Sök i Ratio Lex

om ändring i förordningen (1923:116) angående skatt för hundar

13 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 9 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1979/80:151, om ändring i förordningen (1923:116) angående skatt för hundar

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:151

Regeringens proposition

1979/80:151

om ändring i
förordningen (1923:116) angående skatt för hundar

beslutad
den 28 februari 1980.

Regeringen
föreslår riksdagen att antaga det förslag som har upptagits i bifogande utdrag
av regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

INGEMAR
MUNDEBO

Propositionens
huvudsakliga innehåll

1
propositionen föreslås att den nuvarande begränsningen i kommunernas rätt att
bestämma hundskattens storlek slopas. Vidare föreslås att en kommun får rätt
att bestämma skattens storiek till olika belopp i olika delar av kommunen och
att ytterligare skatt inte skall utgå när en hund flyttas inom en kommun eller
mellan kommuner. De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari
1981.

I
Riksdagen 1979180. 1 saml. Nr 151

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:151 2

Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1923:116) angående skatt
för hundar

Härigenom föreskrivs i fräga om förordningen (1923: 116)
angående skatt för hundar

dels att 12 § skall upphöra att gälla,

dels att
rubriken till förordningen, 2 § 2 och 3 mom. samt 4 och 9 §8 skall ha nedan
angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag om hundskatt

Nuvarande lydelse

2 §

2 mom. Har skatt för hund er

lagts till en kommun, skall skatt för

samma hund för det året e/erläggas

//// annan kommun, med mindre

den årliga skattesatsen för hunden i

den senare kommunen är högre än

det belopp, som för året redan er

lagts i skatt för hunden.

3 mom. Skatteplikt inom viss

kommun förfaller, om hunden dör

innan den tid gått till ända, då an

mälningsplikt Jämlikt 5 § senast

kunnat fullgöras, eller skatteplikt

inom den tid inträder till annan

kommun.

Skatl skall ej erläggas, därest förhållande, .som eljest
skolat föranleda skatteplikt, inträder efter september månads utgång.

4 § '

Skatten skall av kommunen beslämmas till etl för varje
hund lika belopp, lägst lio högst etthundra kronor Jör kalenderår.

I fall, som avses i 2§ 2 mom., skaU eljest belöpande skatt
minskas rned vad den skattskyldige styrker hava för året erlagts i skatt för
hunden lill annan kommun.

Föreslagen lydelse

2 mom. Har skatt för en hund erlagts enligt denna lag till
en kommun skall ytterligare skatt för samma hund för det året inte erläggas.

3 mom. Skatteplikten för viss hund förfaller, om hunden
dör innan anmälan enligt 5 § senast skall göras.

Inträder skalteplikl för viss hund efter utgången av
september månad, skall skatl för det året inle erläggas.

Varje kommun skall bestämma hundskattens storlek i
kommunen. Kommunen får därvid bestämma skallen till olika belopp i olika delar
av kommunen. Det skattebelopp som bestäms skall gälla för alla hundar i
kommunen eller kommundelen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

'Senaste lydelse 1969:718.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:151

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

s. 2 Kontrollera mot PDF

Till böter, högst femhundra kronor, dömes den som

1.
underlåter att
fullgöra anmälningsskyldighet enligt 5 S,

2.
genom oriktig
uppgift söker undandraga sig skattskyldighet, om ej gärningen är belagd med
straff i brottsbalken, eller

3.
bryter mot 8§.

Har skatteplikt för hund Inom viss kommun under löpande år
inträtt ifall, som avses i 2§ 2 mom., dömes dock till ansvar enligt första
stycket I endast om den skattskyldige av kommunen erhållit anmaning att
fullgöra anmälningsskyldighet enligt 5 §.

Dömes någon enligt första stycket I eller 2, skall han
därjämte erlägga dubbel hundskatt.

Till
böter, högst femhundra kronor, döms den som

1. underiåler
all fullgöra anmäl

ningsskyldighet enligt 5 8,

2.
genom oriktig
uppgift söker undandra sig skattskyldighet, om inte gärningen är belagd med
straff i brottsbalken, eller

3.
bryter mot 8§.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den I januari 1981. Äldre
bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förhållande som hänför sig till
tiden före ikraftträdandet.

Senaste lydelse 1969:718.

11-Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 151

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:151

Utdrag

BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1980-02-28

Närvarande:
statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ullsten, Bohman, Mundebo, Mogård,
Dahlgren, Åsling, Söder, Krönmark, Burenstam Linder, Johansson, Wirtén, Holm,
Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell, Petri

Föredragande:
statsrådet Mundebo

Proposition
om ändring i förordningen (1923:116) angående skatt för hundar

I
enlighet med vad riksdagen har begärt (SkU 1975:9, rskr 1975:55) avser jag att
i det följande ta upp hundskatten till behandling.

1
Gällande regler

Beskattningen
av hundar regleras i förorthringen (1923: 116) angående skatt för hundar
(ändrad senast 1969: 718). Författningen har i sina huvuddrag samma innehåll
som när den trädde i kraft år 1924. De ändringar som har vidtagits därefter har
huvudsakligen berört endast den skattefria kretsen av hundar och skattens
maximigräns.

Skatt
skall årligen erläggas till kommun för varje hund som omfattas av skatteplikten.
Kommunen skall bestämma skattens storlek till ett belopp som är lika för varje
hund, lägst 10 och högst 100 kr. för kalenderår. En differentiering av skatten
för olika områden inom kommunen är således inte möjlig. Kommunen bestämmer hur
de influtna skattemedlen skall användas.

Vissa
hundar är undantagna från skatteplikt. Detta gäller bl. a. ledarhundar för
synskadade och hundar som inte har uppnått en älder av tre månader.

Skattskyldig
för viss hund är den som stadigvarande innehar hunden vid den tidpunkt när
skatteplikt inträder. Den skattskyldige skall varje år under januari månad till
kommunen arjmäla hund för vilken skatteplikt förelegat vid årets ingång. Inom
varje kommun skall ett särskilt hundskatteregister föras.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:151 5

Hundskatt
skall erläggas till den kommun där hunden stadigvarande innehas. Om hunden
flyttas till annan kommun, skall skatt erläggas även till den nya kommunen om
skatten där är högre. 1 ett sådant fall skall skatten i den nya kommunen
minskas med vad den skattskyldige redan har erlagt i skatt. Skatteplikt för
viss hund upphör, om hunden dör före januari månads utgång. Har skatten då
redan betalats återbetalas den på begäran av hundinnehavaren. Inträder skattephkt
under visst år efter september månads utgång, behöver skatt inte erläggas för
det året.

2
Tidigare behandling av hundskatten, m. m.

Är
1969 föreslog Kungl. Maj:t (prop. 1969: 135) att begränsningen i kommunernas
rätt att bestämma hundskattens storlek skulle slopas. I propositionen framhölls
att kommunerna tillagts stort inflytande över hundskatten, bl.a. rätten att
fritt bestämma över influtna hundskattemedel, och att det därför också var
rimligt att kommunerna medgavs rätt att själva få besluta om skattens höjd.
Bevillningsutskottet (BeU 1969:65) tog upp hundskatten och dess utformning till
principiell prövning och fann att en förutsättningslös översyn av hela hundskattefrågen
borde ske. I avvaktan på denna översyn förordade utskottet att maximigränsen
för skatten skulle höjas från 75 till 100 kr. Riksdagen beslöt i enlighet med
utskottets förslag (rskr 1969:397).

Kungl.
Maj:t tillsatte därefter en särskild utredning, hundskatteutredningen, som
lämnade betänkandet Hundavgift (SOU 1972: 89). Utredningen såg hundskatten i
första hand som ett sätt att finansiera kommunernas kostnader för registrering
av hundar, renhållning m. m. och föreslog att en enhetlig hundavgift pä 75 kr.
per hund och år skulle tas ut i varje kommun. Utredningen föreslog att den
tekniska utformningen av hundskatten i huvudsak skulle bibehållas.

Vid
remissbehandlingen fick utredningens förslag ett blandat mottagande och Kungl.
Maj:t beslöt i november 1973 att lämna förslaget utan åtgärd.

I
motioner till 1975 ärs riksdag framfördes yrkanden om rätt för kommunerna att
differentiera hundskatten såväl regionalt som med hänsyn till olika hundägarkategorier.
Därjämte begärdes i andra motioner lättnader i beskattningen av kennelhundar. I
skatteutskottets betänkande över motionsyrkandena (SkU 1975: 9) uttalades bl.
a.:

Hundskatten
är en i många avseenden unik skatteform vars bibehållande det finns anledning
att ifrågasätta. Hundskatteutredningen har understrukit skattens rent
marginella betydelse för kommunernas ekonomi, men motionärerna har framhållit
att den framstår som betungande och delvis orättvis för vissa hundägare. I
detta sammanhang har särskilt åberopats de skatteskärpningar som uppstått på
grund av att kommuner med låg tätortsgrad och låg hundskatt genom kommunindelningsreformen
slagits samman

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:151 6

med större kommuner med hög tätortsgrad som haft
väsentligt högre hundskatt, vilken ofta blivil gällande för hela storkommunen
enligt bestämmelsen om enhetlig hundskattesats.

Mot denna bakgrund finner utskottet skäl förorda att de gällande
reglerna om hundskatt omprövas. Utskottet, som finner en fortsatt registrering
av hundbeståndet erforderlig, anser att registreringsbestämmelsema därför bör
bibehållas och att kommunerna följaktligen måste få ersättning för kostnaderna
härför liksom för de övriga kostnader som hundarna förorsakar kommunerna.

Beträffande formerna för sådana kommunala hundavgifter kan
olika lösningar övervägas. Den enklaste lösningen skulle vara att föra in rambestämmelser
om hundregistrering i lagen (1954:459) om tillsyn över hundar. Lagen skulle då
kompletteras med en av regeringen utfärdad förordning om registreringens
omfattning och finansiering. Utskottet förutsätter att varje kommun därvid inom
fastställda gränser skall få bestämma hundavgiftens storlek och om skäl
föreligger även differentiera avgiften med hänsyn till l.ex. tätorlsgrad. En
annan möjlighet är att omarbeta den nuvarande hundskatteförordningen till en
avgiftslag enligt vilken kommunema på motsvarande sätt inom fastställda ramar
får fastställa avgiftens storlek.

Utskottet hemställde att riksdagen hos regeringen begärde
förslag om införande av hundavgift i överensstämmelse med vad utskottet anfört
samt att motionerna med yrkande om skattelättnader för kennelhundar skulle
avslås.

Riksdagen biföll vad utskottet hemställt (rskr 1975: 55).

Stockholms kommun har i en skrivelse år 1975 hemställt att
skatten dilTerentieras på så sätt att stora hundraser beskattas hårdare än
mindre raser. I en skrivelse år 1978 har kommunen föreslagit vissa åtgärder för
att förenkla den administrativa hanteringen av hundskatten. Kommunen föreslår
bl. a. att ny skatt inte skall erläggas för hund som har förvärvats som
ersättning för avliden hund. Vidare föreslås i skrivelsen att hel återbetalning
av skatten skall ske om en hund avlider före februari månads utgång, att
tilläggsskatt inte skall behöva eriäggas för en hund vid flyttning från en
kommun till en annan och att skatteplikt inte skall inträda förrän en hund har
uppnått sex månaders älder.

Aktionsgruppen för hundar i samhället och Svenska
pudelklubben har hemställt att Stockholms kommuns skrivelse från år 1975 lämnas
utan åtgärd.

Svenska kennelklubben och Svenska brukshundsklubben
förordar i en skrivelse i oktober 1975 att en ny utredning tillsätts, om en revidering
av hundskatteförordningen skall göras.

Hundfrämjandet har i en skrivelse i maj 1977 med bifogande
av namnlistor protesterat mot en förmodad höjning av hundskattens
maximibelopp.

1975 års polisutredning har i sitt betänkande (SOU 1979:6)
Polisen pekat på att ärenden om hundskatt medför en inte oväsentlig
arbetsbelastning för polisväsendet. Utredningen har bl.a. noterat att vissa
kommuner varje år till polisen skickar en förteckning över de personer som inte
under året har

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:151 7

betalt hundskatt men som erlagt sådan skatl under årel
dessförinnan och atl polisen efter ulredning ofta kan konstalera atl någon
förseelse inte föreligger. Utredningen har därför föreslagit att den årliga
anmälningsskyldigheten för hundinnehav avskaffas.

Djurshälsoutredningen (Jo 1979:03) har i en promemoria som
överlämnats till jordbruksdepartementet den 12 december 1979 behandlat frågan
om djursjukhusens finansiering. Utredningen konstaterar att djursjukhusen i
många fall har en svår ekonomisk situation och att djursjukhusen kan behöva
finansiellt stöd framför allt för atl kunna genomföra nödvändiga investeringar
men även för att kunna uppehålla en tillfredsställande jour och beredskap. Djurhälsoutredningen
framhåller vidare att det i första hand är hundarna som erhåller vård vid
djursjukhusen. Hundarna är också de enda djur som är kommunalt regisirerade och
beskattade. Det är därför naluriigt att vissa kommuner lämnat slöd till
djursjukhusen. Enligt djurhäl-soutredningens uppfattning bör nuvarande
etablerade registrerings- och beskattningssystem för hundar utnyttjas för att
möjliggöra ett kollektivt finansiellt stöd till djursjukhusen från hundägarna.

Svenska djursjukhusföreningen har i en skrivelse i
februari 1980 bl.a. föreslagit att i författning skall fastslås atl bidragsgivning
till ell regionalt djursjukhus är en förutsättning för att en kommun skall få
höja hundskatten.

3 Föredragandens överväganden

Frågan om hundskattens storlek och utformning har under
senare år diskuterats i skilda sammanhang. Hundskatten, som utgår med minst 10
kr. och högst 100 kr. per hund och är, har inte någon slörre ekonomisk
betydelse vare sig för kommunerna eller de enskilda hundinnehavarna. Underår
1977 inflöt i hundskatt ca 36 milj. kr. För år I980utgår skatl enligt följande.

Skattebelopp, kr. 100
90 85 80 75 70 65 60 50 45 40 30 25

Antal kommuner 103 2 4 6 78 11 I 27 37 16
2 1

Hundskatten är i allt väsentligt en kommunal angelägenhet.
Inte minst framgår detta av bestämmelsen att influtna hundskattemedel får
användas på det sätt kommunen själv bestämmer. Den kommunala handlingsfriheten
begränsas dock i några hänseenden av regler, som under senare tid har varit
föremål för diskussion. Det har bl. a. ifrågasatts om skatteuttaget bör vara
begränsat till visst intervall och om skatten inom en kommun bör vara densamma
för alla hundar.

För egen del vill jag framhålla följande. Hundskatten bör,
liksom f. n., anförtros kommunerna. Skatten är, såsom skatteutskottet påpekade
år 1975, en i många avseenden unik beskattningsform. Inte minst gäller della
enligt min mening regeln om intervall för skattens storiek. Bestämmelsen

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:151 8

begränsar
kommunernas självbestämmanderätt i en kommunal angelägenhet. Detta talar för
att kommunerna, liksom när det gäller kommunalskatten, själva får bestämma
hundskattens storiek. För en sådan lösning talar också den omständigheten att
det saknas tillförlitliga beräkningar av kommunernas verkliga kostnader för
hundhållningen, vilket gör det svårt att sätta ett väl avvägt tak för skatten.
Jag föreslår därför att nuvarande bestämmelse om minimi- och maximigräns för
skattens storlek slopas. Med hänsyn bl.a. till att 176 av totalt 279 kommuner f.n.
tar ut lägre hundskatt än maximibeloppet finns det enligt min mening ingen
anledning att räkna med att slopandet av maximigränsen kommer att leda till en
mer allmän höjning av hundskatten.

Influtna
hundskattemedel bör fritt få disponeras av kommunerna. Medlen kan därvid
användas för att täcka kommunernas kostnader för registreringen av hundarna,
renhållningen och liknande. Det ankommer givetvis också på kommunen att avgöra
om och i vilken utsträckning kommunen skall ge finansiellt stöd åt
hundorganisationer, djursjukhus m. m. Den föreslagna åtgärden ger dock kommunema
ökade möjligheter att stödja verksamheter av sådana slag.

Om
en kommun beslutar att höja hundskatten, t. ex. för att täcka ökade kostnader
för hundhållningen, bör även höjningen få användas på det sätt kommunen
bestämmer. Jag är därför efter samråd med chefen för jordbruksdepartementet
inte beredd att medverka till sådana villkor för en ev. hundskattehöjning som
Svenska djursjukhusföreningen har föreslagit.

1
flera sammanhang, bl. a. av skatteutskottet är 1975, har förts fram krav pä att
en kommun skall kunna ta ut hundskatt med högre belopp för hundar som vistas i
tätort än för andra hundar. Det framstår som uppenbart att kostnaderna och de
med hundhållningen förenade nackdelarna är störst i tätorter. Kommunindelningsreformen
har bl. a. lett till att kommuner med låg tätortsgrad och låg hundskatt har
slagits samman med kommuner med hög tätortsgrad och hög hundskatt. I sådana
fall har hundskatten i den nya kommunen ofta bestämts till den högsta skatt som
har gällt i kommundelarna. Detta har av många uppfattats som opåkallat och
orättvist. Jag har förståelse för dessa synpunkter och föreslår att möjlighet
öppnas för kommunerna att differentiera hundskatten. De med differentieringen
förenade praktiska svårigheterna lorde lokall kunna bemästras, exempelvis genom
en anknytning till hundinnehavarens församlingstillhörighet. Vidare bör, av prakliska
skäl, nägon ändring av betald hundskatt för visst år inte göras om
hundinnehavaren flyttar inom kommunen. Jag anser ocksä att praktiska fördelar
kan vinnas, om man slopar skyldigheten att i vissa fall betala ytteriigare
hundskatt när en hund flyttas från en kommun till en annan. 2 § 2 mom. föreslås
ändrad i enlighet med vad jag nu har anfört. Som en konsekvens härav bör
samtidigt 4 8 andra stycket och 9 § andra stycket upphävas. Bestämmelsen i 9§
tredje stycket om att dubbel hundskatt skall utgå när någon döms till böter för
viss förseelse torde i stort sett sakna

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:151 9

praktisk betydelse. Jag föreslår därför att också del
stycket upphävs.

Den nuvarande beskattningen av hundinnehav har i stora
drag varit oförändrad sedan mer än 50 år. I allt väsentligt är skatten tekniskl
setl väl utformad. Utöver vad jag redan har anfört ärjag därför inte beredd att
nu biträda de övriga ändringsförslag som har framförts. Detta gäller även det
av 1975 års polisutredning framförda önskemålel om en minskning av
polisväsendets arbetsbelastning på hundskatteområdet. Sisinämnda önskemål torde
i allt väsentligt kunna lillgodoses om man från kommunernas sida lämnar över
ärenden till polisen endast om det finns grundad misstanke om att en förseelse
mot hundskattebestämmelserna föreligger.

Med hänsyn till hundskattefrågans beskaffenhet ärdet
enligt min mening inte motiverat att inhämta lagrådets yttrande över
lagförslaget.

4 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen föreslår riksdagen att antaga inom budgetdepartementet upprättat
förslag till

lag om ändring i förordningen (1923: 116) angående skatt
för hundar.

5 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som
föredraganden har lagt fram.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1930

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

11 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (9)

9 kopplingar i 8 dokument.

  1. SOU 2026:20 Belägg för broms? s. 154 om s. 7 i texten
  2. Bet. 1986/87:SkU22 Om hundskatten i texten
  3. Bet. 1982/83:SkU48 om användningen av hundskattemedlen s. 1 i texten
  4. Bet. 1980/81:KU25 med anledning av granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning s. 103 i texten
  5. Skr. 1980/81:102 1980/81:102 s. 32 i texten

Visa alla 8

Rättsfall (1)

1 koppling.

  1. RÅ 1994 ref. 12 ur registret

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. Conradson, Kommuners lag- och domstolstrots, 1995 s. 251 om s. 7 i texten