Sök i Ratio Lex

med förslag till ny lagstiftning om handelsbolag m.m.

691 sidor, varav 650 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 650 av 691 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1979/80:143, med förslag till ny lagstiftning om handelsbolag m.m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143

Regeringens proposition

1979/80:143

med förslag till ny lagstiftning om handelsbolag m. m.;

beslutad den 27 mars 1980.

Regeringen föreslär riksdagen att antaga de förslag som
har upplagils i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar THORBJÖRN FÅLLDIN

HÅKAN WINBERG

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram ett förslag till lag om
handelsbolag och enkla bolag, som skall ersätta 1895 ärs lag i samma ämne.
Förslaget överensstämmer i många avseenden med gällande rätt. Bland nyheterna
märks en ändrad gränsdragning mellan handelsbolagen och de enkla bolagen, som i
princip innebär atl etl handelsbolag skall anses föreligga så snart en näringsverksamhet
utövas i bolagsform. Utrymmel för de enkla bolagen minskas alltså. Vidare
försläs en begränsning av möjligheterna att arbeta med enmanshandelsbolag. En
annan nyhet är all sliftelser eller ideella föreningar inte längre får vara
komplementärcr i ell kommanditbolag, dvs. svara fulll ut för bolagels
förplikielser.

1 propositionen läggs också fram elt förslag lill lag om
årsredovisning m.m, i vissa förelag. Förslaget, som saknar motsvarighet i
gällande räu. gäller huvudsakligen handelsbolag och enskilda näringsidkare.
Enligt förslagel skall etl förelag med minst lio anslällda upprätta en
offentlig årsredovisning saml anlila en revisor. I de flesta fall kan
årsredovisningens innehåll stämma överens med årsbokslutet enligt
bokföringslagen. I allmänhet skall årsredovisningen sändas in till länssiyrelsen
endast på begäran. Vidare föreslås bestämmelser om koncernredovisning i
koncerner med etl annal moderföretag än aktiebolag, ekonomisk förening eller
sliftelse.

I proposilionen föreslås slutligen vissa ändringar i
akliebolagslagen. Förslaget bygger bl.a. pä två promemorior från
brottsförebyggande rådet om revisorernas verksamhel och om förstärkt skydd för
det bundna aklie-

\-Riksdagen 1979/80. I .saml. Nr 143

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 2

kapilalel. Aktiebolagslagen föreslås vidaie ändrad så att
det skall framgå atl s.k. 50/50-bolag i fortsäUningen inte skall anses som
koncernförelag. Del öppnas ocl.så en möjlighet för börsnoterade företag atl
göra en nyemission, trots att börskursen ligger under aktiernas nominella
värde. Slutligen föreslås vissa regler som är särskilt avsedda för de mindre
aktiebolagen och sorn möjliggör en bättre insyn i sådana bolags verksamhel.
Den nya lagsiiftningen föreslås träda i kraft den I januari 1981.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143

1 Förslag till

Lag om handelsbolag och enkla bolag

Härigenom föreskrivs följande.

I kap. Inledande bestämmelser

1 S Etl handelsbolag föreligger, om tvä eller flera har
avtalat aU utöva

näringsverksamhet i bolag.

Första stycket gäller inte i fräga om verksamhet som
medför skyldighet atl föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen (1979:
141).

Bestämmelser om firma för handelsbolag finns i firmalagen
(1974: 156) och handelsregisterlagen (1974: 157).

2
§ Eu
kommanditbolag är elt handelsbolag i vilket en eller flera bolagsmän har
förbehållit sig att inte svara för bolagets förbindelser med mera än han har
satt in eller åtagit sig atl sätta in i bolaget. En sådan bolagsman kallas
kommanditdelägare. Annan bolagsman i kommanditbolaget kallas komplementär.

3
§ Ett enkell
bolag föreligger, om två eller flera har avtalat att utöva verksamhel i bolag
utan atl handelsbolag föreligger enligt 1 §.

Ett enkelt bolag blir elt handelsbolag, om bolaget förs in
i handelsregistret.

4 § Etl handelsbolag men inte ett enkelt bolag kan
förvärva rättigheter

och ikläda sig skyldigheter samt föra talan inför domstolar och andra

myndigheler.

2 kap. Handelsbolag

Bolagsmännens inbördes rättigheter och skyldigheter

1 § Bolagsmännens inbördes rättigheter och skyldigheter
under bolagets

bestånd besläms genom avtal,

1 den män bolagsmännen inte har träffat avtal om något
annal skall 2-4 och 6- 16 §§ lillämpas. Oavsett vad bolagsmännen har avtalat
skall 5 § tillämpas.

2
§ För att en ny
bolagsman skall få inträda i bolaget fordras samtycke av samtliga bolagsmän.

3
§ Varje
bolagsman är berättigad alt vidta älgärder i förvallningen av bolagets
angelägenheter, om inte dessa älgärder förbjuds av nägon annan bolagsman som
inle är utesluten från förvallningen.

Åtgärder som är främmande för bolagets ändamål får vidtas
endast med samtliga bolagsmäns samtycke. En bolagsman som är
förvaltningsberätti-

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 4

gad får dock till allmännylligl eller därmed jämförligt
ändamål använda tillgång som med hänsyn till bolagets ställning är av ringa
belydelse.

Skall förvaltningen eller en viss del av den på grund av
avtal skötas av flera bolagsmän gemensamt, fär en åtgärd som inte tål uppskov
vidlas faslän någon av bolagsmännen inle har deltagit i heslutet om åtgärden,
om bolagsmannen inle har hunnit tillkallas eller om han till följd av sjukdom
eller av annan anledning inle är i slånd atl ta del i förvallningen av bolagels
angelägenheler.

4
§ Om elt
bolagsavtal föreskriver att en bolagsman skall sköta förvaltningen eller viss
del av den, får han skiljas från uppdragel eller avsäga sig delta endasl om det
finns en viktig grund.

5
§ Även en
bolagsman som är utesluten från förvaltningen har rält all granska bolagets
räkenskaper och att få kännedom om bolagets angelägenheter. Denna kontrollrätt
fär inle utövas vid en lidpunkl eller på ett sätl som innebär särskilda olägenheler
för bolaget.

6
§ För varje
räkenskapsår skall en bolagsman tillgodoräknas dels ränta pä den insats han
hade kvar i bolagel vid räkenskapsårets början, dels ett skäligt arvode för sin
förvaltning av bolagets angelägenheler. Räntan skall beräknas enligt den
räntefot som motsvarar del av riksbanken fastställda diskonto som gällde vid
räkenskapsårets början med tillägg av två procentenheter,

7
§ Det överskott
eller den brisl som finns sedan bolagsmännen har tillgodoräknats ränla och
arvode enligt 6 § utgör räkenskapsårels resultat,

8 § Resultatet fördelas lika mellan bolagsmännen.

Är viss grund avtalad för fördelningen endast av vinslen
eller endast av förlusten, gäller den gmnden vid fördelningen av såväl vinst
som förlust.

9 § Sedan årsbokslutet har upprättats, har bolagsmännen
rätl att få ut

vad som har tillgodoförts dem enligt 6 och 8 §§. Om en bolagsmans

behållna insals är lägre än den skall vara enligt vad som avtalats mellan

bolagsmännen, skall dock så myckel av vad som lillkommer honom hållas

inne som behövs för all fylla bristen.

10
§ Vad en
bolagsman har räll all lyfta för elt räkenskapsår skall läggas till hans
insats, om han inte före utgången av följande räkenskapsår begagnar sig av
lyftningsrätten. Hans behållna insals får dock inte mol någon annan bolagsmans
bestridande ökas utöver vad den skall vara enligt vad som avtalats mellan
bolagsmännen.

11
§ En bolagsman
är inte skyldig att på begäran av de övriga bolagsmännen öka sin behållna
insats i bolaget utöver vad den skall vara enligt vad som avtalats mellan
bolagsmännen.

12
§ Under
bolagets beslånd har en bolagsman inte rätt att mot nägon annan bolagsman göra
gällande fordran på grund av ulgifter för bolagets räkning, fordran på
förvallningsarvode eller fordran på ränta på insats.

13
§ Har en
bolagsman haft nödvändig eller nyttig kostnad för bolagets

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 5

räkning, är han berättigad lill ränta på sin fordran från
den dag fordringen kom till. Räntan beräknas enligi 5 § räntelagen (1975:635)
för liden fram till dess ränta skall utgå enligt 6 S samnna lag.

Försummar en bolagsman att göra avtalat tillskolt eller
all redovisa influtna medel, skall han betala ränla beräknad enligt 6 S
räntelagen frän den dag tillskottet eller redovisningen bort ske.

14 8 En bolagsman som uppsålligen eller av oaklsamhel
skadar bolagel

när han fullgör sina uppgifler skall ersätta skadan. Skadeståndet kan jäm

kas efler vad som är skäligt med hänsyn till handlingens beskaffenhet,

skadans storlek och omständigheterna i övrigl.

Skall flera ersätta samma skada, svarar de solidariskt för
skadeståndet i den mån inte skadeståndsskyldighelen har jämkats för någon av
dem enligt försia stycket. Vad någon har betalat i skadestånd får sökas äter av
de andra efter vad som är skäligl med hänsyn lill omständigheterna.

15 S Talan för bolagets räkning mot en bolagsman om
skadestånd på

grund av beslut eller åtgärd under ett räkenskapsår skall väckas, om talan

förs i en bolagsmans namn, senast etl år från det årsbokslutet blev tillgäng

ligt för sistnämnde bolagsman eller, om lalan förs i bolagets namn, senasl

elt är frän det årsbokslutet blev tillgängligt för samtliga bolagsmän.

Har tiden för lalan försuttits, kan talan ändå väckas, om
det inle i årsbokslutet eller på annat säu till bolagsmännen har lämnats i
väsentliga hänseenden riktiga och fullständiga uppgifter om del beslut eller
den älgärd som ligger till grund för talan. Talan som avses i detta siycke kan
dock inte väckas sedan tre är har förflutit från utgången av det räkenskapsår
då beslutet fattades eller åtgärden vidtogs.

Ulan hinder av första eller andra stycket kan
skadeståndstalan som grundas pä brott föras mot en bolagsman.

16 § En bolagsman som vill klandra etl årsbokslut skall
väcka lalan

senasl elt år efter del att årsbokslutet blev tillgängligt för honom.

Bolagets och bolagsmännens förhållande till tredje man

17 § Var och en av bolagsmännen företräder bolaget, om
inte något

annat har avtalals eller följer av 31 §,

En bolagsman som har visat trolöshet i bolagets
angelägenheter kan pä talan av någon annan bolagsman av domslol skiljas från
rätten att förelräda bolagel. Domstolens avgörande får verkställas utan hinder
av att del inte har vunnit laga krafl,

18
S Har en
bolagsman överskridil sin befogenhel när han förelog en rättshandling för
bolaget, gäller inte rättshandlingen mol bolagel, om den mot vilken
rättshandlingen företogs insåg eller borde ha insett all bolagsmannen
överskred sin befogenhet.

19
§ Prokura får
meddelas endasl av samtliga bolagsmän i förening. Varje bolagsman som är
behörig all förelräda bolaget kan återkalla pro-kuran.

Första stycket gäller inte, om något annat har avtalals
mellan bolagsmännen.

I övrigt finns bestämmelser om prokura i prokuralagen
(1974: 158).

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 6

20 § Bolagsmännen svarar solidariskt för bolagels
förpliktelser.

I en bolagsmans konkurs skall utdelning för en
bolagsborgenärs fordran beräknas pä fordringens belopp efter avdrag för vad
bolagsborgenären kan få ul av bolaget.

21 § Överlåter en bolagsman ulan samtycke av de övriga
bolagsmännen

sin andel i bolaget lill nägon annan eller utmäts och försäljs andelen eller

övergår annars en bolagsmans andel utan samtycke av de övriga bolags

männen lill någon annan, har överlåtelsen, försäljningen eller övergången

följande verkan mol bolaget. Bolagsmannens rättsinnehavare har rält atl

under bolagels bestånd få ul vad bolagsmannen enligt 9 § har hafl rätt att

lyfta och atl vid bolagsskiftet få ul den del av behållna lillgångar som

belöper på bolagsmannen. Rättsinnehavaren har samma rätt som bolags

mannen atl säga upp bolagel eller atl på annat sätt kräva dess upplösning.

I bolagsavlalet kan intas förbehåll att en bolagsman eller
någon annan skall ha räll atl lösa en rättighet som enligt första stycket
övergår till ny innehavare. Förbehållet skall ange

1. vilka som är lösningsberättigade och, om
lösningsrätt inte skall kunna

utövas vid vissa fång, vilka slags fäng som har undantagils,

2. den ordning i vilken lösningsrätten tillkommer de
lösningsberättigade

inbördes,

3,
den lid, inle
överstigande tvä månader från anmälan hos den upp-givne lösningsberättigade om
en rättighets övergång, inom vilken lösningsanspråk skall framställas hos
bolaget,

4,
den tid inom
vilken lösen skall erläggas, vilken tid inle får överstiga en månad räknat från
den tidpunkt då lösenbeloppel blev bestämt.

Om lillämpningen av en föreskrift i bolagsavtalet rörande
lösenbeloppet skulle bereda någon otillbörlig fördel, kan jämkning ske.

Tvisier om lösningsrätt och om lösenbeloppels slorlek
prövas av tre skiljemän enligt lagen (1929: 145) om skiljemän, om inte annat föreskrivs
i bolagsavlalet.

Innan det visar sig all lösningsrätten inle begagnas, kan
den lill vilken rättigheterna enligt första stycket har övergått inle ulöva
annan av fånget härflytande rätt gentemot bolaget än rätt atl få ul vad
fångesmannen under bolagels bestånd skulle ha haft rätt alt lyfta enligt 9 §,

22
§ Inlräder en
ny bolagsman i bolaget, svarar han även för de förbindelser som bolagel har
ingått dessförinnan. En bolagsman som avgår svarar inle för de förbindelser av
bolaget som uppkommer efter avgången, om bolagets medkontrahenl kände till
eller borde ha känt till atl bolagsmannen avgått,

23
§ Om ett
handelsbolag försätts i konkurs, kan en fordran mol bolaget genast göras
gällande mot bolagsmännen, även om fordringen annars inte är förfallen till betalning.

Bolagets likvidation och upplösning

24 § Ell bolagsavtal kan träffas för bestämd eller
obestämd tid eller för

en bolagsmans livslid.

Har ett bolagsavtal slutits för obestämd tid, kan en
bolagsman säga upp avtalet när som helst. Bolaget skall då träda i likvidation
sex månader efter uppsägningen, om inte någon annan uppsägningstid har
avtalats.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 7

Har ett bolagsavlal slutits för beslämd lid och forlsätis
bolagels rörelse efter ulgängen av den liden, anses avtal därefler sluiet för
obestämd tid.

25
S Pä begäran av
en bolagsman skall etl bolag genast träda i likvidation, om någon annan
bolagsman väsentligt åsidosätter sina skyldigheter enligt bolagsavtalet eller
om det annars finns en viklig grund för bolagets upplösning,

26
§ Dör en
bolagsman, skall bolaget genast träda i likvidation, om inte något annat har
avtalals eller följer av 29 eller 30 *i.

27
S Försätts en
bolagsman i konkurs, skall bolaget genast träda i likvidation, om inte nägot
annat följer av 29 eller 30 §.

28
S Ell
handelsbolag i vilket antalet bolagsmän har gått ned till en skall, när detta
förhällande har bestått under sex månader, anses ha trätt i likvidation, om så
ej skett lidigare.

29
S Bolagsmännen
får avtala att, om det finns grund för likvidation enligt 24-27 §8, en
bolagsman eller hans rättsinnehavare skall utträda ur bolagel i stället för atl
bolagel skall träda i likvidation. Ett sådant avtal gäller inte mot en
bolagsmans konkursbo såvida inle konkursboet har biträtt avlalet.

30
§ Om det finns
grund för likvidation enligt 24-27 §§, kan i stället för atl bolaget träder i
likvidation uteslutning ske av den bolagsman lill vilken likvidationsgrunden
kan hänföras eller dennes rättsinnehavare. För atl uteslutning skall få ske
måste följande iaktlas. De övriga bolagsmännen skall vara ense om
uteslutningen. Den som begärs utesluten skall erhålla ett lösenbelopp som kan
antas motsvara vad han skulle ha erhållit om bolagsskifte i stället hade ägt
rum. Den som begärs utesluten har rätt att kräva att säkerhel ställs för att
hans ansvar för bolagels förbindelser inte tas i anspråk i större omfattning än
som kan antas ha blivit fallel om i slället för uteslutning bolagsskifte hade
ägl rum.

Första stycket gäller inte, om något annat har avtalats
mellan bolagsmännen.

31 § Under likvidationen vidtas förvaltningsåtgärder av
alla bolagsmän

nen i förening, om inte någol annal har avtalats eller särskild likvidator har

förordnats. Vad som nu sagts gäller även rälien all företräda bolagel.

En bolagsman har rält all under likvidationen låla sig
företrädas av ombud vid medverkan i bolagels angelägenheter, om inle något
annat har avtalats mellan bolagsmännen.

Under likvidationen fär dödsboet efter en bolagsman
företrädas av endast en ställföreträdare eller etl ombud, om inle något annat
har avtalats mellan bolagsmännen.

32 § Bestämmelserna i 5 § gäller under likvidationen.

Om inte något annal har avtalats i fråga om bolagsmännens
inbördes rättigheter och skyldigheter, gäller under likvidationen 2 §, 3 §
tredje stycket, 4, 6, 8 och 12-16 §§. Bestämmelserna i 3 § iredje stycket och 4
§ gäller dock inte, om särskild likvidator har förordnals.

När bolaget har trätt i likvidation, fär kallelse på
bolagets okända borgenärer sökas av bolagsman eller likvidator.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 8

33
8 När bolaget
har trätt i likvidation, skall bolagels egendom i den mån del behövs för
likvidationen så snarl det kan ske förvandlas till pengar genom försäljning på
offentlig auktion eller på annal lämpligl säu. Bolagels rörelse fär fortsättas,
om del behövs för en ändamålsenlig avveckling eller för alt de anställda skall
få skälig tid för all skaffa ny anställning.

34
8 Om inte något
annat har avtalats mellan bolagsmännen, får tillgångarna inte skiftas innan
alla kända skulder har blivit betalda eller behövliga medel har avsatts för
sädan betalning.

Varje bolagsman har rätt alt ur de behållna tillgångarna
få tillbaka sin behållna insats enligt det senasle årsbokslutet eller, om inget
årsbokslut har gjorls. vad han har betalat in lill bolagel som insals. Om inle
behållningen räcker lill, räknas bristen som förlust. Uppstår ett överskott,
ulgör delta den slutliga vinslen.

35 8 Om ett handelsbolag i vilket anlalel bolagsmän har
gåll ned lill en

har trall i likvidation, lar bolagels rörelse fortsäilas eller annars rättshand

lingar eller andra åtgärder vidtas endasl i den mån del behövs för en

ändamålsenlig avveckling eller för att de anställda skall få skälig tid lör att

skaffa ny anslällning.

En rättshandling, som är otillåten enligt första stycket,
får åberopas mot bolaget av den mot vilken rättshandlingen förelogs endasl om
denne varken kände lill eller borde ha känt till de omständigheter som
medförde atl rättshandlingen var otillåten.

36
8
Bolagsskiften som inle sker i skriftlig form är ogiltiga.

37
8 Är det
sannolikt all likvidationen oskäligt uppehålls eller annars utförs pä ett
sådanl sätt att en bolagsmans rätl därigenom äventyras, får domstol på ansökan
av bolagsmannen förordna alt likvidationen skall verkställas av en eller flera
likvidatorer som utses av domstolen.

Ansökan skall göras hos rätten i den ort där bolaget har
sitt hemvist. Ansökningen skall innehålla uppgifl om samtliga bolagsmäns namn
och adress. De bolagsmän som inte har deltagit i ansökningen skall delges denna
på del säll som är föreskrivet om stämning i tvistemål. De skall beredas
tillfälle alt ytlra sig över ansökningen.

Bolagsman får ulses till likvidalor.

Likvidalor får inte vara omyndig eller i konkurs. En
likvidator som inte är bolagsman skall vara svensk medborgare och bosatt i
Sverige, om inte regeringen eller den myndighel som regeringen bestämmer för
ett särskilt fall tillåter nägot annat.

Myndighels beslul enligt fjärde slycket andra meningen
överklagas hos regeringen genom besvär.

38 8 Har flera likvidatorer blivit utsedda, skall de ha
hand om uppdraget

gemensaml, om inte rätlen förordnar all uppdragel skall delas på visst sätl

mellan dem.

En likvidalor kan när som helst entledigas av rälien. Är
bolagsmännen ense om att återta likvidationen, skall rätten återkalla
förordnandet för likvidator.

Etl beslul om förordnande eller entledigande av likvidalor
skall gälla omedelbart även om del överklagas.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 9

39 § En likvidalor skall med iakttagande av 33 och 34 §8
genomföra

likvidationen i bolagsmännens slälle.

En likvidator som inle är bolagsman fär inte handlägga
frågor om avtal mellan honom och bolagel. Inte heller får han handlägga frågor
om avtal mellan bolaget och iredje man, om han har ett väsentligt intresse i
frågan som kan strida mot bolagels. Vad som nu har sagts om avtal gäller även
rättegång och annan talan.

40
ii En
likvidator har rätt till skäligt arvode och till ersättning för kostnader för
att utföra uppdraget.

41
8 Sedan en
likvidalor har fullgjorl sill uppdrag, skall han så snart del kan ske avge
slutredovisning för sin förvaltning genom en förvaltningsbe-rätlelsc rörande
likvidationen i dess helhel. Berällclsen skall även innehålla en redogörelse
för bolagsskiftet. Till berättelsen skall fogas redovisningshandlingar för
hela likvidationsliden. Berättelsen och redovisningshandlingarna skall av
likvidatorn delges var och en av bolagsmännen.

42
8
Bestämmelserna i 14 och 15 88 gäller även i fråga om skadeståndsskyldighet för
likvidatorer. Bestämmelserna i 15 8 om årsbokslut skall i slället gälla
slutredovisningen.

43
8 Om etl
bolagsskifte har förrättats av likvidator, har varje bolagsman räll alt klandra
skiftet genom atl väcka talan mol de övriga bolagsmännen inom tre månader från
det slutredovisningen delgavs honom.

44
8 Bolaget är
upplöst när skifte har ägt rum eller, om en likvidalor har haft hand om
likvidationen, när slutredovisningen har delgivils var och en av bolagsmännen.

Om bolagel är försalt i konkurs och denna avslulas ulan
överskott, är bolaget upplöst när konkursen avslulas. Finns det överskott,
skall bolaget träda i likvidation.

45 § Om del framkommer någon tillgång för bolaget efter
dess upplös

ning eller om talan väcks mot bolaget eller om del på annat sätl uppkom

mer behov av en likvidalionsåtgärd, skall likvidationen fortsättas.

3 kap. Kommanditbolag

1
8 I fråga om
kommanditbolag gäller 2 kap., om inle något annat föreskrivs.

2
8 Samtliga
bolagsmän får inte vara kommanditdelägare. Stiftelser eller ideella föreningar
får inle vara komplementärcr. Åsidosätts dessa föreskrifter, anses bolaget som
handelsbolag enligt 2 kap.

3
8 Om inte något
annal har avtalats, får en kommanditdelägare vid bolagets upplösning eller när
han utträder ur bolagel inte påföras en föriust som översiiger vad han har satt
in eller ålagil sig alt sätta in i bolaget.

4
8 Om inle något
annat har avtalats, har en kommanditdelägare inle rätt att ta del i
förvaltningen av bolagets angelägenheter. I fråga om förvall-ningsålgärder
under likvidation gäller dock 2 kap. 31 8.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 10

5
8 Om del inte
genom avtal har beslämts efter vilken grund en kommanditdelägare skall ta del
i vinst och förlust och bolagsmännen inle heller kan enas om del, ankommer del
på rätten att avgöra denna fråga efter skälighet,

6
8 Bolagsmännen
får avtala atl kommanditdelägare inle skall ha kontrollrätt som avses i 2 kap.
5 8.

7
8
Kommanditdelägare är inte behöriga atl företräda bolaget.

En rättshandling som en kommanditdelägare företar för bolaget
blir dock bindande för bolagel, om den mot vilken rättshandlingen företogs
varken insåg eller borde ha insett att den som företog rättshandlingen var
kommanditdelägare.

8 8 En kommanditdelägare fullgör sin skyldighet atl svara
för bolagets

förpliktelser genom atl beiala in sin utfäsla insals lill bolaget.

På begäran av den som har en fordran mot bolagel som är
förfallen till betalning är en kommanditdelägare skyldig att betala in sin
utfäsla insats lill bolaget.

En kommanditdelägares utfäsla insats anses som inte
inbetald i den mån han har återtagit något av insatsen eller, innan en
uppkommen brist i insatsen har blivil fylld, lyft vad som har tillgodoförts
honom enligt 2 kap. 6 eller 8 8,

9 8 Om kommanditbolaget ingår etl avtal med Iredje man och
denne vid

avtalets ingående varken kände till eller borde ha känt lill att förbehåll

skett enligt I kap, 2 8, svarar den kommanditdelägare som förbehållet

avser såsom komplementär för de förbindelser som uppkommil för bolaget

genom avlalet.

Om etl avtal ingås för bolagels räkning och därvid med en
kommanditdelägares vetskap och vilja en firma används som inte innehåller
ordet "kommanditbolag", svarar kommanditdelägaren såsom komplementär
gentemot den med vilken avtalel ingicks, även om denne på grund av 19 8 handelsregisterlagen
(1974: 157) skall anses ha hafl vetskap om att förbehåll skett enligt 1 kap. 2
8.

10 § Nedsätts det belopp med vilket en
kommanditdelägare svarar enligt

1 kap. 2 8 på gmnd av överenskommelse mellan bolagsmännen, är nedsätl

ningen utan verkan i fråga om förpliktelser vid vars tillkomst medkontra-

henten varken kände till eller borde ha känt till nedsättningen.

118 Om inte nägol annal har avtalats, medför en
kommanditdelägares död inte all bolagel skall träda i likvidation.

4 kap. Enkla bolag

Bolagsmännens inbördes rättigheter och skyldigheter

1 8 Bolagsmännens inbördes rättigheter och skyldigheter
under bolagels

bestånd bestäms genom avtal.

I den män bolagsmännen inte har träffat avtal om nägol
annal skall 2-4 88 tillämpas,

2 8 Bestämmelserna i 2 kap, 2, 4, 5, 8, 9, II. 13 och 14 §8 gäller för enkla

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 _ 11

bolag. Härvid skall det som föreskrivs i 2 kap. 14 8 om
skada för bolaget i stället gälla skada för nägon annan bolagsman.

3 8 Åtgärder i förvaltningen av bolagels angelägenheler
lar vidlas endast

med samtliga bolagsmäns samtycke. Dock får en ålgärd som inte tål

uppskov vidtas faslän en bolagsman inle har deltagit i beslulel om ålgär

den, om bolagsmannen inte har hunnit tillkallas eller om han till följd av

sjukdom eller av annan anledning inle är i stånd att ta del i förvallningen av

bolagets angelägenheler.

Har bolagsmännen avtalat all en förvaltningsålgärd får
vidtas ulan samtycke av samtliga bolagsmän, får ålgärden dock inte vidlas, om
den förbjuds av en bolagsman som inle är utesluten från förvaltningen.

4 8 Talan om skadestånd av en bolagsmari mot någon annan
bolagsman

skall väckas senasl tre år efter ulgången av det år då det beslut fattades

eller den åtgärd vidtogs som ligger lill grund för talan.

Ulan hinder av försia slycket kan skadeståndstalan som
grundas pä brott föras mot en bolagsman.

Bolagsmännens förhållande till tredje man

5 8 Genom ett avtal som sluts på bolagsmännens vägnar
eller under en

benämning varmed bolagsmännen samfällt betecknas blir endasl den bo

lagsman som har deltagit i avtalet berätfigad eller förpliktad i förhållande

till medkonlrahenten.

Har flera bolagsmän deltagit i avtalet, har de lika rätt i
förhällande till medkonlrahenten och svarar solidariskt för vad som har
utfästs. Vad som nu har sagts gäller inte, om någol annal har beslämts i
avlalet.

6 8 Används vid ingående av ett avtal en benämning varmed
bolagsmän

nen samfällt betecknas, fär benämningen inle innehålla något av orden

"handelsbolag", "aktiebolag", "förening" eller
"sliftelse". Om så ändå

sker, svarar de bolagsmän med vilkas vetskap och vilja del har skell

solidariskt för förbindelser gentemot den som varken insåg eller borde ha

insett atl benämningen avsåg elt enkelt bolag.

Bolagets likvidation och upplösning

1 § Under bolagets likvidation gäller i frågaom
bolagsmännens inbördes rälligheler och skyldigheter 2 kap. 2, 4, 5, 8, 13 och
14 88 samt 3 och 4 88 i detla kapitel, om inle nägot annat har avtalats. Vad
som nu har sagts om 2 kap. 4 8 och 3 8 i detla kapitel gäller dock inle, om
särskild likvidalor har förordnats,

1 övrigt gäller i fråga om bolagels likvidation och
upplösning 2 kap. 24-27, 29 och 30 88, 31 8 andra och tredje styckena, 33, 34
och 36 88, 37 8 försia stycket, andra stycket andra-ljärde meningarna och tredje-femte
slyckena, 38-43 88, 44 8 första slyckel samt 45 §.

8
8 Ansökan om
förordnande av likvidalor skall göras hos rätten i den ort där någon av
bolagsmännen har silt hemvist. Föreligger sädana ansökningar vid skilda
domstolar, skall den ansökan som kom in senare inte tas upp till prövning.

9
8 En likvidalor
är behörig att företa rällshandlingar på bolagsmännens vägnar endasl i den mån
det behövs för atl bolagsmännens för bolagel

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 12

avsedda tillgångar skall kunna förvandlas till pengar
enligt 2 kap. 33 8, Överskrider likvidalorn sin behörighel, är rättshandlingen
dock bindande för bolagsmännen, om tredje man varken insåg eller borde ha
insett att behörighelen överskreds.

Övergångsbestämmelser

1.
Denna lag
Iräder i kraft den 1 januari 1981. Genom lagen upphävs lagen (1895: 64 s. I) om handelsbolag och enkla bolag.

2.
Förekommer i
lag eller annan förfaUning en hänvisning till någon föreskrifl som har ersatts
genom en bestämmelse i den nya lagen, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

3. För handelsbolag och enkla bolag
som har bildats enligt den äldre lagen gäller den nya lagen med de undantag som
följer av punklerna 4-8.

4.
Fråga huruvida
handelsbolag eller enkell bolag föreligger skall intill utgången av är 1985
bedömas enligt äldre lag. Enkell bolag, som frän och med den 1 januari 1986
blir handelsbolag, skall ansöka om registrering före nämnda dag.

5.
Bolagsavlal,
som före lagens ikraftträdande slutits för en bolagsmans livslid, skall även
därefter anses träffat för obestämd tid,

6.
Likvidation
genomförs enligt den äldre lagen, om bolaget har trätt i likvidation före den
nya lagens ikraftträdande.

7.
Bestämmelsen i
3 kap, 2 8 andra meningen gäller inte i fråga om den som har inträtt som
komplementär före den nya lagens ikraftträdande.

8.
Bestämmelserna
i 3 kap. 8 8 första och andra styckena gäller inle, i den mån
kommanditdelägaren före den nya lagens ikraftträdande har fullgjort sin
insatsskyldighel enligt den äldre lagen.

9.
Bestämmelserna
i 2 kap, 15 8 och 4 kap. 4 8 lillämpas även på skadeståndsanspråk som har
lillkommil före den nya lagens ikraftlrädande och som inte har preskriberats
dessförinnan enligt äldre bestämmelser,

10. Ett
bolagsskifte som har förrättats före den nya lagens ikraftträ

dande klandras enligt de bestämmelser som gällde vid skiftet. Detsamma

gäller i fräga om ett bolagsskifte som till följd av punkten 6 har förrättats

enligt den äldre lagen.

2 Förslag till

Lag om årsredovisning m. m. i vissa företag

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

1 8 Äger etl handelsbolag så många aktier eller andelar i
en svensk eller utländsk juridisk person atl del har mer än hälftenav rösterna
för samtliga aktier eller andelar, är handelsbolaget moderföretag och den andra
juridiska personen dottertoretag. Äger ett dotterföretag eller äger ett
moderföretag och ett eller flera dotterföretag lillsammans eller äger flera
dotterförelag lillsammans aktier eller andelar i en juridisk person i den
omfattning som angivits nu, är även sistnämnda juridiska person dotterföretag
till moderföretaget.

Har ett handelsbolag i annat fall på grund av aktie- eller
andelsinnehav eller avtal ensamt ett bestämmande inflytande över en juridisk
person och

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 13

en betydande andel i resultatet av dess verksamhet, är
handelsbolaget moderförelag och den juridiska personen dotterföretag.

Bestämmelserna i första och ändra styckena om handelsbolag
gäller även enskilda näringsidkare och andra juridiska personer ån
handelsbolag, akliebolag, ekonomiska föreningar eller sliftelser, om den
enskilde näringsidkaren respeklive den juridiska personen är skyldig att
upprätta årsbokslut enligt bokföringslagen (1976: 125).

Moderförelag och dotterförelag ulgör lillsammans en
koncern.

2 kap. Årsredovisning m. m.

1 8 Den som enligt bokföringslagen (1976: 125) är skyldig
alt upprätta

årsbokslut skall för samma räkenskapsår även upprälla årsredovisning

enligt denna lag, om

1. anlalel anslällda hos förelaget
under räkenskapsåret i medeltal har varit minst tio,

2. förelagel är moderföretag i en
koncern enligt denna lag och anlalet anslällda hos koncernen under
räkenskapsåret i medeltal har varit minst tio, eller

3. tillgångarnas nettovärde i rörelsen
enligt balansräkningar för de två senaste räkenskapsåren överstiger ett
gränsbelopp som motsvarar I 000 gånger det enligt lagen (1962: 381) om allmän
försäkring bestämda basbeloppet för den sista månaden av respektive
räkenskapsår.

Aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser är inte
skyldiga atl upprätta årsredovisning enligt denna lag.

2 8 Årsredovisningen består av resultaträkning och
balansräkning samt i

de fall som anges i 8 8 även av förvaltningsberättelse.

I den män något annat inte föreskrivs i denna lag, skall
årsredovisningen upprättas med iakttagande av bestämmelserna om årsbokslut i
bokföringslagen (1976: 125).

Årsredovisningen skall skrivas under av den
redovisningsskyldige med angivande av dagen för underskriften. Är flera
delägare obegränsat ansvariga för rörelsens förbindelser, underskrivs
redovisningen av dem alla.

Årsredovisningen skall senasl sex månader efler
räkenskapsårels uigång hällas tillgänglig hos den redovisningsskyldige för
envar som vill ta kännedom om den.

3 8 Avskrift av årsredovisningen skall senast sex månader
efter räken

skapsårets utgång sändas in till den länsstyrelse hos vilken den redovis

ningsskyldige skall vara registrerad, om tillgångarnas nettovärde i rörelsen

enligt balansräkningar för de två senaste räkenskapsåren överstiger elt

gränsbelopp som motsvarar 1000 gånger det enligt lagen (1962:381) om

allmän försäkring bestämda basbeloppet för den sista månaden av respek

tive räkenskapsår eller om antalet anslällda i rörelsen under vart och ett av

de Ivå senasle räkenskapsåren i medeltal har överstigit 200.

Första slycket gäller även för ett företag som är
moderförelag i en koncern enligt denna lag, om nettovärdet av koncernföretagens
tillgångar enligt koncernbalansräkningar för de tvä senasle räkenskapsåren överstiger
det gränsbelopp som anges i försia slyckel eller om antalet anställda vid
koncernföretagen under vari och elt av dessa år i medeltal har överstigit 200.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 14

4 8 I andra fall än som avses i 3 8 skall den
redovisningsskyldige sända

in avskrift av årsredovisningen efler särskilt föreläggande av länsstyrelsen.

Sådant föreläggande skall utfärdas av länsstyrelsen när någon begär del.

5 8 Vid upprättande av årsredovisningen skall följande
iakltas:

1.
Bestämmelserna
i 21 8 försia stycket bokföringslagen (1976: 125) om skyldighel all till
årsbokslutet foga en sammanställning över privata tillgångar och skulder lillämpas
inte.

2.
Skyldighet att
särskilt redovisa storlek och förändringar av lagerreserven föreligger endasl
i fråga om årsredovisningsskyldig som avses i 3 8 försia stycket.

3.
Öm synnerliga
skäl föreligger, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
medge atl bruttoomsätlningssumman inte behöver anges i resultaträkningen.

6
8 Vid
upprättande av årsredovisning för företag som avses i 3 8 första stycket och
moderföretag i koncern som avses i 3 8 andra stycket skall i årsredovisningen
återges resultaträkningen och balansräkningen för närmast föregående
räkenskapsår. Har under året nägon ändring vidtagits beträffande
specificeringen av poster i resultaträkningen och balansräkningen, skall
uppgifterna från den tidigare årsredovisningen sammanställas sä atl dessa kan
jämföras med posterna i den senare årsredovisningen, om särskilt hinder inte
möter.

7
8 För företag
som avses i 3 8 första stycket skall i årsredovisningen och årsbokslutet lämnas
uppgifter i följande avseenden:

1.
För varje post
som upptas i balansräkningen som anläggningstillgång och där skepp eller
maskiner, inveniarier och dylikl eller byggnader ingår skall anges dels
tillgångarnas anskaffningsvärde, dels del sammanlagda beloppel av de av- och
nedskrivningar som har företagils på anskaffningsvärdet intill balansdagen.
Har sådana lillgångar uppskrivits, skall även anges kvarstående oavskrivet
belopp av uppskrivningen.

2.
För fastigheter
som är anläggningslillgångar skall anges taxeringsvärdet med fördelning på de
tillgångar som har upptagits under särskilda poster i balansräkningen.

3.
Driver
företagel rörelsegrenar som är väsentligen oberoende av varandra, skall
bmttoresultalel av varje sådan rörelsegren redovisas särskilt.

Uppgiflerna får tas in i noter, om lydliga hänvisningar
görs vid de poster i redovisningshandlingarna som uppgifterna hänför sig lill.

8 8 Företag som avses i 3 8 första stycket och
moderförelag i koncern

som avses i 3 8 andra stycket skall upprätta förvaltningsberättelse.

Förvaltningsberättelsen skall upprättas enligt god
redovisningssed. I förvaltningsberättelsen skall lämnas upplysning dels om
sådana för bedömningen av företagets verksamhetsresultat och ställning viktiga
förhållanden, för vilka redovisning inte skall lämnas i resultaträkningen och
balansräkningen, dels om händelser av väsentlig betydelse för företaget, som
har inträffat under räkenskapsåret eller efter dettas slul.

1 förvaltningsberättelsen skall anges medelantalet under
räkenskapsåret anställda personer såväl för företaget i dess helhet som för varje
arbetsställe med mer än tjugo anställda. Vidare skall anges det sammanlagda
beloppel av räkenskapsårels löner och ersättningar lill anslällda. Har
förelagel anställda i flera länder skall löner och ersättningar anges särskilt

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 15

för varje land jämte uppgift om medelantalet anställda i
respektive land.

För företag som avses i 3 8 första slycket skall till
förvaltningsberättelsen fogas en finansieringsanalys. I finansieringsanalysen
skall redovisas företagets finansiering och kapitalinvesteringar under
räkenskapsåret.

9 8 För företag som avses i 3 8 första stycket och för
moderförelag i

koncern som avses i 3 8 andra stycket skall minst en gäng under varje

räkenskapsår som omfallar mer än lio månader avges en särskild redovis

ning (delårsrapport). Rapporterna skall avse verksamheten frän räken

skapsårels början. Minsl en delårsrapport skall omfalla en period av minsl

hälften och högst tvä tredjedelar av räkenskapsåret.

Delärsrapporterna
skall hållas tillgängliga för envar. Rapporter som avses i försia stycket
tredje meningen skall senasl två månader efler rapportperiodens utgång sändas
in lill den länsstyrelse hos vilken företaget skall vara registrerat.

10 8 I delärsrapporter skall översiktligt redogöras för
verksamhelen och

resultatutvecklingen i denna samt för investeringar och förändringar i

likviditet och finansiering sedan föregående räkenskapsårs utgång. Vidare

skall lämnas beloppsuppgifter om omsättningen öch resultatet före bok

slutsdispositioner och skalt under rapportperioden. Om särskilda skäl

föreligger, får en ungefärlig beloppsuppgifl beträffande resultatet lämnas.

Bestämmelserna 15 8 3 och 8 8 andra stycket gäller i lillämpliga delar i

fräga om delårsrapport.

Om särskilda hinder inte möter, skall i anslutning till
uppgifter enligt försia stycket även lämnas motsvarande uppgifter för samma
rapportperiod under det föregående räkenskapsåret.

Begrepp och termer skall i möjlig mån överensstämma med
dem som har använls i den senast framlagda årsredovisningen.

3 kap. Redovisning i koncerner m. m.

1 8 I fråga om koncerner enligt denna
lag gäller 2-11 88 i detla kapitel, om antalet anslällda hos koncernen under
räkenskapsåret i medeltal har varit minst tio.

2
§ Vid värdering
av aktier eller andelar som ett moderförelag äger i ett dotterföretag skall
andelar som dotterförelaget äger i moderföretaget inte anses ha något värde.

Om det i en fordrings- eller skuldpost enligt
balansräkningen för ett företag i koncernen ingår en fordran hos eller skuld
till ett dotterföretag eller ett moderföretag, skall beloppet anges särskilt.
Angivandel får ske inom linjen. Detsamma gäller i fråga om panl eller därmed
jämförliga säkerheter eller ansvarsförbindelser till förmån för ett
dotterföretag eller ett moderföretag,

3 8 Som särskild intäktspost i ett moderförelags
resultaträkning skall las

upp utdelning på aktier i dotterbolag,

I ett moderföretags balansräkning skall aktier i
dotterbolag tas upp som en särskild post bland tillgångarna. Aktierna tas upp
med angivande för varje bolag av dess namn, antalet aktier och dessas nominella
värde och värde enligt balansräkningen. När det frän allmän och enskild
synpunkt är påkallat, fär regeringen eller den myndighet som regeringen
besiämmer tillåta att aktier redovisas utan specifikation.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 16

4
8 Andelar i
andra företag än aktiebolag skall likställas med aktier som ägs av
moderföretaget vid uppställningen av moderföretagets resultaträkning och
balansräkning saml vid specificering enligt 3 8 andra slycket.

5
8 I ett
moderibrelag skall för varje räkenskapsår avges en koncernredovisning
bestående av koncernresultaträkning och koncernbalansräkning. Redovisningen
skall hänföra sig lill balansdagen för modertoretaget.

6
8 Avskrift av
koncernredovisningen skall senasl sex månader efter ulgången av moderföretagels
räkenskapsår sändas in lill den länsstyrelse hos vilken moderföretaget skall
vara registrerat.

7
8
Koncernresultaträkningen och koncernbalansräkningen skall var för sig utgöra
ett sammandrag av moderföretagets och dotierföretagens resultaträkningar och
balansräkningar. Sammandraget skall upprättas enligt god redovisningssed.

Koncernresulialräkningen skall utvisa koncernens
årsresultat efter avdrag för redovisad vinstutdelning inom koncernen och efler
avdrag eller tillägg för ökning eller minskning av internvinst under
räkenskapsåret. Koncernbalansräkningen skall utvisa beloppel av eget kapital
eller ansamlad förlust i koncernen efler avdrag för inlernvinster. Med
inlernvinsl avses pä moderföretaget belöpande andel av vinst på överlåtelse av
en tillgång inom koncernen, i den mån inte överlåtelse av tillgången därefter
har skett till en köpare utanför koncernen eller förbrukning av tillgången
eller nedsättning av dess värde har ägt rum hos det företag inom koncernen som
har förvärvat tillgången.

Om det med hänsyn lill koncernens sammansättning eller
andra särskilda skäl är förenal med synnerliga svårigheler atl vid
koncernredovisningen i visst hänseende tillämpa försia eller andra slyckel, får
de undanlag göras som förhållandena kräver. För sådana undantag skall lämnas en
moliverad redogörelse i en bilaga lill koncernbalansräkningen.

1 en bilaga till koncernbalansräkningen skall lämnas en
redogörelse om vilka metoder och värderingsprinciper som har använts vid
uppgörandet av koncernredovisningen. Skall moderförelaget upprätta
förvaltningsberättelse skall i denna lämnas sådana upplysningar om koncernen
som avses i 2 kap. 88 andra och tredje styckena.

Uppgifter om koncernens lagerreserv skall tas in i
koncernredovisningen, om koncernen är av sädan slorlek som avses i 2 kap. 3 §
andra slyckel. I sädana fall skall lill koncernredovisningen fogas en
finansieringsanalys för koncernen.

8
8 Ett
dotterföretag skall i en bilaga lill sin balansräkning ange namnet på
moderföretaget och i förekommande fall dettas moderförelag. Moderförelaget och
doUerföretagel skall i bilagor till sina balansräkningar ange hur slor andel av
årels inköp och försäljningar som avser annat förelag inom samma koncern.

9
8 I
koncernredovisningen skall återges koncernresultaträkningen och koncernbalansräkningen
för närmast föregående räkenskapsår. Har under årel nägon ändring vidtagits
beiräffande specificeringen av poster i koncernresulialräkningen och
koncernbalansräkningen, skall uppgifterna från den tidigare
koncernredovisningen sammanställas så att dessa kan jämföras med posterna i
den senare koncernredovisningen, om särskilt hinder inte möter.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 17

Koncernredovisningen skall skrivas under av den som är
skyldig atl upprätta redovisningen, med angivande av dagen för underskriften.
År flera delägare obegränsat ansvariga för moderföretagets förbindelser, underskrivs
koncernredovisningen av dem alla.

10
8 Är en koncern
av sådan storlek som avses i 2 kap. 3 8 andra stycket, skall i moderföretagets
delärsrapporter lämnas uppgifter för koncernen molsvarande vad som anges i 2
kap. 10 8. Uppgifterna om omsättning och resultat skall avse belopp efter
avdrag för interna poster inom koncernen och med hänsyn lagen lill
inlernvinsieliminering.

11
8 Om ett
förelag har blivit moderförelag, skall ledningen för företaget meddela della
lill dotlertoretagels ledning. Dotlertoretagels ledning skall lämna ledningen
för moderförelaget de upplysningar som behövs för beräkningen av koncernens
ställning och resultatet av koncernens verksamhet.

4 kap. Revision

1 8 I företag som är skyldiga alt upprätta årsredovisning
enligt 2 kap. I 8

skall den ärsredovisningsskyldige utse en eller flera revisorer för bestämd

lid eller tills vidare. Den årsredovisningsskyldige kan bestämma atl annan

än han själv skall ulse revisor.

En eller flera revisorssuppleanter kan utses.
Bestämmelserna i denna lag om revisorer gäller i lillämpliga delar om
suppleanter.

2 8 Revisorer skall vara svenska medborgare och bosatta i
Sverige, om

inle regeringen eller den myndighel som regeringen besiämmer tillåter

annat för särskilt fall. Den som är omyndig eller i konkurs kan inte vara

revisor.

Revisorer skall ha den insikt i och erfarenhei av
redovisning och ekonomiska förhållanden som med hänsyn till arten och omfånget
av den årsredovisningsskyldiges verksamhet behövs för fullgörandel av
uppdragel.

Till revisorer kan även utses auktoriserade eller godkända
revisionsbolag. Vid lillämpningen av bestämmelserna i delta kapitel likställs
auktoriserade revisionsbolag med auktoriserade revisorer och godkända
revisionsbolag med godkända revisorer. Ett bolag som utses till revisor skall
till den årsredovisningsskyldige anmäla vem som är huvudansvarig för
revisionen. I etl auktoriserat revisionsbolag skall den huvudansvarige vara
auktoriserad revisor; i elt godkänt revisionsbolag skall han vara auktoriserad
eller godkänd revisor. Bestämmelserna i 4 8 tillämpas på den huvudansvarige.

Till revisor i ell dotterföretag bör ulses minst en av
moderföretagets revisorer, om det kan ske.

3 8 1 företag som avses i 2 kap. 3 !? försia slyckel och i
moderförelaget i

en koncern som avses i andra slycket av nämnda paragraf skall minsl en

revisor vara auktoriserad.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
kan i fråga om företag som avses i första slyckel förordna alt en viss godkänd
revisor får ulses i stället för en auktoriserad revisor. Sådana beslul är
giltiga i högst fem år.

2-Rik.sdagen 1979/80. I .saml. Nr 143

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 18

4 8 Den kan inte vara revisor som

1.
är ägare till
eller är delägare i eller ledamot av styrelsen i företaget eller dess dotter
oretag eller bilräder vid förelagets bokföring eller medelsförvaltning eller
företagets kontroll däröver,

2. är anställd hos eller eljesi
inlager en underordnad eller beroende ställning lill företaget eller nägon som
avses under I eller är verksam i samma rörelse som den som yrkesmässigt
biträder företagel vid grundbokföringen eller mcdelsförvaltningen eller
företagets kontroll däröver,

3. är gift med eller sammanlever under
äktenskapsliknande förhållanden med eller är syskon eller släkting i rätt upp-
eller nedstigande led till person som avses under I eller är besvågrad med
sådan person i rätt upp- eller nedstigande led eller så att den ene är gift med
den andres syskon, eller

4. stär i låneskuld till företaget
eller annat företag i samma koncern eller har förpliktelser för vilka sådant
företag har ställt säkerhet,

I elt dotterföretag kan den inte vara revisor som enligt
första stycket inte är behörig att vara revisor i moderföretaget.

En revisor får vid revisionen inte anlita någon som inte
enligt försia eller andra stycket är behörig att vara revisor. Har företaget
eller moderföretaget en anställd i sin tjänst med uppgift att uteslutande
eller huvudsakligen ha hand om företagets inlerna revision, fär dock vid
revisionen en sådan anställd anlitas i den utsträckning det är förenligt med
god revisionssed,

5 8 Uppdrag citt tills vidare vara revisor upphör när
ny revisor har

utsetts.

Uppdrag som revisor upphör i förtid, om revisorn eller den
som har utsett honom bejjär det. Anmälan om detta skall göras hos den
årsredovisningsskyldige samt, om revisorn har utsetts av någon annan, hos
denne.

Om en revisors uppdrag upphör i förtid eller om det
uppstår någol hinder för att han skall vara revisor och om det inte finns någon
suppleant, skall den som svarar för förvaltningen av företagets angelägenheler
vidta åtgärder för att en ny revisor tillsätts för den återstående
mandattiden,

6 § På anmäla.! skall länsstyrelsen förordna behörig
revisor,

1. när revisor inte är utsedd,

2.
när
auktoriserad eller godkänd revisor inle är utsedd enligt 3 8,

3.
när revisoi är
obehörig enligt 2 8 första stycket eller 4 8 första eller andra stycket, eller

4.
när beslut av
den årsredovisningsskyldige om anlalet revisorer eller om revisors behörighet
har åsidosatts.

Anmälan kan göras av envar. Den som svarar för
förvaltningen av företagets angeligenheter är skyldig att göra anmälan, om han
inte själv skall utse revisor och rättelse ej sker utan dröjsmål genom den som
utser revisorn.

Förordnande sniigt första slycket skall meddelas efter
hörande av den årsredovisningsskyldige och skall avse tid lill dess en annan
revisor har blivit utsedd i föreskriven ordning. Vid förordnande enligt försia
stycket 3 skall länsstyrelsen entlediga den obehörige revisorn.

7 8 En revisor skall i den omfattning god revisionssed
bjuder granska

företagets årsredovisning jämte räkenskaperna samt företagsledningens

förvaltning.

Är företaget moderföretag, skall revisorn även granska
koncernredovisningen och koncernföretagens inbördes förhållanden i övrigt.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 19

Med förelagsledning avses i denna lag den som svarar för
förelagels

organisalion och förvaltningen av företagels angelägenheler saml den som

handhar den löpande förvaltningen. .'

8 8 Företagsledningen skall bereda revisorn tillfälle all
verkställa gransk

ningen i den omfattning revisorn finner behövligt samt lämna de upplys

ningar och del bilräde som han begär. Samma skyldighel åligger företags

ledningen och revisorn i ett dotterföretag gentemot en revisor i ett moder

förelag.

Senast fyra månader efter räkenskapsårels utgång skall
årsredovisnings-handlingarna och koncernredovisningshandlingarna för
räkenskapsåret avlämnas till revisorn.

9 8 Sedan revisorn slutfört granskningen, skall han teckna
en hänvisning

till revisionsberättelsen på årsredovisningen och i ett moderföretag på

koncernredovisningen. Finner revisorn atl balansräkningen eller resultat

räkningen är oriktig, skall han anteckna även delta. 1 ell moderförelag

gäller detsamma i fråga om koncernbalansräkningen och koncernresulial

räkningen.

10 8 Revisorn skall för varje räkenskapsår avge
revisionsberättelse till

den årsredovisningsskyldige. Berättelsen skall överlämnas till den som

svarar för förvallningen av företagets angelägenheler senasl fem och en

halv månader efler räkenskapsårels utgång.

Revisionsberättelsen skall innehålla elt uttalande,
huruvida iirsredovis-ningen har uppgjorts enligt denna lag. Innehåller inte
årsredovisningen sådana upplysningar som skall lämnas enligt denna lag, skall
revisorn ange detta och lämna behövliga upplysningar i sin berättelse, om det
kan ske.

Har revisorn vid sin granskning funnit all ålgärd eller
lorsummelse som kan föranleda ersättningsskyldighet ligger någon som ingår i
förelagsledningen lill lasl, skall det anmärkas i berättelsen. Revisorn kan
även i övrigt i berättelsen meddela upplysningar som han önskar bringa lill den
årsredovisningsskyldiges kännedom.

I ett moderföretag skall revisorn avge en särskild
revisionsberättelse beträffande koncernen. Härvid skall förstatredje slyckena
lillämpas.

11
8 Erinringar
som revisorn framställer till företagsledningen skall han anteckna i protokoll
eller någon annan handling. Handlingen skall överlämnas till den som svarar
för förvallningen av förelagets angelägenheler och av denne bevaras på ett
betryggande sätt.

12
8
Bestämmelserna om årsredovisning i 2 kap. 2 8 fjärde slyckel saml 3 och 4 88
skall även tillämpas på revisionsberättelser som avses i 10 8 första slyckel.
Bestämmelsen om koncernredovisning i 3 kap. 6 8 skall lillämpas på
koncernrevisionsberältelser som avses i 10 8 Ijärde slycket.

13
8 En revisor
får inte till dem som saknar rätt atl erhålla kännedom om den
årsredovisningsskyldiges angelägenheter lämna upplysningar om sådanl som revisorn
har fått kännedom om vid fullgörande av sill uppdrag, om det kan lända till
förfång för den årsredovisningsskyldige.

Revisorn är skyldig atl lämna medrevisor, ny revisor och,
om den årsredovisningsskyldige har försatts i konkurs, konkursförvaltaren erforderliga
upplysningar om den årsredovisningsskyldiges angelägenheler.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 20

14 8 En revisor som vid fullgörande av silt uppdrag
uppsålligen eller av

oaktsamhet vållar den årsredovisningsskyldige skada skall ersälla skadan.

Detsamma gäller när skada vållas nägon annan genom överträdelse av

denna lag. En revisor ansvarar även för den skada som hans medhjälpare

vållar uppsålligen eller av oaklsamhel.

Är ell revisionsbolag revisor, åligger
ersättningsskyldigheten detta bolag och den för revisionen huvudansvarige.

15 8 Skadestånd enligt 14 8 kan jämkas efler vad som är
skäligt med

hänsyn lill handlingens beskaffenhel, skadans slorlek och omständigheter

na i övrigt.

Skall flera ersätta samma skada, svarar de solidariskt för
skadeståndet i den mån inle skadeståndsskyldighelen har jämkats för någon av
dem enligt första slycket. Vad någon har utgivit i skadestånd får sökas åler av
de andra efler vad som är skäligl med hänsyn till omsländighclerna.

16 8 Talan förden årsredovisningsskyldiges räkning enligt
14 8 som inle

grundas på broll kan inte väckas mot en revisor sedan tre år har förflulil

från del revisionsberättelse överlämnades lill den som svarar för förvall

ningen av företagels angelägenheter.

5 kap. Vite m. m.

1 8 Var och en som för egen del eller som ställföreträdare
för någon

annan är skyldig all ensam eller gemensaml med någon annan till länssty

relsen sända in redovisningshandling, revisionsberättelse eller delårsrap

port kan av länsstyrelsen vid vite föreläggas att fullgöra denna skyldighel.

Försuttet vite utdöms av länsstyrelsen.

2 8 Myndighels beslul i lillslåndsärenden enligt 2 kap. 5
§ 3, 3 kap. 3 8

andra stycket eller 4 kap. 2 8 försia stycket eller 3 8 andra slycket överkla

gas hos regeringen genom besvär.

Länsstyrelsens beslut enligt denna lag överklagas i övriga
fall hos kammarrätten genom besvär.

Övergångsbestämmelser

1.
Denna lag
träder i krafl den I januari 1981 och tillämpas på räkenskapsår som har
påbörjats efter ulgängen av är 1980.

2.
I
årsredovisningar behöver inle återges resultaträkningen och balansräkningen
för räkenskapsår som har påbörjats före ulgången av år 1980.

3.
I
koncernredovisningar behöver inte tas med sammandrag av resultaträkningar och
balansräkningar för räkenskapsår som har påbörjats före ulgängen av år 1980.

4.
Om del i 2 kap.
7 8 I angivna anskaffningsvärdet för en lillgång som har förvärvals före lagens
ikraftträdande inle kan utrönas med hjälp av företagets bevarade räkenskaper,
skall som anskaffningsvärde redovisas, beträffande byggnad det vid 1965 års
allmänna fastighetstaxering åsatta taxeringsvärdet (byggnadsvärdet) ökat med
förbättringskostnader efter ulgången av är 1964, samt beträffande annan
tillgång del belopp vartill anskaffningsvärdet skäligen kan uppskattas.

1 en not till balansräkningen skall anges om
anskaftningsvärdet har uppskattats enligt första stycket.

opaginerad Kontrollera mot PDF

3 Förslag till

Lagom ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)

Härigenom föreskrivs i fråga om aktiebolagslagen
(1975:1385) dds att 1 kap. 2 8, 4 kap. I 8, 8 kap. 15 8, 9 kap. 12 och 14 88,
10 kap. 2. t

och 13 88,
11 kap. 4, 6, 8 och 9 88, 12 kap. 4 8, 13 kap. 2 8 saml 19 kap. 2»

skall ha nedan angivna lydelse, dels all i lagen skall
införas en ny paragraf, 10 kap. 15 8, av nctlan

angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Äger
aktiebolag så mänga aktier eller andelar i svensk eller ulländsk juridisk
person att det har mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller
andelar, är aktiebolaget moderbolag och den juridiska personen dotterföretag.
Äger dotterföretag eller äger moderbolag och dotterföretag eller flera
dotterförelag lillsammans akiier eller andelar i juridisk person i den
omfattning som angivits nu, är även sistnämnda juridiska person dotterförelag
till moderbolaget.

Har aktiebolag i annat fall pä grund av aktie- eller
andelsinnehav eller avtal etl bestämmande inflytande över juridisk person och
en betydande andel i resultatet av dess verksamhet, är akliebolagel moderbolag
och den juridiska personen dotterföretag.

Äger ett
akliebolag så mänga akiier eller andelar i en svensk eller utländsk juridisk
person att del har mer än hälflen av rösterna för samtliga aktier eller
andelar, är aktiebolaget moderbolag och den juridiska personen dotterföretag.
Äger ett dotterföretag eller äger ett moderbolag och ('// eller fiera
dotterföretag tillsummans eller äger flera dotterföretag tillsammans aktier
eller andelar i en juridisk person i den omfattning som angivits nu, är även
sistnämnda juridiska person dotterföretag lill moderbolaget. Har ett
aktiebolag i annal fall på grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal
ensamt ett bestämmande inflylande över en juridisk person och en betydande
andel i resultatet av dess verksamhel, är aktiebolaget moderbolag och den
juridiska personen dotterföretag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Moderbolag och dotterföretag utgör lillsammans en koncern.

4 kap. 18

Aktiekapitalet kan ökas genom all akiier tecknas mol
betalning (nyemission) eller genom att aktier ges ul eller aktiernas nominella
belopp höjes ulan ny belalning (fondemission).

Beslul om emission fattas av bolagsstämman, om ej annal
följer av 14 eller 15 8. Sådanl beslul får ej fattas förrän bolaget blivit
registrerat. Behöver bolagsordningen ändras, skall beslul därom först fattas.

Bestämmelserna i 2 kap, 2 8 äger motsvarande tillämpning
vid nyemission. Vid fondemission får ej till aktiekapitalet överföras belopp
som

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 22

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

understiger summan av de nya aktiernas nominella belopp
eller den sammanlagda höjningen av aktiernas nominella belopp.

Vid nyemission i bolag vars akiier är noterade vid
Stockholms fondhörs får aktier tecknas mot betalning av lägre belopp än del
nominella, under föruisättning ull skillnaden mellan vad sinn skull betalas
för de nya aktierna och deras sammanlagda nominella belopp tillförs
aktiekapitalet genom överföring från bolagets eget kapital i övrigt eller genom
uppskrivning av värdel av anläggningstillgångur. Sådan överföring eller
uppskrivning skall ske innan beslutet om nyemission registreras.

8 kap. 15 8

För registrering skall bolaget anmäla vem som utsetts till
styrelseledamot, verkställande direktör och suppleant saml till firmatecknare
ävensom deras postadress och personnummer. För registrering skall även anmälas
av vilka och hur bolagets firma tecknas.

Anmälan göres första gången när bolaget enligt 2 kap. 9 8
anmäles för registrering och därefter genast efter det alt ändring inträffat i
förhållande som anmälts eller skall anmälas för registrering enligt försia
slycket. Rätt atl göra anmälan tillkommer även den som anmälningen gäller.

Ändras bolagets postadress, skall bolaget genast anmäla
del för registrering.

Senast en månad efter den ordinarie bolagsstämman skall
bolaget lill registreringsmyndlgheten sända in en aktuell förteckning över bolagets
styrelseledamöter, verkställande direktör, suppleunter och firmatecknare med
uppgift om deras postadress och personnummer.

9 kap, 12 8 Styrelsen och verkställande direktör skall, om
aktieägare begär det och styrelsen finner att det kan ske utan väsentligt
förfång för bolaget, på bolagsstämma lämna upplysningar angående förhållanden,
som kan inverka på bedömandet av bolagets årsredovisning och dess ställning i
övrigt eller av ärende på stämman. 1 koncernbolag avser upplysningsplikten även
bolagets förhållande till annat koncernföretag och, om bolagel är moderbolag,
koncernredovisning samt sädana förhållanden beträffande dotterföretagen som
avses i första punkten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 . 23

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Kan begärd upplysning lämnas endast med stöd av uppgifter,
som ej är tillgängliga på stämman, skall ujiijiysriiiigen inom två veckor
därefter skriftligen hos bolaget hällas tillgänglig för aktieägarna saml
översändas till aktieägare, som begärt upplysningen.

Finner slyrelsen atl begärd upplysning icke kan lämnas
lill aklieägarna utan väsentligt förfång för bolaget, skall upplysningen i
slället på aktieägarens begäran lämnas till bolagels revisorer inom två veckor
därefler. Revisorerna skall inom en månad efter stämman till styrelsen avge
skriftligt yllrande, huruvida den begärda upplysningen lämnals lill dem saml
huruvida upplysningen enligt deras mening bort föranleda ändring i revisionsberättelsen
eller, beiräffande moderbolag, koncernrevisionsberättelsen eller eljest ger
anledning till erinran. Om så är fallel, skall ändringen eller erinringen anges
i yttrandet. Styrelsen skall hålla revisorernas yttrande lillgängligl för
aktieägarna hos bolaget sarrit översända del i avskrift lill aktieägare, som
begärt upplysningen.

/ ett aktiebolag med högst tio aktieägare gäller utöver
vad som följer av första tredje styckena att varje aktieägare skall beredas
tillfälle att ta del av böcker, räkenskaper och andra handlingar, scmi rör
bolagets verksamhel, I den omfattning det behövs för alt aktieägaren skall
kunna bedöma bolagets ställning eller visst ärende som skall förekomma på
bolagsstämman. Om det kan ske utan oskälig kostnad eller omgång, skall
styrelsen och verkställande direktören dessutom på begäran bilräda aktieägaren
med den utredning som behövs för nyss angivet ändamål saml lillhandahålla
behövliga avskrifter. Vad som sagts förut i detla stycke gäller inte, om det
skulle medföra en påtaglig risk för allvarlig skada för bolaget att
aktieägaren får del av uppgifter om bolagets verksamhel.

14 8

Beslut om ändring av bolagsordningen fattas av
bolagsstämma utom i fall som avses i 4 kap, 13 8 andra stycket. Beslutet är
giltigt om del biträtts av aktieägare med två Iredjedelar av såväl de avgivna
rösterna som de vid stämman företrädda aktierna, om ej annat följer av 15 8.

Har i bolagsordningen på grund av lag eller annan
författning eller efter regeringens medgivande intagils föreskrifl, enligt
vilken viss bestämmelse icke får ändras utan att regeringen lämnat tillstånd
därtill, får ej heller sådan föreskrift ändras utan regeringens tillstånd.

Beslut om ändring av bolagsord- Beslul om ändring av
bolagsordningen skall genast anmälas för re- ningen skall genast anmälas
för re-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

gistrering och får utom i fall som avses i 18 kap. 6 8 ej
verkställas förrän registrering sketl.

Föreslagen lydelse

gistrering och får utom i fall som avses i 18 kap. 6 8 ej
verkställas förrän registrering skell. Avser ändringen bolagets jirma eller den
ort i Sverige där bolagets styrelse skall ha sitt säte, skall länsstyrelsen i
det län där styrelsen före ändringen har sitt säte genast underrättas om
ändringen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

10 kap. 2 8 Revisor skall vara svensk medborgare och
bosall i Sverige, om ej regeringen eller myndighel som regeringen bestämmer
för särskilt fall tillåter annat. Den som är omyndig eller i konkurs kan ej
vara revisor.

Revisor
skall ha den insikt i och erfarenhet av redovisning och ekonomiska
förhållanden, som med hänsyn till arten och omfånget av bolagels verksamhet
fordras för uppdragets fullgörande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Till
revisor kan även utses auktoriserat eller godkänt revisionsbolag. Vid
tillämpning av bestämmelserna i detta kapitel likställes auktoriserat
revisionsbolag med auktoriserad revisor och godkänt revisionsbolag med godkänd
revisor. Bolag som ulses till revisor skall till slyrelsen för det bolag som
revisionen avser anmäla vem som är huvudansvarig för revisionen. Den huvudansvarige
skall vara i auktoriserat revisionsbolag auktoriserad revisor och i godkänl
revisionsbolag auktoriserad eller godkänd revisor. Bestämmelserna i 4 och 12
§§ lillämpas på den huvudansvarige.

Till revisor i dotterföretag bör, moderbolagets revisorer.

Till revisor kan även ulses auktoriserat eller godkänt
revisionsbolag. Vid tillämpning av bestämmelserna i detla kapitel likställs
auktoriserat revisionsbolag med auktoriserad revisor och godkänl revisionsbolag
med godkänd revisor. Bolag som ulses till revisor skall till styrelsen för det
bolag som revisionen avser anmäla vem som är huvudansvarig för revisionen. Den
huvudansvarige skall i auktoriserat revisionsbolag vara auktoriserad revisor
och i godkänt revisionsbolag auktoriserad eller godkänd revisor. Bestämmelserna
i 4, 12 och 15 §§ till-lämpas på den huvudansvarige.

om det kan ske, utses minsl en av

opaginerad Kontrollera mot PDF

Uppgår
bolagets bundna egna kapital till minst en miljon kronor, skall minsl en av
bolagsstämman utsedd revisor vara auktoriserad revisor eller godkänd revisor.

Minsl en av bolagsstämman utsedd revisor skall vara
auktoriserad revisor eller godkänd revisor

1. om
bolagets bundna egna kapital

uppgår till minst en miljon kronor,

eller

2. om
enligt den senasl faslställda

balansräkningen full täckning inte

finns för bolagets registrerade ak

tiekapital.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Minst en av bolagsstämman utsedd revisor skall vara
auktoriserad revisor om

1.
tillgångarnas
nettovärde enligt I. tillgångarnas nettovärde enligt
fastställda balansräkningar för de faslställda balansräkningar för de tvä senasle räkenskapsåren över- tvä senasle räkenskapsåren överstiger ett
gränsbelopp som motsva- stiger elt gränsbelopp som motsvarar
1000 gånger det enligt lagen rar 1000
gånger det enligt lagen (1963:381) om allmän försäkring (1962:381) om allmän försäkring bestämda basbeloppet
för den sista bestämda basbeloppet för den sista
månaden av respeklive räkenskaps- månaden av respeklive räkenskapsår, år,

2.
antalet
anställda hos bolaget under de ivå senaste räkenskapsåren i medeltal översiigii
200, eller

3.
bolagels aktier
eller skuldebrev är noterade på fondbörs eller pä lisla utgiven av
sammanslutning av svenska fondkommissionärer.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan i
fräga om visst bolag, beträffande vilket de i andra stycket 1 eller 2 angivna
omständigheterna föreligger, förordna atl bolaget får ulse viss godkänd
revisor i stället för auktoriserad revisor. Sådant beslut är giltigt i högsl
fem år.

Vad i andra och iredje styckena föreskrives gäller även
för moderbolag i en koncern om nettovärdet av koncernföretagens tillgångar
enligt fastställda koncernbalansräkningar för de två senaste räkenskapsåren
överstiger det gränsbelopp som anges i andra stycket eller om antalet
anställda vid koncernföretagen under nämnda tid i medeltal överstigit 200.

1 annat bolag än som avses i första, andra och Qärde
styckena skall auktoriserad revisor eller godkänd revisor ulses, om ägare till
en tiondel av samtliga aktier begär det vid bolagsstämma, där revisorsval skall
ske.

13 8 Revisor fär ej till enskild aktieägare eller
utomstående lämna upplysningar om sådana bolagets angelägenheter som han fått
kännedom om vid fullgörande av sitt uppdrag, om det kan lärida lill förfång för
bolaget.

Revisorn är skyldig att till bolags- Revisorn är skyldig
alt lill bolags

stämman lämna alla upplysningar stämman lämna alla upplysningar

som bolagsstämman begär, om det som bolagsstämman begär, om del

ej skulle lända till väsentligl förfång ej skulle lända till väsentligt förfång

för bolaget. för bolagel. Revisorn år vidare
skyl-

dig atl lämna medrevisor. granskare som avses i 14 §. ny
revisor och, om bolaget har försatts i konkurs, konkursförvaltare erforderliga
upplysningar om bolagels angelägenheter.

15 8

För registrering skall bolaget anmäla vem som ulsetls
lill revisor samt dennes postadress och personnummer. Bestämmelserna i 8

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

26

opaginerad Kontrollera mot PDF

kap. 15 § andra stycket skall härvid tillämpas.

Senast en månad efler den ordinarie bolagsstämman skall
bolaget till registreringsmyndlgheten sända in en aktuell förteckning över bolagets
revisorer med uppgift om deras postadress och pesonnum-mer.

I kap.

4 8

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utan
hinder av vad i 15 8 fjärde stycket bokföringslagen (1976: 125) föreskrives
om användningen av belopp, varmed värdet av där avsedd anläggningstillgång
uppskrives får sådanl belopp utnyttjas även till fondemission eller
avsättning lill en uppskrivningsfond, vilken får tagas i anspråk endasl för
ändamål som avses i nämnda lagrum i bokföringslagen eller för fondemission.

Ulan hinder av vad i 15 8 fjärde slyckel bokföringslagen
(1976: 125) föreskrivs om användningen av belopp, varmed värdel av där avsedd
anläggningslillgång uppskrivs, får sädanl belopp utnyttjas även lill ökning av
aktiekapitalet genom nyemission eller fondemission eller /;// avsättning till
en uppskrivningsfond, vilken fär tas i anspråk endasl för ändamål som avses i
nämnda lagrum i bokföringslagen eller för ökning av aktiekapitalet.

Vid värdering av moderbolags akiier eller andelar i
dotterföretag skall aktier, vilka dotterförelaget äger i moderbolaget, ej anses
ha nägot värde.

6 8 Om synnerliga skäl föreligger, får regeringen eller
myndighel som regeringen bestämmer medge att bruttoomsättningssumman
icke behöver anges i resultaträkningen i årsredovisningen.

Driver bolaget av varandra väsentligen oberoende
rörelsegrenar, skall brultoresultatet av varje sådan rörelsegren särskilt
redovisas.

Som särskild intäktspost skall upptagas utdelning på
aktier i dotterbolag.

8 8

Utöver vad som följer av bokföringslagen (1976: 125) skall
i resultaträkningen och balansräkningen lämnas uppgifter och särskilda
upplysningar i följande hänseenden:

I. Aktier i andra bolag skall upptagas med angivande för varje bolag av
dess namn, antalet aktier och dessas nominella värde och värde enligt
balansräkningen. Understiger båda dessa värden för aktierna i ett bolag, som ej
är dotterbolag, femtiotusen kronor eller del lägre belopp, som motsvarar fem
procent av det aktieägande bolagets eget kapital enligt balansräkningen, får
dock specifikation utelämnas. När del ur allmän och enskild synpunkt är
påkallat får regeringen eller myndighet som regeringen besiämmer tillåta atl
även eljest aktier redovisas ulan specifikation.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 27

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2.
Beslår
aktiekapitalet av aktier av olika slag, skall anges hur del fördelar sig på de
olika aklieslagen.

3. Ändringar i beloppen av det egna
kapitalets poster jämfört med föregående balansräkning skall specificeras.

4.
Om bolaget
innehar fordran på grund av penninglån som lämnals med stöd av tillstånd enligt
12 kap. 8 8 eller ställt säkerhet med stöd av sådant tillstånd, skall uppgift
lämnas därom. Storleken av lämnade lån samt arten av ställda säkerheter och
beloppet av de län, för vilka säkerhet ställts, skall anges. Uppgift skall även
lämnas om vilken anknytning till bolagel den har till vilken lån lämnals eller
för vilken säkerhel ställts,

5. Har bolagel utelöpande lån, som är
konvertibla eller förenade med optionsrätt till nyteckning, skall för varje lån
anges ulestående lånebelopp saml lid och villkor för utbyte eller för
nyteckning. Beiräffande ulelöpande lån mol vinstandelsbevis skall för varje lån
anges utestående länebelopp och räntebestämmelserna.

6. För varje i balansräkningen som
anläggningstillgång upptagen posl, vari ingår skepp eller maskiner, inventarier
och dylikt eller byggnader, skall anges dels tillgångarnas anskaffningsvärde,
dels del sammanlagda beloppel av de intill balansdagen pä anskaffningsvärdet
företagna av- och nedskrivningarna. Har sädana tillgångar uppskrivits, skall
även anges kvarstående oavskrivet belopp av uppskrivningen,

7. För fastigheter som är
anläggningstillgångar skall anges taxeringsvärden med fördelning på de under
särskilda poster i balansräkningen upptagna tillgångarna.

8.
Om det
förekommil sädan förändring i resultaträkning eller balansräkning beträffande
posters gruppering eller eljest som väsentligt påverkar jämförbarheten mellan
åren, skall redogörelse lämnas för förändringen.

9. Driver bolaget rörelsegrenar som är väsentligen
oberoende av varandra, skall bruttoresultatet av varje sådan rörelsegren
redovisas särskilt.

De uppgifter och särskilda upplysningar som avses i försia
stycket får intagas i noter, om tydliga hänvisningar göres vid de poster i
redovisningshandlingarna till vilka de hänför sig,

9 8'

I förvaltningsberättelsen skall upplysning lämnas dels om
sådana för bedömningen av bolagels verksamhetsresultat och ställning viktiga
förhållanden, för vilka redovisning ej skall lämnas i resultaträkning eller
balansräkning, dels om händelser av väsentlig belydelse för bolagel, som
inträffat under räkenskapsåret eller efter dettas slut,

I förvaltningsberättelsen skall anges medelantalet under
räkenskapsåret anslällda personer med angivande tillika av medelantalet för
varje arbetsställe med mer än tjugo anställda. Vidare skall anges sammanlagda
beloppet av räkenskapsårels löner och ersättningar dels till slyrelsen och
verkslällande direktör, dels till övriga anställda. Tantiem och därmed jämställd
ersättning till styrelsen och verkställande direkiör skall anges särskilt. Har

' Senaste lydelse 1977: 1092.

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 28

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

bolaget anställda i flera länder, skall löner och
ersällningar anges särskilt för varje land jämte uppgift om medelantalet
anställda i respeklive land.

Förvaltningsberättelsen skall innehålla förslag lill
dispositioner beträffande bolagels vinst eller förlust.

Aktiebolag som enligt 10 kap, 3 8 Ett aktiebolag som enligt 10 kap.

andra stycket är skyldigt aU ha auk- 3
8 andra slyckel är skyldigt atl ha

toriserad revisor skall lill förvalt- auktoriserad
revisor skall lill för-

ningsberättelsen foga en finansi- valtningsberättelsen
foga en finan-

eringsanalys. I denna skall redovi- sieringsanalys.
I Jlnansieringsana-

sas bolagets finansiering och kapi- lysen
skall redovisas bolagets finan-

talinvesteringar samt förändringen siering
och kapitalinvesteringar un-

av rörelsekapitalet under råken- der
räkenskapsåret,

skapsåret.

12 kap.

4 8

Till reservfond skall avsättas belopp som

1.
om reservfonden
ej uppgår till tjugo procent av aktiekapitalet, motsvarar minst lio procent av
den del av nettovinsten för året som ej går åt för att täcka balanserad
förlust,

2.
på gmnd av
aktieteckning erhållits för aktierna utöver det nominella beloppet,

3.
den för vilken
aktie förverkats erlagt till bolaget,

4.
enligt 4 kap.
17 8 skall tillfalla bolaget.

5.
vid utbyte av
fordran enligt skuldebrev mot aktie, moisvarar skillnaden mellan
fordringsbeloppet och aktiens nominella belopp,

6.
enligt
bolagsordningen skall avsättas till reservfonden,

7.
enligt beslut
av bolagsstämman eljest skall överföras från det i balansräkningen redovisade
fria egna kapitalel till reservfond.

Vid beräkning av det belopp, som enligt första stycket I
minst skall avsättas till reservfond, skall nettovinsten ökas med vad som kan
ha tillerkänts styrelseledamot, verkställande direktör eller annan som tantiem.

Nedsättning av reservfond får enligt beslut av
bolagsstämman endasl ske för

1.
täckande av
sådan förlust enligt fastställd balansräkning som ej kan täckas av fritt eget
kapital,

2.
fondemission,
eller 2. ökning av aktiekapitalet ge-

nom nyemission eller fondemission, eller

3. annat ändamål, om rätten med motsvarande tillämpning
av 6 kap. 6 8

ger tillstånd till nedsättningen.

13 kap.

2 8

Finner styrelsen vid upprättande Det åligger styrelsen att oför-

av balansräkning eller eljest, att dröjligen upprätta en särskild ba-

bolagets egel kapital understiger en lansräkning så snart det finns skäl

Iredjedel av det registrerade aktie- alt anta att bolagets eget kapital un-

kapiialet, skall styrelsen snarast derstiger en tredjedel av det regi-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

möjligt lill bolagsstämma hänskjuta fråga om bolaget
skall träda i likvidation. Fastställes ej pä ordinarie bolagsstämma under
nästföljande räkenskapsår balansräkning som ulvisar all del egna kapilalel
uppgår lill hälften av det registrerade aktiekapitalet, skall slyrelsen, om
ej bolagsstämman beslutar all bolagel skall träda i likvidation, hos rätten
ansöka att bolagel försättes i likvidation. Sädan ansökan kan även göras av
styrelseledamot, verkställande direkiör, revisor eller aktieägare.

Föreslagen lydelse

strerade aktiekapitalet. Visar balansräkningen att så är
fallet, skall slyrelsen snarasl möjligt lill bolagsstämma hänskjuta fråga om
bolagel skall träda i likvidation. Godkänns ej på ordinarie bolagsstämma under
nästföljande räkenskapsår balansräkning avseende ställningen vid tiden för
stämman som utvisar all det egna kapitalet uppgår lill hälflen av del
regisirerade aktiekapitalet, skall slyrelsen, om ej bolagsstämman beslutar alt
bolagel skall Iräda i likvidation, hos rätlen ansöka atl bolagetyor.ui//.v i
likvidation. Sådan ansökan kan även göras av styrelseledamot, verkslällande
direktör, revisor eller aktieägare.

Göres ansökan enligt försia stycket, förordnar rälien att
bolaget skall träda i likvidation, om ej under ärendets handläggning i
tingsrällen slyrkes atl balansräkning utvisande att bolagets eget kapital
uppgår till hälflen av del regisirerade aktiekapitalet blivit granskad av
revisorerna och godkänd av bolagsstämma.

Vid
beräkningen av det egna kapitalets slorlek tillägges inom linjen en post
ulvisande den ökning av tillgångarnas sammanlagda värde som skulle följa, om de
redovisades lill försäljningsvärdet med avdrag för försäljningskostnaderna.
Beiräffande sådana anläggningstillgångar, som undergår fortlöpande
värdeminskning, gäller dock att de upptages till anskaffningsvärdet minskal
med erforderliga avskrivningar och nedskrivningar, om därigenom erhålles ett
högre värde.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Underiåler
styrelseledamöterna att fullgöra vad som åligger dem enligt försia stycket,
svarar de och andra som med vetskap härom handlar på bolagels vägnar solidariskt
för bolagets uppkommande förbindelser. Sådant ansvar inträder även för
aktieägare som, när likvidationsplikl föreligger enligt första slycket andra
meningen, med vetskap härom deltager i beslul all fortsätta bolagets verksamhet.
Ansvarighet varom nu är fråga gäller dock ej för förbindelser som uppkommer
sedan likvidalionsfrå-gan hänskjutits till rättens prövning eller balansräkning
utvisande att bolagets eget kapital uppgår till hälflen av del registrerade
aktieka-pitalel blivil granskad av revisorerna och godkänd av bolagsstämma.

Underlåter
styrelseledamöterna atl fullgöra vad som åligger dem enligt första stycket,
svarar de och andra som med vetskap härom handlar på bolagets vägnar solidariskt
för bolagets uppkommande förbindelser. Sådanl ansvar inträder även för
aktieägare som, när likvidationsplikl föreligger enligt första stycket tredje
meningen, med vetskap härom deltar i beslut all fortsätta bolagets verksamhel.
Den ansvarighet som det nu är fråga om gäller dock ej för förbindelser som
uppkommer sedan likvidationsfrågan hänskjutits till rättens prövning eller
sedan en balansräkning, som utvisar all bolagets egel kapital uppgår till
hälften av det regisirerade aktiekapitalet, blivit granskad av revisorerna och
godkänd av bolagsstämma.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 30

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 kap. 2 8 Regislreringsmyndigheten kan vid vite
förelägga verkställande direktören eller styrelseledamot att fullgöra
skyldighet enligt denna lag eller annan författning att

1. lill myndigheten sända in be- I. till myndighelen sända in be

hörig redovisningshandling, revi- hörig redovisningshandling, revi

sionsberättelse eller delårsrapport, sionsberällelse, delärsrapport eller

förleckning enligt 8 kap. 15 §fiärde stycket eller 10 kap.
15 § andra stycket,

2, hos myndigheten göra behörig anmälan för registrering.

Föreläggande enligt första stycket 2 får ej meddelas, om underiåtenhet

att göra anmälan medför atl bolagsstämmans eller
styrelsens beslul förfaller eller bolaget blir skyldigt träda i likvidation.
Försuttet vite utdömes av registreringsmyndigheten.

1.
Denna lag
träder i kraft den I januari 1981.

2.
Etl akliebolag,
som före ikraftträdandet av denna lag har fåll ell bestämmande inflytande över
en juridisk person och en betydande andel i resultatet av dess verksamhel,
skall inte i vidare män än som följer av 1 kap. 2 8 i dess nya lydelse anses
vara moderbolag till den juridiska personen.

3.
Slyrelserepresentation
för anslällda som förekommer vid denna lags ikraftträdande inskränks inte genom
1 kap. 2 8 i dess nya lydelse.

4.
För bolag som
är registrerat i akliebolagsregislret vid ikraftträdandet av denna lag
lillämpas de nya bestämmelserna i 8 kap. 15 8 fjärde stycket och 10 kap, 15 8
fr.o.m. den I januari 1982. Sädanl bolag skall göra anmälan som avses i 10 kap,
15 8 försia slyckel första gången i samband med atl bolagel insänder
förleckning enligt andra stycket i samma paragraf.

5.
4 kap. I 8
fjärde stycket gäller också vid nyemission i bolag vars aktier är noterade på
lisla utgiven av sammanslutning av svenska fondkommissionärer.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 31

Utdrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1980-01-31

Närvarande:
statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ullsten, Bohman, Mundebo,
Wikström, Friggebo, Mogärd, Dahlgren, Åsling, Söder, Krönmark, Burenstam
Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell, Petri

Föredragande:
statsrådet Winberg

Lagrådsremiss
med förslag till ny lagstiftning om handelsbolag m. m.

1
Inledning

1
oktober 1974 tillkallades särskilda sakkunniga för att göra en översyn av lagen
(1895:64 s. I) om handelsbolag och enkla bolag (BL) och överväga
införande av lagregler om offenllig årsredovisning, revision och koncerner för
andra företagsformer än aktiebolag och ekonomiska föreningar (1975 års
kommittéberätlelse s, 140146), De sakkunniga antog namnet 1974 års
bolagskommitté (Ju 1974:21), 1 anledning av de nämnda arbetsuppgifterna
avlämnade kommittén' i oktober 1978 delbeiänkandel (SOU 1978; 67) Nya
bolagsregler m, m. I tilläggsdirektiv i februari 1978 (1979 års
kommittéberätlelse del II s, 22-25) uppdrogs åt kommittén alt utreda frågan
om en ändamålsenlig utformning av det aktiebolagsrättsliga koncernbegreppet i
vad avser s. k. 50/50-bolag samt att uppmärksamma de problem som är förknippade
med företag som utan atl vara dotterförelag är på något sätt associerade med
ett aktiebolag. Resultatet av sitt arbele med anledning av tilläggsdirektiven
redovisade kommittén' i slutbelänkandet (SOU 1979:46) Koncernbegreppet m.m,,
som avlämnades ijuni 1979. Betänkandena har remissbehandlais.

Till
protokollet i detta ärende bör fogas, såvitt gäller delbeiänkandel SOU 1978:
67, dels en sammanfattning av betänkandet som bilaga I, dels kommitténs förslag
till lag om handelsbolag och enkla bolag samt lag om årsredovisning, revision
och koncerner som bdaga 2, dels en förteckning över remissinstanserna och en
sammanställning av remissytlrandena som bilaga 3. Såvitt gäller slutbetänkandet
SOU 1979: 46 bör på molsvarande

'
F.d. justitierådet, ordföranden i arbetsdomstolen Hans Stark, ordförande,
förul-varande ledamöterna av riksdagen Sven Hammarberg och Sigfrid Löfgren samt
ledamöterna av riksdagen Joakim Ollen och Johan A. Olsson.

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 32

sätt lill prolokollet i detta ärende fogas dels en sammanfattning
av betänkandet som bilaga 4, dels de lagförslag som läggs fram i belänkandet
som bilaga 5, dels en förteckning över remissinstanserna och en sammanställning
av remissytlrandena som bilaga 6. Beträffande nuvarande svenska och utländska
förhållanden samt kommitténs närmare överväganden hänvisas till betänkandena.

Bolagskommitténs uppdrag omfattade även frågan om
införande i Sverige av en särskild bolagsform för mindre företag. Resultatet
av sitt arbete i den delen redovisade kommittén i delbetänkandet (SÖU 1978: 66)
Andelsbolagslag. Vid remissbehandlingen möttes förslaget om en ny bolagsform,
s. k. andelsbolag, av belydande invändningar. Enligt min mening kan därför
kommitténs förslag inte läggas till grund för förslag till riksdagen. Del är emellertid
angeläget att genom olika åtgärder stimulera nyföretagande och att även i
övrigl förbättra villkoren för de mindre företagen. Som etl led i delta arbele
föreslås i det följande att man inom akliebolagslagens (1975: 1385) ram inför
vissa särskilda regler för de mindre aktiebolagen.

Brottsförebyggande rådet (BRÅ) fick i december 1977 i
uppdrag av regeringen att göra en översyn av lagsiiftningen mot organiserad och
ekonomisk brottslighet. BRÅ har för fullgörande av uppdraget bildat en
styrgrupp och tre arbetsgmpper. Vid sidan av dessa arbetsgrupper har en
särskild arbetsgrupp upprättats med uppgifl att pröva möjligheterna att genom
lagsliftning förebygga missbruk av aktiebolagsformen.

En av de tre arbetsgrupperna' har utarbetat en promemoria
(BRÅ PM 1978:2) Revisors verksamhet. Promemorian, som bl.a. innehåller ett förslag
till ändring i aktiebolagslagen, har på förslag av styrgruppen överlämnats
till justitiedepartementet i november 1978, Promemorian har remiss-behandlats.

Till protokollet i detta ärende bör fogas dels promemorian
som bilaga 7, dels en förteckning över remissinstanserna och en sammanslällning
av remissyttrandena som bilaga 8.

Den särskilda arbetsgmppen har utarbetat en promemoria
(BRÅ PM 1979:5) Aktiebolagslagen - förstärkt skydd för det bundna kapitalet, m.
m. Promemorian, som bl, a, innehåller ett förslag till ändring i aktiebolagslagen,
har på förslag av styrgruppen överlämnats till justitiedepartementet i mars
1979, Promemorian har remissbehandlais.

Till prolokollet i detla ärende bör fogas dels promemorian
som bilaga 9, dels en förteckning över remissinstanserna och en sammanställning
av remissyttrandena som bilaga 10.

~ Generaldirektören Sten Walberg, ordförande,
auktoriserade revisorn Bengt Bångstad, hovrättsassessorn Jan Bökmark,
rättschefen KurI Malmgren, departementsrådet Sven Norberg och advokaten
Lennart Reuterwall.

' Departementsrådel Bo Svensson, ordförande, auktoriserade
revisorn Bengt Bångstad, hovrättsassessorn Jan Bökmark, länsrådet Anders
Thornell och juris doktorn Dag Victor.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 33

Sveriges
industriförbund. Svenska bankföreningen och Föreningen Auktoriserade revisorer
FAR här i en skrivelse 1978-12-04 till justitiedepartementet tagit upp frågan
om nyemission av aktier lill underkurs m. m. Till skrivelsen har fogats en inom
industriförbundet upprättad promemoria. Skrivelsen har remissbehandlais.

Till
protokollet i detta ärende bör fogas dels skrivelsen jämte den bifogade
promemorian som bdaga 11, dels en förteckning över remissinstanserna och en
sammanställning av remissyttrandena som bilaga 12.

Under
ärendets beredning i justitiedepartementet har konlakt hållits med företrädare
förde danska, finländska och norska justitiedepartementen samt det danska
handelsdepartemenlel.

Jag
kommer alt senare under året ta upp frågan om lagsliftning på grundval av
förslag i departementspromemorian (Ds Ju 1979: 14) Nya redovisningsregler för
ekonomiska föreningar m. m.

2
Allmän motivering

2.1
Allmänna synpunkter

På
den allmänna associationsrättens område finns vid sidan av aktiebolag tre
andra typer av bolag, nämligen handelsbolag, kommanditbolag och enkla bolag.
Näringsverksamhet kan bedrivas inom ramen för samtliga dessa bolagsformer.

Utmärkande
för ett handelsbolag är att det räknas som en juridisk person och att delägarna
svarar solidariskt för bolagets förbindelser. Kommanditbolaget är en särskild
foim av handelsbolag. Från det vanliga handelsbolaget skiljer sig
kommanditbolaget genom att en eller flera av delägarna har förbehållit sig att
inle svara för bolagets förbindelser med mera än han har åtagit sig att sätta
in i bolagel. Åtminstone en av delägarna i ett kommanditbolag måste emellertid
vara obegränsat ansvarig (s, k. komplementär). Det enkla bolaget kännetecknas
av alt det inle räknas som en juridisk person och av att ett avtal som ingås
för bolaget blir bindande endast för den bolagsman som själv har deltagit i
avtalet.

Bolagskommittén
har lagt fram ett förslag till ny lag om handelsbolag och enkla bolag, som
skall ersätta 1895 års lag i samma ämne. I sak överensstämmer lagförslaget till
stora delar med gällande rätt. Vissa nyheter föresläs dock. Bl, a. minskas
utrymmet för att bedriva näringsverksamhet inom ramen för ett enkelt bolag.
Vidare begränsas möjligheterna att arbeta med enmanshandelsbolag. Kommittén har
också föreslagit att det i större handelsbolag skall finnas en styrelse och att
i princip endast fysiska personer skall fä vara komplementärcr i ett
kommanditbolag.

Vid
remissbehandlingen har kommittéförslaget i stort sett fått elt positivt
mottagande. Ett slort antal remissinstanser har emellertid ställt sig

Il-Riksdagen 1979180. I saml. Nr 143

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 34

avvisande till kommitténs förslag om slyrelse i
handelsbolag och om komplementärcr i kommanditbolag.

Enligt min mening föreligger det utan tvekan ett behov av
en modernisering av lagstiftningen pä områdel. För detta lalar redan den
nuvarande lagens ålder och det förhällandet att lagen under de senaste femtio
åren bara har undergått mindre ändringar.

Beaktas bör också att de mindre företagen i framliden
sannolikl oftare än hittills kommer att välja handelsbolaget som sin
företagsform, Ell skäl lill detta är att alla aktiebolag numera måste ha ett
aktiekapital pä minst 50.000 kronor och atl delta krav slår igenom även för
äldre akliebolag vid utgången av år 1981 (se prop, 1976/77: 109 och SFS 1977:
320).

Redan nu kan man för övrigt märka en påtaglig ökning av
anlalel handelsbolag. I själva verket synes antalet handelsbolag ha
fördubblats under senare år. Bastabeller ur centrala företagsregistrel vid
statistiska centralbyrån som avser förhållandena vid årsskiftet 1975/76 upptar
15.765 handelsbolag. Motsvarande siffra för årsskiftet 1976/77 var 21.453, per
den I juH 1978 26.166 och per den Ijuli 1979 30.134.

Pä grund av det anförda är enligt min mening den nuvarande
tidpunkten väl vald då det gäller att ersätta 1895 års lag med en modernare
lagsliftning. Kommitténs förslag innebär inte alt man går ifrån de nu gällande
grundläggande principema för handelsbolag och enkla bolag. 1 stället
karakteriseras kommittéförslaget av en anpassning lill utvecklingen inom praxis
och av en strävan efter nydaninger och förbättringar pä enskilda punkter.

Som tidigare nämnts har kommiltéförslagel i storl sett
fält ell positivt mottagande under remissbehandlingen. Med hänsyn härtill och
till vad jag nyss har sagt om behovet av en modern lag på området anser jag att
förslaget bör läggas till gmnd för lagstiftning.

Vid remissbehandlingen har åtskilliga remissinstanser
framhållit att beskattningsreglerna för handelsbolag behöver ändras i flera
avseenden. Det har också framhållits att särskilt kommanditbolagen utnyttjas i
skatte-flyklssyfte genom missbmk av möjligheterna till underskottsavdrag.

Med anledning härav vill jag erinra om att regeringen
nyligen har tillkallat en kommitté för översyn av beskattningsreglerna för
familjeföretag. Enligt sina direktiv (dir 1979; 106) skall kommittén bl.a. göra
en översyn av beskattningsreglerna för handelsbolag och kommanditbolag. Enligt
direktiven bör målsättningen för kommitténs arbete i denna del vara att
beskattningsreglerna för handelsbolag utformas så att denna företagsform kan
användas på ett ändamålsenligt sätt av framför allt mindre och medelstora
företag. 1 direktiven framhålls också särskilt atl det är angeläget att
kommittén uppmärksammar frågorna om underskottsavdrag.

Bolagskommittén har också lagt fram ett förslag till lag
om årsredovisning, revision och koncerner. Förslaget, som saknar molsvarighet
i gällande rätt, gäller dels för handelsbolag, dels för andra företag än
aktiebolag och ekonomiska föreningar, alltså exempelvis företag som drivs under

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 143 35

enskild firma. De föreslagna bestämmelserna är utformade
efter mönster av motsvarande regler för akliebolagen. Bestämmelserna föreslås
lillämpade av förelag resp, koncerner som har minst tio anställda.

Kommitténs förslag har i huvudsak lämnals utan erinran av
remissinstanserna. För egen del anser jag att förslaget fyller etl angeläget
behov och alt del liksom förslagel lill ny lag om handelsbolag och enkla bolag
i allt väsentligt bör leda lill lagstiftning.

I de följande avsnitten kommer jag atl närmare behandla
kommitténs olika delförslag i de frågor som jag hittills har berört. Jag kommer
ocksä att i särskilda avsnitt behandla frägor om s.k. 50/50-bolag, revisorers
verksamhet, förstärkt skydd för del bundna aktiekapitalet, nyemission av aktier
till underkurs och särskilda regler för de mindre aktiebolagen,

2.2 Handelsbolag och enkla bolag

2.2.1 Gränsdragningen mellan handelsbolag och enkla bolag

Innan jag går in på hur gränsen bör dras mellan
handelsbolag och enkla bolag villjag ta upp frågan om det behövs en definition
av det grundläggande bolagsbegreppet för att avgränsa bolaget mot andra
rättsinstitut, exempelvis samäganderält, förening och stiftelse.

Någon definition av bolagsbegreppet finns inle i gällande
lagstiftning. Inom den rättsvetenskapliga litteraturen brukar man kräva att i
princip tre rekvisit skall vara uppfyllda för att ett bolag skall kunna
föreligga. För det första skall rättsförhållandet vara gmndat pä avtal mellan
två eller flera delägare. För det andra skall det föreligga ett för delägarna
gemensaml bolagsändamäl. För det tredje skall delägarna vara förpliktade att
verka för del gemensamma ändamålet.

Kommittén har funnit det olämpligt att i lagtext definiera
bolagsbegreppet. Det framhålls alt en sådan definition med nödvändighet måste
bli myckel abstrakt och all gränserna mellan enkla bolag och andra obligationsrättsliga
förhållanden ofta är flytande.

Vid remissbehandlingen har kommitténs uppfattning
godtagits av praktiskt taget samtliga remissinstanser.

Även jag delar kommitténs uppfattning att det inte är
lämpligt att i lagtext definiera begreppet bolag. En sådan definition skulle av
de skäl som kommittén har angivit i stort setl sakna praktiskt värde. Jag
kommer emellertid att gå in något på bolagsbegreppet i specialmotiveringen och
därvid särskilt beröra förhållandel till stiftelser.

Jag går nu över till hur begreppen handelsbolag och enkelt
bolag bör utformas.

Enligt gällande rält är det utmärkande för etl
handelsbolag att bolagsborgenärerna har företräde till bolagsförmögenheten
framför bolagsmännens privata borgenärer och alt bolagsmännen ansvarar
solidariskt för bolagets förpliktelser, 1 det enkla bolaget föreligger det
däremot inte någon sådan

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 36

företrädesrätt, 1 del enkla bolagel svarar en bolagsman i
princip endasl för förpliktelser på grund av avtal som han själv har deltagit
i. Handelsbolaget men inte det enkla bolagel är juridisk person.

Enligt 45 8 BL föreligger enkelt bolag om två eller flera
sluter bolag för ett visst företag eller för fortsatt verksamhet. Har bolaget
gemensam firma och skulle bokföringsskyldighet ha förelegat beträffande
verksamheten enligt bokföringslagen (1929: 117), om denna gällt även efter
utgången av år 1976, föreligger enligt 1 8 BL eU handelsbolag (se prop, 1975:
104 s, 145), Enligt 45 8 andra stycket BL kan ett handelsbolag dessutom
uppkomma genom att ell enkell bolag införs i handelsregistret.

Kommittén har framhållit att de handelsbolagsrättsliga
huvudprinciperna - rätlssubjektivitel för bolaget och solidariskt ansvar för
delägarna gentemot bolagsborgenärerna - befrämjar krediten och att de alltså
lorde vara lämpliga för bolag som idkar näring. Eftersom bokföringslagen (1976;
125) i princip omfaltar alla näringsidkare är det enligt kommittén
ändamålsenligt alt knyta handelsbolagsbegreppet till bokföringsskyldighet
enligt 1976 års bokföringslag. Kommittén har därför föreslagit att handelsbolag
skall föreligga, om två eller flera har avtalat att i bolag utöva verksamhet
som medför bokföringsplikt enligt 1976 års bokföringslag. Kommittén har inte
funnit skäl att uppställa krav på gemensam firma för att handelsbolag skall
anses föreligga,

Kommiitén har vidare föreslagit att enkelt bolag skall
föreligga, om två eller flera har avtalat att i bolag ulöva verksamhel som inle
medför bokföringsplikt enligt bokföringslagen. Sistnämnda definiiion innebär
att det enkla bolaget endast får komma till användning då fråga är om icke näringsdrivande
verksamhet eller då fysiska personer har avtalat att i bolag driva jordbmk
eller skogsbruk eller uthyrning som inte är underkaslad bokföringsplikt.
Kommittén har föreslagit att liksom hittills ett enkelt bolag skall kunna
övergå till all bli handelsbolag genom införande i handelsregistret.

Sammanfattningsvis innebär kommitténs förslag en avsevärd
utvidning av användningsområdet för handelsbolagen och motsvarande inskränkning
för de enkla bolagen.

Den av kommittén föreslagna bestämningen av begreppen
handelsbolag och enkelt bolag har godtagits av flertalet remissinstanser.
Invändningar har emellertid framförts av i huvudsak tre olika typer. En typ av
invändning hänför sig till beskattningseffekterna av den nya gränsdragningen
mellan handelsbolag och enkla bolag. En annan typ av invändning avser
huvudsakligen att det skulle föreligga civilrällsliga, materiella nackdelar med
denna gränsdragning, I en tredje lyp av invändningar görs slutligen gällande
att det av kommittén föreslagna sättet att bestämma begreppen handelsbolag och
enkelt bolag är olämpligt ur lagteknisk synpunkt.

Vad gäller den första typen av invändningar har några
remissinstanser pekat på alt kommitténs förslag medför att verksamheter som i
dag drivs

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 37

som
enkell bolag omvandlas till handelsbolag och atl beskattningseffekterna därav
blir relativt belydande. Man har betonat att det enkla bolaget vid övergängen
lill handelsbolag kommer alt träffas av beskattningsreglerna för fämansföreiag.
Man har ocksä framhållit att skallekonsekvenserna av bl. a, avyttring av
rörelse, upplagande av delägare, nedskrivningar samt upplösning av samarbelel
mellan delägare kan bli olika beroende på om fräga är om handelsbolag eller
enkell bolag.

Angående
beskaltningsaspekten vill jag anföra följande. Handelsbolag och enkla bolag
taxeras inte särskilt utan inkomsi och förmögenhet delas upp på delägarna. Del
förhållandet att handelsbolaget i civilrättsligt hänseende betraklas som en
juridisk person har emellertid haft betydelse vid utformningen av reglerna om
beskattning av handelsbolagets inkomster. I flera hänseenden behandlas alltså
handelsbolaget som en enhet. Vid beskattningen av inkomsler förvärvade i ett
enkell bolag bortser man däremot i princip från bolagskonslruklionen. Den
vikligasle skatteräitsliga skillnaden mellan handelsbolag och enkelt bolag är
att reglerna om beskattning av realisationsvinst kan tillämpas vid överlåtelse
av andel i handelsbolag. Vid överlåtelse av verksamhel som drivs i enkelt
bolag sker däremot beskattning i princip pä samma sätt som om tillgångarna
sålts i den löpande verksamheten, dvs. vad som erhålls vid överlåtelsen hänförs
normall lill inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse.

Den
nu beskrivna skillnaden mellan de båda associationsformerna betraklas i
allmänhet som en fördel för handelsbolaget. Vissa andra skillnader i
beskattningshänseende brukar däremot anses lala till förmån för del enkla
bolaget. Bland dessa skillnader villjag här nämna följande.

Att
handelsbolaget behandlas som en enhet visar sig bl. a. däri att dess
bmttointäkter och kostnader redovisas för sig och att endast nettointäkterna
överförs på bolagsmännen. Den viktigaste följden av detta torde vara att
avskrivningar och nedskrivningar skall ske hos handelsbolaget och inte hos dess
delägare. Bolagskonslmktionen har i princip inte någon betydelse dä det gäller
enkla bolag och man har därför för dessas del i praxis accepterat att delägarna
använder skilda avskrivnings- och nedskrivningsmetoder.

Särskilda
regler gäller för beskattning av fämansföreiag och deras ägare. Med
fämansföreiag avses i första hand aktiebolag, ekonomiska föreningar och
handelsbolag vars aktier eller andelar till övervägande del innehas av en
fysisk person eller ett fåtal fysiska personer. Reglerna gäller däremot inte
för enskild firma och enkelt bolag. Reglerna om fämansföreiag innebär bl, a.
skärpl beskattning då inventarier har anskaffats av elt fämansföreiag och de
uteslutande eller så gott som uteslutande är avsedda för företagsledarens
eller en honom närstående persons privata bruk. I dessa fall inträder nämligen
en dubbelbeskattning genom att dels företaget förvägras avdragsrält och dels
förelagsledaren beskattas för egendomens anskaffningsvärde. Om en delägare
eller honom närstående avyttrar en fastighet

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 38

till
fämansföretagel tillämpas inte de vanliga realisationsvinstreglerna.
Indexuppräkning av ingångsvärde får inte göras och det fasta avdragsbeloppet
pä 3000 kr får inte åtnjutas. Inte heller fär ingångsvärdet beräknas enligt den
s. k. 20-årsregeln eller med ledning av taxeringsvärdet i bouppteckning. Om
organisatoriska eller andra synnerliga skäl kan åberopas för en överlåtelse
till företaget kan dock dispens frän den skärpta lagstiftningen medges av
riksskatteverket. Om en delägare eller honom närstående avyttrar annan egendom
än fastighet eller akiier till fämansföretagel och denna egendom inte är eller
inte kan antas bli till nytta för företagets verksamhet, skall hela försäljningspriset
anses utgöra realisationsvinst för säljaren oavsett innehavstidens längd. 1
vissa uthyrningssituationer inlräder också en dubbelbeskaltningseffekt. Sådana
beskaltningseffekter enligt särlagstiftningen för fämansföreiag som nu har
angivits inlräder inle i enskild firma eller enkelt bolag.

Slutligen
kan nämnas att utskiftning av tillgångar från handelsbolag till dess delägare i
vissa fall kan medföra beskattning.

Jag
har tidigare nämnt (avsnitt 2.1) att regeringen nyligen har tillkallat en
kommitté som bl.a. skall se över beskattningsreglerna för handelsbolag. Enligt
direktiven skall kommittén särskilt uppmärksamma tillämpningen av reglerna för
fämansföreiag, som i vissa avseenden inte passar för handelsbolagen.
Målsättningen för kommitténs arbete är atl beskattningsreglerna för
handelsbolag skall få en sädan utformning att denna företagsform kan användas
på ett ändamålsenligl sätt av framför allt mindre och medelstora företag. Mot
denna bakgmnd anser jag inte att de av mig berörda skillnaderna i skattehänseende
mellan handelsbolagen och de enkla bolagen utgör ett tillräckligt skäl för att
avstå frän en sädan gränsdragning mellan dessa företagsformer som av andra
skäl är önskvärd.

Jag
vill dock inte förneka att vissa olägenheter övergångsvis kan uppkomma i
enskilda fall, om en verksamhet som har anpassais efter de skatteregler som
gäller för ett enkelt bolag i fortsättningen skall anses utövad i handelsbolag.
Enligt min mening får det anses skäligt all delägarna i ett nu näringsdrivande
enkelt bolag ges en viss övergångstid för att inrätta sig efter den nya
ordningen. Jag förordar därför att den nya gränsdragningen mellan handelsbolag
och enkla bolag först efter en femårig övergångstid skall gälla för bolag som
har bildats före den nya lagstiftningens ikraftträdande.

Jag
övergår härefter till frågan om vilken gränsdragning mellan handelsbolag och
enkla bolag som är lämplig frän civilrättslig, materiell synpunkt. Jag delar
kommitténs uppfattning att de handelsbolagsrättsliga huvudprinciperna - rättssubjektivitet
och solidariskt delägaransvar för bolagets förpliktelser - är lämpliga för
bolag som idkar näring och att sädana bolag därför i allmänhet bör räknas som
handelsbolag. Någon principiell invändning mot detta betraktelsesätt har inte
heller förekommit under remissbehandlingen.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 39

Däremot har från vissa remissinstansers sida invändningar
riktats mot den föreslagna, närmare avgränsningen av området för det enkla
bolaget. Länsstyrelsen i Stockholms läri hår funnit del motivei-ät ätt behovel
av förelagsformen enkelt bolag utreds närmare innan den rättsliga definitionen
av handelsbolag anknyts till 1976 års bokföringslag. Vidare har under
remissbehandlingen ä ena sidan hävdats att det inte skulle finnas skäl att
behälla konstruktionen enkelt bolag. Denna uppfattning har företrätls av
länsåklagaren i Malmöhus län. Å andra sidan har påståtts att utrymmet för det
enkla bolaget bör vidgas i förhällande till vad kommittén har föreslagit.
Föreningen Auktoriserade revisorer FAR anser att om konsortier med egen
bokföring inte kan bestå som enkla bolag bör konsekvenserna härav undersökas,
eflersom det kan vara önskvärt all en sådan samverkan för ulförande av enskill
projekl kan ske i formen av enkelt bolag.

Svenska byggnadsentreprenörföreningen definierar ett
entreprenadkonsortium som en tillfällig och lidsbegränsad sammanslutning av
två eller flera företag med syfte atl svara för elt visst begränsat
enlreprenadäta-gande. Enligt byggnadsentreprenörföreningen ärdet synnerligen
angeläget alt sådana konsortier, som är vanliga i byggbranschen och som ofta
har egna inläkler och kostnader samt därför är bokföringsskyldiga enligt 1976
års bokföringslag, också i framtiden får möjlighet att vara enkla bolag. Som
skäl för denna ståndpunkt har byggnadsentreprenörföreningen anfört att
fördelarna med konsortiesamverkan inte får gå föriorade genom att konsortierna
åläggs ökad administration eller genom att beskattningssitua-lionen försämras
saml att öppen redovisning av resultatet av en enstaka entreprenad kan medföra
allvarliga nackdelar ur konkurrenssynpunkt. Byggnadsenlreprenörföreningen
föreslår därför att enkelt bolag även skall anses föreligga om två eller flera
har avtalat atl i bolag för visst företag utöva näringsverksamhet som medför
bokföringsskyldighet. Sveriges industriförbund har framfört liknande
synpunkter.

För min del anser jag till en början atl behovel av
företagsformen enkelt bolag har blivit tillräckligt belyst genom kommitténs
uttalanden och de uppgifter om enkla bolag som har lämnats under
remissbehandlingen. Jag finner det vidare lämpligt atl man som en samlande
beteckning behåller termen "enkelt bolag" för vissa på avtal grundade
samverkansformer som inle bör regleras av bestämmelserna i lagen (1904:48 s, 1)
om samäganderätt och inte heller enbart av de föreskrifier som utformats
främst med tanke på näringsidkande associationer. Konstruktionen enkelt bolag
bör alltså finnas kvar.

Enligt min mening bör konsortier som är så organiserade
att de har egna tillgångar och skulder samt kostnader och intäkter räknas som
handelsbolag. En annan lösning skulle innebära att näringsidkande bolag med
betydande omslutning eller omsättning skulle kunna undandras det handelsbolagsrättsliga
regelsystemet. Därigenom skulle i dessa bolag borgenärsskyddet bli sämre än i
handelsbolag och utomståendes berättigade behov av

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 40

insyn inle tillgodoses. Nu angivna intressen måste anses
väga tyngre än de administrativa olägenheter och nackdelar ur
konkurrenssynpunkt som för delägarna kan vara förenade med att dessa konsortier
klassificeras som handelsbolag. Del av byggnadsenlreprenörföreningen föreslagna
avgräns-ningskriteriet gentemoi handelsbolag, nämligen atl verksamhelen endasl
skall avse visst förelag, lorde f. ö. medföra avsevärda problem i den praktiska
tillämpningen. Resultatet lorde vidare bli att en del konsortier som enligt nu
gällande rätl är alt hänföra till handelsbolag i stället skulle komma att
räknas som enkla bolag.

Som kommillén närmare har beskrivit i betänkandet (s. 117)
förekommer det emellerlid också konsortier som dels inle har någon personal
som arbetar direkl för konsortiet och dels saknar tillgångar och skulder samt
kostnader och im akter. Jag delar kommilléns uppfattning atl sådana konsortier
kan vara Ett betrakta som enkla bolag även vid den här behandlade nya
gränsdragningen mellan enkla bolag och handelsbolag.

Som framgått av vad jag har anfört tidigare delar jag
kommitténs principiella uppfattning att bolag som driver näring skall
betraktas som handelsbolag. Kommitténs förslag innebär emellertid, som
tidigare nämnts, atl bl.a. näringsverksamhet inom jord- och skogsbruk som drivs
i bolag av fysiska personer inte skall anses utövad av handelsbolag (jfr I 8
andra stycket första meningen bokföringslagen). Denna inställning har i stort
sett lämnats utan erinran under remissbehandlingen.

För min del villjag påpeka att verksamhet som bedrivs på
jordbruksfastighet i allmänhet är av mindre omfattning. Man räknar alltså med
alt endast en mindre del av näringsidkarna på jord- och skogsbrukssidan har en
åriig bmttoomsättningsumma som överstiger 20 basbelopp.

Med hänsyn bl.a. härtill delar jag kommitténs uppfattning
att näringsverksamhet inom jord- och skogsbmk som drivs av fysiska personer i
bolag inte bör räknas som utövad av handelsbolag. Såsom fallet är enligt
jordbmksbokföringslagen bör dödsbon därvid jämställas med fysiska personer.

Kommitténs handelsbolagsdefinition innebär vidare att en
av fysiska personer i bolag bedriven uthyrningsverksamhet som är så begränsad
atl den inte medför bokföringsskyldighet (se 1 8 andra stycket andra meningen
bokföringslagen) inte skall betraktas som utövad av handelsbolag. Alt särskilt
undanta den nu angivna situationen från begreppet handelsbolag komplicerar
emellertid enligt min mening handelsbolagsdefinilionen utan att samtidigt en
påtaglig fördel uppnås i något annal avseende. Även ulan en
undantagsbestämmelse torde en här avsedd uthyrningsverksamhet inte sällan falla
utanför handelsbolagels område. Så är fallet när en uthyrningsverksamhet på
grund av sin begränsade omfattning över huvud taget inte är att hänföra till
näringsverksamhet. I andra fall kan uthyrningsverksamheten vara att betrakta
som binäring lill jordbruksrörelse (jfr prop. 1975; 104 s, 204).

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 41

Jag övergår nu till frågan om det ur lagleknisk synpunki
lämpligaste sättet att avgränsa handelsbolaget och det enkla bolaget.
Kommitténs förslag på den här punkten har soth tidigare nämnts blivil föremål
för invändningar under remissbehandlingen. Invändningarna gär främsl ut pä att
begreppet handelsbolag borde definieras direkt i den nya laglexlen utan
hänvisning lill bokföringslagen. Enligt stiftelseulredningen är kommitténs
förslag till avgränsning av bolagsformerna belydligl svårare all tillämpa än
den nuvarande lagstiftningen. Detta, menar man, leder till brister i rättssäkerheten
som bör avhjälpas exempelvis genom att handelsbolag mäste registreras för all
förvärva rättspersonlighet.

Jag delar uppfattningen att det är mest praktiskt alt
definiera begreppet handelsbolag direkt i den nya lagsiiftningen utan
hänvisning till bokföringslagen. Enligt min mening bör det lämpligen anges all
handelsbolag föreligger, om två eller flera har avtalat alt i bolag ulöva
näringsverksamhet. I enlighel med vad jag har utvecklat tidigare Bör undantag
göras från den regeln då två eller flera fysiska personer eller dödsbon har
avtalat att i bolag utöva verksamhet som medför skyldighel alt föra räkenskaper
enligt jordbruksbokföringslagen. Den nu föreslagna bestämningen av begreppel
handelsbolag uppfyller enligt min mening rimliga krav på säkerhet vid
gränsdragningen mot enkelt bolag.

Ett handelsbolag kännetecknas framför allt av
bolagsmännens solidariska ansvar för bolagsskulderna. Inträdet av denna
rättsverkan, som ju är av största vikl för tredje man, bör i fråga om
näringsdrivande verksamhel normall inte få vara beroende av huruvida
bolagsmännen har låtit registrera bolaget. Ett handelsbolags uppkomst bör
därför i normalfallet inte knytas till registreringen.

Kommitténs uppfattning att del saknas skäl atl uppställa
krav pä gemensam firma för att handelsbolag skall anses föreligga har inle
mött några invändningar under remissbehandlingen. Även jag ansluter mig här
lill kommitténs uppfattning.

Om två eller flera har avtalat att utöva verksamhet i
bolag och det inte enligt den nyss förordade definitionen blir fråga om ett
handelsbolag, föreligger ett enkell bolag. En remissinstans, Svea hovrätt, har
ifrågasatt om det inle vore bättre att bryta ut reglerna om enkelt bolag ur
förevarande lagförslag och reglera det enkla bolaget genom särskild
lagstiftning. Särskilt med hänsyn till att näringsverksamhet inom jord- och
skogsbruksområdet även i framtiden kommer att kunna bedrivas i enkelt bolag
anser jag emellertid att det hävdvunna sambandet mellan lagstiftningen om
handelsbolag och den om enkla bolag bör bevaras.

1 likhet med remissinstanserna ansluter jag mig till
kommitténs uppfattning att ett enkelt bolag även i fortsättningen bör kunna
övergå till att bli handelsbolag genom att föras in i handelsregistret.

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 42

2.2.2 Kommanditbolag

Kommanditbolaget skiljer sig från det vanliga
handelsbolaget genom att inte alla bolagsmännen svarar obegränsat för bolagets
förpliktelser. Enligt kommitténs mening bör företagsformen kommanditbolag vara
tillåten även i framtiden. Kommittén har bl. a. pekat pä alt denna företagsform
kan ha betydelse för småföretagens kapitalförsörjning. Kommitténs inställning
har inte mött invändningar under remissbehandlingen. En del remissin--Stanser
har understmkit vikten av att kommanditbolaget inte avskaffas.

Jag delar uppfattningen att kommanditbolaget, som är
allmänt förekommande i många industriländer, i vissa fall kan vara en lämplig
form för tillförande av kapital till en rörelse. Enligt min mening bör därför
företagsformen kommanditbolag stå till näringslivets förfogande också i
framtiden.

Enligt gällande rätt måste minst en av bolagsmännen,
komplementären, vara obegränsal ansvarig för bolagets förpliktelser. Övriga
bolagsmän kallas för kommanditdelägare. Varje rättssubjekt kan i princip vara
komplementär i ett kommanditbolag.

För att en viss kreditbas skall säkras för
kommanditbolaget har kommittén funnit alt endast fysiska personer och
aktiebolag bör kunna komma i fräga som komplementärcr. Öm aktiebolag fritt får
vara komplementärcr, kan emellertid detta enligt kommitténs mening utnyttjas
för skatteflykt. Kommittén har därför intagit den ståndpunkten att i princip
endast fysiska personer bör tillåtas som komplementärcr.

I speciella undantagsfall kan det enligt kommittén dock
framstå som obilligt att ett akliebolag inte får vara komplementär. Om
synnerliga skäl föreligger, bör därför länsstyrelsen kunna medge ett aktiebolag
att vara komplementär. De föreslagna bestämmelserna skall inte gälla i fråga om
den som har inträtt som komplementär före den nya lagstiftningens ikraftträdande.

En ledamot i kommittén har reserverat sig mot kommitténs
förslag i fråga om komplementärcr och ansett att nuvarande ordning på denna
punkt bör behållas.

Ett stort antal remissinstanser har yttrat sig över
kommitténs ståndpunkt i komplementärfrägan. Flera remissinstanser har vitsordat
att skatteflykts-problem genom utnyttjande av underskottsavdrag förekommer i
samband med att aktiebolag uppträder som komplementär. Å andra sidan har åtskilliga
remissinstanser gett uttryck för uppfattningen att skatteflyktseffekter bör
elimineras genom ändringar i skattelagstiftningen samt atl det av praktiska,
affärsmässiga skäl är av värde att aktiebolag, och även ekonomiska föreningar,
utan särskilt dispensförfarande kan uppträda som komplementärcr.

För min del gör jag följande bedömning i
komplementärfrägan och uppehåller mig därvid först vid spörsmålet om vilka
rättssubjekt som av hänsyn lill borgenärernas iniressen bör tillåtas som
komplementärer. Från denna synpunkt delar jag kommitténs uppfattning att
fysiska personer och

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 43

aktiebolag bör kunna godtas som komplementärcr. Med fysisk
person bör jämställas dödsbo. Emellerlid finns del ur borgenärssynpunkl enligt
min mening inle skäl att vägra att som komplementär godta en ekonomisk
förening, elt vanligl handelsbolag eller ell kommanditbolag. Reglerna för dessa
rättssubjekt har utformats med sikte på att rättssubjekten skall idka näring.
Med någol av dessa rättssubjekt som komplementär blir den sammanlagda
kreditbasen i etl kommanditbolag i varje fall inte mindre än om rättssubjektet
ensamt och inte via etl kommanditbolag skulle driva näringverksamheten.

Det sist sagda utgör i och för sig ocksä ett argument för
all tillåta stiftelser och ideella föreningar all uppträda som komplementärcr.
Regelsystemen för dessa båda rättssubjekt är emellerlid inte utformade främst
med tanke på att rättssubjekten skall användas för näringsverksamhet. Sålunda
finns inte här regler vare sig om bundet kapital eller om personligt ansvar för
delägare. Jag vill också påpeka atl ingen remissinstans har gjort gällande att
praktiska, affärsmässiga skäl skulle tala för godtagande av stiftelser eller
ideella föreningar som komplementärer.

Vad jag här anfört har lett mig till uppfattningen aU
stiftelser och ideella föreningar inte bör godtas som komplementärer men att
det i övrigt inte är påkallal med några begränsningar av hänsyn till
borgenärerna.

Jag går härefter över till komplementärfrågan bedömd ur
skattesyn-punkl. Enligt min uppfattning ger bl. a. vad riksskatteverket,
länsstyrelser och åklagarmyndigheter har anfört i sina remissyttranden stöd för
antagandet alt kommanditbolag med aktiebolag som komplementär i viss omfattning
används i skatteflyktssyfte.

Kommanditdelägare kan i dessa företag missbruka rätlen
till underskottsavdrag i den mån denna rält inte är begränsad till gjorda
kapitalinsatser i bolaget. Underskottet används till kviuning mot överskott i
annan förvärvskälla, l.ex. inkomsi av tjänst. Som framhålls av några remissinstanser
kan molsvarande förmåner uppnås även i elt vanligt handelsbolag.

Remissutfallet har emellertid samtidigt visat alt
kommanditbolag uppbyggda med aktiebolag som komplementärer fyller ett inte
ringa praktiskt, företagsekonomiskt behov. Det bör vidare beaklas all
beskattningssitua-tionen i sin helhet för såväl vanliga handelsbolag som
kommanditbolag övervägs av den tidigare nämnda kommillén med uppdrag alt se
över beskattningsreglerna för familjeföretag. Direkliven för den kommittén ger
vid handen att man särskilt kommer alt uppmärksamma kommanditdelägares
möjligheter att utnyttja underskottsavdrag.

Ell principiellt förbud för akliebolag alt vara
komplementär måste, som kommittén ocksä har föreslagil, nyanseras genom
införande av en dispensmöjlighet. Utformningen av en sädan dispensregel möter
emellertid svårigheter. Det kan sålunda råda tvekan om på vilka grunder
länsstyrelsens dispensbedömning bör ske. Enligt min mening kan det knappasl
komma i fråga att ålägga länsstyrelsen atl ulifrån förelagsekonomiska
överväganden

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 143 44

bedöma huruvida i ell visst fall ett aktiebolag bör godlas
som komplementär. De bedömningar som kan åläggas länsstyrelsen måsle rimligtvis
främsl gälla huruvida risk för skatteflykt föreligger, om elt aktiebolag
tillåls som komplementär. Som har framhållits under remissbehandlingen kan länsstyrelsens
dispens i sä fall komma att uppfattas som ell slags förhandsgodkännande från
skalteflyktssynpunkt. En dispensregel leder också lill ökal byråkratiskt
krångel och risk för rättsosäkerhet.

Sammanfattningsvis anser jag, trols
skatteflyklssynpunkterna, all övervägande skäl talar för alt man inle inför
någon begränsning i olika rättssubjekts möjligheter all uppträda som
komplementär. Jag är således inte beredd att föreslå några undanlag utöver vad
jag tidigare har sagl om stiftelser och ideella föreningar.

När det gäller stiftelser och ideella föreningar bör
förbudet att vara komplementärer inle gälla den som inträtt som komplementär
före den nya lagens ikraftlrädandel.

Jag delar kommitténs uppfattning att i den nya
handelsbolagslagen bör föreskrivas att kommanditdelägare, vid krav från
bolagsborgenärers sida eller då han eljest skall fullgöra sin insatsskyldighet,
blir skyldig all beiala beloppet, inte direkl till bolagsborgenären ulan till
bolaget. Om inbetalning av beloppet sker till bolaget lorde nämligen, såsom
kommittén har framhållit, återvinningsreglerna vid konkurs möjliggöra en mera
rättvis fördelning av beloppet mellan borgenärerna.

Enligt 7 8 BL har en bolagsman, även om han inte dellar i
förvaltningen, rätt att granska bolagets räkenskaper och i övrigl få kännedom
om bolagets angelägenheter. Denna regel är dispositiv.

Kommittén har föreslagit att regeln om kontrollrätt i
framtiden skall vara tvingande då fråga är om handelsbolagsmän som har
obegränsat ansvar för bolagets förbindelser. Enligt kommillén bör däremoi
regeln om kontrollrätt vara dispositiv såvitt gäller kommanditdelägare. Mol
bakgrund av atl kommitténs förslag till regler om revision saknar molsvarighet
till aktiebolagslagens bestämmelser om minorilelsrevisor har en remissinstans
ifrågasatt om inte regeln om kontrollrätt bör vara tvingande även då det
gäller kommanditdelägare.

För egen del har jag inte funnit anledning att här gå
ifrån kommitténs bedömning. En tvingande regel om kontrollrätt anser jag
olämplig om antalet kommanditdelägare är slort och deras insalser små. Det kan
vidare enligt min mening antas atl en kommanditdelägare som gjort mera betydande
insatser inte ulan särskilda skäl avslår från sin kontrollrätt.

Jag delar i likhet med remissinstanserna kommitténs
uppfattning att del inte föreligger lillräckliga skäl all i lag uppställa
minimigränser för de insatser som skall göras av kommanditdelägare.

2.2.3 Slyrelse i handelsbolag

I gällande rätl saknas bestämmelser om slyrelse i
handelsbolag. Där-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 45

emot skall del alllid finnas slyrelse i aktiebolag och
ekonomiska föreningar.

Det främsta skälet för slyrelse i aktiebolag är alt dessa
bolag ofta har sä mänga aktieägare alt det är uteslutet atl de personligen
skall kunna medverka vid förvaltningen av bolagets angelägenheter. Della skäl
för styrelse gör sig enligt kommittén inle gällande i fråga om handelsbolag.
Däremoi lalar enligt kommitténs mening företagsdemokraliska skäl för införande
av slyrelse i större handelsbolag. Därmed skapas fömtsättningar för att utvidga
lagen (1976: 351) om styrelserepresentation förde anställda i aktiebolag och ekonomiska
föreningar till att gälla även anställda i handelsbolag.

Med hänsyn till det sagda föreslår kommittén atl slyrelse
skall finnas i handelsbolag som under del senast förflutna räkenskapsåret har
sysselsatt i genomsnitt minsl 25 arbetstagare. 1 fräga om handelsbolag som är
moderföretag bör antalet arbetstagare avse koncernen i dess helhet.

Enligt kommittén bör i styrelsen utöver anställda ingå de
personer som hade förvaltningsrätt i bolaget vid den lidpunkt då skyldigheten
att inräita styrelse inträdde. Beslut i styrelsen skall fattas genom enkel
röstmajoritet. En bolagsman som ingår i styrelsen och som har obegränsat
personligt ansvar bör dock enligt kommittén ha rätt att inlägga veto mot av
majoriteten fattat beslul. Enligt kommittén skall de nu angivna reglerna inte
gälla om annat har beslämts i bolagsavtalet.

En ledamoi i kommittén har reserverat sig mot kommitténs
förslag och ansett atl det inle bör införas några lagbestämmelserom slyrelse i
handelsbolag.

Kommitténs förslag har kritiserals av ett slort anlal
remissinstanser. Sammanfattningsvis går kritiken ul på att handelsbolagets
grundstmktur gör att en styrelse typiskt sett framstår som främmande för denna
associationsform samt att det bör vara möjligt atl finna andra former för att
tillgodose de anslälldas berättigade anspråk på medinflytande. Någon enig
kriiik är det dock inte fråga om. Åtskilliga remissinstanser har menat alt det
företagsdemokratiska intresset av en reform bör väga över i jämförelse med de
betänkligheter av nyssnämnda innebörd som har framförts.

Enligt min uppfattning är del viktigt att de anställda i
handelsbolag tillerkänns rätt till medbeslämmande som är likvärdig med den
medbestämmanderätt som lillkommer anställda i aktiebolag och ekonomiska
föreningar. Rätten till styrelserepresentation är och uppfattas pä arbetsmarknaden
som elt viktigt komplement till den rätt till inflylande som tillkommer de
anslällda enligt medbestämmandelagen. Den naturliga ulgångspunkten måste
alltså vara att försöka erbjuda samma möjligheter att nå insyn och inflytande
över företagens verksamhet för alla anställda, oavsett i vilken form
verksamhelen bedrivs. Å andra sidan måsle man beakta de invändningar som kan
resas mol att lösa frågan om medbestämmande i handelsbolag på det sätt som
kommittén föreslagit.

Jag delar uppfattningen att bestämmelser om styrelse i
handelsbolag

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 46

riskerar att medföra vissa olägenheter. Genom sådana
regler kan beslutsfattandet komma atl kompliceras i inle obetydlig grad. Som
flera remissinstanser har berört leder den i och för sig nödvändiga vetorätten
för en obegränsat ansvarig bolagsman lill alt styrelsens möjlighet atl fungera
som ell beslutsorgan begränsas. Spänningsförhållandet mellan bolagsmännens och
styrelsens kompelens kan också tänkas leda lill konflikter med risk för
rättsförluster för tredje man. Det kan inle heller uteslutas atl vissa handelsbolag
med ett fåtal anställda skulle kunna uppfatta lagregler om slyrelse som ett
hinder mol fortsall expansion.

Mot bakgmnd av dessa invändningar mol slyrelse och
slyrelserepresentation i handelsbolag har jag kommii till all en sådan reform
inle bör genomföras nu. Jag vill bl. a. erinra om atl del f. n. pågår
förhandlingarom ell medbestämmandeavtal för huvuddelen av den privata
arbetsmarknaden. Det är möjligt att man i det sammanhanget kan finna lösningar
som delvis tillgodoser de syften man här vill uppnå. Enligt min mening bör
dämtöver frågan om införande av styrelse i större handelsbolag bli föremål för
fortsatt beredning. Inte minst betydelsefullt är därvid att se i vad mån man
kan finna lösningar på den allmänna frågan om arbetstagarinflytande på
koncernnivä. Den frågan har sin särskilda betydelse i detta sammanhang, då det
inte kan uteslutas att handelsbolag kommer atl bli allt vanligare som
moderbolag så länge det saknas regler om slyrelserepresentation i handelsbolag,
I den fortsatla beredningen bör även lämplighelen av att kunna driva mycket
stora företag som handelsbolag prövas.

Jag vill slutligen också erinra om att det i olika sammanhang
har uttalals alt aktiebolagslagen kan behöva reformeras som en följd av
utvecklingen på medbestämmandeområdet (se senast LU 1979/80: 2, jfr ocksä AU
1976/ 77:32 s. 13). Även jag anser all del kan finnas anledning atl från de
utgångspunklema se över delar av akliebolagslagstiftningen.

Kommittén har inle funnit tillräckliga skäl förelägga alt
föreslä lagregler om skyldighet att ulse verkställande direkiör i större
handelsbolag. Därvid har kommittén bl.a. anfört att det inte föreligger
företagsdemokratiska skäl för en sådan reform och att det med hänsyn till
bolagsmännens personliga ansvar för bolagets förbindelser är olämpligt att
genom en föreskrift om verkslällande direktör utesluta bolagsmännen från den löpande
förvallningen. Kommitténs ståndpunkt har inte mött kritik under
remissbehandlingen. Även jag ansluter mig till kommitténs uppfattning,

2.2.4 Särbestämmelser i övrigt för slörre handelsbolag

Kommittén har anmärkt att handelsbolaget endasl i ringa
utsträckning används som företagsform för verksamhet i större skala och att det
- även vid neutralitet mellan företagsformerna i skattehänseende lorde ligga
i företagarnas intresse att välja aktiebolagsformen då det gäller verksamhel
som har större omfattning. Kommillén har dock inte funnit skäl atl förbjuda
användningen av handelsbolag för sädan verksamhel. Därvid har komil-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 143 47

lén bl.a. anfört att bolagsmännens inre förhållanden genom
bolagsavtal kan regleras på elt sätl som överensstämmer med akliebolagslagens
reglering, all lagen (1976: 580) om medbestämmande i arbetslivet (MBL) gäller
oberoende av företagsform samt atl lagregler om offenllig årsredovisning, om
revision och om koncerner lorde komma all införas för i princip alla
förelagsformer sä all en insyn i slörre handelsbolag möjliggörs på ell säll som
motsvarar vad som gäller i fråga om aktiebolag.

Kommittén har inte funnil skäl all i lag uppställa
minimigränser för de insatser som skall göras av bolagsmännen eller att införa
lagregler om all avtalade insatser skall betalas in till handelsbolaget.
Kommiuén avvisar ocksä tanken på atl del inle längre skulle stå bolagsmännen
fritt att beslämma att inbetalade insatser skall las ut från bolaget.

I fräga om minimiinsatser har kommittén bl. a. pekal på
all regler därom kan komma att minska tillgången på eget riskvilligt kapital,
att obegränsal personligt ansvar för bolagsförbindelserna föreligger och atl
införande av beslämmelser om minimiinsatser ytterligare komplicerar det
bolagsrätls-liga regelsystemet.

Då del gäller ifrågasatta regler om skyldighel alt betala
in avtalade insatser till bolaget och begränsning i rätten att ta ut insatserna
har kommittén bl, a. framhållit följande omständigheter.

Bolagsmännens personliga ansvar gör atl del oftast torde
vara av mindre vikl för bolagsborgenärerna all genom regler om bundet
bolagskapital fä företräde till bolagsmännens utfäsla insalser. Oftast torde f.
ö. det avtalade insatskapitalet bli inbetalt trots avsaknad av lagregler därom.
Brottsbalkens regler om gäldenärsbrotl torde i viss ulslräckning förhindra all
inbetalade insatser till skada för bolagsborgenärerna återbetalas lill
bolagsmännen. Det är svårt att finna lämpliga regler om vilka påföljder som
skulle inträda för den händelse en föreskrift om bundet insatskapital i handelsbolag
skulle bli åsidosatt. Frågan om bundet insatskapital i stora handelsbolag har
inte någon större samhällsekonomisk betydelse. Införande av regler om bundet
insatskapital innebär redan i och för sig en ökad kompli-cering av
regelsystemet, särskilt som reglerna skulle behöva förenas med en
dispensmöjlighet.

Utredningsdirektiven har pekat på den möjligheten alt man
avslår från atl föreslå regler om skydd för bundet kapital men i stället
ålägger handelsbolagen all offentligt, exempelvis i årsredovisningen, ange hur
slora insatserna är och i vad mån insatserna har betalats tillbaka till
vederbörande bolagsman. Med anledning därav erinrar kommiitén om alt
bokföringslagen synes kräva att handelsbolaget i årsbokslutet lämnar uppgifter
i de angivna hänseendena. Som senare skall beröras närmare föreslår kommittén
att handelsbolag skall avge offentlig årsredovisning och atl denna
årsredovisning i huvudsak skall innehålla samma uppgifter som årsbokslut enligt
bokföringslagen. Därigenom lorde önskemålel angående offentlig redovisning av
insatserna bli tillgodosett.

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 48

Kommiitén har vidare ställt sig avvisande till
civilrättsliga regler som begränsar möjligheterna att fritt fördela
årsresultatet. Kommittén har menat atl det frän borgenärssynpunkt inte finns
något större behov av en sådan begränsning i lag samt att möjligheterna till en
från skattesy npunkt fri fördelning av årsresultat redan nu är begränsade och
atl del är olämpligt att av skatteskäl införa en civilrältslig regel som begränsar
rätten alt fördela årsresultatet.

Eftersom kommittén inle ansett att del behövs bundet
kapital i handelsbolag har kommittén inte heller funnit att del finns behov av
att genom ett låneförbud söka skapa säkerhet för att tillgångar av hänsyn till
borgenärerna stannar i bolaget. De skatteflyktsproblem som kan vara förenade
med en möjlighel att la lån från handelsbolag börenligt kommitténs mening lösas
inom ramen för skaltelagsliftningen.

Kommilléns ståndpunkt lill nu ifrågasatta särbestämmelser
för handelsbolagens del har i slort sett lämnats utan erinran under
remissbehandlingen. Etl mindre antal remissinstanser (tre åklagarmyndigheter
och tvä länsstyrelser) har emellertid förordat regler om läneförbud för att
skatteflykt därigenom skall motverkas.

Jag ansluter mig till kommitténs uppfattning i de frågor
som har berörts i detta avsnitt. Jag anser alltså att anledning saknas att
förbjuda användningen av handelsbolag för verksamhet i större skala (jfr dock
avsnitt 2.2,3) och jag vill inle heller föreslå särskilda regler som begränsar
avtalsfriheten då det gäller insatser, fördelning av årsresultat eller rätten
alt ta lån från bolaget. De skatteflyktsproblem som kan vara förknippade med
denna avtalsfrihet kan antas bli uppmärksammade av kommittén för översyn av
beskattningsreglerna för familjeföretag,

2.2.5 Formkrav vid bildande av handelsbolag

Enligt gällande rätt kan ett handelsbolag bildas formlöst
genom etl muntligt avtal. Kommittén har inte funnil tillräckliga skäl för alt i
lag uppställa ett krav atl handelsbolagsavtalet skall vara skriftligt.
Kommittén har menat att det skulle vara ett olämpligt formkrav atl för mindre
handelsbolag kräva skriftligt bolagsavtal. Antalet större handelsbolag med
många delägare är enligt kommittén ganska obetydligt och i sädana fall ges
bolagsavtalet oftast av praktiska skäl skriftlig form. Kommittén har vidare
framhållit att det är svårt aU finna en lämplig rättsföljd för den händelse en
lagföreskrift om skriftligt bolagsavtal skulle bli åsidosatt. Enligt kommitténs
mening kräver inte heller hänsynen till tredje man att något formkrav uppställs
på handelsbolagsavtalet. Kommittén har här hänvisat till att handelsregistret
enligt gällande rätt ger tredje man viss information om bolagsavtalets
innehåll.

Det stora flertalet remissinstanser har lämnat kommitténs
uppfattning i fråga om det nu diskuterade formkravet ulan erinran. Vissa
invändningar har dock gjorls som bl. a. gär ul på att lösandel av
skatterätlsliga problem

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 49

för delägarna skulle underlättas om bolagsavlalet
avfattades i skriftlig form.

För egen del ansluter jag mig till kommilléns uppfattning
all del inle föreligger lillräckliga skäl för atl i lag uppställa ett krav att
handelsbolags-avtalet skall vara skriftligt. Remissutfallet har inte getl vid
handen atl frånvaron av formkrav i nuvarande lag skulle ha letl lill några
nämnvärda olägenheter. Av särskild betydelse för mitl slällningstagande är att
tredje man inte har någol att vinna på att legala formkrav uppställs på
handelsbo-lagsavtalet. Tredje man och även skaltemyndigheterna kan nämligen fä
de grunduppgifter de behöver från handelsregistret. Jag vill dock i likhet med
kommillén understryka att det i regel är lämpligt all bolagsavlalet ges
skriftlig form.

2.2.6 Handelsbolagsmännens inbördes rättigheter och
skyldigheter

Enligt 5 8 första stycket BL är varje bolagsman berättigad
att vidta åtgärder i förvallningen av bolagels angelägenheler. Denna
förvaltningsrätt är begränsad i två avseenden. För det första kan förbud mot
en förvaltningsålgärd inläggas av en annan bolagsman som inte är utesluten
frän förvallningen (vetorätt). För det andra fär ålgärder som är främmande för
bolagets ändamål inte vidtas utan samtycke av samtliga bolagsmän. Sistnämnda
föreskrifl gäller såväl åtgärder som strider mot bolagsverksamhetens syfte
(l.ex. atl bereda vinst) som ålgärder som strider mol den i bolagsavtalet
angivna verksamhet genom vilken syftet skall uppnås. Bestämmelserna är
dispositiva. Genom avtal kan bolagsmännen beslämma praktiskt tagel vilken
fördelning av förvaltningsrällen som helst och därigenom anordna en för varje
särskilt bolag lämplig förvaltningsorganisation.

Enligt kommittén bör bolagsmännen även i fortsättningen ha
möjlighet alt genom avtal anordna den förvaltningsörganisalion som är lämplig
för varie särskilt bolag. Kommittén har därför understrukit vikten av alt de
legala förvaltningsreglerna är dispositiva. De legala förvallningsreglerna bör
enligt kommittén utformas på ett sådant sätt atl de dels möjliggör en så
effektiv förvallning som möjligt, dels medför ell lämpligl minoritelsskydd.
Efler en genomgång av olika länkbara förvaltningsmodeller har kommittén
stannat för all nu gällande regler om delad förvaltningsrätt och vetorätt bör
behållas även i framtiden. Kommittén föreslår även en motsvarighet lill regeln
om alt åtgärder som är främmande för bolagets ändamål inte får vidtas utan
samtliga bolagsmäns samtycke. Med hänsyn till att motsvarande föreskrifter
finns inom aktiebolagsrätten (12 kap. 6 8 aktiebolagslagen) och föreningsrätten
(31 8 lagen, 1951: 308, om ekonomiska föreningar) har kommittén emellertid även
föreslagit den bestämmelsen alt varje förvalt-ningsberättigad handelsbolagsman
skall ha rätt att till allmännyttigt eller därmed jämförligt ändamål använda en
tillgång som i förhållande till bolagets ställning är av ringa betydelse,

-Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 143

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 143 50

Kommitténs
förslag har i stort setl lämnals ulan erinran av remissinslanserna.

För
egen del ansluter jag mig till kommilléns uppfattning i de nu redovisade
spörsmålen. Reglerna om delad förvaltningsrätt och om vetorätt överensstämmer
med gällande rätl. Såviu framkommil har dessa beslämmelser inle medfört några
olägenheter inom näringslivet. Vad därefter gäller den föreslagna bestämmelsen
om att förvaltningsberättigad bolagsman skall få använda en viss lillgång till
allmännyttigt eller därmed jämförligt ändamål anser jag att bestämmelsen
praktiskt setl knappast innebär någon ökning a\ handelsbolagsmännens
risklagande. Med hänsyn härtill och till inlressel av att så långt möjligt ha
likformiga regler inom det associalionsrältsliga området förordar jag att en
beslämmelse med del angivna innehållel införs.

Enligt
8 8 BL skall en bolagsman lillföras arvode för förvaltningen av bolagets
angelägenheter endast om del har avtalats. Enligt samma lagrum skall han få
ränta på silt i bolaget innestående kapital. Räntan utgör fem procent om året
pä bolagsmannens vid räkenskapsårets början behållna insats. Skulle den
behållna insatsen under året ökas genom inbetalning av insatsbelopp, sker
alltså inle någon ränteberäkning pä det inbetalade beloppet under det året.

Kommittén
anser att den gällande bestämmelsen om arvode kan leda till obilliga resultat,
om vissa bolagsmän inte alls deltar i bolagsarbetet eller endast deltar med i
förhållande till övriga bolagsmän obetydliga arbetsinsatser. Kommittiin
föreslår därför en dispositiv bestämmelse om atl arvode skall utgå till varje
bolagsman som deltar i förvaltningen även om avtal rörande arvode inle har
träffats. Samtliga remissinstanser utom hovrätten för Västra Sverige har lämnat
kommitténs förslag utan erinran. Enligt hovrätten har något behov av ändring
inte gjort sig gällande i det praktiska livet. Vad hovrätten sagt tyder på att
arvodesfrågan vanligtvis regleras i avtal. Della hindrar emellertid inte all
jag finner den föreslagna regeln principiellt mera tilltalande än gällande
ordning. Jag ansluter mig därför lill kommtténs uppfinning i arvodesfrågan.

Kommittén
föreslår en motsvarighet till bestämmelsen i 8 8 BL om att ränta på insatt
kapital skall beräknas pä den vid räkenskapsårets början behållna insatsen.
Förslaget har lämnals utan erinran av remissinstanserna.

Vad
därefter gäller frågan om hur räntesatsen bör bestämmas anser kommittén att det
ligger närmast till hands att låta räntans höjd bestämmas genom en hänvisning
till s. k. avkastningsränta enligt räntelagen (1975:635), Kommitténs förslag
innebär alltså att räntan skall beräknas enligt en räntefot som motsvarar det
vid räkenskapsårets början gällande diskontot med ett tillägg av två
procentenheter. Detla förslag har lämnals ulan erinran av samtliga
remissinstanser utom Föreningen Auktoriserade revisorer FAR. Enligt föreningen
har kommiuén inle närmare motiverat

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 51

låsningen av räntan till nivån vid räkenskapsårets början.
Föreningen anser all del bäitre överensslämmer med de allmänna bestämmelserna i
räntelagen och skapar slörre rättvisa bolagsmännen emellan, om räntan följer
diskontot, dvs. utgår med tvä procentenheter över del av riksbanken
fastställda, vid varje tidpunkt gällande diskontot.

Jag delar kommitténs uppfattnig att ränta pä insatt
kapital bör beräknas på den vid räkenskapsårets början behållna insatsen och
atl räntesatsen bör bestämmas så att den motsvarar avkastningsränta enligt
räntelagen. Jag anser det inte lämpligt att låta räntan följa eventuella
ändringar i diskontot under räkenskapsåret. Även i denna del ansluter jag mig
till kommitténs förslag och anser alltså all räntefoten bör bestämmas med utgångspunki
frän det diskonto som gäller vid räkenskapsårets början med ett lillägg av två
procentenheter.

I BL
saknas bestämmelser om jäv för bolagsmännen. Inom doktrinen synes man inlaga
den ståndpunkten all jävsregler inte heller till följd av mera allmänna
associatonsrättsliga grundsatser gäller för handelsbolagsmän (se Nial, Om
handelsbolag och enkla bolag, 1955, s. 104), Jävsregler skulle i och för sig
kunna tänkas, dels då fråga är om att en bolagsman skall delta i ett beslul i
en förvaltningsfråga där intressekollision föreligger mellan honom och bolaget
och dels i fall av självkontrahering, dvs. då en bolagsman representerar
bolaget vid avtal eller andra rättshandlingar mellan bolaget och honom själv
samt vid process mellan honom och bolaget. Med självkontrahering i dess
omedelbara form skulle kunna jämställas det fallet att handelsbolagsmannen inte
är part men i frågan har ett väsenligl inlresse som kan vara stridande mot
handelsbolagets.

Enligt
kommitténs uppfattning skulle det innebära en onödig formalisering av
regelsystemet att i en ny handelsbolagslag införa bestämmelserom förbud mot
självkontrahering. Kommittén har här framhållit att bolagsmannens intresse i
handelsbolaget och hans personliga ansvar för dess förbindelser kan balansera
hans motstående inlresse saml att en handelsbolagsman anses ha en allmän
trohetsplikl mol bolaget.

Stiftelseutredningen
har i sitt remissyttrande anförl att skyddet mot bolagsskadliga åtgärder kommer
att förbli starkt begränsat om det inte införs bestämmelser om jäv för
handelsbolagsmän. Enligt utredningen är behovet av jävsbestämmelser inle mindre
i handelsbolagen än i exmpelvis akliebolagen och de ekonomiska föreningarna.

För egen del kan jag konstalera att någol behov av
lagregler om jäv för handelsbolagsmän inte synes ha gjort sig gällande i del
prakliska livet. Med hänsyn härtill och på de av kommittén anförda skälen mot
regler om förbud mol självkontrahering anser jag att jävsregler inte bör
införas i den nya handelsbolagslagen.

Jag kommer att i specialmotiveringen behandla frågor om
skadeståndsansvar m. m.

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 52

2.2.7 Handelsbolagets och bolagsmännens Jörhållande till
tredje man

I 16 8 första och andra styckena BL anges den begränsning
i rätten atl företräda bolaget som kan följa av domstolsbeslut eller av avtal
mellan bolagsmännen att endast någon eller några av dem eller endast några
eller alla i förening äger företräda bolaget. Nu angivna begränsningar i rätten
att företräda bolaget kan åberopas mol tredje man som kände lill begränsningen.
I 16 8 tredje stycket BL sägs alt andra inskränkningar i en bolagsmans
befogenhet att företräda bolaget är utan verkan mot tredje man.

Kommittén framhåller att bestämmelsen i 16 8 Iredje
stycket står i strid med modern fullmakts- och associationsrätt, som intar den
ståndpunkten att en befogenhetsbegränsning kan göras gällande mot tredje man
som är i ond tro, dvs. som insett eller bort inse begränsningen. På grund härav
föreslär kommittén en generell bestämmelse att en rättshandling, som en
bolagsman företar med överskridande av sin befogenhel, inle gäller mot bolaget,
om tredje man var i ond tro.

Enligt 18 § BL kan prokura (handelsfullmakt) meddelas
endasl efler beslut av samtliga bolagsmän oavsett om de har rätl att företräda
bolaget eller att deltaga i förvaltningen. Varje bolagsman, som inte är
utesluten från rätten att företräda bolaget, har rätt atl återkalla prokura.
Kommittén föreslår att dessa bestämmelser får en motsvarighet i den nya lagen.
Emellertid är 18 8 BL på det sättet tvingande att en enskild bolagsman inle på
förhand genom avtal med de övriga bolagsmännen kan avsäga sig de rättigheter
som tillkommer honom enligt della lagrum. Kommittén förordar att de nya
bestämmelserna görs dispositiva.

Enligt 22 8 BL kan en bolagsmans enskilda borgenär inle
mot sin fordran kvitta en skuld till bolaget eller för sin fordran på annal
säll söka gollgörelse ur något som tillhör bolaget. Enligt kommittén betyder
konstruktionen av handelsbolaget som etl särskilt rättssubjekt all endast
bolagsborgenärerna och inte bolagsmännens enskilda borgenärer kan göra gällande
sina fordringar mot bolaget. Kommittén har också framhållit alt en allmän
princip inom kvittningsläran torde vara att fordringar normalt skall vara
"ömsesidiga" för atl kvittning skall få äga rum. Enligt kommittén är
22 8 BL därför överflödig och nägon motsvarighet föreslås inte i den nya lagen.

Regeln atl endast bolagsborgenärerna och inle
bolagsmännens enskilda borgenärer kan göra gällande sina fordringar mot bolaget
innebär enligt kommittén en fördel inte bara för bolagsborgenärerna ulan också
för bolagsmännen. Regeln innebär emellertid enligt kommittén vissa risker för
en persons enskilda fordringsägare. Särskilt är sä fallel om en enskild
rörelseidkare sätter in sin rörelse i ett handelsbolag. 1 sistnämnda fall
innebär regeln om bolagsborgenärernas företräde lill bolagels egendom att
rörelseidkarens förutvarande handelsborgenärer omedelbarl berövas sin
betalningsrätt i de till rörelsen hörande tillgångarna till förmån för det
nybildade bolagets borgenärer. Så är fallet även om den i rörelsen intagne

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 53

kompanjonen gör en mycket obelydlig insals. Olägenheterna
för de enskilda borgenärerna lorde emellertid i viss mån motverkas genom
konkurslagens (1921; 225) ätervinningsreglei". Köinrniltén har iiite
fUhriii alt tillräckligt starka skäl föreligger för att införa regler som
stärker bolagsmännens enskilda borgenärers ställning på bekostnad av
bolagsborgenärernas.

Gällande handelsbolagsräll torde innebära atl en utmätning
eller en överlåtelse enligt 23 8 BL av medel även kan omfalla arvode som inle
är förfallet till betalning.

Kommittén har framhållit atl bestämmelserna i
ulsökningslagen (1877: 31 s. 1) om utmätning av lön torde gälla även i fräga om
en handelsbolagsman som mot ersättning ulför arbete för bolagets räkning och
därvid intar en ställning som är jämförlig med en arbetstagares, även om del
inte föreligger nägot anställningsavtal i vanlig mening. Enligt kommittén torde
det därför inte föreligga anledning att i en ny handelsbolagslag införa
bestämmelserom i vad mån en bolagsmans rätl lill arvode kan utmätas.

Om en handelsbolagsman mot arvode utför arbele för
bolagels räkning och därvid intar en ställning som är jämförlig med en
arbetstagares är del enligt kommittén rimligl att i fråga om arvodels
överlåtbarhet låta samma regler gälla som för lön till arbetstagare. I
rättspraxis har antagits att arbelslagaren inte kan med bindande verkan
överlåta sitt löneanspråk till någon annan före lönens förfallodag. Eftersom
särskilda lagbestämmelser ännu saknas om i vad mån en löntagare är förhindrad
all överlåta löneanspråk anser emellerlid inle kommittén alt det nu bör
införas uttryckliga lagregler om begränsning av rätlen för en handelsbolagsman
all överiåla arvode.

För alt en ny bolagsman skall få inträda i elt
handelsbolag fordras samtycke av samtliga bolagsmän. Något behov av lagregler
om lösningsrätt föreligger därför inte då fråga är om överlåtelse av samtliga
de rälligheler som ingår i en handelsbolagsmans delägarskap. Då del gäller de
ekonomiska rättigheter som enligt 23 8 BL är frill överlåtbara och utmälbara
finns det enligt kommitténs mening ingen anledning att förbjuda klausuler om
hembudsskyldighet. Enligt kommilléns uppfattning kan reglerom
hem-budsskyldighel i en ny handelsbolagslag i stort sett ulformas efler mönster
av 3 kap. 3 8 aktiebolagslagen.

Jag ansluter mig i likhet med remissinslanserna till de
överväganden och förslag av kommittén som har redovisats i detta avsnitt.

2.2.8 Likvidation och upplösning

Enligt kommitténs uppfattning bör lagstiftaren söka
underiälla genomförandet av sådana avtal som föreskriver utträde ur ett
handelsbolag, om alternativet är likvidation. Kommittén anser därför all avtal
om utträde, där likvidation eljest skulle ha skett, bör äga giltighet även om
grunden för utlösandet inte har angetls i avtalet. Detsamma bör enligt
kommittén i överensstämmelse med gällande rätt vara fallet om enligt avtal
utträde skall ske utan atl likvidationsanledning föreligger.

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 54

Kommiitén anser vidare all uteslutning av en bolagsman,
trots avsaknad av avtal därom, bör kunna ske under följande förutsättningar.
Etl likvida-lionsfaklum skall kunna hänföras till den bolagsman vars
uteslutning det gäller. Alla de övriga bolagsmännen skall kräva uteslutning i
slället för likvidation. Den avgående bolagsmannen skall erhålla ett
lösenbelopp motsvarande vad han skulle ha erhållit om bolagel i stället gäll i
likvidation. Däriämte måsle man enligt kommitténs mening kräva all den avgående
bolagsmannen får rätl lill säkerhel för alt hans personliga ansvar för bolagets
skulder inte tas i anspråk i större utsträckning än som kunde antas ha blivit
avtalat mellan bolagsmännen eller bestämt av likvidator om i stället
bolagsskifte ägt rum. Anledning att göra bestämmelsen om bolagsmans
uteslutning tvingande föreligger enligt kommiitén inte. Kommittén har funnit
del lämpligast atl tvister om lösenbelopp och om räll eller skyldighet till
utträde får prövas av allmän domslol i samma ordning som tvistefrågor i
allmänhel.

Kommitténs förslag har mottagils positivt av
remissinslanserna. Även jag finner det välgrundat. Som kommittén har framhållit
torde förslaget kunna leda till minskad likvidalionsfrekvens, något som är
önsvärt med hänsyn till att likvidation och bildande av nytt bolag är förenat
med omgång och kostnader. Avvecklandet av en rörelse medför också ofta en
värdeförstöring. Jag ställer mig därför bakom kommitténs förslag lill regler om
avtal om utträde och till regler om uteslutning av bolagsman.

Angående ordningen för prövning av tvister om lösenbelopps
storlek och skyldighet eller rätt att utträda ur handelsbolag har en
remissinstans, länsstyrelsen i Stockholms län, ställt sig kritisk till
kommitténs förslag. Länsstyrelsen anser all det med hänsyn till all en ordinär
domstolsprövning av eventuellt uppkommande tvisier kan la avsevärd lid bör
närmare övervägas om inte ell skiljeförfarande vore mera ändamålsenligt.

Enligt min mening bör frågor om rätt eller skyldighet till
utträde och frågor om lösenbeloppets storlek av praktiska skäl prövas i samma
ordning. Ett skiljemannaförfarande enligt lagen (1929: 145) om skiljemän är
emellertid ofta mindre lämpligt då det gäller frågor om räll eller skyldighet
atl utträda ur ett handelsbolag. Tvister om räll eller skyldighet lill utträde
och om lösenbelopp vid utträdet bör därför enligt min mening i enlighet med
kommitténs förslag prövas av allmän domstol i samma ordning som tvistefrågor i
allmänhet. Då det är fråga om hembud vid överlålelse av andel i handelsbolag
bör däremot, i enlighet med vad som gäller enligt aktiebolagslagen och som
kommiitén har föreslagil, tvister om lösningsrätt och om lösenbeloppets storlek
prövas av skiljemän, om inte annal föreskrivs i bolagsavlalet.

Kommittén har föreslagit att möjligheterna att arbeta med
enmanshandelsbolag skall begränsas genom en föreskrift om att bolaget skall
anses ha trätt i likvidation senast sex månader efter det att bolagsmännens
antal har nedgått till en. Vidare föresläs att efter likvidationstillståndets inträde

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 55

avvecklingsändamålet skall utgöra en i princip tvingande
begränsning av ägarens rätt alt vidta rättshandlingar för bolagets räkning.

Enligt min mening innebär déh föreslagna regleringen, söm
i huvudsak har lämnats utan erinran av remissinslanserna, en lämplig
begränsning av möjlighelen all arbeta med enmanshandelsbolag.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har anfört att
enmanshandels-bolaget bör anses omedelbart upplöst, om det redan från början är
klarl att någon ny delägare inte skall upptas. Med anledning av länsstyrelsens
invändning vill jag framhålla att jag finner del praktiskt med den av kommittén
föreslagna enhetliga regeln om all etl handelsbolag i vilkel anlalet bolagsmän
nedgått till en skall anses ha trätt i likvidation senasl sex månader efter det
all detta förhållande har inträffat. Denna regel utesluter naturligtvis inte
att ett enmanshandelsbolag kan ha trätt i likvidation vid en lidigare tidpunkt.
Den ensamme bolagsmannen kan när som helst före sexmånadersfristens utgång
bringa bolagel alt upphöra. Detta kan ske genom att etl formellt skifte
företas. Ofta kan skiftet ersättas av all den ensamme bolagsmannen helt
informellt införlivar bolagsegendomen med sin egen förmögenhel, vilkel han kan
göra omedelbart efter förvärvel av alla andelarna, om han inte ämnar fortsätta
bolagets verksamhel.

Kommittén anser att bolagsavtal på livslid i princip bör
godtas. Även i framtiden bör vidare enligt kommitténs uppfattning ell
bolagsavlal kunna sägas upp omedelbart om det brister i en väsentlig
förutsättning för bolagets bestånd. Kommittén anser emellertid inte atl man i
en framlida motsvarighet till 27 8 BL bör exemplifiera uppsägningsgrunderna. 1
stället bör anges att en bolagsman är berättigad att kräva atl bolaget genast
träder i likvidation, om en annan bolagsman väsentligt åsidosätter sina
skyldigheter enligt bolagsavtalet eller om det eljest föreligger viklig grund
för bolagets upplösning.

Liksom enligt gällande rätt bör, om ej annat har avtalats
mellan bolagsmännen, endast elt ombud eller en ställföreträdare få företräda
dödsboet efter en bolagsman under bolagets likvidation. Under en likvidation
som handhas av bolagsmännen bör, oavsett vad som dessförinnan enligt avtal
gällde, alla bolagsmännens medverkan erfordras för förvallningsålgärder. Under
likvidationen bör bolagets rörelse fä fortsättas om det behövs för en
ändamålsenlig avveckling eller för all de anställda skall fä skäligl rådrum för
att skaffa sig en ny anställning.

Kommittén anser inle att det är lämpligt med en särskild
klanderfrist då bolagsmännen själva har förrättat skiftet. I fråga om skifte
som verkställs av en särskilt förordnad likvidator anser kommittén alt den
nuvarande klanderfristen bör förkortas från elt år till tre månader.
Klanderfristen bör räknas för varje bolagsman från det att han fick del av
skifleshandlingen. Redan det av kommittén föreslagna sättet att beslämma
klanderfristens utgångspunkt gör det önskvärt att ett skifte som förrättas av
en likvidator fär skriftlig form. Även då skifte förrättas av bolagsmännen
själva lalar

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 56

starka skäl för skriftlig form. Kommillén föreslår därior
en föreskrifl om all skifte skall ha skriftlig form. Avsaknad av skriftlig form
bör leda lill att skifiel blir ogiltigl. I den nya lagen bör del vidare enligt
kommillén uttryckligen anges alt klandertalan skall riklas mot de övriga
bolagsmännen.

De föreslagna reglerna om likvidation och upplösning har i
stort sett inte mött någon kriiik frän remissinstansernas sida. En
remissinstans har emellerlid hävdat atl varje likvidalor borde vara
auktoriserad revisor och alt i vart fall en bolagsman inte skulle kunna utses
till likvidator.

Jag ställer mig avvisande till del framförda önskemålet.
Inte ens för aktiebolagens del uppställs några formella kompetenskrav på
likvidatorer och något hinder föreligger inte heller att i ett aktiebolag utse
en aktieägare eller avgående styrelseledamot lill likvidator. Enligt min mening
saknas skäl alt ställa strängare krav pä likvidatorer då det är fråga om handelsbolag.

Även i övrigt ansluter jag mig lill kommitténs nu
redovisade förslag i fräga om likvidation och upplösning. I specialmotiveringen
kommerjag atl beröra frågan om vilka omständigheter som bör kunna utgöra
uppsägningsgrund enligt den av kommittén föreslagna motsvarigheten till 27 8
BL.

2.2.9 Enkla bolag

Den gränsdragning mellan handelsbolag och enkla bolag som
jag har föreslagil i avsnitt 2.2.1 innebär att det enkla bolaget i princip inte
kommer att kunna användas för drivande av näring. Undantag härifrån gäller
endast för verksamhet som är bokföringspliktig enligt jordbruksbokföringslagen.

I förhållandet mellan bolagsmännen inbördes gäller enligt
BL i mänga avseenden samma regler för enkla bolag som för handelsbolag. De
skillnader som finns beror huvudsakligen på atl handelsbolag driver rörelse
vilket mindre ofta är fallet med enkla bolag. Som följd härav är BL:s
beslämmelser om årlig redovisning och reglering av insatsräntor, förvaltningsarvoden
samt vinst och föriust inte lillämpliga på enkla bolag. En bolagsman i ett
enkell bolag anses in dubio inte ha rätl lill ränta på insats och arvode för
förvallningsålgärder. När det gäller handelsbolag i allmänhet är del normalt
önskvärt att varje bolagsman har en självständig rätt alt vidta förvaltningsåtgärder
för att man skall få till stånd de snabba beslut som affärslivet ofta kräver.
Dessa skäl för delad förvaltningsrätt gör sig emellertid inle gällande i fråga
om icke rörelsedrivande enkla bolag. Enligt BL fordras del därför samtycke av
alla bolagsmännen vid vidtagande av en förvaltningsålgärd i etl enkelt bolag.

De nu angivna skillnaderna i reglema för handelsbolag och
enkla bolag bör enligt min mening bestå. Liksom enligt gällande rätl bör vidare
de handelsbolagsrättsliga reglerna om bolagsborgenärernas företräde till bolagsförmögenheten
och om bolagsmännens solidariska ansvar för bolagsskulderna inte gälla det
enkla bolaget.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 57

2.3 Årsredovisning, revision och koncerner

2.3.1 Årsredovisning

Med årsbokslut avses en bokföringsskyldigs officiella men
inle offentliga redovisning och med årsredovisning hans offenlliga redovisning.
Lagregler om årsredovisning finns i gällande rätt för aktiebolag och ekonomiska
föreningar. Särskilda sädana regler finns dessutom för försäkringsbolag,
bankinslitul, understödsföreningar och hypoteksinstitutioner samt för vissa
stiftelser.

Kommiuén föreslår alt den som enligt bokföringslagen har
att upprätta årsbokslut ocksä skall vara skyldig att upprätta årsredovisning,
om under räkenskapsåret i medeltal minst tio anställda har sysselsatts i
företagel eller om företaget ingår i en koncern för vilken koncernredovisning
skall avges.

Kommittén har funnit del lämpligast med en
publicitetsregel av innehåll att den årsredovisningsskyldige åläggs att efter anmodan
av länsstyrelsen sända en avskrift av årsredovisningshandlingarna dit. För alt
publiciteten skall tryggas föreslås länsstyrelsen bli skyldig att infordra
avskrift av årsredovisningen på begäran av envar. För vissa angivna större
företag föreslår kommittén atl avskrift av årsredovisningen utan särskild
anmaning skall insändas lill länsstyrelsen.

En minoritet inom kommittén har i en reservation anförl
att skyldigheten att upprätta årsredovisning bör åläggas alla som enligt
bokföringslagen har atl upprätta årsbokslut och atl det alltså inle bör slällas
nägol krav på visst antal anslällda.

Enligt I 8
fjärde stycket bokföringslagen (i dess lydelse fr, o. m. den I januari 1980, se
SFS 1979; 142 och 1065) behöver bestämmelserna om årsbokslut inle tillämpas av
en enskild näringsidkare, om den ärliga bruttoomsätlningssumman normalt
understiger 20 basbelopp (se prop. 1978/ 79: 44 s.38).

Vissa remissinslanser har antytt Iveksamhel om
angelägenheten av de föreslagna reglerna om årsredovisning. Hit kan räknas Föreningen
Auktoriserade revisorer FAR, LRF, SACO/SR, Svenska handelskammarförbundel
saml SHIO-Familjeföretagen och Sveriges köpmannaförbund. Ingen remissinstans
har emellertid ställt sig hell avvisande lill att skyldigheten atl avge
årsredovisning utvidgas lill alt avse även andra företagsformer än aktiebolag
och ekonomiska föreningar.

För egen del vill jag framhålla att tillkomsten av
bokföringslagen har skapal ell tillfredsställande underlag för regler om
offentlig redovisning för alla förelag som har att föra räkenskaper och
upprätta årsbokslut enligt den lagen. Regler om årsredovisning gör det lättare
för olika intressenter såsom anställda, kreditgivare, kunder, statliga och
kommunala myndigheter, den ekonomiska forskningen samt massmedia att få information
om ett företags verksamhel, ekonomiska ställning och resullal.

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 58

Det är numera allmänl accepterat atl den anställde har ell
beaktansvärt inlresse av fortlöpande informalion om del egna företagets
ekonomiska läge och framtidsutsikter. Den anställdes behov av insyn lillgodoses
i viss utsträckning inom ramen för MBL. Enligt 19 8 försia stycket MBL skall
arbetsgivaren fortlöpande hålla arbetstagarna underrättade om hur verksamhelen
hos förelaget utvecklas produktionsmässigt och ekonomiskl liksom om
riktlinjerna för personalpolitiken. Informationsskyldigheten innefattar också
skyldighet att bereda arbetstagarsidan lillfälle all granska böcker,
räkenskaper och andra handlingar som rör arbetsgivarens verksamhet. Meningen
är atl rätten till informalion enligt 19 8 MBL skall skapa förutsättningar för
ett ändamålsenligl utövande av inflytandet i arbetsgivarens verksamhet. Den
skall också underlätta förhandlingar mellan arbelsgivaren och arbetstagarnas
företrädare genom att säkerställa atl båda parter har samma faktaunderlag i
sitt förhandlingsarbete. Alla syften kan å andra sidan inte tillgodoses med
stöd av 19 8 MBL (jfr prop. 1975/76: 105 bilaga I s. 235). Det är också en
förutsättning för atl reglerna i 19 8 MBL skall gälla alt arbelsgivaren stär i
elt kolleklivavtalsförhållande lill en arbetstagarorganisation.
Informationsrätten gäller i förhållande till arbetstagarorganisationen men
inle i förhållande till enskilda arbetstagare. Del torde vara vanligare i
mindre än i större företag att arbetsgivaren inle står i etl
kollektivavtalsförhållande lill någon arbetstagarorganisation. Det sagda gör
att regler om offentlig redovisning bör kunna ha ett värde för de anställda vid
sidan av bestämmelserna i MBL.

Till de intressenter som vid ett företags konkurs ofta
drabbas hårt hör olika kategorier kreditgivare. Det kan antagas atl
årsredovisningen är av värde ocksä för dessa kaiegorier genom den ökade
möjlighel lill insyn som redovisningen medför. En krediigivare som framställer
önskemål därom får visserligen regelmässigt tillgång till ett företags interna
bokslut innan kredit av nägon betydelse beviljas. Kreditgivare torde emellertid
av rent praktiska skäl inte ha nägon nära och forllöpande konlakt med den verksamhet
som bedrivs av varje enskilt småföretag. Regler om årsredovisning måste därför
enligt min mening betraktas som skyddsregler för borgenärerna. Även statliga
och kommunala organ kan, oavsett om de är kreditgivare eller ej, enligt min
mening fä värdefull informalion om företagens situation genom
årsredovisningarna.

Vad galler företagens kunder är del ett konsumentintresse
att få kännedom om sådana ekonomiska förhållanden hos företagen som är av
betydelse för bedömningen av företagens prispolitik. Möjligheterna för
konsumenterna att göra sådana bedömningar måste enligt min mening öka om redovisningarna
är offentliga.

För den ekonoiniska forskningen bör offentligt
lillgängliga räkenskaper kunna ge elt värdefullt material för analyser av olika
slag. Sådana räkenskaper ger också massmedia möjligheter lill insyn i
företagen.

Jag vill ocksä påpeka alt den ökade insyn som möjliggörs
genom årsre-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 59

dovisningen bör verka krcdilstärkande för företagen,
underiätta alt obeståndstendenser upptäcks i tid och att lämpliga motåtgärder
vidtas samt motverka gäldenärsbrotl och skattebrott.

Som konkurslagskommittén (Ju 1971:06) framhåller i sitt
remissyttrande bör de ökade möjligheter till insyn som årsredovisningen innebär
vara ägnade att stävja sådana förfaranden som i den allmänna debatten betecknas
som missbruk av konkursinstiiutet.

Skälen för regler om årsredovisning är enligt min mening
generellt sett sä starka atl de uppväger de nackdelar som en ökad insyn frän
konkurrenters sida kan medföra för vissa företag. Behovet av skydd mot skadlig
insyn får beaktas vid den närmare utformningen av reglerna om årsredovisningen.

På grund av vad jag nu har anfört anser jag att regler om
årsredovisning bör införas även för andra företagsformer än akliebolag och
ekonomiska föreningar.

Bland remissinslanserna råder delade meningar om hur en
vidgad krets av ärsredovisningsskyldiga närmare bör bestämmas. Till en början
villjag nämna att kommerskollegium och stiftelseutredningen under hänvisning
lill siiftelseulredningens pågående arbete har föreslagil att stiftelserna nu
lämnas utanför regler om årsredovisning. Kommerskollegium har vidare föreslagit
alt de nya årsredovisningsreglerna begränsas lill att avse handelsbolag.
Svenska byggnadsentreprenörföreningen anser atl elt genomförande av förslaget
om årsredovisning kan medföra myckel besvärande olägenheter för medelstora
byggföretag som drivs i form av handelsbolag och all olägenhelerna inle uppvägs
av några påtagliga fördelar. Sveriges advokaisamfund har föreslagil atl
årsredovisningsskyldigheien begränsas till de företag som enligt kommillén utan
särskild anmaning bör sända in avskrift av årsredovisningen lill länsstyrelse.
Patent- och registreringsverket samt Föreningen Auktoriserade revisorer FAR
har uttalat sig till förmån för atl endasl företag med minst 50 anställda
åläggs att upprätta årsredovisning. Svenska revisorsamfundel anser att den
nedre gränsen för årsredovisningsskyldighet bör sällas vid 25 anslällda.

Kommilléns förslag all gränsen för
årsredovisningsskyldighei skall sältas vid 10 anslällda har lillstyrkls av
åtskilliga remissinslanser, medan en instans har velat sätta gränsen för
skyldighet att upprätta årsredovisning vid 5 anställda. Slutligen har elt anlal
remissinstanser slutit upp kring kommiltéminoritetens krav på årsredovisningsskyldighet
för alla som enligt bokföringslagen har att upprätta årsbokslut.

Hur kretsen av årsredovisningsskyldiga närmare bör
bestämmas beror i viss mån på hur årsredovisningarna skall offentliggöras. För
det fortsatla resonemangels skull vill jag därför redan här ge till känna all
jag delar kommitténs uppfattning om formen för offentliggörandet.

De skäl för årsredovisningsskyldighei somjag nyss har
angivii talar i och för sig för att denna skyldighel bör omfatta samtliga
företag som har all upprätta årsbokslut (uppskattningsvis mellan 50000 och
70000 företag).

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 60

Inte minst gäller detla med hänsyn lill de anställdas
intressen. Som nämnls torde ju förulsältningarna för insynsrätt enligt MBL
oftare brista i fräga om mindre än större företag.

Å andra sidan bör enligt min mening även följande
omständigheter beaktas vid bestämning av kretsen ärsredovisningsskyldiga. Del
är angeläget alt restriklivilet iakttas då det gäller all ålägga företagarna
uiökad uppgiftsskyldighei. Enligt kommilléns förslag kan visserligen den som är
årsredovisningsskyldig i allmänhet läla sin årsredovisning sammanfalla med
årsbokslutet. Lagförslaget erbjuder emellertid den redovisningsskyldige ett
visst skydd mol insyn. Jag tänker här på rätten att utesluta sammanställning
över privata tillgångar och skulder, rätten alt utesluta uppgift om lagerreserv
samt rätten att efler tillstånd av myndighet underlåta all ange
bruttoomsättningssumma. Den som vill ta till vara dessa möjligheter till skydd
mol insyn gär samtidigt miste om den hanteringsmässiga fördel som det innebär
alt en årsredovisning fär överensstämma med årsbokslut. Vidare måste beaktas
det besvär som ligger i att bli föremål för förfrågningar från intressenters
sida och att i vissa fall ha all insända årsredovisningen till länsstyrelsen.
Till detla kommer att det från allmän synpunkt mäste anses mer angelägel att
större företag avger årsredovisning än atl mindre gör det. Dessutom bör man ta
hänsyn till att antalet nu lillgängliga, utbildade revisorer inte
tillnärmelsevis räcker lill för att granska alla årsredovisningar, om
redovisningsskyldigheten knyts till skyldigheten atl upprätta årsbokslut.
Frånvaron av revision sänker väsentligt värdet hos årsredovisningen.

Nu angivna omständigheter talar för en starkare
begränsning av kretsen årsredovisningsskyldiga än lill den krets av förelag som
har att upprätta årsbokslut. Härtill kommer atl regler om årsredovisning i
företag med personligt ansvariga delägare är en nyhet i svensk lagsliftning.
Såviit är känt saknas ocksä i stort sett sådana regler i andra europeiska
länder. Den nu aktuella lagsiiftningen får därför i viss mån karaktären av
försökslagstiftning. Del finns enligt min mening skäl att skaffa
erfarenhetsunderlag innan man slutligt avgör frågan om hur längt
årsredovisningsskyldigheien skall sträcka sig. Det kan alltså bli aktuellt att
senare se över lagstiftningen i ljuset av de erfarenheler som vinns under dess
tillämpning.

Om gränsen sätts vid 50 eller 25 anställda, som har
föreslagits av några remissinstanser, torde detta enligt den statistik som
redovisas i betänkandet - avseende förhållandena vid 1976 ärs utgång -
innebära att sannolikt mindre än 300 företag respektive mellan 500 och I 000
företag skulle åläggas årsredovisningsskyldighet. Enligt min mening kommer
därmed alltför få företag att omfattas av de nya reglerna. Kommittén har
bedömt, uppskattningsvis och i siffror som hänför sig till 1976 års utgång, all
en ulslräckning av årsredovisningsskyldigheten till alla förelag med minst tio
anställda skulle beröra cirka 3 000 företag.

Vid en sammanvägning av de olika omständigheter som jag
nyss har

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 61

redovisal finner jag den av kommittén föreslagna
slorleksgränsen väl vald. Frågan om årsredovisning för företag som ingår i en
koncern kommerjag atl behandla i samband med att jag lar ställning till de
föreslagna bestämmelserna om koncernredovisning (avsnitt 2.3.3).

Bokföringsnämnden och Sveriges redovisningskonsulters
förbund anser att kravet pä årsredovisning inte bör knytas enbart lill antalet
anställda utan även till företagets omsättning. En annan remissinstans
ifrågasätter om inte i stället för anlalet anställda årsomsättning eller
nettovärde av tillgångar bör vara avgörande för skyldigheten att upprätta
årsredovisning.

För egen del villjag erinra om att man i förarbetena till
akliebolagslagen (prop. 1975:103 s. 238) har avvisat tanken på
omsättningssumman som lämpligt kriterium då det gäller att avgöra vilka
aktiebolag som skall vara skyldiga att ha kvalificerad revision. Antalet
anställda är etl utiryck för förelagets ekonomiska och sociala betydelse och
visar direkl dess vikl för arbeismarknaden. Jag finner det därför naturligt att
utgå från antalet anslällda i den nu förevarande gränsdragningsfrågan. 1 18 8
bokföringslagen föreskrivs för resultaträkningen en ny uppställningsform, den
s. k. staffel-formen, om företagel sysselsätter i medeltal minst tio anställda.
Slaffelfor-men anses ge bättre och mer lällillgänglig information än andra
uppställningsformer. Staffelformens anknytning till antalet anställda ulgör
enligt min mening ytterligare ett skäl för att låta också skyldigheten att avge
årsredovisning bero av detta antal. Elt nära, positivi samband mellan antalet
anställda och tillgångarnas storiek brukar dessulom föreligga (jfr prop.
1975:103 s. 239).

Kommittén har föreslagil en tilläggsregel som innebär all
årsredovisning alltid skall avges, om tillgångarnas nettovärde i ett förelag
enligt balansräkningar för de två närmast föregäende räkenskapsåren översiiger
I 000 basbelopp för den sista månaden av respektive räkenskapsår. Den regeln
gäller även om antalet anställda skulle understiga tio. Jag anser för min del
atl en sådan regel har elt värde genom att den medför årsredovisningsskyldighei
vid de mesl påtagliga fallen av missförhållanden mellan balansomslutning och
antalet anslällda.

På grund av det anförda ansluter jag mig till kommitténs
uppfattning och förordar alltså att enbart anlalet anställda skall vara
avgörande för årsredovisningsskyldigheten, om inte balansomslutningen
överstiger I 000 basbelopp.

Kommittén har föreslagit bestämmelser om årsredovisning
för näringsdrivande stiftelser i samma omfattning som för andra
företagsformer. Stiftelseutredningen har i sitt remissyttrande upplyst atl man
ämnar föreslå bestämmelser om årsredovisning i en ny lagsliflning om sliftelser
och att del pågående arbelel kan avvaktas ulan påtagliga olägenheter. 1
avvakian på resultatet av stiftelseutredningens arbete saknas enligt min mening
anledning att nu införa föreskrifier om årsredovisning för vissa näringsdrivande
stiftelser. Stiftelser bör därför undantas från den årsredovisningsskyldighet
somjag nu föreslår bestämmelser om.

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 62

Angående formen för offentliggörande av årsredovisningen
har några remissinslanser uttalat meningar som avviker från kommitténs uppfattning.
Del har bl. a. föreslagits av ell par instanser atl den årsredovisningsskyldige
åläggs alt direkt tillhandahålla sin redovisning på begäran av envar. Andra
remissinstanser anser alt årsredovisningarna bör sändas in utan anmaning.

Det närmast lill hands liggande sätlel alt lösa frågan om
offentliggörande är givelvis all ålägga samtliga de förelag som berörs av
reformen all utan särskild anmodan sända in sin årsredovisning. Mol en sådan
lösning lalar emellertid flera skäl. Som jag tidigare har nämnt har den nu
aktuella lagsiiftningen i viss mån försökskaraktär. Erfarenhetsunderlag saknas
alltså för en säker bedömning av intresset för årsredovisningar i de akluella
företagen. Vidare är det angelägel att företagare och myndigheter som berörs av
reformen besparas onödigt besvär.

Med hänsyn lill nu nämnda förhållanden anser jag atl
skyldighel alt insända en avskrift av och all därmed offentliggöra
årsredovisningen bör föreligga endasl efler särskild anmodan av myndighel. För
att årsredovisningen verkligen skall vara offentlig och för att administrativt
krångel skall undvikas bör sådan anmodan ske sä snart någon enskild önskar ta
del av en viss årsredovisning. Den enskilde skall alltså inte behöva anföra
något skäl för sin begäran. Enskild som begär att en avskrift av årsredovisning
skall infordras bör vara skyldig alt erlägga en ansökningsavgift. En sådan
avgift kan införas genom en ändring i expedilionskungörelsen, som inle fordrar
riksdagens medverkan. Genom en sådan avgift motverkas atl avskrifter begärs i
trakasseringssyfte eller av obefogad nyfikenhet. Då tillgång lill
årsredovisningen är påkallad av någol allmänl intresse bör avskrift av
redovisningen alltid kunna infordras och nägon avgiftsbelagd ansökan behövs då
alltså inte.

Det nalurliga förfaringssättet då en enskild intressent
vill ta del av årsredovisningen bör vara att intressenten först vänder sig till
företagaren med begäran därom. Om företagaren tillmötesgår denna begäran är
saken klar och nägon myndighel behöver inle kopplas in.

För företag som under de två närmast föregående
räkenskapsåren har haft en balansomslutning överstigande 1 000 gånger
basbeloppet eller mer än 200 anställda har kommittén föreslagit all redovisningarna
alltid skall finnas lillgängliga hos en offentlig myndighet. Enligt min mening
föreligger ell positivt samband mellan ett företags storlek och intresset från
allmän synpunki av insyn i företaget. Jag finner det därtor naturligt och
lämpligt alt redovisningshandlingarna för nyss angivna större företag alltid
skall finnas tillgängliga hos en offentlig myndighet. Dessa förelag bör därför
utan särskild anmaning sända in redovisningshandlingarna till myndigheten.

Jag delar kommilléns uppfallning alt del är mesl
ändamålsenligl att årsredovisning i förekommande fall sänds in till den
länsstyrelse som är regislreringsmyndighet för företaget.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 63

1 fräga om årsredovisningens innehåll är enligt min mening
den naturliga utgångspunkten bokföringslagens bestämmelser om årsbokslut.
Nalurliglvis bör dock den offenlliga redovisningsskyldigheten inte sträckas så
långt att företagarna därigenom åsamkas skada eller olägenhet av betydelse.
Årsredovisningens närmare innehåll kommerjag att behandla i specialmotiveringen.

Enligt aktiebolagslagen är vissa angivna större aktiebolag
skyldiga atl avge delärsrapporter (11 kap. 12-14 88 aktiebolagslagen). Jag
delar kommitténs uppfattning att de nu föreslagna bestämmelserna om årsredovisning
bör komplelleras med en skyldighet för de slörre företagen all avge
delärsrapporter molsvarande vad som gäller för aktiebolag.

2.3.2 Revision

Lagregler om revision finns i gällande rätl för akliebolag
och ekonomiska föreningar i allmänhet. Särskilda sådana regler finns dessulom
för försäkringsbolag, bankinslitul, understödsföreningar, hypoteksinstitutioner
och vissa stiftelser.

Kommittén föreslår nu bestämmelser om revision för den
krets av företag som enligt kommittén bör upprätta årsredovisning. Dessutom
föreslås krav på kvalificerad revision i vissa större företag. Om tillgångarnas
nettovärde i ett företag för vart och ell av de tvä senaste räkenskapsåren
överstiger I 000 basbelopp eller om för vart och ett av dessa räkenskapsår
antalet anställda har överstigit 200 eller om förelaget ulgör moderförelag i
koncern av sådan slorlek som har angetls nu föreslår kommiitén - efter mönster
av vad som gäller för aktiebolag - att revisorn skall vara auktoriserad.

Bestämmelserna om revision i 10 kap. aktiebolagslagen har
i slor utsträckning tjänat som förebild för kommittén vid den närmare
utformningen av revisionsreglerna. Enligt kommittén bör revisionsberättelsen
offentliggöras i samma ordning som årsredovisningen.

Det stora flertalel remissinstanser har godtagit
kommitténs förslag när del gäller vilka företag som bör vara revisionsskyldiga.
Från några håll sägs dock atl kretsen av revisionsskyldiga bör göras mer
omfattande än vad kommittén har föreslagit.

För egen del villjag först påpeka atl en generell plikt
för bokföringsskyldiga företag att anlita revisor kan antas medföra atl
bokföringslagen skulle efterlevas noggrannare än vad nu är fallet. Vid sidan av
sin uppgift att kontrollera redovisningen och granska att bokslut m. m.
uppfyller legala krav kan revisorn dessutom, särskilt i mindre och medelstora
företag, ha en rådgivande funktion, t. ex. beträffande redovisningssystemets
uppläggning och i skattefrågor. Å andra sidan måste beaktas att antalet nu
tillgängliga, ulbildade revisorer inte tillnärmelsevis skulle räcka till för
att granska redovisningarna för alla de företag som skulle beröras av en sådan
utsträckning av revisionsskyldigheten. Även om reformen begränsades till

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 64

företag som har atl upprätta årsbokslut skulle den
uppskattningsvis komma alt beröra mellan 50000 och 70000 förelag. Dessulom
innebär en skyldighet atl anlita revisor ökade kostnader för företagen, vilket
kan vara särskilt kännbart för de minsta företagen. Del är emellerlid särskilt
vikligl all de uppskattningsvis cirka 3 000 företag som skall upprätta
årsredovisning ocksä blir föremål för revision. Föreskrifter om revision är i
själva verket en förutsättning för att reglerna om årsredovisning skall bli
effektiva. Jag ansluter mig därför till kommitténs uppfattning all krelsen av
revisionsskyldiga företag bör sammanfalla med den krets av förelag som skall
avge årsredovisning.

Somjag tidigare har nämnt anser jag att stiftelser bör
undantas från den årsredovisningsskyldighet som jag nu föreslår beslämmelser
om. 1 konsekvens med den tankegång som jag nyss har utvecklat vill jag därför
inte heller föreslä regler om revision för stiftelser. Jag vill här ocksä
erinra om atl stiftelseutredningen förklarat all den inom ramen för en ny
lagsliftning om stiftelser ämnar föreslå bestämmelser om revision för
stiftelser.

Från allmän och enskild synpunkt är inlressel av
kvalificerad revision i större företag betydande även om förelaget drivs i
annan form än akliebolag eller ekonomisk förening. Enligt min mening bör
därför även andra förelag än aktiebolag eller ekonomiska föreningar ha
auktoriserad revisor om företaget har sådan balansomslutning eller sådant antal
anslällda som enligt aktiebolagslagen medför skyldighet för ett aktiebolag att
anlita auktoriserad revisor. Det innebär atl revisorn bör vara auktoriserad,
om forell företag tillgångarnas nettovärde för de tvä senaste räkensskapsåren
överstiger 1 000 basbelopp eller om för ett företag antalet anställda under
vart och etl av de tvä senaste räkenskapsåren i medeltal överstigit 200.

Enligt min uppfattning föreligger det inte tillräckliga
skäl för alt successivt genomföra den här föreslagna reformen.
Uppskattningsvis lorde högsl elt hundratal företag beröras av den föreslagna
bestämmelsen om skyldighet aU anlita auktoriserad revisor.

Några remissinstanser tar upp frågan om ytterligare krav i
framtiden på kvalificerad revision. Riksåklagaren anser sålunda all på sikl
samtliga företag som formellt eller reellt kan drivas utan personligt
betalningsansvar bör vara underkastade kvalificerad revision. Enligt
överåklagaren i Stockholm är det elt önskemål atl i framliden större krav
ställs pä revisorerna även i mindre företag.

Jag kommer att senare behandla frågan om revisors
kompetens i aktiebolag (se avsnitt 2,5,2 och 2,6.3), Enligt min mening är det
naluriigt all bestämmelser om ökade kompetenskrav på revisorerna i första hand
övervägs för aktiebolagens del, eftersom delägarna där saknar personligt ansvar
för företagets skulder. När erfarenhet har vunnits av de nya reglerna om
revision i andra företag än aktiebolag kan det emellerlid finnas anledning atl
ånyo överväga frågan om i hur många förelag revisionen obligatoriskt bör vara
kvalificerad.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 65

Aktiebolagslagens bestämmelser om revision är enligt min
mening den naturliga ulgångspunklen för revisionsreglernas innehåll då del
gäller andra företagsformer. Reglernas närmare innehåll kommerjag atl behandla
i specialmotiveringen.

Frågan om revision i koncerner och förelag som ingår i en
koncern kommerjag att behandla i nästa avsnitt.

2.3.3 Koncerner med över- och underordnade företag

I aktiebolagslagen regleras endasl koncerner där
moderföretaget är etl svenskl aktiebolag. Enligt 1 kap. 2 8 aktiebolagslagen
föreligger en koncern om ett aktiebolag äger så många aktier eller andelar i en
svensk eller utländsk juridisk person, alt det har mer än hälften av rösterna
för samtliga aktier eller andelar. Elt koncernförhällande föreligger vidare
enligt aktiebolagslagen om ett aktiebolag - utan att äga röslmajoritet - pä
grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal har ett bestämmande inflylande
över en juridisk person och en betydande andel i resultatet av dess verksamhet.
Det överordnade respektive underordnade företaget i nu angivna koncernförhållanden
benämns med aktiebolagslagens terminologi moderbolag respeklive dotterförelag.
Moderbolaget tillsammans med alla dotter- och dotterdotterföretag etc, utgör en
koncern. Moderbolag skall enligt 11 kap. 10 8 akliebolagslagen avge
koncernredovisning. Även lagen (1948; 433) om försäkringsrörelse innehåller
vissa regler om koncernförhållanden. För andra företagsgmpper saknas
koncernredovisningsregler.

Jag kommer att senare under året ta upp frågan om
redovisningsregler för koncerner i vilka moderföretaget är en ekonomisk
förening på gmndval av förslag härom i departementspromemorian Ds Ju 1979; 14.

Kommitténs förslag till koncernregler avser först och
främsl företagskombinationer i vilka moderföretaget är en enskild firma med
skyldighet atl upprätta årsbokslut eller annan bokföringspliktig juridisk
person än aktiebolag eller ekonomisk förening. Kommittén föreslår att
moderföretaget i en sådan koncern skall avge koncernredovisning beslående av
kon-cernresultalräkning och koncernbalansräkning, om koncernen under det senast
förflutna räkenskapsåret har sysselsatt i medeltal minst tio anställda.

En minoritet inom kommittén har i en reservation
föreslagit att skyldigheten att avge koncernredovisning knyts till
skyldigheten att upprätta årsbokslut och att det alltså inte bör ställas upp något
krav på visst anlal anställda.

Flertalet remissinstanser har i huvudsak lämnat kommitténs
förslag utan erinran. Endast Svenska revisorsamfundet har avstyrkt
bestämmelserom koncernredovisning för hithörande företagskombinationer. Å andra
sidan har flera remissinstanser stött förslagel i reservationen.

För egen del vill jag i fråga om betydelsen av särskilda
regler om koncernredovisning till en början hänvisa till vad som anfördes vid
till- 5-Riksdagen
1979/80. I saml. Nr 143

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 66

komsten av aktiebolagslagen (prop. 1975; 103 s. 277). De
då åberopade skälen kan i huvudsak sammanfattas enligt följande. Man kan inte
enbart av de olika koncernbolagens årsredovisningar fä en klar bild av koncernens
ställning. När del gäller tillgångar som moderbolag äger genom dotterbolag
kommer värderingen av tillgångarna all i moderbolagels balansräkning hänföra
sig till aktierna i dotterbolaget och inte direkt lill dotterbolagels
tillgångar. En sädan indirekl värdering är ägnad atl fördunkla redovisningen
av företagets ställning. Vilka reala tillgångar som representeras av
dotterbolagets aktier framgår ju inte av moderbolagets balansräkning. Den
omständigheten att moderbolaget och dotterbolaget är särskilda rättssubjekt
medför också att skuldförhållanden kan bestå mellan moderbolaget och
dotterbolagen samt mellan dotterbolagen inbördes. Sädana skuldförhållanden
kan, utan atl särskilt framträda i moderbolagets redovisningsmaterial, ändå i
verkligheten ha en väsentlig inverkan på moderbolagets ställning.

Vid tillkomsten av aktiebolagslagen anfördes vidare att
möjligheterna att bedöma en koncerns rörelseresullal på grundval av
koncernföretagens årsredovisningar är begränsade. I koncernförhållanden finns
nämligen möjligheter alt genom transaktioner av olika slag mellan
koncernbolagen fördela koncernresultatet efter gottfinnande. Allmänna regler
hindrar inte moderbolaget från att låta föriust uppkomma pä etl dotterförelags
rörelse för all möjliggöra redovisning av vinst på moderbolagets eller annal
dotterföretags rörelse. Eftersom koncernbolagen är särskilda rättssubjekt ger
de allmänna reglerna om balansräkningen inte nägot skydd mol att ett koncernbolag
utdelar den vinst som finns enligt dess balansräkning ulan hänsyn till
uppkommen förlust hos annat koncernbolag. De nyssnämnda transaktionerna kan
innebära att rent fiktiva vinster redovisas och utdelas. Om orealiserade och
kanske orealiserbara värdehöjningar på tillgångar hos bolaget redovisas som
vinst och utdelas, hotas bolagets soliditet och ytlerst dess existens. Om ett
koncernbolag överlåter viss lillgång till ett pris som överstiger det bokförda
värdet hos säljaren, uppkommer en bokföringsvinst för den sistnämnde. Sä länge
den sålda tillgången fortfarande tillhör koncernen är vinsten orealiserad. Risken
för sådana internvinsl-transaktioner är uppenbar med hänsyn till atl priset på
varan kan mer eller mindre godtyckligt bestämmas av den gemensamma ledningen. -
Möjligheterna alt i koncernförhållanden manipulera med koncernbolagens ekonomiska
ställning och rörelseresultat utgör ett hot inte bara mot de anslällda ulan
också mot den aktieköpande allmänheten och mol bolagets borgenärer som
riskerar alt köpa aktier respektive ge län lill koncernbolag, vilkas reella
ställning är långt sämre än bokföringen ger sken av.

Svenska revisorsamfundel har i sitt remissyttrande anfört
att aktiebolagslagens syfte med koncernredovisningen, att bestämma gränsen för
vinstutdelning inom koncernen, hell saknas i den föreslagna lagstiftningen där
man inte har uppdelning i bundet och fritt kapital.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 67

Enligt min mening hindrar nyssnämnda förhållande inte atl
de nyss återgivna skälen för koncernredovisning i huvudsak också gör sig
gällande vid sädana koncernbildningar där moderföretaget ulgörs av ett förelag
ulan bundet kapital. Bokföringslagen skall främja en fullständig, korrekt och
överskådlig ekonomisk redovisning. Organiseras en ekonomisk verksamhel som
koncern ger detta, om koncernregler saknas, möjligheter alt manipulera med
koncernföretagens ekonomiska ställning och rörelseresultat. Därigenom
motverkas uppenbarligen den nämnda målsättningen med bokföringslagen.

Vad jag här anförl gör att jag ansluter mig till
kommilléns uppfattning atl behov föreligger av koncernredovisning även för
koncerner med annat moderföretag än akliebolag eller ekonomisk förening.

Jag går nu över lill frågan om vilken slorlek pä koncernen
som skall krävas för att skyldighet att upprätta koncernredovisning skall
inträda. Här villjag i viss mån knyta an till vad jag tidigare har anfört om
gränsen för skyldighet att avge årsredovisning.

Å ena sidan talar de nyss angivna skälen för
koncernredovisning för atl skyldigheten att avge sådan redovisning knyts till
skyldigheten att upprätta årsbokslut. Härtill kommer atl antalet förelag som
skulle beröras av en sådan reform synes vara lågt. Enligt av kommillén
redovisat material ingick den 31 december 1976 i statistiska centralbyråns
koncernregister, som då omfattade totalt 1 524 koncerner, endast sex koncerner
med handelsbolag som moderföretag.

Å andra sidan måste beaktas att det frän allmän synpunkt
får anses mer angeläget med koncernredovisning ju slörre koncernen är saml att
upprättande av koncernredovisning innebär besvär för företagarna och kräver en
inte obetydlig bokföringsteknisk kunskap. Regler om koncernredovisning för nu
ifrågavarande förelagskombinalioner är en nyhet i svensk rätl och motsvarighet
lorde saknas i övriga europeiska länder.

Vid en avvägning av nu angivna omständigheter - och med
beaklande av den föreslagna gränsen för skyldighet att avge årsredovisning
harjag liksom kommittén funnil det lämpligt att föreslå all koncernredovisning
skall avges, om koncernen har minst lio anställda.

Stiftelseulredningen anser att frågan om
koncernredovisning då en stiftelse utgör moderföretag bör lösas inom ramen för
en ny lagstiftning om sliftelser saml alt stiftelserna inte heller övergångsvis
bör belastas med att lämna koncernredovisning. Däremot har stiftelseutredningen
inle någol emot att stiftelserna berörs av kommittéförslaget som dotterföretag.

För min del villjag påpeka att koncernredovisningen är en
sammanfallande redovisning som för sin användbarhel bör komplelteras med årsredovisning
för moderföretaget. Jag har redan föreslagit att stiftelser inte nu bör åläggas
skyldighet atl avge årsredovisning. På grund därav och då frågan om
koncernredovisning när en stiftelse utgör moderföretag kommer att behandlas av
stiflelseutredningen anser jag att förelagskombinalioner

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 68

med sliftelse som moderföretag inte bör underkastas
skyldighel att avge koncernredovisning.

Kommiitén har föreslagil att moderföretaget senast sex
månader efler utgången av sitt räkenskapsår skall sända in avskrift av
koncernredovisning och koncernrevisionsberättelse till den länsstyrelse där
moderförelaget är registrerat.

Flertalet remissinstanser har lämnat den föreslagna
publicitetsregeln utan erinran. Enligt patent- och registreringsverket är det
emellertid mesl ändamålsenligt att samtliga koncernredovisningar samlas hos
patent- och registreringsverket. Föreningen Auktoriserade revisorer FAR anser
alt reglerna för insändande av årsredovisning och koncernredovisning bör vara
helt parallella. Föreningens uppfattning innebär att koncernredovisning i en
del fall skall lämnas först efter anmodan av länsstyrelsen. Svenska
revisorsamfundet framför molsvarande uppfattning.

Jag delar kommitténs uppfattning att det är mest
ändamålsenligt och mesl i konsekvens med övrig associationsrättslig
lagstiftning all avskrifter av koncernredovisning och
koncernrevisionsberättelse i förekommande fall sänds in till moderföretagets
registreringsmyndighet, dvs. till länsstyrelsen.

Enligt min uppfattning tillgodoses insynsintresset bäsl om
koncernredovisningshandlingarna sänds in till länsstyrelserna ulan särskild
anmaning. Givetvis är det, som jag tidigare har understrukit i fråga om
årsredovisning, angeläget alt företagarna i möjligaste mån besparas besvär. Då
del gäller koncernredovisning ligger besväret för företagarna främst i själva
upprättandet av handlingama men knappast i insändandet av dessa till
vederbörande länsstyrelse. Det är vidare ell ganska ringa antal koncerner som
berörs av de föreslagna reglerna. Att alla koncernredovisningshandlingarna
sänds in kan därför inte antas leda till hanteringsproblem hos de mottagande
länsstyrelserna. På gmnd av det anförda ansluter jag mig till kommitténs
uppfattning att avskrifter av koncernredovisning och
koncern-revisionsberättelse bör sändas in utan anmaning till länsstyrelsen.

Jag delar kommitténs uppfattning att
koncernredovisningsbestämmelserna bör utformas i huvudsaklig överensstämmelse
med molsvarande bestämmelser i aktiebolagslagen. Till reglernas närmare
innehåll återkommer jag i specialmotiveringen.

Enligt kommiitén bör årsredovisning upprättas för varje
bokslutspliktigt företag som ingär i en koncern för vilken koncernredovisning
skall upprättas, även om företagen var för sig har mindre än tio anställda.
Föreningen Auktoriserade revisorer FAR har gett utiryck för uppfattningen att
kravet på årsredovisning i sådana fall kan begränsas till moderföretaget.
Svenska byggnadsentreprenörföreningen har ställt sig avvisande till regeln om
atl företag som ingår i en koncern med minst tio anställda skall avge årsredovisning.
Föreningen har hävdat att det förhållandet att ett litet bolag ingär i en
koncern inte i och för sig gör en årsredovisning för detla bolag intressant.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 69

Som
jag tidigare har framhållit är koncernredovisningen en sammanfattande
redovisning som för sin användbarhet bör kompletteras med årsredovisning för
moderföretaget. Jag änséf därför att årsredovisning bör upprättas för
moderförelaget i en koncernredovisningsskyldig koncern, även om moderförelaget
har mindre än tio anställda. Vad nu har sagts bör däremot enligt min mening
inte gälla i fråga om dotterföretag med färre än tio anställda. En
koncernredovisnings upplysningsvärde torde nämligen inte nämnvärt påverkas av
om det finns årsredovisning eller ej för mindre dotterföretag i koncernen.

Enligt
10 kap, 3 8 fjärde stycket aktiebolagslagen skall auktoriserad revisor finnas i
aktiebolag som är moderföretag i en koncern, om balansomslutningen för de tvä
senaste räkenskapsåren överstiger ett gränsbelopp som motsvarar 1 000 gånger
basbeloppet för den sista månaden av resp. räkenskapsår eller om antalet
anställda vid koncernföretagen under nämnda tid i medeltal överstigit 200. Jag
instämmer i kommitténs uppfattning att även andra moderförelag än akliebolag
bör ha auktoriserad revisor, om koncemen har sädan balansomslutning eller
sådant antal anställda som har angetts nu,

2.3.4
S. k. sidoordnade koncerner

Om
en fysisk eller juridisk person (exempelvis en icke näringsidkande stiftelse)
som inte är skyldig att upprätta årsbokslut enligt bokföringslagen har ett
bestämmande inflytande över tvä eller flera bokföringsskyldiga juridiska
personer bildar dessa juridiska personer enligt den av kommittén föreslagna
terminologin en s. k, sidoordnad koncern. Den fysiska eller juridiska person
som har det bestämmande inflytandet över företagen i den sidoordnade koncernen
och under vars gemensamma ledning företagen står föresläs bli skyldig att avge
koncernredovisning, om den sidoordnade koncernen under del senasl förflutna
räkenskapsåret har sysselsatt i medeltal minsl tio anställda, Kommiitén
föreslår att redovisningshandlingarna skall sändas in till patent- och
registreringsverket.

Enligt
kommitténs mening föreligger i sidoordnade koncerner samma risk för
manipulationer med företagens ekonomiska ställning och rörelseresultat som då
fråga är om ett moder-dotterföretagsförhållande.

Kommitténs
förslag att koncernredovisning skall avges för sidoordnade koncerner har
utsatts för kraftig kritik. Till de remissinstanser som har avslyrkt att sädana
regler nu införs hör bl.a. bokföringsnämnden. Föreningen Auktoriserade
revisorer FAR, Svenska revisorsamfundel. Svenska handelskammarförbundet,
Sveriges industriförbund och Svenska arbetsgivareföreningen. Å andra sidan
finns bland remissinstanserna ocksä den meningen företrädd att man bör gä längre
än vad kommittén har föreslagit. Det har bl.a. hävdats atl när man talar om en
fysisk person i ledningen för en sidoordnad koncern man även bör avse sädana
som är närslående till denna person.

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 70

För egen del vill jag framhålla alt det i och för sig är
önskvärt med ökad insyn i och överblick över de företagskombinationer som
kommittén har kallat sidoordnade koncerner. Den brislande insynen försvårar
totalbilden av en verksamhel som rent fakliskl kan bedrivas av en och samma
person. Insynsintresset gör sig särskilt gällande för anställda, borgenärer och
del allmänna.

Del är emellertid iveksaml om behovel av insyn kan
lillgodoses genom att koncernredovisningsregler nu införs i enlighet med vad
kommittén har föreslagil. Bokföringsnämnden, som utgör ett särskilt expertorgan
i redovisningsfrågor med god överblick av bokföringspraxis, har funnit att det
i hithörande förelagskonglomeral saknas koncernstmkturens förutsättningar för
att tillämpa gängse regler för upprättande av koncernresultat- och
koncernbalansräkningar. Den koncernredovisning som kommittén föreslår för
sidoordnade koncerner skulle enligt bokföringsnämnden resultera i ett slags
sammanläggningsbalans där inga som helst elimineringar kan göras.
Bokföringsnämnden har vidare, liksom Föreningen Auktoriserade revisorer FAR,
understmkit att det varken finns praxis eller nationella eller internationella
rekommendationer för koncernredovisning i sidoordnade koncerner.

På grund av det anförda anser jag att fömtsättningar
saknas för att nu föreslå införande av koncernredovisningsregler för de av
kommittén beskrivna sidoordnade koncernerna och liknande
företagskombinationer,

Å andra sidan måste övervägas om man inte på annal sätl än
genom koncernredovisning redan nu bör förbättra informationen om de i detta
avsnitt behandlade företagsgrupperingarna. Som Sveriges industriförbund har
anfört i sill remissyttrande kan av naturliga skäl bl, a. krediigivare och
anställda ha intresse av alt veta vilka företag som en fysisk person har ett besiämmande
inflylande över. Även för konkurrenterna kan det finnas ett berättigat
insynsintresse, nämligen om den fysiska personen använder sig av de förelag
över vilka han har ett bestämmande inflylande på etl sätt som innebär illojal
konkurrens.

Mot denna bakgmnd kan det övervägas att föreslå
bestämmelser om skyldighet för fysiska personer att till patent- och
registreringsverkel sända in en förteckning över de företag i vilka de har mer
än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar. Jag har emellertid
kommit till uppfattningen att värdet av en sådan uppgiftsplikt inte skulle
uppväga de olägenheler som en lagstiftning därom skulle medföra. Här vill jag
först och främst betona att de anställdas intresse av insyn i de nu behandlade
företagsgrupperingarna i viss utsträckning bör kunna tillgodoses inom ramen
för MBL. Del bör ocksä beaklas atl en lagstiftning om en sådan uppgiftsplikt
som nyss har angivils måste medföra en inte obelydlig ökning av den byråkratiska
kontrollapparaten. F, n. förs nämligen inte något register över fysiska
personer och deras aktie- eller andelsinnehav. Patent- och registreringsverkel
saknar därför nu möjlighet atl kontrollera en eventuell skyldighet

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 71

alt upprätta och sända in ifrågavarande förteckningar. All
upprätta och sända in förteckning innebär naturligtvis också besvär för den
enskilde. Det är slutligen tveksamt om man gehoni uppgiftsskyldighelen över
huvud laget kan komma ät de missförhållanden som kan förekomma. Uppgiftsskyldigheten
skulle kunna kringgås t. ex. genom au den fysiska personen sprider aktierna
eller andelarna på honom närslående eller anlitar bulvan. Jag vill således inte
heller föreslå några bestämmelser om skyldighet för fysiska personer att till
patent- och registreringsverkel sända in förteckning över de förelag i vilka
de har majoriteten av röstetalet.

2.4 S. k. 50/50-bolag m. m.

2.4.1 50/50-bolag i aktiebolagsrälten

Med 50/50-bolag avser jag en juridisk person i vilken
vartdera av två juridiskt fristående ägarföretag har hälften av rösterna för
samtliga akiier eller andelar och i vars angelägenheter ägarföretagen endasl
kan besluta gemensaml. Med 50/50-bolag jämställer jag en juridisk person som
ägs av flera än två juridiskt frislående företag under förutsättning dels atl ingel
av ägarföretagen har röslmajoritet i det underordnade företagel och dels att
ägarföretagen i avtal bestämt atl de endast gemensamt kan besluta i det
underordnade företagets angelägenheter. Det utmärkande i fråga om 50/50-bolag
och därmed jämställda förelag är med andra ord att vart och ett av de
överordnade förelagen endast har en negativ bestämmanderätt, dvs, en möjlighet
att ulöva vetorätt i det underordnade företagets angelägenheter.

Vid tillkomsten av aktiebolagslagen gjorde föredragande
statsrådet ett ullalande av innebörd att 50/50-bolag skulle omfattas av
koncernbegreppet i I kap, 2 8 aktiebolagslagen (prop. 1975: 103 s. 279). Detta
uttalande har utsatts för åtskillig kriiik (se LU 1977/78:8 s. 18). 1 februari
1978 fick bolagskommiltén därför i uppdrag att utreda frågan om en
ändamålsenlig utformning av det akliebolagsrätlsliga koncernbegreppet i vad
avser 50/50-bolag (1979 års kommitléberättelse del II s. 22).

Kommittén har funnit alt 50/50-bolag inte bör omfattas av
koncernbegreppet då del gäller lillämpningen av koncernredovisnings- och
vinslut-delningsregler. Inte heller reglerna om låneförbud eller andra
bestämmelser i aktiebolagslagen vid vars lillämpning koncernbegreppet kan ha
belydelse påkallar enligt kommilléns uppfallning all 50/50-bolag betraktas som
dotterbolag.

Del stora fiertalet remissinstanser har lämnat kommitténs
uppfallning ulan invändning. LO och Svenska fabriksarbetareförbundet anser
emellerlid alt 50/50-bolagen bör omfattas av koncernbegreppet. LO har i silt
remissvar hävdat att redovisningsaspekten inle bör få avgöra huruvida en
bolagstyp skall betraktas som tillhörande en koncern eller inle. LO menar i
stället att de redovisningsproblem som kan förekomma i samband med 50/ 50-bolag
bör ses som tekniska frågor vilka får lösas genom alt bokförings-

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 72

nämnden ges i uppdrag att utforma redovisnings- och
informalionsregler för dessa företag.

För egen del anser jag liksom kommillén att övervägande
skäl talar mot att i koncernredovisningssammanhang behandla 50/50-bolag som
koncernföretag. Dessa skäl, som kommittén närmare har utvecklat i sill
betänkande, är i huvudsak följande,

- Att låta 50/50-bolag innefattas under
koncernbegreppet leder till missvi

sande koncernredovisningar genom att den grupp företag över vilken ett

moderföretag har full bestämmanderätt framstår som större än den i

verkligheten är.

Även frän vinstutdelningssynpunkl
framstår det som olämpligt att i koncernredovsningen ta med förelag som
moderbolaget inte har full bestämmanderätt över. Ur koncernens synvinkel är
50/50-bolagets vinstmedel nämligen ännu inte realiserade. Moderföretaget har
ju inte möjlighet att på egen hand driva igenom ett beslul om utdelning i
50/50-bolaget. Om man i koncernbalansräkningen tar med de likvida medlen i ett
50/50-bolag, över vilka det aktieägande bolaget inte kan disponera, kan detla
vidare i vissa fall ge anledning till felbedömning vid vinstutdelningsbeslut,
eftersom koncernens likviditet då framstår som bättre än den verkliga,

Att låta 50/50-bolag innefattas
under koncernbegreppet torde strida mot internationell koncemredovisningpraxis.

- Det pågår en utveckling av metoderna att på ett
ändamålsenligt sätt

redovisa bl. a. hälftenägda förelag. Det skulle vara olämpligt att nu låsa

denna utveckling genom att betrakta 50/50-bolag som dotterföretag.

Av de anförda skälen anser jag alltså att 50/50-bolag inte bör omfattas av

koncernbegreppet då del gäller lillämpning av
koncernredovisningsreglerna i 11 kap, 10 och 11 88 aktiebolagslagen. Det
överordnade bolagets ägarintressen i 50/50-bolaget bör i stället redovisas
såsom andra aktier eller andelar. Det utvecklingsarbete som pågår i fråga om
lämpliga metoder för redovisning av delägda företag kommer jag att beröra
senare (avsnitt 2.4.3),

Bestämmelserna i 12 kap, 2 8 aktiebolagslagen om
vinstutdelning i koncerner knyter an till koncernbalansräkningen. Liksom
kommittén finner jag det därför naturligt att då det gäller dessa bestämmelser
använda samma koncernbegrepp som vid tillämpning av koncernredovisningsreglerna.

När det gällder de övriga regler i aktiebolagslagen som är
knulna till begreppet koncern uppehåller jag mig först vid läneförbudet.
Bestämmelserna härom i 12 kap, 7 8 aktiebolagslagen innebär bl. a. att
aktiebolag inte får låna ut pengar till den som äger aktier i eller är
styrelseledamot eller verkställande direktör i etl annat bolag i samma koncern.
Huvudskälet för den regeln är att ett låneförbud annars lätl skulle kunna
kringgås genom att ett moderbolag förmår sitt dotterbolag att låna ut pengar till
moderbolagets aktieägare.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 73

Som elt skäl som talar för att 50/50-bolagen skall
omfattas av koncernbegreppet har anförts följande exempel (LU 1977/78:8 s.
25). Om koncernförhällande inte skulle anses föreligga mellan ägarebolageh och
50/50-bolaget skulle de förstnämnda kunna låna ut pengar lill det senare.
50/50-bolaget skulle därefler i sin tur utan överträdelse av läneförbudet kunna
ge penninglån till aktieägare, styrelseledamöter och verkställande direktörer i
ägarebolagen,

RSV har i sitt remissyttrande erinrat om den risk för
kringgående av låneförbudet som föreligger enligt nämnda exempel. I del angivna
exemplet krävs emellertid en överenskommelse mellan flera överordnade bolag,
vilket enligt min mening avsevärt minskar risken för kringgående av låneförbudet.
Den i exemplet angivna situalionen kan f. ö. uppkomma sä snart överordnade
aktiebolag, även om de är betydligt fler än två, kommer överens om att företa
de i exemplet angivna transaktionerna. Enligt min uppfattning är det angivna
exemplet inte etl lillräckligt skäl för att laborera med ett särskilt
koncernbegrepp i bestämmelserna om låneförbud.

Inte heller i övrigt anser jag atl tillräckliga skäl
föreligger för att för låneförbudet välja en särlösning enligt vilken 50/50-bolag
jämställs med koncernföretag.

Även i andra sammanhang än de nu behandlade är
koncernbegreppet av betydelse inom aktiebolagsrätten. Så är fallet när det
gäller upplysningsplikt enligt 8 kap. 7 8 och 9 kap, 12 §. redovisning enligt
11 kap. 6 8 iredje stycket, 7 8 första och sjätte styckena saml 13 8 andra
stycket, förvärv av egen aktie enligt 7 kap, 1 8, inlösen av aktie enligt 14
kap. 9 8, uppgifter i emissionsprospekt enligt 4 kap. 20 och 22 88, skyldighel
att anmäla innehav av aktier enligt 8 kap. 5 8 saml revisorsjäv enligt 10 kap,
4 8 ABL. Såsom kommittén enligt min mening övertygande har visat finns det inte
heller i dessa sammanhang tillräckliga skäl för alt räkna 50/50-bolag som
koncernföretag.

Jag föreslår alltså att den gmndläggande bestämmelsen i I
kap, 2 8 aktiebolagslagen ändras så att det klart framgår atl 50/50-bolag inte
skall behandlas som koncernföretag.

På flera områden inom skatterätten där ett
koncernförhållande har betydelse gäller ett särskilt, kvalificerat
koncernbegrepp som inle omfaltar 50/ 50-bolag. Begreppet dotterbolag används
emellertid ocksä utan närmare precisering inom skatterätten. Jag syflar här pä
regler om överiåtelse av akiier mellan företag i samma koncern, dolda
vinslöverföringaroch intern-vinslreserveringar. 1 dessa fall får del betydelse
om 50/50-bolag bör betraktas som koncernbolag. För ett ståndpunktstagande till
den frågan fordras skatterättsliga överväganden som ligger utanför ramen för
detta lagstiftningsärende. Jag vill i della sammanhang erinra om att föredragande
statsrådet i prop. 1978/79: 210 (s, 165) om ändrad företagsbeskattning uttalat
att en ny prövning av frågan om det skatterättsliga koncernbegreppets utformning
kan bli aktuell.

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 74

Jag delar kommitténs uppfattning atl del inte finns
tillräckliga skäl alt hänföra 50/50-bolag till koncernbolag då del är fråga om
en koncern enligt lagen (1975: 1132) om förvärv av hyresfastighet m. m.

Lagstiftningen om försäkringsrörelser, banker och
sparbanker är föremål för översyn i särskild ordning. När del gäller dessa
företagsformer saknas därför enligt min mening anledning att nu särskilt
överväga frågan om 50/50-bolagens behandling.

Slutligen vill jag framhålla atl jag senare under året
kommer att ta upp frågan om en koncerndefinition i lagen om ekonomiska
föreningar.

2.4.2. 50150-holag i arbetsrätten

Enligt 4 8 lagen (1974: 12) om anställningsskydd fär
arbetstagare vid beräkning av anställningstid tillgodoräkna sig den sammanlagda
anställningstiden hos olika arbelsgivare inom samma koncern.
Anställningstidens längd har i sin tur betydelse enligt anställningsskyddslagen
bl.a, då det gäller turordningen vid uppsägning på grund av arbetsbrist och vid
permillering, företrädesrätten till ny anställning och vid återinlagning efter
permillering samt uppsägningstidens längd. Enligt förarbetena (prop. 1973; 129
s. 136) är koncernbegreppet i anställningsskyddslagen detsamma som i 1944 års
aktiebolagslag (med undantag för alt enligt anställningsskyddslagen även andra
juridiska personer än aktiebolag kan vara moderföretag).

Enligt lagen (1974:981) om arbetstagares rätt till
ledighet för utbildning (sludieledighetslagen) har en arbetstagare rätt lill
ledighel för utbildning, om han de senaste sex månaderna eller sammanlagi minst
tolv månader under de senaste två åren har varil anställd hos arbelsgivaren.
Vid bestämmande av anställningslid skall medräknas tid under vilken
arbetstagaren har varit anställd hos något annat företag inom en koncern som
arbelsgivaren lillhör, I motiven (prop. 1974: 148 s. 65) framhålls all samma
principer bör lillämpas som i 4 8 anställningsskyddslagen då det gäller
beräkningen av anställningstidens längd.

Även enligt lagen (1978:410) om rätt till ledighel för
värd av barn, m. m. (föräldraledighetslagen) krävs för ledighet, bortsett från
vissa speciella fall då kvalifikationslid inte behövs, att arbetslagaren har
varil anställd hos arbetsgivaren de senaste sex månaderna eller sammanlagt
minst tolv månader under de senaste två åren. Vid beräkningen av
anställningstid tillämpas 4 8 anställningsskyddslagen.

Enligt semeslerlagen (1977:480) kan intjänade
semesterförmäner följa med vid byte av anställning inom samma koncern. Enligt
förarbelena (prop. 1976/77:90 s. 204) avses med koncern i semeslerlagen sädan
koncernbildning som faller under koncerndefinitionen i den dä gällande aktiebolagslagen
(dock med den skillnaden atl moderföretaget kan ha annan juridisk form än
aktiebolag).

Enligt lagen (1976: 35f) om styrelserepresentation för de
anställda i

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 75

aktiebolag och ekonomiska föreningar (LSA) har de
anslällda i en koncern med minst 25 arbetstagare rätt att utse
arbetstagarledamöter i moderförelagets slyrelse. Del anges i 3 8 andra stycket
LSA all hiéd koncern förstås i den lagen svenska juridiska personer som enligt
bestämmelserna i I kap, 2 8 aktiebolagslagen eller, såvitt avser ekonomiska
föreningar, vid en motsvarande tillämpning av dessa bestämmelser är
moderföretag och dotterföretag i förhällande till varandra (jfr Ds Ju 1979: 14
s. 67).

I lagen (1976: 355) om styrelserepresentation för de
anslällda i bankinslitul och försäkringsbolag finns koncernregler med samma
innebörd som i LSA.

Koncernbegreppet förekommer inle i MBL;s lagtext. De
fackliga rättigheterna enligt denna lag gäller endast mot den fysiska eller
juridiska person som fomellt utgör arbetsgivare i del aktuella fallet. Enligt
förarbelena (prop, 1975/76: 105 bilaga I s. 353) till lagen bör elt
dotterföretag inte kunna åsidosätta sin förhandlingsskyldighet under hänvisning
till alt dotterföretaget visserligen fattar de formella besluten men att den
verkliga makten ligger hos koncernledningen. Enligt förarbetena (s. 366) bör
vidare rätten till information även omfatta material som företaget har
tillgängligt och som belyser förhållandena inom koncernen, såvitt materialet i
fråga har belydelse för den fackliga verksamheten på den egna arbetsplatsen.

Kommittén har föreslagit att 50/50-bolagssitualionen
jämställs med koncernförhållande vid tillämpningen av anställningsskyddslagen,
sludieledighetslagen, föräldraledighelslagen och semesteriagen. Som skäl för
sin ståndpunkt har kommittén i huvudsak anfört att det ter sig naturligt atl en
arbetstagare som övergår från del ena företaget till del andra får tillgodoräkna
sig anställningstid i det företag han lämnar respektive fär överflytta
semesterförmåner.

Däremot har kommittén ansett att del föreslagna
koncernbegreppet i akliebolagslagen bör fä vara bestämmande i LSA. Som skäl för
denna ståndpunkt har kommittén anfört att del kan sägas ligga något ologiskt i
att 50/50-bolagets anställda skall medräknas i båda ägaraktiebolagen för avgörande
av om slyrelserepresentation skall föreligga i dessa. 50/50-bolagets anställda
har enligt kommittén inte mera samhörighet med det ena än med det andra
ägaraktiebolaget. Av detta skäl ter det sig enligt kommittén inte heller
berättigat att 50/50-bolagets anslällda skall ha rält att påverka utseendet av
arbetstagarledamöter i bägge ägaraktiebolagen. Enligt kommillén har dessutom
frågan om 50/50-bolagels behandling vid tillämpning av LSA endast marginell
betydelse.

En minoritet inom kommittén har i en reservation hävdat
att gällande rätt beträffande koncernbegreppet enligt LSA har den innebörden
all etl koncernförhållande föreligger mellan ägaraktiebolagen och 50/50-bolagen
samt att det från materiell synpunkt är önskvärt att 50/50-bolagen omfattas av
koncernbegreppet enligt LSA.

Under remissbehandlingen har delade meningar förekommil om
hur 50/

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 76

50-bolagen
bör behandlas inom arbetsrätten. En grupp bland remissinslanserna har i
huvudsak anslutit sig till kommitténs uppfattning. En annan grupp har instämt i
reservationen om att 50/50-bolagen skall behandlas som koncernföretag vid
tillämpning av LSA. En tredje grupp har funnit att 50/ 50-bolagen inte bör
anses som koncernföretag vid lillämpning av anställningsskyddslagen,
sludieledighetslagen, föräldraledighelslagen och semesterlagen.

För
min del gör jag efter samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet
följande bedömning i frågan om den arbelsrätlsliga behandlingen av
50/50-bolagen,

Det
ligger uppenbarligen ett betydande värde i att begreppet koncern har samma
innebörd inom alla olika rättsområden. Därför bör det finnas klara skäl för alt
välja en särreglering för ett visssl rättsområde, l.ex. del arbetsrättsliga.
När man tar ställning till om en särreglering bör göras bör man också beakta
att en rättsändring kan få betydelsefulla verkningar, på
anställningsskyddslagens område t. ex. i fräga om turordningarna för uppsägning
och permillering.

Som
kommittén har påpekat och som framgår av remissyttrandena är det f n. osäkert
vad som skall anses vara gällande rält i fråga om 50/50-bolagen och
koncernbegreppet inom det arbetsrättsliga fältei. Inte minst mot den bakgmnden
är det svårt alt överblicka verkningarna av den särreglering som kommittén har
föreslagit. Härtill kommer, som kommittén själv har understmkit, att kommittén
inte har haft anledning att gä närmare in på vilket koncernbegrepp som på sikt
är det lämpligaste inom arbetsrätten. Den frågan befinner sig f n. under
utredning i flera arbelsrältsliga sammanhang. Anställningsskyddskommitlén (A
1977:01) har sålunda i sitt remissyttrande framhållit att den i anslutning
lill sin översyn av anställningsskyddslagen kommer all behandla skilda frågor
med anknytning till den lagens koncernbegrepp och atl det också kan finnas
behov av att mer övergripande se över det arbetsrältsliga koncernbegreppet. Nya
arbetsrättskommittén (A 1976; 02) harockså i sitt utredningsarbete kommit in på
frågor kring koncernbegreppet. Även 1978 års semeslerkommillé (A 1977:02) torde
få anledning att överväga vilket koncernbegrepp som pä sikl bör gälla på
semeslerrättens område.

Mot
denna bakgmnd är det enligt min mening för tidigt att nu genomföra en
särreglering i anställningsskyddslagen med de därtill anslutande lagarna eller
i semesterlagen. Frågan bör övervägas närmare inom ramen för pågående
uledningsarbete. Till dess delta arbele har nått resultat bör lagarnas
nuvarande koncernbegrepp inte rubbas. Det får under mellantiden ankomma på
rättstillämpningen att la ställning till uppkommande definitionsfrågor.

Även
frågan om de s, k. sidoordnade koncernemas ställning på det arbetsrättsliga
området (jfr avsnitt 2.3,4) kan länkas komma upp i det fortsatla
utredningsarbetet. Tills vidare torde emellertid med det synsätt

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 77

som jag har anlagt här sådana företagsgrupperingar inte
bli att räkna som koncerner i arbetsrättsliga sammanhang. I anslutning till vad
jag har anfört under 2,3,3 villjag erinra om att koticérnbegreppet inom det
arbelsrätlsliga området enligt gjorda förarbetsullalanden är pä visst sätl mer
vidsträckt än det hittills tillämpade akliebolagsrätlsliga begreppet.

När det slutligen gäller
styrelserepresenlationslagstiftningen vill jag emellertid anslula mig till den
bedömning som kommillémajoriteten har gjort i fräga om 50/50-bolagen. Eftersom
del emellertid inte kan uteslutas att det i dag förekommer fall av
slyrelserepresentation för anställda som grundar sig på att anställda och
arbetsgivare har tolkat gällande rätt så att 50/50-bolagen är dotterbolag vid
tillämpning av LSA, behövs det en särskild övergångsreglering. Jag delar
nämligen kommitténs uppfattning atl man inte genom precisering av
koncernbegreppet i aktiebolagslagen bör föranleda någon inskränkning av en
faktiskt inrättad arbeistagarrepresenlation. Liksom kommittén anser jag därför
att del i en övergångsbestämmelse till ändringen i akliebolagslagen bör
stadgas alt rätl till styrelserepresentation som har inträtt till följd av en viss
tolkning av äldre rätl inle inskränks genom den ändrade bestämningen av
koncernbegreppet i aktiebolagslagen.

2.4.3 S. k. intresseföretag

I enlighet med tilläggsdirektiven har kommittén granskat
de särskilda problem frän redovisnings- och informationssynpunkt som är
förknippade med s. k. intresseföretag. Härmed avses fall då ett företag eller
en koncern äger en betydande andel i ett annat företag utan att dock andelen är
så stor all detta företag utgör dotterföretag.

Kommittén har utgått från att etl företag är ett
intresseföretag till ett annat företag om det inle är dotterföretag lill detta
företag men detta eller den koncern, vari det är moderföretag, äger en andel av
företagets kapital eller av rösträtten i företaget som uppgår till minst 20
procent och därjämte innehavet av aktierna (andelama) representerar en varaktig
förbindelse mellan företagen.

Enligt den i Sverige använda metoden för redovisning av
aktieinnehav, anskaffningskostnadsmeloden, redovisas i del aktieägande
företagets resultaträkning vad som erhålls i utdelning på aktierna, medan å
andra sidan föriust i det företag, vari man äger aktier, kan medföra behov av
nedskrivning av dessa. Del aktieägande förelagets andel i del delägda företagets
resultat kommer på detta sätt inte att redovisas direkt. Detta är en brist som
har uppmärksammats i svensk litteratur och praxis just i fråga om
intresseföretag under de senaste decennierna. Olika metoder for att avhjälpa
denna brist genom tilläggsupplysningar i årsredovisningen eller pä annat sätt har
kommit till användning i större svenska aktiebolags årsredovisningar under
senare är. Även kompletterande uppgifter om det kapital i intresseföretagen,
som svarar mot det aktieägande förelagets innehav, har börjat lämnas.

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 78

Kommittén har studerat denna utveckling och även den
alternativa metod för redovisning av aktieinnehav, som under senare år har
införts i vissa länder för intresseförelagsinnehav. Denna metod är känd under
beteckningen "the equity method" (kapitalandelsmetoden).

På basis av sin genomgång av svensk praxis har kommittén
angivit riktlinjer för en normering av redovisningen för
intresseföretagsinnehav, Kommiitén föreslår dock inte några lagregler.

Remissinstanserna har i huvudsak godtagit vad kommittén
har anfört om redovisningen av innehav i intresseföretag. Åtskilliga synpunkter
framförs dock.

Jag delar kommitténs uppfattning att det inte är befogat
att nu lagstifta i dessa frägor. Bokföringsnämnden har förklarat att nämnden
kommer att följa utvecklingen av redovisningspraxis i Sverige och utlandet och
i mån av behov utfärda nödvändiga riktlinjer. Om det skulle visa sig att
redovisningen av innehav i intresseföretag i något avseende behöver
lagregleras, fömtsätter jag att bokföringsnämnden tar initiativ till sådan lagstiftning.

2.5 Revisorernas verksamhet (BRÅ PM 1978: 2)

2.5.1 Allmänna synpunkter

En av brottsförebyggande rådets (BRÅ: s) arbetsgrupper har
inriktat sig bl. a. på vissa yrkesgmppers verksamhet, Arbetsgmppen har i en
första promemoria (BRÅ PM 1978:2) diskuterat revisorernas verksamhet och
försökt klarlägga vilka normer som faktiskt gäller på revisorsområdet.

Enligt arbetsgmppen har det i den allmänna debatten gjorts
gällande atl vissa revisorer genom rådgivningsverksamhet själva aktivt har
medverkat till uppkomsten av ekonomisk brottslighet. Enligt vad arbetsgruppen
har kunnat finna har de långtgående påståenden som framförts inte varit gmndade.
Gmppen har därför inriktat sig på att från mera allmänna utgångspunkter
undersöka möjligheterna att motverka ekonomisk brottslighet genom att stödja
de kunniga och seriösa revisoremas verksamhet. Promemorian innehåller förslag
och rekommendationer som dels är ägnade att stärka revisoremas ställning i
olika avseenden, dels utvidgar tillsynen över revisorerna och dels innebär en
komplettering av de etikregler som revisorsorganisationerna har antagit.

Promemorian har fått etl övervägande positivt mottagande
vid remissbehandlingen.

Även jag anser det angeläget att ta lill vara alla
möjligheter att motverka ekonomisk brottslighet. På revisorsomrädel kan detta
ske om man såsom anförs i promemorian stärker de kunniga och seriösa
revisorernas ställning. Jag vill dock erinra om att 1975 års aktiebolagslag
innebar att revisorernas ställning förstärktes och att möjlighelema till insyn
i bolagen förbättrades. Molsvarande regler föreslås nu även för andra företag
än aktiebolag (se avsnitt 2,3).

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 79

Det kan dock finnas skäl att nu vidta vissa lagändringar
för all yueriigare stärka revisorernas ställning. 1 promemorian förs fram
förslag lill ändringar av bestämmelserna om revision i lÖ kap.
aktiebolagslagen. Jag kommer all behandla dessa förslag i följande avsnitt.

1 promemorian rekommenderas atl kommerskollegium får en
krafiig resursförslärkning för att utöva tillsyn på revisorsomrädel. Kollegiets
organisation är f. n. under utredning. Denna beräknas vara klar under våren
1980. De resursfrågor som aklualiseras av rekommendationen och av nu framlagda
förslag på revisorsomrädel bör därför prövas senare.

2.5.2 Revisors kompetens

1 fråga om aktiebolag finns närmare bestämmelser om
revisors kompetens i 10 kap. aktiebolagslagen. Vissa större bolag är skyldiga
att ha kvalificerad revision. Dessa bolag indelas i två olika grupper. Den ena
gruppen är skyldig att anlila auktoriserad revisor. Den andra måste ha aniingen
auktoriserad eller godkänd revisor. 10 kap. 3 8 aktiebolagslagen innehåller
beslämmelser om vilka bolag som tillhör de nämnda grupperna. Frågorom
auktorisation eller godkännande prövas av kommerskollegium.

Arbetsgruppen rekommenderar i promemorian att kvalificerad
revisor på sikl skall krävas i alla aktiebolag. Som riktpunkt för den slutliga
övergången till denna ordning anges den I januari 1982, då antalet aktiebolag
förutsätts minska kraftigt. Kravet på ett aktiekapital på minst 50.000 kronor
slår dä igenom även för äldre akliebolag (se prop. 1976/77: 109 och SFS 1977;
320). Som en första åtgärd rekommenderar arbetsgruppen en bestämmelse med krav
pä kvalificerad revisor i alla nystartade aktiebolag. Övergångsvis bör enligt
arbetsgruppen också fler bestående akliebolag än nu omfallas av plikt att ha
kvalificerad revisor.

När det gäller andra förelagsformer än aktiebolag bör
enligt arbetsgruppens mening målsätlningen vara alt all ekonomisk verksamhel
som formelll eller reelll kan drivas utan personligt ansvar skall vara
underkaslad kvalificerad revision.

Arbelsgruppens rekommendalion alt kvalificerad revisor på
sikl skall krävas i alla aktiebolag har i huvudsak fåu ett positivt mottagande
vid remissbehandlingen. Några remissinslanser är emellertid kriiiska och många
kommer med reservationer eller kompletlerande förslag.

Enligt min mening är det givetvis en fördel om garantier
finns för en sakkunnig revision i företagen. Endasl de större aktiebolagen är
f.n. skyldiga att anlita kvalificerad revisor. När det gäller ekonomisk
brottslighet är emellerlid de mindre bolagen ofta mesl utsatta. För atl
förhindra och molverka ekonomisk brottslighet är därför en effektiv och
sakkunnig revision även i de mindre aktiebolagen av värde.

När del gäller möjligheterna att nu genomföra en ordning
med kvalificerade revisorer i alla aktiebolag är frågan om tillgången på
sådana revisorer av central betydelse.

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 80

F. n. finns omkring 120.000 akliebolag. Samlidigt finns
drygt 1.800 kvalificerade revisorer, varav omkring 700 är auktoriserade och
omkring 1. 100 är godkända. En viss årlig
ökning av antalet kvalificerade revisorer är atl förvänla.

Jag har redan föreslagit krav på kvalificerad revision i
vissa fall i andra företag än aktiebolag och ekonomiska föreningar (se avsnitt
2.3.2). Vidare kommerjag atl senare under årel ta upp frågan om kvalificerad
revision i ekonomiska föreningar på grundval av förslag härom i departementspromemorian
Ds Ju 1979: 14. Jag vill också redan nu förutskicka att jag kommer atl ansluta
mig lill ett förslag om kvalificerad revisor i aktiebolag som inte har full
täckning för aktiekapitalet (se avsnitt 2.6.3),

De nu angivna förslagen innebär en väsentlig skärpning av
företagens revisionsskyldighet. Med hänsyn till detta och till att tillgången
på kvalificerade revisorer f.n. är begränsad anser jag mig inte nu kunna
förorda någon ytterligare skärpning av kraven på kvalificerad revision i
enlighet med promemorians förslag. Frågan om införande av ett krav pä kvalificerad
revisor i alla aktiebolag kan emellertid tas upp till förnyade överväganden
efter den 1 januari 1982 då antalet aktiebolag kan förväntas ha nedgått
väsentligt. Del finns då också möjlighet alt beakta erfarenheterna av de nya
reglerna om revisionsplikt i andra företag än aktiebolag,

Sammanfailningsvis anser jag alltså alt kvalificerad
revisor på sikt bör krävas i alla aktiebolag men förordar att frågan om ändring
i aktiebolagslagen för att förverkliga denna målsättning fär anstå tills
vidare.

2.5.J Registrering av revisor

Ett aktiebolag är skyldigt att anmäla vissa förhållanden
som rör bolaget till patent- och registreringsverket. I fråga om bolagets
ställföreträdare skall anmälan göras om ställföreträdarens namn, postadress och
personnummer (8 kap. 15 8 aktiebolagslagen). Uppgiflerna tas in i
akliebolagsregislret.

Arbetsgruppen föreslår i promemorian atl del i
akliebolagsregislret skall tas in uppgifter om revisorer motsvarande vad som
gäller för akliebolags ställföreträdare.

Förslaget har fält ett positivt mottagande vid
remissbehandlingen. Endast tre remissinstanser är kritiska, nämligen
kommerskollegium, patent-och registreringsverket samt Svenska företagares
riksförbund.

Ett krav pä att revisorer skall registreras i
aktiebolagsregister har den nackdelen atl bolagen och registreringsmyndigheten
åsamkas extra arbete och kostnader. Å andra sidan ser jag det som en klar
fördel att var och en kan förvissa sig om att revisor har utsetts och att
vederbörande är behörig. Det är också en fördel att de praktiska möjligheterna
att i olika sammanhang kommunicera med revisorn förbättras. Rent allmänt kan
en registrering stärka revisorernas ställning.

Jag är för min del övertygad om alt de positiva effeklerna
av en regislre-

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 81

ring väl uppväger systemels nackdelar. Det finns också
redan nu rutiner för registrering av uppgifler om ell bolags slällförelrädare.
Del kan därför inle rimligen medföra någon större etra belastning för bolagen
och registreringsmyndigheten atl tillhandahålla resp. registrera uppgifter
också om revisorerna. Jag förordar alltså alt promemorieförslagel genomförs.
Vissa övergångsregler kan emellerlid behövas. Jag återkommer lill dessa i specialmotiveringen.

Den föreslagna uppgiftsskyldighelen bör även avse att
revisorn uppfyller de krav som kan gälla för bolagel i fräga om kvalificerad
revision (jfr 2 8 andra stycket aktiebolagsförordningen, 1975: 1387). Enligt
min meningar det däremoi utt gå för långl att, som föreslås av bl.a. kommerskollegium,
kräva alt revisorerna skall intyga att regislreringsanmälningen är riklig.

Jag återkommer senare till ytterligare en fråga om
uppgiftsskyldighei om revisorer i akliebolag (se avsnitt 2.6.5).

2.5.4 Beteckning på revisors verksamhet

Var och en fär i princip ulöva revisionsverksamhet här i
landet. Formella krav i fråga om en revisors kompetens finns endast för vissa
revisionsuppdrag. Så l.ex. krävs det, som tidigare nämnts, kvalificerad revisor,
dvs. en av kommerskollegium auktoriserad eller godkänd revisor, för revision av
större bolag (se avsnitt 2,5.2). De närmare reglerna om auklorisalion eller
godkännande av revisor framgår av förordningen (1973:221) om auktorisation och
godkännande av revisorer, revisorsförordningen (omtryckt 1976:825), samt
kommerskollegieis revisorskungörelse (omtryckt i kommerskollegieis
författningssamling 1977: 23).

Yrkestiteln revisor är inte förbehållen någon särskild
kategori och alltså inte skyddad. Revisorsförordningen innehåller emellerlid en
straffsanktion, 30 8, mot den som obehörigen ger sig ut för att vara
auktoriserad eller godkänd revisor. I syfle att förebygga missbruk av dessa
yrkestitlar gäller vidare enligt 11 och 18 88 revisorskungörelsen ett förbud
atl i ett revisionsbolags firma ta in orden auktoriserad eller godkänd.

För all siödja de seriösa och kompetenta revisorerna
föreslår arbelsgruppen i promemorian en straffsanktionerad regel av innebörd
atl andra än auktoriserade eller godkända revisorer och revisionsbolag inte får
i firma eller eljesi vid beleckning av sin näringsverksamhet använda ordet
revision eller sammansättningar med eller avledningar av detta ord.

Promemorieförslagel har fåll ett blandat mottagande vid
remissbehandlingen. Flertalet av de remissinstanser som har yltrat sig i frågan
är kriiiska och avslyrker förslaget eller uttrycker slor iveksamhel inför den
föreslagna ordningen.

För egen del anser jag att förslaget i och för sig stämmer
väl med önskemålet om en förstärkning av de kvalificerade revisorernas
ställning. Förslagel skulle ocksä medföra att den som vänder sig till en
revisionsfirma kunde vara säker på atl vissa kvalitetskrav var uppfyllda.

b-Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 143

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 82

Å andra sidan kan flera invändningar göras mot förslaget.
Ordet revision är f. n, ett samlingsbegrepp för olika former av
granskningsverksamhet. Också i framtiden kommer arbele som kan betecknas som
revision att utföras även av icke kvalificerade revisorer. Även om det på sikt
kommer att krävas kvalificerad revision i alla aktiebolag (se avsnitt 2.5.2)
utesluter detta inte att till revisor även utses annan än auktoriserad eller
godkänd revisor, I bäde ;.ktiebolag och andra företagsformer kommer extern revision
alltså att utföras av revisorer som inte är auktoriserade eller godkända.

Arbetsgmppen har mot denna bakgmnd också funnit att det
saknas fömtsättningar fiir att skydda titeln revisor. Jag delar i likhet med
remissinstanserna denna uppfattning.

Så länge fömisältningar saknas för ett skydd av ordet
revisor är del enligt min mening knappast möjligt att införa ett effekiivt
skydd av ordet revision. Det förefaller också motsägelsefullt att tillläta
någon att kalla sig revisor men att hindra honom frän att beteckna sitt företag
som revisionsbyrå eller dylikt, fastän beteckningen är ett riktigt uttryck för
verksamhetens art.

Mot bakgmnc' av det anförda har jag kommit till den
slutsatsen att förslaget om ett skydd för ordet revision inte bör genomföras.

2.5.5 Revisors fjstnadsplikt och upplysningsskyldighet

Uppdraget som revisor i ett företag ger ofta möjligheter
till ingående kännedom om företagets förhållanden. För att tillgodose behovet
av sekretess gäller för revisorer i aktiebolag vissa regler om tystnadsplikt
och upplysningsskyldighet (10 kap. 13 8 aktiebolagslagen).

Tystnadsplikten innebär atl en revisor inte till enskilda
aktieägare eller utomstående får lämna upplysningar om sådana
bolagsangelägenheler som han har fått kännedom om vid fullgörande av sitt
uppdrag, om det kan lända till förfång för bolaget. Bryter revisorn mot
tystnadsplikten kan han bli skadeståndssityldig.

Tystnadsplikten gäller inte i förhällande till
bolagsstämman. Gentemot stämman har revisorn en i princip ovillkorlig
upplysningsskyldighet. Revisorn är skyldig att till stämman lämna alla upplysningar
som stämman begär, om det in e skulle lända lill väsentligt förfång för
bolaget.

Arbetsg!uppen anser alt reglerna om revisorers
tystnadsplikt och upplysningsskyldighet bör ändras.

1 fråga om tystnadsplikten föreslår arbelsgruppen att
bestämmelsen arbetas om efter mönster av 192 8 lagen (1955: 183) om
bankrörelse. Förslaget innebär atl en revisor inte i oträngt mål får yppa nägot
om bolagets angelägenheler.

I promemorian framhålls att brottsutredare och
rättsvårdande myndigheter f. n. inle direkt kan utnyttja en revisors vetskap
om ett bolags förhållanden. I alltför stor utsträckning förekommer det att en
revisor med

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 83

hänvisning lill skaderekvisitet anser sig böra vägra alt
lämna begärda upplysningar om bolaget. Förslaget däremot medför enligt
arbetsgmppen att revisorn får både möjlighet och skyldighet att göra eh
intresseavvägning i varje enskill fall och förfängsrekvisilel påverkar inle
längre ensamt bedömningen av om tystnadsplikt finns eller inte. Vid
tillämpningen av den föreslagna regeln kan revisorn enligt arbetsgruppen falla
tillbaka på den praxis som har utvecklats beträffande banksekretessen.

Remissinstansernas inställning lill förslaget om
revisorers tystnadsplikt är spliltrad. Mänga instanser godtar förslaget, 1
stort setl lika många ställer sig avvisande. En skiljelinje går mellan på ena
sidan broltsutredande organ och rältsvårdande myndigheter, som är positiva lill
förslaget, och pä den andra sidan företrädare för företagsintressen och
revisorer, som intar en kritisk hållning. Från nästan alla håll sägs att
ordvalet "i oträngt mål" inte bör användas.

För egen del villjag i fråga om tystnadsplikten först
undersiryka atl jag anser del självklart alt revisorns uppgift inle bara är att
beakta aktieägarnas intressen. Även samhällets, de anställdas och övriga
borgenärers intressen måste beaktas. Det är därför viktigt att revisorn har en
självständig ställning i förhällande till styrelsen, verkställande direktören
och bolagsstämman.

Enskilda aktieägares och utomståendes behov av uppgifter
om bolagets förhållanden bör enligt min mening i första hand tillgodoses av
bolagets styrelse och verkställande direkiör. Samtidigt är del givet att
revisorns ingående kännedom om bolagets förhållanden gör atl han i mänga fall
kan framslå som en viktig kunskapskälla.

Resultatet av revisorns granskning skall anges i den
revisionsberättelse som revisorn är skyldig att lämna till bolagslämman.
Revisionsberättelsen blir offenllig handling och revisorn kan räkna med all
berättelsens innehåll kommer lill allmän kännedom. Del är genom
revisionsberättelsen som revisorn i första hand har att lämna upplysningar om
bolagets förhållanden. Säsom arbetsgmppen också framhåller har revisorns
skyldighet alt göra anmärkning i revisionsberättelsen inle någol samband med
frågan om hans lystnadsplikt.

Nuvarande regler om tystnadsplikt innebär atl en revisor
som tidigare nämnts inle fär lämna ut uppgifler om bolaget pä sådant sätt att
bolagel lider skada (prop. 1975: 103 s. 436). Enligt min mening måste - såsom arbetsgruppen
också påpekar - även med en mer nyanserad inriktning i fråga om
tystnadspliktens utformning del grundläggande vara att revisorn har
tystnadsplikt beträffande förhållanden vilkas yppande kan skada det reviderade
förelagel.

En effekliv och tillfredsställande revision bygger på att
företagsledningen visar stor öppenhet mol revisorn. Denna öppenhet från
bolagsledningens sida förutsätter all ledningen kan ulgå från att revisorn
inte opåkallat lämnar upplysningar om bolagets förhållanden lill aktieägare och
utomstående. Detta är enligt min mening en viklig omständighet.

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 84

Om man som arbetsgruppen föreslär arbetar om
lagstiftningen efter mönster av banksekretessen, talar mycket för att
företagsledningens öppenhet mot revisorn minskar. Detta bidrar självfallel
inle lill en effektiv revision. Härtill kommer att förutsättningarna för en
revisors tystnadsplikt ofta skiljer sig frän vad som gäller beiräffande
banksekretessen, som endast avser atl skydda enskildas förhållanden. Det finns
alltså risk för atl praxis beiräffande banksekretessen inte skulle ge revisorn
lillräcklig ledning i det enskilda fallet.

Mot bakgrund av de skäl som jag nu har redogjort för
känner jag tveksamhet inför den i promemorian angivna lösningen.

En annan och måhända bättre lösning, som förts fram av
flera remissinstanser, går ut på atl man sä långt möjligt preciserar de
situationer där det finns anledning att mildra revisorns tystnadsplikt.
Innehållet i promemorian ger emellertid enligt min mening knappasl underiag
för sådana preciseringar.

Kommerskollegium anser att frågan om revisorers
tystnadsplikt bör underkastas en noggrannare ulredning. Enligt kollegiets
mening kan en sädan utredning ske inom ramen för en ökad aktivitet frän
kollegiets sida.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att arbetsgruppens
förslag beträffande revisorers lystnadsplikl inte f. n, bör genomföras. Jag
förordar alltså att nuvarande ordning bibehålls tills vidare.

Den lystnadsplikl som jag nu har behandlat gäller som
nämnts inte i förhållande lill bolagsstämman. Revisorn är skyldig att till
stämman lämna alla upplysningar som stämman begär, om det inte skulle lända
till väsentligt förfång för bolagel.

Arbetsgruppen föreslår att revisorn skall ha en
upplysningsskyldighet även i förhållande till medrevisor, särskild granskare,
ny revisor och, om bolagel har försalls i konkurs, konkursförvaltare.
Arbetsgmppen framhåller att förslaget har visst stöd i lagens förarbeten
(prop. 1975; 103 s. 437). Enligt arbetsgruppen har praxis emellertid inle ännu
utvecklats på förulsalt sätt och en lagändring är därför nödvändig.

Arbetsguppen anser det inle nödvändigt all den föreslagna
utvidgade upplysningsskyldigheten begränsas av ett förfångsrekvisit. Revisorer
och granskare har nämligen tystnadsplikt och någon skada för bolaget kan därför
inte uppkomma av att de informeras. Även konkursförvaltaren kan enligt
arbetsgruppen informeras ulan skada för bolaget.

Vid remissbehandlingen har förslaget tillstyrkts eller
lämnals ulan erinran av praktiskt tagel samtliga remissinstanser. Även jag
ansluter mig till förslaget och förordar atl bestämmelsen om revisorers
upplysningsskyldighet ändras på sätt föreslagils i promemorian.

2.5.6 Etiska regler

Det finns f. n. fyra organisationer som arbetar för
yrkesrevisorernas intressen, nämligen Föreningen Auktoriserade revisorer FAR,
Svenska

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 85

revisorsamfundet, Sveriges redovisningskonsulters förbund
och Sveriges bokförings- och revisionsbyråers förbund. De tre förstnämnda av
dessa organisationer har anlagit etiska regler, som ledmölerna i organisationen
har atl följa.

Arbetsgmppen rekommenderar i promemorian
revisorsorganisationerna atl kompleltera sina eliska regler med uttalanden av
följande innebörd;

1. En revisor har, på grund av den ställning som i
fräga om revision getts

honom i lagstiftningen, plikter även mot allmänheten och det allmänna.

2. En revisor skall, inom ramen för
sitt revisionsuppdrag, verka för all det reviderade företaget handlar
lagenligt, tar hänsyn till aktieägare, borgenärer, anställda och övriga
intressenter samt även i övrigt iakllar god affärssed.

3. En revisor skall avhålla sig frän
alt genom rådgivning eller annal aklivi arbete medverka i lagstridig handling
eller i handling som uppenbarligen innebär kringgående av lag, vare sig
förfarandel riklar sig mol en enskild eller mot det allmänna, och inle heller
aklivt medverka i förberedelser som enligt vad revisorn vet eller har grundad
anledning anta syftar till sådana handlingar. Vad nu sagts skall icke uigöra
hinder för en revisor att lämna upplysning om innehållel i gällande rätt. Del
medför ej heller skyldighet för denne atl särskilt tillvarata myndighelernas
iniressen.

Vid remissbehandlingen har rekommendationen överlag fått
ett positivt mottagande vad gäller de tvä första reglerna. Den iredje regeln
har däremot kritiserats av nära nog samtliga remissinstanser.

Jag vill för min del understryka vikten av att del finns
etiska regler på revisorsomrädel där revisorernas skyldigheter mol såväl
allmänheten som det allmänna slås fast. Reglerna bör även i övrigt utformas så,
alt revisorernas ansvar i olika avseenden kommer lill uttryck. Jag saknar
emellerlid anledning att här gå närmare in pä reglernas innehåll. Liksom
hillills får del ankomma på revisorsorganisalionerna själva atl utforma etiska
regler för sina ledamöter. Jag kommer emellertid att noga följa utvecklingen på
detta område.

2.6 Förstärkt skydd för det bundna aktiekapitalet (BRÅ PM
1979: 5)

2.6.1 Allmänna synpunkter

En särskild arbelsgmpp inom BRÅ har haft i uppgift all
pröva möjligheterna att genom lagstiftning förebygga missbruk av
aktiebolagsformen.

Enligt arbetsgmppen har det under senare år kommit flera
rapporterom alt aktiebolagsformen har använts för ekonomisk brottslighet.
Uppgifterna tyder enligt arbelsgruppen på att regelsystemet i aktiebolagslagen
lill skydd för bolagels aktieägare, borgenärer, anställda och andra
intressenter är bristfälligt. Gruppen har därför inriktat sig på att från
främst brottsförebyggande utgångspunkter undersöka möjligheterna au förbällra
den nuvarande ordningen. Promemorian innehåller förslag dels om en skärpning
av

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 86

bestämmelserna om likvidation och av kontrollen av förelag
där aktiekapitalet delvis har gått förlorat, dels om åtgärder mot illojala
förfaranden inför en föreslående likvidation eller konkurs genom byten av
bolagets firma, säte och styrelse och dels om ålgärder för atl påskynda
avvecklingen av s. k. skrivbordsbolag och vilande bolag.

Promemorian har fått etl myckel blandal mottagande vid
remissbehandlingen.

Jag anser det angelägel att så långt möjligt förebygga
missbruk av aktiebolagsformen. Flera av de förslag som förs fram i promemorian
kan emellertid enligt min mening förvänlas ha endast mindre effekter när det
gäller all motverka den ekonomiska brottsligheten. Berättigad hänsyn måste
också las till de ekonomiska iniressen som finns i en lojalt bedriven
affärsverksamhet. Självfallel är del också angelägel alt motverka onödig
byråkrati. Frän dessa utgångspunkter anser jag atl flera av promemorieförslagen
inte är godtagbara. Jag kommer att i följande avsnitt behandla de olika
promemorieförslagen var för sig.

2.6.2 Likvidation

Aktieägarna i ett bolag är inte personligen ansvariga för
bolagets skulder. Av hänsyn till bolagels borgenärer innehåller
aktiebolagslagen regler lill skydd för det kapital som har bundits i bolaget,
främsl aktiekapitalet.

Aktiekapitalet kan gå helt eller delvis föriorai, om
bolagets verksamhet gär med förlust. För att i denna situation skydda bolagets
borgenärer finns bestämmelser om tvångslikvidation i 13 kap. 28
aktiebolagslagen. Om aktiekapitalet har gått förlorat till mer än 2/3 kan
bolaget bli skyldigt att träda i likvidation. I denna situation åligger det
styrelsen att upprätta en särskild likvidalionsbalansräkning. Visar det sig atl
brislen i aktiekapitalet översiiger 2/3, skall styrelsen snarast möjligt till
bolagsstämman hänskjuta frågan om bolaget skall träda i likvidation. Om inte
stämman beslular om likvidation, får bolaget respif till den ordinarie
bolagsstämman under näsla räkenskapsår. Fastställs inte vid denna stämma en
balansräkning som visar att del egna kapitalet uppgår till halva aktiekapitalet
skall styrelsen, om stämman inte beslutar om likvidation, ansöka om
tvångslikvidalion hos vederbörande tingsrätt. Bolagel kan undgå beslut om
tvångslikvidation genom att under ärendets handläggning visa att
likvidationsanledningen har upphört.

.Arbetsgruppen föreslår en skärpning av reglerna om
tvångslikvidalion. I förslaget behålls själva utgångspunkten för tvångslikvidationsreglerna,
nämligen att aktiekapitalet har gått föriorai lill mer än 2/3.

När det gäller styrelsens skyldighet att agera vid befarad
kapitalbrist påpekar arbetsgmppen att lagmmmets nuvarande lydelse har vållat
missförstånd om lagens innebörd. Därför föresläs i promemorian en uttrycklig
bestämmelse om att det åligger styrelsen att, när helst anledning föreligger

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 87

till antagande atl bolagets eget kapital understiger 1/3
av det registrerade aktiekapitalet, ofördröjligen upprälla en särskild
balansräkning som visar bolagets ställning.

Remissinstansernas inställning till förslagel är överlag
positivt. Även jag ansluter mig till förslaget och förordar att bestämmelsen om
styrelsens skyldighet att agera vid befarad kapitalbrist ändras pä säll som har
föreslagits i promemorian.

Arbetsgmppen föreslär vidare en återgång till kravel i
1944 års aktiebolagslag, nämligen att ett bolag som har förlorat mer än 2/3 av
aktiekapitalet inom viss lid mäste förete full täckning av aktiekapitalet för
att bolaget skall undgå skyldighet att träda i likvidation Kravel på full
täckning bör enligt arbelsgmppens mening kunna införas rned hänsyn till
möjligheterna alt göra aktieägartillskott.

Arbetsgmppen framhåller dessutom i promemorian att det
inte är försvariigt att ett bolag under en följd av är driver verksamhel med
ett aktiekapital som saknar täckning. I promemorian föreslås därför att, om
bolagsstämman för andra året i följd fastställer en balansräkning som ulvisar
att aktiekapitalet har gåu förlorat till 1/3, stämman samtidigt skall pröva
frågan om bolaget skall träda i likvidation. Stannar stämman för att fortsätta
verksamheten får bolaget respit till ordinarie bolagsstämma under nästföljande
räkenskapsår. Vid denna stämma måste full täckning finnas för del registrerade
aktiekapitalet för att bolaget skall undgå likvidationsskyldighet.

Under remissbehandlingen har de angivna
promemorieförslagen fält ett blandat mottagande. Flertalet remissinstanser har
intagit en kritisk hållning till förslagen.

Frågan om täckning av förlorat aktiekapital prövades vid
aktiebolagslagens tillkomst år 1975 (prop. 1975; 103 s. 217), Kravet på full
täckning bedömdes då som alltför strängt med hänsyn till främst
kapitalproblemen i nystartade företag, företagens möjligheter att på kort lid
få tillgång lill nytt riskvilligt kapital och effeklerna för kapitalägare och
anställda i företaget.

Mot bakgmnd bl. a. av de senaste årens utveckling är det
angeläget att man inte försämrar företagens möjligheter att i ett för företaget
besvärligt ekonomiskt läge säkra sysselsättningen för de anställda. Problemen
är här givetvis särskilt framträdande i nystartade företag och företag som är
inne i ett expansivt utbyggnadsskede. En annan viktig faktor i sammanhanget är
den rådande knappa tillgängen på riskvilligt kapital i samhället. Möjligheterna
atl pä korl tid täcka hela bristen i aktiekapitalet kan i mänga fall vara
mycket begränsade. Även i ett längre perspektiv kan etl absolut krav på full
täckning orsaka svårigheter för den lojala företagsamheten. Detta innebär att
jag i huvudsak delar den bedömning av frågan om täckning av föriorai
aktiekapital som gjordes i 1975 års lagstiftningsärende. Jag är därför inte
beredd att tillstyrka promemorieförslaget i den delen. Jag är heller inte
beredd, främsl av hänsyn lill sysselsättningsaspekterna, att

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 S8

godla förslagel om en begränsad lidsfrist för fortsalt
verksamhet för förelag som inte har full täckning för aktiekapitalet.

Vad jag nu har sagt innebär atl nuvarande ordning
bibehålls i fråga om täckning av förlorat aktiekapital.

Jag vill här nämna atl frågor rörande frivillig
likvidation f. n. övervägs i samband med den fortsatta översynen av
lagstiftning mot organiserad och ekonomisk brottslighet. Enligt vad jag har inhämtat
kan översynsarbetel i denna del förväntas resultera i en promemoria från
brottsförebygande rådet under våren 1980 med förslag till ålgärder mol missbruk
av likvidationsinstitutet.

2.6.3 Kvalificerad revisor m. m.

I fråga om aktiebolag finns närmare beslämmelser om
revisors kompetens i 10 kap. akliebolagslagen. En redogörelse för dessa
bestämmelser har jag lämnal tidigare (se avsnill 2.5.2).

Arbelsgruppen anser att kvalificerade revisorer på sikt
bör krävas i alla aktiebolag. Under en övergångslid bör emellerlid en
priorilering göras så atl det beräknade tillskottet av kvalificerade revisorer
sätts in där revisorerna gör mest nytta. Enligt arbelsgruppens mening bör
därför en kvalificerad revisor finnas i de aktiebolag som bevisligen är i
riskzonen på det sättet alt en del av det registrerade aktiekapitalet har gåll
förlorat.

Pä grund av det sagda föreslär arbelsgruppen atl minst en
av bolagsstämman utsedd revisor skall vara auktoriserad eller godkänd, om del
enligt den senast fastställda balansräkningen inte finns full täckning för
bolagets registrerade aktiekapital.

Promemorieförslaget har fått ell övervägande positivi
mottagande vid remissbehandlingen.

Jag har lidigare (avsnitt 2.5.2) framhållit alt
kvalificerade revisorer på sikt bör finnas i alla akliebolag. Jag har
emellertid också påpekal att tillgängen på kvalificerade revisorer f. n. är
begränsad. I denna siluaiion är det angeläget att de resurser som finns på
revisorsområdet tas lill vara på bäsla sätt.

När ett bolag inte har full täckning för aktiekapitalet är
detla självfallet ofta ett tecken på att bolaget har finansiella svårigheter.
Från revisorshåll har vid remissbehandlingen påpekats att etl byte av revisor i
en sädan situation kommer väl sent och inte alltid är av godo. Jag har förslåelse
för dessa synpunkter men är samtidigt övertygad om att förekomslen av en
effektiv och sakkunnig revision i bolaget kan vara ett verksamt medel när del
gäller att komma lill rätta med bolagets svårigheter. Ell utnyttjande av de
kvalificerade revisorernas tjänster i sädana sammanhang som del här är fråga om
är därför enligt min mening till fördel för bolaget och dess intressenter. Man
kan dessutom på goda grunder anta att kravet pä en kvalificerad revisor
motverkar ekonomisk brottslighet eller andra otillbörliga beteenden, om
bristen i aktiekapitalet har föranletts av någon form av illojal
affärsverksamhet.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 89

Mot bakgrund av det anförda förordar jag att minst en av
bolagsstämman utsedd revisor skall vara kvalificerad, om bolagels senasl
faslställda balansräkning visar att full täckning inte finns för bolagets
regisirerade aktiekapital. Om bolagsstämman i denna situation inte utser en
kvalificerad revisor, skall länsstyrelsen på anmälan utse en behörig revisor
(10 kap. 6 8 akliebolagslagen).

Enligt gällande rätt är del styrelsen som är skyldig att
ansöka om tvångslikvidalion. Ansökan kan ocksä göras av styrelseledamot,
verkställande direktör, revisor eller aktieägare (13 kap. 2 8 första stycket
aktiebolagslagen). Revisorns initiativrätt motiverades med att del är
angelägel atl skyddet för bolagets bundna kapital blir effektivt (se prop.
1975: 103 s. 501).

Revisorns initiativrätt bör enligt arbetsgruppens mening
ersättas med en absolut plikt för revisorn all agera. I promemorian föreslås
alt slyrelsen eller revisorn skall ge in ansökan om likvidation, om inle
bolagsstämman godkänner en balansräkning som utvisar atl föreskriven täckning
finns för det regisirerade aktiekapitalet. Genom ordel "godkänner"
markeras enligt arbelsgruppen att det inte är fråga om en balansräkning per
balansdagen ulan en räkning som avser det aktuella läget pä stämmodagen.

Remissinstansernas inställning till förslaget är
splittrad.

Jag vill för egen del framhålla att jag anser det vikligl
att skyddet för bolagets bundna kapital är effektivt. Det är enligt min mening
också viktigt att revisorernas ställning stärks. En absolut plikt för revisorn
att agera i de situationer som det här är fråga om rimmar alltså i och för sig
väl med min allmänna inslällning.

Å andra sidan kan invändningar göras mot den i promemorian
föreslagna ordningen. Jag är inte övertygad om att etl genomförande av
förslagel kan få mer än på sin höjd marginella effekler när det gäller att
molverka missförhållanden. En ansökan om tvångslikvidation för bolaget är en
belydelsefull förvaltningsåtgärd. Ansvaret för en sådan åtgärd bör rimligen i
första hand åvila bolagets ledning bl.a. med hänsyn till bestämmelserna om
personligt betalningsansvar. För revisorn aktualiseras inget sådant ansvar.
Enligt min mening ligger det också myckel i vad som har påpekals vid
remissbehandlingen, nämligen alt en revisor inte bör dras in i en
intressekonflikt i en situation där styrelsen anser sig böra forlsäUa verksamhelen
och därmed garaniera sysselsättningen för bolagets anställda. Till detla kommer
att revisorn enligt nuvarande bestämmelser är skyldig att kontrollera all
slyrelsen och verkställande direktören har följt akliebolagslagens
bestämmelser.

Mot bakgrund av del anförda har jag kommit till den
slutsatsen att arbetsgruppens förslag om en absolut skyldighel för revisorn atl
agera vid kapitalbrist inte bör genomföras. Jag förordar alltså att nuvarande
ordning bibehålls.

I klarhetens intresse anser jag del befogat att, såsom har
föreslagits i

s. 90 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 90

promemorian, lagtexten anger all en bedömning av bolagels
ställning skall ske på gmndval av en balansräkning som avser det aktuella läget
pä stämmodagen. Jag förordar alltså atl promemorieförslaget genomförs på denna
punkt.

2.6.4 Byte av firma och säte

1 bolagsordningen för varje akfiebolag skall anges bl.a,
bolagels firma, dvs. den benämning under vilken verksamheten drivs, samt den
ort i Sverige där bolagets styrelse skall ha sitt säte, Uppgiflerna om bolagets
firma och styrelsens säte registreras i patent- och registreringsverkets
bolagsregister. Ändras bolagsordningen, vilket kan ske genom beslut av
bolagsstämman, skall ändringen genast anmälas för registrering och beslutet
får inle verkställas förrän registrering har sketl.

Arbetsgmppen föreslår att en ändring av bolagsordningen
såvitt angår bolagets firma och styrelsens säte skall få registreras endasl om
ändringen är påkallad av marknadsmässiga, organisatoriska eller andra särskilda
skäl. Vidare skall krävas att ett yttrande företes av en kvalificerad revisor
om att det finns full täckning för bolagets registrerade aktiekapital och att
såvitt känt någon allvarlig betalningsanmärkning mot bolaget inle har
förekommit under det närmast föregående året.

Arbetsgmppen framhåller i promemorian att firmabylen och
ändringar i fråga om styrelsens säte ofta ingår som ett led i en rad åtgärder
som syftar till att vilseleda bolagets borgenärer och andra intressenter.
Firmabyten i illojalt syfte torde vara ojämförligt vanligast i aktiebolag.
Problemen med firmabyten och otillböriiga ändringar av styrelsens säte bör
därför enligt arbetsgmppen lösas inom akliebolagslagens ram.

Vid remissbehandlingen har promemorieförslaget fåll elt
blandal mollagande. Flera remissinstanser godtar förslaget. Ungefär lika många
ställer sig avvisande.

Enligt min mening måste utgångspunkten vara att
bolagsledningen har full frihet atl bedöma när del finns skäl att byta firma
eller den ort där styrelsen skall ha sitt säte. Som framhållits i promemorian
har emellertid byten av firma och säte ibland förekommit som ett led i en
illojal verksamhet. Del är i och för sig motiverat att åtgärder vidtas för att
motverka sådana illojala förfaranden (jfr LU 1979/80; 2 s, 30). Jag känner
emellertid tveksamhet inför den i promemorian skisserade lösningen för att
komma till rätta med de problem som det här är fräga om. Skälen härtill är
flera.

Promemorieförslaget medför långl gående inskränkningar av
bolagsledningens möjligheter alt självständigt bedöma frågor om firmabyte
eller ändring av styrelsens säte. Patent- och registreringsverket skall i varje
särskilt fall göra en materiell prövning av huruvida fömtsättningar finns för
alt medge byle av firma eller säte. Denna prövning kan, som patenlverket självt
har framhållit i sitt remissvar, välla slora praktiska svårigheter. Ofta torde
verket fä etl bristfälligt underlag för sina överväganden. Verket

s. 91 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 91

skulle också, om förslaget genomförs, behöva en inte ringa
resursförslärkning för att kunna arbela som tillståndsmyndighet.

Vad särskilt gäller kravet pä intyg från kvalificerad
revisor om atl det finns full täckning för bolagets aktiekapital kan delta
komma all drabba de seriösa företagen alllför hårt åtminstone sä länge inle den
ordningen gäller att kvalificerad revisor finns till hands i alla aktiebolag.

Sammanfattningsvis anser jag all del kan befaras atl
effekterna av den föreslagna ordningen endast skulle ge begränsade fördelar när
del gäller alt motverka den ekonomiska brottsligheten och andra illojala
beteenden men medföra betydande administrativa nackdelar för såväl bolagen som
registreringsmyndigheten. Detta hindrar emellertid inte att andra, mindre
långtgående åtgärder kan vidlas.

Var slyrelsen har sitt säte har praklisk belydelse i en
rad hänseenden. Först och främst gäller som bolagets hemvist den ort där
styrelsen har sitt säte. På den orten har bolaget alltså atl svara i tvistemål,
Samma bestämmelser gäller för ansökan om bolagets konkurs, Pä skalleområdet
gäller dessutom att sätesorten är bestämmande för beskatlningen av bolaget. I
fråga om mervärdeskatt är bolaget skyldigt att inom viss tid underrätta
länsstyrelsen om att bolaget har ändrat sätesort.

Mot bakgrund av de bestämmelser somjag nu har redogjort
för ligger det enligt min mening nära till hands att i stället för
promemorieförslaget välja en lösning som innebär att bolaget blir skyldigt att
genast underrätta länsstyrelsen i det län där bolagets styrelse har sitt säte
om ett beslut om firmabyte eller ändring av sätesort. Underlåter bolagel atl
underrätta länsstyrelsen bör delta kunna leda lill all beslutet om ändring av
bolagsordningen vägras regisirering.

En sådan ordning som jag nu har angett bör kunna få
positiva effekler när det gäller att molverka illojala beteenden i sådana
sammanhang som del här är fråga om. För bolagen och regislreringsmyndigheten
kan den ifrågasatta underrättelseskyldigheten inle rimligen medföra någon
större belastning. Jag förordar därför att den av mig angivna ordningen genomförs.

Flera av problemen med firmabyten och ändringar av styrelsens
säte hänger enligt min mening samman med aktiebolagsregistrets nuvarande
uppbyggnad. Det är bl. a. en allvariig olägenhel atl akliebolagsregislret inte
annat än undantagsvis ger någon möjlighet alt söka på person. Genom en
överföring av akliebolagsregislret pä maskinläsbart medium för att möjliggöra
slagningar på bl.a. fysiska personers namn skulle enligt min mening myckel vara
vunnet också beträffande sådana illojala förfaranden som det här är fråga om.
Enligt vad jag har inhämtat från patent- och registreringsverkets bolagsbyrå
kommer det framdeles atl finnas tekniska möjligheter till detta.

Jag vill i detla sammanhang ocksä erinra om att
statskontoret nyligen lill budgetdepartemenlet har lämnat en rapport (nr 1979:
28) Organisalionsre-

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 92

gisler. Rapporten utgör en förstudie av förutsättningarna
alt förenkla och förbättra uppgiflsinsamling, registrering och avisering av
dala om förelag och organisationer. 1 rapporlen visas vilka myndigheler och
organisationer som registrerar uppgifler om förelag m. fl. och vilka uppgifter
av baskarak-lär som finns i regisiren. Rapporten innehåller förslag lill
åtgärder i syfle atl åsladkomma förenklingar och förbättringar i
uppgiftslämnandet och registreringen av basinformation om företag samt i
utbytet av sådan information mellan regisiren. I rapporlen belyses vidare
frågan om att inrätta ett s. k. basregister över företag och organisationer.

2.6.5 Byle av styrelse m. m.

Etl aktiebolag är skyldigt att anmäla vissa förhållanden
som rör bolaget lill patent- och registreringsverket. I fräga om bolagets
ställföreträdare skall anmälan göras om ställföreträdarens namn, postadress och
personnummer. Även den som anmälningen gäller har rätl alt göra anmälan (8
kap. 15 8 akliebolagslagen). Uppgifterna tas in i aktiebolagsregistret.

Arbetsgruppen framhåller att del inte är ovanligt med
förändringar i bolagets ledning inför en förestående likvidation eller konkurs.
Inte sällan ställs myndigheterna inför del problemet alt det inte finns någon
som kan förelräda bolaget. Ledamöterna av den slyrelse som finns registrerad i
akliebolagsregislret kan uppvisa ett formellt riktigt protokoll, som visar att
deras uppdrag har upphört för länge sedan fastän någon anmälan därom inte har
gjorts till aktiebolagsregistret. Någon ny styrelse har såvitt känt inle
utsetts.

Arbetsgruppen föreslär i promemorian att ett akliebolag
varje år i samband med atl bolagel sänder in sin årsredovisning till
patenlverket skall bifoga en aktuell förteckning över bolagels slyrelseledamöler,
verkställande direkiör, suppleanter och firmatecknare med uppgifl om deras
postadresser och personnummer.

Vid remissbehandlingen har promemorieförslaget fått etl
övervägande posilivi mottagande. Några remissinstanser vill dock gå längre än
förslaget och menar atl en avgående styrelseledamot bör vara skyldig att själv
anmäla sin avgång för att undvika att bli solidariskt ansvarig för bolagets
förbindelser.

För egen del anser jag att promemorieförslaget utgör en
rimlig avvägning mellan myndighelernas behov av kontrollinstrument och de krav
som lämpligen kan slällas på ett bolag och dess ställföreträdare. Jag förordar
alltså atl den i promemorian föreslagna ordningen genomförs. Vissa
över-gängsregler kan emellertid behövas. Jag återkommer till dessa i specialmotiveringen.

Jag har tidigare (se avsnitt 2,5,3) anslutit mig till en
ordning av innebörd all det i aktiebolagsregistret skall tas in uppgifter om
revisor motsvarande vad som gäller för akliebolags ställföreträdare. Enligt min
mening är det viktigt att den uppgifisskyldighet som nu är i fräga ocksä
omfattar ett

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 93

akliebolags revisorer. Jag förordar alllsä all det införs
en skyldighet för aktiebolag att varje år senasl en månad efter ordinarie
bolagsstämma sända in en akluell förteckning över bolagets ievisorer med
utjpgift om deras postadresser och personnummer.

Uppgifterna i de nu föreslagna förteckningarna bör inte
regislreras i aktiebolagsregistret. Avsikten med uppgiftsskyldigheten är inte
heller alt belasla palentverket med en konlinuerlig kontroll av att registret
innehåller aktuella uppgifter. Patenlverket får dock möjligheter alt göra vissa
stickprovskontroller genom alt jämföra bolagsregislrets innehåll med de aktuella
förteckningarna. Om det härvid visar sig att bolagsregislrets innehåll är
inaktuellt får palenlverket förelägga bolaget att för registrering sända in
aktuella uppgifter,

2.6.6 Låneförbudel

Genom en ändring är 1973 i 1944 ärs aktiebolagslag
infördes regler om förbud för aktiebolag att lämna län lill aktieägare m.fl.
Reglerna om låneförbud har med vissa justeringar förts över till 12 kap. 7-9 88
i 1975 ärs aktiebolagslag och har därefler ändrats i vissa avseenden år 1977
(se prop. 1977/78:41).

Låneförbudet innebär alt aktiebolag inte får lämna
penninglån till personer inom en viss angiven krets. Låneförbudet gäller inle
lån som har lämnats innan lagstiftningen om läneförbud irädde i kraft den 6juni
1973. I en särskild förteckning saml i balansräkningen skall dock lämnas
uppgift även om äldre lån under förutsättning all länet är av sådant slag som
avses med låneförbudsbestämmelserna (se prop. 1973:93 s. 146).

Det finns enligt arbetsgruppen anledning befara all i
många vilande bolag och skrivbordsbolag aktiekapitalet på lillgängssidan
molsvaras endast av en fordran på aktieägaren. Gamla lån torde även vara
vanligl förekommande i rörelsedrivande fåmansbolag. Genom att lagsiiftningen
om läneförbud inte gavs någon retroaktiv lillämpning kan lån som i dag inte
skulle kunna beviljas ulan länsstyrelsens dispens stå ute i all framlid. Enligt
arbetsgruppens mening bör åtgärder nu vidtas för alt återföra sädana utlånade
medel lill bolagel åtminstone sä alt full täckning erhålles för aktiekapitalet.

Arbetsgruppen föreslår i promemorian att ifrågavarande
gamla lån skall belalas lillbaka till bolaget senast vid utgången av är 1981
lill den del som behövs för alt bolagets regisirerade aktiekapital skall vara
till fullo läckt. Vid beräkningen av det egna kapitalets storlek skall länel
inte anses ha någol värde. Fullgörs inte ålerbelalningsskyldigheten skall lånet
fr. o. m. den 1 januari 1982 anses strida mot de nuvarande låneförbudsreglerna
i akliebolagslagen och straffansvar alltså kunna komma i fråga för de ansvariga.
Länsstyrelsen föreslås på samma sätt som vid nya lån kunna meddela dispens frän
återbetalningsskyldigheten.

Under remissbehandlingen har promemorieförslagel utsatts
för omfattande kriiik.

s. 94 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 94

Även jag är kritisk till den föreslagna ordningen. När
regler om låneförbud infördes år 1973 framhölls (prop. 1973:93 s. 91) alt del
bundna kapitalets funktion i ett bolag inte kan uppfyllas pä ell
tillfredsställande säll om det är möjligt för företagsledningen och aktieägarna
att la det bundna kapitalel i anspråk genom lån, Samiidigi betonades alt lån som
lämnats före lagstiftningens ikraftträdande inle berördes av förbudet (prop.
1973:93 s. 145),

Enligt min mening kan en återbetalning av ifrågavarande
gamla län i många fall tänkas leda till svårigheter för både lånlagarna och
förelagen. Promemorian ger knappasl underiag för en bedömning av hur pass omfattande
dessa svårigheter kan tänkas bli. Promemorian visar inle heller pä etl
tillfredsställande sätt behovet av en ändring beiräffande dessa lån. Att nu
införa en skyldighet att återbetala dessa lån innebär enligt min mening en form
av retroaktiv lagstiftning, som inte kan komma i fråga utan myckel slarka skäl.
Sådana skäl har enligt min mening inte lagls fram. Jag anser alltså att
promemorieförslaget inte bör genomföras och förordar att nuvarande ordning
bibehålls.

2.6.7 Vilande bolag och skrivbordsbolag

År 1973 beslöts att alla aktiebolag måsle ha ell
aktiekapital på minst 50000 kronor. Bolag som har bildats före den 6juni 1973
fick dock anstånd till utgången av är 1978 med all höja sitt aktiekapital lill
della belopp. Övergångstiden har sedan föriängts lill utgången av är 1981 (se
prop. 1976/ 77: 109). Bolag, vars registrerade aktiekapital inle uppgär lill
50000 kronor vid utgången av år 1981, skall avföras ur aktiebolagsregistret och
är därmed upplösta.

Arbetsgmppen framhåller i promemorian all avvecklingen av
5000-kronorsbolagen går långsamt. Det finns enligt arbelsgruppen slarka skäl av
bl.a. brottsförebyggande natur som talar för att man redan nu aklivi bör
försöka fä till stånd en avveckling av de inte rörelsedrivande bolagen. En
effektiv åtgärd är atl ålägga bolagen en så pass hög regislerhållningsavgift
att den gör det motiverat alt avveckla de vilande bolagen och skrivbordsbolagen.
De intäkter som på della sätt tillfaller staten börenligt arbelsgruppen
lämpligen användas för en effektivisering av akliebolagsregislret.

I syfte att påskynda avvecklingen av vilande bolag och
skrivbordsbolag och att finansiera en upprusining av akliebolagsregislret
föreslår arbetsgruppen därför att alla aktiebolag årligen skall erlägga en s.
k. regislerhållningsavgift. Avgiften bör enligt arbetsgruppen vara i
storieksordningen I 000 kr, per kalenderår och bolag.

Vid remissbehandlingen har promemorieförslagel fält etl
blandat mollagande.

För egen del villjag framhålla att det nu återstår mindre
än två år av den övergångstid som gäller för 5000-kronorsbolagen. De bolag som
inte har höjl sitt aktiekapital till 50000 kronor vid utgången av år 1981
kommeralt

s. 95 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 143 95

upplösas. Även om den frivilliga avvecklingen av 5
000-kronorsbolagen går tämligen långsamt anser jag därför att del saknas
anledning att vidta yllerligare åtgärder för alt påskynda avvecklingen av dessa
bolag. När del gäller promemorieförslaget om en regislerhållningsavgift anser
jag det dessutom osannolikt alt en åriig avgift av I 000 kronor kan påskynda
avvecklingen av elt bolag som verkligen används i illojala syflen.

Mot bakgrund av det anförda har jag kommit till den
slutsatsen alt promemorieförslaget om en regislerhållningsavgift för del
angivna ändamålet inte bör genomföras.

När det gäller frågan om en effektivisering av
akliebolagsregislret får jag hänvisa till handelsdepartementets bilaga i
budgetpropositionen (prop. 1979/80: 100 bil. 14 s. 99).

2.7 Nyemission av aktier till underkurs m. m.

Enligt I kap. I 8 aktiebolagslagen skall aktierna i elt
aktiebolag lyda på lika belopp. Vid bildandet av ett aktiebolag gäller enligt 2
kap. 2 8 bl. a. att betalningen för aktierna inte får understiga det nominella
beloppet.

I 4 kap. I 8 föreskrivs alt bestämmelserna i 2 kap, 2 8
äger motsvarande lillämpning vid nyemission, dvs. när aktiekapitalet ökas genom
att akiier tecknas mot betalning. Vid fondemission, dvs. när nya aktier ges ut
utan någon belalning eller de gamla aktiernas nominella belopp höjs utan någon
ny betalning, måsle man enligt samma paragraf till aktiekapitalet föra över
minst ell belopp som motsvarar summan av de nya aktiernas nominella belopp
resp. den sammanlagda höjningen av aktiernas nominella belopp.

Frågan om nyemission av aktier lill underkurs behandlades
under förarbelena lill den nya aktiebolagslagen. 1 prop. 1975; 103 uppehöll
sig föredragande statsrådet vid frågan med anledning av att Svenska
bankföreningen och Sveriges industriförbund hade hemställt om undantag från förbudet
mol emission lill underkurs vid nyemission mol kontantbetalning. De båda
organisalionerna hade framhållil alt förbudet mot underkursemission medförde
olägenheter när aktierna i ett börsregislreral bolag var noterade under eller
omkring pari. Ett sådant bolag hade då inte möjlighet all anskaffa kapital
genom nyemission, eftersom emissionskursen måste sältas så högt atl en
emission inte kunde placeras på marknaden.

Föredragande statsrådet framhöll med anledning av
skrivelsen (prop. 1975: 103 s. 222) atl del var av central betydelse att
aktiekapitalet verkligen tillfördes bolaget. Utgångspunkten måste vara att
tillgångar motsvarande aktiernas nominella belopp tillfördes bolaget för atl
aktiekapitalet och det övriga bundna egna kapitalel på elt tillfredsställande
sätt skulle kunna fullgöra sin funktion som säkerhetsfaktor för bolagets
borgenärer.

Som skäl mot att införa en möjlighet till
underkursemission framhöll föredraganden vidare att del prakliska behovet av en
sådan möjlighet var litet och atl del var osäkert om aktiemarknaden skulle
ställa sig positiv lill

s. 96 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 143 96

en underkursemission, eftersom en sädan lätt kunde
uppfattas som en bekräftelse på att bolagets ställning var dålig. Mot bakgrund
av de angivna synpunkterna avstyrkte han förslagel om emission lill underkurs.

Under riksdagsbehandlingen av akliebolagspropositionen
aktualiserades frågan om underkursemission pä nytl genom en motion om atl
nyemission till underkurs skulle få ske i vissa fall när emission skedde mol
kontant betalning. De fall som motionärerna åsyftade var sådana då aktierna i
etl börsregislreral bolag noterades under pari trots att det egna kapitalel
enligt en bokföringsmässig värdering kunde beräknas ha ett värde som översteg
del sammanlagda nominella beloppet av bolagets akiier.

1 sitt betänkande med anledning av propositionen uttalade
lagutskottet (LU 1975/76:4) att del var länkbart atl en emission till underkurs
i den speciella situation som motionärerna åsyftade skulle kunna användas som
etl medel all stärka ett bolags finansiella ställning genom all åstadkomma en
förbättring av relationen mellan eget och främmande kapital, nägol som i och
för sig var angelägel. Utskottet pekade emellertid pä att en rad nya
finansieringsformer hade införts i aktiebolagslagstiftningen. Vidare ansåg
utskottet atl underkursemission knappast skulle kunna bli aktuell annat än i
sällsynta fall.

Avslulningsvis erinrade ulskottet om att reglerna om
förbud mot emission av aktier lill underkurs hade ställts upp till skydd för
borgenärerna, de anställda och aktieägarna i syfte atl säkerställa att bolagel
vid en nyemission verkligen tillfördes reella tillgångar som minsl uppgick
lill kapitalökningens belopp. Utskottet ansåg att det borde krävas slarka skäl
för all införa undanlag från dessa regler. Eftersom sådana skäl inle fanns i
det förevarande fallet, avstyrkte utskottet motionsyrkandet. Riksdagen biföll
uiskottels hemställan (se även LU 1977/78; 8 och 1979/80; 2).

Somjag har nämnt i inledningen har industriförbundet,
bankföreningen och Föreningen Auktoriserade revisorer FAR (i del följande
kallade organisationerna) lagil upp frågan om nyemission av akiier lill
underkurs i en skrivelse lill justitiedepartementet 1978-12-04, I skrivelsen
hänvisar organisationerna lill en promemoria om underkursemission som har
upprättals inom industriförbundet (bilaga 11:1) och anför i huvudsak följande,
I början av 1970-talel förekom börsnoleringar under pari endast i undanlagsfall.
Under de senaste åren har emellertid ett flertal av landets större förelag
under lång tid hafl sina aktier noterade under pari. Det har sålunda blivil
omöjligt för en myckel betydande grupp företag att öka sill aktiekapital genom
nyemission. Soliditeten i svenska börsförelag är alltför låg. En
soliditelsförbätlring i induslrin är utomordentligt angelägen. Vinstnivån i
företagen är ofta inle lillräcklig för den önskvärda förbättringen. Det är
därför angeläget med tillskott till det egna kapitalel genom nyemission.

Enligt organisalionerna visar analysen i den bifogade
promemorian atl del inte synes finnas något hinder mot underkursemission frän
bolagsrätls-liga eller teoretiska utgångspunkter. Inte heller finns del skäl
att begränsa

s. 97 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 97

underkursdifferensens slorlek eller all föreskriva att
differensen skall fyllas ut genast eller inom en viss tid.

Organisationerna förklarar all en rnöjlighel alt använda
déh i Norge och Finland praktiserade metoden med kombinerad ny- och
"fond"-emission i praktiken sannolikl skulle lösa problemen för de
flesta företag som i dag har sina aktier noterade under eller invid pari.
Sålunda torde den s.k. fondemissionsandelen i de flesta fall kunna täckas genom
överföring från reservfonden eller genom uppskrivning av anläggningstillgångar.
På sikt bör man dock söka en mer generell lösning som gör det möjligt också för
företag som inte har kapital eller uppskrivningsmöjligheter att göra underkursemissioner.

Mot
bakgrund av det anförda hemställer organisationerna om en förutsättningslös
prövning av frågan i hela dess vidd. För del fall departementet inte skulle
kunna tillstyrka en lösning som tillåter underkursemission med kvarstående
underkursdifferens hemställer organisalionerna atl underkursemission med
omedelbar utfyllnad av differensen från egel kapital blir tillälen.

Dämtöver hemsläller organisationerna all aktiebolagslagens
bestämmelser om nedsättning av aktiekapitalet skall ändras i två avseenden
beträffande aktiemarknadsbolag, dvs, bolag vars aktier är noterade pä börsen
eller pä lista som utges ay Svenska fondhandlareföreningen. Dels föresläs att
kravet att aktiebreven skall fordras in för nedstämpling eller utbyte avskaffas,
så att nedsättning kan ske genom en central registreringsåtgärd. Dels föreslås
att bestämmelserna om att rätten skall ge tillstånd lill vinstutdelning under
tre är efter nedsättning av aktiekapitalet ändras så, att tillstånd inte krävs
då nedsättning sker utan att det föreligger nägon förlustsituation enligt
bolagets balansräkning och nedsättningsbeloppet förs över till reservfonden.

De flesta
remissinstansema har tillstyrkt att del införs en möjlighel att emittera nya
aktier till underkurs. Endast en remissinstans (LO) har direkt avstyrkt
förslaget. När det gäller den närmare utformningen av bestämmelser om
underkursemission är remissutfallet splittrat. En del remissinstanser
tillstyrker att en rätt till underkursemission införs utan något krav på att
differensen mellan emissionsvärdet och del nominella värdet skall täckas. Andra
menar att det är nödvändigt att som ett skydd för bolagets eget kapital
föreskriva att underkursdifferensen skall täckas omedelbart eller inom en
begränsad tid. Frän flera håll pekar man pä att en ordning som tillåter
kvarstående underkursdifferens kan leda till osäkerhet och missuppfattningar i
fråga om storleken av bolagets egel kapital, även om det i balansräkningen tas
upp en särskild post där underkursdifferensen redovisas.

De
remissinstanser som tillstyrker förslaget om underkursemission ansluter sig i
allmänhel till tanken att det inte behövs någon lägsta gräns för
emissionskursen. Några remissinstanser påpekar att nyemission av aktier 1-Riksdagen 1979180. I saml. Nr 143

s. 98 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 143 98

till underkurs kan vara till nackdel för dem som redan har
aktier i bolaget. Från någol häll föreslås därtör alt del skall krävas
kvalificerad majoritet för beslut om underkursemission. Vidare förordnar någon
remissinstans etl förbud mot riktade underkursemissioner.

Förslaget att upphäva bestämmelserna om all aktiebreven
skall fordras in för nedstämpling eller ulbyte i samband med nedsättning av
aktiekapitalet och bestämmelserna om rättens lillslånd lill vinstutdelning
efler nedsältning i vissa fall tillstyrks av de flesla remissinslanser som har
ullalat sig härom. Några remissinstanser avstyrker dock de föreslagna ändringarna
och menar att de är omotiverade och kan medföra olägenheler.

Som organisationerna har framhållil medför förbudet mot
alt emittera akiier lill underkurs svårigheter för aktiebolag atl anskaffa
riskvilligt kapital, om aktierna är noterade under pari. Enligt
aktiebolagslagens bestämmelser måste vid en nyemission de nya aktierna lyda pä
samma belopp som de gamla, och betalningen för de nya aktierna fär inte
undersliga del nominella beloppel. Detta betyder att nägon nyemission inte kan
genomföras så länge aktierna är noterade under pari. Detsamma gäller i princip
när börskursen ligger vid eller strax ovanför pari, eftersom nya aktier i
prakliken ofta måste emilleras lill en kurs som är lägre än börskursen för att
kunna placeras på marknaden.

Denna olägenhel av förbudet mot underkursemission har
förstärkts under senare år genom atl börskurserna överlag har sjunkit. Under
andra hälflen av 1970-talet har aktierna i etl flertal börsnoterade förelag
under kortare eller längre lid varil noterade under pari. Samtidigt har mänga
förelag haft ett uttalat behov av kapitaltillskott för all förbällra sin
soliditet och möjliggöra nya invesleringar.

Teoretiski kan visserligen ett bolag vars aktier är
noterade omkring pari eller lägre genomföra en nyemission, om bolagel först
sätter ner aktiekapitalet så atl aktiernas nominella värde blir lägre än
börskursen. Ett sådant förfarande stöter emellertid på både praktiska och
psykologiska svårigheter. I de flesta fall kan man knappast räkna med all
denna ulväg är nägot användbart alternativ för all anskaffa riskvilligt
kapital.

Inte heller de nya finansieringsformer som har införts i
aktiebolagsrätten under 1970-talel erbjuder någon tillfredsställande lösning av
kapilalförsörj-ningsproblemen för bolag vars aktier är lågt noterade pä börsen.
Dessa finansieringsformer, bl. a. konvertibla skuldebrev och skuldebrev
förenade med optionsrätt till nyleckning, kan visserligen användas för all
åstadkomma en förstärkning av det egna kapitalet på längre sikl. Däremot är de
mindre användbara när det gäller att snabbt förbättra relationen mellan eget
och främmande kapital.

Det stär därför klart atl elt avskaffande av förbudet mol
nyemission till underkurs skulle kunna vara till fördel för akliebolag vars
aktier är lågt noterade genom att underlätta anskaffningen av nylt kapital. Vid
bedömningen av om förbudet kan avskaffas eller mjukas upp måste man emellertid
också la hänsyn lill vilka verkningarna kan bli för andra intressenter.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 99

Bland de skäl som har anförts mol atl tillåta
underkursemission har särskilt framhållils atl skyddet för bolagets borgenärer,
anställda och aktieägare kan äventyras, om inte det nya aktiekapitalet
verkligen lillförs bolagel.

Även jag anser att det är betydelsefullt att inte de
bestämmelser som gäller till skydd för bolagets egel kapital luckras upp. Del
är angeläget att det kapitaltillskott som sker genom en nyemission verkligen
molsvaras av verkliga tillgångar. En nyemission får givetvis inte göras på etl
sådant sätt att den bidrar till att urholka aktiekapitalet.

Vad jag nu har sagt innebär emellertid inle alt man måsle
upprätthålla ett absolut förbud mol nyemission av akiier till underkurs. Som
organisationerna har framhållit kan en nyemission medföra ett reellt
kapitaltillskott även om inte de nya aktierna betalas med fulla nominella
beloppet.

Organisationerna har i sin framställning föreslagit en
ordning som innebär att man i bokföringen använder tvä olika
aktiekapitalsbegrepp. Del nominella aktiekapitalet tas upp på vanligt sätt.
Därefter redovisas som en negativ post den s, k. underkursdifferensen, dvs.
skillnaden mellan de nya aktiernas sammanlagda nominella belopp och vad som har
betalats för dem. Återstoden utgör bolagets verkliga aktiekapital.

1 och för sig kan man pä detta sätl göra det möjligt att
genomföra en nyemission till underkurs ulan att principerna om skydd för det
egna kapitalel rubbas. Den föreslagna ordningen medför emellerlid vissa olägenheter.
Etl system som innebär alt man använder sig av två olika aktiekapitalsbegrepp
kan lätt leda till osäkerhet och missförstånd. Särskilt för den som inle är
närmare förtrogen med bokföring kan det vara svårt alt få en klar bild av del
värde som aktiekapitalet har. Med ett sådant system blir det också nödvändigt
all införa särskilda regler i aktiebolagslagen om vilket aktiekapitalsbegrepp
som åsyftas i olika sammanhang där aktiekapitalet är av belydelse, l.ex. i
fråga om avsätining till reservfonden och fömtsättningarna för likvidation.
Enligt min mening är det en klar fördel om man kan finna en lösning som inte
medför sådana komplikationer.

En möjlighel all undvika de angivna problemen är, som
organisationerna har nämnl, att avskaffa systemet med nominellt aktiekapital
och endast räkna med det aktiekapital som verkligen belalas in, Emellerlid är
systemet med nominellt belopp av så grundläggande belydelse för aktiebolagslagens
uppbyggnad all det inte finns skäl atl i detta sammanhang överväga nägon
ändring av de bolagsrättsliga principerna pä denna punkt.

Även om man inte ändrar de gmndläggande principerna kan
man emellertid införa en möjlighet till underkursemission utan att behöva
laborera med Ivå olika aktiekapitalsbegrepp, nämligen om man ser till all
tillgångar motsvarande del nominella beloppel överförs lill aktiekapitalet ocksä
när nya aktier emitteras till underkurs.

Som jag nyss har framhållit är det viktigt att inle
bestämmelserna om skydd för bolagets egel kapital luckras upp genom
bestämmelser om un-

s. 100 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 100

derkursemission.
Det är också önskvärt att inte öppna möjlighet att nyemittera aktier till
underkurs för bolag vars aktiekapital redan är urholkat. Ett bolag som har
förbrukat en stor del av sitt aktiekapital bör inle ha möjlighet att emittera
akiier till underkurs för alt försöka undvika en nödvändig rekonstmktion eller
likvidation. En sädan möjlighet bör enligt min mening finnas bara för företag
som har en relativt god ekonomisk situation men som med nuvarande bestämmelser
inte kan genomföra en nyemission därför att börsvärdet är för lågt.

Vid
bedömningen av om etl bolags ekonomiska siluaiion är sädan att en nyemission
bör kunna genomföras är börsvärdet av underordnad betydelse. Enligt min mening
finns det inte skäl alt vid denna bedömning ge den marknadsmässiga värdering
som börskursen ger uttryck åt företräde framför en bokföringsmässig värdering
enligt reglerna i aktiebolagslagen och bokföringslagen. Börskurserna påverkas
av en rad omständigheter som kan dra ner kursen även på företag som har en
solid ställning. Det är inte ovanligt att ett bolags substansvärde är betydligt
högre än vad börsvärdet utvisar.

När
man bedömer fömtsättningarna för en underkursemission bör man därför utgå frän
en värdering pä grundval av gängse redovisningsprinciper. Som jag nyss har
berört finns det inte anledning atl införa en möjlighet till underkursemission
för bolag som visar en svag ekonomisk ställning även vid en bokföringsmässig
värdering. Jag anser för min del att en sådan möjlighet bör finnas endast i de
fall dä ett bolag har en tillräckligt god ställning för att skillnaden mellan
aktiernas nominella värde och vad som betalas för dem skall kunna täckas genom
överföring av medel frän reservfonden eller annat eget kapital. Bolag med
sämre ekonomisk situation bör liksom hittills vara hänvisade till att emittera
nya aktier först efter nedsättning av aktiekapitalet.

Om
underkursdifferensen täcks på det angivna sättet, har frågan om
emissionskursens storlek i förhållande till del nominella värdet inle så stor
betydelse. Huvudsaken är att den del av de nya aktiernas nominella värde som
inte betalas av de nya aktieägarna själva täcks på annat sätt. Vid
fondemission, som kan sägas vara en extrem form av underkursemission, är
emissionskursen noll, men detta innebär inte någon belastning för företagets
soliditet, eftersom aktiekapitalet i samband med fondemissionen tillförs
kapital som täcker aktiernas nominella belopp. Det finns alltså inte skäl att
föreskriva någon begränsning neråt av emissionskursen.

När
det gäller frågan varifrån medel skall tas för atl täcka skillnaden mellan det
nominella beloppet och emissionskursen anser jag att överföring bör kunna ske
såväl frän eventuellt förekommande fria fonder eller annat fritt eget kapital
som från reservfonden eller annat bundet eget kapital. Liksom vid fondemission
bör det vara möjligt att använda medel från en evenluell uppskrivningsfond
eller att för ändamålet skriva upp värdet på anläggningstillgångar.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 101

Med de beslämmelser om nyemission som gäller idag kan ett
bolag föreskriva atl betalning för nya aktier skall ske genom tillskott av
apportegendom. Enligt min mening finns del inle anledning all ulesluia denna
möjlighet i sädana fall då nyemission sker lill underkurs. Jag vill dock
understryka vikten av alt den egendom som skjuts till genom apport verkligen är
till nytta för bolaget och att egendomen inle äsätls ett för högt värde.
Bestämmelser härom finns i 2 kap. 2 8 aktiebolagslagen (jämför 4 kap. I 8).
Vidare föreskrivs i 4 kap. 68 atl en bestämmelse om apport skall tas upp i
beslutet om nyemission, atl styrelsen skall avge en redogörelse för de
omständigheter som kan ha betydelse för au bedöma värdet på apportegendomen och
att revisorerna skall yttra sig över redogörelsen. Av 4 kap. 12 8 framgår alt
ett beslut om nyemission inle fär registreras förrän all apportegendom har
tillförts bolaget. Några föreskrifier som särskilt tar sikle pä
underkursemissioner lorde inle behövas.

Om man i enlighet med det anförda inför en möjlighet lill
nyemission av aktier till underkurs med krav på omedelbar täckning av
underkursdifferensen, blir syftet med organisationernas framställning i allt
väsentligt tillgodosett. En sädan ordning medför inte några risker för bolagets
egel kapital. Inte heller uppkommer några nackdelar för bolagets borgenärer
eller de anställda. Man undgår också de olägenheler med två olika aktiekapitalsbegrepp
som skulle uppkomma om man införde en möjlighet att låta underkursdifferensen
slå kvar under kortare eller längre tid.

Som några remissinstanser har påpekat kan en möjlighet att
emittera akiier lill underkurs i vissa fall missgynna gamla aktieägare,
åtminstone vid riktade emissioner. Delta visar sig framför allt på del sättet
alt de nya aktierna ger samma rätt till andel i bolagets lillgångar och vinst
som de gamla även om de har köpts för elt lägre pris. Detsamma kan emellertid
inträffa om nyemission sker till en kurs som ligger över del nominella värdet.
Så snart emissionskursen är lägre än börskursen kan de gamla aktieägarna
åsamkas förluster vid riktade emissioner.

Det finns dock redan i dag regler som på olika sätt
skyddar de gamla aktieägarna vid en nyemission. Det är aktieägarna själva som
beslular om nyemission och om villkoren för emissionen. För beslul om sådan
ökning av aktiekapitalet som kräver ändring av bolagsordningen föreskrivs två
tredjedelars majoritet. Om inte annat beslämts har aktieägarna vid en
kontantemission företrädesrätt atl teckna nya akiier. Den som inte vill
ulnyllja sin företrädesrätt kan sälja sin teckningsrätt. Sätts företrädesrätten
ur spel genom ett beslut om riktad emission, kan del upphävas av domslol, om
beslutet är ägnat att bereda otillbörlig fördel åt aktieägare eller någon annan
lill nackdel för bolaget eller annan aktieägare.

Mot bakgmnd av det anförda anser jag alt del inle finns
anledning alt införa några ytteriigare bestämmelser till skydd för de gamla
aktieägarna i samband med nyemission till underkurs.

Jag föreslår följaktligen att det i 4 kap. 1 8
aktiebolagslagen föreskrivs atl

s. 102 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 102

teckning av aktier vid nyemission i börsnoterade bolag får
ske mot belalning av lägre belopp än del nominella, under förutsättning att
skillnaden mellan vad som skall betalas för de nya aktierna och deras
sammanlagda nominella belopp tillförs aktiekapitalet, innan beslutet om
nyemission regislreras, antingen genom överföring från bolagets egel kapital i
övrigt eller genom uppskrivning av anläggningstillgång. De nya bestämmelserna
föranleder följdändringar av bestämmelserna om uppskrivning av anläggningstillgångar
och om nedsättning av reservfond i 11 kap, 4 8 och 12 kap, 4 8
aktiebolagslagen. Dessulom bör i en övergångsbestämmelse föreskrivas att
reglerna om underkursemission är tillämpliga också vid nyemission i bolag vars
aktier är noterade pä den s. k. fondhandlarlistan.

Om del införs en möjlighet att emittera nya akiier lill
underkurs i enlighel med vad jag nu har anfört, minskar behovel av sådana
ändringar av reglerna om nedsältning av aktiekapitalet som organisationerna har
föreslagit för att underlätta anskaffningen av nytt kapital. Enligt min mening
finns det också andra skäl som talar mot de föreslagna ändringarna.

Vad först beträffar frågan om infordrande av aktiebreven
för nedsättning eller utbyte i samband med nedsättning av aktiekapitalet anser
jag för min del atl reglerna härom har en funktion att fylla. Så länge man har
kvar en ordning som bygger på ett nominellt aktiekapital bör man inte luckra
upp systemet genom att låta kravet pä att det gällande nominella beloppet skall
finnas angivet pä aktiebreven ersättas med en central registrering. Jag kan
därför inte tillstyrka förslaget att avskaffa kravet alt aktiebreven skall
fordras in för nedsätlning eller utbyte i samband med nedsättning av
aktiekapitalet.

Det andra förslaget frän organisationerna innebär som
tidigare nämnls atl bestämmelserna i 6 kap. 5 8 aktiebolagslagen om rätlens
tillstånd till vinstutdelning under tre år efter nedsättning av aktiekapitalet
inte skall vara tillämpliga i sådana fall då nedsältning sker utan att det
föreligger någon förlustsituation enligt balansräkningen och
nedsättningsbeloppet förs över till reservfonden. 1 och för sig kan jag hålla
med om att vissa skäl talar för att avskaffa kravet på rättens tillstånd i de
angivna fallen. Jag anser emellertid att det är önskvärt att såvitt möjligt
undvika en långtgående specialreglering av olika situationer. Det kan också
ifrågasättas om del är lämpligt att den värdering av bolagels tillgångar och
skulder som har gjorts i balansräkningen i vissa fall skall vara avgörande för
frågan huruvida vinstutdelning efter nedsättning av aktiekapitalet skall få
ske utan räuens tillstånd eller ej. Enligt min mening har del inte visats aU
bestämmelserna om rättens lillstånd till vinstutdelning i de angivna fallen är
förenade med sådana olägenheter att den föreslagna ändringen bör genomföras.

s. 103 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 143 103

2.8 Särskilda regler för de mindre aktiebolagen

Somjag har nämnt i inledningen har bolagskommiltén också
lagl fram etl belänkande (SOU 1978; 66) med förslag om en ny bolagsform för de
mindre förelagen, andelsbolag. Bakgrunden lill kommitiéförslagel är de önskemål
som har förts fram vid olika tillfällen om all man för de mindre företagen
skapar en särskild bolagsform som i likhet med aktiebolaget ger delägarna rätl
atl driva verksamhet utan personlig ansvarighet men som bättre än
aktiebolagsformen är anpassad lill de mindre företagens intressen.

Kommitténs förslag till andelsbolagslag ansluter nära lill
aktiebolagslagen. En skillnad är emellerlid att andelarna i elt andelsbolag
inte skall kunna överlåtas lika fritt som aktier. Vidare föresläs elt starkare
minoritetsskydd än i akliebolag. Samtliga bolagsmän fär en vidsträckt rätt
lill insyn i andelsbolagels förvaltning. Lägsta andelskapital föresläs bli
20000 kr. Samtidigt föreslås att den undre gränsen för aktiekapital, som f. n.
är 50000 kr., skall höjas till 125 000 kr.

Vid remissbehandlingen har bolagskommilléns förslag mötts
av betydande invändningar. Till de remissinstanser som från olika
ulgångspunkler har framfört kritik hör även småföretagarnas organisationer.

Med anledning av remisskritiken beslöt den dåvarande
regeringen i början av år 1979 att inte lägga fram något förslag på grundval av
bolagskommitténs förslag till andelsbolagslag. Frågan om särskilda och enklare
regler för de mindre företagen skulle emellertid övervägas yllerligare inom
justitiedepartementet. Till slöd för della arbele tillkallades en referensgrupp
med företrädare för bl. a. småföretagarnas organisaiioner.

Det arbete som sålunda har bedriviis i
justitiedepartementet har gett vid handen atl aktiebolagslagens regler i allt
väsentligt passar även för mindre företag. Om emellerlid en ny företagsform
inte införs finns det anledning atl ändra akliebolagslagen i två avseenden. Del
är fråga dels om möjligheterna alt begränsa aktiernas fria överlåtbarhet för
att delägarkretsen bälire skall kunna kontrolleras, dels om ett ökal
minoritelsskydd genom möjligheter till bäitre insyn i företagel.

En av grundprinciperna i akliebolagslagen är atl aktierna
skall kunna överlåtas fritt (3 kap. 2 8 akliebolagslagen). Från denna princip
görs emellertid två undantag. Bolagsordningen får innehålla ett s. k.
ullänningsförbe-häll. Delta undantag hänger samman med regleringen i lagen
(1916: 156) om vissa inskränkningar i rätten atl förvärva fast egendom m. m.
Bolagsordningen (ar vidare enligt 3 kap. 3 8 aktiebolagslagen innehålla bestämmelser
om lösningsrätt när akiier övergår lill en ny ägare (s. k. hembuds-klausul).

Aktiebolagsutredningen föreslog är 1971 yllerligare etl
undanlag, nämligen alt en överlålelse av akiier skulle fä göras beroende av
tillstånd från bolaget. Förslaget om sådana samlyckesklausuler genomfördes
emellerlid inte. Som skäl härför angav föredragande statsrådet (prop. 1975:
103 s.

s. 104 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 104

229) bl.a. alt förslagel innebar all majoriletsaklieägarna
kunde hindra en minorilelsaktieägare att sälja sina aktier i bolaget och att
denne alltså i hög grad skulle vara utlämnad åt majoritetens godtycke.

Bolagskommittén har för andelsbolagen föreslagit en
likartad bestämmelse om samlyckesklausuler (SOU 1978: 66 s. 156). Förslaget
har utsatts för kritik under remissbehandlingen. Del har härvid framhållits att
förekomsten av sådana klausuler skulle medföra bl.a. den olägenheten att
andelarna inte kunde användas som säkerhel vid belåning.

När det gäller akliebolagen finns det enligt min mening
inle nägon anledning atl friingä den ståndpunkt som inlogs vid
aktiebolagslagens tillkomst, vare sig när det är fräga om större eller mindre
aktiebolag. Jag är alltså inte beredd att föreslå regler som skulle göra det
möjligt att genom samtyckesklausuler begränsa aktiers fria överlåtbarhet.

De lidigare berörda reglerna om hembudsklausuler i
aktiebolagslagen innebär i huvudsak följande (se prop. 1975: 103 s. 230 och
314-318). En hembudsklausul hindrar inte en aktieägare från att överlåta sina
aktier till en utomstående. I stället blir förvärvaren skyldig att hembjuda
aktierna till de tidigare aktieägarna eller någon annan lösningsberättigad, som
därigenom blir i tillfälle atl lösa in aktierna. Innan det visar sig att
lösningsrätten inte begagnas, kan den till vilken aktierna har övergått inte
ulöva någon annan av aktierna härfiytande rält gentemot bolaget än rätl till
vinstutdelning och företrädesrätt till teckning av ny aktie vid nyemission
eller till teckning av andel i lån mol konvertibla skuldebrev och skuldebrev
förenade med optionsrätt vid nyleckning. Den nye förvärvaren kan alltså under
mellantiden inte utöva några förvaltningsbefogenheter och han är också
utestängd från deltagande i fondemission och andra utbetalningar till aktieägare
än vinstutdelning.

Lösningsrätten kan principiellt göras tillämplig på vilket
som helst fång. Fängesmannen kan vidare uigöras av en utomstående eller en
aktieägare efter bolagets eget val. Även kretsen av lösningsberättigade kan
beslämmas fritt. Den kan bestämmas så att lösningsrätten tillkommer nägon
utomstående eller att en beslående aktieägare, vissa aktieägare eller alla
aktieägare inkluderas i kretsen.

Lösningsrätten ulövas på villkor som ofta är preciserade i
bolagsordningen. Det är alltså inle fråga om att den eller de
lösningsberättigade inträder i det avtal som ligger till grund för förvärvet
och övertar de villkor som detta avtal kan innehålla. Detta innebär bl.a. att
lösenbeloppets eriäggande regleras av bolagsordningens föreskrifter och inte av
de betalningsvillkor som förvärvaren har förhandlat sig lill i silt avtal med
överlätaren. De närmare grunderna för bestämmande av lösenbeloppel kan framgå
ur och vara preciserade i bolagsordningen. Om så inte är fallet är frågan om
löseskillingens storlek öppen och den slulliga lösningen blir en
förhand-lingsfräga mellan förvärvaren och den lösningsberättigade eller, om parterna
inte kan enas, en fråga som får avgöras genom skiljedom.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 105

Bolagskommittén har för andelsbolagen föreslagil
beslämmelser om hembudsklausuler som överensstämmer med vad som gäller för
aktiebolagen. Kommittén har emellertid också föreslagit all det skall kunna
göras en annan typ av förbehåll i bolagsordningen, s.k. förköpsklausuler (SOU
1978:66 s, 155), En sådan klausul innebär förbud för en aktieägare att överiåla
sina akiier innan han har erbjudit dem som är förköpsberätligade atl förvärva
aktierna.

Enligt min
mening talar flera skäl för atl vidga avtalsfriheten när det gäller att
begränsa den fria rätten au överiåla akiier. Sådana hembudsklausuler som f. n,
kan slällas upp har den fördelen att, eftersom en lösningsrätt blir akluell
först när ett fullgånget förvärv har ägt mm, bolaget och aktieägarna vet vem
de riskerar att få in i kretsen, om de inle utövar sin lösningsrätt. Å andra
sidan har hembudsklausulerna ett flertal nackdelar. Del förhållandet all
aktierna mäste övergå till en förvärvare innan lösningsrätten aktualiseras
innebär vid frivilliga överlåtelser en omgång, som, om lösningsrätten utövas,
medför helt onödiga kostnader och förspillt arbete. Kravet pä en aktieövergång
som utlösande faktor för lösningsrätten bidrar också till onödiga rättegångar
mellan förvärvaren och den eller de lösningsrberättigade eller mellan
överiåtaren och förvärvaren. Den största nackdelen med en hembudsklausul är
emellertid all aktierna "under spelets gång" passiviseras och all
del under denna tid inle finns nägon som kan utöva rösträtt för aktierna.
Överiåtaren kan inte rösta för de överlåtna aktierna, eftersom han genom
överiåielsen har förklarat sig inle längre vara ägare lill aktierna. Inte
heller förvärvaren kan behandlas som aktieägare innan lösningsfrågan slutligt
har avgjorts. Aktierna är alltså passiviserade under den ofta länga tid som gär
äl för alt komma till ett avgörande i lösningsfrågan.

Förköpsklausuler
får f. n. inte tas in i bolagsordningen för aktiebolag. 1 akliebolag som önskar
hålla aklieägarkretsen sluten är det emellertid vanligl atl aktieägarna eller
gmpper av aktieägare träffar särskilda överenskommelser, s. k.
konsortialavial, som siktar till att åstadkomma en starkare bindning av
aktierna till parterna i avtalel än som är möjligt genom en hembudsklausul. En
vanlig typ av begränsning i ett konsortialavial är förköpsklausuler.
Konsortialavial får inle någon verkan mol bolagel, eftersom det inte fär tas
in i bolagsordningen. Konsortialavtalen har inle heller någon verkan mot den
som i god tro förvärvar aktier i bolaget. Denna typ av avtal är alltså inle
något lillfredsställande instmment när det gäller att kontrollera kretsen av
aktieägare.

Enligt min
mening visar förekomsten av konsortialavial med förköpsklausul att det finns
behov av denna typ av kontroll av aklieägarkretsen i de mindre företagen. Jag
förordar därför att avtalsfriheten vidgas så att aktiebolagen i sina
bolagsordningar får ta in inte bara som fn, hembudsklausuler ulan även
förköpsklausuler i enlighet med vad jag nu har angivit. Bestämmelserna i 3 kap.
3 8 aktiebolagslagen är i allt väsentligt väl anpassade även för
förköpsklausuler.

s. 106 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 106

Möjligheten alt använda hembudsklausuler är inle begränsad
till vissa aktiebolag. I praktiken kan emellerlid sådana klausuler inte
användas av de aktiebolag som med sina aktier vänder sig till allmänheten eller
lill en större krets av aktieägare. Enligt min mening behövs det inle heller i
fråga om förköpsklausulerna någon begränsning till vissa akliebolag.

Jag går nu över lill att behandla frågan om aktieägarnas
möjligheter atl följa verksamheten i mindre aktiebolag. Enligt 9 kap. 12 8
aktiebolagslagen har en enskild aktieägare rätl all fä upplysningar av
bolagsledningen i ärenden som skall avgöras på bolagsstämman. Denna s. k.
frågeräll är begränsad på olika sätt. För det första gäller den endast på
bolagsstämman och inte i andra sammanhang. För det andra behöver upplysningar
meddelas endast om det kan ske ulan väsentligt förfång för bolaget. För del
tredje behöver upplysningar lämnas på stämman endasl om styrelsen och verkställande
direktören där har tillgång till de uppgifler som behövs för alt frågan skall
kunna besvaras. Upplysningar som inte kan lämnas vid bolagsstämman skall i
stället lämnas inom två veckor efter stämman.

För andelsbolagen har bolagskommiltén föreslagit vissa
bestämmelser om upplysningsskyldighet m.m., som inle är begränsade till
bolagsstämman (SOU 1978; 66 s. 198). Dessa bestämmelser har delvis utformats
med 19 8 MBL som förebild.

Enligt min mening bör 9 kap. 12 8 aktiebolagslagen
kompletteras med bestämmelser som i huvudsak motsvarar vad bolagskommiltén har
föreslagit för andelsbolagen. Bestämmelserna, som avser att tillgodose minoritetsaktieägarnas
behov av insyn i mindre bolag, bör gälla i aktiebolag med högsl tio aktieägare.
I sädana bolag bör alltså varje aktieägare beredas tillfälle att ta del av
böcker, räkenskaper och andra handlingar som rör bolagets verksamhet, i den
omfallning som behövs för en bedömning av bolagets ställning eller av visst
ärende som skall förekomma pä bolagsstämman. Styrelsen och verkslällande
direktören bör dessutom, om del kan ske utan oskälig kostnad eller omgång, vara
skyldiga att på begäran bilräda aktieägaren med den utredning som behövs för
det nyss angivna ändamålet samt att tillhandahålla behövliga avskrifter. Bolagsledningen
bör kunna vägra aktieägaren tillgång till informalion eller hjälp med utredning
om det skulle föreligga påtaglig risk för väsentlig skada för bolaget.
Befrielse frän angiven skyldighet inträder alltså inte så fort bolaget i något
avseende kan ha nackdel av att upplysningarna lämnas ut. I stället bör risken
för allvarlig skada vara i del närmaste uppenbar för att undantagsbestämmelsen
skall träda i lillämpning.

De förslag som i övrigt har lagts fram av bolagskommittén
beträffande andelsbolagen föranleder, som har framgått av del föregående, nu
ingen åtgärd. Det finns emellertid skäl att följa utvecklingen pä
bolagsomrädel. Tidigare harjag nämnt all utvecklingen på medbestämmandeområdel
kan komma att motivera en översyn av aktiebolagslagen. Även andra faktorer,
såsom önskemålet atl underlätta nyetablering och alt stödja de mindre

s. 107 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 143 107

förelagen. kan göra del lämpligt all senare på nyll
överväga frågan om en skillnad mellan de regler som skall gälla för de slörsia
akliebolagen och de som skall reglera de någol mindre loi-elagens verksamhel.

2.9 Ikraftträdande

År 1973 beslöts atl alla akliebolag måste ha etl
aktiekapital på minst 50000 kronor. Som tidigare nämnls har dock äldre bolag
fått anstånd till utgången av är 1981 med all höja sill aktiekapital till della
belopp (se prop. 1976/77: 109 och SFS 1977: 320). Akliebolag, vars regisirerade
aktiekapital inte uppgär lill 50000 kronor vid utgången av är 1981, skall
avföras ur akliebolagsregislret och är därmed upplösta.

Handelsbolagsformen ulgör enligt min mening elt värdefulll
allernaliv för de mindre akliebolag som vill fortsätta verksamhelen ulan atl
höja aktiekapitalet. Del är emellertid angelägel att de nya reglerna om handelsbolag
träder i kraft innan aklieägarna i de mindre akliebolagen måsle ta ställning
lill om de skall välja denna företagsform eller inte. Del är ocksä viktigt atl
de får tillräcklig tid för sina överväganden.

Med hänsyn lill vad jag nu har sagt och med beaktande av
övriga omständigheter förordar jag att den nya lagstiftningen om handelsbolag
får träda i kraft den I januari 1981. Även de övriga lagförslag somjag nu har
redogjort för bör träda i kraft den I januari 1981.

3 Upprättade lagförslag

1 enlighet med del anförda har inom justitiedepartementet
upprättats förslag lill

1.
lag om
handelsbolag och enkla bolag,

2.
lag om
årsredovisning m. m. i vissa förelag,

3.
lag om ändring
i akliebolagslagen (1975; I38.S).

Förslagen bör fogas till prolokollet i della ärende som
bilaga /.?'.

4 Specialmotivering

4.1 Förslaget till lag om handelsbolag och enkla bolag

Lagen har en disposiiion som i hög grad stämmer överens
med BL;s. Från kommiltéförslagel skiljer sig lagen främsl genom alt den inte
innehåller beslämmelser om styrelse i handelsbolag. Lagen är uppdelad pä fyra
kapitel. I kap. innehåller inledande bestämmelser som definierar begreppen
handelsbolag, kommanditbolag och enkell bolag. 2 kap., som innehåller
beslämmelser om handelsbolag, är uppdelat på tre avsniu som skiljs äl

' Bilagan har uleslulils här. I den mån förslagen inte är
likalydande med dem som är fogade till propositionen hänvisas till den i
specialnioliveringen intagna lagtexten.

s. 108 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 108

genom underrubriker. Efier etl första avsnitt om
bolagsmännens inbördes rättigheter och skyldigheler följer ett andra avsnitt om
bolagels och bolagsmännens förhällande lill tredje man, varefter kapitlet
avslutas med ett avsnill om bolagets likvidation och upplösning. 3 kap.
behandlar kommanditbolaget och 4 kap. det enkla bolagel. 4 kap. är uppdelat på
avsnitt med underrubriker på samma sätl som 2 kap.

1 kap. Inledande bestämmelser

I 8 Ett handelsbolag föreligger, om tvä eller flera har
avtalat att utöva näringsverksamhet i bolag.

Första slyckel gäller inte i fråga om verksamhel som
medför skyldighet att föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen (1979:
141).

Bestämmelser om firma för handelsbolag finns i firmalagen
(1974: 156) och handelsregislerlagen (1974: 157).

Paragrafen motsvarar I 8 och 2 8 andra slycket BL.

I den allmänna motiveringen (avsnitt 2,2.1) har jag
anslutit mig lill kommitténs uppfattning att del inle är lämpligt atl i lagtext
definiera begreppet bolag. I frågan om avgränsningen av bolagel från andra
rättsinstitut vill jag utöver vad jag har anfört i den allmänna motiveringen
framhålla följande.

Vad gäller förhållandet till stiftelser har inom doktrinen
(Nial, Om handelsbolag och enkla bolag. 1955 s. 51) anföris alt enligt
härskande uppfattning stiftelsen skiljer sig från bolagel därigenom att
stiftelsen i motsats lill bolaget inle har några medlemmar utan blott
karakteriseras av all egendom har anslagils lill att varaktigt främja visst
ändamål. Delägarna i bolaget kan förändra bolagels ändamål och om de så önskar
upplösa bolaget. Stiftelsen äter, fortsäller Nial, förvaltas av elt organ (slyrelsen)
som principielll inle har möjlighel att förändra sliftelsens ändamål eller
upplösa stiftelsen. De personer som åtnjuter förmåner av stiftelsens verksamhel
deslinatärerna, har i princip inle någon rätl atl della i sliftelsens
förvallning.

Enligt min mening kan med ledning av dessa uttalanden
bolaget med någorlunda säkerhet avgränsas från stiftelsen. Den närmare
gränsdragning som erfordras i särskilda fall fär överlämnas lill
rättstillämpningen. Resultatet av siiftelseulredningens arbele lorde också
komma atl möjliggöra en ökad precision i gränsdragningen mellan bolag och
stiftelse.

Kommittén har sammanfattande beskrivii doktrinens syn pä
frågan om gränsdragningen mellan associationerna bolag och förening, iag får
hänvisa lill kommilléns framställning (SOU 1978; 67 s. 59) och till de
synpunkier som har framförts av Nial i Svensk associationsrätt (1975 s. 25).

Den gemenskap som föreligger i dödsbo är särskilt reglerad
genom bestämmelserna i ärvdabalken. Efler det alt boel har blivit utrett kan
gemenskapen fortsätta genom avtal om sammanlevnad i oskiftat bo. Inle i något
fall blir det civilrättsligt fråga om elt bolag, eftersom 24 kap. ärvda-

s. 109 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 109

balken konstruerar rättsförhållandet som en fortsättning
av den normala dödsboförvaltningen. Ärvdabalkens regler avser dock endast
förvallningen av den dödes egendom. Om dödsbodelägarna under deri gemensamma
förvallningen lägger även sådan egendom som inte hör lill boel, kan del bli
fråga om ell bolagsförhållande i denna del (se Nial, Om handelsbolag och enkla
bolag, 1955 s. 26). Sedan viss lid har förflulil efter dödsfallet blir enligt
53 8 3 mom. kommunalskallelagen (1929: 370) och 6 8 3 mom. lagen (1947; 576) om
statlig inkomstskatt delägare i större dödsbon skattskyldiga pä sätl som om
boet utgjort handelsbolag, dvs. var och en taxeras för sin andel.

Beträffande gränsdragningen mellan bolagsavlal och
anställningsavtal kan hänvisas till framställningen i arbelsrätiskommitiéns
betänkande (SOU 1975: 1) Demokrati på arbetsplatsen, s. 732-735.

1 överensslämmelse med 55 8 BL innehåller
kommittéförslaget en uttrycklig bestämmelse (1 kap. 5 8) om atl den nya lagen
inle skall vara lillämplig på aktiebolag och partrederi. Enligt min mening är
del emellerlid uppenbart atl aktiebolag och partrederi skall vara undanlagna
frän den nya lagens tillämpningsområde. Jag anser inte att förhållandet behöver
påpekas i en särskild bestämmelse. Den av kommittén föreslagna I kap, 5 8 har
därför fått utgå.

Första och andra styckena. I fråga om skälen för den bestämning
av begreppet handelsbolag som har skett i förevarande paragraf får jag hänvisa
till den allmänna moliveringen (avsnill 2.2.1). Med näringsverksamhet avser jag
en yrkesmässigt driven verksamhet av ekonomisk nalur. Jag har därmed gett
begreppel näringsverksamhet en innebörd som överensstämmer med den som
vanligtvis har tillagts begreppet inom civilrältslig lagstiftning. I
förarbelena till bokföringslagen (prop. 1975: 104 s, 140) angav sålunda
föredragande statsrådet att begreppel näringsidkare i bokföringslagen bör ges
den innebörden atl det omfattar var och en som yrkesmässigt driver verksamhet
av ekonomisk art. I samma bemärkelse används termen näringsidkare i bl.a.
avtalsvillkorslagen (1971:112), konsumentköplagen (1973: 877) och
marknadsföringslagen (1975: 1418).

Enligt 1 8 första slycket andra meningen bokföringslagen
(i lydelse enligt SFS 1979: 142 och 1065) är ett handelsbolag
bokföringsskyldigt även om bolaget inte driver näringsverksamhet. Den nu
föreslagna handelsbolags-definitionen medför inte atl denna bestämmelse blir
överflödig. Ett handelsbolag föreligger redan i och med avlalet om att utöva
näringsverksam-hel i bolag. Handelsbolaget kan alltså föreligga redan innan
verksamheten har påbörjats. Den nämnda bestämmelsen i bokföringslagen behövs
för att ett sådant handelsbolag skall vara bokföringsskyldigt redan från sin
tillkomst. Bestämmelsen har också betydelse för ett enkelt bolag som blir
handelsbolag genom registrering (se 1 kap. 3 8 andra stycket).

Enligt 199 a 8 konkurslagen (1921: 225) får gäldenären
inte under konkursen driva rörelse med vars utövande följer
bokföringsskyldighet. Enligt

s. 110 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 110

212 8 konkurslagen bestraffas en överträdelse av detla
förbud med dagsböter. Förbudet gäller enligt förarbetena (prop. 1968: 98 s.
43) även delägare i handelsbolag. Enligt handelsregisterförordningen (1974;
188) skall lill ell handelsbolags ansökan om regisirering fogas bevis om atl
bolagsmännen inle är i konkurs.

Genom de nu redovisade bestämmelserna synes del vara sörjt
för alt en konkursgäldenär under sill konkurstillstånd inte kan ingå som
bolagsman i ell rörelsedrivande bolag. Däremot finns det inga regler som
hindrar atl en person efter avslutat konkurstillstånd ingär som bolagsman i ell
rörelsedrivande handelsbolag. Konkurslagskommittén haremellertid i sitt
betänkande (SOU 1979: 13) Konkurs och rätlen atl idka näring föreslagit atl
ett i förhållande till 199 a 8 konkurslagen utvidgat näringsförbud införs som
förutsätter särskild prövning i det enskilda fallet. Jag har behandlat kommiltéförslagel
i en den lOjanuari 1980 beslutad lagrådsremiss. Förslaget berör även
handelsbolag.

Tredje stycket. Somjag har angivii i den allmänna
motiveringen (avsnitt 2.2.1) delar jag kommitténs uppfattning att förekomsten
av gemensam firma inte bör utgöra ett villkor för uppkomslen av etl
handelsbolag.

Beslämmelser om firma som berör handelsbolag finns i
firmalagen (1974; 156) och handelsregisterlagen (1974; 157). Firmalagen
innehåller alla bestämmelser som är gemensamma för firmor av olika slag. Uiöver
de maleriella skyddsreglerna upptar firmalagen gemensamma villkor för registrering
och överlåtelse av firma. Dessutom finns i firmalagen bestämmelser om förbud
mot användning av firma och annal näringskännetecken samt om hävande av
firmaregistrering, följderna av intrång i annans firma-rätt och firmaieckning.
I handelsregislerlagen las uiöver regislreringsbe-stämmelser upp bl. a. vissa
specialföreskrifter om firma för sådana näringsidkare, däribland handelsbolag,
som skall införas i handelsregistret. Gemensamt för olika slag av
näringsidkare som skall regislreras i handelsregistret är alt uppgift om firma
alltid skall tas in i regislret. Firman har en central funktion vid
registreringen, eflersom näringsidkaren skall registreras under den firma
varunder näringsverksamheten drivs. Vid registreringen erhålls firmaskydd
enligt bestämmelserna i firmalagen. Av 5 8 handelsregisterförordningen (1974:
188) följer atl handelsbolag i ansökan om registrering skall lämna uppgift om
firma.

På grund av den betydelse som bestämmelser om firma
sålunda har för handelsbolag även efler den nya lagstiftningens införande,
harjag ansell det befogal atl i förevarande paragraf hänvisa till
bestämmelserna om firma i firmalagen och handelsregisleriagen. Kommiitén
föreslog även en hänvisning lill handelsregislerförordningens bestämmelser.
Jag delar emellerlid den vid remissbehandlingen framförda uppfaltningen att en
hänvisning i delta sammanhang till handelsregislerförordningens administrativa
föreskrifter framstår som mindre påkallad.

s. 111 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 111

2 8 Etl kommanditbolag är ett handelsbolag i vilkel en
eller flera bolags

män har förbehållit sig all inte svara för bolagets förbindelser med mera än

han har salt in eller åtagit sig att sälla in i bolagel. En sådan bolagsman

kallas kommanditdelägare. Annan bolagsman i kommanditbolaget kallas

komplementär.

Paragrafen moisvarar 38 8 BL.

1 enlighet med terminologin i nu gällande räu anses
kommanditbolaget som en form av handelsbolag.

Paragrafen överensslämmer i sak med gällande räu. 1 allt
väsenlligl stämmer också utformningen med vad kommillén har föreslagil.

I 3 kap. 2 8 nya lagen har intagils en motsvarighet lill
bestämmelsen i 38 8 BL om atl inte samtliga bolagsmän fär vara
kommanditdelägare.

3 8 Ett enkell bolag föreligger, om i annal fall än som
avses i I § försia

slyckel tvä eller flera har avtalat alt ulöva verksamhel i bolag.

Etl enkelt bolag blir etl handelsbolag, om bolagel förs in
i handelsregistret.

Bestämmelserna har behandlats i den allmänna motiveringen
(avsnitt 2.2.1).

Första
stycket, som moisvarar 45 8 försia stycket BL, innebär att ett enkell bolag
föreligger, om tvä eller flera har avtalat atl i bolag utöva verksamhet som
inte är att hänföra till näring eller som medför skyldighet alt föra
räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen (1979: 142).

Andra stycket motsvarar 45 8 andra slycket BL. Enligt 2 8
tredje slyckel handelsregisterlagen fär ell enkell bolag föras in i
handelsregistret i den ordning som föreskrivs för handelsbolag.

4 8 Ett handelsbolag men inte ett enkelt bolag kan
förvärva rättigheter

och ikläda sig skyldigheler saml föra lalan inför domslolar och andra

myndigheler.

Paragrafen moisvarar 2 8 första slycket och 46 8 BL.

Sedan gammalt brukar en principielll väsenllig skillnad
mellan handelsbolag och enkell bolag anses vara alt handelsbolaget men inle
del enkla bolagel har rällssubjektivilel. En erinran om denna grundläggande
skillnad är enligt min mening på sin plats i detla inledande kapitel.
Handelsbolagets rältssubjekliviiei uttrycks i förevarande paragraf i ordalag
som nära ansluter till dem som används inom nu gällande räll. Jfr även 2 kap.
13 8 försia slyckel akliebolagslagen.

2 kap. Handelsbolag

Bolagsmännens inbördes rättigheter och skyldigheter

I 8 Bolagsmännens inbördes rättigheter och
skyldigheler under bolagels bestånd bestäms genom avtal.

s. 112 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 112

1 den mån bolagsmännen inte har träffat avtal om något
annat skall 24 och 6-16 88 lillämpas. Oavsett vad bolagsmännen har avtalat
skall 5 8 tillämpas.

Paragrafen moisvarar 3 8 BL.

Liksom enligt gällande rält bör enligt min mening
huvudprincipen vara den all lagbestämmelserna om bolagsmännens inbördes
rättigheter och skyldigheter skall vara dispositiva (se avsnitt 2.2.6). Della
kommer lill utiryck i förevarande paragraf

Av paragrafen följer emellertid också alt bestämmelsen om
granskningsrätt i 5 8 är tvingande. 5 8 moisvarar 7 8 BL som är disposiliv. I
ulländsk rätt förekommer däremot uttryckliga bestämmelser om all kontrollrätten
inte får sättas ur funkiion genom avtal. För en bolagsman, som inte bara har
gjort en insats i bolaget med förhoppning alt få vinst och med risk atl förlora
insatsen utan som även bär fulll personligt ansvar för bolagets förbindelser,
kan det vara ett vilall ekonomiskt inlresse atl kontrollera bolagets
räkenskaper och förvaltning. Avtal mellan bolagsmännen som utesluter eller
inskränker kontrollrätten lär vara mycket sällsynta, 11 8 bokföringslagen
kräver att handelsbolagets årsbokslut underskrivs av alla bolagsmän som är
obegränsal ansvariga för bolagets förbindelser. Detla krav kan gå alltför långt
i fräga om en person som inte har rätt att kontrollera bolagets räkenskaper och
förvaltningsåtgärder. Bestämmelsen om kontrollrätt har därför gjorts tvingande
då det är fråga om handelsbolagsmän som har obegränsat ansvar för bolagets
förbindelser.

Som framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2,2)
anser jag emellertid atl regeln om kontrollrätt även i framtiden bör vara
disposiliv såvitt gäller kommanditdelägare. En bestämmelse härom har lagits in
i 3 kap. 6 8,

2 8 För att en ny bolagsman skall få inträda i bolaget
fordras samtycke av samtliga bolagsmän.

Paragrafen motsvarar 4 8 BL.

De personer som träffar avtal om ett handelsbolag torde i
allmänhet göra detta därför alt de har förtroende för varandras duglighet och
ekonomiska ställning. Det personliga ansvarei för uppkommande förbindelser
skärper i hög grad en bolagsmans intresse av att såsom medbolagsmän endast ha
personer som han själv har godkänt. Det anses därför klart att en ny bolagsman
inte kan tas upp i etl handelsbolag utan de övriga bolagsmännens samtycke. 1 4
8 BL uttalas dock direkt endast att en bolagsman inte får sätta en annan i sitt
ställe utan övriga bolagsmäns samtycke. Av förevarande paragraf framgår
emellertid omedelbart att samma regel gäller även då det är fråga om att ta in
en ny bolagsman utan samband med atl en förutvarande bolagsman utträder.

s. 113 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 113

3 8 Varje bolagsman är berättigad atl vidia åtgärder i
förvaltningen av

bolagels angelägenheler, om inle dessa ålgärder förbjuds av någon annan

bolagsman som inle är utesluten från förvallningen.

Ålgärder som är främmande för bolagels ändamål får vidlas
endasl med samiliga bolagsmäns samtycke. En bolagsman som är förvaltningsberälli-gad
får dock till allmännyttigt eller därmed jämförligt ändamål använda tillgång
som med hänsyn till bolagets ställning är av ringa betydelse.

Skall förvaltningen eller en viss del av den på grund av
avtal skötas av flera bolagsmän gemensaml, får en åtgärd som inte läl uppskov
vidlas fastän någon av bolagsmännen inle har deltagit i beslutet om ålgärden,
om bolagsmannen inle har hunnit tillkallas eller om han till följd av sjukdom
eller av annan anledning inte är i slånd att la del i förvallningen av bolagets
angelägenheter.

Första och andra styckena, som motsvarar 5 8 försia
slycket BL. har behandlals i den allmänna moliveringen (avsnitt 2.2.6). Tredje
stycket motsvarar 5 8 andra slyckel BL.

4 8 Om etl bolagsavlal föreskriver atl en bolagsman skall
sköta förvalt

ningen eller viss del av den, får han skiljas från uppdragel eller avsäga sig

delta endasl om det finns en viklig grund.

Paragrafen moisvarar 6 8 BL.

Den legala förvaltningsrätt som lillkommer en bolagsman
enligt 3 8 förevarande lag (som moisvarar 5 8 BL) kan tas ifrån honom endast om
han själv går med på del. Annorlunda förhåller det sig med sådant särskilt
förvaltningsuppdrag som avses i 6 8 BL.

Under förarbetena till BL uttalades alt ett sådant
förvaltningsuppdrag å ena sidan var besläktat med vanligl sysslomannauppdrag
och all del såsom sådant när som helt skulle kunna återkallas. Det ansågs
emellertid att en bolagsman som hade fält ell sådanl uppdrag hade starkare skäl
än en vanlig syssloman att fordra att vara bibehållen vid sin befogenhel. Endasl
om viktiga skäl förelåg borde därför bolagsmannen kunna skiljas från denna
befogenhel.

Även enligt nuiida sysslomannarält lorde en huvudman ha
rätt alt när som helst återkalla ett uppdrag. Huvudmannen är emellerlid skyldig
att ersälla sysslomannens positiva kontraklsinlresse, om en förlida ålerkallelse
sker ulan lillräcklig anledning. Sysslomannen å sin sida lorde när som helst
kunna frånträda uppdragel. Om han frånträder i förtid ådrar han sig dock i
allmänhet skadeslåndsskyldighel.

Med lanke på den rätt lill skadestånd som sålunda
lillkommer en syssloman vid förtida ålerkallelse av elt uppdrag kan det synas
ligga nära lill hands all ersälta 6 8 BL med en hänvisning till allmänna
sysslomannarätts-liga principer om ålerkallelse av uppdrag. Å andra sidan
skulle en sådan hänvisning innebära att bolagsavlalet, i fråga om
förvaltningsbefogenhet som avses i 6 8 BL, i princip när som helst kunde
upphävas av de övriga bolagsmännen.

-Riksdagen 1979180. I saml. Nr 143

s. 114 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 114

Med anlednin;; av det sist anförda harjag, liksom
kommittén, funnil all principen i 6 8 BL bör bibehållas i den nya lagen. Denna
princip bör emellertid enligi min mening uttryckas på ett mindre kasuistiskt
sätt än som sker i 6 8 BL. I den nya lagen anges all en "viktig grund"
skall föreligga för att en bolagsman i förtid skall kunna skiljas från här
avseit förvaltningsuppdrag.

Med den nya formuleringen harjag i huvudsak inte avsell
någon förändring av det materiella rättslägel. En viktig grund för skiljande
frän förvaltningsuppdraget bör således normall anses vara för handen om en
bolagsman grovt åsidcsatt sina åligganden på grund av förvaltningsuppdraget.
Genom den nya. mera generellt utformade bestämmelsen framhävs emellertid
vikten av atl hänsyn tas till omständigheterna i varje särskilt fall.

Av förevarande paragraf framgår också atl förtida
avsägelse av förvaltningsuppdraget kan ske om en viktig grund för avsägelsen
föreligger. Som skäl för sådan avsägelse bör kunna åberopas att förhållandena
har ändrats efter del att boltgsmannen fick förvaltningsuppdraget. Bolagels
verksamhet har exempelvis vuxit och förvaltningsuppgifterna därmed ökal sä att
deras fullgörande kräver väsenlligl mera lid och arbete än lidigare,

5 8 Även en bolagsman som är utesluten från förvaltningen
har rätl att granska bolagels räkenskaper och att få kännedom om bolagets
angelägenheter. Denna kontrollrätt får inle utövas vid en lidpunkt eller på
ett sätt som innebär särskilda olägenheler för bolaget.

Paragrafen mcitsvarar 7 8 BL,

1 fråga om pf.ragrafens första mening får jag hänvisa till
vad jag har anfört vid 2 kap, I 8 om all förevarande bestämmelse är tvingande.
Bestämmelsen i andra meningen torde i sak överensstämma med gällande rätt men
avser att tydligare än som sker i 7 8 BL utmärka att en bolagsman inle får
hindras från att få kännedom om vissa bolagets angelägenheler därför att de
förvaltande bolagsmännen anser all delta skulle kunna vara till skada för
bolaget. En icke förvaltningsberättigad bolagsman kan däremot inle fordra att
bolagets böcker och räkenskaper utlämnas till honom utan han får finna sig i
att granska dem pä bolagets kontor eller pä den plats där de eljest förvaran av
bolaget.

Bolagsmannen kan bli skadeståndsskyldig gentemot bolaget
om han förorsakar bolaget skada genom alt uppsålligen eller av vårdslöshet missbruka
sin kontrollrätt.

Granskningsrätl enligt förevarande paragraf gäller inte
den som har förvärvat andel i bolaget enligt 21 8 första stycket.

6 8 För varje räkenskapsår skall en bolagsman
tillgodoräknas dels ränla pä den insats han hade kvar i bolagel vid
räkenskapsårets början, dels ett skäligt arvode för sin förvallning av bolagels
angelägenheler. Räntan skall beräknas enligt den räntefot som motsvarar del av
riksbanken fastställda

s. 115 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 115

diskonto som gällde vid räkenskapsårets början med lillägg
av två procentenheter.

Paragrafen motsvarar 8 8 BL.

Bestämmelserna har behandlals i den allmänna motiveringen
(avsniu 2.2.6). Liksom nuvarande 8 8 BL börjar förevarande paragraf med regeln
om rält till ränta och fortsätter med stadgandet om arvode. Naturiiglvis är det
endasl bolagsmän som verkligen har deltagit i förvaltningen som har räll lill
förvallningsarvode enligt denna paragraf

Som Föreningen Auktoriserade revisorer FAR har påpekal i
sill remissyttrande förekommer begreppet insats i flera sammanhang i
förevarande kapitel. Jag vill här nägot uppehålla mig vid frågor som har
samband med insatsbegreppel.

En bolagsmans insals i bolaget kan ha formen av
presialioner av olika slag. Vanligtvis är del fräga om sädana prestationer som
enligt bokföringslagen kan redovisas som tillgångar. En bolagsmans utfästelse
att göra en insats i bolaget grundlägger för bolaget ett juridiskt krav att få
ut prestationen. Anspråk på alt fä ut en förfallen, obetald insats kan i
vanlig ordning göras gällande inför domstol av bolaget. Enligt 13 8 andra
stycket kan en bolagsman bli skyldig att beiala ränta pä obetalad insats. Om
insatsen eljest är behäftad med fel eller brist eller kommer för sent ansvarar
bolagsmannen enligt den allmänna skadeståndsregeln i 14 8.

Man kan skilja mellan avtalad insats, inbetalad insals och
behållen insats. Avtalad insals är det penningbelopp eller den egendom av annat
slag som bolagsmannen har förbundit sig atl skjuta till. Den avtalade insatsen
molsvaras av etl rättsligt anspråk för bolaget som skall redovisas i bolagets
balansräkning. Den avtalade insatsen ulgör enligt 10 8 en gräns för den ökning
av den behållna insatsen som ulan övriga bolagsmäns samtycke kan ske genom att
en bolagsman låter arvode, ränla och vinst slå inne i bolaget. Enligt II 8 är en bolagsmän irile pliklig alt
på yrkande av de övriga bolagsmännen skjuta lill någol utöver sin avtalade
insats.

Till den del den avtalade insatsen är inbetalad (i pengar
eller annan egendom) föreligger inbetalad insats. Del belopp på vilkel
ränleberäkning m.m. skall grundas kan emellertid under rörelsens gång förändras
i den ena eller andra riktningen på annat sätl än genom inbetalning. Det är då
fråga om den behållna insatsen. Den behållna insatsen moisvarar närmasl aktien
i aktiebolag. Om den behållna insatsen minskas genom föriust, skall brislen
enligt 9 8 täckas genom innehållande av ränla, arvode och vinst som lillkommer
bolagsmannen.

Då man beräknar den behållna insatsen utgår man från det
insatsbelopp som bolagsmannen betalar in till bolaget. Den behållna insatsen
kan ökas genom att den avtalade insatsen med alla bolagsmännens samtycke höjs
och pä grund därav ny inbetalning sker. Höjning av den behållna insatsen kan
också ske genom att ett belopp enligt 10 8 innehålls och läggs lill

s. 116 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 116

insatsen. För att därigenom ökning skall ske av den
avtalade insatsen förulsälls etl avtal mellan bolagsmännen om höjning av
insatsens avtalade belopp. Den behållna insatsen minskas genom kapilaluilag av
bolagsmannen efter överenskommelse mellan samtliga bolagsmännen. Vidare kan
den behållna insatsen minskas genom föriusl som enligt 8 8 påförs bolagsmannen.
Den på detla sätt uträknade behållna insatsen ligger till grund för beräkningen
av den ränla som enligt förevarande paragraf lillkommer bolagsman. Den behållna
insatsen har också vid bolagels upplösning betydelse enligt 34 8 för vad
bolagsmannen då skall få ut ur behållningen.

7 8 Det överskott eller den brist som finns sedan
bolagsmännen har

tillgodoräknats ränta och arvode enligt 6 8 utgör räkenskapsårets resultat.

Paragrafen motsvarar 9 8 BL.

8 8 Resultatet fördelas lika mellan bolagsmännen.

Är viss grund avtalad för fördelningen endast av vinsten
eller endast av förlusten, gäller den grunden vid fördelningen av såväl vinst
som förlust.

Paragrafen motsvarar 10 8 BL.

Enligt 10 8 första stycket BL skall vinst och föriusl
fördelas efter huvudtalet. 1 många fall är det naturligare all fördelningen
sker efler vars och ens insals. Avtal därom lär vara vanliga. Man kan därför
ifrågasätta om inte en ny lag bör föreskriva all vinstfördelning in dubio skall
ske efter insatsernas storiek. Emot en generell regel om vinstfördelning efter
insatsernas storlek lalar emellerlid atl resultatet skulle bli
otillfredsställande i ell bolag där vissa bolagsmän har gjort insatser i pengar
eller annan egendom medan någon eller några bolagsmän medverkar i bolagel
endast genom sina arbelsinsalser. Jag har därför i likhei med kommittén funnit
atl regeln i 10 8 försia slycket BL bör behållas som en disposiliv huvudregel.
Den dispositiva karaklären av lagregeln innebär att den sätts ur krafl inle
bara genom ell uiiryckligt avtal utan även genom lyst överenskommelse.

9 8 Sedan årsbokslutet har upprättats, har bolagsmännen
rätt att fä ul

vad som har tillgodoförts dem enligt 6 och 8 88. Om del har uppkommit

brist i någons insats, skall dock del belopp hållas inne som behövs för att

fylla bristen.

10 8 Vad en bolagsman har rält att lyfta för elt
räkenskapsår skall läggas

lill hans insals, om han inle före utgången av följande räkenskapsår begag

nar sig av lyflningsrälten. Hans insatsbelopp får dock inte ökas uiöver

avtalat belopp mot någon annan bolagsmans bestridande.

118 En bolagsman är inte skyldig all på begäran av de
övriga bolagsmännen öka sin insats i bolaget utöver avtalat belopp.

Paragraferna motsvarar 11-13 88 BL.

s. 117 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 143 117

12 8 Under bolagels beslånd har en bolagsman inle rält all
mot någon annan bolagsman göra gällande fordran pä grund av utgifler för
bolagets räkning, fordran pä förvaltningsarvode eller fordran på ränta pä
insats.

Paragrafen saknar motsvarighet i BL.

En bolagsmans anspråk på arvode och kostnadsersättning kan
betecknas säsom en fordran mol bolaget. BL ger inte någol klarl besked om
huruvida sådana anspråk under bolagels beslånd även kan riklas mot någon annan
bolagsman personligen. En förvallande bolagsmans villighet att för bolagets
räkning göra arbetsinsatser eller kapilalutlägg kan minska om han inte redan
under bolagets bestånd kan utkräva ersättning av medbolagsmännen för den
händelse bolagskassan inte räcker till för all gottgöra honom. Inom modern
doktrin (se I.
ex. Nial Om
handelsbolag och enkla bolag, 1955 s. 117) torde emellertid den uppfattningen
dominera att en bolagsman inte kan med ifrågavarande anspråk vända sig mot
nägon a-.nan bolagsman under bolagets bestånd. Denna uppfallning har enligt
Nial (s. 119) sin grund i önskemålet atl i fall då bolaget saknar likvida medel
frammana försikiighei i förvaltningen och förmå en förvaltningsberättigad
bolagsman lill samråd med de övriga bolagsmännen innan han vidlar
förvallningsålgärder som innebär eller medför slörre utgifter. Den av Nial
intagna ståndpunkten synes även delas av rättspraxis (se NJA 1921 s. 464).

Den inom doktrin och rättspraxis inlagna ståndpunkten
förefaller rimlig. Med hänsyn till all frågan lorde vara praktiskt
belydelsefull harjag i likhei med kommittén funnil del lämpligt att i
förevarande paragraf la in en beslämmelse om alt en bolagsman under bolagets
bestånd inte kan göra gällande en fordran på förvaltningsarvode eller
kostnadsersättning mol någon annan bolagsman personligen. Denna regel, som ju
endasl gäller bolagsmännens inbördes förhållanden, är dispositiv.

Nial (s. 332) har ullalat, att i och med att
likvidalionslillsländ har inträtt så bortfaller de skäl som lalar för att
regressrätten inte skall kunna aktualiseras. Enligt min uppfattning är del
emellertid mesl praktiskt atl låla samma regel gälla såväl före som under ett
likvidationslillslånd. Inte ens under likvidationslillslåndel kan således
bolagsmannen, såvida inle annal har avtalats, göra gällande en fordran på
förvallningsarvode eller kostnadsersättning mol nägon annan bolagsman
personligen. En sädan fordran kan göras gällande först vid bolagets upplösning.
Det jag nu har sagl följer av det i laglexlen använda uttrycket "under
bolagets bestånd".

1 vissa fall kan det onekligen vara obilligl att en
bolagsman inte får göra gällande regressrätt mot de övriga bolagsmännen under
bolagets bestånd. Jag länker särskilt på den situationen atl en bolagsborgenär
har krävl och fåll betalt av någon annan bolagsman än den som för bolagets
räkning upptagit ett visst lån. Om i ett sådant fall den bolagsman som har
betallal bolagsskulden inle får ersättning för sina utlägg kan det ofta vara
rimligl alt ge honom rält att uppsäga bolagsavlalet (jfr Nial s. 120),

s. 118 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 118

Även anspråk pä ränta pä insatt kapital torde kunna
betecknas som en fordran mot bolaget. De sakliga skäl som talar mot all
förvaltningsarvode och kostnadsersättning under bolagels beslånd skall kunna
göras gällande mot en annan bolagsman personligen synes dock inte ha samma
slyrka då del gäller ränla på insatt kapital. I likhet med kommiuén finner jag
del emellerlid enklast all inte i detla sammanhang göra någon distinktion
mellan olika slag av fordringar. Paragrafen har därför utformats så att den
avser även fordran på ränta på insats.

13 8 Har en bolagsman haft nödvändig eller nyttig
koslnad för bolagels

räkning, är han berättigad till ränta pä sin fordran frän den dag fordringen

kom till. Räntan beräknas enligt 5 8 räntelagen (1975:635) för tiden fram

till dess ränta skall ulgä enligt 6 8 samma lag.

Försummar en bolagsman att göra avtalat tillskotl eller
att redovisa influtna medel, skall han betala ränla beräknad enligt 6 8
räntelagen från den dag tillskottet eller redovisningen bort ske.

Paragrafen motsvarar 14 8 BL,

14 8 En bolagsman som uppsålligen eller av
oaklsamhel skadar bolaget

när han fullgör sina uppgifter skall ersätta skadan. Skadeståndet kan jäm

kas efter vad som är skäligt med hänsyn till handlingens beskaffenhet,

skadans storlek och omständigheterna i övrigt.

Skall flera ersätta samma skada, svarar de solidariskt för
skadeståndet i den mån inte skadeståndsskyldighelen har jämkats för någon av
dem enligt första stycket. Vad nägon har betalat i skadestånd får sökas åter av
de andra efler vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna.

Första stycket. Första meningen motsvarar 15 8 första
slycket BL, Den skadeslåndsskyldighel som här avses är en bolagsmans
skadeståndsskyldighet mot bolaget. Vidare förutsätter försia meningen atl
bolagsmannen i sin förvallning av bolagels angelägenheler eller eljest såsom
bolagsman har förorsakat skadan. Om han i elt visst fall inle uppträder som
bolagsman utan som tredje man gentemoi bolaget, l.ex. om han ingår ell vanligl
köpeavtal med bolaget, blir han i detta rättsförhållande inte ansvarig enligt
första meningen, Hans ansvarighet är då i stället att bedöma enligt de regler
som gäller för ifrågavarande rättsförhållande.

Nägon regel som möjliggör jämkning av del i 15 8 BL
stadgade skadeståndsansvaret finns inte i BL. För att jämkning av
skadeslåndsskyldighel skall kunna ske enligt 6 kap. 2 8 skadeståndslagen (1972:
207) krävs alltid att fullt skadeståndsansvar skulle vara oskäligt betungande
för den skadeståndsskyldiges ekonomi. Om i ett akliebolag en stiftare,
styrelseledamot, verkställande direktör, revisor eller aktieägare har ådragit
sig skadestånds-skyldighet kan enligt 15 kap. 4 8 försia stycket
aktiebolagslagen skadeståndet jämkas efter vad som är skäligt med hänsyn till
handlingens beskaffenhet, skadans storiek och omständigheterna i övrigl.

s. 119 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 119

Jag har i likhet med kommillén funnil del lämpligl atl i
förevarande paragraf la in en motsvarighet lill jämkningsregeln i
aktiebolagslagen. Behov av en jämkningsmöjlighel kan t. ex. föreligga i den
situationen all en bolagsman har förskingrat bolagets medel och en annan
bolagsman är ansvarig gentemoi bolaget endasl på den grund atl han har gjort
sig skyldig till ganska ringa vårdslöshet i fråga om övervakningen av den förstnämndes
handlande.

Andra stycket. Detta stycke innehåller uttryckliga
föreskrifier om solidariskt skadeståndsansvar och om regressrätt (jfr 15 kap.
4 8 andra stycket aktiebolagslagen). Den vars ersättningsskyldighet jämkats är
givelvis solidariskt ansvarig endast med del jämkade beloppel.

De akliebolagsrätlsliga skadeståndsreglerna gäller även
skada som har vållats Iredje man under förutsättning att skadan vållats genom
överträdelse av aktiebolagslagen eller bolagsordning, dvs. genom åsidosällande
av nägol moment i del akliebolagsrätlsliga systemet av skyddsregler för tredje
man. Till dessa skyddsregler hör l.ex, bestämmelser om bundet kapital. 1 en ny
handelsbolagslag synes det emellertid inle finnas behov av regler om skydd för
Iredje man som behöver sanktioneras genom elt specielll stadgande om
skadeståndsskyldighet för bolagsmännen. Inte heller synes behov föreligga av
särskilda bestämmelser om en bolagsmans skadeståndsansvar gentemoi en annan
bolagsman.

15 8 Talan för bolagets räkning mot en bolagsman om
skadestånd pä grund av beslut eller åtgärd under ett räkenskapsår skall väckas,
om talan förs i en bolagsmans namn, senast etl år från del årsbokslutet blev
tillgängligt för sistnämnde bolagsman eller, om talan förs i bolagets namn,
senast ett är frän del årsbokslutet blev tillgängligt för samtliga bolagsmän.

Har liden för talan försuttits, kan talan ändå väckas, om
det inle i årsbokslutet eller på annat säll lill bolagsmännen har lämnats i
väsenlliga hänseenden rikliga och fullständiga uppgifler om det beslut eller
den åtgärd som ligger till grund för talan. Talan som avses i detla siycke kan
dock inte väckas sedan tre år har förflutil frän ulgängen av del räkenskapsår
då beslutet fattades eller åtgärden vidtogs.

Ulan hinder av första eller andra stycket kan
skadeståndstalan som grundas pä brott föras mot en bolagsman.

Paragrafen motsvarar 15 8 andra stycket BL.

Första stycket. Det är önskvärt att frågor om en
bolagsmans skadeslåndsskyldighel avgörs snabbt. Med tiden försvåras
ulredningsmöjlighe-lerna och det är vidare viktigt atl en bolagsman som har
vidtagit åtgärder för bolagets skötsel någorlunda snarl kan känna sig trygg mot
oväntade krav på grund av åtgärderna. Bestämmelsen i 15 8 andra stycket BL om
en ettårig preskriptionstid synes därför i princip vara ändamålsenlig. Utgångspunkten
för den ettårstid inom vilken talan enligt 15 8 andra slyckel BL kan anställas
är då nästa räkenskapsavslutning "blir för bolagsmännen

s. 120 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 120

tillgänglig". Detta ullryck är oklart. Med uttrycket
kan åsyftas, aniingen all fristen skall börja löpa först dä
räkenskapsavslutningen är tillgänglig för alla bolagsmännen eller att det avgörande
skall vara när den blir lillgänglig för en behörig representant för bolagel
eller alt liden skall räknas individuellt för varje bolagsman sä all frislen
för honom löper från del redovisningen blev tillgänglig för honom oavsett hur
del förhåller sig med de andra bolagsmännen.

Det är Ivå former av skadeståndstalan mol en bolagsman som
här kan komma ifråga. Dels kan en representant för bolaget föra lalan i
bolagels namn för bolagels räkning och dels kan en enskild bolagsman föra talan
för bolagets räkning men i eget namn (actio pro socio). Enligt min uppfallning
får det anses lämpligl att preskriptionstiden beträffande en enskild bolagsmans
rält lill actio pro socio räknas frän del räkenskapsavslulningen blev
tillgänglig för denna bolagsman. Bolagels lalerätt bör emellertid inle vara
preskriberad om en bolagsmans räll till actio pro socio beslår. Jag anser
därför alt preskriptionstiden för bolagets lalerätt skall börja löpa först från
det räkenskapsavslutningen blev lillgänglig för alla bolagsmännen. De nu
redovisade övervägandena harjag i överensstämmelse med kommiltéförslagel låtit
komma till ultryck i detta stycke.

Andra slycket. Inom aktiebolagsrälten där liksom inom
handelsbolagsrätten huvudregeln är att preskriptionstiden är ettårig - gäller
en Ireårig preskripiionstid för anspråk mot styrelseledamot och verkställande
direktör om del ej i årsredovisningen eller i revisionsberättelsen eller eljesi
lill bolagsstämman har lämnats i väsentliga hänseenden riktiga och
full-siändiga uppgifler angående beslut eller åtgärd varpå lalan grundas (15
kap. 5 8 tredje och fiärde slyckena saml 6 8 akliebolagslagen). En handelsbolagsman
torde, främst genom sin rätt att få kännedom om bolagets angelägenheler, ha
större möjligheter än en aktieägare all ulöva direkt kontroll av verksamheten i
företagel. Behovet av en ireårig preskriptionstid är därför kanske inle så
stort inom handelsbolagsrätten som inom aktiebolagsrälten. Å andra sidan kan en
sådan preskripiionstid bidra till atl handelsbolagen undgår rättsförluster. En
treårig preskripiionstid kan vidare vara av särskild betydelse i ett
kommanditbolag, i vilkel kommandit-delägarna genom bolagsavlalet har utestängts
från möjlighelen all utöva direkl kontroll av verksamheten i företagel.
Slutligen lorde del från rättssäkerhetssynpunkt vara av belydelse med i
möjligaste mån enhetliga preskriptionsregler för olika bolagsformer. I
förevarande siycke har därför i överensstämmelse med kommiltéförslagel tagils
in en motsvarighet lill reglerna om en treårig preskriptionstid i
aktiebolagslagen.

Tredje stycket. Av detla siycke framgår all de föreslagna
preskriptionsreglerna inle gäller talan som grundas på brott (se 15 kap. 5 8
sista stycket aktiebolagslagen).

16 8 En bolagsman som vill klandra etl årsbokslut skall
väcka lalan senast ett år efler det atl årsbokslutet blev tillgängligt för
honom.

s. 121 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 121

Paragrafen motsvarar 15 8 tredje slyckel BL.

Enligt 15 8 kan i vissa fall skadeståndstalan anställas
efter den i 15 8 första stycket stadgade ettåriga preskriptionstidens utgång.
Om talan enligt 15 8 andra eller iredje slyckel väcks men klander mot
årsbokslutet inte har anställts inom ettårstiden torde inle ett bifall till
skadeståndskravet medföra en ändring av årsbokslutet. Den ökning av bolagels
akliva som vinns om skadeståndsanspråket bifalls får i slället komma de övriga
bolagsmännen lill godo i form av högre vinstandel eller minskad föriusl i
nästföljande årsbokslut.

Bolagets och bolagsmännens förhållande till tredje man

17 8 Var och en av bolagsmännen förelräder bolaget, om
inte något

annat har avtalats eller följer av 31 8.

En bolagsman som har visat trolöshet i bolagets
angelägenheler kan på talan av någon annan bolagsman av domstol skiljas från
rätten all förelräda bolaget. Domslolens avgörande får verkställas utan hinder
av alt det inte har vunnit laga kraft.

Paragrafen moisvarar 16 8 försia stycket BL.

En enskild bolagsmans representalionsbehörighet kan liksom
enligt gällande räu upphävas genom avtal mellan bolagsmännen, genom att
bolaget träder i likvidation eller genom beslul av domstol.

Enligt 4 8 handelsregislerlagen skall handelsregistret
bl.a. innehålla uppgift om av vem och hur bolagets firma tecknas, när inle
firma får tecknas av varje bolagsman ensam. Enligt 13 8 handelsregislerlagen
skall lill registermyndigheten ofördröjligen anmälas om handelsbolag har trätt
i likvidation eller om i annat fall ändring har sketl i fråga om uppgifl som
registrerats. Enligt 19 8 samma lag skall en registrering som har kungjorts
anses ha kommii till Iredje mans kännedom, om det inle av omständigheterna
framgår all han varken hafl eller bort ha vetskap därom.

I 7 8 andra stycket 1887 års lag om handelsregister, firma
och prokura fanns en bestämmelse om att förhällande, som blivit eller bort bli
infört i registret, före kungörandet inle med laga verkan kunde åberopas mol
annan än den som visades ha ägl vetskap därom. Bestämmelsen har utgått i nu
gällande handelsregisterlag. Nägon saklig förändring har därmed inle åsyftats
(se Nial, Svensk Associationsrätt, 1975, s. 110). I prop. 1974:4 s. 246 anförs
all den bortfallna bestämmelsen "ger uttryck för en allmän
rättsprincip" och alt del därför inte var behövligt att ta upp den i
lagen. Del anförda ger vid handen all upphävande av en bolagsmans behörighel på
grund av förevarande paragraf kräver kungörande för atl gälla mot Iredje man
som inte kände till upphävandet.

BL innehåller inga särskilda bestämmelser rörande
represenlalion för handelsbolag i likvidation. Man har antagit att in dubio
varje bolagsman har rätt atl företräda bolagel under likvidationen. 1 den nya
lagen har frågan reglerats uttryckligen genom en bestämmelse 1318 försia
slyckel

s. 122 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 122

andra meningen, som innebär alt bolaget under likvidation
i princip företräds av bolagsmännen i förening.

18
8 Har en
bolagsman överskridit sin befogenhel när han företog en rättshandling för
bolaget, gäller inte rättshandlingen mot bolaget, om den mot vilken
rättshandlingen företogs insåg eller borde ha insett atl bolagsmannen
överskred sin befogenhet.

19
8 Prokura fär
meddelas endasl av samtliga bolagsmän i förening. Varje bolagsman som är
behörig all företräda bolaget kan återkalla pro-kuran.

Försia stycket gäller inte, om nägot annat har avtalats
mellan bolagsmännen.

I övrigl finns bestämmelserom prokura i prokuralagen
(1974: 158).

Paragraferna, som motsvarar 16 8 andra och tredje styckena
resp. 18 8 BL, har behandlals i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.7).

20 8 Bolagsmännen svarar solidariskt för bolagets
förpliktelser.

I en bolagsmans konkurs skall utdelning för en
bolagsborgenärs fordran beräknas på fordringens belopp efler avdrag för vad
bolagsborgenären kan fä ut av bolaget.

Paragrafen moisvarar 19 8 BL.

Angående den verkan en dom mot bolaget har gentemot en
bolagsman torde rättsläget sammanfattningsvis kunna beskrivas på följande sätt.
Dom i en process mellan en bolagsborgenär och bolaget kan en bolagsman åberopa
till sin förmån i den mån bolaget genom domen helt eller delvis har friats frän
en ifrågasatt skuld. Ä andra sidan blir bolagsmannen bunden av en dom varigenom
bolaget har ålagts en förpliklelse. Alt domen mot bolagel är bindande för
bolagsmannen betyder i detta sammanhang inte att domen är exigibel gentemot
honom. För att få exekution mot bolagsmannen måste borgenären processa och
skaffa sig dom även mot bolagsmannen. 1 denna process utgör domen mot bolaget
ett bevis för att bolaget har den i domen angivna förpliktelsen. Häremot kan
emellertid bolagsmannen göra gällande invändningar, grundade på hans personliga
förhållande till käranden. En tänkbar invändning är att bolagsmannen vid
uppkomsten av ifrågavarande bolagsskuld genom en överenskommelse med fordringsägaren
har befriats från ansvarighet för skulden.

21 8 Överlåter en bolagsman utan samtycke av de övriga
bolagsmännen

sin andel i bolaget till någon annan eller utmäts och försäljs andelen, har

överlåtelsen eller försäljningen följande verkan mot bolaget. Bolagsman

nens rättsinnehavare har rätt att under bolagets bestånd få ut vad bolags

mannen enligt 9 8 har haft rätt att lyfta och att vid bolagsskiftet få ut den

del av behållna tillgångar som belöper på bolagsmannen. Rättsinnehavaren

har samma rätt som bolagsmannen att säga upp bolagel eller atl pä annat

sätt kräva dess upplösning.

s. 123 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 123

1 bolagsavlalet kan intas förbehåll att en bolagsman eller
nägon annan skall ha förköpsrätt lill rättighet som avses i första slycket
(förköpsklausul) eller ha räll atl lösa en rättighet söm eriligt första stycket
övergår lill ny innehavare (hembudsklausul). Förbehållet skall ange

1.
vilka som har
förköps- eller lösningsrätt och. om förköps- eller lösningsrätt inte skall
kunna utövas vid vissa fång, vilka slags fång som har undantagits,

2. den ordning i vilken förköps- eller
lösningsrätten tillkommer de förköps- eller lösningsberättigade inbördes,

3. den tid, inte överstigande två
månader från anmälan hos den upp-givne förköps- eller lösningsberättigade om
möjlighet att utöva förköp eller om en rättighets övergäng, inom vilken
förköps- eller lösningsanspräk skall framställas hos bolaget,

4. den tid inom vilken köpesumman
eller lösen skall eriäggas, vilken lid inle får överstiga en månad räknat frän
den tidpunkt då köpesumman eller lösenbeloppet blev bestämt.

Om lillämpningen av en föreskrift i bolagsavlalet rörande
köpesumman eller lösenbeloppet skulle bereda någon otillbörlig fördel, kan
jämkning ske.

Tvister om förköpsrätt och lösningsrätt och om köpesummans
eller lösenbeloppels storiek prövas av tre skiljemän enligt lagen (1929: 145)
om skiljemän, om inle annat föreskrivs i bolagsavtalet.

Om bolagsavtalet innehåller en hembudsklausul kan, innan
det visar sig all lösningsrätten inte begagnas, den till vilken rättigheterna
enligt första stycket har övergått inle utöva annan av fånget härflytande rätt
genlemol bolaget än rätt att få ut vad fångesmannen under bolagets bestånd
skulle ha haft rält att lyfta enligt 9 8.

Paragrafen har behandlats i den allmänna motiveringen
(avsnitt 2.2.7).

Försia stycket. Detla siycke överensslämmer i sak med 23 8
BL.

Andrafemte slyckena. I dessa stycken ges regler om sådan
förköpsrätt och lösningsrätt vid övergäng till ny innehavare som kan
föreskrivas i bolagsavlalet. Vid styckenas utformning har 3 kap. 3 8
aktiebolagslagen tjänat som förebild. I överensslämmelse med vad jag har
föreslagit för aktiebolagens del (se avsnitt 2,8) tilläts alltså även s, k.
förköpsklausuler.

22 8 Inträder en ny bolagsman i bolagel, svarar han även
för de förbindelser som bolaget har ingått dessförinnan. En bolagsman som
avgår svarar inte för de förbindelser av bolaget som uppkommer efter avgången,
om bolagets medkontrahenl kände till eller borde ha känt till atl bolagsmannen
avgått.

Paragrafen motsvarar 20 8 BL.

Enligt 20 8 BL svarar en avgående bolagsman inle för
förbindelser av bolaget som uppkommer efter avgången om bolagets medkontrahenl
kände till avgången. Efler mönsier av de regler som gäller inom andra
rättsområden, l.ex. inom fullmaklsläran, jämställs i förevarande paragraf med
vetskap det förhållandet att medkonlrahenten borde ha känt till avgången.

s. 124 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 124

23 8 Om elt handelsbolag försätts i konkurs, kan en
fordran mol bolagel

genast göras gällande mol bolagsmännen, även om fordringen annars inle

är föriallen lill belalning.

Paragrafen motsvarar 21 8 BL.

Riksskatieverkel har i silt remissyttrande ifrågasatt om
bestämmelsen i förevarande paragraf skall lolkas som en förfalloregel eller som
en regel som möjliggör direkl verkställighet hos bolagsmännen personligen. Med
anledning därav vill jag anföra följande. Enligt 100 8 andra stycket konkurslagen
(1921: 225) fär en fordran göras gällande i konkurs, även om den är beroende av
villkor eller inle är förfallen till belalning. Av förevarande paragraf framgår
alt en sådan fordran också kan göras gällande mol bolagsmännen, om del är etl
handelsbolag som har försalls i konkurs. Man kan alllsä säga all det är fråga
om en förialloregel. Däremoi innehåller paragrafen ingen bestämmelse om när en
exekutionstitel skall anses föreligga mol bolagsmännen. I sisinämnda fråga får
jag hänvisa lill vad jag har anförl vid 20 8.

24 8 BL innehåller en allmän forumregel för handelsbolag.
Frågan om allmänl forum för bl. a. handelsbolag regleras emellertid numera i 10
kap. I 8 rättegångsbalken. Jag har därför inte föreslagil någon motsvarighet
till

24 8 BL.

Bolagets likvidation och upplösning

24 8 Ett bolagsavtal kan Iräffas för beslämd eller
obestämd lid eller för

en bolagsmans livslid.

Har etl bolagsavtal slutits för obestämd tid, kan en
bolagsman säga upp avlalet när som helst. Bolagel skall då träda i likvidation
sex månader efler uppsägningen, om inte någon annan uppsägningslid har
avtalats.

Har ell bolagsavtal slutits för bestämd lid och fortsätts
bolagels rörelse efler ulgången av den liden, anses avtal därefter slutet för
obestämd lid.

Paragrafen moisvarar 25 och 26 §8 BL.

Första stycket. Enligt 26 8 BL godtas inte bolagsavtal som
har slutits på en bolagsmans livslid, ulan elt sådant avtal behandlas säsom
sluiet på obestämd tid. Liksom kommittén harjag däremoi funnit atl
livstidsavtal i princip bör godtas (se avsnitt 2.2.8), Livstidsavtal kan ha
karaktär av en pensionsliknande förmån och del framstår som otillfredsställande
om etl sådant avtal skulle kunna bringas att upphöra efter endast sex månaders
uppsägningslid.

Andra stycket. Della stycke överensstämmer i sak med 25 8
BL. Eftersom en bolagsman inte får frill överlåta sill medlemskap i elt
handelsbolag är del rimligt alt han kan säga upp ett på obestämd tid slutet
handelsbolags-avtal. Den i 25 8 föreskrivna uppsägningstiden, sex månader, har
bibehållits.

Tredje stycket. Detta stycke överensslämmer i sak med del
i 26 8 BL först angivna fallel.

s. 125 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 125

25 8 Pä begäran av en bolagsman skall ett bolag genast
träda i likvidation, om nägon annan bolagsman väsentligt åsidosätter sina
skyldigheler enligt bolagsavlalet eller om det annars finns en viklig grund för
bolagets upplösning.

Paragrafen, som motsvarar 27 8 BL, har behandlals i den
allmänna motiveringen (avsnitt 2.2,8).

Paragrafen innebär att ett bolagsavtal kan sägas upp
omedelbart, om del brisier i en väsenllig förutsättning för bolagsavlalels
beslånd. All en sådan uppsägning skall kunna ske slår i samklang med allmänna
avtalsrätlsliga principer. Enligt dessa principer har en borgenär hävningsrätt
om ell kontraktsbrott är väsentligt. Vidare anses enligt allmänna
avtalsrätlsliga principer avtal i vissa fall kunna frånlrädas med slöd av
förulsällningslä-rans allmänna grundsatser eller med slöd av mera speciella
grundsatser, l.ex. när ett avtalsvillkor är oskäligt. I vissa avseenden lorde
emellerlid uppsägningsrätlen i bolagsförhållanden gä längre än när det gäller
avtalsförhållanden i allmänhet. Detta beror pä alt ett bolagsförhållande regelmässigt
förutsälter ett större förtroende mellan parterna än när det gäller elt vanligt
förmögenhetsrältsligl avtal.

Såsom särskilda uppsägningsgrunder anges i 27 8 BL alt en
annan bolagsman har vägrat all göra avtalat tillskotl eller att en annan
bolagsman i bolagels angelägenheler har visal trolöshet eller grov försummelse
eller vårdslöshet. 1 förevarande paragraf har dessa omständigheter sammanförts
lill en mera allmänt hållen uppsägningsgrund, som innebär atl en bolagsman kan
uppsäga bolagsavlalet lill omedelbarl upphörande om någon annan bolagsman
väsenlligl åsidosätter sina förpliktelser enligt bolagsavlalet. Under denna
uppsägningsgrund faller också det förhällandet all en annan bolagsman än den
uppsägande på grund av forlvarande sjukdom inte kan fullgöra sina åligganden
som bolagsman.

Enligt 27 8 BL utgör den omsländighelen alt en annan
bolagsman genom lagakraftägande dom dömts till fängelse i minsl sex månader
normalt grund för omedelbar uppsägning av bolagsavlalet. Vilken belydelse ell
fängelsestraff skall ha i fortsättningen fär enligt min mening bedömas från
fall lill fall med beaklande av vilket broll del är fråga om och vilken
ställning den dömde intar i bolagel.

I 27 8 BL anges ocksä som grund för uppsägning forlvarande
sjukdom eller olycksfall hos den uppsägande, förfogande över andel i bolaget
ulan övriga bolagsmäns medgivande samt utmätning och försäljning av andel.
Sådana omständigheter bör även i fortsättningen normalt uigöra grund för
omedelbar uppsägning. Man kan dock länka sig fall där någon av de nu angivna
omständigheterna är förhanden ulan all del sakligt setl är befogal med uppsägning.
Vidare kan man tänka sig ell flertal andra situationer än de nu uppräknade där
man ur allmänna principer om brislande förulsältningar, ekonomisk omöjlighet
eller oskäliga avtalsvillkor kan härieda en

s. 126 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 126

rält för en bolagsman att kräva all bolagel omedelbart gär
i likvidation. Bl.a. kan följande situationer komma i fräga. Om en bolagsman är
insol-venl och insolvensen mera allvarligt äventyrar bolagels och de övriga
bolagsmännens inlresse torde insolvensen i allmänhet medföra rält för de övriga
bolagsmännen alt påkalla upplösning av bolagel. All en bolagsman förklaras
omyndig torde med hänsyn lill bolagsmännens inlresse av varandras personliga
och ekonomiska förhållanden åtminstone i regel uigöra lillräckligl skäl för de
övriga bolagsmännen all säga upp bolagsavtalet. Rätl alt uppsäga bolagsavlalet
kan också föreligga om det av yttre anledningar (fysiska, juridiska eller
ekonomiska) blir omöjligt eller väsentligt svårare att realisera bolagets
ändamål pä det sätt som förutsattes i bolagsavlalet. Om en handelsbolagsman
ulan atl bli insolvent fält sin ekonomiska ställning så försvagad att hans
fortsatta dellagande i bolagel skulle visa sig innebära en allvarlig risk för
ekonomisk min eller i vart fall för ekonomiska belastningar som avsevärl
överstiger vad man vid bolagsavtalets tillkomst haft anledning atl räkna med,
så är det inte uteslutet atl han på denna grund kan påkalla bolagets
upplösning. De nu berörda omständigheterna sammanfattas i förevarande paragraf
med formuleringen alt del finns en viktig grund för bolagets upplösning.

Om en bolagsman meddelas näringsförbud enligt de nyligen
föreslagna reglerna härom, bör della normalt utgöra grund för att påkalla
bolagets upplösning. Som konkurslagskommittén har framhållit i sitt remissyttrande
kan det dock i en sådan situation ligga nära till hands att övriga bolagsmän
begagnar sig av den möjlighet att utesluta vederbörande som 30 8 ger dem.

Som framgår av 29 8 är avtal om utträde i stället för
likvidation giltigt. I övrigt bör inte bolagsmännen genom avtal på förhand
kunna avsäga sig rätlen all påkalla likvidation om någon annan bolagsman
väsentligt åsidosätter sina skyldigheter enligt bolagsavlalet. Inte heller bör
en bolagsman på förhand kunna avslå från möjlighelen all begära likvidation om
det annars föreligger en viktig grund för bolagels upplösning. Förevarande
paragraf har alllsä inte gjorts disposiliv. Elt avtal om atl likvidation inle
skall kunna påkallas i en viss situation kan dock i viss mån beaklas då det
gäller att bedöma om en viklig grund för bolagels upplösning föreligger. När en
likvidationsgmnd av nu diskuterat slag har inträtt, kan bolagsmännen givetvis
komma överens om att inte åberopa den.

26 8 Dör en bolagsman, skall bolaget genast träda i
likvidation, om inte något annat har avtalats eller följer av 29 eller 30 8.

Paragrafen motsvarar 28 8 BL.

Att en bolagsmans död i regel bör medföra likvidation är
naturligt med tanke på den belydelse som bolagsmannens person har för
handelsbolaget. Å andra sidan kan det för de kvarvarande bolagsmännen och
ibland även

s. 127 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 127

från allmänna synpunkter vara önskvärt att ett företag som
driver verksamhet inte ödeläggs genom dödsfallet. Det är därför enligt min
mening lämpligt att bolagsmännen, liksom eiiligl 28 8 BL. kan avtala all
likvidation inte skall inträda vid dödsfall. 28 8 BL har således behållits
sakligt oförändrad.

Av hänvisningen till 29 och 30 88 följer all avtal om
utträde respektive beslul om uteslutning gäller mol dödsboet.

27 8 Försätts en bolagsman i konkurs, skall bolagel genast
Iräda i likvi

dation, om inte någol annal följer av 29 eller 30 8,

Paragrafen moisvarar 29 8 BL.

Med tanke på den belydelse som bolagsmannens person har
för bolagel är del liksom vid dödsfall naturligt all bolaget Iräder i
likvidation, om en bolagsman försätts i konkurs. Konkursbolagsmannens andel i
bolagsförmögenheten bör med hänsyn till konkursborgenärerna kunna frigöras i
samband med konkursen. Förevarande paragraf är därför liksom 29 8 BL tvingande.

Av hänvisningen till 29 och 30 88 följer att avtal om
utträde respektive beslul om uteslutning kan gälla också mot bolagsmannens
konkursbo. Enligt 29 8 andra meningen gäller emellertid avtal om utträde inle
mol konkursboet såvida inte konkursboet har biträtt avtalel. Genom sistnämnda
beslämmelse omöjliggörs det för en bolagsman alt till nackdel för sitt framlida
konkursbo avtala all han eller en annan bolagsman i händelse av konkurs skall
utlösas ur bolaget för ett belopp som understiger respeklive överstiger vad
konkursboet skulle ha erhållit om bolaget i stället gått i likvidation.

Den i 29 8 föreslagna regleringen ulgår från all avtal om
utträde har kommit till stånd innan likvidationsfaktum har inträffat. Som
konkurslagskommittén har påpekal i sill remissyttrande är det emellerlid ingel
som hindrar all, när en bolagsman har försalts i konkurs, det mellan dennes
konkursbo och övriga bolagsmän träffas överenskommelse om utträde.

Frågan om handelsbolagels konkurs som likvidationsgrund
behandlas i 44 8.

28 8 Ett handelsbolag i vilket anlalet bolagsmän har gått
ned till en anses

ha trätt i likvidation senasl när della förhällande har bestått under sex

månader.

Paragrafen, som saknar motsvarighet i gällande räll, har
behandlals i den allmänna motiveringen (avsniu 2.2,8).

Paragrafen innebär att enmanshandelsbolaget träder i
likvidation senast sex månader efter det att alla bolagsandelar har förenats på
en hand, under förutsätlning atl sistnämnda förhållande då alltjämt beslår. Del
är möjligt all genom all ta in en ytteriigare bolagsman bringa
likvidationslillslåndel alt upphöra.

s. 128 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 128

Eftersom regeln om likvidation i förevarande paragral är
tänkt all uigöra ell medel som indirekl framtvingar bolagels upplösning
framstår det enligt min mening som mindre angelägel med en lagregel som anger
en särskild tidpunkt då enmanshandelsbolaget skall anses upplöst. Vidare kan
behovet av tid lör likvidationsförfarandet variera, vilkel gör del svårt all
generellt ange en särskild lidpunkl då ell enmanshandelsbolag skall anses
upplöst.

Enligt 13 8 första slycket handelsregisterlagen skall
bolagsmännen ofördröjligen göra anmälan lill handelsregistret dä elt
handelsbolag försätts i likvidation. Den som försummar atl göra föreskriven
anmälan kan enligi 22 8 andra slyckel samma lag dömas till böler, högsl 500 kr.
De nu angivna beslämmelsema i handelsregisterlagen medför alt innehavaren av
ett enmanshandelsbolag är skyldig all sex månader efter del alt alla andelarna
har förenats på en hand anmäla lill handelsregistret alt bolagel har Iräll i
likvidation.

35 8 innehåller särskilda regler för elt
enmanshandelsbolag, som har Iräll i likvidation.

29 8 Bolagsmännen fär avtala atl, om det finns grund för
likvidation

enligt 24-27 88, en bolagsman eller hans rättsinnehavare skall utträda ur

bolagel i slället för all bolaget skall träda i likvidation. Etl sådanl avtal

gäller inle mol en bolagsmans konkursbo såvida inle konkursboet har

biträtt avlalet.

Paragrafen, som motsvarar 30 8 BL, har behandlats i den
allmänna moliveringen (avsnill 2.2.8).

30 8 förslå meningen BL innebär alt avial om att en
bolagsman skall utträda, om likvidation enligt lagen eljesi skulle ha skell,
inle är giltigt om avlalet saknar beslämmelse om grunden för utlösandet. Med
"grunden" för utlösandet avses normen för bestämmandet av del
förmögenhetsvärde som den avgående skall erhålla. 30 8 första meningen BL är
inle tillämplig då enligt avtal mellan bolagsmännen utträde skall ske ulan att
likvidations-anledning föreligger. 1 sisinämnda fall blir alltså ell avtal om utträde
gilligl trols atl avtalet inle innehåller bestämmelse om grunden för
utlösandet. BL innehåller ingen anvisning om hur uilösningsbeloppel i
sisinämnda fall skall beslämmas.

Som framgår av vad jag har anförl i den allmänna
moliveringen (avsnill 2.2.8) anser jag att lagstiftaren bör söka underlätta
genomförandel av sädana avtal som föreskriver utträde i fall dä likvidation
eljest skulle ha skelt. Förevarande paragraf innebär att elt avtal om utträde,
om likvidation eljesi skulle ha skett, är giltigt även om grunden för
utlösandet inle har angivils i avtalel. Även ulan en särskild lagregel gäller
delsamma, om enligt avtal utlräde skall ske ulan all likvidalionsanledning
föreligger.

30 8 Om det finns grund för likvidation enligt 24-27
88, kan i stället för

s. 129 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 129

all bolagel träder i likvidation uteslutning ske av den
bolagsman lill vilken likvidalionsgrunden kan hänföras eller dennes
rättsinnehavare. För alt uteslutning skall få ske måste följande iakltas. De
övriga bolagsmännen skall vara ense om uteslutningen. Den som begärs utesluten
skall erhålla ell lösenbelopp som kan antas motsvara vad han skulle ha erhållit
om bolagsskifte i stället hade ägt rum. Den som begärs utesluten har rätl all
kräva alt säkerhel slälls för atl hans ansvar för bolagels förbindelser inle
las i anspråk i större omfattning än som kan antas ha blivit fallel om i
stället för uteslutning bolagsskifte hade ägt rum.

Första stycket gäller inle, om någol annal har avtalats
mellan bolagsmännen.

paragrafen, som saknar molsvarighet i gällande rätt, har
behandlals i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.8).

Om del inle har träffats någol avtal om uteslutning av
bolagsman anses enligt BL uteslutning inte kunna ske. Då en bolagsman i ett
sådant fall åsidosätter sina skyldigheter torde medbolagsmännen inte ha någon
annan möjlighet än att påfordra likvidation såvida inte den ifrågavarande
bolagsmannen frivilligl gär med på utlösande. Denna lagens ståndpunkt innebär
enligt min mening att man inte tillräckligt beaktar de olägenheter som en
likvidation medför för de övriga bolagsmännen. Liksom kommittén harjag därför
funnit att uteslutning av bolagsman bör kunna ske under de i förevarande lagrum
angivna förutsättningarna.

Som jag har anfört i den allmänna motiveringen (avsnitt 2,2,8)
skall uppkommande tvister prövas av domstol och paragrafen innehåller alltså
ingen hänvisning lill lagen om skiljemän (jfr 21 8 fjärde stycket),

31 8 Under likvidationen vidtas förvallningsålgärder av
alla bolagsmännen i förening, om inte något annat har avtalats eller särskild
likvidator har förordnats. Vad som nu sagts gäller även rätten att företräda
bolaget.

En bolagsman har rätl att under likvidationen läla sig
företrädas av ombud vid medverkan i bolagels angelägenheter, om inle något
annal har avtalats mellan bolagsmännen.

Under likvidationen får dödsboet efler en bolagsman
företrädas av endast en ställföreträdare eller ett ombud, om inte nägot annat
har avtalats mellan bolagsmännen.

Paragrafen, som moisvarar 32 8 BL, har behandlats i den
allmänna motiveringen (avsnitt 2,2.8),

Första stycket. På gmnd av hänvisningen i 33 8 BL till 5 8
BL innebär gällande rätt att in dubio varje bolagsman är berättigad att vidta
förvaltningsåtgärder (likvidationsåtgärder) under likvidationen. 32 8 första
meningen BL innebär att även en bolagsman, som före likvidationen har varit
utesluten från deltagande i bolagets förvallning, har rätt alt medverka vid
likvidationen. Gällande rätt anses innebära atl bolagsmännen under likvidationen
inte är beroende av samverkan med varandra utan att var och en har rält att
vidta erforderliga åtgärder för likvidationen. Detta gäller även

9-Riksdagen 1979180. I saml. Nr 143

s. 130 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 130

om de före likvidationen enligt avtal endast fick vidta
förvallningsålgärder gemensaml.

Om en bolagsman före likvidationen har varil utesluten
från dellagande i bolagels förvaltning, är del enligt min mening olämpligt all
han under likvidationen får räu att självständigt vidia förvallningsålgärder.
Även i andra fall får det anses olämpligt alt ge varje bolagsman en
självständig rätl all vidia sädana ålgärder. Som framgår av förevarande stycke
har jag i stället i likhei med kommiitén funnit det ändamålsenligt med en regel
all alla bolagsmännens medverkan skall erfordras för förvallningsålgärder under
likvidationen, oavsett vad som gällde dessförinnan. Därigenom får man ett skydd
mot att enskilda bolagsmän missbrukar förvaltningsrällen. Risken för alt
bolagets verksamhel lamslås till följd av oenighet mellan delägarna är här
utesluten genom möjligheten att få likvidator förordnad. Denna lösning har
valts när del gäller dödsboförvalining.

Även under likvidationen fär - såsom är fallet då under
bolagets ordinarie verksamhel förvallningen handhas av flera bolagsmän
gemensaml -brådskande älgärd vidtas trots all en bolagsman inle dellar i
beslulel, om han inte hinner tillkallas eller om han till följd av sjukdom
eller av annan orsak är oförmögen alt delta i förvallningen. Delta framgår av
en hänvisning i 32 8 andra stycket till 3 8 Iredje slycket.

Del förhållandel att under likvidationen
förvallningsålgärder endasl fär vidlas av alla bolagsmännen i förening, om inle
annat har avtalats eller särskild likvidator har förordnats, gör att del behövs
en molsvarande regel då det gäller rätlen atl förelräda bolaget. En sädan regel
har intagits i förevarande styckes andra mening.

Andra stycket. Innehållet i förevarande stycke
överensslämmer i sak med vad som gäller enligt 32 8 BL. Motsättningsvis framgår
av förevarande beslämmelse, liksom av 32 § BL, atl en bolagsman i princip inte
får sätta annan som ombud i sitt slälle när likvidation inte är för handen.

Tredje stycket. Om del efter en avliden bolagsman finns
flera dödsbodelägare, får enligt 32 8 andra meningen BL endasl en av dem eller
ell gemensamt ombud della i likvidationen. Bestämmelsen har motiverats med atl
en annan ordning skulle medföra alllför slora prakliska svårigheter. Även
enligt min mening kan förekomslen av många dödsbodelägare efter en bolagsman
vilka alla måsle lämna sitt samtycke i olika frågor leda lill olägenheler under
elt handelsbolags likvidation. 32 8 andra meningen har därför fått en
motsvarighet i förevarande stycke.

32 8 Bestämmelserna i 58 gäller under likvidationen.

Om inte nägot annat har avtalats i fråga om bolagsmännens
inbördes rättigheter och skyldigheler, gäller under likvidationen 2 8, 3 8
tredje slycket, 4, 6, 8 och 12-16 88. Bestämmelserna i 3 8 iredje slycket och 4
8 gäller dock inte, om särskild likvidalor har förordnals.

s. 131 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 131

Paragrafen motsvarar 33 8 BL.

Syflel med en likvidation är all avveckla handelsbolagels
verksamhel. I förevarande paragraf hänvisas därför inle lill 7 8 om beräkning
av vinst eller föriusl för räkenskapsår, 9 8 om rätt för en bolagsman att efter
årlig räkenskapsavslulning lyfta vissa belopp och 10 8 rörande verkan av att
bolagsmannen inle begagnar sin rält atl lyfta vinst m. m. för räkenskapsår. En
ändamålsenlig likvidation kan emellertid kräva att bolagets rörelse fortsätter
under längre eller kortare tid. Även om bolagsmännen i ett sådant fall bör
kunna ha räll lill ränla, arvode eller del i vinst, kan de inte kräva alt få ut
nägot belopp under likvidationen, även om den skulle dra ut på tiden. De får i
stället vänla lill del slulliga skiftet. Skulle delta dra ul obehörigen på
tiden, kan en bolagsman begära förordnande av likvidator.

Hänvisningen lill 3 8 tredje stycket har behandlals vid
318 försia stycket.

33 8 När bolaget har trätt i likvidation, skall bolagets
egendom i den mån det behövs för likvidationen sä snarl del kan ske förvandlas
till pengar genom försäljning på offenllig auktion eller pä annat lämpligt
sätt. Bolagets rörelse får fortsättas, om det behövs för en ändamålsenlig
avveckling eller för all de anslällda skall fä skälig tid för atl skaffa ny
anställning.

Paragrafen motsvarar 34 8 BL.

Enligt 34 8 försia stycket BL skall
likvidationsförsäljningen börja "sedan sådant förhållande inräffal, att
bolagel skolat träda i likvidation". Denna formulering har i tydlighetens
inlresse bylts ut mol uttrycket "när bolagel har trätt i
likvidation".

Enligt 34 8 första slyckel BL skall bolagels
lillhörigheler förvandlas i pengar "så snart utan uppenbar skada ske
kan". Lagens formulering enligt vilken endast "uppenbar skada"
får hindra realisation ter sig mycket snäv. Inom aktiebolagsrälten (13 kap. II 8 akliebolagslagen) anges i slället
atl realisationen skall äga rum "så snart del kan ske". Den
sistnämnda formuleringen, som ger likvidatorerna möjlighel atl friare bedöma
när del är lämpligt att realisera, har använts i förevarande paragraf.

Enligt 34
8 första slyckel BL skall handelsbolagels lillgångar under likvidationen
förvandlas i pengar. Enligi 13 kap. 11 8 akliebolagslagen skall i motsvarande
fall aktiebolagets tillgångar förvandlas i pengar "i den mån del behövs för
likvidationen". Om denna bestämmelse anförde föredragande statsrådet
(prop. 1975; 103 s. 509) att del i vissa fall kan vara onödigl eller olämpligt
att förvandla egendom i pengar. Egendom som kan anses i huvudsak likvärdig med
pengar, såsom värdepapper, behöver alltså inle förvandlas i pengar, om
egendomen kan fördelas i lika lotter mellan aktieägarna. - De angivna
synpunkterna är enligt min mening lillämpliga även på handelsbolag och
paragrafen har formulerats i överensslämmelse med aktiebolagslagen.

Enligt 34 8 andra stycket BL kan varje bolagsman påfordra
all bolagels

s. 132 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 132

egendom säljs på offentlig auktion. Detla stadgande är
enligt min mening för kategoriskt. Mänga gånger torde det vara lämpligare med
en försäljning under hand. Efler mönster av 13 kap. II 8 aktiebolagslagen har därför föreskrivils att
försäljningen skall ske på offentlig auktion eller på annal lämpligt sätt.

Enligt 13 kap. 11 8 akliebolagslagen fär under
likvidationen aktiebolagets rörelse fortsättas om det behövs för en
ändamålsenlig avveckling eller för atl de anslällda skall få skäligt rådrum för
atl skaffa sig ny anställning. 1 paragrafens andra mening har tagits in en
motsvarande beslämmelse för handelsbolagens del.

34 8 Om inte något annat har avtalats mellan bolagsmännen,
fär tillgång

arna inte skiftas innan alla kända skulder har blivil betalda eller behövliga

medel har avsatts för sädan betalning.

Varje bolagsman har rält alt ur de behållna tillgångarna
fä lillbaka sin behållna insats enligt det senaste årsbokslutet eller, om inget
årsbokslut har gjorts, vad han har betalat in till bolagel som insats. Om inle
behållningen räcker till, räknas bristen som förlust. Uppstår etl överskott,
utgör detta den slutliga vinsten.

Paragrafen moisvarar 35 8 BL,

35 8 Om ett handelsbolag i vilket antalet bolagsmän har
gått ned lill en

har trätt i likvidation, får endast sådana rättshandlingar eller andra åtgär

der företas som tjänar avvecklingsändamålet eller som behövs med anled

ning av atl bolagets rörelse fortsätts för att de anställda skall få skälig lid

att skaffa ny anställning.

En rättshandling får åberopas mot bolaget av den mot
vilken rättshandlingen förelogs endasl om denne varken kände till eller borde
ha känt till de omständigheter som medförde att rättshandlingen var otillåten.

Paragrafen, som saknar molsvarighet i gällande rätt, har
behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2,8),

Möjligheten att arbeta med enmanshandelsbolag har
begränsals genom en föreskrift i 28 8 att etl sädanl bolag skall anses ha trätt
i likvidation senast sex månader efter det all anlalet bolagsmän har gått ner
till en. Jag har i den allmänna motiveringen (avsnitt 2,2.8) funnit att lagen
bör innehålla en tvingande regel som begränsar den ensamme bolagsmannens rätt
att ingå förbindelser för bolaget under likvidationen. En sädan regel bidrar
till att tvinga fram handelsbolagets upplösning och överförande av dess egendom
till privatförmögenheten.

Den angivna regeln har tagits in i förevarande paragraf I
paragrafen anges ocksä atl bolagets rörelse även då det är fräga om ett
enmanshandelsbolag får fortsättas i den mån det behövs för att de anställda
skall få skälig tid att skaffa sig anställning (jfr 33 8). Slutligen har som
etl andra stycke tagits in en regel till skydd för godtroende tredje man.

s. 133 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 133

36 8 Bolagsskiften som inle sker i skriftlig form är
ogiltiga.

Paragrafen, som saknar motsvarighet i gällande rätl, har
behandlals i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.8).

Som framgår av 43 8 anser jag att etl skifte som har
förrättats av likvidator skall kunna klandras och alt klanderfristen för varje
bolagsman skall räknas från det han får del av skifteshandlingen. Redan detla
säu att beräkna utgångspunkten för klanderfristen gör det önskvärt atl av
likvidator förrättat skifte får skriftlig form.

Även då ett skifte förrättas av bolagsmännen själva talar
starka skäl för skriftlig form. Detta är bl. a, av betydelse för tvisier mellan
bolagsmännen. Jag har visserligen tidigare uttalat att det fär anses olämpligt
med en lagföreskrift om att bolagsavlalet skall ingås i skriftlig form. Om man
uppställer krav på skriftlig form för etl bolagsavlal kan belydande olägenhel
uppkomma därigenom att en redan påbörjad bolagsverksamhel tvingas att upphöra
på grund av atl en bolagsman efter någon tid åberopar formfel. Någon olägenhet
av motsvarande belydelse synes det emellerlid inle vara anledning att befara i
fråga om bolagsskifte. Jag har därför funnit att ett krav på skriftlig form bör
uppställas även om skiftet skall förrättas av bolagsmännen själva. Iakttas inte
detla formkrav, bör skiftet vara ogiltigt.

Paragrafen har utformats i enlighet med vad nu har
anförts.

37 8 Är det sannolikt att likvidationen oskäligt uppehålls
eller annars

utförs pä ett sådanl sätt att en bolagsmans rätt därigenom ävenlyras, fär

domstol på ansökan av bolagsmannen förordna att likvidationen skall

verkställas av en eller flera likvidatorer som utses av domstolen.

Ansökan skall göras hos rätten i den ort där bolaget har
sitt hemvist. Ansökningen skall innehålla uppgift om samtliga bolagsmäns namn
och adress. De bolagsmän som inle har deltagit i ansökningen skall delges denna
på det sätt som är föreskrivet om stämning i tvistemål. De skall beredas
tillfälle att yttra sig över ansökningen.

Bolagsman får utses till likvidator.

En likvidator som inte är bolagsman skall vara svensk
medborgare och bosatt i Sverige, om inte regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer för ett särskilt fall tillåter nägot annal. Likvidator som
inte är bolagsman får inte vara omyndig eller i konkurs.

Myndighets beslut enligt fiärde stycket första meningen
överklagas hos regeringen genom besvär.

38 § Har flera likvidatorer blivit utsedda, skall de ha
hand om uppdraget

gemensaml, om inte rätten förordnar att uppdraget skall delas på visst sätl

mellan dem.

En likvidator kan när som helst entledigas av rätlen. Är
bolagsmännen ense om att återta likvidationen, skall rätten återkalla
förordnandet för likvidator.

Ett beslut om förordnande eller entledigande av likvidalor
skall gälla omedelbart även om del överklagas.

s. 134 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 134

39 8 En likvidator skall med iakttagande av 33
och 34 88 genomföra

likvidationen i bolagsmännens ställe.

En likvidalor som inle är bolagsman får inle handlägga
frägor om avtal mellan honom och bolaget. Inte heller får han handlägga frägor
om avtal mellan bolagel och Iredje man, om han har ell väsenlligl inlresse i
frågan som kan strida mot bolagets. Vad som nu har sagts om avtal gäller även
rättegång och annan talan.

40 8 En likvidalor har rätt till skäligt arvode
och till ersättning för kostna

der för all ulföra uppdragel.

Paragraferna, som motsvarar 35 a 8 BL, har delvis
behandlats i den allmänna moliveringen (avsnitt 2.2.8).

Som jag har framhållit i den allmänna motiveringen bör
liksom enligt gällande rält (35 a 8 första slyckel andra meningen BL) en
bolagsman kunna utses till likvidalor. En bestämmelse härom har tagils in i 37
§ tredje stycket.

Av 13 kap. 7 8 fjärde stycket aktiebolagslagen jämfört med
8 kap. 4 8 samma lag följer alt likvidator i aktiebolag skall vara svensk
medborgare och bosatt i Sverige, om inte regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer för särskilt fall tillåter annat. Enligt nu nämnda lagmm
kan vidare den som är omyndig eller i konkurs inte vara likvidalor i
aktiebolag. När det gäller handelsbolag bör i fråga om annan person än
bolagsman pä samma sätt som inom aktiebolagsrätten frånvaro av svenskl
medborgarskap, bosällning utomlands, omyndighet och konkurstillstånd uigöra
hinder mot att vara likvidalor. Föreskrifter härom har inlagils i 37 § fiärde
slycket.

Jag vill i
detta sammanhang något beröra vad som gäller för en handelsbolagsman i fräga
om medborgarskap, omyndighet och konkurs. Begränsningar i möjlighelen all
träda in i handelsbolag föreligger när det gäller utländska medborgare och
utländska företag. Enligt lagen (1968:555) om rätl för utlänning och utländskt
förelag att idka näring här i riket krävs sålunda tillstånd för den som önskar
delta som bolagsman i näringsverksamhet som bedrivs av svenskt handelsbolag.
Härutöver fordras när det gäller delägarskap i handelsbolag en prövning enligt
lagen (1968:557) om rätt för utlänning och utländskt företag atl sluta svenskl
handelsbolag eller ingå i sådanl bolag. Atl lillstånd krävs även enligt sistnämnda
lag sammanhänger med 1916 års lagstiftning med inskränkningar i utländska
rättssubjekts möjligheter att förvärva fast egendom i Sverige (se härom SOU
1978: 73). En omyndig kan i regel inte sluta förmögenhetsrältsliga avtal och
alltså inte bolagsavtal utan samtycke av förmyndaren. Enligt 15 kap. 13 8
föräldrabalken kan förmyndaren låla den omyndige driva näring när denne fyllt
16 är.

Enligt 199 a 8 konkurslagen (1921: 225) får en gäldenär
under sin konkurs inte driva rörelse med vars utövande följer
bokföringsskyldighet. Förbudet gäller enligt lagrummets förarbeten även
delägare i handelsbolag.

s. 135 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 135

Besvärsbestämmelsen i 37 § sista stycket har en förebild i
18 kap. 7 8 försia slycket aktiebolagslagen.

Enligt 13 kap. 7 8 fjärde siyckei aktiebolagslagen jämfört
med 8 kap. 10 8 samma lag fär i aktiebolagen likvidator inle handlägga en fräga
rörande avtal mellan honom och bolaget. Inte heller får han handlägga en fråga
om avtal mellan bolaget och iredje man, om han i frågan har ett väsentligt
intresse som kan vara stridande mot bolagets. Då det gäller handelsbolagsmän
harjag, såsom framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 2,2.6), inte funnit
skäl att föreslå något förbud mot självkontrahering. Däremot anser jag att inom
handelsbolagsrällen en motsvarighet lill de akliebolagsrätlsliga jävsreglerna
bör gälla för en likvidalor som inte är bolagsman. En föreskrift med delta
innehåll har intagits i 39 § andra stycket.

41 8 Sedan en likvidator har fullgjorl sitt
uppdrag, skall han så snarl del

kan ske avge slutredovisning för sin förvaltning genom en förvaltningsbe

rättelse rörande likvidationen i dess helhet. Berättelsen skall även innehål

la en redogörelse för bolagsskiftet. Till berättelsen skall fogas redovis

ningshandlingar för hela likvidationstiden.

Paragrafen, som saknar motsvarighet i gällande rätl, har
utformats efler mönsier av 13 kap. 14 8 försia stycket aktiebolagslagen.

42 8 Bestämmelserna i 14 och 15 88 gäller även i
fräga om skadestånds

skyldighet för likvidatorer. Bestämmelserna i 15 8 om årsbokslut skall i

slället gälla slutredovisningen.

I paragrafen, som saknar motsvarighet i gällande rält (jfr
dock 35 a 8 femte stycket BL), har likvidatorer jämställts med bolagsmän dä det
gäller skadeslåndsskyldighel mol bolaget.

43 8 Om ett bolagsskifte har förrättats av
likvidalor, har varje bolagsman

rätt all klandra skiflei genom att väcka talan mot de övriga bolagsmännen

inom tre månader frän del slutredovisningen delgavs honom genom över

lämnande av en bestyrkt avskrift.

Paragrafen, som motsvarar 36 8 försia slyckel BL, har
behandlats i den allmänna motiveringen (avsnill 2.2.8),

Enligt 36 8 BL skall en bolagsman som inte är nöjd med
bolagsskiftet eller med åtgärd som har vidagils under likvidationen väcka sin
talan inom ett är frän det skiftet skedde. Den i 36 8 BL föreskrivna
klanderfristen gäller oavsett om skiftet har förrättats av särskilt förordnad
likvidator eller av bolagsmännen själva. Det kan emellertid ifrågasättas om man
bör ha en särskilt klanderfrist då bolagsmännen själva har förrättat skiftet. I
detta fall föreligger etl skifte först sedan samtliga bolagsmän genom avtal har
kommit överens om skiftets innehåll. Klandertalan kan därtör här komma ifråga
bara av någon anledning som över huvud laget kan göra en viljeförklaring
ogiltig, säsom tvång, svek, bristande förutsättning e. d. Det förefal-

s. 136 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 136

ler obefogat alt just i fräga om avtal om bolagsskifte, i
motsats till vad som gäller i fråga om ogillighel av andra avtal, uppställa en
särskild klanderfrist. Då del gäller arvskifte som förättas av dödsbodelägare
har man av nu anförda skäl avstått från att uppställa en särskild klanderfrist.

På grund av det anförda innehåller förslaget inle nägon
bestämmelse om klanderfrist då det gäller skifte som förrättas av bolagsmännen
själva.

För det fallet all bolagsskiftet verkställs av likvidator
måsle det emellertid finnas regler om att skiftet kan klandras och atl
klandertalan skall väckas inom viss tid. Sådana regler har intagits i
förevarande paragraf Utredningsmöjligheterna försvåras med tiden och de övriga
bolagsmännen har behov av irygghet i fråga om rätten till vad som har
tillskiftats dem. Klanderfristen bör därför inle göras längre än vad som är
nödvändigl för att bolagsmännen skall kunna ta ställning till om anledning till
klander föreligger, Enlig. aktiebolagslagen (13 kap. 13 8) skall en aktieägare
som vill klandra bolagsskifte väcka lalan senast tre månader efter det slutredovisning
lades fram pä bolagsstämman. Inom arvsrätten (23 kap. 8 8 ärvdabalken) gäller
al. dödsbodelägare som vill klandra av särskild skiftesman förättat arvskifte
skall väcka lalan inom tre månader frän delgivning av arvskifteshandlingen.
Enligt min mening föreligger inga särskilda skäl som talar för att fristen för
klander av bolagsskifte skall vara längre då del gäller handelsbolag än
beträffande aktiebolag. Likvidalorn bör söka ena handelsbolagsmännen så att
skiftet fär karaktären av elt mellan bolagsmännen slutet avtal. Först om detta
inte gär måste likvidatorn själv förrätta skiftet,Då skiftet förrättas av
likvidator bör sålunda bolagsmännen normalt dessförinnan ha haft tillfälle att
under likvidatorns ledning della i förhandlingar angående skiftet. Detta
förhållande bidrar ytterligare till att minska behovet av en läng klanderfrist.
Pä gmnd av del anförda harjag i likhet med kommittén stannal för en förkortning
av klandertiden från etl år till tre månader. Förevarande paragraf har
utformats i överenstämmelse härmed.

Utgångspunkten för klanderfristen är enligt 36 § BL den
tidpunkt dä skiftet skedde. I enlighet med vad som gäller angående klander av
arvskifte (23 kap, 8 8 andra stycket ärvdabalken) torde det var lämpligare att
utgångspunkten för klanderfristen räknas för vaije bolagsman frän del att han
fick del av skifteshandlingen. Förevarande paragraf har utformats i enlighet
med vad nu sagts. Av 41 8 framgår att en redogörelse för bolagsskiftet skall
finnas i slutredovisningen,

BL innehåller inga uttryckliga regler om mot vem
klandertalan skall riktas. Klandertalan anses emellertid skola riktas mot de
övriga delägarna i bolaget och alltså inte mot likvidatorn. För att misstag med
åtföljande rättsförluster skall förhindras har i förevarande paragraf
uttryckligen angetts att klandertalan skall riktas mol de övriga bolagsmännen,

44 § Bolagel är upplöst när skifte har ägt rum eller, om
en likvidator har haft hand om likvidationen, när slutredovisningen har
delgivits var och en av bolagsmännen genom överlämnande av bestyrkt avskrift.

s. 137 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 137

Om bolagel är försatt i konkurs och denna avslutas ulan
överskott, är bolaget upplöst när konkursen avslulas. Finns det överskott,
skall bolagel Iräda i likvidation.

Första stycket motsvarar 36 8 andra stycket BL,

Andra slycket motsvarar 37 8 BL, En konkurs för bolagel
torde innebära ett sådant avbrott i bolagets verksamhet att det regelmässigt är
lämpligasl för bolagsmännen att bolaget upphör, även om konkursen lämnar överskott.
En motsvarande bestämmelse gäller ocksä sedan länge inom aktiebolagsrätten (se
13 kap. 4 8 första stycket 2 och 19 8 andra stycket akliebolagslagen). Den
ifrågavarande likvidalionsgrunden torde sä till vida fä anses tvingande all den
inle på förhand kan sällas ur kraft genom elt avtal mellan bolagsmännen. Om
emellertid bolagsmännen vid konkursens avslulande finner att föreliggande
överskott erbjuder en lämplig grundval för att fortsätta bolagets verksamhet,
bör de kunna komma överens om det.

45 8 Om det framkommer någon tillgång för bolaget efter
dess upplösning eller om lalan väcks mot bolaget eller om det på annat sätt
uppkommer behov av en likvidationsåtgärd, skall likvidationen fortsättas.

Paragrafen, som saknar molsvarighet i BL, har en förebild
i 13 kap, 16 8 första meningen akliebolagslagen. Paragrafens innehåll torde
återge gällande rätt,

Avslulningsvis vill jag nämna att de nuvarande
bestämmelserna om likvidation och upplösning i BL har fått motsvarigheter i den
nya lagen utom i fråga om 31 8 BL, som behandlar bl. a. det fallet atl en
bolagsman vidtar en förvaltningsåtgärd efter det att en likvidalionsanledning
har inträffat. Kommittén anser att nämnda paragraf saknar praktisk betydelse
och bör utgå. Jag delar denna uppfattning.

3 kap. Kommanditbolag

1 8 I Fräga om kommanditbolag gäller 2 kap., om inte någol
annal föreskrivs.

Bestämmelserna om kommmandilbolag har behandlals i den
allmänna moliveringen (avsnitt 2.2.2), I I kap. 2 8 definieras begreppen
kommanditbolag, kommanditdelägare och komplementär.

Förevarande paragraf innehåller den huvudregeln att de
allmänna bestämmelserna om handelsbolag i 2 kap, gäller också för
kommanditbolag, I de följande paragraferna i 3 kap. har emellertid lagils upp
olika särbestämmelser för kommanditbolagens del.

Jag vill i detla sammanhang särskilt nämna att
kommanditdelägarens begränsade ansvarighet och avsaknaden av förvaltningsrätt
under bolagets normala verksamhel medför att hans personliga egenskaper ofta
inle har

s. 138 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 138

samma betydelse som en vanlig handelsbolagsmans för de
övriga delägarna. Kommanditdelägaren har dock ell visst ansvar för bolagels
förbindelser. Vidare har han räll all få kännedom om bolagels angelägenheler.
Därtill kommer atl han enligt bolagsavlalet kan ha tillerkänts förvaltningsrätt
saml atl han under likvidalionsskedet är utrustad med legal förvaltningsrätt.
Jag har p. g. a. det anförda funnit alt regeln i 2 kap. 2 8 om att en bolagsman
inle ulan de övriga bolagsmännens samtycke fär sälla annan i sill ställe bör
gälla också för kommanditdelägare.

2 8 Samtliga bolagsmän får inle vara kommanditdelägare. Stiftelser
eller

ideella föreningar får inte vara komplementärer. Åsidosätts dessa före

skrifter, anses bolaget som handelsbolag enligt 2 kap.

Första meningen motsvarar 38 8 första stycket andra
meningen BL.

Andra meningen, som förbjuder stiftelser och ideella
föreningar att vara komplementärer, har behandlats i den allmänna motiveringen
(avsnitt 2.2.2). Bestämmelsen gäller inte för stiftelser och ideella föreningar
som har inträtt som komplementärer innan den nya lagen träder i kraft (se
punkten 6 i övergångsbestämmelserna).

Tredje meningen saknar motsvarighet i BL. Om samtliga
bolagsmän har gjort förbehåll om ett begränsai ansvar, följer emellertid av
gällande rätt att de alla oavsett förbehållet blir obegränsal ansvariga
gentemot tredje man som i etl vanligt handelsbolag. Jag anser i likhet med
kommittén att denna rättsföljd är ändamålsenlig även vid överträdelse av
förbudet för stiftelse och ideell förening att vara komplementär. En
beslämmelse med detta innehåll har lagits in i förevarande paragraf.

3 8 Om inle något annal har avtalats, får en
kommanditdelägare vid

bolagets upplösning eller när han utträder ur bolaget inle påföras en förlust

som överstiger vad han har satt in eller ålagil sig att sätta in i bolaget.

Paragrafen saknar motsvarighet i BL.

I tysk och schweizisk rätl förekommer en regel som innebär
atl en kommanditdelägare endast intill beloppet av sin utfäsla insats svarar
för föriusl som skall påföras honom vid bolagets upplösning eller när han
utträder ur bolaget. Oftast lorde del överensstämma med parternas intentioner
alt kommanditdelägaren inte skall behöva riskera all fä ta på sig en
förlustandel som översiiger insatsen. Det synes ocksä sakligt ändamålsenligt
att kommanditbolaget pä sådant sätl erbjuder den i regel passive kommanditdelägaren
en förluslbegränsning liknande den som kommer en aktieägare tillgodo.
Förevarande paragraf har utformats i överensstämmelse härmed,

4 8 Om inte något annal har avtalats, haren
kommanditdelägare inte rält atl ta del i förvaltningen av bolagets angelägenheter.
1 fråga om förvalt-ningsålgärder under likvidation gäller dock 2 kap. 31 8.

s. 139 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 139

Paragrafen motsvarar 39 8 BL.

Med hänsyn lill all kommanditdelägaren ansvarar för
bolagets förbindelser endasl med visst belopp torde bandet mellan ä ena sidan
honom och å andra sidan bolaget och de övriga bolagsmännen ofta vara belydligl
lösare än i etl vanligl handelsbolag. Jag anser del därför lämpligt atl som
legal huvudregel behälla den nuvarande föreskriften i 39 8 BL all en
kommanditdelägare, om inte annat har avtalals, inte får delta i förvaltningen
av bolagets angelägenheler.

Enligt gällande rätt anses emellertid en kommanditdelägare
ha rätt all delta i förvaltningen vid likvidation. Anledning saknas atl i
framtiden utesluta kommanditdelägaren från denna räll. 1 förevarande paragrafs
andra mening har därför hänvisats till 2 kap. 31 8.

5 8 Om det inte genom avtal har bestämls efter vilken
grund en komman

ditdelägare skall ta del i vinst och föriusl och bolagsmännen inte heller kan

enas om del, ankommer del på rätten atl avgöra denna fråga efter skä

lighet.

Paragrafen motsvarar 40 8 BL.

40 8 BL innebär att frågan efter vilken grund en
kommanditdelägare skall delta i vinst och föriust skall bestämmas genom avtal
mellan bolagsmännen eller, om sådant avtal inle kan träffas, genom en
skälighetsbedömning av domstol. Med hänsyn till den olikartade ställning som
komplementär och kommanditdelägare intar synes del svårt atl i lag närmare
ange någon materiell huvudregel för fördelningen av vinst och föriusl i ell
kommanditbolag. På gmnd av det anförda har i förevarande paragraf tagits in en
bestämmelse som överensstämmer med 40 8 BL.

6 § Bolagsmännen får avtala att kommanditdelägare inte
skall ha kon

trollrätt som avses i 2 kap. 5 8-

Paragrafen, som saknar motsvarighet i BL, har behandlals i
den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.2) och vid 2 kap. I 8. Bestämmelsen
innebär alt regeln om kontrollrätt i 2 kap. 5 8 är disposiliv för en kommanditdelägare
i motsats till vad som gäller för en vanlig handelsbolagsman.

7 8 Kommanditdelägare är inte behöriga alt företräda
bolagel.

En räushandling som en kommanditdelägare företar för
bolaget blir dock bindande för bolaget, om den mol vilken rättshandlingen
förelogs varken insåg eller borde ha insett att den som företog rättshandlingen
var kommanditdelägare.

Första stycket överensstämmer i sak med 41 8 första
stycket BL. Regeln är naturiig med hänsyn till att kommanditdelägaren saknar
förvaltningsrätt. Om kommanditdelägaren i denna sin egenskap kunde företräda
bolaget, kunde tredje man fä den uppfattningen atl kommanditdelägaren även i

s. 140 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 140

övrigl intog samma ställning som en vanlig bolagsman.
Liksom fallet är i gällande rätt har därför första slycket i förevarande
paragraf gjorts tvingande. Däremot bör inle heller i framliden något hinder
möta mot alt en kommanditdelägare p. g. a. fullmakt eller prokura förelräder
bolaget,

1418 andra stycket BL stadgas atl om nägon sluter avtal
med den han vet vara kommanditdelägare, blir avtalel inle bindande för bolaget,
såvida inle kommanditdelägaren hafl fullmakt. Denna beslämmelse uttrycker endast
vad som redan följer av stadgandet i försia stycket i förevarande paragraf,
nämligen att kommanditdelägaren inte i denna sin egenskap är behörig att företräda
bolagel. Någon motsvarighet lill 41 8 andra slycket BL har därför inte tagits
in i den nya lagen.

Andra stycket. Om medkonlrahenten inte vet att den som för
bolaget sluter etl avtal är kommanditdelägare blir avtalet enligt gällande rätt
bindande för bolaget. Enligt allmänna rättsprinciper torde visserligen gälla
att rättshandlingar som någon företar utanför ramen för sin behörighet aldrig
binder huvudmannen (jfr prop. 1975:103 s. 384). Med hänsyn lill de obilliga
verkningar sisinämnda princip skulle kunna medföra för Iredje man när det
gäller kommanditbolag, har i detta stycke upptagils en beslämmelse av innebörd
att rättshandlingar som kommanditdelägaren i denna sin egenskap företar för
bolaget blir bindande för bolagel om tredje man varken insåg eller borde ha
insett att ifrågavarande bolagsman var kommanditdelägare (jfr 8 kap. 14 8
akliebolagslagen),

8 8 En kommanditdelägare fullgör sin skyldighet att svara
för bolagets förpliktelser genom att betala in sin utfäsla insals till bolagel.

Pä begäran av den som har en fordran mol bolaget som är
förfallen till belalning är en kommanditdelägare skyldig att betala in sin
utfäsla insals till bolaget.

En kommanditdelägares utfäsla insals anses som inle
inbetald i den män han har återtagit nägot av insatsen eller, innan en
uppkommen brist i insatsen har blivit fylld, lyft vad som har tillgodoförts
honom enligt 2 kap. 6 eller 8 8.

Första och andra styckena. Innehållet i dessa stycken har
behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2,2). Enligt gällande rätt
blir kommanditdelägaren befriad från ansvar genom att beiala sin insats till
vilken som helst av bolagsborgenärerna. Denna regel försvårar en rättvis fördelning
av kommanditdelägarens utfäsla insats mellan bolagsborgenärerna. Antag att en
kommanditdelägares utfäsla insats uppgår till 50000 kr, och att han betalar
detta belopp till en bolagsborgenär. De övriga bolagsborgenärerna har därefter
inte någon fordran mot kommanditdelägaren. De kan följaktligen inte begära
kommanditdelägaren i konkurs för att pä så sätt få till stånd återvinning av
beloppet 50000 kr. till kommanditdelägarens konkursbo.

Om kommanditdelägaren däremot är skyldig atl beiala
beloppet till bolaget blir återvinningssituationen annoriunda för
bolagsborgenärerna.

s. 141 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 141

Antag atl bolagel, sedan kommanditdelägaren dit har
betalat de 50000 kronorna, erlägger motsvarande belopp lill en bolagsborgenär.
De övriga bolagsborgenärerna, som ju alltjämt har fordringar mot bolaget, har
här möjlighet att begära bolagel i konkurs och på sä sätt fä till stånd återvinning
av beloppet till bolagets konkursbo. Reglerna i förevarande stycken innebär
därför att kommanditdelägaren vid krav från en bolagsborgenärs sida eller dä
han eljest skall fullgöra sin insatsskyldighel blir skyldig att beiala
beloppel, inte direkt lili bolagsborgenären utan lill bolagel. Tredje slyckel
moisvarar 42 8 BL.

9 8 öm kommanditbolaget ingår elt avtal med tredje man och
denne vid

avtalets ingående varken kände lill eller borde ha känt till att förbehåll

skett enligt I kap. 2 §, svarar den kommanditdelägare som förbehållet

avser såsom komplementär för de förbindelser som uppkommil för bolagel

genom avtalet.

Om ett
avtal ingås för bolaget räkning och därvid med en kommanditdelägares vetskap
och vilja en firma används som inle innehåller ordet "kommanditbolag",
svarar kommanditdelägaren säsom komplementär gentemot den med vilken avlalet
ingicks, även om denne på gmnd av 19 8 handelsregisterlagen (1974:157) skall
anses ha haft vetskap om att förbehåll skett enligt I kap. 2 8.

Paragrafen motsvarar 43 8 BL,

Första stycket. 43 8 första stycket BL innebär atl en
kommanditdelägares begränsade ansvarighet för bolagets skulder endast kan
göras gällande mot den som vid förbindelsens tillkomst känner till - eller enligt
19 8 handelsregisterlagen skall anses äga kännedom - om förbehållet. Motsvarande
gäller enligt 44 8 BL vid nedsältning av det belopp som kommanditdelägare
ansvarar med. För att uppnå överensstämmelse med de principer som brukar gälla
inom modem fullmakts- och associationsrätt har i första slyckel med kännedom
jämställts atl tredje man borde ha känt lill förbehållet om begränsad
ansvarighet.

Andra
stycket. Bestämmelsen överensstämmer i sak med 43 8 andra stycket BL, sådant
detta har tolkals av Nial (s. 366).

10 8 Nedsätts det belopp med vilket en kommanditdelägare
svarar enligt

1 kap. 2 8 på gmnd av överenskommelse mellan bolagsmännen, är nedsätl

ningen utan verkan i fräga om förpliktelser vid vars tillkomst medkonlra

henten varken kände till eller borde ha känt till nedsättningen.

Paragrafen motsvarar 44 8 BL. Även i förevarande paragraf
har med kännedom jämställts att tredje man borde ha känt lill nedsättningen.

11 8 Om inte något annat har avtalats, medför en
kommanditdelägares

död inte all bolagel skall träda i likvidation.

Bestämmelsen i 28 8 BL att vid en bolagsmans död bolaget,
om inte

s. 142 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 142

annat har avtalats, genast skall träda i likvidation
gäller även för kommanditbolag. 28 8 BL har fått en molsvarighet i 2 kap. 26 8
nya lagen.

När del gäller kommanditbolag, särskilt sådana med etl
slörre antal kommanditdelägare vilkas insalser kanske är relativt obetydliga,
torde det oftast vara mindre ändamålsenligt alt en kommandildelägares död skall
medföra bolagels upplösning. I förevarande paragraf har därför tagils upp en
bestämmelse om att en kommanditdelägares död normall inte skall utgöra
likvidationsanledning. Om en kommanditdelägare avlider fär i stället hans
dödsbo eller arvtagare inträda som delägare i bolaget.

4 kap. Enkla bolag

Bestämmelserna för enkla bolag har behandlals i den
allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.9).

Bolagsmännens inbördes rättigheter och skyldigheter

1 § Bolagsmännens inbördes rättigheter och skyldigheter
under bolagels

bestånd bestäms genom avtal.

1 den mån bolagsmännen inle har träffat avtal om någol
annat skall 2 4 88 tillämpas.

Paragrafen motsvarar 47 8 första slycket BL.

1 fråga om enkla bolag harjag inte funnit skäl atl införa
några tvingande regler då del gäller bolagsmännens inbördes rättigheter och
skyldigheter (jfr 2 kap, 1 8).

2 8 Bestämmelserna i 2 kap, 2, 4, 5, 8, 11, 13 och 14 88
gäller för enkla

bolag. Härvid skall del som föreskrivs i 2 kap. 14 8 om skada för bolaget i

stället gälla skada för någon annan bolagsman.

Paragrafen motsvarar 47 8 andra stycket BL.

Eftersom ett enkelt bolag i princip inte skall användas
för drivande av näring - undantag härifrån gäller endast för verksamhet som är
bokföringspliktig enligt jordbruksbokföringslagen - görs i förevarande
paragraf ingen hänvisning till de bestämmelser i 2 kap. som för sin tillämpning
i allmänhel kräver att näringsverksamhet utövas. Vad nu sagts hindrar inle att
sistnämnda beslämmelser kan komma lill analog tillämpning på vissa enkla bolag.

3 § Åtgärder i förvaltningen av bolagets angelägenheter
får vidtas endast

med samtliga bolagsmäns samtycke. Dock får en åtgärd som inle tål

uppskov vidtas fastän en bolagsman inte har deltagit i beslutet om åtgär

den, om bolagsmannen inte har hunnit tillkallas eller om han till följd av

sjukdom eller av annan anledning inle är i stånd att ta del i förvaltningen av

bolagets angelägenheter.

Har bolagsmännen avtalat att en förvaltningsålgärd fär
vidlas ulan sam-

s. 143 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 143

tycke av samtliga bolagsmän, får åtgärden dock inle
vidlas, om den förbjuds av en bolagsman som inte är utesluten från
förvaltningen.

Paragrafen moisvarar 48 8 BL.

I fråga om handelsbolag i allmänhet är det önskvärt med
delad förvaltningsrätt för all man skall få till slånd de snabba beslul som
affärslivet ofta kräver (se 2 kap. 3 8). Skälen för delad förvaltningsrätt gör
sig emellertid inte gällande i fräga om icke rörelsedrivande enkla bolag.
Bestämmelsen i gällande rält om samtycke av alla bolagsmännen vid vidtagande av
förvaltningsålgärd i enkell bolag har därför behållits i förevarande paragraf.
Slyckena i paragrafen har utformats efter mönster av 2 kap. 3 8 tredje resp.
försia slyckel.

4 8 Talan om skadestånd av en bolagsman mol någon annan
bolagsman skall väckas senast tre år efter ulgängen av det är då del beslul fattades
eller den åtgärd vidtogs som ligger till grund för lalan.

Ulan hinder av första stycket kan skadeståndstalan som
grundas pä brott föras mol en bolagsman.

Skillnaden mellan förevarande paragraf och 2 kap, 15 8
beror pä att ett enkelt bolag inte är juridisk person och att årsbokslut
normalt inte förekommer i sådant bolag.

Bolagsmännens förhållande till tredje man

5 8 Genom ell avtal som sluts på bolagsmännens vägnar
eller under en

benämning varmed bolagsmännen samfällt betecknas blir endast den bo

lagsman som har deltagit i avtalel berättigad eller förpliktad i förhållande

till medkonlrahenten.

Har flera bolagsmän deltagit i avlalet, har de lika rätt i
förhållande till medkonlrahenten och svarar solidariskt för vad som har
utfästs. Vad som nu har sagts gäller inte, om nägot annat har bestämls i
avtalel.

Paragrafen moisvarar 49 8 BL.

Paragrafen utesluter inte att en bolagsman som inle har
deltagit i avtalet pä gmnd av allmänna rättsgrundsatser kan bli berättigad
eller förpliktad i förhållande lill den som avtalel ingicks med.

6 8 Används vid ingående av ett avtal en benämning varmed
bolagsmän

nen samfällt betecknas, får benämningen inte innehålla nägol av orden

"handelsbolag", "aktiebolag", "förening" eller
"sliftelse". Om så ändå

sker, svarar de bolagsmän med vilkas vetskap och vilja det har sketl

solidariskt för förbindelser genlemol den som varken insåg eller borde ha

insett all avtalel ingicks med en bolagsman i etl enkell bolag.

Paragrafen moisvarar 50 8 BL.

I 50 8 BL stadgas atl solidariskt ansvar för ingångna
avtal inträder för bolagsmän som godtar alt en kollektivbenämning som
innehåller person-

s. 144 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 144

namn eller något av orden förening, aktiebolag eller
handelsbolag kommer till användning när förbindelser ingås. Syftet med 50 8 BL
är atl motverka användningen av benämningar som kan ge en medkontrahenl den
felaktiga föreställningen att han avtalar med elt handelsbolag eller ett
akliebolag eller en förening.

Av hänsyn till medkontrahenterna harjag funnit det
lämpligt alt i förevarande paragraf bevara huvudprincipen i 50 8 BL. 1 motsats
till vad som var fallel enligt 1887 ärs lag angående handelsregister, firma och
prokura krävs emellertid enligt 6 8 handelsregisterlagen atl handelsbolags
firma skall innehålla ordel handelsbolag. En kollektivbenämning som innehåller
enbart personnamn torde därför inle längre ge medkonlrahenten anledning att tro
att han har att göra med etl handelsbolag. Det finns därför inte skäl alt i
förevarande paragraf föreskriva att användandet av kolleklivbenäm-ning som
innehåller personnamn skall medföra solidariskt ansvar för de bolagsmän som har
godtagit användandet.

Stiftelseutredningen har i sitt remissyttrande framhållit
att även i sådana fall då ordet stiftelse används för att beteckna bolagsmännen
i ett enkelt bolag tredje man kan vilseledas av benämningen på så sätt att det
enkla bolaget uppfattas som ett företag med rättspersonlighet. Risken för detta
påverkas enligt stiftelseutredningen också av att stiftelserna förvärvar
rättspersonlighet oberoende av registrering. Även jag anser att användningen
av ordet "stiftelse" i en kollektivbeteckning bör leda till
solidariskt ansvar för berörda bolagsmän. Detta har beaktats vid utformningen
av förevarande paragraf.

Formuleringen av 50 8 BL lyder på att användandet av en
objekiivt vilseledande kollektivbenämning medför det i stadgandet angivna
ansvaret oavsett om medkonlrahenten i del enskilda fallel blivil vilseledd
eller inte. Det är enligt min mening rimligt att endast medkontrahenl i god tro
skall få göra gällande det solidariska ansvarei. I förevarande paragraf har
därför angivits att del solidariska ansvarei inte inträder om del visas att
medkonlrahenten trols den vilseledande kollektivbenämningen insåg eller borde
ha insett att han ingick avtal med en bolagsman i elt enkelt bolag.

Gällande rätt innebär att ett enkelt bolag föreligger, om
verksamhet som är underkastad bokföringsplikl enligt 1929 års bokföringslag
ulövas i bolag utan att gemensam firma förekommer (se 45 8 jämförd med I 8 BL).
I ett sådant enkelt bolag ansvarar emellertid enligt 51 8 BL bolagsmännen i
princip solidariskt för ingångna avtal. Enligt den nu föreslagna lagstiftningen
(se 1 kap. 1 8) utgör ett i 51 8 BL avsett bolag i stället ett handelsbolag.

Bolagels likvidation och upplösning

7§ Under bolagets likvidation gäller i fråga om
bolagsmännens inbördes

rättigheter och skyldigheter 2 kap. 2, 4, 5, 8, 13 och 14
88 saml 3 och 4 88 i

detla kapitel, om inte någol annat har avtalats. Vad som
nu har sagts om 2

kap. 4 8 och 3 8 i detta kapitel gäller dock inte, om
särskild likvidator har

förordnals.

s. 145 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 145

1 övrigl gäller i fråga om bolagels likvidation och
upplösning 2 kap. 24-27, 29 och 30 88, 31 8 andra och iredje styckena, 33 8
försia meningen, 34 och 36 88, 37 8 första stycket, andra stycket andra-fjärde
meningarna och tredje-femte slyckena, 38-43 88, 44 8 försia slycket samt 45 8.

8 8 Ansökan om förordnande av
likvidalor skall göras hos rätlen i den orl där någon av bolagsmännen har silt
hemvist. Föreligger sådana ansökningar vid skilda domslolar, skall den ansökan
som kom in senare inle tas upp till prövning.

9 8 En likvidator är behörig alt
företa rättshandlingar på bolagsmännens vägnar endasl i den män det behövs för
atl bolagsmännens för bolagel avsedda tillgångar skall kunna förvandlas till
pengar enligt 2 kap. 33 8. Överskrider likvidatorn sin behörighel, är
rättshandlingen dock bindande för bolagsmännen, om tredje man varken insåg
eller borde ha inscii all behörighelen överskreds.

Paragraferna motsvarar 52 och 53 88 BL.

Övergångsbestämmelser

1.
Denna lag
iräder i krafl den I januari 1981. Genom lagen upphävs lagen (1895:64 s. I) om handelsbolag och enkla bolag.

2. Förekommer i lag eller annan
författning en hänvisning till någon föreskrift som har ersatts genom en
beslämmelse i den nya lagen, lillämpas i stället den nya bestämmelsen.

3. För handelsbolag och enkla bolag
som har bildats enligt den äldre lagen gäller den nya lagen med de undantag som
följer av punklerna 4-7.

4. Bestämmelserna i 1 kap. 1 och 3 88
gäller först från och med den 1 januari 1986.

5. Likvidation genomförs enligt den
äldre lagen, om bolaget har trätt i likvidation före den nya lagens
ikraftträdande.

6. Bestämmelsen i 3 kap. 2 8 andra
meningen gäller inte i fråga om den som har iniräli som komplementär före den
nya lagens ikraftträdande.

7. Bestämmelserna i 3 kap. 8 8 försia
och andra slyckena gäller inle, i den mån kommanditdelägaren före den hyä
lagens ikraftlrädande har fullgjorl sin insatsskyldighel enligt den äldre
lagen.

8. Bestämmelserna i' 2 kap. 15 8 och 4
kap. 4 8 lillämpas även på skadeståndsanspråk som har lillkommil före den nya
lagens ikraftträdande och som inte har preskriberats dessförinnan enligt äldre
bestämmelser.

9. Ett bolagsskifte som har förrättats
före den nya lagens ikraftlrädande klandras enligt de bestämmelser som gällde
vid skiftet. Delsamma gäller i fråga om ell bolagsskifte som till följd av
punklen 5 har förräilats enligt den äldre lagen.

Jag har liksom kommiitén utgått från den principiella
grundsatsen all nya materiella rättsregler normall bör tillämpas endast
beträffande sådana förhållanden som har uppkommit efter reglernas
ikraftlrädande. Emellertid är det uppenbart olämpligt att ha olika lagregler
för skilda bolag beroende på vid vilken tidpunkt bolagel i fräga bildals (se
beiräffande aktiebolagslagen prop. 1975: 103 s. 713). I tredje punklen
föreskrivs därför att för handelsbolag och enkla bolag som har bildats enligt
den äldre lagen gäller den nya lagen med de undantag som anges under
fjärde-sjunde punkterna.

\ fl-Riksdagen 1979180. I saml. Nr 143

s. 146 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 146

Fjärde punkten har behandlals i den allmänna moliveringen
(avsnitt

2.2.1) och ger en särskild femårig övergångstid för
äldre bolag när det

gäller den nya giänsdragningen mellan handelsbolag och enkla bolag. Som

exempel pä tillämpningen av denna punkt kan nämnas följande. Etl bolag

har bildats före den I januari 1981 för näringsverksamhet som medför

bokföringsplikl enligt 1976 års bokföringslag men inle enligt 1929 års

bokföringslag. C-etta bolag utgör, om del inte införs i handelsregistret, elt

enkell bolag fram till utgången av år 1985. Fr.o. m den I januari 1986 är

bolagel elt handelsbolag. Detta förhållande medför solidariskt ansvar för

delägarna i fråga om sådana bolagets förbindelser som uppkommer fr. o. m

den I januari 1986. Det inträder också skyldighet att registrera bolaget som

handelsbolag.

Efter mönster av vad som gäller inom aktiebolagsrälten (se
19 8 försia slyckel lagen. 1975: 1386, om införande av akliebolagslagen)
föreskrivs i Jemte punkten all likvidation genomförs enligt den äldre lagen, om
likvida-tionslillständet har inträtt före den nya lagens ikraftlrädande.
Föreskriften innebär bl.a. att i sådant fall den nya bestämmelsen om skriftligt
bolagsskifte i 2 kap. 36 8 inte är tillämplig.

Sjätte punkten har behandlals i den allmänna moliveringen
(avsnitt

2.2.2) och vid 3 kap. 2 8. Förbudet för sliftelser och
ideella föreningar atl

vara komplementärer gäller inte den som har trätt in som komplementär

före ikraftträdandet.

Enligt BL kan en kommanditdelägare bli befriad frän ansvar
genom alt betala sin utfäsla insats direkt till någon bolagsborgenär. Enligt 3
kap. 8 8 första och andra styckena i den nya lagen är kommanditdelägaren
skyldig atl betala sin insats till kommanditbolaget. Del skulle vara obilligt
atl en kommanditdelägare som har fullgjorl sin insatsskyldighet enligt den
äldre lagens regler även skulle vara skyldig att efter den nya lagens ikraftträdande
fullgöra sin insatsskyldighel enligt bestämmelserna i den nya lagen, I .sjunde
punkten föreskrivs därför atl 3 kap. 8 8 första och andra styckena inte gäller
i den mån kommanditdelägaren före den nya lagens ikraftträdande har fullgjcrt
sin insatsskyldighet enligt den äldre lagen.

Den nya lagen innehåller i vissa avseenden ändrade
preskriptionstider i fräga om skadeståndsanspråk mot en bolagsman. I 2 kap. 15
8 första slycket har, i fiåga om skadeståndsanspråk mol en handelsbolagsman,
utgångspunkten för den ettåriga preskriptionstiden preciserats. I 2 kap. 15 8
andra stycktt har preskriptionstiden i vissa fall utsträckts lill tre är. Så
har även skett i 4 kap. 4 8 första slycket i fråga om skadeståndsanspråk mol en
delägare i elt enkelt bolag. De nu redovisade skillnaderna mellan den äldre och
den nya lagen i fråga om preskriptionstider kan medföra osäkerhet om vad som
gäller under ett övergångsskede. Till undanröjande av denna osäkerhet har i
åttonde punkten föreskrivits atl 2 kap. 15 8 och 4 kap. 4 8 skall tillämpas
även på skadeståndsanspråk som har tillkommit före ikraftträdandet och som inle
har preskriberats dessförinnan enligt äldre bestämmelser.

s. 147 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 147

Enligt BL skall etl bolagsskifte klandras inom etl är frän
det skiftet skedde. Den nya lagen innehåller ingen särskild klanderfrist dä det
gäller etl av bolagsmännen själva förrättat skifte. Då bolagsskifte förrättats
av likvidator föreskrivs i 2 kap. 43 8 en klanderfrist pä tre månader. Klanderfristen
räknas från den tidpunkt dä slutredovisning med bolagsskifte delgavs
bolagsmännen. Enligt BL kräver bolagsskiftet inte skriftlig form. Genom att
bestämmelsen om klanderfrist i den nya lagen fömlsälter att bolagsskiftet har
upprättats i skriftlig form harjag ansett det lämpligast att klanderfristen för
ell bolagsskifte, som har förrättats enligt den äldre lagen, beräknas enligt
betämmelserna i den äldre lagen. En föreskrift härom har tagils in i nionde
punkten.

4.2 Förslaget till lag om årsredovisning m. m. i vissa
företag

Bokföringslagen innehåller bl.a. bestämmelser om löpande
bokföring och om årsbokslut. Betämmelserna om årsbokslut behöver inle lillämpas
av en enskild näringsidkare, om den åriiga bruttoomsätlningssumman normalt
understiger 20 basbelopp (se SFS 1979: 142 och 1065).

För aktiebolagen finns det bestämmelser om revision samt
om årsredovisning och koncernredovisning i 10 och 11 kap, aktiebolagslagen.

För ekonomiska föreningar finns del f n, bestämmelser om
årsredovisning och revision i 38-51 88 lagen om ekonomiska föreningar. 1
departementspromemorian (Ds Ju 1979; 14) Nya redovisningsregler för ekonomiska
föreningar m. m. föreslås atl dessa bestämmelser anpassas till vad som
gällerenligt bokföringslagen och aktiebolagslagen. I promemorian föreslås
vidare regler om koncernredovisning för koncerner i vilka moderföretaget är en
ekonomisk förening. Jag kommer alt senare under året ta upp frågan om
lagsliflning på grundval av promemorieförslagen.

Kommitténs lagförslag innehåller bestämmelser om
årsredovisning, revision och koncernredovisning för andra företagsformer än
akliebolag och ekonomiska föreningar.

1 sitt remissyttrande framhåller bokföringsnämnden att del
är önskvärt med en gemensam lagsliflning för alla förelag oavsett
associationsform, när nu skyldigheten alt avge årsredovisning och
koncernredovisning utsträcks till nya kategorier av näringsidkare. En sådan ny
lag bör enligt bokföringsnämnden omfatta bestämmelser om bokföring, årsbokslut,
årsredovisning och koncernredovisning. Vidare behövs en särskild lag med
beslämmelser om revision i förelag för vilka det inte finns någon speciell
associationsrättslig lagstiftning. Bokföringsnämnden moiiverar sin uppfattning
med dels likheten i kommiltéförslagel med gällande beslämmelser i 11 kap.
aktiebolagslagen, dels den ökade överskädlighet som en gemensam lagstiftning
om redovisning skulle ge. Liknande synpunkter framförs av SACO/SR och Sveriges
grossislförbund.

s. 148 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 148

För egen del vill jag till att börja med erinra om alt jag
som framgår av den allmänna moliveringen (avsnitt 2.3.1-2.3.3) anser att
sliftelser bör undantas från den nya lagstiftningen. Frågan är emellerlid om
del bör genomföras en ny lagsliftning om redovisning som är gemensam för alla
andra förelagsformer, dvs. även akliebolag och ekonomiska föreningar.

Den av bokföringsnämnden skisserade ulformningen av en
gemensam redovisningslagstiftning skulle medföra betydande omarbetningar av bokföringslagen
och aktiebolagslagen. Dessa lagar är omfattande och irädde i krafl för bara
några år sedan. Endast klarl framlrädande prakliska behov kan nu berättiga lill
sädana omarbetningar. Enligt min uppfattning föreligger det inte några sådana
påtagliga praktiska behov. Jag släller mig iveksam till om en gemensam
redovisningslagstiftning verkligen skulle ge en väsentligt ökad överskädlighet.
Företagsformernas skilda slruklurer kräver på flera punkter olika
årsredovisningsregler för aktiebolag, för ekonomiska föreningar samt för
handelsbolag och enskilda näringsidkare. Den av bokföringsnämnden skisserade
gemensamma lagstiftningen skulle vidare inte komma atl innehålla
revisionsregler, utan även i framtiden skulle sädana regler vara fördelade pä
olika lagar. Slutligen är det möjligt all stiftelsernas särart under alla
förhållanden gör det mest ändamålsenligl alt redovisningsregler för stiftelser
får ingå i en framtida lag om stiftelser.

Pä grund av del anförda har i överensslämmelse med
kommiltéförslagel undantag gjorts i förevarande lag för aktiebolag och
ekonomiska föreningar. Bestämmelser för dessa företagsformer kommer alltså
även i fortsättningen att finnas i aktiebolagslagen resp. lagen om ekonomiska
föreningar.

Lagen har givils ell namn som återspeglar all den endasl
gäller för vissa förelag.

Lagen har disponerats pä etl säll som skiljer sig från
kommittéförslaget. Lagen är uppdelad pä fem kapitel. 1 kap. innehåller en
definition av lagens koncernbegrepp. I 2-4 kap. finns bestämmelserom
årsredovisning, koncernredovisning resp. revision, medan 5 kap. innehåller
vissa beslämmelser om vite m. m.

1 kap. Inledande bestämmelser

1 8 Äger ett handelsbolag så många aktier eller andelar i
en svensk eller utländsk juridisk person all del har mer än hälften av rösterna
för samtliga aktier eller andelar, är handelsbolaget moderförelag och den andra
juridiska personen dotterföretag. Äger etl dotterföretag eller äger ett
moderföretag och ett eller flera dotterföretag tillsammans eller äger flera
dotterföretag tillsammans aktier eller andelar i en juridisk person i den
omfattning som angivits nu, är även sistnämnda juridiska person dotterföretag
lill moderföretaget.

Har ett handelsbolag i annat fall på grund av aktie- eller
andelsinnehav eller avtal ensamt ett bestämmande inflylande över en juridisk
person och en betydande andel i resultatet av dess verksamhet, är
handelsbolaget moderförelag och den juridiska personen dotterföretag.

s. 149 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 149

Bestämmelserna i försia och andra styckena om handelsbolag
gäller även enskilda näringsidkare och andra juridiska personer än
handelsbolag, aktiebolag, ekonomiska föreningar eller stiftelser, om den
enskilde näringsidkaren respektive den juridiska personen är skyldig all
upprätta årsbokslut enligt bokföringslagen (1976: 125),

Moderföretag och dotterföretag utgör tillsammans en
koncern.

Paragrafen moisvarar 3 kap. I 8 första - ijärde styckena i
kommitténs förslag saml 1 kap. 2 8 aktiebolagslagen.

Paragrafen har behandlats i den allmänna motiveringen
(avsnill 2.3.3).

Koncerndefinilionen i I kap. 2 8 aktiebolagslagen
förulsäller atl moderbolaget är ell svenskt akliebolag (se prop. 1975: 103 s.
278). Även koncerndefinitionen i förevarande paragraf förutsätter atl
moderföretaget är svenskt. Del är nämligen inte praktiskt möjligt all låla
koncernreglerna gälla direkt även för ulländska moderföretag.

Vid utformningen av andra stycket har beaktats den ändring
i I kap. 2 8 aktiebolagslagen i fräga om s.k. 50/50-bolag som har diskuterats i
den allmänna moliveringen (avsnitt 2.4.1) och som innebär all sädana bolag inle
skall omfallas av koncernbegreppet.

Av lagtekniska skäl har paragrafen utformats sä att försia
och andra slyckena reglerar silualioner när del är etl handelsbolag som är
moderförelag. Därefter görs dessa bestämmelser genom en hänvisning i tredje
stycket lillämpliga även om moderföretaget är en enskild näringsidkare eller
annan juridisk person än handelsbolag, aktiebolag, ekonomisk förening eller
stiftelse, om den enskilde näringsidkaren respektive den juridiska personen är
skyldig alt upprätta årsbokslut enligt bokföringslagen.

Bestämmelserna om juridisk person i Iredje stycket innebär
all en koncern enligt förevarande lag föreligger, om moderförelaget är en
rörelsedrivande ideell förening. Bestämmelserna innebär också all en koncern
enligt förevarande lag kan föreligga, om moderförelaet är en rörelsedrivande
organisalion som räknas som juridisk person men som inle är all hänföra vare
sig lill bolag, förening eller sliftelse.

Enligt 3 kap. 1 8, som motsvarar 3 kap. 1 8 sisla slyckel
i kommitténs förslag, gäller koncernredovisningsbestämmelserna endasl om
koncernen har hafl minst tio anställda.

2 kap. Årsredovisning m. m.

1 8 Den som enligt bokföringslagen (1976: 125) är skyldig
att upprätta årsbokslut skall för samma räkenskapsår även upprätta
årsredovisning enligt denna lag, om

1.
antalet
anställda hos företaget under räkenskapsåret i medeltal har varil minst tio,

2.
företaget är
moderföretag i en koncern enligt denna lag och antalet anställda hos koncernen
under räkenskapsåret i medeltal har varit minsl lio.

s. 150 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 150

3.
tillgångarnas
nettovärde i rörelsen enligt balansräkningar för de tvä senaste räkenskapsåren
överstiger etl gränsbelopp som motsvarar 1 000 gånger del enligt lagen (1962;
381) om allmän försäkring beslämda basbeloppet för den sisla månaden av
respektive räkenskapsår, eller

4. företaget är moderföretag i en
koncern enligt denna lag och nettovärdet av koncernföretagens lillgångar
enligt koncernbalansräkningar för de tvä senaste räkenskapsåren överstiger del
gränsbelopp som anges under 3.

Aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser är inte
skyldiga att upprätta årsredovisning enligt denna lag.

Paragrafen, som moisvarar 1 kap. I 8 i kommitténs förslag,
har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3.1 och 2.3.3). 1
förhållande till kommittéförslaget har den ändringen gjorts atl i fråga om
koncemer endasl moderföretag är skyldiga att uprälta årsredovisning. Från
skyldigheten utesluts alltså ett dotterföretag med mindre än tio anställda
eller en balansomslutning som inte överstiger I 000 basbelopp (se avsnitt
2.3.3).

Första stycket punkterna 3 och 4 innebär utöver vad nu
sagts ingen saklig ändring i förhållandena till kommittéförslaget. Dessa
punkter innebär att företagel är skyldigt att upprätta årsredovisning om
balansomslutningen översiiger I 000 basbelopp (se 3 8), även om anlalet
anställda skulle vara mindre än tio.

2 8 Årsredovisningen består av resultaträkning och
balansräkning samt i de fall som anges i 8 8 även av förvaltningsberättelse.

I den mån något annat inte föreskrivs i denna lag, skall
årsredovisningen upprättas med iakttagande av bestämmelserna om årsbokslut i
bokföringslagen (1976; 125).

Årsredovisningen skall skrivas under av den
redovisningsskyldige med angivande av dagen för underskriften. Är flera
delägare obegränsal ansvariga för rörelsens förbindelser, underskrivs
redovisningen av dem alla.

Paragrafen motsvarar 1 kap. 2 8 i kommitténs förslag.

Första stycket motsvarar 1 kap. 2 8 försia meningen i
kommitténs förslag saml 11 kap. I 8 första slycket aktiebolagslagen.

Kommitténs lagförslag innehåller inte några beslämmelser
om förvaltningsberättelse. För aktiebolagen skall en förvaltningsberättelse
ingå i årsredovisningen. Motsvarande gäller för ekonomiska föreningar (38 8 lagen
om ekonomiska föreningar). Förvaltningsberättelsens allmänna uppgift är all
lämna sådana upplysningar som behövs för en riktig bedömning av ett förelags
ställning och rörelseresultat samt förelagsledningens förvaltning men som inle
lämpligen bör lämnas i balansräkningen eller resultaträkningen med deras
räkenskapsmässiga form.

Bokföringsnämnden har i sitt remissyttrande ansett atl
samtliga företag som skall avge årsredovisning oavsett storlek bör avge någon
form av verksamhelsberälelse liknande den förvaltningsberättelse som krävs av
aktiebolag. Föreningen Auktoriserade revisorer FAR har i sitt remissyttrande
pekat på att kommitténs förslag innehåller bestämmelser om delårs-

s. 151 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 151

rapport men inle om förvallningsberällelse och alt
informationsinnehållel då kommer alt bli fylligare i delårsrapporten än i
årsredovisningen.

För egen del gör jag här följande bedömning. Även om jag
ur informationssynpunkl har förståelse för bokföringsnämndens uppfattning är
jag inle beredd atl föreslå beslämmelser om förvaltningsberättelse för årsredovisningsskyldiga
företag i allmänhet enligt denna lag. Sådana bestämmelser skulle innebära att
årsredovisningen generelll blev mer omfallande än årsbokslutet. Enligt min
mening är det emellertid angelägel alt de årsredovisningsskyldiga i allmänhel
kan låta sin årsredovisning sammanfalla med årsbokslutet. Annat är fallel med de
slörre företag och moderförelag som enligt 3 8 självmant skall sända in sina
årsredovisningar lill länsslyrelserna (se exempelvis 6 och 7 88). I fräga om
dessa företag med deras slörre samhällsekonomiska betydelse är det av särskild
vikl all få tillgäng lill de uppgifter som brukar höra hemma i
förvaltningsberättelsen. Jag har därför i förevarande stycke föreslagit att
förvaltningsberättelse skall ingå i årsredovisningen för vissa förelag.
Närmare bestämmelser om vilka förelag del gäller och om förvaltningsberättelsens
innehåll har lagits in i 8 8.

Andra stycket motsvarar I kap. 2 8 andra meningen i
kommitténs förslag samt II kap.
1 8 andra stycket aktiebolagslagen. I 6 och 7 88 förevarande lag uppställs för
de större företagen krav pä årsredovisningens innehåll som går utöver de krav
som i bokföringslagen uppställs i fräga om ett årsbokslut. För
ärsredovisningsskyldiga i allmänhet behöver emellertid inte årsredovisningen
innehålla några uppgifter utöver vad årsbokslutet skall innehålla. Detta
innebär att årsredovisningen i dessa fall lill sill innehåll kan vara identiskt
med årsbokslutet. I vissa avseenden fär årsredovisningen t. o. m. vara mindre
ingående än årsbokslutet (se 5 8).

Tredje stycket, som saknar motsvarighet i kommitténs
förslag, har en förebild i 11 8 andra stycket bokföringslagen. Bestämmelserna
innebär atl samtliga bolagsmän i etl handelsbolag skall underteckna
årsredovisningen. För rörelser i övrigt som drivs av en juridisk person, blir
del reglerna om behörig ställföreträdare för den juridiska personen som
besiämmer vem som skall skriva under. Enskilda näringsidkare skall själva
underteckna årsredovisningen.

3 8 Avskrift av årsredovisningen skall senasl sex månader
efter räkenskapsårets utgång sändas in till den länsstyrelse hos vilken den
redovisningsskyldige skall vara registrerad, om tillgångarnas nettovärde i
rörelsen enligt balansräkningar för de två senaste räkenskapsåren överstiger
etl gränsbelopp som motsvarar 1000 gånger det enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring bestämda basbeloppet för den sista månaden av respektive
räkenskapsår eller om antalet anställda i rörelsen under vart och ell av de två
senaste räkenskapsåren i medeltal har överstigit 200.

Första stycket gäller även för ett företag som är
moderföretag i en koncern enligt denna lag, om nettovärdet av koncernföretagens
tillgångar enligt koncernbalansräkningar för de tvä senaste räkenskapsåren överstiger
det gränsbelopp som anges i första stycket eller om antalet anställda

s. 152 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 152

vid koncernföretagen under vart och elt av dessa år i
medeltal har överstigit 200.

Paragrafen, som motsvarar I kap. 4 8 i kommitténs förslag,
har behandlals i den allmänna moliveringen (avsnitt 2.3.1).

De i paragrafen använda gränserna moisvarar vad som gäller
för aktiebolag i fråga om krav pä en auktoriserad revisor i bolaget (se 10
kap. 3 8 andra och fjärde styckena aktiebolagslagen).

Liksom i 2 kap. I 8 har koncernbeslämmelserna i andra
slycket av förevarande paragraf utformats så atl de endasl avser moderföretaget
i en koncern av där angiven slorlek.

Enligt 11 8 andra stycket bokföringslagen skall
årsbokslutet färdigställas och lagas in i en bunden bok (årsbok) så snart det
kan ske och senast sex månader efler räkenskapsårets utgång. Del bör därför
inle bereda den ärsredovisningsskyldige nägon svårighet atl sända in en
avskrift av årsredovisningshandlingarna till länsstyrelsen sedan sex månader
har förflulit efler räkenskapsårets uigång.

Av handelsregislerlagen framgår lill vilken länsstyrelse
avskriften av redovisningshandlingarna skall sändas. Enligt 3 8 första stycket
handelsregisterlagen registreras enskilda näringsidkare och handelsbolag hos
länsstyrelsen i det län där verksamhelen skall drivas. Om verksamheten skall
drivas inom flera län, sker registreringen hos länsstyrelsen i del län där
huvudkontoret skall inrättas. Enligt 3 8 andra slyckel handelsregislerlagen
registreras ideella föreningar hos länsstyrelsen i del län där föreningens
slyrelse har sitt säte. Har regeringen enligt I 8 andra stycket handelsregisterlagen
förordnat om elt gemesaml handelsregisler, skall avskriften av
redovisningshandlingarna sändas in till den länsstyrelse där registret förs.

4 8 1 andra fall än som avses i 3 8 skall den
redovisningsskyldige sända in

avskrift av årsredovisningen efter särskilt föreläggande av länsstyrelsen.

Sådant föreläggande skall utfärdas av länsstyrelsen när någon begär det.

Paragrafen, som motsvarar I kap. 3 8 i kommitténs förslag,
har behandlals i den allmänna moliveringen (avsnitt 2.3.1). Såsom har
framhållits där kan länsstyrelsen självmant fordra in en avskrift av
årsredovisningshandlingarna om det är påkallat av något allmänt inlresse.

5 8 Vid upprättade av årsredovisningen skall följande
iakttas:

1. Bestämmelserna i 21 8 försia
slyckel bokföringslagen (1976: 125) om skyldighet att till årsbokslutet foga en
sammanslällning över privala lillgångar och skulder lillämpas inle.

2. Skyldighet att särskilt redovisa
storlek och förändringar av lagerreserven föreligger endast i fräga om
årsredovisningsskyldig som avses i 3 8 första stycket.

3. Om synnerliga skäl föreligger, får
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer medge att
bruttoomsätlningssumman inle behöver anges i resultaträkningen.

s. 153 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 153

Paragrafen, som motsvarar 1 kap. 5 8 i kommitténs förslag,
innehåller vissa lättnader i fråga om årsredovisningen jämfört med
bokföringslagens regler om årsbokslut,

Försia punkten. Enligt 21 8 första slyckel bokföringslagen
skall en enskild näringsidkare saml varje delägare som är obegränsat ansvarig
för rörelsens förbindelser till årsbokslutet foga en sammanslällning över sina
privala tillgångar och skulder. Sammanställningen får utgöras av förmögenhetsbilagan
till den allmänna självdeklarationen, i förekommande fall kompletterad med
hänsyn till förändringar i förmögenhetsläget som har inträffat före
balansdagen.

1971 ärs ulredning om bokföringslagstiftningen (SOU 1973:
57 s. 176 och 186) fann all rörelsens ställning inle kan lillfredsställande
bedömas ulan att hänsyn las lill alt rörelsens tillgångar kan äventyras av
privata skulder och alt de privata tillgångarna svarar för rörelsens skulder.
Ulredningen ansåg dock all en sammanslällning över privata tillgångar och
skulder endast behövde göras när rörelsen drevs av en enskild näringsidkare. Som
skäl för denna ständpunkl anförde utredningen alt del i fråga om en
självständig juridisk person finns en rättsligt giltig skillnad mellan den
bokföringsskyldiges, förelagets, förmögenhet och ägarens enskilda tillgångar
och skulder. Vid tillkomsten av bokföringslagen framhöll föredragande
statsrådet (prop. 1975: 104 s. 180) alt skyldighel att lämna uppgifter lill
årsbokslutet om privala tillgångar och skulder borde föreligga bäde i fräga om
enskilda näringsidkare och i fräga om obegränsat ansvariga delägare i
handelsbolag. 21 8 bokföringslagen utformades i överensstämmelse härmed.

Enligt min uppfattning skulle visseriigen uppgifter i
årsredovisningen om privata lillgångar och skulder öka denna redovisnings
informationsvärde. Frånvaron av sådana uppgifter hindrar dock inte atl
årsredovisningens resultaträkning och balansräkning ger information om
rörelsens resultat och även i viss mån om dess ställning. Balansräkningen skall
i fråga om eget kapital i rörelsen redovisa de överföringar mellan den privata
sektorn och rörelsen som skett under räkenskapsåret. Den som överväger all
bevilja nägon mera betydande kredit till en enskild näringsidkare eller ett
handelsbolag torde regelmässigt få kännedom om innehållet i del interna
årsbokslutet. Skyldighet atl i årsredovisningen ange privala tillgångar och
skulder skulle enligt min mening uigöra ett långtgående inträng i den enskilde
näringsidkarens och handelsbolagsmannens privata förhållanden. Del skulle i
praktiken innebära all förmögenhetsbilagan lill vederbörandes allmänna
självdeklaration blev en offentlig handling. Med hänsyn till det anförda anser
jag i likhet med kommiitén att de som omfattas av den nya lagen inte skall vara
skyldiga att foga en sammanställning över sina privata tillgångar och skulder
till årsredovisningen, I förevarande punkl har intagits en bestämmelse med
denna innebörd.

Andra punkten motsvarar 11 kap. 5 8 andra slycket
akliebolagslagen. Enligt 18 och 19 88 bokföringslagen skall alla
bokföringsskyldiga som har

s. 154 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 143 154

atl upprälla elt årsbokslut i detta redovisa lagerreserv
och förändringar i denna. Enligt nyssnämnda beslämmelse i aktiebolagslagen
behöver emellertid storleken och förändringar av lagerreserven uppges i
årsredovisningen endasl av sådana akliebolag som enligt 10 kap, 3 8 andra
stycket är skyldiga att ha en auktoriserad revisor. Mindre akliebolag har
alltså rätl atl göra upp ett internt årsbokslut där lagerreserven redovisas
öppel och en offentlig årsredovisning i vilken lagerreserven döljs.

Enligt min uppfattning saknas anledning att i fräga om
offentlig redovisning av lagerreserv göra skillnad mellan aktiebolag och andra
företagsformer. 1 överensstämmelse med kommiltéförslagel har därior i förevarande
punkt tagils in en bestämmelse om att ifrågavarande skyldighel atl redovisa
lagerreserven i årsredovisningen endast gäller för de större företag som avses
i 3 8 första slyckel.

1 fråga om lagerreserven i en koncern finns en beslämmelse
i 3 kap. 7 8 sisla slycket.

Tredje punkten motsvarar II kap. 6 8 försia stycket aktiebolagslagen. Enligt 18
8 bokföringslagen skall alla bokföringsskyldiga som har atl upprätta ett
årsbokslut redovisa bmttoomsättningssumman i resultaträkningen. Om synnerliga
skäl föreligger, får emellertid regeringen eller myndighel som regeringen
bestämmer enligt nyssnämnda beslämmelse i aktiebolagslagen medge atl
bruttoomsättningssumman inte behöver anges i resultaträkningen i ett
aktiebolags årsredovisning. Enligt föredragande statsrädel vid
akliebolagslagens tillkomst (prop. 1975: 103 s. 265) kan i det stora flertalet
fall en öppen bruttoredovisning inte antas skada förelagel. Det framhölls dock
att besvärande konkurrenssituationer i speciella fall borde kunna medföra
befrielse frän kravet på öppen bruttoredovisning, om del rörde sig om elt mindre
företag. Dispens från regeln om öppen bruttoredovisning borde vidare kunna
komma i fråga beiräffande företag inom försvarsindustrin.

Enligt min uppfallning gör sig de angivna skälen för
undantag från skyldigheten att lämna en offentlig bruttoredovisning gällande
med minst samma slyrka då det gäller andra förelagsformer än aktiebolag. Jag
har därför, liksom kommittén, funnit att det även för dessa företagsformer bör
finnas en dispensmöjlighet. En föreskrifl därom har tagils in i förevarande
punkt.

6 8 Vid upprättande av årsredovisning för företag som
avses i 3 8 första stycket och moderföretag i koncern som avses i 3 8 andra
stycket skall i årsredovisningen återges resultaträkningen och balansräkningen
för närmast föregående räkenskapsår. Har under året nägon ändring vidtagits
beiräffande specificeringen av poster i resultaträkningen och balansräkningen,
skall uppgiflerna från den tidigare årsredovisningen sammanställas sä att dessa
kan jämföras med posterna i den senare årsredovisningen, om särskilt hinder
inle möter.

s. 155 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 155

Paragrafen motsvarar I kap. 6 8 i kommitténs förslag saml
11 kap, 2 8 försia slycket akliebolagslagen.

1 silt belänkande (SOU 1971:9) Större företags offenlliga
redovisning föreslog fondbörsutredningen en bestämmelse i huvudsak molsvarande
den nyss nämnda bestämmelsen i akliebolagslagen. Fondbörsulredningen föreslog
alt bestämmelsen endasl skulle gälla vissa slörre aktiebolag. Enligt
föredragande statsrådet vid aktiebolagslagens tillkomst (prop. 1975: 103 s. 269)
kan bedömningen av ell företags resultat och ställning väsentligt underiälias
om jämförande beloppsuppgifter för tidigare år lämnas i årsredovisningen. Del
är också av värde för all man skall fä en överblick av förändringar i
finansiella förhållanden. Föredragande statsrådet ansåg inte atl det borde
föreligga några svårigheter för någol företag alt lämna sädana uppgifter och
fann därför all upplysningsplikten inle borde begränsas enbari lill de slörre
företagen utan gälla generelll.

Kommillén föreslår med avvikelse från akliebolagslagen att
ifrågavarande bestämmelse endasl skall gälla för slörre företag.

Bokföringsnämnden anser i silt remissyttrande atl
skyldigheten atl återge resultat- och balansräkningar för föregående
räkenskapsår i årsredovisningen bör gälla samtliga förelag som omfattas av
skyldigheten alt lämna årsredovisning. Enligt bokföringsnämnden är en sådan
uppgifl av belydelse då det gäller atl bedöma företagets utveckling oavsett
företags-storiek. Det merarbete som härigenom uppstår för företagen lorde vara
obetydligt.

För egen del gör jag här samma bedömning somjag har
ulvecklal vid 2 8 i fråga om skyldigheten att avge en förvaltningsberättelse.
Jag anser alltså att det är angelägel atl en årsredovisningsskyldig i allmänhet
kan låta sin årsredovisning sammanfalla med årsbokslutet. Jag har därför i
förevarande paragraf begränsat skyldigheten att återge resullal- och
balansräkningar för föregående år till de större förelag och moderförelag som
enligi 3 8 självmant skall sända in sina årsredovisningar till länsslyrelserna.

1 prop. 1975: 103 s. 441 anförde föredragande slalsrådel
följande om uppgiftsskyldighelens fullgörande:

Uppgifler från de tidigare redovisningshandlingarna kan
skrivas in i den aktuella handlingen. Detta bör ske i särskilt rubricerad
kolumn. Enligt min mening finns det dock inte någol hinder för att mindre
företag med en begränsad krets intressenter av aktieägare, anslällda,
borgenärer eller andra fogar en avskrift av de lidigare
redovisningshandlingarna lill årets redovisning. Delta gäller särskilt om några
förändringar inle har vidtagits mellan åren, eflersom förfaringssättet i så
fall inle i påtaglig grad försvårar läsbarheten.

Jag instämmer i della uttalande.

1 fråga om koncernredovisningar finns en motsvarande
beslämmelse i 3 kap. 9 8 försia slycket.

s. 156 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 156

7 8 För företag som avses i 3 8 försia stycket skall i
årsredovisningen och årsbokslutet lämnas uppgifler i följande avseenden:

1. För varje posl som upptas i
balansräkningen som anläggningstillgång och där skepp eller maskiner,
inventarier och dylikl eller byggnader ingår skall anges dels tillgångarnas
anskaffningsvärde, dels del sammanlagda beloppel av de av- och nedskrivningar
som har företagits på anskaffningsvärdet intill balansdagen. Har sädana tillgångar
uppskrivits, skall även anges kvarstående oavskrivel belopp av uppskrivningen.

2. För fastigheter som är
anläggningstillgångar skall anges taxeringsvärdet med fördelning pä de
tillgångar som har upptagils under särskilda posler i balansräkningen.

3. Driver företagel rörelsegrenar som
är väsentligen oberoende av varandra, skall bmltoresullatet av varje sädan
rörelsegren redovisas särskilt.

Uppgiflerna fär tas in i en nol, om en tydlig hänvisning
görs vid den posl i redovisningshandlingarna som uppgiften hänför sig till.

Paragrafen moisvarar I kap. 7 8 i kommitténs förslag.

Eftersom bestämmelserna i paragrafen innebär en uividgning
av den uppgiftsskyldighet som föreligger enligt bokföringslagen kunde man överväga
all i slället införa bestämmelserna i nämnda lag. Paragrafen gäller emellertid
ett tämligen litel anlal företag och jag har därför godtagit kommitténs
förslag all bestämmelserna tas in i förevarande lag.

Första stycket första punkten motsvarar 11 kap, 8 8 försia
slycket 6 aktiebolagslagen. Grunden för denna bestämmelse i aktiebolagslagen är
främsl önskemålet om en bättre grundval för bedömning av företagets
avskrivningar (se prop, 1975: 103 s. 459). Föredragande statsrådet ansåg vid
tillkomsten av bokföringslagen (prop. 1975: 104 s. 239) alt del inte var
lämpligl alt i bokföringslagen ta in en föreskrifl motsvarande 11 kap. 8 8
försia stycket 6 aktiebolagslagen. Statsrådet framhöll atl del i vissa fall kan
vara svårt all få fram uppgifter om de kvarvarande anläggningstillgångarnas
anskaffningsvärde ulan ett avsevärt arbete.

Av sisinämnda skäl harjag i likhet med kommittén ulformal
förevarande beslämmelse sä atl den endast gäller för större förelag.

Första stycket andra punklen moisvarar 11 kap. 8 8 första
slyckel 7 aktiebolagslagen. Avsikten är att läsaren av en årsredovisning och
etl årsbokslut skall kunna fä en uppfattning om slorieken av befintliga reserver
och kunna bättre bedöma företagets avskrivningar. Vid tillkomsten av
bokföringslagen (prop. 1975: 104 s. 236) ansåg föredragande statsrådet inle all
det fanns anledning att föreskriva motsvarande upplysningsskyl-dighel för alla
rörelseidkare.

Jag har i likhet med kommittén utformat förevarande
beslämmelse sä atl den endast gäller för större förelag.

Första stycket tredje punklen motsvarar 11 kap. 6 8 andra
stycket aktiebolagslagen. Både för de anställda och för kommunala myndigheter
kan resultatutvecklingen vid en rörelsegren ha lika stort intresse som utvecklingen
inom hela företagel (jfr prop. 1975: 103 s. 266). Enligt min mening är

s. 157 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 157

del framför alll för större förelag del nu anförda skälel
lor särredovisning av resullatet för olika rörelsegrenar gör sig särskilt
gällande. Jag har därför i likhei med kommittén ulformal förevarande
beslämmelse så alt den endast gäller för större företag.

Försia slyckel fiärde punkten i kommilléns förslag
molsvaras av 8 8 fjärde stycket.

Andra slyckel motsvarar 11 kap. 8 § andra slycket
aktiebolagslagen (jfr 20 8 andra slyckel bokföringslagen). 1 enlighet med ett
önskemål från Föreningen Auktoriserade revisorer FAR har i förhållande till
kommittéförslaget den ändringen gjorts att även en uppgift enligt tredje
punklen får tas in i en not.

En ändring med molsvarande sakliga innebörd har gjorts i
akliebolagslagen (se 11 kap. 6 och 8 88).

8 8 Förelag som avses i 3 8 försia stycket och
moderförelag i koncern

som avses i 3 8 andra slyckel skall upprätta förvallningsberällelse.

Förvaltningsberättelsen skall upprällas enligt god
redovisningssed. 1 förvaltningsberättelsen skall lämnas upplysning dels om
sådana för bedömningen av företagets verksamhetsresultat och ställning viktiga
förhållanden, för vilka redovisning inte skall lämnas i resultaträkningen och
balansräkningen, dels om händelser av väsenllig belydelse för förelagel, som
har inträffat under räkenskapsåret eller efter dettas slut.

I förvaltningsberättelsen skall anges medelantalet under
räkenskapsåret anställda personer såväl för företagel i dess helhel som för
varje arbetsställe med mer än tjugo anslällda. Vidare skall anges del sammanlagda
beloppet av räkenskapsårets löner och ersättningar till anslällda. Har
förelaget anslällda i flera länder skall löner och ersällningar anges särskilt
för varje land jämle uppgift om medelantalet anslällda i respektive land.

För företag som avses i 3 8 första slyckel skall lill
förvallningsberätlel-sen fogas en finansieringsanalys. I finansieringsanalysen
skall redovisas företagets finansiering och kapitalinvesteringar under
räkenskapsåret.

Första-tredje styckena i paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs
förslag. Paragrafens fiärde siycke moisvarar I kap. 7 8 första slycket 4 i
kommitténs förslag. Paragrafen moisvarar 11 kap. I 8 Iredje slyckel och

9 8 aktiebolagslagen.

I fråga om skyldigheten alt upprätta en
förvallningsberällelse hänvisar jag lill vad jag har anförl vid 2 8.

Både i Sverige och utlandet debatteras f. n. hur
finansieringsanalyser bör ulformas. Enligt bokföringsnämnden försvårar
nuvarande lydelse av 11 kap. 9 8 fjärde slycket akliebolagslagen en
vidareulveckling av finansieringsanalyserna. För att underlätta en önskvärd
vidareutveckling i praxis har i fjärde stycket andra meningen av förevarande
paragraf därför endasl angivits att företagels finansiering och
kapitalinvesteringar skall redovisas i finansieringsanalysen. Av andra stycket
första meningen följer atl god redovisningssed skall iakttas.

Motsvarande ändring har gjorts i 11 kap. 9 8 fjärde
slyckel akliebolagslagen.

s. 158 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 158

9 8 För förelag som avses i 3 8 försia stycket och för
moderförelag i

koncern som avses i 3 8 andra stycket skall minst en gång under varie

räkenskapsår som omfattar mer än lio månader avges en särskild redovis

ning (delärsrapport). Rapporterna skall avse verksamhelen från räken

skapsårets början. Minsl en delårsrapport skall omfatta en period av minsl

hälften och högsl två iredjedelar av räkenskapsåret.

Delärsrapporterna skall hållas lillgängliga för envar.
Rapporter som avses i försia stycket iredje meningen skall senasl tvä månader
efter rapportperiodens utgång sändas in lill den länsstyrelse hos vilken
företaget skall vara registrerat.

Paragrafen, som motsvarar I kap. 8 8 i kommitténs förslag
och 11 kap. 12 8 aktiebolagslagen, har behandlats i den allmänna moliveringen
(avsnitt 2.3.1).

10 8 I delärsrapporter skall översiktligt redogöras för
verksamhelen och

resultatutvecklingen i denna samt för investeringar och förändringar i

likviditet och finansiering sedan föregäende räkenskapsårs utgång. Vidare

skall lämnas beloppsuppgifter om omsättningen och resultatet före bok

slulsdisposilioner och skatt under rapportperioden. Om särskilda skäl

föreligger, fär en ungefärlig beloppsuppgift beträffande resultatet lämnas.

Bestämmelserna 15 8 3 och 8 8 andra stycket gäller i tillämpliga delar i

fråga om delårsrapport.

Om särskilda hinder inle möter, skall i anslulning lill
uppgifler enligt första slyckel även lämnas molsvarande uppgifter för samma
rapportperiod under del föregående räkenskapsåret.

Begrepp och termer skall i möjlig män överensstämma med
dem som har använts i den senasl framlagda årsredovisningen.

Paragrafen motsvarar I kap. 9 8 i kommitténs förslag samt
11 kap, 13 8 försia slyckel och 14 8 aktiebolagslagen. En motsvarighet till 11
kap. 13 8 andra slyckel aktiebolagslagen finns i 3 kap, 10 8 förevarande lag.

3 kap. Redovisning i koncerner m. m.

1 8 1 fråga om koncerner enligt denna lag gäller 2-11 88 i
della kapitel, om antalet anställda hos koncernen under räkenskapsåret i
medeltal har varit minst tio.

Paragrafen, som motsvarar 3 kap, I 8 sista stycket i
kommitténs förslag, har behandlals i den allmänna moliveringen (avsnitt 2.3.3).

Av koncerndefinitionen i I kap. 1 8 följer alt förevarande
kapitel inte gäller om moderföretaget är aktiebolag, ekonomisk förening eller
stiftelse och inte heller om moderföretaget inte är skyldigt att upprätta
årsbokslut.

Vissa av bestämmelserna i förevarande kapitel riktar sig
lill förelag som är dotterförelag enligt lagens koncerndefinition. Jag avser
här bestämmelser i 2 8 andra stycket samt 8 och 11 88. Dessa beslämmelser
skall givelvis iakttas av exempelvis ett aktiebolag som är dotterföretag till
ett handels-

s. 159 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 159

bolag. Under remissbehandlingen har den frågan
aktualiserats om inte de beslämmelser i de nämnda paragraferna som avser
aktiebolag snarare borde föras in i akliebolagslagen. Jag vill i anledning
därav framhålla att paragraferna blir tillämpliga för ett dotterföretag som är
aktiebolag endast om del föreligger en sädan koncern som avses i förevarande
lag. Bestämmelserna ulgör ell komplemenl lill reglerna om redovisning för
sådana koncerner. Jag har därför i likhei med kommittén funnit att även de
bestämmelser i de nämnda paragraferna som avser aktiebolag på ett naturligt
sätl hör hemma i förevarande lag.

2 8 Vid värdering av akiier eller andelar som etl
moderförelag äger i elt dotterföretag skall andelar som dotterföretaget äger i
moderföretaget inte anses ha nägol värde.

Om det i en fordrings- eller skuldpost enligt
balansräkningen för ett företag i koncernen ingår en fordran hos eller skuld
till elt dotterföretag eller elt moderföretag, skall beloppel anges särskilt.
Angivandet får ske inom linjen. Detsamma gäller i fråga om panl eller därmed
jämförliga säkerheter eller ansvarsförbindelser till förmån för elt
dotterföretag eller elt moderföretag.

Paragrafen motsvarar 3 kap. 2 8 i kommitténs förslag.

Första stycket motsvarar 11 kap. 4 8 andra slycket
akliebolagslagen. Om elt aktiebolag innehar egna aktier (vilket undantagsvis
kan vara tillåtet) sä skall de enligt 11 kap. 7 8 fjärde stycket
aktiebolagslagen i balansräkningen las upp som en lillgång utan värde.
Sisinämnda bestämmelse vilar på den tankegängen att ett bolags egna aktier inte
utgör någon tillgång för bolaget, eftersom övriga tillgångar återspeglas i
aktierna. Avsikten med 11 kap. 4 8 andra stycket aktiebolagslagen är att
förhindra alt ett bolags balansräkning upptar värdet av egna aktier indirekl
via värdet av aktier eller andelar i dotterföretag, som äger aktier i
moderbolaget. Visserligen är huvudregeln den att etl dotterföretag inte fär
förvärva aktier i ett moderbolag (se 7 kap. 1 8 aktiebolagslagen). Ett
dotterföretag kan emellertid undanlagsvis ha rätt att äga aktier i ell
moderbolag.

Om man antar alt ell handelsbolag kunde äga en andel i sig
självt så skulle andelen inte utgöra någon tillgång för handelsbolaget eftersom
handelsbolagels övriga tillgångar återspeglas i andelarna. Man bör därför
förhindra alt handelsbolaget upptar värdel av en egen andel indirekl via värdet
av aktier eller andelar i dotterföretag, som äger en andel i handelsbolaget. 1
förevarande stycke har därför i överensstämmelse med kommittéförslaget tagits
in en motsvarighet till 11 kap. 4 8 andra stycket aktiebolagslagen.
Bestämmelsen skall iakttas av moderföretaget vid upprättande av dess
årsredovisning.

Somjag tidigare har nämnt är huvudregeln enligt 7 kap. I 8
aktiebolagslagen den atl ett dotterföretag inte får förvärva aktier i
moderaktiebolaget. Skälel för delta förbud är ytterst atl reglerna om
nedsättning av aktie-

s. 160 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 160

kapitalel annars skulle kunna kringgås. Del saknas enligt
min mening anledning alt införa en motsvarande beslämmelse i förevarande lag,
som ju endasl gäller koncerner med moderföretag utan bundet kapital.

Andra stycket motsvarar 11 kap. 7 8 sjätle stycket
akliebolagslagen. Bestämmelserna skall iakltas av både moderförelag och
dotterförelag.

3 8 Som särskild intäktspost i ett moderföretags
resultaträkning skall las

upp utdelning på aktier i dotterbolag,

I elt moderföretags balansräkning skall aktier i
dollerbolag tas upp som en särskild post bland tillgångarna. Aktierna las upp
med angivande för varje bolag av dess namn. anlalel akiier och dessas nominella
värde och värde enligt balansräkningen. När det från allmän och enskild
synpunkt är påkallat, får regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer tillåla att akiier redovisas ulan specifikation.

Paragrafen moisvarar 3 kap. 3 8 i kommilléns förslag saml II kap. 6 8 iredje slyckel, 7 8 försia
slyckel och 8 8 första stycket I akliebolagslagen.

4 8 Andelar i andra förelag än aktiebolag skall likställas
med akiier som

ägs av moderföretaget vid uppställningen av moderföretagets resultaträk

ning och balansräkning samt vid specificering enligt 3 8 andra stycket.

Paragrafen moisvarar 3 kap. 4 8 i kommitténs förslag och II kap. 5 8 försia slycket aktiebolagslagen.

5 8 I elt moderföretag skall för varje räkenskapsår avges
en koncern

redovisning beslående av koncernresullaträkning och koncernbalansräk

ning. Redovisningen skall hänföra sig till balansdagen för moderföretaget.

Paragrafen, som moisvarar 3 kap. 5 8 i kommilléns förslag
och 11 kap. 10 8 första stycket akliebolagslagen, har behandlals i den allmänna
moliveringen (avsnitt 2.3.3).

Av 12 8 sisla slycket bokföringslagen följer all samtliga
förelag inom koncernen skall ha samma räkenskapsår. Viss möjlighel all få
dispens finns dock.

6 8 Avskrift av koncernredovisningen skall senasl sex
månader efler

ulgången av moderföretagels räkenskapsår sändas in lill den länsstyrelse

hos vilken moderföretaget skall vara registrerat.

Paragrafen, som moisvarar 3 kap. 6 8 i kommilléns förslag,
har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2,3.3).

7 8 Koncernresulialräkningen och koncernbalansräkningen
skall var för

sig uigöra elt sammandrag av moderföretagels och dolterföreiagens resul

taträkningar och balansräkningar. Sammandraget skall upprällas enligt

god redovisningssed.

Koncernresultaträkningen skall utvisa koncernens
årsresultat efter avdrag för redovisad vinstutdelning inom koncernen och efter
avdrag eller

s. 161 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 161

lillägg för ökning eller minskning av inlernvinsl under
räkenskapsåret. Koncernbalansräkningen skall utvisa beloppet av eget kapital
eller ansamlad föriusl i koncernen efter avdrag för inlernvinster. Med
inlernvinsl avses pä moderföretaget belöpande andel av vinst på överlålelse av
en lillgång inom koncernen, i den män inle överlålelse av tillgången därefler
har skell lill en köpare ulanför koncernen eller förbrukning av tillgängen
eller nedsällning av dess värde har ägt rum hos del förelag inom koncernen som
har förvärvat tillgängen.

Om del med hänsyn till koncernens sammansättning eller
andra särskilda skäl är förenal med synnerliga svårigheler alt vid
koncernredovisningen i visst hänseende lillämpa försia eller andra slycket, får
de undanlag göras som förhållandena kräver. För sådana undanlag skall lämnas en
motiverad redogörelse i en bilaga till koncernbalansräkningen.

1 en bilaga lill koncernbalansräkningen skall lämnas en
redogörelse om vilka meloder och värderingsprinciper som har använts vid
uppgörandet av koncernredovisningen. Skall modertoretaget upprätta
förvaltningsberättelse skall i denna lämnas sådana upplysningar om koncernen
som avses i 2 kap. 8 8 andra och iredje slyckena.

Uppgifter om koncernens lagerreserv skall las in i
koncernredovisningen, om koncernen är av sådan storlek som avses i 2 kap. 3 8
andra slyckel. 1 sådana fall skall till koncernredovisningen fogas en
finansieringsanalys för koncernen.

Paragrafen moisvarar 3 kap. 7 8 i kommilléns förslag och
11 kap. II 8 akliebolagslagen.

Försia stycket moisvarar II kap. 118 försia stycket akliebolagslagen. En
koncernredovisning skall vara ell bearbetat sammandrag av de enskilda
koncernföretagens redovisningar. Med sammandrag försläs all posler av likartad
karaktär i de enskilda redovisningarna läggs samman och presenleras i en post
i koncernredovisningen. Koncernredovisningen kommer alltså att se ut som om den
var uppgjord för ell enskilt företag, nämligen den ekonomiska enhet för vilken
koncernen är ell uttryck.

Vad nu sagts kommer lill ullryck i förevarande siycke. Där
föreskrivs att resultaträkning och balansräkning för koncernen skall var för
sig vara elt sammandrag av koncernföretagens redovisningar och att god redovisningssed
är vägledande. Om ell dotterföretag är så litel alt en särskild årsredovisning
för dotterföretaget inte behöver upprättas, får sammandraget för detla
dotterföretags del upprällas med utgångspunkt från årsbokslutet.

Bokföringslagens bestämmelser om innehållel i resultat-
och balansräkningar skall givelvis beaktas i detla sammanhang (se prop. 1975;
103 s. 466). Av hänvisningen till god redovisningssed följer också att
moderföretaget skall iaktta de krav på specificering som kan följa av 2 kap. 7
8 förevarande lag eller motsvarande bestämmelser för akliebolag. Enligt min
mening behövs del alltså inte någon särskild beslämmelse härom.

Delsamma gäller enligt min mening beiräffande de lättnader
som kan vara medgivna enligt 2 kap, 5 8 förevarande lag eller motsvarande
bestämmelser för akliebolag.

W-Riksdagen 1979180. I saml. Nr 143

s. 162 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 162

De enskilda koncernföretagen kan ha haft interna
mellanhavanden. Som resultat av dessa transaktioner har det kanske uppstått
skulder eller tillgodohavanden mellan koncernbolagen. Om koncernredovisningen
skall se ul som om den ''ar uppgjord för ell enda företag, måsle en bearbelning
ske i samband med sammandraget och redovisningarna. Ett förelag kan ju inle
driva handel med sig självt och göra vinst eller förlust i samband därmed, och
det kan vidare inte få en skuld lill sig självt eller investera kapital i sig
självt. För det enskilda koncernföretaget är alla transaktioner och förbindelser
med andra bolag externa. Detta följer av dess ställning som en juridiskt
självständig enhet som har skyldighet att framlägga en självsländig redovisning.
För koncernen däremot är alla transaktioner och förbindelser mellan de
enskilda koncernföretagen inlerna.

Bearbetningen av alla de poster som för koncernen är
interna kräver användning av en speciell redovisningsleknik, som kallas
eliminering. Vad som på ett avgörande sätl skiljer utarbetande av en
koncernredovisning från utarbetande av en vanlig redovisning är, för att ta de
viktigaste punkterna; / koncernresultaträkningen:

1.
Eliminering av
intern försäljning.

2.
Eliminering av
utdelning från dotterföretag.

3.
Eliminering av
andra interna intäkter och kostnader (l.ex. räntor, hyror, koncernbidrag),

4. Eliminering av ökning eller minskning av internvinster.

/ koncernbalansräkningen:

1.
Eliminering av
interna mellanhavanden.

2.
Eliminering éiv
internt aktieinnehav.

3.
Eliminering tiv
internvinster.

När alla interna mellanhavanden är eliminerade, skall
koncernredovisningens akti\- och passivposter endast ge uttryck för
tillgodohavande hos eller skuld till utomstående,

Etl internt aktieinnehav represenlerar en rätt lill ett
koncernbolags eget kapital (eller en andel därav). De i moderförelagets
balansräkning redovisade dolterbo agsaktierna motsvaras sålunda av
nettotillgångarna (eller en andel därav) i dotterföretagets balansräkning. Man
undviker dubbelräkning i koncernhalansräkningen genom atl vid koncernbokslutet
avräkna (eliminera) moderförelagets dollerbolagsaktier mol dotterföretagets
egna kapital. 1 svensk praxis begagnas numera för denna eliminering främst den
s. k. förvärvsmetoden. Denna metod beskrivs, under den tidigare använda
benämningen "förvärvsmetoden (past equily-metoden)", i prop. 1975;
103 s. 469, Den där nämnda s, k, parivärdemeloden betraktas nu som föråldrad.

Andra stycket motsvarar 11 kap. Il 8 andra stycket
aktiebolagslagen. Förevarande stycke behandlar internvinster och avser att
förhindra att sådana vinster påverkar redovisningsresultatet för koncernen i
dess hel-

s. 163 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 163

het. När alla inlernvinster är eliminerade skall
koncernens resultaträkning enbart visa resultatet av transaktioner med
omvärlden. 1 Iredje meningen anges vad som avses med inlernvinsl. Uttrycket
"på moderföretaget belöpande andel" av vinsten innebär all vid
uträkningen av inlernvinsl avdrag får göras för den vinst som belöper pä
minoritetsandelar i dotterföretaget. Endast sä stor del av vinsten som
moisvarar moderföretagets andel i elt dotterbolags aktiekapital anses alltså
utgöra inlernvinsl. Exempel: Har dotterbolaget B, i vilket moderföretaget A
äger 80% av aktiekapitalet, för 40000 kr. till A säll en tillgäng, som hos B
var bokförd lill anskaffningskostnaden 30000 kr., är B:s vinst på försäljningen
10000 kr. Är pä balansdagen tillgången fortfarande osäld hos A och las den i
A:s balansräkning upp lill anskaffningskostnaden för A, 40000 kr,, utgör 80% av
vinsten eller 8000 kr. internvinst hos B.

Jag avser inte alt här närmare uppehålla mig vid den
tekniska utformningen av hur eliminering av olika transaktioner skall gå till.
Denna fråga får överlämnas lill praxis. I detta sammanhang vill jag också nämna
all Föreningen Auktoriserade revisorer FAR i sin årliga medlemsmatrikel
behandlar bl. a. metodproblem vid upprättande av koncernredovisning.

Tredje stycket motsvarar 11 kap. 11 8 tredje stycket
aktiebolagslagen, I prop. 1975: 103 s. 469 framhålls atl nämnda siycke i
aktiebolagslagen tar sikte pä bl, a. de tillfällen dä ett dotterföretag är
utländskt och följer avvikande redovisningsregler. Även valutakurser och
kursdifferenser, framhålls det, kan ha sädan inverkan på dotterföretagets
redovisning alt en koncernredovisning ger en vilseledande bild av verkligheten.
I fräga om ett dotterföretag som nyligen har införlivats med koncernen kan
vidare under etl övergångsskede skilda kontoplaner och konteringsprinciper ge
obalans åt ett koncernsammandrag, varför undantagsbestämmelsen kan behöva
åberopas. Dessa uttalanden beträffande aktiebolagslagen bör vara vägledande
även vid tillämpning av förevarande stycke.

Enligt nämnda bestämmelse i akliebolagslagen skall en
moliverad redogörelse för avvikelsen lämnas i moderbolagels
förvaltningsberättelse. Enligt förevarande lag skall en förvallningsberällelse
upprättas endast av större företag (se 2 kap. 8 8 första stycket). I
förevarande stycke har därför föreskrivits att redogörelsen skall lämnas i en
bilaga till koncernbaiansräk-ningen.

Fjärde stycket motsvarar 11 kap. II 8 Ijärde stycket aktiebolagslagen. Liksom enligt
tredje stycket bör redogörelsen enligt första meningen i förevarande stycke
lämnas i en bilaga till koncernbalansräkningen.

Femte stycket motsvarar 11 kap. 11 8 själle stycket
aktiebolagslagen (jfr ocksä 2 kap. 5 8 2 förevarande lag).

8 8 Ett dotterförelag skall i en bilaga till sin
balansräkning ange namnet på moderföretaget och i förekommande fall dettas
moderförelag. Moderförelaget och dotterföretaget skall i bilagor till sina
balansräkningar ange

s. 164 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 164

hur stor andel av årels inköp och försäljningar som avser
annat företag inom samma koncern.

Paragrafen moisvarar 3 kap. 8 8 i kommitténs förslag och
11 kap. 11 8 femte slycket akliebolagslagen. Angående moiiven för sistnämnda
beslämmelse hänvisar jag lill prop. 1975: 103 s. 283. Bestämmelsen har
behandlats närmare i bokföringsnämndens anvisning KFS 1978; 10, BEN: 10.

Som framgår av paragrafen skall den iakltas inle bara av
moderföretaget ulan även av dotterföretag.

9 8 1 koncernredovisningen skall återges
koncernresulialräkningen och

koncernbalansräkningen för närmasl föregående räkenskapsår. Har under

året någon ändring vidtagits beträffande specificeringen av poster i kon

cernresultaträkningen och koncernbalansräkningen, skall uppgifterna från

den tidigare koncernredovisningen sammanställes så all dessa kan jäm

föras med posterna i den senare koncernredovisningen, om särskilt hinder

inle möter.

Koncernredovisningen skall skrivas under av den som är
skyldig alt upprätta redovisningen, med angivande av dagen för underskriften.
Är flera delägare obegränsal ansvariga för moderföretagets förbindelser,
underskrivs koncernredovisningen av dem alla.

Paragrafen motsvarar 3 kap. 9 8 i kommitténs förslag.
Första slycket i förevarande paragraf moisvarar dessulom 11 kap. 11 8 första
slycket jämförl med 2 8 första slycket akliebolagslagen (jfr ocksä 2 kap. 6 8
förevarande lag). Andra stycket i förevarande paragraf har en förebild i 11 8
bokföringslagen (jfr också 2 kap, 2 8 tredje stycket förevarande lag),

10 8 Är en koncern av sädan slorlek som avses i 2 kap. 3 8
andra stycket,

skall i moderföretagets delårsrapporter lämnas uppgifter för koncernen

motsvarande vad som anges i 2 kap. 10 8. Uppgiflerna om omsättning och

resultat skall avse belopp efter avdrag för interna poster inom koncernen

och med hänsyn tagen till inlernvinsieliminering.

Paragrafen motsvarar 3 kap. 108 i kommitténs förslag och II kap. 13 8 andra slyckel
akliebolagslagen.

118 Om ell förelag har blivit moderförelag, skall
ledningen för förelagel meddela detta till dotterföretagels ledning.
Dotterföretagets ledning skall lämna ledningen för moderföretaget de
upplysningar som behövs för beräkningen av koncernens ställning och resultatet
av koncernens verksamhet.

Paragrafen motsvarar 3 kap. 11 8 i kommitténs förslag och
8 kap, 7 8 aktiebolagslagen.

s. 165 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 165

4 kap. Revision

1 8 1 företag som är skyldiga all upprätta årsredovisning
enligt 2 kap. 1 8

skall den årsredovisningsskyldige ulse en eller flera revisorer för bestämd

tid eller lills vidare. Skall flera revisorer ulses, kan den årsredovisnings

skyldige beslämma atl en eller flera av dem, dock inte alla, skall ulses av

någon annan än den årsredovisningsskyldige.

Den årsredovisningsskyldige kan utse en eller flera
revisorssuppleanter. Bestämmelserna i denna lag om revisorer gäller i
lillämpliga delar om suppleanter.

Paragrafen motsvarar 2 kap. 1 8 i kommitténs förslag.

Första stycket motsvarar 10 kap. I 8 första och andra
styckena aktiebolagslagen.

Frågan om vilka företag som skall vara skyldiga att utse
revisor har behandlats i den allmänna moliveringen (avsnitt 2.3.2).

1 aktiebolag väljs revisorerna i allmänhet av
bolagsstämman. I förevarande paragraf, som är tillämplig på företagsformer som
i normalfallet saknar direkl motsvarighet till bolagsstämma, har endasl
angivils att ifrågavarande beslut angående revisorer skall fattas av den
årsredovisningsskyldige. De angivna besluten är inte alt hänföra till
förvaltningsåtgärder. En ålgärd som inle är att hänföra till förvaltningen
fordrar inom handelsbolagsrällen ell enhälligt beslut av bolagsmännen, om inte
annal har bestämls i bolagsavlalet. Med anledning därav lorde det i
handelsbolag ankomma på bolagsmännen alt fatta de angivna besluten om revisor.
Om inle annat har avtalats mellan bolagsmännen torde beslulen kräva
enhällighet.

Förhållandet mellan begreppet den årsredovisningsskyldige
och begreppet företagsledning kommer atl beröras vid 7 8 iredje slyckel.

Efter mönster av vad som gäller inom aktiebolagsrälten
föreskrivs i andra meningen att den årsredovisningsskyldige skall kunna
förordna att en eller flera revisorer, men inte alla, skall kunna utses av
annan än den ärsredovisningsskyldige, t. ex. staten, kommun eller de anställda.

Andra stycket motsvarar 10 kap. 1 8 Iredje stycket
aktiebolagslagen,

I överensslämmelse med kommiltéförslagel saknar
förevarande lag bestämmelser om minoritetsrevisor (jfr 10 kap. 1 8 fjärde
stycket aktiebolagslagen).

2 8 Revisorer skall vara svenska medborgare och bosatta i
Sverige, om

inle regeringen eller den myndighel som regeringen bestämmer tillåter

annat för särskilt fall. Den som är omyndig eller i konkurs kan inle vara

revisor.

Revisorer skall ha den insikt i och erfarenhei av redovisning
och ekonomiska förhållanden som med hänsyn till arten och omfånget av den
årsredovisningsskyldiges verksamhet behövs för fullgörandel av uppdraget.

Till revisorer kan även utses auktoriserade eller godkända
revisionsbolag. Vid tillämpningen av bestämmelserna i detla kapitel likställs
auktoriserade revisionsbolag med auktoriserade revisorer och godkända
revisions-

s. 166 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 166

bolag med godkända revisorer. Ett bolag som ulses till
revisor skall lill den årsredovisningsskyldige anmäla vem som är huvudansvarig
för revisionen. I ett auktoriserat revisionsbolag skall den huvudansvarige vara
auktoriserad revisor; i ett godkänt revisionsbolag skall han vara auktoriserad
eller godkänd revisor. Bestämmelserna i 4 8 lillämpas på den huvudansvarige.

Till revisor i elt dotterförelag bör ulses minst en av
moderföretagels revisorer, om del kan ske.

Paragrafen moisvarar 2 kap. 2 8 i kommitténs förslag och
10 kap. 2 8 aktiebolagslagen. Regeln i fjärde slyckel förevarande paragraf
gäller givetvis endast för sådana dotterförelag som är skyldiga att ha en
revisor.

3 8 1 förelag som avses i 2 kap. 3 8 första slycket och i
moderföretaget i en koncern som avses i andra slyckel av nämnda paragraf skall
minsl en revisor, som ulses av den ärsredovisningsskyldige, vara auktoriserad.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
kan i fråga om företag som avses i första stycket förordna att en viss godkänd
revisor får utses i stället för en auktoriserad revisor. Sådana beslul är
giltiga i högst fem år.

Paragrafen, som motsvarar 2 kap. 3 8 i kommitténs förslag
och 10 kap. 3 8 andra - fjärde styckena aktiebolagslagen, har behandlals i den
allmänna motiveringen (avsnitt 2.3,2).

4 8 Den kan inte vara revisor som

1.
är ägare till
eller är delägare i eller ledamot av slyrelsen i förelaget eller dess
dotterföretag eller biträder vid företagets bokföring eller medelsförvaltning
eller företagets kontroll däröver,

2.
är anställd hos
eller eljesi intager en underordnad eller beroende ställning till företaget
eller någon som avses under 1 eller är verksam i samma rörelse som den som
yrkesmässigt biträder företaget vid grundbokföringen eller medelsförvaltningen
eller företagets kontroll däröver,

3.
är gift med
eller sammanlever under äktenskapsliknande förhållanden med eller är syskon
eller släkting i rält upp- eller nedstigande led till person som avses under 1
eller är besvågrad med sädan person i rätl upp- eller nedstigande led eller så
atl den ene är gift med den andres syskon, eller

4.
står i
läneskuld till förelaget eller annat företag i samma koncern eller har
förpliktelser för vilka sådant företag har ställt säkerhet.

I ett dotterförelag kan den inte vara revisor som enligt
första stycket inle är behörig att vara revisor i moderföretaget.

En revisor får vid revisionen inte anlita någon som inte
enligt försia eller andra stycket är behörig att vara revisor. Har företaget
eller moderföretaget en anställd i sin tjänst med uppgift att uteslutande
eller huvudsakligen ha hand om företagets interna revision, får dock vid revisionen
en sådan anställd anlilas i den utsträckning del är förenligt med god
revisionssed.

Paragrafen motsvarar 2 kap. 4 8 i kommitténs förslag och
10 kap. 4 8 aktiebolagslagen.

s. 167 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 167

Enligt aktiebolagslagen kan inle den vara revisor som är
verkställande direkiör i bolaget eller dess dotterföretag. Eftersom
verkslällande direkiör inte enligt lag skall finnas i de förelagsformer på
vilken förevarande paragraf är lillämplig har inte föreslagits nägon
uttrycklig motsvarighet till denna beslämmelse. Om en verkställande direkiör
förekommer i l.ex. ett handelsbolag är denne likväl p. g. a. jäv förhindrad atl
vara revisor i företagel, lill följd av antingen anställningsförhållande eller
delägarskap,

5 8 Uppdrag att tills vidare vara revisor upphör när ny
revisor har

ulsetls.

Uppdrag som revisor upphör i förtid, om revisorn eller den
som har utsett honom begär del. Anmälan om detla skall göras hos den årsredovisningsskyldige
samt, om revisorn har utsetts äv nägon annan, hos denne.

Om en revisors uppdrag upphör i förtid eller om det
uppstår nägot hinder för att han skall vara revisor och om det inte finns någon
suppleant, skall den som svarar för förvallningen av förelagets angelägenheter
vidta åtgärder för alt en ny revisor tillsätts för den återstående
mandattiden.

Paragrafen moisvarar 2 kap. 5 8 i kommilléns förslag och
10 kap. 5 8 akliebolagslagen.

6 8 På anmälan skall länsstyrelsen förordna behörig
revisor,

1. när revisor inle är utsedd,

2. när auktoriserad eller godkänd
revisor inle är utsedd enligt 3 8,

3. när revisor är obehörig enligt 2 8
första slycket eller 4 8 första eller andra stycket, eller

4. när beslut av den
årsredovisningsskyldige om anlalet revisorer eller om revisors behörighel har
åsidosatts.

Anmälan kan göras av envar. Den som svarar för
förvallningen av företagels angelägenheler är skyldig all göra anmälan, om han
inte själv skall utse revisor och rätlelse ej sker ulan dröjsmål genom den som
utser revisor.

Förordnande enligt första slyckel skall meddelas efter
hörande av den årsredovisningsskyldige och skall avse tid till dess en annan
revisor har blivil utsedd i föreskriven ordning. Vid förordnande enligt första
slycket 3 skall länsstyrelsen entlediga den obehörige revisorn.

Paragrafen motsvarar 2 kap. 6 8 i kommilléns förslag och
10 kap. 6 8 försia, andra och fjärde slyckena akliebolagslagen.

Fjärde punkten i försia stycket kan bli tillämplig i t.
ex. följande fall, I etl handelsbolag med tvä bolagsmän har dessa beslutat att
antalet revisorer skall vara två. En av bolagsmännen vägrar därefter att
medverka till att mer än en revisor blir utsedd.

7 8 En revisor skall i den omfattning god revisionssed
bjuder granska

förelagets årsredovisning jämte räkenskaperna samt företagsledningens

förvaltning.

Är företaget moderföretag, skall revisorn även granska
koncernredovisningen och koncernföretagens inbördes förhållanden i övrigt.

s. 168 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 168

Med företagsledning avses i denna lag den som svarar för
företagets organisation ocf förvallningen av förelagets angelägenheter saml den
som handhar den löpande förvallningen.

Paragrafen motsvarar 2 kap. 7 8 i kommitténs förslag och
10 kap. 7 8 första och andra styckena akliebolagslagen.

Försia slyckel. För aktiebolag gäller följande om
revisionsuppdragels innehåll. Revisorn skall i den omfallning god revisionssed
bjuder granska bolagets årsredovisning jämle räkenskaperna samt styrelsens och
verkställande direktörens förvaltning (10 kap. 7 8 försia stycket
aktiebolagslagen). Revisionsuppdraget omfaltar alltså tre delar: löpande
granskning av bolagels böcker och andra räkenskaper, granskning av bokslut och
årsredovisning saml revision av styrelsens och verkställande direklörens
förvaltning. Sistnämnda del av revisionsarbetet, den s. k.
förvaltningsrevisionen, ulgör en specifik svensk föreleelse, som saknar
motsvarighet i de flesta länder. Förvaltningsrev sionen betyder inte att
revisorerna skall tillvälla sig någol inflytande över "örvaltningen.
Förvaltningsrevisionen skall väsentligen gå ut pä all upptäcka eller förebygga
olagliga eller eljesi oförsvarliga förvallningsålgärder. Den ekonomiska
lämpligheten av förvallningsålgärder tillkommer det inte revisorerna all
kritisera i vidare mån än dä åtgärderna kan tänkas föranleda vägran alt bevilja
ansvarsfrihet och skadeståndstalan eller eljesi framstår som pliklöverlrädelser
eller pliktförsummelser från bolagsledningens sida. I förarbetena lill
nuvarande aktiebolagslag fördes en diskussion om man kan tänka sig en mera
långtgående och utvecklad förvallningsrevision än den som f. n. förekommer. Atl
i lag närmare avgränsa vilka förhållanden som förvaltningsrevisionen skall
avse och under vilka förutsättningar iakttagelser om förvaltningsrevisionen
skall offentliggöras erbjöd enligt föredragande statsrådet betydande
svårigheler (prop. 1975: 103 s. 243).

Naturligtvis skall revisorer även i andra företagsformer
än aktiebolag i den omfattning god revisionssed bjuder granska årsredovisningen
jämte räkenskaperna. Vidare boren förvaltningsrevision äga rum, 1 handelsbolag
torde denna revision framför allt gä ul pä all konlrollera alt inle företagsledningen
har handlat i strid mot handelsbolagslagen eller bolagsavtalet. 1 den mån
utvecklingen inom ramen för god revisionssed går mot en utvidgad
förvaltningsrevision för aktiebolagens del bör motsvarande gälla beträffande
andra företagsformer än aktiebolag. Det sagda har kommii lill uttryck genom all
det i förevarande stycke anges att en revisor i den omfattning god revisionssed
bjuder skall granska företagsledningens förvaltning. Andra siyckei moisvarar
10 kap. 7 8 andra slycket aktiebolagslagen. 1 10 kap. 7 8 tredje stycket
aktiebolagslagen föreskrivs att en revisor skall följa de särskilda
föreskrifter som har meddelats av bolagsstämman, såvida de inte slrider mot
lag, bolagsordning eller god revisionssed. Grun-

s. 169 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 169

den för denna bestämmelse är all revisorerna, som har till
uppgifl att kontrollera styrelsens och verkställande direklörens verksamhel i
bolagel, i första hand är aktieägarnas förtroendemän. En motsvarighet till den
inom akliebolagsrätten förekommande uppdelningen av uppgifter pä olika organ i
förelaget saknas i allmänhel i de företagsformer på vilka förevarande lag är
lillämplig. I överensstämmelse med kommitiéförslagel saknar därför förevarande
lag en motsvarighet lill nämnda beslämmelse i akliebolagslagen.

Tredje slyckel, som saknar motsvarighet i
akliebolagslagen, innehåller en definition av begreppel företagsledning. Av
definitionen framgår atl jag med företagsledning avser var och en som hos den
årsredovisningsskyldige intar en ställning som motsvarar den som en styrelse
eller en verkslällande direkiör har i elt aktiebolag.

Om den årsredovisningsskyldige är etl vanligl
handelsbolag, ingår alltså i dess företagsledning varje bolagsman som inle
genom bolagsavlalet har uteslutits frän den förvaltningsrätt som i etl
akliebolag lillkommer slyrelsen och den verkställande direklören. 1 ett
kommanditbolag däremoi ingår i normalfallet inte en kommanditdelägare i
företagsledningen.

I den bemärkelse ordet förelagsledning används i
förevarande stycke får enligt min mening den enskilde näringsidkaren alllid
anses uigöra förelagsledning för sitt egel företag. Inget hindrar att en
utomstående lill följd av elt anställningsförhållande ingår i förelagsledningen
vid sidan om den enskilde näringsidkaren.

8 8 Företagsledningen skall bereda revisorn tillfälle atl
verkställa granskningen i den omfallning revisorn finner behövligt saml lämna
de upplysningar och del biträde som han begär. Samma skyldighel åligger
förelagsledningen och revisorn i etl dotterföretag gentemot en revisor i ett
moderföretag,

Senasl fyra månader efler räkenskapsårels utgång skall
årsredovisningshandlingarna och koncernredovisningshandlingarna för
räkenskapsåret avlämnas till revisorn.

Paragrafen motsvarar 2 kap. 8 8 i kommitténs förslag.

Första stycket motsvarar 10 kap. 8 8 akliebolagslagen.

Andra stycket. För aktiebolag gäller alt
redovisningshandlingarna skall lämnas till revisorn minst en månad före den
ordinarie bolagsstämman saml att revisorn skall överlämna sin
revisionsberätlelse lill slyrelsen senasl två veckor före den ordinarie
bolagsstämman (11 kap. 3 8 första stycket och 10 kap. 10 8 första slycket
akliebolagslagen). Vid den ordinarie bolagsstämman, som skall hållas inom sex
månader efler ulgången av varje räkenskapsår, skall beslul fallas om
fastställelse av resultaträkningen och balansräkningen (9 kap. 5 8 första och
andra styckena akliebolagslagen). Senasl en månad efter del att
resultaträkningen och balansräkningen har blivil faslställda skall en avskrift
av årsredovisningen och revisions-

s. 170 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 170

berättelsen sändas in till registreringsmyndigheten (11
kap. 3 8 andra slyckel aktiebolagslagen).

Enligt 2 kap. 3 8 förevarande lag kan skyldighel all
offentliggöra en avskrift av årsredovisningen inträda sedan sex månader har
förflutit efler räkenskapsårets utgång. För alt garaniera revisorn en viss
minimitid för avslulande av revisionen har kommiitén föreslagil all
årsredovisningshandlingarna skall avlämnas till revisorn senast fyra och en
halv månad efler räkenskapsårets uigång. Revisorn skall å sin sida enligt
kommitténs förslag överlämna sin revisionsberättelse lill den som svarar för
förvallningen av förelagels angelägenheter senast fem månader efler
räkenskaps-arets utgång.

Föreningen Auktoriserade revisorer FAR och Svenska
revisorsamfundel framhåller i sina remissyttranden att den av kommittén
föreslagna minimitiden för revision, två veckor, är för korl. FAR framhåller
atl möjligheterna alt ha bokslut vid andra tidpunkter än den 31 december starkt
har beskurits med den nya bokföringslagen och all med de tidsperioder som
kommiitén har föreslagit revisionen av ifrågavarande företag i värsta fall
kommer all fä göras mellan den 15 maj och den 31 maj varje är. Enligt FAR;s
mening förefaller detla praktiskt orimligt. FAR och Svenska revisorsamfundet
föreslår i stället att årsredovisningshandlingarna skall överlämnas lill
revisorn senasl fyra månader efter räkenskapsårels uigång och att
revisionsberättelsen skall avges senast fem och en halv månad efter samma
datum.

Vad revisorsorganisationerna har anfört om behovel av en
ökad minimitid för revisionsarbetet förtjänar enligt min mening beaklande.
Frågan är emellertid om elt tillmötesgående av dessa anspråk skulle innebära
alt den redovisningsskyldiges tid för atl upprälla och slutligt faslställa
årsredovisningen skulle bli alltför knapp. Enligt min mening saknas emellerlid
grund för sådana farhågor. De företag som det här är fråga om lorde i allmänhel
ha färre antal delägare och mindre komplicerad siruklur då del gäller
beslutsfattande än rörelsedrivande aktiebolag. Behovet av lid för att upprälla
och fastställa årsredovisningen bör därför, generelll sett, vara någol mindre i
nu ifrågavarande företagsformer än i aktiebolag, Pä grund av det anförda har
tidsfristen i förevarande stycke angivits till fyra månader. Vidare har
tidsfristen i 10 8 första stycket angivits lill fem och en halv månad.

9 8 Sedan revisorn slutfört granskningen, skall han teckna
en hänvisning till revisionsberättelsen på årsredovisningen och i etl
moderföretag på koncernredovisningen. Finner revisorn att balansräkningen eller
resultaträkningen är oriktig, skall han anteckna även detla. I ett
moderföretag gäller detsamma i fråga om koncernbalansräkningen och koncernresulialräkningen.

s. 171 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 171

Paragrafen moisvarar 2 kap. 9 8 i kommilléns förslag och
10 kap. 9 8 aktiebolagslagen.

10 8 Revisorn skall för varje räkenskapsår avge
revisionsberättelse lill den årsredovisningsskyldige. Berättelsen skall
överlämnas till den som svarar för förvallningen av företagels angelägenheter
senast fem och en halv månader efter räkenskapsårets utgång.

Revisionsberättelsen skall innehålla ell uttalande,
huruvida årsredovisningen har uppgjorts enligt denna lag. Innehåller inte
årsredovisningen sådana upplysningar som skall lämnas enligt denna lag, skall
revisorn ange delta och lämna behövliga upplysningar i sin berättelse, om det
kan ske.

Har revisorn vid sin granskning funnit att älgärd eller
lorsummelse som kan föranleda ersättningsskyldighet ligger någon som ingär i
förelagsledningen till last, skall det anmärkas i berättelsen. Revisorn kan
även i övrigt i berättelsen meddela upplysningar som han önskar bringa till den
årsredovisningsskyldiges kännedom.

1 ett moderföretag skall revisorn avge en särskild
revisionsberättelse beiräffande koncernen. Härvid skall första-tredje slyckena
lillämpas.

Paragrafen moisvarar 2 kap. 10 8 i kommitténs förslag och
10 kap. 10 8 aktiebolagslagen.

Bestämmelsen i första slyckel andra meningen harjag
behandlat vid 8 8 andra stycket.

Förevarande paragraf innehåller inte någon motsvarighet
till bestämmelsen i 10 kap, 10 8 tredje stycket akliebolagslagen om all det
skall anmärkas i revisionsberättelsen i fall styrelseledamot eller
verkställande direktör "eljesi handlat i strid mol denna lag ,..".
Sistnämnda bestämmelse syftar pä de mänga regler i aktiebolagslagen som i olika
avseenden reglerar bolagsledningens uppgifter. Dessa regler har ingen
molsvarighet i förevarande lag.

För de förelagsformer som denna lag avser saknas
lagbestämmelser om beviljande av ansvarsfrihet för styrelseledamot och
verkställande direkiör, om låneförbud, om fastställande av balansräkningen och
resultaträkningen eller om fastställande av i en förvaltningsberättelse framställt
förslag lill dispositioner beträffande vinst eller föriusl. Förevarande
paragraf innehåller därför inle heller någon motsvarighet till bestämmelserna
i 10 kap. 10 8 akliebolagslagen om all revisionsberättelsen skall innehålla
uttalande angående ansvarsfrihet för styrelseledamöterna och verkställande
direktören, yttrande huruvida förteckningen enligt 12 kap. 9 8
akliebolagslagen har upprättats eller särskilt uttalande angående
fastställandet av balansräkningen och resultaträkningen samt angående det i
förvaltningsberättelsen framställda förslagel till dispositioner beträffande
bolagets vinst eller förlust. Vad här har sagts hindrar inte all någon eller
några av de nu angivna bestämmelserna i 10 kap. 10 8 aktiebolagslagen kan
lillämpas analogi, om god revisionssed kräver det.

s. 172 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 172

11 8 Erinringar som revisorn framställer lill företagsledningen skall han

anteckna i protokoll eller nägon annan handling. Handlingen skall över

lämnas lill den som svarar för förvallningen av förelagets angelägenheler

och av denne bevaras pä etl betryggande sätt.

Paragrafen motsvarar 2 kap. 11 8 i kommitténs förslag och
10 kap. 11 8 akliebolagslagen.

12 8 Beslämmelsema om årsredovisning i 2 kap. 3 och 4 88
skall även

tillämpas på revisionsberättelser som avses i 10 8 försia stycket. Bestäm

melsen om koncernredovisning i 3 kap. 6 8 skall tillämpas på koncernrevi

sionsberättelser som avses i 10 8 Qärde slyckel.

Paragrafen motsvarar 2 kap. 12 8 i kommitténs förslag och
innebär atl en revisionsberättelse och en koncernrevisionsberättelse skall
offentliggöras på samma sätl som årsredovisningen resp. koncernredovisningen.

13 8 En revisor får inle till dem som saknar räll all
erhålla kännedom om

den ärsredovisningsskyldiges angelägenheler lämna upplysningar om sä

danl som revisorn har fått kännedom om vid fullgörande av sitt uppdrag,

om det kan lända till förfång förden ärsredovisningsskyldige.

Paragrafen motsvarar 2 kap. 13 8 1 kommilléns förslag och
10 kap. 13 8 första stycket aktiebolagslagen.

Med den i förevarande paragraf föreskrivna tystnadsplikten
avses all förhindra atl en revisor lämnar upplysningar, som kan skada den
ärsredovisningsskyldige, till utomstående eller till enskild medlem i en
rörelsedrivande ideell förening eller lill en handelsbolagsman som saknar
kontrollrätt. Åsidosätter en revisor sin tystnadsplikt kan han ådra sig
skadeståndsansvar.

I överensstämmelse med kommiltéförslagel saknar 10 kap. 13
8 andra stycket aktiebolagslagen, som handlar om revisorns skyldighet all lämna
upplysningen lill bolagsstämman, en motsvarighet i förevarande lag.

14 8 En revisor som vid fullgörande av sill uppdrag
uppsålligen eller av

oaktsamhet vållar den årsredovisningsskyldige skada skall ersälla skadan.

Detsamma gäller när skada vållas någon annan genom överträdelse av

denna lag. En revisor ansvarar även för den skada som hans medhjälpare

vållar uppsålligen eller av oaktsamhet.

Är ett revisionsbolag revisor, åligger
ersättningsskyldigheten della bolag och den för revisionen huvudansvarige.

15 8 Skadestånd enligt 14 8 kan jämkas efter vad som är
skäligt med

hänsyn lill handlingens beskaffenhet, skadans slorlek och omständigheter

na i övrigt.

Skall flera ersätta samma skada, svarar de solidariskt för
skadeståndet i den mån inte skadeståndsskyldighelen har jämkats för nägon av
dem enligt första stycket. Vad nägon har ulgivil i skadestånd får sökas åler av
de andra efter vad som är skäligl med hänsyn lill omständigheterna.

s. 173 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 173

16 8 Talan för den årsredovisningsskyldiges räkning enligt
14 8 som inle grundas på brott kan inte väckas mol en revisor sedan tre år har
förflutit frän del revisionsberättelse överlämnades till den som svarar för
förvallningen av förelagets angelägenheler.

Paragraferna moisvarar 2 kap. 14-16 88 i kommitténs
förslag och 15 kap. 2, 4 och 6 88 akliebolagslagen.

5 kap. Vite m. m.

1 8 Var och en som för egen del eller som slällförelrädare
för någon

annan är skyldig att ensam eller gemensamt med någon annan till länssty

relsen sända in redovisningshandling, revisionsberätlelse eller delärsrap

port kan av länsstyrelsen vid viie föreläggas atl fullgöra denna skyldighel.

Försuttet vite utdöms av länsstyrelsen.

Paragrafen motsvarar 4 kap. I 8 i kommitténs förslag och
19 kap. 2 8 försia och Iredje styckena akliebolagslagen.

2 8 Myndighets beslul i lillslåndsärenden enligt 2 kap. 5
8 3. 3 kap. 3 8

andra slyckel eller 4 kap. 2 8 försia slycket eller 3 8 andra stycket överkla

gas hos regeringen genom besvär.

Länsstyrelsens beslut enligt denna lag överklagas i övriga
fall hos kammarrälten genom besvär.

Paragrafen moisvarar 4 kap. 2 8 i kommilléns förslag och
18 kap. 7 8 första och andra styckena akliebolagslagen. Av paragrafen följer
alt talan mot beslul av länsstyrelsen enligt 4 kap. 6 8 och 5 kap. 1 8 skall
föras hos kammarrätten.

Övergångsbestämmelser

1.
Denna lag
träder i kraft den I januari 1981 och tillämpas på räkenskapsår som har
påbörjats efler ulgången av år 1980.

2.
I
årsredovisningar behöver inle återges resultaträkningen och balansräkningen
för räkenskapsår som har påbörjals före utgången av år 1980.

3.
1
koncernredovisningar behöver inte tas med sammandrag av resultaträkningar och
balansräkningar för räkenskapsår som har påbörjats före utgången av år 1980.

4.
Om det i 2 kap.
7 8 I angivna anskaffningsvärdet för en tillgäng som har förvärvals före lagens
ikraftträdande inle kan utrönas med hjälp av företagels bevarade räkenskaper,
skall som anskaffningsvärde redovisas, beiräffande byggnad del vid 1965 års
allmänna fastighetstaxering åsatta taxeringsvärdet (byggnadsvärdet) ökal med förbättringskostnader
efler utgången av år 1964, samt beiräffande annan tillgång del belopp vartill
anskaffningsvärdet skäligen kan uppskattas.

I en not till balansräkningen skall anges om
anskaffningsvärdet har uppskattats enligt första stycket.

Andra punkten. Enligt 2 kap. 6 8 förevarande lag skall för
vissa slörre förelag i årsredovisningen återges resultaträkningen och
balansräkningen

s. 174 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 174

för närmasl föregående räkenskapsår. Om sistnämnda
räkenskapsår har påbörjats före lagens ikraftträdande, följer av punklen I i
övergångsbestämmelserna atl någon årsredovisning inle behöver upprättas för
det årel. Det är enligt min mening även mindre lämpligl all kräva alt
resultaträkningen och balansräkningen, som ingår i det icke offentliga årsbokslutet,
offentliggörs genom atl återges i påföljande års offenlliga årsredovisning. I
förevarande punkl föreskrivs därför atl i en årsredovisning inte behöver
återges resultaträkningen och balansräkningen för räkenskapsår som har
påbörjats före ulgängen av år 1980.

Enligt 3 kap. 9 8 förevarande lag skall i
koncernredovisningen återges koncernresulialräkningen och
koncernbalansräkningen för närmasl föregående räkenskapsår. Enligt gällande
rätt föreligger för de företagsformer som nu är i fråga över huvud laget ingen
skyldighet alt upprätta koncernresullaträkning och koncernbalansräkning. Med
hänsyn därtill och då lagförslagel endasl avser räkenskapsår som påbörjats
efter år 1980 är del enligt min mening uppenbart alt i koncernredovisningen
inte behöver återges koncernresullaträkning och koncernbalansräkning för
räkenskapsår som har påbörjals före utgången av år 1980. En särskild
övergångsbestämmelse om det behövs därför inle.

Tredje punkten. Enligt 3 kap. 7 8 förevarande lag skall
koncernresulialräkningen och koncernbalansräkningen var för sig utgöra ell
sammandrag av moderföretagels och dotterföretagets resultaträkningar och
balansräkningar. Om för nägol av koncernföretagen resultaträkningen och balansräkningen
avser räkenskapsår som har påbörjats före utgången av år 1980 bör av samma skäl
somjag har angivit vid punkten 2 någon skyldighet inte föreligga all ta med
sammandrag av dessa räkningar i koncernresultaträkningen och
koncerbalansräkningen. En bestämmelse härom har tagits in i förevarande punkt.
Om i ell visst fall denna punkt lillämpas. bör anmärkning om förhållandel
göras i koncernredovisningen.

Bestämmelserna i JJärde punkten är hämtade från 17 8 lagen
(1975: 1386) om införande av aktiebolagslagen (se prop. 1975: 103 s. 721).

4.3 Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen

/ kap. 2 §

Äger ett aktiebolag så många akiier eller andelar i en
svensk eller ulländsk juridisk person att det har mer än hälften av rösterna
för samtliga akiier eller andelar, är aktiebolaget moderbolag och den juridiska
personen dotterföretag. Äger ett dotterförelag eller äger ett moderbolag och
etl eller flera dotterföretag tillsammans eller äger flera dotterförelag
tillsammans akiier eller andelar i e/j juridisk person i den omfattning som
angivits nu, är även sistnämnda juridiska person dotterföretag till
moderbolaget.

Har elt aktiebolag i annal fall på grund av aktie- eller
andelsinnehav eller avtal ensamt ett bestämmande inflytande över en juridisk
person och en belydande andel i resultatet av dess verksamhet, är aktiebolaget
moderbolag och den juridiska personen dotterföretag.

Moderbolag och dotterföretag ulgör tillsammans en koncern.

s. 175 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 175

Paragrafen innehåller beslämmelser om vad som menas med
koncern i akliebolagslagen. Jag har i den allmänna motiveringen (avsniu 2.4.1)
utförligt diskuterat frågan om s, k, 50/50-bolag skall omfattas av
kohcernbegrep-pel och därvid kommit till den slutsatsen all så inle bör vara
fallet.

Jag delar bolagskommilléns uppfattning all del behövs etl
tillägg i andra stycket av förevarande paragraf för alt utmärka att
50/50-bolagen i forlsätiningen inle skall behandlas som koncernföretag (jfr
lagrådel i prop. 1977/ 78:41 s. 54). Kommittén har föreslagil följande lillägg:
"Etl bestämmande inflylande skall inle anses föreligga, om aktiebolaget,
utan att äga aktier eller andelar i den omfattning som sägs i försia slyckel,
endasl tillsammans med annan kan besluta rörande den juridiska personens
angelägenheter."

Enligt min mening kan man emellertid, som Svea hovräU har
påpekat i sitt remissyttrande, uppnå vad som åsyftas genom att före orden
"etl bestämmande inflytande" i nuvarande andra slyckel skjuta in
ordet "ensamt". Motsällningsvis framgår då att del inle föreligger
nägot koncernförhållande om ett aktiebolag endasl tillsammans med annan kan
Iräffa beslul som rör del underordnade företagel, dvs. om del bara finns en
negaliv bestämmanderätt.

Lagtexten har utformats i enlighel med vad jag nu har
anfört.

3 kap. 3 §

I bolagsordningen kan intas förbehåll att en aktieägare eller
någon annan skall ha förköpsrätl till aktie (JÖrköpsklausul) eller ha rätl atl
lösa aktie som övergår till ny ägare (hembudsklausul). Förbehållet skall ange

1.
vilka som har
förköps- eller lösningsrätt och, om förköps- eller lösningsrätt ej skall kunna
utövas vid vissa fång, vilka slags fång som har undanlagils,

2.
den ordning i
vilken förköps- eller lösningsrätten tillkommer de förköps- eller
lösningsberättigade inbördes,

3.
den tid, ej
översiigande två månadei" från anmälan hos styrelsen om möjlighel alt ulöva
förköp eller om akties övergång, inom vilken förköps-dier lösningsanspråk skall
framställas hos bolaget,

4.
den tid inom
vilken köpesumman eller lösen skall erläggas, vilken lid ej får överstiga en
månad räknat från den tidpunkt då köpesumman eller lösenbeloppel blev bestämt.

Om inte annat följer av förbehållet, kan förköps- eller
lösningsrätt inte utövas beiräffande mindre anlal aktier än erbjudandet om
förköp eller fånget omfattar. Om tillämpningen av en föreskrift i
bolagsordningen rörande köpesumman dier lösenbeloppel skulle bereda någon
otillbörlig fördel, kan jämkning ske.

När anmälan gjorls om möjlighet au ulöva förköp eller om
aktiens övergång, skall slyrelsen genast skriftligen meddela detta lill \ar]e
förköps-dier lösningsberättigad vars postadress är införd i aktieboken eller
eljest känd för bolaget.

Om inte annat föreskrivs i bolagsordningen, prövas tvist
om förköps-dier lösningsrätt och om köpesummans eller lösenbeloppels slorlek av
tre skiljemän enligt lagen (1929; 145) om skiljemän.

s. 176 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:
143 176

Om bolagsordningen innehåller en hembudsklausul kan. innan
del visar sig all lösningsrätten inte begagnas, den lill vilken aktie hur
övergått inte utöva annan av aktien härflytande rätl gentemoi bolagel än rätt
lill vinstutdelning och företrädesrätt lill leckning av ny aktie vid
nyemission eller lill leckning av andel i lån som avses i 5 kap. Rättigheter
och skyldigheler på grund av sådan leckning övergår till den som begagnar sig
av lösningsrätten.

Paragrafen innehåller f, n, beslämmelser om den
lösningsrätt vid en akties övergång lill en ny ägare som får föreskrivas i
bolagsordningen. Paragrafen har kompletterats med beslämmelser som tillåter
förbehåll om förköpsrätt, dvs. förbud för en aktieägare att överlåta sina
aktier innan han har erbjudit dem lill de övriga aklieägarna eller någon annan
(jfr 3 kap. 3 8 förslaget lill andelsbolagslag i SOU 1978: 66 s. 155).

Bestämmelserna har behandlats i den allmänna motiveringen
(avsnitt 2.8).

De nya bestämmelserna om förköpsklausuler har utformats så
att de ansluter lill vad som f n. gäller i fräga om hembudsklausuler. Jag kan
alltså i huvudsak hänvisa till förarbelena för de nuvarande bestämmelserna
(prop. 1975; 103 s. 314-318). Paragrafens sista siycke saknar aktualitet vid
förköpsklausuler, eftersom del då inle finns någon ny ägare innan frågan om
förköp är avklarad.

Det bör framhållas att aktiebolagslagens terminologi
avviker från den som används inom fastighetsrätten. Förköp enligt förköpslagen
(1967: 868) förulsäller att det föreligger en överiåtelse. Hembud innebär
däremot en skyldighet eller möjlighet alt erbjuda någon att förvärva
fastigheten innan överlåtelse sker till en utomstående.

De nya bestämmelserna har föranlett en följdändring i 3
kap. 7 8, som f n. innehåller en bestämmelse om lösningsrätt enligt 3 8.

Aktiebolagslagen innehåller ätskilliga hänvisningar lill 3
kap. 3 8. Viktigast är bestämmelsen i 3 kap. 2 8 att aktier kan fritt
överlåtas och förvärvas, om inle annal följer av 3 8. I övrigl kan nämnas 3
kap. 4 8 om innehållel i aktiebrevet, 4 kap. 5 8 och 5 kap. 4 8 om innehållel i
ell emissionsbeslut och 9 kap. 15 8 om ändring av bolagsordningen. Dessa
bestämmelser har inte behövi ändras med hänsyn lill de nya reglerna om
förköpsrätt.

3 kap. 7 §

Över bolagets samtliga aktier och aktieägare skall
styrelsen föra förteckning (aktiebok). Den skall upprättas omedelbart efter
bolagets bildande. Aktierna upptages i nummerföljd med uppgift om
aktietecknarna. Aktieägarnas postadress och yrke eller titel skall anges.
Finnes aktier av olika slag, skall av aktieboken framgå till vilkel slag varje
aktie hör.

Aktiebok kan bestå av betryggande lösblads- eller
kortsystem. Den kan också föras med maskin för automatisk databehandling eller
pä annat liknande sätt.

s. 177 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 177

När någon företer utfärdai aktiebrev och enligt 6 8 eller
på annat sätl slyrker sill förvärv eller när en aktieägare eller annan behörig
person anmäler annan förändring i förhållande som upptagils i aktieboken, skall
införing av aktieägaren eller anteckning om förändringen genast ske med
angivande av dagen för införingen eller anteckningen, såvida dagen ej framgår
av annal lillgängligl material. Om jörköps- eller lösningsrätt enligt

3 8 lillkommer aktieägare eller annan, får införing dock
ej ske, förrän del

visal sig alt förköps- eller lösningsrätten inte begagnas.

Är sista överlåtelsen på aktiebrev tecknad in blanco.
skall namnet sättas ut i överlåtelsen innan införing sker. Företett akliebrev
skall förses med påskrift om införingen och dagen därior.

Ändringen ulgör en följd av de nya bestämmelserna om
förköpsklausuler i 3 kap. 3 8.

4 kap. I §

Aktiekapitalet kan ökas genom alt aktier tecknas mol
betalning (nyemission) eller genom all akiier ges ut eller aktiernas nominella
belopp höjes ulan ny belalning (fondemission).

Beslut om emission fattas av bolagsstämman, om ej annal
följer av 14 eller 15 8. Sådant beslul fär ej fattas förrän bolaget blivil
registrerat. Behöver bolagsordningen ändras, skall beslut därom först fattas.

Bestämmelserna i 2 kap, 2 8 äger molsvarande tillämpning
vid nyemission. Vid fondemission fär ej lill aktiekapitalet överföras belopp
som understiger summan av de nya aktiernas nominella belopp eller den sammanlagda
höjningen av aktiernas nominella belopp.

Vid
nyemission i bolag vars aktier är noterade vid Stockholms fondbörs får aktier
tecknas mol betalning av lägre belopp än det nominella, under föruisättning att
skillnaden mellan vad som skall belalas för de nya aktierna och deras
sammanlagda nominella belopp tillförs aktiekapitalet genom överföring från
bolagets eget kapital i övrigt eller genom uppskrivning av värdet av
anläggningstillgångar. Sådan överjöring eller uppskrivning skall ske innan
beslutet om nyemission registreras.

I etl nytt fiärde stycke har tagits in bestämmelser som
under vissa förutsättningar tillåter nyemission av akiier till underkurs.
Bestämmelserna har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.7).

Följdändringar har gjorts i 11 kap. 4 8 och 12 kap. 4 8.
Se också punkl 5 i övergångsbestämmelserna,

8 kap. 15 §

För regisirering skall bolaget anmäla vem som ulsetls lill
styrelseledamot, verkslällande direktör och suppleant saml till firmalecknare
ävensom deras postadress och personnummer. För registrering skall även anmälas
av vilka och hur bolagets firma tecknas.

Anmälan göres första gången när bolagel enligt 2 kap. 9 8
anmäles för regisirering och därefter genast efter del att ändring inträffat i
förhällande som anmälls eller skall anmälas för registrering enligt första
slycket. Räll all göra anmälan tillkommer även den som anmälningen gäller.

Ändras bolagets postadress, skall bolagel genast anmäla
det för registrering.

\2-Riksda gcn 1979/80. I saml. Nr 143

s. 178 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 178

Senast en månad efter den ordinarie bolagsstämman skall
bolaget till registreringsmyr.digheten sända in en aktuell förteckning över
bolagets styrelseledamöter, verkställande direktör, suppleanter och
firmatecknare med uppgift om deras postadress och personnummer.

Paragrafen inrehåller f. n. beslämmelser om skyldighet för
akliebolag atl för registrering anmäla vissa förhållanden som rör bolagets
ställföreträdare till patent- och n:gistreringsverket.

I ett nytt fiä,-de stycke regleras bolagets skyldighel atl
varje år till registreringsmyr digheten sända in en aktuell förteckning över
bolagets ställföreträdare. Bestämmelsen har behandlats i den allmänna
moliveringen (avsnitt 2.6.5,.

Senast en månad efter del att resultaträkningen och
balansräkningen har blivil fastställda vid ordinarie bolagsstämma skall enligt
11 kap. 3 8 andra stycket avskrift av årsredovisningen och revisionsberättelsen
sändas in lill registreringsmyr digheten. Bolaget kan fullgöra den
uppgifisskyldighet som det nu är fråga om genom att foga den aktuella
förteckningen till årsredovisningen. Dessa åtgärder befriar självfallet inte
bolaget från anmälningsskyldigheten enligt första-tredje styckena. Självfallel
kan den aktuella förteckningen i praktiken ges en sådan utformning all den kan
utgöra en anmälan för registrering enligt första-tredje styckena. Detta
fömtsätter givet v'is alt det av handlingarna framgår all del också är fräga om
en sådan registeranmälan.

Uppgifterna i rorteckningen registreras inte i
akliebolagsregislret.

Om uppgiftssk yldigheten inle fullgörs kan
registreringsmyndigheten förelägga och döma ut vite enligt 19 kap. 2 8.

En motsvarande uppgiftsskyldighet föresläs beträffande
bolagets revisorer i 10 kap. 15 8 andra stycket.

9 kap. 12 §

Styrelsen och verkställande direktör skall, om aktieägare
begär del och styrelsen finner att det kan ske utan väsentligt förfång för
bolagel, pä bolagsstämma lämna upplysningar angående förhållanden, som kan
inverka pä bedömandet av bolagets årsredovisning och dess ställning i övrigl
eller av ärende på stämman, I koncernbolag avser upplysningsplikten även
bolagets förhållande till annat koncernföretag och, om bolaget är moderbolag,
koncernredovisning samt sädana förhållanden beträffande dotterföretagen som
avses i första punkten.

Kan begärd upplysning lämnas endast med slöd av uppgifter,
som ej är tillgängliga på stämman, skall upplysningen inom två veckor därefter
skriftligen hos bolaget hållas tillgänglig för aktieägarna samt översändas till
aktieägare, som begärt upplysningen.

Finner slyrelsen att begärd upplysning icke kan lämnas
till aktieägarna utan väsentligt förfång för bolaget, skall upplysningen i
stället pä aktieägarens begäran lämnas till bolagets revisorer inom två veckor
därefter. Revisorerna skall inom en månad efter stämman till styrelsen avge
skriftligt yttrande, huruvida den begärda upplysningen lämnals lill dem saml

s. 179 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 179

huruvida upplysningen enligt deras mening bort föranleda
ändring i revisionsberättelsen eller, beträffande moderbolag,
koncernrevisionsberällel-sen eller eljest ger anledning lill erinran. Om sä är
fallet, skall ändringen eller erinringen anges i yttrandet. Styrelsen skall
hålla revisorernas yttrande lillgängligl för aktieägarna hos bolaget saml
översända del i avskrift lill aktieägare, som begäri upplysningen.

/ ('// aktiebolag med högst tio aktieägare gäller utöver
vad som följer av lörsta-lredje styckena atl varje aktieägare skall beredas
tillfälle all ta del av böcker, räkenskaper och andra handlingar, som rör
bolagels verksamhet. I den oinjättning del behövs jör att aktieägaren skull
kunna bedöma bolagets ställning eller visst ärende sinn skall förekomma på
bolagsstämman. Om det kan ske utan oskälig kostnad eller omgång, skall
styrelsen och verkställande direklören dessutom på begäran bilräda aktieägaren
med den utredning som behövs för nyss angivet ändamål samt tillhandahålla
behövliga avskrifier. Vad nu sagts gäller inte. om del skulle medföra cn
påtaglig risk Jör ullvaifig skada för bolaget.

I ett nytt JJärde stycke har tagits in utökade bestämmelser
om upplys-ningsskyldighel m. m. i akliebolag med högst tio aktieägare (jfr 8
kap. 12 8 förslaget till andelsbolagslag i SOU 1978:66 s. 198). Bestämmelserna
har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.8). 1 motsats till vad
som gäller enligt första-tredje styckena har en aktieägare rätt all få
upplysningar enligt fiärde stycket även utan samband med bolagslämman.

9 kap. 14 §

Beslul om ändring av bolagsordningen fattas av
bolagsstämma utom i fall som avses i 4 kap. 13 8 andra slycket. Beslutet är
giltigt om del biträtts av aktieägare med två tredjedelar av såväl de avgivna
rösterna som de vid stämman företrädda aktierna, om ej annal följer av 15 8.

Har i bolagsordningen på grund av lag eller annan
författning eller efter regeringens medgivande intagils föreskrift, enligt
vilken viss bestämmelse icke får ändras ulan alt regeringen lämnat tillstånd
därtill, får ej heller sådan föreskrift ändras utan regeringens lillstånd.

Beslut om ändring av bolagsordningen skall genast anmälas
för registrering och får ulom i fall som avses i 18 kap. 6 8 ej verkställas
förrän registrering sketl. Avser ändringen bolagets firma eller den ort i
Sverige där bolagets styrelse skall ha sitt säte, skall länsstyrelsen i det län
där styrelsen före ändringen har sitt säte genast underrälias om ändringen.

De nya bestämmelserna i sista stycket har behandlals i den
allmänna motiveringen (avsnitt 2.6.4).

I 17 8 aktiebolagsförordningen (1975: 1387) finns
föreskrifter om vilka handlingar som skall ges in vid anmälan för registrering
enligt 9 kap. 14 8 sista slycket akliebolagslagen. I ell tillägg till 17 8 bör
föreskrivas att bolaget också skall ge in elt intyg om att länsstyrelsen i det
län där styrelsen före ändringen har sitt säte har underrättats om ändringen.
Uppgiften atl utfärda ett sådant intyg kan lämpligen anförlros ål bolagets
revisor.

s. 180 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 180

10 kap. 2 §

Revisor skall vara svensk medborgare och bosatl i Sverige,
om ej regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer för särskilt fall
tillåter annat. Den som är omyndig eller i konkurs kan ej vara revisor.

Revisor skall ha den insikt i och erfarenhet av
redovisning och ekonomiska förhållanden, som med hänsyn till arten och
omfånget av bolagels verksamhet fordras för uppdragels fullgörande.

Till revisor kan även utses auktoriserat eller godkänl
revisionsbolag. Vid tillämpning av bestämmelserna i detta kapitel likställs
auktoriserat revisionsbolag med auktoriserad revisor och godkänt
revisionsbolag med godkänd revisor. Bolag som utses till revisor skall till
styrelsen för det bolag som revisionen avser anmäla vem som är huvudansvarig
för revisionen. Den huvudansvarige skall i auktoriserat revisionsbolag vara
auktoriserad revisor och i godkänt revisionsbolag auktoriserad eller godkänd
revisor. Bestämmelserna i 4, 12 och 15 §§ tillämpas pä den huvudansvarige.

Till revisor i dotterföretag bör, om det kan ske, utses
minst en av moderbolagels revisorer.

Paragrafen innehåller allmänna regler om revisors
kompetens. Tredje slycket innehåller bestämmelser om revisionsbolag. Bolag som
utses till revisor skall till styrelsen för det bolag som revisionen avser
anmäla vem som är huvudansvarig för revisionen. Ändringen innebär atl de nya
bestämmelserna i 10 kap, 15 8 om revision skall tillämpas även på den huvudansvarige,

10 kap. 3 §

Minst en av bolagsstämman utsedd revisor skall vara
auktoriserad revisor eller godkänd revisor

1. om bolagets bundna egna kapital uppgår till minst en
miljon kronor,

eller

2. om enligt den senast fastställda balansräkningen
full täckning inte

finns för bolagels registrerade aktiekapital.

Minst en av bolagsstämman utsedd revisor skall vara
auktoriserad revisor om

1.
tillgångarnas
nettovärde enligt fastställda balansräkningar för de två senasle räkenskapsåren
överstiger ett gränsbelopp som motsvarar 1 000 gånger det enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring bestämda basbeloppet för den sista månaden av
respeklive räkenskapsår,

2.
anlalet
anställda hos bolaget under de tvä senaste räkenskapsåren i medeltal överstigit
200, eller

3.
bolagets aktier
eller skuldebrev är noterade på fondbörs eller på lista utgiven av
sammanslutning av svenska fondkommissionärer.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan i
fråga om visst bolag, beträffande vilket de i andra stycket I eller 2 angivna
omständigheterna föreligger, förordna atl bolaget fär utse viss godkänd
revisor i stället för auktoriserad revisor. Sådant beslut är giltigt i högst
fem år.

Vad i andra och Iredje styckena föreskrives gäller även
för moderbolag i en koncern om nettovärdet av koncernföretagens tillgångar
enligt fastställda koncernbalansräkningar för de två senaste räkenskapsåren
överstiger del gränsbelopp som anges i andra stycket eller om antalet
anställda vid koncernföretagen under nämnda tid i medeltal överstigit 200.

s. 181 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 181

I annat bolag än som avses i första, andra och fiärde
styckena skall auktoriserad revisor eller godkänd revisor ulses, om ägare till
en tiondel av samtliga akiier begär det vid bolagsstämma, där revisorsval skall
ske.

I paragrafen föreskrivs atl bolagsstämman i vissa bolag
skall ulse minsl en kvalificerad revisor.

Enligt första stycket i dess gällande lydelse skall minsl
en av bolagsstämman utsedd revisor vara auktoriserad eller godkänd revisor, om
bolagets bundna egna kapital uppgår till minsl en miljon kronor. Försia slyckel
har kompletterats så att motsvarande gäller om bolaget inte har full täckning
för sitt aktiekapital. Den nya bestämmelsen har behandlats i den allmänna
moliveringen (se avsnitt 2.6.3).

Genom ändringen i andra slycket rättas en misskrivning vid
akliebolagslagens tillkomst i fråga om SFS-nr för lagen om allmän försäkring.

10 kap. 13 §

Revisor fär ej till enskild aktieägare eller uiomslående
lämna upplysningar om sädana bolagels angelägenheler som han fält kännedom om
vid fullgörande av sitt uppdrag, om det kan lända lill förfång för bolagel.

Revisorn är skyldig atl lill bolagsstämman lämna alla
upplysningar som bolagsstämman begär, om det ej skulle lända lill väsentligt
förfång för bolaget. Revisorn år vidare skyldig att lämna medrevisor, granskare
som avses i 14 §, ny revisor och, om bolaget har försatts i konkurs, konkursförvaltare
erforderliga upplysningar om bolagels angelägenheter.

Paragrafen innehåller bestämmelser om revisors
tystnadsplikt och upplysningsskyldighet.

Den nya bestämmelsen i andra stycket har behandlats i den
allmänna motiveringen (avsnitt 2.5.5).

Upplysningsskyldigheten gentemot medrevisor m. fl. är
ovillkorlig i den bemärkelsen atl upplysningsplikten inte begränsas av ell
förfångsrekvisit.

10 kap. 15 §

För registrering skall bolaget anmäla vem som utsetts till
revisor samt dennes postadress och personnummer. Bestämmelserna i 8 kap. 15 §
andra stycket skall härvid tillämpas.

Senast en månad efter den ordinarie bolagsstämman skall
bolagel till registreringsmyndigheten sända in en aktuell förteckning över
bolagets revisorer med uppgift om deras postadress och personnummer.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om
skyldighet för aktiebolag atl anmäla vissa förhållanden som rör bolagets revisorer
till palent-och registreringsverket.

Enligt/örifa stycket skall bolaget för registrering anmäla
vissa uppgifter om bolagets revisorer. Bestämmelserna har behandlats i den
allmänna moliveringen (avsnitt 2.5.3).

Hänvisningen till 8 kap. 15 8 andra stycket innebär att
anmälan skall

s. 182 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 182

göras första gängen när bolagel enligt 2 kap. 9 8 anmäls
för registrering. Därefter görs anmälan genast efter del atl en ändring har
inträffat i förhällande som har anmälts eller skall anmälas för regisirering.
Av hänvisningen följer också atl revisorn själv har rätl atl göra anmälan.

Om bolagel redan är registrerat när lagändringen träder i
krafl, gäller särskilda regler enligt punklen 4 i övergångsbestämmelserna.

Enligt andra stycket skall aktiebolaget varje år lill
palentverket sända in en aktuell förteckning över bolagels revisorer med
uppgift om deras postadress och personnummer. Förteckningen skall skickas
senast en månad efter den ordinarie bolagsstämman och kan fogas lill
årsredovisningen. Bestämmelsen har behandlats i den allmänna motiveringen
(avsnitt 2.6.5). Uppgifterna i förteckningen regislreras inte i
akliebolagsregislret.

Om uppgiftsskyldighelen inte fullgörs kan
registreringsmyndigheten förelägga och döma ut vite enligt 19 kap. 2 8.

1 8 kap. 15 8 fjärde stycket har införts en molsvarande
uppgiftsskyldighet beträffande bolagets ställföreträdare.

Il kap. 4 a

Utan hinder av vad i 15 8 fjärde stycket bokföringslagen
(1976:125) föreskrivs om användningen av belopp, varmed värdel av där avsedd
anläggningslillgång uppskrivs, fär sådant belopp utnylljas även lill ökning av
aktiekapitalet genom nyemission eller fondemission eller //// avsätining lill
en uppskrivningsfond, vilken får tas i anspråk endast för ändamål som avses i
nämnda lagrum i bokföringslagen eller för ökning av aktiekapitalet.

Vid värdering av moderbolags aktier eller andelar i
dotterföretag skall aktier, vilka dotterföretaget äger i moderbolaget, ej anses
ha något värde.

Ändringarna i första stycket är en följd av de nya bestämmelserna
om nyemission till underkurs i 4 kap. I 8 Qärde slycket.

// kap.6§

Om synnerliga skäl föreligger, fär regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer medge all bruttoomsättningssumman icke
behöver anges i resultaträkningen i årsredovisningen.

Som särskild intäklspost skall upptagas utdelning på
aktier i dotterbolag.

Enligt andra stycket i förevarande paragraf i dess
nuvarande lydelse skall, om elt akliebolag driver av varandra väsentligen
oberoende rörelsegrenar, bruttoresultatet av varje sådan rörelsegren redovisas
särskilt. Som framgår av vad jag har anfört vid 2 kap. 7 8 förslaget till lag
om årsredovisning m. m. i vissa företag (se avsnitt 4.2) bör uppgiflen kunna
tas in i en nol. Jag har därför funnil all bestämmelsen i andra stycket i
förevarande paragraf i dess nuvarande lydelse bör föras över till 11 kap. 8 8
förevarande lag som innehåller bestämmelser om sädana uppgifler i anslutning
till ett aktiebolags årsredovisning som får tas in i noter till resultat- och
balansräkningarna.

s. 183 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 , 183

11 kap. 8 §

Utöver vad som följer av bokföringslagen (1976: 125) skall
i resultaträkningen och balansräkningen lämnas uppgifter och särskilda
upplysningar i följande hänseenden:

1.
Aktier i andra
bolag skall upptagas med angivande för varje bolag av dess namn, antalet aktier
och dessas nominella värde och värde enligt balansräkningen. Understiger båda
dessa värden för aktierna i ett bolag, som ej är dotterbolag, femtiolusen
kronor eller det lägre belopp, som motsvarar fem procent av det aktieägande
bolagels egel kapital enligt balansräkningen, fär dock specifikation utelämnas.
När del ur allmän och enskild synpunki är påkallal får regeringen eller
myndighel som regeringen bestämmer tillåta att även eljesi aktier redovisas
utan specifikation.

2.
Består
aktiekapitalet av aktier av olika slag, skall anges hur det fördelar sig på de
olika aktieslagen.

3.
Ändringar i
beloppen av det egna kapitalets poster jämfört med föregående balansräkning
skall specificeras.

4.
Om bolagel
innehar fordran på grund av penninglån som lämnats med stöd av tillstånd enligt
12 kap. 8 8 eller ställt säkerhet med slöd av sådant tillstånd, skall uppgift
lämnas därom. Storleken av lämnade lån saml arten av ställda säkerheter och
beloppet av de lån, för vilka säkerhel ställts, skall anges. Uppgift skall även
lämnas om vilken anknytning till bolaget den har till vilken lån lämnats eller
för vilken säkerhet ställts,

5.
Har bolaget
ulelöpande lån, som är konvertibla eller förenade med optionsrätt lill
nyleckning, skall för varje lån anges utestående lånebelopp saml lid och
villkor för utbyte eller för nyteckning. Beträffande utelöpande lån mot
vinstandelsbevis skall för varje lån anges utestående länebelopp och
räntebestämmelserna,

6.
För varie i
balansräkningen som anläggningslillgång upplagen post, vari ingår skepp eller
maskiner, inventarier och dylikt eller byggnader, skall anges dels
tillgångarnas anskaffningsvärde, dels det sammanlagda beloppet av de intill
balansdagen pä anskaffningsvärdet företagna av- och nedskrivningarna. Har sädana
lillgångar uppskrivits, skall även anges kvarstående oavskrivet belopp av
uppskrivningen,

7.
För fastigheter
som är anläggningstillgångar skall anges taxeringsvärden med fördelning på de
under särskilda poster i balansräkningen upptagna tillgångarna,

8.
Om det
förekommit sådan förändring i resultaträkning eller balansräkning beträffande
posters gruppering eller eljest som väsentligt påverkar jämförbarheten mellan
åren, skall redogörelse lämnas för förändringen,

9.
Driver
bolaget rörelsegrenar som är väsentligen oberoende av varandra, skall
brultoresultatet av varje sådan rörelsegren redovisas särskilt.

De uppgifter och särskilda upplysningar som avses i första
stycket fär intagas i noter, om tydliga hänvisningar göres vid de poster i
redovisningshandlingarna till vilka de hänför sig.

I fräga om den nya nionde punkten i första stycket
hänvisar jag till vad jag har anfört om redovisningen av resullatet av
rörelsegrenar vid 2 kap. 7 8 andra stycket förslaget till lag om årsredovisning
m.m. i vissa företag (se avsnitt 4,2) och lill vad jag har anfört vid 11 kap,
68 förevarande lag.

s. 184 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 184

// kap. 9§

1 förvaltningsberättelsen skall upplysning lämnas dels om
sådana för bedömningen av bolagets verksamhetsresultat och ställning vikliga
förhållanden, för vilka redovisning ej skall lämnas i resultaträkning eller
balansräkning, dels om händelser av väsentlig belydelse för bolaget, som
inträffat under räkenskapsåret eller efter dettas slul.

1 förvaltningsberättelsen skall anges medelantalet under
räkenskapsåret anslällda personer med angivande tillika av medelantalet för
vage arbetsställe med mer än tjugo anslällda. Vidare skall anges sammanlagda
beloppet av räkenskapsårets löner och ersättningar dels till slyrelsen och
verkslällande direktör, dels till övriga anslällda. Tantiem och därmed
jämställd ersällning lill styrelsen och verkställande direktör skall anges
särskilt. Har bolaget anställda i flera länder, skall löner och ersättningar
anges särskilt för varje land jämle uppgifl om medelanlalel anställda i
respektive land.

Förvaltningsberättelsen skall innehålla förslag till
dispositioner beträffande bolagets vinst eller förlust.

Elt aktiebolag som enligt 10 kap. 3 8 andra stycket är
skyldigt att ha auktoriserad revisor skall lill förvaltningsberättelsen foga en
finansieringsanalys. 1 Jinansieringsanalysen skall redovisas bolagets
finansiering och kapitalinvesteringar under räkenskapsåret.

1 fråga om ändringen i fiärde stycket hänvisar jag till
vad jag har anfört om utformningen av finansieringsanalysen vid 2 kap. 8 8
förslagel till lag om årsredovisning m. m. i vissa företag (se avsnill 4.2).

12 kap. 4 a Till reservfond skall avsättas belopp som

1.
om reservfonden
ej uppgär till tjugo procent av aktiekapitalet, motsvarar minsl lio procenl av
den del av nettovinsten för året som ej går åt för all läcka balanserad
förlust,

2.
på grund av
aktieteckning erhållits för aktierna uiöver del nominella beloppet,

3.
den för vilken
aktie förverkals erlagt till bolaget,

4.
enligt 4 kap.
17 8 skall tillfalla bolaget,

5.
vid utbyte av
fordran enligt skuldebrev mol aktie, motsvarar skillnaden mellan
fordringsbeloppel och aktiens nominella belopp,

6.
enligt
bolagsordningen skall avsättas till reservfonden,

7.
enligt beslut
av bolagsstämman eljesi skall överföras från del i balansräkningen redovisade
fria egna kapitalet lill reservfond.

Vid beräkning av del belopp, som enligt första slycket I
minst skall avsällas till reservfond, skall nettovinsten ökas med vad som kan
ha tillerkänts styrelseledamot, verkslällande direktör eller annan som tantiem.

Nedsätlning av reservfond får enligt beslut av
bolagsstämman endast ske för

1.
täckande av
sädan förlust enligt fastställd balansräkning som ej kan täckas av fritt egel
kapital,

2.
ökning av
aktiekapitalet genom nyemission eller fondemission, eller

3.
annat ändamål,
om rätten med motsvarande tillämpning av 6 kap. 6 8 ger tillstånd till
nedsätlningen.

s. 185 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 143 185

Ändringen i tredje stycket 2 är en följd av de nya
beslämelserna om nyemission lill underkurs i 4 kap. I 8 Ijärde slyckel,

13 kap, 2 8

Det åligger slyrelsen all ojördröjligcn upprätta en
särskild balansräkning så snart det Jinns skäl att anta alt bolagels egel
kapital understiger en tredjedel av det regisirerade aktiekapitalet. Visar
balansräkningen att så år jällei, skall styrelsen snarasl möjligt lill
bolagsstämma hänskjuta fråga om bolagel skall träda i likvidation. Godkänns ej
pä ordinarie bolagsstämma under nästföljande räkenskapsår balansräkning som
utvisar all del egna kapitalet uppgär till hälften av det registrerade aktiekapitalet,
skall slyrelsen. om ej bolagsstämman beslutar all bolagel skall träda i likvidation,
hos rätlen ansöka alt bolaget försätts i likvidation. Sådan ansökan kan även
göras av styrelseledamot, verkställande direktör, revisor eller aktieägare.

Göres ansökan enligt första slyckel, förordnar rätten atl
bolaget skall träda i likvidation, om ej under ärendets handläggning i
tingsrätten slyrkes all balansräkning utvisande alt bolagels eget kapital
uppgår till hälften av det regisirerade aktiekapitalet blivil granskad av
revisorerna och godkänd av bolagsstämma.

Vid beräkningen av det egna kapitalets storlek tillägges
inom linjen en post utvisande den ökning av tillgångarnas sammanlagda värde som
skulle följa, om de redovisades till försäljningsvärdet med avdrag för
försäljningskostnaderna. Beiräffande sådana anläggningstillgångar, som
undergår forllöpande värdeminskning, gäller dock alt de upptages lill
anskaffningsvärdet minskat med erforderliga avskrivningar och nedskrivningar,
om därigenom erhålles etl högre värde.

Underiåler
slyrelseledamöterna atl fullgöra vad som åligger dem enligt första slyckel,
svarar de och andra som med vetskap härom handlar pä bolagets vägnar
solidariskt för bolagets uppkommande förbindelser, Sädanl ansvar inträder även
för aktieägare som, när likvidationsplikl föreligger enligt första stycket
tredje meningen, med vetskap härom deltar i beslul all fortsätta bolagets
verksamhel. Den ansvarighet som det nu är .fråga om gäller dock ej för
förbindelser som uppkommer sedan likvidationsfrågan hänskjutits lill rättens
prövning eller sedan en balansräkning, som ulvisar alt bolagets egel kapital
uppgär till hälften av det registrerade aktiekapitalet, blivit granskad av
revisorerna och godkänd av bolagsstämma.

I paragrafen regleras frågan om tvångslikvidation vid
förlust av viss del av aktiekapitalet.

Genom ändringen i första stycket första meningen har
styrelsens plikt alt agera vid befarad kapilalbrisl fält en mer kategorisk
avfattning än i 1975 ärs aktiebolagslag. Bestämmelsen har behandlats i den
allmänna motiveringen (avsnitt 2.6.2).

Både 1910 och 1944 års aktiebolagslagar innehöll
beslämmelser om skyldighel för styrelsen att, när helst anledning fanns att
anta all aktiekapitalet gäll föriorat lill viss del, ofördröjligen upprätta en
särskild likvidationsbalansräkning, 1975 ärs aktiebolagslag lorde inte ha
inneburil nägon ändring i sak när det gäller styrelsens skyldighel all agera
vid befarad kapilalbrisl.

s. 186 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 186

Med den nu föreslagna lydelsen åsyftas inte heller någon
saklig ändring i förhållande till äldre bestämmelser. I syfte atl undvika
missförstånd om lagens innebörd föreskrivs uttryckligen att det åligger
slyrelsen att, sä snart det finns skäl alt anta alt bolagels eget kapital
understiger en tredjedel av det registrerade aktiekapitalet, ofördröjligen
upprälla en särskild balansräkning för utrönande av bolagets ställning. Sådan
balansräkning skall alltså upprättas när styrelsen har vetskap om all bolagels
ekonomi har försämrats och misstanke finns alt aktiekapitalet har gått förlorat
till mer än två tredjedelar.

Visar det sig alt brislen i aktiekapitalet överstiger två
tredjedelar, skall styrelsen snarast möjligt till bolagsstämman hänskjuta
frågan om bolaget skall träda i likvidation. Att styrelseledamöterna vid
underlåtenhet atl agera blir personligen ansvariga för bolagets uppkommande
förbindelser framgår av paragrafens fjärde stycke.

Ändringen i första stycket tredje meningen innebär en
markering av att likvidalionsfrägan skall bedömas pä grundval av en balansräkning,
som avser del aktuella läget på stämmodagen. Bestämmelsen har behandlats i den
allmänna motiveringen (avsnill 2.6,3).

Ändringen i fiärde stycket är en följd av ändringarna i
försia stycket.

19 kap. 2 §

Regislreringsmyndigheten kan vid vite förelägga
verkslällande direklören eller styrelseledamot all fullgöra skyldighel enligt
denna lag eller annan författning att

1. till myndigheten sända in behörig redovisningshandling,
revisionsbe

rättelse, delårsrapport eller förteckning enligt 8 kap. 15 § fjärde stycket

eller 10 kap. 15 § andra stycket,

2. hos myndighelen göra behörig anmälan för regisirering.

Föreläggande enligt försia stycket 2 får ej meddelas, om underlåtenhet

all göra anmälan medför all bolagsstämmans eller
styrelsens beslul förfaller eller bolaget blir skyldigt träda i likvidation.
Försuttet vite utdömes av regislreringsmyndigheten.

Paragrafen innehåller beslämmelser om
regislreringsmyndighetens möjligheter till vitesföreläggande.

Ändringen i försia stycket I innebär all registreringsmyndigheten
har möjlighel lill vitesföreläggande om bolaget inte efler den ordinarie bolagsstämman
har sänt in en akluell förteckning över bolagels ställföreträdare och
revisorer.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den I januari 1981.

2.
I kap. 2 8 i
dess nya lydelse gäller även när etl aktiebolag före ikraftträdandet av denna
lag har fått etl besiämmande inflytande över en juridisk person och en
betydande andel i resultatet av dess verksamhet,

3.
Slyrelserepresentation
för anställda som förekommer vid denna lags ikraftträdande inskränks inle genom
I kap. 2 8 i dess nya lydelse.

s. 187 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 187

4.
För bolag som
är registrerat i akliebolagsregislret vid ikraftlrädandet av denna lag
tillämpas de nya bestämmelserna i 8 kap. 15 8 Ijärde slyckel och 10 kap. 15 8
fr.o.m. den I januari 1982. Sådanl bolag skall göra anmälan som avses i 10 kap.
15 8 första slycket försia gången i samband med atl bolagel insänder
förleckning enligi andra slyckel i samma paragraf

5. 4 kap. I 8 Ijärde slyckel gäller
också vid nyemission i bolag vars akiier är noterade på lista utgiven av
sammanslutning av svenska fondkommissionärer.

Andra punkten. Nya maleriella rättsregler bör normall
endast gälla beiräffande sådana rättsförhållanden som uppkommer sedan reglerna
har trätt i kraft. Emellerlid är det uppenbart olämpligt atl ha olika lagregler
för skilda bolag beroende på vid vilken lidpunkl bolagel har bildats (se prop.
1975:103 s. 713). Molsvarande bör enligt min mening gälla i fråga om koncerner.
1 saklig överensslämmelse med vad kommiuén har föreslagit föreskrivs därför i
denna punkt all lagändringen i I kap. 2 8, som ulesluler 50/50-bolag från
koncernbegreppet, skall gälla relroaklivi.

Tredje punkten. Denna beslämmelse, som i viss mån ulgör
ell undantag från andra punkten, har behandlats i den allmänna moliveringen (se
avsnill 2.4.2). Bestämmelsen avser styrelserepresenlalion enligt lagen (1976:
351) om slyrelserepresentation för de anslällda i akliebolag och ekonomiska
föreningar och lagen (1976: 355) om styrelserepresenlalion för de anslällda i
bankinslitul och försäkringsbolag.

Denna övergångsbestämmelse skyddar styrelserepresenlalion
som har inrättats och innebär alllsä alt sädan styrelserepresenlalion skall
förekomma fortsätiningsvis även om mandattiden löper ul för individuella
arbelsia-garrepresenlanter eller personbylen sker bland dem.

En förebild till bestämmelsen finns i 6 8 lagen om
styrelserepresenlalion för de anslällda i aktiebolag och ekonomiska föreningar.

Fjärde punkten. I 8 kap. 15 8 fiärde stycket och 10 kap.
15 8 andra stycket föresläs en hell ny skyldighet för aktiebolag att varje år
lill regi-streringsmyndighelen sända in en akluell förteckning över bolagels
ställföreträdare och revisorer. Samiidigi föresläs i 10 kap. 15 8 försia
slycket en ny skyldighel alt för registrering anmäla vissa uppgifter om
bolagets revisorer.

Arbelsbelaslningen hos regislreringsmyndigheten under år
1981 kan förväntas bli onormalt hög bl.a. lill följd av reglerna om all äldre
aktiebolag mäste före ulgången av år 1981 höja sitt aktiekapital till 50000
kronor för att undgå atl bli avförda ur akliebolagsregislret.

För all arbelet vid regislreringsmyndigheten under år 1981
inte skall bli alltför betungande föresläs alt nu ifrågavarande bestämmelser
blir tillämpliga först fr. o. m. den I januari 1982, säviu gäller bolag som är
regisirerade i akliebolagsregislret den 1 januari 1981. Sådana bolag skall
första gången göra anmälan som avses i 10 kap. 15 8 försia slycket inom en
månad efter

s. 188 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 188

ordinarie bolagsstämma. Della följer av en hänvisning till
10 kap. 15 8 andra stycket. Därefter sker anmälan sä fort del inträffar någon
förändring.

För bolag som anmäls för nyregistrering skall uppgifterna
om revisorerna lämnas i samband härmed.

Femte
punklen. Enligt de nya beslämmelser om fondbörsverksamhel som har Iräll i kraft
den 1 januari 1980 får sädan verksamhel i fortsättningen bedrivas bara av
Stockholms fondbörs. Detla innebär bl. a. atl Svenska fondhandlareföreningens
noteringar av värdepapper på en särskild lista kommer all upphöra och övertas
av fondbörsen (prop. 1978/79: 9, NU 50, rskr 443). Enligi punkl 5 i
övergångsbestämmelserna till lagen (1979:749) om Stockholms fondbörs får dock
fondhandlareföreningen fortsätta sin verksamhel under en övergångslid av längst
tvä är. Med hänsyn härtill föreskrivs i förevarande punkl all bestämmelserna om
nyemission lill underkurs i 4 kap. I 8 Ijärde slycket skall gälla också för
bolag vars aktier är noterade på fonhandlarlislan.

5 Hemställan

Jag hemställer atl lagrådets yttrande inhämtas över
förslagen til

1. lag om handelsbolag och enkla bolag,

2.
lag om
årsredovisning m. m. i vissa företag,

3.
lag om ändring
i akliebolagslagen (1975:1385),

6 Beslut

Regeringen beslutar i enlighel med föredragandens
hemställan.

s. 189 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 189

Utdrag

LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1980-03-18

Närvarande: f. d. justitierådet Petrén, regeringsrådet
Hilding, justitierådet Vängby.

Enligt prolokoll vid regeringssammanträde den 31 januari
1980 har regeringen på hemställan av statsrådet och chefen för
jusliliedepariemeniel Winberg beslulat inhämla lagrådels yltrande över förslag
lill

1. lag om handelsbolag och enkla bolag,

2.
lag om
årsredovisning m. m. i vissa företag,

3.
lag om ändring
i aktiebolagslagen (1975; 1385).

Förslagen har inför lagrådet föredragits av
hovrättsassessorerna Per Petlersson och Ann-Chrisline Zachrisson. Förslagen
föranleder följande yllranden.

Förslaget till lag om handelsbolag och enkla bolag

Lagrådet:

Som framhålls i lagrådsremissen överensstämmer det
remitterade förslaget till lag om handelsbolag och enkla bolag till stora
delar med gällande räll. Frän principiell synpunki kan diskuteras om del är en
ändamålsenlig lagstiftningsteknik all som här sker klä slora delar av en äldre
lag i ny språkdräkt eller om del inte hade varil bälire alt - sedan 1974 års
bolagskommitté funnil all åtskilliga tankar som framförts i
utredningsdirektiven inte borde realiseras och därefter även kommitténs förslag
i vissa delar fått förtalla under deparlemenlsbehandlingen - genomföra partiella
ändringar i 1895 års lag. Den valda lekniken medför vissa risker för att de
språkliga ändringarna kommer all medföra förskjulningar även i sak - läl vara
endasl i detaljer utan all någol praktiskt behov härav gjort sig gällande.
När emellertid lagstiftningsarbetet nu utförts, föranleder del i huvudsak
endasl mindre erinringar från lagrådels sida. Uppenbarligen är det meningen,
alt den nya lagen skall lolkas i belysningen av äldre rättspraxis och doktrin -
främst Håkan Nials arbele Om handelsbolag och enkla bolag. Det förtjänar
understrykas, att handelsbolagsformen också enligt den nya lagsiiftningen är en
i hög grad flexibel associationsform, där många frågor är överlämnade åt
bolagsmännens överenskommelser. Den är på så sätt ändamålsenlig för småförelag,
medan den däremoi både med avseende på borgenärsskyddet och i arbetsrältsligl
hänseende är mindre lämpad för näringsverksamhet i slörre skala.

s. 190 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 190

I kap. 3 8 Lagrådel:

Stadgandet i I 8 försia slyckel avser samtliga fall då Ivå
eller flera har avtalet atl ulöva näringsverksamhet i bolag. Genom bestämmelsen
i andra slycket undantages vissa av dessa avtal. När förevarande paragraf anges
gälla andra fall än som avses i I 8 försia slyckel ligger närmasl lill hands
all uppfatta paragrafen såsom avseende andra fall än samtliga de som angives i
I 8 försia slyckel: paragrafen skulle alltså ej heller gälla undantagsfallen i
I 8 andra slycket. Avsikten äremellertid all dessa undantagsfall skall gå in
under förevarande paragraf och alllsä uigöra enkla bolag. För atl della skall
komma lill klarl ullryck bör första slycket av förevarande paragraf få följande
lydelse: "Ell enkell bolag föreligger, om två eller flera har avialal atl
ulöva verksamhet i bolag ulan att handelsbolag föreligger enligt I 8."

2 kap. 2 8

Lagråder-Förevarande bestämmelse avser atl säkerslälla all
icke någon som saknar de övriga bolagsmännens förtroende kan inträda som
bolagsman. En bolagsmans räu i bolaget kan övergå till annan icke blott genom
överlåtelse. Är bolagsmannen l.ex. en juridisk person kan vid dess upplösning
dess rätl i bolagel lilläggas någon av delägarna. Så är fallet när efler en
bolagsmans frånfälle då dennes dödsbo aulomaliskl blir bolagsman men då
också, om inle annal avialals, likvidationsanledning föreligger - hans rält i
bolagel vid arvskifte tillägges någon av delägarna i boel. Bolagsmans andel kan
också genom teslamenie som legal tilläggas någon. Vid en bodelning kan
bolagsmannens räll i bolagel lilläggas den andre maken. Ifrågavarande
beslämmelse måsle anses äga lillämpning även på fång av nu antydd art.

Samtycker icke övriga bolagsmän lill alt den lill vilken
andelen övergått inlräder som bolagsman, bör denne få samma rättsställning som
den lill vilken bolagsman utan övriga delägares samtycke överlåtit sin andel.
Denna rättsställning anges i 21 8 försia stycket. Så som detla stycke
utformats kan del starkt ifrågasättas huruvida det omfallar sådana fall som nu
åsyftas. Del förordas därtor att 21 8 första slycket första meningen får
följande lydelse: "Överlåter en bolagsman ulan samtycke av de övriga
bolagsmännen sin andel i bolagel till någon annan eller utmäts och försäljs
andelen eller övergår eljest bolagsmans andel utan samtycke som nyss nämnts
lill någon, har överlåtelsen, försäljningen eller övergången följande verkan
mol bolagel."

s. 191 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 143 191

9-118 Lagrådel:

Innebörden i ullryckel i 9 8 att brisl uppkommit i någons
insals är ej alldeles otvetydig. Vad som åsyftas synes vara alt bolagsmannens
andel i bolagets behållning enligt årsbokslutet - hans behållna insals - är
lägre än vad den enligt vad som avtalals mellan bolagsmännen om insalsbelopp
och förtalloliden skolat vara. Del är denna skillnad som skall fyllas genom all
bolagsmannens ränta, arvode och vinstandel hålles inne. Detta skulle klarare
framgå om andra meningen i 9 8 får följande lydelse: "Om en bolagsmans
behållna insats är lägre än den skall vara enligt vad som avialals mellan
bolagsmännen, skall dock av vad honom lillkommer del belopp hållas inne som
behövs för all fylla bristen."

1 10 8 är ej alldeles klarl vad som menas med all
bolagsmans insatsbelopp inle får ökas uiöver avialal belopp. Ovissi är om häri
ingär ell insalsbelopp. varom överenskommelse föreligger men som enligt denna
ännu ej är förfallet till belalning. Innehållet blir tydligt om andra meningen
i

10
8 lär denna
lydelse: "Hans behållna insals får dock inle mot någon annan bolagsmans
bestridande ökas utöver vad den skall vara enligt vad som avtalals mellan
bolagsmännen." Motsvarande otydlighet föreligger i

11
8 och därför
förordas - i överensstämmelse med vad som föreslagils beiräffande 10 8 - att
bolagsman inle skall vara skyldig alt på begäran av de övriga bolagsmännen
"öka sin behållna insals i bolagel uiöver vad den skall vara enligt vad
som avtalats mellan bolagsmiinnen".

15 8 Lagrådel:

1 försia slycket omnämns - som en utgångspunkt för
paragrafens reglering av frågan om preskription av skadesländslalan mol
bolagsman - bl. a. det fallel alt sådan lalan förs i en bolagsmans namn för
bolagels räkning. Härmed åsyftas en form av lalan, som benämns actio pro socio
och som innebär all vad käranden kan vinna i processen tillerkänns bolaget,
medan han själv svarar för rättegångskostnaderna, med rält att om han vinner få
sina kosinader täckta av vad som kommer bolagel till godo. En sädan lalerätt
föreligger under vissa förulsältningar i akliebolagsrätten (15 kap. 5 8
aktiebolagslagen). Nial (s. 80 f 176 0 utgår frän att den föreligger ocksä i
fräga om handelsbolag. Även om Nials argumentering med ulgångspunkl i gällande
räll inte lorde vara hell bindande, föranleder del ingen erinran från lagrådets
sida atl en sådan lalerätl nu tillerkänns bolagsman. Skäl kunde anföras för att
den borde regleras uiiryckligen och inle bara förulsällas, men den valda
lekniken är dock godlagbar.

s. 192 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 192

20 8 Lagrådet:

Vid förevarande paragraf uttalar departementschefen alt
bolagsmannen blir bunden av en dom, varigenom bolaget har ålagts en
förpliklelse, saml all i en process mellan bolagsborgenären och bolagsmannen om
dennes skyldighel atl svara för förpliktelsen domen ulgör ell bevis för all
bolagel har den i domen angivna förpliktelsen. Deparlemenschefen gör dock del
förbehållet atl bolagsmannen kan göra invändningar grundade på hans personliga
förhållande lill bolagsborgenären. Det gjorda förbehållet kan dock inte anses
uttömmande. Den angivna domens verkan mot bolagsmannen får anses grundad på
det förhållandel att i ett handelsbolag vad en företrädare för bolagel avtalar
eller eljesi handlar i förhållande lill tredje man blir bindande för envar
bolagsman. Men denna regel har undanlag. Om en bolagsman överskridit sin
befogenhel när han företog en rättshandling för bolagel. gäller enligt 18 8
inte rättshandlingen mol bolagel - och följaktligen ej heller mol övriga bolagsmän
- om medkonlrahenten var i ond tro beiräffande bolagsmannens befogenhel. Del
kan ej rimligen förhålla sig så alt en bolagsman skall vara bunden av en dom
när den grundals på ell av bolagels förelrädare gjort medgivande, som inneburil
överskridande av hans befogenhel, och motparten insett all
befogenhelsöverskridande förelåg. I ett sådant fall måste i process mellan
bolagsborgenären och en annan bolagsman prövas en invändning om bristen hos den
åberopade domen. Del finns anledning antaga att del gives även andra
situationer då en dom varigenom en iredje man tillägges viss rätl mol bolagel
ej är avgörande för rälisläget mellan bolagsborgenären och en bolagsman. Del
kan ej ankomma på lagrådel all söka mera fullständigt belysa ifrågavarande
spörsmål.

21 8 Lagrådet:

Vid 2 8 har lagrådel föreslagil en jämkning i försia
slyckel.

Andra - femle slyckena i denna paragraf överensstämmer i
del väsenlliga med regler i 3 kap. 3 8 akliebolagslagen i dess lydelse enligt
remissen. Vid sistnämnda lagrum kommer all framföras erinringar mol förslagel
all nu införa möjlighel all i bolagsordningen för akliebolag inlaga förbehåll
om förköpsrätl och förslagel kommer i den delen alt avstyrkas. Erinringarna vid
3 kap. 3 8 aktiebolagslagen har i alll väsenlligl giltighet även såviu avser
handelsbolagen. Lagrådet avstyrker därför de i andra - Ijärde styckena
upplagna reglerna om förköpsrätl till andel i handelsbolag. Vad som sägs i
andra - fjärde slyckena om förköpsrätl och köpesumma bör därför utgå.

s. 193 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 193

24 8

W(7c/(« anför för sin del:

I nu gällande lag om handelsbolag och enkla bolag görs
skillnad mellan bolag som slutits pä bestämd tid och bolag som slutils på
obestämd lid. Bolag som slutits pä bolagsmans livslid räknas såsom slutet på
obestämd tid.

Har bolaget slutits på obestämd tid kan del när som helst
uppsägas av bolagsman och bolaget skall då, om ej annal avtalats, träda i
likvidation sex månader därefler.

Antingen bolag slutils pä beslämd eller obestämd lid kan
enligt 27 8 nuvarande lag en bolagsman begära all bolaget omedelbart skall
träda i likvidation under vissa angivna förutsättningar, nämligen all bolagsmannen
själv eller annan bolagsman genom forlvarande sjukdom eller annal olycksfall
blivit urslåndsall all fullgöra vad som ankommer pä honom, all annan bolagsman
iredskats alt göra avtalat tillskott eller ulan övriga bolagsmäns medgivande
för enskild räkning förfogal över sin andel i bolaget, att annan bolagsmans
andel i bolaget blivil utmätt och försåld, all annan bolagsman i bolagets
angelägenheler visat trolöshet eller grov försummelse eller vårdslöshet eller
att annan bolagsman genom lagakraftägande dom dömts till fängelse i minst sex
månader.

De angivna uppsägningsgrunderna i 27 8 har i princip
bibehållits i del remitterade förslaget men molsvarande lagrum har fält en
allmännare formulering (se förslagets 25 8 med därtill hörande
specialmotivering).

1 remissen föresläs nu att livstidsavtalen bryts ul till
en särskild kategori. De skall i fortsättningen inle kunna sägas upp annat än
om sådana särskilda omständigheter föreligger som nyss nämnts. Som skäl härtill
anges atl livstidsavlal kan ha karaktär av en pensionsliknande förmän och atl
det framstår som otillfredsställande om elt sädanl avtal skulle kunna bringas
all upphöra efter endast sex månaders uppsägningslid.

Förslaget innebär emellertid ocksä att den person, för
vilkens livstid avtalet slutits, blir ur stånd atl säga upp avtalet, om inte
sädana särskilda omständigheter föreligger som ovan angivits. Denna situation
har inle berörts i remissen. Del kan enligt min mening inle uteslutas, atl
gällande regler kan ha fungerat som elt skydd för den svagare parten i ett
bolagsavtal. Med hänsyn härtill och då något omedelbarl behov av lagändringen
inte redovisats förordar jag att den nuvarande ordningen bibehålls och atl
paragrafens första stycke får följande lydelse: "Ett bolagsavtal kan
träffas för bestämd eller obestämd tid. Avtal som träffas för en bolagsmans
livslid jämställs med avtal som träffas för obestämd tid,"

Skulle den föreslagna ändringen ändå genomföras, bör
övergångsbestämmelserna till den nya lagen kompletteras med ett stadgande av
innebörd att äldre beslämmelser skall tillämpas i fråga om avtal för
bolagsmans livstid som träffats före ikraftträdandet. Elt sådant stadgande
kommer i det följande att föresläs av lagrådet och jag hänvisar härulinnan lill
vad som anförs i anslutning härtill.

s. 194 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 194

28 8 Lagrådel:

I förevarande paragraf anges, atl etl enmanshandelsbolag
skall anses ha trätt i likvidation senasl vid utgången av viss frist. Så
utformad ger regeln sken av all likvidation just på grund av regeln kan
inlräffa även lidigare. Delta torde dock ej vara avsiklen. En annan sak är alt
på grund av bolagsmannens beslul därom bolagel kan ha trätt i likvidation före den
angivna frislens utgång. Stadgandet - som bör angiva en bestämd lidpunkl dä
likvidation skall anses inträda när särskild ålgärd därför ej vidlagils före
denna lidpunkl - kan lämpligen givas följande lydelse: "Ell handelsbolag i
vilkel anlalel bolagsmän har gåll ned lill en skall, när delta förhållande har
bestått under sex månader, anses ha trätt i likvidation, om så ej skett
lidigare."

32 8 Lagrådet:

I yltrande den 12 december 1979 över bl. a. förslag till
lag om kallelse på okända borgenärer framhöll lagrådet del ur systematisk
synpunki vara alt föredraga atl bestämmelserna om kallelse på okända borgenärer
rörande handelsbolag intas i vederbörande specialförfattning. Regeringen har sedermera
biträtt lagrådets förslag och det genom proposiiion den 13 mars 1980 framlagda
förslaget till lag om kallelse pä okända borgenärer innehåller inga sädana
regler beträffande handelsbolag. Departementschefen har i yltrande lill
statsrådsprotokollet den 13 mars 1980 framhållit all åsyftade bestämmelse borde
lagas in i förslaget lill handelsbolag.

Med hänsyn lill vad sålunda förekommit bör i förslagel
lill lag om handelsbolag och enkla bolag upplagas en bestämmelse i ämnel. Den
kan lämpligen fogas in som ell iredje stycke i förevarande paragraf och få
följande lydelse: "När bolagel har trätt i likvidation, får kallelse pä
bolagels okända borgenärer sökas av bolagsman eller likvidalor."

34 8

Petrén anför för sin del följande:

Genom atl bolagets rörelse kan fortsättas under
likvidationen kan denna komma att draga ut på tiden och kanske pågå under flera
år. Då i 32 8 ej hänvisas till 7 och 9 88 föreligger ej enligt lagen någon rätt
för bolagsman alt få ut vad som enligt 6 8 tillgodoräknats honom. Avsiklen
synes vara alt delta liksom hans andel i ev. uppkommande vinst enligt 7 8 skall
slå inne hos bolaget och utbetalas lill honom först vid den slulliga
utdelningen enligt 34 8 i samband med bolagels upplösning.

Detta innebär alt bolagsmannen - som kan länkas vara fulll
sysselsäU med uppgifter i bolagel under den länga likvidationsliden - icke fär
ul någon inkomsi från bolaget under denna tid men icke dess mindre har atl
betala inkomstskatt på vad som tillgodoräknats honom och hans andel i

s. 195 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 195

bolagets vinst år för år. Enligt bokföringslagen synes
nämligen årsbokslut skola upprättas för varje är även under likvidationsliden.

Laglexlen synes icke hindra alt bolagsmännen genom avial
ordnar så all medel från bolagel tillgodoförs dem. Emellerlid kan förhållandel
mellan bolagsmännen vara sådanl all enighet om etl avtal ej kan nås. För sådanl
fall synes en regel som löser det påtalade problemet knappasl kunna undvaras.
En möjlighel synes vara att i 34 8 första slycket lill del där upplagna
stadgandet foga en lilläggsregel av följande lydelse: "Ulan hinder av vad
nu sagts skall, om rörelsen fortsätter under längre lid än ell räkenskapsår,
bestämmelserna i 7 och 9 88 gälla, såvida inle annat avtalats,"

35 8 Lagrådet:

1 enmanshandelsbolag som är i likvidation får enligt
förevarande paragraf endast sädana rättshandlingar eller andra åtgärder
företas som Ijänar avvecklingsändamålet. Det synes vara avsett atl ocksä
bolagets rörelse fär fortsättas, om detta tjänar avvecklingsändamålel. Dessutom
fär rörelsen fortsättas, om det behövs för att de anslällda skall fä skälig tid
att skaffa ny anställning.

Den sålunda angivna innebörden slår inle hell klar vid en
jämförelse med 33 8. Innebörden synes komma lill tydligare utiryck, om försia
slyckel av förevarande paragraf ges följande lydelse: "Om elt handelsbolag
i vilkel anlalet bolagsmän har gåll ned lill en har trätt i likvidation, får
bolagets rörelse fortsättas eller annars rällshandlingar eller andra åtgärder
vidlas endast i den mån det behövs för en ändamålsenlig avveckling eller för
all de anställda skall få skälig lid för all skaffa ny anslällning."
Bestämmelsen är sanklionerad av de rättsverkningar vid åsidosällande som följer
av andra slycket i förevarande paragraf.

Innebörden i bestämmelsen i andra slycket skulle
omedelbarl framgå om stadgandet inledes med orden: "En rättshandling, som
är otillåten enligt försia stycket, får åberopas elc. ...".

37 8 Lagrådet:

Att en person som är omyndig eller i konkurs skall kunna
utses till likvidator synes i princip inle vara lämpligt. Undanlagsfall kan
naturligtvis inlräffa, l.ex. om den som är omyndig med vederböriigt lillstånd
driver näring och därvid är bolagsman. De fall som med nuvarande omyndighetsregler
kan komma i fråga och dä det dessulom är lämpligl all den omyndige är
likvidalor är dock sä fåtaliga att de inle synes behöva särskilt beaklas.
Beträffande bolagsman som är i konkurs synes det än mer sällan kunna framslå
som önskvärt atl han förordnas till likvidalor av rälien. Lagrådel avslyrker
därför del undanlag som beträffande bolagsman föreslås från

s. 196 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 196

förbudet i förevarande paragraf mol att ulse den som är
omyndig eller i konkurs till likvidalor.

41, 43 och 44 88 Lagråder-Av förevarande bestämmelser
framgår inte, vem som skall ombesörja all bolagsmännen får del av
redovisningshandlingarna, när likvidator har haft hand om likvidationen.
Uppgiften bör ankomma på likvidatorn. Föreskrift härom kan lämpligen upptas som
en ny sista mening i 41 8 av följande lydelse: "Berättelsen och
redovisningshandlingarna skall av likvidatorn delges var och en av bolagsmännen".

Införs den sålunda föreslagna bestämmelsen, blir
delgivningslagen till-lämplig (22 8 andra stycket nämnda lag). 1 princip skall
därvid den handling som avses med delgivningen överlämnas till den som skall
delges i huvudskrift eller styrkt avskrift eller styrkt kopia. Vissa undanlag
härifrån, säsom vid kungörelsedclgivning, synes ändamålsenliga också i del fall
som avses med förevarande paragrafer. Därför bör orden "genom överlämnande
av en bestyrkt avskrift" ulgå ur 43 respektive 44 8,

4 kap, 2 8 Lagrådet:

I det remitterade förslaget görs i förevarande paragraf -
i motsats till vad som är fallet beiräffande 1895 ärs lag - inte någon
hänvisning lill vissa bestämmelser i 2 kap. som för sin tillämpning i allmänhet
kräver atl näringsverksamhet utövas. Motiveringen härtill är atl enkelt bolag
inle skall användas för drivande av näring. Som påpekas i remissen gäller dock
undantag från denna princip i fräga om jordbruksrörelse som drivs i bolag, när
bolagsmännen är bokföringsskyldiga enligt jordbruksbokföringslagen. Det är
således framför allt jordbruksförelag som torde kunna dra nytta av den
utförliga regleringen av enkla bolag i lagförslaget, medan andra former av
enkla bolag skulle kunna klara sig med ett myckel enklare regelsystem eller
eventuellt inte behövde regleras alls. Det är därför lämpligt alt regleringen
utformas så att den i vart fall inte sämre än gällande rätl passar för
jordbruksföretag. I 47 8 1895 års lag, som motsvarar förevarande paragraf
hänvisas även till 11 8, som motsvarar 2 kap. 9 8 i lagförslaget. Förevarande
paragraf bör därför hänvisa även till 2 kap. 9 8, som reglerar tidpunkten när
bolagsmännen äger lyfta bl.a. vinstandel (jfr Nial s. 401). 1 47 8 1895 ärs lag
hänvisas även lill preskriptionsbestämmelserna i 15 8 i lagen. Reglerna i 4
kap. 4 8 i lagförslaget torde emellerlid härulinnan vara tillräckliga.

s. 197 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 197

6 8

Lagrader-Förutsättningen för all bolagsmännen skall i den
situalioii som avses i

paragrafen
undgå solidariskt ansvar mol medkonlrahenten är alt denne icke var i god tro
beiräffande den frän bolagels sida använda benämningen. Detta skulle med större
tydlighet framgå om i stadgandet anges alt solidariskt ansvar inlräder för
förbindelser genlemol den som varken insåg eller borde ha insett "atl
benämningen avsåg ett enkell bolag",

7 8

Lagrådet:

I förevarande paragraf hänvisas i fråga om likvidation och
upplösning av enkelt bolag bl.a. till 2 kap. 33 8 försia meningen. Andra
meningen av sisinämnda paragraf innehåller beslämmelser om forlsältande av
bolagets rörelse. Dessa beslämmelser kan vara av belydelse för etl
jordbruksförelag som är enkelt bolag. Under hänvisning lill vad som anförts
vid 2 8 förordas att hänvisningen i förevarande paragraf får omfatta hela
nämnda 33 8 och sålunda även andra meningen.

Övergångsbestämmelserna

Lagrådel:

Den
föreslagna lydelsen av punkl 4 i övergångsbestämmelserna ger enligt ordalagen
inle någon upplysning om vad som fram lill den 1 januari 1986 gäller
beiräffande frågan, huruvida handelsbolag eller enkelt bolag föreligger. Vidare
må anmärkas, att skyldighel föreligger att ansöka om registrering av
handelsbolag, innan bolagel börjar sin verksamhet, och all denna skyldighet är
straffsanktionerad, varför det bör klargöras, när ansökan senasl skall göras
om regisirering av enkelt bolag som genom den nya lagsiiftningen blir
handelsbolag. Övergångsbestämmelserna synes i denna del kunna ges följande
lydelse: "4. Fråga humvida handelsbolag eller enkell bolag föreligger
skall intill ulgängen av är 1985 bedömas enligt äldre lag. Enkelt bolag, som
från och med den I januari 1986 blir handelsbolag, skall ansöka om registrering
före nämnda dag."

Enligt
nuvarande lag gäller för bolagsavlal, som slutils för en bolagsmans livstid,
de regler om uppsägning av avtalet som givits för bolag slutna på obestämd tid.
Genom det remitterade förslaget ändras detla. Bolagsavtal slulna för en
bolagsmans livslid kommer atl utgöra en särskild grupp, och möjligheterna alt
uppsäga avtalet begränsas. En sådan ändring bör ej gälla för livstidsbolag
tillkomna före den nya lagens ikraftlrädande. Det remitterade förslagel
påkallar därför en övergångsbestämmelse av förslagsvis följande lydelse:
"Bolagsavlal, som före lagens ikraftträdande slutits för en bolagsmans
livstid, skall även därefter anses träffat för obestämd tid." Stadgandet
bör lämpligen lagas upp som punkl 5 bland övergångsbestämmelserna och
följaktligen bör punkterna 5-9 i förslagel i

s. 198 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 198

stället få numren 6- 10; i punkten 3 skall då som undantag
anges punkterna 4-8.

Förslag till lag om årsredovisning m. m. i vissa företag

Hilding anför för sin del:

Huvudsyftet med den föreslagna lagen är att framtvinga
årsredovisning även i vissa andra företag än aktiebolag. Därutöver föresläs
regler om koncernredovisning enligt elt nytt och utvidgat koncernbegrepp.

Det angivna syflel med den föreslagna lagen skulle ha
kommii till klarare ultryck om lagen - såsom skell i kommiltéförslagel -
inletts med bestämmelserna om årsredovisning, medan definitionen av det nya
koncernbegreppet fåll uigöra försia paragraf i kapitlet om koncernredovisning.
Av remissen kan utläsas att den framskjutna placeringen av bestämmelserna om
koncernbegreppet valts med aktiebolagslagen som förebild. Aktiebolagslagen
inleds emellertid med en definiiion av begreppet aktiebolag och först därefter
följer en definition av koncernbegreppet. Säsom den nu föreslagna lagen byggis
upp (jfr kapilalrubriken: I kap. Inledande bestämmelse,) kan den lätt ge
intryck av all den endast handlar om koncerner. Delta kan bl.a. få till följd
att företagare lägger den ifrån sig ulan att uppmärksamma, atl den ålägger dem
årsredovisningsskyldighei. Då emellertid en omredigering av lagen skulle
medföra svårigheter i förevarande skede av lagstiftningsarbetet, avstår jag
från att föreslå en sådan.

1 kap. I 8 Lagr å det:

Av förevarande paragraf jämförd med reglerna om
koncernredovisning i 3 kap. i lagförslaget följer alt även enskild
näringsidkare, som på säll anges i paragrafen har elt bestämmande inflylande
över en juridisk person, kan bli skyldig atl upprälla koncernredovisning för
dels den rörelse som han själv driver, dels den juridiska personens verksamhel.
Bestämmelserna kan medföra vissa tillämpningssvårigheter. Om en person dels har
en rörelse som han själv driver dels äger akliemajorilelen i etl akliebolag,
lorde man ha rält all ulgå från all de båda verksamheterna ingär i en koncern,
vilket bl, a. innebär atl innehavet av aktierna skall redovisas i den enskilda
rörelsens bokslut. Emellerlid framgår av bokföringslagen all en enskild person kan
vara bokföringsskyldig för flera olika rörelser (12 8 Ijärde stycket och 21 8
andra stycket). Om en näringsidkare på så sätt driver tvä rörelser, för vilka
han är skyldig alt upprätta årsbokslut, saml dessulom äger aktiemajoriteten i
etl akliebolag, uppkommer frågan om aktiebolaget skall anses uigöra
dotterföretag till den ena eller den andra rörelsen eller eventuellt anses helt
fristående. Övervägande skäl talar för

s. 199 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 199

att aktiebolaget anses utgöra dotterföretag till den
rörelse med vilkel det har det närmasle sambandet. Nägon helt
liilfredsslällande lösning av detta problem torde inle nås förrän
redovisningsmetoder utvecklats som möjliggör en redovisning av sidoordnade
koncerner, någol som i sin tur lorde förutsätta att man är beredd atl dra in
även ägarnas privata förmögenhetsförhållanden i bilden. Även med de
tolkningssvårigheler som nu redovisals bör emellertid del framlagda förslaget
godlas också i fråga om redovisningen av enskilda näringsidkares rörelse.

Hilding anför för sin del ytteriigare:

Begreppet koncern förekommer f. n. i elt flertal lagar
ulan all däri ges någon definiiion av begreppel. Däremoi görs i motiven lill
dessa lagar uttalanden om vad som i respeklive lag skall avses med koncern.
Sålunda sägs i förarbetena till bokföringslagen (1976: 125; ändr. 1976:991) all
med koncern i 12 8 femte stycket avses koncern enligt den definition som ges i
aktiebolagslagen (prop. 1976: 104 s. 152). Av förarbetena till lagen om
anslällningsskydd 1974: 12) framgår all i denna lags koncernbegrepp innefattas
även den situationen all annan juridisk person än akliebolag är moderföretag
(prop. 1973: 129 s. 136). Koncernbegreppet i lagen om anställningsskydd gäller
enligt motivutlalanden även vid lillämpning av lagen (1974:981) om arbetstagares
rätl lill ledighel för utbildning, semeslerlagen (1977; 480) och lagen (1978;
410) om räll lill ledighel för värd av barn, m. m.

I lagen (1976: 351) om slyrelserepresentation förde
anställda i akliebolag och ekonomiska föreningar har direkl i laglexlen angells
vad som i den lagen skall anses som koncern. Sålunda stadgas i 3 8 andra
slyckel, all med koncern förstås i denna lag svenska juridiska personer som
enligt bestämmelserna i I kap, 2 8 aktiebolagslagen (1975: 1385) eller, såviu
avser ekonomiska föreningar, vid en motsvarande tillämpning av dessa beslämmelser
är moderföretag och dotterförelag i förhållande till varandra. En likadan
bestämmelse finns i 2 8 andra stycket lagen (1976; 355) om styrelserepresenlalion
för de anslällda i bankinslitul och försäkringsbolag.

1 förevarande lagrådsremiss görs i specialmotiveringen
lill 3 kap. 5 8 årsredovisningslagen ett uttalande, som tyder på all avsiklen
varit att koncernbegreppet i 12 8 femte slycket bokföringslagen i
fortsättningen skall innefatta även det utvidgade koncernbegrepp som nu
föreslås. I sak innebär bestämmelsen i 12 8 femte stycket all förelagen inom en
koncern, om inte undantag medges, skall ha samma räkenskapsår.

Del synes inte stå i god överensstämmelse med gängse
lagstiftningsteknik att ulan ändring i bokföringslagen uividga
tillämpningsområdet för bestämmelsen i 12 8 femte stycket nämnda lag till all
gälla även del koncernbegrepp som föresläs i den nu aktuella lagsiiftningen.
Jag delar i princip meningen att en sädan utvidgning är önskvärd och föreslär
därför atl en ändring görs i 12 8 femte slyckel bokföringslagen för att markera
atl koncernbegreppet i fortsättningen kommer att ha en annan innebörd i nämnda
lagrum än som förutsattes vid dess lillkomsi. Ändringen kan

s. 200 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 200

förslagsvis få följande lydelse: "Fjärde slycket äger
molsvarande lill-lämpning på räkenskapsår inom koncern. Med koncern förstås
koncern enligt I kap. 28 aktiebolagslagen (1975:1385) och 1 kap. 18 lagen
(1980: 000) om årsredovisning m. m. i vissa förelag."

Om man underiåler atl göra en sädan precisering i
bokföringslagen, kan dessulom oklarhet komma alt uppstå vid tolkningen av bl.a.
lagen om anställningsskydd. Dess koncernbegrepp omfattar f n. inte den
situationen all en enskild näringsidkare är moderföretag. Del framgår inle av
remissen om avsiklen varil att del nya koncernbegreppet skall tillämpas även
inom arbetsrätten. Skulle så vara fallet bör i enlighet med vad jag ovan anfört
motsvarande bestämmelser införas i dessa lagar. Är avsikten däremoi all det nya
koncernbegreppet inte skall gälla inom arbetsrätten, torde en lolkning i denna
riklning försvåras av att koncernbegreppet i bokföringslagen automatiskt ges
del nya vidare innehållet.

2 kap. I 8 Lagrådet:

Skyldighel all avgiva årsredovisning skall enligt försia
slyckel punkt 3 föreligga om tillgångarnas nettovärde i rörelsen enligt
balansräkningar för de tvä senaste räkenskapsåren översiiger 1 000 basbelopp.
Tvekan kan råda huruvida skyldigheten atl avge årsredovisning inträder redan
det andra året nettovärdet översiiger 1000 basbelopp eller först det därpå
följande året. Uttryckssättet är delsamma som användes i beslämmelser om krav
på atl en revisor skall vara auktoriserad (10 kap. 3 8 aktiebolagslagen) och
här kan innebörden rimligtvis ej vara annan än atl krav på en auktoriserad
revisor föreligger först det tredje årel eller med andra ord först
räkenskapsåret närmasl efler två, vilkas balansräkningar utvisat nettovärde pä
tillgångarna överstigande 1000 basbelopp. Tidsbestämningen får anses ha samma
innebörd i förevarande paragraf och skyldighet atl avgiva årsredovisning
inträder alltså först för räkenskapsåret efler del att balansräkningarna för de
två närmast föregående räkenskapsåren upptagit nettovärdet på tillgångarna till
mer än 1000 basbelopp.

Enligt försia slyckel punkl 4 skall moderförelag upprälla
årsredovisning, om koncernen enligt koncernbalansräkningar för de två senaste
åren haft tillgångar överstigande 1000 basbelopp. En förutsättning för tillämplighet
av punkl 4 är alltså atl skyldighet alt upprätta koncernbalansräkning
förelegat. Sådan skyldighet föreligger enligt 3 kap, 1 8 när koncernen har
minsl tio anställda. Men i sådant fall skall moderföretaget upprätta årsredovisning
redan pä grund av bestämmelsen i första slycket punkt 2,1 punkt 4 föreskrivs
alltså en skyldighet som redan föreligger enligt punkt 2. Punkt 4 bör därför i
och för sig ulgå. Om det emellertid - säsom upptagandel av punkt 4 ger viss
anledning antaga ehuru intet därom sägs i motiveringen -

s. 201 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:
143 201

är önskvärt, atl moderförelag i en koncern med mindre än
lio anslällda skall lämna årsredovisning, därest nellovärdel av koncernens
lillgångar överstiger 1000 basbelopp fastän nettovärdet av moderbolagets egna
tillgångar ej översiiger detla belopp, kan della, med bibehållande av punkt 4
i förevarande paragraf, uppnås genom sådan jämkning av stadgandet i 3 kap. I 8
atl delta kapitel blir tillämpligt också pä koncern med netlovärde på
lillgångama över 1000 basbelopp, ehuru anlalel anslällda understiger lio. 3
kap. I 8 kan givas denna innebörd genom all lill paragrafen i dess föreslagna
lydelse fogas följande: "eller om nettovärdet av koncernföretagens
lillgångar enligt balansräkningar för räkenskapsåret, beräknat enligt
bestämmelserna i 2-4 88, översiiger del gränsbelopp som anges i 2 kap. I 8
första stycket under 3."

Lagrader-Avsikten är att årsredovisningen skall hållas
tillgänglig hos den redovisningsskyldige för envar som vill taga del av
densamma. Della lorde liksom i 44 8 lagen (1951: 308) om ekonomiska
föreningar sketl såviit gäller sådan förenings redovisningshandlingar böra
komma till direkt ullryck i laglexlen. Del förordas därför all i förevarande
paragraf upplages ell nytt fjärde siycke med följande lydelse:
"Årsredovisningen skall senasl sex månader efler räkenskapsårets utgång
hos den årsredovisningsskyldige hållas tillgänglig för envar som vill taga
kännedom om densamma."

Denna regel lorde böra gälla även i fråga om
revisionsberättelsen, varför 4 kap. 12 8 bör hänvisa ocksä till den förevarande
regeln.

4 8 Ltigrådet:

I moiiven lill förevarande paragraf ullalar
depariemenlschefen (avsnill 2.3.1.) all enskild som begär att en avskrift av
årsredovisning skall infordras bör vara skyldig atl erlägga en
ansökningsavgifi. Departementschefen anför vidare. En sådan avgift kan införas
genom en ändring i expedilionskungörelsen, som inte fordrar riksdagens
medverkan. Genom en sådan avgifi molverkas atl avskrifier begärs i
trakasseringssyfte eller av obefogad nyfikenhet. Då tillgäng lill årsredovisningen
är påkallad av någol allmänt intresse bör avskrift av redovisningen alllid
kunna infordras och någon avgiftsbelagd ansökan behövs då alltså inte.

Någon molsvarighet till den föreslagna avgiften synes svår
all finna inom förvaltningsrätten. Avsikten med förslaget om årsredovisning är
all bringa de av förslaget berörda företagens ekonomiska förhållanden till
offenllig kännedom. Inom föreningslagsliftningen aren skyldighel för förelagaren
atl hålla årsredovisningen lillgänglig för den som önskar la del av
redovisningen straffsanktionerad. Eftersom även enligt förevarande förslag
förutsätts alt den intresserade skall kunna fä del av årsredovisningen
\4-Riksdagen 1979/80. I .saml. Nr 143

s. 202 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 202

hos företagaren och möjligheten alt begära länsstyrelsens
föreläggande framstår som en sanktion, om förelagaren inle medverkar
frivilligt, ter det sig egendomligt all i uttalat prohibilivl syfte införa
avgiftsskyldighei. Sanktioner finns i många olika former inom
förvaltningsrätten, men de brukar inte vara avgiftsbelagda. Än egendomligare
framstår den föreslagna ordningen, om man betänker atl den som först önskar få
del av årsredovisningen kan ha ell högsl legitimt syfte - han kan t. ex. vara
företrädare för de anställda i företaget - men likväl bli tvungen att betala
avgift för etl föreläggande, som leder till all handlingarna därefter blir
offenlliga och lillgängliga för envar som vill ta del av dem, oavsett vilkel
syftet därmed är. Den föreslagna ordningen synes inte slå i god överensstämmelse
med de grunder på vilka tryckfrihetsförordningens offentlighetsprincip bygger.
Därtill kommer alt farhågorna för atl avskrifter skulle begäras i trakasseringssyfte
eller av obefogad nyfikenhet ler sig överdrivna. Den förordade ordningen bör
därför inte genomföras.

7 8 Lagrådet:

Vid läsningen av sista stycket uppstår, med de normer för
behandlingen av substantiv som i övrigt lillämpas i lagförslagel, oklarhet om
huruvida avsikten är att alla uppgifter, oavsett hur många de är och vad de
avser, får tas in i en enda nol. Sä torde inle vara fallel. Slycket lorde bli
mera lättläst, om del i närmare anslutning till molsvarande beslämmelse i
aktiebolagslagen får följande lydelse: "Uppgifterna får tas in i noter,
om lydliga hänvisningar görs vid de poster i redovisningshandlingarna som
uppgifterna hänför sig till,"

3 kap.

I 8

Lagrådet:

Beträffande en ifrågasatt utvidgning av stadgandets
tillämpningsområde hänvisas lill vad lagrådet anfört vid 2 kap. 1 8.

4 kap.

I och 3 88 Lagrådet:

1 första stycket andra punkten av I 8 stadgas - i nära
anslulning till aktiebolagslagens regel - att en eller flera av revisorerna,
dock inte alla. kan utses av någon annan än den som enligt huvudregeln skall
ulse revisorerna. Enligt aktiebolagslagen är huvudregeln atl revisorerna väljs
av bolagsstämman. Den primära uppgiflen för revisorerna i ett akliebolag är att
granska styrelses och verkslällande direktörs förvaltning och avge
revisionsberättelse till bolagsstämman. Det är från denna utgångspunkt
naturligt att åtminstone någon av revisorerna i etl akliebolag skall ulses av

s. 203 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 143 203

bolagsstämman. Motsvarighet lill en akliebolagsrevisors
angivna primära uppgift saknar revisorn i elt handelsbolag. Någon motsvarighet
lill bolagsstämman i aktiebolaget finns ej heller. Nägol bärande skäl till
att. såsom sker i förslaget, förhindra den ärsredovisningsskyldige all till
annan överlåta all utse samtliga revisorer synes ej föreligga. Det förordas
därför att andra punklen i försia slyckel i 1 8 mätte givas det innehållel all
den ärsredovisningsskyldige kan bestämma all annan än han själv skall ulse
revisor. I konsekvens härmed bör i andra slyckel försia meningen föreskrivas
alt en eller flera revisorssuppleanter kan ulses (av den redovisningsskyldige
eller den som denne besiämmer). Vidare bör i 3 8 försia slycket göras den
jämkningen att relativsatsen med lydelsen "som ulses av den
årsredovisningsskyldige" får ulgå.

Som
framhålls i lagrådsremissen sänker frånvaron av revision väsenlligl värdel av
en årsredovisning. Årsredovisning som skall upprättas enligi den föreslagna
lagen bör därtör alltid bli föremål för revision. Detta förusätter atl revisor
utses i sådan lid all han kan granska årsredovisningen, innan skyldighel
inlräder alt hålla redovisningen lillgänglig. Önskvärt är självfallet alt
revisor utsetts senasl i anslulning lill det akluella räkenskapsårels början,
så all han hafl möjlighet atl under det löpande årel göra sädana koniroller som
han funnil önskvärda. Skyldighelen all upprätta årsredovisning är beroende av
förhållandena under räkenskapsåret. I allmänhel torde det vara lätt att
förutse, om skyldighet att upprätta årsredovisning kommer all föreligga eller
inle, och åtskilliga företag lorde ha revisor även om de inle uppnått den
storlek alt enligt förslagel sädan skyldighet föreligger. Om undanlagsvis
frågan har felbedömls så atl förelagsledningen först vid slulel av
räkenskapsåret upptäcker atl årsredovisning mäste upprättas, utan all revisor
finns, fär en sådan ulses i efterhand för atl granska årsredovisningen. All
del förhäller sig så som nu anföris lorde tillräckligt tydligt framgå av 1 8
jämförd med 10 8,

När det
däremot gäller skyldighelen atl utse kvalificerad revisor torde avsikten vara
all denna skall inträda först efler det all företagel under två räkenskapsår
hafl sådan storlek som ulgör förutsättning därför. Detla synes också rimligl.

12 8

Lagrådet:

På sätt förordats vid 2 kap. 2 8 bör i förevarande
paragraf hänvisas också till fiärde slycket i 2 kap, 2 8.

13 8

Lagrådet:

1 lagrådsremissen föreslås under 10 kap. 13 8
aktiebolagslagen, alt revisor i aktiebolag skall vara skyldig atl lämna -
förutom viss granskare som nu ej är av intresse - medrevisor, ny revisor och,
om bolagel har försalls i

s. 204 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 204

konkurs, konkursförvaltare eriorderliga upplysningar om
bolagets angelägenheter. En sådan upplysningsskyldighel synes vara av
betydelse även för de förelag som är årsredovisningsskyldiga enligt förevarande
lag. Inte minsl gäller detla, med tanke på atl här regelmässigt är fråga om
mindre företag, i förhållande till konkursförvaltare. Beslämmelse härom kan tas
in i etl andra siycke av förevarande paragraf av följande lydelse:
"Revisorn är skyldig att lämna medrevisor, ny revisor och, om den
årsredovisningsskyldige har försatts i konkurs, konkursförvallaren
eriorderliga upplysningar om den ärsredovisningsskyldiges
angelägenheter."

Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen
(1975:1385)

Lagrådet: Ingressen

Bifalles vad lagrådel kommer all föreslå beträffande 3
kap. 3 och 7 88, skall dessa paragrafer behålla gällande lydelse och de skall
då ej heller upptagas i ingressen.

3 kap.

3 8

Genom de föreslagna ändringarna i förevarande paragraf
öppnas möjlighet att i bolagsordningen intaga förbehåll atl en aktieägare
eller nägon annan skall ha förköpsrätl lill aktie, förköpsklausul. Benämningen
för tanken närmast pä atl klausulen skall innebära företrädesrätt när ägaren av
aktien vill försälja densamma. Klausulen skall emellertid kunna gälla även
andra fäng, vilkel framgår av atl i klausulen kan angivas att vissa fång
undanlagils från förköpsrätten. Som nägol berörls i lagrådets yttrande vid 2
kap. 2 8 lagen om handelsbolag och enkla bolag kan andel i en juridisk person
på skilda sätt övergå lill ny ägare. Vid vissa förvärv synes en förköpsrätl
icke kunna komma i fråga. Sä ej när en avliden aktieägares dödsbo vid dennes
frånfälle lar över hans egendom. Siluationen är likarlad när avliden aktieägare
efterlämnar endasl en arvinge och arvskifte därför ej är påkallat eller när
aktie som legal tillfaller testamentstagare. Snarlik är situationen när en
delägare i ell dödsbo förvärvat alla övriga dödsbodelägares andelar i detta
och fråga om arvskifte följaklligen ej vidare är aktuell eller när aktie äges
av handelsbolag med endasl en bolagsman och delta likvideras. Upplösning av
samäganderält till en aktiepost kan ske i sådan form all uirymme knappast finns
för förköpsrätl, så t, ex. om poslen delas mellan de Ivä samägarna så atl envar
av dem får hälften av de i posten ingående aktierna. I remissen har ej lämnals
någon belysning av frågan om vilka fång som över huvud taget skall kunna
underkastas förköpsrätl.

Om en aktieägare mol bolagsordningens förköpsklausul ulan
förköpserbjudande försäljer sina aktier, är avlalet icke bindande för bolagel
och köparen kan ej få sill förvärv infört i aktieboken. Frågan är då vilken

s. 205 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 205

verkan avtalet har mellan säljare och köpare. Kände
köparen till alt förköpsklausulen åsidosalls, lorde han bli bunden av avtalet.
Var han däremot i god tro, mäste han anses ha hävningsrätt! Fråga är då om den
köpare som ej ägnat frågan om förköpsklausul någon tanke kan vara i god tro.
Härvid är alt beakta all enligt 3 kap. 4 8 aktiebrevel skall innehålla uppgift
om förköpsklausulen. Därmed torde då föreligga tillräcklig möjlighet för den
som avser atl förvärva en aktie all få upplysning om förköpsklausulen. Någon
belysning av det nu antydda spörsmålet lämnas dock ej i remissen.

Har en aktiepost underkastad förköpsklausul tagits i mäl
för ägarens skuld uppkommer fråga om hur klausulen påverkar det exekutiva
förfarandel. Utmätningen bör ej i och för sig föranleda förändring i
rättsläget och della leder till atl utsökningsmyndighelen i och för sig skulle
ha atl före försäljning göra erbjudande om förköp och. om tvist uppstår om rält
lill förköp eller om köpesumman, föra lalan i saken inför skiljemän eller i den
ordning som eljesi gäller enligt klausulen i bolagsordningen. Ä andra sidan kan
på goda grunder hävdas att åtminstone vissa av nu antydda uppgifter icke är väl
förenliga med utsökningsmyndighetens ställning. Spörsmål av nu angiven art
behandlas ej i remissen.

Ovissheten om räckvidden av del föreliggande förslagel är
avsevärd och detsamma gäller vilka verkningar del skulle få i praklisk
lillämpning. Visserligen kan till försvar för den föreslagna ordningen anföras,
all den gäller enligt den nya danska Aktieselskabslovcn, efter del all lidigare
möjligheterna all genom föreskrifl i bolagsordningen inskränka akties
överlåtbarhet synes ha varit lämligen obegränsade enligi dansk räll. Å andra
sidan har en förköpsrätl till aktier varit gällande enligt finsk rätt men
enligt förarbetena lill den svenska akliebolagslagen (SOU 1971: 15 s. 160)
vållat osäkerhel och svårigheter i praktiken. Det förslag till förköpsrätl som
lagts fram av 1974 års bolagskommitlé hänför sig lill andelar i de av kommittén
föreslagna andelsbolagen, och dessa andelar skulle i princip inle vara frill
överlälbara, Någol förslag som hänför sig lill akiier, vilka i princip skall
kunna fritt överiåtas, har inle remissbehandlais. Konsekvenserna för svensk
rätts vidkommande av förslaget - särskilt med avseende pä skyddel för tredje
man och för omsättningen - kan därför inle anses tillfredsställande utredda.
Med hänsyn härtill är lagrådet ej berell tillstyrka alt förslaget nu
genomföres. Lagrådel förordar därför all förevarande paragraf och även 7 8,
vari föreslås en med föreliggande förslag sammanhängande jämkning, lämnas
oförändrade.

7 8

Under hänvisning lill vad som anförts vid 3 8 förordas all
förevarande paragraf lämnas oförändrad.

s. 206 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 206

9 kap. 12 8

Del framslår på grund av utformningen av sisla meningen i
del nya fiärde slyckel som oklart, om vad som sägs där syftar på närmasl
föregående mening eller även på första meningen i stycket. Del senare lorde
vara avsell. Sisla meningen kan i så fall förslagsvis få följande lydelse:
"Vad som sagts förut i della siycke gäller inle. om del skulle medföra en
pålaglig risk för allvarlig skada för bolagel all aktieägaren får del av uppgifter
om bolagels verksamhel."

148

Enligt förslagel lill ändring av förevarande paragraf
skall, om ändring av bolagsordning avser bolagets firma eller den orl i Sverige
där bolagels slyrelse har sitt säte, länsstyrelsen i del län där bolagel före
ändringen har sitt säte underrälias om ändringen. Om del skall vara någon
mening med denna underrättelseskyldighet, måsle reglerna utformas så alt man
med säkerhel vet alt länsstyrelsen fär del av underrättelsen. Enligt
specialmotiveringen är avsiklen all genom ändring i akliebolagsförordningen
skall föreskrivas skyldighel för bolagel all vid anmälan om registrering foga
intyg av bolagels revisor om all länsstyrelsen har underrätlats. Eftersom
bestämmelsen införs för atl förebygga all ändringen av bolagsordningen sker i
syfte all dölja oegenlligheler och alla akliebolag inle har kvalificerad
revisor, synes ell sådanl intyg inle vara tillfyllest. Lämpligl synes vara alt
länsstyrelsen utfärdar intyg om alt underrättelsen inkommii dil. Häremot
invänds möjligen all delta skulle medföra elt merarbeie för länsslyrelserna.
Detla merarbete synes dock obetydligt i jämförelse med del arbele som krävs av
länsslyrelserna för att ta del av och bedöma de inkomna underrättelserna. En
sädan bedömning är självfallet nödvändig, om del skall vara någon mening med
hela arrangemanget. Eflersom anmälan för regisirering skall ges in genast och
del kan dröja några dagar innan bolagel fär länsstyrelsens intyg om
underrättelsen, torde della intyg fä ges in i efterskott, något som emellertid
inte synes medföra olägenheler av belydelse. Vad nu anförts synes inle behöva
föranleda några ändringar i den föreslagna lagtexten. Erforderliga
föreskrifter kan meddelas i aktiebolagsförordningen.

13 kap. 2 8

Enligt 9 kap. 5 8 akliebolagslagen skall på ordinarie
bolagsstämma, som skall hållas sex månader efter ulgången av varje
räkenskapsår, beslul fattas om fastställelse av balansräkningen för
räkenskapsåret. Understiger enligt denna balansräkning bolagets egna kapital en
tredjedel av del registrerade aktiekapitalet, föreligger enligt förevarande
paragraf likvidalionsanledning. Vid tiden för stämman kan emellerlid bolagets
ställning ha förbätl-

s. 207 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 207

räls och om då bolagets egna kapital uppgår lill minsl
hälflen av det regisirerade aktiekapitalet, har anledning lill
tvångslikvidalion bortfallit. Såsom framgår av moliveringen lill den i
förevarande paragrafs första siycke andra meningen - tredje meningen i den nya
lydelsen föreslagna ändringen skall frågan om bolagels ställning vid liden för
stämman bedömas på grundval av en denna tidpunkt avseende balansräkning, som
god-kännes. All della är fallet skulle enligt lagrådets uppfallning - inle
minsl med hänsyn lill atl i meningen talas om ordinarie bolagsstämma och lill
att tanken då förs till balansräkningen för senaste räkenskapsår vilken ju
skall behandlas på stämman - tydligare framgå om del uttryckligen angives all
godkännandet skall avse "balansräkning avseende ställningen vid tiden för
stämman".

Övergångsbestämmelserna Punkt 2

Övergångsbeslämmelsen under punkt 2 syflar lill all vissa
bolag, 50/50-bolagen, som enligt hittills gällande ordning torde ha ansetts som
moderbolag till viss juridisk person, efter nya lagens ikraftlrädande inte
längre skall ha denna ställning. Denna stadgandets innebörd skulle enligt
lagrådets mening klarare framgå, om bestämmelsen får denna lydelse: "Ell
akliebolag, som före ikraftträdande av denna lag har fått ell bestämmande
inflytande över en juridisk person och en betydande andel i resultatet av dess
verksamhet, skall inte i vidare mån än som följer av I kap. 2 8 i dess nya
lydelse anses vara moderbolag till den juridiska personen."

opaginerad Kontrollera mot PDF

JUSTITIEDEPARTEMENTET

Uidrag

PROTOKOLL

vid
regeringssammanlräde

1980-03-27

opaginerad Kontrollera mot PDF

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och
sialsråden Ullslen, Bohman, Mundebo, Wikström, Friggebo, Mogård, Dahlgren,
Äsling. Söder, Krönmark. Burenstam Linder, Johansson, Wirtén. Holm. Andersson.
Boo, Winberg, Adelsohn. Danell, Pelri

Föredragande: statsrådet Winberg

Proposition med förslag till ny lagsliftning om
handelsbolag m, m.

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag
lill

1. lag om handelsbolag och enkla
bolag,

2. lag om årsredovisning m. m. i vissa
förelag,

3. lag om ändring i akliebolagslagen
(1975: 1385). Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

F ö rslaget till lag om handelsbolag
och enkla bolag

1 kap. 3 8

Som framgår av remissprolokollet är avsiklen all del skall
föreligga etl enkell bolag om två eller flera har avtalat all i bolag uiöva
verksamhel som anges i 1 8 andra slycket. Jag häller emellerlid med om alt
della förhållande framgår tydligare, om förevarande paragraf får den av
lagrådel föreslagna lydelsen. Jag tillstyrker därför lagrådets förslag till
lagtext.

2 kap. 2 8

Vad lagrådel har anfört i anslulning till förevarande
paragraf kommerjag atl behandla vid 21 8.

2 kap. 9-11 88

Jag tillstyrker med en mindre jämkning atl 9 8 ges den
lydelse som lagrådet har föreslagit. Vidare bör i tydlighetens intresse 10 och
11 88 ändras i enlighet med lagrådsförslagel.

Beslut om lagrådsremiss fattal vid regeringssammanlräde
den 31 januari 1980.

s. 209 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 209

2 kap. 20 8 Jag ansluter mig till lagrådels uttalanden vid
denna paragraf

2 kap. 21 8

Första slyckel av förevarande paragraf i det remilierade
förslagel reglerar rällsslällningen för den till vilken en bolagsman ulan de
övriga delägarnas samtycke har överlåtit sin andel och för den lill vilken en
andel har övergåll genom försäljning efter utmätning. Lagrådel har föreslagit
alt lörsia slyckel utformas så atl del även täcker andra fall dä en bolagsmans
andel övergår till nägon utan de övriga bolagsmännens samtycke. Jag ansluter
mig till vad lagrådet har anförl och tillslyrker i allt väsentligt att lörsia
slyckel ges den lydelse som lagrådel har föreslagit.

Jag delar lagrådels uppfallning all reglerna om förköp i
förevarande paragraf bör ulgå. Angående skälen för min ståndpunkt lar jag
hänvisa lill vad jag anför i anledning av lagrådets yttrande över förslaget
till ändring i 3 kap. 3 8 akliebolagslagen.

2 kap. 24 8

En av lagrådels ledamöier har föreslagit all bolagsavlal
som iräffas för en bolagsmans livslid skall, såsom fallel är enligt gällande
räll. jämslällas med avtal som iräffas för obestämd tid.

För min del vidhåller jag den ståndpunkt somjag har
intagit i denna fräga enligt remissprolokollet. Jag anser alliså alt
livstidsavlal i princip bör godtas.

2 kap. 28 8

Jag lillstyrker lagrådets förslag lill ändrad lydelse av
förevarande paragraf.

2 kap. 32 8

Somjag har framhållit i prop. 1979/80: 119 anser jag all
den föreslagna lagen om kallelse pä okända borgenärer inle bör innehålla några
regler beträffande handelsbolag ulan all en beslämmelse i ämnel i slället bör
tas in i förevarande lag. Jag har inget att erinra mot lagrådets förslag till
lydelse av bestämmelsen. Jag delar ocksä lagrådets uppfallning all bestämmelsen
lämpligen kan fogas in som ell Iredje siycke i förevarande paragraf

2 kap. 34 8

32 8 i del remitterade förslagel innehåller inle någon
hänvisning lill 7 och 9 88. Delta innebär alt en bolagsman under likvidationen,
även om denna skulle dra ul pä liden, inte har räll all årsvis fä ul ränla.
arvode eller vinst. Han får i stället vänla till det slulliga skiftet.
Bolagsmännen kan emellertid genom etl uttryckligt eller konkludent avtal komma
överens om en annan ordning.

s. 210 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 210

En av lagrådets ledamöter har föreslagit all det lill 34 8
första slyckel skall fogas en regel av innehåll all om rörelsen i ell
handelsbolag som är i likvidation fortsätts under längre lid än ell
räkenskapsår bestämmelserna i 7 och 9 88 skall gälla, såvida inte annat har
avialals.

För min del finner jag inle skäl atl frångå den ståndpunkt
som jag har inlagii i remissprolokollet. Denna ståndpunkt, som överensstämmer
med gällande räll och med vad kommittén har föreslagil, har inle mött nägon
kriiik under remissbehandlingen av kommilléns betänkande. Jag vill i delta
sammanhang också framhålla all likvidalionsförtarandel i ell handelsbolag
vanligtvis lorde vara avslutat inom loppet av ell räkenskapsår.

2 kap. 35 8 Jag lillslyrker lagrådets förslag lill ändrad
lydelse av paragrafen.

2 kap. 37 8

Jag ansluter mig till lagrådels ullalanden vid förevarande
paragraf. Jag föreslår att fiärde stycket inleds med en allmän beslämmelse om
att likvidalor inle får vara omyndig eller i konkurs. Delta föranleder atl den
föreslagna andra meningen i slycket ulgär och att en följdändring görs i femle
stycket.

2 kap. 41. 43 och 44 88 samt 4 kap. 2, 6 och 7 88

Jag ansluter mig till lagrådets ullalanden vid förevarande
paragrafer och lillstyrker lagrådets förslag lill lagtext.

Övergångsbestämmelserna

Jag lillstyrker lagrådets förslag till ändrad lydelse och
komplellering av övergångsbestämmelserna.

Förslaget till lag om årsredovisning m. m. i vissa företag

1 kap. I 8

Jag ansluter mig till vad lagrådet vid förevarande
paragraf har anförl om tolkningen av begreppet koncern i förevarande lag.

En av lagrådets ledamöter har föreslagit atl en ändring
görs i 12 8 femte slyckel bokföringslagen för att markera atl koncernbegreppet
i fortsättningen kommer att ha en annan innebörd i sisinämnda lagrum än som
förutsattes vid dess tillkomst.

Enligt min uppfattning framgår det klart av
remissprolokollet atl avsiklen är alt koncernbegreppet i 12 8 femte stycket
bokföringslagen i fortsättningen skall innefalla inte bara det
akliebolagsrätlsliga koncernbegreppet ulan även det koncernbegrepp som nu
föreslås. Jag anser inle atl del är erforderiigl att särskilt markera della
förhållande genom en ändring i bokföringslagen.

s. 211 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 211

Av remissprolokollet framgår också att koncernbegreppet i
förevarande lagförslag utformats pä basis av renl redovisningsrällsliga
överväganden. Det är därför inte givet all samma koncernbegrepp skall lillämpas
inom arbelsrällen ulan den frågan fär, i avvakian på resulialel av pågående
ulredningsarbele, avgöras i varje särskilt fall för sig.

Jag vill i
delta sammanhang erinra om att regeringen den 28 februari 1980 har beslutat om
en lagrådsremiss med förslag till nya redovisningsregler för ekonomiska
föreningar m.m. Även den lagrådsremissen innehåller elt på basis av
redovisningsrättsliga överväganden utformat koncernbegrepp. Avsikten är att
ocksä della koncernbegrepp skall innefattas under begreppet koncern i 12 8
femle slyckel bokföringslagen.

2 kap. I 8

Jag
ansluter mig lill vad lagrådel har anförl om tolkningen av lörsia stycket
punkten 3 i förevarande paragraf Skyldighel all avge årsredovisning till följd
av bestämmelserna i denna punkt inlräder alliså försi för räkenskapsårel efler
det all balansräkningarna för de två närmast föregående räkenskapsåren har
upptagit nellovärdel pä tillgångarna lill mer än

1 000 basbelopp.

Vad därefter gäller försia slyckel punkten 4 delar jag
lagrådels uppfallning all del i denna punkl endasl föreskrivs en skyldighet
som i själva verket redan föreligger enligt punkten 2. Jag är inle beredd alt
nu föreslå en uividgning av skyldighelen att avge koncernredovisning utöver vad
som följer av 3 kap. I 8 i del remitterade förslagel. Jag förordar därför alt
punklen 4 i första stycket av förevarande paragraf får utgå.

2 kap. 2 8

Jag lillslyrker att paragrafen kompletteras med en
beslämmelse om atl årsredovisningen senasl sex månader efler räkenskapsårels
uigång skall hållas tillgänglig hos den redovisningsskyldige för envar som vill
ta kännedom om den,

2 kap. 4 8

I anslulning till förevarande paragraf har lagrådet
förordal alt någon ansökningsavgift inte skall behöva erläggas, om en enskild
begär all en avskrift av årsredovisningen skall infordras av länsstyrelsen.

Efter
samråd med chefen för budgeldepartemenlet ansluter jag mig lill lagrådets
uppfallning. Jag vidhåller således inle längre att den enskilde bör vara
skyldig atl eriägga en ansökningsavgifi, om han vill alt länsstyrelsen i
enlighel med bestämmelserna i denna lag skall infordra en avskrift av en
årsredovisning eller någon annan handling.

2 kap. 7 8

Jag
tillstyrker lagrådets förslag till ändrad lydelse av paragrafens sisla siycke.

s. 212 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 212

3 kap. 1 8

I Iräga om mitt ställningslagande lill vad lagrådel har
anförl om denna paragraf lar jag hänvisa lill vad jag yttrat i anslulning lill
2 kap. I 8.

4 kap. I och 3 88

Jag delar lagrådels uppfattning alt I 8 första slyckel bör
kunna ändras så all den årsredovisningsskyldige blir oförhindrad all låla annan
ulse samiliga revisorer. I konsekvens härmed bör även I 8 andra slyckel och 3
8 försia slyckel ändras i enlighet med lagrådels förslag.

Jag ansluter mig även till lagrådets uttalanden i övrigl
vid förevarande paragrafer.

4 kap. 12 8

Jag lillstyrker lagrådets förslag lill ändrad lydelse av
paragrafen.

4 kap. 13 8

Jag ansluter mig lill lagrådels ullalanden vid förevarande
paragraf och lillstyrker lagrådels förslag lill komplettering av laglexlen.

Förslagel till lag om ändring i aktiebolagslagen

3 kap. 3 8

Paragrafen innehåller f.n. beslämmelser om den
lösningsrätt vid en akties övergång lill en ny ägare som får föreskrivas i
bolagsordningen. I remissprolokollet föreslås atl paragrafen kompletteras med
bestämmelser som tillåter förbehåll om förköpsrätt. dvs. förbud för en
aktieägare alt överiåla sina aktier innan han har erbjudit dem lill de övriga
aklieägarna eller någon annan.

Lagrådet har riktat flera invändningar mol del remitterade
förslaget. Kriliken går i huvudsak ul på alt olika spörsmål som aklualiseras av
de föreslagna bestämmelserna inte har blivil lillräckligl belysta. Lagrådel
föreslår därför att förevarande paragraf lämnas oförändrad.

Bakgrunden lill de föreslagna bestämmelserna om
förköpsrätl lill aktier är att delägarkretsen i ell mindre företag bättre än nu
skall kunna kontrolleras. Förslagel ansluter i den delen till vad
bolagskommiltén i betänkandet SOU 1978; 66 föreslog i fräga om andelar i
andelsbolag. Jag kan emellertid hålla med lagrådet om att vissa frägor som
uppkommer om del införs en möjlighet lill förköpsklausuler beträffande aktier
kan behöva utredas yllerligare. Jag vill därför inle motsätta mig all
förevarande paragraf f n. lämnas oförändrad. Frågan om hur delägarkrelsen i
mindre akliebolag skall kunna kontrolleras är emellertid viklig. Det finns
därför anledning all åierkomma till denna fräga senare.

s. 213 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 143 213

3 kap. 7 8

De
ändringar som har föreslagils i denna paragraf hänger samman med ändringarna i
3 kap. 3 8. Under hänvisning till vad som har anförts där förordar jag all
förevarande paragraf lämnas oförändrad.

9 kap. 12 8

Jag lillslyrker lagrådels förslag lill ändrad lydelse av
förevarande paragraf

9 kap. 14 8

I
förevarande paragraf föreslås att, om ändring av bolagsordningen avser bolagets
firma eller den orl i Sverige där bolagels slyrelse har silt säte,
länsstyrelsen i del län där bolagel före ändringen har sill säte genast skall
underrättas om ändringen. I remissprolokollel harjag framhållit all del i ell
lillägg till 17 8 aktiebolagsförordningen bör föreskrivas atl bolagel lill regislreringsmyndigheten
skall ge in ell intyg om alt länsstyrelsen har underrättats om ändringen och
att uppgiften att utfärda etl sådanl intyg lämpligen kan anförlros ål bolagets
revisor.

Lagrådel, som inle har hafl någol atl erinra mol
utformningen av förevarande paragraf, har riklat invändningar mot den
lilllänkla ulformningen av akliebolagsförordningen. Enligt lagrådel bör
länsstyrelsen utfärda etl iniyg om all underrättelsen har kommii in dil.

Frågan om
hur akliebolagsförordningen bör ulformas får övervägas ytteriigare med
anledning av vad lagrådel har anfört. Jag vill emellerlid i detla sammanhang
framhålla all den av lagrådet förordade lösningen, såsom lagrådet också har
påpekat, innebär att inlygel får ges in till registreringsmyndigheten i
efterskott. Enligt min mening är del emellerlid för all underiälla
regislreringsmyndighetens handläggning av slörsia vikt all den på en gång får
lillgång lill de handlingar som behövs vid anmälan för regisirering enligt
sisla slycket i förevarande paragraf Förulsältningar för en sådan ordning ges
med den av mig angivna lösningen.

Jag har i denna fråga samråll med chefen för
handelsdepartementet.

13 kap. 2 8

Även jag anser all första slyckel bör förtydligas. Jag
lillslyrker alliså lagrådels förslag all orden "avseende slällningen vid
tiden för stämman" skjuls in efter ordel "balansräkning".

Övergångsbestämmelserna

Jag lillstyrker lagrådets förslag lill ändrad lydelse av
övergångsbestämmelserna under punklen 2.

s. 214 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 214

Hemställan

Jag hemsläller atl regeringen föreslår riksdagen att

anlaga de av lagrådel granskade förslagen med vidlagna
ändringar.

Beslut

Regeringen ansluier sig lill föredragandens överväganden
och beslular all genom proposiiion föreslå riksdagen att anlaga de förslag som
föredraganden har lagt fram.

s. 215 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 215

Inneh å ll

Proposilionen ................................................................ I

Propositionens
huvudsakliga innehåll ............................ ..... 1

Lagförslag
........................................................................ 3

1. Lag om
handelsbolag och enkla bolag ...................... 3

2.
Lag om
årsredovisning m. m. i vissa företag ................ 12

3.
Lagom ändring i
aktiebolagslagen (1975; 1385) ....... 21

Utdrag av prolokoll vid regeringssammanträde den 31
januari 1980 . 31

1
Inledning .................................................................... ... 31

2
Allmän
motivering........................................................... 33

2.1
Allmänna
synpunkier ............................................. ... 33

2.2
Handelsbolag
och enkla bolag .............................. 35

2.2.1
Gränsdragningen
mellan handelsbolag och enkla bolag . 35

2.2.2
Kommanditbolag
........................................... ... 42

2.2.3
Slyrelse i
handelsbolag..................................... ... 44

2.2.4
Särbestämmelser
i övrigl lör slörre handelsbolag 46

2.2.5
Formkrav vid
bildande av handelsbolag ......... 48

2.2.6
Handelsbolagsmännens
inbördes rälligheler och skyldigheler 49

2.2.7
Handelsbolagels
och bolagsmännens förhållande till tredje man 52

2.2.8
Likvidition och
upplösning .............................. 53

2.2.9
Enkla bolag....................................................... 56

2.3 Årsredovisning, revision och koncerner ................. 57

2.3.1
Årsredovisning.................................................. .. 57

2.3.2
Revision ......................................................... .. 63

2.3.3
Koncerner med
över- och underordnade företag 65

2.3.4
S. k. sidoordnade
koncerner .......................... 69

2.4 S.k. 50/50-bolag m.m............................................... .. 71

2.4.1
50/50-bolag i
akliebolagsrätten .................... 71

2.4.2
5()/50-bolag i
arbelsrällen ............................ 74

2.4.3
S. k.
iniresseföretag ...................................... 77

2.5 Revisorernas verksamhel (BRÅ PM 1978:2) ........... 78

2.5.1
Allmänna
synpunkier ..................................... 78

2.5.2
Revisors
kompelens ...................................... .. 79

2.5.3
Regisirering av
revisor .................................. 80

2.5.4
Beleckning pä
revisors verksamhel .............. .. 81

2.5.5
Revisors
tystnadsplikt och upplysningsskyldighet 82

2.5.6
Eliska
regler .................................................. 84

2.6............................................................................ Förstärkt
skydd för del bundna akliekapiialel (BRÅ PM

1979:5) ................................................................. 85

2.6.1
Allmänna
synpunkter ...................................... 85

2.6.2
Likvidation .................................................... 86

2.6.3
Kvalificerad
revisor m.m.................................... 88

2.6.4
Byte av firma
och säte ................................... .. 90

2.6.5
Byle av
styrelse m.m......................................... 92

2.6.6
Låneförbudel ................................................. .. 93

2.6.7
Vilande bolag
och skrivbordsbolag ................ 94

2.7
Nyemission av
akiier till underkurs m.m.................... .. 95

2.8
Särskilda
regler för de mindre akliebolagen ........... 103

2.9
Ikraftlrädande .......................................................... 107

s. 216 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 216

3
Upprättade
lagförslag ................................................. 107

4
Specialmotivering
......................................................... . 107

4.1
Förslagel lill
lag om handelsbolag och enkla bolag . 107

4.2
Förslaget lill
lag om årsredovisning m. m. i vissa företag .... 147

4.3
Förslaget till
lag om ändring i akliebolagslagen ..... . 174

5
Hemställan ................................................................... . 188

6
Beslul .......................................................................... 188

Bilaga 1-12 (se bilagedel)

Bilaga 13 De remitterade förslagen (bilagan har uteslutits
här)

Utdrag av lagrådets protokoll den 18 mars 1980 ........... 189

Uidrag av prolokoll vid regeringssammanträde den 27 mars
1980 .. 208

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980

s. 1 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 143 1

Bilaga 1

Kommitténs sammanfattning av sitt betänkande (SOU 1978:67)

Betänkandet innehåller förslag till ny lag om handelsbolag
och enkla bolag samt förslag till lag om årsredovisning, revision och
koncerner.

Förslaget till ny lag om handelsbolag och enkla bolag
överensslämmer i många avseenden med gällande rätt.

Enligt doktrin och praxis är etl bolag ett på avtal
grundat rättsförhållande mellan två eller flera personer, varigenom dessa åtar
sig atl verka för ett gemensamt ändamål. Kommillén finner det emellertid
olämpligt att i lagtext definiera bolagsbegreppet. Så har inte heller skelt i
lagen (1895: 64 s. I) om
handelsbolag och enkla bolag (BL).

Något större praktiskt behov av det enkla bolaget i dess
nuvarande utformning anser inte kommittén föreligga. De handelsbolagsrättsliga
huvudprinciperna - rättssubjektivitet för bolaget och solidariskt ansvar för
delägarna gentemot bolagsborgenärema - befrämjar kredilen och torde således
vara lämpliga för bolag som idkar näring. Eftersom bokföringslagen (1976: 125)
(BFL) i princip omfattar alla näringsidkare är det därför enligt kommitténs
mening ändamålsenligt att anknyta handelsbolagsbegreppet till
bokföringsskyldighet enligt BFL och att sålunda föreskriva att handelsbolag
föreligger, om två eller flera avtalat att i bolag utöva verksamhet som medför
bokföringsplikt enligt BFL. Kommittén anser inte att det finns skäl att
uppställa krav på gemensam firma för att handelsbolag skall anses föreligga.
Kommitténs förslag till definition av begreppet handelsbolag innebär att det
enkla bolagel endast kommer till användning då fysiska personer avtalat att i
bolag driva jordbruk eller skogsbruk eller uthyrning som inte är underkastad
bokföringsplikl ellewdå fråga är om icke näringsidkande verksamhel. Genom
införande i handelsregister övergår enkelt bolag till att bli handelsbolag.

Kommittén anser inte att tillräckliga skäl föreligger för
atl i lag uppställa krav på skriflligl bolagsavlal.

Kommittén
anser att den nuvarande regeln om delad förvaltningsrätt och vetorätt i
handelsbolag bör behållas. Kommiitén föreslår en utirycklig lagregel om att
förvaltningsberättigad bolagsman skall äga att till allmännyttigt eller därmed
jämförligt ändamål använda tillgång som i förhållande till bolagets ställning
är av ringa betydelse. 1 en ny bolagslag bör enligt kommitténs mening
föreskrivas att arvode skall utgå till handelsbolagsman som deltar i
förvallningen även om avtal om arvode inte träffats. Ränta på i bolaget insatt
kapital bör avräknas enligt räntelagens (1975; 635) regler om avkastningsränta.
Vidare bör införas en lagregel om att under bolagets bestånd bolagsman ej äger
mot annan bolagsman personligen göra gällande fordran på grund av koslnad för
bolagets räkning, fordran på förvaltningsarvode eller fordran på ränta på
insats. Föreskriften i 7 8 BL om bolagsmans rätt att granska bolagets
räkenskaper och i övrigt taga kännedom om bolagets angelägenheter bör i framtiden
vara tvingande då det gäller bolagsman som har obegränsat personligt ansvar
för bolagets förbindelser. Efter mönsier av aktiebolagslagen (1975: 1385) (ABL)
föreslår kommillén införande av en regel som möjliggör jämkning av bolagsmans
skadeståndsskyldighet mot handelsbolag. Kommittén föreslår även en precisering
av

I Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 143. Bilagedel

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 2

utgångspunkten förden i 15 8 andra slyckel BL angivna
ettåriga preskriptionstiden och att preskriptionstiden, efter mönster av
akliebolagsrätten, utsträcks till tre år då i årsbokslut eller eljesi till
bolagsmännen ej lämnats i väsentliga hänseenden riktiga och fullständiga
uppgifter angående beslut eller ålgärd varpå talan grundas. Liksom fallet är i
gällande rätt bör de nu angivna preskriptionsreglerna ej gälla talan som
grundas på brott.

Kommittén anser att del skulle innebära en onödig
byråkratisering av regelsystemet att i en ny handelsbolagslag införa
bestämmelser om förbud mol självkontrahering. Enligt kommitténs mening bör 16 8
andra och tredje stycket BL om verkan av atl bolagsman överskrider sin
befogenhet ersättas med en bestämmelse av innehåll att har bolagsman som
företagit rättshandling för bolaget överskridit sin befogenhet, är
rättshandlingen inte gällande mot bolaget om den mot vilken rättshandlingen
företogs insåg eller bort inse all befogenheten överskreds. En framtida
motsvarighet till 18 8 BL om meddelande och ålerkallelse av prokura bör vara
dispositiv. 22 8 BL om kvittning m. m. framstår för kommittén som överflödig.

Enligt kommitténs uppfattning bör lagstiftaren söka
underlätta genomförande av sådana avtal som föreskriver utträde ur
handelsbolag där likvidation eljesi skulle ha skett. Kommiitén anser därför
all avtal om utträde, där likvidation eljesi skulle ha skett, bör äga giltighet
även om grunden för utlösandet inte angivits i avtalet. Kommittén anser vidare
att uteslutning av bolagsman, trots avsaknad av avtal härom, bör kunna ske
under följande förutsättningar. Ett likvidationsfaklum skall kunna hänföras
till den bolagsman om vars uteslutning det är fråga, Alla de övriga
bolagsmännen skall kräva uteslutning i stället för likvidation. Den avgående
bolagsmannen skall erhålla ett lösenbelopp motsvarande vad han skulle ha
erhållit om bolaget i stället gått i likvidation. Därjämte måste man enligt
kommitténs mening kräva atl den avgående bolagsmannen får rätl till säkerhet
för att hans personliga ansvar för bolagets skulder inle tas i anspråk i större
utsträckning än som kunde antagas ha blivit avtalat mellan bolagsmännen eller
bestämt av likvidator om i stället bolagsskifte ägt rum. Anledning atl göra
bestämmelsen om bolagsmans uteslutning tvingande föreligger inte. Möjligheterna
atl arbeta med enmanshandelsbolag bör begränsas genom en föreskrift om all
bolaget skall anses ha trätt i likvidation senasl sex månader efter del alt
bolagsmännens antal nedgått till en och att efter likvidationstillslåndets
inträde avvecklingsändamålet skall uigöra en i princip tvingande begränsning
av ägarens rätl att vidtaga rättshandlingar för bolagets räkning.

Kommittén anser atl bolagsavtal på livstid i princip bör
godtagas. Även i framtiden bör enligt kommitténs uppfattning omedelbar
uppsägning av ett bolagsavlal kunna ske om det brister i en väsentlig förutsättning
för bolagets bestånd. Kommittén anser emellertid inte att man i en framtida
motsvarighet lill 27 8 BL bör exemplifiera uppsägningsgrunderna. Liksom enligt
gällande rätl bör, om ej annat avtalats mellan bolagsmännen, endast etl ombud
eller en ställföreträdare äga företräda dödsbo efter bolagsman under bolagets
likvidation. Under likvidation som handhas av bolagsmännen bör, oavsett vad
som dessförinnan enligt avtal gällde, alla bolagsmännens medverkan erfordras
för förvaltningsåtgärder. Under likvidationen bör bolagets rörelse få
fortsättas om det behövs för en ändamålsenlig avveckling eller för att de
anställda skall få skäligt rådmm för att skaffa sig ny anslällning. Kommittén
anser inte att det är lämpligt med särskild klanderfrist då bolagsmännen själva
förrättat skiftet. I fråga om skifte som verkställs av särskilt förordnad
likvidator anser kommiitén att den nuva-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 143 3

rande klanderfristen bör förkortas från etl år till tre
månader. Klanderfristen bör räknas för varje bolagsman från det han fick del
av skifteshandlingen. Redan det av kommittén föreslagna sättet atl bestämma
klanderfristens utgångspunki gör det önskvärt att av iikvidator förrättat
skifte får skriftlig form. Även då skifte förrättas av bolagsmännen själva talar
starka skäl för skriftlig form. Kommittén föreslår därför en lagföreskrift om
att skifte skall ha skriftlig form. Avsaknad av skriftlig form bör leda till
att skiftet blir ogiltigt. I en ny bolagslag bör uttryckligen anges att
klandertalan skall riktas mot de övriga bolagsmännen.

Kommanditbolaget är en bolagsform som sedan länge
förekommer i hela Västerlandet. Atl för framtiden förbjuda kommanditbolaget i
vårt land utgör därför ett avsteg från vad som gäller internationellt. Det kan
enligt kommitténs mening inle uteslutas att kommanditbolaget har betydelse då
det gäller småförelagsamhetens kapitalförsörjning. Enligt kommitténs mening
bör därför denna bolagsform vara tillåten även i framtiden. För att en viss
kredilbas skall säkras för kommanditbolaget bör endast fysisk person och
aktiebolag kunna komma i fråga som komplementärer. Kommittén har vidare funnit
att förbud för akliebolag atl vara komplementär kan bidraga lill att förhindra
alt kommanditbolaget utnyttjas för skatteflykt. Kommittén intar därför den
ståndpunkten att i princip endast fysisk person bör tillåtas som komplementär.
I speciella undantagsfall kan det dock framstå som obilligt att akliebolag inte
får vara komplementär. Efter dispens av länsstyrelse bör därför aktiebolag
tillåtas som komplementär. Kommittén anser atl man i en framtida bolagslag bör
föreskriva alt kommanditdelägaren, vid krav från bolagsborgenärs sida eller då
han eljesi skall fullgöra sin insatsskyldighet, blir skyldig att betala
beloppel, inte direkt till bolagsborgenär utan till bolaget. Om inbetalning av
beloppet sker lill bolaget lorde nämligen konkurslagens återvinningsregler
möjliggöra en mera rättvis fördelning av beloppet mellan borgenärema.
Kommittén anser inte att det föreligger tillräckliga skäl att i lag uppställa
minimigränser för de insalser som skall göras av kommanditdelägare. Kommittén
föreslår att den nya lagen skall innehålla en regel som innebär atl
kommanditdelägare inte skall behöva riskera att få taga på sig en förlustandel
som överstiger insatsen. Kommillén föreslår all en kommanditdelägares död
normalt inte skall utgöra likvidalionsanledning.

Kommitténs bestämning av begreppet handelsbolag innebär en
avsevärd inskränkning av användningsområdet för enkelt bolag. Även enligt kommitténs
begreppsbestämning kan dock ett enkelt bolag förekomma - utöver då fysiska
personer avtalat att i bolag driva jordbruk eller skogsbruk eller uthyrning som
inle är underkastad bokföringsplikt - om den utövade verksamheten inte är av
ekonomisk art eller om bolagets verksamhet visserligen är av ekonomisk art men
saknar yrkesmässighet. De handelsbolagsrättsliga reglerna om bolagsmännens
inbördes rättsförhållanden, om bolagsborgenärernas företräde till
bolagsförmögenheten och om bolagsmännens solidariska ansvar för bolagsskuldema
har utformats med tanke på näringsidkande bolag. Reglema torde ofta var
olämpliga för icke näringsidkande företag. Även i framtiden synes det därför
vara behov av särskilda regler om enkla bolag. Dessa regler kan i stor
utsträckning få överensstämma med de regler om enkla bolag som nu finns i BL.
Kommittén håller fast vid BL:s utgångspunkt alt det enkla bolaget endast
innefattar elt obligationsrättsligl förhållande mellan bolagsmännen. Det finns
inte skäl att i en framtida motsvarighet till 50 8 BL föreskriva att
användandet av kollektivbenämning som innehåller personnamn skall medföra
solida-

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 4

riskl ansvar för de bolagsmän i enkell bolag som godtagit
användandet. En framtida motsvarighet till 50 8 BL bör vidare stadga atl solidariskt
ansvar inte inlräder om det visas att medkontrahenl trols vilseledande
kollektivbenämning insett eller bort inse att han ingick avtal med bolagsman i
enkell bolag. Med kommilléns beslämning av begreppel handelsbolag blir bestämmelsen
1518 BL om solidariskt ansvar i vissa enkla bolag överflödig. Såsom ovan
anförts kommer även i framtiden enkelt bolag att föreligga om två eller flera
fysiska personer avtalat att i bolag driva jordbruk eller skogsbruk eller sådan
uthyrning som inte är underkastad bokföringsplikl. Det kan inte uteslutas atl
delägarna i ett sådant enkelt bolag kan ha ell legitimt önskemål alt få bolagel
underkastat det handelsbolagsrätlsliga regelsystemet. Även i framtiden bör
därför enkell bolag kunna övergå till att bli handelsbolag genom att
registreras i handelsregistret. Därigenom vinnes också den fördelen all
registreringsmyndigheten vid prövning av registreringsansökningen inte behöver
ta ställning till huruvida fräga är om handelsbolag eller enkelt bolag.

Kommittén har inte funnit skäl alt förbjuda användningen
av handelsbolag för verksamhel i större skala. Ej heller har kommittén i fråga
om sådana bolag ansett sig böra föreslå regler som begränsar avtalsfriheten då
det gäller insalser, fördelning av årsresultatet eller rätten att taga lån från
bolaget.

För att
skapa förutsättningar för lillämpning av bestämmelserna i lagen (1976:351) om
styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar
(LSA) även på anställda i handelsbolag anser kommittén atl slyrelse skall
finnas i handelsbolag som inte är moderföretag och som under det senasl
förflutna räkenskapsåret här i landet har sysselsatt i genomsnitt minsl 25
arbetstagare. Vad nu sagts bör äga molsvarande tillämpning på handelsbolag som
är moderföretag, varvid anlalel arbetstagare skall avse koncernen i dess
helhet. Har skyldighet att ha styrelse inträtt bör inte skyldigheten att ha
styrelse upphöra om därefter anlalel anställda underskrider 25. Vid
utformningen av reglema om styrelse beaklar kommittén atl obegränsat
personligen ansvariga bolagsmän har ett mycket starki intresse av att
förvallningsbeslul inte fattas mol deras vilja. Kommittén föreslår därför alt i
slyrelsen skall ingå, utöver anställda, de bolagsmän som hade förvaltningsrätt
i bolaget vid den tidpunkt dä skyldighet atl inrätta styrelse inträdde samt
att varje obegränsat personligen ansvarig bolagsman som ingår i styrelsen skall
ha rätl att inlägga veto mot av majoriteten faltal beslut. Reglema i övrigl om
styrelse har kommillén i stort sett utformat efter mönsier av 8 kap. ABL.
Frågoma om vilka personer (utöver anslällda) som skall ingå i styrelsen, med
vilken röstmajoritet beslul i slyrelsen skall fattas samt i vad mån vetorätt
skall föreligga kan även regleras i bolagsavtal. Kommittén finner ej
tillräckliga skäl föreligga att föreslå införande av lagregler om skyldighet
att ulse verkställande direktör i slörre handelsbolag. Styrelsen bör svara för
bolagets organisation och förvallning. Dock bör bolagsman som hade
förvaltningsrätt då skyldigheten att inrätta styrelse uppkom, äga handha den
löpande förvaltningen. Om samtliga bolagsmän går med på det bör styrelsen i
stället kunna anförtro den löpande förvallningen åt någon som inle är bolagsman
med rätt att handha den löpande förvaltningen. Om handelsbolag, för vilket
skyldighel atl ha styrelse föreligger, iräder i likvidation bör likvidationen
alllid verkställas av en eller flera likvidatorer.

Förslagel till lag om årsredovisning, revision och
koncerner, som avser andra företagsformer än aktiebolag och ekonomiska
föreningar, saknar motsvarighet i gällande rätt.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 5

Lagförslagels försia kapitel behandlar frågor om
årsredovisning. I enlighet med den terminologi som används inom
aktiebolagsrälten avser kommittén med årsbokslut en officiell men iiite
offentlig redovisning och med årsredovisning en offentlig redovisning.
Kommittén föreslår att den som enligt BFL har atl upprätta årsbokslut också
skall vara skyldig att upprätta årsredovisning om under räkenskapsåret i medeltal
minsl tio anställda sysselsatts i förelaget eller om företaget ingår i koncern
för vilken koncernredovisning skall avges. Kommiitén har funnit del lämpligast
med en publicitetsregel av innehåll att den årsredovisningsskyldige åläggs aU
efter anmodan av länsstyrelsen dit insända avskrift av årsredovisningshandlingarna.
För atl publiciteten skall tryggas föreslås länsstyrelsen bli skyldig all
infordra avskrift av årsredovisningen på begäran av envar. Om för etl förelag
tillgångarnas nettovärde enligt balansräkningar för de två närmast föregående
räkenskapsåren överstiger I 000 basbelopp förden sista månaden av respeklive
räkenskapsår (även om antalet anställda skulle understiga tio) eller om för
elt företag antalet anslällda under var och ett av de två närmast föregående
räkenskapsåren i medeltal överstigit 200 eller om elt företag ingår i koncern
av sådan storlek som sagts nu föreslår kommittén all avskrift av
årsredovisningen ulan särskild anmaning insändes till länsstyrelsen.
Årsredovisningen beslår av resultaträkning och balansräkning. Kommittén har
funnil att årsredovisningen i stort sett bör ha samma innehåll som
årsbokslutet. Den i BFL föreskrivna skyldigheten alt till årsbokslut foga
sammanställning över privata tillgångar och skulder bör dock inte äga
tillämpning på årsredovisning. Vidare bör dispens kunna meddelas från
skyldighet alt öppet redovisa bruttoomsättningssumman. 1 kommilléns lagförslag
föreslås en vidgad redovisningsplikl i vissa avseenden för sådana slörre
årsredovisningsskyldiga företag som angivits ovan. Den vidgade
redovisningsskyldigheten gäller i följande avseenden: Lagerreservens storlek
och förändringar i denna skall särskilt uppges. Finansieringsanalys skall
avges. För vissa anläggningslillgångar skall redovisning ske av deras
anskaffningskostnad. Uppgifterom fastigheters taxeringsvärden skall lämnas.
Särskild redovisning skall lämnas av bmltoresullatet för varje rörelsegren som
drives väsentligen oberoende av andra rörelsegrenar. - Del föreslås vidare att
i årsredovisningarna för ovan angivna större företag och företag som ingår i
ovan angivna större koncerner resultaträkningen och balansräkningen för närmast
föregående räkenskapsår skall återges. För ovan angivna slörre företag och
moderföretag i ovan angivna slörre koncerner uppställs krav på delårsrapporter.

Lagförslagets andra kapitel behandlar frågor om revision.
Kommiuén föreslår att krelsen av revisionsskyldiga förelag får sammanfalla med
den krets av företag som enligt kommitténs förslag bör avge årsredovisning.

Om för etl förelag tillgångamas netlovärde enligt
balansräkningar för de två senaste räkenskapsåren överstiger 1 000 basbelopp
för den sisla månaden av respeklive räkenskapsår eller om för etl företag
antalet anslällda under vart och etl av de två senasle räkenskapsåren i
medeltal översiigii 200 eller om ett företag utgör moderföretag i koncern av
sådan storlek som nu sagts föreslår kommiuén all revisorn skall vara
auktoriserad. Föreskrifterna om revision i 10 kap. ABL tjänar för kommittén
som förebild i fråga om kvalifikationskrav på revisor, revisorsjäv, lid för
revisoruppdrag, ingripande av länsstyrelsen i vissa fall då revisor inte
vederbörligen utsetts eller då revisor är obehörig samt i fråga om omfattningen
av revisors granskningsuppgift och sättet för genomförande av denna uppgift.
För de företagsformer som det här gäller anser inte kommittén alt del är
erforderiigl

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 6

att
efter mönsier av ABL föreskriva atl en minoritet skall ha möjlighet att genom
länsstyrelse få minoritetsrevisor eller granskare utsedd. Revisionsberättelsen
bör offentliggöras i samma ordning som årsredovisningen.

Lagförslagets tredje
kapitel behandlar frågor om koncemer. Med koncern avses här först och främst
förelagskombinalion i vilken moderföretaget är enskild firma med skyldighel
atl upprätta årsbokslut, eller annan bokföringspliktig juridisk person än
aktiebolag eller ekonomisk förening. Om koncemen under det senasl förflutna
räkenskapsårel sysselsatt i medeltal minst tio anställda föreslår kommiitén att
koncernredovisning skall avges. Koncernredovisningsreglema har utformats i
huvudsaklig överensstämmelse med koncernredovisningsreglema i ABL. Det
föreslås att i moderföretag för varje räkenskapsår skall avges
koncernredovisning bestående av koncernresullaträkning och
koncembalansräkning. Senast sex månader efter utgången av moderföretagels
räkenskapsår skall moderföretaget insända avskrift av koncernredovisning och
koncernrevisionsberättelse till den länsstyrelse där moderföretaget
registreras.

Har
fysisk eller juridisk person, som inte är skyldig att upprätta årsbokslut
enligt BFL, under sin gemensamma ledning och ett bestämmande inflytande över
två eller flera bokföringsskyldiga juridiska personer bildar dessa juridiska
personer enligt den av kommittén föreslagna terminologin en sidoordnad koncern.
Den fysiska eller juridiska person som har det bestämmande inflytandet över
företagen i den sidoordnade koncemen och under vars gemensamma ledning
företagen står föreslås bli skyldig a« avge koncernredovisning om den
sidoordnade koncemen under det senast förflutna räkenskapsåret sysselsatt i
medeltal minsl tio anställda, 1 likhet med vad kommittén föreslår i fråga om
övriga koncemer bör koncernredovisning för sidoordnad koncern bli föremål för
revision. Koncernredovisning och koncernrevisionsberättelse för sidoordnad
koncern bör insändas till patent- och registreringsverket.

Lagförslagets
fjärde och sista kapitel innehåller bestämmelser om föreläggande och uldömande
av vite samt om lalan mot myndighets beslut,

1 4
8 handelsregislerlagen (1974; 157) föreslås bli införd en föreskrifl av
innehåll att handelsregistret skall innehålla uppgift angående vem som är
styrelseledamot och vem som handhar den löpande förvallningen, om styrelse
tillsatts på grund av 5 kap, förslaget fiU lag om handelsbolag och enkla bolag,

I
bilagan till expeditionskungörelsen (1964:618) föresläs bli införd en
föreskrift som innebär att enskild, på vilkens begäran länsstyrelse beslular
infordra avskrift av årsredovisning, blir skyldig alt erlägga en avgift på 50
kr.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 7

Bilaga 2

Lagförslag av kommittén (SOU 1978:67)

Förslag till

Lag om handelsbolag och enkla bolag

Härigenom föreskrives följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

1 8 Handelsbolag föreligger, om två eller flera avtalat
atl i bolag ulöva

verksamhet som medför bokföringsplikt enligt bokföringslagen (1976:125).

Om skyldighet för handelsbolag att i ansökan om
registrering lämna uppgift om bl.a. firma finns beslämmelser i
handelsregisterförordningen (1974:188). Bestämmelser om firma finns i
firmalagen (1974:156) och handelsregisterlagen (1974; 157).

2
§
Kommanditbolag är handelsbolag i vilket bolagsman förbehållit sig atl ej svara
för bolagets förbindelser med mera än han insatt eller åtagit sig att insätta i
bolaget. Sådan bolagsman kallas kommanditdelägare. Annan bolagsman i
kommanditbolag kallas komplementär.

3
§ Enkell bolag
föreligger, om två eller flera avtalat att i bolag utöva verksamhet som ej
medför bokföringsplikt enligt bokföringslagen (1976:125). .

Enkelt bolag övergår till alt bli handelsbolag genom all
föras in i handelsregister.

4
§ Handelsbolag
men ej enkelt bolag kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter samt
kan söka, kära och svara inför domstol eller annan myndighel.

5
§ Denna lag
är ej tillämplig på aktiebolag och partrederi.

2 kap. Handelsbolag

Bolagsmämiens inbördes rättigheter och skyldigheter

1
§ Bolagsmännens
inbördes rättigheter och skyldigheter under bolagets bestånd besläms genom
avtal. Beslämmelsema i 2-4 och 6- 16 86 tilläm->as endast i den mån
bolagsmännen ej avtalat annat,

2
§ För att ny
bolagsman skall fä inträda i bolaget fordras samtycke av samtliga bolagsmän.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 8

3 8 Varje bolagsman är berättigad att vidtaga åtgärd i
förvaltningen av

bolagets angelägenheler, om ej förbud inlägges mot åtgärden av annan

bolagsman som ej är utesluten från förvallningen.

Åtgärd som är främmande för bolagets ändamål får vidtagas
endast med samtliga bolagsmäns samtycke. Förvaltningsberättigad bolagsman äger
dock all till allmännyttigt eller därmed jämförligt ändamål använda lillgång
som med hänsyn iill bolagets ställning är av ringa betydelse.

Skall förvallningen eller viss del därav på grund av avtal
handhas av flera bolagsmän gemensaml, får ålgärd som ej tål uppskov vidtagas
faslän bolagsman ej deltagit i gemensaml beslul om åtgärden, om bolagsmannen ej
hunnit tillkallas eller om han lill följd av sjukdom eller annan orsak är
oförmögen att deltaga i förvallningen av bolagels angelägenheler.

I 5 kap. finns beslämmelser om styrelse i vissa
handelsbolag.

4
6 Har genom
bolagsavlal uppdragils åt bolagsman all handha förvaltningen eller viss del
därav, får han skiljas från uppdragel eller avsäga sig detta endasl om viktig
grund för skiljandet eller avsägelsen föreligger.

5
8 Även
bolagsman som är utesluten från förvaltningen, har rätt att granska bolagets
räkenskaper saml i övrigt erhålla kännedom om bolagels angelägenheler.

Den i första stycket angivna kontrollrätten får ej ulövas
vid någon för bolagel särskilt olämplig tid eller på något för bolaget särskilt
olämpligt säll.

6 6 För varje räkenskapsår skall bolagsman tillgodoräknas
dels skäligl

arvode för förvaltning av bolagets angelägenheter, dels ränta på sin vid

räkenskapsårets början behållna insats. Räntan skall beräknas enligt en

räntefot som motsvarar det vid räkenskapsårets början gällande diskontot

med ett tillägg av två procentenheter.

7 8 Överskott eller brist som föreligger sedan
bolagsmännen tillgodoräk

nats vad som lillkommer dem enligt 6 6 anses som vinst eller förlust för

räkenskapsåret.

8 6 Vinst eller föriusl fördelas mellan
bolagsmännen efter huvudtalet.

Är viss grund avtalad för fördelningen endasl av vinst eller endast av

förlust, gäller samma grund vid fördelningen av såväl
vinst som förlust.

9 § Sedan årsbokslut upprättats, är bolagsman berättigad
att få ut vad

som tillgodoförts honom enligt 6 eller 8 8, Om brist uppkommit i hans

insals, skall dock del belopp innehållas som behövs för att fylla brislen,

10 § Vad bolagsman har rätt all lyfta för ett räkenskapsår
skall läggas till

hans insats, om han inte före utgången av följande räkenskapsår begagnar

sig av lyftningsrätten. Insatsen får dock ej ökas därigenom uiöver avtalat

belopp mol annan bolagsmans bestridande.

116 Bolagsman är ej skyldig all på begäran av de övriga
bolagsmännen öka sin insats i bolaget utöver avtalat belopp,

12 6 Under bolagets bestånd har bolagsman ej rätt att mot
annan bolagsman göra gällande fordran på grund av kostnad för bolagels
räkning, fordran på förvallningsarvode eller fordran på ränta på insals.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 9

13 8 Har bolagsman hafl nödig eller nyttig koslnad
för bolagets räkning,

är han berättigad till ränta på därigenom uppkommen fordran från den dag

fordringen kom till. Räntan beräknas enligt 5 8 räntelagen (1975:635) för

liden fram till dess ränta skall utgå enligt 6 6 räntelagen lill följd av 3
eller

4 6 samma lag.

Försummar bolagsman atl göra avtalat tillskott eller att
redovisa influtna medel, skall han betala ränta beräknad enligt 6 6 räntelagen
från den dag tillskottet eller redovisningen bort ske.

14 6 Bolagsman som uppsålligen eller av oaklsamhel
skadar bolaget vid

fullgörande av sina uppgifter skall ersätta skadan. Skadeståndet kan jäm

kas efter vad som är skäligl med hänsyn till handlingens beskaffenhel,

skadans storlek och omständigheterna i övrigt.

Skall
flera ersälta samma skada, svarar de solidariskt för skadeståndet i den mån ej
skadeståndsskyldigheten jämkats för någon av dem enligt första slyckel. Vad
någon utgivit i skadestånd får sökas åler av de andra efter vad som är skäligt
med hänsyn till omständigheterna.

15 6 Talan för bolagets räkning mot bolagsman om
skadestånd på grund

av beslul eller ålgärd under ett räkenskapsår skall väckas, om talan föres i

bolagsmans namn, sist ett år från 'et årsbokslutet blev tillgängligt för

sistnämnde bolagsman och, om talan föres i bolagets namn, sist elt år från

del årsbokslutet blev tillgängligt för samtliga bolagsmännen.

Har liden
för talan försuttits enligt första stycket, kan likväl talan väckas, om i
årsbokslut eller eljest till bolagsmännen ej lämnats i väsentliga hänseenden
rikliga och fullständiga uppgifler angående beslul eller åtgärd varpå lalan
grundas. Talan som avses i detta siycke kan dock ej väckas sedan tre år
förflutit från utgången av del räkenskapsår då beslut eller ålgärd varpå talan
grundas fattades eller vidtogs.

Utan hinder av försia eller andra stycket kan
skadeståndstalan som grundas på brott föras mot bolagsman.

16 6 Bolagsman som vill klandra årsbokslut skall
väcka talan senast elt år

efter det årsbokslutet blev tillgängligt för honom.

Bolagets och bolagsmännens förhållande till tredje man

17
6 Om ej annal
avtalats eller följer av 31 8, förelräder var och en av bolagsmännen bolaget.
Bolagsman som visat trolöshet i bolagets angelägenheler kan på lalan av annan
bolagsman av domstol skiljas från rätten att företräda bolagel. Domstolens
avgörande får verkställas ulan hinder av att det ej äger laga kraft.

18
6 Har bolagsman
som företagit rättshandling för bolaget överskridit sin befogenhet, är
rättshandlingen ej gällande mot bolaget, om den mol vilken rättshandlingen
förelogs insåg eller borl inse att befogenheten överskreds.

19
6 Prokura får
meddelas endast av samtliga bolagsmän i förening. Varje bolagsman som är
behörig att företräda bolaget kan återkalla prokura.

Första stycket gäller ej, om annat avtalats mellan
bolagsmännen. I övrigt finns beslämmelser om prokura i prokuralagen (1974;
158).

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 10

20 8 Bolagsmännen svarar solidariskt för bolagets
förpliktelser.

I bolagsmans konkurs skall utdelning för bolagsborgenärs
fordran beräknas på fordringens belopp efter avdrag för vad bolagsborgenären
kan få ut av bolagel,

21 § Överlåter bolagsman ulan övriga bolagsmäns samtycke
sin andel i

bolaget till annan eller utmäts och försäljs andelen, har överlåtelsen eller

försäljningen följande verkan mot bolaget. Bolagsmannens rättsinnehavare

har rält att under bolagets beslånd få ul vad bolagsmannen enligt 9 8 hafl

rätl att lyfta och att vid bolagsskifte få ut den del av behållna tillgångar
som

belöper på bolagsmannen, Rätlsinnehavaren har samma rätt som bolags

mannen att säga upp bolaget eller eljest kräva dess upplösning,

I bolagsavlalet kan intagas förbehåll atl bolagsman eller
annan skall vara berättigad att lösa rättighet som enligt första stycket övergår
lill ny innehavare. Förbehållet skall ange

1. vilka som är lösningsberättigade
och, om lösningsrätt ej skall kunna ulövas vid vissa fång, vilka slags fång som
sålunda undantagils.

2. den ordning i vilken lösningsrätten
lillkommer de lösningsberättigade inbördes,

3. den tid, ej överstigande två
månader från anmälan hos den uppgivne lösningsberättigade om rättighets
övergång, inom vilken lösningsanspråk skall framställas hos bolaget, och

4. den lid inom vilken lösen skall
erläggas, vilken tid ej får översliga en månad räknal från den tidpunkt då
lösenbeloppel blev bestämt.

Skulle tillämpningen av föreskrift i bolagsavlalet rörande
lösenbelopp bereda någon otillbörlig fördel, kan jämkning ske.

Om ej annal föreskrives i bolagsavlalet, prövas tvist om
lösningsrätt och om lösenbeloppels storlek av tre skiljemän enligt lagen (1929:
145) om skiljemän.

Innan det visar sig atl lösningsrätten ej begagnas, kan
den till vilken räitigheterna enligt försia slyckel övergått icke utöva annan
av fånget härfiytande rätl genlemol bolagel än all få ul vad som under bolagels
beslånd fångesmannen enligt 98 skulle haft rätt att lyfta.

22
8 Inträder ny
bolagsman i bolaget, svarar han även för bolagets dessförinnan ingångna
förbindelser. Bolagsman som avgår svarar ej för de bolagets förbindelser som
uppkommer efter avgången, om bolagels medkontrahenl kände till eller bort
känna till avgången.

23
§ Om
handelsbolag försattes i konkurs, kan fordran mot bolaget, trots att fordringen
eljest ej är förfallen till betalning, genast göras gållande mot bolagsmännen.

Bolagets likvidation och upplösning

24 § Bolagsavtal kan träffas för bestämd eller obestämd
tid eller för

bolagsmans livstid.

Har handelsbolag slutits för obestämd tid, kan bolagsman
uppsäga bolaget när som helst. Om ej annan uppsägningstid avtalats, skall
bolaget i sådant fall träda i likvidation sex månader efter uppsägningen.

Har handelsbolag slutits för bestämd tid och fortsattes
det efter utgången av den tiden, anses bolaget därefter slutet för obestämd
tid.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 11

25 8 Bolagsman är berättigad att kräva
att bolaget genast träder i likvidation, om annan bolagsman väsentligt
åsidosätter sina skyldigheter enligt bolagsavlalet eller om eljesi viktig
griihd för bolagets upplösning föreligger.

26
8 Dör
bolagsman, skall, om ej annal avtalats eller följer av 29 eller 30 6, bolaget
genast träda i likvidation.

27 8 Försattes bolagsman i konkurs,
skall, om ej annal följer av 29 eller 308. bolagel genast träda i likvidation.

28
8 Handelsbolag
i vilkel antalet bolagsmän nedgått lill en anses ha trätt i likvidation senasl
sex månader efter del all detta förhållande inträffat.

29
6 Bolagsmännen
får avtala all bolagsman eller hans rättsinnehavare skall utträda ur bolaget i
stället för alt bolagel skall träda i likvidation, om likvidationsgrund enligt
24-27 88 inträffar. Sådant avtal gäller ej mot bolagsmans konkursbo såvida ej
konkursboet biträtt avtalet.

30
6 Om
likvidationsgrund enligt 24-27 68 föreligger, kan i stället för atl bolaget
iräder i likvidation den bolagsman till vilken likvidationsgrunden är att
hänföra uteslutas. För att uteslutning skall få ske måsle följande iakttagas.
De övriga bolagsmännen skall vara ense om att uteslutning skall ske. Den
bolagsman som begäres utesluten skall erhålla etl lösenbelopp motsvarande vad
som kan antagas att han skulle ha erhållit om bolagsskifte i stället ägt rum.
Den bolagsman som begäres utesluten har rätt att kräva atl säkerhel ställes för
att hans ansvar för bolagets förbindelser ej tas i anspråk i större omfattning
än som kan antagas ha blivil avtalat mellan bolagsmännen eller bestämt av
likvidator om bolagsskifte i stället ägt rum.

Första stycket gäller ej, om annal avtalats mellan
bolagsmännen,

31 8 Under likvidationen vidtages förvaltningsålgärd av
alla bolagsmän

nen i förening, om ej annat avtalats eller särskild likvidator förordnats.

Vad som sagts nu gäller även rätten att företräda bolaget.

Bolagsman har rätl att under likvidationen låta sig
företrädas av ombud vid medverkan i bolagets angelägenheler, om ej annal
avialats mellan bolagsmännen.

Under likvidationen får endasl ett ombud eller en
ställföreträdare företräda dödsbo efler bolagsman, om ej annat avtalats mellan
bolagsmännen,

32 6 Beslämmelsema i 5 8 gäller under likvidation.

Om ej annat avtalats, gäller under likvidation i fråga om
bolagsmännens inbördes rättigheter och skyldigheter 2 6, 3 8 iredje slyckel, 4,
6, 8 och 12-16 86. Bestämmelserna i 38 tredje stycket och 48 gäller dock ej, om
särskild likvidator förordnals.

33 § När bolaget trätt i likvidation, skall bolagets
egendom förvandlas lill

pengar så snart det kan ske genom försäljning på offentlig auktion eller på

annat sätt i den mån det behövs för likvidationen. Bolagets rörelse får

fortsättas, om det behövs för en ändamålsenlig avveckling eller för att de

anställda skall få skäligt rådrum för att skaffa ny anställning.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 143 12

34
8 Om ej annal
avialats mellan bolagsmännen, får tillgångarna ej skiftas innan alla kända
skulder blivil betalda eller erforderliga medel avsatts för sådan belalning. Ur
de behållna tillgångarna har varje bolagsman räll all återfå sin behållna
insals enligt senasle årsbokslut eller, om inget årsbokslut ägt rum, vad han
inbetalat till bolaget som insats. Räcker behållningen ej till. räknas brislen
som förlust. Uppslår överskott, utgör detta slutlig vinst.

35
6 Har
handelsbolag i vilket anlalel bolagsmän nedgått lill en trätt i likvidation får
endasl sådana rättshandlingar eller andra ålgärder förelagas som tjänar
avvecklingsändamålet eller som erfordras med anledning av alt bolagels rörelse
fortsattes för att de anställda skall få skäligt rådrum att skaffa ny
anställning.

Annan rättshandling än som avses i försia stycket får
åberopas mol bolaget av den mol vilken rättshandlingen företogs endast om han
varken kände till eller bort känna till att rättshandlingen ej var sådan som
avses i första stycket.

36
6 Bolagsskifte
skall ske i skriftlig form. Sker skiftet i annan form, är det ogiltigl.

37
§ Är det
sannolikt att likvidationen oskäligt uppehälles eller eljest ulföres på sådanl
säll att bolagsmans rätt därigenom ävenlyras, får domstol på ansökan av
bolagsmannen förordna atl likvidationen skall verkställas av en eller flera
likvidatorer som utses av domstolen.

Ansökan som avses i första slycket skall inges till rätten
i den ort, där bolaget har sitt hemvist. Ansökningen skall innehålla uppgifl om
samtliga bolagsmäns namn och adress. De bolagsmän som ej deltagit i ansökningen
skall delges denna pä del sätl som är föreskrivet om stämning i tvistemål och
beredas tillfälle att yttra sig över ansökningen.

Bolagsman får utses lill likvidalor.

Likvidalor som ej är bolagsman skall vara svensk
medborgare och bosatl i Sverige, om ej regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer för särskilt fall tillåter annat. Likvidator som ej är
bolagsman får ej vara omyndig eller i konkurs.

Mot myndighels beslut enligt fiärde slyckel första
meningen föres talan hos regeringen genom besvär.

38 § Har flera likvidatorer blivil utsedda, skall de
handha uppdraget

gemensamt, om ej rätten finner skäligt förordna att uppdraget skall delas

på visst sätt mellan dem.

Likvidator kan när som helst entledigas av rätten. Är
bolagsmännen ense om att återtaga likvidationen, skall rätten återkalla
förordnande för likvidator.

Beslul om förordnande eller entledigande av likvidator går
i verkställighet ulan hinder av att det ej äger laga kraft.

39 § Likvidator skall med iakttagande av bestämmelserna i
33 och 34 68

genomföra likvidationen i bolagsmännens slälle.

Likvidator som ej är bolagsman får ej handlägga fråga
rörande avtal mellan honom och bolaget. Ej heller får han handlägga fråga om
avtal mellan bolaget och tredje man, om han har etl väsentligl intresse i
frågan, som kan vara stridande mol bolagets. Med avtal jämslälles rättegång
eller annan talan.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 13

40
§ Likvidator är
berättigad till skäligt arvode och ersättning för kostnader för utförande av
sitt uppdrag.

41
8 Sedan
likvidalor fullgjort sill uppdrag skall han så snart del kan ske avge
slutredovisning för sin förvaltning genom förvaltningsberättelse rörande
likvidationen i dess helhel. Berättelsen skall även innehålla redogörelse för
bolagsskiftet. Vid berättelsen skall fogas redovisningshandlingar för hela
likvidationsliden.

42
8
Bestämmelserna i 14 och 15 88 har molsvarande tillämpning i fräga om
skadeståndsskyldighet för likvidator. Beslämmelsema i 15 8 om årsbokslut skall
i slället gälla likvidaiors slutredovisning.

43
8 Om
bolagsskifte förrättats av likvidalor, har bolagsman rätt atl klandra skiftet
genom att väcka talan mot övriga bolagsmän inom tre månader från del slutredovisningen
blev tillgänglig för honom.

44
§ Då skifte ägt
rum eller, om likvidationen handhafts av likvidator, då slutredovisningen
blivit tillgänglig för bolagsmännen, är bolaget upplöst.

Om bolaget är försatt i konkurs och denna avslutas ulan
överskott, är bolagel upplöst när konkursen avslutas. Finnes överskott, skall
bolagel träda i likvidation.

45 6 Om tillgång yppas för bolagel efter dess upplösning
eller om lalan

väckes mot bolaget eller eljest behov uppkommer av likvidationsåtgärd,

skall likvidationen fortsättas.

3 kap. Kommanditbolag

1 § Samtliga bolagsmän får ej vara kommanditdelägare.
Endasl fysisk

person får vara komplementär, om ej annal följer av tredje slyckel.

Åsidosattes föreskrifterna i första stycket, anses bolaget
därefter som handelsbolag enligt 2 kap.

Den länsstyrelse som är registreringsmyndighet för
kommanditbolaget kan medge att akliebolag får vara komplementär, om synnerliga
skäl därtill föreligger.

Mot länsstyrelses beslul enligt iredje slyckel föres talan
hos kammarrätt genom besvär.

2
6 Om ej annal
avtalats, får kommanditdelägare ej vid bolagets upplösning eller då han
utträder ur bolaget påföras förlust som överstiger vad han insatt eller åtagit
sig all insätta i bolagel.

3
§ Om ej annal
avtalats, har kommanditdelägare ej räu alt deltaga i förvallningen av bolagels
angelägenheler. Vid vidtagande av förvaltningsåtgärd under likvidation gäller
dock 2 kap. 31 8.

4
6 Om ej genom
avtal beslämts efler vilken grund kommanditdelägare skall deltaga i vinst och
föriusl och bolagsmännen ej heller kan enas därom, ankommer del på rätten att
avgöra denna fråga efler skälighet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 143 14

5
§ Den i 2 kap.
5 8 angivna kontrollrätten gäller för kommanditdelägare endast i den mån annat
ej avtalats mellan bolagsmännen.

6
§
Kommanditdelägare är ej behörig att företräda bolagel. Rättshandling som
kommanditdelägare företar för bolagel blir dock bindande för detta, om den mol
vilken rättshandlingen förelogs varken insåg eller borl inse atl den som
förelog rättshandlingen var kommanditdelägare.

7
§ Kommanditdelägare
fullgör sin skyldighet att svara för bolagets förpliktelser genom alt inbetala
sin utfäsla insats lill bolaget.

På begäran av den som har till betalning förfallen fordran
mot bolaget är kommanditdelägare skyldig att inbetala sin utfäsla insats till
bolagel.

Kommanditdelägares utfäsla insals anses som ej inbetald i
den mån han återtagit något av insatsen eller, innan brisl i insatsen blivit
fylld, lyft vad som tillgodoförts honom enligt 2 kap. 6 eller 8 8.

8 § Om kommanditbolaget ingår avtal med Iredje man som vid
avtalets

ingående varken kände till eller bort känna till atl förbehåll enligt I kap. 2
6

skett, svarar kommanditdelägare såsom komplementär för bolagets genom

avtalet uppkomna förbindelser.

Om avtal ingås för bolagets räkning och därvid med
kommandildelägares vetskap och vilja firma användes som ej innehåller ordel
"kommanditbolag" gäller följande om kommanditdelägarens ansvar.
Kommanditdelägaren svarar såsom komplementär gentemot den med vilken avlalet
ingicks, även om denne på grund av 198 handelsregisterlagen (1974: 157) skall
anses ha vetskap om atl förbehåll skett enligt I kap. 2 6.

9 § Nedsattes det belopp med vilkel kommanditdelägare
svarar enligt 1

kap. 2 8 på grund av överenskommelse mellan bolagsmännen, är nedsätt

ningen utan verkan i fråga om förpliktelse vid vars tillkomst medkonlra

henten varken kände lill eller bort känna till nedsättningen.

10
6 Om ej annal
avtalats, medför kommanditdelägares död ej att bolagel skall träda i
likvidation.

11
§ I övrigl
gäller för kommanditbolag bestämmelserna i 2 och 5 kap.

4 kap. Enkelt bolag

Bolagsmännens inbördes rättigheter och skyldigheter

1
§ Bolagsmännens
inbördes rättigheter och skyldigheler under bolagets bestånd besläms genom
avtal. Bestämmelserna i 2-4 86 lillämpas endast i den mån bolagsmännen ej
avtalat annat.

2
§
Bestämmelserna i 2 kap. 2, 4, 5, 8, 11, 13 och 14 88 har motsvarande
tillämpning. Bestämmelserna i 2 kap. 14 8 om skada för bolaget gäller skada för
annan bolagsman.

3
6 För
vidtagande av åtgärd i förvaltningen av bolagels angelägenheter kräves samtycke
av samtliga bolagsmän. Dock har 2 kap. 3 6 tredje stycket molsvarande
lillämpning.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 15

Har bolagsmännen avtalat att förvaltningsåtgärd får
vidtagas utan samtycke av samtliga bolagsmän, fär åtgärden dock ej vidtagas om
förbud inlägges av bolagsman som ej är utesluten från förvaltningen.

4 § Talan för bolagsmans räkning mot annan bolagsman om
skadestånd

skall väckas sist tre år efter utgången av det år då beslut eller åtgärd varpå

talan grundas fattades eller vidtogs.

Utan hinder av första stycket kan skadeståndstalan som
grundas på brott föras mot bolagsman.

Bolagsmännens förhållande till tredje man

5 8 Genom avtal som slutes på bolagsmännens vägnar eller
under be

nämning varmed bolagsmännen samfällt betecknas blir endasl bolagsman

som deltagit i avtalel berättigad eller förpliktad i förhållande till medkon

lrahenten.

Har flera bolagsmän deltagit i avtalet, åtnjuter de efter
huvudlalet lika räu i förhållande till medkonlrahenten och svarar de solidariskt
för vad som utfästs. Vad som sagts nu gäller ej, om annat bestämls i avlalet.

6 6 Används vid avtals ingående sådan benämning som anges
i 5 6 första

stycket, får ej benämningen innehålla någol av orden "handelsbolag",

"akliebolag" eller "förening". Om så ändå sker, svarar de
bolagsmän med

vilkas vetskap och vilja del skett solidariskt för uppkommande förbin

delser gentemot den som varken insåg eller bort inse atl avtalet ingicks

med bolagsman i enkelt bolag.

Bolagets likvidation och upplösning

7 6 Under bolagels likvidation har i fråga om
bolagsmännens inbördes

rättigheter och skyldigheter 2 kap. 2,4, 5, 8, 13 och 14 86 samt della kapitel

3 och 4 86 motsvarande tillämpning, om ej annal avtalats. Vad som sagts

nu om 2 kap. 4 8 och detta kapitel 3 6 gäller dock ej, om särskild likvidalor

förordnals.

I övrigt har i fråga om bolagets likvidation och
upplösning följande bestämmelser motsvarande tillämpning, hämligen 2 kap.
24-27, 29 och 3088, 31 § andra och iredje styckena, 336 första meningen, 34 och
36§8, 37 6 första stycket, andra stycket andra och tredje meningarna samt
tredje slycket, 38-43 8§, 44 6 första stycket ävensom 45 6.

8
6 Ansökan om
förordnande av likvidator skall inges till rätten i den orl där någon av
bolagsmännen har sill hemvist. Föreligger sådana ansökningar vid skilda
domstolar, skall den ansökan som inkom senare ej upplagas till prövning.

9
6 Likvidalor är
behörig att företaga rättshandling på bolagsmännens vägnar endasl i den mån del
behövs för att bolagsmännens för bolagel avsedda tillgångar skall kunna
förvandlas till pengar enligt 2 kap. 33 6-Överskrider likvidalor sin
behörighet, är rättshandlingen dock bindande för bolagsmännen, om tredje man
varken insåg eller bort inse att behörigheten överskreds.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 143 16

5 kap. Styrelse för handelsbolag

1 8 Handelsbolag som under del senast förflutna
räkenskapsårel syssel

satt i genomsnitt minst 25 arbetstagare här i landet skall ha en styrelse. Är

handelsbolag moderföretag i koncern, skall anlalel arbetstagare avse kon

cernen i dess helhet.

Styrelsen tillsättes av bolagsmännen.

2
§ Sedan
skyldighet att ha slyrelse inträtt på grund av I 8 förändras ej skyldighelen,
om därefler anlalet anslällda underskrider 25.

3
8 I styrelsen
skall ingå de bolagsmän som är förvaltningsberäitigade då skyldighel att ha
slyrelse uppkommer, om ej annal föreskrives i bolagsavtalet.

Bestämmelserna i delta kapitel om styrelseledamot gäller i
tillämpliga delar om suppleant,

4 8 Styrelseledamot som ej är bolagsman skall vara svensk
medborgare

och bosatt i Sverige, om ej regeringen eller myndighet som regeringen

bestämmer för särskilt fall tillåter annat. Styrelseledamot som ej är bolags

man får ej vara omyndig eller i konkurs.

Mot myndighets beslul enligt första stycket försia
meningen föres talan hos regeringen genom besvär.

5 § Slyrelsen svarar för bolagets organisation och
förvallningen av bola

gets angelägenheter. Bolagsman som var förvaltningsberättigad då styrel

sen utsågs har rätt att handha den löpande förvallningen enligt riktlinjer

som styrelsen meddelar, om ej annal föreskrives i bolagsavtalet. Bolags

man som har rätt atl handha den löpande förvaltningen fär inlägga förbud

mot åtgärd i denna förvaltning som annan sådan bolagsman vidlar.

Slyrelsen kan anförtro den löpande förvaltningen åt annan
person än sådan bolagsman som avses i första stycket, om så föreskrives i
bolagsavtalet.

Den som handhar den löpande förvaltningen får utan
styrelsens bemyndigande vidtaga åtgärd som med hänsyn lill omfattningen och
arten av bolagets verksamhet är av osedvanlig beskaffenhet eller av stor
betydelse, om styrelsens beslul ej kan avvaktas utan väsenllig olägenhel för
bolagels verksamhet. I sådant fall skall styrelsen så snart som möjligt
underrättas om åtgärden.

6 § Inom styrelsen skall en ledamot vara ordförande. Styrelsen
väljer

ordförande, om ej annat föreskrives i bolagsavtalet. Vid lika röstetal av

göres valet genom lottning.

Ordföranden skall tillse att sammanträde hålles när det
behövs. Om styrelseledamot fordrar att styrelsen sammankallas, skall sådan
begäran efterkommas.

Vid styrelsens sammanträden skall föras prolokoll som
undertecknas eller justeras av ordföranden och, om slyrelsen består av flera
ledamöter, den ledamot styrelsen därtill ulser. Styrelseledamot är berättigad
att få avvikande mening antecknad lill protokollet. Protokollen skall föras i
nummerföljd och förvaras på betryggande sätt.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 17

7 § Styrelsen är beslutför, om mer än hälflen av hela
antalet styrelseleda

möter eller del högre antal som bolagsavlalet föreskriver är närvarande.

Beslut i ärende får dock icke fattas, om ej såvitt möjligt samtliga styrelsele

damöter dels fått tillfälle att deltaga i ärendets behandling, dels erhållit

tillfredsställande underlag för atl avgöra ärendet. Har styrelseledamot

förfall och finnes suppleant som skall inträda i hans ställe, skall denne

beredas lillfälle atl inträda.

Som styrelsens beslut gäller den mening för vilken vid
sammaniräde mer än hälften av de närvarande röstar eller vid lika röstetal den
mening som biträdes av ordföranden, om ej bolagsavlalet föreskriver särskild
röslmajoritet. Är styrelsen icke fulltalig, skall de som röstar för beslutet
dock utgöra mer än en iredjedel av hela antalet styrelseledamöter, om ej annat
föreskrives i bolagsavlalet.

Bolagsman som ingår i slyrelsen och som har obegränsat
personligt ansvar för bolagets förpliktelser har rätl atl inlägga förbud mol
beslut som styrelsen fattat, om ej annat föreskrives i bolagsavlalet. Är den
som önskar inlägga förbudet närvarande vid det sammanträde vid vilket beslutet
fattas, skall förbudet inläggas under detta sammanträde. I annat fall skall
förbudet komma styrelsen tillhanda inom tio dagar efter det att sammanträdet
ägt rum.

8 6 Styrelseledamot som ej är bolagsman får ej handlägga
fråga rörande

avtal mellan honom och bolaget. Ej heller fär han handlägga fråga om avtal

mellan bolagel och tredje man, om han har ett väsentligt intresse i frågan,

som kan vara stridande mot bolagets. Med avtal jämslälles rättegång eller

annan talan,

9 § Styrelsen förelräder bolagel och tecknar dess
firma.

Bemyndigande för styrelseledamot eller annan att företräda bolaget och

teckna dess firma kan meddelas av styrelsen, om ej förbud
däremot intagits i bolagsavlalet. Om den som skall bemyndigas ej har rätl att
handha den löpande förvaltningen, fordras dock medgivande lill bemyndigandel i
bolagsavtalet.

Styrelsen kan när som helst återkalla bemyndigande som
avses i andra stycket. Härvid gäller ej 7 8 tredje stycket.

10 6 Den som handhar den löpande förvallningen har
rält alt företräda

bolaget och teckna dess firma beiräffande åtgärd som ankommer på honom

enligt 5 6.

116 Har ställföreträdare som företagit rättshandling för
bolaget överskridit sin befogenhet, är rättshandlingen ej gällande mot
bolaget, om den mot vilken rättshandlingen företogs insåg eller bort inse alt
befogenheien överskreds. Detsamma gäller, om den som handhar den löpande
förvaltningen överskrider den honom enligt 5 6 tillkommande behörigheten att
vidtaga åtgärd på bolagets vägnar.

12 6 Har handelsbolag för vilket skyldighet att ha
styrelse föreligger enligt detta kapitel trätt i likvidation, skall
likvidationen verkställas av en eller flera likvidatorer, som träder i
styrelsens slälle.

Likvidator utses av bolagsmännen. Kan bolagsmännen ej enas
skall rätten förordna en eller flera likvidatorer efter ansökan av bolagsman,
borgenär eller annan vars rätt kan vara beroende av att någon finnes som kan
företräda bolagel. 2
Riksdagen 1979180. I saml. Nr 143. Bdagedel

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 18

I
övrigl äger bestämmelserna i 2 kap. om likvidation genom likvidalor
tillämpning.

13 8 Bestämmelserna i 2 kap. 14 och 15 88 om
skadeståndsskyldighet för bolagsman gäller även styrelseledamot som ej är
bolagsman.

14 § Till böter eller fängelse i högst ett år dömes
den som uppsålligen eller av oaktsamhet bryter mot I 6, 68 andra stycket andra
meningen eller 7 8 första stycket andra eller tredje meningen.

1. Denna lag träder i kraft den I januari 19??, Genom
lagen upphävs lagen (1895: 64 s. I) om handelsbolag och enkla
bolag.

2. Förekommer i lag eller annan förfallning hänvisning
lill föreskrift som ersatts genom bestämmelse i den nya lagen, tillämpas i
stället den nya bestämmelsen.

3. För handelsbolag och enkla bolag som bildals enligt
den äldre lagen gäller den nya lagen med de undanlag som följer av 4-6.

4. Likvidation genomföres enligt den äldre lagen, om
likvidationstillståndet inträtt före den nya lagens ikraftträdande.

5. Bestämmelsen i 3 kap. I 6 första stycket andra
meningen gäller ej i fråga om den som inträtt som komplementär före den nya
lagens ikraftträdande.

6. Beslämmelsema i 3 kap, 7 8 första och andra
styckena gäller ej, i den mån kommanditdelägare före den nya lagens
ikraftträdande fullgjort sin insatsskyldighel enligt den äldre lagen.

7. Beslämmelsema i 2 kap. 15 6 och 4 kap. 4 8
tillämpas även på skadeståndsanspråk som tillkommit före den nya lagens
ikraftträdande och som inte preskriberats dessförinnan enligt äldre
bestämmelser.

8. Bolagsskifte som förrättals före tidpunkten för den
nya lagens ikraftträdande klandras enligt dessförinnan gällande bestämmelser.
Detsamma gäller ifråga om bolagsskifte som till följd av bestämmelsen i 4
förrättats enligt den äldre lagen.

Förslag
till

Lag
om årsredovisning, revision och koncerner

Härigenom
föreskrives följande.

1
kap. Årsredovisning

1 6
Den som enligt bokföringslagen (1976: 125) har att upprätta årsbok

slut skall för varje räkenskapsår upprätta årsredovisning enligt denna lag,

om i medeltal minst tio anställda sysselsatts i företaget under räkenskaps

året, om företaget ingår i koncern enligt denna lag för vilken

koncernredovisning skall avges eller om förelagel är sådanl som avses i

4 8.

Första
slycket gäller ej aktiebolag eller ekonomisk förening.

2 8
Årsredovisning beslår av resultaträkning och balansräkning. 1 den

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 19

mån annal ej föreskrives i denna lag, skall
årsredovisningen upprättas med iakttagande av bestämmelserna om årsbokslut i
bokföringslagen (1976:125).

3
6 Efter anmodan
av den länsstyrelse hos vilken den årsredovisningsskyldige registreras enligt
1 8 andra slyckel eller 3 8 försia eller andra stycket handelsregislerlagen
(1974: 157) skall avskrift av årsredovisning insändas till länsstyrelsen, sedan
sex månader förflutil efter räkenskapsårets utgång. Anmodan skall ske på
begäran av envar.

4
8 Avskrift av
årsredovisning för visst räkenskapsår skall utan särskild anmodan insändas till
länsstyrelsen senast sex månader efter räkenskapsårets utgång, om
tillgångarnas nettovärde i rörelsen enligi balansräkningar för de två närmast
föregående räkenskapsåren överstiger ett gränsbelopp som motsvarar 1 000 gånger
det enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring bestämda basbeloppet för den
sista månaden av respeklive räkenskapsår eller om antalet anställda i rörelsen
under vart och ett av de två närmast föregående räkenskapsåren i medeltal
överstigit 200.

Försia stycket gäller även för annat företag än akliebolag
och ekonomisk förening i koncern som anges i 3 kap. I 6, om nettovärdet av
koncernföretagens tillgångar enligt koncernbalansräkningar för de två närmast
föregående räkenskapsåren översiiger del gränsbelopp som anges i försia
slycket eller om antalet anställda vid koncernföretagen under vart och elt av
dessa år i medeltal överstigit 200,

5 8 Vid upprättande av årsredovisning skall följande
iakttagas:

1.
Beslämmelsema
1218 första stycket bokföringslagen (1976: 125) om skyldighet att till
årsbokslut foga sammanställning över privala tillgångar och skulder äger ej
lillämpning.

2.
Skyldighet att
särskilt redovisa storiek och förändring av lagerreserv föreligger endasl i
fråga om årsredovisningsskyldig som avses i 4 6 första stycket.

3.
Om synnerliga
skäl föreligger, får regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer medge
att bruttoomsätlningssumman ej behöver anges i resultaträkning.

6
6 Vid
upprättande av årsredovisning för företag som avses i 4 8 skall i
årsredovisningen återges resultaträkningen och balansräkningen för närmast
föregående räkenskapsår. Har under årel ändring vidtagils beträffande
specificeringen av posler i resultaträkningen och balansräkningen, skall
uppgiftema från den lidigare årsredovisningen sammanställas så au dessa kan
jämföras med posterna i den senare årsredovisningen, om särskilt hinder ej
möter.

7
6 För företag
som avses i 4 6 första slyckel skall i årsredovisning och årsbokslut lämnas
uppgifler i följande hänseenden:

1.
För varje i
balansräkning som anläggningslillgång upptagen posl, vari ingår skepp eller
maskiner, inventarier och dylikt eller byggnader, skall anges dels tillgångamas
anskaffningsvärde, dels det sammanlagda beloppel av de intill balansdagen på
anskaffningsvärdet företagna av- och nedskrivningarna. Har sådana tillgångar
uppskrivits, skall även anges kvarstående oavskrivet belopp av uppskrivningen.

2.
För faslighet
som är anläggningstillgång skall anges taxeringsvärdet

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 143 20

med fördelning på de under särskilda posler i
balansräkningen upptagna tillgångarna.

3. Driver företaget av varandra
väsentligen oberoende rörelsegrenar, skall brultoresultalei av varje sådan
rörelsegren redovisas särskilt.

4. 1 bilaga til balansräkningen skall
inlagas en finansieringsanalys i vilken skall redovisas företagels finansiering
och kapitalinvesteringar samt förändringar av rörelsekapitalet under
räkenskapsårel.

Uppgifl som avses i I eller 2 får intagas i nol om tydlig
hänvisning göres vid post i redovisningshandlingarna till vilken uppgiften
hänför sig.

8 8 För företag som avses i 4 8 första stycket och för
moderföretag i

koncern som avses i 4 8 andra stycket skall minst en gång under räken

skapsår som omfattar mer än tio månader avges särskild redovisning

(delårsrapport). Rapporten skall avse verksamhelen från räkenskapsårets

början. Minst en delårsrapport skall omfatta en period av minsl hälften och

högst två tredjedelar av räkenskapsåret.

Delärsrapport skall hållas lillgänglig för envar. Rapporl som
avses i första stycket tredje meningen skall senasl två månader efter
rapportperiodens utgång insändas till den länsstyrelse, hos vilken den som är
skyldig atl avge rapporten registreras enligt 1 8 andra stycket eller 3 6
första eller andra stycket handelsregisterlagen (1974: 157).

9 6 1 delårsrapport skall översiktligt redogöras för
verksamheten och

resultatutvecklingen i denna samt för investeringar och förändringar i

likviditet och finansiering sedan föregående räkenskapsårs utgång. Vidare

skall lämnas beloppsuppgift om omsättningen och resultatet före boksluts

dispositioner och skatt under rapportperioden. Om särskilda skäl förelig

ger, får en ungefärlig beloppsuppgifl beträffande resultatet lämnas. Be

stämmelsen 15 6 3 gäller för delårsrapport. I delårsrapporten skall dessut

om upplysning lämnas, om alla för bedömningen av företagets resultat och

ställning viktiga förhållanden samt händelser av väsenllig betydelse för

företaget som inträffat under rapportperioden eller efter dennas slul.

Om särskilt hinder ej möter, skall i anslutning till
uppgifler enligt första stycket även lämnas molsvarande uppgifler för samma
rapportperiod under föregående räkenskapsår.

Begrepp och termer i delårsrapport skall i möjlig mån
överensstämma med dem som använts i senast framlagda årsredovisning.

2 kap. Revision

1 8 1 företag för vilket årsredovisningsskyldighet
föreligger enligt I kap.

1 8 skall den årsredovisningsskyldige ulse en eller flera
revisorer för be

stämd tid eller tills vidare. Skall flera revisorer utses, kan den årsredovis

ningsskyldige bestämma att en eller flera av dem, dock inte alla. skall utses

av annan än den årsredovisningsskyldige.

Den årsredovisningsskyldige kan utse en eller flera
revisorssuppleanter. Bestämmelserna i denna lag om revisor gäller i lillämpliga
delar om suppleant,

2 6 Revisor skall vara svensk medborgare och bosatt i
Sverige, om ej

regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer tillåter annat för

särskilt fall. Den som är omyndig eller i konkurs kan ej vara revisor.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 21

Revisor skall ha den insikl i och erfarenhei av
redovisning och ekonomiska förhållanden som med hänsyn till arten och omfånget
av den årsredovisningsskyldiges verksamhet fordras för uppdragets fullgörande.

Till
revisor kan även utses auktoriserat eller godkänt revisionsbolag. Vid
tillämpning av beslämmelsema i detta kapitel likställes auktoriserat
revisionsbolag med auktoriserad revisor och godkänt revisionsbolag med godkänd
revisor. Bolag som utses till revisor skall lill den årsredovisningsskyldige
anmäla vem som är huvudansvarig för revisionen. Den huvudansvarige skall vara
auktoriserad revisor i auktoriserat revisionsbolag och auktoriserad eller
godkänd revisor i godkänt revisionsbolag. Bestämmelserna i 4 § tillämpas på
den huvudansvarige.

Till revisor i dotterföretag bör ulses minst en av
moderföretagets revisorer, om del kan ske.

3 8 Minst en av den årsredovisningsskyldige utsedd revisor
skall vara

auktoriserad revisor, om tillgångarnas nettovärde i rörelsen enligt balans

räkningar för de två senasle räkenskapsåren översiiger ett gränsbelopp

som moisvarar I 000 gånger det enligt lagen (1962: 381) om allmän försäk

ring bestämda basbeloppet för den sista månaden av respektive räken

skapsår eller om anlalel anslällda i rörelsen under vart och elt av de två

senaste räkenskapsåren i medeltal överstigit 200.

Regeringen
eller myndighel som regeringen bestämmer kan i fråga om företag som avses i
första stycket förordna att viss godkänd revisor får utses i stället för
auktoriserad revisor. Sådant beslut är giltigt i högsl fem år.

Första och
andra styckena gäller även för moderföretag i koncem som anges i 3 kap. I 8, om
nettovärdet av koncernföretagens tillgångar enligt koncernbalansräkningar för
de två senaste räkenskapsåren överstiger det gränsbelopp som anges i första
stycket eller om anlalet anställda vid koncernföretagen under vart och ett av
dessa år i medeltal överstigit 200.

4 8 Den kan ej vara revisor som

1.
äger eller är
delägare eller ledamoi av styrelsen i förelaget eller dess dotterförelag eller
biträder vid företagets bokföring eller medelsförvaltning eller förelagels
kontroll däröver,

2.
är anställd hos
eller eljest intager en underordnad eller beroende ställning till företaget
eller någon som avses under 1 eller är verksam i samma rörelse som den som
yrkesmässigt biträder förelagel vid grundbokföringen eller medelsförvaltningen
eller förelagets kontroll däröver,

3.
år gift med
eller sammanlever under äktenskapsliknande förållanden med eller är syskon
eller släkting i rätl upp- eller nedstigande led till person som avses under 1
eller är besvågrad med sådan person i rält upp- eller nedstigande led eller så
atl den ene är gift med den andres syskon, eller

4.
slår i
låneskuld till företaget eller annat företag i samma koncem eller har
förpliktelse för vilka sådant förelag har ställt säkerhet.

I dotterföretag kan den ej vara revisor som ej är behörig
enligt första stycket att vara revisor i moderföretaget.

Revisor fär ej anlita någon vid revisionen som ej enligt
första eller andra stycket är behörig att vara revisor. Har företaget eller
moderföretaget anställd i sin tjänst med uppgifl att uteslutande eller
huvudsakligen handha företagets interna revision, får revisor dock vid
revisionen anlita sådan anställd i den utsträckning det är förenligt med god
revisionssed.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 22

5 § Uppdrag all tills vidare vara revisor upphör
när ny revisoi .setts.

Uppdrag som revisor upphör i förtid, om revisorn eller den som utsett

honom begär del. Anmälan härom skall göras hos den som
svarar för förvaltningen av företagets angelägenheter och hos den som tillsatt
revisorn, om denne ej är utsedd av den årsredovisningsskyldige.

Upphör revisors uppdrag i förtid eller uppkommer för honom
eljesi hinder att vara revisor och finnes ej suppleant, skall den som svarar
för förvaltningen av förelagets angelägenheter vidtaga ålgärd för all ny
revisor tillsattes för den återstående mandattiden.

6 §På anmälan skall länsstyrelsen förordna behörig
revisor,

1. när revisor ej är utsedd,

2. när auktoriserad eller godkänd revisor ej år utsedd
enligt 3 8,

3,
när revisor är
obehörig enligt 2 8 försia stycket eller 4 6 första eller andra stycket, eller

4,
när beslul av
årsredovisningsskyldig om antalet revisorer eller om revisors behörighel
åsidosatts.

Anmälan enligt försia slyckel kan göras av envar. Den som
svarar för förvaltningen av företagets angelägenheter är skyldig göra anmälan,
om ej rättelse utan dröjsmål sker genom den som utser revisor.

Förordnande enligt första stycket skall meddelas efler den
årsredovisningsskyldiges hörande och avse tid till dess annan revisor blivit
utsedd i föreskriven ordning. Vid förordnande enligt första slycket 3 skall
länsstyrelsen entlediga den obehörige revisorn.

7 § Revisor skall i den omfattning god revisionssed
bjuder granska före

tagets årsredovisning jämle räkenskapema samt företagsledningens för

vallning.

Är företaget moderföretag, skall revisor även granska
koncernredovisningen och koncernföretagens inbördes förhållanden i övrigt.

Med företagsledning avses i denna lag den som svarar för
företagets organisation och förvallningen av företagets angelägenheter saml den
som handhar den löpande förvaltningen.

8 § Företagsledningen skall bereda revisor tillfälle atl
verkställa gransk

ningen i den omfattning revisorn finner erforderiigl samt lämna de upplys

ningar och det biträde som han begär. Samma skyldighet åligger förelags

ledning och revisor i dotterföretag gentemot revisor i moderföretag.

Senast fyra och en halv månad efter räkenskapsårets utgång
skall årsre-dovisningshandlingama och koncemredovisningshandlingarna för det
förflutna räkenskapsåret avlämnas till revisor.

9 § Sedan revisor slutfört granskningen, skall han teckna
hänvisning till

revisionsberättelsen på årsredovisningen och i moderföretag på koncernre

dovisningen. Finner revisor att balansräkningen eller resultaträkningen är

oriktig, skall han göra anteckning även om det. I moderföretag gäller

detsamma i fråga om koncernbalansräkningen och koncernresultaträk

ningen.

10 § Revisor skall för varje räkenskapsår avge
revisionsberättelse till

den årsredovisningsskyldige. Berättelsen skall överlämnas till den som

svarar för förvaltningen av företagets angelägenheter senast fem månader

efter räkenskapsårets utgång.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 23

Revisionsberättelsen skall innehålla uttalande huruvida
årsredovisningen uppgjorts enligt denna lag. Innehåller inte årsredovisningen
sådana upplysningar som enligt denna lag skall lämnas, skall revisor ange detta
och lämna erforderliga upplysningar i sin berättelse, om del kan ske.

Har
revisor vid sin granskning funnit att åtgärd eller försummelse som kan
föranleda ersättningsskyldighet ligger någon som ingår i företagsledningen
till last eller att någon som ingår i företagsledningen eljest handlat i slrid
med denna lag, skall det anmärkas i berättelsen. Revisor kan även i övrigt i
berättelsen meddela upplysningar som han önskar bringa till den
årsredovisningsskyldiges kännedom.

1
moderförelag skall revisor avge en särskild revisionsberättelse beträffande
koncernen. Beslämmelsema i första-tredje styckena äger därvid motsvarande
lillämpning.

11 6 Erinringar som revisor framställt till
förelagsledningen skall anteck

nas i prolokoll eller annan handling. Handlingen skall överiämnas till den

som svarar för förvaltningen av företagets angelägenheter och av denne

bevaras på betryggande sätt.

12 § Bestämmelserna om årsredovisning i 1 kap. 3
och 4 66 har molsvaran

de tillämpning på revisionsberättelse som avses i 108 första stycket. Be

stämmelsen om koncernredovisning i 3 kap. 6 8 har motsvarande till-

låmpning på koncernrevisionsberättelse som avses i 106 fjärde slycket.

138 Revisor får ej lämna upplysningar till den som saknar
rätt att erhålla kännedom om den årsredovisningsskyldiges angelägenheter om
sådant som revisorn fått kännedom om vid fullgörande av sitt uppdrag, om det
kan lända till förfång för den årsredovisningsskyldige,

14 8 Revisor som vid fullgörande av sitt uppdrag
uppsålligen eller av

oaklsamhel skadar den årsredovisningsskyldige skall ersälta skadan. Det

samma gäller när skada vållats annan genom överträdelse av denna lag.

Revisor ansvarar även för skada som hans medhjälpare vållar uppsålligen

eller av oaktsamhet.

Är
revisionsbolag revisor, åligger ersättningsskyldigheten della bolag och den för
revisionen huvudansvarige.

15 6 Skadestånd enligt 14 6 kan jämkas efter vad
som är skäligt med

hänsyn till handlingens beskaffenhet, skadans storlek och omständigheter

na i övrigt.

Skall
flera ersätta samma skada, svarar de solidariskt för skadeståndet i den mån ej
skadeståndsskyldigheten jämkats för någon av dem enligt första stycket. Vad
någon utgivit i skadestånd får sökas åter av de andra efter vad som är skäligt
med hänsyn lill omsländighetema.

16 6 Talan för årsredovisningsskyldigs
räkning enligt 14 6 som inle gmndas på brott kan ej väckas mol revisor sedan
tre år förflutit från del revisionsberättelse överlämnades till den som svarar
för förvaltningen av förelagets angelägenheter.

17 6 I sidoordnad koncem för vilken
koncemredovisning skall avges skall koncernredovisningen och koncemföretagens
inbördes förhållanden i övrigl granskas av revisor, vilken skall avge en
särskild revisionsberättelse

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 143 24

beträffande koncemen, Bestämmelserna i detla kapitel äger
därvid molsvarande tillämpning.

För sidoordnad koncern av sådan storlek som i fråga om
annan koncern anges i I kap. 4 6 andra stycket skall minsl en av den
koncernredovisningsskyldige utsedd revisor vara auktoriserad.

Revisionsberättelse för sidoordnad koncem skall insändas
till patent-och registreringsverket senast sex månader efter utgången av
räkenskapsåret för det förelag lill vars balansdag koncernredovisningen hänför
sig.

3 kap.Koncerner

1 8 Äger handelsbolag så många aktier eller andelar i
svensk eller utländsk

juridisk person att det har mer än hälflen av rösterna för samtliga aktier

eller andelar, är bolaget moderföretag och den andra juridiska personen

dotterföretag. Äger dotterföretag eller äger moderförelag och dotterföretag

eller flera dotterföretag tillsammans aktier eller andelar i juridisk person i

den omfattning som angivits nu, är även sistnämnda juridiska person

dotterföretag till moderföretaget.

Har handelsbolag i annat fall på grund av aktie- eller
andelsinnehav eller avtal ett besiämmande inflytande över juridisk person och
en betydande andel i resultatet av dess verksamhet, är handelsbolaget
moderföretag och den andra juridiska personen dotterförelag.

Moderföretag och dotterföretag utgör lillsammans en
koncem.

Beslämmelsema i första och andra styckena om handelsbolag
äger även tillämpning på annan som enligt bokföringslagen (1976; 125) har all
upprätta årsbokslut. Vad som sagts nu gäller dock inte aktiebolag eller ekonomisk
förening.

Bestämmelserna i 2-11 88 gäller, om under del senasl
förflutna räkenskapsåret i medeltal minst tio anställda sysselsatts i
koncemen.

2 § Vid värdering av akiier eller andelar som moderföretag
äger i dotterfö

retag skall andelar vilka dotterföretaget äger i moderföretaget ej anses ha

något värde.

Ingår i fordrings- eller skuldpost enligt balansräkningen
för förelag i koncernen fordran hos eller skuld till dotterföretag eller
moderföretag skall beloppet anges särskilt. Angivandet får ske inom linjen.
Detsamma gäller i fråga om pant eller därmed jämförlig säkerhel eller
ansvarsförbindelse till förmån för dotterförelag eller moderföretag.

3 § Som särskild intäktspost i moderförelags
resultaträkning skall uppta

gas utdelning på aktier i dotterbolag.

I moderförelags balansräkning skall aktier i dotterbolag
upptagas som särkskild post bland lillgångama.

Aktier i dotterbolag skall upptagas i moderföretagels
balansräkning med angivande för varje bolag av dess namn, antalet aktier och
dessas nominella värde och värde enligt balansräkningen. När del från allmän
eller enskild synpunkt är påkallat, fär regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer tillåla alt aktier redovisas utan specifikation,

4§ Andelar i andra företag än aktiebolag skall likställas
med aktier som ägs av moderförelaget vid uppställning av moderföretagels
resultaträkning och balansräkning samt vid specificering enligt 3 5 tredje
stycket.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 25

5 6
I moderföretag skall för varje räkenskapsår avges koncemredovisning

bestående av koncemresultaträkning och koncembalansräkning. Redovis

ningen skall hänföra sig till balansdagen för moderföretaget.

Företag
som hör till samma koncem skall ha samma räkenskapsår, om ej synnerliga skäl
medför hinder däremot.

6 6
Senast sex månader efter utgången av moderföretagets räkenskapsår skall
moderföretaget insända avskrift av koncernredovisningen lill den länsstyrelse
hos vilken moderföretaget registreras enligt I 8 andra slyckel eller 3 § försia
eller andra stycket handelsregisterlagen (1974; 157).

7 6
Koncernresulialräkningen och koncembalansräkningen skall var för sig utgöra ett
sammandrag av moderföretagets och dotterföretagels resultaträkningar och
balansräkningar. Sammandraget skall upprättas enligt god redovisningssed och
med iakttagande i tillämpliga delar av I kap. 5 och 7 86 denna lag samt 11 kap,
5-7 86 och 8 8 första stycket 1, 4 och 8 ävensom andra stycket akliebolagslagen
(1975: 1385).

Koncernresultaträkningen
skall utvisa koncernens årsresultat efter avdrag för redovisad vinstutdelning
inom koncernen och efter avdrag eller lillägg för ökning eller minskning av
inlemvinst under räkenskapsåret. Koncernbalansräkningen skall utvisa beloppet
av eget kapital eller ansamlad förlust i koncemen efter avdrag för intemvinst.
Med intemvinst avses på moderföretaget belöpande andel av vinst på överlålelse
av tillgång inom koncernen, i den mån ej överlåtelse av tillgången därefler
skett till köpare ulanför koncemen eller förbrukning av tillgången eller
nedsättning av dess värde ägt mm hos det företag inom koncemen som förvärvat
tillgången.

Om
det med hänsyn till koncernens sammansättning eller andra särskilda skäl är
förenat med synnerliga svårigheler alt vid koncemredovisningen i visst
hånseende tillämpa första eller andra stycket, fär det undantag göras som
förhållandena kräver. För sådant undantag skall lämnas motiverad redogörelse i
bilaga till koncembalansräkningen eller, om sådan inte upprättas, i bilaga
lill moderföretagets balansräkning.

1
bilaga till koncembalansräkning skall lämnas redogörelse om vilka metoder och
värderingsprinciper som använts vid uppgörande av koncernredovisningen.

Uppgift om koncemens
lagerreserv skall intagas i koncemredovisningen, om koncemen är av sådan
slorlek som anges i 1 kap. 4 8 andra slycket, 1 sådant fall skall till
koncemredovisningen fogas finansieringsanalys för koncernen,

8 6
Dotterföretag skall i bilaga till balansräkning eller, om dotterförelaget

är aktiebolag, i förvaltningsberättelse ange namnet på moderförelaget och i

förekommande fall dettas moderföretag. Moderföretag och dotterföretag

skall i bilaga till balansräkning eller, då förelagel är aktiebolag, i förvalt

ningsberättelse ange hur stor andel av årets inköp och försäljning som

avser annat företag inom samma koncem,

9§
I koncemredovisning skall återges koncemresultalräkningen och koncernbalansräkningen
för närmast föregående räkenskapsår. Har under året ändring vidtagits
beträffande specificeringen av post i koncernresulialräkningen eller
koncembalansräkningen, skall uppgifterna från den lidigare koncernredovisningen
sammanställas så att dessa kan jämföras med post i den senare
koncemredovisningen, om särskilt hinder ej möter.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 26

Koncernredovisning skall skrivas under av den som är
skyldig att upprätta redovisningen med angivande av dagen för underskriften.
Är flera delägare obegränsat ansvariga för moderbolagets förbindelser,
under-skrives koncernredovisningen av dem alla.

10 8 För koncern som avses i I kap. 4 6 andra slyckel
skall moderföretaget i delärsrapport, utöver uppgifter för moderförelaget,
lämna uppgifter för koncernen motsvarande vad som anges i 1 kap. 98, Uppgift om
omsättning och resultat skall avse belopp efter avdrag för interna poster inom
koncernen och med hänsyn tagen till inlernvinsieliminering.

116 Om företag har blivil moderföretag, skall ledningen
för företagel meddela detta lill dotterförelagets ledning. Dotterföretagets
ledning skall lämna ledningen för moderföretaget de upplysningar som fordras
för beräkningen av koncernens ställning och resultatet av koncemens verksamhet.

Sidoordnade koncerner

12 6 Två eller flera bokföringsskyldiga juridiska
personer utgör en si

doordnad koncern, om

1. fysisk person som inte har atl upprätta årsbokslut
enligt bokföringsla

gen (1976: 125) äger så många aktier eller andelar i de juridiska personerna

att han har mer än hälften av röslema för samtliga akiier eller andelar i var

och en av de juridiska personerna eller också i annat fall på gmnd av aktie-

eller andelsinnehav eller avtal har ett besiämmande inflytande över var

och en av de juridiska personerna och en betydande andel i resultatet av

var och en av dessas verksamhet, saml

2. de juridiska personema står under den fysiska
personens enhetliga

ledning.

Om den fysiska personen har sådant infytande över de
juridiska personema som anges i första stycket I, skall de juridiska personema
anses stå under den fysiska personens enhetliga ledning, om ej visas att så
inte är fallet.

Bestämmelserna i försia och andra styckena om fysisk
person gäller även juridisk person som inte har att upprätta årsbokslut enligt
bokföringslagen.

Bestämmelserna i 13- 16 88 gäller, om underdel senast
förflutna räkenskapsåret i medeltal minst tio anställda sysselsatts i företag
i den sidoordnade koncemen.

Vid tillämpning av denna lag räknas lill företag i
sidoordnad koncern i koncernen ingående utländsk bokföringsskyldig juridisk
person, om svensk bokföringsskyldig juridisk person även ingår i koncemen.

13 § För företagen i sidoordnad koncem
skall i 12 6 angiven fysisk person respektive i 12 6 tredje stycket angiven
juridisk person avge koncernredovisning för varje räkenskapsår.

14 § Koncemredovisning enligt 13 6
skall beslå av koncemresultaträkning och koncembalansräkning. Redovisningen
skall hänföra sig till balansdagen för något av de företag som ingår i
koncemen.

Företag som hör till samma sidoordnade koncem skall ha
samma räkenskapsår, om ej synnerliga skäl medför hinder däremot,

Koncemredovisning skall upprättas med iakttagande i
tillämpliga delar

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 27

av 7 6. Bestämmelserna i 96 förstastycket och andra
stycket första meningen har därvid motsvarande tillämpning.

15 8 Avskrift av koncemredovisning
skall insändas till patent- och registreringsverkel senast sex månader efler
utgången av räkenskapsåret för det företag till vars balansdag
koncernredovisningen hänför sig.

16 8 Förelag i sidoordnad koncem skall
i bilaga till balansräkning eller, om förelagel är akliebolag eller ekonomisk
förening, i förvaltningsberättelse dels namnge övriga företag i koncemen, dels
ange hur slor andel av årets inköp och försäljning som avser övriga företag
inom koncemen.

Om sidoordnad koncern uppkommit, skall i 12 6 angiven
fysisk person respektive i 12 8 tredje stycket angiven juridisk person meddela
detta till ledningama för de företag som ingår i koncernen. Ledningama för
dessa företag skall lämna den nyssnämnda fysiska eller juridiska personen de upplysningar
som fordras för beräkning av koncernens ställning och resultatet av koncernens
verksamhet.

4 kap. Vite m. m.

1 6 Den eller någon av dem som för egen del eller
såsom ställföreträdare

för annan har all lill länsstyrelsen sända in redovisningshandling, revi

sionsberättelse eller delårsrapport kan av länsstyrelsen vid vite föreläggas

att fullgöra skyldigheten att sända in behörig handling.

Försuttet vite utdömes av länsstyrelsen.

Då för sidoordnad koncem fråga är om koncernredovisning
eller revisionsberättelse för koncern, gäller vad som anges i första och andra
styckena om länsstyrelse i stället patent- och registreringsverket.

2 6 Mot myndighets beslut i tillståndsärende
enligt 1 kap. 5 8 3, 2 kap. 3 6

andra slycket eller 3 kap. 3 8 tredje slyckel föres talan hos regeringen

genom besvär.

Mot länsstyrelses eller patent- och registreringsverkets
beslut enligt denna lag i annat fall än enligt första slyckel föres talan hos
kammarrätt genom besvär.

1.
Denna lag
träder i krafl den 1 januari 19 och tillämpas på räkenskapsår som påbörjats
efter utgången av närmast föregående år.

2. Om del i I kap. 7 6 1 angivna
anskaffningsvärdet för tillgång som förvärvats före lagens ikraftträdande ej
kan utrönas med hjälp av företagets bevarade räkenskaper, beräknas anskaffningsvärdet
på följande sätt. Beträffande byggnad skall som anskaffningsvärde redovisas det
vid 1965 års allmänna fastighetstaxering åsatta taxeringsvärdet
(byggnadsvärdet) eller, om byggnaden förvärvats efter utgången av år 1964, del
laxerings-värde (byggnadsvärde) som gällde för byggnaden vid förvärvel, i båda
fallen ökat med förbättringskostnader under tiden efter ulgången av år 1964
respektive efter förvärvet, Beiräffande annan tillgång skall som anskaffningskostnad
redovisas det belopp vartill anskaffningsvärdet skäligen kan uppskattas.

1 not till balansräkningen skall anges om
anskaffningsvärdet uppskattats enligt första slycket.

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 143 28

Bilaga
3

Sammanställning av remissyttranden över 1974 års bolagskommittés
delbetänkande (SOU 1978:67) Nya bolags-regler m.m.

Efter
remiss har yttranden över betänkandet avgetts av riksåklagaren, Svea hovrätt,
hovrätten för Västra Sverige, kammarrätien i Stockholm, bokföringsnämnden
(BFN), bankinspektionen, försäkringsinspeklionen, riksrevisionsverket (RRV),
riksskatteverket (RSV), kommerskollegium, patent- och registreringsverket,
arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), statens induslriverk, länsstyrelserna i
Stockholms, Östergötlands, Malmöhus, Göleborgs och Bohus samt Västemorrlands
län, konkurslagskommittén (Ju 1971:06), stiftelseutredningen (Ju 1975:01),
företagsobeståndskommittén (Fi 1976:03), Föreningen Auktoriserade revisorer FAR
(FAR), Finansieringsföretagens Förening, Lantbmkamas Riksförbund (LRF),
Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO),
Centralorganisationen SACO/SR (SACO/SR), Svensk Industriförening, Svenska
Bankföreningen, Svenska Byggnadsenlreprenörföreningen (SBEF), Svenska
Handelskammarförbundet, Svenska kommunförbundet, Svenska Revisorsamfundet SRS
(SRS), Svenska sparbanksföreningen, Sveriges Ackordscentral, Sveriges
advokatsamfund, Sveriges Bokförings-och Revisionsbyråers Förbund SBRF (SBRF),
Svenska Företagares Riksförbund, Sveriges Grossistförbund, Sveriges Hantverks-
och Industriorganisation (SHIO) - Familjeföretagen, Sveriges Industriförbund,
Sveriges Köpmannaförbund, Sveriges Redovisningskonsulters Förbund.

Riksåklagaren
har bifogat yttranden av överåklagarna i Stockholms, Göteborgs och Malmö
åklagardistrikt, länsåklagama i Malmöhus och Älvsborgs län samt länsåklagaren
för speciella mål Thorsten Rosenberg. LO har bifogal yttrande av Svenska
Fabriksarbetareförbundet,

Svenska
Arbetsgivareföreningen har åberopat och instämt i det yttrande som Sveriges
Industriförbund avgivil, Sveriges Föreningsbankers Förbund har anslutit sig
till det av Svenska Bankföreningen avgivna yttrandet.

SHIO
- Familjeföretagen och Sveriges Köpmannaförbund har avgett gemensamt yttrande.

Yttranden
över betänkandet har även avgetts av Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag
(SABO) och av hovrättsfiskalen Mats Bergström, Växjö,

1
Allmänt om betänkandet

Riksåklagaren:
Den nu gällande lagstiftningen om handelsbolag innehåller inte några
bestämmelser som tar sikte på det allmännas eller de anställdas intressen av
insyn i företagen. Sålunda saknas regler om offentlig årsredovisning och
revision för andra företagsformer än aktiebolag och ekonomiska föreningar.
Detta förhållande är självfallet otillfredsställande inte minst från
brottsbekämpningssynpunkt. Behovet av åtgärder i syfle att

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 29

öka insynen i företagen accentueras dessutom av det
förhållandet, att den beslutade höjningen av minimibeloppet för aktiekapital
kan antas medföra ett stegrat inlresse för andra företagsfornier än aktiebolag.
Möjligheter till förbällrad insyn i företagen kan sannolikl ge goda effekter
när det gäller kampen mot det allvarliga samhällsproblem som den ekonomiska
brottsligheten utgör. Mot denna bakgmnd är de nu framlagda förslagen, som i
alll väsentligt tillgodoser detla syfte, väl ägnade all läggas lill gmnd för
lagstiftning.

Bankinspektionen: Uppdelningen av problemområdet i två
olika lagarter sig motiverad inle minst med hänsyn till att den personkrets som
berörs av

den senare
lagen är mer vidsträckt än vad gäller den först nämnda,

Inspektionen vill sammanfattningsvis med gjorda påpekanden
tillstyrka kommitténs förslag till lagstiftning.

Försäkringsinspektionen: Försäkringsinspektionen har intel
att erinra mol det nu föreliggande förslaget och tillstyrker atl det läggs till
gmnd för lagsliftning.

RSV: RSV anser atl lagförslagen lill väsentlig del bör
kunna läggas till grund för lagstiftning.

Länsstyrelsen I Östergötlands län: Länsstyrelsen finner,
från de synpunkter länsstyrelsen har atl beakla, ingen anledning till erinran
mot förslagen i betänkandet.

Länsstyrelsen i Malmöhus län (majoriteten): Länsstyrelsen
finner förslagen välgrundade. Den nu gällande bolagslagen är anpassad efter
ett samhälle, där det uppfattades som naturligt, att arbetstagaren saknade
insyn i företaget. Förslaget är bl.a. utformat för all ge arbetstagaren
insynsmöjlighet, vilket hälsas med tillfredsställelse. Det finns också skäl att
anta all vi för framliden har anledning förvänta en utökad användning av i
förslagel reglerade associationsformer som en följd av aktiebolagsreformen.
Detta ställer andra krav på regleringen av handelsbolag och enkla bolag.

Länsstyrelsen i Malmöhus län (en minoritet av en ledamot):
Det av länsstyrelsens majoritet avgivna yttrandet synes i huvudsak ulgå från
fiskala synpunkter. Utredningsförslaget äremellertid av civilrättslig karaktär
och bör i första hand bedömas därefler. Vad som anförs i yttrandet om
beivrandet genom civilrättslig lagstiftning av skatteundandraganden är inte
övertygande. Inte heller i övrigt är yttrandet utformat på elt sådanl sätt alt
jag kan biträda detsamma. Jag hänvisar i stället till det yttrande som avgivils
av Svenska Handelskammarförbundet,

Länsstyrelsen i Malmöhus län (en minoritet av en ledamot):
Jag ansluter mig lill utredningens förslag med undanlag för de synpunkter som
omfattas av den reservation och del särskilda yttrande som avgivils av Joakim
Ollen vilka synpunkter jag delar.

Finansieringsföretagens Förening: Föreningen har, utifrån
de synpunkter föreningen foreträder, inga erinringar mol de framlagda
förslagen.

LO: Föreliggande utredning lägger fram förslag till nya
lagar om handelsbolag och enskilda bolag saml om årsredovisning, revision och
koncerner, men fortfarande ur samma snäva utgångspunkter som tidigare
lagstiftning. Rent principielll kvarstår LOs inställning om behovet av en total
översyn av den associalionsrältsliga lagsiiftningen även om LO till stora delar
är beredd att tillstyrka utredningens förslag.

Svenska Fabriksarbetareförbundet: Fabriksarbetareförbundet
vill uttrycka sin tillfredställelse över utredningsförslagets huvuddrag. Det
är således ur förbundets synpunkt positivt atl möjligheter ges till styrelsere-

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 30

presentation också i handelsbolagen samt att
definitionsförändringen beträffande handelsbolag medför att den kretsen av
bolagsbildningar utökas på bekostnad av kretsen "enkla bolag".
Därigenom har ett samlat grepp tagits i den här lypen av bolagsbildningar. På
samma sätt vill förbundet uttrycka sin posiliva inslällning till förslaget om
en betydligt ökad skyldighel för den här sortens förelag när del gäller att
upprätta årsredosvisningar liksom skyldigheter beträffande revision, Samma
gäller förbundets inställning till reglerna om koncemredovisning. Men
förbundet har inte desto mindre allvarliga erinringar mot kommitténs förslag på
några punkter.

7"CO.- Enligt TCOs mening är kommitténs förslag i
huvudsak väl ägnat att bäitre tillgodose de anställdas berättigade krav på
ändamålsenliga företagsformer och insyn i en meningsfull årsredovisning.

Svensk Industriförening: Föreningen har icke något att
erinra mot genomförandet av i delbetänkandet framlagda förslag.

Svenska sparbanksföreningen: Föreningen finner förslaget
noga genomtänkt och i alll väsentligl välbalanserat. Föreningen kan därför
tillstyrka förslaget.

Sveriges advokatsamfund: I den mån annat inle framgår av
samfundets yttrande anser sig samfundet kunna tillstyrka att de av kommittén
framlagda förslagen lägges till grund för lagstiftning på berörda områden.

Svenska Företagares Riksförbund: Förbundet har ej någon
erinran mot betänkandet, dock med ett bestämt instämmande i den reservalion som
avgetts av kommittéledamoten Ollen med instämmande av expertema Norén och
Strand. Förbundet instämmer även i det särskilda yttrande som avgetts av Ollen.

Sveriges Grossistförbund: Grossistförbundet, som
företräder den kredit-givande grosshandeln i landet, tillstyrker i alll
väsentligl det framlagda förslaget.

SHIO - Familjeföretagen och Sveriges Köpmannaförbund:
Organisationerna vill sammanfattningsvis uttala som sin mening att
delbetänkandet som helhel kan accepteras och verkar väl genomarbetat i
delfrågoma.

Vissa remissinslanser har förklarat att deras yttranden
endast avser särskilda delar av förslaget. Svea hovrätt och hovrätten för
Västra Sverige har sålunda begränsat sina yttranden till förslaget till lag om
handelsbolag och enkla bolag samt till förslagel lill lag om ändring i
handelsregisterlagen. Bokföringsnämnden och RRV har begränsat sina yttranden,
bokföringsnämnden till I och 3 kap. förslaget Ull lag om årsredovisning,
revision och koncerner samt RRV till vissa frågor i anslutning till sisinämnda
lagförslag. Svenska revisorsamfundet SRS har inskränkt sitt yttrande till alt
avse förslaget om förbud för aktiebolag att vara komplementär i kommanditbolag
samt till förslaget till lag om årsredovisning, revision och koncemer.

2 Förslaget till lag om handelsbolag och enkla bolag

2.1 AUmänt

Överåklagaren i Stockholm: Förslaget lill lag om
handelsbolag och enkla bolag innebär en modemisering av lagstiftningen på
området ochjag delar utredningens överväganden utom beträffande förslaget till
styrelserepresentation i vissa större handelsbolag.

Länsåklagaren för speciella mål: De föreslagna reglema
föranleder från åklagarsynpunkl inte någon erinran i sak.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 31

Svea hovrätt: Hovrätten anser sig inte kunna tillstyrka
att förslaget läggs till grund för lagstiftning i oförändrat skick, I vissa
avseenden kan erinringar göras som bör föranleda ytterligare överväganden och
eh omarbetning av delar av förslaget.

Hovrätten för Västra Sverige: Nu gällande lag i ämnet har
gälll under lång tid ulan att, åtminstone ur associationsrättslig synvinkel,
några nämnvärda behov av lagändring gjort sig gällande. Ett mycket gott betyg
ål den lagstiftaren.

AMS: De mindre företagen sysselsätter en betydande del av
arbetstagarna i landet. Det finns utan tvekan ett behov av alt ersätta lagen
om handelsbolag och enkla bolag från 1895 med en modem lag. Arbetsmarknadsstyrelsen
tillstyrker att förslaget till ny lag om handelsbolag och enkla bolag
genomförs.

Slatens industriverk: Det framlagda förslaget tillstyrks
av industriverket.

Länssyrelsen I Stockholms län: En utgångspunkt för
utredningen har varit att lagen även i fortsättningen skall vara en för de
mindre företagen lämpad företagsform. Enligt länsstyrelsens uppfattning har
kommiitén framlagt ett förslag som i alll väsentligt fyller detta krav.

FAR: FAR anser kommitténs förslag i huvudsak vara väl
motiverat och tillstyrker förslagets antagande med följande undantag och
observationer.

LRF: I
förslaget diskuteras skattefrågor i mycket begränsad mån. Sålun

da tages endast frågan om låneförbud för delägare i handelsbolag upp, och

kommittén konstaterar att frågan bör lösas inom ramen för skattelagstift

ningen. Emellertid bör, enligt LRFs mening, skatteregler och civilrättsliga

regler anpassas till varandra. De bör om möjligt skapas parallellt och inte

ryck vis med åtföljande förskjutningseffekter. LRF anser det av principiella

skäl otillfredsställande att dela upp frågoma på sätt som skett i detla fall.

Kommitténs uttalade mening har varit atl starkt begränsa kretsen av enkla

bolag till förmån för handelsbolagsformen. Eftersom någon översyn av

skattelagstiftningen för handelsbolagens del idag inte föreligger saknas

möjligheter för ägama till de bolag som enligt förslagel i framtiden skulle

bli att betrakta som handelsbolag all avgöra skattekonsekvenserna härav

jämförda med att upplösa det enkla bolaget. Förutom låneförbudet finns

etl flertal andra frågor som kräver en lösning i detta sammanhang. Hit hör

frågor om utskiftningsskatt, räntebetalningar från handelsbolag till deläga

re, och problemen kring lön resp. del i vinslen till delägama. Till utveck

ling av några av dessa frågor må följande anföras.

Utskiftningsskatt

I ett
par senare rättsfall har delägare i handelsbolag blivit beskattade i samband
med utskiftning. Om handelsbolagen numerärt sett skall bli mer omfattande måste
utskiftningsfrågoma lagregleras bättre än vad de är idag. Trots dessa rättsfall
finns en hel del oklarheter med utskiftningsskattefrå-goma som måste belysas
bättre. Det gäller bland annat de fall som inträffar då delägarkretsen krymps
så att handelsbolaget övergår till att drivas som enskild firma. Eget kapital

Gränsdragningen mellan eget kapital och till bolagel
utlånat kapital är iveksam. Det framgår klart av praxis att ränta på egel
kapital är atl hänföras lill inkomst av handelsbolagets förvärvskälla. Däremot
finns ingen praxis beiräffande ränta på fill bolaget utlånat kapital. Då det
utlånade kapitalet och det egna kapitalet mycket lätt kan omvandlas från det
ena slaget till det andra utan några skattekonsekvenser bör även dessa frågor
klargöras bättre.

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 32

Överlåtelser av andelar

De
speciella regler som gäller för fåmansforetagare gäller också för delägare i
handelsbolag. Reglema är egentligen skrivna för akliebolag och har successivi
anpassats till handelsbolag. De bör emellertid ses över och anpassas till
handelsbolagsformen. Överlåtelse av andelar i handelsbolag eller hela
handelsbolag vållar också problem och även dessa regler måste ses över i och
med att handelsbolagen blir allt mer frekventa. Denna fråga kräver en skyndsam
lösning. Svårighetsgraden framgår bland annat av direktiven till den utredning
som skall se över realisationsvinstreglerna för akiier och liknande. I dessa
direkliv anges att utredningen även bör se över reglerna om överlåtelse av
andelar i handelsbolag men alt detta skall ske endasl om det inte visar sig
vara ett alltför omfattlande arbete. Övrigl

Eflersom skattefrågoma och de civilrältsliga reglema på
angivet sätt är nära förbundna med varandra bör de behandlas i ett sammanhang
och de nu föreslagna ändringama i handelsbolagsreglema bör anstå tills
skattefrågorna är utredda.

Ovan har redogjorts för skattekonsekvenser vilka i och för
sig inte påverkas direkt av reglerna om handelsbolag i nu föreliggande förslag.
En fråga för vilken detta blir fallet är emellertid behandlingen av samägda
hyresfastigheter. Enligt bokföringslagen 1976: 125 föreligger bokföringsplikt
för hyresfastigheter. Om två eller flera personer äger sådan fastighet
föreligger enligt 1 kap 1 8 förslag till lag om handelsbolag ett handelsbolag.
Detta är en effekt som kommittén inte synes ha övervägt och som heller inte
finns belyst i betänkandet. Med lanke på fämansföretagsreglemas behandling av
fastigheter kan det rimligen inte vara kommitténs avsikt att samägda
fastigheter av denna typ skall anses drivna som handelsbolag. Följaktligen
måste laglexlen ändras i detta avseende.

Med utgångspunkt från de synpunkier LRF har funnit
anledning lägga på förslaget konstaterar LRF slutligen beträffande denna del av
förslaget att detsamma fyller de krav som t. ex. myndigheter kan ställa för atl
beredas rimlig insyn samtidigt som regelsystemet är så enkelt utformat som
möjligt.

Svenska Byggnadsentreprenörföreningen: Intill dess elt
godtagbart för

slag för ny bolagsform med möjlighel till begränsning av bolagsmännens

ansvar redovisats motsätter sig SBEF bestämt att den föreslagna begräns

ningen av juridisk persons möjlighet att vara komplementär blir föremål för

lagstiftning.---

Vad härefter angår övriga delar av förslaget, anser SBEF
att det i väsentliga delar är väl anpassat till de krav man inom näringslivel
ställer på den juridiska mellanform till aktiebolaget och den enskilda firman,
som handelsbolaget avses skola vara.

Svenska Handelskammarförbundet: Det framlagda förslaget
bygger i hög grad på den nu gällande handelsbolagslagen. Handelskammarförbundet
tillstyrker likväl att del nu framlagda förslaget får ersätta den över 80 år
gamla lagstiftningen på förevarande område. Den anpassning av de materiella
reglema lill modema förhållanden och inte minst den modemisering av
språkdräkten som gjorts bör kunna bidra till att underlätta rättstillämpningen
pä detla område.

Svenska kommunförbundet: I anledning av remissen fär
förbundets styrelse meddela att styrelsen med utgångspunkt från de intressen
styrelsen har att företräda inle har någon anledning till erinran mot
innehållet i betänkandet såvitt avser förslagen till lag om handelsbolag och
enkla

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 33

bolag, lag om ändring i handelsregisterlagen (1974; 157)
och förordning om ändring i expedilionskungörelsen (1964:618).

SHIO-Familjeföretagen
och Sveriges Köpmannaförbund: Organisationerna vill aktualisera frågan om de
skatteräitsliga aspektema. Nuvarande skatteregler för fåmansbolag är illa
anpassade till handelsbolagsformen. Man kan ifrågasätta om inte reformeringar
av ifrågavarande civilrältsliga lagstiftning skulle kunna anstå något. Detta
skulle skapa möjlighel att beakla de skatteräitsliga reglema för fåmansbolagen
i samband med utformandet av de nya bolagsreglema för handelsbolag och enkla
bolag.

Sveriges
Industriförbund: Förbundel vill inledningsvis beröra frågan om

behovel och nyttan av de båda associationsformerna handelsbolag och

kommanditbolag. Kommittén har på skilda ställen i betänkandet behandlat

dessa frågor och slutligen stannal för all möjligheten all samverka i

nåmnda företagsformer skall finnas kvar. Förbundet delar helt denna slut

liga uppfattning. Handelsbolag och kommanditbolag är företagsformer

som ligger mellan aktiebolaget och den enkla firman. Kommittén har för

egen del pekal på fiera fall, vilka klart visar på ett behov av alt kunna

samverka i handelsbolagets eller kommanditbolagets form. Kommittén har

dock i fråga om kommanditbolagets belydelse, då del gäller småföretagens

kapitalförsörjning, ulltryckt en viss tveksamhet i sin formulering. Förbun

det är emellertid härvidlag av den uppfaltningen, atl kommanditbolaget har

väsentliga uppgifter alt fylla. För det fall någon eller några personer önskar

deltaga i etl företag ulan att bära något större personligt ansvar för skul

derna och bildande av aktiebolag är uteslutet - erbjuder kommanditbo

laget otvivelaktigt en lämplig form för kapitalanskaffning och samarbete.

Kommanditbolaget är därutöver, som kommiitén påpekat, en bolagsform

som sedan länge förekommer i hela Västerlandet, Att omöjliggöra framlida

bildande av kommanditbolag skulle därför innebära etl klart avsleg från

vad som gäller intemationelll. Handelsbolaget - för verksamhel i såväl

större som mindre skala - och dess särskilda form kommanditbolaget bör

därför finnas kvar i den associationsrättsliga lagsiiftningen.

Bolagskommilléns
förslag lill nya bolagsregler innehåller i flera avseenden modemiseringar i
förhållande till nu gällande lag. Flera av de föreslagna reglema innebär
således en anpassning till utvecklingen i praxis, medan andra delar av
förslaget innefatlar en önskvärd nydaning och förbättring av reglerna i 1895
års lag om handelsbolag och enkla bolag. Förbundel välkomnar flertalet av de
beskrivna förändringama samlidigt som det med tillfredsställelse kan noteras
att många för de aktuella associationsfor merna grundläggande principer står
fast i förslaget.

Sveriges Redovisningskonsulters Förbund: Inledningsvis
vill förbundet uttala sin tillfredsställelse över att en översyn nu har skett
av lagstiftningen avseende handelsbolag, kommanditbolag och enkla bolag, då
dessa företagsformer i framtiden kan förväntas bli mera använda än lidigare.
Förbundel vill emellertid understryka vikten av att en total översyn sker av
nämnda bolagsformer och att översynen alltså inte enbart kan begränsas till
civilrältsliga frågor. Det är nödvändigl atl en översyn av gällande
skatteregler sker integrerat med den civilrättsliga översynen. Vi vill därvid
särskilt understryka det akuta behov av ändring i skattelagstiftningen, som
förorsakats av fåmansbolagslagstiftningens tillämpning på handelsbolag och
kommanditbolag. Det kan inte vara rimligt att samtidigt som en modernisering
av gällande civilrättslig lagstiftning sker, så medför den skatterättsliga
regleringen att handelsbolag och kommanditbolag i princip inte längre kan
användas såsom företagsformer. Skälet därför är bl.a. att om 3 Riksdagen 1979/80. I .saml. Nr
143. Bilagedel

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 34

två delägare i handelsbolag blir oense, så kan dessa inte
ulan betydande beskaltningseffekter dela på sig.

2.2 Bolagsbegreppet

Riksåklagaren: Enligt min mening bör bolagsbegreppet
lämpligen definieras i den föreslagna lagen.

Kammarrätten i Stockholm: Kammarrätten delar kommitténs
uppfattning (s. 87), att det är olämpligt att i lagtext definiera begreppel
bolag, och ansluter sig till kommitténs definition, grundad på doktrin och
praxis, nämligen att ett bolag är elt på avtal gmndat rättsförhållande mellan
två eller flera personer, varigenom dessa åtar sig att verka för ett gemensamt
åndamål.

Definitionens sista led "verka för etl gemensaml
ändamål" har viss betydelse för skatteräiten. RegR:s praxis bmkar
uppfattas på det sättet, alt man före 1956 (se RÅ 1951 ref 27 och RÅ 1955 ref
5) underkände bolagsbildningar - som eljesi ur strikt civilrältslig synvinkel
synes ha varil giltiga - där nyssnämnda led i definitionen ej var uppfyllt,
medan man efter 1956 (se lex RÅ 1956 ref 1 och 15 samt RÅ 1958 ref 45) stundom
angripit bolagskonstruktionerna endast genom all ta sikte på skattekonsekvenserna
och underkänna bolagsavtalet såvitt det avsett vinstfördelningen, RÅ 1962 Fi
489 har emellertid nämnts som exempel på all RegR:s inställning efter 1956 inte
är helt entydig.

Även om del sannolika synes vara att RegR även framdeles
skulle godkänna bolagsbildningar som väsentligen har tillkommit av skatteskäl
och där bolagsmännens verksamhetsplikt är mycket ringa och i stället angripa
vinstfördelningsbestämmelsen i bolagsavtalet, kan del likväl tänkas förekomma
att RegR vid sin bestämning av bolagsbegreppel tolkar detta snävare än vad som
sett från enbart civilrältsliga utgångspunkter är motiverat. Det är i och för
sig beklagligt om en civilrättslig term inte används i skatterätten med samma
innebörd som i civilrätten, Å andra sidan förekommer inom civilrätten att en
och samma term har olika innebörd; så har t, ex. i doktrinen gjorts gällande
alt något enhetligt stiftelsebegrepp eller gåvobegrepp inte föreligger.
Arbetslagarbegreppet synes ha olika innebörd inom civilrätten och
socialförsäkringsrätten å ena sidan och inom skatterätten å den andra, lex vid
tillämpningen av uppbördslagen (1953:272). - Med hänsyn till vad sålunda
anförts har kammarrätten ingen erinran mol kommitténs uppfattning av
bolagsbegreppet men uttalar samlidigt att begreppel möjligen kan komma att ges
en delvis egen innebörd vid tillämpning av skattelag.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Länsstyrelsen
delar i princip kommitténs uppfattning, när det gäller definitionen av
begreppel handelsbolag. Altemativet skulle - som kommiitén framhåller - vara,
atl direkt i lagen definiera begreppen handelsbolag och enkla bolag. Del synes
dock knappast möjligt att åstadkomma en definition som fyller rimliga krav pä
enkelhet och klarhet. Länsstyrelsen delar därför kommitténs uppfattning, att
det är olämpligt atl i lagtext definiera begreppet bolag.

Stiftelseutredningen: Kommittén har funnit atl bolaget
kännetecknas av att två eller flera delägare har slutit ett avtal om att bilda
ett bolag med ett gemensamt ändamål som förpliktar delägama. Med denna
beslämning är det dock svårt att avgränsa bolagel från föreningen och stiftelsen.
Denna svårighel har kommittén försökt att komma förbi genom att framhålla atl
föreningen är en öppen sammanslutning och att stiftelsen saknar medlem-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 35

mar. Kommiitén synes ha underskattat svårigheten att dra
gränsen mellan olika företagsformer, (jfr exempelvis Roos, Avtal och rösträtt.
En aktiebo-lagsrällslig sludie (1969), s. 265 ff.). Det torde bero på atl
rättslägel har missbedömls. Låt oss belysa det med rättsförhållandet mellan
bolaget och stiftelsen.

Båda dessa
företagsformer utgör exempel på egendomsbindningar. Den avgörande skillnaden
mellan dem är graden av ändamålsbundenhet. Stiftelsens förmögenhet är
varaktigt bunden till elt bestämt ändamål. Delta band kan endasl brytas under
vissa förutsättningar. I bolaget förhåller det sig annorlunda. Bolagsmännen
förfogar frill över ändamålet. De kan dock förplikta sig atl inle förändra det.
I övrigt finns det motsvarigheter lill bolagsmännens befogenheter även i
sliftelsen. Vanligen är befogenheterna visserligen uppdelade på olika personer.
Men det är inle nödvändigl (se särskilt Hessler, Om sliftelser, Sludier över
sliftelseinslilulel i svensk räll (1952), s. 31 ff. och 138 ff. samt Karlgren,
Ändamålsbestämmelse och stiftelse (1951), s. .50 0".).

Hitintills
lorde svårigheten att avgränsa bolagel från stiftelsen ha haft föga praklisk
betydelse. Men det kan komma att förändras. Vi ämnar föreslå en skärpl
lagsliflning om sliftelser. Möjligheten alt bilda stiftelser skall vara
begränsad i vissa avseenden. Förvärv av rättspersonlighet skall förutsätta
registrering. Samtliga sliftelser skall stå under en offenllig tillsyn.

Dessa
tankegångar bygger på att stiftelsen någorlunda säkert kan avgränsas från
bl.a. bolagel. Annars kan åtgärderna bli tämligen verkningslösa. Från vår synpunkt
är del därför angelägel atl en ny lagsliftning om handelsbolag och enkla bolag
bidrar till alt underlätta denna gränsdragning. Därmed molverkas atl dessa
bolagsformer bmkas för att kringgå lagstiftningen om stiftelser. 1 varje fall
är det önskvärt att gränsdragningen klarläggs genom uttalanden i den nya lagens
motiv.

2.3 Begreppen handelsbolag och enkelt bolag

Riksåklagaren: I slället för alt definiera bolagsbegreppet
i laglexlen har utredningen ansett att frågan om gränsdragningen mellan
handelsbolag och enkla bolag kan lösas genom atl i lagen hänvisa lill
bokföringsskyldigheten enligt den nya bokföringslagen. Denna lösning är
emellertid inle invändningsfri vare sig från lagteknisk synpunki eller i
malerielll hänseende, eftersom även bestämmelserna i bokföringslagen om
bokföringsskyldighet bygger på handelsbolagsbegreppel.

Länsåklagarmyndigheten
i Malmöhus län: Kommitténs beslämning av begreppet handelsbolag har inneburil
en avsevärd inskränkning av användningsområdet för enkelt bolag. De skäl som framförts
i betänkandet för behovet att likväl bibehålla konstruktionen enkelt bolag
förefaller icke övertygande. Denna bolagskonstruktion innefatlar i detta
sammanhang inget annal än viss reglering av del obligalionsrältsliga
förhållandet mellan bolagsmännen. Benämningen "bolag" förknippas
allmänt med en juridisk person. Risken är därför slor för missbruk av del
associationsrättsliga begreppel "bolag". De valmöjligheter som slår
till buds för drivande av verksamhet i fysisk eller juridisk persons regi synes
tillräckliga. Ur utrednings- och kontrollsynpunkl synes vara fördelaktigt att
icke onödigtvis använda sig av verksamhetsformer, som inle går att
inregistrera.

Svea hovrätt: Kommiuén har funnil det ändamålsenligt att
knyta an till bokföringsskyldigheten enligt den nya bokföringslagen (1976:125;
BFL) på

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 36

i princip samma sått som gäller f.n. enligt BL. Härigenom
åsladkommes enligt kommiitén också en lämplig gränsdragning mellan handelsbolag
och enkla bolag. Det sisinämnda gäller under förutsättning alt kommitténs i
beiänkandei redovisade lolkning av begreppel enskild person i BFL är riktig
(bei. s. 88-90).

Enligt hovrättens mening är den sålunda föreslagna
lösningen olillfredställande i flera avseenden. Hånvisningen i lagförslagets I
kap. I 8 I st. till bokföringspliklen enligt BFL framstår som meningslös,
eftersom I 8 I st. BFL i själva verket förutsätter existensen av begreppet
handelsbolag och i övrigt bara innehåller en generell föreskrift om
bokföringsskyldighet för bl.a. sådanl bolag. Den föreslagna kopplingen mellan
handelsbolagslagen och BFL är således över huvud tagel inle ägnad atl bestämma
när handelsbolag föreligger i associalionsrättslig mening. Det förefaller
vidare från lagleknisk synpunkt mindre lämpligl alt göra gränsdragningen mellan
handelsbolag och enkell bolag beroende av en lolkning av begreppet enskild
person i BFL.

Hovrätten anser mot bakgrund av del anförda att kommittén
har underskattat behovel och värdel av en definition av bolagsbegreppet. Med
hänsyn lill de av kommiuén redovisade klarläggandena i doktrin och praxis kan
det heller inle anses vara förenal med några större vanskligheter alt nu
åstadkomma en sådan. Ell uppslag som därvid kan förtjäna att övervägas är att
föreskriva att handelsbolag föreligger, om två eller flera avtalat att i bolag
ulöva näringsverksamhet. Detta innebär all användningsområdet för enkelt bolag
begränsas lill atl avse annan verksamhet än näringsidkande. Härigenom skapas en
klar gränsdragning mellan de båda associationsformerna som i huvudsak lorde
svara mot rådande behov. 1 förhållande till kommiltéförslagel synes den
prakliska skillnaden inskränka sig till att även sådanl bedrivande i bolag av
jordbruk och skogsbruk eller av uthyrning som avses i 1 8 2 st. BFL måsle ske i
handelsbolagels form. Detta kan knappast antas medföra någon egentlig
olägenhet. Om man emellertid önskar hålla möjlighelen öppen all även
fortsättningsvis kunna bedriva sådan verksamhet i form av enkelt bolag, kan
detla tillgodoses genom att man gör etl uttryckligt undantag från den angivna
huvudregeln för näringsverksamhet av detla slag.

En gränsdragning mellan handelsbolag och enkelt bolag i
enlighel med den sålunda antydda lösningen torde aklualisera en allmän
omprövning av hur reglerna om enkell bolag bör utformas. Kommiitén har anfört
att om det enkla bolaget i framtiden endast skulle få användas för icke
näringsidkande verksamhel, del inte längre skulle finnas något behov för
bolagsmännen att generellt få del enkla bolaget underkastat del handelsbolagsrättsliga
regelsystemet. Vidare har kommittén pekat på att gränserna mellan enkla bolag
och andra obligalionsrältsliga förhållanden ofta är flytande. Redovisningen i
betänkandet av olika förekommande typer av verksamhet som bedrivs i form av
enkla bolag visar också en provkarta på disparata föreleelser (bet. s. 60-61
och 116-117). Det kan ifrågasättas om det egentligen finns lillräckliga skäl
alt inordna alla dessa företeelser under en gemensam detaljreglering knuien
till bestämmelserna om handelsbolag i enlighel med kommiltéförslagel. Möjligen
skulle det vara bättre att bryta ut reglerna om enkelt bolag ur förslaget och
reglera det enkla bolaget genom särskild lagstiftning.

Hovrällen förordaratt nu berörda grundläggande
systematiska spörsmål ytterligare övervägs, innan slutlig ställning tas till
del av kommittén framlagda förslagel.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 37

Hovrätten för Väsira Sverige: Hovrätten biträder
kommitténs uppfallning (sid. 89) all det är en lagtekniskl opraktisk lösning
all låla sambandet bestå mellan handelsbolagsbegreppel och den upphävda
bokföringslagen. Av skäl som inte ligger i öppen dag undviker kommittén den
naturligaste och mest prakliska meloden för definierandet av handelsbolaget och
gör i stället hänvisning lill annan författning.

Mot denna metod lalar praktiska skäl samt det förhållandel
att man blir beroende av att en viss redovisad lolkning av begreppet enskild
person i I 8 2 st. bokföringslagen är riktig för atl definitionen skall komma
alt svara mol vad som avses. Hovrätten avstyrker den av kommiuén använda
metoden för definiering av begreppet handelsbolag och förordar all begreppel
definieras i laglexlen utan hänvisning.

Kommerskollegium: De ändringar i 1895 års handelsbolagslag
som hittills vidtagits har främsl hafl karaktären av följdförändringar till
annan närliggande lagsliftning. En ändring av samma kategori utgör kommitténs
förslag om atl avgränsningen av begreppel handelsbolag knytes till bestämmelserna
om bokföringsplikt i 1976 års bokföringslag. Till följd av att bokföringsskyldigheten
utvidgats genom tillkomsten av denna lag och nu i princip omfattar samtliga
näringsidkare har kretsen av handelsbolag utökats samtidigt som området för
enkla bolag i motsvarande mån gjorts snävare. Kollegiel, som anser ändringen
ändamålsenlig, har liksom handelskammarförbundet inle något att erinra mot
förslagel.

Patent- och registreringsverkel: Palentverket har inget
atl erinra mol den ytterligare inskränkning i användningsområdet för enkelt
bolag som förslaget innebär.

AMS: Slyrelsen anser del vara riktigt att
användningsområdet för det enkla bolaget minskas på det sätt som har
föreslagits.

Länsstyrelsen
i Stockholms län: Länsstyrelsen finner inle att kommittén i tillräcklig grad
redovisat skälen för sitt påstående om de enkla bolagens ringa
samhällsbelydelse. Del bör uppmärksammas atl föredragande slalsrådel i
propositionen 1975:104 med förslag till ny bokföringslag särskilt betonade
skillnaden mellan handelsbolag och enkla bolag i fråga om omfattningen av del
personliga betalningsansvaret. I propositionen förutsattes därvid att
bolagskommittén närmare klarlade vilken belydelse som de enkla bolagen hade i
sin nuvarande form. Länsstyrelsen finner det därför motiverat att behovel av
företagsformen enkla bolag närmare uireds innan den rättsliga definitionen av
handelsbolag anknyts lill 1976 års bokföringslag.

Kommitténs
förslag skulle leda till att en rad verksamheter, som i dag drivs som enkla
bolag, t, ex. uthyrning av mer än två lägenheter, kommer alt omvandlas till
handelsbolag. Beskattningskonsekvenserna av en sådan förändring blir relativt
betydande. Bl.a. kommer en avyttring all kunna beskattas även enligt reglerna i
35 8 3 mom. kommunalskallelagen. Vidare blir fåmansföretagslagstiftningen
lillämplig. Här är det skatlemässiga rättsläget f. n. oklart på en rad
punkter. Enligt länsstyrelsens mening bör även de skatteräitsliga konsekvensema
för den enskilde stå klara innan förslaget genomförs. Detta lorde kräva viss
utredning.

Länsstyrelsen
I Göteborg och Bohus län: Jordbruk och skogsbruk medför inte
bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen. Sådan verksamhet kommer därför
även i fortsättningen att anses driven som enskild verksamhet, även om den
bedrives av två eller flera personer tillsammans. När det gäller
uthyrningsverksamhet blir läget något mera komplicerat. Uthyrning av byggnad
eller del av byggnad medför således bokföringsplikt endasl om

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 38

verksamhelen år atl anse som hotell- eller
pensionatrörelse eller omfattar

mer än två lägenheler som regelmässigt uthyres och inle utgör del av egen

bostad. När del gäller verksamheten som avser uthyrning av byggnad eller

del av byggnad ger begreppet näringsverksamhet ingen ledning. Delta kan i

del enskilda fallel medföra oklarhet. Mot detta står å andra sidan skyldig

heten för handelsbolag all i ansökan om registrering lämna uppgift om

bl.a. firma. I förslagel intas därför en hänvisning till firmalagen (1974:156

och handelsregisleriagen (1974:157).

Såvitt länsstyrelsen kan bedöma kommer förslaget - om det
genomföres - att medföra att verksamheter, som idag drivs som enkelt bolag,
omvandlas till handelsbolag. Detta medför vissa skatterättsliga konsekvenser,
när del gäller avyttring av rörelse, upptagande av delägare m.m. Den mest
belydelsefulla konsekvensen blir emellertid, att det enkla bolaget genom
övergången till handelsbolag kommer atl träffas av beskattningsreglerna för
fämansföreiag. Dessa kan i speciella fall få kraftiga ekonomiska konsekvenser
för handelsbolaget och dess delägare. Det skatlemässiga rälisläget för
handelsbolag som är fåmansbolag år för närvarande något osäkert. Att
konsekvenserna i det enskilda fallet kan bli hårda, framgår bl.a. av regeringsrättens
dom den Ijuni 1978 i fråga om ett förhandsbesked (RSV/FB Dt 1978:19).
Länsstyrelsen anser därför att beskattningskonsekvenserna bör utredas först,
innan förslagel om utvidgning av begreppel handelsbolag genomföres.

Stiftelseutredningen: Vi har inget att invända mol att
handelsbolaget får ett ökat användningsområde. Men vi har anledning att peka på
vissa brister i förslagets utformning. Kommittén torde ha förbisett vissa
följder av de föreslagna bestämmelserna. Del har lett till bl. a. en bristande
samordning av vissa delar av förslagel.

Kommitténs förslag till avgränsning av bolagsformema är
betydligt svårare att tillämpa än den nuvarande lagstiftningen. Det beror på
att bokföringslagen (1976:125) bygger på det civilrättsliga
näringsidkarebegreppet. Bokföringsskyldig är i regel envar som yrkesmässigt
driver verksamhet av ekonomisk art. Denna allmänt hållna bestämning ger
väsentligl mindre vägledning än den uitömmande uppräkningen av verksamheter i
bokföringslagen (1929:117). I fortsättningen blir det därför besvärligare för
bolagsmännen och andra atl avgöra bolagets rättsliga form. Den kan för övrigl
skifta under bolagets bestånd.

Dessa förhållanden behöver i och för sig inte föranleda
några invändningar. Det avgörande är vilka rättsverkningar som är förenade med
de olika bolagsformema. I det avseendet är skillnaderna betydande. Ett misstag
i bedömningen av frågan om bokföringsskyldighet kan få allvarliga följder.
Bolagsmän och andra kan drabbas av kännbara förluster. Del är dessulom
straffbart att underlåta att anmäla elt handelsbolag till länsstyrelsen i det
län där verksamheten skall drivas.

Dessa brister i rättssäkerheten bör avhjälpas. Det kan ske
genom att exv. införa en beslämmelse om att handelsbolaget måste registreras
för att förvärva rättspersonlighet. Motsvarande ordning gäller redan för del
enkla bolaget. Med ett sådanl krav ökar också möjligheten att påverka utvecklingen
av handelsbolaget i det praktiska rättslivet. Därmed motverkas att bolaget
används för all kringgå lagstiftning inom andra rättsområden.

FAR: Enligt förslagel skulle en förskjutning ske i
förhållande till gällande rätt i fråga om gränsdragningen mellan handelsbolag
och enkla bolag. Förändringen gäller främst all bolag som är bokföringsskyldiga
enligt 1976 års bokföringslag men ej skulle ha varit det enligt 1929 års
bokföringslag i

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 39

fortsättningen enligt förslaget skall vara handelsbolag
och icke kunna vara enkla bolag.

Denna förändring kan få större betydelse än som framgår av
betånkandet. I den allmänna motiveringen (betänkandet, s. 117) finns en
beskrivning av hur konsortier för utförande av enskilda projekt vanligen
brukar vara organiserade.

Det kan ifrågasättas om denna beskrivning motsvarar den
verkliga situa

tionen för flertalet konsortier. För underlättande av kontrollen lorde det

vanligen krävas av det ledande företagel atl det redovisar konsortiets

transaktioner i en separal bokföring. Det år normalt nödvändigl att såväl

balans- som resultaträkningar upprättas för konsortiema för att parterna

skall erhålla erforderligt underiag för sina årsredovisningar. Om konsortier

med egen bokföring icke kan bestå såsom enkla bolag enligt föreliggande

betänkande bör konsekvensema härav undersökas, eflersom det kan vara

önskvärt att dylik samverkan för ulförande av enskilt projekt kan fä ske i

formen av enkelt bolag.-

Kommittén har i betänkandet, s. 89-90, diskuterat frågan
humvida näringsverksamhet som i enlighel med 1 6 andra stycket bokföringslagen
är undantagen från bokföringsskyldighet enligt nämnda lag - alltså bl.a,
jordbmk - blir handelsbolag om den bedrivs av två eller flera fysiska personer
i bolag. Kommittén finner atl sådant bolag skall utgöra enkelt bolag och ej
handelsbolag, och denna slutsats finner FAR riktig. Kvar står dock den oklarhet
i lagtexten, som består i all ifrågavarande stycke i bokföringslagen talarom
"enskild person". För att undanröja denna oklarhet vore det lämpligt
att bokföringslagen ändrades, så att det klart framgick att reglema i 1 6 andra
stycket även gäller flera fysiska personer i samverkan.

Förhållandet mellan å ena sidan 1 6 första slycket
bokföringslagen och å andra sidan I kap, 1 och 3 86 förslaget till lag om
handelsbolag och enkla bolag kan också behöva förtydligas. Bokföringslagen
kräver bokföring av alla som utövar näringsverksamhet, men var gränsen går
mellan bokföringsskyldighet för bolaget och bokföringsskyldighet endast för de
enskilda bolagsmännen framgår inte hell klart, specielll med tanke på
diskussionen under enkla bolag om konsortier (s. 116-117) enligt vilken
handelsbolag uppstår först då lillgångar, skulder, intäkter och kosinader
uppkommer. För att helt undanröja risken för feltolkning i detta avseende bör
fömtsättningarna för när bokföringsskyldighet inträder för bolagel och inte
(endast) för bolagsmännen helst klargöras ytterligare i lagtexten, eventuellt i
bokföringslagen.

TCO: TCO tillslyrker atl användningsområdet för enkelt
bolag avsevärt bör inskränkas. Såsom kommittén funnit bör andra företagsformer
väljas när det gäller verksamhet av ekonomisk art med inslag av yrkesmässighet.

Svenska Byggnadsentreprenörföreningen: I delbetänkandet
föreslås atl begreppet handelsbolag knyts lill bokföringsskyldigheten enligt
bokföringslagen. Ett genomförande av förslaget i denna del leder till att
handelsbolag kommer att föreligga om bolaget idkar näring, dvs, bedriver yrkesmässig
verksamhet av ekonomisk art. På sidan 116 i delbetänkandet behandlas frågan
till vilken bolagsform konsortier är att hänföra. Enligt den är uttalade
uppfattningen är ett konsortium vanligen organiserat så alt behov inte
föreligger av någon egen redovisning. Detla beror på att ett konsortium inte
anses ha vare sig tillgångar och skulder - eller kosinader och intäkter. Ett
sådant konsortium har hittills varit att betrakta som enkelt bolag och
kommittén föreslår ingen ändring hämtinnan. Med anled-

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 40

ning av alt kommittén sålunda synes mena atl konsortier
även framgenl skall kunna behandlas som enkla bolag får SBEF påpeka följande.

Stora byggprojekt utförs vanligen av två eller flera
byggföretag genom samverkan s.k. entreprenadkonsortier vilka hittills
regelmässigt behandlats som enkla bolag, såvida de inle registrerats som
handels- eller kommanditbolag. Med den av kommittén föreslagna lagtexten finns
emellerlid risk att enireprenadkonsortier, som organiseras på det sätt som är
vanligt i byggbranschen blir atl hänföra lill handelsbolag. Eftersom del är
angeläget atl konsortier även i framtiden skall kunna bedrivas i enkelt bolag
anser SBEF det nödvändigt med en anpassning av den föreslagna lagtexten till de
förhållanden som gäller för enireprenadkonsortier inom byggnads- och
anläggningsbranschen. För att belysa de förhållanden som gäller för denna grupp
av konsortier kan följande upplysas.

Entreprenadkonsortier bildas av olika anledningar. En
sådan är all vissa byggprojekt är så stora att endast elt fåtal företag har
erforderiiga egna resurser att genomföra projektet. Genom samverkan i
konsortier kan flera icke så stora företag gå samman i olika
förelagsgrupperingar för att sinsemellan genom anbud konkurrera om projektet.
Härigenom kan lillräckligt många anbud säkerställas för atl uppnå
anbudskonkurrens även beträffande de allra slörsia byggprojekten. En annan
anledning till enireprenadkonsortier är atl många projekt är förenade med
stora föriustrisker vilket medför att endast ett fätal ekonomiskt mycket starka
byggföretag är villiga att påtaga sig hela risken med projektet. Genom att
samverka i konsortier kan riskema spridas och även ekonomiskl sett mindre
starka företag kan vara med och konkurrera. Detla främjar naturligtvis också
anbudskonkurrensen och underlättar för ännu icke tillräckligt konsoliderade
företag att medverka. Självfallet bidrar möjligheten till konsorliesamverkan
till tryggare anställningsförhållanden inom förelagen.

Konsortiesamverkan med andra företag är också av stort
värde för många medelslora byggföretag. Som en följd av 70-lalets minskade byggmarknad
har nämligen de medelslora byggföretagen kommit i en utsatt position.
Byggmarknaden för dessa företag är ofta en medelstor stad med omgivningar. Inom
denna region konkurrerar företaget lokalt om de större projekten med
riksförelagens lokalavdelningar. De medelstora företagens möjligheter att
upprätthålla en någorlunda jämn sysselsällning är därför ofta mycket starkt
beroende av några få enstaka slörre projekl inom regionen. Ur sysselsättningssynpunkt
kan lätl uppstå svårigheler. När etl större pågående projekt närmar sig
färdigställandet måste för att inte sysselsättningen inom företaget skall
riskeras möjlighet finnas att få ett entreprenadprojeki av motsvarande storlek
som ersättning. Svackor i sysselsättningen mellan olika entreprenadprojekt har
lidigare kunnal utjämnas genom projekl i egen regi. Denna möjlighel har
emellertid begränsals genom reglema om det s,k. markvillkoret och
bestämmelserna om anbudskonkurrens m.m. i bostadsfinansieringsförordningen.
Den lyp av företag som i stor utsträckning är beroende av enstaka stora
projekl är också särskilt känsliga för föriuster. För byggnadsföretag i
allmänhet gäller atl marginalerna genomsnittligt är mycket låga och atl
soliditeten är mindre än hälften av den genomsnittliga soliditeten för
tillverkningsindustrin. Byggföretagens möjligheter alt klara föriuster under
längre tid är därför små.

Inom byggnadsindustrin väntar man sig att antalet
byggnadsarbetare med tillsvidare-anställning i framtiden kommer att vara högre
än i dag. Detta kommer avsevärt att försvåra för förelagen att snabbt anpassa
företagets organision till åndrade produktionsvolymer vilket ofta är en förut-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 ,. 41

sättning för att undvika eller begränsa förlusler. Genom
att delta i konsor

tium kan möjligheterna att upprätthålla en jämn sysselsättningsnivå för

bättras och förlusler begränsas. ..-,: , :

Vad som
ovan redovisals visar betydelsen av enireprenadkonsortier för byggnadsförelag
av olika kategorier. Fördelama med konsortiesamverkan fär emellerlid inte gå
förlorade genom andra nackdelar l. ex. all konsortier påläggs ökad administration
eller atl beskaltningssituationen försämras. Del framlagda lagförslaget kan
emellertid medföra sådana nackdelarom ell byggkonsortium kommer att behandlas
som handelsbolag. Skäl härför är bl. a. följande omständigheter.

Enligt
anvisningar från riksskatteverket fär nedskrivning av pågående
enlreprenadarbeien ske med högst etl belopp motsvarande summan av nedlagda
indirekta kostnader och 20% av nedlagda direkla kostnaderna. Etl förelag som
utför entreprenadarbete besiämmer med utgångspunki från företagets behov av
förluslriskreservering och konsolideringar med vilket belopp nedskrivningarna
skall göras. Samma möjlighel atl själv bestämma reserveringsbehovet gäller för
företag i konsortier som behandlas som enkelt bolag. Varje konsortiemedlem gör
sina nedskrivningar på grundval av sin andel av nedlagda kostnader och sitt
reserveringsbehov. Om däremot konsortiet behandlas som handelsbolag försvinner
konsortiemedlemmarnas möjligheter att var för sig besluta om det belopp som
företagets nedskrivningar skall göras med, I stället kommer detla belopp atl
bestämmas genom majoritetsbeslut i handelsbolaget. Konsekvenserna av alt
medlemmarna inle var för sig kan bestämma nedskrivningsbeloppet kan leda till
alt konsortiemedlem belastas med nedskrivningar som är så stora att förlust
uppkommer i hans rörelse, Detla kan i värsta fall leda till att företaget blir
likvidationsmässigt. I andra fall kan konsekvenserna bli all konsortiemedlem
tvingas redovisa onormalt stor vinst i sin rörelse av den anledningen att
övriga konsortiemedlemmar av nyss redovisad risk för förlusiredovisning inte
går med på tillräckligt stora nedskrivningar. Ur redovisningssynpunkt riskerar
därför ett konsortium som bedrivs i handelsbolagsform alt bli oacceptabelt.

Ur
administrativ synpunkt föreligger dessutom betydande olägenheter. Sålunda måste
konsortiet registreras i bl.a. handelsregisler och mervär-deskatieregislrel.
Särskild redovisning måsle dessulom ske i handelsbolaget och årsredovisning
göras enligt förslaget. Vidare kommer del i delbetänkandet framlagda förslaget
lill lag om "Årsredovisning, revision och koncerner" att medföra
allvarliga konsekvenser om konsortier bedrivs i handelsbolagsform.

Konsortiet kan, som en följd av den föreslagna 48 i I
kap., även om det inle har några anställda tvingas att i offentlig
årsredovisning uppge det ekonomiska resultatet. Om konsortiet i slället skall
behandlas som enkell bolag kommer det atl ingå i de deltagande bolagens
årsredovisningar. En öppen redovisning av resultatet av en enstaka entreprenad
kan medföra allvarliga nackdelar ur konkurrenssynpunkt.

På grund av vad som ovan anförts anser SBEF att del är
synnerligen angeläget att konsortier, som organiseras på det säll som är
vanligl i byggbranschen också i framtiden skall ha möjlighet att vara enkla bolag
och inte automatiskt bli handelsbolag.

1 den allmänna motiveringen i delbetänkandet, sidoma
116-117, hävdas att den mest frekventa formen av konsortier inte har egna
tillgångar och skulder, kosinader och inläkler och inte heller anställer
personal i eget namn. På grund härav anser kommittén att de flesta konsortierna
med den

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 42

föreslagna lagtexten skulle vara atl hänföra lill enkla
bolag. Denna slulsals är dock icke riklig såvitt avser byggkonsortier. I
betänkandet har man utgått från förhållandena i projekt för leverans av
anläggningar för industrier, leverans av kompletta kraftverksanlåggningar m.m.
I dessa projekt torde det i allmänhet vara så atl de deltagande företagen som
en följd av olika kompetensområden svarar för klart skilda avsnitt i det
gemensamma åtagandel. T. ex. svarar ell byggnadsföretag för uppförande av
byggnader, ett verkstadsföretag för leverans och installation av generatorer
och ett tredje företag för anslutningar. I ett sådant fall kan vanligtvis varje
betalning hänföras till enskild konsortiemedlem, varför konsortiet inte skall
redovisa några egna intäkter och kostnader. Enkelt bolag enligt de kriterier
kommittén nämnt föreligger därför. Från denna lyp av konsortier måste man
emellertid skilja byggkonsortiema. I dessa har som regel de deltagande
företagen likvärdig kompetens och konsortiet organiseras då vanligen så alt etl
av de deltagande företagen mot ersättning handhar administrationen av
konsortiet. Vidare har konsortiet ofta inga anslällda. Arbetena i projektet
finansieras dels av förskott eller ä-conlobetalningar från beställaren dels av
kapitaltillskott/lån från konsortiedelägama. Arbetena i konsortiet är vanligen
inte uppdelade mellan företagen på elt sådant säll atl enstaka betalningar
mellan konsortiet och utomstående kan hänföras till viss konsortiemedlem.
Konsortiet, som således får egna intäkter och kostnader blir enligt
bokföringslagen bokföringsskyldigt och kommer därför enligt den föreslagna
lagtexten atl bli handelsbolag.

Den ovan lämnade redovisningen visar atl ett
entreprenadkonsortium kan definieras som en tillfällig och tidsbegränsad
sammanslutning av två eller flera företag med syfte att svara för ett visst
begränsat entreprenad-åtagande. Det enkla bolaget enligt 1895 års bolagslag har
visat sig vara en bolagsform som är synnerligen väl lämpad för ell
entreprenadkonsortium. För enkelt bolag anges nämligen i denna lag att del kan
slutas "för visst företag eller för fortsatt verksamhet". En
gmndläggande tanke i 1895 års bolagslag torde ha varit att handelsbolag är
avsett för fortsatt, icke endast tillfällig verksamhet. För all undvika alt
konsortier kommer alt behandlas som handelsbolag föreslår SBEF följande
ändringar i kap, 1 till den föreslagna lagtexten,

8 1 Handelsbolag föreligger, om två eller flera avtalat
alt i bolag utöva näringsverksamhet som ej endast är tillfällig och som medför
bokföringsplikl enligt bokföringslagen (1976: 125),

Om skyldighet . . , , och handelsregisterlagen (1974:
157),

8 3 Enkelt bolag föreligger om Ivå eller flera avtalat atl
i bolag utöva verksamhel som ej medför bokföringsplikt enligt bokföringslagen
(1976: 125). Enkelt bolag föreligger vidare om två eller flera avtalat att i
bolag för visst företag utöva näringsverksamhet som medför bokföringsplikt enligt
bokföringslagen (1976: 125).

Enkell bolag övergår till att bli handelsbolag genom alt
föras in i handels

registret. ----

Enligt I kap. 1 8 i förslaget skall handelsbolag anses
föreligga om i bolag Ulövas "verksamhet" som medför bokföringsplikt
enligt bokföringslagen. Enligt bokföringslagen föreligger emellertid
bokföringsskyldighet endast för näringsidkare om inte fråga är om handelsbolag.
För att undvika elt cirkelresonemang mellan bokföringslagen och den föreslagna
lagen bör i nämnda stadgande i stället för ordet "verksamhet"
användas ordel "näringsverksamhet".

Svenska Handelskammarförbundel: Beiräffande de inledande
bestäm-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 143 ., 43

melserna har Handelskammarförbundet ingen erinran mot den
föreslagna utvidgningeti av begreppet handelsbolag. Det bör dock anmärkas att
bolagsbegreppet i sig torde innebära ett visst krav på varaktighet i
relationen mellan bolagsmännen. Som framgår av kommitlébelänkandel torde det
trots den föreslagna förändringen även fortsättningsvis vara en fördel med
särskilda regler för enkla bolag. Med hänsyn till den avgränsning som nu
förordas kan det emellertid förefalla tveksamt atl tillåta enkelt bolag atl
genom regisirering i handelsregisler övergå till handelsbolagsformen. Samtidigt
bör dock framhållas att någon nämnvärd vinst genom ett förbud i detta avseende
ej torde stå all vinna.

Sveriges Industriförbund: Förhållandena inom vissa
branscher kan vara sådana, att ell genomförande av kommitténs lagförslag
menligt skulle förändra betingelserna för företagens hittillsvarande former av
samverkan i konsortier. Förbundet hänvisar i denna fråga till vad Svenska
Byggnadsentreprenörföreningen anfört. Med anledning av vad som däri anföres
vill förbundel endasl framhålla, att handelsbolag ej bör anses föreligga när samarbetet
avser visst verksamhetsprojekl, även om della arbeismässigi sträcker sig över
en läng lid. Tidsfaktorn som sådan bör alltså ej vara del avgörande kriteriet
för om en samverkan mellan två förelag år all anse som ett enkelt bolag eller
ett handelsbolag.

Förbundet vill även ta upp en fråga som bara flyktigt
berörts i betänkan-del. Del har blivil allt vanligare att företag sluter
samarbetsavtal på olika områden. Avtalen sluts ulan någon som helst avsikt att
bilda någol bolag för de gemensamma målen. Sådana samarbelsavlal kan l.ex. röra
exportinsatser, forskning, utveckling eller marknadsföring. Avtalen löper
under en relativt lång tid. Då rättslägel är oklart beträffande om - och i sä
fall när - sådana samarbelsavlal kan bli all betrakta som någon form av
bolagsavtal är del angeläget, att man genom motivuttalanden klargör
förhållandena på områdel. Frågan aktualiseras också genom det föreslagna
vidgade handelsbolagsbegreppet. För näringslivet är det härvid av vikt att
sådana samarbelsavlal - ulan lanke på någon bolagsbildning - inte regelmässigt
bedöms såsom ett bolagsavtal mellan de berörda företagen. Det är inte rimligt,
att en av parterna som lämplig bedömd samarbetsform - som förutsatts ha en viss
rättslig verkan - därefter från lagstiftaren anses ha en annan status.

2.4 Kommanditbolag

Riksåklagaren: Som förutsatts i direktiven saknas
anledning att nu förbjuda kommanditbolaget som företagsform. De
skatteflyktsproblem som är förknippade med denna företagslyp torde som
utredningen förutskickat i allt väsentligt kunna bemästras genom all införa etl
principielll förbud för aktiebolag att uppträda som komplementär saml genom att
det skallemässigl tillåtna underskotlsavdraget begränsas till att avse den
gjorda kapitalinsatsen. När det gäller den i direktiven aklualiserade frågan
om införande av lagstadgade minimigränser för kommandildelägares insalser
ansluter jag mig till de av utredningen redovisade övervägandena och finner
således lika med utredningen att de skäl som talar mot en sådan ordning är så beaklansvärda
att någon lagstiftning på denna punkt inte bör genomföras.

Överåklagaren i Göteborgs åklagardistrikt: Från
åklagarsynpunkl är det föreslagna principiella förbudet för annan än fysisk
person att vara komplementär i kommanditbolag tillfredställande. Det kan dock
ifrågasättas om inte förbudet bör utsträckas till att avse allt delägarskap i
vanliga handels-

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 44

bolag och kommanditbolag. Möjligheter till dispens från
förbudet bör finnas.

Åklagarmyndigheten i Malmö åklagardistrikt: Kommiuén
diskuterar om formen kommanditbolag i fortsåltningen skall tillåtas, enär del
visat sig atl just kommanditbolaget varit användbart för manipulationer med
skalt för fysiska personer med hänsyn till avdragsreglerna. De förslag för att
komma tillrätta med dessa problem liksom med tillåtande av akliebolag som
komplementär synes välgrundade. Jag vill i det sammanhanget understryka viklen
av effektiv revision.

Länsåklagarmyndigheien I Malmöhus län: Nackdelama med
kommanditbolag från allmän synpunkt har kommittén ansett skulle kunna bemästras
i slort sett genom alt endasl fysisk person skulle tillåtas vara komplementär
samt kommanditdelägare skulle åläggas fullgöra sin insals direkt lill bolaget.
Föreslagna åtgärder mot missbruk synes icke tillräckliga. Enligt min mening
borde man kunna uppställa följande ytterligare krav:

1)
Registrering
borde krävas för att kommanditbolag skulle anses bildal och inte som nu kunna
komma lill stånd genom ett muntligt eller skriftligt avtal.

2) Avdragel för förlust i kommanditbolag
borde vara begränsat till storleken på den insats som kommandildelägarna
faktiskt gjort och icke som nu kunna uppgå till obegränsat belopp och av
bolagsmännen utläggas på kommanditdelägare, som själv icke gjort förlusten. De
skäl som enligt förslaget talar mot begränsning av möjligheterna att fritt
fördela årsresultatet i vanliga handelsbolag kan icke åberopas för
kommanditdelägare, som har etl begränsat ansvar.

3) Aktiebolag skulle icke i någol fall
kunna vara komplementär. Den föreslagna dispensregeln i 3 kap. 1 6 tredje
slycket bör därför utgå.

Svea hovrätt: Såvitt gäller förslagen att i princip bara
fysisk person får vara komplementär i kommanditbolag (3 kap. I 6) och att
slyrelse måsle finnas i vissa slörre handelsbolag (5 kap. 1 6) delar hovrätten
i huvudsak den uppfattning som kommit till uttryck i den reservation som
avgetts av ledamoten Ollen med instämmande av experterna Norén och Strand.

Hovrätten för Västra Sverige: Enligt förslaget tillätes i
princip endasl fysiska personer all vara komplementärer. De i betänkandet
redovisade skälen härför är skallemässiga, ålminstone såvitt förbudet avser
aktiebolagen. Del har inle redovisats några associalionsrältsliga skäl för den
föreslagna ordningen. 1 andra sammanhang (sid. 125 och 127) har kommittén
kommii till uppfattningen att man inte bör av enbart skatteskäl införa
civilrältsliga regler; bl.a. med moiiveringama alt det skulle innebära ett
avsevärt ingrepp i avtalsfriheten och aU det skulle vara svårt att överblicka
de företagsekonomiska konsekvensema. Samma skäl gör sig enligt hovrättens
mening gällande i förevarande sammanhang. Härtill kommer alt del, såsom
kommittén själv angivit, kan finnas goda legitima skäl för andra än fysiska
personer atl intaga ställning av komplementär. Vidare bör beaklas att om en
juridisk person träffar avtal med annan, fysisk eller juridisk person, att
ulöva bokföringspliktig verksamhet i form av kommanditbolag med den juridiska
personen som komplementär så blir denna bolagskonstruktion stabilare än om
verksamheten bedrives av den juridiske personen ensam. På grund av det anförda
och då de av kommittén påtalade otillbörliga skatleförmånema åven kan uppnås
för bolagsmän i handelsbolag avstyrker hovrällen all del införes generellt
förbud för juridiska personer atl vara komplementärer.

Kammarrälten i Stockholm: Kammarrätten bortser till en
början från de

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 45

skallemässiga övervägandena och påpekar följande. Fysisk
person kan ensam driva rörelse under enskild firma. En konstellation av fysiska
personer kan också driva rörelse. Samverkar de i handelsbolagets form, består
deras personliga, obegränsade ansvarighet. Om de väljer kommanditbolaget
gäller sådan ansvarighet för minst en av dem. Personerna kan även välja att
samarbeia i aktiebolagsform, varigenom de uppnår fördelen att bli begränsai
ansvariga för bolagets förpliktelser. Om ett aktiebolag, som ju självl kan
driva rörelse, ingår som komplementär i etl kommanditbolag, kommer
kommanditbolagets kreditunderlag att uigöras av, förulom aktiebolagels bundna
kapital, även av kommanditdelägarnas insatser; den sammanlagda kreditbasen i
kommanditbolaget blir således slörre än hos envar av bolagsmännen. Fysisk
person kan ju själv eller genom samverkan med andra fysiska personer eller med
juridiska personer i handelsbolagets, kommanditbolagets eller aktiebolagets
form tillålas driva rörelse. Varje bolagskonstruktion i kommanditbolagets form
betyder atl, utöver det kapital som redan finns, ytterligare tillskotl av
kapital eller arbetsinsatser kommer lill stånd. Det kan därför synas
svårförklarligt alt man som komplementär inle kan tillåta handelsbolag - inte
heller om det består av enbari aktiebolag som bolagsmän - och kommanditbolag.

Beaktar
man sedan skattesynpunkler kan följande vara värt att påpeka. Aktiebolag -
särskilt fåmansbolag - används ofta som komplementär i huvudsakligt syfte alt
bereda kommandildelägarna - anställda eller aktieägare i aktiebolaget -
skatteförmåner. I viss mån har motsvarande problem behandlats i promemorian Ds
Fi 1972:8 såvitt del gäller partrederi samt företag som driver
luftfartsrörelse. Utredningens överväganden ledde på sin lid lill alt de
skalteflyktseffekter som uppstod i stort sell eliminerades efter ändringar i
skattelag.

Del bör
påpekas att det inte är nödvändigt att välja kommanditbolagsformen för all
uppnå de skatteeffekter som kommittén påvisar. Motsvarande förmåner kan uppnås
i handelsbolagets form. Del obegränsade ansvar som då inträder för de fysiska
personema torde i realiteten inte utgöra någon större betänklighet mot
träffandet av ett sådant avtal, dels med hänsyn till att samtliga bolagsmän -
även aktiebolaget - är intresserade av att manövrera så att de fysiska
personema inte drabbas av det personliga, obegränsade ansvaret för bolagets
gäld, dels med hänsyn lill möjligheten för personerna atl genom bodelning eller
andra liknande förfaranden undandraga bolagets eventuella borgenärer förmånen
av del i lagen stadgande ansvaret. Därför kan möjligen i frågasätias om det
skatteflyktsproblem kommillén avser att lösa genom förbud för akliebolag alt
vara komplementär inle bör lösas endasl genom förändringar i skattelag. Även
om en motsvarande lösning som valts för företag - således även handels- och
kommanditbolag - som bedriver rederi- eller luftfartsrörelse ej kan uppnås,
bör det inte vara uteslutet atl nå fram till en lösning för såväl komman-dit-
som handelsbolagens del. Självfallet bör utifrån skattesynpunkter ingen
erinran framföras mot den av kommittén förordade lösningen men samtidigt måste
betonas atl regeln inle blir till fullo elTekliv, eftersom den lar sikte på
kommanditbolag men inte på handelsbolag. Ett sammantaget övervägande kan ge vid
handen atl de nackdelar förslaget möjligen kan inrymma utifrån civilrältsliga
samt national- och företagsekonomiska utgångspunkter inte till fullo uppvägs
av dess skatterättsliga fördelar beträffande kommanditbolag.

Skulle förslagel genomföras torde innebörden i rekvisitet
"synnerliga skäl" yllerligare böra belysas och förses med rikligare
exemplifiering

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 143 46

utöver vad kommittén åstadkommit. Rimligen måste finnas
flera situationer än den av kommillén beskrivna där del för de inblandade
parterna kan te sig sakligt angelägel all välja kommanditbolaget som
associationsform. Man skulle kunna förstå kommillén även så, alt tillstånd för
aktiebolag att ingå som komplementär endasl skulle vägras om
skatteflykistrans-aktioner kunde befaras. Detta kan å andra sidan inle vara
åsyftat, eftersom länsstyrelsens dispens i så fall kanske skulle komma att
uppfattas som ett slags förhandsgodkännande från skatteflyktssynpunkl.

För atl en erhållen dispens inle skall kunna missbrukas
torde del vara nödvändigt atl i denna föreskriva att dispensen förutsätter
oförändrat bolagsändamål. Man kunde ju nämligen tänka sig att efter erhållen
dispens kommanditbolaget överläts på nya personer - aktierna i aktiebolaget
resp kommanditlotlerna kunde förvärvas av en eller flera fysiska eller
juridiska personer - varefter kommanditbolaget skulle komma alt arbela för
annat ändamål än det dispensen avsåg. Vid länsstyrelsens prövning måsle därför
bolagels ändamål liksom villkoren i övrigl för dem som dellar som bolagsmän -
exempelvis vad gäller vinst- och förlustfördelning, hembud och upplösning -
redovisas på elt otvetydigt säll (t, ex. genom att bolagsavlalet företes).

Om bolagel skulle börja arbela för annat ändamål än det
medgivna

uppkommer frågan vilken rättsföljd som skall inträda. En ogiltigförklaring

av bolagskonslruklionen kan skada tredje mans intresse. Böter eller viten

kanske inte heller är en effektiv sanklionsform.

Förslaget om revision innehåller inga regler molsvarande
aktiebolagslagens om minorilelsrevisor. Möjligen kan detla ge anledning till
frågan varför regeln om kommandildelägares kontrollrätt gjorts dispositiv. Särskilt
i de fall där kommanditdelägarnas insatser år små torde delägarna -åtminstone
betraktade var för sig - lälteligen kunna förmås alt avstå från kontrollrätten,
om komplementären så skulle påfordra. Alt införa generella regler om
minoriletsrevision kan vara lagtekniskl svårt. Det har emellertid inte visats
något övertygande skäl lill att minoriteten begränsat ansvariga i
kommanditbolaget skall ha sämre rått till kontrollmöjligheter - särskilt om i
medeltal anställda är färre än tio och revisor sålunda normall ej behöver utses
- än om de hafl aktiebolaget som samverkansform. Det kan då ifrågasättas om
regeln i 3 kap. 5 8 inte skall ges molsvarande ulformning som regeln i 2 kap. 5
8 - jfrl med 2 kap. 1 8 - beträffande kontrollrätten för från förvaltningen
utesluten bolagsman i handelsbolag.

Bankinspektionen: Kommitténs majoritet vill i princip
förbjuda annan än fysisk person att vara komplementär. Endasl om synnerliga
skäl föreligger bör enligt förslaget länsstyrelse få medge aktiebolag att vara
komplementär. Inspektionen anser majoritetens förslag härvidlag välgrundat.

RSV (majoriteten): RSV vill understryka vikten av att
kommittémajoritetens förslag genomförs, så att aktiebolag eller ekonomisk
förening i regel ej kan vara komplementär och atl dispensregler bör lillämpas
restriktivt. Mot bakgrund av erfarenheterna av de s.k. vinst- och
föriustbolagsären-dena anser RSV all en sådan regel år hell nödvändig ur
skatteflyktssynpunkl. RSV åberopar också den promemoria av
företagsskatteberedningen som redovisas i beiänkandei s. 113.

RSV (en minoritet av två ledamöter): Riksskatteverkets
styrelsemajoritet har tillstyrkt förbud för aktiebolag att vara komplementär i
kommanditbolag. Härför åberopar majoriteten endast kontrollskäl. Erfarenheten
visar att kommanditbolag med aktiebolag som komplementär ofta är en lämplig
form för samgående. Tillstyrkande av ett förbud utan atl uppställa ett

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 47

aliernativ för den seriösa näringsverksamheten ger
majoritetens ståndpunkt en verklighetsfrämmande karaktär. Transaktioner
vidtagna för att vinna obehöriga skattefördelar skall mötas genom åtgärder på
skattelagstiftningens område. Associationsrättens uppgift kan inte i första
hand vara att lillgodose fiskala synpunkter. Den svenska associationsrätten erbjuder
endasl elt fätal företagsformer och några sakliga skäl för atl begränsa de
civilrättsliga möjlighelema har varken anförts av ulredningen eller av
Riksskatteverkets styrelsemajorilel. Vi avstyrker således införandel av det
föreslagna förbudet.

Patent- och registreringsverket: En nyhet år att som
komplementär i kommanditbolag endast skall godkännas fysisk person. De risker
som kommittén finner förenade med atl tillåla aktiebolag att vara komplementär
i kommanditbolag bör enligt palentverket mötas med åtgärder inom ramen för
skattelagstiftningen. Det förefaller ytlerst tveksamt om det dispenssystem som
kommittén föreslagit kan användas för att förhindra alt kommanditbolag
utnyttjas i skalteundandragande syfle. Icke sällan torde de förhållanden som kommiitén
velat råda bot på uppträda först efter det att dispensärendet avgjorts. Det kan
heller inte bortses från att etl aktiebolag kan vara en värdefull komplementär
i ett kommanditbolag, inle minst med hänsyn lill bolagsborgenärema kan del vara
av inlresse att aktiebolag har denna möjlighet. Palentverket kan därför inle
biträda kommitténs förslag på denna punkt.

AA/5.-
Slyrelsen ifrågasätter om inle dispensmöjligheten borde utvidgas lill att
omfalta även ekonomiska föreningar. Ekonomiska föreningar lyder ju under en
detaljerad lagsliftning om registrering, årsredovisning, revision m.m. vilket
skiljer dem avsevärt frän ideella föreningar och stiftelser.

Länsstyrelsen i Stockholms län (majoriteten): I likhei med
kommittén anser länsstyrelsen övervägande skäl tala för alt
kommanditbolagsformen behålls. Behovet av kommanditbolag torde för övrigl komma
att öka om förslaget om en kapitalassociationsform för mindre förelag, s. k.
andelsbo lag, inte leder lill lagstiftning.

Vad angår
det principiella förbudet för aktiebolag att inträda som komplementär anser
länsstyrelsen det vara av slor vikl atl förslaget härom snarast genomförs.
Länsstyrelsen kan vitsorda kommitténs uppgifter om att bolagsformen använts
för alt uppnå obehöriga skatieförmåner. För atl stoppa skatteflykten via
kommanditbolag krävs emellertid även en skatteråltslig regel som begränsar
kommanditdelägares avdragsrätt för underskott i verksamhelen till belopp som
motsvarar insatt kapital. Kommitténs förslag ulgör enligt länsstyrelsens
uppfattning ett betydelsefullt sleg mol stävjan-det av skatteflykten på det
aktuella området.

Länsstyrelsen
i Stockholms län (en minoritet av tre ledamöter): Möjligheten för aktiebolag
att inträda som komplementär innebär civilrättsliga fördelar och är många
gånger nödvändigt för svenska konsortier som arbetar med utlandsuppdrag.
Samarbetsavtal vad gäller större uppdrag mellan högst seriösa företag, bl. a.
intemationella projekt, sker ofta i form av kommanditbolag där andelsägarna går
in med sin insats och gemensamt bildar ett aktiebolag som blir personligt
ansvarigt. Länsstyrelsen ställer sig därför avvisande lill utredningens förslag
om principiellt förbud för aktiebolag all inträda som komplementär.

Länsstyrelsen i Malmöhus län (majoriteten): Inom
länsstyrelsens skatteavdelning finns omfattande erfarenheler av
kommanditbolag, vilka utnyttjas i skalteundandragande syfte. Fråga är då om
kommanditbolag vilkas verksamhel regelmässigt resulterar i underskoU. Dessa
uppkommer

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 48

vanligen till följd av avskrivningar pä kapiialkrävande
anläggningstillgångar eller på grund av atl bolaget övertagit en
förluslbringande del (exempelvis forsknings- eller lagerhållningsfunktionen)
av ett delägama närstående aktiebolags verksamhel. Undandragandet grundas på
del förhållandel, alt kommanditdelägarnas underskoltsavdrag inte är begränsade
till de gjorda kapitalinsatserna. Delägarnas ansvar för uppkommande skulder,
för vilka de erhåller avdrag vid beskattningen, är emellertid begränsat till
insatserna i bolaget. Möjlighelen atl använda kommanditbolag i
skalteundandragande syfte kvarstår enligt länsstyrelsens mening så länge denna
skillnad mellan ekonomiskt ansvar och rätten till underskottsavdrag tillåts
föreligga. Den av kommillén föreslagna förändringen beiräffande komplementären
kan visserligen antas komma all något försvåra undandragandet men ändrar inte
det grundläggande missförhållandet. Som anges i betänkandet intar
kommanditdelägaren ofta en ställning, som påminner om kreditgivarens. Delägaren
är ju inte behörig företräda bolaget. Mot denna bakgrund föreslår
länsstyrelsen, att en bestämmelse införs av innebörd, att kommanditdelägare
inte skall kunna påföras föriust, som överstiger hans insatskapital. Det kan
anmärkas, att den föreslagna 3 kap, 2 8, bortsett från disposili-vileten,
innehåller bestämmelser av nämnd innebörd vid upplösning av kommanditbolag.

Syflel med den föreslagna bestämmelsen och med förbudet
mot aktiebolag som komplementär är som sagts atl förhindra skatteflykt. Den
ifrågavarande lagstiftningen är emellertid civilrättslig. Som sådan har den
till syfle alt reglera förhållandet mellan bolagsmännen samt förhållandet
mellan bolaget och dess avtalsparter. Fråga uppkommer då, om sådan lagstiftning
skall dikteras även av fiskala intressen. I fall som förevarande är avsikten
atl förhindra att civilrältslig lag tillämpas på sådanl sätt, atl effekler uppkommer,
som är till skada för samhället. Det förefaller inkonsekvent, att i en
föreslagen lag, direkt eller indirekl, tillåta handlande, vars effekler måste
förtas genom lag av annan art. Länsstyrelsen kan föreställa sig problem av
förevarande art, som av prakliska skäl bäst löses inom ramen för
skattelagstiftningen. Det är emellertid då fräga om problem, som uppkommit
till följd av att gällande civilrättslig lag tillämpas på ett sätt, som
lagstiftaren inle hade anledning räkna med, då lagen gavs. Länsstyrelsen
förordar således, att ovan nämnda frågor löses i den föreslagna bolagslagen.

Genom utformningen av övergångsbestämmelserna till nu
föreslagen lag begränsas effekten av förbudet för aktiebolag att vara
komplementär avsevärt. Enligt punkten 5 i dessa gäller alt kommanditbolag som
före lagändringen haft annan än fysisk person som komplementär ej berörs av
den nya bestämmelsen. Härigenom tillåts befintliga kommanditbolag som utnyttjas
i skalteundandragande syfle på sätt kommittén beskrivii (s. 113) att oförändrat
fortsätta sin verksamhet. Del kan vidare fömtses att omfattande nybildning av
kommanditbolag med aktiebolag som komplementär kommer att ske före den nya
lagens ikraftlrädande. Även dessa bolag undgår de nya bestämmelserna.
Länsstyrelsen föreslår därför alt övergångsbestämmelserna ändras så atl äldre
kommanditbolag under en övergångsperiod om förslagsvis två år har atl anpassa
sig till bestämmelsen i 3 kap. 1 8 och att förbudet för aktiebolag att vara
komplementär ges verkan från tidigast möjliga dag.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Kommanditbolaget
bör finnas kvar som bolagsform även i framtiden. En viktig förutsättning måsle
dock vara, att såväl de civilrättsliga som skatteräitsliga reglema beträffande

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 49

kommanditbolag reformeras så att möjligheterna atl använda
detsamma

för skatteflykt elimineras.--

Lånsstyrelsen anser för sin del, alt kommitténs förslag är
väl motiverat. Det är mycket angeläget, att man genom lagstiftning förhindrar,
atl den personliga ansvarigheten i ett kommanditbolag hell elimineras genom all
ett aktiebolag sättes in som komplementär. Det år idag en vanlig konstruktion
alt några personer anskaffar ett aktiebolag, som de sedan sätter in som
komplementär i ett kommanditbolag, där de själva är kommanditdelägare. Ett
annat vanligt fall är att en ensam ägare av ett framgångsrikt aktiebolag
tillsammans med det av honom själv ägda aktiebolaget bildar ett kommanditbolag
för att uppnå skattefördelar. Kommanditbolaget blir då dotterföretag till
aktiebolaget. Som kommittén anfört i betänkandet under det avsnitt som
behandlar frågan om rätt för delägare atl laga lån från handelsbolaget, kan
reglerna om låneförbud i akliebolagslagen sättas ur spel genom all etl
handelsbolag sättes in som koncernförelag. Enligt länsstyrelsens mening är det
angeläget att förhindra att aktiebolag sätts in som komplementär i
kommanditbolag.

Kommillén har även påvisai, att kommanditbolaget kan
användas för skatleflyktstransaktioner genom atl underskott kan fördelas frilt
mellan komplementär och kommanditdelägare. Delta är en allvarlig fråga, som
lånsstyrelsen berört i yttrande 1975-11-17 över förslaget till allmän skatte-flyktsklausul
och i yllrande 1978-10-23 över budgetdepartementets promemoria "Lag mot
skatteflykt". Länsstyrelsen har i dessa båda yttranden framhållit, all det
är nödvändigt, att det i skattelagstiftningen inskrives, att avdrag för
underskott i kommanditbolag inte får medges med högre belopp än delägaren
riskerar. Redan i yttrandet 1975-11-17 framhöll länsstyrelsen, att denna fråga
är brådskande. I yttrandet 1978-10-23 lämnades exempel på orimligheten i
nuvarande förhållande. Länsstyrelsen upprepar vad som tidigare anförts i denna
fråga. Det är nödvändigt, att i skattelagstiftningen föreskriva att delägare i
kommanditbolag inle äger rätt till avdrag för underskott med högre belopp än
han riskerar.

Länsstyrelsen i Västernorrlands lån (majoriteten): Som
reservanterna Ollen med instämmande av expertema Norén och Strand anfört kan
det ifrågasättas om man i en lag av civilrättslig nalur bör ta hänsyn till
frågor av skalleteknisk karaktär. Antalet kommanditbolag, som intagits i
länsstyrelsens handelsregister är ringa i förhållande till anlalet
handelsbolag och endasl i elt fåtal fall är juridisk person komplementär. Något
större behov ur förelagsekonomisk synpunkt för juridisk person att vara
komplementär synes inle föreligga. Om sådanl behov skulle uppstå ger förslaget
möjlighel lill dispens. Länsstyrelsen motsätter sig därför inte förslaget.

Länsstyrelsen
i Väslernorrlands län (en minoritet av en ledamot): Förslaget alt endast
fysisk person i princip fär vara komplementär i kommanditbolag avstyrkes.

Stiftelseulredningen (särskilt yttrande av experten
Holmström med instämmande av experten Henriz): Förslaget att i regel endast
godta fysisk person som komplementär brister i saklig förankring. Vi delar
uppfattningen atl det ligger en fara i att bilda bolag med etl obetydligt
kreditunderlag. Men kommittén har förbisett kreditmarknadens betydelse i det
sammanhanget. Etl bolag med en bristande kreditvärdighel godtas i regel inte
ens om del ställs särskild säkerhet.

Vidare har kommittén förutsatt att bolagels kreditvärdighet
påverkas av komplemenlärens företagsform. Enligt vår uppfattning finns det
ingel slöd för ett sådant antagande. Fysiska personer kan inte förutsättas ha
bättre 4
Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 143. Bdagedel

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 143 50

kreditvärdighel än exv. stiftelser och ideella föreningar.
Det avgörande är i stället vilka som är bolagsmän och hur de har fördelal
ansvarei. Kommitténs förslag är därför missriktat. Det träffar inte den
verkliga orsaken till bristande kreditunderlag. För atl molverka osunda
bolagsbildningar krävs det helt andra åtgärder.

Del viktigaste skälel lill den föreslagna begränsningen
tycks ha varit risken för skatteflykt. Men otillbörliga skatteförmåner bör
åtgärdas inom ramen för skattelagstiftningen. Vi anser det vara mindre lämpligt
att låta skallehänsyn styra utformningen av annan lagsliftning. Det kan få
olyckliga följder i det praktiska rättslivet. Utlåningsförbudet för
aktiebolagen och vissa pensions- och personalstiftelser manar inte till
efterföljd.

Även i övrigt är de rådande skatteförhållandena elt dåligt
skål för att genomföra förslaget. De påvisade fallen av skatteflykt har
uteslutande gällt bolag med ett akliebolag som komplementär. Å andra sidan är
denna form av missbruk inte begränsad till kommanditbolaget. Från
skaltesynpunkt är den föreslagna ordningen därför inte särskilt välbetänkt.

Enligt vår mening har kommittén inte framfört några
övertygande skäl för att förbjuda juridisk person att vara komplementär. Vi kan
därför inte tillstyrka förslaget i denna del.

FAR: FAR anser alt det av praktiska skäl även
fortsättningsvis bör vara möjligt att tillåta att aktiebolag och ekonomiska
föreningar fär vara komplementärer ulan dispens. Olägenhelema av en sådan
ordning bör kunna begränsas genom aktiebolagslagens skärpta bestämmelser om
aktiekapitalets storlek, redovisning, insyn och revision och genom väntad ny
lagstiftning om ekonomiska föreningar. Det må i detta sammanhang också erinras
om att i BRÅs promemoria "Revisors verksamhet" föreslagils, att alla
aktiebolag skall ha auktoriserad eller godkänd revisor. De skatlemässiga skäl
för en ändring, som kan föreligga, bör kunna lillgodoses inom ramen för
skattelagstiftningen.

LRF: Emellertid har kommittén föreslagit att aktiebolag
endasl efter dispens och på grund av synnerliga skäl skall kunna vara
komplementär. Ekonomisk förening kan inte ens efter dispens vara komplementär.
Ledamolen Ollen har med instämmande av två experter reserverat sig mot
kommitténs förslag i denna del. LRF inslämmer i denna reservalion av samma skäl
som reservantema. Skulle en ändring i kommitténs förslag på angivei sätt inte
vinna gehör vid förslagets fortsatla behandling bör förslagel i vart fall
ändras så att ekonomisk förening på samma villkor som akliebolag skall kunna
vara komplementär eftersom anledning saknas all behandla de båda
företagsformema olika härvidlag.

TCO: Utredningen har föreslagil all endasl fysisk person
får vara kom

plementär om inle länsstyrelsen medger att aktiebolag får vara komple

mentär. Sådant medgivande skall kunna ske om synnerliga skäl därtill

föreligger. TCO tillstyrker denna regel men organisalionen vill dock före

slå att de anställdas åsikter skall inhämtas och utgöra ett betydelsefullt

inslag vid länsstyrelsens prövning.

Med kommitténs synsätt får man en lagstiftning som på goda
grunder innehåller etl principiellt förbud för annan än fysisk person att vara
komplementär. Samtidigt är man beredd att acceptera alla övriga former av
komplementärskap, bara komplementären inträtt före lagens ikraftträdande, Etl
prövningsförfarande av länsstyrelsen också beträffande äldre kommanditbolag
borde enligt TCOs mening bättre överensstämma med de tankegångar som ligger
lill grund för den föreslagna lagstiftningen.

SACOISR: SACO/SR anser vidare atl kommiitén icke redovisat
några

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 51

hållbara argument för att i princip utesluta aktiebolaget
som komplementär i kommanditbolag. Eftersom akliebolagel i andra sammanhang kan
bedriva näringsverksamhet och även i övrigt ha full rättskapacitet, kan det av
kommittén anförda motivet om skalteundandragande risker icke tillmätas sådan
belydelse att aktiebolagsformen i princip skall kunna uteslutas som
komplementär i ett kommanditbolag.

Svenska Bankföreningen: Bankföreningen delar kommitténs
uppfattning

atl kommanditbolag även i fortsättningen bör få förekomma. Bankförening

en beaktar därvid bl.a. att denna bolagsform kan ha betydelse för småfö-

retagsamhetens kapitalförsörjning.

Den av kommiitén föreslagna restriktionen mot aktiebolag
säsom komplementär avses motarbeta atl kommanditbolag användes för all
möjliggöra skatteflykt. Bankföreningen anser att skatleflyklsproblematiken bör
lösas i första hand genom regler i skaltelag och inte genom civilrättsliga
regler. Skall lagen om handelsbolag och enkla bolag emellertid uppta en
beslämmelse, innebärande atl aktiebolag endast efter dispens kan vara
komplementär, bör för dispens inle krävas synnerliga skäl; särskilda skäl bör
räcka. Länsstyrelsen bör i dispensärendena kunna bilda sig en uppfattning
huruvida skatteflykt kan befaras. Är så inte fallet bör dispens regelmässigt
meddelas. De i betänkandet redovisade fallen (s. 113) när dispens förutsattes
bli beviljad talar också för denna utformning av dispensregeln.

Svenska Byggnadsentreprenörföreningen: SBEF vill
understryka att

handelsbolag och i synnerhet kommanditbolag i sin nuvarande form med

möjlighet till ansvarsbegränsning genom komplementär är i vissa fall en

helt nödvändig associalionsrättslig företagsform. Etl aktiebolag som kom

plementär har visal sig vara särskilt lämpligl för mindre och medelstora

företag. Denna företagsform underlättar anpassningen till olika företags

strukturer med avseende på l.ex. produktion, riskspridning, finansiering

och ägande. Det förslag till andelsbolag som bolagskommiltén tidigare

framlagt har mött mycket slark kritik från såväl näringsliv som från organi

sationer och olika myndigheter. Införande av en ny bolagsform synes

därför f. n. inle vara särskilt sannolik. Vid sidan av aktiebolagsformen bör

därför hittillsvarande möjlighet - att utan de föreslagna begränsningarna

bilda kommanditbolag med akliebolag som komplementär - finnas kvar.

Om den föreslagna begränsningen genomförs synes bolagskommilléns ar

bele hittills ha medfört, inte att man skapat något alternativ lill aktiebolags

formen utan i stället att man tagil bort ett altemativ. Intill dess ett godtag

bart förslag för ny bolagsform med möjlighet till begränsning av bolags

männens ansvar redovisats motsätter sig därför SBEF bestämt att den

föreslagna begränsningen av juridisk persons möjlighet alt vara komple

mentär blir föremål för lagstiftning. Eflersom bolagsbildningen av affärs

mässiga och andra skäl många gånger måste ske mycket snabbt, synes -

hur extensiv och liberal lillämpningen av den föreslagna dispensmöjlighe

len än kommer atl bli - dispensinstilutet ej i lillräcklig utsträckning kom

pensera de nackdelar den ifrågavarande begränsningen leder till.

SBEF ställler sig helt bakom herr Ollens reservation men
vill dessulom framföra följande synpunkier.

1 betänkande! redovisas exempel som anses skola visa all
kommanditbolag utnyttjats i skalteundandragande syfte. Enligt SBEFs
uppfattning tillhör del undantagen atl kommanditbolag använts på detla säll.
Tvärtom lorde det hell övervägande antalet kommanditbolag vara välskötta och ha
tillkommit i helt andra syften än att möjliggöra skatteflykt. Atl tillgripa
civilrätlslig lagstiftning för alt komma tillrätta med icke önskvärda verk-

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 143 52

ningar av gällande skatteregler synes inte heller särskilt
ändamålsenligt. I stället bör ändringar i skattelagstiftningen ske.

Del fall
kommiitén redovisar som exempel på atl kommanditbolag utnyttjas i
skalteundandragande syfte är för övrigt illa valt eftersom, med hänsyn till de
numera i stort setl permanenta bestämmelserna om särskilt investeringsavdrag pä
25% av anskaffningskostnaden för maskiner, bättre skattefördelar uppnås om den
ifrågavarande kommanditdelägaren själv förvärvar maskinen direkl för uthyrning
till sill aktiebolag. Etl direkt ägande leder inte heller lill några
diskussioner med beskattningsmyndighe-terna om fördelningen av
underskottsavdrag mellan kommanditdelägaren och det ifrågavarande aktiebolaget.
Samma skattefördelar som redovisals i exemplet lorde för övrigt kunna uppnås
genom handelsbolag. Riskiagandei för delägarens del synes nämligen - oavsett om
man väljer handels- eller kommanditbolag - vara relativt ringa eftersom
invesleringar i maskiner och inveniarier som resulterar i underskoltsavdrag som
regel år relativt värdebeständiga. SBEF anser därför inle atl kommittén har
framfört tillräckliga skäl för att i en lag om handelsbolag och kommanditbolag
införa den föreslagna lagändringen för komplementär. Eventuellt icke önskvärda
skattekonsekvenser för kommanditdelägare bör dårför i stället lösas genom
ändring i skattelag. Detla lorde kunna ske genom beslämmelser om begränsningar
i rälien lill underskoltsavdrag på samma sätt som gjordes i fråga om
partrederier.

För det fall förslaget ändock genomföres är del av
synnerlig vikt atl vida möjligheter till dispens från förbudet skapas.
Kommittén har föreslagit, att länsstyrelse endast vid synnerliga skäl kan medge
undantag från förbudet. SBEF kan inte se någon anledning till en sådan
restriktivitet i dispensmöjligheterna. Det hell övervägande antal fall där
aktiebolag eller ekonomiska föreningar går in som komplementärer motiveras av
seriösa intressen, varför ett väsentligt större uirymme än vad som föreslagits
måste tillskapas för länsstyrelses medgivande.

Svenska
Handelskammarförbundet: När del gäller kommanditbolags-formen instämmer
Handelskammarförbundet i kommitténs bedömning att denna företagsform även
framgenl bör få finnas. Även om förelagsformen inte är vanligt förekommande i
Sverige kan den innebära en lämplig väg all tillföra kapital till en rörelse
som i övrigt vilar på personligt ansvar för komplementären. Kommittémajorileten
har föreslagit att endast fysisk person ska få vara komplementär. Länsstyrelsen
kan dock, om synnerliga skäl förligger, medge att aktiebolag får var
komplementär. Majorileten i kommittén motiverar denna förbudsreglering med alt
kommanditbolagsformen under senare år utnyttjats i syfte att undandra skatt.
Såsom anförs i reservalionen av ledamoten Ollen med instämmande av experterna
Norén och Strand är denna argumentation icke övertygande. Någon skatterättslig
skillnad mellan kommanditbolag och handelsbolag föreligger i aktuella
hänseenden ej. Visserligen kan hävdas att kommanditbolaget, genom avsaknad av
personligt ansvar för kommandildelägarna, är mera attraktivt i vissa
situationer. Därest så skulle befinnas vara fallet bör emellertid remedier mot
skatteundandraganden införas i skattelagstiftningen. Att neka företagsformer
som i sig anses godtagbara, nämligen aktiebolaget och den ekonomiska
föreningen, att vara komplementär förefaller inte rimligt. Det kan framhållas
alt man i det pågående lagstiftningsarbetet i Norge, med hänvisning bl. a. lill
sistnämnda argument, synes komma att godtaga aktiebolag som komplementär.

Svenska Revisorsamfundel SRS: Utredningen föreslår - 3
kap, 1 6 - att

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 53

endast fysisk person får vara komplementär, såvida inle
regislreringsmyndigheten på grund av synnerliga skäl medger att akliebolag
uppträder som komplementär. Det huvudsakliga motivet för det föreslagna
förbudet synes vara, atl kommanditbolag med aktiebolag och ekonomisk förening
som komplementär kan utnylljas i skalteundandragande syfte. Oavsett önskvärdheten
i och för sig av att begränsa möjligheterna lill illegala skatleflyktstransaktioner
kan samfundet icke tillstyrka förslaget. Den nya bokförings- och
aktiebolagslagstiftningen med dess ökade krav på redovisning och insyn i
aktiebolag saml bestämmelserna om aktiekapitalets storlek ger enligt samfundets
mening etl betydligt bäitre skydd än tidigare för kommanditbolagets
förpliktelser, då aktiebolag är komplementär. Det kan också förväntas en ny
lagstiftning om ekonomiska föreningar. Ytterligare skärpta bestämmelser om
skydd för det bundna kapitalet har dessulom föreslagits av en arbetsgrupp inom
Brottsförebyggande rådet i en nyligen avlämnad promemoria (Aktiebolagslagen -
förstärkt skydd fördel bundna kapitalet m. m, pm 1979: 5). Samfundet vill
dessulom erinra om att Brottsförebyggande rådet i en lidigare promemoria.
Revisors verksamhel, pm 1978; 2, föreslagil att alla aktiebolag oavseU slorlek
skall ha auktoriserad eller godkänd revisor. SRS anser, atl de åtgärder som
sålunda genomförts eller föreslagits bli genomförda utgör etl tillräckligt
skydd mol missbruk av akliebolag eller ekonomisk förening som komplementär i
kommanditbolag. Därest särskilda åtgärder skulle anses behöva vidtas i
skattehänseende, bör detla kunna ske inom ramen för skattelagstiftningen.

Pä anförda skäl avstyrker SRS förslagel att endast fysisk
person skall få vara komplementär i kommanditbolag, såvida inte dispens
medgivits av registreringsmyndigheten.

Sveriges Ackordscentral: Vid genomgång av den mängd
ärenden, som handlades 1978 har visat sig, att på något enstaka undantag när
det gäld-bundna boet, som del heler, drivits i aktiebolagsform. Vi har därför
myckel ringa erfarenhet av den företagslyp, som remissen avser.

De synpunkter, som vi möjligen ändå bör anföra hänför sig
uteslutande till i vad mån borgenärsinlresset blir berört. Av betydelse är här
kommanditbolaget och komplementärens roll i sammanhanget. Här ansluter vi oss
mycket gärna till förslagel att i princip icke längre acceptera aktiebolag som
komplementär.

Sveriges
advokatsamfund: Enligt samfundets mening bör ett aktiebolag - liksom även en
ekonomisk förening - kunna vara komplementär utan atl dispens skall erfordras.
Samfundet delar således den uppfattning i denna fråga som uttalats i den av
kommiltéledamolen Ollen, med instämmande av expertema Norén och Strand,
avgivna reservationen. Inte minst i sådana fall av samverkan mellan olika
intressenter, som är av typen joint venture, är del ganska vanligl att
kommanditbolagsformen kommer till användning. Intressenterna är i sådana fall i
regel aktiebolag, vilka deltager antingen såsom komplementär eller
kommanditdelägare. Det skulle medföra belydande olägenheter att försvåra eller
omöjliggöra en sådan samverkan genom att i princip förbjuda aktiebolag att
vara komplementär i etl kommanditbolagsförhållande.

Samfundet kan inte heller finna att det ovannämnda, av
kommittén angivna huvudsakliga skälet för dess ståndpunkt i den berörda frågan
är hållbart. Även om skatteflyktransaktioner skulle kunna förhindras genom alt
uppställa ett principielll förbud för akliebolag (eller ekonomisk förening)
att vara komplementär - samfundet är inte övertygat om att risken för
skatteflykttransaktioner är särskilt överhängande i de fall då komple-

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 143 54

mentären i etl kommanditbolag är en juridisk person - bör
denna fråga lösas inom skattelagstiftningens ram och inte i en civilrättslig
författning.

Sveriges Bokförings- och Revisionsbyråers Förbund SBRF:
SBRF instämmer i kommitténs bedömning att kommanditbolag även i fortsättningen
bör få finnas kvar. SBRF anser emellertid i motsats till kommittémajoriteten
atl aktiebolag även i fortsättningen skall få vara komplementär i
kommanditbolag utan särskilt lillstånd av länsstyrelsen, då enligt förslaget,
synnerliga skäl skall föreligga.

Motiveringen all kommanditbolagsformen utnyttjas i syfle
att undandraga skatt är såsom anförts i reservationen av ledamoten Ollen med
instämmande av expertema Norén och Strand icke övertygande. Detta bör enligt
vår mening lösas inom ramen för skattelagstiftningen.

Sveriges Grossislförbund: Anledningen till att aktiebolag
i princip skall utestängas från möjligheten att vara komplementär är enligt
kommillémajoriteten att man vill "förhindra atl kommanditbolaget
utnyttjas för skatteflykt" (sid. 13 i betänkandet). Utöver detla allmänna
påstående, som kommittémajorileten inte kunnat belägga, finns del knappasl
något motiv för förslaget. Aktiebolag år en företagsform, som kan driva näring
och i övrigl ha rättskapacitet ulan personligt betalningsansvar för bolagets
ägare. Vi kan inte finna förslaget i denna del motiverat och anser dessulom att
frågan om befarade skatteundandraganden skall lösas genom skatterättslig och
inte privalrättslig lagsliftning.

SHIO - Familjeföretagen och Sveriges Köpmannaförbund:
Efter genomgång av reservationer mot delbetänkandet av bl.a. ledamoten Ollen,
kan ifrågasättas om man inte borde överväga att tillåta ett aktiebolag atl
inträda som komplementär i ett kommanditbolag.

Sveriges Industriförbund: Kommillén föreslår i princip elt
förbud för andra än fysiska personer att vara komplementärer i kommanditbolag.

Kommitténs huvudsakliga skäl för den nämnda bestämmelsen
synes vara uppfattningen all kommanditbolag med aktiebolag eller ekonomisk
förening som komplementär används i skalteundandragande syfte. Förbundel kan
inte finna all tillräckliga skäl, specifikl hänförliga till kommanditbolaget,
förcbragts för den föreslagna regeln. Om missbruk sker vid användandet av
kommanditbolag genom atl skattemedel undandras, är detta ett problem som inte
bör lösas genom en ändring av reglema för möjlighelema till ell företags
konstruktion utan av skattelagstiftningen, Förbundel vill också framhålla, att
kommittén i andra delar av betänkandet, där skatteflyktsproblemaliken
diskuterats, underlåtit att föreslä nya civilrättsliga regler genom en
uttrycklig hänvisning till att frågan bör lösas inom skattelagstiftningens ram.

Från riskfördelningssynpunkt måste det vidare anses
försvarligt att använda elt aktiebolag som komplementär vid samverkan i
projekt, som i vart fall i inledningsskedet kan te sig ekonomiskt osäkra. Den
övervägande delen av de projekt som drivs i kommandilbolagsformen är
otvivelaktigt av seriös karaktär, där möjlighelema till förlustavdrag utnyttjas
för en resultatmässig uljämning av de ofta betydande initialkostnaderna för
elt projekt. Då denna möjlighet på gmnd av skattereglerna ej står lill buds i
samma utsträckning vid andra former av samverkan, utgör också detta ett
argument för att akliebolag bör tillåtas som komplementärer.

På nämnda skäl och med hänvisning till ledamoten Ollens
reservation i denna del avslyrker förbundet förslaget om att andra än fysiska
personer inte skall tillåtas som komplementärer i kommanditbolag. För det fall
det nu diskuterade förslaget ändock genomföres är del av synnerlig vikt alt

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 55

vida möjligheter lill dispens från förbudet skapas.
Kommittén har föreslagit, atl länsstyrelse endasl vid synnerliga skål kan
medge undanlag från förbudet, Förbundel kan inle se någon anledning lill en
sådan restriktivitet i dispensmöjlighetema. Del hell övervägande antal fall där
aktiebolag eller ekonomiska föreningar går in som komplementärer moiiveras av
seriösa iniressen, varför ell väsentligt slörre uirymme än vad som föreslagits
måste lillskapas för länsstyrelses medgivande. Del är också av största vikl att
punkten 5 i utredningens förslag till övergångsbestämmelse vinner beaklande om
förslagel i den nu aktuella delen genomförs.

Sveriges
Redovisningskonsullers Förbund: Den mest betydelsefulla förändringen rör
förslag till förbud för akliebolag att vara komplementär i kommanditbolag.
Nämnda förbud motiveras med alt en sådan konstruktion kan medföra betydande
skatieförmåner. Vi delar ulredningens farhågor för atl konstruktion av detla
slag kan utnylljas i skatteflyktssyfte. Emellertid ställer vi oss tveksamma om
den valda angreppsmetoden är korrekt. Skatteflyktsåtgårder bör angripas genom
skallerättslig lagstiftning och inte genom civilrättsliga föreskrifter.
Förfarandel med aktiebolag som komplementär i kommanditbolag har ofta
affärsmässiga skäl. Detta skulle enligt förslagel lillgodoses genom elt
dispensförfarande. Vår uppfattning är emellertid att etl dispensförfarande
innefatlar en alllför komplicerad rättstilllämpning. Eftersom dispensärendena
inle heller har någon officiell redovisning uppkommer betydande svårigheter för
företagen atl erhålla en bild över vilka transaktioner som kan länkas bli
dispensgrundande. Vi förordar därför all aktiebolag liksom hittills tillåls
vara komplementär i kommanditbolag, samt att de åsyftade
skatteflyktstransaktionema förhindras genom ändringar i gällande skattelagstiftning,

2.5 Styrelse i handelsbolag

Riksåklagaren: Det är självfallet angeläget alt även de
handelsbolagsan-siällda tillförsäkras samma medinflytande som de anställda i
akliebolagen. Della bör emellertid kunna tillgodoses på annat och lämpligare sätt
än att framtvinga en för denna bolagsform onödig och omständlig administrativ
apparat. 1 detta hänseende ansluter jag mig till den uppfattning som kommit
till ultryck i den av ledamolen 01|én med instämmande av experterna Norén och
Strand avgivna reservationen.

Överåklagaren
i Stockholm: I likhet med reservantema Ollen, Norén och Strand finner jag del
olämpligt atl införa regler om styrelse, vilka är främmande för
handelsbolagsformen, då det med hänsyn lill den normala ägareslmkturen i
bolagen kan förväntas att viktiga beslul fattas utanför styrelsen. Vidare
finner jag det olyckligt alt i cenlral civillagstiftning införa straffbud, som
kan förväntas fä begränsad effekl. Arbetstagarinflytande bör kunna uppnås genom
särskild lagstiftning, som ej endast berör de större handelsbolagen.

Länsåklagaren
för speciella mål: De nya straffbestämmelserna lorde, såvitt avser brott mot 7
6 1 st. andra och tredje meningen, vara omöjliga atl tillämpa, dels på gmnd av
att det straffbara området väsentligt inskränkts på etl svårbestämbart sätt
genom uttrycket "om ej såvitt möjligt", Je/i ock genom alt den
straffansvarige inle är klart angiven.

Länsåklagarmyndigheten
i Malmöhus län: Beträffande förslagel om styrelse i handelsbolag ansluter jag
mig till reservationen under punkt 3 i betänkandet att styrelse icke skall
behövas i handelsbolag. Som framhållits framstår den som "väsensfrämmande
för denna associationsrättsliga fi-

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 143 56

gur". Styrelse i handelsbolag kan tänkas utnyttjas
som bul vanskap för den

som faktiskt utövar beslutsfunktioner i handelsbolaget.

Den straffbestämmelse som är införd som 14 8 i förslagel
bör utgå. En sådan bestämmelse kommer med all sannolikhet icke all få någon
praktisk tillämpning. Erfarenheter från liknande beslämmelser i gamla
aktiebolagslagen ger klart belägg härför och 1975 ärs aktiebolagslag har elt
fiertal sådana straffbestämmelser utmönstrats. Under alla förhållanden bör
straffskalan icke omfatta fängelse. Fängelsepåföljd i sådana sammanhang
framstår som så otänkbar att förslagel i denna del knappast förefaller vara
allvariigl menat. I stället kan en sådan strafflatitud mera vara ägnad alt
minska respekten för fängelsestraff i allmänhet än alt uigöra elt avhållande
slraffhot.

Länsåklagarmyndigheien i Ålvsborgs län: 5 kap. 68 andra
stycket andra meningen jämförd med 5 kap. 148 i förslaget. Den straffbelagda
regeln är obestämd och kan bli svår all lillämpa. Inom vilken tid skall
styrelsen sammankallas? Vem skall straffas?

Svea hovrätt: Hovrällen delar i huvudsak den uppfattning
som kommii till uttryck i den reservation som avgetts av ledamoten Ollen med
instämmande av expertema Norén och Strand. Särskilt förslaget om inrättande av
slyrelse är enligt hovrätten dåligt underbyggt. Det bör vara möjligt att finna
andra och lämpligare former för alt tillgodose de anslälldas berättigade
anspråk på medinflytande i handelsbolag än genom att tvinga fram en för denna
bolagsform typiskt setl onödig och tyngande administrativ påbyggnad. Möjligen
kan övervägas att införa en fakultativ regel om inrättande av styrelse. En
sådan skulle närmasl ta sikte på handelsbolag i vilka det finns ett stort antal
bolagsmän. Elt förvaltningsorgan av styrelsetyp skulle kunna tänkas vara av
värde för sådana bolag och medföra ökad administrativ smidighet. Antalet
handelsbolag med denna ägarstruktur kan dock antas vara ganska ringa, varför en
regel av angivet slag sannolikt skulle få begränsad praktisk betydelse.

Hovrätten för Västra Sverige: Enligt gällande rätl äger
bolagsmännen i handels- och kommanditbolag i princip bestämma vilken fördelning
av förvaltningsrätten som helst. Därigenom ernås att den för varje enskilt fall
mest lämpade administrativa apparaten kan anordnas. Den konsimktion som nu
föreslås är främmande för de nu aktuella rättsfigurerna och betingade av andra
än associationsrättsliga behov. Önskat personalinflytande i de slörre handels-
och kommanditbolagen bör åvägabringas annorledes än på föreslaget sätt.
Konsekvenser av företagsekonomisk art har inle utretts. Härtill kommer att det,
om förslagets regler om styrelse skulle införas, kan fömtses kollisioner mellan
de enskilda bolagsmännens behörighet och styrelsens behörighet. Risken för
rättsförluster för tredje man förefaller påtaglig. Hovrätten avstyrker
förslaget i denna del.

Bankinspektionen: Den lösning, som kommittén stannal för,
nämligen att mer omfattande företagsamhet även för framtiden bör kunna få bedrivas
inom ramen för ett handelsbolag, kan inspektionen anslula sig till.
Inspektionen förutsätter därvidlag dock att de olika förslag till ökade
möjligheter till insyn som kommittén för fram genomförs på minst den nivå
majoriteten föreslår. I detta avseende är kommilléns förslag lill styrelse för
handelsbolag med minst 25 arbetstagare av särskild betydelse. Kommitténs
motivering för all införa styrelse för handelsbolag av denna storleksordning
är emellertid enligt inspektionens uppfattning någol ensidig. Det är inte
endast de anställdas behov av inflytande som motiverar en sådan nyskapelse.
Enligt inspektionens erfarenhet finns det väl så god grund

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 57

härtill i den ökade effektivitet i företagandet som kan
bli följden av en väl sammansatt styrelse. Mot de bestämmelser som reglerar
styrelsens arbete har inspektionen ingen erinran. De tillgodoser den obegränsat
ansvarige bolagsmannens inlresse av särskilt inflytande.

Kommerskollegium:
Förslaget avstyrkes av handelskammarförbundet, som bl.a. anser att själva
grundstrukturen i handelsbolagsformen gör det olämpligt med en obligatorisk
styrelse. Kollegiet delar denna uppfattning och får även för sin del avstyrka
alt regler om styrelse införs i handelsbolagslagen. Andra vägar torde stå
tillbuds för tillgodoseende av de anställdas berättigade krav på
medbestämmande.

Patent-
och registreringsverket: Frågan om de anställdas inflytande på ledningen av
företag som drivs i handelsbolagsform är viktig och det är angelägel att finna
en tillfredsställande lösning. Del är dock tveksamt om ell generelll införande
av slyrelse i handelsbolag med minst 25 anslällda är den lämpligaste formen för
att öva medinflytande från de anställdas sida. Kravel all ha slyrelse i
handelsbolag av viss omfattning kan i mindre förelag med ett fåtal anställda
komma att uppfattas som ell hinder för en fortsaU expansion och utökning av
antalet arbetsplatser utöver den angivna gränsen. Särskilt gäller detla i
företag som sköts av etl fåtal bolagsmän. Det förefaller därför angeläget att
lösa frågan om de anställdas inflytande på ett sätt som inte skapar
gränsproblem.

AMS:
Styrelsen anser det vara värdefulll att aktiebolagslagens regler lagits till
mönster på del sätt som har skett. Särskilt viktigt finner styrelsen det vara
att förslagel om styrelse i handelsbolag ger möjlighet att tillämpa
lagsiiftningen om slyrelserepresentation för de anställda på handelsbolag.

Länsstyrelsen
i Stockholms läns (majoriteten): Länsstyrelsen biträder kommilléns förslag.
Genom att lagen om styrelserepresenlalion för de anställda i aktiebolag och
ekonomiska föreningar efter viss lagjustering kan göras tillämplig även på
handelsbolag erhålles möjlighet alt åstadkomma en ökad likställighet mellan
handelsbolag och aktiebolag och ekonomiska föreningar i fråga om de anslälldas
insyn och inflytande i de enskilda företagen.

Länsstyrelsen
I Stockholms län (en minoritet av ordföranden och två ledamöter): Länsstyrelsen
delar inte kommitténs förslag om slyrelse i större handelsbolag. I fråga om
aktiebolag skapar själva associationsformen med ett stort antal kapitalägare
ett behov av en samlad beslutsenhet i form av styrelse. För handelsbolag föreligger
inte molsvarande behov. Delta sammanhänger med handelsbolagets uppbyggnad med
delad förvaltningsrätt och vetorätt för bolagsman mot förvaltningsålgärd som
föreslås av annan bolagsman. Med hänsyn till att beslutsprocessens utformning i
handelsbolag är intimt förknippad med de enskilda bolagsmännens personliga
ansvar för bolagets förbindelser måsle etl styrelsetvång i handelsbolag anses
som helt främmande för denna associationsform. Det kan inte heller uteslutas
att ett styrelsetvång kan medföra en ökad byråkratisering av beslutsmtinema,
ett förhållande som kan leda till att bolagsformen blir mindre attraktiv i
näringslivet. Enligt länsstyrelsen är det därför betänkligt atl förändra
associationsformen på sätl kommiitén föreslagit.

Trots länsstyrelsens inställning till styrelse i
handelsbolag delar länsstyrelsen kommitténs uppfattning atl det i fråga om de
anslälldas möjlighet till inflytande och insyn i företag inte finns anledning
att göra skillnad mellan större handelsbolag och aktiebolag och ekonomiska
föreningar. Länsstyrelsen finner det därför angeläget att ansträngningar görs
i syfte att bereda de anställda inflytande och insyn även i de större
handelsbolagen. Detta

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 58

)r dock ske på ett sätt som bäitre överensstämmer med
bolagsformens specifika nalur. Det kan härvid noteras att redan kommitténs
förslag om årsredovisnings- och revisionstvång innebär en påtaglig förbättring
av insynsmöjligheterna i bl. a. dessa företag.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Länsstyrelsen
inslämmer för sin del i majoritetens uppfattning, alt det bör införas lagregler
om atl del i handelsbolag med minsl 25 anslällda skall finnas en styrelse.
Länsstyrel sen lillslyrker därför kommitténs förslag i denna del. Till följd
av förslaget om styrelse föreslår kommittén etl tillägg lill
handelsregisterlagen. Enligt detta skall, om slyrelse tillsatts på grund av
bestämmelserna i 5 kap. lagen om handelsbolag och enkla bolag, registreras vem
som är styrelseledamot och vem som handhar den löpande förvallningen. Även
detta förslag, som är en naturlig följd av kommitténs ställningstagande,
tillstyrkes av länsstyrelsen.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län (majoriteten):
Länsstyrelsen har inte något atl erinra om förslaget.

Länssiyrelsen i Västernorrlands län (en minoritet av en
ledamot): Förslaget atl införa styrelse för vissa handelsbolag avstyrkes.

Stiflelseutredningen: Av juridisk-tekniska skäl finns det
enligt vår uppfattning åtskilligt att invända mot de föreslagna beslämmelsema
om slyrelse. När vi redovisar våra synpunkter i denna del, sker det mot
bakgrund av att vi har liknande svårigheter att finna godtagbara former för de
anställdas medverkan i förvaltningen av sliftelser.

Styrelsen i ett förelag brukar utmärkas av vissa
rättsförhållanden. Den förvaltar självständigt förelagets angelägenheter. Detta
uppdrag ulövas gemensamt av styrelsens ledamöter men under enskilt ansvar. För
beslut räcker del vanligen med att flertalel av dem biträder ett förslag.
Bortsett från ordföranden är deras inbördes ställning lika.

Kommitténs lagförslag avviker i ett viktigt avseende från
dessa allmänna grunder. Bolagsmännen kommer att inta en särslällning i
styrelsen om inte annat har avtalals. Under vissa fömlsätlningar kommer de bl,
a, att kunna förbjuda åtgärder i den löpande förvallningen och verkställigheten
av beslul som styrelsen redan har fatlat. Detta innebär etl kraftigt ingrepp i
styrelsens självständiga ställning.

Orsaken lill detla är alt bolagsmännen i regel ansvarar
obegränsat för bolagels förpliktelser. Det har därför ansetts vara rimligt att
de har möjlighet atl förbjuda åtgärder som kan medföra förluster för dem (se
a. a. s. 154). Vi delar denna uppfattning. Men lill skillnad från kommittén
anser vi det vara svårt att lillfredsställande förena tvingande bestämmelser om
styrelse med ett obegränsat ansvar för bolagsmännen.

Som de föreslagna reglerna är utformade blir styrelsen
helt beroende av bolagsmännen. Den kommer inte att självständigt kunna förvalta
bolagets angelägenheler. Motsättningar mellan bolagsmännen kan försvåra styrelsens
arbete. Vidare kommer ansvarsförhållandena att bli invecklade och svåra atl
bedöma. Dessutom kommer skyddel av tredje man att uppvisa brister. Det är
osäkert vad som kan komma att krävas för god tro vid förbud mot beslutade
åtgärder.

Förslaget att införa bestämmelser om styrelse i vissa
handelsbolag tillgodoser enligt vår uppfattning inte på ett lämpligt sätt de
anställdas befogade krav på medbestämmande. Visseriigen förändras formema för
förvaltningen. Men även i fortsättningen kommer bolagsmännen att ha det
avgörande inflytandet i alla förvaltningsfrågor. Vi betvivlar alt de anställda
är särskilt betjänta av en sådan ordning och anser att andra lösningar bör
övervägas.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 59

Vi föreslår därför alt det inte införs några tvingande
bestämmelser om styrelse i handelsbolagen.

FAR: FAR har observerat de strävanden som i andrå
sammanhang görs för atl underlätta de mindre företagens verksamhel och begränsa
förekomsten av onödig byråkrati. Mot denna bakgrund anser FAR alt den
föreslagna storleksgränsen för krav på obligatorisk styrelse yllerligare bör
övervägas. Bestämmelserna om slyrelserepresentation har utformats med
utgångspunkt i aktiebolagslagen. FAR vill mot bakgrund av att bolagsmännen i
handelsbolag har personlig ansvarighet ifrågasätta om ansvars- och
befogenhetsfördelningen mellan styrelsen och bolagsmännen tillräckligt
klarlagts. Någon motsvarighet till bolagsstämman i aktiebolaget har ej
föreslagits för handelsbolagen.

LO: LO släller sig mycket posiliv lill atl utredningen
skapar förutsättningar för att lagen om slyrelserepresentation skall kunna
omfatta även handelsbolag genom att föreslå atl slyrelse skall finnas i
handelsbolag som har minsl 25 arbetstagare. Detsamma föreslås även för
koncerner där handelsbolag är moderförelag. Gränsen för slyrelse vid 25
arbetstagare är LO sä länge beredd att acceptera åven om styrelse som
förvaltningsorgan rimligen bör vara lika funktionellt för mindre företag. 1
samband med propositionen förulsäller LO atl lagen om styrelserepresentation
för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar (LSA 1976: 351)
utvidgas till atl omfalta även handelsbolag så att den nya handelsbolagslagens
möjliggörande av slyrelserepresentation för de anställda snabbi förverkligas.

TCO: Det är enligt TCOs uppfallning angelägel att lagen om
slyrelserepresentation snarasl görs tillämplig på handelsbolag med slyrelser,
samt atl de nya koncemer som bolagskommittén föreslår (l.ex. sidoordnade
koncerner) också blir föremål för en fullvärdig styrelserepresentation för de
anställda.

SACOISR: SACO/SR tillslyrker all regler skapas om
styrelse- och styrelserepresentation i handelsbolag med minst 25 anställda i
enlighet med kommittémajoritetens förslag. En sådan slyrelserepresentation ger
han-delsbolagsanslällda samma möjligheter till inflytande på företagets loppnivå
som anslällda i aktiebolag och ekonomiska föreningar. Styrelserepresenlalion
är av särskilt värde eflersom kollektivavtal ibland saknas, varvid inflytandet
via MBL blir urholkat.

Svenska Byggnadsentreprenörföreningen: Under hänvisning
till vad herr Ollen anfört i sin reservation får SBEF avstyrka all förslaget om
slyrelse i handelsbolag genomförs. Beträffande det föreslagna stadgandet i 5
kap. 3 8 önskar SBEF dessutom påpeka följande. Enligt förslaget skall i
slyrelse ingå de bolagsmän som är förvaltningsberäitigade då skyldighet att ha
styrelse uppkommer, Eflersom bolagsman i handelsbolag icke nödvändigtvis
behöver vara fysisk person innebär förslaget om styrelse i handelsbolag atl
även juridisk person t, ex. aktiebolag kan ingå i styrelsen. Jämfört med vad
som hitlills gällt för styrelse i andra associationsformer ärdetta en
innovalion. SBEF vill ifrågasätta om konsekvensema med juridisk person som
styrelseledamot övervägts innan förslagel till ifrågavarande paragraf
formulerades.

Svenska Handelskammarförbundet: Motivet för denna, ganska
omfattande, nya reglering år atl lagen om styrelserepresenlalion för anslällda
ska kunna göras tillämplig också på handelsbolag. Enligt Handelskammar-förbundets
mening kan detta inte vara ett rimligt sätl atl lagstifta. Arbetstagarna bör
självfallet ha del inflytande som medbestämmandelag, annan

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 60

lagstiftning och avtal kan ge dem. Detta medinflytande bör
emellerlid organiseras så alt det svarar mot beslutsstrukturen i det enskilda
företaget. Att tvinga handelsbolag av en viss storlek alt ha slyrelser enkom
för atl på den konstruerade vägen åstadkomma ett medinflytande förefaller långsökt.
Handelskammarförbundet vill till detta foga att själva grundstrukturen i
handelsbolagsformen gör del olämpligt med en obligalorisk styrelse. I
förslagets 2 kap. finns de dispositiva regler som gäller bolagsmännens inbördes
rättigheter och skyldigheter. Dessa regler anger hur etl handelsbolag skall
styras och slår i principiell konflikl med de bestämmelser i det föreslagna 5
kap. som rör styrelsen. Handelskammarförbundet vill betona att en slyrelse i
ett aktiebolag med nödvändighet intar en central beslutsposition.
Aktiebolagsreformen fordrar atl en kollegial styrelse kan uppträda som legal
ställföreträdare för bolaget. I handelsbolagsformen är förhållandet ett hell
annal och det finns för den sistnämnda formen inle heller något annat skäl att
ha obligatoriska regler om styrelse. Handelskammarförbundet vill peka på den
besynnerliga effekt som blir följden av att i handelsbolagslagen kombinera
regler om styrelse med regeln om vetorätt för varje bolagsman.
Motsatsförhållandet härvidlag kommer till uttryck i en bestämmelse i förslagel
innebärande att bolagsman som ingår i styrelsen och har obegränsat personligt
ansvar har rätl atl inlägga förbud mot beslut som styrelsen fattar. Med
hänvisning till vad som anförs i den tidigare nämnda reservationen avstyrker
Handelskammaren således kommitténs förslag i denna del.

Sveriges
advokatsamfund: Av motiven framgår att det enda skälet för kommitténs nu
åsyftade förslag är alt möjlighet därigenom skall beredas för
löntagarrepresentation i huvudsaklig överensstämmelse med vad som nu gäller i
aktiebolag. De gällande bestämmelserna härom innebär dock endasl en rält för
arbetstagarorganisation alt under de i samma bestämmelser givna
förutsättningarna utse arbetstagarrepresentanter i aktiebolagets styrelse. 1
enlighel härmed bör skyldighet alt i de fall som avses i 5 kap. i förslaget
tillsätta styrelse i handelsbolag inträda endasl om arbeistagarrepresenlation
i styrelsen begäres enligt nyssnämnda, för akliebolag nu gällande regler, 1
annat fall bör det enligt samfundets mening inte föreligga någon ovillkorlig
skyldighet för bolagsmännen att tillsätta styrelse i ett handelsbolag. Å andra
sidan bör sådan slyrelse kunna tillsättas om bolagsmännen, oavsett antalet
anställda och oberoende av om begäran om arbeistagarrepresenlation framställes,
så anser lämpligt; såvitt samfundet har sig bekant är styrelser i handelsbolag
redan nu ganska ofta förekommande.

Sveriges Bokförings- och Revisionsbyråers Förbund SBRF: De
anställdas insyn och inflytande i företaget bör i första hand regleras i
medbestämmandelag och avial mellan respektive organisationer.

Svenska Företagares Riksförbund: Förbundet instämmer i den
reservation som avgelts av kommittéledamoten Ollen med instämmande av experterna
Norén och Strand.

Sveriges Grossistförbund: Enligt vår mening är de anställdas
krav på och behov av medinflytande och information lika legitima för alla
företag, oavsett kapitalassocialionsform, men dessa krav och behov bör utformas
och anpassas till respektive företagsform, Lagen om slyrelserepresentation för
anslällda har utformats för atl passa aktiebolagsformens karaktär. I etl
aktiebolag har slyrelsen såsom ombud och ställföreträdare för ägarna - många
gånger helt anonyma - en lika naturlig som nödvändig funktion. Motsvarande är
inte fallet i handelsbolag, där ägare och företagsledning

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 143 61

som regel är samma personer. Vi anser därför att det inte
finns någon anledning atl införa slyrelseinstitulel i handelsbolag ulan menar
alt de anställdas medinflytande och information skall tillgodoses på annat sätt
än att enkom härför påtvinga handelsbolag slyrelsefunktionen.

SHIO-Familjeföretagen och Sveriges Köpmannaförbund: Vi
delar reservanternas inställning i frågan om behovet av en slyrelse i
handelsbolag av viss storlek. För de mindre och medelstora företagen som drivs
i handelsbolags form kan detta innebära en onödig administrativ belastning.
Personalinflylandet i handelsbolagen kan tillgodoses på annal sätt ån genom
formell siyrelsefunktion.

Sveriges Industriförbund: Förbundet avstyrker kommitténs
förslag om införande av styrelseplikt för de större handelsbolagen. Beträffande
de närmare skälen för förbundets ståndpunktslagande hånvisas till ledamolen
Ollens reservalion i denna del. Härutöver vill förbundet endast peka på
reglerna i 5 kap 7 8 om obegränsat personligt ansvarig bolagsmans vetorätt mot
styrelsens beslut. Bestämmelsen, som just i detta sammanhang synes sakligt
motiverad, innebär all styrelsens möjligheter lill att fungera som elt
beslutsorgan praktiskt kan omintetgöras. Detta förhållande visar, att införandet
av en styrelseplikl måste ses som en konstlad konstruktion, vilken inle kan
anses gagna bolaget som sådant.

Sveriges Redovisningskonsulters Förbund: Vi delar
ulredningens synpunkter på att samarbetet mellan de anställda och
företagsledningen är mycket väsentligt även i handelsbolag och kommanditbolag.
Enligt vår mening är dock förslaget att införa styrelse för handelsbolag med
personligt ansvariga delägare alltför långtgående. Bolagsmans rätt att skydda
sin personliga förmögenhet har beakiats genom en vetorätt. Genom denna vetorätt
blir styrelsens funktion ytterligt begränsad. Tillsammans anser vi delta lalar
för atl styrelsen i handelsbolag inte kommer att fylla denna funkiion av
samarbelsorgan mellan företagsledning och anställda. 1 stället föreslår vi att
samarbetet mellan anställda och förelagsledning exempelvis löses genom uiökad
skyldighel till kontakt med företagsnämnd i samband med för företaget
belydelsefulla beslut.

2.6 Särbestämmelser i övrigt för större handelsbolag

Riksåklagaren: När del gäller de slörre handelsbolagen
knyter sig intresset främst till frågoma om behovet av regler om bundet
bolagskapiial, låneförbud samt slyrelse och verkslällande direktör. Vad först
gäller frågan om bundet kapital i handelsbolag kan visserligen hävdas atl en
bestämmelse med sådan innebörd sannolikt kan bidra till att försvåra
skalteflykts-transklioner av skilda slag. Från civilrättslig synpunkt torde
emellertid någol behov av en sådan beslämmelse inte föreligga. Fortfarande
skall ju den ordningen gälla atl bolagsmännen ansvarar primärt och solidariskt
för bolagets förpliktelser, varför anledning saknas att tillämpa de i
aktiebolagslagen till skydd för det bundna bolagskapitalet uppställda
sanktionerna om betalningsansvar, återbetalnings-och skadeståndsskyldighet. Med
hänsyn härtill och då specifika skatteflyktsproblem i första hand synes böra
lösas inom skattelagstiftningens ram ansluter jag mig lill utredningens uppfattning
att bestämmelser om bundet bolagskapiial inte bör införas i den civilrättsliga
regleringen om handelsbolag. Ett principiellt låneförbud kan vara motiverat
dels för att skydda det egna kapitalet dels för att förhindra skatteflykt. Som
ovan anförts har jag godtagit utredningens ståndpunkt enligt vilken regler om
bundet kapital inte bör införas för handelsbolagens

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 62

del. Med hänsyn härtill och då något annat motiv som från
civilrätlslig synpunki påkallar en bestämmelse om låneförbud inte torde
föreligga ansluter jag mig till utredningens slutsatser jämväl beträffande
ifrågavarande spörsmål.

Överåklagaren i Göteborgs åklagardistrikt: Det ifrågasätts
om inte trots av kommittén anförda skäl däremoi etl låneförbud molsvarande det
i aktiebolagslagen borde införas för att motverka möjligheterna till skatteflykt.

Länsåklagarmyndigheten i Malmöhus län: Även om regler om
låneförbud, såsom framhållits i förslaget, lätl kan kringgås, bör i likhet med
vad som gäller för aktiebolag sådant förbud för bolagsman i handelsbolag
införas till motverkande av att förfarandet utnyttjas i
skatieflyktssamman-hang.

Länsåklagarmyndigheten i Ålvsborgs län: Det kan
ifrågasättas om ej regler om skyldighet att tillskjuta kapital från början
kunde medföra atl man planerade noggrannare innan man startade bolaget. I
gäldenärsbrotts-utredningar har ibland kommit tillsynes avskräckande exempel på
att man alltifrån starten hafl brisl på rörelsekapital. De föreslagna reglema
om skyldighel för handelsbolag atl avge offentlig årsredovisning är (slutet av
6.4.2) ej fullgod ersättning för regler om bundet kapital eflersom sådan
redovisning kommer i efterhand och måhända för sent för att borgenärerna skall
vara skyddade. På sidan 126 påpekas möjligheten för bolagsmännen att åsladkomma
skaiieflykl genom atl låna pengar från bolaget. Kommittén belyser möjligheterna
att kringgå ett låneförbud med hjälp av olika lånetransaktioner. Vad kommittén
anför kan utgöra skäl för att vid sidan av låneförbud kräva bundet kapital i
bolaget.

Kammarrätten i Stockholm: Kammarrätten delar de
bedömningar kommiuén gjort härvidlag.

Bankinspektionen: Kommittén har slannal för alt inle
föreslå någon inskränkning i bolagsmännens avtalsfrihet såvitt gäller deras
kapitalinsatser, något som förefaller motiverat med hänsyn till bolagsformens
huvudsakliga användningsområde.

Länsstyrelsen i Stockholms län (majoriteten):
Länsstyrelsen finner del angeläget att nuvarande möjligheter till skatteflykt
förhindras. I motsats till kommillén anser länsstyrelsen att etl låneförbud,
som för aktiebolagens del numera införts i aktiebolagslagen, bör intas i
handelsbolagslagen. Verkningarna av etl förbud kommer att knytas direkt till
bolagel och dess soliditet, ell resultat som inte uppnås genom en skatlemässig
reglering.

Länsstyrelsen i Stockholms län (en minoritet av tre
ledamöier): Avsnittet om låneförbud i länsstyrelsens yttrande utgår.

Länsstyrelsen i Malmöhus län (majorileten): Kommiitén har
funnit, att det inte behövs något bundet kapital i handelsbolag och därför inte
något behov av atl genom låneförbud skapa säkerhet för att vissa tillgångar av
hänsyn lill borgenärerna finns i bolaget. Det har emellertid kommit till
länsstyrelsens kännedom, att i fall, där länsstyrelsen avslagit ansökan om lån
från aktiebolag lill aktieägare, låneförbudel i akliebolagslagen kringgås på sä
sätl, all aklieägaren bildar handelsbolag eller kommanditbolag lillsammans med
sitt eget akliebolag och därefter via handelsbolaget lånar pengar för prival
konsumtion. Förfarandet möjliggör skatteflykt. Enligt kommittén bör de
skatteflyktsproblem som kan vara förenade med möjligheten atl ta lån från
handelsbolaget i stället lösas inom ramen för skattelagstiftningen. I
konsekvens med vad som anförts om att kommanditdelägare inle skall påföras
förlust, som överstiger hans insatskapital, och om förbu-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 63

det mot aktiebolag som komplementär föreslår
länsstyrelsen, att bestämmelse om låneförbud införs i den bolagslag som nu
föreslås.

Länsstyrelsen i Göleborgs och Bohus län: Något behov av
etl generellt

låneförbud för handelsbolag synes knappast föreligga,

Kommittén anser, alt de skatteflyktsproblem som kan vara
förenade

med möjligheten att ta lån från handelsbolag bör lösas inom ramen för

skattelagstiftningen. Länsstyrelsen delar denna uppfaUning,

Länsstyrelsen anser för sin del, att det är angeläget att
möjligheterna till kringgående av låneförbudet i aktiebolagslagen snarast
stoppas. Som framgår av vad länsstyrelsen anfört är detta en fråga av stor
räckvidd, som även berör väsentliga avsniu inom skatterätten. Länsstyrelsen
anser därför, att det fortsatla utredningsarbetet bör omfatta såväl den
civilrättsliga som den skatterätlsliga lagstiftningen.

LRF: Genom direktiven har aktualiserats frågan om
överförande av regler om låneförbud till handelsbolag. I handelsbolagsfallet
beskattas handelsbolagets vinst hos delägarna. Det går inle att med hjälp av en
lägre beskattning hos bolaget undvika beskattning hos delägama. Härigenom går
det heller inte atl göra någon skattevinst med hjälp av lån från handelsbolaget
till delägama. De medel som utlånas från handelsbolaget fill delägarna är i
princip beskattade medel. Att skatteflykt skulle kunna uppkomma genom alt
bolagsmännen lånar de medel som moisvarar avskrivningarna i bolaget är inte
rimligt. Avskrivningama ulgörs alltid av en latent skatteskuld som måste
återbetalas. Därigenom kommer lånet alhid att bli återbetalt. Det går inte atl
jämföra akfiebolagssiluationen, där man lånar ul av skattade pengar med
handelsbolagsfallet, dår man på sin höjd kan låna ut
"skattekrediter".

Sveriges Redovisningskonsulters Förbund: Vi delar
utredningens mening att ett låneförbud inle kan införas för handelsbolagen och
att de eventuella skatteförmåner som kan erbjudas genom lån från handelsbolag
får förhindras genom skatterättslig lagstiftning. I sammanhanget vill vi
emellertid påpeka vikten av att en total översyn av reglema om låneförbud görs,
då vi uppmärksammat att handelsbolag i vissa fall utnyttjats för kringgående av
reglema om låneförbud enligt aktiebolagslagen. Vi avser det förfarandel att
handelsbolag utgör dotterbolag till aktiebolag och sålunda kan låna från
aktiebolaget genom undantagsreglerna avseende koncernlån. Övriga delägare kan
sedan slussa lånet vidare.

2.7 Bestämmelser för handelsbolag i allmänhet

2.7.1 Formkrav

Åklagarmyndigheten i Malmö åklagardistrikt: Det synes
angeläget att regler skapas så att samma insyn, som kräves för aktiebolag,
generellt kommer atl gälla även för handelsbolag och kommanditbolag. Jag vill
därför föreslå att en förutsättning för att handelsbolag eller kommanditbolag
skall anses föreligga är att skriftligt avtal upprättas samt att bolaget låter
registrera firma. Det skriftliga avtalet bör därvid införas i firmaregist-rel,
som därigenom skulle få en med akliebolagsregislret analog utformning. Del kan
för övrigl i detta sammanhang påpekas att en effekliv bekämpning av den typ av
brottslighet, som består i systematiska bolagskonkurser, bäst sker genom
dalaregister byggda på ansvariga fysiska personer.

Kammarrälten i Stockholm: Enligt nu gällande rätt kan ett
bolag bildas hell formlöst, och kommittén föreslår ingen ändring härvidlag.
Självfallel

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 64

måste emellertid i praktiken flertalet bolagsavlal iklädas
skriftlig form, och kommittén rekommenderar (s 92) att så även framgent sker.
Detta synes inte minst från skatterättslig synpunkt vara lämpligt, och av den
föreslagna lagtexten framgår genom ordval säsom "föreskrivs i
bolagsavtalet" och liknande (se lex 2 kap 21 6 2, 3 och 4 st, 5 kap 3 6 I
st, 5 kap 5 § 1 och 2 st och 5 kap 6 6 I st), atl etl skriftligt avtal normalt
förutsätts. Man kan även fästa uppmärksamhet på att regeln (3 kap 1 6 3 st) om
länsstyrelsens prövning av frågan om rätt atl som komplementär begagna
akliebolag synes förutsätta att bolagsändamålet finns skriftligen dokumenterat.

Det kan dårför ifrågasättas om denna lagstiftarens dolda
förutsättning eller i vart fall starka rekommendation om ell skriftligt
bolagsavtal -oavsett om någon tänkt rättsföljd kan knytas därtill - inte bör
komma till uttryck i själva lagtexten. En sådan lösning kanske skulle komma att
vara lill gagn för de bolagsmän som inle självmant skulle ha avialal i
skriftlig form. Skulle lagen på elt eller annat sätt "tvinga" dem att
fatta pennan, kan man förmoda alt de för ändamålet skulle vända sig till någon
rältsbil-dad person. Därmed skulle bolagsmännens uppmärksamhel säkerligen komma
att riktas mot problem rörande exempelvis hur förekomsten av dolda reserver i
bolagsmännens insatser - omsättningstillgångar eller anläggningstillgångar -
skall påverka fördelningen av vinst och föriust. Det bör framhållas att redan
en i bolag bedriven rörelse av obetydlig slorlek -exempelvis kompanjonskap
mellan två bilreparatörer som tidigare drivit var sin rörelse i enskild firma -
kan leda lill skatteräitsliga problem, vars lösande skulle befrämjas av att bolagsavtalet
förelåg i skriftlig form.

När vidare
bolagsman säljer sin andel i handelsbolaget uppkommer ibland behov av att
noggrant bestämma den tid varunder andelen innehafts samt andelens
anskaffningsvärde. Man kan anta att etl skriftligt bolagsavtal kan ge ledning
härvidlag. Slutligen kan framhållas att det även lorde finnas ett
samhällsintresse i att avtal med vidlyftiga konsekvenser såväl för
avialspartema själva som för dem - anställda, borgenärer, stat och kommun -
som träder i beröring med den genom avtalet tillskapade juridiska personen,
inte ingås alltför lättvindigt. Här skall inte närmare utvecklas hur
lagstiftaren författningsmässigt bör ge utiryck för sin ståndpunkt beträffande
bolagsavtalets avfattning. Som en möjlighet kan emellertid anges en föreskrift,
atl det för bolagets registrering i handelsregistret skall inges ett
dagtecknat, bevittnat bolagsavtal eller iransumt därav. Denna lösning skulle
visseriigen inte påverka det materiella rättsläget, såvida själva registreringen
inte görs till ett konstitutivt moment. Däremot kan man möjligen anta att
antalet muntliga bolagsavtal härigenom skulle reduceras.

Bankinspektionen: Kommittén har inle ansett tillräckliga
skäl föreligga för att i lag ställa upp krav på skriftligt bolagsavtal. Inspektionen
kan acceptera denna ståndpunkt. Att å andra sidan skiftet, såsom kommiitén
föreslår, skall ha skriftlig form förefaller också inspeklionen nalurligl.

RSV: Utredningen har ej framlagt något förslag om att
bolagsavtal bör ges skriftlig form. Enligt RSVs bedömning kan muntliga avtal
försvåra en riktig bedömning av delägarnas vinstandelar. Även ur civilrättslig
synpunkt torde skriflliga avtal vara att föredra för alt undvika tvister om
fördelningen i samband med äktenskapsskillnad och dödsfall. Enligt RSVs mening
bör i varje fall krav på skriftligt bolagsavtal ställas för bolag som driver
verksamhet av större omfattning.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Länsstyrelsen
delar kommitténs uppfattning alt något uttryckligt krav på skriftligt
bolagsavtal inte behöver uppställas i lagen.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 65

2.7.2 Bolagsmännens inbördes rättigheter och skyldigheter

Hovrätten för Väsira Sverige: Den i 2 kap, 6 8
lagförslagel uppställda regeln om arvode för förvaltning av bolagets
angelägenheler innebär en nyhet i förhållande till gällande rätt. Såvitt
hovrätten har sig bekant har behov av ändring inte gjort sig gällande i del
praktiska livet. Hovrätten anser för sin del atl de vid lagens tillkomst
anförda skälen för 8 8 BL alltjämt äger giltighet och avstyrker förslaget i
denna del, Nials (om handelsbolag och enkla bolag, 1955, sid 139) befogade
anmärkning, mot regeln i 8 § BL bör i stället leda till att ändring av
sistnämnda regel överväges.

Kommerskollegium: Ett utmärkande drag för
handelsbolagslagen har varil dess dispositiva karaklär, särskilt vad gäller
bolagsmännens inbördes förhållanden. Såsom ett godtagbart ingrepp i denna
princip får ses kommitténs förslag om all den i lagförslagets andra kap. 5 8
reglerade granskningsrätten görs tvingande. Kollegiet delar emellertid
handelskammarförbun-dets farhågor att tolkningssvårigheler kan uppstå
beträffande frågan när kontrollrätt kan vägras, varför bestämmelserna härom
närmare bör preciseras.

Länsstyrelsen i Stockholms län: Kommitténs förslag innebär
att i handelsbolagslagen dispositivi föreskrivs att till bolagsman som deltar
i förvaltningen skall utgå skäligl arvode. Länsstyrelsen finner förslagel
välbetänkt och mera anpassat lill olika förvallningstyper av handelsbolag än
gällande lag.

Enligt praxis och doktrin torde hittills ha gällt att
bolagsman under bolagels bestånd inte kunnat göra gällande fordran på
förvallningsarvode eller kostnadsersättning mot annan bolagsman personligen.
Kommitténs förslag innebär att denna ståndpunkt upphöjs till lag i form av
dispositivi stadgande. Länsstyrelsen, som biträder förslagel, finner detta väl
ägnat att framhäva det ansvar för vikliga förvallningsålgärder i bolaget som
åligger bolagsmännen.

Nuvarande dispositiva regel om bolagsmans kontrollrätt av
bolagels räkenskaper och rätl att i övrigl la del av bolagets angelägenheter
föreslås av kommiitén bli tvingande i fråga om bolagsmän som är obegränsat
ansvariga för bolagels förbindelser. Länsstyrelsen biträder förslaget då
ifrågavarande rätt inte bör vara avhängig av ett eventuellt deltagande i
förvaltningen av bolaget. Kommitténs förslag om årsredovisnings- och
revisionstvång torde vidare komma att stå i dålig överensstämmelse med ett
bibehållande av en dispositiv kontrollrätt för nu aktuella bolagsmän.

Länsstyrelsen i Malmöhus län: I förslagets 2 kap. 14 6
första stycket upptas en sanktionsregel av innebörd, att den bolagsman som
uppsålligen eller av oaktsamhet skadar bolaget vid fullgörande av sina
uppgifler skall ersätta skadan. Regeln har sin motsvarighet i gällande rätt men
skiljer sig i den språkliga dräkten genom att nämna bolaget som skadelidande.
Regeln kompletteras med möjlighet till jämkning av skadeståndet efler vad som
är skäligt med hänsyn lill handlingens beskaffenhet, skadans storlek och
omständighetema i övrigt. Mot paragrafens tillämpningsområde vill länsstyrelsen
invända följande. Man kan väl tänka sig, att en bolagels borgenär riktar sitt
krav på betalning direkl mot bolagsman. Saknar i en sådan situation bolaget
tillgångar till täckande av skulden, blir den betalande bolagsmannen i vart faU
delvis skadelidande. Handelsbolagsformen innebär ju att bolagsmannen
personligen svarar för bolagets förpliktelser. Sådana kan mycket väl tänkas
vara till skada för bolaget och ha sin grand i en medbolagsmans uppsåtliga
eller oaklsamma handlande. Genom skadeståndsregelns begränsning till bolaget
som skadelidande måste i fall som det 5 Riksdagen 1979/80. I .saml. Nr 143. Bdagedel

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 66

exemplifierade talan föras enligt allmänna skadeståndsrättsliga
principer. För sådant rättsförhållande fömtsätts emellertid, att talan grundas
på förekomsten av brottslig gärning. De förmögenhetsbrott, som här kan komma i
fråga, fömtsätter beträffande del subjekfiva rekvisitet vanligen, att
gärningsmannen handlat uppsåtligt. Utformingen av skadeståndsstad-gandel medför
således, att skadelidande bolagsman saknar möjlighet att göra anspråk gällande
mot den bolagsman, som genom oaktsamt handlande orsakat honom skadan.
Länsstyrelsen förordar därför, att sanktionsregeln erhåller sädan utforming,
atl den skyddar också skadelidande bolagsman.

Stiftelseutredningen: I fortsättningen skall
förvaltningsbefogad bolagsman kunna använda tillgångar av ringa betydelse för
bolagets ställning till allmännyttiga och liknande ändamål. Den föreslagna
bestämmelsen är dispositiv (se 2: 3 st 2 jfrd med 2:1 i förslaget), Bakgmnden
till förslaget är att det finns liknande bestämmelser för aktiebolagen och de
ekonomiska föreningarna (se SOU 1978: 67 s 136),

Kommittén har genomgående strävat efter att anpassa
lagstiftningen om handelsbolag och enkla bolag till utvecklingen inom andra
rättsområden. Denna strävan är befogad. Men den får inte överdrivas. Det kan få
menliga följder. Ytterst kan särarten förloras.

Förslaget att förändra ändamålsbundenheten i
handelsbolaget är ett mindre lyckat försök att åstadkomma rättslikhet. Det
beror på att handelsbolaget skiljer sig från akliebolagel och den ekonomiska
föreningen i etl viktigt avseende. Bolagsmännen ansvarar vanligen personligt
och solidariskt för bolagets förpliktelser. De löper därmed en större risk alt
drabbas av kännbara förluster än aktieägarna och föreningsmedlemmarna.

Ändamålsbundenheten bidrar till alt begränsa bolagsmännens
risktagande. Det kan därför få viltgående följder i ansvarshänseende att
inskränka denna bundenhet. Detta förhållande manar till eftertanke. Endast en
väl avgränsad inskränkning bör kunna komma i fråga.

Den föreslagna bestämmelsen begränsas framför allt i två
avseenden. Ändamålet skall vara allmännyttigt eller liknande. Tillgångama skall
vara av ringa belydelse i förhållande till bolagets ställning. Båda dessa
begränsningar är mycket allmänt hållna. Det kan leda till svårigheter vid
lillämpningen. Det gäller särskilt uttrycket allmännylligl ändamål. Av egen
erfarenhet vet vi att det är svårt att avgöra vad som menas med denna
bestämning. Denna olägenhet förstärks av att en godtroende trejde man skyddas
då en bolagsman överskrider sin befogenhet genom att tillämpa bestämmelsen
felaktigt (se 2:18 i förslagel).

Enligt vår mening är förslaget att inskränka
ändamålsbundenheten

olämpligt utformat. Vi föreslär därför att bestämmelsen fär utgå. Under

alla förhållanden bör frågan utredas ytterligare,

Kommitténs lagförslag saknar jävsbestämmelser för
bolagsmännen. Kommittén har ansett det vara onödigl alt införa sådana
bestämmelser. Anledningen till det uppges vara att bolagsmännen har en
trohetsplikt gentemot bolaget och ett ansvar för dess förpliktelser (se SOU
1978; 67 s. 98).

Enligt vår uppfaUning är kommitténs ställningstagande inte
tillräckligt underbyggt. Behovet av jävsbeståmmelser är inte mindre i
handelsbolagen än i exempelvis akliebolagen och de ekonomiska föreningama. Vad
sliftelserna angår, har vi funnit oss böra föreslå jävsregler för ledamöierna
i en stiftelses styrelse. Enligt vår mening behövs det också ett förebyggande
skydd mot att bolagsmännen i etl handelsbolag utnyttjar sin ställning till

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 143 67

egen fördel. Förslagel erbjuder visserligen etl visst
skydd i del avseendet. Men varken trohetsplikten eller del personliga ansvarei
är särskilt verksamma medel mot missbruk av det slaget.

Grundsatsen att bolagsmännen är skyldiga atl verka för
bolagets bästa är alltför obestämd för att ge någon säker vägledning i andra än
uppenbara fall. Allvarliga försummelser kan leda till skadestånd och siraff
saml ytterst till hävning av bolagsavtalet. Bolagsmännens ansvar avskräcker endast
i den mån som den enskilde bolagsmannen riskerar att drabbas av förluster.
Detta är en viktig begränsning. I regel är ju risken för förluster betydligt
mindre för de enskilda bolagsmännen ån för bolaget. Det beror på att de
vanligen ansvarar solidariskt för bolagets förpliktelser.

Enligt vår mening är kommitténs förslag alltså
otillräckligt. Skyddel mot bolagsskadliga ålgärder kommer att förbli starkt
begränsai. Även i fortsättningen kommer det främst alt träffa fall av grovt
missbruk. Vidare kommer svårighelen att i enskilda fall avgöra vad som gäller i
jävshänseende atl kvarslå. Vi föreslår därför att det införs uttryckliga
bestämmelser om jäv för bolagsmännen i handelsbolagen.

FAR: 1 2 kap. 6 8 har den ränta, som skall tillgodoräknas
bolagsman på hans vid räkenskapsårets början behållna insats, föreslagits utgå
enligt en räntefot som motsvarar diskontot vid räkenskapsårets början med etl
tillägg av två procentenheter. Kommittén har icke närmare motiverat denna
låsning av räntan till nivån vid räkenskapsårets början. Del synes bättre
överensstämma med de allmänna bestämmelserna i räntelagen och skapa större
rättvisa bolagsmännen emellan, om räntan följer diskontot, dvs ulgår med två
procentenheter över del av riksbanken fastställda, vid varje lid gällande
diskontot.

Svenska Handelskammarförbundel: Av de beslämmelser som
reglerar

del inbördes förhållandet mellan bolagsmännen är endast 5 8 indisposifiv.

Handelskammarförbundet tillslyrker att den granskningsrätl som tillkom

mer bolagsman enligt denna beståmelse till skillnad från vad som gäller

enligt gällande rätt görs tvingande. Med hänsyn härtill och då det är

angeläget atl en minoritetsskyddsregel av förevarande slag ges en klar

utformning bör bestämmelsen, kompletterad med uttalanden i propositio

nen, noggrannare än bolagskommilléns förslag ange under vilka förutsätt

ningar kontrollåtgärer kan vägras av bolaget. Den materiella utformingen

av regeln bör därvid enligt Handelskammarförbundets mening ge ultryck

för principen all konlrollrätlen endasl får inskränkas då del är uppenbart

nödvändigt med hänsyn lill praktiska omständigheter eller vid rena trakas

serier från bolagsmans sida. Har kontrollåtgärder vägrats med hänvisning

till prakliska omständigheter bör det framgå att kontrollrätten åler ska

kunna utnyttjas så snart detta är möjligt. Av "praktiska skäl" kan
det

rimligen inle komma i fråga all under en längre lid vägra bolagsman

konlrollräll,------

Enligt
förslagets 3 6 gäller att bolagsman är berättigad att vidta åtgärd i
förvaltningen av bolagets angelägenheter om ej förbud inlägges mot åtgärden av
annan bolagsman som ej är utesluten från förvaltningen. Beträffande åtgärd som
är främmande för bolagets ändamål gäller dock att sådan får vidtas endast med
samtliga bolagsmäns samtycke. Vid utformningen av förevarande bestämmelse måste
hänsyn tas till att en dispositiv bestämmelse träder in där något avtal mellan
bolagsmännen ej föreligger. Med hänsyn härtill kan det starkt ifrågasättas om
inte minoritetsskyddet borde stärkas uiöver vad som gäller enligt förslaget.
Del kan visserligen hävdas att den generella vetorätt som tillkommer bolagsman
som ej är utesluten

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 68

från förvallningen innebär etl mycket långtgående
minoritetsskydd. Delta minoritetsskydd är emellertid passivt till sin karaktär
såtillvida atl del förutsätter att någon opponent själv tar initiativ till atl
agera mol ett förslag från annan bolagsman. Dessulom omfattas bara
förvaltningsberättigad bolagsman av vetorätten. Endast älgärd som är främmande
för bolagets ändamål kräver enhällighel. Det sagda lorde innebära atl
exempelvis en investering i en helt ny produktionsanläggning, upptagandet av
ett nytt produktsortiment, ändring av rörelsens lokalisering och flera andra
frågor av större vikt kan genomföras utan samtliga bolagsmäns samtycke sä länge
åtgärden inte kan sägas vara främmande för bolagets ändamål. Detla synes ej
lillfredsställande i en situation då partema ej avlalsvägen har klarlagt hur
beslul i sådana frågor skall fattas. Handelskammarförbundel erinrar om atl
handelsbolagsformen kännetecknas av en personlig relalion mellan delägarna.
Med hänsyn härtill lorde det vara rimligt atl i samtliga frågor av större vikl
i den disposiliva 3 8 införa krav på enhällighel bland bolagsmännen.

Sveriges Grossislförbund: I förslag lill lag om
handelsbolag och enkla bolag, 8 3, 2 st, sågs bl.a.:
"Förvaltningsberättigad bolagsman äger dock att till allmännyttigt eller
därmed jämförligt ändamål använda tillgång som med hånsyn till bolagels
ställning är av ringa betydelse." Även om förslaget i malerielll
hänseende är av mindre vikt, anser vi det knappasl finnas skäl att tillskapa en
regel, vars innebörd och effekt normalt är av rörelsefrämmande art. Vi anser,
att dylika, i likhet med andra för bolaget främmande åtgärder skall kunna
vidtas endasl med samtliga bolagsmäns samtycke.

Sveriges Industriförbund: Förslagel i 2 kap. 6 8 om sättet
för räntans beräkning innebår en direkt överföring av räntelagens nu gällande
regler om avkastningsrånta. Förbundet anser det riktigt atl låta räntelagens
regler slå igenom på det nu aktuella området. Samtidigt vill dock förbundel
rikla uppmärksamheten på att konstruktionen av den föreslagna regeln i 2 kap. 6
6 gör, att en förändring i räntelagens beslämmelse om avkaslningsränta inte
automatiskt medför en ändring av sättet att beräkna ränta på av bolagsman gjord
insals. Kommitténs slåndpunktstagande på sid. 95 i betänkandet ger närmasl
intrycket av alt en sådan automatik förutsatts. Kommittén uttalar följande.
"Vid en samlad bedöming anser kommittén att det ligger närmast till hands
att låta räntans höjd bestämmas genom en hänvisning till avkastningsräntan enligt
räntelagen".

En förklaring till diskrepansen i kommilléns allmänna
molivering och lagtextens utformning kan vara, atl konstruktionen av
räntelagens regel om avkastningsränta är sådan atl en direkt - okomplicerad -
hänvisning därtill är svår att göra. Förbundet har dock velat fästa
uppmärksamheten på förhållandel.

2.7.3 Bolagels och bolagsmännens förhållande till tredje
man

RSV: I den exekutiva verksamheten har sedan länge frågan
om en exekutionstitel mot ell handelsbolag även kan användas mot de solidariskt
ansvariga bolagsmännen tilldragit sig stort intresse. Senast har frågan
behandlats av högsta domstolen den 15 april 1976 (UÖ 783/76). En särskild
exekutionstitel krävs för att bolagsmannens ansvar skall kunna utkrävas. När
det gäller arbetsgivaransvaret enligt 75 6 uppbördslagen har HD;s avgörande
emellertid inle ansetts utgöra hinder för lokal skattemyndighet (LSM) att
lillskapa en särskild exekulionstitel som gäller mot både han-

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 69

delsbolaget och bolagsmännen (jfr JK;s resolufion den 27
maj 1%8, kr. 48/ 66). Del förfarande som LSM tillämpar innebär att LSM
samtidigt riktar betalningskravet för ej avdragen preliminär A-skatt för
anställda såväl mol bolagel som mol de solidariskt belalningsskyldiga
bolagsmännen. Bolagel och bolagsmännen delges kravel och bereds tillfälle att
göra invändningar. Härefter beslutar LSM om betalningsskyldigheten och lämnar
besvärshänvisning. Ett likartat förfarande tillämpas av länsstyrelsemas
mervärdeskatt teenheter för alt enkelt möjliggöra indrivning mot bolagsmännen.
Det förfarandet godtas, såvitt är känt, allmänt av kronofogdemyndighelerna.

RSV finner emellertid inle anledning föreligga att genom
ändring av den föreslagna bestämmelsen i 20 6 möjliggöra alt exekutionstitlar
mot handels bolag generellt skall kunna verkställas också mot bolagsmännen.

Enligt
RSVs mening är de ovan beskrivna förfaringssätten ändamålsenliga och smidiga
jämförda med ell förfarande med betalningsföreläggande mot bolagsmännen vid
allmän domstol.

RSV anser därför att man bör utvidga sådana förfaranden
till atl omfatta

även andra skatte- och avgiftsslag, som t. ex. arbetsgivaravgifter. Erfor

derliga ändringar bör då göras i berörd lagstiftning.

1 samband med konkurs kan fordran enligt lagförslaget
"genast göras gällande mot bolagsmännen". 1 gällande
handelsbolagslags 21 8 används däremot uttrycket "genast hos bolagsmännen
utsökas". 1 specialmotiveringen (s. 141) uttalas alt någon skilland i sak
inte avses mellan den gällande och föreslagna bestämmelsen. Bland
utmätningsmännen råder slor tvekan om bestämmelsen i 21 § handelsbolagslagen
skall tolkas som en förfalloregel eller som en regel som möjliggör direkt
verkställighet mot bolagsmännen personligen. 146 lagen om säkerhet för
skattefordringar m. m. (SFS 1978; 882) används etl molsvarande ullryck
"borgen får genast utsökas", I förarbetena till lagen (prop,
1978/79:28 s. 174) uttalas atl uttrycket "genast utsökas" hos
borgensmannen betyder att "någon exekutionstitel behöver alltså inte
utverkas mol honom". Lagrådet som granskade lagsiiftningen har inle
erinrat mot denna lolkning av uttrycket.

Det är således angeläget att del i 23 8 klarläggs, att
ullryckel "genast göras gällande mol bolagsmännen" har samma innebörd
som i säkerhetsla' gen.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Den föreslagna
bestämmelsen i 2 kap. 20 6, vilken i sak överensslämmer med 198 i 1895 års lag
om handelsbolag och enkla bolag, innebär primär betalningsskyldighet för
bolagsmännen. Detta innebär, att betalningskrav kan riktas mot dessa ulan atl
kravet först har gjorts gällande mot bolaget. För att bolagsmännens ansvar
skall kunna utkrävas fordras emellertid särskild exekutionstitel, Detla krav
har ansetts vara uppfyllt vad gäller arbetsgivaransvar för anställdas skatter
enligt 75 och 7766 uppbördslagen genom alt på granskningsrapport och
fastställelsebeslut anges både handelsbolagets och bolagsmännens namn på sätt
anvisas i riksskatteverkets meddelande RSV Du 1972:5. För mervärdeskatteområdet
har riksskatteverket i skrivelse till länsstyrelserna 1978-03-14 föreslagit ett
liknande tillvägagångssätt. Betalningsansvar för arbetsgivaravgiften, vilka
fastställs av riksförsäkringsverket, riktar sig inte mot bolagsmännen utan
enbart mot handelsbolaget.

Det
förfarande som lillämpas inom källskalte- och mervärdeskaUeområ- dena synes
i allmänhet godtas av kronofogdemyndighetema för

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 70

indrivningsåtgärder också mol bolagsmännen. Om förfarandet
skulle godtas av allmän domstol, är emellertid tveksamt. Det är här fråga om
Ivå olika rättssubjekt, varav det ena är en juridisk person. Handelsbolaget
-inle bolagsmännen - regislreras som arbetsgivare och som skattskyldig till
mervärdeskatt. Länsstyrelsen ifrågasätter, om det finns lagligt stöd atl på
sätl nu sker i fastställelsebeslut utpeka bolagsmännen som solidariskt
betalnings- och skattskyldiga för bolagets källskatter och mervärdeskatt.
Länsstyrelsen föreslår därför eU tillägg till den föreslagna bestämmelsen i 2
kap. 23 8 att fordran mot handelsbolag genast kan göras gällande mot bolagsmännen,
om bolaget inle betalar klar och förfallen gäld. Genom ell sådant lillägg
skulle nu rådande oklarhet undanröjas. Tillägget skulle också medföra, att
fastställelsebeslut o,d, kan riklas enbart mol handelsbolaget, vilket enligt
länsstyrelsens uppfattning måste vara det mest korrekta.

2.7.4 Bolagels likvidation och upplösning

Länsåklagarmyndigheien i Malmöhus län: 1 förslagets 37 8
föreskrives att bolagsman får utses till likvidator. 1 skatte- och
gäldenärsbrottssam-manhang har upptäckt av brott ibland försenats genom aU till
ansökan om likvidation fogats fingerade bokslutshandlingar. Helst borde krävas
att auktoriserad revisor skulle utses till likvidator. I vart fall borde
bolagsman själv inte äga utses till likvidalor.

Hovrätten för Västra Sverige: Såsom kommittén funnil bör
lagstiftaren söka underlätta genomförandet av avtal som föreskriver utträde där
likvidation eljest skulle ha skett. Hovrätten biträder uppfattningen att, i
sådana situationer, avtal om utträde bör vara giltigt även om gmnden för
utlösandet inte angivits i avtalet.

De av kommittén gjorda övervägandena angående rälien all
utesluta bolagsman oaktat avtal därom saknas, förefaller hovrätten bärande och
hovrätten tillstyrker att föreslagna regler därom införes,

1 stället för all som i 27 6 BL räkna upp särskilda
uppsägningsgrunder anser kommittén att dessa kan sammanföras till en mera
allmänt hållen uppsägningsgrund. Om så sker bör, enligt hovrättens mening,
utföriigare i moiiven redovisas vad som åsyftas.

Kammarrätten i Siockholm: 1 skatterättslig praxis har
flera gånger prövats huruvida handelsbolag under kortare eller längre tid kan
beslå, sedan andelarna i bolaget samlats på en delägares hand. Fråga har
uppkommit bl, a. om vilka skattekonsekvenser som skall inträda om
"enmansdel-ägaren" till ny kompanjon säljer förre bolagsmannens
andel. Av dåvarande Riksskattenämndens förhandsbesked RN 1956 nr 1: 14 b)
lorde kunna utläsas att enmanshandelsbolag accepterats i vart fall om del
existerat högst eu par månader. Även RN 1955 nr 6: 6, RN 1957 nr 4: 7 och RÅ
1969 Fi 1424 belyser enmanshandelsbolaget ur skatterättslig synvinkel. Den nu
föreslagna regeln i 2 kap. 288 löser den oklarhet som lidigare förelegat. Den
föreslagna tidrymden sex månader synes böra godlas.

Bankinspeklionen: En klar regel som inte accepterar
enmanhandelsbo-lag är en positiv nyhet.

RSV: Del kan ifrågasättas humvida föreslagen beslämmelse
om att likvidator alltid skall utses i de bolag som föreslagits erhålla
styrelse skall vara tvingande. Enligt 2 kap. 31 8 är beslämmelsema om
tillsättande av likvidator dispositiva för handelsbolag som ej behöver ha någon
slyrelse. Reglema om införande av styrelse har till syfte att tillgodose de
anställdas krav på inflytande och insyn i bolaget. Om dessa krav på samma säll
gör sig gällande när bolagel träder i likvidation kan ifrågasättas. Utredningen

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 71

har - som skäl för att likvidator alltid skall utses i
dessa fall - framhållit atl det här är fråga om slora handelsbolag (s. 155).
RSV delar inte utredningens uppfattning att detta skäl ensamt är så tungt
vägande att det motiverar att bestämmelserna görs tvingande. De handelsbolag
som styrelse enligt förslagel skall finnas i behöver inte heller vid
likvidationstidpunkten vara särskilt stora. Av 5 kap. 2 6 lagförslaget följer
nämligen att skyldigheten för ett handelsbolag att ha styrelse inte förändras
om anlalet anställda i bolaget med tiden underskrider 25, Enligt RSVs mening
bör någon särreglering i dessa fall inte göras.

Länsstyrelsen i Stockholms län: Länsstyrelsen anser
reglema i 2 kap.

21 6 om lösningsrätt utgöra ett positivi medel för alt förverkliga bolagsmän

nens gemensamma intresse av att i handelsbolag ingår intressenter som

befinnes lämpliga och betydelsefulla för bolagets förvaltning. Det förhål

landet att de överlåtbara rättigheterna enligt lag är begränsade utgör enligt

länsstyrelsens förmenande ej skäl atl inte införa den föreslagna reglering

en. -----

Länsstyrelsen finner föreslagen reglering av avtal om
utlräde och av uteslutning av synnerligt värde för handelsbolagens verkande då
samhällsekonomiskt onödiga likvidationer härigenom bör kunna undvikas. Länsstyrelsen
vill emellertid ifrågasätta om det inte bör övervägas att avtal om utträde
skall kunna göras gällande även mol bolagsmans konkursbo. En sådan möjlighet
skulle kräva lagkomplettering rörande lösenbelopp och ansvarighet för bolagets
skulder i förhållande till konkursboet. Med hänsyn till atl en ordinär
domstolsprövning av eventuellt uppkommande tvister kan ta avsevärd tid vill
länsstyrelsen vidare föreslå att del närmare övervägs om inte ett
skiljemannaförfarande vore mera ändamålsenligt. Den nackdel som begränsningen
av besvärsprövningen av skiljedom ulgör måste rimligtvis vägas mol bolagets
behov av att få till stånd ett snabbt avgörande av tvisten, ett behov som ju
kan vara av helt avgörande betydelse för bolagets fortsatta bestånd.

Länsstyrelsen i Malmöhus län: Kommittéförslagets 2 kap. 21
6 stadgar, att tvisier rörande lösningsrätt och lösenbelopp skall avgöras
enligt lagen om skiljemän, då bolagsman utan övriga bolagsmäns samtycke
överlåtit sin andel i bolaget. Samtidigt sägs i motiven (s. 103 f) att vid
tvist om lösenbelopps slorlek vid bolagsmans utträde allmän domstol är behörig.
Principen i svensk rätl rörande organ för konfliktlösning är att så länge inte
annat avtalats, är allmän domstol behörig. Vid den aktuella lypen av tvister
kan, som kommiitén framhåller, etl klart behov av sakkunnig finnas. Detta
behov kan emellenid tillgodoses vid allmän domstol. Då del synes omotiverat att
göra skillnad mellan de angivna fallen, då reglerna är disposiliva och då, som
påpekals ovan, svensk rätl i första hand anvisar allmän domslol som organ för
konfliktlösning, finner länsstyrelsen inte några skäl för att hänvisa tvister
av delta slag till förfarande enligi lagen om skiljemän. Det förtjänar också
atl i sammanhanget påpekas, att vid bolagsmans och bolagsmans rättsinnehavares
tvister med bolaget vad gäller lösenbelopp samma fråga kan komma att prövas av
olika organ, om kommitténs förslag genomförs.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Länsstyrelsen
delar kommit-=ns uppfallning, att handelsbolag bör kunna bestå någon tid efter
det att alla andelar samlats på en hand. Förutsättningen bör dock vara atl
avsikten är, att det i bolaget skall lagas upp en ny delägare. Om del redan
från början är klart att någon ny delägare inle skall upplagas, bör handelsbolaget
anses omedelbart upplöst. Som exempel på en sådan situation kan

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 72

nämnas det fall då ett akliebolag eller annan juridisk
person förvärvar alla andelar i ell handelsbolag. Även här kommer
beskatlningsfrågan in. Eflersom reglema om fåmansbolag gäller även
handelsbolag, kommer en utskiftning av tillgångar från handelsbolaget till den
ensamme delägaren atl utlösa beskaltning. Detta torde gälla oavsett om
delägaren är en fysisk person eller ett fåmansbolag. En tidpunkt som anges till
"senast sex månader" kommer alt ytterligare komplicera
beskattningsförfarandet, eftersom tidpunkten för bolagets upplösning blir
flytande inom en sexmåna-dersperiod. Även för borgenärema kan det vara av
intresse med en omedelbar likvidation och en därav följande fixering av
beskattningskonse-kvensema.

Konkurslagskommittén: Konkurslagskommittén har i
betänkandet (SOU 1979: 13) Konkurs och rätten att idka näring föreslagit att
den som visat sig uppenbart olämplig att driva näringsverksamhet skall kunna
meddelas förbud atl idka näring för en tid av högst fem år. Den som meddelats
sådant förbud skall inte få vara ställföreträdare för bl. a, handelsbolag eller
faktiskt handha ledningen eller förvaltningen av sådant bolags angelägenheter.
Den av kommiuén föreslagna regleringen avser inte bara rätten att starta ny
verksamhet eller att åta sig nya uppdrag atl företräda sådana juridiska
personer som omfattas av förslaget. Den innebär också atl uppdrag eller
motsvarande som vederbörande redan har, när förbud meddelas, skall avvecklas.
Om bolagsman meddelas näringsförbud bör sådan viktig grund för bolagets
upplösning anses föreligga att 2 kap. 25 8 i bolagskommitténs förslag är
tillämplig, I en sådan siluaiion kan det dock ligga närmare till hands att
övriga bolagsmän begagnar sig av den möjlighet aU utesluta vederbörande som den
ovan berörda regleringen i 2 kap, 30 § i förslagel ger dem, om annat ej
avtalats,

Sveriges Industriförbund: Förbundet ställer sig positivt
till den av kommittén uttalade uppfattningen att mera "onödiga" fall
av likvidation av bolagen bör undvikas. Detta kan bl. a. åstadkommas genom all
underlätta genomförandet av sådana avtal som föreskriver utträde där
likvidation eljest skulle ha skett. Det är viktigt att söka undvika den omgång
och de kostnader som är förknippade med likvidation och bildande av nytt bolag;
liksom också den värdeförstöring som oftast kan anses förenad med avvecklandet
av en rörelse. Förbundet tillstyrker därför förslagel atl avtal om utträde, där
likvidation eljest skulle ha sketl, bör äga giltighet även om grunden för
utlösandet inte angivits i avtalet.

Likaså anser förbundet det riktigt att - under i förslaget
angivna fömtsättningar - möjligheter skapas att kunna utesluta bolagsman till
vilken likvidationsanledningen är att hänföra i stället för att tvingas
likvidera företaget. I detta fall är det dock av vikt aU den sålunda uteslutna
bolagsmannens berättigade intressen tillgodoses. Utformningen av förslaget är
sådant, atl del enligt förbundet uppfyller dessa krav, varför införandet av den
föreslagna regeln tillstyrkes.

Sveriges Redovisningskonsulters Förbund: Förbundel har med
tillfredsställelse noterat de uppstramningar av gällande praxis som skett, t,
ex, i fråga om likvidaUonsgrunder vid minskning i delägarkrelsen till en delägare.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 ,. , 73

3 Förslaget till lag om årsredovisning, revision och
koncerner

3.1 Allmänt

Överåklagaren i Stockholm: Åtskilliga förundersökningar i
brottmål visar atl förmögenhetsbrott - oftast i form av gäldenärsbrotl - och
skattebrott förekommer inom handelsbolag, aktiebolag och koncerner. Brotten är
svårutredda, då samhällets kontrollmöjligheter är begränsade. Jag ser dårför
med tillfredsställelse att regler föreslås beträffande årsredovisning, revision
och koncerner.

Överåklagaren i Göleborgs åklagardistrikt: Atl förslagel i
allt väsentligt nära anknyter till aktiebolagslagen är enligt min mening bra.

Kammarrätten i Siockholm: Från kammarrättens
uigångspunkter finns ingen erinran mol kommitténs förslag beträffande
årsredovisning, revision och koncerner.

Bokföringsnämnden: BFN vill inledningsvis framföra några
principiella synpunkter på uppläggningen av lagstiftningen beträffande
redovisning. Bestämmelser om årsredovisning finns i skilda lagar nämligen
aktiebolagslagen och lagen om ekonomiska föreningar. Dessutom finns sådana
regler för speciella företagsformer såsom banker och försäkringsbolag. Koncern-bestämmelser
finns f n. bara i aktiebolagslagen och lag om försäkringsrörelse. Då nu
skyldigheten att avge otfenllig årsredovisning och koncernredovisning föreslås
utsträckt till nya kategorier näringsidkare vill BFN peka på önskvärdheten av
att en samordnad och för alla företag oavsett associationsform gemensam
lagstiftning i dessa frågor kommer till stånd. BFN ser uppenbara fördelar i en
sådan samordning och vill därför föreslå att ett sådant alternativ övervägs vid
den fortsatta behandlingen av utredningsförslaget.

BFN är
positiv till atl skyldigheten att upprätta och avge årsredovisning utsträcks
till att gälla åven för föreslagna gmpper av näringsidkare, BFN är däremoi
Iveksam till lämpligheten av en särskild lag om årsredovisning och koncerner för
andra näringsidkare ån aktiebolag och ekonomiska föreningar. Om en gemensam
lagstiftning i fråga om årsredovisning och koncernredovisning i stället
övervägs bör en naturlig utgångspunkt vara att bokföringslagens (BFL)
bestämmelser om årsbokslut kompletteras med bestämmelserna i 11 Kap,
aktiebolagslagen. Dessa regler bör i tillämpliga delar gälla för alla som blir
skyldiga att avge årsredovisning och koncernredovisning. Denna lag skulle
därigenom komma att omfatta regler för bokföring, årsbokslut, årsredovisning
och koncemredovisning. Ett eventuellt behov av särbestämmelser för olika
associationsformer eller med hänsyn till företagsstoriek bör utan svårighet
kunna tillgodoses också inom denna lag. En sålunda utvidgad bokföringslag bör
kompletteras med en särskild lag med bestämmelser om revision i företag för
vilka särskild associationsrättslig lagstiftning saknas. Revisionsfrågan
rörande l.ex. handelsbolag bör lösas inom lagen om handelsbolag och enkla
bolag.

BFN motiverar sitt ställningstagande med dels likheten i
utredningsförslaget med gällande bestämmelser i 11 Kap. aktiebolagslagen och
dels den ökade överskådligheten i bestämmelser for redovisning i olika associationsformer,
som en gemensam lagstiftning i dessa frågor skulle ge. Eftersom företagets
intressenter har samma behov av information om företaget oavsett vilken
associationsform det drivs i, har BFN svårt att förstå att det skall vara
nödvändigt atl ställa olika krav på årsredovisningens innehåll i olika
associationsformer. Om en gemensam lagstiftning utreds bör erfaren-

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 74

heterna av tillämpningen av beslämmelsema i 11 Kap.
aktiebolagslagen las till vara och därav moliverade ändringar i lagtexten i
förekommande fall göras.

RRV: RRV vill i detta sammanhang anmäla att verket f.n.
har under utarbetande ell förslag lill förordning avsedd att bl.a. reglera
bokföringsskyldigheten inom statsförvaltningen. En strävan är därvid att nå
ökad samstämmighet med motsvarande regler framför allt i bokföringslagen. För
arbetet bedömer RRV att även en del material ur betänkandet - t. ex. avseende
begrepp och definitioner - bör kunna utnyttjas i nämnda syfle.

Kommerskollegium: Vad beträffar aktiebolagen återfinnes
beslämmelser om årsredovisning, revision och koncemer i aktiebolagslagen.
Skall motsvarande regler införas beträffande handelsbolag och enkla bolag kräver
enligt kollegiets mening lagteknisk konsekvens atl reglema införes i själva
bolagslagen.

Kraven på årsredovisning och revision har i gemen kunnat
sältas lägre på handelsbolag och enkla bolag än vad som gäller för aktiebolag
på grund av alt innehavarna av handelsbolag och enkla bolag har personligt
ansvar för bolagens åtaganden. Liksom handelskammarförbundet vill kollegiet
emellertid inle förneka att det föreslagna regelsystemet i vissa fall kan göra
det lättare för vissa intressenter atl förskaffa sig berättigad information och
kollegiet instämmer i att det från allmän synpunkt kan anses skäligt att
rörelseidkare av viss storlek ålägges avge årsredovisning och underkastas kvalificerad
revision. Med den avgränsning av bestämmelsemas tillämplighet som kommittén
föreslagit vill kollegiet därför inte motsätta sig att i handelsbolagslagen -
och icke som kommittén förordat i en särskild lag -införes bestämmelser om
årsredovisning och revision.

Uppenbart kommer den av kollegiet rekommenderade
lagtekniska lösningen atl medföra att sådana företagsformer som enskilda
firmor och rörelsedrivande ideella föreningar inte kommer att omfattas av
regleringen ifråga. Inte heller kommer vissa s. k. sidoordnade koncemer att
uppfångas genom kollegiets altemativa förslag. Några mer påtagliga behov av en
heltäckande lag om ekonomisk uppgiftsskyldighet torde knappast heller föreligga
varför kollegiet avstyrker kommitténs förslag till särskild lag om
årsredovisning, revision och koncemer.

Vad sliftelser beträffar år frågan om
redovisningsskyldighet och revision föremål för särskild ulredning
(stiftelseutredningen Ju 1975: 01). Anledning all föregripa resultaten av denna
ulredning synes ej föreligga.

Palenl- och registreringsverket: Den ökade offentliga
redovisningen som föreslås åligga handelsbolagen bör enligt patentverkets
mening verka krediistärkande för handelsbolagsformen.

Länsstyrelsen i Stockholms län: Förslagel innebär enligt
länsstyrelsens uppfattning betydligt förbättrade insynsmöjligheter i berörda
företag och en ökad likställighet i redovisnings- och revisionshänseende mellan
dessa företag och akliebolag och ekonomiska föreningar.

Stiftelseulredningen: Förslagel till lag om
årsredovisning, revision och koncerner har en slor betydelse för vårt arbete.
Det har föranlett oss att behandla detta förslag tämligen ingående.

Företagsobeståndskommittén: FOK anser allmänt sett att
förslagen rörande årsredovisning och revision, om de genomföres, bör underlätta
atl obeståndstendenser i förelagen upptäcks i tid och att lämpliga motåtgärder
vidtages. Förslagen ligger därigenom väl i linje med de intentioner FOK har i
sitt arbele.

FAR: 1 sitt förslag till lag om årsredovisning, revision
och koncemer har

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 i .. 75

kommittén behandlat ett område som är nytt för svensk
lagstiftning och i

allmänhet ej heller regleras av lag i andra länder.

En sädan ny lagstiftning skulle komma ätt beröra ett
förhållandevis stort anlal enskilda näringsidkare och handelsbolag ävensom
vissa bokföringsskyldiga organiserade i annan juridisk form.

Kommittén har i betänkandet på s. 162 diskuterat både
insynsintressena

och vissa moliv mot atl ålägga företagama utökad uppgifisskyldighet.

Enligt FARs uppfattning pekar inte denna redogörelse entydigt på att

lagbestämmelserna kan anses motiverade, i varje fall om de görs tillämp

liga på ett så Slort område som enligt förslaget skulle bli fallet. Även

kommillén synes i vissa fall tveksam om nyttan av de föreslagna reglerna

- så sägs exempelvis på s. 163 att redovisningshandlingarna (årsredovis

ningen) för en del av de berörda företagen "torde dock inte komma att

efterfrågas av någon intressent", vilket alltså innebär att de upprättats
till

ingen nytta.----

Med
hänvisning till alt det finns starka skäl att kopiera bestämmelserna i ABL i
tillämpliga delar beträffande årsredovisningen, osäkerhet om tillgången på
kvalificerade revisorer samt den anförda tveksamheten om angelägenheten av de
föreslagna reglerna i förhållande lill belastningen på uppgiftslämnaren, finner
FAR det lämpligt att en lag av detta slag inledningsvis ges försökskaraktär
och därvid får en mera begränsad tillämpning. En möjlighet vore därvid att
inkludera endast den grupp av större företag, som anges i förslagets I kap. 4 8
och för vilken slrängare bestämmelser föreslagits. En annan möjlighet vore att
sätta den nedre gränsen vid t. ex. 50 anställda. Sedan erfarenhet vunnits om
nyttan eller bristen på nytta av lagbestämmelserna kan det avgöras om lagen bör
kvarstå oförändrad, ges en vidare tillämpning eller avskaffas.

LRF: LRF
finner atl regelsystemet år tämligen väl avvägt för att kunna uppnå sitt syfte.
Det måste dock noggrant prövas om värdet av en skyldighet för företag att
upprätta årsredovisning verkligen uppväger de problem med en utökad
uppgiftsbörda som tillkommer för näringsidkarna. Särskilt gäller detta, från
LRF;s utgångspunkter, den del av förslaget som behandlar skyldighel att
upprätta årsredovisning och att utse revisor.

SACOISR: 1 allt väsentligt tillstyrker SACO/SR förslagen,
även om centralorganisationen i någon mån känner en viss tveksamhet därför alt
kommitténs arbete inte hell oslridigi visal atl något verkligt behov av de nu
föreslagna reglerna föreligger.

Däremoi vill SACO/SR starkt ifrågasätta om det föreslagna
regelsystemet skall utformas som en särskild lag. Frågorna om bl. a.
årsredovisning, redovisning, revision, koncerner och finansieringsanalyser
anknyter i tilllämpliga delar helt lill molsvarande bestämmelser i nu gällande
bokförings-och aktiebolagslagar. Överskådligheten och den praktiska
tillämpningen torde vinna åtskilligt om samtliga regler om årsredovisning,
revision och koncerner sammanfördes i en lag och icke såsom nu föreslagits
splittras upp i olika lagar och förordningar, beroende pä vilken
kapitalassocialionsform som gäller för respektive förelag.

Svenska Byggnadsenlreprenörföreningen: Enligt förslaget
till lag om årsredovisning, revision och koncerner samt gällande aktiebolagslag
föreligger bl. a. då tillgångarnas nettovärde två bokslut i följd överskridit
visst gränsvärde jämfört med gällande basbelopp skyldighel att anlita auktoriserad
revisor och att öppel redovisa lagerreserver samt avge delårsrapport. I två
bolag med lika stor balansomslutningssumma är behovet av auktoriserad revisor
och intresset för insyn avsevärt större i det bolag som

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 76

uppnått ovan nämnl gränsvärde utan att inneha några
fastigheter. Fastighetsförvaltning är som regel en relativt stabil verksamhet.
Anlalet transaktioner i förhållande lill balansomslutningssumman är också
litet. Den ovan nämnda gränsen för auktoriserad revisor kan vid
faslighelsinnehav träffa verksamheier som måste betraktas som mycket små. SBEF
föreslår därför att ändring görs dels i aktiebolagslagen, dels i föreliggande
lagförslag så atl vid beräkning av det värde som skall jämföras med
gränsbeloppen, innehavda fasligheters bokförda värde får nedräknas med 50%.

Svenska Handelskammarförbundet: Kommitténs förslag
representerar i denna del något nylt i svensk rält. Del kan vidare konstateras
all någon motsvarighet lill de föreslagna reglema inte, annat än undantagsvis,
finns i andra länders rättsordningar. Mot bakgrund härav måste först prövas
huruvida förslagel motsvarar ett behov av en reglering, Handelskammarförbundet
vill för sitt vidkommande göra gällande att någol påtagligt behov härulinnan
inte har kunnal förmärkas. Borgenärers behov av information kan i allmänhet
tillgodoses redan idag och de anslälldas anspråk i della avseende lorde vara
lillgodosedda genom medbestämmandelagsliftningen. När det gäller den
informalion om handelsbolag som kan ges i en årsredovisning vill
Handelskammarförbundet vidare påpeka att det förhållandet att ägarkretsens
ekonomi av integritetsskäl inte kan öppet redovisas innebär en inte oväsentlig
försvagning av informationsvärdet i en sådan årsredovisning, Å andra sidan kan
inte fömekas att det föreslagna regelsystemet i vissa fall skulle kunna göra
det lättare för olika intressenter atl få viss information som de kan anses
berättigade till. Del kan också från allmän synpunkt anses skäligt alt
rörelseidkare av viss storlek avger årsredovisning och underkastas
kvalificerad revision. Med hänsyn härtill, och då förslaget har utformats på
ett sätl som i flertalet fall torde leda lill ett endast obelydligl besvär för
den förelagskategori som berörs, vill Handelskammarförbundel inle rikta
erinran mot atl lagförslaget genomförs.

Lagförslagets närmare utformning, som särskilt beträffande
skyldighel atl utse revisor i vissa fall nära ansluter lill regleringen i
akliebolagslagen, föranleder (med undantag för frågan om sidoordnade koncerner)
inga kommentarer av förbundet. Det bör dock understrykas atl den avgränsning
av skyldighel alt avge årsredovisning och ulse revisor som gjorts av
kommittémajorileten torde vara en förutsättning för att den nya regleringen
inte ska bli betungande för mindre företag. Vad som i denna del anföris i en
reservation av ordföranden och ledamoten Hammarberg med instämmande av
experterna Eriksson och Gustafsson avvisas således bestämt av förbundet.

Svenska kommunförbundet: Enligt förslaget skall även andra
företag än aktiebolag och ekonomiska föreningar i vissa fall upprätta
årsredovisning. För större företag tillkommer krav på ökad uppgiftsskyldighei i
form av bl.a. finansieringsanalys och uppgift om ackumulerade avskrivningar på
anläggningstillgångar samt skyldighet alt avge delärsrapport. Om sådana företag
äger eller på annat säu har etl bestämmande inflylande över annan juridisk
person, blir också reglema om koncernredovisning tillämpliga.

Styrelsen finner ingen anledning till erinringar mot dessa
förslag, som inom det kommunala området i försia hand kommer att få betydelse
för bostadsstiftelser och andra sliftelser.

Sveriges Ackordscentral: Vad gäller årsredovisning och
revision finns det enligt vår mening i princip ingen anledning till åtskillnad
mot aktiebolagslagens regler. Som Konkurslagskommittén i senasle betänkandet
starkt understrukit saknas i Sverige i stort sett etableringskontroll, vilket

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 143 ,;, 77

förhållande bör motvägas genom olika åtgärder i prevenlivi
syfle till skydd för borgenärerna. En sådan ålgärd avser skärpta krav på
årsredovisning och revision, vilket också Brottsförebyggande Rådet fäsl slort
avseende vid. De flesta nystartade företag är små i början men växer. Alt
sårbarheten är särskilt påtaglig i inledningsskedet har väl dokumenterats i
universitetslektorn Kedners utredning på uppdrag av Statens Industriverk. Den
begränsning i relation till antal anställda och beloppsmässigt som Kommittén
föreslår - också för koncerner - finner vi därför principiellt föga
tilltalande.

Sveriges Grossislförbund: I förslag till lag om
årsredovisning, revision och koncerner eftersträvar kommittén att anpassa
redovisningsstandarden till nutida krav. Detla anser vi vara hell nödvändigt
samtidigt som vi konstaterar, att förslagel i tillämpliga delar är identiskt
med molsvarande regler inom gållande bokförings- och aktiebolagslagar. Enligt
vår uppfattning skulle såväl överskådligheten ökas som den praktiska
tillämpningen påtagligt underlättas om regelsystemet för redovisning,
årsredovisning, revision och koncerner sammanfördes i en lag och inte som nu,
beroende på företagsform, splittrades på olika lagar och förordningar,

SHIO-Fainiljeföretagen och Sveriges Köpmannaförbund:
Bestämmelserna utgör en uiökad börda för framför allt de små och medelslora
förelagen. Dessa har ju under senare år i allt högre utsträckning fåll slörre
administrativa bördor genom den ulökade uppgiftsskyldigheten från olika
myndigheler. Organisationerna vill för den skull naturligt nog inte avfärda
behovet av insyn i företagsformer av ifrågavarande slag men betonar
önskvärdheten av en ordning som icke onödigl belungar företagarna.

Sveriges
Industriförbund: Lagförslagets närmare utformning (med undanlag för
sidoordnade koncerner) föranleder inga speciella kommentarer från förbundet.
Den avgränsning av skyldighet atl avge årsredovisning och utse revisor som
gjorts av kommittén synes vara en förutsättning för att den nya regleringen
inte skall bli alllför betungande för mindre företagare. Förbundel avvisar
sålunda bestämt vad som i denna del anförts i en reservation av ordföranden och
ledamolen Hammarberg.

SABO: Frågan om lämplig associationsform för de
allmännyttiga bostadsföretagen är inte löst. Bl. a. med hänvisning till det
formella regelsystemet rekommenderar dock SABOf n, de allmännyttiga
bostadsföreiagen alt använda sig av aktiebolagsformen.

Om särskilda regler nu skall införas för allmännyttiga
bostadssliftelser eller om den sittande stiftelseutredningens resullal först
skall inväntas, undandrar sig SABO;s bedömning. SABO rekommenderar sedan flera
är att reglema i BFL och ABL om årsredovisning och revision i tillämpliga delar
skall användas av de medlemsförelag som är organiserade som stiftelser.

3.2 Årsredovisning

Riksåklagaren: Utredningen har vall att begränsa
skyldigheten att avge sådan offentlig redovisning till alt avse företag med
minst 10 anställda. De av ulredningen angivna skälen för denna begränsning
finner jag inte bärande. Även beträffande dessa mindre företag gör sig behovet
av insyn starkt gällande för de anställda och del allmänna. Jag förordar därför
i enlighet med den uppfattning som kommit lill uttryck i den av ordföranden och
ledamoten Hammarberg med instämmande av experterna Ericson och Gustafsson
avgivna reservalionen att skyldigheten atl upprätta årsredovisning bör omfatta
samtliga de näringsidkare som enligt bokföringslagen har atl upprätta
årsbokslut.

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 78

Överåklagaren i Stockholm: Ur åklagarsynpunkl vore det
önskvärt om även de mindre förelagen underkastades reglerna om årsredovisning.
Jag ansluter mig i denna del till reservationen av ordföranden. Hammarberg,
Ericsson och Gustafsson.

Överåklagaren i Göteborgs åklagardistrikt: Här ansluter
jag mig till reservantemas uppfattning och motivering till att alla som enligt
bokföringslagen har skyldighet att upprätta årsbokslut bör åläggas att
upprätta årsredovisning.

Åklagarmyndigheten i Malmö åklagardistrikt: Ifråga om
årsredovisning vill kommittén inskränka skyldigheten alt avge sådan till bolag,
som haft minst 10 personer anställda eller varit skyldigt avge
koncemredovisning (saml 14 6, sid. 38, angivei slörre bolag). Skälen, som
anförts härför, synes ej bärande. Del hela är en fråga om att låta boksluten
bli offentliga. Då den principen gäller för aktiebolagen, synes som
reservantema anfört samma princip böra gälla för alla bolag, som är skyldiga
att upprätta bokslut. Ett bolag med tekniskt avancerad maskinpark och dataanläggning
kan för övrigt vara slörre och mer kapilalintensivt än ett bolag med ett slort
antal anställda. I mindre bolag kan även intresset av insyn vara väl så stort
som i slörre både för de anställdas del som för borgenäremas, av vilka siaten
numera intar en alltmer dominerande roll. Bolagen bör vara skyldiga att till
länsstyrelsen utan anmodan insända årsredovisning.

Länsåklagaren för speciella mål: Vad avser den föreslagna
bestämmelsen om undantag från uppgiftsskyldighei för privala lillgångar och skulder
(I kap. 5 § 1 punkt) kan jag inte finna att de av kommittén anförda skälen är
övertygande. Kommittén har påpekat (sid. 112) att elt kommanditbolag kan byggas
upp på sådant sätt atl dess kreditunderlag blir mycket obetydligt. Den skada
för borgenärer och anslällda som härigenom kan uppslå, kan enligt kommittén
elimineras genom att endast fysisk person, eller undantagsvis aktiebolag,
godtas som komplementär. För det fall årsredovisningen inte skulle innehålla
uppgifter om dennes personliga lillgångar och skulder kommer viktig information
angående kreditunderlagel alt saknas vartill kommer atl den föreslagna
bestämmelsen om komplementär inte får den eftersträvade effekten.

Länsåklagarmyndigheten i Malmöhus län: Skyldighet att
hålla årsredovisning offentligt tillgänglig bör, som angivits i reservation
1., ej vara begränsad till de större företagen. Skäl för en offenllig insyn kan
ofta vara väl så starka när det gäller små företag.

Länsåklagarmyndigheten i Ålvsborgs län: Skyldighet atl
upprätta och insända årsredovisning bör vara obligatorisk. Om länsstyrelsen
först måste anmoda vissa bolag för att årsredovisning skall avgivas, kan man i
dessa bolag antaga att bolagel är utsatt för särskild granskning antingen
bolagel är det eller ej - och vidtaga dispositioner för att dölja
oegenlligheler. Den som anmodas ingiva årsredovisning kan vägra delta,
varigenom lång tid kan gå innan redovisningen inkommer.

Kammarrätten i Stockholm: Det synes lämpligl att enskild
näringsidkare eller annan som är obegränsat ansvarig för rörelsens förbindelser
skall slippa att till årsredovisningen foga sammanställning över sina privata
tillgångar och skulder.

Bokföringsnämnden: BFN tillstyrker i princip förslaget att
skyldigheten

all upprätta och avge offentlig årsredovisning utsträcks till att gälla även

handelsbolag, enskild näringsidkare m. fi. Även sädana företags intressen

ter har behov av information om företagels verksamhet, ekonomiska ställ

ning och resultat. ---

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 , , 79

Begränsningen av vilka företag som skall vara skyldiga att
upprätta och avge årsredovisning samt vilken information som skall krävas i
denna bör enligt BFN göras utifrån en bedömning av koslnaden för och värdel av
informalionen för företagel och dess intressenter. Ulredningens förslag om en
gräns på minst 10 årsanställda för atl vara skyldig upprätta årsredovisning
finner nämnden i princip ej anledning all ifrågasätta, då uppgiftsskyldighelen
i årsredovisningen inte överstiger bokföringslagens krav på information i del
interna årsbokslutet. Kravel på årsredovisning bör dock inte enbart knylas till
antalet anställda utan även till förelagets omsättning. Skälet härför är att
intressentema i ett kapilalintensivt företag med få anslällda många gånger kan
ha ett väl så stort behov av årsredovisning som intressenterna i etl
arbetsintensivt företag med många anställda och relativt låg omsättning. - - -

Om utredningens förslag om en separat lag om
årsredovisning, revision och koncerner genomförs, vill BFN poängtera viklen av
atl beslåmmelserna i 11 Kap. aktiebolagslagen får utgöra grunden för den nya
lagsiiftningen och sålunda i tillämpliga delar också bli giltiga för
handelsbolag, enskilda näringsidkare m.fl. med minst 10 årsanställda eller
omsättning av viss storlek.

BFN har i övrigt följande synpunkter på I Kap. i förslaget
till lag om årsredovisning, revision och koncerner. Underskrift av
årsredovisningen

BFN anser aU i 2§ bör för undvikande av missförstånd
införas en bestämmelse om atl den bokföringsskyldige skall underteckna den
offentliga årsredovisningen. Finansieringsanalys

I Sverige och i utlandet debatterar man för närvarande
finansieringsanalysens utformning. Den lydelse som 7 8 punkt 4 i förslaget
till lag om årsredovisning, revision och koncerner har, försvårar en
vidareutveckling av finansieringsanalysen. BFN anser därför att det betr.
finansieringsanalysens utformning enbart bör anges att den skall visa
förelagets finansiering och kapitalinvesteringar under räkenskapsåret samt all
den skall upprättas enligt god redovisningssed. Motsvarande ändring bör även
göras i 11 Kap. 96 sista stycket aktiebolagslagen. Verksamhelsberälielse

Årsredovisningen skall enligt 2 8 enbart bestå av
balansräkning och resultaträkning. Enligt 7 8 skall de företag som avses 148 1
notform lämna uppgift om bl.a. anläggningstillgångars anskaffningsvärde,
sammanlagda beloppet av av- och nedskrivningar samt taxeringsvärde,

BFN anser att samtliga företag, som skall avge
årsredovisning, oavsett storlek bör avge någon form av verksamhetsberättelse
liknande den som krävs av aktiebolag. I denna berättelse bör ingå uppgifter
enligt 7 8 punkterna 1, 2 och 3 och 9 8 i förslag till lag om årsredovisning,
revision och koncemer samt 11 Kap, 8 6 punktema 3 och 8 och 98 första och andra
styckena aktiebolagslagen,

BFN motiverar sitt ställningstagande med att ovanstående
information till viss del enligt förslagel till lag om årsredovisning, revision
och koncerner skall lämnas i företagens delårsrapporter saml dessutom torde
vara av betydelse för att företagets intressenter skall kunna bättre bedöma
företagets resultat och ställning.

Enligt BFN:s bedömning torde del för flertalet företag
inte vara alltför betungande att ta fram dessa uppgifler och sålunda upprätta
en verksamhetsberättelse. Uppgiftema torde normalt las fram i samband med del

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 80

inlerna årsbokslutet och självdeklarationen samt
uppgiftslämnandet till

riksförsäkringsverket.

Resultat- och balansräkningar för närmast föregående år

BFN anser atl bestämmelserna i 6 6 beträffande
skyldigheten att återge resultat- och balansräkningar för föregående
räkenskapsår i årsredovisningen bör gälla samtliga förelag som omfattas av
skyldigheten att lämna årsredovisning. En sådan uppgift är av belydelse då det
gäller all bedöma företagets utveckling oavsett företagsstorlek. Det merarbete
som härigenom uppstår för företagen torde vara obetydligt.

Bankinspektionen: Inspektionen anser kommitténs förslag
beträffande slörre handelsbolags offenlliga redovisning tillfredsställande.
Däremot kan inspektionen inte dela majoritetens uppfattning all gränsen för
mindre handelsbolags offenlliga redovisning bör sättas vid tio anställda.
Eftersom årsredovisningen beträffande de mindre bolagen blir identisk med det
årsbokslut de ändå måste upprätta och i vissa avseenden t. o, m, torde kunna
anses mindre ingående, innebår det inte någon ökning i uppgiftsskyldighelen
att ålägga samtliga bolag som är skyldiga att upprätta årsbokslut att även
upprätta årsredovisning, Betänklighetema häremot minskas också av kommitténs
förslag att dessa bolag först efter anmaning behöver insända sin årsredovisning
till länsstyrelsen och atl enskilds begäran härom avgiftsbelägges.
Inspektionen har sålunda hamnat på samma principiella ståndpunkt som kommitténs
minoritet. Emellertid vill inspektionen förorda att en gräns för upprättande
av årsredovisning sätts vid 5 anställda. Härigenom faller de allra minsta
bolagen med skyldighet att upprätta årsbokslut ulanför.

RRV: RRV ansluter sig till den föreslagna avgränsningen av
kravet på

offentlig årsredovisning till förelag och koncerner med minst tio ansläll

da. -----

Kommittén föreslår att årsredovisningen efler anmodan
offentliggörs genom att hållas tillgänglig hos länsstyrelse. Anmodan kan enligt
förslaget ske på begäran av envar. RRV anser atl man så långt möjligt bör söka
begränsa del allmännas kostnader för hantering av redovisningshandlingarna.
Därvid lorde kunna ifrågasättas om den i direktiven angivna utgångspunkten atl
årsredovisningen skall vara offentlig med nödvändighet måste medföra all årsredovisningen
skall inkomma till myndighel och därmed bli allmän handling enligt andra
kapitlet tryckfrihetsförordningen. Vissa skäl talar för atl en enklare lösning
bör prövas.

Den avsedda effekten - offentlighet - torde vara möjlig
atl uppnå även genom att företagel åläggs alt direkt tillhandahålla sin
årsredovisning på begäran av envar.

I praktiken lorde också enskilda intressenter av
årsredovisningen komma att vända sig direkt till företaget i fråga och be att
få del av årsredovisningen. Härigenom kan tidsspillan undvikas och kostnaden
för den föreslagna expeditionsavgiften, 50 kr, inbesparas. RRV föreslår alt
denna form för tillhandahållande legaliseras genom att redovisningsskyldiga
företag åläggs att, sedan årsredovisning upprättats, på begäran hålla den
tillgänglig för envar viss lid efter bokslutstillfället. Företaget bör
självfallet ha rätt att uttaga ersättning för kopieringskostnad och porto vid
tillhandahållandet av årsredovisningen. Endast om företagel inte
tillhandahåller årsredovisningen behöver länsstyrelsen kopplas in för ett
vitesföreläggande. Med denna ordning undgår länsstyrelserna att drabbas av en
kostsam och slentrianmässig administrativ mtin. RRV föreslår att av verket
angivna form för tillhandahållande får tillämpas även av sådana större företag,
som enligt

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 81

lagförslaget skall sända in sin årsredovisning lill
länsstyrelsen utan anmodan. Även här skulle länsstyrelsen sålunda enligt RRVs
bedömning behöva kopplas in endast "vid behov".

RRV (skiljaktig mening av två befattningshavare): Vi anser
i enlighet med direktivens syfte att alla företag av nu berörda slag som enligt
bokföringslagen måste upprätta årsbokslut också skall hålla årsredovisningen
tillgänglig för företagets intressenter. Med det av RRV härvidlag föreslagna
förenklade förfarandet och eftersom årsbokslutet och årsredovisningen
innehåller nära nog identisk information torde ett offentliggörande inte
medföra nämnvärt ökal besvär för förelagen.

RSV (majoriteten): RSV instämmer i reservantemas förslag
att knyta skyldigheten lill bokföringslagens beslämmelser om upprättande av årsbokslut.
Motiveringen all bolagen skulle drabbas av slort merarbete genom
årsredovisningsskyldigheten är inle hållbar, eftersom årsredovisningen endast
föreslås innehålla resultat- och balansräkningar, vilka ändå måsle upprättas.

RSV (en minoritet av två ledamöter): Regering och riksdag
har enhälligt hänvisat den mindre företagsamheten till associationsformen
handelsbolag. Lagstiftarna har i konsekvens härmed erbjudit en möjlighet att
utan betungande skattekonsekvenser avveckla aktiebolag så att verksamheten
därefler kan bedrivas såsom enskild firma eller handelsbolag. Mot denna
bakgrund framstår det som egendomligt att man för den associationsform man
erbjuder de mindre företagen nu vill införa såsom styrelsemajoriteten yrkar
lika fullständiga formella regler som de som gäller för aktiebolag.
Riksskaiteverket som givelvis inle har att ta ställning i näringspolitiska
frågor borde ändå ha noterat lagstiftarens attityd till den mindre företagsamheten.
1 konsekvens med lagstiftarens uppfattning och med beaklande av de faktiska
förhållandena avstyrker vi bestämt att årsredovisning och koncernredovisning
skall lämnas för företag som haft mindre än lio anställda under räkenskapsåret.

Patent- och registreringsverkel: Möjligheten att ta del av
etl företags räkenskapshandlingar är av slor betydelse för att olika
intressenter skall kunna bedöma ett företag. Denna insyn möjliggörs genom att
räkenskapshandlingarna blir offentliga. Beträffande aktiebolag sker detta
genom att handlingama insändes lill palentverket. Patenlverket kan konslalera
alt intresset från allmänheten för dessa är mycket stort. En mängd besök hos
patenlverket och många beställningar av kopior av handlingama styrker detta.
Enligt patentverkets mening bör det föreligga ett liknande intresse beträffande
de medelstora och större handelsbolagens årsredovisningar.

Den av kommittén föreslagna lösningen med dubbla gränser
synes knappast godtagbar. Enligt patentverkets mening bör skyldigheten för
handelsbolag att upprätta årsredovisning grundas på det samhälleliga intresset
av att hos myndighet utan omgång kunna ta del av redovisningen. Att ålägga ett
företag att upprätta dessa redovisningshandlingar enbart för att hållas i beredskap
för den händelse någon skulle intressera sig för dem synes inte rimligl.
Utifrån dessa synpunkter bör skyldighelen att upprätta årsredovisning inte
åläggas andra företag än sådana beträffande vilka man med stor sannolikhet kan
räkna med att de blir efterfrågade av allmänheten.

Gränsen för företag vilka sålunda bör åläggas att upprätta
och insända årsredovisning bör sättas så att förpliktelsen inte blir onödigt
betungande för småförelagen. En lämplig avvägning kan vara att rikta kravet pä
årsredovisning till företag med minst 50 anställda.

AMS: Styrelsen vill tillstyrka och ansluta sig till
reservationen 1. Bland

6 Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 143. Bilagedel

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 82

de skäl som reservanterna framfört, vill styrelsen för sin
del särskilt trycka på vad som sågs om de anställdas behov av insyn i små
företag, där kolleklivavtalsförhållande ofta saknas och
medbestämmandelagstiftningen inle är lillämplig enligt sin 6 19.

Slatens industriverk: Enligt industriverkets uppfattning
är möjligheterna till insyn i företagen för anställda, kreditgivare, kunder,
statliga och kommunala myndigheter, den ekonomiska forskningen samt massmedia
betydelsefulla även beträffande mycket små företag. Utomstående intressenter
av typen kreditgivare, leveranlörer och offentliga myndigheler fär av rent
prakliska skäl inle någon nära och fortlöpande konlakt med den verksamhet som
bedrivs i varje enskilt småföretag. Även ur de anställdas synpunkt föreligger
ett behov alt förbättra insynen. Man accepterar idag att den anställde skall få
sitt behov av fortlöpande informalion om det egna företagets ekonomiska läge
och framtidsutsikter väl tillgodosett, oberoende av förelagets storlek. Inte
minsl med medbestämmandelagens tillkomst har frågan ytterligare aktualiserats.
Även om man på goda grunder kan räkna med att detta informationsbehov
tillgodoses till vissa delar visar bl.a. erfarenhetema från en
industriverksutredning (Styrelserepresentation för anställda, SIND 1975:4) att
de anställda i alltför slor utsträckning lämnas ulan information i viktiga
hänseenden. Industriverket hänvisar lill denna ulredning. Ett i betänkandet
framfört skäl mot att utsträcka den offentliga redovisningen till all omfalla
även förelag med några få anställda är att redovisningen kunde antas medföra
betydande besvär för företagaren. Lagförslaget innebär dock att
årsredovisningen för årsredovisningsskyldig i allmänhet inte behöver innehålla
några uppgifter utöver vad årsbokslutet skall innehålla. Mot bakgrund av del
ovan anförda och då tillfredsställande underlag för regler om offentlig
redovisning skapats genom bokföringslagen (BFL) anser industriverket att
skyldighet att upprätta årsredovisning bör åläggas alla som enligt BFL har atl
upprälla årsbokslut.

Länsstyrelsen i Stockholms län: Länsstyrelsen ställer sig
tveksam till huruvida det kan anses befogat atl inskränka nu aktuell skyldighel
i enlighet med kommitténs förslag. De anställdas intresse av insyn i ett
företag låter sig knappast kvantifieras efter antalet anställda i del enskilda
företaget. Det måste vidare beaktas atl informationsskyldigheten för
arbetsgivaren enligt medbestämmandelagen inte omfattar samtliga företag.
Enligt länsstyrelsens uppfattning måste del därför anses rimligt att närmare
överväga om inte årsredovisningsskyldigheten generellt bör kunna knytas till
skyldigheten att upprätta årsbokslut. Länsstyrelsen tillstyrker den föreslagna
avgränsningen såvitt avser förelags skyldighet att utan anmodan insända
avskrift av årsredovisning.

Länsstyrelsen i Malmöhus län (majorileten; se avsnitt I): Lånsstyrelsen anser, att det inte
kan vara rimligt, att en anställd, som riskerar bl. a. sin egen ekonomi, skall
sättas i ett sämre utgångsläge än en krediigivare på den grund, att han
tjänstgör i elt företag med mindre ån tio anställda. Härtill kommer att också
små företags ekonomiska situation kan vara av betydelse för fler än anställda
och kreditgivare. Påpekas skall att årsredovisningen i dessa fall kan göras
identiskt med årsbokslutet. Skyldigheten att avge årsredovisning behöver därför
inte medföra något egentligt merarbete för företagaren. Länsstyrelsen förordar
därför i likhei med reservanterna att skyldigheten att avge årsredovisning bör
knytas till bokföringslagens regler om årsbokslut, vilka tillämpas på enskild
näringsidkare, då han driver verksamhet med fler än två årsanställda och den
årliga brultoomsätlningen i rörelsen uppgår till minsl 200000 kr.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 ,, 83

Förslaget till lag om årsredovisning, revision och
koncerner innebär åligganden för länsstyrelsen. Lånsstyrelsen skall i vissa
fall på begäran av envar anmoda årsredovisningsskyldig att insända avskrift av
årsredovisningen. I andra fall härden årsredovisningsskyldige att utan
särskild anmodan inkomma med sådan redovisning. Tvångsmedlet är vite. I
betänkandet berörs inte närmare länsstyrelsens handläggning av dessa ärenden.

Länsstyrelsen har normalt inte tillgång till sådana
uppgifter, all länssiyrelsen kan avgöra om uppgiftsskyldighet enligt förslaget
föreligger för förelag. Det gäller uppgifter om antalet anställda, om företags
nettotillgångar enligt balansräkningar, om företag ingår i koncem och om
antalet anställda i koncernen. 1 det fall där ett förelags uppgiflsskylighel är
obligatorisk enligt förslaget bör det ankomma på länsstyrelsen att tillse atl
företaget fullgör sina skyldigheter. För del fall någon begär all länssiyrelsen
skall anmoda förelag atl skicka in handlingar, kan det inte fömtsättas, au del
framgår att företaget har denna uppgiftsskyldighet. Även i dessa fall saknas i
beiänkandei erforderliga uppgifler eller riktlinjer för hur ärendet skall
handläggas. Måhända visar det sig att företaget inle besvarar länsstyrelsens
skrivelser eller att företagel besirider uppgiftsskyldighet. Frågan om
länsstyrelsens agerande i dessa hänseenden bör närmare uppmärksammas i det
fortsatta lagstiftningsarbetet.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Länsstyrelsen
ansluter sig för sin del lill den reservation som avgetts av ordföranden och
ledamoten Hammarberg. Möjligheterna lill insyn i företagen för anställda,
kreditgivare, kunder, statliga och kommunala myndigheter, den ekonomiska
forskningen saml massmedia är betydelsefulla också beträffande små företag.

Kommittén föreslår att den som är skyldig att upprätta
årsredovisning också skall vara skyldig att efler anmodan av länsstyrelsen
insända avskrift av årsredovisningen. Anmodan skall ske på begäran av envar.
Stora företag, dvs. företag i vilka tillgångarnas nettovärde för de två närmasl
föregående räkenskapsåren överstiger ett gränsbelopp på 1 000 gånger
basbeloppet enligt allmän försäkring, skall vara skyldiga att utan anmodan
insända årsredovisning lill länsstyrelsen. Länsstyrelsen tillstyrker kommitténs
förslag i denna del. De regler som här uppställts för offentliggörande av
årsredovisning synes ändamålsenliga och väl avvägda.

Länsstyrelsen i Väslernorrlands län (majoriteten): I
likhet med reservanterna Stark och Hammarberg med instämmande av experterna
Ericson och Gustavsson anser länsstyrelsen att den möjlighel till insyn i etl
förelags ekonomi och skötsel som årsredovisning kan ge, bör finnas även for
företag, som enligt bokföringslagen har att upprätta årsbokslut men som har
mindre än tio anställda. Som reservanterna framhållit torde årsredovisning,
med hänsyn till alt densamma enligt huvudregeln skall upprällas med iakttagande
av bestämmelserna om årsbokslut i bokföringslagen inte bli alltför betungande.
Enligt 1 8 försia stycket bokföringslagen äger reglema om skyldighet att
upprätta årsbokslut inte tillämpning på enskild näringsidkare, som driver sin
verksamhet utan biträde av fler än två anställda och i vars rörelse den årliga
bruttoomsättningssumman understiger 200000 kronor. De minsta företagen kommer
därför, även om skyldighelen att upprätta årsredovisning utvidgas lill förelag
som har atl upprätta årsbokslut att bli befriade härifrån.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län (en minoritet av sex
ledamöter): Skyldigheten att upprätta årsredovisning bör inte göras mer
omfattande än vad bolagskommiltén föreslagit.

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 143 84

Konkurslagskommittén: Som bolagskommittén framhåller (s.
162) kan årsredovisning tänkas vara av värde bl. a. för anställda, olika
kategorier av krediigivare sami slal och kommun, dvs. sådana intressenter som
vid ett företags konkurs ofta drabbas hårt. De föreslagna reglema om årsredovisning
medför ökade möjligheter till insyn i förelagen, vilkel är ägnat att stävja
sådana förfaranden som i den allmänna debatten betecknas som missbruk av
konkursinstitutet.

Stiftelseulredningen: Ett förverkligande av kommitténs
förslag kommer atl beröra stiflelseväsendel. Vi har därför valt att behandla de
föreslagna bestämmelserna ulifrån stiftelsemas förhållanden.

Kommitténs strävan atl öka insynen i näringslivet har vårt
fulla stöd. Men skyldigheten alt lämna årsredovisning bör bygga på de särskilda
behoven och förutsättningarna i de olika typerna av företag. Vad stiftelserna
beträffar har förslaget i det avseendet åtskilliga brister. Del lorde främsl
bero på att kommiitén har utgått från förhållandena i handelsbolagen.

Skyldigheten alt lämna årsredovisning kommer som nämnls
att begränsas till dem som har att upprälla årsbokslut och som har en viss
sysselsällning, förmögenhet eller koncemlillhörighet. Därmed faller ell
betydande anlal stiftelser utanför förslagets tillämpningsområde. Denna
begränsning är inte motiverad för stiftelsemas del. Vidare bör det tas hänsyn
till atl vissa stiftelser står under tillsyn och därmed är skyldiga att lämna
en form av årsredovisning Ull tillsynsmyndigheten (se 14 8 i lagen (1929; 116)
om tillsyn över stiftelser).

Kravet på årsredovisning kommer endast att beröra
stiftelsernas bokfö-ringsplikliga verksamhet. Det följer av kopplingen till
skyldigheten att upprälla årsbokslut (jfr prop. 1975: 104 s. 204). Denna
inskränkning är betydelsefull. Få stiftelser lorde driva enbart
näringsverksamhet. Enligt vår uppfattning bör åtgärder för alt förbättra
insynen i stiftelserna avse all verksamhel. Årsredovisningen bör därför bygga
på andra uppgifter än sådana som lämnas i ett årsbokslut.

Årsredovisningen skall enligt förslagel bli tillgänglig
för allmänheten hos den länsstyrelse som är registreringsmyndighet enligt
handelsregisterlagen (1974: 157). Denna ordning är olämplig för stiftelsema. De
bör i stället inlämna årsredovisningen till den länsstyrelse som är
tillsynsmyndighet enligt 1 8 i lagen (1929: 116) om tillsyn över stiftelser.
Dessutom bör de föreslagna bestämmelserna samordnas med 14 8 i samma lag.

Enligi vår uppfattning lillgodoser kommitténs förslag om
årsredovisning knappast alls behovet av insyn i stiftelsemas verksamhet. Denna
fråga bör i stället lösas med utgångspunkt i de särskilda förhållandena inom
stiftelseväsendet. Starka skäl talar för att införa bestämmelser om bl.a.
årsredovisning i en ny lagsliflning om stiftelser. Vi ämnar föreslå en sådan
ordning.

Enligi vår mening saknas det anledning atl övergångsvis
införa ell krav på att vissa stiftelser skall lämna årsredovisning enligt
förslagel. De föreslagna beslämmelsema har ett alltför begränsat värde från
redovisningssynpunkt för alt belasta stiftelsema med en sådan skyldighet. Vi
anser att det pågående utredningsarbetet kan avvaktas ulan påtagliga
olägenheter. Dessulom finns det redan vissa bestämmelser i ämnet inom ramen för
tillsynen över stiftelserna. Vi föreslår därför alt stiftelserna undantas från
förslaget om årsredovisning.

Företagsobeståndskommittén: De minsta företagen (och
koncernerna) dvs. de som sysselsätter i medeltal mindre än tio anställda har
lämnats

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 85

ulanför förslagen. Denna kategori företag kan i vissa fall
ha betydelse från arbetsmarknads- och regionalpolilisk synpunkt. Har sådana
företag erhållit statligt stöd för sin verksamhet åligger del företagel att
fortlöpande hålla samhällets organ informerat om resultatutvecklingen. Detta
gäller emellertid inle övriga företag som hör till den minsta kategorin.
Skyldighet för de minsta företagen alt upprätta offenllig årsredovisning kunde
generelll innebära att samhällets organ fick ökade möjligheter att tidigt
varsna tendenser till ogynnsam utveckling. Hur lungl denna synpunki bör väga
vid en samlad bedömning av frågan om offentlig årsredovisning för de minsta
företagen kan dock FOK inte avgöra.

FAR: Förslagel har utformats med 1975 års aktiebolagslag
som förebild. När det gäller beslämmelsema om årsredovisning har dock vissa
betydelsefulla undantag gjorts. Så skall årsredovisningen enligt förslaget
exempelvis inte innehålla någon förvaltningsberättelse. Däremot har beslämmelsema
om delårsrapport överförts utan ändring. Informationsinnehållel kommer då att
bli fylligare i delårsrapporten än i årsredovisningen. Av en schematisk
kartläggning av olika bestämmelser framgår att förslaget skulle leda till en
komplicerad struktur.

FAR vill ifrågasätta om inte beslämmelsema bör utformas
enligt 11 kap.

ABL i lillämpliga delar. Härigenom skulle en förenkling även uppnås.

Detta leder emellertid till ökade krav på uppgiftslämnaren, varför en be

gränsning till slörre företag än som föreslagits blir erforderlig, i vart fall

inledningsvis.----

FAR gör följande bedömning av detaljema i lagförslaget
såviu gäller årsredovisning.

1.
Aktiebolagslagen
kräver all styrelsen och verkslällande direktören skriver under
årsredovisningen. Detta krav finns inte i föreliggande lagförslag för
årsredovisningar (men däremot för koncernredovisningar). För frågan om revision
har delta en betydande nackdel eftersom revisorn tolkar underskriften som bevis
på att undertecknama tar ansvar för innehållet i årsredovisningen, som ju i
vissa avseenden avviker från årsbokens innehåll. Detta måste i så fall lösas på
annat sätt av revisorema (genom korrespondens mellan företaget och revisorn),
vilket är någol opraktiskt. Lagen bör dårför kräva att de bokföringsskyldiga
skall underteckna årsredovisningen.

2.
Enligt 1 8
skall etl förelag som ingår i koncern, som enligt lagförslagel har att avge
koncemredovisning, avge årsredovisning även om det har mindre än 10 anställda.
Den molivering, som ges i betänkandet på s. 163, bör leda till att kravet på
årsredovisning kan begränsas till moderföretaget i koncernen, för det fall atl
detta har mindre ån 10 anställda.

3. Enligt sista slycket av 7 8 får
uppgift som avses i punkterna I och 2 av samma paragraf intagas i not. Detsamma
bör gälla uppgift enligt paragrafens punkl 3, eftersom denna uppgift - om resultatet
av rörelsegrenar -enligt erfarenhetema av aktiebolagslagens tillämpning har sin
naturliga plats bland noterna lill resultaträkningen.

LRF: Som
föreslagen gräns för skyldighel att över huvud taget upprätta årsredovisning
har angetts att förelaget under det gångna räkenskapsårel sysselsatt i medeltal
minst tio anställda, LRF ulgår ifrån att därmed i likhet med den i
bokföringslagen uppsatta gränsen för enskilda näringsidkare att upprätta
årsbokslut, avses årsanställda. Eljest skulle de stora säsongvariationer i
anlalet anslällda som förekommer inom jordbruket på ett mindre lyckat sätt
kunna öka jordbrukares uppgiftsskyldighei. Förbundet vill emellertid
ifrågasätta om antalet anställda över huvud tagel bör vara avgö-

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 86

rande för skyldigheten att upprätta årsredovisning.
Antalet anställda säger nämligen ingenting om företagets slorlek. Som kommittén
anfört i motiven har de anställda andra vägar att få information om företagel.
Redovisningen kommer således all rikta sig lill främsl borgenärer och
myndigheter. Dessa torde vara belydligl mer betjänta av all årsredovisning
upprättas vid en viss årsomsättning eller, som i förslagets 4 6, vid ett visst
netlovärde av i rörelsen ingående tillgångar. 1 båda fallen bör gränsen
uttryckas som elt antal basbelopp enligt lagen om allmän försäkring.

LO: Vad gäller frågan om att utsträcka skyldighelen att
upprätta årsredovisning till bl.a. handelsbolag och enskild näringsidkare
finner LO helt riktigt. Principen bör dä vara att innehållel i dessa
årsredovisningar skall så långl möjligt överensstämma med aktiebolagslagens
krav på innehåll. Till vissa delar föreslås också delta. Men märkligt nog inte
att förvaltningsberättelse skall upprättas. Inte heller behöver företag med en
omsättning som understiger I 000 gånger basbeloppet eller med antalet anställda
som under vart och ett av de två nårmast föregående räkenskapsåren i medeltal
understigit 200 uppge de uppgifler som föreslås i lagförslagets 68 6 och 7.
Likaså föreslås att endast företag resp. koncem (och sidoordnad dilo) med under
räkenskapsåret i medeltal minst 10 anställda är skyldig atl upprätta
årsredovisning resp. koncemredovisning. Till del senare föreligger två
reservationer till vilka LO fullständigt instämmer. Enligt LOs förmenande finns
det ingen som helst anledning att skapa sådana särregler gentemot
aktiebolagslagens krav. De uppgifter det är fråga om är av en sådan karaktär
att även om de inte är direkl tillgängliga (vilket de borde) så skulle en
redovisning även vara till fördel för förelagets skötsel.

1 anslutning till det ovan sagda vill organisationen
hänvisa till sitt yttrande över "Riksdagens insyn i statliga
företag" (SOU 1978:63) i vilken LO redovisade sina krav på bl. a.
innehållel i årsredovisningen i aktiebolag.

Svenska Fabriksarbeiareförbundet: Inflylandel för de
anställda i företagen kan och ska ta sig olika former. Ett medel för
inflytande kan vara representation i ett företags styrelse. Andra medel lill
inflytande kan vara rätt lill förhandlingar, information i olika frågor.
Inflytandet kan också vara utformat såsom vetorätt eller egen beslulanderäll.
Elt inflytandesäll utesluter inte andra. Olika inflytandevägar ska komplettera
varandra. Men en sak ska vara genomgående när det gäller de anslälldas
inflylande. Och det är att alla arbetstagare ska ha samma möjligheter till
inflytande oavsett om deras arbetsgivare ulgörs av elt slort förelag eller ell
litet förelag.

Förbundet kan mot den bakgmnden inte biträda ett förslag
som innebär atl de minsta företagen dvs. de som sysselsätter i medeltal mindre
än 10 anställda ska vara undantagna från skyldigheten att upprätta årsredovisning.
(Med årsredovisning avses liksom betr. aktiebolag den offentliga
redovisningen). Sv. Fabriksarbetareförbundet har medlemmar på ungefär I 600 förelag
med mindre än 10 anställda.

Förbundet vill på samma sätl som reservantema Hammarberg,
Ericson och Gustavsson peka på alt den informationsskyldighet betr. den produktionsmässiga
och ekonomiska utvecklingen inom förelaget som 19 6 medbestämmandelagen ålägger
arbetsgivaren endast är aktuell om arbetsgivaren slår i ett
kollektivavtalsförhållande till arbetstagarorganisationen. Denna förutsätlning
brister ofta i fråga om de små förelagen.

Det kan alltså från de anställdas synpunkt vara mera
motiverat med offentlig årsredovisning för de små företagen än för de störte.

Det kan inte heller föreligga något argument mot
årsredovisning för dessa små förelag innebärande aU del skulle medföra alllför
belydande

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 87

besvär för företagama. Enligt kommittéförslaget behöver
årsredovisningen inle innehålla mer uppgifter än årsbokslutet. I dessa fall
kan alltså årsredovisningen lill sitt innehåll vara identisk med årsbokslutet.

Förbundet stöder således reservantemas förslag att
skyldighet att upprätta årsredovisning bör åläggas alla som enligt
bokföringslagen har atl upprätta årsbokslut.

TCO: TCO inslämmer i vad reservantema anför. Det rör sig
enligt reservantema om ca 100000 företag som med majoritetens synsätt skulle
ställas utanför möjligheten till denna insyn. Den fackliga verksamheten är av
naturliga skäl normalt avsevärt svagare i dessa företag. Bestämmelsen i 19 6
medbestämmandelagen om information är ofta inte tillämplig p,g,a, att
kollektivavtalsförhållande till arbetsgivaren inte råder. Det är således ur de
anslälldas synpunki i själva verkel mera motiverat med en offentlig redovisning
för de små företagen än för de större. Innehållet i årsredovisningen bör i
princip överensstämma med MBLs regler. De undantag beträffande bl, a,
skyldighet att upprätta förvaltningsberättelse som föreslås för företag under
en viss storlek (bl. a. 200 anställda) bör därför enligt TCOs mening utgå.

Svenska Bankföreningen: Bankföreningen ifrågasätter om
anmodan via länsstyrelsen inte år en onödig omgång. Myndighet som önskar ta del
av årsredovisningen bör normalt kunna vända sig direkt till företaget med sin
begäran. Detsamma gäller varje enskild som har ett berättigat inlresse alt få
del av årsredovisningen, l.ex. en kreditgivare. Endast om en sådan begäran inte
villfares, borde begäran om årsredovisningen via länsstyrelsen ifrågakomma.
Denna ordning borde avspeglas i lagtexten.

Svenska Byggnadsenlreprenörföreningen: SBEF anser att del
är riktigt atl man så långt möjligt bereder företagsintressenter insyn i rörelsens
ekonomiska förhållanden. SBEF har därför under lång tid, bland annat genom
boken "Byggnadsföretagels årsredovisning", arbetat med att utveckla
god redovisningssed. Långt före tillkomsten av nu gällande aktiebolagslag
rekommenderade SBEF öppen redovisning av lagerreserver. I vissa situationer
måsle emellertid kravet på öppen redovisning efterges. Detta kan bl. a. vara
fallet om företagets konkurrenter ges möjlighet till insyn i företaget som på
sikt kan leda till skada för företaget och dess anställda.

I tidigare avsnitt har bl. a. visats att medelslora
byggföretag som arbetar på en lokal marknad ofta har dålig lönsamhet samt är
mycket känsliga för föriuster.

Dessa förelags ställning är därför mycket ömtålig och ett
konkurrentföretag som vill öka sin marknadsandel på orten kan, om det får
vetskap om all det andra företagets ekonomiska ställning är svag, genom att
lokalt anta anbud till forlustpriser under etl ä två år, konkurrera ut sin
ekonomiskt svagare konkurrent.

Om det på
detta sätt konkurrensutsatta företaget drivs i form av handelsbolag befinner
sig ägama, genom den personliga ansvarigheten för bolagets skulder, i en mycket
svår situation. Nuvarande lagbestämmelser har möjliggjort för dessa företag
att undvika insyn från konkurrenter. De intressenter som verkligen har ett
berättigat krav på insyn i företaget torde för övrigt redan i dag ha
möjligheter till detta. Sålunda torde de anslällda ha möjlighet till insyn
genom sina fackliga förtroendemän och banker och andra krediigivare har
regelmässigt insyn i samband med kredilgivning och förnyelse av äldre krediter.
Vidare är skatlemyndighetemas möjlighet till insyn väl tillgodosedd.

På grund av vad sålunda anförts anser SBEF att ett
genomförande av

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 88

förslaget om årsredovisning kan medföra mycket besvärande
olägenheter för den ifrågavarande företagstypen och att olägenheterna inle
uppvägs av några påtagliga fördelar.

Om krav på årsredovisning skulle införas anser SBEF
emellertid att dispensmöjligheten i förslaget till 1 kap. 5 6 punkt 3 utvidgas
till att gälla också befrielse från skyldigheten att särskilt redovisa slorlek
och förändring av lagerreserv. Vidare bör som exempel på dispensskäl i en
evenluell proposition anges sådana konkurrensskäl som SBEF ovan redovisat.

Om kravet på årsredovisning införs bör de föreslagna
kriterierna för

årsredovisning, all "företaget ingår i koncem, med minst 10
anställda"

tagas bort. Etl genomförande av förslaget i denna del skulle nämligen

kunna leda till en icke lämplig offentlighet för byggföretag med endast ell

fåtal pågående arbeten eller fastigheter. Resultatet av enstaka projekt eller

förhållande mellan företaget och enstaka kund kan alltför lätt uppenbaras

för konkurrenter. Motivet för att alla företag i koncem med minst 10

anställda skall lämna årsredovisning är atl koncernredovisningen bör kom

pletteras med årsredovisningar för alla i koncern ingående förelag. SBEF

kan inte inse atl det förhållandel att ett litet bolag ingår i en koncern
skulle

göra årsredovisningen intressant. Tvärtom lorde intäkter, kostnader, till

gångar och skulder i de små företag som hår år fråga om var för sig utgöra

en så försvinnande liten andel av koncemens intäkter, kostnader, lillgång

ar och skulder att möjlighet lill separat studium av det lilla företaget är
hell

utan intresse. Möjligen är orsaken till ulredningens förslag till separat

årsredovisning för små koncernbolag önskemålel att möjliggöra avstäm

ning av koncemredovisningen. Inte heller detta skål kan dock göras gällan

de eftersom revisor, enligt lagförslagets 2 kap, 7 6, skall granska såväl

koncernredovisningen som koncemföretagens inbördes förhållanden i öv

rigt. SBEF anser därför att kravet på offentlig redovisning av alla koncern

företag oavsett storlek måste utgå. Givetvis bör även de minsta

företagen medtas i koncernredovisningen samt
aktieinnehavet specificeras i not till balansräkningen.

Svenska Revisorsamfundet SRS: Enligt samfundets
uppfattning bör en avgörande vikt fästas vid formen för verksamhelens
bedrivande. Det är motiverat att föreskriva offentlig årsredovisning för
förelag, som bedrivs utan personligt ansvar och med ett risktagande som
begränsas till gjorda insatser. I företag där delägama står elt obegränsat
personligt ansvar, finns inte dessa skäl för en offentlig årsredovisning. På
grund härav anser samfudnel, all skyldighet att avge offentlig årsredovisning
bör begränsas till sådana fall dår det kan anses föreligga ett mera allmänt
intresse av insyn i företaget. Den nedre gränsen för skyldighet att efter
anmodan insända årsredovisning till registreringsmyndigheten bör därför i vart
fall inte sättas lägre än till företag som normalt sysselsätter minst tjugofem
årsanställda. Anknytningen till antalet anställda bör uttryckligen ske till
årsanställda, då i annat fall tolkningssvårigheter kan befaras uppstå.
Beiräffande gränsen för skyldighet att utan anmaning insända avskrift av
årsredovisningen tillstyrkes utredningens förslag.

Vad därefter angår årsredovisningens innehåll finner
samfundet ingen annan anledning till erinran än att förslaget bör kompletteras
med föreskrift om all årsredovisningen skall undertecknas av de
bokföringsskyldiga.

Sveriges advokaisamfund: Samfundet har ingen erinran mot
de i 1 kap, 4 6 föreslagna bestämmelserna. Däremot kan samfundet inte finna att
någol godtagbart skäl anförts för bestämmelserna i I kap. 3 8- Enligt

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 89

samfundets mening bör del inte föreskrivas någon
skyldighet för de årsredovisningsskyldiga, som inle omfattas av bestämmelserna
i 8 4, atl ens efter anmodan insända redovisningshandlingama till
länsstyrelsen. Under alla omständigheter bör det inle tillkomma
"envar" en obetingad rätt atl föranslalta om att skyldighet inträder
för den årsredovisningsskyldige att insända nämnda handlingar. För all en
sådan skyldighet skall inträda måsle åtminstone krävas att länsstyrelsen i
varje enskilt fall prövar om del, med beaktande av samtliga relevanta
omständigheter, kan anses föreligga godtagbart skäl för anmodan till den
årsredovisningsskyldige att inkomma med redovisningshandlingarna.

Sveriges Bokförigns- och Revisionsbyråns Förbund SBRF:
Kommitténs förslag lill årsredovisning för handelsbolag med minst 10
årsanställda och skyldighet att utse revisor föranleder ingen kommentar från
SBRF:s sida.

Det torde ur såväl anslälldas som del allmännas synpunkt
väl motiverat med en fackmässigt utarbetad årsredovisning i alla slörre
företag.

Däremot är det tveksamt om årsredovisningarna skall vara
offentliga handlingar som av envar kan rekvireras från länsstyrelsen. Dels
skulle förslaget innebära en belungande arbetsbörda för länsstyrelserna, dels
kan del ifrågasättas om l.ex. borgenärer kan ha någon användning av de
uppgifler som kan avläsas i redovisningarna, då bolagsmännens privala ekonomi
inte kan redovisas öppel. Då uppgiftema därför inte kan ha något större värde
ur kredilvärdighetssynpunkt har man anledning förmoda att det i första hand är
konkurrenterna som kommer att infordra handlingarna. Uppgiftema om
brultoomsätining, förändring av lagerreserv elc. anser vi kan ge en ur konkurrenssynpunkt
skadlig insyn i företaget.

Sveriges Redovisningskonsulters Förbund: Vi delar
ulredningens uppfattning atl skärpta krav på årsredovisning kan vara
motiverat. Vi anser emellertid alt kraven på upprättande av årsredovisning och
revision bör knytas inte endasl till antalet anställda utan även till
företagets omsättning. Skälet härför är att elt kapilalintensivt företag med få
anslällda, många gånger kan ha väl så stort behov av kvalificerad redovisning
och kvalificerade ekonomiska rådgivare som ett arbetsintensivt företag med
många anställda och relativt låg omsättning.

SABO: SABO utger varje år rekommendationer till
medlemsföretagen om hur årsredovisningen skall utformas. Dessa rekommendationer
bygger helt på beslämmelsema i gällade ABL. I SABOs rekommendalion till utformning
av de anslutna stiftelsemas stadgar har dessutom inlagils en bestämmelse om att
för årsredovisningen skall i lillämpliga delar gälla bestämmelserna i 11 kap
ABL. För SABO-föreiagen skulle därför de föreslagna redovisningsbestämmelsema
i huvudsak inte innebära någon ändring i förhållande till nuvarande, av SABO
rekommenderad praxis.

SABO motsätter sig inte i och för sig förslaget om
offentliggörande hos regislreringsmyndighet (länsstyrelsen) av stiftelsemas
årsredovisning. SABO-stiflelserna har nämligen redan nu skyldighel att avge
årlig redovisning, lill respektive uppdragsgivare/kommun, dår handlingarna
automatiskt blir offenlliga, SABO ifrågasätter därför om offentliggörande hos
länsstyrelsen är motiverad för dessa stiftelser.

3.3 Revision

Riksåklagaren: Jag delar utredningens uppfattning om
behovet av lagstadgad revision för i princip alla bokföringsskyldiga företag
oavsell slorlek och företagsform. Kostnadsaspekten och den begränsade
tillgången pä

s. 90 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 90

revisorer torde dock i vart fall för närvarande lägga
hinder i vägen för att utsträcka revisionskyldigheten till atl omfatta alla de
företag som enligt bokföringslagen är skyldiga att upprätta årsbokslut. Med
hänsyn härtill har jag ingen erinran mot att gränsen för revisionsskyldigheten
tills vidare bestämmes till företag med minst 10 anställda. På sikt bör dock
enligt min mening krelsen av de företag som skall vara underkastade
kvalificerad revision uiökas till att avse samtliga de företag som formellt eller
reelll kan drivas ulan personligt belalningsansvar.

Överåklagaren i Stockholm: Jag vill fästa uppmärksamheten
på att de föreslagna reglema om revision för närvarande ej kan förväntas skapa
några garantier mot brott av olika slag. Det är vanligl i många företag att
samme person, "revisom", för den löpande bokföringen, upprättar årsbokslut
och hjälper ägaren med råd angående bl.a. skattetransaklioner, lagliga eller
olagliga. Det förekommer att "revisom" är den drivande kraften i
brottsligheten, Etl önskemål är atl i framliden slörre krav slälls på
revisorema även i mindre företag.

Åklagarmyndigheten i Malmö åklagardistrikt: Skall
beslämmelsema om

årsbokslut och årsredovisning kunna efterlevas bör företagen vara skyl

diga att anlita revisor för revision. Kommittén har velat inskränka skyl

digheten till större bolag under hänvisning till de för mindre bolag betung

ande kostnaderna. Reservanter har tillika framhållit bristen på revisorer.

Givet år atl dessa invändningar är betydelsefulla. Somjag närmare avser

att utveckla, när del gäller koncemer, är invändningarna inte bärande. Jag

anser därför atl alla bolag, som år skyldiga upprätta årsbokslut, tillika skall

vara skyldiga låta verkställa revision. Med hänsyn lill de anförda svårighe

terna bör en sådan bestämmelse införas successivi under en övergångs

lid. ------

Jag vill siarkt understryka det allmänna intresse, som
finnes för revision i de i 3 kap. 1 och 12 86 i förslaget angivna koncemema.
Jag anser även att i de fall koncern föreligger, skyldighet skall finnas att
anlita auktoriserad eller godkänd revisor.

Länsåklagarmyndigheten i Malmöhus län: Såsom påpekats i
reservation 1 bör på sikt alla företag med obligatorisk årsredovisning också
vara skyldiga all anlita revisor. Av skäl som framgått av reservalionen bör i
vart fall i fråga om de företag som enligt kommitténs förslag skall upprätta
årsredovisning råda revisionskrav.

Kammarrätien i Stockholm: Lagföreskrift om förekomsten av
revisor även i andra företag än sådana som drivs i aktiebolagets eller den ekonomiska
föreningens form torde förmodligen leda till att bokföringslagens regler om
årsbokslut m.m. noggrannare iakttas, eftersom detta bokslut skall ligga till
grund för årsredovisningen. Särskilt i mindre företag lorde förekomsten av
revisor leda till att företagsledningen avhåller sig från obefogade eller
tveksamma dispostioner, i vart fall före det att revisorn eller annan som
känner lill tillämpliga författningsbestämmelser Ullfrågats om det tillåtliga i
disposilionema.

Bankinspektionen: Också när det gäller skyldigheten att ha
revisor anser inspeklionen att gränsen 5 anställda bör gälla. Inspektionen får
i sammanhanget erinra om all inom ramen för brollsförebyggande rådels översyn
av lagstiftning mol organiserad och ekonomisk brottslighet har man i en rapport
(BRÅ PM 1978:2) behandlat revisors verksamhet. I rapporten (s. 40) framhåller
man som angeläget att frågan om revisionsplikt beiräffande handelsbolag,
kommanditbolag och enskilda näringsidkare fär en positiv lösning. Den
registrering som man föreslår anser man bör gälla även andra

s. 91 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 91

företagsformer där revisionsplikl införs. Inspektionen har
i yllrande 1979-01-12 tillstyrkt att de förslag och rekommendalioner
promemorian innehåller genomförs. I detta sammanhang anser inspektionen
särskilt angelägel att peka på den ändring i revisors tystnadsplikt som
föreslås i promemorian.

RRV: Det
syns naturligt att kravet på revision ej utsträcks till en större

grupp än den som omfattas av kravet på årsredovisning, eftersom

revisionsarbetet i väsentliga hänseenden utgår från denna handling. Sår-

skilda omständigheter talar också för alt gränsen för skyldighelen atl anlita

revisor ej bör sättas lägre än vid tio anslällda. Verkel återkommer lill dessa

frågor i ett senare avsnitt.-

Brottsförebyggande
rådet (BRÅ) har i promemoria 1978:2 "Revisors verksamhet" lagt fram
vissa förslag och rekommendationer. RRV förutsätter alt erforderliga
samordnande bedömningar kommer till slånd i det fortsatta arbetet med beredning
av här aktuella betånkanden. Samordningsbehovet rör bl a. de i direkliven lill
bolagskommiltén upptagna frågorna om tillgången på kvalificerade revisorer och
behovet av särskilda övergångsregler.

I
förenämnda promemoria rekommenderas att kvalificerad revision på sikl skall
krävas i alla aktiebolag. Bolagskommittén föreslår (2 kap. 3 8 lagförslaget)
att även andra förelag än aktiebolag skall ha kvalificerad revisor när
företaget resp. koncemen har sådan balansomslutning eller sådanl antal
anställda som enligt aktiebolagslagen medför skyldighel för aktiebolag alt
anlita kvalificerad revisor. Närmare uppgifter om lotala antalet företag som
berörs av kommitténs förslag saknas. Det kan enligt RRVs mening inte uteslutas,
att tillgången på auktoriserade revisorer f. n. är så snäv att särskilda
olägenheter bl.a. på grund av bristande incitament till konkurrens - kan
uppkomma om kommitténs förslag genomförs. Dessa kan dock eventuellt komma alt
motverkas genom utnyttjande av den föreslagna dispensmöjligheten för godkända
revisorer varigenom särskilda övergångsbestämmelser inte skulle erfordras. Ell
genomförande av BRÅs angivna förslag torde dock bli möjligt all diskutera först
i etl längre tidsperspektiv.

I den
fortsatta beredningen av aktuella lagstiftningsfrågor torde även böra närmare
övervägas det i ovan angivna promemoria föreslagna förbudet för andra än
auktoriserade eller godkända revisorer och revisonsbolag atl i firma eller
eljest vid beleckning av sin näringsverksamhet använda ordel revision eller
sammansättningar med eller avledningar av della ord. Bolagskommittén föreslär
etl lagstadgal krav på revision för företag och koncerner med minst tio
anställda. För dessa uppgifter krävs varken auktorisation eller godkännande.
Etl sådant krav vore för övrigt antagligen orealistiskt med hänsyn till
revisionskostnaderna och tillgången på personal inom ifrågavarande
revisorsgmpper. Det synes RRV i detta läge inle vara praktiskt genomförbart att
sådana grupper som inte brukar betecknas såsom kvalificerade revisorer utesluts
från användningen av ordet revision.

RSV: RSV instämmer i reservantemas förslag atl gränsen för
att utse revisor i princip bör sättas vid tio anställda. För närvarade är
tillgången på revisorer dock tillräcklig, varför regeln tills vidare inle bör
sällas i kraft.

Länsstyrelsen
I Stockholms län: Länsstyrelsen delar kommitténs uppfattning om nödvändigheten
av revisionsregler för att föreskriftema om årsredovisningsplikt skall bli
effektiva. Praktiska möjligheter synes därvid inte föreligga atl låta
revisionsskyldigheten omfatta de företag och kon-

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 92

cerner som har färre än tio anslällda. - I likhet med vad
som föreskrivs för årsredovisningshandlingar bör avgift ultas vid begäran från
envar om atl länsstyrelse genom beslut skall anmoda revisionsskyldig att inkomma
med avskrift av behörig revisionsberättelse.

Lånsstyrelsen i Göleborgs och Bohus län: Länsstyrelsen
tillstyrker i

princip vad kommittén har föreslagit. En särskild fråga är i vad mån

reservationsförslaget om uividgad skyldighet alt upprätta årsredovisning

skall slå igenom även på omfattningen av revisionsskyldigheten. Länssty

relsen harovan tillstyrkt reservanternas förslag om utvidgad skyldighel all

upprälla årsredovisning. Det synes dä naturligt alt även revisionsskyldig

heten utvidgas.-- Länsstyrelsen delar emellertid reservantemas upp

fattning, att revisionsskyldigheten tills vidare bör begränsas i enlighel med

vad kommitténs majoritet föreslagil.

Konkurslagskommittén: Del ligger i sakens nalur att de
företag som

åläggs atl
upprätta årsredovisning också blir föremål för revision.

Konkurslagskommittén har under sitt arbele pekat på att
reglerna om revision kan behöva ses över. Det är naturligt att de ändringar i
fråga om revision av aktiebolag som kan komma beaktas i det fortsatta arbetet
med den av bolagskommitltén föreslagna lagstiftningen.

Stiftelseulredningen: För pensionsstiftelser skall
arbetsgivaren utse revisor om inle annal är stadgat. Vidare kan
tillsynsmyndigheten vid behov utse en särskild revisor. Revisionsberättelsen
skall tillsammans med årsredovisningen lämnas in till tillsynmyndigheten (se
17 8 3 st i lagen (1967; 531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m.).
Molsvarande ordning gäller för personalstiftelser (se 30 6 1 st i samma lag).

För de allmännyttiga bostadsstiftelsema är det etl
lånevillkor alt räken

skaperna granskas av minst två revisorer. Minst en av dem skall vara

auktoriserad om stiftelsens grundkapital uppgår till minst 2 miljoner kronor

(se 22 8 2 st i bostadsfinansieringsförordningen (1974:946); se även bo

stadsstyrelsens anvisningar i Sfo 36/75),

Kommitténs förslag om revision träffar stiftelserna i
flera olika fall. De sliftelser som har att lämna årsredovisning enligt
förslaget blir skyldiga alt utse revisor. Om en sådan stiftelse är moderföretag
i en koncern skall revisorn granska både stiftelsens och koncernens
förhållanden. De stiftelser som är dotterföretag i koncerner enligt förslaget
kommer i vissa fall att beröras av koncernrevisionen. Detsamma kommer att gälla
de stiftelser som ingår i sidoordnade koncemer. Om en sådan koncem står under
en enhetlig ledning av en stiftelse kommer även denna stiftelse all i vissa
fall beröras av en del föreskrifier om koncemens revision.

Vi har vall atl begränsa oss till att behandla de
föreslagna bestämmelserna utifrån stiftelsernas förhållanden. Framställningen
inleds med vissa synpunkter på skyldighelen att utse revisor i etl anlal
stiftelser. Därefler behandlas vissa koncernförhållanden.

1 likhet med kommiitén anser vi det vara angeläget att
förelagens förhållanden granskas av revisorer. Men ett lagfäst krav på
revision bör vara anpassal till de särskilda förhållandena i de berörda
förelagen. För stiftelserna år den föreslagna ordningen olämplig i flera
avseenden. Även här torde det bero på all kommittén har utgått från behoven och
förutsättningarna i handelsbolagen. Kommittén synes inle ha uppmärksammal de
lidigare omtalade bestämmelserna om revision i vissa slifielser.

Skyldighelen att ulse revisor kommer all begränsas till
dem som har atl lämna årsredovisning. Därmed undantas ett betydande antal
stiftelser. Enligt vår mening finns det ingen anledning att särbehandla vissa
stiftelser

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 93

på della sätt. Ett krav på revision bör avse alla
stiftelser. Samtidigt bör etl sådanl krav samordnas med den nuvarande ordningen
för vissa stiftelser. Vidare bör det beaktas att sliftelser kan stå under
tillsyn.

Revisorn skall utses av stiftelsen. Men det framgår inte
av förslaget vem som skall vidta denna åtgärd för sliftelsen. Betänkandet ger
ingen annan vägledning än alt det inte skall anses vara någon
förvaltningsålgärd (se a. a. s. 191). För stiftelserna lorde detta regelmässigt
innebära att styrelsen har alt ulse den som skall granska stiftelsens
förhållanden. En sådan ordning kan inle utan vidare godtas. Den medför
uppenbara risker för atl revisorn blir beroende av styrelsen. Därmed kan han
förlora i trovärdighet.

Revisorn skall granska stiftelsens årsredovisning och
räkenskaper saml företagsledningens förvaltning. Innebörden av detta är något
oklar i ell avseende. Troligen avses endasl sliftelsens bokföringspliktiga
verksamhet. Förslaget bygger ju pä skyldigheten alt lämna årsredovisning. Men
i sä fall rör del sig om en omotiverad begränsning. Den kan få stor praktisk
betydelse för stiftelserna.

Revisom skall ha tystnadsplikt. Han skall inte få lämna
upplysningar om sitt uppdrag till obehöriga om det kan skada stiftelsen.
Utformningen av förslaget i denna del är bristfällig. Bestämmelsen är alltför
obestämd för att erbjuda någon säker vägledning. För stiftelsema måste bl.a.
förhållandel mellan revisorn och tillsynsmyndigheten redas ut.

Länsstyrelsen skall medverka till atl revisionsberättelsen
blir tillgänglig för allmänheten och i vissa fall förordna revisor. Då del
gäller stiftelserna bör dessa uppgifler avse den länsstyrelse som är
tillsynsmyndighet enligt 1 6 i lagen (1929: 116) om tillsyn över stiftelser.
Dessutom bör de föreslagna bestämmelserna samordnas med 17 8 tredje stycket i
lagen (1%7: 531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m.

Förslaget atl vissa stiftelser skall utse revisor är
behäftat med påtagliga brisier. Enligt vår uppfattning är det inle ägnat att
ligga till gmnd för lagstiftningsåtgärder. Frågan bör i stället lösas inom
ramen för en ny lagstiftning om stiftelser. Vi ämnar uiarbeta elt förslag till
en sådan lösning.

De föreslagna bestämmelserna bör inte heller införas i
avvaktan pä vårt ulredningsarbele. De har ett alltför begränsai värde från
kontrollsynpunkt för att belasla vissa sliftelser med alt utse revisor enligt
förslagel. Vidare är den föreslagna ordningen dåligt anpassad till stiftelsemas
förhållanden. Dessutom torde huvuddelen av de berörda stiftelserna redan vara
föremål för revision. Vi föreslår därför att stiftelsema undantas från de
föreslagna reglerna om skyldighel att ulse revisor. Del sker för övrigt utan
vidare om stiftelserna befrias från att lämna årsredovisning enligt förslaget.

Del återstår att behandla vissa koncemfrågor. Revisom i
sådana företag som har alt lämna årsredovisning och som är moderföretag enligt
förslaget skall även granska koncernens redovisning och övriga förhållanden. I
första hand berör detta förslag de stiftelser som är moderföretag. Men
stiftelser kan även som dotterföretag omfattas av en sådan revision.

Till all börja med brister den föreslagna bestämmelsen i
samordning med förslaget om koncerner. För sådana koncemer som under det
senaste räkenskapsåret har sysselsatt i genomsnitt mindre än 10 anställda
kommer det inte alt behöva lämnas någon koncemredovisning. Därmed kan det komma
att saknas ett viktigt underlag för granskningen.

Det framgår inte uttryckligen av förslaget om revisoms
uppdrag är avsett att begränsas till koncemföretagens bokföringspliktiga
verksamhet. Men det finns skäl all anta det. Enligt vår uppfattning finns det
ingen saklig

s. 94 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 94

grund för en sådan begränsning. Ett krav på
koncernrevision bör avse all verksamhet i koncemens företag. Annars kan den bli
tämligen meningslös. Det gäller inte minst om det ingår stiftelser i koncernen.

Den föreslagna bestämmelsen om tystnadsplikt för
revisorema år otillfredsställande vid koncernförhållanden. Enligt ordalydelsen
skyddas endast den som har att lämna årsredovisning. En sådan ordning kan inle
godlas. Tystnadsplikten bör i slället gälla i förhållande till samtliga koncernföretag.

Även utformningen av revisoremas skadeståndsansvar har
liknande brisier. Det är osäkert hur långt detta ansvar sträcker sig vid skador
hos dotterföretagen. Denna brist bör avhjälpas. Enligt vår mening finns det
ingen anledning atl särbehandla vissa koncernföretag i ansvarshänseende.
Ansvaret bör vara enhetligt inom koncemen.

De stiftelser som ingår i sidoordnade koncerner berörs i
vissa fall på samma sätt som dotterföretag av de föreslagna bestämmelserna om
koncernrevision. Vi hänvisar i denna del till tidigare redovisade synpunkter
på koncernförhållanden. Här skall vi däremot avslulningsvis behandla det fall
då en sådan koncem står under en enhetlig ledning av en stiftelse.

När det fordras koncernredovisning, skall det ulses
revisor för sidoordnade koncemer. Därmed undantas koncemer som under del
senasle räkenskapsåret inte har sysselsatt i genomsnitt minst 10 anställda.
Enligt vår mening är emellertid behovet av revision inte enbart beroende av
antalet anställda. En begränsning kan vara motiverad, men den bör i så fall
bygga på andra kriterier.

Av den föreslagna bestämmelsen framgår det inte vem som
har att utse revisor för sidoordnade koncemer. Troligen har kommillén menat atl
det skall ankomma på det ledande förelaget alt göra det (jfr 3; 13 i
förslaget). Det är nödvändigt att bestämmelsen förtydligas i denna del.

Förslaget innehåller inte någon föreskrift om vem som
skall bära kostnaderna för revisionen. En sådan regel bör övervägas. Enligi
vår uppfattning är det inte rimligt alt låta det ledande förelagel svara för
kostnaderna. Detta förelag omfattas ju inte av själva revisionen. Enligt
förslaget behöver det inte heller utse någon egen revisor. Revisionskostnaderna
bör i stället fördelas mellan koncernföretagen.

Då det ledande företaget utgörs av en stiftelse bör
revisionsberättelsen sändas in till den länsstyrelse som är lillsynsmyndighel
enligt 1 6 lagen (1929: 116) om lillsyn över sliftelser. Därmed upprätthålls
ett samband med tillsynen över stiftelserna.

Företagsobeståndskommittén: Del är enligt FOK:s mening av
stort värde om det i elt företag finns en revisor. Förutom uppgiflen att
kontrollera redovisningen och granska alt bokslut m.m. uppfyller legala krav
kan revisorn, särskilt i mindre och medelstora företag, ha en rådgivande funktion,
l.ex. beträffande redovisningssystemets uppläggning, rutiner för kontroll av
del ekonomiska ulfallel gentemot budgets och i skattefrågor. Det sagda
förutsätter givetvis att revisionen genomföres noggrant och sakkunnigt. FOK
vill i sammanhanget erinra om de förslag och rekommendationer beträffande
revisors verksamhet som brottsförebyggande rådet har avgivit (PM 1978: 2). De
nya eller ändrade bestämmelser som kan bli en följd härav anser FOK bör kunna
tillämpas på revisorer i handelsbolag och hos enskilda näringsidkare m. fl.

FAR: Den utökade revisionsplikten aniages enligt
ulredningen endast i begränsad utsträckning beröra auktoriserade och godkända
revisorer. Vid övervägande om tillgängliga resurser är tillräckliga uppehåller
sig utred-

s. 95 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:
143 95

ningen i stor utsträckning vid tillgången på
bokföringsbyråer som inle har

kvaliflcerade revisorer anställda, Della förefaller egendomligt ur mer än en

synvinkel. Det har inte tillräckligt observerats att 1975 års aktiebolagslag

innehåller jåvsregler som begränsar bokföringsbyråemas möjligheter att

även utföra en oberoende revision. Tillgången på oberoende revisorer är

därför inte självklart tillräcklig för alt tillgodose de behov som skulle

uppkomma om lagen infördes. Ur samhällets synvinkel eftersträvas en

situation dår revisionen handhaves av kvalificerade revisorer (Se BRÅs

promemoria "Revisors verksamhet", PM 1978:2), Mot denna bakgrund

vore det olyckligt om den okvalificerade revisionen skulle utvidgas. Revi

sorsfunktionen skulle uttunnas genom att den överföres till bokförare utan

egentlig revisorsutbildning och erfarenhet av revision. Vid bedömning av

behovet av revision i de allra minsta företagen bör vidare noteras att det

rör sig om företag med personlig ansvarighet.

FAR gör följande bedömning av detaljema i lagförslaget
såvitt gäller revision.

I. I lagförslaget har kravet på förvallningsrevision
övertagits från aktiebolagslagen. Förvaltningsrevisionen i aktiebolag syftar
främst till att faslställa huruvida bolagel kan ställa ersättningsanspråk pä
styrelsen och/eller den verkslällande direklören eller huruvida dessa eljesi
handlat i strid mot aktiebolagslagen eller bolagsordningen.

1 handelsbolag, föreningar etc, kan uppgiften att
identifiera ersättningsgrundande handlingar bibehållas. Däremot är det
otänkbart att utföra en förvaltningsrevision med denna målsättning i en enskild
firma, och revisionsberättelsen kan där inte innehålla något uttalande i denna
fråga.

Hänvisningen
i 10 kap, 10 6 aktiebolagslagen till "denna lag" ("eljest
handlat i strid mot denna lag") omfattar många bestäirunelser av aktiebolagsrättslig
art, medan hänvisningen i lagförslaget 2 kap, 10 6 endast täcker årsredovisning
och revision samt i förekommande fall koncernredovisning och delårsrapport. Med
undantag av delårsrapporten täcks dessa områden in i revisionsberättelsens
uttalanden om huruvida årsredovisningen resp. koncernredovisningen uppgjorts
enligt "denna lag". Del är inte möjligt att hänvisa till de lagar i
vilka de associationsrättsliga reglema för de årsredovisningsskyldiga
behandlas, eftersom dessa behandlats i många olika lagar. Det är inte heller
möjligt att hänvisa till alla gällande lagar då en sådan uppgift faller ulanför
revisorns kompetensområde och skulle innebära en praktiskt omöjlig utvidgning
av revisoms arbete. Denna hänvisning bör därför ulgå, då den knappasl är
moliverad enbari av eventuell delårsrap- porteringsskyldighet,

I första
stycket på s. 176 i betänkandet diskuteras hur förvaltningsrevisionen kan
komma att utvecklas i framtiden. Där görs bl. a. följande ullalande:
"Enligt denna utvecklingstendens skall revisorema granska och bedöma
viktigare beslut och åtgärder inom företaget från affärsmässig och ekonomisk
synpunkt samt kanske också granska företagets verksamhet ur social och samhällsekonomisk
synvinkel." Vi delar uppfattningen att förvaltningsrevisionen kommer att
utvecklas och utvidgas men den citerade skrivningen bör inle inlagas i en
kommande proposiiion, eftersom den kan medföra orealistiska förväntningar på
vad revisorema kan åstadkomma vid en normal revision. Det finns ännu inga
fastställda regler för hur företagen skall uppträda ur "social och
samhällsekonomisk synvinkel", varför det inte heller är möjligt för
revisorema att uttala sig om företagens beteende ur denna synpunkt.

Del synes även olämpligt atl överväga att generellt ålägga
revisorerna en

s. 96 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 96

plikt att "granska och bedöma viktigare beslut och
ålgärder inom företaget från affärsmässig och ekonomisk synpunki". Denna
formulering kan bibringa läsaren den uppfattningen alt revisorema är lika väl
som eller bättre skickade än företagsledningama att göra affärsmässiga
bedömningar.

Propositionstexten bör ange att god revisionssed får bli
styrande i vad avser förvaltningsrevisionens utveckling.

Från aktiebolagslagen har övertagits meningen alt
revisorerna även i övrigt kan bringa upplysningar till aktieägamas kännedom
genom revisionsberättelsen. I lagförslaget har "aktieägamas" ersatts
med "den årsredovisningsskyldiges". Rapportering och information
till den årsredovisningsskyldige torde dock endast i undanlagsfall komma all
ske genom revisionsberättelsen.

Tredje slycket av 10 8 som behandlar rapporteringen av
förvaltnings-revisionella iakttagelser bör sålunda få följande lydelse:
"Har revisor vid sin granskning funnit atl ålgärd eller försummelse som
kan föranleda ersättningsskyldighet ligger någon som ingår i företagsledningen
lill last, skall detla anmärkas i berättelsen.

2. Med den nya bokföringslagen har
möjligheterna att ha bokslut vid andra tidpunkter än den 31 december starkt
beskurits. Med de tidsperioder som föresläs i lagförslaget kommer i värsta fall
revisionen av de företag varom fråga är att få göras mellan den 15 maj och den
31 maj varje år. Detta förefaller praktiskt orimligt. Lagförslaget bör i denna
del ändras så att årsredovisningshandlingarna bör avlämnas till revisor senast
fyra månader efier bokslutet och så att revisor skall avge revisionsberätlelse
senast fem och en halv månad efter bokslutsdatum.

3. Om begreppet "sidoordnad
koncem" bibehålles bör i 2 kap. 17 8 utsägas att den som reviderar den
"sidoordnade koncemen" även bör utses till revisor i de i
"koncemen" ingående företagen. Ett problem ur revisionssynpunkt är
alt, då den koncemredovisningsskyldige inte är bokföringspliktig, det kan vara
svårt att fastställa huruvida koncemredovisningen omfattar alla de enheler som
borde ingå däri. Det kan tänkas att revisorn måste omtala detta faklum i
revisionsberättelsen. Delta problem bör behandlas i proposilionen, om förslaget
om införande av begreppet "sidoordnad koncem" leder till proposition.

LRF: Revisorer skall enligt förslaget utses i samtliga
företag, vilka har att upprätta årsredovisning. LRF accepterar att
årsredovisning skall upprättas och revisor ulses också i tämligen små företag.
LRF vill emellertid starkt understryka att det för LRF synes helt meningslöst
att nu eller i framtiden sätta denna gräns lägre än vad som framgår av
förslaget. De flesta mindre företag, även jordbmkare, anlitar redan i dag
bokföringsbyråer och har därmed ordnad bokföring. De fördelar som kan vinnas
genom att ålägga också de minsta företagen skyldighet att upprätta
årsredovisning och utse revisor kan därför inte uppväga de ökade kostnader som
en sådan skyldighet skulle innebära. Detta gäller alldeles oavsett om
tillgången på revisorer i en framtid praktiskt skulle möjliggöra åläggandet av
skyldighet härulinnan.

LO: Vad beträffar kretsen av revisionsskyldiga företag
instämmer LO i reservanternas förslag att sedan erfarenheter vunnits av den nu
föreslagna lagstiftningen, bör frågan om revisionsskyldighetens utsträckande
till ytterligare grupper av företag bli föremål för förnyat övervägande.

Svenska Fabriksarbetareförbundet: Frågan om granskning
genom revisorer hör intimt samman med frågan om årsredovisning. Förbundets inställning
är därvidlag alt revisionen utgör en viss garanti för atl bokförings-

s. 97 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 97

lagen kommer atl efterlevas. För att nä detta mål skulle
vi behöva anlita revisorer för mellan 50000-70000 förelag. Anlalet nu tillgängliga,
utbildade revisorer lorde inle till närmeisévis räcka till för att täcka alla
dessa företag. Förbundel kan därför tills vidare i likhei med kommillén tänka
sig atl krelsen av revisionsskyldiga företag begränsas till att omfatta företag
med minst 10 anslällda.

TCO:
Reservantema föreslår att frågan om utökning av kretsen av revisionsskyldiga
företag bör upptas på nyll sedan erfarenheler vunnils av den föreslagna
lagstiftningen. TCO vill på denna punkt - med hänsyn till det betydande
intresset av att årsredovisningar granskas av utbildade revisorer - föreslå att
frågan om revisionsskyldighetens utsträckande lill ytterligare grupper av
företag omgående blir föremål för en fördjupad prövning.

Svenska
Bankföreningen: Enligt beslämmelse i andra kapitlet I 8 skall revisor utses i
varje företag som är skyldigt all upprälla årsredovisning. Det synes tveksamt
huruvida under de närmasle åren kommer atl finnas lillräckligt många revisorer.
Etl omedelbart krav på revisorer i alla de aktuella förelagen kan medföra att
kvalitén på de anlitade personerna ofta blir olillfredställande. Krav alt
revisor skall tillsättas borde därför gälla först efter en övergångstid.

Svenska
kommunförbundei (majoriteten inom förbundels styrelse): Förslaget skulle inom
den kommunala sektom få betydelse för val av revisorer i första hand i
kommunala stiftelser. Möjligheterna atl tillgodose behovel av enhetlighet och
samordning i den kommunala revisionen, vari då inbe-gripes även de kommunala
företagen, skulle härigenom försvåras. För revision av kommunala företag, som
till större delen utgöres av bostadsföretag, är enligt styrelsens uppfattning
de kommunala yrkesrevisorema väl kvaliflcerade. När det gäller den kommunala
sektom har förslaget om ökade kvalifikationskrav för revisorer nära anknytning
till de frågor om insyn i kommunala företag, som behandlas av kommittén för
utredning av frågor om kommunala företag m. m. Styrelsen får därför föreslå all
denna fråga hänskjuts lill nämnda kommitté.

Svenska
kommunförbundet (en minoritel av tre ledamöter i förbundels styrelse): Vi anser
att andra och tredje meningarna i föregående siycke bör ersättas av följande.

Möjligheterna
att tillgodose behovet av enhetlighel och samordning i den kommunala
revisionen, vari då inbegripes även de kommunala företagen, skulle härigenom
möjligen försvåras. Styrelsen vill emellertid trots detta inte motsätta sig
förslaget.

Svenska revisorsamfundel (SRS): Samfundet är ense med
kommittén om behovet av lagstadgad revision även för andra företagsformer än
aktiebolag och ekonomisk förening. Erfarenhetsmässigt har flertalet företag
emellertid redan i dagsläget tillgång till redovisnings- och skatteteknisk
sakkunskap, vilket i viss mån förringar styrkan av kommitténs argumentering.

Beträffande
revisionsreglemas utformning har motsvarande stadgande i aktiebolagslagen
tjänat som förebild. Däri ingår åven beslämmelsema om revisorsjäv innebärande
bl.a. atl jäv som revisor föreligger för den som varit behjälplig med
företagets bokföring eller medelsförvaltning eller som intar en underordnad
eller beroende ställning till eller är anställd i samma rörelse som person,
vilken yrkesmässigt biträtt företaget med grundbokföringen eller
medelsförvallningen. Genom beslämmelsema om revisionsskyldighet saml reglerna
om revisorsjäv kommer de företag, som 7 Riksdagen 1979180. I saml. Nr 143. Bdagedel

s. 98 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 143 98

omfattas av revisionsskyldighet att åsamkas en extra
kostnad. Revisionsskyldigheten bör därför enligt samfundets uppfattning
inskränkas till förelag av sådan slorlek att fördelama med revisionen uppväger
denna koslnad.

På grund av vad ovan anföris föreslår samfundet all endasl
förelag med normall minsl tjugofem årsanställda skall omfattas av
revisionsskyldighet. För att revisionen skall bli meningsfull föreslås å andra
sidan, all endast revisorer som står under lillsyn skall få utses. Samfundet
föreslår därför, atl den undre gränsen för revisionsskyldighel utformas så atl
auktoriserad eller godkänd revisor skall utses i förelag, som normalt har minsl
ljugofem årsanställda. Enligt samfundets uppfattning finns tillräckliga
personella resurser att möta den ökade efterfrågan på kvalificerade revisorer,
som skulle följa av delta kvalifikationskrav.

Enligt förslagel skall revisionen omfatta även
förvallningsrevision. Revisorn skall sålunda enligt motiveringen, sid. 176,
"granska och bedöma viktigare beslul och ålgärder inom företaget från
affärsmässig och ekonomisk synpunkt saml kanske också granska förelagels
verksamhel ur social och samhällsekonomisk synvinkel". Samfundet motsätter
sig dessa formuleringar, eftersom de kan framkalla anspråk på revisom, som
översiiger hans kompetens. Vidare lorde det vara omöjligt för revisom all
granska förelagets verksamhet ur social och samhällsekonomisk synpunkt, då några
fastställda regler härför saknas. Samfundet ifrågasätter vidare det meningsfulla
i föreskriften att revisom i revisionsberättelsen för enskild firma skall
anmärka om han vid granskningen av företagets förvallning påträffat fel eller
försummelse som kan föranleda ersättningsskyldighet för företagsledningen.
Bestämmelsen bör därför utgå vad gäller enskild firma.

Enligt förslagets 2 kap. 8 8 skall årsredovisnings- och
koncernredovisningshandlingar för det senasl förflutna räkenskapsåret
överlämnas till revisor senast fyra och en halv månad efler räkenskapsårels
utgång. Efler genomförd revision skall revisom därefter jämlikt 2 kap. 10 6
avlämna revisionsberättelse till den som svarar för förvaltningen av förelagets
angelägenheler senast fem månader efter räkenskapsårets utgång. Den lidsperiod
under vilken revisorn har atl utföra revisionsarbetet skulle således kunna
komma att inskränkas till två veckor, vilket förefaller praktiskt hell
orimligt. Förslagel bör därför omformas så, att årsredovisningshandlingarna
skall överlämnas lill revisom senast fyra månader efter räkenskapsårets
utgång, och alt revisorn skall avge revisionsberättelse senast fem och en halv
månad efter samma datum.

Sveriges Redovisningskonsullers Förbund: Beiräffande
kravet på revision ställer vi oss tveksamma till om detta inte kan utformas så
att krav i stället uppställs på kvalificerad redovisningskonsult.
Handelsbolagen och kommanditbolagen utgör ofta relativt små företag, där en
kvalificerad redovisningskonsuli ofta kan fylla elt större behov än en
kvalificerad revisor. Genom kravet på kvalificerade redovisningskonsulter i
stället för krav på revisorer undgår man också de många problem som annars uppkommer
genom jävsreglerna. Reglerna om krav på kvalificerad redovisningskonsult måste
föregås av någon typ av auktorisation av redovisningskonsulter. Ett krav på
kvalificerad redovisningskonsuli bör medföra att förelagets redovisning blir
ordentligt skött, vilket i sin tur borgar för att såväl fiskala intressen som
borgenärsinlressen tillgodoses. Vi ber att i detta avseende få hänvisa till
vårt remissvar över Brottsförebyggande rådets promemoria (PM 1978:2)
"Revisors verksamhet".

SABO: Vad gäller revisionen instämmer SABO i sak med
ulredningens

s. 99 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 99

överväganden. Enligt SABOs mening är det av stor vikt att
reglerna för de allmännyttiga bostadsföretagens årsredovisning och revision
utformas så lika som möjligt oavsett om företagen drivs i form av sliftelser
eller aktiebolag.

3.4 Koncerner

3.4.1 Allmänl

Riksåklagaren: Enligt min mening är del mindre lämpligt
att låta skyldighelen att avge koncernredovisning vara avhängig av antalet
anställda i koncernen. När del gäller förelagskonstellationer av detla slag kan
verksamheten ofta vara mycket omfattande och betydande även om antalet anställda
understiger 10. Otvivelaktigt har såväl det allmänna som de anställda ett
starki inlresse av insyn även beträffande sådana koncerner. Jag förordnar
därför i likhet med ledamoten Hammarberg och experterna Ericson och Gustafsson
alt koncemredovisning skall avges utan annan begränsning ån den som följer av
skyldigheten att upprätta årsbokslut.

Överåklagaren i Göteborgs åklagardistrikt: Jag ansluter
mig till reserva lion
2.

Åklagarmyndigheten i Malmö åklagardistrikt: Som kommittén
framhållit, kan handelsbolag vara moderbolag i en koncem. Men även stiftelse
eller fysisk person kan ha ett hell dominerande inflytande över elt storl antal
bolag bl.a. genom aktieinnehav eller andelar, så alt ett koncernlik-nande
förhållande föreligger. Då del är av slor vikt alt dessa ägarrelationer utåt
och inåt fastslälles i en koncern, är de förslag som härom framlagts
belydelsefulla och lillslyrkes. Närdet gäller koncemredovisning har kommittén
inskränkt denna till atl avse koncemer med minst 10 anställda. Della synes ej lillräckligl.
Alla lyper av koncemer bör i princip vara redovisningsskyldiga. Exempel härpå:
En civilekonom drev under fem år ijugosex bolag, huvudsakligast kommanditbolag,
med mindre än 10 anställda. Genom all begagna avdragsrätterna betalade han
under nämnda tid ingen skatl. Atl få en samlad bild av bokföringen - som
inrymdes i en kontorslokal på sexton rum alla fyllda med böcker - var näst
intill omöjligt. En sådan koncern föreslår nu kommittén ej skall vara skyldig
avge koncernredovisning, ej heller vara skyldig underkasta sig revision. Etl
annat exempel: En företagare drev fyra aktiebolag. Han ägde samtliga aktier.
Bolagen samarbetade på det viset att ett bolag träffade avtal om entreprenad,
medan de andra bolagen enligt interna avtal uppträdde som underentreprenörer
till det exteml avtalsslutande bolagel. Två av bolagen gick sedan i konkurs.
Mindre än 10 personer har varit anställda i bolagen. Enligt kommiuén skulle ej
heller i ett sådant fall krävas koncemredovisning. Eller den koncern, som
beslår av ett moderbolag i Sverige med åtta anslällda och tre brevlådeföretag i
Liechtenstein, som skötes av en banktjänsteman på plalsen?

Länsåklagarmyndigheten I Malmöhus län: 1 likhei med vad
som framhållils i reservation 2. bör åven små koncemer vara koncernredovisnings-skyldiga
och denna redovisning vara knuien till skyldigheten att upprätta årsbokslut.

Bankinspektionen: Inspektionen vill låta gränsen 5
anställda slå igenom även när del gäller koncernredovisningen. Inspektionen
anser det nämligen väsentligt atl även småföretagare som driver sin verksamhet
i olika bolag åläggs atl iaktta dessa regler.

RSV (majorileten: se avsnitt 3.2): 1 likhei med ledamoten
Hammarberg

s. 100 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 143 100

och experterna Ericson och Gustafsson kan inle RSV finna
någon anledning all införa någon begränsning i skyldighelen all avge
koncernredovisning. Sådan skyldighet bör avse alla koncerner i likhei med vad
som gäller enligt aktiebolagslagen. Även om en sådan redovisning inte direkt
har någon betydelse för taxeringen av bolagels delägare erhålls därigenom
nödvändiga upplysningar om de i koncernen ingående förelagen som kan vara lill
indirekt nytta i laxeringsarbelel. RSV vill i delta sammanhang föreslå att en
beslämmelse införs i taxeringslagen, varigenom den som har alt upprälla
koncemredovisning också skall bifoga en kopia av denna lill allmän
självdeklaration.

Patent- och registreringsverket: Om kommitténs förslag
genomförs aktualiseras frågan till vilken myndighel handlingarna skall
insändas. Den uppdelning som kommittén föreslår innebär atl
redovisningshandlingar för förelagskombinalioner av typen "sidoordnad
koncem" saml för koncerner med aktiebolag som moderföretag skall insändas
till patenlverket medan koncernredovisningar i övrigt skall insändas till
länsstyrelsen. Patenlverket finner della betänkligt eftersom osäkerhel lätt
uppslår hos allmänheten om till vilken myndighet man skall vända sig för alt
få önskad information. Enligt patenlverkets mening är del mesl ändamålsenligt
all redovisningshandlingama samlas hos en myndighel. Denna myndighet bör vara
palenlverket, som redan är centralmyndighet för aktiebolagens räkenskapshandlingar.

AMS: Styrelsen vill tillstyrka och ansluta sig till
reservationen 2. Här vill styrelsen särskilt framhålla, all en koncems verksamhel
kan vara omfattande och betydande även vid ett litel antal anställda. Vidare
vill styrelsen påpeka att redan det i olika avseenden ofta svåröverskådliga
förhållandet med koncemverksamhet som sådan, jämförl med ett enda oberoende
bolags verksamhet, ger särskilt anledning för de anställda och samhället atl fä
möjlighet till insyn också genom koncernredovisning. Möjlighelen att bedöma en
koncerns rörelseresultat enbart på grund av koncemföretagens separata
årsredovisningar är begränsad, vilket även del moiiverar ett krav på
koncernredovisning, också för koncem med få anställda.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: En koncems
verksamhet kan vara omfallande och betydande även med ett färre anlal anslällda
än tio. Länsstyrelsen delar reservanlemas uppfattning i detta hänseende. Skyldigheten
atl upprätta koncernredovisning bör avse alla koncerner oavsell slorlek, i
likhei med vad som gäller enligt akliebolagslagen.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län (majorileten):
Länsstyrelsen delar reservanten Hammarberg och expertema Ericsons och
Gustafssons uppfattning alt koncemredovisning bör avges även om anlalet
anställda inom koncernen understiger 10.

Länsstyrelsens i Västernorrlands län (en minoritet av sex
ledamöier): Skyldigheten att avge koncernredovisning bör inle göras mer
omfattande än vad bolagskommiltén föreslagit.

Stiftelseutredningen: I likhet med kommillén anser vi att
insynen i koncernerna bör förbällras. Även här har kommittén emellertid
underlåtit att anpassa förslaget till stiftelsernas särskilda behov och
förutsättningar. För dem är den föreslagna ordningen i flera avseenden
otillfredsställande.

Förslaget till allmänt koncembegrepp begränsas i ett
viktigt avseende. Moderföretaget skall utgöras av någon som har att upprätta
årsbokslut. Denna begränsning har stor praktisk betydelse för sliftelserna.
Enligt vår uppfattning har kommittén inte anfört några övertygande skäl för att
inskränka den föreslagna bestämmelsen på detla sätt. Vi återkommer till frågan
vid behandlingen av sidoordnade koncerner.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 101

Del finns även skäl alt erinra om alt förslagel saknar ell
skydd mot alt någon är såväl moder- som dotterföretag till etl annat företag.
Inom aktiebolagsrälten finns del elt visst skydd mot della genom förbudet mol
förvärv av egna akiier. Fnligl vår mening bör del övervägas alt införa en
liknande ordning även här.

Skyldigheten att lämna koncernredovisning kommer alt
begränsas lill koncerner som under det senasle räkenskapsåret har sysselsatt i
genomsnitl minsl 10 anställda. Som vi lidigare har nämnt är emellerlid behovel
av koncernredovisning inte enbart beroende av antalet anställda utan bör en
begränsning bygga på andra kriterier.

Koncernredovisningen skall bygga på koncernföretagens
årsbokslut. 1 vissa fall skall dock avvikelser kunna göras. Detla förslag har
flera brisier. Det allmänna koncernbegreppet förutsälter inte alt
dotterföretagen har att upprälla årsbokslul. Följaktligen kan det komma alt
saknas elt viktigt underlag för koncernredovisningen. Vidare gäller kravet på årsbokslut
endasl förelagens bokföringsplikliga verksamhet. I den mån som det även drivs
annan verksamhel kan årsbokslutet ge en missvisande bild av företagels
ställning. Båda dessa förhållanden har stor betydelse för stiftelserna. Vi
anser att förslaget i denna del måste omarbetas. Koncemredovisningen får inte
brista i tillförlitlighet.

Koncernredovisningen skall bli tillgänglig för allmänheten
hos den länsstyrelse som är registreringsmyndighet för moderföretaget enligt
handelsregisterlagen (1974: 157). Denna ordning är olämplig för stiftelserna.
Även här bör de ha att vända sig till den länsstyrelse som är tillsynsmyndighet
enligt I 8 lagen (1929: 116) om tillsyn över stiftelser.

Enligt vår uppfattning har förslaget om att moderförelag
skall lämna koncernredovisning sådana brisier alt det bör grundligt omarbetas.
För sliftelserna bör även i detta fall frågan lösas inom ramen för en ny
lagsliftning om stiftelser. Vi ämnar utarbeta etl förslag till en sådan
lösning.

Stiftelsema bör inte heller övergångsvis belastas med alt
lämna koncernredovisning. Förslagel har ett alltför begränsai värde från
redovisningssyn-punkt för alt det skall vara skäligt. Vidare är del dåligt
anpassat till stiftelsernas förhållanden. Vårt utredningsarbete torde kunna
avvaktas ulan pålagliga olägenheter. Vi föreslårdärföratl stiftelserna undantas
frän skyldigheten au lämna koncemredovisning. Däremot har vi ingel all erinra
mot all sliftelserna berörs av förslagel som dotterföretag.

FAR:
Förslagel kräver all årsredovisning för årsredovisningsskyldiga med mellan 10
och 200 anställda och med tillgångar understigande ett värde motsvarande 1 0(X)
basbelopp avlämnas endast efter anmodan av länsstyrelsen. För koncerner finns
ingen molsvarande regel, ulan både de koncerner som avses i 3 kap. 1 8 och
"sidoordnade koncemer" med minsl 10 anställda skall enligt förslagel
utan anmodan inlämna koncernredovisning. Anledningen härtill är enligt motiven
s. 185 främsl att uppgifter om koncernförhållanden i allmänhet kan anses vara
av större vikl än årsredovisningen. Detta påslående kan ifrågasättas. Det
faktum atl en verksamhet är uppdelad på Ivå juridiskt separata enheter torde
snarare göra koncernredovisningen mindre intressant än årsredovisningen förden
enhel som man har kontakt med (levererar till, är anställd hos), om ett val
mellan koncernredovisningen och årsredovisningen måsle göras. FAR anser atl
reglerna för insändande av årsredovisning och koncernredovisning bör vara hell
parallella.

LO: Slutligen vill LO beröra utredningens förslag till uividgning
av koncernbegreppet. LO ser det som myckel angeläget atl detla kommer lill

s. 102 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 143 102

slånd men befarar att de föreliggande definitionerna inle
täcker flera stora koncernbildningar, exempelvis Bonnierföretagen och
Johnsonkoncernen.

I en gemensam skrivelse från tolv LO- och PTK-förbund till
industriministern har förbunden visat att Johnsonkoncernen utgör en
koncernbildning och alt de anslällda med nuvarande lagstiftning inte kan få
insyn i koncernens lotala verksamhel. Del är enligt LOs uppfattning myckel allvarligt
att de anställda i en koncem med nära 30 000 anslällda inle kan få insyn i för
dem viktiga frågor. I underremiss från Svenska Fabriksarbetare-förbundet
påtalas alt nuvarande koncernregler försvårar de anslälldas insyn i flera slora
koncernbildningar inom förbundels verksamhelsområde.

LO anser atl den utvidgning av koncernbegreppet som
föreslås i utredningens kapitel 10 inte är lillräckligl långtgående. Flera
stora koncernbildningar skulle som ovan sagts inte komma att räknas som
koncerner.

Vidare föreslår utredningen endast atl koncernbegreppet
skall utvidgas när del gäller kravet på koncemredovisning. Ur de anställdas
synvinkel är koncernbegreppet även intressant i andra avseenden exempelvis
frågan om styrelserepresentation. En utvidgning av koncernbegreppet bördarför
gälla alla koncernbildningar och gälla i alla för de anställda väsentliga
avseenden.

Svenska Fabriksarbetareförbundet: Förbundet kan inte alls
bifalla förslagel i denna punkt. En koncems verksamhet kan vara mycket omfattande
och betydande även om den har färre anlal anslällda än 10. Det skulle därför
vara otillfredsställande för de anställda om dessa koncerner skulle vara
undantagna från skyldighelen att avge koncernredovisning. Förslaget skulle
innebära om det genomfördes att stalsmaklema missade möjligheten att genomföra
en förändring som har stor betydelse ur företagsdemokratisk synpunkt men också
ur samhällels synpunkt. Det är en facklig erfarenhet att många företag använder
sig av en uppdelning i olika juridiska enheter och koncembildningar för att
undgå insyn från de anställda och kontroll från samhället. Det är därför ell
samhällsansvar att de anslällda och samhället skaffas möjligheter till insyn i
koncerner med få anställda.

Förbundet stöder reservantema Hammarberg, Ericson och
Gustafsson i deras reservation på denna punkt och menar liksom reservantema att
den som bedriver verksamhet i sådan avancerad form som koncernförhållandet ändå
får anses vara med säkerhet besitter sådan kunskap atl etl upprättande av
koncemredovisning inte är alltför betungande. Skyldigheten att avge
koncernredovisning bör således enligt förbundets mening knytas till skyldighelen
att upprätta årsbokslul.

Förbundet anser atl den utvidgning av koncernbegreppet som
föreslås i ulredningens kapitel 10 inte är lillräckligt långtgående.

Flera stora koncembildningar inom förbundets
verksamhetsområde skulle inle komma att räknas som koncemer. Det gäller
exempelvis Trelleborgs Gummifabrik/Trelorn och Johnsonkoncernen.

Vidare föreslås atl koncernbegreppet endast skall utvidgas
när det gäller kravel på koncernredovisning. Från de anställdas synvinkel år
koncernbegreppet även intressant i andra avseenden exempelvis frågan om
styrelserepresentation. En utvidgning av koncernbegreppet bör därför gälla
alla koncernbildningar och gälla i alla för de anställda väsenlliga avseenden.

ICO: Koncerndelen i lagförslagel innebär alt
koncernredovisning skall avges. En majoritet i kommittén har dock föreslagit
all denna skyldighel endasl skall gälla om koncernen sysselsatt i medeltal
minst lio anslällda. Såsom en ledamoi och de bägge arbetstagarexpertema i en
reservalion

s. 103 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 103

konstaterat, vore del synnerligen otillfredsställande inte
bara för de anställda om övriga koncerner skulle undanlas. TCO kan inle
acceptera alt de anslällda går miste om viktig informalion i just sådana
koncerner där deras möjligheter till insyn eljesi är mer begränsade och
tillslyrker därför reservanternas förslag.

Vidare anser TCO att den av utredningen föreslagna
utvidgningen av koncernbegreppet inte är tillräckligt heltäckande. Speciellt
allvarligt är att flera stora koncernbildningar inle skulle omfattas av
utredningens förslag om sidoordnad koncern. Detta gäller exempelvis
Johnsonkoncernen och Bonnierföretagen. 1 en gemensam skrivelse från lolv LO-
och FFK-för-bund till industriministern har dessa förbund påtalat all
Johnsonkoncernen utgör en koncernbildning där de anställda inte kan få insyn i
för dem synnerligen viktiga förhållanden på grund av nuvarande lagsliflning.
TCO anser det myckel angeläget att Johnsonkoncernen och liknande koncernbildningar
omfattas av koncernbegreppet i en kommande lagstiftning.

Slutligen anser TCO att det vore otillfredsställande om
det av utredningen föreslagna nya koncembegreppei endasl kommer alt innebära
krav på koncernredovisning. Från de anställdas synpunki är koncernbegreppet
beiydelsefulll i flera andra avseenden. Det gäller bl. a. frågan om styrelserepresentation.

Svenska Revisorsamfundet SRS: Del finns enligi samfundels
uppfattning ingen anledning alt föreskriva olika regler för skyldigheten att
offentliggöra årsredovisning och koncemredovisning.

Inte minst i fråga om skyldigheten all upprätta
koncemredovisning bör fördelen av sådan redovisning vägas mot de kostnader som
åsamkas företagen. Som utredningen själv påpekat (sid. 182) kräver
upprättandet av koncernredovisning en inte obetydlig bokföringsteknisk kunskap,
varför det får förutsättas att medverkan från utomstående redovisningsteknisk
sakkunnig kommer att efterfrågas. Den information, som berörda intressegrupper
kan ha ett sakligt intresse av att få tillgång till, torde myckel väl kunna ges
i annan form än genom en koncemredovisning. Uppgift om ägareförhållanden,
"konceminlema" mellanhavanden m.m. kan således lämnas utan
upprättande av koncemredovisning.

Akliebolagslagens syfte med koncernredovisning, att
bestämma gränsen för vinstutdelning inom koncemen, saknas hell i den föreslagna
lagstiftningen, där man inte har uppdelning i bundet och fritt kapital. I ett
handelsbolag kan sålunda alla vinstmedel fördelas mellan bolagsmännen. En
"sidoordnad koncern" torde vidare mestadels ägas av en eller ett
fåtal fysiska personer. Vinsluidelning är i dessa s. k. fåmansbolag sällsynt,
då vinsten i stället vanligen ullages som lön.

Införandet av elt nytt koncembegrepp kan komplicera annan
lagsliftning, där uttrycket koncern kan ha en annan betydelse.

Renl redovisningstekniska problem kan uppkomma vid elt
genomförande av förslaget. Några normer, vare sig nationella eller
intemationella finns inte för upprättande av koncernredovisning för de
"koncerner" ulredningen sammanslällt.

Sammanfattningsvis avstyrker samfundet förslaget vad
gäller skyldigheten att upprätta koncernredovisning.

Sveriges
Redovisningskonsullers förbund: Beiräffande förslagel avseende koncerner delar
vi utredningens uppfallning all särskilda regler avseende koncerner med
handelsbolag är nödvändiga.

s. 104 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 104

3.4.2 Sidoordnade koncerner

Överåklagaren i Siockholm: Sårskill angelägen synes mig
reformen beiräffande sidoordnade koncerner, vilka regler även föreslås gälla
ägare lill aktiebolag. Emellertid är del i 3 kap. 12 8 1 st. 2 p. uppställda
kravel all de juridiska personerna skall slå under den fysiska personens
enhetliga ledning ur åklagarsynpunkl väl strängt. 1 brottssammanhang
förekommer del nämligen ofta att bulvaner står som ledare för företag i
sidoordnade koncerner. Del finns därför risk för att länsstyrelsen med den
föreslagna lagtexten i många fall kan komma atl sakna tillräckligt underlag för
föreläggande att inkomma med koncernredovisning. Jag förutsätter då att reglerna
om undantag från samma räkenskapsår i 3 kap. 5 8 2 st. och 14 6 2 st. kommer
att tillämpas ytlerst restriktivt. Det har nämligen i praktiken visat sig att
brottslighet på ifrågavarande område ofta möjliggjorts genom alt olika
räkenskapsår kunnal användas för olika bolag eller att ett bolag haft brutet
räkenskapsår medan dess ägare deklarerat per årsskiftet.

Bokföringsnämnden (majorilelen): För bl.a. långivare och
de anslällda innebär det idag i en del fall betydande svårigheter atl få
överblick över och insyn i det som utredningen benämner "sidoordnade
koncerner". BFN kan mot den bakgrunden se att det föreligger ett behov av
att förbättra informalionen från och om sådana verksamhetsformer och är posiliv
lill atl redovisningskraven utvecklas på elt sådant sätt att de ökade informationskraven
kan tillgodoses.

Det vore givetvis önskvärt alt gällande praxis för
upprättande av årsredovisning i koncerner med vanliga moder- och
dotterbolagsförhållanden också kunde tillämpas då det gäller typen
"sidoordnade koncerner". Denna praxis innebär bl.a, eliminering av
alla interna mellanhavanden mellan koncernenheterna (aktieinnehav,
inlernvinster etc). Kommittén förutsätter på sidan 206 i betänkandet all
"vad i specialmotiveringen lill 7 6 sagts om eliminering av iniema
resultatposter, inlerna mellanhavanden, inlernl aktieinnehav och intemvinster
otkså gäller då fråga är om sidoordnai koncernförhållande". Enligt BFN:s
uppfattning saknas emellertid koncernstrukturens förutsättningar för att
tillämpa gängse regler för upprättande av koncernresultat- och
koncernbalansräkningar. Den koncernredovisning som av utredningen föreslås i
12-15 68 för "sidoordnade koncerner" skulle enligt vad BFN förslår
resultera i etl slags sammanläggningsbalans där inga som helst elimineringar
kan göras. BFN finner inte att man i betänkandet tillräckligt kartlagt värdet
och användningen av den information som därigenom uppnäs.

Koncernredovisning i "sidoordnade koncerner"
medför sålunda nya redovisningstekniska problem utöver de som är förknippade
med koncernredovisning i koncern med t. ex. akliebolag eller handelsbolag som
moderföretag. För koncernredovisning i "sidoordnade koncemer" finns
varken praxis eller nationella/internationella rekommendationer. Även om ulredningen
diskuterat svårigheterna anser BFN att dessa inle är tillräckligt beaktade. Som
oklara frågor vill BFN framhålla bl.a. följande:

-
Definiiion och
redovisning av det egna kapitalet. Skall enbart kapital som intjänats efler
övertagandet/starten få räknas in i "koncernens" egna kapital eller
skall del egna kapilalel räknas fram genom sammanläggning av de fristående
bolagens?

-
Hur skall
förvärvad lagerreserv redovisas?

-
Behandlingen av
minorilelsposl i annal i den "sidoordnade koncernen" ingående bolag
som förvärvats från ägaren av den "sidoordnade koncernen". Hur skall
ev. över-/undervärde behandlas?

- Definiiion och behandling av inlernvinsl som
uppstått vid försäljning

mellan sidoordnade bolag?

s. 105 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 105

BFN anser sammanfattningsvis de redovisningslekniska
frågorna i samband med sidoordnade koncerners årsredovisning vara av så
genomgripande natur atl det framlagda förslägel i nuvarande utformning inte
bör läggas till grund för lagstiftning utan bör utredas vidare.

Bokföringsnämnden
(reservalion av ledamöterna Lennart Nyström, LO. och Birgitta Isaksson Pérez,
TCO): I 3 kap. 12- 16 66 föreslås att s. k. sidoordnade koncemer skall avge
koncemredovisning. För bl. a. långivare och de anställda innebär det idag i en
del fall betydande svårigheler att få överblick över och insyn i det som
utredningen benämner sidoordnade koncerner. Som bolagskommiltén påpekal har
också bankinspektionen i remissvar på aktiebolagsutredningen pekal på de
problem som finns med dessa ekonomiska konstellationer. Mot den bakgrunden
föreligger det ell behov av alt förbättra informationen från och om de s.k.
sidoordnade koncernerna. Vi vill därför tillstyrka ulredningens förslag om
redovisningsskyldighet för s. k. sidoordnade koncemer.

Koncernredovisningen i sidoordnade koncerner kan dock
medföra nya redovisningstekniska problem utöver dem som normall är förknippade
med koncemredovisning i koncemer med t. ex. aktiebolag eller handelsbolag som
moderföretag.

Vi tillstyrker mot bl. a. denna bakgrund ulredningens
förslag (3 kap. 7 6) atl i denna lag liksom i aktiebolagslagen medge undantag
från kravet på t. ex. koncemresultaträkning om det med hänsyn till koncernens
sammansällning eller andra särskilda skäl är förenat med synnerliga
svårigheter att tillämpa en fullständig koncemredovisning. Enligt vår mening
innebär detta att den som har att upprätta koncemredovisning för sidoordnade
koncerner i sådana fall ålägges alt upprätta minst en informalionssamman-siällning
innehållande en förteckning över den sidoordnade koncernens bokföringsskyldiga
juridiska personer.

Till en sådan förteckning bör fogas en redogörelse för
samtliga de ekonomiska mellanhavanden som förekommer mellan de i förteckningen
förekommande juridiska personema inbördes och mellan dessa juridiska personer
och ägaren. Därtill skall också fogas årsredovisning för vart och ett av de av
honom kontrollerade bolagen och övriga juridiska personerna. Förteckningen
jämte därtill fogade handlingar bör enligt vår mening insändas utan anmaning
till PRV i likhet, med vad som enligt utredningens förslag skall gälla för mer
fullständiga koncernredovisningar för sidoordnade koncemer. En sädan
sammanslällning synes vara analog med 218 BFL.

Vad gäller
de särskilda nya redovisningstekniska problem som följer av koncernredovisning
för sidoordnade koncemer anser vi atl BFN bör ta upp dessa till behandling när
en lagsliftning om sidoordnade koncemer blir verklighet. Genom utfärdande av
anvisningar kan då BFN undanröja de tekniska problem som kan uppstå vid
upprättandel av koncemredovisning för sidoordnade koncemer.

Vi vill vidare tillstyrka utredningens förslag i 3 kap. 16
6 att det införs regler som föreskriver upplysningsplikt för förelag i
sidoordnade koncerner atl namnge övriga förelag i koncemen. Vi anser dock all
alla ekonomiska mellanhavanden med övriga företag i den sidoordnade koncernen
bör anges och inte enbari andel av årets inköp och försäljning som ulredningen
föreslagil.

För atl undvika kringgående av bestämmelserna om
koncernredovisning för sidoordnade koncemer anser vi alt "fysisk
person" i avsnittet om sidoordnade koncerner bör ersättas med "fysisk
person saml denne närstående personer".

Förekomslen av närstående personer presumeras därvid innebära
en

s. 106 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 106

gemensam ledning med ell besiämmande inflytande men atl
presumlionen faller om del visas att gemensam ledning inte finns.

Bankinspeklionen: Som tidigare nämnts vill inspektionen
låta gränsen 5 anställda slå igenom även när del gäller koncernredovisningen.
Inspeklionen anser det nåmligen väsentligl atl även småföretagare som driver
sin verksamhel i olika bolag åläggs alt iaklla dessa regler. Inte minst kan
detla ha sin betydelse vid de sidoordnade koncerner som inspektionen berörde i
sitt remissyttrande över akliebolagsutredningens förslag till aktiebolagslag
och som nu fär en i stort sett lillfredsställande lösning.

Patent- och registreringsverkel: Kommittén föreslår
införande av redovisningsregler för företagskombinationer där icke
bokföringsskyldig fysisk eller juridisk person har ett bestämmande inflytande
över två eller flera bokföringsskyldiga juridiska personer. Palentverket
ifrågasätter om denna form av redovisning kan ge någon information, som inte
kan utläsas ur den redovisning som respeklive förelag är skyldigt avgiva. I den
mån den åsyftade redovisningen närmast får karaktären av en
förmögenhelsdekla-ration synes beslämmelser därom höra hemma i annan
lagstiftning än den bolagsrätlsliga. Något register föres ej över fysiska
personer och deras aktieinnehav varför patenlverket även saknar möjlighet att
kontrollera om skyldighel atl insända redovisningshandlingar föreligger.
Patenlverket har därför inte funnit övertygande skäl för förslaget i denna del.

Konkurslagskommittén: Under konkurslagskommitténs arbete
med del framlagda förslaget om näringsförbud visade det sig att mindre
nogräknade företagare bl. a. begagnar sig av s. k. oäkta eller sidoordnade
koncerner i syfte atl nå ekonomiska fördelar på borgenärernas eller samhällets
bekostnad. Den brislande insynen i en sådan koncern omöjliggör en totalbild av
den verksamhet som bedrivs. Den av bolagskommiltén föreslagna ordningen i
fråga om sådan koncern synes därför vara ett sleg i rält riktning. Emellertid
kan skyldigheten att avge koncemredovisning för företag som ingår i sidoordnad
koncern lätt kringgås, l.ex. genom att den redovisningsskyldige sprider
aktierna på honom närstående eller anlitar bulvan. Över huvud synes regleringen
inte ta sikle på de missbmksproblem som förekommer. I della sammanhang kan
också pekas på att förslaget inle anvisar någon möjlighel till kontroll av
reglemas efterlevnad.

Stiflelseutredningen: Skälel lill förslaget att införa ell
nyll koncernbegrepp är alt det finns ett behov av insyn ulanför de vanliga
koncernförhållandena. Därför är del svårt all förstå varför kommittén har
undantagit de företag som ulövar den enhetliga ledningen över sidoordnade
koncerner. Behovet av insyn lär inte vara mindre i dessa företag. Det torde
snarare förhålla sig tvärtom. Den föreslagna begränsningen torde bero på atl
företagen i dessa fall inte driver någon bokföringspliktig verksamhet. Men i
så fall bör del övervägas atl utvidga bokföringsskyldigheten.

Vidare är det av praktiska skäl olämpligt att bygga ett koncernbegrepp
på skyldighelen att upprätta årsbokslul. Det beror på att bokföringslagstiftningen
bygger på del civilrällsliga näringsidkarebegreppel. Som vi tidigare har
framhållil är detta begrepp myckel allmänt hållet. Del kan därför vara svårt
alt tillämpa en bestämmelse som bygger på detta begrepp. Dessutom kan
bokföringsskyldigheten skifta från det ena årel lill det andra. Därmed kan
exempelvis en stiftelse övergå från att vara moderföretag i en koncern lill att
bli del ledande förelaget i en sidoordnad koncern.

Enligt vår uppfallning saknas det anledning atl arbela med
två olika koncernbegrepp. Behovel av insyn i koncernförhållanden bör i stället
lösas genom att förändra det allmänna koncernbegreppet. Kravet på att moderföretagen
skall ha atl upprätta årsbokslul bör tas borl. Därmed blir begreppet
sidoordnad koncern överflödigt. Vi anser all della på ett bäitre sätl än

s. 107 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 107

kommilléns förslag tillgodoser behovel av insyn.

I övrigt får vi hänvisa lill vad vi lidigare har anfört om
koncernförhållanden. Vi vill särskilt erinra om alt skyldighelen alt lämna
koncernredovisning inte enbart bör vara beroende av antalet anställda inom
koncernen. Vidare bör stiftelser sända in koncemredovisningen till den
länsstyrelse som är tillsynsmyndighet enligt I 6 lagen (1929; 116) om tillsyn
över stiftelser.

FAR: I 3 kap. 12- 1688 har upptagils förslag till
definition av "sidoordnad koncern" och regler för koncemredovisning
i sådan koncern. Den enda motiveringen för införandel av detla nya begrepp
ligger i alt det anlagils vara lämpligl med koncernredovisning för dessa
förhållanden. Emellertid synes kommiitén över huvud taget ej ha gått in på
frågan om nyttan av en sådan redovisning oeh diskuterat vem eller vilka som
skulle kunna ha användning av den,

FAR vill för sin del bestämt avstyrka införandel av
lagregler om "sidoordnade koncerner" och redovisningsbestämmelser
för dem. Härför kan flera slarka skäl anföras.

a)
FAR kan inle
inse all del uppslår någon nytta för de av lagstiftningen berörda intressentgrupperna
genom koncemredovisning för "sidoordnade koncerner", vilken kan
uppväga de kostnader och problem en lagsliftning härom skulle medföra.
"Sidoordnade koncerner" lorde huvudsakligen bestå av aktiebolag för
vilka årsredovisning redan krävs enligt akliebolagslagen. Dessa
årsredovisningar är tillgängliga för alla, och den ytterligare information som
tillförs torde bli ganska begränsad.

b)
Införandet av
detla nya koncernbegrepp skulle komplicera annan lagstiftning, vari
koncernbegreppet har införts eller kan komma att införas.

c)
Åtskilliga nya
rent tekniska redovisningsproblem skulle uppkomma, för vilka f n. varken finns
någon praxis eller några nationella eller internationella normer.

d) Övervakningsmöjlighetema förefaller vara små.
Aklieägarförteck-

ning för aktiebolag registreras inte och det är alltså inte möjligt för PRV att

avgöra för vilka "sidoordnade koncemer" årsredovisning skall avges.

Visserligen kan exempelvis de anslällda, vilka utgör en intressenlgrupp,

begära en viss koncernredovisning hos PRV och sådana krav ger PRV viss

möjlighet alt kartlägga koncemer av detta slag. Det kan dock ifrågasättas

om PRV har resurser att aktivt utföra en sådan kartläggning.

TCO: 1 fräga om koncerner konstaierar TCO med
tillfredsställelse att

utredningen i detta sammanhang även behandlar vad den kallar "sidoord

nad koncem". --

Sidoordnad koncem bör även i andra avseenden än då det
gäller koncernredovisning likställas med andra koncerner.

Svenska
Handelskammarförbundet: 1 ett avseende kan Handelskammarförbundel inte
tillstyrka kommitténs förslag. Även sidoordnade koncerner, d.v.s. sådana där
fysisk eller juridisk person som inte har att upprätta årsbokslut enligt
bokföringslagen har ett bestämmande inflytande och besitter den enhetliga
ledningen över två eller flera bokföringsskyldiga juridiska personer, skall
avge koncernredovisning. Som bl.a. framhållits i doktrinen kan del inle anses
rimligt att hänföra förelag till samma koncem endast av del skäl all de är ägda
av samma person. Det torde inle vara ovanligt alt fysiska personer äger och
leder tvä eller flera förelag ulan att dessa har något samband. 1 van fall kan
del inle i den siiuaiionen anses rimligl all lala om elt koncernförhållande.
Några argument för sin ståndpunkt har kommillén inle heller presenterat annat
än att risk i en sådan situation föreligger "för manipulationer med
företagens ekonomiska ställning". Som framhållits tidigare i delta
remissylirande bör emellertid åtgår-

s. 108 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 108

der mot ekonomisk brottslighet inte ges formen av
generella beslämmelser som onödigtvis försvårar verksamheten för seriösa
näringsidkare. Handelskammarförbundet avstyrker därför förslagel i denna del.
1 vart fall bör bestämmelserna utformas så att ett klart samband skall
föreligga mellan företagens verksamhet för atl de skall konstituera en koncem.

Svenska kommunförbundei: Eftersom kommunerna är icke
bokföringsskyldiga juridiska personer skulle de, då undanlag ej gjorts för
dem, således vara skyldiga all upprätta koncemredovisning för kommunala företag
som uppfyller de i förslagel uppställda kriterierna. Farhågor för att en kommun
genom inlerntransaktioner av olika slag mellan kommunens företag skulle söka nå
sådanl resultat att en koncernredovisning till gagn för presumtiva avtalsparter
och andra skyddsvärda iniressen skulle vara påkallad måste bedömas som
obefogade.

Enligt styrelsens uppfattning bör därför uttryckligt
undanlag från skyldighet att avge koncernredovisning för s.k, sidoordnad
koncem kunna göras för de kommunala företagen.

Sveriges Bokförings- och Revisionsbyråers Förbund SBRF:
Beträffande s. k. sidoordnade koncernerföreslår SBRF att endast förelag som har
något klarl samband med varandra skall betraktas som sidoordnad koncem och
avlämna koncernredovisning. Enbart det förhållandet att en fysisk person äger
och har ett bestämmande inflytande i två eller flera juridiska personer torde
icke få vara avgörande om elt koncemförhållande råder. Det kan röra sig om vitt
skilda branscher där det kan vara motiverat med ett annat räkenskapsår än övriga
ägda förelag.

Sveriges Industriförbund: 1 etl avseende kan förbundel
inle fillslyrka kommitténs förslag. Även för företag i sidoordnade koncemer
föreslås all den fysiska eller juridiska personen skall avge koncemredovisning.
Kreditgivare, anställda och andra intressenter kan av naturliga skäl ha
intresse av att veta vilka företag som en fysisk person har etl bestämmande
inflytande över. Även för konkurrentema kan finnas ett berättigat
insynsintresse, nämligen om den fysiska personen använder sig av de företag
över vilka han har ett bestämmande inflytande på ett sätt som innebär illojal
konkurrens.

Mot de relaterade insynsintressena måste emellertid
ställas de ytterligare bördor som skulle läggas på småföretagama om förslaget
genomfördes. Vid en sådan avvägning kan inte förbundet finna, alt nyttan av de
föreslagna reglerna om en omfattande koncemredovisning vad beträffar sådana
rörelser som slår under fysiska personers ägande och enhetliga ledning är så
stor att den uppväger del merarbete som uppstår för företagama i fråga.
Intresset av en inblick i sådana "koncerners" struktur bör - i vart
fall i ett första sleg - kunna tillgodoses genom att den fysiska personen till
PRV insänder en förteckning över de företag i vilka vederbörande har mer är hälften
av rösterna för samtliga aktier eller andelar.

Sveriges Redovisningskonsullers Förbund: Vi delar
utredningens uppfattning all någon typ av koncemredovisning avseende s.k.
sidoordnade koncemer kan vara av värde ur såväl borgenärssynpunkt som fiskal
synpunkt. Vi ser del emellertid såsom angeläget all denna lyp av koncemredovisning
skiljs från den lyp av koncernredovisning som tillämpas för äkta koncerner. Ur
den synpunkten förefaller benämningama koncemresultaträkning och
koncembalansräkning tveksamma. Vi vill också framhålla viklen av att den
enhetsbehandling av sidoordnade koncemer, som kommer till ullryck i
lagförslagel. också kommer lill uttryck genom ändrade skatteregler, som
möjliggör inkomsiöverföringar även inom sidoordnade koncerner.

s. 109 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 109

Bilaga 4

Kommitténs sammanfattning av sitt betänkande (SOU 1979:46)

Betänkandet innehåller förslag lill ändrad beslämning av
koncernbegreppet i aktiebolagslagen (1975: 1385) (ABL). lagen (1974: 12) om
anslällningsskydd (anställningsskyddslagen), lagen (1974:981) om arbetstagares
rätl lill ledighet för utbildning (sludieledighetslagen) samt semeslerlagen
(1977: 4801. Vidare innehåller beiänkandei förslag till rikllinjer för redovisningen
av intresseföretag.

Kommitténs
överväganden om koncernbegreppets utformning tar främst sikte på frågan
huruvida 50/50-bolag och därmed jämställda företag skall räknas som
koncernföretag. Med 50/50-bolag avser kommillén juridisk person i vilken
vartdera av två juridiskt fristående ägartörelag har hälften av rösterna för
samtliga aktier eller andelar. Med 50/50-bolag jämställer kommittén såvida
inte annal sägs - juridisk person som ägs av flera än tvä juridiskt fristående
förelag under förulsältning, dels att ingel av ägarföretagen har röstmajoritet
i det underordnade företagel och dels att ägarföretagen i avtal bestämt atl de
endast gemensaml kan besluta i det underordnade företagets angelägenheler. Det
utmärkande för 5()/50-bolag och därmed jämställda företag är m. a. o. atl vart
och ett av de överordnade företagen endasl har en negativ bestämmanderätt, dvs,
en möjlighet alt utöva vetorätt i del underordnade förelagels angelägenheter.

I delbetänkandet (SOU 1978; 67) Nya bolagsregler m. m. har
kommittén i redovisningssammanhang föreslagit två ytteriigare koncerndefinilioner
uiöver den som finns i ABL. I det nu framlagda betänkandet behandlar kommittén
även frågan i vad män de i SOU 1978: 67 föreslagna koncernde-finilionerna bör
påverka koncernbegreppet inom andra rättsområden.

Koncernredovisningsreglerna är de viktigaste av de regler
för vilka koncernbegreppet är av betydelse. Frågan huruvida koncernbegreppet
bör omfalta 50/50-bolag bör därför enligt kommitténs mening först och främst
prövas mot bakgrund av att det gäller tillämpning av koncernredovisningsreglerna.
Till en början vill kommittén här framhålla att det synes strida mot
hittillsvarande svensk bolagspraxis alt låla 50/50-bolag innefattas under
koncernbegreppet. Enligt kommitténs mening talar följande skäl mol alt låta
50/50-bolag innefattas under koncernbegreppet i koncernredovisningssammanhang.

a)
Det skulle ge
läsaren av koncernredovisningen en felaktig bild om redovisningen "blåstes
upp" genom att företag varöver moderföretaget saknar fulll herravälde
redovisas som dotterföretag,

b)
Även från
vinstredovisningssynpunkt framstår det som olämpligt all i koncernredovisningen
medtaga förelag som moderbolaget inte har fulll herravälde över. Ur koncernens
synvinkel är 50/50-bolagels vinstmedel ännu inle realiserade. Moderbolaget har
ju inte möjlighet all på egen hand driva igenom ell beslut om utdelning i
50/50-bolaget.

c)
Att låta
50/50-bolag innefattas under koncernbegreppet lorde strida mot internalionell
koncernredovisningspraxis.

d) Eftersom en utveckling av metoderna atl pä ett
ändamålsenligl sätl

redovi,sa bl. a. hälftenägda bolag pågår, är del enligt kommitténs uppfatt

ning olämpligt att nu låsa denna utveckling genom atl betrakta 50/50-bolag

som dotterföretag.

s. 110 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 110

Av de nu anförda skälen anser kommittén all 50/50-bolag
inle bör innefattas under koncembegreppei då det gäller lillämpning av
koncernredovisningsregler. Det överordnade bolagets ägarintressen i
5()/50-bolagel bör i stället redovisas såsom andra aktier eller andelar. Inte
heller reglerna om läneförbud eller andra bestämmelser i ABL vid vars
tillämpning koncernbegreppet kan ha betydelse påkallar enligt kommitténs
uppfallning all 50/ 50-bolag betraktas som dotterbolag.

Enligt anslällningsskyddslagen, sludieledighetslagen och
föräldraledighelslagen får arbelslagare vid beräkning av anslällningslid
lillgodoräkna sig den sammanlagda anställningstiden hos olika arbelsgivare inom
samma koncern. Enligt semeslerlagen har arbetstagare vid byte av anslällning
inom en koncern rätl att medföra intjänade semesterförmäner från en anslällning
till en annan. Då del gäller de nu angivna arbeisrällsliga lagarna har
kommillén funnil det lämpligt atl med koncernförhållande jämställa vissa
silualioner av 50/50-bolagsiyp. Kommittén föreslår sålunda atl vid lillämpning
av dessa lagar vad som i dem sägs om koncern också skall tillämpas på den
samverkan mellan två företag som kännetecknas av att del ena företagel jämle
annan är delägare i det andra företaget och de båda delägarna endasl gemensamt
kan besluta rörande del andra förelagets angelägenheler.

I fråga om lagen om styrelserepresenlalion för de
anställda i akliebolag och ekonomiska föreningar (LSA) samt lagen om
styrelserepresentation för de anställda i bankinslitul och försäkringsbolag har
kommiitén däremot inte funnil skäl atl jämställa 50/50-bolagssitualionen med
koncernförhållande.

Koncernbegreppet förekommer inte i medbestämmandelagens
(MBL:s) lagtext och frågan om 50/50-bolag skall räknas som koncernbolag torde
knappasl få belydelse vid tillämpningen av MBL i dess hittillsvarande lydelse.

Enligt kommitténs uppfattning bör vid lillämpning av
anslällningsskyddslagen, Sludieledighetslagen, föräldraledighetslagen och
semesterlagen med koncern avses inle bara koncern enligt ABL utan även koncern
och sidoordnad koncern enligt kommitténs lidigare framlagda förslag (se SOU
1978: 67) till lag om årsredovisning, revision och koncerner. 1 motsats till
vad som skett i sistnämnda lagförslag saknas anledning atl i arbetsrältsligl
sammanhang uppställa krav på minsl tio anslällda för all koncernför-hällandel skall
få rättslig belydelse.

På flera av de områden inom skallerätlen där elt
koncernförhållande har betydelse gäller eller föreslår
företagsskalieberedningen i sitl sluibelänkande (SOU 1977:86) Beskattning av
företag skall gälla - eu särskilt kvalificerat koncernbegrepp. Detta särskilt
kvalificerade koncernbegrepp omfaltar inte 50/50-bolag. Begreppet dotterbolag
förekommer emellertid utan närmare precisering pä skatterättens område då det
gäller dolda vinstöverföringar och internvinstreservering. Här får därför
frågan betydelse, huruvida 5()/50-bolag är koncernbolag. För ell bestämt
ståndpunkts-tagande i detta sammanhang till den frågan fordras skallerällsliga
överväganden som del lorde ligga ulanför kommitténs uppdrag alt gå in pä.
Kommittén understryker emellertid all den delar förelagsskatteberedning-ens
uppfattning atl del allmänt setl är en fördel om skattelagstiftningen direkl
bygger på den systematik som finns i civilrätlen. Kommittén vill också erinra
om, att företagsskatteberedningen uttalat att man i regel får falla tillbaka på
den koncerndefinition som används i ABL i de fall där definiiion av
koncernbegreppet saknas inom skatteräiten, att bestämmel-

s. 111 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 111

serna om dolda vinstöverföringar och
internvinstreservering, såvitt nu är i fråga, kom lill under giltighetstiden
för 1944 års aktiebolagslag, att sistnämnda lag ej synes ha betraktat
50/50-bolag som koncernbolag, all koncernbegreppet ej diskuterades från
skatterättslig synvinkel under förarbetena till ABL samt att kommittén
föreslåratt 50/50-bolag inte skall innefattas under det akliebolagsrätlsliga
koncernbegreppet.

I silt
delbetänkande SOU 1978:67 har kommittén i redovisningssammanhang och vid sidan
av det aktiebolagsrättsliga koncernbegreppet föreslagil, som tidigare nämnts,
införande i lagstiftningen av yueriigare två koncernbegrepp, nämligen koncern
med annal moderföretag än aktiebolag eller ekonomisk förening samt s. k.
sidoordnad koncern. Huruvida den föreslagna nybildningen inom
koncernredovisningsrätlens område även bör leda lill ny lagstiftning inom
skatterätten, ligger det ulanför kommitténs uppdrag att bedöma.

Enligt
kommitténs mening finns inle tillräckliga skäl all hänföra 50/50-bolag till
koncernbolag då fråga är om koncern enligt lagen (1975: 1132) om förvärv av
hyresfastighet m. m.

Lagen om
försäkringsrörelse, banklagen och sparbankslagen samt lagstiftningen om
ekonomiska föreningar är föremål för översyn i särskild ordning. När det gäller
de i dessa lagar reglerade företagsformerna saknar därför kommittén anledning
atl särskilt överväga frågan om 50/50-bolagets behandling.

Grunden
för de koncernregler som kommittén intagit i sitt förslag lill lag om
årsredovisning, revision och koncerner (se SOU 1978:67) överensstämmer med
grunden för koncernredovisningsreglema i ABL. Inte heller koncerndefinilionerna
i förslaget till lag om årsredovisning, revision och koncerner bör därför
omfatta 50/50-bolag.

1 enlighet
med särskilda instruktioner i tilläggsdirektiven har kommillén granskal de
särskilda problem från redovisnings- och informationssynpunkt som är
förknippade med s. k. intresseföretag. Ett företag eller en koncern har ett
intresseföretag om det äger en belydande andel i elt annat företag utan alt
dock andelen är så slor all delta företag utgör dotterbolag.

Med kommitténs inslällning lill 50/50-bolagen, nämligen
atl dessa icke skall anses som dotterföretag, följer atl de i stället hos
ägarbolagen fär betraktas som intresseförelag.

Kommittén
har för sin del arbetat med följande definiiion; Etl företag är etl
iniresseföretag till ell annal företag om det icke är dotterföretag till delta
företag men detla eller den koncern, vari del är moderföretag, äger en andel av
företagets kapital eller av rösträtten i företaget som uppgår lill minsl 20%
och därjämte innehavet av aktierna (andelarna) representerar en varaktig
förbindelse mellan förelagen.

Enligt den
i Sverige använda metoden för redovisning av aktieinnehav,
anskaffningskostnadsmetoden, redovisas i del aktieägande företagels resultaträkning
vad som erhålles i utdelning på aktierna, medan å andra sidan förlust i det
företag, vari man äger akiier, kan medföra behov av nedskrivning av dessa. Det
aktieägande företagets andel i det delägda företagets resultat kommer på detla
sätt ej direkl lill redovisning. Detla är en brist som uppmärksammats just i
fråga om intresseföretag under de senasle decennierna i svensk litteratur och
praxis. Olika meloder för atl avhjälpa denna brist genom tilläggsupplysningar i
årsredovisningen eller pä annat sätt har kommit till användning i större
svenska aktiebolags årsredovisningar under senare år. Även kompletterande
uppgifter om det kapital i

s. 112 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 112

intresseföretagen, som svarar mol del aktieägande
förelagets innehav, har börjat lämnas, om ock i mindre utsträckning.

Kommittén har studerat denna utveckling och även den
alternativa metod för redovisning av aktieinnehav, som under senare år införts
i vissa länder för intresseförelagsinnehav. Denna metod är känd under beteckningen
"the equity method" (kapilalandelsmeloden).

Enligt kommiitén skulle elt införande av the equity
method. som konstruerats och hittills tillämpats i länder, där de svenska
begreppen bokslutsdispositioner och obeskattade reserver är okända, icke väl
svara mol de speciella behoven i svensk redovisning. Då den inlernalionella
inställningen lill meloden dessutom är spliltrad, och elt införande av metoden
skulle kräva väsentliga lagändringar, anser kommittén att denna melod icke i
nuvarande läge bör införas i Sverige.

På basis av sin genomgång av svensk praxis har kommiitén
angivii riktlinjerna för en lämplig normering av redovisningen för
intresseförelagsinnehav. Kommiitén anser emellertid ej atl det är befogat atl
nu i delalj i lag reglera detta område ulan föreslår atl den vidare ulvecklingen
bör följas av den slalliga bokföringsnämnden, som i män av behov fär utfärda
erforderlig rekommendalion på områdel. Den har också möjlighet att senare, om
så skulle befinnas nödvändigt, ta iniliativ till lagstiftning.

s. 113 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 113

Bilaga 5

Lagförslag av kommittén (SOU 1979:46)

1 Förslag till

Lagom ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)

Härigenom förordnas atl I kap. 2 8 akliebolagslagen (1975:
1385) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

28 Äger aktiebolag så många aktier eller andelar i svensk
eller ulländsk juridisk person atl det har mer än hälflen av rösterna för
samtliga aktier eller andelar, är aktiebolaget moderbolag och den juridiska
personen dotterföretag. Äger dotterföretag eller äger moderbolag och
dotterföretag eller flera dotterföretag tillsammans akiier eller andelar i
juridisk person i den omfattning som angivits nu, är även sistnämnda juridiska
person dotterföretag lill moderbolaget.

Har aktiebolag i annat fall på Har aktiebolag i annal fall på

grund av aktie- eller andelsinnehav grund av aktie- eller
andelsinnehav

eller avtal ett bestämmande infly- eller avtal elt bestämmande infly

tande över juridisk person och en lande över juridisk person och en

betydande andel i resullatet av dess betydande andel i resultatet av dess

verksamhet, är aktiebolaget moder- verksamhel, är aktiebolaget moder

bolag och den juridiska personen bolag och den juridiska personen

dotterföretag. dotterförelag. Ett besiämmande in-

flytande skall inte anses föreligga, om akliebolagel. utan
atl äga aktier eller andelar i den omfattning som sägs i första stycket,
endast tillsammans med annan kan besluta rörande den Juridiska personens
angelägenheter.

Moderbolag och dotterföretag ulgör tillsammans en koncern.

1.
Denna lag
träder i kraft den I januari 19 .

2.
Den nya lagen
gäller för koncern som bildals enligt den äldre lagen.

3.
Styrelserepresentation
för anställda som förekommer vid denna lags ikraftlrädande inskränks inte genom
lagen.

8 Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 143. Bdagedel

s. 114 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 114

2
Förslag till

Lagom
ändring i lagen (1974:12) om anställningsskydd

Härigenom förordnas atl 4 8 lagen (1974: 12) om
anslällningsskydd skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

48 Vid bestämmande av anställningstid enligt denna lag
skall medräknas tid under vilken arbetslagaren har varit anställd hos annat
företag inom koncern som arbetsgivaren tillhör. Har företag eller del av
företag övergåll till ny arbetsgivare, skall vid bestämmande av anställningstid
hos den nye arbetsgivaren medräknas tid under vilken arbetslagaren har varit
anställd hos förutvarande arbetsgivaren eller hos förelag inom koncern som fömivarande
arbelsgivaren tillhörde.

Vad som anges i första stycket om koncern är tillämpligt
även på den samverkan mellan två företag som kännetecknas av att det ena
företaget Jämte annan är delägare i det andra företaget och de båda delägarna
endast gemensamt kan besluta rörande det andra företagets angelägenheter.

Denna lag iräder i kraft den 1 januari 19

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:981) om arbetstagares rätt
till ledighet för utbildning

Härigenom förordnas alt 3 6 lagen (1974:981) om
arbetstagares rält lill ledighet för utbildning skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

36

Rätt till ledighet tillkommer arbetstagare som vid
ledighetens början har varit anställd hos arbetsgivaren de senasle sex
månaderna eller sammanlagt minst tolv månader under de senaste Ivå åren.

Arbetstagare som vill deltaga i utbildning, vilken till
väsentlig del avser fackliga eller med facklig verksamhel sammanhängande
frågor, har rält till ledighet även om han ej har uppnått den anställningstid
som har föreskrivits i första stycket.

Vid bestämmande av anställningstid enligt första stycket
skall medräknas tid under vilken arbetslagaren har varit anställd hos annat
företag inom koncern som arbetsgivaren tillhör. Har företag eller del av
företag övergått till ny arbetsgivare, skall vid bestämmandet av
anställningstid hos den nye

s. 115 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 115

arbelsgivaren medräknas tid under vilken arbetslagaren har
varil anställd hos förutvarande arbetsgivaren eller hos förelag inom koncern
som förutvarande arbelsgivaren tillhörde.

Vad som anges i Iredje stycket om koncern är tUliimpligi
även på den samverkan mellun ivå fiirelag som kännetecknas av atl det ena
företagel Jämte annan är delägare i det andra företaget och de båda delägarna
endasl gemensamt kan besluta rörande del andra företagets angelägenheter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 19

4 Förslag till

Lagom ändring i semesterlagen (1977: 480)

Härigenom förordnas all 31 8 semeslerlagen (1977:480)
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

31 6

Arbetstagares rätl enligt denna lag påverkas ej av atl
företag eller del av företag övergår till ny arbelsgivare.

Övergår arbetstagare lill ny arbelsgivare inom samma
koncern, skall han i semesierhänseende äga samma räll i den nya anställningen
som han skulle ha haft i den lidigare. Härför förutsattes dock, atl
arbetstagaren ej uppbär semesterersätlning av den tidigare arbetsgivaren och
all han senast en månad efter anställningens upphörande avger förklaring lill
såväl den lidigare som den nye arbetsgivaren, alt han önskar överföra intjänade
semesterförmåner till den nya anslällningen.

1 fall som avses i andra stycket är den nya arbetsgivaren
berättigad alt av den lidigare arbetsgivaren få ut elt belopp svarande mol den
semeslerer-sätining som denne eljest haft att ulge lill arbetstagaren.

Vad som anges i andra stycket om koncern är tillämpligt
även på den samverkan mellan två företag som kännetecknas av att det ena
företaget Jämle annan är delägare i det andra förelaget och de båda delägarna
endasl gemensaml kan besluta rörande det andra företagets angelägenheter.

Denna lag iräder i kraft den 1 januari 19

s. 116 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 116

Bilaga 6

Sammanställning av remissyttranden över 1974 års bolagskommittés
slutbetänkande (SOU 1979:46) Koncernbegreppet m.m.

Efter remiss har yllranden över beiänkandei avgells av
Svea hovrätt, kammarrätien i Siockholm, bokföringsnämnden (BFN), bankinspektionen,
försäkringsinspektionen, riksrevisionsverkei (RRV), riksskatieverkel (RSV),
kommerskollegium, patent- och registreringsverket, arbetsmarknadsstyrelsen
(AMS), arbetsdomstolen, statens induslriverk, länsslyrelserna i Stockholms och
Väslernorrlands län, anslällningsskyddskommittén (A 1977:01), 1978 års
semeslerkommillé (A 1977: 02), Föreningen Auklori-serade revisorer FAR (FAR),
Lanibrukarnas Riksförbund (LRF). Landsorganisationen i Sverige (LO).
Tjänstemännens cenlralorganisalion (TCO), Centralorganisationen SACO/SR
(SACO/SR), Statsföretagens Förhandlingsorganisation (SFO), Kooperativa
förbundet (KF), Svenska Arbetsgivareföreningen, Sveriges Industriförbund. Svenska
Bankföreningen, Posl- och Kredilbanken (PKbanken), Svenska Handelskammarförbundel,
Svenska kommunförbundet. Svenska Revisorsamfundel SRS (SRS), Svenska
sparbanksföreningen, Sveriges advokaisamfund. Svenska Företagares Riksförbund,
Sveriges Hantverks- och Industriorganisation (SHIO) - Familjeföretagen och
Sveriges Redovisningskonsullers Förbund.

Kommerskollegium har bifogat yttranden av Skånes
Handelskammare och Stockholms Handelskammare. Länsstyrelsen i Västernorrlands
län har bifogal yltrande av Västernorrlands och Jämtlands läns Handelskammare.
LO har bifogal yttranden av Svenska Byggnadsarbetareförbundet och Svenska
Fabriksarbeiareförbundet.

Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges
Industriförbund har avgetl etl gemensaml yttrande. PKbanken har anslutit sig
till Svenska Bankföreningens yllrande.

1 Allmänt om betänkandet

Försäkringsinspektionen, länsstyrelsen i Stockholms län,
LRF, KF och Svenska Företagares Riksförbund har tillstyrkt eller förklarat sig
lämna utan erinran kommitténs förslag i dess helhet.

AMS, länsstyrelsen i Västernorrlands län och TCO har
instämt i den inom kommittén avgivna reservationen (se vidare avsnitt 2.2. i
remissammanställningen) men tillstyrkt kommitténs förslag i övrigt.

LO: LO redovisade sin principiella syn på bolagsulredningens
arbele i samband med yttrandet över delbetänkandet "Nya bolagsregler
m.m." (SOU 1978; 67) lill vilket LO vill hänvisa. Svenska
Fabriksarbeiareförbundet visar i sitl yttrande på etl konkret delområde
(koncernproblemaliken) på nödvändigheten av atl hela den associationsrättsliga
lagstiftningen blir föremål för en omfattande översyn såsom LO framfört bl. a.
i det lidigare nämnda yttrandet.

Svenska Fabriksarbeiareförbundet: Enligt direktiven skulle
bolagskommiltén "förutsättningslöst utreda frågan om en ändamålsenlig
utformning

s. 117 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 143 117

av del akliebolagsräilssliga koncembegreppei."
Bolagskommiltén har inle följt dessa direkliv ulan begränsai sig till en ganska
grund analys av situationen för 50/.50-bolag och intresseförelag.

Aktiebolagsformen tillkom för ell sekel sedan för alt röja
undan ell hinder för den framväxande industrialismen. Genom aktiebolagsformen
kunde förelagaren befrias från personligt ansvar och begränsa sitt ekonomiska
risktagande samlidigt som han fick möjlighel att finna uiomslående finansiärer.
Dessa senare gavs dessulom ell skydd mot atl företagaren handskades onödigt
vårdslöst eller brottsligt med de finansiella medel som finansiärerna tillsköt.

Aktiebolagsformen var ändamålsenlig för della så länge det
rörde sig om enstaka bolag. Men genom koncernbyggandel urholkades
aktiebolagsformens skyddsmekanismer för finansiärerna. Kulmen nåddes med
Kreugers koncernbyggande och omfattande finansiella operaiioner. Med
Kreuger-kraschen som bakgrund började koncernregler ularbelas för alt skyddda
finansiärerna även i koncernsammanhang.

Nu kan man återigen konstatera atl aktiebolagsformen i sin
nuvarande tappning inle är ändamålsenlig ulan åter halkat efter utvecklingen.
Del är nu allmänl accepterat alt företagandet inte bedrivs enbart för att
tillgodose kapitalägarnas avkastningskrav utan också för alt tilllgodose
samhällets och löntagarnas krav. Dessa har därför berättigade iniressen både av
rikligl utformad information och av inflylande på koncernernas utveckling. Den
juridiska formen för koncernerna måste anpassas till dagens verklighet.

Bolagskommiltén har i ett tidigare betänkande (SOU
1979:67) lagit ett sleg i den riktningen genom sill förslag om sidoordnade
koncerner. En utveckling i den riktningen innebär en kil in i del medvetna
systematiska bollande med konkursföretag som vissa personer bedriver till
förfång för samhällel och löntagarna.

Men ett förutsättningslöst utredande av koncernbegreppet
borde ha föranlett bolagskommittén alt titta närmare på behovet av en ny
koncernbolagsform som bättre avspeglade den verkliga situationen i
koncernerna,

Formelll är alla dotterbolagen i en koncern fristående
juridiska personer med eget ansvar för sitt agerande, I verkligheten sker i dag
ofta en delegering från moderbolaget till dotterbolagen av
beslutsbefogenheter. Vid denna delegering behåller moderbolagen själv
kontrollen över alla cenirala beslul. En sådan typ av delegering torde sakna
formell grund i lagstiftningen som tvärtom formellt synes ge dotterföretagen
de befogenheter som moderbolagen i verkligheten i dag anser sig ha rätt atl
delegera eller ej efter egel skön.

I OECDs uppföranderegler för multinationella förelag har
dagens verklighet uppmärksammats. OECD-ländemas regeringar har i dessa regler
slagit fast principen att den beslutsnivå i en koncern som fattar de verkliga
besluten också har ansvar för dessa beslul gentemoi l.ex. de anställda oavsett
koncernens formella juridiska uppbyggnad.

När OECDs uppföranderegler de senasle åren prövats vad
gäller moderbolagels ansvar, har regeringarna tvingats konstatera atl de
principer man internationellt slagit fast i reglerna vad gäller moderbolagets
ansvar och som avspeglar den verkliga situationen i dagens storföretag ännu
inte slagit igenom i den nationella aktiebolagssliflningen l.ex. i Sverige.

Svenska Fabriksarbeiareförbundet anser alt denna fråga
borde ha behandlals av bolagskommiltén. Då så inte sketl anser förbundet att
frågan om all skapa särskilda mer ändamålsenliga associationsrätlsliga former
för koncernförelag med del snaraste bör ulredas.

s. 118 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 143 118

2 Koncernbegreppet

2.1 50/50-bolaget i aktiebolagsrätten

Följande remissinslanser har i huvudsak tillstyrkt eller
förklarat sig lämna utan erinran kommitténs förslag lill behandling av 50/50-bolag
och därmed jämställda företag inom akliebolagsrätten: Svea hovrätt, kammarrälten
i Siockholm, RRV, kommerskollegium, Skånes Handelskammare, Stockholms
Handelskammare, Västernorrlands och Jämllands läns Handelskammare, statens
industriverk, FAR. Statsföretagens Förhandlingsorganisation. Svenska
Arbetsgivareföreningen. Sveriges Industriförbund. Svenska Bankföreningen.
Svenska Handdskammarjörbundet. Svenska kommunförbundet, Svenska
Revisorsamfundel SRS, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges advokaisamfund.
SHIO-Familjeföretagen och Sveriges Redovisningskonsulters Förhund.

Bokföringsnämnden: BFN, som begränsar sitt yttrande till
att avse definiiion av koncernbegreppet vid lillämpning av
koncernredovisnings-och vinstutdelningsregler, har inte något atl erinra mot
den i utredningen föreslagna definitionen, under förutsätlning all i enlighet
med ulredningsförslagel kompletterande informalion om andelar i
intresseföretag lämnas i årsredovisning och koncernredovisning.

Bankinspektionen: Som ulredningen konstaterar är
koncernredovisningsreglerna de viktigaste av de regler för vilka
koncernbegreppet är av belydelse. Inspektionen kan på de skäl ulredningen anför
godta ulredningens koncernbegrepp. Vidare kan inspeklionen instämma i
ulredningens uppfattning atl del i och för sig är angelägel alt inom ABL ha etl
enhetligt koncernbegrepp. Inspektionen är emellerlid inte övertygad om atl det
nu valda koncernbegreppet bör gälla för bestämmelserna om låneförbudet. Frågan
är enligt inspektionens uppfattning inle tillräckligt belyst för elt definitivt
ställningstagande i ena eller andra riktningen. Vissa kringgående manövrer som
togs upp av brottsförebyggaande rådet i dess pm (1979; 5 s. 80 f) om
Aktiebolagslagen - förstärkt skydd för del bundna kapitalet m.m. berörs inte
alls i del remitterade betänkandet. Inspektionen får därför föreslå alt den
nyligen tillsatta ulredningen Utredning om tillsynen över värdepappersmarknaden
m.m., som bl.a. skall ta upp frågan om undantag från låneförbudel, på lämpligl
sätt bereds tillfälle ta ställning till nu berörda problemalik.

RSV: Det är givetvis en stor fördel om ett enhetligt
koncernbegrepp kan användas i aktiebolagsrälten. Vad avser
koncernredovisningsreglerna i 11 kapitlet ABL och reglerna om vinstutdelning
enligt 12 kap ABL delar RSV helt kommilléns uppfattning atl koncernbegreppet ej
bör innefatta 50/50-bolagen. Häll 50/50-bolag inte ingår i koncernbegreppet vid
tillämpning av reglerna om låneförbud föreligger emellerlid - som lagutskottet
anförl i betänkande 1977/78; 8 s. 25 - risk för att låneförbudet kringgås. RSV
vill därför framhålla att komplelterande beslämmelser kan behövas vid
lill-lämpning av reglerna om låneförbud om det visar sig atl låneförbudet
kringgås.

RSV vill peka på atl enligt 12 8 4 och 5 styckena bokföringslagen
krävs atl förelag inom samma koncern har samma räkenskapsår. RSV har som
dispensmyndighet funnit alt den regeln ej gär alt uppfylla när ägandebola-gen
lill 50/50-bolagel har olika räkenskapsår.

Patent- och registreringsverket: För det läll 50/50 bolag
betraktas som dotterbolag i förhållande lill sina olika intressenter kan enligt
palenlverkels

s. 119 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 119

mening svårigheler uppstå om de överordnade
intressebolagen har olika räkenskapsår. Vilket räkenskapsår 50/50 bolaget än
ansluter sig lill, uppslår problem vid koncernredovisningen med annal
överordnat intressebolag, vilkel försvårar insyn och utvärdering av
resullatet. Vidare kan 50/50 bolaget med stöd av koncernregeln i
bokföringslagen alternera mellan sin olika moderbolags bokslutsdatum, vilket i
prakliken försvårar förståelsen av de berörda bolagens årsredovisningar och gör
dessa svårlästa. Palenlverket anser även av denna anledning att 50/50 bolag
inle skall betraktas som i koncern ingående bolag i akliebolagsrättslig mening.
Pä anförda skäl lillslyrker patenlverket kommitténs förslag att förtydliga
koncerndefinilionen i aktiebolagslagen.

LO:
Kommilléns överväganden om koncernbegreppets utformning lar främsl sikle på
frågan om s.k. 50/50-bolag och därmed jämställda företag skall räknas som
koncernbolag eller inle. Delta övervägande sker huvudsakligen mot bakgrunden
av att kommittén ser "koncernredovisningsreglerna och reglerna om
vinstutdelning (som) de viktigaste av de regler för vilka koncernbegreppet är
av betydelse." Med detta snäva synsätt som utgångspunki föreslår
utredningen att de s. k. 50/50-bolagen i aktiebolags-rälislig mening inte skall
betraktas som dotterbolag. Vid detla val av utgångspunkt för en
koncerndefinition kommer kommittén genast i en rad definitionsproblem gentemot
andra lagstiftningar vilkel tvingar den till att på ell närmast patetiskt sätt
jonglera med en rad olika definitioner för att

inte komma i konflikl med vissa självklara rättigheter i
andra lagar.

Från LOs utgångspunkter är det angeläget atl man försöker
finna ell enhetligt koncernbegrepp. Även om LO delar utredningens uppfallning
om problemet med "uppblåsning" av redovisningar och
vinstredovisnings-aspekten får detla inte avgöra huruvida en bolagstyp skall
betraktas som tillhörande en koncern eller inte. Det senare får enligt LO
snarasl ses som

etl tekniskt redovisningsproblem och ges lösningar
därefter. LO

vill instämma i Svenska Fabriksarbetareförbundels förslag
att Bokföringsnämnden ges i uppdrag att utforma redovisnings- och
informationsregler för 50/50-bolag och s. k. intresseförelag.

Svenska Fabriksarbetareförbundet: Bolagskommitténs
begränsade synsätt på hithörande frägor framgår klart av dess skäl mot att
låla 50/50-bolagen innefattas under koncernbegreppet. Frågan behandlas i stort
sett utifrån all koncernredovisningen "skall läggas lill grund för
beräkningen av koncernens för utdelning disponibla vinstmedel."

Årsredovisningens betydligt vidare uppgift att ge en
verklig bild av och information kring koncernens ekonomiska verklighet som kan
ligga till grund för en bedömning av framtiden, vad gäller t. ex. produktionens
och sysselsättningens utveckling, har bolagskommiltén etl ringa intresse för.

Svenska Fabriksarbetareförbundet inser i och för sig
vikten av de faktorer som bolagskommiltén intresserar sig för och alt
vinstutdelningsbegränsningen kan väga så lungt att det kan vara olämpligt alt
lägga in 50/50-företagen i koncernens årsredovisning. Men delta får inte leda
till atl väsentlig informalion saknas i årsredovisningen. Förbundel anser
därför atl Bokföringsnämnden uttryckligen bör ges i uppdrag alt utforma redovisnings-
och informationsregler för 50/50-bolag och intresseföretag.

2.2 50/50-bolaget i arbetsrätten

Följande remissinslanser har i huvudsak tillstyrkt eller
förklarat sig lämna utan erinran vad kommittén föreslagit om 50/50-bolag och
därmed

s. 120 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 120

jämställda förelag inom arbetsrätten: Svea hovrätt,
bankinspektionen, RRV. slatens Induslriverk, FAR samt Sveriges
Redovisningskonsullers Förbund.

AMS: Styrelsen tillslyrker även kommitténs förslag till
ändringar i lagarna om anslällningsskydd och om arbetstagares rätt lill
ledighet för utbildning samt semesterlagen. Den förstnämnda lagändringen anser
styrelsen vara särskilt betydelsefull. När det gäller koncernbegreppet vid
tillämpningen av lagarna om styrelserepresentation för anställda ansluter sig
emellertid slyrelsen till reservalionen på de skäl som framförs i den.
Styrelsen anser del vara särskilt tungt vägande all man får ett något så när
enhetligt koncernbegrepp på arbetsrättens område om koncernbegreppet i dessa
lagar omfattar även 50/50-bolagen enligt samma definiiion som i de övriga
nyssnämnda arbetsrättsliga lagarna.

Arbetsdomstolen: Arbetsdomstolen delar uppfattningen atl
de s. k. 50/ 50-bolagen inte skall omfattas av koncernregeln i lagen om
slyrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar
(LSA). Fråga uppkommer dock hur man övergångsvis skall förfara med de aktiebolag
eller ekonomiska föreningar, i vilka styrelserepresenlalion för de anslällda
förekommer på grund av att 50/50-bolagen ansetts falla under koncernregeln. Det
kan kanske ifrågasättas om det är nödvändigt att komplicera systemet med
särskilda regler för just del fallet. Men om sådana regler behövs är det från
lagleknisk synpunkt föga tillfredsställande atl lösa problemet genom att införa
en övergångsbestämmelse till den föreslagna ändringen i 1 kap. 2§
akliebolagslagen. En övergångsbestämmelse bör i så fall anknytas till en lag
om ändring av koncernregeln i 3 6 andra stycket styrelserepresentalionslagen.

I delbeiänkandel (SOU 1978; 67) Nya bolagsreglev m. m. har
kommiuén föreslagit en lag om årsredovisning, revision och koncerner. Detta
lagförslag innehåller två koncerndefinitioner utöver den som finns i aktiebolagslagen.
Enligt vad kommittén anfört i slutbelänkandet skall också dessa definitioner
vara vägledande för tolkningen av koncernbegreppet i den arbetsrättsliga
lagstiftningen. Enligt kommitténs mening kan detta syfte uppnås utan att någon
ändring genomförs i denna lagstiftning. Med hänsyn till den utformning
koncernbegreppet fått inom den arbetsrättsliga lagtift-ningen delar
arbetsdomstolen denna uppfattning. Del bör dock understrykas att ulredningen
angående översyn av anställningsskyddslagstiftningen bör överväga en definitiv
lösning av koncernbegreppets ulformning.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län: I ell avseende har
reservation anförts mol kommitténs slällningstagande, nämligen beträffande
tillämpningen av koncernbegreppet i fråga om slyrelserepresentation för de anställda
i 50/50-bolagssitulationen. Vad reservanterna anfört lill förmån för all
tillämpa koncernbegreppet i detta fall synes länsstyrelsen mer övertygande än
kommitténs ståndpunkt,

Skånes Handelskammare med instämmande av Stockholms
Handelskammare samt Västernorrlands och Jämtlands låns Handelskammare:
Förslaget alt låta koncernbegreppet i lagen om styrelserepresentation och
motsvarande lag för anställda i bankinslitul och försäkringsbolag följa
aktiebolagslagens reglering tillstyrks.

Vad beträffar de arbetsrättsliga lagar där kommittén
stannal för en annan lösning kan lill en början sägas atl ett enhetligt
koncernbegrepp i och för sig förenklar lagsiiftningen. Kommittén framhåller att
de berörda lagarna, anställningsskyddslagen, sludieledighetslagen och
semesterlagen, tillkommit vid en lidpunkl då lagstiftaren synes ha avsell atl
även 50/50-

s. 121 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 121

bolag skulle anses vara koncernbolag. En förändring i
konsekvens med vad som nu föreslås för akliebolagslagens vidkommande skulle
således innebära en förändring av de materiella reglerna på del arbeisrällsliga
områdel, vilkel kommittén inle funnil motiverat alt föreslä. Handelskammaren
vill framhålla alt den av kommittén föreslagna regleringen beträffande en av
de aktuella lagarna, anställningsskyddslagen, i vissa silualioner kan anses
befrämja rörligheten på arbetsmarknaden, en effekl som anslällningsskyddslagen
ju inle i övrigt kan anses ha medfört. Med hänsyn lill vad kommillén anfört och
till del nu anförda vill handelskammaren inte molsätla sig den i förhållande
till aktiebolagslagen avvikande koncerndefinition för arbetsrättens vidkommande
som föreslagits. Det laglextförslag som framlagts i denna del synes emellertid
orimligt lungt och svårtillgängligt. Lagtexten skulle allernaiivi kunna ges
följande lydelse: "Vad som anges i . . . stycket om koncern gäller även då
etl företag ägs av två andra förelag och de båda delägarna endasl gemensamt kan
besluta rörande det ägda företagels angelägenheter."

Anslällningsskyddskommittén:
I belänkandet föreslås att ägarakliebolag och 50/50-bolag inte längre skall
anses som koncern enligi aktiebolagslagen. I anslutning därtill föreslås ett
tillägg till 4 8 LAS av innebörd all ägarföretag och 50/50-bolag skall anses
uigöra en koncern i LAS mening, dock endast för det fall att ägarföretagen är
två. Med utgångspunkt i alt de med 50/50-bolag jämställda företagsbildningarna
omfattas av LAS koncernbegrepp innebär delta en förändring i det nu rådande
rättslägel. Om tre eller flera från varandra frislående företag under former
som är jämställda med de som kännetecknar 50/50-bolaget bildar t. ex. ett
gemensamt distributionsföretag, skulle arbetslagarna i det nybildade förelaget
för förvärv av rättigheter enligt LAS inte längre fä tillgodoräkna sig
eventuell anställningslid i ägarföretagen, - I betänkandet föreslås vidare att
koncernbegreppet i LAS utvidgas till att omfalla s. k. sidoordnade koncerner.

Anslällningsskyddskommitlén
har enligt sina direkliv bl.a. atl lagtekniskl se över LAS och i anslutning
härtill uppkommer skilda frågor med anknytning till lagens koncernbegrepp.
Därtill kommer atl behov kan föreligga att mera övergripande se över det
arbetsrältsliga koncernbegreppet. Mol bakgmnd härav, och då underlag saknas
för att bedöma de föreslagna ändringarnas praktiska omfattning, bör för
närvarande någon förändring i rättsläget med avseende på koncernbegreppet i LAS
inle ske.

Semesterkommittén:
Semesterkommillén har ingenting alt erinra mot den föreslagna ändringen av
semesterlagen.

Semesterkommillén
(en minoritel av två ledamöter): Med hänsyn till semeslerkommitténs egna
direktiv saknas enligt vår mening anledning för kommittén att på nuvarande
ulredningsstadium la ställning till frågan om ett utvidgat koncernbegrepp i
semesterlagen.

LO: När det gäller lagen om anslällningsskydd kan
ifrågasättas om inte det föreslagna tillägget till 4 8 innebär en förändring av
det nu gällande rättsläget. Om t. ex. tre från varandra fristående förelag
bildar elt gemensamt produktionsbolag, skulle inte de anställda i det nya
företagel längre kunna lillgodoräkna sig anställningslid i de olika
ägarföretagen. Däremot när det gäller lagen om styrelserepresentation skall de
inte gälla. 1 fråga om medbestämmandelagen hävdar man spelar det ingen roll
eftersom koncernbegreppet inle förekommer där.

Det senare torde emellertid vara direkt felaktigt. Genom
den s. k. NCB-

domen (nr I 1979) fastslås klart moderbolags indirekla ansvar för alt

dottertoretag kan förhandla och informera enligt MBL.

s. 122 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 143 122

Vad beträffar MBL är del rikligl alt någon
koncerndefinilion inte föreligger i den, men del gör del inle mindre angeläget
atl koncembegreppei får en enheilig definition eflersom etl efterföljande
medbestämmandeavtal kommer att knyla an lill rådande definitioner.

Kommillén andas emellertid en viss osäkerhet om vilket
koncernbegrepp som är det lämpligasle inom arbetsrätten (sic!) och framhåller
alt frågan om koncernbegreppets utformning inte därför bör uppfattas som
definitiv. Anställningsskyddskommittén och 1978 års semeslerkommillé föreslås
la sig an frågan.

LO länker inle närmare kommentera del logiska i den
defmitionshärva kommiitén har hamnat i ulan hänvisar i slället lill vad de båda
underremit-lerade förbunden anför, speciellt gäller detta angelägenheten av
möjlighet till styrelserepresentation. Däruiöver instämmer LO i Svenska
Byggnadsarbetareförbundets förslag i alt - eftersom läget är som det är - nya
arbelsrätlskommittén (NARK) får i uppdrag att se över på ell konsekvent sätl
hur den arbeisrällsliga ulformningen av koncembegreppei bör vara. En
utgångspunkt för översynen måste enligt LOs mening därvid vara att inga
förmåner eller rälligheler för arbetstagare enligt de olika arbelsrätislagarna
inskränks.

Redan enligt sina nuvarande direktiv kan hävdas att delta
problemområde ligger inom NARKs mandal.

Svenska Byggnadsarbetareförbundet: I betänkandet föreslås
att s, k, 50/ 50-bolag och därmed jämställda förelag ska räknas som
koncernföretag när det gäller anställningsskyddslagen, sludieledighetslagen,
föräldraledighetslagen och semesterlagen. Förbundet tillstyrker dessa förslag.

Enligt förbundels uppfattning har kommittén inle varit
konsekvenl, när man inle lägger fram samma förslag när det gäller lagen om
styrelserepresenlalion för de anslällda i aktiebolag och ekonomiska
föreningar.

Som framgår av en reservation till betänkandet innebär
detta en försämring ur arbetstagarnas synpunkt, eftersom det är
"oomtvistligt att lagstiftaren vid tillkomsten av ABL avsåg alt
koncernförhållande skulle föreligga mellan ägarakliebolag och
50/50-bolag". Detta koncernbegrepp bör gälla även i fråga om
slyrelserepresentation för de anställda.

Som förbundet har framhållit lidigare i andra sammanhang
är det önskvärt att koncernbegreppet ges samma innebörd i all arbetsrätlslig
lagstiftning. Någon egentlig diskussion om denna fråga förs dock inle i
betänkandet.

Kommiitén säger t. ex. atl man anser det ligga ulanför
dess uppdrag att behandla koncernbegreppet i förhållande lill MBL - tydligen
därför att koncernbegreppet inte förekommer i denna lag. Kommittén säger vidare
alt man inte analyserat vilket koncernbegrepp som på sikt kan vara det
lämpligasle inom arbetsrätten - denna fråga föreslås i slället bli överlämnad
till de sittande ulredningarna om anställningsskyddslagen och semesteriagen.
Därmed finns det dock risk både för en alltför splittrad och en alltför
begränsad lösning av frågan och förbundet avstyrker därför förslaget.

Eftersom koncernbegreppet berör flera lagar än
anställningsskydds- och semesteriagarna och eftersom en samlad lösning är
nödvändig, finner förbundet del naturligt all den arbelsrätlsliga utformningen
av koncernbegreppet i första hand behandlas av den nya arbetsrättskommillén.

Därmed bör det också finnas förutsättningar för att snabbt
lösa angelägna frågor som gäller medbestämmandelagen (t, ex, förhandlings- och
informationsskyldighet inom koncerner) och föriroendemannalagen. som inte

s. 123 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 123

alls behandlas i det aktuella betänkandet (t. ex. fackliga
uppdrag som gäller hela koncernen).

Svenska
Fabriksarbeiareförbundet: När nu utredningen inte lagit det

djupare grepp i koncernfrågan som ovan diskuterats (se avsnill I i remiss

sammanställningen) vill förbundet ändå lämna följande synpunkter i den

del av utredningsförslaget som berör de arbetsrältsliga frågorna. Del är

synpunkier som förbundet önskar få beaktade i avvaktan på en verkligt

förutsättningslös ulredning av frågan om ulformning av koncernbegreppet

i associalionsrältsliga sammanhang.

Beiräffande
medbestämmandelagen säger utredningen atl koncernbegreppet inte förekommer i
denna lag och frågan om en utvidgning av koncernbegreppet torde därför
"knappasl få belydelse vid lillämpningen av MBL". Enligt förbundels
synsäll ärdetta en någol lältsinnig förklaring till den begränsning del innebär
alt inle föreslå regler i MBL som läcker in frågor som rör koncernförhållanden.
Förbundet menar också all denna begränsning inle är i enlighet med direktiven.

Av
hittills vunna erfarenheter av framför alll informalions- och förhandlingsreglerna
i MBL vill förbundet i stället framhålla alt det föreligger starka skäl för all
införa koncernbegreppet ocksä i denna lag. Ålskilliga är de situationer då
anställda i dollerbolag finner att för dem viktiga beslut träffats i
koncernledningen/moderbolaget utan att dotterbolagets anslällda haft minsta
möjlighel till information eller inflylande. Det kan l.ex. gälla vid
bolagsöverlålelser genom aktieförsäljning, förändringar av verksamhetsinriktning
eller av produktionsnivå.

Förbundel vill således föreslå all samma koncernbegrepp
som nu före

slås för övrig arbetsrättslig lagstiftning också införs i MBL.

Förbundel slöder lill fullo förslagel i den reservalion
som avgivits i fråga om koncernbegreppet i lagen om styrelserepresenlalion.

TCO: TCO tillslyrker utredningens förslag utom såviit
gäller lillämpningen beträffande lagen om styrelserepresentation där
organisalionen inslämmer i vad som framförs i reservationen. Majoritetens
förslag skulle innebära en försämring av gällande räll. Härutöver är del också
så, som anförs i reservalionen, all de anslällda i 50/50-bolagen bör ha en
berättigad möjlighet till inflylande på och information om vad som sker i de
sammanhang där de avgörande beslulen för 50/50-bolag fattas.

SACO/SR: Principen bör vara den alt de med 50/50-bolag
jämställda förelagsbildningarna skall omfattas av anslällningsskyddslagens
koncernbegrepp. Man kan svåriigen på nuvarande nivå överblicka utbredningen av
de med 50/50-bolag jämställda företagsbildningarna varför SACO/SR anser alt man
bör närmare uireda förekomsten av dessa förelagstyper för au på sikt närmare
kunna analysera och bestämma vilket koncernbegrepp som kan vara det lämpligasle
inom den arbelsrätlsliga lagstiftningen.

Statsföretagens Förhandlingsorganisation: I fråga om de
arbetsrältsliga avsnillen kan del ur principiell synpunki vara betänkligt atl
arbeta med ell koncernbegrepp som avviker från del inom andra rättsliga avsnitt
gällande. Prakliska skäl lalar emellertid för all kommitténs förslag skall
genomföras, eftersom della bl.a. underiäiiar personalrörligheten mellan
företagsenheterna inom koncernen. Åven rättviseskäl lalar för den lösning
förslaget innehåller. Kommilléns förslag lillslyrks därför med det tillägget
atl det bör ankomma på den anställde att bevaka sin rätt så alt av denne
åberopad anslällningslid blir registrerad hos vederbörande arbetsgivare.

Den föreslagna laglexlen såviu avser
anställningsskyddslagen, siudielc-dighclslagen och semesleriagen är sakligt
invändningsfri. Det krävs dock

s. 124 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 143 124

juridisk skolning för alt förstå innebörden. Med hänsyn
till avnämarsidan bör texten ses över så atl den blir mera lättillgänglig.

Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges
Indusirlförhund: Med avseende på förslagel om ändring i anställningsskyddslagen,
sludieledighetslagen och semesterlagen anföres följande. Innebörden av
koncernbegreppet vid tillämpningen av 1975 års aktiebolagslag får anses
osäker, även om ordalagen i I kap. 2 8 aktiebolagslagen närmasl ger vid handen
att begreppet, trols föredragande departementschefens uttalande i prop. 1975:
103, är all tolka på samma sätl som enligt 1944 ärs aktiebolagslag. Vad
härefter gäller koncernbegreppets innebörd vid tillämpningen av anställningsskyddslagen
och sludieledighetslagen märkes, att dessa lagar lillkommil före 1975 års
aktiebolagslag. 1 motsats till vad som uttalats i det remitterade belänkandet
(sid. 82) får därför antagas, att lagarnas regler om koncernförhållanden är
all tillämpa blott vid förhandenvaron av vad som enligt 1944 års aktiebolag
utgjorde koncern. Att 1944 års aktiebolagslag sedermera ersatts av 1975 års
aktiebolagslag, som till äventyrs laborerar med ett utvidgat koncernbegrepp,
lorde ej inverka på tolkningen numera av anställningskyddslagen och
sludieledighetslagen.

1 fråga om föräldraledighetslagen skall framhållas all
denna, med avseende på koncernförhållanden, innehåller blott en hänvisning
till anställningsskyddslagen. Föräldraledighetslagen torde därför vara all
tolka på samma sätl som anställningsskyddslagen i fråga om innebörden av koncernbegreppet.

Såviit slutligen angår innebörden av del koncernbegrepp
varpå 1977 års semesterlag vilar kan vissa skäl anföras till slöd för
antagandet alt begreppet är atl lolka pä samma sätl som enligi övrig
arbelsrätlslig lagstiftning. Visserligen har semeslerlagen stiftats efter del
a«f 1975 års aktiebolagslag trätt i krafl. Emellertid kan ej ulan vidare tagas
för givet, atl sist nämnda lag verkligen inneburit något avsleg från 1944 års
akliebolagsrätlsliga koncernbegrepp. Frågan lorde ej ha prövats i rällspraxis.
Som tidigare framhållils lalar ordalagen i 1975 års aktiebolagslag närmast för
all det akliebolagsrätlsliga koncernbegreppet skall bibehållas oförändrat.
Härtill kommer för semeslerlagens vidkommande att de tjänstemän inom
arbetsmarknadsdepartementet som utarbetat propositionen med förslag till denna
lag liksom det föredragande statsrådet med slor sannolikhet varil omedvetna om
den uividgning av koncernbegreppet, som antytts i den till grund för 1975 års
aktiebolagslag liggande proposilionen (1975: 103). Den evenluella förändringen
med avseende på del akliebolagsrätlsliga koncernbegreppet synes ej heller ha
uppmärksammals under det fortsalla lagstiftningsarbetet avseende semesterlagen
i regering och riksdag. Därest man på lagsliflar-nivå velat i semesterärendet
ansluta sig till del i proposilionen lill grund för 1975 års aktiebolagslag
föreslagna koncernbegreppet, skulle man eljest med största sannolikhet ha gjort
särskilda uttalanden härom, särskilt som man i övrigt förde en lämligen
ulföriig diskussion om olika koncernförhållanden. Ett klarläggande skulle ha
varil nalurligl bl.a. med hänsyn lill atl det i propositionen 1975: 103
antydda, utvidgade koncernbegreppet innebar en lämligen uppseendeväckande
nyhet i förhållande lill \ad som tidigare gälll och etl avsteg såväl från vad
som i akliebolagsrättsligt hänseende i allmänhet torde gälla ulomlands (se del
remillerade beiänkandei sid. 75) som från vad som får anses gälla inom den
svenska arbelsrällen i övrigt. Det kan lilläggas all värdel för arbelslagarna
av koncernbeslämmelserna i semeslerlagen (318) synes obelydligl; någon egentlig
materiell förmån tillkommer ej arbetstagarna på grund av dessa bcstummelser.

s. 125 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 125

Med den här gjorda tolkningen av anslällningsskyddslagen.
sludieledighetslagen. föräldraledighetslagen och semeslerlagen innebär del
remillerade förslagel en uividgning av lillämpningsområdei för de i lagarna
intagna reglerna om behandlingen av anställda, som inom en koncern övergår från
anställning inom ett förelag lill anslällning inom annat företag. Reglerna
skulle enligt förslaget bli lillämpliga ej blott inom koncemer i vedertagen
mening ulan även vid sådan "samverkan mellan tvä företag som kännetecknas
av atl det ena förelagel jämle annan är delägare i del andra förelagel och de
båda delägarna endasl gemensaml kan besluta rörande del andra förelagels
angelägenheter". Organisalionerna avslyrker lagsliftning av föreslagen
innebörd. Som skäl härför åberopas följande.

Redan nu
gällande arbetsrältsliga koncernregler medför avsevärda
till-lämpningssvårigheler för berörda företag. För att räu kunna lillämpa reglema
borde förelagen införa ell invecklal registreringssystem att användas vid varje
nyanställning, etl system som ej skulle ha någon annan funkiion än att
säkerslälla iakttagande av koncernreglerna. Även om förelagen inför elt sådanl
registreringssystem med de kosinader del skulle medföra, skulle de dock ej
kunna skapa fullständig säkerhel för atl reglerna blev iakttagna i prakliken.
Reglerna har nämligen gjorls tillämpliga även i fråga om sådana arbetstagare
som redan vid reglernas ikraftträdande var anställda vid koncernförelag.
Särskilda svårigheter erbjuder rätt tillämpning av 4 8 anslällningsskyddslagen,
som ej innehåller några tidsmässiga begränsningar. Delta kan klargöras genom
följande exempel. Man överväger under år 1979 atl på grund av arbetsbrist säga
upp en arbetstagare, X, som vunnii
anslällning i företaget A år 1973, alltså före anslällningsskyddslagens
ikraftträdande, ja t. o. m. före lagens tillkomst. Företagel A förvärvades år
1976 av bolaget B. Sistnämnda bolag förvärvade år 1978 aktierna i ett annat
bolag C. Hos C var X anställd
under några månader år 1947. Vid fastställande av lurordning inom företagel A år
1979 kan företagel för X's vidkommande tänkas vara förpliktat alt självmant,
vid skadeståndsansvar, beakla ej blott anslällningsliden hos A ulan även de
månader år 1947 då X var
anställd hos C. - Det saknas varie anledning alt ytteriigare komplicera lillämpningen
av här avsedda regler genom utsträckning av deras tillämpningsområde.

Au särskilda koncernregler införts i viss arbetsrätlslig
lagsliftning lorde sammanhänga med alt del normalt föreligger en mer eller
mindre utpräglad samhörighet mellan de lill en koncern i egentlig mening
hörande företagen. Såtillvida kan koncernreglerna sägas ha visst berättigande.
Någon molsvarande samhörighet kan emellertid ej sägas föreligga mellan å ena
sidan ellvarl av Ivå ägarföretag, som äger hälften var av ett tredje förelag,
och å andra sidan "dotterföretaget". Den brislande samhörigheten
torde påverka även de anställdas bedömning. Det måste sålunda framstå som
felaktigt för anställda med lång anställningstid hos
"dotterföretaget" atl i en uppsägningssituation bli åsidosatta, vid
fastställande av turordning, av en arbetstagare med kortare anställningslid
blott därför att arbetstagaren tidigare varil anställd under avsevärd lid hos
ell av ägarföretagen.

Genlemol de föreslagna ändringarna i de arbetsrättsliga
lagarna kan även riktas den anmärkningen atl det, om ändringarna genomförs,
framstår som oklart vilka regler som bör tillämpas med avseende på tiden innan
ändringarna Iräder i krafl. Vidare kan beräkningen av anställningstiden framstå
som osäker eller i vart fall godtycklig, när en arbetstagare rör sig mellan
flera än två bolag. Antag atl "moderbolagen" A och B gemensaml äger
"dotterföretaget" C. Om arbetstagaren är anställd först hos A och
därefter hos B, lorde man vid anställningstidens beräkning i samband med

s. 126 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 126

en uppsägning hos B ha alt beakta blott anställningstiden
hos B, däremot ej anslällningsliden hos A. Om arbelslagaren är anställd först
hos A, därefler hos B och slutligen hos C, lorde man vid anställningstidens
beräkning enligt de föreslagna reglerna ha atl beakta ej blott
anställningstiden hos B och hos C Ulan även anslällningsliden hos A, trots alt
det ej mellan A och B föreligger sådanl samband som angives i de föreslagna nya
reglerna om 50/50-bolag.

Vidare skall framhållas, alt organisalionerna avstyrker
det i betänkandet intagna förslaget att låta tillämpningen av de i de
arbetsrättsliga lagarna intagna koncernreglerna omfalla jämväl
"sidoordnade koncerner" i den mening begreppet har i kommilléns
tidigare betänkande SOU 1978:67. Skälen för detta slåndpunktstagande framgår av
det lidigare anförda.

Svenska Handelskammarförbundet: Förslaget att låta
koncembegreppei

i lagen om styrelserepresenlalion och molsvarande lag för anslällda i

bankinslitul och försäkringsbolag följa akliebolagslagens reglering lill

slyrks av förbundel.---

Då del gäller anställningsskyddslagen,
sludieledighetslagen och semesterlagen vill handelskammartorbundet framhålla
atl ett enhetligt koncembegrepp i och för sig skulle förenkla lagstiftningen.
Med hänsyn lill vad kommillén anförl och lill svårigheterna atl bedöma
effekterna av skilda koncernbegrepp på detta område vill dock förbundel för
närvarande inle motsätta sig den i förhållande till aktiebolagslagen avvikande
koncerndefinilionen. 1 likhet med kommittén förordar förbundel att frågan
närmare övervägs av de arbetande utredningarna rörande anslällningsskyddslagen
och semesterlagen. Som lidigare framhållils bör strävan därvid vara, därest
inte vägande skäl talar för en annan reglering, att åstadkomma elt enhetligt
koncernbegrepp i svensk lagstiftning.

När del gäller del framlagda lagiextförslaget synes detta
onödigt tungt och svårtillgängligt. Laglexlen skulle alternativt kunna ges
följande lydelse. "Vad som anges i ... stycket om koncern gäller även då
ell förelag ägs av två andra företag och de båda delägarna endast gemensaml kan
besluta rörande del ägda företagets angelägenheler."

Svenska sparbanksföreningen: Då det även på della
rättsområde föreligger risk för atl man låser ulvecklingen och då det måsle
anses mindre lämpligt atl föregripa de sittande utredningarnas arbete, föreslår
föreningen alt koncernbegreppet även på det arbetsrättsliga området tills
vidare utformas i enlighel med det associalionsrältsliga i aktiebolagslagen.

Sveriges advokatsamfund: Enligt samfundets mening är det
för den praktiska rättstillämpningen mycket väsentligt att begreppel koncern
har samma innebörd inom alla rättsområden. Endasl mycket starka skäl bör
medföra atl begreppet ges olika belydelse i olika sammanhang.

Samfundet anser inle atl kommittén anfört godtagbara skäl
för sitt förslag all koncernbegreppet inom viss del av arbetsrätten, nämligen
anställningsskyddslagen, sludieledighetslagen, föräldraledighetslagen och
semesterlagen, skall utformas så att vid tillämpningen av de nämnda lagarna
med koncernförhållande jämställs 50/50-bolag, i vilka ägarföretagen har negaliv
besiämmanderält i del ägda företagets angelägenheler.

Samfundet vill framhålla att frågan om koncernbegreppet
inom arbetsrätten är under pågående utredning samt att kommitténs nu gjorda
förslag till särreglering inte synes överensstämma med förarbelena till
förslaget om anställningsskyddslag (prop. 1973: 129), där del uttalades atl
koncernbegreppet enligt den föreslagna lagen skulle vara delsamma som enligt
1944 års aktiebolagslag.

s. 127 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 127

Kommittén synes ha anfört det enda sakliga skälel för en
särreglering att intressegemenskapen mellan företagen gör att det ter sig
naturligt att en arbelslagare, som övergår från del ena företaget till del
andra, får tillgodoräkna sig anställningstid i del företag han lämnar.
Samfundet anser inle atl det av kommittén åberopade skälet är slarki nog för
den föreslagna särregleringen. Därtill kommer atl resullatet av de arbetande
utredningarna rörande anslällningsskyddslagen och semesleriagen bör avvaktas.
Enligt samfundels erfarenhet förändras inte rättsläget av alt arbetstagare vid
tillämpning av de nämnda arbetsrätlliga lagarna får tillgodoräkna sig anställningstid
endast vid övergång från förelag som omfallas av del för akliebolagslagen
föreslagna koncernbegreppet. Kommitténs förslag skulle därför innebära en
utvidgning som enligt samfundels mening måsle prövas till sina konsekvenser på
etl mera omfattande och djupgående säll än som kommiitén torde ha haft
möjlighet att utföra inom ramen för sitt utredningsuppdrag.

Samfundet lillstyrker kommitténs förslag att vid
tillämpning av anslällningsskyddslagen, sludieledighetslagen,
föräldraledighetslagen och semeslerlagen med koncern skall avses inle bara koncern
med aktiebolag som moderbolag utan även de två typer av koncerner som kommittén
definierat i sitt tidigare framlagda förslag (SOU 1978:67) till lag om
årsredovisning, revision och koncerner. Samfundet tillstyrker även förslaget
atl i arbetsrältsligl sammanhang kravet enligt nämnda lagförslag på minsl tio
anställda för att koncernförhållande skall få rättslig belydelse slopas.

SHIO - Familjeföretagen: Beiräffande vissa avsnitt av det
arbetsrältsliga områdel har kommittén stannat för en annan uppfattning än inom
del aktiebolagsrättsliga området och jämställt vissa situationer av 50/50-bolag
med koncernförhållanden. Vi anser att anledning saknas atl genom sådan
uividgning av reglernas lillämpningsområde yllerligare komplicera nu gällande
arbetsrättsliga koncernregler, som redan medför betydande lillämpningssvårigheler
för förelagen. Samma regler som i detta avseende gäller enligt akliebolagslagen
bör alltså gälla även på arbetsrättens område.

2.3 50/50-bolaget i skatterätten

Svea hovrätt och Sveriges advokatsamfund har förklarat sig
dela den i betänkandet återgivna uppfattningen att det allmänt sell är en
fördel om skatlelagsliflningen direkl bygger på den systematik som finns i
civilrätten. Kammarrälten i Siockholm: Den beslämning av koncernbegreppet som
kommittén föreslagit för aktiebolagsrättens del och som kammarrälten ovan
tillstyrkt är inle utan vidare applicerbar vid lillämpning av skattelagstiftningen.
Som kommittén påpekar (s 86) gäller på flera områden inom skatterätten elt
särskilt kvalificerat koncernbegrepp. Därmed begränsas betydelsen av frågan,
huruvida 50/50-bolag är dotterföretag, till att främst avse spörsmål angående
beskattningen av dolda vinstöverföringar och internvinstreserveringar.
Kammarrätien avstår dock från atl uttala sig i frågan humvida 50/50-bolagen
härvidlag är all anse som dotterbolag. Skälel härtill framgår av det följande.

I och för sig är det naturiiglvis i hög grad önskvärt atl
skattelagstiftningen liksom tillämpningen av skattelag bygger på civilrättens
systematik och begreppsbildning. Kommittén har också erinrat (s 87) om ett
uttalande av företagsskalieberedningen (SOU 1977: 86 s 282), enligt vilket man
i de fall, begreppet koncern inle givits en egen betydelse inom skatteräiten, i
regel får falla tillbaka på den koncerndefinilion som används i
aktiebolagslagen.

s. 128 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 143 128

Även om kammarrätten såsom angivits i dess remissvar på
bolagskommilléns delbelänkande Nya bolagsregler m. m. delar den principiella
synen på samspelet mellan civil- och skatterätt, har väl företagsskatleberedningens
ullalande numera föriorai någol av sin belydelse. Sålunda har föredragande
statsrådet i propositionen (1978/79:210) med förslag till ändrad
företagsbeskattning betonat (s 165), att det inte är nödvändigt att beskattningsreglerna
bringas i överensstämmelse med de civilrältsliga reglerna, eftersom reglerna
om avdrag för koncernbidrag och aktiebolagens koncernregler tillgodoser delvis
olika ändamål och intressen. Detta uttalades visserligen inte med tanke på
reglerna om dolda vinstöverföringar och internvinstreservering, men bör likväl
beträffande 50/50-bolagen anses ha relevans.

Emellertid anges i nyssnämnda proposiiion samlidigt att
det kan finnas anledning ånyo pröva frågan om det skatterättsliga
koncernbegreppets utformning, sedan bolagskommittén prövat molsvarande fråga
för aktiebolagsrättens del. Enligt vad kammarrätten under hand inhämtat från
budgetdepartementet planeras också fortsatt ulredningsarbele beiräffande dubbel-
och kedjebeskallning och koncernbeskattning, någol som för övrigt förutskickas
i propositionen (s 183). Utredningsarbetet måste komma att belysa
50/50-bolagens ställning inom skatterätten.

Kammarrätien finner sig därför inte böra i detla
sammanhang vidare uttala sig angående koncernbegreppet i skatterätten.

Bankinspeklionen: Atl det civilrättsliga koncernbegreppet
får visst genomslag i skatterätten finner inspektionen naturligt,

RSV: RSV delar kommitténs uppfattning att det allmänt sett
är önskvärt atl koncernbegreppet i skattelagstiftningen anpassas till del
civilrättsliga koncembegreppei.

1 de fall koncernbegreppet förekommer i skatterätten utan
atl definieras hänvisar kommiitén till att företagsskalieberedningen (SOU
1977:86 s. 282) menar all man i dessa fall lorde få falla tillbaka på den
koncerndefinilion som används i ABL, Begreppet dotterbolag används utan
närmare precisering på skatterättens område bl. a. då del gäller bestämmelserna
om överlåtelse av aktier mellan förelag i samma koncern, dolda
vinslöverfö-ringar och internvinstreservering. Anpassning av det
skatterätlsliga koncernbegreppet lill den föreslagna definitionen av
koncernbolag i ABL skulle således innebära alt reglerna för koncernbolag inle
skulle bli lillämpliga på 50/50-bolag i de områden av skatterätten där
koncernbegreppet används utan närmare definition.

Krav pä etl mera kvalificerat koncernförhållande än enligt
reglerna i ABL gäller inom skatterätten bl. a. för räll till öppna
koncernbidrag och i fondlagsliftningen. Företagsskatteberedningen föreslog
(a.a.s. 580) bl.a. alt undantag från skatteplikt för realisationsvinst enligt
35 8 3 mom. sjätte stycket kommunalskallelagen, dvs. vid överlåtelse av
organisationsaktier från etl företag till ett annat företag inom samma koncern,
skulle gälla enbart vid koncernförhållanden där det inbördes aktieinnehavet var
så stort alt tvångsinlösen enligt ABL kunde ske. Kommittén synes i belänkandet
på sid. 87 förutsätta all företagsskatleberedningens förslag genomförs. Detla
förslag har emellertid ännu ej föranlett lagändring. 1 prop. 1978/ 79: 210,
Ändrad företagsbeskattning s 177 anför föredraganden.

"Bestämmelserna om realisationsvinstbeskattning vid
aklieöverlåtelser mellan koncernföretag har nära samband med övriga
koncernbeskattnings-regler och även med t. ex. kedjebeskallningsreglerna.
Somjag har nämnt i del föregående bör dessa regelsystem ses över. Det finns
anledning att då

s. 129 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 129

från olika synpunkier pröva bl. a. frågan om hur
aklieöverlåtelser mellan koncernförelag skall behandlas. Jag vill också erinra
om att en kommitté nyligen har tillsatts för alt se över reglerna för
aktievinstbeskattning m. m. (Dir 1979:27). Även i det arbelet finns det
anledning alt beakla den här aktuella frågan. Enligt min mening bör man inte
föregripa resultatet av det fortsatla ulredningsarbelet genom att nu genomföra
beredningens förslag om begränsning av uppskovsreglernas
tillämpningsområde".

Fortfarande gäller alltså att undantag från skatteplikt
för realisationsvinst kan medges vid överlåtelse av akiier från etl koncernbolag
lill etl 50/ 50-bolag. Beträffande reglerna om dolda vinslöverföringar och
internvinstreservering har kommiitén inte tagit bestämd ståndpunkt till frågan
om 50/ 50-bolag bör anses som koncernbolag vid lillämpning av nämnda regler men
anför ett flertal skäl som talar mot alt 50/50-bolag innefattas i koncernbegreppet.
RSV delar kommitténs uppfattning au det finns goda skäl som talar för atl
50/50-bolag ej skall betraktas som koncernbolag på nämnda områden av
skatteräiten. Frågan om koncernbeskatiningen kommer emellerlid atl ulredas
vidare varför ett bestämt ställningstagande till 50/50-bolagens behandling i
skalterättsligt hänseende bör avvakta resultatet av den avviserade utredningen.

SHIO-Familjeföretagen: Det är angeläget alt en prövning av
frågan om omfattningen av det skatterättsliga koncernbegreppet kommer till
stånd så snart som möjligt.

2.4 Övrigt

Bankinspektionen: När det gäller banklagarna är dessa som
utredningen anmärker föremål för särskild översyn. Inspektionen vill emellertid
redan nu uttala att den ser det som en fördel om samma koncernbegrepp tillämpas
inom banksektorn.

RRV: RRV vill också för kännedom peka på vissa
förhållanden inom affärsverksområdet. Koncernliknande förhållanden förekommer j
viss utsträckning inom affärsverkens verksamhetsområde. Såväl av affärsverken
helägda dotterbolag som 50/50-bolag och andra associationsformer förekommer.
RRV skall enligt riskdagens beslut (prop 1976/77; 130, FiU 1977/ 78:2, rskr
1977/78: 19) ang modernisering av del statliga budgetsystemet vid sidan av sin
förvaltningsrevision ansvara för att revision av affärsverkens redovisning och
bokslutshandlingar kommer lill stånd av samma karaktär som den som sker i
aktiebolag. Regeringen har därför uppdragit åt verket att utreda och lämna
förslag till ulformning av en extern och löpande granskning av affärsverkens
redovisning och bokslutshandlingar. Uppdraget har avrapporterats till
budgetdepartementet i januari 1979 (RRV dnr 1978: 131). RRV betonar i rapporten
betydelsen av koncernrevision i staten och framhåller bl. a., att först när de
revisorer som ansvarar för revisionen av resp. affärsverk har full insyn även i
ovannämnda bolag föreligger förutsättningar för en tillfredsställande revision
av affärsverkens koncernverksamhet, innefattande revision av dels förekommande
transaktioner mellan affärsverket och del förvaltade företaget, dels i
förekommande fall upprättad koncernredovisning.

LRF: LRF vill tillägga all en koncerndefinition föreslås
införas i lagen om ekonomiska föreningar. 1 bolagskommitténs betänkande
hänvisas till det förslagel (DsJu 1979; 14) och i DsJu 1979: 14 hänvisas till
bolagskommitténs betänkande. Koncernfrågan för de ekonomiska föreningarna får
inte sin lösning på någondera hållet och del får antas atl departementet skall 9 Riksdagen 1979180. I saml. Nr
143. Bilagedel

s. 130 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 130

göra en sammanvägning av remissyttrandena i de båda
ärendena. LRF vill bär allmänt hänvisa till sitl yttrande över DsJu 1979: 14.

Svenska Bankföreningen: Enligt direktiven för banklagsutredningen
har utredningen bl. a. att göra en översyn av banklagstiftningen i syfte att
anpassa denna lill den nya aktiebolagslagen. Bankföreningen förutsälter, att en
ändring av koncernbegreppet i akliebolagslagen enligt kommitténs förslag
beaktas även vid översynen av banklagstiftningen.

Svenska Revisorsamfundel SRS: Samfundet är vidare ense med
kommittén om att koncerndefinitionen inte heller i förslaget lill lag om
årsredovisning, revision och koncerner bör omfatta 50/50-bolag.

3 Intresseföretag

Kammarrätten i Siockholm: Kammarrätten ansluter sig lill
de av kommittén föreslagna formema för en normering av redovisningen för
intresseföretagsinnehav.

Bokföringsnämnden: BFN har inget att erinra mot den av
bolagskommiltén föreslagna definitionen av intresseföretag, BFN instämmer med
bolagskommiltén i atl rikllinjer bör ges för hur redovisningen för intresseandelar
bör utformas. Den skiss för redovisning av intresseandelar, som presenteras i
betänkandet, bör kunna ligga till grund för utveckling av praxis i företagens
årsredovisning. BFN kommer att följa utvecklingen av redovisningspraxis i
Sverige och utlandet och i mån av behov utfärda nödvändiga riktlinjer till
ledning för företag, revisorer och andra intressen-ler.

Bankinspektionen: Ulredningens definiiion av
intresseföretag kan inspektionen ansluta sig till liksom till de förslag till
riktlinjer som utredningen lämnar i avsnitt 7.6. Inspektionen vill dock
understryka vikten av att kravet på upplysningar i förvaltningsberättelsen inte
får medföra en sänkl informationsstandard genom att årsredovisningen försenas i
avvaktan på upplysningar som är utan någon reell betydelse.

När det gäller formerna för normering får inspektionen
erinra om det ansvar för god redovisningssed inom tillsynsområdel som inspektionen
självständigt har vid sidan av bokföringsnämnden.

Kommerskollegium: Kollegiel känner viss tveksamhet inför
kommitténs mening alt redovisningen av innehav av s. k, intresseföretag inte
bör föranleda någon lagsfiftningsåtgärd. Frånvaro av eller otillräcklig
redovisning av etl förelags eller en koncems innehav av intresseföretag skulle
i vissa fall kunna ge en fullständigt skev bild av företagets eller koncernens
förhållanden. Här kan bara erinras om vissa under senare år aktuella
företagsbildningar.

Aktiebolagslagens redovisningskapitel torde syfla till alt
- om än ej i detalj - täcka samtliga de huvudkrav som kan ställas på den
offentliga årsredovisningen. Med tanke på den ibland stora betydelsen av en
tillräcklig redovisning av intresseföretagsinnehav vill kollegiet därför
ifrågasätta om det ej vore berättigat att i aktiebolagslagens
redovisningskapitel och molsvarande lagstiftning inta en definition av
begreppel intresseförelag och ett (ännu) allmänt hållet krav på redovisning av
sådana företagsinnehav.

FAR: FAR delar kommitténs bedömning att den föreslagna
formen för redovisning av intresseföretag f. n, är en lämplig lösning, FAR
avser att utarbeta en rekommendation i ämnet. Den vidare ulvecklingen i svensk

s. 131 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 131

och internationell praxis får följas noga. Visar del sig
sedermera att någon form av equity accounting vinner allmän tillämpning i
internationell praxis, får ändring av bokföringslagen aktualiseras.

Svenska Handelskammarförbundel med instämmande av Skånes
Handelskammare, Stockholms Handelskammare samt Väslernorrlands och Jämtlands
läns Handelskammare: Vad beträffar förslaget till rikllinjer för redovisning av
intresseföretag föranleder detla ingen erinran.

LO och Svenska Fabriksarbetareförbundet: Bokföringsnämnden
bör uttryckligen ges i uppdrag att ulforma redovisnings- och
informationsregler för 50/50-bolag och intresseföretag.

Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges
Industriförbund: Kommittén behandlar i sjunde kapitlet i betänkandet
redovisningsproblem med intresseföretag. I internalionell redovisning
förekommer två metoder för redovisning av aktier och andelar i intresseföretag.
Den ena metoden brukar enligt svensk terminologi kallas
anskaffningskostnadsmeloden medan den andra är mesl känd under beteckningen the
equity method eller kapitalandelsmetoden. På basis av den genomgång, som
kommiitén gjort av svensk praxis har kommittén angivit riktlinjerna för en
lämplig normering av redovisningen för intresseföretagsinnehav. Kommittén har
emellertid ej ansett det befogat att nu i detalj i lag reglera deUa område
ulan föreslår alt den vidare ulvecklingen bör följas av den statliga bokföringsnämnden,
som i män av behov fär utfärda erforderlig rekommendation på området. På en
punkt har dock kommittén intagit en mer bestämd uppfattning. Kommittén anser
atl nackdelarna med kapitalandelsmetoden är så stora, åtminstone i nuvarande
läge, alt denna inte erbjuder en lämplig lösning av redovisningsfrågorna
rörande intresseföretagen.

Organisationerna kan såtillvida dela kommitténs
uppfattning att det vore olämpligt att ensidigt förorda att redovisning av
aktier och andelar i intresseföretag skall ske enligt kapitalandelsrnetoden.
Organisationerna kan vidare dela de av kommittén angivna riktlinjerna för en
normering av redovisningen av intresseföretagsinnehav. På nedan anförda skäl
vill dock organisationerna bestämt motsätta sig kommitténs kategoriska
avståndstagande från en tillämpning av kapitalandelsmetoden.

Kommitténs redogörelse i betänkandet för equity method
eller kapilalandelsmeloden synes i huvudsak behandla metodens användning
avseende ägarföretagets årsredovisning och metodens i dessa fall förenlighet
med bokföringslagen, Oslridigi är emellertid att en tillämpning av kapitalandelsmetoden
i ägarföretagets årsredovisning är i strid med gällande bokföringslag, eflersom
meloden fömlsälter alt bokförda värdet av aktier och andelar skall kunna höjas
på ett sätt som strider mot bokföringslagens förbud mot uppskrivning av
anläggningstillgångar.

Enligt organisationernas uppfattning är detta emellertid
av underordnad betydelse. Av väsentligt större praktisk betydelse är däremot
användandet av kapilalandelsmeloden i koncernredovisningen. Huruvida metodens
användning i sådana sammanhang står i strid med gällande lagstiftning på
området har kommittén över huvud laget inte beröri. Enligt organisationernas
uppfattning kan dock aktiebolagslagen inte tolkas så atl den skulle anses
innebära ett förbud mot lillämpning av kapilalandelsmeloden i koncernredovisningen.
Vad som ytterst begränsar metodens användning är sålunda huruvida den kan sägas
stå i strid med god redovisningssed. Detta lorde dock inte var fallet.

Lagens val att hänvisa till god redovisningssed har gjorts
i syfte alt inte hindra en utveckling på frivillig väg. I och för sig kan en
normering på

s. 132 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 143 132

områdel framstå som önskvärd. Det är dock av yttersta vikt
att denna normbildning i förevarande fall men även i övrigt inte innebär elt
Qär-mande från inlernationell redovisningspraxis.

En avvikelse från internationell praxis kan för svenska
internationella bolag medföra uppenbara nackdelar, Såviu avser dotterbolag inom
länder där från moderbolaget skilda redovisningsprinciper tillämpas innebär
detta atl dessa bolags bokslut måste omarbetas lill svenska regler vid
konsolidering. Skall återigen det svenska moderbolaget emittera aktier på
ulländsk börs eller anlita den utländska kapitalmarknaden kan ånyo krävas att
koncernens bokslut ändras så all del följer internationellt gällande principer.
Särskilt det sistnämnda förhållandet har även avseende på tillämpliga
redovisningsregler för intressebolag i koncernredovisningen. Det förtjänar
därför atl i detta sammanhang framhållas att för internationellt verksamma
svenska företag torde intressebolagsförhållanden komma alt öka i antal. Både
för att nå slagkraftig storiek, för atl få lill slånd teknologiutbyte och för
att få riskspridning på investeringarna spelar samarbete i samband med mer
omfattande och komplicerade projekl i gemensamma bolag sålunda en allt slörre
roll. Majoritetsägande kan också på grund av enskilda länders
elableringslagstiftning vara omöjligt att uppnå. På detta senare förhållande
ulgör Mexico etl under senare tid uppmärksammal exempel.

Kommittén anför att den internationella inställningen till
användandet av kapitalandelsmetoden i intresseföretagsförhållanden är splittrad
och hänvisar i detta sammahang till EG;s fiärde direkliv. Den påstådda splittringen
torde dock kunna förklaras med att nämnda direktiv tar sikte på enskill
företags redovisning. Någon motsvarande splittring torde inte vara för handen
såvitt avser koncernredovisning. I förslag till etl sjunde bolagsdirektiv, i
vilket uppställs regler för koncernredovisning, föreskrives i artikel 17
detaljerat hur andelar i intressebolag skall redovisas och de där angivna
principerna synes helt ansluta sig lill kapilalandelsmeloden. Ytterligare
exempel på kapitalandelsmetodens tillämpning inlernationellt kan anföras. Det
kan därför enligt organisaiionernas mening - tvärtemot vad kommiitén funnil -
hävdas att kapilalandelsmeloden inlernationellt torde vara eller komma att bli
den förhärskande meloden såviu avser koncernredovisning. För fullständighetens
skull kan även nämnas att artikel 18 i sist nämnda direktiv även lämnar
möjligheten öppen att tillämpa den s, k, klyvningsmetoden.

Mot bakgrund av det ovan sagda förordar organisationerna
att även möjligheten all redovisa intresseföretagsinnehav genom tillämpning av
kapitalandelsmetoden - såvitt avser koncernredovisning - lämnas öppen.

Svenska Sparbanksföreningen: Sparbanksföreningen har inga
erinringar mol kommitténs överväganden och förslag till riktlinjer för
redovisning av innehav av aktier eller andelar i intresseföretag.

Sveriges advokaisamfund: Samfundet instämmer med kommittén
att 50/50-bolagen bör omfattas av ell särskilt.bolagsrättsligt begrepp och
anser atl termen intresseföretag är ändamålsenlig. Samfundet tillslyrker även
den av kommiitén föreslagna definitionen av intresseföretag,

SHIO-Familjeföretagen: I likhet med kommittén anser vi att
principerna för redovisning av andelar i intresseföretag inte bör regleras
lagstiftningsvägen. Utvecklingen på detta område bör i stället överlåtas åt
praxis såsom denna kommer att utvecklas inom ramen för begreppet god redovisningssed.

s. 133 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 133

Sveriges Redovisningskonsullers Förbund: Vi har inte någol
all erinra

mol kommitténs definition av begreppet intresseföretag. Vi insläm

mer i kommitténs förslag att den fortsalla utvecklingen beträffande intres

seföretagen bör följas av bokföringsnämnden och alt denna får i uppdrag

all lämna erforderliga rekommendationer på området.

s. 134 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 134

Bdaga
7

REVISORS VERKSAMHET

BRÅ
PM 1978:2

Förord

Brottsförebyggande
rådel (BRÅ) har av regeringen i december 1977 fått i uppdrag att göra en
översyn av lagstiftning mot organiserad och ekonomisk brottslighet. Rådet har
i enlighet med uppdraget för översynsarbetet bildat en styrgmpp och tre
arbetsgmpper.

Styrgruppen
består av rikspolischefen Holger Romander, ordförande, riksdagsledamoten Barbro
Engman-Nordin, rättschefen Per Jermsten, riksdagsledamoten Stig Josefson,
avdelningschefen Kurt Sjöström, kanslichefen Karin Westerberg och
riksdagsledamoten Håkan Winberg, Gmppens sekreterare är hovrättsfiskalen Sten
Heckscher.

Den
tredje arbetsgruppen består av generaldirektören Sten Walberg, ordförande,
auktoriserade revisorn Bengt Bångstad, hovrättsassessorn Jan Bökmark,
rättschefen Kurt Malmgren, departementsrådet Sven Norberg och advokaten Lennart
Reuterwall. Gmppens sekreterare är hovrättsfiskalen Göran Rosenberg.

Arbetsgmppen
har i denna promemoria utarbetat vissa förslag och rekommendationer rörande
revisors verksamhel, Styrgmppen har anslutit sig lill arbelsgmppens förslag och
rekommendalioner. På en punkt har dock ledamöierna Engman-Nordin och Winberg
avgett reservafioner,

Stockholm
i oktober 1978

s. 135 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 135

Innehåll

Sammanfatining
..................................................

Författningsförslag
............................................

1 Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen
(1975: 1385)

2 Förslag till förordning om ändring i
aktiebolagsförordningen (1975; 1387)

3 Förslag till lag om ändring i lagen (1975: 86) med
bemyndigande att meddela föreskrifter om auktorisation och godkännande av
revisor .

4 Förslag till förordning om ändring i förordningen
(1973:221) om auktorisation och godkännande av revisorer

1 Inledning ......................................................

2 Allmänt om revisorsområdet

2.1 Revisors
verksamhet

2.1.1 Revision

2.1.2 Övrig verksamhel ....................................

2.2 Revisorskåren

2.2.1 Olika kategorier av revisorer ..................

2.2.2 Olika organisaiioner ...............................

2.3 Kommerskollegiums tillsynsverksamhet ...........

2.4 Något om normerna på revisorsområdet .........

3 Överväganden
...............................................

3.1 Allmänt ....................................................

3.2 Revisors kompetens ....................................

3.3 Registrering av revisor .................................

3.4 Beteckning pä revisors verksamhet

3.5 Revisors tystnadsplikt och upplysningsskyldighet

3.6 Kommerskollegiums tillsynsverksamhet ...........

3.7 Etiska regler ..............................................

Reservationer

Bilagor

1 Fall från kommerskollegiums tillsynsverksamhet
enligt revisorsförordningen

2 FAR;s regler för god revisorssed ........................

3 SRS' etiska och kollegiala regler .........................

4 SRF;s regler om god sed ..................................

s. 136 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 136

Sammanfattning

Revisors verksamhet utgör ett av de områden som
arbelsgrupper har att behandla i samband med översynen av lagstiftning mol
organiserad och ekonomisk brottslighet. Della område är av inlresse ur Ivå
skilda aspekler. Det har nämligen i den allmänna debatten ä ena sidan gjorts
gällande atl vissa revisorer genom rådgivningsverksamhet själva aktivi
medverkai till uppkomsten av ekonomisk brottslighet. Å andra sidan har
diskuierats hur revisor genom sin verksamhet kan förebygga och molverka sådan
brottslighet i företag.

Arbetsgruppen har gått igenom visst material, som legat
till grund för påståenden om revisorers medverkan i ekonomisk broilslighei.
Enligt vad gruppen kunnat finna har de långtgående påståenden som framförls
inte varil grundade. Gruppen har därför inriktat sig på atl från mera allmänna
utgångspunkter undersöka möjligheterna all motverka ekonomisk brottslighet
genom att stödja de kunniga och seriösa revisorernas verksamhet. Gmppen lägger
fram förslag som dels är ägnade att stärka revisorernas ställning i olika
avseenden, dels ulvidgar tillsynen över revisorerna och dels innebär en
komplettering av de etikregler som revisorsorganisationerna antagit.

Arbetsgruppen föreslår

# att det i akliebolagsregislret skall intas uppgifler om
revisor molsvaran

de vad som gäller beträffande bolags ställföreträdare.

# att det i lagstiftningen införs en regel av innebörd
att andra än auktorise

rade eller godkända revisorer och revisionsbolag ej får i firma eller eljest

vid beleckning av sin näringsverksamhet använda ordet revision eller

sammansättningar med eller avledningar av detta ord.

9 att bestämmelserna om revisors lystnadsplikt och
upplysningsskyldighet omarbetas. Den nuvarande bestämmelsen i 10 kap. 13 8
försia stycket aktiebolagslagen (1975: 1385) om revisors tystnadsplikt gentemoi
enskilda aktieägare eller utomstående bör omarbetas efler mönsier av
banksekretessen. Det medför enligt gruppen en mer flexibel tillämpning genom
att revisor ej i olrängi mål får yppa något om bolagets angelägenheler. Av
lagen bör vidare uttryckligen framgå atl revisor har en ovillkorlig
upplysningsskyldighet gentemot medrevisor, särskild granskare, ny revisor och,
om bolaget försalls i konkurs, konkursförvaltare.

Arbetsgruppen rekommenderar

# att kvalificerad revisor på sikt skall krävas i alla
akliebolag.

# alt kommerskollegium får en krafiig resursförslärkning
för att ulöva

tillsynsverksamhet på revisorsområdet.

# att revisorsorganisationerna kompletterar sina etiska
regler med utta

landen av följande innebörd:

-
Revisor har, på
grund av den ställning som i fråga om revision getts honom i lagstiftningen,
plikter även mol allmänheten och det allmänna.

-
Revisor skall,
inom ramen för sill revisionsuppdrag, verka för att det reviderade förelaget
handlar lagenligt, lar hänsyn lill aktieägare, borgenärer, anställda och
övriga intressenter saml även i övrigl iakttar god affärssed.

s. 137 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 137

- Revisor skall avhälla sig från all genom rådgivning
eller annat aktivt arbete medverka i lagstridig handling eller i handling som
uppenbarligen innebär kf-inggående av lag, vare sig förfarandet riklar sig mot
en enskild eller mol del allmänna, och inle heller aklivt medverka i
förberedelser som enligt vad revisorn vet eller har grundad anledning anta
syftar till sådana handlingar. Vad nu sagts skall icke utgöra hinder för
revisor alt lämna upplysning om innehållet i gällande rätt. Det medför ej
heller skyldighet för denne att särskilt tillvarata myndigheternas iniressen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Författningsförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)

Härigenom
föreskrivs i fråga om aktiebolagslagen (1975: 1385) dels atl 10 kap. 2 och 13
86 skall ha nedan angivna lydelse, dels alt i lagen skall införas en ny
paragraf, 10 kap. 15 6, av nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

10 kap.
26 Revisor skall vara svensk medborgare och bosatt i Sverige, om ej regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer för särskilt fall tillåter annat.
Den som är omyndig eller i konkurs kan ej vara revisor.

Revisor
skall ha den insikt i och erfarenhet av redovisning och ekonomiska
förhållanden, som med hänsyn till arten och omfånget av bolagets verksamhel
fordras för uppdragets fullgörande.

Till revisor kan även utses auk-

toriserat
eller godkänt revisionsbolag. Vid tillämpning av bestämmelserna i detta
kapitel likställes auktoriserat revisionsbolag med auktoriserad revisor och
godkänt revisionsbolag med godkänd revisor. Bolag som utses till revisor skall
till styrelsen för det bolag som revisionen avser anmäla vem som är
huvudansvarig för revisionen. Den huvudansvarige skall vara i auktoriserat
revisionsbolag auktoriserad revisor och i godkänt revisionsbolag auktoriserad
eller godkänd revisor. Bestämmelserna i 4 och 12 §§ tillämpas på den
huvudansvarige.

Till revisor i dotterförelag bör, moderbolagets revisorer.

Till revisor kan även utses auktoriserat eller godkänt
revisionsbolag. Vid tillämpning av bestämmelserna i detta kapitel likställes
auktoriserat revisionsbolag med auktoriserad revisor och godkänt revisionsbolag
med godkänd revisor. Bolag som utses till revisor skall till styrelsen för det
bolag som revisionen avser anmäla vem som är huvudansvarig för revisionen. Den
huvudansvarige skall vara i auktoriserat revisionsbolag auktoriserad revisor
och i godkänt revisionsbolag auktoriserad eller godkänd revisor.
Beslämmelsema i 4, 12 och 15 §§ tillämpas på den huvudansvarige.

om det kan ske, utses minst en av

opaginerad Kontrollera mot PDF

10 kap 13 6

Revisor
får ej ( oträngt mål till enskild aktieägare eller utomstående lämna
upplysningar om sådana bolagets angelägenheter som han fått kännedom om vid
fullgörande av sitt uppdrag.

Revisorn är skyldig alt till bolags-

Revisor får ej till enskild aktieägare eller utomstående
lämna upplysningar om sådana bolagets angelägenheter som han fått kännedom om
vid fullgörande av sitt uppdrag, om det kan lända till förfång för bolaget.

Revisorn är skyldig atl till bolags-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

stämman lämna alla upplysningar som bolagsstämman begär,
om det ej skulle lända till väsentligt förfång för bolaget.

Föreslagen
lydelse

stämman lämna alla upplysningar som bolagsstämman begär,
om det ej skulle lända till väsentligt förfång för bolagel. Revisorn är vidare
skyldig att lämna medrevisor, granskare som avses i 14 §, ny revisor och, om
bolaget Jörsatls i konkurs, konkursförvaltare erforderliga upplysningar om
bolagets angelägenheter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

10 kap. 15 6

För regisirering skall bolaget anmäla vem som utsetts
till revisor. Därvid gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 8 kap. 15 §
om anmälan för registrering av bolagets ställföreträdere.

Denna lag träder i kraft den

2 Förslag till

Förordning om ändring i aktiebolagsförordningen
(1975:1387)

Härigenom
föreskrivs i fråga om aktiebolagsförordningen (1975: 1387) dels att 2 och 3 66
skall ha nedan angivna lydelse, dels att i förordningen skall införas en ny
paragraf, 18 8, av nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Registrering av aktiebolag

26

Anmälan för registrering enligt 2 kap. 9 8
aktiebolagslagen (1975: 1385) av bolag skall ange

1. bolagels postadress,

2, fullständigt
namn, personnummer, medborgarskap och hemvist be

träffande stiftarna och, om handelsbolag är stiftare, varje obegränsat an

svarig bolagsman.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3,
fullständigt namn, personnummer, medborgarskap, hemvist och postadress
beträffande styrelseledamot, slyrelsesuppleant, verkställande direktör, vice
verkställande direktör och firmatecknare.

3, fullständigt namn, personnummer, medborgarskap,
hemvist och postadress beträffande styrelseledamot, styrelsesuppleant, verkställande
direktör, vice verkställande direktör och firmatecknare samt fullständigt
namn, personnummer och postadress beträffande revisor.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 140

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4.
hur bolagets
firma tecknas,

5. del sammanlagda nominella beloppel
av tecknade och lilldelade aktier efter avdrag för aktier som har förklarats
förverkade och ej övertagits av annan (bolagels aktiekapital),

6.
del belopp som
har betalats med pengar eller apporlegendom,

7.
apporlegendomens
beskaffenhel.

Anmälningen skall innehålla för- Anmälningen skall innehålla för

säkran atl stiftarna och i/f //(3r.?/fl säkran
alt stiftarna och bolagets

stycket 3 angivna personerna är ställföreträdare
är myndiga och ej i

myndiga och ej i konkurs samt att konkurs
samt att bolagets revisorer

bolagets revisorer uppfyller de i 10 uppfyller
de i 10 kap. 2 och 3 68

kap. 2 och 3 68 akliebolagslagen akliebolagslagen
angivna behörig-

angivna behörighetskraven. helskraven.

3 8 Vid anmälan som avses i 2 8 skall ges in

1.
huvudskrifl och
avskrift av sliftelseurkunden och avtal enligt 2 kap. 3 8 fiärde stycket
akliebolagslagen (1975: 1385), som ej har tagils in i sliftelseurkunden, saml
avskrift av balans- och resultaträkningar som anges i samma stycke,

2.
huvudskrift och
avskrift av teckningslistor på vilka aktieteckning har sketl,

3.
avskrift av
protokollet vid konstituerande stämman,

4.
två exemplar av
den bolagsordning som har antagits vid den konstituerande stämman,

5.
avskrift av
protokoll eller an- 5. avskrift av protokoll eller annan
handling som bestyrker val av nan
handling som bestyrker val av styrelseledamot eller styrelse- styrelseledamot, slyrelsesuppleant suppleant, om
denne ej har valts på eller revisor, om denne ej har
valts den konstituerande stämman, på den konstituerande stämman,

6.
avskrift av
prolokoll från styrelsesammanträde som visar vem som har utsetts till
verkställande direkiör, vice verkställande direktör och firmatecknare samt hur
bolagets firma tecknas,

7.
bevis om
lillslånd enligt 2 kap. 1 8, 8 kap. 4 8 eller 10 kap, 2 8 aktiebolagslagen,

8.
handling på
vilken varje styrelseledamot, slyrelsesuppleant, verkställande direktör, vice
verkställande direkiör och firmalecknare har skrivit sin av vittnen styrkta
namnteckning, om detta ej har skett på själva anmälningshandlingen,

9.
intyg från
bankinslitul om det belopp som har salts in på sårskild räkning hos institutet
såsom betalning för bolagels akiier med uppgift om när uttag från räkningen
först har sketl,

10. intyg från auktoriserad eller godkänd revisor om
atl all apportegen

dom har tillförts bolaget, att egendomen i sliftelseurkunden ej har åsatts

högre värde än det verkliga värdet för bolagel och all egendomen är eller

kan antagas bli lill nytta för bolagels verksamhet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Nuvarande Ivdelse

Foreslagen lydelse Revision 18 8

Vid anmälan för registrering enligt 10 kup. 15 fi
aktiebolagslagen (1.975:1385) av bolagets revisor äger 2 § försia slycket 3 och
andra slycket molsvarande lillämpning.

Avser anmälningen ef endasl åndring av postadress äger 3 §
5 molsvarande tillämpning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna förordning träder i kraft den

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1975:86) med bemyndigande att
meddela föreskrifter om auktorisation och godkännande av revisor

Härigenom
föreskrivs all lagen (1975: 86) med bemyndigande att meddela föreskrifter om
auktorisation och godkännande av revisor skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Regeringen eller förvaltningsmyndighet som regeringen
bestämmer får meddela föreskrifter om auktorisation och godkännande av
revisor. Därvid får föreskrivas avgift för ansökan.

Föreslagen lydelse

Regeringen eller förvallningsmyndighel som regeringen
bestämmer får meddela föreskrifter om auklorisalion och godkännande av
revisor. Därvid får föreskrivas avgift för ansökan.

Föreskrift
får också meddelas om förhud för andra än auktoriserade eller godkända
revisorer och revisionsbolag alt i firma eller eljest vid beleckning av sin
näringsverksamhet använda ordel revision eller sammansättningar med eller
avledningar av delta ord.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag iräder i krafl den

s. 142 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 142

4 Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1973: 221) om
auktorisation och godkännande av revisorer

Härigenom föreskrivs all i förordningen (1973:221) om auktorisation
och godkännande av revisorer skall införas en ny paragraf, 31 8, av nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

31 6

Andra än auktoriserade eller, godkända revisorer och
revisionsbolag får ej i jirma eller eljest vid beteckning uv sin
näringsverksamhet använda ordet revision eller sammansättningar med eller
avledningar av detta ord. Den som bryter häremot, dömes till böter.

Denna förordning träder i krafl den

s. 143 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 143

1 Inledning

Den Iredje arbetsgruppen har att behandla normer som
reglerar verksamheter av mer indirekl betydelse för de föreleelser översynen
av lagstiftning mot organiserad och ekonomisk brottslighet tar sikle på. Dessa
verksamheter styrs av preciserade regler som anger rättigheter och skyldigheler
för funktionärer och andra men i stor utsträckning också av normer av etisk
karaktär. Det är fråga om normer med eller utan förankring i lagstiftning på
olika områden. Ett exempel på delta är yrkesetiska normer.

Arbetsgruppen, som sålunda riktar sin uppmärksamhet pä
bl.a, vissa yrkesgruppers verksamhet, har i etl inledningsskede diskuterat
revisors verksamhel. Därvid har gruppen funnil det väsentligt atl kunna
ideniifiera och precisera vilka problem som bör behandlas i detta sammanhang.
Gruppen har sålunda till en början försökl kartlägga vilka normer som fakliskl
gäller på revisorsområdet. Delta kartläggningsarbete har gett upphov lill
diskussioner inom gruppen och lell till vissa förslag och rekommendalioner
rörande revisors verksamhel, vilka redovisas i denna promemoria. Under
arbetets gång har gruppen inhämtat synpunkter från företrädare för
kommerskollegium. Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR och Svenska
Revisorsamfundet SRS.

2 Allmänt om revisorsområdet

2.1 Revisors verksamhet

2.1.1 Revision

Den verksamhet som i första hand förknippas med revisorns
yrkesroll är revision. Begreppet revision kan dock knappast sägas vara
entydigt. Tvärtom har det inom revisorskåren och i samhället i övrigl allt
intensivare kommit att diskuteras vad revision bör innebära. Man torde
emellertid kunna säga atl en revision utgör en granskning i efterhand och i
vissa avseenden även en löpande granskning av väsentligheterna i en verksamhets
räkenskaper och ekonomiska förvaltning; att göra en klar åtskillnad mellan
dessa granskningsområden är dock knappast möjligt.

Det finns
två olika former av revision, nämligen intern och extern revision. Med inlern
revision menas alt en verksamhets räkenskaper och ekonomiska förvaltning är
underkaslad löpande granskning av ett organ inom verksamhelen. En intern
revisor i etl företag ingår således i företagets organisation och ulgör en del
av dess inlerna kontrollsystem. Ofta är den interne revisorn anställd i del
företag där han utövar sin kontrollverksamhet. Den interne revisorn har alltså
inte någon helt fri och oberoende ställning gentemot företagsledningen, som är
dennes uppdragsgivare. En exlern revisor, däremot, är fristående gentemot
företaget och har sin kontrollfunktion riktad mot dess ledning, I sin
granskningsverksamhel har den externe revisorn att taga hänsyn till olika
intressenter, l, ex. aktieägare och borgenärer. Den interne revisorns
verksamhet inverkar emellerlid i hög grad på den externe revisorns granskning
av företagets inlerna kontroll. Det är sålunda en viktig fräga i vad mån
förekomsten av inlern revision kan friia den externe revisorn från skyldighet
att själv förvissa sig om tillföriitligheten hos företagets egna
kontrollanordningar.

s. 144 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 144

Den lagstiftning som reglerar skyldigheten att ha revisor
lar sikle pä den externe revisorns verksamhel. Reglerom revision ftnns i den
associalionsrältsliga lagstiftningen. Revisionsplikl åvilar i huvudsak endast
akliebolag, ekonomiska föreningar saml bank- och försäkringsrörelser. Det är
således - i vart fall f.n. - inte nödvändigt all utse revisor i l.ex.
handelsbolag eller kommandilbolag. Delsamma gäller för enskilda näringsidkare.
Revisionsplikl åvilar ej heller ideella föreningar och sliftelser; det är dock
inte ovanligt atl revisor utses i sådan verksamhel. För revision av slatliga
eller kommunala organs verksamhel gäller särskilda regler.

Aktiebolagslagen (1975; 1385) innehåller i huvudsak
följande regler om revision i aktiebolag. Del är bolagsstämman som väljer
revisor. Skall flera revisorer utses kan emellerlid i bolagsordningen beslämmas
atl någon eller några av dem skall utses i annan ordning. Revisorns uppdrag
gäller för den tid som anges i bolagsordningen. En minoritet av aktieägare kan
begära att länsstyrelsen skall utse yUeriigare en revisor atl della i
revisionen jämte övriga revisorer. Mandatperioden för en av länsstyrelsen på
detta sätt utsedd revisor - minoritetsrevisor - utgår vid den ordinarie
bolagsstämman under nästföljande räkenskapsår. Vissa allmänna krav uppställs
beträffande revisors kvalifikationer. Bl.a. gäller all revisor inte får vara
omyndig eller försalt i konkurs. Vidare skall revisor ha den insikt i och
erfarenhei av redovisning och ekonomiska förhållanden som fordras för
uppdragels fullgörande. Till revisor kan också ulses auktoriserat eller godkänt
revisionsbolag. Dessa bolag är likställda med auktoriserade resp. godkånda
revisorer (se avsnill 2.2.1 nedan). Uppgär bolagets bundna egna kapital lill
minst en miljon kr. skall minsl en av revisorerna vara auktoriserad eller
godkänd revisor; i vissa slörre bolag måste dock minsl en av revisorerna vara
auktoriserad. I andra bolag kan en minoritet av aktieägare genomdriva all
auktoriserad eller godkänd revisor ulses. För revisor gäller vidare vissa
jävsregler som syftar till att garantera hans oberoende. Bl.a. gäller att den
som är anställd i bolagel eller intar en beroendeställning lill della inle får
vara revisor. Detsamma gäller den som är anställd i företag som brukar biträda
bolaget med bokföringen. Om bolagel ej har behörig revisor kan länsstyrelsen på
anmälan förordna sådan i vissa angivna fall. Revisor skall granska bolagels
årsredovisning jämle räkenskaperna saml styrelsens och verkställande
direklörens förvaltning (s. k. förvaltningsrevision). För varje räkenskapsår
skall revisorerna avge en revisionsberättelse lill bolagsstämman. 1 denna
berättelse skall anges bl.a. om styrelseledamot eller verkställande direktör
handlat i slrid mol aktiebolagslagen eller bolagsordningen. För revisor gäller
vidare vissa regler om tystnadsplikt och upplysningsskyldighet. Slutligen bör
nämnas all revisor som vid fullgörande av silt uppdrag skadat bolagel kan
åläggas skadeslåndsskyldighel.

Vad som innefattas i etl revisionsuppdrag är ingalunda
höjt över diskussion. De formella kraven framgår av lagsiiftningen. Mer
preciserade normer utbildas inom revisorskåren. De rekommendationer i
revisionsfrågor som ulfärdals av Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR är ell
ullryck för della (se avsnitt 2.4 nedan).

2.1.2 Övrig verksamhet

1 samband med revisionsuppdrag åt företag - om man endast
ser till vad dessa uppdrag omfattar rent formelll - inträffar det ej sällan att
revisorn får biträda med viss rådgivning, l.ex. beträffande förelagets bokslut
och skatteplanering. Denna verksamhel kan röra såväl enstaka detaljer som
policyfrågor.

s. 145 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 -. 145

Det förekommer också att revisorn vid sidan av det
egenlliga revisions-uppdraget fär tilläggsuppdrag som konsult ål förelaget i
olika frågor. Det är inte heller ovanligt att revisorn åtar sig konsultuppdrag
ål förelag där han inle har någol revisionsuppdrag. I det sisinämnda (ällel kan
uppdragen jämslällas med sådana som ges ål olika slags förelagskonsulter.
Exempel på den nu nämnda konsultverksamheten är följande;

Skattefrågor av olika slag och komplexitel (det rör
sig här oftast om

allmän rådgivning eller om biträde med upprättande av foretags själv

deklaration; hit kan också räknas uppdrag som biträde i skatiemål)

Uppdrag att lägga om redovisningen

Konsultation vid bildande av företag och vid
övergång lill ny företags

form (det kan gälla t. ex. skatte- och redovisningsproblem och ofta sker

samarbete med advokat i dessa frägor)

Fusionsrådgivning (som kan sträcka sig från
allmänna råd till deltagan

de i förhandlingar mellan de aktuella förelagen)

9 Rådgivning vid köp och försäljning av företag (denna
verksamhet består

främst av skatte- och värderingsfrågor)

Värderingsfrågor i anslutning till utlösen av
aktieägare

Rådgivning vid
förvärv av tillgångar

Rådgivning vid
förändring av en verksamhels inriktning (det kan vara fråga om l.ex. problem
som rör olönsamhel och rekonslruklion av företag)

Sakkunniguppdrag
(hit kan räknas uppdrag i rättegång och skiljeförfarande saml uppdrag som
arbetstagarkonsult)

Försäkringsrådgivning
(ofta gäller del här skattefrågor och frågor om hela pensionssystem)

Organisationsutredningar (som rör frågor om l.ex.
flödesscheman, an

svarsområden och personalorganisation)

Bouppteckning/boulredning (förekommer relativt
sällan och oftast hos

mindre byråer)

Till denna konsultverksamhet kan också räknas rena
redovisningsuppdrag,

1 vilken utsträckning det förekommer att revisor i sin
verksamhet åtar sig konsultuppdrag av det slag som nu nämnls är svårt att säga.
Svaret på denna fråga är i hög grad beroende av vilken typ av revisor - dennes
kompetens samt storleken på och inriktningen av dennes verksamhel -man avser.

Alt det är normalt alt revisor åtar sig konsultuppdrag -
vid sidan av egenlliga revisionsuppdrag - framgår av auktorisalionsuiredningens
betänkande (Ds H 1971: 3) Formerna för auktorisation av revisorer m. m. (s.
116), där det sägs alt med revisionsverksamhet bör förstås "revision,
redovisning, organisalion samt därmed samma;ihängande rådgivning, däri
inbegripen skattekonsultation." 1 FAR;s regler för god revisorssed
("Regel 3 - Oförenlig verksamhet") sägs alt "ledamot får icke
ägna sig ät sädan annan verksamhet som är oförenlig med hans yrkesplikler som
fristående revisor" (se bilaga 2). I anvisningarna till denna regel sägs
vidare atl "ledamoi är oförhindrad alt driva verksamhet som konsult inom
områden där han eller hans byrå besitter kompetens, exempelvis beskattning,
organisalion, databehandling inom redovisningsområdet och liknande
revisorsyrket närslående områden, under förutsättning atl han därvid
efterkommer föreningens stadgar och dessa regler för god revisorssed."

Det gällande normsystemet på revisorsomrädel bygger
således på atl revisor i viss omfattning ägnar sig ål konsullverksamhet.
Samtidigt gäller

10 Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 143. Bdagedel

s. 146 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 143 146

all revisor skall vara oberoende och självständig i
förhållande till del företag som revideras. Regler om revisorsjäv anger sålunda
i vilka situationer det här uppstår oförenliga intressen.

2.2 Revisorskåren

2.2.1 Olika kategorier av revisorer

Revisorskåren kan knappast sägas uigöra någon homogen
yrkesgrupp. Stora skillnader föreligger när det gäller revisorernas kompetens
och verksamhetsinriktning. Många sysslar med revision mer eller mindre sporadiskt
vid sidan av annan yrkesverksamhel. Till detta kommer en stor splittring på
organisationsområdet. Åtskilliga revisorer slår också utanför
revisorsorganisationerna. Revisor skall enligt den lagstiftning som reglerar
revisionsplikten i olika verksamheisformer uppfylla vissa allmänna krav.
Revisionsverksamhet får emellerlid i Sverige i princip utövas av var och en.
Titeln revisor är sålunda inle förbehållen någon särskild kategori. Endasl för
vissa revisionsuppdrag - t. ex. när det gäller vissa större aktiebolag - uppställs
formella krav på revisorns kompetens, dvs. att revisorn skall vara auktoriserad
eller godkänd.

Uppgiflen atl auktorisera revisorer och godkänna
granskningsmän sköttes av handelskamrarna fram till år 1973. Denna verksamhet,
som skapade tillgång lill revisorer med dokumenterad kompelens, överfördes då
till kommerskollegium. Tillsynen över kvalificerade - auktoriserade eller
godkända - revisorers verksamhel utövas sålunda numera av staten.

För auklorisalion eller godkännande som revisor uppställs
vissa formella krav beträffande l.ex. utbildning och tidigare praktik. De
närmare reglerna framgår av förordningen (1973: 221; omlryckt 1976: 825) om auklorisalion
och godkännande av revisorer (revisorsförordningen) och kommerskollegieis
revisorskungörelse (revisorskungörelsen; KFS 1973: 6: omtryckt 1977:23).

Kraven är störsi i fråga om auktorisation. När del gäller
utbildning krävs för auktorisation att sökanden avlagt ekonomexamen eller annan
likvärdig svensk examen i enlighet med kommerskollegieis närmare föreskrifter.
För auktorisation krävs vidare au sökanden utövar revisionsverksamhet som yrke
och att denne utövat praktisk verksamhel i revisorsyrket på tillfredsställande
sätt under minst fem år. Auktoriserad revisor får inte driva eller della i
ledningen av affärsverksamhet. Vidare gäller begränsningar i fråga om
auktoriserad revisors rätt alt taga anställning.

I fråga om godkännande krävs all sökanden har
eftergymnasial utbildning med ekonomisk inriktning, dock ej av sådan
omfattning som krävs för auklorisalion. För godkännande krävs vidare bl.a. att
sökanden utövar revisionsverksamhet som yrke eller fullgör likartade eller
därmed sammanhängande uppgifler och att denne utövat praklisk verksamhet i
revisorsyr-kel på liilfredsslällande sätt under minsl fem är. Sådana
inskränkningar som gäller för auktoriserad revisors anställningsförhållanden
och anknytning till affärsverksamhet gäller däremot ej för godkänd revisor.

För auktorisation eller godkännande som revisor krävs
vidare all sökanden är bosalt här i riket, att han är myndig och ej i konkurs
samt atl han är känd för redbarhet och även i övrigl befinns lämplig att utöva
revisionsverksamhet.

Auktorisation eller godkännande som revisor gäller för en
tid av fem år. F. n. finns ca 700 auktoriserade revisorer och drygt I 100
godkända revisorer.

s. 147 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 147

Till revisor fär också, som lidigare nämnls (avsnitt
2.1.1), ulses auktoriserat eller godkänt revisionsbolag. Del är här fräga om
handelsbolag eller aktiebolag som i enlighet med vissa närmare angivna
beslämmelser innehas av auktoriserade resp. godkända eller auktoriserade
revisorer och som efler prövning av kommerskollegium erhållil auklorisalion
resp. godkännande. F. n. finns ell trettiotal auktoriserade och ell godkänl
revisionsbolag.

Även andra yrkeskategorier än de auktoriserade eller
godkända revisorema åtar sig revisionsuppdrag. Del är sålunda lämligen vanligt
förekommande alt redovisningskonsulter och räkenskapsförare utför sädana uppdrag.
Vid sidan av yrkesrevisorerna finns det också etl belydande antal
lekmannarevisorer med skiftande kompelens. 1 större bolag förekommer det atl
lekmannarevisorer ulses som ell komplemenl lill bolagens ordinarie revisorer.
Dessa lekmannarevisorer moisvarar ofta högl ställda krav på kompetens, låt vara
på andra områden än revision.

2.2.2 Olika organisationer

De sammanslutningar som finns på revisorsomrädel vänder
sig lill skilda kategorier av yrkesutövare. Följande organisaiioner bör nämnas.

Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR har ca 600 medlemmar.
Som föruisälining för inträde i FAR gäller enligt 4 8 föreningens sladgar att
sökanden

innehar
kommerskollegiets auklorisalion som revisor

% utövar yrkesmässig verksamhet som auktoriserad revisor

åtnjuter allmänl anseende för redbarhet samt bedöms
komma alt verka

för föreningens ändamål

förklarar sig vilja följa föreningens stadgar och
regler för god revi

sorssed.

Svenska Revisorsamfundet SRS har ca 650 medlemmar, varav
etl Ijugo-lal är auktoriserade revisorer. Som förulsältning för inträde i SRS
gäller enligt 4 8 samfundels stadgar alt sökanden

är av
kommerskollegium auktoriserad eller godkänd revisor

Ulövar
yrkesmässig verksamhel som revisor

åtnjuter allmänt anseende för redbarhet och
ansvarskänsla och även i

övrigl befinns lämplig.

Sveriges Redovisningskonsullers Förbund (SRF). som har ca
400 aktiva medlemmar, är "en sammanslutning för redovisningskonsulter och
revisorer" (I 6 förbundets stadgar). För all få aktivi ledamolskap i SRF
gäller enligi 5 A 6 förbundels sladgar all sökanden

uppnåll 25 års
ålder men icke överskridil 60 är

är verksam som
redovisningskonsuli eller revisor

råder över sig och sin egendom saml ålnjuler
allmänl anseende för

redlighel och rättskaffens vandel

har minsl fem års praklisk erfarenhei av
redovisning, ekonomisk för

valtning och därmed sammanhängande verksamhel saml äger god kän

nedom om gällande rättsregler rörande redovisning och beskattning

slyrker sig besitta leoretiska kunskaper
motsvarande vad som enligi

revisorskungörelsen krävs för erhållande av godkännande som revisor.

Sveriges Bokförings- och Revisionsbyråers Förbund SBRF.
som är "en sammanslulning av förelag vilka yrkesmässigl bedriver
konsultverksamhet pä redovisningsområdet saml revisionsverksamhei" (I 8
förbundets sladgar), har ca 200 anslulna medlemsföretag. Medlemskap i SBRF kan
enligt 4 8 förbundets stadgar erhållas av varje bokförings- och revisionsbyrå
som

s. 148 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 148

har drivit verksamhet i nuvarande form under minsl ire
kalenderår och har en chef med goda kunskaper i redovisnings- och
skaiielekniska frågor saml ell gott allmänl anseende; om byle av chef sker
skall byråns medlemskap omprövas.

2.3 Kommerskollegiums tillsynsverksamhet

Som lidigare nämnls (avsnill 2.2.1) omfaltar
kommerskollegiums lillsyn på revisorsområdet de kvalificerade revisorerna.
Fråga om auktorisation eller godkännande av revisor och revisionsbolag prövas
sålunda enligt 1 8 revisorsförordningen av kommerskollegium. Kollegiel har
vidare enligt 22 8 samma förordning att utöva tillsyn över auktoriserade eller
godkända revisorers och revisionsbolags verksamhel. Enligt 27 8 meddelas av
kollegiel ytterligare föreskrifier och anvisningar för tillämpningen av förordningen.

Kollegiets tillsynsverksamhet på revisorsomrädel beslår
huvudsakligen i handläggning av ansökningsärenden om auklorisalion eller
godkännande, handläggning av lillsynsärenden, utvecklings- och ulredningsarbele
saml handläggning av övriga ärenden. Kollegiets revisorsenhet disponerar för
denna verksamhel fem personer, varav två biträden. Till sitl förfogande har
kollegiet också en rådgivande nämnd. Denna, som har representanter för t. ex,
FAR och SRS, ger vägledning i mer principiella frågor.

Ansökningsärendena utgör en relativt slor del av
verksamheten och har hitlills (1978) uppgått till ca 500 om året.

Tillsynsärenden anhängiggörs genom all anmälningar
inkommer eller genom atl kollegiet ingriper på eget iniliativ på grund av t.
ex. uppgifter i pressen. Dessa ärenden, som hittills uppgått till ett ijupoial
om årel, kan leda lill att disciplinära åtgärder vidtas mot revisor. De
sanktioner som kan komma i fråga enligt revisorsförordningen är upphävande av
r.uktorisalion eller godkännande samt varning. Gör auktoriserad eller godkänd
revisor uppsålligen orätt i sin verksamhet eller förfar han eljesi oredlijil
skall sålunda auktorisationen eller godkännandet upphävas, ,Ar omständigheterna
mildrande får i stället varning meddelas honom. Åsidosätter revisor eljest de
plikter, som åvilar honom som revisor, får varning meddelas honom. Är
omständigheterna synnerligen försvårande får auktorisationen eller godkännandet
upphävas. Motsvarande gäller i fråga om auktoriserat eller godkänt
revisionsbolag. Hittills har ett tiotal godkännanden och en auktorisation
upphävis, Kollegiel kan vidare, även om disciplinär åtgärd inte tillgripits,
göra uttalanden i principfrågor.

En sammanslällning av elt antal fall från kollegiets
tillsynsverksamhet enligt revisorsförordningen redovisas i bilaga 1. Som
framgår av denna sammanslällning har den form av tillsyn som kollegiel hillills
utövat i många av de prövade fallen föranlett uttalanden av principiell nalur.
Ål skilliga ärenden har dock rört frågor av ordningskarakiär eller av eljest
begränsat allmänt intresse. Kollegiet uttalade i sin verksamhetsöversikt år
1978 följande angående tillsynen över de kvalificerade revisorerna:

Kontroll av hur enskild revisor fullgjorl sin verksamhet
har hittills vidtagits efler anmälan mol revisorn eller på grundval av uppgift
i främst pressen. Kontrollen har därvid avseit visst förhållande i den berörde
revisorns verksamhet. Regelmässigt har det visal sig vara mycket svårl eller
ibland ogörligt att i efterhand hell klargöra vad som förevarit i del enskilda
fallet. Ofta har också det förhällande i revisorns verksamhet

s. 149 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 . , 149

som ifrågasatts varit av "udda" nalur.
Kollegiets ställningstagande har i dessa fall inte varil av slörre allmänl
principiellt intresse. Det kan således ifrågasättas om utbylei av kollegiets
lillsynsuiövning i denna form alllid står i rimlig proportion till de resurser
verksamhelen kräver. På grund härav har genomförls en försöksbelonad verksamhel
med uppsökande lillsyn. varvid en enskild revisors yrkesutövning blir föremål
för en allsidig genomgång som främsl syftar till atl lillse al! inie uppenbara
brisier finns i revisorns verksamhet. Denna form av tillsyn har givit goda
resultat i den meningen att del i flera fall kunnal konstateras alt revision
inle utövats på elt tillfredsställande sätt. Efter genomfört förberedelsearbete
kommer kollegiet därför under året att påbörja en regelbunden tillsynsutövning
av detta slag. Tillsynen kon>mer atl utövas av enhetens tjänstemän -
användande av konsulter härior har visat sig vara inte helt lyckat.
Resursmässigt utrymme torde finnas för högst 10 kontroller per år. Del bör
observeras all påbörjandet av denna "aktiva" tillsyn inte gör att den
ovan nämnda "passiva" tillsynen kan inskränkas då denna främsl
baserar sig på anmälningar över vilkas anlal kollegiet självfallet inte råder.

När det gäller kollegiets utvecklings- och
utredningsarbete kan nämnas att kollegiet utfärdai anvisningar i fråga om
revisorsjäv och nya krav på utbildning för erhållande av auktorisation eller
godkännande. Vidare bedriver kollegiet i samarbete med FAR utvecklingsarbete
som syftar till förslag om olika ålgärder för att stärka revisorns roll.

Övriga ärenden består av förfrågningar och framslällningar
om kollegiets uttalande i olika frågor. Denna verksamhet tenderar att växa.

2.4 Något om normerna på revisorsområdet

Av det tidigare sagda framgår att en revisors
yrkesverksamhet kan bestå av dels revisionsuppdrag, dels olika slags
konsultuppdrag. Det framgår vidare alt vissa revisorer - de auktoriserade eller
godkända - står under tillsyn av kommerskollegium och att det finns olika organisationer
för de skilda kaiegorier av yrkesutövare som sysslar med revisionsverksamhei.
Dessa förhållanden avspeglas självfallet i del normsystem som finns på
revisorsområdet.

1 fråga om lagstiftning som slyr revisorns verksamhet bör
främst nämnas bokföringslagens (1976; 125) regler om redovisning och
aktiebolagslagens regler om revision och offenllig redovisning. Vidare kan
pekas på sådan lagstiftning som inte direkl riktar sig till revisorn som
funktionär men som i större eller mindre utsträckning berör dennes verksamhel,
t, ex. i fråga om konsultuppdrag. Exempel på detta är skatterätt, arbetsrätt,
associationsrätt och skiftande ekonomisk lagsliftning.

För auktoriserade eller godkända revisorer gäller
särskilda författningsbestämmelser (revisorsförordningen och
revisorskungörelsen samt de yl-leriigare föreskrifter och anvisningar
kommerskollegium meddelar). Att dessa bestämmelser efterievs övervakar
kommerskollegium i sin tillsynsverksamhet. De disciplinära åtgärder som
kollegiet kan vidta har tidigare berörts (avsnitt 2.3).

Revisor som är medlem i en viss organisalion har vidare
att följa de regler - lex sladgar och särkilda yrkesetiska regler - som
antagits av organisationen. Det är här fråga om normer av föreningsrältslig
natur som

s. 150 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 150

skiftar från organisalion lill organisation.
Organisaiionernas beslämmelser om egna disciplinära åtgärder bör särskili
nämnas i della .sammanhang.

1 den lagstiftning som styr revisoms verksamhet hänvisas
också till vissa normer av etisk karaklär. Bokföringslagen talar sålunda om god
redovisningssed medan aktiebolagslagen innehåller begreppet god revisionssed.
Revisorsförordningen, som riktar sig till auktoriserade eller godkända revisorer,
anknyler vidare till uttrycket god revisorssed. Vad dessa eliska normer kräver
framgår inle närmare i lagstiftningen. Del har i stället i hög grad anförlrotls
revisorerna själva atl genom praxis precisera innehållet i normerna. Dessa
etiska normer älerkommr också bland de regler som antagits av
revisorsorganisalionerna.

1 28 8 FAR;s sladgar sägs sålunda att "ledamoi skall
iakttaga föreningens regler för god revisorssed." Enligi FAR:s regler för
god revisorssed ("Regel 4 - Yrkesutövningen") gäller vidare all
ledamot är skyldig att beakta god redovisnings- och revisionssed (se bilaga 2).
Del innebär atl medlem i FAR bl. a. har all följa föreningens rekommendationer
i fråga om god redovisningssed och god revisionssed.

I 26 8 SRS" sladgar uttalas att ledamoi skall iaktta
god revisorssed och alt samfundet till tolkning av detla begrepp utgett
"vägledande etiska och kollegiala regler, som ledamot är skyldig atl
noggrant ta del av samt följa" (se bilaga 3). Enligt I 8 SRS' etiska och
kollegiala regler åligger det ledamot "att efter bästa förmåga tillvarata
sina uppdragsgivares och andra målgruppers intressen inom ramen för vad lag och
god revisorssed bjuder."

Enligt I 8 SRF:s regler om god sed (se bilaga 4) åligger
del ledamot "atl efter bäsla förmåga tillvarata sina uppdragsgivares och
andra målgruppers intressen inom ramen för vad lag och god redovisnings- och
revisorssed bjuder."

SBRF;s sladgar innehåller på denna punkt ingel annat
uttalande än bestämmelsen atl "medlem är skyldig alt i sitt arbele genom
sund affärsmoral respektera förbundels strävanden och därigenom bidra lill atl
hålla förbundels och därmed dess medlemmars anseende högl." (5 8).

3 Överväganden

3.1 Allmänt

Revisors verksamhet utgör ett av de områden som
arbetsgruppen har att behandla i samband med översynen av lagsliflning mot
organiserad och ekonomisk brottslighet. Detta område är av intresse ur två
skilda aspekler. Det har nämligen i den allmänna debatten å ena sidan gjorts
gällande att vissa revisorer genom rådgivningsverksamhet själva aktivt
medverkat till Uppkomsten av ekonomisk brottslighet. Å andra sidan har
diskuterats hur revisor genom sin verksamhel kan förebygga och motverka sådan
brottslighet i företag.

Den senare frågan sammanhänger med diskussionen om
revisorns allmänna ställning och förelagsrevisionens inriktning. Nya krav och
förväntningar på revisorns roll i företagen har framkommit. Diskussionen rör i
hög grad frågan om vilka iniressen revisorn har att beakta i sin verksamhet.
Inte minst har diskuterats om del bör införas offentliga revisorer i förelagen.
Saken har behandlats förutom i förarbetena till aktiebolagslagen (prop.
1975: 103) - i samarbetsutredningens betänkande (SOU 1970:41)

s. 151 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 151

Företag och samhälle, prop. 1972: 116 med förslag till
lagom slyrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska
föreningar, m. m., och prop. 1975/76: 166 med förslag till lag om
slyrelserepresentation förde anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar,
m. m.

Frågan om
företagsrevisorns ställning och uppgifier har också behandlats av riksdagen
vid flera tillfällen (se NU 1972: 63 och NU 1973: 47 saml LU 1974:29, LU
1977/78: 1 och LU 1977/78; 16). Därvid har diskuterats bl. a. om samhället
skall kunna utnyttja företagsrevisorerna för atl bekämpa skallefusk och
skatteflykt (se särskilt LU 1974:29). Riksdagen har emellertid så senl som
våren 1978 uttalat sig mol en allmän översyn av förelagsrevisionen. 1 det
sammanhanget pekade för övrigt lagutskottet i sitl av riksdagen godkända
betänkande (LU 1977/78: 16 s 7) på det nu aktuella översynsarbetel inom brottsförebyggande
rådet.

Arbetsgruppen vill erinra om att det genom
akliebolagslagen infördes regler beiräffande revisorns verksamhet som lar sikte
på de iniressen som nu är i fråga. Sålunda vidgades revisorns arbelsuppgifter
och rapporteringsskyldighet. Reglerna om revisorsjäv skärptes. Kvalificerad
revision skall ske i fler bolag. Vidare kräver de nya bestämmelserna om
redovisning all förelagen lämnar en öppnare redovisning än de tidigare behövt
göra. I diskussionen om revisorns roll har visserligen ställts krav på mer
långlgå-ende åtgårder. Bl.a. har föreslagits att revisor i företag skall ulses
av ell uiomslående organ. Bred enighet synes dock råda om det angelägna i all
revisorn garanteras en oberoende ställning.

Som
tidigare nämnts har det i den allmänna debatten gjorts gällande att vissa
revisorer genom rådgivningsverksamhet själva aktivt medverkat lill uppkomsten
av ekonomisk brottslighet. Arbetsgruppen har för sin del gått igenom visst
material, som legal till grund för sådana påståenden. Enligt vad gruppen kunnat
finna har de långtgående påståenden som framförts inte varit grundade. Gruppen
har därför inriktat sig pä atl från mera allmänna ulgångspunkler undersöka
möjligheterna alt motverka ekonomisk brottslighet genom att stödja de kunniga
och seriösa revisorernas verksamhet. De överväganden på revisorsomrädel som
redovisas i det följande bör ses mot denna bakgrund. Det är här .självfallet
inle fråga om en fullständig genomgång av förhållandena på detta område.
Arbetsgruppen har i stället sett det som sin uppgift atl på några väsentliga
punkter lämna förslag som skulle kunna få effekt i kampen mot ekonomisk
brottslighet.

3.2 Revisors kompetens

Arbetsgruppen rekommenderar alt kvalificerad revisor på
sikt skall krävas i alla aktiebolag.

Av del
lidigare sagda (avsnitt 2.1.1 och 2.2. 1) har framgått all del endasl för vissa större akliebolag uppställs
särskilda krav på revisorns kompetens. De närmare bestämmelserna om delta
finns i 10 kap. 3 8 aktiebolagslagen. I lagrummets första siycke anges sålunda
i vilka fall bolag skall ha minst en auktoriserad eller godkänd revisor medan
del i andra stycket föreskrivs i vilka fall bolag skall ha minst en
auktoriserad revisor.

Enligt
arbetsgruppens uppfattning är del emellertid generellt sell inte företag med
kvalificerade revisorer som är mest ulsalla när del gäller ekonomisk
brottslighet. Del är i slället ofta fräga om akliebolag med litet aktiekapital,
som bildats för att ge den ende aktieägaren befrielse från personligt ansvar
och för att ge denne "en skyll utåt".

Arbetsgruppen vill i sammanhanget hänvisa till
företagsskalteberedning-

s. 152 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 152

en, som i sitl delbetänkande (SOU 1975:54) Fåmansbolag
uttalade bl a följande (s 160);

Den i lagstiftningen inbyggda kontroll, som en uppdelning
av befogenheter och funklioner pä bolagsstämma, styrelse och verkställande ledning
utgör, fungerar av naturliga skäl inte då bolagsägaren själv reellt utövar
samtliga funktioner, Detla förhållande återverkar även pä den kontroll av
bolagets verksamhet, som i AL (1944 års aktiebolagslag) förutsätts utövad av en
extern revisor. Krav på särskild kompetens hos revisom uppställs bara i fråga
om de större bolagen. Ett vanligt tillvägagångssätt i de bolag som tillkommit
av skatteskäl torde vara att de handlingar av olika slag som erfordras för atl
AL:s formella krav skall efterkommas rutinmässigt upprättas en gång om året. 1
stor utsträckning torde egentliga styrelsesammanträden, bolagsstämmor osv, inte
alls förekomma, ehuru prolokoll upprättas som utvisar att alla formaliteter
iakttagits. Inte heller revisionsberättelsen är i dessa fall annat än en på
grund av formella krav tillkommen handling. Den kan därför inte anses fylla
någon meningsfull funktion som underlag för den skatlemässiga kontrollen. Inte
heller kan någon information i allmänhet inhämtas från revisonsberåtlelserna,
som i slor utsträckning är standardiserade, förtryckta och med elt myckel
kortfattat innehåll,

Arbetsgmppen kan även peka på en rapport rörande
förelagskonkurser (Kedner: Företagskonkurser, SIND 1975:2, Lund 1975), som
belyser behovet av kvalificerad revisor också i små företag.

All det utförs en effektiv och sakkunnig revision även i
de minsta akliebolagen är enligt arbelsgmppens mening av betydelse bl. a, som
ett led i åtgärder för att förhindra och motverka uppkomsten av sädana företeelser
som gruppens arbete tar sikte pä. Kvalificerad revisor bör därför enligt
gruppen på sikl krävas i alla aktiebolag,

Akliebolagslagens krav på kvalificerad revisor synes
träffa endast en mindre del av aktiebolagen. Kvalificerad revisor finns
emellertid, enligt vad som upplysts inom arbetsgruppen, i ett betydande antal
utöver dem som rent formellt är skyldiga att ha sådan revisor. Någon utredning
om dessa förhållanden torde dock inte finnas. Vidare står det klart att det är
svårt att mäta tillgången på kvalificerade revisorer i förhållande till eflerfrågan.
Enligt vad som för gruppen är bekant har det emellertid inte förekommit att
företag som önskar ha en kvalificerad revisor ej lyckais få nägon sädan.

Det kan i detta sammanhang nämnas att del år 1973, då
kommerskollegium inledde sin tillsynsverksamhet, fanns knappt 500
auktoriserade och ca 900 godkända revisorer, I dag finns ca 700 auktoriserade
och drygt 1 100 godkända revisorer. Den faktiska ökningen av antalet godkända
revisorer är emellertid större än som framgår av dessa siffror. Att så blivit
fallet sammanhänger med bl a att det tidigare togs ul en relativt blygsam årlig
avgift - 25 kr. - av den som ansökie om fortsatt godkännande som revisor. Då
denna kostnad ökade - ansökningsavgiften för såväl auktorisation som
godkännande, vilka gäller för en tid av fem år, är numera I 600 kr efter
nyligen genomförd höjning - ansökte många godkända revisorer inte om förnyat
godkännande då de inte utövade någon egentlig revisionsverksamhet.

När det gäller tillgången pä kvalificerade revisorer vill
arbetsgruppen peka på möjligheten att utnyttja revisionsbolag som revisor.
Denna inne-

s. 153 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 143 153

bär att den försia granskningen av grundmaterialet kan
under kvalificerad ledning utföras av ännu ej färdigulbildade ekonomer. Vidare
förefaller del vara en slor tillströmning till revisorsyrket av studerande vid
universiteten. Tillgången på ekonomer med gymnasiekompetens är ocksä god.

Enligt arbetsgruppens bedömning bör del sålunda finnas
förutsättningar för atl tillgången på kvalificerade revisorer skall vara i
balans med successivt ulökade krav på kvalificerad revisor i aktiebolag. Under
en övergångslid, till dess det införts krav på alt kvalificerad revisor skall
finnas i alla akliebolag, bör del därtor vara möjligi alt efter hand utvidga
kretsen av företag vilka är skyldiga alt ha kvalificerad revisor. Såsom en
första åtgärd bör införas bestämmelse med krav på kvalificerad revisor i alla
nystartade aktiebolag. Övergångsvis bör också genom ändring i 10 kap. 3 8
aktiebolagslagen fler akliebolag än i dag omfattas av plikt alt ha
kvalificerad revisor. Huruvida endast skyldigheten enligt 10 kap. 3 8 första
slyckel att ha auktoriserad eller godkänd revisor eller om också skyldigheten
enligt 10 kap. 3 8 andra stycket atl ha auktoriserad revisor bör utvidgas kan
givetvis diskuleras. Ell annat alternativ för en successiv övergäng till
kvalificerad revision i alla aktiebolag kan vara alt införa regler motsvarande
vad som gäller för övergången lill bokföringsmässig redovisning av inkomsler av
jordbruksfastighet. Övergången kan enligt ell sådanl alternativ ske över ell
anlal år genom att gränsen för kvalificerad revision - kopplad till förelagets
totala balansomslutning - sänks efler hand.

Vilket av de nu antydda alternativen som bör väljas och
hur reglerna skall ulformas får framgå vid en samlad bedömning - där avvägning
får ske särskilt med hänsyn till en beräkning av tillgången på kvalificerade
revisorer - av möjligheterna all övergångsvis utvidga skyldighelen att ha
auktoriserad eller godkänd revisor. Härvid måste också beaktas det arbete som
utförs inom 1974 års bolagskommitlé (Ju 1974:21). Denna kommiué som har i
uppdrag att se över lagstiftningen om handelsbolag m. m. kommer inom kort att
lägga fram elt betänkande om handelsbolag och enkla bolag. Utredningsresultatet
är ännu inte känt för arbetsgruppen. Mot bakgrund av direktiven för
ulredningen finns emellertid enligt gruppen anledning anta atl revisionsfrågan
fått en ingående behandling. 1 direktiven uttalade nämligen föredragande
statsrådet all de sakkunniga borde ulgå från atl det skall finnas revisor i
handelsbolag och atl denne skall avge en för alla lillgänglig
revisionsberättelse. Föredragande statsrådet fortsatie;

Del är emellertid möjligt att den nu angivna principen av
praktiska skäl inte kan genomföras fullt ut. Tillgången på ulbildade revisorer
är nämligen begränsad. När det gäller de större handelsbolagen bör i likhet med
vad som föreslås i det remitterade förslaget till ny aktiebolagslag revisorn
vara kvalificerad, dvs. auktoriserad eller godkänd. Det framlagda förslaget
till ny aktiebolagslag innebär emellertid atl de kvalificerade revisorernas
tjänster tas i anspråk i slörre utsträckning än vad som hittills varit fallet.
De sakkunniga måste dårför överväga i vilken utsträckning tillgängliga
resurser tillåter atl krav omgående ställs på all de större handelsbolagen
anlitar kvalificerad revisor. Särskilda övergångsregler kan visa sig
behövliga, - Behov av regler om revisor föreligger även i fråga om
bokföringspliktiga företag av lypen enskild näringsidkare och stiftelse. De
sakkunniga bör undersöka även den frågan med beaklande av vad som nyss anfördes
i fräga om handelsbolagen.

s. 154 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 154

Som riktpunkt för den slutliga övergången lill
kvalificerad revision i alla akliebolag rekommenderar arbelsgruppen i första
hand den I januari 1982, dä antalet aktiebolag förutsätts kraftigt minska.
Enligt riksdagens beslut skall nämligen bolag, vars registrerade aktiekapital
ej uppgår lill 50000 kr, vid ulgången av år 1981 avföras ur
aktiebolagsregistrel och är därmed upplöst. Praktiska skäl får dock avgöra om
den slulliga övergången kan genomföras den I januari 1982 eller om
övergångstiden bör utsträckas ytterligare.

Arbetsgruppen finner vidare angeläget all frågan om
revisionsplikl beträffande handelsbolag, kommandilbolag och enskilda
näringsidkare får en posiliv lösning. Som framgår av det nyss sagda har denna
fråga anförlrotls 1974 års bolagskommitté, som enligt direktiven också har all
uireda frågan om GmbH-bolag (dvs. mindre bolag utan personlig ansvarighet).
OavseU vad kommiitén i detta hänseende kommer fram lill och hur frågan sedan
behandlas av regering och riksdag bör enligi arbetsgruppens mening målsättningen
vara, atl i första hand all ekonomisk verksamhet som formellt eller reellt kan
drivas utan personligt ansvar skall vara underkastad kvalificerad revision.
Men denna kvalificerade plikt bör också på sikt naluriigen åvila all ekonomisk
verksamhel av belydelse.

Slutligen vill arbelsgruppen som en internationell
jämförelse peka på del förslag till direktiv inom bolagsrättens område som
EG-kommissionen nyligen (april 1978) lagt fram. Enligt förslaget skall i
EG-länderna närmare angivna krav i fråga om utbildning etc. ställas på den som
skall vara godkänd alt utföra den lagstadgade revisionen i associationer
motsvarande akliebolag.

3.3 Registrering av revisor

# Arbelsgruppen föreslår all del i aktiebolagsregistrel
skall intas uppgifter om revisor motsvarande vad som gäller beiräffande bolags
ställföreträdare.

Någon skyldighet för aktiebolag att - molsvarande vad som
enligt 8 kap. 15 6 aktiebolagslagen gäller beiräffande bolagets
ställföreträdare - för registrering anmäla vem som utsetts till bolagets
revisor föreligger ej. Det är emellertid enligt arbetsgruppen rimligt alt
namnet på var och en som åtar sig revisionsuppdrag i aktiebolag är tillgängligt
för allmänheten. Detta förutsätier att någon form av registrering sker. Sådan
regisirering kan lämpligasl ske i aktiebolagsregistrel. Aktiebolag bör därför
åläggas alt -motsvarande vad som gäller beträffande bolagets ställföreträdare -
för registrering hos patent- och registreringsverket (PRV) anmäla vem som är
revisor i bolaget. I den mån revisionsplikt införs för andra företagsformer än
aktiebolag bör motsvarande registrering ske också i dessa fall.

En regisirering av detta slag är inte avsedd all
kombineras med nägon tillsynsverksamhet. Ändå har registreringen, menar
arbetsgruppen, positiva effekter. Intressenter av olika slag kan förvissa sig
om atl revisor utsetts och kontrollera atl vederbörande är behörig. De kan även
få konlakl med honom. Dessa möjligheter kan också utnyttjas av myndigheler som
har att taga befattning med frågor som har anknylning till ekonomisk
broilslighei. Den föreslagna registreringen bör vidare vara ägnad atl stärka
revisorernas ställning. Om en bolagsägare entledigar en revisor, skall avgången
antecknas i registret. Den som avgått som revisor i elt akliebolag och som vill
kommunicera med efterträdande revisor kan vända sig till aktiebolagsregistret
för att få vetskap om vem som efterträtt honom som

s. 155 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 155

revisor eller om bolaget över huvud utsett någon ny
revisor. Arbetsgruppen vill emellerlid åler betona atl en registrering av
ifrågavarande slag ej innebär att någon ytterligare lillsyn ulövas över
revisol"erna;

Den nu angivna reformen, som enligt arbetsgruppens mening
är relativt enkel atl genomföra renl lekniskl. bör komma till stånd i samband
med att bolagsbyrån vid PRV flyttar ul lill Sundsvall. Den närmare lidpunkten
får bestämmas med hänsyn lill de problem som kan komma atl uppslå vid denna
utflyttning.

Förslagel innebär enligt arbelsgruppen följande
förfatiningsändringar.

I aktiebolagslagens avsnitt om revision och särskild
granskning bör införas en särskild paragraf, 10 kap. 15 8, angående skyldighet
för bolag att - motsvarande vad som gäller i fråga om bolagels ställföreträdare
- för regisirering anmäla vem som utsetts lill bolagels revisor. I paragrafen
bör sålunda stadgas atl bolaget för regisirering skall anmäla vem som utsetts
lill revisor och all därvid gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 8 kap.
15 8 om anmälan för registrering av bolagets ställföreträdare. För del fall
auktoriserat eller godkänt revisionsbolag utsetts lill revisor bör bestämmelsen
i 10 kap. 15 8 lillämpas på den för revisionen huvudansvarige. Föreskrift om
detla bör meddelas i 10 kap. 2 8 iredje stycket.

I
aktiebolagsförordningen (1975: 1387) bör följande ändringar ske. 128 3, som
föreskriver vad anmälan för regisirering enligt 2 kap. 9 8 aktiebolagslagen av
bolag skall ange i fråga om dess ställföreträdare, bör ett nytt led angående
fullständigt namn, personnummer och postadress beträffande revisor införas. En
ändring av redaktionell art i 2 6 andra stycket lorde också böra ske. 13 8 5
bör - uiöver vad som nu gäller beträffande styrelseledamot och
slyrelsesuppleant - föreskrivas atl avskrift av protokoll eller annan handling
som bestyrker val av revisor, om denne ej valts på konstituerande stämman,
skall ges in vid anmälan som avses i 2 6. Slutligen bör ell nylt stadgande
införas under mbriken Revision och placeras under 18 8, som nyligen upphävis.
I stadgandet bör, motsvarande vad som enligt 16 8 gäller för bolagets
ställföreträdare, anges att vid anmälan för regisirering enligt 10 kap. 15 8
aktiebolagslagen av bolagets revisor 2 8 första stycket 3 och andra stycket
samt, om ändringen ej endast avser ändring av postadress, 3 8 5 äger
motsvarande tillämpning.

3,4 Beteckning på revisors verksamhet

Arbetsgruppen föreslår att det i lagstiftningen införs
en regel av innebörd alt andra än auktoriserade eller godkända revisorer och
revisionsbolag ej får i firma eller eljest vid beteckning av sin
näringsverksamhet använda ordel revision eller sammansättningar med eller
avledningar av detta ord.

Arbetsgmppen anser del vara etl vikligl inlresse att
stödja de seriösa och kompetenta revisorerna, I detta syfte har gmppen
diskuterat möjligheten att förbehålla titeln revisor åt de kvalificerade
revisorerna. Det har emellertid visat sig att det inle är praktiskt möjligt atl
genomföra en sådan åtgärd. Bruket av ordet revisor är sålunda allmänt utbrett.
Vidare är det både vanligl och lämpligt all lekmän tjänstgör som revisorer i bolag
vid sidan av yrkesrevisorer. Detsamma kan sägas om de fall dä en person fått
förtroendeuppdraget alt vara revisor i en verksamhet l.ex. en ideell förening
som inte omfattas av revisionsplikt.

Det finns alltså enligt arbetsgruppen inte förulsältningar
för att skydda liteln revisor som sådan utan skyddet bör liksom hittills avse
yrkestitlarna

s. 156 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 156

auktoriserad resp. godkänd revisor. Däremoi kan och bör
ett skydd införas för beteckningen på de kvalificerade revisorernas verksamhel.
Beteckningen revisionsbyrå, revisionsbolag o.d. bör sålunda enligi arbelsgruppens
mening lä användas endasl av dessa revisorer, oavsett i vilken form de bedriver
sin verksamhet. Regeln bör utformas så, all andra än auktoriserade eller
godkända revisorer och revisionsbolag ej får i firma eller eljesi vid
beteckning av sin näringsverksamhet använda ordel revision eller
sammansättningar med eller avledningar av detla ord. Också marknadsföringsåtgärder
kan omfallas av denna regel. 1 praiiken innebär del atl den som driver
bokföringsbyrä men som ocksä ålar sig revisionsuppdrag utan all vara
kvalificerad revisor inte får beleckna verksamheten som l.ex. bokförings- och
revisionsbyrå - vare sig fråga är om marknadsföring eller ej Ulan endasl som
bokföringsbyrå. Detsamma gäller för redovisningskonsulter och skattekonsulter.
Något hinder för dessa att åla sig revisionsuppdrag föreligger, om
arbelsgmppens förslag genomförs, i och för sig inle. Vill de emellertid
hänvända sig till allmänheten för alt få revisionsuppdrag, får de skaffa sig
sådan utbildning och kompetens i övrigt att de kan få auktorisation eller
godkännande som revisor,

I samband med det nu aktuella förslaget bör de ytterligare
frågor som kan uppstå i sammanhanget - t, ex, att en kvalificerad revisor
"lånar ut" sitt namn utan att själv delta i någon revisionsverksamhet
- närmare diskuteras,

I arbelsgmppens förslag ligger således att det bör införas
ett skydd och en kvalitetsgaranti för den som är hänvisad til! att få kontakt
med revisor genom exempelvis annonser. Att kvalificerade revisorer vid
hänvändelse till allmänheten anger sin kompetens tjänar som en vägledning för
avnämama. Arbetsgmppen vill därför ifrågasätta om nuvarande stadgande i 18 8
revisorskungörelsen och motsvarande bestämmelse i 116 första stycket samma
kungörelse bör bibehållas. Stadgandet i 18 6 innebär att i auktoriserat
revisionsbolags firma ej får ingå ordet auktoriserad eller böjningsform eller
förkortning därav; motsvarande gäller för godkänt revisionsbolag. Enligt 118
första stycket gäller bl.a, att om auktoriserad revisor driver
revisionsverksamhet under form av handelsbolag eller akliebolag (som ej är
auktoriserat), bolaget ej får i sin firma använda beteckningen auktoriserad.
Stadgandena kan onekligen förebygga visst missbruk, Visseriigen torde
firmalagen (1974: 156) och marknadsföringslagen (1975; 1418) ge möjligheter att
ingripa mot del revisionsbolag som i sin firma, trols alt bolaget självt eller
dess ägare ej längre har auktorisation eller att bolaget överlåtits till annan
än auktoriserad revisor, skulle fortsätta att begagna uttrycket auktoriserad
e.d,; jfr också 308 revisorsförordningen som innehåller straffsanktion mot den
som obehörigen utger sig för atl vara auktoriserad eller godkänd revisor.

Det är emellertid svårl att undvika tidsutdräkt i samband
med åtgärder mot sådant missbruk. Sagda förbud innebär bl.a. att sädana
olägenheter helt undviks. Emellertid sker detta på bekostnad av det positiva
för allmänheten i att kvalificerat revisionsbolag eller annat revisionsbolag
som ägs av auktoriserad revisor i sin firm.a kan ange den kompetens bolagets
ägare har. Att det i enstaka fall skulle kunna ske missbruk om förbuden
avskaffas är visserligen tänkbart. Erfarenhelerna av molsvarande problem pä
advokatområdel visar dock alt sådanl missbruk går alt bemästra.

Arbelsgruppens förslag angående skyddel för beteckningen
på de kvalificerade revisorernas verksamhel rör en fråga som enligt
regeringsformen kräver lagform. Riksdagen har med slöd av 8 kap. 7 8 försia
slyckel 3

s. 157 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 157

regeringsformen möjlighel all delegera föreskrifter
beträffande det ämne -näringsverksamhet - förslaget gäller. Sådan delegation
har skett genom lagen (1975: 86) med bemyndigande alt meddela föreskriftei- om
auktorisation och godkännande av revisor. Enligt denna lag får regeringen
eller förvaltningsmyndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om
auktorisation och godkännande av revisor saml föreskriva avgifi för ansökan.
Arbetsgruppen föreslår all del i lagen införs ell nylt stadgande om all
föreskrifl också får meddelas om förbud för andra än auktoriserade eller
godkända revisorer och revisionsbolag alt i firma eller eljesi vid beleckning
av sin näringsverksamhet använda ordet revision eller sammansäUningar med eller
avledningar av della ord. Gruppen föreslår i konsekvens med detta all cn ny
paragraf 31 8. av sagda innehåll - jämte etl straffsladgande knutet till del
aktuella förbudet - införs i revisorsförordningen.

3.5 Revisors tystnadsplikt och upplysningsskyldighet

# Arbetsgruppen yij/f.v/År att bestämmelserna om revisors
lystnadsplikl och upplysningsskyldighel omarbetas. Den nuvarande bestämmelsen i
10 kap. 13 8 första slyckel akliebolagslagen om revisors tystnadsplikt gentemoi
enskilda aktieägare eller uiomslående bör omarbetas efler mönster av
banksekretessen. Del medför enligi gruppen en mer flexibel lillämpning genom
atl revisor ej i olrängi mål får yppa nagol om bolagets angelägenheter. Av
lagen hör vidare uttryckligen framgå alt revisor har en ovillkorlig upplysningsskyldighel
gentemot medrevisor, särskild granskare, ny revisor och, om bolaget föisatis i
konkurs, konkursförvaltare.

För revisor i aktiebolag gj.ller enligt 10 kap. 13 8
aiaiebolagslagen tystnadsplikt och upplysningsskyldighet av följande innehåll:

Revisor får ej lill enskild aktieägare eller utomstående
lämna upplysningar om sädana bolagets angelägenheter som han fått kännedom om
vid fullgörande av siu uppdrag, om det kan lända till förfång för bolaget.

Revisorn är skyldig at; till bolagsstämman lämna alla
upplysningar som bolagsstämman begär, om det ej skulle lända lill väsentligt
förfång för bolagel.

Lagrummet innehåller alltså dels en allmän bestämmelse om
sekrutess, dvs. förbud mol att lämna upplysningar som kan bda till skada för
bolaget, och dels en bestämmelse om upplysningsskyldighel, vilken skyldighet
emellertid modifieras av ett skaderekvijit.

I fråga om
sekretessen kan lill en början konstateras atl det inte i första hand åligger
en revisor all - på annal sätl än genom revisionsberättelsen -utåt lämna
upplysningar om ett bolag till olika intressenter. Iniresserade har sålunda all
i första hand vända sig till slyrelsen eller verkställande direktören i etl
bolag för M få upplysningar om detta. Från de intressen arbetsgruppen har alt beakla
är del emellertid otillfredsställande att broltsutredande och rältsvårdande
myndigheter inte direkt kan utnyttja en revisors vetskap om ell bolags
förhållanden. I alltför slor ulslräckning förekommer det sålunda alt en
revisor med hänvisning till skaderekvisitet anser sig böra vägra att lä.nna
begärda upplysningar om bolaget.

I
sammanhanget vill arbetsgruppen också något kommentera frågan om anmärkningar i
revisionsberättelse (angående innehållet i revisionsberättelse se 10 kap. 10 8
aktiebolagslagen). Gruppen har erfarit att det förekom-

s. 158 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 158

mer alt, även om grava missförhållanden framkommil, della
- under åberopande av tystnadsplikten inte omnämns i revisionsberättelsen.
Eriarenheterna från kommerskollegiums tillsynsverksamhet talar också i denna
riklning när det gäller de kvalificerade revisorerna (se t. ex. fall 14 i
bilaga I. jfr fall 7). Arbelsgruppen vill för
sin del undersiryka att en revisors skyldighet atl göra anmärkning i
revisionsberättelse inle har någol samband med frågan om revisorns
tystnadsplikt. Lagen är pä denna punkt hell klar och etl åberopande av
skaderekvisitet kan alltså inle komma i fråga. Frågan om andra uttalanden i
revisionsberätlelse - upplysningar som revisor önskar bringa lill aktieägarnas
kännedom - omfattas däremot av tystnadsplikten.

Arbelsgruppen konstaterar vissa brister inle minst i
fräga om möjligheterna alt molverka ekonomisk brottslighet - som har sin grund
i tolkningen av revisors tystnadsplikt. Det förefaller sålunda som om förfängsrekvisilel
skjuls i förgrunden i alllför hög grad. Arbelsgruppen anser det orimligt atl
detla rekvisit ensamt skall få påverka bedömningen av om tystnadsplikt skall
gälla eller inle. Visserligen har lagstiftaren i vissa situationer - l.ex. när
del gäller stadgandet i 56 8 4 mom. taxeringslagen (1956:623) - gett ullryck
för all andra iniressen väger lyngre än de skäl som talar för tystnadsplikt.
Arbetsgruppen menar dock alt lillämpningen i fråga om revisors möjligheter atl
kommunicera utåt gentemot olika intressenter utanför bolaget generellt sett
bör vara mer nyanserad än f. n. Man bör därför enligt gruppen införa en
reglering som ger revisorn både möjlighel och skyldighet att göra en
intresseavvägning i varje enskill fall. Den skada som kan förorsakas företaget
genom alt etl förhållande yppas får sålunda vägas mol del motstående intresse
som lalar för att förhållandet avslöjas. Är del senare klart övervägande bör
tystnadsplikten inte gälla. Vad nu sagts fär emellertid inte missförstås. Genom
den i lag inskrivna tystnadsplikten garanteras all revisorn får upplysningar
från förelagsledningen och också förroenden frän denna. Detta är naturligtvis
någol som man bör slå vakt om. Även med en mer nyanserad inriktning i fråga om
tystnadspliktens ulformning måsle det grundläggande vara all revisorn har
tystnadsplikt beträffande förhållanden vilkas yppande kan skada del reviderade
företagel.

De tankegångar som arbetsgruppen här redovisat synes
lämpligen kunna komma lill ultryck genom all stadgandet i 10 kap. 13 6 försia
slycket omarbetas efter mönster av banksekretessen. Denna innebär all enskilds
förhållande lill bank inle får yppas "i oträngt mål" (se 192 8
banklagen (1955; 183)). Del bör i sammanhanget anmärkas att revisor i
bankaktiebolag också har att iaktta banksekretessen och att enligt 108 8
banklagen styrelsens upplysningsskyldighel gentemot bolagsstämman är modifierad
med hänsyn till denna sekreless.

Om sekretessregeln i 10 kap. 13 8 första stycket
aktiebolagslagen omarbetas med stadgandet i 192 8 banklagen som mönsier kan
man falla lillbaka på den förhållandevis fasta praxis som utvecklats inom
bankväsendet. En allmänl vederlagen sammanfallning av denna praxis ålerfinns i
Nials skrift Banksekretessen (utgiven av Svenska Bankföreningen, senasle
upplagan av år 1975). Nial uttalar bl. a. (s 15):

Till en början bör här påpekas, all 192 8 banklagen
uppställer ell förbud all i oträngt mål yppa enskildas förhållanden lill
banken. Stadgandet förutsätter alltså att upplysningar kan lämnas i fall då
oträngt mål ej föreligger. Däremot säger banklagen intet om att i sädana fall
banken

s. 159 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 159

har skyldighel att lämna uppgifter. 1 vissa nedan närmare
angivna fall föreligger emellerlid på grund av uttrycklig lagbestämmelse (eller
annan grund) skyldighel för bank atl lämna uppifter. Fråga är om tystnadsplikten
gäller för alla andra fall, så all upplysningar är alt anse säsom lämnade i
olrängi mål, såframt banken ej varit juridiskt skyldig all ullämna dem. Delta
kan emellerlid icke antagas. Som av den följande framställningen kommer alt
framgå, måsle en bank vara berälligad atl lämna upplysningar i vissa fall ehuru
juridisk skyldighel därtill icke är förhanden. Givel är emellertid atl banken i
sådana fall bör handla med försiktighet; i iveksamma fall hör upplysningen
hellre vägras än lämnas.

I den fortsatta framställningen redogör Nial närmare för i
vilken utsträckning banksekretessen är begränsad gentemoi myndigheler av olika
slag och enskilda personer.

1 sak överensslämmer bankpraxis med vad arbelsgruppen
anser bör gälla på revisorsomrädel. Gruppen är visserligen medvelen om alt
ullrycket "i oträng mål" - vilkel väl närmasl bör översällas med
"obehörigen"

- ger etl ålderdomligt intryck och att dess innebörd inte
är klar för var och

en. Den precisering uttrycket fått genom praxis på bankområdei och

genom Nials framslällning medför emellerlid all banklagens utiryck bör,

lill dess atl annal framkommer, kunna föras över på revisorsomrädel.

Arbelsgruppen är medveten om alt, särskilt i fråga om offentligrältslig

sekretess, nya tankegångar gör sig gällande beträffande sekretessreglernas

konstruktion. I anslulning härtill vill gruppen peka på alt det i fråga om

revisorerna rör sig om någol annat, nämligen en elisk regel infogad i allmän

civillag.

I samband med del pågående lagstiftningsarbetet på
sekretessområdet kan andra, modernare och mera lättillgängliga uttryck
framkomma än banklagstiftningens "i oträngt mål". Samma utiryck
böremellertid väljas i banklagstiftningen och i aktiebolagslagens sekretessregler
för revisorerna.

Det bör också understrykas alt - även om ett annal ultryck
väljs - det är angelägel all den praxis som utvecklats i fråga om
banksekretessen får i lillämpliga delar gälla även beträffande revisors
tystnadsplikt. 1 sammanhanget vill arbelsgruppen erinra om Nials ullalande om
önskvärdheten av försiktighet även i de fall då oträngt mål ej föreligger. Och
bedömningen av om en sådan situation är för handen ankommer på revisorn själv.
Innebörden av den föreslagna lagändringen kan uttryckas så, atl revisorn
hillills mången gång velal uttala sig men inte ansett sig kunna göra detta;
efler den föreslagna lagändringen kan han i en sådan situation uttala sig, men
någon rättslig skyldighel atl göra detta införs inte. Det bör slutligen
anmärkas all den inlresseavvägning som uppnås genom en lagändring får - mol bakgrund
av atl revisor utåt sett endasl skall ulnylljas som en andrahandskälla

- göras
olika beroende på vilkel uiomslående inlresse som påkallar viss

upplysning.

Den lystnadsplikl som nu har behandlats gäller i
förhållande lill enskilda aktieägare och uiomslående. Den gäller alltså inle i
förhållande lill bolagsstämma. Enligi arbelsgruppens mening är del befogal all
revisor här har en upplysningsskyldighel. Tillgång lill upplysningar behöver i
detla fall inle garanteras genom en bestämmelse om den tidigare föreslagna
inlresseav-vägningen. 1 förhållande till bolagsstämma är nämligen
upplysningsskyldigheten i princip ovillkorlig. Delta markeras i lagtexten av
atl sekreless åläggs bara för det fall att väsenllig skada skulle åsamkas
bolaget om upplysning lämnas. Också den skyldighel som enligt 9 kap. 12 8
aktiebo-

s. 160 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 160

lagslagen åligger slyrelsen och verkslällande direktör atl
lämna upplysningar lill bolagsstämman är knuien till förutslätlningen all
väsenlligl förfång inte uppslår för bolaget. Revisor bör inte ha en längre
gående upplysningsskyldighet genlemol bolagsstämman än vad som åligger styrelseledamot
och verkställande direktör. Den kongruens som i dag råder på denna punkt bör
således bibehållas, vilket innebär all bestämmelsen härom i 10 kap. 13 8 andra
stycket bör kvarstå oförändrad.

1 förarbelena lill 10 kap. 13 8 (prop. 1975; 103 s. 437)
uttalade föredragande statsrädel bl. a. följande angående lagrummets andra
siycke:

Bestämmelsen får inle leda till oriktiga motsatsslut.
Revisor är nämligen ocksä upplysningsskyldig i förhällande lill
bolagsledningen och vidare gentemot medrevisor och granskare som avses i 14 8.
Upplysningsplikt kan vidare föreligga även efler del revisors uppdrag upphört,
I ex så atl avgången revisor är skyldig att ge sin efterträdare upplysningar.
Frågan i vilken utsträckning detta får ske överlämnas lill rättstillämpningen.

Enligt vad arbetsgruppen erfarit har praxis emellertid
ännu inle utvecklats såsom föredragande statsrådet förutsatt. Lagrummet har
sålunda hittills lillämpals myckel restriktivt och exempelvis - trots
uttalandet ovan -ansetts hindra att upplysningar lämnas liil ny revisor eller,
om företagel försatts i konkurs, lill konkursförvaltare. Mot bakgrund av de
synpunkter arbelsgruppen har att beakla måsle dessa förhållanden anses
olillfredsslällande. Nuvarande praxis medför sålunda all en mindre nogräknad
företagare utan några som helst konsekvenser kan avlägsna och neutralisera en
revisor som avslöjat missförhållanden. En ny revisor ges ju pa grund av
frånvaron av informalion inte möjlighet att med kraft ingripa i dessa
förhållaiKlcii, som den avgående revisorn med hänsyn till tystnadsplikten inte
kunn:ii lämna upplysning om. Arbetsgmppen menar att det saknas tillräckligt
slöd i lagsiiftningen för att en utveckling mol en slörre öppenhet i dessa
hänseenden skall kunna ske i en lillfredsställande takt. Gruppen anser del
därför nödvändigt alt utvecklingen påskyndas genom en lagändring.

Det bör sålunda klart framgå av lagtext att revisor har
skyldighet att lämna upplysningar inte bara gentemot bolagsstämman ulan också
gentemot vissa funktionärer i bolaget. Arbelsgruppen anser det inte nödvändigt
att denna ulvidgade upplysningsskyldighet begränsas med elt förfångsrekvisit.
Upplysningsskyldigheten bör alltså vara ovillkoriig.

Som föredragande statsrådet uttalat bör
upplysningsskyldighet föreligga gentemot medrevisor och granskare som avses i
10 kap. 14 8 aktiebolagslagen. Dessa omfattas av samma tystnadsplikt som
revisorn och någon skada för bolaget kan därför inle uppkomma om de får
upplysningar av denne. Vidare bygger lagstiftningen på principen att del bör
finnas kontinuitet i fråga om den granskning i företag som revision innebär.
Att det för revisor som entledigats eller på egen begäran fränträtt sitl
uppdrag bör föreligga möjligheter att lämna upplysningar till ny revisor är
därför rimligt. Beträffande en ny revisor kan erinras om att denne har
tystnadsplikt. Någon skada kan därför inte uppkomma av att han informeras. När
det vidare gäller konkurssitualionen har företaget upphört i sin
dittillsvarande form. Om rörelsen drivs vidare, sker detta i
konkursförvaltarens regi. Även denne kan utan skada informeras. Del är en brist
att de iakttagelser som revisor gjort rörande bolagets förhållanden ej
nyttiggörs av konkurs-

s. 161 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 161

förvaltaren. I vart fall kan denne - för det fall
konkursboet avser att driva bolagets verksamhet vidare - behöva fä upplysningar
av revisorn om bolaget, I en ackordssitualion är förhållandena såtillvida olika
att företaget som sådant kvarstår. Någon särskild laglig upplysningsskyldighel
anser sig arbetsgmppen därför inte kunna föreslå. Emellertid är det tydligt,
atl revisorns tystnadsplikt i en sådan situation inte kan vara lika långtgående
som eljest.

Det är inte fråga om atl ålägga revisorn alt företa
utredningar eller andra omfattande åtgärder. Vad det gäller är att denne står
till tjänst med fakiiska upplysningar beträffande förhållandena i bolaget.
Något hinder mot detla med hänsyn till l.ex. kostnadsaspekten lorde knappast
möta. Revisorns upplysningsskyldighet gentemot medrevisor, granskare som avses
i 10 kap. 14 8, ny revisor och, om bolaget försatts i konkurs,
konkursförvaltare bör sålunda enligt arbetsgmppen uttryckligen anges i lagen. I
motsats till vad som gäller i fråga om bolagsstämma bör inte förutsättas i
varje situation att en begäran om upplysning riktas till revisorn, även om
detta bör vara normalfallet. Revisorn skall således på eget initiativ kunna
lämna de upplysningar som han anser att exempelvis en ny revisor behöver.

Arbetsgruppen föreslår således att 10 kap, 13 8
aktiebolagslagen får ändrad lydelse i enlighet med del sagda. Det innebär atl
i första stycket ersätts uttrycket "om det kan lända till förfång för
bolaget" med "i oträngt mål".

I andra stycket bör anges atl revisor har
upplysningsskyldighet fömtom

mot bolagsstämman också i förhållande till vissa funktionärer.

Vidare aktualiseras en ändring i 8 6 revisorsförordningen,
som reglerar den särskilda tystnadsplikt som gäller för de auktoriserade
revisorernas yrkesverksamhet i allmänhet; bestämmelsen äger enligt 17 6 sagda
förordning motsvarande tillämpning i fråga om godkända revisorer. Stadgandet i
8 6 revisorsförordningen lorde, med hänsyn till den nya gmndlagsregle-ringens
krav angående bestämmelser om tystnadsplikt, komma att överföras till lag, jfr
uttalande i prop 1975; 8 om följdlagstiftning med anledning av den nya
regeringsformens bestämmelser om normgivning (s. 95). Arbetsgruppen har därför
inte lämnal något förslag på denna punkt.

3.6 Kommerskollegiums tillsynsverksamhet

# Arbetsgmppen rekommenderar att kommerskollegium får en
krafiig resursförstärkning för att ulöva tillsynsverksamhet på revisorsområdet.
Som tidigare framgått (avsnitt 2.3) utövar kollegiet tillsynsverksamhet enligt
revisorsförordningen på olika sätt. Även om den tillsynsutövning som baserar
sig på anmälningar i stor utsträckning tagils i anspråk för frågor av
ordningskaraktär, har kollegiet i denna verksamhet i flera fall också kunnal
ingripa mol allvarliga missförhållanden. Kollegiet har vidare börjat bedriva en
s. k. aktiv tillsyn över de kvalificerade revisorernas verksamhet. Denna
tillsyn består i all kollegiets personal ger sig ut på fältet och granskar
revisionsbyråers eller enskilda revisorers verksamhel i sin helhet. Av
resursskäl har kollegiet hillills endast i några fall om året kunnat bedriva
sådan verksamhel. Kollegiets erfarenhet av verksamhelen visar dock klarl nyttan
av denna akliva tillsyn. Inte minst de fall där en revisor, när fräga är om
revisionsuppdrag, ej företagit några egenlliga kontrollåtgärder kan därvid
mera metodiskt upptäckas.

Arbetsgmppen anser att kollegiet bör bedriva en effektiv
tillsynsverksamhet på revisorsområdet men atl tillräckliga resurser för detta
saknas. Det är visserligen verklighetsfrämmande atl tro att det är möjligt att
bedri-

I I Riksdagen 1979/80. I samt. Nr 143. Bilagedel

s. 162 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 162

va någon konlinuerlig och ingående kontroll över ett större
antal revisorer. Ingripanden får väsentligen ske då missförhållanden kommer
till kollegiets kännedom. Kollegiet bör emellertid få ökade resurser för den s.
k. aktiva lillsyn som kollegiet hittills endast i begränsad omfattning kunnat
bedriva. Arbelsgruppen är medveten om all en ulökning av denna verksamhet
innebär en vidareutveckling av vad som förutsattes då kollegiet fick sina
nuvarande uppgifter. Emellerlid anser gruppen en sådan utökning befogad, inte
minst i revisorernas egel intresse. Ogrundade påståenden om missbruk av olika
slag kan lättare tillbakavisas, om del finns en tillsynsmyndighet med resurser
att företa erforderiiga uiredningar. Självfallet bör man inte underskatta den
preventiva verkan som en uppsökande tillsynsverksamhet måste anses ha i fräga
om den nu aktuella brottsligheten. Kollegiet får även möjlighet att följa upp
revisorsstandarden och efterievnaden av lagstiftning och annan normbildning på
områdel. Också för den enskilde revisorn är tillsynen värdefull, genom att han
kan få råd och slöd av kollegiets personal. Denna får nämligen genom sin
verksamhet en överblick och därpå grundad erfarenhet som inte står den
enskilde revisorn till buds. En aktiv tillsyn kan även bidra till att stärka
revisorns ställning.

Arbetsgruppen rekommenderar sålunda att kollegiet får en
kraftig resursförstärkning för denna tillsynsverksamhet. Gruppen anser det
ligga utanför dess uppgift att närmare överväga hur verksamheten skall finansieras,
exempelvis om den nuvarande principen om självfinansiering -grundad på
ansökningsavgifterna - skall bibehållas. Vissa andra frågor torde också behöva
undersökas i lämplig form.

3.7 Etiska regler

# Arbetsgruppen rekommenderar revisorsorganisalionerna att
komplettera sina etiska regler med uttalanden av följande innebörd:

-
Revisor har, på
grund av den ställning som i fråga om revision getts honom i lagstiftningen,
plikter även mot allmänheten och det allmänna.

-
Revisor skall,
inom ramen för silt revisionsuppdrag, verka för att det reviderade företaget
handlar lagenligt, tar hänsyn lill aktieägare, borgenärer, anställda och
övriga intressenter samt även i övrigt iakttar god affärssed.

-
Revisor skall
avhålla sig från att genom rådgivning eller annat aktivt arbete medverka i
lagstridig handling eller i handling som uppenbariigen innebär kringgående av
lag, vare sig förfarandet riktar sig mot en enskild eller mot det allmänna, och
inte heller aktivt medverka i förberedelser som enligt vad revisorn vet eller
har grundad anledning anta syftar till sådana handlingar. Vad nu sagts skall
icke utgöra hinder för revisor atl lämna upplysning om innehållet i gällande
rätt. Det medför ej heller skyldighet för denne att särskilt tillvarata
myndighelernas intressen.

Arbelsgruppen vill framhålla all yrkesetiska regler i
likhet med andra etiska normer aldrig kan bli uitömmande. Det ligger i sakens
natur all en etisk kod måsle bli ofullständig. De förhållanden och silualioner
som de etiska reglerna tar sikte på utvecklas och förändras med tiden. Etiska
regler som tar sikte på särskilda situationer bör därför undvikas. Dessa
invändningar träffar däremot inle yrkesetiska regler, vilka ijänar som allmänna
rikllinjer för en viss yrkeskårs verksamhet. Som sådana anger de

s. 163 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 163

för utomstående - t. ex. klienier - vilka krav och
förväntningar som kan ställas på en medlem av kåren. Dessulom ulgör reglerna
ell slöd för den enskilde medlemmen gentemoi en klients alllför långtgående
krav i fråga om t. ex. biträde och rådgivning.

Arbelsgruppen har funnil att etl gemensaml drag hos de
eliska regler som antagits av organisalionerna på revisorsomrädel är all
reglerna i huvudsak tar sikte på revisors förhållande lill klienten och
kollegerna (se bilaga 2-4). Bland organisaiionernas regler finns inle några
preciserade regler om hur revisor har att uppträda i förhållande lill andra
intressenter än uppdragsgivaren. Kretsen av intressenter såvitt avser revisors
granskningsverksamhet i företagen är visserligen föremål för ålerkommande diskussioner
såväl inom som utom revisorskåren. Alt del allmänna och allmänheten hör till
denna krets står emellertid klart. Delta följer av den ställning som genom
lagstiftningen tillerkänts revisor i fråga om revision. 1 förarbetena till
aktiebolagslagen (prop. 1975: 103 s. 242 f) uttalade föredragande statsrådet
sålunda bl. a. följande:

Revisorerna tillsätts som tidigare nämnls normalt av
bolagsstämman. Revisorerna utövar emellertid sin granskning inte bara i
aktieägarnas intresse. Revisor är skyldig att se till att bolaget iakttar de
bestämmelser i akliebolagslagen eller bolagsordningen som avser all skydda
bolagets borgenärer, anställda och den aklieköpande allmänheten. Delsamma
gäller i fråga om de bestämmelser i lagen som avser atl ge skydd för enskilda
aktieägare. Även del allmännas intressen måste beaktas under revisionen.

Också i förarbetena lill bokföringslagen betonas del
allmännas intressen, bl.a. de fiskala intressena. Även i uttalanden av
kommerskollegium (se t. ex. fall 9 i bilaga 1) förs det allmännas intressen
fram i fråga om revisors granskningsverksamhel. Att revisor i denna verksamhet
har plikter mot allmänheten och det allmänna bör därför enligt arbetsgruppen
slås fast i en etisk regel.

Arbetsgruppen anser vidare att det i en etisk regel bör
uttalas att revisor skall se till alt det reviderade företagel lever upp lill
det ansvar mol utomstående som åvilar företagel. Denna skyldighel kan
naturligtvis inte taga sikte på andra förhållanden än som enligt god
revisionssed faller inom revisors uppgifter. Regeln kan uttryckas på det sättet
all revisor skall, i den omfattning som faller inom ramen för hans
revisionsuppdrag, verka för att det reviderade företagel handlar lagenligt, lar
hänsyn till aktieägare, borgenärer, anställda och övriga intressenter samt även
i övrigt iakttar god affärssed. Såsom framgår av den tänkta formuleringen är
omfattningen av revisorns skyldigheler på denna punkl alltså begränsad lill
dennes allmänna skyldigheter vid den granskning som äger rum i samband med
revisionen.

Sagda etiska regler tar sikle på de egentliga revisionsuppdragen.
Också på sådanl konsultarbete t. ex. rådgivning som revisor bedriver vid
sidan av revisionsuppdrag bör etiska krav ställas. Redan i de regler som nu
finns på revisorsområdet antyds förekomsten av sådana krav. 1 5 6 revisorsförordningen,
som avser de kvalificerade revisorerna, stadgas sålunda att revisor skall
"redbart och nitiskt utföra de uppdrag som anförtros honom och i allt
iakttaga god revisorssed." Denna beslämmelse är formulerad i nära
anslutning till vad rättegångsbalken och advokatsamfundets stadgar föreskriver
för advokater. Enligt auktorisationsutredningen (Ds H

s. 164 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 164

1971:
3 s. 129) - vars förslag på denna punkt var något annorlunda språkligt
utformat - innebär regeln atl "skyldigheterna inle begränsas till egenlliga
revisionsuppdrag utan är lillämpliga på revisorns yrkesverksamhel över huvud,
alltså även andra närliggande uppdrag som förekommer inom ramen för
revisorsyrkets utövande, som rådgivning, skattefrågor m.m." Också enligt
FAR;s regler för god revisorssed gäller att revisors verksamhel vid sidan av
revisionsuppdrag omfattas av de etiska krav som ligger i begreppet god
revisorssed.

Arbetsgruppen
anser emellertid att det finns behov av all genom en särskild etisk regel mera
uttryckligt ange vad som bör gälla för revisors verksamhet vid sidan av
revisionsuppdrag. Denna regel bör utformas så, att revisor skall avhålla sig
från att genom rådgivning eller annat aktivt arbete medverka i lagstridig
handling eller i handling som uppenbarligen innebär kringgående av lag. Revisor
får inte heller aktivt medverka i förberedelser som enligt vad han vet eller
har gmndad anledning anta syflar till sådana handlingar. Det kringgående av lag
som åsyftas - vare sig det redan skett eller förbereds - skall vara uppenbart. Är
saken tveksam, kan något särskilt krav inte ställas på revisorn.

Att
det inte spelar någon roll om de nu nämnda förfarandena riktar sig mot en
enskild eller det allmänna finner arbetsgmppen självklart. Gmppen vill särskilt
föra fram klientens inlresse av att inte onödigtvis komma i konflikt med
myndigheterna och att i sådana sammanhang få schavottera inför allmänheten. Det
är enligt gruppen rimligt all klienien kan lita på att revisor har sådan
kompelens att dylika situationer kan undvikas i möjlig män.

När
det gäller förfaranden som riktar sig mot det allmänna är frågan om skatteflykt
väsentlig i sammanhanget. Arbetsgruppen vill framhålla atl i fråga om sådana
förfaranden bygger gruppens resonemang på att en lagstiftning om
skatteflyktsklausul kommer till stånd. Genom en sådan klausul på skatteområdet
måste nämligen utrymmet där oklarhet råder om den skatlemässiga bedömningen av
ett visst förfarande krympa. Ett visst utrymme för sådan oklarhet kommer dock
med nödvändighet att bestå. Hur stort del blir beror på skatteflyktsklausulens
utformning. Arbetsgruppen utgår emellertid från alt det i motiven till en sådan
klausul kommer alt anges olika fall där klausulen är lillämplig. Dessa fall kan
tjäna till ledning för en revisor som har att bedöma om ett förfarande faller
under klausulens räckvidd. 1 den mån oklarhet föreligger i visst fall om
klausulens tillämplighet bör revisorn råda klienten att söka förhandsbesked
hos riksskatteverkets rättsnämnd.

All
arbetsgruppen inte avser att motverka legitim skatteplanering framgår av att
etikregeln knyter an just till skatteflyktsklausulens tillämpning. Om klausulen
ej genomförs får givetvis den ifrågavarande etikregeln mindre betydelse på
skatteområdet än eljest. Arbetsgruppen vill understryka att regeln endast tar
sikte på uppenbara fall, dvs. fall som vid ett förnuftigt betraktelsesätt
framstår som ett kringgående av lag. Motsvarande synsätt bör enligt gruppen
gälla också beträffande handlingar som rör lagstiftningen på andra områden än
skatteområdet, l.ex. den associationsrättsliga lagstiftningen och, givetvis,
brottsbalkens bestämmelser om förmögenhetsbrotten.

Arbetsgruppen
anser sig slutligen lill undvikande av missförstånd böra betona att den nu
aktuella etiska regeln inle i något fall skall utgöra hinder för revisor att
lämna upplysning om innehållet i gällande rätt. Likaså bör understrykas att
någon skyldighet att särskilt beakta myndigheternas

s. 165 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 165

intressen
inle skall åvila revisor. Inga anspråk bör ställas på honom att verka som en
"förlängd arm" för exempelvis skallemyndigheterna.

Reservationer

Styrgruppen
har anslutit sig till arbetsgruppens förslag och rekommendationer. På en punkl
har dock styrgruppens ledamöter Engman-Nordin och Winberg avgetl reservationer.
Reservationerna avser ulformningen av den Iredje etikregeln i avsnitt 3.7.

Engman-Nordin:

Min
reservation avser utformningen av den tredje etikregeln. Som en allmän bakgrund
lill min inslällning på denna punkl vill jag peka på följande.

Ett
av skälen till att revisorernas verksamhel ingår i översynen av lagstiftningen
mot den organiserade och ekonomiska brottsligheten är att man i den allmänna
deballen gjort gällande atl vissa revisorer genom rådgivningsverksamhet själva
aktivt medverkai till uppkomslen av ekonomisk brottslighet.

Den
särskilda arbetsgrupp som sysslat med della har gått igenom visst material och
hävdar "att de långtgående påståenden som framförts inte varit
grundade".

Arbetsgruppen
har ifrån denna slutsats ularbelal förslag som avser att motverka ekonomisk
brottslighet genom att stödja de kunniga och seriösa revisorernas verksamhet.

Självfallet
är del lovvärt att siödja sådana revisorer. Men del väsentliga är att utarbeta
regler och bestämmelser som försvårar eller förhindrar den verksamhet som
bedrivs av okunniga eller mindre seriösa revisorer.

Jag
delar uppfatlningen att en kvalificerad revisor på sikt skall krävas i alla
aktiebolag. Delta måsle genomföras så snarl som möjligt.

En
konsekvens av denna uppfattning är att samhället därefter mera strikt än i dag
måste reglera revisorernas verksamhel och utöva tillsyn över den.

Sannolikt
måsle detta få konsekvenser beträffande organisationsformerna. Det blir då
inle längre rimligl alt revisorsorganisationerna själva utformar eliska regler
och utdömer disciplinstraff.

1
avvakian på all sådana förändringar genomförs blir utformningen av
revisorsorganisationernas etiska regler av slor belydelse. Det ligger i revisorernas
eget intresse atl förhindra att revisorskårens anseende försämras av enskilda
revisorer som i praktiken medverkar till uppkomslen av ekonomiska brott eller
asocial verksamhet.

Revisorerna
utgör en viktig grupp när det gäller att upprätthålla rättssäkerheten. Både
aktieägare, borgenärer och allmänheten kan därför ställa höga etiska krav på
revisorskåren.

Självfallet
måste de etiska reglerna utformas så atl samma bestämmelser gäller för
revisorerna både i deras funktion som revisor och som konsult.

I
förslaget till etiska regler har inte denna grundinställning kommit
lillräckligt klarl lill uttryck.

Den
tredje etiska regeln ställer höga krav på revisorerna. Tyvärr avslulas den med
två meningar som förtar effekten av de krav som utgör inledning på regeln.

Det
kan synas som en självklarhet att en revisor ska ha rätt att lämna

s. 166 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 166

upplysningar om gällande rätt och att revisor inte ska ha
skyldighel att särskilt tillvarata myndigheternas iniressen.

I verkligheten kommer denna skrivning bara all fungera som
alibi för de revisorer som genom rådgivning hjälper lill att kringgå lag eller
konsekvenl underlåteratt la hänsyn lill myndigheternas eller allmänhelens
intressen.

Meningarna "Vad nu sagls skall icke uigöra hinder för
revisor all lämna upplysning om innehållet i gällande rätt" och "Det
medför ej heller skyldighet för denne atl särskilt tillvarata myndigheternas
iniressen" bör därför ej ingå i de etiska reglerna.

Winberg:

Begreppel "kringgående av lag" saknar
erforderlig precision. Begreppet används av arbetsgruppen vid sidan av det
precisa begreppet "lagstridig handling" och måste alltid anses
omfatta handling som inle är lagstridig. Den kan ur samhällets och andras
synpunkter givelvis vara olämplig ändå. Men avgränsningen gentemot handling som
ligger utanför regeln synes bli mycket diffus. Del ger möjlighel lill många
skönsmässiga bedömningar. Det visas av atl arbetsgruppen begränsat regeln till
uppenbara fall, dvs. fall som "vid ett förnuftigt betraktelsesätt framstår
som ett kringgående av lag", och menat att när saken är iveksam något
särskilt krav inte kan ställas på revisorn. Denna avgränsning ger dock inte
någon större grad av precisering. Bedömningen av om en sak är tveksam eller
inte lorde i aktuella fall endasl kunna göras av den enskilde revisorn. Den har
då inget värde som etisk handlingsregel.

Att som arbetsgruppen söka dra gränsen vid vad som är
"förnuftigt" är knappast praktiskt möjligt. Del som är förnuftigt för
den ene är det inle för den andre. Nästan i varje lagstiftningskomplex
framkommer olika meningar om vad som kan vara riktigt ("förnuftigt")
eller inte. När lagen emellertid är antagen vet dock alla, vare sig de anser
den förnuftig eller inte, vad de har att hålla sig till. Atl i en elisk
handlingsregel avgränsa etl under alla förhållanden lagenligt handlande med vad
som ytterst avgörs av ett bedömande om ett betraktelsesätt är förnuftigt eller
inle, innebär en alllför hög grad av oklarhet för att kunna accepteras.

De säregna konsekvenserna av atl införa begreppet
"kringgående av lag" visas också av att arbetsgruppen ansett det
erforderligt all i handlingsregeln uttryckligen uttala att den inte utgör
hinder för revisor att lämna upplysning om innehållel i gällande rätt. Del
måste betyda atl om sistnämnda uttalande inle fanns skulle handlingsregeln
kunna lolkas som om det motsatta förhållandel rådde. Delta visar orimligheten
av atl föra in begrejjpet "kringgående av lag" i handlingsregeln.

1 enlighet med det anförda förordar jag atl
rekommendationen om etiska regler i tredje avsnittet skall ha följande lydelse:

"Revisor skall avhålla sig från att genom rådgivning
eller annat aktivi arbete medverka i lagstridig handling och inte heller aktivt
medverka i förberedelse som enligt vad revisorn vet eller har grundad anledning
anta syftar till sådan handling."

s. 167 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 167

Bilaga
7:1

Fall
från kommerskollegiums tillsynsverksamhet enligt revisorsförordningen

Kommerskollegiums
revisorsenhet har hittills (1978) ärligen handlagt ett tjugotal tillsynsärenden
beträffande de kvalificerade revisorerna. Många av ärendena har rört
förhållanden av ell begränsai allmänt inlresse. I del följande refereras
emellertid ett antal fall som i viss mån belyser de frågor arbetsgruppen
diskulerar. Fallen har ställts samman i kronologisk ordning. Också ett fall (nr
6) rörande ett ansökningsärende om godkännande som revisor har intagits i sammanställningen.

1. I
ett omdiskuterat fall uttalade kollegiet (december 1974) bl. a,föl

jande:

Allmän
enighet torde numera råda om att de auktoriserade och godkända revisorerna
ulövar sin granskningsverksamhet i förelagen ej endast i ägarnas intressen.
Också det allmännas och övriga intressenters intressen åligger del revisorerna
att beakla. Genom alt samhällel uppställt krav på användande av auktoriserade
och godkända revisorer i vissa företagsformer har dessa revisorer dessutom
tillagts en i viss mån officiell ställning. Mot denna bakgmnd ärdet av särskild
vikt alt stränga yrkesetiska krav iakttas av revisorerna så att förtroendet för
deras opartiskhet och redbarhel ej kan ifrågasättas. Detla gäller inle minst på
skatteområdet. Att brott mot skatlelagsliftningen ej får förekomma är
självklart, Hämtöver bör det emellertid åligga auktoriserade och godkända
revisorer att iakttaga stor återhållsamhet och försiktighet vid fullgörande av
uppgifter som rådgivare i skattetransaktioner som kan uppfattas som försök frän
de medverkande att tillgodogöra sig obehöriga förmåner genom kringgående av
lagstiftarens syften. Med hänsyn till den ställning auktorisationen och
godkännandet ger är det också angeläget att de auktoriserade och godkända
revisorerna undviker alt själva företa åtgärder vars laglighet kan
ifrågasättas.

2. En
person påtalade för kollegiet att en auktoriserad revisor A i skrift

till honom uppgetl att en faktura avsiktligt utformats för all underlätta för

klienten - ett bolag - att erhålla avdrag för en vid taxeringen icke

avdragsgill kostnad. Vid ärendets handläggning framkom vidare att anställ

da vid ett avdelningskontor i revisionsföretaget Y ombesörjt såväl dagbok

föring som revision åt klientbolaget. A, som var chef för avdelningskon

toret, hade haft vetskap om detta förhållande.

I
ärendet (april 1975) uttalade kollegiet följande;

Med
hänsyn till den i viss mån officiella ställning som de auktoriserade
revisorerna intar och de särskilda krav på redbarhet inom skatteområdet som
därigenom ställs på dem, framstår A:s underiåtenhet att reagera mot
utformningen av ifrågavarande faktura i förening med det anförda utlalandel
därom lill klienien som elt klart avsteg från de yrkesetiska normer som gäller
för auktoriserade revisorer. Atl Y handhaft både dagbokföring och revision för
samma klient utgör också elt avsleg från dessa regler. Med stöd av 19 6
kungörelsen (1973:221) om auktorisation och godkännande av revisorer meddelar
kollegiet därför A varning.

s. 168 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 168

3. I en anmälan till kollegiet ifrågasattes huruvida
auktoriserade revisorema A och B vid revisionen av bolaget X år 1971 iakttagit god revisorssed.
1 ärendet, som gällde förhållanden då 1944 års aktiebolagslag ägde gillighel,
uttalade kollegiel (maj 1975) följande:

I aktiebolagslagen och bokföringslagen, lill vilken senare
lag akliebolagslagen hänvisar, ges bestämmelser rörande aktiebolags årsredovisningar,
vilka är avsedda all garantera läsarna av dessa korrekt och tillräcklig
information om varje bolags ställning och resullal av dess verksamhet.
Lagstiftaren har vid skapandet av dessa regler utgått frän behovet av
information om räntabilitet, soliditet, likviditet, m.m, för olika
intressenter, bl.a, aktieägare, bolagets borgenärer, de anställda och det
allmänna. Till de viktigaste bestämmelserna i dessa lagar hör regler lill
förhindrande av tillgångars övervärdering och föreskrifier om alt skulder inte
får utelämnas. Till revisorernas viktigaste åligganden hör att granska
årsredovisningen och att uttala sig i frågan om balansräkningen bör
fastställas eller ej. Det åligger givetvis revisorerna att icke tillstyrka
balansräkningens fastställande, om de konstaterar alt den är upprättad i slrid
mot de uppställda lagbestämmelserna.

A och B var medvetna om att den balansräkning som
framlades för dem var i avsevärd män felaktig genom att däri upplagils för högt
värderade tillgångar och skulder utelämnats och att bolagets förlust för 1971
redovisades med för lågt belopp i resultaträkningen, varför årsredovisningen
var missvisande. Med hänsyn lill de informationsiniressen lagstiftningen avser
att tillgodose, kan sådana brister i årsredovisningen, okända för utomstående
läsare, icke avhjälpas med en garanti från aktieägaren. Ej heller var felen, i
förhållande till bolagets eget kapital och dess resultat, bagatellartade till
sin storiek. Det hade därför ålegat A och B att anmärka mot årsredovisningen
och avstyrka balansräkningens fastställande.

Då de i sin revisionsberättelse för år 1971 angivit atl
under revisionen 'icke framkommit anledning till anmärkning beiräffande
redovisningshandlingarna, bokföringen, inventeringen av tillgångarna eller
förvaltningen i övrigt' har de åsidosatt sina skyldigheler. Med stöd av 19 8
andra stycket kungörelsen (1973:221) om auktorisation och godkännande av
revisorer meddelar kollegiet därför A och B varning.

4. I en godemansberättelse avseende elt visst bolag
riktades kritik mot bolagels godkände revisor A för "passiv"
medverkan lill gäldenärsbrotl. Vid senare rättslig prövning fann emellertid
åklagaren att det ej kunde styrkas att brott begåtts, varför utredningen
nedlades. Ej heller vid den undersökning kommerskollegiet företog i ärendet
framkom något som motiverade kritik av A:s agerande med avseende på de i
godemansberättel-sen ifrågasatta förhållandena. Vid kollegiets granskning
framkom emellertid att aktier i dotterbolag upptagits till för högt värde i
årsredovisningen för bolaget. I ärendet (juni 1976) uttalade kollegiet bl. a.
följande;

A har visserligen för aktieägare och den störste borgenären
påpekat att aktierna upptagits lill för högt värde. Dessa inlerna kommenlarer
fritog emellertid, enligt kollegiets mening, inte A från skyldighet påtala
förhållandet i revisionsberättelsen.

Vad som förekommit i ärendel är inle av sådan beskaffenhet
att någon

s. 169 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 169

disciplinär
åtgärd i och för sig vore befogad och för övrigl har preskription inträtt.
Kollegiet har emellertid ansett det angeläget att på sätt här skell klargöra
sin syn på förevarande fråga.

5. Etl
bolag och dess dotterbolag erbjöd i seplember 1973 efler betal

ningsinsiällelse borgenärerna visst ackord. Enligt godemansberältelsen

var det uppenbart "att företagen måste ha varit på obesiånd en längre lid,

med all sannolikhet åratal tillbaka". Revisorer i moderbolaget och revisor

resp revisorssuppleant i dotterbolaget fram till september 1972 var auktori

serade revisorerna A och B.

Av handlingarna i ärendel
hos kollegiet framgick all bolagens gemensamma redovisningsfunktion åtminstone
från våren 1970 ej fungerade tillfredsställande. I skrivelse ijuni 1970 till
företagsledningen i moderbolaget påpekade A alt förseningar förelåg i
huvudbokföringen, att dagbokföringen ej skedde i enlighet med bokföringslagens
krav och atl brister förelåg i den interna kontrollen. I skrivelsen betonades
nödvändighelen av rättelse i dessa avseenden "speciellt med hänsyn till
det ansträngda läge i vilkel koncernen befinner sig". Försämringarna
fortsatte dock. Som exempel kan nämnas att preliminära bokslut pei Jen 31 mars
1971 lades fram för revisorema först efter ett år och visade sig därvid vara
"ofullständiga och behäftade med betydande felaktigheter". Eftersom
bättring ej skedde avsade sig revisorerna uppdragen i september 1972.
Årsredovisningarna för verksamhetsåret 1 april 1969 - 31 mars 1970 avgavs i maj
1971. Revisionsberättelserna lämnades i oklober detta år och var
"rena". Kollegiet avförde ärendet från vidare handläggning med
följande uttalande Ouli 1976);

Vid
tiden för årsredovisningens avlämnande stod klart atl

bolagens
redovisningsfunktion fungerade mycket illa. Möjligheterna att följa bolagens
utveckling var så otillfredsställande att etl uttalande om
redovisningsfunktionens läge enligt kollegiets mening borde ha gjorts i
revisionsberättelsen. Att redovisningsförhållandena blivil oacceptabla först
efter verksamhetsårets utgång saknar därvid betydelse.

6. Vid
remissbehandlingen av ett ansökningsärende hos kollegiet an

gående godkännande som revisor hävdade länsstyrelsen att brister i bokfö

ring och redovisning uppdagats i samband med taxeringsrevision hos före

tag där sökanden varit revisor. Särskilt anfördes att ett aktiebolag X

överfört betydande belopp till ell
annal akliebolag Y utan alt dessa fanns

redovisade som intäkter hos Y. Sökanden var revisor i båda bolagen.

Länsstyrelsen gjorde gällande att sökanden i egenskap av revisor i bolag X

måsle ha varit medveten om att
avsevärda belopp överförts till bolag Y,

Bolag X ägdes vid den aktuella tidpunkten till 100% av en
person som

tillika utgjorde styrelsen i bolaget. Bolag Y ägdes till 100% av en annan

person som utgjorde hela styrelsen i detta bolag. Bolag Y var i stort sett

vilande under den aktuella tiden. Den sammanlagda omsättningen under

de berörda tre verksamhetsåren uppgick till 600 kr i bolag Y,

Sökanden hävdade att
utbetalningar till en enskild firma med likalydande namn som bolag Y, utan
tillägget "AB", och till ägaren av bolag Y personligen - avseende
utförda transporttjänster - kvitterade av denne, kunde konstateras vid
revisionen. Agaren av bolag Y hade enligt sökanden uppgett att det fanns en
sådan enskild firma. Sökanden sade också all han genomgått samtliga
verifikationer i bolag X och därvid ej funnit något verifikat avseende
utbetalning till bolag Y, Vidare hävdade han att om sådana verifikat fanns var
de förfalskade.

s. 170 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 170

Kollegiet förelog en utredning rörande transaktionerna
mellan bolagen under den tid sökanden reviderat båda bolagen. Därvid framkom
att enligt verifikationer i bolag X:s bokföring från bolag X till bolag Y utbetalats minst ca
200000 kr under åren 1971 - 1972 vid fiorlon olika tillfällen. Varje enskild
verifikation av de fjorton var utställd på aktiebolaget Y och avsåg betydligt
högre belopp än 600 kr. Alla transaktionerna hade kvitterats av bolag Y:s ägare
i bolagets namn. Dessa utbetalningar utgjorde ca 40% av bolag X:s omsättning.
Sökanden fick tillfälle att se kopior av de aktuella verifikationerna i de
skick som dessa återfanns av taxeringsmyndigheten i bolag X:s bokföring. Han
vidhöll därvid uppfatlningen att dessa var förfalskade. Bolaget skulle enligt
honom antingen haft dubbla verifikationer vid lidpunkten för revisionen eller i
efterhand, innan verifikationerna överlämnades till taxeringsmyndigheten,
ersatt de ursprungliga med förfalskade.

1 sill beslut till sökanden uttalade kollegiet (december
1976) följande:

Kollegiet finner att enligt bokföringen belydande belopp
vid minst fjorton tillfällen har överförts från bolag X till bolag Y under den tidsperiod som Ni reviderat
och avgivit revisionsberättelser för båda aktiebolagen. Beloppet som överförts
är av betydande slorlek såväl för bolag X som bolag Y.

Kollegiet kan inte finna att det uppstår vinning för någon
av de personer som berörs av transaktionerna genom förfalskning av verifikationerna
i angivet avseende. Ni har inte heller kunnat ge någon annan rimlig förklaring
till varför verifikationerna skulle förfalskats på det sätt som Ni uppger.

Påståendet att de aktuella verifikationerna är förfalskade
kan enligt kollegiets mening mot denna bakgmnd ej vinna tilltro. Därför får
antas att Ni antingen genom grov vårdslöshet förbisett att betydande belopp
överförts från bolag X till bolag
Y ulan att detta bokförts i bolag Y eller att Ni trots kännedom om
transaktionerna på grundval av uppgifter från berörda personer eller av andra
skäl ändå avgivit en 'ren' revisionsberättelse för bolag Y. 1 bägge dessa fall
finner kollegiet att Ert agerande innebär ett synnerligen allvarligt
åsidosättande av god revisorssed.

Kollegiet finner med hänvisning härtill att Ni ej
uppfyller fordringarna i 15 8 6. förordningen (1973:221) om auktorisation och
godkännande av revisorer, varför Er ansökan om godkännande lämnas utan bifall.

7. Bankinspektionen beslöt i april 1976 att återkalla
tillståndet för ett bolag att bedriva fondkommissionsrörelse. Till grund för
beslutet låg bl a att vid en inom bolaget under första halvåret 1975 företagen
fullständig inventering en brist konstaterats i innehavet av egna och kunders
värdepapper uppgående till mer än en miljon kronor. 1 inspeklionens beslut
omnämndes att revisionsberättelsen för 1974 ej innehöll någon kommentar till
differensen och det tillades att revisorerna tillstyrkte ansvarsfrihet och
konstaterade att "under revisionen har icke framkommit anledning till
anmärkning beträffande redovisningshandlingama, bokföringen, inventering av
tillgångarna eller förvallningen i övrigt". Revisorer i bolaget under
verksamhetsåret 1974 och åren dessförinnan var auktoriserade revisorerna A och
B.

Kollegiel upptog revisorernas verksamhet i bolaget till
prövning enligt revisorsförordningen. Av handlingarna i ärendet framgick bl a
att revisorerna under flera år uppmärksammat bolagels ledning på brister i
redovis-

s. 171 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 171

ningen och handhavandel i övrigl av bolagels
värdepappersinnehav och att revisorerna tagit initiativ till och deltagit i ell
belydande anlal inventeringar av detta innehav. Vidare framgick atl, då
bolagets ledning under våren 1975 lade fram en årsredovisning för 1974 vari
hänsyn ej tagils till redan då konslalerade brister i värdepappersinnehavet,
revisorerna fann sig ej kunna godla denna. Först sedan den ovannämnda
fullständiga inventeringen genomförls och de felaktigheter som därvid
framkommil fåll påverka balans- och resultaträkningarna avgav revisorerna i
november 1975 en "ren" revisionsberättelse för verksamhetsåret 1974,
Revisorerna fann sig ej som brister i bokföring eller förvaltning i
revisionsberättelsen böra göra offentligt vad som förevarit, bland annat med
hänsyn lill all delta kunde leda till förfång för bolagel.

I ärendet (december 1976) uttalade kollegiet följande;

Kommerskollegium finner ej anledning till någon kritik mot
det sätt varpå revisorerna genomfört sin granskningsuppgifl i förevarande fall.
Genom bl. a. revisorernas insalser före revisionsberättelsens avgivande har
bristerna i bolagets värdepappersinnehav kunnal i huvudsak fastställas och har
åtgärder vidtagits för att rätta förhållandena. Vad gäller frågan om
revisorerna i revisionsberättelsen för 1974 hade bort i någon form uttala sig
om vad som förevarit finner kollegiet ej skäl att invända mot all anmärkning ej
gjordes. Det skulle kunna ifrågasättas om revisorerna ej borde ha verkat för
att förhållandena skulle ha omnämnts i bolagets förvaltningsberättelse eller
alternativt själva ha lämnat upplysning härom i revisionsberättelsen. Med
hänsyn till de i den nu gällande aktiebolagslagen stadgade inskränkningarna i
aktiebolags skyldighet att lämna upplysningar om dessa kan lända till förfång
för bolaget, finner kollegiel dock ej heller i detla avseende något skäl till
kritik mol revisorerna.

8. Som ett led i kollegiets verksamhet med aktiv tillsyn
företog en auktoriserad revisor på kollegiets uppdrag granskning av godkände
revisorn A:s verksamhet i revisorsyrkel. A:s klienter utgjordes huvudsakligen
av mindre företag, till övervägande delen aktiebolag. I sin rapport uttalade
sig den auktoriserade revisorn kritiskt om A:s verksamhet vad avser den
revision som utfördes. Det genomförda revisionsarbetet var enligt den
auktoriserade revisorn ej av den omfattningen att del skulle ha kunnat bilda
underlag för välgrundade uttalanden i revisionsberättelsen. A:s huvudsakliga
revisionsinsats syntes ha förekommit i samband med att han upprättat bokslut
för klienien och därvid fått karaktären av rimlighetsbedömningar av de
framkomna siffrorna. Den av A presenterade dokumentationen utvisade ej heller
all revisionsarbete ulförts i någon betydande omfattning. A:s
revisionsberättelser syntes generellt innehålla förbehåll med avseende pä
granskningen av vamlager,

I sitt yttrande till kollegiet meddelade A att
anteckningar förts löpande i den utsträckning han funnit nödvändigt och att
dessa arbetspapper visserligen ej sammanförts men fanns tillgängliga.
Fortsättningsvis hade A ej för avsikt att utföra revision i aktiebolag vari han
innehade redovisningsuppdrag. Flertalet av A:s klienter som bedrev verksamhel
i aktiebolagsform skulle dessutom komma att övergå till alt driva verksamhelen
i form av enskild firma.

Kollegiet uttalade i ärendet (mars 1977) följande:

s. 172 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 172

Ålar sig revisor alt utföra revision skall denna utföras i
enlighet med god revisionssed. Även i mindre akliebolag av del slag varom här
är fråga skall således en självständig och oberoende revision utföras.

Den förening av bokföring och revision som förekommit står
klart i strid med gällande bestämmelser om revisorsjäv till följd av revisorns
befattning med klientens bokföring.

Revisorns uttalande i revisionsberättelsen skall grunda
sig på en granskning av sådan omfattning och inriktning alt den möjliggör för
revisorn att bilda sig en välgrundad uppfallning om den i redovisningen givna
informationen. Att rena rimlighetsbedömningar av bokslulssiffror normalt setl
är en hell olillräcklig gmnd för uttalande får anses vara närmast självklart.

Att i revisionsberättelsen lämna förbehåll angående
bedömningen av viss posts riktighet kan under särskilda omständigheter vara
befogal. All sätta förfarandel i system får anses vara ett uttryck för att den
genomförda granskningsinsatsen är otillräcklig och är ej förenligt med god
revisionssed.

Tillräcklig dokumentation av utförd granskning skall
finnas också ifråga om uppdrag i mindre företag. Dokumentationen skall förvaras
i ordnat skick hos revisorn.

Kollegiet finner de förhållanden som beskrivs i rapporten,
vars sakinnehåll A ej riktat några invändningar emot, helt oacceptabla. Med
hänsyn till omständigheterna har kollegiet dock beslutat att ej upphäva A;s
godkännande utan avför med ovanstående uttalande ärendet från vidare
handläggning. Därvid fömlsatles att A vid framtida revisionsuppdrag ulför dessa
i enlighet med god revisionssed.

9. 1 etl tillsynsärende (april 1977) gjorde kollegiet
följande allmänna uttalande:

Utföres revision skall den oavsett den reviderade
verksamhetens storlek och art fullgöras i sådan omfattning och med sådan
inriktning alt underlag finns för välgmndat uttalande av revisorn i
revisionsberättelsen. Vid val av granskningsåtgärder i det enskilda fallet
skall hänsyn tagas lill atl revisorn i sin revisionsutövning har att beakta
samtliga intressenters i den granskade verksamheten intressen. Förutom ägare,
ledning och anställda avses härvid även andra intressenter såsom leverantörer,
kunder och det allmänna. 1 kollegiets fortsatla tillsynsverksamhet kommer stor
vikl atl fästas vid att med beaktande härav tillräckligt omfattande granskning
utföres som grund för revisorns ställningstagande.

10. Omständigheterna i elt tillsynsärende var följande. 1
november 1976 försattes ett entreprenadbolag - X - på egen begäran i konkurs. I den över konkursen
upprättade förvaltarberättelsen sades bl.a. alt bokföringen siffermässigt
skötts på ett tillfredsställande sätt. Dock uttalades att rörelsens verkliga
resultat och bolagets ekonomiska ställning vid räkenskapsperiodens slut inte
blivit redovisat på sätt som föreskrivs i bokföringslagen. Av den i
förvaltarberättelsen inlagna balansräkningen per konkursdagen framgick att
skulderna översteg tillgångarna med ca 2 100000 kr. Underskottet hade
framkommil huvudsakligen genom att maskiner, inventarier samt varulager vid
inventering åsatts belopp som väsentligt understeg upptagna värden i bolagets
räkenskaper. Likvidationsbalans-

s. 173 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 173

räkning borde enligi konkursförvaltarens mening ha
upprättats senast sommaren 1974.

Bolagets revisor var fr. o. m. verksamhetsåret 1970/1971
godkände revisorn A. Med anledning av de uppgifter som lämnats i
förvaltarberättelsen företog kollegiel en ulredning avseende A;s agerande som
revisor för liden fram till konkursen.

Frågan om hur ovan nämnda tillgångar skulle värderas var
föremål för diskussion mellan bolagets ledningoch A vid upprepade tillfällen
under de verksamhetsår som föregick konkursen. A:s uppfattning att de berörda
tillgångarna var för högt värderade bemöttes med uppfatlningen atl övervärdering
ej förelåg och aft, även om så var fallel, betydande övervärden fanns i bolaget
tillhörig fastighet. Skillnaden i uppfattning tog sig uttryck i
revisionsberättelserna, där A reserverade sig mot värderingen av maskiner och
inventarier per 31 oktober 1972 och mot värderingen av såväl maskiner,
inventarier som varulager per 31 oktober 1973, 1974 och 1975. Frågan om
bolagets ekonomiska ställning med avseende på aktiebolagslagens beslämmelser om
likvidation diskulerades bl.a. vid bolagsstämman ijuli 1974, vid vilken A var
närvarande. Någon formell likvidalionsbalansräkning upprättades ej, då
ledningen ej ansåg skyldighet att upprätta sådan föreligga.
Likvidationsbalansräkning upprättades ej heller vid något annat tillfälle.

I ärendet, som rörde förhållanden då 1944 års
aktiebolagslag ägde giltighet, uttalade kollegiet (september 1977) följande:

Vad gäller värderingen av bolagets här aktualiserade
tillgångar finner kollegiet att A markerat sin uppfattning gentemoi bolagets
ledning på ett tillfredsställande sätt genom de anmärkningar som gjorts i
revisionsberättelserna.

Vad sedan beträffar likvidationsfrågan åligger del
slyrelse och verkslällande direktör all upprätta likvidationsbalansräkning
närhelst detta kan anses vara påkallat. Visar uppräitad likvidationsbalansräkning
atl aktiekapitalet till två tredjedelar, eller den mindre del som kan vara
bestämd i bolagsordningen, gått förlorat skall bolagsstämma sammankallas för
atl avgöra om bolagel skall träda i likvidation.

Upprättas ej likvidationsbalansräkning, på grund av atl
bolagels ledning ej anser sig ha skyldighet atl upprätta sådan, men har
revisom avvikande uppfattning, skall detta enligt kollegiets mening utsägas i
revisionsberättelsen.

Av utredningen har emellertid ej något framkommit som
tyder på att A trols ovannämnda reservationer beträffande värderingen av
vissa tillgångar - hafl grundad anledning att i revisionsberättelse hävda uppfatlningen
att skyldighet att upprätta likvidationsbalansräkning förelegat. Kollegiet
finner därför ej atl A:s agerande i likvidalionsfrägan inneburit något avsteg
från god revisionssed.

Sammanfattningsvis finner kollegiet att A:s agerande som
revisor i X
ej föranleder någon
kritik från kollegiets sida.

II. I skrift lill kollegiet riktade ett bolag anmärkningar mot godkände
revisorn A i hans egenskap av konsult och revisor i bolaget.

Bolaget uttalade bl. a. att det gått miste om rätlen att
utnyttja ell skatle-mässigt förlustavdrag pä grund av atl allmän
självdeklaration vid 1973 års taxering inte lämnals inom föreskriven tid.
Enligt bolaget åvilade fördröjningen till alla delar A. Vidare hävdade bolaget
att det fått sådana råd och

s. 174 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 174

anvisningar av A beträffande bolagets beslånd att
aktieägarna blivil personligen betalningsansvariga för bolagets förbindelser,
eftersom hela aktiekapitalet gått föriorat redan 1972.

I den av kollegiet företagna ulredningen framkom bl.a. att
räkenskapshandlingarna för år 1972 torde ha överlämnats lill A tidigast den 30
oktober 1973 och att deklaration för år 1972 ingavs till skattemyndigheten den
20 mars 1974. En av förutsättningarna för att kunna kvitta under år 1972
uppkommen förlust mot senare års vinsler var att deklarationen ingavs till
skallemyndigheten senast den 31 december 1973.

A var bolagets revisor för räkenskapsåren 1972. 1973 och
1974. Enligt balansräkningarna per boksluisdalum dessa räkenskapsår var - även
med hänsyn tagen lill i årsredovisningarna angivna dolda reserver - mer än två
tredjedelar av aktiekapitalet förbrukat, 1 ärendet hävdades inte att skyldighel
att upprätta likvidalionsbalansräkning ej förelåg under något av de aktuella
åren.

Kollegiet uttalade i ärendet (januari 1978) följande:

Vad gäller frågan om del förlustavdrag bolaget ej kunnal
utnyttja går det av handlingarna i ärendel ej att avgöra om A gentemot bolagel
burit ansvaret för att deklarationen skulle lämnas in i tid. Vad beträffar de
råd och anvisningar avseende bolagets bestånd som A givit bolagsledningen står
i ärendet uppgift mot uppgift. I dessa avseenden är det därför inte möjligt för
kollegiet atl göra något bestämt ställningstagande.

1 enlighet med bestämmelserna i 1944 års aktiebolagslag
åligger det slyrelse och verkställande direkiör att, när helst anledning
därtill uppstår, upprätta likvidationsbalansräkning och bedöma frågan om denna
skall föreläggas bolagsstämman för eventuellt beslut om likvidation, I
förevarande fall upprättades ej likvidationsbalansräkning vid något tillfälle,

I avgivna revisionsberättelser har A ej gjort några
uttalanden i likvidationsfrågan. Kollegiet finner att A borde ha anmärkt mol
det förhällandet att bolagsledningen ej vidtagit ovan angivna ålgärder i
likvidationsfrågan, trols all skyldighet därtill förelåg.

Med della ullalande avförs ärendet från vidare
handläggning.

12. I skrifter lill kollegiet anförde en person B för sitt
bolags räkning kritik mot auktoriserade revisorn A. Kritik riktades mol bl.a.
påstådda brister i ett av A ombesörjt internbokslut per 31 augusti 1973, mot
råd och anvisningar som A lämnal i samband med 1973 års bokslut samt mot A:s
revisionsarbete avseende räkenskapsåret 1973. Vidare hävdades att A, trots
begäran härom, ej lämnat ul ett detaljerat underlag till nämnda internbokslut.
Även i andra avseenden än de som här nämnts riktades klagomål mot A:s agerande.

1 ärendel uttalade kollegiet (januari 1978) följande;

Av handlingarna i årendet framgår all under räkenskapsåret
1973 upprättades på bolagets begäran genom A;s försorg en sammanställning av
uppgifter ur bokföringen - av A benämnd internt bokslut - per 1973-08-31, Internbokslutet
var avsett att användas som underlag för förhandlingar angående försäljning av
bolaget till B. Del överlåtelseavtal som sedermera ingicks kom i slor
utsträckning att grunda sig på detta internbokslut. Det bör tilläggas att ej
något framkommit som tyder på att A deltog i förhandlingarna om överlåtelsen. I
detta sammanhang aktualise-

s. 175 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 175

ras frågan om det står revisor fritt att för annal ändamål
än ärs- och delårsbokslut åtaga sig atl göra sammanfatining av huvudbokföringen
i företag där han är revisor.

Revisor mäste med hänsyn till gällande jävsbeståmmelser
noggrant undvika att försälla sig i situationer som kan rubba, eller ge
anledning till berättigad misstro mot hans möjlighet till oberoende
ställningstaganden vid genomförande av revision. Mot denna bakgrund anser
kollegiet att revisor bör iakttaga stor reslrikiivilel med atl mottaga uppdrag
av ovannämnda slag i företag där han är revisor. Under vissa förutsättningar
kan dock utförande av sädana uppdrag vara acceptabelt. Sammanfattningen skall
därvid i princip utgöras av en sammanställning av i bokföringen befintliga
uppgifter som ej värderas av revisorn. Beträffande poster i sammanfattningen
för vilka en ren sammanslällning ej kan göras eller skulle ge ett uppenbart vilseledande
resultat kan denna begränsning behöva frångås. Därvid skall förklaring lämnas
om underlag och berakningssält. Vidare skall utsägas att de i sammanfattningen
upptagna posterna ej varit föremål för revision saml lämnas uppgifl om vem som
upprättat sammanfattningen, på vems uppdrag detta sketl samt vad
sammanfattningen är avsedd att användas till.

Den av A upprättade sammanställningen per 1973-08-31
fyller i väsentliga hänseenden dessa krav.

Vad sedan gäller de råd och anvisningar A givit i samband
med 1973 års bokslut samt A:s revisionsarbete avseende räkenskapsårel 1973 har
i ärendet ej någonting framkommit som föranleder kollegiet att rikla kriiik mot
A.

Vad belräffar B;s uppfattning att A ej tillmötesgått hans
begäran att lämna ut ett detaljerat underlag för ovannämnda internbokslut, kan
kollegiet av handlingarna i ärendet inte finna alt A skulle ha undanhållit B
material som denne varit berättigad atl få del av.

De mot A i övrigt riktade klagomålen synes till stor del
vara baserade på en oriktig uppfattning om revisorsrollen. Ett agerande i
enlighet med denna uppfattning från revisorns sida skulle stå i konflikt med
det krav på oberoende i revisionsutövningen som gäller för honom. I den män
klagomålen sålunda närmast har karaktären av kritik mot A för alt han ej
påtagit sig ett ansvar som rätteligen ankommer på företagets ledning, finner
kollegiet ej skäl gå in på dem.

Ärendet avförs härmed från vidare handläggning.

13. Kollegiet fann i ett tillsynsärende beträffande en
auktoriserad revisor au denne på etl mycket allvarligt sätt överträtt det för
auktoriserad revisor gällande förbudet atl driva eller della i ledningen av
affärsverksamhet. Denna verksamhet hade omfattat bl. a, värdepappershandel med
markerad spekulationskaraktär och bedrivits i mycket stor skala. Den auktoriserade
revisorn hade härutöver i flera avseenden åsidosatt plikter som åvilal honom
som revisor. Kollegiet, som upphävde auktorisationen, uttalade i ärendet
(februari 1978) beiräffande del i 10 8 revisorsförordningen stadgade förbudet
för auktoriserad revisor att driva eller delta i ledningen av affärsverksamhet
följande;

Att detta förbud strikt efterievs utgör en grundläggande
förutsättning för att förtroendet för den auktoriserade revisorns oberoende och
fria ställning skall kunna upprätthållas. Om förbudet överträdes genom bedrivande
av affärsverksamhet av sådan omfattning och karaktär som i

s. 176 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 176

förevarande fall, måste del verka mycket starkt
undergrävande pä detta förtroende för den auktoriserade revisorn och kan inte
betraklas på annal sätt än som en mycket allvarlig pliktöverträdelse från
revisorns sida.

14. En auktoriserad revisor A var sedan år 1972 revisor i
elt bolag, som sedermera försattes i konkurs. Av elt förundersökningsprotokoll,
som kollegiet tagil del av, avseende bolagel framgick bl, a, att redovisningen
för bolaget varit behäftad med myckel omfattande fel och brisier. Sålunda
saknades i mycket stor utsträckning underlag till utbetalningar över bank-och
postgiro, vilket medfört att det ej varit praktiskt möjligt atl konlrollera vad
utbetalningarna avsett. Vidare hade löneutbetalningar sketl utan att
preliminärskatt innehållits. Som etl ytterligare exempel kan nämnas att
utgifler i rörelsen vid åtskilliga lillfällen bokförts på fel konton.

A hade vid sina granskningar i stor utsträckning
observerat ovan exemplifierade fel och brister. Han hade därvid noterat sina
iakttagelser i skrivelser lill bolagsledningen. Av innehållet i skrivelserna
framgick att anmärkningarna till sin karaktär kvarstått i huvudsak oförändrade
frän år till är.

1 revisionsberättelsen som avgetts av A avseende
räkenskapsåren per 30 juni 1974, 1975 och 1976 uttalades bl. a. alt

ingen anmärkning föreligger mol årsredovisningen,
bokföringen, in

venteringen eller förvaltningen. Jag tillstyrker att bolagsstämman fast

ställer den av mig påtecknade balansräkningen .

A, som lämnade de nu återgivna sakförhållandena
oemotsagda, uttalade inför kollegiet bl. a.:

Vid avvägande humvida ett uttalande i revisionsberättelsen
skall göras måste man beakla att den är offentlig handling. Man måste därför
vara försiktig med att i densamma inta uppgifter som kan vålla bolaget skada.
Med hänsyn till företagets konkurrenssituation ansåg jag att ett yttrande eller
anmärkning i revisionsberättelsen kunde vara till förfång för bolaget.

I ärendet, som rörde förhållanden då 1944 års
aktiebolagslag ägde giltighet, uttalade kollegiet (maj 1978) följande;

A har vid olika tillfällen uppmärksammal och i skrivelser
till bolaget påtalat omfattande fel och brister i redovisningen. Han har dock
ej gjort anmärkning härom i revisionsberättelserna. Vad gäller balansräkningarna
har A tillstyrkt fastställande av dessa.

Med hänsyn till omfattningen och karaklären av de fel och
brister i redovisningen som A observerat och påtalat för bolagsledningen samt
med hänsyn till atl detla ej föranlell någon nämnvärd förbättring, hade det för
fullgörande av revisionsuppdraget enligt kollegiets uppfattning varit
nödvändigt att anmärka på bolagels redovisning och att avstyrka fastställande
av balansräkningarna i revisionsberättelserna. A har underlåtit att vidtaga
dessa åtgärder. Genom sin underlåtenhet - som upprepats vid flera lillfällen -
har A åsidosatt de plikter som åvilar honom som revisor. Med stöd av 23 8 andra
stycket förordningen (1973: 221) om auktorisation och godkännande av revisorer
meddelar därför kollegiet A varning.

s. 177 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 177

15. Advokaten B riktade hos kollegiet anmärkningar mot
godkände revisorn A i dennes egenskap av revisor i ett av B företrätt
aktiebolag. Av handlingarna i ärendet framgick bl. a. följande:

Det av B
företrädda bolaget försattes i konkurs i febmari 1977. Den omedelbara orsaken
till obeståndet synes ha varit att bolagets verkslällande direkiör under åren
1973-1977 förskingrat ca 320000 kr av bolagets medel. Förskingringen Ullgick
på så sätt alt direktören med jämna mellanmm tog ut kontanta medel genom alt
skriva ul och lösa in checker från bolagets checkräkning. En del av de medel
som sålunda erhölls användes till att betala bolagets ulgifter och en del
behölls för prival bmk. I bolagets räkenskaper bokfördes på checkräknings-
respektive leverantörskontot det uttagna beloppet minus vad som behölls för
privat bruk. För att eliminera den differens som sålunda uppstod mellan å ena
sidan bankens noteringar avseende efterhand uppkomna saldon på
checkräkningskontot och å andra sidan i bolagets räkenskaper efterhand uppkomna
saldon på kontot utförde direktören viss försäljning av bolagets produkter
till belopp som molsvarade vad som förskingrats. Varken dessa försäljningar
eller kundemas betalningar till checkräkningskontot bokfördes i räkenskapema.
Följden av dessa transaktioner blev att av banken noterat saldo vid olika
lidpunkter i huvudsak överensstämde med saldona i räkenskapema vid motsvarande
tidpunkter medan löpande noteringar på checkräkningskontol i räkenskaperna ej
motsvarade av banken gjorda noteringar på kontokurantema. Vidare blev
försälj-ningskonlot redovisat med för lågl belopp och det uppstod en differens
mellan redovisat lager och verkligt lager. Bokslutsarbetet samt bolagels
årsredovisningar och huvudbokföring utfördes av direklören som även stämde av
bankkonlobeskeden mot räkenskaperna. Löpande bokföring, reskontraföring,
ordermottagning samt övriga kontorsgöromål sköttes av bolagets kamrer, I övrigt
fanns ingen kontorspersonal. Lagerinven-teringama utfördes av direktören
tillsammans med en halvtidsanställd lagerman. De båda i förening intygade
lagerförteckningamas riktighet, A erhöll revisionsuppdraget i februari 1975 att
gälla fr.o.m. den I januari samma år, "Ren" revisionsberätlelse
avgavs i mars 1976. 1 redogörelse för den genomförda revisionen anförde A bl,
a.;

Iniliati ansåg jag mig icke behöva vidtaga någon alltför
ingående detaljgranskning första året, dels med anledning av att förutvarande
revisorn genom sin rapport skriftligen vitsordat bolagets goda ställning och
utmärkta skötsel under alla dennes år som bolagets revisor, dels åter min
avsikt att lill nästkommande verksamhetsperiod tillämpa annan granskningsmetod,
vilket jag vanligtvis gör frän ett år till ett annat.

B hävdade alt förskingringen lätt kunde ha upptäckts om t.
ex. kontokurant beträffande checkräkningen hade inhämtats från banken och alt
förskingringen vid ett minimum av kontroll frän revisorns sida således borde
ha kommit i dagen betydligt tidigare.

1 ärendet uttalade kollegiet (augusti 1978) följande:

Kollegiet vill inledningsvis framhålla att det ej finns
någon generell modell för revisionsutövning som är giltig för alla företag
oavsell branschtillhörighet, storiek etc. 1 stället är det sä atl revisorn
alltid har att anpassa revisionen till de omständigheter som föreligger i det
enskilda fallet. Vad som därvid blir avgörande för omfattningen och
inriklning- 12
Riksdagen 1979/80. 1 samt. Nr 143. Bilagedel

s. 178 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 178

en av revisionen är huvudsakligen dels kvaliteten på
bolagels interna kontroll, dels angelägenheten av granskning inom olika områden
med hänsyn till principerna om väsentlighet och relativ risk. I revisionen torde
dock regelmässigt böra ingå vissa kontroller som revisorn kan utelämna endast
om särskilda skäl föranleder det.

Vad gäller frågan om granskning av poslen checkräkning
lorde kontroll härav regelmässigt ske på så sätt atl dels saidobesked från
banken stäms av mot räkenskaperna, dels jämförelse görs mellan kontokuranter
och noteringar i räkenskaperna.

I förevarande fall utfördes ej den sistnämnda kontrollen.
Av vad som framgår av handlingarna i ärendet bedömdes åtgärden ej vara
nödvändig bl.a. eftersom direktören själv avstämde banken och gav sin kamrer
besked om att allt var i sin ordning och att kamrern gav intryck av att vara en
noggrann bokförare.

Enligt kollegiets mening borde A ha utfört ovannämnda
avstämningar inte bara med hänsyn till att det är brukligt och att åtgärden ej
kräver oproportionerligt slora resursinsatser utan framför allt med hänsyn lill
bolagets bristande interna kontroll. Kontrollen över bolagets redovisning ålåg
i allt väsentligt en enda person - den verkställande direktören.

Som nämnts ovan medförde den lillämpade
förskingringsmeloden bl. a. att det uppstod en betydande differens mellan
bokfört varulager och verkligt varulager.

Rörelserna i vamlagret noterades dels på lagerkort, dels i
försäljnings/ inköpsbok. Vid revisionen av balansräkningen per den 31 december
1975 tog A del av lagerinvenleringsförteckningen samt informerade sig om hur
inventeringen gått till. Några andra kontrollåtgärder beträffande balansposten
vamlager utfördes efler vad som framgår av handlingarna i ärendet ej.

Med hänsyn lill bolagets bristande interna kontroll och
alt fel av väsentlig betydelse var möjligt beträffande denna post finner
kollegiel atl A borde ha vidtagit ytterligare åtgärder för att kontrollera
riktigheten av uppgivet värde på balansposten varulager, lämpligen egen
inspektion i så nära anslutning lill bokslutstidpunkten som med hänsyn till
omständigheterna var möjligt.

Med detta uttalande avförs ärendet från vidare
handläggning.

16. I samband med kollegiets behandling av ell
tillsynsärende angående auktoriserade revisorn A (se fall 13 ovan) fann
kollegiet anledning att närmare undersöka redovisningsstandarden i två av denne
innehavda bolag, bolagen X och
Y, Det senare bolaget hade övertagit det förras rörelse.

Kollegiet konstaterade i ärendet sammanfattningsvis
beträffande redovisningsstandarden i bolagen att den av A gjorda redovisningen
var så bristfällig och odokumenterad att meningsfylld kontroll av dess
riktighet ej var möjlig. Redovisningens informationsvärde var enligt kollegiet
mycket ringa.

För den tid kollegiets kritik avsåg hade "rena"
revisionsberättelser för bolagen avgetts. Revisor var godkände revisorn B.
Denne drev revisions-och annan verksamhet genom elt antal av honom innehavda
bolag, bl, a, tre bolag i vilka A var revisor, A och B hade under den tid de
varit revisorer i varandras bolag bedrivit viss gemensam affärsverksamhet genom
några av dessa bolag.

B uppgav inför kollegiet att han varit medveten om den
bristfälliga redovisningen i Y men att rättelse ej kunnat nås då "det är
svårt att

s. 179 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 179

påverka vänner". Revisionsarvode hade ej utgått.
Vidare häftade Y, under tid då B var revisor i detla bolag, i skuld lill ett av
B:s bolag.

I
tillsynsärendet beträffande B uttalade kollegiet (september 1978) följande;

Redovisningsstandarden i X och Y var sådan att det ålåg B som revisor att
anmärka mol redovisningen och alt avstyrka balansräkningens fastställande.
Genom atl underiåla atl vidtaga dessa åtgärder har B åsidosatt plikt som åvilar
honom som revisor.

Vad B anförl om svårigheter alt agera till följd av
vänskapsförhållanden utgör ingen förmildrande omständighet utan understryker
snarast att revisionsuppdrag 'vänner emellan' strikt bör undvikas.

Att av B innehaft aktiebolag hade fordran pä Y och att B
och A genom av dem innehavda bolag (bl. a. Y) i viss utsträckning bedrev
gemensam affärsverksamhet, samtidigt som B var revisor i Y stod givetvis också
i strid med den uttryckliga bestämmelsen i 6 6 förordningen (1973:221) om
auktorisation och godkännande av revisorer att om särskild omsländighet
föreligger som kan mbba förtroendet lill revisors opartiskhet eller
självständighet vid utförande av uppdrag, skall han avböja detla. Det var
självfallet också en förseelse från B:s sida att med kännedom om denna
bestämmelse utse A till revisor i några av de av honom innehavda aktiebolagen.

Särskilt den bristfälliga revisionen måste betraktas som
en så grov försummelse från B:s sida att kollegiet funnil skäl överväga att
upphäva hans godkännande. Kollegiet har dock slannal för alt med stöd av 23 6
andra stycket förordningen (1973: 221) om auktorisation och godkännande av
revisorer meddela B varning.

s. 180 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 180

Bilaga 7:2

(ur Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR:
Ledamotsförteckning. Sladgar. Rekommendationer. 1978)

Regler för god revisorssed

INLEDNING

I samhällel finns behov av en kår av oberoende revisorer
som åtnjuter förtroende hos alla med intresse av god revision samt sund
rådgivning och rapportering inom områdena för revisorernas yrkesutövning. Detta
förtroende sammanhänger med kårens allmänna anseende och förmåga alt uppfylla
rättmätiga förväntningar. Den enskilde ledamotens och hela yrkeskårens
iniressen sammanfaller, och varje ledamot mäste medverka i strävan alt skapa
och vidmakthålla förtroendet.

De krav som rimligen kan ställas på ledamöterna har
sammanfattats i efterföljande regler för god revisorssed, vilka ledamot har atl
följa enligt FARs stadgar. Ledamot skall också tillse alt reglerna följs av
medarbetare, som omfattas av hans revisionsansvar, och i den utsträckning som
rimligen kan begäras, exempelvis genom instruktioner eller avtal, medverka till
alt de följs av anslällda vid hans byrå. Vid bedömning av avvikelse från
reglerna skall beaktas endast sådana fakta och förhållanden som var kända vid
tiden för avvikelsen.

Regelsamlingen utgör en redogörelse för och utveckling av
de lagbestämmelser och föreskrifter (exempelvis förordningen, SFS 1973: 221',
om auklorisalion och godkännande av revisorer saml Kommerskollegiets revisorskungörelse)
som reglerar de auktoriserade revisorernas verksamhet.

Reglerna, som är kompletterade med anvisningar, motsvarar
dem som rekommenderats för de till Union Européenne des Experts Comptables
Economiques el Financiers (UEC) anslulna revisorsorganisationerna, däribland
FAR, Varje organisation kan kompleltera dessa regler med de detaljer och
preciseringar som kan befinnas önskvärda. Anvisningarna innehåller sådana
komplelleringar.

Regelsamlingen kan givetvis inte lämna svar på alla de
frågor som kan uppkomma i olika situationer under yrkesutövningen. I sådana
frågor som inte med säkerhet kan bedömas med hjälp av regelsamlingen, har FARs
styrelse rätl att lämna tolkningar. Sådana tolkningar meddelas samtliga
ledamöter.

Ledamot som blir föremål för kritik har rätl alt få sill
handlingssätt prövat av styrelsen.

Ifrågasatt avvikelse från föreskrifterna i denna
regelsamling utredes genom styrelsens försorg. Ledamoi som befinnes ha avvikit
från sådan föreskrift eller av styreslen meddelad lolkning har skyldighel att
på anmodan av slyrelsen förklara avvikelsen. Styrelsen beslutar i enlighet med
FARs stadgar om disciplinära åtgärder gentemoi ledamot som befunnits skyldig
till överträdelse av bestämmelserna i regelsamlingen.

De här följande reglerna har den 21 februari 1977 fastställts
av föreningsstämman, som del lillkommer att besluta om ändringar i dem. Del
åligger styrelsen att fortlöpande se över reglerna saml atl enligt 10 8 FARs
stadgar för behandling av föreningsstämma framlägga förslag till sådana
ändringar som anses önskvärda.

' Nuvarande lydelse 1976:825.

s. 181 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 181

DEFINITIONER

Följande definitioner gäller för téi-minologin i
regelsamlingen.

Ledamot Ledamot i FAR.

Byr å

Av ledamot personligen ägd revisionsfirma eller i 11 8
revisorskungörelsen

omnämnt bolag, i vilket ledamot är delägare, aktieägare
eller anställd.

Klient

Den som anlitar ledamoi, dennes byrä eller person som står
under ledamots överinseende.

Företag

Person, förelag, organisation eller myndighel, som är
föremål för uppdrag.

Redovisningshandling

Förvaltningsberättelser, balans- och resultaträkningar med
lillhörande noter och kommentarer samt andra ekonomiska redovisningar även om
de icke bygger på fullständig bokföring.

Regel I Yrkesmässigt uppträdande

Ledamot skall alllid visa sig värd det Jöitroende som
yrket kräver. Han skall vid fullgörandet av sina yrkesuppgifter samvetsgrant
iakttaga god revisorssed.

Anvisningar:

God revisorssed innebär att ledamot även inom andra
områden än dem som behandlats i efterföljande regler skall uppträda på sådanl
sätl att han icke vanhedrar sig själv och sin yrkeskår. Såsom inledningsvis
framhållits är det otänkbart att specificera alla de krav i olika avseenden som
konstituerar god revisorssed. Här skall blott anföras eii fåtal
tillämpningsföreskrifter.

Ledamot skall avhålla sig från uppförande och uppirädande
som kan inverka menligt på förtroendet för yrkeskåren.

Yrkesverksamheten skall bedrivas i ordnade former och med
en god redovisning och dokumentation av arbeten utförda för klienier.

Ledamot skall eftersträva ordnade ekonomiska förhållanden
och iakttaga största försiktighet i fråga om borgensåtaganden.

Regel 2 Oberoende

Ledamot skall utöva sitl yrke med självständighet och
objektivitet. Han måste därför vid ett uppdrag alltid vara oberoende I sina
ställningstaganden. Brister dessa förutsättningar, skall han avböja respektive
avsåga sig uppdraget. Delta gäller likaledes då omständigheterna är sådana att
de kan ge anledning till befogat tvivel om ledamotens oberoende.

Anvisningar:

Ledamoi får icke göra yrkesmässiga uttalanden om han eller
hans byrå

s. 182 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 182

enligt gällande bestämmelser är jäviga eller eljest slår i
sådant förhållande till klienten att detta kan antagas påverka hans
bedömningar.

Här nedan återges etl anlal situationer, där utomstående
kan antagas ifrågasätta ledamots oberoende.

Beroendeförhållande skall exempelvis anses föreligga, om
ledamoten eller dennes byrå under tid då uppdragsförhållande lill klient råder;

1
innehar eller
avtalat atl förvärva någol som helst direkl eller i något hänseende väsentligt
indirekt intresse i företagel.

2
innehar
ekonomiska engagemang tillsammans med företaget, hos detta anställd person,
styrelseledamot eller huvudaktieägare i företaget, och engagemanget är
väsentligt i förhållande till ledamotens eller hans byrås förmögenhet.

3
gått i borgen
för klient eller hos denne anställd person.

4
innehar lån
lill eller från företaget, hos detta anställd person, styrelseledamot eller
huvudaktieägare i företaget. Häri innefattas icke följande lån, som erhållits
på normala villkor från låneinstitut, om detla enligt lag äger rätt att utlåna
till revisor:

a lån upptagna av ledamot eller dennes byrå, om de är
oväsentliga i

förhållande till låntagarens förmögenhet, b lån mol
säkerhet av fastighelsinteckningar. c övriga lån mot säkerhet, med undantag av
lån mot säkerhet av

borgen av ledamots byrå eller av pantförskrivning av andel
eller

aktier i denna.

5
varit knuten
till företaget i egenskap av styrelseledamot, anställd eller på annat sätt, som
inneburil befogenheter av förvaltningskaraklär.

6
befinner sig i
sådant förhållande till person i företagets ledning, som enligt lag föranleder
jäv, eller eljest står i en ställning av beroende till sådan person.

7
medverkat vid
företagets bokföring i en omfattning som icke står i överensstämmelse med
innehållel i lag eller revisorskungörelsen. Även om medverkan överensslämmer
med nyssnämnda stadgande, får detta ändå icke medföra begränsning av
revisionens omfattning,

8
mottagit sådan
gåva som icke kan betraktas som normal minnes- eller hedersgåva.

9
till
övervägande del erhåller sina inkomster från klienten. Är ledamotens
verksamhet nystartad, kan dock denna situation föreligga utan alt beroende
behöver förutsättas.

10 erhåller subventioner direkt eller indirekt från
kreditgivare lill eller annan intressent i företaget, som är föremål för
revision.

Regel 3 Oförenlig verksamhet

Ledamot får icke ägna sig ål sådan annan verksamhel som är
oförenlig med hans yrkesplikler som fristående revisor.

Anvisningar:

Ledamot är oförhindrad att driva verksamhet som konsult
inom områden där han eller hans byrå besitter kompetens, exempelvis
beskattning, organisalion, databehandling inom redovisningsområdet och liknande
revisorsyrket närslående områden, under förutsättning att han därvid efterkommer
föreningens stadgar och dessa regler för god revisorssed.

Verksamhet eller uppdrag inom andra områden än nu sagts
kan understundom vara förenliga med revisorsyrket under förutsättning att
allmän-

s. 183 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 183

helens tilltro lill ledamotens objektivitet icke därigenom
rubbas. Ledamoi

får sålunda exempelvis: inneha anslällning som lärare vid
statliga, kommunala eller andra allmänl erkända undervisningsanstalter, om han
samtidigt utövar revisorsyrket i betydande omfattning,

förvalta egna förmögenhetsobjekt ulanför
yrkesverksamheten, om förvallningen icke innebär aktiv affärsverksamhet.

Regel 4 Yrkesutövningen

Ledamot skall omsorgsfullt genomföra sina yrkesuppgifter,
så atl han får ett tillfredsställande underlag för sina bedömningar.

Han år skyldig att beakta god redovisnings- och
revisionssed.

Om ledamot enligt gällande lag eller med uppdragsgivares
medgivande anlitar av honom eller byrån anställd medarbetare, sker detta på
hans eget ansvar. Han måste vara medveten om sitt eget ansvar även vid
samarbete med andra revisorer.

Anvisningar:

Vid utförande av revisioner måsle ledamoi givetvis
noggrant efterkomma gällande lagstiftning, bestämmelser i bolagsordningar och
sådana föreskrifter som i speciella fall kan vara utfärdade av myndigheter eller
andra. Om sisinämnda föreskrifter innehåller beslämmelser som begränsar
granskningens effektivitet eller på annat sätt i väsentlig grad försvårar den,
bör detta påpekas i en rapport över granskningen, på ett sådant sätt att
innehållel i rapporten eller i den granskade handlingen icke blir vilseledande
för utomstående läsare.

Ledamot skall dessutom beakta av föreningen ulfärdade
rekommendationer ifråga om god redovisnings- och revisionssed. Om det i
redovisningshandling förekommer avvikelse från god redovisningssed, som är av
sådan art alt handlingen blir vilseledande, eller om god revisionssed av någon
anledning, exempelvis bristande information, icke kunnat följas, måste detta
påpekas i rapport till det organ som har att besluta om fastställelse av ekonomisk
redovisning och/eller ansvarsfrihet. Skulle sådant organ ej finnas, skall
rapporten avges till uppdragsgivaren.

Del är av särskild vikl att för ledamot bekant
förhållande, som icke beakiats i av honom granskad redovisningshandling, vilken
därigenom kan bli i väsenllig grad vilseledande, påpekas i sådan form att
handlingen icke kan utnyttjas i obehörigt syfte.

Vad ovan sagts gäller i tillämpliga delar också utlåtanden
i samband med värderingar m. m.

I avgiven rapport skall anges vilka avgränsningar uppdragel
haft.

Ledamot fär icke tillåta att hans namn används i samband
med prognoser och framtida transaktioner på sådant sätt alt det ger anledning
att antaga att han slyrker sannolikheten hos framtidsbedömningen. Ledamot är
emellertid oförhindrad att i övrigt inom ramen för sin kompetens medverka vid
det tekniska upprättandet av prognoser och andra framtidsbedömningar. Vid
sådan medverkan måste det förutsättas att framlidsbedömningarna kommer atl
användas av andra än klienten. Bedömningarna måste därför innehålla redogörelse
för källmaterial som använts vid upprättandet, de viktigaste antagandena,
omfattningen av ledamotens medverkan och ansvar.

Vid samarbele med annan ledamot kan granskningsarbelel
inom ett

s. 184 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 184

uppdrag fördelas. Varje ledamoi måsle emellerlid deltaga i
bedömningen av resultatet av annan ledamots granskningsarbele. Vid samarbete
med annan revisor ankommer det på ledamolen atl bedöma vilka granskningsarbeten
som lämpligen kan överlåtas på denne.

Beträffande jävbestämmelserna i akliebolagslagen och
föreningslagen bör uppmärksammas att ledamot bör meddela slyrelsen om
medrevisor skulle vara jävig, då varje revisor är skyldig tillse att
bestämmelserna i dessa lagar följs.

Ledamoi som skall bedöma en iveksam åtgärd eller
underlåtenhet bör till ledning för silt handlande alltid överväga vilka
befogade synpunkter som kan framkomma vid en efterföljande kritisk granskning.
Han bör tydligt ange silt ställningstagande.

Regel 5 Tystnadsplikt

Ledamot får icke Jör utomstående röja sakförhållanden
eller upplysningar, som han fått kännedom om under sitt arbete, såframt icke
laglig upplysningsplikt föreligger eller uppdragsgivaren givit sitt tillstånd
därtill. Han får ej heller till fördel för sig eller till skada eller gagn för
annan utnyttja vetskapen om sådana sakförhållanden och upplysningar.

Anvisningar:

Offentlig myndighet (l.ex, domstol, åklagarmyndighet,
polismyndighet eller taxeringsmyndighet) har enligt lag eller annan förfallning
vissa möjligheter att tvinga en auktoriserad revisor att lämna upplysningar
eller tillhandahålla handlingar, även om klienten inte vill ge sitt tillstånd
därtill.

Enligt RB 36:5 första stycket, sådanl detta lagrum lyder
enligt lag den 26 juni 1975, som trätt i kraft den I januari 1976, får ej någon
höras som vittne angående något, som han enligt lag eller annan förfaUning är
pliklig att hemlighålla, med mindre den, till vilkens förmån tystnadsplikten
gäller, samtycker därtill. Lagbestämmelse om tystnadsplikt för revisor i
akliebolag finns i 10 kap. 13 6 1975 års aktiebolagslag. För auktoriserade
revisorer gäller bestämmelsen i 8 8 förordningen om auktorisation och
godkännande av revisorer. Under hänvisning till nu nämnda bestämmelser synes en
auktoriserad revisor ha betydande möjligheter atl hävda att han inte ulan
huvudmannens samtycke får höras som vittne angående något som omfattas av
tystnadsplikten. Vidare är att observera stadgandet i RB 36:6, enligt vilkel
ett vittne kan vägra att som vittne avge utsaga, varigenom yrkeshemlighet
skulle uppenbaras, om ej synnerlig anledning förekommer att vittnet höres
därom. Jfr angående beslag RB 27:2 och angående editionsföreläggande RB 38:2
andra stycket.

Det är att rekommendera att ledamot, när fråga uppkommer
om vittnesförhör med honom, om beslag eller om edilionsföreläggande, och
klienien inte vill samtycka, till rättens avgörande hänskjuter frågan om vilka
skyldigheler som åvilar honom.

Gentemot taxeringsmyndigheterna är en revisor inle skyddad
i motsvarande grad. Enligt 56 8 4 mom, taxeringslagen får den som verkställer
s. k. taxeringsrevision ta del av handlingar av betydelse för revisionen utan
hinder av alt den, hos vilken revisionen sker, har att iakttaga tystnad om
deras innehåll, låt vara att skatterätten på framställning av den hos vilken
revisionen sker kan besluta att viss handling skall undantas från revisionen;
förutsättningen för bifall till sådan framslällning är emellertid att
synnerliga skäl föranleder därtill. Enligt bevissäkringslagen för skatte- och

s. 185 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 185

avgiftsprocessen den 27 november 1975, som trätt i kraft
den 23 december samma år, får s.k. säkringsåtgärd (beslag, försegling och
eflersökning) beslutas utan annan förutsättning än att risk föreligger för alt
elt bevismedel kommer att undanhållas eller förvanskas. Visserligen kan den
som blir föremål för åtgärden göra skriftlig framställning hos länsskalterällen
om undantagande av visst bevismedel från granskning, om han har tystnadsplikt
beträffande innehållet i handlingen eller anser att innehållel på grund av
särskilda omständigheter ej bör komma till annans kännedom, men sådan
framställning får bifallas endast om synnerliga skäl föreligger.

Anteckningar som förs av ledamoi i samband med uppdrag och
kopior av handlingar som utgör dokumentation, är hans respektive hans byrås
egendom och får inle utan laglig skyldighet utlämnas till annan. I händelse av
beslag eller editionsföreläggande bör ledamot respektive hans byrå, då del är
genomförbart, behålla kopior av sådana anteckningar och handling-

Regel 6 Förhållandet till kolleger

Ledamot skall verka för goda relationer ino:' yrkeskåren.

Anvisningar:

Innan
ledamoi riktar kritik mot kollegas handlande eller underiåtenhet, måste han
beakta de omständigheter som förelåg då kollegan gjorde sina överväganden. Kritik
som riktas mot kollega, skall ha värdig form och bör underställas denne, innan
den framförs.

Regel 7 Publicitet och ackvisilion

Ledamot får icke göra sitt namn och sina kvaliflkationer
kända hos allmänheten på ett sätt som kan misskreditera yrket.

Han får
ej genom andra än i stadgarna medgivna reklamåtgärder eller genom direkt
ackvisilion söka värva uppdrag.

Anvisningar:

Grundläggande för revisorns yrkesutövning är en strävan
efter objektivitet. Subjektivt färgad publicitet rörande den egna personen
eller verksamheten motsvarar följaktligen ej god revisorssed.

Regel 8 Arvodesdebitering

Arvode skall vara skäligt med hänsyn till de kunskaper och
den erfarenhet som ledamoten kan utnyttja i sin yrkesverksamhet och med hänsyn
till del enskilda uppdragels natur och omfattning.

Ledamot
får icke överenskomma om arvode beräknat efter andra grunder än ovan sagts
eller debitera arvode som görs beroende av residtatet av hans arbele.

Anvisningar:

Klienter är berättigade atl på begäran få en approximativ
uppgift om arvodel för ett visst uppdrag, så att arvodet pä förhand kan
bedömas. Om detta icke är möjligt, skall klienten på begäran hållas underrättad
om nedlagda kosinader i den takt arbetet fortskrider.

s. 186 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 143 186

Bdaga
7:3

(ur
Svenska Revisorsamfundel SRS: Stadgar. Etiska och kollegiala regler)

Etiska
och kollegiala regler för ledamöterna i Svenska Revisorsamfundet SRS

Förord

1969
års målsättnings- och organisalionskommillé inom SRS föreslog bl.a. ulredning
rörande tolkningen av begreppel god revisorssed. Ordinarie höslmötel i
december 1970 antog enhälligt det framlagda handlingsprogrammet och slyrelsen
utsåg den 29 november 1971 en kommitté, kallad etikgruppen, för utarbetande av
etiska och kollegiala regler.

Orsaken
till tillkomsten av etiska regler är behovel av en närmare beskrivning av
innehållet i 6 I i Revisorsamfundets stadgar, som bl.a. säger atl SRS skall
verka för god revisorssed. Vad som avses med sådan sed berörs däremoi icke i
stadgarna.

De
regler, som nu införts, har arbetats fram av etikgruppen med ledning av sludier
av in- och utländska kodifierade regler och rättsfallsstudier, enkät till SRS'
ledamöter samt gruppens egen erfarenhet och uppfattning.

Reglerna
är givetvis icke uttömmande utan de är ett försök att nedskriva de mera
grundläggande uppfattningarna. Liksom i så många andra situationer får man
bedöma den uppkomna frågan med hänsyn till de speciella förhållanden, som råder
i det enskilda fallet.

För
att ge vägledande uttalanden i etiska och kollegiala frågor har lillsatis en
permanent nämnd.

Etiska
och kollegiala regler för ledamöterna i Svenska Revisionsamfundet SRS

Allmänna
bestämmelser

8
1 Det åligger ledamot atl efter bästa förmåga tillvarata sina uppdragsgivares
och andra målgruppers intressen inom ramen för vad lag och god revisorssed
bjuder.

Ledamot
skall utföra sina uppdrag med saklighet och omsorg.

För
atl kunna uppfylla dessa krav fordras att ledamot ständigt förnyar sina
kunskaper och vaksamt följer utvecklingen inom sitt område.

6
2 Ledamot skall uppträda på sådanl sätt att aktning och förtroende för
yrkeskåren upprätthålls,

8
3 Reklam skall vara saklig. Den får icke vara uppseendeväckande eller
Reklam illojal.

Brevpapper
får endast innehålla fakta om ledamoten, huvudsakligast namn, adress och
lelefon.

Medlemskap
i SRS bör alllid anges.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 4
Ledamot bör icke till annan avstå arvode eller utge ersällning för att han
lillförts uppdrag av denne, såvida del icke är fråga om överlålelse hell eller
delvis av verksamhelen.

Ackvisilion

s. 7 Kontrollera mot PDF

6 5
Ledamot bör icke äta sig uppdrag av sådan omfallning att kvaliteten på arbetet
därigenom försämras.

8 6 Del åligger ledamoi att vid val av medarbetare visa
noggrannhet och omdöme, att skaffa sig god kännedom om deras utbildning och
praktik samt att ge dem arbetsuppgifter anpassade efter vunnen erfarenhet av
nämnda fakiorer. Ledamot bör bereda sina anställda tillfälle lill lämplig
vidareulbildning.

Verksamhelens
omfattning

Medarbetare

s. 8 Kontrollera mot PDF

Förhållandet till uppdragsgivare

8 7 Ledamot och hans medarbetare har lystnadsplikl om
de förhållan- Tystnadsplikt den, som de får kännedom om i sitt arbete,
såvida icke lagstiftningen ålägger ledamolen alt uttala sig i speciella fall.

Därutöver har ledamot, som slutar etl uppdrag, rätt atl
lill sin eflerlrädare uppge orsaken till uppdragets upphörande och den senare
räu att av ledamoten erhålla för fullgörandet av sitl uppdrag erforderliga
uppgifter.

8 8 Ledamot får icke - i eller utanför sin
yrkesverksamhel åla sig Oberoende uppdrag, som menligt kan påverka hans
oberoende ställning.

Som en följd härav anses det oförenligt med ledamots
verksamhel atl verka som fastighetsmäklare och försäkringsombud att driva
inkassoverk-samhet eller liknande, såvida icke ledamolen upplyst uppdragsgivare
om alt han uppbär ersättning härför av annan än denne.

Ledamot
får icke göra sig beroende av uppdragsgivare genom lån. borgensförbindelser
eller andra ekonomiska avtal mellan parterna vid sidan av uppdragsförhållandet.

s. 9 Kontrollera mot PDF

8 9 Vid
bestämmande av arvode skall hänsyn tas lill all ledamolen ulför ett
kvalificerat arbete och till det ansvar, som ledamotens arbete innebär.

Ledamoten får icke betinga sig ell arvode, som är beroende
av del ekonomiska resultatet av arbetet.

Ledamot
bör icke åta sig utförande av uppdrag till fast arvode, om uppdragels
omfattning icke helt kan överblickas.

Om anbud
på fast arvode måste lämnas (t. ex. på grund av bestämmelse i bolagsordning
eller liknande) bör anbudet lämnas med förbehåll om rätt till tilläggsräkning.

Sedan uppdragel slutförts eller eljest upphört skall
sluträkning snarast möjligt tillställas uppdragsgivaren.

Arvodesdebitering

s. 10 Kontrollera mot PDF

6 10 Sedan uppdrag slutförts eller eljest upphört, skall
uppdragsgivaren Utlämnande tillhöriga handlingar utan dröjsmål utlämnas
till honom, såvida icke laga av handlingar rätt att innehålla handlingarna
föreligger.

Förhållandet till kolleger

6 11 Med kollega avses ledamot i SRS och i annan
revisorsorganisation.

s. 188 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 188

8
12 Medför etl uppdrag att ledamoten skall uttala sig om en kollegas arbete,
skall uttalandet vara sakligt. Om det är lämpligt med hänsyn till uppdraget och
uppdragsgivaren, skall ledamoten taga kontakt med kollegan för atl undvika
missförstånd, innan uttalandet görs.

8
13 Då ledamot erbjuds etl uppdrag, som en kollega har eller nyligen haft, bör
han ta reda på orsaken härtill.

Det
nya uppdragel skall icke överläs, om uppdragsgivaren icke vill rälla till
allvarliga förhållanden, som kollegan med rätta har vägrat atl godkänna.

8
14 Om ledamoi, som har anställning hos kollega, ämnar sluta sin anställning
för att börja egen verksamhet eller erhålla anställning hos annan kollega, får
han under anställningstiden icke verka för atl uppdragsgivare skall följa med
till det nya verksamhetsområdet.

8
15 Ledamot får icke direkt vända sig lill en kollegas medarbetare och erbjuda
denne anställning.

8
16 Om ledamoi får uppdrag hos en kollegas uppdragsgivare bör kollegan
underrättas härom.

Ledamot
får icke motsätta sig att kollega tillkallas av uppdragsgivaren och får ej heller
försvåra samarbete med kollegan.

8
17 Ledamot bör icke erbjuda sina tjänster utan ersättning eller mot orimligt
lågt arvode, om det icke kan motiveras av ideella skäl.

8
18 Om kollega avlider, får ledamot icke vända sig till dennes uppdragsgivare
för att överta uppdrag med mindre än att åtgärden skriftligen god-kännes av den
avlidnes rättsinnehavare.

Förhållandet
till myndigheter

§ 19
Utöver vad som anges i 6 2 gäller, atl ledamot såsom ombud i mål och ärenden
hos myndighet är skyldig att väl förbereda sig och att handlägga uppdragel med
omsorg och skyndsamhet.

s. 189 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 189

Bilaga 7:4

(ur Sveriges Redovisningskonsulters Förbund ISRF):
Stadgar. Regler om god sed)

Allmänna bestämmelser

8 1 Det åligger ledamoi att efter bäsla förmåga tillvarata
sina uppdragsgivares och andra målgruppers intressen inom ramen för vad lag
och god redovisnings- och revisorssed bjuder.

Ledamot skall ulföra sina uppdrag sakligt och
omsorgsfulll.

För alt kunna uppfylla dessa krav fordras att ledamoi
ständigt förnyar sina kunskaper och vaksamt följer ulvecklingen inom sitl
område.

8 2 Ledamoi skall uppträda på sådanl sätt atl aktning och
förtroende för yrkeskåren upprätthålls.

Reklam

8 3 Reklam skall vara saklig. Den får icke vara slölande
eller illojal.

Brevpapper får endasl innehålla fakta om ledamoten,
huvudsakligast namn, adress och telefon.

Medlemskap i SRF bör anges.

Ackvisilion

8 4 Ledamoi bör icke till annan avstå arvode eller utge
ersättning för atl han tillförts uppdrag av denne, såvida del icke är fråga om
överiåtelse helt eller delvis av verksamheten.

Verksamhetens omfattning

8 5 Ledamoi bör icke åla sig uppdrag av sådan omfattning
atl kvaliteten på arbelet därigenom försämras.

Medarbetare

8 6 Del åligger ledamoi att vid val av medarbetare visa
noggrannhet och omdöme, att skaffa sig god kännedom om deras utbildning och
praktik saml atl ge dem arbetsuppgifter anpassade efter vunnen erfarenhei av
nämnda fakiorer.

Ledamoi bör bereda sina anslällda tillfälle till lämplig
vidareutbildning.

Förhållandet till uppdragsgivare

Tystnadsplikt

§ 7 Ledamoi och hans medarbetare har tystnadsplikt om de
förhållanden, som de får kännedom om i sitt arbele, såvida icke lagstiftningen
ålägger ledamoten att uttala sig i speciella fall.

Därutöver har ledamoi, som slutar ett uppdrag, rätt atl
lill sin efterträda-

s. 190 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 190

re uppge orsaken lill uppdragets upphörande och den senare
rätl alt av ledamolen erhålla för fullgörandel av sitt uppdrag erforderliga
uppgifler.

Oberoende

8 8 Ledamot får icke - i eller utanför sin yrkesverksamhet
- åta sig uppdrag, som menligt kan påverka hans oberoende ställning.

Som en följd härav anses del oförenligt med ledamots
verksamhel alt verka som fastighetsmäklare och försäkringsombud all driva
inkassoverk-samhet eller liknande, såvida icke ledamoten upplyst uppdragsgivare
därom.

Ledamot får icke göra sig beroende av uppdragsgivare genom
lån, borgensförbindelser eller andra ekonomiska avial mellan parterna vid
sidan av uppdragsförhållandet.

Arvodesdebitering

8 9 Vid bestämmande av arvode skall hänsyn tas till alt
ledamolen utför ett kvalificerat arbete och till det ansvar, som ledamotens
arbete innebär.

Ledamoten bör icke betinga sig ett arvode, som är beroende
av det ekonomiska resultatet av arbetet.

Ledamot bör icke åla sig utförande av uppdrag lill fast
arvode, om uppdragets omfattning icke helt kan överblickas.

Om anbud på fast arvode måste lämnas (t. ex, på grund av
beslämmelse i bolagsordning eller liknande) bör anbudet lämnas med förbehåll om
rätt till tilläggsräkning.

Sedan uppdraget slutförts eller eljest upphört skall
sluträkning snarast möjligt tillställas uppdragsgivaren.

Utlämnande av handlingar

§ 10 Sedan uppdrag slutförts eller eljest upphört, skall
uppdragsgivaren tillhöriga handlingar utan dröjsmål utlämnas till honom, såvida
icke laga rätt att innehålla handlingarna föreligger.

Förhållandet till kolleger

§ 11 Med kollega avses ledamoi i SRF och i annan
revisorsorganisation,

§ 12 Medför ett uppdrag att ledamoten skall uttala sig om
en kollegas arbete, skall uttalandet vara sakligt. Om det är lämpligt med
hänsyn lill uppdraget och uppdragsgivaren, skall ledamoten laga kontakt med
kollegan för att undvika missförstånd, innan uttalandet görs.

§ 13 Då ledamot erbjuds ett uppdrag, som en kollega har
eller nyligen haft, bör han ta reda på orsaken varför kollegan ej längre
innehar uppdraget.

Det nya uppdraget skall icke överläs, om uppdragsgivaren
icke vill rätta till allvariiga förhållanden, som kollegan med rätta har vägrai
alt godkänna.

s. 191 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 191

8
14 Om anställd ledamot ämnar sluta sin anställning för atl börja egen
verksamhet eller taga anslällning hos annan, fär han under den kvarvarande
anställningstiden icke verka för att uppdragsgivare skall följa med lill den
nya verksamheten,

8
15 Ledamot får icke direkt vända sig till en kollegas medarbetare och erbjuda
denne anställning.

8
16 Om ledamot får uppdrag hos en kollegas uppdragsgivare, bör kollegan
underrättas härom.

Ledamot får icke motsätta
sig atl kollega tillkallas av uppdragsgivaren och får ej heller försvåra
samarbele med kollegan,

8
17 Ledamot bör icke erbjuda sina tjänster utan ersättning eller mol orimligl
lågt arvode, om del icke kan moiiveras av ideella skäl.

§
18 Om kollega avlider, får ledamot icke vända sig lill dennes uppdragsgivare
för att överta uppdrag med mindre än att åtgärden skriftligen god-kännes av den
avlidnes rättsinnehavare.

Förhållandet
till myndigheter

8
19 Utöver vad som anges i 6 2 gäller, atl ledamot såsom ombud i mål och ärenden
hos myndighet är skyldig att väl förbereda sig och att handlägga uppdraget med
omsorg och skyndsamhet.

s. 192 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 192

Bdaga8

Sammanställning av remissyttranden över BRÅ: s promemoria
(BRÅ PM 1978:2) Revisors verksamhet

Efter remiss har yttranden över promemorian avgelts av
justiliekanslern (JK), riksåklagaren (RÅ), hovrällen över Skåne och Blekinge,
kammarrälten i Siockholm, rikspolisslyrelsen, bokföringsnämnden, bankinspektionen,
försäkringsinspeklionen, riksrevisionsverket, riksskatieverkel, kommerskollegium,
patent- och registreringsverket, näringsfrihelsombudsmannen (NO), statens
induslriverk, länsstyrelserna i Stockholms, Göleborgs och Bohus samt Malmöhus
län. Föreningen Auktoriserade revisorer FAR, Föreningen Sveriges
taxeringsrevisorer. Institutet för inlern revision, Lanibrukarnas riksförbund
(LRF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänslemännens cenlralorganisalion
(TCO), Centralorganisationen SACO/SR, Kooperativa förbundel (KF), Svensk
induslriförening. Svenska bankföreningen. Svenska
byggnadsentreprenörföreningen. Svenska försäkringsbolags riksförbund. Svenska
handelskammarförbundet. Svenska kommunförbundet, Stockholms kommun.
Landstingsförbundet, Svenska revisorsamfundet. Svenska sparbanksföreningen,
Sveriges ackordscentral, Sveriges advokatsamfund, Sveriges aktiesparares
riksförbund, Sveriges bokförings- och revisionsbyråers förbund. Svenska
företagares riksförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverks- och
induslriorganisalion (SHIO) - Familjeföretagen, Sveriges industriförbund,
Sveriges köpmannaförbund, Sveriges redovisningskonsullers förbund och
Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund.

Följande remissinslanser har till sina remissyttranden
fogat yttranden.

Riksåklagaren av överåklagarna i Stockholms, Göleborgs och
Malmö åklagardistrikt, länsåklagaren i Malmöhus och Älvsborgs län samt länsåklagaren
för speciella mål Thorsten Rosenberg,

kommerskollegium av Stockholms och Skånes handelskammare,
handelskammaren för Örebro och Västmanlands län, handelskammaren i Gävle samt
Västerbottens och Gotlands handelskammare,

länsstyrelsen i Stockholms län av lokala skallemyndigheten
i Stockholms fögderi och

Centralorganisationen SACO/SR av Civilekonomernas
riksförbund, i vars yllrande organisalionen har instämt.

Följande remissinstanser har avlämnat gemensamma yttranden.

Svenska handelskammarförbundet och Sveriges
industriförbund samt

SHIO - Familjeföretagen och Sveriges köpmannaförbund.

Svenska byggnadsenlreprenörföreningen har inslämi i
yttrandet från Svenska handelskammarförbundet och Sveriges industriförbund.

1. Allmänna synpunkter

Justitiekanslern: Revisorerna och deras verksamhet kan
göras till ett effektivt instrument vid bekämpningen av den ekonomiska
brottsligheten. Härför krävs dock långtgående och genomgripande förändringar av
gällande ordning.

Arbetsgruppens förslag och rekommendationer, ehuru
välbetänkta och välbefogade, kännetecknas av slor försiktighet och
återhållsamhet. Enligt min bedömning kan arbetsgruppens förslag och
rekommendalioner knap-

s. 193 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 193

past förväntas komma att motverka eller hindra den
ekonomiska brottsligheten inom näringsverksamhet annal än i ringa mån.
Promemorian får väl snarasl ses som ett första steg i rätt riktning.

Riksåklagaren: Statsmakterna har under senare år vidtagit
en rad ålgärder i syfle att stärka revisorernas ställning och öka insynen i
förelagen. Sålunda har kommerskollegium sedan 1973 lill uppgifl att meddela
auklorisalion och godkännande av revisor samt alt utöva tillsyn över de
kvalificerade revisorernas verksamhel. Den nya akliebolagslagen innebär bland
annat atl skyldigheten att ha kvalificerad revisor utvidgats, att jävsreglerna
skärpts och att redovisningen gjorls öppnare. En ny bokföringslag har införts
och en särskild bokföringsnämnd har inrättats med uppgift att främja
utvecklingen av god redovisningssed. Vidare kan nämnas lagstiftningen om
slyrelserepresentation för samhället och de anställda samt medbestämmandelagen,
som ger de anslällda rätl lill informalion om förelagens ekonomiska
förhållanden och till insyn i räkenskaperna. Det är inte minst från
brottsbekämpningssynpunkt angeläget atl delta reformarbete förs vidare.
Åtgärder i syfte att stärka revisorernas verksamhet kan sannolikt ge god
effekt när del gäller kampen mol det allvarliga samhällsproblem som den
ekonomiska brottsligheten utgör. En riktpunkt för reformarbetet bör vara att
revisorn garanteras en i möjligaste mån självständig och oberoende ställning i
förhållande lill såväl styrelsen och verkslällande direktören som till
bolagsstämman eller motsvarande organ. Arbetsgruppens förslag och
rekommendalioner lillgodoser della syfle.

Överåklagaren i Göteborgs åklagardistrikt: Som
arbelsgruppen själv

framhåller redovisas inte någon fullständig genomgång av förhållandena på

revisorsområdet. Utrymme bör därför finnas för ytterligare reformer, ex

empelvis rörande förvaltningsrevisionens innebörd eller revisionsberättel

sernas innehåll. Den diskussion i dessa och näraliggande frågor som pågår

inom revisorernas egna organisationer bör följas av arbetsgruppen och

kunna ge anledning till nya förslag.

Hur än olika regler ulformas ulgör dock den enskilde
revisoms ansvarskänsla tyngdpunkten i hans kontroll- och styrfunktion. Även
med inskriven etik är det därför viktigt att de förändringar som görs
kringgärdas av en sådan fasthet att de verkligen får en uppstramande effekt.
Det kan därvid ej undvikas att de ansvarsbestämmelser som kan beröra revisorer
i deras yrkesverksamhet bör ha sådana strafflatiluder att bestämmelserna kan
lillämpas i prakliken. Ofta blir brott l.ex. mol aktiebolagslagen vari
preskriptionstiden i princip är tvåårig sent upptäckt och kräver sådan
ulredning atl tidpunkten för preskription passerats dä åtalsfrågan kan prövas.
Vidare bör gränsen för straffbar medverkan av revisor vid olika typer av
kvalificerade ekonomiska brott noggrant utredas. För atl besvara Iveksamma
principfrågor bör därvid domslolsprejudikal lillskapas.

Överåklagaren i Malmö åklagardistrikt: Arbelsgruppen har
päslätl all den ej funnit några exempel på fall där revisorer medverkai i
ekonomisk brottslighet. Jag vill då nämna två exempel på sådan brottslighet.
Under 1978 har i Malmö åtal väckts mot två styrelseledamöter i ett handelsbolag
för bokföringsbrott och grov oredlighet mol borgenärer bestående i obehörig
vinstutdelning på cirka 600.000 kronor. Händelserna har ägl rum 1973 och 1974.
En mystisk brand inträffade i bolagels lokaler 1973 varvid hela bokföringen
brann upp. Nägon rekonstruktion av den gjordes ej. Oredligheten har
möjliggjorts genom upplagande av fingerade fakturafordringar. Delta har ej
varit möjligt utan samverkan med bolagets revisor. Denne har emellertid ej
kunnat höras i saken enär han avled innan förun- 13 Riksdagen 1979180. I saml. Nr
143. Bilagedel

s. 194 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 194

dersökningen påbörjades. 1 ett skattemål, som är under
utredning, har en revisor i tre aktiebolag anstiftat skattebedrägerier genom
alt förmå bolagens styrelser att utfärda skenfakturor på elt av revisorn
bildat s. k. vinst-bolag. Förfarandet har pågått under tre år. Gärningarna är
numera erkända. Beloppen uppgär till över 1 miljon kronor. Ingen av de här
nämnda revisorerna har varit auktoriserad eller godkänd revisor.

Länsåklagaren i Malmöhus län: Inledningsvis vill jag
erinra mot den enligt min mening alltför försiktiga inställning till frågan om
vissa revisorers medverkan i ekonomisk brottslighet, som kommii lill uttryck i
arbetsgruppens promemoria, som alltför mycket skjuter i bakgrunden de avarter
inom revisionsverksamhet, som man som åklagare ibland kommii i kontakt med.

Länsåklagaren för speciella mål: Jag delar arbelsgruppens
uppfattning att de i skilda sammanhang gjorda påståendena om revisorers
medverkan i ekonomisk brottslighet varit överdrivna. Där sådan medverkan
förekommit har det enligt min erfarenhet varit fråga om verksamhet som drivits
i bolagsform med en eller ell fåtal ägare.

Denna min erfarenhei har getl mig anledning anlaga all
kvalitén på revisorer i en- och fåmansbolag kan vara mindre god, ej
auktoriserade, kombinationen bokförare/revisor, och atl deras lojalitet mot
sådana bolag kan eftersättas till förmån för riskfyllda och tvivelaktiga
transaktioner som ger bolagsmännen ekonomiska fördelar, ofta av kortfristig
natur och som kan komma atl bedömas som brottsliga, grundlägga
skadeståndsansvar eller medföra eflertaxering.

I etablerade flerågda förelag däremot synes det var mera
naluriigt att revisorerna kommer att inta en mol företagsledningen kritisk
inslällning till förmån för aktieägares och anställdas intressen.

Hovrätten över Skåne och Blekinge: Enligt hovrättens
mening är arbetsgruppens förslag väl avvägda och hovrätten lillstyrker atl de
läggs till grund för en reform.

Bokföringsnämnden: Det finns enligt nämndens mening ett
uppenbart samband mellan upprätthållandet av god redovisningssed och en stark
och välutvecklad revisionsfunklion. BRÅ:s "promemoria över Revisors verksamhel"
innehåller flera förslag som synes kunna medverka lill att stärka och utveckla
revisorsfunktionen. Nämnden vill därför i princip tillstyrka åtgärder
huvudsakligen i den riklning, som tas upp i promemorian. Flera av dessa faller
dock utanför BFN;s arbetsområde, varför nämnden inte är beredd att lämna några
synpunkter på de specifika åtgärdspunkterna.

Utöver vad ovan sagts vill BFN dock peka på en aspekt som
enligt nämndens uppfattning är av avgörande belydelse för kvalifikationerna på
redovisningsområdet, men som inte behandlas i BRÅ:s promemoria. Det gäller
utbildningen i ämnet bokföring.

BFN ägnar stort intresse åt utbildningen på
redovisningsområdet. I kontakterna med näringslivet har nämnden kunnat konstatera
brister i den grundläggande utbildningen inom området, icke minst i
universitetsutbildningen. Bokföringsteknik, som ju är grundläggande för allt
redovisnings-och revisionsarbete ägnas ett alltför översiktligt inlresse i
kursplanerna. Det är sålunda enligt BFN;s uppfattning angeläget att söka
påverka utbildningsinstanserna atl i kursplanerna lägga in mera av praktisk
bokföring. Detta ställer i sin tur krav på praklisk erfarenhet av
bokföringsarbete hos lärarna.

En förbättrad redovisningsstandard måste sålunda
grundläggas redan vid våra läroanstalter. Genom den pågående ulvecklingen på
bl.a. redo-

s. 195 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 195

visnings- och ADB-områdena samt genom tillkomsten av
ständigt nya skatteregler är del vidare angeläget all förutsättningar skapas
för en återkommande uppdatering av kunskaperna hos de praktiskt verksamma.

Bankinspektionen: Bankinspeklionen, som i sin verksamhet
har omfattande kontakter med revisorer och deras verksamhel, anser ulifrån
sina erfarenheler all ell genomförande av arbelsgruppens förslag och rekommendalioner
skulle vara av betydande värde. I två belydelsefulla avseenden, nämligen
beträffande förslagel om revisors upplysningsskyldighet saml rekommendationen
om krav på kvalificerad revisor i alla akliebolag, skulle en anpassning ske
till vad som tillämpas i bankverksamheten och

som enligt inspeklionens erfarenheler i alll väsentligl
fungerat väl.

Bankinspektionen tillslyrker alt arbetsgruppens förslag
och rekommendationer genomförs.

Försäkringsinspeklionen: Försäkringsinspektionen
tillslyrker arbetsgruppens förslag och rekommendalioner.

Arbetsgruppens förslag atl del i akliebolagsregislret
skall inlagas uppgifler om revisor och att bestämmelserna om revisors
tystnadsplikt och upplysningsskyldighel skall omarbetas synes böra medföra att
en ev. utvidgad regisirering av liksom bestämmelserna i övrigl om revisorer i
försäkringsbolagen bör övervägas i samband med den f. n. pågående översynen
av lagen om försäkringsrörelse (E 1977:05).

Riksrevisionsverket: Det lorde numera råda allmän enighel
om att de auktoriserade och godkända revisorerna utövar sin granskningsverksamhel
inte endast i ägarnas intressen ulan även har alt beakla det allmännas och
övriga intressenters iniressen. Detta kommer även till utiryck i förarbelena
lill nuvarande aktiebolagslag.

I företagens ekonomiska verksamhet har det allmänna numera
betydande intressen. De anslälldas källskatter, företagens
socialförsäkringsavgifter och mervärdesskatt saml förelagens egna skatter
ulgör tillsammans en slor del av företagens ekonomiska omslutning.

Revisorns skyldigheter att bl. a. bevaka att företaget i
sin redovisning korrekt redovisar samtliga skulder och övriga förpliktelser
innebär enligt RRVs bedömning en relativt omfattande granskning av att
förelaget full-ort de åligganden som i lag föreskrivits gentemot det allmänna.
Detta innebär vidare atl revisorn inte bara har skyldighet alt bevaka att
samtliga skulder upptagits till rätt belopp, ulavi även att företaget i sin
verksamhet inle framdeles åsamkas föriuster pä grund av att verksamheten inte
följt gållande lagstiftning. Här kan man bl.a. peka på företagens skyldigheter
och ansvar för de anställdas källskalleavdrag.

Däremot innebär det inte atl revisorn överiar de
kontrolluppgifter som åvilar olika myndigheter, exempelvis inom skatte- och
avgiftsområdet.

Revisorn behöver alltså för atl fullgöra sill
revisionsuppdrag granska att verksamheten följt bl.a. de bestämmelser som
gäller för taxering och uppbörd. För atl undanröja evenluella oklarheter i
revisorns ansvar kunde del övervägas atl föreskriva att revisorn explicit i
revisionsberättelsen uttalar sig även över denna granskning. Samma effekt
skulle i huvudsak även kunna nås om detla ansvar preciserades i
revisionsorganisationernas rekommendationerom upprättande av revisionsberätlelse.

Kommerskollegium: 1 den allmänna debatten om ekonomisk
brottslighet har inte sällan framkastats påståenden om att revisorer mer eller
mindre systematiskt främjat sådan verksamhet genom rådgivning och på annat säu.
Att missförhållanden av sådanl slag förekommer bland personer som benämner sig
revisorer synes uppenbart. Del vore emellertid mycket

s. 196 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 196

olyckligt om dessa missförhållanden skulle prägla den
lolala bilden av förhållandena på revisorsområdet, dels eflersom flertalet
auktoriserade och godkända revisorer fullgör sill arbete på etl förijänslfulll
sätl. dels och inte minst eftersom man då riskerar underiåla atl tillvarata del
mycket effektiva medel i kampen mot ekonomisk brottslighet som den seriöse
revisorns verksamhet ulgör. Kollegiel vågar göra del påslåendet all en stark
och välutvecklad revisionsfunklion i själva verket är etl av de mer effektiva
preventiva medlen härvidlag. Här kan bara erinras om det förhållandet atl en
mycket betydande del av den ekonomiska brottsligheten -enkannerligen skatte-
och avgifisfusket som förekommer på rörelseområdet inle lorde vara av
särskilt kvalificerat "tekniskt" slag ulan sker i skydd av - eller
hell enkell som resultat av - oordnade ekonomiska förhållanden. En ordnad ekonomisk
redovisning underkastad kvalificerad kontroll skulle med all säkerhel verka
myckel starkt hindrande för denna form av ekonomisk brottslighet.

Del ligger i sakens nalur atl en slark och välutvecklad
revisionsfunklion också skulle verka hämmande på försök till mer kvalificerade
manipulationer.

Mot denna bakgrund hälsar kollegiet med tillfredsställelse
alt arbetsgruppen som utgångspunkt för sitt arbete valt att söka positivt
tillvarata de seriösa revisorernas verksamhel. Kollegiet hyser också den uppfatlningen
atl åtgärder därvid bör vidtagas dels för att på olika sätl stärka revisorns
ställning, dels för att skapa ett regelsystem som gör del möjligt alt effektivt
tillvarata revisorns verksamhet i bl. a. sådana situationer som det här är
fräga om.

Det måste starkt betonas alt de reformer gruppen
rekommenderar - i den utsträckning de bör genomföras - kan ses endasl som elt
första steg på vägen. I själva verket finns en mängd frågor av lika hög
angelägenhelsgrad på detta omräde, som bör bli föremål för övervägande och
eventuell reglering. Som exempel kan här bara nämnas revisorns uppgifter och
ansvar i det krisdrabbade företaget, revisorns ansvar som
deklarations-medhjälpare m. m.

Näringsfrihetsombudsmannen: Arbelsgruppen förklarar att
man efler vissa granskningar ej funnil belägg för att revisorer genom
rådgivningsverksamhet aktivt medverkat i ekonomisk brottslighet. Det kunde
kanske i och för sig ha varil lillräckligt atl enbart redovisa delta resullal
av arbelsgruppens utredningsverksamhet på förevarande område.

Statens industriverk: Industriverket tillstyrker de
förslag och rekommendationer som arbetsgruppen kommit fram till utom vad
gäller utformningen av den tredje etikregeln.

Lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi: Företagets
ekonomiska system ulgör tillsammans med marknadsprognoser m. m. underlag för
analys av företagets överlevnadsmöjligheter och framtida ekonomiska situation.
En god kvalité på underiaget bidrar till säkrare framtidsbedömning. Enligt
LSMS' åsikt bör definitionen av revisors verksamhet vidgas att omfatta inle
bara granskning av historiska, ekonomiska fakta utan också befintlighet och
användning av ekonomiska prognosinstrumenl.

1 och med att extern revisor alltmer kommit att, vad avser
reell räkenskapsgranskning, förlita sig på intern revisors uppgifter har
överblicken över företagets toiala situation blivit alltmer diffus för den
externe revisorn, I sammanhanget påpekas atl intern revisor genom sill
anställningsförhållande är beroende av förelagsledningens uppfattning om
dennes arbetsuppgifter. Vidare alt exlern revisor måsle, när han acceplerar
revi-

s. 197 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 197

sionsuppdrag, väga den ersäuning som företaget är berett
atl utge mot möjligheterna atl ulföra lillräckligl omfattande revision. LSMS
anser dessa förhållanden olyckliga och anser frågan om innehållel i revisors
arbete väsentligare atl reglera än revisors status, som promemorian i huvudsak
diskuterar. Status kommer i så fall all naturligt utkristallisera sig.

Brottsförebyggande rådel (BRÅ) har icke kunnal visa att
revisor medverkat lill uppkomst av ekonomisk brottslighet. Detta innebär,
enligt myndighetens uppfattning, ingen garanti för att sådan verksamhel inte
förekommer. BRÅ har varken redovisat omfallning av sin undersökning, klart
definierat vad man avser med revisor eller uppställt kriterier på vad som avses
med medhjälp till ekonomisk brottslighet. Dessa brisier i ulredningen gynnar
knappast en genomgripande analys av erforderliga åtgärder.

Bland kriterierna ska vid bedömningen enligt LSMS' åsikl
ingå t. ex. att konlrollera alt förelaget fullgjorl sin anmälningsskyldighet
enligt uppbörds-, mervärdesskalle- och socialförsäkringsförfaliningarna, alt
skyldigheterna enligt aktiebolagslagen betr. slyrelse, inlämnande av årsredovisning
fullgjorts elc. Brister i detta är av vikt, inte bara för skattemyndigheter
och liknande, ulan kanske än mer för förelagels borgenärer, anslällda m. fl.
Ett i efterhand uppkommande krav beroende på tidigare brisier i dessa avseenden
kan - inle minsl beroende på skatters och avgifters storlek - direkt äventyra
företagels fortlevnad.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Revisors
verksamhet har under senare år alllmer kommit i förgrunden i den allmänna
debatten. Det har bland annat gjorls gällande, att vissa revisorer genom
rådgivningsverksamhet själva aktivt medverkat till uppkomslen av ekonomisk
brottslighet. Den arbetsgrupp inom brottsförebyggande rådet, som utarbetat
promemorian, har undersökt i vad mån det finns fog för påståenden av delta
slag. Man har därvid funnil atl del saknas grund för de långtgående påståenden
som framförts i allmänna debatten. Den slulsals arbelsgruppen sålunda dragit av
sina undersökningar överensstämmer med de erfarenheter som länsstyrelsen gjort.
Länsstyrelsen instämmer därför i arbetsgruppens uppfattning att arbelet i
första hand bör inriktas på att stödja de kunniga och seriösa revisorernas
verksamhet. Della bör ske genom atl revisorns oberoende ställning säkerställes
så långt del är möjligt och genom atl de krav och förväntningar som bör ställas
på en företagsrevisor preciseras på ett bälire sätl än för närvarande.

När länsstyrelsen talar om oberoende ställning åsyftar
länsstyrelsen i första hand förhållandet till uppdragsgivaren. 1 mindre eller
medelstora fämansföreiag kan del ibland vara svårt för revisorn atl hävda sin
uppfattning. Länsstyrelsen har sålunda observerat några fall där förelag inte
kunnal beiala förfallna skaller för anställda samt arbetsgivaravgifter samlidigt
som företagsägaren uttagit en lön som avsevärt överstigit vad som kan betecknas
som marknadsmässigl. Del handlar här inte om vad som i dagligt tal kallas för
ekonomisk brottslighet utan mera om del allmännas borgenärsintresse.
Länsstyrelsen har den uppfattningen alt det är på denna punkt som en allmän
uppstramning bör ske. Det allmännas förluster på grund av att företag genom
olika transaktioner inom lagens ram får sin likviditel och ekonomiska ställning
så försvagad atl del inle kan erlägga skatter och avgifter för anställda, är
avsevärda.

1 diskussionen om vilka intressen som revisorn har att
beakta i sin verksamhet vill länsstyrelsen på grund av sina erfarenheter betona
vikten av atl revisorn i sin verksamhet noga beaktar borgenärernas intressen.
Denna bevakning bör vara framåtrikiad. Transaktioner som vidtages etl år

s. 198 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 198

i ell familjeförelag, exempelvis uttag av onormalt hög lön
lill företagsägaren, överlåtelse av fastighet eller annan egendom lill ägaren
på generösa villkor m. m., kan på sikt försvaga ell företags ekonomi så alt
del inte kan fullgöra sina skyldigheter mol del allmänna.

Länsstyrelsen anser alt revisorns ansvar i olika
hänseenden bör preciseras så långt det är möjligt. Del uttalande som
departementschefen gjort i proposition 1977/78:41 (sid. 38) om revisorns skyldighet
att övervaka atl de villkor som uppställts vid dispens från låneförbudel
efterföljes är etl exempel på en sådan precisering.

Arbelsgruppen har i promemorian framlagt rekommendationer
och förslag som i stort ligger i linje med de önskemål och synpunkter som
länsstyrelsen har framfört.

FAR: FAR har med tillfredsställelse noterat arbetsgruppens
uttalande, att påståenden i den allmänna debatten om att vissa kvalificerade
revisorer genom rådgivningsverksamhet själva aktivt medverkai till uppkomsten av

ekonomisk brottslighet visat sig vara utan grund.
FAR ställer sig i

huvudsak positiv lill arbetsgruppens förslag vilka har
samma syfte som den verksamhet FAR bedriver.

Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer: Föreningens
medlemmar arbetar med kontroll inom skatte- och avgiftsområdet. Utvecklingen
på detta område har under senare år alltmer inriklats mot en mera total
kontroll av företags- och skattskyldigas förhållande till det allmänna.
Kontrollarbetet innefattar således inte endast att laxeringar till statlig och
kommunal inkomstskatt blir riktigt bestämda utan även mervärdeskatt, källskatl,
underlag för socialavgifter m, m. Även uppbördsområdet kommer därvid in i
bilden på etl markant sätt. Det gäller för det allmänna att inte endast
konlrollera att åsatta taxeringar blir riktiga utan atl i minst lika hög grad
tillse atl skaller och avgifier flyter in på etl tillfredsställande sätt. Ett
tecken på atl statsmakterna insett vikten av denna nya inriktning är införandet
av belalningssäkringslagen från den I januari 1979.

Del allmänna ställer emellertid krav på företag och
skattskyldiga inte endast från skatte- och avgifissynpunkt. Det ökade stöd som
del allmänna lämnar lill företag i form av lån, bidrag m. m. ökar kravet på
kontroll och insyn. Även frågor om ackord för obetalda skatter och avgifier
kommer in i detta sammanhang. När det gäller konkurser har det visat sig att
många inte är seriösa. Del allmänna har i praktiskt tagel alla sådana fall
fordringar på grund av obetalda skatter och avgifter.

Den utveckling som sålunda ägl rum, har medförl alt
förelagsrevisorernas verksamhet kommit alltmera i blickpunkien. Även om
riksdagen avvisat tanken på att utnyttja företagsrevisorerna för atl bekämpa
skattefusk och skatteflykt så ligger det i sakens natur, att en företagsrevisor
inom ramen för sin verksamhet måste beakla borgenärernas iniressen. Till ett
bolags borgenärer måste även det allmänna räknas. Mot denna bakgrund finner
föreningen det väl motiverat att man nu tar upp en ingående diskussion om
företagsrevisorernas verksamhet.

1 den allmänna debatten har gjorts gällande, ati vissa
revisorer genom rådgivningsverksamhet aktivi medverkat till uppkomsten av
ekonomisk brottslighet. Arbetsgruppen har i anledning härav gått igenom visst
material, som legal till grund för sådana påståenden. Man har därvid inte
kunnat finna att det förelegat fog för de långtgående påståenden som framförts.
Den uppfattning som arbelsgruppen här redovisat, överensstämmer i stort sett
med erfarenheter som föreningens medlemmar gjort i det dagliga kontrollarbetet.

s. 199 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 143 199

Föreningen
instämmer i arbetsgruppens uppfattning, alt arbelel i försia hand bör inriktas
på all från mera allmänna utgångspunkter undersöka möjligheterna atl motverka
ekonomisk brottslighet genom atl siödja de kunniga och seriösa revisorernas
verksamhel. Delta bör i försia hand ske genom att förelagsrevisorerna så långt
det är möjligt garanteras en oberoende ställning.

När
det gäller mindre och medelstora förelag med en eller elt fåtal aktieägare har
företagsrevisorn påtagliga svårigheter att hävda en självständig ställning.
Del är naturligt, att revisom inte sällan känner sig vara i beroendeställning
lill företagsägaren. Revisorn är mån om atl behålla revisionsuppdraget.

Elt vanligt fall är att
aktieägaren vill köpa ul den faslighet i vilken bolaget bedriver sin verksamhet
för att äga den personligen och hyra ut den lill företaget. Som regel brukar
förelagels revisor medverka på olika sätt vid genomförandel av transaktionen
trots att den från företagels synpunkt kan vara tveksam. Genom atl sälja
fastigheter till aklieägaren av-händer sig förelaget en inflationssäker
tillgång. I normala fall är en sådan transaktion lill nackdel för företaget och
dess borgenärer. Förelagsrevisorn bör kunna inta en restriktiv hållning lill
transaktioner som ligger utanför bolagets egentliga verksamhet.

Revisorn
bör inte medverka vid genomförandet av transaktioner som på sikl kan vara till
förfång för företagel och dess borgenärer. Del är här inte fråga om
transaktioner som faller inom begreppet ekonomisk brottslighet. Det har dock
stor betydelse för företaget, dess anställda och borgenärer. Den
kontrollfunktion som revisorn skall utöva i sådana här fall, kan han inte
fullgöra, om han är i beroendeställning till aktieägaren. Det är därför en
angelägen uppgifl att revisorn i elt företag garanteras en självständig och
oberoende ställning. Härigenom ökas möjligheterna till en effekliv
företagsrevision. De förslag som arbetsgruppen framlagt ligger också i linje
med denna målsättning.

Institutet
för intern revision: Vid genomförandet av sin granskningsuppgift och i
egenskap av rådgivare får revisorn ofta ingående kännedom om etl företags
verksamhet. Det är i denna situation, där olika intressen mötas, uppenbart all
revisorn har möjlighet att bidraga till förebyggande av ekonomisk brottslighet
eller eljesi oeliskl handlande. Institutet delar de allmänna synpunkter i denna
fråga, som arbetsgruppen framlagt i promemorian.

LRF:
LRF intar en positiv grundsyn lill förslag och rekommendationer.

LO: LO har tidigare, bl.
a. i remissen över motionen 1976/77:648, betonat nödvändigheten av att
revisorsfunklionens ställning stärks i företagen genom bl.a, en utbyggd
förvaltningsrevision och en mer oberoende ställning för revisorerna än nuvarande
förhållanden medger. De åtgärder som föreslås är emellertid, med utgångspunkt
från anställdas, borgenärers och samhällets iniressen inte lillräckliga. Frågan
måste därför utredas ytteriigare. LO kan dock på kort sikt tillstyrka
förslagel med vissa kompletteringar.

TCO:
TCO tillstyrker lagda förslag och rekommendalioner i promemorian.

KF:
KF är positivt till huvudsyftet att stärka de sunt arbetande revisorernas
ställning.

Svensk
industriförening: Arbetsgruppen har på ett positivt säll inriklal

sig på att inom ramen för sitl uppdrag siödja de kunniga och seriösa

revisorernas verksamhel genom all lägga fram olika förslag för att stärka

dessas ställning.--

s. 200 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 200

Föreningen anser att den ifrågavarande promemorian
innehåller värdefulla förslag och rekommendationer. Med undantag av förslaget
om tystnadsplikt tillslyrker föreningen därför förslagen i sin helhet.

Svenska bankföreningen: Bankerna är såsom kreditgivare
iniresserade av alt revisorernas ställning stärks. Bankerna är därför i
huvudsak positiva till arbetsgruppens förslag.

Svenska försäkringsbolags riksförbund: BRÅ:s arbetsgrupp
för översyn av lagstiftning mol organiserad och ekonomisk brottslighet har
utarbetat vissa förslag och rekommendationer rörande revisors verksamhet. Syftet
är all molverka ekonomisk brottslighet genom all stödja de kunniga och seriösa
revisorernas verksamhet. Riksförbundel finner elt sådant stöd angeläget men
ifrågasätter om BRÅ:s förslag är lillräckliga på vissa punkler.

Svenska handdskammarjörbundet och Sveriges
industriförbund: Förbunden vill inledningsvis framhålla att promemorian inle
upptar någon diskussion om den ekonomiska brottslighetens karaktär, omfattning
och utbredning. Inte heller diskuteras närmare revisorernas roll i dessa sammanhang.
Med hänsyn härtill är det knappast möjligt att bedöma de framlagda förslagen
från den av arbetsgruppen angivna utgångspunkten, nämligen att motverka
ekonomisk brottslighet.

Detta innebär dock inte atl förbunden ställer sig
avvisande till arbetsgruppens förslag. Tvärtom finns det på andra grunder
anledning att överväga flera av förslagen.

Svenska kommunförbundet: Styrelsen delar arbetsgruppens
uppfattning att revisorskären såväl inom ramen för sina revisionsuppdrag som i
egenskap av rådgivare kan bidra till förebyggande av ekonomisk brottslighet.

Stockholms kommun (= föredragande borgarrådet): 1 arbetet
att molverka organiserad och ekonomisk brottslighet är översyn av revisors
verksamhel etl värdefullt inslag. Detta då revisor genom sin verksamhet kan förebygga
och molverka brottslighet i företag men åven av den anledning att det hävdals
att vissa revisorer medverkat till uppkomsten av ekonomisk brottslighet.

Stockholms kommun (= kammarkontoret): 1 promemorian anförs
att revisors verksamhet är av intresse ur två skilda aspekler. Det uppges
sålunda att i den allmänna debatten har "å ena sidan gjorts gällande att
vissa revisorer genom rådgivningsverksamhet själva aktivi medverkat till
uppkomsten av ekonomisk brottslighet. Å andra sidan har diskuterats hur revisor
genom sin verksamhet kan förebygga och motverka sådan brottslighet i
företag." Arbelsgruppen konstaterar alt "enligt vad gruppen kunnat
finna har de långtgående påståenden som framförts inte varit grundade".
Omfattningen och inriktningen av de undersökningar som gjorts har icke
redovisals i promemorian. Ej heller har några kriterier angetts i fråga om vad
som kan anses som olillböriig rådgivningsverksamhet.

Den ekonomiska brottslighet som faller inom skattebrotts-
eller skalle-

fuskområdet, dvs. alt företag underiåtit au uppfylla sina skyldigheter att

redovisa källskatl och arbetsgivaravgifter eller genom alt medvetet bl.a.

anlita s. k. grå arbelskraft, förvanska anställningsförhållanden, manipulera

bokföringen eller lillämpa förfarandet med upprepade konkurser har be

handlats i en av uppbördsenheten inom länsstyrelsen i Stockholms län den

18 september 1978 dalerad promemoria benämnd "Det likvida fusket,

orsaker konsekvenser åtgärder".

Föreliggande remiss och den av länsstyrelsen utarbetade promemorian
ger uttryck för skilda meningar om i vilken utsträckning revisorer medver-

s. 201 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 201

kar lill ekonomisk brottslighet. En förklaring lill detta
kan vara att begreppet ekonomisk brottslighet getts olika innebörd, och då i
synnerhet när det gäller brott riktade mot samhället, exempelvis skattebrott.
Härtill kommer atl yrkesetiska regler i likhet med andra eliska normer kan ges
olika innebörd. Arbetsgruppen synes härvidlag ha setl belydligl snävare pä
revisors skyldighel och har bl.a. ullalat "inga anspråk bör ställas på
honom att verka som förlängd arm för exempelvis skattemyndigheterna".

Kammarkonloret anser det i vart fall självklart all
revisor skall påtala när förelag brisier i sina skyldigheler genlemol
samhällel, t. ex, i fråga om skatter och arbetsgivaravgifter. Följden av
underlåtenhet på denna punkl blir lätt att tidpunkten för en konkurs
senareläggs, med åtföljande ökade kostnader för samhället och försämrat
konkurrensläge för seriösa företag. I följande avsnitt kommer också att lämnas
exempel på när en alltför snäv lolkning av revisorers uppgiftsskyldighet kan
vara till men också för de reviderade företagen.

Med arbelsgruppens utgångspunki all generella påståenden
om all revisorer genom rådgivningsverksamhet själva aktivt medverkat lill
uppkomsten av ekonomisk brottslighet inte blivil belagda, har gruppen inriktat
sitl arbele på att från mer allmänna utgångspunkter undersöka möjligheterna alt
motverka ekonomisk brottslighet genom alt stödja de kunniga och seriösa
revisorernas verksamhet. De förslag och rekommendalioner som härvid lämnas har
givetvis belydelse, men framstår ändå som tämligen verkningslösa i etl aktivi
bekämpande av ekonomisk brottslighet,

Kammarkonloret anser atl en ytterligare utredning bör ske
- utifrån bl, a. länsstyrelsens uppbördsenhets redovisning - av frågan om hur
revisorer genom sin verksamhel kan förebygga och molverka ekonomisk
brottslighet i förelag och vilken lagstiftning som i så fall krävs.

Landstingsförbundet: Med ulgångspunkl i de intressen landstingsförbundet
i första hand har att förelräda finns för förbundets del inte anledning lill
invändningar mot promemorians huvudsakliga innehåll.

Svenska revisorsamfundet: Samfundet vill inledningsvis
notera det tillfredsställande i arbetsgruppens konstaterande, att de
påståenden som under senare lid framförts i den allmänna debatten om all vissa
revisorer genom rådgivningsverksamhet själva aktivi medverkat till uppkomsten
av ekonomisk brottslighet, varit utan grund,

I syfte att stödja de kunniga och seriösa revisorernas
verksamhet har arbelsgruppen framlagt vissa förslag och rekommendalioner.
Samfundet släller sig i huvudsak positivt till arbetsgruppens förslag. I många
stycken överensstämmer resultatet av arbetsgruppens överväganden med de iniressen
samfundet sökt tillgodose i sin verksamhet såväl gentemot sina ledamöter som
mot samhället och andra intressegrupper.

Sveriges ackordscentral: Det måste hälsas med
lillfredsslällelse att rådet nu behandlat frågan om hur revisors verksamhet
lämpligen bör utnyttjas i den för samhället så viktiga kampen mot den
organiserade ekonomiska brottsligheten. I promemorian redovisas på ett
föredömligt sätl de skilda synpunkter som bör beaktas i detta sammanhang. Genom
sin verksamhet har ackordscentralen fått en god inblick i hithörande
förhållanden och vet därför hur svårt det är att göra en rimlig avvägning
mellan de motstridande intressen som måste beaktas härvidlag.

Enligt ackordscentralens mening innefattar de av rådet
framlagda förslagen och rekommendationerna lösningar som i ston selt kan
godtagas.

Sveriges advokatsamfund: Utgångspunkten förde förslag som
framförs i promemorian sägs vara en önskan att stödja de seriösa revisorernas
verk-

s. 202 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 202

samhet. Vidare framförs i promemorian uppfatlningen atl
lillgängligl material inte stöder de långtgående påståenden som framförls i
den allmänna debatten om vissa revisorers aktiva medverkan vid ekonomisk
brottslighet. Samma uppfattning ligger till grund för samfundets bedömning av
förslagen.

Sveriges aktiesparares riksförbund: De huvudsakligen
mindre aktieägarnas intressen gentemoi de börsnoterade förelagen, samhället
och andra intressentgrupper, lillvaratas av Aktiespararna. De mindre
aktieägarna äger genom sitt sparande majoriteten av aktiekapitalet i de flesta
börsnoterade företag. Enskild majoritets- liksom kontrollaktieägares iniressen
lillvaratas på annal sätt.

Mot bakgrund av att organiserad och ekonomisk brottslighet
knappast torde förekomma i direkt anslutning till de börsnoterade företagen och
därför inte heller berör de börsnoterade företagens revisorer, avslår Aktiespararna
från att närmare kommentera innehållel i promemorian annal än vad avser vissa
enstaka frågor. Aktiespararna är av den meningen atl revisorerna i de
börsnoterade bolagen - oavsett om de är auktoriserade revisorer eller ej -
fullgör sin uppgift på ett förtroendeingivande och självständigt sätt.

Sammanfattningsvis skulle de av arbetsgruppen framförda
förslagen enligt Aktiespararnas mening icke lillföra något väsentligt vad
avser revisors verksamhet i de börsnoterade företagen utöver vad som redan i
praxis tillämpas. Vilka effekter som de föreslagna förändringarna skulle kunna
leda till i andra slag av företag undandrar sig Aktiespararnas bedömning.

Svenska företagares riksförbund: Som arbetsgruppen själv
anger har de regler som på olika håll finns inom revisors verksamhet helt
nyligen reviderats. Bl.a. har detta skett genom den nya aktiebolagslagen.
Vidare har riksdagen - efter ett anlal diskussioner under åren 1972-1978 - så
sent som på våren 1978 uttalat sig mot en allmän översyn av företagsrevisionen.
Mot denna bakgrund kan det enligt Förbundets mening inte nu vara tal om att
överse reglerna ur några allmänna synpunkier, Arbelsgmppens utgångspunkt är
också att man skall finna vägar alt motverka organiserad och ekonomisk
brottslighet. Vad arbelsgruppen rekommenderar och föreslår kan emellertid inte
antas medföra några större effekter i detla hänseende. - Vi utgår då från att
man vill bekämpa en brottslighet som kännetecknas av förslagenhel,
planmässighel och organisatoriska och finansiella resurser, - Den effekt
arbelsgmppens slutsatser kan ha på så atl säga normal brottslighet i anslutning
till företags redovisning motiverar enligt Förbundets mening inte ett
genomförande av förslagel, annat än på någon punkt.

Allmänt sett anser Förbundet att ägarnas inlresse i första
hand skall vara avgörande för revisors ställning och verksamhet. Det viktigaste
momentet är därvid ägarnas intresse av att hålla kontroll över hur bolaget sköts.
Ett annat moment är den verkställande ledningens intresse av att få sakkunnig
hjälp i redovisningsfrågor och andra nära liggande frägor. I mindre aktiebolag
där ägare och ledning sammanfaller kvarstår intresset av sakkunnig hjälp.

Arbetsgruppens ställningstagande motiveras istället av
intresset att ut

öva fiskal och annan kontroll från samhällets sida och förstärka andra

berörda gruppers möjlighet till insyn, även om detta medför större eller

mindre nackdelar för bolaget,-

Sammanfattningsvis konstaierar Förbundet att arbetsgruppen
vill kraftigt förändra revisors ställning och uppgifter. Motiv för denna
förändring i

s. 203 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 203

den
organiserade och ekonomiska brottsligheten har inte presterats. Om förslagel
det oaktat skulle genomföras och revisorn kunna ulnylljas för fiskal och
polisiär spaning, kommer ogynnsamma konsekvenser all uppstå. Medan
förhållandet mellan förelaget och revisorerna hitlills nästan alllid präglals
av förtroende och öppenhet, kommer många förelag i fortsättningen att betrakta
revisorerna med stark reservation. Man kommeralt frestas att undanhålla
revisorerna planer och moliv för företagets verksamhet. För analyser,
diskussioner och ändrad verksamhelsinriklning kommer företagen att anlila andra
företagskonsulter. Resultatet blir för revisorns del sämre
arbetsförutsättningar. Därmed får även revisionsarbetet en sämre kvalitet,
lill nackdel för sådana grupper uiöver företaget som är hänvisade till insyn
via den offentliga årsredovisningen.

Med
hänsyn till vad som ovan anförts avstyrker Förbundel alt promemorian läggs
lill grund för lagstiftning eller andra åtgärder.

Sveriges
grossistförbund: Grossistföretagen har av tradition en mycket väsentlig uppgift
som finansiärer i produktions- och distributionskedjan. Denna roll torde få en
allt större betydelse i de fortlöpande rationalise-ringsslrävanden som pågår
inom näringslivet.

Detta
innebär, all grossistföretagen som regel har stora varufordringar hos sina
kunder. Det är därför inte minst mot denna bakgmnd oundgängligen nödvändigt
att företagens redovisningsstandard och -kapacitet genomgående upprätthålls
och utvecklas. I praktiken vilar härvidlag ett slort ansvar på företagens
revisorer, då dessa många gånger är borgenärernas och övriga intressentgmppers
enda garanter för att företagens ekonomiska förvaltning och redovisning är
tillfredsställande och godtagbar.

Mot
denna bakgrund vill vi därför i allt väsentligt tillstyrka det framlagda
förslaget, vars syfte sammanfattningsvis är atl både stärka revisorernas
ställning och öka tillsynen över dem och deras arbetsuppgifier.

SHIO-Familjeföretagen
och Sveriges köpmannaförbund: Organisationerna noterar med förvåning atl
arbetsgruppen helt koncentrerat sin översyn till de regler som gäller för
kategorin kvalificerade revisorer. Organisationerna föreslår därför att en
utredning av även övriga inom revisionsbranschen verksamma företag och
personer görs, varvid syftet skall vara att skapa regler för också dessa
kategorier.

Sveriges
redovisningskonsulters förbund: Vi anser, atl arbetsgmppen inle klart
definierat skillnaden mellan revision å ena sidan och redovisning å den andra.
Revisionen är en kontrollerande verksamhet, som styrs av bestämmelserna i
Aktiebolagslagen, Redovisning å andra sidan aren verkställande verksamhet, som
till vissa delar styrs av bestämmelserna i Bokföringslagen,

Anvisningar
beiräffande revisors verksamhet utfärdas av Kommerskollegium.
Redovisningsanvisningar utarbetas av Bokföringsnämnden.

Arbetsgmppen
konstaterar pä sidan 27, atl det är tämligen vanligl förekommande att
redovisningskonsulter och räkenskapsförare utför revisionsuppdrag. Enligt vårt
förmenande är förhållandena i verkligheten snarare rakt motsatta. Det är
mycket vanligt förekommande, att revisorer, såväl enskilda, godkända och auktoriserade
som stora byråer med godkända och auktoriserade revisorer åtager sig
redovisningsuppdrag. För alt därvid inte råka i konflikt med jävsbeslämmelserna
- varom mera nedan - tillämpas en hel flora av organisationskonstruktioner.

Arbelsgruppens
beskrivning av revisors verksamhet stämmer väl överens med förhållandena
avseende de större aktiebolagen. De mindre bolagen och de mindre företagen
överhuvudtaget oavsett företagsform behöver

s. 204 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 204

emellertid i första hand hjälp med sin redovisning och ej
med revisionen. Revision krävs ju som bekant endast i aktiebolagsformen för
närvarande men vi har tacksamt noterat 1974 ärs Bolagskommitlés förslag om
införande av revision även i andra företagsformer.

Vi tror emellertid inte, att den ekonomiska brottsligheten
enbari förekommer i de slora aktiebolagen. I de fall sådan brottslighet
förekommer, är den säkert jämnt fördelad mellan slora och små förelag oavsett
företagsform.

Vårt förbunds uppfattning är, all myckel av den ekonomiska
brottsligheten beror på brislande kunskap om lagar och bestämmelser avseende
såväl redovisning som beskattning. Mindre företag har ofta en dåligt utvecklad
ekonomifunktion, om de överhuvudtaget håller sig med en sådan i sin
organisalion. Företagsledarna i de små företagen är ofta specialiserade inom en
viss bransch men saknar elementära kunskaper i företagsekonomi och
beskattningsrätt. Behovet är därför storl av stödjande verksamhet på dessa
områden. Detla har inle med revision all göra. 1 stället råder ett stort behov
av redovisningskonsulier med dokumenterade såväl teoretiska som praktiska
kunskaper. Låt oss kalla dem godkända redovisningskonsulter.

För revisorer finns sedan lång lid tillbaka en
behörighetsprövning, som tidigare handlagts av Handelskamrarna men som numera
överförts pä Kommerskollegium. Prövningen syftar till två olika
kompetensnivåer, auktoriserade revisorer och godkända revisorer.

Inom den verkställande verksamheten dvs. på
redovisningsområdet finns tyvärr inte nägon motsvarighet för närvarande. Anledningen
härtill är troligen, att redovisningen lagstiftningsmässigt hittills stått i
skymundan för revisionsverksamheten. Genom den nya Bokföringslagen och den därmed
också inrättade Bokföringsnämnden har redovisningsverksamheten numera lyfts
fram till i stort setl samma nivå som revisionen. Emellertid saknar vi
fortfarande en behörighetsprövning av redovisningskonsulter.

2. Revisors kompetens

Justitiekanslern: Ekonomiska oegenlligheler - l.ex.
systematiska konkurser samt bristande redovisning och betalning av
arbetsgivaravgifter och skatter av skilda slag - är av allt att döma betydligt
vanligare i de minsta akliebolagen än i de största. Vid en successiv övergång
till kvalificerade revisorer i alla aktiebolag förefaller det därför ur
kontrollsynpunkl angelägnare att börja med de minsta akliebolagen. Den
förestående avvecklingen av aktiebolag med aktiekapital under 50000 kr. måste
beaktas.

Problemet med ekonomisk brottslighet är inle begränsat
till aktiebolag utan förekommer helt visst i betydande omfattning också i andra
associationer och i samband med enskild näringsverksamhet. Det hade därför
varit en fördel om gruppen tagit upp frågan om kvalificerad revision i hela
dess vidd.

Riksåklagaren: iag delar arbelsgruppens åsikt att i vart
fall den ekonomiska verksamhet som formellt eller reellt kan drivas ulan
personligt ansvar bör vara underkaslad kvalificerad revision. 1 synnerhet när
del gäller fämansföreiag, där ägaren ofta fullständigt behärskar företaget blir
den i aktiebolagslagen förutsatta kontrollmekanismen ofta illusorisk. Erfarenheten
har också visat alt skattefusk i slor utsträckning förekommer med utnyttjande
av denna företagsform. Det är därför angelägel att även dessa och andra
aktiebolag med litet aktiekapital blir underkastade en effektiv och sakkunnig
revision. Jag tillstyrker därför arbetsgruppens rekommen-

s. 205 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 205

dation att kvalificerad revisor på sikt skall krävas i
alla aktiebolag. I detta sammanhang vill jag erinra om innehållet i
bolagskommilléns delbelänkande (SOU 1978:67) Nya bolagsregler m. m. Med
utgångspunkt från att det finns behov av lagstadgad revision även för andra
företagsformer än akliebolag och ekonomiska föreningar har kommillén föreslagil
all den som enligi bokföringslagen har alt upprätta årsbokslut också skall vara
skyldig atl upprätta årsredovisning och utse revisor om under räkenskapsåret i
medeltal minsl 10 anslällda sysselsatts i förelagel eller om förelagel ingår i
koncern för vilken koncernredovisning skall avges. Enligt förslagel skall
sådant förelag, som alltså kan vara enskild firma, handelsbolag,
rörelsedrivande ideell förening eller stiftelse, ha auktoriserad revisor, om
företagel har sådan balansomslutning eller sådant antal anställda som enligt
den nuvarande aktiebolagslagen medför skyldighel för akliebolagel alt anlila
auktoriserad revisor. Även dessa förslag synes ligga i linje med den av
arbetsgruppen förordade målsättningen på sikt.

Överåklagaren i Göteborgs åklagardistrikt: Det viktigaste
resultatet av gruppens arbete är rekommendationen atl kvalificerade revisorer
på sikt skall krävas i alla aktiebolag. Den nuvarande siluationen är
olillfredsslällande. Det är en allmän uppfattning bland åklagare att de
förelag som mest sysselsätter oss saknar stöd av kvalificerad revisor. Eflersom
förelagsledningen i dessa företag i regel inle har förelagsekonomisk skolning
är behovet av kvalificerad och vederhäftig hjälp deslo slörre.

Överåklagaren i Malmö åklagardistrikt: Möjlighelen all ge
revisorerna en offentligrättslig ställning torde måhända vara atl gå för långl
i dagslägel. Frågan bör dock övervägas för framtiden. Särskilt om man avser atl
på allvar försöka komma åt exempelvis koncernbildningar med dotterföretag i
utlandet som i verkligheten är brevlådeförelag.

Länsåklagaren i Malmöhus län: Arbelsgruppen har föreslagil
all kvalificerad revisor på sikt skall krävas i alla aktiebolag. Detta anser
jag vara en angelägen och önskvärd reform. Gällande rätl fordrar kvalificerad
revisor endast för aktiebolag av en viss storlek. Ur risksynpunkl för brott
finns enligt min mening lika stor anledning att ställa höga krav på revisorer i
mindre bolag. 1 synnerhet gäller delta fåmansbolag där den inbyggda kontroll
saknas som ligger i uppdelningen av funktioner och befogenheter mellan
bolagsstämma, styrelse och verkslällande ledning.

Länsåklagaren I Ålvsborgs län: Om gruppens rekommendalion
atl kvalificerad revisor på sikt skall krävas i alla aktiebolag följes, kan
detla antagas försvära sådan ekonomisk brottslighet vari som elt led ingår
utnyttjande av aktiebolagskonstmktioner. Föremål för brottsutredning är enligt
erfarenhet främst mindre företag som har varken godkänd eller auktoriserad
revisor. I dessa företag ulövar ägaren ofta samtliga ledningsfunktioner ulan
erforderliga företagsekonomiska kunskaper. Därför är av vikt atl kontroll sker
genom kvalificerad revisor. Ett krav på effekliv och sakkunnig revision av de
mindre företagen är ägnat atl molverka alt sådana bildas endasl i syfte att
möjliggöra en förläckt brottslig verksamhel. Därför tillstyrkes föreskrifter
som ligger i linje med arbetsgruppens rekommendation i detta avseende. Som
tidpunkt för slutlig övergång lill kvalificerad revision i alla aktiebolag har
arbetsgruppen rekommenderal i försia hand den 1 januari 1982. Övergången bör i
vart fall ske sä snart som är praktiskt möjligt, eftersom åtgärden kan antagas
få god effekt i kampen mot ekonomisk brottslighet.

Kammarrätten i Stockholm: Kammarrätten har intet att
invända mot förslagel att det på sikt skall krävas att kvalificerad revisor
finns i alla

s. 206 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 206

aktiebolag. Det kan härvid vara lämpligt att söka
genomföra förslaget samlidigt med förslaget om att del i aktiebolagsregistret
skall intagas uppgifter om revisor motsvarande vad som gäller för bolags
ställföreträdare.

Rikspolisstyrelsen: BRÅ har rekommenderat att
kvalificerade revisorer bör finnas i alla aktiebolag. Styrelsen är av den
uppfattningen att steget bör tas längre, nämligen att endast auktoriserade
revisorer bör få ifrågakomma när det gäller akliebolag och att detta bör
regleras i aktiebolagslagen. Skillnaden mellan auktoriserade och godkända
revisorer är betydande vad gäller kraven pä yrkeskunskap och -erfarenhet. Det
är väsentligt att revision av aktiebolag - inte minst de s. k. fåmansbolagen -
utföres av de skickligaste revisorerna. Det finns ocksä, enligt uppgifl, god
tillgång på auktoriserade revisorer och bra rekrytering av revisorer. Dessutom
föreslår BRÅ att rekommendationen skulle aktualiseras först om ca tre år,
Detla ger möjligheter till vidareutbildning av och utökad erfarenhet för de
godkända revisorerna. Mot bakgrund av den ställning revisorerna har bör de
begränsningar, som idag gäller för auktoriserad revisor i fråga om
affärsverksamhet och anställningsförhållanden i framtiden uppställas beträffande
alla revisorer i aktiebolag.

Riksskatteverket: 1 yttrande över betänkandet (SOU 1971:
15) Förslag till aktiebolagslag m, m, och över motion om utbyggnad av reglerna
om företagsrevision 1974; 387 har RSV anfört att skyldighet aU anlila kvalificerade
revisorer bör föreligga inte endast för företag som bedrives i aktiebolagsform
ulan även för större företag som bedrives i andra associationsformer, 1 ett
delbetänkande av 1974 års bolagskommitté ingår bl. a. förslag om kvalificerade
revisorer i större såväl handelsbolag som enkla bolag. En utökad skyldighet att
anlita kvalificerade revisorer bör enligt RSV resultera i en höjd
redovisningsstandard.

Enligt RSV bör även utredas om behov föreligger att enligt
tysk modell (Steuerberater) införa examination av skattekonsulter.

Kommerskollegium: En betydande del av de revisioner som
görs i akliebolag lorde utföras av personer med bristfälliga kvalifikationer
härför. Del lorde dessutom vara relativt vanligt att revisionsberättelser
utfärdas utan att revision utförts. Dessa förhållanden är självfallel helt
otillfredsställande. Kollegiet tillstyrker rekommendationen att på sikt
kvalificerad revisor skall krävas i alla aktiebolag. Kollegiet delar också
uppfattningen alt revision i all ekonomisk verksamhet av betydelse på sikt bör
utföras av kvalificerade yrkesutövare.

Tillgången på auktoriserade och godkända revisorer är
begränsad. Antalet ökar dock relativt snabbt. Det torde inte på grund av brist
på sådana revisorer möta hinder att omedelbart föreskriva att auktoriserad
eller godkänd revisor skall utses i alla nystartade aktiebolag. Kravet bör
dessutom kunna utsträckas till samtliga aktiebolag utan att en alllför lång
övergångstid behöver tillgripas. Del synes lämpligt att denna fråga blir
föremål för utredning sedan viss tids erfarenhet vunnils av kravet på
kvalificerad revisor i nystartade bolag. Därvid bör också behandlas frågan om
ändringar bör göras i akliebolagslagens gränsdragning mellan bolag i vilka
skall utses auktoriserad eller godkänd revisor och bolag i vilka skall utses
auktoriserad revisor. Uppgiften kan lämpligen åläggas kommerskollegium inom
ramen för den ökade aktivitet från kollegiets sida som rekommenderas i
promemorian.

Handelskammaren för Örebro och Västmanlands län:
Handelskammaren ställer sig kritisk till rekommendationen om att kvalificerad
revisor

s. 207 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 207

på sikl skall krävas i alla akliebolag. En del företag
anlitar nu bl.a. advokater, banktjänsteman och med redovisning väl förtrogna
tjänstemän inom näringslivel såsom revisorer, en möjlighel som icke bör betagas
dessa företag. Kostnadsaspekten kan i vissa av nu berörda fall ha haft
belydelse vid valet av revisor. I alll fall bör möjlighet till dispens
föreligga.

Patent- och registreringsverket: En meningsfull diskussion
om ändring av kompetenskraven för revisorer i aktiebolag måsle grunda sig på en
analys som visar i vilka avseenden påtalade missförhållanden har sin grund i
brister beträffande kvaliteten i revisionsarbetet, Nägon sådan analys har inte
redovisats i betänkandet. BRÅ har emellertid ansett sig kunna konstalera all
de långtgående påståenden som i den allmänna debatten framförts om atl vissa
revisorer genom rådgivningsverksamhet själva aktivt medverkat till uppkomsten
av ekonomisk brottslighet inte varit grundade. Patentverket har ingen
erfarenhei som motsäger denna bedömning. Ett mycket stort anlal av
revisionsuppdragen i aktiebolagen ulföres av revisorer utanför kretsen
auktoriserade eller godkända revisorer. Såvitt palentverket kan bedöma finns
del inle någon anledning atl antaga alt dessa revisorer, som sålunda saknar
formell kompetens, inte skulle vara lämpade för sina uppgifter. Den av
arbelsgruppen avgivna rekommendationen att revisionsuppdrag i aktiebolag på
sikt bör förbehållas revisorer som formellt godkänts av kommerskollegium har
därför knappast stöd vare sig i BRÅs undersökning eller patentverkets
erfarenheter.

Den av arbetsgruppen angivna rekommendationen att
kvalificerade revisorer på sikt skall krävas i alla aktiebolag är knappast av
praktiska skäl genomförbar. Statistiken från kommerskollegium för december 1978
utvisade att antalet auktoriserade revisorer uppgick till 724 saml att I 118
revisorer var godkända. Eftersom antalet bestående akliebolag är ca 121000
synes antalet kvalificerade revisorer vara helt otillräckligt. Detta torde vara
fallet, även om antalet sådana revisorer skulle öka något i framtiden,

Patenlverket kan därför i denna del inte stödja
promemorians förslag, som skulle öka byråkratin på området utan atl motverka
den ekonomiska brottsligheten.

Länsstyrelsen i Stockholms län: Det är naturligtvis i det
allmännas intresse att kvalitetskravet på revisorerna ställs högt. Av bl, a,
ekonomiska och ulbildningsmässiga skäl torde dock de av arbelsgruppen
uppställda kraven på kvalificerade revisorer i alla aktiebolag inte kunna
uppfyllas inom överskådlig lid. Härjämte bör beaktas alt näringsverksamhet
bedrivs även i andra former än aktiebolag, såsom handels- och kommanditbolag,
ekonomisk förening eller - framdeles - i annan form som ersätter flera av de
nuvarande aktiebolagen. För åtskilliga av dessa kan samma behov föreligga av
kvalificerad revision som i aktiebolagen.

De som av arbetsgruppen betecknats som kvalificerade
revisorer haren garanterat god teoretisk och praktisk utbildning för yrket. I
särskilt hög grad gäller detla de auktoriserade revisorerna. I många aktiebolag
är dock verksamheten inte av den art och omfattning att del av revisorn fordrar
hög ekonomisk utbildning med förmåga att lösa och bedöma komplicerade problem.
Del ankommer i stället mera på den noggrannhel och samvets-grannhel med vilket
revisorn utför sitt uppdrag. Det kan för dessa fall synas onödigl att ställa
kraven sä högl som arbelsgruppen gjort.

Under förarbetena till 1944 års aktiebolagslag
ifrågasattes att i bolag med börsnoterade aktier och andra stora bolag en av
revisorerna skulle utses av offentlig myndighet, förslagsvis länsstyrelsen.
Förslaget antogs inte utan i

s. 208 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 208

stället
har i både 1944 års lag och 1975 års kraven skärps så till vida all s. k.
kvalificerad revisor krävs för revisionsuppdrag i större bolag.

Med
den samhällsutveckling som ägt rum under de snart 40 år som förflutil sedan
nyssnämnda förslag diskuterades kan del vara befogat att ånyo väcka frågan.

Genom
lagstiftning om styrelserepresentation och öppnare redovisning har insynen i
företagens verksamhet ökat. Samhällsekonomiska aspekter på företagens handlande
och roll har vunnit insteg i fackliga och politiska diskussioner. Skötseln av
företaget angår på etl annat sätl än lidigare det allmänna som i allt högre
grad tvingas inskrida med finansiellt stöd och andra ålgärder beträffande både
enskilda företag och hela verksamhetsgrenar.

I
revisors uppdrag bör därför numera ligga även ett samhällsekonomiskt ansvar,
vilket tvivelsutan bäst skulle främjas av all revisom valdes - inle av
bolagsstämman - utan av ett statligt organ. Ell sådanl förfarande skulle stärka
revisorns självsländiga och oberoende ställning gentemot företagel.

Ofta
är det i mindre företag - enmans- och fämansföreiag - som oegenlligheler samt
gäldenärs- skatte- uppbörds- och bokföringsbrott förekommer. När sådant
uppdagas skulle företaget åtminstone under en övergångstid intill dess bättre
förhållanden inträtt och oavsett om förelaget enligt lag är skyldigt att ha
revisor eller inte, tvingas godta att länsstyrelse eller kommerskollegium utser
revisor i företaget. Som jämförelse kan nämnas att länsstyrelsen enligt 16 8
tryggandelagen i visst fall äger utse ordförande i pensionsstiftelse.

Lokala
skattemyndigheten i Stockholms Jögderi: Självklart måsle revisor besitta visst
gmndkunnande för att kunna utföra sitt uppdrag. Därtill kommer att kunnandet
skall kunna användas på ändamålsenligl sätt. Att anse auktorisation eller
godkännande erforderligt för utförande av revision är dock att gå för långt. I
sammanhanget måste vägas in både förelagens struktur, storlek, behov av
underlag för framtidsbedömning och de ekonomiska möjligheterna att beiala för
erforderliga revisionsåtgärder. Det är och bör vara företaget och inte revisorn
som har att fatta beslut i dessa frågor, vilket givetvis får konsekvenser för
revisorns arbete.

Enligt
myndighetens uppfattning lorde det vara tillräckligt med registrering hos
tillsynsorganet för atl vederbörliga kontrollåtgärder skall kunna utföras mot
revisorn.

Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län: Arbetsgruppen rekommenderar att kvalificerad
revisor på sikt skall krävas i alla aktiebolag. Länsstyrelsen delar denna
uppfattning. Genom kravet på kvalificerad revisor i samtliga aktiebolag kommer
revisorsuppdraget i akliebolag, att innehas av person som har sakkunskap och
är yrkesverksam som revisor. Inte minst det sistnämnda har stor betydelse. Det
förhållandet att alla revisorer i akliebolag år yrkesverksamma och står under
kommerskollegiums kontroll kommer att få en positiv effekt. Arbetsgruppen har
redovisat beräkningar över tillgången på kvalificerade revisorer. Dessa går ut
på att anlalel revisorer skall öka så att en successiv övergäng skall kunna
ske. Reformen skall vara helt genomförd den I januari 1982, Länsstyrelsen
tillstyrker atl övergången sker pä sätt arbelsgruppen rekommenderat.

Länsstyrelsen
i Malmöhus län: Revisorskären och tillsynen över denna. Arbetsgruppen har
kartlagt normer som gäller på revisorsomrädel. Karlläggningsarbetet har lett
till vissa förslag och rekommendationer rörande revisors verksamhet som avses
utgöra stöd för de kvalificerade revisorerna dvs. de av kommerskollegium
auktoriserade eller godkända revisorerna.

s. 209 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 209

I samhället förekommer för närvarande åtminstone tre
grupper yrkesverksamma externrevisorer vilkas verksamhel får anses väl
inarbetad hos allmänheten se exempelvis telefonkatalogens uppgift i
yrkesregislret om auktoriserade revisorer, godkända revisorer respektive övriga
revisorer och räkenskapsförare -. Gruppen övriga revisorer och räkenskapsförare
är den till antalet slörsia gruppen inom revisorskåren. Inom gruppen utföres
uppdrag för främst mindre och medelslora förelag, som drives i alla
förekommande associationsformer. Denna revisorsgrupp är för närvarande ej
godkänd av någon myndighet och slår alltså helt utan regelbunden tillsyn från
såväl det allmännas som andra intressenters sida.

Arbetsgruppen har i utredningen visserligen omnämnt
förekomsten av denna grupp revisorer men i övrigt i sina förslag och
rekommendationer ej intagit bestämmelser som omfattar ifrågavarande grupp. Då
del lorde finnas stora skillnader i kompetenshänseende inom denna grupp får det
anses synneriigen otillfredsställande med nuvarande ordning.

Enligt gällande lagstiftning är endasl aktiebolag,
ekonomiska föreningar saml bank- och försäkringsrörelser skyldiga att utse
revisor. Endast i vissa fall krävs enligt AL att utsedd revisor skall vara
auktoriserad eller godkänd. Delta innebär all någon lagstadgad skyldighel att
utse kvalificerad revisor inte finns för den stora majoriteten av aktiebolag
och att det över huvudtaget inle finns någon skyldighet för handelsbolag,
kommandilbolag eller enskilda näringsidkare atl ha revisor.

Fram till januari 1982 kommer förmodligen antalet
akliebolag all väsentligt minska på gmnd av ändrade bestämmelser om
aktiekapitalets storlek. De bolag som inte höjer sitt aktiekapital till minsl
50000 kr., kommer till stor del att drivas i annan bolagsform eller som enskild
firma. Därmed kommer antalet näringsidkare, för vilka krav på utseende av
revisor inte existerar, att öka i betydande grad.

Utredningens rekommendation atl på sikt kräva kvalificerad
revisor i alla aktiebolag biträdes i princip. Med hänsyn lill rådande tillgång
på kvalificerade revisorer anser Länsstyrelsen emellertid det ej möjligt all
med lillfredsställande resultat nå syftet med rekommendationen inom rimlig
tid. Det får sålunda inle minsl ur skattemyndigheternas synpunkt, anses vara av
stor vikt, att revisorerna ej åtar sig för många uppdrag, vilket skulle kunna
bli fallel om arbetsgruppens rekommendation realiseras inom alllför snäv
tidsram. Länsstyrelsen vill betona att revisorernas arbetssituation i
dagsläget framstår som ytterst pressad vilkel kommer till uttryck i upprepade
anståndsansökningar med att lämna deklaration för klienter. Av denna anledning
och med hänsyn lill del lika trängande behovel av revisorer i andra
förelagsformer än aktiebolag samt med hänsyn lill viklen av atl revisorernas
verksamhet inom hela näringslivet regleras på en gång genom
författningsbestämmelser, lämnar Länsstyrelsen följande förslag till ulökning
av den del av revisorskåren som står under tillsyn av myndighet.

Den som enligt nuvarande bestämmelser inte kan erhålla auktorisation
eller godkännande enligt revisorsförordningen, men som likväl bedöms besitta
erforderliga kunskaper för atl biträda företag med redovisning och revision,
bör av länsstyrelsen kunna erhålla godkännande. Hur kraven för godkännande
skall i delalj ulformas kan ej intas i remissen utan torde få faslslällas efter
samråd mellan Kommerskollegium, länsslyrelserna och övriga berörda parter.
Arbetsområde för dessa revisorer skulle uigöras av de företag för vilka
kvalificerad revisor ej krävs. Godkännandet berättigar revisom atl använda
beteckningen "av länsstyrelsen godkänd revisor" 14 Riksdagen 1979/80. I saml. Nr
143. Bdagedel

s. 210 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 210

alternativt "Godkänd granskningsman".
Godkännandet bör vara tidsbegränsat på motsvarande sätt som idag gäller för de
kvalificerade revisorerna och skall således vid behov kunna omprövas och
indragas.

Anledningen till att länsstyrelsen föreslås bli
tillsynsmyndighet för denna grupp revisorer är att länsstyrelsen genom
skatteavdelningen har en fortlöpande konlakt med de inom länel verksamma
revisorerna genom de laxerings- och skatlerevisioner som utföres samt genom den
information som skattechef skall ha med revisorer om nyheter på
beskattningsområdet. Genom de bättre kontaktmöjligheterna på länsnivå kan
handläggning av ärende som rör revisor ske på ett för inblandade parter
smidigare sätt än om en på central nivå placerad myndighet - Kommerskollegium -
är tillsynsmyndighet även för denna stora grupp revisorer. Tillsynen över de av
länsstyrelsen godkända revisorerna bör således utövas av länsstyrelsen som för
del prakliska kontrollarbetet härmed lorde ha för ändamålet lämplig personal
på skalleavdelningen. Lånsstyrelsen bör ompröva lämnat godkännande om
anmärkning mot revisors arbete framställes från uppdragsgivare,
konkursförvaltare eller myndighet som har alt ta del av reviderat maierial. För
en enheilig tillämpning av regler om godkännande, rutiner för tillsyn m. m. bör
samarbete etableras mellan Kommerskollegium och länsstyrelse.

I detta sammanhang torde det vara lämpligt att
revisorsförordningen ändras så att den även kommer atl gälla de av länsstyrelse
godkända revisorerna.

Länsstyrelsen föreslär vidare att i revisorsförordningen
intages bestämmelser om

revisors tystnadsplikt och upplysningsskyldighel

revisors skyldighet aU över utfört uppdrag avge
revisionsberättelse som på lämpligt säu skall delges styrelse eller delägare.
Undertecknad revisionsberättelse bör vara försedd med namnförtydligande

förhållanden som utgör hinder för person att verka som
revisor i visst företag (tillämpliga delar av AL 10 kap. 4 8)

etiska regler omfattande såväl de av arbetsgruppen
föreslagna som de för revisorsorganisalionerna gällande reglerna.

Revisionsplikt

1 jämförelse med de företag för vilka kvalificerad revisor
föreskrives i AL, torde som påpekats i utredningen, frekvensen av ekonomisk
brottslighet vara avsevärt större i de företag där kvalificerad revisor inte
erfordras eller för vilka revisionsskyldighet för närvarande över huvudtagel
inte finns. Arbetsgruppens förslag om revisors kompetens synes därför inte
fylla avsett ändamål med avseende på bekämpande av ekonomisk brottslighet, I
promemorian nämns all frågan om revisionsplikt beträffande handelsbolag,
kommanditbolag och enskilda näringsidkare torde komma att behandlas av 1974
års bolagskommitlé. Med hänsyn till BRÅ:s uppdrag hade det varit önskvärt med
en samtidig behandling av revisionsfrågan för samflig näringsverksamhet oavsett
den form vari denna bedrives.

Länsstyrelsen anser det angelägel all revisionsplikt
införes för en vidare krets företag. Hur den närmare utformningen av
revisionsplikten skall ske, får fastställas efter vidare utredningsarbete. Del
kan ifrågasättas om man inte på sikl bör eftersträva att revisionsplikten
anknytes lill bokföringslagens beslämmelser om skyldighet att upprätta
årsbokslut dvs. för företag med en brutloomsältning om f n. minsl 200000 kr.
Motsvarande bestämmelser bör även gälla för jordbruk.

s. 211 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 211

Flertalet förelag, för vilka revisionsplikt kan komma ifråga,
torde redan anlita redovisningsbyrå/revisor för den löpande redovisningen och
för upprättande av årsbokslul, mervärdeskattedeklarationer saml självdeklarationer.
För atl undvika att en föreslagen uiökad revisionsplikl för förelagen kommer
att medföra en alllför slor arbetsbelastning för yrkesverksamma revisorer,
genom lillsirömning av nya klienier, bör de formella krav som i dag slälls
enligt AL på en frän den löpande redovisningen fristående externrevisor kunna
frångås för förelag upp lill viss slorlek.

Beslämmelser om revisionsplikl kan lämpligen intagas i
bokföringslagen. Av bokföringslagen bör framgå att förelag kan förutom godkänd
revisor, även utse annan person all ulöva granskning som s. k.
lekmanna-revisor.

Registrering av utsedd revisor bör för aktiebolag ske i
aktiebolagsregistret och för andra förelagsformer i handelsregistret.
Registrerad revisor bör ej kunna ensidigl avsällas under pågående räkenskapsår
av det anmälningsplikliga företaget.

Bestämmelserna i AL;s 10 kap 3 8 dvs. angående i vilka
fall kvalificerad

revisor erfordras i akliebolag bör bibehållas. Bestämmelserna kan kom

pletteras så all del på sikl kommer att krävas kvalificerad revisor i samtliga

aktiebolag.----

Arbetsgruppens rekommendation atl på sikt kräva
kvalificerad revisor i samtliga aktiebolag biträdes i princip. Förslaget synes
emellertid, som ovan framhållits, ej vara genomförbart inom tid som nu kan
uppskallas och ulan förfång för bland annat skattemyndighelerna.

FAR: Arbelsgruppen rekommenderar att kvalificerad revisor
på sikt skall krävas i alla aktiebolag (3.2). FAR tillstyrker arbetsgruppens
förslag på denna punkt och anser liksom denna att all ekonomisk verksamhet som
formelll eller reellt kan drivas ulan personligt ansvar skall vara underkaslad
kvalificerad revision och atl delsamma bör gälla all ekonomisk verksamhet av
belydelse oavsett verksamhetsform.

I syfle
atl erhålla underlag för en bedömning huruvida förutsättningar finns för all
tillgången på kvalificerade revisorer skall vara i balans med successivt utökade
krav på kvalificerad revision har FAR gjort en enkät bland samtliga sina
ledamöier. Enkäten, som avsell prognoser och bedömningar för den närmaste
femårsperioden, har givit en hög svarsfrekvens. Den indikerar att anlalet
auktoriserade och godkända revisorer i ledamöternas revisionsförelag kommer
atl ha fördubblats inom en period om 5-6 år (antalet FAR-ledamöier f n. 639).
Enkätens resultat ger enligt FARs uppfattning grund för bedömningen att
kapacitetstillväxten inom kåren av kvalificerade revisorer under den närmaste
femårsperioden väl skall räcka lill för det behov som successivt ökade krav på
kvalificerade revisorer skulle innebära. En lagstiftning innebärande krav på
kvalificerade revisorer i alla aktiebolag inom en femårsperiod torde således
inte möta någol hinder i fråga om tillgängliga resurser.

Mot bakgrund av ovannämnda enkäl tillstyrker FAR
arbelsgruppens rekommendation om krav på kvalificerade revisorer i alla
aktiebolag. Detta bör förslagsvis genomföras på så sätt all kvalificerad revisor
krävs för alla bolag som bildas två år efter det att den av arbetsgruppen
föreslagna lagändringen genomförts och för alla övriga bolag senasl vid
ordinarie bolagsstämma fem år efter lagändringen.

FAR vill i detta sammanhang ta upp frågan, huruvida en lagstiftning
bör ge möjlighet för aktiebolag att efter dispens i undantagsfall även fortsättningsvis
anlita icke legitimerad revisor, som på annat sätt dokumenlerat sina
kvalifikationer för uppdraget.

s. 212 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 212

Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer: Arbetsgruppen
rekommenderar, alt kvalificerad revisor på sikt skall krävas i alla
aktiebolag. Föreningen instämmer i denna rekommendation. Det är angeläget att
all företagsrevision ombesörjes av personer som har tillräckliga kunskaper och
som är lämpliga härför. I varje aktiebolag bör därför alltid finnas åtminstone
en revisor som är godkänd eller auktoriserad.

Institutet Jör intern revision: Risken för ekonomisk
brottslighet lorde främst föreligga i mindre företag, där kvalificerad revisor
.saknas. Institutet finner därför arbetsgruppens rekommendation att
kvalificerad revisor skall på sikt krävas i alla aktiebolag motiverad.

LRF: Viss övergångstid krävs för alt realisera kravel på
kvalificerad revisor i alla aktiebolag. Resurser finns resp. torde komma alt
lillskapas under åren fram till lagens ikraftträdande. Inom
revisorsorganisalionerna finns en omfattande utbildningskapacitet som på elt
adekvat sätl kompletterar gymnasie- och högskoleutbildningen och håller de
kvalificerade revisorerna och deras medhjälpare i takt med utvecklingen.

LO: I dag tillsätts revisorerna av bolagsstämman, dvs.
bolagels aktieägare. Om tio procent av aktieägarna så begär lillsäiier
länsstyrelsen en s. k. minorilelsrevisor. Sådana är mycket ovanliga. I normala
fall är det alltså företagsledaren i ett familjeföretag som tillsätter den
revisor som skall kontrollera honom/henne. En revisor kan när som helst bytas
ut av en extra inkallad bolagsstämma. Det säger sig självt atl detta inte
skapar de bästa förutsättningar för den obundenhet som aktiebolagen fömtsätter
att revisorer skall ha,

LO föreslår därför att samhället skall ha inflytande över
val av företagens revisorer. Detta skulle ske på så sätt att exempelvis
Kommerskollegium på förslag av bolagsstämman utser företagets revisorer, I
mindre företag skulle Kommerskollegiums uppgift kunna handhas av något befintligt
regionalt organ.

Enligt Lös mening finns uppenbara fördelar med ett dylikt
system. Revisorerna skulle få en mera oberoende ställning och de kompletteringar
som föreslås av de olika reglerna skulle kunna få en reell verkan.

5ACO/5/?(= Civilekonomernas riksförbund): Att kvalificerad
revision på sikl skall krävas i alla aktiebolag är eftersträvansvärt och
säkerligen en väsentlig förutsättning för att undvika brislfälliga
revisionsinsalser. Med hänsyn till att affärsverksamhet i stor omfattning
bedrives i annan bolagsform än aktiebolag är det väsentligt att krav på
revision och kvalificerad sådan även kommer till stånd i dessa
bolagsbildningar.

KF: Arbetsgruppen rekommenderar alt kvalificerad revisor
på sikl skall krävas i alla aktiebolag. KF delar arbetsgruppens uppfattning om
riskerna för ekonomisk brottslighet i aktiebolag med litet aktiekapital, vilka
ofta bildats just för alt ge den ende aktieägaren befrielse från personligt
betalningsansvar, och instämmer i rekommendationen. Enligt arbetsgruppens
mening bör målsättningen vara att - i första hand - all ekonomisk verksamhel
som formellt eller reellt kan drivas ulan personligt ansvar skall vara
underkaslad kvalificerad revision. Detta torde innebära att även för samtliga
ekonomiska föreningar sä småningom krav skulle ställas på att revision utföres
av auktoriserade eller godkända revisorer.

I förarbetena lill 1951 års föreningslag anförde
visseriigen departementschefen att enligt hans mening i lagen icke borde
uppställas något krav angående auktoriserade eller godkända revisorer i större
föreningar (prop 1951:34, s. 155). I det förslag till ny föreningslag, som
justitiedepartementet presenterade i maj 1976 (promemoria Ds Ju 1976; 11) hade
emeller-

s. 213 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 213

lid denna princip frångåtts, och efter mönster av
aktiebolagslagen föreslogs bl. a. att minst en revisor skulle vara
auktoriserad, om anlalel anställda hos föreningen under de två senaste
räkenskapsåren i medeltal överstigit 200.

En reform innebärande krav på att revision skall utföras
av auktoriserade eller godkända revisorer i samtliga ekonomiska föreningar
torde dock få lov att anslå viss lid med tanke bl. a. på att tillgången på sådana
revisorer är begränsad och all ett antal sådana revisorer - förutom för
revision av samtliga akliebolag enligi här föreliggande rekommendalion - kan
komma att tas i anspråk i större utsträckning än nu för revision i företag som
drivs i andra former än aktiebolag och ekonomiska föreningar, därest 1974 års
bolagskommitlés förslag på denna punkl blir genomfört. Dessulom lorde det ej
vara lika påkallal att snabbt genomföra en reform innebärande att samtliga
ekonomiska föreningar skall ha auktoriserad eller godkänd revisor, eftersom -
åtminslone för närvarande - risken all någon för planmässig ekonomisk
brottslighet skulle använda sig av föreningsformen torde vara betydligt mindre
än beiräffande aktiebolagsformen.

Om krav på kvalificerad revision införes beträffande
samtliga ekonomiska föreningar finner KF det självklart och oundgängligen
nödvändigl atl med revision utförd av auktoriserad eller godkänd revisor
jämslälles revision som utföres av sådanl revisionsorgan som inrättals vid
centralorganisation för ekonomiska föreningar och för vilket speciella regler
gäller enligt 46 8 2 mom. föreningslagen. Jämför vad ovan anförs om dylika
revisionsorgan under punklen "Beteckning pä revisors verksamhel".

KF hemsläller emellerlid alt begreppel kvalificerad revision
ges nyss

nämnd innebörd, dvs. att det innefattar revision utförd av sådant revisions

organ som avses i 46 6 2 mom. föreningslagen, redan då beslut fattas om

att samtliga aktiebolag måste underkasta sig kvalificerad revision. Det

förhåller sig näu.ligen så att flera av de ekonomiska föreningar, som tillhör

den konsumentkooperativa rörelsen, äger mindre akliebolag med l.ex.

fastighetsförvaltande uppgifter. För dessa bolag utses för närvarande sam

ma revisorer som för de konsumentföreningar som äger bolagen och revi

sion av föreningarna och bolagen sker i ett sammanhang. Del skulle te sig

ytterst egendomligt och dessutom vara opraktiskt om revision av dessa

små akliebolag inle skulle kunna utföras av samma revisorer som granskar

moderföreningarna.--

Sammanfattningsvis får KF således tillstyrka
rekommendationen om kvalificerad revision i samtliga aktiebolag, ehuru med
modifierad innebörd av termen kvalificerad revision.

Svenska Jörsäkringsbolags riksförbund: Riksförbundel
finner en sådan utveckling i och för sig angelägen. I den ansvarsförsäkring för
revisorer som försäkringsbolagen driver har det visat sig atl icke
kvalificerade revisorer ofta är omedvetna om var gränserna för deras
befogenheter går. T. ex, har konstaterats flera fall där sådana revisorer utför
både bokföring och revision i ett företag. Genom förslagel om krav på
kvalificerad revisor motverkas detta. Riksförbundel är dock tveksamt om
tillgången på kvalificerade revisorer är tillräcklig. Riksförbundet vill
därför föreslå atl en annan väg för all höja kvaliteten prövas, nämligen att
krav införs på att revisor skall vara ansluten till någon av
revisorsorganisationerna. I ansvarsförsäkringen för revisorer har den
erfarenhelen gjorts att organisationstillhörighet har en skadebegränsande
verkan. Organisaiionernas eliska regler och den kontroll organisalionerna
själva tillämpar vid upprätthållandet av dessa regler ger en positiv
utveckling.

s. 214 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 214

Svenska handdskammarjörbundet och Sveriges
Industrijörbiind: En förstärkning av de kvalificerade revisorernas ställning
skulle kunna vara av belydelse för borgenärer, leverantörer och andra
intressenter. Mänga gånger torde del även vara till fördel för ägarna atl ha en
kvalificerad revisor som på ett tidigare stadium än som annars kanske skulle ha
varil fallel kan upptäcka ekonomiska eller andra problem i företagen. Särskilt
i fämansföreiag, där ägarkrelsen ofta sammanfaller med förelagsledningen, gör
sig denna synpunki gällande. Arbetsgruppen har bl.a. föreslagil atl
kvaliflcerad revisor på sikt skall krävas i alla aktiebolag. På skäl som
anförts ovan släller sig förbunden posiliva härtill. Genomförandet av förslagel
kommer emellertid alt medföra en väsenllig ökning av efterfrågan på
kvalificerade revisorsljänster. Förbunden vill därför undersiryka vikten av atl
övergången lill den nya ordningen genomförs med beaklande av atl tillgången av
kvalificerade revisorer först säkerställs.

Svenska kommunförbundet: Risken för ekonomisk brottslighet
- inte minst på skatteområdet - torde framför allt föreligga i mindre företag
som saknar kvalificerade revisorer. Arbetsgruppens rekommendalion alt kvalificerad
revisor på sikt skall krävas i alla företag är därför enligt styrelsens mening
väl motiverad.

Stockholms kommun (= kammarkontoret): Arbetsgruppens
mening är att all ekonomisk verksamhel av betydelse skall vara underkastad
kvalificerad revision. Denna tanke fullföljs emellertid inle ulan gruppens
rekommendation blir alt kvalificerad revisor pä sikt skall krävas endasl i
akliebolag. Enligt kammarkontorets mening bör i stället verksamhelens ekonomiska
omfattning oberoende av organisationsform vara avgörande.

Svenska revisorsamfundet: Samfundet tillstyrker förslaget,
som är hell i enlighet med de krav på en kvalificerad revision vi i olika sammanhang
framfört. Som utredningen föreslagit bör en reform genomföras etappvis i sådan
takt alt tillgången på kvalificerade revisorer moisvarar det ökade behovet. Den
ökade efterfrågan på kvalificerade revisorer som skulle bli följden av ett
genomförande av arbetsgruppens förslag bedöms kunna tillgodoses. Under senare
år har en krafiig utökning av antalet kvalificerade revisorer skett till följd
av en ökad utbildningskapacitet. Ett mycket stort antal företag har redan i dag
kvalificerad revisor även i de fall skyldighet därtill inte föreligger enligt
aktiebolagslagen. Övergångsbestämmelserna kan i enlighet med arbetsgruppens
förslag utformas sålunda atl omedelbart vid lagstiftningens ikraftträdande alla
nybildade akliebolag omfattas av skyldigheten att ha kvalificerad revisor och
atl den slutliga övergången för äldre aktiebolag fastställes till den I januari
1982. SRS ansluter sig till arbelsgruppens uttalande om revisionsplikt för
andra associationsformer än aktiebolag och för enskilda rörelseidkare.

Samfundet förutsätter i detta sammanhang all ingen
sänkning sker beträffande de gränser, där auktoriserad revisor krävs. En
reform får sålunda inte medföra några förändringar i behörigheten mellan de
kvalificerade revisorskategorierna till förfång för de godkända revisorerna.

Svenska sparbanksföreningen: Arbetsgruppens rekommendalion
alt kvalificerad revisor på sikl skall krävas i alla akliebolag kan, såsom gruppen
konstaterar, komma atl skapa elt efterfrågeöverskott på sådana revisorer.
Enligt vad föreningen inhämtat är dock Sparbankernas Revisionsbyrå AB väl
rustat att möta en ökad eflerfrågan på dess tjänster. Föreningen lillstyrker
därför genomförandel av arbetsgruppens rekommendation, oavsett om detta sker på
en gång eller successivt på något av de i promemorian diskulerade sätten.

s. 215 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 215

Sveriges bokförings- och revisionsbyråers förbund:
Revisors kompetens kan indelas i Ire delar: teoretisk, praktisk och yrkesetisk.

Rådets
utredning avhandlar i grunden den yrkesetiska frågan. Utbildning och praktik
ger inga garantier för hög yrkesetik. Brottslighet förekommer oberoende härav.
Att lösa den etiska frågan med godkända och auktoriserade revisorer i alla
aktiebolag, och samtidigt lämna övriga revisorer och företagsformer, det måste
anses som en ofullständig utredning. Rådel synes ha lagl huvudvikten vid frågan
kvalificerad eller icke kvalificerad

revisor i
aktiebolag,----- Förutom i aktiebolag föreslås alla företag,

oberoende av rörelseform, ha registrerad revisor. Undantag
bör göras för rörelser som drives i mindre omfattning. Ur anslälldas,
kreditorers och det allmännas synpunkt är det motiverat med en fackmässigt
utarbetad årsredovisning i alla företag.

För att täcka det krav som följer av förslagel i närmasl
lidigare stycke, föreslås inrättandet av kvalificeringen diplomerad revisor
förutom nuvarande auktoriserad och godkänd revisor.

I nuvarande aktiebolagslag förekommer gränsdragningen
mellan kvalificerad och icke kvalificerad revisor. Där lagen i dag talar om
icke kvalificerade bör istället införas "diplomerad revisor".
Gränsdragningarna kan därigenom bibehållas i sin nuvarande form samiidigi som
man tillgodoser höjningen av teoretisk, praktisk och yrkesetisk kvalifikation,

I företag som drivs i större omfattning som enskild firma,
handels- och kommanditbolag bör krav ställas på minst diplomerad revisor,

I föreslagna andelsbolag bör minst diplomerad revisor
förekomma.

I dagens
läge finns en kvalifikationslucka mellan godkända revisorer och övriga
revisorer/icke godkända revisorer, I den sistnämnda gruppen återfinns mängder
av revisorer som besitter god fackutbildning och praktik. Akademiker,
företagsekonomer, f d, taxeringsrevisorer m.fl. betecknas såsom icke
godkända/icke kvalificerade. Diplomeringen av revisorer avser att genom detla förslag
täcka denna lucka. Man får lätl den uppfattningen, atl icke auktoriserade eller
godkända revisorer annars kriminaliseras utan dokumentation härpå genom Rådets
lagförslag! Värt förslag löser kvalificeringen totalt och på ett demokratiskt
sätl. Dessutom är del praktiskt genomförbart genom anpassning på olika sätt som
framgår ovan.

En ny variant av förelagsekonomisk examen föreslås, för
atl bälire tillgodose de teoretiska kraven. Förslaget är utarbetat av SBRF och
kommer inom kort att översändas lill Hermods för kommentarer och senare
överläggningar. Varianten bör kallas "revisionsteknisk linje".

Studierna föreslås ske per korrespondens, i
samarbetsgmpper samt veckoslulskurser. De avslutas med skrivningar vilka är
obligatoriska oberoende av förkunskaper.

Via Liber är Hermods underställd staten, och mest lämpad
atl handha examinationen och kursgenomförandet. Organisationer och
studieförbund kan tillsammans med Hermods genomföra studierna, men examination
sker i Hermods regi.

För att erhålla diplomering fordras;

1. examination
enligt ovan,

2.
minst 5 års
praktik från egen redovisnings- eller revisionsbyrå eller som anställd chef
eller chefsassistent i sådan byrå,

3.
ha erhållit
särskilt registreringsbevis (se under "Ordet revisor"). I
examensnämnden föreslås ingå en representant från kommerskollegium, en från
Skolöverstyrelsen, en från SBRF, en från Hermods och en från Riksskaiteverket!
Tillsammans 5. Hermods representant skall vara ordförande.

s. 216 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 216

Den yrkesetiska frågan kan lösas sålunda;

1. särskild registrering på
länsstyrelse (dokumenterad lagöverträdelse skall häva rätten all ulöva revision
som yrke),

2.
examination,

3. organisation - revisor skall
tillhöra erkänd organisalion för att erhålla diplom. SBRF eller annan
organisalion skall sörja för revisors fortbildning, information och yrkesetisk
självdisciplin.

Svenska företagares riksförbund: Arbetsgruppen redovisar
inte något maierial som styrker atl organiserad eller annan grövre ekonomisk
brottslighet skulle vara särskilt vanlig bland de mindre aktiebolagen, som är
promemorians främsla målgrupp. Så påstås visseriigen från lid till annan i
tidningspress och andra massmedia men någon vederhäftig utredning om detta
saknas så vitt bekant. Arbelsgruppen borde själv ha visat sådant material, med
hänsyn till de vittgående uttalanden gruppen gör. Framförallt gäller detta med
hänsyn till arbetsgruppens rekommendalion att kvalificerad revisor på sikt
skall krävas i alla aktiebolag. Enligt Förbundets uppfattning går detta krav
för långt, I första hand bör företagels ledning få och kunna avgöra hur pass
kvalificerad revisor företaget behöver, och har råd med. Det förhållandet att
ett aktiebolag arbetar utan personligt ansvar för ägaren kan inte vara grund
för att kräva kvalificerad revisor i alla aktiebolag. Frihet från ekonomiskt
ansvar betyder inte frihet från ansvar överhuvudtaget. Både aktieägare och
företagsledning står i ansvar för atl företagen har en lagenlig redovisning och
har ansvar gentemot t. ex. borgenärerna. Att slora akliebolag bör få underkasta
sig särskilda krav när det gäller revisors kompetens - med hänsyn lill bolagets
stora sociala och ekonomiska betydelse - är självklart. Vad här bör gälla
haremellertid helt nyligen övervägts inför den nya aktiebolagslagen. Sedan
dennas ikraftträdande har ej ådagalagts sådana avgörande nya skäl att dessa
regler behöver revideras,

SHlO-FamilJeföretagen och Sveriges köpmannaförbund:
Arbetsgruppen rekommenderar att man på sikt skall kräva kvalificerad revisor i
alla aktiebolag. Härtill har organisationerna ej annan kommentar än att man i
så fall bör ge möjlighet lill en relativt lång övergångstid.

Sveriges redovisningskonsulters förbund: Vi stöder
arbetsgruppens rekommendation att kvaliflcerad revisor på sikt skall krävas i
alla aktiebolag.

När det gäller tillgången på kvalificerade revisorer vet
vi, alt det idag inom vårt förbund finns många ledamöter med mångårig praktisk
verksamhel som redovisningskonsult/revisor. Flertalet av dessa lorde, om de så
önskar, genom ett dispensförfarande kunna erhålla godkännande som revisor. Det
finns nämligen många i denna kategori, som utöver erfarenhet från många års
verksamhet även fullföljer vidareutbildning för att hålla sina kunskaper ä
jour. Det mäste betraktas såsom felaktigt, att dessa skall hållas utanför rättigheten
att använda näringsbeteckningen revision i jämförelse med de, som idag
uppfyller Kommerskollegiums leoretiska och praktiska krav men som besitter
avsevärl mindre praktisk erfarenhet.

Vi tror också atl tillgången på kvalificerad arbelskraft
inom revisions

verksamheten väsentligen kan ökas, om de auktoriserade och godkän

da revisorerna fortsättningsvis ägnar sig åt revision och inte åt redovis

ning. Sisinämnda verksamhetsfält bör förbehållas redovisningskonsul

terna, -----

På sidan 37 i promemorian redovisar arbetsgruppen Kedners
rapport rörande företagskonkurser. Enligt arbetsgruppen belyser denna rapport
behovel av kvalificerad revisor också i små företag. Vår uppfattning är

s. 217 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 217

emellertid, att Kedner benämnl denna funktion företagskonsult
(se sid. 460

m.

Arbetsuppgifterna för en sådan företagskonsult beskriver
Kedner så här:

Organisationsplanering, planering av informalions- och
styrsystem, operativ planering, finansiell planering, rättsfrågor, rådgivning
i personaluibildningsfrågor, företagsvärdering och
generationsskiflesplanering.

Alla dessa aktiviteter är en utmärkt exemplifiering på den
verkställande verksamheten - redovisning - vartill kommer den löpande
bokföringen samt upprättande av bokslut och skattedeklarationer.

På sidorna
23 och 24 exemplifierar arbetsgruppen revisors konsultverksamhet.

I
exemplifieringen saknar vi den mycket viktiga uppgiften all bistå
klientföretaget med ekonomisk planering. Detta är i och för sig förståeligt,
eftersom del inte är en revisorsfunklion enligt vårt förmenande utan fast mera
en funktion tillhörande den verkställande verksamheten - redovisning. En
revisor kan rimligen inte biträda sin klient i budgetarbetet och därefter
uttala sig om eventuella avvikelser i ulfallel,

Däremoi
omfaltar exempelsamlingen bouppteckning och boutredning. Dessa verksamheier
borde inte fä förekomma, då de är juridiska angelägenheter, som inte är
förenliga med varken .evisions- eller redovisningsverksamhet. Sålunda omfaUar
den föreskrivna kollektiva försäkringen mot förmögenhetsföriust inte skador,
som kan uppkomma i samband med bouppteckning och boutredning.

Exemplifieringen slutar med konstaterandet att till
konsultverksamheten kan också räknas rena redovisningsuppdrag. Vi finner
anledning att starkt betona, att inte samma person får utföra såväl redovisning
som revision av ett och samma företag.

Vi vill därför anknyta fill jävsreglerna enligt 1975 års
Aktiebolagslag. Kommerskollegiums första anvisningar till dessa var ganska
strikt hållna med klara gränsdragningar mellan revision (den kontrollerande
funktionen) och redovisning (den verkställande funktionen). Della anser vi
vara riktigt. Sedermera har emellertid i den slutgiltiga utformningen av
jävsreglerna enligt Kommerskollegiums anvisningar en avsevärd uppmjukning
skett, vilket vi anser olyckligt.

Taxeringsnämndsordförandenas
riksförbund: Förbundet kan i huvudsak instämma i vad som framkommer i
arbetsgruppens förslag och rekommendationer. Särskilt vill förbundet
understryka arbelsgruppens rekommendation, all kvalificerad revisor på sikt
skall krävas i alla akliebolag. I aktiebolag där bolagsägaren i realiteten
själv utövar samtliga funktioner och där denne genom bolagsformen befrias från
personligt ansvar för bolagets förbindelser är särskilt påkallat, att
kontrollfunktionen kan utövas av en person med erforderlig kompetens, ulan
bindningar till bolaget.

3. Registrering av revisor

Justitiekanslern: Jag har ingen erinran mot förslaget att
del i aktiebolagsregistret skall intas uppgifter om revisor motsvarande vad
som gäller beträffande bolags ställföreträdare.

Det är
inte arbetsgruppens avsikt alt registreringen skall kombineras med någon
tillsynsverksamhet, I avsniu 3.6 rekommenderar gruppen all kommerskollegium får
en kraftig resursförstärkning för all utöva tillsynsverksamhet på
revisorsområdet. Vid utökad tillsyn skulle kommerskollegium säkeriigen ha stor
nytta av revisorsuppgifterna i aktiebolagsregistrel.

s. 218 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 218

Det hade därför varit värdefullt om arbetsgruppen någol
undersökt möjligheterna att förslagsvis genom datorisering - göra registret
lätiillgängligi för tillsynsmyndigheten.

Det bör påpekas att del föreslagna tillägget till 2 8
tredje punkten aktiebolagsförordningen inle torde täcka de fall där
revisionsbolag utsetts lill revisor.

Riksåklagaren: Jag tillstyrker förslaget att uppgifter om
revisor motsvarande vad som gäller beträffande bolags ställföreträdare intages
i aktiebolagsregistret.

Kammarrätten i Stockholm: Kammarrätten har intet atl
invända mot

förslagel alt det i aktiebolagsregistret skall intagas uppgifler om revisor

motsvarande vad som gäller för bolags ställföreträdare. Beiräffande den

ändring som i anledning av förslaget om registrering av revisor bör göras

av 2 8 försia stycket punkt 3 aktiebolagsförordningen synes del onödigl all

upprepa orden "fullständigt namn" etc. särskilt beträffande revisor.
Stad

gandet kan i stället ges följande lydelse; "fullständigt namn vice

verkställande direktör, firmalecknare och revisor,".
Det synes även med hänsyn till alt regeringen (eller myndighet som regeringen
besiämmer) kan tillåta att svensk medborgare bosatt utom riket eller utländsk
medborgare får vara revisor lämpligt alt uppgift om medborgarskap och hemvist
antecknas i aktiebolagsregistret.

Bankinspektionen: Information om vem som utsetts till
revisor i ett aktiebolag ger intressenterna möjlighel att förvissa sig om
revisorns kompetens.

Riksskatteverket: Arbetsgruppen anför (s, 41) att en
registrering av ifrågavarande slag inte är avsedd att kombineras med någon tillsynsverksamhet,

Akliebolagsregislret vid patent- och registreringsverket,
som förs manu

ellt, fungerar enligt RSVs mening inte tillfredsställande för närvarande,

varför det nu inte är så användbart i samband med tillsynsverksamhet. Om

registret framdeles kommer att föras med hjälp av automatisk databehand

ling öppnar sig emellertid helt andra möjligheter än i dag att använda det. 1

fall ett sådant datoriserat register byggs upp så att det är möjligt att

använda namn som s. k. söknyckel kan man t, ex, myckel lätt ta reda på i

vilka bolag en viss person är registrerad som revisor. Om kommerskolle

gium skulle få en direktansluten dataterminal till ett sådant register, bor

de registret kunna bli till nytta i kollegiets tillsyn över revisorerna. RSV

anser därför att arbetsgruppens uttalande i denna fråga är alltför defen

sivt. -----

1 den föreslagna lydelsen av 10 kap, 2 6 tredje stycket
aktiebolagslagen stadgas att bestämmelserna i 15 6 tillämpas på den
huvudansvarige i de fall då auktoriserat eller godkänt revisionsbolag utsetts
till revisor,

1 förslaget till 10 kap, 15 6 aktiebolagslagen anges i
första meningen att bolagel för registrering skall anmäla vem som utsetts till
revisor.

I 2 8 aktiebolagsförordningen föreslås vidare som etl
tillägg till punkten 3 att "fullständigt namn, personnummer och postadress
beträffande revisor" skall anges i registreringsanmälan. Tillägget täcker
inte de fall då ett revisionsbolag utsetts till revisor varför tilläggets
ordalydelse bör vara "fullständigt namn, personnummer och postadress
beträffande revisor respeklive huvudansvarig i fall då revisionsbolag utsetts
lill revisor".

1 punkten 5 av 3 8 aktiebolagsförordningen har föreslagils
tillägget "eller revisor" i texten. På samma gmnd som nyss anförts,
rörande 2 8 punkt 3 samma förordning, bör detla tillägg ha ordalydelsen
"eller revisor respek-

s. 219 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 219

tive huvudansvarig i fall då revisionsbolag utsetts till
revisor". Detla förutsätier i sin lur atl i 10 kap. 2 8 tredje slyckel
akliebolagslagen föreskrivs att anmälan som där sägs skall lämnas skriftligen
så att aktiebolag som ulsetl revisionsbolag till revisor har nägon handling all
ge in vid registreringsanmälan enligt 3 8 aktiebolagsförordningen.

Kommerskollegium: Skyldighet för akliebolag atl för offentlig
registrering anmäla vem som ulsetls lill revisor i bolaget skulle kunna få
vissa allmänl preventiva effekter av del slag som sägs i promemorian. De synes
dock vara av ganska marginell karaktär. Även om det administrativa besväret för
bolag och registreringsmyndighet också skulle vara litet, är kollegiet något
tveksamt till om värdel av en registrering av det slag som föreslås i
promemorian motiverar de trots alll oundvikliga kostnaderna.

Värdel av ett system med registrering av revisor i
aktiebolag skulle bli större om dels registreringsanmälan förbands med någon
form av bekräftelse från revisorns sida, dels om initiativ lill avregistrering
kunde tas åven av revisorn. Därigenom skulle kunna undvikas de kanske inle helt
ovanliga fallen all som revisor anmäls någon som ej är villig atl ålaga sig
uppdragel eller ens har kännedom om all han utsetts och alt bolag sedan
revisorn avgått - underiåler att föranstalta om nytt revisorsval inom rimlig
lid. Likaså bör registreringsmyndigheten kontrollera atl behörig revisor
utsetts samt möjlighet finnas att ta fram uppgift om viss revisors samtliga
uppdrag.

Patent- och registreringsverket: Skyldighet att för
regisirering anmäla uppgift om revisor gällde enligt 1944 års aktiebolagslag
för bolag med auktoriserad respektive godkänd revisor. 1 och med den nya
aktiebolagslagens ikraftträdande den 1 januari 1977 försvann denna skyldighel.
Skälel härtill lorde ha varit den allmänna strävan till förenklingar och
förbättringar av lagen som var avsiklen med lagstiftningsarbetet. Detta kom
även all gälla registreringsförfarandet hos palenlverket. Borttagande av
skyldigheten att registrera revisor har, såvitt patentverket kunna bedöma,
inte inneburit all verkels kunder upplevt någon försämring av möjligheterna atl
ta del av information om aktiebolagen. Förfrågningar frän allmänheten och
myndigheter angående revisorer förekommer nämligen ytterst sällan. Av bolagens
räkenskapshandlingar framgår vem som är bolagets revisor. Atl nu införa
registrering av revisorer skulle enligt patenlverket innebära en återgång till
ett mera byråkratiskt och betungande arbetssätt utan att någon fördel skulle
vinnas.

Enligt patenlverkets uppfattning skulle tillräckliga
upplysningar angående revisorer kunna inhämtas och tillhandahällas enklast
därigenom alt aktiebolagen ålades atl uppge revisors namn och postadress i den
revisionsberättelse som ärligen skall inges till verket. Om revisionen utförts
av etl revisionsbolag torde det vara tillfyllest alt ange revisionsbolagets
firma och bolagsnummer samt den huvudansvariges namn.

Länsstyrelsen i Stockholms län: Länsstyrelsen ansluter sig
lill delta förslag och motiveringarna härför.

Lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi:
Registrering av revisor i l.ex. aktiebolags-, föreningsregister och - i vissa
fall - i register över handelsbolag (jfr SOU 1978:67 "Nya bolagsregler
m.m.") har i vissa sammanhang en uppgifl att fylla. Frågan måsle dock ses
i relalion till revisors tystnadsplikt. Revisor som är förhindrad att uttala
sig fullt ut om bolagets ställning m. m. kan i vissa fall ge den frågande en
felaktig bild.

Vidare hänger frågan samman med innehållet av revisors
arbete. LSMS anser del emellertid rimligt att revisor registreras, dock all
uppgift om namn och person-/organisationsnummer torde vara tillräckliga. Övriga

s. 220 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 220

uppgifier, adress m.m., ändras ofta och kan lämpligen nås
via andra, officiella, regisler, t. ex. register hos tillsynsmyndighet. En
frivillig uppgifl i registret kan vara markering om atl revisor är auktoriserad
och/eller godkänd.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Länsstyrelsen
lillstyrker detta förslag. Registreringen bör enligt länsstyrelsens mening
komma alt få positiva effekler. Intressenter av olika slag kan förvissa sig om
all revisor utsetts och all denne är behörig. Registreringen lorde också komma
atl stärka revisorns ställning, vilket arbetsgruppen påpekal.

Enligt länsstyrelsens mening är detta en angelägen fråga.
Länsstyrelsen tillstyrker således, atl de föreslagna ändringama i
akliebolagslagen och aktiebolagsförordningen genomföres,

FAR: Arbelsgruppen föreslår att det i aktiebolagsregistrel
skall intas uppgifter om revisor molsvarande vad som gäller beiräffande bolags
ställföreträdare (3.3). FAR ställer sig positiv till all på della sätl
revisorer blir registrerade och uppgifterna om revisorer därmed tillgängliga
för allmänheten. Förslagel lill ändring av ABL 10 kap. 15 8 ger därutöver
revisorn möjlighet att själv lill Palenl- och Registreringsverkel anmäla sin
avgång som revisor i ell bolag, en möjlighet som nu saknas. En molsvarande
regislreringsplikt för kvalificerade revisorer fanns i 1944 års aktiebolagslag
men slopades under de nordiska samordningsslrävandena vid den nya lagens
utarbetande.

FAR anser till skillnad frän arbetsgruppen att PRV även
bör åläggas bevakning av alt behörig kvalificerad revisor finns. Med nuvarande
datatekniska hjälpmedel för hantering av bolagens registreringspliktiga uppgifter
torde det knappasl medföra alllför stora extra insatser all konlrollera all
vald revisor är behörig. Om behörig revisor inle utses inom Ire år bör detta
enligt FAR vara en likvidalionsgmndande anledning varför ABL 13 kap. 4 6 bör
kompletteras i detta avseende.

FAR vill förorda att förslagel till ändring av
aktiebolagsförordningen 3 8 5 skall följas av etl tillägg lill 3 8 8 i samma
förordning med innebörden att revisor vid nyval måste underteckna handling som
visar att han accepterat uppdraget. Syftet är att förhindra att revisorsval
förrättas och registreras utan revisors vetskap.

Föreningen Sveriges ta.xeiingsi-evisorer: Föreningen
lillstyrker detta förslag. Del kommer alt stärka revisorns ställning, vilkel är
en angelägen uppgifl. Genom registreringen kommer olika intressenter att kunna
förvissa sig om alt revisor utsetts i företaget och kontrollera atl
vederbörande är behörig. En viktig konsekvens blir också att revisom får en
mera officiell ställning gentemot utomstående intressenter. De kan kontrollera,
att han är behörig. De har möjlighet att få konlakl med honom.

Institutet för intern revision: Institutet har intet att
erinra mot arbetsgruppens förslag rörande aktiebolagsregistret.

LRF: Registrering av revisor i aktiebolagsregistret synes
under övriga givna förutsättningar vara ägnat att stärka revisorernas
ställning. För alt åsyftade fördelar skall nå full effekl erfordras emellertid
en resursförstärkning hos PRV så att de nuvarande handläggningstiderna
avsevärt nedbringas.

SACOISR (= Civilekonomernas riksförbund): Denna åtgärd
synes välmotiverad då samtliga funktionärer enligt aktiebolagslagen härigenom
finns regisirerade på ett och samma dokument. Della underlättar intressenternas
insyn vad gäller de i respektive akliebolag aktuella funktionärerna.
Registreringen kan även ligga till grund för bevakning av att kompetenta
revisorer väljs.

s. 221 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 221

KF: I den mån revisionsplikt införs för andra
företagsformer än aktiebolag bör enligt ett ullalande av arbetsgmppen på s. 41
motsvarande registrering ske också i dessa fall. KF konslalerar i samband med
detla uttalande atl del beträffande ekonomiska föreningar sedan länge
föreligger revisionsplikl - något som också arbetsgruppen varit väl medveten
om, se l.ex. promemorian s. 21. Arbetsgruppen haremellertid inte föreslagit
ändringar i lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar (nedan kallad
föreningslagen) i vare sig detta eller något annat avseende. KF har likväl inle
anlagit att della förhållande bör lolkas så all arbetsgruppen ansett att de
ekonomiska föreningarna skulle stå ulanför reformen. Utevaron av konkreta förslag
till ändring i föreningslagen torde möjligen kunna förklaras med att hela denna
lag f n. är föremål för översyn.

KF har inga invändningar emot föreslaget vad gäller
registrering av aktiebolags revisorer. Att i de länsvis förda
föreningsregistren la in uppgifler om föreningarnas revisorer torde inle
heller behöva medföra några slörre problem.

1974 års bolagskommitté har i sitt delbetänkande Nya
bolagsregler m. m.

(SOU 1978:67) föreslagil bestämmelser om ganska omfattande revisions

plikl för andra företagsformer än aktiebolag och ekonomiska föreningar.

För de av förslagel berörda förelagen föreligger registreringsplikt enligt

handelsbolagsregislerlagen. Del torde därför inte möta oöverstigliga

hinder att även beträffande dem införa bestämmelser om revisorsregistre

ring, därest bolagskommitténs förslag om revisionsplikt skulle komma alt

genomföras.----

Sammanfattningsvis får KF således tillstyrka förslaget om
registrering av revisorer i aktiebolagsregistrel.

Svenska bankföreningen: Enligt förslaget skall i 10 kap 15
6 aktiebolagslagen upptas en beslämmelse om skyldighet för aktiebolag att
successivt till Palentverket anmäla vem som utsetts till revisor.
Bankföreningen anser atl sådan anmälan när den avser auktoriserad eller godkänd
revisor skall ge besked därom.

Svenska försäkringsbolags riksförbund: Riksförbundet
tillstyrker denna bestämmelse. Molsvarande uppgifter om revisor bör enligt
riksförbundets mening intas även i register över ekonomiska föreningar,
försäkringsbolag, m.n.

Svenska handelskammarförbundet och Sveriges
industriförbund: Förbunden har inte någol att invända mol att del i
aktiebolagsregistret intas uppgifter om revisor motsvarande vad som gäller
beträffande aktiebolags ställföreträdare.

Stockholms kommun (kammarkonloret): Arbetsgruppens förslag
att det i aktiebolagsregistrel skall intas uppgifter om revisor, motsvarande
vad som gäller beträffande bolags ställföreträdare, tillstyrks. Nyttan härav
torde dock kunna lillvaratas först när de brisier som f n. vidlåter patenl-och
registreringsverkets bolagsregister undanröjts. Ett utredningsarbete med denna
inriktning bedrives ocksä, enligt vad som under hand inhämtats, sedan hösten
år 1977 av statskontoret. Arbetet har dock främst inriktats mot patent- och
registreringsverkets bolagsbyrås interna situation. Krav och önskemål från
byråns avnämare, lill vilka också kommunen hör, har inle systematiskt
kartlagts.

Det är angelägel alt bolagsregistret ges en sådan
uppläggning att det också kan fungera som etl effektivt hjälpmedel för bl. a.
polisen och skatteadministrationen när det gäller atl stävja ekonomisk
brottslighet. Icke minst en snabb åtkomst till uppgifter i registret måste i
framtiden

s. 222 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 222

garanteras. Etl annat krav som måste ställas på registret
är atl sammanställningar över samtliga bolag, där exempelvis en viss revisor
är engagerad, snabbt kan erhållas. Med nuvarande registerlösning är delta i
dagsläget förenal med mycket höga kosinader.

Svenska revisorsamfundet: Samfundet lillslyrker förslagel.

Svenska sparbanksföreningen: Föreningen kan i och för sig
tillstyrka förslaget. Del bör inle medföra nägol nämnvärt extraarbete för
bolagen all lämna sädana uppgifter. Däremot kan förslaget vara tveksamt mot bakgrund
av Patent- och registreringsverkets bolagsbyrås möjligheteratt sköta sina
serviceuppgifter mot allmänheten på etl tillfredsställande sätt.

Svenska företagares riksjörbund: Med hänsyn lill elt av de
syften som anges i promemorian, nämligen att myndigheler som arbetar med frågor
om ekonomisk brottslighet skall kunna vända sig direkt till revisor, ställer
sig Förbundel avvisande till förslaget. Betänksamheten försiärks av senare i
promemorian kommande förslag om uppmjukning av revisors tystnadsplikt.
Förbundet har förvisso ingel inlresse av atl skydda brottslingar men anser atl
vad som måste betecknas som brotlsspaning bör bedrivas enligt de regler som
redan gäller för sådan spaning. Vad angår allmänhelens m.fl. intressen av
informalion om utseende av revisor och dennes kompetens kan detta i allmänhet
säkert tillgodoses genom en hänvändelse lill företagsledningen. Lyckas inte
detta, kan senasle årsredovisning lätt rekvireras hos patent- och
registreringsverket. Har årsredovisning ej ingivils för senare är, är delta
självfallet en signal till försiktighet. I sådanl fall skulle förmodligen inte
heller registrets uppgifter om revisor vara akluella.

SHIO-Familjeföretagen och Sveriges köpmannaförbund: Under
förutsättning att registret kan hållas ä jour har organisalionerna ej någon invändning
mol en sädan registrering.

Sveriges redovisningskonsulters Jörbund: Vi biträder
förslagel att det i aktiebolagsregistret skall intagas uppgifter om revisor
motsvarande vad som gäller beträffande bolags ställföreträdare.

Av sidan 42 i promemorian framgår atl för del fall
auktoriserat eller godkänt revisionsbolag utsetts till revisor, bör
bestämmelsen lillämpas på den för revisionen huvudansvarige. Detta finner vi
olämpligt. I stället bör registreringen avse revisionsbolagets
organisationsnummer, annars tycker vi, att avsiklen med godkänl eller
auktoriserat revisionsbolag förfelats.

4. Beteckning på revisors verksamhet

Justitiekanslern: Enligt min mening bör man i denna del
överväga bara en sak, nämligen atl förbehålla titeln revisor åt de
kvalificerade revisorerna. Om denna väg inte anses framkomlig, finns ingen
anledning alt göra något alls. Atl tillåla Per Persson att kalla sig revisor
men förbjuda honom atl kalla verksamheten för revisionskontor e. d, är inte
bara motsägelsefullt utan också verkningslöst.

Riksåklagaren: På skäl arbetsgruppen anfört torde det inte
vara praktiskt genomförbart att förbehålla de kvalificerade revisorerna lileln
revisor. Enligt min mening är det ej heller lämpligt att införa etl förbud för
annan än kvalificerad revisor att använda ordet revision vid beleckning av sin
näringsverksamhet. Det förefaller främmande all särbehandla ell i branschen så
vanligt förekommande och för allmänheten känt begrepp som revisionsbyrå.
Dessulom torde ell förbud av angivet slag myckel läll kunna kringgås och
därigenom bli mer eller mindre verkningslöst. I vart

s. 223 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 223

fall torde tillräckliga skäl för kriminalisering i della
sammanhang ej föreligga.

Överåklagaren 1 Göteborgs åklagardistrikt: Förslaget alt
införa etl straffsanktionerat förbud för andra än kvalificerade revisorer all
använda ordel revision vid beteckning av näringsverksamhet avsiyrks.
Restriktivitet bör iakttas med nya straffstadganden. Det straffrättsliga
förfarandet är förhållandevis resurskrävande och bör därför användas i så
begränsad utsträckning som möjligt. Del framlagda förslagel kan ej anses
omistligt. Andra vägar bör finnas för atl framhålla värdel av de kvalificerade
revisorernas tjänster.

Överåklagaren i Malmö åklagardistrikt: All svaga revisorer
genom brist på kontroll, på grund av okunnighet eller vårdslöshet indirekl
medverkai till ekonomisk brottslighet finns flera exempel på. Arbetsgruppen lar
i detla sammanhang upp frågan om inle titeln revisor borde vara lagligen
skyddad men förkastar tanken enär den bedömes som ej praktiskt genomförbar
bl.a. enär begreppel revisor har en sådan fast förankring hos allmänheten. De
skäl som anföres från arbetsgruppen utgör enligt min mening inte tillräcklig
grund för att ej genomföra en lagsliftning om skydd för revisorstiteln så att
endast den som är auktoriserad eller godkänd skall ha rätt att kalla sig
revisor. Givetvis bör en sådan lagstiftning genomföras successivt under en
övergångstid. Till en början bör arbetsgruppens förslag om skydd för ordet
revision eller sammansättningar med eller avledningar av della ord genomföras.
Här kan förutom vad som framhålles från arbetsgruppens sida anföras att
eftersom envar kan starta en revisionsbyrå och därvid kalla sig
"företagskonsult", "skattekonsult" etc. är detla ägnat att
vilseleda allmänheten. En företagskonsult, som företar revisioner och fillika
är skattekonsult, associeras lätt till person med civilekonomisk utbildning.
Allmänheten utsattes på så vis för ett s. a. s. legaliserat bedrägeri. Tillika
bör innan titeln revisor blir lagligen skyddad arbetsgruppens rekommendation
att kvalificerad revisor på sikl skall krävas i alla aktiebolag -vilket bör
utsträckas till större handelsbolag - genomföras.

Länsåklagaren i Malmöhus län: Förslaget om förbud för
andra än auktoriserade eller godkända revisorer och revisionsbolag atl i firma
eller eljesi vid beteckning av sin näringsverksamhet använda ordet revision
eller sammansättningar med eller avledningar av detla ord är alllför ingripande
och dessutom ganska verkningslöst. Det förefaller främmande alt i detta
sammanhang "monopolisera" ett så pass vanligl ord som revision. Om en
byrå t. ex. heter Anderssons revisionsbyrå kan firmanamnet lätl ändras till
revisor Anderssons byrå och därigenom göra ell lika vederhäftigt intryck.
Bättre vore väl att avvakta och senare, efter eventuellt genomförande av
auktorisationsreformen - "monopolisera" titeln revisor som tjänstebenämning
på auktoriserade revisorer. Övriga "siffergranskare" kunde dä
lämpligen - liksom tidigare - benämnas godkända granskningsmän.

Länsåklagaren i Ålvsborgs län: Även om skäl kan finnas för
att skydda beteckningen förde kvalificerade revisorernas verksamhet
ifrågasattes om den straffsanklionerade bestämmelsen i förslagel till ny 31 8 i
revisorsförordningen bör genomföras. Regeln skulle leda till
tolkningssvårigheler och vara möjlig att kringgå. Skyddet för revisionen bör
motsvara vad som gäller för advokat enligt 17 kap 15 6 brottsbalken, alltså så
som det nu är i 30 8 revisorsförordningen.

Länsåklagaren för speciella mål: iag ansluter mig lill arbetsgruppens
förslag som syftar till att stärka revisorernas ställning saml i viss omfattning
skydda revisorsnamnet.

s. 224 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 224

Kammarrätten i Siockholm: Kammarrätten ställer sig tveksam
till förslagel att endast de auktoriserade eller godkända revisorerna eller
revisionsbolagen skulle få använda sig av ordel revision eller sammansättningar
med eller avledningar av detta ord i sin firma. Man vill härigenom införa ett
skydd för ett så pass allmänt begrepp som revision. Det kan ifrågasättas om den
personkrets, som avses skola skyddas, förstår innebörden av att vissa
firmabeteckningar saknar exempelvis ordet revision och i slället använder ordet
granskning.

Bankinspektionen: Ett firmaskydd för de kvalificerade
revisorernas verksamhel skulle innebära en angelägen förstärkning av dessa
revisorers ställning och etl skydd för den som i framliden behöver anlita en
revisionsbyrå.

Riksskatteverket: Förslaget all endast auktoriserade och
godkända revi

sorer skall fä använda ordet "revision" i beteckningen på sin
verksamhet

kan, enligt RSV;s uppfattning, fylla den funktionen att allmänheten upp

lyses om att de revisorer som får använda "revision" i nämnda
beleckning

uppfyller vissa kvalitetskrav, RSV anser däremot inte att den föreslagna

regeln på nägot sätt kommer att motverka ekonomisk brottslighet,

Arbelsgruppen föreslår att en ny 31 6 införs i
förordningen om auktorisation och godkännande av revisorer. 1 paragrafen
förbjuds generellt användandet av ordet revision eller sammansättningar med
eller avledningar av delta ord i firma eller eljesi vid beteckning av
näringsverksamhet. Det finns emellertid andra typer av revision än den som har
med bokföring atl göra. Begreppet revisionsbesiktning torde t. ex, användas i
olika sammanhang, RSV förordar därför atl "näringsverksamhet" i den
föreslagna författningstexten inskränks till "näringsverksamhet av den
art som avses i denna förordning", så att regeln får en lämplig
avgränsning.

Kommerskollegium: Kollegiet avstyrker förslaget. Om det
tidigare nämnda förslaget att till revisor i akliebolag skall ulses
auktoriserad eller godkänd revisor genomförs, torde marknadsutrymmet för andra
yrkesutövare som benämner sig revisor minska betydligt, Akliebolag och till
dem knutna personer skulle mer eller mindre automatiskt ledas till att även för
uppgifler av annal slag än revision anlita kvalificerade yrkesmän. Förhållandena
på aktiebolagsomrädet skulle med all säkerhet också slå igenom ifråga om andra
rörelseformer.

Förslagel om kvalificerad revision i alla aktiebolag
innebär ej förbud mol alt lill (med-) revisor i aktiebolag och andra
företagsformer utse annan än auktoriserad eller godkänd revisor. Till revisor
kan således ulses även den som yrkesmässigt ulövar revision utan atl inneha
auklorisalion eller godkännande. Kollegiel finner det svårt ansluta sig till
tanken att den som ulövar en tillåten verksamhet skulle förbjudas att åsätla
denna en beteckning som överensstämmer med de verkliga förhållandena.

Även skäl av praktisk natur kan anföras mot förslaget. Ett
inte obetydligt arbete lorde få nedläggas på alt kontrollera förbudets
efterlevnad. Inte minst torde frågan om ordet "revision" i visst fall
använts för att beteckna näringsverksamhet eller ej komma all föranleda närmast
oändligt utdragna diskussioner. Utrymmet för produktiva älgärder på
revisionsområdet är så stort att det måste ifrågasättas om myndighelernas
begränsade resurser skall tas i anspråk för uppgifier av så ringa vikt som det
här är fråga om,

1 detla sammanhang vill kollegiel någol kommentera det
förhållandet att arbetsgruppen ifrågasatt de i 11 och 1888 revisorskungörelsen
intagna förbuden all i revisionsbolags firma intaga orden auktoriserad
respektive auktoriserad eller godkänd, Arbelsgruppen har härvidlag anfört alt
risken

s. 225 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 225

för missbruk måste vägas mol den fördel allmänheten skulle
ha av att i firman angavs all fråga är om en kvalificerad byrå.

Det torde inle allför sällan komma all inträffa -
exempelvis genom ensamägares frånfälle - atl auktoriserat eller godkänl revisionsbolag
kommer i den situationen all auktorisationen eller godkännandet ej längre kan
bestå. Det kan förutses att regisirering av ny firma i sådanl fall inte sällan
skulle komma till stånd först efter avsevärd lidsuldräkl. För atl undvika att
vilseledande beteckning på revisionsbyrå uppkommer i bl. a. sådana silualioner
har införts bestämmelserna i II och 18 88 revisorskungörelsen. Dessa hindrar
självfallel inle all byråns formella status på andra sätl förmedlas till
allmänheten, exempelvis alt på brevpapper och andra handlingar anges "NN
Revisionsbyrå AB - auktoriserat revisionsbolag". Så sker regelmässigt
idag.

Det är svårt se alt del för den hjälpsökande allmänheten
skulle innebära några nämnvärda förbättringar om orden auktoriserad eller
godkänd fick ingå även i revisionsbolags firma. Från revisorshåll har lill
kollegiel ej framförls annal än att dagens system fungerar helt
tillfredsställande.

Skånes handelskammare: Handelskammaren släller sig i viss
mån tveksam till detta förslag. Ordet "revision" förekommer i en del
sammanhang, ocksä ulanför de verksamhelsfäll som är de kvalificerade
revisorernas. Om en tjänste- eller yrkesbeteckning skall förbehållas en viss
kategori bör det vara möjligt alt göra en klar avgränsning gentemot näraliggande
verksamhet. Så är måhända inte fallel i förevarande sammanhang. Under
ålminstone en övergångstid kommer vidare elt antal mindre företag att få anlita
ej kvalificerade revisorer. Det torde vara inkonsekvent alt inle medge dessa
redovisningsförelag alt vid beteckning av sin näringsverksamhet få använda
ordet revision. Mot bakgrund av det sagda bör enligt Handelskammarens mening
den föreslagna regeln i vart fall inte införas förrän kravel atl alla företag
skall anlila kvalificerade revisorer har kunnal genomföras.

Patent- och registreringsverket: Enligt
ulredningsförslagel skall endast kvalificerade revisorer i sin firma eller vid
beteckning av sin näringsverksamhet begagna uttrycket revision. Som lidigare
framhållils är det ofta förekommande att revisionsuppdrag utföres av icke
kvalificerade revisorer utan att anmärkning har riktats mot deras säu au sköta
uppdragen. Palenlverket har svårt att förstå skälen för alt beröva en duglig
yrkeskår rätten att bedriva sin yrkesgärning under en beteckning som adekvat
anger verksamhetens art. Det framlagda förslagel framstår dessutom som föga
effektivt och knappast ägnat atl främja det intresse som BRÅ vill tillgodose,
eflersom förbudet inle skall avse användandet av beteckningen revisor.

Patentverket avstyrker därför förslaget i denna del.

Näringsfrihetsombudsmannen: Arbetsgruppen har lämnal vissa
förslag och rekommendationer som syftar till atl stödja "de kunniga och
seriösa revisorernas" verksamhel. Därmed åsyftas uppenbarligen sådana revisorer
eller revisionsbolag som auktoriserats eller godkänts av kommerskollegium.
Dessa revisorer och bolag har genom den offentliga auktorisationen respektive
godkännandet givits ett visst försteg i konkurrensen gentemot övriga revisorer
eller revisionsbolag. Uppenbarligen finns det ett stort anlal kunniga revisorer
utanför de av kollegiet auktoriserade eller godkända revisorernas krets. Det
finns sålunda för närvarande etl relativt bretl utbud av revisionstjänster.
Priset på dessa tjänster torde variera beroende på tjänstens kvalitet
respektive revisionsföremålels omfattning och svårighetsgrad. En köpare har i
dagens läge möjlighet atl med beaktan- 15 Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 143. Bilagcdcl

s. 226 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 226

de av kvalilet och pris välja inom ett varieral utbud av
revisionsljänsler. Förslaget atl förbjuda andra än auktoriserade eller godkända
revisorer och revisionsbolag att i firma eller eljest vid beteckning av
näringsutövning använda ordet revision eller sammansättningar med eller
avledningar av detla ord skulle medföra en pålaglig begränsning av konkurrensen
med fara för skadlig verkan såväl på prisbildningen för här ifrågavarande tjänster
som för annans näringsulövning. Del synes inte sannolikt atl del föreslagna
systemet skulle kunna ha någon så påtaglig effekt i kampen mol den ekonomiska
brottsligheten alt del skulle uppväga nyssnämnda nackdelar från
konkurrenssynpunkt. Förslaget avstyrkes därför.

Länsstyrelsen i Siockholms län: Länsstyrelsen har i och
för sig ingel alt erinra mol della förslag men ställer sig iveksam till
förfarandel all beröva existerande förelag deras kanske väl inarbetade
firmanamn. En alternativ lösning vore atl i stället tillåta kvalificerade
revisorer och revisionsbolag all i sina firmor använda beteckningen godkänd
eller auktoriserad. (Åven arbetsgruppen ifrågasätter ju, om de nuvarande
bestämmelserna i 11 och 18 88 revisorskungörelsen skall behållas - sidan 44 i
promemorian).

Lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi:
Kommerskollegiums verksamhet vid regisirering av revisor bör i första hand
utgöras av en allmän prövning huruvida revisor besitter erforderiigl
grundkunnande (jfr avsnitt 2.2). Anledning saknas alt slälla kravel på
användning av revisorsbegreppet högre än godkännande vid sådan prövning.
Godkänd revisor skall registreras i kommerskollegiums register. Beteckningen
revisor kan då knytas till nämnda registrering. Det får sedan ingå i
kommerskollegiums tillsynsverksamhet att bedöma huruvida registreringen skall
kvarslå.

Länsstyrelsen i Göleborgs och Bohus län: Länsstyrelsen
vill inle motsätta sig förslaget. Om det genomföres, kommer det att fungera
som ell stöd för de seriösa och kompetenta revisorerna.

Länsstyrelsen i Malmöhus län: Förslagel alt ordel revision
eller sammansättningar med eller avledningar av detta ord endast fär användas
i firmanamn av auktoriserad eller godkänd revisor eller revisionsbolag synes
icke uppfylla avsett ändamål, nämligen atl stödja de seriösa och kompetenta
revisorerna. Enligt arbetsgruppen är det icke praktiskt möjligt att förbehålla
titeln revisor åt de kvalificerade revisorerna. Det innebär, att även personer
utan egentlig kompetens har möjlighel att inregistrera i aktiebolagsregistret
"revisor NN AB" och under sådan firmabeteckning bedriva såväl
bokförings- som revisionsverksamhet. Under sådana förhållanden är det svårt
att inse hur arbetsgruppens förslag skall kunna utgöra ett stöd för de
kvalificerade revisorerna.

FAR: FAR tillstyrker arbetsgruppens förslag. Från allmän
synpunkt vore ett skydd även för beteckningen revisor angeläget, men med hänsyn
till atl "revisor" betecknar både en funktion och en titel synes det
i dag stöta pä praktiska problem att införa ett sådanl skydd.

Föreningen Sveriges laxeringsrevisorer: Förslagel synes -
om det genomföres - kunna verka som ell stöd för seriösa och kompetenta revisorer.
Om man genomför förslagen om registrering av revisor och att alla revisorer i
bolag skall vara godkända eller auktoriserade synes dock firmabeteckningen
vara av relativt underordnad belydelse.

Institutet för inlern revision: Institutet kan inte
biträda arbelsgruppens förslag att i lagstiftning införa en regel av innebörd
all andra ån auktoriserade och godkända revisorer och revisionsbolag ej får i
firma eller eljesi vid beleckning av sin näringsverksamhet använda ordet
revision. Som redan framhålls av arbetsgruppen finns inga förutsättningar att
skydda titeln

s. 227 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 227

revisor. Sä länge sådana fömlsätlningar saknas kan enligt
institutets mening någol effektivt skydd av ordel revision som beleckning av
en näringsverksamhet inte åstadkommas.

LRF: Man lorde kunna konstatera all del med nuvarande och
ev. utökade utbildningsresurser inle borde föreligga nägon brisl i tillgången
på kvalificerade revisorer. Arbetsgruppen slyrker alt del finns goda möjligheter
lill komplellering för dem som idag inle har formell kompetens.

Vi anser all föreskrifterna kan utformas på angivet säll
samt atl reglerna införes med hänsynslagande till erforderlig övergångstid. En
del prakliska problem synes dock återstå att lösa (t. ex. uppgifler i
yrkesregisier av olika slag).

SACOISR f= Civilekonomernas riksförbund): På sikt är detta
något som bör eftersträvas. Med hänsyn till all remissen ej visar i vilken
utsträckning kvalificerad revision finns alt tillgå förutsattes givelvis en
övergångsperiod som beaklar tillgången på kvalificerade revisorer.

KF: KF vill ifrågasätta om inle samma skäl som talar emot
atl förbehålla de auktoriserade och godkända revisorerna lileln revisor också
slarki lalar emot att förbehålla dem ordet revision på del sätt här
föreslagits. Revision är ett allmänt använt ord, som i dag betecknar samtliga
lyper av revisorsverksamhet, alltså även uppdrag som utföres av revisorer,
vilka inte är kvalificerade på särskilt sätt. Om arbetsgruppen acceplerar all
ordel revisor används i denna mycket vida belydelse. är det svårt atl förslå
hur ordet revision skulle kunna ges en mera begränsad och kvalificerad
innebörd. Till skillnad från l.ex. advokatverksamhet, som endast kan bedrivas
av medlem i Sveriges advokatsamfund, kommer revision i betydelsen "de
uppgifter som åvilar en revisor" även i fortsättningen i många fall att
kunna utföras av revisorer som inte har speciell kompetens.

Arbelsgruppen har genom sitt förslag velal åsladkomma etl
skydd för beteckningen på de auktoriserade eller godkända revisorernas
verksamhet och en kvalitetsgaranti för den som vänder sig till en
revisionsfirma. Gruppen konslalerar all om revisor vid hänvändelse till
allmänheten angav sin kompetens, detta skulle tjäna som en vägledning för
avnämarna, och arbetsgruppen ifrågasätter därför om inle förbuden i
revisorskungörelsen II 8 försia
slyckel och 18 8 mol atl använda orden auktoriserad eller godkänd i
revisionsföretags firma bör upphävas.

Som torde ha framgått av ovanstående är KF myckel iveksaml
angående lämplighelen i att förbjuda användandet av ordet revision i annan
firma än auktoriserad eller godkänd revisors firma. KF avslyrker därför
förslaget i denna del och förordar att man nöjer sig med att upphäva nyssnämnda
förbud i 88 11 och 18 revisorskungörelsen. Härigenom skulle berörda revisorer
få en möjlighel atl i bolagsfirman upplysa allmänheten om sin kompetens.

Därest den föreslagna reformen likväl skulle komma att
genomföras, finner KF del synnerligen angelägel all lagstiftaren tydligt och
klart anger vad som innefattas i lagtextens ullryck "eller eljesi vid
beteckning av sin näringsverksamhet". Med tanke på den stora användning
som ordet revision i praktiken har är det nämligen annars risk att denna
formulering kommer alt medföra lillämpningssvårigheler.

KF skall här lämna ell exempel på de tolkningsproblem, som
kan uppkomma. I 46 8 2 mom. föreningslagen stadgas bl. a.: "Finnes hos
sammanslulning med ändamål att handhava gemensamma uppgifier för föreningar
särskilt revisionsorgan inrättat, må sammanslutningen eller, där revisionsorganet
utgör juridisk person, denna kunna utses lill revisor." Vid KF,

s. 228 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 228

som är centralorganisation för cirka 160
konsumentföreningar saml etl tjugotal produktions- och begravningsföreningar
runt om i landet, finns ett dylikl revisionsorgan, benämnl Föreningsrevisionen.
Till revisorer i de olika konsumentföreningarna skall enligt föreningarnas
sladgar utses dels KF (dvs. i praktiken Föreningsrevisionen), dels ett anlal
lokala revisorer (dvs. i prakliken lekmän i föreningarna). Inom
Föreningsrevisionen ulföres kvalificerat revisionsarbete av icke-aukioriserade
yrkesrevisorer med ofta lika god teoretisk bakgrund som auktoriserade revisorer
och dessutom med stor yrkeserfarenhet. År det, om arbelsgruppens förslag
genomföres, i fortsättningen tillätet för KF all använda en benämning, i vilken
ordel revision ingär, på här beskrivet organ? Med andra ord: Är här fråga om
"beteckning av näringsverksamhet"?

KF anser emellerlid atl berört stadgande, om reformen genomföres,

även ur en annan synpunkt bör ges en något annorlunda utformning än

arbelsgruppen föreslagil. KF delar arbetsgruppens uppfallning atl rätten

atl i firma etc. använda ordet revision bör vara förbehållen revisorer som

bedriver kvalificerad revision. Sädana, ovan beskrivna, klarl kompetenta

revisionsorgan som inrättats vid centralorganisation för ekonomiska för

eningar och även kan vara organiserade som självsländiga juridiska

personer - bör därior i stadgandet jämställas med auktoriserade och

godkända revisorer och revisionsbolag i fråga om rälien atl i firma etc.

använda ordet revision. Av samtliga dessa revisionsorgan utföres nämligen

kvalificerad revision. - Jämför vad som anföres i samband med kravet på

kvalificerad revision i samtliga aktiebolag.

Sammanfattningsvis får KF således avstyrka förslaget atl
endast auktoriserade eller godkända revisorer eller revisionsbolag i firma
eller eljest vid beteckning på sin näringsverksamhet skall få använda ordet
revision, men däremoi förorda all förbuden i revisorskungörelsen mol att
använda orden auktoriserad eller godkänd i revisionsföretags firma upphäves.

Svenska försäkringsbolags riksförbund: Riksförbundel
tvivlar på att den föreslagna lagbestämmelsen kan slå igenom även om elt
straffsladgande knyts till förbudet. Revision är som gruppen påpekar etl
allmänl ord och har ingen entydig innebörd. Riksförbundel vill i stället
föreslå atl ett särskilt begrepp införs som avser revision utförd av
auktoriserad eller godkänd revisor (t. ex. auktoriserad revision, etc).

Svenska handelskammarförbundet och Sveriges
industriförbund: Såvitt förbunden idag kan bedöma kommer åtskilligt
revisionsarbete även fortsättningsvis under relativt lång tid alt ulföras av
icke kvalificerade revisorer. Man har därvid all beakta all förslag även
framlagts all ekonomisk verksamhet av viss betydenhet som inte bedrivs i
aktiebolagsform skall vara föremål för revision. Med hänsyn härtill synes del
för närvarande inte lämpligt alt förbjuda de icke kvalificerade revisorema atl
använda ordet revision i sin firma.

Svenska kommunförbundet: Lika litet som del är praktiskt
möjligt eller ens önskvärt all förbehålla lileln revisor åt de kvalificerade
revisorerna -vilket diskuterats av arbetsgruppen - lika litel kan ordel
revision som beteckning på näringsverksamhet reserveras för auktoriserade eller
godkända revisorer och revisionsbolag. Arbelsgruppens förslag skulle bl.a.
innebära, alt Svenska kommunförbundets revisionsavdelning, som har ca 250
anslällda, varav etl liolal auktoriserade revisorer, och som bilräder
primärkommuner, landsting, kyrkliga kommuner samt aktiebolag och stiftelser
inom den kommunala seklorn med yrkesrevision, inte längre skulle kunna bedriva
sin verksamhel med bibehållande av den vedertagna be-

s. 229 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 229

teckningen. Förbudet skulle också komma all gälla de
revisionskonlor som organiserats inom några landsling och slörre primärkommuner
och som i viss utsträckning bedriver extern verksamhet i t. ex. bolag inom del
kommunala områdel. Dessa exempel torde räcka för atl visa all arbelsgruppen
inte tillräckligt sluderal följderna av det föreslagna förbudet.

Den sanering av revisorskåren som förslagel om
inskränkning i rätten atl använda ordet revision syftar lill bör enligt
styrelsens mening i stället kunna uppnås genom alt kravel på kvalificerade
revisorer utsträcks lill alla företag i den takt som tillgången på revisorer
tillåter.

Stockholms kommun (= kammarkontoret): Revision ulövas
l.ex. hos myndigheler som riksrevisionsverkei eller revisionskoniorel i Siockholm,
hos organisationer som Svenska Kommunförbundei genom dess revisionsavdelning,
av elt storl antal yrkesmässiga eller förtroendevalda revisorer och - internt
av flertalet slora verksamhelsdrivande organisaiioner. Arbelsgruppen föreslår
att begreppet "revision" reserveras för den verksamhel som bedrives
av det relativt ringa anlalel auktoriserade eller godkända revisorer. Något
stöd för en sådan ålgärd synes varken finnas i gällande lag eller i del
allmänna medvetandet.

Däremoi finnes ej skäl motsätta sig att möjlighel ges
auktoriserade eller godkända revisorer alt i firma för handelsbolag eller
aktiebolag, vari deras verksamhet bedrivs, använda beteckningarna auktoriserad
respektive godkänd. Förslaget kan underlätta för näringsidkarna atl finna
eftersökt kompetensnivå hos sin revisorskonlakl.

Landstingsförbundet: Förslagel om förbud för andra än
auktoriserade eller godkända revisorer och revisionsbolag att få använda ordet
revision m. m. vid beteckning av sin näringsverksamhet synes få för vittgående
följder avseende den kommunala revisionen; i den delen finner förbundel att
förslagen i promemorian bör analyseras grundligare innan författningsändringar
aktualiseras.

Svenska revisorsamfundel: Förslagel tillstyrkes. Ell
dylikl förbud skulle enligt samfundets mening ge vägledning och garanti för den
som söker kontakt med revisor. Samfundet anser vidare, alt det nuvarande
förbudet i 18 6 revisorskungörelsen för auktoriserat eller godkänl
revisionsbolag alt i sin firma använda ordet "auktoriserad" respeklive
"godkänd" bör utgå.

Svenska sparbanksföreningen: Förslaget kan i förstone
synas långtgående. Med hänsyn till behovet av atl ett skydd och en
kvalitetsgaranti tillskapas för den som behöver anlila en revisors ijänsler
ävensom till atl de seriösa och kompetenta revisorerna kan behöva stödjas i sin
verksamhel, tillstyrker föreningen förslagel.

Sveriges
bokförings- och revisionsbyråers Jörbund: Inga andra förelagsformer än
akliebolag har behandlats. Brottsligheten är icke isolerad lill aktiebolag,
utan förekommer oberoende av företagsform.

Ordet revisor är allmängiltigt, och förekommer oberoende
av företagsform. För myndigheler, banker, företag och allmänhet har ordel
revisor en så viktig funktion, att del inte kan lagstiftas borl.

Brottsligheten
kan inle förhindras genom alt förbjuda ell ord samt av

gränsa frågeställningen till enbari akliebolag. En yrkeskår av revisorer

kommer att finnas i alla former av företag alldeles oberoende av vad de

kommer att kalla sig, eller fä kalla sig.

I branschsammanslutningar utanför FAR och SRS finnes mänga
medlemmar vars utbildning och kompetens överstiger genomsnittet av såväl
auktoriserade som godkända revisorer och som arbetat seriöst som revisorer i
många år ulan någon som helst anmärkning. Att dessa inte kunnal

s. 230 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 230

bli auktoriserade eller godkända revisorer beror
uteslutande på all de saknar föreskriven praktik hos auktoriserade eller
godkända revisorer. Detla krav borde därför slopas, då del inte på någol sätl
utgör etl måll på kompeiensen som revisor. Beteckningen
"kvalificerad" revisor är därför missvisande, då många revisorer som
inle är auktoriserade eller godkända är minsl lika kvalificerade som dessa.

Att fråntaga denna grupp rätlen atl kalla sig revisorer är
därför klarl diskriminerande.

Förbundet föreslår att ordel revisor fär användas av den
person som:

1.
självständigt,
varaktigt och mot ersättning i ej allt för ringa omfattning (rörelsekriterierna
i taxeringshandledningen) utför revisioner, upprättar årsredovisningar åt
förelag, upprättar självdeklarationer etc,

2.
har lägsl en
utbildning som gymnasie- eller företagsekonom eller annan utbildning som
tillsammans med god praktik anses motsvara detta,

3.
har minsl fem
års allsidig praktik från revisionsbyrå, redovisningsbyrå, slörre företags redovisnings-
eller ekonomiavdelning i ansvarsställning som chef eller chefsassistenl, eller
liknande,

4.
har på särskild
fastställd blankett anmäll sig lill länsstyrelsen för registrering som
revisor. Anmälningen skall även göras av auktoriserade och godkända revisorer.

Efler inregistrering skall Länsstyrelsen utfärda särskilt
registreringsbevis. Länsstyrelsens skattechef kan dra in beviset med stöd av
dokumenterat brottsligt förfarande i yrkesutövningen.

Ordet revisor föreslås sålunda få användas enbart av den,
som erhållil sårskill registreringsbevis. Som beteckning på sin
näringsverksamhet skall de få använda ordel "revision".

Registrerad revisor skall ha samma rält lill utbildning
och information i gransknings- och skattefrågor som revisionsenheternas personal.
Praktiskt setl kan detla lösas genom tillhandahållande av litteratur och
information samt informationsdagar.

Rådel har pekat på missbruk av ordel revisor. P. g. a.
dess allmängiltighet måste det vara kvar. Saneringen kan ske på ett betydligt
enklare sätt i det här föreslagna.

Svenska företagares riksförbund: Förbundel finner
arbetsgruppens förslag i och för sig harmlöst men också utan större praktiskt
värde. Gruppen slår fast alt man inle kan reservera titeln revisor för
auktoriserade eller godkända revisorer. Det oaktat menar gruppen att det skulle
innebära elt skydd och en kvalitetsgaranti för revisorernas kunder om ordel
revisionsbyrå och andra sammansättningar med ordet revision reserverades för
den verksamhet som utövas av de kvalificerade revisorerna. Del verkar inte
troligt.

Ledningen för ett mindre förelag har heller inte svårt all
välja mellan revisorer av olika kvalitetsgrad. Redan telefonkatalogens
yrkesregister talar om vem som är auktoriserad revisor, vem som är godkänd
revisor och vem som är "annan revisor".

SHIO-FamilJeJÖretagen och Sveriges köpmannaförbund: Vidare
föreslås att enbart auktoriserade eller godkända revisorer och deras revisionsbolag
tilläts atl i firma eller på annat sätt vid beteckning av verksamhelen använda
ordel revision. Företagen kan därmed vara säkra pä att en auktoriserad eller
godkänd revisor (revisionsbyrå) är formelll kvalificerad. Förslagel tillstyrks.

Sveriges redovisningskonsulters förbund: Vi tillstyrker
förslaget.

Emellertid är del då högsl väsentligt, all revision
verkligen betyder

s. 231 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 143 231

revision och inte är en falsk beteckning för redovisning.
Behovet av det skydd och den kvalitetsgaranti, som omnämnes å sid. 44 i
promemorian är minsl lika viklig beträffande redovisning som revision.

Vi tror därför, att en nominering av redovisningskonsulter
skulle kunna innebära bland annat följande fördelar.

Säkerställande av skydd för belydande ekonomiska värden.

De ekonomiska värdena i ell förelag är betydande för alla
företagets intressenter. Staten har inlresse av alt skatter och avgifier
redovisas och inlevereras i laga ordning. De anslällda och företagaren själv
har intresse av företagels fortbestånd för sin bärgning. Leverantörerna har
intresse av alt få betalt för sina leveranser lill förelagel. Alll delta kräver
en väl organiserad ekonomifunktion, som för de små företagen skall finnas alt
tillgå i form av redovisningskonsulier.

Information lill uppdragsgivarna.

Den information, som ligger i nomineringen, är av värde
från uppdragsgivarens synpunki inte minsl därigenom, all den kan ge hjälp vid
valet av en lämplig redovisningskonsuli alt anlita aniingen överhuvudtaget
eller på den aktuella orten eller i den akluella siluationen.

Säkerställande av lillgång på tillförlitliga
redovisningskonsulter.

Till nomineringen skall vara knutet en
ansvarighetsförsäkring mot förmögenhetsföriust av obligatorisk karaktär.
Dessutom skall lill nomineringen fogas krav på, alt redovisningskonsulten
iakttager uppställda eliska normer i sin verksamhet.

Säkerställande av yrkesskicklighet och främjande av
vidareutbildning.

Förekomsten av ett nomineringssystem och en kader av
godkända redovisningskonsulier verkar med all sannolikhet positivt på den
allmänna kompetensnivån inom branschen också när del inom denna finns elt stort
antal icke nominerade yrkesutövare.

Till ett ambitiöst utformat nomineringssyslem hör ocksä
ell väl utvecklat utbildnings- och fortbildningsprogram. Dessa
utbildningsinsatser har stor belydelse för yrkesskicklighetens upprätthållande
och vidareutveckling inom redovisningsbranschen. Ty med den lakl, som under
senare år, nya lagar på berörda områden tillskapats, är del inle tillräckligt
atl klara sina förpliktelser med kunskaper, som har sin grund ens endasl elt
fåtal år tillbaka.

Den obligatoriska vidareutbildningen för godkänd
redovisningskonsult bör ligga inom områdena skatterätt, arbetsrätt,
associationsrätt och annan ekonomisk lagsliftning. Därutöver är en kontinueriig
uppdatering av Bokföringsnämndens anvisningar av stort värde.

Utveckling av begreppel God redovisningsbyråsed.

Vid sidan om Bokföringslagens begrepp God redovisningssed
och Aktiebolagslagens begrepp God revisionssed bör även begreppet God redovisningsbyråsed
utvecklas. Sistnämnda begrepp bör vara normgivande för arbetet på redovisningsbyråer,
dit de mindre företagen är hänvisade atl få sin redovisning utförd.

Vi har inom värt förbund påbörjai arbelel med utveckling
av vad som bör ingå i begreppel God redovisningsbyråsed. Vi fortsäller detla
arbele i den takt, som vär kapacitet medgiver, och vi släller oss gärna till
förfogande för vidare information härom.

s. 232 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 232

5. Revisors tystnadsplikt och upplysningsskyldighet

Justitiekanslern: Arbelsgruppens förslag all införa en
beslämmelse som ålägger revisor ovillkorlig upplysningsskyldighet gentemoi bl.
a. ny revisor och konkursförvaltare anser jag angelägel.

Det ålderdomliga uttrycket "i olrängi mål" bör
undvikas. Ordel "obehörigen" är all föredra. Överensstämmelse med
banklagens begrepp "i oträngt mål" och med den innebörd delta utiryck
fått genom praxis på bankområdet och genom Nials framställning lorde kunna
erhållas genom ett uttalande i förarbetena atl sådan överensslämmelse avses.

Riksåklagaren: En avgörande förutsättning för atl revisor
skall betros med upplysningar och förtroenden från förelagsledningens sida
lorde vara att företagsledningen kan ulgå ifrån atl revisorn avhäller sig frän
atl opå-kallal lämna upplysningar om bolagets angelägenheter lill aktieägare
eller utomstående. En bestämmelse om tystnadsplikt för revisor är därför ofrånkomlig.
Självfallel uppstår svårigheter när det gäller all utforma en bestämmelse som
tillgodoser såväl del nämnda sekretessbehovet som intresset för utomstående,
l.ex. rättsvårdande myndigheler, alt utnyttja revisorns vetskap om bolagets
förhållanden. Säsom arbelsgruppen anfört är det från brottsbekämpningssynpunkl
angeläget att bestämmelsen i della hänseende ändras sä att den
intresseavvägning varom här är fråga kommer atl lillämpas på ett mera
nyanserat och flexibelt sätt. Arbetsgruppens förslag att bestämmelsen omarbetas
efler mönster av banksekretessen synes godtagbart. Innebörden av begreppet
"i oträngt mål" måste dock närmare belysas och konkretiseras.
Beträffande upplysningsplikten delar jag arbelsgruppens uppfattning att det i
lagtexten bör fastslås, atl revisorn har en ovillkorlig skyldighet att lämna
upplysningar lill medrevisor, särskild granskningsman, ny revisor och, om
bolaget försatts i konkurs, konkursförvaltare.

Överåklagaren i Stockholms åklagardistrikt: Inte sällan
när det gäller uiredningar om gäldenärs- eller skattebrott, om vilka brott
misstankar oftast uppkommer i samband med etl bolags försättande i konkurs,
inlager revisorn en huvudställning. Det är denne, som fortlöpande haft insikl i
bolagets skötsel och därför bör kunna ställa ovärderligt material till de
broltsutredande myndigheternas förfogande. 1 alll för stor utsträckning
förekommer del emellertid att revisorer med hänvisning till sekretessen anser
sig böra vägra att lämna begärda upplysningar om bolaget.

Förslaget om en absolut upplysningsplikt om bolaget av
revisor, som av en eller annan anledning lämnal sitl uppdrag, lill ny revisor
och av denne, om så skett, till konkursförvaltaren, om bolaget försatts i
konkurs, innebär att konkursförvallaren på grund av upplysningskedjan i sin
berättelse i större utsträckning bör kunna presentera uppgifter om bolagel, som
kommer att vara av största vikt för de broltsutredande myndigheterna.

Överåklagaren i Göteborgs åklagardistrikt: Ett förslag med
särskilt inlresse för åklagare rör regleringen av revisors lystnadsplikt och
upplysningsskyldighet. Det är uppenbart att den nuvarande regleringen bärs upp
av skyddsvärda intressen. Viktigt är atl tystnadsplikten har en sådan
utformning, att revisorn betros med all information från företagsledningen som
erfordras för att en meningsfull revision skall kunna genomföras. Lagstiftaren
bör därför iaktta försiktighet vid en förändring av tystnadspliktens
utformning. Den väg som arbetsgruppen anvisar - en omarbetning efter mönster
av banksekretessen - förefaller användbar. Uttrycket "i oträngt mål"
är visserligen föga klargörande men arbelsgruppen hänvi-

s. 233 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 233

sar lill den tolkningshjälp som kan fäs från praxis inom
bankväsendet och Nials framställning i ämnel. Förslagel bör därför kunna
godtas.

I avsnittet om revisors upplysningsskyldighel slår
arbetsgruppen fast, atl revisor redan enligt gällande lag har
upplysningsskyldighet gentemot bl.a. medrevisor, ny revisor och
konkursförvaltare. Eftersom oklarhet tydligen råder härom i revisorskretsar, är
ett klargörande genom lagstiftning motiverat.

Överåklagaren
i Malmö åklagardistrikt: 1 fråga om revisors tystnadsplikt och
upplysningsskyldighet är följande atl framhålla. Den nya akliebolagslagen
liksom den gamla förpliktar revisorn att verka för bolagets bästa men
stipulerar ingen upplysningsskyldighel lill det allmänna utöver vad som framgår
av revisionsberättelsen. Nu föreslär arbelsgruppen atl i lagen införes en
bestämmelse varav uttryckligen framgår alt revisor har en ovillkoriig
upplysningsskyldighet gentemot medrevisorer, särskild granskare, ny revisor
och, om bolaget försattes i konkurs, konkursförvaltare. Tillika rekommenderas
att revisorsorganisationerna kompletterar sina etiska regler med att "revisor
har, på gmnd av den ställning som ifråga om revision getts honom i
lagstiftningen, plikteräven mol allmänheten och det allmänna". Om nu
revisor vid granskning av aktiebolags böcker finner all VD, styrelseledamot
eller annan förelrädare för bolaget kan misstänkas för brott bör han i första
hand tillse atl företagsledningen blir informerad. Om ej åtgärder vidtas för
att uireda saken kan den frågan ställas om revisorn kan åläggas annan
skyldighet än anmärkning i revisionsberättelsen. Tillspetsat kan revisorn
exempelvis ha funnit att bolagel sedan flera år tillbaka använder sig av
vilseledande bokföring. Ansvarig härför är styrelsen, som tillika äger hela
aktiestocken. Det torde vara helt klart att styrelsen inte kommer att tillåta
anmärkning i revisionsberättelsen utan i stället kommer att tillse atl
uppdraget för revisorn återkallas. Denne skall då enligt förslagel åläggas en
upplysningsskyldighet gentemoi den nya revisorn. Men om denne är
"handplockad" av styrelsen? Vilken skyldighet åligger då den avgående
revisorn gentemot det allmänna? Skall han anses ha en rätt atl anmäla saken för
ätal ulan risk för skadestånd? En plikt att anmäla saken kan väl aldrig åläggas
honom. 1 arbetsgruppens rekommendationer angående utvidgning av de etiska
reglerna sägs atl "det medför ej heller skyldighet för denne att särskilt
tillvarata myndigheternas intressen".

Då del är
av synnerlig vikt både för bolaget och dess borgenärer som för det allmänna att
revisionsberättelsen uppfyller bestämmelserna i 10 kap, 10 8 aktiebolagslagen
föreslås att upplysningsskyldigheten genomföres så all avgående revisor ålägges
upprätta skriftlig dokumentation av vad han funnit samt att pågående revisor
påtecknar att han lagit del av anmärkningarna varefter var och en behåller etl
exemplar av dokumentalionen. Härigenom skapas en garanii för att eventuella
oegenlligheler kommer atl anmärkas i revisionsberättelsen. Revisorn
skulleHillika erhålla en självständigare ställning. Med hänsyn till det
betydande intresse det allmänna har i företagen ej enbart på grund av skatter
utan även som kreditgivare och lönegarant är det av största vikt att den
kontroll av bolagen som revisorema utför skötes enligt aktiebolagslagens
bestämmelser.

Länsåklagaren i Malmöhus län: Något som arbelsgruppen inle
har beröri men som framstår som önskvärt atl reglera är att avgående revisor
borde åläggas skyldighet att skriftligen dokumentera de skäl han har för sin
avgång. Denna handling skulle ny revisor vara skyldig atl ta del av innan han
påbörjar sitt arbete. Med en sådan ordning skulle bl. a. möjligheterna
inskränkas för en styrelse att behändigt göra sig av med en för slyrelsen
obekväm revisor.

s. 234 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 234

Beiräffande frågan om revisors tystnadsplikt vill jag i
allt väsentligl instämma i arbelsgruppens överväganden. Del kan inle accepteras
att en revisor - under hänvisning till lystnadsplikten - vägrar atl lämna
upplysningar om bolag som är inblandade i brottslig verksamhet.
Hittillsvarande reglering av tystnadsplikten har länge framstått som otillfredsställande.
Under hänvisning till rekvisitet "förfång för bolagel" har revisor
ibland vägrai atl lämna uppgifler. Dessutom är rekvisitet vagt.

Länsåklagren i Ålvsborgs län: Att som för närvarande en
revisor i samband med konkursulredning i gäldenärs- eller skatiemål i slor
utsträckning är förhindrad att lämna upplysningar om etl bolags angelägenheter
är otillfredsställande. Ofta ärdet vid nämnda uiredningar just revisorn som är
en av de vikligasle informationskällorna. Föreslagen omarbetning medför onekligen
en större möjlighel för åklagare atl få angelägen information av revisor i
samband med brottsutredningar. Gällande lags gmndläggande syn på revisors
tystnadsplikt säkerställs i förslaget genom att tystnadsplikten framdeles skall
gälla "i olrängi mål". Härigenom fås en viss garanti för att revisorn
även fortsättningsvis kommer att bli betrodd viktig informalion från
bolagsledningen. 1 förslaget har använts det ålderdomliga uttrycket "i
oträngt mål". En klarare formulering bör sökas. Oberoende av vilket utiryck
som väljs är väsentligt för rättstillämpningen all detta noga definieras i
förarbetena.

Med hänsyn lill den oklarhet som enligt arbetsgruppen
råder beträffande revisors nuvarande upplysningsskyldighet gentemot bl.a. ny
revisor och konkursförvaltare, tillstyrkes arbetsgruppens förslag till ny
lydelse av 10 kap. 13 8 2 st. aktiebolagslagen.

Länsåklagaren för speciella mål: Arbetsgruppen behandlar i
sin pm även tystnadsplikten. Rent allmänt villjag framhålla att den inte får
utformas på sådant sätt att beivrande av brott försvåras.

Som förebild borde i detta avseende tjäna den praxis som
utvecklats beträffande bankers ullämnande av uppgifter till åklagare. Sådana
uppgifter lillhandahålles därest utredningsskäl moiiverar detta.

Hovrätten över Skåne och Blekinge: Arbetsgruppen föreslär
ändrad lydelse av regeln om revisors tystnadsplikt. På s 47 och 48 redovisar
arbetsgruppen vissa synpunkier som enligt dess mening bör ligga lill grund för
revisors tystnadsplikt och upplysningsskyldighet. Man bör enligt gruppen
införa en reglering som ger revisorn både möjlighet och skyldighet alt i varje
enskilt fall göra en avvägning mellan å ena sidan den skada som kan förorsakas
företagel genom att elt visst förhållande yppas och ä andra sidan det intresse
som talar för att förhållandet avslöjas. Det grundläggande måste dock enligt
gruppen vara att revisorn har tystnadsplikt beträffande förhållanden vilkas
yppande kan skada det reviderade företaget.

Enligt hovrättens mening är del ytlerst tvivelaktigt om
det är mycket vunnet med en ändring av lyslnadspliktsregeln efter sådana
riktlinjer. Avslöjandet av ett företags skumrasktransaktioner får givetvis ofta
en förödande effekt för företaget. Det kan inte under några omständigheter vara
ett legitimt inlresse att skydda etl sådanl företag från de skador som
avslöjande skulle innebära. Arbetsgruppens resonemang synes närmasl innebära
alt revisorn får avslöja endast sädana förhållanden som medför mindre kännbara
konsekvenser för företaget. Det skulle ju medföra att de mest graverande fallen
inte skulle kunna yppas av revisorn. Så bör det inle vara. Enligt hovrättens
mening bör en revisor alllid vara oförhindrad att yppa sådana förhållanden som
innefattar ett brottsligt handlande frän det reviderade förelagets sida.

s. 235 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 235

Arbetsgruppen föreslår atl lyslnadspliktsregeln omarbetas
efter mönster av banksekretessen. De skäl härför som anföris får godtas även om
formuleringen av regeln inte är alldeles klar och lättförståelig. Enligi
hovrättens mening bör uttrycket "i olrängi mål" närmast översättas
med "utan sakligt skäl" och ej, säsom arbelsgruppen funnit, med
"obehörigen". Med hänsyn lill all lagändringen syflar till att öka
samhällels resurser för bekämpande av den grova ekonomiska brottsligheten hade
del varit motiverat all arbetsgruppen belyst regelns effekter i fråga om
revisors viiines-mål inför domstol, uppgiftsplikl mot polis och åklagare m.m.
Hovrätten utgår från atl gruppen ansett all vad som anförts i Nials skrift
Banksekretessen angående sekretessens begränsning gentemoi myndigheler av
olika slag skall vara normerande även för revisors lystnadsplikt. Del bör dock
framhållas atl förutsättningarna för lillämpning av revisors tystnadsplikt
många gånger skiljer sig från vad som gäller beträffande banksekretessen.

Kammarrälten I Stockholm: Beträffande lystnadsplikten har
arbelsgruppen valt att utforma denna efter mönster av banksekretessen. Man har
därvid använt sig av begreppet "i oträngt mål", eftersom detta
uttryck preciserats genom praxis och litteratur. Trots atl så är fallel, synes
likväl ett sådanl ordval - som torde vara svårbegripligt för de flesla - inle
böra begagnas i en modern lagstiftning. Kammarrätien föreslår därför all man i
stället - säsom arbetsgruppen varit inne pä - använder sig av uttrycket
obehörigen.

Rikspolisstyrelsen: BRÅ har ansett att den praxis som
gäller beiräffande banksekretessen bör vara vägledande även för revisorernas
tystnadsplikt. BRÅ hänvisar därvid till professor Nials sammanfatining av denna
praxis. Slyrelsen delar hell BRÅs uppfattning i denna del och menar atl delta
kommer atl undanröja den tveksamhet, som synes finnas bland revisorerna, i
vilken mån de har rätt respektive skyldighet att under polisens
brotts-uppdagande verksamhet yppa uppgifter som i och för sig omfattas av
tystnadsplikt. Nial framhåller nämligen all:

1. Det inte kan vara oträngl mål alt lillhandagå
polisen med uppgifter i och

för brottsutredning även utan att vittnesförhör enligt 23 kap 13 8 rätte

gångsbalken är för handen

2.
Bankerna (dvs.
även revisorerna) bör och kan visa polisen rimligt tillmötesgående vid
husrannsakan och beslag av handlingar

3.
Bankernas
(revisorernas) tystnadsplikt icke kan anses slräcka sig sä långt, att banken
(revisorn) bör genom lystnad skydda personer som enligt bankens (revisorns)
vetskap eller misstanke är brottslingar. Om banken (revisorn) i sådant fall -
av egel inititiativ eller efler förfrågan från polismyndighet lämnar
upplysningen, kan det icke sägas ha skelt i oträngt mål.

Mot bakgrund härav har rikspolisstyrelsen ej heller ansett
sig nödsakad att påyrka en bestämmelse i 10 kap 13 6 akliebolagslagen all
revisor skall vara skyldig att lämna erforderliga upplysningar lill polis och
åklagare. Revisorns ovan nämnda förhållande till polis och åklagare bör
verifieras genom uttalande av departementschefen i förarbetena.

Riksrevisionsverket: 1 anslutning lill behandlingen av
revisors lyslnadspliki och upplysningsskyldighet berörs frågan om revisors
upplysningsskyldighet, när det kan leda till förfång för företaget. Skaderekvisitet
är föremål för en omfattande diskussion i betänkandet.

RRV ansluter sig i princip lill förslaget i betänkandet.
RRV vill belöna

s. 236 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 236

atl fullgörande av skyldigheter gentemot del allmänna inle
rimligen bör kunna anses innebära skada för företaget. Som föreslås av
brottsförebyggande rådet bör revisom inle vara skyldig att lämna upplysningar
i olrängi mål. 1 andra fall bör dock skyldighel föreligga att pä förfrågan
lämna uppgifter lill myndigheterna för att dessa skall kunna fullgöra sina uppgifter.

Arbetsgruppen diskuterar revisors skyldighet att göra
anmärkning i revisionsberättelse under avsnittet om revisors tystnadsplikt.
Arbetsgruppen har däremot inte beröri problemet all i de fall företagets
årsredovisning är försenad eller över huvud tagel inle avlämnas inte heller
något offentliggörande sker av revisorns iakttagelser genom avlämnande av
revisionsberättelse.

Årsredovisningen jämte revisionsberättelse skall läggas
fram vid ordinarie bolagsstämma inom sex månader efler ulgången av varje
räkenskapsår. Senast en månad efter det att årsredovisningen blivit fastställd
skall avskrift av denna och revisionsberättelse insändas till
regislreringsmyndigheten. Del lar i allmänhet tid, ofta mer än ett år, innan
uleblivna handlingar infordras av registreringsmyndigheten.

Det torde inte vara ovanligt att företag vägrar atl inse
alt de borde träda i likvidation och skjuter upp avlämnandet av årsredovisning.
Detta torde även vara fallet i de vanligt förekommande fattigkonkurserna.

Enligt RRVs mening bör arbetsgruppen närmare utreda frågan
om uttalande från revisorn i de fall årsredovisningen inte avlämnas inom
fastställd tid och hur detta uttalande skall utformas och offentliggöras.
Utredningsmaterialet bör kompletteras i detta avseende.

Riksskatteverket: RSV tillstyrker arbetsgruppens förslag
att i 10 kap 13 8 andra stycket aktiebolagslagen fastslå att revisor är skyldig
att lämna erforderiiga upplysningar till ny revisor, konkursförvaltare m,fl,

I betänkandet (SOU 1977:29) Konkursförvaltning föreslår
konkurslagskommittén att kronofogdemyndigheten skall vara tillsynsorgan i
konkurs. Om della förslag genomförs bör revisor ha ovillkorlig
upplysningssskyl-dighet även gentemot tillsynsorganet,

RSV anser att ordet "obehörigen" är att föredra
framför del ålderdomliga uttrycket "i oträngt mål". Rune Lavin anför
i en artikel i Förvallningsrällslig tidskrift (Om offentliga funktionärers
tystnadsplikt. Tystnadspliktens omfattning och innebörd) år 1974 s 31 bl. a,:

Uttrycket "i oträngt mål" brukar i detta
sammanhang anses ha samma

innebörd som "obehörigen" ---

Om lagstiftaren vill att betydelsen av begreppet
"obehörigen" använt i detta sammanhang skall överensstämma med
betydelsen av uttrycket "i oträngt mål" i banklagen - preciserat
genom praxis på bankområdet och genom Nials framställning - torde lagstiftaren
kunna uppnå den effekten genom att i lagens förarbeten uttrycka denna sin
vilja.

RSV ifrågasätter om bestämningen "till enskild
aktieägare eller utomstående" i 10 kap 13 6 första stycket
aktiebolagslagen är nödvändig, RSV föreslår därför att stycket får följande
lydelse:

Revisor får ej obehörigen lämna upplysningar om sådana
bolagets

angelägenheler som han fått kännedom om vid fullgörande av
silt uppdrag.

RSV vill också peka på en alternativ lösning i fråga om
att bestämma omfattningen av revisors tystnadsplikt. I stadgarna för Sveriges
advokatsamfund har advokats tystnadsplikt angetts på följande sätt i 34 8
andra tycket:

s. 237 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 237

Ledamoi är skyldig att, där god advokaised så fordrar,
förtiga vad han

erfar i sin yrkesutövning.

Begreppet "god revisorssed" skulle kunna
användas på samma sätt som begreppel "god advokaised". Ansvarei för
innehållet i begreppet god revisorssed åvilar i första hand
revisorsorganisalionerna. Kommerskollegium påverkar dock genom sin
tillsynsverksamhet innehållel i begreppet. Förslagsvis skulle i så fall 10 kap.
13 8 första slycket akliebolagslagen få följande lydelse:

Revisor får ej lämna upplysningar om sådana bolagels
angelägenheler

som han fåll kännedom om vid fullgörande av sill uppdrag,
om elt

sådant förfarande strider mot god revisorssed,

Riksskatteverket (en minoritet av två ledamöter): Det är
aktiebolags-rättsligt nödvändigl all de olika bolagsorganens ansvarsområde på
sått sker enligt gällande räll definieras i förhällande lill varandra. All
uppställa en särskild, inte samordnad regel för revisorer skulle bryta
systemet. Vi avstyrker därför förslagel lill ändring i 10 kap, 13 8 försia
slycket aktiebolagslagen.

Kommerskollegium: Enligt aktiebolagslagen skall styrelse
och verkslällande direktör bereda revisor tillfälle att verkställa granskning
i den omfattning revisorn finner erforderlig samt lämna de upplysningar och del
biträde revisorn begär. Denna öppenhet gentemot revisorn från bolagsledningens
sida är självfallet en grundläggande förutsättning för alt revisionen skall
kunna genomföras effektivt. Ovillighet från den granskades sida att efterkomma
vad som sålunda föreskrivs i aktiebolagslagen torde vara relativt sällsynt.
Denna öppenhet med ofta känsliga uppgifter torde lill alldeles övervägande del
kunna förklaras med den förvissning bolagsledningen kan hysa om atl till
revisorn lämnade uppgifter ej förs vidare av denne. Osäkerhel härom skulle
säkeriigen kraftigt begränsa den nu allmänl rådande öppenheten, vilket i sin
tur oundvikligen skulle minska revisionens effektivitet.

Mot denna
bakgrund måste stor försiktighet iakttagas med att rubba den nuvarande
långtgående tystnadsplikten för revisorer. Kollegiet tvivlar starkt på lämlighelen
av atl uppluckra tystnadsplikten genom atl i lagstiftningen införa ett så
obestämt begrepp som "oträngt mål". Förutom den negativa inverkan på
öppenheten från de granskades sida som oundvikligen lorde följa, måste beaklas
att den enskilde revisorn härigenom skulle kunna försättas i mycket svåra
situationer. Del måste bli mycket svårt för denne alt i visst fall avgöra om
han kan lämna uppgifler eller ej. Del kan heller inte bortses från atl det för
den enskilde revisorn ofta måsle vara svårt alt utan stöd i lag stå emot en
begäran om uppgifler, även om förhållandena är sådana att övervägande skäl
talar för att sekreless bör råda. Inte minst torde detta vara fallet när
begäran kommer från myndighet eller annat organ av "tung" karaktär.

Vad här sagts skall ej tolkas så atl kollegiel finner en
översyn av tystnadspliktsbestämmelserna obehövlig. Det finns fall där det kan
vara berättigat atl överväga om inte tystnadsplikten bör fä vika för andra
intressen. Detla kan exempelvis gälla information till domstolar och broltsutredande
organ, vissa samarbetsorgan inom företaget och enskilda styrelseledamöter. De
situationer där anledning finns alt mildra tystnadsplikten bör så långt möjligt
anges direkt i lagtexten. Frågan bör underkastas en noggrann utredning för att
klarlägga dé situationer i vilka tystnadsplikten bör mildras. Även denna fråga
synes kunna behandlas inom ramen för en ökad aktivitet från kollegiets sida.

s. 238 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 238

Vad gäller förslagel om upplysningsskyldighel för revisor
i vissa i laglexlen angivna fall finner kollegiet däremot ej skäl lill
erinran.

Kollegiet vill erinra om atl de nu framlagda förslagen
endast berör revisorn i egenskap av revisor. Den i sammanhanget viktiga rollen
som konsult/rådgivare har ej behandlats i promemorian. Dessa funklioner berörs
däremot direkt av tystnadspliktsbeslämmelserna i 8 8 förordningen (SFS
1973:221) om auktorisation och godkännande av revisorer. Vid den mer ingående
översyn av lyslnadspliklsreglerna som kollegiel ovan förespråkat bör även dessa
bestämmelser överses. Ifråga om de olika tyslnads-pliklsbestämmelsernas
inbördes samband vill kollegiel hänvisa till skrivelse 1977-06-23 från
kollegiet till åklagarmyndigheten i Göteborg (dnr REV 100/77).

Länsstyrelsen i Siockholms län: Det ligger i tiden atl -
även i lagtext -uttrycka sig på sådant sått att envar förslår innebörden av del
skrivna. Uttrycket "oträngt mäl" är säkerligen inle begripligt för
flertalet människor och bör därför inle införas i en lag som allmänt tillämpas
inom samhällslivet.

Tillägget i andra stycket av 13 8 om ovillkorlig
upplysningsskyldighet bör enligt länsstyrelsens mening också gälla gentemoi
taxeringsrevisor.

Enligt arbetsgruppens uttalande bör den intresseavvägning
som uppnås genom lagändringen göras olika beroende på vilkel uiomslående
inlresse som påkallar viss upplysning.

Revisorn har alt tillse att bolagels och aktieägarnas
bästa behörigen iaktlages men ocksä att bolagsborgenärernas, annan tredje mans
och del allmännas intressen skyddas. Såsom närmare kommenteras nedan har det
allmännas intresse med åren fått en alltmer dominerande betydelse. Direkla och
indirekta skatter samt avgifter av olika slag som påläggs företag och enskilda
är etl av de viktigaste medel genom vilket slallig påvekan gör sig gällande.
Staten har tillförsäkrat sig rätten att direkt ingripa i kontrollen av
företagens redovisning genom beskatlningsmyndigheternas rätl atl utföra
taxeringsrevision.

Genom bestämmelserna om taxeringsrevision i 56 8
laxeringslagen har det allmänna långtgående befogenheter och rättigheter att ta
del av ett förelags samtliga räkenskapshandlingar. Omfattningen av denna
befogenhet har ytterligare belysls i ell uttalande av JO 1978, som gällde
frågan om av bolags internrevisor upprättad handling skulle vara tillgänglig
för beskattningsmyndigheien eller inte.

Även utomstående kan av taxeringsrevisor med slöd av 39 8
1 mom,, 49 och 51 88 taxeringslagen anmanas all lämna upplysningar om det
företag som revisionen avser.

Det är också så atl i många företag saknas ingående kunskaper
på det redovisningslekniska och skattetekniska områdel varför det endast är
revisorn i förelaget som kan svara på frågor om bokföring, bokslulsdisposilioner,
deklaration etc.

Mot bakgrund av vad nu sagts och med beaklande av
taxeringsrevisors i lag stadgade tystnadsplikt anser länsstyrelsen atl den
ovillkorliga upplysningsskyldighet som enligt förslaget skall gälla där
uppräknade personer också bör gälla gentemot den revisor som förordnats atl för
del allmännas räkning granska förelagets räkenskaper.

Länsstyrelsen föreslår alltså atl tillägget i 10 kap 13 8
aktiebolagslagen i stället ulformas: "Revisorn är vidare skyldig alt lämna
medrevisor, granskare som avses i 14 8, ny revisor, laxeringsrevisoroch, om
bolaget försatts i konkurs, konkursförvaltare erforderliga upplysningar om
bolagets angelägenheter."

s. 239 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 , , 239

Med taxeringsrevisor förstås tjänsteman som förordnats alt
ulföra revision enligt 57 8 laxeringslagen, 28 8 lagen om mervärdeskall, 7 8
lagen om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring m. m. saml
78 8 uppbördslagen.

Lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi: LSMS har
intet atl erinra mot all den s.k. banksekretessen blir vägledande. Del bör dock
närmare utredas om inte också centrala myndigheters författningssamlingar i
detta sammanhang bör likställas med lag.

Vad gäller tillgång till revisors handlingar om företag
vill LSMS föreslå följande. De handlingar, som revisor överlämnat lill
företaget, bör jämväl vara - i form av kopior - lillgängliga hos revisor vid
myndighets taxeringsrevision m. m. betr. företaget. Bevissäkringslagens
bestämmelser bör anpassas därtill. Arbetspapper, revisors akt i övrigl betr.
förelaget bör vara tillgängliga för tillsynsmyndigheten inom ramen för denna
verksamhet. Tillsynsmyndighetens protokoll över utförd lillsyn behöver i och
för sig inte innehålla uppgifter om specifika företag men måste redovisa
brister mot lag, författning eller revisors instmktion som framkommil vid
berörd revisors ulförande av granskning. Härigenom blir protokollen offentlig
handling, vilket bör bidra till stärkande av seriöst arbetande revisorers
anseende.

LSMS anser del nödvändigl alt revisors
upplysningsskyldighet vid konkurs och ackord bör vara obegränsad mol
konkursförvaltare och skattemyndigheter. Det ankommer emellertid inte på
myndigheten att bedöma vilken form sädan beslämmelse skall ha.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Enligt
länsstyrelsens mening är del nödvändigl att reglera revisorns
upplysningsskyldighet. Länsstyrelsen ifrågasätter dock om den uividgning som
arbelsgruppen föreslår är tillräcklig. Det finns situationer då upplysningar
från revisorn kan vara av stort värde för myndigheterna. Det bör här genast
fastslås, all länsstyrelsen inte anser att man bör föreskriva en obligatorisk
uppgiftsskyldighet för revisorn eller att revisorn skall ha till uppgift att
direkl bekämpa skattefusk och skatteflykt samtidigt som han genomför sitt
revisionsarbete. Länsstyrelsen syflar i stället på några andra situationer där
del allmänna måste göra ekonomiska bedömanden beiräffande det reviderade
företaget. Det kan gälla fråga om att bevilja företagel ackord för restförda
skatter och avgifter, upprätta amorteringsplan för obetalda skatter och
avgifter, bedöma förutsättningama för statliga stödinsatser m. m.

För myndigheternas övervägande i sådana här frågor
erfordras prognoser för den framtida resultat- och likvidiieisutvecklingen.
Revisorn bör ha en obligalorisk skyldighet att lämna erforderliga upplysningar
i sådana här sammanhang samt alt uttala sin mening om gjorda prognoser m. m.

Länsstyrelsen I Malmöhus län: Förslaget alt i A L omarbeia
bestämmelsen om revisors tystnadsplikt och upplysningsskyldighet i enlighet
med den av arbetsgruppen föreslagna ordalydelsen biträdes. Emellertid är uttrycket
"i oträngl mål", vilket hämtats ur banklagen, diffust och bör
ersättas med annat ordval. I annat fall får innebörden av uttrycket närmare
förklaras så atl en gränsdragning kan ske.

FAR: Tystnadsplikten är en nödvändig föruisättning för en
effektiv och tillfredsställande revision. Arbetsgruppen anför på sid 48;
"Genom den idag inskrivna lystnadsplikten garanteras att revisorn får
upplysningar av företagsledningen och också förtroenden från den. Detta är
naturligtvis något som man bör slå vakt om." Arbetsgruppen erinrar också
om att revisorn ej får skada företaget.

s. 240 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 240

Mot bakgrund av ABLs beslämmelser om tystnadsplikt och
upplysningsskyldighel uppger arbetsgruppen atl det förekommer att revisor under
åberopande av tystnadsplikten inte i sin berättelse anmärker mol grava
missförhållanden. Arbetsgruppen hänvisar till exempel som hämlats bland
Kommerskollegiets disciplinärenden.

FAR vill understryka att lystnadsplikten aldrig får
åberopas som skäl för all underlåta all i revisionsberättelsen inlaga befogade
anmärkningar och FAR ansluter sig således självfallel till den ståndpunkt som
Kommerskollegium - och BRÅs arbetsgrupp - intagit vad gäller t. ex. fall nr 14
i bilaga 1 lill promemorian. Enstaka avvikelser i tillämpningen kan ej
motivera vittgående lagändringsförslag.

FAR finner del angeläget all härtill knyla följande
reflexioner. En verksamhet som innebär lagbrott kan självfallet inte
accepteras. FAR önskar emellerlid framhålla atl såviit bekant tystnadsplikten
inte i något fall åberopats av kvalificerad revisor som stöd för att ej i
revisionsberätlelse anmärka mot mer eller mindre klara fall av ekonomisk
brottslighet. Arbetsgruppen "konstaterar vissa brister - inte minst i
fråga om möjligheterna att molverka ekonomisk brottslighet - som har sin grund
i tolkningen av revisors lystnadsplikl". Något belägg härför föreligger
dock inte.

Arbetsgruppens angivna exempel härrör från den lid, då ABL
1944 var gällande och under vilken avsevärt mindre fullödig information i
bolagens årsredovisningar var förenlig med lagen. ABL 1975 har skärpt bolagens
upplysningsskyldighet och revisorerna har i anslulning härtill en klarare
preciserad och en i förekommande fall kompletterande informationsskyldighet.

FAR stöder arbetsgruppens uppfattning att av lagen
uttryckligen bör framgå att revisor har ovillkorlig upplysningsskyldighet
gentemot medrevisor, särskild granskare, ny revisor och, om bolagel försatts i
konkurs, konkursförvaltare.

FAR anser att i övrigt bestämmelserna om tystnadsplikt i
den nyligen anlagna akliebolagslagen bör bibehållas i sina huvuddrag. Del är
dock värdefulll atl de för yrkesutövningen vikliga reglerna om revisorns tystnadsplikt
blir föremål för fortlöpande överväganden. 1 andra sammanhang har FAR pekat pä
behovet av etl klarläggande av möjligheten att informera exempelvis
ekonomikommittéer och enskilda styrelseledamöter.

Begreppet "oträngt mål" förefaller ålderdomligt
och har en oklar innebörd, varför del inte ger nägon tillfredsställande
vägledning. Uttrycket har hämlats från banklagens bestämmelser om sekreless.
Enligt professor Håkan Nials tolkning av banklagens sekretessregel (se sid 49 i
promemorian) är en bank "berättigad alt lämna upplysningar i vissa fall
ehuru juridisk skyldighet därtill icke är förhanden. Givet är emellertid att
banken i sådana fall bör handla med försiktighet; i tveksamma fall bör
upplysningen hellre vägras än lämnas". Enligt FARs uppfattning är behoven
av och förutsättningarna för sekretesskydd i delta speciella fall för banker
inte jämförbara med dem som föreligger för revisorn i elt vanligl aktiebolag.
Banksekretessen avser att tillgodose visst intresse för den enskilda bankkunden
under del att revisorns tystnadsplikt enligt aktiebolagslagen avser
klientföretagets angelägenheter i stort, vilkel också bör ses mot bakgrund av
revisorns rapporteringsplikl som måste fullgöras med beaktande av mänga
gruppers intressen,

I anslutning härtill vill FAR framhålla alt de
kvalificerade revisorerna inom ramen för sin normala revision verksamt bidrar
till all förebygga ekonomisk brottslighet. Della sker bl.a. genom all revisorn
verkar för

s. 241 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 241

riktig redovisning och god inlern kontroll saml granskar
efterlevnaden av akliebolagslagen och även andra lagar. Riklig redovisning
bidrar till atl skapa en miljö som verkar hindrande för ekonomisk broilslighei.

Föreningen Sveriges laxeringsrevisorer: Särskili frågan om
sekretessen är angelägen alt få närmare utredd. Arbelsgruppen konstaierar, att
revisor inte på annat sätt åläggs alt lämna upplysningar lill uiomslående än
genom revisionsberättelsen. Enligt arbetsgruppen har del förekommil atl även
grava missförhållanden inle omnämnts i revisionsberättelsen under åberopande
av tystnadsplikten. Erfarenheterna från kommerskollegiums tillsynsverksamhet
visar också alt sådana fall förekommer. Arbelsgruppen understryker därför att
revisors skyldighet atl göra anmärkning inle har någol samband med frågan om
revisors tystnadsplikt. Detta är ett viktigt ullalande som bättre bör komma
till uttryck i lagsliflning och etiska regler för revisors verksamhet. Del är
inle fråga om att ålägga revisor all företa utredningar eller andra omfattande
ålgärder. Vad del gäller är, att revisom skall stå lill tjänst med fakiiska
upplysningar beträffande förhållandena i bolagel. Föreningen vill understryka
angelägenheten av all dessa uttalanden kommer till konkret uttryck i
lagsliftning och anvisningar beiräffande revisors verksamhet.

Institutet för intern revision: Institutet har intet alt
erinra mot förslaget till förtydligande av innebörden av revisors lystnadsplikl
och upplysningsskyldighet. Institutet vill emellertid ifrågasätta om
kopplingen lill banksekretessen löser dessa problem med hänsyn till den större
inlres-senlkrets som revisorn har att beakla.

LRF: Bestämmelserna om revisoms lystnadsplikl och
upplysningsskyldighel föreslås få samma innehåll som gällande regler avseende
banksekretessen. LRF konstaterar att svårigheter kan uppstå atl vid
regeltolkning uppnå rält tillämpning inom ett annat yrkesområde.

Begreppet "i oträngt mål" är ingalunda entydigl
och lältolkat för envar, vilket arbetsgruppen själv konstaterar.

God revisorssed kräver att anmärkningsvärda förhållanden
av olika slag kommer till uttryck i revisionsberättelsen.

Revisorns upplysningsskyldighet regleras i
aktiebolagslagen 10 kap. 7 8ff 1 10 8 3 st. anges tydligt att anmärkning skall
ske i revisionsberättelsen om revisor vid sin granskning funnit all åtgärd
eller försummelse, som kan föranleda ersättningsskyldighet, ligger
styrelseledamot eller VD lill lasl eller atl dessa eljest handlat i strid mot
lag eller bolagsordning. Revisor kan även i övrigl i berättelsen meddela
upplysningar som han önskar bringa till aktieägarnas kännedom.

I den mån revisor ålägges skyldighet att lämna
upplysningar till bolagsstämman och/eller vissa funktionärer i bolagel anser
LRF alt samma information även bör lämnas till VD/styrelse.

Revisorns uppgifler i företaget kommer atl förskjutas mot
ökad förvallningsrevision. Bedömning av vidtagna förvaltningsåtgärder kommer
all än mer bli en av revisorns viktigaste uppgifter. Härför erfordras dokumentation
och detaljerade uppgifler om bakgrund till fattade beslut elc. Om reglerna betr
lystnadsplikt och upplysningsskyldighet skulle förändras i den riktning att de
luckras upp anser LRF att viss risk kan föreligga atl det förtroende
företagsledningen som regel visar revisorn, i form av omfattande och adekvat
informalion, skulle kunna rubbas.

Professor Nials skrivning, refererad på sidan 49 i
promemorian, antyder svårigheten att åstadkomma en räu tillämpning av
lagtexten. 1 referatet anges: "Givet är emellertid alt banken i sådana
fall bör handla med försiktighet; i tveksamma fall bör upplysningar hellre
vägras än lämnas".

16 Riksdagen 1979/80. 1 .saml. Nr 143. Bdagedel

s. 242 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 242

Upplysningsskyldighet till medrevisor, ny revisor,
särskild granskare resp. konkursförvaltare anser LRF vara en självklarhet
varför förslagel tillstyrkes i denna del.

Med en rätt lolkning av nuvarande regler och författningar
samt med beaktande av en fortgående anpassning lill vad som vid varje tillfälle
kan anses vara god revisorssed har man inom revisorsorganisationerna medverkat
till atl en rätt avvägd praxis skapar förutsättningar för regler om revisorns
tystnadsplikt och upplysningsskyldighet,

LO: Bestämmelsen om revisors upplysningsskyldighet bör
enligt LOs mening skärpas. Den föreslagna regeln att revisor ej i oträngl mål
får lämna upplysningar till enskild aktieägare eller utomstående måsle
kompletteras så att det framgår att revisor har en ovillkoriig
upplysningsskyldighel gentemot exempelvis skattemyndighet, polis eller
åklagare. Delta kan ske genom lillägg till lagtexten eller genom
motivutlalanden.

SACOISR (= Civilekonomernas riksförbund); Den sisla
meningen "Av lagen bör vidare uttryckligen framgå alt revisor har en
ovillkorlig upplysningsskyldighet gentemot medrevisor, särskild granskare, ny
revisor och, om bolagel försätts i konkurs, konkursförvaltare" är
välmotiverad. Detta bl.a. för atl revisionen skall ha konlinuitel och som en
följd härav en styrka som motsvarar intressenternas förväntningar. Förändringen
vad avser revisoms lystnadsplikt är ej lika självklar. I likhet med remissens
grundantagande gäller givelvis ej tystnadsplikt i de avseenden uttalanden i
revisionsberättelsen syftar på ulan gentemot enskilda aktieägare eller utomstående.
Vid ställningstagandet till nu framlagt förslag är det viktigt att ha klart för
sig vilka upplysningar del kan vara fråga om som är av intresse för enskild
aktieägare eller utomstående och som ej skall omnämnas i revisionsberättelsen.
För atl kunna la ställning till nu framfört förslag finner vi del nödvändigt
att den kunskap som åsyftas och som ej skall anges i revisionsberättelsen
kartläggs för att kunna taga ställning lill förslagel. Rent principiellt
förefaller det mindre önskvärt att viss information är av belydelse utan atl
behöva anges i revisionsberättelsen. Detta leder följaklligen lill atl
informalion skall kunna ges ulanför revisionsberättelsen utan att samtliga
intressenter nås av densamma.

KF: KF lillstyrker den föreslagna ändringen av
sekretessbestämmelserna i aktiebolagslagen. Samtidigt vill KF betona att
uttrycket "i oträngt mål" förefaller en smula otidsenligt - möjligen
också svårförståeligt för den icke invigde - i aktiebolagslagen, som ju dalerar
sig från 1975. Del är därför KF:s förhoppning att arbetsgruppen skall besannas,
dä den förutser att "i samband med det pågående lagstiftningsarbetet på
sekretessområdet kan andra, modernare och mera lättillgängliga uttryck framkomma
än banklagstiftningens 'i oträngl mål' " (s. 49).

KF lillslyrker att aktiebolagslagen kompletteras med
uttryckliga bestämmelser om revisors upplysningsskyldighet enligt
arbetsgruppens förslag.

KF förutsälter alt arbetsgruppen tänkt sig motsvarande
ändringar i

föreningslagen beiräffande revisors tystnadsplikt och upplysningsskyl

dighet, ehuru gruppen ej lämnat konkreta förslag därtill.

Sammanfattningsvis fär KF således tillstyrka förslagen.
Svensk induslriförening: Enligt föreningens mening är det väsentligl all
tystnadsplikten icke uppluckras så atl förelagsledningen förlorar förtroendet
för revisorerna och underlåter att lämna de upplysningar som erfordras för en
fullgod revision. Föreningen kan av denna anledning icke tillstyrka
arbetsgruppens förslag i denna del. Däremot har föreningen inget atl erinra

s. 243 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 243

mot förslaget om ovillkorlig upplysningsskyldighel mot
medrevisor, särskild granskare, ny revisor och konkursförvaltare.

Svenska bankföreningen: Bankföreningen anser rikligl alt
revisor får en ovillkorlig upplysningsplikt gentemoi de uppräknade personerna.

Bankföreningen är däremoi kritisk mol förslagel all
revisors lystnadsplikl i övrigl skall bestämmas med banksekretessen såsom
förebild.

Arbetsgruppen
framhåller atl uttrycket "i oträngl mål" i och för sig har en
obestämd innebörd. Emellertid pekar gruppen på att en betydande precisering har
skett genom bankernas praxis. Gruppen anser att bankpraxis bör kunna ge
tillräcklig ledning även för revisorerna. Bankföreningen är tveksam om denna
uppfattning är riktig. Banksekretessen skall skydda den enskilda bankkundens
inlresse att hans förhållande lill banken ej ulan mycket slarka skäl blir kända
för utomstående; sekretesskyddet avser således en noga preciserad relation nämligen
banken-kunden. Revisors tystnadsplikt däremot skall i princip avse alla det
reviderade bolagets angelägenheler och i dem kan ell sekretessinlresse finnas
åt många olika håll. Redan häri ligger en inte oväsentlig skillnad, som kan
försvåra en bolagsrevisors bedömning av sekretessbehovets omfattning.
Framförallt måste emellerlid anmärkas atl tillämpningen av banksekretessen i
bankerna underlättas av de uttryckliga bestämmelser riklade direkt till bankerna
som särskilt på taxeringsområdet genombryter banksekretessen. Motsvarande
ledning i särskilda lagregler kommer åtminstone lills vidare att i stor
ulslräckning saknas för bolagsrevisorerna. Dessa tvingas därför att mer än
bankerna på egen hand göra den erforderliga intresseavväg-ningen i sekreiessärenden.
En sådan avvägning sker också i bankerna i viss omfattning, men den hänför sig
där i regel till några för just bankverksamheten typiska fåll där fasta
rutiner har utbildats. Organisalionen i bankerna medger ocksä en kollegial
prövning av dessa ärenden under medverkan av jurisler. De skillnader, som här
antytts, talar mot att en regel om lystnadsplikt för revisor utan vidare
efterbildar regeln om banksekretess. Revisors tystnadsplikt börenligt
bankföreningens mening utformas på elt mer konkret sätt än banklagens regel om
banksekretess.

Svenska byggnadsenlreprenörföreningen: Arbetsgruppen
föreslår alt bestämmelserna om revisors tystnadsplikt uppmjukas och omarbetas
efter mönsier av banksekretessen. SBEF anser atl de regler som gäller i fråga
om banksekretessen inle ulan vidare kan överföras lill att gälla revisorer. Ej
heller lorde en uppmjukning av sekretessreglerna för revisorer vara möjlig
eflersom della allvarligt kan försämra del förtroendefulla samarbele mellan
revisor och företagsledning som är en förutsättning för revisorns möjligheter
all genomföra en väl underbyggd revision.

Enligt SBEFs mening är det synnerligen angeläget och ett
viktigt krav ur rättssäkerhetssynpunkt alt i författningstext eller liknande
sammanhang undvika ultryck som är oklara och skapar osäkerhet om rättsläget.
Arbetsgruppens promemoria innehåller exempel på oklara utiryck. 1 promemorian
föreslår man sålunda uttrycket "oträngt mål". Enligt SBEFs uppfallning
bör delta uttryck ej komma lill användning.

Svenska försäkringsbolags riksjörbund: Riksförbundet
konstaterar all det i ett förelag finns intressegrupper vid sidan av ägarna och
att revisors upplysningsplikt gentemoi dessa olika intressen klarl bör
regleras. Revisors huvudman är dock bolagsstämman och revisor fullgör en
viklig del av sin upplysningsplikt genom revisionsberättelsen. Om utökad
upplysningsplikt anses önskvärd kan en väg vara att utöka kraven pä vad
revisionsberättelse skall innehålla, Riksförbundel anser att innebörden av den
före-

s. 244 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 244

slagna bestämmelsen bör klargöras i motiven eftersom den
synes omfatta både en uividgning och en inskränkning av upplysningsplikten.

Svenska handelskammarförbundet och Sveriges
industriförbund: Förbunden lillslyrker all revisor fär en ovillkorlig upplysningsplikt
geniemot de uppräknade personerna. Däremoi släller sig förbunden avvisande lill
förslaget att revisors tystnadsplikt i övrigt skall uppmjukas och beslämmas med
banksekretessen som förebild. Det åligger i första hand inle en revisor att -
på annal sätt än genom revisionsberättelsen eller på bolagsstämma enligt
aktiebolagslagens regler - utåt lämna upplysningar om etl förelag till olika
intressenter. Del är till slyrelsen och den verkslällande direktören i
företagen som de intresserade har alt vända sig och detta är av slor
principiell vikl. Arbelsgruppen har även för egen del noterat förhållandel, men
- uiifrän de iniressen gruppen hafl alt arbeta - funnit del otillfredsställande
atl broltsutredande och rättsvårdande myndigheler inle direkl kan utnyttja en
revisors vetskap om ell bolags förhållanden. 1 alllför slor utsträckning
förekommer det, enligt arbelsgruppen, atl en revisor med hänvisning till
skaderekvisitet anser sig böra vägra all lämna begärda upplysningar om bolaget.
Förbunden är självfallet posiliva lill ålgärder som kan motverka brottslighet
men måsle framhålla att del är del reguljära livet som i första hand måste
styra lagstiftningen om näringslivets förhållanden, dvs lagstiftaren skall i
första hand utgå från vad som är en lämplig reglering av lojal
näringsverksamhet. Styrande för aktiebolagsrälten blir dä förhällandet mellan
bolagsorganen och dessas närmaste intressenikrels aktieägare och borgenärer.

Del förfångsrekvisit som kommit till användning i
akliebolagslagen utgör en lämplig gränsdragning för bolagsorganens
ansvarsområde och därför bör inte ulan starka skäl de civilrättsliga reglerna
härom ändras. Del är för näringslivet nödvändigt all ansvarsgränserna för
styrelse och revisorer korresponderar. Därför framstår en särskild, avvikande,
beslämning av revisors tystnadsplikt i vissa fall som en oacceptabel oklarhet
särskilt som dessutom rekvisitet "i oträngt mål" är främmande för
bolagsvärldens terminologi.

Svenska kommunförbundet: En precisering av revisorernas
lystnadsplikt och upplysningsskyldighet torde kunna vara etl stöd för den
seriöse revisorn när del gäller atl medverka till förebyggande eller avslöjande
av ekonomiska broll.

Stockholms kommun (= kammarkonloret): Kammarkonloret anser
inle förslagel innebära en lillräckligl klar avgränsning av de fall som bryter
tystnadsplikten. Eftersom arbetsgruppen anger all konstaterade brister har sin
grund i tolkningsfrågor hade del varit värdefullt om den i slället hade
föreslagit en tolkningsregel, lämpligen som anvisning lill den akluella paragrafen,
och som diskuterar i vilka situationer en uppgift skall anses vara till
fakliskl "förfång", Skallemässigl olagliga bokslulsdisposilioner,
felaktigt ullag av mervärdeskalt eller underlåtna källskalleavdrag kan vid
upptäckt medföra sådana belalningskonsekvenser för bolaget att dess fortbestånd
ävenlyras. Ell yppande av sädana förhållanden kan givetvis i stunden vara lill
"förfång", men ändå i ett längre tidsperspektiv lill fördel. Analogi
kan lillgångar som åtkommils eller använts i brottslig verksamhet (eller dessas
värde) förklaras förverkade.

Revisorn har emellertid att också göra en bedömning av
risken för atl dessa latenta skulder aktualiseras. För närvarande kan vissa
revisorer bedöma risken i denna del som så liten att anmärkning ej görs. Till
följd härav kommer exemplifierade omständigheter ej till borgenärernas och

s. 245 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 245

samhällets kännedom, I bolag vari ägarna ej dellar i
företagsledningen blir ej heller dessa informerade.

Mot bakgrund av del anförda, samt med hänvisning till
rådande oklarhet om hur uttrycket "oträngl mål" skall tolkas avsiyrks
den föreslagna ändringen av aktiebolagslagen och förordas alt del i stället
klarare ulialas i vilka fall en revisor kan lämna upplysningar om
oegenlligheler i akliebolags verksamhel utan skadeståndsrisk, I detla
sammanhang kan påpekas att det i bl. a. Frankrike ålagts revisor
anmälningsskyldighet i liknande fall.

Den som förordnats att ulföra taxeringsrevision är ålagd
sekretess i sitt arbele. Mot bakgrund härav är det bl. a. möjligt atl utföra
taxeringsrevision även hos en skatlskyldigs revisor i syfte atl inhämta
handlingar som denne innehar, ulan hinder av atl revisorn har att iakttaga
tystnad om handlingarnas innehåll. När nu etl förtydligande av andra slycket
10 kap 13 6 akliebolagslagen aktualiseras av arbelsgruppen bör lill den
föreslagna krelsen lystnadspliktiga fogas "den som uppdragils verkställa
taxeringsrevision". Nu ålerkommande diskussioner huruvida revisor endasl
är skyldig tillhandahålla handlingar av belydelse för revisionen eller om
revisor också skall lämna upplysningar då så begäres skulle härigenom kunna
undvikas. Del finns ingen anledning att göra tystnadsplikten beroende av i
vilken form önskad information överlämnas.

Landstingsförbundet: Såvitt gäller tystnadsplikt och
kommunal revision vill förbundet erinra om sill yltrande lill departementet den
15 december 1977 över departementspromemorian (Ds Ju 1977; 1 och 1 1) Handlingssekretess och
tystnadsplikt, där hindret i regeringsformen mot tystnadspliktsbestämmelser i
elt kommunalt revisionsreglemente påtalades. Denna fråga las inte upp i den
föreliggande promemorian.

Svenska revisorsamfundet: Samfundet avstyrker förslagel
att beslämmelser om revisors tystnadsplikt omarbetas efter mönsier av banksekretessen.

Revisorns arbete bygger i slor utsträckning på ett
förtroendefullt samarbele mellan företaget och dess personal och revisorn.
Till hjälp vid sina utredningar och som underlag för sina bedömningar skall
revisorn kunna räkna med att få tillgäng till uppgifter även av sädan natur att
de inte får riskera att komma till obehörigas kännedom. Förelagel skall kunna -
och kan i dag - lämna uppgifterna utan all riskera att dessa förs vidare.
Enligt samfundets mening skulle en uppluckring av bestämmelserna om revisors
lystnadsplikl kunna allvarligt försämra detta förtroendefulla samarbete och på
så sätt försvåra för revisorn atl genomföra en väl underbyggd revision. Framför
allt torde revisorns underiag för bedömningar i samband med
förvaltningsrevisionen riskera atl försämras.

Negativa effekter av ett genomförande av arbelsgruppens
förslag kan riskeras uppstå även genom alt revisorerna blir mindre benägna att
dokumentera sina iakttagelser och erfarenheter i samband med revisionerna. En
sådan utveckling finge inle ses som en strävan hos revisorerna atl fly undan de
krav samhället ställer på dem utan fastmer som en väg att minska den osäkerhet
en regel med föreslagen innebörd skulle medföra.

Samfundet anser det vara etl viktigt samhällsintresse att
upprätthålla kravel på en god revision. Del är dä också enligt vår uppfattning
betydelsefullt att inle regler skapas som motverkar della syfte genom alt de
minskar öppenheten från företagel gentemoi revisorn samt minskar revisorns benägenhet
att dokumentera sina iakttagelser.

De regler som i dag gäller i fråga om banksekretessen kan
inle utan vidare överföras till och styra utvecklingen inom ett hell annal
yrkesom-

s. 246 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 246

rade. Jämförelserna med praxis inom bankområdei finner
samfundet inte vara relevanla. SRS avvisar således den föreslagna omarbetningen
av bestämmelserna om revisors lystnadsplikl och upplysningsskyldighel efter
mönster av banksekretessen.

Vid silt ställningstagande har samfundet dessulom funnit
att innebörden av begreppet "oträngl mål" är synnerligen oklar och
att den med all sannolikhet vid många tillfällen kommer att slälla revisorerna
inför svåra överväganden. Tolkningen i praxis av banksekreiessreglerna torde
vara till ringa ledning, då frågorna rör sig inom så väsensskilda områden.

Samfundet anser, alt revisorns tystnadsplikt och
upplysningsskyldighet alltfort skall grundas på nuvarande stadgande i 10 kap.
13 8 aktiebolagslagen. Den där intagna förfångsklausulen återfanns även i 1944
års aktiebolagslag och bygger således på en lång tillämpning i praxis. Att
regeln överfördes lill 1975 års aktiebolagslag får ses som elt bevis på att den
i praktiken fungerat tillfredsställande. Samfundet vill framhålla att i de av
arbetsgruppen refererade fallen 7 och 14 (sid 71 f och 79 fi i promemorian)
synes en feltolkning av förfångsklausulens rätta innebörd ha gjorts av resp.
revisor. Med nuvarande bestämmelser har revisorn möjlighet alt efter en
inlresseavvägning i varje enskilt fall kommunicera med tredje man i den
omfallning som erfordras för ett fullgörande av revisorsuppdraget. För alt
undvika missuppfattning rörande förfångsklausulens innebörd kan del finnas
anledning atl klart markera i lagtexten, att förfängsrekvisilel inte fritar
revisor från skyldighet att i revisionsberättelsen omnämna påträffade missförhållanden.
Samfundet vill i sammanhanget peka på all det pågår en utveckling mot en slörre
öppenhet i revisionsberättelsen. Denna utveckling understöds av samfundet.

Den av arbetsgruppen föreslagna upplysningsskyldigheten
geniemot medrevisor, särskild granskare, ny revisor och i förekommande fall konkursförvaltare
finner samfundet vara motiverad. Förslagel lillslyrkes på denna punkt.

Revisorns tystnadsplikt torde gälla också gentemoi
bolagels interna organ däribland arbelsiagarkonsuller och styrelseledamöter.
Viss osäkerhel råder emellertid pä denna punkt. Del kan därför finnas elt
behov av klarläggande av revisorns möjlighet lill kommunikation med bolagets organ.
Samfundet är för sin del berett medverka i överläggningar härom.

Svenska sparbanksföreningen: Såvitt avser tystnadsplikten
lorde förslaget om det genomförs komma att innebära en grundläggande
förändring av revisorsrollen. Det är också högst tveksamt om förslaget i denna
del är förenligt med det sysslomannaskap som ligger i revisors uppdrag. Härtill
kommer att det är en väsentlig skillnad mellan de tjänster som lillhandahålls
av en bank respektive en revisor. En banks tjänster behöver den enskilde inle
heller anlita, om han inte önskar del. Driver han etl förelag i aktiebolagsform,
måste dock revisor anlilas. På grund härav avstyrker föreningen förslagel i den
delen.

Förslagel att ålägga revisorn en ovillkorlig
upplysningsplikt geniemot medrevisor m.fl. har däremoi en praktisk, i
revisionsarbetets verklighet förankrad funktion. Förslaget tillstyrks därför.

Sveriges advokatsamfund: Det kan ifrågasättas om den
föreslagna omarbetningen av bestämmelsen om revisors lystnadsplikt i 10 kap,
13 8 första stycket akliebolagslagen skulle utgöra ett slöd ål de seriösa
revisorernas verksamhet. Såsom påpekas i promemorian garanteras genom den i lag
inskrivna lysktnadspliklen att revisorn i ett företag får upplysningar från
förelagsledningen och också förtroenden från denna. Delta är enligt promemorian
någonting som man naturligtvis bör slå vakt om.

s. 247 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 247

Klarl är att en företagsledning kan anse sig böra iakttaga
slörre ålerhäll-samhet om del inte finns en i lagen klarl definierad
lystnadsplikl för revisorn. Även av andra anledningar kan del vara olämpligt
all lillägga revisor rätt att efter egen intresseavvägning lämna eller vägra
lämna upplysningar. Della påpekande gör samfundet framför alll mol bakgrund av
uttalandet i promemorian, att del befinnes "otillfredsställande att
brotts-utredande och rättsvårdande myndigheler inle direkl kan utnyttja en revisors
vetskap om etl bolags förhållanden." Till följd av nämnda uttalande skulle
nämligen en vägran att lämna upplysningar bl.a. kunna få till följd atl en
rältsvårdande myndighet som begäri viss upplysning skulle kunna ifrågasätta om
revisorn gjort en riktig intresseavvägning. Revisorn skulle i sådana fall kunna
komma i en besvärlig intressekonflikl genom alt en vägran från hans sida att
lämna upplysningar skulle kunna lolkas "mol" uppdragsgivaren eller
dess förelagsledning.

Regeln om sekrelessplikt bör enligt samfundets åsikt
formuleras med utgångspunkt från att en revisors huvuduppgift är all företa en
på en oberoende ställning grundad granskning av styrelsens förvaltning till båtnad
för styrelsens aktieägare och borgenärer. Revisorn får enligt samfundets
mening inte uppfattas som ombud för statliga eller fiskala iniressen och inte
heller som en reguljär upplysningskålla för statliga myndigheter. Det är därför
viktigt atl göra en avgränsning lill förmän för ovan angivna huvuduppgift,
vilket i längden också bäsl torde gagna de samhälleliga intressena.

Skulle likväl en uppmjukning av tilltänkt innebörd
genomföras beträffande tystnadsplikten för aktiebolags revisor, bör denna i
vart fall ej bestämmas genom uttrycket "i oträngl mål", vars
innebörd "inle är klar för var och en" och som blir begriplig först
efter studium av bankpraxis. Samfundet kan för övrigt ej uppfatta som
nödvändigt att samma uttryck beträffande tystnadsplikten kommer till
användning både i banklagen och aktiebolagslagen.

Frågor från broltsutredande och rältsvårdande myndigheter
bör - med undantag för vissa kvalificerade fall - enligt samfundets åsikt
riktas direkl till företagsledningen eller slyrelsen för det bolag, som
tilldragit sig myndighetens intresse. Revisorn bör alltså enligt samfundets
åsikt principielll ha både rätt och skyldighet att lämna upplysningar om
bolaget till bolagets organ, enskilda styrelseledamöter, medrevisor, granskare
som avses i 10 kap, 14 6 aktiebolagslagen, arbelsiagarkonsuller och, om bolaget
försatts i konkurs, konkursförvaltare. Samfundet tillstyrker av dessa senare
skäl det föreslagna tillägget till aktiebolagslagen, 10 kap. 13 8 andra
stycket.

Sveriges aktiesparares riksförbund: Aktiespararna frågar
sig i detla sammanhang vilka situationer arbetsgmppen haft för ögonen när man
uttalat möjlighelen alt enskild aklieägare skulle kunna försätta revisor
"i trängt mål". För Aktiespararna förefaller det orimligt atl en
enskild aktieägare, annat än genom brottslig handling, skulle kunna tilltvinga
sig information om enskilda bolags angelägenheler. Vad sedan avser begreppet
"utomstående" har Aktiespararna tolkat saken så, atl här avses
främst olika företrädare för fiskala intressen, vilka av naturliga skäl i
samband med utredningar och liknande torde ha ett legitimt inlresse att
erhålla så fullständig information om etl bolag som möjligt. Aktiespararna
anser i detta sammanhang det riktigl att möjligheter ges i större omfattning
än tidigare atl erhålla fullständig information från revisor i exempelvis
utredningar rörande brott av olika slag.

Vad sedan gäller revisors upplysningsskyldighel delar
Aktiespararna

s. 248 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 248

den av arbetsgruppen framförda synpunkten atl del inle i
första hand åligger revisor alt, på annat sätl än genom den årliga
revisionsberättelsen eller där så kan finnas påkallal i särskild berättelse,
utåt lämna upplysningar om ell bolag lill olika intressenter. Denna
uppgiftsskyldighet åligger i första hand styrelsen, verkställande direktören
eller företagsledningen i övrigl. Akliespararna vill ocksä bestämt instämma i
konstaterandet, att revisors skyldighel alt göra anmärkning i
revisionsberättelsen inle har någol samband med frågan om revisors
lystnadsplikl, utan snarare ingår i uppgiftsskyldigheten sä att eventuella
missförhållanden i etl sammanhang offentligen bringas till ett bolags samtliga
intressenters kännedom. 1 konsekvens härmed anser Aktiespararna att revisors
upplysningsskyldighet, exempelvis till bolagsstämma, bör motsvara den skyldighet
som enligt 9 kap. 12 8 Aktiebolagslagen åligger styrelsen och verkställande
direktören. En nackdel i nuvarande beslämmelse är dock, att
uppgiftsskyldigheten kan underlåtas om utlämnandet av uppgifterna skulle orsaka
"väsentlig skada". Risk finns enligt Aktiespararnas mening att en
fråga om huruvida vissa uppgifter skall lämnas eller ej, grundad på en begäran
från enskild aklieägare, icke kommer alt diskuteras i sak. utan fastmer kommer
i de allra flesla fall diskussionen atl röra sig kring huruvida "väsenllig
skada" kommer alt åsamkas bolaget eller ej.

1 övrigl inslämmer Aktiespararna med arbelsgruppen all
revisors upplysningsskyldighet inte bara omfattar bolagsstämman utan ocksä i
förhållande lill vissa "funktionärer" i bolagel, varvid denna
uppgiftsskyldighei bör vara ovillkorlig.

Svenska företagares riksförbund: Förbundet kan i ett
hänseende tillstyrka arbetsgruppens förslag. Det gäller att revisor skall ha
skyldighet att lämna upplysningar till medrevisor, till särskild granskare,
till ny revisor och, sedan förelagen trätt i konkurs, till konkursförvaltare. I
övrigt anser inte Förbundet alt gruppen visat fog för sina förslag. Dessa
innebär främst atl revisorn inte längre skulle behöva iaktta tystnadsplikt ens
om hans uttalanden kan lända lill förfång för bolagel. 1 stället skulle
revisorn blotl vara förhindrad alt i "oträngt mål" lämna ut
upplysningar (och förfängsrekvisilel styrks). Vem som skulle få försätta
revisorn i trångmål säger arbetsgruppen klart ut; Det är "..,
otillfredsställande att broltsutredande och rältsvårdande myndighet inte direkl
kan utnyttja en revisors vetskap om ett bolags förhållanden". För
säkerhels skull säges också alt "i oträngl mål" bör översättas med
"obehörigen", vilkel onekligen innebär en ytterligare uppmjukning.

Arbetsgruppen åberopar atl en likartad flexibel
lystnadsplikl finns inom bankväsendel. Förbundet har svårt att se att
parallellen med bankväsendet skulle vara bärande. Bankerna är i storl selt elt
fåtal mycket stora företag, förvaltande oerhörda ekonomiska intressen och av
enorm betydelse för del svenska folket och samhället. Vad som kan passa för
bankerna behöver inte passa för det alldagliga småföretaget och arbetsgruppen
talar inte heller om varför del skulle passa också för detla senare företag.

Arbetsgruppen vill av allt att döma skyla över sill
förslag genom allehanda kommentarer, innebärande att revisorn skall göra en
intresseavvägning och handla med försiktighet och att revisorn endast skall
vara en andrahandskälla för upplysningar. Trots detta får man huvudintrycket
att revisor skall stå till tjänst för polisiära och fiskala myndigheters
uiredningar.

Förbundet anser slutligen att revisorn inte heller i
fortsättningen skall vara skyldig att lämna upplysningar till bolagsstämma i
det fall att väsentlig skada därigenom skulle åsamkas bolaget.

s. 249 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 249

Sveriges grossistförbund: Förslaget innebär, all revisor
ej får lämna upplysningar lill bl.a. aktieägare "i oträngt mål".
Syftet härmed är atl söka åstadkomma en mera flexibel lillämpning än nuvarande
regler om "förfång för bolagel". Enligt vår mening kan förslagel, om
del blir föremål för lagsliftning, medföra alt företagsledningarna blir mindre
benägna alt lämna adekvat informalion lill revisorerna, vilkel skulle få icke
avsedda bieffekter. Dessulom torde termen "i oträngl mål" vara både
föråldrad och oklar lill sin innebörd.

SHIO-Familjeföretagen och Sveriges köpmannaförbund:
Arbelsgruppens förslag vad gäller bestämmelserna om revisors tystnadsplikt kan
organisationerna ej tillstyrka. Enligt detta skall revisor kunna tvingas att
"i trängt mål" lämna upplysningar om bolagets angelägenheler. En
bolagsrevisors uppgifl är emellerlid bl.a. alt undersöka om bolagels
förvaltning skett på ell så gynnsamt sätt som möjligt för bolaget. Härav följer
atl revisorn detaljerat måsle känna till bolagets inlerna rutiner, kunna
granska enskilda affärshandlingar elc.

För att möjliggöra sådan granskning måste bolagets
befattningshavare kunna lita pä atl revisorn ej vidarebefordrar uppgifler om
bolagel i andra fall än för uppdragels fullgörande. En sädan diffus lagregel
som arbelsgruppen föreslår kan få till effekl all en upplysning som är
värdefull för revisorn undanhålles eller förvanskas därför atl uppgiftslämnaren
vet all revisorns tystnadsplikt har urholkals. Organisationerna föreslår därför
att lagstiftningen på detta område skall kvarslå oförändrad.

Sveriges redovisningskonsulters förbund: Förslaget att
bestämmelserna om revisors lyslnadspliki och upplysningsskyldighel skall
omarbetas, släller vi oss mera tveksamma till.

Den flexibla tillämpning, som gruppen avser genom att
revisor ej i oträngl mål får yppa något om bolagets angelägenheter, finner vi
synnerligen otillfredsställande för revisorn. För det första måste begreppet
oträngl mål klarare definieras. För det andra kräver vi en klar uppräkning av
de situationer, i vilka revisor kan frångå sin tystnadsplikt.

Beiräffande konkurssituationen tycker vi, att gruppen
behandlat kostnadsaspekten på sidan 52 alltför schablonmässigt. Vår
uppfattning är den, all ett företag i ekonomisk kris har mycket större behov av
de tjänster, en redovisningskonsult eller revisor kan ställa till förfogande än
ett företag i goda ekonomiska omständigheter. Emellertid tvekar
redovisningskonsulten och revisorn många gånger inför de arbetsinsatser, som
erfordras med tanke på att arvoderingen av denna insats inte prioriteras i
händelse av en konkurs. Ett prioriletsskydd för revisions- och
redovisningsarvode i händelse av konkurs, tror vi skulle innebära, att
krissituationen för många företag skulle kunna klaras upp ulan ett
konkursförfarande.

För bistånd åt konkursförvallaren eller gode mannen efter
konkursut-broltet förutsätter vi, att erforderiiga medel kan beslridas av
konkursboet eller av allmänna medel.

Vad därefler gäller upplysningsskyldigheten mol
konkursförvaltare tror vi, att denna bör komplelteras med en
upplysningsskyldighet geniemot god man i händelse konkursen handlägges jämlikt
185 8 konkurslagen. Vi är nämligen av den uppfattningen, atl, om ekonomisk
brottslighet föreligger, så föreligger den i högsta grad i dessa s. k,
fatligkonkurser.

Upplysningsskyldigheten
gentemot ny revisor, medrevisor och särskild granskare lorde kunna regleras i
organisationernas etiska regler i stället för i lag.

I de eliska reglerna hos såväl Svenska Revisorsamfundel
som Sveriges

s. 250 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 250

Redovisningskonsullers Förbund definieras begreppet
kollega samt stadgas följande; "Då ledamoi erbjudes ett uppdrag, som en
kollega har eller nyligen haft, bör han taga reda på orsaken varför kollegan ej
längre innehar uppdraget. Del nya uppdraget skall icke övertagas, om
uppdragsgivaren icke vill rälla lill allvariiga förhållanden, som kollegan med
rätta har vägrai att godkänna,"

Genom atl anpassa Föreningen Auktoriserade Revisorers regler
för god revisorssed till ovanslående stadgande och genom ulbyte av ordel
"bör" mol "skall", kan upplysningsskyldigheten genlemol ny
revisor regleras. Samlidigt kan de etiska reglerna kompletteras med en
upplysningsskyldighel geniemot medrevisor och särskild granskare.

6. Kommerskollegiums tillsynsverksamhet

Riksåklagaren: Jag har inle någon erinran mol
rekommendationen alt kommerskollegium ges ökade resurser för sin
tillsynsverksamhet på revisorsområdet.

Länsåklagaren för speciella mål: Tillsynsverksamheten bör
givas sådan ulformning att den ger rimlig garanti för att bestämmelserna
efterlevs. Den bör inriktas i första hand på sådana företag där risken för
avsleg är störst. Del kan ifrågasättas om inle tillsynsverksamheten ålminstone
till viss del bör ligga hos handelskamrarna. Den lokala förankring dessa har
ulgör en betydande tillgång som bör tillvaratagas. Lämpligen skulle della kunna
ske genom all kommerskollegium tillades rätt att delegera viss lillsynsuppgift
- exempelvis forllöpande kontroll av enmansbolag - ävensom rätl att utfärda
anvisningar för tillsynens fullgörande. En annan möjlighel vore att
handelskamrarna ålades skyldighet att biträda i tillsynsverksamheten. Del
disciplinära förfarandet bör emellertid ligga hos kommerskollegium.

Bankinspektionen: Rekommendationen om vidgade resurser för
kommerskollegium innebär större möjligheter för kollegiel alt göra en meningsfull
kontroll av revisorernas verksamhet.

Riksrevisionsverket: Arbetsgruppen rekommenderar att
kommerskollegium får en krafiig resursförstärkning för att utöva
tillsynsverksamhet på revisionsområdet. Arbetsgruppen berör inte hur
verksamheten skall bedrivas eller finansieras. Kommerskollegium kommer enligt
sin verksamhetsöversikt år 1978 att efter genomfort förberedelsearbete påbörja
en regelbunden uppsökande tillsyn. Tillsynen kommer att utövas av enhetens
tjänstemän - användandet av konsulter härför har visat sig inle vara helt
lyckat.

RRV stödjer förslaget att kommerskollegium får en
kvalitativ resursförstärkning för tillsynsverksamheten. Verket vill dock
understryka all effekterna av tillsynen är beroende av kompetensen hos den
personal som bedriver tillsynen. Denna bör ha motsvarande kompetens som auktoriserad
revisor. För att kunna vidmakthålla denna kompetens krävs även erfarenhet frän
visst eget revisionsarbete,

I fräga om finansieringen av tillsynsverksamheten
förutsälter RRV alt avgiftsfinansiering övervägs i ärendets fortsatta
beredning.

Riksskaileverket: Med hänsyn liil den centrala position
den kvalificerade revisorn kommer alt inta när det gäller räkenskapskontrollen
inom de slörre företagen är det av största vikt att kommerskollegium får de
resurser som erfordras för att utöva tillsyn av revisorernas verksamhet.
Tillsynen bör även avse revisorns konsultverksamhet inom skatteområdet.

s. 251 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 251

Kommerskollegium: Även om flertalel auktoriserade och
godkända revisorer fullgör sin verksamhet på etl i del stora hela
tillfredsställande sätt, visar dock erfarenhelen av hittillsvarande
tillsynsutövning klart att en intensifierad tillsyn ulgör en av de
grundläggande förutsättningarna för alt revisionsverksamhetens slandard totalt
sett skall kunna upprätthållas och vidareutvecklas.

Kollegiets
resurser för tillsynsutövning är emellerlid idag så små att verksamheten
närmasl har karaktären av sporadiska ingrepp. Huvuddelen av den tillsyn som
ulövas initieras genom att anmälningar görs till kollegiel om visst förhållande
i viss revisors verksamhel. En hel del av de på delta sätt initierade ärendena
har rört frågor av mera allmänt intresse och har även lett till disciplinärt
ingripande från kollegiets sida mot missförhållanden. Genom rättstillämpningen
haremellertid satts så snäva preskriptionstider atl i flertalel av de ärenden
som aktualiserats hos kollegiel disciplinär älgärd ej kunnat ifrågakomma. Utan
tvekan hade sådan åtgärd annars varit befogad i betydligt flera fall.

De frågor
som aktualiserats i den anmälningsinitierade tillsynen är ofta utomordentligt
komplicerade och fordrar elt mycket omfattande utredningsarbete från
kollegiets sida. 1 förening med bristande resurser medför detta bl.a. atl
mycket små insatser kunnal göras ifråga om sådan uppsökande lillsyn i vilken
enskilda revisorers hela verksamhet kan bli föremål för allmän granskning.
Detta är så mycket mera beklagligt som redan den begränsade erfarenhet
kollegiet har av denna tillsynsform visar att det föreligger vissa utbredda
missförhållanden mot vilka ingrepp lämpligen kan ske genom en sådan mer
övergripande tillsyn. Det står exempelvis helt klart att den revision som
utföres i mindre bolag - i så många fall att det närmast framstår som regel -
ej utgöres av mycket annat än rena rimlighetsbedömningen i samband med atl
revisorn är behjälplig med bokslutet. I dessa fall överträdes också mer eller mindre
regelmässigt aktiebolagslagens regler om bokföringsjäv. Som ytterligare
exempel kan nämnas att det på många håll utbildats en sådan restriktivitet med
atl göra anmärkning i revisionsberättelsen att della ofta underiätes även när
anmärkning skall göras.

Ökade
insatser borde göras också ifråga om uppsökande "lillsyn" vad gäller
sökande till auktorisation och godkännande. Kollegiets resurser har tillåtit
genomförande av endasl ell fåtal sådana kontroller. Redan bland dessa har dock
påträffats fall av grov okunnighet - något som ej skulle framkommil vid en ren
pappersprövning av ansökan.

Kollegiet
delar således den i promemorian framförda uppfattningen om värdet av en uiökad
lillsynsuiövning. En effektiv och välutvecklad revisionsfunktion kan dock ej
nås enbart genom utökad lillsyn. Ökade resurser måste läggas ner också på
positivt utvecklande åtgärder. Fömtom på grundläggande frågor som revisorernas
utbildning och dylikl, bör sådana ålgärder närmast ta sikte på det
författningsfästa regelsystem som styr revisorns verksamhel och därvid dels pä
att klarlägga och närmare definiera de uppgifler och del ansvar revisom har
enligt nu gällande regler, dels på alt utveckla delta regelsyslem, bl.a. för
alt mer effektivt tillvarataga revisorns arbete i kampen mol ekonomisk
brottslighet.

Länsstyrelsen
i Stockholms län: Länsstyrelsen anser att det skulle vara önskvärt med en
uividgning av tillsynsverksamheten.

Länsstyrelsen
vill slutligen mot bakgrund av de erfarenheter den haft av samarbetet med
kommerskollegium i auktorisations- och godkännandeärenden framföra följande
synpunkter.

s. 252 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 252

Enligt 3 och 17 88 förordningen om auktorisation och
godkännande av revisorer skall kommerskollegium inhämta yllrande av bl.a.
länsstyrelsen över ansökan om auktorisation och godkännande.

I 22 8 2 stycket samma förordning slår:
"Uppmärksammar länsstyrelse eller skallechef i samband med ämbetsutövning
anmärkningsvärd omständighet i fråga om revisors eller revisionsbolags
verksamhel skall kollegiet underrättas".

Länsstyrelsen är emellertid bunden av tystnadsplikt enligt
17 8 sekretesslagen och 117 8 laxeringslagen: "Vad som med slöd av
bestämmelserna i denna lag inhämlats vid taxeringsrevision eller vid
granskning av handling, som avses i 43 8 5 mom. eller 46 8, må ej yppas i
vidare mån än som erfordras för vinnande av del med revisionen eller
granskningen avsedda ändamålet".

Bestämmelsen i 22 8 revisorsförordningen slår alllsä i
konflikt med bestämmelsen om tystnadsplikt enligt 117 8 laxeringslagen,
eflersom del främst är vid taxeringsrevisioner som brister ifråga om revisors
verksamhet uppmärksammas.

Uttalande om i samband med taxeringsrevision
uppmärksammade bris-ler kan därför enligt länsstyrelsens uppfattning i huvudsak
endast göras med stöd av sådana offentliga handlingar, som följer på en
taxeringsrevision, nämligen taxeringsintendentens yttrande/yrkande, utslag i
länsskatterätt etc. Dels saknas ofta de för kommerskollegiets bedömande
betydelsefulla uppgifterna i dessa handlingar, dels medför detta en belydande
tidsutdräkt innan gjorda iakttagelser kan meddelas kollegiet.

Den enklaste lösningen på ovanstående vore om
kommerskollegium i sin tillsynsverksamhet finge rätt att - med ändring av
gällande sekretessregler ta del av anmärkningar, som framkommer vid taxeringsrevision
i den mån dessa är av den art som anges i 22 8 revisionsförordningen. Revisionspromemoria,
som innefattar anmärkning mot revisor, skulle då rutinmässigt kunna expedieras
till kommerskollegium när granskningen var avslutad. Kommerskollegium skulle
på detta sätt löpande och mer utförligt kunna underrättas om uppmärksammade
brister i fråga om revisors verksamhet.

Lokala skattemyndigheten i Stockholms Jögderi: Behov finns
av förstärkt tillsyn över revisorernas verksamhel. Tillsynen torde emellertid
av kommerskollegium i första hand böra inriklas mot annan revisor än auktoriserad
eller godkänd. Vad avser de auktoriserade och godkända revisorerna bör de
intresseorgan som i dag finns kunna överta den mer detaljerade tillsynen av
revisorerna och kommerskollegiums verksamhet vara mer övergripande.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Länsstyrelsen
anser, att en viss tillsynsverksamhet ute hos revisionsbyråerna bör ske, men
ifrågasätter om denna kan utgöra etl led i bekämpandet av den ekonomiska
brottsligheten. Länsstyrelsen ställer sig därför tveksam till arbelsgruppens
förslag att kraftigt förstärka kommerskollegiums resurser för aktiv tillsynsverksamhet.
Denna fråga bör prövas i annat sammanhang. En eventuell förstärkning av
kommerskollegiums resurser synes knappasl kunna motiveras från de
utgångspunkter som brottsförebyggande rådet har all arbeta. En granskning hos
revisorn torde knappast kunna ge några upplysningar av betydelse för
bekämpandet av den ekonomiska brottsligheten. Ell sätl vore att öka
taxeringsmyndigheternas och andra myndigheters uppgiftslämnande till
kommerskollegium, men detta förutsätter dock ändringar i sekretesslagen.

s. 253 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 253

Länsstyrelsen i Malmöhus län: Länsstyrelsen lillstyrker en
utökning av kommerskollegiums möjligheter att utöva tillsyn över de
auktoriserade och godkända revisorerna. Av utredningen framgår atl
kommerskollegiums tillsyn hitlills främsl initierats genom uppgifter i
dagspressen. Förutom en personell förstärkning, varvid även länsstyrelsens
behov bör beaktas, vill länsstyrelsen även framhålla betydelsen av alt en
närmare kontakt elableras mellan länsslyrelserna, med sin orts- och
personkännedom, och kommerskollegium. Jämför även revisorsförordningen 22 8
angående skattechefs upplysningsskyldighet.

FAR: Arbetsgruppen rekommenderar att kommerskollegium
fåren kraftig resursförstärkning för alt utöva tillsynsverksamhet på
revisorsområdet. (3.6). FAR ser positivi på den verksamhel som kommerskollegium
med hjälp av rådgivande nämnden bedriver i form av såväl uiredningar som
anmälningsfall som kontrollundersökningar som befinnes erforderliga i samband
med ny- eller omauktorisation. Dessa insatser bidrar verksami till
upprätthållande av en hög standard inom revisorskären och lorde väsentligt
minska risken för undermålig yrkesutövning. FAR vill i detta sammanhang
framhålla angelägenhelen av alt kraven för auktorisation höjes, särskilt ifråga
om teoretisk utbildning.

Det har anförts att kommerskollegium saknar tillräckliga
resurser för alt handlägga tillsyns- och legitimeringsärenden. Särskilt har
påpekats att resursbristen kommit att begränsa möjligheterna atl göra besök hos
revisorer för alt erhålla bättre underlag för bedömning av akluella
legilimeringsärenden i de fall grundad anledning till tveksamhet föreligger.
Kommerskollegium bör tillföras den resursförstärkning som erfordras för dessa
uppgifter, en förstärkning som synes ha aktualiserats genom revisorskårens
tillväxt.

FAR anser däremot inte alt anledning finns alt öka
kommerskollegiums resurser i syfte atl bedriva uppsökande tillsynsverksamhet i
fall där särskilda skäl för tillsyn inle framkommit. Det har inle i
arbetsgruppens rapport eller i andra sammanhang påvisats förhållanden, som
skulle motivera sådana långtgående åtgärder.

FAR vill framhålla att framförallt ett införande av krav
på kvalificerade revisorer i alla aktiebolag automatiskt kommer att leda till
en väsentlig kvalitetsförbättring av revisorskåren, någol som ju är huvudsyftet
med arbelsgmppens rekommendation i punkt 3.6, FAR vill särskilt understryka atl
elt framtida krav på kvalificerade revisorer i alla aktiebolag i kombination
med högt ställda krav för själva auktorisationen resp, godkännandet är faktorer
som i försia hand bör öka kvaliteten. Andra faktorer som kommer att öka
kvaliteten inom kåren är det särskilt pä senare år accelererande
kvalilelshöjande ulbildnings- och utvecklingsarbete som revisorsorganisalionerna
bedriver.

Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer: Föreningen är
tveksam om en resursförstärkning av kommerskollegiums tillsynsverksamhet kan
utgöra etl led i bekämpandet av den ekonomiska brottsligheten. Detta innebär
inte, att föreningen är negativ till en ulökning av tillsynsverksamheten på
revisorsomrädel. I och för sig synes en sådan befogad men den bör då ske från
andra utgångspunkter än den ekonomiska brottsligheten.

Institutet för intern revision: Institutet biträder också
rekommendationen om resursförstärkning till kommerskollegiei.

LRF: LRF anser atl den ökade uppsökande tillsynen bör anslå
lill dess man fått uppfattning om antydda nya utbildningskrav samt vidare till
dess kvalificerade revisorer utsetts i samtliga aktiebolag. Innan man förordar
en

s. 254 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 254

mera omfattande resursförstärkning bör vidare utvärderas
de erfarenheter som vunnits genom kommerskollegiets uppsökande verksamhet.

Det material som hittills offentliggjorts visar inte att
de auktoriserade eller godkända revisorema bedrivit sin verksamhet på ett
sådant sätt atl kritik riktats mot deras verksamhet. Fråga är därför om de
resurser som avses tillskapas i första hand skall användas för kontroll av de
kvalificerade revisorerna. LRF anser det rikligare all man "börjar från
bollen". I samverkan med yrkesrevisorernas organisationer bör
kommerskollegium genom föreskrifter och anvisningar betr. revisionsverksamhet
överhuvudtaget söka nä kvalilelshöjande effekter. Sådana åtgärder anser LRF
skulle medverka lill en allmän förbättring av revisionsarbetet och därmed även
bidra till att stärka revisorns ställning.

De organisationer som företräder de kvalificerade
revisorema bedriver en aktiv och effektiv utbildning. På senare år har en såväl
bransch- som byråinriktad kvalitetskontroll inletts. Detta visar att
kvalificerade revisorers organisationer aktivt verkar för att upprätthålla
yrkeskärens kunskaper. Vidare synes dessa organistioner ha visat sig
handlingskraftiga genom att fortlöpande utforma regler för god revisorssed och
därigenom åstadkomma en eftersträvad utveckling.

Med hänsyn till revisorernas speciella ställning är det
enligt LRFs mening viktigt att revisorns verksamhet i efterhand blir granskad
av personer som har god kunskap om utvecklingen inom revisionsområdet. Ett väl
avvägt samarbete bör därför upprätthållas mellan yrkesrevisorema och
kommerskollegium.

Det kan ligga etl motsatsförhållande i att samma
institution är dels utvecklande/rådgivande organ dels dömande instans i
tillsynsärenden. Det borde vara mera logiskt att koppla tillsynen till den
utbildande/utvecklande funktionen. Integritet och omdöme är så väsentliga i
yrkesutövningen att den enskilde revisorn inle bör belastas med onödig
formalism.

Av dessa anledningar borde revisorsorganisationerna
alltfort i nära samarbete med kommerskollegium få upprätthålla sin funkiion
som ledande insians vid utveckling av god revisorssed och dess praktiska
lillämpning.

SACOISR ( = Civilekonomernas riksförbund): Om kvalificerad
revision enligt remissens rekommendalion blir verklighet är del i nuläget
oklart om utökad tillsynsverksamhet är behövlig. Med hänsyn till att tillsynen
i kommerskollegiums regi ej pågått under någon längre lid finner vi del mer
angeläget atl ställa kraven på kvalificerad revision och vid en utvärdering av
effekten av denna åtgärd la ställning till yllerligare tillsynsinsatser. Ett
ytterligare skäl till atl vänta med en förstärkning av tillsynsverksamheten är
att de kvalificerade revisorerna enligt vad artiklar i tidningen BALANS anger
själva är i färd all låta kvalitetskontrollera varandras produkter. Tillkomsten
av dessa insatser torde ocksä behöva beaktas vid ställningstagandet till
uividgad lillsyn.

KF: Arbelsgruppen har föreslagil att kommerskollegiums
"aktiva" tillsynsverksamhet utökas. Frågan hur en sådan utökad
tillsynsverksamhet skall finansieras bör enligt arbetsgruppen undersökas i lämplig
form. KF vill i delta sammanhang framhålla atl det på gmnd av revisorsverksamhetens
natur många gånger torde vara svårl att uppdaga missförhållanden även vid en
aktiv tillsynsverksamhet och att en utbyggnad av denna verksamhet främst torde
få preventiva effekter. En utvärdering bör om möjligt ske av den akliva
kontrollverksamhet som kommerskollegium hittills bedrivit, varefter de
länkbara effeklerna av en utökad akliv kontrollverksamhet noga måsle vägas mol
kosinaderna härför. KF rekommenderar att dessa frågor ytterligare utreds.

s. 255 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 255

Svenska försäkringsbolags riksförbund: Arbetsgruppen
rekommenderar all kommerskollegium får en kraftig resursförstärkning för atl
utöva tillsynsverksamhet på revisorsomrädel. Resurserna skall enligt förslagel
inriktas pä aktiv lillsyn, Riksförbundel vill återknyta till sitt förslag om
obligalorisk anslutning till revisorsorganisalion och anser del väsentligt att
organisationernas resurser för internkontroll och lillsyn förstärks. Samspel
med den tillsynsverksamhet som kommerskollegium utövar bör ske genom atl
kommerskollegium utövar lillsyn över organisaiionernas stadgar.

Svenska kommunförbundet: En utökning av resurserna för
tillsynsverksamheten på revisorsområdet bör vara ett nalurligl led i samhällels
strävan alt komma till rätta med de problem det här är fråga om,

Stockholms kommun ( = kammarkonlorel): Arbelsgruppen
rekommenderar alt kommerskollegium får en kraftig resursförstärkning för all
utöva tillsynsverksamhet på revisorsomrädel. Denna lillsyn kan då endast omfalla
av kommerskollegium auktoriserade eller godkända revisorer. Kammarkonloret
anser att det allmännas resurser i stället bör koncentreras till granskning av
de revisorer eller rådgivare som ej är underkastade kommerskollegiums lillsyn.

Svenska
revisorsamfundel: Samfundet anser att man bör avvakta effekten av övriga
föreslagna åtgärder, innan förstärkning av kommerskollegieis resurser
genomföres. Såväl den nya aktiebolagslagen som kommerskollegieis i anslutning
därtill utgivna anvisningar har varil i kraft så kort tid att någon större
erfarenhei hitlills inle vunnits av revisorernas anpassning till reglerna. SRS
har kontinueriigt ökat silt utbud av kurser för ledamöterna. Dessa kurser avser
att omfatta alla led i revisorns verksamhel. SRS anser att - i stället för en
ulbyggd kontrollapparat hos tillsynsmyndigheten-utbildning och information i
den egna organisationens regi är alt föredra.

Samfundet avstyrker sålunda f n. en utbyggnad av
kommerskollegiets lillsynsresurser och anser att frågan bör anstå till dess
erfarenhet vunnits av andra älgärder.

Svenska sparbanksföreningen: Föreningen släller sig någol
Iveksam inför denna rekommendalion med hänsyn lill de kostnader för samhällel
som förslagel otvivelaktigt för med sig. Det kan också ifrågasättas om inte
uppföljningen av revisorsstandarden och normbildningen på revisionsområdet kan
och bör liksom hiuills - skötas genom revisorernas egna organisationer.

Sveriges
advokatsamfund: Vad gäller rekommendationen alt utöka resurserna för
kommerskollegium har samfundet ingen erinran. Samfundet förutsätter då att
tillsynsverksamheten fullgöres av personer som själva har erfarenhet som
auktoriserade revisorer.

Svenska
företagares riksförbund: Förbundet har inle något emot alt kommerskollegium får
ökade resurser för atl utöva lillsyn över revisorerna, förutsatt atl etl behov
av sådan övervakning dokumenteras. De exempel som anges i promemorians bil. I
ger inte ensamma belägg för att sådant behov finns. Att kommerskollegium
årligen handlägger ett 20-lal tillsynsärenden är inte mycket, i synnerhet som
många av ärendena säges vara av ett begränsat allmänt intresse, Inle heller
visar de redovisade fallen annat än i ell par fall på grövre fel av revisorer
och endasl något fall visar en systematisk brottslighet. Beiräffande flera av
fallen konstaterar kommerskollegium atl ärendet avförs, antingen utan vidare
eller med elt allmänl uttalande. Ibland säges direkt all del inte finns
anledning lill kritik mol vederbörande revisor. 1 några fall utdelas en
varning. I endast etl fall upphävdes auktorisationen, i elt annat avslås en
ansökan om auktori-

s. 256 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 256

salion. - Vad kollegium här redovisat kan inte anses som
allvariigl mol bakgrunden av den myckel slora arbetsvolym som årligen ulföres
av revisorerna i vårl land. Förbundel anser därför att del bör kunna räcka med
en ganska måttlig ulökning av kommerskollegiums resurser. Under inga
omständigheter får resurserna användas för all vid en s. k. uppsökande
tillsynsverksamhet skaffa upplysningar som revisorerna har om sina kundförelag.

Sveriges redovisningskonsulters förbund: Vi lillstyrker
arbelsgruppens rekommendation att Kommerskollegium skall få en kraftig
resursförstärkning för alt ulöva tillsynsverksamhet på revisorsområdet.

Vi vill emellerlid betona, all förstärkningen skall
uigöras av personal som år kompetent alt utöva såväl tillsynsverksamhet som
rådgivande och vägledande verksamhet. Vi finner del nämligen klart
otillfredsställande all som hittills på konsultbasis anlita auktoriserade
revisorer för tillsyn av de godkända revisorernas verksamhet.

7. Etiska regler

Justitekanslern: De två första av de tre eliska regler som
arbetsgruppen rekommenderar kan anses skäligen okontroversiella.

Lämpligheten av normen "kringgående av lag" i
den tredje etiska regeln måste starkt ifrågasättas. Jag är benägen att ansluta
mig till den kritik som ledamoten Winberg anför i sin reservation (s. 63 f).

Riksåklagaren: När del gäller de eliska reglerna har jag
inte någon erinran mot utformningen av de två försia etikreglerna i avsnill
3.7. Jag kan däremoi inte ansluta mig till arbetsgruppens förslag vad gäller
innehållel i den tredje etikregeln. Enligt min mening saknas anledning att
särskilt utsäga atl revisorer skall avhålla sig från att medverka i brottslig
gärning. Vad som avses med uttrycket "kringgående av lag" har inte
utvecklats på annat sätt än att regeln anges skola ta sikte på fall, som vid
ett förnuftigt betraktelsesätt framstår som etl kringgående av lag. En regel
med ett så diffust innehåll är inte ägnad att ge någon vägledning av betydelse
för vare sig revisorernas eller tillsynsmyndighetens verksamhet.

Länsåklagaren i Malmöhus län: Både när det gäller
revisorns arbele som rådgivande sakkunnig och hans reviderande verksamhet är
gränsdragningen mellan tillåtetotillåtet och tillbörligtotillbörligt svår.
Samma problematik har länge diskuterats beträffande advokaters verksamhel.
Mycket talar för att man i vart fall frän åklagarsynpunkl skulle vara beredd
all ansluta sig till den av arbetsgruppen föreslagna regeln all revisor skall
avhälla sig frän att medverka i handling som är lagstridig eller innebär
uppenbart kringgående av lag. Den föreslagna lydelsen låter bestickande vid en
första genomläsning. Vid ett närmare begrundande blir man emellerlid
betänksam. Det behövs självfallet inte nägon särskild etisk regel just för
revisorer om alt dessa skall avhålla sig från att medverka i lagstridiga
handlingar. Och vad innebär uppenbart kringgående av lag? Arbetsgruppens egna
förklaringar i sammanhanget, såsom "att regeln endasl lar sikle på
uppenbara fall, dvs. fall som vid ett förnuftigt betraktelsesätt framslår som
ett kringgående av lag" eller att "är saken tveksam, kan något
särskilt krav inte ställas på revisorn" är inte ägnade atl bringa klarhet
i terminologin. Jag delar dessutom helt riksdagsledamoten Håkan Winbergs
uppfattning att begreppet "kringgående av lag" saknar erforderlig
precision. Kringgående av lag behöver språkligt sett inle innehålla någon
motsats lill att begå lagstridig handling. Man kan kringgå lag med lagstridig
handling

s. 257 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 257

och man kan kringgå lag utan all begå sådan handling.
Kringgåendebegrep-pel har behandlals bl.a. av 1953 års skatleflyktskommilié.
som i silt slutbetänkande (SOU 1963:52) avvisade tanken pä all införa en
generalklausul inom skattelagstiftningen. Senast har i SOU 1975:77 frågan om
kringgående och generalklausul inom skattelagstiftningen behandlals av en
expertgrupp inom företagsskalieberedningen. En generalklausul av den lyp som
där föreslagits innebär etl stort måll av rättsosäkerhet för de skallskyldiga.
Del blir svårare att förulse vad som skall beskattas. För egen del harjag i
skilda sammanhang ställt mig avvisande lill en generell skalleflyktsklausul av
sådant innehåll. Enligt klara motivutlalanden till gällande rält skall varje
avtal och annan rättshandling lolkas efter den egenlliga innebörden och inte
efler den form i vilken avtalel eller rättshandlingen klätts. Del är enligt
min mening ägnat att förvåna att man icke någon gång under behandlingen av alla
dessa lagförslag och tydligen icke ens nu tagil upp förslag om all införa den
formen av generalklausul alt nämnda grundsals fastlägges genom lag. Även om
alla är överens om alt grundsatsen -ehuru oskriven - gäller, skulle rättsläget
ändå vinna på all den kodifierades.

Skall en generalklausul av föreslaget innehåll om förbud
för medverkan som innebär "kringgående av lag" likväl införas bör av
de skäl som anförts i reservalion av riksdagsledamoten Barbro Engman-Nordin i
vart fall meningarna utgå om att förbudet icke utgör "hinder för revisor
att lämna upplysning om innehållel i gällande räll" och "ej heller
skyldighel för denne att särskilt tillvarata myndighelernas iniressen".

För den del av revisorsverksamheten som består i bokslutsarbete
och upprättande av revisionsberättelse kunde man länka sig atl ställa bättre
krav på materiell sanningsplikl genom all efter amerikansk förebild införa en
skyldighet för revisor atl i sin revisionsberättelse jämväl intyga att
redovisningen enligt revisorns uppfattning ger en sann och rällvisande bild
("Irue and fair picture") av bolagels ställning. Del är ocksä
tydligare vad som avses med "en sann och rättvisande bild" jämfört
med "kringgående-handling".

1 della sammanhang förtjänar all framhållas all bäitre
upplysning om omfattningen av revisors faktiska medverkan framslår som
önskvärd. Så är t. ex. fallel i fråga om uppgifl i deklaration om medhjälp av
revisor. Denna medverkan har ibland visal sig beslå i etl sammanställande -
utan egen sakkunnig granskning av bakomliggande förhållanden - av etl begränsat
maierial som klienien lämnal in. Samma har förhållandel ibland varil med
bokföringshandlingar. Sådant maierial får ofta oförtjänt intryck av
vederhäftighet genom revisorns underskrift eller stämpel. Har revisors
medverkan i sådana sammanhang begränsals lill all avse endasl ell siffermässigt
sammanställande av ell visst av klienien tillhandahållet maierial, borde
revisorn åläggas alt skriftligen ange i vilken omfattning hans sakkunskap
tagils i anspråk, t, ex. genom ell lillägg all hans uppgift med ärendet endast
beställ i en formell sammanslällning utav visst av klienien lillhanda-hållel
material. Skulle betänkligheter av praktiska skäl uppkomma mol della förslag,
skulle en sådan begränsad medverkan lätl kunna anges med någon generelll
inskränkande formulering i stil med "endast leknisk medverkan".

Skulle man införa en elisk mera allmän regel bör en sådan
i stället för alt inriktas mot "kringgäendehandlingar" givas mera
konkret förankring t, ex. genom alt knyla an lill en "etisk
utvidgning" av dels "förberedelse" lill broll, dels
efterföljande delaktighet lill broll. Förberedelse lill alla brott 17 Rik.sdagen 1979/80. I .saml.
Nr 143. Bilagcdcl

s. 258 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 258

skulle etiskt kunna göras angripbar. även i de fall
förberedelse icke är straffbar, liksom "medverkandeansvar" enligt 17
kap. II 8 broilsbalken etiskt kunde
utvidgas.

Lånsåklagaren i Ålvsborgs län: Rekommendationerna angående
föreslagna etiska regler lillslyrkes. De två sista meningarna i tredje regeln
har enligt min mening icke sin plals i revisionsföreningarnas regler om etik.

Länsåkhigai-en jör speciella med: Etikreglernas utformning
och komplettering Ulgör enligt min bedömning ell myckel väsenlligl led i
sirävan att stärka revisorernas ställning. Jag kan emellertid inle helt
acceptera arbetsgruppens rekommendalioner för uppnående av della syfle.

De eliska regler som skall vara besiämmande för revisors
handlande skall ha sin grund i del mandat han fåll. Bestämmelserna i 10 kap. 7
6 akliebolagslagen bör därvid vara normgivande. Dessa innebär - självfallet -
all han skall vara kritisk mot sådana transaktioner som av honom bedömes strida
mol lag - skattelag eller annan - eller mol god affärssed och att han i sitl
arbele skall vägledas av hänsynen till aklieägares, anslälldas, borgenärers
och övriga intressenters tillbörliga intressen. De etiska reglerna skall
således skapa lojalitet gentemot bolaget-förelagel och därjämte en kritisk
altiiyd mol den som svarar för förelagels organisalion och förvaltning av
företagels angelägenheter samt den som handhar den löpande förvaltningen.

Jag kan således inte ansluta mig lill arbelsgruppens
skrivning överst på sid. 9. Detta av flera skäl. Etl ligger i vad jag redan
anfört, nämligen all revisorns handlande skall bestämmas av mandatet. - Ell
annat skäl är att tankarna bakom orden är mycket suddiga, vilket inte minst
framgår av de påpekande reträtter arbetsgmppen gör i slutet av stycket. -
Tillämpningen av dessa suddiga tankar skulle därjämte komma all ligga ulanför
offentlig kontroll - förvaltningsdomstols, allmän domstols etc. - Dessulom kan
de skapa en lojalitetsklyvning av inte önskvärt slag.

De etiska grundreglerna är av sådan betydenhet atl de bör
införas i författning (lämpligen revisorsförordningen (SFS 1973:221). I denna
bör också anges att reglerna gäller även de revisorer som verkar utan auktorisation.

Hovrätten över Skåne och Blekinge: Beträffande
ulformningen av den tredje etiska regeln delar hovrätten den uppfattning som
kommit till uttryck i Engman-Nordins reservalion.

Kammarrätten i Stockholm: Vad slutligen gäller den etiska
regel som mera uttryckligt anger vad som bör gälla för revisors verksamhet vid
sidan av revisors uppdrag finner kammarrätten den föreslagna utformningen av en
sådan regel inle helt tillfredsställande. I försia meningen sägs bl.a. alt
revisor skall avhålla sig från atl medverka i handling som uppenbarligen
innebär kringgående av lag och i andra meningen sägs att della dock inle skall
utgöra hinder för revisor att lämna upplysning om innehållet i gällande rätt.
Ibland kan måhända en upplysning om innehållet i gällande rätt utformas på etl
sådanl sått så att man indirekl talar om hur en lag kan kringgås.

Bankinspektionen: Rekommendationen atl revisorsorganisalionerna
kompletterar sina etiska regler i vissa avseenden synes ägnad alt förstärka de
kvaliflcerade revisorernas ställning och oberoende och bidra lill atl klarlägga
deras skyldigheter i förhållande lill de olika intressenterna i etl granskat
företag.

Riksrevisionsverket: RRV ansluter sig till alt de etiska
reglerna komplelteras i enlighet med den tanke som redovisas i betänkandet,
oberoende av

s. 259 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 259

om revisoms ansvar preciseras lill atl även omfalta
granskning av hur företagel fullgjorl sina förpliktelser geniemot del allmänna.

Enligt RRVs bedömning bör den eliska regeln lå en
utformning som ansluter sig lill vad reservanten Winberg föreslår, men med den
ändringen att "grundad anledning" lUhyls mol rimlig anledning. Därmed
bortfaller också skrivningen i arbetsgruppens förslag all del ej heller medför
skyldighel för revisorn atl särskili tillvarata myndighelers iniressen. vilken
skulle kunna missförslås och anses slrida mot förarbetena till aktiebolagslagen
och bokföringslagen.

Riksskatteverket: RSV delar arbelsgruppens uppfattning att
del i en elisk regel bör slås fast all revisorn bäde i denna sin verksamhel och
som konsult har plikter även mol del allmänna.

Beiräffande den iredje av de etiska regler som
arbelsgruppen rekommenderar ansluter sig RSV lill vad ledamolen Winberg anför
- i fråga om det olämpliga i att införa normen om "kringgående av
lag" - i sin reservalion.

RSV anser dock all en precisering av revisorns
skyldigheter genlemol del allmänna borde ske även i lag eller förordning.
Skaller och avgifter har i dag en sådan belydelse för förelagens resullal och
ekonomiska ställning atl de med nödvändighet måsle bli föremål för kontroll av
förelagels revisor. Det innebär inle atl revisorn fungerar som
"skatlemyndighelernas förlängda arm". Beskattning och kontroll av
skaller och avgifter är en uppgift för berörda myndigheter. Myndigheterna måsle
dock kunna förlita sig på att revisorn, när han upprätiar en s. k. ren
revisionsberättelse, vid sin granskning ej heller uppmärksammal några direkla
skatlemässiga felaktigheter.

1974 års bolagskommitlé föreslär i sitl delbelänkande en
generell skyldighel för förelag, som har all upprälla årsredovisning, all
anlila revisor. Därigenom aklualiseras enligt RSV ell behov alt ersälla
nuvarande revisorsförordning med en lag om revision och revisorer. I Norge,
som har en sådan lag, kommer inom kort all lillsäiias en utredning med direkliv
atl bl. a. utreda om revisorns ansvar geniemot det allmänna bör vidgas. Ulredningen
skall vidare ularbela rikllinjer för vilka kontrollåtgärder revisorn bör vidta
för atl skydda del allmännas inlresse. Det bör påpekas att i Norge är
förelagels revisor skyldig atl underskriva ell s. k. alminnelig
regn-skapsskjema som skall bifogas deklaralionen. Underskriften betyder inle
endast atl där angivna siffror överensslämmer med räkenskaperna utan även atl
revisorn vid sin granskning ej har funnil transaktioner, som innebär
skalteundandragande.

En ulredning med likarlad inriktning som i Norge bör
enligt RSV utföras.

Behovel av offentliga revisorer i förelagen är bl.a.
beroende på den skyldighet atl tillvarata det allmännas iniressen som åvilar
den av bolagsstämman utsedde revisorn.

Kommerskollegium: De två försia av de rekommenderade
reglerna rör revisorns uppgifler som revisor i elt förelag eller annan
organisation och innebär en beslämning dels av inlressenlkrelsen, dels av
revisionsuppdragels omfattning och inriktning. Den första punkten ger ullryck
för den allmänl rådande uppfattningen atl revisorn vid fullgörande av sitl revisionsuppdrag
har all beakta samtliga intressenters iniressen och inle enbart intressena hos
den eller dem som uiseit honom. Den andra punkten ger närmasl ullryck för en
uppfattning om förvaltningsrevisionens innebörd i vissa avseenden.

s. 260 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 260

Kollegiel kan i och för sig finna del berälligal all dessa
båda frågor blir föremål för reglering, men della synes i så fall närmasl böra
ske genom uiveckling av beslämmelsema om revision i akliebolagslagen och motsvarande
författningar. Del måste dock sägas atl del här - särskilt vad gäller
förvaltningsrevisionens omräde - är fiåga om mycket komplicerade och till stor
del obearbetade frågor, varför elt grundligt utredningsarbete måsle föregå
sådana författningsändringar.

Vad gäller den Iredje regeln, vilken främsl tar sikle på
revisorns rådgiv-nings/konsullroll. har den mer direkl elisk karaktär. Inle
minst för omvärldens uppfallning om revisorsrollen borde del kunna ligga ell
visst värde i atl pä delta sätl ange vissa reslriklioner som gäller för
revisorns rådgiv-nings/konsullfunklion. Regeln ärav sådan karaktär atl del
enligt kollegiels mening förljänar övervägas om den ej bör inlagas i
förordningen (SFS 1973:221) om auklorisalion och godkännande av revisorer. Den
närmare ulformningen bör därvid bli föremål för ytterligare övervägande, varvid
exempelvis kan ifrågasättas om de två sista meningarna fyller någon funktion.
Del uttryckliga "kringgåendeförbudel" bör däremoi icke undantagas.
Erfarenhelerna från de s. k. vinstbolagstransaklionerna talar i viss mån för
att en sådan regel inte skulle upplevas som en så självklar norm alt den skulle
framstå som onödig.

Näringsfrihelsombudsmannen: Vad angår de etiska regler,
som fastställts inom de olika revisorsorganisalionerna, gäller att dessa regler
på samma säll som molsvarande regler för andra yrkeskategorier avser beteendet
dels mol klienten/kunden och dels mot kollegor. Gällande eliska regler har
vanligen sill ursprung i annorlunda marknadsförhållanden än de som nu råder.
När det gäller högulbildade yrkesutövare säsom exempelvis kvalificerade
revisorer finns del anledning fråga sig om eliska regler av här avsell slag har
någon nyttig funkiion. Del lorde vara obestridligt atl en yrkesutövares
beleende lill den allt övervägande delen slyrs av vederbörandes personliga
moral och inlegrilel snarare än av hans yrkesorganisation fastställda etiska
regler. Den yrkesutövare vars personliga moral ej hindrar honom alt medverka i
brottslig företagsamhet påverkas sannolikl inle av aldrig så slränga etiska
regler för yrkeskolleklivet som sådant. Med hänsyn härtill vill NO ifrågasätta
nylian och lämplighelen med del rekommenderade tillägget till eliska regler
för revisorer. För övrigl delar NO de synpunkter som i detta sammanhang
reservationsvis framförls av Engman-Nordin och Winberg.

Slalens Induslriverk: 1 fråga om den tredje etikregeln
ansluier sig verkel lill de reservalioner som slyrgruppens ledamöier har
avgell. Vidare anser industriverket atl sagda eliska regel bör ändras på
yUeriigare en punkl. Arbelsgruppens skrivning all "Revisor skall avhålla
sig från all genom rådgivning eller annal aklivi arbele medverka i lagstridig
handling" . . . kan enligt verkel uppfällas som vilseledande och alllför
vag. Verkel anser atl följande formulering är den nalurliga. "Revisor
skall inte genom rådgivning eller annal aktivi arbele medverka i lagstridig
handling . . . ."

Länsstyrelsen i Stockholms lan: Länsstyrelsen anser liksom
styrgruppens ledamoi Barbro Engman-Nordin, alt de två sisla meningarna i den
iredje eliska regeln skall ulgå ur arbelsgruppens förslag.

Lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi: LSMS
biträder ledamolen Engman-Nordins reservalion gällande den föreslagna tredje
etikregelns ivå sista meningar. Etl iakttagande av myndighelernas intressen
innebär ofta alt övriga intressenters räll tillvaratas på ell för dem, i vari
fall på längre sikl. posilivi säll.

s. 261 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 143 261

Länsstyrelsen i Giileborgs och Bohus lim: Länssiyrelsen
instämmer helt i förslagen enligt de Ivå försia punkterna, vilka innebär ell
konslaierande all revisom har plikter även mot allmänheten och del allmänna
saml all han inom ramen för sill revisorsuppdrag skall verka för all det
reviderade förelagd handlar lagenligt, lar hänsyn lill aklieägare. borgenärer,
anslällda och övriga intressenter saml även i övrigt iakllar god affärssed.

När del gäller ulformningen av den iredje eliska regeln
ansluter sig länsstyrelsen lill vad reservanten Håkan Winberg anfört. Begreppel
"handling som uppenbarligen innebär kringgående av lag" är alllför
vagt. Arbetsgruppen har anförl all regeln endasl lar sikle på uppenbara
fall, dvs. läll som vid etl förnLifligi belraklelsesäll framslår som elt
kringgående av lag.

Ullryckel 'Törnuftigl belraklelsesäll" har säkerligen
olika innebörd för olika människor, vilkel i sin lur bidrar lill all i än högre
grad göra innebörden av regeln oklar. Reservanten Winberg har föreslagit en
annan lydelse av den Iredje eliska regeln. Länssiyrelsen ansluier sig lill
della förslag.

Länsstyrelsen i Miilmöhiis lan: Eliska regler för
revisorer bör i lämplig form inlagas i revisorsförordningen.

FAR: FARs gällande regler för god revisorssed har den 21
februari 1977 faslslällls av föreningsslämman. som del lillkommer atl besluta
om ändringar i dem. Föreningens slyrelse, som har atl avge yttranden i av
myndigheler remillerade ärenden, kan sålunda ej på egen hand genomföra ändringar
i reglerna. Innebörden av arbelsgruppens förslag är i många avseenden
självklarheler. Slyrelsen avser emellerlid alt för beslul vid föreningens årsstämma
framlägga förslag om kompletteringar av reglerna enligt följande;

Försia avsnittel i arbelsgruppens rekommendalion.
Slyrelsen är beredd atl föreslå årsstämman all som elt förtydligande lill redan
gällande praxis i reglerna införa en anvisning med en innebörd i huvudsak
motsvarande arbelsgruppens förslag.

Andra avsnillel i arbelsgruppens rekommendalion.
Omfattningen av revisorns granskning bestämmes av god revisionssed enligi
akliebolagslagen och FARs regler för god revisorssed. Arbelsgruppens förslag
berör främsl omfattningen av god revisionssed. Slyrelsen är likväl beredd att
föreslå årsstämman all lill förtydligande av reglerna införa en anvisning
motsvarande arbetsgruppens förslag, dock så uiformad att erforderlig hänsyn
tages till de tekniska möjligheterna för revisorn all observera förelagets
aktiviteter i berörda avseenden.

Tredje avsnittel i arbelsgruppens rekommendalion. Revisorn
är liksom andra svenska medborgare redan skyldig att följa existerande lagar
och förordningar. Enligt FARs uppfaUning erfordras sålunda ej någon särskild
föreskrifl av den i Iredje avsnittet föreslagna arten.

Styrelsen vill likväl inle hell avvisa tanken att del ur
allmän synvinkel kan finnas behov av ett uttalande beträffande lagslridiga
eller eljest icke godtagbara handlingar. Användande av begreppet
"kringgående av lag" avvisas dock, då del är oklart och skulle kunna
leda lill olyckliga skönsmässiga bedömningar och del läcker måhända ej heller
alla fall som avses, Slyrelsen är beredd all föranslalla om en utredning om den
närmare ulformningen av etl lillägg. Skulle därvid ytterligare föreskrifter
visa sig önskvärda är slyrelsen beredd all föreslå FARs årsstämma erforderlig
komplellering av reglerna. Vid ulformningen bör prövas frågan om anknyiningen
till del nyligen framtagna förslaget om allmän skalleflyktsklausul, vilkel FAR
tillstyrkt.

s. 262 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 262

Föreningen Sveriges laxeringsrevisorer: Föreningen har
inle någol all invända mot de två försia förslagen lill komplellering av de
eliska reglerna.

Arbelsgruppen
har föreslagit en iredje regel. Föreningen är iveksam

lill förslagel i denna del. Ullryckel "handling som
uppenbarligen innebär kringgående av lag" är svårlolkal. Hänvisningen lill
vad "som vid ett förnuftigt belraklelsesäll framslår som ell kringgående
av lag", bidrar inle lill klarhet. Ledamöierna Engman-Nordin och Winberg
har var för sig framfört reservalioner mol arbelsgruppens förslag. Föreningen
vill mol bakgrund härav rekommendera en omformulering av del iredje förslagel
lill komplettering av de etiska reglerna.

Inslilutel för intern revision: Inslilutel för inlern
revision som represenlerar flertalet av Sveriges internrevisionschefer är
anslutet till The Instilute of Internal Auditors. Inc. en internalionell
organisalion med huvudkontor i USA. Del inlernationella inslilulet har nyligen
utfärdai "standards for professional practice of internal audiling".
En översättning och en försvenskning av dessa standards är under utarbetande.
Inslilutel kommer i della arbele atl beakta den rekommendation, som
arbelsgruppen gjort lill komplettering av etiska regler.

Enligt institutets uppfattning bör tolkningen av begreppen
god revisors-och revisionssed hänskjutas till ell från revisorsorganisalionerna
frislående organ. Delta kan utformas i likhet med Bokföringsnämnden där
berörda intressenlgrupper är representerade.

LRF: Vad avser de etiska reglerna är LRF i grunden
positivi men anser betr. ev. komplellering att arbetsgruppens formulering är
alllför omständlig och svårtolkad. LRF ansluter sig därför till del
ändringsförslag som framförts av reservanten Håkan Winberg betr. den tredje
etikregeln i avsnitt 3.7.

Till revisorns skyldigheler hör atl upplysa om gällande
rält inom revisorns kompetensområde, såväl civil- som skallerättsligl. LRF
inslämmer med arbetsgruppen i alt revisorerna inle bör verka som "förlängd
arm" för exempelvis skallemyndighelerna. Motsvarande bör gälla andra
brottmåls-frågor såsom valuiabrott och försäkringsbedrägerier.

LO: LO menar i enlighel med reservalionen från
Engman-Nordin, all den föreslagna iredje eliska regeln måsle modifieras. Att
koppla kravel på all revisor skall avhålla sig ifrån alt medverka i lagstridig
handling eller handling som uppenbarligen innebär kringgående av lag med alt
detla inle skall uigöra hinder för revisor alt lämna upplysning om innehållel i
gällande räll är att ta udden av hela regeln. De två sista meningarna i den
tredje etiska regeln bör därför ulgå. Därutöver ifrågasätter LO om inte även
första meningen bör ändras så all uttrycken "uppenbarligen innebär kringgående
av lag" utbyts mot "kan innebära kringgående av lag". SACOISR (
= Civilekonomernas riksförbund): De två försia kompletteringarna är befogade.
Här efteriyses dock en närmare precisering av vilka lagar som åsyftas. För all
regelkompletleringen skall kunna uppfyllas av revisorerna förutsattes att de
lagar som åsyftas är bokföringslagen, akliebolagslagen samt
skaltelagsliftningen. Den senare i den utsträckning som krävs för atl
granskningen enligt akliebolagslagen skall kunna ulföras. Delta innebär att
skaltelagarna efterlevs i den omfattning som krävs för att bolagens
skaltesilualion ej skall var missvisande på etl materiellt säll.

Siycke tre verkar däremot otydligare formulerat för atl
kunna tjäna som rältesnöre för den enskilde revisorn. All revisorn ej skall
medverka i lagslridig handling vad avser de ovannämnda lagarna är självklarl.
Är del delta som åsvflas förefaller det som om rekommendalion två bland de

s. 263 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 263

eliska reglema redan inbegriper della. Om del ändå finns
skäl all trycka yllerligare pä vad revisorn skall eller inte skall göra kan vi
inse behovel av en skrivning i linje med del tredje förslagel.

KF: KF konslalerar atl de kompletteringar av
revisorsorganisationernas etiska regler som föreslås av arbelsgruppen redan nu
lorde var självklara sanningar för de revisorer som lillhör dylika
organisaiioner, och KF överlåter ål organisationerna all själva ta ställning
till arbelsgruppens rekommendationer härvidlag. Utifrån sin speciella
ställning som ekonomisk förening och med tanke på att revisionsplikt enligt
bolagskommilléns förslag kan komma alt införas beträffande även andra
företagsformer än akliebolag och ekonomiska föreningar skulle KF vilja
modifiera den föreslagna andra etikregeln, vari det talas om att revisorerna
skall ta hänsyn till "aklieägare, borgenärer, anställda och övriga
iniressenler". Regeln synes någol ensidigl inrikla sig på revision av
akliebolag. KF föreslär all ordel "aklieägare" ulbytes mol
"ägare".

Sammanfattningsvis får KF således uttrycka sympati för de
principer, varpå de föreslagna etikreglerna bygger.

Svenska bankföreningen: Vad angår de av arbetsgruppen
rekommenderade etiska reglerna för revisorer är bankföreningen tveksam om
dessa regler kan ge revisorerna erforderlig ledning utan ytterligare
precisering av regellexlen och framförallt av kommentarerna lill denna.

Svenska byggnadsentreprenörJÖreningen: Enligt SBEFs
uppfattning bör uttrycket "kringgående av lag" ej komma till
användning. Del kan ifrågasättas om detla eller annan motsvarighet
överhuvudtaget bör finnas. Uttrycket rymmer nämligen i sig alltför många
tolkningsproblem och kommer oundvikligen att leda lill mycket delikata
diskussioner mellan klient och revisor. Man kan därför befara atl
rekommendationen inte kommer all gå en för alla revisorer konsekvent och avsedd
lillämpning.

Svenska
försäkringsbolags riksjörbund: Arbetsgruppen rekommenderar en komplettering av
revisorsorganisationernas eliska regler. Riksförbundet vill framhålla atl
genomslagskraften av etiska normer blir större om obligatorisk anslulning till
organisationerna föreligger.

Svenska handelskammarförbundet och Sveriges
industriförbund: Förbunden vill framhålla dels att de etiska regler, som
antagits av de kvalificerade revisorernas organisaiioner, är föremål för en
konlinuerlig översyn från dessa organisationers sida, dels att arbelsgruppens
förslag beiräffande reglernas utformning synes alllför vagt för alt ge
revisorerna erforderlig ledning. Beträffande ulformningen av reglerna vill
förbunden även instämma i vad ledamolen Winberg anförl i reservation.

Stockholms
kommun ( = kammarkontoret): Kammarkonloret, som anser alt del bör ankomma på
berörda revisorsorganisationer att själva svara för utformningen av sina
yrkesetiska regler, har icke funnit anledning att beröra arbetsgruppens
rekommendationer härvidlag.

Svenska revisorsamfundel: Vad gäller del försia förslagel
under denna punkt anser samfundet, att det är obehövligt, då en sådan
rekommendation redan ingår i de etiska regler samfundet har antagit. I 8 I av
dessa regler sägs. all "det åligger ledamot all efler bäsla förmåga
tillvarata sina uppdragsgivares och andra målgruppers iniressen inom ramen för
vad lag och god revisorssed bjuder". Uttrycket "andra målgruppers
intressen" omfattar bl. a. de målgrupper arbelsgruppen föreslär böra
explicit anges.

Beträffande förslaget i det andra stycket anser samfundet
del mindre lämpligt all i de etiska reglerna använda uttrycket "verka
för". Uttrycket kan missförslås och leda lill all revisorns verksamhel går
utöver vad

s. 264 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 143 264

akliebolagslagen medger. Revisorsfunklionen får inle
innebära en aktiv styrningsroll i del reviderade förelagel.

Samfundet anser, alt behov inle föreligger all kompleltera
de eliska reglerna i de avseenden som arbetsgruppen förespråkar i de två försia
slyckena. Emellerlid molsäller vi oss inle atl vidta en komplellering. däresl
en ullryckligare skrivning anses erforderlig. Den närmare ulformningen av
lillägg lill de anlagna eliska reglerna bör dock ankomma på revisorsorganisalionerna
själva efter sedvanlig behandling inom resp. organisation.

Del kan i della sammanhang framhållas all Registrerie
Revisorers Förening, Danmark, Tillintarkastajayhdislys HTM-Revisorsföreningen
GRM, Finland, Föreningen af Regislrerede Revisorer, Norge, och Svenska Revisorsamfundel
SRS ularbelal identiska eliska regler, som anlagits eller under 1979 vänlas bli
anlagna av respeklive förenings årsstämma. Reglerna som i sak inte skiljer sig
från samfundels nu gällande regler lorde komma all föreläggas SRS' årssiämma
ijuni 1979.

Vad därefter gäller förslaget i sisla slyckel anser
samfundet, atl delta skall utgå ur rekommendationerna. Det som föreslås innebär
i många avseenden självklarheter. Vidare är innebörden av uUryckel
"kringgående av lag" oklar och kan ge upphov lill skönsmässiga
bedömningar. Vi vill i sammanhanget erinra om svårigheterna atl konstruera en
allmän skalleflyktsklausul som ger klara regler för lillämpningen och därmed
tillfredsställer rimliga rällssäkerhelskrav. Arbelsgruppens rekommendalion
innehåller svävande formuleringar, som inle ger slöd för revisorerna i deras
handlande.

Vi anser, att SRS som organisalion för de godkända
revisorerna bör ha del förtroendet atl vi själva skall få formulera eliska
regler för våra ledamöter, i synnerhet som i sak inga väsenlliga
meningsmotsättningar föreligger gentemoi arbetsgruppens förslag.

Avslutningsvis vill samfundet uttrycka angelägenheten av
alt de eliska regler som uppslällls som normgivande för revisorer anslutna till
Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR och Svenska Revisorsamfundet SRS,
uppfattas som vägledande även för övriga revisorer.

Svenska sparbanksföreningen: Arbetsgruppen åberopar vissa
uttalanden i lagförarbeten som slöd för alt allmänheten och del allmänna skall
anses ingå i den krets av personer, vars intressen en revisor bör beakla i sin
granskningsverksamhet. Vilken uppfattning man än mä ha om lagstiftning genom
förarbeten, delar föreningen arbelsgruppens mening om all revisor har vissa
plikter mot allmänheten och del allmänna. En etikregel av det innehållet kan
därför tillstyrkas.

Också en etikregel av innebörd, atl revisor - inom ramen
för sill revisionsuppdrag - skall verka för alt det reviderade förelagel
handlar lagenligt, tar hänsyn lill aklieägare, borgenärer, anställda och övriga
intressenter saml även i övrigl iakllar god affärssed, kan lillslyrkas frän
föreningens sida. En sådan etikregel är för övrigl mycket väl genomförbar ulan
att man ändrar på gällande lystnadspliklsbestämmelser.

Vad slutligen angår den etikregeln, all revisor skall
avhålla sig från atl genom rådgivning eller annal aklivi arbele medverka i
lagstridig handling eller i handling som uppenbarligen innebär kringgående av
lag eller medverka i förberedelser till sådana handlingar, delar föreningen
tillfullo reservanten Winbergs mening. Till della kan läggas alt del ofta är
myckel svärl för de mesl erfarna jurisler alt avgöra om en handling innebär
kringgående av lag. Del förefaller då inle rimligl alt anlaga alt revisorer,
utan erfarenhei

s. 265 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 265

av laglillämpning och lagtolkning, skall besilla den
eriorderliga klarsynen. Vad som i affärsförhållanden kan synas högst
oförnuftigt vid gcnomlöran-det av en iransaklion kan i ell senare skede framstå
som högsta visdom och vice versa. Begränsningen lill uppenbara läll moiiverar
därför inle införandel av en etikregel av föreslaget innehåll. En etikregel
med den lydelse som Winberg formulerat kan dock lillslyrkas av föreningen.

Sveriges ackordscentral: Ackordscenlralen anser alt reservanten
Engman-Nordin anfört lungt vägande skäl för sitl förslag lill utformning av
den s. k. tredje etikregeln och vill därför bilräda hennes förslag.

Sveriges advokatsamfund: Advokatsamfundet har under höslen
1978 tillsall en kommitté med uppgift att företa en översyn av vägledande
regler om god advokatsed saml atl överväga införandet av en elisk
generalklausul i dessa regler. Med hänsyn lill atl denna kommitté ännu inte
slulföii sill arbete, avstår samfundet från all yllra sig om rekommendationen
till revisorsorganisalionerna alt kompleuera sina etiska regler.

Sveriges aktiesparares rik.sjörbiiiid: Vad gäller de
etiska reglerna kan .Aktiespararna endasl konstalera, all revisorerna i de
börsnolerade företagen regelmässigt tillser atl bolagen iakllar Akliebolagslagens
och bolagsordningens beslämmelser. Särskili vikligl är nalurliglvis all
revisor övervakar frågor som gäller skyddet för bolagens borgenärer, de
anslällda och den aktiesparande allmänheien. Delsamma gäller i fråga om de
beslämmelser i lagen som avser skydd för enskilda aklieägare saml del
allmännas iniressen. Några undanlag från denna praxis har enligt vad
Aktiespararna har sig bekant icke inträffat, varför någon förändring av
skärpande slag icke torde erfordras beträffande genomförandet av revisionen i
de börsnoterade förelagen.

Svenska företagares riksjörbund: Förbundet är tveksamt
till tanken alt revisorsorganisationer skulle ändra sina etiska regler på
rekommendalion av en offentlig utredning, men detta fär nalurliglvis
organisalionerna själva ta ställning lill. Förbundet menar nämligen all de
eliska reglerna främst skall beröra förhållandel lill klienlförelaget och lill
kollegerna. Arbelsgruppen vill i stället starkt understryka del ansvar
revisorn kan ha mot andra än klienten och dessutom vidare utbygga detla. Om
förslagel i den delen genomföres försätter det läll revisorn i en
intressekonflikt som han inte kan klara. Atl revisorn pä något mera pålagligl
säll skall verka för avbalan-seringar mot I. ex. borgenärer och anslällda är väl heller knappasl
lörenligl med hans roll som granskare. Han skulle Ivingas granska ålgärder som
han själv medverkat till.

Vad slutligen gäller den föreslagna erinran om att
revisorn inle skall medverka i lagstridiga handlingar, kringgående av lag.
förberedelser elc. kan Förbundel ej avhålla sig frän all beleckna texten som
nonsens. Naturligtvis begriper en revisor atl han inle skall medverka i
lagslridiga handlingar eller i förberedelser lill sådana. Men hur skall
revisorn bättre än en åklagare, advokat eller domare i förväg kunna veta om ell
rekommenderal förfaringssätt "uppenbarligen" innebär kringgående av
lag eller blotl är en konsekvens av "upplysningar om gällande rält"?
Och vad innebär lUlalan-del alt revisorn inle är skyldig alt "särskilt"
lillvarala myndighelernas iniressen? Är han skyldig atl lill någon del
lillvaiala dessa intressen och i så fall till vilken del?

Det enklaste och bästa är atl revisorsorganisalionerna
själva ulvecklar sina etiska regler på det sätt de finner för gott. Vad
arbetsgruppen rekommenderar är alltför allmänl - alllför oklart - för all
accepleras. Det skulle vålla mer skada än nytia.

s. 266 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 266

Sveriges grossislförbund: Vi finner del i detta sammanhang
angelägel framhålla, alt revisorn skall företräda alla borgenärer och övriga
intressenlgrupper genlemol förelagen på lika villkor. Olika lagar får inle ges
en sådan utformning, att revisorema kan misstänkas för all lillvarala vissa
inlressenlgruppers iniressen mer än andras. Vi finner del angelägel framhålla
della, eflersom arbelsgruppen på sid. 9 i promemorian bl. a. säger, atl revisor
har plikter "även mol allmänheten och det allmänna". Enligt vår
mening lillhör båda dessa grupper etl företags normala intressesfär och vi
finner del inle motiverat, alt revisorsorganisationerna skall komplettera sina
eliska regler med särskild markering för just dessa grupper.

Knappast något förelag torde kunna drivas ulan
varudjänste-lkrediter och vi vill i sammanhanget påpeka att del allmänna genom
olika lagstiftningsåtgärder sökt skydda sina iniressen på etl sätt som
medfört, alt övriga fordringsägare därigenom kommii i etl oförmånligt läge när
etl förelag kommer på obestånd. Exempel härpå är den nyligen genomförda lagen
om betalningssäkring. Vi finner del därför inle moiiveral, all för revisorerna
särskili påpeka, atl de skall företräda det allmänna på andra villkor än övriga
fordringsägare.

SHlO-FamilJeförelagen och Sveriges köpmannajörbiind: Utan
all närmare gå in på dessa förslag vill organisalionerna framföra som sin
åsikl alt del är revisorsorganisationerna själva som har all ulforma de etiska
reglerna för sina medlemmar.

Sveriges redovisningskonsullers Jörbund: Vad avser
arbetsgruppens rekommendalion, att revisorsorganisationerna skall komplettera
sina etiska regler, delar vi inte denna uppfattning.

Den första kompletteringen bekräftar i storl sett endast
vad som gäller redan idag.

Den andra kompletteringen är enligt vårt förmenande
alllför vidsträckt. Del är omöjligt för en revisor alt verka för att det
reviderade företaget handlar lagenligt. En revisor kan omöjligt känna till alla
lagar och förordningar, som berör en företagare. Begreppet lagenligt måste
begränsas och preciseras.

Vad slutligen avser den iredje kompletteringen finner vi
den kränkande och inle värd alt kommeniera.

Taxeringsnämndsordförandenas rik.sförbund: Såsom även
reservationsvis framkommit kan betänkligheter riklas mot den rekommenderade ulformningen
av en kompletterande tredje etisk regel. Att revisom skall avhålla sig från
"handling som uppenbarligen innebär kringgående av lag" betyder, att
inga krav slälls på revisorn, om saken är Iveksam, En regel av den innebörden
kan motverka sill egel syfte.

Den tredje eliska regeln avslutas med texten all vad
därförut sagts "skall icke utgöra hinder för revisor all lämna upplysning
om innehållet i gällande räu. Del medför ej heller skyldighet för denne all
särskilt tillvarata myndigheternas iniressen". Vad här utsagts måsle
anses självklarl och kan icke behöva ingå i en elisk regel. Den sist anförda
satsen kan fastmer lolkas som etl alibi för revisorn all hell nonchalera
samhällsinlressei.

s. 267 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 267

Bilaga 9

Aktiebolagslagen

förstärkt skydd för det bundna kapitalet, m. m.

BR Å PM 1979:5

Förord

Brollsförebyggande rådet (BRÅ) har av regeringen i december
1977 fåll i uppdrag att göra en översyn av lagstiftning mot organiserad och
ekonomisk brottslighet. Rådel har i enlighel med uppdraget för översynsarbetel
bildal en styrgrupp och tre arbetsgrupper. Under arbetets gång har en särskild
arbetsgrupp upprättats med uppgift att pröva möjligheterna atl
lagstiftningsvägen förebygga missbruk av aktiebolagsformen.

Styrgruppen består av rikspolischefen Holger Romander,
ordförande, riksdagsledamoten Barbro Engman-Nordin, rättschefen Per Jermsten,
riksdagsledamoten Stig Josefson, riksdagsledamoten Hans Petlersson i
Helsingborg, avdelningschefen Kurt Sjöström, kanslichefen Karin Westerberg och
riksdagsledamoten Håkan Winberg. Gruppens sekreterare är bitr. skalledirektören
Johan Hirschfeldt.

Den särskilda arbetsgruppen har bestätt av
departementsrådet Bo Svensson, ordförande, auktoriserade revisorn Bengl
Bångslad, hovrättsassessorn Jan Bökmark, länsrådet Anders Thornell och juris
doktorn Dag Victor. Gruppens sekrelerare har varil hovräilsfiskalen Britt
Björneke.

Arbetsgruppen har i denna promemoria utarbetat vissa
förslag lill förstärkt skydd för aktiebolagets bundna kapital, m.m. På en
punkl har ledamoten Bångstad avgett reservation. Styrgruppen har anslutit sig
till arbetsgruppens förslag. Reservation har dock avgelts av ledamoten Winberg
med instämmande i viss del av ledamoten Josefson.

Siockholm i februari 1979

s. 268 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 143 268

Innehåll

Sammanfallning ................................................................

Föriältningsförslag
.........................................................

1
Förslag till
lag om ändring i aktiebolagslagen (1975: 1385)

2
Förslag till
lag om ändring i lagen (1973:303) om ändring i lagen (1944: 705) om akliebolag

3
Förslag
till förordning om ändring i akliebolagsförordningen (1975: 1387) '
. .

1
Inledning ....................................................................

2
Huvuddragen i
gällande rätt ......................................

3
Patenlverkets
bolagsbyrå ...........................................

4
Vissa
statistiska uppgifler ..........................................

5
Missbruk av
aktiebolagsformen .................................

6
Utredningar ...............................................................

6.1
Översynen av
konkursförfarandel ..........................

6.2
Slalskonlorel ...........................................................

6.2.1
Samordning av
dala om förelag och organisaiioner ...

6.2.2
Palenlverkels
bolagsbyrå (Bo 10) ..................

7
Allmänna
överväganden ..............................................

8
Likvidation ...................................................................

8.1
Nuvarande
ordning ..............................................

8.2
Överväganden .......................................................

9 Kvaliflcerad revisor m.m................................................

9.1
Nuvarande
ordning ..............................................

9.2
BRÅ PM (1978:
2) Revisors verksamhel ................

9.3
Överväganden .......................................................

9.3.1
Kvalificerad
revisor ......................................

9.3.2
Revisors
skyldighel vid kapilalbrisl ................

10 Byle
av firma och säte

10.1
Nuvarande
ordning ..............................................

10.2
Överväganden .......................................................

11 Byle
av styrelse

11.1
Inledning.................................................................

11.2
Överväganden .......................................................

12 Låneförbudel

12.1
Nuvarande
ordning ..............................................

12.2
Överväganden .......................................................

13 Vilande
bolag och skrivbordsbolag

13.1
Nuvarande
förhållanden .......................................

13.2
Överväganden .......................................................

14 Aktiebolagsregistrel

Bilagor ..............................................................................

9.1
Reservation inom
arbetsgruppen ...........................

9.2
Reservalion
inom styrgruppen ...............................

s. 269 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 269

Sammanfattning

Under senare år har det kommii en ström av rapporter om
all akliebolag används för ekonomisk brottslighet. Inom brottsförebyggande
rådet har inom ramen för den översyn av lagstiftning mot ekonomisk brottslighet
som f. n. företas av rådet, upprättats en särskild arbetsgrupp med uppgift all
pröva möjligheterna att lagstiftningsvägen förebygga missbruk av aktiebolagsformen.

Utmärkande för aktiebolagsformen är atl aktieägarna inle
står något personligt betalningsansvar för bolagets förpliktelser. Som säkerhel
för borgenärernas fordringar skall i stället finnas ell kapital som är bundet
till bolaget. Detla kapital utgörs främst av aktiekapitalet. Till det bundna
egna kapitalel räknas emellertid också reservfond och uppskrivningsfond.

Om bolagets verksamhet går med förlust kan det komma till
ultryck i bokföringen genom alt värdel på bolagets tillgångar - t. ex.
kundfordringar - sjunker och/eller att bolagels skulder - t. ex. lill bolagels
leverantörer

- ökar. Som en effekl härav minskar täckningen för del
egna kapitalet.

Om den förluslbringande verksamheten fortgår tillräckligt länge, blir skill

naden mellan tillgångar och skulder mindre än det regisirerade akliekapiia

lel, Akliekapitelel har med andra ord hell eller delvis gåu förlorat. När

aktiekapitalet har gått föriorai till mer än två tredjedelar, inlräder likvida

tionsplikt för bolaget. Lagstiftarens tanke därmed lorde vara att förlust-

bringande verksamheter skall stoppas medan tillgångarna ännu räcker till

belalning av skulderna och dessutom lill betalning av iikvidalionsförfaran-

det.

De s.k. faiiigkonkurserna. dvs. konkurser där tillgångarna
inle förslår till betalning av likvidalionsförfarandel, utgör merparten av
samtliga förelagskonkurser. Del lorde innebära alt många bolag fortsätter sin
förlust-bringande verksamhet i strid mot likvidalionsbestämmelserna i akliebolagslagen
ända lill dess del inte längre finns tillgångar kvar att beiala etl ordinärt
konkursförfarande. Del är med till visshet gränsande sannolikhet elt mycket
slort antal fatligkonkurser som innefattar gäldenärsbroltslighel.

Med hänsyn härtill föreslår arbetsgruppen en skärpning av
bestämmelserna om likvidation och en skärpt kontroll av förelag i riskzonen,
l.ex. företag där aktiekapitalet delvis har gåit förlorat men likvidationsplikl
ännu inle inträtt.

Arbelsgruppen föreslår också åtgärder mol sådana
manipulationer inför en förestående likvidation eller konkurs som innefattar
byte av firma, säte och styrelse i syfte att vilseleda borgenärer och andra
intressenter i bolaget och försvåra myndigheternas kontroll.

Arbetsgruppen aktualiserar också frågan om återbetalning
av lån till aktieägare m. fl. som lämnals innan förbudet för bolag atl lämna
sådana lån trätt i krafl saml föreslår åtgärder i syfte att påskynda
avvecklingen av vilande bolag och skrivbordsbolag för att på detta och andra
angivna sätt effeklivisera akliebolagsregislret.

Förslagen innebär bl. a.

- att bestämmelserna om likvidation när
aktiekapitalet hell eller delvis gåll

föriorai skärps. Dels förordas en återgång till i huvudsak den ordning

som gällde lill utgången av år 1976, nämligen alt bolag som föriorai mer

än två tredjedelar av sitl aktiekapital inom viss tid måste förete full

täckning av akliekapiialel för alt bolaget skall undgå skyldighet att träda

i likvidation. Dels föreslås atl bolag inle får driva verksamhel under

längre lid utan atl ha Ivå tredjedelar av akliekapiialel täckt

s. 270 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 270

-all revisor skall ha skyldighel alt ansöka om likvidation
när brislen i akliekapiialel inle täcks och bolagsstämman inle beslular om
likvidation

-
atl
kvalificerad revisor skall finnas i bolag som inte har full täckning för
bolagels registrerade aktiekapital

-
atl
paienlverkei skall pröva om del finns skäl lill ändring av bolagets firma eller
den ort i Sverige där bolagels slyrelse skall ha sitl säte. En förutsättning
för sådan ändring är vidare all bolaget i regislreringsären-det kan förete
intyg av kvalificerad revisor som utvisar atl full täckning finns för
aktiekapitalet och alt någon allvarlig betalningsanmärkning inle under det
närmasl föregående året har riklats mot bolaget

-
att akliebolag
varje år i samband med atl det skickar in årsredovisning till patentverket
skall bifoga en akluell förleckning över bolagels styrelseledamöter m. fl.

-alt det i övergångsbestämmelserna till 1973 års
lagsliftning om förbud mot län lill aklieägare m. fl. föreskrivs all lån av
detta slag som lämnats innan förbudet trätt i kraft, vid utgången av år 1981
skall vara återbetalda till bolagel. åtminslone lill den del som behövs för atl
bolagets registrerade aktiekapital skall vara täckt

-alt aktiebolag årligen skall erlägga en
"regislerhållningsavgift". Avgiften syftar till atl påskynda
avvecklingen av vilande bolag och skrivbordsbolag och finansiera en
upprustning av aktiebolagsregistrel.

s. 271 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 143 271

Författningsförslag

1 Förslag till

Lagom ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)

Härigenom förordnas i fräga om akliebolagslagen (1975:
1385)

dds att 8 kap. 15 8, 10 kap. 3 och 6 68, 13 kap. 2 och 17
88 samt 19 kap.

2 § skall ha nedan angivna lydelse,

dds alt i lagen skall införas två nya paragrafer, 13 kap.
2 a och 16 kap. 3, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap. 15 8

För registrering skall bolaget anmäla vem som utsetts till
styrelseledamot, verkställande direktör och suppleant saml till firmalecknare
ävensom deras postadress och personnummer. För regisirering skall även anmälas
av vilka och hur bolagels firma tecknas.

Anmälan göres första gången när bolaget enligt 2 kap. 9 8
anmäles för registrering och därefter genast efter det att ändring inträffat i
förhållande som anmälls eller skall anmälas för regisirering enligt första
stycket. Rätt all göra anmälan lillkommer även den som anmälningen gäller.

Ändras bolagets postadress, skall bolagel genast anmäla
del för registrering.

Senast en månad efler ordinarie bolagsstämma skall bolaget
till regislreringsmyndigheten insända en aktuell förleckning över bolagets
styrelseledamöter, verkställande direktör, suppleanter och firma-tecknare med
uppgift om deras postadresser och personnummer.

10 kap. 3 8 Uppgår bolagels bundna egna kapital till minst
en miljon kronor, skall minst en av bolagsstämman utsedd revisor vara
auktoriserad revisor eller godkänd revisor.

Minst en av bolagsstämman utsedd revisor skall vara
auktoriserad revisor om

1,
tillgångarnas
nettovärde enligt fastställda balansräkningar för de två senaste räkenskapsåren
överstiger etl gränsbelopp som moisvarar I 000 gånger det enligt lagen (1962:
381) om allmän försäkring bestämda basbeloppet för den sista månaden av
respeklive räkenskapsår,

2, antalet anställda hos bolaget under
de två senaste räkenskapsåren i medeltal översiigii 200, eller

3, bolagets aktier eller skuldebrev är
noterade på fondbörs eller på lista utgiven av sammanslutning av svenska
fondkommissionärer.

Regeringen eller myndighel som regeringen bestämmer kan i
fråga om vissi bolag, beiräffande vilkel de i andra slyckel I eller 2 angivna
omslän-

s. 272 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 143 272

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

digheierna föreligger, förordna alt bolagel får utse viss
godkänd revisor i stället för auktoriserad revisor, Sädanl beslul är gilligl i
högsl fem år.

Vad i andra och iredje slyckena föreskrives gäller även
för moderbolag i en koncern om nettovärdet av koncernföretagens lillgångar
enligi fastställda koncernbalansräkningar för de två senasle räkenskapsåren
överstiger del gränsbelopp som anges i andra slyckel eller om antalet
anslällda vid koncernföretagen under nämnda tid i medeltal översiigii 200.

I annal bolag än som avses i försia, andra och fiärde
slyckena skall auktoriserad revisor eller godkänd revisor utses, om ägare till
en tiondel av samtliga akiier begär det vid bolagsstämma, där revisorsval skall
ske.

/ bolag där enligi senast fastställda balansräkning full
täckning inte jinns för bolagels regisirerade aktiekapital skall minsl en av bolagsstämman
utsedd revisor vara auktoriserad revisor eller godkänd revisor.

10 kap. 68 På anmälan skall länsstyrelsen förordna behörig
revisor

1. när auktoriserad revisor eller I. när auktoriserad revisor eller

godkänd revisor ej är utsedd enligt godkänd revisor ej är utsedd enligt

3 8 första-fiärde styckena. 3 8 första-fiärde eller .sjätte
slyc

kena.

2.
när revisor är
obehörig enligt 2 8 första slyckel eller 4 8 första eller andra stycket, eller

3.
när beslämmelse
i bolagsordningen om antalet revisorer eller om revisors behörighet åsidosalls.

Anmälan enligt första slycket kan göras av envar.
Slyrelsen är skyldig göra anmälan, om ej rätlelse ulan dröjsmål sker genom den
som utser revisor.

Har bolagsstämman underlälil all på begäran enligi 3 6
femle slycket ulse aukloriserad eller godkänd revisor och aklieägare inom en
månad från stämman gör framställning till länsstyrelsen, skall denna förordna
sådan revisor.

Förordnande enligt denna paragraf skall meddelas efter
bolagels hörande och avse tid lill dess annan revisor blivit i föreskriven
ordning utsedd. Vid förordnande enligt första slycket 2 skall länsstyrelsen
entlediga den obehörige revisorn.

13 kap.

2 8

Finner slyrelsen vid upprättande Det åligger styrelsen atl oför-

av balansräkning eller eljest, all dröjligen upprälla
sårskild balans-bolagets eget kapital understiger en räkning när helst
anledning före-iredjedel av del regisirerade aktie- kommer till antagande,
attboVagets kapilalel, skall slyrelsen snarast egel kapital understiger en
tredjedel möjligt till bolagsstämma hänskjuta av del regisirerade
aktiekapitalet.

s. 273 Kontrollera mot PDF

273

Prop.
1979/80: 143

Föreslagen
lydelse

Nuvarande lydelse

Visar balunsräkningen att så är fallet, skall slyrelsen
snarast möjligt lill bolagsstämma hänskjuta fråga om bolagel skall träda i
likvidation. Godkännes ej på ordinarie bolagsstämma under nästföljande räkenskapsår
balansräkning som ulvisar alt ///// täckning finns för det registrerade
aktiekapitalet, skall slyrelsen eller revisor, om ej bolagsstämman beslular
all bolagel skall träda i likvidation, hos rätlen ansöka att bolaget
försattes i likvidation. Sådan ansökan kan även göras av styrelseledamot,
verkställande direktör eller aklieägare.

Göres
ansökan enligt försia slyckel, förordnar rälien atl bolaget skall träda i
likvidation, om ej under ärendets handläggning i lingsrätlen slyrkes att
balansräkning utvisande att full täckning finns för det registrerade
aktiekapitalet blivil granskad av revisorerna och godkänd av bolagsstämma.

fräga om bolagel skall träda i likvidation. Fastställes
ej pä ordinarie bolagsstämma under nästföljande räkenskapsår balansräkning som
ulvisar all del egna kapitalet uppgår till hälften av del regisirerade
akliekapiialel, skall slyrelsen, om ej bolagsstämman beslular all bolaget
skall träda i likvidation, hos rätlen ansöka att bolagel försättes i
likvidation. Sådan ansökan kan även göras av styrelseledamot, verkslällande
direkiör revisor eller aklieägare.

Göres ansökan enligt första slyckel, förordnar rätten alt
bolaget skall träda i likvidation, om ej under ärendets handläggning i tingsrätten
slyrkes att balansräkning ulvisande all bolagets egel kapital uppgår tdl
hälflen av del registrerade aktiekapitalet blivit granskad av revisorerna och
godkänd av bolagsstämma.

Vid beräkning av det egna kapitalels storlek tilägges inom
linjen en post ulvisande den ökning av tillgångarnas sammanlagda värde som
skulle följa, om de redovisades till försäljningsvärdel med avdrag, för
försäljningskostnaderna. Beiräffande sådana anläggningstillgångar, som
undergår fortlöpande värdeminskning, gäller dock alt de upptages lill anskaffningsvärdet
minskal med erforderliga avskrivningar och nedskrivningar, om därigenom
erhålles ett högre värde.

Underlåter
styrelseledamöterna att fullgöra vad som åligger dem enligt försia stycket,
svarar de och andra som med vetskap härom handlar på bolagets vägnar solidariskt
för bolagets uppkommande förbindelser. Sådant ansvar inträder även för
aklieägare som, när likvidalionsplikt föreligger enligt försia slyckel iredje
meningen, med vetskap härom deltager i beslut all fortsätta bolagels verksamhel.
Ansvarighet varom nu är fråga gäller dock ej för förbindelser som uppkommer
sedan likvidationsfrågan hänskjutits till rätlens prövning eller
balansräkning utvisande atl

Underlåter styrelseledamöterna att fullgöra vad som
åligger dem enligt första slycket, svarar de och andra som med vetskap härom
handlar på bolagels vägnar solidariskt för bolagels uppkommande förbindelser.
Sådant ansvar inträder även för aktieägare som, när likvidationsplikt
föreligger enligt försia stycket andra meningen, med vetskap härom deltager i
beslut atl fortsätta bolagets verksamhel. Ansvarighet varom nu är fråga
gäller dock ej för förbindelser som uppkommer sedan likvidationsfrågan
hänskjutits till rättens prövning eller balansräkning utvisande att 18
Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 143. Bilagcdcl

s. 274 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 143 274

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

bolagels eget kapital uppgår lill full täckning finns för del reglsire-

hälflen av del regisirerade aklieka- rade aktiekapitalet blivil granskad

pitalet blivit granskad av revisorer- av
revisorerna och godkänd av bo

na och godkänd av bolagsstämma. lagsstämma.

13 kap. 2a 8

Om bolagsstämman för andra räkenskapsåret i följd
fastställer en balansräkning som utvisar atl bolagets egel kapital understiger
två tredjedelar av del registrerade aktiekapitalet, skall den samiidigi pröva
frågan om bolagel skall iräda i likvidalion. Beslånimdserna i 2 § Jörsla
slyckel iredje och fjärde meningarna saml andra-fiärde styckena har molsvarande
lill-lämpning.

13 kap.

17 8

Har bolaget trätt i likvidation på Har
bolaget trätt i likvidation på

grund av bolagsstämmans beslul el- grund
av bolagsstämmans beslut el

ler, i fall som avses i 2 6, på grund ler,
i fall som avses i 2 8, på grund

av rättens beslut, kan stämman se- av
rätlens beslul. kan stämman se

dan revisorerna avgivit yttrande be- dan
revisorerna avgivit yttrande be

sluta att likvidationen skall upphöra sluta
atl likvidationen skall upphöra

och bolagets verksamhet återuppta- och
bolagets verksamhel återuppta

gas. Sådant beslut får dock ej fat- gas.
Sådanl beslul fär dock ej fat

tas, om likvidationsanledning på tas, om
likvidationsanledning på

grund av denna lag eller bolagsord- grund
av denna lag eller bolagsord

ningen föreligger eller om bolagets ningen
föreligger eller om bolagels

eget kapital beräknat enligt 2 8 eget kapital
beräknat enligt 2 8

tredje stycket ej uppgår till hälften tredje
stycket ej täcker hela det re-

av det registrerade aktiekapitalet gistierade
aktiekapitalet eller om

eller om utskiftning ägt rum, utskiftning ägt rum.

När beslut enligt första stycket fattas, skall samtidigt
väljas styrelse.

Bolagsstämmans beslut om likvidationens upphörande och val
av styrelse skall av likvidatorerna genast anmälas för registrering. Beslulel
fär ej verkställas förrän registrering skett.

öm likvidationsbeslut som avses i 1-4 88 blivit upphävt
genom domstols lagakraftägande dom eller beslut, skall likvidatorerna genast
göra anmälan därom för registrering samt kalla till bolagsstämma för val av
styrelse.

När likvidation upphört enligt denna paragraf, äger 14 8
motsvarande tillämpning.

s. 275 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

275

opaginerad Kontrollera mot PDF

16 kap.

3 6

Beslut om ändring av bolagsordningen såvitt angår
bolagets firma eller den ort i Sverige där bolagets styrelse skall ha sill säte
får regislreras om

1.
ändringen
är påkallad av marknadsmässiga, organisaloriska eller andra särskilda skäl och

2.
yttrande
företes från auktoriserad eller godkänd revisor om alt full täckning finns för
bolagets registrerade aktiekapital och att såvitt känt någon allvarlig
betalningsanmärkning mol bolaget inle har förekommit under det närmasl föregående
årel. Bestämmelserna i 13 kap. 2 § tredje stycket har motsvarande tillämpning.

19 kap. 2 8 Regislreringsmyndigheten kan vid vite
förelägga verkställande direktören eller styrelseledamot atl fullgöra
skyldighet enligt denna lag eller annan författning all

opaginerad Kontrollera mot PDF

I.
till myndighelen
sända in behörig redovisningshandling, revisionsberätlelse eller
delårsrapport.

I. lill myndigheten sända in behörig
redovisningshandling, revisionsberättelse, delårsrapport eller förteckning
enligt 8 kap. 15 § fiärde stycket,

2. hos myndighelen göra behörig anmälan för registrering.

Föreläggande enligt första slycket 2 får ej meddelas, om
underlåtenhet att göra anmälan medför atl bolagsstämmans eller styrelsens
beslut förfaller eller bolagel blir skyldigt Iräda i likvidalion.

Försuttet vite utdömes av registreringsmyndigheten.

2 Förslag till

Lag om ändring i lageii (1973:303) om ändring i lagen
(1944:705) om aktiebolag

Härigenom föreskrivs att punkten 6 av
övergångsbestämmelserna lill lagen (1973:303) om ändring i lagen (1944:705) om
aktiebolag skall ha nedan angivna lydelse.

s. 276 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 143 276

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6.' Bestämmelserna i 103 6 I mom. tredje slyckel lillämpas
även i fråga om penninglån som lämnals och ansvarsförbindelser som ingåtts före
lagens ikraftlrädande under förutsättning all lånet eller ansvarsförbindelsen
är av det slag som avses med det i 75 a 8 stadgade förbudet. Uppgift om lånet
eller ansvarsförbindelsen skall även lämnas i förteckning som avses i 75 c 8.

Vad i 75 c 8 försia slyckel fiärde punklen föreskrives
äger ej tillämpning på lån och ansvarsförbindelser som bolaget lämnat före
ikraftlrädandel.

Penninglån som lämnats före lagens ikraftträdande skall,
om lånel är av det slag som avses med det i 75 a § stadgade förbudet, senast
vid ulgången av år 1981 vara återbetalat till bolaget till den del det behövs
för atl det vid denna tidpunkt skall finnas full täckning för bolagets
registrerade aktiekapital. Vid beräkningen av det egna kapitalets storlek
skall lånel ej anses ha något värde. Bestämmelserna i 12 kap. 8 §
akliebolagslagen (1975:1385) har motsvarande till-lämpning.

Senasle Ivdelse 1977:320

3 Förslag till

Förordning om ändring i aktiebolagsförordningen (1975:
1387)

Härigenom förordnas i fråga om akliebolagsförordningen
(1975: 1387) dels all 23 8 skall ha nedan angivna lydelse,

dels atl i förordningen skall införas en ny paragraf, 32 a
8, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

23 8

Anmälan för registrering enligt 13 Anmälan
för registrering enligt 13

kap. 17 8 tredje stycket aktiebo- kap.
17 8 Iredje slyckel aktiebo

lagslagen (1975: 1385) av beslut all lagslagen
(1975; 1385) av beslul alt

likvidation skall upphöra och bola- likvidalion
skall upphora och bola

gets verksamhet återupptagas skall gets
verksamhel ålerupplagas skall

innehålla försäkran all likvidations- innehålla
försäkran att likvidations

anledning enligt nämnda lag eller anledning
enligt nämnda lag eller

bolagsordning ej föreligger, alt bo- bolagsordning
ej föreligger, att bo

lagets eget kapital beräknat enligt lagels
egel kapital beräknai enligt

s. 277 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 277

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 kap. 2 8 tredje slyckel samma 13 kap. 2 8 iredje slyckel samma

lag uppgår
lill hälften av del regi- lag läcker hela del regisirerade
ak-

slrerade
akliekapiialel saml atl ul- liekapitalel
samt all utskiftning ej

skiftning
ej har ägt rum. har ägl rum.

Vid anmälan skall ges in

1.
Ivå avskrifier
av bolagsstämmans protokoll,

2.
avskrift av
revisorernas yltrande.

Vid
anmälan äger 2 8 första slyckel I. 3
och 4, andra stycket samma paragraf saml 3 8 5-8 molsvarande lillämpning.

32 a 8

Vid anmälan jör registrering enligt 16 kap. 3 §
akliebolagslagen av beslul om ändring i bolagsordningen så\-ill avser bolagets
firma eller den ort i Sverige dår bolagets styrelse skall ha sill säte skall
ges In

1.
Ivå
avskrifter av holagssiäm-mans prolokoll,

2.
två
exemplar av bolagsordningen i dess nya lydelse.

3. uppgifl om skälen för ändring

en.

4. intyg från aukloriserad eller

godkänd revisor om alt full täck

ning finns för bolagets registrerade

aktiekapital och att såviit känt nå

gon allvarlig betalningsanmärk

ning mol bolaget inte har förekom

mit under del närmast föregående

året.

s. 278 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 278

1 Inledning

Den dominerande associationsformen inom svensk induslri
och annan näringsverksamhet är akliebolagel. Vid ulgången av år 1976 fanns
128016 inregistrerade aktiebolag. Endast omkring hälflen av de inregistrerade
akliebolagen beräknas ha anslällda. Uppskattningsvis en tredjedel av bolagen
driver ingen rörelse alls. Över 80% av akliebolagen kan antas vara enmans-
eller fåmansbolag.

Aktieägarna svarar inle personligen för bolagels ålaganden
och förpliktelser. Borgenärer får hålla sig till bolagets tillgångar. 1 syfte
atl säkra borgenärernas rätt innehåller aktiebolagslagen (1975: 1385; ABL) ett
flertal regler om inbetalning av aktiekapital och om skydd för akliekapiialel.
Akliekapiialel fungerar med andra ord som ell slags garanii för
borgenärs-intressena. Lagen innebär i delta hänseende bl. a. atl aktiekapitalet
i princip inte får delas ul till aklieägarna. När en viss del av
aktiekapitalet gått föriorai blir bolagel skyldigt all gå i likvidation.

Atl aktieägarna sålunda inle har någol personligt
belalningsansvar för bolagels förpliktelser innebär risker för missbruk av
aktiebolagsformen. I en rad skrifter under senare år, senasl i BRA-rapporlen
(Rapport 1978: I)
Konkurser och ekonomisk
brottslighet, har också gjorls gällande atl del förekommer en omfattande
ekonomisk brottslighet med akliebolag som brottsverktyg.

Mot denna bakgrund diskuleras i denna promemoria ändringar
i akliebolagslagen i syfle att försvära missbruk av aktiebolagsformen. Vad som
därvid främst kommer i fräga är

-
skärpt
likvidationsplikl

-
utvidgad
skyldighel atl anlita kvalificerad revisor

-
begränsningar i
rätlen att byta firma och säte

-
återbetalning
av lån som lämnals innan lagstiftningen om låneförbud Irädde i krafl

-
avveckling av
skrivbordsbolag och vilande bolag

-
effektivisering
av aktiebolagsregistrel

2 Huvuddragen i gällande rätt

De grundläggande bestämmelserna om aktiebolag finns i ABL
som trädde i kraft den I januari 1977, Genom lagen upphävdes 1944 års aktiebolagslag.
Tillämpningsföreskrifter till ABL finns i akliebolagsförordningen (1975: 1387).
Vikliga bestämmelserom aktiekapitalets storlek m. m. i bolag som har bildals
enligt äldre lag finns i lagen (1973:303) om ändring i lagen (1944: 705) om
aktiebolag (omtryckt 1977: 320).

I ABL slås inledningsvis fast atl delägarna inle svarar
personligen för bolagets förpliktelser och att aktiekapitalet skall uppgå lill
minsl 50000 kr. Vidare ges en koncerndefinilion (I kap.). Därefter ges
beslämmelser om aktiebolags bildande (2 kap,). Här skall endasl nämnas att
varje bolag skall ha en bolagsordning som anger bl. a. bolagels firma och den
ort i Sverige där bolagets slyrelse skall ha sitl säte (2 kap. 4 8). Särskilda
regler ges i syfte alt kontrollera all aktiekapitalet faktiskt inbetalas till
bolagel (2 kap. 9 8). Bolagel skall registreras hos patent- och
registreringsverket (palenlverket). Innan aktiebolag registrerats kan det inle
förvärva rälligheler eller ådra sig skyldigheler (2 kap. 13 6).

s. 279 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 279

I de följande kapitlen ges beslämmelser om akiier,
aktiebrev m. m. och aktiebok (3 kap.), ökning av aktiekapitalet genom
nyemission eller fondemission (4 kap.) samt konverlibla skuldebrev och
skuldebrev förenade med oplionsräll lill nyleckning (5 kap.). Efter mönsier av
reglerna om akliebolags bildande ges beslämmelser i syfle atl konlrollera alt
akliekapiialel faktiskt inbelalas lill bolagel (4 kap. 12 och 13 88 saml 5
kap. 14 8).

Som angells inledningsvis är del en grundläggande princip
i akliebolags-rällen att aktiekapitalet i princip inle får delas ul till
aktieägarna. Utbetalning lill aklieägarna av bolagets medel får ske endasl
enligi beslåmmelserna i ABL om vinsluidelning, ulbeialning vid nedsältning av
akliekapiialel eller reservfonden och utskiftning vid bolagets likvidalion. I 6
kap. regleras nedsällning av aktiekapitalet. Särskilda bestämmelser ges i syfte
att lillgodose borgenärsinlressena vid återbetalning av aktiekapital till
aklieägarna (6 kap. 6 8).

I 7 kap. förbjuds bolagels förvärv av egna akiier. Vidare
regleras s.k. vinslandelsbevis. Bolagets ledning regleras i 8 kap.

Aktiebolag skall ha en styrelse med minsl tre ledamöter.
Uppgår aktiekapitalet eller maximikapitalet ej lill I milj. kr., kan dock
styrelsen bestå av en eller två ledamöier, om minsl en suppleant finns.
Styrelseledamots uppdrag gäller för lid som anges i bolagsordningen (8 kap. 1
8). Uppdrag som styrelseledamot upphör i förlid om ledamolen eller den som
utsett honom begär del (8 kap. 2 8). I bolag vars aktiekapital eller
maximikapital uppgår till minst I milj. kr. skall styrelsen utse en
verkställande direktör. 1 andra bolag kan slyrelsen utse verkslällande direkiör
(8 kap. 3 8). Bolaget skall för registrering anmäla vem som utsetts lill
styrelseledamot, verkställande direktör och suppleant samt till firmatecknare
med angivande av deras postadress och personnummer. Anmälan görs första gängen
bolaget anmäls för registrering och därefler genast efter del alt ändring
iniräffal i förhållande som enligt vad nyss nämnts har anmälls eller skall
anmälas för regisirering. Rätt att göra anmälan tillkommer även den som
anmälningen gäller. Ändras bolagets postadress skall bolaget genast anmäla det
för registrering (8 kap. 15 8).

Saknar bolaget lill regislrel anmäld behörig styrelse eller
verkslällande direkiör som skall finnas enligt ABL är bolaget
likvidalionsplikligl. Fråga om likvidation prövas av rätlen på anmälan av
patentverket eller på ansökan av styrelsen, styrelseledamot, verkslällande
direkiör, aklieägare eller av borgenär eller annan vars räll kan vara beroende
av alt någon finns som kan förelräda bolagel (13 kap. 4 8).

I 9 kap. regleras bolagsstämma och i 10 kap. revision och
särskild granskning. ABL känner sålunda till fyra bolagsorgan, nämligen bolagsstämma,
slyrelse, verkställande direktör och revisor. Kompetensfördelningen mellan de
olika bolagsorganen kan i korlhel beskrivas på följande säu. Bolagsslämman är
det överordnade i sista hand beslutande organet, Slyrelsen har hand om
förvallningen av bolagets angelägenheter. Finns verkslällande direkiör, handhar
han den löpande förvallningen och förvallningen i övrigt lillkommer slyrelsen.
Revisorerna har lill uppgift atl granska styrelsens och verkställande
direktörens förvallning och bolagets räkenskaper.

Ordinarie bolagsstämma skall hållas inom sex månader efler
utgången av varje räkenskapsår. Vid sådan stämma skall beslut fattas om
fastställelse av resultaträkningen och balansräkningen, dispositioner
beträffande bolagels vinst och förlust saml ansvarsfrihet ål styrelseledamöterna
och verkställande direktör (9 kap. 5 8). Senasl en månad efter del atl
resullaträk-

s. 280 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 143 280

ningen och balansräkningen blivit fastställda, skall
avskrift av årsredovisning och revisionsberättelse insändas lill palentverket
där de blir offentliga (11 kap. 3 8). Har bolagel ej enligt 11 kap, 3 8 sänt in
årsredovisning för de senasle två räkenskapsåren kan bolagel försällas i
likvidalion i samma ordning som när behörig slyrelse saknas (13 kap. 4 8).

Revisor skall i likhet med övriga bolagsfunklionärer i
princip vara svensk medborgare och bosall i landel. Den som är omyndig eller i
konkurs kan inle vara revisor elc. (2 kap. 2 8,8 kap. 118,10 kap. 2 och 14 88
saml 13 kap. 7 8)- I vissa bolag krävs kvalificerad revisor. Uppgär bolagets
bundna egna kapital lill minsl 1 milj. kr. skall sålunda minst en av bolagsstämman
ulsedd revisor vara auktoriserad revisor eller godkänd revisor. Krav på
auktoriserad revisor föreligger om tillgångarnas nettovärde enligt fastställda
balansräkningar för de två senaste räkenskapsåren överstiger 1000 basbelopp (f
n. 13,1 milj.kr.). antalet anslällda hos bolagel under samma tid i medeltal
överstigit 200 eller bolagets aktier eller skuldebrev är noterade på fondbörs
eller fondhandlarlisla (10 kap. 3 8).

Redovisningsbestämmelserna finns i 11 kap. saml i
bokföringslagen (1976: 125). Vinstutdelning och annan användning av bolagets
egendom regleras i 12 kap.

Som tidigare har nämnts innehåller ABL vissa bestämmelser
som skall garaniera att det bundna kapitalet stannar kvar i bolagel och fullgör
sin funktion som säkerhet för bolagets fordringsägare. Den grundläggande regeln
i detta sammanhang är att utbetalning lill aktieägarna av bolagets medel endast
får ske enligt bestämmelserna om vinstutdelning, utbetalning vid nedsätlning av
aktiekapitalet eller reservfonden och utskiftning vid bolagels likvidation (12
kap. 1 8). Till skyddet för del bundna kapitalet räknas också bestämmelserna om
nedsättning av aktiekapitalet (6 kap. 5 och 6 66), förbudet för bolagel att
förvärva egna aktier (7 kap. I 8), reglerna om reservfonden och
uppskrivningsfonden (II kap. 4 6
och 12 kap. 4 8), begränsningarna i aktiebolags rätl all ge län till aklieägare
och bolagsledning (12 kap. 7-9 68) samt bestämmelserna om tvångslikvidalion när
viss del av aktiekapitalet gått föriorat (13 kap. 2 8).

I 13 kap. ges bestämmelser om likvidation och upplösning.
Bolagsstämman kan när som helst besluta att bolaget skall träda i likvidation
(13 kap. I 8).

Vidare finns de nyssnämnda bestämmelserna om tvångslikvidation.
Finner slyrelsen sålunda vid upprättande av balansräkning eller eljest atl
bolagels eget kapital understiger en tredjedel av del regisirerade aktiekapitalet,
skall styrelsen snarast möjligt låta bolagsslämman pröva frågan om bolagel skall
träda i likvidation. Bolagsstämman har emellertid möjlighet att i stället för
att besluta om likvidation avvakta lill ordinarie bolagsstämma under
nästföljande räkenskapsår även om den konstaterat atl aktiekapitalet gått
förlorat till merän två tredjedelar. Faslslälls inle vid den nästföljande
stämman balansräkning som visar att det egna kapitalel uppgår lill halva
aktiekapitalet skall styrelsen, om stämman inle fattar likvida-tionsbeslul
ansöka hos rätten om tvångslikvidalion. Sådan ansökan kan även göras av
styrelseledamot, verkslällande direkiör, revisor eller aktieägare. Av hänsyn
till borgenärerna föreskrivs personligt belalningsansvar för bolagets
uppkommande förbindelser för dem som handlar på bolagels vägnar med vetskap om
att styrelsen bort underställa bolagsstämma frågan om likvidation resp. ansöka
hos rätten om likvidation (13 kap. 2 8). Vid missbruk av aklieägarinflylande
samt då behörig styrelse saknas m. m. kan tvångslikvidalion också ske (13 kap.
3 och 4 88).

s. 281 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 143 281

Enligt punkten 3 av övergängsbeslämmelserna lill lagen
(1973:303) om ändring i lagen (1944:705) om akliebolag kan styrelseledamot,
verkslällande direkiör, aktieägare, borgenär eller annan vars rätl kan vara
beroende därav under liden d. I oktober 1980-d. 31 mars 1981 hos rätten ansöka
om likvidalion av bolag som bildats enligt äldre lag och vars aktiekapital ej
uppgår till 50 000 kr. vid utgången av september 1980.

Om någon anmälan rörande bolagel inte har kommii in till
patentverket under de lio senaste åren, skall verket på lämpligt säll undersöka
om bolagel upphört med sin verksamhel. Erhålls inte upplysning all bolagel
fortfarande består, skall det avföras ur aktiebolagsregistrel och är därmed
upplöst (13 kap. 18 6).

Bolag som bildals enligt äldre lag och vars regisirerade
akliekapilal inte uppgår till 50 000 kr vid utgången av år 1981 skall avföras
ur akliebolagsregislret och är därmed upplöst. Sådan upplösning kan också ske
belräftande bolag vars regisirerade aktiekapital ej uppgår till angivna belopp,
om samtliga aktieägare och styrelseledamöter begär det före utgången av oktober
1981. Bolaget får dock ej ha Iräll i likvidation eller ha försatts i konkurs.
Upplösning som angivits nu är förenad med personligt betalningsansvar för
bolagats förpliktelser för aktieägarna samt styrelseledamöter och
verkställande direktör/punkterna 4 och 5 av övergångsbestämmelserna till lagen
(1973:303) om ändring i lagen (1944:705) om aktiebolag/.

Om etl akliebolag är försatt i konkurs och denna avslutas
utan överskott, är bolaget upplöst när konkursen avslutas. Finns överskott
skall bolaget avvecklas genom likvidation (13 kap. 19 6).

Slutligen kan ett bolag naturiiglvis upplösas genom
fusion, varigenom bolagets tillgångar och skulder övertas av ett annat bolag.
Fusion regleras i 14 kap.

I 15 kap. ges bestämmelser om skadestånd m m medan
aktiebolags firma regleras i 16 kap. Aktiebolags firma skall innehålla ordel
akliebolag. Firman skall lydligl skilja sig från annan förut i
aktiebolagsregistrel eller filialregistrel införd ännu bestående firma. För
registrering av aktiebolags firma gäller i övrigt vad som föreskrivs i
firmalagen (1974:156) (16 kap. I 8).

Bundna och fria akiier behandlas i 17 kap. medan
registrering m m regleras i 18 kap. ABL bygger i myckel på tanken att man genom
registrering hos palenlverket av förhållanden som kan anias inlressera
bolagels borgenärer och andra intressenter i bolaget kan förebygga missbruk av
aktiebolagsformen, inte minst genom den publicitet som är förenad med
regisirering (18 kap. 2 8). Det aktiebolagsregister som förs hos patenlverket
är också offentligt och intresserade kan således ta del av dess innehåll. De
redovisningshandlingar som enligt vad tidigare har nämnts årligen skall sändas
in lill palenlverket (I I kap. 3 8) hålls också tillgängliga för allmänheten.

I 19 kap. ges bestämmelser om straff och vite.
Palentverket kan vid vite förelägga verkställande direktören eller
styrelseledamot all fullgöra skyldighel enligt ABL eller annan författning att
lill verkel sända in behörig redovisningshandling m m eller all hos
patenlverket göra behörig anmälan för regisirering. Försuttet vite utdöms av
patenlverket (19 kap. 2 8).

s. 282 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 282

3 Patentverkets bolagsbyrå

Patenlverket är central förvaltningsmyndighet för ärenden
om patent, varumärken, mönster, släktnamn och förnamn samt för akliebolags- och
filialregislerärenden/inslruklionen (1977:822) för palenl- och registreringsverkel/.
Bolagsbyrån handhar akliebolags- och filialregisierärendena. Ärendena kan
indelas i fyra grupper: registrering, räkenskapshandlingar, registerutdrag och
allmän informalion. Den regisirering bolagsbyrån bedriver brukar betecknas som
subjeklregislrering dvs den skall dels ge bolagel (subjektet) etl firmaskydd,
dels ge tredje man tillgång lill uppgifler om bolagel och dels möjliggöra
koniroll över hur bolagel bildas och hur dess verksamhel bedrivs.

När ell bolag regislreras upprättar bolagsbyråns personal
etl koncept för registreringsbevis. På konceptet antecknas bolagels
organisationsnummer. Numret följer sedan bolagel lill dess upplösning. På
konceptet antecknas vidare bolagets firma, styrelseledamöter elc. Konceptet
mikrofilmas därefler. Resulialel blir en mikrofilm i slorieken I x 1 cm. Denna
film fogas lill bolagels upplägg i aktiebolagsregistrel. Upplägget, som är i
storleken 9x9 cm, finns i regislret ordnat efter bolagels organisalionsnummer.
Akliebolagsregislret förs sålunda som ett kortregisler med registeruppgifterna
återgivna på mikrofilm. De handlingar som legat till grund för registreringen
biläggs aktiebolagsregistrel och förvaras särskilt för varje bolag. Till
akliebolagsregislret hör vidare en alfabetisk förteckning över bolagen med
uppgifl om organisationsnumret för varje bolag. När anteckning sker i registret
om ändring av bolags firma, skall ändring ske även i denna förteckning. Äldre
firmor bevaras emellertid i förteckningen.

Anteckningar i registret på grund av anmälan eller
underrättelse enligt ABL görs på bolagets upplägg. Införing i registret
numreras i löpande följd för varje bolag. Rent tekniskt sker det genom att
bolagsbyråns personal upprättar ett koncept som sedan mikrofilmas varefter
mikrofilmen fogas till bolagels upplägg i registret. Eflersom filmerna är så
små kan upplägget rymma 20-30 filmer. Man kan sålunda genom filmerna på
upplägget följa t. ex. förändringar i bolagels ledning.

Aktiebolagsregistrel får överföras till mikrofilm eller
maskinläsbart medium. Detsamma gäller bl. a. ingivna årsredovisningar vilka
skall förvaras särskilt för varje bolag.

Dataregislrering sker av vissa registreringsuppgifler. Ur
datasystemet framställs bl. a. en lista över firmanamn (alfalistan) som används
vid "likhetsgranskningen". Genom datorsystemet initieras vites- och
likvidationsärenden.

4 Vissa statistiska uppgifter

År 1960 uppgick anlalel akliebolag till omkring 44 000.
Tretton år senare, år 1973, hade antalet sligil lill 133 000, Den
explosionsartade utvecklingen kan sannolikt förklaras bl. a. med hänvisning
till den allmänna tilläggspensioneringen. Inkomst från andra förelagsformer än
aktiebolag var nämligen under de första åren efter reformen inte
pensionsgrundande mer än lill tvä tredjedelar. Även skatteskal kan ha bidragit
till ökningen. De nytillkomna bolagen hade i flertalet fall ell myckel lågl
aktiekapital.

s. 283 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 143 283

År 1973 beslutades med verkan fr.o.m. den 6 juni samma är
au del lägsla tillåtna aktiekapitalet skulle höjas från 5 000 kr till 50000 kr.
Bolag som bildats enligt äldre lag har därefter fåll ansiånd lill utgången av
år 1981 med alt höja sill aktiekapital /punkten 2 av övergängsbeslämmelserna
lill lagen (1973:303) om ändring i lagen (1944:705) om aktiebolag/.

1973 års lagsliflning har medfört förändringar i
bolagsbesiåndei. Förhållandel illuslreras av nedansiående labell.'

1972

1973

1974

I97.S

1976

1977

1978

Best å ende bolag

per3l.l2

125 282

133.364

132319

130655

128016

121406

120531

Regisirerade

nya
bolag

18217

11 525

2 867

2 369

3 474

1451

2 705

Uppl ö sta bolag

2 807

2 978

3.94

3 650

5 861

7 458-

5 594-

' Uppgifterna belr.iffande åren 1972-1976 har hämlats ur
prop 1976/77:109 (s 9). Uppgiflerna beiräffande åren 1977- 1978 har inhämtals
från paienlverkei. Uppgiften avser dels antalet bolag som avförts ur
regislrel genom frivillig avregistrering eller genom palenlverkels inilialiv
enligt 13 kap. 18 S ABL, dels anlalel avsluiade konkurser och likvidationer
saml dels anlalel nedlagda likvidationer.

Av uppgifterna framgår alt 1973 års lagsliftning inneburit
en markant nedgång i antalet nyregistrerade bolag. Anlalel upplösta bolag har
däremoi fortlöpande ökal. Det kan anmärkas alt av de år 1978 upplösta 5 594
bolagen hade 2 394 upplösts genom frivillig avregistrering enligt punklen 5 av
de nyssnämnda övergångsbestämmelserna. Molsvarande siffra för år 1977 var 4
342. Som en följd av de angivna förändringarna har anlalel regisirerade bolag
minskal och uppgår nu till drygl 120 000.

Knappt' hälflen av de 100000 akliebolag som år 1970 fanns
regisirerade drev rörelse och betalade lön lill anställda. Av de
rörelsedrivande akliebolagen hade nära 70 % ett aktiekapital som understeg
50000 kr.

År 1973" uppgick anlalet bolag som inle drev rörelse
med anslällda lill ca 65 000. Uppskattningsvis 20000 av dessa drev rörelse ulan
anslällda. Återstående ca 45 000 bolag, molsvarande omkring en Iredjedel av
samtliga registrerade bolag, torde således inte alls ha drivit rörelse är
1973. Av dessa uppskattas 15 000 ha varil vilande bolag, dvs bolag som tidigare
hade drivit rörelse. Antalet skrivbordsbolag, dvs bolag som bildats inle i
syfte att omedelbart påbörja verksamhel utan för att senare överlåtas, uppskattas
till ca 30000. Bland de icke rörelsedrivande bolagen lorde också ha ingått sk
namnskyddsbolag, dvs bolag som bildats eller behållits för atl skydda en firma.
Man lorde kunna räkna med att samtliga 65 000 akliebolag som år 1973 inte drev
rörelse med anställda hade elt registrerat aktiekapital som inle uppgick lill
50000 kr.

Uppskattningsvis' 85 % av akliebolagen utfördes år 1971 av
fåmansbolag. Därmed avses bolag vari högst lio fysiska personer direkt eller
indirekt äger minst 75 % av aktiekapitalet. Närmare hälften av dessa redovisade
inte någon beskattningsbar inkomst medan ytterligare ca 25% redovisade en
beskattningsbar inkomsi av högsl I 000 kr.

' Uppgifterna hämtade ur prop. 1973:93 s. 87
Uppgifterna hämtade ur prop. 1973:168 s. 7 * Företagsskatleberedningens
delbelänkande (SOU 1975:54) Fåmansbokig (s. 161)

s. 284 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 284

5 Missbruk av aktiebolagsformen

Del lorde vara allmänl känt atl aktiebolag ofta utnyttjas
i den ekonomiska brottsligheten. Mänga bolag bildas eller förvärvas
uteslutande i syfle all tjäna som läckmanlel för brottslig verksamhet. Del
finns professionella bolagsbildare som slår lill tjänst med skrivbordsbolag
eller vilande bolag lill hugade spekulanter utan atl bry sig om köparens
avsikter med bolagel eller t. o. m. med vetskap om atl bolagsförvärvel ingär
som etl led i I ex elt skallebedrägeri. De bolag som används är oflasl
fåmansbolag med lågl akliekapilal. En grundläggande leknik är ofta Iransaklioner
inom s.k. oäkta koncerner, dvs rättshandlingar mellan två eller flera bolag som
ägs av samma fysiska person eller begränsade personkrets.

Som exempel på denna leknik kan nämnas sådana s.k. vinst-
och förlustaffärer som syflade till att befria aktiebolag från latenta
skatteskulder. Aktierna i det skallebelaslade bolagel överläts genom ett
formellt oantastligt avial. Därefler köpte den tidigare ägaren lillbaka
tillgångarna i bolaget till ell annal bolag som han ägde. Skatteskulden låg
kvar i det försålda bolagel som upplöstes efter konkurs eller likvidation. Del
bolag som förvärvat de nyssnämnda tillgångarna fortsatte den tidigare verksamhelen
under det gamla bolagsnamnet.

Efler förslag från företagsskalieberedningen har under
1970-talet flera åtgärder vidtagits på skattelagstiftningens område för all
hindra att aktiebolagsformen utnyttjas för skatteflykt eller andra
skattetekniska förfaranden som bedömis inle önskvärda. Här skall endast nämnas
1972 års lagstiftning rörande vinslbolagstransaklioner, 1973 års regler om s.
k, interna aklieöverlåtelser samt 1976 års lagsliflning om fåmansföretagens
beskattning.

När aktiebolag genom olika åtgärder tömts på sina
tillgångar upplöses bolagel ofta genom s. k. fatligkonkurs dvs konkurs enligt 9
kap. konkurslagen (1921:225) när konkursboet inle förslår lill alt betala
konkurskostnaderna. År 1973' uigjorde 70 % av samtliga företagskonkurser
fatligkonkurser. Anlalel' akliebolag som gått i konkurs har sjudubblats under
perioden 1964-1974. Aktiebolagen utgjorde 59 % av samtliga rättssubjekt som
under år 1974 gick i konkurs i hela landet. 1 Siockholm torde andelen vara ännu
högre. 1 en undersökning som genomförls inom BRÅ' av bl. a. konkurser som
avslutats under år 1974 i Stockholms kommun utgjordes hela 70 % av
konkurssubjekten av aktiebolag.

Åtskilliga av de bolag som försätts i planerad konkurs har
under hela sin verksamhetsperiod driviis med förlust. En undersökning'' av
aktiebolag som är 1970 försattes i konkurs visar att konkursbolagen i allmänhet
hade brist i aktiekapitalet under hela perioden 1965-1970. I samma undersökning
dras slutsatsen att gäldenärsbrottsligheten torde vara betydligt mera
omfallande än den redovisade samt att anmälningsfrekvensen borde vara 40-50 % i
samband med fatligkonkurser och 40 % vid ordinära konkurser.

I BRÅs rapport presenteras en rad modeller över otillåtna
transaktioner och konkurser. I samtliga fall har de otillåtna transaktionerna
skett via akliebolag. Undersökningen baseras på intervjuer med
befattningshavare på olika myndigheter i Stockholm. Utmärkande för
transaktionerna är atl

' Elableringar och konkurser i byggnadsindustrin.
Ulredning från slalens industriverk. SIND I976;2

- Kedner; Förelagskonkurser SIND 1975;2 Konkurser och
ekonomisk broilslighei BR.Ä Rapporl 1978:1 * Kedner: Förelagskonkurser
SIND 1975:2

s. 285 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 285

ägarna genom manipulalioner med bolag och upprepade
konkurser söker undkomma skaller och allmänna avgifter. Dessa ålgärder har
emellerlid konsekvenser även på andra områden. Så försvåras exempelvis
kontrollen över arbetsmiljön i sådana oäkta koncerner. I rapporlen om konkurser
och ekonomisk brottslighet presenteras bl.a. följande modell pä hur man kan
manipulera med hjälp av tre aktiebolag A, B och C;

Bolagel A arbelar utåt mot kundkretsen. Bolaget B anlitas
av A för enlreprenadarbeien och i bolagel B finns de anslällda. Bolagel B hyr
maskiner från bolagel C. I akliebolagen A och B har K sall in bulvaner i
slyrelsen. I bolaget B finns en VD som är bulvan och inget har alt skaffa med
bolagel. K har själv en förmansfunktion i bolagel B och i denna position utövar
han den faktiska ledningen av bolagel.

Verksamhelen går ut på att samla kapitalet i bolaget C där
även K har en bulvansiyrelse.

De olika momenten i förfarandel kan beskrivas så här.

-
Bolagel A
säljer vissa enlreprenadarbeien lill kunderna och A fär belall för dessa
tjänster.

-
Bolaget A har
anlitat bolaget B för alt utföra dessa enlreprenadarbeien och A belalar således
de pengar man fåll av kunderna lill bolaget B.

-
Bolaget B
betalar ut löner till de anslällda men belalar inle in källskatl,
arbetsgivaravgift och mervärdeskatt.

-
Bolagel B har
nu hyrt maskiner av bolagel C för all kunna ulföra arbetet åt bolagel A och
från bolaget C kommer det räkningar till B avseende hyra av maskiner och diverse
andra utgifler.

-
Bolaget B
betalar en sä hög hyra lill C all del inle blir pengar kvar till att beiala
källskatter, arbetsgivaravgifter och mervärdeskall.

-
Bolagel B går
då i fatligkonkurs.

-
K har nu samlal
de pengar som rätteligen tillhör staten i bolaget C.

-
K vill
emellertid fortsätta verksamheten och han bildar därför ett nytt B-bolag. Han
väljer samma namn som bolaget B hade. Detla är helt lagligt. Del nya B-bolagel
får endast ell nytl nummer i palenl- och registreringsverkels
akiiebolagsregister.

-
De anslällda i
det urspmngliga B-bolagel överflyttas till det nya B-bolaget. De anställda har
svårigheter att bojkotta det nya B-bolaget, eftersom de inle får
arbetslöshetsunderstöd om de inte tar anvisal arbele i del nya B-bolaget.

-
De anställda
lider ingen ekonomisk förlust när B-bolagel går i konkurs eflersom de får
ersäitning från den slatliga lönegarantin.

I den presenierade modellen är del vanligt att
räkenskaperna i de "slaktade" bolagen förkommit genom t. ex. stöld
eller brand och att de registrerade styrelseledamöterna vid konkursulbroltel
kan förele protokoll e.l. som ulvisar alt de för lång lid sedan avgått ur
bolagsstyrelsen.

Missbruk av aktiebolagsformen förekommer även i avsikt att
kringgå arbetslagarbegreppet saml atl tillhandahålla grå eller svart
arbetskraft. Bolagen skyltar utåt som entreprenadföretag med en rad
underentreprenörer. Ägaren släller ul fakturor från underentreprenörerna lill
huvudenl-reprenören. På fakturorna debiteras mervärdeskatt som huvudentreprenören
drar av som ingående mervärdeskatt trols all del rör sig om förläckta
löneutbetalningar och trots au underentreprenörerna inte betalt mervärdeskatt i
sina redovisningar. I den ovan presenierade modellen övertas firman för de
bolag som gåll i konkurs av del nystartade bolaget. Ofta sker emellertid en
ändring av firman före konkursen. Den inarbetade firman övertas av elt annat
ägaren tillhörigt bolag och räddas därigenom

s. 286 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 286

från all dras in i konkursen. Därefter kan verksamhel
påbörias i samma bransch som lidigare under det inarbetade namnel.

Bylen av firmor kan även äga rum utan samband med
konkurser. Exempel finns i polis- och skatleulredningar på åtskilliga
ändringar och bylen av firma för samma aktiebolag under en kort lidsperiod. Det
har förekommit atl dotterbolag elt flertal gånger bytl firma med varandra ulan
nägon annan förklaring än all missleda myndigheter och allmänhet. Detta
missbruk av firmaändringar har i olika sammanhang påpekats av myndigheter och
uiredningar. I sill remissyttrande över förslaget till ny aktiebolagslag påpekade
t. ex. företagsskalieberedningen all ell byle av akliebolags firma ofta ingått
som ett moment vid genomförandet av skalteflyklstransaklioner.

Även byten av ort där bolagsstyrelsen enligt
bolagsordningen skall ha sitl säte utgör ett moment i missbrukei av
aktiebolagsformen. Av utredningar om mervärdeskallebedrägerier framgår atl
bolagen placerals med säte i olika län dels för alt försvära
kontrollmöjligheterna av in- och utgående mervärdeskalt, dels för atl i samband
med konkurs undvika atl samma domstol handlägger de olika likvidations- och
konkursförfarandena.

Missbruk av aktiebolagsformen kan också ha inlernalionella
aspekter. Hos kriminalpolisen i Göteborg pågick exempelvis år 1973 en
omfallande bedrägeriutredning som omfattade etl flertal aktiebolag. Två av
huvudmännen hade genom olika bolag lyckats erhålla krediter vid imporl av
varor. Bolagen avvecklades allteflersom varupartierna mottogs. 1 nästan
samtliga fall avvecklades bolagen genom fatligkonkurser. Före konkursul-brotlet
anmäldes ny styrelse - anlitade bulvaner - och bolaget registrerades dessulom
på annan ort. Konkursen kom således att handläggas på annan ort än Göteborg.
Det uppstod därför svårigheter alt karllägga omfattningen av hela
bedrägeriverksamheten. En av huvudmännen i ärendel stod till Ijänst med
överlålelse av vilande bolag och med arrangemangen i samband med avvecklingen.

Flera exempel på ulnyttjande av akliebolag i den
ekonomiska brottsligheten har lämnals i utredningar och rapporter från olika
myndigheter. Senast har uppbördsenheten vid länsstyrelsen i Stockholms län
offentliggjort en dokumentation under rubriken "Del likvida fusket"
Orsaker -konsekvenser åtgärder, som medförl en debatt om vilka ålgärder som
bör vidlas mol dessa oegenlligheler.

6 Utredningar

6.1 Översynen av konkursförfarandet

Konkurslagskommittén (Ju 1971: 06) tillkallades i juni
1971 för atl företa en allmän översyn av konkursförfarandet. Enligt direkliven
skall översynen syfla till atl åstadkomma ett enklare och mera flexibelt
konkursförfarande och därigenom ge möjlighet till en snabbare och mindre
kostnadskrävande avveckling av konkursbo utan att rimliga garantier för
rättssäkerhet och objektivitet åsidosätts.

I delbeiänkandel (SOU 1974: 6) Förenklad konkurs m. m. har
kommittén föreslagil en ny ordning för handläggningen av mindre konkurser.
Efter remissbehandling lades på våren 1976 fram prop. 1975/76: 210 om ändring i
konkurslagen. Förslaget byggde i huvudsak på betänkandet. Det föreslogs

s. 287 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 287

atl till förvaltare i konkurs skall utses
kronofogdemyndighet. I sill belänkande med anledning av propositionen anförde
lagutskollel (LU 1976/ 77; II) viss
Iveksamhel mot förvaltarförslaget. Utskottet ansåg även alt frågorna om
förvaltnings- och tillsynsorganen borde tas upp i etl sammanhang. Riksdagen
beslutade i december 1976 på lagutskollets hemställan avslå proposilionen.

Med
anledning av riksdagens beslut har konkurslagskommittén fåll lill-läggsdirektiv
(Dir 1977:09) som innebär att kommiitén ytterligare skall pröva frågan om
förvaltningen i mindre konkursbon. Under den fortsalla översynen av
konkurslagstiftningen bör enligt tilläggsdirektiven uppmärksammas att det
under senare år har gett sig till känna ell behov av att motverka missbruk av
konkursinstiiutet från gäldenärens sida genom upprepade konkurser. Vad som
främst kommer i blickfältet är en uividgning av del i 199 a 6 konkurslagen
upptagna förbudet för gäldenären atl under konkursen driva bokföringspliktig
rörelse. En tänkbar lösning är att meddela sådant förbud också för viss lid
efler konkursens upphörande (s. k. konkurskarantän). Också andra alternativ är
emellertid möjliga. Fördjupade undersökningar i fråga om de upprepade
konkurserna är nödvändiga för atl man skalf kunna ta ställning lill vilka
åtgärder som krävs. Kommittén bör enligt tilläggsdirektiven närmare överväga
hur man från konkursrättsliga uigångspunkter kan stävja missbruk av
konkursinslitulet.

Konkurslagskommittén
har i maj 1977 avgelt ännu etl delbetänkande (SOU 1977: 29) Konkursförvallning.
Kommittén föreslår atl lillsynen över konkursförvaltningen läggs på ett
stadigvarande organ som samtidigt övertar konkursdomarens uppgift att
kontrollera konkursförvaltningen. Som nytt lillsynsorgan föreslås
kronofogdemyndigheten, vilken i sådan funktion kallas tillsynsmyndighet. I
belänkandet föreslås ändringar i flera avseenden beiräffande de ordinära
konkurserna. Systemet med s. k. fatligkonkurser ersätts av en ny ordning för
handläggning av mindre konkurser. Även i dessa konkurser utses förvaltare som
skall ha samma kvalifikationer som förvaltare i ordinära konkurser.
Alternativt föreslås en lösning enligt vilken förvallamppgifterna i konkurser,
där det är uppenbart atl tillgångar hell saknas, ankommer på
tillsynsmyndigheten. Beiräffande förvaltarens uppgifter i mindre konkurser
skall i stort sett gälla samma regler som vid ordinära konkurser. Förvaltaren
skall t, ex. utreda orsakerna till gäldenärens obestånd samt undersöka om del
finns åiervinningsmöjlig-heler och om gäldenären kan antas ha gjort sig skyldig
till gäldenärsbrotl. Kommittén föreslår även skärpningar av gäldenärens
skyldigheler i syfte atl gäldenärer effektivare skall kunna hindras från all
dra sig undan sina skyldigheter i samband med konkurs. - Betänkandet har lagts
lill gmnd för en lagrådsremiss och en proposition beräknas läggas fram inom
kort.

Konkurslagskommittén väntas avge ytterligare etl
delbetänkande i februari 1979 med förslag till s. k. konkurskarantän i
enlighet med tilläggsdirektiven,

6.2 Statskontoret

6.2.1 Samordning av data omföretag och organisaiioner

Regeringen gav i november 1977 statskontoret i uppdrag att
utreda behovet av samordning avseende regisirering av data om företag och
organisationer. Utredningen skall enligt direkliven vara en försludie och kunna
utgöra underlag för ett ställningslagande till fortsatla åtgärder. Förutom en
kartläggning av de olika registren, uppgifler i registren, uppgifts-

s. 288 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 288

lämnare och avnämare sker en allmän probleminvenlering
avseende uppgiflslämnare, registeribrare och avnämare. Enligt direkliven skall
utredningen utmynna i en beskrivning av vilka ålgärder som kan komma i fråga
för all åsladkomma förenklingar och förbättringar i uppgiftslämnandet och
registreringen samt inhämtandet av uppgifler frän andra regisler. En åtgärd som
särskilt ska belysas är atl inrälla ell s. k. basregister för uppgifter om
förelag, organisationer och offenlliga organ. Slatskonlorel har kontakt med
delegationen (B 1977:09) för företagens uppgiftslämnande m. m. Enligt vad som
inhämlats från statskontoret avser slatskonlorel att under första halvårel 1979
presentera en förstudie. Statskontoret har också behandlat frågan om den
framtida organisationen av firmaregistreringen.

6.2.2 Patentverkets bolagsbyrå (Bo 10)

Statskontorets översyn av bolagsbyrån påbörjades år 1977
efter det att palentverket tillsammans med statskontoret genomfört ett projekt
avseende planering av patenlverkets ADB-verksamhel. Enligt direktiven skall
mälet vara en rationalisering av bolagsbyråns organisation och arbetsformer
med inrikining på bl. a. snabbare handläggning av ärenden. Förslag har
utarbetats till elt system med inriktning mot datorisering av diarie- och
konceptuppgifter främst för registreringsanmälningsärenden. Det föreslagna
systemet skall integreras med det befintliga datasystemet. Det innebär att
filmrutinerna till slor del skall försvinna samtidigt som automatiserad
utskrift av bevis och automatiserad övervakning skall tillkomma. Systemet skall
även ge möjlighet till sammanslällningar över l.ex. personer i olika
bolagsstyrelser och över bolag i vissa regioner. Datoriseringen skall enligt
statskontorets förslag genomföras budgetåret 1980/1981.

7 Allmänna överväganden

Under senare år har del kommii en slröm av rapporter om
alt aktiebolagsformen används för ekonomisk brottslighet (se avsnitt 5).
Uppgifterna lyder på atl del säkerhetsnät som lagstiftaren sökt spänna i ABL
till skydd för bolagels aktieägare, borgenärer, anställda och andra
intressenter i bolaget är bristfälligt.

Utmärkande för aktiebolagsformen är att aktieägarna inte
slår nägot personligt betalningsansvar för bolagets förpliktelser. Som säkerhet
för borgenärernas fordringar skall i stället finnas ett kapital som är bundet
till bolaget, Detla kapital utgörs främst av aktiekapitalet. Till det bundna
egna kapilalel räknas emellertid också reservfond och uppskrivningsfond (11
kap. 7 6 ABL).

Det förljänar all påpekas att del bundna egna kapitalel
inle utgörs av pengar e. d. som hålls avskilda med tanke på framtida obestånd.
Det egna kapilalel är en ren bokföringsposl som motsvarar skillnaden mellan
bolagets bokförda tillgångar och skulder.

Om bolagets verksamhet går med förlust kan det komma till
uttryck i bokföringen genom atl värdel på bolagels tillgångar - t. ex.
kundfordringar - sjunker och/eller att bolagets skulder - t. ex. till bolagets
leverantörer - ökar. Som en effekt härav minskar täckningen för det egna
kapitalel. Om den förluslbringande verksamhelen fortgår tillräckligt länge,
blir skillnaden mellan lillgångar och skulder mindre än det registrerade
aktiekapitalet. Aktiekapitalet har med andra ord helt eller delvis gått
förlorat. När

s. 289 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 289

aktiekapitalet har gått förlorat lill mer än två
Iredjedelar, inlräder likvidationsplikt för bolaget. Lagstiftarens lanke
därmed lorde vara all förlust-bringande verksamheter skall stoppas medan
tillgångarna ännu räcker till betalning av skulderna och dessutom lill
betalning av likvidationsförfarandet.

Som redovisats i det föregående utgör de s. k.
faiiigkonkurserna merparten av samtliga företagskonkurser. Del lorde innebära
all många bolag fortsätter sin förluslbringande verksamhel i strid mot
likvidalionsbestämmelserna i ABL ända till dess det inte längre finns
tillgångar kvar att betala ett ordinärt konkursförfarande. Del är med lill
visshet gränsande sannolikhet ett mycket stort antal fattigkonkurser som
innefatlar gäldenärsbrotts-lighet.

Med hänsyn lill det anförda finns det skäl att nu ta upp
lill prövning frågan om en skärpning av bestämmelserna i ABL om likvidation
(avsnill 8). I anslutning härtill förtjänar att prövas frågan om en skärpl
kontroll av företag i riskzonen, t. ex. företag där aktiekapitalet delvis har
gått förlorat men likvidationsplikt ännu inte inträtt (avsnitt 9).

Nära samman med skärpta likvidationsregler hör frågan om
åtgärder mot sådana manipulalioner genom byten av firma, säte och slyrelse som
syftar till att vilseleda borgenärer och andra intressenter i bolaget och
försvåra myndigheternas kontroll inför en föreslående likvidation eller
konkurs. Hithörande frågor behandlas i avsnitt 10 och 1 1.

Därmed kommer man in på en annan kungstanke i
akliebolagslagstiftningen, nämligen att genom registrering och i samband
därmed publicering av viktigare beslut som fattas i bolaget - bolagsbildning,
emissioner, byle av bolagsledning etc. - ge bolagets aktieägare, borgenärer och
övriga intressenter tillfälle att följa verksamheten i bolaget och alt reagera
på eventuella missförhållanden. I samma syfte har föreskrivits skyldighel för
bolaget att varje år till patentverket ge in årsredovisningen som därmed blir
offentlig. Patentverket har också givits i uppdrag att fortlöpande från såväl
formell som materiell synpunkt granska anmälningshandlingar som ges in för
registrering samt att tillse att behöriga redovisningshandlingar kommer in i
föreskriven tid. I sammanhanget förtjänar att understrykas atl pressen genom
sin bevakning av bolagens årsredovisningar m, m, fullgör en mycket viktig
granskningsfunktion, särskilt i fråga om de slora börsnolerade bolagen.

Aktiebolagsregistret ger emellertid inle i dag den
information om bolagen som åsyftas och som påkallas för att förebygga
ekonomisk brottslighet. Det grundläggande skälet till detta är del stora
anlalet aktiebolag. F. n, finns drygl 120000 regisirerade aktiebolag.
Uppskattningsvis en tredjedel av dessa - ca 40000 - driver inte nägon rörelse
alls. Trols det finns de upptagna i aktiebolagsregistrel och förorsakar ell
omfattande arbete för patenlverkets personal. Och den som söker information ur
registret riskerar att villa bort sig i mängden av företag.

Det är ocksä en källa till oro att det finns ell sä stort
antal vilande bolag och skrivbordsbolag som jämförelsevis enkell kan utnyttjas
i brottsliga syften. Man kan utgå ifrån att ett mycket slort antal icke
rörelsedrivande bolag i dag har ett registrerat aktiekapital på endast 5 000
kr. Till yttermera visso måste man räkna med att detta belopp har sin
motsvarighet bland bolagets tillgångar endast i form av en fordran på
aktieägaren. Det låneförbud som infördes genom 1973 ärs lagstiftning har inte
givits lillbakaver-kande kraft. Län som lämnats före den 6 juni 1973 till
aklieägare och bolagsledning kan därför stå ute under obegränsad tid. Vid köp
av sådant 19
Riksdagen 1979/80. I .sand. Nr 143. Bilagcdcl

s. 290 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 290

bolag torde förvärvaren visserligen överta ansvaret för
förbindelsen, vilkel konstituerar en ny låneförbindelse som rätteligen kräver
särskilt tillstånd enligi ABL. Det finns emellertid anledning atl befara alt
särskilt lillstånd aldrig söks i dessa fall. Den som behöver ett akliebolag för
alt genomföra en lagstridig transaktion behöver därför satsa endasl en bråkdel
av det nominella aktiekapitalet, 5 000 kr., när han köper etl av de otaliga
skrivbordsbolagen eller vilande bolagen.

Som anförts i det föregående skall i bolag som bildats
enligt äldre lag aktiekapitalet senasl vid ulgängen av år 1981 ha höjls lill
50000 kr. I samband därmed kan elt storl anlal bolag komma att upplösas. För
att förebygga en koncenlration av sådana ärenden till årsskiftel 1981/1982 har
möjligheter öppnats redan nu till upplösning i enklare former av 5
000-kronorsbolag. Som framgått av avsnitt 4 upplöstes 2 394 bolag under är 1978
på detta sätt. Med hänsyn till de risker för brottslig verksamhet som
skrivbordsbolagen och de vilande bolagen utgör finns det emellertid skäl att
pröva om man kan påskynda avvecklingen av dessa lyper av bolag (avsnitt 13) och
även i övrigt effeklivisera bolagsregislret (avsnitt 14).

8 Likvidation

8.1 Nuvarande ordning'

Aktiekapitalet kan gå helt eller delvis föriorai genom all
bolagels rörelse går med förlust. Eftersom det bundna kapitalet skall ersälta
aktieägarnas personliga betalningsansvar för bolagets skulder, upptar lagen
bestämmelser om att aktiebolag är skyldigt att träda i likvidation, om
aktiekapitalet helt eller delvis gäll förlorat.

Finner styrelsen således att bolagels eget kapital
understiger en tredjedel av det registrerade aktiekapitalet, skall styrelsen
snarasl låta bolagsstämma pröva frågan om bolaget skall träda i likvidation.
Ofta upptäcks förlusten av aktiekapitalet i samband med att styrelsen upprätiar
årsredovisningen. Men styrelsen skall närhelst den har anledning misstänka förlust
i angiven omfattning genom upprättande av balansräkning eller på annal sätt
förvissa sig om bolagels ställning.

Om inte ordinarie bolagsstämma är nära förestående, måste
styrelsen kalla till extra stämma för att behandla likvidalionsfrägan. Har
bolagels ställning uppmärksammats i samband med bokslutsarbetet kan del ligga
nära lill hands att lidigarelägga den ordinarie bolagsstämma som skall
fastställa årsredovisningen. Ibland kan en extra stämma undvikas genom att
någon aktieägare tillskjuter medel eller, om han har fordringar på bolaget,
efterger dessa och på så sätt förbättrar bolagets ställning. Det förtjänar att
påpekas att tillskott eller eftergift av nu berört slag mäste vara
oåterkalleligt och får således inte vara beroende av olika villkor. I princip
bör samma krav kunna ställas pä sådana rättshandlingar som på apport och
kvittning i samband med nyemission.

Även om aktiekapitalet har gått förlorat till två
tredjedelar medger lagen bolaget visst rådrum för att undgå tvångslikvidation.
Del står sålunda bolagsslämman frill, sedan den konstaterat förlust i angiven
omfattning, att besluta att avvakta ulvecklingen, 1 sä fall uppskjuts
likvidationspliklen till ordinarie bolagsstämma under nästföljande
räkenskapsår. Om bolaget

' Bökmark, Nya akliebolagslagen, 6 uppl. s. 111 ff

s. 291 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 291

vid upprätiandei av årsredovisningen för år I upptäcker
brislen i akliekapiialel och håller exira bolagsstämma i början av år 2 kan
man dröja med atl la slullig ställning till likvidalionsfrägan till den
ordinarie bolagsslämman under är 3. Upptäcks å andra sidan brislen på ell så
tidigt sladium alt extra bolagsstämma hålls redan under år I, kan bolagel
endasl hålla likvidations-frågan öppen lill ordinarie bolagsstämman år 2.

Den lid som sålunda står lill bolagels föfogande kan
användas för all skaffa nyll kapital l.ex. genom nyemission. Elt annal säll all
undvika ivångslikvidalion är atl sätta ner del befintliga aktiekapitalet och
använda nedsätiningsbeloppel för all läcka balanserad föriust. En sådan nedsällning
är förenad med etl treårigt vinstutdelningsförbud (6 kap. 5 8).

Fastställs inle vid den följande ordinarie stämman
balansräkning som visar atl del egna kapilalel uppgår lill halva aktiekapitalet
- evenluelll efter registrerad ökning eller nedsäUning av akliekapiialel -
skall styrelsen, om stämman inle fattar likvidalionsbeslul, ansöka hos rälien
om Ivångslikvidalion. Bolagsslämmans prövning om likvidalionsplikt föreligger
sker med hänsyn lill bolagels siällning på bolagsslämmodagen och inle på
balansdagen. Ansökan om ivångslikvidalion kan göras även av siyrelse-ledamot,
verkslällande direkiör, revisor eller aktieägare. Bolagel kan undgå rättens
beslut om tvångslikvidalion genom all under ärendeis handläggning i
tingsrätten förebringa bevisning om atl likvidationsanledningen upphört.

Beräkningen av bristen i det egna kapilalel skall ske på
grundval av balansräkning som upprättas enligt vanliga regler. Dock föreskrivs
vissa modifikationer. Dessa avser all förhindra all etl bolag tvingas i
likvidation i fall då det har dolda reserver av sådan storlek au del i
verkligheten inte föreligger ekonomisk grund för tvångslikvidalion. Bolagel
skall således lill de i balansräkningen enligt vanliga regler redovisade
tillgångsvärdena inom linjen lägga en posl som motsvarar skillnaden mellan
tillgångarnas redovisade värde och deras beräknade värde vid normal
försäljning efter avdrag för försäljningskostnaderna. Beiräffande sädana
anläggningslillgångar som undergår forllöpande värdeminskning skall värdel dock
upptas lill anskaffningskostnaderna minskade med erforderliga av- och
nedskrivningar, om därigenom - som inle sällan t. ex. beiräffande maskiner är
fallel - erhålls elt högre värde. Denna redovisning inom linjen skall göras
såväl vid de ivå lillfällen då bolagsstämman skall pröva frågan om likvidalion
som då rätten prövar samma fråga.

Erfarenhelen visar alt del alllför ofta förekommer all
verksamhelen fortsätts långt efter det all likvidationsskyldighel inträtt. Av
hänsyn till borgenärerna föreskrivs därför personligt belalningsansvar för dem
som handlar på bolagets vägnar med vetskap om atl slyrelsen underlåtit underställa
bolagsstämma fråga om likvidation resp. ansöka hos rätten om likvidation.
Sådanl ansvar inlräder även för aktieägare som vid den nästföljande ordinarie
bolagsslämman med vetskap om atl likvidationsplikl föreligger dellar i beslul
all fortsätta bolagets verksamhel. Ansvarigheten gäller bolagets uppkommande
förbindelser.

1 lagen anges ytierligare några likvidationsgrunder. Här
skall endasl nämnas all bolagel skall träda i likvidation, om bolagel saknar
lill akliebolagsregislret anmäld behörig styrelse eller verkställande direktör
som skall finnas enligt akliebolagslagen eller om bolagel inle sänt in
årsredovisning för någol av de två senaste räkenskapsåren lill patenlverkel.

När likvidalionsbeslul fallas skall samtidigt ulses en
eller flera likvidatorer. Likvidatorerna iräder i styrelsens och verkslällande
direklörs ställe.

s. 292 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 292

Däremot upphör inte revisorsuppdrag genom alt bolaget
träder i likvidation och de allmänna bestämmelserna om revision är fortfarande
lillämpliga pä bolaget. Även bolagsstämmans ställning är i storl selt
oförändrad men dess uppgifler begränsas naturligtvis av atl syftet med
likvidationen är att avveckla bolagels verksamhel och göra det färdigt för
upplösning. Därför kan ändring av bolagsordningen - l. ex. byle av firma eller
säle -inte ske under likvidalion.

Likvidatorerna skall genast kalla bolagels okända
borgenärer och sä snart del kan ske genom försäljning eller på annat lämpligt
säu förvandla bolagels egendom till pengar, i den mån det behövs för
likvidationen, samt betala bolagets skulder.

Bolagets upplösning bildar slutpunkten i
likvidalionsförfarandel och sammanfaller med alt slutredovisning framläggs av
likvidatorerna eller, om bolaget inte har tillgångar som täcker
likvidationskoslnaderna, med all rätten förklarar att likvidationen skall
nedläggas.

8.2 Överväganden

Skyldigheten att träda i likvidation när viss del av
aktiekapitalet har gått förlorat har läng tradition.

Enligt 1910 års aktiebolagslag var skyldigheten för ell
akliebolag alt träda i likvidation ovillkorlig när aktiekapitalet gåll föriorai
lill tvä tredjedelar och bristen inle blivit helt fylld inom tre månader efter
del bolagsstämman erhållit meddelande därom.

I 1944 års aktiebolagslag utsträcktes fristen för att hell
fylla bristen till fyra månader från bolagsslämman. Dessutom medgavs bolagel
rätl att undgå likvidationsskyldighet genom nedsältning av aktiekapitalet.
Utgången av fristen medförde vidare inle längre omedelbar likvidalionsplikt
ulan endast räll för styrelseledamot, verkställande direktör och aktieägare all
hos rätten ansöka om likvidation.

Såväl 1910 som 1944 års aktiebolagslag innehöll
beslämmelser om skyldighet för styrelse och verkställande direktör alt
närhelst anledning fanns att anta att aktiekapitalet gåll föriorai till två
tredjedelar, ofördröjligen upprätta en särskild likvidationsbalansräkning.
Genom 1944 års lag infördes en skyldighet att inhämta revisors yttrande över
likvidationsbalansräkningen.

1975 års lag innebären viss försvagning av
borgenärsskyddet. Styrelsens plikt att agera vid befarad kapitalförlust har
fått en mindre kategorisk avfattning. Fristen för bolagsstämman att besluta om
likvidation har utsträckts ytterligare från fyra månader till "ordinarie
bolagsstämma under nästföljande räkenskapsår", vilkel kan innebära mer än
elt år. Dessutom behöver inte hela bristen fyllas. Del räcker alt halva
aktiekapitalet är läckl vid sistnämnda bolagsstämma för att likvidationsplikl
skall undgås.

Som skäl för de angivna lättnaderna anfördes' att kravel
på att hela brislen måsle fyllas på kort tid var för strängt. Del kan inträffa
all ell förelag belastas med stora utgifter under en förhållandevis kort
period. Särskilt gäller detta i fråga om nystartade förelag under deras
uppbyggnadsperiod. Del kan också hända att dessa utgifter inle molsvaras av
några nyförvärvade lillgångar vilkas värde enlgit balansräkningen uppgår till
de erlagda utgifterna. Sådana företag kan ibland komma under den

Prop. 1975: 103 s. 218 och s. 501.

s. 293 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 293

gräns vid vilken likvidationsskyldighet föreligger. Del
kan då vara myckel svårt, för att inte säga omöjligt, all inom kort lid läcka
hela bristen i aktiekapitalet. En likvidation kan för sådana företag innebära
en onödig värdeförstörelse som går ut över kapitalägarna och de anställda i
företaget. Inte minst från de anställdas synpunkt är det nödvändigl alt ge
likvidationshotade förelag ett visst rådrum för att undgå tvångslikvidalion.
Del är också från den synpunkten påkallat att minska kraven på anskaffning av
nytt kapital. En annan faktor av betydelse var atl man ville öppna möjlighet
alt genom nyemission till nominella beloppel läcka erforderlig del av bristen i
aktiekapitalet. Etl krav på att hela aktiekapitalet skall vara täckt medför
nämligen att nyemission måste ske lill överkurs för att likvidationsskyldighet
skall undgås.

Arbetsgruppen vill för sin del inledningsvis nämna all man
genom 1975 års lagstiftning inte åsyftat nägon ändring i sak när det gäller
styrelsens plikt atl agera vid befarad kapitalförlust. Den nya lydelsen, som
har fått en avsevärt mindre kategorisk avfattning än enligt 1944 års lag, har
emellertid vållat missförstånd om lagens innebörd. Arbetsgruppen förordar
därför atl i lagen uttryckligen föreskrivs att del åligger styrelsen all,
närhelst anledning föreligger till antagande, all bolagets eget kapital
understiger en tredjedel av det registrerade aktiekapitalet, ofördröjligen
upprätta särskild balansräkning för utrönande av bolagels ställning.

De skäl som ovan anförts för en så jämförelsevis lång
tidsfrist för täckande av bristen som gällande lag medger är enligt
arbetsgruppens mening bärande och gruppen föreslår inte nägon ändring på den
punkten.

Däremot vill arbetsgruppen ifrågasätta om möjligheten till
nyemission till nominella beloppet är etl tillräckligt skäl för att avstå från
kravet på full täckning av aktiekapitalet vid utgången av den nämnda
lidsfristen. Gmppen vill för sin del besvara frågan nekande med hänvisning
till möjligheterna att göra aktieägartillskott.

Gruppen föreslår mot bakgrund av det anförda en åiergång
till kravet i tidigare lagstiftning på full täckning av bristen sedan
aktiekapitalet gått föriorai lill två iredjedelar, dvs. bolagets egel kapital
understiger en tredjedel av aktiekapitalet. Förslaget innebär ändring i 13
kap. 2 8 ABL.

Atl
likvidalionsplikt inträder först när två tredjedelar av aktiekapitalet gåu
föriorai inger enligt gruppens mening vissa betänkligheter. Gmppen har övervägt
en höjning av kvotdelen lill hälften för att minska möjligheterna att
missbruka ABL genom atl uppsålligen låla aktiekapitalet sjunka under
minimikapitalet och för atl förhindra atl bolag kommer i silualioner där
bristen i aktiekapitalet blivit så stor all bolagel inle inom föreskriven tid
förmår fylla den. Arbetsgmppen har emellertid avstått från att lägga fram
förslag härom och föreslår på denna punkt endast en åiergång till den ordning
som gällde lill ulgången av år 1976. I sak innebär emellertid dessa
bestämmelser alt man i etl 50000-kronorsbolag kan låta täckningen av
aktiekapitalet sjunka till 16666 kr och därefter fortsätta att driva verksamheten
för all framtid med endast denna bråkdel av aktiekapitalet i behåll.

Arbetsgruppen menar att, om man i lagen lagt fast
uppfattningen atl 50000 kr är etl minimum som ersättning för aktieägarnas
personliga belalningsansvar, det inte bör vara tillåtet atl varaktigt driva
akliebolag med lägre aktiekapital.

I fråga om aktiebolag med högre registrerat aktiekapital
än 50000 kr synes grunderna för lagstiftningen moiivera att bolaget lar
konsekvenserna av en förluslbringande verksamhel och sätter ner aktiekapitalet
till överensstämmelse med vad det finns varaklig täckning för i form av
tillgångar i

s. 294 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 294

bolaget. Det är inte försvarligt all bolag under en följd
av år i akliebolagsre-gislrel skall slåla med akliekapilal som saknar läckning.

Med anledning av del anförda förordar arbelsgruppen all,
om bolagsslämman för andra räkenskapsårel i följd fastställer en balansräkning
som ulvisar att bolagels eget kapital understiger tvä iredjedelar av del
registrerade aktiekapitalet, den samtidigt skall pröva frågan om bolagel skall
träda i likvidalion. En regel härom bör las in i en ny 13 kap. 2a8 ABL.

I sammanhanget kan vidare anmärkas atl akliebolags egel
kapiial i årsredovisningen skall uppdelas i bundel egel kapiial och frill egel
kapital eller ansamlad förlust. 1 de silualioner förslaget tar sikle pä
föreligger ansamlad förlust och balansräkningen kan då i denna del ha exempelvis
följande utseende.

a) Bundet egel kapital

1) aktiekapital 50000

2) reservfond O

3) uppskrivningsfond O

b) Ansamlad förlust

1) balanserad
föriusl 15 000

2) föriusl
för räkenskapsåret 5 000

Den prövning bolagsslämman skall företa sker med
utgångspunki i den fastställda balansräkningen. Nägon likvidalonsbalansräkning
skall således inle upprättas, såvida anledning inte föreligger lill antagande
atl förlusten är så stor atl två tredjedelar av aktiekapitalet har gått
föriorai (jfr 13 kap. 2 8 försia stycket). Bestämmelsen är tänkt som en varning
åt aktieägare och andra intressenter i bolaget. Akliekapiialel är inte lill
fullo läckl och därmed aktualiseras frågan om likvidation. Stannar
bolagsslämman för all fortsätta verksamhelen - t. ex. därför all man finner alt
en likvidalionsbalansräkning skulle visa läckning för en tredjedel eller mer
av aktiekapitalet - antecknas beslutet härom i stämmoprotokollei. Vid den
ordinarie bolagsstämman under nästföljande räkenskapsårel - den iredje stämman
i följd - måste emellerlid full läckning finnas för del registrerade akliekapiialel.
Beräkningen härav sker med lillämpning av reglerna för likvidalionsbalansräkning.
Slyrelsen måste således kompleltera del sedvanliga bolags-slämmomaterialei med
en likvidalionsbalansräkning. om del inle redan av förslagel lill
årsredovisning framgår atl full täckning finns för akliekapiialel.

Fastställs eller godkännes inle balansräkning som utvisar
alt full täckning finns för del regisirerade akliekapiialel skall styrelsen,
om inle bolagsslämman beslular att bolagel skall träda i likvidalion, hos
rätten ansöka atl bolaget försålts i likvidation. Sådan ansökan kan även göras
av styrelseledamot, verkställande direktör eller aktieägare. Underlåter styrelseledamöterna
au fullgöra vad som sålunda åligger dem, svarar de och andra som med vetskap
härom handlar på bolagels vägnar solidariskt för bolagels uppkommande
förbindelser, elc. Bestämmelserna i 13 kap. 2 6 försia stycket tredje och
fjärde meningarna samt andra-fjärde slyckena har med andra ord motsvarande
tillämpning vid den tredje stämman.

Visar likvidalionsbalansräkningen all full täckning finns
för akliekapiialel men företer den ordinarie balansräkningen brisl på mer än
en iredjedel av aktiekapitalet, måste likvidalionsbalansräkning upprättas även
pä den fjärde elc. bolagsstämman så länge de två senasl faslställda balansräkningarna
utvisar brist i angiven omfattning.

För atl säkra alt de nu föreslagna bestämmelserna
lillämpas på avsett

s. 295 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 143 295

säu bör bolag som inle har silt akliekapilal tillfullo
läckl åläggas skyldighel alt ha aukloriserad eller godkänd revisor. Till denna
fräga ålerkommer arbetsgruppen i avsnill 9. Där behandlas också frågan om
skyldighet för revisor atl ansöka om likvidalion när likvidationsplikl föreligger.

9 Kvalificerad revisor m. m.

9.1 Nuvarande ordning'

I ABL ges allmänna föreskrifter om revisorer i akliebolag.
Dessulom finns beslämmelser om revisorsinlyg i vissa läll.

De allmänna bestämmelserna finns i 10 kap. Revisor väljs
av bolagsstämman för tid och till anlal som anges i bolagsordningen. Mer än en
revisor behöver inle finnas. Ingenting hindrar all revisorsuppdrag gäller t. v.

I
bolagsordningen kan bestämmas all en eller flera revisorer, dock inte alla,
skall tillsältas av annan än bolagsstämma, l.ex. slaien, kommun, de anslällda
eller ägarna lill akiier av visst slag eller aktieägarminoritet av viss
storlek. Utöver de allmänna behörighetskrav pä svenskl medborgarskap etc, som
lagen uppställer för befallningshavare i bolagsorgan gäller såsom etl allmänt
kvalifikationskrav alt revisor skall ha den insikt i och erfarenhet av
redovisning och ekonomiska förhållanden, som med hänsyn lill arlen och omfånget
av bolagets verksamhel fordras för uppdragets fullgörande. Medan brister i
fråga om medborgarskap elc. kan föranleda länsstyrelsen all förordna behörig
revisor är del allmänna kvalifikationskravet sanktionerat endast på del sättet
att om bolagsslämman till revisor ulser någon som inle uppfyller nämnda krav så
kan bolagsslämmans beslut klandras. Till revisor kan ulses auktoriserat eller
godkänl revisionsbolag. Bestämmelserom hur sådana bolag skall organiseras och
drivas finns i förordningen (1973: 221) om auktorisation och godkännande av
revisorer och i kommerskollegiets revisorskungörelse (KFS 1973: 6. omlryckt
1977: 23).

Större bolag är skyldiga alt anlita kvalificerad revisor.
Sådana företag indelas i två grupper, varav den ena omfallar bolag som skall ha
auktoriserad revisor och den andra gruppen omfattar bolag i vilken revisionen
kan utföras av antingen aukloriserad revisor eller godkänd revisor. Vid lillämpningen
av revisionsbestämmelserna likställs auktoriserat revisionsbolag med
aukloriserad revisor och godkänl revisionsbolag med godkänd revisor.

Uppgår bolagels bundna egna kapital till minst I milj.
kr., skall minst en av bolagsslämman utsedd revisor vara aukloriserad eller
godkänd revisor.

Minst en av bolagsslämman utsedd revisor skall vara
aukloriserad revisor om

1.
tillgångarnas
netlovärde enligt fastställda balansräkningar för de två senaste räkenskapsåren
överstiger etl belopp som moisvarar I 000 gånger det enligt lagen om allmän
försäkring beslämda basbeloppet för den sista månaden av resp. räkenskapsår (f
n. 13,1 milj. kr.).

2.
anlalel
anslällda hos bolagel under de två senasle riikenskapsåren i medelial
överstigit 200. eller

Bökmark: Nya akliebolagslagen s. 48 11.

s. 296 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 296

3. bolagets aktier eller skuldebrev är noterade på
fondbörs eller på lista utgiven av sammanslutning av svenska
fondkommissionärer.

Den balansomslutning som är relevant avser de redovisade
tillgångsvärdena med avdrag för eventuellt redovisade passivposler för
värdeminskning, varulagerreserv, ackumulerade överavskrivningar elc.

Del är av största vikt att revisor intar en självständig
ställning i förhållande till bolaget. Med anledning härav uppställer lagen
långtgående jävsbestämmelser (10 kap. 4 6).

Om aktiebolag försummar atl utse föreskrivna revisorer
eller utser revisorer som inte är behöriga, kan länsstyrelsen ingripa. Står
exempelvis revisor i läneskuld till del reviderade bolaget, skall länsstyrelsen
entlediga honom och förordna behörig revisor.

Ingripande av länsstyrelsen är inte det enda medel som
slår till buds för rätlelse då revisor saknas eller revisor är obehörig. Ett
val på bolagsstämma av obehörig revisor kan klandras. För fall då revisor
avgår eller entledigas eller blir obehörig föreskriver lagen vidare att
styrelsen ofördröjligen skall föranstalta om nylt revisorsval. Det starkaste
medlet torde emellertid vara att revisorer måsle finnas och medverka för att
beslut om fastställelse av årsredovisning samt om vinstutdelning och decharge
skall vara lagliga. Om revisor finns, men är jävig, kan besluten bli
klanderbara.

Revisor skall i den omfattning god revisionssed bjuder
granska bolagels årsredovisning jämte räkenskaperna samt styrelsens och
verkställande direktörens förvaltning. Även om revisorerna normall tillsätts av
bolagsslämman så utövar de sin granskning inte bara i aktieägarnas inlresse.
Revisor är skyldig alt se till att bolaget iakttar de bestämmelser i akliebolagslagen
eller bolagsordningen som avser att skydda bolagets borgenärer, anställda och
den aktieköpande allmänheten. Detsamma gäller i fråga om de bestämmelser i
lagen som avser att ge skydd för de enskilda aktieägarna. Även del allmännas
intressen måste beaktas under revisionen.

Revisorerna skall för varje räkenskapsår avge
revisionsberättelse till bolagsstämman. I denna berättelse skall anges bl.a. om
styrelseledamot handlat i strid mot ABL eller bolagsordningen. För revisor
gäller vidare vissa regler om tystnadsplikt och upplysningsskyldighet.
Slutligen bör nämnas atl revisor som vid fullgörande av sitt uppdrag skadat
bolaget kan åläggas skadeslåndsskyldighel.

Av det anförda framgår att lagstiftaren reserverat de kvalificerade
revisorerna för i första hand de större bolagen. I de mindre bolagen gäller
endast det allmänna kvalifikationskravet i 10 kap. 2 6, För vissa särskilda
fall kräver lagen emellertid även i små bolag medverkan av kvalificerad revisor
med särskilda intyg. För att säkra alt aktiekapitalet verkligen tillförs
bolagel vid apportemission krävs sålunda i registreringsärendet intyg härom
frän auktoriserad eller godkänd revisor. Av intyget skall vidare framgå att
egendomen inte övervärderats och att den är eller kan antas bli till nytta för
bolagets verksamhet (2 kap. 9 8, 4 kap. 6 8, 5 kap. 14 6).

Också utanför ABL uppställs ofta krav på intyg från
kvalificerad revisor t. ex. i samband med ansökan om statsbidrag till
lagersiöd, exportstöd för teko- och glasindustrin, bidrag till
miljövårdsinvesteringar, resebyrågaran-lier och trafiktillstånd för åkerier.'

' Viss kritik har under senare lid framförts mot de ökande
kraven på sådana intyg. Se Balans 5/1977 s. 9 och 7/1977 s. 13.

s. 297 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 297

9.2 BRÅ PM (1978:2) Revisors verksamhet

Revisors verksamhet har nyligen granskats av en
arbetsgrupp inom BRÅ. I en promemoria som f n. remissbehandlas, föreslås såvitt
här är av inlresse, att del i aktiebolagsregistrel skall intas uppgifler om
revisor molsvarande vad som gäller beträffande bolags ställföreträdare (jfr
denna promemoria avsnitt 1 1) samt
atl kvalificerad revisor på sikt skall krävas i alla aktiebolag.

Som skäl
för sistnämnda krav anförs bl.a. att det generellt sett inte är företag med
kvalificerade revisorer som är mest utsatta när del gäller ekonomisk
brottslighet. Det är i stället ofta fräga om akliebolag med lågt aktiekapital,
som bildals för att ge den ende aklieägaren befrielse från personligt ansvar
och för att ge denne "en skyll utåt". I sammanhanget hänvisas lill
företagsskatleberedningens betänkande (SOU 1975:54) Fåmansbolag (s. 160) och
Kedner: Förelagskonkurser (SIND 1975:2) som belyser behovet av kvalificerad
revisor också i små bolag.

Tillgången på kvalificerade revisorer är f.n. begränsad
men enligt den arbetsgruppens bedömning bör det på anförda skäl finnas
fömtsättningar för att tillgången på kvalificerade revisorer skall vara i
balans med successivt utökade krav pä kvalificerad revisor. Vidare anförs:

Under en övergångstid, till dess det införts krav på att
kvalificerad revisor skall finnas i alla aktiebolag, bör det därför vara
möjligt att efler hand utvidga kretsen av företag vilka är skyldiga att ha
kvalificerad revisor. Säsom en första åtgärd bör införas beslämmelse med krav
på kvalificerad revisor i alla nystartade aktiebolag. Övergångsvis bör ocksä
genom ändring i 10 kap. 3 6 aktiebolagslagen fler aktiebolag än i dag omfattas
av plikt att ha kvalificerad revisor. Huruvida endast skyldigheten enligt 10
kap. 3 6 första stycket att ha auktoriserad eller godkänd revisor eller om
också skyldigheten enligt 10 kap. 3 8 andra stycket att ha auktoriserad revisor
bör utvidgas kan givetvis diskuteras. Ett annat alternativ för en successiv
övergång till kvalificerad revision i alla aktiebolag kan vara att införa
regler motsvarande vad som gäller för övergången till bokföringsmässig
redovisning av inkomster av jordbruksfastighet. Övergången kan enligt ett
sådant alternativ ske över ett antal år genom att gränsen för kvalificerad
revision - kopplad lill företagels totala balansomslutning - sänks efter hand.

I sammanhanget hänvisas också till frågan om en
revisionsplikt beträffande handelsbolag, kommandilbolag och enskilda
näringsidkare (jfr betänkandet (SOU 1978: 67) Nya bolagsregler].

9.3 Överväganden

9.3.1 Kvaliflcerad revisor

Arbetsgruppen delar självfallet uppfattningen all
kvalificerad revisor på sikt bör krävas i alla aktiebolag. Under en
övergångstid bör emellertid en prioritering kunna göras så att det beräknade
tillskottet av kvalificerade revisorer sätts in där revisorerna gör mesl nytta.

Risken för missbmk av aktiebolagsformen är som tidigare
antytts störst i fåmansbolag med lågl aktiekapital. Det ligger därför nära till
hands att föreslå kvalificerad revision i första hand i sådana bolag.
Emellertid finns bolagels karaktär av fåmansbolag inte registrerad i
aktiebolagsregistret och anlalet 5 000-kronorsbolag utgör långt mer än hälften
av samtliga bolag. Denna lösning är därför för närvarande inte framkomlig. I
slället förordar

s. 298 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 298

arbelsgruppen kvalificerad revision i aktiebolag som
bevisligen är i riskzonen på det sättet atl en del av del regisirerade
akliekapiialel har gåll förlorat. Därigenom säkras också efterlevnaden av den i
del föregående föreslagna likvidationspliklen närdet under tre räkenskapsår i
följd förelegal en pålaglig brist i aktiekapitalet.

1 enlighel härmed föreslås att till 10 kap. 3 8 fogas ell
nyll stycke av innebörd atl i bolag, där enligi senasl fastsiällda
balansräkning full läckning inle finns för bolagels regisirerade aktiekapital,
minsl en av bolagsslämman ulsedd revisor skall vara aukloriserad eller godkänd
revisor. Den föreslagna lagändringen bör träda i kraft samiidigi med de
föreslagna likvidationsbestämmelserna.

Om bolagsstämman i bolag som enligt det nämnda måsle ha
kvalificerad revisor inte utser sådan, bör del ankomma på länsstyrelsen atl
efter anmälan förordna behörig revisor. 10 kap. 6 8 föreslås ändrad för all
läcka också denna situation. Del åligger enligt del lagrummet slyrelsen, all
göra anmälan till länsstyrelsen. Emellerlid kan anmälan göras av envar och del
förefaller lämpligl alt regislreringsmyndigheten i den mån den uppmärksammar
förhållandet gör sådan anmälan till länsstyrelsen. Särskild lagbestämmelse
härom behövs inle. Det kan anmärkas all förordnande av länsstyrelsen inte är
del enda medel som slår lill buds för rätlelse då revisor är obehörig. Val på
bolagsstämma av obehörig revisor kan klandras. Vidare krävs alt behörig
revisor medverkar för atl beslul om fastställelse av årsredovisning saml om
vinstutdelning och ansvarsfrihet skall vara lagliga.

9.3.2 Revisors skyldighet vid kapilalbrisl

En näraliggande fråga är hur revisor skall agera när del
enligt hans mening föreligger likvidationsplikl för bolagel lill följd av
brislfällig läckning av aktiekapitalet men slyrelsen och bolagsslämman gör en
annan bedömning. F. n. föreskrivs (13 kap. 2 6 första slycket iredje meningen)
att ansökan atl bolagel försätts i likvidation då kan göras av revisor. Frågan
om denna formulering innebär att revisorn inte bara har räll utan också plikt
atl göra ansökan om tvångslikvidalion även om bolagets ledning och aktieägare
inte önskar detla och är beredda all la elt personligt belalningsansvar för
bolagels uppkommande förbindelser vid fortsatt drift har uppmärksammats på
flera håll. Bl. a. har kommerskollegiei, revisionsenhelen, för den angivna
situationen den 27 februari 1978 uttalat (REV 250/77); All styrelseledamot,
verkställande direkiör och aklieägare enligt paragrafens första stycke tredje
meningen givits rätl all anhängiggöra ärende av det slag, varom här är fråga,
får ses mot bakgrund av - förutom intresset att skydda bolagets bundna kapiial
- beslämmelsema i paragrafens fjärde stycke om personligt betalningsansvar. För
revisor aktualiseras ej sådant ansvar. Revisorns rätl att anhängiggöra ärende
har i propositionen till ny aktiebolagslag av föredraganden i stället uttryckligen
moliverals med atl; "... del är angelägel all skyddet för det bundna
kapitalet blir effektivt. Ertärenhelen visar att slyrelsen inle sällan underlåtit
atl ansöka om ivångslikvidalion och det är därför befogal atl initiativrätt
ges ät revisorn som är väl insatt i bolagels ekonomiska situation." Vad i
laglexlen sägs kan svårligen lolkas som en absolut förpliklelse för revisorn
att anhängiggöra ärendet. Samlidigt måsle ovannämnda propositionsullalande
sägas klarl ge ultryck för atl lagstiftarens lanke varit all revisorn, om
förhållandena enligi hans bedömning är sådana all rörelsen ej bör drivas vidare,
verkligen bör utnyttja den rätl till inilialiv

s. 299 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 299

som lagen ger honom. Har revisorn kännedom om att del
åligger slyrelsen alt inlämna likvidalionsansökan, men alt denna eller övriga
initialiv-beräitigade ej fullgör sin skyldighet respektive utnyttjar sin
möjlighel. är del därför svårl atl se annal än alt revisorn i sådana fall som
ovan sägs bör utnyttja sin initiativrätt.

Frågan, om Underlätelse från revisorns sida atl göra
anmälan lill rätten kan medföra disciplinär åtgärd, kan ej besvaras generelll
utan får bedömas frän fall lill fall.

Arbelsgruppen menar atl tiden nu är mogen atl lägga en
absolut förpliktelse pä revisorn i den angivna siluationen. 1 enlighet härmed
föreslås all i 13 kap. 2 8 första stycket tredje och fjärde meningarna fär
följande lydelse; "Godkännes ej på ordinarie bolagsstämma under
nästföljande räkenskapsår balansräkning som utvisar atl full läckning finns
för del registrerade aktiekapitalet, skall slyrelsen eller revisor, om ej
bolagsslämman beslular att bolagel skall träda i likvidalion, hos rätten ansöka
atl bolagel försälies i likvidalion. Sådan ansökan kan även göras av
styrelseledamot, verkslällande direkiör eller aklieägare." Genom ordel
"godkännes" markeras all det inle är fråga om en balansräkning per
balansdagen ulan en räkning som avser det aktuella läget på slämmodagen.

Den föreslagna ändringen i 13 kap. 2 8 skall inle tolkas
sä snävt att revisor som i samband med en konflikt med styrelsen/aktieägarna av
nyss angivei slag av bolagsslämman entledigats med omedelbar verkan därmed
genast har föriorai sin behörighet alt ansöka om bolagels försättande i
likvidation. En sådan behörighet bör även utan uttryckligt stöd i lag anses
föreligga under en skälig tid från det revisorn lämnal sill uppdrag.

Arbetsgruppen
vill påpeka all förslaget inte löser frågan hur revisorn bör agera, om han har
uppfattningen all bolagets aktiekapital har gått föriorai till mer än två
tredjedelar men slyrelsen vägrar upprätta likvidalionsbalansräkning och kalla
till bolagsstämma. Enligi 9 kap. 6 8 har revisorn räll lill extra bolagsstämma
och om slyrelsen vägrar kan länsstyrelsen på hans begäran utfärda kallelse (9
kap. 8 8). Om emellertid bolagsstämman - som man kan befara exempelvis när
styrelse och akiieägarkrels är identisk -finner all akliekapiialel finns i
behåll till en tredjedel eller mer, ger förslagel inte någon behörighel åt
revisorn atl ansöka om likvidalion av bolagel. Enligi vad arbelsgruppen har
erfarii är denna och hithörande frägor f.n. föremål för överväganden inom
revisorsorganisalionerna. I avbidan på resultatet härav avslår arbelsgruppen
från att nu lägga fram förslag till lösning. Praxis i dessa frågor bör
emellertid följas med uppmärksamhet.

1 anslutning till sist berörda fråga kan nämnas all det
sedan lång tid från olika håll har framförls kriiik mot all revisor tillsätts
av bolagsstämman och inte av ett från bolagel frislående organ. Särskilt i
fåmansbolag där akiieägarkrels och slyrelse ofta är identisk innebär det all
revisorn ulses av dem han skall konlrollera. Förslag om försöksverksamhel i
vissa slörre bolag med revisorer utsedda av länsstyrelse har framlagts' men
inle lell lill älgärder. Under en följd av år har vidare i riksdagen väckts
motioner om offenlliga revisorer i syfte att stärka revisorernas oberoende
ställning.

Från de synpunkter arbelsgruppen har all beakla skulle del
vara värdefulll med revisorer som står mera fria från bolagsslämman än vjd som
nu är fallel i t. ex. fåmansbolagen. Etl överförande på 1. ex. länsslyrelserna
av uppgiften all ulse revisor i aktiebolag förutsälter emellerlid bl. a. en
grundläggande diskussion om revisionens syfte och revisorns roll i förelagen,
en

' Samarbeisiilredningens betänkande (SOU 1971: 41) Förelag
och Samhälle.

s. 300 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 300

diskussion som inle kunnat föras inom ramen för denna
arbelsgrupp. Arbetsgruppen avstår därför från alt lägga några förslag i ämnet
och hänvisar lill de ålgärder som förordas i BRA-promemorian 1978; 2 och som
enligt arbetsgruppens mening är allmänt ägnade atl stärka revisorns oberoende.
Dessutom föreslås i förevarande promemoria bl.a. skyldighet för revisor atl
ansöka om bolagels försättande i likvidation. Därigenom markeras också
revisorns oberoende från bolagsstämman.

10 Byte av firma och säte

10.1 Nuvarande ordning

I bolagsordningen för aktiebolag skall anges bl. a.
bolagets firma och den ort i Sverige där bolagets styrelse skall ha sitt säte
(2 kap. 4 6 1 och 2 ABL). Beslutet om ändring av bolagsordningen fattas av
bolagsstämman. Beslut om ändring i bolagsordningen skall genast anmälas för
regisirering och får ej verkställas förrän registrering skett (9 kap. 14 8
ABL). I samband med registreringen publiceras ändringen i Posl- och Inrikes
Tidningar (18 kap. 2 8 ABL).

Firma är den benämning under vilken näringsidkare driver
sin verksamhel /I 8 firmalagen (1974: 156)/. Aktiebolags firma skall innehålla
ordet aktiebolag. Firman skall tydligt skilja sig från annan förut i
aktiebolagsregistrel eller filialregistrel införd ännu bestående firma. För
registrering av aktiebolags firma gäller i övrigt vad som föreskrives i
firmalagen. Bestämmelserna i nämnda lag och förbud mot användning av firma och
om hävande av firmaregistrering gäller ocksä aktiebolags firma (16 kap. 1 och 2
66).

Hänvisningen till firmalagen innebär bl.a. förbud mot
överiåtelse av firma annat än i samband med överlåtelse av den
näringsverksamhet i vilken firman används (13 8 firmalagen). Förbudet kringgås
emellertid ofta genom att aktiebolaget genom ändring av bolagsordningen antar
ny firma varefter den gamla firman efter avregistreringen antas av elt annat
bolag. Någon karenslid för avregistrerade firmor finns inte.

För atl kunna identifiera bolagen trots firmabyten har
varje bolag ett organisationsnummer som följer det till dess bolaget upplöses
/lagen (1974: 174) om identitetstecken för juridiska personer/. Beiräffande
möjligheterna att genom akliebolagsregislret följa firmabyten hänvisas lill
avsnitt 3.

Var slyrelsen har sitt säte har praktisk betydelse i en
rad hänseenden. Först och främst gäller som bolagets hemvist den ort där
styrelsen har sitt säte. Bolaget har således atl svara i tvistemål i rätten på
den orten. Samma bestämmelse gäller för konkursansökan. På skatteområdet gäller
dessulom att den ort där bolagets styrelse har sitl säte är bestämmande för
beskaltningen av bolaget, I vissa skattesammanhang är emellertid även den ort
där verksamheten bedrivs av inlresse. Beträffande vissa skatter finns
bestämmelser om att den skatiskyldige skall låta registrera sig hos beskattningsmyndigheten.
Sä är fallet i fråga om mervärdeskatt. Bolaget är därmed skyldigt alt inom
viss tid underrätta länsstyrelsen om att bolagel ändrat sälesort.

s. 301 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 301

10.2 Överväganden

Enligt uppgifter från många håll är det inte ovanligt att
ell bolag på obesiånd inför en förestående konkurs eller likvidation byter
firma. Anledningen härtill kan vara att firmanamnet represenlerar etl visst
ekonomiskt värde som bolagel vill bevara för framtida näringsverksamhet. Ofta
ingår emellertid namnbytet som ett led i en rad ålgärder som syflar till atl
vilseleda borgenärer och andra intressenter i bolagel. 1 samma syfte företas
ibland ändringar i bolagsordningens bestämmelser om den ort där slyrelsen skall
ha sitt säte. Bolaget vill kanske förlägga ett ofrånkomligt konkurs- eller
likvidalionsförfarande lill en ort där man saknar närmare erfarenhet av bolagel
och där kontrollmyndigheternas arbetsläge är så pressat att eventuella
oegenlligheler kan beräknas passera obemärkt.

Det är emellertid inte endasl när konkurs o I är
omedelbart förestående som de angivna manipulationerna företas. Byte av säte
kan också ske för att fortlöpande undgå skatter av olika slag. Åtgärden
kombineras då med underlätenhet att lill skattemyndigheterna i den nya orten
anmäla bytet. Skattemyndigheterna har visserligen rutiner för bylen av nu
angivet slag men viss risk föreligger all bolaget glider ur kontrollsystemet.
Under alla omständigheter blir det svårl atl upprätthålla kontinuiteten i
skattekontrollen.

De problem
som firmabytena aktualiserar kan endast delvis avhjälpas genom införande i
firmalagen av en bestämmelse om karenslid så all avregistrerad firma inte får
inregistreras på nyll innan viss tid förflutit. Bl. a. kan man inte på detta
sätt förhindra att aktiebolag byter firma utan avsikl all låta det gamla namnet
återuppstå. Ekonomisk brottslighet innefattande manipulalioner med firmabylen
lorde vara ojämföriigl vanligast i aktiebolag. Det närbesläktade problemet med
otillböriiga ändringar av styrelsens säte måste lösas inom ABL:s ram.
Arbetsgruppen menar därför all det är påkallal med föreskrifter i ABL som
begränsar rätten att byta firma eller säte.

Utgångspunkten
bör i fortsättningen vara att akliebolag får byta firma eller säte, om det är
påkallat av särskilda skäl. Det kan vara marknadsmässiga skäl - bolaget har t.
ex. övergått till ny verksamhet som anses böra komma till uttryck i firman.
Eller skälen kan vara av organisatorisk arl. Bolaget har exempelvis förvärvats
av etl annal bolag och koncernförhållandet skall avspeglas i firman. Även
andra särskilda skäl bör godtas. Den gamla firman innehåller t. ex. släktnamn
som inle längre återfinns i bolagsledningen eller bland aktieägarna.

Som framgått av det föregående är särskild försiktighet
påkallad när firmabyten etc. kan antas ske i syfte atl undgå ansvar för
gäldenärsbrotl. Arbetsgmppen menar därför att det över huvud laget inle bör
vara tillåtet att byta firma eller säte om ej full täckning finns för bolagels
registrerade aktiekapital. Beräkningen härav bör få ske med lillämpning av
bestämmelserna om likvidationsbalansräkning.

Arbetsgmppen är medveten om att inarbetade firmanamn
represenlerar förmögenhetsvärden som med den föreslagna ordningen inle blir
möjliga att utnyttja i i och för sig lojala företag som emellertid lidit förlusler
så atl en del av aktiekapitalet gåll föriorat. Detta är emellertid inte
någonting principiellt nytl. Bolag i likvidalion eller konkurs får sålunda inte
ändra sin bolagsordning. Vad som nu föresläs kan sägas innebära att tidpunkten
för förbudet att byta firma etc. tidigareläggs i förhållande till vad som i dag
gäller.

s. 302 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 143 302

Även om emellertid full täckning finns för akliekapiialel
kan del finnas skäl all iaklla särskild försikiighei. Del gällerenligt
arbelsgruppens mening om bolagel har eller nyligen har hafl problem med
likvidilelen. Bolag mol vilkel allvarlig belalningsanmärkning har förekommil
under del närmasl föregående årel bör därför inle tillåtas byta firma eller
säte.

I ABL finns föreskrifter om intyg av kvalificerad revisor
för all slyrka bl. a. värdel av apportegendomen (2 kap. 9 8.4 kap. 12 8).
Arbelsgruppen föreslår en liknande ordning i de nu aktuella
regislreringsärendena. En sådan lösning ligger också väl i linje med förslagel
i avsnill 9 all akliebolag som saknar full läckning för silt aktiekapital skall
ha minsl en av bolagsslämman ulsedd kvalificerad revisor.

I enlighel med del anförda föreslår arbelsgruppen alt
beslul om ändring av bolagsordningen såvitt angår bolagets firma eller den ort
i Sverige där bolagets slyrelse skall ha sill säte får registreras om 1.
ändringen är påkallad av marknadsmässiga, organisaloriska eller andra särskilda
skäl och 2. yttrande företes från aukloriserad eller godkänd revisor om all
full täckning, när inlygel avges, finns för bolagets registrerade aktiekapital
och att såviu känt någon allvarlig betalningsanmärkning mot bolagel inle har
förekommil under det närmasl föregående årel. 13 kap. 2 8 tredje slyckel har
molsvarande tillämpning.

Alltför stora krav kan inte slällas på revisorns undersökningsplikt
vid utfärdandel av det föreslagna intyget. Någon partiell revision av bolaget
är inte nödvändig utan revisorn har atl göra sig en allmän föreställning om
bolagels siällning ur solidilels- och likvidiletssynpunkt. Den enklaste vägen
atl undersöka om någon belalningsanmärkning förekommit bör vara all pä
sedvanligt sätl ansöka om kreditupplysning om bolagel från förelag som driver
kredilupplysningsverksamhet. Revisorn bör även ta kontakt med
kronofogdemyndighet främst för atl få närmare upplysningar om bolagels
eventuella restförda skatter och avgifter.

Vid bedömningen av frågan om en betalningsanmärkning är
allvarlig bör hänsyn tas bl.a. lill fordringsbeloppeis slorlek i förhållande
lill bolagels betalningskapacitet. Belalningsanmärkning som uppenbart framslår
som materiellt oriktig eller missvisande bör inte ligga bolagel till lasl vid
denna bedömning, jfr prop. 1973: 155 s. 97 om lagstiftning angående
kreditupplysningsverksamhet.

Arbelsgruppen har övervägt att placera bestämmelsen som
etl fiärde stycke i 9 kap. 14 8 där ändring av bolagsordningen behandlas.
Arbelsgruppen har emellertid stannat för att föreslå att bestämmelsen upptas i
16 kap. om akliebolags firma (3 6).

Patenlverkets beslut att vägra registrering kan överklagas
lill kammarrätten (jfr 18 kap. 7 6 tredje stycket)

11 Byte av styrelse

11,1 Inledning .

I avsnitt 10 har föreslagits åtgärder i syfle att försvåra
sådana manipulationer med firma och säte som företas i syfte att undgå
kontroll av bolaget. Del är inle heller ovanligt med förändringar i bolagets
ledning inför en förestående likvidation eller konkurs. Inte sällan slälls
myndigheterna inför det problemet all ingen finns som kan förelräda bolagel.
Ledamö-

s. 303 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 303

lerna av den styrelse som finns registrerad i
aktiebolagsregistrel kan alla uppvisa formellt oklanderliga prolokoll som
ulvisar alt deras uppdrag upphört för länge sedan faslän nägon anmälan därom
inle har gjorls till registret. Och någon ny styrelse har såvitt känt inle
utsetts.

11,2 Överväganden

Styrelseledamot i aktiebolag är ett förtroendeuppdrag.
Styrelseledamot har därior rätl atl efter anmälan lill övriga i styrelsen avgå
i förtid. Styrelseledamot kan också när som helst skiljas från uppdragel genom
beslut av den som ulsetl honom.

Slyrelseledamol ulses och entledigas vanligen av
bolagsstämman. Bolagsstämma kan hållas ulan iaktiagande av formföreskrifterna
om kallelse elc. i ABL, om alla aklieägare är ense. 1 prakliken förekommer ofta
i bolag med få aktieägare atl över huvud taget ingen stämma hålls utan beslulel
antecknas i protokoll som cirkulerar mellan aklieägarna och som undertecknas
eller på annal sätl godkänns av dem. En sådan ordning med beslul "per
capsulam" godkännes såsom likvärdigt med ell i formelll oantastlig ordning
tillkommet bolagsstämmobeslul.

Uppskattningsvis
80% av alla registrerade aktiebolag är enmans- eller fåmansbolag där
bolagsstämmobeslutel "per capsulam" kan förekomma. Del lorde också
vara i sådana bolag som myndigheterna konfronteras med slämmoprotokoll som utvisar
atl styrelsen sedan länge har avgått fastän anmälan därom inte har skelt lill
patentverket. Möjligheterna att visa all prolokollet tillkommit i efterhand med
anledning av konkursansökan e.l. är ofta begränsade.

Arbetsgruppen har med anledning härav övervägt förbud för
slyrelseledamol att avgå. om bolagel därigenom skulle komma att sakna behörig
förelrädare. Tanken har emellerlid avvisats med hänvisning bl. a. till alt en
sådan lösning skulle förhindra en frän andra synpunkier kanske angelägen
Ivångslikvidalion enligt 13 kap. 4 8 första stycket 3.

En annan lösning skulle vara att lägga en skyldighel på
styrelseledamot som avgår alt genast själv göra anmälan härom till palentverket
vid äventyr atl han annars blir solidariskt ansvarig för bolagets uppkommande
förbindelser, om kvarstående styrelseledamöter underlåter atl fullgöra vad som
åligger dem enligt 13 kap. 2 8 försia stycket, dvs. ansöka om likvidation när
aktiekapitalet gått hell eller till slörre delen förlorat. Arbetsgmppen menar
emellerlid att en sådan sanktion är alltför drastisk för atl säkra en
anmälningsskyldighet.

Arbetsgruppen har därför stannat för en lösning som
innebär all bolagel varie år i samband med att del sänder in årsredovisningen
lill palentverket skall bifoga en akluell förteckning över bolagels
styrelseledamöter, verkställande direktör, suppleanter och firmalecknare med
uppgift om deras postadresser och personnummer. Avsikten därmed är inle alt
belasta palenlverket med en kontinuerlig kontroll av all aktiebolagsregistrel
innehåller aktuella uppgifler. Rent faktiskt kommer emellerlid den föreslagna
ordningen all ge verkel möjlighet atl företa t, ex, stickprovskontroller.
Tanken med förslaget är endast aU löpande få en dokumentation på hur styrelsen
enligt sin egen uppfallning var sammansatt vid det tillfälle förteckningen
upprättades. Det blir därmed möjligt för myndigheterna att lämna ulan avseende
stämmoprotokoll som uppvisas i senare sammanhang med syfte att utvisa att
styrelsen helt eller delvis redan hade avgått vid tiden för förteckningens
upprättande. Denna kontrollmöjlighet bör kunna

s. 304 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 304

bli värdefull i samband med utredning i konkursärenden och
i ärenden om personlig betalningsskyldighet enligt 77 a 8 uppbördslagen m. fl.
lagrum.

Den föreslagna förteckningen bör regleras i ett nytt
fjärde stycke till 8 kap. 15 8 ABL. Förslagel föranleder en konsekvensändring i
19 kap, 2 8 första stycket I,

Det skall tilläggas att i den i 9.2 nämnda BRÅ-promemorian
föreslås registrering av bolagets revisor. Genomförs det förslaget, bör
förteckningen uppta uppgifter även om revisor.

12 Låneförbudet

12.1 Nuvarande ordning

Akliebolag får ej lämna penninglän lill den som äger
akiier i eller är slyrelseledamol eller verkslällande direkiör i bolaget eller
annat bolag i samma koncern. Detsamma gäller i fräga om penninglån lill fysiska
eller juridiska personer som står den nyssnämnda personkretsen nära. Vissa
undantag görs från detta förbud. Bl. a. gäller det inte om gäldenären driver
rörelse och lånet betingas av affärsmässiga skäl saml är avsett uteslutande för
gäldenärens rörelse. Vidare får aktiebolag inte lämna penninglån i syfte att
gäldenären eller honom närstående fysisk eller juridisk person skall förvärva
aktier i bolaget eller annat bolag i samma koncern. Med penninglån jämställs
ställande av säkerhet (12 kap. 7 8). Länsstyrelsen kan medge undantag från
låneförbudet, om det vid förvärv av aktier i bolagel eller annat bolag i samma
koncern är påkallal av särskilda omständigheter eller om del i annal fall
föreligger synneriiga skäl (12 kap. 8 6). Lån och säkerheter som lämnals efter
dispens av länsstyrelse skall upptas i särskild förteckning (12 kap. 9 8).

Låneförbudsreglerna inverkar inte på lån eller säkerhel
som lämnals resp. ställts innan lagsiiftningen om låneförbud trädde i krafl den
6 juni 1973. Inga föreskrifier finns sålunda om ålerbelalning av sådana gamla
lån. Däremot föreskrivs i 35 8 la mom. kommunalskallelagen all, om fämansföreiag
till företagsledare eller honom närstående person har lämnat lån som löper ulan
ränta eller med lägre ränta än som vanligen ulgår på lån av liknande slag,
skall sedvanlig ränta eller skillnadsbeloppet hänföras lill intäkt av
lillfällig förvärvsverksamhet för låntagaren. Vidare skall, om lämnal lån
nedskrivits i företagens räkenskaper, också det nedskrivna beloppet hänföras
till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet för låntagaren.

12.2 Överväganden

Arbetsgruppen har i det föregående förordal en skärpl
likvidationsplikl och motiverat del bl, a. med hänvisning till att 50000 kr. i
aktiekapital utgör ett minimum som ersättning för aktieägarnas personliga
belalningsansvar. Som nämnls i avsnitt 10 finns det anledning befara atl i de
vilande bolag och skrivbordsbolag som i dag finns i stort antal aktiekapitalet
på tillgångssidan motsvaras endast av en fordran pä aktieägaren. Dessulom lorde
äldre län vara vanligt förekommande även i rörelsedrivande fåmansbolag. I
sammanhanget kan nämnas atl utlåningsfrekvensen anses' vara

' Kedner: Förelagskonkurser SIND 1975:2.

s. 305 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 305

näsla dubbell så hög bland blivande konkursföretag som hos
förelag med forlsall verksamhel.

De skäl som moliverade höjningen av aktiekapitalet iill 50
000 kr. och införandet av låneförbudet aktualiserar också frågan om
återbetalning av äldre lån. 1973 års lagstiftning gavs inte någon retroaktiv
lillämpning. Län som i dag inle skulle kunna beviljas ulan dispens av
länsstyrelse kan därtör stå ule i all framlid. Arbetsgruppen menar all åtgärder
nu bör vidtas för all återföra sådana utlånade medel till bolaget.

Del hell övervägande anlalet fåmansbolag kan antas ha elt
aktiekapital som understiger 50000 kr. Vid ulgången av år 1981 skall dessa
bolag - om de vill forisälla sin verksamhel - ha ökal sitl akliekapilal lill
50000 kr. Arbetsgruppen anser att det är rimligt att kräva all gamla lån lill
närslående vid den tidpunkten skall vara återbetalda åtminslone lill den del
som behövs för alt bolagels regisirerade aktiekapital skall vara till fullo
täckt. Vid en sädan bedömning skall lånel ej anses ha någol värde.

Arbetsgruppen anser det inte vara moiiveral med en
åtskillnad mellan bolag vilkas regisirerade aktiekapital i dag understiger
50000 kr. och övriga bolag ulan menar att det regisirerade aktiekapitalet
alltid bör vara lill fullo läckl. Tidpunkten för återbetalningen av dessa lån
bör emellerlid lämpligen anknytas till sista dag för höjningen av
aktiekapitalet till minimikapitalet 50000 kr. På sikt bör självfallet
eftersträvas all ulestående medel i sin helhet återförs till bolaget. Denna
fråga får tas upp när erfarenheter vunnits av arbelsgruppens nu berörda
förslag.

Som framgår av ledamolen Bångslads reservation på denna
punkl (bil. I) innebär den sist föreslagna regeln om atl aktieägarlån inle
skall anses ha någol värde alt bolag som på tillgångssidan upptagit
aktieägarlån såsom säkra fordringar vid bedömningen av om
ålerbetalningsskyldighel föreligger kan få balansomslutningen dramatiskt
minskad. Arbelsgruppen erinrar emellertid om alt bolaget i denna situation har
rätl att vid beräkningen av om täckning för aktiekapitalet föreligger avräkna
fritt egel kapital dvs. beskaltade, disponibla vinstmedel. I den mån det fria
kapilalel vid denna beräkning inte räcker lill kan en ulväg vara all besluta om
nedsätlning av del registrerade aktiekapitalet. Anses nedsältning inle böra ske
måste annars lånel hell eller delvis återbetalas. Därvid kan emellerlid som utvecklas
nedan de vanliga reglerna om dispens från låneförbudet bli akluella.
Självklarl ulgör den föreslagna bestämmelsen ingel hinder mol all aktieägarlån
i årsredovisningen upptas som en tillgång.

Arbetsgruppen är medvelen om all förslagel om
återbetalning av gamla lån kan innebära svårigheler för lånlagarna. Det
förtjänar emellertid all påpekas alt sex år snarl har förflulit sedan
låneförbudel irädde i kraft och statsmakterna sålunda markerade all denna lyp
av lån var oacceptabel. En viss återbetalning av dessa lån lorde därför redan
ha skelt. Förslagel innebär alt aktieägarna m. fl. har nära två är på sig alt
finansiera återbetalningen. Dessulom bör på samma säll som vid nya lån
länsstyrelse kunna meddela dispens från äterbetalningsskyldigheten. Därvid bör
möjlighel finnas all föreskriva atl ålerbelalning skall ske efter viss
avbetalningsplan som då kommer atl slräcka sig längre än den I januari 1981.
Arbelsgruppen förutsätter all den nu ifrågavarande dispensprövningen kan göras
någol mera generös än vad som i dag gäller för nya lån.

De nu föreslagna reglerna bör upptas som ett nytl tredje
siycke till punkten 6 av övergångsbestämmelserna lill lagen (1973; 303) om
ändring i lagen (1944: 705) om aktiebolag.

Arbelsgruppen vill anmärka atl om den nu förordade
ålerbetalningsplik- 20
Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 143. Bilagcdcl

s. 306 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 306

ten ej fullgörs, länet fr. o, m. den 1 januari 1982 skall
anses slrida mol låneförbudet i ABL och straffansvar sålunda ifrågakomma för de
ansvariga.

I sammanhanget vill arbetsgruppen någol beröra
lillämpningen av bestämmelserna i 12 kap. 7 8 andra stycket 3 om s.k.
kommersiella lån. Sådana län undanlogs från låneförbudet med hänsyn bl. a. lill
förhållandena i s. k. oäkta koncerner; dvs. "koncerner" där modern
inte ulgörs av elt akliebolag utan av andra slag av juridiska personer eller av
en fysisk person. Del ansågs rimligt atl den som ägde och drev flera bolag
skulle kunna föra över överskottslikviditet från etl bolag lill elt annal utan
atl behöva gå vägen över länsstyrelsen. Låneförbudel gäller inte om gäldenären
är företag i samma koncern i vilket det långivande bolagel ingår (12 kap. 7 8
andra stycket 2) och de kommersiella lånen skulle således skapa motsvarande
ordning i de oäkta koncernerna.

Med kommersielll lån avses som nämnts lån som betingas av
affärsmässiga skäl och som är avsell uteslutande för gäldenärens rörelse. Det
förljänar emellertid atl anmärkas att begreppet rörelse i bestämmelsen inkluderar
all näringsverksamhet. Sålunda ingår t. ex. ocksä jordbruk och fastighetsförvaltning
i begreppet.

Därmed ligger emellertid fältet i viss mån fritt för
rörelseidkare att föra över kapital från aktiebolag till exempelvis fasligheler
som förvärvas i spekulationssyfte. En sädan ordning inger betänkligheter.
Arbetsgmppen avstår emellertid från att nu lägga fram förslag i ämnet. 1974 års
bolagskommitlé har nyligen lagt fram förslag om lagreglering av oäkta
koncerner. Kommittén har genom tilläggsdirektiv (Dir 1978: 12) fått i uppdrag
atl fömtsättningslöst utreda frågan om en ändamålsenlig utformning av det
akliebolagsrätlsliga koncernbegreppet. I samband med sina överväganden i
anledning av tilläggsdirektiven kan kommiitén komma alt yllerligare
uppmärksamma spörsmålet om kringgående av låneförbudel i ABL, jfr
bolagskommilléns delbetänkande (SÖU 1978:67) Nya bolagsregler m.m. s. 125 ff.
Arbetsgruppen anser att statsmakterna i samband med atl ställning tas till
bolagskommitténs nu berörda betänkande även bör la upp lill prövning frågan om
de kommersiella länen.

13 Vilande bolag och skrivbordsbolag

13.1 Nuvarande förhållanden'

1944 ärs aktiebolagslag ändrades våren 1973 så all gränsen
för aktiekapitalets lägsta belopp höjdes från 5 000 till 50000 kr. 1 särskilda
övergångsbestämmelser föreskrevs att aktiebolag vid utgången av år 1978 skulle
ha ett lägsta aktiekapital på 50000 kronor. Denna tidsfrist har därefter förlängts.
De nu angivna övergångsbestämmelserna är fortfarande giltiga och innebår
sammanfattningsvis följande.

I bolag där konstituerande stämman hållits före den 6 juni
1973 skall aktiekapitalet uppgå till minsl 50000 kr senast vid utgången av år
1981. De bolag, vars registrerade aktiekapital vid denna tidpunkt inte uppgår
till 50000 kr, skall, om de inte trätt i likvidation eller försaUs i konkurs,
avföras ur aktiebolagsregistret och är därmed upplösta. Uppgift att bolaget har
avförts ur registret skall inte kungöras i Post- och Inrikes Tidningar.

' Bökmark, Nya akliebolagslagen s. 131 ff.

s. 307 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 307

När bolaget avförts ur registret, svarar aktieägarna saml
styrelseledamöter och verkställande direktör solidariskt för bolagets
förpliktelser. Aklieägarna inträder i bolagets ställe som part i de avtal
bolaget slutit med tredje man. I den män bolaget enligt lag eller annan
författning varil skyldigt atl vidta åtgärd eller lämna uppgifl skall della i
stället fullgöras av styrelsen.

Grunden
för de nu angivna bestämmelserna är atl merparten av bolag med lågt
aktiekapital är enmans- eller fåmansbolag. Aklieägarna själva kan därför i
flertalet fall förutsättas ha haft ett reelll inflytande över bolagels skötsel.
Beiräffande flertalet av de rörelsedrivande mindre bolag som det här är fråga om
gäller att kreditgivare och kanske ocksä leveranlörer tryggat sina fordringar
på bolagel genom alt aktieägarna gått i borgen eller ställt säkerhet för
bolagets åtaganden. Det har därför ansells naluriigt all borgenärsinlressena
tillgodoses genom all aktieägarna åläggs elt personligt ansvar för det upplösta
bolagets förpliktelser. I enmans- eller fåmansbolag föreligger oftast
personidenlitel mellan aklieägare, styrelse och verkställande direkiör. Det
kan emellerlid förekomma all bolagsledningen slår utanför aklieägarkretsen.
Eftersom bolagsledningen är direkt ansvarig för bolagets skötsel har det
ansetts vara påkallat all också styrelseledamöterna och verkställande
direktören åläggs etl personligt ansvar för bolagels tidigare förpliktelser.
Ansvarigheten är solidarisk och en borgenär har således rätl atl för betalning
vända sig till vilken ansvarig person som helst. Kretsen av ansvariga personer
bestäms av förhållandena den dag bolaget avfördes ur registret. Aktiebokens
notering om akiieägarkrels per den I januari 1982 sammanställd med uppgiflerna
från den sista bolagsstämman före denna dag bör därvid såvitt inte annal visas,
äga vitsord.

Uppkommer behov av likvidalionsåtgärd sedan bolagel
avförts ur regislret, skall rätten på ansökan av den vars rätt berörs därav
förordna en eller flera likvidatorer i bolaget. Bestämmelsen är tänkt bl. a.
för det fallet att elt rörelsedrivande bolag efter upplösning upphör med sin
rörelse och svårigheter uppstår all utreda vilka personer som är personligt
ansvariga för bolagets förbindelser.

De nu redovisade bestämmelserna bryler mot en
grundläggande aktie-rättslig princip, nämligen att bolagels aktieägare inte på
grund av sitt aktieinnehav skall bli personligen ansvariga för bolagets
förpliktelser. Inte heller styrelseledamöter eller verkställande direktör har
vid fullgörandet av sina åligganden behövt räkna med ell kommande personligt
ansvar. Med hänsyn härtill ges i lagen möjlighel för de nu nämnda personerna
all undkomma det personliga betalningsansvar som inträder om bolaget upplöses
på angivet sätt. Styrelseledamot, verkställande direktör och aktieägare kan
därför under tiden d. 1 oklober 1980-d. 31 mars 1981 hos rätten ansöka om
likvidation av bolag, vars aktiekapital inte uppgår lill 50000 kr vid utgången
av september 1980. Samma rätt tillkommer borgenär eller annan vars rätt kan
vara beroende av att bolaget likvideras. Utbyte av gäldenär anses nämligen i
princip inle kunna ske utan borgenärernas samtycke. Denna princip ligger också
till grund för den uttryckliga bestämmelsen alt aklieägarna vid bolagets
upplösning inträder i bolagets slälle som part i de avtal bolaget slutit med
tredje man.

Det nu angivna avregistreringsförfarandet kan också
tillämpas efter ansökan. Bolag, vars registrerade aktiekapital inte uppgår
till 50000 kr. skall, om det inte trätt i likvidation eller försatts i konkurs,
upplösas genom alt avföras ur aktiebolagsregistrel, om samtliga aktieägare och
styrelseledamöter samt verkställande direktören begär del före ulgängen av
oktober 1980. De lidigare redovisade bestämmelserna om solidariskt ansvar för

s. 308 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 308

bolagets förpliktelser och om aklieägares inträde i
bolagets avtal blir då tillämpliga. Uppgift om all begäran som angivils nu har
framslällls skall kungöras i Posl- och Inrikes Tidningar. Bolaget får inle
avföras förrän en månad efler kungörandet. Däremot skall uppgift att bolaget
har avförts ur registret inle kungöras.

13.2 Överväganden

De redovisade övergängsbeslämmelserna har nu varil i kraft
i drygt fem år. Avvecklingen av 5 000-kronorsbolagen går emellerlid långsami.
År 1977 upplösles enligt uppgift från palenlverket totalt 7 458 bolag. Av dem
upplöstes I 924 genom konkurs, 294 genom nedlagd likvidation, 898 genom
avslulad likvidalion samt 4 342 genom frivillig avregistrering.

År 1978 minskade antalet upplösta bolag jämfört med
föregående år. Detla är upplösles 5 594 bolag varav 1769 genom konkurs, 100
genom nedlagd likvidalion, I 176 genom avslulad likvidalion saml 2 394 genom
frivillig avregistrering.

En anledning lill alt 5 000-kronorsbolagen inle avvecklas
i önskvärd ulslräckning torde - förulom förlängningen av övergångsperioden -
vara all osäkerhel råder i frågan om en ny bolagsform för den mindre företagsamheten
kommer all lillskapas. 1974 ärs bolagskommitlé har nu avslutat sitl arbete med
denna fråga och statsmakternas ställningslagande kan beräknas föreligga hösten
1979.

Arbelsgruppen menar all del finns slarka skäl av bl.a.
brottsförebyggande natur som lalar för all man redan nu aklivt bör försöka fä
de icke rörelsedrivande bolagen atl avvecklas. Därvid måsle emellertid viss
försiktighet iakttas så alt inle åtgärderna drabbar utvecklingsbara förelag.

En nära till hands liggande lösning är en skärpning av
bestämmelsen i 13 kap. 18 8 ABL om atl patenlverket, om någon anmälan rörande
bolagel inle kommii in till verket under de lio senasle åren. på lämpligl sätt
skall undersöka huruvida bolaget upphört med sin verksamhel och, om besked ej
erhålls all bolagel består, avföra del ur regislrel. Det är oklart om bestämmelsen
i sin nuvarande ulformning har någon självständig betydelse i förhållande till
bestämmelsen i 13 kap. 4 8 försia stycket 4 om tvångslikvidalion, om bolagel
ej enligt 11 kap. 3 8 sänt in årsredovisning för något av de senaste två
räkenskapsåren. Har årsredovisning kommii in lorde förfarande enligi 13 kap.
18 6 inle aklualiseras.

Skäl kan anföras för atl ersälla 13 kap. 18 8 med en
bestämmelse om all bolag som enligt årsredovisningarna för de senaste två
räkenskapsåren inle har drivii rörelse skall tvångslikvideras eller upplösas
genom avförande ur regislrel med de konsekvenser i form av personligt
betalningsansvar som föreskrivs vid upplösning av 5000-kronorsbolag enligt den
under 13.1 redovisade övergångsregleringen.

En mindre drastisk men, som arbetsgruppen bedömar det, väl
så effektiv ålgärd är all ålägga aktiebolagen en årlig
"registerhållningsavgift". Avgiften bör vara så hög alt den gör del
motiverat all avveckla de vilande bolagen och skrivbordsbolagen. Det kan nämnas
alt en sådan avgift -utom i initialskedet när bolagel bildas - även utan
utirycklig föreskrifl i kommunalskallelagen - torde utgöra en avdragsgill
driftkostnad vid bolagets taxering. För de rörelsedrivande bolagen skulle
därmed avgiften bli lätlare alt bära än för de vilande bolagen och
skrivbordsbolagen. Arbetsgruppen förordar denna lösning. Avgiften bör vara i
storleksordningen 1 000 kr per kalenderår och bolag.

s. 309 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 309

De inliikler som på dctla säll lillfaller slaien bör
enligt arbetsgruppens mening lämpligen användas för en effekiivisering av
aktiebolagsregistret (jfr avsnitt 14). Del bör i sammanhanget sårskill
framhållas all ett lillförlilligl akiiebolagsregister är av värde inle minst
för näringslivels egna behov. Banker och andra förelag som gåi- in i affärsförbindelser
med akliebolag har ell oavvisligt behov av korrekta uppgifter om bolagets
ledning och övrica förhållanden.

14 Aktiebolagsregistret

Palenlverkels bolagsbyrå skall enligt beslul av
siaismaklerna flyttas till Sundsvall. Ullokaliseringen beräknas bli slutförd
underår 1980. Bl.a. på grund av den förestående flyiiningen har bolagsbyrån
under senare lid kimnal notera en viss personalavgång och svårigheler atl
rekrylera ny personal.

Dessa
personalbekymmer kan antas vara av övergående nalur. I viss mån av
övergångskaraklär är också del merarbeie som förorsakas bolagsbyrän genom den
slora mängden aktiebolag. Mänga av de icke rörelsedrivande bolagen underlåter
all inom föreskriven lid komma in med föreskrivna anmälningar och
registreringshandlingar. Palenlverket ivingas då ansöka om ivångslikvidalion
mol bl.a. bolag som saknar lill regislret anmäld behörig slyrelse eller
försummat all sända in redovisningshandlingarna för de två senasle
räkenskapsåren (13 kap. 4 8). Inte mindre än 40-50% av de likvidalionsanniälningar
som patenlverkel gör på sisinämnda grunder återkallas därför atl bolagen
fullgör sina skyldigheler under ärendets handläggning i lingsrätlen. I samband
med minimikapitalels höjning till 50000 kr. vid utgången av år 1981 kan
emellerlid en mängd bolag beräknas bli upplösta med åtföljande lättnader i
bolagsbyråns arbetsbelastning. I samma riklning kan huvuddelen av de förslag
som arbelsgruppen framlagl i lidigare avsnill anias verka. En sådan lättnad bör
kunna utnyttjas för all effeklivisera akliebolagsregislret.

De uppgifter som finns i regislret grundas i huvudsak på
anmälningar från bolagen själva. Della innebiir risker för felaktiga eller
ofullsländiga uppgifter. Namn och personnummer kontrolleras inte av
palenlverket. Uppgifler om bolagels adress eller firma kan dessulom ofta vara
inak-luella.

Arbelsgruppen har särskilt uppmärksammal all endasl
uppgift om bolagels posiadress blir föremål för registrering. Postadressen
lill eu bolag utgörs många gånger av en uppgifl om postfack eller postbox,
postnummer samt orisangivelse. Härmed saknas uppgift om den galuadress där bolagets
styrelse har sill säle. Inte heller ger registret då någon ledning när del
gäller atl spåra bolag som bedriver sin verksamhel på en eller flera andra
adresser ån den uppgivna postadressen. Även vad gäller styrelseledamöterna i
bolagel regislreras endasl postadress.

En annan allvarlig olägenhel är all aktiebolagsregistrel
inle annal än undantagsvis ger någon möjlighel all söka på person. Man kan
därmed regelmässigt inte få besked från palenlverket i vilkel eller vilka
evenluella bökig en lör l.ex. bedrägeri misstänkt person är eller varil verksam
som styrelseledamot elc.

Angivna svagheter i bolagsregislrel framträder särskilt
när det gäller bolag som inle skoler sina förpliktelser geniemot del allmänna.
Från 1. e\. polis- och kronofogdeniyndigheiernas saml siäniningsmännens
laliverk-

s. 310 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 310

samhet omvittnas atl spanings- och eflerforskningsarbetet
i fråga om sår dana förelag och deras aklieägare är betungande och tidsödande.
Della har givetvis negativa följdverkningar för arbetet också hos andra
myndigheter. Härtill kommer del kända förhållandet att expeditionstiderna från
bolags-registret är långa, vilket leder till dröjsmål bl.a. i myndighelernas
uiredningar.

Brislerna medför merarbete och ineffektivitet i
myndigheternas ärenden rörande dessa förelag och deras ägare. Inte minsl i
arbelel all bekämpa ekonomisk brottslighet är tillgången lill aktuella register
med relevanla uppgifler en grundläggande förutsättning för de efterföljande
insatserna. Resurser bör därför sättas in på att uppnå en registerhållning av
hög kvalité.

Arbelsgruppen anserdei från brottsförebyggande synpunkt
angeläget att aktiebolagsregistret förs över pä maskinläsbart medium för atl
möjliggöra slagningar på bl. a. fysiska personers namn. Som föreslagits i
BRÅ-prome-moria 1978:2 bör regisireringspliklen omfatta även bolagets
revisorer. Revisorsfunktionen är utomordentligt viktig i kampen mol sådan ekonomisk
brottslighet som bedrivs med hjälp av bolag. Del är därför angeläget alt
möjlighel skapas att på ett enkelt sätt även kunna karllägga revisorsuppdragen
i aktiebolagen. Det förslag till omorganisalion av patenlverkets bolagsbyrä som
nämnts i avsnitt 6.2.2 innefattar enligt vad arbelsgruppen erfarit möjligheter
av nu berört slag.

Gruppen har övervägt en föreskrifl om registrering även av
gatuadressen men avstått från att framlägga förslag härom. Gruppen
rekommenderar emellertid att frågan övervägs närmare i samband med den i avsnitt
6.2.2 nämnda pågående översynen av patenlverkets bolagsbyrå.

Avslutningsvis vill arbetsgruppen något beröra frågan om
en samordning mellan aktiebolagsregistret och andra register.

1 fråga om registreringen av fysiska personer, dvs.
folkbokföringen, har statsmakterna valt att bygga upp ett basregister med
grundläggande uppgifter. Förändringar i registret förs in med täta
intervaller. När en person byter bostad kan han informera elt stort anlal
berörda myndigheler om sin flyitning genom en enda enkel flyllningsanmälan på
poslen. Från folkbokföringens register aviseras ett stort antal myndigheter
med olika samhällsfunktioner om uppgifter ur registret.

Juridiska personer återigen måste lämna uppgifterom
ändrade förhållanden till etl flertal register och med anlitande av olika
rutiner och blanketter. Registren förs. ofta ulan samordning, på olika
myndigheler. Kontrollen av uppgiflerna är inle alllid effektiv.

Mot denna bakgrund vill arbelsgruppen uttala sin sympati
för tanken på etl s. k. basregister (jfr avsnitt 6.2.1) för uppgifler om
företag, organisationer och offenlliga organ. Etl basregister skulle kunna
innebära alt styrelsen för ett aktiebolag i framtiden bara behöver göra
anmälan om verksamheten i olika avseenden till ett enda regisler - t. ex.
aktiebolagsregistret -som sedan snabbt kan förse andra berörda, såväl
kontrollerande som stödjande, myndigheter med grundläggande registeruppgifter.
Ell projekt med sådan inriktning har enligt gruppens mening slora förtjänster
såväl för de företagare vilkas uppgiftsskyldighei skulle underlättas som från
brottsförebyggande synpunkt.

Slutligen vill arbelsgruppen anmärka atl det slora anlalel
namnskyddsbolag i aktiebolagsregistret tyder på atl näringsidkare inte anser
alt firmalagen ger elt erforderligt skydd mol intrång. Gruppen anser det
viktigt att man i samband med att ell framtida basregister utreds, också
uppmärksammar frågan om behovet av en cenlral firmaregistrering.

s. 311 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 311

Bdaga 9:1

Reservation inom arbetsgruppen av ledamoten Bångstad

Säsom ledamot av gruppen får jag uttala en reservalion när
det gäller förslaget till återbetalning av lån lämnade före 1973 års
lagstiftning om låneförbud lill aklieägare m. fl, med den motiveringen all
frågan är för omfattande och övergripande och ej heller tillräckligt utredd.

Principiellt anser jag det otillfredsställande att frågan
om återbetalning icke blev föremål för ulredning när lagförslaget kom, ulan
blev skjutet på framtiden och det finns önskemål atl långsiktigl finna en
lösning.

Frågan har
enligt mitt förmenande icke nägon avgörande belydelse när det gäller
brottsförebyggande åtgärder annal än i de fall värderingsfrågor kan uppkomma
när del gäller likvidationsplikl och därmed sammanhängande frågor. Lånen har
på sin tid tillkommit i enlighet med då gällande lagsliftning och innebär ej
heller något brott mot nu gällande bestämmelser.

Jag vill bl. a. anföra nedanstående skäl som grund för min
reservation.

/. Beräkningssättet för återbetalning

Förslaget innebär att vid utgången av 1981 lånen skall
vara återbetalda till den del det behövs för att vid denna lidpunkt skall
finnas full täckning för bolagets registrerade aktiekapital, därvid vid
beräkningen av det egna kapitalets storlek fordran icke får anses ha något
värde.

Detta
berakningssält ger dramatiska effekter och tar icke någon som helst hänsyn till
huruvida fordran är säker eller icke. I mänga fall kan ett lån ha använts för
finansiering av fastighet i vilken rörelsen bedrivs, i andra fall kan den ha
använts för andra investeringar och slutligen finns självfallet län som
använts för konsumtion. Jag har i bilaga 1 med underbilagor sammanställt några
exempel.

Såsom framgår av exemplen i bilaga I innebär
arbetsgruppens förslag mycket stora återbetalningar i de fall jag tagit fram. I
exempel 1 kr. 144 300: -

2
kr. 715000;-

3
kr, 165 000: -

4
kr, 620000:
--210000 (oklart, se bil.)

Vid första påseende av arbetsgruppens förslag kan man få
uppfattningen atl vad aktieägaren skall inbetala endast är ett belopp
motsvarande aktiekapitalet, men eftersom fordran icke får upptas till något
värde blir del i stället den ovan påvisade effekten. Arbetsgruppen har
visserligen föreslagil en dispensmöjlighet, men jag återkommer till denna
senare.

De givna exemplen är självfallet sökta för atl ge exempel
på den drastiska konsekvensen. Jag är emellertid övertygad om att därest man
skulle göra en undersökning av befintliga bolag kommer man att finna ett mycket
stort antal bolag med likartade problem. Det gäller här inte att diskutera
frågan hur dessa problem kunnat uppkomma, utan frågan hur man skall lösa dem
och i det hänseendet anser jag arbelsgmppens förslag orealistiskt.

En vägledning för värdering av fordran på aktieägare har
genom professor Håkan Nials sakkunniguttalande när del gäller det s. k.
"Svecia-fallet" varit uppe lill diskussion. Professor Nial menar i
sitl uttalande atl när det

s. 312 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 312

gäller all bedöma fordran på en aklieägare bör
aktieägarens ekonomiska ställning med avdrag för värdel på aktierna i del bolag
som har fordran på honom beaklas.

En dylik värdering ger i regel en annan effekl och icke
del drasliska resullal somjag påvisai. Exempel 4 tillhör emellertid ett
undantag, eftersom aktiekapitalet är så slort. För aktieägaren i del exemplet
skall hans förmögenhet reduceras med substansvärdet på aktierna som ligger
väsentligt över miljonen. Denna reducering får samma effekl, nämligen all han
får en negativ förmögenhet, vilkel också kommer att innebära alt fordran måsle
nedvärderas i bolagel. I det fallet är emellerlid värdel på aktierna avsevärt
högre än del nominella kapilalel, då bl, a. slora övervärden finns i faslighet,
varför professor Nials lolkning icke i alla fall kommer alt bli rättvisande.

Även om den av professor Nial förordade värderingen skulle
appliceras när del gäller värderingen löser den emellertid icke problemet med
aktieägarlån, då i dylika fall del finns risk alt en del av lånen kan bli
förevigade. När del gäller dispensmöjlighetema lorde emellertid professor Nials
väg bli den enda apiicerbara när del gäller beviljande av dispens, därvid emellertid
hänsyn måsle tagas till faktiskt värde på aktierna - en utomordentligt svår
fråga,

2, Konsekvenser då återbetalning ej kan ske - alternativa
möjligheter alt lösa frågan

Arbelsgruppens förslag innebär att lån av nu nämnt slag,
därest del icke återbetalas senasl den 31 december 1981, under år 1982 skall
rubriceras som förbjudna lån (lill den del det överstiger tillåten gräns enligt
värderingsförslaget).

a)
Möjligheterna
för låntagare atl före 1981 års utgång kunna få banklån undandrar sig mitt
bedömande. I de fall där fast egendom finns med belåningsmöjlighcter lorde det
allmänna kredillägel bli avgörande, men i vissa fall kan del röra sig om mycket
stora belopp och jag är därför Iveksam om man överhuvudtagel kan anse del
realistiskt all ulgå frän alt denna möjlighel finnes.

b)
Aktieägaren/låntagaren
kan i de fall han använl lånet för investering i värdebesländig egendom som
använls för rörelsen försälja denna egendom till bolagel. Fåmansbolagsdelägare
är emellerlid föremål för särskilda regler när del gäller värde till vilkel han
äger rält alt sälja lill bolagel -värderingsregler som är väsentligt mer
ogynnsamma än för alla andra fastighetsägare. Visserligen finns en
dispensmöjlighet men någon praxis hur man slälll sig i detta fall finns icke
och dispensinslilulen kommer vidare att bli utomordentligt belastade med
dispensärenden, eflersom ålgärderna måste vara genomförda före 1981 års
uigång. Frågan är sålunda för litel utredd med lanke på de konsekvenser som kan
uppkomma.

c)
En försäljning
till utomstående av fast egendom som låntagaren/ fastighetsägaren förvärvat för
eget innehav är självfallel också en lösning men kan innebära och lolkas som en
form av ivångsförsäljning framför alll med tanke pä den korla tidsfristen och kan
självfallel också föranleda en hel del andra konsekvenser. Del lorde knappasl
kunna anses rimligl att l. ex. en fåmansbolagsförelagare som använl lånet för
anskaffande av egen boslad skall bli tvingad till en försäljning och att
anskaffa en annan boslad.

d) Arbelsgruppen har i silt förslag givit en möjlighel,
nämligen en direkl

nedsältning av aktiekapitalet. Denna fråga är emellerlid icke närmare

utredd. Nedsätlningen av akliekapiialel blir sjiilvfallel en konsekvens av

s. 313 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 313

en nedskrivning av aktieägarfordran som - somjag lolkar
förslaget - icke efter 1981 års uigång lorde få upptas som lillgång.

En nedskrivning medför emellertid omedelbarl en
beskattning hos aktieägaren enligt nu gällande regler för
fåmansbolagsdelägare.

En nedsätlning av aktiekapitalet kan också med nuvarande
lagsliftning innebära all ulskiflningsskall ulgår, nämligen lill den del
akliekapiialel och del egna kapilalel är uppbyggt på vinster i bolagel och icke
inbetalt kapital.

Jag hänvisar till de exempel för vilka jag här ovan
redogjort av vilka det framgår all i ingel fall eget kapital finns, mol vilkel
aktieägarfordran kan nedskrivas.* Konsekvenserna av förslagel skulle alltså bli
all bolaget blir på obestånd, vilket i realiteten också bör innebära samma sak
för aktieägaren. Ur samhällssynpunkl kan denna utveckling icke vara önskvärd
för såviu fordran älminslone långsiktigt skulle kunna nedamortcras.

3. Dispcnsmöjligheter

I arbelsgruppens förslag finns en dispensmöjlighel.
Rimligtvis bör dispenser kunna ges där lånet ursprungligen utlagits för de
ändamål som gäller för nuvarande bestämmelser, dvs. vid förvärv av fast egendom
för rörelse, vid utlösen av andra aklieägare och vid generationsskifte. Del
synes mig emellertid sannolikl alt dessa fall kanske endasl kan uigöra en
mindre del. Underlag för etl dylikl bedömande saknas.

Dispensinstilutet kommer enligt mitt förmenande all bli
utomordentligt hårt belastat. Praxis saknas och tidsfristen - ulgången av är
1981 - är enligt milt förmenande för kort.

Sammanfattningsvis är förslagel enligt mitt förmenande
icke lillräckligt underbyggt med hänsyn lill de omfattande konsekvenser somjag
härovan påvisat och med hänsyn till den korla lid lill vilken frågan måsle vara
löst, nämligen före utgången av 1981,

Jag anser all hela frågan bör bli föremål för en
övergripande ulredning, som beaklar såväl de skallemässiga, likvidiletsmässiga
som värderings-mässiga synpunkterna och dispensfrågan. Del kan inle vara
rimligl all införa en lagstiftning som innebär oföruisedda beskaliningskonsekvenser
eller kanske tvångsförsäljningar.

Även frågan om möjligheterna lill en långsiktig avveckling
och amortering måste bli föremål för ulredning. Del lorde knappasl finnas
någon som i dag kan ange hur många bolag som drabbas i den föreslagna
lagstiftningen och vilka ekonomiska konsekvenser den kommer att få.

Jag vill med det sagda påvisa de enligt mitl förmenande
negativa effekter som kan uppkomma, därvid jag självfallet inte på något sätt
försvarar den siluaiion som många bolag och aklieägare befinner sig i. Tvärtom
anser jag det beklagligt all tidigare lagstiftning möjliggjort detta. Det
föreligger sålunda full enighel mellan mig och arbetsgruppen alt en lösning
bör ske av denna fråga men detta är i och för sig ingel skäl till förhastade
lösningar.

Slutligen vill jag nämna att varken jag eller
arbetsgruppen lagil upp frågan om motsvarande, numera förbjudna lån från
pensionsstiftelser - i regel mol bankmässig säkerhet - men även dessa lån bör
enligt mitt förmenande beaktas i en mera övergripande ulredning.

" (gäller exempel 1-3. Undanlag exempel 4.

s. 314 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 314

Bdaga 9:1 Underbilaga 1

Exempel 1

Aktiebolaget
Handelsträdgård

Egel kapiial inklusive aktiekapital kr 30391:61

Varav aktiekapital 5000:

Aktieägarfordran 124 300:

I exemplet bör det upplysas att aktieägaren är god för
fordran, men ej likvid. Han har placerat en del av sin förmögenhet i olika
tillgångar varav en del mark och fastighet för handelsträdgården.

I detta exempel skulle han ivingas inbetala följande
belopp:

Aktieägarfordran kr 124 300

Avgår eget kapiial 30 300

Underskoll kr 94 300

Tillkommer minimikapital 31/12 1981 50000

Denna aktieägare måste betala kr 144 300

Exempel 2

Aktiebolaget B-T

Eget kapiial inklusive aktiekapital kr 81 000

Varav aktiekapital 15000

Aktieägarfordran 746000

DeUa exempel ser lustigt ut. Jag kan emellertid nämna aU
aktieägarfordran är god men tillgångama placerade i fastigheter som till viss
del används i rörelse. Någon inbetalning av fordran fram till 1981 torde vara
omöjlig. Vad som behöver inbelalas är;

Aklieägarlån kr 746 000

Avgår egel kapital 81000

kr 665 000; Tillkommer minimiakliekapilal 31/12

198! 50000:

Denna aklieägare måsle beiala kr 715000:

1 båda ovanstående fall skulle vederbörande bli tvungen
att realisera lillgångar eller eventuellt sälja dessa lill sitt bolag.
Fåmansbolagen är emellertid föremål för särskild mindre gynnsam beräkning av
ingångsvärden.

Exempel 3, bilaga 1 a)

För detta exempel harjag intagit balansräkningen som
bilaga utan angivande av namn. Vi kan kalla bolaget Ekonomiaktiebolag. Såsom
framgår av balansräkningen finns en fordran på kr 150000: på aktieägaren som
lorde vara säker för beloppet, men har placerat sina tillgångar i fasligheter,
egen bostad o. likn.

Aklieägaren måsle inbetala fordran kr 150000

Avgår egel kapital 35000

kr 115000

Tillkommer minimikapital 31/12 1981 50000

kr 165000

opaginerad Kontrollera mot PDF

Exempel 4, bilaga 1 b)

För
deUa exempel harjag intagit bilaga 1 b). Del rör sig om ett bilföretag. Säsom
framgår av exemplet är det egna kapilalel 1411 000:.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Eget
kapital

Avgår
fordran på aklieägare

Egel kapiial efter nedskrivning av fordran

1411000 620000 790000

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kr 210000:* erfordras för all fylla upp lill registrerat
kapital för såvitt icke aktiekapitalet nedsattes.

Beträffande konsekvenserna se promemorian.

En stor del av lånet har använls för utlösen av annan
aklieägare. Aktieägaren är utan tvekan god för fordran men icke likvid. Även
en 20-ärig amortering skulle innebära åriiga amorteringar med över kr 30000;
per år.

*
Ålerbetalningsbeloppel kr 210000: har framkommit sedan avräkning sketl med
vinstmedel kr 410000:. Hur fordran skall återbetalas är emellertid icke
förutsett i arbetsgruppens förslag och fortfarande återstår en oålerbelald del
av fordran med kr 410000. .

opaginerad Kontrollera mot PDF

TILLGÅNGAR

Omsättningstillgångar Likvida medel Kundfordringar
Förskoltsbelalda kosinader Reseförskotl Fordran aktieägare Övriga fordringar
Summa omsättningstillgångar

Anläggningstillgångar Inventarier och bil (not 1) Akiier
och andelar Övriga anläggningslillgångar Summa anläggningslillgångar

Summa lillgångar

SKULDER OCH EGET KAPITAL

Kortfristiga skulder Leverantörsskuld Källskatteskuld
Upplupna kostnader Pågående arbete (not 2) Botagsskatteskuld Övriga
kortfristiga skulder Summa kortfristiga skulder

Långfristiga skulder Checkräkningskredit Summa
långfristiga skulder

Bilaga
9:1

Underbilaga
1 a)

1978-04-30

1977-04-30

9362:52

16272:32

442098:

:

533
885:55

21766

:

19702:50

10000:

:

10100;

150000:

:

150000:

6492:

:90

_

639719:

:42

729960:37

49940:

70963:

77 100:

:

104
842:45

192816:

35

188202:35

319856:

35

364
007:80

959575:77

1093968:17

1978-04-30

1977-04-30

76568:35

72010:60

94621.

144118.-

323766:

600158:20

152 116:32

16214:59

88021.

7072.

993:10

4318:28

736085:77

843891:67

188490:

215076:50

188490:

215
076:50

opaginerad Kontrollera mot PDF

Fgel
kapiial

Biindcl egel kapital

Akliekapilal

Reservfond

Summa
bundel egel kapiial

Fritt eget kapital Skuldregleringsfond Balanserad vinsl
Ärels resullal Summa frill egel kapiial

Summa egel kapital

Summa skulder och eget kapital

Ställda
panter:

5 000 1 000

F ö ret ning I50 0U

5 000: 1 000:

6000

6000:

2 500

26 500

0

2 .SOO:

26 500

():

2900 Ö

29 000;

35 000:

35000:

959
575:77 F ö relagsinletk-ning kronor 150000:

1093968:17

igsinteck-

kronor
0:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ansvar.sförhindelser:

Inga

Inga

opaginerad Kontrollera mot PDF

Korlfrisliga
skulder

Egna
accepler

225 390:-

200.5

Skulder
lill leveranlörer

885 8

27:39

Fordringar
hos leveranlörer

1930:15

883 897:24

551.1

Konlraklsskulder

1206435:

859.8

Egna
skaller

53 680:

67.0

Övriga
skulder

1246 659:01

1 060.2

Summa
kortfristiga skulder

3616061:25

2738.6

Långfristiga
skulder

Checkräkningskredit
(limit 500000:)

232 667:50

87.7

Inleckningslän

677 500:

705.9

Summa långfristiga
skulder

910 167:50

793.6

Obeskattade
reserver

Investeringsfond

21 160:

21.2

Varulagerreserv

231000;

356.0

252 160:-

377.2

Summa obeskaltade reserver Eget kapital

Bundel eget kapital

1000 000: 128000;

1 000.0 80.1 38,0

Akliekapilal. lOOOOaktier ä nom. 100:

Reservfond

Skuldregleringsfond

280
893:75

2 128:68

1411022:43

6189411:18

192.7

98.1

1 408.9

Fritt egel kapital Balanserad vinst Arets vinsl Summa egel
kapiial

5 318.3

Omslutning

Ansvar.sfiirhindciscr Diskonlerade v;i\h\r och konlrakl

1 332
453:

959 171:

105
100:

34 160

PK-Banken

kundkontrakt Pensionsåtagande Garantiförbindelser S.AF

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga
9:1 Underbilaga I b)

opaginerad Kontrollera mot PDF

78-04-30
77-04-30

Balansräkning per 1978-04-30

TILLGÅNGAR

Omsätlningslillgångar

Kassa, bank och postgiro

Främmande växlar

Fordringar hos kunder 753484:61

Skulder hos kunder ./. 63 546:58

Övriga fordringar

Varulager

Pågående arbelen

Summa omsäilningslillgångar

Spärrkonlo hos Riksbanken för

investeringsfond Spärrkonlo hos

Anläggningslillgångar

Revers

Fordran hos aklieägare

Leasingbilar 972 269:

Ackum.
avskrivningar ./. 212 169:

Maskiner och invenl. 533 301:45

Ackum.
avskrivningar ./. 400 860:45

Servicefordon 17000;

Ackum.
avskrivningar 5 100:

Fastighelsinventarier 71469:02

Ackum.
avskrivningar 21 440:02

Fastighet,
byggnad 1 020 111:25

Ackum.
avskrivningar 164435:25

Faslighet,
markanl. 206876:

Ackum.
avskrivningar 6465:

Faslighet, loml

Summa
anläggningslillgångar

Omslutning

Ställda panter Fastighet sinleckningar
Forelagsinleckningar Spärrade bankmedel

279 154:85 59903:

95,4 44,1

689938

269 924

1816268

73 097

03 30

647.4 218,0

1546.4

- 33,2

18 2 584.5

3 188 285

9734: 9.7

55.0

0.3
620,0

644,8

147,5

335:-620000:

760 100:-

132 441:-

11 900:-

50029:-

896,0

855 676:-

360,5
2669,1 5318,3

200411: 360.500:

1500000

1000000

214784

2991392 6189411

17

s. 318 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 318

Bilaga
9:2

Reservation
inom styrgruppen av ledamoten Winberg

Arbetsgruppen
har framlagt ell flertal förslag som syftar till att förhindra att
aktiebolagsformen används för att genomföra straffbara handlingar av ekonomisk
art och som därmed ingår i begreppet ekonomisk brottslighet. Från denna
synpunkt synes förslagen effektiva. Del måste dock även uppmärksammas om
förslagen kan komma att få negativa effekter för seriöst arbetande aktiebolag,
I tre avseenden kan jag vid en sådan bedömning av förslagens för- och
nackdelar inte biträda arbelsgruppens förslag;

1. Reglerna
om likvidation och om täckning av förlorat aktiekapital var

föremål för bedömning i samband med lagstiftningsarbetet 1975. Jag anser

inte att tillräckliga erfarenheter ännu finns för att nu ändra dessa regler.

2. Förslagel om all patentverket skall göra en
materiell prövning vid ändring av aktiebolags firma och säle torde endast ge
begränsade fördelar för brottsbekämpningen men kan medföra elt inte ringa
administrativt krångel.

3. I samband med införandet av låneförbudet 1973
prövades frågan om lån som lämnals före ikraftträdandet av förbudet. Det finns
enligt min mening inte skäl att nu göra en annan bedömning.

Ledamoten
Josefson har instämt i punkt I av Winbergs reservation.

s. 319 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 319

Bilaga 10

Sammanställning av remissyttranden över BRÅ:s promemoria
(BRÅ PM 1979:5) Aktiebolagslagen - förstärkt skydd för det bundna kapitalet, m.
m.

Efter remiss har yttranden över promemorian avgelts av
justitiekanslern, riksåklagaren, hovrätten över Skäne och Blekinge, Stockholms
tingsrätt, rikspolisstyrelsen, bokföringsnämnden, bankinspektionen, Stockholms
fondbörs, riksrevisionsverket, riksskatteverket, kommerskollegium, patent- och
registreringsverkel, statens industriverk, länsslyrelserna i Stockholms,
Göteborgs och Bohus saml Malmöhus län, delegationen (B 1977:09) för företagens
uppgiftslämnande m.m. (DEFU), Föreningen Auktoriserade revisorer FAR, Institutet
för intern revision. Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Landsorganisationen i
Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Svenska bankföreningen.
Svenska byggnadsentreprenörföreningen. Svenska handelskammarförbundet. Svenska
kommunförbundet, Stockholms kommun. Svenska revisorsamfundel. Svenska
sparbanksföreningen, Sveriges ackordscentral, Sveriges advokatsamfund, Sveriges
aktiesparares riksförbund, Sveriges bokförings- och revisionsbyråers förbund.
Finansieringsföretagens förening. Svenska företagares riksförbund, Sveriges
grossistförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation
(SHIO)-Familjeföretagen, Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund,
Sveriges redovisningskonsullers förbund och Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund.

Följande remissinstanser har till sina remissyttranden
fogat yttranden,

riksåklagaren av överåklagarna i Stockholms, Göteborgs och
Malmö åklagardistrikt, länsåklagarna i Malmöhus län och Älvsborgs län samt länsåklagaren
för speciella mål Thorsten Rosenberg,

kommerskollegium av Skånes handelskammare - i vars
yttrande Stockholms och Gotlands handelskammare samt handelskammaren i Gävle
har instämt - och handelskammaren för Örebro och Västmanlands län samt

länsstyrelsen i Malmöhus län av kronofogdemyndigheten i
Malmö.

Svenska byggnadsentreprenörföreningen har instämt i
yttrandet från Sveriges industriförbund.

1 Allmänna synpunkter

Justitiekanslern: Från de synpunkter, främst
rätlsskyddssynpunkter som JK har att bevaka harjag ingen erinran mot arbetsgruppens
förslag lill ändringar, och jag finner inte anledning att särskilt kommentera
de olika förslagen. Ett par allmänna kommentarer kan dock vara på sin plats.

En
fundamental fråga är humvida de föreslagna ändringarna, om de genomförs, kommer
att visa sig effektiva vid bekämpningen av den ekonomiska brottsligheten.
Enligt min bedömning är det orealistiskt att räkna med någon mera påtaglig
effekt. Måhända kan ändringarna medverka till att sådana företagare som inte är
direkt kriminellt inriklade utan mera allmänt illojala mot samhället avhåller
sig från svårare övertramp och då har ändringarna i så måtto etl visst värde.

Den rekommenderade nyordningen riklar sig emellerlid
främst mol så-

s. 320 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 143 320

dana företagare, som metodiskt går in för alt tillskansa
sig medel som rätteligen tillkommer det allmänna och som därvid inle tvekar atl
använda olagliga tillvägagångssält. Dessa företagare är inle bara skrupelfria
utan besitter eller förfogar också över etl belydande ekonomiskt och juridiskt
kunnande. Mot sådana personer kan, som jag ser det, ändringar och skärpningar i
aktiebolagslagstiftningen leda lill önskat resultat endast under förutsättning
att alternativa missbruksformer saknas och. framför allt. atl en snabb och
effektiv kontrollapparal slår till buds för övervakning av efterlevnaden.

Dessa spörsmål har arbetsgruppen knappasl alls övervägt i
promemorian, vilkel måsle sägas vara en brisl. Jag är för min del ganska
övertygad om all ftera av ändringsförslagen kommer all visa sig vara föga mer
än elt slag i luften mol den grava ekonomiska brottsligheten.

Arbelsgruppens förslag gäller i lika mån lojala och
illojala företagare. Några av de föreslagna ändringarna kan anias komma atl
drabba lojala företagare ganska hårt. 1 promemorian uppmärksammas detta
förhållande endast i ringa mån. Jag saknar en något mera ingående undersökning
av förslagens verkningar för de lojala och seriösa förelagarnas vidkommande. En
sådan undersökning är ännu mer angelägen om det - somjag förmodar - är så all
ändringarnas värde för brottsbekämpningen är obelydligl.

Riksåklagaren: Självfallet bör eftersträvas att den
civilrättsliga lagstiftningen blir så utformad atl den i möjligaste mån är
ägnad att försvåra uppkomslen av brottsligt eller eljesi oacceptabelt beleende
från medborgarnas sida. Della är särskilt angelägel när del gäller sådana
former av kriminalitet som är frekvent, av slor omfallning och som är särskilt
svår all uppdaga och beivra. Den ekonomiska brottslighet som sker medelst utnyttjande
av aktiebolagsformen lillhör otvivelaktigt detta område. Arbelsgruppens
målsättning att lagstiftningsvägen söka förebygga missbruk av aktiebolagsformen
framslår mot denna bakgrund som i hög grad angelägen. Uppgiflen är emellerlid
förenad med belydande avvägningsproblem med hänsyn lill atl den
associalionsrältsliga lagstiftningen i huvudsak bärs upp av helt andra syflen
än de iniressen arbetsgruppen bar alt tillvarata. Del gäller alltså alt noga
väga inlressel av alt vidta lagändringar som kan vara moliverade från brottsbekämpningssynpunkl
mot de av lagstiftaren utstakade rällsliga förutsättningarna för
omsällningslivet och den ekonomiska verksamhelen i stort. Denna avvägning
måsle ske med urskiljning och försikiighei och förulsäller en ingående analys
av de syflen som bär upp den ifrågavarande lagstiftningen. Enligt min mening
uppvisar den nu föreliggande promemorian brister i detta hänseende vad gäller
regelsystemet för skyddel av det bundna kapilalel. Detta bör dock inte
undanskymma del faktum atl ålskilliga av de i övrigt framlagda förslagen är
värdefulla, framförallt därigenom atl de ger ökade möjligheter atl upptäcka och
utreda ekonomisk brottslighet.

Överåklagaren i Stockholms åklagardistrikt: Det är
angelägel all myndigheterna i slörre utsträckning än vad hillills varil fallet
skall ha möjlighel att ingripa med preventiva älgärder för all förhindra
ekonomisk brottslighet. Den arbetsgrupp inom brottsförebyggande rådel som hafl
att pröva möjligheterna att lagstiftningsvägen förebygga missbruk av
aktiebolagsformen har i den akluella promemorian framfört några förslag till
ändringar, som torde kunna bidra till brottsbekämpningen. En del av förslagen
synes dock enligt min mening vara alltför försiktiga om man som mäl skall ha
att nedbringa antalet fall, där aktiebolagsformen utnyttjas för alt dölja
brottsliga Iransaklioner.

s. 321 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 321

Länsåklagaren i Malmöhus län: Den framlagda promemorian
får främst ses som ell resultat av pågående översyn av lagstiftning mot
organiserad och ekonomisk brottslighet. Att de föreslagna åtgärderna också kan
innebära etl skydd för borgenärer och aklieägare blir etl mera sekundärt
förhållande. Helt allmänt kan väl sägas all promemorians förslag utmärker sig
för en stränghet, som kanske är mindre vanlig i ekonomiska sammanhang.
Emellertid vill jag av egen erfarenhet som åklagare bekräfta att gällande
aktiebolagslagsliflning i nuläget ger elt orimligl stort utrymme för illojala
och kriminella förfaranden riklade mot annans egendom. Det markant ökade
antalet aktiebolagskonkurser med stora förlusler för det allmänna och för
enskilda fordrar snabba och resoluta ålgärder. Vad som är mycket aktuellt är ju
de s. k. fattigkonkurserna (70 procenl av samtliga företagskonkurser 1973), där
borgenärerna ofta med bitterhet kan konstalera att gäldenären efter ett
summariskt rältsförfarande stiger som fågel Fenix ur askan, färdig atl
fortsätta sin verksamhet inte minst med hjälp av statliga och kommunala
subventioner.

Man undrar
om inte tiden vore mogen att låta aktiekapitalet bli nägot mer än en dubiös
bokföringspost. Det förefaller mig inte orimligt all varje ny bolagsbildare
finge avsälla ell renl kontant belopp, motsvarande kanske en Iredjedel av det
avsedda totala aktiekapitalet, vilkel belopp sedan skulle innestå och förräntas
på särskild räkning hos statsverket så länge bolaget ägde bestånd. Vid bolagels
upplösning genom konkurs skulle beloppet tas i anspråk i första hand för
anordnande av en effektiv konkursförvaltning. Bolaget skulle med andra ord
självt sörja för att det finge en anständig begravning. Om bolagel upplösles
ulan förlusler för borgenärer skulle beloppel tillfalla aktieägarna. Delta
borde också bli ett incitament för innehavare av vilande bolag att låta dem
försvinna ur aktiebolagsregistret.

Under alla förhållanden är del av vikt att de redan
exislerande bolagens verksamhet regleras på ett mera betryggande sätl. De nu
föreslagna åtgärderna och lagändringarna kan alla anses välmotiverade ur
brottsbekämpningssynpunkl och i flertalet fall lorde elt genomförande av förslagen
inle medföra någon påtaglig olägenhel för de "sunda" förelagen.

Länsåklagaren för speciella mål: Del har länge framstått
som en pålaglig brisl att den jämförelsevis noggranna såväl formella som
maleriella kontroll som sker vid bolagsbildning inle effektivt följs upp under
bolagets fortsatta verksamhet. Särskilt den alllför långa reaklionstiden hos
registreringsmyndigheten i egenskap av kontrollorgan ger möjlighet till obehöriga
ulnyltjanden av bolagssitualionen under lång lid utan ålgärd frän samhället.
Det nu framlagda förslaget syftar bl. a. till att förbättra kontrollen. Hur
pass övergripande, effektivt och snabbt denna kontroll kan göras är emellertid
till stor del beroende på kontrollfunktionen hos patenlverkets bolagsbyrå.
Enligt förslaget pågår f, n. en översyn av bolagsbyrän. Del kan ifrågasättas om
inte det nu framlagda förslaget i berörda delar bör samordnas med denna
översyn för en fördjupad genomlysning av förslagel innan det blir föremål för
lagstiftning. Härvid kan exempelvis även undersökas möjligheterna alt få en
bättre kontroll över bolagets räkenskaper såsom uppgiftsskyldighet om var de
normalt förvaras.

Hovrätten äver Skåne och Blekinge: Enligt hovrättens
mening är arbetsgruppens förslag mycket försiktiga och del kan ifrågasättas om
de föreslagna ändringarna är tillräckligt långtgående för all mera märkbart
stävja missbruk av aktiebolagsformen. Hovrätten tillstyrker emellerlid
förslaget och erinrar om att ändringar i aktiebolagslagen bör göras med
beaktande av del nordiska lagstiflningssamarbetet.

21 Riksdagen 1979/80. I .saml. Nr 143. Bilagedel

s. 322 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 322

Rikspolisslyrelsen: BRÄs arbetsgrupp har liksom ell
flertal myndigheler och uiredare konstaterat, alt den ekonomiska brottsligheten
inom aktiebolagssfären är belydande och all kraftfulla ålgärder måsle vidlas i
fråga om lagstiftningen på områdel för alt stoppa den ökande kriminella
aktiviteten med utnyttjande av aktiebolagsformen. Rikspolisslyrelsen delar hell
denna uppfattning.

Det är därför beklagligt atl framlagda förslag är
förhållandevis begränsade och för allmänl hållna. Förslagen kommer enligt
styrelsens mening inle att få någon större genomslagskraft särskilt beiräffande
fåmansaktiebola-gen, där funktionerna som bolagsstämma, styrelse och
verkslällande direktör innehas av en och samma person. En sådan persons
möjlighet atl begå ekonomiska brott torde inte förhindras i någon nämnvärd
omfattning till följd av BRÅs förslag. Slyrelsen förutsätter därför au BRA
fortsätter lagstiftningsöversynen inom aktiebolagsomrädet, särskilt vad gäller
fåmansbolagen.

Bankinspektionen: I promemorian ges en bakgrund till
förslagen genom en redogörelse för ökningen av antalet akliebolag och missbruk
av aktiebolagsformen. När det gäller exemplen på missbruk av aktiebolagsformen
stämmer dessa väl med erfarenheter inspektionen har gjort inom sill tillsynsområde.
Inspektionen kan därför bekräfta behovet av ålgärder i den riktning som
föreslås i promemorian.

Stockholms fondbörs: Styrelsen ser det som angelägel atl
möjligheterna lill missbruk av aktiebolagsformen begränsas. Det är emellerlid
samtidigt angeläget att åtgärderna inte insattes så att seriösa förelag och
enskilda medborgare oförskyllt drabbas av olägenheter. Del finns risk att de
föreslagna åtgärderna i viss utsträckning kan få sådan konsekvens.

Det bör vidare framhållas all de påtalade
missförhållandena inte gäller för börsföretag och atl de flesla av förslagen
inle är tillämpbara på dem. Genom de inregistreringskonlrakl som numera finns
upprättade mellan Fondbörsen och de inregistrerade förelagen är flertalel av de
frågor rörande information om företagen m. m. som behandlas i promemorian
reglerade. Redan nu gäller i en rad avseenden slrängare regler för börsföretag
än för andra företag. Börsföretagen driver sin verksamhet under förhållanden
som medger långl gående insyn. Del förefaller ytterst osannolikt all de i
promemorian berörda missbruken skulle kunna förekomma. Förelag som ansöker om
registrering på börsen granskas av därtill utsedda revisorer och annan expertis
med avseende på förelagens ekonomiska ställning, utvecklingsmöjligheter och
status i övrigl innan de beviljas inträde.

I den mån regler av del föreslagna innehållel anses
nödvändiga för företag i allmänhel bör man överväga att ulforma dem med
undantagsmöjligheter så att i varje fall börsföretag undantas.

Riksrevisionsverket: Ar 1973 beslöls att lägsta tillåtna
akliekapilal skulle höjas från 5 till 50 kkr. Kravet på höjningen av
aktiekapitalet föranleddes bl.a, av att bolagsformen inle skulle användas för all
underlätta skatle-flyklsåtgärder. De förslag som nu lagts fram syftar lill alt
förhindra all aktiebolagsformen används i brottslig verksamhel. De ulgår i viss
mån från konstaterandet att de bolag som oftast används i sådan verksamhel är
fåmansbolag med lågl aktiekapital.

Riksrevisionsverkei (RRV) anser det angeläget att åtgärder
vidtas för att förhindra etl orättmätigl ulnylljande av aktiebolagsformen.
Bolag som bildats enligt äldre lag har fått anstånd lill ulgången av år 1981
att höja sill aktiekapital. RRV, som ulgår frän alt nämnda tidpunkt skall stå
fast. finner det föga Iroligl alt föreslagna åtgärder hinner genomföras eller i
varje fall få

s. 323 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 323

effekt lill nämnda tidpunkt. Delta innebär att del inle är
fämans- eller skrivbordsbolagen med lågl aktiekapital som kommer i blickpunkien
för föreslagna ålgärder. Om ett bolag skulle bildas i broUsliga syflen lorde
man för övrigl kunna ifrågasälla om bolaget över huvud tagel skulle reagera på
förefintliga kontrollsystem. Det blir sålunda närmast fråga om vilken effekl
föreslagna åtgärder får på övriga företag. RRV vill undersiryka all den
övervägande delen bolag självfallel är av seriös karaklär. Man kan emellertid
inle bortse från att från början seriösa företag eller funklionärer i sådana i
en pressad ekonomisk siluaiion kan frestas "glida" in i en verksamhet
som till slut blir brottslig.

I det följande behandlar RRV således förslagen med hänsyn
lill konsekvenserna för de förelag som finns kvar efter småbolagens
avveckling.

Riksskatteverket: Riksskatteverket (RSV) anser del
angelägel all de missbruk av akliebolagel som associationsform som för
närvarande förekommer i möjligaste mån förhindras eller försvåras genom ändrad
lagstiftning. Även om promemorian inle närmare berör vilka effekler de
lilllänkla lagändringarna kan förväntas få i praktiken, anser RSV att ändringar
i gällande lagsliftning bör göras i föreslagen riktning.

Kommerskollegium:
Kollegiet är positiv till flera av de framlagda förslagen vilka alla syflar
till all genom ändringar i akliebolagslagen och vissa närliggande författningar
försvära missbruk av aktiebolagsformen. Kollegiel är självfallel medvetet om
atl ett genomförande av förslagen också innebär nackdelar i form av elt visst
merarbete för förelagen. Vissa sådana olägenheter måste dock accepteras av dem
som använder sig av aktiebolagsformen om man genom associalionsrättslig
lagstiftning skall kunna förebygga missbruk av aktiebolagsformen.

Skånes
handelskammare: Handelskammaren vill inledningsvis framhålla sin positiva
inställning lill åtgärder som motverkar ekonomisk brottslighet i skydd av
aktiebolagsformen. Beträffande föreliggande utredning måsle dock konstateras,
att även om vissa av förslagen till ändringar i akliebolagslagen kan anses
välmoliverade från andra synpunkier lär de knappasl få någon effekt av
brottsförebyggande art. Dessulom kan vissa av ändringsförslagen få icke
eftersträvade negativa effekler för lojala och seriösa näringsidkare.

Handelskammaren
i Örebro och Västmanlands län: Även om det förhåller sig så, all aktiebolag i
viss utsträckning bildas eller förvärvas uteslutande i syfte alt tjäna såsom
täckmantel för ekonomisk brottslighet, har Kammaren en beslämd känsla av all
missförhållandena inte är av så utbredd eller allvarlig art, som arbelsgruppen
velal göra gällande. Föreslagna genomgripande principiella ändringar i
gällande aktiebolagslag kommer utan tvekan all hårt drabba även lojala
förelag. Anledning saknas enligt Kammarens mening all redan elt par år efler
den nya akliebolagslagens ikraftträdande den I januari 1977 riva upp
välmoliverade och sakligt grundade lagregler.

Härtill
kommer, all en avsevärd del av nu regisirerade aktiebolag med etl mindre
aktiekapital än 50000 kronor kommer att av olika anledningar avföras ur
aktiebolagsregistrel senasl med utgången av är 1981 saml all deras ägare vid
övergång lill annan företagsform kommer all bli personligen ansvariga för
dessa företags ekonomiska förpliktelser. Härigenom kommer riskerna för alt
aktiebolag användes för ekonomisk brottslighet alt elimineras i stor
utsträckning.

Slutligen vill Kammaren erinra om det av
konkurslagskommittén helt nyligen framlagda beiänkandei SOU 1979: 13 med
förslag till s. k. konkurs-

s. 324 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 324

karantän. Enligt Kammarens mening kommer en lagsliflning i
enlighel med delta förslag att skapa goda möjligheter att råda bot på
missförhållanden av i detta sammanhang aktuellt slag. Redan lagstiftningens
existens torde få en starki återhållande verkan vid planering av ekonomisk
broilslighei.

Statens industriverk: Industriverket har inget alt erinra
mol de förslag lill förstärkt skydd för aktiebolagets bundna kapital som
arbetsgruppen har ularbelal.

Länsstyrelsen i Stockholms län: Länsstyrelsen har i sitl
arbele med den årliga laxeringen och vid utförandet av taxerings-, skalle- och
avgifisrevi-sioner saml vid uppbörd av skaller och avgifter etl stort inlresse
av all flera av de föreslagna lagsliflningsålgärderna genomförs.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Länsstyrelsen
delar arbetsgruppens uppfattning atl aktiebolagsformen alltför läll kan
missbrukas. Det gäller framför allt bolag med en eller ett fätal aktieägare.
Missbruk inom större bolag med många ägare och en omfattande verksamhel lorde
vara mer sällsynl. Även om del övervägande anlalel akliebolag arbelar seriöst
och följer gällande lagbestämmelser är dock antalet fall, där missbruk sketl
eller kan misslänkas, så slort atl det är befogat med särskilda
lagstiftningsåtgärder i syfle atl försvåra missbruk och därigenom skydda
borgenärernas intressen.

Länsstyrelsen i Malmöhus län: Det är länsstyrelsens
uppfattning all även om flertalel akliebolag är seriösl arbetande företag som
lojall och efter bästa förmåga följer gällande lagbestämmelser, ärdet inte
ovanligt att aktiebolag användes för ekonomisk brottslighet. Del är då som
regel fråga om bolag vars akiier äges av enstaka personer. Mest effektiva
metoden atl förhindra missbruk av aktiebolagsformen skulle därför vara att
införa bestämmelser om alt anlalet aklieägare i ell bolag inte får understiga
ett visst anlal personer (exempelvis fem eller lio). Aktieägarna skulle i så
fall inle få lillhöra samma krets av personer som anges i 12 kap 7 § och en
aklieägare skulle inte få inneha mer än högsl en viss del av sammanlagda
anlalet aklier/rösler. Aktiebolagsformen skulle då endast komma att användas
av slora företag som vänder sig till en större personkrets för atl anskaffa
riskvilligt kapital. Enligt 1910 års aktiebolagslag var ell bolag skyldigi att
träda i likvidation om aktieägarnas antal kom att understiga fem personer.
Arbetsgruppen synes inle ha övervägl att införa någon liknande bestämmelse i
1975 års aktiebolagslag för atl förhindra missbruk av aktiebolagsformen.

LO: LO har sedan en läng tid lillbaka krävl alt hela den
associalionsrältsliga lagstiftningen i grunden bör omarbetas. Etl sådant
arbele kommer all kräva en avsevärd tid. I väntan på ett sådant arbele anser LO
det angelägel att aktiebolagslagen ges en sädan utformning atl problem av del
slag promemorian redovisar snarasl stävjas. LO tillslyrker därför arbelsgruppens
förslag.

TCO: Aktiebolagsformen har i alll ökad ulslräckning kommii
att användas för ekonomisk brottslighet genom alt ägaren kunnat undandra sig
personligt betalningsansvar. I syfte alt förebygga missbruk av aktiebolagsformen
har brollsförebyggande rådet lagt fram förslag som säkrar aktiebolagens egna
kapital och därigenom garanterar läckning för bolagels skulder.

De regler som föreslås kommer enligt TCOs mening all i hög
grad förhindra alt aktiebolaget forisällningsvis kan komma atl användas som
brottsligt instrument. Ändå menar TCO all det i vissa avseenden funnits skäl
att överväga ännu mer långtgående regleringar.

s. 325 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 325

Svenska bankföreningen: Bankerna är bl. a. såsom
krediigivare intresserade av all möjligheterna lill missbruk av
aktiebolagsformen säviu möjligi begränsas. Bankerna är därför i huvudsak
posiliva iill arbelsgruppens förslag. Bankerna har samtidigt ell intresse av
atl seriös företagsverksamhet inte försvåras eller omöjliggörs av alltför
stränga lagbeslämmelser.

Svenska handdskummai-Jörbundel: Svenska
handelskammarförbundel vill inledningsvis framhålla sin positiva inställning
lill åtgärder som mol-verkar ekonomisk brottslighet i skydd av
aktiebolagsformen. Beträffande föreliggande utredning mäste dock konstateras,
alt även om vissa av förslagen till ändringar i akliebolagslagen kan anses
välmoliverade frän andra synpunkter lär de knappasl få någon effekl av
brollsförebyggande arl. Dessutom kan vissa av ändringsförsiagen få icke eftersträvade
negaliva effekter för lojala och seriösa näringsidkare.

Svenska kommunförbundet: 1 anledning av remissen får
förbundels styrelse meddela atl styrelsen med ulgångspunkl från de iniressen
slyrelsen har alt företräda inte har någon anledning till erinran mol
innehållel i promemorian.

Stockholms kommun (= föredragande borgarrådet): Kommunens
re

missinstanser har bekräftat atl aktiebolagsformen ofta utnyttjas för olika

typer av ekonomisk brottslighet och atl omedelbara och effektiva älgärder

därför är synnerligen angelägna. 1 likhet med remissinstanserna vill jag

dock ifrågasätta om en utbyggnad av nuvarande regelsyslem är ändamåls

enligl för att förbättra situalionen. Myckel talar för all förbällrade kon

trollmöjligheter inom ramen för nuvarande bestämmelser skulle vara ell

effeklivare säll alt komma tillrätta med problemen.

Avslutningsvis villjag understryka del angelägna i atl
effektiva ålgärder vidtas mot den ekonomiska brottsligheten. Kommunen lämnar
redan sitl bidrag i denna del genom det nära samarbete med lokala
skatlemyndighelen som pågår sedan drygl ett år tillbaka. Detla arbete är
inriklal på atl motverka olika former av skalle- och bidragsfusk, undanhållande
av arbetsgivaravgifter m. m. Inom ramen för projektet behandlas missbruket av
aktiebolagsformen som ell delproblem.

Stockholms kommun (= kammarkonloret): Stockholms
kommunslyrelse har pä förslag av finansborgarrådet den 26 april 1978 beslutat
om en uiökad samverkan med lokala skatlemyndighelen i Stockholms fögderi (LSMS)
för all bidra till bälire uppbörds- och avgiftsförhållanden inom Stockholms
kommun. Enligt direktiven skall syftet med kommunens medverkan bl.a. vara alt
motverka grava och uppenbara fall av skattefusk, underlåtenhet alt erlägga
arbetsgivaravgift eller alt orätlmäliga fördelar uppnås i bidragsavseende genom
uppgivande av felaktiga eller vilseledande uppgifler. Den förkortade
projektbenämningen ÅSKLOK (åtgärder för ökal samarbele mellan kommunen och
lokala skatlemyndighelerna i Stockholms fögderi) har antagils för samarbelel.

Samstämda och väldokumenterade uppgifter om all
akiiebolagsformen ulnylljas för ekonomisk brottslighet föreligger från flera
häll. Atl stävja dylika manipulalioner framstår därtör som en myckel angelägen
uppgifl. Inom ramen för ÅSKLOK:s arbele har också dessa frågor ägnats särskild
uppmärksamhet. Utredningsarbelel har dock ej enbari begränsals lill alt omfalla
akliebolag. Avgörande har i slällei varil verksamhetens ekonomiska omfattning
oberoende av organisalionsform.

Orsakerna lill atl den ekonomiska brollslighelen genom
bl.a. ulnytljande av akiiebolagsformen blivil omfauande synes ulifrån de
erfarenheter som vunnits av samarbetet mellan kommunen och LSMS främsl beror på
nedanstående förhållanden:

s. 326 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 326

- ofullständig och brislfällig
regislerföring av företag,

-
straffsanktion
mol underlåtna registreringar saknas,

-
samverkan
mellan olika myndigheler har ej tillfullo ulnytljals,

-
befintliga
restriktioner för utnyttjande av datakonlroll och samköming av regisler,

-
belydande
skatteskulder - preliminärskalter, arbetsgivaravgifter och mervärdeskatl - har
beroende bl.a. på all arbetsgivarkonirollen getts läg prioritet, lillålils
ackumuleras före konkurs varvid slatens fordran måsl avskrivas,

-
olillräcklig
kontroll av i vilken ulslräckning förelag efterlever gällande bestämmelser t.
ex. beiräffande akliebolagslagen,

-
tröghet i
skaiteprocessen.

För all komma lillräila med ovannämnda förhållanden krävs
en kombinalion av ålgärder. Sä långt möjligt bör enligt kammarkontorets mening
eflerslrävas lösningar som ej automatiskt leder lill en ökad byråkratisering
eller belastning och ökade kostnader för seriösa företag. En skärpl lagsliflning
vars efterlevnad ej kan garanteras bör vidare undvikas.

Arbelsgruppen har med föreliggande förslag i första hand
aktualiserat

förändringar i akliebolagslagstiftningen syftande till främsl skydd för del

bundna kapitalet. Även om dessa var för sig framslår som välmoliverade

kan dock befaras att de endasl kommer få marginell belydelse när del

gäller atl stävja den ekonomiska brottsligheten så länge de brisier kontoret

ovan pekal på kvarslår.--

Det är oomstrilt alt aktiebolagsformen ofta utnyttjas för
ekonomisk brottslighet, icke minst uppbörds- och skattebrott. Omedelbara och
effektiva ålgärder för all förhindra och försvåra de möjligheter lill
ekonomiska manipulationer aktiebolagsformen erbjuder är därför synnerligen
angelägna. Enligt kammarkontorets uppfallning framslår en effekliv
regislerföring och inrättandet av ett basregister för juridiska personer, med
regislre-ringsskyldighei molsvarande den som i dagslägel finns för fysiska
personer, som det ur många synpunkier bästa sättet atl stävja missbruk av
aktiebolagsformen. Myndighelernas kontrollmöjligheter skulle därmed förbällras
markant. Kammarkontoret förordar därför att eli sådant arbete snarast påbörjas.

De förslag arbetsgruppen direkl förordal är främst en
utbyggnad av dagens regelsystem. Kammarkontoret anser dock att redan inom ramen
för nuvarande beslämmelser skulle en bättre ordning kunna erhållas om bara efterlevnaden
av lagsiiftningen kontrollerades.

Kontoret konstaterar vidare att arbetsgruppen inom flera
områden föreslagit en utvidgad och skärpt lagstiftning utan atl närmare
utveckla hur en sädan skall få avsedd effekt, hur den utvidgade myndighetstillsynen
i anslutning till delta skall anordnas och vilka resurser detta kräver. Viss
försiktighet måste därför tillrådas vid en uividgning av lagstiftningen om
fördelarna ej är hell uppenbara.

Stockholm.s kommun (= revisionskoniorel): Att aktiebolag
många gånger bildas och förvärvas i syfte atl tjäna som täckmantel för
brottslig verksamhet av skilda slag torde vara ovedersägligt. Allmänt känt är
att bolagsbildning ofta sker för att genom otillåtna transaktioner och andra
manipulationer undkomma skaller och allmänna avgifter, dvs. för all genomföra
skattebedrägerier.

Mol bakgrund härav samt kommunens uttalade målsättning atl
inom ramen för sina resurser bidraga till bekämpningen av den ekonomiska
brottsligheten finns det allmänl setl anledning att hälsa en skärpning av
lagstiftningen pä förevarande omräde med tillfredsställelse.

s. 327 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 327

Revisionskontorels egen erfarenhei av denna typ av
brottslighet är dock begränsad och hänför sig i alll väsentligl till den
verksamhet som bedrivs inom konlorels avdelning för bl. a. taxeringsrevision.
Avdelningen är dock i denna del av sin verksamhet huvudsakligen inriktad på de
slörre skat-leobjekten dvs. på börsnolerade och därmed jämställda förelag, där
de skattetekniska problemen är av helt annat slag, 1 någon mån har avdelningen
under årens lopp kommii i beröring med verksamhel, där inslag av brotlsligl
förfarande av del slag varom här är fråga, kunnal misslänkas. De erfarenheler,
som därvid gjorls, saml den allmänna kunskap om skallebedrägerier och deras utbredning,
som avdelningen besitter, lalar för angelägenheten all med lämpliga, effektiva
ålgärder komma tillrätta med förekommande avarter pä bolagsbildningens område.

Svenska sparbanksföreningen: Sparbanksföreningen ser det
som angelägel att möjlighelema till missbruk av aktiebolagsformen begränsas.
Del är emellertid samlidigt angelägel all åtgärderna inle insätts så, atl
seriösa förelag och enskilda medborgare oförskyllt drabbas av olägenheter. Det
finns risk all de föreslagna ålgärderna i viss utsträckning kan fä sådan
konsekvens. Åtgärder, som syflar lill att stävja skatteflykt och skattefusk,
bör vidare i första hand lösas genom skattelagstiftning och inle genom
ändringar i aktiebolagslagen.

Sveriges ackordscentral: Såsom gruppen framhåller visar erfarenhelerna
från den senaste tiden att akliebolag i ökande utsträckning används för
ekonomisk brottslighet. Självfallel är del en angelägen uppgift för samhället
atl så långt del är möjligt inom ramen för vår rättsordning vidta de ålgärder
som är ägnade att förebygga brottslighet av detta slag. Mol denna bakgrund är
det naturligt att undersöka vilken ändringar som bör göras i
akliebolagslagstiftningen för att detla syfte skall uppnås. Etl problem i detta
sammanhang är atl finna en lösning varigenom den ekonomiska brottsligheten
effektivt kan bekämpas samtidigt som de laglydiga aktiebolagens berättigade
krav på att få arbela utan för långt gående administrativa hinder blir
tillgodosett. En annan svårighet är uppenbarligen att kunna skapa regler som
verkligen avhåller ägare lill fåmansbolag, där styrelsen och aklieägarkretsen
är identisk, atl göra sig skyldig till ekonomisk brottslighet. Enligt
ackordscentralens mening innefattar gmppens förslag i storl sett en skälig
avvägning mellan de intressen som anmäler sig här.

Vid utformningen av sina förslag synes gruppen ha beaktat
huvudsakligen del allmännas intresse av att motverka den ekonomiska
brottsligheten för att bortfallet av skatter och allmänna avgifter skall bli så
litel som möjligt, men del är uppenbart atl ett genomförande av förslagen
skulle gynna också borgenärernas intresse av att inte drabbas av föriuster
genom sådan brottslighet.

Vid sin genomgäng av promemorian har ackordscentralen
funnit sig kunna godta alla förslag utom det som gäller återbetalning av lån.
lämnade före den 6 juni 1973.

Sveriges advokatsamfund: I promemorian uttalas, atl det är
"allmänt känt, atl aktiebolag ofta utnyttjas i den ekonomiska
brottsligheten". Avsikten med de ålgärder som föreslås i promemorian är,
att dessa skall medverka till atl nämnda ekonomiska brottslighet minskar.
Beträffande flera av förslagen gäller emellertid, all det inte har visats att
den reglering gällande rätl innebär skulle underiätta den ekonomiska
brottsligheten. Dessa förslag avser dessutom bestämmelser, som nyligen prövats
i samband med införandet av den nya aktiebolagslagen; för ändring i sådant
fall krävs enligt samfundets mening särskilt starka skäl.

s. 328 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 328

Sveriges aktiesparares rik.sförbund: Akliespararna
förelräder små och medelstora aklieägare i de börs- och fondhandlarenoterade
företagen. Mot bakgrund av alt rådets PM dels närmasl synes vara tillämpligt på
s. k. fåmansbolag och dels ingär i översynen av lagstiftningen mol den organiserade
och ekonomiska brottsligheten lorde icke huvuddelen av innehållel direkl beröra
Aktiespararnas inlresse- och kompetensområde. I några avseenden langerar
emellerlid problemställningarna de börsnoterade företagen.

Finansieringsföretagens förening: Finansbolagen har som
kreditgivare dels intresse av att missbruk stävjas dels atl seriös
företagsamhet ej försvåras. Föreningen motsätter sig självfallet inte
genomförandet av åtgärder som syftar till atl förhindra alt aktiebolag används
för ekonomisk brottslighet. Föreningen saknar emellertid möjligheter att la
ställning till om de förslag som ges i promemorian kommer att leda lill åsyftad
verkan. Detta enär de exempel på missbruk av aktiebolagsformen, som redovisas i
kapitel 5 i promemorian, är alltför fä för atl kunna uigöra elt underlag. Vidare
saknas uppgiflen betr. omfattningen av de missbruk som enligt ulredningen lär
förekomma.

Svenska företagares riksförbund: Förbundels utgångspunkt
vid besvarandet av remissen är denna: Aktiebolaget är den västliga världens
utan gensägelse mest framgångsrika verksamhetsform. I form av aktiebolag har
näringslivet sålunda även i Sverige förmått slå för en leknisk och ekonomisk
utveckling av en oerhörd belydelse för landel. En så effektiv verksamhetsform
skall ej utan mycket starka skäl hämmas genom restriktioner. Flertalet
aktiebolag, deras ledning och ägare driver sin verksamhet helt lagligt, kortekt
och seriöst. De kan ställa anspråk på atl de rättsliga förutsättningarna för
denna verksamhet i rimlig mån hålls stabila och alt en nödvändig samhällskontroll
ej kännetecknas av administrativt krångel. Det nu sagda gäller oaktat att det
finns enskilda personer som utnyttjar aktiebolagslagens beslämmelser på etl
sätt som inte varil åsyftat.

Den redogörelse som promemorian lämnar på sid. 35-40
finner Förbundel, lill en viss del, alllför suggestiv och, delvis, är
uttalandena inte relevanta eller tillräckligt relevanta för de ställda
förslagen. Några exempel följer nedan.

- "Det finns professionella bolagsbildare som står
till Ijänst med skrivbordsbolag eller vilande bolag till hugade spekulanter
ulan att bry sig om köparens avsikter med bolaget eller till och med med
vetskap om atl bolagsförvärvet ingår som led i l.ex. etl skallebedrägeri."
- Förbundels kommentar; Enskilda personer som vill bilda aktiebolag finner
snart att de inte kan hantera detta själva, eftersom akliebolagslagen är
komplicerad och kraven på precision och ulföriighet i de formella åtgärderna
stora. Dessutom har del under årlionden tagil alllför läng tid atl få fram en
bolagsregislrering hos Patenlverket, även om de formella kraven i en ansökan
varil fyllda. Det har därför varit särdeles praktiskt för de blivande
aklieägarna att vända sig till en bolagsbildningsfirma, eller en advokat, eller
en revisor, som kunnat tillhandahålla en rält gjord registrering omedelbart.
Detla är inte och har aldrig varit en otillåten service. Av elt dussintal
professionella bolagsbildningsfirmor har flera idag varit verksamma i
decennier. Dessa specialister, liksom advokater och revisorer i motsvarande
situation, har ej hafl anledning all ifrågasälla kundernas avsikter med
bolaget och har säkerligen heller aldrig medvetet medverkai till någon
brottslig verksamhel. Behovel av deras tjänster skulle ha varil betydligt
mindre om Palenlverkels bolagsbyrå

s. 329 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 329

skötts effektivare och om verkel tidigare än hell nyligen
effektiviserat sin service genom förhandsgranskning av ansökningshandlingar.

-
Det som benämns
"s. k. oäkta koncerner" är en hell tilläten och rimlig
verksamhetsform. Självfallet skall en näringsidkare ha rätl att driva l.ex.
fastighetsförvaltning genom ett aktiebolag och l.ex. handel med
byggnadsmaterial genom ell annal aktiebolag. Det vanligasle skälet för en sådan
uppläggning är att dålig resultatsutveckling i del ena förelaget inte skall dra
med sig svårigheler för del andra företaget. Ej heller är rättshandlingar
mellan sådana akliebolag otillåtna, eller har varit del.

-
Vinslbolagstransaklioner:
Man må ogilla s. k. vinslbolagstransaklioner och s. k. inlerna
aktieöverlåtelser hur mycket som helst - och otvivelaktigt har de använts för
ett nedbringande av skatlskyldighei på etl sätt som inte varit åsyftat - men
man kan inte komma ifrån alt sådana transaktioner under årtionden praktiserats
och att de var tillåtna fram till dess all de förbjöds genom lagsliftning under
1970-lalel. När nu sådana iransaktioner förbjudits, är väl förfarandena därmed
uttömda som motiv för vidare åtgärder.

-
1 promemorian
sägs t. ex. att antalet akliebolag som gåll i konkurs har sjudubblats under
perioden 1964-1974. Del sägs vidare att akliebolag som försattes i konkurs 1970
hade brisl i aktiekapitalet under hela 5 år dessförinnan. I sammanhanget talar
promemorian om att akliebolagen "tömts på sina tillgångar" och att de
försatts i "planerad konkurs". -Förbundet vill ingalunda förneka all
del finns företagare som tömmer sina bolag och sätter dem i planerad konkurs.
Men hopkopplingen med de åberopade statistiska talen ger en vilseledande bild,
enligt Förbundets mening. De stora talen kan säkerligen förklaras med, dels
all aktiebolagsformen fram till mitten på 60-lalel utnyttjats i allt stigande
utsträckning, dels av att företagens kostnader stigit avsevärt samiidigi som
konjunkturen inom näringslivel merendels varil svag under perioden 1964-74;
Samtidigt inträffade våldsamma strukturförändringar inom t. ex. handeln.

Förbundel bestrider självfallel ej de allvariiga följder
som kan vällas av brottslig verksamhet inom ramen för aktiebolagsformen.
Förbundet har samma intresse som de flesla andra samhällsgrupper av atl sådan
brottslighet stävjas. Slulsalsen som skall dras av della yttrande så långt, är
atl man skall iaktta försiktighet vid ingrepp som kan vålla skada för seriösa
yrkesutövare, ulan att på någol påtagligt sätt kunna påverka brottsligheten.
Så invecklad som bolags- och skattelagstiftningen är, kommer det knappast att
bli svårt atl missbruka den för brottsliga ändamål, även om promemorians
förslag till äventyrs skulle förverkligas fulll ut.

Sveriges grossislförbund: Vi släller oss myckel posiliva
till del arbele som i detla avseende bedrivs av Brottsförebyggande rådet.
Skälel härtill är icke minst atl grossistföretagen som regel har belydande
varufordringar i sina rörelser och all det därför är oundgängligen nödvändigt
all lagstiftningen i största möjliga utsträckning ulformas på ell sådant sätt
atl den förhindrar atl fordringarnas värde ävenlyras genom mindre seriösa näringsidkares
agerande. Vi vill i sammanhanget särskilt framhålla att det allmänna genom
olika lagstiftningsåtgärder - bl. a. bevissäkring och betalningssäkring saml
det s.k. ställföreträdaransvaret - i ökad utsträckning kunnal skydda sina
fordringar. Dessa ålgärder har i praktiken inneburit alt varufordringar och
andra kommersiella fordringar kommit i etl sämre läge.

Vi hälsar därför del nu framlagda förslagel med
lillfredsslällelse,

Sveriges industriförbund: Förbundet ställer sig
principiellt bakom beiv-

s. 330 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 330

randel av konsiaterai missbruk av aktiebolagsformen. Inte
minst vägledande för förbundet är kravet att i en marknadsekonomi måsle
konkurrens ske på lika villkor. Mindre nogräknade personers olillbörliga
ulnyltjanden av som i nu ifrågavarande fall, aktiebolag, medför otvivelaktigt
en snedvridning av konkurrensförutsättningarna och kan för den seriösa
företagsverksamheten innebära svåra ekonomiska påfrestningar.

Även om del sålunda är ell väsentligt inlresse atl olika
missbruksformer stävjas är det dock minst lika vikligl alt denna strävan inte
genom alltför stränga lagbeslämmelser leder till alt seriös företagsverksamhet
försväras eller omöjliggörs. I avvägningen mellan olika intressen förtjänar del
även alt framhållas att strävandena på del bolagsrättsliga området under de
senaste åren i myckel avsell en uppmjukning av de stela och hämmande reglerna i
1944 ärs aktiebolagslag. Förbundel kan inte uppfatta vissa av BRÅs förslag pä
annat sätt än som stridande mol de strävanden som nyss nämnls.

Sveriges redovisningskonsullers förhund: Som framgår av
vårt remisssvar avseende BRÅs promemoria (PM 1978:2) Revisors verksamhet, är
vår uppfattning alt den ekonomiska brottsliga verksamheten inte endast bedrives
i aktiebolagen utan även i andra förelagsformer. För att emellertid inte
åstadkomma skada och hinder i all den verksamhet som bedrives seriöst och som
dock utgör den dominerande delen av näringslivet, måste slor försiktighet dock
iakttagas vid ansträngningar alt motverka denna förekomst.

2 Likvidation

Riksåklagaren: Jag är inte övertygad om att intresset av
brottsbekämpning på förevarande område utöver bestämmelserna om kvalificerad
revision skulle kräva att likvidalionsbestämmelserna skärps på det sätt som
arbelsgruppen föreslagil. De genom 1975 års lagstiftning skedda uppmjukningarna
i likvidationsbestämmelserna motiverades bland annat med att ett alltför
strängt utformat regelsystem för likvidationsskyldigheten skulle kunna leda
till att även livsdugliga företag vid kapilalbrisl, l.ex. under perioder då
verksamhelen moderniseras eller läggs om, måste träda i likvidation. Dessa
motiv är fortfarande bärande ochjag kan inte finna alt arbetsgruppen förebragt
skäl av sådan tyngd att en ändring på denna punkt bör ske utan att
erfarenheterna från den nya lagstiftningen avvakias.

Överåklagaren i Stockholms åklagardistrikt: Enligt nu
gällande aktiebolagslag är aktiebolag skyldigt att träda i likvidation om
bolagets eget kapital har kommit alt understiga en Iredjedel av det
registrerade aktiekapitalet och del inle inom viss tid därefter visas all
täckning finns till hälften av aktiekapitalet. Arbetsgruppen föreslår inte någon
ändring i gällande bestämmelser såvitt avser tidsfristen och hänvisar därvid
till de skäl som anfördes vid införandet av gällande aktiebolagslag. Vid
tidsfristens bestämmande tog man då hänsyn till bl.a, nystartade förelags
svårigheter under uppbyggnadsperioden och atl en likvidation för sådana företag
skulle innebära onödig värdeförstörelse som gick ut över kapitalägarna och de
anställda i företagen. Mot dessa argument kan ställas förhällandet, att elt
stort antal bolag fortsätter en förluslbringande verksamhet med utnyttjande av
eller i strid mol likvidationsbestämmelserna och att det i samband härmed torde
förekomma skattebrott och gäldenärsbrotl m. m. Det är här

s. 331 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 143 331

fråga om en inlresseavvägning mellan atl inle stjälpa
förelag som drivs enligi ärliga normer och all förhindra all alltför milda
beslämmelser ulnylljas för brottsliga ändamål. Enligt min uppfallning finns nu
- då man driver den politiken att i allt större ulslräckning bekämpa ekonomiska
brott i vårl samhälle - slarka skäl all inskränka gällande lidsfrist. En
inskränkning ter sig också möjlig om man gör jämförelser med de korla
tidsfrister som gällde i 1910 års oeh 1944 ärs aktiebolagslagar. För alt
undvika all de förelag som drivs ulan brollsliga avsikler hamnar i svårigheler
skulle man kunna länka sig ell dispensförfarande, där dispensfrågan kunde
avgöras vid allmän domstol.

Förslaget om införande i lagen av en ny paragraf, 13 kap.
2 a§, med innebörd atl likvidalionsförfarandel skall påbörjas redan då
bolagsslämman för andra räkenskapsåret i följd fastställer en balansräkning
som ulvisar att bolagets eget kapital understiger tvä iredjedelar av
regisirerade aktiekapitalet, synes väl motiverat. Av lagtexten bör dock klarare
framgå i vilket skede beräkningen skall ske med lillämpning av
likvidalionsbalansräkning.

Överåklagaren i Göleborgs åklagardistrikt: Arbetsgruppens
förslag tillstyrks. Jag vill särskilt framhålla värdet av all laglexlen ånyo
uiiryckligen anger att slyrelsen har plikt atl agera när helst anledning förekommer
lill antagande all det bundna egna kapilalel i bolagel understiger en iredjedel
av det registrerade kapitalel.

Överåklagaren i Malmös åklagardistrikt: Förslaget om en
ökad likvidationsskyldighel är välgrundat och tillstyrkes.

Länsåklagarmyndigheten i Malmöhus län: Skärpningen av
likvidationsreglerna mäste kombineras med en mera iniensiv och sakkunnig
tillsyn av bolagens ekonomiska förhållanden för att leda till resullal. Här
faller ansvarei närmast pade lokala revisorerna. En möjlighet vore väl att
också anordna en central inspektion, där verklig experlis kunde anlitas för
exempelvis stickprovsgranskningar, kanske i samverkan med skallemyndigheterna
i orten. Patentverkets bolagsbyrå har en viss formell lillsyn men denna har i
varje fall hittills varit i det närmasle betydelselös när det gällt atl
förhindra ekonomisk brottslighet.

Länsåklagaren i Älvsborgs län: De föreslagna ändringarna i
13 kap. 2§ saml den föreslagna nya 13 kap. 2 a§ tillstyrks på de skäl
arbetsgruppen anför, sid. 52 ff.

Länsåklagaren för speciella mål: Föreslagna regler om
likvidalion och full täckning av aktiekapital torde med hänsyn lill
brottslighetens beskaffenhet vara av ringa praktisk betydelse.

Hovrätten över Skåne och Blekinge: De föreslagna reglerna
bör leda till atl akliebolag ej under så läng tid som för närvarande kan driva
verksamhel för att vid upplösning sakna tillgångar till skada för bland andra
borgenärer. Vilka samhällsekonomiska konsekvenser i övrigl en lidigare upplösning
av rörelsedrivande och kanske utvecklingsbara aktiebolag kan få undandrar sig
hovrättens bedömande.

Stockholms tingsrätt: Enligt förslagel skall bolag som
förlorat mer än två tredjedelar av sill aktiekapital för all likvidalion skall
undgås lill den ordinarie bolagsslämman under nästföljande räkenskapsår ha full
läckning för bristen och inte, som enligt gällande regler, täckning lill
hälften. 1975 års aktiebolagslag innebar vissa lättnader i dessa hänseenden och
motiven härför är ingående redovisade i lagens förarbeten. Tingsrätten anser inte
atl arbetsgruppen anförl tillräckliga skäl för en återgång till krav på full
täckning av aktiekapitalet. Däremot finner tingsrätten alt den i 13 kap. 2 aS

s. 332 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 332

försia meningen akliebolagslagen föreslagna ändringen är
värd alt övervägas.

Tingsrällen vill lill frågan om likvidation anföra även
följande. Enligt tingsrättens erfarenhet är det vanligl förekommande att del
vid bolagskonkurser visar sig alt aktiekapitalet är hell förbrukat och atl
bolagel långl tidigare borl träda i likvidalion. Gällande likvidalionsregler
åsidosalls och vad som bör undersökas är, enligt tingsrättens mening, hur man
skall uppnå en bättre efterlevnad av dessa regler.

En försia föruisättning för all ett bolag skall kunna
konslalera om likvidalionsplikt föreligger eller ej är atl bolagel har en
ordnad och akluell bokföring. Aktiebolagslagen innehåller bestämmelser som
möjliggör kontroll av alt denna förutsättning föreligger. Årsredovisning och
revisionsberättelse skall årligen inges till PRV, som vid underlåtenhet kan
förelägga förelrädare för bolagel all fullgöra den skyldigheten. Underlåtenhet
alt inge årsredovisning för något av de senasle två åren utgör likvidationsgrund.
Redan när eu bolag försummar all inge redovisningshandlingar för det första av
dessa år kan del finnas skäl befara alt bolagels räkenskaper ej befinner sig i
god ordning. Orsaken härtill är ofta slarv eller okunnighet. Brislfällig
bokföring kan emellerlid också syfta till atl dölja verksamhetens gång och
resultat och vid en senare uppkommen misstanke om brott hindra utredning härom.
Detla synes ofta vara förklaringen lill all de - inte ovanliga - anmälningarna
om misstanke om broll lill åklagare som görs av konkursförvaltare så gott som
aldrig leder lill ålal. Det måste anses vara ett rimligl krav alt den som
önskar driva rörelse i form av akliebolag med dess frihet från personligt
betalningsansvar skall iaktta för den verksamhetsformen uppställda regler. Det
finns därför enligt tingsrättens mening anledning överväga att låta redan underlätenhet
att för etl år inge föreskrivna redovisningshandlingar uigöra grund för
likvidalion.

Rikspolisslyrelsen: Det har visal sig att den
liberalisering som 1975 års aktiebolagslag inneburit beiräffande
likvidationspliklen och ålerfyllnads-kravel inle har slagit väl ul. Styrelsen
lillslyrker därför i stort framlagda förslag.

Den förhållandevis långa fristen innan likvidalionsplikt
inlräder har kommii all ulnylljas för olagliga iransaktioner (ekonomisk
brottslighet). Styrelsen kan därför inle dela BRÅ-gruppens uppfattning vad
avser tidsfristen för täckande av bristande aktiekapital. Tidsfristen får inte
göras beroende av bolagels ordinarie stämma, utan en bestämd lidsrymd bör anges
i akliebolagslagen, förslagsvis högsl sex månader frän det bristen i aktiekapitalet
upptäckts. Möjlighel bör finnas att i särskilda fall förlänga tidsfristen.
Detta bör dock ske genom atl myndighel prövar en ansökan om dispens från
bolagsstämman. Genom etl sädanl förfarande möjliggörs en kontroll lill
förhindrande av skada för borgenär (oflasl staten) genom årslånga kriminella
förfaranden med likvidalionsbara akliebolag. Lämplig dispens/konlrollmyndighet
är kronofogdemyndigheterna med hänsyn till de funktioner dessa har dels som
borgenär i allmänna mål. dels i konkurssammanhang. Därigenom möjliggörs även
en koppling lill den föreslagna tillsynsverksamheten i fråga om näringsförbud
som kan bli akluell för kronofogdemyndigheterna.

Bankinspektionen: Promemorian lar först upp förslag lill
skärpning av reglerna om likvidalion. Den försvagning av borgenärsskyddel som
ägde rum genom 1975 års liberalisering rättställes genom kravet pä full
täckning och en uttrycklig skyldighel för slyrelsen all agera ofördröjligen.
Arbelsgruppen har även övervägl alt föreslå sänkning av kvoldelen förlorat

s. 333 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 333

kapital från tvä Iredjedelar till hälflen men stannal för
tvä iredjedelar. Inspeklionen vill ifrågasälla om inte en sänkning av kvoldelen
till hälflen kunde vara motiverad för all effektivare hindra missbruk av
aktiebolagsformen. Den föreslagna inskränkningen i bolags möjlighel all driva
verksamhelen vidare under längre tid när aktiekapitalet understiger två tredjedelar
av del registrerade aktiekapitalet släller sig inspeklionen hell bakom.

Stockholms
fondbörs: Slyrelsen anser atl nu gällande likvidalionsregler utgör en rimlig
avvägning mellan de olika intressen som skall beaktas innan ett företag
försattes i likvidation - fordringsägares, anställdas, aklieägares, samhällels
m. ft. Del vore olyckligt om förelag i onödan försattes i likvidation. Denna
synpunkt gäller givetvis oavsett företagels storiek men olyckan skulle få
ytterligare en samhällsekonomisk dimension om den drabbade så slora förelag som
börsföretag i regel är. Under de senaste åren har etl antal börsföretag drabbats
av svåra förlusler som letl till finansiella krissituationer. Med nu gällande
lagregler har företagen hafl tid pä sig alt genomföra finansiella
saneringsoperationer. Därför har inget börsföretag varit likvidalionsplikiigt
vid någol bokslutstillfälle. Om de föreslagna reglerna gälll är del emellertid
sannolikt atl sä varil fallel för några stora börsföretag.

Den större
elaslicilet som nuvarande regler innebär jämfört med de föreslagna förefaller
vara behövlig med tanke på alt omfattande förändringar i företagens
finansiella struktur kommer att äga rum även i framtiden. För börsförelagens
del är det ingen risk alt gällande likvidalionsregler åsidosattes. Förbättrad
kontroll av de företag där missbruk konstaterats eller med fog kan misstänkas
förefaller vara en lämpligare åtgärd. Förslagel avstyrkes.

Riksrevisionsverkei: RRV har inget att erinra mol all det
i lagen uttryckligen föreskrivs atl det åligger styrelsen all ofördröjligen
upprätta balansräkning närhelst anledning föreligger atl anta att bolagets
egel kapital understiger en tredjedel av del registrerade aktiekapitalet.

Arbelsgruppen
föreslår bl.a. också en återgång till kravel i 1944 års aktiebolagslag på full
täckning av bristen sedan aktiekapitalet gått förlorat med två tredjedelar. RRV
anser atl det inte tillräckligt har visats att en sådan ändring är befogad.

Riksskatteverket:
Arbetsgruppen föreslår i promemorian skärpta regler i nuvarande aktiebolagslag
för att förhindra att ell akliebolag fortsätter sin verksamhet, när
aktiekapitalet gått förlorat till viss del. Förslaget alt ell akliebolag som
vid bolagsslämman ena årel hafl elt egel kapital som understiger 1/3 av det
registrerade, men fortsätter verksamheten, måste redovisa en balansräkning
nästkommande är som ulvisar full täckning av del registrerade aktiekapitalet,
verkar ändamålsenligl. Del kan emellerlid ifrågasättas om aktiebolagslagens
likvidationsregler över huvud taget säkerställer borgenärerna i de bolag där
aktiekapitalet ännu inte höjts lill 50000 kr, vilkel i och för sig inle utgör
något stort riskkapital. Risken med skärpta likvidalionsregler är att de kommer
att följas lojalt endast av seriösl arbetande bolag för vilka någon skärpning
ej är erforderiig, medan de föreslagna reglerna på olika säll kringgås av eller
- på grund av bristande sanktioner - kommer att sakna verkan gentemot de bolag
för vilka reglerna egentligen är avsedda.

Tillgänglig statistik visar all av de för närvarande
120000 regisirerade akliebolagen flertalet har elt aktiekapital understigande
50000 kr. Som arbetsgruppen själv konstaterat går avvecklingen av småbolagen
långsamt. Risken för missbruk av aktiebolagsformen är störst i fåmansbolag med
lågt aktiekapital.

s. 334 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 334

För elt akliebolag med lågt aktiekapital, upp till 50000
kr, är det uppenbarligen meningslösl med föreskrifl om likvidalionspliki när
viss del av akliekapitalet gått förlorat. Skall sådana bolag ivingas lill
likvidalion behövs mera effektiva bestämmelser om personligt betalningsansvar
för styrelseledamöter m.fl. En skärpning av dessa beslämmelser lorde också
bälire kunna framtvinga likvidation hos större bolag.

De nuvarande bestämmelserna om personligt betalningsansvar
för styrelseledamöter m.fl. är i praktiken tämligen oanvändbara. Anledningen
härtill är främsl svårigheterna att visa likvidalionsiidpunkten. För de i
brollssammanhang vanliga fallen med förkommen bokföring (genom stöld, brand
etc.) är sådan bevisning erfarenhetsmässigt myckel svår. Även om bokföringen
inle har förkommit är det givetvis svårl att i efterhand exakl fastslå vid
vilken tidpunkt aktiekapitalet nedgått med 2/3.

Ertärenhelen visar också alt slyrelsen inle sällan
underlälil all ansöka om ivångslikvidalion när sådan ansökan bort göras.
Borgenärer torde inle heller lillmäla nu gällande bestämmelser någon slörre
belydelse, ulan kreditgivarna arbetar i stället i prakliken med komplelterande
säkerheter, främsl förbindelser med personlig borgen från styrelseledamöterna.
För siaten som skalleborgenär finns vissa beslämmelser om all den som förelräder
arbelsgivare, vilken är juridisk person, jämle arbelsgivaren kan göras
belalningsansvarig. Bestämmelser av sådant innehåll finns i fråga om källskatl
(77 a § uppbördslagen), om mervärdeskatt (48 a § mervärdeskattelagen) och i
fråga om vissa konsumlionsskatter (27 a § förfarandelagen). Utredningen om
säkerhetsåtgärder m. m. i skaiteprocessen (Fi 1973: 1) har nyligen fått
tilläggsdirekliv (Dir 1978: 60) rörande bl. a. ifrågasatt utsträckt solidariskt
belalningsansvar för skaller.

Myckel lalar för atl en djupare och bredare översyn är
önskvärd beträffande ändringar av bestämmelserna om tvångslikvidalion än den
arbelsgruppen verkställt.

RSV molsäller sig dock ej atl föreslagna
lagstiftningsåtgärder genomförs, men all ytterligare kompletteringar görs i
lagförslaget. Del är lämpligt all lagsliftningsändringarna uppskjuts för
yllerligare ulredning av l.ex. möjlighelen lill en skärpning av del personliga
betalningsansvaret och etl särskilt regelsystem i aktiebolagslagen (ABL) för s.
k. fåmansbolag, eflersom del är dessa som ulnylljas i illojalt syfle. En
ordning med olika beslämmelser alltefter bolagels slorlek är i princip ingen
nyhet för ABL (jämför 10 kap. 3 §).

Arbelsgruppen har inte föreslagil någon ändring av
bestämmelserna om förfarandet vid likvidation. Dessa innebär för närvarande
bl.a. atl om bolag i likvidation inte har tillgångar som täcker
likvidationskostnaderna, skall rätten på likvidatorernas anmälan förklara atl
likvidationen skall nedläggas och bolagel anses upplöst (13 kap. 15 § 3 slyckel
ABL). Antalet nedlagda likvidationer är visserligen relativt begränsat ännu så
länge medan de avslutade är betydligt flera. Huruvida det döljer sig
brottslighet bakom de avslutade och de nedlagda likvidationerna har inle
närmare undersökts. Så kan emellertid myckel väl vara fallel (jämför molion
1978/ 79:1765).

För den som vill ägna sig åt missbruk av aktiebolagsformen
är sålunda en likvidalion alt föredra framför en falligkonkurs. Om
bestämmelserna angående mindre konkurs ändras i enlighet med framlagt förslag
(prop. 1978/79:105), kan del bli ännu mera frestande att avveckla ell bolag
genom likvidalion än genom konkurs. Anlalel likvidationer kan därvid komma atl
öka.

s. 335 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 335

Bestämmelserna om förfarandel vid likvidalion bör ses över
i förevarande sammanhang. Översynen bör sikta till atl borgenärerna och del
allmänna i önskvärd omfattning kan fä insyn i likvidationsförfarandet. Det är
sålunda inte tillräckligt att borgenär har möjlighet alt fä även ell bolag i
likvidalion försall i konkurs. En möjlighel kan kanske vara att bouppteckning
och redovisning av likvidation skall avges till den lillsynsmyndighel som
enligi nyssnämnda förslag skall tillskapas för konkurser.

Om bestämmelserna om likvidation ändras för akliebolagen
bör evenluella följdändringar göras i fråga om handelsbolag, bankaktiebolag
och

ekonomiska
föreningar m, fl.-

Med ordel "godkännes" i 13 kap. 2 § första
stycket ABL markeras enligt arbetsgruppen (s. 66) all det inle är fråga om en
balansräkning per ifrågavarande bokslutsdag utan en balansräkning som avser det
aktuella läget på stämmodagen. Della bör uttryckas klarare i lagtexten.

Vidare bör i lagtexten införas att ansökan om bolags
försättande i likvidation, när skäl föreligger, bör ske ofördröjligen.

Laglexlen bör därför enligt RSVs mening få följande
lydelse (13 kap. 2 § första slyckel, iredje och fjärde punkterna ABL).

Godkännes
ej pä ordinarie bolagsstämma under nästföljande räkenskapsår balansräkning som
utvisar att full täckning på slämmodagen finns för del regisirerade akliekapitalet,
skall styrelsen eller revisor, om ej bolagsstämman beslular atl bolagel skall
träda i likvidalion, hos rätten ofördröjligen ansöka att bolaget försättes i
likvidation. Sådan skyldighet har också den som före bolagsstämman men efter
räkenskapsårets utgång lämnat uppdragel som bolagets revisor. Ansökan kan även
göras av styrelseledamot, verkställande direktör eller aktieägare. Effekten av
den regel RSV föreslår kan dock diskuteras. Bolagsstämman hålls först under
nästföljande räkenskapsår och oftast nära sexmånadersfristens utgång. Eftersom
bolagets ekonomiska ställning på bolagsstämmodagen blir avgörande vid
evenluell likvidation kan en ur aktieägarnas synpunkt ej önskvärd likvidalion
undvikas genom en tillfällig ansamling av kapital i bolagel. Om aktieägarna -
l.ex. i fåmansbolag - under liden från balansdagen och fram till bolagsstämman
(ca 6 månader) inte lar ul lön ur bolaget, kan den ekonomiska ställningen
förstärkas avsevärt, förutsaii att bolagel har någon verksamhel. Detta
förutsätter dock all aktieägarnas ekonomi kan tillgodoses, kanske genom
lillfälliga krediler. 1 mindre bolag torde ganska lätt tvångslikvidation kunna
undvikas genom ett sådant förfarande.

Kommerskollegium:
Del är uppenbart att de nuvarande likvidationsreglerna ger ett myckel
bristfälligt skydd för aktiebolagets borgenärer. Kollegiet har i och för sig
inget alt erinra mot en återgång till den ordning som gällde till ulgången av
år 1976. Detta skulle dock endast marginellt förbättra borgenärsskyddet.
Svagheterna i nuvarande ordning är inle begränsade till frågan om vid vilken
kvot likvidationspliklen skall inträda utan sträcker sig över ett belydligl
vidare fält. Del mäste anses mycket otillfredsställande all del i
aktiebolagslagen bl.a. genom likvidalionsbestämmelserna inbyggda
borgenärsskyddet är så svagt som för närvarande är fallet. Enligt kollegiets
mening bör frågan tas upp lill en samlad bedömning i hela dess vidd.

Skånes handelskammare: Förslaget att styrelsen
ofördröjligen skall upprätta likvidationsbalansräkning när helst anledning
förekommer lill antagande atl bolagel föriorat mer än två tredjedelar av sitt
aktiekapital har fått en svävande ulformning och kan därför knappast förmodas
få annat än en

s. 336 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 336

marginell effekl på otillbörliga förfaranden. Frågan i vad
mån del bundna kapitalet har täckning i tillgångar är för övrigt till slor del
en värderings-och därmed en bedömningsfråga. Erfarenheten inle minst från de
senare årens kriser i vissa branscher visar betydelsen av della förhållande i
prakliken. 1 sammanhanget aktualiseras ocksä samhällets önskan att med hänsyn
lill sysselsältningen ha tid för att bedöma frågan om en eventuell
rekonslruklion. Det sagda ger vid handen atl en beslämmelse som den föreslagna,
i praktiken sannolikt i första hand skulle drabba seriösa företag, som råkar i
kris och samtidigt molverka fömtsättningarna för en rekonstruktion. All
upptäcka nedgången i bolagets eget kapital under löpande räkenskapsår
förutsätter en god bokföringsorganisalion och släller ökade krav på bolagens
arbetsinsats i denna sak, en arbetsinsats som ett bolag i tillfälliga
ekonomiska svårigheter kan använda lill annal än alt kontrollera egel kapital
och eventuellt upprätta likvidationsbalansräkning. Förslagel att aktiebolag
inte får driva verksamhet under längre lid utan atl ha två tredjedelar av
aktiekapitalet täckt kan vidare komma att innebära stora svårigheler för mindre
företag i tillfälligl ekonomiskl trångmål och för nystartade bolag med stora
initialkostnader under uppbyggnadsperioden. Kravet att på tämligen kort lid
täcka bristen i aktiekapitalet kan för mänga bolag le sig myckel svårt och
ibland omöjligt. Den tvångslikvidalion som i dessa fall blir en följd av en
oförmåga att täcka bristen medför kapitalförstöring och negativa effekler för
sysselsätlningen.

Handelskammaren anser att man bör ha en inte alltför
begränsad skyldighet att träda i likvidation vid förbrukning av del av
aktiekapitalet. Frågan bör dock tagas upp lill prövning i samband med en
översyn av aktiebolagslagen som har andra syften än de rent brottsförebyggande
t. ex. i samband med överväganden om en ny bolagsform för den mindre företagsamheten.

Handelskammaren för Örebro och Väslmanlands län:
Beiräffande förslaget lill ändring av reglerna om likvidalion och om läckning
för förlorat aktiekapital, är Handelskammaren av den bestämda uppfattningen,
all tillräckliga erfarenheler saknas för att nu återgå lill lidigare gällande
lagsliftning. Kammaren ansluter sig helt lill innehållet i den reservalion som
avgivils av Winberg. Förslaget avsiyrks.

Palenl- och registreringsverket: Som skäl för skärpning av
nuvarande likvidationsregler har arbelsgruppen anfört bland annat all merparten
av samtliga företagskonkurser utgörs av s, k. fattigkonkurser och atl dessa i
många fall innefatlar gäldenärsbroltslighel. Detla innebär enligt arbetsgruppens
mening att nu gällande likvidationsregler ej efterlevs. Patenlverket har ej
möjlighet att bedöma omfattningen av den ekonomiska brottsligheten. Även om
denna typ av brottslighet ökal under senare år anser patentverket att detta ej
utgör tillräckligt skäl för en så vittgående åtgärd som att införa krav på full
täckning för aktiekapitalet sedan detta gått föriorai till två iredjedelar. Det
kan nämligen befaras all en sådan åtgärd medför atl livsdugliga företag, som
under en konjunkturnedgång haft stora förluster, ej lillräckligt snabbt hinner
skaffa full täckning för akliekapitalet, utan tvingas i likvidation. Delta kan
i sin tur påverka sysselsättningsläget ogynnsamt. Palentverket avstyrker därför
detta förslag.

Arbetsgruppen föreslär vidare atl en ny regel införs i
aktiebolagslagen, som stadgar likvidationsplikt för bolag, vilka under tvä år i
rad haft egel kapital understigande två tredjedelar av det registrerade
aktiekapitalet, såvida ej full täckning för aktiekapitalet finns under
nästföljande år. Palentverket delar arbelsgruppens uppfattning atl del är
otillfredsställande

s. 337 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 337

alt varaktigt driva aktiebolag, som har läckning för
endasl obetydligt mer än en tredjedel av det regisirerade aktiekapitalet. Den
konstruktion som arbelsgruppen förordal förefaller emellerlid ej lämplig
eftersom den, pä samma sätt som den föreslagna ändringen av 13 kap. 2 S I st.
akliebolagslagen, kan leda till alt livskraftiga bolag drabbas av
likvidationsskyldighel på grund av tillfälliga ekonomiska svårigheler. Denna
synpunki hindrar inle en närmare undersökning av möjligheterna alt finna en
reglering, som bälire än den nuvarande lillgodoser intresset av alt bolag har
täckning för åtminstone hälflen av aktiekapitalet.

Länsstyrelsen i Siockholms län: Förslagen avses förhindra
all akliebolag en längre tid drivs vidare utan full läckning av aktiekapitalet
och all auktoriserad eller godkänd revisor mäste anlitas då full läckning inle
finns. Förslagel synes väl motiverat men torde inle lösa problemet med de
mindre nogräknade förelag, som inom loppet av eii räkenskapsår (avsiki-ligl)
försätts i konkurs med slora skulder lill stålen. Del är dessulom tveksamt
huruvida, ulan en granskning liknande den årliga taxeringen, de föreslagna
reglernas efterlevnad kan kontrolleras av exempelvis kronofogdemyndighet, då
utkrävande av personligt ansvar blir aktuell för bolagets "insolventa
period".

Länsstyrelsen i Göleborgs och Bohus län: För egen del
finner länsstyrelsen, att de föreslagna ändringarna i akliebolagslagens
bestämmelser om likvidation och täckning av förlorat aktiekapital är angelägna.
Länsstyrelsen tillstyrker således arbelsgruppens förslag.

Länsstyrelsen vill i detla sammanhang någol beröra frågan
om aklieägar-lillskott. I fåmansbolag är det förhållandevis vanligt atl brisier
i del egna kapitalel läcks genom aklieägarlillskotl. Del är regel att
tillskollel förenas med återbelalningsskyldighet när bolagets resullal medger
delta. Ålerbelalningsskyldigheten redovisas i allmänhet bland
ansvarsförbindelserna. Genom den villkorliga äterbetalningsskyldigheten får
tillskottet mera karaklär av län. Del synes angeläget, all frågorna om villkor
och redovisning av aktieägarlillskott regleras i lagstiftningen.

Länsstyrelsen I Malmöhus län: Länsstyrelsen bilräder
förslagen. Frågan om aktieägartillskotlens ställning har inte reglerats i vare
sig skatlelagsliftningen eller civillagsliftningen (jfr SOU 1977:86 sid. 293).
Etl aklieägarlillskotl får inle framslå såsom ell lån (jfr SOU 1964:29 sid.
84). Del är fråga om ett lån, även om villkoren i fräga om återbetalning är
sådana, all möjlighelen lill återbetalning ter sig mer eller mindre osannolik
och skulden endasl redovisas inom linjen bland ansvarsförbindelserna. Enligt
länsstyrelsens erfarenhet förekommer villkorliga aktieägarlillskott oftare hos
fåmansbolagen än ovillkorliga lillskotl. Villkorliga tillskotl brukar lämnas
med krav pä atl tillskjutna medel skall belalas lillbaka till aklieägaren om
och när bolagets resullal medger ålerbelalning. All ovillkorliga
aklieägar-lillskoll skall medräknas såsom tillgång vid bedömning huruvida full
läckning för del regisirerade aktiekapitalet föreligger är klarl. Däremoi kan
Ivekan råda hur elt villkorligt aklieägarlillskotl med återbelalningsskyldighet
redovisat endast inom linjen skall beaktas i della sammanhang.

Vid bolags bildande och vid nyemission skall intyg företes
från bank om all aktiekapitalet är insatt pä bankräkning och/eller intyg från
kvalificerad revisor atl apportegendom tillförls bolaget. Del synes lämpligt,
alt en liknande bestämmelse införes i aktiebolagslagen beträffande
aktieägarlillskott. Härigenom skulle kunna skapas garantier för att bolaget
tillföres erforderliga medel för alt undgå likvidationslvång.

Med nu gällapde regler kan bolag under en följd av år
drivas med etl 22
Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 143. Bilaf.'cdcl

s. 338 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 338

aktiekapital som saknar full läckning. Likvidationspliklen
inträder först när 2/3 av aktiekapitalet gått förlorat. Liksom arbetsgruppen
anser länsstyrelsen del vara olillfredsslällande atl etl bolag med
minimikapitalet 50 000 kr kan låta täckningen av aktiekapitalet sjunka till
16666 kr och därefter fortsätta atl driva verksamhel för all framtid med endasl
denna bråkdel av aktiekapitalet i behåll.

FAR: En ändring bör begränsas till de regler i försia
stycket av 13 kap.

2 §, som är avsedda att tydligare inskriva kraven på likvidalionsbalans

räkning och påskynda dess upprättande. Övriga ändringsförslag av

styrks,------

Förslaget att full täckning skall uppnås för det
registrerade aktiekapitalet har tillkommit med tanke på bolag med lägsta
tillåtna aktiekapital, i framtiden 50000 kr, dvs bolag som ej kan nedsätta
aktiekapitalet. Nyheten i 1975 års lag, innebärande att bolag kan fortsätta med
halva aktiekapitalet intakt, har ju för större bolag, deras kreditorer och
anslällda visal sig fördelaktig genom att göra många eljest erforderliga
aktiekapitalnedsättningar överflödiga. Vill man skapa en regel som skall förhindra
att bolag - efter en frist för rekonstmktion - lever vidare med mindre eget
kapital än 50000 kr, skulle det riktiga vara att ändra gällande text i första
styckets andra punkl till "det egna kapitalet uppgår till hälften av det
registrerade akliekapitalet, dock lägst femtiotusen kronor".
Överhuvudtaget bör dock en tvångslikvidalion - med hänsyn till dess eventuella
skadeverkningar för anställda och borgenärer - ej aktualiseras om t. ex. blott
en obetydlig del av det registrerade aktiekapitalet förbrukats.

Institutet för intern revision: Institutet delar
uppfattningen all bestämmelserna om likvidation, när aktiekapitalet helt eller
delvis gåll förlorat, bör skärpas.

Institutet tillstyrker därför förslaget, atl slyrelsen
åläggs ofördröjligen upprätta särskild balansräkning då likvidationsanledning
kan antas föreligga, att en återgång sker lill tidigare krav på full täckning
inom viss tid i de fall då mer än två tredjedelar av aktiekapitalet gått
förlorat och alt aktiebolag inte fär driva verksamhel under längre tid ulan
att ha två tredjedelar av sitt akliekapilal läckt.

Institutet är medvetet om att det genom denna skärpning
kan i vissa lägen uppkomma svårigheter för seriösa bolag men atl dessa
nackdelar väl uppvägs av fördelarna i ökat ekonomiskt skydd för företagsformens
intressenter. Del bör i detla sammanhang även understrykas, alt gällande lags
förhållandevis långa tidsfrist för täckande av föriusl bör normalt kunna ge
erforderligt rådsrum för rekonstruktion av ett bolag,

LRF: Som anförts i reservation till arbetsgruppens
yttrande har reglerna om likvidation och täckning av förlorat aktiekapital
varit föremål för omarbetning så sent som 1975 och därav föranledd
lagstiftning varit i kraft endasl sedan den 1 januari 1977. I likhet med
reservanten finner LRF att ytterligare erfarenheter bör dras av nu gällande
regler innan dessa ändras.

Vidare gäller att arbetsgruppen har att framlägga förslag
till regeländringar vilka skall försvära ekonomisk brottslighet. Som
arbetsgruppen anfört har de olika bolag som används i sådan brottslighet till
helt dominerande del elt aktiekapital lika med det lägsta tillåtna. LRF finner
därför att den genom aktiebolag bedrivna ekonomiska brottsligheten skulle
påverkas helt marginellt om de föreslagna reglerna infördes. 1 stället är
risken stor alt seriöst arbetande aktiebolag, vilkas verksamhel många gånger är
av betydelse för sysselsättningen, skulle utsättas för etl onödigl
likvidations-hot, vilket bara del kan göra att företagets situation blir
ohållbar.

s. 339 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:
143 339

Svenska bankföreningen: Bankföreningen anser att de
föreslagna reglerna om skärpt likvidationsplikt skapar risk för atl seriösa
förelag ibland kan Ivingas att i onödan gå i likvidalion. Ulformningen av de
f.n. gällande reglerna om likvidalionsplikt innebär enligt bankföreningens
mening en rimlig balans mellan ä ena sidan intresset för kreditgivare och andra
atl ett bolag skall gå i likvidation innan alltför stor del av aktiekapitalet
gått förlorat, och, ä andra sidan, intresset a(t ett bolag, som alltjämt har
livskraft, inte skall ivingas i likvidalion i förtid. Felet med nuvarande
regelsystem är framförallt att kontrollen över efterlevnaden av reglerna inle
är liilfredsslällande.

Bankföreningen ifrågasätter därför om inte del av
arbetsgruppen åsyftade resultatet bättre skulle kunna uppnäs genom skärpt
kontroll av atl nu gällande bestämmelser efterievs. En sådan kontroll skulle
kunna etableras genom atl bolagsstämma, till vilken hänskjutits frågan om
bolagel skall träda i likvidalion, åläggs skyldighel alt ulse minst en
kvalificerad revisor i bolaget. Kravel på en kvalificerad revisor skulle
därefler kvarstå till dess likvidationsbalansräkning utvisar alt full täckning
finns för det regisirerade aktiekapitalet.

Bankföreningen förordar en pä det sället förbällrad
kontroll framför den av arbetsgruppen föreslagna skärpta likvidationsplikten.

Svenska handdskammarjörbundet: Förslaget atl styrelsen
ofördröjligen skall upprälla likvidalionsbalansräkning när helst anledning
förekommer till anlagande all bolagel förlorat mer än Ivå tredjedelar av sitl
aktiekapital och alt bolaget måste inom viss lid förele full läckning av
akliekapitalet för att bolaget skall undgå skyldighet atl träda i likvidation
har fått en svävande utformning och kan därför knappasl förmodas fä annat än
en marginell effekt på olillbörliga förfaranden. Frågan i vad mån det bundna
kapilalel har läckning i tillgångar är för övrigt till slor del en
värderings-och därmed en bedömningsfråga. Erfarenhelen inte minst från de
senare årens kriser i vissa branscher visar betydelsen av delta förhållande i
praktiken. 1 sammanhanget aktualiseras också samhällels önskan atl med hänsyn
till sysselsältningen ha tid för all bedöma frågan om en evenluell
rekonstruktion. Det sagda ger vid handen att en bestämmelse som den föreslagna,
i prakliken sannolikt i försia hand skulle drabba seriösa förelag, som råkar i
kris och samiidigi molverka förulsällningarna för en rekonstruktion. All
upptäcka nedgången i bolagets eget kapital under löpande räkenskapsår förutsätier
en god bokföringsorganisalion och släller ökade krav på bolagens arbelsinsats i
denna sak. en arbeisinsats som ell bolag i lillfälliga ekonomiska svårigheler
kan använda lill annal än alt konlrollera egel kapital och evenluelll upprälla
likvidalionsbalansräkning. Förslaget alt aktiebolag inte får driva verksamhet
under längre lid ulan att ha tvä tredjedelar av aktiekapitalet täckt kan vidare
komma all innebära stora svårigheter for mindre företag i tillfälligt
ekonomiskt trångmål och för nystartade bolag med stora iniiialkosinader under
uppbyggnadsperioden. Kravel att på tämligen kort lid täcka bristen i
akliekapiialel kan för många bolag le sig myckel svårt och ibland omöjligt. Den
Ivångslikvidalion som i dessa fall blir en följd av en oförmåga alt täcka
bristen medför kapitalförstöring och negativa effekter för sysselsältningen.

Svenska handelskammarförbundel anser alt man bör ha en
inle alltför begränsad skyldighel att träda i likvidation vid förbrukning av
del av akliekapiialel. Frågan bör dock lagas upp lill prövning i samband med en
översyn av aktiebolagslagen som har andra syften än de rent brottsförebyggande
t. e,\. i samband med överväganden om en ny bolagsform förden mindre
företagsamheten.

s. 340 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 340

Stockholms kommun (= kammarkontoret): Avsikten med
beslämmelsema om likvidalion är alt det bundna kapitalet slannar kvar i
bolagel och fullgör sin funktion som säkerhel för bolagels fordringsägare och
atl förluslbringande verksamheier skall stoppas medan tillgångarna ännu räcker
till betalning av skulderna. I den mån siaten är fordringsägare exempelvis
beträffande ej erlagda arbetsgivaravgifter eller ej redovisad mervärdeskatl har
dock hittillsvarande erfarenheler visal atl beslämmelsema ofta ej har någon
större praktisk betydelse. Avsevärda skatteskulder har nämligen ofta kunnal
ackumuleras utan läckning hos bolagel ifråga.

I likhei med juridiska avdelningen och revisionskoniorel
ifrågasätter kammarkonloret om föreslagen skärpning kommer all få avsedd
effekl. Redan den likvidationsskyldighel den nuvarande lagsiiftningen
förutsätter borde i sammanhanget vara tillfyllest. Atl så icke är fallet, ulan
atl många förelag bedriver sin verksamhel långt efler del att
likvidationsskyldighel inträffat, måste tillskrivas det förhällandet atl
myndigheiema ej konlrol-lerar efterlevnaden av lagstiftningen. Det är en brisl
i ulredningen att arbetsgruppen, som redovisal att man är medveten om nämnda
förhällande, ej närmare analyserat orsakerna till att kontrollen ej fungerar.
Ej heller har arbetsgruppen visat hur efterlevnaden av en skärpl lagsliftning
skall kontrolleras.

En ökad kontroll kommer alt kräva avsevärd uividgning av
myndighels-tillsynen. Kammarkonloret sätter därför ell undanröjande av brisier
i registerföringen och bälire kontroll av efterlevnaden av nuvarande lagsliftning
framför arbetsgruppens föreliggande förslag.

Stockholms kommun (=Juridiska avdelningen): De föreslagna
ändringarna av reglerna för likvidation kan förefalla ändamålsenliga. Del
synes dock inie uteslutet att de inte får avsedd verkan, enär arbetsgruppen
vare sig föreslår någon reell kontroll eller tillskapar hinder mol alt
ansvariga styrelseledamöter kan hinna avgå.

Stockholms kommun (= revisionskoniorel): Del missbruk och
de

oegenlligheler i form av gäldenärsbrotl o.d.. som kunnal konsiaieras

förekomma i betydande utsträckning, synes inte ha sin grund i själva

lagregeln utan i bristande efterlevnad av denna. Detta lorde i sin lur lill
slor

del bero på att någon reell kontroll från myndigheternas sida knappasl

förekommer för närvarande.-

Man kan i likhei med reservanlen hysa iveksamhel all redan
nu andra de regler som tillkom så sent som 1975. Den skärpning av
lagbestämmelserna kring huvudregeln, som nu föreslås, får dock förulsällas
bidraga lill en bäitre lagefterlevnad vilket enligt revisionskontorels mening
får lillmälas avgörande belydelse. Bestämmelserna riklar sig emellerlid som
synes allljäml mol akliebolagel och dess funklionärer. Någon utvidgning av
myndigheislillsynen ifrågasätts, såvitt revisionskoniorel kunnal finna, ej i
della sammanhang. Utan en reell kontroll från myndigheternas sida lorde
effeklen av de nya bestämmelserna bli begränsad.

Svenska revisorsamfundet: SRS avstyrker förslagel all full
läckning för del regisirerade aktiekapitalet skall uppnås viss lid eftei' del
all likvidalionsanledning på grund av brislande eget kapital konslalerals.
Arbelsgruppen har enligt samfundels mening inle lagil lillböriig hänsyn lill
den ingalunda ovanliga siluationen all ell nybildal bolag, som börjar bedriva
verksamhel, under de första åren kan tvingas redovisa förluster. Däresl
möjlighet lill nedsättning av aktiekapitalet saknas på grund av all della
uppgår till endast minimikapitalet eller sirax däröver, skulle en tvångslikvidalion
ofta innebära en onödig och meningslös kapiialförsiöring. Samfun-

s. 341 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 143 341

del har i och för sig förståelse för den mening som
innebär, att elt bolag med aktiekapital endasl uppgående lill minimibeloppet
inle skall för obestämd tid tillålas redovisa ett egel kapital å blott hälflen
av delta belopp.

Dock anser SRS, all de skäl som framförts som stöd för
denna uppfallning har mindre tyngd än de omständigheter, som lalar för
möjlighel lill fortsall verksamhel.

SRS avslyrker lill följd av ovanslående även de föreslagna
ändringarna av 13 kap. 17 § samt 23 § aktiebolagsförordningen.

Svenska sparbanksföreningen: När det gäller frågan om
skärpl likvidationsplikl anser föreningen däremoi att nu gällande
likvidationsregler utgör en rimlig avvägning mellan de olika iniressen som
skall beaktas, innan ell förelag försattes i likvidation - fordringsägares,
anslälldas, aklieägares, samhällels m. fl. Det vore olyckligl om förelag i
onödan försattes i likvidalion. Denna synpunki gäller givetvis oavsett
företagets storlek, men olyckan skulle få yllerligare en samhällsekonomisk
dimension, om den drabbade slora företag. Den större elaslicilet, som
nuvarande regler innebär jämfört med de föreslagna, förefaller också vara
behövlig med tanke på alt omfattande förändringar i företagens finansiella
struktur kommer atl äga rum även i framtiden. Förbällrad kontroll av de
förelag, där missbruk konstaterats eller med fog kan misstänkas, förefaller
vara en lämpligare åtgärd. Förslaget avstyrkes.

Sveriges advokatsamfund: Ehuru i promemorian lämnas vissa
beskrivningar av fall där aktiebolag använts vid ekonomisk brottslighet, har
inte något fall redovisats där nuvarande bestämmelser i detta hänseende skulle
ha underiätlal del brottsliga förfarandet. Tvärtom uttalas (sid. 46), att många
bolag torde fortsätta sin verksamhet i strid mot gällande
likvida-lionsbeslämmelser. Det torde då inte vara en verksam ålgärd att skärpa
dessa bestämmelser, vilka nyligen prövats i samband med införandet av
aktiebolagslagen. Samfundet avstyrker sålunda förslaget i denna del.

Slutligen vill samfundet kommentera utlalandel i
promemorian att "tillskoll eller eftergift av nu berört slag (för
täckande av brist i aktiekapitalet) måste vara oåterkalleligt och får således
inte vara beroende av olika slag av villkor" (sid. 49 och 50). Detta
uttalande är ofullständigt. Det är inte ovanligt all tillskolt förknippas med
villkor, exempelvis om ålerbelalning ur framlida vinslmedel (se för della och
andra exempel Kedner-Roos, Akliebolagslagen, del 11, sid. 292-293).

Sveriges aktiesparares riksförbund: Likvidalionsreglerna i
aktiebolagslagen, som delvis ändrades i och med ikraftträdandet av 1975 års
aktiebolagslag, är inle i första hand regler för atl förhindra organiserad och
ekonomisk brottslighet. Likvidalionsreglerna torde i stället fä betraktas som
borgenärsskyddsregler, varvid slyrelsen och i förekommande fall verkställande
direklören kan åsamkas personligt ansvar för uppkommande skulder i händelse av
alt dessa ej reagerar säsom reglerna föreskriver. De nya reglerna är visserligen
till sill innehåll mildare än de gamla reglerna, men formellt setl strängare.
Aktiespararna är därför av den meningen alt mänga borgenärer idag skulle ha
framgång med civilrällsliga anspråk mot styrelse och verkställande direktör.

En medelväg skulle kunna vara atl kombinera nuvarande
regler med skyldighet alt i årsredovisningen ange alt man under räkenskapsåret
eller därefler fram till årsredovisningens avgivande kallat till extra bolagsstämma
för att pröva evenluell skyldighel alt träda i likvidalion.

Det är emellerlid förbundets mening alt nu gällande regler
för likvidation

s. 342 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 342

ulgör en god avvägning mellan de olika intressen som bör
beaklas innan elt förelag försälies i likvidation. Särskili när del gäller
stora företag skulle en likvidalion i onödan få alltför slora dimensioner. Del
är allmänl bekant atl ett flertal börsföretag under senare är drabbats av svåra
förluster som lell fram till finansiella kriser. Att inle fler än två
börsförelag kommii på obestånd under senare år beror sannolikt på atl del varil
möjligi alt genom lidskrävande finansiella saneringsoperationer häva uppkommen
likvidationsplikl. Det är Aktiespararnas bedömning alt de nuvarande reglernas
större elaslicilet jämförl med de föreslagna behövs även i framtiden, då
finansiella svårigheter kan upplräda. Vi avstyrker därför bestämt all promemorians
förslag lill ändrade likvidalionsregler i akliebolagslagen införes.

Sveriges bokförings- och revisionsbyråers förbund:
Beiräffande de föreslagna nya reglerna om likvidalion och om läckning av
föriorai kapital ansluter sig SBRF lill vad som anföris i reservalion av
ledamolen Winberg med instämmande av ledamolen Josefson. Vi finner icke all det
finnes tillräckliga skäl eller erfarenheter som talar för en ändring av nuvarande
regler.

Fiiumsiering.sjöretagens Jörcning: 1 promemorian har ej
redovisats något maierial som ulvisar alt nuvarande regler inle skulle vara
tillfyllest. Det torde för övrigt ännu vara för tidigt att dra några slutsatser
av gällande regler som införts fr.o.m. den 1.1.1977 vid vilkel tillfälle
reglerna om likvidation m. m. var föremål för bedömning.

Föreningen föreslår istället atl kontroll över när
likvidalionsplikt föreligger görs på ell lillfredsställande sätt.

Svenska företagares riksförbund: Förbundet inslämmer i den
reservalion som styrgruppsledamoten Winberg anfört. Reglerna om likvidation
och om täckning av förlorat aktiekapital bedömdes under lagstiftningsarbetet
så senl som 1975. Därvid ansåg man det vara ett alltför starki krav atl en uppkommen
brist i kapitalel skulle behöva fyllas på korl lid. Del framhölls då atl elt
företag kunde belastas med slora ulgifter under en förhållandevis kort period.
Det framhölls att detla särskilt gällde nystartade förelag under deras
uppbyggnadsperiod, då utgifterna inle alllid motsvarades av några nyförvärvade
lillgångar. - Förbundel anser alt det inle finns tillräckligt underlag för att
nu jäva vad som ansågs rikligl 1975. En reform av den innebörd som promemorian
föreslär skulle i själva verkel innebära att ett nystartat företag skulle
behöva lillskjuta ell större kapital än aktiekapitalet.

SHIO-Familjeföretagen: Reglerna om likvidalion och
täckning av förlorat aktiekapital var föremål för bedömning i samband med
lagstiftningsarbetet 1975. I promemorian lämnas en redogörelse över moiiven
vid lagändringen.

Brollsförebyggande Rådet bygger sina ändringsförslag på
allmänna resonemang och inte på något konstaterat missbruk av reglerna. Någon
slörre praktisk erfarenhet av reglerna lorde inte heller finnas med lanke pä
den korla tidsrymd som gått sedan lagändringen. De allmänna resonemangen är
inte av den art alt en lagändring är nödvändig innan sådan erfarenhei vunnits.

Mol bakgrund av ovanstående avstyrker
SHIO-Familjeföretagen de föreslagna reglerna beträffande likvidation och
läckning av förlorat aktiekapital.

Sveriges industriförbund: Den uppmjukning av
likvidationspliklen vid kapitalförlust som genomfördes i och med 1975 års
lagstiftning är enligt

s. 343 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 343

förbundets mening ultryck för en rimlig avvägning mellan
beaklansvärda iniressen. Mol bakgrund av de senasle årens djupa induslriella
kris framslår skärpta likvidationsregler som synneriigen äveniyriiga från
närings-och sysselsällningspolitiska utgångspunkter. Utvecklingen har visal all
för landet betydelsefulla företag kunnal hamna i krissituationer som för några
år sedan framstått som osannolika. Del är av stor vikl för landel all
rekonstruktioner av dessa förelag kan ske i ordnade former. Vad som har stått
på spel har varil inte blott de enskilda företagen ulan i betydande grad
förtroendet för svenskt näringslivs kreditvärdighel på den inlernationella
kapitalmarknaden. På grund av storleken på de operaiioner som kan förekomma
måsle det finnas tidsmässigt belydande utrymme lill förfogande för det
finansiella rekonstruktionsarbetet. Nu gällande regler framstår från denna
utgångspunkt som ändamålsenliga.

Förbundel har förståelse för de kriminalpoliliska
överväganden som ligger bakom BRÅs förslag men måste konstalera atl slränga
formalregler om likvidationsplikt sådana som BRÅ föreslagil kan - med hänsyn
lill den dokumenterade risken för stora industriella kriser - få allvariiga
negaliva konsekvenser för samhället av en storleksordning som inte ingått i
BRÅs bedömning men som det är nödvändigl all beakta vid etl sammanvägi
ställningstagande till förslagel.

Förbundet vill mot bakgrund härav avstyrka arbetsgruppens
förslag och instämmer i den av Bankföreningen i sitt remissyttrande förordade
lösningen av innebörd att bolagsstämma, lill vilken hänskjutits frågan om
bolaget skall Iräda i likvidation, åläggs skyldighet att ulse minst en
kvalificerad revisor i bolaget, varvid kravel på kvalificerad revisor skall
kvarslå lill dess likvidationsbalansräkning ulvisar alt full täckning finns för
del registrerade aktiekapitalet.

Sveriges köpmannaförbund: Vi anser att det inte finns
lillräcklig molivering att återgå till de beslämmelser som fanns före år 1976.
Vi kan därför inte tillstyrka förslagen.

Sveriges
redovisningskonsulters förbund: BRÅ vill nu skärpa kraven på likvidationsplikt,
där denna nu inträffar, då mer än 2/3 ay aktiekapitalet gått förlorat. Utan att
nödvändigtvis ha en motsatt uppfattning vill vi fästa uppmärksamheten pä de
många fall där en bokstavstolkning kan få negativa konsekvenser. En rörelse
kan tillfälligt ha förbmkat aktiekapitalet (snart hänt vid 50.000 kronorsbolag
och ofta vid nystartade akliebolag). Bolagel kommer emellertid ur denna kris
och stabiliserar sig. Med facit i hand efteråt ler sig en likvidalion av detla
bolag naturligtvis felaktigt - inte minst med tanke pä sysselsättningseffekten.
Detta måste beaklas vid fastställandet av den tidsfrist förlustbolaget kommer
att tillerkännas enligt BRÅ:s förslag. Vidare måste exempelvis enligt vårt
förmenande även beaktas fall, dä bolag erhållit statliga län med villkoriig
ålerbetalningsskyldighel. Med hänsyn lill försiktighetsprincipen bör enligt
vår uppfattning detta lån skuldföras. Motsvarande värde uppstår emellertid ej
alltid pä tillgångssidan utan redovisas bland kostnadema. Även i delta fall kan
således bokstavstillämpning av likvidationspliklen få icke önskade effekter.
Det är därför angeläget att anvisningar avseende redovisningen av dessa lån
framkommer från officiellt håll.

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund: Förbundet finner
nu de synpunkter delsamma har att förelräda ej anledning lill erinran emoi förslagen
till skärpning av bestämmelserna om likvidation.

s. 344 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 344

3 Kvalificerad revisor m. m.

Riksåklagaren: Ordningen med bundet aktiekapital ersätter
delägarnas personliga ansvarighet för bolagels skulder. Etl aktiebolag bör
därför inte få fortsätta sin verksamhel om aktiekapitalet hell eller lill
väsentlig del har gått förlorat. Som framhålls i promemorian visar erfarenheten
atl ålskilliga bolag trots nuvarande bestämmelser om likvidationsskyldighel
fortsätter en förluslbringande verksamhel till dess tillgångarna praktiskt
tagel hell förbrukals. En effektiv kontroll av och insyn i de företag som
närmar sig gränsen för likvidationsskyldigheien ter sig därför angelägen. Jag
tillslyrker således förslagen alt kvalificerad revisor skall finnas i de bolag
som inte har full täckning för det registrerade aktiekapitalet saml alt
revisorn skall ha inte bara rätt utan även skyldighet att i förekommande fall
ansöka om likvidation. Som jag ulvecklal i annat sammanhang bör pä sikl eftersträvas
kvalificerad revision i all ekonomisk verksamhel som formelll eller reellt kan
bedrivas ulan personlig ansvarighet.

Överåklagaren i Siockholms åklagardistrikt: Arbetsgruppens
mening att man på sikl skall kunna kräva kvalificerade revisorer i alla bolag
biträds. Jag anser del också angeläget att undersöka möjligheterna att ändra
reglerna om tillsättandet av revisorer sä atl dessa blir mer fristående från
bolaget.

Arbetsgruppen föreslår att man redan nu inför en
bestämmelse atl i bolag, där enligi senast fastställda balansräkning full
täckning saknas för bolagets registrerade aktiekapital, minst en av stämman
utsedd revisor skall vara godkänd eller auktoriserad. Härigenom skulle man
vinna den fördelen, att kvalificerade revisorer skulle komma all tillsättas i
de förelag som är i riskzonen på så säll, all aktiekapitalet lill viss del gäll
föriorai men likvidationsplikl ännu ej inträtt. Enligt min bedömning torde
emellertid detta inte vara särskilt verksami för att i brottsförebyggande syfte
fä in kvalificerade revisorer i bolagen. Det torde finnas skäl alt förmoda, atl
man i de förelag som drivs pä mindre nogräknat sätt vill undvika lillsättan-det
av kvalificerade revisorer. Av denna anledning kan man befara att räkenskaperna
förs så atl de ger sken av att täckning finns för aktiekapitalet. Etl
lämpligare och enklare förfarande vore därför att beslämma, att dessa revisorer
skall utses i aktiebolag med visst inregistrerat aktiekapital och att ändra
beloppen allleftersom antalet kvalificerade revisorer uiökas.

Överåklagaren i Göteborgs åklagardistrikt: I avsnitt 9 i
promemorian föreslås att kvalificerad revisor skall finnas i akliebolag som
enligt senast fastställda balansräkning inte redovisar full täckning för del
registrerade aktiekapitalet. Man kan förvisso instämma i att det är önskvärt
med kvalificerad revision beträffande dessa bolag i riskzonen. Förslagets praktiska
betydelse torde dock förminskas betydligt om man inte lagstiftningsvägen
sörjer för att dessa kvalificerade revisorer får betalt för sitt arbete. För
närvarande lär det tyvärr vara så, att dessa bolag på grund av
betalningssvårigheler ofta fär klara sig utan revisorstjänster överhuvud.
Rättelse borde kunna åstadkommas genom all arvode lill kvalificerad revisor
förenades med förmånsrätt eller kom att omfallas av den statliga lönegarantin.
Förslaget att ålägga revisor skyldighet atl agera vid konstaterad kapilalbrisl
tillstyrks.

Överåklagaren i Malmö åklagardistrikt: Jag vill framhålla
att det ej synes fullt realistiskt all tro alt slyrelsen i fåmansbolag, som
driver bolagen just för att bland annat undandra det allmänna ulskylder, genom
en regel i aktiebolagslagen skulle kunna förmås att tillsätta auktoriserad
eller god-

s. 345 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 345

känd revisor när 1/3 av aktiekapitalet är förbrukat. Jag
vill därför i sådana fall förorda personligt belalningsansvar. Del är riktigl
som arbelsgruppen framhåller alt revisorerna har en nyckelroll. Målet bör därför
vara att det för varje bolag kräves kvalificerad revisor.

Länsåklagaren i Ålvsborgs län: Det föreslagna sjätte
stycket i 10 kap. 3 § lillslyrks. Det är av värde all kvalificerad revisor
finns i aktiebolag som ej har full läckning för det registrerade aktiekapitalet.
Det är också tillfredsställande atl den förbätlrade kontroll av bolagel som
blir en följd därav ytteriigare förstärks därigenom atl revisorn uttryckligen
blir skyldig att ansöka om likvidation när bristen i aktiekapitalet inle täcks
och bolagsstämman ej beslular om likvidalion (13 kap. 2§). Jag delar
arbelsgruppens mening all på sikl bör finnas kvalificerad revisor i varje
akliebolag.

Länsåklagaren för speciella mäl: Därest nuvarande regler
komplelteras med föreslagen åtgärd all kvalificerad revisor skall finnas i
bolag som saknar full läckning för aktiekapitalet, torde delta vara en i nu
beröri hänseende tillräcklig garanti.

Siockholms tingsräll: Tingsrätten delar arbetsgruppens
uppfallning alt det bör ställas ökade krav på kvalifikationer hos aktiebolagens
revisorer. Del måsle emellertid i dagens läge beaktas alt tillgången pä
revisorer med erforderlig kompelens inte torde vara tillräcklig. Det vore
vidare värdefullt om revisorerna kunde fä en geniemot bolaget mer självsländig
ställning. Tingsrätien finner arbetsgruppens förslag i denna del väl
motiverade.

Rikspolisstyrelsen: BRÅ-gruppen har i likhet med den
arbetsgrupp inom BRÅ som utarbetade promemorian om revisors verksamhet
framhållit betydelsen av atl ha kvalificerade revisorer i alla aktiebolag. Det
är i och för sig elt acceptabelt förslag, även om patent- och
registreringsverket givit uttryck för en annan uppfattning. Vad som dock får
anses negativt för en sådan ordning är PRVs uppfattning om tillgängen på
revisorer. Om PRV har rätl skulle BRÅ-gruppens förslag, atl föreskriva
kvalificerade revisorer i alla akliebolag som är i riskzonen, aldrig kunna
komma all genomföras i prakliken. Skäl kan därför föreligga atl redan nu
överväga en annan tingens ordning, exempelvis ett aktivare agerande i vissa
aktiebolag från skatterevisorernas sida.

Oaktat att BRÅ-gruppen anser all det skulle vara
värdefullt med revisorer som slår mera fria från bolagsslämman, har gruppen
likväl undvikit alt komma med synpunkier och förslag på hur revisorerna skall
bevaka de iniressen del allmänna har i akliebolagen som skalleborgenär,
kreditgivare och lönegarant, I promemorian "Revisors verksamhet"
föreslås en uppmjukning av revisors tystnadsplikt och en ändring av
upplysningsskyldig-helen för revisorer i syfle atl möjliggöra elt slörre
uppdagande av ekonomisk brottslighet. Mot bakgrund av de remissvar som
inkommii frän bl, a. kommerskollegium och revisorernas intresseföreningar (FAR
och SRS) får det anses tveksamt, om BRÅ-gruppens förslag avseende revisorernas
framtida verksamhet inom aktiebolagen i realiteten kommer all innebära en
effekiivisering av bekämpningen av den ekonomiska brottsligheten. Delta gäller
särskilt kriminella verksamheter i fåmansaktiebolag. Slyrelsen anser det dårför
vara nödvändigl alt frågan om inrättande av s. k. offenlliga revisorer prövas i
samband med alt juslitidepartementel tar ställning till BRÅ-gruppens förslag.
Etl alternativ är naturiiglvis att de ökade resursema för taxerings- och
skatterevisioner används på elt sådant säll att skatteväsendets revisorer i
större utsträckning än i dag ägnar aktiebolagen, särskilt fåmansbolagen,
kontinuerlig och målinriktad uppmärksamhet.

Bankinspektionen: De krav pä ökad användning av
kvalificerad revisor

s. 346 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 346

som förs fram i promemorian när det gäller aktiebolag som
inte har full täckning för aktiekapitalet ligger helt i linje med inspeklionens
siällningsiaganden i bl.a. remissyttrandena över BRÅ:s PM (1978:2) Revisors
verksamhet och belänkandet (SOU 1978:67) Nya bolagsregler. Revisors skyldighel
alt verka för att etl bolag som inte har erforderlig täckning för sitl
aktiekapital träder i likvidation ulgör också en förbättring. Inspektionen
godtar förslagen i denna del.

Stockholms fondbörs: Enligt förslaget skall revisor ha
samma skyldighet som för närvarande åvilar styrelsen, alltså skyldighet ansöka
om likvidalion när brislen i aktiekapitalet inle täcks och bolagsstämman
underiåler alt besluta om likvidation. Förslagel tillstyrkes.

I promemorian föreslås elt tillägg lill 10 kap. 3§
aktiebolagslagen atl minsl en av bolagsstämman utsedd revisor skall vara
kvalificerad i bolag där enligt senast fastställda balansräkning full täckning
inle finns för bolagets regisirerade aktiekapital. Slyrelsen har intet atl
invända mol delta förslag men vill påpeka att krav pä kvalificerad revisor
redan gäller för börsföretagen.

Riksrevisionsverket: Del är enligt RRVs mening iveksaml om
förslagel, atl kvalificerad revisor skall finnas i bolag som inte har full
läckning för del regisirerade aktiekapitalet, går att genomföra i prakliken,
Arbelsgruppen har inle gjort någon uppskattning av omfattningen av situationer
då kvalificerad revisor enligt gruppens förslag skulle behöva anlilas. F.n.
lorde tillgången på kvalificerade revisorer vara tämligen liten i förhållande
till del lotala revisionsbehovet, RRV får i della hänseende hänvisa lill silt
yttrande över 1974 års bolagskommitlés delbetänkande "Nya bolagsregler m.
m." (SOU 1978: 67, RRV dnr 1978: 1464).

Det är dessutom oklart vem som skall bestrida kostnadema
för revision i de fall dä länsstyrelsen förordnal revisor liksom hur läng tid
kravet på kvalificerad revisor skall bestå.

RRV har ingen erinran mot en sådan ändring av lagtexten
alt del uttryckligen framgår att revisor har skyldighel alt ansöka om bolagels
likvidalion. Riksskatteverket: RSV har inle någol all invända mot förslagel atl
kvalificerad revisor skall finnas i bolag som saknar full läckning för det
registrerade aktiekapitalet. För det fall behörig revisor inte utses, kan
länsstyrelsen efter anmälan av envar utse sädan revisor. Arbelsgruppen ullalar
(s. 65) alt regislreringsmyndigheten i den män den uppmärksammar förhållandet
lämpligen gör sådan anmälan. RSV ulgär frän atl arbetsgruppens uttalande skall
tolkas så att registreringsmyndigheten skall göra sådan anmälan i de fall
myndigheten genom tillgängliga handlingar observerar förhållandet.

Del kan ifrågasättas om föreslagen lagtext ger
länsstyrelsen möjlighet alt på anmälan av myndighet förordna revisor. Någon
sådan rätt alt förordna behörig revisor har länsstyrelsen inte tillagts ex
officio. Uttrycket "envar" torde inte kunna innefatta myndighet.

Lagtexten bör enligt RSVs mening ändras enligt följande;

10 kap. 6S

Föreslagen lydelse i PM Ändrad lydelse

"På anmälan skall länsstyrelsen Behörig revisor skall förordnas

förordna behörig revisor

1. när...... sjätte slyckena 1. när..... sjätte slyckena

2. när revisor....... eller 2. när revisor....... eller

s. 347 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 347

3. när bestämmelse...... ............. 3. när bestämmelse.....

åsidosatts. åsidosatts.

Anmälan enligt första stycket Förordnande enligt försia slyckel

kan göras av envar." utfärdas av länsstyrelsen pä anmä-

lan eller så snart förhållandet på annat sätt blir känt.

En risk i detta sammanhang kan vara atl den som verkligen
missbrukar aktiebolagsformen hellre låter bolaget gå i likvidalion än
underkastar det en kvalificerad revision. Detla kan då särskilt gälla
fåmansbolag. När del gäller laxeringskonlrollen granskas dock fåmansbolagen
numera lillsammans med sina delägare vilkel medför atl kontrollen underlättas.

RSV delar arbetsgruppens uppfattning att en absolut plikt
uttryckligen

bör införas för revisor att ansöka om bolags försättande i likvidalion i de

fall enligt hans uppfattning likvidalionsplikt föreligger lill följd av
bristfällig

täckning av aktiekapitalet och bolagsstämman ej skulle besluta härom. I

promemorian uttalas ocksä all en revisor som i samband med konflikl med

styrelsen/aktieägarna entledigas också under en skälig tid härefter, ulan

uttryckligt slöd i lag, bör anses ha behörighet alt ansöka om bolags försäl

lande i likvidation. RSV ifrågasätter om en sådan behörighet och skyldig

het kan tilläggas revisor utan uttryckligt stöd i lagen. Laglexlen bördarför

förtydligas med en uttrycklig regel härom (se förslag som redovisats i

avsnitt 2).--

I samband med ändringar i lagsiiftningen angående
revisorer i avsnillel ovan kan del bli aktuellt all snarast överföra samma krav
som stadgas i ABL vad gäller revisorer att gälla för pensionsstiftelser.

Kommerskollegium: De hittillsvarande reglerna beträffande
revisors möjlighet atl i visst fall inge likvidalionsansökan är oklara.
Kollegiet har ej någol att erinra mot att denna osäkerhel undanröjs på del
föreslagna sättet. Det bör emellerlid påpekas atl del här är fråga om en enda
specifik situation varför den positiva effeklen av att lägga en absolut
förpliktelse pä revisorn ej bör överdrivas.

I promemorian föreslås vidare all kvalificerad revisor
skall finnas i bolag som inle har full täckning av akliekapiialel. Som
kollegiet anförl i sitt yttrande 1979-02-14 över BRÅ PM (1978:2) - Revisors
verksamhet -kommer praktiska möjligheter atl finnas all inom några år slälla
krav på kvalificerad revisor i samtliga akliebolag. Del finns knappast
anledning att fram till dess ställa särskilda krav på kvalificerad revisor i
bolag ulan full täckning av aktiekapitalet. Värdet av en sådan regel torde
dessutom bli relativt ringa. I de åsyftade fallen torde oftast gälla att skadan
så all säga redan är skedd när den nye revisorn utses.

1 sammanhanget vill kollegiet aklualisera ell problem som
bör uppmärksammas i det fortsatta lagstiftningsarbetet. Den kvalificerade
exierna revisionen ulövas idag av privata yrkesutövare. När fråga uppkommer om
all åtaga sig nya uppdrag måste detta självfallet åtminstone delvis bedömas
utifrån affärsmässiga hänsyn. Det är bl.a. på grund härav inte alldeles givet
alt alla bolag - även sädana i svåra ekonomiska lägen - fär reell möjlighet att
tillgodose elt krav på kvalificerad revisor. Möjligen kan här fordras åtgärder
från samhällets sida.

Skånes handelskammare: Revisor föreslås i promemorian få
skyldighel all ansöka om atl bolagel skall försättas i likvidalion om bristen i
aktiekapitalet inle täckts inom föreskriven tid. Förslaget kan sägas lägga ett
myndig-

s. 348 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 348

hetsansvar på revisorn, vilket med hänsyn lill revisorns
frislående ställning inte är lämpligt. God revisionssed anger redan nu vad
revisor bör göra när etl bolag hamnar i ovan beskrivna situation. Revisors
forllöpande kontroll av elt företags räkenskaper har i sig en viss förebyggande
verkan mol ekonomisk brottslighet, men Handelskammaren betvivlar all nu föreliggande
förslag skulle ha någon brottsförebyggande verkan uiöver vad som uppnås av
lagen i dess nuvarande lydelse och erinrar om alt revisor redan nu kan ansöka
om aktiebolags försättande i likvidalion. Här må också erinras om vad ovan
sagts om värderingsfrågornas belydelse i sammanhanget. Förslaget skulle enligi
Handelskammarens mening mol den bakgrunden innebära atl etl orimligl ansvar
lades pä revisorn.

Vidare föresläs all kvalificerad revisor skall finnas i
bolag som inle har full täckning för akliekapitalet. Handelskammaren ställer
sig i princip posiliv lill förslaget men vill dock peka på svårighelen all
finna revisorer som är villiga all ålaga sig revisionsuppdrag för ekonomiskl
svaga bolag. 1 promemorian antyds atl länsstyrelsen i framliden skulle komma
att ulse revisorer för alla aktiebolag. Handelskammaren betraktar detta som en
icke önskvärd sirävan mol yllerligare samhällskontroll av förelagen. Det kan
vidare erinras om atl propåer i denna riklning avslagits av riksdagen.

Handelskammaren för Örebro och Väslmanlands län: Genom
lagändringarna skapas förutsättningar för att bolag, som befinner sig i en
ekonomiskl vacklande situation, tillföres den sakkunskap, som krävs för att
bolagel, alla berörda lill gagn, inte fortsätter en förluslbringande rörelse i
slrid med aktiebolagslagens bestämmelser.

Patent- och registreringsverket: Förslagel innebär atl
alla bolag, som saknar full läckning för del regisirerade aktiekapitalet, skall
ulse minsl en kvalificerad revisor. Patenlverket kan i och för sig dela de
synpunkier arbelsgruppen anfört i promemorian till slöd för skärpt kontroll av
de företag, som saknar full läckning för del egna kapitalel. Den vidsträckta
tillämpning som förslagel innebår, anser patenlverket ej vara motiverad
eftersom del är en alllför drastisk ålgärd atl Ivinga seriösa bolag, som
befinner sig i en lillfällig förluslsitualion, alt anlila kvalificerad revisor.
Ett alternativ vore enligt patenlverkets uppfattning atl kvalificerad revisor
måsle ulses i bolag, som under en längre lid saknat täckning för en viss del av
aktiekapitalet. Patenlverkel vill dock understryka vikten av all införandel av
en sådan ordning ej sker förrän tillgången pä kvalificerade revisorer
säkerställts. Etl särskilt problem är frågan om vem som skall bekosla revisors
arvode då medel för delta ändamål saknas i ett bolag.

Patenlverkel vill påpeka att nuvarande granskningsmiiner
beiräffande inkomna balansräkningar ej omfattar kontroll av huruvida
aktiekapitalet har läckning. Om förslagel läggs till grund för lagstiftning
krävs all patentverket får personal med revisorskompetens till siu förfogande
för all kunna fullgöra en uividgad granskning.

Enligt förslagel skall revisor åläggas samma skyldighet
som nu föreligger för styrelse atl i en viss angiven situation ansöka om att
bolagel försätts i likvidation. Redan nu har revisor möjlighel atl göra sådan
anmälan och del lär följa av god revisorssed all revisor lar initiativet lill
likvidalion i de speciella fall som förslaget åsyftar. Alt ersätta den
nuvarande ordningen med en uttrycklig skyldighet framslår knappasl som
meningsfulll.

Vid underlålenhel att agera kan revisorn inte göras
personligt ansvarig för bolagels förbindelser och någon annan sanktion föreslås
inle. Patenlverket avstyrker därför förslaget i denna del.

Lånsstyrelsen i Göleborgs och Bohus län: Länsstyrelsen
lillstyrker de

s. 349 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 349

framlagda förslagen. De synes ägnade all förbättra
kontrollen av all akliebolagslagens regler om likvidation eflerievs.

Länsstyrelsen I Malmöhus län: Länsstyrelsen delar gruppens
uppfallning alt genom föreslagen ändring av akliebolagslagen skapas större
säkerhel för alt lagens bestämmelser om likvidationslvång efterleves.

FAR: Del kan inle uteslutas atl detta förslag - atl
kvalificerad revisor skall finnas i de bolag som inte har full läckning för
sill regisirerade aktiekapital - ibland skulle kunna få vissa fördelar. I de
flesta fall torde emellerlid ell revisorsbyte på detta stadium komma alllför
sent. Enligt FARs uppfallning bör man i slället - som i annat sammanhang
nyligen aklualiserals - verka för att kvalificerad revisor skall finnas i alla
aktiebolag.

I övrigt hänvisas till synpunkier beiräffande behovel av att
förstärka

PRV;s resurser, som FAR framfört i andra remissyttranden.

Beiräffande den ändring som avser revisors uppgifler måsle
framhållas alt revisor principielll ej bör åläggas ansvarei för all försälla
elt bolag i likvidalion. Ansvarei för denna väsentliga förvaltningsåtgärd bör
uteslutande ligga hos bolagets ledning och ägare. Revisor bör ej indragas i
den intressekonflikl, som kan uppstå i ell bolag, vars slyrelse anser sig kunna
reda upp situationen och klara sysselsättningen för de anställda. Det finns
även skäl all framhålla alt revisorn under alla förhållanden skall kontrollera
att slyrelsen fullgör sina åligganden enligt akliebolagslagen.

Institutet för intern revision: Med hänsyn lill de
iniressen den externe revisorn har all beakla lillslyrker Inslilutel förslaget
om skyldighel för revisorn atl. i del fall då bolagsslämman ej beslular om
likvidalion. ansöka hos rälien all bolagel skall försättas i likvidation,
liksom övriga förslag under ovannämnda rubrik.

LRF: Kan det konstateras all tillgången på kvalificerad
revisor möjliggör förslagets genomförande har LRF ingenting alt invända mot
förslagel.

TCO: Slutligen vill TCO också undersiryka del angelägna i
all del ägnas yllerligare uppmärksamhel ål frågan om revisorer som slår mer
fria från bolagsstämman.

Svenska bankfi>rcningen: Bankföreningen anser rikligt
atl revisor på sätl föreslagils i promemorian, får skyldighet all hos rälien
ansöka all bolagel försätts i likvidation.

Bankföreningen tillslyrker del av arbetsgruppen föreslagna
lilläggel i 10 kap. 3 § akliebolagslagen all minsl cn av bolagsstämman utsedd
revisor skall vara kvalificerad i bolag där enligt senast fastställda
balansräkning full läckning inle finns för bolagels regisirerade aktiekapital.

Svenska handdskammarjörbundet: Revisor föreslås i
promemorian få skyldighel all ansöka om all bolagel skall försältas i
likvidalion om brislen i akliekapiialel inte läckls inom föreskriven lid.
Förslagel kan sägas lägga ett myndighetsansvar på revisorn, vilkel med hänsyn
lill revisorns frislående ställning inie är lämpligl. God revisionssed anger
redan nu vad revisor bör göra när ell bolag hamnar i ovan beskrivna situation.
Revisors forllöpande kontroll av ell förelags räkenskaper har i sig en viss
förebyggande verkan mol ekonomisk brollsliahel. Svenska handelskammarförbundel
betvivlar dock au nu föreliggande förslag skulle ha någon brottsförebyggande
verkan uiöver vad som uppnås av lagen i dess nuvarande lydelse och erinrar om
alt revisor redan nu kan ansöka om aktiebolags försättande i likvidation. Här
må också erinras om vad ovan sagts om värderingsfrågornas betydelse i
sammanhanget. Förslagel skulle enligt förbundels mening mol den bakgrunden
innebära all etl orimligt ansvar lades på revisorn.

s. 350 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 350

Vidare föreslås atl kvalificerad revisor skall finnas i
bolag som inle har full täckning för aktiekapitalet. Svenska
handelskammarförbundet ställer sig i princip positiv till förslaget men vill
dock peka på svårigheten att finna revisorer som är villiga atl ålaga sig
revisionsuppdrag för ekonomiskl svaga bolag. I promemorian antyds alt
länsstyrelsen i framtiden skulle komma att utse revisorer för alla aktiebolag.
Handelskammaren betraktar detta som en icke önskvärd strävan mot ytterligare
samhällskontroll av förelagen. Del kan vidare erinras om att propåer i denna
riktning avslagits av riksdagen.

Svenska revisorsamfundet: Förslaget innebär atl till 10
kap. 3 S skall fogas ett nytl siycke vari krävs all minst en auktoriserad eller
godkänd revisor skall ulses i aktiebolag, i vilka enligt fastställd
balansräkning läckning inle finns för bolagets registrerade aktiekapital.

Samfundet har i annal sammanhang (bl.a. Brollsförebyggande
rådets promemoria 1978: 2 "Revisors verksamhel") yttral sig över
liknande förslag. Av dessa yttranden framgår, all SRS lillslyrker kravel på
all kvalificerad revisor på sikt skall utses i alla aktiebolag. Enligt
samfundets överväganden kan en sådan bestämmelse träda i kraft redan vid
ingången av år 1982, dvs. vid den tidpunkt då samtliga akliebolag med aktiekapital
under 50000 kr. senasl skall vara avvecklade. Enligt samfundets uppfallning
finns inle lillräckliga skäl för atl redan innan en sådan förväntad lagstiftning
genomföres införa speciella bestämmelser för aktiebolag som saknar täckning för
bolagels registrerade kapital. Det kan tilläggas, att ett inträdande av
kvaliflcerad revisor först på detta stadium ofta kan tänkas vara för sent. SRS
avslyrker därtor förslagel i föreliggande lydelse men förordar samtidigt en
ändring av innebörd all kvalificerad revisor skall ulses i alla aktiebolag för
del räkenskapsår som påbörjas närmast efler den 1 januari 1982.

Enligt förslaget i 13 kap. 2 § skall revisor under vissa
förhållanden hos rätten ansöka all bolaget försättes i likvidalion. Nu gällande
lydelse av lagrummet innebär atl revisor kan göra sådan ansökan men alt
skyldighet därtill inle föreligger. Samfundet avstyrker den föreslagna
skärpningen. En ändring enligt förslagel skulle innebära, all revisorn kunde
ivingas aktivi ingripa i bolagets förvallning, vilket inte kan anses förenligt
med revisorsuppdraget. Slyrelseledamöler och under vissa förhållanden
aktieägare kan genom all påla sig personligt ekonomiskl ansvar underiåla alt
söka bolagel i likvidation. Bakgrunden härtill kan vara en övertygelse atl bolagels
ekonomiska situation skall kunna redas upp och sysselsättningen för de
anställda räddas. Del måste då anses missriktat att kräva atl revisorn under
alla förhållanden skall vara skyldig atl söka bolagel i likvidation.

Svenska sparbanksföreningen: Sparbanksföreningen
tillstyrker förslagen.

Sveriges advokaisamfund: Del föreslås all bolagets revisor
skall ha, inte endasl rält, utan skyldighel all ansöka om likvidation, när
brislen i akliekapitalet inte täckts och beslul om likvidalion inle fattats av
bolagsstämman. Enligi vad som uttalats i promemorian ger detta förslag
möjlighet för revisorn all agera endasl i del fall att bolagsslämman
konstaterat, atl akliekapiialel nedgåll under den kriiiska gränsen och bristen
därefter inle täckts vid ordinarie bolagsstämma. All den ekonomiska
brottsligheten nämnvärt skulle påverkas av all ge den tillsalla revisorn ökade
rättigheter i etl sådanl fall synes knappast sannolikt. Samfundet avstyrker
därför förslagel också i denna del.

Ytterligare föreslås, atl kvalificerad revisor skall
finnas i bolag, som inte

s. 351 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 351

har full täckning för det regisirerade aktiekapitalet. Den
konkreia innebörden av detla förslag skulle vara, att i ett aktiebolag som
inle har godkänd eller auktoriserad revisor, och där enligt senast fastställda
balansräkning full läckning inte finns, byle av revisor måsle ske och
kvalificerad revisor, som är villig att ålaga sig uppdraget, vidtalas. Enligt
samfundels mening kan häremot riklas invändningen dels att det inte är uteslutande
av godo att byte av revisor sker i en för bolaget kritisk situation, dels att
det kan visa sig förenal med svårigheler att i del angivna läget finna en
kvalificerad revisor villig att åtaga sig uppdraget. Av nämnda skäl anser sig
samfundet inte böra lillsiyrka förslaget i denna del.

Sveriges
aktiesparares riksförbund: Samtliga börs- och fondhandlare-noterade företag har
på grund av sin storlek och verksamhetens omfattning auktoriserade och eljest
högt kvalificerade revisorer.

Sveriges
bokförings- och revisionsbyråers Jöi-bund: Likaledes avstyrkes förslagel om
"kvalificerad" revisor i alla bolag som inte har full täckning av
aktiekapitalet.

Finansierlngsjöretagens förening: Föreningen förordar
dessa förslag.

Svenska
företagares riksförbund: För närvarande har revisor rätl atl anmäla företagel i
likvidalion om han finner att likvidationsplikl inlräti genom alt bolagsstämman
ej vidtagit föreskrivna åtgärder för att bota kapitalbrislen. Nägon skyldighel
all göra delta har inte revisorn. Förbundet släller sig Iveksaml till
promemorians förslag atl sådan skyldighel nu skulle åläggas revisorn.
Aklieägare och förelagsledning har dock etl personligt ansvar för
affärsförbindelser, om de fortsätter atl driva verksamheten, oaktat att
likvidationsplikl inträtt. De har också etl ansvar i händelse av eventuella
brott mot gäldenärer. Vidare skall revisorn enligt god revisionssed anmärka i
sin revisionsberättelse, om likvidationsplikt inträtt. Anmärkning i berättelsen
skall för övrigt göras redan lidigare, nämligen när företagel upprällat
likvidationsbalansräkning eller enligt revisorns mening varit skyldigt atl
upprätta likvidalionsbalansräkning. Revisionsberättelsen insänds lill
Patenlverket och är en offenllig handling. Palentverket får därigenom kännedom
om den redan iniräffade eller potentiella likvidationspliklen, och
upplysningen om denna är genom verkel tillgänglig för förelagets kunder,
långivare, kredilupplysningsinstilut och andra. Revisorn kan vidare framtvinga
extra bolagsstämma för prövning av likvidalionsfrägan.

Förbundel är, å andra sidan, ej tillfreds med tanken all
ell akliebolag under en längre lid skall kunna drivas vidare med ett
otillåtligt förbrukat akliekapilal. Ägare och förelagsledning gör iroligen ofta
den bedömningen all svårigheterna med soliditeten är övergående, och all
brislen snart kommeralt kunna rättas till. Ibland är denna bedömning helt
riktig, ibland är den det inle. I de senare fallen kan förelagets fortsatta
uppträdande på marknaden rent faktiskt bli vilseledande för omvärlden.

Om en ändring av reglerna skall genomföras, anser
förbundel del dock ej rikligt atl ålägga revisorn skyldighel all anmäla
förelaget till likvidation. En acceplabel ändring kan däremoi vara atl
Patenlverkel fär rätt att initiera likvidationsmål vid vederbörande tingsrätt,
när Patenlverkel av senasle ordinarie revisionsberätlelse inhämlal alt revisorn
ansell likvidationsplikl ha inträtt genom all förelaget ej fyllt
kapitalbristen i den ulslräckning och inom den lid som lagen anvisar.

Promemorians motiv för förslaget om kvalificerad revisor
är all risken för missbruk av aktiebolagsformen skulle vara särskilt slor hos
de små akliebolagen. Del är dock, anser förbundel, svårl att se varför den
begrän-

s. 352 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 352

sade slorieken hos elt akliebolag i och för sig skulle öka
risken för brolls-ligt förtärande. Vad promemorian utsagt speglar väl ingel
annal än det fakiiska förhållandel all 5 000 kronorsbolagen ulgör mer än
hälflen av alla bolag. Förbundel anser därför all förslagel inle är
lillräckligl moiiveral. För övrigt begränsar tillgången till kvalificerade
revisorer renl praktiskt möjligheten atl genomföra förslaget inomlen nära
framlid. Med Ivekan kan dock förbundet länka sig att kvalificerad revisor skall
inträda i företag, där det egna kapitalet enligt upprättad
likvidationsbalansräkning understiger en tredjedel av aktiekapitalet. Lån hos
aklieägare skall därvid anses som en lillgång, om del inle är uppenbart all
låntagaren saknar förmåga all återbetala länet.

Sveriges grossistförbund: Förslagel innebär bl.a. all s.k.
kvalificerad revisor skall finnas i bolag, som inle har full läckning för
bolagels registrerade akliekapilal. Detta förslag är enligt vår mening alltför
begränsai. 1 den debatt som pågår om revisorer, deras arbetssätt, ansvars- och
kompetensområden framkommer ofta, atl alla företag borde ha kvalificerad
revisor. Dessa tankar har även förekommil i utredningsförslag samt i motionsyrkanden.
Det är möjligt, atl del nu framlagda förslagel skall ses som en etapplösning av
frågan om obligalorisk revision av alla kapilalassocialions-former, men
förslaget är trots della alllför begränsai och borde ha utformats som etl
förslag om kvalificerad revisor för alla bolag och ekonomiska föreningar.

SHIO-Familjeföretagen: SHIO-Familjeförelagen lillstyrker
förslagel beträffande kvalificerad revisor. Ell genomförande av detta förslag
minskar även behovel av en särskild regel om atl revisor skall ha skyldighel
all ansöka om likvidalion för bolaget i vissa fall. Della beror bl. a. på de
högre krav samhället ställer på de kvalificerade revisorerna, vilkel bl. a.
framgår av del uttalande från Kommerskollegie revisionsenhel som cileras av
Brollsförebyggande Rådet (sid. 65-66). Där konstateras bl.a. atl frågan om
Underlätelse från revisors sida att göra anmälan lill rälien i vissa fall kan
medföra disciplinär ålgärd.

Vidare bör noleras atl revisorsorganisalionerna f. n.
överväger frågor i anslulning lill all företag blir tvungna all begära sig i
likvidalion. Brottsförebyggande Rådel avvaktar resulialel av dessa överväganden
innan förslag lämnas om hur revisor bör agera om bolagets aktiekapital har gåll
föriorai lill mer än 2/3 men slyrelsen vägrar all upprätta
likvidalionsbalansräkning och kalla lill bolagsstämma. Enligt
SHIO-Familjeföretagens uppfattning kan del finnas anledning alt även avvakla
revisionsorganisationernas överväganden innan beslul fattas beträffande
revisors skyldighet atl i vissa läll ansöka om likvidalion av förelaget.

Med hänvisning till ovanslående tillslyrker
SHIO-Familjeförelagen förslagel beiräffande kvalificerad revisor men avslyrker
tills vidare införandet av en skyldighet för revisor atl i vissa fall begära
företagel i likvidalion.

Sveriges industriförbund: Förbundel avslyrker förslaget
alt revisor får skyldighel atl hos rätlen ansöka om atl bolaget försätts i
likvidalion när

likvidationspliklen inle uppfyllts av bolagsslämman.

Förbundel tillslyrker del av arbetsgruppen föreslagna
lilläggel i 10 kap. 3 S akliebolagslagen all minsl en av bolagsslämman ulsedd
revisor skall vara kvalificerad i bolag där enligi senasl fastställda
balansräkning full täckning inte finns för bolagets regisirerade akliekapilal.

Sveriges köpmannaförbund: Vi har ingel atl erinra mol
förslagel beiräffande kvalificerad revisor, men avslyrker förslagel all
revisor skall ha skyldighet atl under nämnda betingelser begära förelaget i
likvidation. Vi

s. 353 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 353

anser det inle vara tillräckligt utrett vilka effekter etl
sådanl förslag kommer all få.

Sveriges redovisningskonsullers Jörbund: BRÄ;s förslag all
revisor skall ha skyldighet att ansöka om bolags likvidation tror vi ej löser
nu diskuterat problem. De personer som i dag kriminellt utnyttjar akliebolagen
har

säkert mindre nogräknade revisorer också. Däremoi iror vi
på

kravel om kvalificerad revisor i bolag, där det saknas
full läckning för bolagets registrerade kapital. Dessa revisorer tror vi
generelll bälire kan bedöma situationen i bolagen än många icke kvalificerade -
utan all på någol vis förneka alt det finns många icke kvalificerade revisorer av
hög klass.

Taxeringsnämndsordjörandenas riksförbund: Förbundel finner
ur de synpunkter detsamma har att företräda ej anledning lill erinran emot förslagel
om skärpt kontroll av företag i riskzonen. Kvalificerad revisor bör emellerlid
krävas i pensionsstiftelse hos bolag där enligt föreslaget tillägg till 10 kap.
3 § akliebolagslagen (1975: 1385) minsl en av bolagsslämman utsedd revisor
skall vara auktoriserad eller godkänd revisor.

4 Byte av firma och säte

Riksåklagaren: Den föreslagna skärpningen av
förutsättningarna för registrering av beslut om åndringar i bolagsordningen
såvitt avser bolagets firma och den orl där slyrelsen har sitl säle kan vara av
värde i förevarande sammanhang och tillstyrks.

Överåklagaren i Stockholms åklagardistrikt: Nu gällande
regler för byte av firma och säle ulnylljas enligt åklagarmyndighetens
erfarenhei i många fall otillbörligt för att man skall undgå skaller av olika
slag, minska myndighelernas kontrollmöjligheter och för andra vilseledande
ändamål. Arbelsgruppens förslag om införande av en ny paragraf i lagen, 16
kap. 3 §, -med innebörd att beslut om ändring i bolagsordningen såvitt gäller
bolagets firma och säte får registreras endast efler viss prövning - är därför
mycket angeläget. Arbetsgruppen gär inte närmare in på vilka skäl som skall
föreligga för all regisirering av ändringen skall fä ske uiöver atl de skall
grundas på marknadsmässiga, organisatoriska eller särskilda skäl. Enligt min
uppfattning är det av vikt med en restriktiv hållning vid prövningen av ansökningar,
nägot som bör framgå klarl av förarbeten eller författningstext.

Överåklagaren i Göleborgs åklagardistrikt: Arbetsgruppens
förslag i avsnittet om byte av firma och säte är välmotiverade mot bakgmnd av
nu gällande lagstiftning. Dä emellertid konkurslagskommitténs förslag (SOU
1977:29) om kvalificerad utredning även i mindre konkurser lagils av riksdagen
(prop. 1978/79: 105, snabbprotokoll 1978/79; 141) lorde åtminstone ett
argument för förslagen ha fallit bort. Det bör därför noga övervägas om vinsten
med den föreslagna prövningen svarar mot del merarbeie denna skulle medföra.
Det synes möjligt all lillgodose behovel av kontroll på detta omräde på
smidigare sätl, exempelvis genom all regislreringsmyndigheten ges rätt att
vägra registrering av ändrade förhållanden, vilka uppenbariigen inle motiveras
av marknadsmässiga eller organisatoriska skäl. Regislreringsmyndigheten bör
självfallel ha möjlighel atl infordra ulredning i detta avseende från det
sökande bolaget.

Överåklagaren i Malmö åklagardistrikt: Vad som anföris
beiräffande 23
Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 143. Bdagedel

s. 354 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 354

ändring av bolagels säte och firmanamn synes väl grundat
och lillslyrkes därför. Som exempel kan nämnas elt fall där förvillande lika
bolagsnamn mellan moderbolaget och dotterbolagen i en koncern använts till att
ställa alla fakturor i koncernen lill ell läcloringbolag, varpå fakturabeloppen
överförts lill moderbolaget, som haft sitt säte i en helt annan stad. Dotterbolagen
har drivits mindre än etl år varefter de gått i konkurs med O i tillgångar men
med betydande skulder lill statsverket i form av skatter, sociala avgifter och
arbetsgivareavgifter. Dotterbolaget i Malmö åndrade strax före konkursen säte
lill Siockholm samt splittrades genom ändring av firmanamn i två nya bolag, som
drevs mindre än ett år, i det gamla bolagels lokaler.

Lånsåklagaren i Malmöhus lån: En viklig del av promemorian
är förslaget om åtgärder mol omotiverade byten av firma och säte för
akliebolag. Förslaget tillstyrks i föreliggande utformning, åtminstone lills
yllerligare ertarenhet vunnits.

Länsåklagaren i Älvsborgs län: Arbelsgruppen föreslår att
patenlverkel skall pröva om det finns skäl till ändring av bolagets firma eller
orten för styrelsens säle. Som en av reservanterna anför kan detla komma att
medföra adminislralivi "krångel". Del måsle givelvis övervägas om
della motsvaras av vad som kan uppnäs i brollsbekämpande syfte. Erfarenhet
visar att ett bolag, som används för brottslig verksamhet eller vari brott
förekommer, ofta vidtar olika ålgärder, vilseledande och dimbildande, för alt
dölja den brottsliga verksamhelen. Bland annal är känt all manipulalioner med
bolagels firma och byte av plals för styrelsens säte utnyttjas i sådanl syfle.
Jag finner därför att arbelsgruppens förslag i denna del är välmotiverat. Redan
det förhällandet atl bolagel enligt förslaget blir nödsakat att visa särskilda
skäl för förändringar bör verka hämmande på försök atl vilseleda på nämnl sätt.
Den föreslagna kontrollen av bolagets ekonomiska förhållanden då ändring sökes
är ocksä belydelsefull. Jag lillstyrker därför de föreslagna lagändringarna i
denna del.

Hovrätten över Skåne och Blekinge: Hovrällen anser de här
föreslagna lagändringarna mycket angelägna. Förslaget kan - förulom atl molverka
utpräglad ekonomisk brottslighet - även förhindra förfaranden där akliebolag
för att undgå sina borgenärer ofta byter firma och/eller säle. Tillvägagångssättet
är ingalunda ovanligt.

Stockholms lingsrätt: Enligt tingsrättens erfarenhet finns
ibland anledning all misstänka all byte av firma eller säle sker i
otillbörligt syfte, men underlag saknas för att bedöma hur vanligt detta är.
Del vore i och för sig motiverat att kräva vissa skäl för byte av firma och
säle. Innan man bestämmer sig för regler härom bör emellerlid närmare övervägas
om den möjliga effekten moisvarar den administration och de kosinader en sädan
reglering skulle medföra. Man bör då också ha i minnet all den som önskar byte
i avsikl att vilseleda myndigheter o. dyl. säkerligen i regel kan finna skäl
att åberopa härför.

Rikspolisstyrelsen: Slyrelsen lillslyrker BRÅ-gruppens
förslag. Gruppen har ansell att revisor bör ta kontakt med kronofogdemyndighet
innan han avger yttrande. Slyrelsen anser dock alt del i akliebolagslagen bör
införas en bestämmelse som föreskriver atl revisor skall avge yltrande i samråd
med kronofogdemyndighet, vilken har och kommer atl få en omfattande kännedom om
aktiebolags gäldenärssitualion. Dessutom bör BRÅ-gruppens förslag kompletteras
med en beslämmelse i aktiebolagslagen, om alt ell upplöst akliebolags firma
inle får användas som namn på elt nyll akliebolag förrän fem är har förlupil
sedan det lidigare aktiebolaget upplöstes.

s. 355 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 355

Bankinspektionen: De inskränkningar i möjligheten för ell
bolag alt byla firma och säte som föreslås i promemorian bör enligt
inspeklionens uppfallning vara ägnade all försvära missbruk av
aktiebolagsformen. Förslagen innebär enligi inspeklionens uppfallning inle
någon obehörig inskränkning i ell bolags rörelsefrihet. De tillstyrks därför.

Siockholms fondbörs: Den föreslagna regeln är onödig för
börsförelagens del. Enligi inregistreringskontraktel gäller i de flesla fall
all förändringar av här beröri slag omedelbarl skall meddelas börsen och göras
offenlliga. De beslutande organen i ett börsförelag lorde vara mera kompe-lenla
all bedöma behovel av förändringar i firma eller säle än en regislre-rande
myndighel. Förslagel är dessulom ägnal alt skapa adminislralivi krångel för
förelagen. Det är också ivivelakligl mot bakgrund av patenlverkets bolagsbyrås
möjligheter atl redan med nuvarande arbetsuppgifter lämna acceplabel service
lill allmänheten. Förslaget avstyrkes.

Riksrevisionsverkei: RRV är ense med arbetsgruppen om
olägenheten av all bolag pä obesiånd ofta byter firma och säte i syfte atl
vilseleda borgenärer och myndigheter. Del är emellertid svårl au finna en
lillfredsställande lösning på delta problem. Del är inle realisliskl alt länka
sig atl palenl- och registreringsverket, som arbetsgruppen föreslagil, skall
kunna undersöka och pröva huruvida marknadsmässiga, organisaloriska eller andra
skäl föreligger för ändring av firma och säle.

RRV ifrågasätter om inte de seriösa företagen kommer att
drabbas alllför hårt genom kravet på intyg frän kvalificerad revisor. De
fördelar som ligger i förslagel torde således enligt RRVs mening inte uppvägas
av de nackdelar som kan befaras drabba de seriösa förelagen. Om emellerlid
förslaget genomförs vill RRV framhålla, alt patent- och registreringsverket
knappast lorde ha möjligheter lill någon prövning av frågan i sak. Dess
kontroll lorde få inskränkas till atl föreskrivet intyg förelells.

Riksskatieverkel: Arbetsgruppens konstaterande alt
aktiebolag ofta byter firma eller sälesort inför föreslående konkurs eller
likvidalion i oegeniligt syfte är väl dokumenterat. RSV vill också framhålla
all som arbelsgruppen påpekal byle av sätesorl ofta görs för all forllöpande
undgå skaller och avgifier av olika slag.

Arbelsgruppens förslag om revisorsintyg för atl komma lill
rälla med dessa missbruk torde i huvudsak kunna godtas. På en del punkler finns
del emellerlid enligt RSVs uppfattning skäl att framföra erinringar.

Arbetsgruppen föreslår att patent- och registreringsverket
(PRV) skall pröva om anmäld ändring av firma eller sälesort är påkallad av
marknadsmässiga, organisatoriska eller andra skäl. Prövningen torde få ske pä
grund av bolagels uppgifter. Om de nämnda skälen skall krävas för byte lorde
det vara nödvändigt alt låta annan instans än PRV svara för prövningen om inte PRV
lillförs erforderliga resurser härför. Möjligen kunde också den uppgiften
anförlros kvalificerad revisor.

Enligt förslaget skall kvalificerad revisor intyga atl
full läckning finns för del regisirerade akliekapitalet saml au såviu känt är
någon allvarlig belalningsanmärkning mol bolagel ej förekommil under del
närmast föregående årel. Del torde kunna ifrägasäiias om inle revisorn vore väl
skickad all också uttala sig om de företagsekonomiska aspekterna som skall
föreligga enligt 16 kap 3 !) försia slyckel, punkt 1,

Vad som avses med "allvarlig
belalningsanmärkning" kan vara tveksamt, särskilt beiräffande skatter och
avgifter. Egentligen är ime revisorns ålgärd att hos kronofogdemyndigheten
kontrollera om bolagel skött sina betalningar lillräcklig. eftersom det kan
dröja ganska läng lid innan en

s. 356 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 356

försummad betalning av skatt eller avgifi ger upphov till
elt indrivningsmål hos myndigheten. En annan iveksamhel hänför sig lill det
fallet att bolaget har flera betalningsanmärkningar vilka var för sig kan le
sig bagatellartade men tillsammans blir allvarliga,

Elt bättre alternativ är att revisorn skall uttala sig om
det aktuella bolagets allmänna ställning ur likviditets- och
solidiletssynpunkt. 1 lagtexten bör klarare anges att revisorn noggrant bör
undersöka bolagels ekonomiska ställning, innan intyg härom ulfärdas eller - om
revisorn tilläggs uppgiflen beslutet fattas. Kronofogdemyndighelen bör alllid
yllra sig i dylika ärenden. En annan fråga som ej behandlals är om besvärsrätt bör
tillskapas.

Kommerskollegium: Kollegiel har ingel alt erinra mot
tillslåndskravet som sådant men finner ej att ell ovillkorligt krav på full
täckning av aktiekapitalet bör uppställas. En bedömning av bolagels ekonomi bör
istället ingå i den prövning som skall göras. Eventuellt revisorsyltrande bör
av de skäl som ovan anförts lämnas av bolagets revisor.

Däremot kan kollegiet ej tillstyrka den föreslagna
administrativa ordningen, nämligen alt palenl- och registreringsverket skall
göra ovannämnda prövning. Kommerskollegium har ålagts handhavandel av ell
flertal olika tillståndsärenden enligt akliebolagslagen. Exempelvis ankommer
det - enligt 53 S aktiebolagsförordningen (1975: 1387) - på kollegiet atl
pröva, om dispens från kraven i aktiebolagslagen (1975: 1385) pä svenskt
medborgarskap och bosättning i Sverige kan medges för styrelseledamot och
suppleant, verkställande direkiör och vice verkslällande direktör, stiftare,
firmatecknare, revisor och revisorssuppleant saml likvidator. När kollegiel
beviljat tillstånd sker regisirering hos palenl- och registreringsverket. En
liknande ordning synes ändamålsenlig även i det nu akluella fallel. Då det
dessutom måste vara fel atl administrativt splittra tillständsärenden enligt
aktiebolagslagen, förordar kollegiet att uppgiflen atl pröva om skäl finns till
byte av bolagsfirma eller säle förs lill kollegiet.

Skånes handelskammare: I lagförslagel lalas om alt
"marknadsmässiga och organisaloriska skäl" skall visas för all bolag
skall få lillstånd atl byta firma och säle. Formuleringen verkar vara myckel
svävande. Man behöver bara peka pä svårigheterna för Patent- och
Registreringsverket att kontrollera dessa skäl. Vidare föreslås alt ett intyg
från kvalificerad revisor om att full täckning för bolagels aktiekapital
finnes, måsle, för erhållande av tillstånd lill byte av firma och säte, företes
för PRV. Detta innebär att ell extra bokslut måste göras av revisor med allt
vad del innebär för förelaget i form av arbete och kostnader. Förslagel kan
möjligen ha en viss brottsförebyggande effekl, men denna uppvägs av den ökning
av byråkratin som förslaget otvivelaktigt innebär. Handelskammaren avslyrker
därför detta förslag. En enklare lösning vore här att bolagel erhöll ett intyg
från kronofogden om att någon allvarligare betalningsanmärkning inte förekommil
mot bolaget under del närmast föregående årel.

Handelskammaren i Örebro och Väslmanlands län: Såvitt
avser förslagen om speciella krav vid ändring av bolagsfirma eller orl för
styrelsens säle anser Kammaren de av arbetsgruppen såsom stöd för förslagen redovisade
motiven överdrivna. Genom de s. k. alllbevis, som registrerings-myndigheten på
begäran tillhandahåller, kan upplysning vinnas både om de olika firmor ell
bolag kan ha hafl och om de orter, å vilka styrelsen må ha haft silt säle. Med
ledning av dessa uppgifler bör myndigheterna utan svårighet kunna genomföra
önskade utredningar. Föreslagna regler, som sålunda skapar ytterst begränsade
fördelar ur brottsbekämpningssyn-

s. 357 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 357

punkl, är allenasi ägnade all skapa adminislralivt
krångel. Förslagel avstyrks.

Patent- och registreringsverkel: Patenlverkets granskning
i ärenden rörande byle av firma och säle uppfyller redan nu i viss mån
arbelsgruppens krav för att sådana ändringar skall registreras.

Patentverket prövar om firma är vilseledande genom alt den
inte svarar mol verksamhetens inriktning, såsom denna angivits i
bolagsordningen. Vidare prövas all firma ej innehåller annans släktnamn.
Innehåller firma orlsnamn måsle i ärendel visas alt bolaget har anknylning lill
ifrågavarande orl. Della gäller även vid byle av säle.

Om ej ovan nämnda krav är uppfyllda skall paienlverkei
vägra regisirering.

Den nya akliebolagslagens ikraftträdande I januari 1977
innebar bland annat att reglerna för beslul om ändring av bolagsordningen
förenklades. Patenlverkel anser inle alt tillräckliga skäl anföris för att
skärpa nuvarande regler.

Palenlverket kan ej göra någon materiell prövning av
sådana uppgifter som bolag enligt förslaget skall lämna i de akluella ärendena.
En länkbar lösning vore alt revisor i sitl yltrande även intygar alt ändring av
bolagsordning, avseende byte av firma eller säle, är påkallad av marknadsmässiga,
organisatoriska eller andra särskilda skäl. Enligt patenlverkets mening skulle
emellertid detta alternativ, i likhei med förslagel, väsenlligl öka byråkratin,
men knappast ge någon effekl ur brollsförebyggande synpunkt. Palenlverket
avslyrker därför förslagel.

Länsstyrelsen i Stockholms län: Arbelsgruppens förslag,
all byte av firma och/eller säle endast får ske om det är påkallat av
marknadsmässiga, organisatoriska eller andra särskilda skäl samt om intyg av
aukloriserad eller godkänd revisor, ulvisande all läckning för aktiekapitalet
finns och all inga allvarliga betalningsanmärkningar förekommil det senasle
året, företes, lorde försvära vilseledandel av skallemyndighelerna. Förslaget
skulle dock knappasl ha haft någon belydelse i de s. k. vinstbolagsfallen, då
inkråmel i fulll solvenla förelag såldes och ny (eller ingen) verksamhet startades
i dessa bolag. En karenslid på minsl etl år vore befogad vad belräffar
möjligheten att överta etl annal bolags firma i "ograverat" skick. En
val inarbelad firma represenlerar dock ell belydande värde, som skulle gå
föriorai om den föreslagna lagsiiftningen genomfördes utan dispensmöjligheter.
Länsstyrelsen anser, väl medveten om alt dispensinstilutet bör begränsas i
möjligaste mån, alt dispens bör kunna ges i sådana fall, där synnerliga skäl
föreligger.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Enligt
länsstyrelsens mening försvåras kontrollarbetet i hög grad av alt bolag byter
firma. 1 allmänhel är del så alt den gamla firman inle försvinner ulan i
stället tillföres ett annal aklieägaren närstående företag. Bolagens identitet
blir härigenom oklar. Även lör borgenärerna uppkommer etl osäkeri läge.
Länsstyrelsen anser därför, atl det är angeläget all skärpta regler införs för
byte av firma.

När del gäller byle av styrelsens säte är behovel av
skärpta regler nästan större än nar del gäller byle av firma. Det finns från
vinsi-bolagsaktionen exempel på företag som helt utplundrats genom alt
tillgångarna överförts till aklieägarna eller annat av dem behärskat bolag utan
beskaltning. Styrelsens säie för det plundrade bolagel har sedan efler ändring
av firman flyttals till orl i annat län, där bolaget likviderats genom
fattigkonkurs.

De regler som arbetsgruppen föreslår synes så utformade
alt de inle drabbar eller förhindrar seriösa förelags verksamhel. Länsstyrelsen
tillslyrker därför desamma.

s. 358 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 358

Länsstyrelsen i Malmöhus län: Länsstyrelsen har liksom
arbetsgruppen den uppfattningen alt byle av firma och säle ofta ingår som ell
led i en rad åtgärder som syflar till atl vilseleda myndigheler. borgenärer och
andra intressenter i bolagel. Del förekommer all personer som sysslar med
brottslig verksamhel ständigt byter namn på och sate för sina bolag för atl
kamouflera sin verksamhel. Därför bör ändring av bolagsordningen beträffande
firma och säte inle kunna göras så lättvindigt som nuvarande beslämmelser i
aktiebolagslagen medger.

Bolagsordningen skall enligt 2 kap 4§ akliebolagslagen
ange den orl i Sverige där bolagets styrelse har siu säte. Nybildade bolag kan
välja vilken ort som helst i landet som säte. Det synes vara anmärkningsvärt all
för fysiska personers manlalsskrivningsori finns ulförliga bestämmelser men
sådana saknas helt för aktiebolag. Något krav pä anknytning iill orten finns
inte i lagen. Elt fåmansbolag som driver verksamhet exempelvis i Malmö och vars
aktieägare och styrelseledamöter är mantalsskrivna i Malmö kan i
bolagsordningen ange, att slyrelsen skall ha sitl säte i Stockholm. Det är
enligt lånsstyrelsens mening en allvarlig brisl all bestämmelser som förhindrar
etl sådanl förfarande saknas i akliebolagslagen. Handläggare på
taxeringsenheten har upplyst, att det inle är ovanligi all fåmansbolag. som
driver hela sin verksamhel i länel och vars aktieägare är bosatta här, har sin
hemort i annal län. Sådan konstruktion omöjliggör eller i varje fall försvårar
väsentligen samgranskning av aktiebolags och aklieägares självdeklarationer.
Även andra myndighelers arbelen lorde försväras i sädana fall. Länsstyrelsen
menar därför, atl bestämmelser bör införas i akliebolagslagen som förhindrar
godtyckligt val av ort för styrelsens säle vid bolagsbildningar. Bolagen bör ha
någon anknytning till den ort där styrelsen skall få ha sitt säte. Plalsen där
huvudsakliga verksamheten bedrives eller där huvudkontoret är beläget vore
lämpliga orter för styrelsens säle. Även andra orter kan tänkas, exempelvis
huvudaktieägarens hemort för fåmansbolag som inte driver någon verksamhet eller
eljest saknar fast driftställe. Enligt länsstyrelsen bör del övervägas om inle
nu existerande aktiebolag skulle åläggas att byla säte till den ort där bolaget
har anknytning,

I de fall ett bolag erhållit tillstånd atl byta firma, bör
enligt länsstyrelsens uppfattning det gamla firmanamnet inte utan särskilt
lillslånd få användas av annat nybildat aktiebolag förrän viss tid förflutil.
Sådan karenslid bör likaså införas beträffande upplösta aktiebolags firma.

Palentverket skall kunna vägra registrering av bolags
beslut om ändring av bolagsordningen beträffande firma och säte om
förutsättningar för sådan ändring saknas enligt de av arbetsgruppen föreslagna
lagbestämmelserna. Befattningshavare vid länsstyrelsernas skatteavdelningar
har god kännedom om aktiebolagen och deras ägare. Det vore därför lämpligt att
patentverket inhämtade yttrande från respektive länsstyrelse innan beslut om
registrering av ändring av bolagsordning i nu beröri avseende fattas. Elt
alternativ vore att tillstånd erfordras från länsstyrelsen för ändring av
bolagsordningen angående firma och säte och att registrering av ändringen får
ske först när länsstyrelsens beslut vunnii laga kraft. Sådan ordning tillämpas
beträffande vissa ändringar av räkenskapsårets omfattning, vilka uppgifter
likaledes skall anges i bolagsordningen och registreras hos palentverket.
Länsstyrelsen förordar sistnämnda alternativ, som bäsl överensstämmer med
strävanden att decenlralisera beslul till regional nivå.

Delegationen för företagens uppgiftslämnande: I rapporten
föreslås att bolagsbyrån skall pröva om ett byte av firma och/eller säte är
påkallat av

s. 359 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 359

särskilda skäl. Det helt övervägande anlalel ändringar av
delta slag är självklart legitima och i linje med den rörelsedrivande verksamel
ett bolag bedriver. För de fall där firmabyle och sätesändring utgör etl led i
alt försöka dölja oegenlligheler måste del finnas enklare kontrollinstrument än
de som föreslås i rapporten. Del finns för övrigt inte några garantier för att
bolagsbyrån i sin kontroll av skälen för ändringar i firma och säle i praktiken
inle åstadkommer annat än ökad byråkrati och krångel. Sannolikl har
länsstyrelsernas skatteavdelningar slörsl behov alt bli informerade om den
planerade förändringen. Del bör därför övervägas om en information i förväg
till länsstyrelsen från bolagel kan vara en lillräcklig ålgärd. Bolagsbyråns
funktion blir då oförändrad.

Inte heller finns anledning att ålägga bolagets revisor
alt uttala sig om det har förelegat någon allvariig betalningsanmärkning under
det senasle året. Svårighelen att klart precisera i vilka fall en revisor skall
anses skyldig att påtala ell sådant förhållande talar mot detta. Däremot bör
ulredningens förslag om all revisor skall vitsorda alt läckning finns för
bolagets registrerade akliekapilal kunna övervägas. Betydelsen av della
förslag bör dock inle överbetonas. I fråga om elt slort antal bolag finns inga
krav på kompetens föreskrivna för revisorn.

FAR: FAR avstyrker detta förslag, då dess effekt i
broitsbekämpningen kan antas bli ringa, samtidigt som företag och kontrollorgan
skulle påläggas ett administrativt merarbete. FAR ifrågasätter vidare om
arbetsgmppen i sitt förslag och sina kommentarer tillräckligt hållit isär
regelsystemen för obeståndsproblemaliken resp. likvidationsproblematiken (jfr
l.ex. försia stycket sidan 2 i PM 1979: 5). Del kan dessulom tillfogas att förekomslen
av betalningsanmärkningar normalt inte kan konstateras vid revisionen.

Inslilulet för intern revision: Förslaget tillstyrks.

LRF: Bolagsbyrån har en vacklande praxis och ibland
inkonsekvent handläggning av regislreringsärenden, bl. a. varierar hänsynen
lill registreringshinder i form av varumärken. Rättssäkerheten skulle
sannolikt naggas ännu mer i kanten om verket dessutom skulle pröva ändring av
bolagsfirmor på nya grunder.

LRF kan inte acceptera att myndighets tillstånd skall
krävas för byle av aktiebolags firma. LRF har visserligen klart för sig all
byle av firma mänga gånger används vid ekonomisk brottslighet med hjälp av
aktiebolag. Den med den föreslagna ändringen avsedda effekten torde emellertid
lika väl kunna uppnås genom den effekiivisering av aktiebolagsregistret som
förespråkas pä annat håll i promemorian, bl, a, så att vissa anmälningar till
Patenlverket automatiskt tillställs elt antal myndigheter.

Samma synpunkter kan också göras gällande med avseende på
frågan om akliebolags rätt att byla ort för styrelsens säte. Någon nämnvärd
brottsförebyggande effekt torde prövningen inte ha. För att stävja missbmk av
denna rätt skulle också forumreglerna för konkurs- och likvidationsförfarande
kunna ändras så att rält fomm blir det fomm där bolaget haft sitt hemvist viss
lid före konkursutbrotlet eller sedan det registrerades.

Mot vad som föreslås om intyg från kvalificerad revisor
vid byte av firma och ort för styrelsens säle saml de med intyget åsyftade
förhållandena har LRF ingenting att invända.

Svenska bankföreningen: Bankföreningen ifrågasätter om
inte patenlverket borde vara berättigat att utan egen prövning registrera
beslut om ändring av bolags firma eller styrelsens säte på gmndval av en
kvalificerad

s. 360 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 360

revisors yttrande med nyss beskrivet innehåll jämle hans
bekräftelse att ändringen är påkallad av marknadsmässiga eller organisaloriska
eller andra särskilda skäl. En revisor, som känner bolagets förhållanden,
torde vara väl lämpad atl göra den bedömningen. Bankföreningen anser del
tveksamt om palenlverket har de resurser lill sill förfogande, som krävs för
att göra den åsyftade undersökningen meningsfull.

Svenska handelskammarförbundet: I lagförslagel lalas om
all "marknadsmässiga och organisaloriska skäl" skall visas för atl
bolag skall få tillstånd all byla firma och säte. Formuleringen verkar vara
myckel svävande. Man behöver bara peka på svårigheterna för Patent- och
Registreringsverket (PRV) all konlrollera dessa skäl. Vidare föreslås atl elt
intyg från kvalificerad revisor om all full täckning för bolagels aktiekapital
finnes, måste, för erhållande av lillstånd till byte av firma och säte, företes
för PRV. Delta innebär all ett extra bokslut måste göras av revisor med allt
vad det innebär för företagel i form av arbete och kostnader. Förslagel kan möjligen
ha en viss brottsförebyggande effekt, men denna uppvägs av den ökning av
byråkratin som förslaget otvivelaktigt innebär. Svenska handelskammarförbundel
avstyrker därför delta förslag. En enklare lösning vore här atl bolagel erhöll
elt intyg från kronofogden om all någon allvarligare belalningsanmärkning inte
förekommil mot bolagel under det närmast föregående året.

Stockholms kommun (= kammarkonloret): Som arbetsgruppen
framhållit är det inte ovanligt att ett bolag pä obesiånd inför en förestående
konkurs eller likvidalion byter firma och säle i syfte all vilseleda borgenärer
och andra intressenter i företaget eller för att undgå skatter av olika slag.
Myckel vanligt är att förelaget inför en föreslående konkurs byter namn för att
"skydda" det gamla kanske väl inarbetade namnet. Kunder, anslällda
och andra intressenter i förelagel har därigenom många gånger kanske aldrig
varit medvetna om all bolagel gåll i konkurs. Att förfarandel - bakom vilket
ofta döljer sig ekonomiska manipulationer - är så frekvent och visal sig så
"framgångsrikt" när det gäller alt vilseleda fordringsägare och bland
dessa staten torde också i allt väsentligl kunna tillskrivas brister i
registerföringen och brister i konlaklen myndigheler emellan, I avvaktan på den
förbättrade regislerföring kammarkonloret efterlyser och som påtagligt skulle
försvåra ifrågavarande manipulationer kan kammarkonloret vitsorda behovet av
särskilda ålgärder.

Arbetsgruppens förslag att patenlverket ska pröva om del
finns skäl till

ändring av bolagels firma eller den orl i Sverige där bolagets styrelse skall

ha sill säle kan dock som en ledamoi i styrgruppen ansell komma att

"medföra elt icke ringa adminislrativi krångel". En ålgärd att komma

tillrätta med problemet och som kan visa sig väl så effektivt vore att, som

revisionskontoret antytt, inom ramen för dagens regelsyslem utvidga sam

arbelel mellan patenlverkel och övriga myndigheler förelrädesvis inom

skatte- och uppbördsadminislralionen.-------- Förslagen tillstyrks.

Stockholms komniun (Juridiska avdelningen): Som
arbetsgruppen framhåller är del inte ovanligt atl eu bolag på obestånd inför en
förestående konkurs eller likvidalion byter firma och säte i syfte att
vilseleda borgenärer och andra intressenter i förelaget. Vidare förekommer atl
bolag byter firma och säte för atl undgå skatter av olika slag. Arbelsgruppens
förslag alt patentverket skall pröva huruvida del finns skäl lill ändring av
bolagels firma eller den ort i Sverige där bolagets styrelse skall ha sitl säte
kan förefalla väl byråkratiskt men synes böra godtagas om det är del enda eller
bäsla sället att komma tillrätta med angivna möjlighel att undgå gäldenärer och
skattemyndigheter.

s. 361 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 361

Stockholms kommun (= revisionskoniorel): Del kan
konstateras, att tillsynsmyndigheten, patenlverket, här åläggs en materiell
prövningsskyl-dighel. Revisionskontoret finner ålgärden välbetänkt men vill
betona angelägenhelen av atl del blir fråga om en verklig prövning och ej
blolt en formell sådan. Såsom ovan framhållils syflar byle av säle ej sällan
till atl vilseleda skallemyndigheterna för atl därigenom undgå skatter och
andra avgifter till det allmänna. En rutin för samverkan och ömsesidig uppgiftsskyldighet
mellan patenlverket och skattemyndigheterna borde vara ell verksamt medel atl ytteriigare
komma lillräila med de problem för myndigheler och andra intressenter som byte
av säte för närvarande förorsakar. Någon sådan rutin diskuleras emellertid ej i
promemorian. Vad belräffar kravet på intyg från kvalificerad revisor kunde del
måhända varil rimligl om patenlverket givils möjlighet atl lämna dispens.

Svenska
revisiorsamfundei: Förslagen avstyrkes, såviu gäller 16 kap. 3 § p. 1 på grund
av all de kriterier som uppställts för dispens inte är entydiga och därför kan
riskera att tillämpas oenhetligt, och såviu gäller p, 2 på grund av all
revisorn vid sin granskning ofta inte kan konstatera förekomsten av
betalningsanmärkningar. Uttalandel atl revisorn har all göra sig en allmän
föreställning om bolagets ställning ur solidilels- och likvidiletssynpunkt är
svävande, likaså är de bedömningsgrunder, som föresläs avgöra om en
belalningsanmärkning skall anses allvarlig, alll för opreciserade,

SRS
avstyrker till följd därav även förslaget i aktiebolagsförordningen 32 a § p,
4.

Svenska
sparbanksföreningen: Till förslaget alt palenverket skall pröva om det finns
skäl till ändring av bolagets firma eller orten för styrelsens säte släller sig
föreningen Iveksam. Förslaget skapar inle bara adminislrativi krångel för
företagen. Förslagel är också tvivelaktigt mot bakgrund av Patent- och
registreringsverkets bolagsbyrås möjligheter atl redan med nuvarande
arbelsuppgifler lämna en acceplabel service lill allmänheten. De skäl som
anförs för all den föreslagna prövningen skulle molverka ekonomisk brottslighet
är heller inte övertygande. Föreningen anser, all del som allmän regel för
registrering borde räcka med ell intyg av kvalificerad revisor att
förändringen är motiverad av marknadsmässiga, organisatoriska eller andra
skäl. Nägon särskild prövning frän patenlverkets sida är icke behövlig.

Sveriges
advokatsamfund: Samfundet delar arbetsgruppens uppfallning, atl den frihet som
idag gäller ifråga om rätlen alt ändra bolagsordningen vad gäller bolagets
firma och styrelsens säte utnyttjats i silualioner, där del funnils anledning
all misslänka ekonomisk brottslighet. Samfundet anser därför alt moliv
föreligger för en ändring i delta hänseende. Samfundet kan däremot inle
instämma i arbetsgruppens uttalande "all det över huvud laget inte bör
vara lillålet att byta firma eller säle om ej full läckning finns för bolagels
regisirerade aktiekapital". Etl sådanl kategoriskt förbud skulle vara
olyckligl och framstår också som onödigt, eflersom prövningen förutsätts bli
generell och eflersom lillstånd endasl kan ges när "särskilda skäl"
föreligger. I samband med rekonstruktion av förelag kan del ofta vara
ändamålsenligt att bolagets firma kan överföras till en annan juridisk person.
Det good-will-värde som evenluelll ligger i firmanamnet kan endast sällan
lillföras borgenärerna genom avyttring. Samfundet menar, atl det även i detta
fall borde vara möjligt för bolagel all moiivera sin firmaändring samt atl
bolagels revisorer avger intyg om atl det ej finns någon erinran från
revisorerna atl bolaget ändrar firma. Samfundet önskar också

s. 362 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 362

erinra om att de illojala fallen sannolikt kommer alt
kraftigt minska, om förslaget om s, k, konkurskaranlän genomföres.

Samfundet finner del rimligl att revisorsintyg krävs i de
hänseenden som föreslås av utredningen, dvs. i vad avser full täckning för
aktiekapitalet och betalningsanmärkningar. Samfundet menar emellertid all det
riktigaste är, all sådant intyg avgives av den revisor som är bolagets
ordinarie, vare sig denne är kvalificerad revisor eller inle, Sådanl intyg kan
nämligen enligt samfundets uppfattning inle ulan svårighel avlämnas av en hell
uiomslående revisor. I annal sammanhang har framställts kravet alt samtliga
aktiebolag successivt skall komma alt ha kvalificerade revisorer. I takt med
att della krav uppfylls kommer ju också den som avger intyget atl vara
kvalificerad. Skäl saknas enligt samfundets uppfattning all i nuvarande
sammanhang ställa högre krav.

Sveriges aktiesparares riksförbund: Firmaändringar kan bli
aktuella för börs- och fondhandlarenoterade förelag. Förslagel i denna del
synes betänkligt. Akliespararna kan inle finna det annal än märkligt att elt
land som är föregångsland när det gäller personnummer, förmodligen även bolagsnummer,
icke skulle kunna ordna sin indrivning så att etl bolags organisalionsnummer
skulle vara tillräcklig identifikation. Påståendet att firmabyte skulle
försvåra skalteindrivningen kan inle lolkas som annal än en misstroendeförklaring
över indrivningssystemet. För akliebolagen ligger ofta vissa good-willvärden i
firman och anser Aktiespararna aU akliebolagen i detta avseende måste få vara
neutrala i förhållandel lill handelsbolag och ekonomiska föreningar.

Mot bakgrund av att firmarätten berör elt väsentligl
större område än del nu akluella, är Akliespararna av den bestämda meningen atl
förslaget i denna del bör avstyrkas.

Dessutom vill Aktiespararna påpeka att det definitivt för
börsföretagens del är en onödig regel alt låla ändring av bolagens firma och
plats för styrelsens säte prövas av patenlverkel. Ett börsföretags beslutande
organ torde vara betydligt mer kompetenta att bedöma behovel av förändringar i
detta hänseende än den registrerande myndigheten.

Sveriges bokförings- och revisionsbyråers förbund:
Förslaget om patentverkets särskilda prövning om räll lill ändring av bolagets
firma eller säte finner SBRF väl motiverat, då det otvivelaktigt förekommer
manipulationer härmed. Ändringen föreslås därför endast få ske om den är
påkallad av marknadsmässiga, organisatoriska eller andra särskilda skäl, som
skall vara väl motiverade. SBRF finner dock ej skäl som motiverar särskilt
revisorsintyg om att aktiekapitalet måste vara fullt täckt eller atl betalningsanmärkningar
ej förekommil under det närmast föregående året och fär därför avstyrka denna
del av förslaget.

Finansieringsföretagens förening: Enligt föreningens
mening bör det vara tillfyllest atl bolagets revisor företer sådant intyg med
innehåll som föreslås. Bolagets revisor, som får antas väl känna bolagets
förhållanden, kan i intyget även yttra sig över huruvida ändringen är påkallad
av marknadsmässiga eller andra skäl. Med hänsyn tagen till de avsevärda förseningar
betr, handläggningen av regislreringsärenden som föreligger hos palenlverket
bör verkel enligt föreningens mening ej belastas med den prövning som föreslås.

Svenska företagares riksförbund: Förbundet instämmer i vad
reservanlen Winberg anfört. Om Patent verket skall pröva materiellt anmälan om
ändring av aktiebolags firma och säte, ger det nog bara en begränsad effekt på
brottsligheten och kan medföra ett inte ringa administrativt krångel. Det

s. 363 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 363

är för övrigl svårl atl se hur verkel skulle kunna
verkligen avvisa bolagens ändringar. Den som vill utnyttja lagstiftningen för
systematisk brottslighet drar sig knappast för att bygga under bolagens beslul
i fråga om firma och säle med rimliga argument, argument som verkel i prakliken
måsle godla.

SHIO-Familjeföretagen: Enligt SHIO-Familjeföretagens
uppfattning synes förslaget på denna punkt medföra mycket adminislralivi merarbete
för både Palenlverket och det förelag som önskar byla firma och/eller säle. 1
moiiven till förslagel har inte någon undersökning gjorls hur ofta namnbyten
sker. En stickprovsundersökning hos Patenlverket hade kunnal ge en uppfallning
om frekvensen. Av betydelse är också hur ofta namnbyten etc. är moliverade av
annat än skalleflykisskäl. Genom bl. a. kravel pä intyg av kvalificerad revisor
kommer företagens kosinader för namnbyte elc. all betydligt öka.

Brottsförebyggande Rådet motiverar förslagel bl.a. på
följande sätt; "Bolagel vill kanske förlägga ett ofrånkomligt konkurs-
eller likvidalionsförfarande lill en orl där man saknar närmare erfarenhet av
bolagel och där konlrollmyndigheternas arbetsläge är så pressat atl evenluella
oegenlligheler kan beräknas passera obemärkt ... Byte av säle kan också ske
för alt forllöpande undgå skatter av olika slag. Åtgärden kombineras då med
underiåtenhet alt till skatlemyndighelerna pä den nya orten anmäla bytet."

Enligt SHIO-Familjeföretagens uppfattning kan det
ifrågasållas om man inle kan uppnå de önskade effeklerna på ett enklare sätt. 1
samband med namnändring eller åndring av bolagets säle bör Patenlverket
rutinmässigt kontakta inblandade lokala skattemyndigheter. Skattemyndigheten
har därvid möjlighel atl närmare konlrollera företagel. I de fall förelagel
flyttar till etl omräde där skattemyndigheten är överbelastad borde möjlighel
föreligga för den lokala skattemyndigheten på utflytlningsorlen atl göra
ulredning.

Sammanfattningsvis anser SHIO-Familjeföretagen atl
förslaget på denna punkt är dåligt underbyggt samt all man inle tillräckligt
undersökt alternativa möjligheter. Mol denna bakgrund avslyrker organisalionen
förslaget.

Sveriges industriförbund: Enligt förbundets uppfallning är
den nuvarande regleringen pä ifrågavarande område den mest lämpliga. Beslul om
förändringar av firma eller säte skall normalt ankomma pä bolagels ledning atl
fatta såsom det mesl kompetenta organel att bedöma huruvida en ändring är
påkallad. Rätten att fritt kunna byta firma eller säte kan dock som
arbetsgruppen visal leda till atl fordringsägare, skattemyndigheter m.fl. blir
vilseledda. Förbundet ställer sig därför inte avvisande till en skärpning av
bestämmelserna på området. Förbundet anser dock inte att den av arbetsgmppen
valda lösningen i lillräcklig grad beaktar intresset av alt beslul av
företagsekonomisk art skall ligga inom företaget. Dessutom saknar den
föreslagna regeln en önskvärd flexibilitet.

Förbundet vill förorda vissa begränsningar av BRÅs
förslag. Förbundel avslyrker att byte av säte skall kunna vägras. Beträffande
patenlverkets vidgade möjligheter att vägra registrering av firmabyte anser
förbundet att de bör föreligga endast när full täckning inle finns för bolagets
registrerade aktiekapital eller allvariig betalningsanmärkning mol bolaget
förekommit under det närmasl föregående året. Del materiella prövningsiemal bör
ligga närmare patentverkets nuvarande kompelens. Förbundel föreslåratl
patentverket då ovan förordade förutsättningar är uppfyllda ges rätt att vägra
registrering av ändring av firma då sådan ändring är ägnad alt vilseleda om
bolaget. Såsom vilseledande bör vid denna prövning inle

s. 364 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 364

anses att företagel antager bifirma som firma eller all
ändringen sker för all förelagel tillhörigt inarbetat varumärke skall komma
lill ullryck i firman.

Mol bakgrund av patenlverkets bolagsbyräs problem under
senare år är förbundel angelägel om alt inga som helst ytterligare
arbelsuppgifler läggs på bolagsbyrån innan byråns flyttning till Sundsvall är
fulll genomförd och byrän fält till slånd en liilfredsslällande service till
allmänheten i fråga om sina nuvarande uppgifter.

Sveriges redovisningskonsullers förbund: Ej heller finner
vi det lämpligt alt patenlverkel skall pröva behovel av ändring av bolagels
firma och den ort där bolagets slyrelse skall ha sitl säle. Detta förslag
misstänker vi endasl får byråkratiska negativa effekler.

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund: Vad särskilt
gäller mani-pulalionshindrande ålgärder lalar skäl för alt byte av firma elc. i
vilseledande syfle bör förhindras. Därvid bör dock tillses all
regislreringsmyndigheten får sådan kapacitet, all den kan påtaga sig
föreslagen granskning av ansökningar om byte av firma eller säle. Sådana
ansökningar skall enligt förslaget underbyggas av yttrande från aukloriserad
eller godkänd revisor, varvid dock alltför slora krav inle anses kunna ställas
pä revisors undersökningsplikt vid utfärdande av ifrågasatta intyg. Risk
föreligger därför all elt positivt beslul i ansökningsärendel kan komma alt
baseras på elt bristfälligt underiag.

5 Byte av styrelse

Riksåklagaren: Vad som från brottsbekämpningssynpunkt
närmasl kommer i blickfältet är angelägenheten av att öka möjligheterna för de
rältsvårdande myndigheterna atl bedriva en effektiv spaning i syfte atl uppdaga
och uireda misstänkta fall av ekonomisk broilslighei. 1 della hänseende har
arbetsgruppen lämnat flera olika förslag som synes vara väl ägnade all ligga
lill grund för lagsliflning. Jag ansluier mig således lill vad arbetsgruppen
uttalat i fråga om principerna för en effektivisering av akliebolagsregislret
och lillslyrker förslagel alt akliebolagen årligen skall lill patent- och
registreringsverket insända en aktuell förleckning över styrelseledamöter,
verkslällande direktör, suppleanter och firmalecknare. Förteckningen bör även
uppta revisorer saml innehålla uppgifler om de förändringar som skell sedan
föregående år.

Överåklagaren i Stockholms åklagardistrikt: Beträffande
reglerna om byte av slyrelse har åklagarmyndigheten den erfarenhelen alt
otillbörliga ulnyltjanden förekommer, varför en ändring härvidlag är önskvärd.
Arbetsgruppen, som diskuterat olika möjligheter alt komma tillrätta med dessa
byten, har slannal för den lösningen, alt ålägga bolaget att del i samband med
insändande av årsredovisning lill patenlverkel skall bifoga en akluell
förteckning över bl. a. slyrelseledamölerna. Om så ej sker föreslås möjlighel
lill vilesföreläggande. Enbart denna lösning av frågan synes enligt min
upplänning vara ineffektiv och bör kombineras med bestämmelser om all
slyrelseledamol. som önskar avgå, måste anmäla delta för regisirering innan
hans formella ansvar för bolagel upphör. Sisinämnda förslag ler sig inte
alllför ingripande om man jämför med de beslämmelser som nu gäller för i. ex.
underlålenhel all fullgöra vissa åligganden avseende likvidalionsfrägan (13
kap. 2 § 4 st. akliebolagslagen).

s. 365 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 365

Överåklagaren i Göteborgs åklagardistrikt: Arbelsgruppens
förslag tillstyrks.

Lånsåklagaren för speciella mäl: Förslaget om
uppgiftsskyldighet rörande akluell slyrelse m. m. bör komplelteras dels med
uppgift om alla förekommande förändringar som förekommil under den tid
redovisningen avser dels ock med föreskrifl om atl vid underlätenhet att lämna
efterfrågade uppgifler, efter påminnelse, denna underlåtenhet offentligt
kungöres av registreringsmyndigheten. På samma sätt bör kungöras underlåtenhet
-således redan första året - all lill regislreringsmyndigheten avge årsredovisning.
Därest dessa synnerligen enkla åtgärder inte företagits av bolagsledningen kan
med fog presumeras att detta beror på maleriella brisier vad avser bolagels
skötsel. Till förfarandet kan fogas en avgift läckande de med kungörandet
förenade kosinaderna. Del kan även övervägas all höja beloppet lill alt utgöra
jämväl en administrativ sanktionsavgift, som slyrelsen är solidariskt ansvarig
för. Om förfarandet inte leder lill åtgärd från bolagel bör reglerna om
tvångslikvidering av bolaget träda in omgående.

Hovrätten över Skåne och Blekinge: Den under della avsnitt
föreslagna reformen bedömer hovrätten som angelägen. Enligt förslaget till
tillägg lill 8 kap. 15 § ABL skall aktiebolag senast en månad efter ordinarie
bolagsstämma sända in en aktuell förteckning över styrelseledamöter m.fl. lill
registreringsmyndigheten. Man vinner härigenom kännedom om styrelsens
sammansättning vid tidpunkten för förteckningens upprättande. Enligt 8 kap. 15
§ 2 st. ABL skall ändring i styrelsens sammansättning genast anmälas för
regisirering. Genom den föreslagna förteckningen kan kontrolleras om den
sålunda stadgade anmälningsskyldigheten fullgjorts. Hovrätten anser atl, om
regelsystemet skärps även på sä sätt att underlåten anmälan slraffsanktioneras,
ökade garanlier vinns för alt även ändringar i styrelsens sammansättning, som
inträffat under liden mellan de ordinarie bolagsstämmorna tidigare blir kända,

Arbelsgruppen diskulerar i promemorian s. 75 mera
långtgående åtgärder för alt säkra anmälningsskyldigheten. Hovrätten hyser
sympati för en skärpning av kraven på slyrelseledamöler i vart fall såvitt
gäller fåmansbolagen och kan för sin del inte dela den tveksamhet som
arbelsgruppen hyser. Enligt hovrättens mening bör de skisserade lösningarna tas
upp lill övervägande vid ärendeis behandling inom juslitiedepartementel.

Stockholms tingsrätt: Tingsrätten finner det självklart
atl bolag varje år skall till PRV lämna förleckning över styrelseledamöterna,
VD, suppleanter, firmatecknare och revisorer med uppgifl om deras personnummer
och postadresser. Bristfälliga uppgifter om vem som äger företräda bolag, deras
adresser saml bolagets adress vållar i mål och ärenden vid tingsrätten
avsevärt merarbete och stora kostnader vid delgivningar. Bland annat för att
underlätta delgivning bör krävas all inte bara posiadress utan även gatuadress
anges.

Rikspolisstyrelsen: Styrelsen kan inte dela BRÅ-gruppens
förslag utan förordar den lösning som innebär att styrelseledamot skall vara
skyldig att självmant anmäla till PRV att han avgått ur bolaget. Om så inte har
sketl skall ledamoten bära del i 13 kap. 2 § I st. aktiebolagslagen föreskrivna
ansvarei för bolagets förbindelser.

Bankinspektionen: Även byle av slyrelse kan ingå som ett
led i missbruk

av aktiebolagsformen.-- Inspeklionen finner förslaget
nalurligl men

vill ifrågasätta om det inle finns anledning att därjämte
införa den i promemorian avvisade skyldigheten för styrelseledamot som avgår
att genast själv göra anmälan om sin avgång vid äventyr att han annars blir

s. 366 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 366

solidariskt ansvarig för bolagets uppkommande
förbindelser, om kvarstående styrelseledamöter underlåter atl ansöka om
likvidation när aktiekapitalet gäll hell eller till större delen förlorat.

Riksrevisionsverkei: RRV tillstyrker förslagel, att
förteckning över styrelseledamöter årligen skall insändas lill patent- och
registreringsverket lillsammans med årsredovisningen.

Riksskaileverket: Inte sällan slälls myndigheiema inför
del problemet all ingen finns som längre företräder bolaget. ABL;s lösning på
problemet - utseende av likvidalor pä begäran av PRV eller borgenär - fungerar
dåligi (13 kap. 4 § ABL). Arbetsgmppen har stannal för en lösning som innebär
alt aktiebolag varje år skall insända en förteckning över bolagels
styrelseledamöter till PRV. Tanken med förslagel uppges vara att få löpande
informalion om hur styrelsen var sammansatt vid det tillfälle förteckningen
upprättades.

En förleckning av della slag lorde föga förbällra
akliebolagsregislrets tillförlitlighet såvitt avser icke seriösa fåmansbolag.
Det kan t. o. m. befaras att en dylik förteckning kan komma atl motverka sitl
syfle. En påtaglig risk är nämligen all "förteckningen" i praktiken
kan komma all ersätta det normala fortlöpande anmälningsförfarandet.

Frågan är om förslaget ger någon utdelning ur
brottsbekämpningssynpunkl. Andra mera verkningsfulla åtgärder lorde böra
övervägas. Allra enklast skulle vara om PRVs begäran om likvidator kunde
framställas i omedelbarl samband med att det registrerades att bolaget var utan
styrelse. En sädan ordning är troligen ej tänkbar förrän bolagsregistret har
moderniserats. Arbetsgruppen har övervägl men förkastat tanken på ett förbud
för styrelseledamot att avgå, om bolaget därigenom skulle komma alt sakna
behörig företrädare. Arbetsgruppens ställningstagande bottnar i atl en sädan
lösning sägs förhindra en från andra synpunkter kanske angelägen
tvångslikvidation enligt 13 kap. 4 § första slyckel 3 p. ABL. men möjligen kan
en modifierad form av förbud övervägas. Sålunda skulle man kanske efter mönsier
av vissa regler i reformarbetet på konkursområdel föreskriva, att person, som
avträder som styrelseledamot så atl bolaget blir utan styrelse, är ansvarig
under viss lid, förslagsvis ett är, för bolagets angelägenheler,

1 och för sig kan del vara stötande alt ett
förlroendemannauppdrag vid exempelvis en schism inom en bolagsstyrelse inte med
omedelbar verkan till alla delar skulle kunna upphöra. En lösning är atl den
uppgivna dagen för entledigandet tilläggs verkan i de fall förhållandel anmäls
till PRV -inom exempelvis en vecka. Eflersom uppgiflerna i aktiebolagsregistrel
förutsätts vara allmänt kända fär uppgifterna anses vara malerielll rikliga i
den mån ändring inte anmälts. Del kan därför synas naturligt alt låta var och
en rätlsligt svara för bolagels åtgärder i enlighel med den position som man
har i bolaget enligt registret. I den mån någon vill göra gällande atl han
fränträtt sitl uppdrag bör invändningen inte godtas med mindre han visar atl
del varil omöjligt att anmäla ändringen. En regel med denna stränga innebörd
kan vara moliverad mot bakgrund av den risk borgenären i elt s. k. fåmansbolag
i dag bär.

Arbelsgruppens förslag föranleder också tveksamhet
beträffande vilka ratisverkningar som uppgifler lämnade i en sådan förleckning
skall få. Komplikationer uppkommer om formelll regisirerade uppgifler och de
uppgifter som lämnals i till PRV insända "förteckningar" skiljer sig
åt. Vilka uppgifter skall i ett sådant läge gälla intill dess del klarlagts
genom förfrågning och undersökning?

s. 367 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 367

Kommerskollegium: Kollegiet har ingel att erinra mot
förslaget.

Skånes handelskammare: Dä akliebolagslagen redan nu
föreskriver all alla ändringar i styrelsens sammansällning skall anmälas för
regisirering förefaller förslaget leda lill en onödig byräkralisering.
Förslagel kan dessutom inte få nägon praktisk funkiion förrän
aktiebolagsregistrel lagts på data, då registreringsliden med nuvarande system
blir för lång.

Handelskammaren Jör Örebro och Väslmanlands lån: Genom
förslagel skapas förutsättningar för att följa upp även inte registrerade
ändringar i bolagels ledning m. m.

Patent- och registreringsverket: Erfarenheten inom
patenlverkel visar att del finns åtskilliga bolag, som underlåter att anmäla
styrelseförändringar. I sådana bolag kan det inträffa att man visar upp bolagsståmmoprolo-

koll, som ulvisar atl styrelsen avgått för flera år sedan. Avsikten

med förslagel är inte att palentverket skall granska
förteckningarna och föra in de eventuella förändringarna i
akliebolagsregislret. Förteckningarna skall endast dokumentera styrelsens egen
uppfattning om hur den var sammansatt vid det tillfälle dä förteckningen
upprättades. Enligt patenlverkets uppfattning kan en sådan ordning leda till
att patentverket har olika uppgifter om styrelsen för ell och samma bolag.
Detta kan ge upphov till oklarhet hos allmänheten om vilket förhållande som är
del riktiga. Ytterligare en nackdel med förslaget är att företrädare för
bolagen kan missuppfatta innebörden av skyldighelen all sända in en årlig
förteckning till patentverket. De skulle därigenom komma atl underlåta atl göra
en lagstadgad ändringsanmälan, när förändring skett i styrelsens sammansättning.
Förslaget synes enligt patenlverkets mening ej vara ägnat all motverka den
ekonomiska brottsligheten. Om bolag vid extra bolagsstämma väljer ny slyrelse
blir tidigare under räkenskapsårel insänd förleckning inaktuell. En anmälan av
en sådan styrelseändring skulle registreras även i de fall då en helt annan
styrelse uppgivits i förteckningen. Palentverket avstyrker därför delta förslag.

Länsstyrelsen
i Stockholms län: Samtidigt med årsredovisnings insändande till palentverket
skall bolag, enligt arbelsgruppens förslag, insända en aktuell förleckning över
styrelsens, VD:s suppleanters och firmaleck-nares namn, adresser och personnummer.
Någon bevakning av dessa uppgifter, mer än stickprovsvis, avses dock inte skola
ske från palenlverkels sida. Della begränsar förslagets syfte i högsia grad.
Frånvaron av sanktioner hindrar inte bolag från atl under en längre lid
underlåta atl avge uppgifterna ifråga. Fortfarande skulle myndigheterna alltså
konfronteras med i efterhand upprättade protokoll, som ulvisar att
styrelseledamot avgått redan innan eventuellt klandervärda åtgärder företagils
i bolaget. Från länsstyrelsens sida vore del önskvärt atl styrelseledamot för
att undgå ansvar, ålades skyldighet all själv anmäla utträde ur styrelsen.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Länsstyrelsen är
tveksam till om arbelsgmppens förslag är tillräckligt effektivt. Det är många
bolag som underlåter alt sända in årsredovisning lill patenlverket. Förslaget
skulle också innebära mer arbele för alla seriöst arbetande förelag. Även för
patenlverket blir det ökat arbete, även om arbetsgruppen förulsäller att
granskningsuppgiflen endast skall bli marginell.

Arbetsgruppen har diskuterat en annan lösning som innebär
en skyldighet för styrelseledamot, som avgår, alt själv göra anmälan härom
till palentverket. Om han underlåter detta blir han solidariskt ansvarig för
bolagets förpliktelser, om kvarvarande styrelseledamöter inte fullgör sina
skyldigheter om likvidation när akliekapitalet helt eller till slörre delen
gåll

s. 368 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 368

förlorat. Från länsstyrelsens synpunkt är detta en bäitre
väg atl gå. En sådan regel skulle bli mera effektiv. Den skulle också medföra
all förelag där styrelsen är oförändrad inle skulle belastas med den årliga
uppgiftsskyldigheten.

Länsstyrelsen i Malmöhus län: Enligt nu gällande
beslämmelser i 8 kap. 15 § skall bolag för registrering anmäla vem som utsetts
till styrelseledamot, verkställande direkiör och suppleant samt lill
firmatecknare ävensom deras postadress och personnummer. Ändringar som
inträffat skall anmälas genast. Årsredovisningarna skall enligt 11 kap. 2-3 §§
underskrivas av samtliga styrelseledamöter och insändas till patenlverket inom
en månad efter del att handlingarna blivil fastställda. Ifall vissa bolag
underiåler atl följa dessa regler är det enligt länsstyrelsens uppfattning
knappasl troligt atl dessa bolag kommer atl följa föreslagen bestämmelse atl
årligen insända förteckningar över styrelseledamöter m.fl. Det kan sålunda
befaras alt lagförslaget inte kommer alt få någon verkan på de bolag som avses
men däremot innebära åriigl merarbete för de seriöst arbetande aktiebolagen.

Arbetsgruppen har övervägt en annan lösning. Enligt denna
skulle styrelseledamot som avgår genast själv göra anmälan härom till
patentverket för att undvika all bli solidariskt ansvarig för bolagets
förbindelser. Länsstyrelsen förordar denna lösning eftersom den är mera effekliv
och inle förorsakar årligt merarbete för de seriösl arbetande bolagen.

Delegalionen för förelagens uppgiftslämnande: Förslaget
medför ökade krav pä aktiebolagen. Bolagsbyrån belastas samtidigt med etl nylt
omfattande årligt material som måsle regislreras och tas om hand. Endast
ytterligt slarka skäl kan motivera denna utökning av bolagens uppgiftslämnande.
För del hell övervägande antalet aktiebolag utgör detla nya uppgiftslämnande
en onödig påspädning av de uppgifler som redan nu lämnas till byrån. Återigen
framläggs ett förslag som kommer atl belasta samtliga bolag, men som möjligen
kan vara motiverat för en mycken liten del av dem. En väg är - trots de
invändningar som görs i rapporten - all ha registreringen som grund för
ansvaret som ledamot. Så länge man är registrerad hos bolagsbyrån är man
ansvarig.

FAR: Om del nya fjärde stycket i 8 kap. 15 S skulle las in
i lagen, borde del samordnas med andra stycket, l.ex. så att där sägs att
anmälan "genast" kan - i fråga om förhållanden som ändrats genom
ordinarie bolagsstämmans beslut eller slyrelsebeslul därefter fullgöras
genom den i fjärde stycket omnämnda förteckningen.

Mot införande av regeln i fjärde slycket kan anföras att
man här ålägger bolagen en ytterligare regislreringsuppgift, vars verkliga
värde kan vara diskutabelt.

Institutet för Inlern revision: Institutet lillslyrker
förslaget.

LRF: Del kan ifrågasättas om denna utvidgade uppgiftsplikt
för företa

gen skulle ha någon brottsförebyggande effekt. Uppgifterna finns ju med i

årsredovisningen kompletterat med en ändringsanmälan om styrelsens

sammansättning. LRF kan dock godla förslagel.

LRF vill påpeka alt förslaget om näringsförbud i samband
med konkurser säkert är etl effektivare medel i kampen mot den ekonomiska
brottsligheten än ändrade registreringskrav.

Svenska handelskammarförbundet: Då aktiebolagslagen redan
nu föreskriver att alla ändringar i styrelsens sammansättning skall anmälas
för regisirering förefaller förslagel leda till en onödig byråkratisering.
Förslagel kan dessutom inle få någon praklisk funktion förrän aktiebolagsregi-

s. 369 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 369

slrel lagls på data, då registreringsliden med nuvarande
syslem blir för lång.

Stockholms kommun (= kammarkonloret): Etl annal vanligl
förtärande i

syfte all undgå kontroll av bolaget är alt förändringar företas i bolagels

ledning inför en foreslående likvidalion eller konkurs. Inte sällan slälls

myndigheterna inför del problemet all ingen finns som kan företräda

bolaget. Efter alt ha övervägt olika sätt alt komma lill rälla med detla

problem har arbetsgruppen föreslagit atl akliebolag varje år i samband med

all del skickar in årsredovisning till patenlverkel skall bifoga en aktuell

förleckning över bolagets slyrelseledamöler m. fl. Förslaget lär dock icke

förhindra bolag all dagen efler det årsredovisning och förleckning över

sänts lill palentverket hålla extra bolagsstämma varvid slyrelsen kan avgå

ulan all detta behöver uppgivas till palentverket. För att förhindra delta

förordar kammarkontoret den yllerligare skärpningen atl den avgående

styrelsen ej blir fri från sill ansvar förrän det regislreras alt den avgått
eller

vederbörande själv till patenlverket anmält sin avgång.

Arbetsgruppens förslag beträffande prövning av ändring av
bolagets firma eller den ort i Sverige där bolagels styrelse skall ha silt säte
saml kontrollen av styrelsens sammansättning får kammarkonloret tillstyrka.
Beträffande sisinämnda förslag förordar dock kammarkontoret en ytteriigare
skärpning av arbetsgruppens förslag så till vida atl en avgående styrelse ej
bör bli fri från sitt ansvar förrän del registrerats all den avgått eller
vederbörande själv till patentverket anmält sin avgång.

Stockholms kommun (=Juridiska avdelningen): Av vad arbelsgruppen
anför i promemorian synes förslaget få ett begränsat värde såtillvida att inget
synes hindra bolag alt dagen efter det årsredovisning och förteckning översänts
till patenlverkel hälla extra bolagsstämma varvid slyrelsen kan avgå utan alt detla
behöver uppgivas till palentverket. Förslagel skulle strängt taget sålunda
endast innebära en möjlighet att kontrollera styrelsens sammansättning vid
förteckningens upprättande. Man kunde här möjligen ytterligare överväga en
regel av innebörd att en avgående slyrelse ej blir fri från sitt ansvar förrän
del registrerats atl den avgått eller vederbörande själv till palenlverket
anmält sin avgång.

Stockholms kommun (= revisionskontoret): Revisionskontoret
finner förslagel ändamålsenligt, särskilt som uppgiftsskyldighelen inte behöver
bli speciellt betungande då faktaunderlaget ändå torde finnas hos bolaget.
Kontoret vill emellertid undersiryka angelägenheten av att den av arbelsgruppen
förutsatta stickprovskontrollen från patenlverkets sida verkligen kommer till slånd.

Svenska revisorsamfundel: SRS släller sig tveksamt till
värdet av den föreslagna registreringsålgärden, som innebär yllerligare arbetsuppgifier
för registreringsmyndigheten. Samfundet vill dock inle motsätta sig atl
förslaget genomföres.

Svenska sparbanksföreningen: Föreningen tillstyrker förslagel.

Sveriges advokatsamfund: Samfundet lillstyrker förslaget atl
etl aktiebolag varje år i samband med att del insänder årsredovisning lill Patenlverket
skall bifoga aktuell förteckning över bolagels styrelseledamöter, verkställande
direkiör, suppleanter och firmalecknare med uppgifter om postadresser och
personnummer,

Sveriges bokförings- och revisionsbyråers förbund: Skyldighel
atl anmäla ändring av bolagets styrelse etc, finnes redan i AL 8:15, SBRF
finner det icke motiverat att årligen insända uppgifterna om styrelsen är
oförändrad. Delta skulle endast åsamka såväl patenlverket som bolagen extra arbele.

24 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 143. Bilagedel

s. 370 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 370

Finansieringsföretagens förening: Föreningen har i och för
sig inget all invända mot förslaget. Föreningen ifrågasätter emellerlid värdel
av bestämmelsen.

Svenska företagares riksförbund: Förbundet har ingen
invändning mol förslagel. Förbundet vill dock påpeka risken för den enskilde
styrelseledamoten i en vanlig konfliktsituation. Vanligl är nämligen atl en
enskild ledamoi vill lämna styrelsen och gör detta, medan de övriga ledamöterna
vill att han skall vara kvar. I det lägel kan den enskilde inle undgå all själv
anmäla sitt utträde för registrering. Kanske skulle det trots allt dä vara
lämpligare atl erinra honom detla i lagtexten.

SHIO-Familjeföretagen: SHIO-Familjeföretagen anser
förslaget rimligt. Det bör i flertalet fall endast medföra elt mycket ringa merarbete
för aktiebolagen. Organisationen anser emellertid att den föreslagna lagtexten
i 8 kap. 15 §, aktiebolagslagen, bör anpassas till den nu gällande lagtexten
beträffande skyldighet att insända årsredovisning till Patenlverket (I I kap. 3
§). Av den föreslagna lagtexten framgår det inte klarl att förteckning över
bolagets styrelseledamöter skall medsändas samtidigt som årsredovisningen.

Sveriges köpmannaförbund: Vi anser förslaget vara riktigt
och tillstyrker det.

6 Låneförbudet

Riksåklagaren: Nu gällande låneförbud trädde i kraft den 6
juni 1973. Låneförbudsreglerna gäller inte lån eller säkerheter som lämnats
dessförinnan. Detta innebär au även framdeles akliebolag kan finnas där
aktiekapitalet på tillgångssidan helt eller delvis molsvaras av en fordran på
aktieägaren, en ordning som strider mot tankegångarna i den nya akliebolagslagen.
Jag delar därför arbetsgruppens uppfattning atl man bör vidta åtgärder som är
ägnade all verka på det sätl att utlånade medel återförs till bolaget. Jag kan
däremot inte godla arbetsgruppens förslag i nu berört hänseende. Såväl i
materiellt som formellt hänseende synes förslaget vila pä bräcklig grund.
Sålunda saknas varje försök till analys beiräffande de effekter i olika
hänseenden som ett genomförande av förslaget kan få. Dessulom synes förslagel
inte förenligt med den i svensk lagstiftning på förmögenhetsrättens område
sedan länge lillämpade principen atl ny lag i allmänhet inle äger tillämpning
pä rättsförhållanden som uppkommil före lagens ikraftträdande. Det bör alltså
inte komma i fråga atl nu ogiltigförklara dessa äldre lån. Arbetsgruppens
förslag synes i prakliken fä sådan verkan och kan alltså inte godlas av detla
skäl. Under alla omständigheter är en kriminalisering i förevarande sammanhang
otänkbar. Frånsett all förslagel i denna del knappast är förenligt med del gmndlagsskyddade
förbudet mol retroaktiv strafflagstiftning, är det i sakligt hänseende
oacceptabelt att kräva återbetalning av privata lån vid straffansvar. Pä grund
av det anförda ansluter jag mig till ledamolen Bångstads reservation och anser
att hela frågan bör bli föremål för en ingående utredning.

Överåklagaren i Stockholms åklagardistrikt: Jag anser i
likhet med ledamoten Bångstad, som i detta avsnitt reserverat sig. atl åtgärder
för atl till bolagen återföra lån eller säkerheter, som lämnats respektive
ställts före lagstiftningen om låneförbud irädde i krafl, inle är tillräckligt moti-

s. 371 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 371

verat med hänsyn till de brottsförebyggande åtgärder som
arbetsgruppens översyn gäller.

Överåklagaren I Göteborgs åklagardistrikt: Beiräffande avsnillel
om läneförbudet kan man ulan vidare instämma i arbetsgruppens uppfattning att
det är önskvärt att utelöpande lån och borgensåtaganden som tillkommit före
lagstiftningen om låneförbud på någol sätl avvecklas. Däremoi kan inte den
lagstiftningsteknik som arbelsgruppen använl sig av för att nå della syfte godtagas.
Med förvåning läser man (sid. 80) att straffansvar skulle komma ifråga om dessa
äldre lån ej återbetalas. Arbetsgruppen har här tydligen förbisett all vad som straffbelägges
genom låneförbudet är lämnande av penninglån lill vissa närstående. Del
arbetsgruppen enligt sina motiv vill kriminalisera synes däremot vara underlåtenhet
att återbetala dylika län. Man behöver bara peka pä atl en sådan underlåtenhet
lätt kan förklaras av bristande belalningsförmåga för alt det skall slå klart
alt straffvapnet är hell olämpligi i delta sammanhang. Också placeringen av den
föreslagna regeln väcker förvåning. En lag om ändring av en punkt av
övergångsbestämmelserna till lagen om ändring i lagen om aktiebolag förefaller
vara en alllför undanskymd plals för en reglering som har till syfte atl
straffbelägga underlåtenhet all återbetala ulelöpande lån som var helt lagliga
när de gavs.

Länsåklagaren i Malmöhus lån: Reservanten Bångstads mening
att förslaget om låneåterbelalning senast vid 1981 års utgång kan - trots
dispensmöjligheter - vålla avsevärd skada bör enligt min uppfattning föranleda
att lidsgränsen för återbetalning flyttas ell par år längre fram i tiden.

Länsåklagaren i Älvsborgs län: iag kan icke tillstyrka
arbetsgruppens förslag om skyldighet för aktieägarna att återbetala gamla län,
alltså lån som erhölls innan låneförbud beviljades. Lånen var när de kom till
tillåtliga och accepterade av statsmakterna. Det synes icke vara rimligl att
sätta enskilda personer i ekonomiska svårigheler pä grund av att statsmakterna,
lagstiftaren, nu ändrat uppfallning. Hell oacceptabelt är att straffa den som
ej återbetalar beloppet inom den nu föreslagna liden. Arbelsgruppens förslag i
denna del kan endast ha ell mycket begränsat värde vid bekämpning av avancerad
ekonomisk brottslighet.

Hovrätten över Skåne och Blekinge: Sambandet mellan
ifrågavarande lån och ekonomisk broilslighei synes vara ganska svagt. Hovrätten
biträder emellerlid den uppfattning som arbetsgruppens majoritet uttryckt. Den
lid inom vilken länen skall återbetalas bör dock - oavsell dispensmöjligheten
- utsträckas betydligt längre än arbetsgruppen föreslagit.

Stockholms tingsräll: Arbetsgruppen har föreslagil nya
regler för ålerbelalning av lån lämnade före 1973 års lagsliflning om
låneförbud lill aklieägare m fl. Arbetsgruppen har inte redovisal hur många
bolag de föreslagna bestämmelserna skulle bli lillämpliga på och inte heller
har utretts vilka konsekvenser reglerna skulle få för de aktuella bolagen. Del
synes tveksamt vilken belydelse förslagel skulle ha för bekämpandet av den
ekonomiska brottsligheten. Med hänsyn härtill finner tingsrätten ej skäl
tillstyrka förslagel i denna del.

Rikspolissiyrdsen: Förslaget tillstyrks.

Bokföringsnämnden: Del är enligt BFN:s mening ell allmänt inlresse
att bolagens redovisning lämnar en rättvisande bild av resultat och ställning
för all tillgodose informationsbehoven hos de olika inlressentgrupperna. Därvid
spelar givetvis värderingsreglerna för tillgångar och skulder i balansräkningen
en avgörande roll. Nämnden förutsätier atl i de fall penninglån till "den
förbjudna krelsen" förekommer värderingen av sädana lån

s. 372 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 372

sker med lillämpning av gällande värderingsregler i 1416 S§
bokföringslagen.

Förslaget om regler för ålerbetalningsskyldighel av sådana
lån liksom

övriga förslag till åtgärder i promemorian anser BFN inte påverka redovis

ningspraxis, som nämnden har lill uppgift att utveckla och,samordna. BFN

har ingen erinran mol de redovisningstekniska beskrivningar som gjorts i

promemorian. '

Bankinspektionen: Inspeklionen finner alt förslaget i
promemorian bör genomföras. Emellerlid synes reservantens synpunkier inle böra
lämnas ulan beaktande. En rimlig lösning skulle enligt inspektionens
uppfattning kunna erhållas om de dispensgivande myndigheterna fick befogenhet
att medge särskilt undantag. Undantaget skulle innebära all låntagaren åtog sig
en i förhällande till hans inkomst och förmögenhelsslällning rimlig
avbetalningsplan och säkerställde sina ålaganden enligt planen med bankgaranli.

Stockholms fondbörs: Del lorde inte förekomma all
börsförelag lämnar lån lill aklieägare. De vikligasle undantagen gäller
affärsbankerna, vilkas lånekunder stundom också är aktieägare i banken, men det
är inle sådana Iransaklioner lagen avser alt hindra. Transaktioner av den lyp
som 1973 års lagstiftning avser atl stävja skulle om de påträffades hos elt inlroduk-tionssökande
förelag och bedömdes som missbruk vara etl hinder för introduktion.

Ett förverkligande av förslaget skulle vidare innebära en
form av retroaktiv lagsliflning som inte bör förekomma. Förslagel avstyrkes.

Riksrevionsverkel: RRV vill här ifrågasätta om förslagel
över huvud taget har någon relevans för frågan om ekonomisk broilslighei.

Riksskatieverkel: RSV inslämmer i stort med arbelsgruppens
överväganden, men vill påpeka all arbelsgruppen inle närmare behandlai de skatteräusliga
konsekvenser som förslagel medför, nämligen hur de ulelig-gande lånen som i och
med 1981 års utgång blir förbjudna skall beskattas (jämför 35 § I a mom. 6 st.
KL). Tidsperioden inom vilken länen skall återbetalas synes RSV alltför kort.
Även om arbetsgruppen föreslår en nägot generösare tillämpning av dispensinstilutet
i 12 kap 8 § ABL anser RSV all en ålerbelalningslid av förslagsvis 5 år bör
övervägas. RSVs bedömning görs mol bakgrunden av erfarenheten att del finns
stora utestående lån och med lanke på svårigheterna på lånemarknaden.

Den föreslagna tidpunkten för återbetalningsskyldighelens
inträde eller avgörandet om återbelalningsskyldighet föreligger måste ändras
till utgången av räkenskapsår. 1 annal fall synes ett kringgående genom
tillfällig ansamling av kapital i bolaget - l.ex. underlåtna löneuttag - ligga alllför
nära tillhands. Del sagda avser alla bolag som har räkenskapsår som inle
sammanfaller med kalenderår. Laglexlen kan förslagsvis ändras enligt följande
"... förbudet vid utgången av det räkenskapsår som slutar senasl
1981-12-31 vara ... för alt del vid detta räkenskapsårs utgång skall vara

Arbelsgruppen har inle behandlat problemaliken i samband
med inlerna aklieöverlåtelser (jämför 35 § 3 mom. 9 st. KL) och har heller inle
behandlat frågan om återbetalning av lån från pensionsstiftelser, för vilka
lån enligt RSVs mening bör gälla samma regler som för lån lämnade direkl av
aktiebolag.

Kommerskollegium: Kollegiel delar uppfattningen att
lagstiftningsåtgärder bör vidtagas i syfte att lill bolagen återföra medel som
utlånats till aktieägare mfl före låneförbudets införande. Krav på ålerbelalning
kan

s. 373 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 373

emellertid - åtminstone med den korta lid som föreslagils
- få svära konsekvenser för såväl bolag som enskilda. Kollegiel kan därior inte
tillstyrka att ell sådanl krav införs på grundval av den kortfatiade genomgång
som gjorls i promemorian ulan förordar i likhei med reservanlen Bångslad alt
frågan görs lill föremål för en mera genomgripande genomgång.

Skånes handelskammare: Lån som lämnats innan låneförbudel irädde
i krafl skall enligi förslagel vara ålerbelalda innan ulgången av 1981. Förslaget
har överhuvudtaget inte med brollsförebyggande verksamhet att göra, då lånen
togs före låneförbudel av år 1973 och alltså var fulll lillålna enligt då
gällande räll. Här föreslås en bestämmelse av retroaktiv karaklär som kan
medföra slora svårigheler för mänga företagare som fullt lagenligt lånade
pengar ur akliebolagel då detta fortfarande var tillåtet.

Handelskammaren för Örebro och Väslmanlands län: Kammaren
anslu

ter sig helt lill innehållet i de reservalioner, som avgivits av Bångslad och

Winberg.----

Den utan ivekan allvarligaste invändingen från
Handelskammarens sida riklar sig mol av arbelsgruppen föreslagna ändringar i
med låneförbudet sammahängande lagregler. Det den 6 juni 1973 införda låneförbudet
berör inle dessförinnan lämnade lån och ansvarsförbindelser. Dessa transaktioners
särställning prövades i samband med låneförbudets införande. Enligt Kammarens
mening saknas nu skäl att göra en annan bedömning än då, särskilt som frågan om
dessa låns mm. fortsalla existens inle, såvitt Handelskammaren kan förstå, har
någon avgörande belydelse i brollsförebyggande sammanhang. Elt genomförande av
förslagel skulle däremot, särskilt i vad gäller beskaltningen, få oöverskådliga
negativa konsekvenser för en mängd lojala ägare av aktiebolag. Den kommentar,
som arbetsgruppens majoritet lämnat lill Bångslads reservation, är inle på
något sätl övertygande. Anvisade lösningar står blotl elt fålal bolag lill
buds, vartill kommer atl den av arbelsgruppen förutsatta mera generösa dispensgiv-ningen
inle är på någol säll garanterad. Noleras bör också, all arbelsgruppen är
medveten om all förslagel om återbetalning av gamla län kan innebära
svårigheter för lånlagarna. Dessa svårigheler är särskilt i beaklande av marginalskatteeffeklerna
i vårt skattesystem saml kredilinstilu-tens anspråk på säkerheler och ofta
återkommande länerestriktioner för Handelskammaren uppenbara. Marginalskatleeffekten
förstärks dessulom av atl ett ökal löneuttag också medför ökade sociala avgifier.
Och vad händer den oförvillige medborgare, som med stöd av lagstiftningen
tillåtits ha en skuld till ell av honom ägl aktiebolag men som genom ändrad lagsliflning
åläggs återbetala lånet men ej lyckas härmed? För del försia drabbas han av
straffansvar enligt akliebolagslagen och för det andra av skall å inläkl av
tillfällig förvärvsverksamhet, en skatt som i vissa fall efler förnedrande resllängdsföring
kan leda lill ell än mer förnedrande konkursförfarande. Och härtill kommer all
vissa bolag, genom all fordran å aktieägaren inle längre ulgör tillgäng i
desamma, förlorar sill aktiekapital med likvidationsskyldighel som följd med de
negativa effekter detla i sin lur får för bl.a. anslällda och borgenärer. - De
skäl, som vid införandet av låneförbudet moliverade nödvändighelen av att
särbehandla äldre län, talar alltjämt med samma styrka mot en lagändring av
föreslaget innehåll.

Länsstyrelsen i Stockholms län: Arbetsgruppen föreslär all
"gamla" penninglån skall vara ålerbelalda senast 1981-12-31 till den
del det behövs för atl full täckning för bolagels regisirerade aktiekapital
skall finnas. Vid beräkningen skall lånel inle anses ha något värde. Del
föreslagna beräk-

s. 374 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 374

ningssällel för återbetalning synes nägot komplicerat,
åtminstone för del fall beskattning anses böra ske såsom nu är fallel med nya
förbjudna lån. 1 stället för all knyta återbetalningen av gamla län lill frågan
huruvida täckning för aktiekapitalet föreligger eller ej. bör enligt
lansstyrelsens mening en ovillkorlig återbelalningsskyldighet införas. Denna
bör vara så lätt kontrollerbar som möjligt. Man kan exempelvis länka sig atl en
amorteringsplan, med slart laxeringsåret 1981 eller 1982, läggs upp för gamla
lån. Detla kunde ske pä av riksskatteverket faslställd blankett som skall
bifogas självdeklarationen varje år inlill dess lånel slulamorierats. Dessulom
bör en obligalorisk uppgift vara atl ange på vilkel säll amorteringen
fullgjorts, så alt evenluella kringgåenden förhindras. Sker ej amortering,
eller sker amortering endasl delvis, bör beskailning ske (lillfällig förvärvsverksamhet).
Amorieringsplanen kan rimligen slräcka sig över en lidsperiod om 20 till 25 år
(länsstyrelsens nuvarande praxis vid dispenser för förbjudna lån).

Länsstyrelsen i Göleborgs och Bohus län: Länsstyrelsen
delar arbetsgruppens uppfallning alt tiden nu är inne att aktualisera frågan
om återbetalning av gamla län. Skäl atl göra åtskillnad mellan bolag vars
aktiekapital understiger 50000 kronor och övriga bolag föreligger inle. De
mindre bolagen kan avvecklas enligt förmånliga regler, varvid bolagets fordran
på aklieägaren kan utskiftas. För de större bolagen bör länsstyrelsen kunna ge
dispens på samma säll som för nya lån. Länsstyrelsen bör därvid kunna
föreskriva alt återbetalning skall ske efler en avbetalningsplan som dä kommer
all sträcka sig längre än ulgången av år 1981. ---

Länsstyrelsen ansluter sig lill den linje som arbelsgruppens
majoritet förordal. Länsstyrelsen förulsäller därvid all dispensinslilulei
skall kunna användas tämligen generöst i de fall aktieägaren har svårigheter
att fullgöra återbetalningen inom den angivna tiden.

Arbelsgruppen berör i detta sammanhang ocksä frågan om s.
k. kommersiella lån. Arbelsgruppen lägger inte fram några förslag till ålgärder
utan hänvisar till att 1974 års bolagskommitlé fåu i uppdrag pröva frägor om
kringgående av låneförbudet i aktiebolagslagen. Länsstyrelsen har i yltrande
1979-04-23 över bolagskommilléns betänkande med förslag till nya bolagsregler
anfört, atl det är angeläget alt möjligheterna lill kringgående av låneförbudet
i akliebolagslagen snarasl stoppas.

Länsstyrelsen I Malmöhus lån: Ledamoten Bångstad har
reserverat sig mot gruppens förslag och lämnat fyra exempel på vilka drasliska
konsekvenser föreslagen bestämmelse om äterbelalning av lån kan fä. 1 ire av
reservantens exempel understiger aktiekapitalet 50000 kr. I reservationen nämns
inte atl den mest närliggande lösningen i dessa tre exempel vore atl upplösa
aktiebolagen och fortsätta verksamhelen såsom enskild firma. Akliebolagen i
dessa tre exempel skulle i så fall vid avvecklingen utskifta sin fordran pä aklieägaren,
och fordran skulle komma atl avräknas mot egel kapital i den enskilda rörelsen.
De avvecklade bolagen skulle bliva tvungna atl beiala utskiftningsskatt på
fordringsbeloppen men denna skatl ulgör endasl 40 procenl. Dessulom får från
utskiftat belopp avräknas 75000 kr enligt bestämmelserna i 5 § SFS 1974:990.
Aktieägarna i de tre första exemplen kan sålunda bliva kvitt sina skulder lill
de egna bolagen på ett för dem fördelaktigt säll.

1 reservantens fjärde exempel översiiger det regisirerade
aktiekapitalet 50000 kr. Aktieägaren kan därför inte avveckla sitl bolag med ulnylljande
av de generösa skalleregler som gäller för bolag med akliekapilal understi
gande 50000 kr. Avskriver detta bolag sin fordran på aklieägaren medför

s. 375 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 375

detta, all del nedskrivna beloppel hänföres lill inläkt av
lillfällig förvärvsverksamhet för lånlagaren. Skallen blir då högre än för aklieägarna
i de tre försia exemplen eflersom aklieägaren säkerligen har belydligl högre
marginalskall än 40 procenl.

Skattekonsekvenserna blir sålunda beroende av aktiekapilalels
slorlek. Länsstyrelsen kan därför ej dela arbelsgruppens uppfallning alt del inle
är motiverat med åtskillnad mellan bolag vilkas regisirerade aktiekapital i dag
understiger 50000 kr och övriga bolag. Länsstyrelsen anser atl för aktiebolag
med lägre akliekapilal än 50000 kr bör de av gruppen föreslagna
lagbestämmelserna kunna införas utan ändring eller tillägg. För övriga
aktiebolag bör bestämmelserna modifieras.

Akliebolagsulredningen ulialade i silt år 1971 avlämnade
belänkande (SOU 1971; 15 sid. 417) all av allmänna rättsregler följer att de
nya bestämmelserna ej är tillämpliga på län eller säkerhet som tillkommit före
nya lagens ikraftträdande. Föredragande statsrädel anförde vid införande av låneförbudel
i 1944 års aktiebolagslag (Prop. 1973:93 sid. 145) atl lån som lämnals före ikraftlrädandet
inle berörs av de nya reglerna om låneförbud. Lagutskollel hänvisade i
belänkande med anledning av proposilionen med förslag lill 1975 års
aktiebolagslag (Lu 1975/76:4 sid. 99) lill della uttalande av föredragande
statsråd. Del är sålunda förklarligt om aklieägare av åberopade förarbeten till
lagstiftning om låneförbudet fått intrycket all lån lämnade före den 6 juni
1973 inle skall behöva återbetalas. Därför ärdet enligt länsstyrelsens
uppfattning inte skäligt alt nu kräva alt samtliga dessa län skall vara
återbetalda inom tvä är. Del kan röra sig om stora belopp och således ogörligt
för aklieägaren att på så kort tid skaffa medel för återbetalning. Lånade
medel har troligtvis i många fall använts för prival konsumtion eller privala invesleringar
och då bör dispens från låneförbudel inte lämnas. De skulle slrida mol
grundtanken med låneförbudet. Länsstyrelsen menar, atl för aktiebolag som
finns kvar efter den I januari 1982, bör senare lidpunkl sättas för
återbetalning av aktieägarelän. Del synes vara skäligl all aklieägarna i dessa
bolag fär 10 år på sig atl återbetala sina skulder. Under åren 1982-1991 skulle
då lånen åriigen amorteras med lägst l/IO av nominella värdet den 31 december
1981. Underiåler aktieägaren all amortera i denna takt bör beskattning ske pä sätl
nu sker med förbjudna lån. Länsstyrelsen bör på ansökan av bolaget kunna besluta
om längre amorteringstid enligt samma regler som nu gäller för dispens för nya
lån.

I yttrande över 1974 ärs bolagskommittés delbelänkande
angående nya bolagsregler m.m. (SOU 1978:67) har länsstyrelsen påpekal hur låneförbudel
i akliebolagslagen kan kringgås genom alt aktieägaren bildar handelsbolag
tillsammans med sitt egel akliebolag. Det är angeläget all dessa möjligheter
till kringgående stoppas. 1 annat fall kan av arbetsgruppen föreslagna
bestämmelser för återbetalning av gamla lån i flera fall komma atl bliva
betydelselösa.

FAR: Reservanterna har påvisat all en lagändring enligt förslagel
kan leda lill icke önskvärda eller orimliga effekler. Med hänvisning härtill
anser FAR att en evenluell lag om återbetalning av lån, uppkomna före 6 juni
1973, i vart fall bör föregås av utredning av konsekvenserna för bolagens anslällda,
borgenärer och ägare.

Om inte erforderlig återbetalning av en sädan läneskuld skelt
och dispens ej erhållits före 1982 års ingång, skall förhållandel enligt
uttalande av arbetsgruppen (pä sidan 80 i dess PM) "anses strida mot
låneförbudet i ABL och straffansvar sålunda ifrågakomma för de
ansvariga". Enligt

s. 376 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 143 376

FARs uppfattning är ett införande av en retroaktivt verkaniie
straffsanktion inle acceptabelt.

Institutet för intern revision: Arbetsgruppens förslag
under denna punkt är enligt Institutels uppfattning inte lillräckligl
underbyggt. De ekonomiska och juridiska konsekvenserna bör närmare utredas,
innan ställning kan tas till förslaget.

Inslilulet vill härvid särskilt framhålla att nu
ifrågavarande lån har kunnal kvarstå och kvarstår med stöd av gällande lag.
Det inträde av straffansvar, som förslaget kommer alt innebära liksom övriga
ekonomiska och juridiska konsekvenser medför en form av relroaklivitet i
lagstiftningen, som ej bör förekomma.

Institutet avstyrker därför förslaget i sin nuvarande
utformning.

LRF: LRF vill här tillfullo instämma i ledamolen Bångstads
reservalion, innebärande att frågan är för omfattande och övergripande och ej
heller tillräckligt utredd.

TCO: Fr.o.m. den 6 juni 1973 förbjöds aklieägare,
styrelseledamöter, verkställande direktörer samt deras närstående låna pengar
av aktiebolag. I betänkandet föreslås att dessa lån skall återbetalas till den
del det behövs för atl det skall finnas full täckning för bolagets akliekapilal.
Härvid skall inte länet anses ha något värde. Dessa regler syftar främsl på all
lillgodose de civilrältsliga kraven. TCO menar emellertid alt man inle hell kan
bortse från de skatlemässiga konsekvensema.

TCO menar därför att skyldighet måste föreligga för ålerbelalning
av hela lånet i del fall inte låntagaren skall beskattas för detsamma. För den
del av länet som översiiger det i betänkandet angivna kan emellerlid återbelalningstiden
utsträckas till efler 1981. Likaså mäste enligt TCO också lån av denna typ, i
aktiebolag som försätts i konkurs varvid dess tillgångar likvideras, beskattas
i sin helhel hos lånlagaren. Om låntagaren vid konkurs eller s. k. fattiglikvidaiion
inte till fullo återbetalar lånet tillgodogör han sig det felande beloppet som
lånats från aktiebolaget skallefritl trots att återbetalning inle kan
aktualiseras.

TCO vill även fästa uppmärksamhet på atl del fortfarande
kvarstår problem av beskattningskaraktär atl lösa för fåmansaktiebolagen
förorsakade av del speciella förhållandet av att ägaren samtidigt är anställd
och arbetsgivare i dessa företag och därigenom en person kan representera tvä
skilda rättssubjekt.

Svenska bankföreningen: 1 likhei med reservanten Bångslad
anser bankföreningen att frågan om återbetalning av lån, lämnade före 1973 års
lagstiftning om läneförbud till aktieägare m.fl., inte bör lösas enligt arbelsgruppens
förslag. Regler om återbetalning av länen bör under alla förhållanden utformas
med beaktande av atl lånen på sin tid tillkommit i enlighet med då gällande
lagstiftning och ej heller innebär någol brott mot nu gällande bestämmelser. Atl
låta straffansvar inträda för den som inte återbetalar lån av detta slag skulle
innebära en form av retroaktiv strafflagstiftning, som enligt bankföreningens
uppfattning borde vara helt utesluten. Det sist sagda avser givelvis inte
sådana fall där efter låneförbudets tillkomst ett lån utan tillstånd har
övertagits av en nytillkommen aktieägare.

Svenska byggnadsentreprenörföreningen: Föreningen, som
instämmer i yttrandet från Sveriges industriförbund, vill särskilt undersiryka
vikten av vad förbundet framhåller i sitt remissvar under rubriken
"Läneförbudet",

Svenska handelskammarförbundet: Län som lämnats innan
läneförbudet trädde i kraft skall enligt förslaget vara återbetalda innan
utgången av

s. 377 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 377

1981. Förslaget har överhuvudtaget inte med
brottsförebyggande verksamhel att göra, då länen togs före läneförbudet av år
1973 och alltså var fulll tillåtna enligt då gällande rätl. Här föresläs en beslämmelse
av retroaktiv karaktär .som kan medföra stora svårigheter för mänga företagare
som fulll lagenligt lånade pengar ur akliebolagel då delta fortfarande var
tillåtet.

Stockholms
kommun (= kammarkontoret): Återbetalning av ifrågavarande lån kan leda till
svårigheter för vissa låntagare. Arbelsgruppen, som säger sig vara medveten om
detta problem förutsälter emellertid, alt länsstyrelse, såsom beträffande nya
lån, skulle kunna meddela dispens och alt denna dispensprövning kan göras någol
mer generös än vad som i dag gäller för nya lån,

I likhei med revisionskoniorel fär kammarkontoret
konstatera all arbetsgruppen ej förebragt någon utredning av de skatlemässiga,
likvidiletsmässiga, elc. konsekvenserna av kravet pä återbetalning av äldre
lån. Arbetsgruppen har ej heller närmare redovisat omfattningen av de ekonomiska
manipulationer som är att hänföra till nuvarande låneregler. Hur effeklivl inslrumenl
en skärpl återbelalningsplikt kan bli i arbelet att stävja ekonomisk
brottslighet kan därför ej utläsas.

Återbetalning
av gamla län kan som visats drabba även seriösa bolag och

dess ägare mycket hårt. Risk finns att det i dispensärenden kan bli fråga

om skönsmässiga avgöranden samt olika bedömningsgrunder länsstyrel

serna emellan. Mot denna bakgrund och dä nägol material som belyser

förslagels samtliga konsekvenser ej förcbragts samt då förslagel kan be

faras leda till ökad byråkrati kan kammarkontoret ej ge arbetsgruppens

föreliggande förslag sitt fulla slöd.

Behovel och konsekvenserna av den föreslagna skärpningen
av låneförbudet har enligt kammarkontorels förmenande ej till fullo visats,
varför kontoret ej reservationslösl kan lämna det sill stöd.

Stockholms kommun (= revisionskontoret): Revisionskoniorel
kan för sin del konstatera, all arbetsgruppen ej förebragt nägon ulredning av
de skattemä.ssiga, likvidiletsmässiga etc. konsekvenserna av kravel på äterbelalning
av äldre lån. Gruppen förutsäuer emellertid en liberal dispensprövning frän
länsstyrelsernas sida, vilket förhoppningsvis skulle motverka förslagets
negativa konsekvenser. Enligt revisionskontorels uppfattning kommer länsslyrelserna
här alt slällas inför nog sä besvärliga avgöranden. Riskerna för en betydande
anhopning av dispensärenden fram mot sluiet av år 1981 och därav följande skönsmässiga
avgöranden samt för olikformiga bedömningsgrunder mellan länen, måste
betraktas som stora.

Svenska
revisorssamfundet: SRS avslyrker bestämt förslaget. Före 1973 års lagändring,
då låneförbud infördes gentemot aktieägare, styrelseledamöter och
verkställande direktör, fanns det varken civilrättsligt eller skalterättsligt
några hinder mot all dylika lån lämnades. Självfallet ingick del i revisorernas
uppgifter att granska länens värde liksom värdel av lämnade säkerheter. Vid
införandet av låneförbudet avstod lagstiftaren från all föreskriva
återbetalning av befintliga lån med hänsyn till de i mänga fall mycket svåra
ekonomiska påfrestningar som skulle drabba gäldenären. SRS anser att de motiv arbelsgruppen
redovisat för införande av en bestämmelse om obligatorisk ålerbetalningsskyldighel
inle har sådan tyngd all de uppväger de svåra ekonomiska påfresiningar som i
många fall kan komma att drabba gäldenären. Om denne under den föreslagna
perioden skulle tvingas återbetala sitt lån genom ökade löneuttag skulle
sannolikt ohållbara situationer i många fall uppstå. SRS kan inte anse, atl
detta skulle gagna bolagets anslällda, borgenärer eller övriga intressegrupper.

s. 378 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 378

Samfundet anser i andra hand all, däresl en ändring av
övergångsbestämmelserna med krav på obligatorisk återbetalningsskyldighet
trots allt skulle genomföras, amorteringstiden bör utökas väsenlligl jämfört
med arbelsgruppens förslag. För alt bereda låntagarna rimlig möjlighel all med
beskattade medel ålerhelala sina lån bör denna tid enligt samfundels mening inle
undersliga 25 år. SRS erinrar i sammanhängd om all i skaltelagsliftningen har
införts uttryckligt stadgande att ränta skall utgå på dessa lån.

Svenska sparbanksföreningen: Sparbanksföreningen anser - i
likhei med reservanlen Winberg - atl de skäl som i samband med införandel 1973
av låneförbudel anfördes beiräffande frågan om lån som lämnals före
ikraftträdandet fortfarande är bärande. De dramatiska effekler av en ålerbetalningsskyldighel
som visals i reservanlen Bångslads exempel talar också i denna riklning. Ell
förverkligande av förslagel skulle vidare innebära en form av retroaktiv lagsliflning,
som inle bör förekomma. Vid bedömandet av frågan om införande av ålerbetalningsskyldighel
beträffande ifrågavarande län bör slutligen beaklas att, när eu förelag förr
eller senare blir till salu, ålerbelalningsskyldighel aktualiseras. En köpare
av aktierna i ett bolag kan nämligen enligi praxis (RR 1977 nr 1:45) inle la
över säljarens län hos bolagel ulan all komma i konflikl med låneförbudet i 12
kap. 7 S aktiebolagslagen.

Sveriges ackordscentral: Enligt ackordscentralens mening
har reservanlen Bångslad anfört övertygande skäl mot all gruppens förslag
genomförs redan nu. Ackordscentralen delar hans uppfattning alt hithörande
frågor måste allsidigt belysas och undersökas, innan beslul fallas i saken.

Sveriges advokatsamfund: Samfundet avstyrker med
bestämdhet förslagel all nu införa en skyldighet att före den I januari 1982
återbetala s. k. aktieägarlån, som upptagits i enlighel med gällande rätl vid
tiden för långivningen. I alll väsenlligl ansluter sig samfundet härvid lill
vad som anföris i ledamolen Bångstads reservalion. Samfundet önskar tillägga,
all de olägenheler som lånen understundom vållat nära nog regelmässigt hänger
samman med atl gällande värderingsregler inle iakttagits. En riklig lillämpning
av dessa regler, något som självfallet måsle ägnas särskild uppmärksamhet vid
revision av bolag med fordringar av denna lyp. skulle enligi samfundels mening
innebära alt de effekler som arbelsgruppen önskar uppnå i många fall erhålls
utan att tillgripa en dramatisk stupstocks-lagstiftning. Samfundet önskar också
anmärka, att det knappast kan ifrågakomma all slraffsanklionera ålerbelalningsskyldigheten,
i vart fall inte om lagsiiftningen skulle innebära ett ingripande i beslående rältsenliga,
civilrällsliga avtal. Över huvud tagel är del en tvivelaktig princip att
straffsanktionera betalningsskyldigheten utan avseende på de subjektiva
omständigheter som föreligger i varje enskilt fall.

Sveriges aktiesparares riksförbund: 1 vissa enstaka börs-
och fondhandlarenoterade förelag finns sk. förbjudna lån. Efter påpekande från
Aktiespararna är dessa lån under snabb avveckling i de akluella bolagen. För
dessa bolag lorde frågan om återbetalning icke vara förenad med större svårigheler.
För andra bolag kan del dock finnas svårigheler, pä sätt som angivils av ledamolen.
aukloriserade revisorn Bengl Bångstad, atl vid utgången av 1981 ha ålerbelalal samiliga
lån. Vi kan inte läla bli alt påpeka atl förslagel i sig innehåller en
retroaktiv lagsliftning, som lorde vara främmande för vårl rältsmedvelande.

Sveriges bokförings- och revisionsbyråers förbund: SBRF ftnner
beträffande förslaget om återbelalningsskyldighet före ulgången av 1981 för
lån

s. 379 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 379

som tagits före låneförbudets ikraftlrädande alt det i
många fall skulle fä synnerligen svåra konsekvenser och avstyrker därför
förslaget. Vi ansluter oss i denna fräga hell lill reservalioner av ledamöierna
Bångstad och Winberg.

Finansierlngsförelagens förening: Beiräffande låneförbudel
ansluter sig föreningen lill vad reservanten Bångslad anförl.

Svenska företagares riksförbund: Här inslämmer förbundel i
den reservation som lämnades av arbetsgruppens ledamoi Bångslad. Förslagel är
alltså inte tillräckligt underbyggt. Hela den akluella frågan bör ulredas
vidare.

Sveriges grossislförbund: Vi finner förslaget till denna
del mindre motiverat och utan egenllig funkiion. De s. k. AL-länen kan knappasl
ha någon större relevans när det gäller brottsförebyggande ålgärder annal än i
de fall värderingsfrågor kan uppkomma i samband med likvidalionsplikt.

Slyrelsen
skall vid upprättande av årsredovisning bl.a. förvissa sig om att i
balansräkningen upptagna lillgångar är balansgilla, dvs. för fordringar utröna
att gäldenären är solvenl och således kan beiala sina skulder. Revisorerna
måste för att kunna lillsiyrka balansräkningens faslslällande göra samma
undersökningar och bedömningar. Vi finner del därtör slötande all i
aktiebolagslagen särskilt ange alt vissa fordringar är värdelösa, oavsell gäldenärens
ekonomiska status.

Förslaget
skall också ses mot bakgrund av de stora problem som del skulle skapa för åtskilliga
gäldenärer och som ingående belysts i ledamoten Bångslads reservation. Den
situation som nu råder är komplicerad och svårbemästrad, men den skall ses mol
bakgrund av alt lånen lillkommil i enlighet med då gällande lagstiftning och
all äierbelalningsfrågorna borl lösas när lagsiiftningen ändrades 1973 och icke
nu med så korl övergängs-lid, atl någon planering i prakliken knappast kan
göras. Vi avstyrker därför förslaget i denna del.

SHIO-Fumiljeförelagen: Bångstad visar övertygande atl problemen
i många fall kan bli betydande och l.o.m. oöverstigliga. Det är därför
nödvändigt alt en särskild ulredning får undersöka olika alternativa möjligheter
atl avveckla de s.k. förbjudna lånen. En sädan utredning bör ta hänsyn bl. a.
till de skatlemässiga och likvidiletsmässiga effekterna och de prakliska möjlighelema
lill ålerbelalning m. m.

SHIO-Familjeförelagen avslyrker förslagel på denna punkl.
Enligt organisationens uppfattning kan den föreslagna åtgärden inle genomföras
förrän effekterna närmare undersökts.

Sveriges industriförbund: Den föreslagna lagändringen
ingriper på ell schablonmässigt sätt i bestående civilrättsliga förhållanden
ulan hänsyn lill parternas reglering av sina relalioner. Redan med beaklande av
de allmänna rällsgrundsalser på vilka obligalionsrätlen vilar framkommer
därför allvarliga erinringar mot förslaget.

BRÄs arbelsgrupp har inle närmare analyserat varför så principielll
belydelsefulla och ingripande regler som de föreslagna skulle vara moliverade
ulan har enbart uttalat alt "del är rimligt" all kräva den
ifrågavarande återbelalningen (PM sid. 78). Arbelsgruppen har förklarat sig
medveten om all dess förslag kan innebära svårigheler för låntagarna men har
därvid påpekal atl snarl sex är förflulil sedan låneförbudel irädde i kraft och
statsmakterna sålunda markerade atl denna typ av lån var oacceptabel (sid. 79 f).
Förbundel finner det slötande all risken för ekonomiska svårigheter för
enskilda personer lill följd av regler som ingriper i beslående civila
förhållanden avfärdas med hänvisning lill vad lagstiftaren markerade

s. 380 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 380

som oacceptabelt för sex år sedan genom en
strafflagstiftning som då inte avsåg annat än framtida föriaranden. Vari
låntagarnas svårigheter kan bestå har på etl övertygande säll belysts i ledamolen
Bångslads reservalion.

Induslriförbundel, som i olika sammanhang har all förelräda
oprioriierade borgenärers iniressen, kan inle finna alt borgenärsintressena motiverar
lagsliftning om återbetalning av län som lämnals före låneförbudels
ikraftträdande. Genom de insynsregler som finns sedan lång tid tillförsäkras
bolagels borgenärer tillfredsställande informalion för att kunna beakta
ifrågavarande lån vid en bedömning av bolagets ställning innan de går in i etl
affärsförhållande med bolagel. 1 den|mån borgenärerna har elt inlresse av en
återbetalning av lånen är de oförhindrade att göra framslällningar härom lill bolagel
men skäl saknas för lagstiftaren atl opåkallat vidta åtgärder till förmän för
dessa borgenärsinlressen.

Förbundet finner ocksä anledning till stark kritik mol de
straffrättsliga resonemang som förs i motiven. Först kan konstateras att någon
straffbeläggning enligt svensk räll inte kan uppkomma genom molivuttalandena
sådana som de ovan återgivna. Förslagel är sålunda härulinnan tekniskl
ofullständigt. Vidare är molivuttalandena oklara. Det kan ej utläsas vilken den
straffbelagda gärningen skall vara eller vem som skall vara gärningsman.

1 motiven talas om fullgörande av återbelalningsplikt vilkel
leder tanken till att straff skall drabba den försumlige gäldenären.
Hänvisningen till ABLs låneförbud - enligt vilket gärningsman är slällförelrädare
för långivande bolag - leder å andra sidan tanken till atl gärningsmannen
skall sökas på borgenärssidan och att gärningen då skulle vara underlåtenhet
alt kräva betalning.

Båda alternativen bör avvisas. Om avsikten är atl straffa
underlåtenhet att indriva fordran framstår en sådan regel som elt kringgående
av den svenska rättsordningens förbud mol retroaktiv strafflagstiftning. Är
avsikten atl gäldenären skall straffas för bristande betalning ligger del nära
till hands att associera BRÅs förslag till lidigare seklers gäldstuga, ett
institut som numera bör ha sin plals enbart i rättshistorien. Utan all utveckla
invändningarna häremot närmare vill förbundet blotl framhålla alt en lagregel
om siraff för gäldenärens brislande betalning lägger elt hell otillbörligt
påtryckningsmedel i borgenärens hand. Det finns inle skäl anta all i alla fall
dä regeln skulle vara tillämplig i det nu aktuella sammanhanget gäldenären
skulle ha etl sådant inflytande över borgenären/aktiebolaget all detla
påtryckningsmedel inte skulle kunna utnyttjas av borgenären till allvarligt
förfång för gäldenären och/eller hans övriga borgenärer. Förbundel avstyrker BRÅs
förslag.

Sveriges köpmannaförbund: Vi kan inle tillstyrka detta
förslag då vi inte kan överblicka konsekvenserna av det. Vi föreslår därför alt
en närmare utredning tillsätts för att utreda denna fråga.

Sveriges redovisningskonsulters förbund: Vi måste med krafl
instämma i reservanlen Bångstads synpunkter vad gäller förslagel om
återbetalning av lån lämnade före 1973 års lagstiftning om låneförbud lill aklieägare
m.fl., då omfaltningen av förekomsten av dylika lån ej är utredd. Vi vill
dessutom fästa uppmärksamheten på de avsevärda problem som uppkommer vid ålerbelalningsskyldigheten
med hänsyn till gällande marginalskalteef-fekler. De bruttobelopp som måste
uttagas blir avsevärda, lill vilket sedan kommer betydande lönebikosinader.
Delta kan leda till orimliga belastningar för företagen med ty åtföljande
risker för sysselsättningen i landet.

s. 381 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 381

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund: En reservant i
den arbetsgrupp inom rådet, som lagt fram förslaget, finner detsamma inte
tillräckligt underbyggt med hänsyn lill de omfattande konsekvenser det kan
medföra och med hänsyn lill den korta lid lill vilken frågan måste vara löst.
Frågan bör därför bli föremål för en övergripande ulredning med beaktande av
alla på frågan inverkande synpunkter. Reservanten anser atl även motsvarande,
numera förbjudna lån från pensionsstiftelser bör beaklas i en mera övergripande
utredning. Skäl finns enligt förbundels uppfallning att sådan utredning
tillsättes och resultatet härav avvaktas, innan den förevarande frågan las upp
lagstiftningsvägen.

7 Vilande bolag och skrivbordsbolag

Överåklagaren i Stockholms åklagardistrikt: Arbetsgruppen
tar i detla avsnill upp förslag lill ändring i akliebolagslagen som avses leda
till ökade möjligheter all avveckla icke rörelsedrivande öo/ag. Enligt min
bedömning är förslagel om införande av en bestämmelse med innebörd att bolag,
som enligt de senaste två räkenskapsåren inle drivit rörelse, skall tvångslikvideras
eller avföras ur regislret atl föredra framför förslagel om en "registerhållningsavgift"
i storleksordningen 1000 kronor per kalenderår och bolag. Eftersom man syftar iill
atl hindra dem som för brottsliga ändamål ulnylijar de vilande bolagen kan man
knappast räkna med atl en smärre avgift har någon avhållande effekt.

Överåklagaren i Göteborgs åklagardistrikt: Arbetsgruppens
förslag tillstyrks.

Överåklagaren i Malmö åklagardistrikt: Lättheten all bilda
akliebolag saml atl upplösa dem genom så kallad fattigkonkurs har genom de betydande
summor som härigenom - bland annal skallemässigl undandras del allmänna och
bolagets övriga borgenärer blivil ell samhällsonl. En viklig uppgift i kampen
mot den ekonomiska brottsligheten är därför atl sanera bort huvuddelen av
skrivbordsbolagen saml att försvåra bildandel av nya sädana. Förhoppningen atl
höjandel av aktiekapitalet till 50000 kronor kombinerat med en bestämmelse om
retroaktiv verkan av 1973 års låneförbud för aklieägare och bolagsledning
skulle kunna upplösa respektive för framliden försvåra bildandet av nya
skrivbordsbolag synes för optimistisk. Regeln i 2 kap 2 § aktiebolagslagen om
rätten alt lillskjuta apportegendom är enligt min mening en bidragande orsak lill
den stora mängden av skrivbordsbolag. De spärrar mot missbruk, som
aktiebolagslagen innehåller, är inte tillräckliga när del gäller alt förhindra
exempelvis felaktiga värderingsinstrumenl av personer som systematiskt
missbrukar aktiebolagsformen. Genom penningvärdels fall utgör ej heller 50000
kronor längre den spärr, som var tänkt när regeln tillkom. Jag vill därför föreslä
alt regeln i 2 kap 2 § aktiebolagslagen ändras på så säll alt minsl 50000
kronor av den tillskjutna egendomen skall utgöras av kontanter -saml för alt
hindra missbruk - della belopp skall innestå på spärral konlo så länge bolagel
är vilande. Bestämmelsen borde få retroaktiv verkan.

Länsåklagaren i Malmöhus län: Vad gäller "regislerhållningsavgiften"
föreligger risk att den kan uppfattas som en ren beskattning, varför kanske ett
annal namn bör väljas.

Länsåklagaren i Älvsborgs län: Såsom arbelsgruppen anför
är det angeläget all vilande bolag och skrivbordsbolag avvecklas i skyndsam
takt. Av

s. 382 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 382

arbetsgruppen föreslagna åtgärder är ägnade all främja en sädan
avveckling.

Stockholms ringsräll: Tingsrällen anser att de i
promemorian åberopade skälen ej utgör tillräcklig grund för alt införa en sådan
generell avgift. De s. k. 5 000 kr. bolagen kommer ändå atl inom en snar
framlid försvinna och för bolag med aktiekapital pä 50000 kr. eller högre ulgör
en årlig avgifi om ca I 000 kr. sannolikl inte någon avhållande faktor. Hur
medel till en i och för sig synnerligen behövlig upprusining av
aktiebolagsregistret skall anskaffas är en annan fråga. Om åtgärder anses
påkallade är det enligt tingsrättens mening lämpligare atl ingripa direkl mol
de bolag del gäller. Det kan då finnas skäl alt överväga bestämmelser om
tvångslikvidation i de fall där del framgår av årsredovisningar alt bolagel ej
driver rörelse.

Rikspolisstyrelsen: Slyrelsen lillslyrker förslagel.

Bankinspeklionen: Inspeklionen anser förslagel om regislerhållningsavgift
i syfte atl rensa och effektivisera aktiebolagsregistrel vara välbelänki. Även
om syftet med avgiften är att effektivisera registret bör den dock icke sättas
högre än som motsvarar kostnaden för registerhållningen. Den får eljest karaklären
av skatt.

Stockholms fondbörs: Missbruk av aktiebolagsformen genom
användande av vilande bolag bör stävjas. Del är emellertid fel alt ulgå frän
all alla vilande bolag är instrument för lagbrott eller missbruk. Det finns
goda och giltiga skäl för atl förvaltande och rörelsedrivande bolag m.fl.
förfogar över vilande bolag. Detta kan vara behövligt av en rad olika skäl
-namnskydd, beredskap inför organisatoriska förändringar eller företagar-initiativ
som mäste förberedas under fullt legitim och affärsmässigt moliverad
sekretess.

Del må vidare framhållas att skrivbordsbolag och vilande
bolag med etl aktiekapital understigande 50000 kronor automatiskt kommer atl
avföras ur aktiebolagsregistrel den 1 januari 1982 om de inle dessförinnan trätt
i likvidation eller gått i konkurs. Förslagel avstyrkes.

Riksrevisionsverkei: De vilande bolagens och
skrivbordsbolagens anlal kommer sannolikl att starkt reduceras efter år 1981.
Behovet av särskilda åtgärder för att minska deras antal bortfaller därför, Möjlighelen
alt hålla bolag vilande är för övrigt också av viss belydelse för ell seriösl
arbetande näringsliv.

Det förtjänar påpekas att en avgift av den storlek som arbelsgruppen
föreslår från författningsmässig synpunkt närmast skulle få karaklären av en
skatt. En avgift på I kkr. per år skulle nämligen åriigen inbringa inläkler i
storleksordningen 100 Mkr, dvs. mer än patent- och registreringsverkets toiala budgetomsluining.
Kostnaderna för bolagsärendena vid palenl- och registreringsverket uppgick
enligt uppgift till RRV 1977/78 till knappl 20 Mkr och täcktes helt med nu ulgående
regislreringsavgifter m. m. Från kostnadsläckningssynpunkt skulle således inte
ens en mycket kraftig resursförslärkning till bolagsbyrån motivera en regislerhållningsavgift
som är så hög som den föreslagna.

Det som nu sagls ulesluler dock inle all del skulle kunna
vara moiiveral atl införa en årlig, kostnadsanpassad registerhållningsavgift
för att förstärka bolagsbyrån genom utökad resurstilldelning bl. a. på grund
av kraven på en snabbare handläggning av bolagsärenden. 1 den mån som byråns verksamhel
läggs över på en mer akliv bevakning av förhållanden och förändringar i den
bestående stocken av registrerade bolag, blir en sädan avgifi i ökad grad
motiverad från kostnadsfördelningssynpunkt.

Näraliggande paralleller till en sädan avgift finns f. n.
i andra verksam-

s. 383 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 383

heter. Registerhållningsavgifl las f. n. ul i samband med
bl. a. fordonsregi-strering, läkemedelsregistrering och regisirering av
bekämpningsmedel.

Införandet av en ev. registerhållningsavgift för aktiebolag
bör enligt RRVs uppfattning föregås av en studie som sätter in en sådan avgift
i det totala sammanhang som kostnads- och intäklsförhållandena vid bolagsbyrån
och vid palenl- och registreringsverkel som helhel ulgör.

Riksskatieverkel: RSV delar arbelsgruppens åsikl all del
vore önskvärt med en snabb avveckling av sä många vilande bolag och
skrivbordsbolag som möjligt. Del är riktigl att avvecklingen gått långsamt men
rimligtvis bör dessa bolag ha upplösts eller på annal säll upphört vid
årsskiftet 1981/ 82. Förslaget om en registerhållningsavgifl redovisas inle i
detalj beträffande debitering, uppbörd och indrivning. Däremoi skulle även
seriösa företag kunna fä glädje av avgiften, eftersom den skulle användas för
en effektivisering av aktiebolagsregistrel, som är av värde inle minsl för
näringslivets behov. Arbetsgruppens konstaterande atl en sådan avgift som föreslagits
bli I 000 kr, torde uigöra avdragsgill koslnad vid laxeringen är inle utan
vidare klart. En sådan avgift synes inte vara nödvändig för bibehållandet av
förvärvskällan utan snarare en förutsättning för bolagets beslånd.
Betalningsskyldigheten för avgiften skulle med ett sådanl synsätt kunna anses
åvila aklieägarna.

RSV anser del inte helt uteslulel att avvecklingen av de
mindre bolagen och särskilt de vilande skulle kunna påskyndas i viss
utsträckning. Om en regislerhållningsavgift ändå övervägs för all delvis täcka kosinaderna
för aktiebolagsregistrets modernisering, bör den införas så snarl som möjligt
för atl fånga in den bieffekt avgiften kan få i form av en snabbare avveckling
av ifrågavarande bolag.

Kommerskollegium:
Kollegiel finner del rimligt all aktiebolag årligen erlägger en regislerhållningsavgift
om härigenom ökade möjligheter ges till effektivisering av
aktiebolagsregistret. Därvid bör särskilt uppmärksammas behovel av all kunna karllägga
viss persons samtliga uppdrag i aktiebolag. Som exempel pä behovel av en sådan
möjlighet kan nämnas atl i de fall ett anlal bolag används för olillbörliga
förfaranden på det sätt som beskrivits i promemorian utses regelmässigt inle
samma personer som styrelseledamöter i de olika bolagen. Däremot är del enligt
vad kollegiet erfarii ofta så att samma person är revisor i alla bolagen och på
det sättet är del enda utåt synliga tecknet på den fakliskl rådande
gemenskapen.

Skånes handelskammare: Frågan inställer sig om
arbetsgruppen menar att skrivbordsbolag och vilande bolag uteslutande används
för brottslig verksamhet. Enligt vad Handelskammaren erfarit finns det ett
stort och legitimt behov av vilande bolag och någon registerhållningsavgifl för
att avskaffa dessa kan inte anses påkallad. Under alla förhållanden kommer en slor
del av skrivbords- och de vilande bolagen ändå all försvinna vid ulgången av är
1981. Dessutom får avgifterna till akliebolagsregislret redan nu anses höga.

Handelskammaren för Örebro och Västmanlands län: Till
förslaget om atl ålägga aktiebolagen en åriig "regislerhållningsavgift"
ställer sig Handelskammaren negativ. Flertalel vilande bolag och
skrivbordsbolag kommer på grund av blygsamt akliekapilal atl avföras ur aktiebolagsregistrel
under de närmaste åren. Härigenom förfaller motivet till förslaget, som är
oacceptabelt av den enkla anledningen, all avgiften också föreslås drabba andra
bolag än dem, som bör avvecklas.

Patent- och registreringsverket: Kostnaden för atl
effektivisera akliebolagsregislret bör enligt patenlverkets uppfattning inle
las ul genom en

s. 384 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 384

särskild regislerhållningsavgift. Enklast och naturligast
är att, i mån av behov, höja redan existerande avgifier.

De problem, vilka diskulerais i samband med s. k. vilande
bolag och skrivbordsbolag med lågl aktiekapital, kan antas åtminstone delvis
försvinna vid utgången av är 1981, som är den lidpunkl dä bolagen senasl måsle
ha ökal sitl akliekapilal lill 50000 kr.

Länsstyrelsen i Stockholms lån: Gruppens förslag till registerhållningsavgifl
om I 000 kronor/år och bolag lorde minska benägenheten att hålla rubricerade lyp
av bolag "vid liv". En minskning av denna typ av bolag skulle kunna
minska länssiyrelsens arbele med anmaningar alt avge självdeklaration,
länsrätternas arbele med undanröjande av skönstaxeringar m. m. Länsstyrelsen lillstyrker
förslagel.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Länsstyrelsen är
tveksam om del finns skäl att genom särskilda åtgärder påskynda avvecklingen av
akliebolag med akliekapilal under 50000 kronor. Enligt nuvarande bestämmelser
skall avvecklingen vara klar inom en relativt kort tidrymd. Länsstyrelsen
anser emellertid att det från andra synpunkier kan vara befogat atl införa en regislerhållningsavgift.
Del synes bl.a. inte uteslutet att registrets tillförlitlighet härigenom
skulle ökas.

Länsstyrelsen i Malmöhus län: För den aktieägare som redan
faltal beslut om att avveckla sitt aktiebolag är del naturligt atl vänta med
upplösningen till den 31 december 1981. Bolaget kommer då all avföras ur
aktiebolagsregistret och upplösas utan att aklieägaren behöver vidtaga någon
som helst ålgärd. Det är alltså det enklaste sättet för en aktieägare all bliva
av med ell vilande bolag. Men även aktieägare som beslutat atl avveckla ett
rörelsedrivande aktiebolag lorde vänta lill utgången av år 1981 med
upplösningen av sitl bolag. Han kan förväntas utnyttja fördelarna med all driva
rörelse i aktiebolagsform så länge som möjligt och sedan välja den enklaste
formen för avveckling av bolaget. Vidare tror länsstyrelsen, atl många bolag
kommer alt höja sitt aktiekapital till 50000 kr. genom fondemission. Del
särskilda invesleringsavdraget vid laxering lill statlig inkomstskall som
gäller för anskaffningar av maskiner och inventarier under tiden 15 oklober
1975-31 december 1979, har medfört atl bolagen kan redovisa slora vinsler i
årsredovisningarna utan atl drabbas av annan skalt än kommunalskatt. Bolagen
kan därför ulan större skattekostnader samla vinstmedel atl användas vid
fondemission för höjning av aktiekapitalet lill 50000 kr. Likaså kan bolagen
samla vinstmedel för all kunna utnyttja 75 000 kronorsavdraget vid
upplösningen. Del skattefria statliga investeringsbidraget som ulgör ell komplement
till det särskilda invesleringsavdraget underlättar på samma sätt
fondemissioner hos fåmansbolagen.

Det är vidare förklarligt atl företagare med aktiebolag
vars aktiekapital understiger 50000 kr. velat avvakta lagförslag till ny
bolagsform för de mindre företagen innan de fattar beslut om avveckling av sina
aktiebolag eller höjning av aktiekapitalet lill 50000 kr. Under hösten 1978
lade 1974 års bolagskommitlé fram etl sådanl förslag (SOU 1978:66). Förslagel
utsattes för omfattande kriiik under remissbehandlingen och regeringen
beslutade under våren 1979 atl förslaget till andelsbolag inle skulle genomföras.

Del finns sålunda enligt länsstyrelsens uppfattning ej
anledning all för närvarande vidtaga åtgärder för atl påskynda avveckling av akliebolag
med lägre aktiekapital än 50000 kr. Av gruppen föreslagen årlig registreringsavgift
på I 000 kr. lorde för övrigl inle vara någol effektivi medel för att förmå
aktieägare all upplösa sina bolag.

s. 385 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 385

Delegationen Jör företagens uppgijislämnande: Ulredningen
föreslår all en åriig registerhållningsavgift införs. För rörelsedrivande bolag
utgör avgiften en avdragsgill kostnad vid inkomsttaxeringen. För vilande bolag
och liknande kan däremot inte avdragsrätten utnyttjas.

DEFU har i annat sammanhang övervägt regislreringsavgiften
för handels- och föreningsregistren vid länsstyrelsen. Delegalionen har därvid
uttalat att utgångspunkten bör vara att avgiften skall baseras på självkosl-nadsprincipen.
De avgifter som bolagen belalar skall i sin helhel användas för atl
administrera och förenkla registreringen. DEFU vill för sin del inle motsätta
sig att det införs en årlig registerhållningsavgift förutsatt atl denna används
för administrationen av registret. Avgiften kommer därigenom näringslivet till
del i form av etl bra fungerande akiiebolagsregister.

FAR: FAR avstyrker förslaget till regislerhållningsavgift.
Bolagen betalar redan betydande avgifter för registreringar. Avgiften är hell
opåkallad av de behov, som promemorian avser all tillgodose. Aktiebolag som användes
för ekonomisk brottslighet är en försvinnande liten andel av toiala anlalet
bolag.

Del synes omotiverat att nu påskynda den avveckling av de s.
k. 5 000-kronorsbolagen som ändå måste vara genomförd redan per 1981-12-31.

Institutet för intern revision: Arbetsgruppen har
föreslagit en åriig regislerhållningsavgift av I 000 kronor, främst i syfte
all påskynda avvecklingen av vilande bolag.

En betydande del av de vilande bolagen kommer emellerlid
med all säkerhet att avvecklas frän och med 1982 automatiskt eller som följd av
likvidalionsbeslul eller konkurs. Inslilutel finner därför det inle motiverat
all i denna situation ytterligare påskynda avvecklingen genom avgiftsbeläggning.

Institutet vill dessutom framhålla all även frän och med
1982 kommer ett antal bolag med ingen eller liten verksamhel atl kvarstå som av
skilda orsaker inte kunna avvecklas. Till denna kalegori hör de bolag, som av
skattetekniska skäl ej kan på ell rimligl sätt likvideras liksom
namnskydds-bolagen och andra vilande bolag, för vilka huvudskälet för den
föreslagna registerhållningsavgiften måste uppfattas som orimligt.

1 avseende på namnskyddsbolagen vill Institutet därjämte
anföra all frågan om en cenlral firmaregistrering bör under alla förhållanden
vara löst, innan frågan om en årlig registerhållningsavgift av denna
storleksordning införs.

Inslilutel avstyrker på anförda skäl arbetsgruppens
förslag lill registerhållningsavgifl.

LRF: LRF kan i princip acceptera vad som föreslås under förutsätlning
atl influtna medel används till en effekiivisering av akliebolagsregislret.

Dock synes avgiften 1 000 kr. per kalenderår och bolag
vara väl hög för mindre bolag och för vilande bolag som tjänstgör som namnskyddsbolag.
För en avveckling av de sistnämnda förutsattes en omarbetning av firmalagen
och införande av en central firmaregistrering enligt arbelsgruppens förslag.
Delta bör ske innan registerhållningsavgiften på I 000 kr. införes.

Svenska bankföreningen: Bankföreningen anser inle
motiveringen för att införa en ny avgift bärande. Det finns f. n. ett betydande
antal skrivbordsbolag och vilande bolag med ett aktiekapital understigande
50000 kr. Dessa bolag kommer att automatiskt avföras ur aktiebolagsregistrel
efter den 1 januari 1982, om de inte dessförinnan trätt i likvidalion eller
gått i konkurs. De flesta bolag, mot vilka avgiften är riktad, kan därför antas
inte komma all erlägga avgiften. Det blir därmed endasl de återstående bolagen 25 Riksdagen 1979180. I saml. Nr
143. Bilagcdcl

s. 386 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 386

som drabbas av avgiften. Någon bärande motivering för atl
ålägga dessa ytterligare ofTentliga avgifter har inte lämnats. Bankföreningen
avstyrker därför förslaget i den delen.

Svenska handelskammarförbundet: Frågan inställer sig om
arbetsgruppen menar att skrivbordsbolag och vilande bolag uteslutande används
för brottslig verksamhet. Enligt vad Svenska handelskammarförbundet erfarit
finns det ett stort och legitimt behov av vilande bolag och någon regislerhållningsavgift
för att avskaffa dessa kan inle anses påkallad. Under alla förhållanden kommer
en stor del av skrivbords- och de vilande bolagen ändå att försvinna vid
utgången av år 1981. Dessutom får avgiftema till aktiebolagsregistret redan nu
anses höga.

Stockholms kommun (kammarkonloret): Det är sannolikl att
en avgift av föreslagen slorleksordning kommer atl minska anlalel vilande bolag
men kammarkontoret finner det tveksamt om den kommer att avhålla någon från att
använda aktiebolagsformen för ekonomisk brottslighet.

För närvarande finns i kommunens ägo 15 vilande
aktiebolag, vilka ingår i den av kammarkontoret förvaltade s.k. bolagsbanken.
Denna bank har tagits i anspråk vid nybildning av kommunala och inlerkommunala
bolag och förenklat en i övrigl omständlig process. Kommunen har goda erfarenheter
av sin bolagsbank och ökade kostnader för all hålla den är givetvis en nackdel.

Stockholms kommun (=juridiska avdelningen): Det kan noleras
att arbetsgruppen icke utrett i vilken omfattning skrivbordsbolagen och de vilande
bolagen använts i brottsligt syfte, än mindre lämnat exempel därpå. I detta
sammanhang kan noteras att kommunen själv har ett antal sådana vilande bolag.
Förslaget synes vidare märkligt såtillvida som del syftar lill alt försvåra för
bolagen att använda den tidsfrist som givits dem i gällande lag. Denna
lidsfrist är dessutom mycket korl eftersom bolagen skall vara upplösta redan
1981. Då den föreslagna lagen kan antagas bli gällande tidigast vid årsskiftet
1980 torde regeln få föga verkan som påtryckningsmedel för alt åstadkomma att
de vilande bolagen avvecklas. En så ringa avgift som I 000 kronor, som
arbetsgruppen föreslagit torde näppeligen avhålla dem som avser använda ett aktiebolag
för ekonomisk brottslighet. Genom förslagel lillskapas en pålaga för alla andra
aktiebolag i Sverige, troligen för all framtid, enär regeln ej görs
tidsbegränsad. Regelns huvudsyfte synes ej vara att påskynda avvecklingen av
de vilande bolagen.

Stockholms kommun (= revisionskontoret): Revisionskoniorel
finnerför sin del ej anledning till invändning mot arbetsgruppens förslag på
denna punkt i synnerhet som syftet sägs vara atl inflylande medel skall
utnyttjas för en effektivisering av patentverkets aktiebolagsregister.
Ovedersägligt är emellertid, alt huvudsyftet med avgiften är att framtvinga en
ökad avregistrering av vilande bolag och skrivbordsbolag. Från denna utgångspunkt
är det inte otänkbart, att avgiften för mänga, seriöst arbetande, mindre bolag
kan komma att framslå som en orättvis och - lagd till raden av övriga samhällsavgifter
- betungande pålaga.

Förslaget om registerhållningsavgift väcker givetvis
frågan om hur kommunen skall förfara med de femtontal vilande akliebolag, som
finns i kommunens ägo och som ingår i den av kammarkonloret förvaltade s. k,
bolagsbanken. Registerhållningsavgiften kommer givetvis att bli en belastning
för bolagen, som ytterst drabbar ägaren/kommunen. Det lorde bland annat pä
denna grund finnas skäl all överväga likvidalion av dessa bolag och i stället
bilda nya, när verkligt behov därav uppkommer.

Svenska revisorsamfundet: Arbelsgmppens förslag om
införande av en

s. 387 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 387

särskild regislerhållningsavgift i avsikl alt påskynda
avvecklingen av icke rörelsedrivande mindre bolag avvisas. Avgifter för
registrerande av uppgifter av olika slag är redan nu betydande. Den föreslagna
avgiften har inle salts i någon proportion till de kosinader som är förenade
med registerhållningen. Del återstår dessutom endasl drygl två år till dess
alla bolag med aktiekapital understigande 50000 kr. skall ha upplösts. En i och
för sig mycket angelägen effekiivisering av aktiebolagsregistret bör
finansieras på andra grunder än del föreliggande förslagel.

Svenska sparbanksföreningen: Föreningen avslyrker förslagel
all aktie

bolag ärligen skall eriägga en regislerhållningsavgift. Del är i och för

sig
angeläget att aktiebolagsregistrel effektiviseras med hjälp av ADB. En regislerhållningsavgift
kan dock inte motiveras av angelägenheten atl snabbare än som sker avveckla
vilande bolag och skrivbordsbolag. Även om missbruk av aktiebolagsformen genom
användande av vilande bolag bör stävjas, är det emellerlid fel att ulgå från
all alla vilande bolag är instrument för lagbrott eller missbruk. Det finns
goda och giltiga skäl för all förvaltande och rörelsedrivande bolag m.fl.
förfogar över vilande bolag. Della kan vara behövligt av en rad olika skäl -
namnskydd, beredskap inför organisaloriska förändringar eller företagarinitiativ,
som måsle förberedas under fullt legitim och affärsmässigt motiverad sekreless.
Existensen av vilande bolag motiveras särskilt av bristerna i firmalagsliftningen.
Avvecklingen av sådana bolag synes därför i första hand böra påskyndas genom
en förstärking av firmaskyddet. Det kan vidare ifrågasättas om det i dag finns
så mänga skrivbordsbolag. Del är nämligen sä gott som omöjligt all köpa etl 5 000-kronorsbolag.
De professionella bolagsbildarna har sedan länge slut på sina lager.

Statsmakterna
har dessutom vid två tillfällen tagil ställning till avvecklingstakten genom atl
dels bestämma en relativt lång avvecklingstid, dels förlänga densamma till ulgången
av 1981. De motiv som föregick dessa beslut anser föreningen ännu bärande. Siatsmakterna
har vidare genom tillskapande av myckel fördelaktiga skatterätlsliga
avvecklingsregler själva bäddat för en långsam avvecklingstakt. Det gäller ju -
mol bakgrund av dagens marginalskatter - för de ifrågavarande bolagen atl
samla upp avskattade vinstmedel till minsl 75 000 kronor. Detla kan ta en del
lid i anspråk. Det må vidare erinras om atl skrivbordsbolag och vilande bolag
med etl aktiekapital understigande 50000 kronor automatiskt kommer all avföras
ur aktiebolagsregistrel den 1 januari 1982, om de inle dessförinnan trätt i likvidalion
eller gått i konkurs,

Sveriges
advokatsamfund: I detta sammanhang vill samfundet redovisa en annan uppfallning
angående skrivbordsbolag och vilande bolag än den som kommer lill ullryck i
promemorian, I promemorian antyds alt del skulle ligga något felaktigt eller
oriktigt i att del förekommer elt stort antal s. k. vilande bolag - dvs. bolag
som ej driver någon rörelse - eller i all del finns "professionella bolagsbildare
som står till tjänst med skrivbordsbolag eller vilande bolag lill hugade
spekulanter utan att bry sig om köparens avsikter med bolagel" (sid. 35).
Samfundet anseratt seriösa förelag, som har lill föremål för sin verksamhet atl
lillhandahålla skrivbordsbolag eller vilande bolag för allmänheten, fullgör en
viktig uppgifl och alt det saknas anledning atl lägga hinder i vägen för deras verksamhel.
Förekomslen av professionella bolagsbildare har ulan varje form av kritik
noterats i propositionen till ny aktiebolagslag (1975; 103, sid. 292) och
föredragande statsrådet har tagil hänsyn härtill vid utformningen av lagen.
Anledning saknas all nu ändra uppfattning i della vikliga hänsende. Det torde
dessutom

s. 388 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 388

förekomma alt såväl advokat- och revisionsbyråer liksom
även banker och börsnoterade företag har ell litet lager av vilande bolag, som
kan användas vid behov. Samfundet uppfattar också delta som legitimt och riktigl
och finner ingen anledning atl tillstyrka lagsliflning som skulle försvåra
denna verksamhet. Tilläggas kan att del numera inle synes sannolikl alt
"en ny bolagsform för den mindre företagsamheten kommer alt lillskapas"
(sid. 85) inom överskådlig tid.

1 avsnittet vilande bolag och skrivbordsbolag uttalas i
promemorian (sid. 85): "Arbetsgruppen menar atl det finns starka skäl av
bl. a. brollsförebyggande natur som talar för att man redan nu aktivi bör
försöka få de icke rörelsedrivande bolagen att avvecklas." Av ovan anförda
skäl anser sig samfundet inte kunna instämma i detta uttalande. Samfundet
motsätter sig därför införandet av den föreslagna regislerhållningsavgiften.
Samfundet vill understryka all antalet akliebolag naturligen kommer alt
betydligt reduceras i samband med att 5 000-kronorsbolagen mäste avvecklas.

Sveriges aktiesparares riksförbund: Det kan knappast vara riktigl
alt genom en registerhållningsavgifl påverka antalet vilande bolag och rena
skrivbordsbolag. Missbruk bör stävjas på annat sätl. Del finns mänga goda skäl
för att bolag m. fl. förfogar över vilande bolag. Vi kan nämna namnskydd, företagarinitiativ
och behovet av organisaloriska förändringar.

Dessutom kan tilläggas att för många börsnolerade bolag
skulle en registreringsavgifi på ettusen kronor per år och bolag innebära
fördyringar på upp till etthundra tusen kronor per är.

Sveriges bokförings- och revisionsbyråers förbund: SBRF
finner icke tillräckliga skäl som talar för införandet av
"Registerhållningsavgift" för påskyndande av avvecklingen av vilande
bolag. Huvudparten av de vilande bolagen är bolag med kapital under 50000;-
och dessa kommer sannolikt att avvecklas senast under 1981. Då del dessulom
fram till 1981 kommer alt avvecklas etl stort anlal rörelsedrivande bolag med
kapital under 50000:- kommer bolagsregislrets belastning alt minska avsevärt.

FinansieringsföretagensJÖrening: Föreningen avslyrker
förslaget. Som framgår på sid. 34 i promemorian finns det etl storl antal bolag
som ej bedriver rörelse och som således är vilande bolag eller "skrivbordsbolag".
Arbetsgruppen säger all man torde kunna räkna med att dessa bolag har ett
aktiekapital understigande 50000:-. Dessa bolag kommer alt automatiskt
avregistreras efter utgången av år 1981, om de inte dessförinnan höjt
aktiekapitalet till minst 50000:-, trätt i likvidation eller gåll i konkurs.
Föreningen får föreslä alt denna tidpunkt avvakias innan ställning tages till
införandel av en ev. avgifi.

Arbetsgruppens förslag lorde för övrigt inte ha någon
betydelse för atl motverka missbruk av aktiebolagsformen i och för ekonomisk
brottslighet.

Svenska företagares rik.sförbund: Förbundet motsätter sig
den föreslagna regislerhållningsavgiften. Det rör sig här om att lägga pä
bolagen en specialbeskallning. Om akliebolagsbyrån behöver yllerligare medel
för sin verksamhet, skall dessa finansieras av skatter i vanlig ordning,
beslutade av regering och riksdag, och betalas av alla skattskyldiga lika.

SHIO-Familjeföretagen: SHIO-Familjeföretagen anser del
rimligt att aktiebolagsregistret vid Patentverket skall vara avgifisfinansierai.
Avgiften bör sällas i förhållande till de tjänster som registret gör bolagen
och vara lika med hanteringskostnader plus ett pålägg för kapitalkostnaden för
att bl. a, täcka avskrivningar i samband med datorisering av verksamhelen,

1 promemorian konstateras att inte mindre än 40-50 % av de
likvidationsanmälningar som Patenlverket gör återkallas därför alt bolagen
full-

s. 389 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 389

gör sina skyldigheter under ärendeis handläggning i Tingsrällen.
En tilllämpning av ovan nämnda avgiftsresonemang skulle innebära att bolaget i
sådana fall skulle fä betala Patenlverkel kosinader för likvidalionsan-mälan elc.

SHIO-Familjeföretagen molsäller sig emellerlid med besiämdhei
au avgiften skall ulformas oberoende av Palenlverkels kosinader. Del finns inte
samhällsekonomiska skäl varför avgiften skall var utformad pä ell sädanl säll atl
förelag av denna anledning ändrar förelagsform. Det kan inte heller vara
avgiftens huvudsakliga syfte alt av ekonomiska skäl minska ned anlalet vilande
bolag och skrivbordsbolag.

Med hänvisning till ovanslående föreslår SHIO-Familjeförelagen
all en närmare utredning görs beträffande avgiftsfinansiering av akliebolagsregislret.
Därvid bör även beaktas hur en avgift bör vara uiformad för alt stimulera en effekliv
registerhållning. Utredningen bör även överväga vilka uppgifter bolagen skall
lämna lill aktiebolagsregistrel.

Sveriges indusirijörhund: Det finns för närvarande ell belydande
antal vilande bolag och skrivbordsbolag med ell akliekapilal understigande 50
000 kronor. Det vore dock fel att ulgå från att samtliga dessa bolag används i olillbörliga
syflen. Tvärtom finns ett legitimt inlresse av atl kunna förfoga över vilande
bolag. Hit hör bl.a. intresset av namnskydd och upprätthållande av en beredskap
vid organisaloriska förändringar. Till delta kommer all skrivbordsbolag och
vilande bolag med ell aktiekapital understigande 50000 kronor automatiskt
kommer all avföras ur aktiebolagsregistrel den I januari 1982 om de inle
dessförinnan trätt i likvidation, avförts ur registret på egen begäran eller gåll
i konkurs. Den föreslagna avgiften torde därför i högre grad komma att drabba
fel grupp av företag. Några bärande skäl för all ålägga dessa ytierligare offenlliga
avgifier har inle lämnats. Förbundet avstyrker därför den föreslagna
bestämmelsen.

Sveriges köpmannaförbund: Vi anser all en avgift för
registerhållning skall bygga pä företagsekonomisk grund och inte uigöra etl saneringsin-slrument.
Vi har därför svårt all ta ställning till beloppets slorlek och vill därför inle
tillstyrka förslaget utan föreslår i stället atl en utredning görs beträffande
avgiftsfinansiering av aktiebolagsregistrel.

Taxeringsnämndsordförandenas riksjörbund: Det är
otvivelaktigt påkallat atl avvecklingen av ifrågavarande bolag påskyndas. Den
förordade lösningen lorde emellerlid få begränsad belydelse, eflersom den
föreslagna avgiften endast skulle komma atl uttas högst ett par år innan
tvångsvis upplösning av bolagen - vid utgången av är 1981 - skall ske.

8 Aktiebolagsregistret

Justitiekanslern: Jag vill särskilt framhålla atl jag
känner slark sympati för de tankegångar som arbelsgruppen redovisar i
promemorians avslulande avsnill om akliebolagsregislret.

Riksåklagaren: Jag ansluter mig till vad arbelsgruppen
ullalat i fråga om principerna för en effekiivisering av aktiebolagsregistrel.

Överåklagaren i Stockholms åklagardistrikt: Jag anser del
vara myckel angeläget, atl genomföra arbetsgruppens förslag om utökade
möjligheter att snabbi få fram akluella bolagsuppgifter och att man genom
personnamn kan få vetskap om i vilka företag vederbörande har uppdrag saml var
rörelsen bedrivs m. m. I själva verkel lorde etl effekiivt aktiebolagsregister

s. 390 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 390

vara en grundförutsättning för att andra åtgärder mol den
ekonomiska brottsligheten, som innefatlar missbruk av aktiebolagsformen, skall
ha några utsikter att lyckas.

Överåklagaren i Göteborgs åklagardistrikt: Arbetsgruppens
förslag tillstyrks.

Överåklagaren i Malmö åklagardistrikt: Jag vill starki
tillstyrka förslagel alt aktiebolagsregistret tillika skall omfalla fysiska
personer. Om förslaget i den delen gär igenom kommer detla att vara till mycket
stor hjälp i den fortsatta kampen mot organiserad brottslighet.

Länsåklagaren i Malmöhus län: Den föreslagna effekliviseringen
av akliebolagsregislret lorde inte fä så stor preventiv effekt men bör kunna
underlätta spanings- och utredningsarbetet.

Hovrätten över Skåne och Blekinge: Hovrätten vill siarkt undersiryka
behovet av all verksamhelen uiökas och effektiviseras. Behov av ett basregister
finns. Tiden synes vara mogen för att i samband härmed skapa etl centralt
firmaregister, som då ersätter de vid länsstyrelsen förda handelsregistren.
All detaljerade och helt aktuella uppgifler snabbt kan komma myndigheler och
allmänhet tillhanda har länge varil ett önskemål i det prakliska räitslivel.
Framför alll skulle då identifierings- och delgivnings-problem i stor
utsträckning försvinna, vilket skulle bidraga till en effektivisering av bland
annal domstolsverksamheten.

Rikspolisstyrelsen: Styrelsen får understryka vikten av
alt elt nytt dala-baserat och personsökbart akiiebolagsregister inrättas så
snart som möjligt.

Bankinspektionen: Införandel av etl basregister för
uppgifter om företag, organisationer och offentliga regisler torde ha etl än slörre
inlresse än frågan om en registerhållningsavgift.

Riksskatteverket: RSV anser att goda skäl talar för ell
basregister av den typ arbetsgruppen skisserat, men dessulom vill verket betona
vikten av att del kombineras med sökregister på person, I detta sammanhang vill
RSV ifrågasätta om till uppgiftsskyldigheten knutits lillräckliga sanktioner i
det fall skyldighelen inte fullgörs, Arbelsgruppen påpekar att elt slort antal
främst ej rörelsedrivande aktiebolag underlåter att inom föreskriven lid
inkomma med föreskrivna anmälningar och regislerhandlingar. Systemet med vilesföreläggande
som för närvarande finns är svårarbetat och ineffektivt om en slor mängd
förelägganden måsle ulfärdas. Enligt RSVs uppfattning borde försummelser
sanktioneras med någon administrativ avgift i form av förseningsavgift som
kunde ulgå utan föreläggande. Enbari omständigheten all exempelvis
årsredovisning ej inkommit inom föreskriven lid skulle vara tillräcklig för
debitering av avgiften. I sådant fall bör slyrelseledamöterna vara
betalningsskyldiga jämte bolaget. RSV vill understryka atl konkurslagskommittén
i sill senasle beläkande (SOU 1979: 13 s. 94-98) hafl anledning all behandla
nuvarande, ganska oefterrättliga förhållanden på registerområdel i fråga om
juridiska personer.

Handelskammaren för Örebro och Västmanlands län:
Handelskammaren instämmer i den sympati, som arbelsgruppen uttalat för tanken
på ett s.k. basregister, vilket uppenbarligen skulle innebära en önskvärd
lättnad i den för näringslivet nu sä belungande uppgiftsskyldigheten.

Patent- och registreringsverket: Patenlverkel gör för
närvarande tillsammans med statskontoret en översyn av arbetsrutinerna vid
verkels bolagsbyrå. Därvid överväger man bland annal atl införa etl ADB-baserat
informationssystem. Elt sådant system kan tas i bruk tidigast är 1982, Införes
systemet kan många av de synpunkter som arbetsgruppen anfört tillgodoses.

s. 391 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 391

Patentverket välkomnar slutligen de synpunkter som
arbetsgruppen framfört rörande ett framtida basregister och en cenlral
firmaregistrering. Dessa frågor är värda en närmare utredning.

Länsstyrelsen i Stockholms län: Länsstyrelsen inslämmer i
arbetsgruppens synpunkier vad gäller vikten av ett väl fungerande akiiebolagsregister,
där även sökning på person (även revisor) skulle vara möjlig. Det har i flera
fall visat sig atl så gott som samtliga klienter till vissa revisorer ägnat sig
åt skalteundandragande.

Arbetsgruppens tankar om ett s. k. basregister bör
vidareutvecklas liksom behovet av ett centralt firmaregisler. Båda dessa
register bör, om de kommer till stånd, om möjligt ha direkt åtkomst för
länsstyrelsernas granskande personal. Inte endast aktuella uppgifter, utan
även uppgifter som sträcker sig bakåt i tiden (eftertaxeringsperioden), bör
vara läll åtkomliga. Del är från länsstyrelsens laxeringsavdelnings och
uppbördsenhets synpunkt av yttersta vikt att vid varje lillfälle kunna slå
fast vem som är eller var ansvarig för ett visst bolags verksamhet, för atl
meningsfulla gransk-ningsålgärder överhuvudtaget skall kunna företas saml atl
eventuellt belalningsansvar skall kunna utkrävas av rätta personer. För att
den granskande personalens arbete skall kunna bedrivas effektivi och utan
onödiga omgångar är del av vikt att uppgifter i register är snabbt
tillgängliga.

Länsstyrelsen för Göteborgs och Bohus län: Arbelsgruppen
aktualiserar frågan om en samordning mellan aktiebolagsregistrel och andra
register. Gmppen uttalar sin sympati för tanken pä ett basregister för
uppgifter om företag, organisaiioner och offentliga organ. Elt basregister
skulle kunna innebära, att styrelsen för etl aktiebolag i framtiden endast
skulle behöva göra anmälan om verksamheten till ett enda register - t. ex. aktiebolagsregistrel
- som sedan snabbt kan förse andra berörda, såväl kontrollerande som stödjande
myndigheter med grundläggande registeruppgifter.

Länsstyrelsen tar här inte ställning för eller emot etl
sådant basregister men anser att frågan är värd att utreda. Det synes inte
uteslutet att betydande rationaliseringsvinster kan uppnås samlidigt som samhällels
kontrollerande verksamhet kan underlättas.

Delegationen för företagens uppgiftslämnande: Under sina
kontakter med företag runt om i landel har DEFU kunnal registrera en relaiivi
omfattande kritik mol hur bolagsbyrån fungerar och har fungerat underen längre
tid. Låg servicegrad och långa handläggningstider präglar verksamhelen i en inle
obelydlig omfattning. Det är givetvis allvariigl mot bakgrunden atl en av
byråns huvuduppgifter är atl ge företag service.

Samhällets ansträngningar måste i första hand inriklas mot
all få bolagsbyråns nuvarande verksamhel atl fungera smidigt och rationellt.
En sådan förbättring gagnar också de syften som brottsförebyggande rådet har
till uppgift att verka för. Samtidigt mäste konstateras, att endasl myckel
starka skäl kan moiivera att bolagsbyrän nu lillförs ytterligare omfallande
uppgifter, som medför att den nuvarande arbetssituationen förvärras.

Som utredningen framhåller är det av största vikl all
dagens olika system för regislerföring av uppgifler om förelag blir föremål för
en samordning. Företagen får i dag lämna gmnduppgifter om sin verksamhet till
flera olika myndigheter. Kostnaderna för denna dubbla registrering drabbar
både myndigheter och företag.

Från DEFUs sida vill vi framhålla vikten av alt pågående
utredningsarbete kring s. k. basregister över företag och arbetsställen
bedrivs skyndsamt. DEFU har i kontakt med statskontoret och SCB initierat ett
konkret samarbete mellan de olika myndigheler som har intresse av en samordning

s. 392 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 392

av nuvarande regislerföring av grunduppgifter om företag
och som dessulom har möjligheter atl bidra med underlag för underhåll av
insamlade uppgifter. Det är DEFUs målsättning att detla samarbele under våren
skall leda fram till förslag om hur registerföringen av basuppgifter om förelag
skall ulformas under 1980-talet.

FAR.FAR ser i princip positivt pä förslag till ålgärder
som syftar lill effekiivisering av aktiebolagsregistrel.

LRF: De av arbetsgruppen framförda synpunkterna finner LRF
väl övervägda.

Svenska bankföreningen: Bankföreningen hälsar med
tillfredsställelse eventuella åtgärder för effektivisering av
aktiebolagsregistret.

Stockholms kommun ( = föredragande borgarrådet): Arbetsgruppen
har också aktualiserat tanken på nägon form av basregister för uppgifter om
företag, organisationer och offenlliga organ liknande del basregister som finns
inom folkbokföringen. En fungerande regislerföring av denna karaktär skulle
markant förbättra kontrollmöjligheterna. I likhet med remissin-stanerna lillstyrker
jag således detta förslag och förordar etl utredningsuppdrag med denna
inriktning.

Stockholms kommun ( = kammarkontoret): Den fråga som
kammarkontoret i dagsläget bedömer som mesl angelägen, nämligen en förbättrad
registrering av företag, har arbelsgruppen förhållandevis ingående behandlat.
Åberopande bl.a. pågående statliga utredningar har man emellertid avstått från
att framlägga några konkreta förslag.

Utöver patent- och registreringsverkets akiiebolagsregister
kan statistiska centralbyråns företagsregister (CFR), länsslyrelsernas
handels- och företagsregister, riksskatteverkets organisationsnummerregister, MOMS-registret,
J-aviregistret (skattskyldiga förelag och enskilda näringsidkare), källskatteregistret,
B-skatteregislret, ATP-registrel, kontrolluppgiftsregistret, REX-systemet
(redovisningssystem för exekutionsväsendet), yrkesinspektionens arbelsslälleregisier
m.fl.) utnyttjas i arbetet med att bekämpa skatte- och bidragsfusk. Registren
som i vissa fall är daiorbaserade, i andra fall manuella, innehåller emellerlid
elt stort antal ofullständiga eller felaktiga uppgifter, uppdateringen sker
med långa tidsintervaller, innehållet i registren har ej alltid anpassais lill
samhällsutvecklingen, registren eller datorsystemen har ej alltid utformats så
atl de snabbi möjliggör framtagande av relevanta sammanställningar, åtkomsten lill
vissa uppgifler i registren och främsl då de manuella är tidsödande och resurskrävande.
Trots all elt slori anlal uppgifter av basdatakaraktär är gemensamma för regisiren
måsle allmänhet och förelag lämna samma uppgifter till flera myndigheter vid
olika tillfällen, ofta under samma år. Vidare saknas klara regler för
kommunikationen mellan registerförande myndigheler. Registreringsskyldighet
saknas också för vissa uppgifter som är relevanta i arbetet med atl stävja
skattefusk eller ekonomisk brottslighet i alla dess former. 1 det fall regislreringsskyldighel
föreligger är ibland kontrollen av efterlevnaden bristfällig.

Sammantaget leder detta lill, all regislerinnehållel inte
alltid kan garanteras tillfredsställande kvalité, alt resurser binds för
rutinkontroll av bl, a. basdata, sökande av rätta adresser o, dyl, samt
rättning av felaktiga uppgifter och att utredningsarbetet vid befarade fall av
skalle-, avgifts- och bidragsfusk ej kan bedrivas så effekiivt som vore
önskvärt. Nuvarande ordning underlättar för personer och företag som känner lill
brislerna i systemet alt bedriva sin verksamhel utan insyn frän samhället eller
utverka icke avsedda förmåner.

s. 393 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 393

1 fräga om registreringen av fysiska personer, dvs,
folkbokföringen finns ell författningsmässigt reglerat basregister innehållande
grundläggande uppgifter. Förändringar i registret förs in med läla intervaller.
När en person byter bostad kan han informera ett stort anlal berörda myndigheler
genom en enkel flyllningsanmälan på posten. Från folkbokföringens regisler aviseras
etl storl anlal myndigheter med olika samhällsfunktioner om uppgifter ur regislrel.

Nägon
motsvarande regisirering när det gäller juridiska personer ftnns ej. I
föreliggande promemoria har arbelsgruppen dock uttalat "sin sympati"
för tanken pä etl s. k. basregister för uppgifter om förelag, organisationer
och offentliga organ. Elt basregister skulle innebära all styrelen för ell akliebolag
i framliden bara behöver göra anmälan om verksamheten i olika avseenden till
ett enda register som sedan snabbi skulle kunna förse andra berörda, såväl
kontrollerande som stödjande, myndigheler med grundläggande registeruppgifter.
Elt sådanl projekt har enligi arbelsgruppen slora förtjänster både för de
företagare vilkas uppgiftslämnande skulle underlättas och för de myndigheter
som har att förebygga och bekämpa brottslighet.

Kammarkonloret delar denna uppfattning och då en
fungerande regisler

föring är en grundförutsättning om man skall komma tillrätta med ifrågava

rande ekonomiska brottslighet förordas att ett utredningsuppdrag med

skisserad inrikining snarast lämnas. Med en väl fungerande regislerföring

torde flertalet av de förslag arbelsgruppen nu framlagl minska i belydelse

och de resurser som binds vid den ökade byråkrati som följer med försla

gen kunna frigöras för mer produktiva uppgifter.

Behovet av etl basregister för juridiska personer samt en
registreringsskyldighet på juridiska personer motsvarande den som för
närvarande finns för fysiska personer kan icke nog understrykas,

1 samband
med den översyn av patentverkets bolagsbyrå som påbörjades av statskontoret är
1977 har under utredningsarbetets gång arbetet getts en nägol annorlunda och
mer avgränsad inrikining än vad som ursprungligen planerades. Arbetet har sålunda
främsl kommii all inriklas mot bolagsbyråns inlerna situation och önskemål frän
byråns avnämare har inte syslemaliskl klarlagts. Kammarkontoret nödgas
konstatera all della ej slår i överensslämmelse med de intentioner som brollsförebyggande
rådel ger ullryck för i föreliggande promemoria. Kompelens- och
ansvarsfördelningen slalliga myndigheter emellan i regislersammanhang bör
därför i framtiden ägnas särskild uppmärksamhel.

Sveriges advokaisamfund: Vad avser frågan om inrättande av
ell s. k. basregister för uppgifler om företag och organisaiioner och
offentliga organ anser samfundet, all ställningslagande härtill bör anstå lill
dess statskontorets utredning, omnämnd under punkt 6.2.1 i promemorian,
slutförts.

Svenska företagares riksförbund: Förbundet nolerar med
tillfredsställelse all slalskontoret sedan ett par år tillbaka är i färd med
alt överse bolagsbyråns organisation för atl åstadkomma en effektivisering bl.a.
i anslutning till databehandlingen inom verkel. Förbundet vill i delia sammanhang
undersiryka all bolagsbyråns effeklivilel är svag och alt den varil svag under
flera tiotal år. För närvarande skylls t. ex. de långa expeditionstiderna på
verkels flyttning lill Sundsvall. Tidigare under årens gäng har expeditionstiderna
skyllts på andra förhållanden. Kvar stär emellertid atl bolagsbyrån, oavsett
vem som under olika perioder varit chef för denna eller varil chef för Patenlverket,
ej har förmält all på ett liilfredsslällande säu bemästra sina uppgifter.

s. 394 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 394

Del
är väl bekant att bolagsbyrån inte bara har länga expeditionstider ulan atl del
också under långa tider varit omöjligt atl komma i konlakl med byrån, beroende
pä så enkla saker som atl byrån har etl för litet antal ingående ledningar i
sin telefonväxel.

s. 395 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 395

Bilaga 11

1978-12-04 Justiliedeparlemenlel

Nyemission av aktier till underkurs m. m.

Sveriges Industriförbund, Svenska Bankföreningen samt
Föreningen . '\uktoriserade Revisorer FAR har alllsedan 1971 vid olika tillfällen aktualiserat
frågan om all i svensk rält infoga en beslämmelse som medger
aktiemarknadsbolag, dvs. bolag vars aktier är noterade på fondbörs eller lista
utgiven av fondhandlarföreningen, all emittera aktier till en kurs
understigande aktiernas nominella värde. Anledningen till organisationernas
önskemål har främst varil de svårigheter aktiemarknadsbolag med gällande förbud
mot underkursemissioner får beiräffande anskaffning av nyll bundel eget kapital
då deras aktier noteras till en kurs invid eller under pari. Departementschefen
uttalade sig senast i frågan i proposilionen 1977/ 78:41 med ändringar i den
nya akliebolagslagen m. m. och anförde då att frågan fick prövas i annat sammanhang.

Inför en förnyad prövning i departementet av frågan har organisalionerna
funnil angeläget göra en sammanfattande analys av de olika argument som i
debatten framförts för och emot underkursemissioner. För det ändamålet har
bifogade promemoria utarbetats inom Sveriges Industriförbund.

Då organisationerna i början av 70-talel först aklualiserade
frågan om underkursemissioner förekom börsnoleringar under pari endasl i undanlagsfall.
Under de senaste åren har emellertid delta förhållande i grund förändrals, och
istället har den situationen inträtt atl ett flertal av landets slörre förelag
under lång tid kontinuerligt haft sina aktier börsnolerade under pari. Formella
hinder gör det sålunda - oberoende av marknadsförutsättningarna i övrigl -
omöjligt för en myckel belydande grupp företag all genom nyemissioner öka sitt
aktiekapital.

Soliditeten i svenska börsföretag är alltför läg. Det egna
kapitalel i förelagen kan inle säsom önskvärt tjäna som buffert för finansiella
påfrestningar i dåliga lider. Den dåliga finansiella uthålligheten är etl
allvarligt hol mol sysselsäuningen och ett hinder mol induslriell utveckling.
En soliditelsförbätlring i svensk induslri är utomordentligt angelägen.
Vinstnivån i förelagen är ofta sådan att någon lillräcklig förbättring genom
internt intjänade vinslmedel inle kan förväntas ske de närmaste åren. Tillskoll
lill del egna kapitalel genom nyemissioner framstår som angelägna.

Förelagens strävanden att återvinna aktiemarknadens stöd
för sin finansiering måsle sålunda pä alll sätt främjas. Att akliebolagsrätlsliga
bestämmelser av formell karaktär tillåls förhindra för sysselsättning och
utveckling nödvändiga kapilallillskolt frän aktiemarknaden är härvid enligt
organisationernas mening helt otillfredsställande. Aktiebolagslagens förbud
mot underkursemissioner bör därför snarast omprövas.

Analysen i promemorian av förhållandena vid
underkursemissioner utmynnar i följande slutsatser. Frän bolagsrättsliga och
teoretiska utgångspunkter synes hinder ej möta atl tillåta
underkursemissioner. Skäl synes från angivna ulgångspunkler saknas all
uppställa begränsningar för underkursdifferensens storlek eller att föreskriva
all den skall utfyllas genast eller inom viss tid från emissionstillfället. De
ändringar som behövs i akliebolagslagen för att möjliggöra underkursemissioner
synes begränsa-

s. 396 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 396

de. De argument mol underkursemissioner som framförls i deballen
synes vid en närmare granskning icke vederlägga ovan redovisade slulsalser.

I promemorian har vidare undersökts förhållandena i akluelll
hänseende i Norge och Finland. I dessa länder har hitlills emission till
underkurs kunnal genomföras som en kombinerad ny- och "fond"emission.
Särskilt bör uppmärksammas atl den norska akliebolagslagen i nu avsedda del
till ordalydelsen överensstämmer med den svenska akliebolagslagen.

Slutligen har i promemorian undersökts vilka jusleringar
av akliebolagslagen som skulle behövas för au den möjlighel som idag ges all nyemitiera
akiier vid börsnolering invid eller under pari, nämligen nyemission föregången
av nedsällning av aktiekapitalet, under vissa omständigheter skulle kunna uigöra
etl praktiskt alternativ lill underkursemission. Sålunda föreslås i promemorian
att nedsällning av aktiekapitalet i akliemarknadsbolag skall tillålas ske genom
en cenlral registreringsåtgärd utan infordrande av aktiebreven för nedstämpling
eller utbyle. Vidare föreslås atl gällande beslämmelse om rättens prövning vid
vinstutdelning under tre år efler nedsällning av akliekapitalet slopas, om nedsätlning
sker utan atl föriustsi-luaiion föreligger enligt bolagets balansräkning och nedsättningsbeloppet
överfors till reservfond.

Med beaklande av vad som visas i promemorian har organisalionerna
lillika sökl göra en praklisk bedömning av frågeställningen. Organisalionerna
har därvid funnit all en möjlighel atl använda den ovan redovisade meloden som
förekommer i Norge och Finland, med kombinerad ny- och fondemission sannolikl
skulle lösa nu behandlade problem för de flesla företag som idag har sina akiier
noterade under eller invid pari. Sålunda torde fondemissionsdelen i de flesta
fall kunna tas frän reservfonden (ev. förstärkt med tidigare
skuldregleringsfond) eller åstadkommas genom uppskrivningar av
anläggningstillgångar. För metoden talar vidare alt den är enkel och all den är
konform med rådande föreställningar och praxis beiräffande aktiekapitalet och
dess redovisning. Denna möjlighet bör kunna ges förelagen på grundval av den förebragla
ulredningen och organisationernas gemensamma bedömning. Vi anser atl på sikl
en mera generelll lillämpbar lösning måste sökas som även gör del möjligi för
förelag som ej har kapital eller uppskrivningsmöjligheter atl göra
underkursemissioner.

Organisalionerna får mol bakgrund av vad nu sagts och vad
som visas i promemorian hemställa all en förulsätlningslös prövning av frågan i
hela dess vidd görs inom departementet. Fördel fall depariemenlei ej ftnner sig
kunna tillstyrka en lösning där underkursemission med kvarsläende underkursdifferens
tillåts hemslälles all den i Norge och Finland använda metoden,
underkursemission med omedelbar utfyllnad av underkursdifferensen från egel
kapital, i allt fall snarasl medges.

Som yllerligare åtgärder, och utan all uigöra ell aliernativ
till del hillills sagda, hemslälles vidare all ovanberörda lagändringar
angående nedstämpling och utbyte nv akiier vid nedsältning av akliekapitalet
och rätlens prövning av vinstutdelning efter sådan nedsällning genomförs.

s. 397 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 397

Bilaga 11:1

PM angående nyemission av aktier till underkurs m. m.

I Frågeställningen

1 akliebolagslagen (ABL) (1975: 1385) 2 kap. 2§ stadgas
all belalning för

akiier vid bildande av akliebolag ej får undersliga del belopp pä vilket

aktien skall lyda (nominella beloppet). Enligt 4 kap. I § 3 st. gäller samma

sak vid nyemission av akiier. Av motiven (prop. 1975; 103 sid. 222 ff)

framgår atl med "betalning" avses all bolaget skall
"tillföras" hela del

nominella beloppel jämte evenluell överkurs. Förbudet mol underkurs

emission omfaltar således även del fall där bolaget av egna medel, fria eller

bundna, till aktiekapitalet överför medel motsvarande skillnaden mellan

teckningskurs och del nominella beloppel.

För bolag vars aktier är noterade på fondbörsen eller lisla
utgiven av Svenska Fondhandlareföreningen innebär delta förbud att bolagen i
situationer där deras akiier noleras under eller invid pari i praktiken inte
kan verkställa nyemission av akiier. För att en nyemission skall vara attraktiv
för aktiemarknaden fordras nämligen all emissionskursen inle överstiger
börskursen. Annars skulle det vara billigare atl köpa gamla akiier i bolaget.
För alt säkerställa att emissionskursen under hela emissionstiden understiger
börskursen, med dess normala fluktuationer, brukar emilteringskur-sen sällas väsentligl
under börskursen vid emissionens början. Således blir i prakliken även bolag
vars aktier noteras lill eller strax över pari förhindrade alt genomföra
nyemission.'

Den enda möjlighel som med gällande lagsliflning finns för
all komma ur della dödläge är all bolagen enligt 6 kap, I § 3 st. 3 p. ABL
först nedsätter sitl aktiekapital så atl det i redovisningen anpassas till
börsens värdering av aktierna, och därefter genomför en nyemission. Denna
lösning har emellerlid av näringslivet anseits vara förenad med alltför slora
problem av praktisk och psykologisk arl.

2 Frågans tidigare behandling

I remissyttrande 1971-12-22 över aktiebolagsutredningens
förslag till ny aktiebolagslag (SOU 1971; 15) anförde bl, a, Sveriges
Industriförbund och Svenska Bankföreningen (nedan kallade organisationerna) att
en utredning om förutsättningama att infoga en bestämmelse i aktiebolagslagen
som medgav nyemission lill underkurs, vore värdefull. Organisationerna ingav
därefter 1972-03-28 en promemoria (bilaga l) i ämnet till justitiedepartementet
och hemställde att den nya aktiebolagslagen skulle utformas så att nyemission
till underkurs blev tillåten, om skillnaden mellan emissionskursen och det
nominella beloppel utfylldes genom överföring till aktiekapitalet av
motsvarande belopp från fritt eget kapital, eller i den mån så ej kunde ske,
från reservfond. Organisationerna föreslog att en sådan överföring

' Ett undanlag är dock riklade emissioner, som vanligen
genomförs till börskurs. Bilagan utesluten här.

s. 398 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 398

skulle ske inom två år från emissionstillfället. Vidare
menade organisationerna alt man, om man ville markera att möjligheten till
nyemission lill underkurs endast skulle stå lill buds för företag vars aktier
noterades invid eller någol under pari, kunde sätta en procentuell gräns för
underkursen, l.ex, 20%.

1 propositionen 1975: 103 om ny aktiebolagslag avvisade
dock föredraganden organisationernas önskemål, bl.a. med motiveringen all behovel
av underkursemissioner syntes ringa och alt den möjlighet som fanns all komma
runt problemet genom nedsättning av aktiekapitalet, var ell bäitre allernaliv.
Vid riksdagens utskottsbehandling av propositionen aktualiserade
organisationerna åter frågan i en skrivelse till lagutskottet 1975-10-24.
Vidare väcktes då en motion (1975:2167), som stödde organisaiionernas önskemål.
Utskottet (LU 1975/76:4) avslog dock molionen med godtagande av de skäl
föredraganden anfört i propositionen. Därjämte pekade utskottet bl.a. på de nya
finansieringsformerna konvertibla skuldebrev m.m. som ställts till
näringslivets förfogande genom särskild lagsliftning 1973. Två av utskottets
ledamöter reserverade sig till förmån för motionen. Riksdagen biföll
majoritetens mening.

Mol bakgrund av den under 1976 och 1977 inträffade slarka
nedgången av börsbolagens börskurser, varigenom etl flertal av landets största
förelag fått sina aktier noterade under pari, ingav Induslriförbundel och
Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR 1977-09-05 en ny skrivelse i ämnet till
juslitiedepartementel och hemställde att möjligheter lill underkursemissioner
tillskapades. 1 propositionen 1977/78:41 med diverse ändringar i den nya akliebolagslagen
m. m. uttalade departementschefen då atl frågan fick prövas i annat sammanhang.
Inför utskottsbehandlingen av propositionen väcktes på nytl en motion (1977/78:
178) till stöd för näringslivets hemställan. Vid muntlig redovisning inför
lagutskottet 1977-12-06 presenterade Induslriförbundel en förteckning som bl.a.
utvisade att under liden 1 januari-2 december 1977 aktiekurserna för sammanlagt
24 börsbolag noterats under pari. Utskotlel (LU 1977/78: 8) avstyrkte dock åler
önskemålen om möjligheter till underkursemissioner med hänvisning lill vad
utskottet anförl 1975 och erinrade om att departementschefen med anledning av
näringslivels förnyade hemställan uttalat att frågan fick prövas i annat
sammanhang. Två utskottsledamöter reservade sig lill förmån för motionen.
Riksdagen biföll majoritetens mening.

3 Argument som framförts mot underkursemissioner

De huvudsakliga argument som från juslitiedepartementel
och riksdagens lagutskott framförts mol tillskapandet av en möjlighet att göra
emission av aktier lill underkurs redovisas i bilaga 2'. Det anförda synes
kunna sammanfallas enligi följande.

Det prakliska behovet av underkursemission är litet eflersom
del endasl kan bli aktuellt i sällsynta fall. Nya finansieringsformer som kan lillgodose
företagens konsolideringsbehov, säsom konvertibla skuldebrev m. m,, har lillkommil
genom särskild lagstiftning 1973 och den nya aktiebolagslagen. Underkursemissioner
riskerar att äventyra aktiekapitalets och det övriga bundna egna kapiialels
funktion av skydd för bolagens borgenärer, anställda och aklieägare. Del är
alldeles i sin ordning alt bolag som efter förluster

' Bilagan uteslulen här.

s. 399 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 399

saknar täckning för aktiekapitalet ej får göra nyemission lill
underkurs. Sädana bolag bör rekonstrueras, bl.a. genom nedsättning av
aktiekapitalet. Även bolag vars aktier enligt justerad balansräkning har elt
matematiskt värde som läcker aktiekapitalet bör, om de börsnoteras under pari,
anses sakna täckning för aktiekapitalet, eftersom börskursen är en bättre
mätare på bolagets ställning. Underkursemission bör därför vara förbjuden även
i det fallet. Del finns vidare risk för att börsen reagerar negalivi på en
underkursemission med ytterligare kursfall på företagets aktier som följd.

4 Kommentarer till framförda argument mot
underkursemissioner

4:A Behovet av möjligheter till underkursemission

4:A: 1 Börskursernas utveckling under 1977-1978

Då organisationerna i början av 70-talel först
aktualiserade frågan om underkursemissioner förekom börsnoteringar under pari endasl
i undantagsfall. De senasle åren har detta förhållande i grund ändrats. Som
tidigare nämnls noterades under I januari-2 december 1977 aktiekurserna för
sammanlagt 24 börsbolag under pari (se bilaga 3)'. Bland börsföretag med
värdemässigt mest omsatta aktier hade aktiekurserna för 7 bolag, bl.a. SKF och
Volvo, understigit det nominella beloppet. Beträffande 10 börsförelag hade
aktiekursen gått ned till hälften eller mindre av aktiernas nominella belopp.
Sedan dess har förbällringar inträtt. Dock noterades i börian på april 1978
(4.4) II börsföretag under och 3 till eller
strax över pari. Pä fondhandlarlistan noterades vid samma tidpunkt 6 bolag
under och 3 bolag strax över pari (se bdaga 4)'. 1 början pä juli 1978 (6.7)
noterades 16 börsbolag under och I till pari. Vid samma tidpunkt noterades 7
bolag under pari pä fondhandlarlistan (se bdaga 5)'. Mol slulel av november
1978 (20.11) noterades 15 börsbolag under och I till pari. Pä fondhandlariis-tan
noterades då 8 bolag under och I strax över pari (se bilaga 6)'. De redovisade
siffrorna visar att den lidigare såsom mindre sannolik ansedda situalionen med etl
flertal akliemarknadsbolag noterade under pari en längre tidsperiod, under 1977
och 1978 blivit en realitet.

4:A:2 Behovet av nytt riskvilligt kapital

Behovel av en förstärkning av det riskvilliga kapitalel i
svenska förelag är väl dokumenterat. Det är uppenbart all della icke kan ske
genom enbari en ökad lönsamhel i förelagen. Företagsskalieberedningen uttalade
sålunda nyligen i sitl betänkande SOU 1977:86 sid. 440 atl "vissa
beräkningar tyder på att svenska förelag de närmaste åren behöver ett tillskott
av riskvilligt kapital med omkring 2 miljarder kr per är, TillskoUet behövs för
att få till stånd den exportökning som är nödvändig för att återställa balansen
i vär utrikeshandel." Beredningen föreslog därefter, med yttersta syfte
att stimulera kapitalökningar via nyemission, bl. a. en utvidgning av det s. k.
Annell-avdraget, dvs. den skallemässiga avdragsrätten för företagen av belopp
som utdelas på nyemitterade akiier. Även kapitalmarknadsulredningen har på
senare lid i sitt betänkande SOU 1978: I sid. 82 ff pekal på kapitalbehovet
samt föreslagit ökad kapacitet för utbud av riskkapital från de institutionella
placerarna, försäkringsbolagen och AP-fonden, och

' Bilagan utesluten här.

s. 400 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 143 400

berört förutsättningarna för etl ökal utbud frän
hushållen. Mol bakgrund av samma uppfattning skall vidare ses de nyligen
införda åtgärderna för all genom skattelättnader stimulera sparande i
aktiefonder.

4:A:3 Alternativ till underkursemission 4;A: 3; I Andra
finansieringsformer

Som alternativ till underkursemission har pekats på alt
företagen för sin konsolidering skulle kunna utnyttja de nya
finansieringsformerna konvertibla skuldebrev, skuldebrev förenade med
optionsrätt lill nyteckning, konverlibla aktier och lån mot vinstandelsbevis.

Först bör härvid uppmärksammas, atl de angivna
finansieringsformerna - med undanlag för konvertibla aktier - inle är medel att
på kort sikl ge förelagen eget bundel kapital och förslärka soliditeten. Vinslandelslån
medför över huvud laget ingen ökning av det bundna egna kapitalel. Skuldebrev
föranleder räntebetalningar och eventuellt amorteringar samt päverkar negativt
företagens soliditet. Dessa finansieringsformer kan således aldrig ersälta
nyemission av aktier, ulan endasl utgöra elt komplement vid företagens
kapitalanskaffning. Vad beträffar konvertibla akiier skulle närmasl konvertibla
preferensaktier kunna övervägas i nu avsedda situationer. Sannolikt skulle
dock sädana aktiebrev behöva göras så förmånliga att de skulle bli en alltför
dyr finansieringsform för att vara attraktiv för företagen. Inga sådana aktier
har emitterats.

4:A; 3: 2 Nedsätlning av aktiekapitalet åtföljt av
nyemission av akiier

Angående meloden att vid börsnotering under pari nedsätta akliekapitalet
sä alt det anpassas till börskursvärdering av aktierna och därefter nyemittera
aktier lill det nya nominella beloppel eller däröver anförde organisationerna i
promemorian 1972:

"Della stöter emellertid pä mycket stora praktiska
svårigheter i etl börsregislreral bolag med aktierna spridda på etl slori antal
händer, eflersom alla akliebrev måsle infordras för påteckning med det nya
nominella värdet. Härtill kommer att en sådan nedsättning för aktieägaren i
gemen måste framstå säsom svårbegriplig och föranleda honom all tro att man lar
ifrån honom någol, med påföljd att aktierna inle är mera värda än det nya
nominella beloppet. Dessa praktiska och psykologiska hinder måste betraktas
såsom så allvarliga, att man inte kan räkna med au ett börsregislreral bolag
av större format skall kunna bereda väg för en nyemission genom atl genomföra
en dylik nedsätlning av aktiekapitalet."

Sedan detta sades har den nya omständigheten tillkommit
alt inom kort alla börsbolag kommer att vara anslulna till VPC. Antalet
aktiebrev har härigenom radikalt minskats och aktiehanteringen förenklats. Ett
infordrande till VPC av alla aktiebreven för nedstämpling eller utbyte synes
sålunda nu något mindre avskräckande än vid tillämpning av äldre aktie-system.
Likväl rör del sig i stora börsbolag om avsevärda kvantiteter aktiebrev och etl
infordrande med nedstämpling skulle medföra stora kostnader.

Vid nedsättning av aktiekapitalet lillkommer dessutom den vinslutdel-ningsbegränsning
lagen uppställer (6 kap. 5 § ABL) under tre är efter aktiekapitalnedsältningen,
såvida icke aktiekapitalet ökats med minst nedsättningsbeloppet. Sålunda
fordras under dessa tre år alt rätten ger tillstånd till utdelning. Alla kända
borgenärer måste härvid uppges, kända och okända borgenärer kallas genom
rättens försorg och ges möjlighel atl om

s. 401 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 401

de sä önskar få betalt eller betryggande säkerhel för sina
fordringar innan rätten kan ge sitl tillstånd. I slora börsbolag blir delta ett
omfattande ärende.

De praktiska problemen med en nedsättning av
aktiekapitalet i bolag med spritt ägande är sålunda alltjämt myckel stora. Vid
en nyemission i samband med nedsättningsbeslutet kan vidare den osäkerhel
angående vinstuldelningsmöjlighelerna som rättens prövning innebär få en så starki
återhållande verkan vid aktieteckningen atl emissionen misslyckas.

4:A:4 Slutsatser

Ovan har konstaterats, att ett flertal aktiemarknadsbolag
under lång tid varil börsnoterade under pari. Samtidigt är industrins starka
behov av nytl riskvilligt kapital väl dokumenterat. De aktuella förelagen
saknar möjlighel att genomföra en nyemission lill en kurs molsvarande pari
eller däröver och alternativa finansieringsformer eller andra praktiskt
genomförbara lösningar står enligt vad som visats ej till buds för anskaffning
av eget bundet riskkapital. Behovel av åtgärder nu för att bryta detta dödläge framslår
som uppenbart. Varje älgärd i delta syfte är angelägen. Den åtgärd som därvid
ligger närmasl till hands inom ramen för aktiebolagslagens system med
nominella belopp på aktier är att tillåta underkursemission, såvida allvarliga
olägenheter därmed ej kan konstaleras. Det framförda motargumentet alt behovel
av möjligheter till underkursemission är ringa eftersom det endast kan bli
aktuellt i ett fåtal fall har härvid ingen tyngd, emedan dels utnyttjandegraden
är omöjlig atl ange i förväg dels behovet sannolikt ökat genom atl så många
företag nu noterats under pari så länge och dels möjligheten all genomföra
underkursemission, om allvarliga olägenheler därmed ej kan konstaleras, i sig
kan anses behövlig även om endast etl aktiemarknadsbolag någon gång - med
beaktande av vad detla kan innebära för bolagets anställda m.fl. - kan få sina
kapitalanskaffningsproblem lösta på det sättet.

Härjämte kan finnas anledning se över reglerna om
nedsättning av aktiekapitalet, så att åtminstone de praktiska olägenheterna
därmed kan minskas för bolag med spritt ägande. I den följande framställningen skall
därför med utgångspunkt från de övriga argument som anförts mol underkursemission,
dess reella innebörd analyseras. Härefter skall erforderliga
lagstiftningsåtgärder beiräffande underkursemission och nedsättning av akliekapitalet
diskuteras.

4: B Skyddet för bolagets borgenärer, aktieägare och
anställda

4: B: 1 Systemet med nominellt belopp

Som en allmän bakgmnd finns här anledning att först beröra
aktiebolagslagens system med nominellt belopp på aktier.

I aktiebolagslagen I kap. I S 2 st krävs alt aktie skall åsättas
nominellt belopp. Aktiebolagsutredningen (SOU 1971; 15) sade härom, sid. 120;

"I
vissa länder (USA, Kanada, Belgien, Japan) förekommer aktier utan något
nominellt värde (no par value shares). Sådana aktier framträder såsom andelar i
bolaget, var och en motsvarande viss bråkdel av bolagets förmögenhet. Det bmkar
framhållas atl det hos allmänheten lätt framkallas missförstånd genom att
aktierna äsätls ett visst nominellt värde som kan avvika i mycket hög grad frän
deras verkliga värde. Även om det nominella värdet på antytt sätt kan vålla
missförstånd anser utredningen att risken i sådant avseende numera, när
aktiebolaget är en så allmänt använd före- 26 Riksdagen 1979180. 1 .saml. Nr 143. Bilagedel

s. 402 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 402

lagsform och allmänhelens kunskaper i ekonomiska
förhållanden har ökal, ej är så slor all den gör en övergång lill systemet med
aktier ulan nominellt värde påkallad. En sådan övergäng skulle bryla det
hävdvunna systemet med den fasla relationen mellan aktiernas nominella värde
och aktiekapita let med dess uppgift alt begränsa bolagels möjligheter alt
utdela vinsl m. m. saml nödvändiggöra nya, ganska komplicerade regler för all ersälla
del nominella värdels nuvarande funktion atl beslämma vad som minsl måste belalas
för tecknad aktie."

Som framgår av ulredningens ullalande är alltså förekomslen
av ett nominellt belopp på akiier i sig ägnat att framkalla missförstånd om
aktiers värde. Della förhållande bör sannolikl inle underskattas. Systemet med
nominellt belopp är en i värt land hävdvunnen lagleknisk metod som kan vara praklisk
därför all vissa regler enkell kan byggas upp kring begreppet, såsom vinsluldelningsbegränsningar
och likvidalionsplikt. Ingen grundläggande associationsrättslig princip
hindrar emellertid all man övergår till det mera verklighetsanpassade systemet
med andelar utan nominellt värde. Problemen med underkursemission skulle
därvid försvinna. Lagtekniskl skulle andra lösningar pä ovannämnda spärregler
få sökas. Som utredningen framhållil finns det systemet i vissa länder. I USA
talar man l.ex. om "paid in capital" vilket dessutom har den fördelen
att man i räkenskaperna omedelbart kan se aktieägarnas tillskolt utan att
behöva reducera aktiekapitalet med vad som överförts vid fondemissioner. En
jämförelse kan här göras med svenska aktiefonder. Andelsägarnas kapital
redovisas där på samma sätt som aktiekapital i aktiebolag men hell utan
koppling till någol nominellt värde. Såvitt bekant fungerar delta system ulan
störningar. I den följande framställningen utgås emellertid ifrån att
lagstiftaren för närvarande, innan en mer genomgripande revision görs av aktiebolagssliflningen,
inte är beredd att överge systemet med nominellt belopp.

Principen med nominellt belopp och de därtill knutna
rättsverkningarna kan med den nya aktiebolagslagens tillkomst sägas ha i viss
mån luckrats upp. Genom atl etl lägsta nominellt belopp ej längre föreskrivs
kan aktiebolag bildas, vars aktier har ett mycket lågl nominellt belopp men
som emitteras till kraftig överkurs. Dessa bolag får etl bundel eget kapital
som i sig är slort, men som endasl lill liten del beslår av aktiekapital och
till övervägande delen består av reservfond. Ett sådant bolag har genom denna
bokföringsåtgärd helt andra möjligheter än ett motsvarande bolag med stort
aktiekapital och liten reservfond atl undvika börsnotering under pari, likvidationsplikl
etc.

Den av hänsyn till borgenärerna uppställda spärr som
skyldigheten enligt 13 kap. 2 § ABL all träda i likvidalion innebär då bolagel
förbrukat mer ån 2/3 av aktiekapitalet kan vidare sägas vara ineffektiv.
Lagstiftaren har nämligen uttryckligen i 6 kap. 1 § ABL medgivit, att
likvidationstvånget kan undgås genom nedsättning av aktiekapitalet för
bortskaffande av förluster i redovisningen utan hörande av borgenärerna och
ulan krav på att aktiekapitalet genom efterföljande nyemission bringas upp lill
sitt gamla belopp. (Jfr Rodhe; Aktiebolagsrätt, 8:e uppl., sid. 82 f.) Låt vara
all vinstutdelningsmöjligheterna som nämnts ovan under tre är härefter blir
beroende av rättens tillstånd.

4: B: 2 Den föreslagna modellen för underkursemlssion

För det fall all de farhågor som uttalats angående
borgenärers och aktieägares m. fl. skydd vid underkursemission utgått ifrån att
bolagel om

s. 403 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 403

underkursemission lillåies skulle komma all visa ell slörre
egel bundel kapital än del i verkligheten har, eller alt vinstutdelning skulle
kunna ske när del egentligen borde vara förbjudet enligt de grundtankar som
uppbär akliebolagslagens regler om vinsluldelningsbegränsningar m. m, måsle
från början följande slås fast. Organisationernas önskemål om underkursemissioner
har icke avseit atl sådana emissioner skulle kunna göras vid nybildning av
bolag, ulan har lagit sikte på nyemittering från exislerande
aktiemarknadsbolag, dvs. bolag vars akiier noleras på fondbörsen eller lisla
utgiven av Svenska Fondhandlareföreningen. Den föreslagna modellen utgår ifrån
atl det egna bundna kapitalel redovisas pä ell rällvisande säll. Del har
sålunda förutsatts alt en negativ posl, motsvarande skillnaden mellan
emissionskursen och det nominella beloppet skall redovisas i anslutning till
del nominella aktiekapitalet. Bolagets verkliga akliekapilal skulle därvid klarl
anges som del nominella akliekapiialel med avdrag för den negativa posten, i
det följande benämnd "underkursdifferens".

4: B:3 Jämförelse mellan borgenärers, aklieägares och anslälldas
situation vid underkursemission resp. vid nedsätlning av aktiekapitalet
åtföljt av nyemission

En undersökning av borgenärers, aklieägares och anslälldas
situation vid underkursemission resp. vid nedsätlning av aktiekapitalet med
åtföljande nyemission bör göras med utgångspunkt från dels det fall att
bolagets akiier enligt en justerad balansräkning har ell matematiskt värde som
läcker det nominella aktiekapitalet, dels del fall all bolagel efter förluster
saknar sådan täckning.

4; B; 3: 1 Bolag med börskurs under pari med täckning för
aktiekapitalet Av följande starki förenklade exempel åskådliggörs vad som redovis-

ningsmässigt sker i rubricerade fall vid
underkursemission.

Bolagets aktier har börskursen 65 kr. mol nominellt 100
kr. Bolaget har

I 000 aktier och ulvisar ett posilivi resultat.

Tillgångar
Egel kapital

1.30000 Akliekapilal

100000 20000 10 000

Reservfond Årels resullal

130000

Underkurscmission
till55 kr., 500 aktier

Tillgångar
Egel kapital

Sedan
tidigare 130000 Akliekapilal Genom nvem.
27 500 157500 Tidigare kap.

100000 50000

nom. Nyem. nom.

Summa nom. Underkursdifferens

1.50000 -22 500

127.500

Reservfond

20000

20000

Di s p. vinstmedel (1000 bör avsällas lill reservfond)

10000

10 000
157 500

s. 404 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 404

Om bolaget i stället vall att först nedsätta
aktiekapitalet och därefter vidtaga nyemission hade följande bild erhållits,

Nedsältning av nominella beloppet till 50 kr. +nvem. 500
aktier till kurs 55

kr.

Tillgångar Eget kapital

Sedan lidigare 130000 Akliekapilal

Genom nyem.
27 500 157 500 Nedsall kap. 50000

72 500

------- Nyem. kapital 25 000 75 000

Reservfond

Sedan
tidigare Nedsalt aktiekap. Överkurs vid nyem.

20 000

50000

2.500

Disp. vinst

medel 10000

157 500

Av exemplet kan följande konstaleras;

a)
Det egna bundna
kapitalet binds hårdare i bolaget vid underkursemission, eftersom hela det
inbetalda beloppet tillförs aktiekapitalet. Vid ned-sättningsfallet överförs
överkursen samt hela del belopp varmed akliekapitalet nedsätts till
reservfonden. Spärreglerna om likvidation inlräder härigenom vid förluslsitualion
tidigare vid underkursemission än i nedsätt-ningsfallel,

b)
Vid
underkursemission kan del tillgängliga utrymmet för vinstutdelning komma att
minskas beroende pä om avsättningar till reservfonden måste göras med hänsyn
till det större aktiekapitalet.

c)
Vinstutdelning
till aklieägarna kan ske i underkursemissionsfallel, medan det i nedsältningsfallet
är underkastat rättens prövning dä akliekapitalet ej höjts till tidigare
belopp. Om sä skett kan i båda fallen vinst utdelas i normal omfattning.

Från borgenärernas synpunkt talar vad som konstaterats
under a) och b) för underkursemission. Beträffande vad som konstaterats under
c) bör märkas att företaget redovisar ett posilivi resultat. Vinstutdelning är
sålunda enligt akliebolagslagens regelsyslem normal i detta fall, såvida det
beroende på omständigheterna i det enskilda fallet inle kan sägas att en
vinstutdelning skulle strida mot generalklausulen i 12 kap, 2 § 2 st ABL om
vinstutdelning i strid med god affärssed. Den rättens prövning av vinstutdelning
som kan bli aktuell i nedsältningsfallet är givetvis lill fördel för
borgenärerna, men kan sägas vara en i aktiebolagslagen icke direkt avsedd
konsekvens, eftersom nedsättningen av aktiekapitalet inte föranletts av något
behov av förlusttäckning och man ej heller genom nedsättningen avsett tillskapa
en tidigare ej tillgänglig vinstutdelningsmöjlighet (jfr prop, 1975; 103 sid,
214 f).

Aktieägarna har närmast intresse av att bolaget är väl
konsoliderat och att det kan ge en jämn och god utdelning. Enligt vad som
konstaterats under a-c torde ej kunna sägas att nedsättningsalternativet på ell
bättre sätl lillgodoser deras intressen, eller atl underkursemission äventyrar
deras situation. Snarast talar vinstutdelningsbegränsningarna i nedsältningsfallet
för underkursemission.

s. 405 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 143 405

Från de anställdas synpunki lorde ej kunna hävdas att
underkursemission utgör elt sämre alternativ än nedsätlningsfallel.

4: B: 3: 2 Bolag med börskurs under pari utan full läckning
för akliekapiialel

Försi bör i rubricerade situation konstateras, all även om
ell bolag hafl förluster som ej täcks av dess reserver ingenting i och för sig
hindrar all förlusler under en serie förlustår balanseras vidare år från år som
en negaliv posl under egel kapital på passivsidan. Delta kan således fortgå lill
dess den negaliva poslen blir så slor all saldol mellan bolagels aktiekapital jämle
bundna reserver och den negaliva posten nedgått ända lill 1/3 av
aktiekapitalet, varvid likvidalionsplikt inträder. Om bolaget dessförinnan
börjar visa vinsl kan den negativa poslen elimineras successivi.

I följande starkt förenklade exempel visas vad som redovisningsmässigt
sker vid en underkursemission i nu behandlade situation.

Bolagel visar föriusl och har ej full läckning på lillgängssidan
för akliekapitalet. Börskursen är 65 kr mot 100 nom.

Ar 1

Tillgångar

Egel kapital

Sedanlidigare 120000 Minskning -.50000
70000

Akliekapilal Reservfond Föriusl

aktier

100000

20000

-50000

70000

Underkursemission
till 55 kr., 500

Tillgångar

Egel kapital

Sedanlidigare 70000 Genom nyem. 27
500 97 500

Akliekapilal Tidigare kap. nom. Nyem. nom.

lOOOOO 50000

Summa nom. Underkursdifferens

150000 -22 500

127 500

Balanserad förl u si (efter ned-skrivn. av reservfond)

-30000

-.30000
97 500

opaginerad Kontrollera mot PDF

Egel kapiial

Akliekapilal

Akliekap
nom.

150000

Underkurs-

differens

-22 500

Bal.
förlust

-30 000

Årsresullal

20000

Ar 2

Bolaget har delta år ett överskott på 20000 kr Tillgångar

Sedanlidigare 97 500

Ökning 20000 117 500

127 500

-10000 117500

opaginerad Kontrollera mot PDF

Om bolaget i stället valt att nedsätta akliekapitalet och därefler
genomföra en nyemission skulle följande ske.

s. 406 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 406

Nedsättning av nominella beloppet tdl 50 kr.-i-nvem. 500 akiier
lill kurs 55 kr.

Tillgångar

Egel kapital

Sedan lidigare Genom nyem.

70000 27 500

97 500

Akliekapilal Nedsall kap. Nyem. kapital

50000 25 000

75 000

Re se rvfond Från aktiekap. efter törlusl-läckning
Överkurs vid nyem.

20000 2 500

22 500 97 500

Ar 2

Bolaget ger detta år ett överskott på 20000 kr.

Nedsältningsfallet

Tillgångar Egel kapital

Sedanlidigare 97 500 Aktiekapital 75000

Ökning 20000 117 500 Reservfond 22.500

------- Årsresullal 20000 117.500

Av exemlet framgår beträffande ett bolag som saknar full läckning
för akliekapitalet följande:

a)
Nedsättning av
aktiekapitalet som är tvungen för atl nä anpassning till börskursen men som är
större än som behövs för förlusttäckning innebär en överföring av
mellanskillnaden från aktiekapital till reservfond. Vid underkursemission sker
ej sådan överföring.

b)
Vid
underkursemission kvarslår hela förlusten i redovisningen och måsle läckas av
nya vinstmedel innan utdelning till aktieägare kan komma ifråga. Detta skall
jämföras med att i nedsätlningsfallel nya vinslmedel omedelbarl kan utdelas med
eller utan rättens tillstånd beroende på om kapitalökning skett till
ursprungligt aktiekapital eller ej. Vid underkurs-emissionsfallet måste även
obligatoriska avsällningar till reservfond beaktas. 1 nedsätlningsfallel blir
den frågan som följd av vad som konslalerals under a) beroende på om
aktiekapitalet nedsätts mer än den bokföringsmässiga förlusten samt
förekomsten av evenluell överkurs på de nyemitterade aktierna.

c)
1 en fortsatt förluslsitualion
inträder spärreglerna om likvidalion lidigare vid underkursemission än i nedsätlningsfallel.

Från borgenärernas synpunkt synes enligt vad som
konstateras under a-c även i det fall bolaget saknar täckning för
aktiekapitalet, underkursemission vara att föredra framför nedsättning av
aktiekapitalet med efterföljande nyemission.

Ur aktieägarnas synvinkel däremoi synes enligt vad som
konstaleras under framför alll b) nedsätlningsfallel vara att föredra eflersom
del ökar bolagels möjligheter till vinstutdelning. Bortsett från vinstuldelningsbe-gränsningen
kan underkursemission dock inle sägas missgynna aklieägarna.

Utgående frän de anställdas intressen torde ej kunna
hävdas atl underkursemission utgör elt sämre altemativ än nedsätlningsfallel.

s. 407 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 407

4:B:4 Slutsatser

Systemet med nominellt belopp är en bland andra
lagtekniska meloder för att bygga upp regler avsedda all förhindra att det egna
bundna kapital varmed borgenärer m. fl. haft anledning räkna i etl bolag
minskas, ulan atl dessa bereds lillfälle atl i tid ingripa och skaffa sig annan
säkerhel eller betalning. En övergång lill annat system skulle kunna eliminera
problemen med underkursemissioner. ABL: s nuvarande konstruktion ulgår ifrån
all aktier betalas med minst det nominella beloppet. Av avgörande betydelse för
borgenärers m.fl. skydd enligt ABL är emellertid i och för sig icke detta
förhållande utan snarare all det egna bundna kapilalel i bolagets redovisning
anges pä ett korrekt sätt, dess storlek och atl sä stor del därav som möjligt
hänför sig till aktiekapitalet. Den av organisationerna föreslagna modellen
för underkursemissioner tillgodoser kravet på korrekt redovisning av det egna
bundna kapitalel. Underkursemissioner förstärker alltid aktiekapitalet med hela
del inbetalda beloppel. Man riskerar därvid ej en snedvridning av bolagets egna
bundna kapital genom att akliekapilal onödigtvis överförs till reservfonden,
vilket kan ske vid nyemission föregången av nedsättning av aktiekapitalet för
anpassning till börskursen på bolagets aktier. Vid underkursemission tillskapas
inte i nägot fall vinstul-délningsmöjlighetér som enligt grunderna för
aktiebolagslagens regler om vinsluldelningsbegränsningar ej borde förekomma. Om
bolaget enligt sin balansräkning saknar täckning för aktiekapitalet innebär
underkursemission i förhållande till nyemission föregången av nedsättning av
aktiekapitalet en hårdare vinstuldelningsbegränsning, eftersom hinder mot
vinstutdelning i del förra fallel kvarslår efter emissionen men i del senare fallel
kan undanröjas i redovisningen.

Av del sagda följer all borgenärernas säkerhetsintresse
inte äventyras vid underkursemission, vare sig bolaget har eller saknar läckning
för aktiekapitalet. Underkursemission synes tvärtom för deras del närmast vara
att föredra. Aktieägarna kan endasl i det fall bolagel saknar täckning för
aktiekapitalet sägas fä en sämre ställning efler underkursemission än efter
nyemission föregången av nedsättning av aktiekapitalet, eftersom hinder mot
vinstutdelning, som nämnts, kvarstår i det förra fallet men kan undanröjas i
det senare. Härvid bör dock beaktas, att det är aklieägarna själva som har all
besluta om de vill genomföra en underkursemission eller ej. Omsorgen om
aktieägarnas intresse av vinstutdelning kan sålunda ej moiivera ett förbud mot
underkursemissioner. Vad angår de anslällda slutligen synes ej heller deras
ställning kunna sägas påverkas negativt vid en underkursemission.

4: C Särskilda skäl mot underkursemission då bolaget
saknar täckning för aktiekapitalet?

Utgångspunkten för föredragandens motstånd mot
underkursemissioner, nämligen atl bolag som saknar läckning för det egna
kapitalel skall rekonstrueras bl.a. genom nedsättning av aktiekapitalet i
stället för atl genomföra en underkursemission framstår med ledning av det
hittills sagda som svår alt motivera. Om således ett bolag i denna situation
kan uppleta aktietecknare som trols atl vinslutdelningsmöjligheter enligt vad
som visats ovan inte omedelbart gives är beredda atl ge bolagel ett
kapitaltillskott via underkursemission synes lagstiftaren inte ha någon
anledning ingripa mot detta. Ovan har vidare visats atl några andra speciella
olägenheter för

s. 408 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 408

bolagets intressenter ej kan återfinnas i denna situation
i förhållande till del lägel all bolagel har täckning för aktiekapitalet. Andra
rekonstmktionsål-gärder än bokföringsmässig eliminering av förlusler kan ju ske
oavsett i vilken form det nya riskkapitalet tillförts bolagel.

4: D Börskursen som mätare på bolagens flnansiella
ställning

Föredraganden har som nämnts i anslutning till sin
framförda uppfattning atl bolag som saknar läckning för aktiekapitalet inle
bör fä göra underkursemission hävdat all börskursen är en bälire mätare på elt
bolags ställning än aktiers matematiska värde enligt en justerad balansräkning.
Så snart ett bolags aktier noteras under pari synes föredraganden sålunda mena
all bolaget skall anses sakna läckning för aktiekapitalet. Även i fall då akliekapitalet
trots börsnolering under pari är täckt i balansräkningen skulle
underkursemission därmed bli otänkbar.

Som framgår synes föredragandens hela resonemang bygga på
tesen atl underkursemission ej kan tänkas i fall då bolaget saknar täckning för
aktiekapitalet. Som visats under avsnitt 4;C torde bärande motiv för denna
utgångspunkt dock saknas. Om föredragandens uppfattning i den frågan därför
överges, är såvitt kan bedömas resonemang om börskursen som mätare på bolagets
ställning utan intresse i nu aktuella diskussioner om underkursemission.

Om uppfattningen åter ej vill överges, bör följande
beaktas. Aktiebolagslagens regler till skydd för borgenärer och andra
intressenter i bolaget bygger på de värderingsprinciper som finns nedlagda i
aktiebolagslagen, bokföringslagen och i viss mån skattelagstiftningen.
Börskursen lever i förhällande till dessa skyddsregler helt sitl eget liv, och
det är i och för sig inte märkvärdigare att aktierna på börsen värderas över
pari än under eller till pari. Det kan visserligen vitsordas, all börskursen
inrymmer bedömningar av framlida vinslutdelningsmöjligheter o, dyl, saml alt
en värdering av akiier utgående frän en justerad balansräkning i sig inrymmer belydande
osäkerhetsmoment. I vissa lägen lorde sålunda en likvidationsbalansräkning l.ex.
vara mer rättvisande. Akliebolagslagens skyddsregler utgår emellertid inte från
ett sådant synsätt. Professionella finansanalytiker arbetar vidare med ett
flertal olika beräkningsmetoder varav ingen metod dock är helt baserad pä
börskursen, med dess understundom irrationella svängningar. Det synes härvid
ologiskt och innebärande ett brott mot akliebolagslagstiftningens principer atl
i övervägandena kring enbart en aktiebolagsrättslig bestämmelse om
underkursemission överge del i lagstiftningen nedlagda värderingssystemet lill
förmån för börsens värdering.

Lagstiftningen blir härigenom vidare inkonsekvent, i del
all börskursen endast i det lägel att denna understiger pari skall anses ha
företräde. Då detta synsält dessutom skall tillämpas parallellt med
aktiebolagslagens värderingssystem uppstår som ovan visats den för borgenärerna
oförmånliga effekten att aktiekapital vid nedsättning av detsamma för
anpassning till börskurs hell i onödan överförs till reservfond så snart nedsättningsbeloppet
inle motsvaras av verkliga förluster i redovisningen. Vidare bör påminnas om de
ovan påpekade olika förutsättningar atl undvika börsnotering under pari som
skillnader i den bokföringsmässiga fördelningen av del egna kapitalel mellan
aktiekapital och reservfond kan ge upphov till.

Det må i sammanhanget tillåtas pekas på några orimligheter
en konsekvent tillämpning i aktiebolagslagen av föredragandens uppfattning om
börskursens innebörd skulle innebära. Med hänsyn till borgenärsskydd,
vinstutdelningsbegränsningar m, m. borde då nämligen krävas alt bolagen i

s. 409 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 409

anslutning till fluktuationerna i dessa aktiers börskurs
skulle skriva upp resp. skriva ned det egna kapilalel med motsvarande ändringar
på lillgängssidan. Detta alltså även vid noteringar över pari.

Som bekant har i svensk och såvitt veierligt i inlernationell
rätlslradilion börskurserna aldrig givits denna betydelse framför
företagsekonomiska värderingsprinciper. Att ulgå frän börskursen innebär all
man kastar om hela redovisningssystemet, så att det egna kapitalet i stället
för att utgöra ett saldo styr värderingen av lillgängssidan. Då etl sådanl
syslem ej synes kunna bli akluelll saknas anledning föra diskussionen vidare.

Det av föredraganden förda resonemanget omfattar ej heller
de fall där bolag noteras till eller strax över pari. Även dessa bolag kan som
utvecklats ovan ha behov av möjlighet lill underkursemission. Om sådana bolag
enligt sin redovisning har läckning för del egna kapitalet kan med ulgångspunkl
från börskurserna sålunda ej hävdas all täckning skulle saknas.

Sammanfattningsvis kan beiräffande detta avsnill
konstaleras.

1.
Börskurserna
som värdemätare på ett bolag lorde i nu diskuterade sammanhang inte finnas
anledning närmare beakta, annat än om man godtar ståndpunkten atl
underkursemission ej bör få förekomma i bolag som saknar täckning för
aktiekapitalet.

2.
Att endast vid
börsnotering av akiier under pari anse att börskursen skall ha företräde
framför aktiebolagslagens värderingssystem (och således innebära att bolagel då
saknar läckning för aktiekapitalet) är ologiskl, gör lagen inkonsekvent,
strider mot aktiebolagslagstiftningens principer, och kan slå ojämnt. Som
argument mot underkursemissioner kan uppfattningen ej användas i situationer
där ett bolags aktier börsnoteras till eller strax över pari.

4: E Börsens reaktion vid underkursemission

Föredraganden och lagutskottet har uppehållit sig vid den
tänkta reaktionen på börsen vid en nyemission till underkurs. Sålunda har
farhågor uttalats för att börskursen vid en underkursemission skulle komma att
sjunka ytterligare eller att emissionen skulle uppfattas som en bekräftelse pä
att företagets ställning är dålig.

Utgående från uppfaltningen att en börskurs under pari
innebär atl bolaget ifråga saknar läckning för det egna kapilalel kan det
givetvis sägas vara mindre önskvärt att i lagstiftningen tillåta förfaranden
som riskerar att ytterligare sänka kursen och därmed urholka det egna
kapitalel. Svagheterna i detta sätt att uppfatta börsnoleringar har dock nyss redovisals.
Börsens reaktion på en underkursemission är vidare mycket svåra» uttala sig om
i förväg. Om exempelvis ett bolag genom en riktad underkursemission skulle få etl
livgivande kapitaltillskott kan snarare en uppgång i börskursen förväntas. Det
kan vidare vara fråga om atl via en underkursemission ta till vara en
tillfällig stämning på börsen elc. Bedömningar av delta slag ankommer närmast
pä aktieägarna eller om dessa givit fullmakt därtill bolagsledningen alt göra
inför emissionsbeslutel. Utan atl fördjupa diskussionen ytterligare synes kunna
sägas all frågan om reaktioner på börsen är av sådan komplex och oförutsebar karaklär
att de bör lämnas utanför det lagstiftningsärende som nu behandlas.

s. 410 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 410

5 Aktieägarnas inbördes relationer

I frågan om aktieägarnas inbördes relalioner anförde
organisationerna i sin promemoria 1972: "Den omständigheten atl
emissionskursen ligger under värdel på de förutvarande aktierna ger upphov till
exakl samma problem, vare sig emissionskursen ligger över eller under pari, och
behovel av uljämning mellan förutvarande och nytillkommande aklieägare genom
regler om företrädesrätt till teckning och överlåtelse av teckningsrätter
finns i lika mån i båda fallen." Eflersom det har hävdats atl underkursemissioner
endasl lorde bli aktuella i form av riktade emissioner kan tilläggas, atl de avsleg
från aktieägares företrädesrätt m. m. som en riklad emission innebär heller
inte blir annorlunda vid en emissionskurs under pari än vid en emissionskurs
över pari.

6 Underkursemissioner i Finland ocb Norge

6: A Finland

I Finland gäller alltjämt 1895 års aktiebolagslag. Stadgandena
om ökning av aktiekapitalet är knapphändiga (29§). Nyemission av aktier lill
underkurs har ansells kunna ske, om samiidigi lill aktiekapitalet överförts belopp
från bolagets egna medel motsvarande underkursdifferensen. 1 den nya
aktiebolagslag (prop. 1977 rd nr 27) som inom kort iräder ikraft synes denna
möjlighet enligt samma modell som i den svenska akliebolagslagen ha tagils bort
(4 kap. 12 § jämförl med 2 kap. 11 §). 1 motiven ges ingen förklaring till
denna ändring av rättspraxis. Sålunda sägs endast (sid. 40) "De nya
aktierna får icke emitteras lill underkurs. Om marknadskursen är under pari men
man önskar öka aktiekapitalet i enlighet med en sanerings-plan, l.ex. i syfte atl
kvitta skulder, kan det vara ändamålsenligl att nedsätta aktiekapitalet och
samtidigt öka detsamma,"

Underkursemissioner med utfyllnad av underkursdifferensen
från egna medel har i Finland med tanke på fondemissionselementet benämnts
"blandade emissioner". De har genomförls av såväl börsnolerade som
icke börsnolerade företag, Moiiven för de blandade emissionerna har såvitt uppgivits
från finskt bankhäll i allmänhet inle varit en börsnotering under pari ulan
allmänt sett vid en mindre god börskurs etl sätt att göra emissionen så
attraktiv att dess lyckliga genomförande på en kapitalsvag marknad kunnal
förutses. Vid en god ställning har det ansetts vara ett sätl att ge aklieägarna
fondemissionsfördel. Riktade emissioner har ej förekommit.

Av bilaga 7' framgår hur en vanlig "biandemission"
genomförts med en teckningskurs om 37,50 mk mot nominellt 50 mk. Exempel finns
även där teckningskursen ligger under 50% av del nominella beloppel (bilaga S)'.
Vid sidan av detta förfarande har en annan typ av biandemission förekommil.
Mot samma emissionskupong har därvid tvä aktier kunnat erhållas, den ena mol
betalning av aktiens nominella belopp och den andra gratis (bilaga 9)'.
Slutligen har biandemission kombinerats med vanlig fondemission (hilaga 10)'.
Blandade emissioner har sedan 1970 enligt tillgängliga emissionsvillkor
förekommit vid minst 11 lillfällen och senasl våren 1978

' Bilagan utesluten här.

s. 411 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 411

då börsbolagel Olava samiidigi i förhällandei 10:1
genomförde fondemission och i förhållandel 2: I genomförde underkursemission lill
kursen 88 mk mot 110 mk nominellt.

1 den diskussion som förekommil kring biandemissioner har,
enligt vad som uppgivits från finskt bankhäll, som kriiiska synpunkter
framhållits, att biandemission är ett säll att tvinga på nyemissioner på de
förutvarande aktieägarna. Om dessa ej haft medel all delta i nyemission har de ansells
ha haft svårt atl lillgodogöra sig fondemissionselemenlei. Särskilt lorde denna
kritik avse fallet dä samma kupong avser bäde en nyemitterad aktie och en gralisaktie.

6: B Norge

1 den nya norska akliebolagslagen (Lov av 4 juni 1976 nr
59) stadgas såsom i Sveriges och i Finlands nya aktiebolagslagar att aktier vid
nyemission ej må belalas med lägre belopp än aktiernas nominella belopp (§4-4,
1 st., 6 p., jämfört med §2-3, 3 st.). I avsaknad av vägledande motivuttalanden
har bestämmelsen i Norge emellertid i praxis inte förhindrat nyemission till
underkurs dä skillnaden mellan underkurs och nominellt belopp fylls ut med
tillgängligt eget kapital. Tvä bolag noterade på fondbörsen har således
nyligen genomfört sädana emissioner (bilaga 11 och 12)\

Aktierna i G. Block Watne a/s börsnoterades vid tillfället
lill ca 115- 120 kr mol nominellt 100 kr. Bolaget ansåg säviu är känt metoden
mer praktisk än alt först företa nyemission till pari och sedan fondemission.
Aktierna i Norcem a/s ä andra sidan var vid tillfället börsnoterade under pari,
och bolaget ansåg meloden vara den mesl framkomliga vägen för alt i denna
situation få nytt kapital.

7 Aktuella lagändringar

7: A Underkursemission

Vad gäller behövliga lagändringar för all möjliggöra
nyemissioner av aktier lill underkurs kan först hänvisas lill organisaiionernas
PM 1972, Del är sålunda nödvändigt, att regler uppställs om att en molposl molsvarande
underkursen skall redovisas i samband med akliekapitalet, så atl delta inle framslår
som slörre än del i verkligheten är. Som utvecklats i promemorian saknas
vidare anledning uppställa vinsluldelningsbegränsningar i samband med
underkursemission, eflersom kapiial motsvarande underkursdifferensen aldrig
tillförs bolagel, och borgenärerna således aldrig får anledning räkna därmed.

Två frågor som tas upp i promemorian 1972 förljänar
härefter att ytterligare belysas. Del är frågan om underkursdifferensen bor
fyllas ut och i sä fall med vad och inom vilken lid. Saml frågan om hur långt
under pari en emission kan lillålas.

Av den ovan gjorda genomgången av vad en underkursemission
innebär följer atl borgenärer, aklieägare och anslällda inle missgynnas av all
en underkursdifferens förekommer i bolagets redovisning. Ur borgenärernas synpunki
kan visseriigen sägas all del alltid är bra atl så mycket eget

' Bilagorna uteslutna här.

s. 412 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 412

kapital som möjligt överförs till aktiekapitalet (jämför
med vad ovan sagts om aktiebolagslagens skyddsreglers funktion) och atl en
utfyllnad av differensen därför vore bra. Detta är dock ett allmänl önskemål
som ej gör sig gällande med särskild styrka just vid underkursemissioner.
Frågan om underkursdifferensen kan tillåtas stå kvar eller ej får därför
bedömas med utgångspunkt frän om redovisningstekniska eller laglekniska skäl
kräver att det elimineras.

Det synes härvid beiräffande redovisningen svåriigen kunna
hävdas all balansräkningarna skulle bli svårtydbara eller alltför komplicerade
om en sädan differenspost redovisades i anslulning lill del nominella
aktiekapitalet. I sammanhanget bortses från att företeelsen är ny och all del
för att den rätt skall förslås givetvis krävs all läsare av redovisningen kan
sälla sig in i vad en underkursemission och förekomsten av en
underkursdifferens innebär. Möjligen kunde finnas skäl att införa en ny term, säsom
"verkligt aktiekapital" e. dyl. innebärande del nominella
aktiekapitalet minus eventuell underkursdifferens. Lagtekniskl synes problemet
kunna bemästras med en allmän föreskrifl all ett bolags aktiekapital om
underkursdifferens förekommer skall anses vara dess verkliga aktiekapital
enligt ovan givna definiiion. En anknytning av akliebolagslagens
rättsverkningar lill del verkliga aktiekapitalet synes nödvändig, eftersom
annars t, ex. likvidationsplikt skulle inträda tidigare än som moiiveras av
storleken på del egna bundna kapital varmed borgenärerna hafl anledning räkna, överavsällning-ar
till reservfond skulle framkallas elc.

Med bortseende således från de pedagogiska problemen i
samband med en ändrad lagsliflning följer av vad nu sagts att avgörande skäl
för att uppställa krav på utfyllnad av underkursdifferens ej synes föreligga.
Dessutom skulle krav på eliminering innebära att bolag som saknar medel till
omedelbar täckning av underkursdifferensen i onödan - enligt vad som visats
under avsnitt 4:C - uteslöts från möjligheten att göra underkursemission.

Om elt bolag skulle vilja eliminera differensen bör dock
givelvis möjlighet därtill givas. Som utvecklats i promemorian 1972 sker delta
lämpligen mot fritt eget kapital eller bundna fonder. Om man inle vill betrakta
della förfarande som en fondemission fordras härvid all bestämmelserna om
reservfond och uppskrivningsfond kompletteras, sä att en sädan användning av
fondmedlen medges.

Vad sedan gäller frågan om huruvida nägon gräns för
underkursdifferensens storlek fordras kan följande sägas. Av det förhållandet
att borgenärers, aktieägares och anslälldas ställning inte påverkas negalivi
vid underkursemission följer att det för dessa är likgiltigt hur långl under
pari en emissionskurs sätts. Ovan har visals att den omständigheten att etl
bolag börjat förbruka sitt aktiekapital ej bör diskvalificera det från alt få
göra underkursemission. Resonemang som bygger på atl emission ej bör få ske annal
än strax under pari därför att en börskurs under pari skulle indikera atl
bolaget oavsett sin bokföringsmässiga ställning ej har täckning för
aktiekapitalet saknar därvid intresse. Om man vidhåller atl bolag ulan täckning
för aktiekapitalet ej skall få göra underkursemission bör som ovan motiverats
detta förhållande lämpligen avgöras utgående från bolagels redovisning och ej
från börskursen pä dessa akiier. Nägon gräns för underkursen blir därvid onödig
även i detta fall. Erfarenheterna från Finland talar vidare för alt prakliska
behov av en avsevärd underkursdifferens kan föreligga.

s. 413 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 413

7: B Nedsättning av aktiekapitalet

Nedsättning av aktiekapitalet i aktiemarknadsbolag, med de
regler som gäller för detta, har som nämnts inle ansetts vara en i praktiken
framkomlig väg för alt bana väg för en nyemission vid börsnotering under pari.
För att denna metod skulle kunna utgöra åtminstone ett alternativ till
underkursemission bör därför förenklingar i reglerna om nedsättning av
aktiekapitalet sökas. Härvid kan följande anföras.

Tidigare har pekats på att anslutningen till VPC-systemet
medfört att antalet aktiebrev i börsbolagen minskat kraftigt och att akliehanteringen
förenklats. Likväl rör det sig i de stora bolagen om avsevärda kvantiteter akliebrev,
och ett infordrande för nedstämpling skulle medföra en stor omgång och stora kosinader.
Del synes därför motiverat att inledningsvis överväga om inle lagstiftningen
kunde utformas sä atl aktiekapitalned-sättning i dessa bolag kunde verkställas
genom en central registreringsåtgärd utan att aktierna infordrades. Efter hand
som akliebreven kommer in till VPC för växling m.m. skulle brev med det nya
beloppet ersätta de gamla. Fömtom de praktiska vinsterna skulle de psykologiska
verkningarna hos aktieägarna av kapilalnedsätlningen härigenom sannolikl
mildras. För bedömningen av denna metods genomförbarhet synes avgörande vilka
olägenheter som kan tänkas till följd av att VPC-aktiebreven under en tid
innehåller en felaktig uppgift om det nominella beloppet. Vid etl omedelbarl
betraktelsesätt synes några rättsförluster för aktieägarna eller andra
därigenom ej kunna uppstå.

Vidare bör prövas om kravet på rättens tillstånd för
vinstutdelning under tre är från beslutet om nedsältning av aktiekapitalet
behöver upprätthållas i alla situationer. Rätlens prövning motiveras med att
aktiekapitalet genom nedsättningen blir mindre än borgenärerna haft anledning
räkna med och att bolaget genom nedsättningen, lill borgenärernas nackdel och
trots förluster, kan skaffa sig en möjlighel alt dela ul vinst. Bestämmelsen
drabbar emellertid även ett bolag som utan förluster och med vinstutdelningsmöjligheter
nedsatt silt aktiekapital för anpassning lill börskursen och därvid haft att
överföra nedsättningsbeloppet lill reservfond. Della bolag har sålunda efler nedsättningen
lika stort bundet egel kapital som före nedsättningen. Det förhållandet att
reservfonden kan sägas vara någol mindre hårt bunden till bolagel kan knappasl moiivera
all rätlens prövning för vinstutdelning behövs i dessa fall, låt vara att man teoretiski
selt kan tänka sig att nedsättningsbeloppet i en framtid används för
förlusttäckning. Situationen täcks dessutom av den nya allmänna bestämmelsen om
vinstuldelningsbegränsning, nämligen 12 kap. 2§ 2 st. ABL om förbud mot
vinstutdelning i strid med god affärssed. Det synes sålunda böra övervägas om
lagstiftningen ej kunde ändras så, att rättens lillstånd för vinstutdelning ej
erfordrades dä aktiekapitalet utan atl förluslsitualion föreligger nedsätts och
nedsättningsbeloppet överförs till reservfond.

8 Sammanfattning

De argument som, sedan organisationerna först
aktualiserade frågan 1971, anförts mot en möjlighet att emittera akiier under
del nominella beloppet synes vid en närmare analys ej ha sädan bärkraft att de
motiverar ett förbud mol sådana emissioner. Tvärtom synes, om aktiebolagslagens
system med nominellt belopp på akiier ej vill överges, önskvärt nu införa

s. 414 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 143 414

en sådan möjlighet för att bryta det dödläge som
börsnoteringar under pari medfört under lång tid beträffande ett flertal
aktiemarknadsbolags möjligheter att skaffa riskvilligt kapital. Ur
borgenärernas synpunkt synes underkursemission närmast vara atl föredra
framför nyemission föregången av nedsättning av aktiekapitalet. Vid den senare
metoden riskerar man alt snedvridningar uppkommer beträffande bolagens egna
bundna kapital. Anledning saknas beträffande underkursemissioner att undanta bolag
som ej har täckning för del egna kapitalet. Om det verkliga aktiekapitalet
klart redovisas behöver ej föreskrivas att skillnaden mellan det nominella
aktiekapitalet och emissionskursen måsle utfyllas omedelbart eller inom viss
tid. Möjlighet till utfyllnad bör dock givetvis ges. Ej heller är nödvändigt atl
uppsätta gräns avseende hur mycket emissionskursen fär understiga pari, eller
några vinstutdelningsbegränsningar efter emissionen. De ingrepp i
aktiebolagslagen som erfordras för att möjliggöra underkursemissioner synes
relativt begränsade,

1 Norge har, trots all de svenska och norska
aktiebolagslagarna lill sina ordalag synes överensstämma på denna punkl, i
avsaknad av vägledande motivutlalande underkursemissioner med utfyllnad av
bolagets egna medel upp till nominellt belopp nyligen kunnat ske i tvä fall, I
Finland har sådana emissioner hittills varit relativt ofta förekommande. Ulan
alt närmare motivering givits synes möjligheterna till underkursemission dock
inom kort försvinna i Finland då en ny aktiebolagslag, som på denna punkt såväl
till lagtext som i viss mån till motiv överensslämmer med den svenska, träder i
kraft.

För att nyemission föregången av nedsätlning av
aktiekapitalet under vissa omständigheter skall kunna utgöra ell alternativ lill
underkursemissioner bör lagändringar vidare övervägas innebärande att aktiekapitalned-sättning
i akliemarknadsbolag tillätes ske genom en central registreringsåtgärd utan
infordrande av aktiebreven för nedstämpling och alt rätlens prövning av
vinstutdelning efter nedsättning av aktiekapitalet slopas om nedsättningen sker
ulan att förluslsitualion är för handen och nedsättningsbeloppet överförs till
reservfond.

Stockholm den 27 november 1978 Lennart Grabe

s. 415 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 415

Bilaga 12

Sammanställning av remissyttranden över skrivelse
1978-12-04 från Sveriges industriförbund, Svenska bankföreningen och
Föreningen Auktoriserade revisorer FAR om nyemission av aktier till underkurs m.
m.

Efter remiss har yttranden över skrivelsen avgetts av hovrällen
över Skåne och Blekinge, kammarrätten i Siockholm, Stockholms tingsrätt,
bokföringsnämnden, bankinspektionen, Stockholms fondbörs, riksskatteverket, kommerskollegium,
patent- och registreringsverket, slatens industriverk, länsstyrelsen i
Stockholms län. Institutet för intern revision. Landsorganisationen i Sverige
(LO), Svenska handelskammarförbundel. Svenska revisorsamfundel, Sveriges ackordscentral,
Sveriges advokatsamfund, Sveriges aktiesparares riksförbund, Sveriges bokförings-
och revisionsbyråers förbund. Svenska företagares riksförbund, Sveriges grossistförbund,
Sveriges köpmannaförbund, Sveriges redovisningskonsulters förbund och
Värdepapperscentralen VPC Akliebolag.

Kommerskollegium har bifogat yllranden av Skånes
handelskammare, Stockholms handelskammare och Svenska fondhandlareföreningen.

Hovrätten över Skåne och Blekinge: Hovrätten tillstyrker atl
de frågor som upptagits i organisationernas skrivelse blir föremål för
utredning och erinrar om att lösningar bör sökas som inte försvårar det
nordiska lagstiflningssamarbetet.

Kammarrätten i Stockholm: Med anledning av remissen vill
kammarrätten inledningsvis framhålla att kammarrätten inte i samband med den
dömande verksamheten - såvitt nu är i fråga närmast med avseende på skattemålen
- gjort erfarenheter som är ägnade atl belysa del problem som aktualiserats i
de remitterade handlingarna. Mot den bakgrunden vill kammarrätten anföra
följande.

/. Soliditet och kapitalbehov. Kammarrälten delar
uppfattningen att soliditeten i svenska börsnolerade företag är alltför läg och
alt en förbättring av densamma är utomordentligt angelägen. Uttalanden i
fackpressen och uppgifter i företagens årsredovisningar bestyrker delta.
Detsamma gäller uppgiften om den ofta alltför låga självfinansieringsgraden.
Slutsatsen att tillskott till det egna kapitalel genom nyemissioner framstår
som angelägna är därför riktig. I konsekvens härmed måste - säsom organisationerna
funnit - förelagens strävanden att återvinna aktiemarknadens stöd för sin
finansiering på allt sätt främjas.

2. Börskursens företräde. En omprövning av vissa akliebolagsrätlsliga
regler kan vara en väg att främja nyssnämnda strävanden. Del av organisationerna
väckta förslaget att slopa det enligt 4 kap I 8 tredje stycket aktiebolagslagen
(ABL) gällande förbudet mot underkursemissioner har utan Ivivel vissa
förtjänster. Det kan sägas vara ell relativt smidigl säll alt lösa föreliggande
huvudproblem och kan sannolikl också i enslaka konkreta fall leda lill önskat
resultat. Förslagel är emellertid även behäftat med väsentliga svagheier.
Sålunda kan organisationerna knappast anses ha tillfredsställande vederiagl
departementschefens av lagutskottet godtagna huvudinvändning mot tidigare
förslag av samma innebörd. Departementschefen uttalade i huvudsak (prop
1975:103 s. 223) atl övervägande skäl lalar för aU man i de lägen förslaget
avsäg bör ge företräde ål den värdering

s. 416 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 416

som börskursen innebär framför företagens bokföringsmässiga
värdering enligt reglerna om årsredovisning. I angivna lägen ler sig en
anpassning av värderingen till börskursen så mycket naturligare som reglernas
huvudsyfte bl. a. är atl förebygga att bolaget redovisar en ställning som är
bättre än den verkliga (jfr Nial Om aktiebolag 1948 s, 66), Detta syfte synes
bäst kunna nås genom den bedömning av företagets ställning och framtidsutsikter,
som såväl äldre som nytilllrädande kapitalägare vid nyemission måste ha enats
om. Del ler sig också naluriigt att man i samband med ett kapitaltillskott
verkställer en ny och mera marknadsbelonad uppskattning av bolagets resurser.
En sådan uppskattning får anses utgöra god finansierings- och redovisningssed
i synnerhet för sådana fall då företag bland tillgångarna har stora
anläggningar av tvivelaktigt värde.

3.
Skydd för
borgenärer och aktieägare. Vad organisationerna åberopat i fråga om
huvudförslagets inverkan på borgenärernas rätt är i och för sig rikligl och
betydelsefullt. Emellertid synes den redovisade undersökningen och
argumenteringen ha lagt förhållandevis störte vikt vid denna fråga än vid del
spörsmål som i förevarande fall bör vara det väsentliga, nämligen gamla och nytilllrädande
aktieägares intressen. Vid en nyemission vänder sig företaget till aktiemarknaden
med begäran om kapitaltillskott. Efler detta tillskott skall bolagets akiier -
liksom lidigare - kunna omsättas pä marknaden. Det är i båda fallen av
synnerlig vikt atl företaget i sin redovisning lämnar riktiga och klara
uppgifter om sin ställning. Den i förslaget upptagna tekniken för redovisningen
kan icke anses helt motsvara delta krav. På tillgångssidan kan vissa värden -
som rätteligen bort nedskrivas - komma att upptas till för höga värden. Pä
kapitalsidan kommer att redovisas en post, i förslaget betecknad
underkursdifferens, vars funkiion och innebörd torde förbli oklar för andra än
experter. Även om underkursemission i praktiken måhända endasl kommer att äga
mm i form av sk riktad emission, är likväl den föreslagna lagstiftningen avsedd
att vara generellt giltig. Utformningen av regelsystemet måste därför anpassas
efter det angivna syftet och de krav detta släller,

4.
Alternativ
lösning av huvudproblemet. I en vid den remitterade skrivelsen fogad PM
1972-03-20 har ställts frågan hur ett bolag, som befinner sig i den situalionen
att dess akiier på börsen noteras under pari skall gä tillväga för att kunna
genomföra en kapitalökning. Organisationerna har inte berört den möjlighel all
lösa förevarande problem som synes vara inrymd i bestämmelserna i 3 kap, 1 §
andra stycket 1 jfrt med samma stycke 3 ABL. Enligt dessa punkter skall
bolagsordningen bl a ange om aktier ej skall medföra lika rätt till andel i
bolagels tillgångar och vinst. En emission av aktier till underkurs får materiellt
sett anses ha samma innebörd som utgivande av preferensaktier med rätt att få
viss utdelning utöver den som stamaktieägarna erhållit. Såvitt framgår av
lagtext, förarbeten och doktrin möter i formellt hänseende inga hinder mot en
sådan lösning (Jfr SOU 1971:15 § 17 och sid. 155, 1944 års lag 9 § 1 mom.
tredje st,, Lagberedningens förslag SOU 1941:9 sid. 76 Nial, Om aktiebolag sid,
19), Underiag saknas emellertid för aU bedöma de praktiska, psykologiska och marknadsmässiga
förulsältningarna för nyemission enligt hår skisserade metod. Måhända kan den
vara värd en närmare undersökning.

5. Prövning av huvudfrågan. Med hänsyn framför allt
till frågans bety

delse såväl för de enskilda företagen som för näringslivet i dess helhel

synes den i skrivelsen i första hand ställda frågan böra prövas i hela dess

vidd. Det kan därvid bl, a. vara av intresse att närmare studera det i USA

s. 417 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 417

förekommande systemet med "no par value shares".
Del bör emellerlid i detta sammanhang påpekas all - om samförstånd mellan de
nordiska länderna ej kan påräknas - del måste krävas myckel starka skäl för att
frångå de grundprinciper, på vilka de nordiska akliebolagslagstiftningarna med
dess betydelsefulla rättslikhet vilar.

6.
Den norska och
finska metoden. Vad så angår den i skrivelsen därom ställda frågan kan i
huvudsak sägas följande. Den i Norge och lidigare i Finland använda metoden,
underkursemission med omedelbar utfyllnad av underkursdifferensen från eget
kapital, ter sig någol mera tilltalande än den i huvudförslaget inrymda
metoden. Mot den norsk-finska metoden kan emellertid invändas atl ej heller
denna medför en önskvärd anpassning lill den verklighet, för vilken underkursen
är etl uttryck.

7.
Nedstämpling av
aktier. Elt genomförande av förslaget lill ändring av reglerna angående nedstämpling
och utbyte av akiier vid nedsätlning av aktiekapital kan visserligen antas
medföra vissa nackdelar. Därmed förbundna fördelar kan emellertid förväntas
överväga. Organisaiionernas förslag i denna del synes kunna godtagas.

8. Rättens tillstånd till
vinstutdelning. Den föreslagna ändringen i kravet på rättens tillstånd för
vinstutdelning under tre år från beslul om nedsättning av aktiekapital synes
knappast behövlig för att nå det med förslagel avsedda huvudsakliga syftet.
Såvitt framgår av framställningen åsyftar organisationerna att underlätta
nyemission av aktier efter nedsättning av aktiekapital. Enligt 6 kap. 5 §
andra meningen ABL krävs icke rättens tillstånd för vinstutdelning om aktiekapitalet
ökats med minst nedsättningsbeloppet. Förevarande ändrade regel skulle alltså
i praktiken bli aktuell endast i fall då det nyemitterade kapitalet understiger
det belopp varmed aktiekapitalet nedsatts. Tillräckliga skäl för att för dessa
fall slopa kravet på rättens tillstånd till utdelning har inle visats
föreligga.

9.
Börskursen.
Allmänt. Kammarrätten övergår här till en närmare bedömning av
organisationernas förslag till lagändring och skälen för denna,

I det remitterade förslaget har organisationerna hävdat
att departementschefens ståndpunkt i fråga om värderingen av företaget i det
aktuella fallet skulle vara ologisk. Anmärkningen synes mindre väl grundad.
Syftet med organisationernas förslag är att förbättra aktiemarknadens funktion.
Varje åtgärd i denna riklning bör därför rimligen vara så marknadsinriklad som
möjligt. Det ter sig i allt fall från denna utgångspunkt mindre riktigt att i
en så väsenllig sak som värderingen i samband med nyemission underkänna
marknadens bedömning av företaget och ge företräde ät en på delvis historiska
fakta gmndad uppskattning av detsamma.

Ett godtagande av organisationemas uppfattning att
värderingen i det aktuella sammanhanget bör kunna ske med ledning av de i 11
kap. ABL intagna reglerna för årsredovisning skulle medföra påtaglig risk för atl
anskaffningskostnaden för anläggningar, vid vilka rimligt lönsam drift under
överskådlig lid uppenbarligen ej kan påräknas, skulle tillåtas på elt oriktigt
sätt påverka värderingen. Föreskrifterna i 4 kap. 20, 21 och 22 §§ ABL om
innehållet i emissionsprospekl kan i förevarande hänseende ej anses lämna
tillräckliga anvisningar om en med hänsyn till ändrade förhållanden avpassad
värdering. Ej heller synes den allmänna föreskriften i 11 kap I § om iakttagande
av god redovisningssed - utan förtydligande exemplifiering - i förevarande fall
kunna lämna tillräckligt skydd mot felaktig värdering.

Såvitt kammarrätten kan finna skulle ett slopande av
förbudet mot 27
Riksdagen 1979180. 1 saml. Nr 143. Bilagedel

s. 418 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 418

underkursemission innefalla en minskning av del i lagen
åsyftade skyddet för den kapilalinvesterande allmänheten.

10. Kvalificerad majorilel för heslut om emission till
underkurs. Såsom redan lidigare anföris får en emission av aktier lill
underkurs materiellt setl anses ha samma innebörd som ulgivande av
preferensaktier med rätl att få viss utdelning utöver den som stamaktieägarna
erhållit. För nyemission av akiier med sistnämnda rätt synes krävas beslul av
bolagsstämma med sådan kvalificerad majoritet som föreskrives i 9 kap. 15 §
andra och tredje slyckena ABL. Eftersom de till underkurs emitterade aktierna fär
förutsättas skola äga lika rätt till andel i bolagets vinsl, dvs. få samma
utdelning som tillfaller äldre aklieägare trots atl de nytillkommande aklieägarna
ej inbetalat hela det belopp pä vilkel aktierna lyder, kan det ifrågasättas
huruvida icke ett slopande av förbudet mot emission till underkurs borde
förenas med en föreskrift om beslut med kvalificerad majoritet på bolagsstämma,

//. Registrering av aktiekapitalökning. Enligt 4 kap. 12 §
tredje stycket ABL fastställes genom registreringen ökningen av aktiekapitalet
till belopp som angetls i första stycket samma lagrum, dvs. det sammanlagda
nominella beloppet av tecknade och tilldelade nya akiier. (Jfr lagberedningens
förslag till förutvarande aktiebolagslag, SOU 1941:9 s. 205: Aktiekapitalet
skall sä snart registrering skelt i anledning av anmälan anses ökat med
sammanlagda beloppet av de aktier som anmälts vara tillfullo inbetalda.) Ett
godtagande av organisationernas förstahandsförslag om rält att verkställa
emission till underkurs aktualiserar ett krav på ändring i reglerna för
registrering. Det bör givetvis icke ifrågakomma atl större aktiekapital
registreras än del som verkligen inbetalats. Här uppkommer emellertid då
olägenheten att räkenskapema och därmed också de offentliga balansräkningarna
kan upptaga elt högre aktiekapital än det registrerade. Detta kan hos
allmänheten ge upphov till misstro såväl mot rättsordningen som mot de aktuella
företagen.

12.
Redovisningen.
Begreppet underkursdifferens. Enligt promemorian skulle i balansräkningen under
mbriken "aktiekapital" avräknas en posl benämnd
"underkursdifferens". Den valda tekniken kan för den mindre
initierade läsaren ge upphov till osäkerhet och missförstånd ifråga om postens
innebörd och funktion. Även med hänsyn lill önskemålet om slörsia möjliga
enhetlighet i redovisningstekniken olika nationer emellan inger förslaget i denna
del betänkligheter.

13.
Redovisningen.
Skyddet för borgenärer. 1 fråga om borgenärsskyddet har intresset i
promemorian ensidigt inriktats på de borgenärer vars rält skyddas av reglerna i
6 kap. ABL om nedsättning av aktiekapital. Emellertid kan även andra
borgenärers rätt - exempelvis nytillkommande leverantörer till företag -
beröras av en nyemission till underkurs. Säsom tidigare anförts kan nämligen finansieringslekniken
i konkreta fall leda till redovisning av en ställning som är bättre än den verkliga
och detla trots att bolaget ej har framtidsutsikter som ter sig särskilt ljusa.

14.
Redovisningen.
Behov av förlusttäckning. I promemorian upptas mbriken " Bolag med
börskurs under pari med täckning för aktiekapitalet". Därmed måsle lydligtvis
avses att täckning föreligger enligt ABLs regler för årsredovisning (11 kap). I
promemorian konstateras i fråga om det diskuterade nedsättningsalternativet bl.a.
att nedsättningen av aktiekapitalet i detta fall inte föranletts av något
behov av förlusttäckning. Detta är riktigt endast om man godtar historiska
fakta som väsenllig grund för

s. 419 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 419

värderingen. Skulle man i sammanhanget fästa något
väsentligt avseende vid börsens bedömning kan bilden i det konkreta fallet bli
en annan. Börskursen kan ju bero på att företagel har vissa anläggningar, vid
vilka man av skilda skäl icke kan påräkna lönsam drift. I dessa fall föreligger
ofta i realiteten behov av förlusttäckning.

15.
Redovisningen.
Eget bundet kapital. I promemorian anförs bl.a. "Den av organisationerna
föreslagna modellen för underkursemissioner tillgodoser kravet på korrekt
redovisning av det egna bundna kapitalet". Detta påslående är riktigt om
underkursen huvudsakligen beror på mera tillfälliga fluktuationer på börsen,
men kan ej ens vid etl mycket formellt betraktelsesätt anses riktigl till den
del börskursen beror på exempelvis strukturförändringar eller på större
felinvesteringar. Sådana omständigheter kan dessvärre antas föreligga för i alltfall
några av de företag för vilka den föreslagna finansieringsmetoden skulle kunna
bli akluell.

16.
Redovisningen.
Konsekvensen i regelsystemet. I promemorian hävdas att man med utgångspunkt
frän departementschefens uppfattning om börskursens innebörd borde kräva att
bolagen i anslutning till fluktuationerna i aktiernas börskurs skulle skriva
upp resp skriva ned del egna kapitalet med motsvarande ändringar pä
tillgångssidan. Denna uppfattning saknar bärkraft. Det får anses vara i sin
ordning att en särskilt omsorgsfull prövning av bolagets framtidsutsikter och
därmed av dess ställning sker i anslutning lill en nyemission. En sådan
prövning får anses överensstämma med god finansieringssed. En lämplig
anpassning lill aktiemarknadens bedömning bör då verkställas. Däremot ställer
regeln i 11 kap. I § ABL jfrt med 2 § bokföringslagen om iakttagande av god
redovisningssed självfallet inga krav på en värdering grundad på kontinuerlig
anpassning till börskursen.

17.
Redovisningen.
Konsekvens och verklighetsanpassning. Det är i och för sig riktigt att ABLs
regelsystem för värdering är konsekvenl uppbyggt. Även den i 13 kap. 2 §
omnämnda likvidationsbalansräkningen skall upprättas med hisloriska fakta såsom
grund. (Jfr SOU 1971:15 s. 328.) Emellertid torde man vid upprättandet av en
likvidationsbalansräkning icke kunna komma ifrån att samlidigt beakta regeln om
iakttagande av god redovisningssed. I enlighet med denna regel bör exempelvis
värdelösa anläggningar hell bortskrivas och värdet av tvivelaktiga tillgångar
nedskrivas. ABL - som i ett flertal lagrum hänvisar till bokföringslagen -
bygger alltså ej på ett huvudsakligen formalistiskt betraktelsesätt. Tvärtom
bör ABL tolkas så att den eftersträvar största möjliga och rimliga anpassning
till verkligheten. En sådan anpassning bör tid efter annan komma till stånd
under ett förelags utveckling. Ett av de lämpligare tillfällena till en sådan
anpassning är vid tillförseln av nytt kapital till företaget. Det är då - utom
möjligen i särskilda undantagsfall svårt att frånkänna aktiemarknadens omdöme
en väsentlig betydelse vid bedömningen.

Kammarrälten har i detta sammanhang inte ansett sig ha
anledning att gå in pä de skatterättsliga problem som möjligen kan
aktualiseras. Detta är någol som bör anslå till dess atl mera preciserade
lagändringsförslag framlagts. Kammarrätten vill till sist framhålla att av
ovan anförda synpunkter framgår atl kammarrätien inle funnil anledning all molsätla
sig all den av organisationerna väckta frågan görs till föremål för en fömtsättningslös
prövning inom justitiedepartementet.

s. 420 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 420

Stockholms tingsrätt: Tingsrätten förstår, att det i
dagens ekonomiska situation kan finnas intresse hos olika företag all öka silt
kapital genom emission till underkurs.

För att möjliggöra emission till underkurs fordras åndringar
i aktiebolagslagen. Man kan då gå fram på två vägar.

En möjlighet är att i enlighet med andrahandsyrkandet i
den remitterade framställningen bestämma, att den underkursdifferens som
uppkommer omedelbart skall utfyllas frän medel, som står till bolagets
förfogande. Begreppet nominellt värde på aktie får då samma belydelse som f. n.
och frågan om vinstutdelningsbegränsning efter underkursemission behöver inte
bli aktuell. Detla är den enklaste möjligheten rent lagstiftningsmässigt sett
och medför, alt man inte behöver använda sig av två slags aktiekapitalsbegrepp
i aktiebolagslagen.

Den andra möjligheten är att i enlighet med förstahandsyrkandet
i den remitterade framställningen tillåta emission till underkurs ulan samtidig
utfyllnad upp till nominella värdet, Detla skulle medföra att del i aktiebolagslagen
skulle komma atl finnas två slag av aktiekapital, dels ett nominellt, som
utgör summan av aktiernas nominella värden, dels ett verkligt, som utgör det
nominella värdet minus underkursdifferensen. Man mäste då reglera vilka
bestämmelser i aktiebolagslagen som skall knytas till de olika funktionerna. Tingsrätien
har inte sett någon anledning att göra en genomgäng av samtliga bestämmelser i
aktiebolagslagen utan nöjer sig med atl påpeka att exempelvis föreskriftema i I
kap. 1 § 2 st, 2 p. och 2 kap, 2 § bör anknyta till det nominella
aktiekapitalet och föreskrifterna i 12 kap. 4 § samt 13 kap. 2 § till det
verkliga aktiekapitalet. Om nedsätlning av aktiekapitalet eller nyemission
sker beträffande aktiebolag med underkursdifferens, påverkas såväl det
nominella som det verkliga aktiekapitalet.

Eftersom flertalet av aktiekapitalels rättsverkningar lorde
böra knytas till det verkliga aktiekapitalet förefaller del lämpligl alt,
ungefär som föreslås i den till framställningen till justitiedepartementet
fogade promemorian, införa en allmän beslämmelse i aktiebolagslagen av
innebörd att med aktiekapital skall förslås det nominella aktiekapitalet i
förekommande fall minskat med underkursdifferens, om annat inte föreskrivs.
Begreppet underkursdilTerens bör också definieras i lagen.

Det är enligt tingsrättens mening angeläget att uppgifler
om aktiebolags aktiekapital är lätt tillgängliga. I den lill framställningen fogade
promemorian föreslås att nominellt aktiekapital, underkursdifferens och
verkligt aktiekapital skall redovisas i bolagels räkenskaper. Uppenbart bör
införas en föreskrift om detta i aktiebolagslagen. Tingsrätten vill dessutom
föreslå att uppgift om underkursdifferens intas i aktiebolagsregistret och
redovisas på utdrag ur registret lillsammans med uppgift om det nominella
aktiekapitalet.

Tingsrätten delar den i promemorian framförda
uppfattningen att det saknas anledning att införa begränsning av rätt till
vinstutdelning efter nyemission till underkurs. Om begreppet aktiekapital, som
föreslagits, i fortsättningen skall betyda nominellt aktiekapital minus
underkursdifferens behövs ingen lagändring för att sådan utdelning skall vara
tillålen.

Det kan inte uteslutas atl elt system med tvä olika
aktiekapitalsbegrepp kan leda till missförstånd. I den remitterade skrivelsen
begärs att frågan om tillåtande av emission till underkurs fömtsättningslöst
skall prövas inom justitiedepartementet. Tingsrätten ser ingen anledning att
motsätta sig en sådan prövning. 1 den lill framställningen till departementet
fogade promemorian men inte i själva framställningen har frågan tagits upp att

s. 421 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 421

slopa
kravet på att aktie skall åsättas nominellt belopp. Tingsrätien menar atl det
kan finnas skäl som talar för att man i första hand inom departementet prövar
om man inte bör slopa kravet på att aktie skall åsättas nominellt värde. Redan
detta begrepp kan ju leda till missförstånd.

I framställningen till
departementet begärs att oberoende av hur frågan om emission till underkurs
löses ändring skall ske i aktiebolagslagen, som medför att vid nedsättning av
aktiekapital akliebreven inte skall behöva infordras för nedstämpling eller
utbyte. Det finns enligt tingsrättens mening starka praktiska skäl, som talar
för detta. En sådan ändring innebär emellertid ett första steg mot slopande av
kravet på nominellt värde för aktie. Detta talar också för att frågan om
nominellt värde på aktie utreds i hela dess vidd.

Vidare
yrkas i framställningen till departementet atl del nuvarande kravet på rättens
prövning av vinstutdelning efter nedsättning av aktiekapitalet under tre är
efter nedsättningen skall slopas, om förlustsituation inte föreligger och nedsättningsbeloppet
överförs till reservfond. Tingsrätten, som då och då prövar framställningar om
tillstånd till vinstutdelning efter nedsättning av aktiekapital, har ingen
erinran mot den föreslagna ändringen.

Bokföringsnämnden:
Nämnden skall enligt sin instruktion främja utvecklingen av god
redovisningssed i Sverige. Frågorna om att i aktiebolagslagen införa en
bestämmelse som medger nyemission av aktier till underkurs i "akliemarknadsbolag"
resp. nedsättning av aktiekapitalet i "aktiemarknadsbolag" genom
central regislreringsåtgärd utan infordran av aktiebreven för nedstämpling
eller utbyte berör enbart indirekt företagens redovisning. Nämnden lar därför
inte ställning till om nyemission av aktier till underkurs resp, förenklad
nedsättning av aktiekapitalet skall tillåtas,

I
hemställan presenteras två metoder för nyemission av aktier till underkurs
nämligen

- nyemission av aktier varvid underkursdifferensen
antingen kvarstår eller utfylls genom överföring av fria eller bundna fonder
omedelbart eller inom viss tid,

- blandad ny- och "fond"emission varvid
antingen underkursen utfylls med fria alternativt bundna fonder eller att mot
samma emissionskupong erhålls t, ex. två aktier mot betalning av aktiernas
nominella belopp samt en fondaklie.

Om
nyemission av aktier till underkurs i "aktiemarknadsbolag" tillåls
har bokföringsnämnden följande synpunkter på redovisningen därav i företagens
årsredovisning.

Nyemission av aktier
med kvarstående underkursdifferens. Enligt nämndens bedömning kan redovisning
i balansräkningen av underkursdifferens leda lill svårigheter vad gäller
förståelsen av postens innebörd samt storleken av företagels aktiekapital.
Nämnden anser därför att nettoredovisning av aktiekapitalet, dvs. alt det till
underkurs emitterade aktiekapitalet upptas till inbetalt belopp, i
balansräkningen är att föredraga framför bmttore-dovisning, dvs. att det lill
underkurs emitterade aktiekapitalet upptas till nominellt belopp samt att
underkursdifferensen redovisas i separat posl i balansräkningen. 1 not bör i
förekommande fall upplysning lämnas om hur många akiier som emitterats till
underkurs samt totala beloppet av underkursdifferensen. Aktiekapitalposten
kommer vid nettoredovisning inte längre att visa det nominella värdet av
emitterade akiier ulan en blandning av nominellt värde och inbetalat belopp.
Nackdelen härmed torde dock 28 Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 143. Bilagedel

s. 422 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 422

enligt nämndens bedömning uppvägas av alt missförstånd om
aktiekapitalets storlek inle lika lätt kan uppstå.

Blandad ny- och 'fond"emission. Den blandade ny- och "fond"emis-sionen
företer stora likheter med i Sverige tillämpade metoder för ökning av
aktiekapitalet. Del lorde underlätta förståelsen av vad nyemission av aktier lill
underkurs innebär. Genom alt välja denna melod lorde missförstånd om
aktiekapitalets storlek inte uppstå.

Ytterligare fördelar är dels att någon ny balanspost inte
införs, dels atl del till utfyllnad använda kapitalet binds hårdare.
Avsättningen lill reservfond kommer vidare att vara minst lika stor som då
kvarstående underkursdifferens redovisas. Om "fond"emissionen skett
genom ianspråklagande av reservfond kommer avsättning lill reservfond atl
behöva ske under en längre lidsperiod än om kvarstående underkursdifferens
redovisats.

Nedsättning av aktiekapital innan nyemission av aktier
företas i aktiebolag utan redovisad förlust. Nämnden vill vidare peka på vissa
informationsproblem som kan uppslå vid den i propositionen 1975; 103 Aktiebolagslag
m.m. nämnda och av organisationerna tillbakavisade lösningen med nedsätlning av
aktiekapital innan nyemission av akiier företas i akliebolag i vilka
börskursen är lägre än pari och som inte har redovisad föriusl.

Nedsättningen av aktiekapitalet är för dessa företag
enbart en renl bokföringsleknisk överföring. Varken slorieken av företagets lillgångar,
det bundna eller fria egna kapitalet förändras härav. Aktieägarna upplever
trots del ofta all "värdel" av deras aktier har minskat. Detla kan
leda till svårigheter vad gäller att genomföra en lyckad nyemission. Vidare lorde
svårigheter kunna uppstå med försäljning saml erhållande av
leverantörs-krediter.

Nedsättningen av aktiekapitalet kan vidare göras
verkningslös. Det tidigare till reservfonden överförda beloppel kan föras lillbaka
lill aktiekapitalet genom fondemission antingen i samband med eller efter
nyemission. Den i propositionen 1975; 103 aktiebolagslag m.m. föreslagna
lösningen skulle således enbari leda till merarbeie och kosinader som inle
motsvaras av någon nytta eller mervärde för företaget samt troligtvis leda till
andra ekonomiska svårigheler för företagel och dess aklieägare.

Bankinspektionen: Inspektionen kan instämma i
organisationernas uttalande att del är otillfredsställande om
aktiebolagsrättsliga bestämmelser av formell karaklär tillåts förhindra för sysselsällning
och utveckling nödvändiga kapitaltillskott från aktiemarknaden. Behovet av en
omprövning av förbudet mot underkursemissioner påvisas ocksä av
organisationerna. I fråga om de prakliska möjligheterna att tillgodose detta
behov fär inspeklionen anföra följande.

Organisationerna diskuterar systemet med nominellt belopp
med utgångspunkt från aktiebolagsutredningens uppfattning att förekomsten av etl
nominellt värde kan föranleda missuppfattning hos allmänheten om aktiens
verkliga värde men all en övergång till ett icke nominellt system skulle
nödvändiggöra nya, ganska komplicerade regler. Organisalionerna påpekar att
systemet med nominellt belopp är en i värt land hävdvunnen lagleknisk metod som
kan vara praktisk därför all vissa regler enkelt kan byggas kring detta system säsom
utdelningsbegränsningar och likvidalionsplikt. Organisationerna utgår därför
frän alt lagstiftaren för närvarande inte är beredd att överge systemet med
nominellt belopp. Inspektionen anser för sin del atl systemet med nominellt
belopp bör bibehållas. Organisationerna visar pä ett enligt inspektionen
övertygande sätt all emission lill

s. 423 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 423

underkurs inte innebär någon försämring för borgenärernas
del jämförl med nedsältningsfallet liksom inle heller för de anställdas del.
När del gäller bolag med börskurs under pari utan full läckning för
aktiekapitalet kan de gamla aktieägarna någol missgynnas av underkurs jämförl
med nedsättning. Som organisationerna anför är det dock aktieägarna som
bestämmer om de vill genomföra en underkursemission eller ej.

Organisationerna tar ocksä upp och diskuterar börskurserna
som mätare på bolagens finansiella ställning. Inspeklionen delar
organisationernas uppfattning atl börskursen lever siu eget liv i förhållande lill
aktiebolagslagens skyddsregler och all det i och för sig inte är märkvärdigare
all aktierna på börsen värderas över pari än under pari. Inspektionen kan sålunda
instämma i all lagstiftningen blir inkonsekvent om börskursen skall anses ha förelräde
endast i det läget att den understiger pari.

Inspeklionen anser sammantaget all den inle bör motsätta
sig en lagändring som innebär all underkursemission tillåts i
aktiemarknadsbolag. Organisationernas förslag innebär emellerlid också dels
all någon utfyllnad av underkursdifferensen inle skulle behövas göras, dels alt
någon nedre gräns för underkurs inte skulle uppställas.

Inspeklionen
anser för sin del atl utfyllnad måste ske så snarl det är möjligt och i vart
fall innan utdelning sker. Organisationernas diskussion om att införa en ny
term "verkligt aktiekapital" synes knappast övertygande. En snabb
utfyllnad ansluter ocksä bäsl till systemet med nominellt värde på aktien.
Vidare framgår av organisaiionernas skrivelse alt de flesta företag som i dag
har sina aktier noterade under eller invid pari är i stånd att göra en
omedelbar utfyllnad. Med inspektionens förslag krävs inle heller någon gräns
för underkursen.

Organisationerna hemställer ocksä om formella förenklingar
i samband med nedsältning av akliekapitalet i aktiemarknadsbolag. En sädan
förenkling gär ut på att aktiekapitalnedsällning skulle kunna ske genom en cenlral
regislreringsåtgärd utan att aktierna infordras. Som organisalionerna anför
blir avgörande för bedömningen av om man kan genomföra en sådan melod vilka
olägenheter som kan länkas till följd av atl VPC-aktiebreven under en tid
innehåller en felaktig uppgift om det nominella beloppet, Inspeklionen delar
organisationernas uppfattning alt några rättsförluster för aktieägare och andra
därigenom inle synes uppstå. Den har sålunda ingen erinran mol den föreslagna
ändringen.

Med den tolkning som organisalionerna gör av 12 kap. 2§ 2
st. ABLom förbud mot vinstutdelning i strid med god affärssed är inspektionen
beredd att godta atl kravet på rättens prövning av vinstutdelning inte behöver
gälla när nedsätlning av aktiekapitalet inle skett för atl läcka förluster utan
för all åstadkomma en anpassning lill börskursen.

Stockholms fondbörs: Det svenska näringslivel står inför
en period som kommer att kräva stora tillskott av riskvilligt kapital lill
förelagen. Detta är ett villkor för att expansionsmöjligheter skall kunna lillvaratas
samtidigt som omfattande strukturella förändringar blir nödvändiga. För det
övervägande flertalet börsföretag är f. n. soliditeten alltför låg varför del
kan bli nödvändigt alt företagens egna kapital fortsättningsvis växer fortare
än skulderna. Det är osannolikt att förelagen helt eller till övervägande del
själva kommer att kunna generera dessa tillskott lill det egna kapitalet ur
vinsterna. Tillförseln utifrån måsle öka. En utveckling i enlighet med rådande
ekonomisk-politiska planer och förväntningar innebär att börsföretagen kommer
all behöva göra nyemissioner pä marknaden.

Huruvida förelagen verkligen kan genomföra nyemissioner
beror givet-

s. 424 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 424

vis på hur avkaslningsulsikterna för del i förelagel
investerade kapitalet bedömes av företagets befintliga eller nytillkommande
aktieägare. Utvecklingen av vinster, utdelningar och kurser har under senare
är inle varil gynnsam för nyemissioner. Del kraftiga fallet för så goll som
samtliga på börsen noterade aktier torde bl.a, kunna förklaras av aktiers låga
avkastning efter skatt i förhållande till alternativa placeringar, l.ex. i
form av obligationer eller fastigheter - en relation som etl storl anlal
placerare räknar med som bestående. För ett antal företag, främst sådana som
inställt utdelningen, har börskursen noterats under pari. För atl en nyemission
i ett sådant läge skall vara genomförbar krävs det att del finns gamla eller
nytillkommande aklieägare som dels vägar tro på atl förelaget i en framtid kan
ge tillfredsställande avkastning, dels finner den erbjudna teckningskursen
attraktiv. För att det sistnämnda skall vara fallel mäste kursen ligga ett
stycke under börskursen. Emissionskursen måste sättas så att den tillsammans
med förväntad utdelning kan väntas tillfredsställa rådande avkastningskrav.

Om det finns placerare som är villiga att genom en underpariemission
tillföra ett företag nytt kapital, i del läge företaget befinner sig i, finns
del enligt börsstyrelsens uppfattning inga skäl för att lagen skall hindra
detta. Organisationerna har i promemorian på ett övertygande säll visal att en
emission till underkurs inte försätter vare sig borgenärer eller anslällda i
ett sämre läge än det som rådde före emissionen.

Den föreslagna ändringen bör genomföras. Detta ökar
antalet alternativ för företagens finansieringspolitik. Företagen torde sannolikl
även i fortsättningen ha betänkligheter mot att göra nyemission vid låga
kurser. Underkursemissioner skulle måhända i en del fall lämpligen kunna ske i
form av riktade emissioner, i den mån de befintliga aktieägarna inte utnyttjar
sin företrädesrätt.

Lagändringen bör utformas sä att den även kommer att gälla
konvertibla skuldebrev med konverteringskurs under aktiernas parivärde.

Förslaget om förenklat förfarande vid nedsältning av
aktiekapitalet tillstyrkes,

Riksskatteverket: Verket, som enbart granskat förslagets skatlemässiga
konsekvenser, finner att det inte föreligger skatlemässiga hinder för införandet
av de ändringar som föreslagils.

Kommerskollegium: Kollegiel finner i likhet med
organisationerna att det är angeläget att underlätta för aktiebolag att genom
nyemission kunna erhålla erforderligt kapitaltillskott även i de fall bolagets
aktier noteras lill en kurs invid eller under pari. 1 framställningen
presenteras tre vägar härför nämligen underkursemission med kvarstående
underkursdifferens, underkursemission med omedelbar utfyllnad av differensen
samt nedsättning av aktiekapitalet ulan nedstämpling.

/. Underkursemission med kvarstående underkursdifferens.
Kollegiet delar i och för sig organisationernas uppfattning att ett system med
underkursemissioner utan utfyllnad av differensen inte på något sätt skulle
försämra borgenärernas ställning eller på annat sätt rubba skyddsvärda
intressen. Tvärtom kan anföras att ett införande av meloden skulle kunna bidra
till all den på många håll rådande föreställningen om del nominella
aktiekapitalet som etl uttryck för bolagels solvens skulle ersättas med ett
mera realistiskt betraktelsesätt där intresset mera riktade sig mot bolagets
hela egna kapital i olika former.

Emellerlid innebär ett införande av denna typ av emission etl
radikalt brott med det nu rådande systemet med ett aktiekapital vars slorlek
be-

s. 425 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 425

stäms
av aktiernas nominella belopp. Ett flertal grundläggande principer inom
aktiebolagsrätten - exempelvis likvidationspliktsreglerna - vilar i själva
verket på denna princip. Kollegiet vill mot bakgmnd härav förespråka att den
nu aktualiserade metoden tas upp lill bedömning i samband med en mera allmän
översyn av hela aktiekapitalsbegreppet och därmed sammanhängande frågor.

2. Underkursemission
med omedelbar utfyllnad. Detta förfaringssätt

synes slå i bälire överensslämmelse än del ovan nämnda med rådande

föreställningar om ett av aktiernas nominella belopp bestämt aktiekapital.

Kollegiel kan i och för sig tillstyrka all en dylik emissionsmöjlighel införs

redan nu. Det bör i sammanhanget dock påpekas att organisationernas

framställan på denna punkt inte är alldeles klar. Den melod som nämns i

promemorian och som innebär att två aktier kan erhållas mot samma

emissionskupong, den ena mot betalning av aktiens nominella belopp och

den andra gratis, synes således i princip utgöra en vanlig kombinerad

nyemission och fondemission mot vilken redan idag inga hinder gäller.

3. Nedsättning
av aktiekapitalet utan nedstämpling m. m. Kollegiet har

ingen erinran mol förslagel att i VPC-anslutna bolag akliekapitalet skall

kunna nedsättas genom en central registreringsåtgärd utan infordrande av

aktiebreven för nedstämpling eller utbyte. Självfallet bör dock en sådan

ordning förbindas med obligatorisk information till alla registrerade ak

tieinnehavare och ett system för etl så snabbt utbyte som möjligt av gamla

aktiebrev mot nya.

Vad
slutligen gäller förslaget att slopa rättens prövning av vinstutdelning under
tre år efler nedsällning av aktiekapitalet - om nedsättningen sker utan att föriustsituation
föreligger enligt bolagets balansräkning och nedsättningsbeloppet överförs
till reservfond - delar kollegiet uppfattningen att rättens prövning i dessa
fall innebär en onödigt omfattande omgång. Däremot är kollegiet tveksamt till
att nu avskaffa varje form av prövning. Att balansräkningen ej visar att föriustsituation
föreligger - varmed torde avses att bolaget ej börjat lära pä aktiekapitalet -
kan inte i detta sammanhang sägas vara en tillräcklig garanti för bolagets
ekonomiska stabilitet. Ett sätt att tillgodose önskemålet om förenkling vore
att frågan om tillstånd till vinstutdelning i de nu aktuella fallen prövades i
administrativ ordning -förslagsvis av kommerskollegium som redan ålagts handhavandel
av ett flertal olika tillståndsfrågor enligt aktiebolagslagen. Utan alt här utveckla
frågan närmare kan i sammanhanget finnas skäl att peka pä den förenkling det
skulle kunna innebära om frågor enligt exempelvis 6 och 14 kap.
aktiebolagslagen prövades i administrativ ordning istället för som nu i
rättslig ordning.

Skånes
handelskammare: Till stöd för sin hemställan har organisationerna bifogat en
promemoria vari en gmndlig genomgång av frågan om underkursemission
presenteras. Handelskammaren har inte funnit anledning till erinran mot det
resonemang som förs i promemorian. Att frågan om underkursemission fått ökad
aktualitet genom senare års låga börskurser synes uppenbart. De invändningar
som lidigare rests mol tanken på underkursemissioner vederläggs på ett
övertygande sätt i promemorian. Av särskilt värde är enligt handelskammarens
mening den jämförande sludien mellan effekterna av en underkursemission och en
nedsättning av aktiekapitalet kombinerad med nyemission, den möjlighet som
närmast står till buds i dag. Härav framgår att underkursemission i flera fall
bättre torde kunna skydda det bundna kapitalet och innebära ett siarkare
incitament för framtida lönsamhel än en nedskrivning av aktiekapitalet. Bl. a.
av det

s. 426 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 426

skälel synes underkursemission ocksä vara alt föredraga
från borgenärssynpunkl. Som framhålls i promemorian synes del även ur de anslälldas
synvinkel vara invändningsfriti att öppna möjlighet lill underkursemission. Del
är svårl att ha nägon bestämd uppfallning om i vilken utsträckning
underkursemission skulle komma att utnyttjas. Även om den praktiska
användningen skulle visa sig relativt begränsad är detla dock ingel skäl att
inte öppna möjligheten för denna finansieringsform.

Handelskammaren anser således i likhei med organisalionerna
att frågan om underkursemission nu bör tas upp lill prövning i departementet
med sikte på alt snarasl kunna framlägga elt förslag. Handelskammaren vill
härvid erinra om atl riksdagen, dä frågan vid riksmölel 1977/78 var uppe till
prövning, ulialade alt frågan skulle få prövas i annat sammanhang än i det dä akluella
lagstiftningsärendet. Riksdagens ställningstagande vid det tillfället synes i
icke oväsentlig grad ha sammanhängt med en ovilja att sä snart efter den nya
aktiebolagens införande göra en förändring pä denna punkl. Del kan noteras att
frågan ånyo väckts motionsvägen vid föregående riksmöte och att della molionsförslag
nu är under remissbehandling. Tiden borde nu vara mogen för att genomföra denna
förändring av akliebolagslagen.

Stockholms handelskammare ansluter sig till de synpunkier
som Skånes handelskammare har framfört.

Svenska fondhandlareföreningen tillstyrker
framställningen.

Patent- och registreringsverket: Patentverket anser att en
väl planerad och genomförd riktad emission till underkurs kan ge det önskvärda
resultatet att ett företag med finansieringsproblem tillförs det kapital som
är nödvändigl för att tillfredsställande stärka dess soliditet och ge företaget
ökad tilltro bland finansiärer på den öppna marknaden.

En säker bedömning av behovet av den föreslagna
lagändringen kräver emellertid en klarare bild av de nuvarande
kapitalanskaffningsmöjligheterna och deras prakliska värde. Inte minst förutsälter
ell slutgiltigt ställningstagande en ulvärdering av erfarenheterna i länder
med en ordning likartad med den som nu föreslås. Den praxis som tillämpats i
Norge och Finland är här av särskilt intresse.

Om det i skrivelsen framlagda förslaget läggs till grund
för lagstiftning bör enligt patentverkets mening särskild uppmärksamhel ägnas
vissa ännu ej klarlagda frågor rörande definitionen av del lagtekniska
begreppet aktiekapital och de rättsverkningar akliebolagslagen knyter till
detta.

Ur renl registreringsteknisk synvinkel har patenlverket
ingen invändning mot den regel organisationerna föreslår.

Patentverket ställer sig tveksamt till förslaget att
nedsättning av aktiekapitalet i aktiemarknadsbolag skall kunna ske medelst en
central registreringsåtgärd. En regel av nämnda innehåll kan i vissa fall
skapa oklarhet om värdet hos en aktie, vars nominella belopp nedsatts men som
ännu ej nedstämplats. Säsom organisationerna också påpekar har den omständigheten
alt de allra flesla börsnoterade aktiebolag är anslutna till Värde-papperscenlralen
avsevärt förenklat den praktiska hanleringen, varför behovet av den föreslagna
åtgärden ej längre förefaller lika slort.

Organisationerna har vidare föreslagit att stadgandet om
obligatoriskt tillstånd från rätten vid vinstutdelning inom tre år efler nedsätlning
av aktiekapitalet för avsättning till reservfond bör upphävas för det fall att förluslsitualion
enligt balansräkningen ej föreligger. Patenlverket finner det svårt att,
utifrån det redovisade materialet och de erfarenheter verkel har av lillämpningen
av gällande beslämmelser, bedöma tänkbara olägen-

s. 427 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 427

heler av atl man borttager del moment av offentlig insyn
som nuvarande regler innefattar. 1 den mån nuvarande ordning vid en närmare
granskning visar sig vara etl hinder för en sund form av kapitalanskaffning i
företag som har tillgångar som till fullo motsvarar skulderna, har patenlverket
emellertid inget atl erinra mol ell bifall till förslaget i denna del.

Slalens
industriverk: I ABL 2 kap. 2 § stadgas "att belalning för aktie får ej
undersliga det belopp på vilket aktien skall lyda (nominella beloppet)".
De huvudsakliga argument som frän justitiedepartement och riksdagens lagutskott
framförls mot en ändring av nuvarande lagstiftning är följande:

Det prakliska behovet är litet

Industriverket anser, med anledning av de senaste årens krafiiga
kurssänkningar, atl behovet av denna finansieringsform är betydligt större än
då lagutskottet lämnade sitl betänkande 1975/76:4. Kurssänkningarna har medfört
alt etl stort antal aktiemarknadsbolag för närvarande har börskurser som
ligger invid eller väsentligl under pari.

- Andra finansieringskällor slår till buds

Indusiriverkel vill framhålla atl de övriga
finansieringskällor som kan komma i fråga för företag med börskurs invid pari,
ej blivit tillräckligt behandlade i organisationernas PM.

En rad
finansieringsformer har ställts lill näringslivets förfogande genom 1973 års
partiella reform av aktiebolagslagstiftningen. Syftet med de då införda
reglerna om konvertibla skuldebrev, skuldebrev förenade med optionsrätt till nyleckning
saml konvertibla preferensaktier var just alt trygga näringslivets
kapitalförsörjning och förbällra företagens möjligheter att pä sikt förstärka
det egna kapitalel.

Konvertibla skuldebrev är en alternativ finansieringsform
för förelag med börskurs invid eller under pari.

Med skuldebrev uppnås dock inte omedelbart en försiärkning
av företagets soliditet, detta sker först dä konvertering till akiier ägt rum.

Vid en nyemission av akiier sätts emissionskursen som
regel väsentligl under gällande börskurs - della dels för att ha marginal i
händelse av kursfall pä aktien dels ocksä för att göra nyleckningserbjudandet atlraktivi
så all nyemissionen verkligen kommer till stånd.

Konverteringskursen
för konvertibla skuldebrev behöver dock inle dras ner lika kraftigt, dä
åtskilliga fördelar existerar jämfört med en aktie. Är fördelarna hos
skuldebrevet särskilt framträdande kan det till och med vara möjligt att
fastställa konverteringskursen till ett högre belopp än aktuell aktiekurs.
Konvertibla skuldebrev kan ur placerarens synvinkel vara fördelaktigare än
aktier då dessa erbjuder ett "golv" för kursfall, har etl bättre läge
i händelse av konkurs saml ger en högre och säkrare förräntning än aktier.

Fördelarna
för del läntagande företagel ligger främst i att del möjliggör lägre
kapitalkostnader än altemativet nyemission. Räntekostnaderna på länet är
avdragsgilla för företaget och efter konvertering lill aktier finns rätten lill
Anell-avdrag. Eftersom konverteringskursen kan sältas högre än emissionskursen
vid omedelbar aktieemission, kan företagel vid emittering av skuldebrev dra lill
sig ett visst givet belopp med färre antal utgivna aktier än vid ordinär
emission.

Konvertibla
skuldebrev är enligt industriverket en bra alternativ finansieringsform för
företag med låg aktiekurs.

s. 428 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 428

- Skyddet för bolagets borgenärer, anställda och
aktieägare

Reglerna om förbud mol underkursemissioner har uppställts till skydd

för borgenärer, aktieägare och anställda i syfle att säkerställa
alt bolaget vid nyemission verkligen tillförs reella lillgångar som minst uppgär
till kapitalökningens belopp.

Den av organisationerna föreslagna modellen för
underkursemissioner utgår ifrån att det egna bundna kapitalet redovisas på etl
rättvisande sätt. En negativ post motsvarande skillnaden mellan emissionskursen
och det nominella beloppet redovisas i anslutning till det nominella
aktiekapitalet. Bolagets verkliga aktiekapital anges därvid klart som det
nominella aktiekapitalet med avdrag för den negativa posten
"underkursdifferens".

Den föreslagna modellen tillgodoser enligt industriverket
kravet på korrekt redovisning av det egna bundna kapitalel. Det bör dock i lag
föreskrivas att underkursdifferensen skall utfyllas omedelbart eller inom viss
tid.

Industriverket instämmer vidare i organisationernas
bedömning att skyddet för borgenärer, aktieägare m. fl. ej åsidosätts i
jämförelse med alternativet nedsättning av akliekapitalet med åtföljande
nyemission,

Börskursen ger den mest rättvisande bilden av
bolagets ställning

Lagutskottet anser i sitt betänkande 1975/76: 4 alt man bör ge företräde

ät den företagsvärdering som börskursen innebär, LU anser atl
i aktiemas matematiska värde finns betydande osäkerhet.

Det faktum att börsen avspeglar företagens värde, dvs,
summan av framtida förväntningar på vinstutdelning och utdelningspolifik, är
endast korrekt i det fallet det finns en "effektiv" börs.

Sammanfattning

Industriverket anser det vara ytterst angeläget att en
förstärkning av de svenska förelagens soliditet kommer till stånd. Förelagen är
i slort behov av nytt riskvilligt kapital. Tillskott behövs för alt stärka
konkurrenskraften geniemot utländska företag och få till slånd den exportökning
som är nödvändig för all återställa balansen i vår utrikeshandel. Dessutom
behövs riskvilligt kapital för att främja industriell produktutveckling inom
företagen.

För att etl förelag med framgång skall kunna vända sig lill
aktiemarknaden med en nyemission måste företaget göra sannolikt all del kan
expandera med minst samma räntabilitet som marknadens avkastningskrav, Della
avkastningskrav bestämmes av vad alternativa placeringar med jämförbara
egenskaper - bl. a. med avseende på risk och beskattning kan bedömas

ge.

Emission av aktier till underkurs ställer således stora
krav på förelaget vad beträffar förväntad expansion, lönsamhet och avkastning.
Risken för ytteriigare kursfall på aktien är överhängande om marknaden inte
anser att företaget kan uppfylla dess krav.

Industriverket vill inte motsätta sig organisationernas
förslag att skapa de formella förutsättningarna för en gynnsam utveckling av
företag som annars skulle befinna sig i en ekonomiskt trängd siluaiion.
Möjlighet bör finnas för aktieägare vilka är beredda att ge företaget ett kapitaltillskott
vid underkurs. Industriverket anser dock atl finansiering med konvertibla
skuldebrev är en bäitre finansieringsform för företag med låg aktiekurs.

Länsstyrelsen i Stockholms län: Framställningen innebär
allenast att vissa ändringar företas i aktiebolagslagen. Länsstyrelsen avser
icke att närmare beröra de föreslagna ändringarna i nämnda lag. De
ifrågavarande

s. 429 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 143 429

bolagen
måste onekligen bedömas vara i ett besvärligt läge då del egna kapitalels
storlek är av betydelse även för upplåning. Genom de föreslagna ålgärderna vid
underkursemission får enligt länsstyrelsens mening ha visats atl skyddet för
bolagels borgenärer, anslällda och aktieägare ej blir eftersatt. Förslaget
synes även ur samhällsekonomisk synpunkt vara att förorda. Fråga är dock om förslagel
bör genomföras i hela den utsträckning som angetts i promemorian. För bolag som
saknar täckning för det egna kapitalet kan tveksamhet råda om underkursemission
bör tillåtas utan närmare kännedom om bolagets förhållanden. Länsstyrelsen lillslyrker
därför ett genomförande av organisaiionernas allernaliva förslag om underkursemission
med omedelbar utfyllnad av underkursdifferensen från eget kapital. För bolag
som saknar läckning för del egna kapitalet kan eventuellt övervägas en beslämmelse
att regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer efter ansökan från bolagel
äger meddela lillstånd att företaga underkursemission om särskilda skäl
föreligger.

Vad
i ärendet anförts beträffande organisationernas yrkande om lagändringar
angående nedstämpling och utbyte av aktier vid nedsättning av akliekapitalet
och rättens prövning av vinstutdelning efter sådan nedsättning är enligt
länsstyrelsens uppfallning för aktiemarknadsbolagen av sådan betydelse att
angivna förslag bör genomföras.

Institutet
för intern revision: I likhet med vad man kommit fram till i den till
skrivelsen bifogade utredningen anser vi att det inte föreligger några
redovisningstekniska skäl som talar emot ell medgivande till emission av aktier
till en kurs understigande aktiernas nominella värde (underkursemission).

Ej
heller synes dylika skäl kunna åberopas för en tvingande regel till utfyllnad
av den differens som skulle skapas vid en underkursemission.

Vi
ifrågasätter om den föreslagna lösningen med underkursemission grundar en
praktisk möjlighet att tillgodose kapitalbehovet för de börsnoterade företagen
(som åberopas i utredningen).

Troligen
är problemet av en mer komplex natur och andra åtgärder, bl. a. av fiskal
natur, torde vara nödvändiga för att stimulera aktiemarknaden och
investeringsviljan i svenskl näringsliv.

Av
de alternativa förslag som framförs synes en lösning med nedsättning av akliekapitalet
i kombinalion med nyemission vara det som smidigast går att anpassa till gällande
lagstiftning. Detta förutsätter att den lagstiftade begränsning av utdelning i
företag med nedsatt aktiekapital som föreligger pä något sätt elimineras
särskilt med avseende på sådana företag som har betryggande soliditet.

Det
merarbete denna lösning skulle innebära för företagen bl. a, i form av
infordrande av aktiebrev för nedstämpling torde inte innebära några större
praktiska problem eftersom flertalet av de företag det här är fräga om är
anslutna till VPC.

LO: Frågan om upphävande
av aktiebolagslagens bestämmelse om förbud mol nyemission till underkurs
(under nominella beloppet) har aktualiserats tidigare, bl.a. i samband med
utredningarna inför och riksdagsbehandlingen av den nya aktiebolagslagen 1975.
Det är framför alll i lågkonjunkturskeden med tendenser till låga aktiekurser
- varvid en del börsbo-lagskurser också sjunker under nominella värdet - som
frågan har aktualiserats.

Bakgrunden till
aktiebolagslagens förbud mot underkursemission torde vara omsorgen om bolagens
soliditet i den allmänna meningen atl en nominell kapitalökning alltid skulle
motsvaras av ett lika stort kontanllill- 29 Rik.sdagen 1979/80. I .saml. Nr 143. Bdagedel

s. 430 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 430

skott i tillgångarna. I argumenteringen under 1970-talel
vid två lillfällen (1972 och 1978), då Sveriges Industriförbund och Svenska
Bankföreningen aktualiserat sitt reformkrav, har argumenten för en reform varil
att kapilal-ökningsbehovet kan vara skäligt även om aktiemarknadskursen för
tillfället är läg och att den andra utvägen (först kapitalnedsätlning, sedan
nyemission) får en ur viss synpunkt ofördelaktig psykologisk effekl för bolaget.
Senare, dä nya former för kapitalanskaffning medvetet tillskapats (konvertibla
skuldebrev med rätt till nyleckningsoption. konvertibla aktier och län mot
vinstandelsbevis) har förslagsställarna framhållil alt dessa former inte
stärker soliditeten ulan bara bolagets kapitalmässiga manöverutrymme.

De mot reformförslaget kritiska synpunkterna har varit att
det prakliska behovel av nyemissioner i sådana speciella konjunklur- och
aktiemarknadslägen som avses är obetydligt, vidare atl de befarade nackdelarna
(inklusive de administrativa och kostnadsmässiga) med kapitalnedsätlning är
överdrivna, atl själva kapitalförsörjningsproblemet kan lösas på annal sätt och
vidare atl reformkraven inle är starka nog genlemol det åsyftade skyddet för
borgenärer, aktieägare och anställda.

LO anser för sin del att den gamla regeln i
aktiebolagslagen kan stå kvar utan olägenheter. Det är i varje fall inga
allvarliga olägenheter förenade därmed. Det är emellertid väsentligt att öppet
analysera olika fall, där önskan om underkursemission uppstår, för att se om
trots allt starka skäl finns för en sådan.

Man kan skilja pä olika beslutssituationer, som gäller l.ex.
önskad kapitalförstärkning för vissa bestämda nya investeringsprojekt i
företaget eller val av handlingsalternativ i en situation i fråga om fusionering,
samgående eller uppköp av annal företags sida eller vidare val-alternativ i elt
läge dä konkurs eller reorganisation aktualiseras.

När del gäller behov av kapitalförslärkning anser LO att
den kriiik som säger att underkursemission hindrar en sund kapitalförstärkning
kombinerad med ökad soliditet inte är avgörande. Önskan om nyemission i sådana
lägen är erfarenhetsmässigt mindre vanlig. Dessutom finns knappast skäl att
hävda soliditetsbehovet i ett läge, då uppenbart lönsamhetsfrågan och
vinstutsikterna på längre sikt är den mest kritiska faktorn. A andra sidan
följer av ett sådant resonemang att samhällel och framför alll banksystemet
måste erbjuda större risktagande och möjligheter till uthållighet än för
närvarande i konjunkturavmattningslägen. Detta är ett problem som inte kan
lösas av rätt till underkursemissioner. Erfarenheten under 1970-talel har varit
att aktieägarna sviktat just i pressade lägen och genom en viss
riskkapitalflykt t. o. m. bidragit extra lill låga aktiekurser.

När det gäller ett bolag i kris med risk för nedläggning,
omorganisation eller övertagande genom annal företag kommer andra överväganden
in i bilden. Förbudet mot underkursemission försvårar i någon män därvid en
lösning som innebär, att de tidigare aktieägarna mobiliserar egna resurser för
att genom nya egna projekt få in företaget på en gynnsam lönsamhetsutveckling.
En annan lösning, som innebär riktad emission till nya ägare, t. ex. ett investmentföretag,
eller investeringsbanken blir formellt setl svårare. I det fallet kan det dock
sägas att en riktad emission av det slaget är en så pass stor omställning att
det vore ohållbart att måla ut en föregående kapitalnedsätlning som en svär
eller psykologiskt ofördelaktig åtgärd.

I ett läge dä ett företag med lågt marknadsläge för
aktiekurserna och sviktande lönsamhet blir föremål för erbjudanden om uppköp av
en konkurrent eller annat företag vilket som helst blir som sagt en underkursemis-

s. 431 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 143 431

sion - riktad eller av normalt slag - utesluten av det
gällande förbudet. I del fallel är det knappast slyrelsen eller ägarna genom
stämman som har anledning känna saknad av formell möjlighet till
underkursemission.

Förslagsställarna
torde inle ha tänkt sig möjligheten av en lagfäst rätt till emissionsförtur för
de anställda i etl sådanl läge. LO anser för sin del inle att denna situation
leder fram till etl behov av att medge möjlighet till underkursemission.
Däremot kan det komma att finnas behov av förtursregler vid överlåtelse eller
riktad emission i framtiden, men detla behov innefatlar inte ett krav på möjlighet
till underkurs.

1 annat sammanhang har förslag förts fram i Sverige om
rätt för bolag all äga akiier i del egna bolaget. LO vill bestämt varna för en
kombination av sådan rätt med möjlighet till den nu föreslagna
underkursemissionen. 1 elt sådant läge uppstår betydande spekulationsmöjligheler
för större företag att företa en "löpande emission", varvid de egna
aktierna säljs respektive köps pä marknaden beroende på kursläget. Allvarliga
möjligheter till kursmanipulationer skulle skapas. Möjligheterna till osund
fusionsverksamhet skulle också drastiskl öka genom alt köp av andra företag
betalas med aktier i det egna företagel.

Med hänvisning till ovanstående får LO förorda att
förbudet mot underkursemission nu inle upphävs.

Svenska handelskammarförbundet: Till stöd för sin
hemställan har organisationerna bifogat en promemoria vari en grundlig
genomgäng av frågan om underkursemission presenleras. Svenska handelskammarförbundet
har inte funnit anledning till erinran mot det resonemang som förs i promemorian.
Att frågan om underkursemission fält ökad aktualitet genom senare års låga
börskurser synes uppenbart. De invändningar som lidigare rests mol tanken pä
underkursemissioner vederiäggs på ett övertygande sätt i promemorian. Av
särskilt värde år enligt förbundets mening den jämförande sludien mellan effeklerna
av en underkursemission och en nedsättning av aktiekapitalet kombinerad med
nyemission, den möjlighet som närmast står lill buds i dag. Härav framgår att
underkursemission i flera fall bättre lorde kunna skydda det bundna kapitalet
och innebära ell incitament för framtida lönsamhet än en nedskrivning av akliekapitalet.
Bland annat av del skälel synes underkursemissionen också vara alt föredraga
från borgenärssynpunkt. Som framhålls i promemorian synes det även ur de anställdas
synvinkel vara invändningsfriti att öppna möjlighet till underkursemission.
Del är svårt att ha någon beslämd uppfattning om i vilken utsträckning
underkursemission skulle komma alt utnyttjas. Även om den praktiska
användningen skulle visa sig relativt begränsad är detta dock inget skäl att
inte öppna möjlighelen för denna finansieringsform.

Svenska handelskammarförbundet
anser således i likhet med organisationerna att frågan om underkursemission nu
bör tas upp till prövning i departementet med sikte på att snarast kunna
framlägga ett förslag. Förbundet vill härvid erinra om att riksdagen, då
frågan vid riksmötet 1977/78 var uppe till prövning, uttalade atl frågan skulle
få prövas i annat sammanhang än det då aktuella lagstiftningsärendet.
Riksdagens slällningstagande vid det tillfället synes i icke oväsentlig grad ha
sammanhängt med en ovilja att så snarl efler den nya akliebolagslagens
införande göra en förändring på denna punkt. Tiden borde nu vara mogen för att
genomföra denna förändring av aktiebolagslagen. Det kan noteras atl frågan
ånyo väckts motionsvägen vid föregående riksmöie och alt detta motionsförslag
nu är under remissbehandling.

Svenska revisorsamfundet: Den utväg akliebolagslagen
anvisar för ak-

s. 432 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 432

tiebolag,
vars aktier noleras under pari, all nedsätta aktiekapitalet genom nedsältning
av aktiernas nominella belopp och därefler företa en nyemission, är som
framställningen anger behäftad med såväl praktiska som psykologiska nackdelar.
Den i promemorian redovisade möjligheten att emittera nya akiier till en kurs
under det nominella värdet innebär ett betydligt enklare förfarande. Samfundet
instämmer i den i skrivelsen framförda uppfattningen atl några påtagliga
nackdelar med ett dylikt system inte torde uppkomma vare sig för borgenärer, aklieägare
eller anställda. Med hänsyn härtill underslöder samfundet hemställningen om
ändring i aktiebolagslagen i syfte att möjliggöra för aktiemarknadsbolag atl emittera
aktier lill en kurs understigande del nominella beloppel.

En
öppen redovisning i räkenskaperna av underkursens belopp synes vara att föredra
framför en nettoredovisning. Den sistnämnda redovisningsmetoden kan givetvis
kompletteras med föreskrift om förklaring i nolform, men bruttoredovisning i
balansräkningen synes i jämförelse härmed vara atl föredra. Den framkommande
restposten, som kan bestå av såväl inbetalt kapital som fondakliekapital, bör
lämpligen med hänsyn härtill benämnas "verkligt aktiekapital".

Därest
möjlighet till underkursemission öppnas, synes ingen anledning föreligga att
uppställa något gränsvärde för underkursens storlek. Inga särskilda
skadeverkningar behöver befaras av det förhållandet att underkursen ligger långl
under pari jämfört med det fallet att avvikelsen från nominella värdet är mera
måttlig. Som nedan framgår, anser samfundet att eliminering av
underkursdifferensen bör krävas, vilkel gör emissioner till kurser långl under
pari mindre lockande.

Beträffande
frågan humvida krav på utfyllnad av underkursdifferensen skall uppställas och
den tid inom vilken utfyllnad i så fall skall ske, vill samfundet framhålla,
att underkursemissioner utnyttjas i lägen då bolagens aktier värderas så lågt
att emissioner till nominellt värde inte är genomförbara. Det är enligt
samfundets uppfattning naturligt att krav uppställes på utfyllnad efter hand av
underkursdifferensen. Det belopp varmed utfyllnad skall ske, kan lämpligen
sammankopplas med utdelningen till aktieägarna, antingen på så sätt alt en viss
procenl av årsvinsten, exempelvis 20 procent, avgår för reducering av
underkursdifferensen, innan utdelning får ske, eller också på så sätt att,
därest bolagsstämman fattar beslut om utdelning överstigande exempelvis 5
procent, ett belopp motsvarande del varmed den beslutade utdelningen översiiger
5 procent, överföres för utfyllnad av underkursdifferensen. Möjlighet bör även
införas att omedelbart utfylla skillnaden mellan nominellt och verkligt
aktiekapital genom överföring av reservfond eller fritt eget kapital.

Vad
beträffar det i skrivelsen framförda förslagel om förenkling av förfarandet vid
nedsättning av aktiekapitalet i marknadsbolag instämmer samfundet häri. Likaså
delar samfundet uppfattningen om önskvärdheten av en lagändring innebärande
slopande av rättens prövning av vinstutdelning efter nedsättning av
aktiekapitalet, då nedsättningen sker utan att förluslsitualion är för handen
och nedsättningsbeloppel överförs till reservfonden.

Sveriges
ackordscentral: Den av de tre organisationerna väckta frågan är inte ny. Vid etl
par tillfällen tidigare har förslag med samma innebörd överlämnats till
statsmakterna, dock utan framgång. Enligt ackordscentralens mening visar
emellertid erfarenhelerna frän de senaste fem åren att förslaget om rätt för börsnolerade
förelag att emittera akiier till underkurs nu bör bifallas. För vårt näringsliv
är det viktigt att förelagen gör de

s. 433 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 433

invesleringar som är nödvändiga för atl vårl land skall
kunna behålla sin konkurrenskraft på den internationella marknaden, något som
är en förutsättning för att vår levnadsstandard inte skall sjunka. För invesleringar
krävs vanligen riskvilligt kapital. Den senaste lidens utveckling visar dock atl
benägenheten alt lillhandahålla förelagen sådant kapital har pålagligl minskat.
De tre organisationerna är övertygade om atl ell bifall lill deras förslag
skulle öka denna benägenhet. Ackordscentralen delar denna uppfattning och ackordscenlralen
har också förståelse för näringslivets motvilja mot att utnyttja den i dag
till buds stående möjlighelen alt först nedsätta aktiekapitalet och därefter gå
ut på marknaden med en nyemission för att få riskvilligt kapital.
Ackordscentralen kan vidare inte finna all tillräckligt vägande skäl av
principiell natur kan anföras mot förslagel.

På grund av det anförda får ackordscentralen tillstyrka
bifall till förslaget,

Sveriges advokatsamfund: Det nu gällande förbudet mot
underkursemission innebär, såsom påvisas i utredningen, att bolag vilkas akiier
är noterade pä fondbörsen eller lisla ulgiven av Svenska Fondhandlareföreningen
i praktiken inte kan verkställa nyemission av akiier i de fall där bolagets
aktier noteras under eller invid pari. Detta är ägnat att allvariigl försvåra
kapitalanskaffningen för bolag med en sådan kursutveckling. Denna sammanfaller
ofta med tidpunkter när olust råder på börsen och investeringar kan vara som
mest angelägna både för det berörda företaget och för samhället. Med hänsyn
till att under senare år ett förhållandevis stort antal av landets större
företag haft sina aktier noterade på denna nivå är en revidering av förbudet
mot underkursemission en angelägen fråga. Samfundet ansluter sig därför till organisaiionernas
uppfallning att man genom ändringar i aktiebolagslagen bör underiätta
möjligheterna att öka aktiekapitalet i berörda företag.

Den i Norge och Finland använda metoden, underkursemission
med omedelbar utfyllnad av underkursdifferensen från eget kapital, synes inte
inge några betänkligheter och samfundet tillstyrker att en sådan reform
genomföres. Det skulle möjligen kunna ifrågasättas huruvida i angivna fall en
underkursemission bör tillålas i kombination med en riklad emission enär en
emission av detla slag kan sägas på visst sätt gynna den nye aktieägaren på
förutvarande aktieägares bekosinad. Samfundet ansluter sig emellertid till
uppfattningen alt del nu diskuterade problemet inle har något att göra med den
inbördes relationen mellan aktieägarna, eftersom den omständigheten all
emissionskursen ligger under värdel på de förutvarande aktierna ger upphov
till exakt samma problem, vare sig emissionskursen ligger över eller under
pari.

Samfundet delar organisationernas uppfattning att den
möjlighet som i dag ges att nyemittera aktier vid börsnotering invid eller
under pari, nämligen nyemission föregången av nedsällning av aktiekapitalet,
med nu gällande regler knappast är praktiskt genomförbar. Även om tillskapandet
av VPC-systemet medfört att antalet aktiebrev minskats och att aktiehanteringen
förenklats, rör det sig dock alltjämt i de större börsnolerade bolagen om stora
mängder aktiebrev. Samfundet tillslyrker förslagel att nedsättning av
aktiekapitalet i s. k. akliemarknadsbolag skall tillåtas ske genom en central regislreringsåtgärd
utan infordrande av aktiebreven för nedstämpling eller utbyte.

1 utredningen har enligt samfundets mening på ett
övertygande säll visats all något egentligt borgenärsintresse inte kan anföras
för alt bibehålla de nuvarande reglerna i 6 kap. 5 § akliebolagslagen om
rättens tillstånd

s. 434 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 434

till vinstutdelning inom tre år från nedsättningsbeslutets
registrering för det fall atl nedsältning skell ulan att förlustsituation
föreligger enligt bolagels balansräkning och nedsättningsbeloppet överförts lill
reservfonden. Samfundet tillstyrker därför organisationernas förslag att för
angivna fall slopa dessa bestämmelser.

Ett genomförande av ovan tillstyrkta lagstiftningsåtgärder
kommer sannolikl atl medföra att behovet av underkursemission med kvarstående
underkursdifferens inle blir särskilt framträdande.

Sveriges aktiesparares riksförbund: Skrivelsen från
Industriförbundet m.fl. behandlar tvä problem, det ekonomiska finns det behov
av atl genomföra nyemissioner till underkurs, samt det juridiska - vilka
ändringar krävs i så fall i aktiebolagslagen. Aktiespararnas kommentarer
begränsar sig till det första problemet. Dessutom anser vi det angeläget att
belysa en annan effekt av möjligheten att emittera till underkurs.

I aktiebolagslagen finns regler om alt aktiebolag måsle åsatta
aktier som ges ul elt nominellt värde. Som Induslriförbundel m.fl. påpekar
finns det dock inga krav på storleken av del nominella värdet. Ett företag som
önskar arbeta med ett bundet eget kapital (aktiekapital -I- reservfond) på 100
miljoner och I miljon aktier kan således välja mellan att åsätla varje aktie
ett nominellt värde på exempelvis en krona eller åttio kronor. I det förra
fallet blir aktiekapitalet en miljon och reservfonden 99 miljoner. I det senare
fallet blir motsvarande siffror 80 resp. 20 miljoner. Vid en aktie-marknadsmässig
värdering torde en sådan skillnad i relationerna mellan akliekapilal och
reservfond knappast tillmätas någon betydelse.

För aktievärdering spelar däremot substansvärdet, dvs.
summan av bundet och fritt eget kapital viss roll. Del kan med viss rätl hävdas
att substansvärdet borde utgöra det normala börs värdet på företaget. Endast om
ett företag har eller förväntas få högre lönsamhel än vad som motsvarar
aktieägarnas avkastningskrav kommer börsvärdet atl överstiga substansvärdet.
Är å andra sidan lönsamheten lägre sjunker börsvärdet i relation till
substansvärdet i motsvarande grad. Det förtjänar återigen att understrykas att
den intressanta relationen i della sammanhang är mellan substansvärde och
börsvärde dvs. mellan företagens lönsamhet på hela del egna kapitalet och
aktieägarnas avkastningskrav. Hur det egna kapitalet fördelar sig på olika
reserver etc. är i delta sammanhang ointressant,

1 Sverige värderas idag börsaktier till i genomsnitt ca 50
procent av sitt substansvärde, vilket bl, a, är ett uttryck för näringslivets
låga lönsamhet. Innebörden av detta är atl om någon satsar pengar i ett företag
genom atl deltaga i en nyemission kommer värdel av denna satsning att
omedelbart halveras. Förutsättningen för att detta inte skall gälla är att
förelagets lönsamhetsutsikter inle förändras p. g. a. nyemissionen. Självfallet
innebär en sådan förmögenhetsförlust ett allvarligt hol både mol företagens
möjligheter att finansiera sig med riskvilligt kapital och mot aktieägamas
önskemål att finna en värdesaker sparform. Det skulle kunna hävdas att risken
för förmögenhetsförlusler är större ju lägre börsvärdel är i förhållande till substansvärdet.
Om så vore fallel kunde det vara motiverat att hindra nyemissioner i företag
där börsvärdet understiger en viss procentsats av det egna kapitalet. Det är
dock inte sannolikt att en sådan spärr skulle medföra att samma företag som
idag hindras att göra nyemission p. g. a. aktiebolagslagens förbud mot
underkursemissioner skulle drabbas. Det finns därför anledning att i denna del
instämma i Industriförbundets m.fl. kritik mot förbud mot underkursemissioner.

De utredningar som Industriförbundet m. fl. redovisat har
inte tillräck-

s. 435 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:143 435

ligt
belyst orsakerna till den kraftiga nedvärdering som skett av akiier. En av
förklaringarna är naturligtvis, såsom ovan påpekals, de dåliga rörelseresultaten
i förelagen. Andra viktiga förklaringar är den misstro som sprider sig mot
aktieplaceringar över huvudtaget och de intressanta placeringsal-ternaliv som
finns, t. ex. premieobligationer.

Om
man beaklar skattesituationen och risktagandet framstår premieobligationer som
ell klart gynnsammare alternativ än aktier som placeringsform. Likaså är
beskattningen av fastigheter mycket fördelaktig jämfört med akiier, då
fastigheter får tillgodoräkna sig kontinuerlig höjning av ingångsvärdena med
hänsyn till inflationen.

Vårt nuvarande skattesystem
ulgör alltså en viktig orsak till det dåliga intresset för aktieplaceringar vi
idag kan notera. Samhällets tolerans för vinster måste höjas och aktier
jämställas med andra placeringsalternativ i fråga om beskattningen. Därvid
måste också den diskriminerande dubbelbeskattningen undanröjas. Inom
Europeiska Gemenskapen finns flera modeller som borde kunna utnyttjas i vårt
land. En förbättrad skattebehandling av aktieägarna i kombination med en
positivare inställning från politikernas sida till aktieägande skulle positivt
påverka börskurserna och därigenom bäde göra behovet av emissioner till
underkurs mindre och möjligheterna till normala emissioner slörte ån för
närvarande.

Det bör också understrykas
att den ur teoretisk synpunkt avgörande frågan är vilken lönsamhet tillskottet
av eget kapital får i företaget. Antag att ett företag med ell eget kapital på
1 000 redovisar en förlust på 50. Genom en nyemission tillförs företaget 100
vilket möjliggör en rekonstmktion som medför alt vinsten stiger till 30. Trots
att detta bara motsvarar knappt 3 procenl av del nya substansvärdet ulgör
vinstökningen i förhållande till tillskottet av eget kapital hela 80 procent.
En korrekt utvärdering av humvida en nyemission är till gagn för aktieägarna eller
ej förutsätter således en prognos över hur lönsamheten för kommande år kommer
alt påverkas av en nyemission. Det behöver knappast påpekas att en sådan
prognos inte är beroende av relationen mellan aktiemas nominella värde och
börsvärdet.

Aktiespararna vill i detta
sammanhang framhålla vikten av att företag i samband med emissioner verkligen
ger ett ordentligt underiag till aktieägarna så att dessa kan bedöma
sannolikheten för alt lönsamheten skal! bli acceptabel. Detta är i synnerhet
viktigt för de mindre aktieägarna som i allmänhet saknar tillgång till sådant
material som företagsledningen och företagsledningen närslående kretsar
förfogar över. Risken är annars slor att de mindre aktieägarna drabbas av förmögenheisföriusler.

Om ett företags styrelse
ser det som angeläget att emittera till underkurs är sannolikt både lönsamhelsläget
dåligt och behovet av kapitalförslärkning akut. Om bolagets gamla aktieägare
efter sedvanlig prövning står för kapitaltillskottet förbättras troligen
företagels framlidsutsikter, annars skulle emissionen inle kunna genomföras.
Som ovan redovisals lorde della leda till att avkastningen på det gamla
kapitalet avsevärt förbättras, och det nya aktiekapitalet får också en
betydande avkastning.

Under
senare år har vi emellertid sett atl företag i en pressad situation tvingats be
statsmakterna om bistånd antingen i form av direkta subventioner eller i form
av så kallade mjuka lån, t, ex. villkorslån. Finns det då en möjlighet för
företaget i fråga att genom en riktad emission till underkurs erbjuda
långivaren, som kan vara staten eller eventuellt framtida fonder, rätten att
teckna aktier kan detta vara till stark nackdel för bolagets gamla aktieägare.
Statsmakterna eller fonderna kan då sätta som villkor att

s. 436 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:
143 436

få rätl atl teckna en riktad emission. I etl sådant
tvångsläge kan aktieägarna bli tvingade acceptera detla. All göra det svårare
alt besluta en dylik riklad emission till underkurs genom kvalificerad
majoritet kan synas vara tillräckligt. Finns en laglig möjlighet att besluta en
riklad emission blir emellertid majoritetsgränsen en chimär, eflersom
långivaren kan ställa villkor. Utan fördelaktig riktad emission ställer
långivaren kanske inle upp. Och vi har därigenom tvångssituationen som
allvarligt kan skada de gamla aklieägarna. Däremot borde del vara möjligt för
bolagets styrelse atl låta långivare teckna till underkurs i den utsträckning
som de gamla aktieägarna inte utnyttjar sin rätt att teckna vid en evenluell
emission.

Aktiespararnas Riksförbund föreslär därför att emission
till underkurs accepteras, men att en sådan emission inte får vara riktad.
Däremot bör styrelsen, liksom idag, ha rätt att låta även icke aktieägare
utnyttja överblivna teckningsrätter.

Sveriges bokförings- och revisionsbyråers förbund: Under
senare är har kursvärdet på aktier i bolag som är noterade på fondbörs eller lisla
ulgiven av fondhandlareföreningen i större utsträckning noterats under
nominella värdet. Detta förhällandet gäller för ett flertal av landets större
förelag som under läng tid haft sina akiier noterade under pari. Nyemitleringar
av aktier i dessa bolag är enligt nuvarande lagstiftning praktiskt taget
ogörligt om man bortser från möjligheterna till nedsättning av akliekapitalet
enl, 6 kap. I § 3 st. 3 p. i aktiebolagslagen. Detta förfaringssätt torde
emellertid vara mindre attraktivt för aktieägarna, såväl praktiskt som
psykologiskt.

Många av dessa bolag, som på gmnd av
konjunkturförändringar eller andra omständigheter kommit atl ligga under pari,
har behov av att genom kapitaltillskott bygga upp och vidareutveckla företagen,
vilket såväl ur borgenärers, anställdas, samhällets och aktieägarnas synpunkt
kan vara fördelaktigt. Förbundet instämmer i organisationernas bedömning om att
en lagändring som gör det möjligt till nyemitleringar under pari måtte komma
till stånd.

I övrigt föranleder förslaget inga kommentarer från
förbundets sida.

Svenska företagares riksförbund: Förbundet skall i
fortsättningen uppe

hålla sig endast vid frågorna om underkursemission. Förbundet

ansluter sig helt fill den framställning organisationerna
gjort. Organisalionerna har pä ett övertygande sätt visat 1) atl behov av den
föreslagna reformen föreligger 2) att inga berättigade intressen träds för nära
genom reformen 3) att de argument emot reformen som hittills presterats ej är
hållbara 4) att reformen lagtekniskl och praktiskt är tämligen lätt att
genomföra.

Förbundet vill framförallt understryka ett led i
organisationernas motivering. Börsens notering av ett bolags aktier innebär
långt ifrån någon otvetydig eller säker värdering. Detta gäller vare sig
aktierna noterats över pari, vid pari eller under pari. Visseriigen påverkas
börsens notering av sådana omständigheter som bolagens soliditet, likviditet
och resultat, av företagets ställning på marknaden, och av förtroendet för
företagspolitiken och för förelagsledningen. Men noteringen tar även hänsyn
till konjunkturella förhållanden i stort och till den politiska och sociala
situationen i samhället. Den nuvarande låga värderingen av
aktiemarknadsbolagens aktier speglar sålunda både det intemationella
konjunkturläget och aktiemarknadens pessimism inför en samhällsutveckling där
företagens ställning att fungera på en fri marknad alltmera beskurits och där
nya, än värre inskränkningar i rörelsefrihet och ägartrygghet hotar. Börsens
notering blir därför ur de värderingssynpunkter som i det nu förevarande
samman-

s. 437 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 437

hanget är aktuella - inte tillförlitlig, i vart fall inte
så all den bör fä sälla ur spel gängse förelagsekonomiska och
aktiebolagsrättsliga metoder för värdering av företagen. Om de av
organisationerna föreslagna reformerna ej genomfördes, skulle konsekvensen
därför bli den atl en lång rad av våra främsta och bäst skötta förelag inte
skulle kunna intressera aktiemarknaden för nyteckning av aktier utan att
bolagen dessförinnan hade nedsatt sill hittillsvarande kapital så mycket att
det nominella värdet komme att ligga ej oväsentligt under den nuvarande börskursen.
Sådana konsekvenser anser förbundet inte godtagbara.

Förbundet
har bland sina medlemmar huvudsakligen ledare för mindre och medelstora
förelag. Dessa har endast undanlagsvis sina akiier noterade på fondbörs eller fondhandlarelisla.
Det oaktat anser förbundet del som angeläget att organisationernas framslällning
bifalles. Som bekant har med nuvarande skattelagstiftning ett framgångsrikt
mindre familjeföretag ej några möjligheter att växa till någon nämnvärd slorlek.
Del är ju nämligen inle möjligt atl inom företaget generera eller att genom
tillskott frän aktieägarna bygga upp ett aktiekapital som är tillräckligt slort
för en annars möjlig expansion. Företagens ägare nödgas i stället finanisera en
expansion genom lånemedel av olika slag. Denna utväg innebär självfallet etl starki
beroende till långivarna och stora risker för borgenärerna. Ökande lån kan inte
ersätta ett ökat risktagande aktiekapital, I delta dilemma har som bekant ett
stort antal - hundratals - av våra bäst skötta mindre och medelstora
familjeföretag under den senaste 15-ärsperioden tvingats att uppgå i större
koncerner och ofta nog bli avvecklade som individuella företagsenheter,

Förbundel anser det ytterst viktigt att aktiemarknadens
möjlighet att fungera förstärks, såväl genom reformer av det slag
organisationerna föreslår som genom andra reformer. De mindre och medelstora
företag som idag har expansionsmöjligheter måste ges möjligheter att växa utan
en ökande skuldbörda och utan bidrag och understöd från samhället. De
storföretag som idag finns pä aktiemarknaden och som svarar för en väsentlig
del av vår allmänna levnadsstandard och av resursskapandet i Sverige har inte
behövt finansiera sin tillväxt enbart genom lån utan främst genom successiva
utökningar av det riskbärande aktiekapitalet, utökningar som tillförts dem via
aktiemarknaden av enskilda människor och av andra företag och institutioner.

Sveriges grossistförbund: Frågan om nyemission av akiier
till underkurs har aktualiserats vid etl flertal tillfällen under 70-talel men
har hittills icke fått någon tillfredsställande lösning. Den nu gjorda
framställningen bygger på en promemoria, vilken bifogats remisshandlingarna i
kopia. 1 promemorian belyses på ett utmärkt och uttömmande sätt alla de
spörsmål som sammanhänger med underkursemissioner.

Vi finner det väsentligt att det för de bolag som i dagens
börsläge i praktiken är förhindrade att göra nyemissioner lillskapas nya
regler, som möjliggör emissioner till underkurs. Vi har inte kunnat finna att
ett sådant inslitut skulle äventyra anställdas eller borgenärers intressen. De
invändningar som rests, bl. a. av föredragande statsrådet i prop. 1975; 103,
anser vi väga mindre tungt än de uppenbara fördelar som uppnås om det nu
framlagda förslaget blir föremål för lagstiftning. Till dessa fördelar hör icke
minst företagens möjlighel lill ökad konsolidering i form av etl större eget
bundet kapital med därav följande bättre finansiell uthållighet.

Vi tillstyrker därför det nu framlagda förslaget och
instämmer i framställningens redovisade uppfattning alt emittering lill
underkurs endast

s. 438 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 438

skall få göras av existerande marknadsbolag och att
skillnaden mellan nominella värdet och inbetalt belopp (underkursen) skall
redovisas som avgående post i direkt anslutning till akliekapitalet.

Sveriges köpmannaförbund förklarar sig inte ha någol att
erinra mot att de framlagda förslagen får ligga till grund för beslut i
ärendet.

Sveriges redovisningskonsulters förbund: Först kan
konstateras, att vi i dag upplever en i efterkrigstiden helt ny situation, där
ett stort antal börsbolag noteras lill kurser under pari, Della mäste givetvis
menligt inverka pä företagens möjlighel att anskaffa nylt riskvilligt kapital.
Dä bolagens förmåga att genom tillräckliga vinster själva finansiera sin verksamhet
begränsals, har följden blivit dålig finansiell uthållighet. Vad detta betyder
för sysselsättningen torde åven för en bredare allmänhet i dag stå helt klart,
Alla tänkbara ansträngningar bör därför göras för att underlätta för företagen
att återvinna aktiemarknadens förtroende.

Enligt vår uppfattning är detta emellertid mer en fråga om
poliliska beslut än lagtekniska ändringar för att tillåta nyemission till
underkurs. Den diskriminerande behandlingen av aktier i jämförelse med
premieobligationer, lotterier av alla de slag etc. måste undanröjas;
dubbelbeskattningen av aktieutdelning måste upphöra; klarhet måste vinnas i
frågan om vad som avses med löntagarfonder etc. Det är i dessa frågor problemen
ligger. Det är också här som lösningarna måste presenteras.

Skulle beslut i ovan nämnda hänseende dröja, måste dock
andra lösningar under tiden stå till buds. Vårt förbund instämmer därför i
rubricerade organisationers åsikt om det angelägna i möjligheten till
nyemission av aktier lill underkurs med beaktande av de i den upprättade PM
skissade lösningarna.

Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag: Vi anser att det
icke ankommer på oss att bedöma hur stort behovet är av de föreslagna
åtgärderna och har i stället studerat förslagen från i första hand teknisk
synpunkt. Vi anser att de föreslagna åtgärderna kan genomföras inom ramen för
vår nuvarande aktiehanteringsleknik.

s. 439 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 439

Innehåll

Bilaga 1.

Kommitténs
sammanfattning av sitt betänkande (SOU 1978:67) ... 1

Bilaga 2.

Lagförslag
av kommittén (SOU 1978:67) ...................... 7

Förslag lill lag om handelsbolag och enkla bolag.............. ...... 7

Förslag till lag om årsredovisning, revision och
koncerner 18

Bilaga 3.

Sammanställning av remissyttranden över 1974 års
bolagskommittés

delbetänkande (SOU 1978:67) Nya bolagsregler m.m...... ... 28

1
Allmänt om
betänkandet ............................................. 28

2
Förslaget till
lag om handelsbolag och enkla bolag ... 30

2.1
Allmänt .................................................................. ... 30

2.2
Bolagsbegreppet
..................................................... 34

2.3
Begreppen
handelsbolag och enkelt bolag.............. 35

2.4
Kommanditbolag
.................................................... 43

2.5
Styrelse i
handelsbolag .......................................... 55

2.6
Särbestämmelser
i övrigt för större handelsbolag . 61

2.7
Bestämmelser
för handelsbolag i allmänhet .......... 63

2.7.1
Formkrav ....................................................... 63

2.7.2
Bolagsmännens
inbördes rättigheter och skyldigheter .. 65

2.7.3
Bolagets och
bolagsmännens förhållande till tredje man 68

2.7.4
Bolagets
likvidation och upplösning .............. ... 70

3 Förslaget lill lag om årsredovisning, revision och
koncerner 73

3.1
Allmänt .................................................................. 73

3.2
Årsredovisning
..................................................... 77

3.3
Revision ................................................................... ... 89

3.4
Koncerner ............................................................. 99

3.4.1
Allmänt .......................................................... 99

3.4.2
Sidoordnade koncemer
.................................. . 104

BUaga 4.

Kommitténs sammanfattning av sitt betänkande (SOU
1979:46) ... 109

Bilaga 5.

Lagförslag av kommittén (SOU 1979:46) ...................... 113

1
Förslag till
lag om ändring i aktiebolagslagen (1975; 1385) 113

2
Förslag till
lag om ändring i lagen (1974; 12) om anställningsskydd 114

3
Förslag till
lag om ändring i lagen (1974; 981) om arbetstagares rätt

till ledighet för utbildning ................................................. . 114

4 Förslag till lag om ändring i semesteriagen
(1977:480) 115

Bilaga 6.

Sammanställning av remissyttranden över 1974 års bolagskommittés

slutbetänkande (SOU 1979:46) Koncernbegreppet m. m. . 116

1
Allmänt om
betänkandet ............................................. 116

2
Koncernbegreppet......................................................... 118

2.1
50/50-bolaget i
aktiebolagsråUen ........................ 118

2.2
50/50-bolaget i
arbetsrätten ................................. 119

2.3
50/50-bolaget i
skatteräiten.................................... 127

2.4
Övrigt ................................................................... 129

3 Intresseförelag .......................................................... 130

s. 440 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 440

Bilaga 7.

Revisors verksamhet. BRÅ PM 1978:2 ........................... .. 134

Förord ............................................................................ . 134

Innehåll .......................................................................... 135

Sammanfattning ................................................................ 136

Förfaltningsförslag ........................................................... 138

1
Inledning ..................................................................... 143

2
Allmänl om
revisorsområdet ........................................... . 143

2.1 Revisors verksamhet ............................................. 143

2.1.1
Revision .......................................................... 143

2.1.2
Övrig
verksamhet ........................................... 144

2.2 Revisorskåren ........................................................... . 146

2.2.1
Olika kaiegorier
av revisorer.............................. 146

2.2.2
Olika
organisationer ....................................... . 147

2.3
Kommerskollegiums
tillsynsverksamhet ................. . 148

2.4
Något om
normerna på revisorsområdet ............... 149

3 Överväganden .............................................................. 150

3.1
Allmänt .................................................................... 150

3.2
Revisors
kompetens ............................................... 151

3.3
Registrering av
revisor ............................................ 154

3.4
Beteckning på
revisors verksamhet ........................ 155

3.5
Revisors
tystnadsplikt och upplysningsskyldighel ..... . 157

3.6
Kommerskollegiums
tillsynsverksamhet ................. . 161

3.7
Etiska regler
........................................................... . 162

Reservationer .................................................................... 165

Bilaga 7; 1. Fall från kommerskollegiums
tillsynsverksamhet enligt

revisorsförordningen ......................................................... 167

Bilaga 7; 2, FAR;s regler för god revisorssed .................. 180

Bilaga 7: 3, SRS:s etiska och kollegiala regler.................... 186

Bilaga 7; 4, SRF:s regler om god sed .............................. . 189

Bilaga 8.

Sammanställning av remissyttranden över BRÅ:s promemoria
(BRÅ

PM 1978:2) Revisors verksamhet ...................................... 192

1
Allmänna
synpunkter .................................................... . 192

2
Revisors
kompetens ..................................................... . 204

3
Regisirering av
revisor ................................................. . 217

4
Beteckning på
revisors verksamhet ............................ 222

5
Revisors
tystnadsplikt och upplysningsskyldighet ........ . 232

6
Kommerskollegiums
tillsynsverksamhet .......................... 250

7
Etiska
regler ................................................................ 256

Bilaga 9.

Aktiebolagslagen förstärkt skydd för det bundna
kapitalet, m.m.

BRÅ PM 1979:5 .................................................................. 267

Förord ............................................................................ 267

Innehåll .......................................................................... 268

Sammanfatining ................................................................ 269

Förfaltningsförslag .......................................................... 271

1
Inledning ..................................................................... 278

2
Huvuddragen i
gällande rält ......................................... 278

3
Patentverkets
bolagsbyrå .............................................. 282

4
Vissa
statistiska uppgifter ............................................ 282

s. 441 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:143 441

5 Missbmk av aktiebolagsformen ................................... . 284

6
Utredningar ................................... .......................... 286

6.1
Översynen av
konkursförfarandet ......................... . 286

6.2
Statskontoret
......................................................... 287

6.2.1
Samordning av
data om företag och organisationer .... 287

6.2.2
Patentverkets
bolagsbyrå (Bo 10) ................... . 288

7
Allmänna
överväganden ................................................ 288

8
Likvidation .................................................................. 290

8.1
Nuvarande
ordning ................................................ 290

8.2
Överväganden.......................................................... 292

9 Kvalificerad
revisor m. m................................................. 295

9.1
Nuvarande
ordning ................................................ 295

9.2
BRÅ PM (1978;
2) Revisors verksamhet ................. 297

9.3
Överväganden.......................................................... 297

9.3.1
Kvalificerad
revisor ......................................... 297

9.3.2
Revisors
skyldighet vid kapitalbrist ............... 298

10..................................................................................... Byte
av firma och säte 300

10.1
Nuvarande
ordning .............................................. 300

10.2
Överväganden........................................................ 301

11..................................................................................... Byte
av styrelse 302

ILl Inledning ................................................................ 302

11,2 Överväganden....................................................... 303

12..................................................................................... Låneförbudet
304

12.1
Nuvarande
ordning .............................................. 304

12.2
Överväganden........................................................ 304

13..................................................................................... Vilande
bolag och skrivbordsbolag 306

13.1
Nuvarande
förhållanden ...................................... 306

13.2
Överväganden........................................................ 308

14 Aktiebolagsregistret .................................................. 309

Bilaga 9; 1, Reservation inom arbetsgmppen av ledamoten Bångslad 311

Bilaga 9: 2, Reservation inom styrgmppen av ledamoten Winberg
, 318

Bilaga 10.

Sammanställning av remissyttranden över BRA:s promemoria
(BRÅ

PM 1979:5) Aktiebolagslagen -förstärkt skydd för det bundna kapi

talet, m.m.......................................................................... 319

1
Allmänna
synpunkter ................................................... 319

2
Likvidation .................................................................. 330

3
Kvalificerad
revisor m, m................................................. 344

4
Byle av fu-ma
och säte ................................................ 353

5
Byte av
styrelse ......................................................... . 364

6
Låneförbudet ................................................................ 370

7
Vilande bolag
och skrivbordsbolag .............................. . 381

8
Aktiebolagsregistret
.................................................... . 389

Bilaga 11.

Skrivelse 1978-12-04 från Sveriges Industriförbund m.fi.
om nyemis

sion av aktier tdl underkurs m.m....................................... 395

Bilaga 11:1. PM angående nyemission av aktier till
underkurs m.m, 397

Bilaga 12.

Sammanställning av remissyttranden över skrivelse
1978-12-04 från

Sveriges Industriförbund m.fi. om nyemission av aktier
till underkurs

m.m................................................................................... 415

Innehåll ......................................................................... 439

Norstedts
Trycken, Stockholm 1980

Doktrin (7)

  1. Zack Norén, Avtalsbundenhet och oskälighet, SvJT 2025 s. 253, på s. 268 · Fritt tillgänglig
  2. Jessica Östberg, Om rättsmissbruk i aktiebolagsrätten, SvJT 2024 s. 83, på s. 96 · Fritt tillgänglig
  3. Jessica Östberg, Svensk rättspraxis i associationsrätt 2001–2010, SvJT 2019 s. 1125, på s. 1149 · Fritt tillgänglig
  4. Jessica Östberg, Om aktieägares lojalitetsplikt, SvJT 2018 s. 265, på s. 268 · Fritt tillgänglig
  5. Erik Sjöman, Avtalade aktieöverlåtelserestriktioners verkan gentemot ondtroende aktieförvärvare, SvJT 2015 s. 826, på s. 832 · Fritt tillgänglig
  6. Jenny Söderlund, Konkursgäldenärens talerätt i tillgångsfrågor — en uppsats om kommissionstalerätt och abandonering, SvJT 2012 s. 85, på s. 93 · Fritt tillgänglig
  7. Lars Pehrson, Bolagsmans ansvar för handelsbolags förpliktelser, JT 1989/90 nr 4 s. 533, på s. 535

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

224 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (125)

125 kopplingar i 74 dokument.

  1. SOU 2023:34 Bolag och brott - några åtgärder mot oseriösa företag s. 136 · s. 151 i texten · dokumentnivå
  2. SOU 2018:20 Gräsrotsfinansiering s. 245 om s. 138 i texten
  3. SOU 2016:34 Revisorns skadeståndsansvar s. 149 i texten · dokumentnivå
  4. SOU 2015:8 En översyn av årsredovisningslagarna s. 573 · s. 612 · s. 653 · s. 696 i texten · dokumentnivå
  5. SOU 2013:4 Tillstånd och medling s. 305 · s. 309 · s. 315 i texten · dokumentnivå

Visa alla 74

Rättsfall (23)

23 kopplingar.

  1. RH 2005:69 ur registret
  2. RH 2004:20 ur registret · dokumentnivå
  3. RH 1994:135 ur registret · dokumentnivå
  4. RH 1994:17 ur registret · dokumentnivå
  5. Högsta domstolen, mål T 2839-24 i texten · dokumentnivå

Visa alla 23

Doktrin (76)

76 kopplingar i 34 dokument.

  1. JT 2005/06 s. 751 s. 761 om s. 125 · s. 761 om s. 126 · s. 762 om s. 125 · s. 762 om s. 126 · och 1 till i texten
  2. Olsson, Näringsdrivande stiftelser, 1996 s. 204 · s. 212 · s. 405 · s. 499 · och 1 till i texten · dokumentnivå
  3. Leijonhufvud, Brotten mot borgenärer, 1986 s. 169 · s. 322 · s. 325 · s. 333 · och 1 till i texten · dokumentnivå
  4. Lundin, Kommunal revision, 1999 s. 298 · s. 300 · s. 302 · s. 515 i texten · dokumentnivå
  5. Lindskog, Aktiebolagslagen, 1995 s. 104 · s. 210 · s. 211 · s. 234 i texten · dokumentnivå

Visa alla 34