om arbetsmiljön på örlogsfartyg, m.m.
102 sidor, varav 99 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 99 av 102 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1979/80:126, om arbetsmiljön på örlogsfartyg, m.m.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1979/80:126
Regeringens proposition 1979/80:126
om
arbetsmiljön på örlogsfartyg, m. m.;
beslutad
den 13 mars 1980.
Regeringen
föreslår riksdagen atl antaga de förslag som har upptagits i bifogade uidrag av
regeringsprolokoll.
På
regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN
ULF
ADELSOHN
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I
propositionen föreslås en ny lagstiftning om arbetsmiljön på örlogsfartyg.
Förslaget innebär alt arbetsmiljölagen skall vara tillämplig på skeppstjänst
på öriogsfartyg. Härigenom uppnås en enhetlig ordning för den samlade
försvarsmakten. Tillsynsmyndigheter enligt arbelsmiljölagen är f.n. arbetarskyddsstyrelsen
och yrkesinspekiionen. I prupnsitiunen föreslås för örlngsfarlygens del att
sjöfartsverket blir lillsynsmyndighel enligt arbeismiljölagsliftningen. Vidare
behandlas frågan um inrättande av en partssammansatt s. k. fartygsmiljönämnd.
En mindre ändring föreslås uckså i en beslämmelse i sjösäkerhetslagen som
handlar om skyldighel all anmäla olycksfall m. m.
De
nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den I juli 1980.
I Riksdagen 1979/80. I .saml. Nr 126
Prop.
1979/80:126 2
I Förslag till
Lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160)
Härigenum föreskrivs att I kap. 3 S saml 7 kap. I och 2 S§
arbetsmiljölagen (1977: 1160) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
3§
Lagen gäller ej Lagen gäller ej
1. skeppstjänst, 1. skeppstjänst på andra fartyg än
örlogsfartyg,
2. arbete som utföres i arbetsgivarens hushåll.
Bestämmelserna i 4 kap. och 5 kap. 5 S gäller ej arbete snm
utföres i arbetstagarens hem eller annars under sådana förhållanden, atl det ej
kan anses tillknmma arbetsgivaren alt vaka över hur arbetet är annrdnat.
7 kap.
1 § Tillsyn över efterlevnaden av denna lag och med stöd
av lagen meddelade föreskrifter utövas av arbetarskyddsstyrelsen samt, under
dess överinseende och ledning, av yrkesinspektionen.
Såvitt avser örlog.sfartyg utövas tillsynen dock av
sjöfartsverket. I fråga om öriogsfartyg skall även i övrigt vad som sägs i
denna lag om arhetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen i stället gälla
sjöfartsverket.
2§ Det åligger kommun att efter samråd med yrkesinspekiionen
ulse en eller flera kommunala tillsynsman med erforderlig kompetens atl biträda
yrkesinspekiionen vid tillsyn enligt 1 §.
Kommun skall årligen till yrkesinspekiionen lämna
redogörelse för den kommunala tillsynens utövande.
Fullgör knmmunal tillsynsman ej vad snm åligger hunom nch knmmer
det gennm anmälan av yrkesinspektionen eller på annat sätl lill kummu-nens kännedum,
skall kommunen vidtaga ålgärder för att åstadkomma rättelse.
Bestämmelserna i denna paragraf gäller ej ifråga om
tillsynen av öriogsfartyg.
Denna lag träder i kraft den I juli 1980.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1979/80:126
2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1965:719) om säkerheten på fartyg
Härigenom
föreskrivs att 9 kap. 18 § lagen (1965: 719) om säkerheten på fartyg' skall ha
nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
Om
befälhavarens skyldighet alt till sjöfartsverket anmäla vissa händelser ombord//nnfli
bestämmelser i sjölagen (1891: 35 s. I).
Regeringen
eller myndighet snm regeringen bestämmer kan besluta om skyldighel för redare
eller befälhavare att anmäla inträffade olycksfall eller tillbud till
olycksfall eller sjukdomsfall utöver vad som angives i sjölagen.
Om befälhavarens skyldighet att till sjöfartsverket anmäla
vissa händelser ombord finns bestämmelser i sjölagen (1891: 35 s. I).
Regeringen eller den myndighet som regeringen utser meddelar
föreskrifter om skyldighet för redare eller befälhavare att anmäla
/. iniräffade olycksfall eller tillbud till olycksfall
eller sjukdomsfall utöver vad som anges i sjölagen,
2.
uppkomna skador eller vidtagna åtgärder som har betydelse förjärtygets
sjövärdighet.
Denna lag träder i kraft den I juli 1980.
Lagen omtryckt 1978: 109.
Prop. 1979/80:126 4
Utdrag KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde 1980-03-13
Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och
statsråden Ullsten, Mundebo, Wikström, Friggebo. Dahlgren, Åsling, Söder,
Krönmark, Burenstam Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson. Boo, Winberg, Adelsohn,
Danell, Petri
Föredragande: statsrådet Adelsohn
Proposition om arbetsmiljön på örlogsfartyg, m.m.
1 Inledning
Med anledning av en framslällning från chefen för marinen
tillkallades i februari 1978 en särskild utredare' för atl se över
lagstiftningen rörande säkerheten på försvarsmaktens fartyg.
Utredaren avlämnade i oklober 1979 betänkandet (Ds K 1979:
9) Säkerhelen på öriogsfartyg. Belänkandet bör fogas till protoknllel i detta
ärende snm bilaga I.
Efter remiss har yttranden över betänkandet avgelts av rikspulisslyrelsen,
överbefälhavaren (ÖB), försvarets civilförvaltning, försvarets sjukvårdsstyrelse,
försvarets materielverk, sjöfartsverket, generallullslyrelsen, riksrevisionsverkei
(RRV), arbetarskyddsstyrelsen, fartygsmiljöutredningen (K 1973:04),
Centralorganisationen SACO/SR, Landsorganisationen i Sverige (LO), Reservofflcerarnas
centralorganisation, Slatsanslälldas förbund. Tjänstemännens
centralorganisation (TCO) nch Värnpliktiga arbetsgruppen.
ÖB har bifngat ett yttrande från chefen för marinen nch en
promemoria från chefen för armén. Kompaniofflcersförbundel och Plutonofflcersför-bundet
har avstått från egna yttranden och i slället hänvisat lill det yltrande som
TCO har avgett. LO har bifngat elt yttrande från Svenska sjöfnlks-förbundel.
Svenska arbetsgivareföreningen har avstått från att yUra sig över betänkandet
med hänvisning till att deUa lill viss del behandlar sådana frågnr snm övervägs
av fartygsmiljöutredningen, i vilken Sveriges redareförening är represenierad.
' Numera generaldirektören Göran Steen. Experter:
hovrättsassessorn Lennarl Alarik, hovrättsrådet Hans Gullberg. ombudsmannen
Rolf Jonasson, kommendörkaptenen Bengt Klaar, byrådirektören Kent Melander,
kommendören Bengl 0"Konoroch avdelningsdirektören Bengt Erik Stenmark.
Prop. 1979/80:126 5
Jag
avser nu alt ta upp frågan um lagsliflning på grundval av betänkandet. I
ärendet harjag samråll med cheferna för försvars- och arbelsmarknadsdepartementen.
De
föreslagna lagändringarna är förhållandevis okomplicerade. Jag anser därför
att lagrådets hörande saknar betydelse.
En
innm knmmunikatinnsdepartemeniet upprättad sammanfallning av remissyttrandena
över beiänkandei bör fugas lill prnlokollei i delta ärende som bdaga 2.
2
Allmän motivering
2.1
Bakgrund
Arbetsmiljöfrågor
har under senare år tillmätts en allt större betydelse i samhället. De
målmedvetna strävanden som har gjorts för all åstadkomma en bättre miljö på
arbetsplatserna återspeglas nckså i lagstiftningen. Denna har förändrats på ett
genomgripande sätt under 1970-lalet och har därvid utvecklats mot atl allt
större vikt läggs inle bara vid arbetarskyddsfrågorna utan även vid
arbetsmiljön i mera vidsträckt bemärkelse.
En
genomgripande översyn av arbelarskyddslagsliftningen gjordes av den år 1970
tillsatta arbetsmiljöutredningen. Efter förslag av utredningen gjordes en
delreform av arbetarskyddslagstiftningen år 1973 (prop. 1973: 10, SoU 1973:25, rskr
1973:290). Genom reformen stärktes de anställdas inflytande över arbetsmiljön.
Bl. a. infördes nya regler om skyddsombudens och skyddskommittéemas uppgifter
och befogenheter.
I
januari 1976 avlämnade arbelsmiljöutredningen silt slutbetänkande (SOU 1976: 1)
Arbetsmiljölag. På gmndval av betänkandet lade i maj 1977 den dåvarande
regeringen fram prop. 1976/77: 149 om arbetsmiljölag, som antogs av riksdagen i
november 1977 (SoU 1977/78: I, rskr 1977/78: 18). Arbetsmiljölagen (1977: 1160)
trädde i kraft den 1 juli 1978 och ersatte den tidigare arbetarskyddslagen.
Arbetsmiljölagen
är avsedd för nästan hela arbetslivet. Den gäller framför alll i
anställningsförhållanden men är i väsentliga delar även tillämplig på ensamföretagare.
Till vissa undantag i tillämpningsområdet återkommer jag i det följande. Ett
centralt avsnitt i lagen innehåller allmänna föreskrifter om arbetsmiljöns
beskaffenhet. Här finns bestämmelser som anger inriktningen av strävandena att
åstadkomma en god arbetsmiljö, bl.a. att arbetsmiljön skall vara
tillfredsställande med hänsyn till arbetets natur och den sociala och tekniska
utvecklingen samt alt arbetsförhållandena skall anpassas till människans
förutsättningar i fysiskt och psykiskt avseende. I anslutning därtill ställer
lagen upp de allmänna krav som skall gälla med avseende på skilda fakiorer i
den fysiska arbetsmiljön, l.ex. i fråga om luft-, ljud- och ljusförhållanden.
Ansvaret för arbetsmiljön läggs främst på arbetsgivarna, men ett ansvar gäller
också för arbetstagare, tillverkare
Prop. 1979/80:126 6
m.
fl. grupper. Det finns även angivet vissa allmänna handlingsmönster för hur man
skall gå till väga för att skapa en god arbetsmiljö. Vidare finns det regler
som gör det möjligt med en obligatorisk förhandsbedömning av arbetsmiljöfrågor
från tillsynsmyndighetemas sida. Lagen innehåller i två skilda kapitel
föreskrifter om arbetstidens förläggning resp. om minderåriga arbetstagare.
Ett huvudavsnitt i lagen innehåller beslämmelser om samverkan mellan
arbetsgivare och arbetstagare. Där finns regler om utseende av skyddsombud och
skyddskommitté samt om deras uppgifler och rätt till ledighet för uppdraget.
Skyddsombuden är tillförsäkrade särskilda befogenheter i fråga om rätt till informaflon
och möjlighet att avbryta ett farligl arbete i avvaktan på att yrkesinspekflonen
tar ställning i saken. Tillsynen över att lagen och de föreskrifter som har
meddelats med stöd av den efterlevs utövas av arbetarskyddsstyrelsen samt,
under dess överinseende och ledning, av yrkesinspektionen.
Tillsynsmyndigheterna har befogenhet att ingripa och meddela förelägganden
eller förbud för alt säkra efterlevnaden av lagstiftningen. Slutligen ges
ansvarsbestämmelser och regler om fullföljd av lalan.
Arbetsmiljölagen
är en ramlag och kompletteras av föreskrifter som meddelas med slöd av lagen.
Till lagen ansluter sålunda den av regeringen ulfärdade arbetsmiljöförordningen
(1977: 1166), som innehåller bemyndiganden för arbetarskyddsstyrelsen att
meddela föreskrifter om arbetsmiljölagens tillämpning. I förordningen flnns
också bestämmelser som bl.a. reglerar hur den lokala skyddsverksamheten skall
anordnas och hur tillsynen skall utövas.
Enligt
en uttrycklig föreskrift gäller arbetsmiljölagen inle skeppstjänst. Med skeppstjänsl
förstås enligt 1 § sjöarbetstidslagen (1970: 105, ändrad senasl 1976:586)
arbete, som en på svenskt fartyg anställd person för fartygets räkning eller
annars p. g. a. förmans uppdrag utför ombord på fartyg eller på annat slälle.
För skeppstjänst finns en särskild reglering av arbetarskyddet i lagen
(1965:719) om säkerheten på fartyg (omtryckt 1978: 109, ändrad senast 1979:
1107, sjösäkerhetslagen). Vid tillkomsten av den lagen var den allmänna
målsättningen att de principer som gällde i fråga om arbetarskyddet för landanställda
också skulle användas för de ombordanställda. Vissa av arbetarskyddslagens
allmänna regler fördes därför över till den nya lagens tredje kapitel, som
behandlar åtgärder till förebyggande av ohälsa och olycksfall m. m. Efter
förslag av fartygsmiljöutredningen (K 1973:04) i delbetänkandet (Ds K 1975:2) BäUre
fartygsmiljö reformerades sjösäkerhetslagens arbetarskyddsbestämmelser år 1978
(prop. 1977/78:55, TU 1977/78: 14, rskr 1977/78: 141, SFS 1978: 109). Ändringarna
i sjösäkerhetslagen avsåg huvudsakligen skyddsarbetet på fartygen. De
motsvarar till stor del de ändringar som gjordes i arbetarskyddslagen år 1973.
Arbetet med att föra fram sjösäkerhetslagens arbetsmiljöbestämmelser i nivå
med bestämmelserna i arbetsmiljölagen pågår i fartygsmiljöutredningen.
Prop,
1979/80:126 7
Sjösäkerhetslagen
är tillämplig på örlogsfartyg endast om regeringen förordnar om det. Någol
sådant förordnande har inte meddelats, bortsett från vissa provisoriska
föreskrifter somjag återkommer till i det följande.
Skeppstjänsl
på öringsfartyg är således undantagen från både arbelsmiljölagen nch
sjösäkerhetslagen. Fram till den I juli 1978, då arbetsmiljölagen trädde i krafl,
fanns en viss reglering för örlogsfartygen genom ett brev utfärdat av Kungl.
Maj: t den 13 januari 1967. I brevei föreskrevs alt den verksamhet inom
försvarsmakten som var undantagen från arbetarskyddslagen i möjlig omfattning
skulle planläggas och genomföras med beaktande av de syften som lagen skulle lillgodose.
I brevei gavs vissa närmare föreskrifier, vilka kompletterades av
tillämpningsföreskrifter som utfärdades av ÖB. Det angavs särskilt att
föreskrifterna skulle gälla även för skeppstjänst ombord på flottans och
kustartilleriets fartyg och båtar. Det Kungl. brevet upphävdes samtidigt snm
arbetsmiljölagen trädde i kraft. Den 25 januari 1979 utfärdades i stället
förordningen (1979: 25) om arbetsmiljön på örlogsfartyg, avsedd som en
provisorisk reglering. I förordningen föreskrivs att verksamheten skall, för
att förebygga ohälsa och olycksfall, planläggas och genomföras så att de
syften som avses med bestämmelserna i arbetsmiljölagen tillgodoses så långt
som möjligt. Föreskrifterna i 3 kap. 1,3,8 och 11 §§ samt 9 kap. 7 och 12 §§
sjösäkerhetslagen skall gälla i tillämpliga delar. Om utseende av skyddsombud
och skyddskommitté skall gälla vad som avtalas genom kollektivavtal. Tillsynen
över efterievnaden av förordningen skall utövas av chefen för marinen eller
annan cenlral myndighet inom försvarsmakten till vars förvaltning uppgiften
hör.
Frågan
om reglering av arbetarskyddet på örlogsfartyg hade aktualiserats av chefen
för marinen i en skrivelse till dåvarande chefen för kommunikationsdepartementet
den 7 juni 1976. Enligt skrivelsen hade chefen för marinen granskat innehållet
i sjösäkerhetslagen och tillhörande kungörelser och därvid funnit alt det av
praktiska skäl var lämpligt att verksamheten på örlogsfartyg underkastades
bestämmelserna i sjösäkerhetslagen. Tillsynen över verksamheten borde utövas av
sjöfartsverket.
Med
stöd av regeringens bemyndigande tillkallade dåvarande chefen för kommunikationsdepartementet
den 21 februari 1978 en särskild utredare (K 1978:03) med uppdrag att se över
lagstiftningen rörande säkerheten på försvarsmaklens fartyg. Uiredaren, som
antog benämningen utredningen om säkerheten på försvarsmaktens fartyg,
avlämnade i oktober 1979 betänkandet (Ds K 1979:9) Säkerheten på öriogsfartyg.
Betänkandet har remissbehandlais. I fråga om det närmare innehållel får jag
hänvisa till bilaga I och i fråga om remissutfallet till bilaga 2.
Jag
kommer i det följande att redovisa mina överväganden i de enskilda frågor som
utredningen har tagit upp. Disposilionen av min framställning följer i stort
sett ulredningens betänkande.
Prop. 1979/80: 126 8
2.2
Tillämplig lagstiftning för örlogsfartyg arbetsmiljölagen eller sjösäkerhetslagen?
Somjag
nyss har framhållil gäller varken arbelsmiljölagen eller sjösäkerhetslagen för
skeppstjänsl på örlogsfartyg. Genom begränsningarna i de båda lagarnas
tillämpningsområden har arbelsmiljön på örlogsfartyg kommit atl bli oreglerad.
I direktiven för ulredningen betecknades detta förhållande som
otillfredsställande. Det var utredningens huvudsakliga uppgift atl föreslå
bestämmelser som täcker även den del av arbetslivet som skeppstjänsl på öriogsfartyg
utgör.
Av
betänkandet framgår att ulredningen prövat två skilda vägar när den har
övervägt vilken lagstiftning som bör gälla för öriogsfartyg. Den ena var att
föreslå att vissa centrala stadganden i sjösäkerhetslagen skulle tillämpas.
Den andra vägen har varit att ulgå från arbetsmiljölagen och pröva om den kunde
göras direkt tillämplig på örlogsfartyg, ev. kompletterad med vissa
bestämmelser i sjösäkerhetslagen.
Valet
av tillämplig lagstiftning är den centrala frågan i detta ärende. Såsom framgår
av betänkandet finns det alltså i huvudsak två alternativ atl välja mellan,
antingen alt tillämpa sjösäkerhetslagen eller arbetsmiljölagen. I det senare
fallet kan man tänka sig att komplettera arbelsmiljölagen med vissa
bestämmelser i sjösäkerhetslagen. Något ytteriigare alternativ har utredningen
inte behandlat. Åven jag menar att det inte flnns något annat användbart
sådant.
Vilket
av de båda alternativen bör då väljas?
Inledningsvis
villjag erinra om att chefen för marinen i sin framställning är 1976 hade
funnit att det av praktiska skäl var lämpligt atl verksamheten på
örlogsfartygen från säkerhetssynpunkt underkastades bestämmelserna i
sjösäkerhetslagen. Vid remissbehandlingen av framställningen redovisade så gott
som samtliga remissinstanser samma åsikt. Denna inriktning återspeglades även
i utredningsdirektiven, där det sades att utgångspunkten för utredaren borde
vara atl överväga vilka beslämmelser i sjösäkerhetslagen som borde tillämpas
på öriogsfartyg.
Mot
den angivna bakgrunden kan det förefalla överraskande att utredningen föreslår
att arbetsmiljölagen skall tillämpas i fråga om skeppstjänst på öriogsfartyg.
Av betänkandet framgår dock att utredningen till att börja med inriktade sitt arbele
på att göra sjösäkerhetslagen flllämplig på örlogsfartyg. Det visade sig
emellertid vid en närmare granskning att bara ett fåtal av sjösäkerhetslagens
bestämmelser kunde användas för örlogsfartyg. Andra stadganden måste modifleras
i ett eller annat avseende för att kunna tillämpas. Andra åter kunde över huvud
taget inte komma i fråga för tillämpning. Utredningen kom därför fram till att
det är mest ändamålsenligt att arbetsmiljölagen, kompletterad med vissa cenirala
stadganden i sjösäkerhetslagen, tillämpas på öriogsfartyg. Utredningen föreslår
i enlighet härmed att arbetsmiljölagens tillämpningsområde ändras på så sätt
att
Prop. 1979/80:126 9
undantaget för skeppstjänst i I kap. 3 § kommer alt avse enbari
andra fartyg än örlogsfartyg. I betänkandet flnns dessutom ett förslag till
förordning om säkerheten på örlogsfartyg, enligt vilket vissa stadganden i
sjösäkerhetslagen och ett stadgande i förordningen (1965: 908) om säkerheten
på fartyg (omtryckt 1978: 346, ändrad senast 1979:41) skall gälla åven örlogsfartyg.
Utredningen har anfört en rad skäl för sitt val av
arbetsmiljölagen som ramlag för örlogsfartygen. En av orsakerna till all det
visade sig vara svårt alt använda sjösäkerhetslagen är att denna lag är
utformad främst med hänsyn till förhållandena i handelsfartyg. Bestämmelserna
bygger i väsentliga delar på föreskrifter i internationella
sjöfartskonventioner som har ratificerats av Sverige. Dessa konventioner gäller
inle öriogsfartyg. Utredningen pekar också på de skillnader som finns mellan
örlogsfartyg och handelsfartyg i fråga om användning och i fråga om
konstruktion och utformning. Härtill kommer att arbetsmiljölagens karaktär av
ramlag för största delen av arbetslivet medför, att man lättare kan ta hänsyn
till de skilda förhållanden som råder på olika arbetsplatser och därmed flll de
speciella förhållandena på örlogsfartyg. Starka skäl talar enligt utredningen
för att även skeppstjänst på öriogsfartyg åtminstone i princip bör regleras
genom samma lagstiftning som den som gäller då personalen har landtjänst, dvs.
av arbetsmiljölagen.
Vid sin genomgång av arbetsmiljölagen har utredningen
kommit fram till alt lagen i dess helhet bör kunna göras tillämplig på
skeppstjänst på örlogsfartyg, även om flera av lagens bestämmelser saknar
betydelse för örlogsfartyg.
Så gott som samtliga remissinstanser tillstyrker
utredningens förslag eller lämnar det utan erinran. Flera remissinstanser ser
det som en fördel att arbetsmiljölagen - som redan nu i princip är tillämplig
på huvuddelen av försvarsmaktens verksamhet under normala fredsförhållanden -
kommer att gälla för försvaret i dess helhet. Arbetarskyddsstyrelsen
framhåller att det är en stor fördel att skyddsorganisationen inom försvaret
blir uppbyggd på lika sätt ombord på försvarsmaktens fartyg och i försvarets
övriga verksamhet.
Endast två remissinstanser motsätter sig utredningens
förslag i denna del. Fartygsmiljöutredningen avstyrker förslaget och menar att
man med detta endasl åstadkommer ett provisorium, som med sin utformning är
ägnat att fördunkla sammanhangen och leda lill förvirring. Det mest ändamålsenliga
vore enligt utredningen om man i en regeringsförfattning bestämde, i vilken
mån sjösäkerhetslagen skall gälla öriogsfartyg och i vilken mån andra regler
skall vara tillämpliga på dessa fartyg. Det är helt främmande för fartygsmiljöutredningen
att följa den i betänkandet förordade vägen, nämligen att föra in ett antal
bestämmelser - undantag och särregler - i arbetsmiljölagen och arbelsmiljöförordningen.
Har man kommit fram till att man i en särskild lag skall behandla arbetsmiljön
till sjöss, bör
Prop.
1979/80:126 10
man
i den lagen eller i den därtill hörande förordningen kunna bli orienterad om
vad som gäller i sådanl avseende i fråga om skilda slag av sjöfart. 1 varje
fall bör inte militär och civil statlig sjöfart vara underkastade hell skilda
regleringar, som det trots sjösäkerhetslagens framtida anpassning till arbetsmiljölagen
kanske inte är alldeles lätt att jämföra med varandra. Liknande synpunkter förs
fram i yttrandet från LO och Svenska sjöfolksförbundet. Enligt dessa instanser
bör förordningen (1979: 25) om arbetsmiljön på örlogsfartyg lills vidare kunna
gälla i avvaktan på att fartygsmiljö-utredningens översyn av sjösäkerhetslagen
fullföljs. En anpassning för marint bruk på så sätt atl endast
sjösäkerhetslagen behöver innehålla regler för värnpliktiga på marinens fartyg
bör därefter kunna ske relativt enkelt.
För
egen del får jag anföra följande.
Såsom
framgår av det föregående är det ingalunda självklart vilken ramlagstiftning
som bör väljas för skeppstjänst på örlogsfartyg. Inte ens för utredningen, med
den särskilda sakkunskap som knöts till den, visade det sig möjligt att med en
gång finna en godtagbar lösning på problemet. Eflersom ulredningens direktiv
pekade mot alt sjösäkerhetslagen skulle användas var det naturligt atl
utredningen först granskade effekterna härav. Det visade sig dock enligt
utredningen att det förelåg stora svårigheter alt använda sjösäkerhelslagen för
öriogsfartygen. Alternativet att använda arbetsmiljölagen, kompletterad med
vissa stadganden i sjösäkerhetslagen, framstod i stället som en framkomlig väg.
Det
framgår enligt min mening klart att utredningen har funnit en väl avvägd
lösning. Jag är följaktligen beredd att ansluta mig till utredningens förslag.
Med tanke på att ett par remissinstanser har framfört invändningar mot förslagel
vill jag framhålla atl det inte framstår som elt bättre alternativ att välja
sjösäkerhetslagen. Denna slutsats rubbas inte av att sjösäkerhetslagen i
framtiden kan väntas bli reviderad med anledning av fartygsmil-jöutredningens
arbete. En genomgång av sjösäkerhetslagen ger vid handen att dess för den
civila sjöfarten anpassade regler inte lämpar sig särskilt väl för
örlogsfartygen. Delta beror på att militära myndigheter sedan lång tid tillbaka
har haft särskilda regler för den egna verksamheten. Som ett exempel kan nämnas
att det i förordningen (1979: 25) om arbetsmiljön på örlogsfartyg, som hänvisar
till vissa bestämmelser i sjösäkerhetslagen, inte gick att tillämpa
sjösäkerhetslagens bestämmelser om utseende av skyddsombud och skyddskommitté.
1 stället för de till handelsfartyg anpassade reglerna härom skall enligt
förordningen gälla vad som avtalas genom kollektivavtal.
Fartygsmiljöutredningen
har uttalat oro för konsekvenserna av den metod jag förordar, nämligen att
genom vissa tillägg till arbetsmiljölagen göra den tillämplig på örlogsfartyg.
Även om jag kan ha förståelse härför delar jag inte denna oro. Min inställning
härvidlag bör ses mot bakgrund av att alla berörda myndigheter och
personalorganisationer har ställt sig bakom utredningens förslag.
Prop.
1979/80:126 11
Ett mycket viktigt skäl för att välja arbetsmiljölagen är
alt man därigenom uppnår en enhetlig ordning för hela försvarsmakten. Elt val
av arbetsmiljölagen utesluter självfallet inle att man för örlogsfartygen även
kan tillämpa relevanta delar av sjösäkerhetslagstiftningen. Med tanke på att försvarsmaklens
fartyg under tiden 1967-1978 genom ett Kungl. brev har varit inordnade under arbelarskyddslagen
utan att några påtagliga ölägenheter har förelegat menar jag, att det
huvudsakligen är fråga om all rätta lill en formell brist i fråga om vilken
lagstiftning som skall tillämpas. Jag är angelägen att understryka att det inte
är meningen att åsladkomma några påtagliga förändringar för verksamheten. Genom
den nya ramlagstiftningen skapas dock förutsättningar för atl åstadkomma
förbättringar. Berörda militära myndigheter kan för sina verkställighelsföreskrifler
flnna lämpliga förebilder både inom den allmänna arbeismiljölagsliftningen och
inom sjösäkerhetslagstiftningen.
Sjöfartsverket har i sitt remissyttrande påpekal all den
av mig här förordade ordningen kan medföra vissa nackdelar och inkonsekvenser
för en del av verkets egna fartyg. Verket syftar då på sjömätningsfartygen nch
isbrytarna, som har militära besättningar och som enligt utredningens förslag
inte skulle omfattas av sjösäkerhetslagen. Eftersom dessa driftsmässigt är
integrerade med övrig verksamhet och anknytningen till sjöfartsverket också
gör sig gällande vid projektering och byggande av sådana fartyg, hade verket av
praktiska skäl föredragit att verkets samtliga fartyg åtminstone beträffande skeppstjänslen
hade omfattats av sjösäkerhetslagen. Med hänsyn till de olika bedömningar och
värderingar som har lett utredningen fram till dess slutliga ståndpunkt vill
sjöfartsverket likväl inte motsätta sig att utredningsförslaget läggs till
grund för beslut.
I den mån sjömäiningsfartyg och isbrylare som tillhör
sjöfartsverket även i fortsättningen skall betraktas som örlogsfartyg ser jag
inga påtagliga olägenheter som kan uppstå till följd av att arbelsmiljölagen
skall gälla för arbetsmiljöfrågor ombord. Lagen är så uppbyggd att det knappast
kan vålla några svårigheter att tillämpa den även på de här ifrågavarande
fartygen. De verkställighetsföreskrifter som gäller för dessa fartyg, t. ex. i
fråga om projektering och byggande, måste självfallet kunna användas även i
fortsättningen.
2.3 Vissa särskilda frågor
Jag övergår härefter till att behandla vissa speciella frågor
som har tagits upp i avsnitten 4.2-4.6 i betänkandet.
I avsnitt 4.2 har utredningen diskuterat begreppen öriogsfartyg
och skeppstjänst. Enligt sina direktiv borde utredningen klargöra vad som avses
med uttrycket örlogsfartyg och ange om och i vilken utsträckning bestämmelser
om säkerheten på sådana fartyg skall gälla även för andra fartyg som tillhör
eller används av försvarsmakten.
Prop. 1979/80:126 12
Utredningen
konstaterar att uttrycket öriogsfartyg förekommer i flera författningar ulan
att vara deflnierat. Efter att ha diskuterat uttrycken "fartyg" och
"örlogsfartyg" nch rednvisat nlika uttalanden härnm förnrdar
utredningen, att det i arbetsmiljölagen med örlogsfartyg skall förstås sådana
fartyg oberoende av storlek och avsedd användning - som tillhör försvaret, slatens
isbrytaifarlyg och sjömäiningsfartyg samt andra fartyg som står under militärt
befäl och är bemannade med mililär personal. Enligt ulredningen behövs det
inte någon legaldefinition av begreppet örlogsfartyg.
Remissinslanserna
har i allmänhet inle haft något att erinra mol utredningens uppfattning.
Sålunda godtar både chefen för marinen och försvarets materielverk den av
utredningen angivna innebörden av begreppet öriogsfartyg. Chefen för marinen
erinrar dock om att man i Sjötjänstreglemente för marinen (SRM 1964) skiljer
på fartyg och båt. Till skillnad från en båt har ett fartyg inmönstrad
besättning. Både fartyg och båt skall innefattas i begreppet örlogsfartyg.
För
egen del finner jag att det inte behövs någon definition av begreppet örlogsfartyg,
vare sig i arbetsmiljölagen eller i sjösäkerhetslagen. För tillämpningen av
förevarande lagstiftning kan del dock vara av värde att begreppet diskuteras
här. Jag flnner att den av utredningen förordade innebörden kan tjäna snm
vägledning. Med anledning av vad chefen för marinen har anfört vill jag undersiryka
atl både fartyg och bålar - i enlighet med den i SRM 1964 angivna betydelsen -
omfattas av begreppet örlogsfartyg. Det bör vidare framhållas alt statens isbrylare
och sjömäiningsfartyg betraktas som öriogsfartyg enbart av den anledningen att
de står under militärt befäl och är bemannade med militär personal.
Begreppet
skeppstjänst flnns som jag tidigare har angivit deflnierat i sjöarbetstidslagen
(1970: 105). Eftersom arbetsmiljölagen skall lillämpas både på skeppstjänst och
annan verksamhet inom försvaret är det inte av avgörande betydelse vad som i
förevarande sammanhang avses med skeppstjänst. Det kan dock anmärkas, att fartygsmiljöutredningen
- enligt vad som framgår av dess remissyttrande - räknar med atl föreslå att
ullrycket skeppstjänst skall ersättas med ett annat begrepp. Huruvida en sådan
ändring bör komma till uttryck i arbetsmiljölagen får avgöras senare. I avsnitt
4.3 i betänkandet behandlar utredningen frågan om arbetsmiljö-lagens
tillämplighet på fartyg utom riket. Det framhålls där att arbelsmiljölagen
gäller på arbetsplatser inom Sverige och alt den i princip bara är tillämplig
inom landels gränser. Ett ultryck för detta är att lagens Ullsyns-bestämmelser
inte är avsedda att tillämpas utomlands. Utredningen konstaterar att öriogsfartygen
- bortsett från enstaka långresor - huvudsakligen rör sig inom Sveriges
sjöterritorium och i angränsande farvatten samt att de regelmässigt anlöper
svenska hamnar. Förutsättningarna är därför goda för att lillämpa
arbetsmiljölagen ombord och för atl utöva tillsyn däröver. Enligt utredningen
är det naturligt att betrakta ett svenskt öriogs-
Prop.
1979/80:126 13
fartyg som svenskl territnrium när fartyget befinner sig
utom riket. Arbelsmiljölagen bör därför anses tillämplig på örlogsfartygen
även då de befinner sig utom riket.
Remissinstanserna har inte haft någnt alt invända mul ulredningens
slutsatser. Även jag delar ulredningens uppfattning.
I avsnitt 4.4 i betänkandet jämför utredningen reglerna i
arbetsmiljölagen nm samordningsansvar Jör arbetsgivare på gemensamma
arbetsställen med motsvarande regler i sjösäkerhelslagen, I den senare lagen
finns bl. a. särskilda samordningsregler i fråga om fartyg som har lagils in på
varv i Sverige och i fråga om fartyg som lastar eller lossar i svensk hamn.
Efter en genomgäng av de olika bestämmelserna finner utredningen att del för
örlogsfartygens del inte behövs någon komplettering av arbetsmiljölagens
samordningsregler. Jag har samma åsikt som utredningen härvidlag. För en
närmare beskrivning av dessa frågor får jag hånvisa till betänkandet.
Jag behöver inle heller uppehålla mig närmare vid de
samverkansregler, dvs. regler om skyddsombud och skyddskommittéer, som
utredningen behandlar i avsnitt 4.5 i betänkandet. Utredningen jämför där
samverkansreglerna i arbelsmiljölagen och i sjösäkerhelslagen och menar att
det inte för örlogsfartyg finns något behov av de särregler som finns i den
senare lagen. Jag instämmer i utredningens slutsats och får i övrigt hänvisa lill
den i betänkandet lämnade motiveringen somjag också ställer mig bakom.
En fråga som remissinstanserna har visat slörre intresse
för än de närmast föregående är skyddsombuds möjlighet att avbryta farligt
arbete. Utredningen redovisar sina överväganden i dessa frågor i avsnitt 4.6 i
belänkandet. Enligt såväl arbetsmiljölagen som sjösäkerhetslagen gäller, att om
elt visst arbete innebär omedelbar och allvarlig fara för arbetstagares
(enligt sjösäkerhetslagen ombordvarandes) liv och hälsa, och rättelse inte
genast kan uppnås genom hänvändelse till arbetsgivaren resp. befälhavaren, kan
skyddsombudet besluta all arbelet skall avbrytas. Enligt utredningen skiljer
sig förhållandena på örlogsfartyg i förevarande hänseende inte principielll
från vad som gäller inom övriga områden av arbetslivet. En regel om möjlighel
för skyddsombud alt avbryta farliga arbelen bör därför gälla även på öriogsfartyg.
Huvudregeln i arbetsmiljölagen om möjlighet för skyddsombud atl avbryta farliga
arbeten inskränks genom 14 § arbetsmiljöförordningen, som anger att regeln inle
gäller vid övning inom försvarsmaklen eller civilförsvaret. Ulredningen menar
att samma inskränkning bör gälla på örlogsfartyg.
I sjösäkerhelslagen flnns en speciell regel beträffande
skyddsombuds möjlighel att avbryta fariiga arbelen. Den saknar motsvarighet i
arbetsmiljölagen. Enligt 9 kap. 9 § andra stycket sjösäkerhetslagen gäller
sålunda ett skyddsombuds beslul i fråga om elt fartyg som inte är förtöjt eller
ligger till ankars i svensk hamn till dess befälhavaren har tagil ställning. Molskydds-nmbudets
beslut får befälhavaren benrdra arbete endasl nm han flnner beslutet ngrundat
eller arbelet nödvändigt för att undanröja eller förebygga
Prop.
1979/80:126 14
en fara som bedöms vara större än den risk som har föranlett
beslutet. Innan befälhavaren i strid mot skyddsombudets beslul beordrar arbete
skall han höra skyddskommittén, om det finns en sådan och tvingande hinder inte
föreligger.
Efler en närmare redovisning av bakgrunden lill den
aktuella bestämmelsen och en analys av dess innebörd har ulredningen funnil
all det inle behövs någon mnlsvarande särbeslämmelse för öringsfartygen.
Specialregeln har nämligen sin grund främsl i det förhållandet all ett slnrt
antal svenska handelsfartyg har sin huvudsakliga sysselsättning i avlägsna farvatten
nch atl det därför i prakliken inle är länkbart alt vänta på ett beslut av en
tillsynsmyndighet i Sverige. Motsvarande gäller däremoi inte för örlogsfartygen
som, bortsett från enstaka s. k. långresor, vanligen uppehåller sig inom eller
i närheten av del svenska sjöterritoriet. Det akluella stadgandet ligger enligt
utredningen i linje med en annan princip, nämligen befälhavarens övergripande säkerhelsansvar.
Bl.a. hänvisar ulredningen till regeln i 59 § sjölagen, enligt vilken
befälhavaren skall sörja för alt fartyget framförs och handhas på ett sätt som
är förenligt med gott sjö-mansskap. Utredningen finner atl en befälhavares
övergripande ansvar för fartyget nch de ombordvarande inte begränsas av ett stoppningsbeslul,
om detta skulle medföra större fara än den risk som har föranlett beslutet.
Sjösäkerhetslagens specialregel om befälhavarens befogenhet bör i detla
avseende inte ses snm någon avvikelse från vad som gäller inom andra områden av
arbetslivet. Den princip som uttrycks i specialregeln gäller således enligt
utredningen även utan en sådan uttrycklig föreskrift.
Chefen för marinen anför i sitt yltrande atl han tidigare
förutsatte att specialregeln i sjösäkerhetslagen skulle gälla för örlogsfartygen.
Han kan dock acceptera utredningens synsätt, bl. a. mot bakgrund av
utredningens uttalande att den princip som uttrycks i specialregeln -
befälhavarens övergripande ansvar för fartygets säkra framförande och handhavande
-gäller även ulan en sådan uttrycklig föreskrift. Sjöfartsverket har inget att
erinra mot förslaget i denna del men anser att det behövs ett klarläggande
resonemang kring dessa frågor. Fartygsmiljöutredningen understryker alt, om
befälhavaren har rätt att gå emot elt skyddsombuds stoppningsbeslut, detla bör
sägas ut i författningen.
För egen del förnrdar jag att arbetsmiljölagens
bestämmelse nm skyddsombuds stoppningsrätt görs tillämplig på öriogsfartyg med
den inskränkning som framgår av 14 § arbetsmiljöförordningen. Vad som ytteriigare
bör tas ställning till här är om det därutöver finns behov av den särskilda
regeln i sjösäkerhetslagen.
Såsom ulredningen har funnil är sjösäkerhelslagens
särbestämmelse föranledd av att tillsynsmyndighetens beslut ofta inte kan
erhållas inom rimlig lid p. g. a. det långa avståndet mellan fartyget uch
hemlandet. Dessa skäl gäller inte för örlogsfartygen. Frågan har emellerlid,
såsom framgår av det föregående, väckls om det av andra skäl kan finnas
anledning till en
Prop. 1979/80:126 15
särbestämmelse.
Spörsmålet har samband med de ändringar i förslaget till 9 kap. 9§
sjösäkerhetslagen som gjordes vid deparlemenlsbehandlingen av farlygsmiljöutredningens
delbetänkande (Ds K 1975:2) Bättre fartygsmiljö. Enligt utredningsförslaget
skulle ett stoppningsbeslul av skyddsombud gälla flll dess befälhavaren hade
tagit ställning enbart när fartyget befann sig utom svensk hamn. I andra fall
skulle beslutet gälla till dess sjöfartsverket tog ställning.
Utredningsförslaget frångicks emellertid på så sätt, att sjöfartsverkets
ställningstagande endast behövde avvaktas i fråga om fartyg som är förtöjt
eller ligger lill ankars i svensk hamn. Bakgrunden lill denna ändring var atl
Sveriges fartygsbefälsförening hade betänkligheter mot utredningsförslagets
följder i ansvarsfrågor vid skadefall. Föreningen menade alt det var tveksamt
om reglerna i sjösäkerhetslagen kunde fria en befälhavare från ansvar enligt
sjölagen. Med anledning av dessa erinringar vidtogs de ändringar som jag har
redogjort för. Avsikten härmed var främst atl klargöra att den särskilda regeln
i sjösäkerhetslagen inte inskränkte befälhavarens skyldigheter enligt sjölagen.
I prop. 1977/ 78:55 (s. 55) uttalades sålunda, med anledning av att uttrycket
"utom svensk hamn" togs bort, att de områden som tillhör svenska
hamnar ofta kan vara vidsträckta, varför fartygen ofta är under resa där på ett
sådant sätl att befälhavaren måste ha en vidsträckt befogenhet att agera, bl.
a. för att kunna uppfylla de krav som sjölagen ställer på honom.
Mot
denna bakgrund kan jag ansluta mig till utredningens slutsats all den grundsats
som uttrycks i 9 kap. 9 § andra stycket sjösäkerhetslagen gäller även utan
uttrycklig föreskrift därom. Jag vill följaktligen framhålla att de grundläggande
reglerna i sjölagen givetvis inle kan åsidosättas av befälhavaren trots att etl
skyddsombud har stoppat arbetet, l.ex. nm det krävs åtgärder för att undvika en
kollision.
2.4
Tillsynsmyndighet
Arbetsmiljölagen
lägger ansvaret för en gnd arbetsmiljö i första hand på arbetsgivaren- Inom den
offentliga sektorn innebär detla bl. a. atl del är en väsentlig
myndighetsuppgift att vidta de arbetsmiljöåtgärder som behövs. Detla har emellertid
inte anseUs tillräckligt, utan även inom den offentliga sektorn utövas tillsyn
av en utomstående myndighet. Enligt 7 kap. I § arbetsmiljölagen utövas sålunda
tillsynen över efterlevnaden av lagen och med stöd av lagen meddelade
föreskrifter i vad avser såväl privat som offentlig verksamhet av
arbetarskyddsstyrelsen saml, under dess överinseende och ledning, av
yrkesinspektionen.
Av
betänkandet framgår atl utredningen har övervägt om samma regel bör gälla
beträffande arbetsmiljölagens tillämpning på öriogsfartyg eller om, såsom
chefen för marinen föreslog år 1976, tillsynen över arbetarskyddet på öriogsfartyg
bör ankomma på sjöfartsverket. Utredningen har därvid funnit att övervägande
skäl talar för att sjöfartsverket bör vara tillsyns-
Prop.
1979/80:126 16
myndighet. Det väsentligaste skälel för en sådan nrdning
är enligt ulredningen att öringsfartygen är fartyg med de speciella
förutsättningar och krav som följer därav. De närmare skälen framgår av avsnitt
6.1 i belänkandet, till vilket jag här får hänvisa. På de skäl som anförs där
har ulredningen föreslagit atl lillsynen över efterlevnaden på örlogsfartyg såväl
av arbetsmiljölagen som av vissa stadganden i sjösäkerhetslagen åläggs
sjöfartsverket.
Remissinslanserna tillslyrker genomgående att sjöfartsverkei
blir tillsynsmyndighet. Försvarets civilförvaltning föredrar dock den ordning snm
gäller enligt 5 § förnrdningen om arbetsmiljön på öriogsfartyg, nämligen alt
tillsynen handhas av chefen för marinen eller annan cenlral myndighel inom försvarsmaklen
till vars förvallning uppgiflen hör.
Med anledning av del sist sagda vill jag framhålla att den
allmänna principen i arbetsmiljölagen, alt del inte är lillräckligt enbart med lillsyn
från den egna myndighetens sida utan atl det också bör finnas en utomstående
tillsynsmyndighet, bör gälla även denna verksamhet. 1 övrigt konstaterar jag atl
enighel råder om att sjöfartsverket har de bäsla förutsättningarna atl uigöra
utomstående tillsynsmyndighet för försvarsmaktens fartyg. Till frågan hur
tillsynen bör utövas från sjöfartsverkets sida återkommer jag strax.
En särskild fråga som har berörts av etl par remissinslanser
är tillsynen över sjöfartsverkets isbrylare och sjömäiningsfartyg. TCO
ifrågasätter om det är tillräckligt atl sjöfartsverket skall utöva tillsynen
över dessa. De alternativ som i stället skulle komma i fråga erbjuder dock inte
några avsevärda förbättringar, varför TCO ansluter sig till utredningens
förslag. Även om det beträffande just dessa fartyg inte är förenligt med den
ovan uttalade principen finner jag, liksom TCO, att det är svårt att se någon
annan godtagbar lösning. Den föreslagna lagstiftningen innebår därior inte några
förändringar i fråga om tillsynen av de slatliga isbrylarfartyg och sjömäiningsfartyg
som förvaltas av sjöfartsverket.
I fråga om sjöfartsverkets befattning med tillsyn över öriogsfartyg
vill jag framhålla att jag senare avser att föreslå regeringen att vissa cenirala
bestämmelser i sjösäkerhelslagen skall lillämpas på öriogsfartyg i huvudsaklig
överensstämmelse med vad utredningen har föreslagit i avsnitt 5 i betänkandet.
Bland de bestämmelser som blir aktuella i detta sammanhang kan nämnas I kap. 3 S
första stycket sjösäkerhetslagen, som anger sjöfartsverket som
tillsynsmyndighet. Avsikten är således att verkel skall vara tillsynsmyndighet
både i sjösäkerhetsfrågor och arbetsmiljöfrågor.
Såsom ulredningen har funnil i avsnitt 6.1 i betänkandet
bör sjöfartsverket utöva tillsynen beträffande skydd mnt uhälsa nch nlycksfall
på örlogs-fartyg i samverkan med arbetarskyddsstyrelsen. Jag delar också
utredningens slutsats att de åligganden och befogenheter som enligt
arbetsmiljölagen tillkommer arbelarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen såvitt
avser öringsfartyg bör tillkomma sjöfartsverket.
Prop. 1979/80:126 17
Enligt utredningen måste man i ett speciellt avseende göra
undantag från huvudregeln att vad i arbetsmiljölagen stadgas nm yrkesinspektiunen
såvitt avser örlogsfartyg i stället skall gälla sjöfartsverket. Det blir
fallet i fråga om utseende av kommunala tillsynsmän. Enligt 7 kap. 2 S
arbetsmiljölagen åligger del kommunerna atl efler samråd med yrkesinspekiionen
utse en eller flera kommunala tillsynsmän med erfnrderlig kompetens atl biträda
yrkesinspektionen vid tillsyn enligt kapitlets 1 §. Enligt utredningen finns
det inte någon anledning alt låta dessa kommunernas åligganden även omfatta
utseende av kommunal tillsynsman för atl bilräda sjöfartsverket vid dess
tillsyn beträffande örlogsfartyg. Utredningen förordar dårför att undantag
görs från delta stadgande.
För egen del instämmer jag i utredningens uppfattning och
förordar att ett undantag görs i 7 kap. 2 § arbetsmiljölagen i fråga om
tillsynen av örlogsfartyg.
Frågan om hur tillsynen skall utövas behandlar utredningen
i avsnitt 6.3 i betänkandet. Efler en redogörelse för bl.a. den syn arbeismiljölagsliftningen
har på dessa frågor finner ulredningen att sjöfartsverkets tillsyn av
örlogsfartyg huvudsakligen torde kunna begränsas till samråd med militära
myndigheter rörande de föreskrifter dessa utfärdar samt till att verket vid
kallelse träder in och diskuterar speciella frågor. Om del inrättas en partssammansatt
fartygsmiljönämnd för örlogsfartyg - en fråga som jag ålerkommer till i det
följande lorde sannolikt flertalet av de skyddsfrågor som aktualiseras av
skyddsombud eller på annat sätt enligt utredningen kunna lösas av denna nämnd.
Av remissinstanserna finner sjöfartsverket att denna
uppläggning av tillsynsverksamheten är naturlig. Chefen för marinen framhåller
att föreskrifter i första hand bör utfärdas av vederbörande militära
myndigheter i samråd med sjöfartsverket. Skyddsfrågor som aktualiseras av
skyddsombud, skyddskommitté eller i övrigt bör i första hand lösas av
vederbörande mililära myndigheler i samarbete med berörda
arbetstagarorganisationer i en fartygsmiljönämnd för örlogsfartyg eller i annan
ordning.
Jag konslalerar att det råder enighet om att tillsynen bör
utövas på det sätt som utredningen har angett. Sjöfartsverkets befattning med
tillsynen bör således i huvudsak begränsas till att biträda de militära
myndigheterna i fråga om författningsverksamhet och till att pröva frågor som i
övrigt hänskjuts till verket. Med denna uppläggning av tillsynsverksamheten
menar jag att det inte föreligger någol behov av resursförstärkning hos
sjöfartsverket.
Upplysningsvis bör framhållas att jag senare avser föreslå
regeringen att arbetarskyddsstyrelsens och yrkesinspektionens befogenheter
enligt arbetsmiljöförordningen - däribland bemyndiganden för arbetarskyddsstyrelsen
att utfärda föreskrifter enligt arbelsmiljölagen - såviit avser öriogsfartyg i
stället skall gälla sjöfartsverket. Med hänsyn till den reglering som redan
finns i form av föreskrifter utfärdade av militära myndigheter torde 2 Riksdagen 1979180. 1 saml. Nr
126
Prop. 1979/80:126 18
bemyndigandena, i vart fall i ett kortare lidsperspektiv,
inte behöva utnyttjas i någnn slörre utsträckning.
2.5 Fartygsmiljönämnd
1 avsnitt 6.2 i betänkandet tar utredningen upp frågan nm
alt inrätta en särskild partssammansatt fartygsmiljönämnd efter förebild i
fartygsmiljö-utredningens andra delbetänkande (Ds K 1976:1) Bostäder, medinflytande
och miljö ombord på fartyg.
Farlygsmiljöutredningens förslag innebar i huvudsak
följande. För atl bereda de ombordanställda möjlighel att medverka vid utformningen
av miljön ombord i fartyg skall särskilda fartygsmiljönämnder inrättas. En
sådan nämnd skall särskilt behandla frågor som rör bostäder, arbetsrum och
andra utrymmen vilkas utformning är av betydelse för skyddet mot ohälsa och
olycksfall. I första hand skall fartygsmiljönämnd flnnas i varje enskilt
rederi. Om ett rederi saknar de persnnalmässiga förutsättningarna för detta,
skall frågorna handläggas av en nämnd snm är gemensam för flera rederier. Den
som avser att företa nybyggnad, ombyggnad eller tillbyggnad av fartyg med en bruttodräktighet
av minst 20 registerton skall vara skyldig att underrätta fartygsmiljönämnden
om byggnadsarbetet. Gennm kollektivavtal skulle det bestämmas hur ledamöter i
fartygsmiljönämnd skulle utses och om förfarandet i nämnden.
Farlygsmiljöutredningens förslag behandlades i prop.
1978/79: 117 om bemanning av fartyg m. m. Föredragande departementschefen
ställde sig posiliv till fartygsmiljönämnder men menade att parterna på
arbetsmarknaden själva borde ta ansvaret för att sådana inrättades utan några
lagregler. 1 den av riksdagen godkända propositionen (TU 1979/80:4, rskr 1979/
80: 28) uttalades också, att det var önskvärt att fartygsmiljönämnder även
tillskapades inom berörda statliga myndigheter.
Utredningen förklarar sig dela uppfatlningen atl de
anställda på örlogs-fartygen bör beredas tillfälle att redan på projekteringsstadiel
få medverka när fartygen utformas i sådana avseenden som har belydelse för
personalens skydd mol ohälsa och olycksfall. Följaktligen understryker
utredningen kraftigt värdel av att en fartygsmiljönämnd för örlogsfartyg
inrättas genom överenskommelse mellan berörda parter. I en sådan nämnd kan
parterna diskutera inte bara projektering av nya örlogsfartyg utan även sådan
till- eller ombyggnad som kan vara av betydelse från arbetsmiljösynpunkt. Även
andra skyddsfrågor på öringsfartyg kan enligt utredningen med fördel behandlas
i en sådan nämnd.
Samtliga remissinstanser som har berört denna fråga är
klart positiva till utredningens förslag. Sålunda kan noteras att chefen för
marinen fäster stor vikl vid att en fartygsmiljönämnd kommer till stånd och att
TCO kraftigl understryker behovet av en sådan.
För egen del är jag övertygad om att en fartygsmiljönämnd
enligt den
Prop. 1979/80: 126 19
modell
som har skisserats har en väsenllig uppgift alt fylla i strävandena att åstadkomma
en bättre arbetsmiljö på örlogsfartygen. Del får ankomma på berörda parter på arbetsmarknaden
att själva la'initiativet lill och flnna formerna för samarbetet.
2.6 Ändring
i sjösäkerhetslagen
På
förslag av fartygsmiljöutredningen i delbetänkandet (Ds K 1975:2) Bättre
fartygsmiljö ändrades bestämmelsen i 9 kap. 18 § sjösäkerhetslagen år 1978 (prnp.
1977/78:55, TU 1977/78:14, rskr 1977/78:141, SFS 1978:109). Förutom en
hänvisning till sjölagen innehåller paragrafen numera ett bemyndigande för
regeringen eller den myndighel som regeringen bestämmer att besluta om
skyldighet för redare eller befälhavare att anmäla inträffade nlycksfall eller
tillbud till nlycksfall eller sjukdomsfall utöver vad som anges i sjölagen.
Det
har senare visat sig att en viss del av den text som togs bort år 1978 bör flnnas
kvar i paragrafen. Jag avser därmed den tidigare skyldigheten för befälhavaren
att göra anmälan om skada uppstått eller åtgärd vidtagits som är av betydelse
för fartygets sjövärdighet. Eftersom det finns ett behov av atl sådana
händelser anmäls förordar jag att bemyndigandet i paragrafen utvidgas till att
gälla skyldighet att anmäla uppkomna skador eller vidtagna åtgärder som har
betydelse för fartygels sjövärdighet. Även här bör bemyndigandet avse
anmälningsskyldighet för både redare och befälhavare.
2.7 Ikraftträdande
De
föreslagna lagändringarna bör Iräda i kraft den I juli 1980. Några särskilda
övergångsbestämmelser behövs inte.
3
Upprättade lagförslag
I
enlighet med vad jag nu har anfört har inom kommunikationsdepartementet
upprättats förslag till
1.
lag om ändring i
arbetsmiljölagen (1977: 1160),
2.
lag om ändring i lagen
(1965:719) om säkerheten på fartyg.
Det
under 1 angivna förslaget har upprättats i samråd med chefen för
arbetsmarknadsdepartementet.
Prop.
1979/80:126 20
4 Specialmotivering
4.1 Förslaget
till lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977: 1160)
1 kap. 3 §
I paragrafen har, i enlighet med vad som föreslagits i
avsnitt 2.2 i den allmänna moflveringen, gjorts ett tillägg till undantaget för
skeppstjänsl. Härigenom begränsas detla undantag från lagens tillämpning till
att gälla skeppstjänst på andra fartyg än örlogsfartyg.
7 kap. 1 §
Paragrafen har kompletterats med vad som skall gälla i
fråga om tillsynsmyndighet för örlogsfartyg. Tillsyn av dessa enligt lagen och
med stöd av lagen utfärdade föreskrifter utövas av sjöfartsverket. Beträffande
örlogsfartyg skall vidare vad som i övrigt sägs i lagen om
arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen i stället gälla sjöfartsverket.
I fråga om motiven till tillägget får jag hänvisa lill
avsnitt 2.4.
7 kap. 2 §
Genom ett tillägg till paragrafen görs undantag från
kommunernas skyldighet att utse kommunala tillsynsmän m. m. i fråga om
tillsynen av örlogsfartyg. Den närmare motiveringen härför framgår av avsnitt
2.4.
4.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1965:719)
om säkerheten på fartyg
Innebörden av ändringen av 9 kap. 18 § i lagen framgår av
avsnitt 2.6.
5 Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen föreslår riksdagen att antaga förslagen till
1.
lag om ändring
i arbetsmiljölagen (1977: 1160),
2.
lag om ändring
i lagen (1965: 719) om säkerheten på fartyg.
6
Beslut
Regeringen ansluter sig flll föredragandens överväganden och
beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som
föredraganden har lagt fram.
Prop.
1979/80:126 21
Bilaga 1
KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET
SÄKERHETEN PÅ ÖRLOGSFARTYG
Betänkande avgivet av utredningen on säkerheten på
försvarsmaktens fartyg
Ds K 1979:9
Prop. 1979/80:126 22
statsr å det och
chefen f ö r kommun ikation sdepar temen te t
Genom beslut 1978-02-16 bemyndigade regeringen chefen f ö r kommunikationsdepartementet att tillkalla en s ä rskild utredare med uppdrag att se ö ver lagstiftningen r ö rande s ä kerheten p ä f ö rsvarsmaktens
fartyg och att besluta om experter m m att bitr ä da vid utredningsarbetet.
Med st ö d av
bemyndigandet tillkallade d å varande
chefen f ö r kommunikationsdepartementet till
utredare hovr ä ttslagmannen, numera generaldirekt ö ren'G ö ran Steen. F ö ljande personer f ö rordnades
att som experter bitr ä da utredaren, n ä mligen hovr ä ttsassessorn
Lennart Alarik, kommend ö rkaptenen H Jan Frie-feldt, hovr ä ttsr å det Hans Gullberg,
marindirekt ö ren l:a graden Bj ö rn Holmen, ombudsmannen Rolf A E Jonasson, kommend ö ren Bengt G W 0'Konor och avdelningsdirekt ö ren Bengt Erik Stenmark. Till sekreterare f ö rordnades f sj ö fartsr å det Gustaf Lindencrona.
Sedan det anm ä lts
att Friefeldt och Holmen f å tt f ö rhinder att deltaga 1 utredningsarbetet, f ö rordnades 1978-09-29 och 1978-10-04 i deras st ä lle som experter kommend ö rkaptenen Bengt I Klaar och byr å direkt ö ren
Kent A Melander. Utredningen har d ä rj ä mte bitr ä tts
av kommend ö rkaptenen Jan Kocken Utredningen
har antagit ben ä mningen utredningen om s ä kerheten p å
f ö rsvarsmaktens fartyg.
Till utredningen har f ö r
beaktande ö verl ä mnats chefens f ö r marinen skrivelse till chefen f ö r kommunikationsdepartementet 1976-06-07 ang å ende skeppstj ä nsten
inom f ö rsvaret j ä mte ö ver denna
skrivelse avgivna remissyttranden.
Med skrivelse till regeringen i december 1978 ö verl ä mnade
utredningen som en provisorisk å tg ä rd f ö rslag till f ö rordning om å tg ä rder till f ö rebyggande
av oh ä lsa och olycksfall
Prop. 1979/80:126 23
m m p å ö rlogsfartyg. I huvudsaklig ö verensst ä mmelse med detta f ö rslag utf ä rdades 1979-01-25 f ö rordningen (1979:25) om arbetsmilj ö n p å ö rlogsfartyg.
Utredningen f å r
h ä rmed ö verl ä mna bet ä nkandet - "S ä kerheten
p å ö rlogsfartyg". Uppdraget ä r
d ä rmed slutf ö rt.
Stockholm i oktober 1979
G ö ran Steen
/ G Lindencrona
Prop.
1979/80:126 24
INNEHALLSF Ö RTECKNING
F Ö RFATTNINGSF Ö RSLAG
F ö rslag till lag om ä ndring i arbetsmilj ö lagen (1977:1160)
F ö rslag till f ö rordning om ä ndring
i arbetsmilj ö f ö rordningen (1977:1166)
F ö rslag till f ö rordning om s ä kerheten
p å ö rlogsfartyg
SAMMANFATTNING
1. UTREDNINGSDIREKTIVEN, M M
1.1 Inledning
1.2
Skrivelse fr å n chefen f ö r
marinen
1.3
Utredningsdirektiven
2.
UTREDNINGENS
UPPL Ä GGNING AV ARBETET
3.
ARBETSMILJ Ö REFORMEN
3.1
ö versikt ö ver arbetsmilj ö lagstiftningen
3.2
Arbetsmilj ö lagens till ä mplighet
inom f ö rsvaret i allm ä nhet
4. ARBETSMILJ Ö LAGENS
TILL Ä MPLIGHET PA Ö RLOGSFARTYG
4.1
Allm ä nna synpunkter
4.2
Begreppen ö rlogsfartyg och skeppstj ä nst
4.3
Arbetsmilj ö lagens till ä mplighet
p å fartyg utom riket, m m
4.4
Samordningsansvar
4.5 Saraverkansregler
4.6 Skyddsombuds m ö jlighet
att avbryta farligt
arbete
5.
SJ Ö S Ä KERHETSLAGENS
TILL Ä MPLIGHET PA Ö RLOGSFARTYG
6.
TILLSYNEN
6.1
Tillsynsmyndighet
6.2
Fartygsmilj ö n ä mnd
6.3
Tillsynens ut ö vande
Prop. 1979/80:126 25
7. UNDERST Ä LLNING OCH BESV Ä R
8. TILL Ä MPNINGSF Ö RESKRIFTER
9. SPECIALMOTIVERING
Prop. 1979/80:126 26
IgEiiig É ill fci9=5S=iS å SiS3=i=iifei £ iSili ä ii9SQ_ii922lii60
H ä rigenom f ö reskrives i fr ä ga
om arbetsmilj ö lagen (1977:1160) att 1 kap 3 § samt 7 kap 1 och 2 §§ skall ha nedan angivna lydelse.
(Nuvarande lydelse) (F ö reslagen
lydelse)
1 kap Till ä mpningsomr å de
3 § Lagen g ä ller ej 3 § Lagen g ä ller ej
1. skeppstj ä nst, 1. skeppstj ä nst p å annat
fartyg ä n ö rlogsfartyg
2. arbete som utf ö res
i arbetsgivarens hush å ll.
Best ä mmelserna i 4 kap och 5 kap 5 § g ä ller ej
arbete som utf ö res i arbetstagarens hem eller
annars under s å dana f ö rh å llanden, att
det ej kan anses tillkomma arbetsgivaren att vaka ö ver hur arbetet ä r
anordnat.
7 kap. Tillsyn
1 § . Tillsyn ö ver efterlevnaden av denna lag och med st ö d av lagen meddelade f ö reskrifter ut ö vas av arbetarskyddsstyrelsen
samt, under dess ö verinseende och ledning, av yrkesinspektionen
.
S å vitt avser ö riogsfartyg ut ö vas
tillsyn, som 1 f ö rsta stycket s ä gs, i st ä llet av sj ö fartsverket
och skall betr ä ffande ö riogsfartyg ä ven
i ö vrigt vad i denna lag s ä gs om arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen
i st ä llet g ä lla sj ö fartsverket.
Prop.
1979/80:126 27
(Nuvarande lydelse) (F ö reslagen
lydelse)
2 § . Det å ligger kommun att efter samr å d med yrkesinspektionen utse en eller flera
kommunala tillsynsm ä n med erforderlig kompetens att
bitr ä da yrkesinspektionen vid tillsyn
enligt 1 § .
Kommun skall å rligen
till yrkesinspektionen l ä mna redog ö relse f ö r
den kommunala tillsynens ut ö vande.
Fullg ö r kommunal tillsynsman ej vad som å ligger honom och kommer det genom anm ä lan av yrkesinspektionen eller p å annat s ä tt
till kommunens k ä nnedom, skall kommunen vidtaga å tg ä rder f ö r att å stadkomma
r ä ttelse.
Vad i denna paragraf stadgas g ä ller ej i fr å ga
om tillsynen av ö rlogsfartyg.
f § Eii ä Di53=Si=i8 ä£ iS3=i=iifeiliSili ö lgjQE ä gig3ig_il222i.il||i
H ä rigenom f ö reskrives i fr å ga
om arbetsmilj ö f ö rordningen (1977:1166) att till f ö rordningen
skall fogas en ny paragraf, betecknad 21 § ,
av nedan angivna lydelse.
21 § . Stadgandena i 1 § och 2 §
f ö rsta stycket skall ej ä ga till ä mpning
betr ä ffande ö rlogsfartyg.
Vad i denna f ö rordning
s ä gs om arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen
skall betr ä ffande ö rlogsfartyg i st ä llet
g ä lla sj ö fartsverket. I fr å gor
som avser skydd mot oh ä lsa och olycksfall p ä ö rlogsfartyg
skall sj ö fartsverket i erforderlig
omfattning samr å da med arbetarskyddsstyrelsen.
Prop. 1979/80:126 28
E2E2E ä ning_om_s ä kerhe É en_g ä _ ö rlog|artyg
H ä rigenom f ö reskrives att
1
kap 3 § f ö rsta
stycket,
2
kap 1 § och 2 §
andra stycket,
4
kap 1 § ,
5
kap 1 § ,
6
kap 1 § ,
9 kap 18 § andra
stycket,
11 kap 3 och 4 §§
lagen (1965:719) om s ä kerheten p å fartyg
ä vensom
11 kap 4 § f ö rordningen (1965:908) om s ä kerheten
p å fartyg skall g ä lla ö rlogsfartyg.
Genom f ö rordningen upph ä ves f ö rordningen
(1979:25) om arbetsmilj ö n p å ö rlogsfartyg.
Prop.
1979/80:126 29
SAMMANFATTNING
Utg å ngspunkten f ö r utredningen borde enligt direktiven vara att ö verv ä ga vilka
best ä mmelser i sj ö s ä kerhetslagen
som b ö r till ä mpas p å
ö rlogsfartyg.
Det visade sig emellertid att endast ett f å tal av best ä mmelserna
i sj ö s ä kerhetslagen kan g ö ras till ä mpliga p å
ö rlogsfartyg. Andra stadganden m å ste modifieras i ett eller annat avseende f ö r att kunna till ä mpas.
Andra å ter kan ö verhuvud taget ej komma ifr å ga f ö r till ä mpning. D ä rtill
kom att sj ö s ä kerhetslagen ä r f ö rem å l f ö r ö versyn av fartygsmilj ö utredningen .
Utredningen fann slutligen att en tillfredsst ä llande l ö sning
av fr å gan om s ä kerheten p å
ö rlogsfartyg i st ä llet kunde vinnas genom att g ö ra arbetsmilj ö lagen
till ä mplig p ä dessa fartyg samtidigt med vissa allm ä nna stadganden i sj ö s ä kerhetslagen .
F ö rutom de ol ä genheter som skulle f ö lja av att f ö rordna om till ä mpande av regler i sj ö s ä kerhetslagen som ä r f ö rem å l f ö r ö versyn i annan ordning eller att avvakta resultatet
av denna ö versyn, har f ö r den f ö reslagna
l ö sningen ansetts tala bl a f ö ljande f ö rh å llanden.
Sj ö s ä kerhetslagen ä r utformad fr ä mst med h ä nsyn
till f ö rh å llandena i handelsfartyg. Best ä mmelserna
bygger i v ä sentliga delar p å f ö reskrifter i
sj ö fartskonventioner som ratificerats
av Sverige. Dessa konventioner g ä ller
ej ö rlogsfartyg.
Moderna lasthanteringsmetoder g ö r att fartygens hamnbes ö k i regel ä r
korta och ofta ligger kajplatsen l å ngt
fr å n annan bebyggelse, varf ö r sj ö m ä nnens m ö jligheter
att f å avkoppling i land under tj ä nstg ö ringsperioden
ä r mycket begr ä nsade. Stora krav har d ä rf ö r st ä llts p å
goda bost ä der och l ä mpliga lokaler f ö r
vila och fritidssyssels ä ttningar ombord. Ä ven sjukv å rdsanordningar
m å ste avpassas och utfor-
Prop.
1979/80:126 30
mas med beaktande av att handelsfartygen ä r till sj ö ss
l å nga tider och d ä utan direkt tillg å ng till l ä karhj ä lp.
Ö rlogsfartygen
d ä remot ä r i regel till sj ö ss
endast kortare tid i taget. Bortsett fr å n
enstaka l å ngresor och s ä rskilda ö vningar
ligger ö rlogsfartygen vanligen i heuim om ä n inte varje natt s å dock å tminstone n å gra n ä tter per
vecka.
S ä rskilt de fast anst ä llda men i viss m å n
ä ven ö vrig personal p å ö rlogsfartyg v ä xlar ibland mellan land- och sj ö tj ä nst. Det f ö refaller ö nskv ä rt att de grundl ä ggande
arbetsmilj ö reglerna ä r desamma vid b å da
slagen av tj ä nst.
Utredningen har d ä rf ö r granskat arbetsmilj ö lagen ur synpunkten om dess till ä mplighet
p å ö rlogsfartyg. D ä rvid har visat sig att flera stadganden
visserligen saknar betydelse d å det g ä ller ö rlogsfartyg.
Detta ä r t ex fallet betr ä ffande regler r ö rande
byggnads- eller anl ä ggningsarbete eller uppl å tande av markomr å de.
F ö rekomsten av s å dana f ö reskrifter
i arbetsmilj ö lagen ä r dock ingen anledning att g ö ra undantag fr å n
lagens till ä mpande. Arbetsmilj ö lagen har ett s å brett
till ä mpningsomr å de, att liknande f ö rh å llanden torde f ö rekomma p å
m å nga specialomr å den. Utredningen har funnit att arbetsmilj ö lagen i dess helhet kan g ö ras till ä mplig
p å ö rlogsfartyg liksom inom f ö rsvaret i ö vrigt.
Under s ä rskilda
avsnitt av bet ä nkandet behandlar utredningen vissa
s ä rskilda fr å gor som aktualiserats av direktiven eller
granskningen av arbetsmilj ö lagen och dess f ö rarbeten.
I direktiven har utredningen s ä rskilt å lagts
att s ö ka klarl ä gga inneb ö rden
av begreppet ö rlogsfartyg. Efter olika ö verv ä ganden har
utredningen funnit att med ö rlogsfartyg
b ö r i f ö revarande sammanhang f ö rst å s fartyg - oberoende av storlek och avsedd anv ä ndning - som tillh ö r f ö rsvaret, statens isbrytarfartyg
och sj ö m ä tningsfartyg samt annat fartyg som st å r under milit ä rt bef ä l och ä r
bemannat med milit ä r personal.
Prop.
1979/80:126 31
Med anledning av till ä ggsdirektiv
som givits till fartygsmilj ö utredningen
har utredningen om s ä kerheten p å f ö rsvarsmaktens
fartyg ber ö rt fr å gan om arbetsmilj ö lagens till ä mplighet p å
ö rlogsfartyg d å detta befinner sig utom riket. Utredningen har d ä rvid beaktat att de svenska ö rlogsfartygen, bortsett fr å n enstaka l å ngresor,
huvudsakligen r ö r sig inom Sveriges sj ö territorium och i de Sverige angr ä nsande farvattnen och regelm ä ssigt anl ö per
svensk hamn. N ä r ett svenskt ö rlogsfartyg befinner sig utom riket kan det h ä vdas att det ä r
att betrakta som svenskt territorium. Utredningen har d ä rf ö r funnit att
- om arbetsmilj ö lagen g ö rs tilll ä mplig
p å ö rlogsfartyg - denna b ö r anses g ä lla ä ven d å s å dant fartyg
befinner sig utanf ö r Sveriges sj ö territorium.
I ett s ä rskilt
avsnitt har utredningen j ä mf ö rt reglerna i arbetsmilj ö lagen
och sj ö s ä kerhetslagen betr ä ffande det s k samordningsansvaret,
dvs ansvaret f ö r arbetsmilj öå tg ä rder d å flera arbetsgivare utf ö r arbete p å
samma arbetsst ä lle. Efter granskning av motiven f ö r vissa specialbest ä mmelser i sj ö s ä kerhetslagen har utredningen funnit att n å gra liknande undantag eller till ä gg till arbetsmilj ö lagen betr ä ffande ö rlogsfartyg inte beh ö vs.
Ä ven
sj ö s ä kerhetslagens regler om samverkan mellan arbetsgivare och
arbetstagare har s ä rskilt diskuterats med h ä nsyn till behovet av s ä rreglering i arbetsrailj ö lagen
betr ä ffande ö rlogsfartyg. Utredningen har emellertid funnit att
inte heller detta beh ö vs. Arbetsmilj ö lagens regler om skyddsombuds m ö jlighet att avbryta arbete b ö r g ä lla ä ven p å ö rlogsfartyg.
Betr ä ffande tillsynen av att arbetsmilj ö lagen efterlevs p å
ö rlogsfartyg har utredningen, i ö verensst ä mmelse
med ett f ö rslag av chefen f ö r marinen vilket vid remissbehandling tillstyrkts
av remissinstanserna, f ö reslagit att denna tillsyn skall
ankomma p ä sj ö fartsverket. Detsamma g ä ller bemyndiganden
att meddela verkst ä llighetsf ö reskrifter. Det har emellertid f ö rutsatts att sj ö fartsverkets
uppgifter i huvudsak kommer att avse endast l ö sande av
Prop.
1979/80:126 32
s ä rskilda fr å gor som h ä nskjuts
till verket. N å gon organisatorisk f ö rst ä rkning av
verket till f ö ljd av denna uppgift har å tminstone tillsvidare inte bed ö mts p å kallad.
I detta sammanhang har utredningen tagit upp den i propositionen
1978/79:117 om bemanning av fartyg m m ber ö rda
fr å gan om inr ä ttande av s k fartygsmilj ö n ä mnd.
Utredningen har funnit en s å dan
samverkansform angel ä gen ä ven s å vitt avser ö rlogsfartyg och har f ö rutsatt att en s å dan n ä mnd inr ä ttas enligt avtal mellan ber ö rda arbetsmarknadsparter.
Som ett komplement till till ä mpande p å ö rlogsfartyg av arbetsmilj ö lagen
har ansetts ä ndam å lsenligt att ä ven vissa allm ä nna stadganden i sj ö s ä kerhetslagen g ö rs till ä mpliga
p å dessa fartyg. Det g ä ller bl a de grundl ä ggande stadgandena om fartygs sj ö v ä rdighet, lastning och bemanning.
Prop.
1979/80:126 33
1. UTREDNINGSDIREKTIVEN, M M
1.1 Inledning
Den 1 juli 1978 tr ä dde
arbetsrailj ö lagen (1977:1160) i kraft. Lagen g ä ller med vissa speciella undantag f ö r hela arbetslivet med alla dess skiftande
arbetsformer. Ett s å dant undantag g ä ller f ö r
skeppstj ä nst. Uttrycklig f ö reskrift h ä rom
ges i lagens 1 kap 3 § .
Anledningen till undantaget f ö r skeppstj ä nst
ä r att regler d ä rom ges i lagen (1965:719, omtryckt 1978:109) om s ä kerheten p ä
fartyg, i det f ö ljande kallad sj ö s ä kerhetslagen.
F ö reskrifterna i sj ö s ä kerhetslagen
utg ö r i viss omfattning komplettering
och precisering av den grundl ä ggande
regeln i 9 § sj ö lagen (1891 nr 35 s 1). I denna paragraf s ä gs, att fartyg skall, n ä r det h å lles
i drift, vara sj ö v ä rdigt, f ö rsett med beh ö vliga anordningar till f ö rebyggande av oh ä lsa
och olycksfall, bemannat p å betryggande s ä tt, tillr ä ckligt
provianterat och utrustat samt s å lastat
eller barlastat att s ä kerheten f ö r fartyg, liv eller gods ej ä ventyras. Denna grundl ä ggande sj ö lagsregel utvecklas och
kompletteras i sj ö s ä kerhetslagen. D ä rj ä mte ges i sj ö s ä kerhetslagen, huvudsakligen i dess 3 och 9 kapitel, f ö reskrifter om arbetsmilj ö n ombord p å
fartyg.
Sj ö s ä kerhetslagen ä ger, enligt vad som stadgas i
lagens 1 kap 1 § , i den m å n ej annat s ä rskilt
anges eller f ö ljer av lagen, till ä mpning p å
fartyg som nyttjas till sj ö fart i svenskt farvatten och p å svenskt fartyg som nyttjas till sj ö fart utanf ö r
svenskt farvatten. Lagen ä ger emellertid till ä mpning p ä
ö rlogsfartyg endast s å vitt regeringen f ö rordnar
d ä rom. S å dant f ö rordnande
har ej meddelats bortsett fr å n vissa i
det f ö ljande ber ö rda provisoriska f ö reskrifter. Situationen ä r
s å lunda den att - om man bortser fr å n de provisoriska f ö reskrifterna - skeppstj ä nst p å ö rlogsfartyg ä r undantaget fr å n
s å v ä l arbetsmilj ö lagen som sj ö s ä kerhetslagen
och endast regleras av den allm ä nna best ä mmelsen i sj ö lagen.
3 Riksdagen 1979180. 1 saml. Nr 126
Prop. 1979/80:126 34
Emellertid f ö reskrev
Kungl Maj:t i brev den 13 januari 1967, att den verksamhet inom f ö rsvarsmakten som var undantagen fr å n den d å
f ö re ikrafttr ä dandet av arbetsmilj ö lagen g ä llande arbetarskyddslagen i m ö jlig omfattning skulle planl ä ggas och genomf ö ras
med beaktande av de syften som lagen skulle tillgodose. I brevet gavs vissa n ä rmare f ö reskrifter,
vilka kompletterades av till ä mpningsf ö reskrifter som utf ä rdades av ö verbef ä lhavaren. H ä rvid
angavs s ä rskilt att f ö reskrifterna skulle g ä lla ä ven f ö r skeppstj ä nst ombord p å flottans och kustartilleriets fartyg och b å tar.
I samband med ikrafttr ä dandet
av arbetsmilj ö lagen den 1 juli 1978 upph ä vdes brevet av den 13 januari 1967. Den 25 januari
1979 utf ä rdades i st ä llet f ö rordningen
(1979:25) om arbetsmilj ö n p å ö rlogsfartyg, avsedd att som en
provisorisk reglering g ä lla i avvaktan p å resultatet av utredningens arbete. I f ö rordningen f ö reskrivs
att verksamheten skall, f ö r att f ö rebygga oh ä lsa
och olycksfall, planl ä ggas och genomf ö ras s å att de
syften som avses med best ä mmelserna i arbetsmilj ö lagen tillgodoses s å l å ngt som m ö jligt. F ö reskrifterna
i 3 kap 1, 3, 8, och 11 § samt 9 kap 7 och 12 § 5 sj ö s ä kerhetslagen skall g ä lla i till ä mpliga delar. Om utseende av
skyddsombud och skyddskommitt é skall g ä lla vad som avtalas genom kollektivavtal. Tillsynen ö ver efterlevnaden av f ö rordningen skall ut ö vas av chefen f ö r marinen eller annan central
myndighet inom f ö rsvarsmakten till vars f ö rvaltning uppgiften h ö r.
1.2 Skrivelse fr å n
chefen f ö r marinen
I skrivelse den 7 juni 1976 till chefen f ö r kommunikationsdepartementet aktualiserade chefen
f ö r marinen fr å gan om erforderlig reglering av arbetarskyddet p å ö rlogsfartyg.
Enligt skrivelsen hade chefen f ö r marinen
granskat inneh å llet i sj ö s ä kerhetslagen
och tillh ö rande kung ö relser och d ä rvid
funnit att det av praktiska sk ä l var l ä mpligt att verksamheten p å ö rlogs
fartygen fr ä n s ä kerhetssynpunkt underkastades best ä mmelserna
i sj ö s ä kerhetslagen.
Prop. 1979/80:126 35
I framst ä llningen
utvecklades n ä rmare till ä mpligheten p å ö rlogsfartyg
av reglerna i sj ö s ä kerhetslagen. D ä rvid erinrades att sj ö s ä kerhetslagens
3 och 9 kap i huvudsak behandlar arbetarskyddsfr å gor. Dessa kapitel kunde till st ö rsta
delen till ä mpas. Ä ven kap 1 kunde till stor del till ä mpas. Kap 2 samt 4-8 inneh å ller dels regler av grundl ä ggande natur och dels materielregler av formell
natur, skrivna med utg å ngspunkt fr å n handelssj ö fartens
f ö rh å llanden. Endast de f ö rstn ä mnda av reglerna borde till ä mpas p å
f ö rsvarets fartyg och b å tar.
I fr å ga om tillsynen ans å g chefen f ö r
marinen att sj ö fartsverket borde ut ö va denna genom sj ö fartsinspektionen.
Den samverkan som enligt sj ö s ä kerhetslagen sker med arbetarskyddsstyrelsen borde
d ä rvid ä ven ske i fr å ga om f ö rsvarets fartyg och b å tar. Tillsyn borde ocks å i vissa
fall kunna ö verf ö ras till central myndighet inom f ö rsvaret.
Till framst ä llningen
hade fogats ett utkast till f ö rordning om
s ä kerheten p å ö rlogsfartyg.
Ö ver
chefens f ö r marinen framst ä llning avgavs yttranden av ett flertal
remissinstanser. Av dessa yttranden å terges
h ä r i sammandrag uttalanden i sakfr å gan om sj ö s ä kerhetslagens till ä mplighet p å ö rlogsfartyg.
Ö verbef ä lhavaren fann det v ä sentligt att arbetsmilj ö n vid skeppstj ä nst inom f ö rsvarsmakten
regleras enligt de utg å ngspunkter som legat till grund f ö r f ö rslaget till
arbetsmilj ö lag och som ä ven g ä ller f ö r fartygsmilj ö utredningens
ö versyn av sj ö s ä kerhetslagen.
Denna ö versyn sker med den inriktningen
att ombordanst ä llda skall ha samma arbetsmilj ö f ö rh å llanden som anst ä llda
p å land. ö versynen av sj ö s ä kerhetslagen kunde d ä rmed i huvudsak s ä gas ber ö ra lagens tredje och nionde kapitel, som till st ö rsta delen syntes till ä mpliga p å ö rlogsfartyg.
F ö rsvarets sjukv å rdsstyrelse bitr ä dde
chefens f ö r marinen principiella f ö rslag till handlingslinje. I sammanhanget f ä stes uppm ä rksamheten
p å att i n å gra fall ä ven
andra cen-
Prop.
1979/80:126 36
trala myndigheters ansvarsomr å den kunde komma att ber ö ras, t ex livsmedelsverket vid f ö reskrifter om livsmedelshantering ombord och
socialstyrelsen i fr å ga om l ä kemedelshanteringen .
F ö rsvarets materielverk gjorde i
huvudsak samma uttalande som ö verbef ä lhavaren, men tillade att i remisshandlingen ocks å ber ö rts fr å gor om sj ö s ä kerhet och sj ö v ä rdighet. Med h ä nsyn
till de s ä rskilda f ö rh å llanden som
i dessa fr å gor g ä ller f ö r ö rlogsfartyg, framh ö ll
materielverket att det å vilar verket att f ö r f ö rsvarsmakten
anskaffa materiel, fastst ä lla tekniskt underlag f ö r denna samt tillse att den ä r ä ndam å lsenlig och brukbar. Detta inneb ä r bland annat att ä mbetsverket ansvarar f ö r att krav p ä sj ö s ä kerhet och sj ö v ä rdighet tillgodoses. Materielverket ä r i detta avseende f ö reskrivande myndighet och har att beakta s å v ä l anvisningar
fr ä n chefen f ö r marinen och andra myndigheter som de lagar, f ö reskrifter och normer som f ö religger inom det skeppstekniska omr å det. Som exempel p ä problem som h ä rvid skall beaktas, n ä mndes kraven p ä
fartygens man ö verf ö rm å ga, egenskaper som vapenb ä rare, krav p ä
skydd mot beskjutning, speciella st ö tv å gskrav m m. D å
dessa fr å gor principiellt skiljer sig fr å n vad som behandlas av fartygsmilj ö utredningen, f ö reslog
materialverket att den av chefen f ö r
marinen f ö reslagna utredningen inte skulle
belastas med dessa problem.
Sj ö fartsverket anf ö rde att enligt verkets mening ö verv ä gande sk ä l talar f ö r
att l å ta ö rlogsfartygen omfattas av lagen om s ä kerheten p å fartyg. Denna lag med anslutande
till ä mpningsf ö reskrifter behandlar s ä kerheten p ä fartyg p ä ett ö vergripande
s ä tt vilket inte sker inom den
ordinarie arbetarskyddslagstiftningens ramar. Den ö vergripande behandlingen av fartygens s ä kerhetsfr å gor
enligt lagen om s ä kerheten p ä fartyg inneb ä r
att skyddsfr å gorna kan behandlas och angripas
redan genom de regler som avser fartygs konstruktion och byggnad. H ä rigenom skapas ocks ä m ö jligheter till en effektiv f ö rhandsgranskning av ett fartygsobjekt fr å n skyddssynpunkt. Om man inordnar ö rlogsfartygen
Prop. 1979/80:126 37
under lagen om s ä kerheten
p å fartyg m å ste emellertid en bed ö mning ske i vilken omfattning lagen b ö r g ä lla f ö r dessa fartyg.
Ett ö verf ö rande av ö rlogsfartygen till lagen ora s ä kerheten p å
fartyg b ö r, framh ö ll sj ö fartsverket,
enligt grundtankarna i f ö rslaget till arbetsmilj ö lag dessutora inneb ä ra att civil tillsynsrayndighet tilldelas ö vervakande uppgifter i enlighet med de huvudlinjer
arbetsmilj ö utredningen angett f ö r arbetarskyddsstyrelsens och yrkesinspektionens
verksamhet i fr ä ga om f ö rsvaret. Ansvarig tillsynsmyndighet blir d ä sj ö fartsverket
genom sj ö fartsinspektionen.
De n ä mnda huvudlinjerna skulle enligt sj ö fartsverket bl a inneb ä ra att sj ö fartsinspektionens tillsyn betr ä ffande f ö rsvarsmaktens
fartyg endast beh ö ver ges den omfattning som
erfordras med h ä nsyn till den kontroll som bedrivs
genom f ö rsvarsmaktens myndigheter p ä olika niv å er.
Dessutom ans å g sj ö fartsverket att sj ö fartsinspektionens
medverkan i f ö rsta hand b ö r avse tillsynen av de egentliga arbetsmilj ö fr å gorna dvs f ö rh å llanden som
behandlas i 3 och 9 kap av lagen om s ä kerheten
p å fartyg.
Arhetarskyddsstyrelsen fann det naturligt att den f ö reslagna
utredningen inriktas p å
att f å till st å nd ett regelsystem
som i m ö jligaste m å n ä r anpassat
till det som g ä ller f ö r
den civila sj ö farten.
Tj ä nstem ä nnens Centralorganisation (TCO) angav att som grunc f ö r utredningsarbetet borde l ä ggas de best ä m.-nelser
som fartygsmilj ö utredningen f ö reslagit i sina bet ä nkanden "B ä ttre fartygsrailj ö " och "Bost ä der, medinflytande och milj ö
ombord p ä fartyg".
Svenska Officersf ö rbundet
sade sig i princip dela chefens f ö r
marinen syn att lagen om s ä kerheten p å fartyg - i tilll ä mpliga delar - b ö r g ä lla f ö r f ö rsvarsmaktens fartyg och b å tar.
Prop. 1979/80:126 38
F ö rsvarets Civilinqeni ö rsf ö renlnq
menade, att lagen om s ä ke, heten p å fartyg borde g ä lla
f ö r skeppstj ä nsten inom f ö rsvaret
med en av regeringen utf ä rdad f ö rordning med till-l ä mpningsf ö reskrifter f ö r f ö rsvarsmaktens
fartyg och b å tar.
1.3 Utredningsdirektiven
Genom beslut den 16 februari 1978 bemyndigade regeringen
chefen f ö r kommunikationsdepartementet att
tillkalla en s ä rskild utredare med uppdrag att se ö ver lagstiftningen r ö rande s ä kerheten p å f ö rsvarsmaktens
fartyg. I samband d ä rmed anf ö rde departementschefen, sedan han inledningsvis ber ö rt g ä llande f ö reskrifter och chefens f ö r marinen framst ä llning
i ä mnet, bl a f ö ljande
Som jag tidigare har framh å llit ankommer det enligt sj ö s ä kerhetslagen (1 kap 1 § ) p å regeringen att best ä mma i vilken utstr ä ckning lagen skall g ä lla f ö r ö rlogsfartyg.
Utg å ngspunkten f ö r utredaren b ö r
d ä rf ö r vara att ö verv ä ga vilka best ä mmelser i lagen som b ö r till ä mpas
p ä ö rlogsfartyg. I detta sammanhang b ö r klarg ö ras
vad som avses med s å dana fartyg och anges om och i
vilken utstr ä ckning best ä mmelserna skall g ä lla
f ö r andra fartyg som tillh ö r eller nyttjas av f ö rsvarsmakten. Det sist sagda medf ö r
ä ven att l ä mpligheten av termen " ö rlogsfartyg" i 1 kap 1 § sj ö s ä kerhetslagen b ö r
ö verv ä gas. Jag har i det f ö reg å ende uppeh å llit
mig fr ä mst vid fr ä gor om arbetarskydd. Utredaren b ö r emellertid f ö ruts ä ttningsl ö st
unders ö ka ä ven vilka best ä mmelser i ö vrigt i sj ö s ä kerhetslagen som b ö r g ä lla f ö r f ö rsvarsmaktens fartyg.
Utredaren b ö r vidare ö verv ä ga om det
beh ö vs till ä mpningsf ö reskrifter
som kompletterar de lagbest ä mmelser som
avses g ä lla f ö r f ö rsvarsmaktens fartyg. J ä mf ö relser b ö r d ä rvid sj ä lvfallet g ö ras
med inneh å llet i till ä mpningskung ö relsen
till sj ö s ä kerhetslagen. Ledning torde ocks å
kunna erh å llas av det utkast till f ö rordning med till ä mpningsf ö reskrifter som chefen f ö r marinen har fogat till sin framst ä llning.
I fr å gor som r ö r arbetsmilj ö n
b ö r utredaren h ä mta ledning fr ä n
den nya arbetsmilj ö lagstiftningen. Utredningen b ö r i detta sammanhang ocks å ta st ä llning
till de gr ä nsdragningar som kan beh ö va g ö ras mellan
regleringen f ö r f ö rsvaret i den allm ä nna
arbetsmilj ö lagstiftningen och den s ä rskilda regleringen f ö r skeppstj ä nst. I arbetsmilj ö fr å gor b ö r utredaren samr å da
med fartygsmilj ö utredningen (K 1973:04). Utredaren
b ö r vidare n ä ra samr ä da
med ber ö rda myndigheter och organisationer
.
Prop. 1979/80:126 39
utredningsarbetet b ö r
bedrivas skyndsamt. Utredaren b ö r l ä gga fram de f ö rfattningsf ö rslag som f ö ranleds
av hans st ä llningstaganden.
Prop. 1979/80:126 40
2. UTREDNINGENS UPPL Ä GGNING
AV ARBETET
Utredningen inledde sitt arbete med att g å igenom sj ö s ä kerhetslagen f ö r
att bed ö ma vilka stadganden som l ä mpligen borde g ö ras
till ä mpliga p å ö rlogsfartyg.
Det visade sig emellertid snart att endast ett f å tal av best ä mmelserna
i sj ö s ä kerhetslagen kan g ö ras direkt
tilll ä mpliga p å ö rlogsfartyg.
Andra stadganden i lagen m å ste modifieras i ett eller annat
avseende f ö r att kunna till-l ä mpas. Andra ä ter
ä r ö verhuvud taget ej till ä mpliga p å ö rlogsfartyg.
F ö rh ä llandet ha flera orsaker. En ä r
att reglerna i sj ö s ä kerhetslagen i stor utstr ä ckning
ä r utformade med h ä nsyn till f ö rh å llandena i handelsfartyg. Utformningen av reglerna ä r ä ven i h ö g grad f ö ranledd
av best ä mmelser i av Sverige ratificerade koventioner,
fr ä mst d å konventionen om s ä kerhet f ö r m ä nniskoliv
till sj ö ss (Safety of Life at Sea),
vanligen kallad SOLAS. Detta har medf ö rt
att f ö reskrifterna blivit mer detaljerade
ä n som ä r p å kallat eller
l ä mpligt om de skulle till ä mpas p ä
ö rlogsfartyg med dessas speciella f ö rh å llanden. S å v ä l i SOLAS
som i andra i sammanhanget aktuella konventioner g ö rs ä ven undantag
f ö r deras till ä mpande p å
ö rlogsfartyg. Anledningen h ä rtill torde bl a vara de speciella f ö rh å llanden som m ä ste beaktas i den m å n ö rlogsfartyg ä r utformade som stridsredskap eller eljest utrustade
med stridsmedel. "Redarens" ekonomiska intressen g ö r sig ej heller g ä llande
p å samma s ä tt som n ä r
fr å ga ä r om handelsfartyg. H ä rtill kommer
det kanske starkaste sk ä let f ö r undantag f ö r ö rlogsfartyg, n ä mligen att ingen nation torde vilja
acceptera internationella f ö reskrifter
som begr ä nsar ö rlogsfartygens stridsegenskaper eller att ö rlogsfartyg besiktigas eller inspekteras av annat
lands myndigheter.
Enligt sj ö s ä kerhetslagen har sj ö fartsverket att meddela n ä rmare
f ö reskrifter f ö r till ä mpande
av lagen. S å dana f ö reskrifter har ä ven
meddelats i stor omfattning. Icke heller dessa f ö reskrifter ä r alltid l ä mpliga att ö verf ö ra p å ö rlogs fartyg. En komplikation vid till ä mpande p å
ö rlogsfartyg av
Prop. 1979/80:126 41
vissa stadganden i sj ö s ä kerhetslagen ä r
ocks ä ö nskv ä rdheten av en saraordning av
utredningens arbete med arbetet inom fartygsmilj ö utredningen.
Fartygsmilj ö utredningen
tillsattes i anslutning till framl ä ggandet
av propositionen 1973:130 om å tg ä rder f ö r
b ä ttre arbetsmilj ö , med uppdrag att utreda fr å gor som h ä nger
samman med de ombordanst ä lldas arbets- och milj ö f ö rh å llanden ra m.
I direktiven f ö r
fartygsmilj ö utredningen uttalade f ö redragande departementschefen bl a f ö ljande.
Enligt min uppfattning m å ste m å ls ä ttningen vara att man f å r samma m ö jligheter n ä r
det g ä ller att skapa tillfredsst ä llande arbetsmilj ö
f ö r de ombordanst ä llda som f ö r
arbetstagare i land. Det f å r inte bli n å gon eftersl ä pning
f ö r sj ö m ä nnen. Detta ä r s ä rskilt
viktigt med h ä nsyn till att yrkesskadestatistiken
f ö r denna arbetstagargrupp ä r otillfredsst ä llande.
Den allm ä nna m å ls ä ttningen b ö r - i enlighet med de ö verv ä ganden som gjordes vid sj ö s ä kerhetslagens
tillkomst -vara att de principer som g ä ller
i fr å ga om arbetarskyddet f ö r landanst ä llda
ocks å kommer till anv ä ndning n ä r
det g ä ller de ombordanst ä lldas f ö rh å llanden. Det ä r
emellertid p ä grund av fartygsarbetets speciella
natur v ä sentligt att utredningen ö verv ä ger i vilken
utstr ä ckning fartygsmilj ö n ger anledning till specialregler. Eftersom fartyget
ocks ä ä r den anst ä lldes bostadsplats och den plats
till vilken han ä r h ä nvisad under annan fritid ä r
det viktigt att perspektivet vidgas och att milj ö fr ä gorn. bed ö ms med utg å ngspunkt
ä ven h ä rifr å n.
Fartygsmilj ö utredningen
har avl ä mnat tv å delbet ä nkanden,
i januari 1975 "B ä ttre fartygsmilj ö " (Ds K 1975:2) och i oktober 1976 "Bost ä der, medinflytande och milj ö ombord p ä
fartyg" (Ds K 1976:1). Fartygsmilj ö utredningens
arbete med att efter f ö rebild av arbetsmilj ö lagen se ö ver
sj ö s ä kerhetslagen i dess helhet har emellertid blivit f ö rsenat.
I detta l ä ge hade
utredningen att ö verv ä ga tv å alternativ, n ä mligen att f ö resl å till ä mpande p å ö rlogsfartyg
av sj ö s ä kerhetslagens g ä llande arbetsmilj ö regler eller att avvakta fartygsmilj ö utredningens ö versyn
av dessa regler. Intetdera av alternativen var tilltalande. Det f ö rstn ä mnda skulle
inne-
Prop.
1979/80:126 42
b ä ra att utredningens f ö rslag i denna del endast bleve ett provisorium, som
m å ste ö verarbetas d å fartygsmilj ö utredningens arbete slutf ö rts. Det andra alternativet å ter skulle inneb ä ra
en avsev ä rd f ö rsening av utredningens arbete.
Emellertid hade utredningen under sina diskussioner kommit
till den uppfattningen att en mera tillfredsst ä llande l ö sning av fr å gan om s ä kerheten
p å ö rlogsfartyg och d ä i synnerhet de egentliga arbetarskyddsfr ä gorna kunde vinnas p å en annan v ä g ä n den i direktiven ber ö rda.
Utredningen ö vergick
d ä rf ö r till att pr ö va m ö jligheten att p å ö rlogsfartyg direkt till ä mpa
arbetsmilj ö lagen, helt eller delvis,
eventuellt med viss komplettering genom f ö rordnande
om till ä mpande j ä mv ä l av vissa s ä rskilda stadganden i sj ö s ä kerhetslagen.
Utredningsarbetet har sedan fortsatt efter dessa riktlinjer.
F ö r att s ö ka bilda sig en uppfattning om arbetsmilj ö n p ä ö rlogsfartyg
har utredningen bl a f ö retagit bes ö k vid kustflottan och vid Gullmarsbasen p å v ä stkusten.
Vid dessa bes ö k fick utredningen tillf ä lle att medf ö lja
olika typer av fartyg under g å ng. Samtal
om arbetsmilj ö fr å gor f ö rdes med bl a skyddsingenj ö r, olika befattningshavare p å fartygen samt med chefen f ö r kustflottan och representanter f ö r marinledningen.
Prop.
1979/80:126 43
3. ARBETSMILJ Ö REFORMEN
Ar 1976 lade arbetsmilj ö utredningen
fram sitt slutbet ä nkande (SOU 1976:1) med f ö rslag till arbetsmilj ö lag. P å grundval av bet ä nkandet uppr ä ttades
propositionen 1976/77:149 om arbetsmilj ö lag,
som antogs av riksdagen i november 1977.
Arbetsmilj ö lagen
(1977:1160) tr ä dde i kraft den 1 juli 1978 och ers ä tter den tidigare arbetarskyddslagen.
3.1 Ö versikt ö ver arbetsmilj ö lagstiftningen
Reglerna om arbetsmilj ö lagens
till ä mpningsomr å de finns i lagens 1 kap. De redovisas vad g ä ller lagens till ä mplighet
inom f ö rsvaret i n ä rmast f ö ljande
avsnitt av utredningens bet ä nkande.
I 2 kap av lagen sl å s
fast de allm ä nna krav som skall g ä lla om arbetsrailjons beskaffenhet. Arbetsmilj ö n skall vara tillfredsst ä llande med h ä nsyn
till arbetets natur och den sociala och tekniska utvecklingen. En annan
grundregel s ä ger att arbetsf ö rh å llandena
skall anpassas till m ä nniskans f ö rut-s ä t.ningar i
fysiskt och psykiskt avseende. H ä refter anges
ö versiktligt kraven betr ä ffande olika faktorer i den fysiska arbetsmilj ö n. Arbetslokaler skall vara l ä mpliga fr å n
arbetsmil j ö synpunkt. Luft-, ljud- och ljusf ö rh å llandena
och ö vriga arbetshygieniska f ö rh å llanden
skall vara tillfredsst ä llande. Allm ä nna regler ges om skydds å tg ä rder, om
beskaffenheten av tekniska anordningar, om anv ä ndningen av ä mnen som kan f ö ranleda oh ä lsa
eller olycksfall, om personlig skyddsutrustning och om personalutrymmen m m.
Det f ö ljande kapitlet (3 kap) preciserar
vilka som har ansvaret f ö r arbetsmilj ö n. Fr ä mst n ä mns arbetsgivare men ett ansvar l ä ggs ocks å
p å arbetstagare, tillverkare m fl
grupper. Kapitlet ger samtidigt allm ä nna
handlingsm ö nster f ö r hur man skall g å
till v ä ga f ö r att skapa en god arbetsmilj ö .
Vidare innefattar kapitlet ett regelsystem som m ö jligg ö r obligatorisk f ö rhandsbed ö mning
av arbetsmilj ö fr å gor fr å n tillsynsmyndigheternas sida.
Prop. 1979/80:126 44
S ä rskilda f ö reskrifter om arbetstidens f ö rl ä ggning finns
i 4 kap av lagen. Preciserade regler ges om raster, arbets-pauser, nattvila och
veckovila. Avsteg fr å n reglerna kan g ö ras genom kollektivavtal p å f ö rbundsniv å . Fr å n reglerna kan
dessutom tillsynsrayndighet medge undantag, om s ä rskilda sk ä l f ö religger.
I lagens 5 kap finns f ö reskrifter
om minder å riga arbetstagare .
Ett huvudavsnitt i lagen (6 kap) inneh å ller regler om samverkan mellan arbetsgivare och
arbetstagare. Best ä mmelser finns om utseende av
skyddsombud och skyddskommitt é samt om deras
uppgifter och r ä tt till ledighet f ö r uppdraget. Skyddsombuden har tillf ö rs ä krats s ä rskilda befogenheter i fr å ga ora r ä tt
till information och m ö jlighet att avbryta farligt arbete
i avvaktan p ä st ä llningstagande av yrkesinspektionen.
Enligt lagens 7 kap ut ö vas
tillsynen ö ver efterlevnaden av lagen och med
st ö d d ä rav meddelade f ö reskrifter av arbetarskyddsstyrelsen
samt, under dess ö verinseende och ledning, av
yrkesinspektionen. Tillsynsmyndigheterna har befogenhet att ingripa och meddela
f ö rel ä ggande eller f ö rbud f ö r att s ä kra
efterlevnaden av lagstiftningen.
Slutligen ges i 8 och 9 kap regler om p å f ö ljder f ö r ö vertr ä delse av lagens f ö reskrifter
och om fullf ö ljd av talan.
Som antyds av den l ä mnade
redog ö relsen ä r arbetsmilj ö lagen
en ramlag. Den kompletteras av f ö reskrifter
som meddelas med st ö d av lagen. Till lagen ansluter s å lunda den av regeringen utf ä rdade arbetsmilj ö f ö rordningen (1977:1166). Fr ä mst inneh å ller
f ö rordningen bemyndiganden f ö r arbetarskyddsstyrelsen att medddela f ö reskrifter om arbetsmilj ö lagens till ä mpning.
I f ö rordningen finns ocks å vissa n ä rmare
best ä mmelser som avser bl a den lokala
skyddsverksamheten och tillsynen.
Prop.
1979/80:126 45
3.2 Arbetsmilj ö lagens
till ä mplighet inora f ö rsvaret i allm ä nhet
I sitt slutbet ä nkande
(SOU 1976:1) Arbetsmilj ö lag framh ö ll arbetsmilj ö utredningen
att arbetsmilj ö lagens till ä mpningsomr å de
i f ö rsta hand borde best ä mmas med utg å ngspunkt
i ett arbetsgivar - arbetstagaref ö rh ä llande. Utredningen framh ö ll samtidigt att arbetsrailj ö lagen borde ha en vid t ä ckning. Det fanns enligt utredningen anledning att ö verv ä ga en utvidgning
till all yrkesm ä ssig verksamhet och att ä ven i ö vrigt
pr ö va om arbetarskyddslagstiftningens
hittillsvarande till ä rapningsorar å de kunde breddas.
Betr ä ffande f ö rsvaret i allm ä nhet
utgick arbetsmilj ö utredningen fr å n att arbetarskyddet i all den utstr ä ckning som ä r
ra ö jlig borde regleras p ä samma s ä tt
som i samh ä llet i ö vrigt. Verksamheten inom f ö rsvaret m ä ste
visserligen i m å nga avseenden bedrivas under
speciella f ö ruts ä ttningar. Detta ans å gs
emellertid endast i begr ä nsad utstr ä ckning inneb ä ra
att man kommer in p å en avv ä gning av principiellt annat slag ä n som g ö rs
inom andra verksamhetsomr å den.
Departementschefen uttalade, d å f ö rslaget f ö relades riksdagen genom propositionen 1976/77:149,
att han fann det mycket tillfredsst ä llande
att man kunnat komma fram till Jen f ö reslagna
huvudregien att arbetsmilj ö lagen skall till-l ä mpas inom f ö rsvarets
hela omr å de. I propositionen utvecklade han
detta p å f ö ljande s ä tt.
Ett v ä l fungerande arbetarskydd ä r n ö dv ä ndigt vid milit ä r
verksamhet i fred och ing å r som en best å ndsdel ä ven
i f ö rberedelserna f ö r ett effektivt handlande under beredskap eller i
krig. Som utredningen har p å pekat ligger
det i sakens natur att f ö rh å llandena inom olika verksara-hetsgrenar v ä xlar inora ganska vida ramar vad g ä ller m ö jligheten
att tillgodose komfortkrav och liknande. Grundl ä ggande f ö r all slags verksamhet m å ste emellertid vara att vissa risker f ö r oh ä lsa eller
olycksfall inte kan accepteras och att f ö ruts ä ttningar dessutom m å ste skapas f ö r att g ö ra arbetsmilj ö n
s å god som m ö jligt. St ä llningstaganden
inom olika omr å den f ä r ske med h ä nsyn till verksamhetens art och
samh ä llets intresse av att verksamheten
kan ut ö vas i ä ndam å lsenliga forraer.
Prop. 1979/80:126 46
I enlighet med denna grundinst ä llning stadgas i 1 kap 1 § arbetsmilj ö lagen,
att lagen g ä ller, med de inskr ä nkningar som anges i 3 § , varje verksamhet i vilken arbetstagare utf ö r arbete f ö r
arbetsgivares r ä kning. I 3 § g ö rs undantag,
f ö rutom f ö r skeppstj ä nst,
endast f ö r arbete som utf ö rs i arbetsgivarens hush å ll. D ä rj ä mte f ö reskrivs att
vissa best ä mmelser ej g ä ller arbete som utf ö rs i arbetstagarens hem eller annars under s å dana f ö rh å llanden, att det ej kan anses tillkomraa
arbetsgivaren att vaka ö ver hur arbetet ä r anordnat.
En s ä rskild fr å ga betr ä ffande
arbetsrailj ö lagens till ä mplighet g ä ller
de v ä rnpliktiga. Dessa utg ö r den st ö rsta
gruppen inom f ö rsvarsmakten.
I arbetarskyddslagen fanns en best ä mmelse som i vissa avseenden likst ä llde v ä rnpliktiga
med anst ä lld personal. De v ä rnpliktigas tj ä nstg ö ring f ö ll
dock till st ö rsta delen utanf ö r regleringen, eftersom fr ä n arbetarskyddslagens till-l ä rapning var undantagna ö vningar och annat arbete ä n s å dant sora
utf ö rs under v ä sentligen samma f ö rh å llanden som motsvarande arbete i civil verksamhet.
Arbetsmilj ö utredningen
konstaterade f ö r sin del att de v ä rnpliktiga tj ä nstg ö r under f ö rh å llanden som vad avser arbetsplatser och utrustning
i stort sett ä r desamma som f ö r anst ä lld
personal. Enligt utredningens mening borde arbetsmilj ö lagen, till skillnad fr ä n arbetarskyddslagen, g ö ras till ä mplig
p ä de v ä rnpliktigas arbetsf ö rh å llanden.
Utredningen p å pekade
att de v ä rnpliktigas tj ä nstg ö ringstid ä r reglerad i v ä rnpliktslagen
(1941:967). Det saknades d ä rf ö r anledning att i arbetsmilj ö lagen
ge f ö reskrifter om de v ä rnpliktigas arbetstid.
Arbetsmilj ö utredningen
framh ö ll vidare att skyddsombud och
skyddskommitt é m å ste ha ing å ende k ä nnedom om verksamheten inora det omr å de d ä r man'skall
verka. Liksom nyanst ä llda arbetstagare sora genomg å r intern yrkesutbildning torde enligt
Prop. 1979/80:126 47
utredningen de v ä rnpliktiga
allm ä nt sett sakna tillr ä ckliga kunskaper och erfarenheter f ö r att verka sora skyddsombud eller skyddskommitt é ledamot. De s ä rskilda
samverkansreglerna i arbetsmilj ö lagen ans å gs d ä rf ö r inte b ö ra
vara omedelbart till ä mpliga p å de v ä rnpliktiga.
Utredningen framh ö ll samtidigt att det vore viktigt
att de v ä rnpliktiga bereddes m ö jlighet att inom ramen f ö r sin kompetens delta i skyddsarbetet. Ett l ä mpligt system vore att de v ä rnpliktiga, i enlighet med d å r å dande
ordning, uts å g skyddsassistenter och adjungerade
ledam ö ter i skyddskommitt é er.
Sammanfattningsvis innebar arbetsmilj ö utredningens f ö rslag
att arbetsmilj ö lagens f ö reskrifter om arbetsrailjons beskaffenhet, allm ä nna skyldigheter, farligt arbete f ö r minder å rig,
tillsyn, sanktionssystem och fullf ö ljd
av talan skulle g ä lla ä ven de v ä rnpliktiga.
Mot utredningens f ö rslag
i denna del hade remissorganen i stort sett intet att erinra. Ä ven departementschefen ansl ö t sig i huvudsak till utredningens f ö rslag. Liksom utredningen ans å g han att arbetet med att f ö rebygga att de v ä rnpliktiga
uts ä tts f ö r risker f ö r oh ä lsa och olycksfall m å ste ges st ö rsta m ö jliga
bredd.
I enlighet med vad s å lunda
f ö reslagits och uttalats f ö reskrivs i arbetsmilj ö lagens 1 kap 2 § , att v ä rnpliktig och annan som fullg ö r i lag f ö reskriven
tj ä nstg ö ring eller som deltager i frivillig utbildning f ö r verksamhet inom totalf ö rsvaret vid till ä lmpning
av lagen skall likst ä llas med arbetstagare utom betr ä ffande kapitlet 4 om arbetstidens f ö rl ä ggning,
kapitlet 5 om minder å riga och kapitlet 6 om samverkan
mellan arbetsgivare och arbetstagare samt vissa speciella best ä mraelser om l ä karunders ö kning m ra i kapitlet 3 (15 och 16 § 5 samt 17 §
f ö rsta stycket).
D ä rj ä mte har i arbetsmilj ö lagens 1 kap
4 § inf ö rts en allm ä n best ä mmelse vari stadgas, att utan hinder av lagen kan
regeringen eller f ö rvaltningsmyndighet, som regeringen
be-st ä raraer, betr ä ffande f ö rsvarsmakten
och civilf ö rsvaret med-
Prop. 1979/80:126 48
dela s ä rskilda f ö reskrifter i fr å gor
som avses i lagen. Med st ö d av bemyndigandet har i arbetsmilj ö f ö rordningen gjorts
undantag f ö r best ä mmelserna om skyddsombuds m ö jlighet att avbryta arbete vad g ä ller ö vningar inom
f ö rsvarsmakten eller civilf ö rsvaret.
Best ä mmelsen i 1 kap 4 § arbersmilj ö lagen
har dessutom en vidare syftning. Bakgrunden i denna del ä r f ö ljande enligt
vad som framg å r av propositionen (s 207 och 388)
om arbetsmilj ö lagen. Arbetsmilj ö lagen skall i princip vara till ä mplig inom omr å det
f ö r det samlade f ö rsvaret och g ä lla
f ö r den verksamhet som bedrivs under
normala freds f ö rh å llanden. Arbetsrailj ö lagen ä r s å lunda inte
avsedd f ö r verksarahet sora bedrivs under
krig eller beredskap. I saraband med exempelvis en successiv f ö rst ä rkning av
beredskapen kan emellertid i ett visst skede behov f ö religga av s ä rskilda
f ö reskrifter om lagens till ä mpning inom f ö rsvaret.
S ä dana f ö reskrifter kan meddelas med st ö d av bemyndigandet i 1 kap 4 § .
Arbetarskyddsstyrelsen har i arbetsmilj ö f ö rordningen
bemyndigats att, om riket befinner sig i krig eller krigsfara, utan hinder av
arbetsmilj ö lagen meddela s ä rskilda f ö reskrifter
betr ä ffande f ö rsvaret i fr ä gor
som avses i lagen.
Enligt vad som upplysts p å g å r f n inom arbetsmarknadsdepartementet
en utredning som underlag f ö r framtida
st ä llningstaganden om den arbetsr ä ttsliga lagstiftningens till ä mplighet under krig och d ä rmed j ä mf ö rliga f ö rh å llanden.
Prop. 1979/80:126 49
4. ARBETSMILJ Ö LAGENS
TILL Ä MPLIGHET P Ä Ö RLOGSFARTYG
4.1 Allm ä nna
synpunkter
Av den f ö rut l ä mnade redog ö relsen
framg å r att arbetsmilj ö -lagen, med vissa undantag betr ä ffande v ä rnpliktiga,
g ä ller hela f ö rsvaret utom skeppstj ä nst. Undantaget f ö r skeppstj ä nst har f ö ranletts
av att p ä detta omr å de finns s ä rskild
reglering av arbetarskyddet i sj ö s ä kerhetslagen. Sj ö s ä kerhetslagen g ä ller
emellertid p å ö rlogsfartyg endast s å vitt
regeringen f ö rordnar d ä rom. S å dant
f ö rordnande har ej meddelats, varf ö r f ö r n ä rvarande fr å gan
om arbetarskyddet p å ö rlogsfartyg ä r oreglerad. H ä rvid
bortses fr å n de provisoriska f ö reskrifter sora, efter f ö rslag av utredningen, meddelats genom f ö rordningen (1979:25) om arbetsmilj ö n p å ö rlogsfartyg.
Utredningens uppdrag kan s ä gas g å ut p å att f ö resl å best ä mmelser som t ä cker g ä llande
tomrum i regleringen av arbetarskyddet p ä
ö rlogsfartyg.
Vid ö verv ä gande av denna fr ä ga har utredningen, som tidigare n ä mnts, pr ö vat
tv ä skilda v ä gar. Den ena ä r
att f ö resl å till-l ä mpande p ä ö rlogsfartyg
av vissa centrala stadganden i sj ö s ä kerhetslagen. Den andra v ä gen har varit att utg å fr å n arbetsmilj ö lagen och pr ö va
i vad m å n denna lag l ä rapligen kan g ö ras
direkt till ä mplig p ä ö rlogsfartyg
eventuellt med koraplettering med vissa best ä mmelser
i sj ö s ä kerhetslagen.
Efter ing å ende
diskussioner har utredningen slutligen kommit till den uppfattningen att den
senare l ö sningen ä r mest ä ndam å lsenlig. F ö rutom
de ol ä genheter som skulle f ö lja av att f ö rordna
om till ä mpande av regler i sj ö s ä kerhetslagen
sora ä r f ö rem å l f ö r ö versyn av fartygsmilj ö utredningen eller att avvakta resultatet av den
utredningens arbete, har f ö r den senare l ö sningen ansetts tala bl a f ö ljande f ö r.h å ilanden.
Sj ö s ä kerhetslagen ä r utformad fr ä mst med h ä nsyn
till f ö rh å l landena i handelsfartyg. Moderna lasthanteringsmetoder g ö r
4 Riksdagen 1979180. 1 saml. Nr 126
Prop.
1979/80:126 50
att fartygens hamnbes ö k
i regel ä r korta och ofta ligger kajplatsen l ä ngt fr å n
annan bebyggelse, varf ö r sj ö m ä nnens m ö jligheter att f å
avkoppling i land under tj ä nstg ö ringsperioden ä r mycket begr ä nsade. I sj ö s ä kerhetslagstiftningen har d ä rf ö r st ä llts stora krav p å
goda bost ä der och l ä mpliga lokaler f ö r
vila och fritidssyssels ä ttningar ombord. Ä ven sjukv å rdsanordningar
ra å ste avpassas och utformas raed beaktande
av att handelsfartygen ä r till sj ö ss l ä nga tider
och d å utan direkt tillg ä ng till l ä karhj ä lp. Best ä mmelserna
bygger i v ä sentliga delar p ä f ö reskrifter i
sj ö fartskonventioner som ratificerats
av Sverige.
Ö rlogsfartygen
ä r i regel till sj ö ss endast kortare tid i taget. Bortsett fr å n enstaka l å ngresor
och s ä rskilda ö vningar ligger ö rlogsfartygen
vanligen i hamn ora ä n inte varje natt s ä dock å tminstone
n å gra n ä tter per vecka. Tj ä nstg ö ringsf ö rh å llandena f ö r
den ombord p ä ö rlogsfartyg tj ä nstg ö rande personalen skiljer sig dock inte v ä sentligt fr å n tj ä nstg ö ringsf ö rh å llandena p å handelsfartygen, ö rlogsfartygens avsedda anv ä ndning
medf ö r emellertid att deras konstruktion
och utformning fr ä mst m å ste avpassas f ö r att tillgodose deras effektivitet
i detta avseende. Detta medf ö r att de f ö r handelsfartyg uppst ä llda normerna ej alltid kan uppfyllas p ä ö rlogsfartyg. De konventioner, som
ligger till grund f ö r sj ö s ä kerhetslagens best ä mmelser, g ä ller
ej heller ö rlogsfartyg.
Arbetsmilj ö lagen ä r utforraad som en ramlag. Detta inneb ä r bl a att h ä nsyn
l ä ttare kan tas till de skilda f ö rh å llanden som
r å der p å olika arbetsplatser och d ä rmed
till de speciella f ö rh å llandena p ä ö rlogsfartyg.
S ä rskilt de fast anst ä llda men i viss m å n
v ä rnpliktiga p å ö rlogsfartyg v ä xlar
ibland mellan land- och sj ö tj ä nst. Det f ö refaller ö nskv ä rt att de
grundl ä ggande arbetsmilj ö reglerna ä r
desamma vid b å da slagen av tj ä nst.
Starka sk ä l talar s å lunda enligt utredningens mening f ö r att ä ven
skeppstj ä nst p å ö rlogsfartyg å tminstone i princip b ö r regleras genom samma lagstiftning som den som g ä ller d å
Prop.
1979/80:126 51
personalen har landtj ä nst,
dvs av arbetsrailj ö lagen. H ä rf ö r talar d ä rj ä mte den h ä r f ö rut ber ö rda m å ls ä ttningen att arbetsmilj ö lagen b ö r
ges en s å bred till ä mpning som m ö jligt.
Med denna utg å ngspunkt
har utredningen g å tt igenom arbetsmilj ö lagen f ö r
att bed ö ma om och i vad m ä n hinder kan anses m ö ta mot att best ä mmelserna g ö rs till ä mpliga
p å skeppstj ä nst p å ö rlogsfartyg.
D ä rvid har visat sig att flera stadganden
i arbetsmilj ö lagen saknar relevans d å det g ä ller
ö rlogsfartyg. Detta ä r t ex fallet betr ä ffande regler r ö rande byggnads- eller anl ä ggningsarbete eller uppl å tande av markomr å de.
F ö rekomsten av s ä dana f ö reskrifter
i arbetsmilj ö lagen ä r dock ingen anledning att g ö ra undantag fr å n
lagens till ä mpande. Arbetsmilj ö lagen har ett s å
brett till ä mpningsomr å de, att liknande f ö rh ä llande torde f ö rekomma p å
m ä nga specialomr å den.
Utredningen har vid sin genomg å ng av arbetsrailj ö lagen
kommit till den uppfattningen att lagen i dess helhet i princip b ö r kunna g ö ras
till ä mplig p å skeppstj ä nst
p å ö rlogsfartyg. Detta inneb ä r
sj ä lvfallet inte att alla de detaljf ö reskrifter, som meddelats med st ö d av arbetsmilj ö lagen
ocks å skulle g ö ras till ä mpliga.
Till fr å gan hur arbetsmilj ö lagen skall kompletteras raed f ö reskrifter betr ä ffande
ö rlogs fartyg å terkommer utredningen i det f ö ljande.
Genomg å ngen av
lagen har emellertid aktualiserat n å gra
speciella fr ä gor. Dessa behandlas var f ö r sig i f ö ljande
avsnitt.
4.2 Begreppen ö riogsfartyg
och skeppstj ä nst
Enligt sina direktiv b ö r
utredningen klarg ö ra vad som avses med uttrycket ö rlogsfartyg och ange ora och i vilken utstr ä ckning best ä mmelser
om s ä kerheten p å s å dana fartyg skall
g ä lla f ö r andra fartyg sora tillh ö r
eller utnyttjas av f ö rsvarsmakten.
Prop. 1979/80:126 52
uttrycket ö rlogsfartyg
f ö rekommer i flera f ö rfattningar utan att vara definierat. Ibland anv ä nds, andra beteckningar utan att d ä rmed torde avses annat ä n ö rlogsfartyg.
S å lunda talas t ex i 1 § sj ö trafikkung ö relsen (1962:267) om "fartyg tillh ö rande rikets f ö rsvarsmakt"
under det att i andra stadganden i kung ö relsen
anv ä ndes uttrycket " ö rlogsfartyg". Chefen f ö r marinen begagnar i sin f ö rut ber ö rda
skrivelse 1979-06-07 till chefen f ö r
kommunikationsdepartementet om skeppstj ä nsten
inom f ö rsvaret uttrycken "f ö rsvarets fartyg och b å tar" och "f ö rsvarsmaktens
fartyg och b å tar".
Med anledning av den inom f ö rsvaret anv ä nda beteckningen "fartyg och b å tar" kan erinras om att i sj ö lagen (efter en ä ndring
1973:137) det kollektiva uttrycket "fartyg" indelas i skepp och b å tar. Till skepp h ä nf ö rs fartyg, vars skrov har en st ö rsta l ä ngd
av minst tolv meter och en st ö rsta bredd
av minst fyra meter. Ö vriga fartyg ben ä mns b å tar.
Det f ö rh å llandet att inom f ö rsvaret
talas ora "fartyg och b å tar" tcrde
ha sin grund i interna f ö rh å llanden och b ö r ej uppfattas s å att f ö rsvarets
b å tar ej skulle vara ö rlogsfartyg. De n ä mnda olika uttryckss ä tten torde
alla ha samma inneb ö rd och å syfta vad som allm ä nt f ö rst å s raed och i vissa f ö rfattningsf ö reskrifter kallas ö rlogsfartyg.
En definition av uttrycket ö rlogsfartyg aktualiserar tv å skilda
fr å gor, n ä raligen vad sora ä r
att f ö rst å raed fartyg och inneb ö rden av
prefixet " ö rlogs".
Betr ä ffande den f ö rra fr å gan
om vad som ä r fartyg ä r detta begrepp ej definierat vare sig i sj ö lagen eller annan f ö rfattning. Under f ö rarbetena
till en f ö r n å gra ä r sedan f ö retagen ö versyn
av sj ö lagen (prop 1973:42) diskuterades
behovet av en definition av ordet fartyg. Det visade sig emellertid om ö jligt att finna en f ö r alla f ö rh å llanden helt ä ndam å lsenlig definition, varf ö r
fr å gan om vad som skall anses vara
fartyg ö verl ä mnades till r ä ttstill ä mpningen. Vissa rekvisit angavs dock som v ä gledning vid s å dan
pr ö vning.
Prop.
1979/80:126 53
Inte heller betr ä ffande
ö rlogsfartyg torde vara p å kallat att utforma en definition av
fartygsbegreppet.
Vad å ter ang å r den andra och i sammanhanget mera v ä sentliga fr å gan
vilka fartyg som skall anses som ö rlogsfartyg
kan n ä mnas att 1 1958 å rs Gen é vekonvention
om det fria havet f ö rekommer en definition av uttrycket
"warship". Denna definition har med ett par modifikationer ö verf ö rts till det
utkast till konvention om havet, som ä r
under utarbetande av F ö renta Nationernas tredje havsr ä ttskonferens. Prelimin ä r enighet har d ä rvid uppn å tts ora f ö ljande
definition .
Warship means a ship belonging to the armed forces of a
State bearing the external marks distinguishing such ships of its nationality,
under the command of an officer duly coramissioned by the Government of the
State and whose name appears in the appropriate service list or its equivalent,
and manned by a crew which is under regular armed force discipline.
Fr å gan om inneb ö rden av uttrycket ö rlogsfartyg ber ö rdes ä ven i propositionen nr 132 å r
1965 raed f ö rslag till lag om s ä kerheten p ä
fartyg m m. F ö redragande statsr å det uttalade d å f ö ljande.
Enligt h ä vdvunnen
svensk terminologi anses som ö rlogsfartyg
flottans och kustartilleriets fartyg, statens isbrytarfartyg och sj ö m ä tningsfartyg
men ä ven f ö rhyrt och enligt s ä rskilda best ä mmelser marinen eljest tillhandah å llet fartyg under den tid detsamma st ä r till marinens f ö rfogande
(marint hj ä lpfartyg).
Av dessa definitioner framg å r att till ö rlogsfartyg otvivelaktigt b ö r h ä nf ö ras fartyg (inklusive b å tar) som tillh ö r
f ö rsvarsmakten. Att, s ä som enligt de internationella konventionerna, d ä rj ä mte kr ä va att fartyget skall f ö ra ö rlogsflagg
och ha i rulla upptagen fartygschef och i ö vrigt
milit ä r bemanning, torde inte vara n ö dv ä ndigt eller
l ä mpligt d ä fr å gan h ä r endast g ä ller
p ä vilka fartyg arbetsmilj ö lagen skall vara till ä mplig.
Mera tveksamt kan d ä remot
vara ora i fr å ga om arbetsmilj ö lagens till ä mplighet
till ö rlogsfartyg b ö r h ä nf ö ras inte bara statens isbrytarfartyg och sj ö m ä tningsfartyg,
utan
Prop. 1979/80:126 54
ä ven
f ö rhyrt eller enligt s ä rskilda best ä mmelser
marinen eljest tillhandah å llet fartyg under den tid detsamma
st å r till marinens f ö rfogande. En s å
vid inneb ö rd av begreppet ö rlogsfartyg i detta sammanhang skulle n ä mligen inneb ä ra
att ett handels- eller fiskefartyg med civil bef ä lhavare och bes ä ttning och d ä rmed normalt underkastat reglerna i sj ö s ä kerhetslagen,
i st ä llet skulle tillf ä lligt falla under arbetsmilj ö lagen om fartyget med bibeh å llen civil bemanning f ö r en kortare tid f ö rhyres av f ö rsvaret f ö r n å got speciellt
uppdrag.
Utredningen f ö rordar
av nu angivna sk ä l att i arbetsmilj ö lagen med ö rlogsfartyg
f ö rst å s fartyg - oberoende av storlek och avsedd anv ä ndning - som tillh ö r f ö rsvaret, statens isbrytarfartyg
och sj ö m ä tningsfartyg samt annat fartyg sora st å r under milit ä rt bef ä l och ä r
bemannat raed milit ä r personal. Det b ö r eraellertid p å pekas
att i andra sammanhang begreppet ö rlogs
fartyg kan ha en annan inneb ö rd i
enlighet med departementschefens nyss å tergivna
uttalande.
I sj ö s ä kerhetslagen, i vilken uttrycket ö rlogsfartyg
f ö rekommer i lagens 1 kap 1 § , har inte givits n å gon legal definition av begreppet. Inte heller torde s å dan definition vara p å kallad i arbetsmilj ö lagen ora
denna lag enligt utredningens f ö rslag g ö rs till ä mplig
p å ö rlogsfartyg. Tillr ä ckligt
torde vara ora den av utredningen f ö reslagna
definitionen kommer till uttryck i motivuttalande.
Fr å n arbetsmilj ö lagens till ä mplighet
ä r s ä som f ö rut n ä mnts gjort undantag f ö r skeppstj ä nst. Vad som avses med uttrycket skeppstj ä nst kan i vissa fall vara tveksamt. Emellertid
skulle beslut om till ä mpande av arbetsmilj ö lagen p å
ö rlogsfartyg naturligen ges den
formen att undantaget f ö r skeppstj ä nst ej skulle avse s å dan tj ä nst p å ö rlogsfartyg. Detta inneb ä r att tj ä nst
p å ö rlogsfartyg skulle regleras av arbetsmilj ö lagen vare sig tj ä nsten
ä r att h ä nf ö ra till
skeppstj ä nst eller ej. Arbetsmilj ö lagen skulle g ä lla
all tj ä nst inom f ö rsvaret, oavsett om tj ä nsten utf ö rs p ä land eller p ä
ö rlogsfartyg, och p å allt arbete som arbetstagare utf ö r p å ö rlogsfartyg,
vare sig de ä r milit ä r personal eller ej.
Prop. 1979/80:126 55
Under s å dant f ö rh å llande ä r i sammanhanget likgiltigt ora tj ä nst p å ö rlogsfartyg ä r
att rubricera som skeppstj ä nst eller ej .
4.3 Arbetsmilj ö lagens
till ä mplighet p å fartyg utom riket, ra m
I till ä ggsdirektiv
1978-11-10 fick fartygsmilj ö utredningen i
uppdrag att ä ven ö verv ä ga m ö jligheten att ge skydd enligt svensk arbetarskyddslagstiftning f ö r arbetstagare sora utf ö r arbete p å
svenskt fartyg utanf ö r riket utan att vara anst ä llda orabord. Chefen f ö r kommunikationsdepartementet anf ö rde
bl a f ö ljande.
Arbetsmilj ö lagen g ä ller arbetsplatser inom landet och ä r i princip inte till ä mplig utanf ö r landets gr ä nser. Ett uttryck h ä rf ö r ä r att lagens tillsynsbest ä mmelser
inte ä r avsedda att till ä mpas utomlands. Sj ö s ä kerhetslagen raed dess
arbetarskyddsbest ä mmelser g ä ller visserligen p å svenskt fartyg ä ven d å det nyttjas till sj ö fart utanf ö r svenskt farvatten, men reglerna i den om skydd mot
oh ä lsa och olycksfall g ä ller bara till f ö rm ä n f ö r ombordanst ä llda.
Det f ö rekommer att arbetstagare utf ö r arbete p å
svenskt fartyg utanf ö r riket utan att vara anst ä llda ombord. F ö r
s å dant arbete g ä ller s å ledes
inte sj ö s ä kerhetslagen och n å gon tillsyn
av att arbetsmilj ö lagen till ä mpas f ö rekommer
inte. I praktiken kan d ä rmed vissa arbetstagare komma att
sakna skydd enligt svensk arbetarskyddslagstiftning.
I prop 1976/77:149 om arbetsmilj ö lag m m betecknade
f ö redragande departementschefen (s
214) det som otillfredsst ä llande att arbetstagare som arbetar
p ä svenskt fartyg utan att vara anst ä lld ombord - som en f ö ljd av gr ä nsdragningen mellan arbetsmilj ö lagstiftningen f ö r
de landanst ä llda och de ombordanst ä llda - i vissa fall syntes sakna skydd enligt svensk
arbetarskyddslagstiftning. Fr å gan borde d ä rf ö r utredas n ä rmare.
De i till ä ggsdirektiven
f ö r fartygsmilj ö utredningen angivna f ö rh å llandena har inte direkt
motsvarighet betr ä ffande ö rlogsfartygen. Bortsett fr å n enstaka l å ngresor
r ö r sig dessa huvudsakligen inom
Sveriges sj ö territorium och i angr ä nsande
Prop. 1979/80:126 56
farvatten samt anl ö per
regelm ä ssigt svensk haunn. F ö ruts ä ttningarna
f ö r arbetarskyddsbest ä mmelsernas till ä mpande
ombord och tillsynen d ä r ö ver ä r d ä rf ö r goda. H ä rtill kommer att det ä r naturligt att betrakta svenskt ö rlogsfartyg
som svenskt territorium ä ven n ä r fartyget befinner sig utom riket. Enligt utredningens uppfattning b ö r d ä rf ö r arbetsmilj ö lagen
- om undantaget f ö r skeppstjSnst betr ä ffande ö rlogsfartyg
slopas - i h ä r f ö revarande avseende anses till ä mplig
p ä ö rlogsfartygen ä ven d å de befinner
sig utom riket. N å gon uttrycklig best ä mmelse h ä rom
torde ej beh ö vas utan det b ö r r ä cka med att
principen ges klart uttryck i f ö rarbetena
till lagstiftningen om s ä kerheten p ä ö rlogsfartyg.
4.4 Samordningsansvar
Arbetsmilj ö lagen l ä gger huvudansvaret fOr arbetsmilj ö n p å arbetsgivaren. F ö r det fall att tv å eller flera samtidig-', driver verksamhet
p å ssumna arbetsst ä lle ges 1 lagens 3 kp ti § den allm ä nna samordningsregeln att
arbetsgivarna d å
skall samr å da och gemensamt verka f ö r att å stadkomma tillfredsst ä llande skyddsf ö rh å llanden. Denna huvudregel kompletteras
1 kapitlets 7 § med regler bl a f ö r det fall att fast driftsst ä lle ä r gemensamt arbetsst ä lle f ö r flera verkseunheter I s å dant fall har den som r å der ö ver arbetsst ä llet ansvar f ö r s2unordnlng av å tg ä rder till skydd mot oh ä lsa och olycksfall, om Inte annat ö verenskoms.
Sj ö s ä kerhetslagens 9 kap 5 § Inneh å ller motsvarande allm ä nna samordningsregel. Den kompletteras av n å gra speciella f ö reskrifter.
Redaren eller den som 1 redarens st ä lle
brukar fartyget ä r ansvarig f ö r samordning av å tg ä rder till skydd mot oh ä lsa och olycksfall p å fartyg som ä r gemensamt arbetsst ä lle. I fr å ga om fartyg, som intagits p å varv 1 Sverige, å vilar
dock samordningsansvaret den f ö r
varvsdriften ansvarige arbetsgivaren i st ä llet
f ö r redaren. Vidare ligger ansvaret
f ö r s å dan samordning som p å kallas av
att fartyg i svensk hamn ä r under lastning och lossning, i f ö rsta hand p å
den f ö r detta arbete ansvarige
arbetsgivaren.
Prop. 1979/80:126 57
Av de n ä mnda f ö reskrifterna i sj ö s ä kerhetslagen motsvarar redarens Scimordnlngsansvar
f ö r å tg ä rder till skydd mot oh ä lsa och olycksfall p ä fartyg som ä r gemensamt arbetsst ä lle i sak det samordningsansvar som
enligt arbetsmilj ö lagen å vilar innehavare av fast driftsst ä lle. Ett fartyg kan dock inte
betraktas som ett fast driftsst ä lle i arbetsmilj ö lagens
mening. Detta Inneb ä r att om arbetsmilj ö lagen g ö rs tilll ä mplig p å ö rlogsfartyg obligatoriskt
samordningsansvar inte skulle g ä lla f ö r fartygets "redare".
Det b ö r emellertid enligt utredningens mening beaktas att best ä mmelsen 1 sj ö s ä kerhetslagen om redarens
samordningsansvar har sin grund 1 det f ö rh å llandet
att det ä r t ä mligen vanligt att handelsfartyg ä r arbetsst ä lle f ö r annan arbetsgivare ä n redaren. Det kan t ex vara
entrepren ö r som driver restaurantr ö relse f ö r fartygets passagerare, ledare f ö r ett musikkapell e d eller om
kontrollant eller reparat ö r som
medf ö ljer fartyget f ö r att under dess resor tillse att
av entrepren ö r levererad maskin eller utrustning
fungerar tillfredsst ä llande.
P å ö rlogsfartyg d ä remot ä r s ä llsynt att annan arbetsgivare ä n chefen f ö r marinen bedriver verksamhet.
Personal fr å n utomst å ende myndigheter eller f ö retag arbetar dock iblzmd ombord 1 seimband
med underh å ll och materlelf ö rs ö k. Liknande f ö rh å llanden f ö rekommer t ex p å sj ö m ä tningsfartyg d ä r vanligen ä ven tj ä nstg ö r av sj ö fartsverket anst ä llda m ä tningstekniker. I s å dant fall ligger emellertid 1
sakens natur att fartygets bef ä lhavare vid behov tar initiativ till samr å d f ö r scunordnlng av erforderliga å tg ä rder f ö r att å stadkomma tillfredsst ä llande skyddsf ö rh å llanden. Det b ö r vidare beaktas att andra stycket
av 3 kap 7 § arbetsmilj ö lagen direkt pekar p å m ö jligheten att 1 fall d ä r obligatoriskt seunordningsansvar
inte f ö religger f ö r n å gon som driver verk-Scimhet p å f ö r flera gemensamt arbetsst ä lle, de som bedriver arbete d ä r kan ö verenskomma att en av dem skall ha
ansvar f ö r samordningen. Det kan f ö ruts ä ttas att de marina myndigheterna
kommer att ta initiativ till s å dan ö verenskommelse i de undantagsfall d ä annan arbetsgivare bedriver verks é unhet ombord p ä ö rlogsfartyg.
Prop.
1979/80:126 58
sj ö s ä kerhetslagens best ä mmelse om
obligatoriskt samordningsansvar f ö r
innehavare av varv i Sverige betr ä ffande
arbete p å fartyg som intages p å varvet kan ses som en direkt motsvarighet till
arbetsmilj ö lagens best ä mmelse om s å dant
samordningsansvar f ö r den som r å der ö ver fast
driftsst ä lle. Till ä mpande p ä
ö rlogsfartyg av arbetsmilj ö lagen skulle d ä rf ö r inneb ä ra
samordningsansvar f ö r varvsinnehavaren ä ven utan den speciella best ä mmelsen d ä rom
i sj ö s ä kerhetslagen. Sj ä lvfallet kan samordningsansvaret ö verl å tas enligt 3
kap 7 5 f ö rsta stycket arbetsmilj ö lagen. I s å dant
fall d ä r tveksamhet kan uppkomma, ä r det enligt utredningens uppfattning av stor vikt
att klara ö verenskommelser tr ä ffas om vem som skall ha ansvaret f ö r samordningen.
Vad slutligen ang å r
specialregeln i sj ö s ä kerhetslagens 9 kap 5 § om stuveriarbetsgivares
samordningsansvar inneh å ller arbetsmilj ö lagen ingen motsvarighet.
Stuveriarbetsgivarens samordningsansvar enligt sj ö s ä kerhetslagen
har sin grund i de f ö rh å llanden som i praktiken r å der
vid lastning och lossning av handelsfartyg. Stuveriperso-nalen ombes ö rjer d ä rvid
de ur skyddssynpunkt s ä rskilt utmatta arbetsmoment som
ing å r i lasthanteringen ombord i fartygen.
I motsats till handelsfartygen torde ö rlogsfartyg
s ä llan eller aldrig betj ä nas av stuverif ö retag.
Ombordta-gande av t ex minor, ammunition och andra stridsmedel eller av
proviant eller annan utrustning ombes ö rjes
p å ö rlogsfartyg regelm ä ssigt av
fartygets egen bes ä ttning. N å gon specialregel om samordningsansvar f ö r stuveriarbetsgivare ä r d ä rf ö r enligt utredningens mening inte motiverad betr ä ffande ö rlogsfartyg.
Utredningen vill emellertid understryka bedeisen av att f ö r de fall d å
f ö r lastning eller lossning av ö rlogsfartyg undantagsvis utnyttjas andra
arbetstagare ä n fartygets bes ä ttning samr å d
sker mellan ber ö rda arbetsgivare enligt
huvudregeln i arbetsmilj ö lagens 3 kap 6 § och att arbetsgivarna gemensamt verkar f ö r att å stadkomma
tillfredsst ä llande skyddsf ö rh å llanden.
Prop. 1979/80: 126 59
Mot denna bakgrund anser utredningen att n å gon komplettering av arbetsmilj ö lagens samordningsregler inte beh ö vs om lagen g ö rs
till ä mplig p å ö rlogsfartyg.
4.5 Samverkansregler
P å grundval av ett av arbetsmilj ö utredningen å r
1972 avl ä mnat delbet ä nkande "B ä ttre
arbetsmilj ö " (SOU 1972:86) reformerades å r 1973 arbetarskyddslagstiftningen till vissa delar (prop
1973:130, SoU 1973:25, rskr 1973:290). Ä ndringarna
tr ä dde i kraft den 1 januari 1974 (SFS
1973:834).
Reformen byggde p å
tanken om partssamverkan som en grundval f ö r
str ä vandena mot b ä ttre arbetsrailj ö er.
Reformen syftade samtidigt till att bereda ö kat
utrymme och f ö rst ä rkt underlag f ö r inflytande f ö r de anst ä llda
i arbetsmilj ö fr å gor. Det slogs fast att samverkan i det lokala skyddsarbetet skulle
bedrivas av arbetsgivare och arbetstagare som j ä mst ä llda parter. Vid
samverkansreglernas utformning lades s ä rskild
vikt vid de organ som finns f ö r de anst ä lldas medverkan i arbetet p å att f ö rb ä ttra arbetsmilj ö n,
n ä mligen skyddsombud och
skyddskommitt é er. Samtidigt betonades angel ä genheten av att det lokala skyddsarbetet organiseras
s å att alla anst ä llda engageras i arbetsmilj ö ns utformning.
I arbetsmilj ö lagen
har de grundl ä ggande best ä mmelserna i arbetarskyddslagen om skyddsombud och
skyddskommitt é er bi beh å llits i huvudsak of ö r ä ndrade. Vissa kompletteringar har dock
gjorts. S å lunda har till ä gg gjorts betr ä ffande
de anst ä lldas deltagande i planering av
arbetsprocesser, betr ä ffande skyddsombuds m ö jlighet att avbryta ensamarbete och betr ä ffande skyddsombuds r ä tt till information. Garantier har inf ö rts f ö r skyddskommitt é ledam ö ternas r ä tt till ledighet f ö r uppdraget och deras skydd mot trakasseri. En samordning har skett
mellan arbetsmilj ö lagens regler och best ä mmelserna om facklig f ö rtroendemans st ä llning p å arbetsplatsen.
Prop. 1979/80:126 60
Enligt utredningens mening ä r det angel ä get att dessa arbetsmilj ö lagens saraverkansregler g ö rs till ä mpliga
ä ven p å ö rlogsfartyg. Best ä mmelserna ä r
s ä utformade att de ä r v ä l ä gnade att till ä mpas
inom olika verksamhetsomr å den av arbetslivet och d ä rmed ä ven p ä ö rlogsfartyg.
Endast i ett par avseenden har utredningen funnit anledning ö verv ä ga om en
avvikande reglering kan vara motiverad. H ä rom
ä r f ö ljande att anf ö ra.
Efter f ö rslag av fartygsmilj ö utredningen i dess delbet ä nkande B ä ttre
fartygsmilj ö (Ds K 1975:2) inf ö rdes genom lag ä ndring
ä r 1978 (SFS 1978:109) i sj ö s ä kerhetslagen
saraverkansregler i huvudsak raotsvarande reglerna i arbetarskyddslagstiftningen.
I n å gra avseenden gjordes dock vissa
avvikelser.
Enligt 6 kap 2 §
arbetsmilj ö lagen skall skyddsombud utses av
lokal arbetstagarorganisation sora ä r
eller brukar vara bunden av kollektivavtal i f ö rh å llande till arbetsgivaren. Sj ö s ä kerhetslagens
motsvarande regel (3 kap 9 § ) f ö reskriver d ä remot
att skyddsombud skall utses av de ombordanst ä llda. I val av skyddsombud deltager ej bef ä lhavare, maskinchef eller s å dan ledamot i skyddskommitt é som utsetts av arbetsgivare. Sk ä len till dessa avvikelser var att inte alla
kategorier ombordanst ä llda som b ö r delta i val av skyddsombud ä r representerade av lokal facklig organisation p å fartygen. F ö r
att tillf ö rs ä kra arbetstagarna till sj ö ss
samma inflytande som de landanst ä llda borde
vissa ombordanst ä llda, som i skyddsarbetet vanligen
f ö retr ä der arbetsgivaren, inte delta i valet.
Enligt utredningens mening ä r f ö rh å llandena p å f ö rsvarsmaktens fartyg i h ä r
f ö revarande avseende inte desamma
som inom handelsflottan, ö rlogsfartygens personal ä r inte p ä
samma s ä tt som handelsflottans ombordanst ä llda knutna till fartygen och inom ö rlogsflottan f ö rekommer
inte - eller i vart fall endast undantagsvis - personal som inte ä r representerad av lokal facklig organisation. Den f ö r handelsflottan p ä grund av dess s ä rskilda f ö rh å l-
Prop.
1979/80:126 61
landen betingade avvikelsen fr å n arbetsrailj ö lagens
regler om utseende av skyddsombud g ö r
sig d ä rf ö r inte eller i vart fall inte med samma tyngd g ä llande p å
ö rlogsfartyg. N ä gon avvikelse fr å n
arbetsmilj ö lagens regler om utseende av
skyddsombud - motsvarande f ö reskrifterna
i sj ö s ä kerhetslagen - ä r d ä rf ö r inte motiverad. D ä rmed bortfaller ä ven
behovet av s ä rregler om uteslutande fr å n valr ä tt
av vissa ombordanst ä llda i arbetsledande st ä llning.
En annan avvikelse i sj ö s ä kerhetslagen fr å n
reglerna i arbetsmilj ö lagen avser utseende av gemensarat
skyddsombud f ö r flera fartyg sora tillh ö r sarama redare.
Genom 1973 å rs reform av
arbetarskyddet i land inf ö rdes vidgade m ö jligheter att utse regionala skyddsombud, dvs skyddsombud
utsedda utanf ö r kretsen av de anst ä llda p å
ett visst arbetsst ä lle och med uppgift att verka p å flera arbetsplatser. Med detta som f ö rebild f ö reslog
fartygsmilj ö utredningen i sitt f ö rutn ä mnda delbet ä nkande att skyddsombud skall kunna vara gemensamt f ö r flera fartyg inom samma rederi. Utredningen menade
att det kunde finnas behov av ombud som ä r
gemensamt f ö r flera fartyg inte bara f ö r rederier som bedriver trafik med flera mindre
fartyg utan ä ven f ö r fartyg med fem eller flera ombordanst ä llda. F ö r s å dana fartyg i t ex samma f ä rjetrafik
kunde ett gemensamt skyddsombud visa sig vara betydligt mer effektivt ä n ett skyddsombud som verkar enbart i varje fartyg.
I vissa fall kunde det vara l ä mpligt att
gemensamt skyddsombud kompletterar ett eller flera skyddsombud som finns utsedda
i de enskilda fartygen.
I enlighet med detta f ö rslag
inf ö rdes i 3 kap 9 § sj ö s ä kerhetslagen ett stadgande enligt vilket sj ö fartsverket kan, om f ö rh å llandena p å kallar det, medge att ett eller flera skyddsombud
utses gemensamt f ö r flera fartyg som tillh ö r samma redare.
De sk ä l som anf ö rdes som grund f ö r
f ö rslaget om gemensamt skyddsombud f ö r flera fartyg ä ger
motsvarande giltighet
Prop. 1979/80:126 62
betr ä ffande ö rlogsfartygen. Det kan t ex vara v ä rdefullt f ö r
skyddsarbetet om ett eller flera skyddsombud utses gemensarat f ö r flera fartyg knutna till samma ö rlogsbas eller kustartillerif ö rsvar eller f ö r
fartyg av samma typ, t ex u-b å tar, minsvepare
m fl. Den skillnaden f ö religger d ä remot i f ö rh ä llande till handelsflottan att ö rlogsfartygen alla kan s ä gas tillh ö ra
samma redare.
Det f ö rh å llandet att samma sk ä l f ö r utseende av gemensamt skyddsombud kan anf ö ras betr ä ffande
ö rlogsfartygen som f ö r handelsflottan inneb ä r emellertid enligt utredningens mening inte att arbetsmilj ö lagens regler om utseende av regionalt skyddsombud
beh ö ver ers ä ttas med f ö reskrifter
motsvarande reglerna i sj ö s ä kerhetslagen. Samma resultat kan utan s å dan lag ä ndring i praktiken uppn ä s med till ä mpande
av g ä llande best ä mmelser i arbetsmilj ö lagen. Detta beror p ä den inneb ö rd som i f ö revarande
sammanhang ges arbetsmilj ö lagens uttryck "arbetsst ä lle".
Begreppet "arbetsst ä lle" definieras inte i arbetsmilj ö lagen. Det ä r emellertid sedan l ä nge vedertaget i arbetarskyddslagstiftningen. D ä rmed f ö rst å s i regel det lokala avgr ä nsade omr å de
inom vilket arbetsgivare i och f ö r sin
verksamhet bedriver arbete. Vid tolkningen i de enskilda fallen av inneb ö rden av ordet arbetsst ä lle b ö r enligt f ö rarbetena till arbetsmilj ö lagen stor vikt l ä ggas
vid de lokala parternas uppfattning hur arbetsst ä llet b ö r avgr ä nsas .
Inneb ö rden av begreppet arbetsst ä lle ä r s å lunda i v ä sentlig
m å n beroende av parternas
uppfattning. Hinder b ö r d ä rf ö r inte m ö ta att vid till ä mpande
av arbetsmilj ö lagen betrakta t ex alla i
kustflottan ing å ende fartyg som ett arbetsst ä lle samtidigt som varje enskilt fartyg eller f ö rband anges som skyddsomr å de f ö r
skyddsombud.
Vid s å dant f ö rh å llande f ö religger inte behov av f ö reskrift motsvarande sj ö s ä kerhetslagens
best ä mmelse om r ä tt f ö r
tillsynsmyndighet att medge att ett eller flera skydds-
Prop. 1979/80:126 63
ombud utses gemensamt f ö r
flera fartyg som tillh ö r samma redare.
4 . 6 Skyddsombuds m ö jlighet
att avbryta farligt arbete
s å v ä l enligt arbetsmilj ö lagen som sj ö s ä kerhetslagen
g ä ller att om visst arbete inneb ä r omedelbar och allvarlig fara f ö r arbetstagares (enligt sj ö s ä kerhetslagen
ombordvarandes) liv och h ä lsa och r ä ttelse icke genast kan uppn å s genom h ä nv ä ndelse till arbetsgivaren (enligt sj ö s ä kerhetslagen
bef ä lhavaren), kan skyddsombud best ä mma att arbetet skall avbrytas.
Best ä mmelsen inf ö rdes i sj ö s ä kerhetslagen efter f ö rslag av fartygsmilj ö utredningen
i dess delbet ä nkande B ä ttre fartygsmilj ö .
Fartygsmilj ö utredningen anf ö rde d ä rvid bl a f ö ljande.
Som huvudregel i arbetslivet g ä ller att arbetstagaren ä r skyldig att underst ä lla sig arbetsgivarens arbetsledning. Denna regel ä r inte fastslagen i lag utan vilar p å arbetsr ä ttslig
sedv ä nja och har dokumenterats i
domstolspraxis.
Lydnadsplikten p å
fartyg h ä nger saraman raed de s ä rskilda krav som m å ste uppst ä llas fr å n s ä kerhetssynpunkt.
F ö r att inte fartyg, ombordvarande
eller last skall uts ä ttas f ö r fara kr ä vs
att givna order f ö ljs snabbt och ovillkorligt. Sj ö tj ä nsten f ö ruts ä tter ocks å - i motsats till vad sora vanligtvis ä r regeln inom det ö vriga arbetslivet - att arbetstagaren, n ä r s ä kerheten
ombord kr ä ver s ä rskilda insatser, p å tar sig
arbetsuppgifter, sora uts ä tter honom f ö r fara till liv och h ä lsa. Mycket har otvivelaktigt gjorts f ö r att minska riskerna inom sj ö mansyrket.
Trots detta uppst å r emellan å t situationer ombord, t ex vid h å rt v ä der, n ä r en befattningshavare ra å ste kunna beordras till en riskfylld arbetsuppgift f ö r att f ö rebygga
allvarligare fara.
De sk ä l som anf ö rts f ö r att ge
skyddsombud till lands st ö rre befogenheter n ä r det g ä ller
att ingripa mot farligt arbete g ö r sig g ä llande ä ven
betr ä ffande fartygsarbete. De speciella
f ö rh å llanden som g ä ller arbetslivet till sj ö ss utg ö r
s ä som framg å tt inte n å got
principiellt hinder mot att p å detta s ä tt st ä rka skyddsombudets
st ä llning ombord. Utredningen f ö resl å r d ä rf ö r
Prop. 1979/80:126 64
en regel som ger skyddsombud r ä tt att best ä mma
att arbete skall avbrytas om det raedf ö r
allvarlig fara f ö r de orabordvarandes liv eller h ä lsa och r ä ttelse
inte genast kan uppn å s efter h ä nv ä ndelse till
bef ä lhavaren. I denna befogenhet ligger
ä ven r ä tt att best ä mma att s å dant farligt arbete inte skall p å b ö rjas.
Utredningen vill i sammanhanget ä ven citera ett uttalande av f ö redragande departementschefen i propositionen
1977/78:55 om b ä ttre fartygsrailj ö . I fr å ga
ora den f ö reslagna r ä tten f ö r
skyddsombud att stoppa farliga arbeten anf ö rde
departementschefen bl a f ö ljande.
N ä r m ö jligheten f ö r skyddsombud att avbryta arbeten i
farofyllda situationer ä r 1973 f ö rdes in i arbetarskyddslagen visste man inte hur
best ä mmelsen skulle koraraa att till ä rapas i praktiken. Eventuella farh å gor f ö r att den
skulle missbrukas har inte besannats. Skyddsombuden har anv ä nt sig av sin befogenhet med gott omd ö me. Bakom remissinstansernas tillstyrkande av att en
motsvarande best ä mmelse f ö rs in i sj ö s ä kerhetslagen ligger s ä kerligen de goda erfarenheter som har redovisats p ä landsidan sedan å r
1974.
Enligt utredningens mening skiljer sig f ö rh å llandena p å ö rlogsfartyg
i f ö revarande avseende inte
principiellt fr å n vad som g ä ller inora ö vriga
omr å den av arbetslivet. En regel ov :., ö jlighet f ö r skyddsombud att avbryta farligt arbete med dess
motsvarighet i sj ö s ä kerhetslagen b ö r d ä rf ö r g ä lla ä ven p ä ö rlogsfartyg.
Huvudregeln i arbetsmilj ö lagen om m ö jlighet f ö r skyddsombud att avbryta farligt arbete inskr ä nkes genom ett stadgande i 14 § arbetsrailj ö f ö rordningen att regeln ej g ä ller vid ö vning
inom f ö rsvarsmakten eller civilf ö rsvaret. Det f ö refaller
utredningen naturligt att sarama inskr ä nkning
b ö r g ä lla p ä ö riogsfartyg. H ä rf ö r talar t ex att ö rlogsfartyg kan deltaga i ö vning ber ö rande
ä ven andra delar av f ö rsvarsmakten. Men ä ven om ö vning bedrives endast med ö rlogsfartyg kan enahanda f ö rh å llanden f ö religga som de, vilka f ö ranledde ö vningsundantaget
f ö r f ö rsvarsmakten i ö vrigt.
Sj ö s ä kerhetslagen inneh å ller en
speciell regel betr ä ffande skyddsombuds m ö jlighet att avbryta farligt arbete, till
Prop. 1979/80:126 65
vilken motsvarighet saknas i arbetsmilj ö lagen. Enligt 9 kap 9 5 andra stycket g ä ller skyddsombuds beslut i fr å ga om fartyg som icke ä r f ö rt ö jt eller ligger till ankars i svensk hamn eller fr å ga ä r om r ä ddningstj ä nst,
till dess bef ä lhavaren tagit st ä llning. Mot skyddsombudets beslut f å r bef ä lhavaren
beordra arbete endast om han finner beslutet ogrundat eller arbetet n ö dv ä ndigt f ö r att undanr ö ja
eller f ö rebygga fara som bed ö mes st ö rre
ä n den risk som f ö ranlett beslutet. Innan bef ä lhavaren i strid mot skyddsombudets beslut beordrar
arbete skall han h ö ra skyddskommitt é n, om s ä dan
finnes och tvingande hinder ej f ö religger.
Begr ä nsningsregeln i sj ö s ä kerhetslagen
betr ä ffande fartyg sora inte ligger f ö rt ö jt eller
till ankars i svensk hamn ä r allts å inte konstruerad som en begr ä nsning av skyddsombuds r ä tt att besluta om avbrytande av farligt arbete utan
som en r ä tt f ö r fartygets bef ä lhavare att under vissa f ö rh å llanden g å emot skyddsombudets beslut. Regeln inf ö rdes i sj ö s ä kerhetslagen efter f ö rslag av fartygsmilj ö utredningen
i dess delbet ä nkande B ä ttre fartygsmilj ö
och motiverades p å f ö ljande s ä tt.
Skyddsombuds beslut att stoppa visst arbete skall
enligt vad utredningen f ö resl å r ------------ g ä lla till
dess sj ö fartsverket
har tagit st ä llning i saken. Det m å ste emellertid enligt utredningen beaktas att
tillsynsmyndighetens beslut ofta p å
grund av det stora avst å ndet mellan fartyget och hemlandet
inte kan erh å llas inom rimlig tid. I s å dana fall anser utredningen det inte m ö jligt att g ö ra
skyddsombudets beslut beroende av sj ö fartsverkets
st ä llningstagande. I st ä llet har utredningen, f ö r de fall d å
fartyget
befinner sig utom svensk hamn, -------- stannat f ö r att
ö verl å ta p å bef ä lhavaren att ta det yttersta ansvaret f ö r om ett av skyddsombud f ö rbjudet arbete skall forts ä tta eller inte. Utredningen f ö resl å r s å ledes f ö r
s å dant fall en lagbest ä mmelse om att skyddsombudets beslut skall g ä lla till dess bef ä lhavaren
tagit st ä llning. F ö r den f ö reslagna
l ö sningen talar enligt utredningen s å v ä l praktiska
sk ä l som det sj ä lvst ä ndiga s ä kerhetsansvar som vilar p ä bef ä lhavaren
ombord.
Av denna motivering framg å r att specialregeln om bef ä lhavarens
r ä tt att, om fartyget inte ligger i
svensk hamn, beordra forts ä ttande av
arbete som avbrutits enligt beslut
5 Riksdagen 1979180. I saml. Nr 126
Prop.
1979/80:126 66
av skyddsombud, fr ä mst
har sin grund i det f ö rh å llandet att flertalet svenska handelsfartyg huvudsakligen sysselsattes
i trafik l å ngt ifr å n de svenska farvattnen. Motsvarande g ä ller inte ö rlogsfartygen
vilka, bortsett fr å n enstaka s k l å ngresor, vanligen uppeh å ller sig inom eller i n ä rheten av det svenska sj ö territoriet och regelm ä ssigt mellan ö vningar under g å ng ligger f ö rt ö jt eller till ankars i svensk hamn. Behovet av en
specialregel om bef ä lhavarens befogenhet av denna grund
g ö r sig d ä rf ö r inte p å samma s ä tt
g ä llande betr ä ffande ö rlogsfartyg
som i fr å ga om de svenska handelsfartygen.
Stadgandet om bef ä lhavarens
r ä tt att g å emot skyddsombuds beslut att avbryta farligt arbete
d å fartyget ä r under g ä ng
eller fr ä ga ä r om r ä ddningstj ä nst ger emellertid uttryck ä ven f ö r en annan
princip, n ä mligen om bef ä lhavarens ö vergripande
s ä kerhetsansvar.
Enligt 58 § sj ö lagen skall ett fartygs bef ä lhavare, innan resa ä ntrades, tillse att fartyget ä r
sj ö v ä rdigt, f ö rsett med erforderliga anordningar
till f ö rebyggande av oh ä lsa och olycksfall, bemannat p å betryggande s ä tt,
tillr ä ckligt provianterat och utrustat
samt s å lastat eller barlastat att s ä kerheten f ö r
fartyg, liv eller gods ej ä ventyras. Under resan skall bef ä lhavaren vaka ö ver
att fartyget h å lles i beh ö rigt skick. Vidare g ä ller enligt sj ö lagens 59 § , att bef ä lhavaren
skall s ö rja f ö r att fartyget framf ö res och handhaves
p ä s ä tt som ä r f ö renligt med gott sj ö mansskap.
Detta bef ä lhavarens ö vergripande ansvar f ö r fartygets s ä kra framf ö rande och handhavande kom till uttryck i
propositionen 1977/78:55 om b ä ttre
fartygsmilj ö . I anslutning till diskussion om
till ä mpningsomr å det f ö r sj ö s ä kerhetslagens
best ä mmelse om bef ä lhavarens r ä tt
att g å emot stoppningsbeslut av
skyddsombud uttalade departementschefen (sid 55), att de omr å den som h ö r
till svenska hamnar ofta kan vara vidstr ä ckta
och att fartyg d ä rf ö r ofta under resa inom hamnomr å den
m å ste framf ö ras p ä s å dant s ä tt
att bef ä lhavaren m ä ste ha vidstr ä ckt
befogenhet att agera, bl a f ö r att kunna
uppfylla de krav som sj ö lagen st ä ller p å
honom.
Prop. 1979/80:126 67
Departementschefens nu å tergivna
yttrande torde b ö ra f ö rst å s s ä att en bef ä lhavares ö vergripande ansvar f ö r sitt fartyg och de ombordvarande inte begr ä nsas av ett stoppningsbeslut av skyddsombud ora
detta stoppningsbeslut skulle inneb ä ra
en fara f ö r fartyget eller de ombordvarande sora
bed ö mes vara st ö rre ä n den risk sora
f ö ranlett stoppningsbeslutet. Sj ö s ä kerhetslagens
specialregel om bef ä lhavarens befogenhet b ö r i detta avseende inte ses som n å gon avvikelse fr å n
vad som i detta avseende g ä ller inom andra omr å den av arbetslivet. Den princip som uttryckes i
specialregeln g ä ller ä ven utan s å dan uttrycklig f ö reskrift. H ä rtill
kommer att det enligt utredningens mening kan f ö ruts ä ttas att fr å ga om avbrytande av farligt arbete p å ö rlogsfartyg
s ä llan eller aldrig torde komma att
avse momentana å tg ä rder under ett fartygs g å ng
av betydelse f ö r fartygets s ä kra framf ö rande.
Ett skyddsombud, sora ö verv ä ger att stoppa visst arbetsmoment p ä ett fartyg under g å ng, har ej
alltid den totala ö verblick ö ver situationen som visar att faran i detta
arbetsmoment m å ste t å las f ö r att fartyget och de ombordvarande
ej skall uts ä ttas f ö r ä n st ö rre fara. Det m å ste
emellertid kunna f ö ruts ä ttas att, d å skyddsombudet i en s ä dan situation v ä nder
sig till bef ä lhavaren f ö r att uppn å r ä ttelse betr ä ffande
det farliga arbetsmomentet, han f ä r
upplysning ora totalbilden och anpassar sig d ä refter.
Av nu angivna sk ä l
har utredningen kommit till den uppfattningen att om arbetsrailj ö lagen g ö rs
till ä mplig p å ö rlogsfartyg
detta ä ven b ö r g ä lla lagens best ä mmelser ora skyddsombuds r ä tt att avbryta farligt arbete. Liksom betr ä ffande f ö rsvarsmakten
i ö vrigt b ö r dock stoppningsr ä tten inte g ä lla vid ö vning. N å gon
uttrycklig best ä mmelse om bef ä lhavares r ä tt
att g å emot skyddsombuds stoppningsbeslut
motsvarande f ö reskriften i sj ö s ä kerhetslagens
9 kap 9 § ä r enligt utredningens mening inte p å kallad s å vitt avser ö rlogsfartyg.
Prop. 1979/80:126 68
5. SJ Ö S Ä KERHETSLAGENS TILL Ä MPLIGHET PA Ö RLOGSFARTYG
Sj ö s ä kerhetslagen inneh å ller, f ö rutom f ö reskrifter
r ö rande arbetarskyddet, ä ven best ä mraelser
om fartygs konstruktion, byggnad och utrustning. S å lunda ges regler i lagens 2 kap om fartygs sj ö v ä rdighet, i 4
kap ora lastning, i 5 kap om passagerarfartyg och i 6 kap om bemanning. Ett
vart av dessa kapitel inleds av ett allm ä nt
h å llet stadgande, varefter f ö ljer mera detaljerade f ö reskrifter i s ä rskilda
paragrafer .
De inledande allm ä nna
stadgandena i n ä mnda kapitel av sj ö s ä kerhetslagen
kan s ä gas utg ö ra preciseringar av den generella best ä mmelsen i 9 §
sj ö lagen om fartygs skick, vilket
stadgande g ä ller alla svenska fartyg och s å lunda ä ven
ö rlogsfartyg. Enligt denna sj ö lagsregel skall fartyg, n ä r det h å lles
i drift, vara sj ö v ä rdigt, f ö rsett raed beh ö vliga anordningar till f ö rebyggande av oh ä lsa
och olycksfall, bemannat p ä betryggande
s ä tt, tillr ä ckligt provianterat och utrustat samt s å lastat eller barlastat att s ä kerheten f ö r
fartyg, liv eller gods ej ä ventyras.
Det iljf ö reskrifterna
i sj ö s ä lierhetslagen bygger i allt v ä sentligt
p å internationella konventioner, fr ä mst konventionen om s ä kerhet f ö r m ä nniskoliv till sj ö ss (SOLAS), till vilka Sverige
anslutit sig. Dessa konventioner g ä ller
ej ö rlogsfartyg.
Vid en reglering av s ä kerheten
p å ö rlogsfartyg ä r naturligt att ä ven ge erforderliga f ö reskrifter betr ä ffande fartygens konstruktion,
byggnad och utrustning s å att de ombordvarandes s ä kerhet ej ä ventyras.
Utformningen av fartygen kan ytterst s ä gas
vara en s ä kerhetsfr å ga, i viss m å n
liknande vad som f ö ljer av de regler ora konstruktion
och utformning av byggnad som ges i byggnadsstadgan (1959:612) och med st ö d d ä rav
meddelade best ä mmelser, vartill h ä nvisning g ö rs
i 2 kap 9 5 arbetsmilj ö lagen.
Prop. 1979/80:126 69
utredningen har ö verv ä gt huruvida den nyss å tergivna sj ö lagsregeln kan anses tillr ä cklig f ö r
n ä mnda ä ndam å l. Ä ven om s ä i huvudsak kan anses vara fallet,
inneb ä r likv ä l sj ö s ä kerhetslagens allm ä nna stadganden s å dana preciseringar att ä ven de b ö r
ges till ä mplighet p å ö rlogsfartyg.
H ä rf ö r talar ä ven att dessa stadganden utg ö r en naturlig grund f ö r bemyndigandet i 11 kap 4 §
sj ö s ä kerhetslagen f ö r regeringenatt meddela
ytterligare f ö reskrifter i de avseenden som
regleras i lagen och att ö verl å ta ä t f ö rvaltningsmyndighet att meddela s å dana
f ö reskrifter.
Det f ö rsta av de allm ä nna stadganden som b ö r g ö ras till-l ä mpligt p å
ö rlogsfartyg ä r 2 kap 1 § .
H ä r f ö reskrives att fartyg icke ä r
sj ö v ä rdigt, om det ej ä r s å konstruerat, byggt, utrustat och vidmakth å llet att det med h ä nsyn till fartygets anv ä ndning och
den fart, vari det nyttjas eller avses att nyttjas, erbjuder betryggande s ä kerhet till f ö rekommande
av sj ö olycka.
Ä ven
stadgandet i 4 kap 1 § sj ö s ä kerhetslagen, vari f ö reskrives att fartyg icke f å r vara s å
lastat eller barlastat att dess stabilitet eller b ä righet ä ventyras
eller s ä kerheten f ö r fartyget eller de ombordvarande s ä ttes i fara, b ö r
g ö ras till ä mpligt p ä
ö rlogsfartyg.
Utredningen har ö verv ä gt att f ö resl ä till ä mpande p ä ö rlogsfartyg
ä ven av regeln i 4 kap 2 § att ett fartyg av viss minsta storlek som befordrar
gods eller passagerare skall p ä vardera
sidan vara f ö rsett med lastm ä rke, sora utvisar minsta till å tna fribord f ö r
fartyget. En s å dan regel saknar emellertid
praktisk betydelse f ö r flertalet ö rlogsfartyg. F ö r
det ringa antal marinen tillh ö riga fartyg,
som huvudsakligen anv ä ndes f ö r att befordra gods eller passagerare, ä r enligt vad utredningen inh ä mtat praxis att de f ö rses med lastm ä rken. Vid s å dant f ö rh å llande ä r
uttrycklig f ö reskrift om till ä mpande av regeln p ä ö rlogsfartyg inte n ö dv ä ndig.
Enligt 5 kap 1 §
sj ö s ä kerhetslagen g ä ller att f ö r passagerarfartyg skall, med beaktande av
fartygets stabilitet och
Prop. 1979/80:126 70
b ä righet samt de å tg ä rder som
vidtagits f ö r att f ö rebygga oh ä lsa
och olycksfall ombord, vara fastst ä llt
det h ö gsta antal passagerare som fartyget
f å r medf ö ra. Till passagerarfartyg h ä nf ö res, enligt
lagens 2 kap 2 § andra stycket, fartyg som medf ö r flera ä n
tolv passagerare. Med passagerare avses varje person ombord utom bef ä lhavaren, medlem av bes ä ttningen, annan som ä r anst ä lld ombord eller som eljest
befinner sig d ä r p å grund av arbete f ö r fartygets
behov eller i offentlig tj ä nstef ö rr ä ttning r ö rande fartyget samt barn som inte fyllt ett å r. Ä ven dessa stadganden
b ö r ä ga till ä mpning p å ö rlogsfartyg.
S ä rskilt inom kustartilleriet men ä ven inom flottan finns fartyg vilka huvudsakligen
anv ä ndes f ö r att befordra personer fr å n en plats till annan. Och bl a vid ö vningar f ö rekommer
att andra ä n de ombordanst ä llda transporteras med ö rlogsfartyg av skilda slag. Det kan d ä rf ö r vara en s ä kerhetsfr å ga
av vikt att det h ö gsta antal s å dana personer som f å r medf ö lja fartyg av olika typ blir fastst ä llt.
I 6 kap 1 § sj ö s ä kerhetslagen
ges allm ä nna regler om fartygs bemanning. S å lunda stadgas att fartyg skall vara bemannat p å betryggande s ä tt.
Ui-ider resa, som under vanliga f ö rh å llanden kr ä ver
mer ä n tolv timnidrs oavbruten g å ng eller som i annat fall ä r s å dan, att
skeppstj ä nsten m å ste indelas i skift, f ä r fartyget icke ha mindre bos ä ttning
ä n att bef ä l och manskap kan indelas i erforderLigt antal
vakter. Fartyg f å r icke under resa ha mindre besci *:tning
ä n att erforderlig personal kan
avdelas f ö r kosth.'.llet ombord och om
fartyget enligt g ä llande f ö reskrifter skall vara utrustat med teleanl ä ggning, f ö r
anl ä ggningens beh ö riga nyttjande. Detta stadgande torde j ä mv ä l b ö ra g ä lla p å ö rlogs-fartyg.
D ä remot torde de i samma kapitel
meddelade f ö reskrifterna om sammans ä ttning och fastst ä llande
av minimi-bes ä ttning inte beh ö va g ö ras till ä mpliga.
Av best ä mmelserna i
sj ö s ä kerhetslagen vill utredningen ä ven
ber ö ra f ö reskrifterna i lagens 8 kap om f ö rbud
mot nyttjande m m.
Prop. 1979/80:126 71
Enligt kapitlets 1 §
f ö rsta stycket f å r fartygs resa f ö rbjudas
i avbidan p ä r ä ttelse om sk ä lig anledning f ö religger antaga att fartyget icke ä r sj ö v ä rdigt f ö r
resa i avsedd fart, att fartyget i v ä sentligt
avseende brister i fr å ga om skyddet mot oh ä lsa och olycksfall, att det icke ä r beh ö rigen lastat
eller barlastat, att det raedf ö r passagerare
ut ö ver det h ö gsta till å tna
antalet, eller att det icke ä r bemannat p å betryggande s ä tt.
Vidare stadgas i paragrafens andra stycke att om fr å ga ä r allenast
om brist i arbetsinr ä ttning eller arbetsredskap, f å r i st ä llet
f ö rbud meddelas att begagna inr ä ttningen eller redskapet innan r ä ttelse vidtagits. F ö rekommer sk ä lig anledning antaga att anv ä ndningen av viss lokal, visst ä mne eller viss arbetsmetod inneb ä r fara f ö r
oh ä lsa eller olycksfall, f å r ä ven anv ä ndningen av lokalen, ä mnet eller metoden f ö rbjudas i avbidan
p å r ä ttelse.
Liknande best ä mraelser
finns i arbetsmilj ö lagen. Enligt dess 7 kap 7 § ä ger s å lunda tillsynsmyndighet gentemot den som har
skyddsansvar enligt lagens 3 kap 2-10 §§
eller 7 kap 6 § meddela f ö rel ä ggande eller
f ö rbud som beh ö vs f ö r att lagen
eller f ö reskrifter sora har meddelats med
st ö d av lagen skall efterlevas. Vidare
f ö reskrives i 7 kap 8 5 att om p å arbetsst ä lle
f ö religger f ö rh å llande sora
inneb ä r risk f ö r oh ä lsa eller
olycksfall f ö r n å gon som arbetar d ä r, kan tillsynsmyndigheten rikta f ö rel ä ggande eller
f ö rbud sora nyss sagts mot den sora r å der ö ver arbetsst ä llet ä ven n ä r denne ej ä r
arbetsgivare i f ö rh å llande till den sora utsattes f ö r
faran.
Ä ven
om sj ö s ä kerhetslagens regler om nyttjandef ö rbud
ä r ut-forraat raed mera direkt
syftning p å den betr ä ffande fartyg aktuella situationen, ger dock
arbetsmilj ö lagen tillsynsmyndighet i sak
samma befogenheter. H ä rtill kommer att reglerna i 8 kap
sj ö s ä kerhetslagen, om de gjordes till ä mpliga
p ä ö rlogsfartyg, endast skulle kunna till ä mpas vid brister i de avseenden som regleras genom de best ä mmelser i sj ö s ä kerhetslagen, vilka skulle vara till ä mpliga p å
ö rlogsfar-
Prop. 1979/80:126 72
tyg. Vid brister betr ä ffande
det egentliga arbetarskyddet skulle arbetsmilj ö lagens tv å ngsregler f ä tillgripas. F ö r
tillsynsmyndigheterna skulle uppkomma tvekan vilket lagrum som borde å beropas f ö r
eventuellt f ö rbud.
Av dessa sk ä l har
utredningen funnit att om arbetsmilj ö lagen
g ö rs till ä mplig p å
ö rlogsfartyg, f ö reskrifterna i 8 kap sj ö s ä kerhetslagen
ej samtidigt b ö r kunna till ä rapas.
S å som kommer att n ä rmare motiveras under avsnittet 8 om bl a till ä mpande p å
ö rlogsfartyg av stadganden i arbetsmilj ö f ö rordningen,
b ö r 9 kap 18 § andra stycket sj ö s ä kerhetslagen g ö ras
till ä mpligt betr ä ffande s å dana
fartyg.
Av reglerna i sj ö s ä kerhetslagen b ö r
slutligen ä ven stadgandet i lagens 11 kap 4 § g ö ras till ä mpligt betr ä ffande
ö rlogsfartyg. I detta stadgande
bemyndigas regeringen att meddela ytterligare f ö reskrifter i de avseenden som regleras i sj ö s ä kerhetslagen
och att ö verl å ta å t f ö rvaltningsmyndighet att meddela s ä dana
f ö reskrifter.
Prop.
1979/80:126 73
6. TILLSYNEN
6.1 Tillsynsmyndighet
Arbetsmilj ö lagen l ä gger ansvaret f ö r
en god arbetsmilj ö i f ö rsta hand p å arbetsgivaren. Inom den offentliga
sektorn inneb ä r detta bl a att det ä r en v ä sentlig
myndighetsuppgift att verka f ö r att
tillgodose behovet av erforderliga arbetsrail j öä tg ä rder . Detta har eraellertid inte
ansetts tillr ä ckligt utan ä ven inom den offentliga sektorn b ö r ut ö vas tillsyn
av extern myndighet. F ö rh å llandet utvecklades av arbetsmilj ö utredningen,
i anslutning till diskussion av fr å gan
om arbetsmilj ö lagens till ä mplighet inom f ö rsvaret,
p å f ö ljande s ä tt.
Enligt det ursprungliga syns ä ttet i arbetarskyddslagstiftningen ans å gs det naturligt att tillsynen av arbetarskyddet inom den offentliga
sektorn ut ö vades endast av den egna
myndigheten. Det ä r emellertid numera en allm ä nt omfattad princip att s å dan tillsyn inte ä r
tillr ä cklig utan att tillsyn ocks å kr ä vs genom de
s ä rskilda arbetarskyddsmyndigheterna.
Detta g ä ller ö ver hela linjen och allts å
ä ven i f ö rh å llande till
de rayndigheter vilkas verksamhet st ä ller
krav p ä bed ö mning genom speciell expertis. Tillsyn av en utomst å ende myndighet har ett v ä rde inte bara genom att den ger en f ö ruts ä ttningsl ö s bed ö mning utan
ocks å genom att utvecklingen av arbetsmilj ö n kan drivas fram å t
p ä ett enhetligt s ä tt med utnyttjande av erfarenheterna fr å n alla grenar av arbetslivet. Utg å ngspunkt vid avg ö rande
av fr å gan om tillsynen ö ver f ö rsvarets
arbetsmilj ö m å ste enligt arbetsmilj ö utredningens
å sikt vara att tillsynen skall ut ö vas i samma former och av sarama rayndigheter som p ä ö vriga omr å den.
Enligt 7 kap 1 §
arbetsmilj ö lagen ut ö vas tillsyn ö ver
efterlevnaden av lagen och raed st ö d
av lagen meddelade f ö reskrifter i vad avser s å v ä l privat som
offentlig verksamhet av arbetarskyddsstyrelsen samt, under dess ö verinseende och ledning, av yrkesinspektionen.
Utredningen har diskuterat huruvida samma regel b ö r g ä lla betr ä ffande arbetsmilj ö lagens
till ä mpande p å ö rlogsfartyg eller
om, s å som chefen f ö r marinen f ö reslog
i sin h ä r f ö rut ber ö rda skrivelse till chefen f ö r kommunikationsdepartementet och vilket ä ven tillstyrktes av de remissinstanser
Prop.
1979/80:126 74
som yttrade sig ö ver
denna skrivelse, tillsynen av arbetarskyddet p å ö rlogsfartyg b ö r ankorama p å
sj ö fartsverket.
Sk ä l kan anf ö ras f ö r b å da dessa l ö sningar.
F ö r att l ä gga tillsynsansvaret p å arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen kan tala att dessa rayndigheter
har detta ansvar f ö r hela till ä mpningsomr å det
i ö vrigt f ö r arbetsmilj ö lagen.
Tillsynen av arbetarskyddet inom f ö rsvarsmakten
i allm ä nhet å vilar s å lunda
arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen och det kan d å te sig egendomligt om tillsynen ö ver den ringa del av f ö rsvaret som ö rlogsfartygen utg ö r skulle brytas ut f ö r att å l ä ggas annan myndighet.
F ö r att l ä gga tillsynsansvaret betr ä ffande arbetsmilj ö lagens
till ä mpande p å ö rlogsfartyg
p å sj ö fartsverket talar andra, och enligt utredningens mening starkare sk ä l. Mest v ä sentligt
ä r h ä rvid att ö rlogsfartygen ä r fartyg med de speciella f ö ruts ä ttningar och
krav som f ö ljer d ä rav.
M ö jligheterna att n å goda arbetsmilj ö f ö rh å llanden p å fartyg ä r
beroende av hur man kan hantera de begr ä nsningar
som f ö ljer av fartygens byggnadss ä tt, sj ö v ä rdighetskrav och andr-j fartygstekniska f ö rh å llanJen. M ö jligheterna att uppn å en tillfredsst ä llande totall ö sning beror mycket av insatser p ä konstruktionsstadiet. Som tillsynsrayndighet vad
avser s å v ä l sj ö v ä rdigheten sora arbetsrailj ö n
pi handelsfartyg har sj ö fartsverket skaffat sig s ä rskild kompetens i dessa fr å gor. Utredningen har d ä rf ö r funnit naturligt att f ö resl å sj ö fartsverket som tillsynsrayndighet. Verkets kunnande
blir h ä r ett v ä rdefullt komplement till det kunnande som redan besittes
inora marinen betr ä ffande dessa fr ä gor. I sitt arbete b ö r sj ö fartsverket, s ä som ä r f ö reskrivet betr ä ffande
tillsynen av handelsfartyg, samarbeta raed arbetarskyddsstyrelsen. H ä rvid vinnes m ö jligheten
att tillgodog ö ra sig den myndighetens
specialkompetens inom vissa sektorer, t ex yrkeshygien och arbetsmedicin.
I 1 kap 4 § sj ö s ä kerhetslagen
stadgas att tillsyn av fartyg, som ä gs
eller brukas av svenska staten och anv ä ndes
f ö r
Prop. 1979/80:126 75
annat ä ndam å l ä n att i allm ä n trafik befordra gods eller passagerare, ut ö vas av den myndighet under vars f ö rvaltning fartyget st ä r, i den m å n regeringen ej best ä mmer annat.
Enligt utredningens mening talar de nyss n ä randa principiella sk ä len mot att ansvaret f ö r tillsynen
av hur ö rlogsfartyg ä r konstruerade, byggda, utrustade och vidmakth å llna, m m enbart l ä gges p ä den myndighet som st å r som ä gare
och redare f ö r dessa fartyg. Ä ven om det sj ä lvfallet
ä r en grundl ä ggande f ö ruts ä ttning f ö r
ett ö rlogsfartygs stridsduglighet att
det ä r sj ö v ä rdigt och att d ä rf ö r alla
erforderliga å tg ä rder f ö r att tillgodose sj ö v ä rdigheten av
ö rlogsfartygen kommer att
tillgodoses av vederb ö rande milit ä ra myndigheter, kan det dock anses inneb ä ra en ytterligare s ä kerhetsgaranti om tillsyn ö ver
efterlevnaden av de till ä mpliga sj ö s ä kerhetsreglerna
å l ä gges h ä rf ö r specialkompetent myndighet, dvs sj ö fartsverket. Bortsett fr ä n
den principiella synpunkten talar ä ven
praktiska sk ä l f ö r en s å dan l ö sning av tillsynsfr å gan. Genom,
sin erfarenhet av tillsyn av handels- och fiskefartyg f ö r kontroll av fartygens sj ö v ä rdighet,
stabilitet och flytbarhet i skadat skick m m, kan medverkan av sj ö fartsverket vid ny-, till- eller ombyggnad av ö rlogsfartyg inneb ä ra v ä rdefullt bist å nd å t de marina
myndigheterna vid ö verv ä ganden av tveksamma fr å gor.
Av dessa sk ä l har
utredningen funnit att tillsynen ö ver
efterlevnaden betr ä ffande ö rlogsfartyg av de f ö rut ber ö rda stadgandena i sj ö s ä kerhetslagen
b ö r å l ä ggas sj ö fartsverket. Detta ä r i sin tur en ytterligare anledning att l ä gga ä ven
tillsynsansvaret betr ä ffande efterlevnaden p å ö rlogsfartygen
av arbetsmilj ö lagen p ä sj ö fartsverket.
Eljest skulle skilda myndigheter f ä
s å dant ansvar betr ä ffande varandra s ä
n ä rliggande lagstiftningar som sj ö s ä kerhetslagen,
som i de h ä r aktuella avseendena kan s ä gas reglera den yttre arbetsmilj ö n, och arbetsmilj ö lagen.
Detta skulle å tminstone teoretiskt kunna skapa gr ä nsdragningsproblem.
Utredningen f ö resl å r s å lunda att
tillsynen ö ver efterlevnaden p å ö rlogsfartyg
s å v ä l av arbetsmilj ö lagen som av tilll ä mpliga stadganden i sj ö s ä kerhetslagen å l ä ggs sj ö fartsverket.
Prop.
1979/80:126 76
I 1 kap 3 § sj ö s ä kerhetslagen
f ö reskrivs, att tillsyn av fartyg i
de h ä nseenden sora behandlas i lagen ut ö vas av sj ö fartsverket.
Till denna huvudregel, fr ä n vilken som n ä rants g ö rs
visst undantag i kapitlets 4 § , har i ett
andra stycke fogats best ä ramelsen att i fr ä ga som avser ombordanst ä lldas skydd mot oh ä lsa och olycksfall skall tillsynen ut ö vas under saraverkan med arbetarskyddsstyrelsen. Motsvarande b ö r g ä lla betr ä ffande sj ö fartsverkets
tillsyn betr ä ffande skydd mot oh ä lsa och olycksfall p ä ö rlogsfartyg. Best ä mmelse h ä rom
torde b ö ra intas i arbetsrailj ö f ö rordningen.
Arbetarskyddsstyrelsen ges i 18 § arbetsmilj ö f ö rordningen vissa s ä rskilda uppgifter och befogenheter enligt ett flertal av lagens stadganden.
Ä ven dessa uppgifter och befogenheter
b ö r enligt utredningens mening, s å vitt avser ö rlogsfartyg,
i till ä mpliga delar ankomma p å sj ö fartsverket.
Utredningen har i det f ö reg ä ende f ö reslagit
att de uppgifter som enligt arbetsmilj ö lagen
ankommer p å arbetarskyddsstyrelsen, s å vitt avser ö rlogsfartyg
skall ankomma p å sj ö fartsverket. En s ä rskild fr å ga ä r vilken
myndighet som i detta avseende b ö r ö verta yrkesinspektionens befogenheter och å ligganden. N ä ra
till hands kan synas vara att l ä gga dessa
uppgifter p å sj ö fartsinspektionen. H ä remot kan
emellertid inv ä ndas att sj ö fartsinspektionen inte ä r organiserad p å samma
s ä tt som yrkesinspektionen.
Yrkesinspektionen ä r
uppdelad i ett antal distrikt, i regel ett f ö r
varje l ä n, med en distriktschef som chef f ö r ett kontor. Inom varje distrikt finns en
yrkesinspektionsn ä mnd med beslutsfunktioner. Ledam ö ter i s å dan
n ä mnd ä r distriktschefen, som ä r
ordf ö rande, samt å tta andra personer som utses av
arbetarskyddsstyrelsen efter f ö rslag av
arbetsmarknadsorganisationerna. Yrkesinspektionsn ä mnd har att avg ö ra
olika slag av ä renden som n ä rmare anges i instruktionen (1973:847) f ö r yrkesinspektionen. Hit h ö r viktigare fr å gor
om inriktningen och planeringen av verksamheten i distriktet, fr å gor om medgivande att utse regionala skyddsombud, fr å gor om ingripande med tv å ngsmedel, fr å gor
om å talsanm ä lan och
Prop.
1979/80:126 77
andra fr å gor av st ö rre betydelse f ö r
arbetsmarknadsparterna. N ä mnden skall ocks ä fungera som samr å dsorgan
p å det regionala planet f ö r att fr ä mja
f ö retagsh ä lsov å rdens
utveckling.
Det l ö pande arbetet inora
yrkesinspektionsdistriktet leds av distriktschefen. Det ä r ocks å
denne sora i princip beslutar i ä rentien som
inte skall avg ö ras av yrkesinspektionsn ä mnd eller som ä r
s ä br å dskande att n ä mnden inte hinner sammantr ä da.
Sj ö fartsinspektionen d ä remot ing å r
i sj ö fartsverket och ä r n ä rmast
underst ä lld sj ö s ä kerhetsdirekt ö ren, som ä r
chef f ö r en av centralf ö rvaltningens avdelningar. Ä ven sj ö fartsinspektion
ä r uppdelad i distrikt med en ö verinspekt ö r
som chef f ö r varje distrikt. D ä remot saknas partsrepresentation i distriktsf ö rvaltningarna.
Utredningen har ö verv ä gt att st ä rka
sj ö fartsinspektionsdistriktens st ä llning i f ö revarande
avseende genom att ä ven vid dessa inr ä tta partssammansatta beslutande organ motsvarande
yrkesinspektionsn ä mnderna. Ä ven om sk ä l
kan anf ö ras h ä rf ö r har utredningen likv ä l funnit tillskapande av s å dana nya organ vara en mera genomgripande å tg ä rd ä n som p å kallas
enbart f ö r handl ä ggningen av fr å gor
r ö rande arbetarskyddet p ä ö rlogsfartyg.
S ä som av det f ö ljande framg å r
torde antalet ä renden som skulle h ä nskjutas till avg ö rande
av s å dana n ä mnder bli relativt ringa. Det har inte ankommit p å utredningen att ö verv ä ga fr å gan huruvida
partsrepresentation inom sj ö fartsinspektionen
kan vara motiverad f ö r sj ö fartsverkets tillsynsverksamhet i ö vrigt.
Den naturliga slutsatsen blir d ä rf ö r att ä ven de å ligganden
och befogenheter som enligt arbetsmilj ö lagen
tillkommer yrkesinspektionen, s å vitt avser ö rlogsfartyg b ö r
tillkomma sj ö fartsverket.
Utredningen har ä ven
ö verv ä gt huruvida sj ö fartsverkets ansvar betr ä ffande arbetarskyddet p å ö rlogsfartyg
motiverar f ö rst ä rkning av verkets styrelse med representanter f ö r ar-
Prop.
1979/80:126 78
betsmarknadsparterna inom marinen, men har avst å tt h ä rifr å n med h ä nsyn
till den ringa del av denna styrelses uppgifter som kan antagas ber ö ra ö rlogsfartyg.
Inte heller har utredningen ansett p å kallat
att inr ä tta en s ä rskild r å dgivande,
partssammansatt n ä mnd f ö r fr ä gor r ö rande arbetarskyddet p å ö rlogsfartyg.
Utredningen f ö ruts ä tter emellertid att sj ö fartsverket inh ä mtar yttrande av den i det f ö ljande ber ö rda
fartygsmilj ö n ä mnden, d ä rest s ä dan inr ä ttas.
H ä rtill komraer att sj ö fartsverket, s å som
f ö rut n ä mnts, skall samr å da med arbetarskyddsstyrelsen i fr å gor som avser ombordanst ä lldas skydd mot oh ä lsa och olycksfall.
I ett speciellt avseende m ä ste undantag g ö ras fr å n huvudregeln att vad i arbetsmilj ö lagen stadgas om yrkesinspektionen, s å vitt avser ö rlogsfartyg
i st ä llet skall g ä lla sj ö fartsverket.
Det g ä ller utseende av kommunala tillsynsm ä n .
Enligt 7 kap 2 g arbetsmilj ö lagen å ligger det kommun att efter samr å d med yrkesinspektionen utse en eller flera kommunala
tillsynsm ä n med erforderlig kompetens att
bitr ä da . rKesinspektionen vid tillsyn
enligt kapitlets 1 § .
\agon anledning att l å ta detta kommunernas å ligganden ä ven omfatta utseende av kommunal
tillsynsman f ö r att bitr ä da sj ö fartsverket
vid dess tillsyn betr ä ffande ö rlogsfartyg f ö religger
uppenbarligen inte, vilket b ö r f ö ranleda en undantagsbest ä mmelse i stadgandet.
6.2 Fartygsrailjon ä mnd
I sitt andra delbet ä nkande
"Bost ä der, medinflytande och milj ö ombord p å
fartyg" (Ds K 1976:1) f ö reslog fartygsmilj ö utredningen inf ö rande
i sj ö s ä kerhetslagen av f ö reskrifter om tills ä ttande av s k fartygsmilj ö n ä rand.
Prop. 1979/80:126 79
Fartygsmilj ö utredningens
f ö rslag innebar att till sj ö s ä kerhetslagens
7 kap skulle fogas f ö reskrifter av f ö ljande inneh å ll.
F ö r att bereda de ombordanst ä llda tillf ä lle
att medverka vid utformningen av milj ö n
ombord i fartyg skall den som ä mnar f ö retaga nybyggnad, ombyggnad eller tillbyggnad av
fartyg med en bruttodr ä ktighet av minst 20 registerton
underr ä tta en av f ö retr ä dare f ö r redare och ombordanst ä llda sammansatt fartygsmilj ö n ä mnd. S å dan n ä mnd skall s ä rskilt behandla fr å gor om planering av nya eller ä ndrade
bost ä der, arbetsrum och andra utrymmen
vilkas utformning ä r av betydelse f ö r skyddet mot oh ä lsa
och olycksfall. Fartygsrailj ö -n ä mnd skall utses inom rederi eller f ö r grupp av rederier. F ö r fartyg som ä ges eller brukas av svenska staten
meddelar regeringen erforderliga f ö reskrifter.
Om utseende av ledam ö ter i fartygsmilj ö n ä mnd och om f ö rfarandet d ä r
best ä mmes genom kollektivavtal. S å dant avtal skall p å arbetstagarsidan ha slutits eller godk ä nts av organisation, som ä r
att anse som central arbetstagarorganisation enligt lagen (1976:580) om medbest ä mmande i arbetslivet.
Som motiv f ö r f ö rslaget angav fartygsmilj ö utredningen bl a att f ö r att kunna ut ö va inflytande p å ett fartygs utformning kr ä vs insatser p å
ett tidigt stadium av fartygets tillblivelse, i allm ä nhet redan p å
projekteringsstadiet. Detta f å r s ä rskild betydelse vid utformningen av fartygets bost ä der vilkas planering ofta m å ste behandlas i samband med den ö vergripande planeringen av hela fartyget.
Fartygsmilj ö utredningens
f ö rslag r ö rande fartygsmilj ö n ä mnd upptogs till behandling i regeringens
proposition 1978/79:117 ora bemanning av fartyg, ra m.
I propositionen uttalade f ö redragande departementschefen att hon ansl ö t sig helt till utredningens uppfattning ora vikten
av att de ombordanst ä llda f å r ett vidgat inflytande i fr ä gor som r ö r
deras bostads- och arbetsmilj ö p å fartygen. Departementschefen st ä llde sig d ä rf ö r bakom utredningens å sikt att det b ö r inr ä ttas fartygsrailj ö n ä mnder. I utredningen hade f ö retr ä dare f ö r
organisationerna p ä sj ö arbets-
Prop. 1979/80:126 80
marknaden varit ense ora att det ä r l ä mpligast att
arbetsmarknadsparterna f å r b ä ra ansvaret f ö r att fartygsmilj ö n ä mnder
tillskapas. Departementschefen fann det ocks å
vara naturligt att parterna tar p ä
sig detta ansvar utan n å gra lagregler. Det borde finnas
goda f ö ruts ä ttningar f ö r att parterna skall kunna å stadkomma praktiska och enkla l ö sningar. Ledning inf ö r f ö rhandlingsarbetet kunde h ä mtas bl a fr å n
utredningens ö verv ä ganden. Departementschefen f ö rklarade
sig komma att f ö lja utvecklingen p å omr å det. Om det
visade sig att ett vidgat inflytande f ö r
de anst ä llda i hith ö rande fr å gor
inte kommer till st å nd avs å g hon att å terkomma
i saken. Med anledning av ett p å pekande av
sj ö fartsverket uttalade
departementschefen slutligen att det nyss sagda om ö nskv ä rdheten av
att fartygsmilj ö n ä mnder tillskapas ä ven g ä ller f ö r
ber ö rda statliga myndigheter.
Utredningen, som helt delar uppfattningen att de anst ä llda p å
ö rlogsfartygen b ö r beredas tillf ä lle
att redan p å projekteringsstadiet f å medverka vid utformningen av fartygen i avseenden
av betydelse f ö r den ombord tj ä nstg ö rande personalens
skydd mot oh ä lsa och olycksfall, vill kraftigt understryka
v ä rdet av att en fartygsmilj ö n ä rand f ö r ö rlogs-fartyg
inr ä ttas genora ö verenskommelse mellan ber ö rda parter, utredningen f ö ruts ä tter att om
en fartygsmilj ö n ä mnd f ö r ö rlogs fartyg inr ä ttas, vederb ö rande marina myndigheter kora-.Tier att i n ä randen diskutera inte bara projektering av nya ö rlogsfartyg utan ä ven
s å dan till- eller ombyggnad av s å dana fartyg sora kan vara av betydelse ur arbetsrailj ö synpunkt. Ä ven
andra skyddsfr å gor p å ö rlogsfartyg kan raed f ö rdel behandlas i s å dan n ä mnd.
6.3 Tillsynens ut ö vande
Betr ä ffande den praktiska inneb ö rden av tillsynsansvaret betr ä ffande efterlevnaden p å ö rlogsfartyg av arbetsrailj ö lagen och till ä mpliga
stadganden i sj ö s ä kerhetslagen vill utredningen h ä nvisa
till f ö ljande uttalande av arbetsmilj ö -utredningen i dess f ö rut n ä mnda bet ä nkande.
Prop. 1979/80:126
Arbetarskyddsmyndigheternas tillsyn p å n ä mnda omr å de (dvs f ö rsvaret
i allm ä nhet) b ö r ges den omfattning sora beh ö vs med h ä nsyn
till den kontroll som bedrivs genom f ö rsvarsmaktens
myndigheter p å olika niv å er. H ä rav f ö ljer att den l ö pande
tillsynen i huvudsak kan ut ö vas genom
att yrkesinspektionen vid kallelse g å r
in och diskuterar milit ä ra fr å gor. Detta f ö ruts ä tter viss tillg å ng till milit ä r branschkunskap ä ven
inom yrkesinspektionen .
Samma syns ä tt b ö r anl ä ggas p å den centrala tillsynen sora avser reglering genora
f ö rfattningsverksamhet. Liksom p å andra omr å den
d ä r s ä rskilda s ä kerhetsf ö reskrifter g ä ller
ä r det inte fr å ga om att skyddsf ö reskrifterna
prim ä rt skall komma fr å n arbetarskyddsstyrelsen. I den m å n s å dana s ä kerhetsf ö reskrifter
finns och anses betryggande beh ö vs sj ä lvfallet inga s ä rskilda
skyddsf ö reskrifter fr å n styrelsen. Det b ö r dock beaktas - vilket ocks å
i viss utstr ä ckning redan sker - att arbetarskyddsmyndigheterna
ä r en viktig kontaktyta f ö r fackmyndigheten n ä r s ä kerhetsf ö reskrifter utf ä rdas
f ö r den egna verksamheten. Inte minst
raed tanke p ä detta samarbete ä r det viktigt att arbetarskyddsstyrelsen tillf ö rs sakkunskap p å
det milit ä ra omr å det.
I den av riksdagen i denna del godk ä nda propositionen 1976/77:144 om arbetsmilj ö lag ra ra fann sig f ö redragande departeraentschefen kunna i huvudsak ansluta sig till vad utredningen
s å lunda f ö reslagit i fr å ga
om tillsynen. Han tillfogade dock att man borde s ö ka å stadkomma en regelbunden tillsyn ä ven inora f ö rsvarets
omr å de. Liksom i ö vrigt m å ste,
anf ö rde statsr å det, samtidigt en prioritering ske med beaktande av
angel ä genhetsgraden. I denna bed ö mning inginge givetvis ä ven att ta h ä nsyn
till den kontroll sora ut ö vas av andra myndigheter ä n arbetarskyddsmyndigheterna.
De anf ö rda
synpunkterna betr ä ffande tillsynsverksamheten inom f ö rsvaret i allm ä nhet
har till ä mplighet ä ven p ä sj ö fartsverkets tillsyn av ö rlogsfartyg. Vad s ä rskilt g ä ller den form av tillsynsverksamhet
som utf ö res i form av f ö rfattningsreglering eller andra generella f ö reskrifter ä r
att m ä rka att sj ö fartsverket utf ä rdat
en m ä ngd s å dana de-taljf ö reskrifter f ö r handels- och fiskefartyg. Dessa f ö reskrifter ä r
i regel grundade p ä internationella konventioner
eller rekommendationer som tilltr ä tts
resp godk ä nts av Sverige. S å som f ö rut n ä mnts ä r de endast
i viss omfattning till ä mpliga p å ö rlogsfartyg.
Detta betyder dock icke
6 Riksdagen 1979180. 1 saml. Nr 126
Prop. 1979/80:126 82
att sj ö fartsverket
beh ö ver utf ä rda andra best ä mmelser,
avpassade efter f ö rh å llandena p ä ö rlogsfartyg. De f ö r handels-och fiskefartygen
meddelade best ä mmelserna b ö r emellertid i regel i till ä mpliga delar kunna tj ä na som underlag f ö r de milit ä ra myndigheternas - i samarbete med arbetstagarorganisationerna
i en fartygsmilj ö n ä mnd f ö r ö rlogsfartyg eller eljest - bed ö mningar av olika arbetsrailj ö fr å gor. I den m å n direkta f ö reskrifter
erfordras b ö r dessa i f ö rsta hand utf ä rdas
av vederb ö rande milit ä ra myndigheter i samr å d med sj ö fartsverket.
P å liknande s ä tt f ö rh å ller det sig med det l ö pande tillsynsarbetet. Av skyddsombud, skyddskommitt é eller eljest aktualiserade skyddsfr å gor b ö r i f ö rsta hand l ö sas
av vederb ö rande milit ä ra myndigheter i samarbete med ber ö rda arbetstagarorganisationer i far tygsmilj ö n ä rand f ö r ö rlogsfartyg
eller i annan ordning.
Sj ö fartsverkets tillsyn av ö rlogsfartyg torde s å ledes huvudsakligen begr ä nsas
till samr å dsf ö rfarande betr ä ffande av milit ä ra myndigheter meddelade f ö reskrifter r ö rande
arbetarskyddet i vidstr ä ckt mening p å ö rlogsfartyg
samt att verket vid kallelse g å r in och
diskuterar speciella fr å gor. Om emellertid, vilket torde
kunna f ö ruts ä ttas, en partssammansatt fartygsmilj ö n ä mnd f ö r ö rlogsfartyg uppr ä ttas, synes sannolikt att flertalet av skyddsombud
eller eljest aktualiserade skyddsfr å gor
kan l ö sas av denna n ä mnd.
Den p å sj ö fartsverket lagda uppgiften att ut ö va
tillsyn ö ver efterlevnaden p å ö rlogsfartyg
av arbetsmilj ö lagen och till ä mpliga stadganden i sj ö s ä kerhetslagen torde d ä rf ö r knappast beh ö va befaras att bli s ä betungande att n å gon organisatorisk f ö rst ä rkning av
verkets sj ö s ä kerhetsavdelning blir erforderlig. Det b ö r h ä r inskjutas
att det av arbetsmilj ö utredningen p å pekade behovet av branschkunskap redan torde f ö refinnas inom sj ö fartsverket
genom att befattningshavare tidvis tj ä nstgjort
eller tj ä nstg ö r inom marinen.
Prop. 1979/80:126 83
Skulle framdeles visa sig att tillsynsuppgiften likv ä l blir s å
betungande f ö r sj ö fartsverket att n å gon personalf ö rst ä rkning
erfordras, torde behovet h ä rav f å redovisas av verket i samband med ordinarie anslagsframst ä llningar.
Prop. 1979/80:126 84
7. UNDERST Ä LLNING OCH
BESV Ä R
Utredningen har i f ö reg å ende avsnitt f ö reslagit
att sj ö fartsverket skall vara
tillsynsmyndighet s å vitt avser arbetsmilj ö lagens till ä mpande
p å ö rlogsfartyg och att ä ven i ö vrigt vad i lagen s ä gs om arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen betr ä ffande ö rlogsfartyg
skall g ä lla sj ö fartsverket. H ä rav
f ö ljer att arbetsmilj ö lagens f ö reskrifter
om underst ä llning och besv ä r blir till ä mpliga
betr ä ffande beslut sora sj ö fartsverket meddelar med st ö d av arbetsmilj ö lagen
.
Regler om fullf ö ljd
av talan ges i arbetsmilj ö lagen i dess 9 kap. I 1 § f ö reskrives
att talan mot beslut av yrkesinspektionen f ö res
hos arbetarskyddsstyrelsen genom besv ä r.
Bortsett fr å n ett par speciella fall, som
saknar praktisk betydelse betr ä ffande ö rlogsfartyg, g ä ller
vidare enligt kapitlets 2 § andra stycket att talan mot beslut
som arbetarskyddsstyrelsen i s ä rskilt fall
har meddelat enligt lagen eller med st ö d
av regeringens f ö rordnande enligt lagen, f ö res hos regeringen. Talan mot arbetarskyddsstyrelsens
beslut om f ö reskrift till allm ä n efterr ä ttelse
f å r ej f ö ras (9 kap 2 §
tredje stycket) men arbetarskyddsstyrelsen ä ger
enligt kapitlets 4 paragraf betr ä ffande s å dan f ö reskrift
underst ä lla regeringen fr å ga av s ä rskild
betydelse, innan styrelsen meddelar beslut i ä rendet.
Av arbetsmilj ö lagens
fullf ö ljdsregler skulle f ö reskrifterna om talan mot beslut av
yrkesinspektionen komma att sakna betydelse d å dennas uppgifter och befogenheter betr ä ffande ö rlogsfartyg skulle ö vertas direkt av sj ö fartsverket. I praktiken torde ä ven
kunna antas att talan mot sj ö fartsverkets
beslut om f ö reskrift till allm ä n efterr ä ttelse,
dvs f ö rfattningsf ö reskrift om arbetsmilj ö n p å ö rlogsfartyg, s ä llan eller aldrig kommer att bli
aktuell. I den m å n s ä dana f ö reskrifter ej meddelas av vederb ö rande milit ä ra
myndighet utan utf ä rdas av sj ö fartsverket, kan f ö ruts ä ttas att verkets beslut f ö reg å tts av ing å ende ö verl ä ggningar med ber ö rda
parter. Har enighet d ä ej kunnat uppn ä s, torde
Prop. 1979/80:126 85
fr å gan vara av s å dan natur att den b ö r underst ä llas regeringen innan beslut
meddelas.
De regler i sj ö s ä kerhetslagen, som utredningen f ö reslagit skola g ö ras
till ä mpliga p å ö rlogsfartyg ä r av s å
allm ä n natur att formellt beslut av sj ö fartsverket knappast torde bli aktuellt. Å tminstone teoretiskt kan dock t ä nkas att sj ö fartsverket
med st ö d av bemyndigande enligt lagens 11
kap 4 § finner anledning meddela till ä mpningsf ö reskrifter
om vilka enighet inte uppn å tts vid diskussioner med ber ö rda parter. Det ä r
d ä rf ö r l ä mpligt att ä ven fullf ö ljdsreglerna
i sj ö s ä kerhetslagen g ö rs till ä mpliga genom f ö rordnande
ora till ä mpande betr ä ffande ö rlogsfartyg
av reglerna i sj ö s ä kerhetslagens 11 kap 3 § .
Av dessa regler saknar dock f ö reskrifterna
i paragrafens b å da f ö rsta stycken relevans en ä r
8 kap sj ö s ä kerhetslagen av f ö rut angivna sk ä l inte skulle g ä lla
betr ä ffande ö rlogsfartyg.
7 Riksdagen 1979180. 1 saml. Nr 126
Prop. 1979/80:126 86
8. TILL Ä MPNINGSF Ö RESKRIFTER
I arbetsmilj ö f ö rordningen (1977:1166) har regeringen meddelat f ö reskrifter r ö rande
till ä mpningen av arbetsmilj ö lagen. G ö rs
arbetsmilj ö lagen till ä mplig p å
ö rlogsfartyg blir ä ven arbetsmilj ö f ö rordningen till ä mplig
p å s å dana fartyg om inte s ä rskilt
undantag f ö reskrives.
Utredningen har ö verv ä gt om och i vad m å n
s å dant undantagande ä r motiverat och har d ä rvid funnit att undantag f ö r
till ä mpande p å ö rlogsfartyg
l ä mpligen b ö r g ö ras betr ä ffande 1 g och 2 §
f ö rsta stycket.
Vad ang å r det f ö rstn ä mnda
undantaget kan erinras ora att efter 1973 å rs
reforra av arbetarskyddslagstiftningen ing ä r
en arbetsrailj ö pr ö vning i byggnadslovs ä renden. I
byggnadslovs ä rende, som avser lokal f ö r verksarahet raed anst ä llda, skall alltid f ö retes utl å tande fr ä n yrkesinspektionen om lokalens l ä mplighet fr å n
arbetarskyddssynpunkt. Utl å tandet skall ä ven ange ora skyddsorabud, skyddskoramitt é eller organisation som f ö retr ä der
arbetstagarna har f å tt tillf ä lle att yttra sig.
Dessa byggnadslovsbest ä mmelser
kompletteras raed f ö reskrifter i arbetsmilj ö f ö rordningens
1 5- F ö r de fall d ä byggnadslovsplikt inte f ö religger f ö reskrivs
s å lunda en s ä rskild anm ä lningsplikt
f ö r arbetsgivare.
Anm ä lan skall ocks å ske n ä r
besked om hur arbetslokal skall anv ä ndas
inte har kunnat l ä ranas i byggnadslovs ä rendet.
Byggnadslov fordras inte f ö r ny-, till- eller orabyggnad av fartyg. H ä rav f ö ljer att 1 § arbetsrailj ö f ö rordningens f ö reskrifter
om anm ä lningsskyldighet skulle kunna bli
till ä mpliga betr ä ffande arbetslokal eller personalrum i ö rlogsfartyg om arbetsrailj ö lagen g ö rs
till ä raplig p ä dessa. Enligt utredningens mening ä r s å dan anm ä lan vilken, om arbetarskyddsstyrelsens och
yrkesinspektionens uppgifter och befogenheter s ä som utredningen f ö rut f ö reslagit ö verflyttas
Prop.
1979/80:126 87
p å sj ö fartsverket s å vitt avser ö rlogsfartyg skulle g ä lla sj ö fartsverket, inte n ö dv ä ndig. S å som ovan n ä mnts
f ö ruts ä tts ber ö rda parter gemensamt inr ä tta fartygsmilj ö n ä rand f ö r
vilken en v ä sentlig uppgift skulle vara att ur
arbetsmilj ö synpunkt granska och diskutera
planerad ny-, till- och orabyggnad av ö rlogs
fartyg.
Skulle d ä rvid enighet
inte kunna uppn å s om konstruktionen kan fr å gan h ä nskjutas
till sj ö fartsverket s å som tillsynsrayndighet. Utredningen ä r ö vertygad om
att ber ö rda milit ä ra myndigheter ä ven
utan formellt å l ä ggande kommer att tillse att arbetsmilj ö fr å gor ber ö rande ö rlogsfartyg
kommer att anm ä las i s å dan fartygsmilj ö n ä mnd.
Av angivna sk ä l
anser utredningen att 1 g arbetsrailj ö f ö rordningen inte b ö r ä ga till ä rapning betr ä ffande
ö rlogsfartyg.
Vad h ä refter ang å r det andra undantaget, g ä ller enligt 2 g f ö rsta
stycket arbetsrailj ö f ö rordningen att arbetsgivaren skall utan dr ö jsm å l underr ä tta yrkesinspektionen om olycksfall eller annan
skadlig inverkan i arbete som f ö ranlett d ö dsfall eller sv å rare
personskada eller samtidigt drabbat flera arbetstagare. Detsamma g ä ller vid tillbud som har inneburit allvarlig fara f ö r liv eller h ä lsa.
Syftet med best ä mmelserna ä r att yrkesinspektionen skall ha m ö jlighet att snarast ingripa i f ö rebyggande syfte.
Vid ö verv ä gande av behovet av att denna anm ä lningsskyldighet
skall till ä mpas ä ven betr ä ffande olycksfall ra m p å ö rlogsfartyg,
vilket inte ä r fallet nu, b ö r beaktas att, s å som
erinras i paragrafens andra stycke, f ö reskrifter
om anm ä lan av arbetsskada ges ä ven i f ö rordningen
(1977:284) ora arbetsskadef ö rs ä kring och statligt personskadeskydd. Dessa f ö reskrifter g ä ller
ä ven arbetsskada p å ö rlogsfartyg.
Vidare b ö r beaktas
att enligt 9 kap. 18 g andra stycket sj ö s ä kerhetslagen, vilket stadgande utredningen f ö reslagit skola till ä mpas ä ven betr ä ffande ö rlogsfartyg,
regeringen eller myndighet som regeringen best ä mmer kan besluta om
Prop. 1979/80:126 88
skyldighet f ö r
redare eller bef ä lhavare att anm ä la intr ä ffade
olycksfall eller tillbud till olycksfall eller sjukdomsfall ut ö ver vad som (f ö r
handels- och fiskefartyg) anges i sj ö lagen.
Utredningen anser att raed till ä mpande av best ä mmelserna
i f ö rordningen om arbetsskadef ö rs ä kring och
statligt personskadeskydd samt de f ö reskrifter
som kan komma att meddelas med st ö d
av det regeringen i 9 kap 18 § andra
stycket sj ö s ä kerhetslagen givna bemyndigandet tillgodoses m ö jligheten att f ö r
framtiden tillvarata information fr ä n
s å v ä l handelsfartyg som ö rlogsfartyg
f ö r gemensam bearbetning i den omfattning
och p å s ä tt som bed ö mes ä ndam å lsenligt. Skulle d ä rj ä mte visa sig
ö nskv ä rt att sj ö fartsverket ges ytterligare
information, t ex i form av avskrifter av de utredningar som vid olycksfall
regelm ä ssigt utf ö res av de milit ä ra
myndigheterna, torde utan f ö rfattningsf ö reskrift ö verenskommelse
d ä rom kunna tr ä ffas mellan sj ö fartsverket
och vederb ö rande milit ä ra rayndighet.
Utredningen har av dessa sk ä l funnit, att 2 § f ö rsta stycket arbetsmilj ö f ö rordningen ej b ö r
till ä mpas betr ä ffande ö rlogsfartyg.
I avsnittet 5 har utredningen f ö reslagit att endast vissa allm ä nna stadganden i sj ö s ä kerhetslagen r ö rande bl a fartygs sj ö v ä rdighet, lastning, h ö gsta passagerarantal och bemanning skall ä ga till ä mpning
p å ö rlogsfartyg.
F ö rordningen (1965:908) om s ä kerheten p å
fartyg inneh å ller omfattande f ö reskrifter om till ä mpningen av olika detaljregler i sj ö s ä kerhetslagen. D å dessa detaljregler inte skulle g ä lla f ö r ö rlogsfartyg beh ö ver
f ö reskrifterna i till ä mpningsf ö rordningen
inte heller g ö ras till ä mpliga. Dock b ö r
best ä ramelsen i f ö rordningens 11 kap 4 g att sj ö fartsverket ä ger
meddela n ä rmare f ö reskrifter f ö r
verkst ä llighet av f ö rordningen g ö ras
till ä mpning i vad avser de best ä mmelser i sj ö s ä kerhetslagen som skall till ä mpas p å ö rlogsfartyg.
Prop. 1979/80:126 89
9. SPECIALMOTIVERING
I enlighet med utredningens h ä r f ö rut
framlagda f ö rslag har utarbetats f ö rslag till erforderliga f ö rfattningar.
1. F ö rslaget till lag om ä ndring i arbetsrailj ö lagen (1977:1160)
I 1 kap. 3 § har i
punkten 1 undantaget fr å n lagens till-l ä mpning betr ä ffande
skeppstj ä nst ä ndrats s å att undantaget begr ä nsats till att g ä lla
skeppstj ä nst p å annat fartyg ä n ö rlogsfartyg. Lagen blir d ä rmed
till ä mplig p å ö rlogsfartyg
och detta oberoende av om det ä r fr å ga om skeppstj ä nst
eller ej. (Motiv i avsnittet 4.2).
Till lagens 7 kap. 1 g har fogats ett nytt andra stycke
vari anges att tillsyn och ö vriga
befogenheter som enligt lagen ankommer p å
arbetarskyddsstyrelsen eller yrkesinspektionen, s å vitt g ä ller
ö rlogsfartyg i st ä llet skulle ankoraraa p å sj ö fartsverket.
Till 7 kap. 2 § har fogats ett till ä gg av inneb ö rd
att f ö reskriften om utseende av kommunala
tillsynsm ä n ej skall avse bitr ä de å t sj ö fartsverket vid dess tillsyn betr ä ffande ö rlogsfartyg.
(Motiv i avsnittet 6.1).
2. F ö rslaget till f ö rordning om ä ndring
i arbetsrailj ö f ö rordningen (1977:1166)
Fr å n till ä mpning av f ö rordningen
har undantag gjorts betr ä ffande 1 g och 2 § f ö rsta
stycket. Skyldighet har f ö reskrivits f ö r sj ö fartsverket
att i fr å gor som avse skydd mot oh ä lsa och olycksfall p å ö rlogsfartyg i erforderlig
omfattning samr å da med arbetarskyddsstyrelsen. D ä rj ä mte har
intagits en best ä mmelse om att vad i f ö rordningen s ä gs
om arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen skall betr ä ffande ö rlogsfartyg
i st ä llet g ä lla sj ö fartsverket.
(Motiv i avsnitten 6 och 8).
Prop. 1979/80:126 90
F ö reskrifterna har intagits 1 en till
arbetsrailj ö f ö rordningen fogad ny paragraf.
3. F ö rslaget till f ö rordning om s ä kerheten
p å ö riogsfartyg
Enligt 1 kap 1 §
andra stycket lagen (1965:719) ora s ä kerheten
p å fartyg g ä ller lagens best ä ramelser
ö rlogsfartyg endast s å vitt regeringen f ö rordnar
d ä rom. Det har ansetts l ä mpligt att s å dant
f ö rordnande meddelas i en s ä rskild f ö rordning,
betecknad f ö rordning om s ä kerheten p å
ö rlogsfartyg. I denna nya f ö rordning har angivits vilka stadganden i sj ö s ä kerhetslagen
som skall g ä lla ö rlogsfartyg. D ä rj ä mte f ö reskrives att ä ven 11 kap 4 g f ö rordningen
(1965:908) om s ä kerheten p å fartyg skall g ä lla
ö rlogsfartyg. D ä rigenom bemyndigas sj ö fartsverket att meddela f ö reskrifter
f ö r verkst ä lligheten av de stadganden i sj ö s ä kerhetslagen
som skall g ä lla ö rlogsfartyg. (Motiv i avsnitten 6 och 8).
Prop.
1979/80:126 91
Bilaga 2
Sammanställning av remissyttranden över betänkandet (Ds
K1979:9) Säkerheten på örlogsfartyg
1 Allmänt
Utredningens förslag har mottagits övervägande positivi av
remissinstanserna. Inte från något håll har behovet av regler för skeppstjänst
på örlogsfartyg satts i fråga. Alla remissinstanser utom två godtar också den
allmänna inriktningen av utredningens förslag och menar att de bör läggas till
grund för lagstiftning.
2 Tillämplig lagstiftning arbetsmiljölagen eller
sjösäkerhetslagen?
Remissinstanserna tillstyrker eller lämnar, med ett par
undantag, utan erinran utredningens förslag att arbetsmiljölagen skall
tillämpas vid skeppstjänst på örlogsfartyg. Bland de remissinstanser som
tillstyrker förslaget kan nämnas rikspolisstyrelsen, chefen för marinen, försvarets
sjukvårdsstyrelse, försvarets materielverk, arbetarskyddsstyrelsen.
Reservofficerarnas centralförbund. Statsanställdas förbund, TCO och
Värnpliktiga arbetsgruppen.
Rikspolisstyrelsen anser att utredningens förslag är väl
genomarbetade och motiverade och framhåller att det är viktigt att man anpassar
gällande lagar, som är välkända och etablerade i samhället, sä att de är
tillämpliga på så stora områden som möjligt. Enligt styrelsen har utredningen
genom några små, marginella ändringar lyckats anpassa arbetsmiljölagen till
tjänsten på örlogsfartyg. I stället för att skriva nya, särskilda bestämmelser
parallellt med annan gällande lagstiftning måste detta betraktas vara praktiskt.
Både rikspolisstyrelsen och andra remissinstanser anser
det värdefullt att man, genom att låta arbetsmiljölagen gälla även för
örlogsfartyg, får enhetliga bestämmelser för försvarsmakten i dess helhet. Ett
särskilt skäl för att tillämpa arbetsmiljölagen på örlogsfartyg är enligt
arbetarskyddsstyrelsen att både fast anställda och värnpliktiga växlar mellan
sjö- och landtjänst, varvid de redan nu vid landtjänstgöring är underkastade
regleringen i arbetsmiljölagen. Styrelsen understryker vidare att det innebär
en stor fördel att skyddsorganisationen inom försvaret byggs upp på likartat
sätt både ombord på försvarsmaktens fartyg och i försvarets övriga verksamhet.
Statsanställdas förbund anför att arbetsmiljölagen bör gälla inom alla områden
av arbetslivet, om inte mycket speciella skäl kan anföras för en särreglering i
någon form. Sådana skäl finns, som utredningen har påvisat, inte i detta fall.
TCO ansluter sig till utredningens förslag och finner det angeläget att det
genomförs snarast.
Prop.
1979/80:126 92
Sjöfartsverket finner att den föreslagna ordningen kan
medföra vissa nackdelar och inkonsekvenser för verkets egna fartyg och anför.
Sjöfartsverket bedriver verksamhet till sjöss med bl. a.
olika slag av tjänstefartyg samt sjömätningsfartyg och isbrytare. Ehuru de
sistnämnda har militära besättningar och därför inte om utredningens förslag
genomförs skulle komma att omfattas av lagen om säkerheten på fartyg är de
driftsmässigt integrerade med övrig verksamhet inom verket. Den direkta
anknytningen till sjöfartsverket gör sig också gällande vid projektering och
byggande av sädana fartyg. Verket skulle därför av praktiska skäl ha föredragit
att verkets samtliga fartyg åtminstone beträflFande skeppstjänsten hade
omfattats av lagen om säkerheten på fartyg. Med hänsyn till de olika
bedömningar och värderingar som lett utredningen fram till sin slutliga
ståndpunkt vill verket likväl inte motsätta sig att utredningens förslag läggs
till grund för beslut.
Fartygsmiljöutredningen och Svenska sjöfolksförbundet
motsätter sig att utredningens förslag genomförs. Fartygsmiljöutredningen
finner att utredningen om säkerheten på försvarsmaktens fartyg (säkerhetsutredningen)
i många avseenden har kommit till rimliga och riktiga resultat vid sina
överväganden. Ändock måste fartygsmiljöutredningen bestämt avstyrka att
säkerhetsutredningens tankegångar genomförs på föreslaget sätt.
Sedan fartygsmiljöutredningen i yttrandet har erinrat om
sin huvuduppgift, nämligen att föreslå regler om arbetsmiljön inom sjöfarten,
och om att utredningen fördenskull ser över innehållet i sjösäkerhetslagen,
anför utredningen.
Fartygsmiljöutredningen har nu att beakta alla slags
fartyg och alla former av sjöfart. Man vågar med ganska stor säkerhet utgå från
att den sjösäkerhetslag, som utredningen kommer att föreslå, måste bli en
ramlag och att behövliga särbestämmelser för olika slags sjöfart i stor
omfattning får meddelas i tillämpningsförfattningar, antingen i en förordning
eller i främst sjöfartsverkets kungörelser. I fråga om statlig sjöfart blir
kanske lösningen att det överlämnas åt regeringen att förordna om sådana särregler
som kan finnas påkallade - alltså en mjukare reglering än den nuvarande I kap.
I § andra stycket sjösäkerhetslagen.
Om nu fartygsmiljöutredningens arbete som avsett är leder
till lagstiftning, skulle det, i motsats till vad säkerhetsutredningen synes
utgå från på s. 16 f, framstå som ganska anmärkningsvärt, om man inte samtidigt
undersökte i vilken mån de nya reglerna borde gälla i fråga om försvarsmaktens
fartyg. Därvid skulle man troligen finna att vissa regler i sjösäkerhetslagen
- förmodligen fler än för närvarande - borde bli tillämpliga på dessa fartyg
men att man i viss utsträckning skulle föredra andra regler. Härvid skulle
mycket väl även bestämmelser i arbetsmiljölagen eller dess
tillämpningsföreskrifter kunna komma i fråga. I vilket fall som helst lär man
behöva en viss kvantitet specialbestämmelser.
Såvitt nu kan bedömas verkar det mest ändamålsenligt att
en förordning av regeringen kommer att bestämma, i vilken mån den nya
sjösäkerhetslagen skall gälla örlogsfartyg och i vilken mån andra regler skall
vara tillämpliga på dessa fartyg. En motsvarande reglering i formen av lag
synes knappast vara påkallad. Det är helt främmande för fartygsmiljöutredningen
att man skulle gå den av säkerhetsutredningen förordade vägen, nämligen
Prop. 1979/80:126 93
att
föra in ett antal bestämmelser - undantag och särregler - i arbetsmiljölagen
och arbetsmiljöförordningen. Har man kommit fram till att man skall utfärda en
lag som behandlar arbetsmiljön till sjöss, bör man i den lagen eller i den
därtill hörande förordningen kunna bli orienterad om vad som gäller i sådant
avseende i fråga om skilda slag av sjöfart. I varje fall bör inte militär och
civil statlig sjöfart vara underkastade helt skilda regleringar, som det trots
sjösäkerhetslagens anpassning till arbetsmiljölagen kanske inte är alldeles
lätt att jämföra med varandra.
Om
säkerhetsutredningens förslag skulle genomföras, blir det svårare att se över
reglerna för försvarsmaktens fartyg i samband med tillkomsten av en ny
sjösäkerhetslag. Överskådligheten skulle försämras, om man förde in ett kanske
betydande antal ytterligare ändringar rörande öriogsfartyg i arbetsmiljölagen
och arbetsmiljöförordningen.
Vad
som bör göras nu om det nuvarande provisoriska tillståndet inte anses kunna fortvara
ännu någon tid - är enligt fartygsmiljöutredningen följande. En förordning
eller möjligen en lag utfärdas, som utsäger i vilken mån sjösäkerhetslagen och
i vilken mån arbetsmiljölagen - eller någon annan författning - skall gälla öriogsfartyg.
Det behöver inte bli någon omfångsrik författning. Om så anses påkallat, ändras
I kap. 1 § andra stycket sjösäkerhetslagen så att regeringen får ett vidare
bemyndigande än för närvarande. Arbetsmiljölagen och arbetsmiljöförordningen
rörs inte.
Fördelarna
med ett sådant förfaringssätt är många, inte bara att man får ett klarare
regelsystem och att det blir lättare och redigare att ändra den nu förordade
förordningen eller ersätta den med en ny, när en ny sjösäkerhetslag
föreligger. Några fördelar skall antydas här. Det blir inga problem med
regleringens tillämpning utom riket, eftersom sjösäkerhetslagen gäller, och
beräknas komma att fortfarande gälla, svenskt fartyg var det än används till
sjöfart. Detta torde i en ny sjösäkerhetslag komma att gälla även dem som inte
är ombordanställda utan följer med fartyget för tillfälliga göromål för
fartygets räkning. Frågan om samordningsansvaret mellan olika arbetsgivare får
en naturlig lösning. Skyddsombuds stoppningsrätt blir reglerad på ett
naturligare sätt, även om en undantagsregel förövningar motsvarande 14 §
arbetsmiljöförordningen kommer att behövas. Valet av den lämpligaste tillsynsmyndigheten
behöver inte vålla några problem.
Svenska
sjöfolksförbundet anser att det är olyckligt om utredningens förslag nu blir
föremål för lagstiftning. Enligt förbundets uppfattning bör förordningen (1979:
25) om arbetsmiljön på örlogsfartyg tills vidare kunna gälla i avvaktan på att fartygsmiljöutredningens
översyn av sjösäkerhetslagen fullföljs. En anpassning för marint bruk på så
sätt att endast sjösäkerhetslagen behöver innehålla regler för värnpliktiga på
marinens fartyg bör därefter kunna ske relativt enkelt. Resultatet måste,
framhåller förbundet, bli betydligt mer överskådligt och lättillgängligt för de
av lagstiftningen berörda än om också arbetsmiljölagen är tillämplig.
Prop.
1979/80:126 94
3 Begreppet örlogsfartyg
Remissinstanserna godtar allmänt den innebörd som
utredningen har gett begreppet öriogsfartyg och delar utredningens uppfattning
att det inte behövs någon legaldefinition av uttrycket. Svenska
sjöfolksförbundet redovisar dock en annan uppfattning i fråga om innebörden av
begreppet.
Chefen för marinen vill erinra om att man i
Sjötjänstreglemente för marinen (SRM 1964) skiljer på fartyg och båt. Fartyg
till skillnad från båt har inmönstrad besättning. För att undanröja varje
tvivel om vad som i detta sammanhang avses med öriogsfartyg föreslår chefen för
marinen att skrivningen på s. 29 i betänkandet ändras till "med
örlogsfartyg förstås fartyg och båt - - -". Fartygsmiljöutredningen finner
att utredningens framställning här är något svårgenomtränglig. Det vill synas
som om säkerhetsutredningen önskar komplettera det på s. 28 återgivna
departementschefsuttalandet om vad som fordras för att ett fartyg skall anses
utgöra ett örlogsfartyg med ett uttryckligt krav - närmast av betydelse för
marina hjälpfartyg - att fartyget skall stå under militärt befäl och vara
bemannat med militär personal. Enligt fartygsmiljöutredningen synes detta böra
biträdas.
Svenska sjöfolksförbundet:
Förbundet finner det synneriigen beklagligt att
utredningen accepterat ett föråldrat synsätt, nämligen att vissa staten
tillhöriga fartyg med enbart civila uppgifter - om än av oförklariig anledning
av hävd bemannade med militär personal - såsom isbrytare och sjömätningsfartyg
även framdeles skall betraktas såsom örlogsfartyg. Några stridsfartyg med
civila arbetsuppgifter i fredstid är det inte fråga om, den beväpning för
ofredstid fartygen i vissa fall är förberedda för kan inte karaktäriseras
annorlunda än avsedd för självförsvar. De specialkunskaper en del av det
militära befälet och övrig personal förvärvar när det gäller isbrytning och
sjömätning kan ej heller utnyttjas i deras militära befattningar. Om det beror
på sammansättningen av experter i utredningen att definitionen kvarstår vid
den traditionella tolkningen undandrar sig förbundets uppfattning.
Förbundet föreslår att också definitionen på örlogsfartyg
moderniseras innan den införes i den översedda sjösäkerhetslagstiftningen.
4 Skyddsombuds möjlighet att avbryta farliga arbeten
Remissinstanserna har i allmänhet tillstyrkt eller lämnat
utan erinran att arbetsmiljölagens och arbetsmiljöförordningens regler om
skyddsombuds rätt att avbryta farliga arbeten görs tillämpliga på öriogsfartyg.
Sålunda ser Värnpliktiga arbetsgruppen det både positivt och natudigt att dessa
regler skall gälla öriogsfartyg.
Chefen för marinen framhåller att han i sin skrivelse till
dåvarande chefen för kommunikationsdepartementet år 1976 förutsatte att även
den
Prop. 1979/80:126 95
särskilda
regeln i 9 kap. 9§ andra stycket sjösäkerhetslagen skulle gälla örlogsfartygen.
Chefen för marinen kan emellertid acceptera utredningens synsätt bl. a. mot
bakgrund av utredningens uttalande att den princip som uttrycks i specialregeln
gäller även utan en sådan uttrycklig föreskrift. Fartygsmiljöutredningen menar
dock att, om befälhavaren har rätt att gå emot ett skyddsombuds
stoppningsbeslut, detta i tydlighetens namn bör sägas ut i författningen.
Sjöfartsverket:
Osäkerhet
kan antas råda på många håll om konsekvenserna av den föreslagna ordningen
jämfört med den ordning som skulle blivit följden om man i stället lagt lagen
om säkerheten på fartyg som grund för de aktuella besluten. Därför anser sjöfartsverket
det i hög grad önskvärt att i informativt och vägledande syfte de olika
lagstiftningarnas faktiska likhet och gemensamma utgångspunkter utvecklas i det
underlag som kommer att utarbetas för statsmaktemas slutliga ställningstagande
i ärendet.
En
viktig punkt att beröra är därvid reglerna om skyddsombuds rätt att avbryta
arbete i vissa fall. Denna rätt, som ju är arbetsrättslig till sin innebörd,
har i arbetsmiljölagen endast erhållit en generell beskrivning medan den i
lagen om säkerheten på fartyg har fått mer preciserad ulformning. Någon
avgörande skillnad i sak föreligger emellertid inte, vilket framgår av motiven
till de båda lagarna. Vad gäller arbetsmiljölagen som har att beskriva
förhållandena i näringslivet i stort har man sålunda av praktiska skäl ansett
sig böra avstå från att i lagtexten närmare beskriva den tillämpning i för
skyddsombudets befogenheter inskränkande avseende som i vissa fall är naturlig
och ofrånkomlig då det gäller verksamhet i vilken arbetstagare kan utsättas för
särskild fara l.ex. inom polis- och räddningsväsendet. Denna inskränkning som
således av allmänna skäl är naturlig har däremot mera explicit behandlats i
motsvarande bestämmelser i lagen om säkerheten på fartyg. Då denna lagstiftning
tar direkt sikte på en enda gren av näringslivet har det varit möjligt och även
önskvärt att ange de närmare förutsättningarna för avbrytande av arbetet. Ett
särskilt förhållande som inte rör säkerheten men påverkat utformningen av
befälhavarens roll i lagen om säkerheten på fartyg är härvid att fartygen ofta
befinner sig utom räckhåll för snabb inspektion av tillsynsmyndigheten då avbrytande
av arbete kan komma i fråga. Behov av särreglering av detta skäl gör sig
visserligen inte lika starkt gällande på fartyg i närtrafik, vilket är fallet för
såväl marinens som sjöfartsverkets här aktuella fartyg men de allmänna skälen
för ett klariäggande resonemang kring dessa frågor kvarstår likväl.
Med
anledning av undantaget i 14 § arbetsmiljöförordningen påpekar försvarets
civilförvaltning att det inte synes ha fastställts någon entydig definition av
begreppet "övning inom försvarsmakten". Vid sådant förhållande synes
det vara oklart om ett skyddsombud är förhindrad att tolka, ev. med hävdande av
tolkningsföreträde, frågan om en viss militär verksamhet skall betraktas som
övning eller inte. Enligt vad civilförvaltningen har sig bekant kan
övningsbegreppet inom marinen tillämpas i större omfattning än exempelvis vid
armén.
Prop.
1979/80:126 96
5 Tillsyn
Valet av sjöfartsverket som utomstående tillsynsmyndighet
tillstyrks på ett undantag när av de remissinstanser som har uttalat sig i
frågan. Arhetarskyddsstyrelsen finner valet naturligt men vill framhålla att
sjöfartsverket, liksom beträffande tillsynen av handelsfartyg, bör ha ett nära
samarbete med styrelsen. Även Statsanställdas förbund understryker vikten av
alt ett samråd elableras med arbetarskyddsstyrelsen för atl få en koppling till
utvecklingen i arbetslivet i övrigl på arbelsmiljöområdel.
Försvarets materielverk biträder förslaget att
sjöfartsverket blir tillsynsmyndighet för örlogsfartygen. Även om
materielverket anser att utredningen i vissa delar av belänkandet har
överbetonat den insats som sjöfartsverket kan tänkas göra, delar
materielverket utredningens bedömning av fördelarna med en utomstående
myndighet som tillsynsmyndighet, varvid sjöfartsverket framstår som den mest
kompetenta och därmed lämpligaste av tänkbara alternativ. Materielverket får
som hittills svara för att arbetsmiljölagens och sjösäkerhetslagens regler och
intentioner beaktas i projekteringsarbetet.
Reservofficerarnas centralförbund tillstyrker förslaget
men delar inte utredningens bedömning att det finns tillräcklig militär
branschkunskap inom sjöfartsinspektionen. Förbundet förutsätter därför att
befattningshavare inom sjöfartsinspektionen som kan komma alt arbeta med öriogsfartyg
ges någon form av vidareutbildning.
TCO anser det helt tillfredsställande att tillsynsansvaret
beträffande försvarsmaktens fartyg åläggs sjöfartsverket. Däremot kan det
enligt TCO ifrågasättas huruvida det kan vara tillräckligt atl sjöfartsverket
skall utöva tillsynen över de egna fartygen (isbrytare och sjömätningsfartyg).
De alternativ som i stället skulle komma i fråga erbjuder emellertid inte
några avsevärda förbättringar, varför TCO ansluter sig till utredningens
förslag.
Sjöfartsverket:
Utredningen föreslår att tillsynen av arbetsmiljölagens
efterlevnad på örlogsfartyg skall ankomma på sjöfartsverket. Detsamma skall
enligt utredningen gälla bemyndiganden att meddela verkställighelsföreskrifler.
Utredningen har emellertid förutsatt att sjöfartsverkets uppgifter i huvudsak
skall avse endast lösande av de särskilda frågor, som hänskjuts till verkel. Sjöfartsverket
anser atl denna uppläggning av tillsynsarbetet är naturiig för försvarets
fartyg. För sjöfartsverkets här aktuella fartyg utgår verket från att
tillsynsfrågan regleras på särskilt sätt med hänsyn till att fartygen tillhör
verket men bemannas av marinen. Om det vidare skulle visa sig att verket på
grund av de nya tillsynsuppgifterna kommer att förorsakas omfattande merarbete
förbehåller sig verket emellertid möjlighelen att sedan erfarenheter vunnits,
återkomma till frågan om erforderliga resurser.
Försvarets civilförvaltning har en annan uppfattning än ulredningen
i tillsynsfrågan. Civilförvaltningen hänvisar till nu gällande regel i 5 §
förord-
Prop.
1979/80:126 97
ningen (1979:25) om arbetsmiljön på öriogsfartyg, enligt
vilken lillsynen över efterievnaden av förordningen ligger på chefen för
marinen eller annan cenlral myndighet inom försvarsmakten till vars förvaltning
uppgiften hör. Den föreslagna överflyttningen av tillsynsuppgiflen kommer
enligt civilförvaltningen att leda till ökad insyn i sekrelessbelagda
handlingar och uppgifler. Vid en avvägning mellan de fördelar som kan motivera
förslaget att sjöfartsverkei åläggs tillsynen av örlogsfartyg och de nackdelar
som därvid kan uppstå, bör enligt civilförvaltningens mening bl.a.
sekretess-aspeklen beaktas. Med hänsyn härtill finner civilförvaltningen skäl
att behålla den lösning av tillsynsfrågan som redovisas i 5 § förordningen om
arbetsmiljön på örlogsfartyg.
Beträffande den praktiska innebörden av sjöfartsverkets
tillsynsansvar uttalar chefen för marinen att, i den mån direkta föreskrifter
erfordras, dessa i första hand bör utfärdas av vederbörande mililära
myndigheter i samråd med sjöfartsverket. Skyddsfrågor som aktualiseras av
skyddsombud, skyddskommitté eller eljest bör i första hand lösas av
vederbörande militära myndigheter i samarbete med berörda arbelslagareorganisationer
i en fartygsmiljönänind för öriogsfartyg eller i annan ordning. Chefen för
marinen finner således att sjöfartsverkets tillsyn av örlogsfartyg huvudsakligen
torde kunna begränsas till ett samrådsförfarande beträffande föreskrifter.
6 Fartygsmiljönämnd
Remissinstanserna är genomgående positiva till all en
partssammansatt fartygsmiljönämnd inrättas i enlighel med utredningens förslag.
Chefen för marinen fäster stor vikt vid atl en fartygsmiljönämnd införs med de
uppgifter som ulredningen har föreslagit. TCO vill kraftigt understryka behovet
av den föreslagna fartygsmiljönämnden. Värnpliktiga arbetsgruppen kräver att de
värnpliktiga på örlogsfartygen har en naturiig ledamotsplals med rösträtt i nämiiden.
Försvarets materielverk menar alt fartygsmiljönämnden även
bör kunna medverka när det gäller att ularbela förslag till
tillämpningsanvisningar till lagen. Materielverket förutsätter att chefen för
marinen är den myndighet som närmast har £»tt la initiativet till förhandlingar
om inrättande av en fartygsmiljönämnd- En stor del av denna nämnds verksamhet
berör emellertid materielverkets område, varför det är rimligt att verket
ingår bland de avtalsslutande parterna och är representerat i nämnden. 1
samband med frågor som berör arméns och flygvapnets fartygsmateriel förutsätts
möjlighet att tillfälligl adjungera representanter för berörda myndigheter.
Genom att en fiirtygsmiljönämnd inrättas säkerställs
enligt SACOISR möjligheterna att följa upp ett nytt fartygs byggnation från
första projekt-stadiet till leveransen. Detta är särskilt angeläget eftersom
möjligheterna
Prop. 1979/80:126 98
alt
bygga om ett örlogsfartyg som är undermåligt i olika arbetsmiljöavseenden är
begränsade samt att ombyggnaden blir betydligt kostsammare än åtgärder som
inplaneras under projektstadiet. Genom att rutiner skapas och erfarenheter
samlas i en fartygsmiljönämnd kan belydande fördelar från såväl tidsmässig som
ekonomisk synpunkt vinnas. Inom försvaret är sedan 1979-12-14 ÖB Centrala
skyddskommitté inrättad. Dess uppgift är att handlägga skyddsfrågor av
övergripande natur inom försvaret. Av rationaliseringsskäl bör, framhåller
SACO/SR, fartygsmiljönämndens verksamhet samordnas med ÖB Centrala
skyddskommitté.
Prop. 1979/80:126 99
Innehåll
Propositionen
.................................................. 1
Propositionens
huvudsakliga innehåll ..................... .... 1
Förslag
till lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977: 1160) 2
Förslag
till lag om ändring i lagen (1965:719) om säkerheten på fartyg 3
Utdrag
av regeringsprotokoll den 13 mars 1980.......... 4
1
Inledning ...................................................... ... 4
2
Allm ä n motivering................................................................. 5
2.1
Bakgrund ................................................. ... 5
2.2
Tillämplig lagstiftning för
örlogsfartyg - arbetsmiljölagen eller sjösäkerhetslagen? 8
2.3
Vissa särskilda frågor .................................. ... Il
2.4
Tillsynsmyndighet ....................................... .. 15
2.5
Fartygsmiljönämnd ...................................... .. 18
2.6
Ändring i sjösäkerhetslagen ......................... .. 19
2.7
Ikraftträdande ............................................. .. 19
3
Upprättade lagförslag ..................................... .. 19
4
Specialmotivering ............................................. 20
4.1
Förslaget till lag om ändring i
arbetsmiljölagen (1977:1160) .. 20
4.2
Förslaget till lag om ändring i
lagen (1965:719) om säkerheten
på
fartyg..................................................... 20
5
Hemställan ...................................................... 20
6
Beslut ........................................................... 20
Bilagor
1. Betänkandet
(Ds K 1979:9) Säkerheten på öriogsfartyg 21
2. Sammanställning
av remissyttranden över betänkandet 91
Norstedts Trvckeri, Stockholm 1980
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- Bet. 1980/81:KU25 med anledning av granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning s. 102 i texten
- Rskr. 1979/80:343 i texten
- Bet. 1979/80:TU24 Med anledning av propositionen 1979/80:126 om arbetsmiljön på örlogsfartyg, m. m. s. 1 i texten
Doktrin (1)
1 koppling.
- Fahlbeck, Praktisk arbetsrätt, 1989 s. 468 i texten