om fortsatt valutareglering. m.m.
42 sidor, varav 35 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 35 av 42 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1979/80:160, om fortsatt valutareglering. m.m.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1979/80:160 Regeringens prupcKsition
1979/80:160
om fortsatt valiitarcjjleriiijj, m. m.;
hcshitad den 2(1 iii;irs VIHO.
Regeringen f'örel;iggcr riksdagen vad som har upptagits i bitogadc
iitcliag av regeringsprotokoll för cicii åtgärd och det ändamål som framgår av
föredragandens hemställan.
På regeringens vägnar
THORBJÖRN FALLDIN
GÖSTA BOHMAN
Propositionens huvudsakliga innehåll
I proposilionen föreslås att valularegleringen förlängs
all gälla yllerligare citår.dvs. för liden den I juli l9,S()-den 30 juni 1981.
För rikstlagens yitramle läggs samiidigi fram elt förslag till förordning om
fortsatt gillighel och ändring av valutaförordningen. Ändringen innebär att
utländska företags filialer och kontor i Sverige behandlas som valuiainlänningar
oavsett i \ilkcn form
filialerna och kontoren tlri\s.
1 Riksdiigen 1979,SO. / i,,,,,/. \v Ihll
Prop. 1979/80:160 2
1 Förslag till
Lag om tillämpning av valutalagen (1939:350)
Härigenom föreskrivs att 2 S försia stycket I, 2 och 4-9 saml
5 S 1 och 3 valulalagen (1939:350) skall äga lillämpning under tiden den I juli
1980-dcn 30 juni 1981.
2 Förslag till
Förordning
om dels iortsatt giltighet av valutaförordningen (1959:264), dels
ändring i samma förordning
Härigenom föreskrivs i fräga om valutaförordniiigen (1959:264).
som enligi förordning (1979:367) galler till utgången av juni 1980.
dels atl förordningen skall äga fortsatt giltighet till
utgången av juni 198..
dels alt I S skall häTiedan aniiivna Ivdelsc.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1§'
1 denna förordning förstås med
betalningsmedel: sedlar och skiljemynt samt växlar,
checkar och andra penninganvisningar;
utländska belalningsmedel: utländska sedlar och skiljemynt
saml andra betalningsmedel, som innefatta rätt till betalning i utländskt mynt;
utländska fordringar: fordringar, som innefatta rätt till
betalning i utländskt mynt och icke grunda sig på värdepapper, dock att lill
fordran, som här avses, ej skall räknas pä avtal grundad fordran, där
betalningen fortfarande .ir betingad av avtalets fullgörande ä fcraringsägarens
sida;
utländska banktillgodohavanden: utländska fordringar, som innestå
på räkning hos den som inom riket äger driva bankrörelse eller som utom riket
driver bank- eller bankirrörelse;
värdepapper: aktier, lottbrev och andra delaktighetsbevis
i bolag samt obligationer och andra förskrivningar, vilka utfärdals för
särskilda delar av skuldbelopp och uppenbarligen äro avsedda för den allmänna
rörelsen, så ock handlingar, varigenom någon tillförsäkras förfoganderätt över
värdepapper (ceriifikat);
utländska värdepapper: värdepapper, vilka äro utfärdade av
någon, som är iiosatl i utlandet;
vederlag i svenskt mynt: vederlag, som är bestämt alt utgå
i svenskt mynt eller som utgöres av fordringar eller värdepapper, vilka äro
utställda i svenskt mvnt.
I Senaste Ivdelse 1963:176.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Såsom bosalt här i riket anses enligt denna förordning den
som har fast bostad i Sverige, därest han är utlänning dock endasl om han innehaft
sådan boslad de tre senast förflutna kalenderåren. Juridisk person skall anses
vara bosatt i del land. där styrelsen har sitt säte, eller, om styrelse icke
finnes, där huvudkontoret är beläget. Filial för utländskt bolag eller för
utländsk ekonomisk förening, som med stöd av .särskilt tillstånd driver näring
här i riket, skall anses vara bosatt i Sverige.
Föreslagen
lydelse
Såsom bosatl här i riket anses enligt denna förordning den
som har fast boslad i Sverige, därest han är utlänning dock endast om han innehaft
sädan bostad de tre senasl förflutna kalenderåren. Juridisk person skall anses
vara bosatt i del land. där styrelsen har sitt säte, eller, om styrelse icke
finnes, diir huvudkontoret är beläget. Filial eller annat konlor för utländskt
bolag eller för ulländsk ekonomisk förening, som driver verksamhel här i riket,
skall anses vara bosall i Sverige.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1980.
opaginerad Kontrollera mot PDF
EKONOMIDEPARTEMENTET
Utdrag PROTOKQI.L
vid regeringssammantr ä de
I9SU-03-2U
opaginerad Kontrollera mot PDF
N ä rvarande: statsministern F ä lldin. ordf ö rande,
och statsr å den Ullslen. Bohman. Mundebo.
Wikstr ö m. Friggebo. Mog å rd. Dahlgren. Aslinc. S ö der. Burenstam Linder. Johansson, Wirt é n, Holm. Andersson. Boo. Winberg. Adelsohn. Danell. Petri
F ö redragande: statsr å det Bohman
Proposition om fortsatt valutareglering, m. m.
I Inledning
Enligt valutalagen (1939:350. andrad senast-1978:257) g.;jjler
alt fullniiik-lige i riksbanken skall g ö ra
framst ä llning till regeringen om valutarcgleriiig.
om del pr ö vas n ö dv ä ndigl f ö r atl n å
de cenirala m ä l som har fastst ä llts f ö r
den ekonomiska poliliken. Fullm ä klige skall
d ä rvid beg ä ra alt regeringen f ö resl å r riksdagen en lag som ger valulalagen
giltighet under en tid av h ö gsl ett ä r. Regeringen skull samtidigt f ö rel ä gga
riksdagen de valutareglerande f ö reskrifter
som regeringen avser att utf ä rda med st ö d av bemvndigandet. S å dana f ö reskrifter finns i valulaf ö rordningen (1959:264. ä ndrad senast 1977:1088).
Genom lagen (1979:366) om till ä mpning av valulalagen (1939:350) och f ö rordningen (1979:367) om fortsatt giltighet av
valutaf ö rordningen (1959:264) har
valutareglering f ö reskrivits f ö r liden den 1 juli 1979-den 30 juni 1980 (prop.
1978/79:173. FiU 36, rskr 377).
I skrivelse den K) januari 1980 har fullm ä ktige i riksbanken hemst ä llt att regeringen beg ä r riksdagens bemyndigande alt f ö rl ä nga valularegleringen till den 30 juni 1981. Fullm ä ktige f ö resl ä r en ä ndring i
valutaf ö rordningen s å att alla typer av filialer i Sverige som ä gs av ull ä ndska
f ö relag skall anses som valutainl ä nningar. oavsett i vilken form filialerna drivs.
Slutligen f ö resl ä r riksbanksfullm ä ktige s ä dana ä ndringar i
valutalagen och valutaf ö rordningen alt bearbetat guld med h ö gre guldhalt ä n
18 karat inte f ä r foras in i landet utitn lillst å nd av rikshiinken.
Kik'-l'';inksfiillni;ikiiL",' skri\cKe torclc fogas
till tletta pvnrokoll vmii hitii'.;(i
I.
Efter remiss har yllranden avgivits av bankinspektionen, kommerskolle-giiiiii.
geiieraliulKiyrcisen. statens prov niiiysanslalt. \aliitakommilt é n (E
Prop. 1979/80:160 5
1977:03). fullmäktige i riksgäldskonlorel. Svenska
bankföreningen. Posl-och Kredilbanken PK-banken. Svenska sparbanksföreningen.
Svenska rescbyräföreiiingen, Guklcenlralen ekonomisk förening. Guldsmedsbranschens
samorganisation. Guldfynd AB och AB Sporrong.
En sammanställning av remissyllrantlena torde fogas till
delta prolokoll som hilaga 2.
2
F ö redragandens ö verv ä ganden
2.1 Frågan om furtsatt valutareglering
Genom valutaregleringen är det niö|ligt att i penningpolitiskt
syfte p.".verka valutaströminania till och frän landet. Valulalagen är en
fullmakts-lag som ger regeringen befogenhet alt under vissa i lagen angivna
förutsättningar förordna om valiitareglering och att utfärda närmare föreskrifter
i valutaförordnincen. En redogörelse för innehållet i valulalagen och valulaförordningen
finns i prop. 1975:82 s. 14-21 och prop. 1977/78:169 s. 6 och 7. 1 det följande
begränsar jag min framslällning till vissa bestämmelser som har samband med
riksbanksfullmäktiges förslag.
Valutaförordningen innehåller förbud mot olika
valutadispositioner om inte riksbanken ger tillstånd till dem. Förbuden innebär
bl. a. att den som är bosatt i Sverige (valutainlänning) inte får betala till
den som är bosatl i utlandet (valulautlänning) eller ta emot betalning av
valutautlänning. Dessa förbud avser väsentligen kapitalbetalningar, dvs.
betalningar från Sverige i samband med investeringar i utlandet eller andra
kapitalöverföringar dil samt liknande betalningar till Sverige. Viltgående
undantag görs för löpande betalningar, varmed enligt 10 a S och anvisningarna
till 3 och 10 a SS valulaförordningen främst avses likvider vid export och
import av varor och tjänsler på normala betalningsvillkor.
Ar 1977 tillsattes valutakominiltén (E 1977:03) som fick i
uppdrag atl från allmänna uigångspunkter göra en fullständig översyn av
valutaregleringen och valutalagstiftningen.
Riksbanksfullmäktige har anfört att anledning alltjämt
föreligger alt ta gällande fullmakter i valutalagen i anspråk och att ge
valutaförordningen fortsatt giltighet. Fullmäktige har därför hemställt att
regeringen begär riksdagens bemyndigande atl tillämpa fortsatt valutareglering
under liden den 1 juli 1980-den 30 juni 1981 enligt samma lagrum i valutalagen
som nu äger tillämpning, nämligen 2 S första stycket, 1, 2 och 4-9 amt 5 S I
och 3 valutalagen. Vidare föreslås atl regeringen lägger fram förslag om att valulaförordningen
skall äga fortsatt giltighet under samma tid.
Framställningen om fortsall valutareglering har tillstyrkts
eller lämnats ulan erinran under remissbehandlingen. Valulakommitlén framhåller
all i rådande situation med obalans i samhällsekonomin saknas förutsättningar
för ett ekonomisk-politiskt beslut om att upphäva valularegleringen. Oberoende
av bedömningen av den nuvarande valutaregleringen torde det enligi komniillcn råda
enighet om atl det behövs en fullmaktslagstiftning som
1' Riksdagen 1979/80. 1 .saml. Nr 160
Prop.
1979/80:160 6
ger beredskap lör ingripanden mol destabiliseraiide
kapitalrörelser. Valu-takoniniittén lillstyrker därltir att regleringen forliings.
Bankföreningen oeh PK-hanken har inte n;igol alt invaiitla mot alt valularegleringen
förlängs i avvaktan pä valulakt)ininittéiis resullal men tillägger att del är
synnerligen angeläget atl ulretlMingsarbetet bedrivs skyiKlsanit.
.lag vill frainliälla alt Sverige efter det senaste iirels
slora oljeprishöjiiiiigar åler stär inför en myckel allvarlig ekononiisk
obalans gentemot omvärlden. Den politik som inleddes när den förra Irepartiregeringen
tilllriidtle var i vikliga hänseenden framgångsrik. Frän det läge av fimdamenlal
obalans som ekonomin befann sig i hösten 1976, styrdes ulvecklingen genom en rad
åtgärder in pä nva bancir. Genom devalveringarn;i är 1977, borttagandet av
arbetsgivaravgiften samt genom det tvååriga löneavtalet för 1978 och 1979.
lades gruntlen för en förbättring av bytesbalansen. Denna registreratle ett vissi
överskon åi l97
Det stora bytesbalansunderskotlet är ett utiryck för att
vår samlade produktionskapacitet är för liten i förhållande till iinportbehovet.
Den väg regeringen anvisar i finansplanen för att lösa bytesbalansproblemel
innebär alt förutsättningar skapas för att nå extern balans med bibehållande av
full sysselsällning. Dels måste tillväxt och sysselsättning i den utlandskonkurrerande
seklorn främjas. Dels är det nödvändigt för oss atl uppnå en långsammare
kostnadsökning än våra konkurrentländer. Samlidigt måste givetvis kraftfulla
ansträngningar göras för att spara energi. Men även med målmedvetna insalser i
dessa olika hänseenden kommer det att dröja flera är innan vår strukturella
obalans med omvärlden har övervunnits. En fortsatt långfristig utlandsupplåning
kommer därför att krävas för att täcka bytesbalansunderskotten. Det är viktigt
att denna upplåning och övriga kapitalrörelser mellan Sverige och utlandet kan
styras i sä jämna banor som möjligt och att detta sker på elt sätt som främjar
målet om extern balans. Valutaregleringen är det instrument som traditionellt
används för att åstadkomma den önskvärda kontrollen och styrningen av
kapitalrörelserna.
Med hänsyn till vad jag nu har anfört finner jag i likhet
med riksbanksfullmäktige och remissinstanserna det nödvändigt atl förläng;i
valutaregleringen så att den även i fortsättningen kan utnyttjas för att
komplettera den övriga valuta- och kredilpoliliken. Jag förordar därför att
regeringen begär riksdagens godkännande att förlänga valularegleringen
ytterligare ett år. dvs. för tiden den I juli 198G-den .30 juni 1981.
Enliul vad jag har inhämlal kommer valulakommitlén att
under hösten 1980 lämna etl första betänkande i form av expertrapptirier.
Kommitténs förslag i principiellt vikliga frägor fär avvakias innan några mer gentimgri-pande
ändrinuar övervägs i fräga om valut;iregleringens Innehall och uiformnin!:.
Prop.
1979/80:160 7
1..
2.2 Utländska företags filialer i Sverige
För att näringsverksamhet i Sverige skall fä drivas av
utländska företag fordras särskilt näringstillstånd. Tillständsgivningen sker enligt
lagen (1968:555) om rätt för utlänning och utländskt företag atl idk,'i näring
här i riket. Tillstånd fär beviljas om det ulländska företaget i sitt hemland
är registrerat som bolag eller ekonomisk förening och driver näringsverksamhet där.
Den i Sverige bedrivna verksamheten skall ske genom en filial. Med filial avses
enligt 16 S i lagen ett avdelningskontor med självsländig förvallning. Delta
innebär bl. a. att filialen skall ha egen bokföring som är skild från det ulländska
moderbolagets övriga bokftiring. Filialen skall :,tä under ledning av en
verkställande direktör som ansvarar för verksamheten har i rikel.
Huvudprincipen är alllsä atl filialen skall vara en i väsentliga avseenden sjiilvständig
enhet (jfr prop. 1968:98 s. 73 tich 114).
De filialer som har fätl näringstillstånd att driva
verksamhet i Sverige skall enligt 1 S andra stycket valutaförordningen anses
som valuiainlänningar. Detta innebär att betalningar oeh andra
penningtransaktioner mellan filialerna och svenska enskilda eller juridiska
personer inte berörs av valutaregleringen.
Riksbanksfullmäktige har anfört alt ulländska förelags
filialer i Sverige drivs i olika former varav vissa inte är alt anse som självsiändigl
näringsidkande. 1. ex. kontor för ulländska flyg- och transportföretag som
befordrar varor eller passagerare till och från Sverige. Sädana företag kan
utan särskilt näringstillstånd upprätta kontor här för upplysning, reklam och
biljettförsäljning. Dessa och andra konlor som får drivas här i landel utan
näringstillstånd är enligt valutaförordningen att anse som valutautlänningar.
Fullmäktige hemställer att regeringen ändrar 1 S andra stycket valulaförordningen
sä atl alla ulländska filialer i Sverige blir likställda i valutahänseende och
behandlade som valuiainlänningar.
Remissinslanserna.
bl. a. Svenska resebyräföreningen, har inte haft något att invända mot
fullmäktiges ftirslag i denna del. Kommerskollegium har fäst uppmärksamheten på
att man vid prövning av näringstillstånd kräver atl verksamheten skall ha viss
varaktighet och vara av viss omfattning. Riksbanksfullmäktiges förslag innebär
att såväl filialer vars verksamhet är av ringa omfattning, som filialer vilka
upprättas för ett enstaka kortvarigt uppdrag skulle betraktas som valuiainlänningar.
Det är tveksamt om dessa filialer är bokföringspliktiga. Kollegiet anser sig
dock inte kunna bedöma om dessa förhållanden medför några svårigheler
exempelvis för den tillsyn som riksbanken skall utöva.
För egen del vill jag framhålla att det kan finnas behov
hos utländska företag med internationellt betonad verksamhet att förlägga vissa
funktioner till Sverige utan atl behöva inrätta självständiga filialer med
särskild driftsledning, bokföring m. m. Det kan gälla t. ex. en agentur som har
sina uppgifler begränsade till att upprätthålla affärsförbindelser mellan
företagel i hemlandet och den svenska marknaden. En vanli" verksamhetsform
är alt
Prop.
1979/80:160 8
utländska företag har kt)ntor hiir i lantlet föi iipplvsiiing,
reklam eller biljettförsiiljning. t. ex. utländska flygbolags kontor i Sverige.
I tiessa t)cli liknantle fall iir det rimligt att verksamheten hiir i laiulel
kan bedrivas ulan hinder av valutaregleringeiis restriktioner. Della innebiir
ii antlra sidan atl valutaregieringens besliimmelser kommer all giilla ft)r siitlana
Iransaklioner inelhm filialkonloren i Sverige och utlandet vilka inte iirltipaiule
betalningar eller annars undantagna frän regleringen. Den föreslagna imdiingen piiverkar
inte filialkontorens bokföringsskyklighet och inte heller tViriitsiitl-ningarna
för riksbankens valulakontrtill. .lag ansluier mig såletles till fullmiiktiges förshig
i denna del med deii språkliga justeringen att i författningstexten anges såväl
filial som annat konlor. För all geiiomfiira förslaget kriivs endast en mindre imdrinu
av I S valulafortirdningen.
Förslaget till lag om tilliimpning av valulalagen iir
utformat efter torebiltl frän motsvarande lagar som har antagits untler litligare
iii". Detta lagförslag och det förslag till forordning som liiggs fram i
denna proptisilioii iir av enkel beskaffenhet och lagrådets hör;inde torde dårför
sakna hetytlelse. Jag har alltså inte funnit det erforderlist med hmrädseranskninL;
av förskmen.
2..3 Fråga nm begränsningar i handeln med guld
Regleringen av belaliiingsströmmarna till och Iran lantlet
giiller olika belalningsmedel i form av mynt. sedlar, \iixl ar . checkar
och antlra betalningsanvisningar. Dessutom kontrtilleras handeln med guld. stmi
enliet valulalagsiiftningen inte fritt fär föras in eller ut ur landet. Giiltl behantllas
niimligen som ett betalningsmedel i valiitahiinseende. Forbudet a\'ser
obearbetat guld. inbegripet platinerat guld. och aiulr;i ft)rm\ äror av gukl ttcli
plalineral guld iin bladguld saml guldmynt. Bearbetat gukl - guldsmedsarbeten
och andrii föremål gjorda av guld - faller utanför vakitiivegleringeii.
Kontrollen nv obearbetat gukl är avsedd nit hindra enskilda perstmer frän alt förviirva
sådant guld. Genom atl försiiljning nv ohenrhetnt guld sker vin Guklcentrnlen
ekonomisk förening. stim snmnrbelar med riksbnnken. kan guldet förbehnllns
tillverkningen nv guklsmedsnrbeten ticli deiilnK nrtir snml industriella imdamäl.
Rikshnnksfiillmiiktige nnför nit del iir en huvudprincip i
salutnregleriiigen alt vnlutninliiuning ej medges nit ta valiitnreserviillgiing;ir
i nnsprnk tor att göra plnceringnr i utliindskn viirdepnpper. I konsekvens med
detta har det ansetts att vnliitaiiiliinniiig inte heller btir fä görn plnceringnr
i gukl. Deiinn princip genomförs med stöd av det i valuUilagstiflningen slatliinde
llllsUmds-tvånget ftir införsel nv t>benrbelnl gukl. Med stöd av dessn besliimmelser
reglerns guldimporten oeh iiveii giildförsiiljiiiiigen inom Iniitlet. Fiillmiikiige
anför vidnre nit det obenrbet;ide guldet siiills i obetiriiiisntl omfatliiiiii:
till förfognnde for guldsmedsnrbeten. dentnlnrbeten oeh andrn tekniska niitln-mäl.
Diiremot v;igvas tilldelning av tihenvhelnl gukl. tim iingoii benvhetniiig nv
guldel inte avses ktimma till stiintl.
Riksbanken pek;ir pa att gukl nu har htirjnl nnvniidas kir
reii;i investe-
Prop.
1979/80:160 9
ringsiiiidnninl, s. k. tesnurering. Det iir den mycket storn
guldprishöjning som skett under sennre är som tikni intresset lör investeringar
i gukl. Delin har medförl att mnn trots den upprntlhällnn guldregleriiigen sökt
finnn utrymme för nit försälja guld för tesnurering. Vissn företng har därvid i
finguld tillvcrknt en enkel s. k. jelong. vnrs uppnrbetningskostnnd uppenbarligen
är skäligen obetydlig men vnrs utformning nndn obestridligen förvnndlnr guldet
frän '"obearbelnr' till "benrbetnt" i tullnomenklalurens mening.
Därmed omfultas guldjetongcn inle nv regleringen.
Utvecklingen har enligt riksbnnksfullmiiktige visat att
den nuvarnnde guklregleringen. som grundar sig pä kontrollen nv exporl och
import nv entlast obearbetat guld. inle är tillriickligt länglgnende för ntl nä
sitl syfle. alt förliindrn tesnurering nv guld. Riksbnnksfullmiiktige nnser i likhet
med vnlutastyrelsen alt en valutareglering, som i övrigt förbjuder valutnförbruk-ning
för olika tvper nv knpitnlplneeringnr, ocksä bör giilla placering i gukl. Alt
avskaffa guldregleringen i nuvnrnndc läge skulle le sig nnniiirkningsviirt. 1
enlighet med elt förslug av vnkitnslyrelsen föreslär riksbniiksfullinuklige alt
del reglerade området vidgas till utt omfatta samtliga guldsmedsnrbeten med en guldhalt
överstigande 750 tusendelar (18 karnt). Att anknyta till guidsmedsnrbetenns guldhalt
innebiir enligt fullmäktige en enkel urvalsmetod, särskilt som dessa arbeten
ändock i yrkesmässig hnndel måste proberas för den kontrollstämpling som enligt
lag skall ske. Metoden hur också den fördelen alt den största gruppen guldsmedsvuror.
vilka enligt uppgift tillverkas i 18 karat, biir fria från reglering. Fullmiiktige
framhåller dock ntl den föreslagna regleringen inte kommer att hindra atl
guldvaror även i fortsättningen kan säljas för tesaurering. om guldhnlten begriinsas
till 18 kurat. Fullmiiktige anser emellertid alt plnceringsiniressei kun vimlas
nvin med lägre guldhult och att införselförbudet därför bör begriinsas till
föremål med högre guldhalt än 18 karat.
De flesta remissinstansernu hur tillstyrkt
riksbanksfullmäktiges förslag i fråga om guldvaror eller lämnal del uiun erinrun.
Hit hör bl. a. bnnkiiispek-tionen, statens provningsanslnll och Guldsmedsbrnnschens
sumorgunisa-tioii. 1 flera fall har dock samtidigt förts frum kritisku synpunkier
på forslaget, bl. n. av generallullslyrelsen och kommerskollegium. Generallullslyrelsen
nnför bl. u. att det med hänsyn till kontrollsvärigheiernn blir nödvimdigt med undnntug
frän irnportregleringen. i. ex. (örgnvoroch resgods. Kommerskollegium ifrågasäuer
om ändringen av beslåmmelserna för guldhandeln bör gn i den föreslugna
riktningen. Från teoretisk ekonomisk synpunki kan enligi kollegiel starkt diskuterus
om guld över huvud Ingel bör onifaltus uv vulutnbesinmmelserna.
Förslaget uvstyrks av valutakomniittén, AB Sporrong saml elt
untnl enskikin guldsmeder. Vulutukommittén nnför bl. u. nit guldet vid sidan uvsin
industriella och konstnärliga användning är en plnceringstillgnng som mer iin
någon nnnnn~varn är ett substitut lill viirdepnpper och vnlulor. Det ingnr
Prop.
1979/80:160 W
också som en väsentlig tillgång i centralbankernas vulutureserver.
Kommittén kommer sennre utt ta ställning till valuturegleringen ocksä i fråga
om guldvuror. 1 avvaktan pä dennu översyn finner konimittén utt guldirunsak-lioner
bör förbli likställda med kapitnlbetalningur i regleringshänseende.
Fullmäktiges förslag har det begränsade syftet att inskränku bl. a. guldje-tongmarknaden.
som hittills varit ringa och vars framtida utveckling är svårbedömbar, till
placering i föremål uv 18 kuruls guld. Samtidigt som förslaget har ett
begränsat syfte aktualiserar det betydande praktiska gränsdragningsproblem och kontrollsvärigheter
och öppnar därmed möjligheter till kringgående. Det gäller inte bura atl som hittills
upprätthålla distinktionen mellan obearbetat och bearbetat guld och att bedöma
om bearbetningsgruden skall anses tillräckligt hög för att guldföremålen skull
falla utanför regleringen. Kommittén anser att avsevårt större bedömningssvårigheter
tillkommer, om det också gäller atl la ställning till om guld och
guldsmedsarbeten med mer än 18 karat skall få importeras. Tullmyndigheterna
måste då bedöma om sådana guldsmedsarbeten har en sådan bearbetningsgrad att de
inle kan betraktas som tesaureringsobjekt. Pä motsvarande sätt måste
riksbanken/Guldcentralen vid import av obearbetat guld med mer än 18 karat
bedöma om den slutprodukt som skall framställas av guldet blir etl "verkligt
guldsmedsarbete"" och inte bara etl föremål avsett för tesaurering.
Valutakommillén anför vidare att den har övervägl olika
möjligheter att komma till rätta med de påtalade problemen. Kommittén har
emellertid dragit slutsatsen att olika metoder att motverka kringgående av
valutaregleringens beslämmelser rörantie guldimport är behäftad med praktiska
svårigheter.
Med hänsyn till att tesaurering av guld i form av jeionger
och liknande enkelt bearbetade guldföremål hittills inle hur hafl några återverkningur
av betydelse pä betalningsbalansen och att effekterna på tesaureringsintresset
av en sänkning uv karathulten är ovissa, förordur valutukommittén all inga förfatiningsändringar
i valutalagstiftningen genomförs.
Jag är i stort sett ense med valutukommittén i kriliken
mot riksbanksfullmäktiges förslag. Särskilt vill jag framhålla min tveksamhet
i fräga om förslagels verkliga effekter pä den guldhandel mot vilken de
föreslagna restriktionerna är riktade. Fullmäktiges förslag skulle visserligen
medföra hinder för fortsalt handel med jeionger av finguld men
penningplaceringar i jeionger och andra föremål av 18 karats guld skulle
fortfarande varu tillåtna. Ett förbud riktat mot enbart guld med högre hult ån
IS karat förefaller därför inte kunna innebära nugot avgörande hinder för
handeln med tesaurerings-guld. Enligt min mening ligger det ocksä i sakens nalur
att en sädan lagreglering medför prakliska grånsdrugningsproblem och knntro'l*värighe-ter
och därmed öppnar möjligheter lill kringgående. En mer betydande import av guld
hindrus redun nu genom förbudet i frägu om obcarbetnl guld.
Prop. 1979/80:160
I delin snmmnnhang vill jag pekn pä utt det kan finnns vissn
iiivimdiiingar mot nit tu vuluturegleringen i nnsprnk för att begrånsu den inhemska
hnndeln med guldjelonger m. m. efiersom delin inte hur nägot direkt sumbnnd med
valutnregleringens huvudsyfte, som ur nit såkrn landets vulutntillgnngnr.
Jagvill
erinra om alt valutakommittén f. n. arbetar med en lotal översyn nv
valutaregleringen. Däri ingår också att ta ställning lill om det alltjämt finns
behov av att behälla vuiutareslriktionerna för guldhandeln. Mot bakgrund uv vud
jug nu har anfört finner jug inte skäl förorda alt regeringen nu lägger fram
något förslag om ändring i de valulabestämmelser som reglerar handeln med guld.
Jag avser i stället atl senare föreslå regeringen att överlnninu
riksbanksfullmäktiges skri velse jämte remissyttrandenn i frägu om guldregleringen
till vulutukommittén för ull övervågas i samband med utredningens fortsatta
arbete.
3 Hemställan
Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag
alt regeringen dels föreslår riksdagen att antaga etl inom ekonomidepartemenlet
upprätlal förslag lill
1. lag om tillämpning av valutalagen (1939:350),
dels lämnar riksdagen lillfälle all yttra sig över del
inom ekonomidepnr-temenlet uppräiiade förslaget lill
2. förordning om dels fortsatt giltighet av valulaförordningen
(1959:264), dels ändring i summa förordning.
4 Beslut
Regeringen ansluter sig till företlragandens överväganden
och beslutar ntl genom proposiiion förelägga riksdugen vad föredraganden har
anfört för den åtgärd och det ändamål som foredrugunden har hemställt om.
Prop.
1979/80:160 12
Bilaga I FULLMÄKTIGES 1 SVERIGES RIKSBANK SKRIVELSE
Till ekonomidepartementet
Fullmäklige i riksbanken får härmed la upp frågan om
förlängning nv valutaregleringen och om vissa ändringar i valutuförfnttningarna.
Förlängning av valularegleringen
Genom lagen (1979:366) om tillämpning av valutalagen
(1939:350) hur föreskrivits att 2 S första slyckel 1, 2 och 4-9 samt 5 S 1 och
3 valulalagen (1939:350) skall äga tillämpning under tiden den I juli 1979-30
juni 1980. Därjämte har jämlikt förordningen (1979:367) om fortsatt giltighet
av valutaförordningen (1959:264) föreskrivits att valutaförordningen
(1959:264), som enligt förordningen (1978:259) gäller till utgången av juni
1979, skall äga fortsalt gillighel lill ulgången av juni 198(1.
Då anledning alltjämt föreligger att ianspråktaga gållande
fullmakter i valulalagen och samtidigt ge valulaförordningen fortsutt giltighet
fär fullmäktige i rikshanken hemställa atl regeringen målle
dels begära riksdugens bemyndigande alt 2 S första stvcket
1. 2 och 4-9 samt 5 S 1 och 3 valuiulugen skall äga tillämpning under tiden den
1 juli I98(K30 juni 1981;
dels framlägga förslag om att valutaförordningen skall ugn
forisnii giltighet lill ulgången av juni 1981.
Filial för utländskt förelag
1 samband med ikraftlrädandet av lagen (1955:383) om rätt
för utländska bolag och föreningar att idka näring här i riket (dens. k. filuillagen)
infördes i 1 § andra stycket sista punkten valulaförordningen en regel om att
filial för utländskt bolag eller för utländsk ekonomisk förening, som med stöd
av sårskilt tillstånd driver näring här i riket, skall anses vara bosatl i
Sverige (SFS 1955:303). Filiallagens bestämmelser har i stort sell senare
överförts till lagen (1968:555) om rätt för utlänning och utländskt företag atl
idka näring hår i riket.
Den senare lagens bestämmelser innebär att utländskt
företag fär idka näring i Sverige endasl efter lillslånd av regeringen.
Näringsverksamheten här i riket skall drivas genom ett avdelningskontor med
självständig förvaltning (filial). Endast verksamhet som är atl anse som näringsidkande
här omfattas emellertid av lagsiiftningen. Sålunda faller utanför lagens
Prop. 1979/80:160 '
tillämpning t. ex. utländska transportföretag som
befordrar varor eller pussagerure till eller från Sverige. Sådunu företag kan
fritt upprätta kontor hiir för bl. a. upplysning, reklam och biljettförsäljning
(jfr prop. 1968:98, s. 73 f, 101 f samt 114 f). Till denna kategori torde
sålunda regelmässigt vara att hänföra t. ex. ulländska flygbolags kontor i
Sverige.
Filial för utländskt förelag för vars verksamhet särskilt tillstånd
enligt lagslifiningen ej erfordras är sålunda med en slrikl lillämpning uv definilionen
i I S andra stycket sista punklen valutaförordningen ej att anse som bosatl i
Sverige (vulutuutlänning). Dä unlalet sådana filialer synes hu ökat under sennre
är och dä anledning saknas att från valutaregleringssynpunkl belrakla dem på
annat sätt än andra utländska företags filialer i Sverige, dvs. som vnlutainlänningar.
föresläs att 1 S andra stycket sista punkten valulaförordningen ändras i sådan
riklning. Det skulle innebära ett klarläggande nv atl kunder, leverantörer och
andra valuiainlänningar som ulför belalningar och andra iransaktioner med
filialen fritt finge utföra sädana transaktioner då även filialen vore att anse
som valutainlänning.
Ul- och införsel av guld och guldvaror Gällande ordning
Enligt 4 S valutaförordningen får, jämte annat, vissa
guldvaror ej ulan riksbankens tillstånd utföras ur riket. Förbudet omfattar
följande guldvaror enligt tulltaxan (1977:975), nämligen
ur nr 71.07 obearbetat guld, inbegripet platinerat guld,
och andra formvaror av guld och platinerat guld än bladguld,
ur nr 72.01 guldmynt.
Enligt 6 S samma förordning får, jämte annat, angivna
guldvaror ej heller utan riksbankens tillstånd införas lill riket.
På grundval av stadgandet om tillständstvång för införsel
av guld övervakas att guld importeras eller eljesi ställes lill förfogande
endast för upparbelning eller annan användning, säsom för guldsmedsarbeten, dental-arbeten
eller andra lekniska ändamål, men ej för tesaurering. Denna reglering utövas av
den pä riksbankens initiativ inrättade ekonomiska föreningen Guldcentralen,
vilken äges av olika guldförbrukare i Sverige.
Framställningar om författningsändring
I skrivelser den 11 juni samt den 3 och 17 juli 1979 har
Guldsmedsbranschens samorganisalion och Guldfynd AB fäsl uppmärksamheten på
all AB Sporrong försålde enkelt upparbetade jeionger i 24 karat guld. Samorganisalionen
framhåller att denna tillverkning och försäljning huvudsakligen synes ha kommii
till stånd i syfte att guldprodukterna skall tesaureras. Det erinras om alt
riksbanken tidigare intagit en negativ inställning till sådan
1" Riksdagen 1979/80. 1 snml. Nr 160
Prop.
1979/80:160 14
giildförsiiljning. nägol som ocksä förklnrns överenssliimma
med den nllmnmin uppfnllniiigen i guldsmedsbranschen. Samorgniiisationeii
finner svårt utt uccepteru den av AB Sporrong sålunda lunsernde typen nv investeringar
och anser ntl tillverkning och försiiljning av guldjelonger inte heller kan vurn
nv intresse för snmhiillsekonomin. Det anses diirför hörn ankommn pä
fullmäktige i riksbnnken ull genom liimpligu ålgiirder förhintirn ull "'i
princip obearhelul guld"" sålunda användes ft
Även Guldfynd AB kritiserar den uv AB Sporrong lanserade
tillverkningen och försäljningen av guldjelonger men konstnterar sumtidigi ntl
om denna verksamhet tillätes fortsätta, även Guldfynd av konkurrensskäl nödgas
uppta en tillverkning och försäljning uv guldjelonger. Enligt Guldfynds beråkning-nr
skulle värdet uv det tesaureringsguld som bolaget genom sitt 80-lul butiker i
Sverige skulle kunnu sälja komma att uppgå lill en ärlig summa av 60-70 miljoner
kronor. Guldfynd tillägger att om därjämte undra företng inom eller ulom brunschen.
exempelvis bnnkerna, upptar motsvarunde försäljning, den totala
försäljningssumman skulle komma att överstiga en miljard kronor per är. Enligt
Guldfynds mening bör sådana bestämmelser utfärdas alt hnndel med guld för tesaurering
icke vidare kan ske.
Valulaslyrelsens ytlrnnde
Fullmäktige har inhämtut yttrande frän valutustyrelsen
över frnmstnllning-arnn frän Guldsmedsbranschens samorgunisation och Guldfynd
AB.
1 sitt ytlrnnde konstaterur vnlutastyrelsen att valuturegleringen
alltid varit förenad med bestämmelser om förbud mot export och sedan 1944 iiven
mot imporl av obearbetat guld och vissa härmed jämförburn guldföremnl snml nv
guldmynt. Syftet med denna reglering kan enligt vulutnstyrelsen siigns vurn att
kompletterade valutareglerande bestämmelserna. Dä valuturegleringen i övrigt
förhindrar portföljinvesteringar i utlandet, har nnmligeii motsvurnnde
placering i guld ej heller anseits böra fä göras. Styrelsen unser ntl dennu
guldreglering i slort sett fyllt sin uppgift. Vissn tendenser att söka kringgå
regleringen anses ha förekommit i det att guldsmycken oeh meduljer i myckel
enkla ulföranden saluförts väsentligen såsom tesaureringsobjekt. dock :itt
sådan försäljning enligt valulaslyrelsens uppfattning saknnl nämnvärd
betydelse. Styrelsen konstnterar emellertid samtidigt ntl just regleringens
effektivitet skapat ett uppdämt inlresse för placeringar i guld. vilket synes hu
förstärkts på senare tid till följd nv den inträffade giildprishöiningeii.
Prop.
1979/80:160 15
Beiräffande Sporrongs försäljning uv guldjelonger
konstaterar valulasty-relsen att försiiljningsargumenleringen är inrikiad pä
guldvärdet i sig liksom att jetongerna ej heller synes hu något konstnärligt
värde eller snmlnrvurde utöver det värde guldet representerar. Styrelsen
upplyser att enligt uppgifler frän slatens provningsanslnll Sporrong synes ha
sålt en icke helt obetydlig kvantitet guld i jeionger. Eflersom jetongerna
emellertid otvivelaktigt är atl betrakta som bearbetat guld enligt tullnomenklaturen,
varför import av liknande jeionger skulle kunnu ske ohindrad av valulaförordningens
guldimporiförbud, har riksbanken ej ansett sig kunna tillråda Guldcenlrulen ntl
söka förhindra alt importerat guld säljes till Sporrong för tillverkning av jeionger.
Valuiastyrelsen konstaierar därmed alt guldregleringen i nuvarande utftirmning
lätl kan kringgås genom alt obearbetat guld ges en prägling eller annan
bearbetning, som visserligen förändrar guldets karaktär till "beurbeiai'"
men som dock är så ytterligt enkel att del sålunda "bearbetade"
guldets pris endast helt obetydligt behöver överstiga det obearbetade guldets.
Valutastyrelsen fortsätter.
Sporrong AB:s försåljning av guldjelonger medför enligt
valutastyrelsens uppfattning alt guldregleringen ej kan behållas i nuvarande
utformning. Antingen måste alltså guldregleringen upphävas, så att import av
guld för tesaurering blir möjlig, eller måste importregleringen utvidgas på
sådant sätt att försäljning för tesaurering av guldjelonger och liknande enkelt
bearbetade guldföremål förhindras.
Beträffande valet mellan sålunda angivna alternativ kan
sägas följande. Om guldförsäljningen slappes fri, kommer under den närmaste
tiden icke obetydliga placeringar uppenbarligen all göras i guld och
valutatillgångar och förbrukas härför. Härtill bidrar det uppdämda intresset
för guld. guldprisutvecklingen i relation till inflationsförväntningar,
förhoppningar om skattefria realisationsvinster, gynnsamma momsregler. Vilken
omfattning sådana guldköp kan ta låter sig ej ens tillnärmelsevis uppskattas.
Av avgörande betydelse härvidlag blir uppenbarligen den fortsatta
guldprisutvecklingen. Guldfynd AB:s antaganden om alt enbart detta företag
skulle kunna sälja guld för tesaurering för en årlig summa av 60-70 miljoner
kronor förefaller visserligen överdriven. Men om siffran tas som indikation på
vad endast ett företag anser sig kunna sälja och härtill lägger försäljningar
från branschen i övrigt och kanske även frän banker, är del uppenbart alt
valutaförbrukningen för guldimport skulle kunna bli av mer än marginell
betydelse.
Samtidigt kan del sägas att den valutareglering som i
övrigt upprätlhålles för kapiialbetalningar bedrives med i många fall långt
ingripande detaljkontroll. Mänga av valutaregleringen nu förhindrade iransaktionstyper
skulle säkerligen kunna släppas fria utan nämnvärda valutaeffekter. Men de har
ansetts böra förbli under reglering därför att deras frisläppande ej skulle
överensstämma med de grundläggande principerna för valutaregleringens upprätthållande.
Med del allmänna regelsystem som sålunda i övrigt gäller
Prop. 1979/80:160 16
for knpitnlbetnliiiiignr synes nlltsä närmusl förenligt utt
behnlln ftirbutl mol tesnurering nv gukl. Diirtill kun liiggns den synpimkten
ull du vulutuiegle-riiigcn alltsediin sin tillkt)msl varil förenad med kontrtill
nv guklhniitleln, tlel onekligen skulle te sig nnniiirkningsviirt att häva
delin forbuti just i luivnrnnde liige med i dug förulsebnra päfiesliiingnr pä vnlulnreserven.
Valutustyrelsen erinrar tickså om den pågående vnlutnutrediiingeii. Även om dennu
iir inriktad på för vakitnregleringen grundläggnnde problem, kan den ej undgå ntl
i sitl urbete ta upp iiven frägun tim fortsutt kontroll nv guldimpt)rteii. Det iir
diirmed nnlurligt atl läla frågan tim giildregleringens bestånd nnstn för nit
prövas i ell vidnre snmmniilinng i snmbniid metl stiilliiingstngnnde till vnlutnutredningens
ktimmande fiirslag,
Valutustyrelsen
vill med hiinvisning lill det sugdu föreslä ull regleringen nv imporl och exporl
uvguld bibehålles och ulvidgas så ntl iiven imporl nv enkelt bearbetade guklföremål
för tesaurering förhindras. Om sådunu regler införes kommer vnlulnstyrelsen att
genom Guldcenlrulen förhindru ull imporlerul guld säljes för upparbelning inom
landet av motsvurnnde enkla guklftireniäl för lesaurering.
Vad dä gäller den lekniska utformningen av en sådan
utvidgad reglering vill valutastyrelsen framhålla följande.
Närmasl tillhands kun synas vara att inrikta regleringen
direkt pä de olika typer nv guldvaror som kan tänkas tus i anspråk för tesnurering
och som därför önskas under kontroll. Della kunde då ske aniingen på sä siill.
ull den erforderliga preciseringen gjordes direkt i valulaförordningen som dä
bleve avsevärl omfattande, eller sä, ull valutaförordningens förbud nngäves ulnn
inskränkning giillu allu berörda tulltaxenummer (71.11. 71.12, 71.13. 71.14 och
99.05) varefter den närmare bestämningen med vidsiråcktn unduntag och preciseringur
finge lämnas i riksbankens tillämpningsföreskrifter. Antingen den enu eller den
andra tekniken väljes. skulle emellertid dennu melod med nödvändighet bli svårhanterlig
med besvärliga grånsdruaningar mellun importreglerade och icke-importreglerude guldvuror.
Från tullens sidu har mun också bestämt avstyrkt frän att bestämma det
reglerade området på angivet säll.
En enklare
metod för att lägga under reglering i vurt fall de för tesaurering mesl tjänliga
guldvurornu synes vurn ull niiknyta lill dessus guldhult. De nv Sporrong AB säldn
jetongernn är tillverkade i finguld och anges hällu 24 karat. Med hänsyn till
alt guldnoteringar och guldhandeln för tesaurering överhuvudlaget gäller
finguld. iir det rimligt utt untu atl intresset för tesaurering av guld gäller
i första hand just finguld och all delin inlresse nvlnr med lägre guldhult.
Samtidigt brukar ä undra sidan egcntlign guldsmedsnrbeten i allmänhet utföras
i lägre guldbalt. Det har upplysts utt det för närvnrande är vanligast att
arbeta i 18 karat guld. Frän dessn utgångspunkter skulle ut- och
införselförbuden för guld lämpligen kunnu utformns sä ull tlet reglerude
området, som i dug omfuttar obeurbelal guld inbegripel plntiiin-uuld, formvnror
uv euld och culdmvnt, utvideas ull diirulöver omfntta nlln
Prop. 1979/80:160 17
guldurbelen som hur en guldhult overstigunde 18 kurui (750
tusendelar). En sålunda uppbyggd införselreglering blir enkel utt operera. Eftersoni
ullu guldurbeten enligt lagen om hnndel med nrbelen av guld. silver eller platinu
(3 S andrn stycket) skull till provningsunslalten för kontrollstämpling, blir
nämligen guldhalten ändå kontrollerad och det kan efter finhaltsstämplingcn
avgöras, om arbetet faller under ett enligt ovan utformat införselförbud eller
ej.
Del bör tilläggas att ett ut- och införselförbud, vilket
sålunda lämpligen synes böra bestämmas till att omfatta guldvaror med guldhalt
överstigande 750 tusendelar, givetvis ej skulle av vnlutastyrelsen ianspråktagas
i vidare mån än vad som skulle föranledas av del bakomliggande syflel, nämligen
att förhindra lesaurering. Detta innebär alt utförsel av guld bör kunna generelll
medges och atl ansökningar om införsel av guldvaror med högre guldhalt än 18
karat ocksä bör medges, i den mån fråga arom verkliga guldsmedsarbeten och ej tesaureringsobjekt.
Men säsom ovan framhålles förekommer guldsmedsarbeten i högre finhalt endast i
begränsad omfattning och det kan därför antas att ett sålunda utformat förbud
kommer att generellt träffa syftet med regleringen rält väl. Visserligen skulle
det förbli möjligt atl allljåmt sälja guldvaror för tesaurering, om blotl
guldhallen begränsas till 750 tusendelar. Sädan guldförsäljning kan därför
tänkas blolt komma att anpassas till de nya reglerna och därefler fortsätta.
Men som framhållits lär dock placeringsintresset avla med den lägre
guldhalten. Valutastyrelsen vill dårför föreslå att man i vart fall f. n. nöjer
sig med den föreslagna justeringen av in- och utförselförbuden och därefter
avvaktar ulvecklingen, innan eventuellt mer långtgående åtgärder vidtages.
Med åberopande av del anförda får valuiastyrelsen föreslå
att fullmäktige hos regeringen hemställer om en sådan utvidgning av
valutalagens och valulaförordningens ut- och införselförbud för guld all del
reglerade området utökas att omfatta guldsmedsarbeten med guldhalt överstigande
750 tusendelar (18 karat).
Fullmäktige
Det åren huvudprincip i valularegleringen att valutainlänning
ej medges ta valulareserviillgungar i anspråk för att göra placeringar i
utländska värdepapper. I konsekvens härmed har valutainlänning ansetts ej
heller böra fä göra placeringar i guld. Denna princip genomföres med stöd av
del i valulaförordningen stadgade lillständslvånget för införsel av obearbetat
guld. Med tillämpning av dennu bestämmelse regleras guldimporten och därmed
guldförsäljningen inom landel på sä sätt, all samlidigt som guld i obegränsad
omfattning sliilles lill förfogande för guldsmedsarbeten, dental-arbeten och
andra lekniska ändamål, tilldelning av guld vägras om någon upparbelning av
guldel ej avses kommu lill slånd. Denna enkla reglering hur fumierat i slori sell
lillfredsstållnnde intill senare tid.
Prop.
1979/80:160 '«
Den mycket stora guldprishöjning som skett under senare år
har uppenbarligen medförl ökat inlresse för att investera i guld och har skapal
förutsättningar för en marknadsförare att ytterligare bygga upp ett sådant
intresse. Detta har medfört att man trots den upprätthållna guldregleringen
sökt finna utrymme för att försälja guld för tesaurering och Sporrong AB har
såsom första företag uinylljal den lucka som finns i nuvarande system och
börjat med sådan försäljning. Företaget har därvid i finguld tillverkat en
enkel s. k. jelong, vars upparbetningskostnad uppenbarligen är skäligen obelydlig
men vars ulformning ändock obestridligen förvandlar guldet från
""obearbetat" till "bearbetat" i tullnomenklaturens
mening. Jetongen marknadsföres icke som konsl- eller prydnadsföremål utan
uteslutande med hänvisning lill sannolikheten för en ytterligare
guldvärdestegring. Försäljningsargumenteringen försiärkes med en ålerköpsgaranti
från Sporrongs sida och underlättas därjämte av att erlagd mervärdeskalt ålerbäres
vid sädan återförsåljning. Om guldjetongens värde ökas, blir återbäringen
rentav högre än den en gäng erlagda mervärdeskatten. Den sålunda av Sporrong
bedrivna försäljningen av guldjelonger synes ha mötts med påtaglig framgång.
Uppenbarligen under intryck av Sporrongs försäljningsframgängar
har på senaste tiden även Guldfynd AB börjat försäljning av liknande guldjelonger
för tesaureringsändamål.
Utvecklingen har sålunda visat att den nuvarande
guldregleringen, som grundar sig på kontrollen av export och import av endast
obearbetat guld, ej är tillräckligt långtgående för alt nå sitt syfte, att
förhindra tesaurering av guld. Då det sålunda är möjligt att framgångsrikt
kringgå nuvarande reglering och då så kan väntas ske i tilltagande omfattning,
instämmer fullmäktige i valutastyrelsens slutsats att guldregleringen ej kan
behållas i nuvarande utformning. Antingen bör nuvarande regleringssystem
upphävas så att tesaurering av guld blir tillåten även utan atl guldet uppbearbetas
till jetonger eller liknande eller bör regleringen utvidgas så att försäljning
för lesaurering av dylika enkelt bearbetade guldföremål kan förhindras.
Också i valet mellan dessa två alternativ kan fullmäktige
ansluta sig till valutastyrelsens resonemang. Även om det är svårt atl ens
tillnärmelsevis uppskatta framtida efterfrågan på guld för tesaurering -
särskilt som denna i hög grad torde komma att påverkas av den framtida
guldprisutvecklingen -är det dock uppenbart att valutaförbrukningen härför kan
komma att uppgå till beaklansvärda belopp. När då samhället upprätthåller en
valutareglering som i övrigt förbjuder valulaförbrukning för olika typer av
kapitalplaceringar, förefaller därmed motsvarande förbud böra gälla även
placering i guld. Som valutastyrelsen framhåller kan det också le sig
anmärkningsvärt att just i nuvarande läge avskaffa regleringen pä denna punkt,
då skydd mol kapitalutförsel kan te sig mera angeläget än tidigare och då
därtill hela problematiken kring valutaregleringen är under utredning. 1 likhet
med valutastyrelsen vill alltså fullmäktige föreslå atl regleringen av import
och
Prop.
1979/80:160 19
export av guld bibehålles och utvidgas sil uti iiven
import nv enkelt benrbetnde guldföremnl för tesnurering liigges under intörselktjiitroll.
Det understrykes ntl en siilundn utvidgnd införselkontroll
inle nr tillriicklig enbart i sig för ull nä den nvseddn regleringsefleklen. De
jeionger som inurknudsföres iir nämligen inle imporiernde i färdigt skick utan tillverkas
i Sverige. Men nnr en importkonlrtill gå/ler anser sig riksbnnken lin
befogenhet att förhindru utt med vederbtirligt tillstånd imptirlerni guld överlätes
till den som i sin tur säljer det vidare i former som omfattas nv importkontrollen.
Liksom riksbnnken i dug förhindrur atl guld ställes till förfogande för den som
vill vidnreförsnlju det i obearbetnd form, skulle sålundu riksbnnken. efler en
utvidgning uv importkontrollen, på molsvarnn-de sått förhindra utt guld onivnndlus
till och vidnrelörs;iljes i de former som omfultas av den utvidgade importkontrollen.
dvs. säsom jetonger och motsvnrande.
Vud gäller tekniken för nit i nngivet syfte vidgn vulutalngens
och vulutaförordningens ut- och införselförbud för guld föreslår vnlutastyrelsen
atl del reglerade områdel skall, utöver nu reglerade guldvaror, omfalta
guldsmedsarbeten med guldhalt överstigande 750 tusendelar (18 karat). Att
sålunda anknyta till guldsmedsarbetenus guldhalt innebär en enkel urvalsmetod,
särskilt som dessu arbelen ändock i yrkesmässig handel måste proberas i och för
föreskriven kontrollstämpling. Metoden har också den fördelen all den största
"gruppen guldsmedsvuror, vilka uppges vara tillverkade i 18 karat, blir
fria från reglering. Men, som vnlutastyrelsen själv påpekar, medger ett sålunda
begränsat införselförbud ntl guldvaror alltjämt skulle kunna säljas för tesaurering,
om blott guldhallen begränsas till 750 tusendelar. Med hänsyn till att plnceringsiniressei
kan väntas avm med lägre guldhalt anser emellertid valuiastyrelsen utt ut- och
införselförbuden bör kunna begränsas till föremål i högre guldhult.
Sedan valulaslyrelsens yttrande avgavs och blivit
offentligt har såväl Sporrong som Guldfynd, uppenbarligen under intryck nv valulaslyrelsens
förslag, börjat sälja jeionger även i 750 tusendelars finhet. Det står därmed
klart att även om man genomför den av valutastyrelsen föreslagnu förfuitningsändringen
i syfle att förhindra tesaurcringsköp av guld. sådunu likväl kommer att
fortsätta inriklade på jetonger och liknande i lägre guldhalt. Men såsom vnlulnstyrelsen
frumhåller iir del likväl anledning utt räkna med att spekulationsintresset blir
avgjort mindre om endast guldföremål i lägre guldhalt kommer alt sin till
buds. Med hänsyn härtill och till intresset utt ej onödigtvis belnsta tullen
och guldsmedsbrunschen unser fullmiiktige uu cn utvidgning nv valutnförfnltningarnus
beslämmelser om endasl införsel av guld bör kunnu begriinsas till guldföremäl
med en finhnlt överslignnde 750 lusendelur. Anledning utt nndrn vnlutnförordningens
utförselbestunimelse synes ej föreliggn.
Prop.
1979/80:160 20
Hemställan
Med åberopande av det anförda får fullmäktige hemslälla
dels om förlängning av valutaregleringen i
enlighet med vad ovan
angivits
dels om ändring i valutalagen och valutaförordningen i enlighel
med
bilagda
förslag.
Stockholm som ovan
Å Fullmäktiges vägnar;
Testen Bengtson
T af Jochnick
Prop. 1979/80:160 21
Fullmäktiges i Sveriges riksbank förfaftningsförslag
/. Förslag lill
Lag om ändring i valulalagen (1939:35(1)
Härigenom föreskrivs utt 2S vnlutulngen (1939:3.50) skull
ha nedan angiven lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2S
Regeringen fär i förordnande, som den meddelar,
föreskriva:
1) atl allenast riksbanken samt, efter dess bemyndignnde,
annan bank och
postverket (valutabank) må driva handel med ulländska sedlar och
skiljemynl, med växlar, checkar, andra penninganvisningur och fordringur,
som innefalla rätt till betalning i utländskt mynt (utländska betalningsmedel
och utländska fordringur), ävensom med aktier, obligationer och likartude
värdepapper, vilka äro utfärdade av någon, som är bosalt i utlandet
(utländska värdepapper);
2)
atl Ulländska belalningsmedel,
ulländska fordringar och utländska värdepapper må, mol vederlag som bestämmes i
svenskt mynt, förvärvas och föryttras allenast i den omfattning och pä de
villkor regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, riksbanken bestämmer;
3)
alt dylika
tillgångar skola erbjudas riksbunken eller valutabank till inlösen mot konlanl
ersättning i svenskt mynt;
4)
att svenska och
utländska betalningsmedel, fordringar och värdepapper icke utan särskilt tillstånd
må utföras ur riket eller på annat sätt överföras till utlandet eller överlåtas
å den, som år bosatt i utlandet;
5)
atl dylika
tillgångar icke utan lillstånd av riksbanken må införas till riket;
6)
att över
värdepapper, som införes till riket eller som hår förvaras för den. som är
bosatt i utlandet, så ock över köpeskilling, som influtit vid försäljning av
sådana värdepapper, ej må förfogns i vidnre mån iin regeringen eller, efter
regeringens bemyndignnde. riksbunken bestämmer;
7)
utt i annat
hänseende än under 2)-6) sägs ej må över utliindskn betalningsmedel, utländska
fordringar och utländska värdepupper utan tillstånd UV riksbanken förfogas annorledes
än genom föryttriiig till riksbnnken eller lill valutnbnnk;
8)
att med slöd av
meddelat förordnande får bestämmus alt avgift skall utgå och tillfalla
riksbanken; och
9)
utt
annan än riksbanken eller 9)
att annan ån riksbunken eller Internationella regleringsbunken i
Internationella regleringsbunken i Basel (Bunque des Réglements Basel (Banque
des Réglements Iniernaiionaux) icke får utan till- Internulionuux) icke får
ulan tillstånd av riksbanken ur rikel ulföru stånd nv riksbnnken ur rikel ulföru
eller till riket införa guldmynt, obe- eller till riket införa guldmynt, obearbetat
guld eller med obearheiai urbetnl guld eller varor av guld. guld jämförligt
halvfabrikat av
guld.
Genom förordnande, som bår uvses, må ej inskränkning ske i
riksbunken tillkommunde befogenheter.
Prop.
1979/80:160 22
2. Förslag lill
Lag om ändring i valuiaförordiungcn I1959:2MI
Härigenom föreskrivs nit 1 och 6 SS vnliilnförordningen (195:264)
sknll lin neckin nngiven lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
IS
I denna förordning förslås med
betalningsmedel: sedlar och skiljemynt sumt växlur.
checkar och andra penninganvisningar;
ulländska betalningsmedel: utländska sedlar och skiljemvnl
samt andra betalningsmedel, som innefutta rält till betulning i utländskt mynt;
utländska fordringar; fordringar, som innefalla rått lill
betalning i utländskt mynt och icke grunda sig pä värdepapper, dock att till
fordran, som här avses, ej skall räknas på avtal grundad fordran, där
betalningen fortfarande är betingad av avtalets fullgörande å fordringsägarens
sida;
utländska banktillgodohavanden: utländska fordringar, som innestå
på räkning hos den, som inom riket äger driva bankrörelse eller som utom riket
driver bank- eller bankirrörelse;
värdepapper: aktier, lottbrev och andra delaktighetsbevis
i bolag saml obligationer och andra förskrivningar, vilka utfärdats för
särskilda delar av skuldbelopp och uppenbarligen äro avsedda för den allmänna
rörelsen, så ock handlingar, varigenom någon tillförsäkras förfoganderätt över
värdepapper (ceriifikat);
utländska värdepapper: värdepapper, vilka äro utfärdade av
någon, som är bosatt i utlandet;
vederlag i svenskt mynl: vederlag, som år bestämt att utgå
i svenskl mynl eller som utgöres av fordringar eller värdepapper, vilka äro
utställda i svenskt mynl.
Säsom bosatt här i riket anses Såsom bosatt hår i riket anses
enligt denna förordning den som har enligt denna
förordning den som har fast bostad i Sverige, därest han är fast boslad i
Sverige, därest han är utlänning dock endast om han inne- utlänning dock endast
om han innehaft sädan bostad de tre senast haft sådan bostad de tre senast
förflutna kalenderåren. Juridisk per- förflutna kalenderåren. Juridisk person
skall anses vara bosatt i det land, son skall anses vara bosatt i det land, där
styrelsen har sitl säte, eller, om där slyrelsen har siu sate, eller, om
styrelse icke finnes, där huvudkon- styrelse icke finnes, där huvudkontoret är
beläget. Filial för ullänäskl loret är beläget. Filial i Sverige för bolag
eller för ulländsk ekonomisk utländskt bolag eller för utländsk förening, som
med siöd av särskilt ekonomisk jörcning sknll niises vurn lillstånd driver
näring här i rikel, btisatt i Sverige, skall anses varu bosatt i Sveriiie.
Prop.
1979/80:160 23
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6S
Andra betalningsmedel ä n
v ä xlar Andra belalningsmedel ä n v ä xlar
samt guld
och guldvaror som s ä gs i samt guld och guldvaror som siigs
i
4 § andra stycket m å ej utan riksban- iredje slyckel m å ej utan riksbankens
kens tillst å nd inf ö ras lill riket, dock lillst å nd inf ö ras
till riket, dock atl
atl resande fr å n utlandet m å inf ö ra resande
fr å n utlandet m å inf ö ra rese
resevaluta till belopp som riksban- valuta till belopp som riksbanken
ken medgiver. medgiver.
Iden m ä n ej annat f ö ljerav
10 a S fordras riksbankens lillst å nd.
d ä rest den som ä r bosatt h ä r
i riket skall
1)
direkl eller
genom annans f ö rmedling, i annat fall å n i f ö rsta stycket
avses, mottaga betalning fr å n n å gon, som ä r
bosatl i utlandet,
2)
ikl ä da sig g ä ld
till n å gon som ä r bosatt i utlandet, d ä r ej fr å ga å r om ing å ende av k ö peavtal p ä
inom branschen allm ä nt till ä mpade k ö pevillkor
eller om vidtagande av d ä rmed j ä mf ö rliga å tg ä rder, eller
3)
l ä mna f ö rstr ä ckning mol s ä kerhet
av borgen av n å gon som ä r bosatt i utlandet.
F ö rbudet i f ö rsia stycket omfattar guld och f ö ljande guldvaror enligt tulltaxan (1977:975) n ä mligen
ur nr 71.07 obearbetat guld. inbegripet platinerat guld,
och andra formvaror av guld och platinerat guld ä n bladguld,
ur nr 71.11 annat avfull och skrot av guld och platinerat
guld ä n guldsmedssopor,
ur nr 72.01 guldmynt
samt, under f ö ruts ä ttning all guldvarorna har finhall ö verstigande 750 tusendelar
ur nr 71.12 bijouterivuror och delar d ä rtill av guld.
ur nr 71.13 guldsmedsvaror och delar d ä rtill av guld.
ur nr 71.14 undru varor av guld som ej ä r avseddu cndnst f ö r tekniskt bruk.
Prop. 1979/80:160 24
3. Fiirslag lill
dispens från införselförhiidcl inseende guldvaror
l:l6n Resunde frän ullnndel får ulnn riksbnnkens tillstånd
för personligt bruk införa dels guldvaror huiiförlign lill ni 71.12. 71.13 och
7 1.14 i tulltaxan (1977:975) ouktnl gukKnran hur en finhnlt som överstiger 750
tusendelar, dels guldmynt hunförlign lill nr 72.01 i tulllnxuii (1977:975) och
som år snmlarobjekl.
Prop. 1979/80:160
Hilaga
SAMMANST Ä LLNING AV RLMISSYII
RANDLNA
1 Fr å gan
om fortsatt vaUitarcgkring
Bnnkiiisiieklionen. kommerskollegium. vnkilnkommitieii (E
1977:113). fullmiiktige i liksgiiklskoiitorel. Sveiiskn bnnkf ö remiigeii. Posl- ocb Kredit-hniikeii PK-bniiken och
Svenska spnrbnnkstoreiiingen liar lillslyrkl liks-b;inksfullni ä kiiges hemstiillan om fortsutt vnlutnregleriiig. Ktimiiieiskollegi-um
hur inliimitnt vttrnntlen fr ä n V;ists\enskn
hniitlelsk;imiiinreii och Sk;mes hnndelskiimmure. vilkn ocks ä h;ir tillstyrkt en f ö rliingniiig u\ vnlulnregle-riiigen.
Ftiljnndc remissinstiinscr har yltrnt sig niirmare i frugnii.
Svenska bnnkf ö reningen
oeh PK-bnnken hur i sitt gemensummu yllrniide anf ö rt ntl mnn i nvvnktnn p ä \nlutnkommitt é ns resulint inte vill in\iind;i mot ull valutaregleringen
f ö rl ä ngs yllerligare ett ä r och utt
det ä r synnerligen nngeliiget ntl vulutukommitt é ns iiircdningsnrbete bedri\s skyiitlsnml. Liknande sMipunkter
hur framf ö rls nv Sk å nes himdelsknmmnre.
/./ Valiilakominiil é n
Frnmstiillningen om en f ö rliingniiig nv vnlutnlngens fiillmnkler tich \'nlutnf ö rordningen b ö ;-
ses mot bnkgrimd nv ull den nuvurande vuluturegleringen Ulnn en s å dun f ö rliingning
skulle upphiivns per tlen 1 juli I9S0. F ö rutsiiliiiingurnn
f ö r ell sndnnt ekontmiisk-politiskt
beslut snkniis i rntluiide situation med ohnlnns i snmhnllsekonomiii. Vnkiinrealeriiigen
innebiir en \iss restriktion mot destnbilisernnde kupitnlr ö relser tich som intecrerntl tlel i den ekt>nt)iiiiskn
politiken h ä rden ocks ä p.iverkni utformningen n\ ptililiken i ö vrigt.
Oberoende u\' bed ö mningen
a\ den nuvarnnde valuturegleringen torde det rudu enighet om behovet nv en fiillmuklslugslillninn
som sier beredsknp ft>r ingripanden mot deslnbiliseraiitle knpitnli ö ielser. Ä ndringar
i regleringens tilliimpning iir sj ä lvfullet
m ö jligu ;itl genomf ö ra inom ramen f ö r
giillnntle Ingstiftning. Vnlutnkommitl é n
tillsu rker tlurf ö r nu vnliituregleriimeiis giltighet
forliings till ulg ä ngen nv juni 19S1.
2 Utl ä ndska f ö relags filialer i S>criee
Buiikinspeklioneii. \nltitnkoiiimiU é ii. Iiillmnktige i riksgiiltKktiiuoict. S\enskn resebyrnl ö reiiingeii. Viistsvenskn hnndelskumninren och Sk;iiics
hundelsknnimnre hur tillstyrkt riksbanksfullm ä ktiges torslng i deniin tlel eller liimnnt f ö rshmet ulnn erinrun.
Prop. 1979/80:160 26
2. t Kommerskollegium hur utvecklul sinn synpunkter i
denna frågn genom följunde yllrande.
Vud beträffar försluget utt vissa filialer skulle belruktas
som valutuinliin-ningar gäller ull enligt lagen (1968:555) om rätt för
utlänning och utländskt företag ull idka niiring här i riket fär utländskt
förelag idka näring här endast efter lillstånd av regeringen.
Näringsverksamheten här i riket skall drivas genom ell avdelningskontor med
självständig förvaltning s. k. filial. För att företng med internaiionelll
betonad verksumhet sknll anses driva näring här fordras att verksamheten erhållil
en tämligen fast anknytning till Sverige. En utländsk rörelse kan sålunda
upprätta en egen agentur som för rörelsens räkning ombesörjer reklam,
utställning o. d. eller tar upp beställningar på varor som skall levereras från
rörelsen i hemlandet. Vad gäller transporter till och från Sverige anses etl
företag ej idka näring här om det som ett led i en internationellt inriktad och
utomlands ledd verksamhet här upprättar ett kontor med sådana begränsade
funktioner som upplysning, reklam och biljettförsäljning. Om emellertid
förelaget förlägger sin driftsledning bit, anses del ha etablerat sig här som
näringsidkare. Näringsutövning anses ej heller föreligga beträffande enstaka
kortvariga uppdrag. Av vad som ovan anförts framgår att man vid prövning
avseende näringstillstånd kräver att verksamhelen dels skall ha viss
varaktighet dels vara av viss omfattning. Riksbanksfullmäktiges förslag innebär
således atl såväl filialer vars verksamhet är av ringa omfattning som filialer
vilka upprättas för ett enstaka kortvarigt uppdrag skulle betraktas som valuiainlänningar.
Dessutom gäller att det är tveksamt om dessa filialer är bokföringsskyldiga.
Enligt bokföringslagen (1976:125) är nämligen endast näringsidkare
bokföringsskyldiga. Såsom näringsidkare anses icke - enligt lagen om rätl för
utlänning ocb utländskt företag att idka näring här i riket - filial vars
verksamhet är sådan att näringstillstånd ej erfordras. Kollegiel kan icke
bedöma om de förhållanden som här behandlats skulle medföra några svårigheter
exempelvis för den tillsyn riksbunken skall ulöva men hur ändå velat peka på
dessa eventuella komplikationer.
3 Fråga om begränsningar i handeln med guld
De flesta remissinstanserna har tillstyrkt
riksbanksfullmäktiges förslag i fråga om guldvaror eller lämnat del utan
erinran. I flera fall har dock samtidigt förts fram olika kritiska synpunkter
på förslaget. Vissa remissinstanser avstyrker helt förslaget.
Följande remissinstanser har yttrat sig närmare i frågan.
3.1 Bankinspeklionen
Enligt inspektionens mening är det angeläget att motverka
rådande tendens till spekulation i guld. Även om fullmäktiges förslag i detta
syfte måhiinda inte kan ge hundraprocentig effektivitet anser sig inspektionen
därför böra tillslvrka detta.
Prop.
1979/80:160 27
3.2 Kommerskollegium
V;id gäller försluget tMii en iitvidguti legleviiig i frägu
tim guklhundcln kun ifrngasällusom ändringnrpn detla omrätic börgä i den föreslugnu
riktningen. Från teoretisk ekonomisk synpunkt kun stnrkt tliskiitcrns t)m guld överhu-viitltngel
bör omfultas nv valutnregleringens bestiimniclser. I förevnrniide skrivelse
berörs ocksä hell kt)rlfullut ullernalivet utt upphäva guklregleringen. Med
hänsyn lill det uktuella liiget pä guldmnrknnden och lill utt den pngnende vnlulnutredniiigen
kommer nit behnndin även frågnn om fortsutt kontroll på gukloinrådet unses
emellertid niternutivel ull helt upphiivn regleringen inte kunnu ifrågnktimmn
för niirvnrnnde. Även om det i och för sig hnde vuril värdefullt om möjligheten
utt upphiivn regleringen diskuternts mern utförligt kun kollegiet tielu uppfuttningen
ntl dettu i vurt fall inte bör ske för närvarande och begränsar dårför sinn
synpunkter till att uvse endnst det frnmlugdn försluget.
Belriiffande delta gäller utt Sverige i internntionelln
överenskommelser hur iklätt sig långtgående förpliktelser rörande bl. a.
kvantitativa begränsningar av handeln. Enligt såväl GATT-stadgan och
EFTA-konventionen som Sveriges avtal med EEC råder i princip förbud mot sådana
restriktioner. Undanlag (Art XX i
GATT-stadgan. Art 12 i EFTA-konventionen och Art 20 i uvtniet Sverige-EEC) från
förbudet görs dock för ett unlal särskilt angivna älgärder. Till dem hör
föreskrifter rörunde hnndeln med guld och silver. En förutsättning för uU fä
införa dylika åtgårder är emellertid all de inte används som medel för
godtycklig eller oberättigad diskriminering eller till en förtiickt begränsning
uv handeln.
I försinget sägs att det utökude ut- och införselförbudet
ej kommer alt av vnlutastyrelsen ianspräktugus i vidnre män än vud som
föranleds av det bukomliggnnde syftet. Det innebär, säger man. nit utförsel nv
guld bör kunnu generellt medges tich utt ansökningur om införsel uv guldvuror
med höiire gLildhnli än 18 kurat ocksä bör medges i den män fruga iir om verkligu
guldsmedsarbeten och ej tesaureringsobjekt.
De uv riksbanksfullmäktige här föreslagna ålgiirderna beiräffande
ut- och införsel av guldvaror svnes mot bakgrund nv ovanstående inte medföra
några diskriminerande eller hnndelshindrunde effekter för andrn vuror ån vissa tesaureringsobjekt.
Försluget torde därför ej stå i strid med Sveriges inlernalionel lu åtaganden.
Om frän o\nn berörda uigångspunkter ingen erinran
föreligger mol försluget måste emellertid tveksumhet framförus om den föreslugnu
åtgärden verkligen kommeralt ledn till del nvseddn mulet. Det iir svårt ntl
förslå vnrför guld av mindre iin 750 tusendelnrs guldhult skulle vurn
ointressant ur lesuurcringssynpunkt. särskilt som nv skrivelsen frnmgär ull del
redan nu föreligger indikntitmer pä -.m enkell benrbetnde uuldvnror med 751) tusendelnrs
guldhalt säljs för tesnurering. Du kollegiet inle hur ingående kiinnedom om hur
dennn specielln murknnd fungerur\ill kollegiel dock inte moisiitiu siu försluaets
eenomförande.
Prop.
1979/80:160 28
,?..? Skånes luindclskainmare
Försluget i denna del syftur lill utt förhindru tesnureringsköp
uv guld. Bukgrunden iir den försäljning uv guld i form uv guldjelonger och
liknande med en relativt obetydlig bearbetningsgrud som under sennre titl iiåtl
en ökad omfattning i tukt med prissiegringen på guld. Den föreslugna lösningen innebiir
all import uv guldsmedsnrbeten med en guldhalt överstigande 18 kurat liigges
under införselkontroll. Med en sådan utvidgud reglering skulle riksbnnken nnse
sig hu befogenhet att förhindra att obeurbelal guld överlätes lill den som i
sin tur säljer det vidnre i former som omfattas av importkontrollen.
Av skål som redan anförts i frågan om en förlängning nv vnlutaregleringen
anser sig handelskammaren inte nu vilju rikla nägon invändning mot att
regleringen av imporl och exporl av guld bibehålles. Med den omfallning
försäljningen av guldjelonger och liknande fätl frumstär del ocksä som i och
för sig följdriktigt att utvidga regleringen i syfte att motverka denna
försäljning. Handelskammaren vill därför inle motsätta sig ifrågavarande fiirslag.
Del förtjänar dock betonas att en förulsållning för atl placeringsintresset
för guld skall bestå torde vara en fortsalt långsiktig prisstegring.
3.4 Gencralndlsivrelsen
Riksbanksfullmäktige föreslår utvidgning av irnportregleringen
enligt valutalagen och valulaförordningen. Sålunda kommer enligt förslaget
importregleringen att omfatta - utöver vad som nu gäller - visst avfall och
skrot av guld och platinerat guld samt vissa guldvaror med en finhalt
överstigande 750 tusendelar. Generaltullstyrelsen har ej någol att invända mot
fullmäktiges förslag. Styrelsen vill dock framhålla följande.
1 gällunde tullprocedur baseras tulltaxeringen av varor
och övervakningen av efterlevnaden av importrestriktioner pä en uv den
tullskyldige avgiven tulldeklaration och till denna fogade fakturor och andra
dokument rörande varorna. Lämnade uppgifter kun av praktiska skäl endast i
ringa ulslräckning kontrolleras genom fysisk undersökning av varorna.
Införseln av guldvaror år även reglerad i lagen (1974:283)
om handel med arbeten nv guld. silver eller plutina. Enligt denna lag som
endast äger tillämpning på yrkesmässig handel med guldarbeten får endast sädana
guldarbeten införas som år tillverkade av 750 tusendelar eller mer fint guld (iidelmctnllnrbeten)
och som år försedda med föreskrivna stämplar. En a\vikelse nedåt med fem
lusendelar lillåts.
Pä grund av bestämmelserna i nämnda lag skall guldarbele,
som införs för vikcsmässig försiiljning. sändas till statens provningsanslalt
för kontroll. Fär guldurbeie efter sädun kontroll införus skall provningsanslalten
utfärdu iniyg ftir förtullningen. Guldurbetet fur inte utlämnas utan medgivande
av tullmvndisihet. Fur auldnrbetet ej införas sknll det återutföras
under
Prop.
1979/80:160 29
tullkontroll. Den som yrkesmässigt inför ädelmetallurbele
skull vara registrerad hos provningsanstalten.
Vad gäller den nu föreslugnu importregleringen i vnlutaförfnttningurnu
ulgår generallullslyrelsen från att riksbunken i enlighet med underhandsdiskussioner
med generaltullstyrelsen kommer ntl utfiirdn tillämpningsföreskrifter så atl
guldföremål med högre finhall än 750 tusendelar för nnnut ån yrkesmässigl
ändamål, t. ex. gåvor, resgods och fiyttgods. unduntus frän importregleringen i
valutaförfattningarnn. Alt ett sädnnt unduntag görs år nödvändigt med hänsyn
till bl. n. konlrollsvårigheternu. Den föreslugnu uiökningen av
importregleringen skulle llärigenom endnst kommu ntl avse guldurbeten som redan
i dag är föremål för införselkontroll enligt Ingen (1974:283) om handel med
arbeten av guld. silver eller platina.
Den föreslugna importregleringen i valutaförfnttningarna
skull omfnlln guldföremål med en finhalt översiigande 750 lusendelar. Dettu
innebär - på grund av bestämmelserna om finhalt i lagen (1974:283) - att
guldvaror med en finhalt av 750 tusendelar (med en tilläten avvikelse nedåt med
fem tusendelar) kan införas ulan lillståndstvång. Generaltullstyrelsen
ifrågasätter om inte en viss tolerans eller avvikelse uppåt författningsenligt
bör medges för att undvika alt myndigheter och enskilda betungas av onödigt
många dispensansökningar.
Beträffande den föreslagna ändringen av 6 S valulaförordningen
vill generaltullstyrelsen - för att göra helt klart att gränsen 750 lusendelur
gäller för de tre numren 71.12. 71.13 och 71.14 - föreslå att ordel
""och"" tilläggs efter texten ""ur nr 71.13 guldsmedsvaror
och delar därtill av guld"".
1 7 a S undra meningen valulaförordningen bör hänvisningen
lill 4 S andra stycket ändras till 6 S tredje stycket.
3.5 Slatens provningsanslalt (SP)
Enligt lagen (1974:283) om handel med arbeten av guld,
silver eller plutina skall guldarbete som tillverkas inom riket eller som hit
införs kontrolleras och konlrollståmplas av SP. Annat aibete av guld än sådant ådelmetnllarbete
som år försett med föreskrivna stämplar fär icke saluhållas eller försäljas inom
riket eller införus till riket. Med ådelmetullnrbete nv guld nvses arbete utfört
med en finhalt av 750 tusendelar eller mer fint guld. SP skall förse guldarbete
med kontrollstämpel om ädelmetullhulten motsvurar äsuti finhaltsstämpel och om
arbetet i övrigt motsvarar gällande föreskrifter.
Införs till rikel nu aktuella jetonger av finguld iir SP
således skvldig utt konlrollslämpla dessn. likuså om de tillverkas inom riket.
Föreslagnu ändringur i valuiulugen och valutuförordningen
får till följd utt SP kommer att vågrn kontrollstnmplu jetonger med en finhnlt överslignnde
18 knrni som inkommer till riket, om tillstnnd för införsel ej erliullils uv riksbunken.
För ntl SP skall kunna vägrn konlrollslämpln jetonger u\ fingultl
Prop.
1979/80:160 30
tillverknde inom riket fordrns dock. enligt SP mening atl
en föreskrift utformns med innebörden all sådnnn arbelen som år imporlreglerade
enligt valutuförordningens 6 S ej heller fur tillverkas uv inom riket befintligl
guld. Med befintligt guld menas bäde nytt guld via guldcentralen eller uffinerier
och gummult guld säsom skrotguld, kräts ni. m.
Om förbudet endast utformas så att nyll guld från
guldcentralen eller uffinerier ej fär användas för tillverkning av arbeten med
högre finhnlt än 18 kurnt. ser sig SP ändå nödsukad alt kontrollstämpla
tillverkade jetonger av finguld. enär dessn kan vara tillverkade av i. ex. skrolguld.
Vidare föreslås att, i syfte atl underlätta kontrollen,
den föreslagna gränsen 750 tusendelar (18 karat) höjs något, då en del 18 knrnl-urbeten
kan varu tillverkade av 760 tusendelar fint guld.
SP förutsätter ocksä att tillstånd erhålls pä etl enkelt siitt
för införsel av arbeten som ej är atl betrakta som tesaureringsobjekt.
Då guldregleringen i nuvarande utformning lätl kan
kringgås och ett utvidgande av införselförbudet har till syfte alt upprätthålla
nuvarande bestämmelsers mening, tillstyrker SP riksbanksfullmäktiges förslag
till ändring av valutalagen och valutaförordningen med komplettering och
beaktande av vad som anförts ovan.
3.6 Valulakommitlén Nuvarande ordning
En av valutaregleringens grundprinciper är att portföljinvesleringar
i utlandet inte utan riksbankens tillstånd tillåts för valutainlänning, liksom
att valutautlänningar inte utan särskilt tillstånd medges företa
portföljinvesteringar i Sverige. Med denna huvudregel som grund skall således
i princip alla kapitalbetalningar till och frän utlandet prövas av riksbanken.
Regleringen av guldhandeln kan numera sågas ha samma motiv
som kontrollen av kapiialbetalningar.
-
In- och
utförsel av obearbetat guld för guldsmedsändamål eller teknisk användning
medges sålunda utan begränsning.
-
Imporl av
obearbetat guld för placeringsändamål (s. k. tesaurering) likställs med portföljinveslering
och medges inle. medan exporl av obearbetat guld regelmässigt medges efter
ansökan.
-
Imporl och
export av bearbelade guldvaror faller utanför regleringen och prövas således inle
av riksbanken.
Den praktiska hanleringen av guldregleringen handhas av
Guldcentralen ekonomisk förening, ett organ som bildats pä riksbunkens initiutiv
med bl. a. tva brnnschorgnnisntioner och ett par dentalföretng som medlemmar. Guldcenlrulen
tillhnnduhnller huvuddelen av guldsmeders och andra förbrukares behov av
obearbetat guld men ett untal större företag importerar själva guld för egen
förbrukning. Genom uppföljande kontroll
Prop.
1979/80:160 31
att avnämarnas förvärv (genom Guldcentralen eller egen
import) av obearbetat guld motsvaras av användning för icke-tesaureringsåndamål
upprätthålls valutaregleringens syfte. Guldcenlralen anser sig ha befogenhet
all utsträcka kontrollen också lill hanleringen av icke imponerat guld för att
motverka att från allmänheten uppköpt s. k. skrotguld förädlas och säljs i
obearbetad form för tesaurering. Några ingripanden har emellertid inte
aktualiserats i detta sammanhang. Riksbanken har också sedan gammalt eu avtal
med den enda inhemska guldproducenten. Boliden, att det guld som inte
exporteras av företaget skall säljas till föreningen. Denna försäljning har
täckt huvuddelen av Guldcentralens behov varför dess import varit obetydlig
under senare år.
Guldcentralens kontroll av guldmarknaden syftar således
till att avstänga den inhemska marknaden från tillförsel av obearbetat guld för
tesaureringsändamål. Detta sker genom föreningens medverkan i importregleringen
och genom uppköp av inom landet producerat guld. Guldcentralen kan därigenom i
praktiken sägas fylla den dubbla funktionen atr vara ett led i
valutaregleringen och ett organ med uppgift att hindra spekulation i
guldprisutvecklingen oavsett varifrån guldet härrör. Båda funktionerna har det
yttersta syflel att hindra att valuta förbrukas för ändamål som kan likställas
med portföljinvestering.
Det sålunda utarbetade systemet har ansetts fungera enligt
intentionerna intill de senaste åren när guldpriserna på världsmarknaden
stegrats våldsamt till följd av oro pä valutamarknaderna, politisk oro och en
inflationsutveckling som etablerats på en högre nivå än den tidigare.
Valutaregleringens importförbud för obearbetat guld och
vissa därmed likställda formvaror av guld har under trycket av
prisförväntningarna visat sig vara otillräckligt för alt hindra import av tesaureringsguld.
Genom en ytterligt enkel maskinell bearbetning kan guldråvaran lill en ringa
kostnad omvandlas till produkter som enligt tulltaxan är att belrakta som
bearbetat guld och därmed faller ulanför valularegleringen. Importen kan därmed
inte hindras av riksbanken. Bearbetningen äger rum inom landet men berättigar
till köp av guld från Guldcentralen vars kriterier för tilldelning är helt avhängiga
av importbestämmelserna.
Valutakommitténs slutsatser
De ursprungliga motiven för guldregleringen sammanhängde
med guldets monetära roll. alltså dess funktion i det inlernationellu
valutasystemet som betalningsmedel/reservtillgång och värderingsnorm för
valutornas inbördes växelkurser. Denna guldets unika roll har efterhand
reducerats men guldet intar ulltjämt en siirstallning med nain nnknylning lili
de inleriinlionclln valuiamarknaderna.
Den grundläggande frågan att ta ställning till i samband
med förslagen om
Prop.
1979/80:160 32
iindrade villkor i regleringen uv guldhnndeln, gäller om moliv
alltjämt föreligger till en särskild reglering eller om guld bör betrnktus som
en vurn likställd med t. ex. silver och diumunter.
Guldet är vid sidun av sin indusiriellu tich konstiiårlign
användning en placeringstillgång som mer än någon annnn vnra år ett substitut lill
värdepapper och valutor. Det ingår ocksä som en väsentlig tillgång i ceiitralbunkernas
valutareserver. F. n. giiller alt valutainlänning inte i placeringssyfte medges
förvärva utländska värdepapper eller fast egendom och inle göra insättningar i
utländsk bank. Kommiitén kommer senare att ta ställning till valularegleringen
på denna punkl. I avvaktan pä denna översyn finner kommittén att guldtrnnsuktioner
btir förbli likstålldn med kupitalbe-tnlningar i regleringshänseende. Detta
sker framför allt genom det nu gällande förbudet att införa obearbetat guld.
Det år inle möjligt all med någon säkerhet bedöma om vi slår inför en
utveckling mot tesnurering i större omfattning av obetydligt bearbetat guld i
form uv t. ex. jetonger.
Fullmäktiges förslag till vidgning av den nuvarande
regleringen hur det begränsade syftet atl inskränka denna del av marknaden, som
hittills varit ringa och vars framlida utveckling år svårbedömbar, till
placering i föremål av 18 karals guld.
Samtidigt som fullmäktiges förslag har detta begriinsadc
syfte, aktualiserar det betydnnde praktiska gränsdragningsproblem och
kontrollsvårigheter och öppnar dårmed möjligheter till kringgående.
Genomförs fullmäktiges förslag gäller det inte bara att som
hittills upprätthålla dislinktionen obearbetat/bearbetnt guld vilket år viktigt
då ju importkontrollen avses innefatta allt obeurbelal guld (oavsett knrntlul)
men benrbetat guld endasl om karultalet överstiger 18. Det ankommer sålundu liksom
f. n. på tullmyndigheterna att göra en bedömning av om benrbet-ningsgraden för ell
18 karats guldföremäl skall anses tillräckligt hög för au det skall falla ulanför
regleringen. Avsevärt större bedömningssvårigheier tillkommer emellertid om det
också gäller utt tu ställning lill tim guld och guldsmedsarbeten med mer än 18
karat sknll fä importeras. Tullmyndigheterna måste då bedöma om sådana
guldsmedsarbeten hur en sådun beurbetningsgrud att det inle kun betrnktus som tesaureringsobjekt.
På motsvarunde siitt måste riksbnnken/Guldeentmlen vid import nv obeurbetul
guld med mer än 18 karal bedöma om den slulprodukt som skull framställas av
guldet blir ett ""verkligt guldsmedsurbete"" och inle barn
ett föremål uvsetl för lesuurering. Låier sig f. ö. tesuureringssyfte och
intresset uv "verkligu guldsmedsnrbeten"" alltid särskiljns? Kan
det inte t. ex. förekomma guldsmedsarbeten vars bearbetningsgrad är tämligen
hög men som synes iiinehulln en slörre mängd finguld än ""nödviindigt""?
IS kurnts jetonger kommer utt kunna importerus enligt försluget.
liksom ocksn obeurbetnt guld (finguld för legering eller 18 knrutsj ttir tillM.)
knmg nv sådnnn inom landet. Möjligheter till kringgnentle nv det nvseddn hintlrei
möt tillverkning av jeionger i finguld öppnus härigenom. Den som önskur kun
Prop. 1979/80:160 33
frilt imporleru jeionger eller nndrn som ""benrbetnde"
gtidkåndu föremål med 18 kurnts guldhult, sälju dessn oeh återköpn dem. nu som ""guldskrot"'.
KosUinden för rening frän 18 till 24 knrnt uppges vnra läg i torliållnnde till
guldvärdet vnrför förfnrandet öppnar möjligheter utt niisknffn oeh murknnds-föin
finguld för tesnurering.
Förutsiittiiinganiu utt uppnn del miil som efiersuiivns metl
fullmäktiges förslng blir beroende uv Guldceiitrulens möjliglieter utt kontrollern
iiukllinii-deln. Dessn mtijligheier frumstär emellcititl vitl en rättslig bedtimiiiiig
stim begrunsnde. Siirskill giiller delin i fråg;i om hnndel med skrotgultl och
guld som ej hur iiiiporternls.
Vnkituktimmitién har överviigt oliku möjligheter nit komma
till riittu metl de pnlulnde problemen. Som ell nlternntiv till en utlmiiiisirutiv
reglering har kommittén diskulernl möjliglieleii utt nä sniiimn syfte genom beskntliiing
uv gultlförsäljning, vnrvid skatten bnserns pä viirtlet nv den ingiiende guklvolv-men.
Ett införnntle uv en punktskntt reser emellertid ett umul problem, stim kommiitén
snknnt möjlighet nit niirmnre prtivn. och kommiitén vill tliirför inte ta ställning
till detla nlternntiv.
En unnnn väg skulle kunnu vnra utt införn besliimmelser
som direkt reglerar den inhemska hnndeln med guld. Dettu skulle kumm ske genom utt
nndrn 2 S Ingen (1974:283) om hnndel med arbeten a v guld. silver eller plutinu
så nu guldurbete räknus som ådelmetnllurbete endnst om det iir utfört uv 75(1 tusendelar
fint guld (18 knrnt), vurken mer eller mindre. Enligt 3 S i nuiniidu Ing fär endnst
ådelmelnllnrbele förses med stämplnr enligt Ingen. Entlast ädelmetnllurbele med
föreskrivnn stämplnr får sniiiförus eller försiiljns i Sverige eller införus till
Sverige. En komplettering uv fullmiiktiges förslug till iindring i vnlutnlug
och valutaförordning med en iindring i Inuen om hnndel med guld, silver eller
platina skulle i princip kunna motverka kringgående nv \;ilutaregleriiigen och görn
kontrollen nv skrotmurknnden i delin sylte överflödig.
Vnlutnkommitlén hur emellertid drngil slulsulsen utt ii\eii
tlennn metod ull motverkn kringgående av vulutnregleringens bestämmelser rörunde
guldimport iir behiiflnd metl prnkliskn s\ nrigheter. Lngeii om hnndel med nrbelen
u\ guld. siher eller plntinn iiger niimligen endnst tilliimpning pn Nrkesmässig
hnndel inom lundet.
Niir del giiller pri\utpersoiiers imptirt uv enkelt benrbetnde
kiremnl med högre gtildhult iin IS k;irnt utgår fullmiiktiges förslng enligt
uppgift frun ull resundes införsel uv siidnnu skull medges men däremot inte unnnn
privatimpori. Om förbudet i det sennre hiinseendet sknll vurn elfekti\l torde
det vuru ntithändigt utt hindru iiven resniitleinlörsel.
VulutnkommittéB
hur emellertid iiihiimint nu tullmyiidiglieiernn entlusi nnser sig lin
mojligheter ntl kontrollern vrkesmiissig import ;i\ benrbetnt '_;ultl med a\seentle
pn guldhullen. En knr;ilkt)iitroll n\ pri\ntpersoiiers (t. e\. henniiiitkmde liiiislers)
iiiiielinv u\ benibetnde guldvuror liksom pri\ut import genom t. e\. postorder
kun diiremtn enligt lullniMuliglieiernu inte geiitimförns pn ett meningsfullt sått.
Tullbehniidliiigen n\ gulthartM" sker
Prop.
1979/80:160 .34
efter stntens proviiingsnnstnlis ktmlroll som genomförs
med sltid nv Ingen om hnndel med guld. silver eller plutina. EUersom endnst yrkesmiissigl
importerade guldvuror kun kontiollerus av prtivning.snnsiallen med slöd nv
Ingen skulle således underlng snkiins för tullbehnndling av oeh eventuellt
fölbud mot privulpersoners införsel uv benrbetnde guldvurtir vare sig den iigde
rum i snmbniid med iniesu eller per post. Tullmyndighelernn nnser därför att piivutpersoners
införsel uv bearbetade guldvuror bör bli undun-lugnn genom dispens t)m riksbnnksfullmiikliges
förslng genomförs.
En kompletlernnde iindring i Ingen om handel med guld,
silver eller plntinn skulle nlltsä inte motverkn privulpersoners import för
egen riikning och tesnurering nv bearbetade guldvaror med högre guldhalt än 18 kurnt.
Diirmed skulle den försäljning nv i. ex. 24 karnls jetonger till privatpersoner
som hiuills skelt inom lundet. och som varit upphovet till riksbnnksfullmiikliges
åtgärdsförslag, enkelt kunna omdirigerus exempelvis till poslorderför-siiljniiig
frun utlandet ulnn prnkliskn möjligheter för tullmyndighelernn ull motverkn
delta enligt vad som sagts ovnn.
Det visar sig således alt redan den begrän.sude ambitionen
ntl inskränka möjligheterna att tesaurern guld i form av enkelt bearbetade
föremål från 24 lill 18 karat släller krav pä relativt omfattande
författningsändringar utan att man för den skull erhåller några garantier för
att det avsedda syftet verkligen näs med godtagbar precision. Med hänsyn till
att tesaurering av guld i form av jetonger och liknande enkelt benrbetnde guldföremäl
hittills inte hur hnft nägrn återverkningur nv betydelse på betalningsbalansen ocb
alt effeklerna på lesaureringsintresset av en sänkning av karathallen är
ovissa, förordar valutakommittén att inga författningsändringar genomförs
härvidlag.
Det innebär således att en potentiellt mer omfattande
import i tesuureringssyfte av obeurbetat guld. t. ex. i form nv tackor,
alltjämt förutsätts vnra förbjuden. Som nämnts har valutakommittén för avsikt
att behandla guldregleringen i det fortsatta arbetet med översvnen av
valutaregleringen i dess helhet.
3.7 Guldcenlralen ekonomisk förening
Pä initiativ uv Sveriges riksbank och efter förhandlingar mellun
riksbunken och representunter för bl. a. guldsmedsbrunschen bildades i oktober
1954 Guldcenlralen. en ekonomisk förening vars medlemmar utgöres av tvä
intresseorganisationer inom guldvarubranschen sumt tvä av Sveriges större dentalvarubolag.
Alll sedan börjnn uv sin verksamhet hur Guldcentralen i enlighet med uv
riksbanken uppdragna riktlinjer ombesörjt den försåljning nv obearbetar guld
för guldsmeds-, dental- och industriiindumäl som riksbnnken titligure sjiilv hnft
hund om. Vidnre hur Guldcenlrulen ulövut kontroll över nit försålt guld anviints
på uppgivet sätt. Centruliseringen uv handeln med obeurbetul guld och
kontrollen över förbrukningen nv dctsnmmu hur. med stöd uv den import- och
exportreglering uv sädnnt guld
oeh guldmynt stim riksbanken sumtidigi ndministrernt. hnft
till iuitlumnl bl. n. utt kirlimdrn tesnurering nv obeurbetnt guld,
Guldeeiitruleii hur fortkipunde hnft möjlighel utt tiieku silt
behov nv gukl antingen geiitim köp frän Bolitlen eller- metl vederbörlig importliceiis
tViiii riksbunken-geimm ktip från niigon utliindsk vurumnrknnd. För guldsmeds-iindnmnl
siiljer Guklcentrnlen guld såviil direkt tiil guklvnrufubriker och guklsmeder
som till uffinerier. De sennre omvniidlnr guldel bl. u. till legernl hnlvfnbrikut
i form uv plåt. trätloch nndrn foriiivnror tich säljer i sin lur dessn hnlvfäbrikat
lill guklsmeder tich undra giiklvarutillverkure. Oavsett om guldet siiljes direkt
frän Giildceiitrnleii lill nvniimaren eller vi;i nugot uffineri ikliider sig
den slutlige köpureii förpliktelsen utt iilesliitniide uiivuntlu giikiet ifrägu
för tillverkning ;iv giiklsmedsvuror sumt ull redovisu dettu genom företeende nv
kopior frän kontrollstämpling nv mtilsvnrunde kvuntitel guldsmedsurbeteii.
Riksbankens tillståndsgivning för import frän iitlnntlel nv exempelvis giildlegeringnr
oeh hnlvfnbrikut därav, som ej kan tillhniidnhållns i Sverige, iir åven
förknippad med motsvurnnde villkor för importen beiräffunde nnviindningen uv
guldet och redovisningen av detsunimu.
Ovnn i korthet beskrivnu reglering hur i stort sett fyllt sitt
syfte och diirmed förhindrnt tesnurering uv obeurbetul guld utan atl restriklionsåtgiirder
i form UV viigruii att siilja guld behövt tillgripas från Guldcenirnlens sidu.
Trots ntl de s. k. jetoiigernu i guld oivivelnktigt producerats och ninrknndsförls
som lesnureriiigsobjekl. diir vinslen pn guklprisslegringen,
försäljningsföretagels nierköpsguranti och jetongens enkln utförnnde vuril
försal jningsnrgument. har. såsom bunkofullmäktige frnmhnllit. hiltillsvurnnde
reglering ej kunnut hindru tillverkning och försäljning därav. Avgörande har
härvidlag vuril ull jetongen trots sin ringa beurbetningsgrud i tullverkels och
slutens provnings-nnstnlts nonienklulurer unses vuru
""bearbetad"" resp. "ädelmetullnrbete"'
och därmed kvalificerad för konlrollslänipling.
Genom uividgning nv import- och cxporiregleringen på del
salt som föreslugitsnv bnnkofullmäktigeoch efter erforderlig ändring uv de ålugunden
köpnrnn ikläder sig vid köp nv guld frän Guldcenlrulen eller nffinerierna synes
möjligheter sknpus för Guldcenlrulen nit tillfredsställuiide kuiinn hindru forlsaU
tillverkning nv jetonger eller undru lesniireringsobjeki i gukl med en finhet
överstigande 750 lusendelur.
Tillverkning och försiiljning uv jeionger i guld med en
finhet nv 751) tusendelar, som för övrigl redun pägnr och som kun följns nv nndrn
liknunde in\esteringsföremäl. kommer dock utt vurn opnverknde n\ de ändrade beslämmelsernu.
Med hänsyn till den relativt storn efterfräguii som jetonger i finguld \isat sig hn. lorde finnns nnledning befuru
nit köpintresset i mer eller mindre oförundmd omfattning nu kunnliserus till dessu
kvurvnrunde tesuu-reringsobjekt, ouvsett utt dessn huller en Ingre guldhult.
Det finns skiil nntn utt sudnnu siiljfukiorer som nterkopsgurunii tieli begrunsnde
murginuler mellun forsiiljninsis- och nterktipspris hur mer uvgtirnnde iiiflvtnnde
pn efterfrngnii än tlen psvktiltigisku hetytlelse guklforem;ilets gukliniiehull
mtijligen knn hu.
Prop. 1979/80:160 36
I de imdringur som bnnkofullmäklige fiireslngit i vnkilnlörtMxiningcns
S 6 hur i frägu om tulllnxniis ur nr 71.1 1 från ftirbudel undnnlugils guklsmeds-stiptir.
Styrelsen vill med anledning liiiruv frumhållu utt sopornn ulgor en relntivl stor
del (under I97S drygl 20 '/
3.8 Giildsmcdsbraiischcns samorganisalion
Giildsmedsbrnnsehens samorgumsntitm iir ell sumurbelsorgun
mellun Sveriges Juvelerure- tieh Guklsmedstorbuiid med 540 medlemsbuliker tieh Guldsmedsbrnnschens
Leveruntörföreiiiiig med 30 medlemsftirclag. Tolult svsselsätier orgunisulitniernns
medlemmnr cu 3 0110 perstmer oeh omsntter drygl 800 milj. kr.
I skrivelse den 11 juni 1979 till riksbunksfullmiiktigc fiiste
sumorganisntio-nen fullmäktiges uppmärksumhet på nit AB Sporrong försålde enkell
uppurbetnde jetonger i 24 kurnt guld. Vi frnmhöll ntl dennn tillverkning och försäljning
huvudsnkligen synes hn komniii till stånd i syfte atl guldproduk-ternn skulle lesnurerns.
Det erinrudes om att riksbunken tidignre intugit en neguliv ställning till sädan
giildförsäljning. något som ocksä förklarades överensstämma med den ullmännu
uppfattningen i guldsmedsbrunschen. Vi finner det fortfnrnnde svårt nit uccepteru
dennu typ nv investeringar och unser utt tillverkning och försiiljning av guldjelonger
inte heller kan vuru uv intresse ftir snmhällsekonomin. Vi unser det därför born
unkommu pä fullmäktige i riksbnnken att genom liimpliga åtgärder förhindru att dylikn
guldvuror används för spekulation. Vi anförde även i vär skrivelse utt om den tidigare
restriktiva inslällningen frän riksbnnken ej kun vidhällus, nllmiinhe-ten torde
kommu ull ädugalåggu mycket stort intresse för spekulntionsguld och utt dennn murknnd
diirmed skulle fä betydnnde omfuttning. Vi befnrur allljiimi. ntl därmed mängu brunschföretug
mot sin vilju tvingns in i spckulntionshundeln.
De jetonger som finns på mnrknnden hur en skiiligen
obetydlig benrbet-niiig och murknndsförs inte som konst- eller prydnndsföremnl ulnn
iiteski-tnnde som objekt för tesnurering och med hänvisning till sunnolikheien
lör vtterlignre stegring i guldpriset. Argumenteringen i murknudsföringen förstiirks
i ullniiinhet med återköpsgnrnntier.
Enligt sumorgnnisntionens uppfattning bör
regleringssystemet pä ifrugu-\ unmde område utvidgas så utt försäljning för lesuurering
nv dylikn i princip oheurhetude guldföremål kun förhindras, vilket, enligt vnr uppfuttning,
slur i snmklnng med titligure praxis.
Mot nngiven hnkgrund tillstvrker Guldsmedsbrnnschens snmorgunisnlitin
riksbnnksfullmäkiiges förslng. ntl regleringen nv import och exptirt u\' guld hihehulls
och utvidgas sä alt iiven imptirt n\' enkell benrbetnde guldföremnl
Prop.
1979/80:160 37
kir lesuurering liiggs under införselkontroll snml ull imporlkontrollen
utvidgas på sä siilt ull mnn förhindrur ull guld inom lundet timvnndlns till
och vidnreftirsiiljs i former som omfultas uv den ulvidgnde importkontrollen.
Den nv liksbunksfullmiiklige härvid ftireslngnu principen ftir
reglering tillstyrks. Vid valel av finhullsgräns vid regleringens genomförnnde btir
i delin summnnhung beuktus. ntl mänga tillverknre. bl. a. utliindskn. håller en
hult som någol överskrider 750 lusendelur i sinn guldsmedsurbelen.
Upplysningsvis knn numnus alt huller pä upp till 765 lusendelur knn förekommn. Dessn
högre huller av guld lorde bero pä, nit lillverknrnu stiker undvika ntl fä sinn
vuror relurnernde från statens prtivningsunstult. om vurun skulle understign
gränsen för 18 kurat. dvs. 750 lusendelur. Vi hemsiiiller således all en viss
mindre tolerans medges utöver de i förfatlningstorsluget fustslälkin 750
tusendelarna.
Även om lesaureringsintresset
kun väntas avta med lägre finhnlt, torde mun inle kunnu bortse från att mnrknnden
för lesuureringsguld i 750 tusendelurs hull ändock torde vnra avsevärd. För all
nägol förekommn en våntnd utveckling föreslär vi nit valutalagen ändras pä
sådant sått atl. om dennn försäljning når avsevärd omfattning, en ändring vid
det tillfiillel inle blir nödvändig i författningen, utan kan ske i
valutaförordningen eller i unnnn liimplig föreskrift. En dylik ändring i valulalagen
lorde. enligt Guldsmedsbranschens sumorgnnisations uppfattning, genom sin
blotta existens hu en lillbukahållnnde verkan pä tesaureringsmarknadcn.
De av riksbnnksfullmäktige föreslagnu ändringarna i
valutaförordningen S 6 har i frngn om tulltaxans nr 71.) I frän förbudet undantagit
guldsmedssopor. Soporna utgör en relativt stor del av annat avfalls- och
guldskrot, som omsätts i den svenska branschen. Pä grund härav finner Guldsmedsbrnnschens
sumorgunisation del synnerligen önskvärt alt nllt uvfull av guld och plutinerat
guld. således även guldsmedssopor, omfattas av den nu av riksbanksfullmiiktige
föreslagna regleringen.
3.9 Guldfynd AB
Guldfynd AB tillstyrker det framlagda förslaget men anser
alt en föreskrifl börgälla inle endast det importerade guldet ulan man mä även
föreskriva, nit inom lundet befintligl guld unvänds för tillverkning av imporlreglerade
guldsmedsvaror. I annat fall lorde förslagel till stor del förlora sin verkan.
I riksbanksfullmäktiges skrivelse sågs följande: "Del
reglerade området utökas att omfatta guldsmedsarbeten med guldhall översiigande
750 tusendelar (18 kurnt)"". Här må frumhållas, alt flera guldsmedsfabrikanler
framförnllt ulomlunds i sinn guldsmedsarbeten håller en hall som nägol översiiger
750 tusendelar. Del förekommer halter upp till 765 lusendelar. Att dessu fubrikunter
lillverkar nägol ""överhalliga"" guldsmedsvuror beror pä.
Prop. 1979/80:160 38
all de ej vill riskera utt fä sina varor relurnernde från
statens provningsanstalt om varan med nägon tusendel skulle understiga den föreskrivnn
hallen om 750 tusendelar. Man bör således medge en viss liten tolerans utöver
fastställda 750 tusendelar.
Det sågs åven i förslaget från riksbanksfullmäktige, all
man ej för närvarande vill förbjuda fabrikation och försäljning av s. k. jetonger
som håller 750 tusendelar och som kan komma att bli föremål för tesaurering.
Guldfynd AB föreslår, att valutalagen ändras därhän att om
denna försåljning och tillverkning skulle nä en betydande omfattning, en
ändring ej är erforderlig i själva valutalagen utan kan ske i
valutaförordningen eller i en föreskrift lill denna.
I riksbanksfullmäktiges skrivelse sägs: "Guldfynd AB:s
antaganden om att enbari detta företag skulle kunna sälja guld för tesaurering
för en årlig summa av 60-70 miljoner kronor förefaller visserligen
överdriven"'.
Till detla må anföras, att Guldfynd AB i slutet av 1979
när vi aktivi marknadsförde 24 karat guldjelonger under 4 veckor sålde för ca 6
miljoner kronor sådana på ett enda försäljningsställe.
Skulle företaget ha försålt jetonger i samtliga av sina 85
butiker i landet skulle denna försäljningssiffra med all sannolikhet ha
mångdubblats. Guldfynd AB kan därför ej hålla med om att dess uppskattning av försäljningsvolymen
skulle vara överdriven. Tvärtom kan man med fog anta, att den av Guldfynd AB prognoserade
försäljningen ligger betydligt under den verkliga.
3.10 AB Sporrong
Handeln med guldjelonger i 24 karat har i Sverige pågått
sedan april 1978. Till dags dato (ca 22 månader) har ca 300 kg guld åtgått
härtill. Parallellt härmed har förbrukningen av guld för smyckeändamål minskat
mer än nämnda kvantitet.
Under år 1980 har minskningen av guldförbrukningen för
smyckeändamål fortsatt i accelererad takt. Även försäljningen av guldjelonger
har avtagit. Förklaringen är den kraftiga prishöjningen på guld som ägde rum på
världsmarknaden under perioden 1979.12.15-1980.01.10. Jelongkundernu har i
stigande utsträckning börjat intressera sig för finsilver.
Den ringa omfattning som handeln med guldjelonger haft i
Sverige och den minskning som nu inträtt visar att frågan endast har marginell
betydelse för rikets valutareserv. 1 detta sammanhang kan ocksä omnämnas den
export av guldjelonger som Sporrong bedriver till Norge, Finland och Danmark.
Den begränsade för atl inte säga negligerbara skada som
handeln med guldjelonger orsakar valutareserven skall ställas mot det värde som
jetongerna har för gemene man i dennes strävan utt skyddn sig mot inflationen
och i dennes möjligheter att anpassa sig till gällande skatteregler (skatteplanera).
Dessa möjligheter varierar idag i myckel stor utsträckning
opaginerad Kontrollera mot PDF
från individ till individ. Mun kan knappast tiinka sig nägot
;innnt snmhiills-område där det föreligger sttirre ojämlikhet. För en större
grupp invånure som suknar lånemöjligheler liksom kunskap om aktier, diumunter,
konst, iikta mnttor m. m. har en placering uv de egnn spurmedlen i jeionger uv iidla
metnller i storl sett varit det endu niternnlivel. Genomföres riksbankens nu uktuella
förslag om förbud för jetonger i 24 karal guld så försiärkes ojiimlikheten
ytterligare. Dettu knn knappast vara önskvåri utifrån demo-krulisk synpunki.
Om regering och riksdug likväl väljer att följa
riksbankens förslug, sä vill Sporrong framhällu betydelsen av klara och entydigu
regler. Blir det. exempelvis, möjligt nit tillverka och sälja jetonger nv
finguld med 18 knruls stämpel'? Får upparbelnt Inger uv finguldsjetonger med 23
karats stämpel säljas efter det lagen trätt ikraft? Mänga liknande frågor knn
resas. Vi föreslår att värt förelag beredes möjlighet att biträda vid de nya
reglernas utformning.
3.11 I ärendet har tjugotvå enskilda guld- och
silversmeder Ingivit en gemensam skrivelse, vari följande har anföris.
Vi är guld- och silversmeder som till Statsrådet vill
framföra vår åsikt i årendet. Vi talar bara för oss själva och det sagda
grundar sig på yrkeserfarenhet.
Riksbankens brev nämner namnen Guldsmedsbranschens
samorganisation och Guldfynd AB samt AB Sporrong. De två först nämnda oroar
sig över AB Sporrongs guldförsäljning av en slags guldslant som kallas jelong.
Denna jetong görs i finguld vilket nu de klagande vill att riksbanken skall ges
möjlighet att stoppa.
Detta vore en felaktig väg om Ni, genom förslag som går i
riksbankens och de klagandes riktning, stoppar AB Sporrongs jetongförsaljning
av finguld. För det första så krånglas en förut krånglig och snårig lagsliftning
till ytterligare. För det andra, guld i privata händer ses av oss med blida
ögon då detta guld förr eller senare letar sig till verkstäderna för
omarbetning. För det tredje. Guldsmedsbranschens samorganisation och Guldfynd
AB uppträder på samma marknad som AB Sporrong, försäljning av fabriksvaror.
Skillnaden i lypen av varor avspeglar sig i den bedömning
som, dels i uttalanden från Guldsmedsbranschens samorganisation, dels i
valutastyrelsens yllrande, rör konstnärlig värdering. Jetonger saknar de konstnärlign
värden som - underförstått - annan fabrikstillverkning har.
Vår bedömning av det konstnärliga innehållet i en jetong är
jämfört med annan gjuten, pressad eller stansad massprodukt, att de äro
likvärdiga.
Sammanfattningen av vårt svar blir: Att Statsrådet avslår
förbudstanken i riksbankens brev, som ett steg på vägen mot etl upphävande av
de lagar, förordningar, tillsägelser och tillrättavisningar, som nu reglerar
vårt enkla arbete pä verkstäderna.
opaginerad Kontrollera mot PDF
GOTAB
Stockholm 1980 63663
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
7 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (7)
7 kopplingar i 4 dokument.
- Bet. 1980/81:KU25 med anledning av granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning s. 103 i texten
- Rskr. 1979/80:330 i texten
- Bet. 1979/80:FiU34 Med anledning av propositionen 1979/80:160 om fortsatt valutareglering, m. m., jämte motion s. 1 · s. 2 · s. 3 · s. 6 i texten
- Bet. 1979/80:SkU45 Med anledning av motion om skattelättnad för gåvor till utvecklingsbistånd m. m. s. 4 i texten