om ställföreträdares ansvar för arbetsgivaravgifter samt avveckling av den frivilliga pensionsförsäkringen, m. m.
56 sidor, varav 33 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 33 av 56 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1979/80:128, om ställföreträdares ansvar för arbetsgivaravgifter samt avveckling av den frivilliga pensionsförsäkringen, m. m.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1979/80:128 Regeringens proposition
1979/80:128
om ställföreträdares ansvar för arbetsgivaravgifter samt
avveckling av den frivilliga pensionsförsäkringen, m. m.;
beslutad den 28 februari 1980.
Regeringen föreslår riksdagen att anlaga de förslag som
har upptagils i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.
På regeringens vägnar
THORBJÖRN FÄLLDIN
KARIN SÖDER
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att ett slällföreträdaransvar
införs för juridiska personers arbetsgivaravgifter. Har en företrädare för en
juridisk person uppsålligen eller av grov oaktsamhet underlåtit atl betala in
avgifter i rätt tid och ordning skall han vara solidariskt ansvarig med den
juridiska personen för de obetalda avgifterna. Härigenom sker en anpassning
till vad som gäller i fråga om innehållen preliminär A-skatt och mervärdeskatt.
Dessa bestämmelser föreslås träda i kraft den 1 juli 1980.
I propositionen läggs också fram förslag om att debitering
av arbetsgivaravgifter i samband med debileringen av slutlig skatt skall
ersättas av ett enhetligt debiteringssystem fr. o. m. 1980 års debitering.
Vidare föreslås att möjligheten alt göra inbetalningar
till den frivilliga pensionsförsäkringen inom den allmänna försäkringen upphör
i och med utgången av år 1980.
Bestämmelserna om arkiv hos statlig myndighet föreslås
kunna tillämpas även på arkiv hos de allmänna försäkringskassorna.
Det föreslås också att kvinnor som genomgår militär
grundutbildning skall behandlas på samma sätt som värnpliktiga som genomgår
grundutbildning när det gäller rätt till sjukpenning m. m. under
utbildningstiden.
Vidare föreslås att bestämmelserna i den allmänna
försäkringen anpassas till den nya organisationen för yrkesinriktad
rehabilitering. Utbildningsbidrag som utgår under den yrkesinriktade
rehabiliteringen föreslås bli pensionsgrundande.
I övrigt föreslås bl. a. vissa mindre ändringar i reglerna
om överklagande av beslut i socialförsäkringsärenden.
1 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 128
Prop.
1979/80:128 2
1 Förslag till
Lag om
ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt
lagen
om allmän försäkring, m. m.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1959:552) om uppbörd
av vissa avgifier enligt lagen om allmän försäkring, m. m.'
dels atl 17 § skall upphöra att gälla,
dels alt 18, 19, 30. 36 och 51 §§ skall ha nedan angivna
lydelse,
dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 30 a S. av
nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
17 §
Arbetsgivaravgift uppgående tdl
högst ettusen kronor skall, därest riksförsäkringsverket
icke annat bestämmer, påföras såsom slutlig avgift i samband med slullig skatt
i enlighet med vad som stadgas i uppbördslagen. Vad nyss sagts skall även
gälla arbetsgivaravgift överstigande nämnda belopp, därest verket finner skäl
därtill föreligga.
Riksförsäkringsverket skall lämna uppgift om de
arbetsgivaravgifter som skola påföras i samband med slutlig skatt.
18 §
Annan arbetsgivaravgift än som Arbetsgivaravgifterna skall uppbä-
avses i 17 § uppbäres av riksförsäk- ras av
riksförsäkringsverket, ringsverket.
19 §
Preliminär avgift skall erläggas Den preliminära avgiften skall
under utgiftsåret enligt debitering. erläggas
under utgiftsåret enligt
debitering. Beräknas arbetsgivaravgiften uppgå till högst
ettusen kronor skall preliminär avgift debiteras endast om
riksförsäkringsverket finner skäl till det eller om arbetsgivaren begär det.
' Lagen omtryckt 1974:938.
Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:938.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1979/80:128
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Avgiften
debileras i en gemensam post. vilken avrundas till närmast lägre hela
krontal, som utan alt öretal uppkommer är jämnt delbart med antalet
inbetalningstillfällen.
Preliminär
avgifi skall inbetalas med lika belopp senast den 18 i envar av månaderna
februari, april, juni. augusti, oktober och december eller, vid debitering
under utgiftsåret, i de av nämnda månader som infalla under återstoden av året.
Även utan debitering må preliminär avgift, för vinnande
av bättre överensstämmelse med den beräknade slutliga avgiften, erläggas under
utgiflsåret eller efler ulgången därav.
Den
preliminära avgiften skall inbetalas med lika belopp senast den 18 i envar av
månaderna februari, april, juni, augusti, oktober och december eller, vid
debitering under utgiftsåret, i de av dessa månader som infaller under återstoden
av året.
Även utan
debitering/oV preliminär avgift, för all nå bättre överensstämmelse med den
beräknade slulliga avgiften, erläggas under utgifts-året eller efter utgången
därav.
opaginerad Kontrollera mot PDF
30 §
Vad i
uppbördslagen och föreskrifter angående tillämpningen av nämnda lag stadgas om
restavgift, indrivning och redovisning av rest-förd skatt, avkortning och
avskrivning av skatl, antagande av ackordsförslag som rör skatt samt
upprättande av balanslängd skall äga motsvarande tdlämpning i fråga om
avgiftsbelopp som avses i 29 §; dock skall befogenhet, som enligt 58 § 2 mom.
angivna lag tillkommer länsstyrelse eller riksrevisionsverket, i stället utövas
av riksförsäkringsverket. Angående efterkrav och preskription skall vad i 70
och 71 §§ uppbördslagen stadgas äga motsvarande tdlämpning, dock att vad i 70
§ 2 mom. nämnda lag sägs beträffande länsstyrelse i stället skall gälla
riksförsäkringsverket.
Vad i
uppbördslagen (1953:272) och föreskrifter angående lillämpningen av nämnda lag
stadgas om restavgift, indrivning och redovisning av restförd skatt, avkortning
och avskrivning av skatt, antagande av ackordsförslag som rör skatt samt
upprättande av balanslängd skall tillämpas också i fråga om avgiftsbelopp som
avses i 29§; dock skall befogenhet, som enligt 58 § 2 mom. angivna lag lillkommer
länsstyrelse eller riksrevisionsverket, i slället utövas av riksförsäkringsverket.
/ fråga om efterkrav och preskription tillämpas föreskrifterna i 70 och 71 §§ uppbördslagen,
dock att vad i 70 § 2 mom. nämnda lag sägs beträffande länsstyrelse i stället
skall gälla riksförsäkringsverket.
Införsel enligt införsellagen (1968:621) får äga rum vid
indrivning av avgifter som debileras enligt denna lag.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Propr
1979/80:128
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
30 a
Har någon, i egenskap av företrädare för arbetsgivare som
är juridisk person, uppsådigen eller av grov oaktsamhet underlåut ad beiala in arbelsgivaravgift
i räu tid och ordning, är han tillsammans med arbetsgivaren betalningsskyldig
för avgiftsbeloppet och den restavgift som belöper på detta.
Betalningsskyldigheten får jämkas eller efterges om det föreligger särskilda
skäl.
Talan om au ålägga betalningsskyldighet enligt första
stycket skall föras vid allmän domstol. Talan får inte väckas och åtgärd för
indrivning Inte vidtas sedan arbetsgivarens ansvarighet för avgiftsbeloppet har
bortfallit på grund av preskription. En dom på betalningsskyldighet får dock
verkställas inom två år från utgången av del kalenderår då dotnen vann laga
kraft. Hos den som har blivit ålagd betalningsskyldighet får indrivning ske i
samma ordning som gäller för arbetsgivaravgift.
Den som har fullgjort betalningsskyldighet för
arbetsgivaravgift eller restavgift enligt första stycket får söka beloppet åter
av arbetsgivaren. Därvid tUlämpas bestämmelserna i 76 § uppbördslagen
(1953:272).
opaginerad Kontrollera mot PDF
36 §
Förmenar
arbetsgivare att arbetsgivaravgift påförts honom obehörigen eller med
oriktigt belopp, äger han söka rätlelse hos riksförsäkringsverket inom ett år
efter det han erhållit vederbörlig debetsedel eller räkning. Då fråga är om
storleken av avgiftsunderlag skall vad nu sagts
Har en
arbetsgivaravgift påförts arbetsgivaren obehörigen eller med oriktigt belopp,/År
han söka rättelse hos riksförsäkringsverket inom ett år efter det han erhållil
vederbörlig räkning. Då fråga är om storleken av avgiftsunderlaget skall vad nu
sagts icke gälla, om arbelsgivaren erhållil
opaginerad Kontrollera mot PDF
sådan 15 §.
Prop. 1979/80:128
Nuvarande lydelse
icke gälla, om arbetsgivaren erhållit underrättelse som
avses i 15 §.
Ingår
arbetsgivaravgiften i slutlig skalt må ansökningen om rättelse ingivas till den
lokala skattemyndighet, som verkställt debileringen av skatten. Myndighelen
har att med eget yltrande översända ansökningen lill riksförsäkringsverket.
Föreslagen lydelse
underrättelse som avses
opaginerad Kontrollera mot PDF
51 §
De
avgiftsbelopp som avses i 29 § skall i den mån de betalas in redovisas till
riksförsäkringsverket av länsstyrelsen.
Riksförsäkringsverket/år
varje år från vederbörlig inkomsttitel i statsbudgeten tillgodoföra sig ett
belopp som motsvarar summan av de under nästföregående år debiterade
till-läggspensionsavgifterna minskad med summan av de avgifter som under
samma år avkortats eller res-liluerats.
Riksförsäkringsverket äger för varje år från vederbörlig inkomsuilel
å riksstaten tillgodoföra sig ett belopp motsvarande skillnaden mellan summan
av de arbetsgivaravgifter, som enligt vad i 17 § andra stycket sägs under året
anmälts för påföring i samband med slutlig skatt, och vad som av dessa avgifter
kan enligt av regeringen fastställda grunder beräknas bliva avskrivet på grund
av bristande betalning. Beloppet skall fördelas mellan avgifter, som avses i
1 §, i samma proportion som gäller enligt bestämmelserna i 28 §.
Avgiftsbelopp som avses i 29 § skola i den mån de inflyta
av vederbörande länsstyrelse redovisas till riksförsäkringsverket.
Riksförsäkringsverket må i samma ordning som i första
stycket sägs varje år tillgodoföra sig ett belopp motsvarande summan av de
under nästföregående år debiterade lill-läggspensionsavgifterna minskad med
summan av de avgifier som under samma år avkortats eller res-tituerats.
Prop.
1979/80:128 6
Denna lag träder såvitt avser 30 a § i kraft den 1 juli
1980 och i övrigt två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den
utkommit frän trycket i Svensk författningssamling.
De nya bestämmelserna i 18,19, 36 och 51 §§ skall
tillämpas första gången i fråga om avgift för utgiftsåret 1979.
Bestämmelserna i 30 a § gäller inte i fråga om
arbetsgivaravgift som förfaller till betalning före den 1 juli 1980.
2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1962:381) om allmän
försäkring'
dels att 22 kap. skall upphöra att galla,
f/e/s att 3 kap. 5 och 15 §S, 11 kap.2S, 18 kap. 5 §, 19 kap.
H samt 20 kap. 10 och 13 §§ skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap. 5§-Allmän försäkringskassa skall i samband med
inskrivning av försäkrad besluta angående den försäkrades tillhörighet till
sjukpenningförsäkringen. I fråga om försäkrad som avses i 1 § första stycket
skall kassan samiidigi fastställa den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst.
Av beslutet skall framgå i vad mån sjukpenninggrundande inkomsi är att hänföra
till anställning eller lill annat förvärvsarbele. Beslut om tillhörighet till
sjukpenningförsäkringen skall omprövas
a)
när lill
kassans kännedom kommit att försäkrads inkomstförhållanden undergått ändring av
betydelse för rätlen lill sjukpenning eller för sjukpenningens slorlek,
b)
när
undantagande som avses i 2 § första stycket sista punklen blir giltigt eller
upphör att äga giltighet,
c)
när
förtidspension enligt denna lag beviljas den försäkrade eller redan utgående
sådan pension ändras med hänsyn till ändring i den försäkrades förmåga eller
möjlighet att bereda sig inkomst genom arbete, saml
d) när delpension enligt särskild lag beviljas den
försäkrade eller redan
utgående sådan pension ändras med hänsyn till ändring i den försäkrades
arbets- och inkomstförhållanden.
Ändring skall i fall som avses i första stycket a) ej sk"
förrän trettio dagar efter del försäkringskassan fått kännedom om
inkomständringen. Ändring skall i annal fall ske så snart anledning till
ändringen uppkommit eller, i fall
' Lagen omtryckt 1977:630. 2 Senaste lydelse 1979:505.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1979/80:128
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
då
sjukpenningförsäkring enligt 1 § andra stycket skall upphöra på grund av att
den försäkrades make eller någon med vilken den försäkrade \'arit gift eller
har eller har haft barn avlider, vid fjärde månadsskiftet efter dödsfallet.
Under tid
då försäkrad bedriver sludier för vilka han uppbär särskilt vuxenstudiestöd enligt
studiestödslagen (1973:349) eller utbildningsbidrag för doktorander enligt
förordningen (1976:536) om ulbildningsbidrag för doktorander, eller då han
efter förmedling av arbetsmarknadsmyndighet eller arbets-vårdsorgan hos kommun
eller landstingskommun undergår arbeisprövning, yrkesutbildning eller arbeislräning,
skall fastställd sjukpenninggrundande inkomst ej sänkas, med mindre sådant
fall är för handen som avses i första stycket b), c) eller d) eller, vad angår arbeislräning,
denna pågått sex månader.
Under lid,
då den försäkrade bedriver studier för vilka han uppbär särskilt
vuxenstudiestöd enligt sludiestödslagen (1973:349) eller utbildningsbidrag
för doktorander enligt förordningen (1976:536) om utbildningsbidrag för doktorander,
eller då han är inskriven vid arbetsmarknadsinstitut eller efter förmedling
av en arbetsmarknadsmyndighet genomgår yrkesutbildning, skall den fastställda
sjukpenninggrundande inkomsten ej sänkas. Sänkning får dock ske i sådana fall
som avses i första stycket b), c) eller d). Vidare får sänkning ske när någon
undergår arbeislräning i arbetsmarknadsinstitut, under förutsättning att arbelsiräningen
pågått sex månader.
opaginerad Kontrollera mot PDF
15 §3
Sjukpenning
utgår ej för tid då försäkrad
a) fullgör värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänst
eller genomgår bistånds- och katastrofutbildning;
Sjukpenning utgår ej för lid då den försäkrade
a) fullgör värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänst
eller genomgår militär grundutbildning för kvinnor eller bistånds- och kalastrofutbildning;
b)
är intagen i
annat barnhem än mödrahem eller i ungdomsvårdsskola;
c)
är häktad eller
intagen i kriminalvårds- eller arbetsanstalt;
d) i annat fall än under b eller c sagts av annan orsak
än sjukdom lagits om
hand på det allmännas bekostnad.
För dag då försäkrad är intagen i vårdanstalt för
alkoholmissbrukare skall sjukpenning minskas på sätt som framgår av
bestämmelserna i 4 § andra stycket.
'' Senaste lydelse 1979:505.
Prop.
1979/80:128 8
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Utan hinder av första stycket utgår sjukpenning till
försäkrad som avses under b och c vid sjukdom som inträffar under tid då han
vårdas eller eljest får vistas utom skola eller anstalt och därvid bereds tillfälle
att förvärvsarbeta.
11 kap. 2§ Med inkomst av anställning avses den lön i
penningar eller naturaförmåner i form av kost, bostad eller bil, som försäkrad
åtnjutit såsom arbelslagare i allmän eller enskild ijänsl. Till sådan inkomst hänföres
dock icke från en och samme arbetsgivare åtnjuten lön som under ett år ej
uppgått till femhundra kronor. Såsom inkomst av anslällning anses även
a)
sjukpenning enligt
denna lag eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande
ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av regeringens
förordnande, i den mån ersättningen Iräder i stället för försäkrads inkomst
såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst
b)
föräldrapenning,
c)
vårdbidrag
enligt 9 kap. 4 §,
d) dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa,
e) kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973:371)
om kontant
arbetsmarknadsstöd,
f) utbildningsbidrag under ar- f) utbildningsbidrag under ar
betsmarknadsutbildning i form av belsmarknadsulbildning och yrkes
dagpenning och stimulansbidrag, inriktad rehabilitering i form av dag
penning och stimulansbidrag,
g) timsludieslöd, inkomstbidrag och vuxenstudiebidrag
enligt studie
stödslagen (1973:349),
h) delpension enligt lagen h) delpension enligt
lagarna
(1975:380) om delpensionsförsäk- (1975:380) oc/i f/979.S4)
om delpen-
ring, sionsförsäkring,
i) dagpenning lill värnpliktiga, vapenfria tjänstepliktiga
och elever i bistånds- och katastrofutbildning under repetilionsutbildning,
frivilliga som genomgå utbildning under krigsförbandsövning eller särskild
övning inom värnpliktsutbildningen, läkare under försvarsmedicinsk tjänstgöring
saml civilförsvarspliktiga,
j) utbildningsbidrag för doktorander,
k) timersättning vid grundläggande utbildning för vuxna,
1) livränta enligt 4 kap. lagen om arbetsskadeförsäkring
eller motsvarande livränta som bestämmes med tillämpning av sagda lag,
Senaste lydelse 1979:650.
Prop.
1979/80:128 9
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
m) från Sveriges författarfond och konstnärsnämnden
utgående bidrag som ej är att hänföra till inkomst av annat förvärvsarbete
enligt 3 S, i den mån regeringen så förordnar.
I fråga om ersättning i penningar eller naturaförmåner som
i första stycket sägs för arbete som någon ulfört för annans räkning utan att
vara anställd i dennes tjänsl skall vad i 3 kap. 2 § andra stycket siigs äga
motsvarande lillämpning.
Vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn tagas
till lön eller annan ersättning, som försäkrad åtnjutit från arbetsgivare, vilken
hr bosatt utom rikel eller är utländsk juridisk person, endast i fall då den
försäkrade sysselsatts här i riket eller tjänstgjort som sjöman ombord på svenskl
handelsfartyg. Vad i detla stycke sägs skall icke gälla beträffande lön till
svensk medborgare, såframt svenska staten eller, där lönen härrör från utländsk
juridisk person, svensk juridisk person, som äger ett bestämmande infiytande
över den utländska juridiska personen, enligt av riksförsäkringsverket
godtagen förbindelse har att svara för avgifi till försäkringen för
tilläggspension enligt 19 kap. 1 §.
Hänsyn skall ej heller tagas till lön eller annan
ersättning från främmande makts härvarande beskickning eller lönade konsulat
eller från arbetsgivare, vilken tillhör beskickning eller konsulat som nu sagts
och icke är svensk medborgare. Vad i detta stycke sägs skall icke gälla
beträffande lön till svensk medborgare eller den som utan att vara svensk
medborgare är bosall i riket, såframt utländsk beskickning här i riket enligt
av riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att svara för avgift till
försäkringen för tilläggspension enligt 19 kap. 1 §.
Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller fjärde
stycket skall anses såsom arbetsgivare.
18 kap. 5§
Allmän försäkringskassa må ej ulan stöd av särskilt
lagstadgande bedriva annan verksamhet än som angives i denna lag eller i
bestämmelser, som utfärdats med stöd av densamma.
I den mån regeringen så förordnar, är allmän
försäkringskassa pliktig all biträda vid handhavandel av annan verksamhel
ävensom atl tillställa socialregister behövliga uppgifter.
Allmän försäkringskassa skall lillhandagå slallig eller
kommunal myndighel, försäkringsinrättning samt arbetsgivare med yttranden och
upplysningar, i den mån hinder enligt lag eller författning ej möter samt mera
betydande olägenhet ej därigenom uppkommer för kassan. Myndighet, som handhar
arbetslöshetsförsäkring, eller lokalt organ som i 1 kap. 2 S sägs må ej av
allmän försäkringskassa förvägras begärt biträde.
Prop.
1979/80:128 10
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
I den mån regeringen så föreskriver gäller beslåmmelserna
om arkiv hos statlig myndighel även arkiv hos allmänna försäkringskassor.
19 kap. 1§
Arbetsgivare skall enligt vad nedan sägs för varje år
erlägga socialförsäkringsavgift till sjukförsäkringen, folkpensioneringen och
försäkringen för tilläggspension.
Avgifi till sjukförsäkringen och till folkpensioneringen
utgår å summan av vad arbetsgivaren under året till arbetstagare hos honom i
penningar eller naturaförmåner i form av kost, bostad eller bil utgivit såsom
lön eller, där fall som avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten är för
handen, annan ersättning för utfört arbete.
Avgift till försäkringen för tilläggspension utgår å
summan av vad arbetsgivaren under året till arbetstagare hos honom i penningar
eller naturaförmåner i form av kost, bostad eller bil utgivit såsom lön eller,
där fall som avses i 11 kap. 2 § andra stycket är för handen, annan ersäitning
för utfört arbete, sedan från nämnda summa dragits ett belopp motsvarande det
vid årets ingång gällande basbeloppet multiplicerat med det beräknade genomsnitlliga
antalet arbelslagare hos arbelsgivaren under årel. Härvid skall arbetstagare,
som under hela året varit anställd med full arbetstid, räknas såsom en
arbetstagare och arbetstagare, som under året varit anställd i mindre
omfattning, medräknas i motsvarande mån. Det antal arbetstimmar per år som i allmänhel
skall anses motsvara full arbetstid fastställes av regeringen efter förslag av
riksförsäkringsverket. Genomsnittliga antalet arbetstagare beräknas med en
decimal. Om särskilda skäl föranleda därtill, må avgift beräknas på sätt som
avviker från vad nu stadgats men som giver i huvudsak samma resultat.
Vid beräkning av avgift enligt denna paragraf skall hänsyn
icke tagas till arbetstagare, vars lön under året ej uppgått till femhundra
kronor. Vad gäller sjukförsäkringen och folkpensioneringen skall vidare bortses
från arbetstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen (1976:380)
om arbetsskadeförsäkring, eller, där fråga är om arbele som ulförts för annans
räkning utan alt anställning förelegat, från arbetstagare som varit bosatt
utomlands och utfört arbetet utom riket. Såvitt angår försäkringen för
tilläggspension skall hänsyn icke tagas till arbetstagares lön eller ersättning
i vad den för år räknat överstiger sju och en halv gånger del vid årets ingång
gällande basbeloppet. Såviit angår försäkringen för tilläggspension skall
Senaste Ivdelse 1979:650.
Prop.
1979/80:128 11
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
vidare bortses från arbelslagare, som vid årels ingång
uppnått sextiofem års ålder, så ock från arbetstagare i fall då lön eller annan
ersättning till honom antingen enligt 11 kap. 2S tredje eller fjärde stycket
icke räknas såsom inkomst av anslällning eller, om arbetstagaren icke är svensk
medborgare och ej heller är bosatl härstädes. avser arbete ulom riket.
Avgift erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom
eller ledighet för vård av barn eller med anledning av barns födelse lill den
del lönen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning, som arbetsgivare äger
uppbära enligt 3 kap. 16 8 eller 4 kap. 12 §. Avgift erlägges ej heller för lön
som arbelsgivare utgivit till barn för arbete utfört i hans förvärvsverksamhet
i de fall avdrag för lönen ej får ske vid inkomsttaxeringen eller för
ersättning för vilken bevillningsavgift eriagls enligt lagen (1908:128 s. 1) om
bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter.
Bidrag som avses i 11 kap. 2 S Den som har utgivii etl bidrag som
försia
stycket m) skall vid beräkning avses i 11 kap. 2 § första stycket m)
av avgift enligt denna paragraf anses skall erlägga avgift till försäkringen
som lön. Den som utgivit bidraget för tilläggspension som om bidragel
skall anses som arbetsgivare. Vid hade utgjort lön från honom som
beräkning av avgift till försäkringen arbetsgivare. Vid beräkningen av
för tilläggspension skall den som avgiften skall den som fåu bidraget
uppburit bidragel anses som arbets- anses som en arbetstagare som under
tagare, som under hela året varit hela året varit anställd med full
anställd med full arbetstid. arbetstid.
20 kap. 10§*' Allmän försäkringskassa skall ändra beslut i
ärende angående försäkring enligt denna lag, som har fattats av
kassan och ej har prövats av försäkringsrätt,
1.
om beslutet på
grund av skrivfel, räknefel eller annat sådant förbiseende innehåller uppenbar
oriktighel,
2.
om beslutet har
blivil orikligt på grund av atl det har fattats på uppenbart felaktigt eller
ofullständigt underlag,
3.
om beslulel har
blivil oriktigt på grund av uppenbart felaktig rättstillämpning eller annan
liknande orsak.
Ändring får underlåtas om den oriktighel som vidlåder
beslutet är av ringa betydelse.
Beslul får ej ändras till försäkrads nackdel såvitt gäller
förmån som har förfallit till betalning och ej heller i annat fall om
synnerliga skäl äro däremot.
Fråga om ändring enligt denna paragraf får ej lagas upp
sedan mer än två år
Senaste Ivdelse 1978:30.
Prop.
1979/80:128 12
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
förflulil från den dag då beslutet meddelades. Ändring får
dock ske även efter utgången av denna tid, om del först därefter har kommit
fram att beslutet har fattats på uppenbart felaktigt eller ofullständigt
underlag eller om annat synnerligt skäl föreligger. Beslåmmelserna / försia-fjärde
styckena ha motsvarande tillämpning på beslul som har överprövats av
försäkringsdomstol. Därvid skall fråga om åndring bedömas av den domslol
som senasl har prövai målet.
13 S'
Besvärshandling skall tillställas den myndighet som
meddelat beslutet.
Den omständigheten au besvärs- Har besvärshandlingen före te-
handlingen tillställts den domstol, svarstidens utgång
kommit in till en
som har att pröva besvären, riksför- försäkringsdomstol, riksförsäkrings-
säkringsverket eller allmän försäk- verkel eller en allmän försäkrings-
ringskassa utgör ej hinder för besvä- kassa, som ej är räu myndighel enligt
rens upptagande till prövning, därest försia stycket, skall besvärshandling-
handlingen inkommit före besvärsti- en översändas tdl den rätta myndig-
dens utgång. heten och anses inkommen i rän
tid.
Vid besvär över beslut i mål eller ärende angående
försäkring enligt denna lag skall besvärshandlingen vara inkommen inom två
månader från den dag då klaganden erhöll del av beslutet eller, om besvären
anförts av riksförsäkringsverket, inom två månader från den dag då beslutet
meddelades.
Allmän försäkringskassas, riksförsäkringsverkets och
försäkringsrätts beslul lända till omedelbar efterrättelse, om ej annat
föreskrivits i beslutet eller bestämmes av domstol som har alt pröva beslutet.
22 kap. 18 Genom frivdliga avgifier skall försäkrad under
de förutsättningar och på de villkor regeringen besiämmer kunna hos
riksförsäkringsverket försäkra sig för erhållande av pension.
7 Senaste Ivdelse 1978:30.
Prop. 1979/80:128 13
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2§«
Försäkringstekniska grunder för den frivilliga
pensionsförsäkringen fastställas av regeringen, varvid bestämmelserna 1264 § 1
mom. lagen om försäkringsrörelse skola äga till lämpning.
De erlagda avgifterna ingå lill en fond, benämnd f o n de n
för den frivilliga pensionsförsäkringen, vilken förvaltas och användes enligt
grunder som riksdagen fastställer särskdt.
Om regelbundel återkommande försäkringsteknisk
undersökning av den frivilliga pensionsförsäkringen förordnar regeringen.
Denna lag träder i kraft, såvitt avser 3 kap. 5 och 15
88,11 kap. 2 8, 18 kap. 5 8, 19 kap. 1 § samt 20 kap. 10 och 13 88, två veckor
efter den dag. då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk
författningssamling och i övrigt den 1 januari 1981.
De nya bestämmelserna i 11 kap. 2§ tillämpas första gången
vid beräkningen av pensionsgrundande inkomster för år 1980.
De nya bestämmelserna i 19 kap. 1 8 lillämpas första
gången på arbetsgivaravgifter för utgiftsäret 1980.
De tidigare bestämmelserna i 22 kap. om frivillig
pensionsförsäkring skall allljäml gälla för försäkring på grund av avgift som
har erlagts före utgången av år 1980.
'Senaste Ivdelse 1979:127.
opaginerad Kontrollera mot PDF
3 Förslag till
Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)
Härigenom
föreskrivs alt 1 8, 27 8 1 mom. och 49 8 1 mom. uppbördslagen (1953:272)' skall
ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
Ivdelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
18=
Med
skatt förslås i denna lag, där icke annat angives, statlig inkomstskatt,
statlig förmögenhetsskatt, utskiftningsskatt, ersättningsskatt, kommunal
inkomstskatt, landstingsmedel, skogsvårdsavgifier, sådana
socialförsäkringsavgifter till folkpensioneringen och tilläggspensionsavgifter
som avses i 19 kap. 3 8 lagen (1962:381) om allmän försäkring,
sjukförsäkringsavgifter enligt 19 kap. 2 8 sistnämnda lag, arbels-skadeförsäkringsavgifter
enligt 7 kap. 2 8 tredje stycket lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, delpensionsförsäkringsavgifier
enligt 21 8 andra stycket lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring,
socialavgifter enligt 16 8 lagen (1976:381) om barnomsorg, skattelillägg
eller förseningsavgift enligt taxeringslagen, ävensom annuitet å avdikningslån.
Med skalt förstås i denna lag, där icke annat angives. statlig
inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt, utskiftningsskatt, ersättningsskatt,
kommunal inkomstskatt, landstingsmedel, skogsvårdsavgifter, sådana socialförsäkringsavgifter
till folkpensioneringen och tilläggspen-sionsavgifler som avses i 19 kap. 3 8
lagen om allmän försäkring, sjukförsäkringsavgifter enligt 19 kap. 2 8
sistnämnda lag, arbetsskadeförsäk-ringsavgifler enligt 7 kap. 2 8 Iredje
stycket lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, delpensionsförsäkringsavgifter
enligt 21 8 andra stycket lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring,
socialavgifter enligt 16 8 lagen (1976:381) om barnomsorg, sådana
arbetsgivaravgifter enligt lagen om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om
allmän försäkring, m. m.. avgifter enligt lagen om allmän arbetsgivaravgift
och enligt lagen om avgift för sjöfolks pensionering vilka icke uppbäras av
riksförsäkringsverket, skattelillägg eller förseningsavgift enligt taxeringslagen,
ävensom annuitei å avdikningslån.
Regeringen må, om särskilda omständigheter därtill
föranleda, föreskriva att i samband med uppbörden av skatt må uppbäras jämväl
annan avgift än sådan som i första slyckel sägs. Har dylik föreskrift meddelats
skall, där icke annat angivils, vad i denna lag stadgas angående skatt äga
motsvarande tillämpning beträffande avgift som med föreskriften avses.
' Lagen omtryckt 1972:75. Senaste lydelse av lagens rubrik
1974:771. - Senaste lydelse 1979:361.
Prop.
1979/80:128 15
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
27 8
1 mom . Vid debitering av slutlig skatt skall iakttagas:
att för skattskyldiga, som avses i 10 8 1 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt, sådan skalt uträknas med tillämpning av det
procenttal av grundbeloppel, som har fastställts att gälla för den preliminära
skatt, vilken skall avräknas mot den slulliga skatten:
att kommunal inkomstskatt uträknas med ledning av den
skattesats som för inkomståret gäller i beskattningsorlen;
att kommunal inkomstskatt uträknas i en post, varvid
skattebeloppet vid öretal över 50 avrundas uppåt och vid annat öretal avrundas
nedåt till helt krontal;
att skogsvårdsavgifi uträknas enligt bestämmelserna i 1 8
lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift;
atl tilläggspensionsavgifl uträknas med tillämpning av den
för inkomståret fastställda procentsatsen för avgiftsuttaget, varvid örelal bortfaller;
alt kommunal inkomstskatt debiteras med belopp som har
uträknats av lokal skattemyndighet i det fögderi där beskattningsorten är
belägen;
atl i 1 8 nämnd sjukförsäkringsavgift debiteras enligt 19
kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring på grundval av uppgifter om
försäkringsförhållanden som lämnas av allmän försäkringskassa;
att socialförsäkringsavgift lill folkpensioneringen såvitt
gäller person med inkomst av annat förvärvsarbete än anställning debiteras med
tillämpning av bestämmelserna i 11 kap. 4 8 samt 19 kap. 3 och 4 a 88 lagen om
allmän försäkring;
att i 18 nämnd arbetsskadeförsäkringsavgifl debileras med
ledning av bestämmelserna i 7 kap. 2 8 tredje stycket lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring;
att i 1 8 nämnd delpensionsförsäkringsavgift debiteras med
ledning av bestämmelserna i 21 8 andra stycket lagen (1979:84) om
delpensionsförsäkring;
att i 1 § nämnd socialavgift debite- att i 1 8 nämnd socialavgift debite-
ras med ledning av bestämmelserna i ras med ledning av
bestämmelserna i
16 8 lagen (1976:381) om barnom- 16 8 lagen (1976:381) om barnom
sorg; sorg; saml
att i 1 § nämnda arbetsgivaravgifter debiteras i en
gemensam post; samt
att i 1 § nämnd annuitei eller, om skattskyldig har atl
erlägga flera annuiteter, summan av dessa påförs i helt anlal kronor, varvid
öretal bortfaller.
3 Senaste lydelse 1979:489.
Prop.
1979/80:128 16
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
49 8 1 mom.'* Skattskyldig får av den lokala
skattemyndigheten beviljas anstånd med inbetalning av skatt, kvarskatleavgift
eller ränta.
1)
om taxeringsintendenlen
har anfört besvär över taxeringen med yrkande om ändring till den
skattskyldiges förmån: till det belopp som betingas härav,
2)
om den
skattskyldige har anfört besvär över taxeringsnämndens beslut om taxering och
taxeringsintendenten helt eller delvis har tillstyrkt besvären eller ansökan om
anstånd eller det - utan att yltrande har inhämtats från taxeringsintendenten -
kan med skäl antas alt besvären kommer att bifallas helt eller delvis: till det
belopp som betingas härav.
3)
om den
skattskyldige har anfört besvär över länsrätts eller kammarrätts beslut om
taxering och taxeringsintendenten helt eller delvis har tillstyrkt besvären
eller ansökan om anstånd: till det belopp som betingas härav,
4)
om taxeringen
har blivit oriktig på grund av felräkning, felskrivning eller annat uppenbart
förbiseende: lill det belopp som betingas av förbiseendet,
5)
om den
skattskyldige har taxerats på mer än en ort för samma inkomsi, garantibelopp
för fastighet eller förmögenhet: till det belopp som svarar mot ettdera av
eller båda de skattebelopp som har påförts med anledning av taxeringen,
6)
om
avgiftsunderlag för egenav- 6) om
avgiftsunderlag för egenavgift som avses i anvisningarna till gift som avses i
anvisningarna till 41 b 8 kommunalskallelagen (1928: 41 b 8 kommunalskattelagen
(1928: 370) eller avgiftsunderlag för avgift 370) har bestämts till för högt
enligt 17 § lagen (1959:552) om upp- belopp: lill det belopp som betingas börd
av vissa avgifter enligt lagen om av felaktigheten.
allmän försäkring, m. m., har bestämts till för högl
belopp: till det belopp som betingas av felaktigheten,
7)
om skatt har
påförts obehörigen eller med för högt belopp på grund av fel vid debiteringen:
till det belopp som betingas av felaktigheten i debiteringen,
8)
om preliminär skatl,
som enligt 27 8 2 mom. skall goltskrivas den skattskyldige, kan beräknas
överstiga motsvarande slulliga skatl och bli avkortad enligt 65 8 samt den
skattskyldige inte har erhållit jämkning enligt bestämmelserna i 45 8 1 mom.
sista slyckel: till så stor del av skatten som kan antas bli avkortad.
Senaste lydelse 1979:999.
Prop.
1979/80:128 17
Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse
Denna lag Iräder i krafl Ivå veckor efter den dag, då
lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling
och lillämpas första gången i fråga om debitering av slutlig skatt på grund av
1980 års taxering. De äldre bestämmelserna skall tillämpas i fråga om slullig
skatt som debileras på grund av taxering år 1979 eller tidigare år eller efterlaxering
för år 1978 eller tidigare år.
Skall enligt lagen (1978:4.34) om upphävande av lagen (1968:419)
om allmän arbetsgivaravgift fortfarande erläggas egenavgift enligt 4 8 sistnänni-da
lag, lillämpas uppbördslagen i dess äldre lydelse.
2 Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 128
opaginerad Kontrollera mot PDF
SOCIALDEPARTEMENTET
Utdrag
PROTOKOLL
vid regeringssammanlräde
1980-01-24
opaginerad Kontrollera mot PDF
Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och
statsråden Ullsten, Bohman, Mundebo. Wikström, Friggebo, Mogård. Söder,
Krönmark, Burenstam Linder. Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo. Winberg, Danell,
Petri
Föredragande: statsrådet Söder
Lagrådsremiss om ställföreträdares ansvar för
arbetsgivaravgifter
Gällande bestämmelser
Arbetsgivaravgifterna till socialförsäkringarna m. fi.
ändamål debiteras och uppbärs enligt beslämmelser i lagen (1959:552) om uppbörd
av vissa avgifier enligt lagen om allmän försäkring, m. m. (AVGL).
Avgifterna beräknas och uppbärs av riksförsäkringsverket.
En avgifi som uppgår till högst 1 000 kr. påförs dock normalt i samband med
debiteringen av slutlig skalt enligt reglerna i uppbördslagen (1953:272). Från
dessa senare avgifter, s. k. skattedebiterade avgifter, bortses i det följande.
Under det år som avgifterna avser, det s. k. utgiflsåret,
skall en arbetsgivare betala preliminära avgifter vid sex betalningstillfällen.
Den preliminära avgiften för ett visst år uppgår i princip till samma belopp
som den slutliga avgift som arbetsgivaren debiterades året före utgiftsåret.
Den preliminära avgiften för utgiftsåret 1980 motsvarar således till storleken
den slutliga avgiften för utgiflsåret 1978. När den preliminära avgiften
bestäms, skall dock hänsyn las till ändringar i de procentsatser som avgifterna
ulgår med och andra ändringar av belydelse i avgiflsbestämmelserna. Efter
regeringens förordnande skall hänsyn även tas till mer belydande ändringar av
avgiftsunderlaget som kan antas komma att ske lill följd av den allmänna
löneutvecklingen. Sädana generella förordnanden meddelas varje år. För att
uppnå en bättre överensstämmelse med den beräknade slutliga avgiften kan den
preliminära avgiften under vissa förutsättningar såväl sänkas som höjas genom
särskilda beslut om jämkning i enskilda fall.
Om arbetsgivaren inte tidigare har påförts någon slutlig
avgift, skall den preliminära avgiften fastställas särskilt. Därvid gäller att
den preliminära avgiften skall beräknas så atl den så nära som niöjligt kommer
att molsvara den slutliga avgiften.
Prop.
1979/80:128 19
Riksförsäkringsverket får anmana en arbetsgivare att lämna
uppgifler för beräkning eller jämkning av preliminär avgift.
För atl en nybliven arbetsgivare i förekommande fall skall
kunna påföras preliminär avgift har han ålagts alt snarast anmäla till
riksförsäkringsverket om löneutgifterna för år räknat överstiger eller kan
beräknas komma alt överstiga 5 000 kr.
Överväganden och förslag
Det nuvarande debilerings- och uppbördssystemet har i flera
avseenden utsatts för kriiik. Det har bl. a. framhållits atl det förhållandet atl
den preliminära avgiften debileras på elt två år gammalt avgiftsunderlag leder lill
att avgiften las ut med etl belopp som är myckel för lågt. De årliga
förordnandena om uppräkning av avgiftsunderlaget kan inte helt kompensera
detta. För år 1977 har underutlaget beräknats lill ca 5,7 miljarder kr. vilkel
regleras genom fyllnadsinbetalningar eller föranleder debitering av kvarstående
avgifi. En bidragande orsak lill underullaget lorde också vara att ansökan om
jämkning regelmässigt görs när avgiftsunderlaget reduceras, medan någon
motsvarande jämkning sällan begärs när avgiftsunderlaget ökar till följd av att
verksamheten exempelvis utvidgas.
Det bör dock framhållas att riksdagen nyligen har beslutat
om en ändring i AVGL, som gör del möjligt för riksförsäkringsverket alt
fastställa den preliminära avgiften medelst uppskattning av avgiftsunderlaget i
de fall då en arbetsgivare inte har lämnat av verket begärda uppgifter (prop.
1979/80:29, SfU 9, rskr 102, SFS 1979:1126).
Det har vidare framhållits atl en nytillkommande
arbetsgivare som underlåter att göra anmälan till riksförsäkringsverket kan
undandra sig alt betala preliminära arbetsgivaravgifter under de första
verksamhetsåren. När sedan avgifter debiteras, i detta fall först i samband med
den slutliga avgifisdebiteringen, är företaget inle sällan upplöst eller utan
tillgångar.
Det har också framhållits som en allvarlig brist i de
nuvarande bestämmelserna i AVGL att de inte, på motsvarande sätt som gäller
bl. a. enligt 77 a 8 uppbördslagen och 48 a 8 lagen (1968:430) om mervärdeskalt,
gör det möjligt atl ålägga en försumlig ställföreträdare för arbetsgivaren
betalningsskyldighet för obetalda arbetsgivaravgifter. I detla sammanhang vill
jag redovisa ulvecklingen av de restförda arbelsgivaravgifterna under de
senaste åren. Vid årsskiftel 1977/78 utestod ca 600 milj. kr. i obetalda
arbetsgivaravgifter medan motsvarande belopp vid årsskiflet 1978/79 var ca 1
000 milj. kr. och vid årsskiflet 1979/80 beräknas vara 1 500 milj. kr.
Det finns möjlighel att utan all avvakta en revision av
hela avgiftssystemet omedelbart införa bestämmelser om ställföreträdaransvar
för arbetsgivaravgifterna i enlighel med vad som redan gäller i fråga om bl.
a. inkomstskatt
Prop.
1979/80:128 20
och mervärdeskatt enligt regler i uppbördslagen och
mervärdeskattelagen. Jag kommer därför i det följande att lägga fram förslag om
regler för ett sådant ansvar för ej erlagda arbetsgivaravgifter.
Ansvaret innebär enligt uppbördslagen atl den som
i egenskap av företrädare för en juridisk person har verkställt källskatleuvdrag,
men uppsålligen eller av grov oaktsamhet har underlåtit atl betala det
innehållna beloppet i rätl tid och ordning, är solidariskt betalningsskyldig
med den juridiska personen för skattebeloppet jämte restavgift. På samma sätt
är en företrädare för en juridisk person, om han uppsålligen eller av
grov oaktsamhet har underlåtit att betala in mervärdeskalt, solidariskt
betalningsskyldig med den juridiska personen för skattebeloppet och restavgiflen
enligt niervärdeskattelagen. En ställföreträdare som har fullgjort sin
betalningsskyldighet har regressrätt mot den juridiska personen. Talan om atl
ålägga betalningsskyldighet förs vid allmän domstol. Indrivning får göras hos
den som har ålagts betalningsskyldighet i samma ordning som gäller för restförd
skatt. Indrivningen får ske genom införsel enligt införsellagen (1968:621).'
Bestämmelserna i 77 a 8 uppbördslagen har gällt sedan år 1968 och
bestämmelserna i 48 a 8 mervärdeskattelagen sedan år 1974. Den allmänna
uppfattningen är att de verksami har bidragit till en förbättring av uppbörden
av skattemedel. Bestämmelserna innebär nämligen alt den som har etl avgörande
inflytande över etl företags dispositioner inte skall kunna undandra sig silt
betalningsansvar mot del allmänna genom en formell bolagsbildning. Sin
egentliga belydelse har bestämmelserna i fråga om s. k. fåmansbolag. Del har å andra
sidan framhållils, att det solidariska anvaret för betalningen av källskatl och
mervärdeskatl har fått menliga återverkningar på uppbörden av
arbetsgivaravgifter, där slällföreträdaransvaret inle finns. Som har framgått
av vad jag här har anfört, har storleken av de utestående oredovisade
arbetsgivaravgifterna ökal kraftigl under senare år. En anledning till detta
kan vara atl vissa arbetsgivare i ökad utsträckning skaffar sig otillbörlig kredii
genom atl underiåla atl betala arbetsgivaravgifter. Jag ser detta som en
allvarlig brist i uppbördssystemet. Enligt min mening bör del därför införas en
solidarisk ansvarighet också beträffande arbetsgivaravgifterna i överensslämmelse
med vad som gäller enligt 77 a 8 uppbördslagen och 48 a 8 niervärdeskattelagen.
Bestämmelserna bör i enlighet härmed ha den innebörden att
den som förelräder en juridisk person och som uppsålligen eller av grov oaktsamhet
har underlåtit alt betala påförd arbetsgivaravgift i rätt tid och ordning är
solidariskt ansvarig med den juridiska personen för arbetsgivaravgiften jämle restavgift.
Belopp som ställföreträdaren i enlighel härmed har ålagts att betala bör kunna
drivas in genom införsel enligt införsellagen (1968:621). Jag förordar att
bestämmelser om detla tas in i en ny 30 a 8 i AVGL. Bestämmelserna bör utformas
i nära anslutning till de bestämmelser pä skatteområdet som jag har redovisal.
Prop.
1979/80:128 21
Bestämmelserna bör träda i kraft den 1 juli 1980. De skall
tillämpas på såväl preliminära som kvarstående och tillkommande avgifter som
förfaller till belalning efter den dagen. Detta innebär för avgifterna för år
1980 att det solidariska ansvaret kommer att gälla för de preliminära avgifter
som skall erläggas under uppbördsterminerna andra halvåret 1980. Vidare kommer
ansvaret att gälla de kvarstående avgifterna, dvs. skillnaden mellan de
slutligt och preliminärt debiterade avgifterna. För preliminärt debiterade
avgifter som skulle ha erlagts under första halvåret 1980 men inte har erlagts,
liksom för andra obetalda avgifier som skulle ha erlagts före ikraftträdandet,
kommer däremot det solidariska ansvarei inte alt gälla.
Hemställan
Jag hemställer att lagrådels yttrande inhämtas över ett
inom socialdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i lagen
(1959:552) om uppbörd av vissa avgifier enligt lagen om allmän försäkring, m. m.
Beslut
Regeringen beslutar i enlighel med föredragandens
hemställan.
3 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr I2S
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1979/80:128
Bilaga
Förslag till
Lag om
ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt
lagen
om allmän försäkring, m. m.
Härigenom
föreskrivs alt i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om
allmän försäkring, m. m.' skall införas en ny paragraf, 30 a 8, av nedan
angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
30 a §
Har någon, som företrädare för juridisk person som är
arbetsgivare, uppsålligen eller av grov oaktsamhet underlåtit att betala in
arbetsgivaravgift i rätt tid och ordning, är han tillsammans med den juridiska
personen ansvarig för avgiftsbeloppet och den restavgift som belöper på detta.
Betalningsskyldigheten får jämkas eller efterges om det föreligger särskilda
skäl.
Talan om att ålägga betalningsskyldighet enligt första
stycket skall föras vid allmän domstol. Talan får inte väckas och åtgärd för
indrivning får inte vidtas sedan arbetsgivarens ansvarighet för avgiftsbeloppet
har bortfallit på grund av preskription. En dom på betalningsskyldighet får
dock verkställas inom två år från utgången av det kalenderår då domen vann laga
kraft. Hos den som har blivit ålagd betalningsskyldighet får indrivning ske i
samma ordning som gäller för arbetsgivaravgift. Därvid får införsel äga rum
enligt införsellagen (1968:621).
Den som har fullgjort betalningsskyldighet för
arbetsgivaravgift eller restavgift enligt första stycket fär söka
opaginerad Kontrollera mot PDF
I Lagen omtryckt 1974:938.
Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:938.
Prop. 1979/80:128 23
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
beloppet åter av den juridiska personen. Därvid lillämpas
bestämmelserna i 76 § uppbördslagen (1953:-272).
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1980.
Bestämmelserna gäller inle i fråga om arbetsgivaravgift
som förfaller till betalning före den 1 juli 1980.
Prop.
1979/80:128 24
Utdrag
LAGRÅDET PROTOKOLL
vid sammanträde 1980-02-07
Närvarande: f. d. justitierådet Petrén, regeringsrådet
Hilding, justitierådet Vängby.
Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 24 januari
1980 har regeringen på hemställan av statsrådet och chefen för socialdepartementet
Söder beslulat inhämta lagrådets yltrande över förslag till lag om ändring i
lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän
försäkring, m. m.
Förslaget har föredragits inför lagrådet av
hovrättsassessorn Jan Nordlund.
Förslaget föranleder följande yttrande av lagrådet:
Genom förslaget införs ett slällföreträdareansvar för socialförsäkringsavgifter
och vissa andra arbetsgivareavgifter, som det åligger juridisk person att betala.
Genomförs förslaget, sker en anpassning till vad som gäller i fråga om
skatteavdrag från arbetstagares lön och mervärdeskatl. Häremot har lagrådet
inte något atl erinra. Lagrådet ulgår därvid från alt bestämmelsen om atl
betalningsskyldigheten får jämkas eller efterges, om det föreligger särskilda
skäl, avses skola tillämpas med ledning av den praxis som högsta domstolen
utvecklat vid tillämpningen av motsvarande bestämmelse i 77 a 8 uppbördslagen
(1953:272).
Det förtjänar dock anmärkas, alt likformigheten mellan de
olika aktuella regleringarna ej är fullständig. En skillnad är atl
uppbördslagen och niervärdeskattelagen (1968:430) innehåller vissa generella
reglerom införsel för indrivning av skatter som där avses, medan motsvarande
bestämmelser saknas i förevarande lag. I det remitterade förslaget föreslås en
specialregel om införsel för indrivning hos den som blivit ålagd
betalningsskyldighet enligt förslaget. Om någon har sin huvudsakliga inkomst
som anställd men driver viss egen verksamhet vid sidan därav och avlönar
biträde samt inte betalar in arbetsgivareavgifter för denne, kan han enligt
förslaget till följd av ställföreträdareansvaret drabbas av införsel, om han
driver den särskilda verksamheten i bolagsform. Gör han det inte, kan däremot
inte införsel ske för de avgifter som det åligger honom att beiala i egenskap
av arbetsgivare. Önskvärt är dock att regleringen genomförs konsekvent. Delta
kan ske på så sätt att - i stället för den föreslagna sista meningen i 30 a S-i
30 8 förevarande lag införs en generell regel om införsel för indrivning av
avgifter varom är fråga i lagen, förslagsvis i ett andra stycke med lydelse: "Införsel
enligt införsellagen (1968:621) får äga rum vid indrivning av avgifter som
avses i 1 8
Prop.
1979/80:128 25
denna lag." Vidtages denna ändring erfordras, att
lagens ingress jämkas och tillika anger att 30 8 erhåller ändrad lydelse.
Del är önskvärt all de föreslagna bestämmelserna och
bestämmelserna i 77 a 8 uppbördslagen och 48 a 8 mervärdeskattelagen erhåller
en så enheilig avfattning som möjligt. Vissa avvikelser från de äldre
bestämmelserna har skell i förslaget, ehuru dessas ulformning framslår som
tydligare. Sålunda har, vid jämförelse med uppbördslagen, uttrycket "den
som företräder arbetsgivare, som är juridisk person." utbytts mot
"någon, som förelrädare för juridisk person som är arbelsgivare,"
trots att den förra lydelsen är all föredra, eflersom det centrala för tanken
är atl vederbörande företräder en arbelsgivare som har att beiala vissa
avgifter. Sker en anpassning lill den äldre lydelsen, bör i sista slyckel orden
"den juridiska personen" ersältas med uttrycket
"arbetsgivaren". I försia slyckel första meningen är vidare
innebörden av begreppel "ansvarig" oklar. Del bör utbytas mol ordel "belalningsskyldig",
som används i 77 a 8 uppbördslagen. Även i andra hänseenden är en språklig ulformning
i närmare överensslämmelse med 77 a 8 uppbördslagen att föredra.
Vängby ville för sin del yllerligare anföra:
Likformigheten mellan de olika regleringar som är akluella
- beträffande skatteavdrag, mervärdeskalt och socialförsäkringsavgifter - kan
otvivelaktigt drivas längre än som skell i del remitterade förslagel och
önskemål om enhetlighet i lagstiftningen kan lala för all så sker. För
ställföreträdare som uppsåtligt eller av grov oaklsamhel underiåler alt
inbetala socialförsäkringsavgifter inträder - i likhei med vad som gäller i
fråga om mervärdeskalt men till skillnad från vad som gäller i fråga om
skatteavdrag för arbetstagare - inte någol straffansvar. Härav följer bl. a., atl
lalan mol ställföreträdare om betalningsskyldighet för socialförsäkringsavgifter
inte kan föras av åklagare i brottmålsprocess, såsom ofta sker i fråga om skatteavd-ag.
I tvistemål kan möjligen uppslå vissa svårigheler att samordna statens talan i
fråga om socialförsäkringsavgifter med motsvarande talan beiräffande
skatteavdrag, med tanke på de olika myndigheter som är berörda. Den föreslagna reformen
torde emellertid kunna ses som elt steg på vägen mot en mer fullsländig
samordning.
Prop. 1979/80:128 26
Uidrag
SOCIALDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid
regeringssammanträde 1980-02-28
Närvarande:
statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ullsten, Bohman, Mundebo, Mogård,
Dahlgren, Åsling, Söder, Krönmark, Burenslam Linder, Johansson, Wirtén, Holm,
Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell, Petri
Föredragande:
statsrådet Söder
Proposition
om ställföreträdares ansvar för arbetsgivaravgifter samt avveckling av den
frivilliga pensionsförsäkringen, m. m.
1
Inledning
Vid
regeringssammanträde den 24 januari 1980 fattades beslut att inhämta lagrådets
yttrande över ett förslag till lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av
vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m. (AVGL). Förslaget avsäg
införande av elt ställföreträdaransvar för juridiska personers arbelsgivaravgifter
i likhet med vad som redan gäller i fråga om innehållen preliminär A-skatt och
mervärdeskatt. Jag kommer att i det följande anmäla lagrådets yttrande över förslagel.
I
anslutning till förslaget vill jag ta upp vissa andra avgiftsfrågor. Det gäller
dels frågan om den debitering av arbetsgivaravgifter som nu sker på skattsedel
skall upphöra och ersättas av ett enhetligt system med avgiftsdebitering på
särskild räkning, dels frågan om skyldigheten atl erlägga arbetsgivaravgift för
vissa konstnärsbidrag.
Vidare
tar jag upp några frågor inom den allmänna försäkringen, som rör den frivilliga
pensionsförsäkringen, sjukpenning m. m. under yrkesinriktad rehabilitering
resp. militär grundutbildning för kvinnor och slutligen det nya besvärsförfarandet
för socialförsäkringsärenden.
2
Anmälan av lagrådets yttrande
Föredraganden
redogör för lagrådets yttrande och anför.
Lagrådet
har inte haft något atl erinra mot de skäl som ligger till grund för
Prop.
1979/80:128 27
atl införa etl ställföreträdaransvar för
socialförsäkringsavgifter och andra arbetsgivaravgifter.
Lagrådet har dock framhållit all den föreslagna
regleringen - med en specialregel om indrivning genom införsel endast i de fall
då ställföreträdar-ansvarel aktualiseras - är mer begränsad än den generella
införselmöjlighet som står till buds enligt uppbördslagen och
mervärdeskattelagen. Lagrådet har pekat på att den föreslagna införselregeln i
vissa fall skulle kunna leda lill olika resultat beroende på i vilken
företagsform den försumlige arbetsgivarens rörelse har bedrivits. För atl
uppnå en konsekvenl reglering anvisar lagrådet en lösning som innebär att i AVGL
förs in en generell regel om införsel för indrivning av de avgifter som avses i
lagen.
Jag ansluter mig till lagrådets uppfattning att i AVGL bör
föras in en generell regel om indrivning genom införsel. Regeln kommer, förulom
i de fall då ställföreträdaransvaret aklualiseras, att få belydelse då
arbetsgivaren har inkomst som anställd. Införsel kan då ske i lönen. Detta
torde närmast bli aktuellt då någon vid sidan av en anställning driver annan
verksamhet med egna anställda eller anlitar uppdragstagare för att utföra
uppdrag under sådana former att skyldighet att erlägga arbetsgivaravgifter
uppkommer för uppdragsgivaren. Även om dessa fall är tämligen sällsynta finns
det ingen anledning att begränsa införselmöjligheterna jämfört med vad som
gäller beträffande innehållen preliminärskatt och mervärdeskatl.
Den generella regeln bör som lagrådet föreslagit föras in
som ett nytt andra stycke i 30 8 AVGL.
De av lagrådet gjorda påpekandena av språklig karaktär bör
föranleda vissa justeringar av författningstexten.
3 Övergång till ett enhetligt system för debitering av
arbetsgivaravgifter
Arbetsgivaravgifterna till socialförsäkringarna m.fl.
ändamål beräknas och uppbärs i princip av riksförsäkringsverket efter
debitering på särskild räkning från verket. Vid sådan debitering, s. k.
räkningsdebitering, debiteras arbetsgivaravgiften dels som en preliminär
avgift, dels som en slutlig avgift. Den preliminära avgiften erläggs av
arbetsgivarna vid sex särskilda betalningstillfällen under utgiftsåret. Sedan
den slutliga avgiften beräknats erlägger arbetsgivaren i förekommande fall s.
k. kvarstående avgift, som betalas vid ett eller två tillfällen under andra
året efter utgiftsåret.
Avgifi som uppgår till högst 1 000 kr. påförs dock - med
vissa undantag - i samband med debiteringen av slutlig skatt enligt reglerna i
uppbördslagen (1953:272), s. k. skattedebiterade avgifter. Vid skattedebitering
uttas inga preliminära avgifter.
Till följd av att den nämnda beloppsgränsen legat fast
oavsett tillkomsten av nya arbetsgivaravgifter, höjda avgiftsuttag, ändrade
regler för beräkning av avgiftsunderlagen samt den allmänna löneutvecklingen
har antalet
Prop.
1979/80:128 28
skattedebiterade arbetsgivare efterhand minskat väsenlligl.
Likaså har den andel av det totala avgiftsbeloppet som las in genom skalledebilering
sjunkil. År 1960 skattedebiterades 275 000 arbetsgivare, dvs. 79 % av del toiala
anlalet. För år 1978 beräknas antalet till 19 000 och andelen av totalantalet
till 8 %. Den sammanlagda avgiftssumman som påförs som slutlig skalt har
minskal från 5 % av den totala avgiftssumman år 1960 till 0,015 % år 1979.
1 samband med den omläggning av debiteringssystemet som
genomfördes fr. o. m. utgiflsåret 1975 (prop. 1974:138, SRJ 37, rskr 378. SFS
1974:938) infördes bestämmelser om s. k. särskild avgifi på kvarstående
arbetsgivaravgift. Den särskilda avgiften ulgör 6 % på kvarstående
avgiftsbelopp upp lill 5 000 kr. och 8 % på belopp därutöver. Särskild avgift
understigande 100 kr. skall dock inle las ul (24 8 AVGL).
Den särskilda avgiften motsvaras i fråga om de skattedebiterade
avgifterna av en kvarskatleavgift enligt bestämmelserna i 27 8 3 mom.
uppbördslagen. Denna avgift beräknas på molsvarande säll som den särskilda
avgiften. Gränsen för kvarskatleavgift ligger dock vid 50 kr.
Riksförsäkringsverket har i en skrivelse den 20 november
1979 påtalat vissa olägenl eter som de skilda gränserna för eriäggande av avgifi
ger upphov lill. En arbelsgivare kan bli behandlad på olika sätt beroende på om
han påförs arbetsgivaravgift på skattsedeln på slutlig skatt eller på en
räkning från riksförsäkringsverket. Påförs avgiften på räkning, debileras
särskild avgift först då den kvarstående avgiften uppgår till 1 700 kr., under
det alt arbelsgivare som skaltedebiteras påförs kvarskatteavgifi redan då den
kvarstående arbetsgivaravgiften uppgår till 900 kr.
Riksförsäkringsverket har, med anledning av de påtalade effeklerna
av nuvarande regler och med hänsyn lill alt skattedebiteringen av avgifier
minskat väsentligt, föreslagit att debiteringen av arbetsgivaravgifter på
skattsedel skall slopas. Verket förutsätter härvid att de berörda arbelsgivarna
inle heller efter övergången till räkningsdebilering skall påföras några
preliminära avgifter.
Riksskatteverket har i elt yttrande till
riksförsäkringsverket pekal på alt skattedebileringen innebär vissa fördelar
genom att antalet räkningar på arbetsgivaravgift begränsas. Statens kostnader
blir därmed lägre, arbetsgivaren får färre inbetalningar alt sköta och vid
bristande betalning hålls anlalet indrivningsuppdrag nere. Å andra sidan har riksskatieverkel
framhållit att förekomsten av två olika debiteringsförfaranden ger upphov till
komplikationer. Bl. a. har verket tagit upp del fall då en arbetsgivare gör en
fyllnadsinbetalning av skatt, inklusive beräknad arbetsgivaravgift, men
avgiften på grund av vissa omständigheter räkningsdebiteras i stället för all skaltedebiteras.
Riksförsäkringsverket sänder då ut räkning på arbetsgivaravgiften samtidigt
som skaltemyndigheterna återbetalar den gjorda fyllnadsinbetalningen i den mån
den motsvarar arbetsgivaravgiften. Riksskatteverket har funnil övervägande
skäl tala för att skattedebiteringen av arbetsgi-
Prop.
1979/80:128 29
varavgifler bör upphöra och har därför tillstyrkt
riksförsäkringsverkets förslag.
Mot bakgrund av atl del numera är förhållandevis få arbelsgivare
som skaltedebiteras finner jag det för egen del riktigl all slopa
skattedebiteringen och gå in för ett enhetligt system för debitering av arbetsgivaravgifter.
Samtliga arbelsgivaravgifter kommer härigenom atl räkningsdebiteras. vilket
medför alt debileringsarbelet kan bedrivas mera rationellt. Samtidigt
bortfaller de problem som de skilda reglerna för kvarskatleavgift och särskild
avgift har getl upphov lill och som har påpekats av riksförsäkringsverket och riksskatteverket.
För alt undvika en belungande administration i fråga om
smärre avgiftsbelopp bör preliminär avgift, liksom enligt nuvarande regler,
inte debiteras då arbetsgivaravgiften kan beräknas uppgå till högsl 1 000 kr.
Som riksskatteverket framhållit innebär skattedebileringen
den fördelen alt antalet räkningar på arbelsgivaravgift begränsas. Om skattedebileringen
slopas behöver ytterligare ca 20 000 räkningar skrivas ul. Delta sker dock datamaskinellt
och om utskriften fördelas på de nya länsdatorerna vid länsstyrelserna är den
ökning det blir fråga om, ca 1 000 räkningar per län. enligt uppgift från riksskatteverket
försumbar ur arbetsbelastningssynpunkt. På skattesidan kan visst utrymme sparas
i skattedatabasen. Vidare bortfaller vissa administrativa rutiner.
De arbetsgivare som berörs av förslaget kommer om denna
ändring genomförs att få göra inbetalningar vid elt eller två särskilda
betalningstillfällen i stället för att beiala avgifterna via skattsedeln.
Detta bör dock inte vara någon större olägenhet.
Vad jag nu anförl föranleder ändringar i 18, 19, 36 och 51
88 AVGL. Vidare bör 17 8 nämnda lag upphävas. I uppbördslagen behövs
följdändringar i 1 8, 27 8 1 mom. saml 49 8 1 mom. Del nya enhetliga debileringsförfa-randet
bör tillämpas första gången i fråga om slutlig avgift för utgiflsåret 1979.
Jag vill påpeka att ändringarna inte berör egna
företagares m. fl. egna avgifter till socialförsäkringen m. m. utan enbart
arbetsgivarnas avgifter. Egenavgifterna kommer alltjämt att uppbäras i samband
med uppbörden av slutlig skatt.
Jag har i denna fråga samrått med chefen för
budgetdepartementet.
4 Arbetsgivaravgift för bidrag till konstnärer m. fl.
Genom riksdagens beslut (prop. 1978/79:202, SfU 25, rskr
409, SFS 1979:650) har fr. o. m. den 1 januari 1980 regeringen fått möjlighel
alt förordna atl vissa från Sveriges författarfond och konstnärsnämnden
utgående bidrag skall anses som inkomst av anställning vid beräkning av
pensionsgrundande inkomst. I förordningen (1979:737) om pensionsgrundande
bidrag från Sveriges författarfond m.fl. har närmare angivits vilka
4 Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 128
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1979/80:128 3(1
bidrag som avses.
Arbelsgivaravgift som belöper på bidragen skall betalas av
det utbetalande organel. I lillämpningen har uppstått tvist om
avgiftsskyldigheten skall avse enbari avgiften lill ATP eller också andra
socialavgifter.
Bidragen grundar inte räll lill andra förmåner från de
olika socialförsäkringsgrenarna än ATP. Enligt min mening bör till följd härav
andra arbetsgivaravgifter än den till försäkringen för lilläggspension inte las
ul för bidragen.
Jag föreslår därför atl 19 kap. 1 8 lagen (1962:381) om
allmän försäkring (AFL) ändras så all däri uttryckligen anges atl de bidrag som
avses skall anses som lön vid beräkningen av avgift lill försäkringen för
tilläggspension. Bidragen skall således inle beaktas vid beräkning av
underlaget för övriga arbetsgivaravgifter enligt AFL eller andra lagar.
1 denna fråga har jag samrått med chefen för
utbildningsdepartementet.
5 Avveckling av den frivilliga pensionsförsäkringen
Som komplement lill den obligatoriska pensionen
(folkpension, pensionstillskott och ATP) kan en försäkrad teckna en frivillig
pensionsförsäkring hos riksförsäkringsverket. Bestämmelser om della finns i 22
kap. AFL och i förordningen (1962:521) om frivillig pensionsförsäkring hos
riksförsäkringsverket. Försäkringen är så konstruerad att varje enskild
premieinbetalning anses skapa elt självständigt försäkringsavtal om pension.
Någon försäkringsform som innebär förpliklelse alt regelbundet betala premier
förekommer inte.
Riksförsäkringsverket har i skrivelse den 2 mars 1979 föreslagil
all möjlighelen till nya inbetalningar till sådana försäkringar skall upphöra.
Skrivelsen bör fogas till delta regeringsprotokoll som bdaga 1.
Enligt verkel har ulbyggnaden av den obligatoriska
pensioneringen, t. ex. genom införandet av pensionstillskott, och det faklum
att ATP nu närmar sig fullfunklionsstadiet, lillsammans med minskade avdragsmöjligheler
för inbetalda premier vid beskattningen och andra förändringar i försäkringens
utformning medförl en kraftig nedgång av premieinbetalningarna under 1970-talel.
Försäkringspremierna betalas in till Postbanken. Det inbetalnings- och
redovisningssystem som används måsle enligt Postbanken inom en snar framlid ersättas
med etl nyll syslem bl. a. mol bakgrund av den ökande användningen av
datoriserade kassasystem på posl- och bankkontor. Även riksrevisionsverket har
vid sin förvaltningsrevision av riksförsäkringsverkets verksamhel ställt sig
frågande till denna försäkring.
Riksförsäkringsverkels förslag har remissbehandlais.
Yttranden över förslaget har avgivils av postverket, försäkringsinspeklionen,
riksrevisionsverket. Svenska arbetsgivareföreningen. Landsorganisationen i
Sverige, Tjänstemännens centralorganisation. Centralorganisationen
SACO/SR,
Prop.
1979/80:128 31
Lantbrukarnas riksförbund och Sveriges hantverks- och induslriorganisalion.
Samtliga remissinslanser har tillstyrkt riksförsäkringsverkets
förslag. Någon har framhållil atl ändringen inte får påverka redan ingångna
försäkringsavtal.
Jag delar riksförsäkringsverkets uppfattning att
försäkringen i sin nuvarande utformning inle fyller någol större behov. Jag
föreslår således all möjligheten till nya inbetalningar lill frivillig
pensionsförsäkring hos riksförsäkringsverket upphör vid ulgången av år 1980. Författningstekniskl
genomförs delta enklast genom atl 22 kap. lagen om allmän försäkring upphävs.
Genom en övergångsbestämmelse bör föreskrivas alt bestämmelserna äger fortsatt
giltighet för dessförinnan ingångna pensionsavtal.
6 Sjukpenninggrundande inkomst m. m. under yrkesinriktad
rehabilitering
Sjukpenningförsäkringen står, med undantag för den s. k.
hemmamake-försäkringen, öppen endasl för den som har inkomst av förvärvsarbele.
Utträder någon ur förvärvslivet skall han alltså i princip inle längre vara
försäkrad för sjukpenning.
För den som har förvärvsinkomst skall den allmänna
försäkringskassan fastställa den sjukpenninggrundande inkomsten. Beslut om
tillhörighet till sjukpenningförsäkringen skall omprövas bl. a. när kassan fått
kännedom om att den försäkrades inkomslförhållanden undergått sådan ändring som
är av belydelse för rälien lill sjukpenning eller för sjukpenningens storlek.
Ändringen i den försäkrades inkomstförhållanden får
emellertid inte leda till att den sjukpenninggrundande inkomsien sänks, om den
försäkrade efler förmedling av en arbetsmarknadsmyndighet eller ett arbetsvårdsorgan
hos kommun eller landstingskommun undergår arbeisprövning, yrkesutbildning
eller arbeislräning. Gäller det arbeislräning får dock ändring göras om arbelsiräningen
pågått i sex månader. Reglerna härom finns i 3 kap. 5 8 AFL.
1 prop. 1978/79:73 om åtgärder för arbetshandikappade
föreslogs all den arbetsprövnings- och arbetsträningsverksamhet, som då bedrevs
vid de landstings- och primärkommunala arbelsvårdsinslituten, tillsammans med
viss annan yrkesinriktad rehabilileringsverksamhet av utredande och förberedande
arl skulle inordnas i de arbetsmarknadsinstitut under statligt huvudmannaskap
som avsågs bli inrättade. Riksdagen godkände förslaget (AU 1978/79:20, rskr
186).
Arbetsmarknadsinstituten började sin verksamhet den 1
januari 1980. Vid arbetsmarknadsinstituten får den skrivas in som är i behov av
yrkesinriktad rehabilitering och som annars inle skulle kunna beredas arbete.
Bestämmelserna i 3 kap. 5 8 AFL bör anpassas till den nya
organisationen av den yrkesinriktade rehabiliteringen. Enligt min mening bör bestämmel-
Prop.
1979/80:128 32
serna utformas så alt den försäkrades sjukpenninggrundande
inkomst inle får sänkas under den lid han är inskriven vid etl
arbetsmarknadsinstitut. 1 likhei med vad som nu är fallet bör dock den
sjukpenninggrundande inkomsien kunna sänkas då det rör sig om arbeislräning och
denna har pågått i sex månader.
Den som är inskriven vid etl arbetsmarknadsinstitut får ulbildningsbidrag
enligt arbetsmarknadskungörelsen (1966:368).
I likhei med vad som gäller för den som genomgår
arbetsmarknadsutbildning bör även den som får ulbildningsbidrag lill följd av
all han genomgår yrkesinrikiad rehabilitering vid etl arbetsmarknadsinstitut få
tillgodoräkna sig utbildningsbidraget som inkomst av anslällning vid beräkning
av pensionsgrundande inkomsi till försäkringen för tilläggspension. Jag
föreslår atl 11 kap. 2 8 försia slyckel f) AFL ändras i enlighel härmed.
I delta ärende har jag samråll med chefen för arbelsmarknadsdepartementet.
7 Förmåner för kvinnor som genomgår militär
grundutbildning
Den som är försäkrad enligt AFL och som dessulom är
inskriven hos en allmän försäkringskassa har i princip rält till sjukpenning
enligt bestämmelserna i 3 kap. AFL om hans sjukpenninggrundande inkomsi uppgår
till minst 6 000 kr. per år.
En värnpliktigs ekonomiska förmåner under tjänstgöringen
regleras i värnpliktsförmånsförordningen (1976:1008). Vid sjukdom får han
således inte sjukpenning enligt AFL (3 kap. 15 8). Inte heller får han
föräldrapenning för tillfällig vård av barn (4 kap. 10 8) eller särskild
föräldrapenning (4 kap. 18 8). Under militärtjänstgöringen utgår i stället
dagersättning eller dagpenning enligt värnpliktsförmånsförordningen.
Enligt riksdagens beslut (prop. 1977/78:185, FöU
1978/79:1, rskr 2) kan även kvinnor numera anställas som befäl i det militära
försvaret. En kvinna som avser alt söka sådan anslällning vid försvarsmaklen
skall först ha genomgått militär grundulbildning för kvinnor. Regeringen har
meddelat närmare föreskrifter om denna utbildning i förordningen (1979:1207) om
militär grundutbildning för kvinnor. Grundulbildningen skall motsvara
grundutbildningen enligt värnpliklslagen (1941:967) och skall i princip
genomföras gemensaml med molsvarande grundulbildning för värnpliktiga.
Under utbildningen har en kvinna rält till samma förmåner
enligt värnpliktsförmånsförordningen som en värnpliklig har under grundutbildningen.
Samma regler som gäller för en värnpliktig börenligt min
mening lillämpas också när en kvinna genomgår mililär grundulbildning. För den
lid utbildningen pågår bör således sjukpenning inte komma i fråga. Hon bör
också jämställas med de värnpliktiga i fråga om rätten till föräldrapenning för
Prop.
1979/80:128 33
lillfällig vård av barn och särskild föräldrapenning.
Kvinnan bör i likhei med de värnpliktiga under grundulbildning få dagersättning
enligt värnpliktsförmånsförordningen. Försäkrade som genomgår militär
grundutbildning för kvinnor bör därför fogas till uppräkningen i 3 kap. 15 8 AFL.
Vid beredningen av denna fråga har jag samrått med chefen
för försvarsdepartementet.
8 Besvär över beslut i socialförsäkringsärenden
En ny lagstiftning rörande besvärsprövningen inom
socialförsäkringen trädde i krafl den I januari 1979 (prop. 1977/78:20, SfU 15.
rskr 113, SFS 1978:28-40). De nya reglerna innebär bl. a. all tre regionala
försäkringsrätter har inrättats för överprövning av ärenden som handläggs av
de allmänna försäkringskassorna.
En försäkringsrätt prövar besvär över beslut som har meddelals
av en allmän försäkringskassa som ingår i försäkringsrättens domkrets. Försäkringsrätten
för Mellansverige prövar dessulom de beslul som har meddelats av
riksförsäkringsverket eller av en lokal skallemyndighet.
Talan mot en försäkringsrätts beslut förs genom besvär hos
försäkringsöverdomstolen.
Som allmän regel gäller all den som vill klaga på etl beslul
i ell socialförsäkringsärende skall sända besvärshandlingen lill den myndighet
som har meddelat beslutet. Besvärshandlingen skall ha kommii in lill myndighelen
inom två månader från den dag då den som vill klaga fick del av beslutet.
Besvären skall emellerlid också tas upp till prövning om
besvärshandlingen har sänts fel men före besvärsiidens uigång har kommii in
till en försäkringskassa, till riksförsäkringsverket eller till den domslol som
skall pröva besvären.
I molionen 1978/79:510 anfördes atl nu gällande beslämmelser
kan få olyckliga konsekvenser för den som vill överklaga en försäkringskassas
beslut. Om besvärshandlingen sänds lill fel försäkringsrätt, dvs. en annan
försäkringsrätt än den som skall pröva besvären, kan det. påpekade motionären,
dröja innan det upptäcks atl handlingen har kommit fel och del kan alltså hända
att den kommer in till rält försäkringsrätt efler besvärstidens utgång. I
sådant fall kan besvären inle tas upp till prövning. I motionen hemställdes
därför om förslag från regeringen om ändring av bestämmelserna så all en
besvärshandling skall kunna las upp till prövning oavsett till vilken
försäkringsrätt den har kommii in.
Enligt socialförsäkringsutskoltet (SfU 1978/79:17) borde
den omständigheten att en besvärshandling före besvärstidens utgång kommit in
till en annan försäkringsrätt än den som skall pröva besvären rimligen inle
leda till all den som besvärar sig riskerar att gå miste om möjligheten att få
besvären prövade. Detsamma borde enligt utskottet gälla i de fall besvär över
en
Prop.
1979/80:128 34
försäkringskassas eller riksförsäkringsverkels beslut
felaktigt sänts till försäkringsöverdomstolen. Ulskottet hemslällde all
regeringen skulle ges till känna vad ulskollet anfört. Riksdagen biföll
utskottets hemställan (rskr 1978/79:227).
Jag delar den uppfattning som har kommii lill ullryck i
socialförsäkrings-utskottets betänkande. Den som besvärar sig i etl
socialförsäkringsärende bör inte av ett sådant formellt skäl som det nu
aktuella behöva riskera all få sin lalan avvisad. Som framgår av de
bestämmelser som infördes vid besvärsreformen var avsiklen att förebygga della,
men bestämmelserna har kommii alt innehålla en lucka. I likhet med utskotlel
anser jag atl reglerna bör fullständigas så alt besvärshandlingen skall anses
ha kommit in i rätl lid även om den inom besvärstiden getts in till en annan
försäkringsdomstol än den som skall pröva besvären. Bestämmelserna i 20 kap. 13
8 AFL bör ändras i enlighet härmed.
9 Omprövning av försäkringsdomstols beslut
I samband med reformeringen av besvärsförfarandet i
socialförsäkringsärenden infördes i 20 kap. 10 8 AFL regler som innebär att en
allmän försäkringskassa under vissa förulsältningar är skyldig att ompröva ett
av kassan tidigare fattat beslul som inte prövats av en försäkringsrätt. Kassan
skall således ändra etl beslul som på grund av skrivfel, räknefel eller annat sådanl
förbiseende innehåller någon uppenbar oriktighel. Kassan skall vidare ändra ett
beslut som blivit oriktigt på grund av atl det har fattats på uppenbart
felaktigt eller ofullständigt underlag eller grundas på en uppenbart felaktig
rättstillämpning eller annan liknande felaktighet.
Bestämmelserna gäller även för försäkringsrätterna och försäkringsöverdomstolen.
I fråga om bestämmelsernas tillämpning på
försäkringsdomstolarna erinrade dåvarande departementschefen om att förvallningsprocesslagens
bestämmelse om rättelse av förbiseendefel gäller för dessa domslolar. Vidare
erinrade han om atl resningsinsiitulet finns atl tillgå. Han ansåg det dock
vara värdefullt om även andra felaktiga beslut än sådana som innehåller
förbiseendefel kunde rättas lill på elt enkelt sätl ulan atl resningsinstilulei
behöver lillgripas.
Tillämpningen av bestämmelserna i försäkringsdomslolarna
har emellertid i praktiken visat sig medföra onödig omgång. Domstolarna anser
sig således, så snart besvär anföris eller missnöje på annat sätt riktats mot elt
beslut, skyldiga all utreda om det är skäl att ändra beslutet. För försäkringsöverdomstolens
del sker del så att ell nytt ärende läggs upp. 1 avgörandet av det nya ärendet
deltar tre av domstolens lagfarna ledamöier. I försäkringsrätterna gör man
normalt så att besvärsinlagan cirkulerar mellan de lagfarna ledamöter som har
deltagit i del tidigare avgörandet.
Omprövningsförfarandel har i försäkringsöverdomstolen inle
i något fall
Prop.
1979/80:128 35
letl lill ändring i beslulel. 1 försäkringsrätterna har
omprövningen såvitt känt lelt till ändring i några enstaka fall.
Del kan enligi min mening konstaleras alt omprövningsinsiiiulei
när del gäller försäkringsdomstolarna lell lill endasl myckel blygsamma resullal.
De personalinsatser som krävs för ärendenas handläggning står inte i rimlig
proportion härtill. Här bör också beaktas den myckel besvärliga balanssi-tualion
i vilken försäkringsdomslolarna befinner sig.
Som framgåli av vad jag lidigare anförl slår såväl förvallningsprocesslagens
bestämmelse om rättelse av förbiseendefel som resningsinstitutet till buds för
all uppnå raitelse i orikliga beslul från försäkringsdomslolarna, i den mån möjlighelen
lill besvär i ordinär ordning är uttömd. Till följd härav behöver
rättsförluster inte inlräffa även om del särskilda omprövningsförfarandel
avskaffas. Ur processekonomisk synvinkel framstår också en sådan lösning som
lämplig mol bakgrund av de erfarenheter som i dag finns.
Jag förordar därför att reglerna i 20 kap. 10 8 femle
stycket AFL om omprövning av försäkringsdomstols beslul upphävs.
Omprövningsreglerna kommer således i fortsättningen enbart all gälla
försäkringskassorna.
10 De allmänna försäkringskassornas arkiv
Som en följd av den nya besvärsorganisationen har uppstått
vissa formella problem i anslulning lill bestämmelserna om slalliga
myndigheters arkiv. Det gäller arkiveringen av försäkringskassans handlingar i
överklagade ärenden.
Samiidigi som de till försäkringskassan ingivna besvären
över kassans beslut lämnas över till försäkringsrätten sänder kassan lill försäkringsräuen
in sitt egel beslutsunderlag i form av persondossié eller akt. För all
underlätta försäkringskassornas löpande handläggning av
socialförsäkringsärendena har det visat sig vara lämpligt alt försäkringsräiierna,
sedan besvärsmålet slutligt avgjorts, återsänder mottagna persondossiéer eller
akter lill försäkringskassan. Dessa arkiveras således inte hos
försäkringsrätten.
Arkivläggningen hos försäkringsrätterna regleras genom
bestämmelser i allmänna arkivsiadgan (1961:590). Riksarkivet är enligt stadgan
arkivmyndighet för rätterna. Arkivsiadgan är i princip tillämplig på arkiv hos
statliga myndigheter. Frågan om en allmän försäkringskassa i nu förevarande
avseende är all anse som statlig myndighel är inle klarlagd.
Riksarkivel har bl. a. mot bakgrund härav, efter samråd
med riksförsäkringsverket., hemslälll alt bestämmelserna i allmänna arkivsiadgan
uttryckligen görs lillämpliga på arkiv hos försäkringskassorna. Riksarkivel
framhåller atl förfaringssällei, all försäkringsrätterna avhänder sig
handlingar som ingåtl i deras beslulsunderiag, kan godlas endasl under förutsätlning
all allmänna arkivsiadgan är lillämplig på den moltagande myndighetens arkiv.
Jag bilräder riksarkivets framslällning. Jag vill i
sammanhanget nämna all
Prop.
1979/80:128 36
arkivläggningen hos de allmänna försäkringskassorna f. n.
regleras genom riksförsäkringsverkels anvisningar, vilka i väsentliga delar
sammanfaller med bestämmelserna i allmänna arkivsiadgan. Jag förordar således,
efter samråd med chefen för utbildningsdepartementet, atl den av riksarkivet
föreslagna ordningen genomförs. Lagtekniskl bör del ske genom etl tillägg till
18 kap. 5 8 lagen (1962:381) om allmän försäkring av innebörd atl regeringen
bemyndigas förordna att bestämmelserna om arkiv hos statsmyndighet skall gälla
arkiv hos de allmänna försäkringskassorna.
11 Hemställan
Jag hemställer atl regeringen föreslår riksdagen atl anlaga
de upprättade förslagen till
1.
lag om ändring
i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring,
m. m.,
2.
lag om ändring
i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
3.
lag om ändring
i uppbördslagen (1953:272).
12 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och beslutar all genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som
föredraganden har lagl fram.
Prop.
1979/80:128 37
Bilaga
Riksförsäkringsverkets skrivelse angående ett eventuellt
slopande av möjligheten till inbetalningar till frivillig pensionsförsäkring
hos riksförsäkringsverket
Allmänt om försäkringen
Försäkringen är sedan år 1963 inordnad under lagen om
allmän försäkring och regleras genom 22 kap. i denna lag (1962:381) samt genom
förordningen (1962:521) om frivillig pensionsförsäkring hos
riksförsäkringsverket.
Genom inbetalning av avgifter till försäkringen ges varje
svensk medborgare och varje annan i Sverige bosatl person möjlighel atl
förskaffa sig räll lill högre egenpension än den som ulgår genom folk- och
tilläggspensioneringen. Den frivilliga pensionsförsäkringens uppgift är således
all ijäna som elt komplemenl lill de obligaioriska försäkringarna.
Försäkringen grundar sig på hos posiverkei inbetalda
frivilliga avgifier. Alllsedan försäkringens införande har de avgiftsbelopp som
får inbelalas lill försäkringen varil begränsade. Enligt gällande maximeringsregel
får försäkrad, som är under 70 år, sammanlagt ha innestående ett belopp som högsl
moisvarar 1 000 kronor gånger anlalel levnadsår. Försäkringslekniskt sell är
varje avgifi alt betrakta som en engångsavgift, för vilken pension utgår
oberoende av om yllerligare avgifier erläggs eller inle. Inbetalning har kunnat
ske och kan forlfarande göras lill försäkringen enligt elt flertal olika
tariffer, för vilka särskilda bestämmelser gäller bl. a. i fråga om pensionsräll.
beskattning m. m.
Pensionerna är till skillnad från förmåner från folk- och
tilläggspensioneringen inle värdebesländiga. Visserligen utbetalas särskilda
tillägg till pensionerna - återbäring - av överskott, som uppkommer på
försäkringsrörelsen, men detta bör inte ses som någon kompensation för
penningvärdeförsämringen utan endast som en jusiering av uttagna premier.
De försäkringsformer som numera erbjuds är lemporär och
livsvarig egenpension med inom vissa gränser valfri pensionsålder.
Pensionsåldern behöver inle bestämmas på förhand. Beiräffande beskallningen
gäller atl försäkringstagaren vid inbelalningslillfällel kan välja alt få
försäkringen belraklad aniingen som P-försäkring eller som K-försäkring. P-försäkring
innebär att ulgående pension skall las upp till beskaltning men atl avdrag inom
vissa gränser i gengäld får göras för eriagd avgift. Vid K-försäkring skall den
utgående pensionen inle tas upp lill beskattning och avdragsrält föreligger i
princip inte för erlagt avgiftsbelopp.
Till försäkringen är f. n. anslulna ca 60 000 personer av
vilka omkring 23 000 nu uppbär pension. Den frivilliga pensionsförsäkringens
fond uppgår f. n. till drygt 500 miljoner kronor.
Prop.
1979/80:128 38
Försäkringens tillkomst och utveckling
Den frivilliga pensionsförsäkringen började sin verksamhet
den 1 januari 1914 då lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring
trädde i krafl. I lagen ingick nämligen beslämmelser som möjliggjorde för
svensk medborgare alt genom inbetalning av avgifter lill dåvarande Pensionsslyrelsen
förskaffa sig räll till högre livsvarig egenpension, än den som utgick på grund
av de obligatoriska avgifterna.
Försäkringen blev under åren 1918-1936 föremål för
genomgripande omläggningar. Bl. a. utarbetades år 1918 nya bestämmelser för
försäkringen för att ge arbetsgivare möjlighel atl ordna etl generellt
pensionsskydd ål sin personal. Samiidigi infördes möjlighel atl teckna
försäkring, som förutom räll lill livsvarig pension även innehöll visst villkor
om avgiflsåterbelalning vid dödsfall. Grunddragen lill sin nuvarande gestaltning
erhöll försäkringen vid ingången av år 1936.
År 1959 tillkallades en särskild utredningsman, som skulle
undersöka möjligheterna atl effeklivisera försäkringen, så att den kunde
erbjuda lämpliga kompletleringsmöjligheler även lill den allmänna tilläggspensioneringen.
Ulredningens olika förslag ledde endast lill att försäkringen fr. o. m. år 1963
kompletterades med en lemporär ålderspensionsförsäkring. Övriga förslag
avseende förtids-, änke- och barnpension ansågs inte böra genomföras bl. a. på
grund av den ulbyggnad av administrationen som de krävde.
Den 1 januari 1973 gjordes den utvidgningen, atl även den
som inte är svensk medborgare, men bosalt i rikel, fick räll att teckna
försäkring.
Genom ändringar i kommunalskallelagen upphörde år 1976
möjligheten atl teckna pensionsförsäkring med villkor om avgiflsåterbelalning
vid dödsfall. Till denna kombinerade försäkringsform hade tidigare ungefär hälflen
av avgifterna erlagts. Elt år senare anpassades försäkringsformerna till den
sänkta allmänna pensionsåldern (65 år).
I övrigt har de förändringar som sedan år 1936 vidtagits i
huvudsak bestått i ändringar av lariffsatserna och höjningar av de
avgiftsbelopp, som maximall får inbelalas till försäkringen.
Anslutningen till försäkringen
Anslutningen till den frivilliga pensionsförsäkringen var
under de första åren synnerligen ringa och de inbetalda avgifterna obetydliga.
Från början av 1920-lalel till mitten av 1940-talel ökade den årliga
inbetalningen till
opaginerad Kontrollera mot PDF
försäkringen från ca 1 miljon lill ca 12-13 miljoner
kronor. Utvecklingen för tid därefter framgår av nedanstående tabell.
År
Erlagda
avgift
er
Antal pe
rsoner
Genomsnitt-
Antal nyin-
i milj
kr.
för vilka
inbe-
ligt inbe-
tradda i
talningar
gjorts
talnings-
försäkringen
belopp, kr.
Män
Kv
Summa
1950
7.2
6.5
13,7
20 047
700
2 340
1955
6,9
5,2
12.1
17 184
700
1 451
1960
6,9
6.4
13.3
12 497
1 100
970
1965
5.8
6,1
11.9
4 481
2 700
666
1970
5,5
5,5-
11,0
3 302
3 300
490
1971
5,4
5,8
11.2
3 2.59
3 400
543
1972
5,3
5.2
10.5
2 901
3 600
397
1973
5,4
3,6
9.0
2 951
3 100
686
1974
4,5
3.4
7,9
2 098
3 800
289
1975
4.2
2,2
6.4
1 944
3 300
255
1976
2,4
1,4
3.8
1 380
2 800
98
1977
2,4
1,1
3,5
1 104
3 200
121
1978
2.8"
" Preliminär uppgift.
Den krafiiga nedgången i början på 1960-lalel av antalet nyinträdda
och antalet personer för vilka inbetalning skett sammanhänger i allt väsentligt
med den allmänna tilläggspensioneringens införande. Före ATP:s tillkomst gjorde
nämligen etl stort anlal arbelsgivare årliga inbetalningar till försäkringen
för sina anställda. De flesta arbetsgivarna upphörde med dessa inbetalningar i
anslutning till ulbyggnaden av den obligatoriska försäkringen. Bortfallet av
dessa arbetsgivarinbetalningar hade emellertid ingen avgörande inverkan på det
lotala avgiftsbelopp, som erlades lill försäkringen. Inbetalningsbeloppen för
de anställda var nämligen av ringa slorlek i jämförelse med egeninbelalningarna
till försäkringen. Sisinämnda förhållande kan även utläsas i tabellen av den
ökning som det genomsnitlliga inbelalningsbeloppel fick i början på 1960-lalel.
Som framgår av tabellen har emellerlid en betydande
avgiftsminskning ägt rum under 1970-talel. Som förklaring lill della premieborlfall
kan nämnas
-
slopandet av
avdragsrätten för makas pensionsförsäkring från ingången av 1973
-
de år 1975 och
år 1976 införda begränsningarna i avdragsreglerna för egen pensionsförsäkring
-
slopandet år
1976 av den kombinerade försäkringsformen tariff R3, som förutom rätt till
livsvarig pension innefattade villkor om avgiftsåterbetalning vid dödsfall.
Prop. 1979/80:128 40
Av dessa ålgärder har den sisinämnda medfört den största
avgiftsminskningen för försäkringen. Den kombinerade R3-försäkringen svarade
nämligen för ca 50 % av premieintäkterna.
Nedgången av premieintäkterna för år 1978 kan i viss mån
bero på de då införda nya besparingsformerna (det s. k. skaltesparandel).
1 sammanställningen nedan lämnas vissa uppgifler för atl
belysa den lolala anslulningen till försäkringen.
Å r
Antal f ö rs ä krade
Antal pensio-
Tota
1 fond
Utbetalda
vid å rets utg å ng
n ä rer vid
vid å rets
peisions-
å rets
utg å ng
utg å ng.
belopp.
milj.
kr.
milj. kr.
19.50
67 000
8 200
175
4.5
1955
73 000
11 700
240
7.2
1960
77 500
15 800
306
10,6
1965
75 OUO
18 900
370
14,3
1970
71 000
21 300
431
19,6
1975
65 000
22 800
488
25,9
1976
63 OOt)
22 700
493
30.0
1977
61 000
22 600
500
30.2
opaginerad Kontrollera mot PDF
Någon fullständig bild av inom vilka yrkesgrupper
försäkringen tecknats kan inte ges. Dock utfördes för åren 1967 och 1968 en
undersökning av yrkesfördelningen bland de som nylecknade försäkringar under
dessa år. Resultatet av denna kan i någon mån ge en uppfattning om vilka
grupper, som visal intresse för försäkringen. Undersökningen grundade sig på
den uppgift om yrkestillhörighel, som på den tiden lämnades av försäkringstagaren
på anmälningskortel för nyleckning av försäkring. En sammanfallning av
undersökningens resullal redovisas nedan.
Procentuell fördelning av inbetalningsbeloppet för nytecknade
försäkringar åren 1967-1968
M ä n Kvinnor
13
13
42
.3
36
12
2
-
7
72
Arbetsgivarinbetalningar m. m. Egeninbetalningar
Företagare
Tjänstemän
Övriga yrken
Ej angivet yrke"
Summa 100 100
" Till denna grupp har även barn och hemmafruar
hänförts.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1979/80:128 -H-
Försäkringens omkostnader
I anslulning till alt nya tariffer infördes år 1977 höjdes
den i premierna, ingående omkostnadsbelastningen från 3-5 % till 7-13 %. Denna
avvägning av omkoslnadsantagandel ansågs i dåvarande läge lämplig. Vid
införandet påpekades dock att anpassningen av omkoslnadsantagandel lill den
verkliga omkostnadsulvecklingen försvårades genom den ovisshet, som rådde om
den framlida anslulningen till försäkringen. Utvecklingen av försäkringens lotala
omkostnader under 1970-lalel framgår nedan.
Å r
Omkostnader kr.
1970
600 000
1971
650 000
1972
837 000
1973
857 000
1974
1 023 000
1975"
1 572 000
1976"
1 440 000
1977
1 453 000
" I omkostnaderna för dessa är ingår kostnader av engångsnalur.
som föranleddes av att vissa större rutiner inom försäkringen dä överlades till
ADB-behandling.
En fortsatt anslutning av nuvarande begränsade omfattning
skulle på lång sikt innebära en kraftig minskning av försäkringsstocken.
Eftersom en slor del av försäkringens omkosinader kan betraklas som fasta,
kommer en sådan minskning med etl bibehållande av nuvarande servicenivå inle
all medföra motsvarande nedgång av försäkringens omkostnader. Del kan i sådanl
läge förvänlas, alt de medel som avsätts för framlida omkosinader för nytecknade
försäkringar visar sig vara otillräckliga. Atl i någol senare läge kompensera
detta, genom att ytterligare höja omkostnadsbelastningen av premierna, leder
till en försäkringsverksamhet med för försäkringstagaren ej acceptabla eller
åtminstone mindre attraktiva villkor än f. n. och följden blir troligen en ytteriigare
nedgång av anslutningen.
Överväganden och förslag
Som ovan framgått tillkom försäkringen vid den allmänna
folkpensioneringens införande. Det ansågs då angeläget atl bereda den enskilde
möjlighet att genom egna avgifier tillförsäkra sig en pension som komplement
till den allmänna pensionen. Något år senare utvidgades försäkringen, så att
även arbetsgivare därigenom skulle kunna ordna ell pensionsskydd ål sin
personal.
Även efler ATF:s tillkomst och efler det genom
överenskommelse mellan
Prop.
1979/80:128 42
parler pä arbetsmarknaden tillkomna systemet för
pensionering i början på 1960-talel, ansågs behov föreligga för en komplelteringsförsäkring
i slallig regi. De främstja anledningarna härtill var den förhållandevis höga
allmänna pensionsåldern (67 år) och de i början små ATP-pensionerna. Dessulom
omfattades ej alla grupper i samhällel av den allmänna tilläggspensioneringen.
För försäkringens del blev konsekvenserna vid ATP:s
tillkomst, att de flesta arbelsgivare upphörde med insättningar för sina
anställda. Dessa arbetsgivarinbetalningar har sedan dess successivi ytterligare
avtrappals lill atl numera endasl omfalta ett fåtal. Däremot fortsatte egeninbelalningarna
åtminslone beloppsmässigt i ungefär samma ulslräckning som tidigare under hela 1960-lalel.
Den yllerligare ulbyggnaden av Ijänslepensioneringen som
skett under 1970-lalel, tillkomsten av pensionslillskolt, delpensioneringens
genomförande, den sänkta allmänna pensionsåldern saml det förhållandet att ATP
närmar sig fullfunklionsstadiet har medförl atl lägel nu blivit ell annal. Del
kan numera ifrågasättas om det överhuvudtaget flnns någol väsentligt behov atl
läcka genom denna lyp av försäkring. Beiräffande grupper som ej omfattas av den
allmänna tilläggspensioneringen kan omnämnas, atl möjlighelen alt trygga
hemmavarande makes pensionering genom frivilliga avgifier avsevärl har begränsals.
År 1973 borttogs nämligen avdragsrätten för makeägd pensionsförsäkring.
Försäkringen har vidare kraftigt urholkats, genom att försäkringsformen med
villkor om avgiflsåterbelalning vid dödsfall ej längre får tecknas. Detta motförsäkringsskydd
ansågs av många försäkringstagare som en nödvändig förutsättning för
inbetalning till försäkringen. Allt detla liksom införda begränsningar i avdragsrätten
har också medfört, all egeninbelalningarna under 1970-talet kraftigt gått ned
och numera endast utgör ca 30 % av motsvarande inbetalningar i början på
decenniet.
Försäkringen kan således varken anses ha något väsentligl
behov atl fylla eller motsvara de anspråk som i dag kan slällas på en komplelteringsförsäkring.
Det bör också påpekas all även riksrevisionsverkei ställt sig frågande lill
denna försäkring. I RRV:s revisionsrapport 1978-06-02 angående riksförsäkringsverkets
verksamhet sägs följande.
"RFV administrerar p. g. a. särskild författning en frivillig
pensionsförsäkring. Med hänsyn till verkets vidgade uppgifler inom den
obligatoriska försäkringen samt de pensionsförsäkringar som erbjuds från andra försäk-ringsinstilul,
bör RFV enligt RRV:s mening överväga atl föreslå regeringen alt nyackvisilion
inte längre skall bedrivas".
Vidare har revisionskoniorel vid riksförsäkringsverket (RK)
under hand meddelat, atl det vid revision av försäkringen kommit lill den uppfaltningen,
atl ell fortsall engagemang inom denna verksamhel kräver en utveckling av de
försäkringslösningar som i dag erbjuds samt utvecklande av metoder för
marknadsföring. Enligt RK:s uppfattning ligger det dock kanske närmare till
Prop.
1979/80:128 43
hands att i stället minska engagemanget i försäkringen, t.
ex. genom all slopa möjligheten till nyteckning av försäkring. Att fortsätta
driva försäkringen med oförändrad ambitionsnivå är enligt RK:s uppfattning ingel
realistiskt alternativ.
Det kan även omnämnas, atl postbanken meddelat all banken
anser del hell nödvändigl atl etl nyll inbetalnings- och redovisningssystem
utarbetas, om banken även framdeles har all ta emot avgifier lill försäkringen.
I anledning av vad ovan anföris och med hänsyn lill den
för försäkringstagarna ogynnsamma omkoslnadsulveckling. som vid nuvarande låga
anslul-ningsnivå kan förulspås, föreslår riksförsäkringsverkel atl möjligheten
till nya inbetalningar lill verkels frivilliga pensionsförsäkring upphör.
Elt upphörande av möjlighelen till inbetalningar till
försäkringen, bör ur försäkringsteknisk synpunki lämpligen genomföras vid elt
årsskifte, förslagsvis fr. o. m. den 1 januari 1980. Några ingångna försäkringsavial
skulle genom elt sådant upphörande inte komma all brylas. eflersom försäkringen
bygger på etl system med engångspremier. Härvid förutsätts, all bestämmelser
utfärdas vid den lagtekniska behandlingen, så alt nuvarande villkor om pension m.m.
även fortsätiningsvis får giltighet för redan gjorda inbetalningar.
För försäkringstagare, som genom årliga insättningar till
försäkringen har för avsikl alt bygga upp ell pensionsskydd, finns möjlighet
all göra återstående inbetalningar hos privala försäkringsbolag, som lillhandahåller
i stort setl likvärdiga pensioneringsformer. Premierna för samma grundförmån lorde
dock i allmänhel vara något högre på den privata marknaden. Kompensalion för
denna merkoslnad bör dock kunna erhållas genom den möjlighel till högre
återbäring som därmed ges.
Det kan lilläggas all ell evenluelll beslul om upphävande
av nya inbetalningar till försäkringen ej på korl sikl medför någon större
förändring av arbetsuppgifterna på riksförsäkringsverkets sektion för frivillig
pensionsförsäkring, som administrerar försäkringen. Nyackvisilion bedrivs lill
slörre delen genom postbankens försorg och moisvarar endast en ringa del av
sektionens arbelsuppgifter. För postbanken skulle dock elt sådanl beslul
innebära en avveckling av dess medverkan i adminislralionen av försäkringen.
I handläggningen av della ärende har deltagit
generaldirektören Åström och överdirektören Sjönell samt ledamöterna Albåge, Håvik,
Nelander. Olsson och Walander.
Därjämte har närvarit siyrelsesuppleanten Gahrton.
personalföreträdarna Almqvist och Tjärnberg. avdelningscheferna Örtengren. Ljungholm
och Sjöquist, tf avdelningscheferna Söderberg och Brogren, byråchefen Eriksen
(föredragande) och tf byråchefen Bjurén.
Prop.
1979/80:128 44
Innehåll
Propositionen................................................................... ....... 1
Propositionens
huvudsakliga innehåll.............................. 1
Lagförslag........................................................................ 2
1
Förslag till
lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om
allmän försäkring, m.m............................................................................ ...... 2
2
Förslag till
lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring 6
3 Förslag
till lag om ändring i uppbördslagen (1953:272) 14
Uidrag av prolokoll
vid regeringssammanträde den 24 januari 1980 18
Gällande beslämmelser.................................................... .... 18
Överväganden
och förslag............................................... .... 19
Hemställan ...................................................................... 21
Beslut................................................................ ;............. 21
Det till lagrådet remitterade förslagel till lag om
ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän
försäkring, m. m............................................................... .... 22
Utdrag av lagrådets protokoll den 7 februari 1980.......... .... 24
Uidrag av protokoll vid regeringssammanträde den 28
februari
1980 ............................................................................... .... 26
J Inledning.................................................................. .... 26
2
Anmälan av
lagrådets yttrande................................. 27
3
Övergång till etl
enhetligt syslem för debitering av arbetsgivaravgifter 27
4
Arbetsgivaravgift
för bidrag till konstnärer m.fl.......... 29
5
Avveckling av
den frivilliga pensionsförsäkringen....... 30
6
Sjukpenninggrundande
inkomst m. m. under yrkesinrikiad rehabilitering 31
7
Förmåner för
kvinnor som genomgår militär grundulbildning . 32
8
Besvär över
beslut i socialförsäkringsärenden........... 33
9
Omprövning av
försäkringsdomstols beslut .............. 34
10
De allmänna
försäkringskassornas arkiv................... .... 35
11
Hemställan................................................................. .... 36
12
Beslut......................................................................... 36
Bilaga Riksförsäkringsverkels skrivelse angående den
frivilliga pen
sionsförsäkringen ............................................................ 37
GOTAB Stockholm 1980 63607
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
22 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (19)
19 kopplingar i 16 dokument.
- SOU 2020:60 Det skatterättsliga företrädaransvaret - en översyn s. 68 om s. 19 i texten
- SOU 2018:5 Vissa processuella frågor på socialförsäkringsområdet s. 228 i texten
- Prop. 2008/09:200 Socialförsäkringsbalk s. 601 · s. 606 i texten
- SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk Del 3 s. 796 · s. 801 i texten
- SOU 2002:115 Skärpning gubbar! - del 1 s. 299 om s. 19 i texten
Rättsfall (2)
2 kopplingar.
- RÅ 2004 ref. 69 om s. 34 ur registret
- RÅ 2002 ref. 61 om s. 34 ur registret
Doktrin (1)
1 koppling.
- Rodhe, Handbok i sakrätt, 1985 s. 368 om s. 19 i texten