vid
klippningen av givarens DNA sammanfogas in vitro, d v s i provr ö r eller
liknande, genom ligas med det klippta plasmid-DNA eller virus-DNA och bildar d ä
tillsammans med detta vad man kallar hybrid-DNA.
3.
Vektorns DNA som nu ä r
hybrid-DNA inf ö rs i den cell som utvalts som v ä rdcell.
4. I
v ä rdcellen f ö r ö kas hybrid-DNA genom replika
tion. N ä r vektorn ä r en plasmid kan f ö r ö kningen
ske
antingen i anslutning till bakteriecellens delning,
varvid hybrid-DNA distribueras till dottercellerna,
eller sj ä lvst ä ndigt i bakteriecellen och d ä r ge upp
hov till n å got tusental kopior. Celler som uppkom
mer genom delning av en och samma ursprungscell ä r
identiskt lika och bildar vad man kallar en klon.
Hybrid-DNA-tekniken ger stora upplagor av identiskt
lika hybrid-DNA. Den inneb ä r allts å en kloning av
molekyler eller molekylfragment (molekyl ä r kloning) .
5. Under
vissa f ö ruts ä ttningar kan de fr ä mmande
generna i hybrid-DNA oms ä tta sina proteinprogram i
bakteriecellen (genexpression). H ä rf ö r kr ä vs da
bl
a att cellens ribosomer, enzymupps ä ttning och
4 Riksdagen 1979/80. 1 saml Nr 10
>
E o
(A 0
E
0
L-
» -S
Prop.
1979/80:10 51
maskineri i ö vrigt
svarar p å genernas programsignaler. Om allt
klaffar kommer bakteriecellerna att arbeta som fabriker f ö r proteinframst ä llning.
Av s ä rskilt intresse f ö r forskningen ä r
att isolera en enskild gen och identifiera dess funktioner. Ett par alternativa
tillv ä gag å ngss ä tt finns.
1. Man s ö nderdelar
allt DNA fr ä n en givarorganism
utan urskillning med hj ä lp av restriktionsenzym.
N ä r f ö rs ö k g ö rs p ä detta s ä tt talar man om shotgun-
f ö rs ö k, hagelb ö ssef ö rs ö k. S å dana sv ä rmklipp pa en
d ä ggdjurscells DNA ger
hundratusentals DNA-segment
som kan sammanfogas med en vektors DNA. Av l ä ttf ö r
st å eliga sk ä l kan dock endast en slumpvis utvald
del av alla dessa tas om hand. I odlingar kan bak
teriekulturer med olika hybrid-DNA identifieras,
isoleras och klonas. I s ä lunda renframst ä llt hybrid-
DNA kan sedan nukleotidernas ordningsf ö ljd
utr ö nas
med olika metoder. P å detta s ä tt erh å lls
en samling
gener vilkas kemiska sammans ä ttning ä r k ä nd. Under
s ö kningen kan sedan g ä vidare genom nya f ö rs ö k till
utr ö nande ocks å av dessa geners funktioner.
Vid shotgunf ö rs ö ken bildas ett mycket stort antal
hybrid-DNA-molekyler med ok ä nda
egenskaper. De kan inneh å lla t ex profager eller
toxinbildande (giftbildande) gener. Dessa var kanske under kontroll i
givarcellen genom andra gener men vid ö verf ö ringen till vektor-DNA kan kontrollen ha g å tt f ö rlorad och
deras latenta egenskaper komma till uttryck.
2.
Chansen att via
shotgunf ö rs ö k hitta en best ä md gen, exempelvis den som inneh å ller koden f ö r
insulinproduktionen hos m ä nniskan, kan vara f ö rsvinnande liten med h ä nsyn till det oerh ö rt stora antal gener som DNA-molekylen hos m ä nniskan inneh å ller.
Andra metoder m å ste d ä rf ö r tillgripas om n å gon utsikt till framg å ng skall finnas. Organ som producerar stora m ä ngder av ett visst protein, t ex bukspottk ö rteln som ger insulin, ä r i sina celler rikligt f ö rsedda med mRNA som inneh å ller koderna f ö r
det ifr å gavarande proteinet. Med hj ä lp av ett enzym (omv ä nt transkriptas) kan man balcl ä nges
fr å n mRNA f å fram motsvarande DNA-koder. Pa detta s ä tt skulle man kunna f å fram DNA-koderna (=genen) f ö r
insulin.
3.
Det ä r numera ocks å
m ö jligt att i laboratoriet p ä konstlad v ä g
bygga en funktionsduglig gen. Ä ven denna v ä g ä r m ö jlig f ö r
framst ä llning t ex av insulin. Man k ä nner n ä mligen
insulinets kemiska struk-
Prop. 1979/80:10 52
tur och d ä rmed de
aminosyror som ing å r och ordningsf ö ljden mellan dem. Kodonerna ä r d ä rmed givna
och kan syntetiseras till nukleotidstr ä ngar
i laboratoriet f ö r att sedan ö verf ö ras till l ä mplig vektor och v ä rd.
En plasmid ä r en mycket
liten del av colibakteri-ens totala DNA-inneh å ll, som ber ä knas till ca 5 milj nukleotider.
Den del av plasmiden som utg ö rs av givar-DNA
ä r ca 1 000 - 10 000 nukleotider.
Det motsvarar ca 0,2 - 2 o/oo av hela DNA-inneh å llet. Man kan j ä mf ö ra det senare med ett magnetband p å lo
m i vilket fogas in en bit p å 2 - 20 mm
fr å n ett.annat band. Liknande j ä mf ö relse kan g ö ras i fr ä ga
om hybrid-DNA i en virusvektor.
En hybrid ä r i
biologisk mening varje individ som uppkommer ur en zygot. Hybriden ä r m a o en korsningsprodukt sora best å r av lika delar DNA fr å n givare och mottagare. Beteckningen hybrid-organism p ä den mottagande coli-bakterien hos vilken givarandelen
av DNA kan r ä knas i promille ä r mot den bakgrunden inadekvat. Den f ö r ä ndring det ä r fr å ga om hos
den mottagande bakterien ä r i sj ä lva verket em mutation, d v s en f ö r ä ndring av
geninneh å llet, framkallad genom infogning av
fr ä mmande nukleotid-sekvenser. Ä ven beteckningen hybrid-DNA ä r mindre lyckad. Det engelska uttrycket recombinant
(omkom-binerad) DNA ä r mer tr ä ffande men m å ste
d å skiljas fr å n den omkombination av kromosomer och gener som sker
vid meiosen. H ä rtill kommer att inte bara DNA utan
ä ven RNA kan ing å . Med hybrid-DNA-tekniken g å r det inte att framst ä lla hybrider i biologisk mening. Tekniken g å r i st ä llet
ut p ä att dela upp det DNA som finns hos
en redan existerande hybrid som ju givarens DNA egentligen ä r, i segment, nukleotid-stycken eller gener, och
inlemma dessa i en DNA-milj ö d ä r de normalt inte h ö r hemma och annars inte skulle komma i kontakt med.
Prop. 1979/80:10 53
2.6 TILL Ä MPNINGSOMR Å DEN F Ö R
HYBRID-DNA-TEKNIKEN 2.6.1 BIOLOGISK GRUNDFORSKNING
Den grundl ä ggande
genetiken och angr ä nsande vetenskaper arbetar med
genernas struktur och funktion. En sv å righet
har varit att isolera best ä mda gener och f ä fram dem i tillr ä ckligt
stora m ä ngder f ö r analys. Hybrid-DNA-tekniken kan f ö rb ä ttra m ö jligheterna avsev ä rt i detta avseende. En best ä md
gen kan nu f ö rh å llandevis enkelt massframst ä llas
i identiskt lika exemplar. D ä rtill kommer
att en best ä md gen med hybrid-DNA-teknikens hj ä lp kan testas med avseende t ex p å sitt program f ö r
proteinsyntes och f ö r reglering och kontroll av
cellfunktioner. B å da dessa f ö rh å llanden ö ppnar helt nya m ö jligheter
att studera generna och deras program hos olika organismer. De f ö rh å llandevis
enkla genomen hos virus och bak terier har hittills med framg å ng studerats med metoder av annat slag. Den nya
tekniken inneb ä r dock en betydande effektivisering
av analysarbetet.
Generna hos v ä xter
och djur ä r samlade i kromosomerna i cellk ä rnan. Genetiskt material finns i ringa m ä ngd ä ven i
cytoplasman. Kromosomernas komplicerade struktur har hittills trotsat alla f ö rs ö k att ta ut
enskilda gener f ö r detaljanalys utanf ö r organismen. Restriktionsenzymerna g ö r det m ö jligt
att klippa upp kromosomerna och frig ö ra
och isolera enskilda gener f ö r s å dan analys. Det g ä ller
ä ven generna i cytoplasman.
Tekniken ger en nyckel till att studera olika organismers
genetiska program och koder och d ä rmed
till f ö rst å elsen av de grundl ä ggande
livsprocesserna. Dess betydelse ä r given inom
de vetenskaper som studerar dessa, exempelvis molekyl ä r genetik, mikrobiologisk genetik, virologi,
bakteriologi, biokemi, cellbiologi, histologi, embryologi och immunologi .
2.6.2 TILL Ä MPAD
BIOLOGISK FORSKNING
Hybrid-DNA-tekniken kan f ö rv ä ntas f å till ä mpningar i
huvudsak inom medicin, veterin ä rmedicin,
husdjursf ö r ä dling och v ä xtf ö r ä dling.
Prop. 1979/80:10 54
2.6.3 TILL Ä MPAD
MEDICINSK FORSKNING
Det ä r f ö r n ä rvarande inte m ö jligt att ge n å gon
mera t ä ckande bild av hybrid-DNA-teknikens
m ö jliga anv ä ndning inom till ä mpad
medicinsk forskning. Nedan ges n å gra
exempel d ä r den p ä l å ng eller
mycket l ä ng sikt torde ha en stor
utvecklingspotential. Exemplen grundar sig p å
att tekniken ä r inriktad p å f ö reteelser
som r ö r gener
bakterier och virus proteinsyntes
och att
den d ä rvid kan f å anv ä ndning inom
de delar av till ä mpad medicinsk forskning som
sysslar med genetiska sjukdomar infektionssjukdomar
vissa ö vriga sjukdomar som troligen orsakas av brister i
kontroll- och reglersystem (t ex diabetes och cancer), immunologiska sjukdomar
m fl.
D ä rtill kommer teknikens anv ä ndning inom l ä kemedelsforskningen
.
5SQSti § !S ä _ § iulsdomar
Ä rftliga
eller genetiska sjukdomar uppg å r f n till
ca 2 000. Omkring 5 % av alla barn som f ö ds
idag har en sjukdom, defekt eller utvecklingsst ö rning som helt eller delvis orsakas av genetiska faktorer. De
genetiska sjukdomarna utg ö r ett stort kvalitativt och
kvantitavit medicinskt prob.iem.
Normalt f ö rknippar man
mod ä rftlig sjukdom en best ä md genetisk defekt sox yttrar sig redan hos det nyf ö dda barnet. Den kan best ä i avvikelser i kroriio-somtal (vi.d mongolism har
vederb ö rande 47 kromosomer i st ä llet f ö r
46), : strukturella kromosomf ö r- ä ndringa'- av olika slag eller i att en eller flera
gener i:ite fungerfi: som de skall ( t ex vissa blcd-sjukdomar) . Det finns
emelllertid ä rftligt betingade sjukdomai- soin
utl ö ses .'' ö rst senare i livet. Den genetiska bakgrunden har
endast kunnat beskrivas i detalj i en del av alla Jo sjukdomar som man vet
orsakas av genetiska iak..orer. Ett exempel p å sjukdomar vilkas orsaker ä nnu
inte ä r klarlagda ä r de s k HLA-anknuta s jukdoiriarna .
I vissa fall har man kunnat visa att den ä rftliga defekten h ä rr ö r fr ä n enkla mutationer i gener som
Prop.
1979/80:10 55
inneh å ller koden f ö r vissa enzymer eller andra proteiner. Till denna
typ av sjukdomar h ö r de s k tha-lass ä mierna. De ä r
blodsjukdomar som f ö rekominer framf ö r allt hos befolkningen i medelhavsomr å det. De medf ö r
uppl ö sning av blodkropparna och leder
till d ö den. Orsaken ä r att fel uppst å tt
vid syntesen av det protein som utg ö r
blodf ä rg ä mnet (hemo-globin). Hemoglobin best å r
av aminosyrekedjor av tv å slag, s k alfa- och betaglobiner.
En form av sjukdomen beror p å att
beta-globin inte framst ä llts trots att en normal gen f ö r beta-globin finns. N å got hinder har uppst å tt vid
framst ä llningen av m-RNA eller vid dess ö vers ä ttning till
beta-globin. Hybrid-DNA-tekniken, som g ö r
det m ö jligt att detalj-studera enskilda
gener och syntesf ö rlopp skulle kunna ge kunskaper om
den molekyl ä ra bakgrunden till sjukdomar som
denna. F ö rst d ä rmed skapas f ö ruts ä ttningar f ö r adekvat behandling av sjukdomen i
fr å ga.
M ä nniskans kromosompar nr 6 inneh å ller gener som ger ö kad risk f ö r att utveckla vissa sjukdomar. Det
omr å de av de b å da kromosomerna som inneh å ller dessa gener ben ä mns HLA (Human Leucocyte antigens group A). Listan ö ver sjukdomar som har anknytning till HLA-regionen ä r l å ng och inneh å ller bl a reu-matologiska, dermatologiska och
neurologiska sjukdomar. Som exempel kan n ä mnas
ledg å ngsreumatism, psoriasis, tidigt
debuterande insulinkr ä vande diabetes och multipel
skleros. Utl ö sningen av dessa sjukdomar skulle t
ex kunna f ö lja p å virus- eller bakterieinfektioner.
Genom ett detaljerat studium av enskilda gener i kromosom
nr 6 - och ev samverkande gener p å
andra st ä llen i genomet - ö ppnas m ö jligheter
att kartl ä gga mekanismerna bakom dessa och
andra sjukdomar. D ä rigenom ö kar f ö ruts ä ttningarna f ö r
en framg å ngsrik behandling ä ven av denna grupp av ä rftliga sjukdomar.
Kartl ä ggning av generna hos patogena
virus och bakterier ger b ä ttre m ö jlighet till f ö rst å else av bakterie- och virussjukdomars uppkomst och
d ä rmed till bek ä mpning av de sjukdomar som de ger upphov till.
Analyser av mekanismerna bakom antibiotikaresistensen b ö r ge liknande m ö jligheter.
Prop. 1979/80:10 56
Hybrid-DNA-tekniken kan inneb ä ra en metod att under betydligt mera riskfria f ö rh å llanden ä n f ö r n ä rvarande studera biologin hos h ö gpatogena virus.
yi §§§ _2YEi25_ § iy!S É 9n} ä E
M å nga sjukdomar, exempelvis vissa
former av diabetes och cancer kan bero p å
brister i de mekanismer som styr och kontrollerar proteinsyntesen. Detta torde ä ven g ä lla olika
former av missbildningar. Den medicinska forskningen p å dessa omr å den
har i hybrid-DNA-tekniken en metod med stora utvecklingsm ö jligheter.
Hos ryggradsdjuren inkl m ä nniskan finns skyddsmekanismer mot fr ä mmande dvs icke-kroppsegna ä mnen.
Det ä r mekanismerna f ö r immunitet, ibland kallade immunreaktioner eller
immunf ö rsvar, genom vilka kroppen s ö ker oskadligg ö ra
allt som den uppfattar som fr ä mmande, det
m å komma utifr å n milj ö n
eller inifr å n den sj ä lv. Det fr ä mmande
ä mnet eller strukturen (antigenen)
utl ö ser bildningen av ett speciellt
protein (antikropp) som oskadligg ö r
antigenen ifr å ga. De s k gammaglobulinerna ä r exempel p ä
antikroppar. Fel eller misstag kan uppst ä
i immunreaktionerna och ge obehagliga eller ö desdigra f ö ljder f ö r individen, ö verk ä nslighetsreaktioner (allergier) och autoimmunitet
(reaktion riktad mot kroppens egna v ä vnader) ä r exempel h ä rp å .
Hybrid-DNA-tekniken kan inneb ä ra en verksam metod f ö r detaljstudier av hur antikroppsbildning och antigenbildning sker.
l ä kemedelsforskning
F ö r l ä kemedelsforskningen kan tekniken erbjuda m ö jligheter bl a till framst ä llning av substanser (enzymer, hormoner,
antikroppar etc) som kroppen sj ä lv
producerar men i mycket sm å m ä ngder och som d ä rf ö r f n ä r sv å ra att isolera och testa med avseende p å sina fysiologiska verkningar. De ä r
ofta dessutom alltf ö r komplicerade i sin kemiska
struktur f ö r att kunna syntetiseras i
laboratoriet.
Prop. 1979/80:10 57
2.6.4 INDUSTRIELL TILL Ä MPNING AV FORSKNINGSRESULTATEN
Hybrid-DNA-tekniken rymmer m ö jligheter att i industriell skala framst ä lla l ä kemedel och
andra substanser av farmakologisk och medicinsk betydelse. Fabriker i vilka l ä ttodlade mikroorganismer av olika slag producerar
enzymer, hormoner, vacciner, antikroppar, antibiotika och andra substanser kan
ge billiga och f ö r den m ä nskliga organismen skr ä ddarsydda produkter. Exploateringen av tekniken har redan b ö rjat och en intensiv utveckling kan f ö rutses. Som exempel kan n ä mnas framst ä llningen
av somatos-tatin och insulin, d ä r
tillverkning i industriell skala tycks kunna realiseras inom en n ä ra framtid.
Somatostatin ä r
ett hormon som i mycket sm å m ä ngder bildas i mellanhj ä rnan. Det 3r
uppbyggt av 14 aminosyror och har stor spridning i organismen. Ä mnet verkar h ä mma
sekretionen av bl a insulin och vissa andra hormoner. En amerikansk firma
(Genentech) har i samarbete med vetenskapliga institutioner utvecklat tekniken
f ö r framst ä llning av somatostatin. Den bygger p å att de gener som inneh å ller kodonerna f ö r
de aktuella aminosyrorna framst ä lls p å kemisk v ä g
i laboratoriet, dvs utan att anlita levande material. Med hybrid-DNA-teknikens
hj ä lp inf ö rs de syntetiska generna i v ä rdbakterier och uttrycker sig d ä r i produktion av ä mnet ifr å ga. Bakterierna kan l ä tt f ö r ö kas f ö r att ge ö nskad storlek p å
produktionen. F n ä r f ö rbrukningen liten eftersom ä mnet
fr ä mst anv ä nds i forskningen f ö r att utr ö na dess biologiska uppgifter. F ö rst sedan de medicinska experimenten och
utprovningarna ä r klara kan substansens ev anv ä ndning som l ä kemedel
och dess tillverkning i l ä kemedelsindustrin bli aktuell.
Insulin ä r ett hormon
som produceras av speciella celler i bukspottk ö rteln. Bristande produktion av aktivt insulin medf ö r sockersjuka (diabetes).
Insulinmolekylen inneh å ller
fr å n b ö rjan fyra delar, n ä mligen en s
k presektion samt A-, B- och C-kedja. F ö r
att hormonet skall bli aktivt m ä ste
presektio-nen och C-kedjan avl ä gsnas. Kvar ä r d å A- och
B-kedjan som best å r av 20 resp 35 aminosyror. De b å da kedjorna h ä lls
samman av svavelbryggor (-S-S-bind-ningar) .
Prop. 1979/80:10 58
L ä kemedlet insulin tillverkas f n av
extrakt fr å n bukspottk ö rtlar fr å n
bl a n ö tkreatur och svin. Till nackdelarna
med detta insulin brukar bl a r ä knas att det
inte ä r helt identiskt med m ä nniskans eget och att tillg å ngen ä r begr ä nsad. Dessa nackdelar skulle man komma ifr ä n om insulin kunde tillverkas industriellt med
hybrid-DNA-teknikens hj ä lp. Stora insatser har gjorts fr ä mst i USA f ö r
att i detta syfte utveckla tekniken. Ä ven
i detta fall syns det vara det amerikanska bolaget Genentech som kommit l ä ngst. Enligt rapporter (bl a New Scientist 28 sept
1978) har forskarna d ä r lyckats framst ä lla insulin.
Tillv ä gag å ngss ä ttet tycks ha varit f ö ljande. Syntesen av presektionen och C-kedjan har
slopats. I st ä llet har man inriktat sig p å A- och B-kedjan. Eftersom aminosyrorna och deras
turordning i kedjorna ä r k ä nda vet man vilka kodoner som beh ö vs
i DNA f ö r att ge dessa strukturer. Dessa
kodoner har syntetiserats. Det uppges ha tagit forskarlaget tv å m å nader f ö r att g ö ra
genen f ö r A-kedjan och tre m å nader f ö r
B-kedjan.
De b å da konstgjorda generna ö verf ö rdes d ä refter till var sina plasmider och kopplades d ä r till den gen (lactos-operonet) som egentligen
reglerar syntesen av vissa enzym som bakterien beh ö ver f ö r att kunna
tillgodog ö ra sig mj ö lksocker (lactos) som n ä ring. Plasmiderna ö verf ö rdes till v ä rdbakterier, en kultur f ö r .framst ä llning
av A-kedjor och en f ö r B-kedjor. Lactos-operonet startar
syntesen av m-RNA f ö r A-resp B-kedjan n ä r lactos tills ä tts
bakteriernas n ä ringssubstrat. A- och B-kedjor
tillverkas sedan i princip s å l ä nge som det finns lactos i sub-stratet.
Samtidigt med de b å da
kedjorna bildas ocks å ett enzym (betaglucosidas) vars
gen normalt ligger vid lac-operonet. A- och B-kedjan har d ä rf ö r denna enzymmolekyl
p å hakad. F ö r att l ä ttare
kunna spj ä lka av den fr å n aminosyrekedjorna har forskarna mellan resp kedja
och enzyramolekylen stoppat in koden f ö r
aminosyran methionin. A- och B-kedjorna inneh å ller d ä rf ö r methionin + enzymet. Genom en relativt enkel process kan A- och
B-kedjorna sedan erh å llas i ren form.
D ä refter ä terst ä r problemet
att p ä konstlad v ä g utanf ö r
de biologiska systemen med svavelbryggor f ö rena
de tv å kedjorna till en verksam
insulinmolekyl. Detta har visat sig vara sv å rl ö st, men en liten m ä ngd insulin (1 mg) har dock framst ä llts.
Prop. 1979/80:10 59
N ä r bukspottk ö rtelns celler framst ä ller insulin anv ä nds C-kedjan f ö r att å stadkomma
den strukturering av molekylen som ä r
n ö dv ä ndig f ö r att svavelbryggorna skall komma
p å r ä tt plats. Tanken ä r att i det fortsatta arbetet f ö lja naturens exempel och ä ven framst ä lla
C-kedjan och l å ta denna medverka i slutsteget av
insulinsyntesen.
En forskargrupp i Boston, USA har tacklat insulinproblemet
p ä ett annat s ä tt. Fr å n
insulinproducer-ande celler i bukspottk ö rteln
p å r å tta har m-RNA f ö r s k proinsulin (molekyl av A-, B-
och C-kedjor) isolerats. Med hj ä lp av
enzymet omv ä nt transkriptas har motsvarande
DNA-segment framst ä llt. Dessa har ö verf ö rts till
E.coliK 12 och visat sig fungera, dvs framst ä lla
proinsulin. Detta tillv ä gag ä ngs-s ä tt ä r i princip till ä mpligt ä ven vid framst ä llning
av humant insulin.
N ä r det g ä ller m ö jliga
framtida industriella till-l ä mpningar kan
det ocks ä n ä mnas att en fransk forskargrupp vid Pasteurinstitutet i Paris lyckats
framst ä lla ett protein som liknar ä gg- ä ggvita
(ovalbumin) med hj ä lp av hybrid-DNA-teknik. Tillv ä gag å ngss ä ttet har inneburit att m-RNA f ö r ovalbumin isolerats fr å n ä ggledarna.
Motsvarande DNA-segment har sedan framst ä llts
p ä i princip samma s ä tt som betr insulin.
2.6.5 MEDICINSK TILL Ä MPNING
AV FORSKNINGSRESULTATEN
Diagnos
Diagnosen av ä rftliga
sjukdomar kan grundas p å flera metoder. Avvikelser i
kromosomernas antal, struktur och beteende kan studeras i mikroskop efter l ä mplig f ä rgning
av preparatet. Mongolism (47 kromosomer i kroppscellerna i st ä llet f ö r
46) och Klinefelters sjukdom (d ä r k ö nskromoscmerna ä r
XXY st ä llet f ö r normala XY eller XX) ä r exempel p ä s å dan diagnos.
Genom blodprov ä r
det m ö jligt att best ä mma om en person har anlag eller ben ä genhet att utveckla n ä gon HLA-bunden sjukdom. Tekniken bygger p å att antigenerna f ö r de HIA-bundna sjukdomarna ä r
k ä nda och att den ev f ö rekomsten av dessa antigen i personens blod best ä ms. Har personen ett s å dant antigen ä r risken st ö rre att vederb ö rande
skall drabbas av sjukdomen ifr å ga ä n om antigenet saknas.
Prop. 1979/80:10 60
vid
grava sjukdomstillst å nd sora ä r knutna till HLA-regionen och d ä r b ä raren
redan som ung l ö per stor risk att bli sv å rt
invalidiserad kan fostervattenprov anv ä ndas f ö r HLA-best ä mning. P å detta prov kan sedan r å dgivning
om ev abort grundas. Via fostervattenprov kan ä ven andra sjukdomar som
inkluderar genetiska defekter diagnosticeras.
Med
hybrid-DNA-teknikens hj ä lp torde analysen kunna g ö ras mera
detaljerad.
Det
torde ä ven bli betydligt enklare ä n f ö r n ä rvarande att g ö ra genkartor ö ver de
kromosomer och delar av kromosomer som ä r s ä te f ö r genetiska sjukdomar .
Normala
gener som ä r best ä mda med avseende p å struktur och funktion kan
anv ä ndas som "standards" vid j ä mf ö relse med
defekta gener och d ä rmed som diagnostiska redskap.
Ett
problem i diagnostiken av en st ö rd eller bristande genfunktion ä r att
best ä mma till vilken kromosom genen h ö r. Genom cellfusion, konstgjord sammansm ä ltning av
celler fr å n tv å givare till en s k hybridcell, kan en s å dan best ä mning g ö ras.
Vissa hybridceller visar n ä mligen en tendens att f ö rlora
kromosomer h ä r de delar sig (mitos) och dessa f ö rluster
drabbar ofta endast kromosomer fr ä n den ena givaren. En hybridcell som best å r av en
cell fr å n r å tta och en fr å n m ä nniska tenderar att f ö rlora hiomankromosomerna.
Detta g ö r det m ö jligt att korrelera f ö rlusten
av en s ä dan kromosom med en felaktig genprodukt. I idealfallet å terst å r efter
ett antal delningar endast en humankromosom. Ora den felaktiga genprodukten
(proteinet) fortfarande ä r kvar i cellplasman finns den defekta genen i
denna kromosom. Med hybrid-DNA-teknik kan kromosomens gener sedan
detaljstuderas, och den f ö rekommande defekten lokaliseras och best ä mmas i
molekyl ä ra termer.
Potentialerna
f ö r hybrid-DNA-tekniken vid diagnos av ä rftliga sjukdomar ä r stora
och nya metoder kan f ö rv ä ntas bli utvecklade p å grundval av denna teknik.
Ä ven betr andra sjukdomar ä n de
genetiska kan en f ö rb ä ttrad diagnos och prognos bli m ö jlig
genom de ö kade insikter i cellens funktioner och regleringsmekanismer
p å molekyl ä r niv å som hybrid-DNA-tekniken kan ge.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1979/80:10
Genteragi
Hybrid-DNA-tekniken ö ppnar
ocks ä m ö jlighet att korrigera gendefekter. Ordet genterapi anv ä nds i detta sammanhang. Det inneb ä r att skadade gener hos en individ, en zygot eller
hos gameter ers ä tts av normala .
Genterapin skulle kunna inriktas direkt p å den skadade v ä vnaden.
I v ä vnadsodling ä r det m ö jligt
att med virus som vektorer f ö ra in nya
och best ä mda gener. Celler som inte haft n ä gon fungerande gen f ö r enzymet tliymidinkinas har kunnat korrigeras p å detta s ä tt.
H ä rifr å n ä r steget emellertid l å ngt till att p å
liknande s ä tt f ö ra in normala gener direkt i den levande kroppens v ä vnader och organ. Detta anses dock inte uteslutet,
om man som vektor f ö r s å dana gener kan utveckla ett virus som i f ö rsta hand eller enbart infekterar det organ eller
den v ä vnad som lider av gendefekten ifr ä ga.
En annan form av s k riktad genterapi ä r att ta ut den defekta v ä vnaden (=cellerna) fr ä n det drabbade organet och med hybrid-DNA-teknikens hj ä lp i de uttagna cellerna inplantera korrekt
genmaterial. D ä refter skulle de botade dvs
genetiskt normala cellerna kunna å terinf ö ras i patienten.
Genterapin skulle kunna inriktas p ä zygoten. Ä gg
fr å n m ä nniska kan tas ut fr å n ä ggledarna och befruktas i provr ö r f ö r att d ä refter inplanteras i en livmoder. I "provr ö rszygoten" finns teoretiskt m ö jligheter att p å verka
kromosomer och gener. I praktiken torde emellertid ingrepp i det befruktade ä ggets eller i gameternas kromosomer och deras oerh ö rt k ä nsliga
mekanismer med nuvarande tekniker vara uteslutna om inte st ö rningar eller blockeringar i embryonalutvecklingen
skall uppst å . Tanken att i zygoten med
hybrid-DNA-teknikens hj ä lp, dvs genom virusinfektion ers ä tta skadade gener med normala, ä r d ä rf ö r utomordentligt spekulativ. F ö r att genomf ö ra
en genterapi av detta slag kr ä vs inte bara
en vektor som kan invadera ä gget utan
att skada det, den skall dessutom bland 7 miljarder (7 X 10) nukleotider hitta r ä tt p å den sekvens
som ä r felaktig och byta ut denna mot
den medf ö rda normala. Sv å righeterna blir m å nga
g å nger st ö rre ora egenskaper, som betingas av flera gener i
saraverkan, exempelvis intelligens och kroppsstyrka, skall p å verkas .
Prop. 1979/80:10 62
I sammanhanget b ö r
dock n ä mnas ett par andra tekniker med
vilkas hj ä lp zygoten eller det tidiga embryot
kan p å verkas.
Fr å n livmodern p å m ö ss kan man
operera ut zygoter som underg å tt ett litet
antal delningar och blivit foster, sm å
klumpar om 8-32 celler. Tv ä dylika foster - som kommer fr ä n var sin mus och har olika f ö r ä ldrar -
fogas samman till en cellboll som inplanteras i en tredje muslivmoder. D ä r utvecklas en unge som allts å kan ha fyra f ö r ä ldrar (samt en fostermor) Musungen har tv å typer av celler, en upps ä ttning fr å n
vartdera embryot, dvs vartdera f ö r ä ldraparet. Den ä r
uppbyggd av en mosaik av dessa tv å
genetiskt skilda celltyper. Dessa mosaikdjur kan i sin tur f å ungar. Tekniken anv ä nds fr ä mst f ö r att studera celldifferentieringen under fosterutvecklingen .
Den andra tekniken inneb ä r transplantation av cellk ä rnor.
S å dan har gjorts p å groda. Cellk ä rnan
i befruktade grod ä gg d ö das och sedan ä r det m ö jligt att i varje s å dant ä gg inplantera en ny k ä rna som tagits fr å n kroppsceller hos en vuxen groda. M å nga av dessa manipulerade ä gg
d ö r omedelbart eller ocks å d ö r de larver
som utvecklas men vissa ö verlever larvstadiet och utvecklas
till fullvuxna grodor. Dessa har d å
exakt samma genetiska upps ä ttning som den groda som levererade
de ursprungliga cellk ä rnorna. Dessa grodor utg ö r en klon. Genetiskt ä r det samma sak som n ä r en v ä xt f ö r ö kas med sticklingar. F ö rs ö k av detta slag visar att å tminstone vissa kroppsceller hos den vuxna individen
har alla de gener i funktionsdugliga som fanns i det befruktade ä gg varifr å n
de h ä rstammar. Att detta skulle g ä lla ä ven f ö r utvecklingsm ä ssigt
mera h ö gtst å ende djur ä n groda har inte kunnat visas.
F ö rs ö k av detta slag har ingett oro inf ö r
perspektivet att det med denna teknik skulle bli m ö jligt att klona m ä nniskor.
K ä rntransplantation och framst ä llning av mosaikdjur har i sig sj ä lva inget med hybrid-DNA-tekniken att g ö ra. Det ä r
dock m ö jligt att dessa tekniker i kombination
med hybrid-DNA-tekniken kan ge medicinska till ä mpningar bl a inom genterapin.
Andra typer av kloning, t ex att framst ä lla enbart delar av individer (kroppsdelar) f ö r att ers ä tta
f ö rlorade eller skadade s ä dana, torde f å
r ä knas till de mera extrema
yttringarna av spekulationerna
Prop.
1979/80:10 63
om den framtida biologins m ö jligheter. De f ö ruts ä tter inte blott kunskaper om alla detaljer p ä molekyl ä r
niv å i embyonalutvecklingen utan ocks å att denna kan f ö rsigg å in vitro, i provr ö ret och p å verkas i en best ä md riktning.
Det f ö rekommer ibland att
fostervattenanalyser som diagnosinstrument kopplas samman med genterapi.
Fostervattenanalys ä r fr ä mst avsedd som underlag f ö r
beslut ora abort och har f ö r n ä rvarande inget med genterapi att g ö ra.
Om denna diagnosmetod kan i korthet n ä mnas f ö ljande.
Metoden har varit bruk sedan b ö rjan av
1970-talet. Genom ett fostervattenprov - tas vanligen i 16 - 17 veckan - kan
man analysera dels sj ä lva v ä tskan dels de celler sora finns i denna och sora avst ö tts fr ä n
fostret. Proteinanalys, s k AFP-analys, av fosterv ä tskan ger med stor s ä kerhet besked om grava missbildningar i centrala nervsystemet (ryggm ä rgsbr å ck och
avsaknad av storhj ä rna) eller vissa andra sv å ra missbildningar. Biokemiska analyser av cellerna
ger upplysningar om ev rubbningar i ä mnesoms ä ttningen och kromosomanalyser om avvikelser i
kromosoraupps ä ttningen. Ä ven fostrets k ö n
kan best ä mmas vilket ä r av betydelse vid vissa genetiska sjukdomar.
Genterapi i f ö revarande fall skulle inneb ä ra att den grundl ä ggande
genetiska orsaken till fosterskadan kundet å tg ä rdas. Metoder h ä rf ö r finns bara i fantasiv ä rlden.
Som p å pekats ovan under rubriken diagnos
kan hybrid-DNA i framtiden inneb ä ra m ö jligheter till f ö rdjupad
analys betr genetiska sjukdomar och till framst ä llning av de substanser som fattas eller ä r defekta och som d ä rigenom ä r orsak till sjukdomen ifr å ga. Men det ä r
inte genterapi.
Genterapin inrymmer sociala och etiska problem av
betydande format. De teoretiska och praktiska problemen av biologisk art ä r ocks ä
synnerligen stora. Genterapins ev f ö rverkligande
syns d ä rf ö r st ä llt p å en avl ä gsen framtid.
L ä kemedel
Hybrid-DNA-tekniken ger f ö ruts ä ttningar f ö r framst ä llning
av l ä kemedel som ä r kopior av de substanser kroppen sj ä lv arbetar med och som exakt kan appliceras p å den molekyl ä ra
felfunktion som ä r sjukdomens orsak. Tekniken kan d ä rmed bidra till en ade-
opaginerad Kontrollera mot PDF
kvatare behandling, det kan g ä lla s ä v ä l genetiskt betingade sjukdomar som andra.
2.6.6 ANIMALISK TILL Ä MPNING
Tekniken torde n ä rmast
ber ö ra husdjursf ö r ä dling och
veterin ä rmedicin.
Ä nnu tycks dock inte n å gra mera konkreta exempel p å m ö jliga till ä mpningar ha utkristalliserat sig men vad i f ö reg å ende avsnitt
sagts om humanmedicinsk till ä mpning ä r belysande h ä r
ocks å .
opaginerad Kontrollera mot PDF
2.6.7
V Ä XTF Ö R Ä DLING
opaginerad Kontrollera mot PDF
Hybrid-DNA-tekniken
kommer sannolikt att p ä sikt ö ppna helt nya v ä gar
genom att artbarri ä rerna inte l ä ngre utg ö r
en s å stark gr ä ns f ö r
rekombination. Gener kan nu h ä mtas mera
"perifert" ä n tidigare och tillf ö ras kulturv ä xterna.
H ä rvid f ö rv ä ntas det p å sikt bli m ö jligt
att - utanf ö r artbarri ä rer - ö verf ö ra ö nskade goda
anlag till v ä xtslagsarter som ej ä r besl ä ktade.
opaginerad Kontrollera mot PDF
En tidigt
st ä lld f ö r ö verf ö ra anlag f ö r e nya v ä .xtslag, t ex s ä r
dock utomordentli ö verf ö rande av det s kv ä vefixering hos vi prokaryoter tiil
euk r ä ckligt. Flera andr .sannolikt tilif ö ra.s rrriU kan etableras i 1..-. ä r dessutom en my skulle reducera avka
v ä ntan var att man skall kunna n betydande kv ä vefixering till ä desslag.
Arbeten av detta slag gt komplicerade. Enbart ett
k nif-operonet (till vilket ssa bakteries anses knuten) fr å n aryoter ä r
troligen inte till-a komponenter m å ste
dessutom innan en betydande kv ä vefixe-
ett s ä desslag. Kv ä vefixering-cket energikr ä vande process som stningen fr å n gr ö dan ifr å ga.
opaginerad Kontrollera mot PDF
En mer n ä raliggande
till ä mpning ä r m ö jligheten
att p å sikt bygga upp en "skr ä ddarsydd" och ä rftligt stabil resistens mot sjukdomar. Det kan komma att r ö ra sig om atc i bladen ö ka m ä ngden av t
ex vissa ä mnen (lektiner) som h ä mmar parasiten eller neutraliserar verkan av dess
enzym eller att ö ka m ä ngden
Prop. 1979/80:10 65
av de speciella, starkt enzymblockerande ä mnen (poly-fenoler) som deponeras i cellerna hos ett
flertal v ä xter. Detta avses p å sikt kunna leda till en 30 %-ig ö kning av v ä rldssk ö rden. Den siffrar motsvarar den minskning i
avkastning som man antas f å , om man i samma sort inf ö rt f ö rm å ga till en betydande kv ä vefixering. Nettoeffekten av ett s ä dant arbete skulle d ä rmed teoretiskt sett kunna bli gr ö dor
med ett minimum av sjukdomsangrepp som trots att de sj ä lva fixerar det kv ä ve de beh ö ver ger minst of ö r ä ndrad sk ö rd.
2.6.8 ANV Ä NDNING
AV BAKTERIER TILL ANNAT Ä N DIREKT PROTEINFRAMST Ä LLNING
Som exempel kan n ä mnas
nedbrytning av oljef ö roreningar och avfall.
R å olja ä r organisk materia som inte utsatts f ö r fullst ä ndig nedbrytning i naturen. Hade
nedbrytningen fullf ö ljts skulle den n ä mligen ha resulterat i koldioxid, vatten och vissa
andra spj ä lkningsprodukter.
I rapporter och artiklar har det antytts att det skulle
vara m ö jligt att med hybrid-DNA-teknikens
hj ä lp utveckla bakterier som br ö t ned olja och oljeprodukter. Man skulle d ä f å ett
verksamt medel vid bek ä mpning av oljef ö roreningar. Det har ocks å p å pekats att
dylika bakterier skulle inneb ä ra en stor
risk f ö r icke ö nskad s ö nderdelning,
exempelvis i oijak ä llor, lagringsutrymmen o dyl.
Framst ä llning av
bakterier f ö r snabb nedbrytning av org miskt
avfall i reningsverk har ocks å antytts som
en .' ö jlig till ä mpning av tekniken.
I b å da fallen - nedbrytning av olja och
avfall - omvandlas den organiska substansen till anv ä ndbara n ä rings ä mnen som proteiner, kolhydrat och fetter i
bakteriekroppen och kan tillvaratas.
5 Riksdagen 1979/80. 1 samL Nr 10
Prop. 1979/80:10 66
2.7 MOTIV F Ö R
FORSKNINGEN 2.7.1 GENSTRUKTUR OCH GENFUNKTION
Forskningen med hybrid-DNA har redan gett och kommer att
ge nya kunskaper om hur generna ä r byggda och
strukturerade och hur de fungerar p ä
molekyl ä r niv å . Ett viktigt forskningsomr å de
omfattar den s k gen-expressionen dvs hur generna uttrycker sig. Den innefattar
bl a f ö ljande:
1. En mekanism som startar och avbryter syntesen
av m-RNA.
2.
System som
omvandlar ("trimmar") de bildade m-RNA-molekylerna till
funktionsdugliga molekyler.
3.
Transportsystem
som f ö r m-RNA fr å n cellk ä rna
till ribosomer,
4.
Transportsystem
som f ö r det bildade proteinet till r ä tt st ä lle i
cellen.
5.
Kontroll- och
reglersystem som organiserar, styr och samordnar dessa processer.
Ö kade
kunskaper om genexpressionen ä r n ö dv ä ndiga f ö r att vi b ä ttre
skall f ö rst å hur generna styr sin egen duplicering och ö verf ö r sig sj ä lva fr å n
generation till generation, dvs hur de styr de prim ä ra livsprocesserna. Det ä r sv å rt att se
hur detta skall kunna ske om inte genernas koder och program analyseras i
sina detaljer.
2.7.2 NYA CELLBIOLOGISKA KUNSKAPER
Centrala cellbiologiska fr å gest ä llningar r ö r cellens ä mnesoms ä ttning, energiomvandling, tillv ä xt, differentiering, r ö relse, kommunikation, f ö rsvar, å ldrande
och d ö d. Ö kade kunskaper om de genetiska programmen f ö r dessa processer g ö r det m ö jligt att b ä ttre f ö rst å hur cellen fungerar. Detta i sin tur g ö r det m ö jligt
att i djupare mening f ö rst å vad som skiljer
Prop. 1979/80:10 67
en cell som fungerar normalt fr å n en d ä r
kontrollen sl ä ppt och d ä r tillv ä xt
och f ö r ö kning skenar (cancercell) . Cellbiologiska kunskaper ä r ocks ä
grundl ä ggande f ö r f ö rst å elsen av de processer som yttrar sig i
fosterutvecklingen, i uppkomsten av normala v ä vnader och organ och missbildade s å dana.
Koderna f ö r dessa processer finns ju ytterst
i generna. Hur dessa fungerar under embryonalutvecklingen ä r i allt v ä sentligt
ok ä nt. Bl a f ö rs ö k med
hybrid-DNA-teknik har nyligen visat att vissa gener kan f ö rflytta sig fr å n
ett st ä lle till ett annat p ä kromosomen under cellens differentiering. Hur detta
skall tolkas tycks dock ä nnu vara oklart. En prim ä r fr å ga ä r varf ö r
och hur en viss den av tiotusentals v ä ljs
ut f ö r expres-sion vid exakt r ä tt tidpunkt under embryonalutvecklingen s å att resultatet blir en harmonisk utveckling fr å n zygot till individ. H ä ri ligger en viktig del av l ö sningen p å
ett av biologins mest komplicerade problem.
2.7.3 VINSTER F Ö R
SJUKV Å RDEN
Dessa torde fr ä mst
komma att g ä lla f ö rb ä ttrade - och kanske billigare - l ä kemedel. M ö jligheter
till utveckling av f ö rb ä ttrade diagnosmetoder torde som ovan n ä mnts finnas f ö r vissa sjukdomar, vilket skulle
medf ö ra s ä krare prognoser samt adekvatare behandling betr dessa.
2.7,4 VINSTER F Ö R
DJURSJUKV Å RD OCH ANIMALISK PRODUKTION
Under 2.7.3 n ä mnda
vinster torde i princip ä ven g ä lla djursjukv å rd. En f ö rb ä ttrad
djursjukv å rd har positiva effekter p å djurh å llning
och produktion.
Om hybrid-DNA-tekniken inom husdjursf ö r ä dlingen kan
ge n ä got ut ö ver vad redan till ä mpade tekniker ger, tycks f ö r
n ä rvarande inte vara m ö jligt att ange.
Prop.
1979/80:10 68
2.7.5 VINSTER F Ö R
V Ä XTODLINGEN
H ö gre avkastning skulle kunna å stadkommas bl a beroende p å framkallad resistens mot flertalet sjukdomar.
Teoretiskt finns m ö jligheter att introducera f ö rm å ga till
fixering av luftkv ä ve hos exempelvis s ä desslagen vilket skulle minska behovet av kv ä veg ö dselmedel
2.7.6 ANDRA VINSTER
Hit kan som exempel r ä knas
f ö rb ä ttrade m ö jligheter till bakteriell
omvandling av organiska f ö roreningsprodukter till h ö gv ä rdigt
protein eller andra ä mnen, exempelvis metanol, och
framst ä llning av bakterier f ö r effektivare testning av milj ö farliga substanser.
Inom ramen f ö r
den l å ngsiktiga planeringsverksamhet som
bedrivs av Styrelsen f ö r teknisk utveckling h ö lls den 25 oktober 1978 ett seminarium om bioteknik.
Vid detta framkom att ett flertal industriella till ä mpningsomr å den
f ö r biotekniken inkl
hybrid-DNA-tekniken ut ö ver de i detta avsnitt n ä mnda, kan komma att aktualiseras.
2.7.7 T Ä NKBARA OCH
REELLA TILL Ä MPNINGAR
Hybrid-DNA-tekniken har utvecklats inom den biologiska
grundforskningen d ä r den f å tt en betydande anv ä ndning inom ä mnen som molekyl ä r genetik och mikrobiologisk genetik.
Det ä r endast inom denna forskning som
den ä n s å l ä nge har en reell anv ä ndning.
Inom en n ä ra framtid v ä ntas dock tekniken f å industriell till ä mpning n ä mligen f ö r
framst ä llning av t ex insulin.
D ä rut ö ver ä r till ä mpningarna inom medicinen, det agrikulturella
komplexet och andra omr å den fortfarande ovissa.
Prop. 1979/80:10 69
Hybrid-DNA-tekniken har emellertid en betydande bredd i
dessa t ä nkbara till ä mpningar, vilket g ö r det sv å rt f ö r att inte s ä ga om ö jligt att tilln ä rmelsevis ange dessa. Samtidigt
inbjuder ett s å dant f ö rh ä llande l ä tt till skr ä mmande
spekulationer eftersom gr ä nser ä r sv å ra att s ä tta f ö r det t ä nkbara, s ä rskilt
om tidsskalan l ä mnas d ä rh ä n. Men detta
g ä ller inte bara hybrid-DNA-tekniken
utan ä ven andra vetenskapliga metoder
med stor utvecklingspotential.
Efterhand som tekniken utvecklas och nya kunskaper kommer
fram om generna och hur de fungerar kan nya till ä mpningar komma i sikte som ingen nu kan f ö rutse.
Prop.
1979/80:10 70
3. RISKER MED HYBRID-DNA-TEKNIKEN 3.1 ALLM Ä NT
Hybrid-DNA tekniken ä r
en teknik f ö r studium av genmaterial och f ö r nyttigg ö rande
av genmaterial. Som verktyg i tekniken anv ä nds
bl a restriktionsenzymer, bakterier och virus. Vid teknikens till ä mpning fogas genetiskt material (DNA-segment, gener)
fr å n i princip vilken organism som
helst eller syntetiskt framst ä llt in i
befintligt genetiskt material hos bakterier och virus. Det infogade materialet
kan ge dessa organismer nya och/eller f ö r ä ndrade m ö jligheter
att yttra sig. Tre grundl ä ggande f ö rh å llanden g ö r att h ä ri
kan ligga risker:
1.
Om man inte vet
vilket program som finns kodat i det DNA-segment som infogas i vektorplasmiden
eller vektor-virus-DNA, kan man heller inte veta vilka effekter segmentet
sedan kan utveckla via vektorn i v ä rdorganismens
cellmilj ö .
2.
Vektorns
hybrid-DNA kan tas upp av v ä rdorganismens
DNA och utl ö sa nya livsyttringar.
3.
De f ö r ä ndringar som
intr ä der kan inte å terst ä llas, de ä r irreversibla, och, eftersom det ä r fr ä ga om genmaterial,
g ä r de i arv.
Vidare m ä rks att
arbetet med restriktionsenzymer, bakterier och virus i sig sj ä lvt ä r f ö renat med risker. Dessa ä r emellertid som regel k ä nda och heller inte specifika f ö r hybrid-DNA tekniken utan h ö r samman med regulj ä rt virologiskt-bak-teriologiskt arbete. Dessa risker utg ö r d ä rf ö r givna f ö ruts ä ttningar f ö r
arbetet och beh ö ver inte utvecklas n ä rmare i detta sammanhang.
F ö r ä ndringen i en organisms genmaterial kan ge upphov till livsyttringar
som ä r f ö rdelaktiga, of ö rdelaktiga eller neutrala f ö r v ä rdorganismen
sj ä lv n ä r det g ä ller dess f ö rm å ga att ö verleva, f ö r ö ka och sprida sig och fungera i ö vrigt. De nya livsyttringarna kan d ä rf ö r p å verka dess ekologi, dvs dess relationer till andra
organismer och milj ö n i ö vrigt.
Identifiering, granskning och v ä rdering av f ö r ä ndringarna och vad de kan t ä nkas medf ö ra
ä r moment som helt naturligt ing å r i en riskbed ö mning
och p å vilka sedan grundas ö verv ä ganden om de
å tg ä rder som b ö r s ä ttas in f ö r att f ö rebygga, motverka, reducera eller neutralisera de
risker som bed ö ms kunna uppkomma.
Prop. 1979/80:10 71
Riskerna ber ö r
de m ä nniskor som arbetar med tekniken
men ocks ä allm ä nheten, djur och v ä xter samt
den yttre milj ö n ö ver huvud taget. I det f ö ljande
kommer olika typer av risker att g å s
igenom. De ä r h ä mtade fr å n den internationella diskussionen
p ä omr å det. De skyddsanvisningar som utarbetats i olika l ä nder betr ä ffande
anv ä ndningen av hybrid-DNA tekniken
grundas p å antaganden r ö rande dessa typrisker.
F ö r vissa av typriskerna ligger
farligheten i ö ppen dag. S å ä r t ex
fallet med de risker som m å ste antas vara f ö rknippade med anv ä ndningen av h ö gpatogena virus som vektorer (i
det f ö ljande kallade typrisker I). Men f ö r flertalet av typriskerna r ö r man sig endast med antaganden som man anser b ö r g ö ras f ö r s ä kerhets
skull men sora man ä nnu inte har sakliga bel ä gg f ö r (typrisker
II) . Flertalet typrisker ä r s ä lunda endast
hypotetiska risker ora vilka man ä nnu
inte vet om de kommer att kunna avf ä rdas
som fria fantasier eller visa sig vara verkliga risker. Ett omfattande
internationellt forskningsarbete l ä ggs
ned p å att ta fram kunskaper p å detta omr å de.
Vid bed ö mning av risker och hur man b ö r skydda sig mot dem m å ste resultaten av detta forskningsarbete fortl ö pande beaktas.
I det f ö ljande g ö rs en indelning av riskerna efter grupper eller
riskzoner som ber ö rs av dem, d v s i risker f ö r
M ä nniskor som arbetar med tekniken
ö vriga m ä nniskor (allm ä nheten)
Djur
V ä xter
Ö vrig milj ö (allm ä nna
ekologiska risker)
D å b å da kategorierna av typrisker (I och II) anknyter till samtliga dessa grupper. Av praktiska
sk ä l h å lls dock typrisker I (i vissa fall reella risker) och II (hypotetiska risker) samman.
Typrisker I ä r samlade i b ö rjan och d ä refter
f ö ljer typrisker II.
3.2 RISKER F Ö R
M Ä NNISKOR SOM ARBETAR MED TEKNIKEN
Typrisker I (i vissa fall reella risker)
1. Vissa organismer, fr ä mst
mikroorganismer har f ö rm å ga att tr ä nga in i andra organismer och f ö r ö ka sig d ä r. De reaktioner som detta utl ö ser hos mottagaren kallas infektion. F ö r att en infektion skall uppst ä kr ä vs allts å en viss kritisk m ä ngd av den invaderande organismen. Om infek-
Prop. 1979/80:10 72
tionen ger upphov till symptom talar man om sjukdom.
Patogenitet inneb ä r f ö rm å ga att hos v ä xter och djur inkl m ä nniska framkalla infektion och sjukdom. De organismer som har denna f ö rm å ga kallas
patogena. Graden av patogenitet brukar ben ä mnas
vlrulens.
Det torde vara m ö jligt
att med hybrid-DNA teknik ö verf ö ra patogenitet till bakterier som saknar s å dan.
2. En del bakterier, ex Clostridium botulinus, kan
alstra
giftiga proteiner och andra ä mnen och d ä rigenom fram
kalla sjukdom. De ä r i den meningen patogena men bru
kar s ä rskiljas och sammanf ö ras under beteckningen toxo-
gena (giftalstrande » .
3et tcrde vara m ö jligt
att fr å n en toxoqen bakterie ö verf ö ra de gener
som inne.h å ller koderna f ö r toxin-alstring till en annan ofarlig bakterie och
g ö ra denna
toxogen.
3. Infektion av vissa virus ger upphov till tum ö rer. Dessa
virus ben ä mns onkogena och h ö r till gruppen patogena.
Det torde vara m ö jligt
att ö verf ö ra onkogenitet till virus som saknar s å dan. F ö r m ä nniskan onkogena virus ä r f n inte p å visade.
4. Bakt-riers motst å ndskraft
mot antibiotika ä r vanligen
lokaliserad till gener i deras plasmider. Om plasmider
som b ä r p ä s ä dana gener anv ä nds som vektorer kan resis
tensen ö verf ö ras till andra bakterier. Risk finns att
motst å ndskraft mot antibiotika p å detta s ä tt
sprids
i bakteriv ä rlden - ut ö ver den naturliga spridning som via plasmider sker i
naturen.
5. Riskerna vid hanteringen ö kar n ä r
koncentration och
volym av farliga ä mnen, eller av kulturer inneh å ll
ande farliga organismer ö kar.
Riskerna 4-5 kan betecknas som reella. Riskerna 1-3 st å r dock de reella n ä ra genom att de ä r knutna till organismer som i
ursprungligt skick ä r farliga.
Typ risker II (hypotetiska
risker)
EE É !!) §ä -'-iDiD3_Y_!S51i3 ä _2E950i § !D § E_ § ii ® E_ § !DD § D
1. Gener som ö verf ö rs fr ä n en patogen
organism till en annan kan f ä sin
patogena effekt f ö rst ä rkt och slutresultatet bli en farligare organism ä n de b å da
ursprungliga. Samma kan g ä lla onkogena virus som d å f å r den tum ö rframkallande effekten f ö rst ä rkt.
Prop.
1979/80:10 73
2.
En organism med
latenta patogena anslag kan f å dessa
aktiverade genom det nya genmaterialet och en organism med svag patogenitet kan
f å denna f ö rvandlad till en stark.
3.
Virus har best ä mda organismer som de angriper. De visar stor v ä rdspecificitet. S ä
t ex angriper bakteriof ä ger endast bakterier och en viss
bakteriofag (ex lambda) ä r
i sin tur ofta specialiserad p å en viss bakterie (ex colibakterien). Risk kan
finnas att denna v ä rdspeci-ficitet hos virus kan
vidgas om nytt genmaterial inf ö rs i
viruspartikeln ifr ä ga.
4.
Hybrid-DNA som
introduceras i virus och bakterier kan medf ö ra
risk att mottagarorganismen om den har en patogen egenskap ocks å f å r sin
vlrulens f ö rst ä rkt. Den kan ocks ä f å andra egenskaper som ö kar dess m ö jligheter att ö verleva
i den utsprungliga milj ö n eller kolonisera nya milj ö er.
5.
M ä nga vektorer fr ä mst
d å plasmiderna har egenskapen att
kunna utbyta DNA-segraent med v ä rdorganismens
kromosom eller med sk extrakromosomala element, exempelvis andra plasmider.
Detta inneb ä r risker, eftersom v ä rd-DNA och hybrid-DNA kan komma att omkombineras i v ä rdcellen och ge upphov till nya och ok ä nda kombinationer, vilka kan ge patogena effekter.
6.
Det ä r inte n ö dv ä ndigt att som givare av DNA ha en organism som man
vet har patogena egenskaper f ö r att det
skall uppkomma risk att mottagarcellan f å r
s å dana egenskaper. Gener fr å n organismer som s å vitt man vet ä r harml ö sa kan n ä r
de ö verf ö rs till en mottagarcell s ä tta
denna
i st å nd att framst ä lla substanser (proteiner) som ä r h ä lsov å dliga f ö r
m ä nniskan. Mottagarcellan (bakterien)
kan i s å fall s ä gas bli patogen. Exempel p å s å dana
proteiner ä r hormoner och enzymer.
7. Ett fullst ä ndigt
protein beh ö ver inte bildas f ö r att en
toxisk effekt skall uppst å . Polypeptider (aminosyrekedjor)
kan bildas som har s å dan effekt antingen i sig sj ä lva
eller i kombination med v ä rdbakteriens naturliga prote
iner. Produkter som liknar m ä nskliga hormoner,
exempelvis
de som svarar f ö r nervimpulsernas ö verf ö ring vid
nerv ä nd
arna (transmittorsubstanser) eller de som ä r
inkopplade
i regleringen av tillv ä xten
(tillv ä xthormoner) kan bildas och utl ö sa toxiska effekter om de inf ö rs i den m ä nskliga
organismen.
8. De proteiner eller best å ndsdelar som kan bildas kan ocks å
ge allergiska
effekter. Glutenallergi ä r en sv å r sjukdom
som upptr ä der redan i sp ä dbarns å ldern
och medf ö r att pati
enten m å ste avh å lla sig fr å n
s å dan f ö da som inneh å ller
Prop.
1979/80:10 74
gluten (ex vetebr ö d). Om vetets genom splittras i ett shotgun-f ö rs ö k och DNA-segment ö verf ö rs till bakterier s å kan det segment eller den gen som
inneh å ller koden f ö r de peptider som utl ö ser allergireaktionen medf ö lja och komma till uttryck. Om
bakterien ifr å ga kan kolonisera den m ä nskliga tarmen och prodecera dessa
peptider s å kan detta inneb ä ra sv ä ra konsekvenser.
9. Sgridnin2_av skadliga anlag
Om den v ä rdorganism som hyser hybrid-DNA molekylen ä r en organism som kan f ö ra sitt DNA vidare till andra celler
inneb ä r detta ett s ä rskilt riskmonent. ö verf ö ringen kan ske genom konjugation
eller genom att molekylen kapslas in och sedan frig ö rs fr å n cellen som en infekti ö s viruspartikel. Vissa konjugativa
plasmider kan ö verf ö ras till ett flertal bakteriearter.
Det kan n ä mnas att i m ä nniskans tarmkanal finns normalt ca
400 olika bakteriearter.
10.
Onkogent
virus-DNA kan ö verf ö ras till plasmider. Om dessa inf ö rs i bakterier som kan leva hos m ä nniska och andra arter ö kas risken f ö r spridning av tum ö rsjukdomar. Plasmiderna kan f ö ra de onkogena anlagen vidare till
andra bakterier genom konjugation vilket ytterligare ö kar spridningsm ö jligheterna.
11.
I
givarens DNA kan ing å
virus-DNA - profager, som tidigare inkorporerats i genomet men som h å llits under kontroll och inte till å tits f ö r ö ka sig i cellen.
N ä r genomet splittras exempelvis vid
ett shotgun-f ö rs ö k kan profagen frig ö ras och ö verf ö ras till en
v ä rdcell och d ä r f ö r ö ka sig och sprida sig vidare. Risk finns att profagen
ä r patogen.
12. Pregarationsarbete och_andra hanteringar
Hos ryggradsl ö sa
djur kan finnas mikroorganismer av ok ä nt
slag som kan vara patogena f ö r m ä nniskan. Personal som arbetar med att preparera fram
DNA fr å n dessa djur l ö per risk att infekteras. Risk finns vidare att
segment av DNA fr å n dessa patogena mikroorganismer
vid shotgun-f ö r-s ö k ö verf ö rs till vektor-DNA och sprids.
13. Vektor-virus och vektor-plasmider kan
endast leva och
f ö r ö ka sig i levande celler, bakterieceller eller celler
i v ä vnadskultur. Dessa vektorer kan
vara patoqena. Den
patogena egenskapen kan vara ursprunglig och b ö r d å vara
k ä nd. Men den kan vara medf ö rd fr å n celler i
vilka vekto
rerna tidigare levat och vara ok ä r.d .
Prop. 1979/80:10 75
14 . Risker_vid_industriell_till ä mgning
Riskerna vid hanteringen ö kar n ä r koncentrationen eller volymen av
ett farligt ä mne ö kar. Riskerna vid industriell anv ä ndning
av hybrid-DNA tekniken skulle d ä rf ö r i princip kunna anses vara st ö rre ä n vid
teknikens tilll ä mpning i laboratorieskala. A andra
sidan b ö r riskfaktorerna vara klarlagda p å ett helt annat s ä tt
innan industriell tillverkning p å b ö rjas och d ä rmed
m ö jligg ö ra det motsatta f ö rh å llandet, dvs att riskerna minskas. Industriskalans risKer syns dock ä nnu icke na varit f ö rem å l f ö r n ä gon mera ing å ende diskussion.
3.3 RISKER F Ö R
Ö VRIGA .M Ä NNISKOR
1. De risker son angetts under 4.3.2 g ä ller under fcr Jts ä t tnir.g
att f ö r m ä nniskan patogena mikroorganismer bildas cch kan
infektera den son arbetar med tekniken. Om s å
ä r fallet
ä r
dessa organismer att betrakta som smitt ä mnen.
De kan spridas fr å n laboratoriet ifr å ga via personal och material, via avlopp c::h
ventilation eller med andra vektorer (ex insekter) .
2.
On dessa smitt ä mnen d ä refter
kan sprida sig epidemiskt uppst å r risker f ö r allm ä nheten.
Dessa ä r av samma slag som f ö r de r.anniskor som arbetar med tekniken.
3.
En speciell
risk f ö religger vid anv ä ndning av colibakterien som fcrs ö ksorganism eftersom den ä r en naturlig best å ndsdel i m ä nniskans tarmflora. Risken ligger d ä ri atc den genom f ö rv ä rv av hybrid-DNA skulle bli patogen
eller ge ifr å n sig ä mnen som i st ö rre
doser ä r farliga f ö r m ä nniskan, t
ex insulin, kunna kolonisera tarrr.en och sprida sig epidemiskt.
3.-, RISKER F Ö R
DJUR
I princip g ä ller samma
risker som under 3.3 dvs att smitt- ä mner.
kan bildas som ä r farliga f ö r djur, att dessa l ä mnar labor'. tor iet och sprids epidemiskt i djurpopula tioner .
3.5 RISKER F Ö R
V Ä XTER
1. Av f ö rsta å rsrapporten fr å n
det engelska G:-IAG (Genetic Manipulation Advisory Group) framg å r att i huvudsak f?-i typer av f ö rs ö k som
inkluderar v ä xter eller v ä xtmaterial kan komma att bli aktuella:
a. DNA-segment ö verf ö rs fr å n h ö gre v ä xter,
svampar ellr v ä .xtvirus till bakterier.
Prop. 1979/80:10 76
b. Fr ä mmande
DNA-segment, inkl plasmider som inneh å ller
hybrid-DNA, ö verf ö rs till h ö gre v ä xter,
c. Fr ä mmande
DNA-segment ö verf ö rs till svampar,
d. Fr ä mmande
DNA-segment ö verf ö rs till v ä xtvirus,
e. Segment av v ä xtvirus
ö verf ö rs till djurvirus.
Riskerna i f ö rs ö k av denna typ best å r i att f ö r v ä xterna nya patogena mikroorganismer kan bildas eller att redan patogena
mikroorganismer kan f å sin sjukdorasframkallande verkan f ö rst ä rkt. Det kan
till ä ggas att mikroorganismer som ä r patogena ä ven
f ö r djur och m ä nniskor kan bildas vid dylika f ö rs ö k.
2.
En annan
kategori av risker best å r i att mikroorganismer inneh å llande hybrid-DNA kan ha f å tt s k selektiva f ö rdelar dvs egenskaper som g ö r
dem anpassade till att kolonisera nya milj ö er
och nischer i naturen och konkurrera ut andra mikroorganismer fr å n dessa. S å dana
selektiva f ö rdelar kan t ä nkas uppst å
hos mikroorganismer i vilka man inplanterar f ö rm å ga att tillgodog ö ra sig luftens kv ä ve
eller f ö rm å ga till fotosyntes eller kombinationen av dessa egenskaper. Selektiva
f ö rdelar av detta eller av mindre
framtr ä dande slag hos hybrid-DNA mikroorganismer
kan p å verka exempelvis balansen mellan
olika mikroorganismer och d ä rmed
betingelserna f ö r v ä xternas liv.
3.
V ä xtf ö r ä dling med hybrid-DNA teknik torde komma att syfta
till att f ö rb ä ttra fr ä mst tillv ä xt och resistens mot sjukdomar o a egenskaper hos
kulturv ä xterna. Ä ndring av de biologiska egenskaperna med hybrid-DNA
teknikens hj ä lp inneb ä r serier av experimentella steg vid vilka olika
fysiologiska och andra barri ä rer hos v ä xten ifr å ga
skall forceras. Risk kan finnas att icke ö nskv ä rda anlagskombinationer uppst å r och sprids med exempelvis pollen och sporer.
3.6 ALLM Ä NNA
EKOLOGISKA RISKER
1. De levande organismerna samverkar med varandra och med
den icke-levande milj ö n och bildar s k ekosystem. Ett s å dant best å r
av producenter (v ä xter), konsumenter (djur) och
nedbrytare (bakterier, svampar) och har stor f ö rm å ga till sj ä lvf ö rs ö rjning. Ekosystem kan samverka med varandra och
under den biologiska utvecklingens lopp har v ä l avv ä gda eller balanserade system vuxit
fram (biologisk j ä mvikt).
Kunskapen om hur dessa system fungerar, hur fl ö dena av energi och materia g å r, ä r ä nnu fragmentariska. Paleon-
Prop.
1979/80:10 77
tologin (l ä ran om utd ö da djur och v ä xter)
visar emellertid att betydande st ö rningar
ä gt rum i den biologiska j ä mvikten vilka f å tt
katastrofala f ö ljder f ö r arter. M ä nniskans
p å verkan av de ekologiska systemen
har under historisk tid lett till st ö rningar
i dessa. Denna process har accelerat i modern tid genom den vetenskapliga och
tekniska utvecklingen. Hybrid-DNA forskningen ä r en del av denna utveckling.
1.
Hybrid-DNA tekniken
rymmer den teoretiska m ö jligheten att framst ä lla organismer som om de spreds i naturen skulle
kunna leda till st ö rningar eller f ö r ä ndringar av
ekosystemen.
2.
Mikroorganismer
med nya egenskaper kan ge nya betingelser f ö r
livet i jord och vatten och d ä rmed p å sikt f ö r ä ndra v ä xt-
och djurv ä rldens sammans ä ttning och ekosystemens inneh å ll och funktioner. (Jfr 4.6 kv ä ve-fixerade och fotosyntetiserade bakterier).
3.
Detta g ä ller ä ven
mikroorganismer som framst ä lls f ö r att bryta ner skadliga substanser i milj ö n exempelvis oljef ö roreningar och organisk substans i reningsverken.
4.
Coli-bakterien
finns etablerad i naturen, n ä mligen hos d ä ggdjur, fiskar, insekter m fl djur och f ö rmodligen ä ven
i andra milj ö er. M ö jligheten att colibakterien skall sprida sig ytterligare i ekosystemen
finns d ä rf ö r. H ä ri ligger en risk vid anv ä ndning av colibakterien som f ö rs ö ksorganism.
Prop.
1979/80:10 78
Ö VERSIKT
Ö VER UTVECKLINGEN
4.1 OLIKA L Ä NDER
4.1.1 USA
Det var i USA som de f ö rsta
framg å ngsrika f ö rs ö ken gjordes
med hybrid-DNAteknik. Det var ocks å
h ä r sora debatten om denna forskning
startade och de f ö rsta skyddsf ö reskrifterna kom till. Totalt under 1977 ber ä knades i USA ca 350 forskningsprojekt p å g å . Det kan j ä mf ö ras med ca
150 i Europa, varav ett 10-tal i Sverige.
52E å 2E!S20 £ S £ ?D § SC_i?Z3
1973 hade amerikanska forskare lyckats ö verf ö ra DNA fr å n en art till en annan art med hj ä lp av denna teknik och f å den att fungera i denna nya omgivning. Vid en
vetenskaplig konferens som h ö lls i juli
samraa å r (Gordon Research Conference on
Nucleic Acids) rapporterades om dessa f ö rs ö k. Den nya teknikens m ö jliga anv ä ndningsomr å den och dess risker diskuterades och deltagarna f ö reslog i ett brev till National Academy of Sciences
(NAS) att den skulle tills ä tta en kommitt é f ö r att studera
f ö rdelar och risker f ö rknippade med hybrid-DNA tekniken.
y6?.z!S2 !!it.t é ns_f ö rslag ,
Kommitt é n tillsattes
och resultatet av dess arbete f ö rlag i juli
1974. I korthet rekommenderade den f ö ljande:
1. Att viss hybrid-DNA inte skulle framst ä llas f ö rr ä n man
visste mera om dess ev risker eller hade godtagbara me
toder f ö r att f ö rhindra dess spridning. Det g ä llde
ö verf ö rande av DNA-segment som medf ö r
motst å ndskraft
mot antibiotika eller som ger upphov till produktion
av toxiner och vidare hybrid-DNA i vilken ing å r DNA fr å n
onkogena virus.
2.
Att ev planer p å att koppla djur-DNA med plasmid-DNA eller
bakteriofag-DNA, noga skulle ö verv ä gas innan planerna sattes i verket. DNA i vissa
djurceller har n ä mligen baserna anordnade i en f ö ljd som ä r
vanlig hos s k RNA-tum ö rvirus, dvs s å dana virus som har RNA i st ä llet fbr DNA i sitt genom. Risken att tum ö r-framkallande arvsanlag ö verf ö rdes kunde
inte uteslutas i dessa f ö rs ö k.
3.
Att National
Institutes of Health (NIH) skulle tills ä tta
en r å dgivande kommitt é med uppgift att utv ä rdera
Prop.
1979/80:10 79
riskerna med hybrid-DNA forskningen. Metoder borde
utvecklas f ö r att reducera riskerna f ö r spridning av hybrid-DNA och riktlinjer utf ä rdas f ö r
dem som arbetar med s å dan hybrid-DNA, som kan inneb ä ra risker (potentially hazardous recombinant DNA
molecules).
4. Att en internationell konferens med deltagare av ber ö rda forskare anordnas under å r 1975. Den skulle diskutera inneb ö rden av det vetenskapliga genombrott som gjorts och
l ä mpliga metoder f ö r att m ö ta
de risker som den nya tekniken kunde medf ö ra
(potential biohazards).
I rekommendationerna ingick ocks å att all v ä rldens
forskare inora orar å det skulle v ä nta raed de f ö rs ö k som innefattades under punkten 1 och som ans å gs s ä rskilt
riskfyllda. Detta var en unik å tg ä rd som starkt understr ö k betydelsen av kommitt é ns f ö rslag och
gav det en dramatisk tillspetsning med en avsev ä rd genomslagskraft som f ö ljd
b ä de i USA och internationellt.
NIH f ö ljde koraraitt é ns f ö rslag om
tills ä ttande av en r å dgivande kommitt é
och kn ö t till sig the NIH Recombinant DNA
Molecule Program Advisory Committee (RAC) best å ende av 16 ledam ö ter som f ö retr ä dde molekyl ä r biologi, virologi, genetik och mikrobiologi, d v s
de ä mnen som n ä rmast var ber ö rda
av den nya tekniken. Dessutom fanns i komraitt é n en representant f ö r biologisk
etik (bioethics) .
NAS-kommitt é ns
rekommendationer i ö vrigt startade en debatt av
betydande bredd och engagemang. De inledde en h ä ndelseutveckling som i dagens l ä ge
inneb ä r att den amerikanska kongressen
har ett antal lagf ö rslag r ö rande forskning med hybrid-DNA under behandling och
att ett flertal l ä nder utf ä rdat f ö reskrifter
f ö r denna forskning eller har s å dana under utarbetande.
2il2C! ä E!S20 £§ "5SD_1225
Den internationella vetenskapliga konferens som f ö reslagits av NAS-kommitt é n och sora med st ö d
av NIH och NAS ssimraankallades i Asilomar i Kalifornien 1975 fick stor
betydelse f ö r utvecklingen av s ä kerhetsf ö reskrifter
f ö r hybrid-DNA forskningen. H ä r lades i sj ä lva
verket grunden f ö r det regelarbete som senare f ö rdes vidare av NIH och som till stor del blivit m ö nsterbildande f ö r
m å nga andra l ä nder.
I konferensen deltog ett 150-tal personer, varav 52
forskare fr å n 15 l ä nder utanf ö r
USA, 16 representanter f ö r pressen och 4 jurister.
Prop.
1979/80:10 80
I sammanfattningen fr å n
konferensen konstateras bl a f ö ljande. Den
nya tekniken ger m ö jligheter till n ä ra nog fri kombination av den arvsmassa som den
biologiska utvecklingen frambragt. Detta inneb ä r en situation raed m ä nga
obekanta. N ä r det g ä ller att bed ö ma
riskerna med den nya tekniken ä r det d ä rf ö r f ö retr ä desvis
potentiella risker man har att g ö ra
med, dvs risker sora kan finnas. Det betyder att man inte alltid vet om de existerar,
d v s ä r reella.
Bed ö mningen av dessa potentiella risker
kan skifta men f ä eller inga bed ö mare anser att hybrid-DNA forskningen ä r helt riskfri. Riskbed ö mningen m å ste
till en b ö rjan ske p å k ä nn, vara
intuitiv, men kan f ö rb ä ttras i takt med att kunskaperna ö kar
inom omr å det.
Vissa experiment inneb ä r
emellertid p å visbara risker och de b ö r tillsvidare inte genomf ö ras. Det ä r
f ö rs ö k med DNA fr å n sjukdomsframkallande bakterier och
virus eller med DNA som inneh å ller anlag f ö r fraimst ä llning
av gifter. Vidare b ö r storskaliga f ö rs ö k, dvs f ö rs ö k med mer ä n 10 1 av kulturen ifr ä ga, inte utf ö ras, om de kan f ö rmodas ge upphov till ä mnen som ä r skadliga f ö r m ä nniskan, v ä xt- och djurv ä rlden.
ö vriga
f ö rs ö k skulle dock kunna fortg å
under f ö ruts ä ttning att de genomf ö rdes p å ett fr å n
s ä kerhetssynpunkt tillfredsst ä llande s ä tt.
Inneb ö rden av detta utvecklades av
konferensen och ledde till en s ä kerhetssyn
som sedan kommit att bli r å dande.
Den bygger p å
att riskerna h ä r som i all annan verksamhet kan
graderas och genom l ä mpliga å tg ä rder
reduceras. Fysiska och biologiska barri ä rer
eller inneslutningar (physical and biological containments) byggs upp kring f ö rs ö ken och
graden av inneslutning best ä ms av var p å riskskalan f ö rs ö ket ligger. De fysiska barri ä rerna avser laboratorielokaler, utrustning och dyl.
De biologiska barri ä rerna best å r i att de bakterier och virus som ing å r i f ö rs ö ken f ö rsvagas s ä att de inte kan ö verleva
utanf ö r laboratoriet.
Begreppet biologisk barri ä r (biologisk inneslutning) var nytt. Det å tersod d å
mycket arbete p å att utveckla l ä mpliga system av detta slag och att testa deras tillf ö rlitlighet.
Konferensen betonade att det ä r s ä rskilt
viktigt att goda arbetsrutiner uppr ä tth å lls i de laboratorier d ä r hybrid-DNAtekniken till ä mpas och att all personal som
Prop.
1979/80:10
syssels ä tts i s å dant arbete ä r
utbildad f ö r detta. Slarv och inkompetens kan
snabbt s ä tta de b ä sta s ä kerhetssystem
ur spel.
Ingen riskklassificering kan f ö rutse alla situationer och riskv ä rderingen m ä ste
d ä rf ö r vara en fortl ö pande process.
Konferensen rekommenderade enskilda forskare att till ä mpa dess riktlinjer i s ä kerhetsfr å gor
till dess att regler utarbetats och fastst ä llts
i resp l ä nder.
Bs3elarbetet_inom_NIH_197 5-76
Den fortsatta s ä kerhetsdebatt
som arbetet inom NIH:s r å dgivande kommitt é utl ö ste och som
gick tillbaka p å Asilomarkonferensens s ä kerhetsfilosofi, kora fr ä mst att kretsa kring de fysiska och biologiska b ä rri ä rsystemen
och de till dem knutna riskgraderingarna. Vissa kritiker ans å g att riskerna med hybrid-DNA forskningen var starkt
ö verskattade och att de riktlinjer f ö r denna forskning som nu h ö ll p å att arbetas
fram blev alltf ö r str ä nga. De skulle f ö rsv å ra eller tom om ö jligg ö ra fr å n vetenskaplig och samh ä llelig synpunkt angel ä gna forskningsinsatser. Andra d ä remot
framh ö ll att reglerna blev alltf ö r liberala och att de bl a skulle kunna medf ö ra att f ö rs ö k leddes av personal med otillr ä cklig kompetens. Det framh ö lls ocks å
att kommitt é ns sammans ä ttning borde breddas s å att representanter f ö r olika samh ä llssektorer, exempelvis milj ö v å rd och
arbetarskydd, ingick. Ä ven andra vetenskapsomr å den ä n de som
direkt ber ö rdes av den nya tekniken borde vara
f ö retr ä dda i kommitt é n. Det f ö rslag till riktlinjer som kommitt é n arbetat fram i juli 1975 s ä ndes ut p å
remiss till forskare och institutioner f ö r
att f å en allsidig bed ö mning till st å nd.
Vid kommitt é ns fj ä rde sammantr ä de i december 1975 diskuterades
remissvaren och en slutlig version utarbetades och ö verl ä mnades till
NIH (NIH Proposed Guidelines For Research Involving Recombinant DNA
Molecules).
NIH skulle nu besluta om att anta de f ö reslagna riktlinjerna. Visserligen hade alla
sammantr ä den med kommitt é n varit offentliga men NIH besl ö t ä nd å att sammankalla ytterligare ett offentligt m ö te med ett breddat deltagande av forskare och f ö retr ä dare f ö r allm ä nna
intressen. M ö tet ifr å ga ä gde rum i
februari 1976. Kommitt é n fick sedan i uppgift att bed ö ma de synpunkter som framf ö rts och g ö ra
erforderliga revideringar av f ö rslaget.
6 Riksdagen 1979/80. 1 saml Nr 10
Prop. 1979/80:10 82
De kritiska synpunkterna r ö rde bl a det begr ä nsade till ä mpningsomr å det
f ö r riktlinjerna. Endast den av NIH
st ö dda forskningen ber ö rdes av dem, l ä t
vara att det var den ö verv ä gande delen av forskningsprojekten betr. hybrid-DNA vid universitet
och h ö gskolor. Men hybrid-DNA projekt st ö ddes ocks ä
av det naturvetenskapliga forskningsr å det
(National Science Foundation), av jordbruksdepartementet o a federala organ,
vilka icke omfattades av riktlinjerna. Utanf ö r dessa l å g dessutom hela
industriforskningen.
Tillf ö rlitligheten hos de biologiska barri ä rerna var
ocks å en central fr å ga f ö r kritiken. L ä mpligheten
av
att anv ä nda en stam
av den vanliga tarmbakterien som
v ä rdorganism och vissa viruspartiklar som b ä rare av hy
brid-DNA ifr å gasattes.
Arbetet p ä
riktlinjerna slutf ö rdes under v å ren 1976. Vid den tiden intesifierades debatten av
de h ä ndelser, som intr ä ffade i Cambridge, Massachussets, d ä r Harvard-universitetet och Massachussets Institute
of Technology (MIT) ligger. Det hela b ö rjade
med Harvard's planer p ä
att bygga p ä en fj ä rde
v å ning p å biologiinstitutionens hus f ö r ett s k P-3 laboratorium och de diskussioner detta
utl ö ste. En offentlig hearing
anordnades i juni av stadens myndigheter och planer f ö rel å g att lokalt
f ö rbjuda hybrid-DNA forskning under
tv å å r. I denna hearing deltog f ö rutom
forskare och f ö retr ä dare f ö r NIH och dess arbete med
riktlinjerna, politiker, laboratoriepersonal, f ö retr ä dare f ö r organisationerna Science for the People, Friends
of the Earth m fl.
Denna hearing har betecknats som det f ö rsta verkliga provet p å om NIH:s riktlinjer var acceptabla f ö r en bredare allm ä nhet. N å got stopp f ö r
forskningen blev det inte i Ceimbridge.
Riktlinjerna godk ä ndes
av NIH i slutet av juni 1976.
NIHs_riktlinier_av_ å r_197
6
Syftet med riktlinjerna var att skydda laboratoriepersonal,
allm ä nhet och omgivning f ö r risker f ö rknippade
med hybrid-DNA forskningen. Skyddet skulle vara tilltaget med god marginal,
eftersom riskerna var sv å ra att f ö rutse och bed ö ma.
Riktlinjerna bygger p å
den grund som lades vid Asilomarkonf erensen och inneb ä r att vissa f ö rs ö k f ö rbjuds och
att andra till å ts, dock endast under f ö ruts ä ttning att
de ä r motiverade fr å n vetenskaplig synpunkt och
Prop. 1979/80:10 83
inte kan utf ö ras
med annan teknik samt att n ö dv ä ndiga s ä kerhets å tg ä rder vidtas.
Till de senare r ä knas bl a anv ä ndande av fysiska och biologiska barri ä rsystem. Riktlinjerna klarg ö r ansvarsf ö rh å llandena mellan projektledare, institut och NIH. Vetenskapliga
publikationer som beskriver arbeten med hybrid-DNA b ö r inneh å lla
en beskrivning av de s ä kerhets å tg ä rder som
vidtagits och erfarenheterna av dera. Riktlinjerna skall ses ö ver varje å r.
Utbildning av laboratoriepersonalen, central r å dgivning och kontroll ä r andra å tg ä rder sora
ing å r och som syftar till att motverka
riskerna.
I det f ö ljande
redovisas kort f ö r f ö rbuden och barri ä rsystemen .
l! ö rbjiilna_f ö r:|Qk_och_anteringar
Dessa omfattar:
1.
Framst ä llning av hybrid-DNA fr å n patogena organismer inkl vissa onkogena virus
eller celler som man vet ä r infekterade av s å dana.
2.
Framst ä llning av hybrid-DNA sora inneh å ller gener f ö r
syntes av gifter (ex botulinus-toxin eller difteritoxin, gifter fr å n insekter, ormar etc) .
3.
Ö verf ö ring av antibiotikaresistens utom till
E coli och andra som redan i naturligt tillst å nd kan f ö rv ä rva s å dana anlag
fr ä n andra bakterier.
4.
Framst ä llning av hybrid-DNA fr å n v ä xtpatogener
d å det ä r sannolikt att vlrulens och verkningskrets (h ö st range) ö kas.
(Detta f ö rbud om ö jligg ö r
t ä nkbara till ä rapningar av hybrid-DNA teknik inom exempelvis v ä xtf ö r ä dling, eftersom dessa skulle kr ä va f ö rs ö k i v ä xthus eller
i f ä lt.)
5.
Avsiktligt
avgivande av organismer inneh å llande
hybrid-DNA fr å n laboratoriet till omgivningen.
6.
Kulturer p å mer ä n 10 1 om
dessa inneh å ller hybrid-DNA som man vet kan ge
upphov till skadliga produkter.
Till dessa r ä knas
fysiska hinder av olika slag som uppr ä ttas
f ö r att begr ä nsa m ö jligheterna
f ö r bakterier, virus och andra
organismer som anv ä nds i f ö rs ö ken att l ä mna laboratoriet. Hit h ö r utformning,
Prop.
1979/80:10 84
inredning och utrustning av laboratoriet. Det kan g ä lla å tg ä rder f ö r
att begr ä nsa spridningen av luftburna ä mnen och organismer, f ö r att desinficera luft och avloppsvatten och f ö r att ber ä nsa
tilltr ä det till laboratoriet ifr å ga. Til) de fysiska barri ä rerna kan ocks å
r ä knas de krav som riktlinjerna st ä ller p å
arbetsrutinerna inom laboratoriet. I b å da
fallen grundar sig anvisningarna i detta avseende p å m å ng å riga erfarenheter fr ä n arbete med sjukdomsframka11-ande bakterier och virus.
Fyra grader av fysiska barri ä rer specificeras. De betecknas Pl, P2, P3 och P4 och siffrorna anger
en ö kande grad av inneslutning (minimal
- l å g - moderat -h ö g) .
Pl ä r i stort sett ett vanligt
mikrobiologiskt laboratorium. Den fysiska inneslutningen best å r i de arbetsmetoder som rutinm ä ssigt till ä mpas
i s å dana laboratorier och som bl a best å r i daglig desin-ficering av f ö rorenade ytor, v ä tskor
och avfall och anv ä ndning av s ä kra tillv ä gag å ngss ä tt vid pi
petteri ng.
Denna miniminiv å
f ö r inneslutning anv ä nds vid hantering av organismer som inneb ä r obetydliga risker under normala f ö rh å llanden, t
ex f ö r icke patogena stammar av E coli.
Denna niv å till ä mpas ocks å vid studier av v ä vnadskulturer fr å n
m ä nniska och d ä ggdjur.
P2 ä r ett Pl-laboratorium f ö rsett med en autoklav, dvs anordning f ö r avd ö dning med å nga vid f ö rh ö jd temperatur och tryck. Det ä r inte till å tet
att ä ta, dricka, r ö ka och f ö rvara
livsmedel i detta laboratorium. Laboratoriekl ä der kr ä vs. Tillg ä ng till mekanisk pipettering skall finnas. Tilltr ä de till P2-1aboratoriet ä r begr ä nsat
n ä r experiment som kr ä ver P2-niv ä
utf ö rs. P2-niv ä kr ä vs f ö r forskning med organismer som f ö rorsakar de flesta bakterie- och virussjukdomar hos
m ä nniska. Denna grad av inneslutning
rekommenderas av det amerikanska Center for Disease Control vid arbete med
bakterier som ger mj ä ltbrand, difteri, lunginflammation,
gonorr é , salmonella, syfilis och kolera.
Den rekommenderas ocks ä vid arbeten med virus som f ö rorsakar influensa, m ä ssling, p å ssjuka och polio.
P3 laboratoriet ä r
avskilt fr å n ö vriga laboratorier i huset och har ett flertal utrustningsdetaljer
Prop.
1979/80:10 85
f ö r att ö ka graden av inneslutning (ex vis undertryck i f ö rh å llande till
omgivningen, riskbox, spec anordningar f ö r
luftcirkulation). Speciella regler betr kl ä dsel
och arbetsrutiner g ä ller.
Inneslutning enl P3-niv ä
har anv ä nts de senaste 20 å ren i USA vid arbete med organismer som ger
exempelvis tuberkulos, pest och rabies.
P4 ä r ett fullst ä ndigt avskilt laboratorium med bl a person- och
materiels1ussar, speciella system f ö r
avfallshantering och luftcirkulation (undertryck i f ö rh å llande till
omgivningen).
P4 laboratorier har av Center for Disease Control
rekommenderats vid arbete med utomordentligt farliga virus som exempelvis
Lassafeberns virus.
De arbetsrutiner som g ä ller
f ö r Pl g ä ller ocks ä
f ö r P2 - P4 laboratorierna. Vidare kr ä vs en personalutbildning som svarar mot kraven i ö vrigt inom varje niv ä . I utbildningen ing ä r k ä nnedom om m ö jliga
risker och om de olika momenten i hybrid-DNA-tekniken, vidare kunskap om
biologin hos de bakterier och virus som anv ä nds.
Beredskapsplaner i h ä ndelse av olyckor skall finnas.
Serologiska kontroller av personalen skall vara planerade.
BiQlQgi| ä _b ä EiiiEiE
Dessa ä r ett
komplement till de fysiska barri ä rerna och
inneb ä r att de bakterier, i vilka
hybrid-DNA inf ö res (v ä rdarna), ä r
starkt f ö rsvagade och inte skall kunna ö verleva utanf ö r
laboratoriet. Samma g ä ller de bakteriof ä ger och andra virus vilka anv ä nds som vektorer. I riktlinjerna anges genomg å ende b å de
fysisk och biologisk barri ä r f ö r olika f ö rs ö k.
V ä rd/vektorsystemen betecknas i
riktlinjerna EK 1, EK 2 och EK 3 d ä r
siffran anger en ö kande barri ä reffekt.
EK 1 v ä rd/vektorsystem
Mottagare eller v ä rd
f ö r hybrid-DNA ä r en stam av den vanliga tarmbakterien E coli. Den
speciella stammen betecknas K 12 och kan normalt inte kolonisera och f ö r ö ka sig i
tarmen. Inga andra stammar ä n K 12 f å r anv ä ndas (g ä ller ä ven EK 2 och
EK 3). 1)
1) Beteckningen EK anger att E coli K 12 ä r v ä rdorganism.
I det reviderade f ö rslaget till riktlinjer 1978 anv ä nds i st ä llet
beteckningen HV som st å r f ö r host/vector.
Prop. 1979/80:10 86
Vektorer eller b ä rare
av den hybrid-DNA som skall inf ö ras i E.coli
K 12 ä r bakterieplasmider som saknar f ö rm å ga att sj ä lva vandra ö ver
till andra bakterier (non-konjugativa) eller f ö rsvagade bak-teriofager (lambdatyp) .
EK 2 v ä rd/vektorsystera
Vissa ä rftliga f ö r ä ndringar har
gjorts med v ä rd och vektor s ä att dessa endast skall kunna ö verleva under mycket speciella laboratorief ö rh å llanden.
E.coli K 12 har exempelvis f ö rlorat f ö rm å gan att
bygga upp en cellv ä gg som skyddar mot milj ö n i tarmen och gjorts k ä nslig f ö r
olika ä mnen som finns i matsm ä ltningsorganen. F ö r ä ndringarna i vektorerna inneb ä r bl a att de f ö r
sin f ö r ö kning nu gjorts beroende av en specifik v ä rd eller att de gjorts temperaturk ä nsliga, dvs att de inte skall kunna f ö r ö ka sig vid
vanlig kroppstemperatur. Endast ett mindre antal EK 2 system finns f ö r n ä rvarande
godk ä nda av NIH.
EK 3 v ä rd/vektorsystem
Dess utg ö rs av EK 2-system
somihar barri ä reffekter som inte bara g ä ller i laboratorief ö rs ö k utan ocks å ä r h å llbara vid f ö rs ö k in vivo p å m ä nniska och
apor. N å gra EK 3 system finns f ö r n ä rvarande
inte utarbetade. F ö rs ö k p ä denna riskniv å kan allts å
ä nnu ej utf ö ras .
Andra v ä rd/vektorsystem
Som vektorer f ä r
ocks å anv ä ndas s k Simian monkey virus 40 (kallat SV 40) och s k polyoma virus.
SV 40 f ö rekommer i
njurarna hos vissa apor d ä r det kan f ö rorsaka infektioner. Det ger tum ö rer n ä r det
injiceras i nyf ö dda hamstrar. Det ä r inte k ä nt
f ö r att vara sjukdomsframkallande hos
m ä nniskan men det kan v ä xa i humana celler och har isolerats fr å n m ä nniska .
Polyoma virus f ö rekommer
hos m ö ss men har inte visats vara
sjukdomsframkallande hos dem. Injicerade i nyf ö dda ungar kan dock dessa virus ge upphov till tum ö rer. Det finns inga bel ä gg f ö r att
polyoma virus
Prop.
1979/80:10 87
kan infektera m ä nniska.
Det visar en svag f ö r ö kning i humana cellodlingar.
SV 40 och polyoma virus ä r fr ä mst avsedda f ö r att ö verf ö ra hybrid-DNA till kulturer av djurceller. Dylika
cellkulturer kr ä ver mycket speciella odlingsbetingelser
f ö r sin existens och f ö r ö kning dvs
har en inneboende biologisk barri ä reffekt.
Vektorn m å ste utg ö ras av ett virus som kan infektera dessa odlingar
och ö verf ö ra hybrid-DNA till cellerna d ä r.
En spridning av detta virus fr å n laboratoriet
kan ske. Om det sker ä r den sannolikaste spridningen via
m ä nniska. D ä rf ö r b ö r vektorer v ä ljas
som har liten eller ingen f ö rm å ga att f ö r ö ka sig i m ä nskliga
celler. Ett antal ytterligare krav st ä lls
p å dylika vektorer. Endast SV 40 och
polyoma virus kan enl. riktlinjerna anses uppfylla samtliga dessa krav.
Bi ä !s £ i2Q §£ .E å _EiiStiiQisrna_av_ å r_1976
N ä r riktlinjerna offentliggjordes i
juli 1976 saknade de trots allt en viktig best å ndsdel. Den amerikanska milj ö v å rdslagen (Environmental Policy Act 1969) kr ä ver n ä mligen att
innan en st ö rre federal verksamhet s ä tts ig å ng
som kan p å verka den m ä nskliga milj ö n
s å skall en bed ö mning g ö ras
av de milj ö m ä ssiga konsekvenserna. Det skall f ö religga
en s k Environmental Impact Statement (EIS). En s å dan b ö rjade
utarbetas redan sommaren 1976 samtidigt som ö versynen
av riktlinjerna tog sin b ö rjan.
H ö sten 1976 f ö rel å g ett utkast
till EIS. Det inneh ö ll de nyligen antagna riktlinjerna
samt en beskrivning av deras tillkomst och av de grundl ä ggande tankeg å ngarna.
D ä r fanns ocks å redog ö relser
f ö r forskningsresultat r ö rande risker under olika arbetsbetingelser,
kortfattade ö verv ä ganden av milj ö risker och milj ö konsekvenser samt om den nya teknikens inverkan p å den biologiska utvecklingen ra ra.
EIS blev f ö rem å l f ö r en bred
remissbehandling. Ca 2 000 personer och institutioner deltog i denna. 38 svar
kom in.
I det slutliga EIS som utkom i oktober 1977 har dessa
svar tagits in j ä mte en redog ö relse f ö r
hur de p å verkat den slutliga utformningen.
De synpunkter som direkt ber ö rde
riktlinjerna f ö rdes vidare till den kommitt é som arbetar raed ö versynen av dessa.
Prop.
1979/80:10
Ett axplock i de inkomna svaren visar bl a f ö ljande.
Vissa remissvar tog upp allm ä nt politiska fr å gor som r ö rde m ö jligheterna
f ö r allm ä nheten att best ä mma
om riskerna med hybrid-DNA ä r acceptabla
eller ej. En procedur att p å demokratisk
v ä g realisera dessa m ö jligheter borde komma till st å nd. H ä r kunde man
t ä nka sig en nationell kommission
tillsatt av kongressen, en kommission som formulerade de allm ä nna regler som borde g ä lla f ö r allt arbete som inneb ä r biologiska risker. De som menade att riktlinjerna
var f ö r str ä nga och h ä mmade forskningen framh ö ll att ingen uppskattning gjorts av de kostnader som
samh ä llet å samkas av att skydda individerna fr å n
risker som i praktiken inte finns.
I n å gra svar yrkades p å ett f ö rbud
f ö r all hybrid-DNA forskning till
riskerna var b ä ttre klarlagda. Motsidan ville inte
ha n å gra f ö rbud alls. Man h ä vdade att om hybrid-DNA forskning
kan f ö rbjudas fast ä n riskerna inte ä r
belagda s å m å ste den principen ocks å g ä lla all annan forskning. Det ä r l ä tt att
spekulera fram v ä rldsomfattande skador som yttersta
resultat av forskningen inom m å nga omr å den. Ä ven dessa
skulle i s å fall vetobel ä ggas.
En diskussion av etiska fr ä gor i anslutning till "genetic engineering" efterlystes i
ett par svar.
De som utarbetat riktlinjerna var forskare inom hybrid-DNA
omr å det. Ä ven om m ö jligheter beretts ä ven andra att p å verka
arbetet s å hade dessa inte deltagit i
besluten r ö rande reglernas utformning. Redan
under det p å g å ende regelarbetet hade dylika synpunkter frcimf ö rts av bl a organisationen Science for the People.
I de mera allm ä nt
h å llna synpunkterna framf ö rdes ocks å
krav p å en intensifierad forskning r ö rande rislcmomenten f ö r att t ä cka in de betydande kunskapsluckor
som existerar p å detta omr å de.
Betr ä ffande riskerna var anv ä ndningen av E.coli K 12 som mottagare och f ö r ö kare av
hybrid-DNA en anledning till oro i flera remissvar. Colibakteriens (dock ej K
12) f ö rekomst i tarmen hos m ä nniska, hos m å nga
varmblodiga djur men ocks å hos fiskar och insekter, i avfall,
jord- och f ö rorenat vatten g ö r den till en viktig ekologisk faktor. Den kan
utbyta genetisk information med ett 40-tal andra arter bl a med Shigella
(dysenteri-bakterien) och Salmonella. Dess plasmider
Prop. 1979/80:10 89
kan bl a ö verf ö ra gener f ö r
antibiotika-resistens. E.coli ä r ä ven sjukdomsframkallande. Den ger upphov till diarr é er, urinv ä gsinfektioner
och blodf ö rgiftning. I flera svar kr ä vdes att alternativ till riktlinjernas v ä rd/vektorsystem skulle utvecklas ,
Ett flertal mera tekniskt betonade fr å gor som r ö rde
bl a kontroll av gnagare och insekter i laboratorierna, p å f ö ljd vid ö vertr ä delser av
riktlinjerna, inspektion och licensgivning samt ansvarsf ö rdelningen mellan projektledare, institution och
NIH, togs upp i remissvaren.
I EPA's svar (U S Environmental Protection Agency)
sammanfattades dess synpunkter och kritik p å
f ö ljande s ä tt.
1.
Det finns inte
tillr ä cklig kunskap f ö r att s ä kert
kunna p å st å att normalt ofarliga stammar av E.coli eller andra v ä rdorganismer inte kan f ö rvandlas till virulenta patogener, sora kan finna
ekologiska nischer, d ä r de kan f ö r ö ka sig, om
de skulle spridas i milj ö n. Mycket h ö g prioritet b ö r
ges å t forskning som ger ö kad kunskap om de biologiska barri ä rsystemens effekt.
2.
Riktlinjerna ä r inte till ä mpliga
p å alla laboratorier och forskare
som arbetar med hybrid-DNA.
3.
I vad m å n riktlinjerna f ö ljs,
och ö vertr ä delser noteras och rapporteras blir beroende av trycket fr å n kolleger och personal p å platsen, Inga tillf ö rlitliga medel finns f ö r att p å visa ö vertr ä delser eller f ö r
att snabbt varna om potentiellt farligt material genom olycksh ä ndelse avgivits till omgivningen. Vidare ges inga p å f ö ljder -annat
ä n f ö rlust av forskningsanslag - som kan verka f ö rebyggande mot ö vertr ä delser.
4.
EPA ä r oroat ö ver
den os ä kerhet som r å der n ä r det g ä ller att bed ö ma
riskerna med f ö rs ö k som inte utf ö rs under anv ä ndande av maximal inneslutning .
5.
EPA ä r oroat ö ver
de problem som kan uppst ä n ä r det g ä ller att utforma regler f ö r industriell till ä mpning av hybrid-DNA-tekniken.
6.
Varken EIS
eller riktlinjerna diskuterar planer p ä
å tg ä rder mot of ö rutsedd f ö rorening av omgivningen .
Prop. 1979/80:10 90
F ö rslaget _till_reviderade_riktlinjier_1978
Revisionen av riktlinjerna p å b ö rjades 1977. I september detta å r f ö rel å g ett f ö rslag
fr å n NIH's r å dgivande kommitt é
(RAC). Detta offentliggjordes f ö r
kommentarer i NIH recombinant DNA technical bulletin och i Federal register.
Liknande procedur som betr. 1976 å rs
utg å va till ä mpades.
NIH utgav det slutliga f ö rslaget den 28 juli 1978. Det publicerades i Federal register och var ö ppet f ö r
kommentarer under 60 dagar. En departementskommitt é tillsattes f ö r
att granska dessa. Den fick ä ven i uppdrag
att h å lla en offentlig utfr å gning (public hearing) i ä rendet. 45 dagar efter remisstidens utg å ng, d v s i mitten av november kommer den nya
versionen att utges.
F ö rslaget till reviderade riktlinjer
inneb ä r bl a
att vissa f ö rs ö k undantas fr å n
riktlinjerna
att l ä ttnader i s ä kerhetskraven inf ö rs
och
att de olika s ä kerhetskommitt é erna (Institutional Biosafety Committees) f å r ö kade
befogenheter.
Bakgrunden till detta var att forskningsresultat hade
framkommit under 1977 och 1978 vilka pekade p å att riskerna ö verskattats. Dessa
forskningsresultat g ä llde bl a anv ä ndningen av E.coli K 12 och virus inom
hybrid-DNA-tekniken och saimmanst ä lldes
och bed ö mdes vid vetenskapliga konferenser
(workshops) i Falmouth, USA i juni 1977 betr E.coli K 12 som v ä rdorganism och i Ascot, Storbritannien i januari
1978 betr f ö rs ö k med virus d å virusnukleinsyra ö verf ö rs till v ä rd/vektorsystem. Rapporterna fr å n dessa konferenser ing å r i underlaget till f ö rslaget till reviderade riktlinjer och inneb ä r sammanfattningsvis f ö ljande.
Inledningsvis konstateras att den stam som anv ä nds inom hybrid-DNA-tekniken, E.coli K 12, har anv ä nts i laboratorief ö rs ö k i ö ver 50 å r. Det ä r inte k ä nt
att den under denna tid skulle ha framkallat n å got sjukdomsfall. L ä mpligheten
av K 12 som mottagare av fr ä mmande gener
betingas av detta f ö rh å llande men ocks å d ä rav att den till sin biologi ä r
b ä st k ä nd av alla mikroorganismer.
Det faktum att E.coli som ursprunglig milj ö har ryggradsdjurens inkl m ä nniskans tarmkanal och d ä rut ö ver finns
spridd inom andra djurgrupper och na-
Prop.
1979/80:10 91
turmilj ö er samt att
arten rymmer ä ven patogena former, g ö r, att de ev m ö jligheterna
hos K 12 eller hos f ö rsvagade derivat av K 12 (ex vis
stam 1776) att omvandlas till en patogen, att sprida fr ä mmande DNA till andra organismer och att ö verleva i naturen, koramit s ä rskilt i blickpunkten.
Omvandling av K 12 till patogen
K 12 har odlats i stora kvantiteter - kulturer inneh å llande hundratals liter - i ett otal laboratorier v ä rlden ö ver
och med inneslutningar (containments) som varit l ä gre ä n de l ä gsta i NIH's riktlinjer. Den har d ä rvid inte visat n ä gon
av de egenskaper som normalt h ö r samman med
patogena bakterier. Den kan s å lunda inte
med l ä tthet ö verleva och f ö r ö ka sig under naturliga f ö rh å llanden,
sprida sig fr å n
djur till djur eller fr å n v ä xt till v ä xt,
med l ä tthet f ö r ö ka sig p å kroppsytor eller i tarmkanal och lungor,
invadera djurceller eller sprida sig i djurkroppar,
producera toxin eller f ö r ä ndra andra levande organismer eller celler s å att de blir skadliga,
motst å kroppens f ö rsvarsmekanismer (immunf ö rsvar) .
Om K 12 intas i s å
stor m ä ngd som 10 exemplar, kan sedan
inget av dessa å terfinnas i avf ö ringen. Normalt etablerar sig K 12 inte permanent
hos m ä nniskan. A andra sidan kan detta
ske under onormala f ö rh å llanden, exempelvis under antibiotikabehandling.
D å anlag som ger patogenitet hos
andra E.colistammar ö verf ö rdes till K 12 visade den inte i n ä got
fall f ö rm å ga att framkalla sjukdomar som diarr é eller urinv ä gsinfektion. Den slutsats som
dragits av detta ä r att det ä r mycket osannolikt att K 12 kan omvandlas till patogen genom att erh å lla fragment av fr ä mmande DNA.
Spridning av fr ä mmande
DNA med E.coli och dess plasmider
Fr ä gan g ä ller om hybrid-DNA som inf ö rts
i K 12 kan f ö ras vidare till andra bakterier som
K 12 kommer i kontakt med inkl andra stammar av E.coli. En s å dan ö verf ö ring skulle kunna omvandla mottagaren till en
patogen eller g ö ra en redan patogen organism mera
livskraftig. Den skulle kunna ske antingen med plas-
Prop.
1979/80:10 92
raider eller med bakteriof ä ger (lambdatyp) .
Konjugativa plasmider kan f ö rflytta sig fr å n en bakterie till en annan.
Enligt riktlinjerna f å r endast non-konjugativa eller
svagt konjugativa plasmider anv ä ndas. Den
non-konjugativa plasmidens f ö rm å ga att f ö rflytta
sig kan emellertid ö kas om dess bakteriecell invaderas
av en konjugativ plasmid och denna ö verf ö r sin konjugativa egenskap till den non-kon-jugativa
plasmiden. D ä refter kan den senare bli en
potentiell ö verf ö rare av DNA till andra bakterier. Ber ä kningar visar att sannolikheten f ö r
att detta skall h ä nda med non-konjugativa,K 12
plasmider ä r utomordentligt liten ( 1 p å 10 per ö verlevande
bakterie per dag i tarmen p å varmblodiga
djur). Ber ä kningarna g ä ller laboratorief ö rh å llanden och troligen g ä ller en ä nnu
l ä gre siffra under naturliga f ö rh å llanden.
Spridning av hybrid-DNA med bakteriof ä ger
Bakteriof ä ger med
hybrid-DNA kan avges fr å n laboratoriet som infekti ö sa partiklar eller via bakteriev ä rdar, i vilka bakteriofag-DNA finns i en plasmid
eller infogat i bakteriens kromosom-DNA.
Bakteriofagens m ö jlighet
att ö verleva som infekti ö s partikel beror p å flera faktorer bl a p å sannolikheten
att den skall finna colibakterier att f ö r ö ka sig i. Det anses mycket osannolikt att den
bakteriofag, lambda, som anv ä nds i hybrid-DNA
f ö rs ö k skulle ö verleva och infektera djur och m ä nniskor. Den ä r
k ä nslig f ö r mags ä ckens
l å ga ph och visar ingen ben ä genhet att infektera de colistammar som normalt
finns i tarmen. Den ä r vidare k ä nslig f ö r
uttorkning, n å got som skulle intr ä ffa om den sprids med luften. E.colistammar som kan
infekteras med lambda ä r ovanliga i naturen.
Lambdapartiklar i stora m ä ngder (10 partiklar) har f ö rt ä rts utan att
sedan kunna å terfinnas i avf ö ringen.
Inkorporering av lambda-DNA i E.coli-cellens DNA f ö rekommer i natu- ° n
och ä r ett v ä lk ä nt exempel p å naturlig omkombination. De flesta lambdavarianter
som anv ä nds i hybrid-DNA f ö rs ö ken eller ö verv ä gs f ö r anv ä ndning har
en starkt reducerad f ö rm å ga att inkorporeras p å detta s ä tt. Ber ä kningar
visar att m ö jligheten f ö r ö verf ö ring av fr ä mmande
DNA-fragment fr å n K 12 som ursprunglig v ä rdcell till andra bakterier via leimbda ä r avl ä gsen.
Prop. 1979/80:10 93
K 12's f ö rm å ga att ö verleva
i naturen
Som redan n ä mnts ä r K 12 d å ligt
rustad f ö r att ö verleva i naturlig milj ö . Men om den skulle ö verleva och f ö r ö ka sig ä r det fortfarande osannolikt att
den skulle infektera andra organismer. E.coli sprids s ä llan med aerosoler (luftburna partiklar) utan prim ä rt genom f ö rt ä ring av f ö rorenad
f ö da eller f ö rorenat vatten.
fi 9
Mellan 10 och 10 celler av patogen E.coli beh ö vs
f ö r att framkalla sjukdom. Den m ä ngd som genereras vid aerosolbildning ä r oftast mindre ä n
en tusendel av detta. Skulle K 12 bli patogen och infektera n å gon av laboratoriepersonalen och med denna person f ö ras ut ur laboratoriet, ä r sannolikheten f ö r
att andra skall smittas mycket l å g och risken
f ö r en epidemi ä r praktiskt taget obefintlig.
Falmouthkonferensen
I denna deltog experter p ä infektionssjukdoraar, bakter-ologi, virologi/ bakteriegenetik m fl
omr å den. Konferensen st ö ddes av National institute of allergy and infections
deseases och The Fogarty international center of NIH.
Konferensen behandlade de fr å gest ä llningar som ovan refererats och de
riskbed ö mningar som d ä r å terges
sammanfaller med konferensens.
Falmouthkonferensens slutsats var att E.coli K 12 genom
hybrid-DNA f ö rs ö k inte kunde omvandlas till en patogen. "The participants arrived
at unanimous agree-raent that E.coli K 12 cannot be converted into an epidemic
pathogen by laboratory manipulations with DNA inserts."
Detta framg å r av
rapporten fr å n ordf ö randen vid konferensen till chefen f ö r NIH. Det b ö r
n ä mnas att en av deltagarna
(professor J King) menade att slutsatsen inte var s å kategorisk utan att man i st ä llet varit ö verens
om att det var osannolikt (ehuru inte o-m ö jligt)
att E.coli K 12 kan omvandlas till en epidemisk stam. N ä r det g ä llde
fr å gan om E.coli K 12 kan omvandlas
till vildtyp dvs ursprunglig E.coli, r å dde
enligt King inte n å gon samst ä mmig uppfattning. Tv ä rtom pekade de resultat som framlades, p å att detta ä r ett allvarligt problem.
Prop.
1979/80:10 94
Hybrid-pNA_f ö rs ö k_med_yirus;nukleinsyra
Det f ö rsta f ö rslag till rt v ide rade L'iktii.njer som utgavs i
september 1977 utl ö ste kritik f ö r att kraven p å
fysiska och biologiska barri ä rer var f ö r h ö ga n ä r det g ä llde
arbete med virus.
Vid Ascotkonferensen togs riskerna med anv ä ndning av virus inom
hybrid-DNA-tekniken upp. De ä mnesomr å den som f ö retr ä ddes av de 27 deltagar.na var
kliniska infektionssjukdomar, folkh ä lsa, medicinsk och diagnostisk virologi, virusinfektioners biologi,
biokemisk virologi samt v ä xt-,
insekt- och husdjursvirologi. Fem av deltagarna var aktivt engagerade inom
hybrid-DNA forskningen. Konferensen st ö ddes av NIH och var "a joint US-EMBO workshop"
(EMBO = European Molecular Biology Organisation).
Ascotkonferensens resultat behandlades av den arbetsgrupp
inom NIH som studerade riktlinjer f ö r virus-hybrid-DNA f ö rs ö k. Av rapporten fr å n m ö tet och arbetsgruppens skrivelse
(14 april 1978) till NIH's r å dgivande kommitt é (RAC) framg å r bl
a f ö ljande.
1. Ett tidigare antagande som l ä g bakom 1976 å rs
utg å va av riktlinjerna var att E.coli,
som bar
virus-hybrid-DNA, kunde bli virusfabriker som
producerade infekti ö sa viruspartiklar. Detta
anses inte vara m ö jligt. Virusf ö r ö kning (repli
kation) kr ä ver reglering och samordning av en
m å ngfald enzymsystem som h ä rr ö r b å de fr å n v ä rd
organismens genom och viruspartikelns genom. Det
ta ä r grunden f ö r v ä rdspecificiteten hos virus.
Det tycks vara mycket osannolikt att en prokaryot
inneh å ller det kompletterande enzymsystem
som
beh ö vs f ö r syntes av ett infekti ö st djurvirus.
Inte i n å got fall har det kunnat p å visas att
det ä r m ö jligt att f ö r ö ka djurvirus eller andra eukaryota
virus i bakterier och omv ä nt f ö r ö ka bakterievirus (fager) i
eukaryota celler.
2. Efter genomg ä ng av f ö religgande vetenskapliga
data och olika riskscenarios blir slutsatsen att
virus-genom och fragment av s å dana som klonas i
E.coli K 12 med anv ä ndning av godk ä nda plasmider
och fagvektorer, inte inneb ä r st ö rre risk ä n ar
bete med den infekti ö sa
viruspartikeln som s ä
dan eller dess
DNA och att det i de flesta fall,
om ä n inte alla, klart inneb ä r mindre risk.
Prop.
1979/80:10 95
3. P2/EK 1-niv å
utgjorde tillr ä ckligt skydd f ö r kloning av virus-genom och fragment av s ä dana.
RAC och senare NIH f ö ljde
i huvudsak rekommendationerna fr ä n
Ascotkonferensen och arbetsgruppen, vilket innebar en i vissa fall drastisk s ä nkning av s ä kerhetsniv å erna. En b ä ttre
ö verensst ä mmelse tycks d ä rigenom
ha uppst å tt mellan de amerikanska och
exempelvis de franska riktlinjerna. Det kan n ä mnas att f ö rutom polyoma virus och SV 40
virus ä r ä ven andra virus-vektorer till ä tna
(adenovirus, herpesvirus m fl).
Undantag_fr ä n_riktlinierna
F ö ljande f ö rs ö k och
hanteringar f ö resl å s bli undantagna fr ä n
riktlinjerna:
1. Hantering av DNA utanf ö r en v ä rdorganism eller
ett virus, s k "naked DNA".
S å dan DNA har hanterats i å ratal i laboratorierna. Den inaktiveras snabbt i
naturen.
2.
F ö rs ö k som avser
DNA fr å n virus eller icke-kromo-som DNA, d ä r inget fr ä mmande
DNA ing ä r i hybrid-DNA molekylen. Ett
exempel ä r ö verf ö rande av hybrid-DNA molekyler som
best å r av bitar av SV 40 virus till
eukaryota celler i v ä vnadskultur.
3.
F ö rs ö k som avser
s k sj ä lv-kloning. I dessa f ö rs ö k isoleras
DNA fr å n en v ä rdorganism och å terinf ö rs sedan f ö r
kloning i samma typ av organism. Det g ä ller
s å lunda en typ av kloning som f ö rsigg å r
i naturen.
4.
F ö rs ö k som
infattar givare- och v ä rdsystem som normalt utbyter DNA.
Dessa f ö rs ö k ä r endast en imitation av f ö reteelser i naturen. En lista ö ver dessa system har uppr ä ttats och skall fortl ö pande ses ö ver och anpassas till nya r ö n p å omr å det (se ä ven
p 5).
5.
Andra
hybrid-DNA f ö rs ö k om det kan visas att de ä r
s ä kra. Beslut om s å dana undantag fattas av chefen f ö r NIH sedan fr å gan
beretts av RAC. Allm ä nheten skall beredas m ö jlighet att dessf ö rinnan
avge synpunkter (g ä ller ä ven p 4) .
Prop. 1979/80:10 96
Bf?iy!stioner _ay_s ä ]
I f ö rslaget till reviderade riktlinjer
har s ä kerhetskraven n ä stan genomg å ende
s ä nkts n ä got (1-2 steg, f ö r
vissa virusf ö rs ö k ä nnu mera).
Administra tiya_ ä tg ä rder
NIH's godk ä nnande fr å n s ä kerhetssynpunkt av projekt beh ö ver endast inh ä mtas betr nya projekt och projekt
av P4-typ. Betr f ö r ä ndringar av p å g å ende projekt p ä Pl - P3-niv å beh ö vs inte detta godk ä nnande. Det r ä cker med att institutionens
biologiska s ä kerhetskommitt é (Institutional Biosafety
Committee, IBC) l ä mnat sitt medgivande. NIH avser att
i efterhand granska IBCs beslut. Vidare skall varje institution som bedriver f ö rs ö k p å P3 - P4-niv å ha en kvalificerat biologiskt
skyddsombud (Biological Safety Officer). Å tminstone en ledamot av IBC skall vara f ö retr ä dare f ö r allm ä nheten (public member) och t ex
inte ha n å gra ekonomiska anknytningar till
institutionen. Ansvars-f ö rh ä llande mellan huvudman (principal
investigator) institution, IBC och skyddsombud preciseras ytterligare. Enligt
de reviderade riktlinjerna kan den privata sektorn frivilligt registrera sina
hybrid-DNA projekt hos NIH.
5i ä !s £ i2D § S_B å _l2E § i ä 3 § t_ £ iil_E2Yi42E5 § _Ei!StiiDi § E
Av en artikel i Nature (12 oktober 1978) framg å r
viss kritik som framf ö rdes vid den hearing r ö rande
de reviderade riktlinjerna som h ö lls i september 1978.
I kritiken som kommer fr å n vetenskapshistoriskt h å ll (Susan Wright) p å pekades bl a att den grupp som deltagit
i beslutsprocessen varit starkt begr ä nsad till forskare med anknytning till NIH och att den varit f ö r sluten. Vidare kritiserades f ö rslaget att delegera ansvaret f ö r vissa å tg ä rder till lokala institutioner.
Mot bakgrund av industrins v ä xande intresse f ö r hybrid-DNA-tekniken ans å gs det vara fel att mildra s ä kerhetskraven p å det s ä tt som f ö reslogs.
RAC kommer i samband med att de industriella till-l ä mpningarna alltmer aktualiseras att
f å g ö ra policy-rekommendationer av vittg å ende social r ä ckvidd. Med
Prop.
1979/80:10 97
tanke h ä rp å ans å gs den
utvidgning av kommitt é ns sammans ä ttning som utlovats av NIH vara otillr ä cklig. Krav restes p ä en ut ö kning av komraitt é n med f ö retr ä dare f ö r
fackf ö reningar, allm ä nna intressegrupper (public interest groups), organisationer
f ö r folkh ä lsan och tillsynsrayndigheter som kunde t ä nkas vara ber ö rda.
Bakom detta krav stod enligt artikeln:
Attorney General of New York State
Araerican Federation of Labor
Congress of Industrial Organisations
Coalition f ö r
Responsible Genetic Research
Environmental Defense Fund
Friends of the Earth
Betr milj ö grupperna i
USA se ä ven bil 4.
Amerikanska_kon2ressen 1977-78
I b ö rjan av 1977 var m å nga politiska bed ö mare
ense ora att ett lagf ö rslag r ö rande hybrid-DNA-forskning snabbt skulle passera
kongressen. Det visade sig vara fel. Orsakerna till att kongressen tog l ä ngre tid p å
sig ä n v ä ntat var flera. De nya forskningsresultat som framkom under 1977 och
som p å verkade riskbed ö mningen torde ha inverkat. Dessa fick genom
forskarnas eget agerande en betydande genomslagskraft b å de i kongressen och hos allm ä nheten och torde ha f å tt opinionen att sv ä nga mot en
mera liberal syn p å s ä kerhetsfr å gorna kring hybrid-DNA forskningen
.
De tv å lagf ö rslag som l å g i kongressen i b ö rjan av å ret
hade till respektive upphovsm ä n
senatorerna Kennedy och Rogers.
Senator Kennedy's lagf ö rslag
innebar bl a att en ny statlig kommission skulle bildas. Denna skulle best ä mma om all forskning med hybrid-DNA. I sj ä lva verket hade senator Kennedy och hans stab fr å n b ö rjan t ä nkt sig en reglering av all biologisk forskning som
innebar potentiella risker men sedermera begr ä nsat sig till hybrid-DNA forskningen. Kennedy's lagf ö rslag gick vidare ut p å att lokala lagstiftande f ö rsamlingar
kunde anta regler som var str ä ngare ä n de federala eller tom f ö rbjuda forskning med hybrid-DNA. Kennedy's avsikt
med den nya kommissionen torde ha varit att i den l ä gga de kontrollerande uppgifter som nu l å g p å NIH. Detta
senare organ skulle uteslutande ä gna
sig å t den vetenskapliga bed ö mningen av forskningsprojekten och inte vara till-
7 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 10
Prop. 1979/80:10 98
synsrayndighet f ö r
n å gon lagstiftning. Kommissionen
skulle best å av forskare och f ö retr ä dare f ö r allm ä nheten,
sammanlagt 13 ledam ö ter. Genom denna konstruktion kunde
ö nskem å let tillgodoses att allm ä nheten
skulle ha insyn och ä ven ansvar i forskningen .
Detta lagf ö rslag var mycket detaljerat i sin reglering av forskningen. Det m ö ttes med betydande opposition fr å n forskarh å ll. Orsaken till denna var den byr å krati man fruktade skulle l ä ggas ö ver forskningen och de ingrepp av
politisk natur den kunde komma att uts ä ttas f ö r. Ö vertr ä delser straffades med h ö gst 5 000 dollar i b ö ter eller f ä ngelse i h ö gst ett å r (dock h ö gst 10 ä r i sv å rare fall), n ä got som s ä kerligen ocks å bidrog till den starkt negativa
reaktionen hos m å nga forskare.
Senator Roger's lagf ö rslag innebar ocks å att en kommission skulle finnas, raen endast med r å dgivande uppgifter. En annan
viktig skillnad var att lokala avvikelser fr å n den federala linjen endast fick f ö rekomma om speciella behov f ö rel å g.
Framst å ende forskare p å omr å det vilka tidigare anslutit sig
till uppfattningen att hybrid-DNA forskningen innebar betydande risker ä ndrade under 1977 helt eller delvis
mening. Kongressen fick skrivelser fr å n ledande forskare som h ä vdade att de f ö rs ö k som till ä ts enl NIH:s riktliner var riskfria
(Professor Roy Curtiss III) och att hybrid-DNA bildas i naturen och ingalunda ä r n å gon ny laboratorieframst ä lld produkt (Professor Stanley
Cohan).
Falmouthkonferensens n ä mnda uttalande att E.coli K 12
genom hybrid-DNA f ö rs ö k inte kan omvandlas till en
sjukdomsframkallande bakterie och ge upphov till epidemier v ä gde i detta sammanhang tungt.
Fr å n
andra vetenskapliga konferenser kom ytterligare r ö ster. P å sensommaren 1977 h ö lls en Gordonkonferens som
omfattade ocks å en konferens om nukleinsyror s å som fallet var 1973. Denna uttalade
nu stor oro inf ö r f ö rslagen till lagstiftning. I ett
brev till kongressen h ä vdades
att samh ä llet skulle ber ö vas de f ö rdelar och frcimsteg som l å g i hybrid-DNA forskningen genom
en on ö digt restriktiv lagstiftning.
Riskerna hade ö verdrivits p å ett s ä tt som gick l å ngt utanf ö r varje f ö rnuftig v ä rdering ("far beyond any
rea-soned assessment").
Prop. 1979/80:10 99
Gordonkonferensen 1977 inkluderade ocks å en konferens om biologiska regleringsmekanismer.
Deltagarna i denna s ä nde ocks å en v ä djan till
kongressen med liknande inneh å ll. Det p å pekades att en intensiv forskning har bedrivits f ö r att finna verkliga risker f ö r folkh ä lsan
men att inga s ä dana uppdagats. I st ä llet har m ä nga
f ö rmodade risker eller faror visat
sig icke existera. Att lagstifta om risker som inte hade kunnat p å visas utan i sj ä lva
verket var osannolika var oklokt och den byr å krati
som en s å dan lagstiftning skulle ge upphov
till skulle f ö rsv ä ra forskningen och utvecklingen inom m å nga kunskapsomr å den. Denna resolution signerades av
140 deltagare i konferensen och d ä refter
av ytterligare ca 1 000 personer.
Deltagare i en annan konferens som ä gnades å t
virologi skrev ocks å till kongressen 1977 och framlade
sin oro inf ö r de f ö reslagna lagf ö rslagen
och dess f ö ljder f ö r forskning och teknisk utveckling. I brev p å pekades att det har aldrig funnits n å gra bevis att hybrid-DNA inneb ä r risker f ö r
h ä lsa eller milj ö . "Vi tror att en speciell lagstiftning f ö r att reglera hybrid-DNA forskning ä r on ö dig och
oklok."
Redan p ä v å ren 1977 hade initiativ tagits av ledande krafter
inom American Society of Microbiologist (ASM) f ö r att organisera och kanalisera informationen fr å n forskarsamh ä llet
i syfte att p å verka kongressens
lagstiftningsarbete. Tjugo vetenskapliga s ä llskap
inkl den stora Federation of American Societies for Experimental Biology st ö dde denna aktion. Denna syftade dock till att st ö dja lagstiftningstanken eftersom det ans å gs orealistiskt att argumentera mot varje form av
federal reglering av hybrid-DNA forskningen.
Senator Roger's lagf ö rslag
beskrevs som det som
"skulle till å ta fri forskning och samtidigt till
godose allm ä nhetens s ä kerhetskrav" och fick forsk
arnas st ö d.
Vid slutet av sommaren 1977 hade ett antal s ä rskilt aktiva forskare skrivit brev och ringt
telefonsamtal till medlemmar av senaten f ö r
att uppmana dem att st ö dja ett nytt lagf ö rslag som lagts av senator Nelson. I tillkomsten av
detta hade ASM till en del bidragit. Nelson's lagf ö rslag som kom i augusti tog fasta p å den nya information som kommit om riskerna och
innebar att flera ö nskem å l fr å n forskarsamh ä llets sida tillgodos å gs. Bl a f ö reslogs lagen
Prop. 1979/80:10 100
vara tidsbegr ä nsad
till 5 å r (sunset clause). Nelson 's f ö rslag lanserades som en ers ä ttare (substi-tute) av Kennedy ' s .
Ä ven senator Adlai Stev é nson kom nu in i lagstiftningsarbetet genom att inan var ordf ö rande i underkommitt é n f ö r vetenskap och teknik, inom vilken
vissa ö vergripande forskningspolitiska fr å gor ocks ä behandlades, till vilka Stev é nson tycks ha r ä knat hybrid-DNA fr ä gan. Tydligen h ö ll kongressen p å att hamna i ett besv ä rligt l ä ge genom alla lagf ö rslag och prop å er och Stev é nson f ö reslog att man skulle skjuta p ä hela lagstiftningsfr å gan till n ä sta ä r. Strax d ä refter å tertog senator Kennedy tempor ä rt sitt lagf ö rslag (det har dock inte formellt
avf ö rts fr ä n senatens agenda) eftersom m ö jligheterna att f ä det i-genom i kongressen starkt
minskat. Kennedy s ä gs ä ven ha tagit intryck av de nya
riskbed ö mningarna med hybrid-DNA
forskningen vilka visade att riskerna var mindre ä n vad vissa forskare, Science for
the People och andra intressegrupper h ä vdat.
I oktober 1977 offentliggjordes EIS (Environmental Impact
Statement) r ö rande hybrid-DNA forskningen av
NIH. Detta tillsammans med det bilagda resultatet av den omfattande
remissbehandlingen utg ö r en
imponerande dokumentation av forsknings- och opinionsl ä get s ä som det framkommit den v ä gen. Till saken h ö rde att vissa l ä ttnader aviserats i ö versynen av NIH:s riktlinjer.
Det som h ä nde under 1977 tycks ha ö vertygat flera ledande kongressm ä n att riskerna med hybrid-DNA forskningen inte var s å stora som man tidigare trott.
Detta ledde till att lagstiftningsarbetet p å omr å det stannade upp.
Under 1978 har flera nya initiativ tagits i kongressen
och sammanlagt finns d ä r
formellt 18 lagf ö rslag (bilis) .
Ett av dessa inneb ä r att NIH:s riktlinjer upph ö js till lag, dock endast f ö r en 2- å rsperiod. Redan i september 1976
hade en federal kommitt é
bildats f ö r att se ö ver m ö jligheterna att utvidga NIH:s
riktlinjer till att g ä lla
hela den offentliga sektorn samt den privata (Federal Interagency Committee on
Recombinant DNA). Ordf ö rande
i kommitt é n var chefen f ö r NIH och ledam ö terna utgjordes av representanter f ö r departementen och vissa federala
myndigheter. Kommitt é ns
arbete utmynnade i mars 1977 i ett f ö rslag till olika element eller best å ndsdelar som
Prop. 1979/80:10 101
borde ing å i en
lagstiftning p å omr å det. Lagf ö rslaget ger Secretary of HEW
(Departsment of Health, Education och Welfare) bemyndigande att besluta om
administrativa regler inom 90 dagar. Denna kan ocks å besluta om inspektion m m. ö vertr ä delser kan
resultera i indragna anslag fr å n NIH eller
i b ö ter upp till $ 5 000 i de fall
vederb ö rande inte har anslag fr å n NIH. F ö rslaget
begr ä nsar m ö jligheterna f ö r
lokala organ att stifta str ä ngare lagar ä n den federala. Secretary o HEW skall i s å dana fall avg ö ra
saken efter hearings.
Milj ö grupper och liknande har kr ä vt striktare lokala regler under det att
universitetsf ö rvaltningarna vill ha samma regler
f ö r hela landet, eftersora hybrid-DNA
forskningen och dess ev risker ä r en
nationell och inte lokal angel ä genhet.
Ä nnu
har ingen lag stiftats p ä omr å det. Tydligt ä r emellertid att forskarnas p å tryckningar haft framg å ng genom att lagf ö rslag
tillkommit som tillgodoser v ä sentliga
delar av deras ö nskem å l och att det som innebar det kraftigaste ingreppet hittills i
forskningen - Kennedy's f ö rslag - å tminstone tempor ä rt
dragits tillbaka.
Av ett meddelande i Nature (26 oktober 1978) framg å r att senator Stev é nson avser att i januari 1979 f ö resl å lagstiftning som t ä cker hybrid-DNA forskningen .
Kommersiell_utveckling
Tiden fr å n
forskningsresultat till praktisk tilll ä mpning
- d ä r en s å dan ä r t ä nkbar - kan skifta h ö gst betydligt. N ä r det g ä ller hybrid-DNA forskningen verkar den bli
utoraordentligt kort, ungef ä r 6 å r, l å t vara att
de f ö rsta lyckade f ö rs ö ken med
hybrid-DNA 1973 inte var m ö jliga utan en l å ng och intensiv vetenskaplig utveckling inom
genetik, molekyl ä r biologi och mikrobiologi.
I USA har ett bolag, Genentech Inc, i San Fransisco, s ö kt patent p ä
att med hybrid-DNA teknik framst ä lla
somatostatin. Detta ä r ett hj ä rnhormon som idag kostar ungef ä r $ 30 000 per gram att g ö ra p å konventionell
kemisk v ä g. Genentech r ä knar nu med ä tt
f å ned kostnaderna till $ 300 eller
mindre per gram (enl. uppgift i Business Week dec 1977). Vidare har Genentech
gjort framg å ngsrika f ö rs ö k
Prop. 1979/80:10 102
med
frarast ä llning av insulin i samarbete raed l ä kemedelsfirman Lilly. F ö retagets
m å ls ä ttning ä r att med hj ä lp av hybrid-DNA-tekniken framst ä lla
produkter f ö r medicinskt, farmaceutiskt och industriellt bruk.
(Betr framst ä llningsprinciper se avsnittet om till ä mpningar).
Genentech
ä r
dock (enl samma k ä lla) inte ensamt p å detta omr å de. I
Berkeley finns ett sex å r gammalt f ö retag Cetus Corp som drivit utvecklingsarbete med
hybrid-DNA-tekniken. Bl a Standard Oil Corp. (Indiana) har k ö pt in sig
i detta. Huvudintresset syns vara att med hybrid-DNA-teknik f ö rs ö ka f å r fram n ä ringsprotein
ur r å olja/naturgas, respektive metan/ etan ur r å olja.
Upjohn Co. kommer ocks å att starta ett hybrid-DNA-laboratorium. Bolaget
har redan forskning p å g ä ng betr ä ffande infektionssjukdomar och r ä knar med
att kunna marknadsf ö ra produkter som tagits fram genom
hybrid-DNA-tekniken inom 5 å r. Abbot laboratories har just b ö rjat
arbeta med hybrid-DNA medan Miles laboratory Inc utvecklar sig till den
dominerande producenten av restriktionsenzym.
Saiqmanlagt
var det 1977 10-15 privata laboratorier i USA som arbetade med hybrid-DNA f ö rs ö k i syfte
att anv ä nda tekniken i industriella till ä mpningar.
Prop.
1979/80:10 103
4.1.2
CANADA
I
Canada har det medicinska forskningsr å det (medi-cal Research Council, MRC) å r 1977
utf ä rdat Guidelines for the Handling of Recombinant DNA Molecules and
Animal Viruses and Cells.
MRC
konstaterar att hybrid-DNA-molekylerna endast representerar en grupp av
potentiellt riskfyllt biologiskt material. I Canada p å g å r en
intensiv och ö kande forskning r ö rande virus och djurceller i
s k v ä vnadsodling. De laboratorier d ä r denna forskning bedrives ä r av
skiftande beskaffenhet och forskarna sj ä lva har olika bakgrund och utbildning. Liksom
fallet ä r med hybrid-DNA-forskningen s å inneb ä r forskningen med animala virus och celler ocks å potentiella
risker f ö r laboratoriepersonal och kanske f ö r allm ä nheten.
Av detta sk ä l omfattar de utf ä rdade riktlinjerna alla tre
slagen av biologiskt material. Vad g ä ller hybrid-DNA-forskningen kan de kanadensiska
riktlinjerna s ä gas i v ä sentliga avseenden ö verensst ä mma med
de amerikanska.
De
kanadensiska riktlinjerna ä r endast till ä mpliga p ä den forskning som st ö ds av MRC.
P å det
lokala planet skall finnas en Biohazards Committee (en f ö r varje
institution eller en gemensam f ö r flera institutioner) med uppgifter som detaljerat
angivits i riktlinjerna. I dessa ing å r bl a att i anslutning till ans ö kan om
projektst ö d till MRC yttra sig om de s ä kerhets å tg ä rder som
b ö r vidtas. MRC beslutar betr dessa. Till MRC:s uppgift h ö r ocks å att
samordna kommitt é ernas verksamhet, ge r ä d till
kommitt é erna och tillse att dessa har en h ö g standard.
En
s ä rskild kommitt é f ö resl å s inr ä ttas som fortl ö pande ser ö ver riktlinjerna och anpassar dessa till den
vetenskapliga utvecklingen. Den har ocks å bl a till uppgift att godk ä nna de v ä rd-vektor-system
som f å r anv ä ndas.
Prop. 1979/80:10 104
4.1.3
JAPAN
Det
japanska vetenskapliga r å det har i oktober 1977 beslutat att forskning med
hybrid-DNA i s ä kerhetsh ä nseende skall grundas p å NIH:s
riktlinjer. En speciell kommitt é skall ha tillsyn ö ver till ä mpningen
av dem. De som skall utf ö ra hybrid-DNA forskning skall anm ä la detta
i f ö rv ä g till kommitt é n.
P å
departementsniv å finns en samordningskommitt é f ö r
hybrid-DNA fr ä gor med f ö retr ä dare f ö r ber ö rda departement.
Vetenskapsr å det
studerar fr å gan hur forskning och utveckling inom det privata
n ä ringslivet skall kontrolleras i f ö revarande avseende.
P å
industrisidan bedriver Takeda Chemical Industries forsknings- och
utvecklingsarbete, speciellt inom kromosomtekniken. Mitsubishi har inr ä ttat
Institute of life Sciences som ä r inriktat p å molekyl ä r biologi. F ö r n ä rvarande ä r institutet dock ej inriktat p å genteknik.
Kemiska
och farmaceutiska industrier, livsmedelsindustrier och bryggerier v ä ntas i
framtiden komma in p å det gentekniska omr å det.
Prop.
1979/80:10 105
4.1.4 STORBRITANNIEN
P å initiativ av de engelska
forskningsr å den gjordes en utredning om
hybrid-DNA-forskningens m ö jligheter och risker. Den blev klar
1975 och ä r k ä nd under ben ä mningen Ashby-rapporten efter ordf ö randen i utredningsgruppen. I rapporten konstateras
att denna forskning inneb ä r potentiella risker och att skydds å tg ä rder m å ste vidtas. Dessa b ö r grundas p å de erfarenheter som finns fr ä n m å ng å rigt arbete med sjukdomsalstrande mikroorganismer,
vid vilket fysiska inneslutningar eller barri ä rer av olika slag anv ä nds. Dessa ä r beskrivna i publikationer fr å n Public Health Laboratory Service.
I Ashby-rapporten fanns tt antal f ö rslag om hur hybrid-DNA-forskningens s ä kerhetsfr å gor
forts ä ttningsvis skulle hanteras. Dessa
f ö rslag ledde till att en ny
utredningsgrupp tillsattes i augusti 1975 med uppgift att fullf ö lja arbetet. Ungef ä r ett ä r senare (juni 1976) dvs ungef ä r samtidigt med att de amerikanska riktlinjerna
blev klara, f ö rel å g arbetsgruppens rapport. Den ben ä mns
vanligen Williams-rapporten efter ordf ö randen
i gruppen. Professor Sir Robert Williams, chef f ö r Public Health Laboratory Service. Utredningsgruppen hade i ö vrigt best å tt
av f ö retr ä dare f ö r ä mnesomr å den och institutioner med anknytning
till hybrid-DNA-forskning.
Regeringen antog Williamsrapportens f ö rslag i augusti 1976 och i slutet av å ret var de satta i verket.
Det innebar att riktlinjer skapats f ö r arbete med hybrid-DNA och att ett centralt organ,
The Genetic Manipulation Advisory Group (GMAG), inr ä ttats f ö r
att ge r å d till laboratorier och forskare
ifr å ga om risker och skydds å tg ä rder.
Fr å gan huruvida ett s ä rskilt organ (GMAG) skulle inr ä ttas eller om man skulle kunna anv ä nda ett redan existerande, n ä mligen det s k Dangerous Pathogens Advisory Group
(DPAG), togs s ä rskilt upp i Williamsrapporten.
DPAG hade tillkommit p ä f ö rslag av en utredningsgrupp som sett ö ver anv ä ndningen av farliga patogener i
laboratoriearbete (The Working Party on the Laboratory Use of Dangerous
Pathogens) . I Williamsrapporten konstateras att det ä r skillnad p å
hanteringen av farliga, sjukdomsalstrande organismer och av hybrid-DNA. I det
f ö rra fallet r ö r
Prop. 1979/80:10 106
det sig om ett litet antal, l ä tt identifierbara organismer, p å vilka v ä lk ä nda s ä kerhets å tg ä rder kan
till ä mpas. I det senare fallet beror de
s ä kerhets å tg ä rder som m ä ste vidtas p ä
olika detaljer i det planerade f ö rs ö ket. GMAG m å ste
d ä rf ö r granska varje hybrid-DNA projekt och i vissa fall ta upp
diskussioner med forskarna om olika detaljer i deras projekt. Det inneb ä r uppgifter och arbetsmetoder som skiljer sig
betydligt fr ä n DPAG:s. F ö r att s ä kra
effektiviteten i arbetet kr ä vdes tv å separata organ.
Williamsrapportens syn p ä s ä kerhetsfr å gorna ä r
i princip densamma som i de amerikanska riktlinjerna. F ö rs ö ken graderas
efter sina risker och skydds å tg ä rderna anpassas efter var p å riskskalan f ö rs ö ket befinner sig. Williamsrapporten f ö rbjuder emellertid inga f ö rs ö k. Inte
heller har den f ö rs ö kt t ä cka in alla t ä nkbara experiment och f ö reskrifter f ö r
dessa. Den ger ett f ö rslag till indelning i riskklasser
av ett antal typf ö rs ö k. Det kan vara av intresse att notera att den ifr å ga om å tg ä rder f ö r
inneslutning l ä gger huvudvikten vid de fysiska barri ä rsystemen. De biologiska anges endast i form av f ö rsvagade (disabled) och icke f ö rsvagade (not dis-abled) vektor/v ä rd-system. Graderingar av typen EK 1, EK 2 och EK 3
som i de amerikanska riktlinjerna saknas.
De typf ö rs ö k Williamsrapporten tar upp ä r s å dana som bed ö rats komma att utf ö ras under den n ä rmaste 5- å rsperioden (1976-81). De omfattar bl a f ö rs ö k som inneb ä r att hybrid-DNA ö verf ö rs till f ö rs ö ksdjur och att tekniken kommer till anv ä ndning inom v ä xtf ö r ä dlingen.
Detta st ä ller speciella krav ifr å ga om skydds å tg ä rder.
Laboratorierna klassas efter stigande inneslutnings-grad
eller barri ä reffekt i fyra kategorier:C I - C IV. F ö r varje kategori ges riktlinjer f ö r
laboratoriets utrustning och allm ä nna
beskaffenhet men ocks å f ö r arbetsrutinerna. I samtliga kategorier skall finnas en lokal skyddskommitt é och ett biologiskt skyddsombud (Biological Safety
Officer). Betr kategorierna C II -
C IV ges ä ven anvisningar f ö r utbildning av personal, tillsyn
och kontroll, skyddskl ä der, h ä lsov å rd,
arbetsdiciplin m m.
Prop.
1979/80:10 107
De riktlinjer som ges i Williamsrapporten ä r avsedda att kompletteras f ö r varje laboratorium i samr å d med GMAG, varvid h ä nsyn tas till f ö rh å llandena p ä platsen.
I ö vrigt inneb ä r riktlinjerna bl a f ö ljande:
Laboratoruim_ay_kategori_I_C_I2
Laboratorium
Laboratorium och arbetsrutiner enligt de krav som g ä ller f ö r
medicinska mikrobiologiska laboratorier vid arbete med vanliga patogener.
Riskbox eller dragsk ä p
med filtrerad fr ä nluft skall finnas, ä vensom tv ä ttst ä ll med armbags- eller fot-man ö vreri ng.
Avfall som kan inneb ä ra
risker, skall g ö ras riskfritt innan det avges. H ä nvisning g ö rs
till anvisningarna i boken The Prevention of Laboratory Acquired Infection fr ä n Public Health Laboratory Service i vilka bl a f ö reskrivs:
att r ö kning och f ö rt ä ring av mat
och dryck inte f ä r f ö rekomma inte heller munpipettering. Laboratoriekl ä der skall b ä ras.
Olycksfall och tillbud skall registreras.
§ l9l99i § !it. skyddsombud
Rapporterar till institutionsf ö rest ä ndaren
(motsv) och svarar f ö r att riktlinjerna f ö ljs.
L ä Qratorjy5_ay_kategori_II_|C_II)
Som f ö r C I men dessutom f ö ljande:
Avskilt laboratorium (ej bel ä get i anslutning till allm ä nt
tillg ä ngliga utrymmen som korridorer o
dyl). Separat filtrerad fr ä nluft eller filtrerad i s k
HEPA-filter (High Efficiency Particulate Air Filter) Riskbox
Material som skall autoklaveras m å ste transporteras i slutna beh å llare.
Prop. 1979/80:10 108
§ i ° 12 9 i I !s _ 5 !.i 191! y
Vissa
krav st ä lls p ä vederb ö rande bl a att ha l ä mplig
utbildning och erfarenhet fr å n laboratorium med liknande skyddstekni k .
Personalurya]
Institutionsf ö rest ä ndaren
skall se till att den personal som anlitas eller anst ä lls
f ö r arbete i laboratoriet informeras om risker och
skydds å tg ä rder. H ä lsodeklaration ev i kombination med l ä karunders ö kning
skall avges s ä att s å dan personal (infektionsk ä nslig)
som ej b ö r arbeta i C Il-laboratorium kan identi fieras.
Vidare
ges anvisningar betr".
UtbiIdning
Tillsyn
och kontroll
Skyddskl ä der
H ä lsov å rd
Disciplin
!= ä bQcatQ!:iyQ!_ay_kategori_IIl_ £ C_IIl)
t?9C5t9!riy!D
Som
f ö r C II men
dessutom bl a:
Personsluss,
undertryck i f ö rh ä llande till omgivningen med all fr ä nluft
HEPA-fi 1 trerad. Genomg ä ngsautoklav eller dekontamineringstank, djur och
insektss ä kert, allt avfall steriliserat, 24 m luftvolym
eller mera per person.
5i9l99i § !s5_5bd59!Dyd
Som
f ö r C II men
fungerar ä ven som r å dgivare till
institutionsf ö rest å ndaren
i s ä kerhetsfr å gor.
Persona]_uryal
Som
f ö r C II men
det till ä gget g ö rs att det ä r o-l ä mpligt
med ofta f ö rekommande personalbyten.
Anvisningarna
ut ö kas i vissa fall betr:
Prop.
1979/80:10 109
Utbildning
Tillsyn och kontroll
Skyddskl ä der
H ä lsov å rd
Di sciplin
Som nya moment tillkommer regler f ö r
P § ?!SGiG9-9ch_transgort_ay_material
§ä ! § !:t}?5rc å 99C (inbrott, brand)
L|bor|tQclum_ay_k|5|gQriiy[CIV)
LaboratoH um
Som f ö r C III men med vissa till ä gg (svarar mot Category A Toxic Laboratory referred to in Appendix III
to the Report of the Working Party on the Laboratory Use of Dangerous
Pathogens) bl a f ö ljande:
Dusch i personalsluss. Genomg ä ngsautok 1 av och
dekontamineringstank, t ä t
riskbox (handskbox) med HEPA-fiIter.
§ i9l99i5!st_skddsombud Som f ö r C III
Personalurya] Som f ö r C III
Anvisningarna ut ö kas i vissa fall betr:
UtbiIdni ng
Tillsyn och kontroll
Skyddskl ä der
H ä lsov å rd
Disciplin
Packning och transport av material
S ä kerhetsfr å gor
Prop. 1979/80:10 110
E § Si § =i ä iyi=22&=MiliE
Williamsrapportens riktlinjer f ö rutser f ö rs ö k med ö verf ö ring av genetiskt material via bakterier, fager
eller andra virus till f ö rs ö ksdjur i syfte att studera om s ä dan
ö verf ö ring ä r m ö jlig och i s ä fall hur vektorn sprids, ö verlever och f ö r ö kas i v ä rddjuret.
F ö rs ö ksdjuren m å ste p å l ä mpligt s ä tt h å llas
isolerade. Samma g ä ller f ö rs ö k med att ö verf ö ra fr ä mmande DNA till v ä xter.
Detaljerade best ä mmelser f ä r utf ä rdas senare
f ö r dessa typer av f ö rs ö k.
F ö r djurf ö rs ö k anges i
Williamsrapporten C II som l ä gsta skyddsniv å .
Vissa kompletterande f ö reskrifter ges emellertid f ö r djurf ö rs ö k p å denna niv å liksom p ä
C III och C IV-niv å .
N ä r det g ä lle* f ö rs ö k med v ä xter
st ä lls speciella krav p ä bl a belysning, fuktighet och temperatur.
Laboratorier av typen C I - C IV ä r inte l ä mpade f ö r
dylika f ö rs ö k. I st ä llet beh ö vs speciella v ä xthus
d ä r olika faktorer kan h å llas under kontroll. Karant ä nprocedurer som g ä ller
f ö r v ä xtpatogener torde bli till ä mpliga
vid dyliga f ö rs ö k.
I Williamsrapporten listas olika riskfaktorer som b ö r beaktas vid bed ö mningen
av de risker som ä r eller kan vara f ö rknippade med f ö rs ö ket ifr å ga.
Varifr å n kommer det DNA som skall ö verf ö ras, hur
rent ä r det, vilket v ä rd/vektorsystem skall anv ä ndas och vilken kemisk och annan teknik ing å r, ä r v ä sentliga fr å gor
i detta saimnanhang. Svaren p å dessa avg ö r n ä mligen
riskklassificeringen av f ö rs ö ket (C I - C IV) och
d ä rmed vilka skydds å tg ä rder som
skall vidtas. En grundregel ä r att inga f ö rs ö k med
hybrid-DNA f å r utf ö ras utan att de skydds å tg ä rder ä r
vidtagna som g ä ller f ö r arbete med vanliga patogener, ex vis
streptokocker, stafylokocker och salmonella. Det inneb ä r att skydd enligt l ä gsta niv å (C I) alltid skall finnas.
Williamsrapporten ger ett antal exempel p å principerna f ö r
riskklassificering. Dessa visar bl a att f ö rs ö k som inneb ä r
ö verf ö ring av DNA mellan icke patogena bakterier, endast kr ä ver skydd p å C
I-niv å . Beroende p ä den biologiska inneslutningen och p å varifr å n
den ö verf ö rda nukleinsyran kommer (DNA fr ä n
h ö gre organismer som d ä ggdjuren anses inneb ä ra st ö rre risker ä n DNA fr å n
l ä gre organismer, likas å ä r det f ö renat med speciella
Prop. 1979/80:10 111
risker att ö verf ö ra DNA fr å n
sjukdomsframkallande organismer) kan ä ven
vissa andra f ö rs ö k utf ö ras under C I betingelser. Exempel
p å s ä dana och p å C II - C IV-f ö rs ö k ges i rapporten. Det ankommer p ä GMAG att i den enskilda fallen g ö ra erforderliga rekommertdationer och anvisningar.
GMAG:s huvudsakliga uppgift ä r att ge r å d om vilken s ä kerhetsniv å
(C I - C IV)
som skall till ä mpas i varje f ö rs ö k med hybrid-DNA samt ange de ö vriga riktlinjer som betingas av omst ä ndigheterna i det enskilda fallet. GMAG granskar nya
metoder som utvecklas f ö r fysisk och biologisk inneslutning
och best ä mmer om de skall medf ö ra ä ndringar i
befintliga riktlinjer.
Tanken ä r att GMAG
skall vara ett flexibelt och effektivt organ som f ö ljer den snabba utvecklingen p å orar å det och
anpassar sina bed ö mningar och å tg ä rder till
denna.
F ö r att GMAG skall å tnjuta f ö rtroende
hos s å v ä l allm ä nheten som forskare (inkl
industrins) ä r det enl Williamsrapporten n ö dv ä ndigt att
GMAG inneh å ller f ö retr ä dare f ö r forskare, anst ä llda
och allm ä nhet. De f ö rstn ä mnda skall
ha kunskap om b å de hybrid-DNA-tekniken som s å dan och dess s ä kerhetsfr å gor .
GMAG tills ä tts av
Secretary of State.
Vid tills ä ttningen
1976 inh ä mtades r å d fr å n
The Trades Union Congress (TUC) The Confederation of
British Industry (CBI) The Committee of Vice-Chancellors and Principals (CVCP).
F ö r n ä rvarande best å r GMAG (enl dess f ö rsta å rsrapport)
av 19 ledam ö ter, n ä mligen
8 ledam ö ter utsedda
som vetenskapliga och medicinska experter
5 ledam ö ter (inkl
ordf ö randen) utsedda som f ö retr ä dare f ö r allm ä nna
intressen,
4 ledam ö ter utsedda
p å f ö rslag av TUC som f ö retr ä dare f ö r
de anst ä llda och
2 ledam ö ter (1 p å f ö rslag av CBI
och en p å f ö rslag av CVCP) utsedda att f ö retr ä da arbetsgivarintres-sen ("the interests of
management").
Prop. 1979/80:10 112
Redan i Williamsrapporten p å pekades det att en komplettering av lagstiftningen p å arbetarskyddets omr å de (Health and Safety at Work Act, HSW-Act) skulle komma att kr ä vas f ö r att g ö ra riktlinjerna helt ä ckande och st ä rka GMAG:s st ä llning. Inom British Society of Social
Responsibility in Science hade ocks å
uppfattningen framf ö rts att hybrid-DNA forskningen borde
inordnas i en skyddslagstiftning. En komplettering av HSW-Act utarbetades och
tr ä dde i kraft den 1 augusti 1978.
Den nya lagen inneb ä r
att ingen verksamhet med anv ä ndning av
hybrid-DNA-teknik f å r bedrivas s å vida inte Health and Safety Executive (HSE) och GMAG
i f ö rv ä g underr ä ttats. Vidare utvidgas till ä mpningsomr å det
f ö r HSW-Act till att g ä lla varje verksamhet som inkluderar
hybrid-DNA-teknik och alla personer som syssels ä tts i denna, oavsett anst ä llningens
art. Det inneb ä r att ä ven s k non-employed, till vilka studenter r ä knas, omfattas av lagen.
De nya lagbest ä mmelserna
utg å r fr å n att GMAG:s sammans ä ttning och r å dgivande uppgifter kvarst å r och att Williamsrapportens riktlinjer och s ä kerhetssystem i ö vrigt
bibeh å lls.
Tillsynsmyndighet f ö r
HSW-Act ä r HSE. Dess inspekt ö rer kontrollerar, d ä r s å ä r n ö dv ä ndigt, att de rekommendationer som GMAG utf ä rdar, f ö ljs.
Dessa ä r bindande och ö vertr ä delser kan
lagforas.
F ö r skyddskommitt é er och skyddsombud har utf ä rdats s ä rskilda
best ä mmelser av Health and Safety Commission.
Riktlinjer (code of practice) och anvisningar har utf ä rdats f ö r
att underl ä tta lagens till ä mpning. Samtliga dessa dokument har samlats i h ä ftet Safety Representatives and Safety Committees.
Erfarenheter
GMAG:s f ö rsta
verksamhets å r omfattade granskning av ett
100-tal projekt fr ä n 27 olika institutioner. Scimtliga
fick genomf ö ras. De som g ä llde C4-niv å fick
dock v ä nta med genomf ö randet tills C4-labora-toriet vid Microbiological
research establishment i Porton f ä rdigst ä llts.
Prop.
1979/80:10 113
Ett problem som blivit aktuellt ä r hur mycket information om hybrid-DNA projekten
som GMAG egentligen beh ö ver f ö r att bed ö ma s ä kerhetsfr å gorna. Forskarna ä r oroade av att deras detaljerade projektbeskrivningar
sorn ju ber ö r ett omr å de under snabb utveckling l ä tt kommer i h ä nderna
p å personer som kan vara deras
vetenskapliga konkurrenter. N ä r det g ä ller hybrid-DNA projekten inom industrin kommer
tillverkningshemligheter, patenthinder o dyl in i bilden. Arbete p å g å r att s ö ka avv ä ga
informationsbehovet s å att riskbed ö mningen om m ö jligt
frikopplas fr å n s ä dan information som skulle kunna medf ö ra vetenskapliga eller kommersiella f ö rdelar f ö r konkurrenter.
De nya kunskaper som vunnits om hybrid-DNA forskningen
pekar p å att riskerna ö verskattats. En arbetsgrupp under GMAG har sett ö ver Williamsrapportens riktlinjer och utarbetat ett
f ö rslag till n ä gra s å dana,
vilka i princip antogs av GMAG vid dess sammantr ä de i november 1978.
4.1.5 SOVJETUNIONEN
En hybrid-DNA kommitt é under ledning av professor Bayev har utarbetat f ö rslag till riktlinjer. Detta bygger
p å de engelska och amerikanska
riktlinjerna, N å got ytterligare ä r f ö r n ä rvarande inte k ä nt.
8 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 10
Prop. 1979/80:10 114
4.1.6 F Ö RBUNDSREPUBLIKEN
TYSKLAND
Efter Asilomarkonferensen 1975 inr ä ttade det tyska forskningsr å det (Deutsche Forschungsgemeinschaft, DFG) en
kommission f ö r s ä kerhetsfr å gor r ö rande hybrid-DNA. Dess uppgift var att utf ä rda riktlinjer och ge r ä d ifr å ga om
laboratoriebyggen och internationellt samarbete. Den bestod av biologer och f ö retr ä dare f ö r olika statsdepartement och arbetade i n ä ra samarbete med regeringen och med den tyska
industrin.
Departementet f ö r
forskning och teknik utgav h ö sten 1977
ett utkast till riktlinjer f ö r hybrid-DNA
forskningen. I detta hade beaktats de amerikanska och brittiska riktlinjerna.
Detta utkast tj ä nade som ett diskussionsunderlag f ö r mera definitiva riktlinjer. Under tiden skulle de
ö unerikanska riktlinjerna till ä mpas.
F ö rbundsministern f ö r forskning och teknik utf ä rdade 15 febr 1978 de riktlinjer som tillsvidare
skulle g ä lla. Avsikten ä r att de med j ä mna
mellanrum skall ses ö ver och anpassas till den
vetenskapliga utvecklingen .
2_Y ä 5ttYska_riktlinjerna(Richtlinien)
Syftet med riktlinjerna ä r
att skydda m ä nniskor,
djur och v ä xter fr ä n de
faror som kan vara f ö rknippade
med hybrid-DNA,
att gagna det forsknings- och utvecklingsarbete och de
till ä mpningar som m ö jligg ö res genom
hybrid-DNA-tekniken,
att skapa garantier f ö r
att f ö rbundsrepubliken uppfyller f ö rekommande internationella f ö rpliktelser inom hybrid-DNA omr å det.
Till ä mpningsomr å de
Riktlinjerna g ä ller
f ö r den forskning som st ö ds centralt av v ä sttyska
regeringen (vom Bund). Deras tilll ä mpning
ä r en f ö ruts ä ttning f ö r att anslag skall beviljas till institutioner och
projekt.
Prop. 1979/80:10 115
Anslutningen till riktlinjerna betr s ä dan forskning som finansieras av delstaterna (die L ä nder), av industrin eller av andra ä r frivillig. Man utg å r emellertid fr å n att en allm ä n anslutning skall komma till st å nd och att man s å lunda
f å r ett t ä ckande s ä kerhetssystem.
S ä kerhets å tg ä rder
Allm ä nt
De v ä sttyska riktlinjerna bygger p å den s ä kerhetsfilosofi
som utvecklades vid Asilomarkonferensen. Man anv ä nder sig av fysisk och biologisk inneslutning .
Den fysiska inneslutning (Laborsicherheitsmassnahmen) best å r av viss experimentell teknik och en fastst ä lld utrustning av laboratorielokalerna. Den ö kande inne-slutningsgraden betecknas L 1 - L 4.
Den biologiska inneslutningen (Biologische
Sicher-heitsmassnahmen) best å r i anv ä ndning av mottagaror-ganismer, som ä r f ö rsvagade p ä ett avg ö rande
s ä tt s ä att de inte kan f ö r ö ka sig utanf ö r
laboratoriet eller ö verhuvudtaget inte kan p ä tr ä ffas i
naturen. De biologiska barri ä rerna
betecknas B 1 och B 2 och siffrorna anger den ö kande f ö rsvagningen hos mottagarorganismen
.
S ä kerhetsgraden (Sicherheitsstufe)
best ä ms av kombinationen av fysisk och
biologisk inneslutning f ö r resp f ö rs ö k. Den skala
man f ä r str ä cker sig s å lunda fr å n L 1 B 1 till L 4 B 2. Fysisk inneslutning kan
under vissa betingelser ers ä ttas av
biologisk och vice versa.
Fysisk inneslutning
L § Qr|jQciym_enl_kategoci_L_l
Betr laboratoriets beskaffenhet g ö rs h ä nvisning
till F ö reskrifter till skydd mot
olycksfall i medicinskt laboratoriearbete (VBG 114 av 1 okt 1956, §§ 6 - 27, 37). Avfall som inneh å ller mikroorganismer och nukleinsyror skall
desinficeras eller steriliseras.
LabocatQrium_eol_kategoriL_|
Samma regler som f ö r
L 1 och dessutom §§ 28 - 36 och § 38 (VBG 114). Vidare skall det finnas riskbox eller
dragsk ä p med HEPA-fi 1 trerad fr å nluft och till-
Prop.
1979/80:10 116
g ä ng till autoklav i huset.
Labonatonium_enl_k5tegQti_k-i
Samma regler som for L 1 och L 2. D ä rtill kommer att laboratoriet skall vara avskilt fr å n omgivningen. Personsluss. Tv ä ttst ä ll med
armbags- fot- eller sensorman ö vrering i
personslussen. D ä r skall ocks ä finnas skyddskl ä der.
Undertryck med all fr å nluft filtrerad. Allt avfall ( ä ven avloppsvatten) steriliserat. Tilltr ä de endast f ö r
auktoriserad personal .
LabQC|toriurn_eQl_k § t|gQri_L_4
Samma regler som f ö r
L 1 - L 3, men dessutom bl a f ö ljande
specialregler:
Fullst ä ndigt
avskilt laboratorium. Dusch i luftsluss. Genomg ä ngsautokl a v. Separat ventilation med reservstr ö m. Till- och fr ä nluft
via HEPA-filter. Luftt ä ta handskboxar med HEPA-filter.
Biologisk inneslutning
Denna best å r i anv ä ndning av E.coli K 12 som motta-garorganism och av
de bakteriof ä ger och plasmider som h ö r till denna stam (B 1).
Biologisk inneslutning p å B 2-niv å inneb ä r anv ä ndning av
de system som godk ä nts av NIH (motsvarande dess niv å EK 2) .
Betr ä ffande anv ä ndning av eukaryota celler, speciellt
vertebratceller g ä ller de sedvanliga s ä kerhets å tg ä rderna vid arbete med v ä vnadskulturer. I dessa system skall dock bara s å dana vektorer anv ä ndas
som inte kan f ö r ö ka sig sj ä lvst ä ndigt, exempelvis defekta SV 40-virus eller adenovirus 2 eller 5,
eller s å dana vektorer som ä r ofarliga f ö r
m ä nniskan, exempelvis polyoma virus.
F ö rs ö k med vertebratceller och dessa vektorer f å r bara utf ö ras
efter tillst å nd fr å n Centralkommissionen f ö r
biologisk s ä kerhet (se nedan). Denna pr ö var ocks å
fr å gor om godk ä nnande av nya v ä rd/vektorsystem.
F ö rs ö ksdjur och v ä xter
Betr ä ffande h å llande av f ö rs ö ksdjur och destruktion av djurkadaver h ä nvisas till VBG 114 §§ 39-43.
Vid f ö rs ö k med djur och v ä xter skall den s ä kerhetsniv å
till ä mpas som anges i
riskklassificeringen nedan.
Prop.
1979/80:10 117
F ö rs ö k p å L 2 B 2 niv å m ä ste f ö rsigg å under isolerade
betingelser och vid undertryck. Allt avfall skall samlas i luftt ä ta beh å llare
och autoklaveras eller br ä nnas. Avl(jppsvatten m å ste steriliseras. H ä nvisning g ö rs tili Tierk ö rperbeseitigungsgesetz, (Ti.er KBG av 2 sept 197S)
och Abfallboreitigungsgesetz av 5 jan 1977.
F ö rs ö k p ä L 3 B 1 och h ö gre s ä kerhetsniv å m ä ste ske i
anl ä ggningar som f ö ljer f ö reskrifterna
f ö r L 3 laboratorium.
Riskklassificering av experiment
DNA fr ä n patogena
organisraer f å r anv ä ndas vid framst ä llning av hybrid-DNA endast under f ö ruts ä ttning att
Centralkommissionen f ö r biologisk s ä kerhet finner att den f ö rv ä ntade nyttan
klart ö verv ä ger de t ä nkbara riskerna.
F ö ljande experiment f å r inte utf ö ras
med v ä rd/ vektorsystem av EK 1 och EK
2-typ:
Framst ä llning av
hybrid-DNA sora ger gifter (som botulinustoxin, tetanustoxin, difteritoxin och
ormgifter.
Anv ä ndning av genupps ä ttningar (genom) av h ö gpatogena virus som Lassa, koppor, herpes B.
Ö verf ö ring av gener sora ger resistens mot antibiotika .
Dessa f ö rbjudna f ö rs ö k kan komma
att ut ö kas eller reduceras beroende p å den vetenskapliga utvecklingen.
I riktlinjerna fastst ä lls
s ä kerhetsniv å er f ö r
hybrid-DNA- f ö rs ö k som f å r genomf ö ras raed icke renat DNA. Anv ä nds renade och k ä nda
DNA-fragment kan dessa s ä kerhetsniv å er s ä nkas ett
steg efter tillst å nd av den biologiska
centralkommissionen. Detta g ä ller ä ven n ä r partiellt
renade DNA-fragment anv ä nds om den framst ä llda m ä ngden
minskas.
De fastst ä llda s ä kerhetsniv å erna
f ö r olika f ö rs ö k bildar ett
klassifikationsscheraa som skall ge projektledare, skyddsombud och
centralkommissionen v ä gledning i deras riskbed ö mningar. Kommissionen skall modifiera detta schema i
takt med den vetenskapliga utvecklingen p ä
omr å det. Vid uppr ä ttandet av schemat har efterstr ä vats ö verensst ä mmelse raed
Prop.
1979/80:10 118
j ä mf ö rbara utl ä ndska riktlinjer i den grundl ä ggande tankeg ä ngen.
Man utg ä r s å lunda fr ä n
att den potentiella risken f ö r m ä nniskan ö kar
ju n ä rmare henne givarorganismen st å r i fylogenetiskt h ä nseende och att riskerna med patogena organismer eller s å dana som producerar toxiner skulle vara st ö rre ä n med
icke-patogena organismer .
Skyddsombud och skyddskommitt é
Av projektledaren kr ä vs
ing å ende kunskaper om mikrobiologiskt
arbete och g ä llande skyddsf ö reskrifter. Vederb ö rande svarar f ö r planl ä ggning och genomf ö rande
av forskningsuppgiften ifr å ga och f ö r bed ö mningen av
de potentiella riskerna och vilka s ä kerhets å tg ä rder som m å ste vidtas. Projektledaren ä r ocks å
ansvarig f ö r h ä lsokontrollen och f ö r
informationen till personalen om g ä llande
best ä mmelser f ö r denna.
Projektledaren informerar det biologiska skyddsombudet
och skyddskommitt é n och i f ö rekommande fall ä ven
centralkommissionen f ö r biologisk s ä kerhet. Vederb ö rande
svarar f ö r att f ö reskrivna best ä mmelser
efterlevs. Experiment p å niv å n L 2 B 1 f å r ej p å b ö rjas f ö rr ä n
centralkommissionen givit tillst å nd.
Protokoll ö ver vidtagna s ä kerhets å tg ä rder och ö ver
ev tillbud och olycksh ä ndelser samt ö ver h ä lsokontrollen
f ö rs genom f ö rsorg av projektledaren.
Det biologiska skyddsombudet (Beauftragter fiir die
Biologische Sicherheit, BBS) skall ha erfarenhet av mikrobiologiskt arbete. I
vissa fall - arbeten med patogena organismer - kr ä vs att BBS innehar s ä rskild
licens. BBS ö vervakar att projektledaren genomf ö r sina uppgifter enl ovan.
Vid forskningsarbeten p ä
L 3 B 1 niv å och h ö gre kan f ö rest å ndaren f ö r
laboratoriet i st ä llet f ö r en BBS utse en skyddskommitt é f ö r biologisk
s ä kerhet (Aus-schijsse fiir die
Biologische Sicherheit, ABS) som ö vervakar
projektledarens uppgifter.
Centralkommissionen f ö r
biologisk s ä kerhet (Zen-trale Kommission fiir
die Biologische Sicherheit, ZKBS)
Kommissionens uppgift ä r
att bed ö ma s ä kerhetsfr å gor i samband med hybrid-DNA
forskning. Den tills ä tts av
Prop.
1979/80:10 119
f ö rbundsministern f ö r forskning och teknik i samr å d med ber ö rda
andra f ö rbundsministrar. ZKBS samarbetar n ä ra med dessa ministerier eller departement.
ZKBS ger r å d ifr å ga om forskningsarbete p å L 2 B 1 niv å
och h ö gre. Det kan g ä lla laboratoriernas konstruktion och utrustning,
skyddsombud och skyddskom-raitt é er samt
utbildningsfr å gor. ZKBS f ö r register ö ver
alla laboratorier som sysslar med hybrid-DNA forskning och de forskningsprojekt
som bedrivs p ä niv ä L2 Bl och h ö gre samt yttrar sig om s ä kerhetsfr å gor
f ö r projekt p å L2 B 1 niv å
och h ö gre. En viktig uppgift f ö r ZKBS ä r
att f ö lja utvecklingen inom forskningsomr å det och anpassa riktlinjerna till denna.
ZKBS best å r av
4 ledam ö ter som
arbetar med hybrid-DNA forskning 4 ledam ö ter
som inte arbetar inom hybrid-DNA-omr å det
men som har s ä rskild erfarenhet av s ä kerhets å tg ä rder inom mikrobiologiskt och bakteriologiskt
arbete 4 ledam ö ter exempelvis fr å n fackf ö reningar,
industri och forskningsfr ä mjande organ.
H ä lsokontroll
Å rlig
l ä karkontroll av personalen g ä ller f ö r
arbeten p å L 2 B 2 niv å och h ö gre.
Utbildning
Personal som arbetar p å
L 2 B 1 niv ä och h ö gre m å ste ha
speciella kunskaper i mikrobiologiskt arbete. Saknas dessa skall personalen
ges kompletterande utbildning p å s ä rskilt h ä rf ö r inr ä ttade
kurser.
Sammanfattnin2_och_j ä mf ö relser
Det v ä sttyska systemet liknar i sina
huvuddrag b å de det engelska och det
amerikanska. I riktlinjerna finns ett schema f ö r klassificering av f ö rs ö ken. Ansvarig f ö r
dessa ä r projektledarna men p å platsen skall ocks å finnas skyddsombud eller skyddskommitt é som ö vervakar att utf ä rdade rekommendationer f ö ljs. P å
riksniv å finns en speciell kommitt é som ger r ä d
och anvisningar i s ä kerhetsfr å gor och som samlar alla data i dessa fr å gor och ut ö var
viss tillsyn.
Prop. 1979/80:10 120
V ä sttyskland
ä r
medlem av European Science Foundation som rekommenderat medlemsl ä nderna
att f ö lja de engelska riktlinjerna (Williamsrapporten). De tyska
riktlinjerna inneh å ller i flera v ä sentliga avseenden best å ndsdelar
fr å n de amerikanska riktlinjerna (NIH). Grundtanken i de tyska och de
amerikanska ä r n ä mligen att vissa f ö rs ö k f ö rbjuds under
det att ö vriga f ö rs ö k f å r utf ö ras under f ö ruts ä ttning att vissa skyddsf ö reskrifter
iakttas. I det engelska systemet f ö rbjuds inga f ö rs ö k. N ä r det g ä ller f ö rs ö kens utf ö rande l ä gger Williamsrapporten tonvikten p å den
fysiska inneslutningen och dess graderingar medan de tyska och amerikanska
riktlinjerna ger olika graderingar ä ven f ö r den biologiska inneslutningen, graderingar som i
huvudsak synes vara identiska. Till ä mpningen ä r i Storbritannien reglerad i lag och helt ä ckande. I
V ä sttyskland och USA ä r den knuten till anslagsgivningen till projekten
ifr å ga. Det inneb ä r att den ä r formellt bindande endast f ö r den som
erh å ller statligt forskningsst ö d.
Prop. 1979/80:10 121
4.1.7 FRANKRIKE
Fr ä gor r ö rande s ä kerhet m ra i anslutning till
hybrid-DNA forskningen har i Frankrike handlagt av Le D é legu é General S
la Recherche Scientifique et Technique (DGRST). DGRST tillsatte i februari 1975
en kommitt é (la Commision Nationale de
Classement) med uppgift
att utarbeta franska riktlinjer f ö r riskklassificering av hybrid-DNA-projekt och
att utf ö ra dylik
klassificering.
Riktlinjerna avgavs i slutet av 1977 och inneb ä r att man i stora drag f ö ljt de amerikanska (NIH). Man arbetar s å lunda med fysisk och biologisk inneslutning. P ä flera punkter avviker dock de franska riktlinjerna.
Den fysiska inneslutningen best ä ms av laboratorielokalen + de riskboxar sora anv ä nds (local + enceintes de s é curit é ). De senare
klassas efter NIH:s riktlinjer (dass II and dass III safety cabinets) . Kombinationen lokal/riskbox ger fyra
grader av fysisk inneslutning (L 1 - L 4) av vilka endast den f ö rsta graden (L 1) har en direkt motsvarighet (P 1) i
de amerikanska riktlinjerna.
Den biologiska inneslutningen har fyra grader: B O, B 1, B
1 och B 2. Vid anv ä ndning av E.coli K 12 och dess
plasmider och fager svarar niv å erna B 1 och
B 2 mot de amerikanska EK 1 och EK 2. B 1 ä r
ett B 1-system som genom mutationer gjorts beroende av vissa best ä mda kemiska f ö reningar
i n ä ringssubstraktet. B O-systemet
inneb ä r en l ä gre grad av inneslutning ä n B 1, exempelvis genom att plasmiderna kan ö verf ö ras fr å n E.coli K 12 till andra v ä rdbakterier (plas-mides transmissibles).
Stor vikt l ä ggs vid
utbildningen av personal. Utbildningen ö vervakas
av de lokala skyddskommitt é erna (les Commissions d'Hygi é ne et S é curit é local) (se nedan) .
Betr riskklassificeringen b ö r n ä mnas - som en viktig avvikelse fr å n de amerikanska riktlinjerna (NIH, juni 1976) - att
s ä kerhetsniv å erna i de franska riktlinjerna liggej? l ä gre ä n i de
amerikanska. Denna skillnad kommer'dock att utj ä mnas om den s ä nkning som aviseras i f ö rslaget till reviderade amerikanska riktlinjer (juli
1978) genomf ö rs.
Prop. 1979/80:10 122
Det franska systemet ä r
uppbyggt med den n ä mnda kommitt é n f ö r
riskklassificering inom DGRST (La Commission Nationale de Control et de S é curit é ) p å nationell niv å
och av lokala "skyddskommitt é er"
(Les Comit é s d'Hygi é ne et S é curit é , CHS).
Kommitt é n f ö r riskklassificering best å r av vetenskapliga experter,f ö retr ä dare f ö r Secr é tariat
d 'Etat aux Universit é s och de statliga forskningsorganen
CNRS (bl a naturvetenskap), INRA (jordbruk) och INSERM (medicin) samt f ö r fackf ö reningarna.
Av de vetenskapliga experterna f å r h ö gst 49 %
vara ber ö rda av eller ha partsintressen i
verksamheten (juges et parties). F ö r
n ä rvarande utg ö rs dessa av 1/4.
Kontroll och tillsyn p å
central niv å avses ut ö vas av en nationell kommitt é f ö r kontroll
och s ä kerhet (Commission Nationale de
Controle et de S é curit é ). Denna samordnar den verksamhet som bedrivs av de lokala CHS och
samarbetar n ä ra med klassificeringskommitt é n betr bl a godk ä nnande
av laboratorier och utrustning. Sammans ä ttningen
av denna centrala kommitt é ä r inte klar. Men den torde komma att best å av f ö retr ä dare bl a f ö r
ber ö rda departement och andra ber ö rda organ.
P å det lokala planet g ä ller att innan hybrid-DNA-forskning startas skall en
skyddskommitt é (Comit é d'Hygi é ne
et S é curit é . CHS) finnas. CHS tillser att de anvisningar f ö ljs som utf ä rdas
av den centrala kommitt é n och ut ö var tillsyn i utbildnings- och informationsfr å gor seimt utarbetar f ö reskrifter f ö r å tg ä rder i samband med olycksh ä ndelser. CHS inr ä ttas
av den centrala kommitt é n f ö r kontroll och s ä kerhet. Den kan vara gemensam f ö r flera laboratorier. CHS best å r av
chefen f ö r
forskningsenheten eller hans st ä llf ö retr ä dare
f ö retr ä dare f ö r fackf ö reningarna (antalet beror p å hur m å nga
laboratorier som CHS betj ä nar)
vetenskapliga experter, varav minst en mikrobiolog som ä r godk ä nd
av kommitt é n f ö r riskklassificering.
den lokala s ä kerhetsingenj ö ren och/eller person utifr å n med kompetens inom omr å det biologiska s ä kerhetsfr å gor
Prop. 1979/80:10 123
Partsintressen (juges et parties) f å r vara representerade till h ö gst 1/3 av kommitt é ns ledamotstal.
N ä r det g ä llt att f å
en t ä ckande anslutning till riktlinjerna
har tanken varit att f å till st ä nd en Ö verenskommelse
(une convention) h ä rom mellan DGRST och de forskningsinstitutioner
vid universiteten och hos industrin som bedriver hybrid-DNA forskning.
Prop.
1979/80:10 124
4.1.8
NEDERL Ä NDERNA
Den
holl ä ndska vetenskapsakademin tillsatte den 30 januari 1976 en kommitt é f ö r
kontroll av genetisk manipulation. Den best å r av 13 ledam ö ter som f ö retr ä der
biologiska och biokemiska ä mnen med anknytning till hybrid-DNA forskningen.
Genom beslut den 24 mars 1976 fungerar kommitt é n ocks ä som r å dgivare å t den
holl ä ndska medicinalstyrelsen.
Kommitt é n har
inventerat f ö rekommande hybrid-DNA-forskning i Nederl ä nderna
och varit r å dgivande i s ä kerhetsfr å gor till de laboratorier som bedriver eller
planerar dylik forskning. I kommitt é ns uppgifter har ocks å ing å tt att ge
r å d till regeringen betr internationella ö verenskommelser inom omr å det ifr å ga och
betr lagstiftning f ö r hantering av farligt biologiskt material som har
anknytning till ny genetisk metodik.
Sin
r å dgivning i s ä kerhetsfr å gor har kommitt é n, enligt direktiven,
baserat p å Asilomarkonferensens rekommendationer.
I
avsaknad av en lagstiftning p ä omr å det har kommitt é n m å st lita
till samarbetsviljan hos f ö rest å ndarna f ö r ber ö rda laboratorier f ö r att kunna genomf ö ra sin
uppgift. Enligt kommitt é ns direktiv
skulle
samarbetet s ä kras genom ö verenskommelser mellan kommitt é n och
statliga och privata organ inom omr å det ifr å ga.
Kommitt é n avgav i
mars 1977 ett bet ä nkande med f ö r
slag till å tg ä rder betr hybrid-DNA forskningen (Re
port of the Committee in Charge of the Control on
Genetic Manipulation).
I
bet ä nkandet konstateras att det med tanke p å h ä lso-och
milj ö risker ä r n ö dv ä ndigt att hybrid-DNA forskningen blir f ö rem å l f ö r en
skyddslagstiftning. Kommitt é n ger ocks å vissa f ö rslag till vad en s å dan lagstiftning b ö r inneh å lla. Ett
av f ö rslagen inneb ä r att en tillsynsmyndiget (kommission) f ö r
hybrid-DNA forskning inr ä ttas. Denna kommission skulle med legalt st ö d utf ö ra det
arbete som kommitt é n nu utf ö r.
Man
borde ocks å ö verv ä ga att inr ä tta en kommitt é vid sidan av den n ä mnda kommissionen och med
uppgift att ta sig an de sociala och etiska aspekterna av den avancerade
medicinsk-biologiska forskning, varav hybrid-DNA forskningen ä r en del.
Denna kommitt é
Prop.
1979/80:10 125
skulle samtidigt kunna utreda behovet av legal kontroll
av ö vriga delar av den
medicinsk-biologiska forskningen.
I bet ä nkandet avr å der man n ä mligen
fr å n att redan nu ta det st ö rre greppet med en skyddslagstiftning f ö r hela det medicinsk-biologiska f ä ltet. Sk ä len
h ä rtill ä r tre. F ö r
det f ö rsta br å dskar det med en skyddslagstiftning f ö r hybrid-DNA forskningen och det n ä mnda tillv ä gag å ngss ä ttet skulle
f ö rdr ö ja en s å dan. F ö r det andra ä r
hybrid-DNA forskningen ett v ä l avgr ä nsat omr å de
vilket i sin tur ger klara gr ä nser f ö r en skyddslags till ä mpningsomr å de, n ä got som f ö rmodligen inte ä r fallet om all potentiellt farlig
medi-cinsk-biologisk forskning inkluderas. F ö r
det tredje kan en lagstiftning som begr ä nsas
till hybrid-DNA-forskning ge erfarenheter av v ä rde f ö r en senare vidgad lagstiftning.
Betr riktlinjer f ö r
hybrid-DNA forskningen rekommenderas i bet ä nkandet
att ESFrs rekommendationer f ö ljs dvs att
de riktlinjer som anges i den engelska Williamsrapporten till ä mpas. P å
vissa punkter rekommenderar kommitt é n
dock avsteg fr å n dessa riktlinjer. Kommitt é n anser s å lunda
att vissa f ö rs ö k tillsvidare b ö r vara f ö rbjudna (Williamsrapporten f ö rbjuder i princip inga f ö rs ö k). Vidare
specificeras den biologiska inneslutningen i huvudsak enl NIH:s riktlinjer.
Williamsrapporten anv ä nder sig p å denna punkt endast av de tv ä kategorierna f ö rsvagade
(disabled) och icke f ö rsvagade (not disabled) v ä rdvektorsystem. Klassificeringen av f ö rs ö ken ä r slutligen n å got
modifierad i f ö rh å llande till Williamsrapportens indelning .
I bet ä nkandet konstateras att
utvecklingen g å r mycket snabbt inom detta
forskningsomr å de vilket torde medf ö ra att f ö rb ä ttrad metodik fortl ö pande tas fram betr riskbed ö mning
och s ä kerhets å tg ä rder. Det f ö reslagna tillsynsorganet b ö r d ä rf ö r ges s ä dan
flexibilitet att det fortl ö pande kan
anpassa sig till utvecklingen .
Sammanfattningsvis rekommenderade kommitt é n f ö ljande:
1. att hybrid-DNA forskning utvecklas och bedrivs
i Nederl ä nderna,
2. att denna forskning bedrivs under iakttagande
av strikta s ä kerhets å tg ä rder i enlighet med
givna riktlinjer.
Prop. 1979/80:10 126
3.
att denna
forskning regleras i en speciell lagstiftning ,
4.
att ett
tillsynsorgan (kommission) inr ä ttas inom
ramen f ö r en s ä dan lagstiftning. Denna kommission forts ä tter det arbete som holl ä ndska vetenskapsakademins kommitt é bedrivit. Koramissionen b ö r best å
av f ö retr ä dare f ö r olika vetenskapliga discipliner
och f ö r olika samh ä llsgrenar.
5. att f ö rs ö k p å C IV-niv å utf ö rs vid de
internatio
nella europeiska laboratorier som etableras utan
f ö r Nederl ä nderna,
6.
att i Nederl ä nderna å tminstone
ett laboratorium p å C Ill-niv å inr ä ttas,
7.
att st ö d ges till utbildning av forskningspersonal inom
detta omr å de och till vetenskapliga konferenser
som behandlar s ä kerhets å tg ä rder vid arbete
med patogena organismer.
Det f ö rtj ä nar p å pekas att kommitt é ns h ä r redovisade
f ö rslag ä nnu endast har karakt ä ren av rekommendationer. Enligt upplysningar som inh ä mtats fr å n
det holl ä ndska naturvetenskapliga
forskningsr å det (ZWO) p å g å r
diskussioner i fr å gan.
Prop. 1979/80:10 127
4.1.9 DANMARK
De danska forskningsr å den
tillsatte 1976 Registre-ringsudvalget vedrjzSrende genetic engineering med uppgift
att ge f ö rslag om hur s ä kerhets- och kontroll å tg ä rder inom detta omr å de skulle organiseras. Utskottet ifr å ga bestod av representanter f ö r de olika forskningsr å den (det naturvetenskapliga, det medicinska, det
jordbruksvetenskapliga och veterin ä rmedicinska
samt det tekniskt-vetenskapliga) , f ö r
Videnskapernas Selskab, F ö reningen of Danske
Medi-cinfabrikker (MEFA), Sundhetsstyrelsen, Milj ö styrelsen och en observat ö r
fr ä n Indenrigsministeriet.
Utskottet f ö retog bl a
en registrering av de laboratorier i Danmark d ä r forskning med hybrid-DNA planerades eller bedrevs. Registreringen
visade att Danmark (1977) icke hade n ä gra
laboratorier sora uppfyllde inneslutningskraven f ö r f ö rs ö k i raellanh ö g
och h ö gsta riskklass, l å t vara att vissa laboratorier - statliga och privata
- skulle kunna utbyggas till i varje fall raellanh ö g inneslutningsniv å . Utskottet genomgick vidare existerande lagar och f ö rordningar betr bl a skydd av arbetsmilj ö och yttre milj ö ,
str å lskydd samt betr å tg ä rder mot
smittosamma sjukdomar (epidemi-lagen). Av utredningsrapporten framg å r bl a att utskottet var tveksamt huruvida lagstiftningen
betr den yttre milj ö ns skydd ocks å t ä ckte ev
konsekvenser f ö r milj ö n av hybrid-DNA-forskning .
I sina organisatoriska ö verv ä ganden f ö ljde
utskottet de av ESF givna rekommendationerna som bl a innebar att den engelska
Williamsrapportens best ä mmelser blev v ä gledande. S å lunda
f ö reslog utskottet bl a att en
kommission f ö r genetic engineering skulle tills ä ttas med uppgift att ge r ä d och anvisningar och ut ö va tillsyn i s ä kerhetsfr å gor betr all hybrid-DNA forskning och produktion.
Vid bed ö raning av risker och s ä kerhets å tg ä rder skulle koramissionen ta h ä nsyn till de riktlinjer som utf ä rdats av de internationella organ som Danmark ä r anslutet till. Kommissionen skulle best å av f ö retr ä dare f ö r
ber ö rda statsdepartement,
Landbrugsministeriet, Milj ö ministeriet, Undervisningsministeriet,
arbetsmarknadens parter (LO, industrins arbejdsgivere) de statliga forskningsr å den och Sundhetsstyrelsen. Den centrala myndighet
till vilken kommissionen ankn ö ts skulle
svara f ö r ordf ö randeskapet och sekretariatsfunktionerna .
Prop. 1979/80:10 128
utskottet rekommenderade ocks ä att en utredning skulle g ö ras om behovet av en s ä rskild lagstiftning p å omr å det.
Utskottets f ö rslag
har av undervisningsministeriet den 21 februari 1978 s ä nts p ä remiss till
ber ö rda ö vriga ministerier, LO och Dansk Arbejdsgiverfor-ening.
I avvaktan p ä
remissbehandling - p å g å r 1 nov 1978 -och beslut har forskningsr å dens registreringsutvalg till uppgift att f ö lja utveckling p ä
omr å det och h ä lla myndigheterna orienterade om denna samt att i
samr å d med dessa uppr ä tta riktlinjer f ö r
registrering, kontroll, godk ä nnande av
laboratorier och liknande.
4.1.10 FINLAND
Enligt inh ä mtade
uppgifter fr ä n Finlands akademi har inga å tg ä rder
vidtagits betr hybrid-DNA forskningen i Finland.
Prop. 1979/80:10 129
4.1.11 NORGE
Norges Almenvitenskapelige forskningsr å d (NAVF) tillsatte 1976 en kommitt é med uppgift att f ö lja den internationella utvecklingen p å detta omr å de och unders ö ka den framtida omfattningen av hybrid-DNA
forskningen i Norge. Kommitt é n best å r av 8 ledam ö ter
som f ö retr ä der ä mnen med mera direkt anknytning
till hybrid-DNA forskningen (biokemi, mikrobiologi) men den har ocks å f ö retr ä dare f ö r
medicin, veterin ä rmedicin, filosofi och juridik.
Kommitt é n har
konstaterat (i b ö rjan av 1978) att det inte bedrivs
n ä gon hybrid-DNA forskning i Norge av
den art som inneb ä r risker och att omfattningen av s ä dan forskning kommer att bli mycket begr ä nsad under resten av å ret och under full kontroll. Kommitt é n arbetar efter NIH:s riktlinjer och koraraer att tillse att ev
projekt i Norge utf ö rs enl dessa.
Kommitt é n har
emellertid p å pekat att tiden nu synes vara mogen
f ö r att g å vidare och utarbeta best ä mmelser f ö r
denna typ av forskning i Norge. Best ä mmelserna
ifr å ga b ö r f å generell giltighet. Det har ocks å p å pekats att
det kan vara aktuellt att ö verv ä ga i vad m å n denna typ av forskning skall
bedrivas i Norge eller om norska forskare skall h ä nvisas till speciallaboratorier i utlandet eller i
internationell regi.
NAVF har i mars 19 78 av Regeringens forskningsutvalg f å tt i uppdrag att utreda riskerna med
hybrid-DNA-forskning i Norge och behoven av kontroll av denna forskning samt de
konsekvenser av vetenskaplig, ekonomisk och administrativ art som en dylik
reglering och kontroll inneb ä r.
Utredningen skall vara klar under 1978.
I avvaktan h ä rp å har Regeringens forskningsutvalg rekommenderat f ö ljande ä tg ä rder:
1. Instrukton utf ä rdas
till forskningsr å den, departementen och statens
forskningsinstitutioner att hybrid-DNA forskning inte f ä r startas eller anslag beviljas till s å dan forskning utan att NAVF:s DNA-kommitt é pr ö vat saken.
9 Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 10
Prop. 1979/80:10 130
2.
Kelsedirektoratet
och Statens arbeidstiIsyn utreder ora denna kontroll (punkt 1) kan g ö ras obligatorisk ocks å f ö r industriforskningen och andra
icke-statliga institutioner med utg å ngspunkt
fr ä n g ä llande lag.
3.
Ö verl ä ggningar tas upp med Helsedirektoratet, Arbeidstilsynet, Milj ö verndepartementet och Industrideparteraentet hur
arbetet raed best ä mmelser f ö r denna forskning skall f ö ras vidare.
Kirke- og undervisningsdepartementet har i maj 1978
anslutit sig till forskningsutvalgets rekommendationer och anbefallt deras genomf ö rande. Samordningen av det ig å ngsatta utredningsarbetet sker i Kirke-och
undervisningsdepartementet.
Prop.
1979/80:10 131
4.1.12 SVERIGE
Kgrmjij, tt é n_
fcr_fra90r_r ö randc-_forskning_med_hybri
MFR, NFR och r i ks f ö r
en i ng Ol". rnot caricor har undci" ett flerlal å r liaft en gemensam konmiitt é f ö r moJekyl ä i: biologi. Denna f ö i-eslcg den 15 maj 1975 att r å den
skyndsamt skulle inr ä tta en nationi-;!! kommiLt é f ö r fr å gor r ö rande
forskning med hybrid-DNA. I sin motivering f ö r
f ö rslaget anf ö rde kommitt é n
bl a utvecklingen i USA och de ö verv ä ganden och rekommendationer som gjorts av
Asilomarkonferensen tidigare detta ä r.
Genom beslut den 16 maj 1975 (MFR) och den 29 september
1975 (NFR) inr ä ttades kommitt é n f ö r fr å gor r ö rande
forskning med hybrid-DNA. Instruktion f ö r
kommitt é n utf ä rdades den 15 juni 1976. Vissa sm ä rre
ä ndringar har senare gjorts i denna.
Av instruktionen framg å r att kommitt é n "skall informera sig om och
befr ä mja svensk forskning r ö rande hybrid-DNA och ocks å genom l ä mpliga å tg ä rder ö vervaka att den bedrivs under, f ö r b å de laboratoriepersonal och allm ä nheten riskfria f ö rh å llanden".
Komraitt é n bitr ä der r å den och ö vriga statliga organ vid bed ö mning av s ä kerhetsfr å gor f ö r projekt som st ö ds av dem. Instruktionen utg å r fr å n att kommitt é n ocks å skall ha denna funktion f ö r projekt inom den privata sektorn.
Kommitt é n kan ocks å ge r å d och anvisningar direkt till
forskarna n ä r det g ä ller riskklassificering av f ö rs ö k och d ä rraed saramanh ä ngande s ä kerhets å tg ä rder. Den l ä mnar ocks å bitr ä de till myndigheter vid utarbetande
av officiella best ä mmelser .
I komraitt é n finns f ö retr ä dare f ö r ber ö rda forskningsr å d (MFR, NFR och SJFR), f ö r riksf ö reningen mot cancer,
socialstyrelsen, FOA, STU, IVA, KVA, l ä kemdels-industrif ö reningen, TCO-S. NFR utser dessutom tv ä lekmannarepresentanter. Sammanlagt
best å r kommitt é n av 11 ledam ö ter. FOA och STU delar p å en plats, likas å IVA och KVA.
NFR ä r
huvudman f ö r kommitt é n och svarar f ö r dess sekretariat.
Kommitt é ns nuvarande sammans ä ttning framg å r av
bilaga 1,
Inom kommitt é n finns en arbetsgrupp f ö r riskklassificering av projekt r ö rande forskning med hybrid-DNA.
Ledam ö ter av gruppen freimg å r av bilaga 2. Den beslutar p ä kommitt é ns v ä gnar i vissa enklare ä renden som d ä refter anm ä ls i kommitt é n. Dessa g ä ller f ö rs ö k
Prop. 1979/80:10 132
under s k C-1 betingelser (l ä gsta riskniv å ) . I ö vriga ä renden
som r ö r s ä kerhetsfr å gor beslutar kommitt é n efter beredning i arbetsgruppen.
Koramitt é n f ö ljer Williamsrapportens riktlinjer och utg ö r sj ä lv den
nationella kommitt é f ö r r ä d, anvisningar, tillst å ndsgivning och kontroll i skyddsfr å gor som denna rapport rekommenderar. Varje forskare
som avser bedriva f ö rs ö k med hybrid-DNA skall allts å
i f ö rv ä g och oberoende av finansieringsform underst ä lla kommitt é n
projektf ö rslaget. Williamsrapporten f ö rbjuder inga f ö rs ö k. P å denna punkt
anser kommitt é n emellertid att NIH's riktlinjer
b ö r g ä lla. De f ö rs ö k som ä r specifikt f ö rbjudna av NIH b ö r
d ä rf ö r ocks ä betraktas som f ö rbjudna i Sverige.
N ä r det g ä ller ö vervakningen
att s ä kerhetsf ö reskrifterna f ö ljs
å terfaller kommitt é n p å de loxala
skyddskommitt é erna. Dessa kan ora de s å ö nskar
konsultera s ä rskild expertis t ex arbetsgruppen
f ö r riskklassificering .
Koramitt é n ä r f n representerad i ESF's kontaktkommitt é f ö r
hybrid-DNA-forskning (ESF's Liasion Committee for Recombinant DNA Research)
genom sin ordf ö rande, professor Peter Reichard.
I EMBO's Standing Advisory Committee on Recombinant DNA ä r kommitt é n
f n representerad av ledamoten, professor Lennart Philipson.
Kommitt é n f ö ljer utvecklingen inom ICSU, NIH och andra liknande
organ med uppgifter inom omr å det ifr å ga.
P å f ö rslag av kommitt é n har MFR och NFR den 15 mars 1977
i en gemensam skrivelse till anslagsbeviljande organ och till ber ö rda forskningsinstitutioner och f ö retag beg ä rt
en f ö rs ä kran om att proje):t avseende forskning raed hybrid-DNA i f ö rv ä g underst ä lls kommitt é n
f ö r bed ö mning. Tanken var att detta skulle g ä lla alla projekt inom landet oberoende av vid vilken institution
eller vilket laboratorium projektet skulle utf ö ras. F ö r forskningsr å d och andra anslagsbeviljande organ skulle g ä lla att den vetenskapliga prioriteringen utf ö rdes f ö rst
efter det att kommitt é n gjort sin bed ö mning av s ä kerhetsfr å gorna. R å dens
beg ä ran om en dylik f ö rs ä kran m ö ttes av ett positivt gensvar.
Prop. 1979/80:10 133
Anslagsbeviljande organ:
Forskningsr å d och
motsvarande anslagsbeviljande statliga organ ä vensom Riksbankens jubileumsfond och Wallen-bergstiftelsen har bekr ä ftat att de kommmer att besluta r ö rande anslag till hybrid-DNA projekt f ö rst efter det att kommitt é n pr ö vat ä rendet fr ä n
s ä kerhetssynpunkt. Villkor f ö r anslagstilldelning ä r att kommitt é ns rekommendationer f ö ljs.
Forskningsbedrivande institutioner och f ö retag:
F ö rsvarets forskningsanstalt, statens
bakteriologiska laboratorium och statens veterin ä rmedicinska anstalt har anslutit sig till den n ä randa rekommendationen ä vensom de ledande l ä kemedelsf ö retagen (ACO, Astra, Draco,
Ferring, Ferrosan, Fortia, H ä ssle, KABI,
LEO, Vitrum).
Genom systemet med skriftliga f ö rs ä kringar fr å n ledande anslagsbeviljande organ och statliga och
privata laboratorier torde kommitt é n
ha uppn å tt en god t ä ckning av sitt verksamhetsomr å de.
I ans ö kningsformul ä r f ö r
projektanslag hos MFR, NFR och RmC skall s ö kanden
ange om projektet ifr å ga omfattar arbete med hybrid-DNA.
Ans ö kningar sora omfattar s å dant arbete remitteras till hybrid-DNA-komraitt é n f ö r yttrande
fr å n s ä kerhetssynpunkt. Kommitt é n
anger under vilka betingelser (C I -C IV) f ö rs ö ket f å r utf ö ras.
Ä rendet
pr ö vas d ä refter av resp r ä d (riksf ö rening). Om anslag beviljas anger NFR i
anslagskontraktet med forskaren under vilka villkor projektet skall utf ö ras. MFR meddelar forskaren detta i s ä rskild ordning.
Projekt som bed ö mts
av hybrid-DNA-kommitt é n anm ä ls till socialstyrelsen.
Innevarande budget ä r
(1973/79) har NFR anslagit 7 000 kr f ö r
kommitt é ns verksamhet. Beloppet ä r avsett f ö r
materiel ra m och resor.
Kommitt é ns
sekretariat ä r knutet till NFR. Vissa kostnader
f ö r kommitt é ns verksamhet redovisas inte s ä rskilt utan ,ing ä r
i NFR:s f ö rvaltningsanslag. NFR:s kemisekreterare
ä r s å lunda inom ramen f ö r denna tj ä nst ocks å
sekreterare i hybrid-DNA-kommitt é n. Vidare
har NFR utan kostnad st ä llt lokal (ssimma som kemisekretariatet)
och viss allm ä n kontorsservice till f ö rfogande f ö r
kommitt é n. Dessa kostnader torde dock uppg å till relativt blygsamma belopp.
Prop.
1979/80:10 134
Kommitt é n gjorde
1976 en kartl ä ggning av p å g å ende och
planerad hybrid-DNA-forskning i Sverige, s å v ä l vid universitetsinstitutioner och liknande som
inom industrin. 120 institutioner och f ö retag
samt ca 100 enskilda forskare ingick i kartl ä ggningen.
Denna visade att endast en grupp bedrev
hybrid-DNA-forskning, men att ett antal universitetsinstitutioner (6 st)
planerade s ä dan forskning.
Riskklassificeringsgruppen har till och med den 30 juni 1978
behandlat 15 ans ö kningar om tillst å nd att starta hybrid-DNA-projekt. En sammanst ä llning av dessa projekt, vad de g å r ut p å
och hur de bed ö rats av gruppen, finns i bilaga 3.
Vad g ä ller verksamheten i ö vrigt inom hybrid-DNA-omr å det i Sverige kan f ö ljande anf ö ras.
Registrerin2_av_hybrid-DNA-forskning
Socialstyrelsen l ä mnade
i skrivelse av den 25 juni 1978 till kommitt é n
f ö r fr å gor r ö rande forskning med hybrid-DNA
information om handl ä ggningen av ä renden r ö rande
anm ä lan och registrering vid styrelsen
av hybrid-DNA-forskning. Styrelsen anh ö ll
att kommitt é n medverkade till att dylika anm ä lningar ö verl ä mnades till styrelsen.
Utrednin2_om_allm ä nfarli2a_gatogener
m
Sektionen f ö r medicinsk
mikrobiologi inom Svenska l ä kares ä llskapet tillsatte 1976 en arbetsgrupp f ö r att granska f ö rekomsten
och hanteringen av allm ä nfarliga patogena mikroorganismer
p å svenska laboratorier. Tanken var
att resultatet av denna utredning skulle ing å
sora underlag f ö r å tg ä rder och rekoramendationer betr ä ffande hantering och f ö rvaring av dylika organismer. Utredningsrapporten tillst ä lldes i mars 1977 socialstyrelsen och
lantbruksstyrelsen med hemst ä llan om ev ä tg ä rder och
rekommendationer.
I rapporten p å pekas
bl a att risk- och s ä kerhetsfr å gorna f å tt
ö kad aktualitet sedan man p ä flera h å ll
i
Prop. 1979/80:10 135
v ä rlden b ö rjat framst ä lla
eller bedriva forskning syftande till patogena mikroorganismer (smitt ä mnen) med helt nya egenskaper. (Se avsnitt 5,5).
Industriell_aktiyitet
Kabi-Gruppen (Kabi, ACO L ä kemedel, Kabi diagnostica, Recip och Vitrum) har tillsammans med
statsf ö retag bildat bolaget Kabi Gen AB
som bl a med anv ä ndning av hybrid-DNA-teknik skall s ö ka nya r å varuk ä llor å t
Kabi-gruppen resp nya produktionsv ä gar
å t ö vriga inora statsf ö retagsgruppen.
KabiGen bedriver f ö r n ä rvarande ingen forskning, men avser samarbeta med forskargrupper inom
omr å det i Sverige och utomlands.
Utbildningen sker p ä s ä s ä tt att KabiGen s ä nder sina anst ä llda
till utl ä ndska centra verksamma inom omr å det. Bland industriella utvecklingsomr å den som f ö ljs
av KabiGen m ä rks bl a humant insulin, metanol ur
tr ä avfall och bakteriell metall
jonanrikning.
Under 1960-talet aktualiserades p å m å nga h ä ll i Sverige s å v ä l som i utlandet diskussionen r ö rande forskningsprojekt innefattande f ö rs ö k p å patienter och friska f ö rs ö kspersoner.
Vid ett m ö te med World Medical Association i
Helsingfors 1964 antogs en deklaration innefattande riktlinjer f ö r l ä kares
verksamhet i klinisk experiementell forskning. F ö r att ge r ä d ä t forskare sora var engagerade i forskningsprojekt innefattande f ö rs ö k p å m ä nniska
tillskapades under 1960-talet etiska koraraitt é er vid de medicinska fakulteterna. F ö rutn ä mnda Helsingforsdeklaration kom att
bli v ä gledande f ö r de etiska kommitt é ernas st ä llningstaganden till forskningsprojekt
innefattande f ö rs ö k p å m ä nniska. Den f ö rsta kommitt é n inr ä ttades vid
Karolinska institutet 1966. Etiska fr å gor
aktualiserades ä ven i MFR och MFR tillsatte 1966 en
utredning i ä rendet. Resultaten av utredningen
redovisades f ö r r å det 1969. I utredningen f ö reslogs
att r å det sj ä lvt inte skulle tills ä tta n ä gon etisk kommitt é utan skulle repliera p å de etiska kommitt é erna
vid de medicinska fakulteterna. Dessa kommitt é er ans å gs b ä ttre skickade att g ö ra den
etiska granskningen av forskningsprojekt med h ä nsyn till lokal k ä nnedom samt m ö jlighet att diskutera med projektledare. D ä remot f ö reslogs
att en samordningskommitt é borde tills ä ttas av r å det.
Denna kommitt é skulle ha till uppgift att bl a
samla erfarenheter fr å n de etiska kommitt é ernas arbete och verka f ö r samordning av och samsyn p å etiska bed ö mningar.
Ut-
Prop. 1979/80:10 136
redningens f ö rslag
blev f ö rem å l f ö r mycket ing å ende diskussioner i r å det vilka resulterade i att man ansl ö t sig till ovan refererade f ö rslag.
S å lunda inr ä ttades en arbetsgrupp f ö r en samordning av de lokala etiska kommitt é ernas verksamhet. Denna grupp kom initialt att best å av ordf ö randena
i de etiska kommitt é erna vid de medicinska
fakulteterna. N å got senare ut ö kades gruppen med representant f ö r socialstyrelsen och socialstyrelsens l ä keraedelsavdelning. Gruppen har utgjort ett viktigt
forum f ö r utbyte av information och den har
p ä olika s ä tt medverkat i en rad viktiga initiativ r ö rande forskningsetiska fr å gor. R å det
anordnade p å gruppens f ö rslag en konferens 1974 r ö rande etiska fr å gor.
Som resultat av denna konferens gjorde r å det
1975 det betydelsefulla uttalandet att ä tg ä rder skulle vidtagas f ö r att all biomedicinsk forskning i landet innefattande f ö rs ö k p å m ä nniska
skulle bli f ö rem å l f ö r etisk granskning. Bl a f ö r att f å
frara ett underlag f ö r st ä llningstagande till hur detta skulle å stadkommas uppdrog r å det p å gruppens f ö rslag
å t professor Gustav Giertz att f ö reta en analys av de etiska kommitt é ernas verksamhet samt av samtliga f ö redrag som presenterades vid L ä kares ä llskapets
riksst ä mma 1974. Dessa utredningar slutf ö rdes v å ren
1977. De kommer att vara av stor betydelse f ö r
de etiska kommitt é ernas fortsatta verksamhet. De har
ocks å varit ett v ä sentligt underlag f ö r det f ö rslag till organisationsplan f ö r genomf ö rande
av etisk granskning av samtliga biomedicinska forskningsprojekt i landet
innefattande f ö rs ö k p ä m ä nniska som r å det ö verl ä mnade i september 1978 till ber ö rda myn-iigheter och organ.
.'arbetsgruppen f ö r
en samordning av de lokala etiska kommitt é ernas
verksamhet forts ä tter sitt arbete och hur som
kontinuerlig uppgift att arbeta f ö r
samordning av och samsyn p å etiska bed ö mningar s ä rat
l ö pande utv ä rdera de etiska kommitt é ernas verksamhet.
I artiklar i Dagens Nyheter under 1977-78 anf ö rde Nordal Å kerman,
docent i historisk s ä kerhetspolitik, stark kritik mot
hybrid-DNA-forskningen. Kritiken bem ö ttes
av bl a Lennart Philipson, professor och aktiv forskare inom omr å det.
Vetenskapsakademien ordnade i november 1977 en paneldiskussion
som r ö rde fr ä gan om forskningens frihet och som v ä sentligen var en uppf ö ljning av den d å aktuella tidningsdebatten.
Prop. 1979/80:10 137
Ä ven i andra dagstidningar och tidskrifter, bl a
Forskning och Framsteg, har debattartiklar f ö rekommit, i vissa fall
aktualiserade av det planerade bygget av ett P-3-laboratorium vid Biomedicinskt
centrum i Uppsala.
George
Strachal och Claes Palmkvist gjorde å r 1977 i boken Manipulation en sammanfattning av
den amerikanska debatten (tom f ö rsommaren 1977), men tog ä ven upp
svenska f ö rh å llanden. Boken var t ä nkt som grund f ö r
diskussion och opinionsbildning.
N å gon mera
allm ä n debatt betr hybrid-DNA forskningen har det dock inte blivit.
Prop. 1979/80:10 138
4.2.1 ESF
Europeiska forskningsr å d
och akademier bildade å r 1974 European Science Foundation
-(ESF) raed uppgift att fr ä mja det europeiska samarbetet inom
grundforskningen. Medlemsantalet uppg å r
till ett 40-tal organisationer fr å n
16 l ä nder. Svenska medleraraar i ESF ä r humanistisk-samh ä llsvetenskapliga forskningsr å det,
medicinska forskningsr å det, naturvetenskapliga forskningsr å det, forskningsr å dsn ä mnden, vetenskapsakademin och vitterhets-historie
och antikvitetsakademin.
Naturvetenskapliga forskningsr å det skrev i november 1974 till ESF och beg ä rde att organisationen skyndsamt skulle ta upp hela
fr å gan om hybrid-DNA (genetic
manipulation) och ö verv ä ga dess sociala, legala och etiska aspekter. Tanken var att p å europeisk niv å samordna
utredningsarbetet och f ä underlag f ö r nationella bed ö mningar.
Den utredningskommitt é
som ESF tillsatte lade 1976 fram sina f ö rslag,
vilka med vissa sm ä rre modifikationer antogs av ESF i
oktober samraa å r. Kommitt é n hade best å tt
av f ö retr ä dare f ö r ä mnesomr å den med anknytning till
hybrid-DNA-forskningen (biokemister, genetiker, mikrobiologer och molekyl ä rbiologer) samt av medicinare och jurister. I
kommitt é n ingick ä ven experter fr å n
EMBO (European Molecular Biology Organisation) och en f ö retr ä dare f ö r de medicinska forskningsr å dens europeiska samordningsorgan (EMRC, blev
sedermera s k Standing Committee inom ESF) .
ESF's slutsats i fr å gan
blev att forskningen med hybrid-DNA kunde forts ä tta dock under f ö ruts ä ttning att erforderliga skydds å tg ä rder vidtogs. Vad dessa betr ä ffar besl ö t
ESF f ö resl å medlemsl ä nderna att f ö lja Williamsrapportens rekommendationer. Sk ä len att man valde dessa och inte NIH's riktlinjer
var i korthet f ö ljande:
-
Williarasrapporten
t ä ckte all hybrid-DNA-forskning,
oavsett finansieringsk ä lla, vilket inte var fallet med
NIH's riktlinjer.
-
Williamsrapporten
kr ä ver en n å got h ö gre grad av
fysisk inneslutning f ö r n å gorlunda j ä mf ö rbara f ö rs ö k ä n NIH's riktlinjer. Den fysiska
inneslutningen eller barri ä reffekten omfattar v ä l pr ö vade system
vilket inte ä nnu ä r fallet med de biologiska barri- ä rsys-.emen.
NIH's riktlinjer f ä ster f ö rh å llandevis st ö rre vikt vid de senare ä n Williamsrapporten.
Prop. 1979/80:10 139
- Williamsrapportens r å dgivande
system hade st ö d i lagen i form av the British
Health and Safety at Work Act. S å dant st ö d var n ö dv ä ndigt och ESF antog att en J.iknande lagstiftning
fanns i medlemsl ä nderna eller kunde tillskapas.
Vidare betonades r ö rligheten
i den engelska systemets handl ä ggningsprocedur,
vilken m ö jliggjorde administrativ
effektivitet och snabb anpassning till utvecklingen inom forskningsomr å det ifr ä ga.
ESF rekommenderade sammanfattningsvis sina medleras-l ä nder f ö ljande:
1.
att fr ä mja och vidareutveckla forskningen inora hybrid-DNA,
dock under s ä kra betingelser,
2.
att vidta
erforderliga å tg ä rder f ö r att skydda allm ä nhet, djur, v ä xter
och omgivning. Dessa å tg ä rder anges i rekommendationerna 3-6 nedan,
3.
att under ett f ö rsta skede de rekommendationer och den
verksamhetsinstruktion (code of practice) sora utf ä rdats av den brittiska.arbetsgruppen betr genetisk
manipulation (Williamsrapporten) antas som riktlinjer f ö r hybrid-DNA-forskningen i Eiropa, dock under f ö ruts ä ttning att
den europeiska samordningskommitt é
som f ö resl å s under punkt 9 sedan o-medelbart inr ä ttas. Dess uppgift ä r att verka
f ö r att de olika l ä nderna till ä mpar
samma s ä kerhetsniv å er f ö r likartade
experiment,
4.
att de l ä nder som inte redan gjort det tills ä tter nationella r å dgivande
organ. Dessa organs uppgift ä r att ut ö va tillsyn betr Williamsrapportens rekommendationer
och ge forskarna r å d i hith ö rande fr å gor,
5.
att uppr ä tta nationella register ö ver de laboratorier som utf ö r forskning med hybrid-DNA och att alla
laboratorier, oavsett hur de finansieras, skall ha skyldighet enligt lag att ge
upplysning om sina forskningsprogram betr hybrid-DNA till ett nationellt
register. Dylika register b ö r vara
offentliga och informationsutbyte b ö r
ske mellan de nationella organ som angivits under punkt 4,
6.
att varje land
vidtar de administrativa å tg ä rder som kr ä vs f ö r att s ä kerst ä lla att alla laboratorier t ä cks
av de antagna riktlinjerna,
7.
att de
nationella organ som angivits under punkt
4 skall st å i n ä ra kontakt med varandra, med EMBO's r å dgivande kommitt é
f ö r hybrid-DNA, med motsvarande
Prop. 1979/80:10 140
kommitt é er inom NIH
i USA och med kommitt é er f ö r hybrid-DNA-forskning i andra l ä nder.
ESF understryker hur viktigt det ä r
b å de f ö r s ä kerheten och f ö r forskningens utveckling att en internationell samordning
sker s å att lika experiment klassas lika i
riskh ä nseende,
8. att en Europeisk kommitt é bildas under ESF med f ö retr ä dare f ö r
de nationella organ som angivits i punkt 4 f ö r
EMBO's r å dgivande kommitt é f ö r hybrid-DNA,
f ö r de europeiska medicinska
forskningsr å den och jordbruksforskningsr å den. Kommitt é n
skall vara ett forum f ö r utbyte av information och r ä d i policyfr å gor
betr hybrid-DNA-forskning men ocks ä
f ö r diskussion av beslut r ö rande specifika experiment s ä rskilt ifr ä ga
om deras biologiska inneslutning. Kommitt é n
skall p å europeisk niv å samla erfarenheter r ö rande alla fr å gor f ö rknippade med hybrid-DNA-forskning. En ytterligare uppgift blir att
fortl ö pande se ö ver riktlinjerna p å basis av den vetenskapliga utvecklingen och utvecklingen p å s ä kerhetsomr å det.
Den ifr å gavarande
kontaktkommitt é n, ESF's Liason Committee for
Recombinant DNA, inr ä ttades i december 1976. En s ä rskild arbetsgrupp bildades under denna kommitt é f ö r att
diskutera de element som b ö r ing å i en lagstiftning p å omr å det. Gruppen bestod av jurister, patentexperter och
vetenskapliga r å dgivare. Arbetsgruppen liksom
senare kommitt é n fann att dessa best å ndsdelar i f ö rsta
hand utgjordes av
registrering hos ett ansvarigt organ av f ö rekomst eller produktion av hybrid-DNA,
tillst å ndsgivning f ö r lokaler d ä r
hybrid-DNA skall framst ä llas, studeras eller lagras,
inspektion av dessa lokaler.
En fj ä rde best å ndsdel, n ä mligen
att ä ven forskningsprojekt skulle
underkastas tillst å ndspr ö vning innan de sattes ig å ng
fick inte enh ä lligt st ö d inom kommitt é n.
De som var eraot detta f ö rslag p å pekade bl a att det i vissa europeiska l ä nder skulle vara of ö renligt med g ä llande grundlag. Ä ven f ö rslag om att
register skulle f ö ras betr olycksh ä ndelser och s ä kerhetsutrustning
och att varje form av lagstiftning skulle bli f ö rem å l f ö r periodisk ö versyn st ö ddes av kommitt é n.
Det sistn ä mnda f ö rslaget kunde dock i vissa l ä nder av principiella sk ä l vara om ö jligt
att realisera.
Prop.
1979/80:10 141
I patentfr å gan
konstaterade arbetsgruppen i enlighet med g ä llande
patentlagstiftning i de olika l ä nderna att,
ora uppgifter l ä mnades under sekretess till ett
visst organ och detta eller n å gon medlem
av det publicerade uppgifterna, s ä
skulle detta inte verka hindrande p å
uppfinnarens patentr ä tt. Arbetsgruppen trodde dock att
informationsl ä ckor skulle uppst å fr ä n tid till
annan och att detta kunde ge andra forskare en f ö rdel och leda vederb ö rande
snabbare mot en patenterbar anv ä ndning av
forskningsresultaten. A andra sidan stod det klart att endast uppfinningar som
hade industriell till ä mpning var patenterbara och f ö r att f å
patent m ä ste alla detaljer i processen ifr ä ga beskrivas p ä
ett s å ing å ende s ä tt att varje expert kunde g ö ra efter den. Gruppen p å pekade att r å dgivande
kommitt é er f ö r hybrid-DNA-forskning vilka endast sysslade med s ä kerhetsfr å gor
inte beh ö vde den m ä ngd information som kr ä vs i en patentans ö kan eller som inneb ä r att v ä sentliga
delar av vetenskapliga problemst ä llningar
och metoder r ö js. Kontaktkoraraitt é n ansl ö t
sig till denna bed ö mning. De nationella s ä kerhetskommitt é erna
rekommenderades att endast beg ä ra den
information som kr ä vs f ö r att bed ö ma s ä kerhetsfr å gan i resp f ö rs ö k.
Kontaktkommitt é n
vid ESF kommer att fortl ö pande samla in upplysningar fr å n medlemsl ä nderna
r ö rande utvecklingen p å s ä kerhetsomr å det. Dessa upplysningar utg ö rs av vissa utvalda beslut i s ä kerhetsfr å gor
som kan belysa policyn hos de nationella kommitt é erna. Vidare ä r kommitt é n intresserad att f ä upplysning om de f ö rs ö k som godk ä nts
s å att den kan skapa sig en uppfattning
om kvantiteten och kvaliteten av denna forskning i Europa samt att f å information i fr å gor
r ö rande utbildning, kontroll,
kontakter med allm ä nheten etc.
ESF's rekoramendationer i hybrid-DNA-fr ä gor s ä rat
kon-taktkoramitt é ns arbete torde haft och har stor
betydelse f ö r utvecklingen i raedlemsl ä nderna inora detta omr ä de.
Prop. 1979/80:10 142
4.2.2 ICSU
International Council of Scientific Unions (ICSU) bildades
1931 med uppgift att initiera och samordna vetenskaplig forskning. ICSU
fungerar som centrum f ö r utbyte av id é er och information. En viktig uppgift g ä ller utformning av standards, nomenklatur etc inom
olika vetenskapsomr å den.
ICSU ä r icke statligt och best å r av 18 internationella vetenskapliga unioner som
var och en f ö retr ä der sitt speciella ä mnesf ä lt. Vidare ing å r
60 nationella forskningsr å d, vetenskapsakademier-*-och
liknande institutioner. Sekretariatet ä r
placerat i Paris. Av stor betydelse cir att de ö steuropeiska l ä nderna och flera av utvecklingsl ä nderna ing å r
i ICSU.
ICSU bildade i oktober 1976 The Committee on Genetic
Experiments (COGENE) . Dess uppgift ä r
bl a att ge r å d till statliga och icke statliga
organ, att samla och g ö ra ö versikter ö ver tiJ.lg ä nglig information om s ä kerhets å tg ä rder, inneslutningsanordningar och i andra tekniska fr å gor, att fr ä mja
utbildning och internationellt utbyte av personal inom omr å det samt att fr ä mja
samordningen av riktlinjer ö ver hela v ä rlden. COGENE best å r av 14 medlemmar som representerar 8 l ä nder. Dessa utg ö rs av USA, Storbritannien, Sovjet,
Frankrike, Indien, Japan, Schweiz och V ä sttyskland,
WHO, Unesco, UNEP och FAO har observat ö rer
vid COGENE.
COGENE arbetar med arbetsgrupper inom bl a f ö ljande omr å den:
riktlinjer f ö r
hybrid-DNA-forskning riskbed ö mning.
Arbetsgruppen f ö r
studier av riktlinjer f ö r hybrid-DNA-forskning har i
september 1978 avgivit en delrapport till COGENE av vilken bl a f ö ljande framg å r:
1. Under de senaste å ren
har riktlinjer f ö r hybrid-DNA-
forskning utf ä rdats av ett antal av de l ä nder som har
vetenskapliga organisationer anslutna till ICSU.
En del l ä nder som
bedriver hybrid-DNA-forskning har inte utf ä rdat
riktlinjer och n ä gra avser inte heller att g ö ra detta.
2. De flesta l ä nders
riktlinjer grundar sig p å de ameri
kanska. Fast ä n fingraderingar av risker och
inneslut
ningar g ö rs i flertalet fall verkar grunden
f ö r dessa
graderingar vara helt hypotetisk. Ingen dokumentation
som st ö der antagande om risk f ö religger i n ä gon
av de
unders ö kta riktlinjerna.
1) Svensk huvudman ä r
vetenskapsakademien
Prop.
1979/80:10 143
3.
Ä ven om andra l ä nder i huvudsak tagit efter de amerikanska
riktlinjerna s å finns det skillnader dem emellan.
Vissa riktlinjer har karakt ä r av
tvingande best ä ramelser, medan andra helt enkelt
betraktas som ett slags standardiserade rutinmetoder som det st å r vederb ö rande
forskare fritt att till ä mpa. Vissa riktlinjer befattar sig
endast med organismer sora inneh å ller
hybrid-DNA-molekyler medan andra ä ven
tar upp hybrid-DNA som s ä dan. N å gra f ö rs ö ker f ö rutse och
specificera villkor f ö r alla t ä nkbara hybrid-DNA-f ö rs ö k medan andra till ä mpar en "fr å n
fall till fall"-metodik n ä r det g ä ller att best ä mma
s ä kerhetsniv å n f ö r ett visst
f ö rs ö k.
4.
Samma f ö rs ö k kr ä ver ibland olika s ä kerhetsniv å er i olika l ä nder. Skillnader finns ocks å i kravbeskrivningarna av de olika s ä kerhetsniv å erna.
5.
N å gra l ä nders
riktlinjer anger maximiniv å betr s ä kerhets å tg ä rder och en nationell kommitt é kan s ä nka
kraven under denna niv å under vissa f ö ruts ä ttningar.
Andra l ä nder har angett den miniminiv å som kr ä vs
och denna niv å
kan h ö jas p ä initiativ av exempelvis lokala organ.
6.
De senast
utarbetade riktlinjerna ä r i allm ä nhet mindre restriktiva ä n tidigare utf ä rdade.
Detta tycks spegla en f ö r ä ndring i risktbed ö mningen betr hybrid-DNA-f ö rs ö k, sedan
mera erfarenhet saralats inom detta forskningsomr å de.
7.
De olika l ä ndernas riktlinjer tycks vara avsedda f ö r att hantera risken av en stor epidemi, fast ä n sannolikheten f ö r
att initiera en s å dan med hybrid-DNA-f ö rs ö k i E. coli
K 12 eller liknande icke-patogena organisraer tycks vara f ö rsumbar.
8.
Den s ä kerhetsniv å n
som kr ä vs f ö r f ö rs ö k med hybrid-DNA fr å n k ä nda patogener ä r
ofta h ö gre ä n den som kr ä vs f ö r arbete med den intakta, patogena organismen ifr ä ga. Vissa l ä nders
riktlinjer f ö rbjuder hybrid-DNA-f ö rs ö k med gener
fr ä n medicinskt viktiga sjukdomsframkallande
organismer, fast ä n hybrid-DNA-tekniken tycks utg ö ra ett medel f ö r
att utf ö ra studier av s å dana organismer med mindre risk ä n om man skulle arbeta med de patogena organismerna
sj ä lva.
Avslutningsvis konstaterar arbetsgruppen att riktlinjernas
st ä llning underg å r en snabb f ö r ä ndring just nu, vilket tycks vara resultat av en ä ndrad bed ö mning
av de hypotetiska riskerna.
Prop. 1979/80:10 144
Riskbed ö mningsgruppen
erinrar i sin f ö rsta rapport (juli 1978) om
resultaten fr ä n konferensen i Falmouth betr
E.coli K 12 och i Ascot betr anv ä ndningen av
virus i hybrid-DNA-f ö rs ö k (se avsnittet om USA). Gruppen konstaterar att studier av
restriktionsenzymens biologiska roll har visat att prokaryoter och eukaryoter
utbyter gener in vivo (mellan levande organismer). Ä ven andra studier, inkl dem med jordbakterien
Agrobacterium tumefaciens och v ä xtceller,
visar att den antagna barri ä ren mellan
prokaryoter och eukaryDter inte existerar. Studier av djur-virus och eukaryota
gener f ö r best ä mda funktioner har visat p ä tidigare of ö rutsedda,
m ö jliga barri ä rer n ä r det g ä ller att f å
dessa virus och gener att fungera i prokaryota celler. Fortsatt forskning kr ä vs dock f ö r
att ytterligare klarl ä gga dessa f ö rh å llanden som ä r av betydelse f ö r
riskbed ö mningen.
Ett flertal forskningsprojekt ä r inriktade p å
risk-bed ö mningsfr å gor. Det g ä ller
f ö rs ö k med polyoma virus bekostade av EMBO och NIH och ett flertal NIH
kontrakt, sora syftar till studier av EK 2 och EK 3 system. Prelimin ä ra resultat pekar p å att dessa studier troligen inte kommer att avsl ö ja n ä gra ok ä nda risker. Dessa och andra f ö rs ö k som avses
ge kunskap pm olika mikroorganismers biologi b ö r bli betydelsefulla n ä r det g ä ller att utveckla andra v ä rd-vektorsystem ä n
de som baseras p ä E.coli K 12.
Riskbed ö mningsgruppens
analyser visar att det inte finns n ä gra
vetenskapliga bel ä gg f ö r att
1.
organismer som
b ä r hybrid-DNA skulle sprida sig i
naturen och rubba existerande ekologiska j ä mnvikter,
2.
dessa
organismer skulle producera giftiga eller p å annat
s ä tt skadliga eller sjukdomsframkallande
ä mnen,
3.
forskarna genom
att bryta en hypotetisk barri ä r mellan
prokaryoter och eukaryoter skulle ö ka
m ö jligheterna till spridning av
sjukdomsframkallande organismer eller f ö rst ä rka de patogena egenskaperna hos dessa.
Avslutningsvis konstaterar gruppen att dessa slutsatser
och de tidigare fr å n Falmouth- och Ascotkonferenserna
ra å ste beaktas vid utformningen av
riktlinjer f ö r forskning med hybrid-DNA, om
dessa skall bli rationella och anv ä ndbara.
Prop.
1979/80:10 145
4.2.3 EMBO
European Molecular Biology Organisation (EMBO) ä r en sammanslutning av europeiska molekyl ä rbiologer. EMBO bildades 1964 med uppgift att fr ä mja samarbetet inom molekyl ä rbiologin bl a genom stipendier f ö r forskning och utbildning. Organisationen f ä r anslag av European Molecular Biology Conference
(EMBC) sora ä r en mellan-statlig organisation
best å ende av 17 medlemsl ä nder. Sverige ä r
via NFR medlem i EMBC.
EMBO har sitt s ä te
i Heidelberg.
EMBO tillsatte i januari 1976 en Standing Advisory
Committee on Recombinant DNA. Den best å r
uteslutande av experter inom orar å det
och har till syfte
att efter frarast ä llning
ge r ä d till regeringar, forskningsr å d, nationella hybrid-DNA-kommitt é er, forskningsinstitut och enskilda forskare i
vetenskapliga och tekniska fr å gor r ö rande forskning med hybrid-DNA,
att unders ö ka m ö jligheterna att p ä
permanent basis f å till st å nd utbildningsprogram inom omr å det och
att uppr ä tth å lla n ä ra kontakter
med ESF och andra internationella organisationer som arbetar inom omr å det.
I september 1976 utf ä rdade
EMBO f ö ljande rekommendationer r ö rande hybrid-DNA-forskningen:
att nationella r å dgivande
kommitt é er (groups) skulle bildas med
uppgift att specificera inneslutnings- ä tg ä rder f ö r
alla f ö rs ö k med hybrid-DNA,
att de f ö rs ö k som f ö rbjudits
av amerikanska NIH inte skulle f å utf ö ras och
att antingen de amerikanska riktlinjerna (NIH) eller de
engelska (Williams-rapporten) skulle vara v ä gledande
f ö r forskningen med hybrid-DNA.
EMBO h ö ll i mars
1977 ett m ö te med deltagare fr å n sju l ä nder
ö ver ä mnet Parameters of Physical Containment. Syftet var att definiera
olika delar i den fysiska inneslutningen n ä r
det g ä ller att hantera potentiellt farligt
biologiskt material. Ar.betet inom EMBO p ä
en standardisering av å tg ä rderna f ö x" fysisk inneslutning f ö r alla nationella riktlinjer g ä r vidare.
10 Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 10
Prop.
1979/80:10 146
EMBO har svarat f Ö r
3-veckors utbildningskurser f ö r europeiska
forskare i hybrid-DNA-teknik (Basel 1976, Paris 1977 och Basel 1978).
I mars 1978 h ö lls
i Ascot, Storbritannien, U.S.-EMBO Workshop to Assess Risks for Recombinant DNA
Experiments Involving the Genomes of Animal, Plant and In-sect Viruses. I m ö tet, som ekonomiskt st ö ddes av NIH, deltog 27 forskare fr ä n
USA, V ä sttyskland, Finland, Frankrike,
Sverige och Schweiz. Syftet var att f ä
till st å nd en bed ö raning av riskerna vid ö verf ö rande och
kloning av DNA fr ä n virus som angriper eukaryota
celler till E.coli K 12-systemen och vid anv ä ndning
av dylika virus som vektorer vid ö verf ö rande av hybrid-DNA till djur, v ä xter och insekter. Rekommendationerna fr ä n m ö tet
utmynnade i att de g ä llande f ö rh å llandevis h ö ga s ä kerhetsniv å erna vid arbete med dylik ö verf ö ring av
virus-DNA kunde s ä nkas. F ö rs ö k med
virus-DNA skulle i princip kunna klassas p ä
grundval av de risker som bed ö mdes vara f ö rknippade med arbetet med viruspartikeln sora s å dan och i stort sett f ö lja klassificeringen av patogena virus.
Man var enig om att hybrid-DNA-tekniken utgjorde en unik m ö jlighet att studera biologin hos ytterst patogena
och virulenta vira. Redog ö relsen fr ä n Ascot-m ö tet
togs in i US Federal register. Det inneb ä r
att den blev offentlig och h ö lls ö ppen f ö r
kommentarer (till 15 april 1978) . D ä refter
behandlades rapporten och inkomna kommentarer av NIH's Recombinant DNA Molecule
Programme Advisory Committee, som arbetar med ett f ö rslag till modifierade riktlinjer f ö r hybrid-DNA-forskningen i USA. Det f ö rslag till reviderade riktlinjer som publicerats i
Federal register i juli 1978 har i alla v ä sentliga
delar accepterat slutsatserna fr å n Ascot-m ö tet (se avsnittet om USA).
Prop. 1979/80:10 147
4.2.4 EMBC och EMBL
Till EMBC, European Molecular Biology Conference, ä r 17 l ä nder
anslutna, d ä ribland Sverige. EMBC, sora tillkom
1969, har till uppgift att fr ä mja molekyl ä rbiologisk forskning i Europa. Medel h ä rf ö r erh å lls genom bidrag fr å n deltagarl ä nderna. Sveriges bidrag under
budget å ret 1978/79 ä r 450 000 kr. Totalt ligger EMBC's budget 1978 p å ca 10 milj kr. Verkst ä lligheten av EMBC's program har i enlighet med avtalet mellan l ä nderna anf ö rtrotts
å t EMBO. Svenskt kontaktorgan med
EMBC ä r Naturvetenskapliga forskningsr å det.
EMBL, European Molecular Biology Laboratory, ä r ett s ä rskilt
projekt inom EMBC. Detta g å r ut p å att bygga och driva ett europeiskt laboratorium f ö r molekyl ä r
biologi, bel ä get i Heidelberg. Ett mellanstatligt
avtal h ä rom tr ä dde i kraft 1974.
Sverige har tillsaramans raed 10 andra l ä nder anslutit sig till detta. EMBL's budget ä r 1978 ca 60 milj kr.
Bidraget fr å n Sverige ä r under budget å ret
1978/79 2,6 milj kr. Svenskt kontaktorgan med EMBL ä r Naturvetenskapliga forskningsr å det.
Laboratoriet blir i stort sett klart under 1978. I en s ä rskild byggnad om 700 m inryms ett s k P-4
la-boratorium'f ö r hybrid-DNA-forskning. Genom att
Sverige ä r medlem av EMBL har svenska
forskare tillg å ng till detta. Vid arbete i detta
laboratorium avses de tyska riktlinjerna bli g ä llande.
P-4 anger h ö gsta graden
av inneslutning eller isolering av f ö rs ö k med hybrid-DNA (se avsnittet om USA)
Prop.
1979/80:10 148
5 SKYDDSLAGSTIFTNING
P å en m ä ngd olika omr å den finns s ä kerhetsinriktad lagstiftning till skydd f ö r skilda intressen. N ä r det g ä ller att bed ö ma om en s ä rskild
lagstiftning beh ö vs till skydd mot de risker som
hybrid-DNA-tekniken kan f ö ra med sig eller om redan
existerande lagstiftning kan bereda det erforderliga skyddet, finns det
anledning att ä gna speciell uppra ä rksarahet å t
milj ö skyddslagstiftningen och unders ö ka i vilken utstr ä ckning
dess regler kan anv ä ndas. Det g å r emellertid inte att begr ä nsa sig till det som brukar r ä knas till milj ö skyddslagstiftning
utan ocks å s ä dan lagstiftning som smittskyddslagstiftningen, epizootilagstiftningen
och v ä xtskyddslagstiftning-en m ä ste inbegripas, eftersom hybrid-DNA-tekniken inneb ä r anv ä ndning av
bakterier och virus. Det finns sk ä l
att i detta sammanhang ocks ä kasta en
blick p å l ä kemedelslagstiftningen.
Inom milj ö skyddslagstiftningen
finns lagar som handlar om ett mera allm ä nt
skydd f ö r milj ö n, t ex naturv å rdslagen,
eller som avser milj ö hot av mera speciellt slag, t ex
str å lskyddslagen och atoraenergila-gen.
S å dana lagar blir av mera perifert
intresse h ä r, bortsett fr ä n att speciallagar av sistn ä mnda slag skulle kunna st å f ö rebild f ö r en speciallag om hybrid-DNA-tekniken, om en s å dan anses n ö dv ä ndig. Huvudvikten vid den f ö ljande genomg ä ngen
koramer att l ä ggas p ä de lagar som tar sikte p å skyddet f ö r
det levande - liv och h ä lsa - det m å g ä lla m ä nniskor, djur, v ä xter
eller mikroorganismer. Bland dessa lagar m ä rks
b ä de lagar f ö r skydd av arbetsmilj ö n och lagar f ö r skydd av den yttre milj ö n.
Prop. 1979/80:10 149
5.1 ARBETSMILJ Ö LAGEN
Arbetsmilj ö lagen
(1977:1160) g ä ller, med undantag endast f ö r skeppstj ä nst
och arbete som utf ö rs i arbetsgivarens hush å ll, varje verksamhet i vilken arbetstagare utf ö r arbete f ö r
arbetsgivares r ä kning. Enligt 3 kap 5 § arbetsmilj ö lagen
ä r vidare den som ensam eller
gemensamt med familjemedlem driver yrkesm ä ssig
verksamhet utan anst ä lld skyldig att f ö lja vad i lagen och med st ö d av lagen har f ö reskrivits
i fr å ga ora teknisk anordning och ä mne, som kan f ö ranleda
o-h ä lsa eller olycksfall, samt betr ä ffande gemensamt arbetsst ä lle. N ä gra
undantag fr å n arbetsmilj ö lagens till ä rapning
har inte f ö reskrivits f ö r omr å den raed s ä rskild s ä kerhetslagstiftning.
Arbetsmilj ö lagen g ä ller d ä rf ö r i princip ä ven
h ä r, t ex p å omr å den som t ä cks av str ä lskyddslagen.
Samordningen med lagen (1973:329) om h ä lso-
och milj ö farliga varor kommer att tas upp
efter genomg å ngen av denna lag.
Arbetsrailj ö lagen
reglerar skyddet mot risker i arbetet. Den syftar inte bara till att undanr ö ja faktorer som ä r
omedelbart riskabla f ö r den arbetandes s ä kerhet och att f ö rebygga
speciella yrkessjukdomar utan ocks å
till ingripanden mot d å liga arbetsmilj ö er ö ver huvud
taget med beaktande av alla de sidor som kan vara ogynnsamma f ö r den fysiska och psykiska h ä lsan. Arbetsmilj ö lagen
ä r utformad som en ramlag med allm ä nna best ä mmelser
som ö versiktligt anger kraven betr ä ffande olika arbetsrailj ö fakt ö rer. Det
ankommer sedan p å regeringen men framf ö r allt p å
arbetarskyddsstyrelsen att utarbeta n ä rmare
f ö reskrifter och att h å lla dessa aktuella i f ö rh å llande till den sociala och
tekniska utvecklingen i samh ä llet.
I 2 kap arbetsrailj ö lagen
finns allm ä nna best ä mmelser om arbetsrailjons beskaffenhet. D ä r f ö reskrivs t
ex att arbetslokal skall vara s å utformad
och inredd att den ä r l ä mplig fr å n arbetsmilj ö synpunkt och att ä mne
som kan f ö ranleda oh ä lsa eller olycksfall f ä r anv ä ndas endast under f ö rh å llanden som
ger betryggande s ä kerhet. Det erinras ocks å om att betr. konstruktion och utformning av
byggnad ä r s ä rskilt f ö reskrivet i byggnadsstadgan och
med st ö d d ä rav meddelade best ä mmelser.
3 kap arbetsrail j ö lagen
inneh'. ller best ä mmelser Cr: allm ä nna
skyldigheter. H ä r kan n ä mnas best ä mmelsen
i 9 § om att den som tillverkar,
importerar eller ö veri ä ter ä mne, som kan f ö ranleda oh ä lsa
eller
Prop. 1979/80:10 150
olycksfall, skall vidta de ä tg ä rder som beh ö vs f ö r att hindra
eller motverka att ä mnet vid avsedd anv ä ndning inneb ä r
risk fr ä n skyddssynpunkt. Enligt 12 § kan regeringen eller, efter regeringens best ä mmande, arbetarskyddsstyrelsen, om det ä r p å kallat fr ä n skyddssynpunkt, f ö reskriva bl a att arbetsprocess, arbetsmetod eller anl ä ggning avsedd f ö r
verksamhet av visst slag f å r anv ä ndas endast efter tillst å nd. Tillst å nd
kan f ö renas med villkor f ö r brukandet. F ö reskrift
kan ocks ä meddelas om att visst ä mne som avses i 9 § f å r anv ä ndas endast efter godk ä nnande eller
att s ä rskilt villkor skall g ä lla vid anv ä ndningen
av s å dant ä mne. Ä r det av s ä rskild betydelse fr ä n skyddssynpunkt .kan enligt 14 §
regeringen eller, efter regeringens best ä mmande,
arbetarskyddsstyrelsen f ö reskriva f ö rbud att anv ä nda
arbetsprocess, arbetsmetod eller ä mne
som avses i 9 § . Inneb ä r visst slag av arbete risk f ö r oh ä lsa eller
olycksfall kan enligt 15 § regeringen eller, efter
regeringens best ä mmande, arbetarskyddsstyrelsen f ö reskriva om l ä karunders ö kning av dem som syssels ä tts eller skall syssels ä ttas i arbetet. Enligt 17 § kan regeringen eller, efter regeringens best ä mmande, arbetarskyddsstyrelsen f ö reskriva att vid l ä karunders ö kning som f ö reskrivits med st ö d
av 15 § skall f ö ras register med uppgifter om de unders ö ktas namn och om unders ö kningsresultatet. Enligt 18 § kan regeringen eller, efter regeringens best ä mmande, arbetarskyddsstyrelsen meddela f ö reskrifter i fr å ga
ora skyldighet f ö r l ä kare att hos tillsyns-rayndighet g ö ra
anm ä lan om sjukdom, som kan ha samband
raed arbete, och att l ä mna tillsynsmyndighet upplysningar
och bitr ä de.
1 6 kap finns best ä mmelser
ora samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare. Enligt 2 § skall p ä
arbetsst ä lle, d ä r minst fem arbetstagare regelbundet syssels ä tts, bland arbetstagarna utses ett eller flera
skyddsorabud. Skyddsombud utses av lokal arbetstagarorganisation sora ä r eller brukar vara bunden av kollektivavtal i f ö rh å llande till
arbetsgivaren. Skyddsombud f ö retr ä der enligt 4 §
arbetstagare i skyddsfr å gor och skall verka f ö r tillfredsst ä llande
skyddsf ö rh å llanden. Vid arbetsst ä lle, d ä r minst femtio arbetstagare regelbundet syssels ä tts, skall enligt 8 § finnas skyddskommitt é , sammansatt
av f ö retr ä dare f ö r arbetsgivaren och arbetstagarna.
Skyddskonimitt é skall tills ä ttas ä ven vid
arbetsst ä lle med mindre antal arbetstagare,
om det beg ä rs av arbetstagarna. Skyddskommitt é skall enligt 9 §
planera och ö vervaka skyddsarbetet p å arbetsst ä llet.
Prop. 1979/80:10 t, 151
Best ä mmelser om tillsyn finns i 7
kap.Enligt 1 § ut ö vas tillsyn ö ver efterlevnaden av lagen och med
st ö d av lagen meddelade f ö reskrifter av arbetarskyddsstyrelsen samt, under
dess ö verinseende och ledning, av
yrkesinspektionen. Enligt 2 § å ligger det kommun att efter samr å d med yrkesinspektionen utse en eller flera
kommunala tillsynsm ä n med erforderlig kompetens att
bitr ä da yrkesinspektionen vid tillsyn
enligt 1 § . Tillsynsbefogenheterna ä r f ö ljande.
Enligt 3 § har
tillsynsmyndighet r ä tt att efter anfordran erh å lla de upplysningar, handlingar och prov samt p å kalla de unders ö kningar
som beh ö vs. Enligt 5 § har tillsynsmyndighet tilltr ä de till arbetsst ä lle
och f ä r d ä r g ö ra unders ö kningar och ta prov. Det å ligger polismyndighet att l ä mna den handr ä ckning
som beh ö vs f ö r ut ö vande av tillsyn enligt lagen.
Enligt 7 § ä ger yrkesinspektionen gentemot den som har skyddsansvar meddela f ö rel ä ggande
eller f ö rbud som beh ö vs f ö r att lagen
eller f ö reskrifter som har meddelats med st ö d av lagen skall efterlevas. I beslut om f ö rel ä ggande eller
f ö rbud kan yrkesinspektionen s ä tta ut vite. Underl å ter n å gon att vidta å tg ä rd som å ligger honom enligt f ö rel ä ggande, f å r yrkesinspektionen f ö rordna om r ä ttelse p ä hans bekostnad. Enligt 10 § ä ger ä ven arbetarskyddsstyrelsen besluta om å tg ä rd enligt
7-9 §§ . F ö r att s ä kerst ä lla f ö rbud enligt n ä mnda paragrafer kan tillsynsmyndighet enligt 11 § meddela beslut om f ö rsegling eller annan avst ä ngning
av anl ä ggning, utrymme eller anordning. S å dant beslut verkst ä lls genom myndighetens f ö rsorg.
8 kap inneh å ller best ä mmelser om ansvar. Enligt 1 § d ö ms den till
b ö ter eller f ä ngelse i h ö gst
ett å r som upps å tligen eller av oaktsamhet bryter mot f ö rel ä ggande eller
f ö rbud som har meddelats med st ö d av 7 kap 7 - 10 §§ , dock inte om f ö rel ä ggandet eller f ö rbudet har f ö renats med vite. Enligt2 § d ö ms den som
upps å tligen eller av oaktsamhet bryter
mot f ö reskrift eller villkor, som har
meddelats med st ö d av 3 kap 12 § eller 14 § ,
till b ö ter eller f ä ngelse i h ö gst
ett ä r.
Som framg å tt av det f ö reg ä ende finns i
arbetsmilj ö lagen en rad best ä mmelser om r ä tt
f ö r regeringen eller, efter
regeringens best ä mmande, arbetarskyddsstyrelsen att
meddela f ö resskrifter. I 18 § arbetsmilj ö f ö rordningen (1977:1166) har regeringen gett
arbetarskyddsstyrelsen å syftade bemyndiganden. Regeringen
har d ä r ocks å bemyndigat arbetarskyddsstyrelsen att meddela
ytterligare f ö reskrifter f ö r
Prop.
1979/80:10 152
verkst ä llighet av
arbetsmilj ö lagen. H ä rom anf ö rdes
i motiven till arbetsrailj ö lagen (prcp 1976/77 :149 s 368) att
det var riktigt att utforma sanktions-systemet i f ö rsta hand s å ,
att m ö jlighet ges till effektiva och
konstruktiva ingripanden fr å n myndigheternas
sida. I arbetsmilj ö f ö rordningen torde d ä rf ö r f å inrymmas
befogenhet f ö r arbetarskyddsstyrelsen att
meddela generella f ö reskrifter om verkst ä lligheten av arbetsrailj ö lagen vilka sedan ger m ö jlighet till ingripande i enskilda fall.
Myndigheternas verksamhet kunde mot denna bakgrund inriktas p å konkreta ä tg ä rder f ö r
att undanr ö ja h ä lsorisker och driva igenom skydds å tg ä rder och f ö rb ä ttringar av arbetsf ö rh å llandena.
Om f ö reskrifter anf ö rdes vidare i motiven (prop 1976/77:149 s 353) att
som f ö reskrifter anses p å bud av varje slag sora riktas till en obest ä md krets och som direkt skall l ä ggas till grund vid pr ö vning i de enskilda fallen. Betr ä ffande
utformningen av f ö reskrifter framh ö lls att det borde efterstr ä vas att ange visst preciserat krav i skyddsh ä nseende utan att d ä rf ö r i detalj binda betr ä ffande s ä ttet
f ö r hur kravet skall uppfyllas. S ä rskilt i fr ä ga
om f ö rsiktighets å tg ä rder vid utf ö rande av arbete med s ä rskilda risker kunde det dock stundom vara n ö dv ä ndigt att n ä rmare f ö reskriva
det tillv ä gag å ngss ä tt som kr ä vs. Ä ven forts ä ttningsvis borde efterstr ä vas att till f ö reskrifterna
foga rekommendationer, r å d och upplysningar till ledning f ö r det praktiska arbetet att l ö sa arbetsmilj ö fr å gorna. Det understr ö ks att i f ö rfattningarna p ä l ä mpligt s ä tt m å ste å tskiljas fr å n
vad som ä r rekommendationer eller r å d liksom fr å n
vad som ä r att anse som bakgrundsupplysningar.
Det var angel ä get att s å starka r ä ttsgarantier
sora m ö jligt finns f ö r den reglerande verksamheten .
N ä mnas b ö r att arbetarskyddsstyrelsen med st ö d av den tidigare g ä llande arbetarskyddslagen i juni 1971 utf ä rdat anvisningar om å tg ä rder till f ö rebyggande av oh ä lsa
och olycksfall vid kemiskt och biologiskt laboratoriearbete
"Laboratorieanvisningar" (nr 79).
Prop.
1979/80:10 153
5. 2 BYGGNADSSTADGAN
I 48 § byggnadsstadgan f ö reskrivs att byggnad f ö r s ä rskilt ä ndam å l s å som industribyggnad, byggnad f ö r undervisning, v å rdanstalt
ra ra skall ut ö ver vad eljest ä r stadgat fylla de s ä rskilda krav, som med h ä nsyn till
verksamhetens art sk ä ligen b ö r uppst ä llas
p å hygien, skydd mot oh ä lsa, olycksfall och brandfara samt p å trevnad och bekv ä mlighet
f ö r dem som skall vistas i byggnaden.
I prop 1976/77:149 om arbetsmilj ö lag ra m anf ö rde departementschefen (s 231) att byggbest ä mmelser som r ö r
arbetsmilj ö n av anf ö rda sk ä l
i regel borde tas in i byggnadsf ö rfattningarna.
Fr å n arbetsmilj ö synpunkt m å ste
emellertid arbetslokal alltid bed ö mas
med h ä nsyn till den vid tidpunkten i fr ä ga bedrivna verksamheten. I arbetsrailj ö lagen (2 kap 3 § )
borde d ä rf ö r finnas en grundl ä ggande f ö reskrift att arbetslokal skall vara s å utformad och inredd att den ä r l ä mplig fr å n arbetsmilj ö synpunkt.
Det var ingen tvekan om att arbetarskyddsstyrelsen - inte minst n ä r det g ä ller
arbetslokaler av mera speciell natur - m å ste
kunna meddela f ö reskrifter om beskaffenheten fr ä n arbetsmilj ö synpunkt
av arbetslokaler som anv ä nds i olika verlcsamheter. Ansvaret
f ö r formuleringen av dessa krav
liksom f ö r tillsynen av efterlevnaden borde
helt ligga hos arbetarskyddsmyndigheten. Departementschefen erinrade ocks å ora att de krav som finns i byggnadslagstiftningen
endast kan st ä llas, d å helt ny byggnad uppf ö rs eller i samband med att ä ndringar
ä r aktuella betr ä ffande en befintlig byggnad (48 a och 49 §§ byggnadsstadgan) .
Prop.
1979/80:10 154
5.3 LAGEN OM H Ä LSO-
OCH MILJ Ö FARLIGA VAROR
Med h ä lso- och milj ö farlig vara avses i lagen (1973:329) om h ä lso- och milj ö farliga
varor ä mne eller beredning, som med h ä nsyn till sina kemiska eller fysikalisk-kemiska
egenskaper och hantering kan befaras medf ö ra
skada p å m ä nniskor eller i milj ö n, samt
vara, som inneh å ller eller behandlats med ä mne eller beredning av f ö rut angivet slag, om varan d ä rigenom och med h ä nsyn
till sin hantering kan befaras medf ö ra
skada p å m ä nniskor eller i milj ö n. Om det ä r av s ä rskild
betydelse fr å n h ä lso- eller milj ö skyddssynpunkt f å r regeringen f ö reskriva
att vad som i lagen s ä gs om h ä lso- och milj ö farlig
vara skall g ä lla ä ven i fr ä ga om annan vara ä n s ä dan som f ö rut sagts. Med hantering avses i lagen tillverkning,
bearbetning, behandling, f ö rpackning, f ö rvaring, transport, anv ä ndning, omh ä ndertagande,
destruktion, konvertering, saluf ö rande,
ö verl å telse eller d ä rmed j ä mf ö rliga f ö rh å llanden.
I 5 § lagen f ö reskrivs bl a att den som hanterar eller importerar
h ä lso- eller milj ö farlig vara skall vidta de å tg ä rder och
iaktta de f ö rsiktighetsm å tt i ö vrigt som
beh ö vs f ö r att hindra eller motverka skada p ä m ä nniskor eller i milj ö n. Enligt 6 §
kan regeringen eller myndighet som regeringen best ä mmer, om det ä r
p å kallat fr å n h ä lso- eller
milj ö skyddssynpunkt, f ö reskriva att h ä lso-
och milj ö farlig vara av visst slag f å r hanteras eller importeras endast efter s ä rskilt tillst å nd
eller att f ö r hantering eller import av s å dan vara skall g ä lla
annat s ä rskilt villkor. Fr å ga om tillst å nd
pr ö vas av myndighet som regeringen
best ä mmer. Enligt 7 § kan regeringen eller myndighet som regeringen best ä mmer, om det ä r
av s ä rskild betydelse fr å n h ä lso- eller
milj ö skyddssynpunkt, f ö rbjuda hantering eller import av h ä lso-och milj ö farlig
vara av visst slag. Enligt 8 § ä r den som yrkesm ä ssigt
hanterar eller importerar ä mne, beredning eller annan vara,skyldig
att till myndighet som regeringen best ä mmer
och i den ordning s å dan myndighet f ö reskriver l ä mna
de uppgifter om varans sammans ä ttning,
egenskaper i ö vrigt och hantering som ä r n ö dv ä ndiga f ö r
utredning om varans h ä lso- och milj ö farlighet. Enligt 9 § f å r myndighet som regeringen best ä mmer f ö reskriva
att den som yrkesm ä ssigt hanterar eller importerar h ä lso- och milj ö farlig
vara skall g ö ra anm ä lan om denna verksamhet. I 11 § f ö reskrivs att
tillsynen ö ver efterlevnaden av lagen
Prop. 1979/80:10 ' 155
och med st ö d av lagen
meddelade f ö reskrifter och villkor ut ö vas av myndighet sora regeringen best ä mmer. Lagens best ä mmelser om tillsynsbefogenheter och ora ansvar ö verensst ä mmer
i allt v ä sentligt med motsvarande best ä mmelser i arbetsmilj ö lagen.
N ä rmare f ö reskrifter ora till ä mpningen av lagen finns i kung ö relsen
(1973:334) om h ä lso- och milj ö farliga varor. H ä r
b ö r ocks ä n ä mnas f ö rordningen (1975:346) om milj ö farligt avfall, som dock endast avser avfall av
oorganiskt slag.
Fr ä gan om vilken myndighet som borde
vara central tillsynsmyndighet enligt lagen blev f ö rem å l f ö r delade meningar p ä utredningsstadiet. Milj ö kontrollutredningen
tog till utg å ngspunkt att den centrala tillsynen
borde anf ö rtros endera av socialstyrelsen,
arbetarskyddsstyrelsen, kommerskollegium, giftn ä mnden och naturv å rdsverket och f ö reslog naturv ä rdsverket,
vid vilket d å skulle inr ä ttas ett s ä rskilt
organ, kallat produktkontrolln ä mnden,
samtidigt som giftn ä mnden upph ö rde. Departementschefen anf ö rde inledningsvis i organisationsfr å gan (prop 1973:17 s 101) att lagen var att se som en
ramlag som raed vissa n ä rmare angivna undantag skulle kunna
till ä mpas p å hela det kemiska varuomr å det. Effekterna p å
s ä v ä l ra ä nniskans h ä lsa som p ä
hennes milj ö skulle omfattas av lagen. Den
helhetssyn som m ä ste l ä ggas p å dessa problem borde ä ven koraraa till uttryck vid utformningen av den
organisation som fordrades f ö r lagens
till ä mpning. Lagen var visserligen i
huvudsak inriktad p å skyddet av den yttre milj ö n men betydande h ä nsyn m å ste likv ä l tas till arbetsmilj ö ns krav. Organisationen m ä ste
d ä rf ö r utformas s å att s å v ä l naturv ä rdens och milj ö skyddets
som arbetarskyddets intressen kunde tillgodoses. De myndigheter som i f ö rsta hand f ö retr ä der dessa intressen, n ä mligen naturv ä rdsverket och arbetarskyddsstyrelsen,
intog naturligen en central st ä llning i
diskussionen om organisationens utformning.
Ä ven
andra intressen borde emellertid beaktas i sammanhanget, fr ä mst d å den allm ä nna h ä lsov å rden och livsmedelskontrollen men ä ven konsumentintressena. Socialstyrelsen hade som
central f ö rvaltningsrayndig-het f ö r h ä lso- och
sjukv å rden vitala intressen att bevaka
betr ä ffande h ä lso- och milj ö farliga
varor. Fr å gor av allm ä nhygienisk och medicinsk karakt ä r spelade givetvis stor roll vid bed ö mningen av kemiska varors h ä lso- och milj ö farlighet.
Genom sin l ä kemedelspr ö vande verksamhet var socialstyrelsen den enda
myndighet vid sidan av giftn ä mnden som d å besatt
Prop.
1979/80:10 156
erfarenheter av registreringsplikt inom en kemisk
varugrupp. Livsmedelskontrollen skulle visserligen undantas fr å n lagens till ä mpningsomr å de men den hade ett n ä ra samband med kontrollen av h ä lso-
och milj ö farliga varor. Livsmedelsverket
hade d ä rf ö r ett starkt behov av att kunna ö va
inflytande och medverka i fr å gor om h ä lso- och milj ö farliga
varor.
Detsamma g ä llde
konsumentverket. Det anf ö rda talade f ö r att ett s ä rskilt
produktkontrollorgan i form av en sj ä lvst ä ndigt beslutande n ä mnd, den f ö reslagna produktkontrolln ä mnden, borde g ö ra
de centrala bed ö mningar som skulle bli aktuella i
fr å ga om h ä lso- och milj ö farliga
varor. N ä mnden, som d å ö vertog
giftn ä mndens arbetsuppgifter, borde
organiseras s ä att de intressen som angetts blev
representerade. Som sj ä lvskrivna ledam ö ter i organet borde d ä rf ö r ing å cheferna f ö r naturv ä rdsverket, arbetarskyddsstyrelsen, socialstyrelsen,
livsmedelsverket och konsumentverket. Vidare borde representanter f ö r arbetstagarna och n ä ringslivet ing å . Naturv å rdsverket var i egenskap av central f ö rvaltningsmyndighet p å milj ö v å rdsomr å det mest l ä mpat som administrativ bas f ö r produktkontrolln ä mnden. Denna borde d ä rf ö r knytas till naturv å rdsverket men anknytningen borde inneb ä ra att produktkontrolln ä mnden i f ö rh ä llande till
naturv ä rdsverket blev helt sj ä lvst ä ndig n ä r det g ä llde
att till ä mpa lagen. Naturv å rdsverkets styrelse borde d ä remot ansvara f ö r
fr å gor om ekonomi och administration
som ber ö rde produktkontrolln ä mnden. F ö r
beredning av de fr å gor som produktkontrolln ä mnden skulle handl ä gga borde vid naturv å rdsverket
inr ä ttas en s ä rskild produktkontrollenhet som i huvudsak kunde
organiseras genom att giftn ä mndens
kansli ö verf ö rdes till naturv å rdsverket. Det centrala ansvaret f ö r den l ö pande
tillsynen ö ver efterlevnaden av lagstiftningen
och produktkontroll-n ä mndens best ä mmelser f ö r
till ä mpningen av denna borde av
praktiska sk ä l inte handhas av produktkon-tro
lln ä .mnd en . I st ä llet borde naturv ä rdsverket
och arbetarskyddsstyrelsen var -f ö r
sig ansvara f ö r den tillsyn som har samband med
deras verksamhet i ö vrigt. Detta innebar i princip att
arbetarskyddsstyrelsen borde svara f ö r
tillsynen n ä r det g ä llde hanteringen av h ä lso- och milj ö farliga varor i verksamhet var ö ver arbetarskyddsstyrelsen redan ut ö vade tillsyn enligt arbetarskyddslagstiftningen. I ö vrigt borde naturv å rdsverket vara ansvarig tillsynsmyndighet.
En effektiv tillsynsverksamhet enligt lagen om h ä lso- och milj ö farliga
varor kunde inte komma till
Prop. 1979/80:10 ..,.. 157
st å nd utan medverkan av regionala och
lokala myndigheter. De organ vilka regional.t eller lokalt verkar inom naturv å rden, milj ö skyddet,
arbetarskyddet, den allm ä nna h ä lsov å rden och livsmedelskontrollen borde
utn;yttjas. P å lokal niv å borde h ä lsov å rdsn ä mnden kunna
fylla en viktig uppgift i tillsynsarbetet. Med h ä nsyn till h ä lsov å rdsn ä m.ndens nuvarande uppgifter
betonades d ä rigenom ocks å p ä lokal niv å sambandet m.ellan m.ilj ö skydd, arbetarskydd, allm ä n h ä lsov å rd och livs.medelskontroll .
I motiven till lagen gjordes ä ven vissa uttalanden om f ö rh å llandet
mellan lagen och arbetarskyddslags-stiftningen (prop 1973:17 s 91). Lagen
skulle komma att i vissa avseenden sammanfalla med till ä mpningsomr å det
f ö r arbetarskyddslagsstiftningen och
det gemensamma o.mr å det skulle bli all yrkesm ä ssig hantering av h ä lso- och milj ö farliga varor s å vitt avser skyddet av arbetstagarnas h ä lsa. Departementschefen understr ö k att det givetvis inte var meningen att
arbetarskyddslagstiftningen skulle s ä ttas
ur spel genom den nya lagen. Denna borde g ä lla
vid sidan av arbetarskyddslagstiftningen. Det innebar att bl a s å dana allm ä nna
restriktioner av betydelse f ö r anv ä ndningen av produkter i olika hanteringsled - i
eller utanf ö r arbetslivet - som utf ä rdas raed st ö d
av lagen om h ä lso- och milj ö farliga varor borde av arbetarskyddsmyndigheterna l ä ggas till grund f ö r
deras bed ö raningar och betraktas sora rainimikrav
sora under alla omst ä ndigheter m ä ste uppfyllas. Samtidigt f ö rutsattes att arbetarskyddsmyndigheterna med st ö d av arbetarskyddslagstiftningen kunde meddela andra
och str ä ngare f ö reskrifter, n ä r
s ä p å kallades f ö r att uppfylla arbetarskyddets
krav. Dessa f ö reskrifter skulle "ta ö ver". De risker f ö r arbetstagarnas h ä lsa som ä r f ö renade med
sj ä lva tillverkningen av h ä lso- och milj ö farliga
varor och med den yrkesm ä ssiga hanteringen av s å dana varor skulle allts å fr ä mst m ö tas med arbetarskydds å tg ä rder.
Fr å gan om saraordningen mellan
arbetarskyddslagstiftning och lagen om h ä lso-
och milj ö farliga varor togs senare upp av
arbetsmilj ö utredningen som f ö reslog att arbetarskyddsstyrelsen skulle kunna
meddela generella f ö reskrifter om anv ä ndning av farliga ä mnen p å arbetsplatserna.
Arbetarskyddsmyndigheterna f ö reslogs
dessutom f ä m ö jlighet att raed st ö d av arbetsrail
j ö lagstif tningen rikta f ö reskrifter av olika slag gentemot tillverkare och
leverant ö rer n ä r det g ä ller att i enskilda fall f ö rebygga kemiska risker i arbetslivet. Samtidigt f ö rutsattes att den centrala
produktkontrollmyndigheten raeddelar generella
Prop. 1979/80:10 158
f ö reskrifter som avser flera
hanteringsled - tillverkare, leverant ö rer,
brukare osv - inom till ä mpningsomr å det f ö r lagen om h ä lso- och mi I j ö f
a r I j.ga varor. Departementschefen anf ö rde
(prop 1976/77: 149 s 2G7) att lagen om li ä lso-
och milj ö farliga varor har ett vidstr ä ckt til l ä nipningsomr å de och att lagen utformats i syfte att hanteringen
av en vara skall kunna regleras oberoende av hanteringsled och oavsett inom
vilken milj- ö sektor den hanteras. P å detta s ä tt
kan en allm ä n produktkontroll av h ä lso-och milj ö farliga
varor koiriPia tiil st å nd. Lagens inneh å ll svarade uppenbarligen mot faktiska behov. F ö r arbetarskyddet tillkom problem som sammanh ä nger med en mera intensiv hantering av kemiska medel
och utnyttjande av komplicerad kemisk processteknik. I fr å ga om yrkesm ä ssig
anv ä ndning beh ö vdes ofta s ä rskilda
ö verv ä ganden inora speciella anv ä ndningsomr å den. I arbetsmilj ö lagen
borde d ä rf ö r (3 kap 9 § ) inrymmas ä ven det arbetarskyddsansvar som b ö r vila p å
tillverkare, import ö rer och andra ö verl å tare av
farliga ä mnen. I f ö rh ä l.lande till
arbetsgivare och andra brukare borde s ä lunda
f ö reskrifter ora farliga ä ranen kunna meddelas enligt arbetsrailj ö lagen b ä de
i enskilda fall och generellt. Vad g ä llde
leverant ö rer av kemiska ä m.nen borde finnas ett skyddsansvar enligt
arbetsmilj ö lagen med m ö jlighet till ingripande i enskilda fall. Men
generella f ö reskrifter sora avser ledet f ö re anv ä ndningen
borde raeddelas inora ramen f ö r lagen om h ä lso- och milj ö farliga
varor. Med beaktande av den olika inriktningen av lagkomplexen kunde allm ä nt konstateras att lagstiftningen om h ä lso- och milj ö farliga
varor borde komma in f ö r arbetarskyddets organ n ä r det g ä ller
allm ä nna produktfr å gor, s å som
allm ä n kartl ä ggning av f ö rekommande
kemiska produkter, klassificering av h ä lso-och
mi 1 j ö farlig.j voror samt basm ä rkning. Vidare kunde det vara ä ndam å lsenligt att
inom denna lagstiftning ta upp s å dana
fr ä gor om ingripande med generella
krav d ä r en samlad bed ö mning beh ö vs
med h ä nsyn till b ä de arbetsmilj ö
ocli andra milj ö sektorer. P å detta s ä tt
kunde en sammanv ä gning ske av intressen inom olika
milj ö sektorer. Den f ö rordade avgr ä nsningen
kom till att--yck i arbetsmilj ö lagen, om bemyndigandena
i lagen att meddela generella f ö reskrifter
betr ä ffande farliga ä mnen genomg å ende
avs ä g enbart fr ä gor ora anv ä ndningen
p å arbetsplatserna. Att de tv ä lagsystemen delvis reglerade sarama orar å de gav departeraentschefen anledning att betona n ö dv ä ndigheten
av ett mycket n ä ra samarbete mellan arbetarskyddsstyrelsen
och den centrala produktkontrollmyndigheten .
Prop. 1979/80:10 , . 159
Vid riksdagsbehandlingen av f ö rslaget om arbetsmilj ö lag togs ä ven fr å gan om produktkontrolln ä mndens st ä llning
och samarbete raed arbetarskyddsverket upp. Socialutskottet f ö reslog (SoU 1977/78:1 s 73) efter att ha inh ä mtat yttrande fr å n
jordbruksutskottet att riksdagen skulle ge regeringen till k ä nna vad sora anf ö rts
om en ö versyn av den statliga
produkt-kontrollorganisationen. Riksdagen besl ö t i enlighet h ä rmed och regeringen har tillsatt en
kommitt é f ö r ö versyn av organisationen f ö r produktkontrollen (Jo 1978:65).
Prop. 1979/80:10 160
5.4 TRANSPORT AV FARLIGT GODS
Enligt 2 § lagen om h ä lso- och milj ö farliga
varor avses med liantering i lagen ä ven
transport . Arbetsmilj ö ut redningen anf ö rde (SOU 1976:1 s 353) att riskerna med transport
av farligt gods ä r s å dana att de i h ö g grad ber ö r arbetarskyddet f ö r den personal som sysslar med transporten och f ö r dem som vid en olycksh ä ndelse befinner sig inom det) farliga orar å det. Samtidigt ä r
riskerna ofta betydande med avseende p å den
yttre milj ö n. Det system som till ä mpas f ö r
n ä rvarande med en reglering och
tillsyn inom produkt-kontrollagstiftningens ram ans å g utredningen tillgodose i princip dessa skilda
synpunkter. Den f ö rst ä rkning av insatserna f ö r
produktkontroll sora arbetsrail j ö lagen
skulle inneb ä ra borde emellertid komma ä ven transportfr å gorna
till godo.
N ä mnas b ö r ä ven att i
anslutning till godk ä nnandet av den europeiska ö verenskoramelsen ora internationell transport av
farligt gods p å v ä g statens industriverk f å tt
vissa samordningsuppgifter p å omr å det och att till verket knutits en r å dgivande n ä rand
raed f ö retr ä dare f ö r ber ö rda intressen. F ö reskrifter i ä ranet finns i kung ö relsen (1974:35) om internationell v ä gtransport av farligt gods.
Prop. 1979/80:10 161
5.5 SMITTSKYDDS-, EPIZOOTI- OCH V Ä XTSKYDDSLAGARNA
Enligt 1 §
smittskyddslagen (1968:31) å ligger det
kommun att enligt best ä raraelserna i lagen vidta erforderliga
å tg ä rder till skydd mot smittsamma sjukdomar hos m ä nniskor. H ä lsov å rdsn ä mnden har
att ut ö va det n ä rmaste inseendet ö ver
verksamheten. Enligt 2 § skall l ä nsstyrelsen vaka ö ver
att smittsamma sjukdomar bek ä mpas i l ä net och tillse att l ä mpliga å tg ä rder vidtas f ö r ä ndam å let. Socialstyrelsen har enligt 3 § h ö gsta
tillsynen ö ver bek ä mpandet av smittsamma sjukdomar i riket och skall
meddela r å d och anvisningar till ledning f ö r h ä lsov å rdsn ä mnderna.
1 4 § anges att smittsamma sjukdomar
indelas i allm ä nfarliga sjukdomar, veneriska
sjukdomar och ö vriga smittsamma sjukdomar.
Regeringen best ä mmer vilka sjukdomar som skall h ä nf ö ras till
allm ä nfarliga sjukdomar och till
veneriska sjukdomar. Ifr å gavarande best ä ramelser finns i smittskyddskung ö relsen (1968:234). Med sjukdom avses i lagen endast
sjukdora i smittsamt skede. Ingripande enligt smittskyddslagen kan ske endast
mot den som lider av s ä dan sjukdomvara lagen ä r till ä mplig,eller
utan att vara sjukf ö r smitta av s ä dan sjukdom. Lagen medger d ä remot ej ingripanden mot smitt ä mnen som s å dana
vilka ej angripit n å gon m ä nniska .
Enligt 1 §
epizootilagen (1935:105) ä ger lagen i den utstr ä ckning regeringen f ö rordnar till ä mpning p ä djursjukdomar sora kan spridas genora sraitta bland
djur eller fr å n djur till m ä nniska. Regeringens f ö rordnande finns i epizootikung ö relsen
(1935:.106). Ingripande enligt lagen kan endast ske d ä sjukdom som avses i lagen intr ä ffat men ej mot smitt ä mnena sora s å dana. Enligt 9 § lagen tilllioraraer h ö gsta tillsynen ö ver å tg ä rder till bek ä mpande av sjukdom som avses i lagen
lantbruksstyrelsen. L ä nsstyrelse skall vaka ö ver att lagen och enligt densararaa meddelade best ä mmelser noggrant till ä mpas. Det å ligger h ä lsov å rdsn ä mnd och polismyndighet att bitr ä da vid n ä mnda
tillsyn och ö vervakning ä vensora att, d ä r
s ä p å kallas, vara behj ä lpliga raed unders ö kningar f ö r
utr ö nande av sraittk ä lla och dylikt.
Enligt 1 § v ä xtskyddslagen (1972:318) f ö rst å s med v ä xtskadeg ö rare
virus samt bakterie, svamp, neraa-tod, insekt, kvalster och annan organism ur v ä xt-eller djurriket som kan f ö rorsaka sjukdom eller annan skada p ä v ä xt. Enligt 3
§ lagen f ä r bek ä mpning
enligt
11 Riksdagen 1979/80. I saml Nr 10
Prop. 1979/80:10 162
lagen ske endast i fr å ga
om v ä xtskadeg ö rare som regeringen f ö reskriver. S å dan f ö reskrift f ä r meddelas endast betr ä ffande v ä xtskadeg ö rare sora, kan allvarligt skada v ä xtodling, skog eller lager av v ä xter. F ö reskrifter
finns i v ä xtskyddskung ö relsen (1972: 319) .
Fr ä n Svenska L ä kares ä llskapets
Sektion f ö r Medicinsk Mikrobiologi ö vers ä ndes den 14
mars 1977 till socialstyrelsen och lantbruksstyrelsen en inom sektionen gjord
utredning avsedd att ing å som underlag f ö r å tg ä rder och rekommendationer betr ä ffande hantering och f ö rvaring av patogena mikroorganismer p å mikrobiologiskt arbetande laboratorier. Utredningen var att se mot
bakgrund av de allvarliga infektioner som spritts genom hantering av patogena
mikroorganismer p å laboratorier. Fr å n veterin ä rmedicinskt
h å ll fanns t ex rapporterat mul- och
kl ö vsjukeepi-zootier som utg å tt fr ä n
laboratorier i olika delar av v ä rlden och
inom humanmedicinen fall av smittkoppor orsakade genom spridning av
variolavirus fr å n mikrobiologiskt laboratorium i
England. Dessa f ö rh å llanden hade i England f ö ranlett
tills ä ttandet av en arbetsgrupp sora
utarbetat en rapport raed rekommendationer om farliga patogeners hantering och
f ö rvaring p ä laboratorier. S å dana
rekommendationer fanns tidigare utf ä rdade
i USA genom NIH:s f ö rsorg. Senare hade ä ven s ä kerhetsbest ä mmelser f ö r
forskning med tum ö rframkallande virus utarbetats i
USA (Biohazard control and containment in oncogenic virus research).
Lantbruksstyrelsen har nied anledning av den ö verl ä mnade
utredningen tagit upp till ö verv ä gande att hos regeringen g ö ra framst ä llning
om ä ndring i kung ö relsen (1958:551) raed vissa best ä mmelser till f ö rebyggande
av djursjukdomars inf ö rande i riket ra m (veterin ä ra inf ö rselkung ö relsen) , s ä
att till de varuslag som inte f å r inf ö ras utan s ä rskilt
inf ö rseltillst å nd av lantbruksstyrelsen ä ven h ä nf ö rs sraitt- ä mnen
sora kan orsaka djursjukdoraar sora kan spridas genom smitta bland djur eller
fr å n djur till m ä nniska. I ö vrigt
har lantbruksstyrelsen och socialstyrelsen ansett sig b ö ra avvakta resultatet av min utredning.
Prop. 1979/80:10 . 163
5.6 L Ä KEMEDELSKONTROLLEN
Best ä mraelser ora l ä kemedel finns i l ä keraedelsf ö rord-ningen (1962:701). Enligt 1 § 1 mom f ö rordningen
f ö rst å s raed l ä keraedel i f ö rordningen s å dan
vara, sora ä r avsedd antingen att vid inv ä rtes eller utv ä rtes
bruk f ö rebygga, p å visa, lindra eller bota sjukdom eller sjukdomssymtom
hos m ä nniskor eller djur eller att eljest
p ä angivna s ä tt anv ä ndas
i samband med behandling av sjukdora, skada eller kroppsfel eller vid f ö rlossning, allt under f ö ruts ä ttning att
vara f ö r s ä dant ä ndam å l genora beredning, dosering eller doseringsanvisning iordningst ä llts i bruksf ä rdigt
skick. Enligt 2 § f ö rst å s med farmaceutisk specialitet
standardiserat l ä kemedel som ä r avsett att tillhandah ä llas f ö rbrukaren
i tillverkarens originalf ö rpackning. S ä dan farmaceutisk specialitet som utg ö rs av antingen serum eller fraktion d ä rav h ä rr ö rande fr å n
m ä nniska eller djur och inneh å llande speciella antikroppar eller vaccin, ymp ä mne eller annat preparat av biologiskt ursprung,
avsett att genom inf ö rande i organismen framkalla eller
p å visa immunitet eller d ä rmed likartat tillst å nd, ben ä mns enligt 4 § bakteriologiskt preparat.
Enligt 8 § 1 mom f å r vissa bakteriologiska preparat inf ö ras till riket endast av f ö rest å ndaren f ö r statens bakteriologiska laboratorium. H ä rom stadgass ä rskilt
i 5 § kung ö relsen (1963:439) om till ä mpningen
av l ä kemedelsf ö rordningen. I bet ä nkandet
"Produktionsavdelningen vid statens bakteriologiska laboratorium samt f ö rs ö rjningen raed
bakteriologiska preparat" (DsS 1978:17) f ö resl å s inf ö rselmonopolet upph ä vt.
I 13 § f ö reskrivs att vid handhavande, f ö rvaring
och transport av l ä kemedel skall iakttas n ö dig aktsamhet s å
att medlet inte å tkoms av obeh ö rig eller p å
annat s ä tt kan v ä lla skada. I fr å ga
om internationell v ä gtransport av l ä kemedel i vissa fall finns s ä rskilda best ä mmelser
i kung ö relsen (1974:35) om internationell
v ä gtransport av farligt gods. Enligt
15 § l ä kemedelsf ö rordningen f ä r farmaceutisk specialitet, om ej annat s ä rskilt stadgas, inte f ö rs ä ljas utan att vara registrerad hos
socialstyrelsen.
F ö r handl ä ggning av l ä kemedels ä renden finns hos socialstyrelsen en 1 ä kemedelsn ä mnd.
N ä mnden handl ä gger ä renden om
registrering av farmaceutiska specialiteter och å terkallelse av s å dan registrering, samt ö vriga p ä
socialstyrelsen ankommande l ä kemedels ä renden
Prop. 1979/80:10 164
i den omfattning generaldirekt ö ren best ä mmer.
N ä mnden best å r av sju av regeringen s ä rskilt utsedda ledam ö ter s ä rat av chefen f ö r socialstyrelsens l ä kemedelsavdelning och de tv ä
byr å cheferna vid avdelningen. Inom n ä mnden finns ett arbetsutskott, som best å r av den av regeringen utsedde ordf ö randen, chefen f ö r
l ä kemedelsavdelningen och byr å cheferna vid avdelningen. L ä kemedelsn ä mnden
f ä r uppdra ä t s å v ä l sitt arbetsutskott som till sin ordf ö rande eller till tj ä nsteman vid styrelsen att avg ö ra
ä renden, sora inte ä r av den principiella betydelsen att pr ö vningen b Ö r
ankomma p å n ä mnden i dess helhet. Denna m ö jlighet
utnyttjas emellertid endast i mycket begr ä nsad
omfattning.
L ä kemedelskontrollutredningen har
nyligen avgett bet ä nkandet Den statliga l ä kemedelskontrollen (Ds S 1978:12), vari bl a f ö resl å s att en sj ä lvst ä ndig myndighet,
statens l ä kemedelsverk inr ä ttas.
Prop.
1979/80:10 165
5.7 MILJ Ö SKYDDSLAGEN
OCH NATURV Å RDSLAGEN
I motiven till arbetsmilj ö lagen (prop 1976/77:149 s 280) konstateras att en och samma verksamhet
kan ge upphov till f ö rorening eller st ö rning i b å de
arbetsmilj ö n och den yttre milj ö n. Milj ö skyddslagen
(1969:387) syftar till att skydda v å r
yttre livsmilj ö . Den har ett vidstr ä ckt till ä mpningsomr å de och g ä ller
i princip f ö rorening och st ö rning som kan drabba omgivningen vid anv ä ndningen av fast egendom. Hit h ö r vattenf ö roreningar,
luftf ö roreningar, buller, skakningar,
ljus och andra liknande ol ä genheter. Grundl ä ggande ä r
att var och en som ut ö var eller ä mnar ut ö va
milj ö farlig verksamhet har r ä tt att beg ä ra
pr ö vning om han f å r driva -verksamrieten och under vilka villkor det
f å r ske. I stor utstr ä ckning g ä ller
ocks ä en skyldighet att beg ä ra pr ö vning av
verksamheten p å f ö rhand. F ö ruts ä ttningarna f ö r att m.an skall f å driva verksamhet eller vidta å tg ä rd som
faller under lagen anges i vissa till ä tlighetsregler.
Tillst å ndspr ö vningen ankommer p å
koncessionsn ä mnden f ö r milj ö skydd.
Statens naturv å rdsverk och i vissa fall l ä nsstyrelsen kan ge dispens fr ä n skyldigheten att s ö ka tillst å nd hos koncessionsn ä mnden. Dessutom, finns best ä mmelser om skyldighet att g ö ra anm ä lan
hos l ä nsstyrelsen. Naturv ä rdsverket kan hos koncessionsn ä mnden f ö ra
talan om f ö rbud raot milj ö farlig verksamhet, som ej ä r till å tlig
enligt lagen, eller om f ö reskrift om f ö rsiktighetsm å tt.
I f ö rarbetena till milj ö skyddslagen framli ö lls att begreppet omgivningen inte omfattar den st ö rande anl ä ggningen
(prop 1969:28 s 259). Samtidigt konstaterades att personer som ä r ver.ksamma inom sj ä lva st ö rningsk ä llan skyddas genom arbetarskydds l ä gstiftningen. Efter denna redovisning framl-i ö ll departementschefen bl a att samh ä llets Ingripanden p å olika milj ö omr å den inte f å r vidtas isolerade fr å n varandra. Det ä r
n ö dv ä ndigt att anl ä gga en helhetssyn n ä r å tg ä rder ö verv ä gs med st ö d
av milj ö skyddslagen eller arbetsmilj ö lagen. Han erinrade ocks å om att en utredning (Jo 1976:06) , milj ö skyddsutredningen, har tillsatts med uppdrag att g ö ra en ö versyn
av railj ö skyddslagstiftningen och att
utredningen bl a skall granska de samordningsproblem som vid till ä mpningen av milj ö skyddslagen
kan uppst å i f ö rh å llande till annan lagstiftning. Narraa-re
f ö reskrifter om till ä mpningen av milj ö skyddslagen
finns i railj ö skyddskung ö relsen (1969:388). N ä mnas b ö r ä ven att en s ä rskild utredning (Jo 1976:04) har
till uppdrag att ö verv ä ga den regionala laboratorieverksamheten inom livsmedelshygien,
veterin ä rmedicinsk
Prop. 1979/80:10 166
diagnostik,
milj ö v å rd och n ä rbel ä gna omr å den.
I 2 § naturv ä rdslagen
(1964:822) s ä gs att naturv å rden ä r en s ä v ä l statlig som kommunal angel ä genhet
och att l ä nsstyrelsen har att verka f ö r naturv å rden i l ä net,
medan naturv å rdsverket har ö verinseende ö ver naturv å rden i riket. I 3 a § upplyses att om skydd mot
vattenf ö rorening, luftf ö rorening, buller och andra s å dana st ö rningar
finns best ä mmelser i milj ö skyddslagen. Naturv å rdslagen riktar sig mot andra
slag av hot mot naturen ä n dylika st ö rningar, t ex hinder f ö r
friluftslivet, st ö rning av landskapsbilden och sk ö vling av
v ä xter.
Prop.
1979/80:10 167
5. 8 H Ä LSOV Å RDSSTADGAN
Enligt 2 § h ä lsov å rdsstadgan
skall i varje kommun finnas en h ä lsov å rdsn ä mnd som har
att ut ö va det n ä rmaste inseendet ö ver allm ä nna h ä lsov å rden inom kommunen. I 3 § stadgan f ö reskrivs
att l ä nsstyrelsen skall vaka ö ver allm ä nna
h ä lsov å rden i l ä net och i 4 § att h ö gsta
tillsynen ö ver allm ä nna h ä lsov å rden i riket tillkommer socialstyrelsen och statens
livsmedelsverk med den f ö rdelning dem emellan som stadgas i ä mbetsverkens instruktioner. Ä mbetsverken har, envar inom sitt ä mbetsomr å de,
att efter samr å d med d ä rav ber ö rda
myndigheter till ledning f ö r h ä lsov å rdsn ä mnderna meddela r ä d och anvisningar
r ö rande allm ä nna h ä lsov å rden. Socialstyrelsen har med st ö d av detta bemyndigande utf ä rdat bl a R ä d
och anvisningar nr 16 om omh ä ndertagande
av avfall fr ä n sjukv ä rds- och liknande inr ä ttningar samt cirkulär
(Sos FS (M)
1976:67) med r å d och anvisningar om desinfektion
av avloppsvatten fr å n sjukv å rds- och liknande inr ä ttningar.
I h ä lsov å rdsstadgan finns best ä mmelser om
bl a å tg ä rder mot vatten- och luftf ö roreningar
m m och anl ä ggning och upplag f ö r industriell verksamhet m m. Best ä mmelserna i stadgan utg å r fr å n begreppet
sanit ä r ol ä genhet som enligt f ö rarbetena
skall anses omfatta alla yttre faktorer av n å gon betydenhet, som inte ä r
av blott tillf ä llig natur och som kan inverka
menligt i s å v ä l fysiskt sora psykiskt h ä nseende
p å en normal m ä nniskas h ä lsotillst å nd. N ä r det g ä ller s ä v ä l vatten- och luftf ö roreningar som milj ö st ö rningar av industriell verksamhet kommer ocks ä tilll ä mpning
av milj ö skyddslagen i fr å ga med tillsyn ut ö vad av naturv ä rdsverket och l ä nsstyrelse.
Bet ä nkande med f ö rslag till h ä lsoskyddslag
har nyligen ö verl ä mnats av h ä lsov å rdsstadgeutredningen (SOU 1978:44). Utredningen f ö resl å r att
begreppet allm ä n h ä lsov å rd byts ut mot begreppet h ä lsoskydd, eftersom ordet v å rd ofta kopplas till sjukv ä rd raen m å ls ä ttningen f ö r
h ä lsov å rdsarbetet ä r att skydda individernas h ä lsa s å att sjukdom
inte uppst å r. F ö r att betona milj ö fr å gornas ö kade betydelse i den kommunala n ä mndens arbete f ö resl å r utredningen att denna ges ben ä mningen milj ö -
och h ä lsoskyddsn ä mnd i st ä llet
f ö r h ä lsov å rcjsn ä mnd. Gr ä nsdragningsproblem mellan den f ö reslagna lagen och milj ö skyddslagen anser utredningen i stort sett inte
skall beh ö va uppkomma om milj ö - och h ä lsoskyddsn ä mnden blir lokal tillsyns-
Prop. 1979/80:10 168
myndighet enligt milj ö skyddslagen.
Sedan h ä lsov å rdsn ä mnden i
Uppsala hos socialstyrelsen hemst ä llt
om klarl ä ggande av h ä lsov å rdsn ä mndens befogenheter och skyldigheter betr ä ffande å tg ä rder till skydd mot bl a de h ä lsorisker som kan vara f ö rknippade med hybrid-DNA-forskning, svarade socialstyrelsen
den 25 april 1978 bl a f ö ljande.
Ä ven
om h ä lsov å rdsn ä mndens skyldigheter och befogenheter
betr ä ffande kontroll av forskningsverk-scimhet
med hybrid-DNA f ö r n ä rvarande icke ä r helt klara utan fr å gan om kontrollen av regeringen bed ö mts p å fordra s ä rskild utredning, anser socialstyrelsen att h ä lsov å rdsn ä mnden ä r
d é n lokala my.idighet som naturligen
b ö r uppm ä rksamma och f ö lja
s å dan verksamhet inom kommunen. S å v ä l h ä lsov å rdsn ä mndens allm ä nna
roll enligt h ä lsov å rdsstadgan att f ö rebygga och undanr ö ja sanit ä r
ol ä genhet som de mera speciella best ä mmelserna i h ä lsov å rdsstadgan om kontroll av avloppsvatten,
avfallshantering m m inneb ä r att h ä lsov å rdsn ä mnden har ett tydligt ansvar i hith ö rande fr å gor,
trots att den speciella form av risk f ö r
sanit ä r ol ä genhet som verksamhet med hybrid-DNA kan inneb ä ra icke var aktuell vid h ä lsov å rdsstadgans
tillkomst. Stadgan ä r inriktad s å v ä l p å tidigare k ä nda
och klarlagda risker som nytillkommande 3 å da:-.a
.
Prop.
1979/80:10 169
,6 Ö VERV Ä GANDEN OCH F Ö RSLAG
6.1 INLEDNING
I direktiven talas endast om forskning med hybrid-DNA. Av
utredningen framg å r emellertid att forskningen redan
i USA g å tt ö ver ocks å i till ä mpning av hybrid-DNA metoden f ö r industriell framst ä llning av proteiner. Ö verv ä gandena kan d ä rf ö r inte begr ä nsas
till fr å gan om kontroll av forskning med hybrid-DNA
utan ra å ste omfatta anv ä ndningen av hybrid-DNA-teknik ö verhuvud taget, p ä
forskningslaboratorier, i fabriker eller andra lokaler. Den hybrid-DNA-teknik sora
d ä å syftas ä r den mycket v ä l definierade teknik som skildrats i f ö reg å ende avsnitt
och sora k ä nnetecknas av att naturliga eller
syntetiska nukleinsyra-segraent (DNA eller RNA) kopplas samman utanf ö r en levande cell f ö r att sedan medelst ett virus, en bakterieplasmid eller n å gon annan b ä rare
f ö ras in i en levande cell - en
bakteriecell eller v ä vnadskultur - f ö r att d ä r
f ö r ö ka sig och eventuellt ocks ä
uttrycka sig. Den nya teknik sora nu st å r
till forskarnas f ö rfogande i form av hybrid-DNA-teknik
kan dock komma att utvecklas vidare och f ö rb ä ttras i olika avseenden s å att tekniken sora s å dan blir alltmer full ä ndad. P ä teknikens grund kan ocks å andra tekniker t ä nkas
korama att utvecklas, t ex tekniker f ö r
s k genterapi. Det ä r emellertid ä nnu f ö r tidigt att
ta st ä llning till s ä dana utvecklingsm ö jligheter.
Det ä r nu och f ö r den n ä rmaste
framtiden tillr ä ckligt att begr ä nsa ö verv ä gandena till vad som skulle kunna kallas den
ursprungliga hybrid-DNA-tekniken. I direktiven anges att det som framkommit
vid min utredning b ö r kunna utg ö ra ett gott underlag f ö r att bed ö ma behovet av att utreda de humanit ä ra och etiska villkor sora b ö r g ä lla
forskning r ö rande hybrid-DNA. Det kan
diskuteras ora utredningen verkligen ger ett s ä dant underlag och ora inte alltf ö r
litet ä nnu ä r k ä nt om vart utvecklingen kommer att
b ä ra h ä n f ö r att det skall g ä att formulera n å gra
humanit ä ra och etiska villkor f ö r forskningen ifr å ga.
F ö ga synes emellertid kunna inv ä ndas mot hybrid-DNA-tekniken i dess ursprungliga och
ä nnu s å l ä nge enda till ä mpade form fr å n
humanit ä ra och etiska synpunkter. Det b ö r framh å llas
att hybrid-DNA-tekniken ifr å ga ä r en allm ä n
biologisk teknik med t ex s ä v ä l veterin ä rmedicinsk
sora humanmedicinsk till ä mpning och att den heller inte begr ä nsar sig till medicinska ting utan ocks ä
Prop.
1979/80:10 170
i lika m ä n har
betydelse f ö r v ä xtf ö r ä dling o d.
Som utg å ngspunkt f ö r utredningen har i direktiven satts att ett
tillfredsst ä llande skydd skall finnas mot
hygieniska och ekologiska risker som kan uppst ä i samband med forskning r ö rande
hybrid-DNA. I direktiven n ä mns intet om
att ocks å fr å gan om ett f ö rbud mot s å dan forskning skall ö verv ä gas. Det ä r dock sj ä lvklart
att, om under utredningen s å dana omst ä ndigheter skulle ha kommit fram i fr å ga om forskning med hybrid-DNA som motiverat att ett
totalf ö rbud togs upp till ö verv ä gande, jag
skulle ha g å tt in ocks å h ä rp å . Emellertid har jag inte funnit n å gon omst ä ndighet
sora talar f ö r ett totalf ö rbud. Tv ä rtom
f å r utredninger. anses visa att det ä r h ö gst angel ä get stt forskr.ing kan bedrivas i Sverige med hybrid-DNA-teknik
s ä att Sverige inte kommer p å efterk ä lken
i de fcrskningsgrenar som det ä r fr å ga om. H ä rtill
kommer att hybrid-DNA-tekniken a allt att d ö ma har en mycket stor utvecklingspotential inte bara
rent 'ete.1skapligt utan ocks å i fr å ga om den praktiska till ä mpningen. Samtidigt ä r det dock tydligt att hybrid-DNA-tekniken dels har vis.sa direkt p å visbara risker, dock inte allvarligare ä n de som vidl å der
t ex anna virologisk eller bakteriologisk teknik, ooh dels ger grund f ö r mer eller mindre spekulativa hypoteser om risker
vilka dock intill dess de visats inte existera ra. å ste tas p å
allvar enligt principen att det s ä kra
tas f ö r det os ä kra. Den omst ä ndigheten
Ett hittills intet v å dligt intr ä ffat vid anv ä ndningen
av hybrid-DNA-teknik f å r inte tas till int ä kt f ö r att
tekniken ä r ofarlig. Den ger bara bel ä gg f ö r £ tt tekniken ä r
ofarlig n ä r den anv ä nds under iakttagande av betydande f ö rsiktighetsm å tt
bl a i fr å ga om val av vektor- och v ä rdorganismer. Hur det skulle g å utan desse f ö rsiktighetsm å tt vet man inte.
Helt klart ä r d ä rf ö r att hybrid-DNA-teknik
inte b ö r f å anv ä ndas fritt utan b ö r st å under
kontroll. Det b ö r framh å llas att det ä r
fara i dr ö jsm å l ur tv ä synvinklar. Dels ur s ä kerhetens synvinkel. Det ä r inte tillfredsst ä llande att hybrid-DNA-teknik kan anv ä ndas i Sverige utan kontroll fr å n
det allm ä nnas sida som f ö r n ä rvarande ä r fallet, ä ven
om s å vitt bekant anna forskning inte p å g å r h ä r ä r s å dan som godk ä nts
av hybrid-DNA-kommitt é n och som bedrivs i seri ö sa former och p å
ett ansvarsmedvetet s ä tt. Dels ur utvecklingens
synvinkel. Sedan fr ä gan om en kontrollreglering kommit
upp l ä gger den sin h ä msko p å
utvecklingen och varje dr ö jsm å l med ett f ö rverkligande av kontrollplanerna
kommer att verka ytterligare h ä mmande. Det
m å ste d ä rf ö r anses vara av st ö rsta
Prop.
1979/80:10 171
vikt inte bara att st ä lla
hybrid-DNA-tekniken under kontroll utan ocks ä
att g ö ra det s å fort som m ö jligt.
Och ju smidigare former som v ä ljs desto b ä ttre gagnas saken.
Uppgiften blir d å
som direktiven anger att pr ö va om
nuvarande lagstiftning, fr ä mst d å den om arbetarskydd och milj ö skydd,
utg ö r en tillr ä cklig grund f ö r
att å stadkomma en fr å n s ä kerhetssynpunkt
tillfredsst ä llande kontroll av forskning med hybrid-DNA
och, som h ä r tillfogats, anv ä ndning av hybrid-DNA-teknik i ö vrigt eller om s ä rskilda
lagbest ä mmelser kr ä vs. Det till ä ggs
att n ö dv ä ndiga best å ndsdelar i ett regelsystem f ö r en s å dan
kontroll torde vara best ä mmelser om 1) skyldighet f ö r den sora avser att forska med hybrid-DNA att g ö ra anm ä lan
om detta till ett kontrollorgan, 2) krav p ä
tillst å nd f ö r att f ä s ä tta ig å ng forskningsprojekt och att anv ä nda laboratorier n ä r forskningen avser f ö rs ö k med hybrid-DNA, 3) skyldighet f ö r den sora bedriver forskning med hybrid-DNA att
registrera och f ö r kontrollorganet h å lla tillg ä ngliga
alla de uppgifter om experimenten som kan vara av betydelse f ö r att bed ö ma
s ä kerhetsfr å gor,
4)
skyldighet att
underr ä tta kommunens h ä lsov å rdsn ä mnd eller annat ber ö rt organ om verksamheten och
5)
fortl ö pande ö vervakning
och kontroll av forskning med hybrid-DNA. Punkterna 1) och 2) synes h ä rvid kunna ses i ett. Fr ä gan blir i ett n ö tskal
om nuvarnade lagstiftning ger tillr ä cklig
grund dels f ö r meddelande av f ö reskrifter om tillst ä ndstv ä ng f ö r forskning med hybrid-DNA och anv ä ndning
av hybrid-DNA-teknik i ö vrigt j ä mte f ö reskrifter
om villkor f ö r forskningen och anv ä ndningen, dels f ö r
tillsyn ö ver s ä dan verksamhet.
Som framh å lls i
direktiven b ö r syftet med kontrollen endast vara
att forskningen respektive allts å anv ä ndningen av hybrid-DNA-teknik i ö vrigt skall bedrivas under f ö rh å llanden som ä r riskfria f ö r
allm ä nheten och de anst ä llda vid laboratorierna respektive eventuellt ocks ä fabrikerna och andra tillverkningslokaler.
Kontrollen skall allts å syfta till skydd f ö r s å v ä l den yttre milj ö n
som arbetsmilj ö n alldeles som t ex kontrollen
enligt str å lskyddslagen och atomenergilagen g ö r. En motsvarande speciallag f ö r hybrid-DNA-tekniken framst å r emellertid som en l ö sning som b ö r v ä ljas endast om den allm ä nna milj ö skydds- och arbetsrailj ö lagstiftningen inte r ä cker till.
Prop. 1979/80:10 172
6.2 LAGSTIFTNING TILL SKYDD F Ö R B Å DE DEN YTTRE
MILJ Ö N OCH ARBETSMILJ Ö N
Inom milj ö skyddslagstiftningen
finns flera f ö rfattningar vilkas till ä mpningsomr å de
omfattar s å v ä l den yttre milj ö n som arbetsmilj ö n. Det ter sig d ä
naturligt att b ö rja med att se p ä om den erforderliga kontrollen kan å stadkommas p å
dessa f ö rfattningars grund. Ser man d å f ö rst p å lagen om h ä lso-
och milj ö farliga varor m ä rks att denna ä r
till ä mplig p ä ä mne eller
beredning som med h ä nsyn till sina kemiska eller fysikalisk-kemiska
egenskaper och hantering kan befaras medf ö ra
skada p ä m ä nniskor eller i milj ö n. I motiven
till lagen framh å lls (prop 1973:17 s 89) att det ä r i f ö rsta hand
varor som kan betecknas som kemiska som b ö r
omfattas av lagstiftningen, l ä t vara att
denna i undantagsfall ocks ä b ö r kunna g ö ras till-l ä mplig p å
andra varor ä n kemiska. De "varor" som
h ö r till hybrid-DNA-tekniken ä r restriktionsenzymer, ligaser, DNA-raolekyler, hybrid-DNA
i provr ö r eller motsvarande, i vektor eller
i v ä rdorganism samt proteiner som v ä rdorganismen under hybrid-DNA:s inflytande
producerar. Dessa ä mnen ä r givetvis i och f ö r sig
kemiska men det ter sig ä nd å inte naturligt att klassificera dem som kemiska i lagens mening. Ocks å med h ä nsyn till
att bakterier och virus som s ä dana inte
kan betraktas som kemiska ä mnen ter det sig l å ngs ö kt att
betrakta hybrid-DNA som ett "kemiskt" ä mne vare sig det ä r i fri form eller infogat i ett
virus' eller en bakteries DNA. D ä remot m å ste lagen i och f ö r
sig anses till ä mplig p å restriktionsenzy-raerna och ligaserna och p ä bakterieproducerade proteiner, under f ö ruts ä ttning
givetvis att de kan befaras medf ö ra
skada p å m ä nniskor eller i milj ö n.
Ä ven
om allts å lagen om h ä lso- och milj ö farliga
varor som den ä r skriven raed vissa undantag inte ä r direkt till ä mplig
p å hybrid-DNA-teknikens ä mnen, kan den emellertid genom s ä rskilt f ö rordnande
s ä ttas i kraft f ö r dessa ä mnen.
Enligt 1 § andra stycket lagen f ä r regeringen n ä mligen,
om det ä r av s ä rskild betydelse fr ä n h ä lso- och milj ö skyddssynpunkt, f ö reskriva
att vad som i lagen s ä gs om h ä lso- och milj ö farlig
vara skall g ä lla ä ven i fr å ga om annan vara ä n s å dan som
avses i f ö rsta stycket. Ett s ä dant f ö rordnande
skulle medf ö ra f ö ljande f ö rdelar fr å n s ä kerhetssynpunkt
.
Prop. 1979/80:10 173
Lagens regler om f ö rsiktighetsm å tt, tillst å nd
ra ra tr ä der i till ä mpning. Betydelsen h ä rav blir s ä rayck-et st ö rre som reglerna riktar sig mot risker f ö r skadeverkningar p å milj ö n allm ä nt sett, allts å
inte bara d å risker f ö r skada som direkt eller indirekt st å r i relation till m ä nniskor utan ocks å risker f ö r skadeverkningar p å djur och v ä xter. De f ö rsiktighetsm å tt
som p å bjuds i lagen skall s å lunda iakttas p å vilken
plats och under vilken hantering ä mnet
ä n befinner sig. Samma f ö rsiktighet skall iakttas vare sig ä mnet ä r under anv ä ndning p å
ett laboratoriLum eller i en fabrik eller under transport eller eljest utanf ö r sin anv ä ndningsmilj ö . Vidare m ä rks
att regeringen eller myndighet som regeringen best ä mmer - produktkontrolln ä mnden - enligt 6 §
lagen kan f ö reskriva att ä mnet f ä r
hanteras eller importeras endast efter s ä rskilt
tillst å nd eller att f ö r hantering eller import av ä mnet skall g ä lla
annat s ä rskilt villkor samt enligt 5 § kan meddela s ä rskilda
f ö reskrifter om f ö rsiktighetsm å tt
vid hantering och import. Lagen ger allts å
i och f ö r sig grund f ö r meddelande av f ö reskrifter om tillst ä ndstv ä ng f ö r forskning
med hybrid-DNA och anv ä ndning av hybrid-DNA i ö vrigt j ä mte
f ö reskrifter om villkor f ö r forskningen och anv ä ndningen. Lagens regler om tillsyn ä r
ocks å ä gnade f ö r den tillsyn som beh ö vs. S å som lagen ä r konstruerad skulle f ö reskrifterna om tillst ä ndstv ä ng ra ra avse hantering och import av visst eller
vissa ä mnen. Det ä mne man dock fick inrikta sig p å fick lov att bli sj ä lva hybrid-DNA-molekylen, dvs de utanf ö r en levande cell sammankopplade DNA-segraenten. Ö vriga till hybrid-DNA-tekniken h ö rande ä mnen,
restriktionsenzymer, ligaser, virus och bakterier har ocks å andra anv ä ndningsomr å den eller faller alltf ö r l ä ngt utanf ö r lagens naturliga r å m ä rken f ö r att kunna l ä ggas
under den s k produktkontrollen. Slutlig st ä llning
b ö r emellertid inte tas till om
kontrollen ö ver hybrid-DNA-tekniken b ö r anordnas med hj ä lp
av lagen om h ä lso- och milj ö farliga varor och d ä rmed anf ö rtros å t produktkontrolln ä mnden f ö rr ä n fr å gan ocks å bed ö mts ur
arbetsmilj ö lagstiftningens synvinkel. Det b ö r h ä rvid erinras
om att lagen om h ä lso- och milj ö farliga varor och arbetsrailj ö lagen g å r
om lott s å vitt g ä ller skyddet av arbetstagares h ä lsa i arbetet och att om samordningen dem emellan
uttalats att f ö reskrifter enligt den f ö rra lagen av arbetarskyddsmyndigheterna b ö r betraktas som minimikrav vilka under alla omst ä ndigheter m å ste
uppfyllas och till vilka b ö r fogas andra och str ä ngare f ö reskrifter
n ä r s å p å kallas f ö r att uppfylla arbetarskyddets krav. Det
Prop. 1979/80:10 174
har
f ö rutsatts att de risker f ö r arbetstagarnas h ä lsa som ä r f ö renade
med sj ä lva tillverkningen av h ä lso- och milj ö farliga varor, allts å i detta fall anv ä ndningen
av hybrid-DNA-molekyler, och med den yrkesm ä ssiga hanteringen av s å dana
varor fr ä mst skall m ö tas med arbetarskydds ä tg ä rder.
Prop.
1979/80:10 175
6.3
ALLM Ä NFARLIGA PATOGENER
Nyss
konstaterades att lagen om h ä lso- och milj ö farliga varor inte ä r till ä mplig p ä de virus
och bakterier som anv ä nds vid hybrid-DNA-teknik. Det kan heller inte g ä rna komma
i fr ä ga att genom s ä rskilt f ö rordnande g ö ra lagen till ä mplig p å dem. Skyddsregler i fr å ga om
allm ä nfarliga patogener h ö r inte hemma h ä r utan har en naturligare plats i annan skyddslagstiftning.
F ö r v ä xters del finns s ä dana regler i v ä xtskyddslagen.
D ä remot saknas i smittskyddslagen och epizootilagen, vilkas skyddsregler
ä r
individinriktade, best ä mraelser som tar sikte p å sj ä lva smitt ä mnena.
Detta framst å r som en allvarlig brist. Jag å terkommer
till fr å gan ora hur denna skulle kunna avhj ä lpas.
Prop.
1979/80:10 176
6.4 SKYDDET AV ARBETSMILJ Ö N
Arbetsmilj ö lagens
skyddsregler tar endast sikte p å :;kyddet av
de m ä nniskor som i sitt arbete uts ä tts f ö r n å got som kan vara farligt f ö r deras liv och h ä lsa.
Den yttre milj ö n befinner sig utanf ö r lagens skyidszon. Det ligger emellertid i sakens
natur att de j-isker som hybrid-DNA-tekniken kan inneb ä ra fr ä mtft g ö r sig a ä llande
i arbetsmilj ö n. Den helt ö versK-agcande uppgiften m å ste d ä rf ö r naturligen bli att vinna .ccncroii ö ver att vericsamnet i vilken hv-brid-DNA-t ikra.k
anv ä nds ä r sA riskfri som m ö jligt f ö r dem -om aroetar i densamma. Som m å ls ä ttningsstadgande
ä t å r h ä r 2 kap 6 § arbetsrailj ö lagen
som f ö rklarar att ä mnen som kan f ö ranleda
oh ä lsa eller olycksfall f å r anv ä ndas endast
under f ö rh å llanden sora ger betryggande s ä kerhet.
Att m ä rka ä r att, om det med till ä mpning av arbetsrailj ö lagen g å r
att skapa denna s ä kerhet p å arbetsplatser d ä r
hybrid-DNA-teknik anv ä nds, detta inte kan undg å att indirekt ocks ä fr ä mja s ä kerheten i den yttre milj ö n.
Jag å terkommer till denna fr å ga.
Arbetsrailj ö lagen ä r en ramlag . tu
allm ä nna best ä mraelser. Den kan d ä rf ö r inte f ö rv ä ntas inneh å lla skyddsregler som passar in p å just de typer av risker som hybrid-DNA-tekniken
kan ge upphov till. Men regeringen och/eller arbetarskyddsstyrelsen kan meddela
skr ä ddarsydda skyddsf ö reskrifter s ä rat
rekommendationer och anvisningar n ä r
det beh ö vs. Arbetarskyddsstyrelsens
Laboratorieanvisningar (1971: 79) utg ö r
exempel p å dylika anvisningar. Dessa ä r naturligtvis till ä mpliga ocks å p å laboratoriearbete raed hybrid-DNA-teknik raen inte skrivna just raed
tanke h ä rp å och heller inte tillr ä ckliga h ä rf ö r.
Fr å n arbetarskyddssynpunkt m ä ste kr ä vas
s ä kerhetsf ö reskrifter som inte st å r de riktlinder efter .7ora g ä ller
i t ex USA, Storbritannien och V ä sttyskland.
Vad raan st ä lls inf ö r ä r allts å att utforraa ett mycket omfattande n ä tverk av skyddsregler. Det ä r inte t ä nkbart
att meddela alla dessa regler i lag eller ens i f ö rordning. I lag eller f ö rordning kan
endast meddelas vissa grundl ä ggande
skyddsregler med bemyndigande f ö r det organ
som v ä ljs som kontrollorgan att meddela
de till ä mpningsf ö reskrifter som beh ö vs f ö r att g ö ra skyddssystemet komplett. Meddelas s å dana grundl ä ggande
skyddsregler i e.. -eciallag av samma modell som str ä lskyddslagen ocn uppdras det å t en s ä rskild
rayndighet att meddela till ä mpningsf ö reskrifter, kommer det oaktat arbetsmilj ö lagen att vara till ä mplig och arbetarskyddsmyndigheterna att b ä ra sitt ansvar f ö r
s ä kerheten p å de arbetsplatser d ä r hybrid-DNA-teknik anv ä nds och ha
sin tillsynsskyldighet ö ver verksamheten. Det skulle ä nder s å dana
omst ä ndigheter vara f ö ga rationellt
Prop.
1979/80:10 177
att
lyfta bort primärkontrollen över hybrid-DNA-tekniken från
arbetarskyddsverket och lägga den på någon annan nu existerande
myndighet, t ex socialstyrelsen, eller på en för ändamålet särskilt
skapad myndighet. Frägan är dä om den specialreglering som behövs går
att åstadkomma inom arbetsmiljölagens ram.
12 Riksdagen 1979/80. 1 sami Nr 10
Prop.
1979/80:10 178
6.5 TILLSTANDS- OCH GODK Ä NNANDETVANG
Specialregleringens syfte blir att st ä lla hybrid-DNA-tekniken under s ä rskild kontroll som ä r str ä ngare ä n den allm ä nna kontrollen ö ver laboratorieteknik. Ett
omistligt inslag i systemet f ö r en kontroll av detta slag ä r en skyldighet f ö r den som ä mnar bedriva verksamheten i fr å ga att ge detta till k ä nna f ö r kontrollorganet. Man har h ä r att v ä lja mellan en f ö reskift om skyldighet att g ö ra anm ä lan om verksamheten och en f ö reskrift om att verksamhet av ifr å gavarande slag f å r bedrivas endast efter s ä rskilt tillst å nd. N å gon tvekan kan inte r å da om att det ä r den senare modellen som b ö r v ä ljas i detta fall. Ut ö ver andra f ö rdelar har modellen den f ö rdelen att den on ö digg ö r s ä rskild f ö reskrift om att viss verksamhet av
ifr å gavarande slag f ä r f ö rbjudas. Ordningen inneb ä r att all verksamhet det g ä ller ä r f ö rbjuden intill dess tillst å nd meddelats. Ett avslag p å en tillst å ndsans ö kan ä r liktydigt med att verksamheten i
fr å ga inte r å r bedrivas. Vad som beh ö vs ä r allts å en f ö reskrift om tillst å ndstv å ng f ö r anv ä ndningen av hybrid-DNA-teknik.
Enligt 3 kap 12 §
arbetsrailj ö lagen kan regeringen eller, efter
regeringens best ä mmande, arbetarskyddsstyrelsen f ö reskriva att arbetsprocess, arbetsmetod eller anl ä ggning avsedd f ö r
verksamhet av visst slag f å r anv ä ndas endast efter tillst å nd
och tillst å nd f å r f ö renas med villkor f ö r anv ä ndningen. I
motiven till best ä mmelsen (prop 1976/77:149 s 278 och
398) anf ö rs att som utg å ngspunkt f ö r
obligatorisk f ö rhandsbed ö mning vid nyetablering och ä ndring i befintlig verksamhet valts arbetsprocess,
arbetsmetod eller anl ä ggning som avses komma till anv ä ndning i visst slag av riskfylld verksamhet. F ö reskrift kan h ä rvid
exempelvis knytas till arbetsmetod vari anv ä nds
angivna kemiska produkter eller alstras vissa f ö roreningar. Begreppet arbetsmetod ä r
avsett att t ä cka samspelet raellan flera olika
komponenter eller aktiviteter p å
arbetsplatsen. Hybrid-DNA-tekniken synes utan tvekan kunna h ä nf ö ras till en
arbetsmetod i l å gans mening. Den f ö reskrift ora tillst å ndstv å ng f ö r anv ä ndningen av hybrid-DNA-teknik som b ö r komma till st å nd
kan allts å meddelas mod st ö d av 3 kap 12 §
arbetsrailj ö lagen. I 18 § arbetsrai1jof ö r-ordningen
har arbetarskyddsstyrelsen bemyndigats att meddela f ö reskrifter bl a enligt 3 kap 12 § arbetsrai1j ö lagen.
Den erforderliga f ö reskriften ora
Prop.
1979/80:10 179
ti 1Ist å ndstv å ng kan allts å
meddelas av arbetarskyddsstyrelsen. Med h ä nsyn
till att f ö reskriften om tillst ä ndstv ä ng bara blir
en del i en st ö rre helhet som det l ä mpligen b ö r
ankomma p ä regeringen att besluta om, torde f ö reskriften dock i detta fall b ö ra meddelas av regeringen i en f ö rordning.
F ö r att ge ytterligare stadga å t systemet torde ä ven
p å grunder parallella med dem som anf ö rts ang å ende
till ä mpningen av lagen ora h ä lso- och milj ö farliga
varor en f ö reskrift b ö ra meddelas enligt 3 kap 12 § arbetsraiij ö lagen
om att hybrid-DNA-molekyler f å r anv ä ndas endast efter godk ä nnande och att s ä rskilda villkor skall g ä lla vid anv ä ndningen
av s å dana molekyler. Meddelas ocks ä en s ä dan f ö reskrift vinns att ä ven den som ensam eller geraensamt med familjemedlem driver yrkesm ä ssig verksamhet komraer att falla inom systemets
ram. Enligt 3 kap 5 § arbetsmilj ö lagen skall n ä mligen
s å dan person f ö lja vad i arbets-miij ö lagen och med st ö d d ä rav har f ö reskrivits i fr å ga om bl a ä mne,
som kan f ö ranleda oh ä lsa eller olycksfall.
Utanf ö r systemet kommer d ä remot den att falla vilken ä gnar sig ä t
hybrid-DNA-teknik som hobby eller eljest i ej yrkesm ä ssiga former. Till fr ä gan om hur en s ä dan person skall kunna bringas in
under kontroll ä terkomraer jag.
Prop. 1979/80:10 180
6.6 S Ä KERHETSF Ö RESKRIFTER
Redan en snabb blick p å
hur skyddssystemen byggts upp i USA, Storbritannien och V ä sttyskland ger vid handen att det inte ä r tillr ä ckligt
med en f ö rordning med f ö reskrifter om tillst å ndstv å ng och god-k ä nnandetv ä ng.
Det beh ö vs ocks å detaljerade regler om under vilka f ö ruts ä ttningar och
p å vilka villkor tillst å nd och/eller godk ä nnande
skall kunna erh å llas och om vad anv ä ndaren skall ha att iaktta i s ä kerhetsh ä nseende
och fr ä n kontrollsynpunkt. Arbetarskyddsstyrelsen
har i 18 § arbetsrailj ö lagen getts ett allm ä nt bemyndigande att meddela f ö reskrifter
f ö r verkst ä llighet av arbetsmilj ö lagen. Detta bemyndigande tillsammans med bemyndigandet att f ö rena tillst å nd
eller godk ä nnande med villkor f ö r brukandet synes v ä l t ä cka de behov av f ö reskrifter i angivna ra fl h ä nseenden som kan g ö ra sig g ä llande. Det ligger i sakens natur
att f ö rutom f ö reskrifter kommer att beh ö vas r å d och
anvisningar. S å v ä l en f ö reskrift om tillst å ndstv å ng och godk ä nnandetv å ng
som f ö reskrifter i anslutning h ä rtill blir straff-sanktionerade genom best ä mmelserna i 8 kap arbetsmilj ö lagen och best ä mmelserna
om tillsyn och tillsynsbefogenheter i 7 kap arbetsrailj ö lagen tr ä der
ocks ä i till ä mpning.
Att p å angivet s ä tt de n ä rmare
s ä kerhetsf ö reskrifterna betr ä ffande hybrid-DNA-tekniken meddelas p å administrativ v ä g och inte i lag eller regeringsf ö rordning har den stora f ö rdelen att f ö reskrifterna
kan successivt anpassas allteftersom erfarenheter vinns av hybrid-DNA-tekniken
och riskerna med densamma. Att behov g ö r
sig g ä llande av m ö jlighet till en s å dan
smidig anpassning visar utvecklingen i USA och Storbritannien. Jag har inte
funnit det meningsfullt att f ö rs ö ka utarbeta n å got
f ö rslag till s ä rskilda s ä kerhetsf ö reskrifter betr ä ffande
hybrid-DNA-tekniken. Det m å ste ankomma p å det organ som blir kontrollorgan att ta itu med den
saken. Med utg å ngspunkt i de riktlinjer som finns
i USA, Storbritannien och V ä sttyskland ä r det emellertid inte sv å rt att i stora drag f ö rutse vad s ä kerhetsf ö reskrifterna kommer att inneh å lla. F ö ljande
bild tecknar sig.
Begr ä nsningar med h ä nsyn till vilka organismer som f å r anv ä ndas som
givarorganismer, vektorer och v ä rdorganismer
Prop. 1979/80:10 181
Klassificeringsgrunder
f ö r hybrid-DNA-arbete. S ä kerhetsf ö reskrifter f ö r olika typer av hybrid-DNA-arbete i fr å ga om
fysiska och biologiska barri ä rer m m. S ä kerhetsf ö reskrifter i fr å ga om laboratorielokalernas
grad av slutenhet och deras tekniska standard. S ä kerhetsf ö reskrifter
betr ä ffande arbetsrutiner, personlig skyddsutrustning och hygien,
avfallshantering, decinficeringsslussar etc.
Kompetenskrav p å personal
f ö r olika typer av hybrid-DNA-arbete,
Krav p å
vaccination och regelbunden l ä karkontroll av personal i vissa fall.
F ö reskrifter
f ö r underl ä ttande av kontroll ö ver att st ä llda
villkor efterlevs, t ex f ö reskrifter om logg-ning av arbetet, rapportering
och annan dokumentation.
Prop. 1979/80:10 182
6.7 ARBETSMILJ Ö
VERSUS YTTRE MILJ Ö
Genora den f ö reslagna
regleringen p å arbetsrailj ö la-gens grund b ö r
ett fullt tillfredsst ä llande skydd kunna erh å llas mot hybrid-DNA-teknikens risker fr å n arbetsrailj ö synpunkt
vare sig fr å ga ä r om arbete p ä
ett laboratorium, i en
fabrik eller annan lokal. Ett i alla delar genorat ä nkt skyddssystem koramer givetvis ä ven den yttre milj ö n till godo. Om varje avlopps- och luftutsl ä pp som kan t ä nkas
inneh å lla n å gra farliga organisraer effektivt f ö rhindras,
kan inte p ä dessa v ä gar n å got slippa
ut sora kan hota den yttre railj ö n. S ö rjs ocks å
f ö r att t ex m ö ss och insekter h ä lls
borta fr å n arbetsmilj ö n kan heller inte via s ä dana b ä rare
n å got farligt n å den yttre milj ö n.
Motsvarande g ä ller i fr å ga om hygieniska f ö rsiktighetsm å tt betr ä ffande de m ä nniskor
som vistas i arbetsmilj ö n. Det g å r emellertid inte att skapa en hundraprocentig s ä kerhet f ö r
att inte n å got n å r den yttre milj ö n som kan inneb ä ra en risk f ö r
m ä nniskor, djur, v ä xter eller annat levande d ä r. H ä rtill kommer
att man inte med f ö reskrifter om arbetsmilj ö n kan reglera utf ö rseln
av farliga organismer eller ä mnen fr å n en arbetsplats. V ä l finns i 3 kap 9 § arbetsrailj ö lagen en best ä mmelse
om att den som tillverkar, importerar eller ö veri ä ter ä mne som kan
f ö ranleda oh ä lsa eller olycksfall skall vidta de å tg ä rder som beh ö vs f ö r att hindra
eller motverka att ä mnet vid avsedd anv ä ndning inneb ä r
risk fr å n skyddssynpunkt, dvs arbetsskyddssynpunkt,
men n å gon motsvarande best ä mmelse finns naturligt nog inte i arbetsrailj ö lagen till f ö rm ä n f ö r skyddet av
den yttre milj ö n. Det g ä r inte att med st ö d
av arbetsrail j ö lagen meddela n ä gra f ö reskrifter
om f ö rbud eller villkor f ö r utf ö rande av hybrid-DNA-produkter
fr å n en arbetsplats. Ytterligare m ä rks att hybrid-DNA-produkter kan inf ö ras i landet fr ä n
n ä got annat land.
Ser man d å f ö rst p ä riskerna f ö r ofrivilliga utsl ä pp kommer h ä lsov å rdsstadgan f ö rst i blickpunkten. Denna f å r anses ge h ä lsov å rdsn ä mnderna alla
de befogenheter de beh ö ver f ö r att effektivt kunna bek ä mpa
den sanit ä ra ol ä genhet sora s ä dana utsl ä pp skulle kunna medf ö ra, om de mot all f ö rmodan
skulle intr ä ffa.
N ä r det g ä ller industriell till ä mpning av hybrid-DNA-teknik kan, om det beh ö vs, f ö rutom f ö rpr ö vningen
enligt arbetsrailj ö lagen en f ö rpr ö vning enligt
milj ö skyddslagen komma ifr ä ga, vilken d å
till skillnad fr å n den f ö rra prim ä rt
inriktar sig p å skyddet
Prop.
1979/80:10 183
av den yttre milj ö n
kring fabrikationsbyggnaderna. En s å dan
f ö rpr ö vning kan i och f ö r sig t ä nkas ocks å i
fr ä ga om laboratoriebyggnader f ö r hybrid-DNA-tek-nisk verksamhet men det ä r sv å rt att se n å got egentligt behov h ä rav eftersom f ö rpr ö vningen enligt arbetsrail j ö lagen
i dessa fall ä r s ä helt ä ckande. M ö jligt ä r
att den kommer att bli helt ä ckande ocks å n ä r det g ä ller fabriksbyggnader f ö r hybrid-DNA-teknisk verksamhet och i s å fall on ö digg ö ra f ö rpr ö vning enligt milj ö skyddslagen men det ä r ä nnu inte m ö jligt
att f ö rutse utvecklingen p å detta omr å de.
H ä lsov å rdsstadgan ger givetvis ocks ä
h ä lsov å rdsn ä mnderna m ö jlighet att verka p å det f ö rebyggande planet n ä r det g ä ller
hybrid-DNA-verksamheten. Jag har f ö rutsatt
att kontakt skall tas med vederb ö rande h ä lsov å rdsn ä mnd i varje f ö rpr ö vnings ä rende
enligt arbetsmilj ö lagen s ä att denna f ä r
tillf ä lle att anl ä gga sina synpunkter i ä rendet, om den finner det p å kallat.
Vid sidan av de ofrivilliga utsl ä ppen ä r emellertid
ocks å att beakta den hantering av hybrid-DNA-molekyler
som av fullt legitima sk ä l kan t ä nkas ä ga rum utanf ö r arbetsmilj ö omr å det, t ex vid inf ö rsel
fr å n utlandet eller vid ö verf ö ring fr å n ett laboratorium till ett annat eller fr å n ett laboratorium till en fabrik. Vidare m ä rks odling p ä
provytor av v ä xter med hybrid-DNA i sina genom. S ä dan hantering liksom en icke yrkesm ä ssig hantering synes inte kunna l ä ggas under kontroll p ä annat s ä tt enligt g ä llande lagstiftning ä n genom att lagen om h ä lso- och
milj ö farliga varor g ö rs till ä mplig
p å hybrid-DNA-molekyler och till ä rapningsf ö reskrifter
av f ö rut diskuterat slag meddelas.
Sammanfattningsvis har jag allts å kommit fram till att fr å gan om kontroll ö ver
hybrid-DNA-tekniken b ö r l ö sas genom att i en f ö rordning
meddelas f ö reskrifter dels ora att arbetsraetod
som innefattar till ä mpning av hybrid-DNA-teknik f ä r anv ä ndas endast
efter tillst å nd och att hybrid-DNA-molekyler f å r anv ä ndas endast
efter godk ä nnande och dels om att vad i lagen
om h ä lso- och railj ö farliga varor s ä gs
om h ä lso- och railj ö farlig vara skall g ä lla ä ven i fr å ga om hybrid-DNA-molekyler. Jag f ö ruts ä tter att
vederb ö rande arbetarskyddsmyndighet och produktkoati
olln ä mnden sedan
i samr å d utformar de n ä rmare
f ö reskrifter som beh ö vs f ö r att full
riskt ä ckning skall uppn å s. Med full riskt ä ckning
menar jag d å givetvis inte hundraprocentig
riskt ä ckning eftersom en s å dan torde vara ouppn å elig utan b ä sta m ö jliga riskt ä ckning.
Prop. 1979/80:10 184
6.8 KONTROLLORGAN
Efter denna genorag å ng
av den materiella sidan av saken ä r
tiden inne att ta upp den organisatoriska sidan. Kontrollorgan enligt arbetsrailj ö lagen ä r
i princip arbetarskyddsverket, dvs arbetarskyddsstyrelsen och
yrkesinspektionen. Det ä r eraellertid sj ä lvklart att uppgiften att bevilja tillst å nd och godk ä nnande
och att meddela s ä kerhetsf ö reskrifter m m m å ste
ligga centralt. Beslutsfunktionerna kan emellertid inte med f ö rdel l ä ggas
vare sig p å arbetarskyddsstyrelsens styrelse
eller p å dess tj ä nstem ä n. De fr å gor det g ä ller
ä r alltf ö r speciella f ö r
att kunna avg ö ras av styrelsen och alltf ö r principiellt viktiga f ö r att kunna f ä
avg ö ras av en tj ä nsteman efter f ö redragning
av en annan. Med h ä nsyn h ä rtill och till att det under alla f ö rh å llanden
framst å r som ö nskv ä rt att
beslutsorganet har en s ä bred sammans ä ttning som m ö jligt
med f ö retr ä dare s å v ä l f ö r ber ö rda vetenskapsgrenar som f ö r fackf ö reningar
och allm ä nheten, har jag kommit fram till
att en s ä rskild n ä mnd b ö r inr ä ttas hos arbetarskyddsstyrelsen f ö r att svara f ö r
de beslutsfunktioner som den f ö reslagna
regleringen d ä r ger upphov till. Arbetarskyddsstyrelsen
har redan en s å dan sj ä lvst ä ndigt
beslutande n ä mnd, n ä mligen arbetstidsn ä mnden. Andra n ä rliggande exempel p å dylika sj ä lvst ä ndigt beslutande n ä mnder hos centrala ä mbetsverk ä r produktkontrolln ä mnden hos naturv å rdsverket och l ä kemedelsn ä mnden
hos socialstyrelsen. F ö r den nya n ä mnden hos arbetarskyddsstyrelsen f ö resl å r jag namnet
biotekniska n ä mnden. Detta ä r att f ö redra
framf ö r ett s ä dant namn sora t ex hybrid-DNA-n ä mnden bl a med h ä nsyn
till att termen hybrid-DNA som s å dan ä r f ö ga lyckad
och till att det kan komma ifr å ga att l å ta n ä mnden besluta
inte bara i fr å ga om arbetsmilj ö skydd vid hybrid-DNA-arbete utan ocks å betr ä ffande s å dant skydd vid annat j ä mf ö rbart arbete. Jag å terkommer till vad i s å fall n ä rmast skulle kunna komma i fr å ga.
N ä r motsvarigheten till (Jent ä nkta biotekniska n ä mnden sattes upp i Storbritannien - GMAG - framh ö lls att, eftersora ett s å dant organ hade att iaktta s å v ä l allm ä nhetens som vetenskapssamh ä llets intressen, inkl industrins vetenskapsm ä n, s å borde som
medlemmar ing å inte bara vetenskapsm ä n med kunskap b å de
om teknikerna i fr å ga och om relevanta s ä kerhets- och inneslutnings å tg ä rder utan
ocks å personer i st å nd att tillvarata de anst ä lldas och allm ä nhetens
intressen. Den v ä sttyska Zentrale Kommission fur die
Prop. 1979/80:10 185
biologische Sicherheit (ZKBS) skall best å av fyra sakkunniga, vilka arbetar p ä hybrid-DNA-omr å det,
fyra sakkunniga, vilka inte arbetar p å
detta orar å de, men vilka har s ä rskild erfarenhet om genomf ö randet av s ä kerhets å tg ä rder vid
biologiska forskningsarbeten i fr å ga
ora mikrobiologi, cellbiologi eller hygien, fyra andra personer fr ä n t ex fackf ö reningarna,
industrin och forskningsfr ä mjande organisationer. Den svenska
biotekniska n ä randen b ö r p ä samma s ä tt inte ha n å gon
ensidig sammans ä ttning utan en s å bred sammans ä ttning
som m ö jligt med f ö retr ä dare f ö r olika intressegrupper. Att n ä mnden f ä r
en s ä dan sammans ä ttning ä r
betydelsefullt inte minst f ö r att n ä mnden skall kunna vinna allm ä nt f ö rtroende.
I arbetarskyddsstyrelsens arbetstidsn ä mnd ing ä r
generaldirekt ö ren som ledamot och ordf ö rande. Detta ter sig helt naturligt med h ä nsyn till att fr ä gor
om arbetstidens f ö rl ä ggning utg ö r centrala fr ä gor i arbetsmilj ö lagstiftningen.
De fr ä gor som biotekniska n ä mnden skall handl ä gga
ä r inte av denna karakt ö r utan i h ö gsta
grad specialfr å gor. Det synes varken rationellt fr å n allm ä n
arbetssynpunkt eller med h ä nsyn till fr å gornas natur att generaldirekt ö ren tas i anspr å k
som ledamot och ordf ö rande i en s ä dan n ä mnd som
biotekniska n ä mnden. Jag f ö resl ä r d ä rf ö r inte att
generaldirekt ö ren skall ing å i n ä randen. Han
och ä ven ö verdirekt ö ren b ö r d ä reraot givetvis ha r ä tt att n ä rvara
vid n ä mndens sammantr ä den med den r ä tt
som ligger d ä ri att framst ä lla f ö rslag och
delta i ö verl ä ggningarna samt f å en fr ä n n ä mndens
beslut avvikande mening antecknad. En tj ä nsteman
fr ä n arbetarskyddsstyrelsen b ö r dock under alla f ö rh å llanden av saraordningssk ä l ra ra ing å
i n ä mnden. Jag f ö resl ä r att chefen
f ö r tillsynsavdelningen v ä ljs f ö r denna uppgift.
Ö vriga
ledam ö ter b ö r vara s ä rskilt utsedda ledam ö ter som f ö rordnas
av regeringen f ö r h ö gst tre å r och f ö r envar av dera b ö r
regeringen ocks ä f ö rordna en personlig suppleant. Det b ö r ocks å ankomma p å regeringen att f ö rordna ordf ö rande och vice ordf ö rande i n ä mnden.
Jag f ö resl å r att de s ä rskilt utsedda ledam ö ternas antal blir tio.
Av de tio s ä rskilt
utsedda ledam ö terna b ö r fyra f ö retr ä da de vetenskapsgrenar som n ä rmast ber ö rs
av hybrid-DNA-tekniken och angr ä nsnce
tekniker och en l ä kemedelsindustrin. De vetenskapsgrenar
som n ä rmast kommer i å tanke ä r
genetiJ., mikrobiologi, bio-kerai och v ä xtf ö r ä dling. Av ö vriga fem s ä rskilt
utsedda ledam ö ter b ö r l ä mpligen tre f ö rordnas efter
Prop, 1979/80:10 186
f ö rslag av rikssammanslutningar av
arbetstagare, dvs LO, SACO-SR och TCO. Å terst å ende tv ä
ledam ö ter b ö r l ä mpligen vara riksdagsledam ö ter.
Biotekniska n ä mndens
uppgift blir att sj ä lvst ä ndigt handl ä gga f ö ljande ä renden
1.
ä renden om tillst å nd till och villkor f ö r anv ä ndningen av hybrid-DNA-teknik i
verksamhet av visst slag
2.
ä renden om godk ä nnande av hybrid-DNA-molekyler och villkor f ö r anv ä ndningen d ä rav
3.
ä renden om f ö reskrifter i fr å ga
om hybrid-DNA-teknikens anv ä ndning
4. ä renden om f ö reskrifter och anvisningar i fr å ga
om laboratories ä kerheten vid anv ä ndningen av
hybrid-DNA-teknik
5. ä renden om rekommendationer, r å d och anvisning
ar i fr å ga om anv ä ndningen av hybrid-DNA-teknik
Fr å gor om laboratories ä kerheten vid allm ä nfarliga
patogeners anv ä ndning p å laboratorier ligger s å n ä ra motsvarande fr å gor vid anv ä ndningen
av hybrid-DNA-teknik att det inte skulle vara rationellt att l å ta dessa fr ä gor
ligga p ä olika beslutsorgan. Jag f ö resl å r d ä rf ö r att till
biotekniska n ä mnden l ä ggs ocks å
6. ä renden om f ö reskrifter och anvisningar i fr å ga
om laboratories ä kerheten vid anv ä ndningen av
allm ä nfarliga patogener.
Biotekniska n ä mndens
fr ä msta arbetsuppgifter under det f ö rsta skedet av dess verksamhet blir att utarbeta
och utf ä rda f ö reskrifter och anvisningar. Antalet enskilda tillst å nds- och godk ä nnande ä renden kan inte antas bli stort och heller inte s ä rskilt arbetskr ä vande
under detta skede. Till sitt f ö rfogande
kommer n ä mnden att beh ö va ha en tj ä nsteman
som sekreterare och f ö redragande. Denne b ö r ha s å dan
naturvetenskaplig utbildning och erfarenhet av laboratoriearbete att han beh ä rskar de fr å gor
det g ä ller. N ä mnden kommer givetvis ocks å att beh ö va
skrivper-sonal f ö r sitt arbete. Det kan ocks å antas att en del arbetsuppgifter med f ö rdel kommer att kunna l ä ggas p å
konsultbasis. Biotekniska n ä mnden b ö r vidare kunna vid behov kalla ledamot av
arbetarskyddsstyrelsens vetenskapliga r å d
att tillhandag å med r å d i ä rende som
ber ö r den vetenskapsgren eller det
Prop.
1979/80:10 187
verksamhetsomr å de
han f ö retr ä der. Det b ö r tas upp till s ä rskilt ö verv ä gande om det vetenskapliga r å det b ö r tillf ö ras ytterligare ett antal ledam ö ter med tanke p ä
biotekniska n ä mndens behov.
Ett f ö rs ö k har gjorts att uppskatta kostnaderna f ö r en bioteknisk n ä mnd av f ö reslagen typ. Kostnadsber ä kningen redovisas i bilaga 5. Det b ö r framh å llas
att biotekniska n ä randen raed stor sannolikhet inte koramer
att bli n å got under l ä ngre tid best å ende
organ. Efterhand som erfarenheter vinns av hybrid-DNA-tekniken b ö r den str ä nga
kontroll som nu i inledningsskedet m ä ste
till ä mpas f ö rmodligen kunna mildras och allteftersom en praxis
utbildar sig minskar behovet av ett specialorgan som kontrollorgan. Biotekniska
n ä mnden b ö r efter en sex ä rsperiod
eller d ä romkring kunna avvecklas och dess
uppgifter ö verg å till arbetarskyddsstyrelsen. Det torde endast vara under ett
uppbyggnads- och ink ö rningsskede som en bioteknisk n ä mnd beh ö vs.
Hybrid-NDA-kommitt é n
har en s ä rskild arbetsgrupp f ö r riskklassificering av projekt r ö rande forskning med DNA. Erfarenheterna av denna
ordning ar mycket goda och det framst å r
som raycket ä ndam å lsenligt att ha ett s å dant organ
till f ö rfogande. Jag f ö resl å r d ä rf ö r att inom
biotekniska n ä mnden skall finnas ett utskott f ö r riskklassificering. Uppgiften b ö r inte avse endast hybrid-DNA-teknik utan ocks ä anv ä ndningen av
allm ä nfarliga patogener.
H ä r b ö r inskjutas att ä ven om p ä s ä tt nu f ö reslagits ett tillfredsst ä llande skydd skapas i fr å ga ora hanteringen av allra ä nf ä rliga patogener
p ä arbetsplatserna, skydd
fortfarande koramer att saknas i fr å ga
om hanteringen utanf ö r arbetsplatser, t ex i fr å ga ora inf ö rsel.
Detta ä r emellertid en fr ä ga sora inte kan l ö sas i det h ä r samraanhanget utan m ä ste bli f ö rem å l f ö r å tg ä rder i annan
ordning, t ex d ä genom s ä dana f ö reskrifter
som lantbruksstyrelsen ö verv ä ger att f ö resl å i veterin ä ra inf ö rselkung ö relsen.
Framh å llas b ö r att arbetsm ä ngden
under inledningsskedet inte kan f ö rv ä ntas bli av st ö rre
omfattning och att kraven p å
kansliorganisation kan antas bli f ö rh å llandevis blygsamma. I det d ä rp å f ö ljande skedet, n ä r
alla erforderliga f ö reskrifter och anvisningar blivit
utf ä rdade, korajner ocl-s ä kontroll och tillsyn in i bilden. Biotekniska .n ä mnden och dess kansli torde komma att delta h ä ri i s ä
m å tto som ett centralt register b ö r finnas hos n ä mnden
i vilket alla hybrid-DNA-projekt finns antecknade och i
Prop. 1979/80:10 188
vilket
fortl ö pande anteckningar g ö rs om inkomna rapporter m ra. Tillsynen och
kontrollen ute p å f ä ltet kan d ä remot inte vara en uppgift f ö r
biotekniska n ä mnden och dess personal utan h ä r m å ste liten
s ä ttas till yrkesinspektionen och skyddskommitt é erna p å
arbetsplatserna. M ö jligt ä r dock att vissa samordnande uppgifter kan finnas b ö ra l ä ggas p å biotekniska
n ä mnden i dess egenskap av registerf ö rare. I detta sammanhang
kan inte nog understrykas betydelsen av ett n ä ra samarbete mellan
skyddskommitt é erna samt yrkesinspektionen och biotekniska n ä mnden.
Sora
f ö rut sagts ä r det fara i dr ö jsra å l.
Biotekniska n ä mnden b ö r inr ä ttas och tr ä da i funktion s å snart som m ö jligt.
Skulle s/ å righeter m ö ta f ö r arbetarskyddsstyrelsen att ta emot n ä mnden och
dess kansli omedelbart torde provisoriska l ö sningar kunna tillgripas, t
ex att l å ta kanslifunktionen tillf ä lligt f ö rl ä ggas till
naturvetenskapliga forskningsr å det d ä r hybrid-DNA-kommitt é n f ö r n ä rvarande
har sitt kansli. Med en s å dan l ö sning skulle ocks ä en mjuk ö verg å ng ske fr å n
nuvarande ordning till den f ö reslagna.
Inr ä ttas en s å dan
bioteknisk n ä mnd som f ö resl å s, b ö r den givetvis ö verta de uppgifter som hybrid-DNA-kommitt é n nu har.
Skulle denna l ö sning inte v ä ljas utan t ex arbetarskyddsstyrelsen som s å dan anses
b ö ra svara f ö r beslutsfunktionerna i fr å ga om
kontrollen ö ver hybrid-DNA-tekniken, torde hybrid-DNA-kommitt é n b ö ra best å och anv ä ndas av arbetarskyddsstyrelsen
som remissorgan i hybrid-DNA-fr å gor.
Prop.
1979/80:10 189
6.9
SEKRETESSFR Å GOR
Enligt
2 § p 31 kung ö relsen (1939:7) med f ö rordnanden p å civilf ö rvaltningens
omr ä de j ä mlikt lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om inskr ä nkningar
i r ä tten att utbekorama allm ä nna handlingar f å r handlingar i ä renden
enligt lagen ora h ä lso- och milj ö farliga varor inte utan samtycke av den som ber ö rs utl ä ranas f ö rr ä n tjugo å r f ö rflutit
fr å n handlingens datum under f ö ruts ä ttning att handlingen innefattar s ä dana upplysningar
om enskilda f ö retags eller sammanslutningars aff ä rs- eller
driftf ö rh ä llanden eller ora enskilda personers, f ö retags
eller sammanslutningars uppfinningar eller forslcningsresultat, vilkas offentligg ö rande kan
l ä nda vederb ö rande person, f ö retag eller sammanslutning
till men. Handling f ä r dock utl ä mnas, om det finnes p å kallat av h ä nsyn till
det allm ä nnas intresse. Enligt 2 § p 66
samma kung ö relse g ä ller raotsvarande sekretess, dock utan den sistn ä mnda
inskr ä nkningen, f ö r handlingar i ä renden r ö rande
tillsyn enligt arbetarskyddslagen (1949:1) varmed numera enligt ikrafttr ä dandebest ä mmelserna
till arbets.railj ö lagen skall avses arbetsmilj ö lagen. Ä renden r ö rande
tillst å nd eller godk ä nnande enligt f ö reskrift j ä mlikt 3
kap 12 § arbetsrailj ö lagen torde bli att betrakta som ä renden r ö rande
tillsyn enligt arbetsrail j ö lagen. Det sekretesskydd som kan beh ö vas vid
en framtida industriell till ä mpning eller vid forskning p å privata
laboratorier f ö r handlingar i tillst å nds- och godk ä nnande ä renden
torde d ä rmed vara tillgodosett.
Prop. 1979/80:10 190
Innehåll
Propositionen............................................ '....... ...... 1
Propositionens
huvudsakliga innehåll ...................... ...... 1
Uldrag
av regeringsprotokoll den 6 september 1979... ...... 2
1
Inledning...................................................... 2
2
Bakgrund...................................................... 3
3
Föredragandens överväganden......................... ...... 4
3.1
Utredningen om skyddslagstiftning
rörande forskning om hybrid-DNA 4
3.2
Offentlig kontroll av hybrid-DNA................. ...... 4
3.3
Risker med hybrid-DNA............................. ...... 6
3.4 Omfattningen
av kontrollen....................... ...... 7
35
Genomförande...................................... .... 10
3.6
Allmänfarliga patogener........................... .... 10
3.7
Skyddslagstiftning.................................. 13
3.8
Sekretessfrågor...................................... 16
3.9
Delegationen för hybrid-DNA-frågor............ 17
310
Sammanställning och sekretariat.............. 20
4
Hemställan.................................................... .... 21
5
Beslul.......................................................... .... 22
Bilaga
1 Betänkande Ds U 1978:11 Hybrid-DNA-tekniken under
kontroll............................................................. .... 23
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
12 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (12)
12 kopplingar i 11 dokument.
- SOU 2024:44 Stärkt kontroll av fusk i livsmedelskedjan s. 206 i texten
- SOU 1999:70 Gentekniknämnden s. 19 i texten
- Skr. 1986/87:131 1986/87:131 i texten
- Bet. 1983/84:SoU5 om skydd mot genetisk manipulation s. 5 om s. 19 i texten
- Bet. 1982/83:SoU3 om integration avdata- och bioteknik s. 3 om s. 19 i texten