Sök i Ratio Lex

med förslag om upphävande av lagen (1975:171) om förbud mot nedsmältning av mynt

16 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 15 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1979/80:163, med förslag om upphävande av lagen (1975:171) om förbud mot nedsmältning av mynt

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80.163 Regeringens proposition

1979/80:163

med förslag om upphävande av lagen (1975:171) om förbud
mot nedsmältning av mynt;

beslutad den 20 mars 1980.

Regeringen föreslår riksdagen atl anlaga det förslag som
har upplagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

Pu regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

GÖSTA BOHMAN

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att lagen (1975:171) om förbud
mot nedsmältning av mynt upphävs.

Riksdagen 1979/80. 1 .saml. Nr 163

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:163 2

Förslag
till

Lag
om upphävande av lagen (1975:171) om förbud mot nedsmältning

av
mynt

Härigenom
föreskrivs att lagen (1975:171) om förbud mot nedsmältning av mynt skall
upphöra all gälla två veckor efter den dag, då denna lag enligt uppgift på den
utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:163

Utdrag

EKONOMIDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1980-03-20

Närvarande: slatsminislern Fälldin, ordförande, och
statsråden Ullsten, Bohman, Mundebo, Wikström, Friggebo, Mogård, Dahlgren, Åsling,
Söder, Burenstam Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn,
Danell, Petri

Föredragande: statsrådet Bohman

Proposition med förslag om upphävande av lagen (1975:171)
om förbud mot nedsmältning av mynt

1 Inledning

Enligt lagen (1975:171) om förbud mot nedsmältning av mynt
(ändrad 1975:1016) är det förbjudet att yrkesmässigt tillgodogöra sig metallen
i gällande svenskt mynt genom nedsmältning eller därmed jämförlig åtgärd.

I en skrivelse den 12 februari 1980 har myntverket
hemställt att regeringen föreslår riksdagen att avskaffa detta förbud. Myntverket
har i skrivelsen vidare hemställt bl. a. att en utredning tillsätts för att
undersöka dels frågan om avskaffande av fem- och tjugofemöresmynten, dels på
något längre sikt behovet av mynt i höga valörer.

Till protokollet i detta ärende bör myntverkets skrivelse
i transumt fogas som bilaga 1.

Efter remiss har yttranden över myntverkets skrivelse
avgetts av bankinspektionen, riksåklagaren, rikspolisstyrelsen,
generaltullstyrelsen, fullmäktige i Sveriges riksbank, Svenska bankföreningen,
Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund. Kooperativa förbundet,
Svenska numismatiska föreningen och Sveriges numismatiska riksförbund.

Vid riksåklagarens yttrande var fogade yttranden från
överåklagarna i Stockholms, Göteborgs och Malmö åklagardistrikt samt från
länsåklagarna i Stockholms län och Gotlands län. Malmöhus län och Värmlands
län. Post-och Kreditbanken, PK-banken, har deltagit i behandlingen av
bankföreningens yttrande och förklarat att banken delar synpunkterna i yttrandet.

En sammanställning av remissyttrandena bör fogas till prolokollet
i detta ärende som bilaga 2.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:163 4

Av de frägor mvntverket har tagit upp i sin skrivelse
behandlas i denna proposiiion endast frågan om upphävande av förbudet mot nedsmältning
av mynt och en fråga om inlösen av enkronemynt. De övriga frågor som mynlverkel
lar upp kommer atl behandlas i ett annal sammanhang.

2 Föredragandens överväganden

Fram till år 1968 tillverkades en- och tvåkronorsmynlen i
en legering som innehöll minst 40 '7c silver. Delta år ändrades den då gällande
myntlagen så alt dessa mynt i stället kunde tillverkas av enbart koppar och
nickel (prop. 1968:24. BaU 17. rskr 125, SFS 1968:124), Lagändringen gjordes
därför att silverpriset stigit så atl metallvärdet i mynten närmat sig och vid
några tillfällen överstigit myntens nominella värde,

1 samband med denna lagändring infördes ett förbud mot att
yrkesmässigl genom nedsmältning eller en därmed jämförlig åtgärd tillgodogöra
sig metallen i svenska skiljemynt. Förbudet meddelades ursprungligen i
kungörelsen (1968:15) om förbud mot nedsmältning av skiljemynt. Den ersattes år
1975 av lagen (1975:171) om förbud mot nedsmältning av mynt. Förbudet
sanktioneras av straff- och förverkandebestämmelser.

Myntverket föreslår att lagen om förbud mot nedsmältning
av mynt avskaffas. Verket pekar bl. a. på att nedsmältningsförbudet tidigare
var nödvändigt för att inte äventyra tillgången på enkronemynl. Myntverket har
i januari 1980 beräknat antalet silverhaltiga enkronemynt till ca två promille
av hela antalet cirkulerande enkronemynt. dvs. ca 450 000 av högst 225 milj.
För budgetåret 1979/80 har myntverket en budgeterad produklion av enkronor på
46 milj. mynt. Myntverket konstaterar att silverenkronorna, setl mot bl. a. den
bakgrunden, numera inte spelar nägon som helst roll för tillgången på
betalningsmedel och att nedsmältningsförbudet således inte längre behövs med
hänsyn till tillgången på enkronemynt. På grund av en kraftig stegring av
silverpriset uppgick silvervärdet i etl silverhaltigt enkronemynt till ca 18
kr. i januari 1980. Nära nog samtliga silverhaltiga enkronemynt har försvunnit
ur myntcirkulationen och ett okänt antal sådana ligger på grund av sitt
silvervärde hopsamlade i slörre eller mindre poster. Mynlverkel anser att det
knappast finns någon anledning för verkel att engagera sig i uppköp av
enkronemynt till priser över namnvärdet. Vad myntverket anför om enkronemynten
gäller i princip också för de silverhaltiga mynt i valörerna 10, 25 och 50 öre
som präglades fram till år 1962.

Remissinstanserna har tillstyrkt eller inle haft något att
erinra mot myntverkets förslag om borttagande av nedsmältningsförbudet.
Riksåklagaren har dock ifrågasatt om inte frågan bör regleras genom s. k.
fullmaktslagstiftning så att regeringen får möjlighet att utan dröjsmål vidta
de åtgärder som behövs för att förhindra icke önskvärda förfaranden med
skiljemynt. Vad beträffar frågan om myntverket bör få möjlighet atl
köpa upp

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:163 5

silverhaltiga enkronor lill priser över namnvärdel är de
remissinstanser, som siirskill har yttral sig på den punkten, med ett undantag
ense med mynl verket om att det knappast finns anledning för verkel att
engagera sig i sådana uppköp.

I likhet
med myntverket anser jag att det nuvarande förbudet mot nedsmältning av mynt
bör avskaffas eftersom motivet för dess införande - att skydda
betalningsväsendets lillgång på enkronor-har bortfallit. Jag bilräder därför
liksom remissinstanserna myntverkets förslag all förbudet bör upphöra att
gälla.

Upphör
förbudet att gälla kan det finnas skäl att överväga om förbudsreglerna, som
riksåklagaren har ifrågasatt, borde omformas till en fullmaktslag. Reglerna
skulle då vid behov kunna sättas i lillämpning. Enligt min mening är det
emellertid tvivelaktigt om etl nedsmältningsförbud ger den effekl som
eftersträvas, nämligen att hålla kvar sådana mynt i cirkulation som har ett
metallvärde över myntens nominella värde. Att det är svårt alt få denna effekl
har med önskvärd tydlighet visals när det gäller de silverhaltiga
enkronemynten. Mynten har praktiskt taget helt tagits ur cirkulationen. Jag
anser därför atl lagen om förbud mol nedsmältning av mynl bör upphävas ulan all
ersättas av en fullmaktslag. Problemet med myntens metallvärde får lösas på annal
sätt. 1 första hand gäller det givetvis atl söka undvika alt etl mynts metallvärde
överstiger det nominella värdet.

Jag förordar alltså atl lagen om förbud mol nedsmältning
av mynt upphävs. 1 så fall skall den som medan förbudet ännu gäller har åtalals
för överträdelse av detta inte fällas till ansvar, om dom inte har meddelats
innan förbudet upphör atl gälla.

Om förbudet mol nedsmältning upphävs, kan silverhaltiga
mynt fritt köpas upp för nedsmältning. Prisei på mynten kommer atl anpassas
efter marknadspriset på silver. Marknadspriset som i januari 1980 nådde en högsta
notering på ca 6 500 kr./kg., var i mitten av mars knappl 3 000 kr./kg. I den
utsträckning tillgången på sådana mynl genom inträffad eller kommande nedsmältning
successivi minskar kommer i slället samlarvärdet, baserat på knapphei, att
påverka prisbildningen. De som innehar sådana mynt får möjlighel all sälja
dessa på den fria marknaden. Något behov av regler om inlösen av mynt genom
myntverket finns då knappast. Jag anser därför att del inte finns anledning atl
engagera mynlverkel i etl inlösensförfarande.

Frågan om upphävande av lagen om förbud mol nedsmältning
av mynt är inte sådan all lagrådets hörande är påkallat. Jag har därför inte
föranstaltat om någon lagrådsgranskning av den föreslagna lagen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:163 6

3 Hemställan

Med hänvisning lill vad jag nu har anförl hemsläller jag atl
regeringen föreslår riksdagen

atl anlaga elt inom ekonomideparlemeniel upprätlal förslag
till lag om upphävande av lagen (1975:171) om förbud mot nedsmältning av mynt.

4 Beslut

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden
och beslutar atl genom proposition föreslå riksdagen atl anlaga del förslag som
föredraganden har lagl fram.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:163 7

Bilaga 1 1980-02-12

Till Regeringen (Ekonomidepartemenlet)

Beträffande lagen om förbud mol nedsmältning av mynl (SFS
1975:171, ändrad SFS 1975:1016) och lagen om rikets mynt (SFS 1970:1028. ändrad
1975:170).

Det nu gällande förbudet mot nedsmältning och dylikl av mynl
infördes 1968 i form av en Kungl. kungörelse. Förbudet var nödvändigt för att
förhindra all i försia hand enkronemynten undandrogs myntcirkulationen på grund
av de efler dåvarande förhållanden höga silverpriserna men även bronsmynten var
i farozonen för nedsmältning. Genom en ändring i myntlagen infördes samtidigt möjlighelen
att prägla en- och tvåkronemynlen i kopparnickel i stället för silverlegering.

Myntverket hade 1968 ingen möjlighet all tillverka så
myckel enkronemynt all de silverhaltiga mynten hade kunnat dras in och ersältas
av kopparnickelmynt. Man kunde också hävda all den enskilde bör ha rält atl
fritt förfoga över sina mynt även för annal än belalningsändamål. Nedsmältningsförbudet
var emellertid nödvändigt för atl inte äventyra betalningsväsendets lillgång
på enkronemynl.

Silverpriset har sedan 1968 och fram lill början av 1979
sakta stigii och var vid slutet av 1978 ca 800 kr/kg. Under dessa år har nedsmältning
eller annat olovligt undandragande av enkronemynt förekommil. Omfattningen av
denna verksamhet är okänd men den del som kommii till polisens kännedom och
handlagts av domstolarna kan givelvis kartläggas. Om hänsyn tas inte endast lill
raffineringskostnader utan även till kostnader för sortering, transponering m. m.,
kan nedsmållningen knappasl varil särskilt lönande om inte del ekonomiska
resultatet förbättrats av all verksamhelen uppenbarligen hell undandragils
beskattning.

Silverpriset steg kraftigl under sluiet av 1979 och början
av 1980 och nådde i januari 1980 som högst ca 6 600 kr/kg. Det är uppenbart atl
dessa priser med ett silvervärde för enkronan av ca 18 kr avsevärt ökal
intresset för alt undandra mynten från cirkulationen.

Myntverket har i jan. 1980 gjort en enkel statistisk
undersökning över de i verkligheten cirkulerande enkronemynten och funnil all
endast ca 2 promille ulgöres av silverhaltiga mynl. Eftersom det cirkulerande anlalet
enkronemynt samiidigi kunde beräknas lill högst 225 milj. st. blir enligt
undersökningen anlalet i användning varande silvermynt högsl 450 000 st.

För budgetåret 1979/80 har myntverket en budgeterad enkroneproduklion
om 46 milj. st. mynl och sett mol bl. a. den bakgrunden spelar numera
silverenkronorna ingen som helst roll för tillgången på belalningsmedel.
Förbudet mot nedsmältning av mynl behövs således inle längre med hänsyn lill
tillgången på enkronemynt.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:163 8

Efter ikraftlrädandel av 1873 års myntlag har präglats 57
milj. st. enkronemynt med silverhalten 80 % och 227 milj. st. med silverhalten
40 %.. Nära nog samtliga dessa är, som ovan anföris, försvunna ur
myntcirkulationen. Till myntverket har som nötta mynt återkommit 8 milj. si., etl
obekant antal har tappats borl eller förts ul ur landel av hemresande ulländska
besökare. Resten ligger alltså hopsamlat i större eller mindre posler pga. silt
silvervärde, med eller utan planer på illegal export eller nedsmältning. och en
del har redan smälls ned resp. förls ul ur landel för nedsmältning.

Från samhällelig synpunki ser myntverkei del önskvärt alt
metallen i de från myntcirkulationen undandragna mynten kan komma till
användning inom landet eller exporteras under legala affärsmässiga former. Etl
enkelt sätl att genomföra detla är att avskaffa nedsmältningsförbudet och betrakta
mynten som vilken handelsvara som helst.

Mynlverkel anser inle atl de vinster som enskilda kan göra
på legal försäljning och nedsmältning av enkronemynt bör få hindra all nedsmältningsförbudet
upphävs. Man måsle i alla fall räkna med att molsvarande vinster förr eller
senare görs genom illegal hanlering av mynten och alt dessulom då såväl
metallen som den slutliga betalningen för denna kan komma alt hamna ulomlands.

Det finns knappast någon anledning för myntverket att
engagera sig i uppköp av enkronemynl till priser över namnvärdel. Om delta ändå
skulle anses önskvärt kan myntverket givetvis åtaga sig uppköp om härför
erforderliga resurser slälls till förfogande.

Vad som ovan anförts om enkronemynt gäller också i princip
för de silverhaltiga mynl i valörerna 50 öre. 25 öre och 10 öre som präglats
fram till 1962.

Del nuvarande nedsmältningsförbudet är generelll och
omfattar alla nu gällande mynt, således även guldmynt och minnesmynt som
överhuvudtaget inte används som betalningsmedel. Detta förhållande får ses som
en betydelselös biverkan av nedsmältningsförbudet.

Om allmänheten får fritt förfoga över sina mynt är del nödvändigl
uppmärksamt följa utvecklingen av metallvärdet i förhållande lill namnvärdel
för de som verkliga belalningsmedel använda mynten. Från denna synpunkt finns
det idag anledning diskutera femöresmynlet som efter den senasle
metallprishöjningen har elt metallvärde av mellan 3,0 och 3,5 öre. Den mesl
radikala lösningen år att låla femöresmynlet utgå ur myntserien och införa en
öresutjämning vid belalning till hela tiotal ören i stället för som nu hela
femtal ören. Avrundningen till femtal ören har uppenbarligen inte fått några
inte önskvärda konsekvenser och del finns anledning tro atl en avrundning lill tiolal
ören kan göras lika problemfritt. De svårigheter som kan uppslå berör i stället
tjugofemöresmyntel som bör ulgå ur myntserien samiidigi med femöresmyntet så
att man inte får en avrundning till femlal ören eller tiotal ören beroende på
den tillfälliga tillgången på mynt vid

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:163 9

belalningslillfället. Myntverket föreslär alt regeringen lillsäiier
en mindre utredning för atl karllägga konsekvenserna av att såväl femöresmynlel
som tjugofemöresmyntel ulgår ur mynlscrien. Utredningsarbetet lorde kunna bli lämligen
begränsat i tiden eflersom en god utgångspunki finns i förarbelena lill den
nuvarande mynllagstiflningen. Det finns också skäl alt låta samma utredning på
något längre sikt överväga behovet av mynt i höga valörer för verkliga
betalningsändamål, i första hand användningen av del nuvarande femkronemyniet
och elt framtida mynl i valören 10 kronor.

Melallmarknaden är känslig för såväl världspolitiska
händelser som inrikespolitiska förhållanden i de kopparproducerande länderna.
Det år myckel svårt all bedöma prisulvecklingen för myntmetallerna men man måsle
givetvis räkna med en höjning i lakl med infiationen. Älgärder för alt minska metallkoslnaden
för femöresmyntet måsle således förr eller senare vidtagas om inte myntet helt
avskaffas. Om regeringen ställer sig avvisande till alt överväga frågan om atl
avskaffa femöresmynlet och tjugofemöresmyntel är myntverket berell all omedelbarl
undersöka möjlighelen att utföra femöresmyntet i kopparpläterat järn, dvs.
samma ulförande som en-och tvåpfnnigmynten i Tyskland och femöresmynlet i
Danmark. De toiala framslällningskostnaderna för etl präglingsfärdigt myntämne
i detta utförande kan uppskattas till storleksordningen 3/4 av kostnaden för
det nuvarande myntämnet men själva metallkostnaden blir helt obetydlig.

Sammanfattningsvis hemsläller mynlverkel

- all regeringen föreslår riksdagen
all avskaffa lagen om förbud mol nedsmältning av mynt,

- atl en utredning tillsattes med
dels sikte på atl avskaffa femöresmynlet och tjugofemöresmyntel och dels uppgifl
atl på någol längre sikt sludera behovel av mynl i höga valörer.

Vid avgörandet av detta ärende, som handlagts av mynldirektören.
har närvarit avdelningsdirektören Nilsson, förste driftsingenjören Carlsson och
ingenjören Fredriksson.

Myntverket

B. Ulvfoi

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:163 10

Bilaga 2

Sammanställning av remissyttrandena

1 Bankinspektionen

Myntverkei anför i sin skrivelse all nedsmältningsförbudet,
vid den tidpunkt då det infördes, var nödvändigl för atl inte äventyra
betalningsväsendets lillgång på enkronemynl. Då detla skäl för förbudet numera
bortfallit och förbudet inle heller synes vara nödvändigt för atl skydda andra vitala
iniressen anser inspeklionen redan dessa omständigheter motivera ett
avskaffande. Det är också möjligt alt etl upphävande av förbudet skulle medföra
alt de nu tesaurerade silverkronorna i ökad utsträckning kommer atl försäljas
som silvervaror och all metallen härigenom kan komma till användning. Inle
heller lorde en kontroll av atl förbudet mol nedsmältning av mynt efterlevs
kunna åstadkommas ulan kosinader för del allmänna i form av polisiär bevakning m.
m. Inspeklionen har därför ingen erinran mol att lagen (1975:171) om förbud mol
nedsmältning av mynt upphävs.

2 Riksåklagaren

Enligt min mening bör behovel av förbudet bedömas med utgångspunki
i främst tekniska, ekonomiska och administrativa överväganden. Utifrån den
förutsättningen att ifrågavarande lagstiftning uteslutande uppbärs av syftet
alt säkra tillgången på betalningsmedel får myntverkei anses ha övertygande visal
alt förbudet ej längre behövs. I princip har jag därför inte någon erinran mot
att förbudet upphävs.

Med hänsyn lill att de förhållanden som nu råder på
ifrågavarande område framdeles snabbi kan förändras och behov av reglering åter
kan inträda ifrågasätter jag dock om inte spörsmålet bör regleras genom s. k.
fullmakts-lagstiftning, så alt regeringen får möjlighet all utan dröjsmål
vidtaga åtgärder som kan erfordras för atl förhindra icke önskvärda förfaranden
med skiljemynl.

3 Ö ver å klagaren i Stockholms å klagardistrikt

Den akluella straffbestämmelsen saknar allmän straffrältslig
betydelse. Från de synpunkter åklagaren har alt beakta kan det därför inle
finnas någon erinran mot att den upphävs.

4 Överåklagaren i Göteborgs åklagardistrikt

Ifrågavarande mynt med en silverhall av aniingen 40 eller
8(1 % silver cirkulerar numera endast i en myckel begränsad omfattning i den
normala

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:163 11

belalningsmarknaden. Huvuddelen, i den mån inle redan nedsmältning
skell, torde finnas hos investerare i silver saml, sannolikt i mindre omfallning,
hos numismaliker som bevaral mynten som samlarobjekl.

Myntverket
har numera enligt uppgifl tillräcklig kapacitet för betalningsväsendets behov
av mynt. Lagen behövs sålunda inte längre för silt ursprungliga ändamål.

Anlalet kända fall av överträdelser av lagen är lågt. Ett
antal fall av grovi valutabrott vid utförsel av silvermynt för nedsmältning har
beivrats.

I motion
1979/80:596 hemställs att riksdagen beslutar stifta en lag som möjliggör
inlösen av svenska silvermynt till etl mol silverhallen svarande procentuellt
belopp. Myntverket anser sig sakna anledning atl göra inköp över namnvärdel. På
grund av silverprisels ständiga förändringar måsle därest beslut tas om inköp
från raltvisesynpunkl prisei på någol sätt kopplas med silverprisets
variationer. Inköpen kan ej heller ske formlöst varför viss byråkrati inte kan
undvikas. Jag anser därför inte atl det är en lämpligare lösning att bibehålla nedsmältningsförbudet
och besluta om inköp lill priser över namnvärdet.

Med hänsyn
lill atl lagen om förbud mol nedsmältning av mynl inte längre krävs för silt
ursprungliga ändamål och inle några nya omständigheter tillkommit som
föranleder lagens bibehållande från andra synpunkter får jag tillstyrka
myntverkets hemställan om lagens upphävande. Detla kan även få lill följd att
olaga utförsel av silvermynt för nedsmältning upphör.

5 Överåklagaren i Malmö åklagardistrikt

Myntverkei anför------------- atl del anlal mynt som kan
antagas vara

aktuellt
vid brott mol lagen om förbud mot nedsmältning av mynl m. m. numera
förhållandevis är synnerligen litel. Det är därför uppenbarligen ej längre
motiverat att nedsmältningsförbudet kvarslår med hänsyn till tillgången av
enkronemynt. Det är svårbedömt vilka syften som i övrigt skulle motivera ett
bibehållande av lagen. Som myntverket vidare ullalat är det önskvärt att
metallen från aktuella mynl kommer till användning inom rikel eller i vart fall
utföres på legal våg. Mynlverkels bedömning av gällande lags effekl härvidlag
kan delas. Vid elt borttagande av nedsmältningsförbudet lorde i vari fall
sannolikheten ej minska för att metallen kvarblir i riket eller utförs på legal
väg. Vid övervägande av vad myntverket anfört synes därför etl upphävande av
lagen om förbud mol nedsmältning av mynl m. m. kunna tillstyrkas. Ej heller i
övrigt har jag något alt erinra mot de av myntverket framställda förslagen.

6 Länsåklagaren i Stockholms län och Gotlands län

Förslagel alt upphäva förbudet mot nedsmältning av mynt lillslyrks.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:163 12

7 Lansåklagarcn i Malmöhus län

Från länsåklagarmyndighetens sida finns intet att erinra mol
de i skrivelsen framförda förslacen.

8 L ä ns å klagaren i V ä rmlands lan

De skäl som myntverket anförl i sin skrivelse talar enligi
min mening för alt förbudet mol nedsmältning av mynl bör avskaffas. Därtill
kommer all det är svårt att konlrollera efterlevnaden av förbudet. Med hänsyn härtill
har jag för min del ingen erinran mol atl lagen om förbud mol nedsmältning av
mynt upphävs,

9 Rikspolisstyrelsen

Styrelsen delar myntverkels uppfallning om alt ett förbud
mot nedsmältning av mynt numera inle synes vara nödvändigt.

Rikspolisstyrelsen tillstyrker därför förslaget alt lagen
om förbud mot nedsmältning av mynl upphävs.

10 Gcneraltullstyrelscn

1 lar tulltjänsteman under yrkesutövning påträffat mynt
som är avsedda att användas i strid mot förbudet enligt 1 § lagen (1975:171) om
förbud mot nedsmältning av mynt kan han inte ta mynten i beslag på grund av
nämnda lag. Han är däremoi oförhindrad alt pröva om hinder mol utförsel av
mynten föreligger enligt valutabestämmelserna eller om mynten skall las i
beslag med stöd av valutabestämmelserna. Anledning till sådan åtgärd kan
exempelvis finnas om svenska mynt medförs i onormalt stort antal. De kan då inle
anses utgöra sädan resevaluta som får ulföras enligt valutabeslämmelserna.

Generallullslyrelsen har ej något atl erinra mol att lagen
om förbud mot nedsmältning av mynt avskaffas.

11 Fullm ä ktige i
Sveriges riksbank

Gällande förbud mot att nedsmälta mynt infördes 1968 för
att förhindra att då kraftigl höjda silverpriser ledde lill all silverhaltiga
mynt nedsmältes och därmed undandrogs cirkulationen. Förbudet var i dåvarande
läge sannolikt nödvändigl för alt säkerställa tillgången på belalningsmedel
under övergång lill produktion av icke silverhaltiga mynt. Även därefter har
förbudet säkerligen varil av betydelse när det gällt att molverka den mynlbrist
som i viss mån sammanhängt med myntverkels omlokalisering.

På litet längre sikt kan emellertid ell nedsmältningsförbud
knappast hindra atl mynt, vars metallvärde överstiger det nominella, utplockas
ur cirkulalio-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:163 13

nen. Antagandel besiyrkes av den av myntverket redovisade
undersökningen av sammansällningen av nu utelöpande enkronorsmyni, Nedsmallnings-förbudei
är därmed ej längre meningsfulll. Del bör därför upphävas, llärigenom undanröjes
även den ekonomiska brottslighet som i dag ombesörjer nedsmällning av silverhaltiga
mvnt liksom härmed sammanhängande skalle- och valutabrotl.

Med åberopande av del anförda tillstyrker fullmäktige att
lagen om förbud mot nedsmältning av mynl upphäves. Om sålunda seriösa förelag
får möjlighet all uppköpa och nedsmälta silverhaltiga mynl. kan del förvänlas
att allmänhelens innehav av sådana mynl kan och kommer alt säljas lill priser
som står i rimligt förhållande till marknadspriset på silver. Anledning lorde
därmed saknas all biträda förslagel i en vid årels riksdag väckt molion (1979/80:596)
om särskild lagsliftning "som möjliggör inlösen av svenska silvermynt lill
elt mot silverhalten svarande procenluelll belopp".

Fullmäktige tillstyrker likaledes förslaget om alt mynlseriens
valörer

uircdes. '

12 Svenska bankföreningen

Bankföreningen avslår från att anföra synpunkier i frågan
om avskaffande av förbudet mot nedsmällning av mynt.

Bankföreningen tillslyrker all det görs en ulredning om
lämpligare sammansättning av den svenska mynlserien. Föreningen ser inga tunga
skäl tala emot den av Myntverkei föreslagna nedskärningen av anlalel mynlva-lörer.
1 stället lorde därmed på sikt avsevärda fördelar vinnas såväl vid betalningar
som i mynlproduktionen och -distributionen.

Frågan om emission av liokronorsmynt synes med hänsyn till
särskilt automaihandelns uttalade inlresse värd atl undersökas närmare. Mynt i
denna värdeklass är tämligen vanliga i ullandel.

1 sammanhanget kan här nämnas all bankföreningen i brev
1980-03-04 lill Sveriges Riksbank uttalat intresse för en bredare användning än
vad som för närvarande är fallet av mynt i valören fem kronor.

13 Sveriges köpmannaförbund

MynUerkels motiveringar lill förslaget atl regeringen bör
föreslå riksdagen alt a\'skaffa lagen om förbud mol nedsmällning av mynl. har vi
inga erinringar emot. Vi vill dock framföra all siluationen kan tyckas någol
ovanlig i den bemärkelsen att lagen föreslås bli avskaffad, bl. a. för alt den
affärsverksamhet som nu bedrivs med silvermynten/metallen ska kunna beiraktas
som legal.

Vi lillstyrker således förslaget.

När det gäller frågan om öresutjämning lill hela 10-lal
ören och därtill förknippade frågor om femöresmyntets och ijugofemöresmynlels
framlida

s. 1 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:163 1

existens, vill vi avvakla del resullal som den föreslagna ulredningen
kan komma fram lill innan vi vttrar oss.

Vi lillstyrker således förslagel atl en utredning lillsalts
dels om frågan att avskaffa femöresmyntet och tjugofemöresmyntel och dels med
uppgift atl på någol längre sikt studera behovet av mynl i högre valörer.

14 Sveriges grossistförbund

Mynlverkel hemställer i sin skrivelse alt regeringen skall
föreslå riksdagen alt avskaffa lagen om förbud mol nedsmältning av mynt. Mol
detta förslag har vi inga invändningar, och vi kan därför för vår del
tillstyrka delsamma.

I skrivelsen föreslår myntverket vidare att regeringen
skall tillsätta en ulredning som dels skall undersöka förulsältningarna för all
avskaffa femöresmynlet och tjugofemöresmyniet och dels studera behovel av mynt
i höga valörer. I och för sig är del givetvis rimligt alt man fortlöpande
utvärderar behovel av mynt i olika valörer. Det kan måhända sägas atl det
ligger i sakens natur att inflationen efter hand förskjuter tyngdpunkten i
myntsystemet mot högre valörer. Detla får dock inle undanskymma del
förhållandel alt mynt i lägre valörer alltid kommer att ha stor betydelse.

Myntverkets förslag atl slopa vissa småmynt får
naturligtvis inte bara ses som en förelagsekonomisk fråga för verkel. Andra
förhållanden måste i stället väga lyngre, bl. a. konsekvenserna för prisnivån i
samhället. Vi kan för vår del inte finna all del i nulägel skulle vara nödvändigl
och lämpligt att vidta de förändringar som myntverkei föreslår och vi kan
därför heller inte inse behovel av en ulredning. Vi avstyrker därför
myntverkets förslag i denna del.

15 Kooperativa förbundet (KF)

KF ansluter sig till Myntverkets förslag alt upphäva lagen
om förbud mol nedsmällning av mynt, att en utredning tillsättes för att se över
det framlida behovel av 5-öresmynlet och 25-öresmynlet saml vilka konsekvenser
del medför om dessa mynt ulgär ur mynlscrien. au ulredningen också innefatlar
uppgifter om det framlida behovet av mynl i höga valörer.

16 Svenska numismatiska föreningen

Förutsätlning för alt någon skall ha intresse av alt
smälla mynl till metall är all värdel efler smältningen översiiger (inklusive koslnaden
för nedsmållningen) myntens nominella värde. Detla inträffade försia gången i
slutet av 1950-talel och huvudparten av silvermynt med 80 % silverhalt försvann
under åren 1959-1961. Den försia lagen om förbud mol nedsmältning kom 1968,
således uppenbart alldeles för sent. På grund av silverpriset kom

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:163 15

förbudet alt omfalta huvudsakligen mynl tillverkade före
1942. Mynl efler della år håller i regel endast 40 % silverhalt. Undersenare årharsilverprisel
emellerlid stigii så alt det lönar sig alt smälla även dessa senare mynt. Della
har alldeles särskilt varil fallet under senasle tiden.

Att denna verksamhet är slor. trots smällförbudet, visas
av etl par rättsfall saml de fall av valulasmuggling av enkronesmynl, som
svenska och danska tullen rapporterar.

Bakom smältningen ligger en välkänd nuniismalisk lag - att
sämre mynt alllid i handeln undantränger bäitre mynt - Greshams lag. Del är
förståeligt all folk lägger undan mynl. som uppfattas ha etl högre värde än
annat, dvs. silvermynt mol nickelmynt. Smaltförbudei har uppenbarligen inle
hindrat nedsmällning, även om denna blivil ell brott. Det torde dock vara
förenat med svårigheter alt hemligen smälta i Sverige varför utförsel av
silvermynt för nedsmältning i Danmark eller Tyskland torde vara vanligast.

Hur mycket som totalt nedsmälts lorde vara omöjligt all
beräkna. Den undersökning, som Myntverket lålil göra om mängden av nu
cirkulerande silvermynt, visar 2 promille eller tolall 450 000 mynl. Summan är
alldeles uppenbart för låg då ingen hänsyn lagits lill alla mynt hos mynlhandel.
samlare och spekulanter. Av dessa - enbari de aktiva myntsamlarnas antal
uppskattas till cirka 100 000 - sysslar över 90 % huvudsakligen med s. k.
moderna mynt. Även om kvarvarande mynt skulle uppgå lill några tiotal millioner
är denna rcsl relativt liten i förhållande till de präglade, 22? milj. si.
Silvret i 40 --mynten utgör för varje million enkronor 2 800 kg med ell
dagsvärde av 12 å 16 milj. kr. Även om resterande mynt representerar elt
marginellt silvervärde bör del likväl vara angeläget alt della värde (delta
silver) stannar inom landet.

Svenska Numismatiska Föreningen lUlstyrker att lagen om
förbud mot nedsmällning av mynt avskaffas.

För att lillförsäkra stålen delta silver vore del önskvärt
atl Myntverket fick resurser all inlösa mynten. Myntverket skulle då också
genom rått prissättning kunna förhindra atl obehöriga mellanhänder skor sig på
ägarens bekostnad. Eventuellt kunde bankerna vara insamlingsställen åt
Myntverket mot lämpligl vederlag.

Det lorde inle vara principiellt fel atl just Myntverkei återköper
""egna"" mynt. Verket som sådant kan inte lastas för den
utveckling som silverpriset underkastats och heller inte för atl åtgärder inle
satts in i lid för att möta nuvarande prissilualion. Dåremot är Mynlverkel
absolut lämpligasle forum och Slatliga organ och bankerna bästa mellanhänder.

Även om ytterligare belydande mängder mynl kommer all
smällas ned torde det inle bli brist på mynl för samlare. Redan nu har säkert
endast de mesl slitna smälts och de båttre i allmänhet bevarats. Skulle det bli
relaiivt färre samlarmynl kommer della att ta sig uttryck i prisei som i så
fall skulle

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:163 16

överstiga del - enligt vårt förslag - ställiga
inköpspriset och därigenom förhindras ytterligare nedsmältning.

Beträffande Myntverkets övriga två förslag, om ulredning
om behovel av

femöres-
och tjugofemöresmyntel och om mynt i höga valörer har

Föreningen
ingen erinran,

17 Sveriges numismatiska riksförbund

Förbundet anser i likhei med Mynlverkel all silvermelallen
i de återstående cirkulerande mynten med silverhalt bör komma lill användning
inom landel och atl därför nedsmäliningsförbudel bör hävas. Ur numisma-tisk och
samlarsynpunkl är den hårt nedslitna restupplagan av silverhaltiga mynt mindre
intressant.

Vad avser Myntverkets förslag om tillsäiiande av särskild
utredning om femöres- och ijugofemöresmynlels avskaffande samt ev. tillkomst av
mvnt med högre valör än nuvarande femkronorsmyntet anser förbundel att skål
föreligger att även i detta avseende lillmölesgå Myntverkels hemställan.

Förbundet som företräder 40 numismatiska föreningar med ca
4 000 medlemmar är om regeringen kan finna skäl därtill beredd medverka i ett
sådant ulredningsarbele.

GOTAB Stockholm 1980 63666

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar i 3 dokument.

  1. Bet. 1980/81:KU25 med anledning av granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning s. 103 i texten
  2. Rskr. 1979/80:329 i texten
  3. Bet. 1979/80:FiU33 Med anledning av propositionen 1979/80:163 med förslag om upphävande av lagen (1975:171) om förbud mot nedsmältning av mynt jämte motion s. 1 · s. 3 i texten